# ID: svediakorp-gov477
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 145,653
# sentences: 5,446
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P r o t o c o I ],
11å II na
Ii os
M ö 2 I o 1 1 i <j e
t ’ n
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Ar 1840.
—
Elfte Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, i84t.
Lördagen den i Augusti 1840.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för den 29 sisth Juli e. in.
Justerades pleni-prottn för den 22 sisth Juli f. och e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter att,
under permitterade ledamöters bortovaro, inträda i nedannämnda
Utsk ; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde, i
BevillningsUtskottet:
N:o 2107. Hr Gustafschöld, fullm. Hr Sandels, Ulrik
Fabian,
efter N:o 84. Hr Örnflycht, fullm. Hr Reuterskjöld,
Christian Herbert, som afsagtsig att i permitterad ledamots
ställe inträda i Utskottet;
BaneoUts kottet:
N:o 1378. Hi' Lagerbjelke, Carl Oscar,
efter N:o 2i5. Hr Ramsay, Otto Joli. Henr , hvilken afsagt
sig att i permitterad ledamots ställe inträda i Utskottet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Electorernes
ordför. II. Ex. Hr Gr. De Geer anmält, att Hr Carleson,
Jacob Edvard, och Gr. Hamilton, John, under flera månader
icke inställt sig vid Electorernes’ sammanträden, hvarföre,
enligt 24 §:n Ridd.Ordn., desse Electorers rum äro lediga
och andre Electorer i deras ställe böra inväljas. Äfven
tillkännagaf Hr Landtm, att Frih. Lötven, Wilh., afsagt sig
sin plats bland Hrr Electorer och anmodade Hr Landtm.
Hrr Bänkmän alt innan nästa plenum sammanträda för att
välja 3 Electorer i de sålunda afgångnes ställe.
Hr Adlerstam, Gust. Ulrik: hade inlemnat ett anförande,
sa lydande:
Emedan jag ej var tillstädes när BancoUtsk:s memor.
N:o 48 föredrogs, utbeder jag mig få väcka denna nya
motion.
Sedan H. BancoUtsk. i dess mern. N:o 48 tillkännagifva,
att 3:ne RiksSt. bifallit, men Högv. PresteSt. med dervid
gjorda anmärkn:r återremitterat samma Utsk:s betänk.
lN:o 11, rörtde milt väckta ersättningsanspråk, det jag grun
-
4
Den i Augusti.
ilat på R. H. Sits viii i83o års riksdag fattade beslut; sa är
det med stöd af 56 §:n Riksd.Ordn. jag väcker denna nya
motion, hvilken står i omedelbart sammanhang med min
förra i ämnet gjorda.
Då den gåfva, R. .St, vid 1828 och i83o årens riksdag
tilläde mig såsom ersättning för nedlagda kostnader å Norrkärrs
och Strömsviks egendomar, blef till olika belopp af de
resp. RiksSt.'n bestämd, dervid BancoUlsk., i stället för att
framställa dessa särskilda åsigler såsom ett öfverläggningsämne,
tvertom inbjöd Yällofl. BorgareSt. att förena sig med
Preste- och BondeSt:n lill det minsta ersättningsbeloppet,
drager jag icke i belänkande att medelst denna nya motion,
och i stöd af 56 §:n Riksd.Ordn., hemställa, huruvida icke
H. R. o. Ad., i conseqvens med dess vid 1828—i83o årens
riksdag fattade beslut i denna fråga, ville täckas för egen
del, och äfvenväl dertill inbjuda Borgare- och BondeStm i
så måtto modifiera sina beslut, att omförmälda BancoUtsk:s
betänk. N:o 1 1 blifver återremitteradt, på det frågan
en gång måtte erhålla en fullkomligt grundlagsenlig behandling,
hvilken den hittills saknat.
Såsom skäl härföre får jag åberopa, att frågan i sitt
närvar, skick mindre rör min rättegång med banken, hvilken
måtte antagas vara slutad genom K. M:s dom i målet,
ulan fasthellre det sätt, hvarpå ett af R. Sits BancoXJtsk.
vid 1829 års riksdag inlemnadt betänk, blifvit behandladt
och hvarigenom ett farligt prsejudicat kan för framtida förhållanden
uppkomma.
Af 73 §:n uti Riksd.Ordn. berättigades visserligen BancoUtsk.
att sammanjemka, d. v. s. söka en medelväg emellan
lie särskildta beslut, hvaruti Rikets särskildta Stånd stannat;
men denna medelväg söktes icke, utan skedde i dess ställe
en afprutning, till hvars genomdrifvande BorgareSt. uppmanades
alt, tvertemot 58 §:n Riksd.Ordn., hufvudsakligen
ändra sitt beslut. — Anses ett dylikt förfarande grundlagsstridig!,
så framställa sig i närmaste sammanhang dermed
frågorna: 1:0 huruvida R. St. kunna och böra vid en efterföljande
riksdag ändra och upphäfva ett uti grundlagsstridig
ordning tillkommet beslut; och 2:0 på hvad sätt sådant
må ske.
BancoXJtsk. har indirect förnekat den förra frågan, då
det ansett sig icke vara tillstå tidigt att ingå i
pröfning, huruvida denna ersättningsfråga blifvit
af BancoUtsk. vid 1828—t8 3o årens riksdag
grundlagsenlig! behandlad eller icke; och denna
vid i834 års riksdag yttrade åsigt har legat till grund för
BancoUtsk:s yttrande vid denna riksdag.
Men svårligen kan ett, i annan ordning än grundlagen
stadgar och med förbiseende af dess föreskrifter, fattadt beslut
äga mera bindande kraft, än en på oriktiga grunder
fälld dom, Allmänna lagen visar, att en sådan kan, ehuru
Den i Augusti
5
lagakraftvunnen , åter bry las, då skål dertill förete sig, och
en mera förbindande kraft lär ej kunna tillerkännas ett R.
St:s beslut, helst då RiksdOrdn. genom det i 7.5 §:n intagna
förbudet, mot en redan afgjord frågas upptagande vid
samma riksdag; t y dl igen innehåller, att den kan å telli
pptagas vid en följande. — Antages detta, så lär en
derom väckt motion både böra och kunna upptagas, alldenstund
denna utväg att få frågor af R. St. skärskådade, är
laglig. Men deraf följer ock, att ett Utsk. är vid en efterkommande
tiksdag, såsom denna, pligtigt alt, då motion
derom väckes, pröfva och utlåta sig om de åtgärder samma
Utsk. vidtagit vid en föregående, och hvilken pröfning nu
af mig anses nödig för sakens skull, eller på det att ett
olagligen tillkommet beslut ej må kunna läggas till grund
för flera efterföljande och lika beskaffade anomalier.
I händelse den här ofvan begärda inbjudning, hvilken
icke kan hänföras till 06 §:n, som icke tillåter afvikelse!-från
hufvudsakligt fattade beslut, och denna nu af mig framställda
begäran endast innefattar en underordnad omständighet,
hvarom våra riksdagsannaler lemna öfverflödiga bevis,
att de både kunna göras och äfvenväl bifallas, så är
mitt ändamål med denna min nya motion, att den blifver
remitterad lill H. Const.Utsk., hvilket jag anser vara den
enda auctoritet, som äger att bedo nima de olika omdömen,
som möjligen kunna inträffa om grundlagarnes tydning och
ordaförstånd. — Grundlagsstiftaren har alltså visligen insett,
att det borde finnas e.n vårdare, som äger att tillse, huru
grundlagarne efterlefva*. I denna öfvertygelse styrkes jag
fastmera af det yttrande, en fräjdad ledamot inom detta
Hus vid 1828—i83o års riksdag hade den 9 Januari 182g,
då lian, icke såsom nu, är ledamot i samma Utskott.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad.
bifallit BancoUtskts betänk. N:o 11, som innehåller afslag
å Hr Adlerstam.* motion, och detta anförande vore samma
s'ak, som deruti blifvit behandlad; så kunde Hr Adlerstams
nu upplästa anförande och den deruti gjorda anhållan eller
begäran icke vidare blifva öfverläggningsämne eller föremål
för remiss till något Utsk., emedan ett redan fattadt beslut
ej får upprifvas; och hemställde Ur Landtm, alltså, om R.
o. Ad. behagade finna, att ingen annan åtgärd vid detta anförande
kunde lagas, än att lägga det till handlingarna.
Bifölls.
Upplästes lill justering och godkändes Exped.Utskts förslag
N:o 49 und. skrifvelse till K. M., i anledn. af K.
M:s nåd. propos. om arrendefri upplåtelse åt staden Kongélf
af åtskilliga smärre tomter vid Bohus raserade fästning.
Upplästes till justering Exped.Utskts- förslag N:o 5o till
Den i Augusti.
tind. skrifvelse till K. M , i anledn. af f. d. Grosshandlande!)
II. Weners ansökning om förlängdt arrende af Svartsjö
kungsladugård.
Frih. Cederström, Jacob: R. St. hafva icke beslutat
någon skrifvelse i denna fråga till K. M , icke heller
något svar till K. M., såsom på en propus., helst någon sådan
icke af K. M. är afgifven. K. M. har öfverleinnat
handlingarna till R. St., hvilka i ämnet beslutat. Deras beslut
skall inlagas i en §. uti riksd.beslutet. Någon skrifvelse
hafva Ständerne icke beslutat, och Utsk. har således varit
oberättigadt att en sådan författa och till justering aflemna.
Jag protesterar följaktligen emot denna skrifvelses godkännande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hör att Frih. Ceder
ström
afger en protest emot en skrifvelse till K. M, som
ger tillkänna R. Sits beslut i en fråga, hvaröfver K. M. önskat
inhemta R. Sles tanke. Det förundrar mig att Frih.
Cederström kan från denna synpunkt betrakta frågan, och
kan jag icke dertill uppfatta någon annan grund, än att
Frihtn såsom embetsman önskar, att detta mål ej vidare
måtte komma under hans handläggning. Jag protesterar å
min sida emot detta förfarande af en embetsman och representant,
och önskar, att det beslut, Ständerne vidtagit, måtte
i formlig väg underställas K. M. Det vore i högsta grad
oformligt, om på K. pioposlr eller remisser till StatsUtsk.,
innebärande K, M:s bestämda önskan att få Ständernes beslut
i frågan, icke något svar skulle följa; och jag ser icke,
att, deiföie att StatsUtsk. ej såsom en prseceptor förestafvat
Ständerna bestämda ordalag, Exped.Utsk. ej skulle vara behörigt
samt skyldigt att till R. St. öfverlemna ett förslag
till skrifvelse i denna fråga.
Frih. Cederström: Den siste talaren har förklarat»
att K. M. i denna fråga begärt svar. Något sådant finnes
icke i den K. remissen, utan den är ett enkelt öfverlemnande
af handlingarna till StatsUtsk. Ett öfverlemnande af
handlingarna till StatsUtsk. kan icke medföra en skrifvelse
om Ständernes beslut, med mindre än att Ständerne en sådan
skrifvelse besluta; ty icke äger Exped.Utsk., att, der
Ständerne helt simpelt besluta, uppgifva förslag till skrifvelse
derom ti l K. ål., emedan enligt grundlagen ett sådant
beslut endast skall intagas i riksd.beslutet, och ensamt der
Ständerne hafva beslutat skrifvelse till K. M., skall förs km
J O
till skrifvelse af Exped.Utsk. uppsättas. Samme talare har
yttrat, alt jag såsom embetsman ville undandraga mig att
handlägga målet. Detta är ett befängdt misstag. Såsom
embetsman borde den värde talaren förstå, att han är plig-,
tig och jag med att handlägga allt hvad som till embetet
hörer. Här är det helt simpelt formen, som är i fråga, och
Deni Augusti. 7
derom skiljer grundlagen emellan oss. Ständerne hafva väl
bifallit Weners ansökan om prolongation af arrendet, men
de hafva icke beslutat att derom underrätta K. M. genom
en underd, skrifvelse. Riksd.beslutet kommer att derom lagligen
hära vittne, och kommer en skrifvelse lill K. M. att
afgå, utan ett föregtde af Ständerna fatladt beslut, så blir
detta en oformlighet till i samma fråga, deri Stöndernes rätt
att besluta icke var grundlagsenlig.
Det upplästa förslaget till und. skrifvelse N:o 5o blefaf
R. o. Ad. godkändt.
Vidare upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utskts förslag till und. skrifvelse!' till K. M.:
Wto 51, i anledn. af arrendatorns af Hogsta, Lombarudd
och Norrby hemman på Löfön, C. A. Karlbergs ansökning
om förlängning af arrendet;
N:o 5a, i anledn. af S. F. Lannges ansökning om prolongation
af arrendet å Lunda kronohemman eller skatteköp
derå.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts den 18
och 20 sisth Juli på bordet lagda betänk. N:o 70, i anledn.
af väckt motion om utvidgande af Calmar stift.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Af flera orsaker måste jag ogilla det i detta Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk:s betänk. N:o yZ tillstyrkta förslag, alt
Blekinge skulle förenas med Calmar stift. Ty för det första skulle
då samma olägenhet inträffa med detta stift, hvilken motionären
velat åberopa såsom ett skäl, hvarföre Lunds stift borde delas
; det skulle nemi. blifva för vidsträckt och stort. De från
stiftsstaden Lund nu längst aflägsna delarne af Blekinge hafva
omkring 20 mil till densamma; de som blefvo längst aflägsna,
om Calmar blefve stiftsstad, (ingo ungefär lika långt
dit eller omkring 18. För det andra skulle en så beskaffad
delning af Lunds stift, som den motionären föreslagit, väl
medföra fördelar å ena sidan, men inga, åtminstone högst
obetydliga, å den andra. Derigenom skulle Calmar stiftsstyrelse
tillskyndas några materiella fördelar, men Lunds
förlora desamma; detta vore dock af mindre betydenhet, ty
med dessa följde en mödosammare förvaltning; men
hvad som hufvudsakligen bör afses, är, att en stor orättvisa
skulle genom denna delning ske presterskapet af Lunds stift,
hvilket skulle få ett i betydlig grad förminskadt fält för
sin befordran, då deremot presterskapet i Calmar stift skulle
få ett i lika grad utvidgadt; ty vi måste draga oss till minnes,
att den s. k. indigenatsrätten ännu är gällande. Den
enda förmån, hvilken å andra sidan Vunnes, vore, att inne
-
8
Den i Åugust i.
vånaiuie af Blekinge linge begagna Calmar gymnasium, men
detta Liefve också en nachdel för del återstående af Lunds
stift, sorn derigenom för alltid såg hoppet tillintelgjordt att
för de från Lund mest aflägsna delarna af Skåne och Blekinge
få inrätladt ett sådant. Der finnas ännu tvänne orsaker,
hvarföre jag måste ogilla detta förslag: den ena, att
Blekinska provinsens innevånare genom sin iocal, och derigenom
att denna provins äfven under Danska tiden och af
ålder varit förenad med Skåne, alltid stått i närmare förhållande
till innevånarne af Skåne, än till dem af Småland;
dessa tvänne provinsers innevånares nationalbruk, lynne och
dialekt öfverensstämma mera, och dessa anser jag för en
pastor på landet vart ej oväsendlligt alt känna, ifall han
skall kunna med lätthet umgås med sina åhörare; finge Blekingsboerne
prest från Småland, tror jag det skulle orsaka
missbelåtenhet å ömse sidor. Slutligen har det nu af
Hr Kullberg motionsvis framställda förslag redan af stiftsstyrelsen
i Calmar varit lill Regeringen framsläldt, och jag
vågar icke tro, alt den utan vigtiga och gilltiga skäl och
orsaker, som ännu äga bestånd, ogillat detsamma. Jag vågar
derföre vördsamt anhålla om afslag på betänk., helst
det af tvänne Slånd, det Vällofl. BorgareSt. och Hederv.
BondeSt., redan blifvit afslaget.
Frih. Cederström, Jacob: Med den siste talaren
instämmer jag i begäran om -afslag å Ulsk:s betänk., likväl
ieke på de af honom anförda skäl; men Utsk. har föreslagit,
att K. M. måtte höra stiftsstyrelsen i Lund och derefter
pröfva frågan. Detta hörande skulle endast tjena till onödigt
besvär för så väl orten som embetsmyndigheterna, då
olikheten i presträtligheternas utgörande inom Skåne, Halland
och Blekinge emot Calmar län gör mindre lämpligt att
förena någon del af förenämnda landskap med Calmar stift,
emedan inom samma stift, så vidt möjligt är, enahanda grunder
i afseende på sättet för presträtligheternas åtgörande böra
vara gällande, till undvikande af misstag och missförstånd
emellan tiondegifvare och tiondetagare. Jäg vill icke så
mycket fäsla mig vid den genom presterskapets privilegier
i afseende på befordringsrätten inom stiften stadgade ordning,
som tillägger stiftets presterskap rättigheten lill alla
consistoriella gäll, ty deruti måste ofta ändring ske genom
brist på prester, hvilka då mäste kallas från ett annat stift;
men den omständigheten jag först omnämnde synes mig vara
tillräckligt skäl för att icke besvära K. M. med undersökningar,
som icke kunna medföra annat resultat än afslag å
den ifrågaställa förändringen.
Frih. Nauckhoff, Joh. Otto: Jag torde till en början
böra undanrödja den reservation, sorn vid Utsk:s betänk.
är fogad. Den rör hufvudsakligen afstånden. Dermed
för
-
Den i A ugns ti.
9
förhåller sig icke alldeles så som reservationen upptager,
ty vestra delen af Blekinge eller de socknar, som ero närmast
Skane, få närmare lill stiftsstaden Calmar, än de socknar,
som ligga i östra delen, hafva till stiftsstaden Lund.
Det är således ofelbart, att en vinst i detta afseende skulle
tillskyndas länet genom ifrågavar. förändring. Här har blifvit
nämndt, att Lunds stift skulle blifva för litet efter en
sådan delning. Jag hade i sanning ej väntat mig denna anmärka.
af en ledamot, som icke längesedan, om jag ej misstagit
mig, här väckt motion om delning af Lunds stift. Jag
skulle tro, att han genom delta förslag gifvit tillkänna, det
han tyckt Lunds stift nu vara för stort. Utsk. synes således
hafva gått hans önskningar till mötes, då det föreslagit
att från Lunds stift afsöndra den del, som lämpligast kan
derifrån afskiljas. Hvad gymnasierna beträffar, skulle jag
visserligen önska, att den fråga, som jag tror derom vara
väckt af samma motionär, kunde gå igenom. Denna fråga är
för ingen del ny. Den har för många år sedan varit å bane.
Jag skulle önska, att den nu lyckades göra sig gällande,
men hvarföre ett gymnasium just skulle anläggas i Sölvitsborg,
kan jag icke tinna; ty om meningen är att för Blekinge
inrätta en sådan läroanstalt, tror jag alt den lämpligare borde
förläggas i residensstaden, som ligger något nära midt i
länet, än i Sölvitsborg, som ligger på dess yttersta gräns.
Detta vore så mycket meia angeläget, som den skola, hvilken
finnes i Carlskrona, ännu saknar den utvidgning som valdt
afsedd. Hvad beträffar den anmärkta olägenheten af att
i Blekinge skulle blifva anställde prester från Småland, så tror
jag icke att sådant vore farligt. Jag är icke född hvarken i
Skåne eller Småland, men jag har hört båda dialecterna, och jag
bekänner uppriktigt, att för mina oron har det varit lättare att
uppfatta den Småländska dialecten än den Skånska, som jag ganska
ofta haft tillfälle alt finna mera svårfatllig från predikstolen.
Således vore i delta afseende ingenting att förlora. — Hvad
åter beträffar de intellectuella egenskaperna hos de prester,
som skulle inflyttas till Blekinge, så är förhållandet härvid
Ungefär lika uti Lunds som Calmar stift, och jag tillåter
mig ej att uppdraga någon gränslinie dem emellan. Man
har sedermera, såsom ett hinder för förflyttningen, omnämnt
olikheten i ecclesiastika författningar. Det är ganska sannt,
att en olikhet och en ganska stor olikhet förefinnes emellan
de ecclesiastika författningar, som Sro gällande i Blekinge
och annorstädes; men i detta fall står Skåne eller Lunds
stift ungefär på samma punkt som Calmar och de öfriga
stiften, ty de ecclesiastika författningar, som härutinnan äro
åsyftade, finnas intagna i den s. k. Carlshamns convenlion af
år 1747) hvilken endast gäller för Blekinge, och således är
lika främmande för Skåne som för Calmar stift. Jag kan
således icke finna, att Blekinges förflyttning till Calmar stift
11 H. 2
IO
De ii i Augusti.
hindras genom denna författning. Den är mindre känd i
Calmar stift, men som den egentligen rör presterskapets
inkomster, så förmodar jag, all den bekantskap dermed snart
skall vara gjord, som fordras för consistorium i Calmar.
Några andra anmärkntr har jag ej förnummit, och har jag
således icke några flera att vederlägga. Jag öfvergår derföre
till de motiv Utsk. anfört för sitt tillstyrkande, och
kan ej annat än instämma med hvad Utsk. yttrat. Alla de
omständigheter, Utsk. uppgifvit såsom skäl för förflyttningen,
äro, så vidt jag kunnat uppfatta dem på stället, öfverensstämmande
med verkliga förhållandet. Jag har ingen
förkärlek för det ena eller det andra, och kan således
temmeligen opartiskt bedömma saken. Jag förenar mig
till alla delar i de åsigter Utsk. framställt. Jag vill ännu
tillägga en omständighet, som Utsk. uteslutit, emedan den
förmodligen ansetts mindre hufvudsaklig. Den rör nIslandet
från länsstyrelsen till consistorium. Denna omständighet
kan vara obetydlig i många fall, men i andra är den det icke.
Åfståndet från Carlskrona är till Lund ungefär ao mil, men
till Calmar endast g mil. Detta gör en väsendtlig skilnad
vid sådana tillfällen, då icke skriftliga meddelanden kunna
vara tillräckliga, och äfven den skriftliga communicalionen,
sorn, då åfståndet är 9 mil, endast är några timmars affär,
blir lättare, än då man nödgas begagna den längre postgången
till Skåne. Att presterskapet inom Blekinge icke haft
särdeles att berömma sig af sitt införlifvande med Lunds
stift, tror jag mig också hafva reda på. Jag skulle tro, att
detsamma blifvit något styfmoderligt behandladt; ty, efterhvad
jag kunnat framleta, har, sedan Sveriges nya statsskick
inträffade, det Högv. Ståndet icke mer än en enda gång haft
vid riksdagen någon representant från Blekinge, och detta
skedde genom en tillfällighet. Blekinge län har dock en
befolkning, som berättigar det til! en fjerdedel of stiftets
representation. Jag har också afbidat denna frågas utgång,
för att till vederbörlig ort vända mig i detta hänseende, och
jag anser saken så mycket angelägnare, som länets presterskap,
i saknad af representanter vid riksdagarna, icke haft
tillfälle att härom göra påminnelser. Jag får således anhålla
om propos. tili bifall å Utsk:s betänkande.
Hr Munck af Rosenschöld: För det första vågar
jag göra den sista värda talaren uppmärksam på att han
misstagit sig, då han trott att jag, såsom motskäl hvarföre
Blekinge ej borde läggas till Calmar stift, åberopat, att
Lunds stift skulle blifva för litet. Jag har tvertom sagt, att
om Blekinge lades till Calmar stift, skulle samma olägenhet,
som man nu anför böra föranleda delning af Lunds stift, inträffa,
nemi. att Calmar stift blefve för stort. Hvad gymnasii-anläggningen
i Sölvitsborg angår, så hör frågan derom
icke hit. Orsaken hvarföre jag föreslog, att det skulle
anläggas i Sölvitsborg, var, att det skulle kunna begagnas
Den i Augusti.
icke blott af blekinge lans innevånare, utan äfven af innevånare
i de delar af Skåne, som äro mest aflägsna från Lund. Hvad de
af Frill. Cederström omnämnda ecclesiastika förhållanden angår,
så ur det val sannt, att Carlshamns convention gör till en
del en skilnad emellan ecclesiastika förhållanden i Blekinge och
i Skåne, men det är dock 'några sådana förhållanden, deri
dessa provinser öfverensstämma och skilja sig från andra delar
af lliket, såsom t, ex. i afseende på prestgårdsbyggnad.
Slutligen får jag äran emot Utskts tillstyrkande anmärka, alt
det förbisett 36 §:n Reg F:n, då det tillstyrkt en delning af
en embetsmans lön och embetsförvaltning medan han ännu lefver.
Jag skulle förmoda, att om någon sådan delning skall
äga rum, kan den icke ske förrän embetet blifvit ledigt.
Frih. Raab, Adam Christ.: Jag Ur till stor del förekommen
af Frih. Nauckhoff och ber att få åberopa hvad
lian sagt, samt dervid tillägga några ord. Den förste talaren
yttrade första gången, såsom jag lika med Frih. Nauckhoff
tyckte mig förnimma, att Skånska stiftet skulle blifva alltför
litet om Blekinge lades till Calmar stift. Sista gången
sade lian, att Calmar stift skulle blifva för stort, om Blekinge
lades dit. Båda delarna Uro lätt vederlagda. För det
närvar, har Lunds stift 474>7^2 innevånare och Calmar stift
endast ro5,q68. Således utgör Calmar stift till folkmängd
icke fullt £:del af Lunds stift. Blekinge ensamt har 93,849
innevånare. Drages detta antal ifrån folkmängden i Lunds
stift, så återstå 38o,88>, och lägges del åter till folkmängden
i Calmar stift, så blifva innevåuarne derstädes icke mer än
199,811, således knappt 200,000. Följden skulle således blifva,
att Calmar stift finge icke stort mer än hälften sä många
innevånare som Lunds stift. Detta i afseende på folkmängden.
I afseende på arealen minnes jag visserligen icke
nu qvadratmilen af begge stiften, men rummet på kartan
antyder snart, alt de södra häraderna af Calmar län — ty
det Ur endast 4 härader deraf, som tillhöra Calmar stift, —
icke skulle, tillökade med Blekinge, kunna blifva lill arealvidd
så stora som Skåne. I afseende på afståndet, så då Carlskrona
Ur ungefärliga medelpunkten af Blekinge och derifrån
Ur till Calmar icke mer än 9 mil, men till Lund 20 mil,
faller det sig klart, att afståndet talar för den föreslagna
förändringen. Här Ur anfördt såsom skäl emot förslaget,
att det skulle tillskynda presterskapet i Calmar
stift materiella fördelar. Hvad stiftsstyrelsen beträffar, kunde
lönerna ej blifva ökade, men val besväret blifva förökadt,
så att för denna styrelse inga materiella fördelar stodo att
vinna. Hvad åter det öfriga presterskapet vidkommer, så
faller det sig klart, att om det presterskap, som nu finnes i
Blekinge län, lägges till det presterskap som tillhör Calmar
stift-, så skola de sammanräknade ej få större fördelar i afseende
på befordringsrutten, än det mindre stiftet för när
-
D e ii i Augusti*
var. har, då man beräknar befordringsrätten i förhållande till
arealen. Det är sagdt, att Blekinge är närmare öfverensstämmande
med Skåne till diaiect och bruk. Den sorn rest genom
Blekinge har dock erfarit, att om de, som bo närmast Skåne, äro
till bruk och dialeet närmast lika Skåningarna, så äro deremot
de, som bo närmast Småland, mera' lika SmåJändningarna. Således
ligger deruti ingen skilnad. Vidare har man sagt, att Regeringen
en gång afslagit föremålet för ifrågavar. motion,
då det i ansökningsväg inkommit lill Regeringen. Det är
just derföre motionen nu blifvit väckt, på det Ständerne
måtte understödja denna begäran, och om de finna förslaget
gagneligt, ser jag i nämnda afslag icke något skäl hvarföre
icke Ständerne skulle uttrycka en sådan åsigt. Lika litet
finner jag deruti, att 2tne Stånd afslagit saken, något skäl
för R. o. Ad. att följa deras exempel, utan må det vara R.
o. Ad:s rätt att uttala sin öfvertygelse i saken. — Vidare
har man nämnt den olikhet i ecclesiastika författningar, som
skall grunda sig på Carlshamns convention. Jag känner icke
årtalet af denna convention, men tyckte mig höra, att Frih.
Nauckhoff sade alt den var utfärdad på i5oo-talet. Jag får
då nämna, att intill år 1627 var Blekinge förenadt med
Calmar stift, och således efter den tid conventionen blef
uppgjord. — Vidare är sagdt, att härvid skulle ifrågakomma
någon delning af embetsmännens löner medan de lefva.
Sådant har aldrig af Ekon.Utsk. varit satt i fråga, och den
som läser igenom betänk, finner, att deruti icke åsyftas att
förnärma någons rätt. Jag tror mig således härigenom hafva
undanröjt alla invändningar, som äro gjorda emot betänk.,
hvars bifallande jag tillstyrker.
Hr Ribbing, Arvid: Inom Ekon.Utsk. förevar en
långsam discussion om denna fråga, likasom förhållandet här
Börjar blifva. Jag för min del var af den tanken, att man
borde taga i betraktande, det K. M. redan besvarat en dylik
fråga, så att K. M. endast velat upptaga den i sammanhang
med ett annat, för flera riksdagar sedan väckt och redan
handlagdt förslag om Rikets förändrade indelning, så i
judicielt som ecclesiastik! och administrativt hänseende, och
att således man borde besinna sig, innan man ginge in med
en sådan und. önskan till K. M. som den ifrågavar.; ty om
en eller flera sådana ingåfvos, kunde de, ifall K. M. upptog
dem till bifall, möjligen motverka den allmänna indelningen,
som varit af Ständerna begärd och af K. M. Jofvad.
Men ledamöterne i Ekon.Utsk. voro mycket intresserade för
ifrågavar. motions framgång, och hvad jag androg ansågs af
dem icke förtjena afseende. Jag ville icke belasta prot. med
en särskild reservation, men förnyar nu här de anmärkntr,
jag i Utsk. gjorde, förmenande att det vore ganska inconseqvent
af Ständerna handladt, att först begära en allmän indelning
och sedan inkomma med begärau om en särskild.
Då jag tillika nu finner, enligt hvad den siste värde
Den i Augusti.
■ 3
talaren uppgifvit, att 2:ne Stånd afslagit Utskts betänk.
, skulle jag tro, att det bästa 11. o. Ad. kunde göra —
och äfven det kortaste, emedan i allt fall ärendet vid sådant
förhållande ej kan få någon ytterligare behandling —
vore att med dessa 2:ne Stånd instämma i utslag å betänkandet.
Frih. Nauckhoff: Den sista strofen, som uttalades af
den värde ledamot, som näst löre mig hade ordet, påkallar
ett svar af mig. Jag har i ett föregående plenum yttrat,
att hvad andra Stånd göra icke lägger band på min yttranderätt,
och jag tror icke, att det borde lägga några band
på Ståndets beslut. Det der släptåget blir odrägligt, och
är, såsom jag tror, icke passande. Här är sagdt, att en delning
af Lunds stift nu skulle lägga hinder i vägen för en
framlida delning af länen. Jag tror icke, att så är förhållandet,
utan att snarare denna framtida delning derigenom
skulle befrämjas; ty skall en delning af länen ske, så är det
otvifvelaktigt, att Skåne ej blir utvidgadt genom någon tillsats.
Jag tror, att delningen för Blekinge snarare kommer
att sträcka sig åt öster eller norr. f hvilketdera fallet som
helst vore den förändrade stifts-indelningen ingalunda i vägen;
ty det är blott på en ganska liten linie, som Blekinge
angränsar Skåne; för öfrigt sträcker det sig till Småland
och i söder till hafvet. Detta skäl för afslag å betänk, hoppas
jag således vara undanröjdt. Hvad Ater delningen afannu
i tjenst varande embetsmäns löneförmåner beträffar, så
har Frih. Raab såsom utskls-ledamot vidrört denna fråga.
Jag har visserligen ej heller förbisett, alt Utsk. derom yttrat
sig, och är öfvertygad, alt, innan frågan afgöres, K.
M. lär höra vederbör, och i detta afseende vidtaga de åtgärder,
som kunna af behofvet påkallas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Vid frågor om indelning
af redan befintliga embetsmanna-districter, bör man
naturligtvis å ömse sidor öfverväga, huruvida det ena di*
strictet är för litet och det andra för stort. Så äfven i fråga
om Calmar och Lunds stift. Man torde möjligen vilja
säga, att ett stift ej kan vara för litet, emedan ju mindre
det är, desto bättre kunna dess angelägenheter af styrelsen
vårdas. Men så är icke förhållandet. Då presterskapets befordringsrätt
är, efter nu gällande författningar, inskränkt
inom stiftet; så kan mycket lätt hända, att stiftet är för
litet. Sådant är ock efter min tanke förhållandet med Calmar
stift. Den prestman, som hör dit, är i sin befordringsrätt
alltför inskränkt; alltför noggranna beräkningar
kunna vid hvarje pastorats tillsättande göras angtde det blifvande
förslaget; tillställningar kunna blifva möjliga o. s. v.
Men om ock sådant icke sker, är dock befordringsrätten inom
Calmar stift alltför inskränkt, när man dermed jemför
utsigterna i andra stift, utom Gottland, der förhållandet är
>4
Den i Augusti.
ännu väne. Det andra hänseendet, hvaruti stiftets litenhet
verkar ofördelaktigt, angår läroverken. Det är en allmän
erfarenhet, att i de stift, sorn äro för små, och der följaktligen
gymnasium och skolorna besökas af ett för ringa
antal lärjungar, der varder aldrig någon riktig fart i undervisningen.
Täflan blir inskränkt inom för få personer; således
samma skada vid undervisningen, som sedermera vid
embelsmännens befordran. Jag anser således, att Calmar
stift i begge dessa hänseenden bör tillökas. Man kunde säga,
att tillökningen likaväl kunde ske norrut som söderut,
och att således Linköpings stift, som innehåller hälften af
Calmar län, på fasta landet kunde minskas. Men belägenheten
är sådan, att i allmänhet ligger Linköpings stad centralt
för stiftet. Nar fråga då är att skilja från andra stift
en andel, så är det största skälet att minska det stift, som
är slörst och alltför stort. Huru nu consistorium i Lund
skall kunna behörigen vårda ett stift, hvars innevånare uppgå
lill omkring 4^0,000 personer, må hvar och en bedomina.
Jag anser således fördelaktigt äfvensåväl för Lunds
som Calmar stift, att fördelningen göres dem emellan. Blekinge
har blott 22 pastorat, om jag rätt minnes, och Lunds
stift dessutom 2o5 prestgäll. Der qvarblifver ändock tillräckligt
utrymme för Skånska presterskapet att söka sin befordran,
ty antalet af qvarblifvande prestgäll är vida större,
än i något af våra öfriga stift. Den fördel, man omtalar
att presterskapet i Skåne skulle förlora, då det ginge miste
om tillfället att söka befordran i Blekinge, bör väl icke hindra
hvarken Blekinges eller Calmar stifts vinst på förändringen.
Den är vigtigare än Skånska presterskapets befordringsrätt.
Äfven om man ville göra afseende derpå, huru stor nr
lian? Jo! af de 22 pastorat, som finnas inom Blekinge län,
äro blott 7 eonsistoriella. De öfriga i5 äro regala, således
temmeligen likgilltiga för Skåningarna, emedan Konungen,
i allt fall, kan bortgifva dessa lägenheter åt Södermanländningar,
Norrländningar, eller prestman från hvad landsort
som helst. Man har anfört, att Blekinge, från Danska tiden,
varit förenadt med Lunds stift. Det är sannt, men
man bör ock erinra sig, att Halland och Bohus län, som
jemväl äro eröfrade landskap, höra till Götheborgs stift och
äro i ecclesiastikt hänseende förenade med en del af Westergöthland.
— Hvad språket beträffar, har man redan svarat
så att jag ej behöfver upptaga det. — Man har befarat att
olikheten i presträttigheternas utgörande inom Blekinge län
och Calmar stift skulle göra någon svårighet. Visserligen
kan man säga, att hvarje olikhet medför någon svårighet,
men denna är ingalunda af de oöfvervinnerliga. Inom Götheborgs
stift utgå presträttigheterna på 3:ne olika sätt: ett
sätt för Halland, ett annat för Bohus län och det 3;dje för
Westettgöthland. Likväl går det rätt väl an för stifts-slyrelsen
att hafva den gemensamma vården öfver stiftet, helst
Den i Augusti.
presträltigheterna icke angå stifts-styrelsen så mycket som
vederbör, landshöfdingen', hvilka likaväl mäste iakttaga de
för landskapet gällande föreskrifter, antingen det tillhör
det ena eller det andra stiftet. När nu fråga icke är att
stycka Blekinge, utan att låta hela landskapet öfvergå till
ett annat stift, så uppkommer ingen svårighet i delta hänseende.
Man har yrkat att utgången af frågan om en allmän
förändring af district-indelningen inom Pöket borde afvakta^
innan man gjorde den ifrågavarande. Delta kan visserligen
hafva sina skäl för sig; men jag befarar, att man
då hänvisar på en förändring, som är nog aflägsen, och
tror att det i allt fall ej kan skada, att i en sak, som är
af så mycken vigt för kyrkan och läroverken, som denna,
Sländerne göra und. framställning hos K. M. Det blir alltid
ett stöd för Konungens rådgifvare åtminstone alt påskynda
det hela. Jag tillstyrker således, att R. o. Ad. mätte
bifalla Utskts betänkande.
Hr Ribbing: Hvad af de arne sista värda talarne blifvit
anfördt ådagalägger endast, huru angelägen en omdelning
af Riket är i ceclesiastikt hänseende. Det sk lille kunna
anföras måhända af andra tjenstemän, huru nödvändig denna
omdelning vore äfven i andra hänseenden, såsom i judicielt
o. s. v. Inom den domsaga, jag närmare känner, kunde
jag t. ex. uppgifva, hurusom ett enda härad är deladt
mellan 2:ne stift, så att misstag af vederbör, consistoriel' ägt
rum, då de skolat tillförordna consistorii-fullmäktige; huru
samma härad är indeladt i 3:ne särskildta uppbörds-dislricter,
och får emottaga kungörelser från 3:ne landshöfdingar, så
att, fastän de benämnas såsom ett härad, ingå deruti 3:ne
med olika kronobetjening, o. s. v. Mycket arbete å landscontoren
vet jag redan hafva ägt rum, för att bestämma huru
omdelning till ett redigare och riktigare förhållande skall
kunna ske. Derföre torde så väl detta som hvad i öfrigt
blifvit anfördt ådagalägga angelägenheten af att någon gång
komma till den länge påtänkta och längesedan lofvade allmänna
omregleringen. Skulle emedlertid angelägenheten för
nu ifrågavar. län vara så påträngande och vigtig, som jag
visserligen icke betviflar, och således ej heller för någon del
vill motsätta mig; så tror jag likväl, likasom jag yrkade
det i Ekon.Utsk., att ett sådant tillägg i betänk, vore nödvändigt,
att K. M. likväl ville tillse, att den nu begärda indelningen
ej mätte så ske, att den motverkar den allmänna,
och med ett sådant tillägg skall jag icke motsätta mig bifall
till Utsk:s förslag, roen det torde i sådant afseende vara
nödigt att betänk, först återremitteras.
Hr Munck af Rosenschöld: Hvad Frih. Raab anfört,
att Calmar stift, om dertill lades Blekinge, ej blefve
för stort, emedan det ej blefve så stort som Lunds stift,
kunde hafva sin riktighet, om man ville antaga Lunds stift
Den i Augusti.
såsom en passande norm för ett stifts storlek; men jag anser,
att Lunds stift, äfven 0111 man borttog Blekinge, vore
för stort, och boide sådant det nu är delas i a:ne, hvilket
åter blir olämpligt, om Blekinge borttoges. Hvad beträffar
den andra frågan, alt jag skulle hafva oriktigt åberopat 36
§:n Reg.Ftn; så vet jag, att stifts-styrelsen af hvarje prosteri
liar vissa inkomster, men huruvida dessa mera böra anses
såsom frivilliga gåfvor än bestämda löneinkomster kan jag
icke med visshet afgöra.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Sedan anmärktitr från
flera håll blifvit gjorda, anser jag mig såsom ledamot af
Ekon.Utsk. pligtig att biträda den enda af Utsk:s ledamöter,
som uppträdt till försvar för betänkandet. Jag nekar
icke att, såvidt jag uppfattade discussionen inom Utsk., fästade
Ulsk. verkligen ringa vigt dervid, att en eller annan
person inom Listers eller Bräkne härader skulle få litet längre
väg till stilts-staden. Vi hafva trott oss erfara, att i
allmänhet allmogen och de å landet boende hafva särdeles
liten beröring med consistorierna. De resa dit endast för
ytterst få fall. Det är ett alldeles omvändt förhållande, ty
del är consistoriales, som i stället resa för att besöka orterna.
Således tror jag, att när det är fråga om hvad som
är ändamålsenligt, så bör man icke alltför strängt hålla sig
till kartan och räkna väg-distancerna för dem, som minst
äro oberoende deraf, utan se saken från en mera ekonomisk
och nyttig synpunkt. Utsk. har hufvudsakligen fästat
sig vid de förhållanden Hr von Hartmansdorff framställt,
ehuru vi icke kunnat så i betänk, utveckla dem, sorn
han gjort det. Det är skol-förhållandet och kyrkans förhållande,
som måste afses. Vi hafva sålunda trott, att det vore
nödvändigt, att den aflägsnasle delen af Lunds stift lades
till en ort, der det linnes ett gymnasium till skolan, och detta
är det hufvudsakliga ändamålet vi afsett jemte de öfriga.
Jag anser de skäl, som blifvit af Frih. Nauckhoff och Hr
von Hartmansdorff framställda, vara håde gilltiga och så
kraftiga, att jag hvarken har förmåga eller behof att tillägga
något, utan blott ber att få förena mig med dem i
tillstyrkan af bifall till betänk., desto hellre som det icke
är något nytt för oss, att Hr Ribbing vill ajournera frågan
till en obestämd framtid. Jag tror, att om man vill ett
ändamål, bör man icke uppskjuta det goda för att möjligen
kunna framdeles få något bättre. Jag tror också, att regleringen
af Calmar stift icke kan hvarken befordra eller lägga
hinder i vägen för en areal- eller administrativ indelning
af Sverige i allmänhet. Jag inser icke något hinder härigenom
förorsakas, när tiden kommer att Jänsdislricterna och
judiciella indelningen huru som helst skola förändras. Då
ligger ingen vigt derpå, om Blekinge län kallas en del af
Lunds eller en del af Calmar stift. Jag afstyrker en åter
remiss
-
Den i Augusti.
»7
remiss för tilläggande af den slutmening Hr Ribbing föreslagit,
och föreställer mig, att den ej skulle af Utsk. tillstyrkas,
efter det ej kunde ske förra gången.
Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 73 blef af
R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning bifölls StatsUtskls den 22 och
25 sisll. Juli på bordet lagda mern. N:o 207, angrde tillkomsten
och förvaltningen af åtskilliga under K. Krigs-collegii
disposition ställda fonder och medel.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 22
och 25 sisth Juli på bordet lagda betänk. N:o 70, i anledn.
af väckt motion oin förändring af grunderna för befordran
inom PresteStåndet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att
Ridd Secretm måtte få upplysa, om det är bekant huru detta
ärende blifvit afgjordt i PresteStåndet.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
ännu från PresteSt. ankommit, rörtde dess beslut i
detta ämne.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill visst icke tillstyrka,
att Ståndet skall godkänna motionen sådan hon är; men
jag kan å andra sidan icke heller tillstyrka, att Ståndet, lika
med Utsk., skall förklara sitt gillande af nu gällande
befordringsgrunder för presterskapet. Om man t. ex. blott
vill erinra sig, huru en malhematum lector, hvilken kanske
aldrig sysselsatt sig hvarken med kyrkans eller någon församlings
angelägenheter, utan blott med sin vettenskap, likväl
nu, på grund af sin tjenstebefattning, är berättigad till
befordran framför dem, som under hela deras tjenstemannabana
varit sysselsatte med församlingens angelägenheter; så
kan man bedomina, huru skicklig en sådan man skall vara
att besörja religionsvården. Hellre än att betänk, bifölles,
önskade jag således att R. o. Ad. måtte afslå detsamma.
Det kommer på ett ut, ty i intetdera fallet blir någon påföljd;
men Ståndet hade åtminstone icke godkänt hvad som
efter min förmening icke kan tåla en närmare och strängare
granskning.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag tager mig friheten
erinra om hvad motionären egentligen motionerat.
Han har nemi. föreslagit, att då ledighet till ett consistorielt
gäll yppas, ansökningar såsom hittills mätte få ingifvas till
consistorierna , som, genast efter ansökningstidens slut, böra
pröfva och till prot. utlåta sig, örn de sökande äga de meriter
i lärdomsväg, som, efter upprättad classification, erfordras;
att consistorium borde vara skyldigt med nästa post
ii H. 3
i8
Den i Augusti.
derefter afsända alla ansökningarna jemte sitt utlåt, lill contractsprosten,
hvilken genom kungörelser skulle låta kaita
socknens röstägande innevånare, för att taga del af de från
consistorium ankomna handlingar; att socknemännen derefter
skulle äga att å denna sammankomst kalla hvilken af de
sökande som helst att aflägga predikoprof, dock minst tre,
om så många sig anmält. Häraf torde R. o. Ad. finna, att
motionären åsyftat en rättighet för socknemännen i consistoriella
pastorat att få kalla hvem de behaga, blott han
äger nog kunskapsmått att föreslå ett kyrkoherde-embete.
Det är detta förslag, som Utsk. ansett sig, på de i betänk,
anförda skäl, böra afstyrka, och jag hemställer, om icke
detta afslyrkande bör gillas, — det vill med andra ord säga,
om icke R. o. Ad. bör bifalla detta betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Jag började mitt förra anförande
med den förklaring, alt jag icke tillstyrkte Ståndet
att gilla motionen, men att jag afstyrkte gillande af Utsk:s
betänk., emedan Utsk. säger så bär: ”anser Utsk. ifrågavar.
”befordrings-principer” (d. v. s. de nu gällande) ”böra, så”som
ledande till det med dem åsyftade ändamål, bibehållas.”
Om Utsk. underlåtit att gilla nuvar. befordringsgrunder och
blott hållit sig vid motionens afslyrkande, skulle äfven jag
tillstyrkt bifall. Men om nu R. o. Ad godkänner della betänk.
, sådant det är, skulle Ståndet med detsamma hafva
gillat nuvar. befordringsgrunder för presterskapet, hvilket
jag icke tror att R. o. Ad., om det genomginge dem, skulle
kunna göra. Det är således blott lill undvikande af ett sådant
gillande, som jag yrkat afslag, ty jag kan icke instämma
i sådana befordringsgrundsatser sorn motionären framställt.
Efter förnyade propositioner dels till bifall, dels till
afslag å detta betänk. N:o 70, blef det af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogos Consl.Ulsk:s den i5 sisll. Juli
på bordet lagda memorialer:
N:o 18, med förslag till ändring i Reg.F:ns 4 §•?
N:o 19, med förslag lill ändring uti Reg.F:ns 35:te §.;
N:o 20, med förslag till ändring uti 34 §:n Reg.F:n ;
N:o 21, med förslag till ändring och tillägg i 39 §:n
Riksd.Ordn.; och
N:o 22, ang:de en af Hr Th. Petre' emot Konungens
rådgifvare anmäld anledn. till anmärkn.,
blefvo dessa memorialer ånyo begärda på bordet, de 2.:né
första af Hrr Dalman, Wilh. Fredr., och Anckarsvärd,
Au g., och de 3:ne sednare af Hr Dalman samt
Hr Löwenström, Joh. Jacob.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den sisth Juli på bordet
lagda utlåt. N:o 19!, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o4<b
ang:de regleringen af 2:dra liufvudliteln.
Den i Augusti.
»9
Hr von Hartmansdorff, Aug,: Jag hemställer, att
detta oell de öfriga betänkta, som höra till statsreglerm, icke
malle förekomma i dag, och alt någon viss dag måtte bestämmas,
då de skola företagas, så alt man är derpå beredd.
Denna framställning rörer äfven ett betänk, om beräkningen
af statsverkets inkomster, hvilket står långt nere
på listan under N:o 226. Jag skulle tro, ali det borde förekomma
först, och dernäst utgifts-titlarna efter deras ordning,
på någon dag, som Ii. o. Ad. behagade bestämma.
Måhända hafva redan Hrr Talmän öfverenskomma om någon
dag dertill, så att enhet i öfverläggning kan äga rum.
Frih. Nauckhoff, Joh. Otto, förenade sig med Hr
von Hartmansdorff.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, i anledn. häraf, att
StatsUtskts utlåt. N:o ig3 nu Liefve livilande på bordel,
samt lillkännagaf, i anledn. af den utaf Hr von Hartmansdorff
nu gjorda hemställan, alt i sista Talmans-öfvei läggningen
förevarit frågan 0111 lämpligaste tiden att företaga StalsUtskts
utlåUn, rörtde statsreglertn, och hade Talmännen der
varit af den tanke, alt lämpligast vore föreslå Stånden att
börja med föredragningen deraf Lördagen den 8 dennes, då
öfriga redan inkomna ärenden troddes kunna vara så genomgångna,
att föredragningen af dessa betänktn kunda börjas
på en gång i alla Stånden; hemställande Hr Landtm, alltså,
0111 R. o. Ad. ansåg, att SlatsUlskrs förslag till statsreglering
under de särskilda luifvudtitlarna, i öfverensstämmelse
med den öfverenskommelse som i Talmans-öfverläggningen
gjordes, borde förekomma till pröfning nästa Lördag den
8 Augusti.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. för
godt förklara, det Ståndet ansåg alla de nu i ordningen pä
föredragningslistan förekommande till stalsregleringen börande
mål, såsom andra gången bordlagda, så att de icke vidare
kunde bordläggas, nemi. StatsTJtsk:s den 25 sisth Juli
första gången på bordet lagda utlåtm:
N:o 201, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 43, i anledn.
af fråga om Calmar läns delning;
N:o 202, i anledn, af erhållna ålerremisser A utlåt.
N;° 44;
N:o 2o'3, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 53;
N:o 213, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 54, angtde
riksstatens 5:te hufvudtitel;
N:o 214, ' anledn. af återremiss å utlåt. N:o 5j, atigtde
6;le hufvudtiteln;
N:o 215, angjde återremiss å utlåt. N:o 58, angtde regiel
ing af 7:de hufvudtiteln;
N:o 216, i anledn. af erhållna ålerremisser å utlåt. N.*o 5g;
N:o 217, i anledn. af erhållna utei remisser å utlåt. N:o 61;
ao
Den i Augusti.
N:o2i8, ianledn. af erhållna återremisser å utlåt. N:o 62;
N:o2ig, ianledn. af erhållna återremisser å utlåt. N:o 63.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt, att
Hr Landtm, täcktes inhemta Ståndets yttrande, huruvida
icke den del af statsreglerm, som angår inkomst-titlarna eller
betänk. N:o 226, finge sättas främst på listan bland de
lill statsreglerm hörande ärenden.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han trodde det
vara lämpligast att uppskjuta framställandet af den fråga Hr
von Hartmansdorff nu omtalat, tills man på föredragningslistan
kommit till det af Hr von Hartmansdorff nämnda utlåt.
, och att då, ifall det icke genast pröfvas, utan vidare
bordlägges, besluta, när R. o. Ad. finner för godt att företaga
det till pröfning.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs den i5 sisth Juli på bordet
lagda utlåt. N:o 220, i anledn. af Professor Retzii motion,
att den för afl. Professorn Friis’s enka tillstyrkta pension
mätte få beräknas retroactivt.
Begärdes ånyo på bordet af Hrr von Hartmansdorff,
Au g., och Ribbing, Arvid.
Likaledes begärdes, vid förnyad föredragning, ånyo på
bordet af Hr von Hartmansdorff, Aug., och Frih.
Nauckhoff, Joli. Otto, StatsUtskrs den i5 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 221, i anledn. af återremiss å utlåt.
N:o 92.
Till pröfning företogs Stats- och BancoUtsk:ns den 2.5
sisth Juli på bordet lagda utlåt. N:o 8, i anledn. Prosten
Klingvalls ansökning om dagtractamente, under den tid
Prosten, som varit en af R. St:s år i83g samlade revisorer,
måst, efter slutad revisionsförrältning, uppehålla sig
i Stockholm.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att fa
fasta Ståndets uppmärksamhet derpå, att den ifrågavar. Statsrevisorn
begärt arfvode för 2^ månader, men att Stats- och
BancoUtskrn endast velat bevilja det för en månad utöfver
den tid revisionsförrättningen varat. Mannen for icke postvägen
utan försökte alt komma tili Gottland på ett handelsfartyg
, men måste för is återvända och stannade sedan här,
tills årstiden blef dräglig. Med den som är så vanlottad,
att han bebor en ö i hafvet, till hvilken vägen är stängd
linder en del af vintern, måste man hafva något fördrag.
Följden kunde eljest blifva den, att innevånarne af denna
ö, för att icke nödgas tillsätta af deras egna knappa tillgångar
eller äfventyra helsa och lif, undandroge sig alt deltaga
i allmänna förrättningar. När d« likväl, efter våra för.
Den i Augusti.
fattningar, böra göra det, så anser jag det vara för kargt af
Stunderna att vilja för dem afpruta tractamente för i4- månader
af den tid de varit nödsakade alt ligga på främmande
ort. Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. måtte återremittera
betänk., på det alt Stats- och BancoUtskm måtte
taga salen i närmare öfvervägande och något frikostigare
bemöta dessa icke afundsvärda medlemmar af vårt samhälle.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill icke bestrida återremiss
af detta betänk., helst jag verkligen var en af den
minoritet, som fann billigheten att bifalla ansökningen om
ifrågavar. arfvode; men jag tviflar på, att något vinnes genom
denna återremiss, ty det uttalades bestämdt af den
majoritet, som inom Utskm afgjorde frågan, att da riksdagsmännen
från Gottland kunnat öfverkomma till fasta landet,
så hade det också varit möjligt för revisorn att öfverkomma
till Gottland. Jag godkänner visserligen icke detta skäl,
emedan det var mycket haltande, men Utsk:ns majoritet har
godkänt det, och jag förmodar, att Utskm vidblifva detsamma.
Stats- och BancoUtskms utlåt. N:o 8 blef af R. o. Ad.
återremitterad!.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskts den 25 sisth
Juli på bordet lagda utlåt. N:o 5i , i anledn. af väckt motion
om belåning af colonialvaror vid Handels-och Näringsdisconten
i Götheborg, blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogos BancoUlsk:s den 25 sisth Juli på
bordet lagda roemorialer:
N:o 52, till svar å Vällofl. BorgareStis återremiss å Utsk:s
betänk. N:o 26;
N:o 53, i anledn. af ett RiksStls återremiss å Ulsk:s
betänk. N:o 28; och
N:o 54> lill svar å 2!ne RiksSt:s återremisser af särskilda
punkter i TJtsk:s under N:o 29 afgifna berättelse om bancofullmäktiges
åtgärder och förvaltning på det hela eller
nästförflutna riksdag; fann R. o. Ad. desamma icke erfordra
annan åtgärd un att läggas till handlingarna.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då nu t^lla frågor,
om bankens förvaltning sedan sista riksdagen, blifvit af R.
St. pröfvade, äfvensom pröfningen redan förut blifvit fulländad
af de åtgärder, som vid Riksg.conlrs förvaltning vidtagits
, R. o. Ad. måhända torde finna tiden vara inne att
förelaga val af fullmäktige till styrelsen af dessa båda verk.
Då det för ärendenas behöriga gång i banken vore af vigt,
alt valen skedde någorlunda vid samma tid i alla RiksSlni,
hade fråga uti Talmans-öfverläggningcn förevarit att företaga
Den i Augusti.
dessa val i alla Stånden på en viss tid. Inom BorgareSt.
hade dessa val likväl redan blifvit förrättade, men de öfriga
Ståndens Talmän hade i sista öfverläggningen öfverenskomma
att föreslå Stånden företagande af dessa val en dag i
nu instundande vecka, och hemställde flr Landtm, alltså,
om R. o. Ad. skulle behaga utsätta Fredagen den 7 Augusti
på eftermiddagen till förrättande af val af fullmäktige i Banken
och Riksg.conloret.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning lade R. o. Ad. till handlingarna
StatsUtsk:s den 2g sisth Juli på bordet lagda utlåt:n:
!V:o 222, i anledn. af erhållen återremiss å betänk.
N:o 71;
N:o 223, i anledn. af erhållen återremiss å betänk.
N:o 87;
N:o 22.4, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o gi.
Ånyo föredrogs StatsUtskts dan 2g sisth Juli på bordet
lagda utlåt. N:o 225, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtsk:s
betänk. N:o g8, ang:de arrendalorernes af Nyqvarns
qvarn och bro ansökning om bibehållande vid arrendet af
dessa lägenheter.
Friherrarne Cederström, Jacob, och Raab, Adam
Christian, begärde detta utlåt, ånyo på bordet.
Föredrogs ånyo SlatsUtskts ilen 2g sisth Juli på bordet
lagda utlåt. N:o 226, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o- 6\
och vissa dertill hörande bilagor.
Begärdes ånyo på bordet af Hr Löwenström, Joli.
Jac., samt Frih. Cederström, Jacob.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att Hr von Hartmansdorff
för någon stund sedan yttrat sin mening vara, alt R.
o. Ad. måtte besluta företagande af detta måls pröfning,
innan Ståndet pröfvade StalsUtskrs utlåCn om utgifterna ; och
hemställde Hr Landtm, nu alltså, om R. o. Ad. behagade
härtill lemna bifall.
Ropades ja.
Flr Frih. o. Landtm, hemställde vidare, huruvida Hr
von Hartmansdorff, mening vore, alt detta mål först nästkommande
Lördag, som är utsatt till pröfning af utgiftstitlarna,
holde förekomma, eller om detta utlåt. N:o 226,
endast det förekomma till pröfning innan utgifls-titlarna,
äfven kunde förekomma till afgörande i något plenum innan
Lördagen.
Hr von Hartmansdorff begärde, att det måtte förekomma
nästa Lördag.
Hr Löwen ström förenade sig nied Hr von Hartmansdorff,
Den i Augusti.
a3
lii1 von Troil, Emil: Jag kan icke finna något skal
alt uppskjuta målet längre, än som kan fordras för att derom
taga kännedom, isynnerhet då inga andra mål synas vara
för handen att under tiden behandla och afgöra. Af
denna anledn. anser jag lämpligast att företaga inkomstbetänk.
före Lördagen, t. ex. Onsdagen, emedan i annat fall,
enligt inin tanke, vållas ett ändamålslöst fördröjande af riksdagen.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Efter den föredrag
ning
Hr Landtm, behagat proponera , lära om Onsdag Const.-  Utsk:s mern. förekomma. Jag tviflan på att då så mycken
tid blir öfrig, alt behörig uppmärksamhet kan lemnäs åt
ifrågavar. betiink. N:o 226. Jag ar således för min del af
ilen tanke, alt delta betänk, bör omedelbarligen föregå pröfningen
af slatsreglertn, den må förekomma hvilken dag
sorn helst.
Hr von Troil: Den siste värde talarens försigtighet
synes mig temmeligen öfverflödig, ty det faller af sig sjelft,
alt 0111 målet icke hinner afgöras 0111 Onsdag, kan det icke
då företagas. Men jag anser sannolikt, att Const.Ulsk:s helänk:n
ej kunna upptaga hela ilen dagens plenum, ulan att
ganska betydligt deraf blir öfrigt för andra måls haudläggning.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att SlatsUlsk:s utlåt, angtde inkomsterna bör till pröfning
företagas, så snart som det på föredragningslistan förekommer,
dock innan föredragningen sker af SlalsUlsk:s
utlät. 0111 utgifterna under statsreglerings-titlarna.
Frih. Nauckhoff: Den försigtighet, som blifvit mig
förebrådd, leni tiar jag å sido. Man har likväl sett, att otåligheten
mot klockan 10 eller 11 om natten ökar sig i starkt
förhållande till minutvisaren. Jag skulle derföre tro, att
försigtigheten ej är alltför stor, om man begär att ifrågavar.
betänk, ej må föredragas klockan 10 å 11 om natten, om
handläggningen af Const.Utsk:s betänk, ej förr slutas. Det
är Hr von Hartmansdorff, som begärt, att betänk. N:o 22(1
må förekomma straxt före, eller således på samma dag eller
i sammanhang med frågorna om statsreglerrn. Jag instämmer
fullkomligt deruti, och förklarar att, i händelse Const.-  Utsk:s betänk:n kunna hinna afgöras på Onsdags-föriniddag,
skall jag icke sätta mig emot, att man på eftermiddagen
företager inkomst-betänkandet. Min försigtighet har således
endast sträckt sig derhän, att det ej må förekomma på natten
emellan Onsdagen och Thorsdagen.
Frih. Raab, Adam Christian: Lika angeläget som
det synes å ena sidan vara, att detta betänk, förekommer
innan den öfriga statsreglerrn, lika illa synes mig å andra
sidan vara, om en del af Onsdagen skulle gå förlorad, der
-
34
Den i Augusti.
före att R. o. Ad. hade fattat det beslut, att samma betänk.
ej då skall företagas. Jag hemställer derföre, om icke
de olika meningarna kunde förlikas medelst det beslut, att
detta mål sättes sist på listan om Onsdagen, och att detsamma,
om det då ej hinner afgöras, uppskjutes till Lördagen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om icke de särskilda
meningarna skulle kunna förenas på sådant sätt, att R.
o. Ad. behagade besluta företagande till pröfning af StatsUtskts
utlåt. N:o 226 nästa Onsdag, ifall tiden del medgåfve,
men i annat fall om Lördag.
Bifölls.
Frih. Nauckhoff: Jag instämmer helt och hållet i Hr
Landtnäs propos., öfverlemnande åt dess bepröfvande af
ärendets vigt, att icke föredraga ämnet så sent, att man ej
med någon fullständighet kan gå till botten med detta ämne.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs den 29 sisth Juli på bordet
lagda utlåt. N:o 227, i anleda, af K. M:s nåd. skrifvelse rör:de
förlängning af de med rusthållarne vid åtskilliga afsuttna
regtten och corpser afslutade contract om häst-vacance-afgifls
utgörande, jemte flera i ämnet väckta motioner.
Begärdes på bordet af Friherrarne Cederström, Jacob,
samt Toll, Gustaf Philip.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s den 29 sisth Juli på
bordet lagda utlåt. N:o 228, i anledn. af K. M:s nåd. propos.
, ang:de kronohemmanet Karlebys anslående till boställe
för kronofogden i Wadsbo fögderi.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med StatsUtsk.
i dess tillstyrkande, så väl i ena som andra afseende!,
men anser den sista hemställan likväl i så måtto ofullständig,
att det tydligare måtte bestämmas, huru med hemmanet
Karleby skall förhållas, i händelse nuvar. kronofogde
skulle under en längre följd af år vidblifva sin tjenst, utan
alt vilja detta hemman såsom boställe emottaga; ty när arrende-tiden
är förbi, så måste det ånyo utarrenderas eller
vårdas på annat sätt. Skall det hållas en blifvande kronofogde
tillhanda såsom boställe, så kan det icke utarrenderas
annorlunda än på ett år i sender, och då är det ganska troligt,
att hemmanet inom få år skall komma att betydligen
försämras, emedan en arrendator för året icke har ringaste
intresse alt tillse förbättring af det hemman han arrenderar.
Jag hade derföre ansett nödvändigt, att Utsk. uppgifvit huru
med hemmanets bruk och skötsel bör förfaras, efter det
hemmanet blifvit ledigt från arrendet och tills det af kronofogden
i Wadsbo härad mottages såsom boställe. Dervid
före
-
D111 i Augusti.
au
förekommer, alt om kronöbetjéningen skall besörja b eili manets
bruk efter lega, så åtgår troligen liela al kastningen dertill,
och hemmanet kunde i stället för vinst lemna förlust.
Det vöre alltså bättre, om man kunde få Upplåta det efter
visst accord på obestämd tid åt en person, som åtog sig
brukningen och underhållet efter lag, intill dess att, vid
ny kronofogdes tillsättande, hemmanet efter laga fardag till
honom a firades, emedan, den. afgående kronofogden i Wadsbo
härad ejler bans sterbhus äfven skulle åtnjuta fardag,
ifall bostället émottoges, och det således i hvartdera fallet
på samina- tid blefve ledigt. Jag tillstyrker derföre åferremiss
af betänkandet. ,
StatsUlskts utlåt. N-:o,228 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af LagUlskts den 29 sisth Juli
på bordet lagda betänk. N:o: 73, i anledn. af väckt motion
om ändring i 2 i cap. 4 §:n Ärfda-b:n, blef samma betänk,
af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs LagUtskrs den 29 sisth Juli på bordet
lagda meni. N:o 74, * anledn. af återremiss utaf Utskis linder,
N:.o 31. afgifua utlåt, öfver väckt fråga derom, att böter
och vitén, grundade på det myntvärde, att 3 daler sant
svara emot nu gällande en r:dr specie i silfver, böra vid
detta värde och beräkningssält bibehållas.
R. o. Ad. lät bero vid hvad LagTJtsk. i mern. N:o 74
yttrat.
Föredrogs ånyo LagUtskts den 29 sisth Juli på bordet
lagda tillåt. N.*o y5, öfver gjorda anmärkntr vid Utskts betänk.
iN:o 44; * anledn. af väckt fråga 0111 förtydligande af
2 §:n 4i cap. Missg.-b:n.
Som Utsk. i detta utlåt, vidblifvit sitt i betänk. N:o 44
framställda förslag, blef detta nu äfven uppläst.
Frih. Gederström, Anders: Ulan ätt nu vilj 1 upp
väcka
någon ny discussioii i ämnet, önskar jag att b lott få
hänvisa lill Hr Lagergrens reservation Ilin önskade att fä
bibehållen den redaction, som Just.ombudsmannen föreslagit,
och hvilken lyder sålunda: ”Lockar någon eller Ljuder
.”öfvermaga att stjäla med sig, ehvad det ar myckel eller
”litet, eller gör mannen det med sin hustru, föräldrar med
''sina barn, förmyndare med den omyndiga, förman med
”den, som slår under hans lydno, husbonde eller matmoder
med sitt tjenstefolk eller inhyseshjon; staude samma
"rätt, sorn den der andra gången stulit. Varder lian åter
"med sådan gerning funnen, straffes såsom för tredje resan
”stöld; och den, som var lockad eller budén att stjäla, slräf”fes
som annan tjuf, eler lian till mogen ålder kommen är.”
11 II. 4
26
Den i Augusti.
Som jag för min del instämmer med Hr Lagergren, anhåller
jag att, i stället för Utsk:s förslag, Just.ombudsmannens redactionsförslag
måtte antagas.
LagUtsk:s betänk. N:o 44 klef af R- o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs LagUtskrs den 29 sistl. Juli på
bordet lagda utlåt. JV:o 76, i anledn. af gjorda anmärkntr
vid Utskts betänk. N:o 46 öfver väckta motioner 0111 ändring
af 24 cap. 8 §:n, 34 cap. samt 35 cap. 1 §:n Missg.-  balken.
Sedan Utsk:s uti betänk. N:o 48 afgifna förslag, uti
hvilket Utsk. icke funnit skäl att tillstyrka någon förändring,
äfven blifvit uppläst, blef det af II. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs LagUtskts den 29 sistl. Juli på
bordet lagda utlåt. Wto 77, i anledn. af återremiss utaf
Utsk:s betänk. N:o 47» öfver väckt motion om ansvars stadgande
för inslående af fönster; fann R. o. Ad. för godt att
bifalla det förslag, som uti betänk. N:o 47 blifvit framstäldt,
och hvilket Utsk. uti utlåt, N:o 77 vidblifvit.
Företogs till pröfning LagUtskts den 29 sistl. Juli på
bordet lagda utlåt. N:o 78, i anledn. af anmärkntr vid Ulsk:s
betänk. N:o 48, öfver väckta motioner om åtskilliga ändringar
i concurs-lagen.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Utsk. i delta
utlåt, vidblifvit sitt betänk. N:o 48, delta nu komme alt
föredragas, och att, då det innehölle flera från hvarandra
alldeles skiljda punkter, lämpligast måhända vore att hvarje
punkt för sig till afgörande framställdes.
Hr Ribbing, Arvid: Om vid hvarje punkt, så vidt
det är Ridd.Secreltn bekant, vi kunde få upplyst hvad de
öfriga Stånden beslutat, så kunde det möjligen lända till
förkortande af discussionen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För att förekomma
något besvär för P»idd.Secret:n i detta fall, torde Hr Ribbing
endast behöfva läsa Utsk:s betänk., hvilket innehåller, att
betänk. ?J:o 48 är bifallet i dess helhet af Preste- och BondeSt:n,
och äfven af BorgareSt. i alla punkter, utom den,
som angår l ältegångstimmen. Man bar således 3 Stånds beslut
om bifall till detta betänk , med undantag af den punkt,
som föranledde R. o. Ad:s återremiss.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att från de öfriga
RiksSt:n ingen underrättelse ankommit rör:de deras beslut
om LngUtsk:s utlåt. N:o 78.
Frih. Raab, Adam Christian: Det kan icke vara
mera än en punkt af betänk., nemi. den om rättegångstim
-
J
Den i Augusti.
27
men, i afseende hvarpå beslutet kan vara af något inflytande.
Jag vågar derföre hemställa, huruvida icke alla de
öfriga punkterna kunde förekomma i en framställning, och
förenämnda punkt, hvarom jag begär att särskildt få yttra
mig, i en annan framställning.
Då nu föredrogs första punkten i LagUtsk:s betänk.
N:o 48, innehållande afstyrkande å Olof Pehrssons motion
om förändring af 2 cap. 3o §:n concurs-lagen, blef denna
punkt af R. o. Ad. bifallen.
Föredrogs 2:dra punkten i samma betänk., innehållande
förslag till förändring i 5 cap. 67 §:n concurs-lagen.
Frih. Cederström, Anders: Denna punkt har blifvit
af BorgareSt. a Islägen, så att, om den äfven af R. o. Ad.
afslås, kommer betänk, i denna del att förfalla. Jag tillstyrker
afslag i följd af den reservation jag afgifvit, och för
att icke föranleda ytterligare discussion i ämnet, anhåller
jag endast alt få hänvisa lill densamma.
Frih. Raab: I fullkomlig öfverensstämmelse med mina
yttranden i detta afseende, då frågan förra gången förevar,
får jag instämma med Frih. Cederström. Den olägenhet
Utsk. velat undvika, har varit möjligheten att rättegången
skulle utdragas långt på natten. Men om denna olägenhet
genom det af Utsk. föreslagna medel kunde undvikas, så
kunde en vida större fara för allmänheten derjemte inträffa.
Jag har förut erinrat derom och tager mig friheten ånyo
fästa uppmärksamheten uppå, att allmänheten icke alltid
får kännedom om en sådan författning, och att derföre lätt
kunde hända, att en fordringsägare fästade sig vid det förra
stadgandet, och ansåge det vara tids nog att infinna sig
klockan 7, hvarigenom han försummade sig och förlorade
sin fordran. Jag anser derföre denna förändring i högsta
målto vådlig, och vågar hemställa att R. o. Ad. måtte alsia
denna punkt.
Hr Ribbing: Om det verkligen så förhölle sig som
den siste talaren androg, att det vore fara för att de personer,
som kallades till cn concurs, att på viss dag bevaka
sina fordringar, skulle genom lagförändringen, i anseende
dertill att kunskapen om den nya författningen ej blefve så
allmänt spridd, kunna komma att gå miste om sina fordringar;
så skulle jag med denne talare instämma i afstyrkande
af det förnyade förslag, som LagUtsk. i detta afseende framställt.
Men då det särskildta förhållande med concurs-stadgan
äger rum, emot hvad vanligen i andra fall förekommer,
att hvar och en borgenär får kunskap om hvad den förändrade
författningen innehåller, medelst den skriftliga kallelse,
som domstolen är pligtig att för hvar och en utskrifva och
honom tillställa; så tror jag, att om lagförslaget i öfrigt,
sådant det nu blifvit framstäldt, betinnes riktigt, bör det af
I) c 11 i .4 u g ti s t is
Frill Raab åberopade skill förfalla. Oell Iivari clemia sednare:
fraga angår, eller huruvida det är nyttigt att utsätta
i osta I leise—tiden i concursmål, istället för klockan 7 om aftonen
till klockan .4 e- m., s‘' mäste jag deruti med LagUtsk.
instämma, emedan jag liar en stadgad erfarenhet derom,
att concursmålens företagande klockan 7 på e. m., hvarefter
följer edgång och bevakning särskildt för hvar och en
borgenär, föranleder att dessa mål oftast utdraga långt öfver
midnalten, oell stundom så långt, alt man ser andra
dagen randas innan bevakningen slutas. Sådant mäste icke^
vära hvarken önskligt för ordform i domstolen eller förenligt
med de lagstadganden, sorn i allmänhet om rättegångsordningen
äro utfärdade, emedan K. brefvet af år 1801 bestämmer,
att rättegångstimmen ej får utdragas öfver derr
vanliga tiden, som är ute just då rättegångstimmen i con-,
oursmål börjar. Således är concurs-lagen verkligen i detta
fall i strid med gällande författningar. Domstolarne liro,
skyldige att till Hofrätten insända bevis, att de i rällan tid
hvarje afton och morgon börjat och slutat tinget; men hvad'
ändamål är det med dessa timmlistor, örn män i andra författningar
stadgar, att de ej skola efterlefvas? Jag får derföre
på detta skäl, och isynnerhet med stöd af hvad jag erinrat
i afseende på Frih. Raabs anförande, och hvaraf jag
hoppas alt han linner sig tillfredsställd i fråga örn den fara
lian fruktat, vördsamt tillstyrka bifall äfven å denna del af
XJtsk:s betänkande.
Frih. Raab: Jag kan i sanning ej finna mig tillfreds-!
ställd genom den upplysning den siste värde talaren medde-,
lat. Han har sagt, att i afseende på concursmål inträffar
det särskildta förhållande, att hvar och en fordringsägare
får särskild kallelse, i hvilken timmen upptages. Jag tager
mig friheten dervid erinra hvad den värde talaren förbisett,
alt sådant endast röret de kända fordiingsägarne. Men nu
är det icke sagdt, att den, som gjort concurs, uppgifvit alla
fordringsägare. Ofta uppgifves endast ett obetydligt antal,
och således återstå alla de, som ej äro uppgifne eller kände,
hvilka ej få tillgodonjuta sådan särskild underrättelse.
Det är visserligen sagdt, att enligt 1801 års K. bref skall
rättegångSftimmen vara slutad klockan 7; men sådant oaktadt
händer det ofta, och i den ort jag behor oftast, alt
rättegången håller ut till midnatt, utan afseende på om coneursmål
eller andra mål äro före. Hvad concursmålen beträffar,
så äro de icke så många, att någon olägenhet ofta
skulle komma i fråga, och då anser jag faran vara mindre,
om en eller annan rättegång skulle blifva utdragen till midnatt,
än om någon medborgare (och här kunde blifva fallet,
att de blefvo många) skulle blifva lidande på sina fordringar,
i brist på kännedom om tiden för deras bevakande.
Jag vill erinra R. o. Ad. om förhållandet då vi samman
-
Pen i A ii£ u s lä'. 29
trädde sist!, vinter. Oaktadt da vid flera föVcgule riksdagar
beslut var fattadl om förändrade formulär för riksd.fullmakterna,
hade dock kunskapen derom icke allmänt spridt sig,
och flera kommo upp till riksdagen med orätt skrifna fullmakter.
Jag tror, att samma förhållande kunde inträffa med
flera fordringsägare, isynnerhet bland den lägsta folkclassen
eller den minst upplysta, sorn ej kunde läsa de bref Hr Ribbing
omnämnt. De skulle förlora sina visserligen små men
för dem betydande fordringar, och det är derföre jag är
rädd för bilall till förändringen.
Hr Ribbing: Ehuru ringa hopp jag, efter den siste
talarens yttrande, äger att öfvertyga honom om lämpligheten
af den föreslagna lagförändringen, skall jag dock ytterligare
söka att göra det. Han befarar att de personer, sorn
icke erhålla kallelsebref, kunde gå miste om sina fordringar,
ifall de icke inställde sig före klockan 4> och att således
den förkortade tiden skulle menligt inverka. [ anledn. deraf
får jag äran nämna, alt concurs-lagen i en af dess sednare
§§. endast bestämmer förlust af fordran och rättigheten att
densamma utsöka för de borgenärer, som blifvit kallade, roen
icke inom den bestämda liden infunnit sig att sina fordringar
bevaka, ocli att i concurslagen, vid bestämmandet af
denna påföljd eller förlust, om jag rätt minnes, uttryckligen
säges: såvida denne borgenär blifvit behörigen kallad; Således
är äfven i det fallet faran eller anlednCn till hvad Frih.
Raab befarat undanröjd. Men nu återstår hvad jag ej kaia
vederlägga, nemi. Frih. Raabs fruktan, att de, sam få kallelsebrefven,
ej kunna läsa dem. Det kan väl hända, men
då kunna de låta läsa dem för sig. Hvad Frih. Raab i öfrigt
anfört derom, att i andra fall, än då concur-mål förekomma,
domstols-sessionerna räcka längre än den föreskrifna
rätlegångs-timmen, torde nogsamt ådagalägga, huru litet
man i allmänhet bryr sig 0111 alt iakttaga sådana lagliga
föreskrifter, som ej kunna vid alja tillfällen efter lefvas,
hvilket inträffar då ?:ne lagbud stå i strid med hvarandra;
ty då lagbudet ena gången kan öfver trädas, så sker det äfven
flera gånger. Men för min del vet jag icke något lagbud,
som står i strid med föreskriften om den i allmänhet
bestämda rättegångstimmen, mer än det i concurs-lagen ; derföre
om det upphäfdes, så skulle den ovana Frih. Raab
0111 förmält måhända något minskas.
Frih. Cederström: Om jag icke missminner mig, innehåller
concurs-lagen ej hvad Hr Ribbing uppgifvit. Det är
väl föreskrifvet, att i n teck ni ngslia (vare icke förlora
sin talan derföre, att de ej blifvit kallade, men att andre
fordringsägare skulle bibehålla sin rätt, såvida de ej
blifvit kallade, och till följd deraf uraktlåta bevakning, troijag
vara ett misstag. För öfrigt får jag erinra, att då man
vill göra ett nytt lagstadgande, bör man vara väl öfver ty
-
3o
Den i Augusti.
gad om att det är nyttigt och ej kan vara skadligt, isynnerhet
då det är fråga om ändring af ett lagstadgande, som
är snart sagdt inrotadt i allmänhetens sinne, sorn varat i
hundratals år, och således är allmänt kändt. Genom antagande
af ett nytt stadgande härutinnan kan en stor skada
inträffa, såvida man anser som en skada, att många personer
kunde komma att förlora sina fordringsanspråk. Med
afseende på ej mindre den våda, som sålunda skulle uppstå
genom delta förslags antagande, än ock den ringa nytta,
sorn derigenom kunde uppkomma, kan jag således ej annat
än anse mig böra vidblifva min mening, om också, såsom
Hr Ribbing sagt, förhållandet vore att fatalie-timmen i concursmål
stöde i strid med stadgandet att rättegångstimmen
skall sluta klockan 7. Men jag anser detta icke vara förhållandet,
ty derföre att concurs-lagen utsätter fatalie-timmen
till kl. 7, står den icke i strid med föreskriften att tingen
ej få vara öfver kl. 7, enär fråga endast är om att fordringsägarne
skola inlemna sina bevaknings-handlingar och besvära
sina fordringar, hvarigenom ingalunda är sagdt, att rättegången
skall fortgå efter kl. 7. Jag förnyar således min
anhållan om afslag å denna punkt.
Hr Ribbing: Fastän jag nu, ehuru jag har concurslagen
i handen, icke hunnit uppsöka den lag-§. jag åberopat,
så och då jag nu hört en annan ledamot anmäla sig
att tala i saken, utber jag mig så mycken tid, att jag kan
igenfinna den ifrågavar. §:n.
Hr Dalman: Jag hegärde ordet endast för att nämna,
det jag, lika med Frih. Cederström, tror att Hr Ribbing
misstagit sig i fråga derom, att alla borgenärer äga sina fordringsanspråk
oför k rån k ta, såvida de ej kallas till concursen.
Det är väl sannt, att icke blott inteckningshafvare, dem
Frih. Cederström nämnde, utan äfven alla kände borgenärer
skola kallas; men som det ofta finnes lika många
okände som kände borgenärer, qvarstår i alla fall möjligheten
för många borgenärer att förlora sina fatalier genom
ett nytt lagstadgande, hvilket ej synes medföra någon vä
sendtlig
fördel, och som derföre ej heller bör införas. Jag
instämmer således med Frih;ne Cederström och Raab i den
mening, att betänk, i denna punkt bör afslås.
Hr Ribbing: Jag kan ej annat än vidblifva min uppgift,
ty jag vet bestämdt, att concurslagen innehåller hvad
jag nämnt, och jag får således tillstyrka bifall å betänkandet.
1 alla fall måste borgenären, när han får besked 0111
kallelsen, få det antingen från författningen, fran kungörandet
i tidningarna eller från särskildt kallelse, och allestädes
är rättegångstimmen utsatt.
Frih. Raab: Jag har genom en af Riddarhusets ledamöter
blifvit närmare upplyst örn förhållandet, och vill
Den i Augusti.
3i
komma Hr Ribbings minne till hjelp. Det lärer vara sä
stadgadt i concurs-lagen, att den, sorn icke blifvit kallad, ej
förlorat sin rätt, men att hans fordringsanspråk kommer
efter alla andras, som anmält sig, och således, ifall tillgångarna
icke räcka till för alla, i sjelfva verket går förlastig
af bela sin fordran.
LagUtskrs förslag till förändring af 5 cap 67 §:n concurs-lagen
blef af R. o. Ad. afslaget.
Uppå derefter framställd propos. blef det återstående af
LagUtsk:s betänk. N:o 48 af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af LagUtskrs den 29 sisth Juli
på bordet lagda mein. Nro 79, i anledn. af återremiss utaf
Utsk:s betänk. Nro 5o öfver väckta motioner om ändringar
i 17 cap. 2 §:n Rätteg.-b:n och de dertill gjorda tillägg,
fann R. o. Ad. för godt att vid detta mern. Nro 79 låta bero.
Föredrogs ånyo LagUtskrs den 29 sisth Juli på bordet
lagda betänk. Nro 80, dels i anledn. af erhållna åtcrremisser
på Utskrs utlåt. Nro 53, rörrde väckt motion om upphäfvande
eller ändring af i3 §:n af K. förorda, den i3 Juli
1818, angrde inteckning i fast egendom, dels öfver de, i sammanhang
med återremisserna, framställda förslag till ändring
af 4 cap. 4 §:n Jorda-brn och K. förordningarna den 13 Juni
1800, i fråga om lagfart och börd, samt städsel och lega
af jord på landet.
Begärdes på bordet af Frih. Cederström, Thure,
och Hr Tham, Sebastian Mathias.
Företogs till pröfning Ridd.Utskrs den 18 och 25 sisth
Juli på bordet lagda mern., med svar på återremissen af
Utskrs utlåt., i anledn. af väckta frågor om ett lämpligt sätt
att bereda ett skyndsamt och tillförlitligt offentliggörande af
R. o. Adrs öfverläggningar.
Frih. Raab, Adam Christian: Ifrågavar. ämne intresserar
mig i dubbelt hänseende. Först och främst är jag
motionär och önskar således framgång åt mitt förslag , helst
detsamma 2:ne gånger af Ulsk. blifvit vitsordadt såsom ändamålsenligt,
och för det andra delar jag med eder, mine
herrar! känslan för sanning, och önskar intet högre än att
sanningens ljus äfven måtte spridas öfver R. o. Ad:s förhandlingar.
Nu har Utsk. för andra gången vitsordat ej allenast
angelägenheten att få våra förhandlingar mera fullständigt
refererade i tidningarna till allmänhetens kännedom,
utan äfven att det förslag jag afgifvit, vore för detta ändamål
nyttigt. Det enda skal, hvarpå Utsk. bygger elt afslag,
är att medel skola härtill saknas. Ehuru Utsk. såsom
erforderliga uppgifvit förra gången 675 r:dr och nu endast
3*
I) e h i Å it g ii s t i.
2fri r:dr i månaden, 'anser Utsk. likväl medel saknas, ali*
denstund Riddarhusets tak och några andra saker torde fordra
reparationer, som Utsk. anser angelägnare. Emot betänk,
hafva Gr. Sandels och Frih. Cederström anmält deras reservation
Jag anhåller vördsamt, alt densamma måtte uppläsas,
och jag derefter återfå ordet.
Reservationen af Gr. Sandels upplästes.
Frih Raab fortfor derefter:
Af den upplasta reservationen torde R. o. Ad. finna, alt
det af Utsk. uppgifna hinder för bifall lill min motion icke
är för handen. Af reservationen inhémtus nemi., ali 0111
också räntan å Riddarhusets capital skulle nedfälla till 5
proc., böra dock minst 1000 r:dr b:co om året vala öfriga-,
sedan alla utgifter blifvit betalda. Jag skulle således tro,
att det uppgifna skälet ej är fullt gilltigt. Sparsamhet är
visserligen en dygd, men njugghet är ett fel, och om ifrågavar.
åtgärd är ändamålsenlig för att i någon mån undanrödja-anledningen
till det myckna tadel, som R. o. Ad., dels
såsom Stånd och dels med afseende å Ståndet tillhörande
individer, dagligen får uppbära, anser jag utgiften väl använd.
Jag tror att Riddarhus-cassan kan bestrida denna utgift
jemte den af Utsk. omförmälda reparation af taket och
bibehållande af förlag För kommande penning,ebehof; men
om också denna utgift förorsakade, alt någon af de öfriga
utgifterna finge stå tillbaka, hemställer jag hvilkendera utgiften
är angelägnare, antingen den till takets reparation,
eller den som har afseende på bibehållande af R. o. Ad:s
anseende. Visserligen är detta hus en vacker byggnad, sorn
talar om stora minnen från en tid, då R. 0. Ad. hade högre
anseende, än man nu vill tillerkänna detta Stånd; men
jag tror, att det icke är rätt att mera vårda sig om templets
yttre glaus än om sönerna till de män, som varit dess högsta
prydnad. Jag frågar nemi. i allmänhet: hvilket kan anses
rättare, att vårda sig om personerna, ellerhusen, i hvilka
de bo? Jag kan med dessa tänkesätt icke annat än till
alla delar instämma i Gr. Sandels’ reservation, och anhåller
således om piopos. till afslag å Utsk:s betänk, samt bifall å
det förslag Gr. Sandels i sin reservation framställt.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Det allmänna
missnöjet öfver det sätt, hvarpå Ståndet och dess förhandlingar
blifvit behandlade i de allmänna tidningarna, hvilket
yttrade sig, då denna fråga förra gången förevar, sätter utom
allt tvifvel, att någon ändring i detta afseende är af nöden;
men mig förefaller det, såsom det för denna riksdag vore
•lämpligast att endast göra ett försök. Jag skulle derföre taga
mig friheten föreslå, att Hr Landtm, behagade framställa
propos. på bifall ä Gr. Sandels’ förslag, med den förändring,
ätt det blott antages på försök under den återstående delen
Deni Augusti.
33
af riksdagen. Jag tror, alt med iakttagande af denna förändring,
behöfva vi icke sätta i fråga hvilket som kan vara
vigtigare för Ståndet, att bevara sig för takdropp, eller att
bevara sig för moraliska anfall, emedan kostnaden för återstående
delen af riksdagen ej lärer kunna medtaga så mycket
af Riddarhus-cassan, att den icke i alla fall blir tillräcklig
för behöfliga reparationer å Riddarhuset. Jag anhåller
således om propos. till bifall å Gr. Sandels’ förslag,
med den förändring, att ifrågavar. åtgärd vidtages blott folden
återstående delen af riksdagen.
Hr Ribbing, Arvid: Den reservation, Gr. Sandels
afgifvit, innehåller tillstyrkande af det i densamma gjorda
förslag, egentligen på a:ne skäl. Det ena, att våra förhandlingar
skulle blifva mera fullständigt utvecklade, ocb det
andra, att derigenom möjlighet kunde uppkomma, att framdeles
bespara sig kostnaden för protocolJernes tryckning i all
deras vidlyftighet. Båda dessa omständigheter synas mig
också verkligen vara tillräckliga skäl, för alt antaga det
förslag Grefven framställt, och jag för min del kan icke
finna behöfligt att deruti göra något tillägg, såsom Hr Bråkenhjelm
begärde, emedan hvad han åsyftade redan i reservationen,
såvida jag rätt fattade densamma, finnes intaget,
med till och med större inskränkning än Hr Bråkenhjelm
föreslagit. Gr. Sandels har nemi. tillstyrkt ett försök
på 2,-ne månaders tid, hvaremot Hr Bråkenhjelm afsett den
återstående delen af riksdagen. Naturligtvis bör det vara
R. o. Ad. öppet att låta saken när som helst upphöra, och
jag tror, att denna rättighet är iakttagen uti reservationen,
så att intet tillägg dervid erfordras; hvarföre jag för min
del hemställer, att R. o. Ad. måtte utan förändring antaga
det förslag, Gr. Sandels isin reservation, efter mitt tycke,
fullständigt och välgrundadt framställt.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag instämmer äfven i den
reservation Gr. Sandels afgifvit, och anhåller om Hr Landtm:»
propos. på bifall dertill. Men jag önskade tillika, att uti
detta beslut skulle uttryckligen sägas, att R. o. Ad. vore
oförhindradt, att, närmare riksdagens slut och sedan erfarenheten
visat, huruvida Gr. Sandels’ förslag är godt, kunna
fatta beslut om samma åtgärds vidtagande genast då nästa
riksdag sammanträder, så att vi icke nu må binda oss
vid beslutet endast för denna riksdag, utan kunna mot riksdagens
slut taga ett beslut, hvarigenom åtgärden inträder i
verkställighet vid nästa riksdags början.
Gr. Sandels, Sam. Aug.: Jag har uppträdt endast
för att lemna några upplysningar. Frih. Raab nämnde nyss,
att Ridd.Utsk. skulle tillstyrkt afslag å motionen, derföre
att penningarna i Riddarhus-cassan skulle vara behöfliga för
11 H. 5
34
Den i Augusti.
Yttre Riddarhustakets reparation. För reparation af det
yttre taket har Ridd.directtn endast föreslagit fortfarande af
capitations-afgiften under 3:ne år. Ridd.Utsk. har tillstyrkt
denna afgifts fortfarande, ej allenast under dessa tre Ar, ulan
äfven under ytterligare 2tne år, men nu afsågs af Utsk. icke
yttre takets utan det inre takets och väggarnas reparation.
Till det yttre taket finnas tillgångar i den capitations-afgift,
sorn R. o. Ad. förklarat böra utgå till det år, då nästa riksdag
inträffar.
I afseende åter på den af Hr Bråkenhjelm yttrade önskan,
alt vid mitt förslag måtte göras det tillägg, alt det ej
antages för längre tid än denna riksdag; så har redan af
Hr Ribbing blifvit upplyst, att min motion endast afser innevar.
riksdag, R. o. Ad. obetaget alt efter 2:ne månader
upphöra med åtgärden, såvida den finnes icke leda till ändamålet.
Hvad kostnaden beträffar, anser jag den obetydlig,
och tror jag den ej skulle behöfva uppgå till mer än
200 r:dr i månaden.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag yttrade, redan då
denna fråga förra gången förevar, min åsigt i ämnet, och
denna åsigt har sedermera ej blifvit förändrad eller på något
sätt rubbad af de i motsatt syftning framställda yttranden.
Jag ansåg nemi. icke något fullt gällande skäl förefinnas
för R. o. Ad., att vidtaga någon särskild åtgärd för
ett ytterligare offentliggörande af dess förhandlingar. Under
medgifvande att dessa förhandlingar icke af den periodiska
pressen refereras med den fullständighet, som man skulle
önska, tror jag dock icke, att detta Stånds ledamöter hafva
några synnerliga skäl framför de öfriga Ståndens ledamöter
att öfverklaga dessa refereringars beskaffenhet. Jag kan icke
inse, huru en sådan tidning, som troligen mäste blifva en
följd af'den nu föreslagna åtgärden, skulle leda lill något
ändamål, nemi. såvida det afsedda ändamålet är att få kännedomen
om R. o. Adis förhandlingar mera kringspridd.
Då riksdagen redan varat mer än ^ år, och allmänheten
vant sig vid att i de andra tidningarna förskaffa sig önskade
underrättelser angtde RiksStåndens tillgöranden och beslut,
så tviflar jag på att denna allmänhet numera skulle taga
synnerlig kännedom om innehållet af en ytterligare liksdagstidning.
Detta försök kan visserligen synas oskyldigt, helst
jag tror, att det skulle leda till det resultat, att all fråga
om en dylik åtgärds vidtagande vid en kommande riksdag
förfölle; men jag bestrider det derföre, att jag anser olämpligt
och olagligt, att medel, som af Ståndets frånvar. ledamöter
Uro till största delen sammanskjutna, användas till
ändamål, som icke vid dessa bidrags beviljande och uttaxering
varit afsedda eller ens påtänkta. Jag tror icke, att R.
o. Ad:s ekonomiska ställning är så beskaffad, att man bör,
genom skattebördor på detta Stånds medlemmar enskildt,
Den i Augusti.
35
bereda utvägar lill utgifter, sorn mäste förekomma något
livar af de skattskyldiga främmande. Det liar för öfrigt
blifvit såsom ett hufvudsaklig! skäl för delta särskildta offentliggörande
uppgifvet, att man derigenom kunde bespara
statsverket kostnaden för tryckningen af Ståndets prolocoll.
Denna besparing kan dock icke inträffa vid denna riksdag,
emedan sagda tryckning redan börjat, och, utan afseende
på det resultat ifrågavar. tidning skulle lemna, lärer komma
att, enligt grundlagens föreskrift, fortfara till riksdagens
slut. Jag kan således ej anse något skäl vara förhanden för
R. o. Ad., att i olikhet med de öfriga RiksStm låta på Ståndets
bekostnad redigera och offentliggöra några sammandrag
af dess förhandlingar. Och jag finner för denna min tanke
ett stöd i det betänk., llidd.Ulsk. afgifvit, hvarföre jag, i
strid med föregtde talare, anhåller om propos. till bifall å
detta betänkande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då det är en, äfven af den
siste talaren, särdeles förra gången frågan förevar, erkänd
och obestridlig sanning, att de öfverläggningar, som äga rum
inom RiksStm och särdeles inom Riddarhuset, högst ofullständigt
och högst felaktigt och med mycken väld refereras
i dc tidningar, sorn egentligen lemna någon referering af
riksdagsförhandlingarna, så torde det vara obestridligt, att
det kunde medföra någon nytta alt åtminstone göra ett försök
att bringa till allmänhetens kännedom en fullständigare
öfversigt af hvad som här passerar. Om vårt beslut i detta
hänseende ej kan hafva samma verkan på de andra Stånden,
så finnes deraf intet hinder; ty om man icke kan göra det
goda fullständigt, så bör man icke derföre låta hindra sig
att göra hvad man kan, och deri ligger ett skäl för antagande
af Gr. Sandels’ förslag. Men härvid förekommer ytterligare,
alt förhållandet icke är sådant det af Hr Stuart
framställdes. Det är nemi. icke fråga om utgifvande af en
ny tidning; utan, 0111 jag ej fattat betänk, orätt, hafva redacteurerne
af arne stora tidningar, med en generositet och
en oväld, som det vore orätt att icke högtidligen erkänna
och gifva dem tillfälle att sätta i verkställighet, erbjudit sig
att föranstalta om tryckningen af hvad som kunde göras
tryckhart. Det vore då lika orättvist emot oss sjelfva att
icke begagna tillfället, som det vore i hög grad orättvist
emot dessa redacteurer att icke lemna dem tillfälle att visa,
det manga, hvaribland äfven jag varit, gjort dem orätt, då
vf trott, att det varit en större benägenhet för den ena meningen
än den andra, som föranledt sättet, hvarpå refereringen
skett. Vi se nu, att icke så varit, då de gjort ett sådant
anbud; och då tror jag vi böra antaga detta generösa
anbud, helst dä det kan ske med så ringa kostnad som Gr.
Sandels visat. Jag får således tillstyrka bifall till Gr. Sandels’
förslug, måhända dock med en förändring, för att icke
36
Den l Augusti.
missbruka detta generösa anbud, nemi. den, alt antingen
öfverlemna åt Hr Frih. och Landtm, att bestämma hvilka
discussioner må i sammanhang utlemnas till trycket, eller
också efter slutad justering propos. må ske, för att afgöra
hvilka öfverläggningar skola uleslulas; ty jag fruktar, att,
äfven med afkortande af alla discussioner i mindre vigtiga
ämnen, vi kunde alltför mycket missbruka den artighet, den
välvilja och det stora afseende på en sann publicitets fordringar,
som tidnings-redactionerna så aktningsvärdt förklarat
sig vilja ådagalägga.
Hr Tham, Sebast. Math.: Sedan så många af R. o.
Ad:s ledamöter yttrat sig emot Ridd.Utsk:s betänk., lär
det vara föga hopp, att det kan vinna bifall. Jag anser
inig dock böra till besvarande upptaga några af anmärknlna
emot detsamma. Det är ibland annat sagdt, alt Utsk. föreslagit
att eapitations-afgiften må fortfara alne år längre än
Ridd.direct:n ansett nödigt. Härmed förhåller sig så, att
R. o. Ad beslutat, att eapitations-afgiften skall fortfara till
nästa riksdag i stället för 3 år, som Ridd.directrn föreslog;
men nästa riksdag kan inträffa förrän 3 år tilländalupit, och
då kan R, o. Ad. besluta afgiftens upphörande. Det öfverskott,
som, enligt hvad Gr. Sandels upplyst, skall vara att
af Riddarhus-cassan årligen disponera, uppgifves till tooo
r:dr b:co. Äfven om man antager att så är, skulle, efter
beräkning af 270 r:dr i månaden, man på 3 månader komma
derhän, att ganska litet vore öfrigt. Följden skulle blifva,
att eapitations-afgiften antingen komme alt förökas eller
också fortfara. Huruvida skäl dertill kan vara i ändamål
att hålla referenter för tidningarna, lemnar jag åt en hvar
att bedömma, isynnerhet då man vet, att många af Ståndets
ledamöter äro i ganska små omständigheter. Jag vet
t. ex. att utgifvaren af fullmakten för en af de ledamöter,
som sitta på samma bänk som jag, betalar bevillning såsom
arbetskarl. Huruvida det då må vara skäligt att pålägga
Ståndets medlemmar ytterligare afgifter, får jag till Ståndets
bepröfvande hemställa. För öfrigt har man visserligen
anfört, att tidnings-redactionerna förklarat sig beredvilliga
att intaga dessa res 11 meer, men om referenterne icke uppgöra
resumeerna i tidningarnas smak, äro tidningarna icke
förbundna att intaga dem. R. o. Ad. skulle sålunda ingå
ett accord med tidningarna, hvarigenom åligganden endast
för R. o. Ad. men icke för andra parten skulle uppstå.
En talare har beskyllt Ridd.Utsk. för njugghet. För min
del kan jag icke anse såsom njugghet, att man ej vill bevilja
anslag för referenter åt tidningarna, då man i annat
fall nödgades pålägga en beskattning; synnerligen då Utsk:s
åsigt om afgiften är sådan, att ingen kan tvingas till dess
erläggande. En annan talare har sagt, att den ifrågaställa
åtgärden skulle bidraga till R, o. Ad:s anseende, hvilket un
-
Den i Augusti.
3;
der nuvar. omständigheter skulle förminskas. Jag lemnar
detta derhän, men skulle R. o. Ad:s anseende blott bero pd
refereringen af dess förhandlingar i tidningarna, så är det
icke mycket bevändt dermed. Jag har intet vidare att tillägga,
utan anhåller om propos. till bifall å Utsk:s betänkande.
Hr Bråkenhjelm: Det misstag, som blifvit begånget
af den ledamot, hvilken ensamt talat emot Gr. Sandels’ förslag,
är redan upplyst. Här är icke frågan om utgifvande
af en särskild tidning, utan endast af en särskild redaction
af R. o. Ad:s öfverläggningar, hvilken kunde öfverlemna*
till de tidningar, som nu finnas. Fördelen deraf är och blir
alltid åtminstone någon controll öfver hvad man refererar.
Emedlertid, eftersom den värde ledamoten fattat Gr. Sandels’
förslag orätt, och äfven jag i någon mån måtte hafva
missförstått det, enär han påstår att deruti skulle finnas intaget,
att förslaget blott gäller för denna riksdag; så föranleder
detta mig att vördsamt begära, att de rader af reservationen,
som innehålla förslaget, ånyo måtte blifva upplästa
för Ståndet.
Den del af Gr. Sandels’ reservation, som innehåller
sjelfva förslaget, blef ånyo uppläst.
Hr Bråkenhjelm fortfor derefter:
Det upplästa förslaget innehåller icke bestämdt, att beslutet
blott skall gälla för denna riksdag, utan endast att
Ståndet har förbehållit sig rättighet att efter 2.'ne månader
ånyo besluta. Skulle nu riksdagen inom desse 2:ne månader
upplösas, utan att något annat förslag hunne att inkomma,
så skulle anledn. deraf möjligen förefinnas, alt vid
en blifvande riksdag Ridd.directrn gick i författning om ett
sådant förslags verkställande, utan att det vore Ståndets
önskan. Det är således säkrast att tydligt i beslutet utsätta,
att den vidtagna åtgärden endast gäller för den återstående
delen af innevar. riksdag.
Hr La gerh jelm, Pehr: En värd talare har anmärkt,
att det förslag, som nu är i fråga, och som af Gr. Sandels
blifvit vackt, vore både olämpligt och oriktigt. Jag kan
icke finna någon olämplighet deruti, att R. o. Ad. sjelft utser
personer, som redigera dess egna förhandlingar. Oriktigt
kan det icke heller vara att hålla denna relation tillhanda
åt dem, som sätta publiken i tillfälle att taga kännedom
om hvad som tilldrager sig inom detta Hus. Tvertom
synes det mig riktigt att tjena sanningen så mycket man kan.
En annan värd talare bar anmärkt, att det vore orätt
att bestrida afgiflerna för detta företag af en cassa, som är
sammanskjuten af personer, hvilka icke äro närvar., och således
ej kunna deltaga i heslutet; men de som icke äro närvar.
måste ju vara mycket intresserade af att få veta hvad
de göra, sorn äro närvarande. Så vidt vi få betrakta oss
38
.Den i Augusti.
collectivt såsom elt RiksSt., så måste de från var. hafva sam*
ma intresse med dem, som äro närvarande. Derföre bolman
sätta allmänheten i tillfälle att med säkerhet bedömma
förhandlingarna på Riddarhuset. Att detta icke hittills skett,
är temmeligen gifvet och erkändt. Då det ej skett och likväl
bör ske, så tyckes mig att man bör vara glad att hafva
ett förslag, som leder till målet och som är verkställbar!.
Det förslag, som Gr. Sandels uppgifvit, äger i min tanke
dessa begge egenskaper. Derföre tillstyrker jag detsammas
antagande och anhåller att R. o. Ad. ville deråt lemna mycken
uppmärksamhet. Vi hafva vid flera tillfällen sett, alt
våra framställningar icke blifvit troget refererade i de allm.
bladen. Man kan likväl icke hafva någon högre önskan,
än att blifva riktigt bedömd af dem som icke äro närvarande.
Detta så litet kostsamma förslag är så mycket mindre
vådligt alt ingå på, som det endast är ett försök på
2tne månader, och således, ifall Ståndet går in derpå, men
sedermera finner, att det antingen icke är ändamålsenligt
eller alltför kostsamt för Riddarhus-cassan, så kan man lätt
dermed upphöra. Att R. o. Ad. gör det på egen bekostnad
finner jag helt naturligt, då Ståndet för sina sammankomster
har ett eget hus, och utan någon slags aflöning bevistar
riksdagarna; jag anser således delta vara conseqvent,
och tillstyrker derföre antagande af Gr. Sandels’ förslag.
Gr. Florn, Claes Fredr.: Då detta ämne förut fö
revarit
lill R. o. Ad:s öfverläggning, har jag haft tillfälle
att jemte många af Ståndets ledamöter förklara, att jag för
min de! ingalunda kunnat godkänna det sätt, hvarpå våra
förhandlingar blifvit inför allmänheten refererade. Jag yttrade
äfven med många andra, att ett mera opartiskt och
oväldigt bedömmande af våra förhandlingar vore af nöden,
för alt icke helt och hållet lemna den största allmänheten i
okunnighet om hvad som här passerar, äfvensom om karakteren
af Ståndets förhandlingar. Jag bekänner likväl uppriktigt,
alt alla de förslag, sorn äro uppgifna, i min tanke
icke skulle leda till ändamålet. Jag har någon gång förut
yttrat, att det vöre Ståndets egen moraliska kraft, sorn
bort frambringa här en sådan verkan, som man åstundade,
och att alla andra medel, som vidtagas, skulle vara förgäfves.
Uti den publicitetsstadga, som jag förmodar nu finnes
till efterlefnad, hvarom jag väl erkänner att jag ej har full
kännedom, men hvars tillvaro jag likväl anlager, böra de
tidningsredactioner, som här hafva platser sig tilldelade på
vår läktare för refereringen af R. o. Ad:s öfvcrldggningar,
åiläggas att sanningsenligt upptaga hvad som här passerar.
Om så icke sker, så har jag trott, att Ståndet äger grundad
anleda, att förklara sitt missnöje öfver en sådan tilldragelse,
med fullkomlig rättighet för detsamma att fråntaga
dessa personer en förmån, hvilken icke varit rätt begag
-
Den i Augusti.
39
nåd; oell för det andra tror jag, att det vore Ståndet tillåtet
att lemna allmänheten en fullständig protest mot det
sätt, hvarpå våra förhandlingar blifvit meddelade. Den
sednare åtgärden tror jag lämpligast hunna ske genom Ridd.-  Ulskotlet.
Här är ett förslag afgifvet af en reservant inom Ulst.,
Gr. Sandels. Jag finnér visserligen att det vore ganska än
damålsenligt
alt hafva en sådan referent, som han föreslagit,
om en sådan person skulle stå att ernå, men det bet
vi fia i- jag högligen. Jag vet knappast, huru Ridd.directtn
skulle kunna åstadkomma verkställigheten af ett sådant beslut,
om det fattas af R. o. Ad., att 2.-ne referenter skulle
tillhandahålla tidningarna en resumé' af våra discussioner.
Dertill kommer, att hvarken R. o. Ali. eller Ridd.direcbn
kunna vara i tillfälle att tillförbinda tidningsredactionen att
emottaga dessa resumeer, i händelse de skulle vara något
vidlyftiga och då det måhända icke ingår i dessa tidningsredacteurers
åsigt att fullständigt upplysa allmänheten om
Riddarhusets och specielt dess medlemmars verkliga och
sanna karakterer.
Jag anser således icke, att denna utväg för närvar, vore
den rätta; men skulle den försökas, så ber jag R. o. Ad.
vara betänkt på att med största noggrannhet följa hvad
frukter deraf skulle kunna uppstå, emedan, i händelse dessa
resumeer icke skulle kunna blifva författade i en verkligt
ren och framförallt en opartisk anda, jag tror, att man
dermed mern skulle skada än gagna, enär man då gifvit en
slags auetoritet åt de relationer af våra öfverläggningar, som
meddelades allmänheten. Jag tillstår uppriktigt, att jag efter
noga betänkande qvarblir vid min öfvertygelse, alt detta
icke är något direct steg att företaga från R. o. Aa:s sida
för det ändamål, som med förslaget åsyftas, utan att detta
endast kan vinnas genom den moraliska kraft, som Ståndets
ledamöter kunna utveckla, genom hvilken man bör söka
motverka de missbruk, som äga rum, aldrahelst då de komma
från Ståndets egna ledamöter.
Frih. Raab: Det tillhör mig i främsta rummet
att undanrödja ett misstag af Hr Rosenblad, som sagt
att tidningsredactionerna erbjudit sig att trycka allt hvad
i sådana resumeer, som här blifvit föreslagna, kunde
upptagas. Mig veterligen har ingen tidningsredaction dertill
erbjudit sig; icke heller ser jag huru de skulle kunna göra
det, emedan det vore möjligt, att dessa resumeer växte till
större omfång, än deras tidningar, och således skulle förorsaka
dem en större uppoffring än man kan begära.
Hr Stuart har lifligt motsatt sig detta förslag. Jag
skulle göra honom orätt, om jag ej trodde, att han är lika
varm vän af tryckfriheten som jag, och då man är vän
deraf, så bör man i min tanke ej försumma att begagna nå
-
4 o
Den i Augusti.
got medel, hvars ändamål ur att åstadkomma att allt hvad
som tryckes är fullkomligt sannt. Det är gifvet, att ju mera
en tidning misstager sig i sina uppgifter, dess mindre ansedd
blir den; och ju mera den vidblifver sanningen, dessinera
anseende vinner den. Derföre yrkar jag den föreslagna
åtgärdens vidtagande. — Hr Stuart har trott, alt det
ifrågavar. förslaget skulle vara olämpligt, och tillika sagt,
att han instämde med Ridd.Utsk. Detta är en motsägelse,
ty Ridd.Utsk. har sagt, att detta förslag vore fullkomligt
lämpligt, och det ändamålsenligaste, som för närvar, kunde
vidtagas. Vidare har Hr Stuart bestridt, att de närvar,
ledamöterne här skulle äga rättighet att disponera medel,
som frånvar. ledamöter tillskjutit. Detta inkast har redan
blifvit besvaradt af en annan ledamot, och jag vill hemställa,
huru R. o. Ad. skulle kunna genom sin Ridd.direct.
bestrida Riddarhusets reparationer, om de icke ägde att besluta
om dessa medels ändamålsenliga användande.
Hr Tham har påstått, att den ifrågavar. kostnaden af
270 r:dr b:co i månaden skulle uppgå till ett så stort belopp,
att det ej blefve mycket öfver af Riddarhusets tillgångar.
Dervid har Hr Tham i så måtto misstagit sig i
hvad reservanten upplyser, att då man af capitationsafgiften
afsätter nödiga medel för reparationerna, så återstå likväl
minst 1000 r:dr af de ordinarie inkomsterna, oberäknadt catationsafgiften.
Gr. Horn har yttrat, att man säkrast skall åstadkomma
en önskad tillförlitlighet i refereringen af våra förhandlingar,
derigenom att Ståndet skulle genom sitt Piidd.Utsk.
protestera mot alla de oriktigheter, som kunde förekomma i
tidningarna. Jag vill visserligen medgifva, att om en sådan
protest för hvarje gång afgafs och intogs i tidningarna, så
skulle del vara ett eclatant sätt att gifva en reparation åt
den, hvars uttryck ej blifvit riktigt återgifna; men jag fruktar
att detta skulle medföra en stor omgång, och att denna
åtgärd derföre ej kunde så ofta verkställas, som den kunde
blifva af behofvet påkallad. Vidare fruktar samme talare,
att man ej kan skaffa 2tne referenter, som åtaga sig en sådan
befattning. Om ett sådant hinder möter, så blir Ridd.-  directtn icke förbunden att gå längre i sina åtgärder, än den
kan, och om således personer ej kunna dertill finnas, så måste
förslaget naturligtvis stranda mot denna klippa. Jag betviflar
likväl, att ett sådant hinder kunde uppstå, då man
funnit, att tidnings-redactionerna fått referenter, som uppfatta
discussionerna.
Vidare fruktar Grefven hvad som är mest betänkligt,
att möjligen desse referenter kunde upptaga våra discussioner
partiskt, och att sedan de på detta sätt vunnit anseende af
tillförlitlighet, så skulle detta blifva mera skadligt, än gagneligt
för Ståndet. Man kan icke i detta afseende gå längre
-
D ie n i Augusti.
4<
gre än mensklig förmåga tillåter, och då man skaffar sig
personel', sorn äro väl kände af Ståndet, så bör man föreställa
sig, att de ej äro mera partiske för den ena af Ståndets
ledamöter, än för den andra. Jag vill således ej hysa det
misstroende lill menniskor, att vi ej skulle kunna finna opartiska
referenter.
Jag har ej funnit mig öfvertygad om olämpligheten af
förslaget, utan vidhlifver min anhållan, att detsamma måtte
antagas.
Hr D a I man, Wi 1 h. Fredr.: Jag torde vara jäfvig
att yttra mig om bifall eller afslag till detta betänk., emedan
jag, såsom förläggare till tidningen Dagligt Allehanda,
bör hafva en bestämd materiel vinst af förslagets verkställighet.
Jag tager således ordet, blott för alt, i aniedn. af Hr
Rosenblads yttrande om den fläck, tidningsredactionerna
skulle aftvå sig, genom att i sina blad införa de ifrågaställda
resumeerna, förklara, att om erbjudandet deraf blifvit
gjordt vid början af riksdagen, så skulle jag äfven för min
del med största tacksamhet antagit detsamma. Men äfven
såsom förhållandet nu är, är jag icke i stånd begripa, huru
tidningarna skulle kunna iakttaga någon särdeles väld. För
den tidning, för hvilken jag står i spetsen, liar jag fyra särskilda
referenter, hvilkas politiska tänkesätt jag alldeles
icke känner, och om jag efter blotta suppositioner skulle
bedomina arten af dessa deras tänkesätt, så skulle jag tro,
alt de snarare luta åt en motsatt sida, än åt den, till hvilken
jag bekänner mig. Det sammandrag af discussionen,
som de lemna, blir nemi. ordagrannt infördt i tidningen.
Det undergår ingen annan slags censur, än den som är
nödig för sammanhanget. Visset ligen händer det ofta, att
man icke dagen efteråt kan fullständigt referera allt hvad
som passerat inom de 4 Stånden, och att de särskilde
ledamöiernes yttranden endast i korthet omnämnas; men
mig har det åtminstone icke handt, att, då begäran derom
blifvit framställd, jag vägrat att in exlenso eller i ett mera
fullständigt sammandrag meddela elt yttrande, som varit
i remissen missförstådt. Någon större opartiskhet kan svårligen
fordras. Emedlertid är det min öfvertygelse, att, ehvad
R. o. Ad. antager officiella referenter eller icke, klagan öfver
debatternas partiska och isynnerhet ofullständiga referéring
likväl icke blir afhulpen på annat sätt, än alt R. o.
Ad:s ledamöter sjelfve öfverse dessa resumöer afsina yttranden,
d. v. s., sjelfve uppsätta dem, innan de införas i tidningarna.
Vi hafva tillfälle att se, att ledamöter vid justeringen
af sina yttranden, ehuru dessa blifvit uppsatta efter
3:ne med hvarandra jemförda snabbskrifnings-memoriaIprotocoll,
likväl ofta utstryka alltsammans och omskrifva det,
hvarigenom stundom hela uppställningen och karakteren
11 H. G
Den i Augusti.
blifva förändrade. Derpå linnas åtskilliga exempel; men
lika litet, sorn jag anser mig behörig att deremot göra anmärkt).
, lika litet kan jag finna talarne sjelfva behöriga att
anmärka, att referenten upptager deras yttranden sådana
sora de fallas, äfven om detta skulle innebära något förhastande,
och talaren möjligen derför får uppbära någon smälek.
I öfrigt skulle jag föreställa mig, att den moraliska
makt, hvarom Gr. Horn talat, hvilken skulle upprätthålla
Riddarhusets och dess talares anseende, hvarken kan förstöras
eller frambringas genom lidningarnes refereringar af R.
o. Ad:s öfverläggningar, ehuru felaktig den vara må. Jag
är öfvertygad, att de ledamöter, sorn här på Riddarhuset
yttra sig, åtminstone de, vid hvilkas opinioner allmänheten
företrädesvis fäster sig, äro till karakteren af allmänheten
ganska noggrannt kände. Jag upprepar, att icke något hinder
lörcfunnits för dessa ledamöter, alt, åtminstone i de
vigtigare frågorna, om de derom framställt begäran, hafva
fått sina yttranden, antingen in extenso eller uti fullständigare
sammandrag, uti tidningarna refererade. Detta hafva
de andia Ståndens ledamöter begärt, då de varit angelägne
att finna sin opinion fullständigt känd, och jag vet icke
hvarföre R. o. Ad:s ledamöter underlåtit följa samma exempel,
eller hvarföre vissa af dem tyckas anse det mera behöfligt,
för att upphöja Ståndets anseende, alt oupphörligt
boudera tidningarna och deras utgifvare. För min del tror
jag, att om R. o. Ad:s öfverläggningar vore af det högre
värde, att de företrädesvis intresserade allmänheten, såsom
förhållandet var för några riksdagar tillbaka, så blefve det
också lidningarnes intresse att företrädesvis och fullständigast
referera dessa öfverläggningar; men om åter förhållandet
är sådant, alt dessa debatter lill stor del ej med intresse
omfattas af allmänheten; så hemställer jag, huruvida lid—
ningredacteurerne må anses skyldige alt aflägsna sina läsare
genom att med sådana saker borttaga ett alltför stort utrymme
i sina blad.
Hr von Hartmansdorff, Au g.; Den väsendtligasle
anmärka., som blifvit gjord mot Gr. Sandels’ reservation,
hvilken jag för min del äfven biträder, är den, att man ej
skulle hafva medel till de för förslagets verkställande nödiga
utgifter. Då det varit fråga om icke blott alt för flera
åhörare utvidga den läktare, som redan finnes, utan äfven
att uppsätta en ny, så har brist på medel icke omtalats.
Det nu ifrågavar. sältet att underrätta allmänheten om våra
förhandlingar skulle förmodligen kosta vida mindre. Det
skulle ej vanpryda den materiella delen af Riddarhuset, såsom
händelsen hade varit med tillbyggnaderna, och det skulle
r ena Riddarhusets andeliga del från de fläckar, dem osanning
söker fästa dervid. Jag troi' således, all då fråga ej är att
upphöja sig, utan endast att genom sanning lå behålla det
De ii i Augusti.
43
viiide man verkligen ager, så ur ulgiften icke främmande
för någon adelsman, lian må vara hår, eller sitta hemma.
Yttrandet, alt vi ej skulle vara berättigade alt besluta för
de frånvar., är så mycket grundlösare, som R. o. Ad. redan
utan gensägelse beslutat, att de frånvar. skola i fem år
fortfara med capitations-afgiftens erläggande. Då måste vi
äfven vara berättigade alt bestämma huru dessa afgifter
skola bestämmas, ifall de för ändamålet behöfdes. Att R.
o. Ad. icke skulle äga denna rättighet, då det gäller en afgift,
som utgöres af Ståndets ledamöter, vore så mycket oriktigare
att påstå, som Ståndet har sin andel i R. St:s rätt
alt besluta för alla medborgare i delta Rike, och således
naturligtvis äfven för de frånvar., emedan hela Rikels
folkmängd icke kan i riksdagarna deltaga. Dessutom är af
flera talare tillräckligt upplyst, att medel för verkställigheten af
Gr. Sandels’ förslag finnas, oberoende af capitalions-afgiften,
emedan 1000 r:dr årligen blifva öfver på Riddarhusets egna
fonder.
En talare liar yttrat, att R. o. Ad. icke hade mera
skäl, än de andra Stånden, alt vilja få sina öfverläggningar
sanningsenligt framställda för allmänheten. Jag vill icke
ingå i någon jemförelse, ty jag känner ej huruvida de öfriga
Ståndens öfverläggningar blifva lika illa framställda som
våra. Det sanningsenligaste torde kanske vara, att den värde
ledamoten sjelf icke äger skäl att klaga öfver det sätt,
hvarpå hans yttranden blifvit i tidningarna framställda. Men
andra finnas, som kunna hafva skäl att klaga. — I alla fall
synes mig som den värde ledamoten numera, sedan han hort
Hr Dalman betyga sin tacksamhet för Siandet, i händelse
Gr. Sandels’ förslag blefve anlaget, och lian således till införande
i Dagl. Allehanda erhölle sammandrag af våla förhandlingar
uppsatta på R. o. Ad:s egen bekostnad, torde
kunna af välvilja för Hr Dalman bifalla hvad han ej vill
medgifva åt Ståndet i allmänhet.
Att, såsom en ledamot föreslagit, Hr Frih. o. Landtm,
skulle bestämma hvilka discussioner, som borde i tidningarna
införas eller ej, och huru fullständigt införandet skulle
ske, anser jag ej vara lämpligt.
Jag anhåller alt få låna sjelfva betänk, för all upprepa
Gr. Sandels’ förslag, hvilket, efter hvad jag trott mig förmärka,
blifvit ånyo missförslådt.
Grefven föreslår: ”det Ståndet malte besluta: alt ge”nom
Ridd.direct:n låta antaga tvänne skickliga referenter,
”hvilkas åliggande skulle blifva, att för hvarje plenum förvalta
en resumé' af det hufvudsakligaste, som derunder yt”tras
och beslutas, för att sednast a;ne dagar derefter lil 1—
”handahållas de lidningsredactioner, som sig deraf vilja begagna;
samt att den derför erforderliga kostnaden aoo,
”'högst 270 r:dr blco i månaden, måtte af Ridd.cassan utbe^laläs;
äfvensom att anmoda Ridd.direcCn att ju förr dess
44
D e ii i Augusti.
"hellre vidtaga denna åtgärd för den återstående tiden af
"innevar. riksdag; Ståndet likväl obetaget, att besluta om
"densammas upphörande efter 2:ne månader, i händelse det
"skulle finna den åsyftade större tillförlitligheten af riks”dags-nyheternas
meddelande i tidningarna ej på detta sätt
"komme att vinnas.” Förmodan att det beslut R. o. Ad.
nu går att fatta, i händelse Gr. Sandels’ förslag antages,
skulle komma att gälla äfven för nästa rikadag, är således
ett misstag. Jag har ej något annat förslag till jemkning
uti Gr. Sandels’ reservation, än att, i stället för t vän ne
referenter, det måtte sägas en eller flere; ty det kunde
hända, att man för en högre betalning funne en så skicklig
person, att han ensam kunde åtaga sig det, och då anser
jag detta vara vida bättre än att hafva tvänne.
En värd talare har trott, att i författningarna funnes
någon föreskrift, som ålade tidningsskrifvarne att referera.
Kågon sådan föreskrift finnes mig veterligen icke, ej heller
är han dem ålagd för rättigheten att begagna läktaren. Om
än så vore, behöfde de icke gifva sig an såsom referenter,
utan blott begära plats såsom andra åhörare, men likväl använda
den till anteckningar. Att ålägga dem upptaga våra
förhandlingar beliöfves ej; ty det är naturligt, att de, för
alt ej brista i fullständighet, sjelfve vilja intaga dem. Uti
Gr. Sandels’ förslag står icke heller något sådant åläggande
för tidningarna, utan der står, alt resume'en skall tillhandahållas
de tidningsredactioner, som vilja sig deraf begagna.
Skulle ingen vilja det,— hvilket man ej bör tro efter hvad
Hr Dalman här yttrat, — så förfaller förslaget af sig sjelft,
och då vinner han ju sin önskan, och det så mycket säkrare,
som han då kan hoppas att saken icke upptages ånyo.
Skulle man åter ej få göra försöket, så kunde det hända,
att någon Ståndets ledamot en annan gång förnyade samma
förslag," och man nödgades då tvista derom ånyo. Skulle det
hända, att de nu befintliga tidningsredactionerna vägrade
framföra våra öfveriäggningar, sådana referenten upptagit
dem, så visade redactionerna med detsamma, huruvida sanningen
vore dem kär eller icke. Sådant kunde både för
Svenska allmänheten och för oss vara intressant att förnimma.
Del påstås, att allmänheten väl känner de personer,
som företrädesvis yttra sig på delta rum. Men som jag anser
de beskrifningar, af hvilka den frånvar. allmänheten hittills
hemtat sin kännedom, vara mycket felaktiga, så synes
mer skäl vara att gifva henne en riktigare. Jag förnyar
derföre min anhållan om bifall lill Gr. Sandels’ förslag, med
den förändring, att der måtte komma att stå en eller
flere referenter, i stället för tvänne.
Frih. Gederström, Jacob: De fleste bland Ståndets
ledamöter, som yttrat sig, hafva talat till fördel för Gr.
D c ii i Augusti.
45
Sandels’ förslag oell afslag å betänkandet. Äfven jag tillstyrker
bifall till Gr. Sandels’ förslag, med den af den siste
talaren föreslagna modification, att referenternes antal
borde bestämmas till en eller flere, i stallet för tvänne.
Jag vill ej ingå i den ekonomiska detaljen af Riddarhusets
närvar, eller framtida tillgångar. Jag är öfvertygad om,
att 0111 det ålägges Ridd.direcUn att skaffa en så skicklig
referent, alt delta sammandrag af discussionerna blir fullständigt,
ehuru möjligst kort, så skulle inom få veckor de
öfriga Stånden vidtaga samma åtgärd, och då kommer kostnaden
derför alt gå på riksdagsmedlen.
Den ekonomiska frågan, huruvida protocollernas tryckning
för framtiden skall komma att upphöra, lemnar jag nu
derhän. Detta beror på R. Sl:s beslut vid en kommande
riksdag och skall behandlas i grundlagsenlig ordning.
Jag kan icke undgå att fästa Ståndets uppmärksamhet
på omöjligheten af hvad Gr. Horn yttrat om inverkan af Ståndets
moraliska krafter, för att afvärja oriktiga framställningar
i tidningarna af våra förhandlingar. Det finnes då ingen
annan utväg än den, att hvarje individ låter utskrifva
sina yttranden, och skickar dem lill redactionen, med begäran
om deras införande uti tidningen, hvilket är ganska besvärligt
och måhända skulle medföra svårigheter för den,
som hade vidlyftiga yttranden, att få dem införda. Om deremot
en sådan resumé, som de ifrågaställa, skulle vägras
till mottagande af en tidning, så hade med detsamma en
sådan tidningsredaction brutit stafven öfver sin egen popularitet.
Jag tillstyrker bifall till Gr. Sandels’ i reservationen
framställda förslag, med den modification, som Ilr von
Hartmansdorff begärt.
Hr Stuart: Då man klagar deröfver att våra nuvar.
tidningar icke fullständigt och opartiskt referera R. o. Ad:s
öfverläggningar, så har man naturligtvis önskat, att denna
referering måtte mera fullständigt verkställas. Jag har icke
kunnat föreställa mig, att tidningarne skulle kunna lemna
större utrymme åt delta Stånds förhandlingar, än som nu
sker, och detta är anledntn, hvarföre jag tror, att ett fullständigare
refererande af desamma måste, såvida ändamålet,
dermed skall vinnas, medföra skyldigheten att utgifva en egen
tidning, helst i annat fall dessa relationer ofelbart komma
att stanna inom R. o. Ad:s archiv.
Hr Rosenblad har anmärkt, att de nuvar. stora tidningar
nes redacteurer åtagit sig att uti sina tidningar lemna
rum för så beskaffade fullständiga refereringar: detta lär,
enligt hvad redan en annan talare upplyst, vara ett misstag.
Man har här uppgifvit, att mitt yttrade påstående
angtde förslagets oantaglighet vore oriktigt och olämpligt
samt saknande all grund. Jag får derföre ytterligare framställa
några skäl för detta påstående. Jag anser nemi. orätt
46
Den i Augusti.
alt medel, sorn äro utgjorda och sammanskjutna för vissa
ändamål, användas till andra: R. o. Ad. har visserligen,
sedan längre tid tillbaka, begagnat sin rättighet att taxera
sina ståndskamrater i och för utgifter för R. o. Ad:s deltagande
i Svenska folkets representerande vid riksdagarna, d.
v. s., för underhållet af Ståndets hus och aflöning af dess
betjening; men dessa utgifter hafva icke, så vidt jag kunnat
erfara, någonsin blifvit använda till så beskaffade särskildta
ändamål, som det nu ifrågasatta måste anses vara. Vilja
R. o. Ad:s närvar, ledamöter genom särskildta medel kringsprida
sina yttranden i tryck; så lärer det vara deras skyldighet
att sjelfve vidkännas den oundvikliga kostnaden derför.
Den nu yttrade åsigten, att R. o. Ad. skulle äga rätt
att beskatta Ståndets både närvar, och från var. medlemmar,
kan jag icke gilla. Reg.F:n tillerkänner endast Svenska folket
beskattningsrätt, hvilken blott kan utöfvas af alla Stånden
gemensamt, och ej af hvarje RiksSt. särskildt.
I afseende på lämpligheten af det nu under öfverläggning
varande förslag, torde jag få erinra, alt det, enligt min
tanke, i sanning är olämpligt, att ett RiksSt. utser personer,
hvilka å Ståndets vägnar skola skrifva i tidningarna. Jag
kan föröfrigt omöjligt inse huru dessa officiella underrättelser
om Ståndets förhandlingar skola blifva ändamålsenliga, med
mindre de inför Ståndet justeras och af dess samtliga ledamöter
godkännas. De misstag, hvilka hittills af tidningsreferenter
blifvit gjorda, kunna i annat fall möjligen äfven hädanefter
inträffa, och dessa misstag få obestridligen mera vigt, sedan
relationerna måste af allmänheten anses vara fullkomligt
riktiga, emedan de å Ståndets vägnar blifvit i tidningarna
införda. Jag öfverlemnar åt R. o. Ad:s eget omdöme hvilka
följder skulle uppkomma, derest dessa, i tidningarna införda
artiklar skulle kunna föranleda till vederbör, tidningsredacteurs
actionerande. I sådant fall synes åtminstone den
moraliska ansvarigheten icke böra drabba tidningsredacteuren,
utan det Stånd, genom hvars föranstaltande en
sådan artikel blifvit i tidningen införd.
Hr von Hartmansdorff har appellerat till min personliga
välvilja för förläggaren af en bland hufvudstadens tidningar,
och trott att jag, med afseende å hans uppgifna enskilda
fördel af förslaget, skulle numera finna mig föranlåten afstå
ifrån förslagets bestridande. Jag kan icke lyssna till Hr
von Harlmansdorffs uppmaningar. Jag hoppas verkligen att
under min förflutna lefnad icke hafva gjort mig känd för
benägenhet att rätta mig elter personliga considerationer,
och dessa considerationer skola, så vidt mina tänkesätt icke
undergå en lika fullkomlig som osannolik förändring, icke
någonsin förmå mig att vika från att yrka och försvara
hvad jag anser vara rätt.
Jag kan omöjligen finna mig öfverlygad af de skäl,
som blifvit framställda för antagandet af det förslag, sorn
Den i Augusti.
47
nu är i fråga, och hvilket, efter hvad jag förut yttrat, i
åtin tanke ingalunda kommer att leda till det resultat, som
dermed åsyftas. Jag hemställer slutligen till det H. Ståndets
ledamöter, huruvida det kommer att synnerligen befrämja
och öka Ståndets anseende, om ifrägavar. referering
af dess öfverläggningar snart måste upphöra, såsom helt och
hållet ändamålsvidrig, enär den stora allmänheten möjligtvis,
härefter mindre än hittills, kommer att med sin närmare
uppmärksamhet och med något egentligt intresse följa detta
Stånds förhandlingar.
Då jag likväl, på grund af hvad här redan blifvit yttradt,
motser, att Gr. Sandels’ förslag kommer att antagas,
får jag för öfrigt inskränka mig till anmälan af min uttryckliga
protest emot det beslut, som R. o. Ad. i sådant afseende
nu går att fatta.
Hr von Troil, Emil: Bland de skäl, som blifvit an
förda
för det förslag, hvilket nu tyckes vinna ett stort deltagande
inom Huset, har äfven varit det, att det skulle leda
till minskning af Statens utgifter. Jag erkänner, att det
ligger något ridderligt deruti, att Ståndet skulle med sina enskildla
medel vilja minska åtgången af Statens; men det goda ändamålet
i denna del kan likväl icke vinnas, utan med förändring
af grundlagen. En sådan grundlagsförändring var vid förra riksdagen
föreslagen, nemi. den, att R. St. skulle äga rättighet
att inställa tryckningen af sina protocoller ; men densamma
har vid innevar. riksdag blifvit afslagen. Vid denna frågas
afgörande tillhörde jag minoriteten, emedan jag bekänner,
att jag finner en stor del af våra discussioner vara af den
beskaffenhet, att allmänna medel icke lämpligen kunna användas,
för att för dem bekosta trycksvärta och papper.
Sådant finnes likväl fortfarande af grundlagen bestämdt, men
jag kan icke biträda förslaget att af Ståndets medel anslag
göres till denna tryckning. — Man har sagt, att förslaget
åsyftade att få förhandlingarna opartiskt framställda för allmänheten.
En sådan opartisk framställning deraf finnes uti
prot., som fullständigt redogör för discussionerna, och den
kan icke finnas annorlunda, hvilket jag tror låter sig bestämdt
bevisa. Den partiskhet, som vid refererandet af våra
discussioner kan äga rum, är af två slag. Den ena inträffar,
då en talare tillägges yttranden och satser, som han
icke framställt, och densamma är bestämdt brottslig. Den
andra partiskheten är till sin beskaffenhet negativ, och den
skulle då bestå deruti, att sådant blefve uteslutet, som ej
bort uteslutas. Det sednare slaget af partiskhet anser jag
med största samvetsgrannhet likväl omöjligt alt alltid undvika.
Jag bekänner, att del stundom händer mig att få
höra tal inom Huset, som äro af en verkligen så tråkig beskaffenhet,
att, när de blifva något långa, jag förmärker en
viss tyngd öfver hufvudet. Deraf skulle således naturligen
48
Den i Augusti.
följa, att om jag vore referent, så skulle jag alldeles utlemna
ett sådant anförande, oaktadt största samvetsgrannhet
för öfrigt i mitt åtagande. Förmodligen äro tankarne delade,
åtminstone rör:de värdet af dessa anföranden hos en sådan
värd talare sjelf; ty i annat fall skulle han förmodligen
göra sina tal något kortare och sällsyntare. Det skulle
således bero på den person, som blifvit utsedd att vara
referent, huruvida ett yttrande skulle uteslutas eller icke.
Förhållandet blefve troligen det, att om tio särskilda referenter
antagas, så gjorde icke tvänne af dem samma uteslutningar.
Således skulle deraf uppkomma tio olika refereringar,
som måhända af niotiondedelar af referenterna skulle
anses i mer eller mindre mån partiska. — Slutligen, sedan
den af Ståndet utsedde referent uppsätt våra discussioner,
så berodde det på att få dem införda i tidningarna. Sådant
lät sig utan svårighet verkställa, om en eller flera tidningsredactioner
funno dessa uppsatser fullt nöjaktiga, d. v. s.
sådana, som de i annat fall låtit föranstalta genom sina egna
aflönade ombud, men i sådan händelse skulle också bela anstalten
inskränka sig lill ett anslag till understöd för dessa
tidningar, och för sådant ändamål tror jag ej att vi äro berättigade
att anlita våra principalers medel.
Man har sagt, all R. o. Ad:s närvar, ledamöter ägde
rättighet att beskatta den öfiiga adeln, likasom de kunna
beskatta liela Svenska folket. Denna sophism är af den
mest grofva natur, ty grundlagen tillägger väl ett Stånd
rättighet att gemensamt med de öfriga Stånden beskatta
Svenska folket, men denna grundlag lemnar icke R. o. Ad.
rättighet att lägga skatter på de adelsmän, som icke bevista
riksdagen; och det är icke utan en viss förundran, som man
ser att de beslut, som Ståndet vid föregtde riksdagar fattat,
blifvit af Regeringen sanctionerade. Detta har sedermera
fortfarit, troligen derföre att medlen varit afsedda för underhållet
af en R. o. Ad:s gemensamma egendom, nemi.
detta hus. Det är naturligt, att en hvar delägare i ett bolag
bör bidraga till underhållet af detta bolagets egendom,
men nu föreslår man att dessa medel skola till ett helt annat
ändamål användas; och om denna bana nu skulle öppnus,
så torde det i sanning blifva en ganska betänklig belägenhet
att vara en fattig Svensk adelsman, då en sådan
kunde elter behag beskattas af en församling, hufvudsakligen
bestående af embetsman, som gjort sig kände för en
synnerlig liberalitet i allt hvad som angar beviljandet af
anslag lill särskildta ändamål. Jag bestrider således R. o.
Ad:s rätt att beskatta sina frånvar. ledamöter och afstyrker
i öfrigt förslaget, såsom alldeles till intet tjenande.
Hr Tham: Jag har begärt ordet i anledn. af ett yt
trande
af Frih. Raab, deruti han sagt, att om dessa utgifter
skulle drabba Riddarhus-cassan, så skulle likväl en betydlig
sura
-
Den i Augusti,
49
summa uti densamma återstå ; men om man skulle göra
detta försö'k, så skulle detsamma för 3 månader kosta 710
r:dr b:co, och då tror jag icke att det vöre nödigt att utgifva
denna summa, isynnerhet som dermed, efter min öfvertygelse,,
ingenting skulle vinnas. — I afseende på den mening, sorn
blifvit framställd, att réferenterues antal, som af Gr. Sandels
blifvit föreslaget till 2:ne, måtte förändras till en eller
flere, så får jag fästa uppmärksamheten derpå, alt om flere
referenter antagas, så skulle kostnaden blifva ändå större.
Jag yrkar derföre bifall på Ridd.Utsk:s betänk, och ber att
i öfrigt få förena mig med Hr von Troil.
Hr Ribbing: Discussionen har egentligen upptagit
eii sida af frågan, åtminstone hvad beträffar de siste värde
ta tarfles anföranden. Man har nemi. talat om huru tidningarne
referera våra förhandlingar, och huruvida det vore
deras fördel att erhålla sådana sammandrag deraf, som här
blifvit föreslagna. Jag kan så mycket mindre betvifla hvad
Hr Dalman i delta hänseende yttrat, sorn jag påminner mig,
att vid början af denna riksdag en annan värd ledamot
inom Huset, hvilken äfven är tidningsredacteur, yttrat sin
önskan ätt, till förekommande af den missbelåtenhet, som
yttrats öfver tidningarneS sätt att referera, det inåtte finnas
att tillgå ett kort sammandrag af våra öfvei läggningar, hvilket
kunde tjena till rättelse; men denna del af frågan har
jag för öfrigt ej ansett vara den, som mest boil tagas i betraktande.
Det hufvudsakliga ändamålet med den utgift,
sorn nu är i fråga, vore att derigenom förbereda prot:stryokhingetts
försvinnande. Man har ej velat jemföra den
ofantliga kostnaden af 70,000 r:dr, hvartill protocollernas
tryckning uppgår, med den ringare nu ifrågavar., derföre
att den mindre kostnaden blefve R. o. Äd:s enskilda, då
deremot den större drabbar hela nationen. För min del
kan jag ej ingå på denna åsigt. Jag tror, att det vore sannt
ridderligt, att ej uppdraga denna skilnad så strängt, och
dessförutan torde det värå andra R. o. Ad:s enskilda kostnader,
som till ett betydligt belopp kunde besparas, om
tryckningsbestyret af våra yttranden in extenso kunde undvikas,
hvilket förmodligen tager det mesta arbetet och ådrager
kostnader, sorn måhända äro de betydligaste i och för
förhandlingarna inom detta ruin. Således skulle jag både
såsom riddersman och som riksdagsman anse det vara angeläget,
att förbereda en åtgärd, som kunde medföra besparingar
af tid och kostnad både för det allmänna och för
Riddarhuset. För öfrigt måste jag anmärka, att den talaren,
Sorn ansåg oss begå ett orättvist tvång emot våra
ståndsbröder genom deras debitering, sjelf vederläde detla
med framställningen att afgiften icke skulle kunna utmätas,
hvilket med andra ord skulle ville säga, att afgiften vore
1 i H. 7
5o
Den i Augusti.
frivillig. Jag fortfar att tillstyrka bifall å Gr. Sandels’
förslag.
Hr Rosenblad: Den med nu förevar, ämne alldeles
icke gemenskap ägande frågan, huruvida R. o. Ad. må äga
rätt att lägga skatter på sina från var. medlemmar, torde så
mycket mindre här behöfva afhandlas, som Gr. Sandels’förslag
visar, att det ej hehöfves någon särskild beskattning för
detsammas verkställande, utan att dé föreslagna utgifterna
af Riddarhus-cassan kunna bestridas.
Då en värd talare här anfört, att den partiskhet, som
kan äga rum vid refererandet af våra förhandlingar i tidningarna,
vore af aine slag, så har han glömt, att det finnes
äfven ännu ett tredje slag deraf, nemi. att alldeles icke
återgifva hvad som anföres på ena sidan till försvar för en
sats, och det är denna art af partiskhet eller väld, hvaröfver
man i allmänhet har klagat. Äfven jag har trott mig
finna, att de tidningar, som sysselsätta sig med refererandet
af våra förhandlingar, mycket ofta gjort sig skyldiga till
denna slags väld. Nu finner jag, att jag måtte hafva misstagit
mig i detta afseende, att det antingen varit svagt minne
eller svaga öron, som gjort att jag irrat mig, ty jag har
nyligen hört en ganska vacker målning på den samvetsgrannhet
och utmärkta omsorg, hvarmed lidnings-redactionerne
bemödat sig att iakttaga oväld i afseende på alla opinioner
inom Ståndet. Jag skulle då tro, att när denna vackra
tanke der finnes, och då en annan tidning äfven har
samma vackra tanke, det vore orätt att icke gifva tillfälle
till densammas realiserande. Då jag nu i så måtto blifvit
rättad i min förmodan, att dessa tidnings-redactioner erbjudit
sig att ovillkorligen trycka alla de sammandrag af våra
förhandlingar, som af den nya referenten blifva uppsatta,
utan endast att begagna dem till en källa, så behöfves icke
den förändring jag föreslagit. Derföre finner jag mig nu
kunna tillstyrka bifall till Gr. Sandels’ förslag, utan annan
förändring än den som Hr von Hartmansdorff yttrat, nemi.
att referenternes antal må bestämmas till en eller flere i stället
för atlie. Om detta förslag blir verkstäldt, så skall det
blifva intressant att se, huru verkligen de tidningar, som vilja
referera öfverläggningarna inom Ståndet, begagna denna
källa för att kunna återgifva hvad som på begge sidor blifvit
anfördt, och icke ensidigt införa hvad som yrkas på den
ena sidan, samt att den der tyngden öfver ögonen icke alltid
måtte återkomma, när den ena sidans opinioner framställas.
Frih. Cederström, Thure: Det kunde kanske anses
onödigt att jag begärt ordet för att yttra mig i denna fråga;
men då jag inom Utsk. deltagit uti handläggningen af
detta ärende och der varit af olika tanke med Utskls majoritet,
samt hufvudsakligen instämt uti det förslag, som Gr.
Den i Augusti.
5i
Sandels afgifvit, så torde det tillåtas mig att här få anföra
några af de skäl, sora dertill föranledt mig. Jag får dervid
först förklara, alt jag hvarken vill tillägga — ty det anser
jag mig ej tillständigt — den ena eller den andra tidningsredactionen
någon väld eller partiskhet för det sätt, hvarpå
våra förhandlingar blifvit i tidningarna refererade; men jag
tror, alt det kan hända, att, äfven med den bästa vilja å
tidnings-redactionens sida, yttranden stundom blifva orätt
refererade. Anledningen dertill tror jag vara dels den, att
tidningarnes referenter hafva sina platser på läktaren, derifrån
de icke alltid äro i tillfälle att fullständigt uppfatta
öfverläggningarna, och dels den, att desse referenter, såsom
ej varande medlemmar af Ståndets cancelli, sakna tillfälle
till särskild beröring med talarne, hvarigenom de sakna utväg
att med dem collationera de anteckningar, som de göra.
Om deremot, på sätt Gr. Sandels föreslagit, tvänne referenter
skulle antagas, och den ene satt vid prot. på förmiddagen
samt den andre på eftermiddagen, så skulle de,
efter mitt förmenande, ganska väl kunna medhinna att till
den påföljande dagen uppsätta resume'er af de afgifna yttrandena,
som då kunde tillhandahållas talarne, för att af
dem blifva justerade.
Hvad beträffar den af Hr Stuart gjorda erinran, att det
vore obilligt att göra en sådan resumé', emedan det möjligen
skulle kunna hända, att dess införande ådroge den ansvarige
tidnings-redacteuren åtal, så kan jag icke föreställa
mig, att något skäl till en sådan farhåga är för handen;
ty jag begriper ej, huru sådana yttranden kunna fällas inom
ett RiksSt., att en tidningsredacteur skulle kunna blifva
actionerad, derföre att han i sin tidning infört en resumé
af hvad som derstädes blifvit taladt. Sådant tror jag vara
alldeles exempellöst, och jag skulle derföre vara mera böjd
att tro, det talaren hade skämtat, än att han på allvar
skulle hafva framställt något sådant.
Man har äfven framställt, att det skulle blifva svårt att
finna tvänne tjenliga -personer för dessa referent-platser. Jag
är ej af denna tanke, utan tror att om R. o. Ad. bifaller
förslaget, så skola en mängd personer anmäla sig såsom sökande,
och deribland personer med verklig skicklighet; så
att jag alldeles icke befarar, att man ej dertill skulle kunna
erhålla dugliga personer, äfven om arfvodet nedsattes till
100 r:dr b:co i månaden.
I afseende på hvad här i öfrigt blifvit yltradt, att det
ej skulle finnas tillgångar till detta företag, så tror jag detta
inkast redan vara af de flera talare, som sig derom yttrat,
så fullständigt vederlagdt, att jag endast anser mig behöfva
tillägga, att den kan bestridas af Riddarhus-cassans
fonder, hvilken är så betydlig, att densamma, enligt hvad
kamereraren, inför Utsk. hörd, uppgifvit, äfven om räntan
å hela dess lånefond nedginge till 5 proc., är tillräcklig att
Deni Augusti.
bestiida alla erforderliga utgifter, och derutöfver lenina ett
årligt öfverskott af 1000 r:dr b:co. Således är ingen anledn.
för banden atl befara, del tillgångar ej skulle finnas. På
dessa och öfriga skäl, som af flera talare blifvit anförda, får
jag tillstyrka bifall tili Gr. Sandels’ förslag.
Gr. Horn: Jag ar i hufvudsaken förekommen af Hr
Stuart, då jag nemi. med honom delar den öfvertygelse,
att det under intet villkor borde af R. o. Ad. medgifvas någon
officiel redactiou af våra förhandlingar och dehatter,
utan att en sadan resumé, sorn i defta afseende är föreslagen,
först blifvit inför Ståndet justerad. Under detta vjllkor
skulle jag vilja biträda det förslag, sorn man velat afse med
denna åtgärd. Jag tror likväl af många skid, att den ej är
lämplig, och delar äfven Hr von Troils tapke derom, alt
en capitations-afgifl, på|agd R. o. Ad. för detta ändamål,
vore orättvis, till och med olaglig. Likväl måste den värde
talaren icke haft alldeles rätt, då han yttrat, att denna ca-s
pitations-afgift blifvit af K. M. sanctionerad och på det sättet
utgått. Jag tyor, att K. M. aldrig till sanction företagit
denna fråga; men vore detta verkligen händelsen, så skulle
jag förmena, att det vore ett steg utöfver den gräns, som
lagen i detta fall för K. M. bestämmer. Jag vet icke ep
gång på hvad rättsgrund Ståndet beslutat en sådan capitations-afgift,
men att den utgått är säkert, och att K. M.
ålagt vederb. att uppbära densamma, äger också sin grundLika
med flr von Troil anser jag verkligen, att föremålet
för denna afgjft varit något hedt annat och haft något mera
skäl för sig, då densamma utgått till underhåll af en fastighet,
än om den skulle utgå för att bestrida kostnaderna
för en lidnings-redactiop. Jag kan således icke på denna
grund tillstyrka åtgärden, såvida icke andra medel gifvas
dertill än Riddarhusets fonder.
Den utväg, som jag sagt att R. o. Ad. äger att, på
annat sätt, än det nu föreslagna, förekomma oriktiga och
förnärmande uppgifter i de allm. tidningarna, består deruti,
att jag anser R. o. Ad. kunga och böra hafva ett moraliskt
inflytande så vidt utom sig, att de skulle kunna åstadkomma
en opartisk och sannfärdig redaction af sina förhandlingar.
Denna begäran har jag ansett ganska billig å R. o.
Ad:s sida; och om jag trott mig märka, att en sådan moralisk
kraft någon gång saknades, så har jag trott mig finna
orsaken dertill inom R. o. Ad:s eget sköte, uti ett begär
att underhjelpa den riktning till opinionsyttringar i landet,
hvarigenom R. o. Ad:s anseende bort undergräfvas och hvarigenom
dess upphörande som RiksSt. skall förberedas. Det
är denna riktning jag funnit så neslig, att det förundrar
mig högligen, att icke samma ovilja, som jag inom mig känt
deremot, yttrat sig allmännare inom R. o. Ad. Om så
skett, belviflar jag icke, det man afböjt sådana försök alt
Den i Augusti
komma till reform, som manifesterat sig inom Ståndets eget
sköte. Jemväl jag önskar en reform uti R. o. Ad:s representationssätt,
men det är icke på denna väg jag anser den
böra åstadkommas, utan på en helt motsatt.
Hr Lefre'n: Det är med anledn. af ett yttrande af Hr
Stuart, soip jag begärt ordet. Han bar nemi. begge gångerna,
då han yttrat sig j ämnet, nyttjat ordet fullständigare
referering af hvad här förekommer. Jag har med
uppmärksamhet följt detta ord och vill varna dem, sorn möjligen
åtaga sig att blifva referenter, i händelse R. o. Ad.
skulle bifalla Gr. Sandels’ förslag, att icke så mycket slå
sig på elen der fullsläpdighetssidan , d. v. s. pä. vidly ftighetssidan,
utan att de ifrågavar. resumderna blifva författade
med afseende derpå, att en kort uppfattning af våra förhandlingar
för hvarje gång måtte äga rum, och att den må
blifva sanningsenlig. Hr Stuart har hållit sig vid fullständigheten.
JYJotionären deremot har ansett sannfär-,
digheten vara hufvudsaken.
Jag delar med Gr. Horn den åsigt, att en allmännare
uttryckt ovilja mot osanningen, hvarhelst den träffas, borde
vara det sätt, hvarpå medborgare, som älska sanning, heder
och ära, borde försöka att undvika osanningen; jag tror
att detta skulle synnerligen egna ledamöter af ett Stånd,
der äran är grunden för hela dess tillvarelse; men i en tid,
sådan som denna, ser jag icke, att det ej kan stå val tillsammans
med ärans fordringar att framträda såsom försvarare
af de medel, genom hvilka sanningen framhafves i
dagen pch osanningen just derigenom undantryckes, emedan
det är fullt förenligt med de gamla begreppen om ärans
fordringar hos riddersman nen att, hvarhelst han träffar osanningen,
densamma undvika och förqväfva, nyttjande dertill
alla de medel, sorn äro lofliga, bland hvilka det visserligen
måste vara ett, att för contant betalning skaffa sig personer,
som sanningsenligt upptaga förhandlingarna. Jag säger ännu
en gång, alt jag delar med Gr. Horn den ovilja han
uttryckt, och önskar att vi alla måtte det göra; förmenandes
att tiden nu lärer vara inne att sluta sig tillsammans
mot lögn och orättvisa.
Frih. Raab: Jag skall blott med några ord upptaga
åtskilliga anniarknlr, som blifvit gjorda mot den jfrågavar.
reservationen af Gr. Sandels.
Hr Dalman, hvars opartiska omdöme i afseende på detta
förslag jag värderar, har likväl sagt, att han fruktår,
att om också R. o Ad. anloge referenter, vore ledarnöterne
likväl tvungne att sjelfve genomse resume'erna af deras yttranden
, ifall de skulle leda lill det åsyftade ändamålet, och att
ledarnöterne äfven nu äga tillfälle att få sina yttranden fullständigt
införda i tidningarna, om de såckfnt begära och
lemna dem till tidnings-redaclionerna. Deruti har Hr DuG
Den i Augusti.
nian rätt. Jag anser det blifva nödvändigt för livar och en,
som vill hafva sina yttranden fullständigt sammandragna,
att sjelf genomse resume'en deraf; men att, såsom Hr Dalman
säger, för hvarje yttrande lenina ett särskildt utdrag
till tidnings-redaetionen skulle icke allenast för talarne sjelfva
medföra särdeles mycket besvär och obehag, utan äfven
vara förknippadt med osäkerhet, huruvida dessa yttranden
blefvo intagna i tidningarna. Örn deremot referentens arbeten
vore att tillgå på Riddarhuset, så visste man stället,
hvarest man kunde finna dem, och ägde då tillfälle att utan
besvär genomse den resumé' som blifvit gjord.
Hr Stuart har frågat, huru det skulle tillgå, om en
sådan resumé', som nu är i fråga, upptoge sådana yttranden,
hvilka kunde blifva underkastade action. Hr Stuart
har dervid förbisett, att det alltid beror på tidnings-redacteurerne
att upptaga resume'erna eller icke, och det blefve
således alltid deras sak om de intaga något, som kunde blifva
underkastadt action. — Hr von Troil har yttrat, att ändamålet
vore till en del att bespara statsmedel genom att
göra tryckningen af protocollerna öfverflödig, men att grundlagen
ännu lade hinder deremot. Jag får i detta afseende
fästa uppmärksamheten på, att meningen ej kan vara att besluta
hvad som strider emot grundlagarna.
Hvad beträffar Hr von Troils förklaring, att R. o. Ad.
icke skulle äga rättighet alt använda medel, som bekostas af
liemmavar. ledamöter af Ståndet, då han likväl å andra sidan
ansett R. o. Ad. såsom ett bolag, så frågar jag, om
icke i ett bolag de närvar, äga rättighet alt afgöra äfven för
de frånvar., om icke de frånvar. måste åtnöja sig med de
närvarts beslut. Här har en medlem af hvarje slägt rättighet
att vara närvar.; det är hans egen sak, om han det
icke är
Gr. Horn har yttrat, att, om en sådan resumé' beslöts,
borde densamma af R. o. Ad:s ledamöter justeras, innan den
införes i tidningarna. Jag vili icke motsätta mig en sådan
åtgärd, men jag får dervid erinra, att det äfven nu står
hvarje ledamot öppet att justera sina yttranden, utan att
dessa derföre uppläsas in extenso här på stället. Jag tror
icke, att det vore mera våda underkastadt, om dessa resuméer
blefvo re'toucherade utan att uppläsas, hvilket alltid
skulle medföra besvär och tidspillan. Jag får likväl förklara,
att, om det så beslutas, jag visserligen icke skall motsätta
mig ett sådant beslut.— Grefven har vidare beklagat,
att inom detta Stånd finnes en riktning att nedsätta Ståndets
anseende. Jag instämmer med Grefven uti hans verkliga
bekymmer för en sådan syftning,- men tror, att om
Ståndet skall få ett moraliskt inflytande utom sig, så kan
sådant endast tilivägabringas genom detta medel att göra
yåra förhandlingar ärligt kända utom Huset.
Den i Augusti.
55
Gr. Hamilton, Henning Hugo Ludv.: Då denna
fråga första gången förevar och jag deröfver yttrade mig,
lärer jag mot min vilja kommit go §:n Reg.F:n för nära.
På det alt icke detta ånyo må hända mig, så skall jag nu
blott upptaga den ekonomiska delen af frågan, egentligen
dertill uppmanad af det amendement till Gr. Sandels’ förslag,
sorn Hr von Hartmansdorff begärt. Detta skulle lyda,
att Ståndet borde antaga en eller flera referenter allt efter
behofvet. Enl. den uträkning, som Ståndet fått, skulle kostnaden
för 2!ne referenter blifva 270 r:dr i månaden. Vore
meningen blott att göra ett försök dermed på två månader,
så hade jag intet deremot, såvida dermed kunde förenas, att
Ståndets prot:r ej behöfde in extenso tryckas, utan att man
i stället kunde få en tillräckligt utförlig relation orri förhandlingarna,
utan att Slaten behöfde vidkännas en så betydlig
kostnad som den, hvilken nu utgår för protocollernas
tryckning, och då skulle försöket efter 2 månader upphöra.
Vore åter meningen, att försöket skulle fortgå under
en hel riksdag; så tror jag, att detta förslag ej är fullkomligt
verkställbart, emedan jag fruktar, att flere än tvänne
referenter fordras. Det är icke blott fråga om att uppsätta
alla yttranden här, de måste äfven renskrifvas, och
en resumé' deraf med särdeles urskiljning författas. Detta
tror jag ej blir möjligt för tvänne personer. Skulle det nu
hända, att tre personer behöfdes, så blefve kostnaden en
half gång större eller 4o5 r:dr. Händer det då tillika, att
en riksdag räcker i 16 månader, så blir kostnaden 6,480
r:dr b:co. Nu skulle det kunna hända, att IL o. Ad. funne
detta sätt att få sina förhandlingar spridda vara lämpligt,
och derföre beslöte att det under nästa riksdag skulle fortsättas.
Då räcker riksdagen i 16 månader, och det finnes
inga penningar. I sådan händelse tror jag det vore harmligt,
att ej såga skamligt, att icke kunna fortsätta dermed
af brist på medel.
Ännu en annan anmärkn. vågar jag framställa, nemi.
den, att jag tror det en talare dömt något strängt, då han
sagt, att den tidnings redaction, som ej införde
dessa resuméer i sin tidning, brutit stafven öfver
sig sjelf. Denna strof anser jag vara för stark; ty efter
en lång discussion kunde denna resumé' blifva så vidlyftig,
att det vore högst obilligt att fordra att den skulle
in extenso införas i tidningarna; och skulle detta bero af
tidningsredacteurerna att afgöra, så inser jag ej att med
detta förslag vore mycket vunnet. Jag var förra gången af
den mening, att förslaget ej var antagligt och vidblifver ännu
samma tanke.
Hr Hjerta, Lars: Jag hade icke ämnat yttra mig i
detta ämne, hvars vigt och intresse för allmänheten jag tror
mig kunna bedomina deraf, att det afgöres af 10 personer
56
Den i Augusti.
på läktaren ; men en talare liar ställt en appell till ett yttrande
af mig vid ett föregcde tillfälle, nemi. att en ledamot,
sorn är ägare af en tidning, skulle hafva påtagit sig
att i densamma låta införa allt hvad af R. o. Ad:s referent
till honom öfverlemnades. Ifall detina min uppfattning af
hans yttrande är riktig, så får jag förklara, att jag, såsom
ägare af efi tidning, alldeles icke gjort ett sådänt åtagande,
och alt den värde ledamoten misstagit sig om min mening.
Jag yttrade blott, att afsigten, nemi. att åstadkomma ett opartiskt
sammandrag af R. o. Ad:s Öfverläggningai', skiille iättare
vinnas utan någon kostnad för Ridd.cassan, om R. o. Adis ledamöter
sjelfve, genom uppsättande af sina yttranden, dertill
behagade bidraga, då prot. i följande plenum kttnde justeras;
hvilket nu för de utomordentligt strängt sysselsatta notarierna
icke vore möjligt alt åstadkomma. Det oaktadt, då så
ilis eket blifvit laladt för och emot — jag vill icke säga
fram och tillbaka i saken — utan att man synes hafva
stadgat sitt omdöme deruti; så får jag nämna, att jag för
min del, såsom ägare af en tidning, skulle vara belåten med
att Gr. Sandels’ motion bifölls, och detta i 2:ne hänseenden.
Först derföre, att det naturligtvis vöre en besparing, hvilken
jag finge slicka i min ficka, och för det andra derföre,
alt det missnöje, som nu uttryckes möt tidningsredactionerna,
då skulle öfvergå på R. 0. Ad:s egna referenter; och
alt detta missnöje skulle blifva lika stark t då som det hit-*
tills varil, det skulle jag nästan vilja våga élt litet vad på,
och skall liingie fram redogöra för skälet dertill. Jag tiof
emedlertid, under förutsättning att förslaget skulle bifallas,
att den föreslagna summan ej skulle blifva fullt tillräcklig.
Anledntn dertill är den, att jag föreställer mig, att R. o.
Ad. icke blott skulle nöja sig med att få fesumeVrna införda
i de tidningar, som anses ofullständiga för den ena sidan,
utan äfven i de tidningar, soni uteslutande upptaga
den ena sidans yttranden. Det tillkommer ej mig att här
anföra exempel, men enskildt känner hvar och en ledamot,
att sådant är förhållandet. Jag utber mig således att få
framställa ett contra-förslag, åtminstone för den tidning,
som jag äger, hvilket jag tror skulle vida bättre uppfylla
det ändamål, som R. o. Ad. åsyftar. Förslaget är detta, ali
om R. o. Ad. älidtligen vill beskatta de öfriga ledamöterna
af Ståndet för denna sak, Ståndet då täcktes utse hvilka
discussioner, som behöfde införas i tidningarna, och endast
anslå en så stor summa, som fordras till tryck och papper
för dessa discussioner ; de skola då åtminstone, i afseende på
den tidning, hvartill jag är ägare, alltför gerna få densamma
åtfölja Någon särskild kostnad skulle då ej behöfvas
för refereringen af diseussionerna. Denna utväg har redan
ett par gånger blifvit begagnad på det sätt, att vid vissa
tillfällen, då det intresserat någon vederbörande, som jag
icke
Den i Augusti.
57
icke kunner, att få ett yttrande af en ministeriel talare här
på Riddarhuset eller f. d. Konungens rådgifvare kringsprida
så har det fått medfölja Aftonbladet, sedan en framställning
derom blifvit gjord till Aftonbladets redacteur, hvilken med
tacksamhet mottagit förslaget, emedan han då icke sjelf behöft
bekosta dess tryckning uti tidningen.
1 öfrigt får jag äran begagna tillfället för att säga, att
jag ieke förundrar mig öfver den större eller mindre harm,
som vid detta tillfälle gifvit sig luft emot tidningarna; och
hvilket man väl kan sluta af de yttranden, som här blifvit
gifna, att det egentligen gäller de s. k. liberala eller oppositions-tidningarna.
Dessa tidningar hafva under flera år genom
offentliggörande af de beslut, som R. o. Ad:s majoritet
på Riddarhuset fattat, leninat Svenska allmänheten tillfälle
att få fullständig och noggrann kännedom af denna majoritets
ställning till öfriga medborgare, till de skattdragande
och till det Svenska folket, och kanske derigenom i någon
män bidragit till att väcka den allmänna önskan, som nu
yttras, om en förändring i Sveriges representation, och en
förändring, hvaruti Riddarhuset ej uti sin nuvar. gestalt
skulle komma att ingå. Om R. o. Ad:s ledamöter behagade
närmare betrakta detta ämne, så torde de firma, att det varit
den verkliga beskaffenheten af de beslut, som här blifvit
fattade och ej den tillfälliga partiskhet, som kunnat äga
rum vid refereringen af en eller annan ledamots yttrande,
som åstadkommit denna R. o. Adis ställning lill det allmänna.
Mina tänkesätt i detta läll bekräftas af en annan ganska väsendtlig
omständighet. Jag har hört flera ledamöter klaga
öfver den partiskhet och väld, hvarmed Riddarhusets förhandlingar
refereras. Särdeles har Gr. Horn i detta afseende
varit sträng. Jag tager mig friheten förklara, alt det är
min fullkomliga öfvertygelse, att det icke är så mycket tidningarnas
sätt att referera ledamöternes yttranden, som deras
djerfhet att öfver dessa yttranden fälla egna omdömen,
hvilket föranleder denna harm. Detta bestyrkes äfven deraf,
att det nästan aldi ig händt, att man vägrat införa ett
yttrande, då sådant af någon blifvit hegardt, och att det ej
händt en gång bland hundra, att en ledamot på Riddarhuset
visat det intresse att få sitt yttrande mera sanningsenligt
refereradt i tidningarna, att han sjelf uppsatt detsamma och
skickat det till tidningsredactionen. När man aldrig begagnar
denna utväg, så synes det ej vara så särdeles farligt dermed,
då man ej funnit, att en tidning så åsidosatt granolagenheten,
att en sådan begäran blifvit fullkomligt vägrad.
1 afseende på frågan att besluta afgifter för andra, hvilken
egentligen ej hört hit, så lärer det vara nogsamt kändt
hvad Frih. Raab likväl ej tyckes känna, att K. M. vid ett
föreglde tillfälle förklarat, att den s. k. Riddarhus-afgiften
! t H. 8
5S
Den i Augusti.
ej kunde åläggas någon, eller utgå i annan mån lin sorn
den -frivilligt erlades.
Hr Dalman: Jag är hufvudsakligen förekommen af
den siste värde talaren. Jag begärde ordet för att svara
Hr Rosenblad, då lian påstod sig hafva baft dåliga ögon,
när lian misstagit sig så mycket i sitt omdöme, att lian
kunnat linna tidningar, sorn endast upptaga den ena sidans
åsigter och utlemna den andras. Jag ville nemi. härvid erinra,
att Hr Rosenblad tverlom i delta fall baft ganska goda ögon
; ty sannolikt bär lian endast läst de tidningar, hvilkas
åsigter närmast öfverensstämma med hans egen, och i dessa
tidningar har han verkligen ganska ofta funnit allenast den
ena sidans satser och meningar framställda. Men om sådana
tidningar tyckes man här ej vilja erinra sig någonting;
det är blott de tidningar, som försynda sig genom en
förarglig opposition, hvilka här äro skott-taflor för de mest
bittra anfall.
Gr. Sandels: Då flere ledamöter framställt sin ön
skan,
att R. o. Ad. mätte bifalla det af mig uti reservationen
gjorda förslag, med den förändring, att referenternes
antal deruti bestämdes till en eller flera, i stället för a:ne,
så har jag ingenting att invända deremot; man anser lik—
wiil att en eller t vän ne vore fullt tillräckligt; ty dä
blott den ene sitter vid prot., så liar den andre, såsom jag
i min reservation anfört, alltid tillfälle att utskrifva sin resumé.
Jag skulle derföre tro, att då den ene sitter vid
prot. på förmiddagen, så hinner han att uppsätta det på
e. m., då den andre sitter vid protocollet.
^Fördelen af detta förslag vore, att referenterne kunde
rådgöra sig med talarne och äga tillfälle att collalionera resuméerna
med cancclliels handlingar; hvilket tillfälle lid—
ningarnes referenter sakna. — Att åter få personer, som
kunde fullgöra dessa åligganden till R. o. Ad:s nöje, tror
jag ej skulle vara särdeles svårt, då tiden kommer alt utse
dem. Desse borde tilläfventyrs icke vara representanter.
Här bar af en ledamot, som jag nödgas besvara, blifvit
yttradt, att det förslag jag uppgjort, i anseende till kostnaden,
icke skulle vara möjligt att verkställa. Jag nödgas då
återkalla i minnet hvad jag uti min reservation yttrat, alt
Ridd.cassans fond är så stor, att den ökas med 9000 r:dr
b;eo årligen. De fleste talare hafva fästat sig vid de 1000
r:dr, hvartill denna behållning går, örn medlen endast gifva
5 proc. ränta. Kostnaden går efter det högsta förslaget
till 270 r:dr i månaden, hvilket på 2:ne månader gör 540
r:dr — en summa, sorn synes mindre betydlig, då inkomsten
är minst 1000 r:dr.
Vidare har här blifvit yttradt af en person, som äfven
är ledamot af Utsk., att denna summa icke skulle vara till
-
Den i Augusti.
räck lig Äfven om man antager detta, så skulle hvad som
felades för ett år lätteligen ersättas under det påföljande.
Hr von Heland, Isaac Fredr.: Jag skulle för min
del vara böjd att ingå på Gr. Sandels’ förslag, om det funnes
en tiduingsredaclion, som till förband t sig alt trycka de
ifrflgavar. resumé i na och oförändrade inlaga dem uti dess
tidning Nu tror jag den svårighet möjligen kunna uppkomma,
att då en tidningsredacteur får se en debatt på
inånga ark, så .tycker han att den är för lång att införa
den i tidningen, och tror sig derföre böra göra en resumé'
deraf. Då blefve det resumé' af resumé, och det kan ingen
hindra tidningsredacteuren att i detta afseende göra huru
han behagar. Till följe häraf kan jag för unn del icke bifalla
delta förslag.
Gr. Horn: Emedan jag tror att majoriteten af Husets s
ledamöter är böjd alt antaga Gr. Sandels’ förslag, så nöd--  gas jag fä ta 11. o. Ad:s uppmärksamhet på nödvändigheten
af, att den ifrågavar. re'sutne'en måsta ovillkorligen undergå-,
justering af samtliga talnrne, innan den utgår såsom en officiel
act till tidningsredactionerna. Mot denna åsigt har
man viii anfört, alt yttrandena kunna justeras särskildt af
hvarje talare, såsom nu sker af p otocollet; men, mine herrar!
dervid uppkommer den stora skilnaden, alt då samlas anförandena
under Ridd.Secret:ns ögon, och jag förmodarj, attoni
Ridd Secret:n finner, att sådana ändringar vid dessa justeringar
af talarne blifvit gjorda, som förändra protocollets ,
innehåll, så kommer en sådan justering icke att godkännas.
Helt annat skulle det blifva, om denna justering verkställdes
hos referenten, så att hvarje ledamot derstädes finge rätta
sitt yttrande. Derigenom skulle kunna inträffa ett ganska
besynnerligt sammanhang emellan deras anföranden, och att
referenten blefve nödsakad att rätta dem i enlighet med an-.
dras fisigter. Detta skulle genast sönderbryta hela inrätt-.-  ningen och kanske öfverhölja Riddarhuset med en ridicule. ..
Det är derpå jag velat fästa Ståndets uppmärksamhet, och
jag föreslår derföre, alt ingen sådan resumé' får utgifvas till ,
tidningsredactionerna, innan den blifvit för samtliga talarne,
på en gång närvar., justerad. Detta är ett oeftergifligt villkor,
om företaget skall kunna bibehålla sig.
Hr Hjerta har egentligen vändt sig till mig, då han yttrat,
att några alltför hårda uttryck blifvit fällda emottidningarnes
sätt att referera våra debatter. Jag hemställer
till den värde ledamoten sjelf, om jag någonsin varit
bland dem, som haft reclamationer i bans tidning, i.anseende
till refererandet af denna riksdags debatter. Jag får,
således förklara, att det icke är på min person och de attacker,
sorn mot mig kunnat vara gjorda, sorn jag fäster,
min uppmärksamhet, utan att det är just det sätt, hvarpå
mina politiska motståndare blifvit behandlade, sorn jag futi
-
fio
Den i Augusti.
nit så motbjudande, att det varit mig omöjligt att undertrycka
mitt ogillande deraf. Jag har visserligen ägtanledn.
att finna mig sårad och förolämpad, då jag mången gång
funnit mina åsigter alldeles förändrade, ja, till och med vet
jag, att en här närvar, tidningsredacteur en gång yttrat, att
jag låtsat en öfvertygelse; och jag vågar hemställa lill den
värde ledamoten, om han är här närvar., huruvida han kan
försvara ett sådant uttryck om någon representant, vare sig
inom detta eller något annat Stånd.
Hr Löwenström, Joli. Jacob: Då jag förenar mig
med Hr von Troil och Hr Stuart, får jag tillika förklara,
alt jag begär votering; och då jag är öfvertygad om, att
de fleste af Adelns ledamöter äro höjde att antaga Gr. San
dels'
förslag, så tror jag, att nej-propos:n. bör så uppsättas,
alt alla de, som ej gilla detta förslag, deruti hafva sin mening
uttryckt.
Frih. Boye, Fredr.: Då det nu åter är fråga om,
att de medel, som af R. o. Ad. äro anslagna alt reparera
med, hädanefter skola användas att referera med, så får jag
upplysa att uti förslaget om referenters anskaffande har influtit
en liten missealcul. I förslaget är uppgifvet såsom en
alldeles gifven sak, att man får en referent för 4 '”dr 24
sk. om dagen; detta tror jag icke, ty notarierne hafva 5
r:dr om dagen, — det är af R. o. Ad. beslutadt. Deraf
följer, att desse referenter borde hafva lika mycket, hvilket
således för 2:ne skulle göra 10 r:dr b:co om dagen, och
deraf uppkommer en summa af 3oo r:dr b:co i månaden.
Jag vill icke vidare inlåta mig i discussion härom, då det
redan är så tillräckligt taladt om det ändamålslösa i förslaget,
utan jag skulle vilja tillstyrka bifall till Gr. Sandels'
förslag just derför, att denna lilla proba på 2:ne månader
aldra säkrast skall leda till bifall på Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag har begärt ordet en
dast
derföre, att jag önskar det Hr Frih. o. Landtm, måtte
återföra oss från personligheter till saken. Måhända är det
nu slut med de förra; och då bar jag intet annat att tillägga,
an att Ridd.directeuren Frih. Boye misstagit sig, då
han trott det vara fråga om, att de medel, som blifvit anslagna
till reparationer, nu blifvit ifrågaställa att användas
till kostnaderna för referering af Ståndets förhandlingar.
Hr lije rta: Jag skall blott för några få ögonblick
upptaga R. o. Ad:s tid. Jag vill endast fästa uppmärksamheten
derpå, att det exempel, som Gr. Horn nyss anfört
ang:de en tidning, innefattar en bekräftelse på hvad jag förut
yttrat, nemi. att det icke är refereringen i tidningarna,
utan deras omdömen, hvilka desse ledamöter anse vara
skefva, obilliga och förhastade, som hufvudsakligen väcker
deras harin. Det exempel han framställt, innefattade ett
Den i Augusti.
61
omdöme och icke ett oriktigt refereradt uttryck. Föröfrigt
utber jag mig att få fästa uppmärksamheten derpå, att om
denna åtgärd vidtages, som i sig sjelf synes vara ganska
nyttig, så måste man dertill utse någon tidning, sorn skall
intaga de resume'er, som för detta ändamål uppsättas. Dertill
tror jag att tidningarna i allmänhet äro villiga, men ej
under det villkor, att de ovillkorligen skola åtaga sig att införa
resumeerna i deras helhet.
R. o. Ad. kan visserligen förneka tidningsredacteurerna
deras platser på läktaren, eller också kunna de sjelfve afsäga
sig dessa platser; men jag får fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att om de också afsäga sig sina platser, så
utestänger det icke möjligheten för tidningarna att referera
R. o. Ad:s öfverläggningar. Så länge läktaren är upplåten
åt allmänheten, så kan man icke veta hvilken skalk bland
åbörarne kan vara en tidningsreferent. Jag vet då blott ett
medel att förekomma sådant, och detta är ganska radikalt,
nemi. att afskaffa publiciteten, hvilket också torde blifva det
enda och yttersta för alt komma till det mål man nu söker.
Hr von Hartmansdorff: Som det var jag sorn fö
reslog,
att orden ”aine referenter” skulle ändras tili ene! ler
flere, så anser jag mig böra tillkännagifva, att jag ej har
något emot, att det får heta en eller tviinne, såsom Gr. Sandels
här föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
Ridd.Utsk:s nu föredragna memorial.
Ropades ja och nej.
Hr Lagerhjelm begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som bifaller Ridd.Utsk:s memor., rörtde väckt fråga
om beredande af ett lämpligt sätt att referera R. o. Ad:s
öfverläggningar, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. del förslag som i Gr. Sandels’
reservation finnes intaget, med den förändring, att Ridd.-  direct:n får antaga en eller tvänne referenter.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer :
Ja — 22.
Nej — 37.
Hr Löwenström reserverade sig emot R. o. Ad:s nu
fattade beslut.
Hr Roos, Carl Ulrik: Det är anledn. till anmärkn.
62
Den i Åugustl.
mot Konungens rådgifvare och f. d. Föredraganden för
krigsärender Hr Stats-secret:n Grip, hvarom remiss begiires
till Const.Utsk., inför hvilket anledningarne uppgifvas, skola.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, alt denna anledn.
till anmärkn. lomme, jemlikt 29 §:n Riksd.Ordn., alt till
Const.Utsk. remitteras.
Hr Frih. o. Landtm, tillkiinnagaf, att Hr af Harmens,
Henr. Otto, anmält sig vara nödsakad alt afsäga sig sin plats
i StatsUtsk., men anhållit att det oaktadt blifva vid sin riksdagsmannarätt
bibehållen; och hemställde Hr Landtm., om
It. o. Ad. behagade härtill lemna sitt bifall.
Ropades ja.
Hr Landtm, tillkännagaf äfven, att Hr Anckarsvärd,
Äng., ledamot uti StatsUtsk., erhållit treune veckors ledighet
från den 5 dennes; och anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer,
att sedan de, på. sätt I början af plenum nämndes,
blifvit completterade, sammanträda för att utse en ledamot
i StatsUtsk. efter Hr af Harmens, och en ledamot att i samma
Utsk. inträda under den ledighet, som. blifvit beviljad
Hr Anckarsvärd.
Lades på bordet nedannämnda, från Utsktn inkomna
memor. och utlåttn, nemi. från
ConstitutionsUtskottet:
N:o 23, med föreslående af ett tillägg uti 28 §:n Reg.Ftn;
Wto 24, med förslag till ett nytt mom. af 28 §:n Reg.Fn;.
A:o 25, med förslag till ändring i 75 §:n Reg,F:n;
BevillningsUtskottet:
N:o 23, i anledn. af gjorda anmärkntr emot betänk. N:o
11, ang:de kurhusafgiftens fortfarande samt Hr Möllerhjelms,
Axel, i ämnet väckta motion;
E xped ilion s U ts k o 11 e t:
N:o 9, i anledn. af erhållen återremiss å fö rslaget till
und. skrifvelse A:o 38.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 4 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 5 Augusti i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades i3 prot.utdr. f r den 1 dennes.
Den 5 Augusti, f. m.
63
Justerades pleni-prot. för deu i5 sistl. Juli f. m.
Öppnades Hrr Bankmäns lista till val af 3 Electorer efter
N:o 2i5. Frih. Lilljecreutz, fullm. Gr. Hamilton, John; N:o
276. Frih. Löwen, Axel Wilh.; samt N:o 1877. A. Hr Carleson,
Jacob Edvard; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 220. Frih. Palmstjerna, fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Anton Gabriel;
N:o 290. Frih. von Rosen, Carl Fredr., samt
IST:o 1916. Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt från Exped.-  Utsk, inkommit förslag till und. skrifvelse!', hvilka egentligen
grunda sig på StatsUtskts mern. N:o 242, ang:de verkställd
omröstning, till följd af RiksSttns skiljaktiga beslut uti
de frågor, som upptagas i StatsUlsk:s memorialer N:is 134,
179 och 180; och ville Hr Landtm, alltså nu till bordläggning
låta uppläsa StatsUtskts ifrågavar. mein. N:o 242.
Sedan detta raemor. blifvit uppläst och lagdt på bordet,
upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts förslag
lill R St:s und. skrifvelser till K. M.:
N:o 33, om anvisande af ett särskildt anslag till vattencommunicationer
och andra allmänna arbeten år 1840;
N:o 54, i anleda, af K. M:s nåd. propos om medels anvisande
till gevnrsfabrikationen;
N:o 55, ang:de den lönereglering, som erfordras i följd
af Statsrådets förändrade organisation.
Hr Silfverberg, Magnus Diedrich, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Då jag icke förmodade att discussionen öfver Bevilln.-  Utsk:s betänk. N:o 21, ang:de tullbevillningen, skulle i plenum
den 29 dennes medhinnas, och vid hvars slut jag var
frånvar.; anhåller jag vördsamt att dervid få afgifva några
anmärkmr, hvilka torde få åtfölja återremissen.
Sedan flere talare vid föredragningen yttrat motsatta
åsigter röttde den oinskränkta handelsfrihet, hvilken i betänk.
är antagen såsom hufvudgrund, nemi. att alla förbud
emot in- eller utförsel af någon vara icke må äga rum;
inskränker jag mig nu att om denna princip endast yttra
några ord. Ehuru jag anser densamma, såsom theori och
abstract sats, svårligen kunna bestridas, och äfven här tillämplig,
såvida nemi. alla andra länder antagit densamma,
men då detta likväl nu icke är fallet och Sverige innehar
en så låg ståndpunkt både i afseende på capitalförmögenhet
och industri i jemförelse med andra länder, hvarest denna
är högt utvecklad, och en absolut handelsfrihet dock icke
är medgifven, synes det mig, icke allenast obetänkt, utan
högst vådligt, om tull-lagstiftningen här uti denna angela
-
64
Den 5 Augusti, f. m.
genhet skulle taga initiativet. Skulle emedlertid en sådan åsigt
göra sig gällande, bör den, enligt mitt förmenande, icke
kunna komma i fråga till verkställighet, med mindre än att
motsvarande förmåner, såsom villkor derför, må kunna i
andra lander beredas lill underlättande för afsältningen af
våra förnämsta exportartiklar, stångjern och trädvaror, hvilka
i Frankrike och England äro belagda med så höga tull—
afgifter, att de nära nog motsvara ett förbud. Då till förekommande
af de nu befintliga fabrikernas undergång, hvilka
hittills arbetat under prohibitiv-systemets skydd, och den
dervid anställda personals näringslöshet, Utsk. föreslagit en
skyddstull uppå de hittills till införsel förbjudna varuartiklarna,
anser jag till ändamålets vinnande högst nödvändigt,
att en bättre organisation af tullverket, med strängare controllör
i förening med en vaksam kustbevakning förut må
blifva införd, innan man börjar experimentera med den nya
theoden; och jag hemtar så mycket mera stöd för denna
min öfvertygelse, som jag under discussionen hört flera af
den oinskränkta handelsfrihetens försvarare yrka förbudets
qvarstående för artikeln brännvin, ehuru belagd med i5o
proc. införseltull af värdet; hvilken ovillkorligen gör all
import af denna vara omöjlig. Detta yrkande måste härleda
sig från öfver tygelsen om svårigheterna att controllera tull—
afgifternes behöriga erläggande; men samma osäkerhet, som
råder i ett fall, gäller lika för alla, och med den tableau
af det i Skåne organiserade lurendrejeri-systemet, som en
vard talare i förra plenum uppdrog, synes mig tiden ännu
icke vara inne, att inträda på den nya bana i tull-lagstiftningsväg,
som Utsk. föreslagit, helst tullförsnillning är svårare
att förekomma än lurendrejeri, särdeles om den förra
sker i connivence med tulibetjeningen. Hvad det speciella
af tullbestämmelserna angår, får jag endast anmärka följande:
1:0 Afstyrker jag den föreslagna förhöjningen å inkommande
tullen på caffe, hvilken jag anser ovillkorligt föranledande
till tullförsnillning af en lätt insmuglad vara, som
blifvit genom vanan en nödvändighetsartikel och lemnat
Staten en ökad tullinkomst, sedan den förutvar. högre tullafgiften
blifvit nedsatt till den närvar., hvilken jag således
anser böra blifva bibehållen.
2:0 Då tullafgiften å rått socker, i afseende på denna
artikels betydenhet, är den mest inkomstgifvaude af alla
Rikets importartiklar, och dessutom fraktförtjensten af denna
vara, som hufvudsakligen importeras från Brasilien och Ostindien,
för den Svenska handelsflottan behöflig; anser jag
införseln af toppsocker, som lättare kan tullförsnillas, äfven
hädanefter böra blifva förbjuden; men såsom sockerfabrikanterne
förstått att efterhand förskaffa sig det monopolium
för sin handtering, att icke allenast krossadt lumpsocker,
utan äfven hvilt Havannah, och det slags Ostindiskt socker,
som
Den 5 Augusti f, m.
G5
som kallas Burdvan, eller, med ett ord, olla slags råa sockerarter,
hvilka utan omkokning kunna till vissa hellof begagnas,
och hvilka ufven förut under det mest prohibitiv»
handelssystéme varit emot en måttlig tull till införsel tillåtna,
blifvit belagda med en tull af 5 sk. b:co, som fullkomligt
motsvarar ett förbud, anser jag att inkommande
tullalgiften å dessa rå sockerarter må blifva nedsatt till 3
sk. b:co pr Sf.
3:o Tullafgiften å vin anser jag ej böra blifva nedsatt
emot hvad den nu är, såvida icke i reciprocitetsväg nedsättning
i tullen å Svenska stångjernet kan beredas i Frankrike.
4:o Anser jag inkommande tullafgifterna å victualievaror,
såsom smör, kött, ost etc. vara för högt föreslagna,
emedan priset å dessa lifsförnödenheter för mycket fördyras,
till mehn för de mindre bemedlade folkclasserna, helst dessa
varor, enligt äldre tractater, från Finland importerats emot
half tull, och dessutom ej bör förbises, att den ensidiga riktning,
landtbruket här tagit, gör det för närvar, omöjligt att
inom landet producera erforderliga qvantiteter af dessa förnödenheter.
Remitterades till Bevilln.Utsk. i sammanhang med åtel —
remissen af Utsk:s betänk. Wto 21.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den ?.5 sisth Juli och den
i dennes på bordet lagda mern. N:o 18 med förslag till ändring
i Reg.Frns 4 §•
lii1 Lefren, Joh. Pehr: Vi hafva här fått emottaga
ett betänk, från Const.Utsk. Const.Utsk:s pligt i detta fall
är, efter mitt förmenande, att upplysande göra sina framställningar,
så att de blifva ledande för dem, som skola
deröfver öfverlägga och besluta. Utsk. tyckes icke hafva följt
denna klara åsigt af sin skyldighet i allmänhet, ty Utsk.
talar ä gåtstil. Jag ber att få fästa uppmärksamheten på
åtskilliga af dessa gåtor, helst alla premisserna, enligt mia
tanke, hufvudsakligen utgöras af desamma. Här står nemi.:
”Const.Utsk. har, i fråga om förstnämnda uttryck icke förbisett
den afsigt, som år 1809 föranledde att på detta
”ställe införa ordet allena, icke heller, att §:ns samman"liang
för läsare utan fördom och med vanlig uppmärksam”het
klart nog ådagalägger denna afsigt.” Hvilken är den
afsigt, som 1809 års lagstiftare haft? Det upplyses icke.
Detta hade varit skäl att göra, på det att Ständerne icke
skulle behöfva gå tillbaka och läsa alla förhandlingar,
som rör:de den saken förehafts för att finna nyckeln till de
gåtor, som framställas. Vidare heter det: ”Const.Utsk. ön”skar
visserligen icke heller alt gifva anledn. till nya miss”tydningar
af det slag, som man genom detta ords upptagande
här ville förebygga.” Här äro 2:ne gåtor i en: 1:0
11 H. 9
66
Den 5 A u g u s t i. f m.
talas nemi. om misstydningar: hvilka äro väl de? 2:0 talar
man om att man ville förebygga dem 1809: på hvad sätt
ville man dem förebygga? ”Men då stadgandet i Reg.F:ns g
”§, att Konungen i alla mål, som hos Honom i Statsrådet
”förekomma, är förbehållet att allena besluta, fullkomligen
”uppfyller samma afsigt och det allena, som vid beskrif”ningen
af Konungens rätt alt Riket styra, icke finnes nylt”jadt
i våra äldre Reg F:r, bland hvilka kunna anföras den
”af den 29 Juli 1634 5 §:n 3, och den afden 21 Aug. 1772, 5S 3
”och 5, genom sitt alldeles öfverflödiga införande i Reg.Ftn af år
”180g, § 4, vållat fullt ut så betänkliga missförstånd, som dem
”man velat undvika.’’ Här är åter en gåta, sådan sorn en Sibylla
af de kunniga från hedendomen skulle vilja lala till omyndiga
män i en riksförsamling från den liden. Jag önskar att R. o. Ad.
ville som sin gemensamma tanke förklara den reservation, Professor
Geijer framställt; och särskildt önskar jag, alt Coust.Utsk.
ville vid återremissen i sina premisser vara mindre djupsinnigt
i fråga örn att dölja dessa saker, som Utsk. synes vilja
i premisserna uttala, men som icke der finnes uttryckt. Professor
Geijer säger nemi. ”Emot Utskts förslag, att ordet
”allena i 4 §;n Reg.Ftn måtte utgå, får jag reservera mig.
”Reg.F:ns 4 § är tydligen författad med afseende på fordna
”faror, hvilkas återkomst man velat förebygga. Dessa fa"ror
hade man fullständigare än någonsin hunnit erfara i
”ytterligheterna af endera envälde eller rådsvälde eller
”ståndsvälde.” Så uttrycker sig, mine herrar! en reservant,
som icke vill tala i gåtstil. ”Derföre stadgades att Konungen
skulle allena styra Riket, men på sätt Reg.Ftn före”skrifver
och efter inhemtandc af ansvarige rådgifvares tan”kar.
Erfarenheten har visat, alt detta stadgande varit un"derkastadl
missförstånd. Men ligger ej correctivet deremot
”i Reg.Fms både bokstaf och anda, sådana dessa af Representationens
majoritet allt mer uppfattas? Och kan man
”ändra uttrycket, utan att föranleda nya missförstånd? Jag
”(vidar; och detta tvifvel är för mig bevekelsegrund nog,
'alt i det vigtiga ämnet reservera mig mot Utskts beslut.”
R. o. Ad. känner nogsamt, efter de åtskilliga yttranden,
som jag haft tillfälle att afgifva, de frågor, som slå i nära
sammanhang med denna; jag anser likväl min pligt vara alt
försvara bibehållandet af ordet allena i 4 §:n> upprepande
ännu en gång den allmänna sats, på hvilken jag grundar
min åsigt, nemi. att det finnes intet så skadligt för ett folk,
som att, eho det vara må, men synnerligast dess representanter,
visa köld för grundlagens tydligen uttryckta både
bokstaf och anda och söka att gå omkring grundlagen, i
stället för alt med öppet bröst gå framåt med förslag till
densammas förändring, der man anser en förändring verkligen
vara af nöden. Mine herrar! vilja vi hafva en minister-styrelse,
en allena styrande ministcre sådan som den i
Frankrike och andra lunder; nåväl! hitom oss då anmoda
Den 5 Augusti f. m.
vårt Const.Ulsk. alt öppet gä fram med forsing sill ändringar
i de grundlags-§§., som nu stadga, alt vi icke äga cn så beskaffad
minister-styrelse, utan en rädgifvare-personal, som är
pligtig att gifva råd, men icke att jemte Konungen regera. Om
Const.Utsk. finner sig föranlåtet att framgå på delta öppna sätt
och visar livad det bär i skölden, så blir livar oell en i tillfälle
att säga ja eller nej till den nya framställningen, och då
lieliöfver nian ej kringgå lagarna och likasom inlägga en kräfta
i sjelfva hufvudgrunden för allt slags bestånd, som är att upprätthålla
de lagar, som finnas, till dess desamma blifva i grundlagsenlig
ordning ändrade. Så ser jag saken i sin enkelhet,
och tror att Const.Utsk. icke handlar rätt mot Svenska folket,
att det gar på sidan och framställer på bakvägar sältet
att kringgå den beskrifna och klara lagen.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag tillåter mig icke alt
med klandrande ord anfalla Utsk. för det betänk., som nu
är under öfverläggning. Jag respecterar hvars och ens sätt
att uppfatta sina åsigter och uttrycka dem, önskande att få
åtnjuta samma rättvisa tillbaka; men hvad sjelfva saken beträffar,
måste jag öppet tillstå, att jag icke gillar ConstUtskts
föreslagna åtgärd, att ur 4 §:n Reg.Ftn borttaga ordet
allena. Jag vill ej ingå härpå af flera skäl och synnerligen
af det skäl, alt denna åtgärd är onyttig, och till
intet ledande, om det blott är fråga om ett ords förändring.
Delta ord har stått der i 3o år, och jag vill icke alt Const.-  Utsk. skall, genom förslaget af dess borttagande, leda Svenska
nationen lill den tro, alt så länge det ordet står qvar,
Konungen verkligen allena styr Riket, med punkt vid ordet
Riket, hvilket ingen kan tro, som läser §:n till slut;
ty då är den fullkomligen tydlig och klar. Denna § kan
verkligen icke misstydas, när man läser dea fullständigt och
i ett sammanhang, och man behöfver ej då hysa den farhåga,
som skulle icke Svenska Representationen äga full
rättighet och äfven makt att verka för hvad grundlagens
anda innehåller. Denna makt är oss tillförsäkrad i grundlagens
106 och 107 §5, äfvensom i beviljandet eller afslåendet
af begärda skatter. Jag tror således, att nationen redan
har alla de garantier den behöfver mot missbruk af allena
styrande, några andra äro icke af nöden; och instämmer jag
fullkomligen i Hr Professor Geijers reservation, med anhållan
att den föreslagna förändringen icke måtte bifallas.
Frågan om frälse och ofrälse mäns inträde i Statsrådet
önskade jag se särskildt behandlad, och anhåller således om
återremiss af ifrågavar. memorial.
Jag emotsälter mig detta förslag ännu mera, om det,
som jag dock ej vill tro, skulle innebära någon, om än aldrig
så liten, begynnelse till en verklig inskränkning i konungamakten,
sådan den genom t8og års lagstiftare constituerades.
Många lefva ännu och kunna sjelfva bevittna, de
<38
Den 5 A o j u s l i fm
andra hafva kunna hört af sina fäder, hurudan! skit eti sådant
inkräktande på den ena eller andra maktens område
tager. Vid 1772 års revolution klappade hela nationen i
händerna af fröjd vid grafven af den frihet, som för femtio
år sedan hade utgjort dess stolthet och förtjusning; ty grunden
för denna frihet hade blifvit rubbad genom den ena
inskränkningen efter den andra i den ena statsmaktens rättigheter,
till dess blott skuggan deraf stod qvar, all motvigt
emot missbruken å den andra sidan försvann, och nationen,
blott kännande olyckan af ett sådant tillstånd, ansåg den
Konung som en räddare, som gjorde slut på oredan — ehuru
friheten sjelf följde med i deras fall, som missbrukat henne.
Det är således i den sansade frihetens namn, som vi nu åter
sedan 3o år äga, sora jag nu och alltid skall med min röst
motsätta mig hvarje försök att åter beträda samma bana,
som nödvändigt måste taga samma slut, om historiens vittnesbörd
ej sviker. Öfverdrift alstrar öfverdrift och slutar
med ånger.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag röstar på
det bestämdaste emot borttagandet af ordet allena i Reg.-  F:ns 4 §• Detta borttagande skulle ofelbart alstra ett intryck,
som visst icke af Ståndet åsyftas, nemi. att i84o års
Ständer velat inskränka konungamakten. I hvarje annat afseende
synes den ifrågavar. redactionsförändringen högst
likgilltig. Jag har aldrig förmått fatta, att ordet allena
i 4 §:n Reg.F:n kunde bilda någon argumentationsgrund i
fråga om det grundlagsenliga sättet för konungamaktens utöfning.
Efter detta ord läses ju: ”på sätt denna Reg.F. föreskrifter.
” Nu har denna R,eg.F. i detta afseende delat
regeringsärendena i 3:ne ganska distincla cathegorier, innefattande,
— den lista, de riksärenden, om hvilka Konungen
allena beslutar, sedan H. RI. hört sina ansvariga rådgifvare
på sätt utveckladt är ig, n, 12 och i3§§:na Reg.F:n, hvilka
fullständigt commentera d. 4:e °ch tyda meningen med
ordet allena: till denna cathegori höra utnämningar till
embeten och tjenster, ekonomiska, lagstiftningsärenden, ministeriella
och commandomål, beslut om förbund, krig, och
fred; den 3:dra, sådana riksärenden, örn hvilka Konungen
gemensamt med Ständerna beslutar, såsom lagförändringar,
åvägabringandet af nya lagar; och den 3:dje, de riksärenden,
i hvilka Ständer allena besluta, t. ex. bevillning, styrelsen
af Banken och Riksg.cont., tillsättandet och instruerandet af
Just.ombudsman, räfsten med Högsta Domstolens ledamöter
111. 111. När nu den Reg.F., till hvilken ifrågavar. 4 §• ang:de
sättet för allena hänvisar, så bestämdt utstakar detta sätt,
och detta befinnes vara så beskaffad!, att af 3:ne cathegor
l ier är blott en, i hvilken Konungen allena styrer, och ändå
blott .sa, att ansvariga Rauet först mäste börås, förbiifver mig
omöjligt att;under ordet allena lägga en med språklära och
Den 5 Au gus! i f. m.
69
dialectik förenlig praktisk mening, hvilken sorn helst; och frittrig
således icke, sade jag, luiru, ifall af olika grundlags-uppfattning,
någon argumentation kan klifva att uppå detta ord i någon
riktning construera. Nu t. ex. är vid närvar, riksdag sådan
olika uppfattning, i 2tne vigtiga punkter uppstånden; nemi,
1:0 Ständers påstådda makt att utan Konungens sanctina besluta
om de s. k. ordinarie skatterna, och 2:0 lådgifvarnes
förhållanden och förpligtelse»- i Conseljen ;— tvänne punkter,
i hvilka min rotfästade och med mina politiska vänner i
allo conforma öfvertygelse är till öfverflöd kända. — Men
denna öfvertygelse hemtar jag utur de grundlags-§§, sorn
handla om ordinarie skatter, och rådgifvarne — icke af ordet
aliena i 4 Reg.Fm, i hvilket jag ej mäktar finna
någon den ringaste ledning pro eller contra vara att söka
eller finna.— En mening måste dock 1809 års grundlagsstiftare
hafva haft med detta ord; och så här föreställer jag
mig den. Det är nemi. kändt, att desse vördnadsvärde oell
så förtjente män arbetade under det lifliga intrycket af de
Sverige nyss öfvergångna olyckor och af dessas alstrande deraf
att f. d. Konungens olyckliga beslut ingen hejd kunde
hos ansvariga rådgifvare möta — och detta intryck alstrade
9 §:n
träfflige män alltför monarkiska att vilja kunna anses hafva
syftat åt någonting ens likt 1720; — och sålunda tillkom
ordet allena i 4 §:n Reg.Frn.
Sålunda anser jag i sak, nemi. i hvad angår grundlaglig
uppfattning af Sveriges Konungs makt, att det i fråga -  var. ordets borttagande vore ytterst likgiltigt. Likväl och
enär jag anser, icke allenast att lagbunden och dock energisk
konungamakt är Sveriges palladium, men äfven att det
vore ganska skadligt om inom- och utomlands tänkas kunde,
att 1840 års Ständer inskränkt denna konungamakt; och sådant
intryck ofelbart skulle alstras af det ifiågavar, ordets
utdömmande utur grundlags-texten, yrkar jag, på det enständigaste,
afslag å Const.TJtsk:s denna grundlagsförändring
tillstyrkande förslag.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag har icke begärt ordet
för att egentligen tala hvarken för eller emot den föreslagna
grundlagsförändringen, emedan jag verkligen anser det
vara I i k gil 11 ig t, huruvida i grundlagen qvarstå]- elior borttages
ett ord, hvarom misstydning numera hvarken kan eller
bör komma i fråga. Jag tror ej, att det är genom förändringar
af ord och stadganden i grundlagstexten, utan geT
nom utbildning af folkets politiska begrepp, genom en ändamålseniigare
organisation af folkombudens rådplägningsformer,
med ett ord, genom den parlementariska maktens
kraftfulla och sansade utöfning, sorn konungamakten kominer
att hållas inom de gränser grundlagen utstakat. Jag
är således af den Öfvertygelse, att ifrågavar. , grund lagsför
-
7o
Den 5 Augusti f. m.
ändring icke är så högst nödig, att Utsk. dertill haft
den anledn. att föreslå densamma hos Ständerna, som 81 §:n
Reg.Fm förutsätter. Min afsigt är likväl icke nu att tala
om Const.Utsk:s förslag, utan endast att protestera mot hvad
Hr Lefren synes förmena, att nemi. ordet ”allena” i 4 §:n
Reg.Fm skulle lägga hinder i vägen för införandet hos oss
□ f en minister-styrelse sådan som i Frankrike eller England,
samt att, för att erhålla minister-styrelse, det skulle vara af
nöden att först hos Const.Ulsk. derom föreslå en grundlagsförändring,
och icke fortfarande kringgå grundlagen genom
innötningen af dessa för vårt statsskick främmande begrepp.
Denna sats är af samma värda talare så ofta upprepad, att
det väl må tillåtas fråga, hvaruti Frankrikes eller Englands
grundlagar det stadgande finnes, som åt ministrarna i dessa
länder inrymmer en större makt, än den vår grundlag inrymmer
åt vår Konungs rådgifvare. För mig är åtminstone
detta stadgande helt och hållet obekant. Konungen, eller
den regerande i dessa länder, har visserligen genom ett tyst
bifall medgifvit, att ministrarne få vidtaga åtskilliga mer
eller mindre vigtiga åtgärder och meddela vissa befallningar,
för verkställighet eller tillämpning af redan befintliga
stadgar och författningar, utan att i detalj underställa deni
Konungens pröfning; men det är alltid under förutsättning
af Konungens bifall och i stöd af hans makt,
som ministrarne handla. Jag medger, att vår grundlag lägger
hinder i vägen för ministrarna, att äfven i mer minutiösa
detaljer utfärda befallningar utan föregången anmälan
i Statsrådet (ty efteråt får Conseljen äfven i andra
länder communication af hvad ministern enskildt befallt,
hvilket då kan gillas eller ogillas); men denna formel har
icke något inflytande på statsskickets egentliga natur, hvilket
är lika mycket ministerielt eller constitutionelt i Sverige
som annorstädes. Grundlagen bjuder nemi., att Konungens
beslut, för att vara gällande, skall contrasigneras af en ansvarig
föredragande; och jag hemställer till Hr Lefre'n, huruvida
det då kan vara möjligt, att Konungen, utan biträde
af sina ministrar, må kunna regera, eller huruvida ett stadgande
i grundlagen, som således gör Konungens vilja kraftlös,
såvida den icke gillas af hans ministrar, må kunna innefatta,
att det är ministrarne och icke Konungen, som
regera.
Gr. Frölich, David: Jag är på sätt och vis förekommen
i hufvudsaken både af Frih. Hamilton och Hr Dalman;
men efter jag nu anmält mig och trott mig få ordet
något förut, d. v. s. att jag ej märkte då de 2:ne föregrde
talurne anmälte sig; så får jag nu säga några ord till hvad
som redan blifvit taladt. Först och främst torde någon upp -  märksamhet lemnäs åt den af Gr. Spens afgifna reservation,
i följd hvaraf detta memor. bör återremitteras, så framt
Den 5 Augusti f. m.
7i
nemi. R. o. Ad. vill fästa något afseende vid Const.Utsk:s
förslag 1 den sednare delen af 4 §:n Reg.Frn. — I afseende
på den förra delen af detta förslag eller hvad som angår
ordet allena, så måste jag för min del säga, att jag anser
tillkomsten af detta förslag från Const.Utsk. vara snarare en
följd deraf, att Utsk. funnit hos ItiksStm en allmän obelåtenhet
med det sätt, hvarpå Regeringen fortgått under de
sista decennierna, och synnerligen de sista 5 åren från föregtde
riksdag, eller att närma sig till hvad man skulle kunna
kalla a 11 e n a-s t y ra 11 de, d. v. s. ett förbiseende af 9 §:n
Reg.Ftns stadgande. Delta förslag anser jag således innefatta
ett försök att verkligen protestera å Ständernes vägnar
mot ett sådant allena-styrandc. Det är dessutom ganska väl
kändt, isynnerhet inom detta tius, att åtskillige tolkare framträdt,
som af ordet allena hafva velat draga den slutsats,
att verkliga effecten af 9 §:n Reg.Ftn skulle bortfalla. Jag
har aldrig fästat särdeles vigt dervid; och jag minnes mycket
väl, att första gången, som en numera afliden Konungens
rådgifvare företog sig att tolka 4 §:n på det sättet, så
fick han genast ett svar af en nu för tillfället icke närvar,
ledamot, på ett sätt, att jag åtminstone och många med
mig icke kunde anse hela försöket till tolkning annorlunda,
än som en löjlighet. För min del har jag också alltid ansett
dessa tolkningsförsök mera löjliga än farliga; men då
sådana försök förnyats af personer med erkänd fosterländsk
syftning, och tyckas tillkännagifva, att vårt constitutionella
systeme här i Sverige så betydligen differerar från andra
constitutionella länders, att Konungens makt och myndighet
är vida upphöjd öfver hvad den bör vara inom constitutionella
samhällen , så har jag deruti funnit en anledn. för Const.-  Utsk. att framkomma med sitt förslag, men ingalunda i afsigt
att inskränka konungamakten. Det är verkligen olvifvelaktigt,
att ju Const.Utskrs förslag i detta fall skulle kunna
anses innebära den syftning, som Gr. Löwenhjelm gifvit
deråt; och det är således ett skäl till, om man så behagar,
att icke samtycka till denna förändring. — Hr Lefre'n har
mot sin vana, som, så vidt jag kunnat fatta den, alltid är
att gå öppet tillväga, på ett för mig oförklarligt sätt, börjat
med alt framställa anroärkncr mot Utsk:s betänk, i den
syftning, som skulle det varit Utskts mening att framställa
gåtor. Det är ej min skyldighet att försvara Ulsk:s framställningssätt;
men för mig är det uppenbart, att sådan har
icke varit Utsk:s mening, som skulle man för oss velat
framställa gåtor. På sin höjd skulle man kunna säga, att
Utsk. förutsatt en större kunskap om fordna constitutionella
förhållanden än som möjligen kan vara allmänt spridd, —
det ar allt hvad man kan säga; men åtminstone trodde jag
ej, att Hr Lefren skulle vara bland dem, som saknade denna
kunskap om fordna förhållanden, aldraminst sedan han
läst Hr Geijers reservation, och att han icke på denna väg
Den 5 Augusti t", tu.
skolat attackera Utskottet. I hufvudsak en har jag ingenting
annat att tillägga, un det, att jag alltid ansett ord i cn gammal
lag, som varit tillämpad och förstådd, vara mindre riktigt
att fästa sig vid, oansedt den 83 §:ns stadgande. Vore åter
frågan att stifta en ny lag, då är det ganska vigtigt alt
väga orden och att tillse att uttrycken säga just det som
man vill uttrycka, men i en gammal lag, så länge tillämpad
sorn denna, är det ofta mera vådligt än nyttigt att för ett
ords skull göra mycket väsende.
För öfrigt hemställer jag, om ej Ii. o. Åd. som sin gemensamma
tanke må besluta, att ordet allena skall qvarstå,
men att meinor. måtte återremitteras i afseende på den andra
föreslagna förändringen, på det att Ständerne, vid förnyadt
yttrande af Const.Utsk., må derom kunna särskildt besluta.
Hr af Dalström, Gustaf Jac.: Man kan säga med
en ryktbar författare: ”det går en oro genom tiden,” ett
begär att omstörta och förändra allt bestående. Jag skulle
tro, att en hvar, som älskar lag och ordning, bör söka motverka
detta onda. Visserligen kunna, till följd af en fortskridande
upplysning, en förändring i den gamla sakernas
ordning vara af belmfvet påkallad, men denna förändring
bör gå med varsamhet. Detta gäller i allmänhet, men ännu
mer då fråga är om förändring i ett folks grundlagar,
och särskildt hvad angår dem som Svenska folket besvurit.
Om också deruti skulle finnas ord, som mången tycker ej
borde stå derstädes, så må de dock stå der, så länge de ej
åstadkomma sådana olägenheter, som djupt ingripa i samhällsskicket.
Jag finner i afseende på det nu föredragna
memor., att Ulsk. saknat alla skäl att föreslå Ständerna förändring
i 4 §:n Reg.F:n om borttagande af ordet allena.
Jag säger saknat skäl, ty Utsk. har ej framkommit med
ett enda. Det synes sorn Utsk. tagit sig anledn. till sitt förslag
från vissa idisslade talesätt, som man ofta finner i tid
ningarna,
enär Utsk. börjar sitt betänk, med orden: ”Hos
”Const.Utsk. hafva i öfvervägande kommit dels de missförstånd
om Konungens rådgifvares skyldigheter, hvilka, i an”ledn.
af det i Reg.Ftns 4 §• förekommande uttryck, att
”Konungen äger att allena styra Riket, både inom och utom
”national-representationen etc.” Jag är af den tro, att de
män, sorn stiftade 1809 års grundlag, voro väl betänkte
på hvad de skrefvo; ty de hade exempel på huru farligt det
är att icke åt Konungen öfverlemna Rikets styrande, och
jag tror att Svenska folket icke skulle vara belåtet med alt
vi nu togo första steget för att framdeles komma till grundlagen
af 1720. Jag protesterar således mot borttagandet af
ordet allena, anhållandes att vid återremissen af detta betänk.
R. o. Ad. ville förklara som sin gemensamma tanke,
att ordet allena måtte qvarstå.
Hvad
Den 5 Augusti f. m.
Hvad åter den andra frågan angår, eller huruvida Konungen
må till sina rådgifvare välja frälse-eller ofrälse män,
så anser jag, att Utsk. orätt förfarit, som sammanblandat
den fråga, hvarom jag redan talat, eller Konungens rätt att
styra Riket, med den, att Han må till sin conselj kalla
frälse eller ofrälse personer. Jag anhåller om återremiss, på
det att i det sednare förslaget af Utsk:s betänk, det må heta
Svenske män helt enkelt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om fråga vore att stif'a
en ny grundlag-s-§., i händelse den 4:(le icke fanns; så skulle
jag otvifvelaktig! yrka, att ordet allena icke komme alt
inflyta i lagen, emedan, efter min tanke, ordet allena är
alldeles obehöfligt och för den mindre upplyste måhända
missledande; men då nu deremot denna lag är gammal, och,
efter min tanke, orden ”allena styra Riket” på intet
vis innebära en rättighet för Konungen, eller medgifva Konungen
någon makt utöfver de grundlagsenliga praerogativer,
som äro honom gifna; så anser jag det vara obetänkt, att
man sätter i fråga, att delta ord må äga någon annan betydelse,
än det kan gifvas enligt språkbrukets reglor, då
man nemi., som en talare för mig yttrat, läser lill punkt
och icke afbryter läsningen dessförinnan. Jag anser, att i
en constitutionel monarki konungamakten bör vara så långt
sträckt som möjligt, och att denna makt icke bör hafva någon
annan gräns i execuliva mål, än den moraliska motvigt,
som mäste finnas hos de män, sorn ställas vid Konungens
sida att honom råd gifva, men icke att jemte honom regera,
Att sådant tillförene i Sverige ägt rum, det känna
vi; — men orätt nog har man kallat detta medregentskap
ett rådsvälde, enär det är ett complett democratiskt. eller
ståndsvälde och de s. k. medregenterne under frihetstiden
icke voro annat än tillsatta organer af Ständerna, med fullkomlig
makt och myndighet att jemte Konungen regera.
Huruledes någon menniska, med begrepp om våra grundlagars
anda eller det constitutionelt monarkiska systemet, kan
sälta i fråga ett rådsvälde eller en sådan ministeriel makt,
att den, oberoende af Konungens bestämda vilja eller bestämda
beslut, skulle kunna regera, det begriper jag icke,
lika litet som jag kan förstå, huru en constitutionel Konung
skulle kunna, oberoende af sinn ministrar, regera. Båda
delarna är lika omöjligt. Vår grundlag förutsätter, alt Konungen
i Sverige ovillkorligen måste finna en ministere, sorn
med sin ära, med sitt lif ansvarar för Konungens handlingar;
erhåller Konungen icke en sådan, så kan han icke heller
någon regeringsmakt utöfva; men det står tydligen bestämdt,
att Konungen äger att allena besluta, och att hans
allena-beslutande makt således är oförkränkt att antaga och
afsätta sina ansvariga ministrar; — de tillsättas icke numera
II II. 10
Den 5 Augusti f. m
som förr af Ständerna. Jag anser således, att borttagandet
af ordet allena skulle kunna innebära en bestämd misstydning,
ty man skulle måhända deraf kunna draga den
slutsats, att Konungen verkligen hittills ägt någon makt utöfver
grundlagen; och som jag aldrig medgifvit oell aldrig
kommer att medgifva detta, så anser jag betänkligt och vådligt
att i något fall sätta meningen och vigten af denna §
i fråga; och ännu besynnerligare förefaller det mig, att
Coust.Utsk. kunnat af egen böjelse framställa förslag derom
till Ständerna, då Utsk. uttryckligen säger, att läsare med
vanlig uppmärksamhet och utan fördom kunna inse meningen
af denna §. Jag tilltror hvar och en, som läser denna
4 §., det begrepp, att rätt fatta dess innehåll, och kan omöjligen
förstå, huru det skulle vara möjligt att majoriteten af
Representationen skulle kunna missledas, i fråga om grundlagens
bestämda ordalydelse. På grund deraf alt denna §.
icke innehåller någon annan betydelse än en rent monarkiskt
constitutione! grundsats, så motsätter jag mig all förändring
deri. Man har sagt, att sednare mom. borde skiljas från det
första, och någon vigt vara lagd vid det stadgande, att Konungen
kunde lill sina Statsråder nämna frälse- eller ofrälsemän
af utmärkta förtjensler. Jag kan icke fatta af hvad
vigt det är alt göra ändring i detta stadgande; ty det är åt
Konungen bestämdt öfverlåtet att välja mellan Svenske män,
vare sig frälse eller ofrälse, ty sådane finnas i Sverige, som
vi väl veta, af båda slagen; och således finner jag ingen
våda uti alt de nämnas i denna §. Då ändringar i grundlagarna,
enl. min tanke, endast böra ske då de äro af yttersta
behof påkallade, kan jag ej annat, hvad förslaget i
afseende på 4 §-n Reg.F:n angår, än helt och hållet afstyrka
bifall till detsamma. Dessutom skulle jag tro, att sådana
partiella förändringar i Reg.F:n, då de icke i ett systeme
uppgöras, i afseende på en bättre utveckling af reger sättet
äro mindre väl betänkta; och jag önskar således för min
del, att R. o. Ad:s gemensamma tanke mätte blifva den,
ätt R. o. Ad. anser den ifrågavar. ändringen af 4 §ä) obehöflig.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: Jag anser, att Coust.Utsk.
icke haft fullt skäl till det förslag, sorn i första afdelningen
af Utsk:s belänk. förekommer, och lika med en af reservanterna
anser jag Ut<k. icke hafva bort i ett memor. sammanföra
2:ne olika ämnen, hvilket nu skett. Jag skall först
yttra mig öfver det första förslaget. Jag anser den 4 §:n
Reg.Ftn, sådan den finnes, vara tydlig och klar samt fullt
öfverensstämmande, icke blott med andan i vår grundlag,
utan äfven med den anda, som lefver hos Svenska folket
och under flera århundraden gjort sig gällande. Svenska
folket vill hafva en kraftig Konung; men huru kan dess
Konung styra, utan all tillika allena styra Riket? Man
Den 5 Augusti f. m.
säger, atl Const.Utsk. icke vill hafva Hera än en Konung:
skulle Const.Utsk. vilja, att Konungen äger förmåga och
kialt att allena styra Riket, — hvad vill då Utsk. med sin
förändring? Enligt 8i §:n har det ålegat Const.Utsk. att
icke föreslå något annat, än hvad sorn för Räkel är högst
nyttigt eller nödvändigt: kan ett sådant borttagande af ordet
allena, med bibehållande af samma mening, vara högst
nödigt eller nyttigt? Jag hemställer detta till en hvar. Om
åter någon annan tanke legat bakom Utsk:s förslag, derom
äger jag icke rätt att dämma; men om den varit af den
art, sorn en talare föreställt sig, att nemi. tillkomsten af
förslaget skulle snarare vara en följd deraf, att Utsk. funnit
hos RiksSt:n en allmän obelåtenhet med närmandet till allena-styrandet,
om en sådan politisk betraktelse ägt rum,—
då får jag för min del förklara, att den kommit på orätt
ställe och i det hela alldeles oegentligt, ty jag vet ingen,
som klandrat att Konungen allena styr Riket.
Hvad det andra förslaget vidkommer, har jag deremot
ingenting att invända; det må gerna vidtagas, men då är
det nödigt att mern. återremitteras, på det Utsk. må komma
i tillfälle att alldeles frångå sitt första förslag och endast
fästa sig vid det sednare; hvarföre jag, under åberopande
af hvad flere talare och isynnerhet Hr Lefreäi yttrat, anhåller
om propus, till återrerniss å mern. N:o 18.
Frih. Cederström, Jacob: Om jag är närvar, vid
nästa riksdag, så skall jag, lika med dem som nu talat emot
borttagandet af ordet allena, äfven yttra mig deremot; men
nu är jag oberättigad dertill, emedan grundlagen tydligen
gifver Coust.Utsk. rättighet att framställa hvilka förslag till
ändring i grundlagarna det pröfvar nyttiga och nödiga, och
att dessa förslag skola hvila intill nästa riksdag, samt ali
Ständerne icke må vid den riksdag, då de förekomma, öfver
desamma besluta, kan inhemtas af 81 §:n R.eg.F:ns första
mom. Delta är icke ett förslag, väckt af enskild riksdagsman,
som efter Reg.F:ns 56 §:s 2 mom. behandlas, eller
hvari redaclions-förändringar kunna göras, ehuru man
icke äger rättighet att öfver sjelfva frågan besluta. Öfverläggningen
0111 antagligheten elier icke antagligheten för
närvar, af Const.Utsk:s förslag, är så tillvida för tidig, som =
vi nu äro lefvande under den riksdag, dä förslaget väckes,
och deröfver icke får heslutas förrän vid nästa riksdag. Jag
anhåller, alt man ej längre måtte förnöta tiden med en
onödig discussion, utan att förslaget må få hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, då det troligtvis blir
afslaget.
Hr Lefren: Jag har tagit mig friheten att ånyo uppträda,
endast för att rätta några förmodanden, som en talare
tyckes hafva velat haft lagda i mitt sista yttrande. —
Ur Dalman har t. ex. hemställt till mig, huruvida jag tror
76
Den 5 Augusti f. m.
att Konungen kan utan sina ministrar, d. v. s. rådgifvare,
beslut fatta. Detta inläggande i min tanke utaf något annat
än densamma uttryckt, är af det vanliga slaget. Jag har
icke någon gång i hela min lifstid hvarken tänkt eller uttryckt
en så förvänd tanke om Svenska reger.sättetj som den, att
Konungen skulle kunna styra och fatta beslut i vigtigare frågor,
utan att rådföra sig med sina ministrar, på sätt grundlagen
föreskrifter; och blotta förmodandet, som skulle föranledt
en sådan hemställan till ”Hr Lefre'n,” som talaren
gjort, förutsätter redan saker, hvarom jag ej vill erinra.
Det är något helt annat, mine herrar! att yrka att Ständerne
måtte styras af en Konung med råds råde, än att
säga att Ständerne styras af en Konung utan råds råde; man
kan ifra mot en styrelse, der Konungen är noll och Rådet
styr ensamt, utan att derföre frånkänna behofvet af en rådgifvande
personal hos den allena-styrande Konungen.
Jag tror, att Hr Dalman nogsamt inser på hvilken punkt
jag står i frågan, och att han är öfverens med mig derom
att i tidens bemödanden verkligen ligger någonting, som heter
att vilja innöta ett annat reger.sätt, än det grundlagen
beskrifver och anbefaller, — att passa på och, genom ords
användande i den meningen, likasom utså på förhand de
frön, som skola uppväxa för att bilda den nya constitution,
som man icke vågar eller vill framställa på ett öppet sätt
till öfverläggning. Så ser man i offentliga handlingar vid
denna riksdag ordadt om Kronans ministrar, om K. M:s
regering m. m. Allt det der är små vackra flön, som,
om de efter behag få uppväxa, snart nog skola leda derhän,
att folket skall tro sig äga ett annat reger.sätt, än det för
närvar, verkligen har. Det är mot detta omoraliska kringgående
(jag ber om förlåtelse, att jag så ofta talar derom)
af den beskrifna lagen, som jag ifrar. Äfven i de fall, då
jag skulle önska en förändring i den skrifna lagen, måste
jag försvara den, så länge den är gällande. Detta är min
lära, och med denna lära står och faller jag, och det bör
hvar man göra, som har gjort för sig klart hvad samhälle
och lagligt samhälle har att betyda.
Gr. Frölich h ar sagt, som jag förmodar med hänseende
till hvad jag yttrat, att personer, hvilkas tänkesätt han eljest
lofordade, funnos, som tro, att vårt reger.sätt betydligt
skiljer sig från hvad i andra constitutionella länder äger
rum. Ja, Hr Grefve! min bestämda öfvertygelse är, att Svenska
reger.sättet så betydligen skiljer sig från det reger.sätt,
(jag har icke sagt att det finnes enl. beskrifven lag), som
finnes i Frankrike och England,— ja! så vidt skiljer det sig,
Hr Grefve, säger jag, att der regerar icke Konungen, utan
Kronans ministrar, Hans eller Hennes M:s regering. Hos oss
är det Konungen, som regerar, och ansvarige rådgifvare
meddela honom råd, och ibland dem är contrasignanten den
positivast ansvarige; och deri ligger sjelfva föreningspunk
-
Den 5 Augusti f. m.
77
ten mellan allena-styrandet och nationens rättigheters och
och lagarnes helgd, som Reg.F:n föreskrifver. Längre har
icke Svenska grundlagen gått i frågan om att klippa konungamakten,
och jag önskar, att vi måtte väl betänka oss, innan
vi framskrida på den bana, som man så beställsamt inbjuder
oss att beträda.
Hr Mon t gom merie, Gustaf Adolph: Ehuru jag
till större delen är förekommen af Gr. Horn, tror jag mig
dock böra upplysa, att det är en väsendtlig skilnad, isynnerhet
i etymologiskt hänseende, emellan allena styra
och allena regera. Dessa båda uttryck uro icke synonyma.
Allena styra kan nian en Corporation, en inrättning
af hvad beskaffenhet som helst; allena styra kan man
äfven ett skepp. Jag anser Staten vara ett riks-skepp och
det måste allena styras af Konungen; i samma bemärkelse
är det som Konungen håller allena i regerings-tömmarna.
Helt annat vore det, om i grundlagen stöde allena regera,
ty det hade bestämdt varit stridande mot ett constitutionelt
samhälles afsigt och ändamål. Man har här sagt, att Const.-  Utsk. saknat all anledn. till det förslag det afgifvit: så är
likväl icke alldeles förhållandet. Ehuru njycket jag ifrar
för bibehållande af uttrycket ”allena styra," så erinrar jag
mig dock med smärta, alt jag hört inom detta Hus och,
om jag ej missminner mig, från denna bänk, en Konungens
rådgifvare, som verkligen läste den ifrågavar. 4 §:n så, alt
”Konungen äger allena styra Riket.” Vid ordet ”Riket”
finnes icke punkt, och läsningen hade bort fortsättas, hvarom
denne rådgifvare äfven erinrades; men han gjorde det
icke, och vid flera andra tillfällen har enahanda tolkningsförsök
blifvit gjordt.
Det vore således icke ur vägen, om lagstiftaren för
framtiden sökte förekomma sådant. Emedlertid tror jag ej,
att det sätt, hvarpå Utsk. sökt förekomma detta, är det
rättaste; tvertom tror jag, lika med reservanten Hr Geijer,
att ett slikt uteslutande af ordet allena skulle i framtiden
möjligen åstadkomma oredor och kanske äfven vådor.
Om en ändring af §:n skall ske, tror jag den kunna åvägabringas
mycket ändamålsenligare, derigenom att man väl
bibehöll samma ordalydelse, men blott flyttade orden "allena
styra” litet längre fram, hvarigenom en förkortad och stympad
läsning icke kunde äga rum. §:n blir mycket tydlig,
om man blott säger: "Konungen äger, på sätt denna Reg.F.
föreskrifver, att allena styra Riket.” Då blir det ingen möjlighet
att förkorta och förstympa läsningen; och på denna
grund anhåller jag om återremiss af betänkandet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då frågan om
delta grundlags-förslag förevar i Coust.Utsk., ansåg jag densamma
vara ganska öfverflödig och följaktligen icke böra
78
D e n 5 Augusti f. m.
framställas. Jag trodde nemi., att ordet allena, sorn förekommer
uti 4 §:n Reg.Ftn, icke bort uti detta grundlagsstadgande
inflyta, då grundlagen stiftades; men sedan delta
ord en gång kommit dit, ansåg jag betänkligt att föreslå
dess borttagande, emedan sådant bos mången kunde föranleda
den tro, att Konungens makt och myndighet derigenom
på något sätt rubbades. Snart erfor jag bekräftelse på min
förmodan, att allmänna opinionen fästade sig vid detta ord,
och alt det blifvit liksom ett slags fältrop på båda sidorna.
Man trodde nemi. på ena sidan, att Konungens hela makt
och myndighet var bevarad uti detta ord, och på den andra
att möjligheten af någon förändring uti minister-styrelsen
berodde på detsämmas borttagande. Då jag sålunda
märkte, huru meningarna voro ställda på båda sidorna i och
för detta ord, som jag för min del ansåg af ingen betydenhet;
så trodde jag att saken lättast kunde hjelpas genom delsammas
borttagande, hvarigenom det ena partiet skulle linna
sig till fredsstä lii t af den stora seger det inbillade sig hafva
vunnit, och det andra partiet få tillfälle att göra sig
populärt för godt pris, genom uppoffring af detta alldeles
öfverflödiga ord; ty så länge uti g §:n Reg.Fm linnes stadgadt,
att Konungen äger allena besluta, så länge betyder
ordet allena uti 4 §:n ingenting. Mot Ulskts andra
förslag, nemi. att ur 4 §:n Reg.Frii borttaga orden ”frälse
eller ofrälse” hade jag ingenting att erinra, emedan jag
ansåg äfven dem alldeles öfverflödiga. Ty jag känner icke
flera folkclasser i Sverige, än frälse och ofrälse. Men
det finnes ännu en tredje öfverflödighet i denna §., nemi.
att Konungens rådgifvare skola vara ”af den rena Evangeliska
läran.” Ty då 28 §:n Reg F:n stadgar, att Konungen
äger att till Statsministrar, Statsråd, Just.råd m. m.
samt alla andra civila embetsmän inom Riket och domare
endast nämna sådana män, som äro ”af den rena Evangeliska
läran;” så skulle, 0111 stadgandet i 4 §;n skulle
hafva någon särskild betydelse, man kunna tro, att Konungens
rådgifvare borde vara dubbei-christne, om jag så får
säga, eller omchristnade, för att vara värdige att bekläda
sina embeten. Föröfrigt tror jag, att Utsk. begått ett stort
fel, då Utsk. icke lyssnat till Gr. Spens’, Hr Prosten Hallströms
och äfven mitt råd, som jag för min del icke uttryckt
i någon reservation, nemi. att sönderdela de särskilda
frågorna, hvilka nu äro i ett sammanhang framställda,
hvarigenom den ena kan komma att taga den andra
med sig i ofärden. Jag har alltid varit rädd för sammanblandning
af grundlagsämnens förslag mera än af andru frågor,
särdeles sedan jag vid sista riksdag erfor olyckan af
föreningen emellan indragningsmaktens afskaffande och juryinrättningens
upphörande. Beträffande i öfrigt hvad sorn
anmärkt blifvit i afseende på de motiv, hvarpå Utskts framställning
sig grundar, samt sjelfva uppställningen af Utskts
Den 5 Augusti {. ra.
79
förslag, så undandrager' jag mig allt Försök att i detta hänseende
försvara Utsk,, emedan jag deruti icke har någon
del. Jag erkänner att Utsk. tilläfventyrs med alltför allmänna
ord uttryckt sin mening; men det hör icke till lmfvudsaken
eller sjelfva redactionsförslaget.
Slutligen anhåller jag att till besvarande få upptaga en
anmärkn., sorn, derest jag icke hört orätt, af en värd talare
blifvit framställd, nemi. alt Stånden icke skulle hafva
rätt att förkasta ett af Const.Utsk. framstäldt förslag till
ändring i grundlagen, vid den riksdag då förslaget blifvit
väckt. Härom har vid föregtde riksdagar så mycket blifvit
tvistadt och taladt, att jag icke vill trötta R. o. Ad. med
att upprepa de skäl, hvilka omsider gjorde sig gällande, då
R. St. vid sista riksdag fullkomligen emanciperade sig från
Const.Utsk:s förmynderskap i denna del, ulan hänvisar jag
blott till våra vidlyftiga prot. härom, under förmodan att
Stånden vid denna r iksdag icke vilja ånyo höja nacken under
detta ok. Vi skola komma ihåg, att de, som stiftade
våra grundlagar, uti motiverna till Reg.Fm yttrade, att de
väl ville bereda en möjlighet till förändring af grundlagen,
men dermed förena sådana svårigheter att förändringar icke
mätte åstadkommas genom en riksdags tillfälliga vindkast,
utan att dertill skulle erfordras, om jag så får säga, en stadig
opinionsvind under den längre tidrymden, som omfattar
tvänne riksdagar. Hade nu Const Utsk. den makt att till
grundlagsenlig behandling vid en kommande riksdag emot
den närvar, riksdagens majoritet framtvinga ett grundlagsförslag,
så skulle detsammas antagande komma att bero endast
af den sednare riksdagens opinion , enär Ständerne vid
den föregtde riksdagen icke haft makt att förkasta det. Jag
anser öfverflödigt att vidare yttra mig i denna sak, helst
jag förmodar, att den värde talaren, hvars åsigt jag vågat
bestrida, torde blifva i det närmaste ensam om sin mening.
Hr Hjerta, Lars: Riktningen af de flesta i detta ämne
afgifna yttranden synes så bestämd, att frågans utgång
troligen icke förändras af hvad sorn på andra sidan kan
blifva anfördt. Emedlertid anser jag mig icke kunna undgå
alt reservera mig mot innehållet af åtskilliga bland dessa
yttranden, med det förklarande, att jag instämmer i Const.-  Ulsk:s förslag Samtlige talarne synas hafva varit ense derom,
alt Sveriges reger.sält ingalunda på något egentligt sätt
är beroende deraf, att ordet "allena" qvarstår uti 4 §:n
Reg.Fm eller derifrån borttages; ty Konungens förhållande
till sina rådgifvare äfvensom hela Pieger:smaktens förhållande
till R. St. och Svenska folket är så tillräckligen bestämdt
genom andia §§:r uti våra grundlagar, att det är fullkomligen
likgiltigt, om ordet ”allena’’ uti 4 S:n Regarn qvarstår
eller icke; men det kan icke nekas, hvad som är ett
historiskt factum, alt detta ord vid föregtde riksdagar gifvit
8o
Den 5 Augusti f. m.
anledn. till icke mindre tvister, ärr vid denna, hvilka tvister,
om de icke medföra annat ondt, åtminstone upptaga tiden
och derigenom förorsaka kostnad; och denna omständighet
skulle jag för min del anse för ett tillräckligt talande skäl
att borttaga ur grundlagen ett öfverflödigt ord. Jag erinrar
mig vid detta tillfälle, att en värd ledamot inom detta Hus,
nemi. H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, vid denna riksdag till
Const.Utsk. ingifvit en motion, som åsyftar omredigering af
hela Svenska grundlagen, till undanrödjande af otydligheter
och inconseqvenser. Nu lärer det väl icke kunna nekas, att
ett ord, hvarom så mycket blifvit tvistadt, åtminstone får
anses föranleda en tvetydighet, hvars borttagande Gr. Löwenhjelm
uti dess omnämnda motion följaktligen äfven har förordat.
Om det å andra sidan anförda skälet att ifrågavar.
ord bör qvarstå, derföre att det redan finnes i grundlagen,
skulle kunna anses fullkomligen gilltigt; så skulle, af samma
anledn., ingen reform i grundlagen kunna tillvägabringas.
För att vinna tydlig föreställning om den betydelse, som ordet
”allena” i 4 §:n Reg.Ftn egentligen innebär, torde det
vara nödvändigt att till besvarande upptaga några yttranden
af åtskilliga talare, hvilka sökt försvara nödvändigheten af
detta ords bibehållande. Bland dem har en anfört, det han
önskat, ait konungamakten måtte vara så långt sträckt som
möjligt. Jag tror för min del, att en förblandning här är
gjord af begreppet om sjelfva konungamakten och Konungens
förhållande till den samfällda moraliska personen, som
kallas Regering. En annan talare har åberopat öfvertygelsen
hos 180g års män om vådan af att icke öfverlemna åt
Konungen ensam att styra; men jag hemställer till den värda
talaren, om icke just 1809 års revolution var en följd af
öfvertygelsen om den våda, som uppstått deraf att Konungen
kommit att för mycket styra ensam. En annan talare
bar åberopat den anda, som gjort sig gällande hos Svenska
folket, hvilket så gerna skulle vilja tro, att det är Konungen
ensam och ingen annan som styrer. Den del utaf Svenska
folket, som icke hunnit så långt, att det känner våra
grundlagar, hyser äfven den tanken, att det är Konnngen,
som i högsta instansen utöfvar domarekallet eller alt Konungen
är identifierad med Högsta Domstolen; men jag hemställer
till de herrar, som åberopa denna folktro, om de
anse den i och för sig sjelf innebära något nyttigt. Om den
anda, som skall finnas hos den större delen af Svenska nationen,
hvilar på en illusion, bevisar ej åberopandet af denna
illusion, att man önskar fortfarande af något sorn hindrar
en sann upplysning om verkliga förhållandet med vårt
statsskick, sådant det är och sådant det kan vara, om denna
illusion borttages. Någre af dessa värda ledamöter hafva
visserligen reserverat sig mot all sådan tydning af deras yttranden,
som skulle de åsyfta att tala för absolutism; men
ias
Den 5 Augusti f. m.
81
jag hemställer vördsamt lill dem sjelfva, om icke deras åberopande
af sjelfva folkbegreppet och de hos folket inrotade
fördomarna ganska mycket vetta åt den sidan. Hvad det
angår, att deras motståndare hafva för afsigt att innöta ett
annat regerjssätt, så får jag förklara, att jag är en bland
dem, hvilka vilja innöta ett sådant reger:ssätt, som är föreskrifvet
och som åsyftas uti moliverna till 1809 års Reg.F.,
och för hvars innötande jag anser borttagandet af ordet
”allena” uti 4 §:», då fråga derom en gång blifvit af Const.-  Utsk. väckt, vara nyttigt.
Frih. Raab, Adam Christian: Äfven jag protesterar
mot borttagandet af ordet ”allena” i 4 §:n Reg.Ftn.
Den siste värde talaren har yrkat bifall lill Coust.Utskrs
förslag i detta hänseende, och såsom hufvudsakligt skäl derför
anfört, att det ordet gifvit anledn. till så många tvister
vid riksdagar. Om detta skäl vore gilltigt, så vore det icke
tillräckligt, att ordet ”allena” borttogs endast ur 4 §:n Reg.-  F:n, utan bifölls denna förändring, så skulle naturligtvis vid
nästa riksdag motioneras om borttagande af samma ord från
q §:n af denna grundlag; och då vore vi inne på banan att
förminska konungamakten. Jag åberopar de mångfalldiga
skäl, som af föreg:de talare blifvit anförda för bibehållande
af §:n oförändrad i denna del, och tillåter mig blott tillägga,
att vi förgäfves söka för oss stödja en tendens hos vissa
ledamöter af Representationen att vilja utvidga Representationens
makt; men på hvilket fält kan denna utvidgning
ske, om icke på konungamaktens område och på dess bekostnad?
Deremot skall jag sätta mig efter min yttersta förmåga.
Att röra vid grundlagarna är i allmänhet ett ganska
grannlaga förelag, isynnerhet då fråga är om att afväga
förhållandet emellan de begge Statsmakterna, särdeles
då det gäller en inskränkning af det konungsliga praerogativet.
Jag tillåter mig i detta full åberopa några uttryck
af en känd författare, som säger, att lagstiftaren bör gå tillväga
med filen och ej med yxan, ty den kan borttaga lifvet,
men icke återgifva det, och detta lif kan vara fästadt
vid någon af de organer, som man vill borttaga. — Beträffande
i öfrigt frågan om borttagande af orden ”frälse elier
ofrälse,” så biträder jag deras mening, hvilka anse för likgiltigt,
om dessa ord borttagas eller qvarstå; i följd hvaraf
jag tillstyrker, att Const.Utsk:sj förevar, förslag i sin helhet
må afslås.
Hr Dalman: Hr Lefren har på ett besynnerligt sätt
missförstått mitt yttrande, då han ansett detsamma directe
riktadt mot honom; men då jag hemställde till IJr Lcfrdn
huruvida han ansåge Konungar kunna regera utan biträde
af rådgifvare, så hade det svål ligen bort undfalla Hr Lefre'ns
uppmärksamhet, att jag härmed icke hade annan afsigt,
11 H. ‘i
Den 5 Augus ti f. m.
-än att ex absurdo och genom en autithes till Hr Lefrens påslående
i afseende på Konungens styrelse allena, vederlägga den
värde talarens sats, att man kringginge grundlagen, då man
påstod, att Konungens ministrar de jure här hade lika mycket,
eller lika litet makt, som i Frankrike eller England.
Jag har förut yttrat, att jag anser det vara likgiltigt, om
ordet "allena” qvarstår i 4 §:n ^eS F;n eller icke, och att
den förevar, grundlagsförändringen icke synes vara af det
behof påkallad, att Const.Ulsk. haft anleda, att till ftiks.
St:n densamma framställa. Till detta yttrande får jng dock
tillägga, alt jag i principen delar deras tanke, hvilka anse
ordet "allena” vid grundlagens stiftande icke hafva bort der
inflyta. IIedan för flera år sedan, då jag i tryck recenserade
ett förslag lill ny Reg.F. af Gr. Anckarsvärd och Hr
Richert, gjorde jag bland annat den anmärkn. mot förslaget,
att det bibehölle ordet "allena," men frågan var då angtde
en omarbetad Reg.F:, eli verkligt nytt statsskick; 10 nr
äro sedermera förflutna; opinionerna nro numera så utbildade
och så fasta i denna punkt, att de tvister, som i de
"menlösa liderna’’, 0111 della ord ägde runi, och som da
väckte oro, nu icke kunna bekymra någon ; och då man icke
ens inom detta Högh Hus funnit, att egentligen iner än en
talare, nemi. Hr Lefren, fästat någon särdeles betydelse vid
ifrågavar. lilla ord, så tror jag, att R. St., genom att lägga
tor mycken vigt vid beslutet om dess borttagande, skulle
kunna anses derigenom hafva uttalat en åsigt, att detta
ord verkligen vore af någon vigt och betydelse för bestämmande
af det politiska begreppet örn vårt statsskick, hvilket
jag icke på något sätt vill medgifva. Den siste värde
talaren har också ganska riktigt anmärkt, alt om detta ords
borttagande skulle blifva af vigt, så borde det borttagas,
icke blott i /j;de, utan ock i gide J;n Reg.F: 11; men ett
förslag derom skulle svårligen vacka sympathier, hvarken
bos Representationen eller hos Svenska folket. För öfrigt
ber jag alt ånyo få fästa Hr Lefre'ns uppmärksamhet å det
förhållande, som uti Frankrike och England äger rum emellan
den regerande och dess rådgifvare eller ministrar. Hr
Lefre'n har sagt, att i Sverige ar det egentligen blott den
föredragande, som det positiva ansvaret drabbar, derföre
att han undertecknat Konungens befallning, men att
de öfrige rådgifvarne endast hafva ansvar för sina rådslag.
Delta är visserligen sannt, såvida det gäller det juridiska
ansvaret; men när och i hvad mån se vi detta tillämpas i
Frankrike eller England? Det moraliska ansvaret, d. v. s.
ansvaret inför opinionen, är der såsom i alla constitutionclla
länder det vigtigaste; och jag hemställer, derest en
Svensk Konung skulle vilja regera i ett sådant systeme och
i en sådan anda, som vore stridande mot hans rådgifvares
tänkesätt, mot folkets önskningar och mot den allmänna
opinionen, — vore det då icke desse rådgifvares moraliska
Den 5 Augusti f. m.
83
rätt öc!i pligt alt icke längre lenina en sådan Konung råd?
Är det då denna minislrarnes naturliga makt alt resignera,
sorn, enl. Hr Lefreåis förmenande, inskränker konungamakten?
Eller kunna icke ministrarne alltid på ett vördnadsfullt
sätt lill Konungen säga: den saken torde Eders Maj:t
inse och bedomina bättre än vi, men, då den strider mot
vår öfvertygelse 0111 hvad som är för landet nyttigt och
gagneligt, anse viför vår pligt att i underd. anhålla om entledigande
från våra embeten. I sådant fall liar ju Konungen
sig öppet att vidja andra rådgifvare, hvilka dela hans
åsigter; lian gör naturligtvis detta; men då inträder likväl
hos oss adseqvat samma förhållande, som i andra constitutionella
länder, nemi. att det ytterst blir majoriteten
inom r e p r e s e n t a n t - f ö r s a 1111 i 11 g a r, som ko 111 mer att
d ö 111111 a mellan Konungen och hans ministrar, när
de sinsemellan äro i strid; ty, om representant-församlingen
nekar majoritet åt den med Konungen liktänkande kamarillastyrelsen,
så har majoriteten ju dömt lill fördel för de protesterande
ministrarna och tvingar då Konungen att återtaga
dessa eller några andra med deras åsigter. Tv, då vi här
tala om minister-styrelser, begagna vi ett oegentligt ord.
Det bör heta p a r I e m e 11 t a r i s k styrelse. I ett conslilutionelt
land är det majoriteten i kamrarna, sorn gifver ministrarna
sitt förtroende, och del är således ytterst hos Representationen,
sorn makten ligger. Jag hemställer också lill
en hvar, om icke detta förhållande är det lyckligaste, ej
mindre för folket än för konungamakten. Jag har för min
del åtminstone denna lifliga öfvertygelse. Yi hafva nyligen
upplefvat exemplet, att åtskilliga ministrar resignerat af det
uppgifna skäl, att de icke kunna påräkna R. St:s förtroende,
då de inom Representationen icke ägde majoritet. Jag
hemställer nu, 0111 det icke i följd häraf blir nödvändigt för
Konungen att söka så länge, till dess han finner ministrar,
sorn äga majoriteten inom representationen; ty Konungen
kan lika litet regera ulan anslag, som utan ministrar. Kär
man på delta sätt logiskt upplöser satsen, så blir talet om
Konungens allena-styrelse af ingen vigt; utan hufvudfrågan
blir den, att kunna organisera vår representation på det
sätt, att den besitter tillräcklig upplysning uti politiska och
andra ämnen, att med kraft, men med sans och lugn, kunna
samverka för att gifva Konungen de bästa råd; ty om
Representationen i de stora samhällsfrågorna, i de egentliga
princip- och lifsfrågorna fattar kloka och för landet nyttiga
beslut, så blir regeringsbördan betydligt lättare, om nemi.
dessa beslut aktas och tjena lill ledning; ministrarnes verkningskrets
blir då endast att yrka tillämpning af sådana beslut;
och det blir då en lycka och glädje för en god Ko
nung,
som vill sitt lands väl och sora anser ”folkets kärlek
”såsom sin högsta belöning,” att rätta sig efter dessa råd
84
Den 5 Augusti f. m.
och anse Folk-representationens beslut såsom hade de varit
fattade af Konungen sjelf.
Gr. Horn: Det förundrar mig icke, att Hr Lefrén,
hvars stränga monarkiska grundsatser äro nogsamt kända, fästat
sig vid en värd talares yttrande om nödvändigheten alt,
i följd af folkets stigande politiska upplysning, folket äfven
måste tillvälla sig en makt, sorn naturligtvis skall i samma
mån minska konungamakten. Det förundrar mig icke heller,
alt denne talare bland de cathegorier han framställt såsom
villkor för den politiska makten hos folket, glömt alt
nämna en af högsta vigt, nemi en politisk dygd hos nationen,
som visserligen alstras genom upplysning; men man bör
ihågkomma, att det gifves en sann och en falsk upplysning;
hände det då att den politiska upplysningen hos nationen
toge en falsk riktning, så fruktar jag, att äfven den politiska
dygden icke blefve af den beskaffenhet, att nationens
kraft deruti kunde äga en säker grundval för utveckling af
nationens politiska sjelfständighet; men Hr Lefrén har äfven
i omfattandet af det monarkiskt constitutionella systemets
begrepp riktat, om jag ej misstagit mig, directe mot
mig en angifvelse för ett omoraliskt kringgående af våra
lagar. Jag vågar taga åt mig denna angifvelse, enär den
värde talaren citerat uttryck af mig, som jag igenkänner att
jag fällt, nemi.: Kronans ministrar och Kongl. Maj:ts
regering. Jag ber den värde talaren om tillstånd att sjelf
få tyda mina uttryck. Med Kronans ministrar har jag menat
Svenska Kronans ministrar, och jag förmodar, att talaren
vili medgifva mig att jag haft rätt, då jag med Kronan
Sverige icke kati mena annat, än det constitutionella systeme,
hvarunder Konungen representerar Kronans makt.
Icke heller begriper jag, huru man skulle kunna misstyda
begreppet K. M:s regering ända derhän, som skulle dermed
menas någonting annat än Konungens regering. Att denna
Konungens regering verkar genom organer förutsätter det
constitutionella systemet; och jag får ytterligare förklara
hvad jag långt för detta inom detta Hus yttrat, att derest
det constitutionelt monarkiska systemet icke rätt förstås och
utvecklas, så anser jag det vara det olyckligaste af alla
reger:ssätt. Olyckligtvis hafva vi tills dato verkligen missförstått
detta regertssät t. Vi hafva låtsat äga detsamma; och
det constitutionella statsskicket har, såsom vår tillhörighet,
väl funnits i grundlagen antydt, men under villkor och formel-,
som både hos nationen och dess representation alstrat
fullkomligt falska begrepp om denna statsforms rätta betydelse.
Dä man å ena sidan icke nekat, att en ministeriel
moralisk ansvarighet utgjorde lifsprincipen i delta systeuie;
så har man likväl, å andra sidan, med tillåtelse för Konungens
samtliga rådgifvare alt genom reservationer till Statsrådets
prot. undandraga sig ansvarigheten, directe kastat
Den 5 Augusti f. ra.
85
densamma på Konungens person. Detta det mest grandfalska
systeme, som någonsin kunnat vinna burskap i Sverige,
hoppas jag likväl snart skall upphöra, då man omsider kommit
till ett sannare, det nemi., att hvar och en af Konungens
rådgifvare måste anse sig förpligtad att moraliskt ansvara
för alla Konungens beslut, så länge denna Corporation
qvarstår vid sina ansvarsfulla embeten. Jag kan således icke
inse, huru bemödandet att gifva grundlagarna den anda de
hittills saknat, kan kallas ett kringgående af dessa lagar;
och för min del kan jag icke inse, att den svenskhet, hvarpå
Hr Lefrén fäster så stor vigt i vårt constitutionella systeme,
skulle i och för sin skiljaktighet från de öfriga Europeiska
samfunden äga något företräde. Jag troi' tvertom,
att tillräckliga olyckliga experimenter äro gjorda af andra
nationer för att komma till sanna begrepp i denna del, så
att det torde vara tid för Sverige att söka undgå dylika
experimenter; men jag vågar påslå, att man, mer än man
tror, närmar sig sådana experimenter, derest man icke uppriktigt
och öppet vill medgifva att Sverige borde inträda på
en sannt constitutionel bana. Vill man ej detta, må man
då förkasta det constitutionella systemet, och icke, med antagande
af logens döda bokstaf, endast hylla den tomma gestalten
utan inneboende lif.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Om icke Frih. Ce
derström
med sin grundlagstolkning velat liksom seqvestrera
discussionen, skulle jag icke hafva besvärat R. o. Ad. uti en
fråga, som jag anser af föga vigt; men jemte det jag protesterar
mot seqvestern, anhåller jag att få begagna min uti
29 §:u Riksd.Ordn. förvarade ratt att in pleno få yttra mina
tankar öfver detia förslag till grundlagsförändring. Const.-  IJlsk. har för sitt tillgörande icke ägt vägledning af någon
framställd motion Utsk. är således sjelft motionär, och har
följaktligen handlat med den förutsättning, sorn 81 §:n Reg.-  F:n lernnar, då Utsk. föreslagit 2lne förändringar uti 4 §;n
af samma grundlag. Lika med en af reservanterna, nemi.
Gr. Spens, anser jag att förslagen bort åtskiljas, eftersom
möjligtvis någre blott vilja antaga den ena förändringen.
För min del finner jag det likgiltigt, om ordet ”allena”
qvarstår eller icke uti denna §, emedan det icke verkar på
§:ns anda och det constitutionella statsskickets idée, så att
uteslutandet af detta ord icke kan vara det ringaste förnärmande
för det konungsliga praerogativet; men jag anser det
mindre lämpligt att i obehörig tid rubba grundlagen, äfven
om det blott vore med ett enda ord. Jag tror således, att
ordet ”allena” är lika oskyldigt i 1 morn., som orden ”frälse
eller ofrälse” uti sednare mom. af 4 §:n Reg.Ftn. Jag tror
mig hafva nämnt, att jag icke gerna medgifver förändringar
i grundlagen, äfven om fråga blott är om ett enda ord,
med mindre något ändamål derigenom vinnes. Redactioneu
Den 5 Augusti f. m.
uti 4 S:n kunde visserligen göras om, på sätt Utsk. tillstyrkt-,
men af skäl, sorn af andra talare blifvit anförda,
tror jag att någon vinst derigenom icke tillskyndades grundlagen,
utan att deremot ett vilseförande begrepp kunde utgå
ibland allmänheten, som möjligen kunde föreställa sig, att
vi genom detta ords uteslutande bade förändrat systemet för
vår Regering. När således, efter min öfvertygelse, Utsk. icke
haft högst nödiga orsaker att tillstyrka förändringen; sä ber
jag att, utan vidare motivering, få förena mig uti Gr. Horns
framställning, hvarigenom Hr Grefven afstyrkt antagande af
Utsk:s förslag uti begge ifrågavar. hänseenden. Och jag
skulle önska, att R. o. Ad. ville såsom dess gemensamma
tanke antaga Gr. Horns anmärkntr och låta dem till Utsk.
återgå, för att tagas i betraktande vid uppgörandet af den
redactionsförändring, sorn inom Utsk. kan ifrågakomma, sedan
Utsk. erfarit jemväl de öfriga Ståndens åsigt af ämnet.
Frih. Leijonhufvuds anförande hade blifvit afbrutet genom
ankomsten af Statsrådet m. m. Fåhreus, hvilken å K.
M:s höga vägnar afleuinade 4 Oess nåd. skrifvelse!- och propositioner.
Hr von Troil, Emil: Jag har uppstigit för att i en
omständighet taga Const.UtsLs försvar. Jag medgifver visserligen,
att det i allmänhet är orätt att uti ett betänk,
sammanblanda Ivan ne alldeles särskildta förslag; men jag
tror, att undantag i detta hänseende kunna förefinnas, dä
sådant är ganska nyttigt; såsom vid detta tillfälle, emedan
R. o. Ad. vinner tid, då Ståndet genom ett beslut kan ogilla
begge förslagen. Tillräcklig anledn. dertill återfinnes uti
8i §:n Reg.Ftn, som stadgar, att inga andra förändringar uti
grundlagen böra ifrågakomma, än de, som äro högst nödiga
och nyttig!, hvilka benämningar svårligen lära kunna tilläggas
sådana förslag, som icke bevisligen i ringaste mån
ändra hvad som redan finnes stadgadt. Långt ifrån att, lika
med åtskilliga talare, kunna förespegla stora vådor från
det första förslaget, som Utsk. i denna § framlagt, tror
jag, att det är af motsatt beskaffenhet, och att man, utan
alt träda sanningen för nära, gerna kan kalla det barnsligt.
Jag kan icke undertrycka min förundran deröfver, att Const.-  Utsk. icke funnit sig kunna nyttigare använda sin tid under
detta riksmöte, än att utarbeta dylika belt och hållet ändamålslösa
förslag; ty den förändring, som är projecterad i
början af 4 §‘n> betyder ingenting, så länge den g §:n och
de uttryck, sorn omtala sjelfva sättet för regeringsmaktens
utöfning, oförändrade qvarstå.
Hvad åter angår sednare delen af ifrågavar. §., så skulle
jag visserligen med nöje se den dag uppgå, då utur våra
grundlagar försvunne all fråga om skilnad emellan frälse och
ofrälse; men om man också icke vill hålla sig vid Riksd.-  Ordn,, hvarest i många hänseenden denna skilnad finnes
Den 5 Augusti f. m.
S?
uppdragen, så qvarstår likväl inom sjelfva Reg.Ftn en §,
nemi. elen i yrde, hvaruti denna skilnad linnes bestämd, icke
lili tomma ord, såsom uti 4 §:n, utan i verkligt sakförhållande.
Då Const Utsk., af skäl som äro mig obekanta, icke
funnit sig böra föreslå borttagande af skilnaden emellan
frälse och ofrälse, i afseende på Högsta Domstolens ledamöter,
der denna skilnad är af bestämdt inflytande; så anser
jag det också hafva varit olämpligt att framkomma med
delta grundlagsförslag angtde borttagande af dessa oid i 4
§:n, der de stäntan betydelse. Af dessa skäl tillstyrker jag,
att R. o. Ad. måtte återremittera betänk., med det förklarande
såsom Ståndets gemensamma tanke, att förevar, grundlagsförslag
hvarken i ena eller andra hänseendet bör blifva
hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag,
emedan dessa förändringar i liokstafven så mycket mindre
kunna anses nödiga < Iler nyttiga, som de i sjelfva saken icke
innebära någon förändring uti hvad som redan finnes stadgadt.
I olikhet med Frih. Cederström, som påstått att det
är fem år för tidigt att nu yrka denna sats, tror jag, alt
det varit fem år för sent, som han framkommit med sitt
påstående; emedan jag tror, alt denna sak blifvit fullkomligen
både debatterad och afgjord vid sista riksdag.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
delar fullkomligen deras åsigt, hvilka anse 4 §:ns Reg,F:n
anda och mening förblifva enahanda, om ordet ”allena”
qvarstår der eller icke: men då verksaker bevisa, alt Styrelsen
å sin sida fästat sig vid detta ord på ett sätt, som
fullkomligen strider emot den öfriga delens af grundlagen
bokstaf, anda och mening; så anser jag icke blott skäligt
utan ock nödvändigt, alt detta ord borttages. Jag tillstyrker
derföre, att denna del af förslaget må i grundlagsenlig
ordning antagas, och reserverar mig mot ett motsatt beslut.
Hr Lefre'n: Att tala ofta borde man undvika, men
att begagna sin rätt att få ordet i en fråga, som Iifligast
af alla intresserar en, torde R. o. Ad. benäget tillåta och
förlåta. En talare, hvars conslitulionella tänkesätt och hvars
karakter jag särdeles respecterar, hor gjort en framställning
om huruledes borttagandet af ordet ”allena’’ skulle kunna
betraktas, å ena sidan, såsom ett sätt att vinna popularitet
för godt köp, och, å andra sidan, såsom ett ganska oskyldigt
lugnande medel; emedan i begge fällen soken stod qvar,
sådan den var förut. Jag vill icke, och jag får icke gå längre,
efter denna premiss, än att blott beklaga, om någonsin
så beskaffade utvägar och så beskaffade syften skulle vilja
tillrådas af någon, som har rättighet att yttra sig i lagstiftningsärenden.
För min del söker jag icke popularitet eller
insteg på en väg, som icke hedern och äran skyddar. Jag
beklagar hvar man, sorn söker popularitet på annan väg
än som jag nämnt. Jag beklagar Staten, om de maktägan
-
88
Den 5 Augusti, f. m.
de närmast intill thronen eller de maktägande närmast intill
folket icke akta sig för en annan åsigt. Jas tror inis
hafva ordat nog härom. Det är tidens största fel att icke
våga stå på egen botten, — att icke våga gå fram efter constilulionella
grundsatser, utan med dem, som äro moderna
för dagen. — En annan värd talare, Hr Hjerta, har i afseende
på mitt ånyo nu för tredje eller fjerde gången itererade
yttrande angrde innötning i constitutionel väg af någonting,
som icke finnes i grundlagen, förklarat sig vara en
af dem, som gilla detta innötande. Jag nämner detta blott
derföre att jag annoterar mig det till minnes. Hr Dalman
har vid besvarande af åtskilligt, som jag anfört, låtit sig
undfalla det påstående om mig, som skulle jag hafva sagt,
att endast den positiva ansvarigheten finnes hos föredraganden,
och alt-alla öfrige Konungens rådgifvare skulle vara
ansvarslöse. Det har jag aldrig sagt, af det enkla skäl, att
jag aldrig tänkt det. Jag har sagt, att det är hos föredraganden,
som nekande af contrasignationen kan äga rum;
och jag har uttryckt mig, som jag tror, skäligen klart, då
jag sagt att det är hos honom, sorn den verkliga ansvarigheten
för verkliga afvikelse!' från lagen finnes. Hr Dalman
har slutat med en önskan, som jag fullkomligen delar; och
skattar jag mig lycklig att någongång kunna vara af samma
tanke som Hr Dalman. Han önskar nemi., att folket en
gång kunde komma till den upplysning, att det med kraft,
med lugn och med sans kunde göra sina åsigter gällande i
den ordning som lagarna föreskrifva. Jag tackar Hr Dalman
för detta erkännande. Det annoleras till minnes.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har begärt ordet, endast
för att tillkännagifva, alt jag i allo förenar mig uti hvad
Hr von Troil anfört.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att som han uppfattat
discussionen, hade tvänne meningar sökt att göra sig gällande.
Den första, som blifvit framställd, vore den, att af
Const.Utsk:s tvänne förslag till ändring i 4 §-n Reg.Frn borde
det ena eller det första, som angår ordet ”allena”, anses
vara obehöfligt, men det andra, om uteslutande af orden
”frälse och ofrälse”, anses vara nyttigt. Den andra meningen,
som af flera talare blifvit yttrad, vore, om Hr Landtm,
rätt fattat den, att all ändring af 4 §tn Reg.Frn enskildt
vore obehöflig. En eller tvänne talare hade äfven understödt
Const.Utskrs förslag. Emedlertid hade Hr Landtm,
trott sig finna, att den ordning, som Reg.Frn och Riksd.-  Ordn. föreskrefve för tillvägabringande af ändring i grundlagarna
och behandlingen af sådana frågor, som Const.Utsk.
i delta afseende till R. St. ingifva, icke påkallade någon
fram
-
Den 5 Augusti, f. m.
framställning till gillande af Const.Utsk:s sålunda afgifna
förslag, innan det först vore afgjordt, huruvida det Stånd,
der öfverläggningen skedde, förenade sig om någon gemensam
tanke, i öfverensstämmelse med de anmärkn:r, som vid
Const.Utskts förslag gjordes.
Gr. Frölich: Som det torde vara det af mig fram
ställda
förslag till gemensam tanke, som blifvit af Hr Frih.
6. Landtm, först omnämndt; men jag icke anser den af mig
yttrade meningen, nemi. att én förändring i sednare delen
af §:n borde äga rum, vala till den grad nödvändig, att jag
icke gerna skulle vilja öfvergå på Gr. Horns åsigt att låta
§:n få blifva oförändrad: så får jag förklara, att jag är benägen
att, med frånträdande af mitt yrkande, biträda Gr.
Horns, såvida den eller de, sorn förenat sig med mig, jemväl
deruti instämma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, efter den förklaring
Gr. Frölich nu afgifvit, han hade trott sig finna, att
de fleste talare, som yttrat sig, ungefärligen förenade sig i
den af Gr. Horn först framställda mening, att nemi. all förändring
af 4 Reg.F:n enskildt vore obehöflig. Här hade
dock af en ledamot äfven blifvit ansedt, örn Hr Landtm,
lätt uppfattat hans Ord, alt R. o Ad. ej grundlagsenlig!
ägde lätt att tili Gonst.Utsk. hänvisa en sådan tanke.
Frih. Cederström: Om R. o. Ad. skulle, på sätt
Gr. Horn yrkat, såsom dess gemensamma tanke förklara, att
R. o. Ad. anser ändring uti 4 §:u Reg.F:n obehöflig; så
skulle naturligtvis denna gemensamma tanke uttrycka ett
beslut i sjelfva saken; men ett sådant beslut äga R. St.
icke rättighet alt vid denna riksdag fatta; och örn denna
tanke blifvit till Const.Utsk. hänvisad på grund af 56 §:n
i moni. Reg.F:n, så kunde följden blifva, ifall Utsk. ej förstår
grundlagarna, att förslaget nu komine att förfalla. Men
i hela grundlagen finner jag icke en enda bokstaf, söm gifven
anledn. till ett sådan behandlingssätt; ty hvad Utsk.
framställt, kan visserligen undergå modificatiöner i termer,
men icke hufvudsakligen afgöras, förrän vid den kommande
riksdagen. Nu då ingen talare framställt någon anmärkn.
emot redactionen af Utsk:s förslag, så lärer Ståndets gemensamma
tanke icke blifva någon annan, än den, som öfverénsstämmer
med någon talares yttrande, nemi. att förslaget
bör skiljas i tvänne delar; ty Utsk:s tillstyrkande att taga
bort ett ord i förra mom. af §:n är ett förslag, som lika
litet tål någon modification, som tillstyrkandet att ur sednare
mom. borttaga frenne ord. Jag anhåller derföre, att
Ståndet ville tillkännagifva, huruvida det instämmer med
Frih. Hamilton uti dess åsigt, att förslaget bör skiljas i
tvänne delar, samt låta denna mening såsom Ståndets gemensamma
tanke till Utsk, återgå.
ii fl. i a
9°
Den 5 A n g u s t i f. m.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, för att, så
vidt på honom antomine, söka förkorta den discussion, sorn
af Frih. Cederströms yttrande kunde blifva en följd, ansåg
sig böra förklara, att han i grundlagarna icke funne något
hinder att till Const.Utsk. hänvisa den mening, som blefve
Ståndets gemensamma tanke, den måtte innehålla hvad som
helst, som ej vore i strid emot grundlagarnas föreskrifter i
öfrigt. Behandlingen af målet, sedan det återkommit till
Const.Utsk., innebure en annan fråga, hvilken det nu vove
för tidigt att afhandla.
Hr Lagerhjelm: Jag vågar till R. o. Ad. hemställa,
om icke den enklaste och med grundlagen mest öfverensstämmande
åtgärden vore, att återremittera detta betänk.,
på sätt som i 56 §:n Reg.F:n nämnes, med den anmärkn.
såsom Ståndets gemensamma tanke, att den af Utsk. föreslagna
första förändring i 4 §'n af samma grundlag icke är
behöflig, och att R. o. Ad. icke yttrat sig om den andra
föreslagna förändringen. Då hade man tydliga stadgandet i
56 $:n för sig; och detta synes så mycket mera öfverensstämmande
med R. o. Ad:s tänkesätt, som flere talare yttrat
sig för åtskiljande af de ärenden, som Utsk. framställt i ett
förslag.
Hr Lefréfö: Jag föreslår vördsamt att såsom gemen
sam
anmärkn. måtte antagas, i fråga om borttagande af ordet
allena, hvad Professor Geijers reservation innehåller.
Jag tror, att den ungefärligen uttrycker de åsigter, som här
velat göra sig gällande. Den är något liberalare, än jag
skulle önska, och torde derföre tillfredsställa dem, hvilka i
denna fråga äro litet mera liberala än jag.
Gr. Horn: Efter den af Hr Frih. o. Landtm, lemna
de
förklaring, torde det vara för sent för Ståndet att vilja
opinera emot Hr Frih. o. Landtm:s föredragningssätt i denna
fråga. Således tror jag, att den utaf Frih. Cederström
gjorda erinran, som jag tyckte att en annan värd talare till
en del godkände, icke bör komma i fråga. Jag anser nemi.
att någon dagtingan med föreskrifterna uti 56 §:n Reg.F:n
icke bör äga rum. Anser R. o. Ad. öfverflödigt att så det
första som det andra mom. ändras, så kan R. o. Ad. ärligt
och öppet uttala sin opinion härom, utan hinder af någon
egenmäktig förklaring af denna 56 §, synnerligast som jag
förmodar, att R. o. Ad. vid denna riksdag förblifver trogen
sin vid sista riksdagen yttrade åsigt, hvarigenom R. o. Ad.
underkänt en sådan tolkning af nämnda §, som skulle förhindra
Ståndet att afslå ett förslag till grundlagsändring vid
den riksdag, då fråga derom blifvit väckt. Jag hoppas derföre,
att den af Hr Frih. o. Landtm, framställda propos.
vinner bifall, nemi. att R. o. Ad. anser all förändring uti 4
§:n Reg.F:n obehöflig eller onyttig.
Den 5 Augusti, f. m.
Frih. Cederström: Jag anhåller att, medelst upp
läsning
af en del af i mom. uti 81 §:n Reg.F:n, få visa vid
hvilka fall det är RiksStm tillåtet att afslå ett från Const.-  Ulsk. till R. St. lemnadt utlåt, öfver föreslagen förändring
i grundlagen, vid den riksdag då frågan blifvit väckt. Det
är nemi. i den händelse Const.Utsk. afstyrkt en af K. M.
föreslagen ändring i grundlagen, i hvilket hänseende tre
Stånds mening gäller till afslag, eller, derest två Stånd stanna
mot två, deras, som heslutet uppskjutit; men i i mom.
af 81 §:n är det bestämdt förbjudet, att vid samma riksdag
som Const.Utsk. inkommit med ett grundlagsändringsförslag,
ingå uti något hufvudsakligt beslut deröfver, utan ar det
först vid påföljde riksdag, som ett sådant beslut må fattas;
och i 56 §:n 2 mom. Pieg.Fm heter det rörrde sättet huru
frågor om förändringar af stadganden i grundlagarna skola
behandlas: "Tillstyrker Const.Utsk. hvad en riksdagsman
"hos detsamma i sådant afseende föreslagit, eller utlåter sig
"Utsk. med till- eller afstyrkande å en af Konungen i lika
"ändamål gjord propos., varde Utsk:s yttrande vid samma
"riksdag öfverlemnadt till R. St., hvilka vid densamma må
"kunna derom öfverlägga men icke vid densamma besluta.’’
Enl. 83 §:n Reg.F:n skola grundlagarne efter ordalydelsen
tillämpas; och man må således icke af förut fattade beslut
taga sig anledn. att tro, att man på ett grundlagsvidrigt sätt
kan komma till grundlagsenliga åtgärder; ty hvad som är
grundlagsvidrigt kan visserligen af Ståndets majoritet beslutas,
men det är icke mindre grundlagsvidrigt derföre att det
blifvit af Landtm, tillåtet och af Ståndet beslutadt. Olagligheten
står i alla fall qvar för deras räkning, som deruti
deltagit; och hvarje sådant afsteg från grundlagen medför
menliga följder i framtiden. Likväl får jag förklara, att om
förevar, förslag kunde afslås vid denna riksdag, skulle jag
gerna instämma uti Gr. Horns yttrande, emedan jag vid en
blifvande riksdag, om jag lefver, icke skall underlåta att
gifva mitt samtycke till afslag derå; men vid denna riksdag
anser jag mig af grundlagen dertill förhindrad.
Gr. Frölich: Det är beklagligen samma föreläsning,
som jag varit i tillfälle att vid två eller tre föreg:de riksdagar
höra af samma värda ledamot. Jag erkänner visserligen
att grundlagens ord kunna gifva någon anledn. till en
så beskaffad tolkning; men jag skulle tro, att vi något hvar
måste erkänna, att denna tolkning är uppenbart stridande
mot sunda förnuftet. Beviset härför ligger deruti, att om
det icke vore Ståndet tillåtet att såsom gemensam tanke
förklara, att förslaget bör förfalla; så skulle Ståndet kunna
tvingas att afgifva en gemensam tanke, som icke vore Ståndets
mening. Det heter uti i mom. af 56 §:n Reg,F:n, att
inan äger bifalla eller afslå ett förslag, då det första gången
förekommer. Det äi' väl sannt att här talas om allmänna
9*
Den 5 Augusti f. m.
frågor, och att sednare mom. af §:n handlar om grundlagsfrågor:
men då jag icke kan föreställa mig af hvad orsak
grundlagsstiftarén skulle velat förhindra Stånden att genast
afslå ett grund lagsändringsförslag, när de vilja bibehålla det
gamla stadgandet; så vet jag icke hvartill en sådan tvist
om denna form, sorn på intet vis kan ställas i bredd med
sunda förnuftet, skall tjena. Detta har jag velat såga, för
att, om möjligt är, sätta punkt för denna diskussion, och
derigenom komma till det beslut, sorn Hr Frih. o. Landtm,
förklarat vara öfverensstämmande med hans öfvertygelse.
Hr Ribbing: Sedan Hr Frih. o. Landtm, tiljkänna
gifvit
sin åsigt, yore det orätt att förhindra Frjh. Cederström
alt vidblifva sin, det icke heller någon må försöka;
och då Ståndet instämt med Hr Landtm., anser jag vidarp
discussion öfverflödig.
Hvad sjelfva saken beträffar, har jag icke hört någon
ledamot påstå, att det af Const.Utsk. framställda förslaget
är af beskaffenhet, som8i §:n Reg.F:n förutsätter, nemi högst
nödigt eller nyttigt; hvadan, och som första delen af betänk,
icke ens är nyttigt, och den sednare delen onödig, jag tror,
att uti denna allmänna tanke finnes en tillräcklig anledn,
för den anhållan, att Hr Frih. o. Landtm, ville förnya sin
till oss gjorda framställning, på det vj må komma till slut
i saken.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om det vore R. o,
Ad:s gemensamma tanke, att all särskild ändring af 4 §:ö
Reg.F:n nu voro obehöflig.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Då Hr Landtm, i anledn. häraf förklarade, att ja
öfverröstat nej, begärde Frih. Cederström votering.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Frih. Cederström att
uppgifva förslag till contra-proposjtion.
Fiåh. Cederström: Contra-propos:n blir enl. grund
lagen
den, att Const.UtsktsTörslag skall hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Hr Lefren: Jag vågar hemställa till min gamla vän
Frih. Cederström, om det är angeläget att vi öfva oss i
konsten att votera. Yi hafva annat att göra; och på Hr
Frih. o. Landtm:s propos. har ju Frih. Cederström icke hört
något enda nej, mer än hans eget.
Hr von Troil: Det kan understundom vara nyttigt
att läsa i grundlagen. 56 §:n Reg.F:n torde en hvar af R.
o. Ad:s ledamöter hafva sig bekant; men jag anhåller att
få uppläsa densamma, sådan den tyckes lyda för Frih. Cederström,
nemi.: Så snart Const.Utsk. föreslår att någon
grundlags-§ skall förändras, må det vara hval t Stånd obetaget
att såsom dess gemensamma tanke antaga hvilken or
-
Dea 5 Augus! i f. m.
93
dalydelse i verlden Som helst, blott med ett undantag, nemi.
den som grundlagen har uti den §, hvari förändring är
föreslagen.
Hr Lagerhjelm: Den ifrågavar. contra-proposm innehåller
frågan, huruvida Const.Utsk:s förslag skall hvila intill
nästa riksdag eller ej. Det är klart, att om något förslag
blir antaget, så mäste det hvila intill nästa riksdag, och
contra-proposm synes mig således innehålla en orimlighet.;
jag hemställer derföre, om vi icke kunde undvika en
votering, sorn är så beskaffad, att contra-proposm ar orimljg.
Frih. Cederström: Jag har blifvit uppmanad af
Hr Lefre'n att afstå från min anhållan om votering. Men,
mine herrar! jag är en bland dem, hvilka varit tillstädes
på Riddarhuset, då man biföll en grundlagsförändring vid
samma riksdag, då frågan blifvit framställd. Nu vill Slån**
dets gemensamma tanke uttrycka sig till afslag å en vackt
grundlagsförändring, d. v. s., Ståndet vill tillkännagifva, att
förändringen är obehöflig, och man tror att Utsk. skall förändra
sitt förslag; men lika lätt, som man kan göra sådant
i afslagsväg, lika lätt kan man vid ett annat tillfälle göra
det i fråga om bifall.
Frih. Boye, Fredr.: Jag får blott förklara, att jag
hyser samma åsigt som Frih. Cederström.
JIr fVJo n t go m ra e r i e: Om R. o. Ad' icke skulle vilja
antaga den af Frih. Cederström föreslagna contra-propos,;
gå anhåller jag att densamma måtte innefatta mitt förslag,
nemi. att R. o. Ad. ville såsom dess gemensamma tanke för -  klara, att första delen af 4 §'n Reg.F:n bör erhålla följande
lydelse: ”Konungen äger att, på sätt denna Reg.F. före”skrifver,
allena styra Riket; inhemte dock etc.”
Gr. Frölich: Jag vill endast fästa den siste värde
talarens uppmärksamhet derå, att Frih. Cederström, som begärt
votering, icke kan förnekas att i contra-propos:n erhålla
hvad han föreslagit; och att följaktligen, i händelse
Frih. Cederström icke afstår från sin contra-propos., och
den siste värde talaren fortfar att i contra-propos:n yrka
sitt förslag, vi följaktligen få två voteringar, nemi. först om
contra-proposm och sedan i hufvudsaken.
Hr M o n t g oin meri e yttrade, alt lian i sådant fall
afstode.
Hr Ribbing: Jag torde få taga mig friheten föreslå,
att Ståndet finge åtskiljas efter voteringen,
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf i anledn. häraf, alf
plenum, efter slutad votering, komme att fortsättas i ocl;
för föredragningen af K. M:s denna dag ankomna nåd. pro-:
pos:r och skrifvelse!'.
i) i
Den 5 Augusti f. m.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:s
proposition:
Den, som förklarar såsom Ståndets gemensamma tanke,
att särskild, ändring af 4 §:d Reg.Fcn är obehöflig, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. Const.Utskrs uti mein. N:o i8
framställda förslag till ändring af 4 §:tl Reg.Ftn oförändradt
böra hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 104.
Nej — 17.
Hr Munck af Rosenschöld: Mot Ståndets nu ge
nom
votering fattade beslut reserverar jag mig såsom stridande
mot 8t §:n Reg.Fm.
Frih. Boye: Sedan pluraliteten nu har beslutat att
ett Const.Utsk:s förslag till grundlagsändring icke skall i
grundlagsenlig form behandlas, får jag emot ett sådant beslut
min reservation anmäla.
Upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse
till R. St., om val af ett hemligt Utskott: gifven Stockholms
Slott den 4 Aug. 1840.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade i anleda, häraf Hrr
Electorer att innan nästa Lördag, då plenum inträffar, välja
ledamöter i Hemliga Utskottet.
Vidare upplästes och remitterades till StatsUtsk. nedannämnda
äfven denna dag ankomna handlingar från K. M.,
neml.j:
K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., ang:de beräkningen af
tractamenten för städernas magistratspersoner och borgare
vid syner och andra förrättningar för Kronans räkning; gifven
Stockholms slott den 4 Aug. 1840;
K. M:s nåd. propos. till R. St., ang:de ytterligare afskrifning
af undsättningsskulderna i Westerbottens och Norrbottens
län; gifven Stockholms slott den 27 Juli 1840;
K. M. nåd. propos. till R. St., ang:de medel för Riddarholmskyrkans
iståndsältande; gifven Stockholms slott den
27 Juli 1840.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 5 Augusti e. m.
o 5
Onsdagen den 5 Augusti i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot. för den 25 sisth Juli e. in.
Hr af Wingård, Joli., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Då jag så långt tillbaka som vid 1818 års riksdag föreslog,
i egenskap af ledamot uti den riksdagens Bevilln.Utsk.,
grunder för blifvande tulltaxan, hvilande på en större frihet
i bandel och näringsföretag, och sedan jag både 1823 och
1828 årens riksdagar hade någon del i de arbeten, som, med
afseende på tullförfattningarna, emanerade från dessa riksdagars
Bevilln.Utsk. ; torde det tillåtas mig att, ehuru jag
nu saknar tid att ingå uti specialiteter, yttra några ord,
som jag önskar måtte få åtfölja betänk, rörtde tullbevillningen.
Min öfvertygelse har alltid varit, och är ännu, att endast
handels- och näringsfrihet kan åstadkomma ett lands
verkliga förkofran, samt att alla andra konstlade medel hämma
den. Jag har med denna öfvertygelse icke kunnat förena
förbuds-systémets tjenlighet, ehuru jag får bekänna, att
principen, strängt drifven, icke är tillämplig i alla fall, såsom
stötande för många intressen, dera erfarenheten lärt mig
respectera. Jag förenar mig således med Hr Anckarsvärd,
att utförseln af tackjern äfvensom införseln af brännvin må
förbjudas, inseende, äfven för min del, alla de olägenheter,
som här blifvit anförda mot en friare handel med dessa
båda artiklar.
Ett annat ämne, hvaruti jag förut åtskilliga gånger arbetat,
och hvarpå jag egentligen trott mig böra fästa Bevilln.-  Utsk:s uppmärksamhet, är bestämmandet af en fix tull å
spanmål. Om tullen på råg är bestämd till oföränderligt
belopp af 1 r:dr b:co, kan man påräkna, att den, jemte öfriga
afgifter vid införskrifning och sammanlagd med köpmannens
ökade kostnader genom förskotter för clarerandet
af tullen samt afgifter innan försäljningen af varan, uppgår
till minst 1 r:dr 16 sk. b:co tunnan. Under missvextår ökas
härigenom priset på hvarje tunna utländsk råg således minst
med denna summa, hvartill den annars kunde säljas. Detta
högre pris betalas då nästan uteslutande af den fattigare
classen, ty de förmögnare hafva dels spanmål till salu, dels
hafva de tillgångar att förse sig med deras årsbehof, innan
priserna stigit till deras maximum. Men det är Statens fördel,
att den fattigare classen erhåller spanmål till lägsta
möjliga pris, och således motverkar denna högre tull vid
missvextår Statens sanna fördelar derigenom, att den ut
-
Den 5 Augusti e. m.
gör en beskattning på den folkclass, som minst af alla tål
beskattning, oell hvilken beskattning pålägges just den tid,
då samma folkclass har svårast att utgöra den. Det synes
som nu anmärkta olägenhet af en oföränderlig eller fix tull
å spaomål, hvars fördelar jag nu icke vill bestrida, emedan
allmänna åsigterna i denna del synas äfven blifvit fixa,
skulle kunna föiekommas, derigenom att tullen å de tvänne
för fattigare classerna mest nödvändiga sädesslagen, hvilka
troligtvis Utifrån kunna fås till lägre priser än inom landet,
nedsättes, vid de tillfällen, då priserna Uppstigit till ett visst
på förhand bestämdt högre belopp.
Ett sådant undantag från regeln hör ej kunna medföra
någon ovisshet för handeln eller förminska fördelarna af
fixa tullsystemets införande, enär äfvenväl den eventuella
undsättnigen kan och bör på förhand bestämmas och fixeras
till visst belopp, som ej får förändras efter omständigheterna,
utan beror af sådaua förhållanden, som tidigt nog
ligga öppna för allmänhetens ögon. Den olägenhet man i
England röner af en efter de ombytliga spanmålsprisernä
ombytlig tull, bör bär ej kunna äga rum vid denna enda
förändringen i tull, sorn här kan inträffa blott på 2:ne sädesslag
och blott uti ett enda fall. Tili England äro variationerna
många, förhållandena complicerade, skilnadefna uti
de högsta och minsta tullbeloppen ganska stora och lockande
till betydliga speculationer. Sådana speculationer, riktade
på spaninålsprisernas temporära höjande, UrO der mera
vinstgifvande, samt genom sammansättningar af personer lättare
att åstadkomma, derföre att årliga importen der är så
högst betydlig, att stora deruti nedlagda capitaler förena
mångas intressen mot ett och samma mål. Olägenheterna
i detta afseende skulle här i Sverige blifva ringa och troligen
helt och hållet förekommas, om till regulator för tullbeloppet
antogs det pris, som på Slockholms torg varit en
hel månad gällande Under den tid af året, då skördens bebeskaffenhet
säkrast gifvet' sig tillkänna, samt landtmannens
transporter af spanmålen i allmänhet äro eller nyligen varit
lättast verkställda, och om derjemte det span målspris,
livilket skulle anses som ett minimum för tullens sänkning,
bestämdes så pass högt, att spanmålen aldrig uppgår dertill
utan under verkliga missvextår.
På dessa skäl synes Svenska spänmålstullen rätteligen
bestämmas, om, jemte antagande af K. M:s till R. St. gjorda
förslag, att tullen blir på hvete i r.'dr 24 sk., på råg
och ärter 1 r:dr, på vicker sk-, på korn och bohvete
36 sk., på hafre 24 sk., derförutan bestämdes, att de år,
då Stockholms torgpriser Under hela loppet af Augusti månad
uppgå till eller öfverstiga 9 r:dr b:co per tunna, hälften
råg och hälften korn, nedsättes tullen å dessa båda sädesslag
öfver hela Riket för nästpåföljande 4 månader till
24 sk. b:co. Remit
-
Den 5 Augusti e, m.
Remitterades till Bevilln.Utsk. i sammanhang med återremissen
af Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 21, ang:de tullbevillningen.
Ånyo föredrogs Const.Utskfs den l5 sisth Juli och den
i dennes på hordet lagda mern. JN:o ig, med förslag till
ändring uti Reg.F:ns 35 §.
Då vid detta förslag ingen anmärkn. gjordes, förklarade
Hr Frill. o. Landtm., att det, enl. 56 §:n Reg.F:n, borde
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Föredrogs ånyo Const.Utskts den 25 sisth Juli och den
i dennes på bordet lagda mein. N:o 20, med förslag till
ändring uti 34 §!n Reg.Fm.
Hr Lef're'n, Joli. Pehr, uppläste följande:
Äfven jag anser en ändring af Reg.Ftns 34 § nödig,
men under en åsigt, som i vissa fall är fran Utsk:s skiljaktig.
Som Konungen enligt 35 §:n Reg F:n kan, utan föregående
ransakning och dom, fiån embetet skilja Statsråd och
Just.eancelleren, men icke ledamöter af Högsta Domstolen;
så synes klart, att dessa 2:ne slags embeten äro hvarandra
i detta fäll väsendtligen olika, och att de således icke egna
sig att blifva föremål för enahanda lagbestämmelse i
fråga 0111 rättighet att jemte dem innehafva eller utöfva annat
allmänt embete.
Jag instämmer fullkomligt i Utsk:s förslag, för så vidt
det rörer Högsta Domstolens ledamöter; men i fråga örn
Statsrådets är jag af annan tanke, saint anser för det allmännas
tjenst förmånligast, alt den Konungen i nåder för
godt finner alt till Statsråds- eller Just.cancellers-embetens
utöfning kalla, må kunna bibehålla förut innehafvande
embete, dock under förbehåll att han, i likhet med hvad
för R. St:s Just.ombudsman stadgadt är, under sin tjenstetid
i egenskap af Statsråd eller Just canceller, icke må annan
allmän embetsmannabefattning utöfva.
Genom ett sådant stadgande skulle följande tvänne, som
mig synes, väsendtliga fördelar vinnas:
1:0 att Konungen, utan hinder af ekonomiska hänseenden,
kunde, med större lätthet än i annat fall, från dessa
vigliga embetens utöfning entlediga personer, hvilka dertill
befunnits äga mindre passande egenskaper, än som vid
deras förordnande förmodats;
2:0 att de män, Konungen kallat till dessa vigtiga embeten,
måga, utan hinder af ekonomiska förhållanden, kunna
frånträda rådgifvare-embetet, när de finna det allmännas
bästa sådant kräfva.
Man kan visserligen invända, att de nu anförda skälen,
11 H. 13
D e ii 5 Augusti c. m.
till ändring i vissa delar af livad Utsk. föreslagit, liro af
ekonomisk och således af underordnad art. Men om man,
såsom vederbörligt är, betraktar förhållandena inom landet,
sådana de uro, och ej sådana man önskar alt de vore; så
torde man nödgas medgifva, att förevar, ärende väl tål att
närmare öfvervägas; hvarföre jag vördsamt anhåller, alt betänk.
måtte varda återremitterad! på de af mig anförda
grunder, samt alt R. o. Ad. täcktes förklara detta utgöra
dess gemensamma anmärkn. mot förslaget i dess närvar,
form.
R. o. Ad. känner nogsamt mina åsigter om lyckan för
landet att varda hugnad med en s. k. allena styrande
ministere; en inrättning, som det nu för en tid blifvit på
modet alt högligen Införda, och som den sig s. k. fria pressen
redan länge påstått utgöra föremål för en allmän national-önskan.
Då således den anmärkn. jag tagit mig friheten göra
mot Ulskts förevar, förslag är gynnande för den ministeriella
myndigheten, i det den afser att lätta rådgifvares afgång,
när omständigheter sådant påkalla; så hoppas jag, att
mina politiska motståndare inom detta Hus icke hafva anleda.
att ogilla, utan fastmera att understödja min framställning.
Egentliga anicdn. till mitt förslag måste ligga i öppen
dag för hvar man, som flärdlöst betraktar tidsförhållandena
i förening med våra embets- och tjenstemäns ställning. Vi
hafva vedan sett, och vi komma sannolikt att än vidare få
se tätare ombyten inom dessa höga embeten i Staten, än
hitintills ägt rum. Jag vill nu icke ingå i betraktelser öfver
huruvida sådant kan komma att lända till landets fromma
eller icke. Men viss är jag derpå, att mången redlig
och duglig, men medellös man skall neka att mottaga sådana
på en gång ansvarsfulla och föga lockande uppdrag, såvida
honom ej lemnäs utväg att kunna återgå till sin förra
befattning. Om detta icke öfverväges och tages i beräkning,
så blir deraf en gifven följd, att rådgifvarekallet antingen
kommer att blifva några rika adliga eller ofrälse familjers
egendom, eller ock falla i händerna på lycksökare,
som mera afse egen fåfängas ögonblickliga tillfredsställande,
än landets väl och belåtenhet. Tiden är ond; en välment
varning må vara på sitt ställe.
liv von Hartmansdorff, Au g.: Jag har förut en
gång under detta riksmöte om detta ämne yttrat tänkesätt,
öfverensstämmande med dem Hr Lefren nu uttalat. Jag anhåller
att ytterligare få fästa R. o. Adts uppmärksamhet derpå
och hoppas, att då jag försöker vederlägga Utskts förslag,
Hr Landtm, icke må anse mig göra en motion i motsatt
riktning, eller således afbryta den bevisning jag nu vill utföra;
ty jag ser svårligen huru jag skulle kunna hufva fri
-
D c ii 5 Augusti c. m.
99
het att vederlägga ifrågavar. förslag, utan att med detsamma
upptaga motsatsens riktighet. Coust.Utsk. har ansett ledamot
af Statsrådet eller af Högsta Domstolen icke böra få
tillika innehafva annat embete, ej heller till dess förrättande
förordnas. Jag skulle deremot anse rikligast vara, om
b "ide Statsråd och Just.råd finge förordnas till dessa befattningar,
på samina sätt, hvad Statsråden beträffar, som Just.-  ombudsm., nemi. att de bibehölie sina förra embeten, hvilka
under liden af andra förrättades. Om så skedde, kunde
man förvänta, att mången, som nu alldeles icke vill mottaga
ett Statsråds-embete, af farhåga att, när han derifrån
entledigades, se sig sjelf med hustru och barn försatt i
brist, för att icke säga armod, skulle göra tvertom sedan
denna våda vore undanröjd. Konungen finge således ett
vida större antal dugliga män att välja på, än nu kan vara
fallet. För embelsmännen medförde det den frihet och
sjelfständighet i handlingssättet, som man alltid bör önska
hos embelsmän, särdeles de högsta. För Konungen och
Ständerna medförde en sådan inrättning äfven en större frihet,
att, så vidt det af de sednares tillgöranden berodde,
entlediga sådana embelsmän, än för närvar, äger rum, då
det personliga deltagandet kommer emellan. Jag kan således
ej finna annat, än att det både för Riket-, Konungen, R.
St. och embelsmännen sjelfva vore det aldrabästa. Det medförde
ej heller behof af särskilda pensioner åt de afgående,
när de icke vore så gamle, att de i alla fall hade ratt dertill.
De återginge till sina förra befattningar, och dermed
väl. — Hvad Högsta Domstolens ledamöter beträffar, skulle
förhållandet vara enahanda, med den skilnad, attén person,
som vore af Konungen kallad till ett sådant förtroende, ej
kunde af Honom derifrån skiljas, hvarigenom domarens oberoende
vore bevaradt. — Hvad åter beträffar R. Sits förhållande
till ett föroidnadt Justitiaeråd, så blefve det likadant
som nu till ett befullmäktigad!. Skilnaden i det hela
vöre endast den, att Just.rådet kunde, när han behagade,
afgå från Högsta Domstolen, utan alt befinna sig på bar
backe. I ett land med så ringa befolkning som Sverige, kan
utan lätteligen föreställa sig, att de personer, som äro användbara
till de högsta embetena i Riket, ej kunna vara så
talrika, att man kan ombyta dem hvart qvartal, eller ett
pär gånger om året, eller hvad det kan blifva hädanefter.
Då är det ock nödvändigt tillse, att åt dem beredes en sådan
ställning i samhället, att man för Rikets tjenst verkligen
kan påräkna alla dem, som Konungen anser tjenlige
dertill, och att vägran till de högsta embetens emottagande
icke blir det vanliga förhållandet utan blot t undantag. Skulle
man ej så tillställa, så fruktar jag, med Hr Lefren, att det
icke blefve de dugligaste och ärligaste män i landet, som
skulle mottaga sådana embeten, utan snarare lycksökare och
sådana, med hvilka Riket icke blefve.väl betjent. Jag ön
-
100
Du ii 5 Augusti c. m.
skar således, att R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma
tanke förklara, att Ståndet ansered inskränkning i nu gällande
grundlags-stadgnnde obehöflig.
Gr. florn, Claes Fredr.: Jag kan visserligen icke
bestrida, att de siste värde talarne haft mycket skäl för de
anföranden de afgifvit, men det är en pligt för lagstiftaren
att icke låta sig imponeras af ögonblickets behof eller sådana
tilldragelser, som för tillfället måhända kunde gifva en
ganska gilltig anleda, att från en vigtig lagstiftningspi incip
göra undantag. De värde talarne hafva, icke utan anleda,
af närvar, omständigheter och de särskildta förhållanden,
som äga rum inom vårt land, kommit lill den slutsats, att
Konungen måhända skulle komma i bekymmer för tillsättande
af sin Conselj, såvida de ledamöter, som i densamma
skulle ingå, icke hade en reträtt öppen till förut innehafvande
tjenst, hvarigenom de kunde se sin framtid tryggad
för sig och sina familjer. Jag billigar anlednm till en sådan
tanke, men å andra sidan nödgas den försigtige lagstiftaren
äfven betänka hvilka följder möjligen kunde uppstå
genom en dylik princip. Då jag nemi. förutsätter, att nationen
i Konungens Conselj vill hafva en garanti för sin
constitutionella frihet, vet jag icke, om det vore försigtigt
att i lagen medgifva, att Konungen skall kunna, så ofta
Han behagar, i sitt Statsäd incommcndera tjenstemän från
militära och civila platser, för att under kort och måhända
den möjligen kortaste tid utöfva detta maktpåliggande embete
under förehafvande af ett särskildt för landet mer eller
mindre vigtigt regeringsärende. Jag ber R. o. Ad. besinna
med livad slags vigt och hvad slags värdighet såsom Konungens
rådgifvare sådane personer skulle kunna inträda i
en dylik temporär befattning, måhända endast för ögonblicket,
och med hvad slags constitutionel ansvarighet de
skulle kunna uppträda inför nationen och dess representanter,
om de voro, alt jag så må säga, blott lånade från öfriga
tjenstebefattningar i Riket. Att sådana förhållanden medgifvas
i lagen kan jag icke godkänna, ehuru de måhända i
inånga fall kunde vara lampliga för ögonblicket. Jag kan
således på intet vis godkänna, att en sådan princip skulle
insmygas i vår grundlag, eller att It. o. Ad. skulle såsom
sin gemensamma tanke uttrycka den mening Hr von Hartmansdorff
uttalat, utan får jag, i motsats dertill, tillstyrka
godkännande af Const.Utskts förslag.
Hr von Troil, Emil: Jag kan icke instämma med
den siste värde talaren i fråga om de vådor, han trott kunna
uppkomma deraf, att ledamöter af Konungens Statsråd
skulle vara berättigade att tillika innehafva annat embete.
Jag instämmer hufvudsakligen i de slutsatser, som i detta
afseende blifvit framställda af den talare, som först uppträdde.
Jag tror att, långt ifrån att borttaga den rättighet,
Den 5 Augusti e. m. toi
•
som för närvar, finnes för Statsråden att innehafva militära
embeten, borde en sådan rättighet utsträckas ufven lill de
Statsråd, hvilkas befattningar varit af annan natur, likväl
aldrig med rättighet att utöfva det förut innehafda embetet
eller att åtnjuta några inkomster deraf. Anledntn till
denna min åsigt är enkel, nemi. den, att Konungen, vid valet
af sina rådgifvare, icke bör vara inskränkt ensamt inom den
class af embetsman, som äger tillräcklig enskild förmögenhet,
för att utun afsaknad kunna hvad dag som helst afgå
från Statens tjenst. Denna class är inom vårt land icke
synnerligen talrik, och måhända äro stalsmanna-talangenia
inom den icke mindre tunnsådda, än inom de öfriga classerna.
I alla fall, och utan afseende på den större eller
mindre mängden af sådana talanger, lärer det vara ett ändamål,
som måhända aldrig bör lemnäs ur sigte, att söka så
begå, alt Konungens rådgifvare må kunna vara på en gång
de mest upplyste, dugligaste, ärligaste och skickligaste män
inom samhället. Till vinnande deraf är också nödvändigt,
alt valet måtte vara utsträckt till så många classer inom
samhället, som möjligt. Om man åter antager den stränga
lagstiftning, som Const.Utsk. nu föreslagit, torde det blifva
omöjligt för en tjensteman, som icke har enskild förmögenhet
och måste vara betänkt på sin familjs underhåll, att
våga sig in på den vådliga banan att vara Konungens rådgifvare.
Man vet att de parlcmentariska majoriteterna i alla
länder förändras under olika skiften. Den som vågar försöket
att på dessa höga platser gagna fäderneslandet, måste
derföre alltid vara beredd att förr eller sednare lemna dem.
Den som föreställer sig något annat, räknar åtminstone pä
hvad som är ganska osäkert. Således blir ju slutsatsen den,
att antingen måste den man, som, utan enskild förmögenhet,
eller då han är beroende af den lön Staten lemnar honom,
emoltager Konungens kallelse, af fosterlandskärlek drifva?
ända derhän, alt han är färdig uppoffra sitt eget och sin
familjs väl, eller också måste lian afstå från försöket att på
den banan vara sitt fädernesland nyttig. Jag kan icke finna,
att någon våda uppstår genom antagande af den motsatta
meningen. — Gr. Horn har visserligen talat om, att Konungen
kunde incommendera tjenstemän till sin Conselj, för
att på kort tid begagna dem för vissa åtgärder. Om man
någonsin vill föreställa sig försök af denna oblyga art, så
hemställer jag, 0111 det vore konstigare alt värfva personer
från gatan, än alt incommendera tjenstemän. Del torde i
alla fall icke vara omöjligt att erhålla uslingar, som ville
låna sig åt dylika försök, och måhända vore det lättare alt
få dem annorstädes, än ibland tjenstemanna-elassen. Jag
kan icke föreställa mig att det vore med behörig form öfverensstämmande,
alt återremittera Const.Utsk:s betänk., blott
med åsigter och moliver, sådana som Hr Lefren framställt.
Jag tror att del fordras att föreslå en redaction, sorn af II.
loi Den 5' Augusti c. m.
•
o. Ad. kan förklaras utgöra dess gemensamma tanke; oell
jag hemställer, om det i detta afseende skulle anses olämpligt
att föreslå: Statsministrar, Statsråd eller Just.canceller
må icke tillika annat embete utöfva eller inkomster deraf
uppbära. Justitiairud må icke annat embete innehafva eller
utöfva.
Gr. Horn: Hr von Troil liar mot mitt anförande begagnat
ett argument, som jag har svårt att vederlägga, då
lian nemi. förutsatt möjligheten deraf, att Konungen skulle
i sitt Statsråd kunna från gatan inkalla sådana uslingar, sorn
utan samvete, utan kunskaper och utan något slags förtjenst
skulle våga inträda i denna Conselj, och således äfven möjligheten
af en Regent, som kunde taga ett sådant steg. Jag
har talat om möjligheten af att Konungen skulle incommendera,
jng nyttjade delta ord, och ville dermed säga, att Konungen
kunde nyttja sådana öfvertalande talesätt, som för
dessa embetsman vore detsamma som ett commando, alt biträda
Konungen, i händelse Han vore i förlägenhet att fylla
ifrågavar. platser med personer från embetsmanna-liierarchien,
vare sig den militära eller civila. Jag har vid ett
sådant tillfälle ej förutsatt, att de personer, som emotlogo
en sådan kallelse, skulle göra det af låga bevekelsegrunder
eller af begär att medverka till något landsförderfligt regerings-företag.
Men jag har tänkt mig möjligheten, att desse
einbetsmän kunde vara fullt duglige och förståndige i det
facil, hvaruti de varit anställde, utan att hafva de kunskaper,
som gjorde för landet nyttigt, att de för tillfallet inträdde
i Konungens rådkammare; hvaremot jag föreställer
mig, att många i öfrigt ganska hederlige och duglige embetsmål!
icke kunde utan verklig våda lemnäs inträde i Konungens
Conselj. Det är så jag sett saken, och jag blir fast
vid min öfvertygelse, att de höga och vigliga embeten, sorn
för Konungens ministrar äro afsedda, böra äfven verkligen
vara af den höga betydelse och vigt, att de ej må anses,
om jag så får säga, såsom tillfällighets-handräckningar ät
Konungen.
Frih. C ede r s t rom, Anders: Den nu föreslagna grundlags-förändringen
afser egentligen 2:ne ändamål. Det första,
att Statsråd och Högsta Domstolens ledamöter ej må innehafva
några andra tjensler, och det andra, att de ej må
förordnas till dylika tjänster, under det de äro Statsråd eller
ledamöter af Högsta Domstolen. Örn jag äfven skulle
instämma i den mening, som i förstnämnda afseende af Hrr
Lefrén, von Troil och von Hartmansdorff blifvit yttrad, så
kan jng dock alldeles icke instämma med deni i förkastande
af den sednare åsigten. Det lärer vara temmeligen klart,
att tillsvidare-syslemet, eller den sed, sam 1111 blifvit ganska
allmän, alt endast tillförordna tjenstemän, och att en ordinarie
tjensteman blir förordnad att bestrida en annans tjenst,
Den 5 Augusti e. ra.
under det en annan eller tredje tjensteman skall bestrida
bans egen o. s. v., är ytterst skadlig, isynnerhet om detta
förhållande kan äga rum med Statsrådets ledamöter, oell de,
med bibehållande of sina platser, förordnades till landshöfdingar
och dylika embeten. Jag får derföre föreslå, att om
också den första delen af förslaget, nemi. alt ifrågavar. embetsman
ej må hafva någon annan tjenst, skall utgå, åtminstone
den sednare delen må få qvarstå, eller atl de ej må
förordnas till bestridande af andra tjenster.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag ur hufvudsakligen
förekommen af den sista varda talaren. Jag fann
i Ulsk. intet behof af den första ändringen, nemi. att förbjuda
Statsrådets och Högsta Domstolens ledamöter att tillika
innehafva andra embeten, isynnerhet som jag ej vet att
någonsin några andra än Statssecreterare, Hofcancelleren och
Just.cancelleren blifvit förordnade att förestå dessa sysslor-,
med bibehållande af deras förra embeten; och nu är det
redan förbjudet att något Statsråd må tillika innehafva annat
civilt embete. Jag tror det kan vara nödigt att bibehålla
det gamla stadgandet om tillåtelse för en militärperson
att, med bibehållande af sin gamla tjenst, vara Statsråd;
ty det kunde kanske vara svårt att få dem, som hafva
tillräckliga kunskaper och nog mognad erfarenhet, för alt
vara Konungens rådgifvare, om man ville utesluta alia innehafvare
af högre militära functioner från tillfället att i
Statsrådet begagnas. Jag medger dock, att den ministerielJa
ansvarigheten förlorar något af sin betydelse, derigenom
att de hafva en annan befattning tillika: ty de behöfva icke
vara så rädde att förlora sina rådgifvare-platser, då de hafva
ett annat brödstycke alt taga till. Men den andra delen
af Ulsk:s förslag anser jag deremot vara af stor vigt, nemi.
att icke någon ledamot af Statsrådet eller Högsta Domstolen
må kunna förordnas att förrätta annat embete tillika,
och det är så mycket angelägnare, som vi haft långa tiders erfarenhet
af att sådant skett, eller alt Statsråds-ledamöter
blifvit förordnade att förestå Öfverståth.-embelet, presidentskapet
i collegier o. s. v., hvilket jag anser ytterst menligt
och böra genom ett grundlagsstadgande förekommas; hvarföre
jag äfven vågar tillstyrka, att R. o. Ad. behagade förena
sig i den gemensamma tanke, som talaren näst före mig
föreslog, att nemi. det blott må vara Statsrådets och Högsta
Domstolens ledamöter förbjudet att förordnas till bestridande
af annat embete.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag bör icke upptaga
tiden med någon utveckling af den åsigt jag velat framställa,
och anhåller derföre blott att få förena mig med lii
Cederschjöld, som uttryckt hvad jag i denna fråga tänkt.
Frih. Cederström, Jacob: Mot Const.Utsk:s yttrande
öfver Hr Rosenqvists förslag till ändring af 34 §-‘n Reg.-
Dcu 5 Augusti e. m.
F:n anhåller jag få göra en anmärkn., nemi. den, att Utsk.
här föreslagit ändring i 34 §:ns sednare period. Denna §
är i 3 punkter indelad, d. v. s. den första börjar med orden:
De uti denna Reg. Form, och slutar med ordet
beklädas. Den andra perioden innehåller: De 2 Ine
Statsministrar ne innehafva Rikets högsta värdigheter;
och den sista: Statsråden äga lika anseende
med Generaler och Justitiae råden med G en
era I - I ieu te na n t er. Om nu Const.Utsk. menar med
sednare perioden den niedlersta, eller den som börjar med
orden: de alne Statsministrarne, och skall i dess ställe inflyta
den nu föreslagna meningen, så försvinner i denna § bestämmelsen
att Statsministrarne skola innehafva Rikets högsta
värdigheter. Är det åter meningen, att den föreslagna
perioden skall inflyta i sista punkten eller vid slutet deraf;
så möter den omständighet, att i första punkten står: "De
”i denna Reg.Form bestämda nya embeten, Statsministrarnes,
”Statsrådens och Justitiaei ådens, skola uppföras å Rikets stat
”och må icke af någon tillika med andra civila embeten
”beklädas;” i följd hvaraf slutet af §:n lomme att innehålla
ett återupprepande af hvad §:ns början omnämner. Ett sådant
grundlagsstadgande eller förslag dertill hoppas jag icke
kunna af R. o. Ad. godkännas, utan bör Const.Utsk. anmodas
att uppgifva ett fullständigt förslag lill den redaction
Utsk. anser §:n böra erhålla; ty såsom den af Utsk. blifvit
föreslagen, kan den icke få lyda.
Hr von Troil: Jag torde måhända vara skyldig alt
bedja R. o. Ad. om ursägt derför att jag lärer talat ganska
otydligt, då jag förra gången yttrade mig, emedan en värd
ledamot, som icke har sin plats synnerligen långt ifrån mig,
stigit upp kort derefter och förklarat sig skilja sig från mig
i den omständighet, alt han ansåg det ligga vigt deruppå,
att Statsrådets och Högsta Domstolens ledamöter ej må kunna
förordnas att bestrida annat embete. Med honom hafva
2:ne andre ledamöter sig förenat. Jag skulle likväl tro, alt
den redaction, jag föreslog till R. o. Adis gemensamma tanke,
innehöll, att ledamot of Statsrådet icke kunde tillika
utöfva annat embete, ej heller några inkomster deraf uppbära,
och att ledamot af Justitiserådet ej kunde hvarken
innehafva eller utöfva annat embete. Jag kan icke förstå,
huru en person kan förordnas att bestrida ett embete, som
han hvarken äger rätt alt utöfva eller uppbära inkomsterna
utaf. Jag kan således ej finna annat, än att hvad desse värde
ledamöter åsyftat, innefattades i den redaction, jag tagit
mig friheten föreslå. Hr Cederschjöld har fnnnit någon betänklighet
vid att tillåta ledamöter af Statsrådet innehafva
andra embeten, äfven med den inskränkning jag föreslagit.
Han anser, att den constilutionella ansvarigheten blefve förmin
-
Den 5 Augusti e. m.
io5
minskad, derigenom att ledamöter af Statsrådet, vid deras
blifvande afgång, kunna vara betryggade alt få återgå lill
de tjenster, de förut innehaft och utöfvnt. Jag medger att
Ilr Cederschjöld har så till vida rätt, att den constilutionella
ansvarigheten vore betydligt större, om dermed följde,
att den person, som förlorade Ständernes majoritet och derföre
nödgades afgå ur Statsrådet, ovillkorligen skulle svälta
ihjäl, men för att ernå detta ändamål fordras också, att
genom grundlagen föreskrifva, att han ej Får hafva enskild
förmögenhet, ty i annat fall blir den constitutionella ansvarigheten
för penninge-aristocratien jemnt och nätt så inskränkt,
sora Hr Cederschjöld ansåg skadligt, då embetsmanna-classen
ingår i Statsrådet.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Horn har yttrat en
betänklighet emot min mening, den nemi., att personer
skulle kunna för tillfället incommenderas att i Statsrådet
taga inträde och öfvervara vissa mål, för att sedan lemna
sina platser derstädes. Den värde ledamoten har sedermera
förklarat sin mening så, om min uppfattning varit riktig,
att en Statsråds-ledamot borde vara en sådan person, sorn
icke påräknades blott för något visst tillfälle, utan i allmänhet
vore duglig att vara Konungens rådgifvare, samt att
Grefven ville förekomma, det någon blott för tillfället skicklig
måtte af Konungen begagnas. Jag tror icke, alt om ett
sådant stadgande, som det jag anser riktigt, skulle af Ständerna
vidtagas, dylika missbruk verkligen inträffade. Om
Konungen någonsin på det sättet begagnade sin rätt att inkalla
medlemmar i Statsrådet, så är det naturligt, alt han
med detsamma nedsatte embetets värdighet. Sådant lärer
väl aldrig kunna blifva Konungens intresse; ty om Han någon
gång ville nedsätta någon alltför myndig person , måste
Han dock städse önska att hafva sina rådgifvare högt ansedda,
på det att deras förtroende hos nationen och deras inflytande
måtte svara deremot. Om vi vilja gå tillbaka till
vår historia och erinra oss den tid, då rådgifvarne på detta
sätt af Konungen inkallades, så torde man finna, att ombyten
då voro temmeligen sällsynta. Jag kan åtminstone ej
erinra mig några hastiga ombyten af sådana rådgifvare,
utom vid de tillfällen då Regentens person förändrades.
Man har sagt: med hvad värdighet skulle Justitioeråds-embelet
beklädas, om ledamöter dertill inkallades på förordnanden?
Jag hemställer till dem af eder, mine herrar! som
ännu minnas den tid, då Calonius och andre på förordnanden
inkallade personer sutto i Konungens Högsta Domstol,
huruvida de hade mindre anseende än deras efterträdare.
Jag tror det ingalunda. Fullmaktens beskaffenhet gifver icke
värdighet åt personen eller hans embete, med mindre hans
eget och embetets värde icke gifva anseende.
11 H. 14
io6
Den 5 Augusti e. m.
Med hvad ansvar, säger man, skola desse personer sitta
i Konungens råd? Hr von Troil har redan utvecklat med
hvad ansvar de rike sitta der, och andra än dylika torde
nian, under närvar, förhållanden, icke kunna hoppas att få.
Om man vill hafva fattigdomen till stöd för sina afsigter,
om man vill att Konungens rådgifvare skola handla så att
de undvika nödställdhet, så beklagar jag Ständerna för de
råd, som skola gifvas; ty låtom oss antaga att fruktan för
armod vore den bevekelsegrund, som skulle tvinga Konungens
rådgifvare att yttra sig,— månne det ej vöre' troligt, att
de i det fallet snarare gåfve deras rådslag i öfverensstämmelse
med Konungens önskan, än med Ständernes, om de
kunde gissa dertill? Utan tvifvel hafva Konungar ännu aldrig
lemnat sina tjenare så hjelplösa, som folkförsamlingar
pläga göra det.
I den sednare frågan, nemi. att de, som innehafva rådgifvare-
eller juslitiaeråds-embeten, icke finge förordnas att
samtidigt bestrida andra beställningar, instämmer jag alldeles
med Hrr Cederschjöld och von Troil. Det har aldrig
varit min mening att framställa någon annan åsigt. Jag kan
ej heller tro, att de fleste af eder, mine herrar! så fattat min
framställning. Jag skulle icke hafva något emot instämmande
i den redaction Hr von Troil föreslagit, emedan hon innehåller
hvad jag äfven för min del önskar, om jag icke
fruktade, att derigenom, på detta rum, göra en ny motion
i grundlagsväg, hvilket icke är mig tillåtet. Jag tror icke,
att min rätt sträcker sig längre än att söka förekomma eller
ogilla det förslag, som Const.Utsk. gjort. Det är derföre
jag nödgas vidblifva min förra framställning, nemi. att
R. o. Ad. måtte förklara den första delen af förslaget vara
onyttig. Det står i 81 §:n Reg.F:n, att förslagen till grundlagsförändringar
böra vara högst nödiga eller nyttiga och
möjliga att verkställa. Jag tillstyrker, på sådan grund, att
R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma tanke förklara den
förra delen af Coust Utskcs förslag vara onyttig. Den sednare
delen må gerna qvarstå.
Frih. Cederström, Jacob: Du jag yttrade mig förra
gången, erinrade jag mig icke, att 34 §:n Reg.F:n redan vid
innevar. riksdag undergått förändring, i anledn. af den antagna
nya organisationen af Statsrådet. Ett annat förhållande
med redactionen deraf äger således rum, än våra förfa
ttnings-sam lingar utvisa. §:n lyder nu sålunda: ”Statsmini"strarne
innehafve Rikets högsta värdighet, och Statsråden
"den närmaste derintill. Ledamot af Statsrådet eller af Ju"stitaerådet
må icke tillika annat civilt embete bekläda;”,
hvaremot, enligt Utsk:s nu gjorda förslag, sista perioden
skulle komma att lyda sålunda: ”Ledamot af Statsrådet eller
af Högsta Domstolen må icke tillika annat embete innehafva,
ej heller till förrättande deraf förordnas.” Jag
Den 5 Augusti c. m.
frångår således min förra anmärkn. emot förslaget, emedan
perioderna i nuvar. redaction icke äro mera än s:ne, och
den sednare således verkligen kan undergå en sådan förändring
Utsk. föreslagit. I afseende på sjelfva saken instämmer
jag i den af Hr von Troil föreslagna redaction lill gemensam
tanke.
Hr Cederschjöld: I aniedn. af den anmärkn. Hr von
Troil gjort emot mitt yttrande, skall jag utbedja mig att
få litet närmare utveckla min mening. Det är icke i sådana
fall, som gälla 107 §:n Reg.Ftn, deri jag ansett ansvarigheten
blifva betydligt förminskad, utan isynnerhet i fråga om
sådana tillstyrkanden af öfverträdelse!' af grundlagen, som
skola åtalas inför Riksrätt, deri jag anser den constitutionella
ansvarigheten blifva så godt som tillintetgjord, när
Konungens rådgifvare hafva tillfälle att återgå till annat
embete. Då man nemi. besinnar, att de kunna tillstyrka
Konungen att göra det värsta som finnes, såsom alt fördjupa
Riket i skuld genom upptagande af lån, alt till bruk
och nyttjande bortskänka Kronans domäner, alt till skrot
och korn förändra myntet, att rubba hela indelningsverket,
m. m., blott med äfventyr af tjenstens förlust, utan att ens,
derjemte förklaras ovärdige att brukas i andra tjenster; så
vill jag hemställa hvad säkerhet kunde uppkomma, om Konungens
rådgifvare tillika hade andra tjenster, från hvilka
de icke utan särskild ransakning och dom kunde skiljas, då
de af Riksrätten förklarades skyldige? Detta var min mening
och ingalunda alt någon menlig inskränkning i ansvarigheten
skulle äga rum i de fall, då Ständerne blott uttala
deras opinion enl. 107 §:n, helst jag alltför väl vet, att
denna opinion är så föränderlig, att i de fall, då i dag ropas:
korsfäst! korsfäst! torde en annan gång ropas: Hosianna!
Hr von Hartmansdorff: I afseende på ansvarigheten
får jag anmärka: 1:0 att ansvarighets-lagen är ingen
grundlag, att den således kan snarare förändras än grundlagen,
och att, om Konung och Ständer skulle finna för
godt att göra den ifrågaställda förändringen, vore det ock
lätt för dem att rätta ansvarighets-lagen derefter; 2:0 täger
jag mig friheten erinra, att i närvar, ögonblick finnes redan
i 3 §:n af ansvarighets-lagen det stadgande, att rädgifvarne
skola mista embetet och icke vidare varda nyttjade i Rikets
tjenst. Dessa ord tyckas redan innebära förlust af hvarje
tjenst; men om en tolkning dertill kunde behöfvas, vore det
enklast att ändra ansvarighets-lagen efter grundlagen, och
icke göra tvertom. Jag hoppas således, att det H. Ståndet
icke af denna invändning later afhålla sig fiån att besluta
såsom i öfrigt nyttigast synes.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då, såvida han annars
riktigt fattat tvänne ledamöters anföranden, de hade
föreslagit, att i 34 §:n Reg.F:n skulle intagas ett stadgande
-
Den 5 Augusti c. m.
i afseende på Jusl.cancelleren, Hr Landtm, finge fästa deras
uppmärksamhet deruppå, att äfven, efter den förändring i
34 §tn Reg.Ftn, som vid denna riksdag blifvit antagen af
B.. St. oell sanctionerad af K. M., Just.cancelleren icke funnes
nämnd i denna §.
Hr Lefre'n: Jag får förklara, att jag i allo instämmer
i den redaction, som Hr von Troil framställt, hvarföre anmärkntn
om den af mig omnämnde Just.cancelleren torde få
förfalla.
Hr von Troil: Jag erkänner, att jag verkligen i den
af mig föreslagna redactionen insatte Just.cancelleren, blott
för att icke åstadkomma skiljaktighet mot den mening, som
förut var yttrad och var öfverensstämmande med min egen;
men jag tror, lika med Hr Frih. o. Landtm., att det vore
lättare att icke omtala Jusl.cancelleren, och medgifver således
att han må utgå.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då denna förändring
iakltoges, det förslag, som Hr Lefre'n framställt, inneliölle,
alt 34 §:n Reg.F:n skulle stadga att Statsrådets ledamöter
icke tillika böra annan allmän embetsbefattning utöfva. Häruti
hade Hr von Troil instämt, med tillägg att ledamöterne
af Konungens Statsråd ej heller skulle några inkomster af
annat embete uppbära, och med tillägg att Justitiasråd ej
tillika må annat embete innehafva eller utöfva. Då Hr
Lefreåa sedermera instämt i Hr von Troils förslag, så vore
Hrr Lefre'ns och von Troils gemensamma förslag följande:
”Statsminister eller Statsråd må ej tillika annat embete utöfva,
ej heller några inkomster deraf uppbära. Justitiseråd
må ej tillika annat embete innehafva eller utöfva.” Den mening,
som af Frih. Cederström, Anders, samt Hr Cederschjöld
blifvit yttrad, vore hufvudsakligen öfverensstämmande med
Hrr Lefre'ns och von Troils, i afseende på Statsrådets ledamöter;
men ang:de Högsta Domstolens ledamöter hade de
ansett, att ingenting behöfde nämnas.
Frih. Cederström, Annders: Om jag uttryckt mig
så, sorn Hr Landtm, nu uppgifvit, så har det ingalunda vari
t i öfverensstämmelse med min mening, utan anser jag, alt
äfven Högsta Domstolens ledamöter böra i redactionen inryckas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
finna, att genom denna förklaring de båda förslagen blifva
med hvarandra öfverensstämmande. E11 annan mening ännu
vore Hr von HartmansdorfFs, och, 0111 Hr Landtm, rätt fattat,
äfven Gr. Horns, alt förändringen skulle anses onyttig.
Hr von Hartmansdorff: Hr Landlm:s framställning
af min mening är ganska riktig, hvad förra delen af Utsk:s
förslag angår; men i afseende på sednare delen gillar jag
Den 5 Augusti e. ra.
:o9
Utsk:s mening, att Statsrådets och Högsta Domstolens ledamöter
ej må till förrättande af andra embeten förordnas.
De skulle i motsatt fall komma att innehafva dubbla förordnanden,
och att sådant ej mätte få äga rum, är min
mening likasom Utskottets.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hartmansdorffs
förslag således skulle lyda sålunda: Ledamot af Statsrådet
eller Högsta Domstolen må icke till förrättande af
annat embete förordnas. Det vore således tvänne bestämda
meningar, som blifvit framställda, och ville Hr Landtm, nu först
framställa propos. på den som först framställdes, nemi. af
Hr Lefre'n, och som blifvit understödd af Hr von Troil;
hemställande Hr Landtm, alltså, om R. o. Ad. behagade såsom
sin gemensamma tanke antaga den mening, att redactionen
af 34 §:n Reg.F:n, sednare perioden, borde erhålla
följande lydelse: Statsminister eller Statsråd må icke tillika
annat embete utöfva, ej heller några inkomster deraf uppbära.
Justitieråd) ej tillika annat embete innehafva eller
utöfva.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den a5 sisth Juli och den
1 dennes på bordet lagda mern. N:o 21 , med förslag till
ändring och tillägg i 39 §:n Riksd.Ordn.
Frih. Raab, Adam Christ.: Då jag i en fråga, sorn
förevar för en tid sedan, 0111 förändring af 22 §:n Ridd.-  Ordn. yttrade mig i afseende på det då gjorda förslaget,
att val inom R. o. Ad. skulle förrättas till utseende af ordför.
i Utsk., anser jag mig pligtig att nu yttra min opinion
i denna fråga. Frågan härom har icke sedan 1809 varit
väckt, förrän vid sednaste riksdag. Den väcktes då af en
ledamot i Const.Utsk., men vann icke understöd af Utsk.
och kom således icke till RiksStms bedömmande. Vid innevar.
riksdag har den utan någon reservation blifvit understödd
af Const.Utsk., och jag kan för min del icke neka,
att den bestämmelse, som här föreslås, synes öfverensstämmande
med det billiga anspråket på jemlikhet. Jag kan således
icke annat än anse, alt R. o. Ad. bör till grundlagsenlig
behandling antaga ifrågavar. förslag. Jag skulle visst,
om fråga vore att vid denna riksdag definitivt deröfver besluta,
draga i betänkande att deråt lemna min röst. Jag
skulle, säger jag, om fråga vore att nu definitivt besluta,
draga i betänkande alt åt förslaget lemna min röst, då dels
vi hafva att förvänta förslag till representations-förändring
och torde böra se huru detta förslag ser ut, innan nu ifrågavar.
förändring afgöres, och dels dagens opinion torde
vara mindre benägen för R. o. Ad., hvarföre jag fruktar,
att en alltför stor concession å R. o. Ad:s sida ej skulle förklaras1
såsom den bör anses. I allt fall anser jag dock
Ilo
Den 5 Augusti e. m.
att R. o. Ad. bör, oberoende af dessa omständigheter, handla
rätt, och rätt synes mig vara, att göra afseende på detta
förslag och antaga detsamma till grundlagsenlig behandling.
Jag vill likväl dervid anmärka, att Const.Utsk. förbisett ett
förhållande, nemi det, när sene Utsk. eller afdelningar af
särskildta Utsk. arbeta tillsammans, eller utgöra s. k. sammansatta
Utskott. Jag anser således, att detta förslag bör
tillökas med någon bestämmelse i detta afseende, hvarföre
jag tager mig friheten föreslå följande ordställning: och i
sammansatta Utsk. eller Utsk:s-afdelningar föres ordet al den
ordför., som tillhör det Utsk., som står främst uppräknadt i
53 §:n Reg.F:n.
Hr von Troil, Emil: Sedan R. o. Ad. förkastat
det förslag, som varit väckt till ändring i den § af Ridd.-  Ordn., som omtalar ordför. för Utsk:n; så torde deraf blifva
en nödvändig följd, alt hvad Const.Utsk. nu föreslagit
till ernående af det sökta målet på en annan och större viig
blir godkändt; ty behofvet af någon förändring i denna del
lärer icke kunna bestridas. Jag har derföre icke uppstigit
för att yttra mig om den del af den föreslagna grundlagsförändringen,
som afser ordförandeskapet inom R. St:s Utsk.
Men Const.Utsk. har äfven till denna § öfverfart något, som
förut icke hört dit, nemi. bestämmandet af ordförandeskapet
inom R. Sfs fullmäktige i Banken och Riksg.contoret.
Jag skulle tro, att denna del af frågan hade sitt rätta rum
i 66 §:n Riksd.Ordn. Jag erkänner, att äfven deri en förändring
är af nöden; men jag tror, alt den måste vara ännu
mera omfattande än Utsk:s förslag. Jag anser, att dessa
båda R. Sfs verk behöfva i spetsen för deras styrelse, hvartdera,
en man, som kan nästan uteslutande egna sig åt dessa
verks förvaltning, som ensam kan afgöra och reglera åtskilliga
af de mindre styrelse-detaljerna, och som kan vara lika
ansvarig inför alla de 4 RiksSfn. Dertill fordras, att han
icke, såsom Utsk. föreslagit, skall vara vald inom Bankens
och Riksg.confs fullmäktige, utan att han, på samma sätt
som Just.ombudsmtn, skall vara vald af de 4 Ståndens gemensamt
sammanträdande electorer. En sådan förändring
tror jag vore högst nyttig, och det är derföre jag vördsamt
afstyrker hvad Utsk. i denna del föreslagit, såsom blott ett
halft steg, hvilket icke kan motsvara ändamålet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då jag sitter så
lågt nere bland R. o. Ad., att den hedern att blifva ordför.
någorstädes uti R. Sfs Utsk. eller afdelningar icke gerna
kan falla på min lott; så torde det få anses såsom oegennyttigt,
om jag talar för den gamla ordningens bibehållande,
åtminstone så länge vår nuvar. representation är gällande.
Blir hon förändrad, så är det klart, att ett annat sätt för
utsk:s-ordförandes tillsättning afven bör bestämmas. Emedlertid
synes mig åtskilliga betänkligheter emot ifrågavar.
Dcu 5 Augusti c. m.
lii
Förändring förekomma. Om nu ett val till utsk:s-ordför.
skulle vid början af en riksdag göras; är det väl troligt,
att de öfriga Stånden, Bönder, Borgare och Prester skulle
kanna ledamöterna af R. o. Ad., eller tvertom, att våra
medlemmar skulle känna de öfriga Ståndens tillräckligt, för
att med någon säkerhet utvälja den skickligaste? Jag betvifla!-,
att en sådan personlig kännedom finnes, och befarar
följaktligen att valet ginge på måfå. Deremot synes mig
mycket troligare, att örn valet göres, hädanefter såsom hittills
bland R. o. Ad:s egna medlemmar, som mera och bättre
känna hvarandra, så bör det äfven kunna ske med mera
tillförlitlighet. Skulle åter sådana val vid riksdagens början
göras inom samtliga RiksStm , så skulle, af skäl som jag redan
omnämnt, stora misstag lätteligen kunna inträffa. Huru
skulle de sedan rättas? Det blefve väl nödvändigt att antaga
en sådan föreskrift, som t. ex. gäller för presidenten i
Norriges Storthing, att nytt val förrättas hvar ö:de dag.
Om nu valen skulle så ofta förnyas, hvad blefve följden?
Troligen alt mångå, om ej alla medlemmar, skulle hafva anspråk
på att också någon vecka hafva den lyckan att vara
ordförande, och att befattningen sålunda blefve ett föremål
för ärelystnaden, samt att valen folie icke på de skickligaste
alt vara ord för., utan måhända på de skickligaste
att inlriguera bland de öfriga. Jag tror följaktligen, att
förändringen mindre ledde lill målet, men vnre till sårnad
för mångens egenkärlek, hvaraf ärendena sedermera finge
vidkännas deras dryga del. Beträffande fullmäktige i Banken
och Riksgcont., har man föreslagit, att de skulle välja
om ordför. för hvarje år. Hvad som inom Utsk:n kunde
hända hvar vecka, kunde möjligen inträffa hvarje år inom
dessa R. Sl:s verk. Det torde redan af den erfarenhet man
har, t. ex. i afseende på rectorat vid universitet och gymnasier,
hvilka ombytas dels årligen, dels halfårsvis, vara bestyrkt,
att detta sätt att få chefer, särdeles om man går i
ordning sinsemellan, föranleder det sämsta chefskap, som kan
äga rum. Den ena tiden är det en som sköter ärendena
på sitt sätt, den andra gången är det en annan som gör det
annorledes, så att de underlydande ej lätt veta huru de
skola skicka sig; ty hvad som är rätt i dag, på nyårsafton, är
orätt i morgon, på nyårsdagen, o. s. v. Jag hemställer således,
att R. o. Ad. måtte förklara såsom sin gemensamma tanke,
att de ifrågavar. förändringarna äro onyttiga.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag kan visserli
gen
icke, i likhet med den siste värde talaren, åberopa min
opartiskhet i denna fråga, emedan jag för närvar, verkligen
har den äran att vara ordför. på en afdelning af R. St:s
Utsk., nemi. på läkenskaps-afdelnm af BancoUtsk. Men jag
tror mig emedlertid böra erinra derom, att det är R. o.
Ad. såsom RiksSt., sorn förordnar ordför. i Utsk., alt denna
112
Dcu 5 Augusti e. m.
rättighet är R. o. Ad. såsom Stånd tillerkänd i vår nti gällande
grundlag, och att, enligt min tanke, denna förmånsrätt,
så länge våra nu var. samhällsförfattningar gälla, icke
af R. o. Ad. bör eftergifvas. Man bör besinna, att detta H.
Stånd är till sin talrikhet det största, och att det inom sig
sluter de medlemmar af Representationen, hvilka äga den
största vana med publika ärenders behandling, och måhända
äfven den största kunskap i afseende på denna behandling.
Dessutom torde, hvad Const.Utskrs förslag särskildt beträffar,
äfven afseende derpå böra göras, att om äfven R.
o. Ad:s ledamöter uti detta Utsk. skulle hafva ansett sig
böra bevara Ståndets grundlagsenligen nu ägande rätt; så
skulle de dock blifvit af de 3 ofrälse Ståndens medlemmar
öfverröstade i Utsk., hvarigenom naturligtvis händer, att
Utsk. inkommer med ett så beskaffadt förslag som detta.
Jag tager mig således friheten afstyrka bifall till förslaget
och förenar mig med den sista värda talaren derutinnan,
att R. o. Ad:s gemensamma tanke måtte blifva, att förslaget
är obehöfligt.
Frih. Cederström, Jacob: Della förslag till än
dring
i grundlagen är Utskts eget, och icke något yttrande
öfver ett derstädes af riksdagsman väckt förslag; jag vidblifver
således i afseende på frågans behandling hvad jag
förut denna dag yttrat. Men i afseende på ämnet och de
talare, som yttrat sig emot förslaget, anhåller jag att få fästa
R o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att orsaken, hvarföre
detta stadgande i Riksd.Ordn. influtit, varit, att R. o. Ad.,
den tid grundlagen skrefs, ägde dubbel representation i
Utsktn, eiler dubbelt antal ledamöter emot de öfriga Stånden.
Sedan detta blef ändradt, och lika antal ledamöter af
R. o. Ad., som af livartdera utaf de öfriga Stånden, skulle
i Utsk:n inväljas, föreslogs också genast att ordförandeskapet
skulle vara beroende af Utsktns val. Jag delade då den
tanken, och den delades af en ganska stor massa af R. o.
Ad., ehuruväl genom en obetydlig majoritet, vid voteringen
derom, beslöts, att §:n skulle förblifva oförändrad. Af sådan
anledn. är den ännu qvarstående, men otvifvelaktigt är,
att ärendenas gång, långt ifrån att förlora, skulle vinna,
derigenom att Utsktn sjelfva fingo välja sina ordförande. Jag
tillstyrker, att förslaget, i enlighet med grundlagens föreskrift,
måtte få hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
Hr Stuart, Carl Gust.: Lika med den sista värda
talaren, anser också jag detta grundlagsförändrings-förslag
innefatta de cathegorier, som i Reg.Ftn äro utstakade för
sådana förslags framställande och antagande. Jag anser det
nemi. vara nyttigt, nödigt och möjligt att verkställa. Nyttan
deraf torde icke gerna kunna bestridas, då otvifvelaktigt
inom
Den 5 Augusti c. m.
inom TJtsk:n ett ökad t förtroende skulle uppkomma till de
personer, som, i följd af Ulskrns egna val, derstädes förde
ordet. Hvad oter nödvändigheten angår, så torde den erfarenhet,
som särdeles under de 2:ne sista riksdagarna inom
detta Stånd af dess electorer vunnits, vid tillsättandet af
ordför.platserna i Utsk:n, ådagalägga, att en förändring i
hittills gällande ordning dervid ovillkorligen är af högsta
behof påkallad. Det var också i den förhoppning, att ett
mera omfattande förslag skulle i delta hänseende lill väga—
Irringas, som jag för min del icke instämde i Ridd.Utsk:s
förslag, alt särskildt val ensamt inom delta Stånds ledamöter
skulle, vid tillsättande af ordför.platserna i Utsk., äga
rum. Det har här, såsom skäl emot förevar, förslags antagande,
uppgifvits, att ledamöterne af de särskildta Stånden
voro obekanta med hvarandra, och alt de således ej kände
hvilken de borde hedra med sitt förtroende. Jag betviflar
dock icke, att i hvar och en af de delegationer utaf representationen,
som Utsk:n utgöra, åtminstone en så allmänt
känd och till ordför. lämplig person skall finnas, alt de öfrige
utskts-ledamöterne icke äro okunnige om hans lämplighet
i detta afseende, då de inträda i valrummet. Om
misstag kunna ske vid dessa val, så är det lika sannolikt,
att misstag knnna ske vid electorernes val; och i allt fall
torde följderna af dylika misstag icke vara af sådan betydenhet,
helst det lärer kunna antagas, att en ordför., som
finner sig ej vara vuxen sitt kall, afhållen sig derifrån, då
nytt val kommer att anställas. Frih. Raab har anmäi kt,
att förslaget ej skulle upptaga hvem som vid flera Utskts
eller Ulskts-afdelningars sammanträde borde föra ordet. Jag
kan icke finna, att i detta afseende någon uraktlåtenhet förekommer
i redactionen af ifrågavar. förslag, emedan der
står: ”R. St:s Utskott, revisorer och nämnder samt Utskottsafdelningar
välje inom sig ordförande.” Detta stadgande
måste således gälla icke blott för ett Utsk. och en afdelning,
utan äfven för flera Utsk. och sammansatta afdelningar,
hvadan jag icke finner den anmärkt)., Frih. Raab framställt,
vara af förslagets ordalydelse påkallad. Hr von Troil har
gjort en anmärkn., som visserligen förtjenar mycket afseende
och angår ordför.-platserna i Banken och Riksg.cont.; men
då den förändring, Hr von Troil ifrågaställt och som jag
för min del linner ganska önskvärd, förutsätter en annan
grundlagsförändring, än den, hvarom båga nu är, och något
förslag härom ännu icke lärer vara väckt, hvilket jag
tror mig hafva all anledn. förmoda, helst, derest någon motion
i detta ämne skulle vora till Const.Utsk. ingifven, Utsk.
i sådant fall troligen icke ansett det nu ifrågavar. stadgandet
böra utsträckas äfven till fullmäktige i Banken och
Riksg.cont.; då nu, säger jag, det af Hr von Troil åsyftade
stadgande förutsätter en förändrad redaclion af 66 §:n Riksd.-
ii H. i5
Den 5 Augusti c. m.
Ordn., så torde den icke utgöra något hinder för alt nu
emedlertid till grundlagsenlig behandling antaga det afUtsk.
framlagda förslaget till förändring i 3g §:n af samma grundlag;
ankommande naturligtvis på R. St:s beslut, huruvida
i framtiden jemväl förstberörde förändring kan tillvägabringa
s. Hvad den af Hr von Hartmansdorff befarade ombytligheten
beträffar, så fruktar jag icke, alt någon sådan skall
inträffa. Hafva fullmäktige i Banken och Riksg.cont. fått
en ordför., för hvilken de hafva förtroende; så lärer han
väl komma att bibehållas vid sin plats, emedan man icke
gerna bör föreställa sig, att fullmäktige skulle vilja skilja
honom från den plats, hvartill han af dem en gång blifvit
utsedd, och söm han visat sig på ett tillfredsställande sätt
uppfylla. Jag kari således för min del icke finna någon
grundad anmärkn. emot delta förslag vora framställd, utan
anser detsamma således böra hvila till den behandling vid
nästa riksdag, som Reg.Fm föres k i ifver.
Frih. Hamilton, Hugo: Då äfven jag godkänner
ifrågavar. förslag lill grundlagsförändring, sådant det blifvit
afgifvet, och anser det Dygd t håde på rättvisa och Rikets
nytta, anhåller jag blott att få förena mig med den
sista värda talaren, som uttryckt allt hvad jag i ämnet haft
att säga.
Hr Hjerta, Lars: Jag anhåller att äfven få till prot,
förklara, att jag tillhör dem, hvilka rösta för Ulsk:s förslag.
Utsk. har i min tanke, i afseende på sjelfva hufvudsnken,
så fullständigt upptagit de moliver, som rättfärdiga detsamma,
att föga eller intet dervid är att tillägga. Jag skall
således endast anhålla alt få upptaga en värd talares anmärkn.
, att genom dess antagande skulle hända, att Utsk:n
ena gången skulle få ordför., som skötte ärendena på ett
sätt, och en annan gång andra, som skötte dem på ett annat
sätt. Jag tror, att denna olägenhet icke allenast icke är
förebyggd genom det nu gjorda förslaget, ulan äfven att
den nu kan inträffa lika ofta och lika lätt som om förslaget
antages. Om jag icke bedrager mig, har det under denna
riksdag händt, att ett af R. St:s Utsk. ombytt ordför.
708 gånger. Detta bör mindre ofta kunna hända, om
Utsk:n sjelfva få välja sina ordförande. Just den talare, som
gjorde den anmärkn. jag nu upptagit, har under förflutna
riksdagar ofta åberopat Norriges exempel. Erfarenheten från
Norriges Stortliing, der ordform väljes för hvarje vecka, har
dock visat oss att en och samma person der blifvit utsedd
till ordför., icke blott under ett, utan äfven under flera på
hvarandra följande Stortliing. Med det förfarande, som nu
äger rum, har, såsom R. o. Ad. sjelft nogsamt känner, ofta
den olägenhet varit förknippad, att R. o. Ad:s electorer varit
förhindrade att i Utsk. invälja personer, som haft högt
nummer på Riddarhuset, just derföre att stundom sädane
Den 5 Augusti c. ra.
115
personer, sorn eljest sluille varit beredvillige al! ingå i Utsk.,
likväl icke på något villkor velat blifva ord för. derstädes.
Ett sådant binder hade naturligtvis icke uppstått, om det
nu gjorda förslaget varit antaget. Jag skulle också tro, att
R. o. Ad. genom denna förändring icke uppoffrar någon annan
förmån, än en inbillad, ty det kan icke för detta Stånd
mera än för de öfriga Stånden vara någon förmån, att binder
läggas för ärendenas snabbare och ändamålsenligare utarbetande,
hvilka hinder till stor del undanröjdes derigenom,
att Utsk:n sjelfva fingo utse sina ordförande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag bar så mycket mindre
emot Coust.Utsk:s förslag i denna del, som R. o. Ad:s
prot. nogsamt vittna derom, alt det varit min tanke tillförene,
att Utsk:n inom sig borde utse sina ordför., men att,
intilldess detta skedde, R. o. Ad:s ordförandeskap måtte bibehållas
efter matrikeln. Men då jag erkänner denna grundsats
och önskar dess tillämpning, får jag derjemte erkänna
att Const.Utsk:s förslag förefaller mig i visst fall ofullständigt,
emedan jag önskade, alt Utsk. äfven tillstyrkt alt en
vice-ordför. måtte utses. Förslaget innehåller, att om ord•föranden
är hindrad, skall äldste ledamolen af R. o. Ad.
ovillkorligen föra ordet. Jag lior att det ligger en motsägelse
i princip att så stadga, enär Const.Utsk. förutsatt, att
det vore mycken svårighet att finna den skickligaste, såvida
R. o. Ad:s sjelfskrifna rätt bibehölles. JVu är den likväl bibehållen,
ty det är ganska tänkbart, att det ofta nog kunde
inträffa, att verklige ord förin vore hindrad alt sig infinna.
Jag önskar således, i händelse R o. Ad. skulle finna
någon anledn. alt återremittera detta förslag med en gemensam
tanke, för att göra detsamma ännu mera antagligt,
att deri må tilläggas att vice-ordför. både i Utsk. och Utsk:safdelningar
böra utses. En värd ledamot har, såsom jag
tyckt, gillat detla förslag med den reservation, att det skulle
ligga öppet för en kommande riksdag att förkasta detsamma,
i händelse det skulle finnas vådligt för R. o. Ad. att
göra den concession, hvarom nu är fråga. I anledn. af detta
yttrande ber jag att få afgifva ett annat, äfven under äfventyr
att offentligen så misstydas, som jag blifvit det af
publicitetens organer, då de nyligen förklarat, att jag vöre
emot all förändring i R. o. Ad:s stånds-representation. Jag
tror mig tverlom, i motsats till hvad våra tidningar i detta
fall uppgifvit, hafva förklarat, att jag högeligen önskar en
reform af Riddarhuset, ehuru icke på den väg tidningarna
förespeglat och utarbetat, samt äfven andra organer förberedt,
nemi. genom R. o. Adis förnedring på ett eller annat sätt.
Jag önskar således, att R. o. Ad. måtte nogsamt betänka,
huruvida det, i afseende på det lyckliga införandet af en
reform, icke allenast af R. o, Ad, ulan äfven af de 3 öfriga
Stunden,, hvilka jag anser vara i behof af fullt ut sam
-
Ben 5 A u g us t i e. m.
ma reform sorn R. o. Ad., skulle vara ett påskyndande elier
ett motarbetande of en sådan reform, att R. o. Ad. på
förhand gjorde några eoncessioner. Jag tror icke, att det
allmänna haft någon stor fördel af de eoncessioner, som R.
o. Ad. förut gjort, då de icke mölts af motsvarighet på annat
håll; och för min del tillstår jag uppriktigt, att allt
hvad som nu göres för att vidblifva vår riksd.form och
liksd arbetet i det oformliga skick, hvari det nu är, ogillar
jag för min del. Jag tillstår öppet, att jag således i närvar.
tidpunkt verkligen inom mig har någon betänklighet
att godkänna ett medel att komma till något förbättradt
skick med våra nuvar. Utsk., emedan jag anser dessa Utsk.
vara en högst olycklig institution, så formerade som de nu
äro, med hvilken ordför. som helst. Derföre skall det vara
mig ganska likgilltigt, om den af inig såsom riklig erkända
principen, alt Utsktn sjelfva böra välja sina ordför., antages
eller icke, emedan jag förespeglar mig något mycket högre,
en mycket vigtigare reform än denna, nemi. att, genom en
förändrad riksdagsform, få en total förändring i Utsktns
sammansättning. Men blir det R. o. Ad:s gemensamma tanke
att inom Utsktn val till ordför. bör äga rum, så ber jag
R. o. Ad. besinna , om icke något afseende äfven bör fästas
vid min framställning att jemväl vice-ordför. må utses.
Hr von Troil: Ang:de förändringen med tillsättandet
af ordför. i R. St:s CJlsk. har här, såsom mig synes, redan
blifvit tillräckligen ordadt. Beliofvet af förändringen är,
såsom jag tror, temmeligen allmänt insedt både utom och
inom detta Hus, och sedan utvägen att åstadkomma den
behöfliga förändringen, genom omredaction af en § i Ridd.-  Ordn., blifvit afslageu; så återstår det icke, såsom jag troi',
någon annan, än att antaga hvad Coust.Utsk. i sådant afseende
föreslagit. Men jag upprepar hvad jag redan nämnt,
att jag tror Const.Utsk. icke bort dermed sammanbinda en
fråga af betydligt skiljaktig natur, den nemi , angrde ordför.
bland fullmäktige i Banken och Riksg.cnut. Denna fråga
hörer icke rätteligen till 3q §:n Riksd.Ordn.. utan borde
bestämmas i dess 66 5* Att börja med, uppstår af denna
sammanbindning den olägenhet, all om Sländerne vid en
följande riksdag ville antaga den ena, men icke den andra
förändringen, så kunde ett sådant beslut ej fattas. Detta
skäl synes mig ensamt vara tillräckligt för att föra hvarldera
lagstadgandet till den §, dit det hörer. Men ett skäl
af ännu mera vigt är, att den förändring, som blifvit föreslagen
i afseende på ordform bland fullmäktige, är alltför
ofullständig för att motsvara ändamålet. Den som behagat
göra sig besvär med att taga något närmare kännedom om
dessa verk, kan svårligen hafva undgått att inse behofvet
deraf, att för livartdera af dem utses en person med fullkomlig
sakkännedom, fullkomlig drift och ledighet att åt
D c n 5 Augusti c. m.
117
detta värf egna en betydlig del af sin tid. Det är nu en
tillfällighet, om en enda sådan person finnes bland fullmäktige.
Det är dessutom behöfligt, att den person, som skall
vara högsta styresman för någotdera af dessa R. St:s verk,
skall till b vartdera af RiksSttn stå i ett omedelbart förhållande;
ty derförutan kan han icke utöfva det kall, som honom
tillkommer, med tillräcklig moralisk styrka. Någon
annan lämplig utväg till besättande af denna plats kan jag
under nuvar. representations-form icke finna, än att han,
lika med R. St:s Just.ombudsman, väljes gemensamt af RiksStCns
sammanträdande electorer. Det är visserligen icke bchöfligt,
att Slåndet nu såsom sin gemensamma tanke uppgifver
detta valsätt. Det behöfves blott att R. o. Ad. förklarar,
att något stadgande om val af ord för. bland fullmäktige
i Banken och Riksg.contoret icke anses böra inflyta
i 3g §:n Riksd.Ordn. Derigenom blir Utsk. oförhindradt att
föreslå denna förändring i 66 §:n. En ledamot af delta
blus, Hr Stuart, har erkänt den af mig yrkade förändringens
riktighet, men likväl kommit lill den slutsats, att R.
o. Ad. borde godkänna Const.Utskts nu framlagda betänk.
Deraf skulle dock följden blifva, att något förslag till den
ändring i 66 §:n, som jag åsyftat, icke kunde framläggas
vid denna riksdag, utan först vid den nästa, och att således
sjelfva grundlagsförändringen skulle fördröjas ännu för
2:ne riksdagar. Om man anser, hvilket jag vågar tro att
man skall göra, förändringen vara nödig, så måste man också
icke motarbeta att den, så snart sorn möjligt, kan sättas
i verket.
Hr Bråkenhjelm: Det har blifvit anmärkt emot nu
gällande författning angtde ordför. i R. St:s Utsk., att R.
o. Ad:s electorer finna sig i förlägenhet vid utseende af
utsk:s-Iedamöter, derföre alt de någon gång förhindras att
välja någon som innehar en högre nummer på Riddarhuset,
i anseende dertill att Iian möjligen blefve ordförande. Jag
tager mig friheten erinra derom, alt detta icke beror af
Riksd.Ordnts 3g §, om hvars redaetion nu är fråga, utan af
Ridd.Ordn., emedan berörde 3g § innehåller, att ordför. i
Utsk. blir den, som enligt Ridd.Ordn. är dertill berättigad.
Det synes mig alldeles icke lämpligt att rätta Riksd.Ordn.
efter Ridd.Ordn., utan snarare tvertom , hvilket äfven sjelfva
Riksd.Ordn. föreskrifver. Att nu vidtaga en ändring i
grundlagen, derföre att en önskan om förändring i Piidd.-  Ordn. ej gått igenom, kan jag ej finna vara rätta vägen,
utan anser jag förhållandet böra vara tveitom, eller att
Ridd.Ordn. må lämpas efter grundlagen, men alldeles icke
grundlagen jemkas efter Ridd.Ordn. Jag får således ytterligare
anhålla om Hr Frih. o. Landtnäs propos. derå, huruvida
R. o. Ad. anser den föreslagna förändringen icke
behöflig.
118
Den 5 Augusti e. m.
Erih. Cederström, Anders: Utom det alt jag anhåller
att få förena mig i hvad af Hr von Troil blifvit yltradt,
anhåller jag blott att få tillägga några ord rörtde
olämpligheten för R. o. Ad. att vara sjelfskrifne ordför. i
Utsk. R. o. Ad. har icke samma åliggande, som de öfriga
Stundens ledamöter, att under hela riksdagen vara tillstädes.
R. o. Ad:s ledamöter kunna, när de behaga, resa
ifrån riksdagen. De kunna vara riksdagsmän om de så behaga,
och låta bli om de så vilja. Under denna riksdag
har inträ,Tat åtminstone inom ett Utsk., att det var ganska
troligt, att utsk:s-sessionerna skulle upphöra i brist på ledamöter
af R. o. Ad., och det var blott af en händelse
Utsk. kunde fullgöra sina functioner. Hade en ledamot då
nödgats resa bort, så hade Utsk. på flera dagar eller lills
eiectorerne kunnat invälja en annan ledamot, hvartill, såsom
sedermera visat sig, åtgått nära halfannan vecka, icke
kunnat komma tillsammans och hafva några sessioner. Då
inan vet huru mycket landet får betala för hvarje dag under
riksdagstiden, så torde det vara orimligt, att det skall
bero af R. o. Ad. att föröka riksd kostnaderna i följd af
svårigheten för Utsktn att sammanträda, om ledamöterne af
R. o Ad. af en eller annan orsak ej kunna inom Utsk:n
vara tillstiides. Det är på denna-grund jag ytterligare stö-:
djer min mening, att det är ganska otjenligt, att R. o. Ad:s
ledamöter skola blifva ordför. i Utsk., såvida de icke af
Utsk:n väljas dertill, och 0111 de blifva valde, så måste det
också vara deras skyldighet att, under den tid riksdagen
pågår, ovillkorligen qvarblifva vid riksdagen.
Hr von Hartmansdorff: En talare har yttrat, det
en vald ordför., ifall de väljande begått ett misstag, skulle
sjelf känna sina brister och derföre undandraga sig förtroendet.
I allmänhet tror man dock att andre bättre märka
ens brister, än man sjelf. Det skulle möjligen också kunna
hända en ordför., att han mer än någon annan funne sig
skicklig till platsen. Någon tillfredsställande säkerhet genom
denna sjelfpröfning torde således svårligen vinnas. — En talare
har uppmanat mig att betänka huru det tillgår i Norrige, hvarvid
han omförmält huru Storthinget der, under hela liden
hvarje sådant varat, jag tror till och med ett par Storthing,
vanligen bibehållit samma ordförande. Detta passar just
för min sats, att enhet och ståndaktighet, om jag så får
kalla det, i ordför.-platsen är det fördelaktigaste för ärendenas
påskyndande. I början af Storthingens hållande, då
man ännu icke fått rätt smak på begäret att vara ordför.
eller att vara firad af mängden, bibehölls i Norrige samma
Storthings-president; —- men icke så i sednare tider. Då
hafva sjelfva Storthings-presidenterne ansett sig för popularitetens
skull icke böra bibehålla sin befattning längre än i/j
dagar i_seiuler, äfven om de blifvit dertill ytterligare valde.
Den 5 A u g ö s t i e. m.
1 *9
Jag har till och med seli i Norrige den händelse inträffa,
att någon, som ingalunda var presidentskapet vuxen, men
likväl trodde sig derom, oell genom sina förbindelser med
dem, hvilka icke förstodo att bedomina hvad som erfordras
för ait vara ordför. i en national-församling, der presidenten
är föredragande i ordets strängaste mening, lyckades alt
blifva vald till Storthings-president, men vardt ett föremål
för deras förlustelse, som gingo att höra derpå. Det räckte
ej heller längre än 8 dagar. Sådana hastiga ombyten uro
icke fördelaktiga, hvarken för ärendenas gång eller den national-församlings
anseende, der de tilldraga sig. Gr. Horns
anmärkt!., alt man borde utse äfven en vice ordför., ifall
man ntsåge en ordför., är ganska riktig. Men i det hela
instämmer jag med honom deruti, att en sådan partiel förändring,
som den ifrågavär., icke bör antagas. Sjelfva Utskrns
organisation bör, på sätt han sagt, visserligen betydligt förändras,
om man skall vinna hvad som med en förändring
åsyftas. Jag tror således rikligast vara att uppskjuta detta,
lills begge delarne kunna på en gång förekomma. Försöket
att inympa dessa nyheter på den gamla stammen blefve
utan tvifvel temmeligen fruktlöst. — En ledamot har omlörmält,
huruledes, genom brist på adelsmän, det nära nog
bade inträffat, att något Ulskts sammanträden ej kunnat
hällas. Under de riksdagar, då jag hade äran silla i Utsk.,
inträffade det äfven med de öfriga Stånden utom BondeStåndet.
När det kan ske med riksdagsmän, som ledan uro
betalde, hvilket vi icke uro, så tror jag icke att för framtiden
det är större säkerhet än hittills att påräkna genom
det nya förslagets antagande.
Jag måste återkomma till en onmärkn. Hr Bråkenhjelm
gjort, och på hvilken jag ber det H. Ståndet fästa uppmärksamhet,
nemi. den, att inom R. o. Ad. äro för närvar, de
fleste embelsmän och de högsta embetenas innehafvare. Det
kan således förutsättas, alt inom detta Stånd skola företrädesvis
finnas män, skicklige till ordför., och alt, hvilka desse
äro, skall genom deras embetes åtgärder förut vara temmeligen
väl kändt. Detta kan icke vara förhållandet inom de
öfriga Stånden, der samma anledn. lill en allmännare kännedom
om personernes skicklighet ej förekommer. Det är icke
deras fel, men sådant är förhållandet, och naturligtvis bör
hvarje lagstiftnings-förslag rälla sig efter de förhållanden,
som förefinnas, och icke efter dem man skulle önska. Hr
Bråkenhjelm har yttrat, att, efter hans förmening, R. o.
Ad. borde förklara denna förändring vara obehöflig. Jag
hade föreslagit alt det H. Ståndet måtte förklara henne för
onyttig Jag öfverlemnar till Ståndet att göra hvilket sorn
helst. Jag vidhåller icke strängt milt ord, utun önskar
blott att det ogillande matte uttryckas, hvilket jag tror sakens
natur måste föranleda.
iao
D c 11 5 Augusti c. ra.
Frih. Raab: Man har anmärkt, alt det vore ända
niålslöst
att vidtaga partiella förbättringar, då man icke kan
åstadkomma en fullkomlig reform. Det är icke min mening.
Jag tror, att då man icke kan åstadkomma fullkomliga förbättringar,
bör man vidtaga de partiella, nemi. då de ingå
på samma väg och leda åt samma mål. Då jag forsta gången
hade ordet, yttrade jag den mening, att jag icke skulle
vilja tillstyrka detta förslags godkännande till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, om del icke vore under
den förhoppning, alt vi kunde intilldess motse ett representations-förslag
af den art, att R. o. Ad. skulle vilja understödja
detsamma. Då jag yttrade delta, förutsatte det också
den förhoppning, alt ett sådant representations-förslag skulle
blifva i den anda, att de Utsk. eller comite'er, sorn skulle
tillsättas, äfven bade inom sig vissa afR. o. Ad:s ledamöter;
och jag ser icke huru det vore tänkbart, att en sådan representations-förändring
skulle tillvägabringa?, med mindre
än att i dessa Utsk. val komme att äga rum af ordför., och
i följd deraf anser jng till största delen bortfalla de anmärknlr,
som blifvit gjorda derom, att ledamöter af olika
Stånd, som komma att tillhöra samma Utsk., icke känna
hvarandra, — ett förhållande, som alltid, i händelse af
stånds-representation, måste inträffa. Hr bråkenhjelm har
sagt, alt de olägenheter, som nu öfverklagas, skulle lämpligast
kunna afbjelpas genom en förändring af 22 §:n Ridd.-  Ordn. Mot en förändring af denna § uppträdde jag, äfvensom
flere andre ledamöter, just af det skäl, att man ansåg
lämpligaste sättet vara att gå mera till botten med saken
och söka förändringen i grundlagsenlig väg. Nu är denna
väg öppnad och nu kunna vi icke stödja oss på den förändring
af en annan §, som vi förut alslagit, just i beräkning
på rättelse vid den nu ifrågavar. §:n. Jag har förut yrkat
det tillägg vid detta förslag, att inom sammansatta Utsk.
ordet skall föras af den ordför., som tillhör äldsta Utskottet.
Deremot är den anmärkn. gjord, att då förslaget nämner
R. St:s Utsk., menas dermed icke allenast de vanliga Utskrn,
utan äfven de sammansatta. Jag har icke förbisett detta,
men trodde, att då den princip här uttrycktes, att orför:n
skall vara permanent, var det icke ändamålsenligt, att, i
händelse af Utsk:ns sammanslående, nytt val till ordför.
skulle äga rum, utan var det ändamålsenligare, att en af
de förut valde ordförme skulle föra ordet i sammansatta
Utskott. Men 0111 denna mening icke understödes af andra
ledamöter, skall jag icke yrka propos. derpå, emedan jag
icke anser saken vara af särdeles vigt. — Gr. Horn har anmärkt,
att conseqvensen fordrade att en vice ordför. äfven
valdes. Denna mening biträder jag. Hr von Troil har anmärkt,
att frågan om ordför. bland fullmäktige i R. St:s
veik borde frånskiljas detta förslag. Äfven denna mening
vill
Den 5 Augusti e. m.
121
vill jag icke bestrida. Men båda dessa meningar, så väi Gr.
Horns sorn Hr von Troils, kunna såsom sälskiida tankar bifogas,
då detta förslag sannolikt kommer att återremitteras
till Const.Utsk. för att uttrycka R. o. Ad:s gemensamma
tanke i dessa fall; oell önskar jag, att det äfven mätte blifva
It. o. Ad:s gemensamma tanke att förslaget med dessa förändringar
bör hvila lill nästkommande riksdag.
Frih. Cederström, Anders: Just det förhållande,
som Hr von Hartmansdorff omnämnde hafva inträffat vid
föreg:de riksdagar med de öfriga Ståndens ledamöter, nemi.
alt inom Ulsk:n alla ledamöter af ett Ständ varit frånvar.,
just detta förhållande styrker mig i min tro, alt denna
redaclions-förändring i 3g §:n Riksd.Ordn. är nödvändig’; ty
der står intaget: "Skulle ordför. utöfver eli vecka vara för”hindrad
att ordförandeskapet bestrida, ankomme det på
"ledamöterna, revisorerna eller fullmäktiga att nytt val anställa,
’’ Om, då nuvar. stadgande är gällande, att främste
ledamoten af R. o. Ad. skall föra ordet, det inträffar att
ordform reser bort, så kan Utsk. blifva fullkomligen redlös!;
men om den nu föreslagna redactionen antages, så blir, då
ordform, af hvad Stånd han än må vara, reser bort, nytt
val anstäldt, och det är just denna förändring jag anser
högst nödig.
Hr Hjerta: Ämnets vigt föranleder mig att begära
att få upptaga några partiella anmärkn:r, som äro gjorda
emot mitt förra yttrande. — En värd talare har till en
viss grad erkänt, att förhållandet i Norrige är sådant jag
uppgifvit, nemi. att oaktadt ordform i Storthinget väljes
hvarje vecka, har samme person blifvit vid denna befattning
bibehållen, icke blott för ett Storthing, utan äfven för
flera. Den värde talaren har deraf dragit en slutsats till
fördel för enhet och ståndaktighet i afseende på ordförandeplatsen.
En sådan fördel erkänner jag, men icke i den mening
talaren afsett, utan i den motsatta meningen, nemi. att
enhet och ståndaktighet äfven vid tillämpning af valprincipen
kunna äga rum. Den värde talaren har likväl tillagt
den uppgiften, att denna enhet och ståndaktighet upphört
i Norrige till den grad, att numera en ordför. icke anser
sig böra förblifva vid den platsen mera än i4 dagar. Utan
att våga en positiv försäkran, skulle jag dock tro, att talaren
i detta afseende fullkomligen missminner sig. Han har
äfven citerat exempel på, huruledes en mindre tjenlig person,
som blifvit vald till president, varit ett föremål för åhörarnes
förnöjelse och derföre ej kunnat förblifva vid denna
befattning längre än 8 dagar. Detta exempel tror jag
just passar till bevis för Utsk:s förslag; det måste vara mindre
äfventyrligt, om en ordför., som blifvit vald för 8 dagar,
är oskicklig, ty han kan då aflägsna*, än alt en som
n H. ' 16
131
Den 5 A u g u > t i e. ni.
blifvit vald för licia riksdagen, skulle brista i ordförandeegenskaper,
då Utsk., örn han ändock sjelf fann sig vid att
bibehålla sin befattning, nödgades bibehålla honom oaktadt
oskickligheten. Samme värde talares argumentation att man
ej borde inympa denna lappning på den gamla representationen,
utan företaga den tillsammans med en ny organisation,
kunde väl på sitt sätt hafva något värde, och äfven
jag skulle tillerkänna den ett sådant, om den icke kommit
från en ledamot, hvars tänkesätt om en representationsreform
äro så väl kända som denne ledamots. Slutligen
bar den värde talaren, såsom ett af skälen för förändringens
ogillande, erinrat derom, att bland R. o. Ad. finnas de fleste
embetsman, och att man således har den största sannolikhet
att genom väljande af R. o. Ad:s äldsta ledamöter
till ordfor. finna på dessa platser embetsmanna-skicklighet.
Jag får då erinra den värda talaren derom, alt det icke
alltid är tillfälle att finna det erforderliga antalet personer,
som innehafva den behöfliga embetsinanna-skickliglieten på
de högsta bänkarna inom Riddarhuset, och såsom stöd för
denna tanke får jag åberopa just erfarenheten vid innevar.
riksdag, då, såsom jag tror, icke mer än en enda bland
utskts-ordför. är i tjenst varande embetsman, och denne
ende är militär, i följd hvaraf hans einbetsbefattning rörer
något helt annat, än det, som står i beröring med hans
göromål såsom utsk:s-ordförande.
Hr Bråkenhjelm: Det har redan blifvit omtaladt,
att den uppgifna förändringen icke afhjelper den nu var.
ställningen i hvad sorn rörer de sammansatta Utsk:n. Jag
får taga mig friheten väcka H. Ståndets uppmärksamhet
derpå, att det egentligen icke är Utsk:n in plenis, som bearbeta
ärendena och förrätta det hufvudsakliga arbetet, utan
afdelningarua. Det beror till det mesta på dem, hvilka äro
ordför. på afdelningarna, med hvad skyndsamhet och skicklighet
ärendena i Utsk:n bedrifvas. På ordform i Utskottet
hänger visserligen mycket, men dock det mesta på ordföranderna
i afdelningarna. Dessutom tillåter jag mig fästa uppmärksamhet
på det factiska förhållande, som skulle uppkomma,
ifall nu föreslagna förändring antogs. Följden deraf
skulle naturligtvis blifva, att vid omröstningen inom
Utsk:n skulle R. o. Ad:s ledamöter votera på en adelsman,
Presterskapet på en prestman, och Borgerskapet på en borgare,
och således blefve det egentligen BondeSt:s ledamöter,
hvilka skulle tillsätta ordför. i Utskottet.
Hr Ribbing, Arvid: Deraf att inom detta Hus för
slaget
om ändring i Ridd.Ordn. icke antogs, tror jag icke
man bör låta afhålla sig från alt söka tillvägabringa hvad
som är riktigt, örn nu detta kan vinnas på en annan väg,
såvida icke denna väg befinnes olaglig. Jag för min del har haft
erfarenhet både vid denna riksdag och vid föreg:de riksda
-
Den 5 Augujti. e. in.
gar ora ett slags val, som sker inom Utsk:n i början af deras
sammansättning; jag menar valet af secreterare och betjening,
och jag har tyckt mig finna, att vid detta val icke
alltid så tillgått, att man sedermera kunnat dermed vara
nöjd. Jag förmodar, att detta kunnat härröra från den
mindre kännedom, som utsk:s-ledamölerne ägt om de personer,
bland hvilka de haft att välja, och måhända äfven
af andra orsaker, som äro lätt begripliga, då man vet, huru
det utan svårighet låter sig göra att insinuera saker och
förhållanden hos personer, som icke sjelfve äga tillfälle att
bedömma den fråga som är å färde. Af sådan anledn. och
då otvifvelaktigt R. o. Ad. nu, så i anseende till sin talrikhet
vid riksdagarnas början, sorn i anseende dertill, att de
fleste af Ståndet dels äro embetsman, och dels, om de icke
för närvar, äro embetsmän, såsom det blifvit anmärkt i afseende
på Utsk;ns ordför. vid innevar. riksdag, åtminstone
varit det, är det Stånd, hvarest mesta tillgång pä personer,
skicklige till ordför, finnes; så skulle jag för min del tro,
att under närvar, förhållande det lände till mesta fromma,
ej allenast för det II. Ståndets ära, så länge det såsom sådant
skall utgöra en särskild del af Representationen, utan
äfven för del allmänna, att valen till utskts-ordlör. fingo
ske inom R. o. Ad., hvars ledamöter bäst känna hvarandra
och således hafva tillfälle att invälja de skickligaste bland
delta talrika och, såsom jag förut nämnt, i detta afseende
bäst qvalificerade Stånd. Om således i Riksd.Ordn. inrycktes
hvad som ej fått intagas i Ridd.Ordn. vid denna riksdag,
att de af R. o. Ad. skola vara ordför. i Utsk. och andra
sammansättningar af RiksStts ledamöter, som dertill af
R. o. Ad. genom val utses, utan afseende på högre eller
lägre nummer; så tror jag, att det allmännas båtnad vore
derigenom för det närvar, bäst befrämjad. Jag kan ej heller
underlåta att vid detta förslag anmärka, att deri förekommer:
"Skulle ordför. utöfver cn vecka vara förhindrad
"att ordförandeskapet bestrida, ankommc det på ledamöterna,
"revisorerna eller fullmäktiga alt nytt val anställa.” Jag
finner det icke vara riktigt att åt ledamöterna inrymma
rättigheten till så hastiga ombyten af ordför., hvilka ombyten
ofta skulle kunna alstras af ett missförstånd eller öfverilning.
Med dessa anmärkn:r vågar jag beledsaga den
återremiss af Utsk:s betänk., som jag för min del önskar
måtte blifva Ståndets gemensamma tanke.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att under discussionen
åtskilliga särskilda meningar blifvit yttrade; några gillade
Utsk:s förslag i sitt syfte, men klandrade eller önskade förändring
i åtskilliga detaljer; andra hade ogillat Utsk:s
förslag i sin helhet och ansett det onyttigt. En mening hade
ansett, att R. o. Ad. borde antaga Utsk:s förslag oföräadradt
att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
i-4
Den 5 A u g ii ä t i e. m.
riksdag. DA denna sista mening förutsatte, att ingen af de
andra meningarna skulle kunna göra sig gällande, förmodade
Hr Landtm., att R. o. Ad. funne, att den vore den sista,
som borde komma att framställas såsom proposition. Den
första mening, som blifvit framställd, vore Frih. Raabs, utgående
egentligen deruppå, att sättet för val af ordför. i
sammansatta Ulsk. och sammansatta Utsk:s-afdelningar äfven
borde vara i §:n intaget och bestämdt. Ett annat förslag
vore af Hr von Troil, alt nemi. icke något stadgande om
val af ordför. inom fullmäktige i Banken och Riksg.cont.
borde införas i 3g §:n Riksd.Ordn., men att i öfrigt förslaget
borde hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
Hr Bråkenhjelm: Jag tager mig friheten till Hr
Landtm, och Ståndet vördsamt hemställa, huruvida icke
den propos. borde först framställas, om R. o. Ad. bifaller,
att Utskts förslag må oförändradt blifva hvilande till nästa
riksdag, och att sedermera må få afgöras, huruvida det är
onyttigt. Blir ingendera af dessa meningar gällande, torde
derefter rätta tiden infalla att komma öfverens om huruvida
det bör återremitteras, med önskan om någon moditication.
Hr Landtm, yttrade vidare, att en mening framställt,
att vice ordför. äfven borde väljas på samina sätt, som den
ordin, ordform. En annan mening hade varit, att till ordför.
-befattningen icke borde omväljas, om en ordför. vore
frånvar. en vecka, att icke så hastigt nytt val borde äga
rum, och att ordför. borde utses bland R. o. Ad:s ledamöter
i Utskm. Ordningen för framställandet af de olika meningarna
hade Hr Landtm, trott böra vara, att först utröntes
huruvida R. o. Ad:s gemensamma tanke vore öfverensstämmande
med någon af dem, som de särskilde talarne
ira inställ t i afseende på förändringar, rättelser eller tillägg
i ötskts förslag, och att, om ingen af dessa meningar gjorde
sig gällande såsom R. o. Adis gemensamma tanke, derefter
borde förekomma, huruvida Utskls förslag borde hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag; eller om
R. o. Ad. ansåg förslaget till förändring i §:n vara onyttigt.
I öfrigt kunde naturligtvis ordningen för proposilionernes
framställande blifva den, som R. o. Ad. ansöge lämpligast.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser visserligen rik
tigt,
att vid denna, likasom vid andra dylika frågors behandling,
den ordning iakttages, att när alla de särskilda
anmärkntha blifvit genomgångna, och det möjligen händer
att ingen af dem antages, så förblifver förslaget, Sådant det
är, hvilande till nästa riksdag. Men ibland de gjorda anmärko:na
vågar jag lill Hr Landtm, hemställa, om det vore
skal att upptaga dem i den ordning, hvaruti de efter tids
-
Den 5 Augusti e. m.
123
följden förekomma, hvarigenom skulle hända, att man linge
börja med en af detaljerna, nemi. den om ett tillägg för:de
val af ord för. i sammansatta Utsk. och Utskls-afdelningar,
i stället för att först pröfva de allmännare meningar, sorn
blifvit yttrade. En af dessa är den jag och Hr Bråkenhjelm
framställt, att förslaget i det hela vore onyttigt. Om denna
skulle befinnas vara R. o. Ad:s gemensamma tanke, så
för föl le ju alla de särskilda jemkningar och förslag, sorn varit
i fråga. En annan sådan allmän anmärkn. är den Hr
von Troil framställde, att nemi, frågan, såvida hon anginge
Banken och Riksg.cont., ej borde upptagas i denna §. Jag
har ingenting emot, att denna del afsöndrat!; men om R. o.
Ad:s fleste ledamöter skulle dela den mening, som jag yttrat,
alt förändringen i det hela är onyttig, så omfattar denna
mening äfven den fråga, som Hr von Troil förordat. Jag
vågar således underställa Hr Landtm, och Ståndet, om icke
den riktigaste ordningen vore, att först upptaga den allmänna
anmärkningen, hvilken, om hon gillades, föranledde alt
hela frågan förfölle, och vi sluppo med en votering i stället
för 4 eller 5, som eljest måhända förestå.
Hr von Troil: Jag vill icke bestrida alt de särskilda
anmärkntna må pröfvas i den ordning den siste talaren föreslog;
men högeligen måste jag afstyrka, att, på sätt en
föreglde talare yrkat, första propos. må blifva godkännande
af Ulskts förslag till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag; ty i händelse denna propos. besvarades med nej
och sedermera ingen af de gjorda anmärkntna godkändes;—
hvad blefve löljden? Jo! alt förslaget ej blef hvilande och
ej heller äterremitteradt med någon Ståndets gemensamma
tanke, hvilket vore alldeles stridande emot grundlagen. Således
kan icke någon annan riktig behandling finnas, än den
att de särskilda anmärknlna, den ena efter den andra, föreslås
till godkännande såsom R. o. Adis gemensamma tanke.
Så snart en sådan blifvit af Ståndet gillad, är det gifvet,
att betänk, kommer att återremitteras; blifver deremot ingen
af anmärknlna antagen såsom Ståndets gemensamma
tanke, så är äfven naturligt alt betänk, blir hvilande till
nästa riksdag. Någon propos. kan, enl. min tanke, icke ens
grundlagsenlig! i sådant fall af Hr Landtm, framställas, utan
blott ett förklarande afgifvas, att så måste ske.
Ilr P r i n t zen sköld, Carl: Då jag alldeles icke kan
dela den mening, som af flera ledamöter under denna dags
plenum blifvit yttrad, att icke RiksSt:n skulle hafva rättighet
sig förbehållen ali afstå de förslag, som Coust.Utsk.,
vare sig af egen vilja eller på grund af enskild motionärs
framställning, framlägger till R. St. för att behandlas i den
ordning grundlagen stadgar; så anser jag mig böra bestrida
den ordning, som Hr Landtm, framställt för frågans afgörande
vid detta tillfälle. , Jag anser- det böra-lemnäs hvarje
Den 5 Augusti e. m.
ståndsledamot rättighet att kunna komma till det resultat,
som här af flera värda talare blifvit yrkadt, alt nemi. den
föreslagna grundlagsförändringen må förklaras icke behöflig,
och hvilket precist innebär detsamma, som ett definitivt af~
slag. Således skulle jag tro rätta ordningen vore, att Hr
Landtm, först framställde, huruvida Ståndet förenar sig
derom att förklara förändringen icke behöflig, hvilket, såsom
jag sagt, innefattar detsamma som att afslå den, och
att, i händelse denna propos, icke vinner pluralitet, Ståndet
sedermera bör till pröfning företaga de särskilda af taJarne
framställda anmärkningarna samt såmedelst komma lill
det resultat, som grundlagen, för den händelse icke någon
definitiv åtgärd godkännes, har förutsatt, nemi. att återsända
betänk, med de anmärkn:r, som Ståndet förklarar vara
dess gemensamma tanke. Det synes mig vara naturligt,
att då man besinnar ändamålet med den långsamhet, lagstiftningen
föreskrifvit vid grundlagsfrågors behandling, detta
ändamål måste befinnas vara, att man ej skall förhasta
sig vid förändringars beslutande i dessa lagar. Jag kan icke
finna, att något förhastande i detta afseende äger rum, då
man rent af afslår ett sådant förslag; tvertom tror jag detta
vara en ytterligare garanti, att icke någon brådstörstad
förändring må äga rum. Jag anhåller således om propos.
först derom, huruvida R. o. Ad. anser denna grundlagsförändring,
sådan den är föreslagen, behöflig eller icke.
Hr von Troil: Den siste värde talaren har måhända
icke fästat sin uppmärksamhet på det sätt, som ett RiksSt.
måste iakttaga för att afslå ett grundlags-förslag, då det
första gången förekommer. Detta går nemi. icke till på
samma sätt, som när ett annat betänk, afslås, emedan, såsom
jag förut haft äran nämna, ett grundlags-förslag mäste
antingen godkännas alt hvila till följande riksdag, eller också
återremitteras med någon anmärkt!., som Ståndet förklarar
vara dess gemensamma tanke. Denna gemensamma tanke
kan innefatta, att hela förslaget anses olämpligt, men
den mäste behandlas på samma sätt, som en anmärkn,,
hvilken blott afser en modification af förslaget. I öfrigt har
jag ingenting emot, om Hr Landtm, behagar först göra propos.
på den radikalaste af de gjorda anmärkntna, eller den,
hvilken Hr Printzensköld begärt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke kunde
finna att det sätt, hvarpå han först föreslagit R. o. Ad. att
företaga de vid Utsk:s förslag gjorda anmärkn.T, skulle leda
till den slutföljd, som Hr Printzensköld ansett kunna uppkomma,
enär alltid för R, o. Ad. stöde öppet att förkasta
den ena anmärkntn efter den andra, och slutligen förklara
sin gemensamma tanke vara att förändringen vore obehöflig
eiler onyttig: men då flere talare nu begärt att samma propos.
, som Hr Printzensköld önskat, måtte först blifva fram
-
D en 5 Augusti e. m.
*'-*7
ställd, och intet hinder vore deremot; sä ansåg Hr Landtm,
sig först böra framställa denna propos., hvars besvarande
med ja skulle göra, att alla andra proposrr i denna fråga
förfölle; och hemställde Hr Landtm, alltså, om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanke antaga, att den af
Const.Utsk. föreslagna förändring i 3y §:n Riksd.Ordn. är
onyttig.
Ropades starka ja, blandade med ganska många nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja öfverröstat nej.
Frih. Cederström: Uti R. o. Ad:s prot. får jag nedlägga
min reservation, så väl emot den nu framställda propos:n,
som emot det svar R. o. Ad. derå lemnat.
Ilr Hjerta begärde votering.
Hr Munck a f R o s e n s c h ö 1 d, Nils Rudolph, förenade
sig i den af Frih. Cederström afgifna reservation.
Efter någon mindre discussion, förenade sig R. o. Ad.
om följande voter:s-propos., hvilken upplästes till justering
och godkändes:
Den, som anser R. o. Ad:s gemensamma tanke böra
blifva, att den af Const.Utsk. föreslagna förändring af 3g
§:n Riksd.Ordn. är onyttig, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad. ofvannämnda mening icke
vara sin gemensamma tanke.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 76.
Nej— 27.
Uppå derom af Hr Frih. o. Landtm, gjord erinran,
fann R. o. Ad., att, efter detta resultat af voteringen, ingen
vidare åtgärd för det närvar, kunde komma i fråga
i afseende på Const.Utsk:s mern. N:o 21.
Då nu ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 25 sisth Juli och
den i dennes på bordet lagda mern. N:o 22, ang:de en af
Hr Th. Petre' emot Konungens rådgifvare anmäld anledn.
till anmärkn., fann R. o. Ad. detta mern. icke erfordra annan
åtgärd än att läggas till handlingarna.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att anmäldt blifvit,
det Frih. Fock, Alexander Georg, och Hr von Schantz,
Malcolm Gustaf, båda ledamöter i Ridd.Utsk., för enskilda
angelägenheter varit nödsakade att afresa från riksdagen och
afsäga sig sina platser i Utsk.; och hemställde Hr Landtm.,
ixS
D e 11 5 Augusti e. m.
om R. o. Ad. behagade bifalla deras tillika gjorda begäran,
att det oaktadt blifva vid deras riksdagsmannarätt bibehållne.
Bifölls.
I anleda, häraf anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer
att vid deras nästa sammanträde välja tvänne nya ledamöter
i Ridd.Utskottet.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna betänka,
memorialer och utlåttn, nemi. från
StatsUtskottet:
N:ö 23i, i anledn. af de inom 2tne RiksSt. framställda
anmärkmr vid Utsk:s betänk. N:o 6q, angtde yrkad skattefrihet
för intägterna å allmänningen Stöpen;
Wto 232, i anledn. af erhållen återremiss af Utskts under
Pilo 96 afgifna betänk.;
Wto 233, i anledn. af återremiss å betänk. Wto i53;
Wto 234, med förnyadt summariskt förslag öfver statsregleringen;
Wto
235, i anledn. af väckta motioner om upphörande
af tredskoböter för uraktlåten leverering till Stora Kopparbergs
bergslag af ränte- och mantals-kolen;
Wto 236, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUlskts
betänk. Wto 120;
Wto 237, i anledn. af erhållen återremiss å StalsUtskts
betänk. Wto 157;
Wto 2.38, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskts
betänk. Wto 164;
Wto 23g, i anledn. af K. Mts remiss å Bokhållaren Stures
lind. ansökning om pension;
WTto 240, i anledn. af K. Mts skrifvelse, angtde pension
åt Amiralen G. af Klints enka;
Wto 241, i anledn. af Prosten Ödmans motion om anslag
till bildande af en fond till emeriti-löner för lärare vid
Upsala stifts läroverk ;
Wto 243, i anledn. af K. Mts nåd. remiss uppå Landtbruks-academiens
und. mern., angtde pension för afl. Agronomen
Steffens enka, samt dels erhållna återremisser å utlåt.
Wto 63, i8tde punkten;
Wto 244, i anleda, af återremiss å utlåt. Nio 66;
Wto 245, i anledn. af återremiss å utlåt. Wto 67; 1
Wto 246, i anledn. of K. Mts nåd. remiss angtde aflöning
för den, som utses till bestridande af R. Stts Just.om
budsmans
förut innehafvande tjenst;
Wto 247, i anledn. af Hr Pe t res, Th., motion, att StatsUtsk.
må till R. St., dels uppgifva totalkostnaden för nya
lagförslagets codifiering, dels inberätta vid hvilken tid de
till nämnda codifiering utsedde personer upphört att uppbära
arfvode af statsmedlen;
Nio
Den 5 Augusti e. m.
129
N:o 248, > anledn. af erhållna återremisser å utlåt.
JN:o 1 i 3;
N:o 249, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 142;
Banco- och LagUtskotten:
N:o 1, med förslag till lag för enskilda hanker;
Lagutskottet:
N:o 81, i anledn. af väckta motioner, dels ang:de förmyndare-kamrars
inrättande i städerna och på landet, dels
ock om ändring i lagens stadganden, rör:de de tysta förmånsrätterna
;
JV:o 82, i anledn. af anmärkntr emot Utsk:s betänk.
!N:o 3o, öfver väckt fråga derom att enskild äganderätt bör
vika för allmänna ändamål;
N:o 83* i anledn. af anmärkntr vid Utskrs betänk. N:o
22 öfver väckt fråga om tillägg till 17 eap. 32 §:n Rätteg.-  b:n , sådan den lyder i K. förordn. den 20 Januari 1779;
N:o 84, i anledn. af väckt motion om förklarings meddelande,
ang.Nle rätta grunden för förvandling till fängelse
vid vatten och bröd af böter, som ådömmas för sådana
stölder, hvilka, enl. allmän lag, ligga i tveböte emot annan
tjufnad;
JN:o 85, i anledn. af väckt motion om föreskrifters meddelande,
ang:de Verkställighet af spö- och ris-straff;
N:o 86, i anledn. af anmärknlr vid Utsk:s betänk. N:o
23, öfver väckt motion om ändring af 1 mom. i 7 §:n af
8 cap. Ärfda-b:n;
JN:o 87, i anledn. af väckt fråga om förtydligande af lagens
föreskrifter, ang:de oäkta barns rätt att åtnjuta underhåll
och uppfostran;
Allm. Besvärs- och Ekon. Utskottet:
N:o 85, i anledn. af väckta motioner om behofvet, 1:0
af en tillförlitlig redaction af allmänna författningar; 2:0 af
en samling af alla äldre, ännu gällande polis-författningar;
samt 3:o af en revision utaf alla före antagandet af 1809
års constitution utgifnä författningar;
N:o 86, i anledn. af väckt fråga öm revision af de aca-,
demiska constitutionerna;
N:o 87, i anledn. af väckta motioner om iakttagelser
vid permittering af manskap från de värfvade reg:tena;
N:o 88, i anledn. af väckt fråga om ändring i gällande
författningar för fartygs mätning;
N:o 89, i anledn. af väckt motion om inrättande af
pant-låne^cöntor i Rikets större städer;
N:o 90, i anledn. af väckt motion om rättighet för tiondegifvare
i Skåne att lösa kyrkornas behållna tionde efter
årlig markegång;
N:o 91, i anledn. af anmärkn:r vid Utsk:s betänk. N:o 37,
11 H. 17
ido Den 7 Augusti.
ang:de instruction för läns-styreiserna, och deni underlydande
tjenstemän;
N:o 92, i anleda, af anmärkn:r vid Utsk:s betänk. N:o
52, ang:de föreslagen indragning af tullkammaren vid Furusund
;
N:o g3, i anledn. af anmärkn:r vid Utskts betänk. N:o
43, angrde förbud för tjenstemän vid embetsverken att på
en gång innehafva mer än en tjenst med lön på stat.
Upplästes prot.utdr., ankomna från de öfriga RiksSt:n,
nemi. från PresteSt. af den 22, 25 och 29, från BorgareSt,
af den 25 och 29, samt från BondeSt. af den 18, 22, 25
och 29 sisth Juli.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl, ^ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 7 Augusti i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Företogs val af fullmäktige uti R. St:s Bank; och befunnos,
vid val-förrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr.
Horn, Claes Fredr., Ryttmästare 112 röster.
Hr von Hartmansdorff, Aug., f. d. Statssecreterare 138 „
„ Rosenblad, Bernh., Commerceråd .... i5g „
Derefter företogs val af fullmäktige uti R. St:s Riksg.-  contor; och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva
blifvit utsedde:
Frih. Rålamb, Claes, Landshöfding 140 röster.
Hr Uggla, Göran Gustaf, Kammarrätts-råd . 84 „
genom lottning med Hr Bråkenhjelm, P. R.,
Lector, hvilken äfven erhållit 84 röster.
Hr Silfverstolpe,Fredr. Otto, RiddarhusSecreterare i5o „
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
Den 8 Augusti f • m >
Lördagen den 8 Augusti i84o.
Plenum kl. g f. m.
Justerades 5 prot.uldr. för den 5 dennes e. m.
Justerades pleni-proLn för den 2g sistl. Juli f. och e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter uti
Hemliga Utskottet, och befunnos dertill hafva blifvit utsedde
:
N:o g2. Gr. Horn af Åminne, Claes Fredr.;
„ 338. Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.;
„ i43o. Hr Gyllengahm, fullm. Hr von Troil, Emil.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter
uti nedannämnda Utsk., och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde, i
S ta t sUlsko t te t:
N:o 131 3. Hr Ehrenpreus, fullm. Frih. Leijonhufvud , Abrah.;
efter N:o 220g Hr af Harmens, Henr. Otto;
Riddar h u sUtskottet:
„ 363. Frih. Coijet, fullm. Hr Coijet, Julius;
„ 378. „ af Tibell, Napoleon;
efter N:o 10. Hr Soop, fullm. Frih. Fock , Alexander Georg ,
och N:o 1255. Hr von Schantz, Joli. Malcolm.
Slutligen öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot att inträda uti StatsUtsk., under den ledighet, som
blifvit beviljad åt N:o 210g. A. Hr Anckarsvärd, Aug.; och
befanns der ti 11 hafva blifvit utsedd;
N:o 2248. Hr af Forsell, Carl.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Lilljehöök,
Ludv., ledamot i Bevilln.Utsk., anmält att han vore hindrad
att återkomma till riksdagen vid slutet af den ledig—
hetstid, som blifvit honom beviljad och således afsagt sig sin
plats i Utsk., under anhållan att det oaktadt blifva vid sin
riksdagsmanna-rätt bibehållen; och hemställde Hr Landtm.,
om R. o. Ad. behagade härtill lemna dess bifall.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade, i anledn. häraf, Hrr Electorer
att på den dag, som kunde blifva fri från plenum, sammanträda
för att invälja en annan ledamot uti Bevilln.-  Utskottet.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskis förslag
N:o 56 till R. St:s lind. skrifvelse till K. M., angtde ett
förändradt mynt-systeme.
Den 8 Augusti f. m.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 29 sistl. Juli och
den i dennes på bordet lagda utlåt. N:o 226, i anledn. af
återremiss å utlåt. N:o 64 och vissa dertill hörande bilagor.
Då detta utlåt N:o 226 endast upptog de punkter af
utlåt. N:o 64, vid hvilka amnärkn. i något af RiksStm blifvit
gjord, fann R. o. Ad. för godt besluta, att detta mål
så skulle föredragas, att hvarje punkt i utlåt. N:o 64 upplåstes,
och sedan det söm uti utlät. N:q 226 kunde vara anJÖrdt
angtde samma punkt.
i:sta punkten. Ordinarie Räntan,
Frih. Cederström, Jacob: f afseende på den del af
ordinarie räntan, som är indelt, vare sig till militär- eller
civil-staterna, kan det vara likgiltigt, om den uti räkenskapernas
credit uppföres för högt, blott samma summa uppföres
i debet; men det är ej rätt, att uti räkenskaperna
uppföra siffror,, sorn ej aro ett uttryck af det sanna förhållandet.
De amnärkn:r, som gjordes då betänk. N:o 64 förevar,
hänvisade dertill, att det var de tvänne sisla årens
höga markegång, som gjort den beräkning riktig, hvilken
Utsk. antagit; men att en jemförelse af denna beräkning
med de föreg:de årens markegång skulle fordra en nedsättning
uti den första summan eller den indelta räntan från
1,770,000 r:dr till 1,740,000 r:dr och uti den Kronan behållna
räntan från 56o,ooo r:dr till 55o,ooo r:dr. Jag anhåller,
att dessa anmärkmr, såsom välgrundade och icke vederlagda
i Utskrs svar på återremissen, måtte blifva af R. o.
Ad. fastställda, såsom de, hvilka böra ingå i statsregleringen.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag kan på intet
vis af Frih. Cederströnvs anförda skäl finna mig öfvertygad
om riktigheten af nedsättning uti det föreslagna priset för
ordin,-väntan, och yrkar således bifall till hvad Utsk. har
föreslagit. — Jag hade hoppats, att vid denna riksdag, då
R. St, disponera större tillgångar än vanligt, något afseende
skulle fästas vid motionen om hemmantals-räntans nedsättning;
men då Utsk. ej fästat afseende derpå och ej ansett
en sådan nedsättning för närvar, vara lämplig, så anser jag
mig nu i detta afseende ej böra yrka något vidare, utan får
hoppas på framtiden, och att R. St. slutligen måtte inse
nödvändigheten af jordbrukets lättande från skattebördor,
hvilka äro detsamma orättvist pålagda och med ännu större
obillighet bibehållna. Ut»0 att begära någon ändring af
Utsk:s betänk., hvartill jag yrkar bifall, så ber jag att härmedelst
få reservera mig mot denna del af betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Huru man beräknar
priset på den delen af ordin.räntan, hvilken utgöres af
indelt spanmål, är likgiltigt, emedan inkomsten deraf går
till vederbör, indelningshafvare. Men för den Kronan behållna
andelen är det icke så. StatsUtsk. har uträknat, att
Den 6 Augusti f. m.
13 3
efter medeltalet af markegångsprisen, hade summan stigit
upp till 56[,ooo r:dr och således med ii,ooor:dr öfverstigit
det belopp, hvartill denna del af ordin.räntan blifvit, på
grund af Stats-contts förslag, upptagen uti K. M:s propos.;
men det anmärktes redan vid betänkts första föredragning;
o DÖ"
att tväuoe års hög markegång hade verkat på detta pris.
Det är således osäkert, om det kan vidhållas. Derföre är
det ock, efter min förmening, oriktigt att antaga ett så högt
pris, att det uti verkligheten förmodligen kommer att understigas.
Förut har, på sätt R. o. Ad. väl vet, det allmänna
priset i statsreglertn varit beräknadt till 5 rrdr tunnan. Att
nu på en gång höja det med i r:dr, utan att spanmålsprisen
i det liela stegrats, synes mig oriktigt. När spanmålsprisen
stå ungefärligen på samma punkt, som förut, icke
högre om ej lägre, så är det väl skäl att äfven hålla sig
närmare det gamla statspriset. På grund af de medelvärden
StatsUtsk:s beräkning för de 5 sista åren utvisar, tillstyrker
jag, att R. o. Ad. måtte bestämma statspriset till
5£ r:dr tunnan, hvarefter StatsUtsk., som ej uppgifvit tunnetalet,
sedan får uträkna och utföra penningebeloppet så väl
för denna, som öfriga spanmålsposter; ty hvad R. o. Ad.
här vid den första punkten besluter bör naturligtvis gälla
äfven för de öfriga.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet i anledn. af
Gr, Anckarsvärds begäran om bifall till StalsUtskts betänk.,
och får dervid anmärka, att Grefven ej synes mig hafva
anfört något skäl för den beräkning efter 5 års medium,
hvarigenom Utsk. kommit till detta höga belopp.
I afseende på hvad Hr von Hartmansdorff anfört, får
jag väl medgifva, att spanrnålen något ingrediera!- uti den
förhöjda summan, men ej ensam; ty den högre markegången
de tvänne sednaste åren har äfven verkat på persedelräntorna,
och detta har äfven ingått i beräkningen. I öfrigt
förekommer frågan om spanmålspriset i den andra punkten.
Det är der som afradsspanmålen förekommer, och der
torde bestämmelsen af spanmålspriset lämpligast böra afgöias;
men då här uti den första punkten fråga ej kan blifva
om annat, än huruvida en beräkningsgrund, tagen efter
de 5 sista årens markegång, bör antagas vara säker, och då
skilnaden emellan Utsk:s beräkning och den af K. M. föreslagna
summa endast är 10,000 r:dr; så tror jag alt det ej vore
rätt väl betänkt att uti Statens inkomster upptaga den behållna
summan så högt, emedan de då lätteligen och troligen
under ett år, sådant som detta, skulle komma alt understiga
jemväl den summa, som på grund af de io sista
årens markegång bort anses för den rätta. Jag kan således
ej annat tro, än att det rättaste förfarandet vid första
punkten vore, att R. o. Ad. fattade sitt beslut i enlighet
med de anmärkn:r, som här gjordes, när del första betänk.
Den 8 Augusti f. m.
N:o 64 föredrogs, nemi. att den indelta ordinarie räntan,
sorn af StatsUtsk. blifvit upptagen till 1,770,000 r:dr, skulle
i enlighet med den beräkning, sorn inom Ståndet blifvit
gjord, upptagas till 1,740,000 r:dr; och att Kronans behållna
inkomster, i stället för 56o,ooo r:dr, måtte upptagas tili
55e,ooo r:dr. Jag anhåller alt Hr Frih. o. Landtm, ville
å dessa summor framställa propos. til! Ståndet.
Gr. Anckarsvärd: Det är mycket påtagligt, att i
afseende på prisbestämmelserna ingår åsigten att antingen
bereda öfverskotter eller att minska så beskaffade öfverskotta*.
Det synes mig vara klart, att ju lägre man kan bestämma
spanmålsprisen, ju större måste den beräknade statsbrist-summan
i följe deraf blifva, och desto större äfven
förskotterna, enär spanmålspriserna verkligen komma att
blifva högre än man nu förslagsvis beräknat. — Jag har
icke emot att afgöra prisberäkningen vid den sednare punkten,
ifall R. o. Ad. så skulle finna lämpligt, och finner
i sådant fall intet hindra, att meningarna blifva delade emellan
Utsk:s betänk, och Frih. Cederströms förslag att förändra
Utsk:s beräkning, för att såmedelst komma till en
förökad statsbrist-summa, hvilket jag för min del motsätter
mig.
Frih. Boye, Ludv.: Den siste värde talaren har fört
oss till den tanke, att genom ett för högt upptaget pris öfverskott
skulle kunna vinnas, sorn öfverstego folkets förmåga
att bära. Från denna tanke föres man lätt til! en motsatt,
nemi. den, att beräkningen af ett alltför lågt pris skulle
förorsaka brist. Man kan äfven så väl antaga, från den
ena sidan, en afsigt att uppsåtligen åstadkomma brist, som
man kan, på andra sidan, antaga en afsigt att bereda ett
öfverskott. Den ena suppositionen är icke mera orimlig än
den andra; och jag, som ej vill åtaga mig att försvara hvarken
den ena eller den andra, vill då hellre gifva ett öfverskott,
än vålla en brist. Jag förenar mig med Frih. Cederström
och anhåller om propos. i öfverensstämmelse med
hans yttrande.
Gr. Anckarsvärd; Jag fruktar att Frih. Boye vid
detta tillfälle har varit väl hastig att tillägga sina motståndare
afsigter, hvilka i sjelfva verket ej så, som han gjort,
kunna härledas ur deras yttranden. Den verkliga afsigten
är att förebygga att, från denna riksdag till den nästa, i
likhet med hvad som under den förflutna tiden ägt rum,
ett belopp af 4>ooo,ooo r:dr af folkets skattebördor blifvit
samlade, utan att folkets ombud, vid beviljande af dessa
skattebidrag, beräknat behofvet deraf. Jag inser alldeles icke
den våda, som Frih. Boye ansett mig vilja åstadkomma, men
50111 aldrig varit min afsigt; och denna våda kan ganska
lätt förekonunas, derigenom att till Riksg.cont. lemnäs me
-
Den 8 Augusti f. m.
135
del att kunna till statsverket utbetala hvad sorn kunde
komma alt brista i anslagssummorna. Detta är enligt mitt
begrepp om statsreglering det ändamålsenliga, det lik tiga och
det ärliga mot folket; då jag deremot anser en låg beräkning
af Statens inkomster för att komma till en stor statsbrist
och derigenom till stora öfverskotter, såsom ett bedrägeri
emot folket, som af dess ombud bör i möjligaste måtto
förebyggas.
Ur Ribbing, Arvid: Hvad först angår den frågan,
huruvida bestämmandet af det pris, som bör ligga till grund
för uträkningen af statsverkets inkomster, borde uppskjutas
till andra punkten, så ser jag ej hvad ändamål dermed skulle
vinnas, sedan discussionen nu är börjad och man lika väl
här kunde afgöra frågan och förklara beslutet gällande för
alla de efterföljande punkter, der samma fråga förekommer.
Jag skulle tro, att man äfven borde något bespara tiden och
att discussionen nu redan vnrat en god stund samt alt hvar
och en utvecklat sina tankar i ämnet.
Hvad beträffar sjelfva frågan om prisbestämmelsen, så
är det väl onekligt, att prisen möjligen kunna blifva något
lägre än det nu beräknade af 6 r:dr tunnan, så att tilläfventyrs
försigtigheten skulle fordra, att priset bestämdes något
lägre. Detta må vara å ena sidan; men att å andra
sidan påstå, att man med afsigt, för alt komma till statsbrist,
har beräknat priset för högt, då man likväl tagit de
föregrde årens pris till grund för beräkningen och derefter
ändock antagit en lägre summa, kan jag ej gilla, enär jag
tror, att man i detta fall gått sanningen så nära som möjligt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag tror att man å båda
sidor gör orätt att påbörda hvarandra någon afsigt att få
statsbristen större eller mindre; helst om man vidtager den
åtgärden, som jag tyckt mig höra att Gr. Anckarsvärd nämnde,
d.v. s. att bestämdt besluta, att, i händelse brist på någon
anslags-artikel skulle uppstå, rättighet borde lemnäs Regeringen
att erhålla fyllnaden genom Riksg.contts åtgärd, hvilket,
om jag ej irrar mig, äfven under sednare tider varit förhållandet;
men deremot tror jag, att man bör söka att göra
beräkningen i möjligaste måtto riktig, så alt den kan bära
sig, och jag får derföre förklara, att jag i afseende på den
första punkten hufvudsakligen instämmer med de herrar,
som yttrat sig emot Utsk:s förslag. I afseende på den sednare
punkten åter, tror jag att man snarare kan instämma
med Utsk. Denna punkt angår dock afrads-spanmålen, hvilken
ännu icke är föremål för discussion; men då vi hafva
haft hög markegång, tror jag det icke vara lämpligt att nu
beräkna ett öfverskott af 54,ooo r:dr utöfver hvad vid förra
statsreglerJn bestämdes. Till och med den af Frih Cederström
föreslagna summa af 55o,ooo r:dr, som endast är
10,000 r:dr mindre, än den efter denna höga markegång
Den 8 Augusti f. m.
gjorda beräkning, men likväl 4^,ooo r:dr öfver hvad det
gjort under föreguie qvinqvennium, torde kanske vara något
för hög; att gå längre tror jag ej att klokheten medgifver,
om man vill räkna rätt.
I afseende på den indelta delen af räntan, så höra vi
beklagligtvis, att StatsUtsk. uti det betänk. N:o 234, sonl i
dag blifvit utdeladt, ej lyssnat till de anmärkntr, som gjordes
förra gången, och som varit grundade på förra StatsUtskrs
bruk, och hvilket Utsk. ganska väl kunnat medhinna under
den långa tid, som det haft på sig, nemi. att låta sin
kamererare för hvarje del räkna ut hvad den anslagna räntan
skulle göra efter Utsk:s beräkningsgrund, så att man,
såsom hittills ägt rum, fått se hvad hvarje del enl. Utsk:s
förslag utgjort, och att Utsk. icke inskränkt sig till att säga:
utom indelningen och spanmålen in natura enligt sednaste
riksstat. Då tror jag, att vi äro nödsakade hålla oss till den
gamla grunden, eller i,3go,?.g5 r:dr, ty då hafva vi åtminstone
en ledning af hvad anslagen utgjorde enl. iS35 års
stat. Det har visserligen inträffat små förändringar, derigenom
att några poster blifvit uppförda och andra afförda,
men den skilnaden kan icke vara så stor, och då hafva vi
åtminstone någon ledning, när StatsUtsk. ej velat gifva oss
denna ledning, som det måhända varit Utskts pligt att afgifva,
såsom R. St:s finance-ministerium. Jag får således i
afseende pä denna punkt anhålla, att Hr Landtm, ville proponera
att för beräkningen af den indelta räntan bibehålla
hvad K. M. föreslagit, nemi. i,3go,2g5 r:dr i enlighet med
förra liksstaten. Pä resultatet verkar detta icke det minsta,
såsom bekant är; ty det går i alla fall till indelningshafvarne,
men i den sednare punkten anhåller jag, att Hr
Landtm, täcktes föreslå antagandet af Frih. Cederströins förslag,
som kanske ändå är väl högt. ]S’är a:a punkten förekommer,
så är min tanke öfverensstämmande med StatsUtskrs,
men derom är nu icke fråga.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Med äfventyr att äfven
denna gång hänvisas till logican, får jag likväl äran tillkännagifva,
att om Frih. Boye velat pröfva StatsUtskts ledamöters
afsigter med den föreslagna beräkningsgrunden, så
hvarken tilltror jag mig bedomina eller ens böra forska efter
de individuella afsigter, som måhända kunnat ligga till grund
för hvars och ens omröstning i frågan; men hvad jag anser mig
kunna förklara och hvad jag tror att den värde ledamoten bort
kunna inse, är, att afsigten är uttryckt i den bestämda föresats
att kunna göra beräkningen så, som verkliga förhållandet
varit med ordinarie räntan. Dertill behöfves blott att begagna
en enkel division, för att komma till det resultat, sorn
StatsUtsk. erhållit, och StatsUtsk. har helt enkelt velat (således
är dess afsigt synbar) för R. St. framlägga förhållandet,
Den 8 Augusti f. m.
det, sådant det varit under loppet af 5 år; och ännu mera,
StatsUtsk. har väl icke här uttryckt hvad det funnit, men
som verkligen är förhållandet, nemi. att den af Utsk. föreslagna
prisbestämmelse i det närmaste öfverensstämmer med
förhållandet under de sista i5 åren. Det har icke heller
kunnat undgå åtminstone min uppmärksamhet, att ett spanmåispris
(ty här är ej fråga öm markegångsberäkning) öfverhufvud
ej bör kunna tänkas falla lägre än till 6 r:dr
tunnan; och det är väl all anledn. att förmoda, att detta
framdeles äfven bör kunna anses såsom ett medelpris, helst
om penninge-tiligårigar i landsorterna ej minskas utan snarare
ökas till följe af de bank-förhållanden, som äga
rum. Det är således efter min öfvertygelse ingen våda vid
att beräkna räntoina till det belopp, som öfverensstämmer
med de factiska förhållandena; och i afseende på en möjligen
uppkommande brist instämmer jag till alla delar uti
hvad Gr. Anckarsvärd yttrat och Hr Piosenblad äfven medgifvit,
nemi. att Riksg.eont. då komitier att fylla denna brist.
Således synes mig Frih. Boyes supposition, att man kunde
hafva för afsigt att åstadkomma en brist i statsverket,
hvilken ej skulle lutnnä fyllas, bär ej vara på sitt rätta
ställe, och jag protesterar emot en sådan beskyllning mot
StatsUtsk. Jag tror att, vid närmare begrundande af de
skäl StatsUtsk. åberopat, och som dessutom ligga för öppen
dag uti K. M:s nåd. propos. och de dervid fogade tabeller,
som äro tillgängliga för hvar och en, hvarföre det äfven
torde hafva varit öfverflödigt för StatsUtsk. att upprepa
dem, R. o. Ad. kan godkänna StatsUtskis beräkningsgrund,
aldrahelst som denna beräkning, i afseende på den Kronan
behållna räntan, icke varierar på mer än tö,ooo f.‘dr.
Frih. Boye: Det var i anledn. af Gr. Anckarsvärds
yttrande, som jag begärde ordet, och är nu glad att på
samma gång få besvara .både hans och den siste värde talarens
erinringar mot mig. Jag anhåller hos dessa herrar,
att mina yttranden ej måtte tydas annorlunda än de blifvit
sagda. Då Gr. Anckarsvärd hade framställt den tanken, att
man å ena sidan kunnat uppsåtligen söka bereda statsverket
ett öfverskott, derigenom att man yrkat en lägre spanmålsberäkning;
så var det blott en allmän erinran jag gjorde
och ej någon enskild beskyllning, då jag yttrade min förmodan,
att man å andra sidan sökte åstadkomma en brist.
Någon personlig afsigt hös Utsk. ejler Gr. Anckarsvärd har
jag ej framställt. Jag log ej åt mig hvad de yttrat, och
jag vet ej hvarföre de skulle taga åt sig min erinran. Det
ena mäste vara lika generelt som det andra.
1 öfrigt får jag tacka Gr. Anckarsvärd för den upplysning
han gifvit mig, att Riksg.eont. kommer att fylla den
brist, som kan uppkomma för statsverket; och sedan jag
it H. >S
138
Den 8 Augusti f. ra.
erhållit denna upplysning, kan det vara mig likgilltigt lutra
beräkningen göres.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner riktigheten
af den anmärka., som mot mig blifvit gjord, nemi. att frågan
om spanmålsberäkningen lämpligast kan förekomma vid
andra punkten ronde afrads-spanmålen. Då tror jag det
vore tjenligasl, att förslagsvis antaga den beräkning, som Frih.
Cederström i f rågås ta 111 för hela den ordinarie räntan, nemi.
alt antaga den i K. M:s propos. uppförda summan och derunder
för den statsverket behållna andelen 55o,ooo r:dr.
Det är visserligen riktigt, såsom man här uppgifvit, att
hvad sorn möjligen brister i anslags-summan skall af Riksg.cont.
godtgöras. Men derföre är del icke, såsom Frih. Boye yttrat,
likgilltigt, huru beräkningen göres; ty om hon är för hög,
så blifver följden att Riksg.cont. alltid får utbetala fyllnadssummor
till statsverket. I stället alt sådana ersättningar
från Riksg cont, aldrig, annorlunda än undantagsvis, bort
äga rum, så skulle de blifva regel. Man måste då göra
särskildta anslag för att betacka denna brist. Utan alt förutsätta
afsigter å någondera sidan, kan jag icke annat än
tillstyrka, det man måtte hålla sig till beräkningar, som i
möjligaste måtto äro säkra och tillförlitliga. Jag afstår således
från det yrkande, jag först gjorde, och instämmer med
Frih. Cederström uti hans begäran, att Hr Frih. o. Landtm,
ville göra framställning i enlighet med K. M:s propos., samt
dervid åtskilja frågorna, nemi. den indelta räntan från den
Kronan behållna andelen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då man begärt frågans
skiljande i tvänne, den ena om indelta räntan och den
andr» om den Kronan behållna räntan, ville Hr Landtm,
först framställa propos. på den del, som först förekomme,
eller den indelta räntan.
Gr. Anckarsvärd: Jag ber blott att få förfråga mig,
om punkten kommer att skiljas eller om Hr Frih. o. Landtnäs
propos. skall omfatta StalsTJtsk:s förslag uti dess helhet.
Jag erkänner att jag ej förstår hvad som menas med delningen
af denna punkt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det af tvänne talare
blifvit begärdt, det punkten skulle skiljas åt, så att första
delen, som anginge den indelta räntan, skulle afskilja»
från den som anginge den Kronan behållna delen af ordinarie
räntan, hvilken af Utsk. vore upptagen till 56o,ooo
r:dr, hvarföre tvänne proposlr behöfde framställas, nemi. en
för hvardera af dessa båda frågor.
Frih. Boye: Måhända misstager jag mig, men mig
synes, att en sådan delning ej utan orättvisa skulle kunna
ske; ty om Kronan skall blifva lidande, så torde indelningshafvaren
äfven vidkännas samma lidande. Jag tror ej att
D e ii 8 Augusti!', ra.
del ilr rätt alt dela punkten, utan är af den tanke, att densamma
bör i sin helhet bifallas eller förändras.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Jag ber att få fästa
Frih. Boyes uppmärksamhet derpå, att, huru den indelta
ordinarie räntan än må beräknas, indelningshafvare!) dock
har rättighet att utfordra räntan antingen in natura eller
efter markegång.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om B. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag, att den indelta delen af ordinarie-räntan
beräknas till 1,770,000 rtdr.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Frih. Cederströras förslag, att samma indelta del af
ordinarie räntan beräknas till 1,740,000 r:dr.
Ropades äfven ja och nej.
Då Hr Landtm, icke fann sig af svaren på de framställda
propostna kunna bestämma hvilkendera meningen,
som vore den öfvervägande, förnyade han sin först gjorda
propos. till bifall å Utsk:s förslag, alt den indelta delen af
den ordinarie räntan mätte beräknas till 1,770,000 r:dr.
Ropades starka nej, blandade med ganska många ja.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att han trott
sig finna nej hafva öfverröstat ja, begärde
Gr. Anckarsvärd votering.
Hr Frih, o. Landtm, föreslog i anledn. häraf, alt ja —
propostn måtte komma att innehålla den indelta delens af
ordinarie-räntan beräknande till 1,770,000 r:dr, och nejpropostn
samma dels beräknande till 1,740,000 r:dr.
Frih. Cederström: Då begge summorna, som uti
denna punkt förekomma, böra beräknas efter enahanda grunder;
så hemställer jag, om vi ej kunde slippa med en votering,
nemi. så, att den som bifaller StatsUtsk:s förslag, att
den mdelta räntan upptages till 1,770,000 r:dr och den Kronan
behållna andelen till 56o,ooo r:dr, voterar ja; den det
ej vill, voterar nej; vinner nej, så kommer den indelta räntan
att beräknas till 1,740,000 r:dr och den Kronan behållna
andelen till 55o,ooo r:dr.
Gr. Anckarsvärd och Hr von Hartmansdorff
instämde med Frih. Cederström.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om hvar och en
af R. o. Ad:s ledamöter medgåfve att båda frågorna finge
intagas i samma votering, så vore det ingenting, som hindra
de, att de finge intagas i båda propositionerna.
Då ingen hade något härvid att erinra, uppsattes, upplästes
till justering och godkändes följande voter:s-proposition:
-
Den 8 Augusti f. m
Den, soin bifaller StatsUtsk:s förslag till beräkning af
ordinarie-räntan, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad, att den indelta delen deraf bör
bestämmas till 1,740,000 *:dr, och den Kronan beiiållna delen
af berörda ränta till 55o,ooo rtdr b:oo.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 33.
Nej — 84-
a:dra punkten. Afrads-spanmålen.
Hela denna punkt i utlåt. N:o 64 upplästes samt utur
utlät. N:o 2.9.6 så stor del af yttrandet derom, som önnes
upptagen å sidorna 7 och 8.
Hr Frih. o Landtm, yttrade, att visserligen ännu en
del af punkten återstode att uppläsa, men då denna sednare
del anginge utmarken på Öland, och det som redan blifvit
uppläst rörde spanmålens beräkning, förmodade Hr Landtm ,
att R. o. Ad. funne lämpligast att dela discussionen i tvänne
delar, isynnerhet då, redan under discussionen om den föreg:de
punkten, fråga uppstått om beräkningspriset för spanmålen
under denna punkt, så att denna del nu först kunde
förekomma till discussion,
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att R. o. Ad.
nu mätte antaga den beräkningsgrund af 5 r:dr 24 sk. tunnan
för spanmålen, hvilken jag, med flera andra talare, nyligen
yrkat. Om R. o. Ad., på sätt Hr Frih. o. Landtmyttrat,
behagar inskränka sig till denna enda fråga, så
kan deruti ej inblandas frågan om utmarks-skatten på Öland,
utan man håller sig blott till spanmålsberäkningen. I sådant
fall kommer sedan uträkning att göras af StatsUtsk-,
efter den verkliga tillgången, antingen utmarks-skatten på
Öland kommer att bibehållas eller ej. Jag skulle afven önska,
att det beslut, som nu af Ståndet fattas, komnie att
gälla äfven för de öfriga punkterna, så att man derigenom
vore ifrån vidare öfverläggningar och voteringar derom,
Frih. Gederström: Jemte det jag fullkomligt in
stämmer
med den sista varda talaren i afseende på den ordning
för discussionen, sorn Hr Landtm, framställt, och hvilken
äfven i min tanke är den enda rätta, för att undvika
att inveckla discussionen i onödiga svårigheter; så får jag
jemväl med honora instämma i fråga om priset. Vid de
anmärkn:r jag gjorde vid förra betänk. N:o 64, hade jag icke
efter det medelpris, som StatsUtsk. beräknat, nemi. de sista
5 årens, utan med en längre utsträckning till 10 år kommit
till det resultat, att man borde antaga 5 r:dr 24 sk. eller
D e ti 8 Augusti f. m.
5 r:dr 32 sk. till beräkningspi is på spanmålen, för att ej gå
för nära till möjligheten att föranleda brist för statsverket.
Dä BondeSt. beslutat sig för 5 r:dr 24 sk., så bar jag intet
emot, att detta pris må blifva antaget för beräkningen, såsom
den siste värde talaren yrkat.
Hr von Troil, Emil: Jag bar ej uppträdt för alt
egentligen respondera för StatsUtsk:s betänk , ty jag bar ej
uti StatsUtsk. varit närvar, under hela den tid, då statsreglerm,
sedan den blifvit lill Utsk. åtei remi! lerad, af detsamma
ånyo handlades. Jag får dock yttra min enskilda
tanke att jag ej kan anse det af Utsk. föreslagna pris af 6
r:dr b:co tunnan vara för högt. Här är, såsom man vet,
icke fråga om annat, än en probabilitets-calcul, efler hvilken
inan skall upptaga det belopp, hvartill man förmodar,
att den Kronan behållna spanmålen under de nästkommande
åren kan försäljas. Utsk. har med ledning af det markegängspris,
som under de föreg:de åren ägt rum, antagit G
r:dr b:eo. Detta utgör dock icke det medelpris, hvartill
man skulle hafva kommit, om man endast gått arithmetiskt
tillväga, utan betydligt derunder. Utsk. har uti ett annat
betänk, föreslagit en beräkning af den under lönerna inbegripna
spanmålen till 7 t:dr b:co, såsom ett fixeradt pris
för framtiden. Utsk. har likväl varit så litet öfvertygadt
om, att icke möjligen detta pris kunde vara i någon mån
för lågt, att det ej tilltrott sig att bestämma det för de
löntagare, hvilka redan erhållit fullmakter på sina beställningar.
När nu StatsUtsk. föreslår R. St. att godtgöra den
spanmål, sorn det skulle åligga Staten att utgifva, med 7
r:dr b:co tunnan, och alt deremot ej beräkna den, som
Staten äger att uppbära, högre än till 6 r:dr b:co; så synes
man i sanning hafva varit billig, ty i sig sjelf borde för
begge dessa fall samma pris äga rum, och likväl har Utsk.
för det sednare fallet föreslagit A;dels lägre pris. Jag tillstyrker
alltså bifall till Utskrs betänk, i denna del.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren har
ganska riktigt gjort skilnad emellan markegången och det
verkliga priset. Det kan möjligen hända, att markegången
är högre, än det verkliga pris, som Kronan på ett eller annat
ställe erhåller. Så visar erfarenheten, att Kronans behållna
spanmål, t. ex. på Öland, ej kunde förb år, oaktadt
flera auctioner anställdes, försäljas till det pris, som Statscont.
hade bestämt. Jag kommer nu icke ihåg huru högt
detta var, men utgången var sådan. Om samma förhållande
inträffade på flera andra ställen, så måste verkligen behållningen
på Kronans spanmål blifva ringare än markegången,
alldenstund köpare, som handla för att vinna, äfven måste
göra afdrag för forsjjngskostnaden. Jag tror således,
på sätt jag redan yrkat, att det vore säkrast hålla sig till
det uppgifna priset, hvilket, såsom Frih. Cederström nu
D e ii 8 Augusti f. m.
upplyst, närmast öfverensstämmer med de 10 sista årens
medelpris.
Hr Rosenblad: Det är visst sannt att, sedan K. M.
ocb Kronan afsagt sig den rättighet de ägt att kunna uppsäga
sin behållna afrads-spanmål på kronotionde!) till leverance,
då deremot denna rättighet ännu qvarstår på den
motsatta sidan, och att Kronan således, på sätt Hr von
Hartmansdorff anfört, är exponerad för att de år, då markegången
råkar vara högre, göra förluster på spanmålens
försäljning; men då likväl q eller åtminstone 8 år med detta
för Kronan ogynnsamma förhållande legat till grund för
StatsUlsk:s beräkningar, och likväl under denna tid (ej efter
5 utan efter io års beräkning) Kronan ej erhållit mer
än 6 r:dr, och i allmänhet i Europa det visat sig (efter de
spanmålsberäkningar vi äga uti Commerce-collrm och hvaraf
jag sett ganska många) en benägenhet under 3o-lalet, att
höja spannmålspriserna från den låga punkt, hvarpå de stodo
under 20-talet (lägst voro prisen i Europa efter Franska
revolutionen): så får jag erkänna, efter samma grundsats,
jag förut yrkat, att man bör räkna efter verkliga förhållandet,
fastän snarare litet för lågt, än för mycket, men
icke för mycket lågt; jag får erkänna, säger jag, att likaså
mycket jag ogillade StatsUtsk:s beräkning af de andra
indelta räntorna, hvilken var nog knapp, måste jag gilla
StatsUtsk:s beräkning af spanmålen och tillstyrka bifall dertill.
Resultatet blir likväl i alla fall detsamma, så snart det
antages, såsom förut är nämndt, att om någon brist i inkomsterna
skulle uppkomma, så är statsverket berättigad!
att erhålla skilnaden af Riksg-cout., likasom öfverskotten
till Riksg.-cont. öfverlemnas.
Frih. Cederström: Jag vill till en början med några
ord besvara den siste välde talarens slutmening, der han
säger, att han blifvit underrättad, att Riksg.-cont. åligger
fylla den brist, som möjligen för statsverket kunde komma att
inträffa. Väl här jag hört ett sådant förslag af Gr. Anckarsvärd
framställas, och att Gr. Horn har sagt att han ansåg
det billigt; men något Ståndets beslut derom känner jag ej,
och något grundlags-stadgande derom finnes ej. Man mäste
således afvakta hvad som af R. St. derom beslutas kan;
men visst är, att, i händelse inkomst-titeln blefve för högt
beräknad och det gjorda löftet om Riksg.-cont:s skyldighet
att fylla bristen uteblefve, så skulle en verklig statsbrist
uppkomma.
En annan ledamot, Hr von Troil, har ingått på ett för
detta ärende främmande ämne, då han talat örn det för
aflönings-spanmålen beslutade priset af 7 r:dr tunnan. Jag
vill ej nu inleda någon öfverläggning om detta ämne, utan
endast erinra, alt de löntagare, som hafva fullmakt på sina
tjenster, jemväl äro berättigade att få beräkna sina inkom
-
Den 8 Augusti f. m.
i 13
ster efter det pris, som var bestämdt af K. M. oell R. St.,
då de erhöllo sina fullmakter, d. v. s. skilnaden emellan då
fastställda beräkningspris och det årliga riksmarkegångspriset,
hvilket uppkommer efter beräkning af samtliga länens
markegångspriser; men för att åter komma till sjelfva frågan,
så ber jag, i afseende å qvantiteten af ränlespanmålen
på Öland, att denna summa måtte, såsom PresteSt. rätteligen
anmärkt, rättas, i händelse Utsk:s förslag antages, och
går nu att undersöka lämpligheten af det utaf PresteSt. föreslagna
priset, 5 r:dr 24 sk. för tunnan. Visserligen är det,
enl. hvad jag nyss anfört, troligt, att man kunde bestämma
priset lill 5 r:dr 32 sk. tunnan, utan att öfverstiga hvad det
efter all anledn. i verkligheten skulle uppgå till; men då
man vill hoppa från 5 r:dr directe till 6 r:dr, så blir det
för högt, och då vore det bättre att stanna vid hvad ett
Stånd redan beslutat, på det att förstärkta StatsUtsk. måtte
få en votering i stället för 2tne, och jag har derföre
galt ifrån det pris af 5 r:dr 32 sk., som jag förut yrkat,
och i stället antagit det af 5 r:dr 24 sk., i enlighet med
hvad här af andra yrkadt blifvit och ett RiksSt. redan beslutat.
Hr von Troil: Den siste värde talaren har hvarken
vederlagt eller försökt vederlägga det argument, som jag,
då jag förra gången hade ordet, log mig friheten att framställa.
Han har blott sökt jäfva det genom påstående, att
det ej hör till denna fråga. Jag tror likväl ej att något,
som länder till upplysning af den fråga, som är till afgörande
föredragen, kan vara öfverflödigt. Deremot kan jag
ej undertrycka min djupa förundran deröfver, att någon ledamot
af detta Hus kan taga för en oafgjord sak, att Riksg.-  cont. skall ersätta den statsbrist, som möjligen skulle uppkomma
derigenom, att de ordinarie-statsintraderna icke uppgå
lill det af R. St. beräknade belopp. Sådant har likväl
förhållandet varit under hela vårt närvar, statsskick, och
sådant måste förhållandet allt framgent blifva, såvida ej någon
alltför omfattande financiel omreglering skulle äga rum.
Likasom statsverket måste aflemna sina öfverskotter, likaså
otvifvelaktigt är det att statsverket är berättigadt alt af
Riksg.-cont. erhålla ersättning för uppkommande brister.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUlsk:s förslag att spanmålen beräknas till
6 r!dr b:co tunnan.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
spanmålen böra beräknas till 5 r:dr 24 sk. b:co tunnan.
Ropades äfven ja och nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, ej af svaren kunnat utröna
pluralitetens mening, hemställde han ånyo, om R. o. Ad.
Ben 8 Augusti f. m.
behagade bifalla StntsUtsk:s förslag, att spanmålen beräknas
till 6 r:dr tunnan.
I anleda af de bära lemnade svar, förklarade Hr -Frih.
o. Landtm, att lian trott sig finna, det sistnämnda propos.
blifvit af R. o. Ad. med ja besvarad.
Frih Cederström begärde votering.
Då nu voter:s-propos:n skulle framställas, hemställde Hr
Frih. o Landtm., om icke Ståndet vilie anse, att det
beslut, som nu fattades, borde komma alt gälla i afseende
å priset på all spanrnål, som beräknas under statsverkets inkomster.
Bifölls.
Upplästes till justering följande voter:s-proposition:
Den som bifaller StatsUtsk:s förslag, att spanmålen vid
beräkningen af statsverkets inkomster uppföres till 6 r:dl‘
b:co tunnan, voterar
. ■ >a’
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, uppföres ofvannämnda spanrnål till 5 r:dr
sk. b:co tunnan,
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag hade trott,
att det nu blott var fråga om Kronans behållna spanrnål ,
hvilken tydligen borde skiljas från sådan spanrnål, som är
disponerad och skall utgå till s. k. stater och indelningar.
Om så är, torde man i proposln böra upptaga Kronans behållna
spanrnål.
Hr von Hartmansdorff: Jag hör af den siste talarens
sista yttrande, att han något misstagit sig om meningen.
Denna beräkning är endast gjord såsom en grund,
hvarefter Kronans inkomster skola beräknas, men har intet
att göra med spanmålen under Ion för de personer* som få
sina qvartal från statsverket.
Uppå derefter framställd propos. blef voter:s-propos:n af
R. o. Ad. godkänd.
Efter voteringens slut, befunnos rosterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 4[ •
Nej — 74.
Tunne-talet, hvartill afrads-spanmålen borde beräknas,
ansågs böra blifva till det belopp Utsk. föreslagit.
Gr. Anckarsvärd hade inlemnat följande anförande:
Emot det af R. o. Ad. nu fattade beslut, att under
StatsUtsk:s förslag nedsätta inkomst-beräkningen för ordinarie-räntan,
reserverar jag mig, såsom i min tanke ledande
till
Den 8 Augusti f. tn.
i45
till fortsättning af det systeme, att genom låga inkomstberäkningar
höja statsbrist-summan, till den påföljd, att det
skattdragande folket på sådant sätt affordras ett större skattebelopp,
än behofvet påkallat, och samvetsgranna folkrepresentanter
någonsin bort bifalla. — Millionernes hopande under
form af öfverskotter uti den, för all control! och granskning
så omsorgsfullt vårdade räntekammaren, verkar ingalunda
fördelaktigt på rörelse och näringar; och är det derföre
jag sökt motarbeta dessa öfverskottérs bildande till ett
så stegradt belopp, som sedan sista riksdag varit fallet. —
Jag reserverar mig äfvenledes emot det nu fattade beslutet,
emedan deruti äfven innefattas R. o. Ad:s slutliga förbiseende
af behofvet att genom mantalsräntans eftergift bereda
jordbruket en af både obestridligt behof, likasom af rättvisa
och billighet, påkallad skatteminskning, hvartill under händer
hafvande öfverskoltsmedel vid denna riksdag, i samband
med möjliga indragningar, i min tanke kunnat och bort
lemna tillfälle.
Upplästes den återstående delen af StalsUtskts i utlåt.
N:o 226 afgifna yttrande rörrde 2tdra punkten, upptagande
frågan om utmarks-skatten på Öland.
Frih. Cederström: Utsk. har uti det sednare betänk,
förändrat sitt i betänk. N:o 64 tillstyrkta beslut, så till vida
att Utsk. för det första funnit, att frågan vore af beskaffenhet
att fordra K. M:s sanction, och för det andra deruti,
att jemväl å sådan mark, som är skattläggning underkastad,
d. v. s. odlingsbar och likväl icke intagen uti hemmanets
skatt, undantag endast får ske för sådan betesmark,
hvartill hemmanet förut ägt betesrätt; men uti det sednare
betänk, har Utsk. föreslagit, att emedlertid, och intilldess
ny skattläggning komme att verkställas, räntan af samtliga
dessa skattlagda utmarker, utgörande ett belopp af 860 tunnor
spanmål, utom öfriga persedlar, skulle komma att upphöra
intill dess ny skattläggning derå fastställd blifvit, hvarefter
den ränta, som dervid åsattes, skulle komma att, från
och med år 1841 till och med den tid då sådant sker, utbetalas.
Det är egentligen emot detta sista förfarande, som
jag vill yttra mig, emedan jag anser det hval ken förenligt
med rättvisa eller med rätta begreppet om den orts bästa,
för hvilken man här talar. Det är och borde äfven för
StatsUtsk:s ledamöter vara klart, att skaltläggningsmännen
icke kunnat skattlägga en jord, innan densamma enl. skattläggnings-metod
blifvit skatt och ränta underkastad; och att
det således är tydligt, att när skattläggning skett och undersökning
pågått, så följer räntans bestämmande. Alt nu
Jåta Ölands hemmansägare under loppet af 8 eller kanske
till och med 10 år bibehålla jorden utan att betala någon
ränta, hvarigenom de sedan skulle komma att få erlägga
ii H. 19
Den 8 Augusti f. ro.
några tusen tunnor på en gång, det vore att förstöra dem;
ty jag åtminstone känner få bland allmogen i Sverige, som
skulle under loppet af flera år spara in ett capital för en
sådan förestående utgift, ehuru de alltför väl veta, att den
jord, som är skattläggning underkastad, måste betala den
ränta, hvarom sålunda undersökning anställes. Jag för min
del har ingenting emot, att räntan på den odlingsbara jorden
bibehålies; ty betesmark belägges ej med spantnålsutan
med smör-ränta. Spanmålsränta kan ej efter någon
metod läggas på betesmark, så framt det ej är fråga om
recognilions- eller annan skog, der man lägger vissa kappar
på tunnlandet, jemlikt särskilda föreskrifter. Undersökningen
må i sådant fall gerna ske på Statens bekostnad; men
jag skulle förmoda, alt det riktigaste och rättsenligaste är,
att i den mån som någon lägenhet befinnes vara orätt skattlagd
, densamma från ränta befrias och erhåller äfven restitution
af redan utgjorda räntor, om så skäligt pröfvas, men
ej bör räntan eftergifvas för dem, som författningsenligt
blifvit skntllagda. Med denna förändring anhåller jag om
propos. på Utskts utlåt.; och i sådant fall följer ock, att
den summa i första delen af denna punkt af 4o,ooo tunnor
spanmål, hvartill Kronans behållna ränta är upptagen, blir
ökad till 4°>5oo tunnor i enlighet med K. M:s propos., denna
utmarks-skatl deruti inbegripen.
Gr. Horn: Frih. Cederström har nu mera inskränkt
sitt klander af StatsUtsk:s förfarande med Ölands-skatten till
det sista tillstyrkandet i nu föredragna betänk., nemi. det
alt skallen skulle upphöra med år i84i, till dess utrönt blifvit,
huruvida en eller flere hemmansägare vore på grundade
skäl skyldige att den ålagda skatten vidkännas. Frih. Cederströms
skäl kan visserligen i många fall anses gillligt, då
man, såsom Frihtn, förutsätter, att den ifrågavar. Aifvarsskatlen
lagligen tillkommit, och att den derföre skulle till
största delen komma att lagligen bestå; men StatsUtsk:s majoritet
delar ej denna Frih:ns åsigt, utan har en fullkomligt
motsatt, och med StatsUtsk. äro i detta fall flere örn förhållandet
kunnige personer af samma tanke. Man har, efter
de noggrannaste undersökningar, kommit i erfarenhet deraf,
att vid den besynnerliga tilldragelsen med Alfvars-skatten på
Öland det verkligen handt, att en eller annan åtkommit sådan
odlingsbar mark, hvarigenom dessa hemman verkligen
blefvo förbättrade, och alt, hvad sådana hemman vidkommer,
det icke kan blifva fråga om, alt någon nedsättning i
skatten skall äga rum, men att sådana fall äro högst få, och
alt, om en ny skattläggning på lagliga skäl kommer att öfvergå
Öland, största delen af dess innevånare blifva från
denna skattläggning befriade. Då skulle väl icke den våda
inträffa, sorn Frih. Cederström förespeglat, alt flera års skatt,
bestående af några tooo tunnor spanmål, skulle på en gång
Den 8 Augusti f. ra.
'47
drabba Öland. Allt hvad som kunde hända, vore, att sädana
enskild la hemman, som under skattläggnings-liden blifvit
befriade från skatt, sedermera med rätta komme att återbära
hvad dem ålegat. StatsUtsk. trodde äfven, att, då innehafvare
af sådana hemman på ett eget sätt och genom
den besynnerliga skattläggning, som skedde ulan fullt lagliga
former, kommit i besittning af denna jord, del vore af
ingen betydlighet, om dessa hemman verkligen skulle komma
att återbära till Kronan för i eller flera år den skatt,
som skäligen kunde dem åläggas; och ehuru StatsUtsk. trott,
att, om R. St. samtycka till Utsk:s begäran, K. M. äfven
skulle ålägga vederbör, alt denna förrättning skyndsamt företaga
och afsluta, så skulle dock de uppkommande ersättningarna
blifva ganska få och icke uppgå till några större
och betydligare summor. På de skäl, som af StatsUtsk.
blifvit utvecklade, får jag derföre tillstyrka, alt detta sednare
betänk, måtte i allo bifallas.
Frih. Cederström: Jag anmälte mig med aniedn. af
den siste värde talarens yttrande, röride sältet för skattläggning
af ifrågavar. utmark. Hans beskyllning mot skattläggningsmännen,
att de icke gjort det uti laglig ordning, lärer
icke kunna i bevis ledas, och skulle haft en ganska svår påföljd
för dessa personer, i händelse, vid den undersökning,
som redan en gång skelt på R. St:s begäran af en för Ölands
hemmansägare högst välvillig person, och som tillstyrkt
eftergift af denna Statens inkomst, något sådant hade
kunnat utrönas, hvilket ej varit fallet. Således, med förutsättning
att skattläggningsmännen efter deras bästa velande,
vid denna skattläggning såsom vid alla andra, tillämpat metod
och undervisningar, begär jag, att man måtte rätta beslutet
på det sätt, att R. St. hos K. M. anhålla, alt förhållandet
med skattläggningen på Ölands utmark må komma
att ånyo undersökas af skaltläggningsmän, samt att, om dervid
befunnes, att hemmanens utmark på sidan om metod
och undervisningar blifvit med ränta belagd, hemmanen dä.
måtte befrias från räntorna, och åt dera restitueras hvad
sedan skattläggningen blifvit utgjordt, men alt räntan under
tiden mätte oförändrad utgöras.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag har min bostad
i närheten af den persons, som nu är i fråga, sä har
jag ofta besökt Öland, och torde äga närmare kännedom om
detta land, än de fleste härvarande ledamöter. Jag anser
det derföre vara min pligt att yttra mig i denna fråga.
Jag uppmanas dertill, icke blott af den pligt, sorn åligger
hvarje representant alt yttra sig uti frågor, som röra den
ort, från hvilken man är, utan jemväl utaf det intresse, sorn
mäste delas af hvar och en, hvilken känner detta idoga folk.
Det är icke min mening att understödja motionärens alsigt
alt hell och hållet borttaga all skatt; icke heller att vits
-
i48
D c n 8 Augusti f. m.
orda motionärens uppgift att någon synnerlig nöd Ur för
handen, som hotar med snar undergång; så är icke förhållandet;
tvertom berga sig Öländningarne ännu, i trots af de
stora skatter, som detta landskap, i jemförelse med hvarje
annan provins, utgör, och i trots af de många olägenheter,
med hvilka man, snart sagdt dagligen, der måste strida.
Min afsigt är att söka utverka ett beslut, som kan förekomma,
att Öländningarne råka i sådan nöd och förlägenhet.
Öland har i sanning alltid varit ett stjufbarn af Staten.
Jag vill ej tala 0111 den medfart, sorn Öland i fordna tider
fått erfara, utan jag vill inskränka mig till uppgift af det
närvar, förhållandet. Landet har circa 270,000 tunni. jord.
Af dessa finnas icke mer än omkring 100,000 tunnb, som
äro odlingsbara. På dessa 100,000 tunni, skola 3o,ooo menniskor
hafva sin föda och skatta till Staten icke mindre än
110,600 r:dr b:co, enligt den uppgift jag fått om skattebeloppet
för år 1838. Derjemte underhålla de sitt presterskap
i 33 socknar och hafva flera indelta räntor, t. ex. till
lectorerna i Calmar, med mångfalldiga andra serviluter. Vill
man nu taga i betraktande, att Öland saknar många af de
naturförmåner, som äro de flesta öfriga provinser förunnade,
såsom t. ex. skog, hvilken de till nästan alla sina förnödenheter,
både till husbyggnad och vedbrand, måste hemta från
fasta landet, att Öländningarne ej hafva några tillfällen till
binäringar, ty det enda som finnes är alunbruket, hvilket
länder Öländningarne sjelfve till föga gagn; så skall man
verkligen falla i förvåning öfver att folket kan berga sig,
då det ej har annat än sitt jordbruk och sin boskapsskötsel
alt lifnära sig af; och detta har sin grund endast deruti,
att de äro mera arbetsamma, mera driftiga än de flesta
provinsers innebyggare. Man ser Öländningen 0111 sommaren
vara i verksamhet från kl. 2 om morgonen till kl. 10 på
aftonen, och vintertiden från kl. 3 om morgonen. Della är
äfven anfördt af Frih, Cederström, då detta betänk, första
gången var före. Det finnes äfven uti Hr Liljenroths, under
den 19 Nov. 1835, afgifna berättelse nämndt, alt Öland
ej skulle äga rättighet till sjelfva utmarken, men Hr Liljenroth
liar äfven i sina uppgifter, som finnas intagna uti betänk.
N:o 64 (sid. 10) vitsordat, att Öländningarne ägde fullkomlig
och oinskränkt rättighet till sjelfva betesrätten. Han
har nemi. sagt, ”att, enär skaltläggningarne blifvit i öfverensstämmelse
med metoden verkställda, och de vid undersökningen
företedda olver åtskilliga hemman i början af
”1700-talet upprättade skattläggnings-instrument ådagalade,
■”alt, efter metodens anvisning, endast uppskattade värdet
”af åker och äng tagits i beräkning vid de hemmanen åsat”ta
mantal och räntor, samt hvad i berörde skattläggningsinstrument
derjemte om mulbete förekommer, att nemi.
”hemmanen ägde sådant å utmarken, eller s. k. Alfvaren,
”icke kunde förklaras annorlunda, än att skattläggningsmäu
-
Den 8 Augusti f. m.
”nen dermed velat uttrycka den rättighet till mulbete, som
”af ålder varit hemmanen medgifven till begagnande å ut”marken;
så syntes deraf följa, att uImarkerna på Öland,
”före den allmänna fördelningen deraf, med äganderätt icke
”tillhört hemmanen och ej heller dessförinnan varit under
"desamma till ränta skattlagda, ehuru den rättighet till
”mulbete å utmarken, som hemmanen af ålder ägt, samt,
”i anseende till ringa höbord och saknad af beteshagar, så
”väl behöfva, icke kunnat dem betagas eller afhändas.”
Häraf synes klart, att Öländningarne hade verklig rättighet
till mulbetet; men jag frågar hvad skilnad det är emellan
alt äga nyttjande-rätten och sjelfva ägande-rätten; när man
äger nyttjande-rätten, så är det i sjelfva verket detsamma
som att de äga äfven ägande-rätten. Oaktadt således, efter
milt förmenande, Öländningarne verkligen ägde den utmark,
för hvilken de betalte en ganska dryg skatt, så blefvo vid
de skiften, som ägde rum i början af i8oo-talet, icke mindre
än i2^:dels hemman tagna ifrån deras betesrättighet.
Dernäst har man tagit den betydligaste skogen från Öländningarna
och sålt den till privat man. De hafva således
förlorat sin rättighet att der få utsyning till vedbrand, och
derjemte pålade man dem icke mindre än 864 t:r spanmål
i skatt. Örn jag varit närvar., då detta betänk, första gången
här förevar, så skulle jag visserligen yrkat på bifall till
utlåt. N:o 64; men upplyst om det förhållande, att det kan
finnas åtski11 ige individer, som vunnit något vid denna utmarks
delning, vill jag ej bestrida, att för dem, som haft
verklig fördel deraf, någon ränta må fastställas, ehuru detta
alltid sker på de andras bekostnad.
Jag kan icke instämma med Frih. Cederström uti det
förslag, att räutan skulle fortfarande utgöras af Öländningarna,
intilldess att den ifrågavar. undersökningen blifvit
fullbordad. Jag fruktar, att i sådan händelse undersökningen
kommer att gå ganska långsamt. Deremot instämmer
jag med Gr. Horn i hans förmenande, att, om undersökningen
göres rättvist, det är sannolikt att största delen af utmarks-skatten
upphäfves, och då kunna de möjligen blifvande
ersättningarne icke gå till särdeles högt belopp. Jag
tror det vara önskvärdt alt snart få slut på dessa tvister.
För min del har jag jag ännu aldrig yrkat, och skall aldrig
yrka upphäfvande af verkliga grundskatter; men med denna
åsigt följer äfven den att icke vilja pålägga några nya;
och jag betraktar denna såsom en ny grundskatt, hvilken
tillkommit dels år 1816, dels år iSig, och hvaröfver Öländningarne
redan vid 1823 års riksdag och sedan vid alla de
följande anfört klagomål. Nu har StalsUtsk. i sitt sednare
utlåt, förklarat, att Utsk. tillstyrker, att II. ,St. skola hos
K. M. anhålla, att utmarks-skatten skall upphöra på sådan
utmark, som icke kan delas; men hvad den odlade marken
beträffar, bör, enl. Ulskts förslag, ingen rubbning uti län
-
*5» Den 8 Augusti f. ra.
tan äga rara, så framt ej densamma finnes åsatt till högre
belopp, än sora kan anses motsvara den fördel utöfver betesrätten,
som genom ägande och fri dispositionsrätts förvärfvande
vunnits. Jag ber herrarna lägga vigt vid ordet
"betesrätten.'" Dermed kan svårligen annat förslås än
den betesrätt, som hemmanen fått, och den jord som dem
blifvit tillskiftad; men nu är förhållandet, att alla utmarker
undergått taxering. Den som dervid erhöll odlingsbar jord,
fick således oändligt mycket mindre i areal, än den som
fick sådan jord, hvilken ej kunde odlas. Nu fordrar rättvisan,
att man skall bestämma värdet af den odlingsbara
marken med afseende på den betesbara marken, i förhållande
tili den betesrätt han hade före utmarkens skiftning. Jag
anhåller derföre få fästa uppmärksamheten på en redactionsförändring,
som är lätt verkställd, och som jag anser behöflig
för att närmare bestämma det förhållande, som StatsUtsk.
velat uttrycka. Den skulle lyda sålunda: hvaremot
för odlad och odelbar jord rubbning uti räntan
icke må äga rum, så framt ej densamma finnes
åsatt till högre belopp, än som kan anses motsvara
den fördel,som genom ägande- och fri dispositionsrätts
förvärfvande vunnits utöfver den
betesrätt hemmanen före utmarkens delning ägt.
Jag önskar således, att inga andra hemman måtte åläggas
beskattning, än de, som vunnit större fördelar än de hade
före skiftningen. Jag hoppas alt herrarne finna delta billigt,
och vågar derföre hos Hr Frih, o. Landtm, anhålla
om propos. härå.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har för
blandat
begreppen om ägande- och dispositions-rätt. Ilan
bar trott, att, för det alt Kronans mark icke är inhägnad
och således af kringliggande gårdar kunnat begagnas till
bete, dessa ägt laglig rätt til! betet derå, och hvilket jemväl
derföre för all framtid skulle kunna befria dem från skattläggning,
ehuru Kronan vid delningen och först då, upplät
ägande-rätt dertill åt skattejordsinnehafvare och nyttjande-rätt
åt krono-åboerna. I afseende härå behöfver jag
endast hänvisa den värda ledamoten till de författningar,
som för skattläggning af hemman i Sverige äro fastställda.
Han torde deraf finna, att då hemmanen blifvit
skattlagda för den jord de hafva inom rå och rör, så ingur
icke derföre uti deras rättigheter den Kronans mark, som
derutom ligger. Det är icke heller afsigten alt tilldela dem
en odlingsbar och till åker och äng eller lill endast bete
brukbar mark utan ränta, ty sådant är icke enligt med författningarna
i vårt land. Den värde ledamoten har trott,
att om den utväg, som jag föreslagit, skulle vidtagas, så
skulle frågan om utmarkcrna på Öland och undersökningen
om lagligheten af deras skattläggning komma att till cn af
-
Den 8 A u g n s t i f. m.
lägsen framtid fördröjas. Mig synes dock, att lian Loi t (inna,
att motsatsen deraf skulle blifva den naturliga följden,
när restitution af orätt pålagda räntor blir en följd af hvad
jag föreslagit, och således samtlige de hemmansägare, sorn
orättvisligen fått sig ränta pålagd, äga sitt intresse deruti
alt skatlläggningsmännen icke försumma sin skyldighet alt
afstilla den dem ålagda undersökning. Deremot, 0111 räntan
skulle upphöra år 1841, så btefve det naturligtvis ett intresse
för majoriteten af hemmansägare på Öland, att i all
framtid (å denna undersökning oafslutad, emedan de intilldess
voro befriade från räntan. Jag anhåller om propos.
på hvad jag föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Sedan SlatsUtsk, i sitt
sednare betänk, föreslagit, alt en undersökning skall verkställas
af personer, sorn dertill uro behörige; så lärer R, o.
Ad. linna, att det numera är utan ändamål för lagstiftarne,
att här ingå i någon särskild undersökning om huru det
förhåller sig med skattläggningen af betesrätten, af vissa inägor,
med mera dylikt. Derföre vill jag hemställa till den
värda ledamot, som talat till Öländningarnes förmån, om
han ej finner, att denna utredning kan och bör alldeles förbigås,
emedan hon till intet tjenar. För den händelse att
hon likväl skulle upptagas, vill jag endast i korthet anföra:
att ehuru Calmar län, vid stranden af Calmar sund, är till
sin bördighet och öfriga beskaffenhet ett af de bästa landskap
i Riket, så tror jag likväl ej, alt Öländningarne skulle
vilja flytta till denna strand, hvilket tyckes bevisa, att Öländningarne
befinna sig ganska väl på deras ö; äfvensom det
är bekant, att ingen allmoge i Sverige måhända har bättre
kost inom hus än Öländningarna. Jag upprepar således ännu
en gång hvad jag tror mig redan tillförene hafva yttrat,
alt det t. ex. är en bland Öländningarnes farhågar, då deras
bevär:s-manskap commenderas lill fasta landet alt exercera
tillsammans med Calmar läns ynglingar, att provianten
icke skall vara god nog, och att de möjligen skola fara
illa på Kronans kost. Deremot är förhållandet med de
Småländningar, som komma från hafrebygden, att de anse
Kronans kost vara mycket bättre, än den som bestås dem
hemma. Om R. o. Ad. skulle bifalla det förslag, Frih. Cederström
gjort, så torde det i sjelfva verket vara fördelaktigare
för Öland, än det som Utsk. framställt; ty det beräknar
vedergällningen för utgjorda räntor endast från 184r,
då deremot, enl. Frih. Cederströms förslag, om jag rätt uppfattat
detsamma, de lägenheter, som fått sig för höga afgifter
pålagda, skulle återfå dem af Kronan, för hela den
tid, som förflutit sedan den nya skattläggningen verkställdes.
Då hade man gjort allt hvad göras kunde, för att bevara
deras lätt och återställa dem hvad de möjligen kunna
hafva för mycket erlagt. Jag anhåller ytterligare att få
Den 8 Augusti f. m.
fästa eder uppmärksamhet, mine herrar! derpå, att om det
förslag antages, som Frih. Cederström gjort, så är det troligt,
att undersökningen går så fort ske kan, emedan hon
skulle verkställas på Statens bekostnad. När nu Kronan anbefaller
vederbör, att förrätta undersökningen, så är det naturligtvis
Statens vinst, alt hon fullbordas ju förr dess hellre,
för att slippa kostnaderna för en långvarig lörrättning, och
för flera års återbäring. Ville man äter vidtaga den åtgärd,
Utsk. föreslagit, så kan man vara förvissad alt undersökningen
kominer att gå så långsamt som möjligt; ty när
återbäring icke kommer i fråga, förrän undersökningen är
fulländad, (det är nemi. föreslaget alt Öländningarne under
den lid, då undersökningen pågår, skulle slippa att betala
all skatt), så är det tydligt, att de önska, det undersökningen
må räcka så länge som möjligt. Skulle då Öländningarne,
när hon vore slutad, få till någon betydlig del behålla
skatten, så blefve de skyldige Kronan en så stor summa,
att de svårligen kunde betala henne. Antingen blefve
de då ruinerade genom skattens ultagning på en gång, eller
lomme de till It. St. och begärde afskrifning, då vi äfven
från Öland finge allt det trassel, som af dylika hqvider följer.
Jag tillstyrker derföre, att Ståndet måtte antaga Frih.
Cederströms förslag, såsom det förmånligaste både för Öland
och för Staten.
Jag får äfven fästa eder uppmärksamhet, mine herrar!
på ett ord i StatsUtskls belänk., hvilket är af dubbel betydelse
och som man borde undvika, äfven om man antoge
förslaget. Ulsk. säger nemi. odelbar jord i stället för
odlingsbar. Detta ord kan Ufven läsas för o-del bar,
hvilket, emedan ingen sådan jord finnes, skulle tillintetgöra
hela stadgandet emot rubbning af räntan derå.
Jag fortfar i mitt yrkande om afslag på Utskts betänk,
och bifall till Frih. Cederströms förslag.
Frih. Raab: Jag anhåller att få till besvarande upp
taga
några anmärkt!', som äro gjorda emot mig.
Frih. Cederström har nemi. sagt, att jag vill förvexla
äganderätten med rättigheten lill bete på utmarken å Öland.
Jag åberopar 1690 års skaltläggnings-instrument, der det
står, att Öländningarne ägde rättighet till mulbete på utmarken,
och jag vågar hemställa till herrarna, om dettajcke
betyder detsamma, som att de ägde marken, såsom t. ex.
om Frihtn ägde denna rock, men jag ägde rättighet att bruka
och begagna den, tills den vore utsliten; så hemställer
jag, om jag ej då i sjelfva verket ägde rocken. Så var förhållandet
med betesmarken på Öland, tills delningen skedde.
Efter Hr Frihtns åsigt, borde, sedan betesmarken skiftades
och derå visades vara odlingsbar jord, denna ovillkorligen
skattläggas, emedan inga inägor eller ingen odlingsbar jord
får
Pen 8 Augusti f, m. i53
l *
£år finnas, som icke är skattlagd. Dervid får jag påminna,
att om nu ett annat hemman har utmarker, hvilka ej varit
upptagna såsom odal-ägor, men upptager och odlar dessa utmarker,
denna jord icke derföre ännu skattlägges, ehuru
hemmanet undergått skifte, oell delning ägt rum på samma
utmark.
Hr von Hartmansdorff har förmodligen icke tagit närmare
kännedom om Öländningarnä under den korta tid han
var på vår ort, då han kunnat säga, att de hålla sig med
en bättre kost än andra provinser. Jag vill blott anföra ett
factum, som i detta afseende lärer vara bevisande. Öländningarne
sälja årligen en mängd kreatur. Icke vore det
möjligt, att de kunde sälja en sådan mängd deraf, om de
sjelfve förtärde sina kreatur. Jag vill framställa en jemförelse
med Gottland. Gottland har lika god och odlingsbar
jord som Öland, och på Gottland är likväl alltid sådan brist
på slagt-kreatur, att de måste förskrifva dem från andra orter,
och bland dem äfven från Öland. Hr von Hartmansdorff
har sagt, att jorden är af ypperligaste slag. Det är
visserligen sannt, att i södra delen af Öland, på vissa trakter
närmast saltsjön, jorden är ganska god, men när man reser
längre in åt landet, så ser man jorden bestå af fyra till
fem tum sandmylla och kalkjord. I öfrigt har Öland ingenting
annat att sälja, för att kunna utgöra sina skatter
och äga sin utkomst, än sin spanmål och sina kreatur, sora
de med egen försakelse måste sälja, för att kunna skaffa
sig penningar. I afseende på Öländningarnes klädsel tager
jag mig friheten påminna Hr von Hartmansdorff derom, att
ingen provins’s innevånare äro så tarfligt klädde som Öländningarne,
hvilka vanligen äro klädde i hemväfda kläder.
Hr von Hartmansdorff har bi träd t Frih. Cederström uti
hans yrkande, att skatten skulle fortfara att utgå, afven om
i öfrigt förslaget antoges, och detta under den förmodan,
att Öländningarne ej skulle vara intresserade att påskynda
fullbordandet af en sådan förrättning. För min del föreställer
jag mig, att det icke beror på Öländningarna att
uppskjuta denna förrättning, utan det beror naturligtvis på
de personer, som förordnas att verkställa densamma. Då
det således icke kommer att stå i Öländningarnes skön alt
fördröja eller påskynda verkställigheten, så synes mig delta
vara ett ytterligare skäl, vigtigt nog för att bestämma herrarna
till bifall för den utväg, som Utsk. föreslagit.
Hr von Hartmantdorff har vidare sagt, att om man icke
gör den förändring, som Frih. Cederström föreslagit, så
skulle följden deraf blifva, att Öländningarne på några år
ådroge sig så stora utgifter, att de sedan icke hade råd att
betala dem. Jag får likväl fästa uppmärksamheten derpå,
att om Öländningarne, oaktadt skattens årliga utgörande,
hittills kunnat berga sig, så skola de äfven på en gång kunn
H. ao
Den 8 Augusti f. m.
na utbetala densamma; men om i delta fall Frih. Cederströms
och Hr von Hartmansdorffs mening skulle segra, så
ber jag likväl herrarna erinra sig, att den förändring, jag
åsyftat i sjelfva mellanmeningen, ganska väl dermed låter
sammanpara sig, och anhåller således om propos. derpå.
Hr Ribbing, Arvid: Jag var bland dem, som förra
gången, då betänk, förevar, gjorde några anmärkn:r dervid,
och får derföre förklara, att jag för min del i allmänhet är
belåten med det utlåt., som StatsUtsk. nu öfverlemnat. —
Endast hvad sista meningeu beträffar, att intilldess den nu
ifrågavarande rättelsen kunde åstadkommas, så skulle en
fullkomlig inställelse al den skatt, som nu utgår från utmarken,
äga rum, tior jag att i allmänhet det icke är riktigt
att upphäfva och förändra, blott derföre att sådant sättes
i fråga, utan må man låta sig nöja, intilldess förändringen
blifvit besluten.
Frih. Cederströms förslag alt ersättning till Oländningarna
skulle äga rum ända från den tid, då skatten först
pålades, synes visserligen, pä sätt herrarne anmärkt, fördelaktigt
för Öland; men jag tager mig friheten fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att, om detta förslag skulle gå
igenom, man går längre uti medgifvande af förmåner för
dessa öboer, än de sjelfve begärt. Jag har nemi. uppslagit
Utskts utlåt. N:o 64 Litt. E , hvaruti jag linner följande
ord, nemi. att ”Häradsdomaren Pehr Jansson, på anförda
”skäl, anhållit om uppbäfvande af den årliga spanmålsrän”tan
till sammanräknadt belopp af 864 t:r 24 -fördels kpr,
”hvilken blifvit bestämd att utgöras för den å hemmanen
på Öland fördelade utmark eller den s. k. Alfvaren.”
■— Sålunda, enär intet vidare i delta afseende förekommer,
hafva de ej begärt någon ersättning för den förflutna tiden,
utan motionen går ut på att erhålla lindring för framtiden.
Således anser jag icke tillständigt af oss att utsträcka deras
begäran längre, än de åsyftat, och derigenom fråntaga Kronan
hvad hon redan uppburit. Jag skulle tro, att det vore
tillräckligt om man medgåfve ersättning från i84>) eller den
tid, som nu är i fråga, och vill för öfrigt förena mig med
Frih. Cederströms förslag.
Hvad beträffar Frih. Raabs anförande, alt nyttjanderätt
är detsamma sorn ägande-rätt, kan jag lika litet godkänna
detsamma, som åtskilliga andra åsigter, hvilka han framställt.
Konungens Bef':h:de har nemi. rättighet alt medgifva uppodlingar
och på sådant sätt inskränka allmänningarna. Blifva de delade,
så kunna slika inskränkningar i allmänningens omfång icke
äga rum. Detta torde vara nog för bevisningen af deri sats, att
nyttjande-rätt till en allmänning icke är detsamma som ägande-rätt
till en viss del deraf. Jag får således anhålla om
bifall på Utsk:s betänk., endast med den förändring att er
-
Den 8 Augusti f. m.
>55
saltning lemnäs öboerna från år i84i5 ifall det befinnes att
de betalt högre skatt än dem bort åläggas.
Hr von Hartmansdorff: Jag beder att få fästa
Ståndets och isynnerhet Frih. Raabs uppmärksamhet derpå,
att jag hvarken talat oro Öländningarnes klädsel eller oro
jordmånen på Öland. Beträffande betesrätten, vid hvilken
Frih. Raab fästat sig, förmodar jag, alt vid skattläggningen
möjligen tillgått så, att om ett hemman förut ägt betesrätt
för ett visst antal kreatur, t. ex. fyra, men vid utmarkens
delning fått ägande-rätt till så stort omfång att der fanns
bete för 6 kreatur; så ålades ägaren skatta för 2, hvilket
ej innebure någon obillighet. — I afseende på den jemförelse,
som gjordes emellan ägande-rätt och nyttjande-rätt, får
jag dessutom erinra, att det icke är samma förhållande med
bete som med en rock. Den förra slites ut, men icke betet,
som med hvarje vår förnyas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggniagen fulländad.
Ropades ja.
Hr Fril), o. Landtm, yttrade, att LJtsk:s förslag in ne—
holle, ”det R. St. mätte besluta, alt den å de olika hemmanen
fördelade utmarken å Öland, på Statens bekostnad,
”underkastas en förnyad besigtning och skattläggning, hvar”vid
iakttages, att för sådan mark, hvilken är af den beskaffenhet,
att den endast till bele kan användas, hemmanen,
hvilka förut å utmarken ägde betesrättighet och således
icke genom dylik marks tillskiftande vunnit större
”fördel, än de förut åtnjuta, blifva från all skatt befriade,
”hvaremot för odlad odelbar jord rubbning uti räntan icke
”må äga rum, så framt ej densamma finnes åsatt till högre
”belopp, än som kan anses motsvara den fördel utöfver betesrätten,
som genom ägande- och fri dispositions-rätts förvärfvande
vunnits;” hvarefter Utsk. föreslagit, huru förhållas
skall med utbetalningen af utmarks-skatten. Härvid
hade Frih. Raab ansett efter ordet ”fördel” borde
tillsättas följande mening: ”sorn genom ägande- och
”fri dispositions-rätts förvärfvande vunnits utöfver den
”betesrätt, hemmanen före utmarkens delning ägt.” Deremot
lydde Frih. Cederströms förslag sålunda: ”att R. St.
”hos K. M. anhålla, att förhållandet med skattläggningen å
”utruarkerna på Öland på Statens bekostnad noga undersö’’kes,
samt om dervid befinnes, att den skett emot gällan’’de
metod och undervisning, befrielse derifrån skall rättvisligen
beviljas och restitution erhållas af det belopp, som
”årligen erlagts, från första skattläggningstiden beräknadt.”
Hr Landtm, ville först framställa propos. på TJtsk:s förslag
oförändradt, och hemställde alltså, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskts i utlåt. N:o 226 afgifna förslag i afseende
på skattläggningen å Öland.
Ropades nej.
De ii 8 Augusti f. m.
Hr Frih, o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
instämma i den af Frih. Cederström yttrade mening
i afseende på samma skattläggning.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja öfverröstat nej.
Hr Ribbing: Vid framställningen af de särskilda
meningar, som här blifvit yttrade, fann jag ej, att Hr Frih.
o. Landtm, behagade fästa någon uppmärksamhet på den
modification i Frih. Cederströms förslag, som jag begärt, då
jag önskat, att restitution af skatten ej skulle sträckas längre
än Häradsdomaren Pehr Jansson å öfrige öboers vägnar begärt,
nemi. från närvar, tid, eller, såsom Utsk. föreslagit,
från i84<• Jag tror mig äga rätt häruti, och hemställer
till Frih. Cederström om det är skäl att gå längre än öboerne
sjelfve begärt, och om icke äfven han vill förena sig
om antagande af år 1841, i stället för den tid, då skattläggningen
först skedde.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren kan vis
serligen
deruti hafva rätt, att öboerne borde kunna vara
belåtne äfven örn icke en längre restilutionslid, än den
Utsk. föreslagit, blefve antagen; men vi äro ej här såsom
domare, och således ej skyldige alt se hvad käromålet innehåller.
Jag skulle tro, alt då fråga här blifvit om alt underkänna
en af skattläggningsmännen verkställd skattläggning
af en provius’s utmark, och ett Utsk. yttrat sin öfvertygelse
derom, att dervid blifvit orätt förfaret; så kan man väl ej
gå längre eller rältsenligare till väga, än att man på Statens
bekostnad vidtager en förnyad undersökning och medger,
att i händelse dervid befinnes, att vid skattläggningen
orätt tillgått, så mäste rättvisa ske, utan afseende på hvad
motionären begärt, och hvad Staten orätt bekommit måste
då restitueras från skattläggningsdagen. Jag kan således ej
instämma uti hvad Hr Ribbing tillstyrkt, utan begär propos.
på hvad jag föreslagit.
Hr Rosenblad: Hvad den siste värde talaren anfört
emot Hr Ribbings amendement anser jag mig böra upptaga,
ehuru det hör till sjelfva hufvudsaken. Han har förutsatt,
att denna fråga endast skulle grunda sig på en ari af rätt,
och att derföre denna restitution blefve en ovillkorlig rättighet,
i händelse undersökningen visade, att räntorna blifvit
orätt utgjorda. Så är likväl icke förhållandet; ty om man
skulle gå strängt rättvist tillväga, så vore det mycket få,
som ägde rättighet till någon ersättning, enär 1680-lalets
skattläggning afser, att intet kronohemman på Öland skulle
äga rätt till mulbete på utmarkerna. Deremot kan billigheten
tala derför, på grund af de omständigheter Frih. Raab
anfört; men om man, på grund af billighet, vill medgifva
Den 8 Augusti f. m.
befrielse från deras statt, så bör man ej tala om restitution
på grund af rätt. Skulle undersökningen grundas endast på
rätt, så gör man Olandningarna en stor otjenst i stallet för
en tjenst. Jag skulle derföre tro, alt billigheten bär vore
bäst iakttagen, om man antoge Hr Ribbings amendement.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig böra in
stämma
med Hr Rosenblad, emedan bans förslag efter all
anledn. är det billigaste. Jag hemställer således till Frih.
Cederström, om han icke äfven skulle vilja gå in derpå.
Frih. Cederström: Jag beklagar att jag ej kan med
den sista värda talaren instämma. JDet är alldeles tydligt
för min uppfattning af frågan, att Staten är pligtig att skipa
rätt, der uppgifvet blifvit att orätt skett. Har ingen orättvisa
skett, har icke skattläggningen skett annorlunda, än i
enlighet med metod och undervisning, har ingen jord blifvit
med ränta belagd, som ej rättvisligen bort skattläggas,
så blir ingen restitution af. Skulle deremot, genom misstag
af skattläggningsmännen, metod och undervisning vara åsidosatta,
oell ränta oriktigt pålagd; så fordrar rättvisan, att
den ränta, som blifvit för mycket erlagd, återgifves.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten derå,
att Ståndet redan förklarat öfverläggningen fulländad.
Frih. Raab: Sedan de föreg:de talarne ånyo ingått i
discussion öfver sjelfva ämnet, så hade jag visserligen önskat
att få säga några ord derom, men jag anser mig likväl
nu böra inskränka mig till den förklaring, att ehuru mycken
välvilja jag har för Oland, så sträcker den sig likväl ej
så långt, att jag skulle vilja tillkämpa dem en förmån, som
jag anser vara öfver billighetens gräns, nemi. att för 24 år
ersätta en ränta, som under dessa 24 år har blifvit utbetald,
hvilket skulle gå till öfver 20,000 tunnor span mål,
hvilka sannolikt aldrig kunde rättvist utdelas, då hemmanen
under denna långa tid genom arf och köp ombytt ägare,
och det således blir svårt alt veta hvilka personer, sorn
borde hafva dessa restitutioner; hvarföre jag instämmer med
Hr Ribbing deruti, att den af mig yrkade mellanmefiing
måtte få inflyta, d. v. s. att det tages för bestämdt, att vid
undersökningen göres afseende på den vinst Oländningarne
gjort genom betesrättens förvärfvande mot hvad de förut
hade; och om ej Frih. Cederström afstår från sin propos.,
Vågar jag vördsamt anhålla örn votering, pä det att min
mening må blifva contra-proposition.
Frih. Boye, Ludv.: Den sednare discusionen har uppkommit
i anledn. af den anmärkn. vid den framställda proposm,
som HrRibbing gjorde. Hr Ribbing hade tilläfventyrs ej alldeles
orätt uti att göra denna anmärkn.; men sedan denar gjord —
hvad är nu frågan om? — jo, huruvida uti propösln skall
upptagas antingen den vidsträcktare lid för återbäringen,
i58
Den 8 Augusti f. m.
soin Frih. Cederström föreslagit, eller den inskränktare tid,
som Hr Ribbing yrkat. Jag får då erinra de herrar, som
talat till fördel för Öland, att Frih. Cederströms propos. Siden
fördelaktigaste för Öländningarna, och under förutsättning
af att den förnyade undersökningen skall föra till det
resultat, att dem skett orätt, och att de följaktligen under
denna långa tid betalt mer än de bort, så kan jag ej förstå
annat, än att de både enligt rättsbegrepp och billighet böra
återfå hvad de orätt erlagt. Jag begär propos. på Frih.
Cederströms förslag.
Hr Frih. o Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, att, sedan votering blifvit begärd öfver den af honom
framställda propos., discussion och propos. derom icke vidare
kunde äga rum, utan att votering borde företagas emellan
Frih. Cederströms mening och Frih. Raabs, så att
ja-propos:n korinne att innehålla Frih. Cederströms, och nejpros:n
Frih. Raabs.
Hr Ribbing: Vid sådant förhållande skulle min me
ning
ej komma i fråga, men då jag framställt den uti behörig
ordning, så hoppas jag att Hr Frih. o. Landtm, har
godheten att lemna propos. derå.
Hr Frih. o. L a n d t m. yttrade, att om han ej uppfattat
oriktigt Frih. Raabs mening och yttrande, hade han
begärt att den af Hr Riibbing framställda mening skulle förenas
med hans och utgöra contra-propos. emot Frih. Cederströms.
Hr Ribbings mening vore, såsom Hr Landtm,
uppfattat saken, således innefattad i contra-propositionen.
Hr Rosenblad: Såsom jag fattade Frih. Raabs yt
trande,
så instämde han uti hvad Hr Ribbing föreslagit,
men derjemte ville han hafva en särskild mellanmening, som
Hr Ribbing ej begärt. Jag hemställer likväl till Frih. Raab,
om han icke, just med afseende på Ölands intresse, skulle
vilja låta den yrkade mellanmeningen gå bort; ty om densamma
införes, så inskränker den undersökningen till hvad
rätten kan bestämma, och då fruktar jag, på grund af en
icke så alldeles obetydlig bekantskap med 1680-talets skattläggning,
att hemmansägarnes rätt blefve inskränkt endast
till den betesrätt de ägt. Jag tror således, att deras intresse
vore bast iakttaget, om Frih. Raab lät sin mellanmening
gå bort, och lät Hr Ribbings förslag utgöra contra-proposition.
Hr Ribbing: Om uti contra-propostn min mening
blir intagen, så har, jag intet vidare att tillägga. Det är
visserligen ledsamt att få votera om en sådan småsak, men
då Frih. Cederström är på den ena sidan, lärer derför icke
vara någon hjelp. Jag hemställer likväl till honom, om det
ej skulle kunna hända, att den som han vill gifva en ersättning,
räknad ända från 24 år tillbaka, kunde undanbedja
Den 8 Augusti f. m.
sig förmånen deraf, då den ofta kunde blifva förknippad
med så vidlyftiga undersökningar eller rättegångar derom,
att de kunde kosta mer än liela ersättningen vore värd.
Då i öfrigt ingen begärt denna ersättning, så anser jag alldeles
onödigt att antaga ett sådant tillägg.
Frih. Raab: Jag har varit tvungen att begära ordet
för att undanrödja ett missförstånd emellan mig och de herrar,
som äro ungefärligen af lika tänkesätt med mig. Jag
betvifla!- ej, alt vi kunde sammanjemka vår mening till en
conlra-propos. emot Frih. Cederström. Min mening var
alldeles icke, att ej någon undersökning skulle äga rum på
den mark, som ej är odlingsbar, eller sjelfva betesmarken;
min mening var blott alt, i stället för den mellanmening,
som här influtit om den odlade marken, en annan mellanmening
mätte införas, som afsåge ett förtydligande af den
mening, Ulsk. velat uttrycka. Jag tager mig friheten uppläsa
Utsk:s förslag, sådant det enligt min önskan i sin helhet
skulle lyda: ”att den å de olika hemmanen fördelade utmarken
å Öland, på Statens bekostnad, underkastas en förnyad
”besigtning och skattläggning, hvarvid iakttages, att för så”dan
mark, hvilken är af den beskaffenhet, att den endast
’’till bete kan användas, hemmanen, hvilka förut å utmarken
ägde betesrättighet och således icke genom dylik marks
”tillskiftande vunnit större fördel, än de förut ägde åtnjuta,
”blifva från all skatt befriade; hvaremot för odlad och odlingsbar
jord rubbning uti räntan icke må äga rum, så
”framt ej densamma finnes åsatt till högre belopp, än som
”kan anses motsvara den fördel, som genom ägande- och fri
”dispositionsrätts förvärfvande vunnits utöfver den betesrätt,
”hemmanen före utmarkens delning ägt.
Så långt tror jag att herrarne tänkt lika med mig. Nu
kommer den sista frågan, nemi. om den ifrågaställa ersättningen
skall äga rum från och med år 1841 eller, såsom
Frih. Cederström föreslagit, från år 1816. Dervid vore ej
min mening, att man skulle vidblifva TJtsk:s förslag, nemi.
att utbetalning af utmarks-skatten genast skulle upphöra,
utan i detta fäll är jag af Hrr Ribbings och Rosenblads åsigt,
att skatten må fortfara, till dess undersökningen blifvit
fullbordad, med rättighet för hemmanen att återfå densamma
från år 1841 j och ehuru mycket jag än ifrar för
Öland, så finner jag dock, lika med dem, att det vore en
obillighet, om de skulle erhålla ersättning för de 24 år
som förflutit, emedan det ansenliga belopp, som denna ersättning
skulle utgöra, aldrig kunde rättvisligen tilldelas dem,
som utgjort utmarks-skatten, enär det icke är hemmanen, som
utgjort skatten, ulan deras innehafvare, hvilka under denna tidrym
J blifvit mycket ombytte, så att det blefve omöjligt att gifva
denna ersättning åt samma personer, som utgjort skatten.
Hr von Hartmansdorff: Då den siste värde talaren
iGo
Den 8 Augusti f. m.
trott, alt vi, som hufvudsak 1. instämt med Hr Ribbing, skulle
kunna antaga det förslag till propos., som han framställt;
så får jag för min del förklara, alt jag ej kan göra det.
Min mening skiljer sig från Frih. Cederströms endast deruti,
att frågan örn återbäring å Kronans sida ej borde vidtaga
före år i84<* För öfrigt är jag alldeles ense med honom.
Hr Ribbing förenade sig med Hr von Hartmansdorff.
Sedan undertecknad blifvit anbefalld att skriftligen uppsätta
de olika förslagen, upplästes de efter någon stund, så
lydande:
Frih. Cederströms, hvarå propos. redan blifvit framställd:
att R. St. hos K. M. anhålla, att förhållandet rned
skattläggningen å utmarkerna på Öland på Statens bekostnad
noga undersökes, samt om dervid befinnes, att den skett
emot gällande metod och undervisning, befrielse derifrån
skall rättvisligen beviljas och restitution erhållas af det belopp,
sorn årligen erlagts, från första skattläggningstiden beräknad
t.
Friherre Raabs: att R. St. besluta, alt den å de olika
hemmanen fördelade utmarken å Öland, på Statens bekostnad,
underkastas en förnyad besigtning och skattläggning,
hvarvid iakttages, att för sådan mark, hvilken är af den
beskaffenhet, alt den endast till bete kan användas, hemmanen,
hvilka förut å utmarken ägde betesrättighet och således
icke genom dylik marks tillskiftande vunnit större fördel,
än de förut ägde åtnjuta, blifva från all skatt befriade;
hvaremot för odlad och odlingsbar jord rubbning uti räntan
icke må äga rum, så framt ej densamma finnes åsatt till
högre belopp, än som kan anses motsvara den fördel, som
genom ägande- och fri dispositionsrätts förvärfvande vunnits
utöfver den betesrätt, hemmanen före utmarkens delning
ägt; samt att, om dervid befinnes att någon nedsättning i
skattläggningen bör äga rum, restitution erhålles af det belopp,
som årligen erlagts från och med år i84>.
lii t von Hartmansdorffs och Ribbings förslag voro öfverensstämmande
med Frih. Cederströms, utom i frågan om
■tiden, från hvilken restitutionen skulle beräknas.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer alldeles uti
Frih. Cederströms ordalag, med den skilnad, att jag, i stället
för orden ''från förta skattläggningstiden beräkna
d t,” önskar att det mätte få heta: frå n o c h med år i 84 i.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att frågan nu vore att
bestämma hvilken mening R. o. Ad. behagade antaga till
contra-propos., antingen Frih. Raabs eller Hrr von Hartmansdorffs
och Ribbings, hvarefter sedan votering kunde
äga rum om hufvudsaken, hvarvid Frih. Cederströms förslag
blefve ja-propositionen.
Då
Den 8 Augusti f. m.
Då nu, innan Hr Landtm, ville framställa propos. om
antagande af Frih. Raabs mening till contra-propos., bemälde
Friherres förslag ånyo skulle uppläsas, anmälte sig
Frih. Raab och yttrade:
Jag tager mig vördsamt friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att min contra-propos. helt och hållet öfverensstämmer
med StatsUtskrs förslag, endast med den skilnad,
att jag vid slutet deraf instämt med Hr Ribbings och Hr
von Hartmansdorff!; mening, att någon ersättning ej må äga
rum lör längre tid, än frän och med år 1841, intill dess
lindring vinnes.
Medan jag har ordet, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, alt mitt förslag äfven omfattar de andre herrarnes,
som tillhöra motsatta sidan; ty då desse herrars förslag innehåller,
att metod och undervisning skola följas, så blir
troligen följden deraf, att, om detsamma antages, ingen restitution
kommer att äga rum; och när således troligen ingen
restitution kommer i fråga, så synes mig, alt det ej
vore så farligt, om herrarne förenade sig uti den meningen,
alt restitutionen ej borde sträcka sig längre tillbaka än från
och med år 1841.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har med uppmärksamhet
afhört båda de propos:r, som nu blifvit upplästa.
Jag tror dem vara af den beskaffenhet, att den, som ej vill
antaga någondera, kan ej votera. I min tanke bör derföre
någondera af dessa propos:r förändras så, att, hvad restitutionen
beträffar, dermed kommer att efter gällande författningar
förhållas. Då är man ifrån alla tidsbestämmelser;
och då man föreslagit, att restitution skulle äga rum för
en period af 9.5 år, så får jag erinra, att en sådan praescriptionstid
ej är uti någon författning föreskrifven. Jag
tror ej, alt R. St. böra gå på sidan om gällande lagar, och
således ej medgifva någon längre restitution än för 3 år.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt talaren, och fästade hans
uppmärksamhet deruppå, att någon vidare discussion om
sjelfva ämnet eller någon hufvudsaklig förändring i de meningar,
som redan blifvit yttrade, icke vidare kunde äga
rum, då förslag derom ej under discussionen blifvit frarnstäldt.
Nu vore endast fråga om hvilken af de under discussionen
framställda meningar borde blifva föremål för votering.
Hr Printzensköld: Jag hade trott, att, vid frågan
om propositions framställande, en jemkning deruti kunde
äga rum, som gjorde det möjligt för hvar och en att deltaga
uti voteringen; kan ej en sådan jemkning äga rum, så
får jag förklara, alt propos:na äro af beskaffenhet, att jag
ej kan deltaga uti voteringen.
11 H. 2 1
i6a
Den 8 Augusti f. ra.
Frih. Cederström: Jag anhåller, att R. o. Ad. vill
tillåta mig att med några ord få besvara der. siste värde talarens
yttrande. Han har rätt, då han säger att praescriptionstiden
uti en sådan fråga, efter våra gällande författningar,
ej är längre än 3 år; men han kan ej varn okunnig
om, att samma författning föreskrifver, att fastställda och i
laga ordning pröfvade skattläggningar ej få rubbas. Här är
nu fråga om att på R. St:s begäran ånyo undersöka och
pröfva om den ifrågavar. skattläggningen varit laglig; arden
olagligt verkställd, så måste restitution äga rum för hvad
som till följe af densamma blifvit orätt erlagdt.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt talaren och fastade hans
uppmärksamhet deruppå, att R. o. Ad. förklarat öfverläggningen
i hufvudsaken fulländad.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade till contra-propos. antaga Frih. Raabs mening.
Ropades starka nej, blandade med ett eller annat ja.
Hr Landtm, förklarade, i anledn. häraf, sig hafva funnit,
att nej öfverröstat ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade till contra-propos. antaga Hrr Ribbings och
von Hartmansdorffs mening.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som bifaller, att R. St. hos K. M. anhålla, att
förhållandet med skattläggningen å utmarkerna på Öland på
Statens bekostnad noga undersökes, samt om dervid befinnes,
att den skett emot gällande metod och undervisning,
befrielse derifrån skall rättvisligen beviljas och restitution
erhållas af det belopp, som årligen erlagts, från första skattläggningstiden
beräknadt, voterar
ia>
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att R. St. hos K. M. anhålla,
att förhållandet med skattläggningen å utmarkerna på
Öland på Statens bekostnad noga undersökes, samt om dervid
befinnes, att den skett emot gällande metod och undervisning,
befrielse derifrån skall rättvisligen beviljas och restitution
erhållas af det belopp, som årligen erlagts, från
och med den i Januari 1841 beräknadt.
Dä under utskrifningen af voter:s-propos:n Frih. Raab
yttrade, det lian af någon ledamot hört, att det vore han,
som ansåges hafva begärt votering, och att han icke nu yrkade
den, förklarade Hr von Hartmansdorff sig i alla
fall yrka voteringens fortgång.
Den 8 Augusti f. m. j63
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 6.
-Nej — 38.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 4 e. m.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 8 Augusti i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes den på förmiddagen började pröfningen af
SiatsUlskts utlåt:» JN:is 64 och 226, ang:de beräkningen af
statsverkets inkomster.
3: d j e punkten. Kronotionde-spantnåle n.
Frih. Cederström, Jacob: Denna punkt är redan
afgjord hvad angår priset på spanmålen; siffran kommer alltså
att rättas enl. R. o. Ad:s förra beslut; och alla andra
punkter, der spanmål förekommer, kan man, i min tanke,
slippa att höra uppläsas, då inga andra anmärkn:r dervid äro
gjorda, än som hafva afseende på spanmålspriset.
R. o. Ad. gillade den beräkning, som StatsUtsk. gjort
å antalet af tunnor spanmål, och fann att den summa i penningar,
hvartill hela denna spanmål borde beräknas, vore
gifven genom R. o. Ad:s på förmiddagen fattade beslut 0111
berukningsprisets för spanmålen bestämmande till 5 r:dr 24
sk. b:co tunnan.
4: de punkten. Kronotionde-Iösen efter bes
t ä m d a pri s.
R. o. Ad. biföll SlatsUlskts förslag till beräkning i denna
punkt.
5: t e punkten. Arrende-medel af kungsgård a r
o c b andra kronolägenheter.
Då R. o. Ad. redan på förmiddagen fattat sitt beslut
rörtde beräkningspriset för spanmålen, borde i enlighet dermed
rättelse äga rum i denna punkt, hvilken i öfrigt bifölls.
ti: t e punkten. Silfver- tionde, myntar e-lön o c h
slagskatt. y:de punkten. Köp par räntan och slagskatten.
8:de punkten. Avesta koppar- och 111 a11
u f a c t ti r - t u 11.
Dessa tre punkter biföllos.
iG4
Den 8 Augusti e. m.
9: d e punkten. Tionde- o e ii hamm ar skattsjern.
Läsningen af Utsk:s i utlåt. N:o 226 afgifna yttrande
öfver denna punkt stannade nu vid Utsk:s förslag om hammarskatts-jei
nets beräknande till g4,ooo r:dr.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då jag anmälde mig,
ämnade jag begära alt Hr Rädd Seerel:n måtte framtaga det
yttrande, som Hr Lagerhjelm afgaf, då målet förra gången
förevar. Jag vill minnas, alt han gjorde erinringar raol beräkningen
af denna afgift. Som lian nu icke är tillstädes,
och jag ej har den sakkännedom, att jag kan yttra mig deruti,
så torde någon af härvar. Hrr bruksägare upplysa om
förhållandet. Eljest tror jag, att Hr Lagerhjelms yttrande
luinde vara nyttigt alt höra.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I afseende A den
upplästa punkten om hammarskatts-jernet och Hr Lagerhjelms
yttrande, hvarom den förre talaren nämnde, får jag
upplysa, att Hr Lagerhjelm sagt, att den af StatsUtsk. gjorda
beräkningen vore för hög. StatsUtsk. har också föreslagit
att densamma skulle nedsättas till 6000 Sfå mot samma
pris, så att den önskan redan vunnits, hvaråt Hr von Hartmansdorff
syftade.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Frill. Terstnedens
yttrande, uppmärksamheten deruppå, att frågan örn
tionde-tackjernet vore upptagen uti den utur utlåt. N:o 64
upplästa punkten, och att inkomsten deraf der vore beräknad
till 102,000 r:dr.
Hr von Hartmansdorff: Dessa 102,000 r:dr angå
tionde-tackjernet, hvaremot hammarskatts-jernet är höjdt i
Konungens propos. till 70,500. Utsk. liar beräknat liarnniarskalts-jernet
i sitt sista betänk, till g4,ooo r.dr och således
höjt Konungens beräkning med ii,5oo. Det är farhågan
att dessa iå,5oo r:dr vore för mycket, som föranledt
min anmärkt!.; men jag erkänner, att jag icke kan, på grund
af egen sakkännedom, säga, örn något misstag liär blifvit
begånget.
Frih. Tersmeden: Hvarföre jag ansåg att den delen
endast, som rörde hammarskatts-jernet, var föredragen, var,
att punkten slutade dermed i betänk. N:o 226. Jag medgifver
visserligen att i betänk. N:o 64 upplästes allt. Utsk.
grundar sin beräkning på förhållandet de sednare åren; deremot
har Utsk. icke tagit i full beräkning det ökade antal
af fridygn vid masugnarna, hvilka i bilagan litt. F till betänk.
K:o 64 omnämnas, och hvilken bilaga af nämnda betänk.
redan är af R. o. Ad. bifallen, så alt den frågan icke
bör komma under öfverläggning; men beräkningen af Sigtalet
torde böra nedsättas i följd deraf. Huru mycket kan
Den 8 Augusti e. m.
i(55
jag icke föreslå, utan anhåller, alt Ur Lagerhjelms yttrande
måtte uppläsas, som ledning derför.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Uppkommen i plenum under
forlgående discussion, som jag förmodar angår hammarskatts-jernet,
hörde jag en värd talare yttra, det Utsk:s beräkning
vore för högt upptagen. Jag får då upplysa, att
enl. officiella underrättelser från K. Bergs-colhm befinnes
hammarskatts-jernet upptaget till 6,966 S2?; och somSS”-  talet är i stigande, så, oberoende af den nedsättning i hammarskatts-jernet,
som kan komma i fråga, har StatsUtsk.
ansett sin beräkning icke vara för hög, utan snarare för låg.
Hr Lagerhjelms yttrande i ämnet den 20 sistl. Maj f. m.
upplästes.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s förslag i denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Frågan om skattefrihets
dygnen
vid tackjernsblåsning förekommer längre fram i betänk.
, och derom har ännu ingenting blifvit uppläst. Jag
hemställer, att frågan om hammarskatts-jernet nu finge
afgöras.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Hr von Hartmansdorff
begärt frågans delning, ansåg Hr Landtm, sig böra
framställa särskilda propos:r ä de olika delarna af denna
punkt; och hemställde han nu alltså, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag att hammarskatts-jernet förslagsvis
må beräknas till 6000 St?, som upptagas till gfj,000 r:dr.
Bifölls.
Utur utlåt. N:o 226 upplästes nu den del af yttrandet
VÖr:de g:de punkten, som angår utlåt. N:o 64 Litt. F.
Uppå dei efter framställda propos:r biföll R. o. Ad. så
väl StalsUtsk:s förslag till beräkning af tionde-tackjernet,
som Utsk:s i utlåt. N:o 226 framställda förslag om underd.
anmälan till K. M., ang:de anhållan om dess nåd. sanction
å beslutet angtde ett ökadt antal skaltefrihets-dygn vid
masugnar.
io:de punkten. Al un-tionde n. n:te punkten.
Svafvelbruks-tionden.
Dessa båda punkter biföllos.
12: t e punkten. Mantalspenningar.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har upplyst, att den
ifrågavar. förändringen skulle medföra en förminskning i Statens
inkomster af 2^000 r:dr årligen: det gör således, på 5
år, 120,000 r:dr. Månne det är skäl att göra denna förminskning?
Är hon af behofvet påkallad? Är icke förhållandet
snarare, alt man har så betydliga utgifter för allmänna
företag, att bankens vinstmedel äfven äro beliölliga
i66
D c 11 8 Augusti c. m.
dertill? Jag tror således, att man icke bör nedsätta skatterna
utan goda och gilltiga skäl, hvilka ej för närvar, enl.
min öfvertygelse, förefinnas.
Frih. Cederström, Anders: För min del anser jag
gilltiga skäl vara för handen att nedsätta skatterna. Det
lärer vara allmänt bekant, att allmogen försl börjar begagna
ynglingarna vid i5, 17 t. o. m. 18 års ålder till arbete,
ehuru deras krafter ännu icke blifvit så utvecklade att de
kunna göra full nytta för sig; emedan de då ännu äro under
läroåren. De behöfva under den tiden likasom gå i en
skola, för att blifva nyttiga lill arbete, och då är det påkostande
för allmogen att betala mantalspenningar för dem.
Under samma tid inträffar äfven deras första nattvardsgång,
under hvilken de äro lörhindrade alt arbeta. Detta ur äfven
ett skäl, hvarföre man ej bör stadga, att de tidigt skola
erlägga mantalspenningar. På sådan grund anhåller jag
om bifall lill betänk. Hvad de 24,000 r:dr angår, så är det
upplyst, att summan är i Konungens propos upptagen till
323,ooo och att alltså den brist af 2],000 r:dr, som uppstår
då Utsk. föreslagit 3oo,ooo, är så ringa, alt derpå ej bör
fästas afseende.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med de ledamöter
af Huset, som mot Utsk:s betänk. N:o 64 Litt. G framställt
anmärkn:r mot skadligheten att framflytta den tidpunkt,
vid hvilken ungdomen bör finna sig pligtig att tänka på att
kunna försörja sig sjelf och att genom antagen tjenst söka
undvika att ligga föräldrarna lill last, finner jag det vara af
vigt, att denna tidpunkt icke framflyttas; ty förrän ungdomen
blifver mantalsskrifven, kommer den icke i tjenst eller
begår den icke nattvarden. Allmogens barn göra det i allmänhet
vid i5 å 16 års ålder, sedan taga de tjenst. Framflyttas
mantalsskrifningen, så framflyttas äfven tiden för nattvardsgången
och den tidpunkt, då de skulle taga sig tjenst,
allt till stor skada för allmogen. Jag instämmer således med
Hr von Hartmansdorff.
Gr. Horn: Det af Frih. Cederström, Jac., anförda skäl
godkänner jag icke; ty om den af honom yttrade sats skulle
vinna burskap, skulle deraf kunna dragas den slutföljd,
alt om mantalspenniogarne upphörde, kunde ingen yngling
hvarken få tjenst eller admjlteras lill nattvarden Jag anser
detta vara två skiljaktiga frågor och tillstyrker bifall lill
Utsk:s betänk, i denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Man bar invändt mot mitt
yrkande, att allmogen behöfver sina söner vid den förutnämnda
åldern. Jag tror att delta äfven är förhållandet
vid hvarje annan ålder, så länge de orka arbeta. Det är
sagdt, att vid den tiden inträffar deras nattvardsgång: en
prest har, såsom J sen, mine herrar! yttrat, del fruktans
-
Den 8 Augusti e. m.
värd t vöre, att, om eftergift beviljades för denna orsak, så
Liefve nattvardsgången än längre uppskjuten, på det alt
manta Ispenningar nes erläggande måtte ännu ett år fördröjas.
Hvar är då gränsen? — En talare har sagt, att just ingen
brist skulle uppstå, enär Ulsk. i det liela beräknat 3oo,ooo
r:dr. — Det må vara, men att 24,000 r:dr årligen skulle
försvinna, lärer ingen kunna motsäga.
Frih. Gederström, Anders: Jag har anmärkt, att
tiden mellan i5 och 18 år är lärotiden för allmogens barn.
Då de vid denna ålder ännu icke äro så utvecklade att de
kunna fullt arbeta för att göra rätt för kläder och föda,
utan måste lära att rätt använda sina arbetskrafter, så anser
jag det vara obilligt, att allmogen skall betala mantalspenningar
för ungdomen vid denna ålder, helst de då äro mera
till besvär än verklig nytta. Dessutom inträffar då, som
jag nämnt, deras nattvardsgång, under hvilken tid de ännu
mindre äro i tillfälle att göra nytta för sig. På dessa skäl
tror jag Utskts betänk, böra bifallas.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Det af Utsk. begag
nade
skäl, att den personliga skyddsafgiften icke vidtager
förr än vid det 1 'jlåe året, och att mantalspenningarne icke
borde beiäknas förrän från denna ålder, synes mig så gilltigt,
alt jag för min del icke kan annat än tillstyrka bifall
till Utsk:s betänkande.
Hr Printzensköld, Carl: Jag vågar vara af en motsatt
tanke med den sista värda talaren. Jag finner den omständigheten,
att den s. k. skyddsafgiften icke beräknas förrän
vid 17 år, icke utgöra skäl för framställning om manialspenningarnes
beräkning.—Vi böra ihågkomma, att mantalspenningarne
derivera sig från de äldsta tider tillbaka, och
att en person, först sedan han blef skrifven i mantal, ansågs
vittnesgild och berättigad att uppträda inför domstol. Jag
tror således det vara ett gill tigt skäl att bibehålla skatten,
för att påminna derom, att man frångått den dag, då man
kallades öfvermaga.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag har 2:ne, som jag
tror, goda skäl att tillstyrka bifall till hvad Utsk. hemställt;
det ena är att något systeme bör följas vid mantalspenningars
åsättande, och det andra, som Frih. Cederström, Anders,
framställt, alt vid 16 års ålder har ingen yngling i
allmänhet erhållit den stadga, att han kan försörja sig sjelf.
Jag tror att begreppet om mantalspenningars utgörande bör
åtföljas af den föreställningen, att den, som antecknas i mantal
som en Statens man, skall vara så för sig kommen, alt
han kan fullgöra sina förbindelser och medverka till allmänt
gagn.
Hr von Hartmansdorff: Det har blifvit yrkadt, alt
mantalspenningar icke borde erläggas förr, än den person
-
»68
Den 8 Augusti e. ra.
liga skyddsafgiften vidloge. Men hvad bevillningen beträffar,
så är ännu icke något beslut fattadt, utan blott ett
förslag väckt. Om man nu ville efterskänka en skatt för
det alt en annan också är föreslagen alt eftergifvas, så kunde
man vända 0111 frågan när man kommer till betänk, derom,
och säga, att som man förut eftergifvit mantalspenningarna,
så borde man göra likaledes med skyddsafgiften, och
sålunda få bort dem begge två. Man har sagt, att mantalspenningars
erläggande vöre ett slags materiell bevis derpå,
att deu betalande vore nog arbetsför för att kunna försörja
sig sjelf och fullgöra de skyldigheter en medborgare åligger.
Deremot får jag erinra, alt om mantalspenningarne skola utgå
efter personens storlek och styrka, så blefve det, åtminstone
så länge brännvinet förderfvar ungdomen i vårt land,
nödvändigt att bestämma afgiften efter längden och storleken
på personen, ty jag har vid beväringsmönstringar sett
ynglingar vid 21 år, som varit oduglige till krigstjenst; och
orsaken till deras ömkansvärd» figur har ofta visat sig i rockfickan,
nemi. brännvinsflaskan. Jag tror ej, att det uppgifna
skälet kan antagas såsom ett allmänt gilltigt.
Frih. Boye, Ludv.: Utom de skäl, som blifvit framställda
af H. Ex. Hr Gr. Posse och Frih. Leijonhufvud för
bifall till betänk , ber jag få anföra ett annat, hvarföre jag
har att tacka Hr von Hartmansdorff sjelf. Jag har i dag
sysselsatt mig med hans förtjenstfulla arbete angtde stats
verkets
tillstånd och behof; jag tror, att då han öfvertygat
mig derom, alt Svenska folkets financiella belägenhet är
mycket förbättrad, är ingen närmare alt deraf få njuta fördel
än ungdomen, — denna ungdom, som ännu icke är färdig
att förtjena hvad han framdeles kan komma att gifva.
Om det är sanning, att allmänna ställningen är fördelaktigare
än den varit, så är det vår skyldighet att lindra skatterna,
och man kan då ej börja bättre än med detta. Jag
anhåller om propos. till bifall.
R. o. Ad. biföll StatsUtskts uti utlåt. N:o 64 framställda
förslag, med det tillägg, som blifvit gjordt i utlåt. N:o 226.
i3:de punkten. Lagmans- och häradshöfdingeränta
n.
Frih. Cederström, Jacob: Den särskilda upplys
ningen
af StatsUtsk., som sednast blifvit uppläst, rör:de tingsgästnings-penningarna,
måtte säkert innefatta ett misstag.
Dessa penningar ingå icke lill statscassan, utan gå från uppbördsmannen
directe till domhafvanden att delas lika mellan
denna och nämnden. Denna afgift, ehuru obetydlig, skulle,
om den först levererades. i Kronans cassa för att sedan anordnas,
hälften till domhafvanderna och hälften fördelad till
nämnden, förorsaka mycket besvär. Förändring i afseende
De ii 8 August» c. ra.
å uppbördssätt och redovisningen af dessa medel är alltså
skadlig, då deremot tili dermed tillgår, som förre Ridd.-  SecietCn plägade uttrycka sig— tyst oell stilla. Jag tillstyrker
alslag på Utskts framställning.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få förena
mig med Frih. Cederström i anhållan om afslag. Jag
ser, under närvar, omständigheter, icke annat egentligt ändamål
med dessa nedsättningar, än att så mycket som möjligt
beröfva konungamakten de ständiga skatterna och göra
henne beroende af hevillningen. Sådant tror jag icke vara
för Riket nyttigt; och detta är eft hufvudskäl, hvarföre jag
bestrider förändringen.
Hr von Rosen, Georg; Jag skulle tro alt den t5:de
punkten bör företagas i sammanhang med den i i:de, ty Utsk.
säger rör;de slerbhus-afgiften: ”vid närmare öfvervägande af
”detta ämne, och då billigheten torde fordra, att, om lag”mans-
och häradshöfdinge-räntan kommer alt upphöra,
' jemväl sterbhus-afgiften” etc. Skall den ena afgiften upphöra,
bör den andra det jemväl.
Hr Printzensköld, Carl: Jag nödgas så mycket
hellre bestrida det förslag, som den siste talaren framställt,
att i3:de och i5:de punkterna skulle i ett sammanhang företagas
och afgöras, som, efter hvad af den blifvande discussionen
öfver den t5:de punkten kommer alt utredas, StatsUtskts
pluralitet begått den olagligheten att, i anledn. af ett
Stånds åter remiss, tillstyrka upphäfvande af hvad 3 Stånd
beslutat.
Frih. Tersmeden: I motsats till Hr von Hartmans
dorff,
yrkar jag bifall på betänk, i den i3:de punkten, just
ur den synpunkt, hvarifrån jag förmodar StatsUtsk. hafva
utgått, att nemi. lindra jordbruket. Frih. Boye bar redan
citerat det förtjenstfull opus, hvarigenom Hr von Hartmansdorff
visat Statens briljanta tillgångar, och då torde väl någon
del deraf böra begagnas till lindring i skatterna, och
deribland i första rummet jordbruket; och som denna utgift
tillhör jordbruket, tillstyrker jag bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Sprengtporten, Jacob Willi.: Jag kan icke
med Hr von Hartmansdorff instämma i den mening, som
skulle StatsUtsk., genom sitt förslag att borttaga lagmansoch
häradshöfdinge-räntan, uttryckt någon afsigt att inkräkta
på konungamakten. Det torde böra ihågkommas att Konungen
i sin propos. till Ständerna framvisat möjligheten
af en skalte-nedsättning, öfverlemnande till Ständerna att
alternativt nedsätta de ordinarie- eller extra-ordin. skatterna.
Tiden torde äfven i min tanke vara inne att söka bereda
någon förenkling i vårt invecklade kameralverk, och
denna obetydliga afgift synes vara en af de första, som kun11
H. 22
1 JO
Den 8 Augusti e. m.
na borttagas. De skäl, som en värd talare på samina sida
som jag anfört, synas mig vara talande; oell delta Ständ,
som noga känner jordbrukets tunga, torde icke böra låta
det första tillfället gå sig ur händerna att befordra en så
efterlängtad sak.
I afseende å den af Frih. Cederström framställda anmärkt).
att lingsgästningspenningarne ingå direete till domaren
och icke först till statscassan, får jag nämna, att dessa
penningar äro upptagna i staten, oaktadt de utgå från
kronofogdarna lill vederbörande domhafvande. Jag anser
alt R. o. Ad. af goda skäl kan bifalla Utsk:s förslag.
Hr Ribbing, Arvid: Jag tror för min del, att om
konungamakten hade alla ordin, räntor oafkorlade och ingenting
mera, så skulle det blifva lika svårt att utöfva den,
om icke alla de andra statsbehofven fylldes genom bevillning;
jag kan således i detta hänseende icke anse del vara
skäl att låta denna ränta qvarstå. Vi hafva dessutom, som,
en föregtde talare yttrat, ett så inveckladt beskattningsväsende,
så många särskildta namn och utgifter, att jag just
derföre tycker att denna titel kan utgå. Ett annat skäl
ligger deruti, att denna skatt utgår efter matlag och derföre
faller ojemn!, icke efter förmögenhet såsom mera tillämpligt,
utan drabbar lika den fattiga som den mera förmögna,
hvilken har meia att betala med. Detta är hufvudsakliga
skälet, hvarföre jag för min del yrkar bifall till
TJtskts betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Flere värde ledamöter
hafva åberopat statsverkets fördelaktiga ställning, och den
framställning jag deraf gjort. Om de behagade derjemte
erinra sig den framställning jag gjort af uppgifna behof,
så torde de finna, att dessa äro större än tillgångarna alt
dem fylla. Beträffande Konungens yttrande om möjligheten
alt nedsätta skatterna, så har jag sökt men icke funnit det
stället i den K. proposm, hvarest sådant omförmälés. Jag
är dock viss på, att den som finner det skall förnimma, alt
Konungen icke haft afseende på de ordin.-inkomsterna, utan
att meningen varit, del nedsättning skulle göras i bevillningen.
Frih. Cederström: Jag skulle lika med Frih:ne
Tersmeden och Sprengtporten tillstyrka eftergift af räntan,
om jordbruket af denna eftergift kunde sägas hemta någon
lindring i sina skattebördor; men då denna afgift är såringa,
ali den utgår med 12 sk. per rök, förefaller det mig
besynnerligt, alt man vill anse det vara af en så stor consequenee
att vinna eftergift i en skatt, som, ehuru lika för
den stora sätesgården med i5 å 20 mantal, som för torparen,
utgår till olika belopp i olika provinser och på somliga
ställen alldeles icke finnes. Jag anser nödvändigt alt
Den 8 Augusti e m.
iji
vid alla frågor om skatlejemkningar, dessa böra göras rättvisa,
så att alla katina komma i åtnjutande af lika lindring;
ty eljest vinnes ingen väsendtlig nytta, utan endast några
enskildes fördel på andre enskildes bekostnad.
Frih. Sprengtporten har anmärkt, att lingsgästningspenningarne
väl ej ingå till staten, men äro deruti beräknade:
det är naturligt att de skola vara beräknade, men de
gå directe från uppbördsmannen till domaren och nämnden.
Skulle några skatter verkligen komma att nedsättas, så borde
delta ske på det sätt, att full rättvisa iakttages emot alla,
så att ingen förnärmades, men alt eftergifva något åt en
eller flera, och låta andra betala oförminskadt sina utlagor,
det förefaller mig ingalunda rättvist, utan tvertom högst
orättvist; emedan alla de afgifter, som efter lagar och författningar
tillhöra lägenheter och jordar, mäste förblifva intilldess
att denna jord friköper sig genom ersättning till de
medborgare-classer, som måste draga denna tunga; eljest inträffar
hvad forntiden visar hafva skett i Prom i afseende på
jordens fördelning genom deras leges agrariae. Hvilken häfdatecknare
har rättvisat dessa lagar? Voro deras följder
för Romerska folket helsosamma? — Jag förnyar min begäran
om propos. till afslag.
Gr. Horn: Det synes mig som Frih. Cederström verk
ligen
argumenterade mera emot, än för sitt syftemål att få
skatterna nedsatta i proportion till förmögenheten. Jag tror
den högsta billighet vara. deruti, att en sådan skatt, sorn
ligger lika stor och dryg på det fattigaste inhyseshjon, som
på possessionaten och på slottsägaren, då denna skatt icke utgår
efter mantalet utan efter rök, så är det billigt att.borttaga
den helt och hållet, likaså väl der den något betyder,
som der den icke märkes. Hufvudsaken är likväl, som jag
tror, att vinna i detta fall, jemte den billiga, lindringen för
den fattigaste delen af de jordbrukande classerna, någon
större redighet för controllen öfver vårt uppbördsverk. Det
är en känd sak, att författningen om lagmans- och häradsliöfdinge-räntans
utgående tillämpas ganska olika på olika
orter, och att oändliga tvister och anmärknrr i delta fall dragas
under Landsh.embetena, äfvensom att ersättningsanspråk
göras mot de fattiga, som äro långt mera tryckande än
sjelfva skatten. På mångå ställen tillämpas författningen
så, att om flera hushåll bo i samma stuga och koka i samma
spis, så få dock hvart och ett af dessa fattiga hushåll
erlägga skatten, hvaremot på andra ställen densamma endast
utgår, beräknad efter hvarje spis. Således är icke författningen
0111 denna skatt till sin tillämpning rätt förstådd och
leder lill mera besvär och oreda än den har värde för
statsverket. Jag tillstyrker således bifall till hvad StalsUtsk.
föreslagit.
Frih. Sprengtporten: Frih. Cederström har ansett,.
Den 8 Augusti e. m.
ali lagmans- och häradshöfdinge-räntan kunde qvarstå, derföre
alt afgiften är obetydlig. Hade StatsUtsk. föreslagit
borttagandet af betydligare inkomstkällor, så hade säkerligen
Frih:» påstått att de borde qvarstå, emedan de äro
betydliga, och på detta sättet skulle aldrig någon skattenedsättning
kunna tillvägabringas. Jag får dock fästa den
värde Frihtns uppmärksamhet derpå, att vi hafva så många
slag af skatter under olika namn i vårt land, att när man
sammanräknar ail i dessa obetydliga skatter, så blir summan
deraf likväl ganska betydlig. Det blir ej möjligt att bereda
någon skatlened^ättning, om den ej får ske småningom, och
de fleste torde medgifva, att det icke är önskansvärdt att
bibehålla vårt nuvar. skatteväsende i alla tider; men lill
vinnande af denna nödvändiga förändring gifves icke annat
medel än alt successivt borttaga de skatter, som trycka ojemnast.
Den förmån, som uppkommer af en sådan nedsättning,
kan ej blifva lika för alla, emedan alla ej förut
burit lika bördor; men här gäller regeln: bodie mili i,
eras t i b i.
När man är i den lyckliga ställning att kunna nedsätta
skatterna, hvilket jag förutsatt, så bör man endast tillse, att
man gör denna fördelning så rättvis som möjligt, så attalia
samhäilsclasser, efter möjlighet, må komma i delaktighet
deraf. Detta hafva Stats- och Bevilln.UtskCn eftersträfvat
vid denna riksdag; jag finner ej, att Frih. Cederströms skäl
kunna vålla till afslag, utan anhåller om propos. till bifall
å betänkandet.
Frih. Tersmeden: Jag är förekommen af de a:ne
sista värda talarne och vill endast tillägga, att jag skulle
vilja borttaga alla sådana skatter, som drabba lika de fattiga
och de rika,
Hr Printzensköld: I anledn. af Gr. Horns yttrande,
alt författningarna rör:de lagmans- och häradshöfdinge-räntan
blifvit orätt tillämpade, och att sådant föranledt åtskilliga
anmärkn:r, har jag ansett mig böra erinra, att ingen
bevillnts-förordn., ingen enda författning om brännvinsbränning
eller hvilken förordning som helst, förekommer, utan
alt deri blir mångfalldiga gånger orätt tillämpad, och att
dessa författningar, ehuru färska de än äro, föranledt till
långt vigtigare anrnärkn:r, än de författningar, som röra lagmans-
och häradshöfdinge-räntan. Hvad sjelfva saken
beträffar, får jag, på de af Hr von Hartmansdorff uppgifna
skäl, tillstyrka afslag desto hellre, som lagmans- och häradshöfdinge-räntan
utgör en aequivalent skatt mot sterbhusafgiften,
hvilken icke heller bör fortfarande utgå, om den
ifrågavar. räntan skulle upphöra.
Frih. C ed e r s t r ö m, Ja c o b: Det är i anledn. af de sist
afgifna yttranden, som jag begärt ordet. Lagmans- och hä
-
Den 8 Augusti c. ra.
radshöfdinge-räntan, som utgår med 12 sk. i allmänhet, utgöres
i somliga provinser med 12 runst. d. ä. 1 sk., i andra
med ingenting, och i andra med 4 *':st. Är det någon lindring
i skattebördorna att efterskänka en dylik ränta? Första
villkoret för eftergift måtte vara, att den skall träffa
lika alla medborgare inom samma dass i Staten: örn nuen
person med rök i Jemtland vunnit 1 sk. i nedsättning, och
Herjeådalen icke får någon nedsättning men Upländningar
och Westmanländningar m. fl. få en nedsättning af 12 sk.,
— är rättvisa då iakttagen?
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Ehuru jag har
föga att tillägga till hvad Gr. Horn samt Frih:ne Tersmeden
och Sprengtporten yttrat, ber jag dock få säga några ord i
afseende på Frih. Cederströms bevisning, om hvars riktighet
jag icke kunnat öfvertygas. Jag kan ej föreställa mig annat,
än att en eftergift, vare sig huru stor eller huru liten som
helst, då den kan äga rum, äfven bör medgifvas. Af Frih.
Cederströms yttrande skulle man alltför val kunna draga den
slutsats, att omtankan först borde sträckas derhän att lagmans-
och häradshöfdinge-räntan blefve lika öfver hela landet,
för att sedan komma till det resultat att kunna eftergifva
densamma. Jag kan ej föreställa mig att bland innebyggare
inom samma land en sådan afundsjuka skulle kunna
blifva rådande, att de, som ej drogo tungan af en viss skatt,
eller buro den till en mindre grad än andra, icke gerna
skulle se en sådan skalte-nedsättning, under hopp att vid
ett annat tillfälle kunna förvänta en motsvarande nedsättning
på annat sätt.
Man har äfven gjort den anmärkn. mot ifrågavar. räntas
borttagande, att som sterbhusafgiften, hvilken med den
förra är af enahanda natur, kommer att fortfara, borde
samma ränta icke heller afskaffas; men om jag icke alltför
mycket misstager mig, har Utsk. på något annat ställe i
detta betänk., hvartill vi måste komma, just föreslagit sterbhusafgiftens
försvinnande. Jag förenar mig således med de
ledamöter af Huset, som yrka bifall på Utsk:s betänkande.
Frih. Boye, Ludv.: Beredvillig skall jag alltid fin
nas
att tala för eftergift, derest den kan lemnäs generelt;
men partiella eftergifter anser jag deremot innebära en obillighet.
Här finnas provinser, mine herrar! som alldeles
icke veta af denna utskyld. Skåne, Halland oall Blekinge
hafva den icke; andia provinser åter hafva den så olika,
som Frih. Cederström redan anmärkt, att fördelningen deraf
drabbar förskräckligt olika. — Jag tillstyrker propos. å
Frih. Cederströms framställning.
Hr Printzensköld: I anledn. af den siste talarens
uppgift att Skåne icke får vidkännas denna ränta, får jag
nämna, att dstta är ett misstag, ty der utgår den lika väl
Den 8 Augusti c. m.
sora annorstädes. Medan jag har ordet, ber jag att i sjelfva
saken få tillägga, att det ser ut, som ville StatsUtsk. tillämpa
del gamla ordspråket — alt taga der det linnes och lägga
der det fattas. Man vill nedsätta skatterna, då det är fråga
om de minst och mindre bemedlade medborgarena, men
icke för de mera bemedlade, eller dem, som hafva något mer
än de nätt och jemnt äta upp för dagen. Alla medborgare
äga dock Statens skydd och böra också alla bidraga
till densammas bestånd.
Frih. Roye: Visserligen har Hr Printzensköld i sjelfva
sin tjenstebefattning en rättmätig fordran på förtroende framför
mig; men jag ber honom dock icke taga illa upp, att
jag det oaktadt ej är säker på hvilkendera af oss har rätt;
men vid justeringen skall jag, ett af två, antingen bevisa att
jag har rätt, eller medgifva att jag har orätt.
Hr Ribbing: Jag kan icke annat än förundra mig
på det högsta, all de ledamöter, som yrka häradshöfdingen.
räntans bibehållande, göra allt sitt till, för att bevisa huru
ojemnt och orätt denna skatt hvilar på de Sveriges innebyg-t
gare, som draga densamma. Desse herrar erkänna, att i åtskilliga
landsorter är denna skatt pålagd, i andra icke; de.-  erkänna vidare, att denna skatt är lagd lika dryg på säteriägaren,
på ägaren af flera mantal, som på torparen och den
som sitter i kojan. — Sedan de allt detta fullgjort, påstå
de likväl, att det skall qvarstå, som de bevisat vara orättvist.
Jag kan således icke annat än på dessa, af dem anförda,
väl grundade skäl, begära att Utsk:s betänk, måtte bifallas.
Hr Printzensköld: För att bestyrka riktigheten af
min uppgift och tillfredsställa Frih. Boye, får jag hänvisa
honom till 2:ne af K. M. under den 21 Dec. i83g utfärdade
bref i atdedn. af Kammarherren Gr. Wachtmeister
besvär öfver Kammarrättens utslag, hvarigenom han blifvit
ålagd att betala denna ränta för dem, som bo på hans gård.
Endast säteri-jord är befriad från en sådan skatt.
Frih. Boye: Jag tackar Hr Printzensköld för det lian
så jemnat och delat rätt och orätt mellan oss.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s i utlåt:na N:o 64 och 226 framställda
förslag, rör:de lagmans- och häradshöfd in ge-räntan.
Ropades ja och nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott
sig hafva funnit, att ja öfverröstat nej, begärde
Frih. Cederström, Jacob, votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposilion:
-
Den 8 Augusti e. m.
Den, som bifaller StatsUtsk:s förslag i afseende på lagmans-
och häradshöfdinge-räntan, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
n«i;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att denna ränta bör upptagas
lill samma belopp, sorn vid i8>5 års statsreglering.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn Följer:
Ja — 55.
Nej — 75.
Gr. Anckarsvärd: Jag reserverar mig mot R. o.
Ad:s nu fattade beslut.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller, att min reser
vation
ufven malte i prot. antecknas.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Också jag anhåller att
få min reservation i prot. antecknad.
Hr Rosenblad: Då jag icke deltagit i denna discus
sion
vid sednare tillfället, så anser jag mig böra till prot.
anföra, att jag voterat ja.
Frih. Raab, Adam Christ.: Jag förenar mig med
Hr Rosenblad.
Frih. Boye, Fredi'.: Jag anhåller äfven att få min
reservation i prot. antecknad.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Efter man skall skrifta sig,
får jag anmäla, att, fastän jag ej deltagit i discussionen, jag
voterat nej.
Hr Ribbing: Jag beliöfver visserligen icke säga hur
jag voterat, då jag deltagit i discussionen; men utgången af
voteringen förundrar mig så mycket mer, som, då betänk,
förra gången förevar, ingen anmärkn dervid gjordes, mer
än att Konungens sanction för afgiftens upphörande skulle
begäras. Detta har nu Utsk. föreslagit borde begäras, men
R. o. Ad. har likväl nu afslagit hvad Slåndet förut så godt
som bifallit.
i4:de punkten. Gern i ngsöre n af han dt ve rk
a r e.
Bifölls.
i5:de punkten. Sterbhus-afgiften.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af Hr Print
zenskölds
anmärkn. att denna punkt är bifallen af 3:ne Stånd
medelst beslut öfver betänk. N:o 64 Litt. I., och att StatsUtsk.
således icke bort på återremiss af ett Stånd frångå
sitt första beslut, får jag anhålla, att Hr Ridd.Secrelm behagade
upplysa huru dermed sig förhåller.
Den 8 Augusti e. m.
Hr Printzensköld: Jag tror att mina ord icke fal
lit
så som Hr von Hartmansdorff uppgifvit; ty jag har blott
sagt, ali betänk. N:o 64 Litt. I, af Irenne Stånd blifvit lemnadt
utan afseende och af ett återremitleradt, och att Utsk.
vid sådant förhållande hade bort finna sig förhindradt alt
tillstyrka ändring uti sitt förra förslag.
Frih. Cederström, Jacob: BondeSt. har bifallit
betänk. N:o 64- Litt. 1. men de öfriga Stånden hafva icke bifallit
det, och Utsk. har således riktigt förfarit, då det besvarat
återremisseo; men sedan B., o. Ad. afslagit Utsk:s förslag
nng:de lagmans- och häradshöfdinge-räntans upphörande,
så torde det vara skäl att sterbhusafgiften förblifver oförändrad.
De städer, hvarest denna afgift användes till
ernbetsmäns aflöning, skulle eljest medelst sammanskott af de
lefvande fylla detta behof, hvarför tillgång nu beredes medelst
afgift af de dödas qvarlåtenskap, som utgår utan stämning
för arftagaren Jag tror, att man icke bör öka de afgifter,
som sålunda kunna undvaras genom sterbhusafgiften,
och tillstyrker derföre afslag å denna punkt.
Gr. Anckarsvärd: Jag kan icke tillbakahålla min
förundran deröfver, att Frih. Cederström, som, då frågan
om lagmans- och häradshöfdinge-räntan nyligen förevar,
klagade öfver densammas ojemna fördelning inom olika
provinser, icke vill begagna det motsatta skälet för att få
bort sterbhusafgiften. Ehuru mycket jag beklagar det beslut,
som R. o. Ad:s majoritet fattat i afseende på lagmansoch
häradshöfdinge-räntan; så kan jag för conseqvensens bibehållande
icke frånträda min åsigt, alt sterbhusafgiften sådant
oaktadt måtte få utgå. Det förekommer mig särdeles
främmande, att denna afgift utgår från de döda, på sätt
som Frih. Cederström behagat för Huset omnämna; ty jag
har aldrig vetat att de döda skattade; men det är en upplysning
mer att vinna. Ehuru mina arma medbroder af
den jordbrukande classen icke vinna behjertande inom R. o.
Ad. för skaltenedsättning, får jag dock förklara, att jag ingalunda
på grund deraf vill på något sätt handla mot öfriga
classerna, så att de icke heller skulle få tillgodonjuta
den minskning, hvartill SlatsUtsk. kunde finna utväg. Derföre
yrkar jag bifall till StatsUtsk:s betänk., och att, oansedt
R. o. Ad. har afslagit StatsUtsk:s förslag om lagmansoch
häradshöfdinge-räntans upphörande, sterbhusafgiften likväl
måtte försvinna.
Hr Rosenblad: Jag hoppas att jag misstagit mig, då
jag tyckt mig höra den siste värde talaren yttra, att R. o.
Ad. skulle hafva afslagit lagmans- och häradshöfdinge-räntans
upphörande, på den grund att en annan väld talare
skulle hafva anfört, att denna ränta tryckte ojemnt olika
samhällsclasser inom landet. Jag hoppas alt ett så oparle
men
-
Den 8 Augusti c. ra.
'77
mentariskt och obilligt yttrande icke blifvit faldt. Jag bar
förklarat, att jag röstat för afskalfande af lagmans- och häradshöfdinge-räntan
af det skäl, att * jag anser den vara af
de gamla skatterna den, som i första rummet lättast och
billigast kunde afskaffas; men då jag stannat i minoriteten,
har jag icke kunnat tillåta mig tro, att de, hvilka voterat
olika med mig, icke ansett sig hafva lika goda skäl för deras
vota, som jag för mitt votum.
Frih. Cederström: Det skulle verkligen förundra
mig, om mina uttryck fallit så, som skulle jag hafva påstått,
att de döda skulle betala något; men att afgift skall
erläggas af de dödas qvarlåtenskap är klart af den författning,
som säger att afgiften skall utgå med ^-tdels proc. af
summa inventarii, hvaraf Gr. Anckarsvärd behagade finna,
alt frågan är, om de behof, sorn fyllas genom dessa inkomster,
skola genom sammanskott i beviliningsväg af de lefvande
erläggas, i hvilken händelse afgiften komme att drabba,
icke den, som nu vidkännes densamma, utan andra, som
dermed icke hafva att skaffa. Denna rättsgrund kan jag
icke fatta.
Gr. Anckarsvärd: Jag beklagar, alt jag icke förstått
Frih. Cederströms sista argumentation, hvarunder han så sammanblandat
de lefvande med de döda, alt det var svårt alt
fatta hvaråt han egentligen lutade; men jag vädjar till Huset,
om icke Hr Frih:n yttrat sig så, som skulle afgiften
icke drabba de lefvande. Hvad Hr Rosenblads moraliska föreläsning
beträffar, så får jag förklara, att jag icke tillvitat
hvarken majoriteten eller minoriteten andra bevekelsegrunder,
än jag hört högt och tydligt uttalas inom Huset; och då
Frih. Cederström var ledare af den opinion, sorn yrkade
afslag på StatsUlsk:s betänk., så bar jag icke felat uti parlementariskt
förhållande, då jag åberopar Frill. Cederströms
yttrande, såsom ledare för den opinion som grundläde beslutet;
för öfrigt väl vetande, att jag i den delen ingenting
har att lära af Hr Rosenblad.
Hr Ribbing: På det att icke någon ytterligare förblandning
måtte ske af de lefvande och döda, och då jag
tyckte att Hr Ridd.Secretm upplyste, att frågan redan är
afgjord af R. o. Ad. och således måste vara att anse såsom
den der icke vidare kan komma under öfverläggning; får
jag likväl taga mig friheten tillkännagifva, att uti sednare
betänk, står att hos R. o. Ad. samt PresteSt. någon anmärkn.
icke ägt rum, och att TJtskts yttrande af BondeSt. är bifallet.
Enligt hvad Ridd.Secretm upplyste, skulle det vara
samma förhållande med R. o. Ad., som med BondeSt., och
i sådant fäll loide någon vidare åtgärd nu icke komma
i fråga.
11 II. 23
Den 8 Augusti e. <n.
Gr. Anckarsvärd: Allt mitt bemödande oaktadt, har
jag icke varit i stånd att riktigt fatta Hr Ribbing; men om
jag icke alltför mycket misstagit mig, bemödade han sig
upplysa R. o. Ad. derom, att R. o. Ad. redan afgjort frågan
om sterbhus-afgiften; men när bar det kunnat ske?
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att R. o. Ad. den
22 sisth Maj bifallit StatsUtskrs utlåt. N:o 64 Litt. I, hvaruti
Utsk., i anledn. af en väckt motion om sterbhus-afgiftens
nedsättning, yttrat sig icke kunna tillstyrka någon förändring
uti nämnda afgift.
Gr. Anckarsvärd: Jag anhåller om upplysning derom,
huruvida R. o. Ad:s förra beslut hindrar Ståndet att upptaga
hvad StatsUtsk. i sednare betänk, tillstyrkt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad., i afseende
på frågan huruvida R. o. Ad:s förra beslut kunde lägga
hinder i vägen för Ståndet att i denna fråga besluta, af
Hr Landtm, torde vänta någon förklaring, huru han ansåge
den saken. Hr Landtm, ansåg sig således skyldig tillkännagifva,
det hans enskilda tanke vore, alt R. o. Ad. visserligen,
då en här afgjord fråga återkomme från StatsUtsk.
till följd af åtel remiss från andra Stånd, kunde, på grund
af de upplysningar, som i det nya betänk, blifvit gifna, förändra
sitt beslut; men hemställde Hr Landtm, likväl, huruvida
R. o. Ad. nu skulle finna skäl att för det närvar, åter
upptaga den fråga, som nu vore under diseussion, när Ståndet
bifallit det lörsta betänk, och sedan afslagit det förslag,
som just utgjorde skälet till den sednare hemställan, att
sterbhus-afgiften skulle försvinna.
Frih. Cederström, Jacob: Att R. o. Ad. af dess beslut
öfver sub-betänk. Litt. I under StatsUtsk:s utlåt. N:o 64
är oförhindradt att nu besluta öfver StatsUtsk:s utlåt. N:o
226, är utan allt tvifvel. Alt Utsk. uti sednare betänk, tillstyrkt.
hvad det uti förra betänk. N:o 64 afstyrkt, har derpå
icke något inflytande; men jag hoppas, att R. o. Ad. nu
icke afviker från dess då fattade beslut, derest Ståndets då
yttrade åsigt kan anses såsom ett beslut, enär betänk. Litt. I
endast varit sub-betänk. till hela betänk. N:o 64, som efter
min åsigt icke kunnat styckevis antagas, då det första gången
från Utsk. inkommit. Jag anmärkte detta förhållande
redan då detta ämne förra gången hos R. o. Ad. förevar,
och står derföre fast vid den öfvertygelse, att R. o. Ad. nu
är oförhindradt att fatta hvad beslut R. o Ad. behagar.
För min del tillstyrker jag likväl afslag å denna punkt.
Hr Ribbing: För alt slippa att alsia betänk., anhåller
jag, att Ståndet ville på de af [fr Frih. o. Landtm, anförda
grunder blott förklara, att Ståndet icke kan lemna
bifall dertill.
Den 8 Augusti e. m.
»79
Gr. Anckarsvärd: Som jag vid alla möjliga tillfällen,
der sådanl kan komma i fråga, och utan afseende på
stånd eller dass, som förmånen deraf tillkommer, yrkatskattenedsättning;
så följer deraf, att jag, oansedt II. o. Ad:s
majoritet afslagit lagmans- och häradshöfdinge-räntans indragning,
yrkar bifall till StatsUtsk:s sednare betänk, rörtde
stei bhus-afgiften.
Hr Printzensköld: Då en ledamot nu yrkat att R.
o. Ad., utan afseende å dess förut fattade beslut, mätte till
pröfning upptaga frågan och bifalla StatsUtsk:s sednare betänk.
; så får jag förklara, att jag yrkar motsatsen, men med
afslag å betänk., emedan jag anser just.stats-procenten, som
utgår af sterbhusen, för en af de lämpligaste beskattningar
i landet.
Hr von Hartmansdorff: Då en ledamot å andra sidan
yrkar, att R. o. Ad. icke skall vidblifva sitt första beslut
utan fatta ett motsatt, på sätt som StatsUtsk. förhållit
sig; sä torde det tillåtas mig fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att ehuru denna afgift visserligen är betydligt mindre
än lagmans- och häradshöfdinge-räntan, ty StatsUtsk.
har blott upptagit densamma lill i B,ooo r:dr årligen, så motväges
summans mindre betydlighet likväl af skattens billighet.
Här kunna således samma skäl icke anföras mot denna
som mot den förra afgiften. Den utgår, som vi veta,
med \ proc. af behållningen i sterbhus efter adelsmän, prester
och borgare. Då den sålunda beräknas icke af hela
bouppteckningssumman utan af boets behållna tillgångar, och
dertill kommer hvad vi nogsamt känne, att bouppteckningsvärdet
alltid är ganska lågt tilltaget; så torde man finna,
att denna afgift, som i sjelfva verket utgör vida mindre än
■J:dels proc. af hvad boet äger i behåll, följaktligen är föga
betungande. Denna afgift trycker icke heller de jordbrukare,
som Gr. Anckarsvärd omtalat, och hvarmed han förmodligen
menat bönderna. Ganska många af oss äro ock
jordbrukare, men dem har Hr Grefven förmodligen icke menat.
Jagser således icke något skäl att efterskänka denna afgift. Då
HrGrefven uti sina premisser tillkännagifvit, att han talar för
nedsättning af alla skatter; så har han derigenom betydligen
försvagat sin bevisning, emedan man häraf finner, att
Grefven alltid talar för nedsättning, antingen hon har mer
eller mindre skäl för sig. Jag anhåller om propos. till Ståndet
att vidblifva sitt förra beslut.
Hr Lefre'n: Med god ordning anser jag vara förenligt,
att Ståndet vidblifver sitt förra beslut, intill dess att samtliga
MedStånden äfven beslutat i ämnet, då StatsUtsk. blir i
tillfälle att inkomma med det jemknings-förslag, som erfordras
i anleda, af de skiljaktigheter, som kunna finnas emellan
de beslut, hvaruti de särskildta Stånden stannat. Då,
men icke nu, lii tiden inne för R. o. Ad. att, om så erfor
-
i8o
Den 8 Augusti e. ra.
dräs, frånträda sin förut faltade åsigt; så ser jag saken,
emedan jag tror, att man icke vinner uti riksdagsärendenas
förenkling genom att i otid frångå de beslut man fattat.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskts förslag i StatsUtskrs utlåt. N:o 64,
att sterbhus-afgiften beräknas till ett belopp af i3,ooo r:dr.
Bifölls.
Till följe häraf fann R. o. Ad., att någon vidare propos.
om vidblifvande vid Ståndets förut fattade beslut icke
kunde komma i fråga.
16: de punkten. Eö tes-medel.
Bifölls.
i7:de punkten. Ga val ler i-reg:tenas häst-va
cance-span
m å I.
Hr von Hartmansdorff: StatsUtsk. tillkännagaf uti
sitt betänk, under A:o 64, att ett särskildt utlåt, skulle till
Stånden inkomma angtde förlängning af de med rusthållarne
vid åtskilliga för närvar, afsuttna cavalleri-regtten afslutade
conlract om häst-vacaneens fortfararande. Ett sådaiit utlåt,
har äfven inkommit och för några dagar sedan blifvit af
R. o. Ad. återremitteradt. Jag hemställer derföre, om det
icke vore nödigt att nu förbigå den ifrågavar. punkten, enär
man icke kan bestämma afgiften, förrän frågan återkommit
från StatsUtsk. och blifvit ånyo pröfvad. Dervid förekom
äfven, 0111 jag icke bedrager mig, att åtskilliga nummer vid
Bohus läns reg:te ville uppsätta bäst, och att således hästvacance-afgiften
för dem skulle upphöra, i följd hvaraf denna
inkomst-titels belopp blefve annat än Utsk. upptagit.
Hr Rosenblad: Förhållandet är visserligen sådant,
som Hr von Hartmansdorff anfört; men då frågans afgörande
verkar så högst obetydligt på beräkningen, enär skilnaden
endast kan blifva några hundra tunnor, i händelse contraeten
icke blifva prolongerade med alla rusthållarne, samt
det alltid medför olägenhet att lemna en och annan punkt
oafgjord uti sådana vidlyftiga betänk:n som det ifrågavar.;
så hemställer jag, 0111 icke R. o. Ad. skulle vilja lemna bifall
till Utsk:s förslag alt upplaga spanmåls-qvantileten under
förevar, inkomst-titel oförändrad till 24,200 tunnor, efter
det pris, som R. o. Ad. redan antagit.
Gr. Horn: Jag anhåller att få veta, örn StalsUtsk:s
betänk. N:o 227 verkligen är återremitteradt.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att StatsUtsk:s utlåt.
N:o 227, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse rör:de förlängning
af de med rusthållarne vid åtskilliga afsuttna reg:ten
och eorpser afslutade contract om häst-vacance-afgifts utgörande,
jemte flera i ämnet väckta motioner, ännu icke vore
afgjordt, utan för det närvar, livilade på R. o. Ad:s bord.
Den 8 Augusti e. m.
Gr. Horn: Jag var öfverlygad att så förhöll sig, men
då Hr von Hartmansdorff så bestämdt förklarade, att betänk,
var återremitteradt; så nödgades jag begära ett certificat
af proiocoliet. Då nu betänk. N:o 227 bör i sammanhang
med inkomst-betänk, föredragas, och förevar, punkt just alden
som med nämnda betänk, äger gemenskap; så anhåller
jag, att lir Frih. o. Landtm, täcktes låta samma betänk, nu
förekomma. Dervid får jag nämna, att fråga kan uppstå,
huruvida några och femtio man af Bohus läns reg:te komma
att åter uppsitta för att formera en cavalleri-sqvadron, hvarigenom
minskning i vacance-spanmålen visserligen kommer
att äga rum; men detta blir icke af den vigt, att det i någon
väsendtlig mån kan rubba hvad R. o. Ad. kan antaga
i följd af StatsUtsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Del är möjligt, att jag
irrar mig, på sätt Hr Ridd.Secret:n upplyst, och måhända
blir betänk, andra gången bordlagdt; men i hvilkendera händelsen
som helst kunde man vidtaga den utvägen, som Hr
Rosenblad föreslagit, hvarigenom man icke lemnade denna
punkt efter sig oafgjord.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt Gr. Horn föreslagit
det StatsUtsk:s utlåt. N:o 227 nu skulle till afgörande
företagas, men hemställde till Gr. Horn, huruvida det icke
skulle leda lill samma ändamål, om R. o. Ad. beslutade,
att häst-vacance-spanmålen från de afsuttna cavalleriregttena
borde af StatsUtsk. beräknas i antal tunnor efter
de beslut, som R. St. komme att fatta i anledn. af K. M:s
skrifvelse och väckta motioner rör:de häst-vacance-afgiflens
utgörande, och att detta antal tunnor spanmål sedan beräknades
efter 5 r:dr 24 sk. b:co per tunna.
Gr. Horn: Saken är af så ringa betydenhet, att jag
ingalunda skall göra någon svårighet vid den åtgärd, som
kan vidtagas; men jag får blott hemställa, om ej orsaken
hvarföre betänk. N:o 227 blef hvilande var den, att det
skulle förekomma i sammanhang med den nu förevar, punkten
uti betänkandena N:is 226 och 64.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
betänk. jN:o 227 böra föredragas i sammanhang med den nu
föredragna punkten.
Ropades ja och nej.
Hr Rosenblad: Såvida icke R. o. Ad. vid bordlägg
ningen
af betänk. JN:o 227 beslöt att det skulle företagas i
sammanhang med förevar, betänk., hemställer jag, om det
är rätt att afbryta föredragningen af ett betänkande för att
företaga ett annat. I saken kunde det vara likgiltigt; men
måhända öro flere af R. o. Ad:s ledamöter, lika med mig,
nu icke försedde med utlåt. A':o 227; och jag hemställer
derföre, om det gör något till saken, att vi efteråt besluta
lSa
Den 8 Augusti e. m.
öfver detta betänk., enär det icke torde betyda något, om
vi beräkna femtio tunnor för mycket eller för litet.
Frih. Gederström, Jacob: Jag anhåller, att Hr
Ridd.Secretm ville upplysa, huruvida vid bordläggningen
andra gången det beslöts, att betänk. N:o 227 skulle förekomma
i sammanhang med 17 punkten uti betänk. N:o 226.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att utlåt. N:o 227
endast blifvit, på tvänne ledamöters begäran, ånyo lagdt på
bordet den 1 Augusti.
Frih. Cederström, Anders: Jag har blott velat
upplysa Hr Rosenblad derom, att den som har betänk. N:o
226, äfven har betänk. N:o 227, emedan de begge finnas
uti eli häfte.
Frih. Tersmeden: För att häfva de scrupler, som
uppstått hos Hr Rosenblad, vid företagande af betänk. N:o 227,
nu i sammanhang med den i7:de punkten af betänk. N:o
226, föreslår jag, att denna i7:de punkt måtte hvila, för att
förekomma i sammanhang med betänk. N:o 227.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
StatsUtsk:s utlåt. N:o 227 nu böra föredragas.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna, att nej öfverrösta! ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
det framställda förslaget, att den nu föredragna i7:de
punkten borde hvila tills utlåt. N:o 227 föredroges.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. att
cavallcri-regllenas häst-vacance-spanmål beräknas efter det
värde af 5 r:dr 24 sk. b:co per tunna, som R. o. Ad. i allmänhet
beslutat för beräkningen af spanmålen under inkomsttitlarna,
och till det belopp i tunnor spanmål, som StatsUtsk.
får uppdrag att utföra i öfverensstämmelse med de
beslut, som R. St. fatta i afseende på häst-vacance-spanroålens
utgörande.
t8:de punkten. Ständiga rote-vacance-afgifter
vid Skånska infanteri-regrtena.
Den uti denna punkt upptagna spanmål skulle, enl.
Utsk:s förslag, upptagas lill 2310 tunnor, och, i öfverensstämmelse
med R. o. Ad:s förut fattade beslut, beräknas efter
5 r:dr 24 sk. b:co per tunna.
ig:de punkten. Tillfälliga rote-vacanceoch
mötes-afgifter.
Bifölls.
2 o: d e punkten. Knekte -rote fr i h e ts-inedel.
Gr. Anckarsvärd: Innan R. o. Ad. skrider till be
-
Den 8 Augusti c. ra.
i83
slut i denna punkt, anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
vid några, som mig synes, betänkligheter vid fastställande
af detta StatsUtsk:s förslag. Jag tager mig friheten
föreslå Huset att låta denna punkt hvila, intill dess beslut
blifvit fattadt angtde de motioner, som i samma ämne blifvit
väckta. Jag anhåller derom på den grund, att så väl
förra Ständers som Utskts förslag hvilar på en oriktighet
och på ett förbiseende af 1810 års beslut, angtde extra 10-  teringen, hvilket utgör grundvalen för R. St:s tillgöranden
i afseende å roteringsverket. Jag grundar mitt omdöme
rörtde det oriktiga i Utsk:s förslag derpå, att, efter 1810 års
beslut, all i Riket varande oroterad jord, af hvad natur och
beskaffenhet som helst, endast skulle extra-roteras. Jag
grundar min åsigt derpå, att detta stadgande blifvit af R.
M. på det högtidligaste bekräftadt, genom instructionen för
soldatroteringen af den 5 Febr. 181 i, utur hvilken jag anhåller
att få fästa Husets uppmärksamhet på åtskilliga stadganden,
hvilka synas vara uti en alltför öppen strid emot
den sednare vidtagna åtgärden, alt lill ordinarie-, i stället för
extra-knekteliåll, rotera förut oroterad jord; och är det af
sådana skäl jag önskade få denna punkt hvilande, intill dess
närmare utredt blifvit huruvida man icke kunde återkomma
till det primitiva af R. St. fattade beslut vid 1810 års
riksdag i detta hänseende.
Frih. Cederström, Jacob: Gr. Anckarsvärds uppgift
angtde R. St:s beslut vid 1810 års riksdag är ganska riktig,
ty R. St. beslöto då, att all oroterad jord skulle med extra1
otering beläggas. R. St. hafva sedermera vid i8a3 års
riksdag beslutat, ali utrönas skulle hvilken af den med extrarolering
belagda jorden vore af natur att kunna bära ordin.-  rotering. Den roterings-förändring, som på grund deraf
utaf 1826 års roterings-commission blef verkställd, klandrades
vid 1828 års riksdag, emedan Sländerne icke hade, enl.
80 §:n Reg.F:n, gemensamt med Konungen beslutat om verkställighet
af den ordin.-roteringen, ehuru Sländerne vid 1823
års riksdag framställt begäran att tillses skulle hvilken del
af den med extra-rotering belagda jorden efter sin natur
vore ordin.-roteringsskyldig såsom jag nyss nämnt; men vid
1828 års riksdag beslöto Ständerne, att sådan jord, som enl.
sin natur borde draga ordin.rotel ing, skulle dermed beläggas,
och vid i834 års riksdag var K. M:s inslruction, som
sedermera blifvit följd vid extra-roteringens öfverflyttande
till ordin.-roleringssky Idighet, känd. I dessa roteringar
hafva jemkningar ägt rum, som icke ännu hunnit
helt. och hållet afslutas, men hvilka dock till största delen
äro afgjorda. Af denna upplysning behagade Gr. Anckarsvärd
finna, att frågan så väl uti dess första upprinnelse vid
1809 års riksdag, som sedermera vid 1828 och 1834 åfens
riksdagar, blifvit behandlad i öfverensstämmelse med grund
-
iS4
Den 8 Augusti e. m.
lagen, och att instruetionen är på R. St:s begäran af Konungen
utfärdad. Den rote-vacance-afgift, som här är i
fråga, har motionären sökt att få till bevillning öfverflyttad,
i stället för att, enl. ett föregtde Ständers beslut, utgå efter
markegång. Olägenheten af att i hela rotar sammanslå dem,
som äro för långt från hvarandra aflägsna, torde icke behöfva
bevisas. Den som sådant önskar, kan erhålla närmare
underrättelse härom hos Krigs- och Kammar-collegierna,
hvilka till största delen fulländat dessa mål. Jag begär bifall
till Utskrs betänk, i denna punkt.
Gr. Horn: Det är verkligen med ledsnad jag nödgas
erkänna, att Frih. Cederström har rätt i sina uppgifter. Jag
säger med ledsnad, ty dessa uppgifter innehålla verkligen ett
bestämdt bevis på att R. St., uti deras lagstiftning med Konungen
röride roterings-verket, frångått indelningsverkets
hufvudgrunder. Jag anser nemi, bestämdt gifvet, att dessa
nya rotar borde förstärka det gamla rotehåilet inom Riket;
men då nu R. St. och K. M., på sätt grundlagen stadgar,
och således i laglig väg, fattat andra beslut, så nödgas jag
äfven anse dessa beslut vara af den egenskap, att de icke
kunna rubbas, utan att en total rubbning i hela roteringsverket
i och med detsamma föregår. Af samma skäl har
StatsUtsk. förkastat de motioner, som blifvit väckta i syftning
att återbringa rote-vacance-afgiften till bevillningen,
och af samma skäl tillstyrker jag bifall till StatsUtsk:s betänk.
i denna punkt.
Frih. Cederström, Jacob: Gr. Horn har i slutet
af sitt yttrande erkänt, att K. M. och R. St. hafva i öfverensstämmelse
med grundlagen uti frågan beslutat; men enl.
hvad han nämnde uti början af sitt yttrande, skulle man
kunna förmoda, att de frångått indelningsverkets hufvudgrunder,
och att sådant icke skall vara lagligt. 8o§:nReg.-  F:n är likväl i detta hänseende fullkomligen tydlig, enl.
hvilken ändring uti förevar, fall icke får ske utan Konungens
och Ständernes sammanstämmande beslut; men då begge
Statsmakterne äro ense om förändringen, så är beslutet derom
också lagligt. Efter jag har ordet, anhåller jag att få
tillägga, i afseende på hvad samme värde talare yttrat derom,
alt den oroterade jorden borde komma den roterade
jorden lill lindring, att sådant ingenstädes finnes uti Svenska
författningar föreskrifvet uti hufvudgrunderna för indelningsverket,
utom hvad angår provinserna Westerbotten och
Jemtland, för hvilka det är bestämdt stadgadt; men uti alla
öfriga provinser är voteringen redan afslutad.
Frih. von K rasm er, Robert: Jag har endast velat
vitsorda Frih. CederstrÖms uppgift. Enligt K. brefvet den
12 Dec. i B33 har sådan roteringsjemkning ägt rum inom
Upland, hvilken vunnit K. M:s stadfästelse.
Hr
Den 8 Augusti e. ra.
i85
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, alt Hr Ridd.-  Secretrn måtte upplysa, om icke StatsUtsk:s betänk. N:o 64
Litt. K. blifvit af R. o. Ad. bifallet, och att jag derefter
finge fortfara.
Underl. R idd. Se c r e t. tillkännagaf, alt StalsUtskts
utlåt. N:o 64 Litt. K. blifvit af R. o. Ad. bifallet den 22
sisth Maj.
Hr von Hartmansdorff: Rubriken å delta betänk,
är följande: ”Utlåtande ang:de beräkningen af vacance-af”giften
för orolerad jord, samt framställning om dess återförande
lill bevillning.” Detta betänk, angår således just
den finga, uti hvilken, om jag förstod Gr. Anckarsvärd rätt,
lian ville att vi skulle afvakta beslut. Detta är redan fattadt
inom detta Stånd och innehöll att någon åtgärd i ämnet
å R. St:s sida, åtminstone för närvar., icke kunde vidtagas.
Saken har således inom oss förfallit. Jag vågar derföre anhålla,
att Hr Frih. o. Landtm, täcktes föreslå Ståndet att
vidblifva sitt förut fattade beslut och i öfverensstämmelse
dermed bifalla StatsUtsk:s framställning uti dess båda betänkrn
ang:de denna punkt.
Hvad StatsUtsk. uti utlåttna N:is 64 och 226 i afseende
på knekte-rotefrihetsmedlen föreslagit, blef af R. o. Ad.
bifallet.
Beträffande frågan om framställande till R. o. Ad. af
någon propos., att Ståndet mätte vidblifva sitt i afseende
på utlåt. N:o 64 Litt. K. fattade beslut, så förklarade Hr
Landtm, sig sakna någon anledn. dertill, då StatsUtsk., i
det sednare betänk., icke föreslagit någon förändring i sitt
förra tillstyrkande.
21:.sta punkten. Båtsmans-afgiften. 22:dra
punkten. Krut- och saltpeter- försäljnings -medel.
23:dje punkten. Cont roll-stäm pel- medel.
Dessa tre punkter bi föl los.
24-"de punkten. Nummerlotteri-medel.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
gilla StatsUtsk:s yttrande i 24:de punkten.
Frih. Cederström: R. o. Ad:s bifall kan väl icke
vara annat än villkorligt: d. v. s., att R. o. Ad. bifaller
StatsUtskrs tillstyrkan *i denna punkt, såvida K. Nummerlotteriet
kommer att upphöra.
Då Hr Landtm, förnyade sin nyss framställda propos,,
blef den af R. o. Ad. bifallen.
2 5: te punkten. Bak- och lots-medel.
Hr Rosenblad: Den grundsats som vid sisth ellar
11 H. 24
i86
Den 8 Augusti e. m.
ock vid 1829 års riksdag stadgades, alt beräkna båk- och lotsmedlen
till deras ändamål, var både riklig och vigtig, då man
afser det betydliga inflytandet deraf för sjöfarande; men
för att complettera denna anstalt, borde man taga i betraktande
alt det finnes en inkomst, som icke ingår uti dessa
medel, nemi. de Danska s. k. fyringsmedlen 3,5oo r:dr Hamb.
b:co eller 9,333 r:dr 16 sk. Svenskt b:co, hvilka lämpligen
torde böra användas för samma ändamål som båk- och lotsmedlen,
derå jag anhåller om Ur Frih. o. Landtnäs proposition.
Ilr Nordensköld, Otto Gust.: I anledn. af hvad
ITr Rosenblad behagat yttra, får jag äran upplysa, att de
ifrågavar. fyringsmedlen äro beräknade för amortering af
ett till båkbyggnad upptaget lån, och att följaktligen det
beslut, som den värde talaren tillstyrkt, ingalunda är af
nöden.
Hr Rosenblad: Om förhållandet så varit hittills,
hvilket jag icke kan upplysa, enär jag icke har 1835
års stat lill hands; så mätte det åtminstone icke varit
StatsUtsk:s afsigt för framtiden, enär 2Ö:te punkten innehåller:
^'Ersättningar, hvarunder jemväl inberäknas de
''Danska fyringsmedlen 3,5oo r:dr Hamb. b:co eller 9,333
"r:dr 16 sk. Svenskt b:co, upptagas till oförändradt belopp
”af 25,000 r:dr,” och de således icke kunnat vara inberäknade
uti föreg:de 2.5:te punkt, hvarest fråga är om båk- och
lotsmedel. Emedlertid anser jag de Danska fyringsmedlen
rätteligen böra hänföras till båk- och lotsmedel, och förnyar
derföre min anhållan om propos. derå.
Hr Nordensköld: Jag tror verkligen, att det icke
behöfves, emedan medlen i alla fall komma alt användas till
bakar, som äro under byggnad och till amortering af dertill
Upptagna lån; och jag finner således icke hvartill ett sådant
beslut skall tjena.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde till Ilr Rosenblad,
om icke den nu väckta frågan egentligen hörde till 4;de
hufvudtiteln och borde komma i beräkning, då R. o. Ad.
pröfvar utgifterna under nämnda liufvudtitel, samt nu uppskjutas,
då blott fråga vore om att pröfva beräkningen af
inkomsterna, och då StatsUtsk. i det nu föredragna utlåt, i
afseende på de 60,000 r:drna i lots- och båkmedel icke föreslagit
något rör:de utgifterna, utan endast såsom en underrättelse
för Stånden i betänk. N:o 64 intagit hvad Utsk. i afseende
på användandet af dessa medel skall föreslå.
Hr Rosenblad: Då Chefen för Sjöförvaltningen he
strid!
mitt tillstyrkande, så afstår jag ifrån mitt påstående,
ehuru jag såsom ledamot af K. Commerce-collrm kunde
äga anledn. att anse den ökade tillgången behöflig.
Den 8 Augusti e. m.
StatsUtsk:s förslag i 25:te punkten blef derefter af R.
o. Ad. bifallet.
26:1 e punkten. Ersättningar. 27 :d e punkten.
Q bse r v a t i o n s-m ed el. 28:de punkten. Extra medel
och uppbörder. 2 9: de punkten. Intressemedel.
Dessa 4 punkter biföllos.
E x t r a - o r d i n a r i e - i n k o m s t e r.
Hr von Hartmansdorff: Som de extra-ordin.-inkomsterna
, bestående af sjötullsmedlen, salu-accisen af städerna,
postmedlen m. fl., höra till hetänk:n från Bevilln.Utsk., hvilka
ännu icke äro afgjorda; och då de uti detta uppgifna summor
å extra-inkomsterna följaktligen endast äro att anse såsom
Stånden till kännedom meddelade, så kunna de icke
heller för närvar, blifva föremål för öfverläggning.
Frih. Cederström: Jag instämmer med Hr von Hart
mansdorff
så mycket hellre, som jag i afseende på salu-accisen
gjort anmärkn:r, gående derpå ut, att handeln med victualievaror
i städerna, nemi. kött, bröd, dricka m. m., måtte
blifva fullkomligen fri; ty om R. o, Ad. nu fattade beslut
om saluaccisens bibehållande såsom statsinkomst, så skulle
ett sådant beslut kunna lägga hinder i vägen för att besluta
den fria handeln, som jag yrkat, då betänk, derom förekommer.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att på de i StatsUtskts
ut!åt:n N:is 64 och 226 anförda grunder, och i öfverensstämmelse
med hvad Hr von Hartmansdorff och Frih.
Cederström anfört, R. o. Ad. torde finna, att hvad Utsk. i
afseende på de extra-ordin.-inkomsternas beräkning yttrat
icke för det närvar, erfordrade någon åtgärd af R. o. Ad.
Ropades ja.
Hr Rosenblad: Det nu fattade beslutet kan icke
angå andra delar af de extra-ordin.-inkomsterna, än dem,
som äro af bevilln.natur; men här finnas andra under namn
af restantier, hvilka torde, oberoende af de ifrågaslällda förhållandena,
nu kunna af R. o. Ad. bedömmas.
Frih. Cederström: Prestantiema måtte icke kunna
bestämmas till något visst belopp, enär de äro olika hvarje
år.
Hr Rosenblad: Förhållandet är visserligen med re
stantierna
såsom med alla andra inkomster af denna art, att
de äro obestämda, och att man icke kan förutsäga hvad belopp
de komma att utgöra; men de kunna likväl ungefärligen
beräknas, och så har hittills vid rjksstalens uppgörande
skett, hvarföre man äfven nu kan göra det. Orsaken hvarföre
restantier jemväl upptagas är den, att man derigenom
kan få se hvad ungefärliga inkomst-summan utgör. De be
-
i gS D t n 8 A u g u s t i e. m.
laknäs endast i rundt tal, hvarföre man också, i stället för
hvad StatsUtsk. föreslagit, torde kunna beräkna dem, på sätt
K. JVL proponerat, till itg,25o r:dr.
Frih. Cederström: Att restantierna influtit i räken
skaperna
under sina olilia titlar, följer af sig sjelf, såsom i
öfverensstämmelse med formulären till räkenskaperna, och
derigenom visas ock i hvilken ordning dessa restantier blifvit
redovisade; men att de behöfva bestämmas till siffran
kan jag så mycket mindre inse, som denna siffra aldrig kan
blifva sann.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då restantie-beloppet
uppkomme så väl af restantierna på de ordinarie statsinkomsterna,
soin af restantierna på de extra-ordin.-inkomsterna,
och R. o. Ad. i afseende på dc extra-ordin.-inkomsterna
ännu ej ingått i någon pröfning, samt dertill komme,
att restantierna, så väl af dem, som af de ordin.-inkomsterna,
hädanefter såsom hittills borde böra begagnas för att jemka
beloppet af stats-inkomsternas totalsumma till jemna hundrade-
eller tusen-tal, Hr Landtm, hade trott det nu vara
för tidigt att lill R. o. Ad. framställa någon propos. röride
restantiernas beräkning, utan hade han ansel t propos:n endast
böra innehålla, att Utsk:s yttrande i afseende på restantierna
för närvar, icke erfordrade någon åtgärd; hemställandes
i öfrigt om R. o. Ad. behagade gilla detta sätt att
behandla frågan.
Ropades ja.
Upplästes StatsUtsk:s memor. N:o 270, innehållande anmälan
af en anledn. till anmärka, emot Konungens vederbör.
rådgifvare.
Llr Frill. o. Landtm, förklarade, att denna anledn.
till anmärkt], komme, jemlikt 29 fj:n Riksd.Ordn., att till
Const.Utsk. remitteras.
Lades på bordet nedannätnnda från Utsk:n inkomna
memorial, ut!åt:n och betänkm, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 25o, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o i44i
N:o 2.51, i anledn, af återremiss å utlåt. N:o 146;
N:o 2Ö2, i anledn. af Gr. Mörners, J. A., motion om
beviljande af anslag till försök för bestämmande af den bä
sta
modell för slagkruts-gevär;
N:o 203, i anledn. af Hr Dalmans, W. F., motion om
beviljande af ett anslag ät Sjömanna-sällskapet, tili befor
drande
af de med sällskapet afsedda ändamål;
N:o 254, i anledn. af väckt motion om nedsättning i
arrendet för militie—bostrillet Boda;
JN:o 2.55, i anledn. af väckt fråga om upphörande af
Skinskattebergs bergslags-privilegier;
Deu 8 Augusti «. m.
189
Allm. Besvärs- och Ekon. Utskottet:
N:o 80, i anledn. af väckt motion, alt h usar-reg:tenas
uniformer måtte förändras till likhet med dem, som äro
fastställda för Skånska .Dragon-reg:tet;
N:o 81, i anledt). af väckta motioner, dels om nedsättning
i, dels ock örn upphörande af den afgift, som under
namn af ’'bro- och quai-afgift” uppbäres för till Stockholm
sjöledes inkommande målbara våta varor, äfvensom alt afgälden
för införsel af potates, sjövägen dit, icke vidare måtte
utgöras;
IST:o 82, i anledn. af väckt motion, alt de till kyrkorna
anslagna medel, i den mån de icke erfordras för kyrkornas
underhåll och öfriga i och för desamma nödiga utgifter,
måga användas för undervisningens befrämjande;
JNT:o 83, i anledn. af väckta frågor, dels örn K. Tlieaterns
indragning och utarrendering till enskilda, dels om
rättighet för enskilda alt anlägga theatrar i hufvudstaden,
dels om upphörande af de afgifter, som för representationer
i landsorterna erläggas till K. Theatern, dels ock 0111
den bevillning och de afgifter, sorn enskilde böra, för rättighet
att gifva offentliga representationer, utbetala ;
N:o 84, i anledn. af väckta motioner om afskaffande af
lielfrihets-bref, och förändring i följd deraf i vissa delar af
K, förordn. den 22 April 1829, ang:de passhandlingar för
fartyg, hvilka segla till utrikes ort.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att hos honom anmäldt
blifvit, att Hr af Forsell, Carl, vald till ledamot i
StatsUtsk. under en ledamots ledighet, för det närvar, icke
vore i staden och icke snart till staden återkomme; hvarföre
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer alt första dag,
då icke plenum inträffade, sammanträda för att, jemte valet
af den ledamot i Bevilln.Utsk , hvarom förut i dag blifvit
nämndt, afven förrätta val af en ledamot alt i Hr af
Forsells ställe inträda i StatsUtsk. i stället för en permitterad
ledamot.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, att, sedan val af
ledamöter uti Hemliga Utskottet nu blifvit verksteldt, R.
o. Ad. mätte anmoda Exped.Utsk. att uppsätta förslag till
und. skrifvelse till K. M., med tillkännagivande om hvilka
ledamöter till nämnda Utsk. blifvit utsedde.
Bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den io Augusti f. m.
Måndagen den 10 Augusti i84o.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Gr. Frölich, David, anförde skriftligen:
Äfven jag Lief i början af förra Lördags-plenum begåfvad
med ett exemplar af Hr von Hartmansdorffs skrift
0111 Svenska statsverkets tillgångar och behof, och fick tillfälle,
sedan jag genomläst det vasendtligaste deraf, på eftermiddagen
erfara af discussionens halt, att de i samina skrift
yrkade satser tagit behörig skruf, sora man säger. Flera
gånger och isynnerhet när fråga var om mantalspenningarna
samt om den s. k. lagmans-och häradshöfdinge-räntan, fann
jag mig frestad att erbjuda något motstånd; men då så många
andra skickliga talare försökte det förgäfves, då, efter den
hyllning författaren nyligen erhållit af Riddarhusets majoritet,
hans numera säkrare ton och förnyade segrar vid voteringarna
borde öfvertyga en hvar om hvad klockan var
slagen, ville jag icke längre med muntliga yttranden i detalj-ämnen
inlåta mig i en onödig ordvexling. Hr von Hartmansdorff
ur dessutom nu, sedan han åt en än större offentlighet,
genom sin i tryck utgifna skrift, erbjudit sina förut yttrade
satser i beskattningsväg med en utförlighet och tillämpning,
som icke mera kan missförstås, berättigad att få ett mera öfverlagd!
och bestämdt genmäle, än som under en muntlig discussion
är möjligt; än mer, om jag i början af riksdagen, af hans för
mitt omdöme vidriga satser, föranleddes att betvifla verkligheten
af hans så beskaffade öfvertygelse, har jag sedermera
ej allena yttrat, utan inom mig stadgat den fasta tro,
att han ej ser sakerna annorlunda, än såsom han här drifver
dem; och ifrån samma stund jag detta tror, känner jag
icke mera någon böjelse att med bitterhet möta honom i
debatten. Striden är derföre icke längre personlig. Mera
djupgående, riktad åt detta samhälles grundvalar, skall den
icke afstanna, om än i eti passionerad debatt inom detta rum
den ene ledamoten besegrar den andra; nej, efter det program,
som förbemälde ihärdige och i ett visst afseende med
öfverlägsen skicklighet begåfvade ledare, kungjort, i ett ögonblick
då Konungen, oansedt den nya organisationen, icke
har någon enda rådgifvare vid sin thron, som icke säges
vara stadd på flyttning; då det således är, öppet tillfälle för
alla oansvariga rådgifvare att träda fram pä vädjobanan; då,
med andra ord, man icke från någon Konungens afgående
minister lärer få höra vederläggning af programmet, utan
detsamma tydligeu, med afseende på tiden när det
framträdde i dagsljuset, varit beräknadt på den under sä
-
Den 10 Augusti f. m.
dana förhållanden pågående ultimata statsregleringen vid
denna riksdag, och här redan är vordet kalladt ”förtjenstfull
t,” ja troligen kommer att läggas såsom trosartikel till
basis för voteringarna; då, säger jag, är det osannolikt, alt
striden om dylika beskattningsläior skall slutas förr. än antingen
Svenska folket blifvit systematiskt länsadt till sin sista
skärf och med detsamma beröfvadt all kraft både till
ekonomisk förkofran och politiskt motstånd, eller ock dessa
läror blifvit praktiskt vederlagda på ett sätt, att ingen mer
offentligen vågar att predika dem. Det är derföre under
ovissheten om utgången af denna strid och dess följder i
andra afseenden, och då jag finnér mig nödsakad, åtminstone
vid denna riksdag och på detta rum, sträcka gevär
för öfvermakten, jag med mera bedröfvelse än harm
nu uppträder med några anmärkntr rörtde grundsatsernas
halt. Såsom ”hastverk” torde dessa på tredje dagen framburna
anmärkncr än mera förtjena ursägt, än den skrift mot
hvilken de äro riktade, och som, ehvad förmåga lill forskning,
detaljkännedom och combinationsförmåga den ålägger,
jemväl onekligen vittnar derom, att författaren haft tid begrunda,
om lians h u f v u d sa t s er, dem lian velat bevisa,
äro i sig sjelfva riktiga.
Såsom sådana har jag hos författaren uppfattat följande:
*)
1:0 att stora tillgångar ej allena nu finnas,
utan framgent kunna påräknas till skattebidrag;
2:0 att föl'fatta ren trott sig kunna bevisa
riktigheten af den första satsen,dels genom hänvisning
på besparda skattemedel, och dels med
en calcul öfver Sveriges folkmängd, i förhållande
så väl till hvad den före förlusten af Finland
varit, som till Brödrariket Norrige och andra
länders befolkning och skattebelopp;
i följd hvaraf han för det 3: d j e, utan vidare undersökning,
liksom tagit för afgjordt, att lillgångarne borde
användas, eller, som han säger, att de ”behof
des.”
Det är häraf uppenbart, att författaren summariskt tror
sig kunna bedömma folkets förmögenhet efter statscassans
saldo, utan afseende derå, att bristen i folkets rörelse-capital
möjligen kan hörröra, åtminstone till en stor del, från
en sedan sisla riksdag alltför stark uppsugning lill statscassan;
— eller att han anser det factum, att höga skatter en
gång kunnat ulkräfvas, såsom tillförlitlig grund förantagande
of en fortfarande förmåga dertill; — eller att förmågan
till skattebidrag skulle stå i direct förhållande till folkmängden;
— eller att folkmängdens ökning är ett resultat af
samma orsaker i alla länder, så alt analoga slutsatser deraf
*) Se förordet i-första perioden.
1<J2
Den 10 Augusti f. m.
kunna dragas för välståndet i hvarje land, ifall det är bevisligt,
att verkligt välstånd föranledt folkökningen i något
visst; — eller att i allmänhet det är genom silfer-beräkningar,
som slutsatser uti statsekonomiska frågor kunna bevisas,
när de visa sig i uppenbar strid med de symtomer,
som en resonerad uppfattning af ett folks framsteg, i industri,
i cultur, i lefnadssätt, och slutligen af dess egen opinion
om sig sjelft, i alla dessa hänseenden ådagalägger fölen
hvar, som icke med fördomsfullhet och ensidighet tillsluter
både ögon och öron.
Låtom oss nu genomgå dessa satser, den ena efter den
andra.
Begreppet om förmögenhet är ett af de mest obestämda,
som kan gifvas. Deri finnes ingenting positivt utan
alltsammans är relativt till det lefnadssätt, som af tidehvarfvet
och folkets sedvanor inledes. Dervid finnes, som jag
tror, blott en enda fast utgångspunkt, nemi. den, att om
brist på naturliga och helsosamma lifsmedel tvingar en del
af befolkningen till nomadiska ströftåg från sin hemort till
en annan, om gulheten i deras anletsdrag och trasorna på
deras kroppar visa, att de saknat tillräcklig föda och kläder;
så måste de icke mer kunna räknas ibland de förmögna.
I de orter, dit dessa nomader vandrat, må väl finnas
till en början så mycken förmögenhet, att man haft föda
för dagen och några kläder att meddela åt de mera behöfvande;
men 2 å 3 års missvexter, under hvilka likväl förhöjda
skatter härjat lika mycket som elementerna, uttömma
lätt förråden af upplagd eller besparad förmögenhet, delden
endast kan bero på jordens afkastning. Först sedan
man från deuna utgångspunkt af icke förmögna, dem
man vid uppsummering af folkmängden bort afdraga från
de beskattningsgillda, öfverräknat de öfriges, eller de s. k.
förmögnes antal, trodde jag att man kunde göra sig begrepp
om förmågan hos ett folk att bura skatter. I alla fall är
icke menniskan ett djur, födt för att beskattas, liksom åsnan
att draga bördor. Såvida man icke vill påstå det menniskan
lefver i samhälle, endast för att med förenade krafter
lättare kunna förvärfva rikedom, eller måhända för att
förhjelpa andra dertill, utan fasthellre måste medgifvas, att
hon är satt i samhälle egentligen för att förädla hela sitt
fysiska, intellectuella och moraliska väsende; så vill jag icke
för min del medgifva, att de verkligen förmögne äro förpliglade
obetingad! tillsläppa en del af sin förmögenhet,
utan såvida de erkänna, att deras bidrag i sjelfva verket begagnas
såsom medel att ytterligare försäkra och bereda deras
välstånd. Men att härom ingå i vidare utveckling, torde
anses vara alltför tidigt, ja alldeles förgäfves, så lunge författarens
ide'e om rationel beskattningslura ännu står på den
punkt, alt han här viva voce kan förklara: det en 17 års
yng
-
Den io Augusti f. m.
yngling, som ingenting äger mer än sin arbetskraft, är lika
beskattningsgilld, som den förmögne, och derföre ovillkorligen
bör beläggas med mantalsafgift, för alt sedan, antingen
han någonsin komme att äga något eller ej, snart sagdt
under bela sin lifstid, eller åtminstone den arbetsföra delen
deraf, offra åt den redan skuldfria, ja snart rikblifna statscassan!!
Hr von Hartmansdorffs åsigt är således den, att
det är arbetskraften och icke dess produet, som är föremål
för beskattning. Ja, så är det verkligen hos alla slafvar
ocb hos alla lifegna, ty deras arbetskraft är deras herrars
egendom; men inom s. k. fria nationer, der folket har rätt
att beskatta sigsjelft, der lyssnar man vanligen till en sundare
statshushållnings-lära, som visar, att arbetskraften fordrar
capital, för att komma i behörig verksamhet till sin
egen och det allmännas verkliga båtnad, att i den mån detta
capital växer, blir arbetskraften både mera producliv och
mera förädlad, och att således, långt ifrån att beröfva den
arbetande första grundplåten, den han för sin blifvande möjliga
förmögenhet kunnat med sitt arbete, efter afdrag af
lefnadskostnad, bespara, det endast är å verklig förmögenhet
eller behållen vinst å hopsamladt capital, som Staten
bör grunda sin rätt till skattebidrag.
Men, säger Hr von Hartmansdorff: brännvinsflaskan i drängens
ficka bevisar ett öfverflöd att beskatta! Det simpla
svaret härå vore, att om Hr von Hartmansdorff kan utarbeta
en författning, efter hvilken de, som befinnas bärande
brännvinsflaskor i fickan, kunna tillförlitligen ertappas och
inställas för beskattnings-comite'en, så må han försöka; men
intill dess eli sådant försök lyckats, torde det vara nog
orättvist att beskatta all arbetskraft i Sverige såsom verklig
förmögenhet, derföre att, tyvärr, det händer, att arbetskraften
hos en stor del af vår allmoge förslöas och förstöres
af brännvins-supande. Lefnadssättet här i landet kan icke
i allmänhet fördömmas såsom alltför yppigt; der motsatsen
inträffar, är det en följd af exemplet ofvanifrån. På samhällets
höjder, om man så anser nödigt, borde således luxen
först inskränkas; men att stäfja njutningslusten genom beskattning,
är, i det ringaste sagdt, ändamålslöst i detta tidehvarf,
ifall det varit möjligt, då f. d. Konungen lät utgå
påbud om femdubbel bevillning och om inleverering af allt
silfver, samtidigt med stränga åtvarningar emot öfverflöd
och emot caffedrickning m m. Erfarenheten borde likväl
vara varnande för tillämpningen af dylika grundsatser. Här,
på Riddarhuset, kan till en tid allting sägas och vinna
medhåll.
Att stalscassan blifvit under sista quinquennium full och
öfverfull, kan omöjligen af mig anses såsom någonting att
fröjdas öfver. Den hade väl en skuld vid sista riksdag,
men som alldeles icke var presserande. Också var det, ef11
H. *5
>94
Den 10 Augusti f. ro.
ler hvad jag tror, ingalunda den större massans af Representationen
mening, att denna skuld ovillkorligen borde
intill denna riksdag betalas, utan var det endast den låga
beräkningen af statsverkets ordin.-inkomster, och den höga
beräkningen i tull- och annan bevillningsväg, som åstadkommit
resultatet, hvilket resultat kunnat vara fröjdesamt
nog, om skördarna och conjuncturen för Rikets export-artiklar
medgifvit en motsvarande tillökning äfven i folkets cassabehållningar;
men då förhållandet uppenbarligen blifvit motsatt,
har statscassans blomstrande tillstånd skett på bekostnad
af det för vidare production nödiga rörelse-capitalet.
Hr von Hartmansdorff kan icke vara i okunnighet om att en
stor del industri-idkare inom landet äro skuldsatte, äfven om
de på det hela anses förmögne. Menar nu Hr von Hartmansdorff,
att desse skulle anse det klokt att genast inbetala
till sina gäldenärer de af dem erhållna förlags-capitaler,
utan att de ens blifvit krafde eller uppsagde, och blott och
bart för äran att vara skuldfrie — ehuru sådan inbetalning
hade till påföljd alt de icke längre med samma drift och
vinst kunde fortsätta sin rörelse? Visst icke. Men ungefär
detsamma har nationen gjort, då den tömt sina egna fickor
för att i otid filia statscassan.
Hvad dernäst beträffar vissheten om fortfarande möjlighet
att utgöra höga skatter, för det man en gång fått
dem i gång, så är förhållandet derom alltför sjelfklart att
dermed längre behöfva upptaga tiden.
Den nästantecknade satsen om direct arithmetiskt förhållande
emellan förmågan hos ett land att bära skatter och
dess befolkning, en sats som utgör liksom grundpelaren i
hela Hr von Hartmansdorffs afhandling, förtjenade visserligen
en vidlyftigare, mera vettenskapligt deducerad vederläggning;
men R. o. Ad. vill troligen skynda till att reglera
Staten och besluta om utgifterna thyförutan. Jag må derföre
så knapphändigt som möjligt erinra, att, oberäknadt
hvad redan i det föregtde är antydt om den väsendtliga
olikheten emellan förmögenheten i den ena orten, jemförd
med andra, och folkclasserna sins emellan, kan, på sätt jag
i ett annat yttrande vid denna riksdag sökt bevisa, folkökningen
vara ett resultat just af raka motsatsen mot växande
nalional-förmögenhet, ja, af en under frånvaro af allt sådant
välstånd, som leder till beräkning, måttlighet och försigtighet,
ohejdad, af ingen upplysning, ingen reflexionsförmåga,
ingen annan än sinnlig njutning, capabel pauperism. National-rikedom
och välstånd är dessutom alldeles icke ett och
detsamma. Inom en nation kan finnas en tillräckligt stor
massa af rikedom och produclionsförmåga, men om man icke
tillsett, huruvida lagarna äro ändamålsenliga för capitalernas
i naturlig väg skeende fördelning, alltsom de produceras;
så förråder man alltför mycken okunnighet vid bestämmandet
af skattebeloppen, om man tror, alt en lika rik Stat,
Den io Augusti f. ra.
med en någorlunda lika fördelad förmögenhet, får tjena lill
mönster, hvarefter den förstnämnda, om också lika rik, och
till befolkningen lika stor, kan uthärda lika beskattning, då
t. ex. blott en liten del ager mycket, och resten, eller de
s. k. proletärerne, mindre än intet. Orsaken till misstaget
ligger deri, att de rika, som väl tåla beskattning, kommer
man icke åt, emedan förmögenheten ofta, då den ur stor,
är af beskaffenhet att kunna döljas; hvaremot deras, som
är synlig i de mindre näringarna, alltid faller under händerna.
Hvartill tjenar det då att calculera Sveriges förmåga
att bära skatter efter dess folkmängd i förhållande
till andra länders, med mindre vidsträckt jordyta, med jemnare
befolkning, och till industriella biförtjenster jemte åkerbruket
mera fördelaktigt placerade innevånare? Icke ens
med den Norrska kan Sveriges folkmängd i det hela jemföras.
Hvem känner icke, att det är fiskerierna, sjöfarten
och till en del trädlasthandeln, som hos brödrafolket alstrat
tillvext i förmögenheten, ja, som också nästan ensamma uppbära
beskattningen genom tullintrader, och att det är endast
sedan jordbruket blifvit nära nog skattefritt, som detta
sednare repat sig i Norrige? Hvem inser icke, att det är
alldeles tvertom här i landet; ja, såvida värre, att det är
här endast undantagsvis någon bland de rikaste köpmännen,
som genom licencer och monopoler samt extra-speculationer
kan förvärfva rikedom, under det småhandlare, så i sjöstäder
som uppstäder, med få undantag arbeta på undergång;
att ibland vår tjenstemanna-personal det är samma
förbåHande, nemi. en alltför ojemn distribution, så att de
högste taga lejonparten, under ringa arbete, medan de lägre
hafva skäl att klaga öfver alltför knapp och beskattad aflöning;
att dessutom ingen aflöning kan förslå, om befallning
eller exempel föranleda til! prål och prakt, dyra och
ständigt förändrade uniformsprydnader och så vidare. Lika
oriktigt och förvillande, som jemförelsen är med andra länder,
är den af författaren anställda om förhållanden ifrån
1696 och ifrån perioden af Finlands förlust, med de nuvarande.
Förhållandet är, att det finnes icke några
förhållanden, af hvilka man i denna väg, utan att
blottställa sig för de största sophismer — hvilka jag trodde
skulle vara försvunna med den historiska skolan — kan
draga slutsatser till hvad som är en lagom beskattning.
Problemet vore väl att få reda på detta lagom, men historien
vet icke att berätta om skatterna vid de uppgifna perioderna
voro lagom, och om den äfven kunde det, så blir
slutsatsen snarare den, att vi mäste försätta oss tillbaka i
det dåvar. status quo, än att nu, under förändrade anspråk
hos alla folkclasser genom en stigande civilisation,
skatterna kunna och böra vara lika stora. Hr von Hartmansdorff
torde häraf se, alt om jag an förlitar mig på
riktigheten af hans historiska siffror, så verka de på min
Den 10 Augusti f. m.
öfvertygelse såsom voro de endast nollor. Att jag för öfrigt
äfven i Hr von HartmansdorfFs beräkningar skulle få se
vexelkursen åberopas, väcker hos mig besynnerliga reflexioner.
Men dessa torde vara bäst gömma bos mig sjelf, till
dess jag vid en kommande riksdag får läsa Hrr bancofullmäktiges
berättelse.
Med ett ord: beskattningslärans theori, den hemtas hvarken
ur häfderna eller ur vexelcontrolleurens rapporter. Den
är byggd på den allmänna känslan för rätt och billighet,
som bjuder att låta en hvar få behålla af sitt egna förvärfvade
så mycket som möjligt, och allt hvad som icke för
det allmänna tarfvas. I tillämpningen af theorien fordras
framförallt att noga känna orternas rörelse och ekonomiska
ställning för närvar., samt att klokt bedömma olikheterna.
Sveriges befolkning får ej i beskattningsväg skäras öfver
en kam. Den delen deraf, som kan anses passligt förmögen,
måste skonas, emedan den så ofta måste anlitas för att gifva
undsättning åt sina nomadiska medborgare, hvilka egentligen
torde utgöra den starkast procreativa delen. Om välståndet
i vissa provinser onekligen tilltagit, så har det åter,
så långt jag kan minnas tillbaka, vant i andra stationärt
och i somliga tillbakagående. Att med fullkomlig rättvisa
utjemna detta förhållande vid beskattningen är omöjligt; men
deraf följer: icke alt man får beskatta äfven de fattigare,
så mycket som de förmögnare kunna tåla, utan att man
fasthellre får unna de förmögnare behålla något af sitt möjliga
öfverflöd. Öfverflöd finnes dessutom hos ett jemförligt
ringa antal, dem man icke åtkommer, och ifall man det
gjorde, skulle flere af dem draga hädan från ett land, der
föga säkerhet finnes till stadig ekonomisk förkofran på ärlig
väg, och der visaren för den personliga säkerheten (förr
större här än i något annat) börjar synbarligen decimera,
antydande på moralisk sjukdom, som dess läkare ännu icke
synas förstå. Måtte derföre de, som nu fått tömmarna för
att styra beskattnings-machineriet, något sansa sig, innan de
köra lastkärran djupare ned, än att de åter förmå uppdraga
den. Med siffror må ingen längre än till en viss grad försöka
bevisa den, som vet sig vara utarmad, att han är rik;
man kan blifva mätt på siffror och fraser, men denna mätthet
efterföres af en egen art hunger, hvilken icke så lätt
stillas. — Sat sapienti! — Men tillgångar finnas — säger
man.— Än se’n då— frågar jag. Är det sagdt att de derföre
skola gifvas till spillo! Visa oss att utgifter äro nö- ,
diga, nyttiga, och de skola då, åtminstone af mig, anses
oundgängliga. Detta är enda och rätta bevisningssättet, fastän
man derigenom icke så summariskt kommer till stora
anslag på förtroende i de delar, der man icke kan bedömma
förhållandena, och ännu mindre, der man uppenbarligen
finner att anspråken äro öfverdrifna.
Den io Augusti f. m.
'97
Gr. Frölich tilläde muntligen:
R. o. Ad. torde finna, att, när en person inom ett RiksSt.
utdelar ett tryckt eller skrifvet anförande, hvar och en
af Ståndet är berättigad att derå svara så godt han kan.
Jag finner att R. o. Ad. med otålighet hört min framställning;
men jag har icke gjort den för att inverka på Huset,
utan för att förvara min mening i protocollet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då flere talare under
uppläsandet af Gr. Frölichs anförande anmält sig att
erhålla ordet, Hr Landtm, ansåg sig böra fästa uppmärksamheten
deruppå, att nämnda anförande upptagit många
flera ämnen, än som varit föremål för discussion hos R. o.
Ad., och att en discussion öfver detsamma således i Hr
Landtm:s tanke möjligen skulle föra R. o. Ad. längre, än
de ämnen, som här Liefve föredragna, gåfve anledn. lill.
Hr von Hartmansdorff, Aitg.: Jag hade velat säga
ungefär detsamma som Hr Frih. o. Landtm, redan yttrat. Min
skrift har icke blifvit aflemnad till Ståndets protocoll. Jag
anser följaktligen alldeles obehörigt att till detsamma uppläsa
en recension deröfver. Recensionen hörer till dagblad
såsom Aftonbladet och Dagligt Allehanda. Jag förmodar
ock, att hon kommer dit kanske i qväll eller i morgon.
Jag anhåller hos de ledamöter af R. o. Ad., hvilka anmält
sig och hvilka ämna tala mot recensionen, alt de ville afstå
derifrån och låta henne gälla hvad hon kan, likasom min
skrift på andra ställen får verka hvad hon förmår.
Frih. Boye, Ludv.: Då Hr Frih. o. Landtm, behagat
tillåta ett afvikande från föredragningslistan för att skänka
R. o. Ad. tillfälle att afhöra en recension utaf Gr. Frölich
öfver en af Hr von Hartmansdorff bland R. o Ad:s ledamöter
utdelad skrift; så torde det äfven tillåtas mig att
derom yttra några ord. Recensionen hade måhända tillhört
Aftonbladet och icke vårt prot.; likväl och då ändamålet
med recensionens uppläsning måtte vara att gifva oss ett
intryck af den satsen, som nu allmänt drifves, nemi. att
Svenska folket icke äger välstånd, att det är ett folk nedtryckt
af skattebördor, en sats, som är sanningslös, men som
kan göra ondt; så anhåller jag att med några ord få besvara
densamma. Hörande måhända till antalet af dealdraäldsta
på detta rum, torde det tillåtas mig få anställa en
jemförelse emellan de tider vi öfverlefvat, och den tid vi
numera upphunnit. Det är sannt, att allt välstånd är relativt,
likavisst som det är, att alla tider visat och alla kommande
tider skola visa tiggare i trasor och folk som med
arbete hos andra nödgas förtjena sitt uppehälle, i bredd med
förmögna och i ekonomiskt hänseende oberoende samhällsmedlemmar;
men må det tillåtas mig att göra en jemförelse.
Jag minnes den tiden, då Svenska folket till sitt lifsuppe
-
Den 10 Augusti f. m.
hälle nödgades årligen införskrifva emellan 3 och 5oo,ooo
t:r spanmål; jag har icke heller glömt den tid, då Svenska
folket årligen betalte endast i räntor på utländsk skuld
1740,000 r:dr Harnb. b:co; jag minnes äfven den tid, då
Sverige, af båda sina grannar anfallet med krig, stod färdigt
att digna under bördorna af dessa tryckande bekymmer:
men aldrig under dessa tider hörde jag den klagan, som
nu beständigt upprepas. Jag är berättigad att från dessa
städse förnyade klagomål, enär de sakna verklig grund,
sluta till demagogiska afsigler under dessa bemödanden att
ständigt kittla folkmassans passioner; men denna afsigt föraktar
jag hvar den finnes. Jag tror och hoppas, att R. o.
Ad. skall i sina omdömen och beslut endast styras af sanningen;
och om man då jern för tiden, i hvilken vi lefva,
med de tider vi upplefvat, — kan man då neka att välstånd
nu finnes i landet relativt lill hvad som funnits? I öfrigt
ber jag eder, mine herrar! kasta ögonen omkring eder och
se, huru allmogen bor, hur den lefver och är klädd, och
jag vill sedan fråga eder, om icke allt vittnar om välmåga
i landet. Detta har jag velat säga, på det icke den demagogiska
ifvern att framställa oss såsom fattiga uslingar, för
alt bereda sig tillfälle alt med massan bryta den allmänna
ordningen, må få öfverhand. Jag förklarar bestämdt, alt
jag icke tillägger Gr. Frölich en sådan afsigt; men jag säger
blott, att sådana medel brukade äfven de Franske Jacobinerne.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det är visserligen ganska
rätt, att då Hr von HartmansdorfFs s. k. gula bok icke blifvit
här aflemtiad såsom något utlåt, lill prot., densamma
icke kan för de deruti afhandlade ämnen här utgöra föremål
för öfverläggning. Den som tilltror sig kunna vederlägga
de uppgifter skriften innehåller, torde således antingen
böra begagna samma utväg som skriftens förfaltare, och tilt
Ståndet utdela en skrift i den afsigt han åsyftar eller ock
begagna tidningarna dertill. Deremot är det obestridligt,
att det är Gr. Frölich lika som hvarje annan ledamot förbehållet
att rör:de statsreglenn, så väl som andra ämnen,
när de här föredragas, till stöd för sina åsigter framställa
hvad satser han behagar; och det är således endast formen
för Gr. Frölichs framställning, sora är högst obehörig, enär
den framkommit såsom kritik af något, som icke blifvit föremål
för R o Adis öfverläggning; men då dessa satser afse
en mängd vigtiga ämnen, och jag tvifvelsutan torde äga
samma rätt att yttra mig till vederläggning af Hr Grefvens
uppgifter, som Hr Grefven att framställa dem; så hade jag
äfven tänkt att till besvarande upptaga åtskilliga deribland,
stödjande mig hufvudsakligen vid den tillfredsställande öfvertygelse
jag äger, att hvad som erfordras för folkets och
landets försvar skall kunna erhållas utan folkets förtryck,
Den 10 Augusti {. m.
»99
och att följaktligen Gr. Frölichs framställda satser skulle
kunna till fullständighet vederläggas oeh bevisas vara skefva,
oriktiga och med verkliga förhållandet oförenliga: men för
att icke borttaga en lid, som är afsedd för andra ändamål,
och då det dessutom var omöjligt att fullständigt uppfatta
livad Ilr Grefven anförde; så uppskjuter jag dermed, till
dess jag lått den tillfredsställelsen att läsa hans yttrande,
hvarefter jag är i tillfälle att mera fullständigt besvara detsamma.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s den 17 och 20 sisth
Juni pä bordet lagda utlåt. N:o 168, i anledn. af erhållna
återremisser å utlåt. N:o 31 ; äfvensom sistnämnda utlåt. N:o
31, ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens första
hufvudtitel.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis pröfvas.
Ang:de de till i:sta hufv 11 dtiteln hörande anslags
fördelning i två a (delningar.
Utsk:s förslag i denna del bifölls.
irsta punkten. K. M:s Hofhållning.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Då detta Stals
Utskts
betänk, första gången förekom, tillkännagaf jag den
önskan, att den af StatsUtsk. föreslagna suntman måtte blifva
nedsatt med 100.ooo r:dr; men då StatsUtsk. dervid icke
fästade afseende, yrkade jag bifall på betänk., hvilket, såsom
herrarne torde påminna sig, bestreds pä den grund,
att man ansåg det tillstyrkta anslaget för K. hofstallet af
31,000 r:dr icke kunna antagas såsom bestämdt anslag, utan
endast såsom förslags-anslag. Sedan den tiden har inträffat,
alt BondeSt. eller representanterne för den mest skattdragande
delen af nationen yrkat denna nedsättning af 100,000
r:dr. På denna grund anser jag mig, i min egenskap af
folkrepresentant, af pligten manad att understödja BondeSt:s
påstående i detta hänseende, och yrkar således att ansi
ags-su niman för Konungens hofhållning, som af StatsUtsk. är
föreslagen lill 42°;00o r:dr, måtte nedsättas lill 320,000 r:dr.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Det är med särdeles
ledsnad som jag uppträder, för att yttra mig uti ett ämne,
som jag aldrig trott kunde blifva föremål för discussion inom
detta Stånd, nemi. frågan om nedsättning i Konungens
ci v i 1—1 is ta. Men då denna fråga blifvit väckt, kan det anses
vara min pligt såsom Riksmarskalk att yttra mig derom.
Gr. Anckarsvärd yrkar nedsättning af 100,000 r:dr, hvilket
belopp är samma summa, hvarmed R. St. vid i8a3 års riksdag
ökade civil—listan på dåvar. Riksmarskalken Hr Gr. von
Essens framställning om behofvet af denna tillökning. R. St.
uttryckte då sitt bifall till Gr. von Essens framställning i de
ordalag, att R. St. med välvilja omfattade tillfället att åda
-
aoo
Den 10 Augusti f. m.
galägga deras und. vördnad och tillgifvenhet för en älskad
Konung. Sedan den tiden har ingen förändring i sagda anslag
ägt rum, men väl den K. familjen blifvit betydligen förökad*
och Statens medel lemna större tillgångar nu än 1823. —
Jag tror mig icke behöfva tala för anslagets bibehållande
oförändradt; ty blotta tanken att det skulle kunna nedsättas,
vore ett förnärmande af R. o. Ad:s rättskänsla, och jag
är öfvertygad, att R. o. Ad. nu som alltid är alltför mån
om att bibehålla nationens anseende, så väl inom- som utomlands,
för att kunna lemna bifall till den föreslagna nedsättningen.
Jag anhåller dock att få framställa en jemförelse
emellan vår och civil-lislan i andra länder, hvilka uti
folkmängd och öfriga förhållanden kunna jemföras med oss.
Storhertigdömet Baden, med en folkmängd af 1,23i,3oo
menniskor, har en ci v i I—I ista af 719,250 gulden, som gör i
Svenskt b:co r:dr 65o,ooo.
Konungariket Bayern, med en folkmängd af ^,2/^.5,yoo
menniskor, har en civil-lista af 3,188,800 gulden, som gör
3.986.000 r:dr b:co
Konungariket Belgien, med en folk mängd af 3,580,700
menniskor, har en civil-lista af 1,800,000 francs, som gör
862,5oo r:dr b:co.
Hertigdömet Braunschweig, med 248,000 menniskor,
har en civil-lista af 237,000 thaler, som gör 454,25o r:dr b:co.
Konungariket Danmark, med 2,101,200 menniskor,
har en civil-lista af 1,480,000 riksbankdaler, som gör i Svenskt
mynt 2,o8i,25o rtdr b:co.
Konungariket Holland, med en folkmängd af2,640,000
menniskor, har en civil-lista af 1,425,000 floriner, som gör
1.425.000 r:dr b:co.
Konungariket Portugal, med 4>6-t<8,20o menniskor,
har en civil-lista, svarande emot 2,400,000 francs, som gör
1.150.000 rtdr btco.
Konungariket Wurtemberg, med 1,690200 menniskor,
har en civil-lista af 85o,ooo gulden, som gör i,o62,5oo
rtdr btco.
I Konungariket Sachsen, med 1,652,000 menniskor,
har Konungen ensamt 5oo,ooo thaler, eller 937,600 rtdr
Svenskt btco.
De af mig upplästa jemförelser torde ej hafva utfallit
ofördelaktigt för den sats jag velat bevisa, och skall jag ej
längre tala i detta ämne, ty man bör ej orda i andra frågor
än i dem man tror sig behöfva öfverbevisa. Jag anhåller
om afslag å Gr. Anckarsvärds förslag och bifall till
SlatsUtskts utlåt, i denna punkt.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Gr. Anckarsvärd har
medgifvit att hans yrkande att Konungens civil-lista mätte
nedsättas med too,ooo rtdr är ett genljud af BondeSlts beslut
-
Deji 10 Augusti f. m.
•joi
slut i detta ämne. Att detta genljud skulle höras äfven inom
detta rum, torde jag få anse oförmodadt, då R. o. Ad:s
ledamöter iclse borde vara okunniga derom, alt nationen
vill se sin Konung uti en oberoende ekonomisk ställning,
som motsvarar både majestätets och nationens värdighet.
Svenska folket fordrar visserligen, att dess ombud skola vid
bestämmande af statsutgifterna iakttaga den största möjliga
sparsamhet; men detta folk, hvars urgamla dygd att älska
Konungen och vörda majestätet icke är förgäten, skall med
billigt missnöje finna ombuden hafva sträckt sparsamheten
för långt, om anslaget för Konungens hofhållning så förknappas,
att det blir otillräckligt för de omkostnader, som
aro oskiljaktiga från thronen, och sådan skulle följden blifva,
om man antog Gr. Anekarsvärds förslag. De som föranledde
ett sådant beslut, skulle snart finna, att af det utsäde
man utsådde, man i framtiden finge en annan skörd än
man väntat. Jag är icke bland dem, hvilka uti Konungens
person se en statens tjenare. Jag ogillar denna åsigt; men
att dömma af de grundsatser Gr. Anckarsvärd sökt göra
gällande, må det förlåtas mig, om jag tror att han gillar
denna åsigt, och då borde äfven Hr Grefven just uti densamma
finna skäl att icke framkomma med sitt förslag; ty
den ersättning man färsäkrar en embetsman för dess tjenst i
Staten kan icke utan väld och orättvisa förminskas, och förmodligen
kan icke den enskildes rätt vara större än Konungens.
Om det icke vore för andra gången Hr Grefven nu
framställt sitt förslag, och om jag således icke vore skyldig
att tro att han noga betänkt frågan; så skulle jag visserligen
hos honom anhållit, att han ville låta frågan förfalla:
men då ett sådant försök nu troligen skulle vara förgäfves,
så återstår för mig endast att yrka, att Hr Grefvens framställning
må lemnäs utan afseende, och att tillstyrka R. o.
Ad. att bifalla StatsTJtsk:s betänk. Både rättvisa och nationens
anseende fordrar detta bifall, hvarigenom Staten icke
kan ådraga sig förebråelsen för misshushållning med allmänna
medel, enär ingen torde kunna anse Sveriges civillista
för högt tilltagen, då den bestämmes till något mer än
hälften af Drottning Victorias knappnålspenningar.
Åtskillige hördes yrka proposition.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag förutsåg
icke lång debatt i detta ämne, och de förnyade ropen pä
propos. hafva också obeskrifligen fägnat mig; men, enär jag
hunnit blifva uppkallad, må jag anföra några få ord, och
flera ändå, än en sådan sak borde behöfva. Jag ämnar
icke jemföra 100,000 r:dr med landets förmåga, oell icke
heller ingå uti de ekonomiska detaljer och beräkningar,
hvarmed ljusligen kunde bevisas, att närvar, civil—Iista visst
icke är öfverdrifven; ja, jag försmår t. o. m. att argumen
11
H. 26
202
Deu 10 Augusti f. ni.
tera ifrån den mängd välgerningar, som ur den cassnn rinna
till behöfvande bland folket. Jag skulle nästan tro mig
vanhelga dessa ädla gerningar, om jag vid detta tillfälle
framdrog dem, och anse mig begå ett än felaktigare vanhelgande,
om jag i fråga om 100,000 r:dr anropade de stora
minnen, som tränga sig på oss, och som inga bemödanden
förmå utplåna; ty bronzell låter icke sönderklösa sig.
Att vid delta tillfälle vilja framställa taflan af dessa oförgätliga
minnen, hvaraf skuggsidan är sann välgörenhet och
ädel uppoffring, vore alt förslöa dessa betraktelser för de
tillfällen då de värdigare kunna framhållas. Men detta vill
jag säga: En motion, sådan som denna, är uti öfriga representativa
stater oerhörd. De mest upplysta representationers
regel är, alt vid hvarje thronbestigning votera civillistan
för hela regeringstiden. Detta hafva de ansett på
kalladt
af grannlagenheten. Item är rönt, att sann upplysning
och grannlagenhet oskiljaktigt åtföljas. I de länder,
der delta ej principmessigt vedertagits, har likväl ci v i I-1 ista n
de facto blifvit orubbad. Englands radikaler, Frankrikes
republikaner; Iberiska bil föns exaltados; — nej, icke ens
dess d esc a m i sa dos hafva någonsin riktat opposition emot
civil-listan. Och vi skulle det på 3o:de året af en epok,
hvilken, så väl i afseende på dess längd, som dess ostridigt
progressiva lyckosamhet, icke har sin make under det sednare
halftannat sekel? Nej, mine herrar! Jag är mycket
trygg för utgången af denna debatt, och slutar med uttrycket
af min fasta öfvertygelse, att i denna sak voterar största
delen af oppositionen med oss.
Frih. Boye, Ludv.: Om conseqvens i tänkesätt är
en skyldighet hos representanten, så uppmanas jag af min
pligt att understödja den siste värde talarens yttrande i denna
fråga, ty då vid 1823 års riksdag dåvar. Riksmarskalken
Hr Gr. von Essen väckte motion om civil-listans tillökning
med de 100,000 r:dr, hvilkas borttagande nu blifvit ifrågasatt,
yttrade jag, på sätt R. o. Ad:s prot. för nämnda riksdag
utvisar, att sedan chefen för Konungens liof lillkännagifvit,
att tillökningen erfordrades i och för hofhållningen,
vore det nerom nationens värdighet att icke bifalla tillökningen;
och efter ett sådant förklarande måste jag finna ännu
mera nerom nationens värdighet att bifalla någon afkortning
på civil-listan, helst vi något hvar torde finna, att den
ingalunda är för högt tilltagen. Jag kan icke underlåta att
tillägga ett skäl, för hvilket den värde talaren, som yrkat
nedsättningen, är fullt ut lika känslig som jag. Det är nemi.
icke blott konungamakten; det är äfven folkets makt, som
Konungen representerar. Vill man att den ena skall falla,
så faller äfven den andra.
Gr. Frölich, David: Efter Gr. Anckarsvärd hafva
fyra ledamöter yttrat sig, af hvilka H. Ex. Hr Gr:n och Riks
-
Den 10 Augusti f. m.
2o3
marskalken, sorn först erhöll ordet, egentligen fastat sig vid
en silfercalcul, hemtad från förhållandet med civil—listan inom
andra lander. Jag har redan uti ett föregtde anförande
denna dag tillkännagifvit, huru jag i allmänhet bedömmer
värdet af dylika comparaliva silferberökningar. Andra talare
hafva derefter utbredt sig om Statens värdighet och anseende,
om vår skyldiga vördnad och kärlek för Konungen
o. s. v. För min del anser jag dessa ämnen icke höra hit,
emedan vid detta tillfälle fråga endast är om penninge-utgifter.
En värd ledamot, H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, har
benäget meddelat oss en vigtig upplysning, under det H.
Ex. på sitt vanliga hänförande och intressanta sätt fört oss
omkring på en liten lustfärd uti åtskilliga Europeiska länder,
om hvilkas ekonomiska och politiska förhållanden H.
Ex. naturligtvis, i följd af en längre tids vistande på stället,
äger närmare kännedom än de flesta. Han har sagt, alt
det vore vanligt uti de af Hr Grefven omnämnda länder,
att vid Regentens anträde till regeringen voteras ci vi I—1 ista n
för Regentens hela- regeringstid, och att någon ändring uti
denna c i vi I -1 istas belopp sedermera icke ansågs kunna göras.
Nu vågar jag taga mig den friheten suppleera denna
upplysning med det tillägg, att så äfven har tillgått i Sverige;
ja, civil-listan bestämdes vid nu regerande Konungens
tillträde till regeringen, och, mig veterligen, har ingen försökt
alt deri åstadkomma minskning; men sedan civil-listan
en gång blifvit på förre Riksmarskalken Gr. von Essens
tillstyrkande vid 1823 års riksdag tillökt med 100,000 r:dr
så har nu fråga uppstått om återgående af denna, emot
Gr. Löwenhjelms princip tillkomna ändring i den primitiva
civil-listan. Tillökningen skedde på dåvar. Riksmarskalks
förklarande att H. M. Konungen då behöfde tillökningen.
Till nuvar. H. Ex. Hr Grin o. Riksmarskalken torde jag således
vördsamt få ställa den förfrågan, huruvida denna tillökning
fortfarande är af beliofvet påkallad, och om Hr
Riksmarskalken dertill svarar ja, så voterar jag för tillökningen.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: I anledn. af Gr. Frölichs till
mig directe ställda förfrågan, huruvida den förut beviljade
tillökningen uti civil-listan fortfarande är för H. M. Konungens
hofhållning erforderlig, får jag lemna det bestämda svaret
ja! och kunde jag nyttja något mera uttrycksfullt ord
än detta ja, skulle jag företrädesvis valt det; och är tillökningen
så mycket mera behöflig, som civil-listan det oaktadt
är högst otillräcklig för de nödvändigaste beliofven för liofbållningen.
Gr. Anckarsvärd: Det kan icke falla mig inatt vilja
använda några skäl för att söka öfvertyga eller förmå R. o.
Ad. att instämma uti min mening; men då Frih. Boye åberopat
conseqvensens föreskrifter för honom, som i8a3 ge
-
2C>4
Den 10 Augusti f. m.
nast tillstyrkte bifall till den då föreslagna förhöjningen uti
civil-listan, torde jag från samma kalla få hemta någon ursägt
för mitt yrkande, att civil-listan måtte förminskas med
det ifrågavar. beloppet; emedan jag vid nämnda riksdag beslridde
den då beviljade tillökningen. För öfrigt får jag förklara,
att mitt påstående utgår från en med Frih. Boyes
samt Husets majoritets helt och hållet stridande åsigt, nemi.
från Svenska folkets behof af minskning i skattebördorna.
Detta är min öfvertygelse, och den äger jag rättighet att
söka göra gällande; likasom motsatta sidan icke kan förvägras
att söka göra sin åsigt gällande. Jag har icke kunnat
inse någon möjlighet att komma till resultatet af skattebördornas
nedsättning på annan väg än medelst behofvens
minskning. Jag har likväl icke, på sätt H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm
synes hafva förmodat, begärt någon nedsättning
uti civil-listan, sådan den vid Konungens tillträde tili regeringen
bestämdes, utan det är blott det sedermera så till
sägandes på enskild begäran, nemi. på dåvar. Riksmarskalken
H. Ex. Hr Gr. von Essens tillstyrkande vid 1823 års
riksdag, beviljade tillägget, hvars borttagande jag ifrågaställt
derföre, att jag icke ser någon gräns för sådan tillökning,
hvarigenom den primitiva civil-listan omsider skulle kunna
3 å 4 gånger fördubblas, synnerligast om H. M. Konungens
enskilda välgörenhet dervid jemväl komme i betraktande.
Detta har utgjort grunden för mitt yrkande; men jag skall
icke längre upptaga tiden eller söka inverka på någons omdöme,
enär sådant torde vara förgäfves, utan inskränker mig
blott till anhållan om propos. å hvad jag föreslagit.
Hr Munck a f R ose 11 s eli ö I d , Nils Rudolph: Till
följe af det svar H. Ex. Hr Gr. Brahe, i egenskap af Riksmarskalk,
lemnat Gr. Frölich, anhåller jag i prot. få antecknadt,
att det förundrar mig, att, då man känner den berömliga
sparsamhet, hvarmed nuvar. hofs utgifter bestridas,
ändock för dessas bestridande,större anslag skulle behöfvas,
än de, hvilka för framfarna Konungar varit tillräckliga.
Hr Rosenblad, Bernh.: Af aktning för R. o. Ad:s
allmänt uttryckta önskan att erhålla propos., har jag aIstatt
från min föresats att yttra mig i ämnet och fullständigt upptaga
frågan i dess hela vidd, och särdeles motionens märkvärdigheter
under constitutionel synpunkt; men med anledn.
af den siste värde talarens yttrande, får jag upplysa, att den
sparsamme Gustaf IV Adolph för de utgifter, som nu bestridas
af K. apanaget, uppbar något öfver 2qo,ooo] r:dr
silfvervärde, eller öfver 783,333J r:dr nuvar. b:co-värde,
utom afkastningen af stora kungsgårdar med gods; att, med
afseende på dåvar. svåra tider, R. St. 1809 för Konung Carl
XIII nedsatte detta apanage till 270,000 r:dr = 720,000 r:dr
b:co, samt sålunda efter verkliga myntvärdet Carl XIII hade
3oo,ooo r:dr b:co mer än Konung Carl XIV nu uppbär.
Den io Augusti f. m.
203
Hr Fr ib. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag att anslaget för K. M.’s hofhållning
bestämmes till 42o,ooo r:dr.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Gr. Anckarsvärd begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, anhöll, att Gr. Anckarsvärd
ville uppgifva förslag till contra-proposition.
Gr. Anckarsvärd yttrade, att den ej kunde blifva
annan än bifall till den af honom yrkade nedsättning i anslaget
lill 320,000 r:dr.
Upplästes till justering och godkändes följande volerrs.-  proposition :
Den sorn bifaller StatsUtsk:s förslag i afseende på anslaget
för K. M:s hofhållning, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. att anslaget för K. M:s hofhållning
bör bestämmas till 320,000 r:dr.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer :
Ja — i38.
Nej — 19.
Hrr Löwenström, Joh. Jacob, och Munck af
Rosenschöld, Nils Rudolph, reserverade sig emot det
nu fattade beslutet.
2:dra punkten. H. K. H. Kronprinsens hofhållning,
samt tillökningen i anseende till ökade
utgifter för Deras K. Ilöglieter A r f f u r s t a r n a.
3 : cl j e punkten. H. K. IL Kronprinsessans handpenningar.
Dessa båda punkter bi fö 1 lös.
4: d e punkten. Möblers underhallande å de
K. slotten.
II. Ex. Hr Gr. Brahe: Det är visserligen icke för att
söka motverka den utaf SlalsUtsk. åsyftade granskning, som
jag nu begärt ordet, utan endast för att fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att det åsyftade ändamålet icke torde
vinnas genom den föreslagna granskningen; för närvar,
tillgår sålunda, att sedan uppköpen skett, föredragas vid
årets slut räkningarna öfver de uppköpta effecterna för H. M.
Konungen och erhålla H. M:s påskrift, hvarefter vidimerad
afskrift af desamma öfverlemnas till Handels- och Financeexpeditionen,
för att sedermera, ifall K. M. så för godt finner,
meddelas R. St. eller deras revisorer. Hvad tid uppsättandet
af sådana fullständiga inventarier, som dem Stats
-
ao6
Den io Augusti f. m.
Utsk. föreslår, skulle medtaga, kan man lått föreställa sig,
då man känner huru mycken tid, som erfordras för mindre
vidlyftiga inventariers uppgörande. Af dessa skäl, och då
den granskning, sorn skulle ske af embetsverken, icke kunde
vara noggrannare, än den som för närvar, verkställes, men
deremot otvifvelaktigt skulle föranleda kostnad och tidsutdrägt,
tillstyrker jag att Utsk:s förslag må lemnäs utan
afseende.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag vågar föreslå, att R. o. Ad.
på grund utaf de af H. Ex. Hr Gr. Brahe meddelta upplysningar
måtte afslå Utsk:s förslag i denna punkt. Jag
anhåller om Hr Frih. o. Landtnäs propos. derå.
Uppå derefter framställda särskilda propos:r biföll R.
o. Ad. den summa af 8000 r:dr, som Utsk. föreslagit för
möblers underhållande å de K. slotten, men fann icke för
godt alt bifalla hvad Utsk. i öfrigt i denna punkt föreslagit.
5:te punkten. K. Hof-stallets utfodring.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag skall icke upptaga R. o.
Ad:s tid med några detaljer rör:de K. hofstallets fouragering
och dermed gemenskap ägande förhållanden, efter jag redan
under denna riksdag haft tillfälle orda derom; utan inskränker
jag mig blott till den anhållan jag framställde vid återremissen,
nemi. att de anslagna rationerna måtte blifva oförändrade
till antal och belopp, som de vid 1809 års riksdag
fastställdes och sedan den tiden oförändrade utgått,
samt att det contanta anslaget måtte äfven hädanefter som
hitintills utgå till Stats-cont. och anses som förslags-anslag.
Jag gör mig så mycket mera förhoppning om bifall till denna
min framställning som jag har mig bekant, att åtminstone
flere utaf StatsUtsk:s ledamöter icke haft för afsigt att
nedsätta ifrågavar. anslag, hvilket dock kunde blifva händelsen,
derest det icke upptages såsom förslags-anslag. Jag
anhåller derföre om propos. till afslag å Utsk:s tillstyrkan i
denna punkt och bifall till min framställning.
Gr. Anckarsvärd: Efter utgången af sista voterin
gen,
skulle det måhända synas olämpligt af mig att ytterligare
söka göra min mening gällande i detta fall; hvarföre
jag blott, hänvisande till mitt yttrande vid ålerremissen, inskränker
mig till förbehåll af reservationsrätt efter beslutet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Med afseende på den nyss
försiggångna voteringen får jag till prot. förklara, alt jag
hört lill den majoritet inom StatsUtsk., som ansett att ingen
rubbning borde äga rum uti första hufvudtiteln. Likväl
tror jag, alt StatsUtsk., på grund af hvad de öfriga Stånden
beslutat, haft tillräckliga skäl att vidhålla den mening,
som uti sednare betänk, är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning;
men efter hvad jag med säkerhet tror mig känna,
Den 10 Augusti f. m.
20 7
är frågan redan afgjord af 3:ne Stånd, så att R. o. Ad:s
beslut i saken blir utan inflytande.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Då denna fråga förra
gången förevar, yrkade jag att R. o. Ad. skulle vidblifva det
beslut Ståndet fattat vid sista riksdag. Jag skall nu uppläsa
detta beslut, på det en hvar af R. o. Ad:s ledamöter
må känna dess innehåll, hvarjemte jag anhåller att propos.
till antagande deraf, i motsats af StatsUtskts förslag, måtte
blifva framställd. Beslutet lyder sålunda:
”— Beträffande för öfrigt anslaget till K. hofstallets utfodring,
så anse R. St., i likhet med det vid i8a3 års
”riksdag fattade beslut, och på sätt sedermera ägt rum,
”detta anslag såsom ett förslags-anslag, hvarå uppkomman”de
behållningar böra reserveras till följande år, och den,
”efter de reserverade medlens användande, möjligen inträffande
brist får utaf Riksg cont. fyllas.”
R. o. Ad. beslöt, att anslaget för K. stallet skulle blifva
oförändradt såsom hittills, i enlighet med regleringen vid
förra riksdagen.
6: t e punkten. Ved och kol för de K. slotten.
7:de punkten. K. slottets i Stockholm polis,
lys- och renhållning.
Dessa 2:ne punkter bi föllos.
Anslagen för K. slotten.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Det är icke någon anmärkn.
hvarken emot anslagen eller fördelningen deraf, som jag har
alt göra; utan anhåller jag endast att få fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på den af Utsk. föreslagna förändringen i
afseende å administrationen af de K. lustslotten. Utsk. tillstyrker
nemi. att de samtliga K. lustslotten måtte ställas
under en enda myndighets uppsigt, så alt stålhållareskapen
måtte upphöra. Härvid får jag erinra, att det är omöjligt
att vinna den af Utsk. åsyftade besparing genom stath.embetenas
indragning, emedan ståthållarne icke hafva några
contanta löner utgående af statsmedel eller slotts-anslagen.
För närvar, tillgår bestyret med de K. slotten på så sätt,
att ståthållarne årligen ingifva till Riksmarskalks-ernbetet
förslag lill fördelningen af de anslag, som för året tillkomma
slotten, samt rapport om slottens förvaltning, hvilka handlingar,
efter föregången granskning vid Riksmarskalks-embetet,
i vederbörlig ordning föredragas H. M. Konungen uti
Statsrådet. Huru skulle en enda embetsmyndighet, hvars
station förmodligen blefve Stockholm, hinna att med erforderlig
noggrannhet följa och å de åtskilliga ställena bevaka
allt hvad som hörer till dessas angelägenheter, samt kunna
ikläda sig ansvar för vården och bevarandet af icke blott
möblerna utan äfven de dyrbarheter, som finnas å de K.
slotten? Den speciella tillsynen och vården deraf kunde
Den io Augusti f. m.
omöjligen anförtros en vaktmästare och en oldtfru. En intendent,
secreterare, slottsfogde, eller hvad man ville kalla
honom, måste ovillkorligen antagas å hvartdcra slottet, derest
ståthållarne skulle försvinna; och då aflöningen för en
sådan person skulle tagas från slottens anslag, så kommer
en sådan förändring, långt ifrån att medföra besparing, tvertom
att föranleda ökad utgift, oberäknadt olägenheterna af
mindre god ordning å slotten, som utan tvifvel vöre att betala.
Af dessa skäl anhåller jag om afslag å Utsk:s tillstyr- i
kande angtde und. skrifvelse till K. M om förändring af de
K. slottens administration, på sätt Utsk. föreslagit.
Uppå derefter framställda särskilda proposrr, blefvo
så väl de anslags-summor, som Utsk. för de K. slotten föreslagit,
som Utsk:s förslag till deras fördelning på de tvänne j
olika afdelningarna, af R. o. Ad. bifallna; hvaremot det,
som i öfrigt i afseende på de K. slottens förvaltning och
inseendet deröfver blifvit hemstäldt, blef af R. o. Ad. afslaget.
R. o. Ad. biföll derefter, uppå derom framställd propos.
, alt indelningar och spanmål in natura under denna
hufvudtitel skola bestämmas till samma belopp, som sednaste
Ständers riksstat upptager.
Gr. Anckarsvärd uppläste följande:
Då jag vid riksdagens början uti afgifvet förslag till
statsreglering och dermed sammanhang ägande ämnen, mötte
det med våra riksdagsformer så oförenliga behandlingssätt,
att mitt förslag till någon del undertrycktes genom vägrad
remiss till vederb. Utsk., lemnades mig likväl den utväg
öppen, att genom mina motioners meddelande med de öfriga
Stånden få dem upptagna; hvilket äfven ägde rum så
väl inom Borgare- som BondeSttn ; hvadan deras grundlagsenlighet
icke mera torde kunna ifrågasättas.
Jag hade vid regleringen af första hufvudtiteln önskat
en nedsättning uti anslags-summan för K. M:s hofhållning,
af de etthundratusen riksd., hvilka R. St, på Riksmarskalkens
begäran, vid i8a3 års riksdag beviljade; men jag har
af StatsUtsk:s nu afgjorda betänk, erfarit, att Utsk. härvid
icke fästat något afseende, och att R. o. Ad:s majoritet
skulle biträda Stats-Utsk:s åsigt, har icke kunnat förekomma
mig främmande; men min öfvertygelse om representantkallets
fordringar ålade mig att, sedan BondeStts beslut i
detta hänseende blifvit mig bekant, understödja det, för att
ådagalägga, att rösten ifrån det mest beskattade folkets ombud
äfven inom detta Stånd kan finna det genljud Hr Just.-  Statsministern ansett vid detta tillfälle bort hafva uteblifvit;
hvarföre jag också anmäler min reservation emot det fattade
beslutet, och är det i sådant afseende jag utbeder mig
att nu till prot. få yttra anledningarna dertill.
Tids
-
Den io Augusti f. m.
209
Tillshändelserna och en stigande upplysning hafva stadgat
begreppen om den monarkiska principen; man är nu
temmeligen allmänt öfverens, att konungarne äro till för folken,
och att desse icke mera äro några konungamaktens
trahir. Man är temmeligen allmänt öfverens, att den monarkiska
principen egentligen innefattas uti ärftligheten och
uti den regerande personlighetens oantasllighet inför lagen;
och man förnekar helt och hållet, att den yttre glansen,
den dvrbara hofhållningen numera utgöra oeftergifliga
villkor för densamma. Man börjar vara temmeligen öfverens,
att problemet om den bästa styrelseformen bäst löses
af den styrelse, som för folkets tillfredsställelse och bästa
uträttar mest, under de minsta anspråken på utgifter i och
för statsrepresentationen.
Under representantkallets utöfvande vid våra riksdagar,
har jag alltid hyst den öfvertygelsen, att Sverige är ett fattigt
land; och det är från denna åsigt jag utgått, du jag yrkat
skattenedsättningar och en bättre ordnad hushållning med
allmänna medel. För att komma lill någon skattenedsättning,
finnes ingen annan utväg än minskning i statsbehofven,
och det bar synts mig, att när Konungen kunnat år 1823
låta begära ökade anslag för första hufvudtiteln, borde R.
St. nu kunnat anhålla om någon minskning i densamma,
sedan Sveriges skattdragare i allmänhet verkligen icke förmå
att längre bära de ständigt ökade fordringarna för stalsbestyret,
helst då alla gjorda ansträngningar under förflutna
trettio åren icke lemnat någon särdeles anledn. till tillfredsställelse
och belåtenhet.
Då det rika England af bela skattebeloppet offrar en
sjuttiofemtedel för hofhållningen; då det genom alla möjliga
naturförmåner rikligt lottade Frankrike af sina skattebidrag
till hofhållningen lemnar en åttationde fjerdedel,
— inkomsten af lustslotten likväl oberäknad —*) medtager
Sveriges första hufvudtilel en tjugondedel, och kanhända vid
en noggrann beräkning en ändå större anpart utaf skattebeloppet;
och detta kallar jag ett obestridligt missförhållande,
hvartill nationens ombud genom en alltför lättfärdig frikostighet
varit vållande, men hvari jag icke tillräkna!' mig
någon andel, då jag redan vid 1823 års riksdag bestred det
ökade anslag, hvars indragning jag vid denna riksdag önskat
att StatsUtsk. hade tillstyrkt.
Huru 180g års Ständer ansågo hofhållningens behof synes
först och främst af det anslag, som då beviljades Konung
Carl XIH, och hvilket sedermera genom R. St:s behandling
af Guadeloupes-medlens redovisning i8i5 och de
vid i8?.3 års riksdag dessutom beviljade etthundratusen
riksd. blifvit nära fördubbladt. Men 1809 och 1810 årens
*) Die Staats-Finanz wissenschaft von Jacob. Halle i83y.
11 H. 27
ilo
Den 10 Augusti f. m.
Ständers åsigter ådagnliiggas ännu mera genom det anslag
af tjugufyratusen ritsd., som för throuföl jaren i oförgätligt
minne Prins Carl August beviljades, och hvarmed
han ansåg sig väl belåten.
Jag har under min lefnadsbana aldrig tunnat lära mig
inse och begripa, hvarföre Statens högste Chef och dess familj
skall behöfva en så förnäm och talrik uppassning eller,
som det kallas, uppvaktning. Jag har aldrig kunnat göra
mig begripligt, att Statens nytta fordrar underhållet af ett
så kostsamt hofstall, derföre att den förnäma uppvaktningen
skall på Statens bekostnad transportera sig uti hofvets vagnar.
Jag kan, med ett ord, icke göra mig förklarligt, att de
gamla uråldriga hofattribulionerna, till en onödig och öfverflödig
tunga för folken, qvarstå, sedan illusionerna i dessa
hänseenden äro försvunna, och sedan folkbegreppet klarnat
till ett oförtäckt ogillande af dessa oformligheter, hvilkas
välde öfver opinionerna icke allenast är skingradt, utan helt
och hållet tillintetgjordt.
Jag lefver i öfvertygelsen, alt den monarki, hvilken
först allvarligast och med fullkomlig ärlighet omgaf sig med
republikanska institutioner, skulle blifva den, sorn i det längsta
uppehöll sig, och att derigenom en dynasti i folkets tillgifvenhet
och kärlek bildar en rot af vida kraftigare natur,
iin den, som tillvägabringas genom den gamla monarkiska
liofhållningens princip, hvilken emellan regent, regentslägt
och folket bildar skiljomurar af Staten betungande hofmän,
som, utan någon synbar nytta och utan något fattligt behof,
hos oss medtaga så betydlig del af anslagen för första hufvudtiteln,
att, om en riktig räkning uppgjordes, ganska säkert
den minsta delen utaf de för hofhållningen anslagna
summor tillgodonjutas af de Kongl, eller Furstliga personligheterna.
Jag har aldrig kunnat göra mig begripligt, alt
hofhållningen reke skulle kunnat inrättas på ett sätt, som
gjorde riksmarskalkar, öfverste-kammarherrar, hofmarskalkar,
kammarherrar, m. m. sådant, alldeles obehöfligt. Jag
föreställer mig, att en mindre förnäm uppvaktning skulle
kunna åstadkomma fullt ut detsamma och för vida bättre
köp, än den personal, som inom hofven mera för glansen
paradera, än de i sjelfva verket göra någon nytta. Jag har
skådat ställningar och förhållanden ifrån för nära håll, för
att icke känna dem; och jag vet ganska väl, att, äfven bland
andra 1809 års motgångar, ett olycksöde ville, att icke en
gång det gamla hofvet trädde å sido, ehuru Regenten föll.
Vi hafva också, oaktadt vårt förändrade statsskick, gjort föga
framsteg på den constitutionella banan, derigenom att
den gamla tidens allena-styrandet mest lillgifne personer genast
bemästrade sig maktinflytelsen och fortsatte den ännu
pågående strid, som vi dagligen kämpa; men i afseende å
tjenstgörande och titulerad hofpersonal hafva vi gjort så
stora framsteg, att jag oförtäckt nödgas erkänna mig en
Den 10 Augusti f, m.
211
gång hafva hoppats helt andra resultater från en af folkfriheternas
och jemlikhetens mest beryktade förfäktare, särdeles
sedan det blef f ac lisk t bevisadt, alt den store Napoieons
ända till löjlighet gränsande hof-omgifning ingalunda
förmådde åt honom bibehålla Franska nationens förtroende
och kärlek, då han frånträdde folkets sak och antog den
gamla dynastiska satsen, att Han var Staten.
Det är på dessa skäl och under en orubblig öfvertygelse,
att ett lysande hof och en lysande hofhållning numera
äro mindre passande för Sverige och Norrige, än för något
annat land i verlden, som jag hade önskat nedsättning
i första hufvudtiteln, och som jag nu nedlägger min reservation
emot det fattade beslutet.
Tanken gror likasom fröet, och det är möjligt att denna
svaga, ofullständiga tankeyttring äfven någongång kan
komma alt frambringa frukt. Jag får åtminstone för ögonblicket
åtnöja mig med hoppet att så en gång kan ske, och
den närvar, stundens misstydningar skola icke oroa mig i
minsta mån.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 20 sisth Juli
och den i dennes på bordet lagda utlåt. N:o ig5, i anleda,
af återremiss å utlåt. N:o 4°) angtde regleringen af 2:dra
hufvudtiteln, äfvensom sistnämnda utlåt. N;o 4°-
R. o. Ad. beslöt att punktvis företaga detta mål, och
alt utlåt. N:o 4° hufvudsakligen skulle tjena till grund för
föredragningen.
Hr Frih. o. Landtm, fästade likväl uppmärksamheten
derpå, all ingressen uti utlåt. N:o ig'3 äfven torde böra
pröfvas af R. o. Ad., hvarföre den nu upplästes.
Hvad Utsk. i denna ingress yttrat, ang:de en blifvande
förändring i hufvudtitlarna, så att en särskild titel må'för
hvarje departement blifva upprättad, godkändes.
itstå punkten. Rikets Högsta Embeten och
Allmänna Ärendenas Beredning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. i afseende
på hvad som bör uppföras på stat åt Statsministrarna,
Statsråden, ett Justitieråd och Allmänna Ärendenas Beredning
redan, i anledn. af andra från StatsUtsk. afgifna utlåt:n,
fattat sina beslut. Endast ang:de de återstående ii
Justitiserådens löne-inkomster hade R. o. Ad. icke ännu yttrat
sig; och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. biföll
att lönerna för dem alla tillsammans måtte uppföras, såsom
hittills, lill 44,000 i:^r b:co.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komma
alt fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
□ 12
D o ii 10 Augusti f. m.
2: cl ra punkten. K. M:s Nedre Justitise Revision.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill minnas att Stats
Utskrs
betiink. N:o 195, innehållande svar på K. M:s nåd.
propos, angrde lönereglering för de nya stats-depari:n,
bar blifvit af R. o. Ad. återremitterad!. Då nämnda betänk.
omfattar den frågan, hvilken nu är föredragen, så
hemställer jag om icke afgörandet af denna punkt bör uppskjutas
intill dess SlalsUtsk:s svar på återremissen inkommit,
då saken kan i sammanhang behandlas.
Frih. Cederström, Anders: Jag instämmer med
den sista värda talaren. Jag ämnade just begära att uppläsning
utaf den föredragna punkten måtte undvikas, emedan
den bör hvila, intilldess StatsUtsk:s omnämnda betänk,
inkommit.
R. o. Ad. ansåg pröfningen af denna fråga böra hvila
tills StalsUtsk. besvarat återremissen af Utsk:s betänk. N:o
ig5, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om löne-regleringen
för de under stals-deparlementen lydande expeditioner, i
hvilken fråga äfven innefattades den om löne-regleringen för
Nedre Justitioe-revisionen.
3:dje punkten. Kongl. Hofra (terna.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Denna punkt af StatsUtsk:s
betänk, omfattar 2:ne ämnen, nemi. fråga om tillökad personal
inom Svea och Götha Hofrätten, samt om löne—til lök.—
ning för ledamöterna i allmänhet. Jag anhåller att dessa
frågor måtte vid afgörandet åtskiljas, så att Hr Frih. o.
Landtm, först framställer propos. 0111 de nya tjenstemiinnen
inom Svea och Götha Hofrätt, i hvilket hänseende jag tillstyrker
bifall till StatsUtsk:s betänk. N:o ig>.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i anledn. häraf nödigt
blefve att, i afseende på nu förevar, punkt, framställa
tvänne särskilda propos:r; och hemställde Hr Landtm, nu
först, om R. o. Ad. behagade bifalla hvad Utsk. i sitt sednare
utlåt, föreslagit röride personalen för Hofrätterna.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på aflöningen
för Hofrätternas personal har StatsUtsk. föreslagit, att hofliittsråden
blott skulle åtnjuta 1600 och assessorerne 1200
r:drs lön. För min del tillstyrker jag vördsamt, att R. o.
Ad. måtte, i afseende på lönebeloppen, stanna vid det beslut,
som efter mig meddelad underrättelse är fattadt af
BorgareSt., nemi. att tilldela hofrätlsråden 1800 r:dr och
assessorerna i5oo r:drs lön. När man vet till hvilken mängd
göromålen i Hofrätterna hopat sig, och huru nödvändigt det
är, att de embets- och tjenstemän, som äro föredragande af
Hofrätts-malen må vara af näringsomsorger oförhinrade att
egna deras tid åt tjenslernas förrättande; så lärer R. o. Ad.
utan tvifvel finna, att desse embets- och tjenstemän icke
Den 10 Augusti f. m.
ai3
lunna vara belåtne med så ringa löner, som 1600 r:dr för
hofrättsråden och 1200 r:dr för assessorerna; att de derföre
nödgas skaffa sig inkomster genom andra bestyr till mehn för
tjenstens tillbörliga bestridande. Jag tillstyrker således, icke
för desse personers skull, utan på det tjensterna må blifva
tillbörligen handhafda, att R. o. Ad. ville bevilja samina
förhöjning sorn BorgareSt. redan medgifvit. Ifall officiel underrättelse
ankommit, huru frågan blifvit i BorgareSt. afgjord,
anhåller jag att Hr Ridd.Secretm ville det upplysa.
Undert. R i d d. Se c r e t.: Ingen underrättelse är ännu
ankommen från BorgareSt., rör:de dess beslut öfver andra
liufvudtiteln, i anledn. af StatsUtskts utlåt. N:o 19'J.
Frih. Cederström, Anders: Jag äger visserligen ingen
officiel kännedom om BorgareSt:s beslut i denna fråga;
men, efter hvad jag hört berättas, har BorgareSt. afslagit
frågan om lön för nya ledamöter uti Götha Hofrätt, men
att löneförhöjning blifvit beviljad så väl för hofrättsråden
som assessorerna. Då frågan likväl nu icke är om löneförhöjning
i allmänhet, utan blott om nya tjenster, så skulle
jag anhålla om bifall till betänk, i detta hänseende utan
vidare löneförhöjning.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s förslag rörtde lönerna för Iloflätterna.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att nej öfverröstat ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att hofrättsrådens löner borde uppföras till 1800 r:dr, och
assessorernes till i5oo r:dr, men att samtliga öfriga till Hofrälterna
hörande löner borde uppföras på sätt Utsk. föreslagit.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Cederström, Anders, begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, begärde, att Frih. Cederström
måtte uppgifva hvilken mening han önskade måtte blifva
contra-proposition.
Frih. Cederström, Anders: Jag anhåller om bifall
till betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att han, innan han
framställde den sista propos:n, hade gjort propos. å bifall
till SlatsUtsk:s utlåt, i denna del. Denna propos. hade blifvit
med nej besvarad, och Hr Landtm, hade förklarat sig
sä hafva funnit; i anledn. deraf hade votering blifvit begärd,
och förmodade Hr Landtm, alltså, att Frih. Cederström
insåge det contra-propos:n således svårligen kunde
ai4
Den io Augusti f. m.
komma att innehålla denna mening, som R. o. Ad. redan
förut afslagit.
Frih. Cederström, Anders: Då anhåller jag att
contra-propos:n må blifva den, att ingen löneförhöjning
kommer att äga rum.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Frih. Cederström
säkert funne, att något måste anslås för Hofrätternes
löner, då R. o. Ad. afslagit Utsk:s förslag i sin helhet, och
då ja-propos:n innefattade ett nytt förslag till lönernas bestämmande,
borde äfven nej-propos:n innehålla, icke blott
afslag å löneförhöjningen, utan äfven något förslag i afseende
på den blifvande aflöningen för Hofrälterna.
Frih. Cederström, Anders: Vid sådant förhållande
får jag anhålla om den contra-propos., att lönerna för Hofrätternes
ledamöter må blifva nedsatta med en r:dr.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Så mycket jag
kunnat fatta af discussionen, har Hr von Hartmansdorff föreslagit
ett tillägg till Utsk:s utlåtande. Jag får derföre
vördsamt hemställa, om det icke vore skäl att först framställa
propos. till bifall å Utsk:s betänk, och sedan till den
ändring eller tillägg, som Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Frih. o. Landtm, har
visserligen framställt propos. till bifall på Utsk:s betänk,
i afseende på beräkningen af hofrätts-ledamöternes löner, och
denna propos. har äfven blifvit af R. o. Ad. med nej besvarad;
men då Frih. Cederström, Anders, yrkat bifall å
Utsk:s betänk, i denna del, och i anledn. af Hr Frih. o.
Landtm:s tillkännagifvande huru Hr Landtm, uppfattat R.
o. Ad:s svar å sin framställda propos , jemväl å Hr von
Harlmansdorffs förslag begärt votering; så är det klart, enär
endast dessa tvänne meningar blifvit inom R. o. Ad. yttrade
i detta ämne, att voteringen äfven kommer att ske till antagande
af endera utaf dessa meningar, äfvensom, då någon
ny mening icke bör tillåtas ifrågakomma, sedan öfverläggningen
i ämnet är slutad, det torde vara desto mera klart,
att Frih. Cederström, Anders, icke genom svaret på första
propos:n är afskuren rättigheten att erhålla densamma till
contra-propos., som under en sådan förutsättning Hr Frih.
o. Landtm, förmodligen, då votering icke begärdes öfver
den först framställda propos:n, endast hade tillkännagifva,
att det sednare alternativet, eller Hr von Hartmansdorffs förslag,
i följd deraf måtte anses af R. o. Ad bifallet; men då
Hr Frih. o. Landtm, medelst propos. till R. o Ad:s antagande
eller förkastande framställde sednare alternativet, så
följer deraf, att Hr Frih. o. Landtm ansåg detsamma likaväl
kunna förkastas som antagas, i hvilken förra händelse
ingenting skulle blifvit anlaget, enär endast de tvänne meningar
varit ifrågaställda, hvilka begge sålunda skulle b lif
-
Den 10 Augusti f. m.
ai5
vit afslagnn. Jag kan således icke finna, att Frih. Cederström
kan förvägras att uti contra-propostn få uttryckt den
mening han åstundat.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde i anledn. häraf, om
någon af R. o. Ad:s ledamöter hade något alt erinra dervid
att contra-propostn Liefve sådan, som Frih. Cederström, Jacob,
den begärt.
Ropades i allmänhet nej, men
Gr. Horn anmälte sig och yttrade:
O j
Jag kan ingalunda medgifva, att ett sådant upprifvande
af R. o. Ad:s en gång fattade beslut skall äga rum. Hr
Frih. o. Landtm, har en gång förklarat, alt han uppfattat
R. o. Ad:s svar på sin framställda propos. så, att betänk, i
denna del är afslaget. Deröfver har ingen begärt votering,
och del beslutet måste således stå fast. Hvad contra-propostn
skall blifva, är de herrarnes ensak, hvilka begärt votering.
Upplästes till justering följande voterjs-proposition:
Den som bifaller, att hofrättsrådens löner bestämmas
till 1800 r:dr och assessorernes till i5oo r:dr, men att lönerna
för Ilofrätterna i öfrigt blifva sådana, som StatsUtsk.
föreslagit, voterar
- . . ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. att nuvar. löner för hofrättsråden
och assessorerna böra nedsättas med 1 r:dr b:co emot
hvad de hittills varit.
Frih. Cederström, Anders: Då min mening ingalunda
kunnat vara alt vilja förorsaka någon nedsättning uti
Hofrätts-ledamöternes löner, utan jag endast nödgats begagna
den utvägen för att komma till det resultat jag åsyftade,
sedan Hr Frih. o. Landtm, vägrat att såsom contra-propos.
antaga dess först framställda proposition; så afstår jag från
min anhållan om votering, för att icke onödigt upptaga tiden
dermed.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan Frih. Cederström
nu afstått från sin begäran om votering, Hr Landtm,
ansåg R. o. Ad. hafva bifallit den propos. Hr Landtm, framställt
ang:de hofrätlsråds-lönernas bestämmande till 1800 r:dr,
assessorernes lill iooo, och den öfriga personalens, på sätt
Utsk. föreslagit.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
4:de punkten. J u s l i t i se - s t a t er n a i orterna.
Bifölls.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller alt med en
reservation få återvända lill den sist afgjorda punkten. Jag
anser obilligt att någon förhöjning icke ägt rum uti lönen
Den io Augusti f. m.
för ordföranderna å de särskilda divisionerna i Hofrälterna.
En sådan remuneration hade varit ganska billig och rättvis,
och jag anhåller derföre att i detta hänseende få till
prot. nedlägga min reservation mot heslutet.
5: te punkten. K. M:s Cancelli.
Frih. Nauckhoff, Joh. Otto: Som jag begärt återremiss
på StalsUtskts betänk. N:o ig5, så anhåller jag att
den nu föredragna punkten, åtminstone uti de delar deraf
som äga sammanhang med nämnda betänk., må uppskjutas
intill dess Utsk:s svar å samma betänk, inkommer.
Frih. Cederström, Jacob: Med den sista värda talaren
instämmer jag uti anhållan om uppskof med denna
punkt, utom hvad angår Riksarchivet, i afseende hvarå
någon anmärkn. icke förekom. Jag anhåller att få ordet,
ifall min mening bifalles.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han förmodade, det
R. o. Ad. ansåge, att hvad som i Utsk:s nu föredragna förslag
om K. M:s Cancelli vore framstäldt och ägde gemenskap
med Utsk:s utlåt. N:o ig5, hvilket af R. o. Ad. blifvit
återremitterad t, borde uppskjutas, intilldess StatsUtsk:s svar
på denna återremiss till R. o. Ad:s pröfning inkommit, och
att således föredragningen af 5:te punkten borde inskränkas
till de ämnen, som icke anginge sådana föremål, som omfattas
af utlåt. N:o ig5; deribland vore mom. litt. a.
a) Riks-archivet.
Frih. Cederström, Jacob: Jag torde få fästa uppmärksamheten
på det mindre välbetänkta tillstyrkandet af
StatsUlsk. att uppskjuta en reglering, som Utsk. sjelft erkänner
vara af behofvet påkallad, derföre att någon passande
local för närvar, icke kan anvisas. Bland de publika
hus, som för ögonblicket finnas disponibla, torde svårligen
något finnas för ändamålet lämpligt, utan lärer en nybyggnad
vara af behofvet påkallad: men emedlertid lärer det
icke vara hvarken för Riksarchivet eller för Svenska folket
gagneligt, att Riksarchivet saknar en embelsmannapersonal,
som erfordras för upplysningars meddelande åt
embetsverken och för forskningen i våra häfder, derföre
att Riksarchivet saknar en mera passande local än den det
nu äger. Jag sätter derföre organisationen af embetsmannapersonalen
i första rummet, och anhåller om propos. till
afslag å Utskts betänk, och bifall till K. M:s nåd. propos.
i ämnet.
Hr Rosenblad: Man torde blott behöfva erinra sig
hvad som redan blifvit uppläst af hvad StatsUlsk. sjelft refererat
utaf de inom Stånden gjorda anmärkn:na, för att
finna olämpligheten af den sats Utsk. framställt, nemi. att
göra
Den 10 Augusti f. m.
göra en behöflig ansedd lönereglering beroende af en i framtiden
förbättrad localj särdeles sorn besväret torde blifva
mindre, derest localen förbättras och tjenstemänna-personalen
då måhända snarare kunna inskränkas* till härvar. antalet.
.lag tillstyrker således af slag på TJtsk:s utlåt., Och alt
R. o. Ad. ville lemna bifall till den af K. Mi begärda tillökningen.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting att lägga
till hvad de tvänne talarne näst före mig yttrat om bebofvet,
för närvar., af den ifrågaställda tillökningen; men
då den siste värde talaren trott, att tillökning i personalen
snarare skulle kunna umbäras när Riksarchivet erhölle bättre
loeal; så får jag tillkännagifva, alt i sådan händelse skola
naturligtvis handlingarna flyttas från den gamla till den
nya localen, hvartill erfordras större tjenstemanna-personal,
i följd af de extra-göromålen. Behofvet af tillökning är således
för handen, antingen man afser det närvar, förhållandet
eller det som blifver, då en ny locäl bekommits.
R. o. Ad. biföll K. M:s i dess nåd. propos» ang:de statsverkets
tillstånd och behof framställda förslag i nu förevar,
ämne.
Hr Frih. O. Landtm, yttrade, atl de återstående båda
momenten, litt. b och c i 5:te punkten, vörö af sådan
art, att någon propos. å dem nu icke torde böra göras.
Litt. b, ang:de K. Bibliotheket, innehölle blott en hänvisning
till 5:te hufvudtiteln, och litt. c ang:de pensioner för öfvertnIige
embets- och tjenstemän uti K. M:s Cancelli, innefattade
en fråga, sorn innefattades i StatsUtsk:s utlåt. N:o ig5.
6: te punkten. Minister-staten.
Frih. Stjerneld, Gustaf Algernon, hade inlemna!
ett så lydande anförande:
H. StatsUtski har ansett sig icke kunna frångå dess
första förslag rör:de nedsättning uti minister-statens anslag,
och lemnat utan afseende de anmärkn:r jag dervid ansåg
mig böra framställa. Äfven jag vidhåller min redan vid
det första betänkts föredragning yttrade öfvertygelse, att antagandet
deraf skulle menligt inverka på fäderneslandets
hittills vänskapliga förhållanden med Utländska makter, och
följaktligen på dess sanna väl.
Är det Utsk., hvars mångsidiga kunskaper och stora
erfarenhet jag för öfrigt vördar, beskärdt att läsa i framtiden
och förutse fäderneslandets öden? Anser Utsk. att Sverige
och Norrige, belägna emellan, och i såväl politisk som
commerciel beröring med Europas största landt- och sjömakter,
alltid skola, i händelse af en någon gång möjligen
inträffande brytning dem emellan, kunna, utan främmande
medverkan och understöd, bibehålla och försvara den neu11
H. 28
2i8
Den io Augusti f. m.
tralitet, som ur och all lid bör vara grunden för de förenade
Rikenas politik? Tror Utsk., att deras inflytande och anseende
vid främmande hof och de frukter ett vänskapligt
förhållande med dessa kan åstadkomma, skola ökas, ön mindre
bibehållas, genom den åtgärd, hvartill Utsk. nu vill
tvinga Regeringen, alt nemi. tvert afbryta de relationer,
som ifrån det ögonblick Sverige intog sin plats i det Europeiska
samhället, med noggrannhet och förmån bibehållits?
Kan Utsk. verkligen förespegla sig möjligheten, att det förtroende
och den aktning Sverige njuter hos utländska makter
icke skola komma att lida af den desamma ålagda motsvarande
pligt alt återkalla sina härvar. ministrar? Skall
äfven uti ekonomisk hänsigt den afprutade summan af 100,000
r:dr rtgs kunna motsvara den vida större, som desse representanter
härstädes årligen utgifva? Dylika förändringar anses
i allmänhet böra med varsamhet införas, på det att ett
skadligt uppseende derigenom måtte förekommas; anser Utsk.
att en nedsättning uti det hittills varande och i sjutton år
beviljade anslaget lill minister-staten, af mera än en tredjedel,
skall funna göra det för Regeringen möjligt att hos
främmande makter framställa en dylik brådstörtad omhvälfning
såsom antaglig?
Jag tror mig uti mitt föregtde anförande hafva tillfyllest
bevisat, att de förenade Rikenas nuvar. diplomatiska embetsmäns
antal och löneförmåner icke uppgå till de med
desamma i politisk vigt och anseende möjligen jemförliga
conslitutionella makter, såsom Portugal, Holland, Belgien
och de Förenta Staterna, då dessa sednare vid de Europeiska
hofven egentligen blott hafva handelsintressen alt trygga
och bevaka. Likväl underhåller denna republik lika många,
och de Irenne förstnämnda makterna flera ministrar än
Sverige och Norrige. Utan alt vilja upphöja mitt lands anseende
på andras bekostnad, och utan fruktan alt jäfvas,
vågar jag dock påslå, att genom sina minnen, sin geographiska
belägenhet och sina politiska intressen, sin handel
och sin sjöfart, Sverige förenadt med Norrige är af lika stor,
om icke större vigt i det Europeiska samhället, än någon af
dessa nyssnämnda stater, och att följaktligen dess värdighet
och sanna nytta fordrar en diplomatisk embetsmanna-corps,
som i rang och talrikhet åtminstone uppväger dessas.
Jag har äfven bevisat, att, efter den nedsättning uti
minister-anslaget, som af Utsk. först yrkats och nu vidhållits,
alla de utgifter, som under namn af extra-ordinära utgå,
skulle hädanefter betäckas med circa 18,000 r:dr b:co.
Jag torde icke behöfva fästa H. R. o. Ad:s uppmärksamhet
på omöjligheten deraf, men anhåller vördsamt att såsom ytterligare
bevis få uppläsa det und. utlåt, jag, den 7 sisth
Mars, afgaf till K. M. för att till SlatsUtsk. meddelas.
Denna redogörelse, som uti dess första betänk, blott vidrörts,
torde bäst upplysa det rätta förhållandet.
D c n~ iö Augusti f. m.
219
Den lyder sålunda:
”E K. M. liar täckts infordra wilt tind. utlåt, i anledn.
af R. H. St:s StatsUtsk:s till Hofcancellérs-embetft framställda
begäran alt erhålla kännedom rör:de användandet,
för år 18 >7, till deras hufvudsummor under titlarna af de
till cabinetts-cassan anordnade, på auslaget för ministerstaten
uppkomna besparingar (af Konungariket Norriges bidrag
/jo,000 r:dr Norrsk specie) äfvensom utaf de ifrån extrautgiftsfonden
till nämnda cassa utbetalta medel, på det Utsk.
må komma i erfarenhet deraf, i hvad mån för cabineltscassans
öfriga utgifter beviljandet af något anslag bör, i sammanhang
med extra-statsregler:n, tagas i betraktande.
Tili åtlydnad af denna E. K. M:s nåd. befallning får
jag i und. afgifva följande upplysningar.
De diplomatiska utgifterna kunna i allmänhet hänföras
under tvänne hufvudafdelningar: bestämda och tillfälliga.
Den första afdelningen utgöres af:
1:0 diplomatiske embets- och tjenstemäns tractamenten;
2:0 de rappelerades pensioner.
Till den andra afdelningen höra:
1:0 diplomatiske embets- och tjenstemäns equiperingsoch
etablissements- samt rese-penningar, så väl vid deras
första utnämning, som då de förflyttas från en beskickriingsort
till en annan;
2:0 utomordentliga ambassader och beskickningar vid
yissa tillfällen och för vissa särskildta ändamål;
3:o present-dosor och öfriga omkostnader vid tractaters
och convenlioners afslutande;
4:o afskedspresenter till häiifrån rappelerade främmande
ministrar och chargds d’affäires;
5;o de enligt 1765 års minister-regl:te, under namn af
sorgpenningar, utgående kostnadsersättningar till diplomatiska
embets- och tjenstemän vid tillfälle af de Kejserlige eller
Konglige personers dödliga afgång, bos hvilka de äro accrediterade;
6:0
Svenska och Norrska beskickningarnas arliga extra
utgifts-räkningar för särskilda bestridda omkostnader i och
för tjensten;
7:0 kurir-resor och cabinetts-kurirernes årliga equiperings-penningar;
8:0
aflöning för en Norrsk förste secreterare, anställd
vid K. Cabinettet för utrikes brefvexlingen;
9:0 de vid K. Cabinettet förefallande extra utgifter;
10:0 hemliga utgifter.
Denna sednare nfdelnings utgifts-titlar äro och mäste
naturligtvis, med få undantag, till större eller mindre del
vara beroende af de politiska händelsernas gång och beskaffenhet.
De kunna således aldrig på förhand till beloppet
bestämmas. Statsverkets hittills fastställda anslag till minister-staten
hafva under somliga tidskiften varit tillfyllest
-
Den 10 Augusti f. m.
görande, då de deremot under andra befunnits otillräckliga.
Hvad det ena året för mycket medtagit, har af ett efterföljandes
öfverskott någon gång blifvit ersatt; men i allmän-*
liet hafva de i5 år, som närmast föregått mitt inträdande i
det embete jag igenom E. K. IYIts höga förtroende bekläder,
cfterlemnat en ganska betydlig brist, hvilken, enl. hvad räkenskaperna
utvisa, uppkommit dels af flera af behofvet
oundgängligen påkallade hemliga utgifter, hvaröfver handhögarna
äro af natur att endast kunna föreläggas ett Hems
ligt Utskott, dels af åtskilliga högst kostsamma utomordentliga
ambassader, dem Rikets värdighet icke tillåtit att åsidosätta,
dels äfven i följd af de många under samma tidrymd
med främmande makter afslutade handelstraclater och ans
dra conventioner.
För att afhjelpa detta missförhållande emellan inkom-?
ster och utgifter samt bereda en utväg för minister-cassan,
att, jemte betäckandet af ytterligare tillkomna oförutsedda
behof, tillika kunna successive befrias från ett under före-?
nämnda ogynnsamma omständigheter åsamkadt tryckande deficit,
har E. K. M. till berörda cassas disposition och emot
särskild und. redovisning, af extra utgifts-medlen årligen låtit
i nåder anordna 4°>00° ■'•dr Sv. b:co, samt dessutom tillsvidare
anbefallt ett årligt afdrag af 10 proc. å de diplomatiska
embets- och tjenstemännens tractamenten. Förmedelst
dessa åtgärder och inskränkningar har det blifvit möjligt alt
ifrån och med år 1817, genom årligen uppkomna större eller
mindre besparingar i mån af de tillfälliga behofvens
större eller mindre kraf, kunna tillvägabringa en årlig förminskning
af den balancerade bristen, så att denna sednare
inom 5 å 6 år torde vara fullkomligen betäckt. Skulle
dessförinnan någon nedsättning komma att äga rum i de anslag
och tillgångar, minister-cassan hittills haft att disponera;
så vågar jag för min und. del yttraden till visshet glänsande
farhåga, att oftanämnda cassa ånyo ti 11 baka fa I ler i sjn
fordna brydsamma belägenhet, lika äfventyrlig för utrikes
ärendenas ändamålsenliga ledning, som omöjlig att åter upphjelpa
för de embetsman, hvilka, i öfverensstämmelse med
E. K. Rl:s nåd. afsigt, nu efter bästa förstånd söka att i förvaltningen
vidmakthålla ordning och sparsamhet.”
H. R. o. Ad. torde häraf finna, att en så ansenlig nedr
sättning, som den, hvilken af Utsk. blifvit föreslagen, icke
utan vådliga följder kan antagas, och anser jag mig således
på grund deraf böra vördsamt yrka, att det nuvar, anslaget
till minister-staten mätte varda oafkortadt bibehållet.
Frih. Gederström, Jacob: I fråga om staters inre
förvaltning och anslag i afseende på ekonomiska förhållanden
kan man hysa olika tankar, och det oaktadt till en del
hafva rätt på begge sidor; men i fråga 0111 den uppsigt Statens
styrelse lior hafva på främmande makter, gifves det
Den io Augusti f. m.
221
icke iner än en tanke, i afseende derpå att Styrelsen bör
äga tillräckliga medel för att på lämpligt sätt kunna iakttaga
nödig vaksamhet mot möjliga försåt. Jag hänvisar i
detta fall till de händelser, som för ögonblicket utgöra talämnet
inom Europeiska staterna. Huru ser Franska tidningspressen
ut i afseende på den tractat, som i England nyligen
blifvit afslutad, och dervid Frankrike blifvit förbigånget?
Hur yttra sig tidningarna öfver ministerns tillgöranden, som
oväntadt låtit komma sig det förhållande till last, att Frankrike
icke erhållit tillfälle att yttra sig i frågan? Kan man
genom tillräckliga tillgångar förekomma sådant eller kan
man icke? Denna fråga måste utgöra föremålet eller gränslitiien,
vid hvilken man bör fästa sig, för att bestämma
hvad man för ändamålet vill bifalla eller icke. Min öfvertygelse
i detta fall är hemtad från häfderna, som utvisa,
att hvarje samhälle, sorn varit för njuggt i anslag, som erfordras
för uppsigten öfver främmande makters förhandlingar,
ofta fått med sin sjelfständighet umgälla en sådan hushållsanda;
och hushållningen för sådant ändamål med en
sådan lumpenhet som 100,000 r:dr, bade jag icke tilltrott
Svenska nationen och icke väntat af Utsk. efter de upplysningar
detsamma vid återremissen fått emottaga och deraf
Utsk. bort finna, att det icke gjort sig ringaste begrepp om
hvad det vill säga att hafva uppsigt öfver främmande makters
tillgöranden. Jag kan icke fatta, att Sveriges representanter
kunna vara så obekante med Sveriges förhållande
till främmande makter, hvarpå Sveriges framtida öde beror,
att de icke kunna inse den med en sådan obetydlighet som
100,000 r:dr ojemförligt stora vigten af en noggrann vaksamhet
på de landers ömsesidiga förhållanden, af hvilkas politiska
transactioner Sveriges sjelfständighet eller statsekonomiska
fördelar ovedersägligen äro i mer eller mindre mån
beroende. Jag yrkar afslag på Utsk:s betänk., och att 18 >4
års stat må oförändradt bibehållas.
Gr. Anckarsvärd: Mer än ly år äro förflutna, se
dan
jag första gången log mig den friheten att påyrka den
sparsamhet inom minister-staten, som jag ansåg möjligen kunna
ernås genom användande af chargés d’affaires i stället för
ministrar; och det torde således tillåtas mig att känna en
viss tillfredsställelse vid erfarandet att Rikets nu församlade
Ständers StatsUtsk. delat samma åsigt och framställt den
till R. St;s öfverläggning och bepröfvande. Frih. Cederström
har från dagens händelser inom åtskilliga Europas
stater, tecknade uti tidningarna för dagen, velat söka en
anledn. till eftersinning af de vådliga följder, som ansetts
kunna härflyta från bristande uppsigt, såsom jag tyckte orden
föllo, på främmande makters politiska förhandlingar.
För min del tycker jag mig finna, att Frih. Cederström just
genom detta sitt anförande åstadkommit ett skäl, snarare
2 12
Den ig Augusti f. nr.
mot iin för ilen åsigt lian söker försvara, emedan ingen lii—
rer kunna påstå, att Frankrike under närvar, lid saknar diplomatiska
agenter af den betydenhet och försedde med så
betydliga löne-inkomsler, att någonting i dessa hänseenden
återstår att önska, hvaraf följer att de af Frih. Cederström
antydda förhållanden icke kunna anses härleda sig från nå
gon
sådan bristande egenskap hos de ifrågaställa diplomatiska
agenterna, som Hr Frihtn velat förmoda. Behandlingen
af denna allmänna fråga påkallar sålunda ett djupare
och grundligare inträngande i sjelfva diplomatiens historia:
men då det å en annan sida måhända torde synas olämpligt
att inom ett Hus, hvars medlemmar aga en så fullständig
och mångfalldigt utbildad kunskap och kännedom i alla
hänseenden, ingå uti en djupare granskning lör diplomatiens
bedömmande, och för att söka något stöd för de sympathier,
som den kan äga anspråk att hemta från folken;
så torde mig tillåtas att blott i korthet få framställa den
satsen, att statsrätten, hvars förebild diplomatien egentligen
torde vara, förnämligast utgått från långvariga strider och
derpå följda fredslut, som inom Europa under särskilda
epoker och tidskiften ägt rum. Sålunda kan man antaga,
att YVestphaliska freden blef en grund eller utgångspunkt
för en nyare statsrätt och för Europas fredstilNlånd efter
trettioåriga kriget; att Utrechtska freden föranledde nya
stadganden efter sussessionskriget och att Wienerfreden iya5
och Aachiska freden 1748 åslailkommo nya modilicationer i
afseende på den statsrätt, som sedermera blifvit åberopad
för den Europeiska jemnvigten; men oaktadt alla dessa tractater
med deras bestämmelser i afseende å statsrätten, förmådde
likväl inga diplomatiska bemödanden inom det motsatta
intresset förhindra delningen af Polen, som försiggick
177'3; hvarefter inträffade Franska revolutionen, ett foster
af de på den uppenbarade religionens område utvecklade
philosophiska grundsatsernas tillämpning på statsrätten, och
till sina följder åsyftande ett afgörande slut på striden om
statsrättens bestämmande efter frihetens eller enväldets grundsatser.
De Franska frihetsvapnens segrar hade satt den
dåvar. styrelsen i Frankrike i tillfälle att grundlägga en
statsrätt lör de fria folken, och Directorium uppfattade visserligen
den stora ideen af sin ställning, men, utgången från
terrorismen, förfelade denna styrelse sin kallelse och Napoieons
snille, understödt af oerhörda segrar men förvilladt af
en gränslös ärelystnad, förbisåg de fria folkens anspråk på
fördelarna af revolutionen och aktade på ingen annan Europeisk
statsrätt än Frankrikes öfvervälde. Denna statsrätt
pller den Napoleonska eröfringsandan föranledde omsider
1812 års motpolitik samt i8t4 och i8i5 årens s. k. statsrätts-grundsatser,
enl. hvilka de besegrade förtryckte och
förödmjukade furstarne togo sin tillflykt till folkhänförelser,
gom vid löften om fri- och rättigheter glömde sina besvärs
-
Den io A u g ii 3 t i f. m.
punkter och följde furstarna alt hämnas deras oförrätter,
Iroende sig äfven hämnas sina egna lidanden. Napoleon
föll, och 1814 samt i8i5 årens diplomatiska verksamhet
började att ånyo reglera folkens öden efter den gamla feodalrättsprincipen,
och de smärre staterna eiforo snart, huru
de blott ombytt öfverherrskap och huru den Europeiska
jemnvigten åtminstone i diplomatisk mening åter inträdt såsom
en meningslös fiction, när man i den sednare tidens s.
k. protocoller aldrig hört omtalas något annat än de fem
stora makternas beslut, ibland hvilka vi nyligen af omisskännelig
diplomatisk hand läst i tryck, att endast ministrarne
äro accrediterade hos monarken och charge'd’affaire’n blott
hos ministern. Af sådan anledn. säges det vara oförsigtigt
af Sverige och möjligen föranledande till fiendskap eller åtminstone
till någon brytning af det vänskapliga förhållande,
hvaruti Sverige befinner sig till utländska makter, om Sverige
uti sin diplomatiska ställning vidtog någon förändring;
en öfvertygelse, som jag ännu icke lyckats bibringa mig; ty
med blicken fästad på mitt fädernesland, och vid erinringen
om dess olycksdigra öden under de sednare 120 åren, torde
det böra förlåtas eller åtminstone ursägtas, om man icke
finner sig särdeles böjd att alldeles obelingadt antaga någon
undergörande förmåga hos våra diplomater, då deras tillgöranden
under denna sednare epoken förnämligast inskränkt
sig till undertecknandet af de tractaler, genom hvilka Sverige
afträdt det ena landskapet efter det andra till det inskränkta
insulära område det nu omfattar, jemförelsevis med
fordom. Man talar om frihetstiden, och man skändar den,
kanhända med rätta, synnerligast i det fall der diplomatien
spelat hufvudrolen, eller i afseende å mäklandet om corrnptionsmedlen
för vinnande af helt andra än fosterländska mål;
men jag frågar om diplomatien någonsin mäktat förebygga
Sveriges olycksöden under de sednare 120 åren. Månne det
år 1808 gått oss sämre, 0111 vi uti Petersburg haft en charge'
daffaires, än det gick da vider hade en ambassadeur? Kunde
diplomatien rädda Åland vid slutliga fredsfördraget, eller
hvad inverkan hade diplomatien på utgången af den ryktbara
skeppshandeln? Det förekommer något besynnerligt,
alt från känd diplomatisk hand i tryck få erfara, att frågan
om anslaget till ministerstaten måhända för lång tid algor
Sveriges ära och anseende. Jag kan visserligen förstå,
liuru möjligtvis ett lands ära och anseende kan sättas på
spel genom ouppfyllda förbindelser mot andra stater; men
jag kan icke förstå, huru ett lands ära kan förspillas eller
äfventyras genom en ådagalagd afsigt att hushålla. Det
förutsattes från samma hand som jag redan antydt, att hvar
och en vet huru stor vigt i det monarkiska Europa fustes
vid monarkiska staters inbördes representation; att den Europeiska
stat, som icke representeras af ministrar, icke mera
skulle vara ibland dem, som anses något betyda. Man fia
-
Den io Augusti f. m.
gar om Sverige af Europas öfriga makter skall föraktas för
100,000 rtdr; man frågar, om Gustaf den stores gamla ärofulla
fädernesland skall afsäga sig sin hedersplats ibland Europas
monarkier för 100,000 r:dr. Jag förbigår en hel mängd
dylika frågor för att ytterligare fasta mig vid den förutsätt»
ningen att man skulle vara trångbröstad och föga känslig för
Sveriges aktning och anseende hos främmande nationer, om
man skulle vilja gifva till spillo Svenska nationens snart
sagdt heder och ära för 100,000 rtdr. Det är möjligt att
det bevisar en iner än vanlig trängsel inom bröstet, ifall
man icke begriper att ett lands ära, anseende, till och med
heder kan hos utländska potentater komma att bero af den
för ett vanligt menniskoförnuft högst obetydliga omständigheten
af en titel utaf minister; personen må för öfrigt vara
hvem han vill. Det är sagdt, att diplomatiska agenter
af underordnad rang icke äga tillträde till regenternes personer,
och att de icke ens äga samma tillträde lill ministrarna,
som personer af högre rang. Jag kan icke föreställa
mig att våra statsrättsliga förhållanden i Europa öro sådana,
att de bero på rangen hos den person, som representerar
en stat; ty det förekommer mig nära nog obestridligt, att
de politiska relationerna måtte vara byggda på förhållandet
af ömsesidiga intressen; och jag kan icke föreställa mig, att
numera, med den upplysning som råder inom Europeiska
staterna, man ens kan ifrågasätta en sådan politisk uppsigt
staterna emellan, hvarpå en talare syftat; ej heller kan jag
tro, alt det vore möjligt för en diplomatisk agent af huru
hög rang som helst att inom de stora makterna kunna öfva
den ringaste inflytelse till fördel för sitt fädernesland, ifall
dess fördel vore stridande mot det landets intresse, hos hvilket
han representerade. Jag tvekar ej att oförtäckt uttala
mitt tvifvel i detta hänseende; och jag tvekar icke att öka
mitt öfverdåd med den öppna förklaring, att jag anser diplomatien
ifrån de smärre och mindre mäktiga staterna, nu
likasom förr och fordom, blott såsom ett aggregat till de
monarkiska staternas lux, hvarifrån folken hemta föga ellet*
ingen båtnad. Om jag icke bedrager mig alltför mycket,
så har sednare liders oerhörda industri-utveckling åstadkommit
äfven i afseende å diplomatien de mest väsendtliga förändringar.
Tidningspressen, ångbåtar, telegraph-inrättningai
och till och med dufposter hafva tvifvelsutan i högst
betydlig mån för alla smärre stater minskat behofvet af
dessa dyrlegda, förnäma nouvellister eller af våra s. k. diplomater.
Jag föreställer mig, att det måste vara en bestämd
skilnad emellan nu och fordom, då man besinnar, att
nu för tiden erfordras lika många dagar att coinmunicera
sig med främmande makter, som fordom månader, och att
det diplomatiska bestyret numera förmodligen hufvudsakligen
inskränker sig till ett flitigt läsande af tidningarna; ty
ias
Den io Augusti f. m.
jag tror, att de fleste diplomaterne, vare sig af högre eller
lägre tang, derifrån hemta sina hufvudsakliga uppgifter.
Man har medgifvit, att besparingen å ministrarnes utbyte
emot eharge's d'affaires blefve någon, men icke till belopp
motsvarande löne-differeneen, emedan de afgående ministrarne
skulle pensioneras och emedan eli argds d’affairerne skulle
så aflönas, att de kunde hjelpa fattiga Svenskar, hvilka
man icke kunde hafva för afsigt att afvisa utan
hjelp. Så gerna jag unnar mina fattiga landsmän hjelp, när
de deraf kunna vara i behof, så uppriktigt bekänner jag,
att jag icke kan anse diplomatiska missioner vara dertill inrättade,
eller att i deras tillvaro kan ingå beräkningen att
understödja fattiga Svenskar på utrikes ort, hvilka måhända
i sådan beräkning begifvit sig utomlands, och hvilkas behof
sålunda icke härleda sig från oförutsedda, under utrikes
vistandet iråkade, omständigheter. Jag värderar obeskriflig!
denna hjelpsamhet, och tror äfven, att den för ett
eller annat fall ägt rum; men såsom allmännelig må det
tillåtas mig alt betvifla densamma. Man har sagt att en
charge' d’affaires med sina svaga Iöne-inkomster icke förmår
att i vettenskapligt, litterärt, artistiskt, teclinologiskt och indnstrielt
hänseende gagna fäderneslandet, och att det skulle
vara härtill som den kostsamma representationen isynnerhet
erfordras. Jag värderar och erkänner i högsta måtto de
utmärkta egenskaper, hvarigenom åtskilliga af våra diplomater,
och kanske isynnerhet en enda, i dessa hänseenden
gagnat fäderneslandet; men jag kan icke antaga detta förhållande
såsom en tillräcklig grund för påståendet om behn
Ivel af de högre, och således mera dyrt betalte, diplomatiske
agenternes tillvaro. Jag föreställer mig äfven, att det
icke kan vara så särdeles stort behof af de ministeriella meddelanden,
som man sålunda afselt; ty med den tillgång på
journaler öfver upptäckter, som dagligen tillkomma oss, finnes
troligen icke något lands lechnologiska institut, som icke
har fullkomlig reda på de upptäckter, som göras, och med
mera säkerhet kunna meddela desamma, än de utrikes vistande
diplomatiske agenterne eller ministrarne. Man har
sagt, att de båda förenade Rikenas bidrag till minister-cassan
skulle blifva, efter StatsUtskts förslag, 258,ooo r:dr, och
att, då 18J7 års förslag för löneslaterna ensamt upptager
2^0,000 r:dr, otillräckligheten af 18,000 rtdr til! extra-utgifler
af detta förhållande skulle inses. Om inga indragningar
kunna äga rum, är det gifvet att anslaget är otillräckligt
; men under förutsättning att besparingar äro möjliga
och verkställbara, torde måhända ett tillräckligt belopp erhållas
föi- extra-utgifter. Man vill bevisa orimligheten af
den föreslagna ändringen dermed, att Portugal skattar till
sin minister-stat 47°>G6ö r:dr 02 sk., Holland 372,000, och
Belgien 342,000. Men härvid torde få frågas, om jemförelsen
är fullkomligen adseqvat; om behörigt afseende dervid
11 H. 29
2l6
Den io Augusti f. ni.
blifvit fristadt vid de respeclive ländernas frii mogenhet i allmänhet
och vid skatteförhållandcna, samt vid dessa länders
utvägar till förökande af sina inkomster och skattebördornas
lättare utgörande. Utan att ingå uti en detaljerad jemförelse
emellan Sverige och dessa länder, vill jag blott i förbigående
antyda en ganska väsendtlig skiljaktighet, bestående
uti vårt hårda klimat, sorn bjuder oss att under 5 ä 6
månader om året söka förskaffa oss de lifsförnödenheter,
som erfordras för de öfriga 6 ä 7 månaderna; och jag frågar
då, om ett sådant land kan jemföras med dem, hvarest
vegetationen fortgår nästan hela året om. Man nämner bland
extra utgifter kostnaderna för ambassader och beskickningar
vid vissa tillfällen, och man synes hafva förutsett inkastet,
då man förskottsvis anfört, alt för bevarandet af sin rang
och sitt anseende måste ofia en svagare och fattigare stat i vissa
fall, så väl vanliga som oförutsedda, göra lika stora uppoffringar,
som en rikare och mäktigare. Jag vågar betvifla att
ett sådant colibradoseri kan äga rum stater emellan. Jag
tror att en stat bör värdera andra stater för hvad de verkligen
äro, för redbarhet hos folket , och jag skattar bland
bevisen på redbarhet hos ett folk, alt det icke sträfva!' efter
en rang, som är högre än dess krafter understödja; att
det icke begär ett högre politiskt anseende bland fr ämmande
stater, än hvartill det är berättigad! Lill följd af sin förmåga
och sin bestämda öfvertygelse 0111 nödvändigheten alt försvara
sin egen frihet, utan att blanda sig uti de storn Europeiska
makternas stridigheter, uti hvilka vi böra vara angeiägna
att undvika allt deltagande efter de olycksdigra öden,
hvarigenom vi blifvit undanträngde inom det område
vi äga, med hafvet till gräns och vår kalla nord till klimat;
men i afseende på dessa ambassader tager jag mig friheten
på samvetet fråga en hvar, som dertill vill lemna något svar,
huruvida Sverige medelst en oerhördt dyr och kostsam beskickning
behöft bidraga till glansen af Kejsar Nicolai k röning.
Jag tror icke att Sverige skulle ådragit sig en förebråelse,
derföre att det, med minnet på en icke så aflägsen
förfluten tid, undandragit sig att vara vittne till en på dess
bekostnad uppstigen storhet. Jag frågar om Sverige verkligen
bevarat sin rang och sitt anseende genom beskickningen
till Alexander-monumentets aftäckande på sjelfva Pultava-dagen,
örn jag rätt minnes. Jag tior, alt Sveriges diplomati
varit fullkomligen ursägtad, om den afhållit sig från
deltagandet uti denna för dess minnen så föga tillfredsställande
segerfest. Det torde äfven tillåtas mig få fråga, om
Sveriges rang och anseende hade blifvit satta på spel, derest
Sveriges ambassad vid Garl X:s kröning i Frankrike uteblifvit,
då det lyckligtvis ej försports, att Sverige känt några
menliga följder af den Bourbonska dynastiens sednare aftåg
från Fiankrike. Jag tror icke att Sverige förlorat sin rang
och sitt anseende, om ingen annan än den vanliga ministern
Den 10 Augusti f. m.
bevislat Drottning Victorias kröning, hvarvid man likväl
mäste medgifva, att ansträngningarna ifrån den Svenska calli
netts-cassans sida varit ojemförligt mindre, än vid den Ryska
Sjelfherrskarens kröningsfest, möjligen derföre, att Svenska
folkets sy m pal Ii ier voro vid förstnämnda tillfället ojemförligt
större. Det skulle vara intressant att äga tillgång
till jemförelse emellan kostnaden för ambassaden till kröningen
i Moscau och för beskickningen i enahanda ändamål till
London. Jag tror alt utslaget skulle blifva ganska betydligt
talande för min åsigt. För en tviflare, såsom jag, har det
omöjligen kunnat undfalla uppmärksamheten med hvilken
ospard kostnad Svenska cabinetts-cassan bestrider giftermälsgratulationer,
sorgebetygelser och lyckönskningar; och min
anmärkn. torde icke anses alldeles obefogad, när jag hänvisar
lill vår egen Statstidning för den 6:te Augusti, hvaraf
synes huru Preussens charge' d’affaires i Paris aflagt tacksägelse
för Fransmännens Konungs condoleancebref och lyckönskningsadress.
Då Frankrike, utan att förlora något af
sitt anseende, kan genom en enkel skrifvelse lemna sin condnleauce
och gratulation, och då dessa kunna besvaras, icke
allenast icke genom en minister, ulan genom en charge'
d'affaires; så synes detta förhållande till någon del motsäga
det förmenandet alt charge' d’afFaire’n ej skall äga tillträde
till molini kens person, till följd af 1815 års beslut vid congressen
i Wien, om jag minnes rätt. Om jag med skäl får
uppbära tillmålet alt vara trångbröstad, derföre att jag anser
en så beskaffad hushållning med cabinetts-cassans genom
folkets svett och möda sammanbragta medel såsom onyttig,
så äger jag åtminstone den tillfredsställelsen, att dessa mina
åsigler delas af flertalet ibland mina medborgare; och jag
får således med tålamod underkasta mig motsidans förebråelse
att vara trångbröstad. Utrikes Statsministern bar ytligt
emot ministrarnes ersättande genom charges d’a (Faire*’,
alt det nuvnr. förhållandet är ett bruk, som grundar sig på
ömsesidig grannlagenhet och de resp. staternas gemensamma
och sanna fördel, hvars frånträdande skulle sätta de förenade
Rikenas förhållanden på spel, och att allas erfarenhet
skall vitsorda påståendet. Jag vågar härtill svara, alt jag
icke tror härmed vara så särdeles farligt, och jag föreställer
mig att de fleste potentaterne utan tvifvel skulle mera gilla,
om Sverige kunde öka sina försvarsanstalter med kostnaden
för dess diplomati. Och månne man ej inom främmande
länder skulle komma på andra tankar, än förakt för en fattig
nation, som ville hushålla, ifall våra ministrars intima förhållande
till de resp. monarkerna kunde upplysa deni derom,
att Sveriges och Norriges diplomati årligen kostar så
mycket som nybyggnad och full utredning af 4° kanonslupar,
fem gånger så mycket, som det anslag Sverige mäktar
lemna lill bevär.-exercisen samt åtta gånger så mycket som
Sverige kati åstadkemma till flottans exercis. Efter det be
-
Den 10 Augusti f. m.
grepp, sorn jag gör mig om de stora mäktiga potentaternes
upphöjda tänkesätt och stora upplysning, kan jag icke göra
för mig fattligt, alt Sveriges ära och anseende hos dem skulle
nedsättas, derigenom att Svenska Styrelsen för dessa makter
förklarade, att Sverige, i anseende till sina behof, icke funnit
sig böra bekosta så dyra diplomatiska agenter, och att
Sverige derföre önskade att få bestrida sina relationer till
dessa makter genom diplomatiska agenter af lägre rang, sorn
medtogo mindre af statsanslaget; och jag tror, att all den
uppsigt på de resp. hofven, (jag ber herrarna vara så goda
erinra sig att ordet uppsigt icke är mitt, ulan den talarens
på andra sidan, som önskat denna slags polisuppsigt, ty jag
vet icke att det kan vara någon annan, som kan komma i
fråga,) som kan anses behöflig, lika väl och så grundligt som
Sveriges förhållanden det behöfver, kuude verkställas af mindre
kostsamma personer. Jag ber herrarna dessutom hafva
godheten i minnet återkalla, att det icke är rätt länge sedan
Sverige hade den förmånen att, med alltför få undantag,
se hela sin diplomatiska corps samlad i hufvudstaden,
under hvilken tid den omnämnda uppsigten var öfverlemnad
åt legations-secreterare eller charges d’afifaires. Jag ber
herrarna äfven hafva godheten iakttaga, att i närvar, högst
kritiska ögonblick, som påstås vara för handen i Frankrike,
vi hafva förmånen att se vår accrediterade minister i Paris
sysselsatt att biträda oss under våra öfverläggningar; och
att det således icke mätte förhålla sig så obeskrifligen farligt
i afseende å behofvet af den s. k. uppsigten, enär det icke
lärer vara möjligt att förskottsvis beräkna de särskilda tidpunkter,
då denna uppsigt företrädesvis behöfves; och ingen
särdeles olycka synes uppkomma deraf, att den egentliga
uppsyningsmannen icke befinner sig på stället. Då jag yrkar
bifall till StalsTJtskrs betänk, röride minister-cassan, utbeder
jag mig att ännu få yttra några ord i delta hänseende.
Alla dessa mina yttrade meningar åsidosatta, tager jag
mig slutligen friheten fråga, om man på goda grunder kan
begära folkombudets deltagande för minister-cassan, på grund
af den förflutna lidens förvaltning. Jag frågar om folket,
då det tror sig till sina diplomatiska agenter utbetala ett
angifvet lönebelopp, vid upptäckten att desse diplomatiske
tjenstemän ej tillgodonjuta detta lönebelopp, har skäl att
finna sig belåtet med ett så beskaffadt handlingssätt från
styrelsemaktens sida. Om folkombudet finner ett lill bestämdt
föremål beviljadt anslag derjemte användas lill gäldafbetalningar
på för R. St. okända skuldbelopp, så föreställer
jag mig att anspråken å folkombudens frikostighet icke
böra blifva särdeles stegrade, och att någon afkortning på
domslutet i afseende å det nedsatta anslagets sammanhang
med Sveriges ära och anseende komme att äga rum. Jag
röstar för bifall till Utskrs betänkande.
Gr. Frölich, David: Jag tager mig friheten erinra
Den 10 A u g usti f. m.
229
R. o. Ad. och isynnerhet de talare, sora börjat denna discussion
och således hafva velat argumentera mot StatsUtskts
nu förnyade utlåt, i 6:te punkten, hvilket utlåt, bibehåller
anslaget till minister-staten i likhet med utlät. N:o 4°i huru
det går, niir man i argumentation öfverskrider det verkliga
föremålet. Det kan icke hafva undfallit någon, att StatsIltsk.
hvarken i sitt första eller sitt sednare betänk, haft
för afsigt att förminska anslaget lill minister-staten. Det
står tydligen, sidan 7, i Stat»Utsk:s utlåt. J\T:o 4° uppföidt.
Då man afdrager summan 240,000 från 390,000, så ser man
väl alt det är fråga om minskning af i5o,ooo r:dr, men
ministrarnes aflöning är uppförd till 221,000 r:dr, — följaktligen
allt hvad som varit icke blott vid detta utan ett
föregtde tillfälle yttradt om nödvändigheten att hafva ministrar
i stället för charge's d’affaires, har varit utom ämnet.
Sådant påkallar nödvändigt svar: nu hafva herrarne fått
detta svar af Gr. Anckarsvärd, hvilket efter min förmening
innefattar en detaljerad vederläggning, ja, jag skulle nästan
kunna säga, en pulverisering af de anförda skälen. Ministrarnes
och minister-statens förespråkare hade kunnat bespara
sig sjelfva och oss en alldeles onödig debatt; meri jag
erkänner och vet, att denna fråga varit af beskaffenhet, att
argumentationen deruti af goda skäl måst gå, som man säger,
”likt katten kring het gröt.” Man vill nemi. icke tala
egentligen om hvad som var föremål för StatsUtsk:s åtgörande,
oansedt det nu icke står att dölja hvad jag medelst en
StatsUlsk. genom prot. meddelad species facti visat, eller att
icke för utrikes beskickningarna, ulan för helt främmande
ändamål åtgått 1,800,000 r:dr alltsedan 1825. Tiden för
upphörande af en sådan fortfarande utbetalning syntes icke
i något af de från Regeringen gjorda anspråk på nytt anslag
uppgifven, utan denna lidepunkt kunde man calculera
så aflägse eller så nära man behagar. Det är svårt och obeliagligt
att argumentera mot en frånvar. person. Utrikes
Statsministern Hr Frih. Stjerneld har låtit uppläsa ett skriftligt
anförande; detta har gått ut på ungefär detsamma som lian tillförene
här skriftligen yttrat. Jag hyser den största enskilda högaktning
för mannen, men jag kan ej undgå att anmärka, att
han, i stället att lemna den upplysning som vederbort, att
det nemi. icke är fråga om aflöning till våra utrikes beskickningar,
utan om utgifter på sidan om dessa, till för R.
St. alldeles obekanta föremål, lemnat saken i ett lika otillfredsställande
dunkel, som då han första gången uppträdde.
Man har förklarat, alt orsakerna till de stora exlra-utgifterna
endast kunna framläggas för ett hemligt utsk.; vi veta
att K. M. begärt ett sådant, och alt Stånden redan valt ledamöterna
dertill. Jag tillstår alt jag beklagar ledamöterna
af detta Utsk. att få erfara orsakerna till dessa
utgifter; men äro de af den natur, som Frih. Cederström,
Jaeob, antydt, att nemi. användas för att hafva uppsigt å
Den 10 Augusti f. m.
främmande makter, så gissar jag, att hemliga TJlsk:s åtgärder
snart blifva slutade. I alla fall, är det så alt det fordras
sådana hemliga utgifter, så skulle jag tro att det vore
bättre att Ständerne voterade en särskild hufvudtite! med
rubrik: För uppsigten öfver främmande makter.
Om dertill behöt vas <40,000 r:dr årligen, derom må Ständerne
sedermera afgöra; men att det skall stå i ministerstaten
och föranleda långa discussioner om skilnaden emellan
ministrar och charges d’affaires, dertill finner jag ingen
anledning. Jag upprepar ännu en gång, att jag ber R.
o. Ad., innan fråga om propos. uppstår, noga besinna, alt
det icke är fråga om huruvida vi skola hafva charge's d affaires
eller ministrar, utan blott om det skall anslås 100,000
r:dr till s. k. uppsigt å främmande makter. Jag anhåller
om propos. till bifall å StatsUlsk:s sednare förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Det har på intet sätt
kunnat förundra mig och bör icke heller förundra R. o. Ad.
att i Gr. Anckarsväids yttrande (inna en fortsättning af det
thema, lian varierat sedan 1818, så ofta han varit riksdagsman.
Vid nämnda riksdag framträdde han med den sats,
alt Sverige icke behöfde någon organiserad annee, utan kunde
besörja sitt försvar med penna och bläck: — i sanningen
särdeles utvidgning i cabincttels göromål! Samme talare har sedermera
ingått i utveckling af Europas slatssätt: denna utveckling
må stå för den värde Grefvens Wik ning; inen i strid
med dessa satser står den classiske författarens AbbeMably’s
utredning deraf. Vidare har fråga uppstått, huruvida Sverige
borde vid de främmande hofven hålla ministrar eller
charges d’afFaires, som borde hafva uppsigt öfver, icke främmande
makter, utan öfver deras tillgöranden, projecter
och förslag; att det är indifferent huruvida personen
heter minister eller charge d'affaires; men om ock, ernot
hvad häfden visar, sändebuds värdighet vore likgilllig, så kan
det icke vara indifferent, huruvida agenten äger några medel
alt kunna förskaffa sig upplysningar om de planer, sorn
främmande makter möjligen förehafva mot fäderneslandet,
hvilka planer, bekanta i råttan tid, kunna omintetgöras. Af
sådan anledn. yttrar jag mig för bibehållandet af anslaget
linder titel: Minister-staten, i enlighet med 1834 å*'s fastställda
stal.
Hvad Gr. Frölich här yttrat kunde jag eljest gerna gå
förbi; dess yttrande alt jag och andre talare skulle blifvit
pulveriserade af Gr. Anckarsväids yttrande har synbarligen
icke verkat värre, än alt jag är vid lif och kan besvara de
begge Grefvarnes anföranden. Han bar nemi. förklarat, att
Sveriges agenter icke hafva någon undergörande kraft: jag
instämmer med honom deri, ty underverken höra icke till
vårt tidehvarf; men jag fordrar icke heller några underverk,
d' ck en annan verksamhet än blott ett flitigt läsande af
Den 10 Augusti f. m.
journaler. Jag tror ieke att det iir fran riem, sorn diplomaten
skall hemta sina upplysningar; oell jag hemställer till
Gr. Anckarsvärd, om, den tid lian var militär och i fält,
han skulle varit belåten med att endast genom avisorna få
underrättelse om fiendens rörelser, oell om han genom för
njuggt betalda agenter icke kunde erhålla underrättelser om
planer, som gingo ut på förstörelse af hans egen person. —
Man har ifrågasatt nyttan af extra-beskiekningar, af ambassader,
beskickningar m. in. och ändamålet dermed; jag frågar
Grefven tillbaka: hvad vet Grefven om ändamålet dermed?
Står det i haris förmåga eller i någon annans, än i
dens som skickat, och i dens som blifvit utsedd att utföra
en beskickning, att veta dess ändamål; kan ej det egentliga
och stora syftemålet med en sådan beskickning vara långt
på sidan 0111 complimeuterna?
Samme ledamot har sagt sig vara öfvertygad, att de
stora makterna skola medgifva, att vi hålla charge's d’alfaires
i stället för ministrar. Derpå tviflar jag icke; de stora makterna
kunna icke hafva något att säga, om vi alldeles upp
höra
att communicera oss med dem; men vore del till vår
fördel, eller till vår förstörelse — se det är en annan fråga.
Klokast är emedlertid att anförtro ordnandet af dessa saker
åt den person, åt hvilken man anförtrott landets styrelse.
Gr. Frölichs klander, att det skulle finnas utgifter, som
endast för ett hemligt utsk. kunna tillkännagifvas, måste jag
med få ord besvara. Hr Grefven måtte nu hofva hunnit den
ålder, att han förvärfva! åtminstone någon aning 0111 huru
del tillgår inom diplomatien; att der finnas hemliga medel
likasom i falt, de der endast redovisas för General-befälhafvaren,
som här är Konungen. Hvad åter ett hemligt utsk.
i allmänhet beträffar, vill jag ej, med all respect för de 12
ledamöter hvaraf detsamma beslår, öfverlemna en hemlighet
åt deras tystlåtenhet.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag har icke föranlå
tit
undersökningen om charges d’affaire’s anställande att hädanefter,
och i stället för nuvar. envoyes extra-ordinaires,
förestå Konungens utrikes missioner. — Denna framställningen
är Utskts och jag har bort besvara den, enär Utsk.
derpå grundat sin argumentation.
Med hänsigt till mitt äldre anförande i ämnet, vttrades
nyss den mening, att charge's d’affaires torde vara lika fullkomligen
qvalificerade som envoye's alt gagna våra i lärda,
artistiska och technologiska yrken resande landsmän; och
förmentes derjemte, att utkommande arbeten och tidskrifter
i dessa ämnen, och brefvexling emellan alla länders instituter,
uppfylla fullkomligen behofvet af lärda communicationer.
— Till vederläggning af denna sistnämnda, alldeles oriktiga
föreställning, behöfvcr jag endast åberopa alla dessa
yrkens män och alla staters omsorg att bekosta resor af
Den 10 A 11 g u s t i f. m.
i-frågavnr. egenskap. De veta alla, att ett ar läsa och höra
berättas; ett annat att samtala oell sjelf se. — Hvad åter
angår charges d’a(Taire’s förmåga, har jag den visst icke besil
idt, men tvertom förordat. Det jag förra gången sade är,
att deras tractamenten icke förslå till det lefnadssätt, hvarigenom
de yppersta connectioner beredas våra resande forskare.
Hvad på vår sida sagdl blifvit om behörigheten deraf,
att Sverige, äfven i sättet att diplomatiskt låta representera
sig, behåller sin rang i Europa, har blifvit mottaladt så,
som handlade det om en fåfängans lusta att lysa utöfver
denna oss tillkommande och af ålder ägda rang. — Ofta har
af våra utrikes Statsministrar, medelst authentika handlingar,
blifvit styrkt, alt vår diplomatiska representation, i anseende
så väl till dess budget, som till beskickningarnes antal och
karakterer, är under öfiiga staters af enahanda rang i Europa.
Frågadt har blifvit, om ej lyckligare varit för Sverige,
att obemärkt och utan deltagande i Europas angelägenheter
fortlefva i sin vrå. Ja, svarar jag; men det har varit och
skall förblifva omöjligt. — Alt lefva ett snäckans lif, beror
icke af en Europeisk stat, och minst af Sverige, äfven om
dt-1 vore fullt insulärt. Deraf, att en stat bäst skulle anstå
att få fortlefva utan beblandelse med de öfrigas förhandlingar,
följer icke, att dessa skall anstå att låta honom så afskiljd
förblifva. Item beror det af dem, att intressera honom
när de vilja, och antingen han vill eller icke. Men han bör
icke låta bero, ty ulan våda kan han icke städse afvakta
impulsen utifrån. Honom skulle gå, sorn Holland, då dess
underhandlare fingo nf Ludvig XlV:s ambnssadeurer höra
de krossande orden: ”Vi skola besluta om eder, ulan eder”
och de tilläde ”hos eder” — och — så skedde.
Maktpåliggandet af åtskilliga extra-heskickningar dessa
sednare år, har blifvit ifrågasatt. Men sådan undersökning
på ståndsrum skulle ju nödvändigt sakna all grund för bedömmandet,
enär detta tillkommer Konungen allena, som allena
äger öfversigten af den politiska behörigheten, hvilken
åter omöjligen kan eller bör på ståndsbänk utvecklas.
Särskilt har Gr. Anckarsvärd, i anseende till den sednaste
extra-beskickningen till Preussiska hofvet, anmärkt, att
dettas charge' d’a(Faires i Paris, i audiens hos Konungen, absolverat
notilicationen, hvarutaf Hr Grefven slutat, att, emot
min äldre uppgift, charges d'affaires dock synas äga sådant
tillträde. — Härå svarar jag främst, att ett är exceplionelt
tillträde för fullgörandet af en formalitet, och ett annat är
tillträde de jure för alt negociera. — Och dernäst tror jag
mig med visshet minnas, att Preussiska hofvet, vid nämnda
tillfälle, einottog och besvarade extra-beskickning af enahanda
beskaffenhet med vår.
Hem
-
Den 10 Augusti f, ta■
a33
Hemmavaron, stundom, af våra utrikes ministrar, har
blifvit anmärkt. —• Men dels har sådant urlof beviljats, i anseende
till otillräckligheten af lönerna, jemförda med representations-kostnaderna,
dels har Konungen ansett vår temporära
härvaro nyttig.
Tillvaro af skuld å cabinetts-anslaget är lika förklarlig
som beklaglig. Denna budget kan icke, i likhet med andra
förvaltningsgrenar, så administreras, att utgifter och tillgångar
vid hvarje års bokslut balancera hvarandra. Behofvens
belopp är till sin natur vexlande, och följden är ömsom öfverskott,
ömsom brist. Denna sednare lärer nu vara fallet;
men medelst närvar, anslags fortsättande skulle cassan snart
blifva skuldfri.
Må icke diplomatiska anslaget tagas till allt det som
siffran i hufvudtiteln utvisar. Bland oss finnes den som skattar-,
i bevillning för lönen, lika summa med sju städers sammanräknade
bevillning.
Må icke heller förbises, att, i mån af vårt återkallande,
minskas ofelbart härvar. diplomatiska corps och uteblifva de
par hundratusen riksdaler, som den indrager, och som bidraga
att lifva rörelsen i hufvudsladen.
På andra ståndsrum har vår diplomati blifvit framställd
som ett medel för Regeringen att åt aristokratien bereda lysande
banor. — Öppne man stats-calendern ! sade jag, den 3
Juli. — Inom vår, såsom så exclusivt nobiliär framställda
diplomati, finnes, jemte ett egentligen historiskt namn, sju
missions-chefer, hvars fäder adlades; två som sjelfve förvärfvat
adelskap och två ofrälse; och samma är ungefärliga
förhållandet bland våra blifvande efterträdare. — Och så
ser matrikeln ut inom den tjenstebana, man, såsom åt anor
förbehållen, omtalar.
Sist må ju ifrågasättas, om den just nu gryende politiska
conjuncturen i Europa synes bilda den aldra egentligaste
tidpunkten för återkallandet af de, örn mig så tillätes kalla
dem, erfarnare, och hvar i sin residensort bevandrade ministrarna.
Om denna min fråga mötes af den, som redan gjorts:
nemi. livi jag då är i tillfälle att i dag argumentera från
denna bänk — blir mitt svar enahanda med ett äldre: —
Konungen vet, när jag blifver behöfligare annorstädes.
•
Hr von Hartmansdorff: Sedan Gr. Löwenhjelm yttrat
sig, skall jag vara kort. En ledamot på andra sidan
bar tyckt, att som Polen kunnat delas, oaktadt diplomatiske
embetsrnän funnits, så behöfdes denna corps litet eller
intet. Han har kallat dem för statsrättens förvaltare. Om
man skulle betrakta, huru förhållandet är med privat-rättens
förvaltare, nemi. domare och domstolar; månne någon
skulle kunna påstå att, sorn tjufnader äga rum, oaktadt
11 H. 3o
a 34
Den to Augusti f. ra.
domstolar finnas, sä ur domstols-inrättningen foga elier intet
nyttig? Så godt är argumentet. — Dernäst har samme
talare sagt, alt om diplomatiske embetsman skulle finnas,
så vore det nog att hafva s. k. charges d’a(Faires. Här är
vedan upplyst alt diplomater af denna lägre rang icke hafva
tillträde till regentens person i det land, der de äro anställde.
Det plägar eljest anses som en gifven sak, att den,
med hvilken man har att afhandla, den bör man finna, och
dertill fordras på de flesta ställen utan tvifvel att hafva
tillträde hos regenten sjelf. Man har sagt, att vi nu äro
svagare än förr. Månne föreningen med Norrige icke gjort
oss starkare? Det är visserligen möjligt för oss att nedsätta
oss sjelfva, och vi begagna, som mig synes, alla tillfällen
dertill, genom inbördes tvister. Men skole vi äfven genom
yttre tecken visa andra folk, att vi försvaga oss; så skola
de måhända öfverlemna oss åt vårt öde, såsom icke värda
något understöd i behofvets stund. Sverige har icke flera
eller förnämare beskickningar, sedan Norrige är med detsamma
förenadt, än dessförinnan. Är det då skäl, att vår
representation utrikes skall förhålla sig i omvändt förhållande
till vår verkliga styrka? Samme talare har trott, att det
vore nog om man hemtade sina politiska underrättelser från
tidningarna. Jag skulle icke hafva trott, att detta varit hans
allvar, om ej hans påföljande yttrande visade, att han sjelf
begagnat denna källa för att få sina underrättelser. En sådan
synas de icke hafva omförmält, i fråga om complimenterna
mellan Frankrike och Preussen, vid den nye Konungens
anträde till regeringen. Förstnämnda rike afsände icke
blott ett bref utan en ambassad under anförande af en M:r
de Segur. Hvad kostnaden för condo!e'ance- och lyckönsknings-bref
beträffar, kan jag såsom f. d. Hofcanceller intyga,
att den ej består i annat än finare papper och prydligare
stil. Samme talare har jemfört oss med Portugal, och trott
sig finna, att vi voro detta rike i styrka underlägsna. Månne
det är lie vis på styrka, alt Portugal årligen gör skuld,
under det att Sverige årligen har öfverskott. Vidare har
samme talare trott, att vi ej längre mäktade lemna hvad
som hittills utgått för minister-staten. Uppgiften huru vi
årligen hafva öfverskott, torde vara tillräcklig för att visa,
om vi förmå fortfara med de nuvar. anslagen. Frågan är
blott, huruvida vi vilja det. Talaren har hänvisat oss att,*
i stället för medlens användande på underhållet af diplomater,
dermed förbättra försvarsverket. Jag vill önska, alt
lian ihågkomme delta, när 3:dje och 4-‘de hufvudtitlarne förekomma,
och att då ej invändningar göras, så att försvarsverket
slutligen ej får något heller. Man har talat örn cabinelts-cassans
skuld; om hon är dermed behäftad, livad
bevisar det annat, än att hon förut fått för litet? Är det
väl under sådana omständigheter rätt att taga ifrån henne
Den io Augusti f. ra.
a35
ännu mer? Jag skulle tro motsatsen, och tillstyrker, all 11.
o. Ad. matte bevilja det ansine som hittills uteått.
fttl
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
vågar tro, att ett sändebuds rang och den glans, hvarmed
det förmår omgifva sig, utan detta sändebuds personliga
skicklighet och det lands anseende, hvarifrån det blifvit
sandt, äro det endaste, hvilket förmår kraftigt verka till att
göra delta lands intresse gällande hos främmande makter.
Vi kunna draga oss till minnes att den man, hvilken såsom
sändebud uti Frankrike grundläde AngloAmerikanska staternas
sjelfständighet, derigenom att han förmådde Fransmännen
att deltaga uti dessa staters frihetskrig, icke hade någon
hög rang inom diplomaternes corps, ej heller åtföljdes
af en lysande beskickning; det var Boktryckaren Benjamin
Franklin, om hvilken Ludvigs hof vid audiens-tillfället yttrade:
”hvem månde den gamle bonden vara?” Då de i jemförelse
med oss mäktiga AngloAmerikanska staterna i nuvar.
stund hos de flesta stater endast hafva charge's d’affaires, så
tror jag, alt vi, utan alt äfventyra vårt anseende, kunna
följa deras exempel, och jag tillstyrker bifall åt StatsUtsk:s
förslag.
Gr. Frölich: Jag vill medgifva Gr. Löwenhjelm det
af honom anmärkta förhållande, att det verkligen var StatsUtsk,
i sitt första mern., som ordade något om bruket af
charges d’alfuires i stället för ministrar, men det var också
den enda anmärka, jag trott kunna göras mot StatsUtsk:s
omnämnda betänkande. Det är påtagligt, om man genomläser
det liela, att sådant skett af samma känsla, som föranledde
Gr. Löwenhjelm att vid discussionens början aflägsna
sig, eller, som han sjelf sagt, af en grannlagenhet, som
han sedermera sjelf funnit otillbörlig. Det var påtagligt, att
StatsUtsk. icke ville just orda mycket om hvad det var för
skäl, hvarföre det ville afkorta de 100,000 r:drna. Emedlertid
är det visst icke sagdt, att den fausse lionté, som föranledt
StatsUtsk. att tala om charges d’affaires, berättigade
herrarna att rikta hela sin argumentation mot detta yttrande;
ty om det varit rätt att med några ord besvara den
der strofen af StatsUtsk., så hade man icke behöft ingå i
så långa orationer om skilnaden emellan charge's d’affaires
och ministrar. Jag medger likväl, att det deremot var ganska
diplomatiskt att uppfatta den der lilla anlednm af StatsUtsk.
, för att sedermera komma med en lång discussion!
Lika skickligt och parlementariskt var detta, som alt nu fästa
sig vid hvad som läses i Franska tidningarna, då nemi.
allt gått ut på att bevisa något, som icke behöfver bevisas.
Här är sagdt, alt det nu ej vore rätta epoken att nedsätta
minister-staten: jag har icke hört någon inom detta Stånd
yrka något sådant. Hvad Frih. Cederström beträffar, så
kunde jag väl anse hans yttrande såsom nott a ve nue, då
a36
Den 10 Augusti f. m.
iian blott i förbigående med sitt tal observerat mig; men
jag anser mig dock berättigad att gifva honom några ord
till svar. Det var Frihtn, som ungefär för en månad se
dan
försökte gifva mig en tillrättavisning för en bär gjord
anmärkn. vid hvad man läste i en inrikes utkommande tidning;
nu releverar han sjelf hvad som står i utrikes tidningar.
Frihtn har gjort mig spörjsmål om min ålder: derom
kan han få upplysning i kyrkoboken. Hvad åter angår hans
frågor, hvad jag har mig bekant om behofvet så för ministrar
som generaler att använda hemliga medel, så skulle
jag väl kunna yttra ett och annat om hvad jag erfarit rörande
den saken; men då jag sökt ur minnet utplåna det
mesta, skulle jag nu kunna säga, att jag derom vet föga
mer, än att om man ertappar personer, som med hemliga
medel utstyras för att vinna upplysningar på obehörig väg,
så hänger man dem. För öfrigt fägnar det mig väl, att se
Hr Frihtn helt frisk och sund icke hafva lidit något mehn
af den försiggångna pulveriseringen; men jag finner det föga
underligt, ty mitt yttrande föll sig icke heller så, som skulle
den ädle Frih:n sjelf, utan endast hans argumentation
undergått pulverisering.
Hr von Hartmansdorff har haft en liknelse i sjelfva saken,
som man i sanning kan kalla ljuflig och klar, han har
derefter önskat: "att vi ej måtte nedsätta oss.” Om
vi det göra, så är det åtminstone väl att hafva en ledamot,
som står på den ansenliga höjd att han åter kan upplyfta
oss. Han talar idkeligen om statsmedels-öfverskolter; derom
få vi föreläsningar här och i hans brochure!', hvar helst
lian kan få tillfälle: men på hvad vis månne hafva vi fått
dylika öfverskott? Jo, vi afskrifva våra skulder lill utländningen
och föra våra inhemska skulder till banken inom
linien! Ett bendigt sätt att få öfverskotter! Cabinetts-cassan,
säger den värde ledamoten, härsköld, derföre att den fått sig
för litet anslaget: det vore minsann rätt roligt attveta, huru
mycket man borde gifva, så att man någon gång finge nog?
Slutligen hemställer jag, om ej ropen på propos. må
kunna förnyas nu, likaväl som då Hr Munck af Rosenschöld
fick ordet.
Hr Lefre'n: Jag har begärt ordet hufvudsakligen, eller,
jag må säga, endast och allenast för att göra en framställning
till min gamle vän, Jacob Gederström, att han
täcktes mildra de ord han af förhastande fällde rör:de de
valda ledamöterna till Hemliga Utskottet. De män, som inom
samtliga Stånden äro valde, äro genom detta uttryck
fö rnärmade. Jag skulle ej göra denna framställning, om
yttrandet blifvit fäldt af någon bland mina politiska motståndare,
men jag gör den till Frih:n, i förhoppning att uttrycket
förändras. Vi se något hvar hvilka anmärkn:r göras
i de andra Stånden emot oss; jag önskar detta måtte
Den 10 Augusti f. m.
upphöra; jag önskar att hvarje Stånd för sig må få fritt
yttra sig och handla, utan att censureras af de öfriga, ty
sådant leder ej till vänskap. — Hvad sjelfva saken beträffar,
tillstyrker jag bibehållandet af det gamla anslaget.
Hr Rosenblad: Det torde vara öfverflödigt alt tillägga
hvad jag nu vill anmärka i anledn. af Hr Munck af
Rosenschölds yttrande, eller alt, då freden i Paris 178! afslutades
mellan England och de Förenta Staterna, undertecknades
denna fred af dessa Förenade Staters Ambassadeur
— Benjamin Franklin. Att denne store man började
sin bana som boktryckare-lärling, förminskar visserligen icke
hans ära, tvertom, den ökas derigenom, men det hindrar
icke, att han var de Förenta Staternas ambassadeur.
Gr. Horn: Det har blifvit földt StatsUtsk. lill last,
att detsamma i sitt första utlåt, ingått i pröfning, huruvida
Sveriges diplomati skulle vara belåten med chargds d’a(I‘aires,
i stället för ministrar vid åtskilliga hof. Som jag halden
äran att vara ledamot af StatsUtsk., vill jag för min
del förklara mig fri från det klander, som måhända med
någon slags billighet kunde hemtas från ifrågavar. argumentationssätt
i Ulsk:s betänkande. Jag har icke biträdt detsamma,
emedan jag hade helt andra skäl att godkänna StatsUtsk:s
dåvar. afstyrkande till bibehållandet af minister-staten,
sådan den var. Jag trodde verkligen och hade det största
skäl alt hoppas, att Ständerne skulle få ett öppet och
ärligt förklarande öfver de behof, som borde fyllas under
denna titel; jag har icke uraktlåtit att, i hvad på mig ankommit,
yrka ett sådant meddelande, och kan ej annat än
beklaga att det uleblifvit; ty i annat fall hade vi icke haft
denna, i min tanke, lika obehagliga som onyttiga discussion
för handen. Jag är af den öfvertygelse, att om ministercassan
är i skuld för behof, som på diplomatisk väg ägt
rum, sådana skulder äfven måste Jiqvideras. Det vill likväl
synas mig, att detta liqvidationssätt borde ske på ett annat
sätt, än att man förklarar vissa diplomatiska agenters löneinkomster
böra vara så och så stora, men att derifrån skall
afdragas en viss del till betalande af cabinetts-cassans skuld.
Jag har icke kunnat godkänna denna beräkningsgrund, och
det är orsaken hvarföre jag icke bifogat någon reservation
mot StatsUtsk:s afdrag på minister-staten; men jag yttrade
inom StatsUtsk. hvad jag tager mig friheten att nu yttra,
alt jag hufvudsakligen hänvisade på en extra-stalsreglering
för att fylla behofven, och jag trodde hvad jag önskade,
att Ständerne skulle få fullkomlig anledn. att vid en sådan
statsreglering fylla de behof, som enl. den kunde förefinnas.
Jag begagnar detta tillfälle att tillkännagifva, det äfven
jag, för flera år tillbaka, inom detta rum yttrat, del jag
trott mig finna att besparing kunde äga rum inom ministerstaten,
derigenom att diplomatiska angelägenheter ahförlrod
-
238
Den 10 Augusti f. m.
des åt chargé» d’alfaires; men jag är skyldig erkänna alt jag
begått ett misstag i denna min åsigt, och att jag blifvit
upplyst derom, alt Sverige, lika med andra stater af det
Europeiska statsförbundet, har ofta behof af politiska agenter
med den högre rang, som gör det nödvändigt att till
denna cass i tillskjuta hvad som kan finnas nödvändigt. Tå
grund deraf kan jag icke önska, att det slutliga resultatet
skulle blifva en minskning i minister-staten, utan hänvisar
jag till SlalsUtsk:s första betänk., som äfven i det sednare
betänk, är godkändt, att nemi. genom en extra-statsregleririg
fylla bebofvet.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har blifvit uppkallad
af Hr Lefrén att yttra mig öfver ett uttryck som han
ansett förhastad!, i anledn. af valet till ett hemligt utskott.
Jag har yttrat mig i anledn. af en anmärkn mot Frih. Sljernelds
uppgift om sådana utgifter för minister-cassan, hvilka
blott kunna inför ett hemligt utskott uppgifvas. Jag har
vidare blott yttrat, enl. det gamla ordspråket, med all respecl
för det hemliga af 12 ledamöter bestående Utsk., att
om man anförtror en hemlighet åt mer än två, så är den
icke mera någon hemlighet.
Frih. Boye: Om jag finge antaga en värd ledamots
yttrande här, ordför:s i StalsUtsk., att man kunde förlita
sig på en extra-statsreglering, som fyllde hvad man nu förnekar;
så skulle jag icke nämna ett ord i denna fråga: men
då det är något för tidigt att afsluta en fråga i förhoppning
på utgången af en annan, så får jag förklara, att då det ulen
gifven sak, alt cabinetts-cassan häftar för skuld, sorn bör
betalas, och roan ej vill godkänna den skulds amortering genom
minister-cassan sjelf; så förstår jag ej huru man kan
förena 2 så olika saker, som nödvändigheten att skulden
blir betald, och förnekandet af sättet att betala densamma;
Hr Hjerta, Lars: Jag ber detta IL Stånd vara öfvertygadt,
att jag icke hyser den förmätna tanke, som skulle
jag tro, det kunde jag genom mitt yttrande omvända majoriteten
i denna fråga; ty jag har endast begärt ordet i afseende
på den punkt Gr. Horn vidrörde, nemi. StatsUtsk:s
i dess första betänk, gjorda erinran derom, att det blefve
tillfälle att afhjelpa den brist, hvarom nu är fråga, genom
en extra-statsreglering. Gr. Frölich har redan tydligen utvecklat,
att här icke är fråga om att indraga eller minska
den egentliga staten för den diplomatiska personalen, utan
endast huruvida Ständerne skola bibehålla anslaget, som det
nu är, som ett medel att kunna betäcka cabinetts-cassans
skuld, så att någon discussion derom icke är erforderlig;
men jag hemställer huruvida icke, med afseende på hvad
StalsUtsk. anfört, det vore skäl att för några veckor stäfja
bågen alt afslå betänk och gifva en högre summa, då, ef
-
Dea 10 Augusti f. ni. 239
ter hvad raan allmänt tror, en af orsakerna lill det Hemliga
XJtsk:s tillsättande vore, alt för detta Ulsk. låta framlägga
tillståndet med denna cabinelts-cassa. Det är visserligen
sannt, att alla omständigheter vid ifrågavar. skulds iråkande
möjligen icke kunna komma till Slandernes kännedom, — naturligtvis
icke om de skola hemliga hållas; men då ett sådant
särskildt Utsk. är formeradt, och allmänna lanken är,
att afsigten dermed vore alt sätta Ständerna i tillfälle att
på rationella grunder kunna bedomina, huruvida anledn må
vara att gifva eller afslå de medel, som fordras till skuldens
betäckande: så vågar jag hemställa, om ej, för att nyttja
ett här ofta begagnadt talesätt, eller till bevarande af Ståndets
moraliska anseende, det vore skäl att, genom dröjsmål
med besluts fattande i denna fråga, låta allmänheten tro,
att R. o. Ad. velat afvakta pröfningen af ställningar och
förhållanden i denna sak, hellre än att bevilja anslaget på
måfå. Då jag endast vill vidröra denna punkt, kan jag ej
undgå att fästa mig vid en annan omständighet i afseende på
livad H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm yttrat om behofvet af större
tractamente, för att kunna gagna inhemska technologer
och veltenskapsmän m. fl., som besöka främmande länder.
Den värde ledamoten, som yttrat detta, har en obestridlig
rättighet att framtaga detta argument, och det skall ej finnas
någon, som ej skall godkänna detsamma, om man kunde
antaga det som allmänt, men det är blott en personlig
förtjenst, som finnes hos denna värda ledamot mer än hos
någon annan. Det har funnits ministrar, som icke begagnat
sig af sitt tractamente på samma sätt, som Gr. Löwenhjelm:
och i afseende på dem upphör det skälet. För öfrigt tror
jag, att hvad man kunde yttra i afseende på den förändrade
riktning diplomatien tagit i hänseende till nödvändigheten
att befrämja vetlenskaper och konster, skulle kanske snarare
tala för en reform i beskickningarnas uppsättning.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s förslag angtde anslag för ministerstaten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att han trott sig
finna det nej öfverröstat ja, begärde
Gr. Frölich votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som bifaller StatsUtsk:s förslag till anslag för minister-staten,
voterar
ia»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att anslaget för minister-staten
a4o ' Den to Augusti f. m.
bör bestämmas till samma belopp, som vid sista riksdag eller
lill 266,666 r:dr 32 sk. b:co.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 34.
Nej — 107.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. lill 5 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 10 Augusti i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes den på förmiddagen började pröfningeu af
StatsUtsk:s ullåtm N:is 4° och 196, angrde regleringen af utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel.
7:de punkten. Kongl. Postverket.
Hr Peyron, Gustaf Abrah.: StatsUtsk:s förra betänk.
i detta afseende är visserligen lemnadt i PresteSt. utan
anmärkn. och i de 2 andra ofrälse Stånden bifallet, förmodligen
af det skäl att dessa Stånd icke känt förhållandet och
ej derom blifvit upplysta. Deremot hade jag äran att i detta
Stånd lemna upplysningar i frågan, och till StatsUtsk.
lemnade jag derjemte en tableau, utvisande tydligen, att de
5 sista årens utgifter ökats med 4^0,870 r:dr, att de intet
år kunnat bestridas med den i betänk, uppgifna summa,
utan uppgått till 460,000 r:dr. Af dessa skäl yrkade jag då
vördsamt, att utgifts-staten skulle upptagas till 460,000 r:dr.
Detta har dock icke skett. Utsk. har visserligen i dess betänk.
N:o 64 föreslagit, att öfverskottet å postverkets inkomster
måtte till verkets behof få användas, och således är det
icke fråga om att verket ej skall kunna bestrida sina utgifter;
men jag skulle tro, att när det är fråga om en utgiftssumma,
borde den till siffran upptagas till sitt rätta och
oundvikliga belopp och icke såsom här lill 100,000 r:dr mindre.
På dessa skäl får jag vördsamt föreslå, att, med afslag
å Utsk:s betänk, i denna del, det måtte fastställas, att till
utgifts-staten för postverket bör utföras 460,000 r:dr.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tager mig friheten
fästa den siste värde talarens uppmärksamhet derpå, att
flå
-
Den io Augusti c. m.
frågan om beräkningen af postverkets netto-behållning blifvit
af R. o. Ad. uppskjuten i anseende dertill, att postmedlen
utgöra en bevillnrs-afgift, hvilken skall pröfvas när Bevilln.
Utsk. inkommer med utlåt, deröfver; samt att den beräkning,
som finnes intagen i StatsUtskts betänk. N:o 64,
fördenskull blef af R. o. Ad. förbigången. Men jag har en
annan anmärkn. att göra emot StatsUtskts betänk. N:o 40.
Der står nemi. ang:de förhöjningen för de under lönerna
vid postverket anslagna 2Ö5y t:r spanmål: ”att, på sätt med
”den för tullverket anslagna spanmål in natura tillgår, beloppet
måtte anses inbegripet under den för postverket uppförda
eonlanta förslags-summa, och således bö'ra, såsom
särskild lönings-tillgång, nr riksstatens column för spanmål
”under lönerna hädanefter uteslutas.” Tullstaten har, mig
veterligen, ingen spanmål under lönerna sig anslagen. Såleledes
är hela förslaget grundad! på ett misstag. Jag hemställer
derföre, att R. o. Ad. måtte låta detta betänk, alldeles
förfalla, ty det är onödigt att härom stadga något.
Premisserna visa tillräckligt, alt förslaget är föranledt af de
anmärkn:r R. St:s revisorer gjort, och att K. M. redan vidtagit
de rättelser, som anmärkntna erfordrat.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då denna punkt innehölle
2:ne frågor, den ena om beloppet af det anslag,
som borde uppföras för postverkets utgifter, och den andra
angrde den under lönerna anslagna spanmål, ville Hr Landtm,
framställa tvänne särskilda proposrr i ämnet, och hemställde
nu, om R. o. Ad. behagade bifalla att, på sätt Utsk. föreslagit,
en summa af 35o,ooo r:dr måtte uppföras såsom beloppet
af kostnaderna för postverket.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, att för nämnda ändamål
borde uppföras en summa af 4^0,000 r:dr.
Piopades äfven ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att denna fråga
om beräkningen må få uppskjutas, såsom R. o. Ad. redan
beslutat i afseende på betänk. N:o 64- Denna punkt
kom ej då under öfverläggning, och jag ser ej huru den
skulle kunna pröfvas, innan Bevilln.Utsk:s yttrande inkommer.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
uppskjuta bestämmandet af den summa, som i riks—
staten bör uppföras för postverkets utgifter, för att pröfvas
i sammanhang med bestämmandet af föislags-summorna för
postverket och öfriga exlra-ordin.-inkomster.
Bifölls.
Uppå derefter framställd propos., ansåg R. o. Ad. förslaget
om spanmålens uteslutande ur riksstatens column för
spanmål under lönerna, böra förfalla.
11 H. 3i
Den io Augusti e. m.
8: de punkten. K. Kamma r-collegium.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt alt
frågorna här måtte delas, så att först företages den, huruvida
R. o. Ad. bifaller den lönetillökning af 753a r:dr i6sk,
i r:st., som K. M. äskat och StatsUtsk. i sitt sednare betänk,
tillstyrkt, samt att H. Ståndet sedan må. besluta, dels öfver
villkoren för detta anslag, hvilka stå i 2tdra punkten, och
dels om Hr Stuarts förslag, som står i den 3:dje.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Hr
von Hartmansdorff och anhåller hos Hr Frih. o. Landtm, att,
sedan ordningen för föredragningen blifvit bestämd, jag måtte
få yttra mig öfver första frågan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då en ledamot begärt
punktens delning, och Utsk:s eget utlåt, dertill dessutom
gåfve en bestämd anleda , ville Hr Landtm, äfven
dela propos:n uti 3:ne särskilda delar.
Frih. Cederström: Jag anhåller om bifall till den
del af StalsTJtsk:s betänk., som innefattar tillstyrkande af
ett anslag af 7,532 r:dr 16 sk. i r:st.; likväl med reservation
deraf, att, i händelse R. o. Ad. efteråt jemväl skulle
komma att bifalla Hr Stuarts af Ulsk. afstyrkta motion,
detta anslag må ökas med det belopp, som de af Hr Stuart
föreslagna nya löner utgöra.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla den af StatsUtsk. för Kammar-colltm i utlåt.
N:o 193 föreslagna löneförhöjning utöfver det gamla anslaget.
Bifölls.
Frih. Cederström: XJtsk. har vid löne—tillöknings—
anslaget fästat det villköl-, att det skall såsom arfvoden utgå,
och anledntn dertill vore, att i händelse af en omorganisation
i följd af departemental-styrelsens inrättande, skulle allmänna
indragnings-stalen eljest kunna blifva belastad med högre
belopp. Jag ber att, i anleda, häraf, få fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att först och främst en af Utsk:s ledamöter,
Frih. Sprengtporten, ganska riktigt anfört i sin
reservation, hurusom äldre tjenstemän inom verket, när de
icke skulle få sig till godo beräkna både lönen och arfvode!,
då de aflrädde med rättighet att såsom pension uppbära
hela lönen, skulle blifva tvungne att qvarstå i tjenst, ehuru
deras ålder och arbetsförmåga icke gjorde dem dertill
fullt tjenlige. Nu inträffar med detta verk dessutom alt,
utan afseende på departemental-styrelsens införande, eller,
rättare sagdt, införandet af föredragande Statsråd hos K. M.,
i stället för stalssecreterare, kan omöjligen en omorganisation
af Kammar-collrm medföra cn minskning i tjenstemannapersonalen
inom detta verk, under den tidrymd, sorn nuvar.
Den io Augusti e. m.
243
embets- oell tjenstemän derstädes kunna hafva alt genomgå,
innan de samtlige blifva pensionsmessige; ty en hel massa af
reformer måste föregå i drätsel- oell kameral-verket, innan
en sådan omorganisation kan komma i fråga. Jag skulle således
tro, att det vore rättsenlig!, alt, med afslag å Utsk:s
förslag i denna del, R. o. Ad. besluter att det medgifna anslaget
skall å stat uppföras, hvarå jag anhåller om Ilr Landlmts
proposition.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig böra fästa
det H. Ståndets uppmärksamhet på en omständighet, som
den siste värde talaren något obestämdt utvecklade, nemi.
den, att departemental-styreisen kan, efter min förmening,
lika litet längre fram som för ögonblicket göra Kammarcolkm
umbärligt. Det skulle ej kunna ske på annat säl t,
än att målen ginge omedelbart från landshöfdingarna, consistorierna
och andra myndigheter till K. M., i stället att de
nu gå till Kammar-collrm. Om det skedde, skulle utan tvifvel
K. M. blifva så öfverhopad af göromål i Statsrådet, alt
det blefve ogörligt medhinna ärendena. En hel annan organisation
af vårt samhällsskick borde föregå, och den lärer
icke kunna inträffa så snart, alt icke de embetsmän, som
nu äro i fråga, hinna blifva både pensionsberättigade och
med döden afgångna. Jag tillstyrker således, lika med Frih.
Cederström, att de måtte få sina löner på stat. Det är nog
att nuvar. tillförordnade tjenstemännen icke hafva någou utsigt
till lönens bibehållande, om de afgå före 65 eller 70
års ålder. Men ordinarie embelsmän, som icke tagit afsked,
böra åtminstone vara säkre om sin lön, så länge den icke af
domstol blifvit dem fråndömd.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Såvida R. o.
Ad. skulle behaga antaga StatsUtskrs förslag med iakttagande
af det villkor jag i min reservation haft äran framställa,
skulle jag för min del föreställa mig, att det mest
rationella förhållande inträffade; ty då skulle för embetsmännen
inom Kammar-coll:m och de öfriga civila verk, för
hvilka StatsUtsk. föreslagit lönetillökning, inträffa precist
samma förhållande, enär det vore dem likgiltigt under hvilka
villkor de erhöllo sina löner, då det ej inverkade på pensions-rätten.
Men jag skulle tro, alt R. o. Ad. ej borde antaga
eller stadga en form för dessa lönelillökningar, hvarigenom
man i sjelfva principen underkände de förhoppningar,
man möjligen fästat vid en reform och reorganisation af
embetsverken, hvilken reform möjligen icke kommer att sträcka
sig till Kammar-coll:m, det jag likvisst nu icke vill afgöra,
men som måhända kunde i någon, ehuru ringa mån,
träffa äfven detta verk. På dessa skäl får jag anhålla om
llr Landtnäs propos. till antagande af Ulsk:s förslag, roed
iakttagande af hvad jag i min reservation framställt. Jag
% endast tillägga och hemställa lill Hr von Hartmansdorff,
2/j4 Den io Augusti e. ra.
som sjelf, om jag icke misstager mig, var en ganska verksam
ledamot i det särskildta Utsk. sorn uppgjorde förslag till en
mera systematisk organisation af emlietsverken i en tidpunkt,
då departemental-styrelsen ännu icke var beslutad, huruvida
den värde ledamoten nu anser alla de förändringar, han då
yrkade, hafva blifvit realiserade, eller om han för sin del
öfvergifvit alla förhoppningar på en reform i detta hänseende.
Såvida den värde ledamoten skulle dela den mening,
att ännu en sådan förändrad organisation kan vara verkställbar,
tror jag att han borde biträda min mening att icke
hindra densamma, utan åtminstone lemna möjligheten öppen
alt ingå på en annan bana, då det kan ske utan orättvisa
mot embetsverken.
Frih. Cederström: Jag vill visserligen icke här uppehålla
tiden med en längre discussion, då för närvar., såsom
Frih. Sprengtporten upplyst, det förhållande äger rum, att
nuvar. tjenstemän i Kammar-coll:m icke hafva större intresse
vid att deras aflöning utföres såsom lön, än om den anses
såsom arfvode, då notabene Frih. Sprengtportens reservation
tages till grund i stället för Utskrs förslag. Men jag
hemställer likväl hvad det egentligen skulle uppkomma för
nytta deraf, då hittills åtminstone vid hvarje reduction af
embeten eller embetsverk i Riket, ehvad personalen haft löner
på stat eller arfvoden, R. St. medgifvit, att de, som
blifvit bortflyttade utan eget förvållande, fått behålla de
lönevillkor de innehaft; men jag itererar hvad jag började
med, att om 11. o. Ad. hellre vill behålla den form, Frih.
Sprengtporten föreslagit i sin reservation, skall jag icke invanda
något deremot.
Hr von Hartmansdorff: Den förändrade organisa
tion
af embetsverken, som jag föreslog, och som gått i fullbordan
i det närmaste, åtminstone hvad Statsrådet beträffar,
innehöll, hvad 2:dra instansens embetsverk angår, att collegierna
skulle bibehållas. Bland dessa var också Knmmareoll:m.
Jag har i det fallet ingenting att tillägga vid hvad
jag för 17 år sedan yttrade. Här har blifvit anfördt af Frih.
Cederström, att det visserligen vore likgiltigt för embetsiliännen,
under hvilken form de fingo sina penningar, blott
de erhölle dem och jemväl pensionsrätt. Men jag hemställer
till eder, mine herrar! huru det skulle se ut i vår statsförvaltning
om Kammar-colhm hade pensionsrätt på ett salt,
Stats-cont. på ett annat och Kammarrätten på ett tredje.
Någon ordning, enhet och stadga bör väl finnas i embetsmännens
aflöning och pensionering. Frih. Cederströms anmärkn.
, att äfven de, sorn tjent på förordnande, fått behålla
sina löner vid reductioner, har blifvit bekräftad jemväl vid
denna riksdag; ty om jag icke bedrager mig, har StatsUtsk.
tillstyrkt, att K. Nummer-lotteriets personal, som tjent samt
och synnerligen på conslitutorial, skulle få behålla sina in
-
D e ti 10 Augusti e. m. 2^5
komsler om Nummer-lotteriet indroges. Annat är för tjensteninniu
n alt i detta hänseende hero af R. St:s gunst och
nåd för ögonblicket, än alt vara säker för sin framtid. Denna
säkerhet bör man bereda äfven i löneförhållanden, så
framt man ej vill rent ut förklara, att en sådan tjensteman
skall vara godtyckligt afsättlig. Sager man icke del, så höiman
hålla honom hans lön och pensionsrätt med säkerhet
tillhanda. Jag uttalar detta för grundsatsens skull, ty det
är af vigt alt icke göra sådana afvikelser från allmänna förhållandet,
att ingen med säkerhet vet hvad han har alt
rälta sig efter.
Frih. Sprengtporten: Jag vill visserligen medgifva
Hr von Hartmansdorff, att under fullkomligen stadgade förhållanden
är den åsigt han framställt den lämpligaste. Men
linder en tid, då man befinner sig på en öfvergång och då
ingen lärer bestrida att, såsom en följd af departementalstyrelsens
införande, ganska betydliga reformer förestå för
embetsverken, — under sådana förhållanden anser jag StalsUtskrs
förslag att ad interim reglera lönerna vara ganska välbetänkt,
af hvilken anledn. jag icke kan vika från den mening
jag förut yttrat.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla det villkor, som StatsUtsk. föreslagit böra fästas
vid löneförhöjningen för Kammar-colhm.
Ropades starka nej, blandade med ett eller annat ja.
Frih. Sprengtporten: Jag tager mig friheten be
gära
Hr Landtnäs framställning om antagande af det villkor
jag föreslagit i min reservation.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på
sätt Frih. Sprengtporten föreslagit, behagade bifalla, att de
erabets- och tjenstemän, som lagligen funnes berättigade att
undfå afsked med lönernas bibehållande, mätte äga alt å
indragningsstat njuta hela beloppet af den aflöning de, i
följd af detta beslut, åtnjuta.
Bifölls.
Frih. C e d e r s t rö m : Efler den propos., som Hr Landtm,
framställt och R. o. Ad. bifallit, så har R. o. Ad. af Frih.
Sprengtportens reservation godkänt, att afgående embels- och
tjenstemän i Kammar-colhm skola äga rättighet att i pension
uppbära så väl beloppet af deras lön, som det arfvode,
livi Ike t genom lönetillökningen tillkommer. Men i Frih.
Sprenglporlens reservation står ytterligare, att anslaget ej
skall vara längre än till nästa riksdag. Jag skulle likväl
förmoda, att Frih:ns afsigt icke lärer vara, att det vid hvarje
riksdag skall blifva fråga örn nedsättning i allöningen ensamt
för Kammar-colhm och Kammarrätten, utan alt lönelillökningarne
må få såsom arfvoden fortgå, tills den reglering blifvit
fulländad, som Frih. Sprengtporten förutsatt. Jag har ansett
D c a 10 Augusti e. m.
mig nu böra reservationsvis nämna detta, emedan den reservation,
som gifvit anledn. till beslutet, innehåller det villkor,
att anslaget ej må räcka längre än till nästa riksdag. Då
likväl detta ej influtit i propos:n, så anser jag, att ifråga var.
anslag bör på stat såsom arfvoden allt framgent uppföras för
Kammar-collegii räkning; och anhåller jag, att Hr Landtm,
derom, genom propos., ville inhemta Ståndets tanke, på det
saken mätte blifva bestämdt afgjord.
Frih. Sprengtporten: Det tillägg vid min reserva
tion
eller den förklaring deraf, som Frih. Cederström behagat
göra, tillintetgör densamma till sitt ändamål, så att saken
effectivt blefve densamma, som om R. o. Ad. antagit
Frih. Cederströms förslag; ty ändamålet med interims-arfvoden
mäste vara just det, att R. St. må hafva sig öppet
iemnadt, att derom förordna såsom dem behagar vid en följande
riksdag. Jag öfverlemna!' åt R. o. Ad. att besluta,
huru Ståndet anser nyttigast, men anhåller att min reservation
må få förblifva ostyckad och oförändrad, sådan jag afgifvit
den.
Hr von Hartmansdorff: Ståndet ser nu beklagligt
vis
följden deraf att fatta beslut, utan att man hört ordalagen
i det förslag beslutet angår. Jag anhåller, all reservationen
måtte uppläsas. Om det också kommer för sent för
sakens afgörande, så veta vi åtminstone hvad som är beslutadt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, innan propos:n
framställdes, framställt de ordalag, han trodde uttrycka
Frih. Sprengtporten mening, och de voro följande: ”att de
”embets- och tjenstemän, som lagligen finnas berättigade att
"undfå afsked med lönernas bibehållande, må äga att å in"draguingsslat
njuta hela beloppet af den aflöning de, i följd
”af detta beslut, åtnjuta.” Ordalagen häruti förutsatte helt
och hållet, att det tillökade anslaget, som beviljats, icke vore
på stat för ständigt uppfördt, i hvilket fall hela den mening,
som blifvit tillsatt och som Frih. Sprengtporten föreslagit,
skulle vara icke allenast öfverflödig, utan olämplig.
Hr Landtm, hade således icke kunnat annat än förutsätta
R. o. Ad:s mening vara den, att anslaget vore beviljad t till
nästa riksdag; hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad. instämde
i denna mening.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att nu återstode det
tredje morn., hvaruti Utsk. afstyrkt Hr Stuarts motion om
löne-anslag för en vice advocat-fiscal och 3:ne kammarskrifvare.
Frih. Cederström: I anledn. deraf att i Konungens
propos. ifrågavar. tjenster ej blifvit upptagna, och jemväl
i anseende till den s. k. förändringen i organisationen af
Den io Augusti e. m.
Al
Statsrådet, med de förutsättningar StatsUtsk. derpå vid denna
riksdag velat grunda, liar jag förut endast vitsordat lieliofvet
af dessa tjenster inom Kammar-colltm , 0111 nolabene
detta verk skall kunna fullständigt motsvara sitt ändamål
och ärendena gå med den skyndsamhet som vederbör; (y,
mine herrar! Kammar-colltm omorganiserades för några år
sedan, och då indrogos, bland andra tjenstemän, jemväl vice
advocat-fiscalen och en kammarskrifvare i hvarldera provins-contoret,
och man iiade den förmodan, alt, i följd af
de förhöjda löner, som derigenom skulle uppkomma, ett
mindre antal tjenstemän skulle kunna medhinna de göromål,
hvilka förut ålegat det större antalet af med mindre löner
försedda tjenstemän. Lönelillökningen blef, såsom bekant
är, högst obetydlig oell alldeles icke svarande emot hvad
vederlikar i andra verk fått sig tillagdt; men om också denna
lönetillökning blifvit betydligare och aflöningen lika stor
som för andra verk; så har dock erfarenheten efter denna
förändring visat, att personalen varit alltför fåtalig att medhinna
sig åliggande göromål, och att således ej får läggas
contoren i Kammar-colltm till last, om de ej hinna besvara
remisser med den skyndsamhet, som dem enligt författningarna
åligger. Det är likväl ganska vig ligt att, då bestämda
praescriplionstider i många fall äro föreskrifna, personalen
må vara sådan, att dessa tider kunna iakttagas. För
närvar, är sådant omöjligt. Jag kan således icke annat än
understödja Hr Stuarts af StatsUtsk. afstyrkta motion om
löne-anslag för en vice advocat-fiscal i Kammar-colltm och
en kammarskrifvare i hvarldera af de 3 provins-contoren;
hvarföre jag anhåller om Hr Landtmts propos. till afslag ä
betänk, och bifall å Hr Stuarts motion.
Frih. Sprengtporten: Det är ett kändt föl hållande,
att inom åtskilliga embetsverk, såsom Justitiae-revision, Konungens
Cancelli och äfven Kammar-colltm, en lönereglering
blifvit verkställd på det sätt, att personalen blifvit förminskad
och lönerna fördelade på de återstående; och det
är äfven kändt, att, sedan denna Jöne-reglering och omorganisation
sgt rum, resultatet visat sig sådant, att embetsmännens
antal befunnits för ringa. Men det inträffar dock
den skiljaktighet i afseende på Kammar-colltm, att K. M.,
som till Ständerna gjort framställning om behofvet af ökade
löner för Dess Cancelli och Justitiae-revision, i följd af den
missräkning, som i afseende på dessa embetsverk ägt rum,
icke gjort någon sådan framställning rörtde Kammar-colltm,
oaktadt derstädes ett dylikt förhållande uppstått; och som
StatsUtsk. funnit betänkligt att annorlunda än i följd af K.
M:s propos. tillstyrka nya tjensters tillsättande, så har StatsUtsk.
icke ansett sig böra bevilja eller föreslå R. St. ali bevilja
ett endast af enskild motionär begärdt anslag, som icke
of K. M. blifvit förordadt, ehuru jag visserligen vill tro hvad
Den io Augusti e. m.
Frih. Cederström anfört, och jag för öfrigt stödjer mig
fullkomligt på den erfarenhet , som han hör hafva inhemtat
inom verket i fråga om svårigheten vid tjenstgöringens
bestridande, i följd af de bristande lönevillkor, sorn
för Kainmar-colhm ågt rum. Men då i alla fall embetSr
verket nu erhållit en tillökning i sina löner, och då man ej
sällan ansett att embetsmännens åligganden böra bestämmas
efter deras löner, eller alt, i anseende till dessas högre belopp
deras tid kan mera tagas i anspråk; skulle jag tro, att, äfven
från den synpunkten betraktadt och på grund af hvad jag
förut haft äran att anföra, R. o. Ad. handlade rättast, om
Ståndet biföll hvad SlatsUtsk. i denna punkt föreslagit.
Hr von Hartmansdorff; Den invändning i formelt
hänseende, som Frih. Sprengtporten gjort, är visserligen riklig.
Propos. anglde dessa tjenster är icke af K. M. afgifven.
Jag har haft i mina händer Kammar-collegii tind. framställningar
till K. M. i detta hänseende, men har dem icke här;
eljest skulle data, då skrifvelserna inkommit till K. M., kunna
uppgifvas. Skälen hvarföre icke dessa tjensters tillsättande
blifvit af K. M. föreslaget, känner jag icke ; men jag tror,
att det skett af samma undseende för alt icke begära stora
anslags-summor, hvilket föranledi inskränkning i åtskilliga andra
anslag. Måhända hade man ej heller då undersökt och
utrönt hvad som verkligen var att tillgå, hvilket också ej
då kunde vara så bekant som nu; ty åtskilliga bokslut hafva
först derefter blifvit uppgjorda. Men då man känner mängden
af de mål, som ligga i Kammar-coll:m och tillika hurusom
man i landsorterna klagar öfver att dessa mål ej blifva
så snart afgjorda, som man skulle önska, synes det vara skäl
nog för R. St. i allmänhet samt R. o. Ad. särskildt, att sätta
embetsverket i stånd att en gång kunna undanarbeta sina
mål. Om nu R. o. Ad. skulle vidtaga samma åtgärd i afseende
på dessa löne-anslag, som i afseende på dem K. M.
föreslagit, att blott bevilja dem till nästa riksdag; så äro de
blott alt anse såsom arfvoden, och man får emedlertid se
huru nyttigt de användas och hvad de verkat på målens
afgörande. Den omständighet, att K. M. icke föreslagit dessa
nya tjenster, borde lika litet hindrat StatsUtsk. att tillstyrka
lönerna, som alt föreslå en löneförhöjning åt Carolinska
institutet, utöfver hvad K. M. äskat. Kan Utsk. i ena
fallet gå längre än K. M. i Dess propos. begär, så måste
Utsk. kunna göra det i ett annat fall. Det är likgiltigt om
löne-anslagen gifvas åt 3 eller 4 tjenstemän som finnas förut,
eller åt 3 eller 4 sådana, som icke finnas förut. Jag anhåller
derföre ytterligare, att R. o. Ad. ville benäget bevilja
del anslag, som nu är i fråga, öfvertygad, som jag är, om
dess behöflighet.
Frih. Cederström: Det är i anleda, af Frih. Sprengt
por
-
Den 10 Augusti e. m.
portens yttrande jag begärt ordet. Jag tror att Frihtn med
mig bör instämma deruti, att det är nyttigt för Slaten och
innevånarne i bela landet, att de frågor, som röra deras
rättsförhållanden i ekonomisk väg, icke ligga och hvila oafgjorda.
Det är nyttigt för samhället, att tjenstemanna-personalen
är tillräcklig, äfven derföre att Statens inkomster
i följd deraf troligen kunna ökas. Då advocat-fiscalen kan
behöfva göra resor till landsorterna för alt bevaka Kronans
rätt, kunna försummelser af andra tjenstegöromål inträffa,
i följd af omöjligheten att uppfylla dem alla. Om man då
icke äger en erfaren person, åt hvilken ärendena på stället
under tiden kunna anförtros, utan nödgas förordna personer
för dagen; så har man ingen rätt att förundra sig öfver,
att försummelser kunna inträffa, sorn för Staten medföra
större förlust än det ifrågavar. löneanslaget. Jag instämmer
med Hr von Hartmansdorff deruti, att detta anslag må blifva
endast temporärt till nästa riksdag, då Ständerne få se
hvilken verkan på ärendenas gång och skyndsamheten inom
verket genom anslaget kan uppkomma; och anhåller jag således
om den propos., att de af Hr Stuart föreslagna löneanslag
må såsom arfvoden utgå till nästa riksdag.
Hr Printzensköld, Carl: Den som tagit aldrig så
liten kännedom om de mångfalldiga ärenden, som tillhöra
Kammar-colhm, och den vidlyftiga utredning, som för deras
pröfning ofta fordras, skall nödgas medgifva, att detta
embetsverk är belastadt med en sådan mängd göromål, att
det måhända erfordras mer än vanlig arbetsförmåga hos nuvar.
personalen derstädes att medhinna största delen deraf;
ty jag anser omöjligt för denna personal att medhinna dem
alla. Jag har sjelf tjenstgjort i detta verk uti 18 års tid,
och har således derom en temmeligen noggrann erfarenhet.
Hvad särskildt advocatfiscals-contoret i Kammar-coll:m angår,
så vet jag af egen erfarenhet, att detta contor har en
ovanlig mängd göromål att handlägga, och såsom exempel
må jag nämna, att alla husesyner på kungsgårdarna i Riket
skola dit ingå, för att af Kammar-advocatfiscalen granskas.
Skulle nu så hända, att den ordinarie och för närvar, ende
advocat-fiscalen i verket antingen insjuknade eller af annat
laga förfall blefve hindrad; så skulle detta embete komma
att ligga nere, och jag tror det skulle ske till föga fromma
för landet samt de enskilda personer, som aro intresserade
att få de hos Kammar-coll:m liggande mål snart afgjorda.
På denna grund tillstyrker jag bifall till hvad Hr Stuarts
motion innehåller, och förenar jag mig således i hvad Frih.
Cederström och Hr von Hartmansdorff yttrat.
Frih. Cederström anhöll att få veta hvad de öfriga
Stånden rörtde denna fråga beslutat.
n H. 3a
25o
Den to Augusti e. m.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att enl. ankommet
prot.utdr. hade PresteSt., i afseende på 8:de punkten, som
angår K. Kammar-colhm, beslutat sålunda: ”Med bifall till
”det af K. M. äskade och af Utsk. i utlåt. Wto ig3 tillstyrk—
”ta ytterligare anslag för detta verk af 7,53a r:dr 16 sk. 1
"r:st. för året, likväl endast intill nästa riksdag, och såsom
”arfvode, fann Ståndet likväl skäligt göra tillägget, alt de
"embets- och tjenstemän inom detta verk, som lagligen fin”nas
berättigade att undfå afsked med lönernas bibehållande,
måga å indragningsstaten njuta hela beloppet af den
”aflöning, som de genom detta tillökta arfvode komma att
”erhålla. Hvad i öfrigt af Utsk. föreslås i afseende på be”gärdt
löneanslag för r vice advocat-fiscal och 3 kammarskrifvare,
godkändes.” Från BorgareSt. vore ingen underrättelse
ankommen, huru Ståndet fattat sitt beslut vid den
sednare pröfningen af detta mål, men vid den första hade
denna punkt blifvit återremitterad. BondeSt. hade vid första
pröfningen af målet bifallit hvad StatsUtsk. yttrat om
Kammar-colhm.
Frih. Cederström: Då således frågan icke är genom
ett R. St:s beslut afgjord, anhåller jag att få föreslå för vice
advocat-fiscalen samma aflöning, som för notarierna i Kammar-colhm,
och för de 3 nya kammarskrifvarne lika arfvode
ined hvad ntivar. kammarskrifvare i lön och arfvode komma
alt erhålla.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskzs yttrande öfver HrStuarts motion.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, att R. o. Ad. behagade
bifalla Frih. Cederströms hemställan, att ett anslag
måtte uppföras till det belopp Frih. Cederström föreslagit,
för en vice advocat-fiscal och 3:ne kammarskrifvare.
Ropades äfven ja och nej.
Då Hr Landtm, af svaren icke kunnat utröna hvilken
mening varit den öfvervägande, framställde Hr Landtm, ånyo
sin först gjorda propos., om R. o. Ad. behagade bifalla StatsUlsk:s
yttrande öfver Hr Stuarts motion.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärde
Frih. Cederström votex-ing.
Upplästes till justering följande voter:s-proposition:
Den som bifaller StatsUtsk:s yttrande öfver Hr Stuarts
motion om löneanslag för en vice advocat-fiscal och 3:ne
kammarskrifvare i K. Kammar-colhm, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Den 10 Augusti c. m.
251
Vinner nej, anser R. o. Ad., alt nya löneanslag på Kammarcollegii
stat böra uppföras såsom arfvoden åt en vice advocat-fiscal,
till lika belopp med notariernes, och åt trenne
kammarskrifvare, till lika belopp med kammarskrifvarnes
nu blifvande löneförmåner.
Frih. Gederström: Sedan jag nu fått veta, alt Frih.
De Geer varit uppe i BorgareSt. och der erhållit underrättelse
derom, att BorgareSt. bifallit alla punkterna af StatsUtsk:s
förslag rör:de Kammar-colhm, anser jag mig, enär
sålunda ett R. St:s beslut i denna fråga tillkommit, böra
afstå från min begäran om votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan Frih. Cederström
nu afstått från begäran om votering, och den icke af
någon annan blifvit begärd, Hr Landtm:s sist framställda
propos. måtte anses såsom af R. o. Ad. bifallen.
g:de punkten. S t a t s-co n t o r e t. mom. litt. a).
Frih. Cederström: StatsUtsk. har medgifvit de ökade
göromål Stats-cont. fått sig ålagda, men icke destomindre,
så väl i sitt sednare som förra betänk., afstyrkt bifall
till K. M:s propos. Jag anhåller derföre å min sida om afslag
å Utsk:s betänk, och bifall å K. M:s proposition.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad StatsUtsk. i denna punkt, mom. litt. a),
yttrat.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
K. M:s nåd. propos. i afseende på det som innehålles
i StatsUtsk:s utlåt., g:de punkten, litt. a).
Ropades starka ja, blandade med nej.
Mora:n litt. b), c), d), e) och f).
Biföllos.
io:de punkten. K. Kammarrätten.
Hr Pr i n tzenskö I d: Då R. o. Ad. redan benäget täckts
bifalla SlatsUtsk:s utlåt. rör:de löneanslag för Kammarcolhm,
med en förändring, i öfverensstämmelse med Frih.
Sprengtportens reservation, och jag tror att samma skäl till
bifall å löneanslag för Kammarrätten äro förhanden, vågar
jag tillstyrka, att enahanda beslut i detta afseende må fattas,
som det R. o. Ad. i frågan om Kammar-coll:m vidtagit.
Frih. Cederström: Jag instämmer så mycket hellre
med den sista talaren, som StatsUtsk. behandlat dessa begge
verk, såsom varande under samma cathegori, hvarföre jag
anhåller om Hr Landtm:s propos. å enahanda beslut, sorn
i fråga om Kammar-colhm blifvit fattadt.
Hr Uggla, Göran Gustaf: Förekommen af Hr
Printzensköld och Frih. Cederström, får jag inskränka mig
252
Den io Augusti e. ra.
till att instämma med dem och anhålla om Hr Landtnäs
proposition.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller jemväl att få
förena mig i den framställning, som af Hr Printzensköld
blifvit gjord.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskrs i utlåt. N:o 193 i afseende på 10
punkten framställda förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. nämnda
förslag med samma tillägg och villkor, som R. o. Ad.
beslutat i afseende på det ökade anslaget för Kammar-colkm.
litte punkten. K. Sundhets-colltm, mom.
litt. a).
Frih. Cederström: Jag tillstyrker i öfrigt bifall till
ifrågavar. punkt, men att R. o. Ad. ville afstå det dervid af
StalsUtsk. fästade villkor.
Detta moment blef af R. o. Ad. bifallet.
Momentet litt. b).
Frih. Cederström: Jemväl i denna punkt tillstyrker
jag bifall till det af StatsUtsk. föreslagna anslag, men anhåller,
likasom vid den föreg:de, att det villkor StatsUtsk.
framställt måtte derifrån afskiljaS och särskildt afslås. Jag
anhåller således om a:ne särskilda propos:r, den ena i afseende
på anslaget, och den andra i afseende på villkoret.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: StatsUtsk. har föreslagit
en aflöning af a5o r:dr för extra provincialläkare.
För min del anser jag detta belopp för ringa, och skulle
jag således önska att åt dem blefve heviljadt hvad K. M. begärt,
nemi. 5oo r:dr. Men på det att någon enstämmighet
i RiksSt:ns beslut må vinnas, inskränker jag mig till att anhålla
om en propos. i öfverensstämmelse med hvad PresteSt.
beslutat, nemi. 4^o r:dr. PresteSt:s beslut lyder sålunda:
”Ståndet fann för godt, med ogillande af hvad Utsk.
”föreslagit, bevilja de nuvar. e. o. provincialläkare, äfvensom
de nu föreslagna 8 nya, hvilka, efter föregången undersökning,
kunna anses nödiga att antaga, en årlig lön af
”45o r:dr hvardera.”
Hr Ekströmer, Carl Joli.: Jag är redan till alla
delar förekommen af H. Ex. Hr Gr. Posse och anhåller således
blott att få förena mig i dess yttrande.
Frih. Sprengtporten: Så länge Statens tillgångar
hvarken disponeras eller anses tillräckliga att anställa extra
provincialläkare i alla orter, der de äro behöfliga, — och det
är ett förhållande, sorn kan vitsordas af hvar och en som
bott eller vistats på landet, att provinserna och de särskilda
Den 10 Augusti e. m.
253
örterna i detta fall äro ganska olika lottade; så är det visserligen
en stor fördel för en ort alt få en provincial-läkare
stalionerad hos sig, då en annan får helt och hållet allena
aflöna sin läkare. Nu inträffar visserligen det förhållande,
att i vissa trakter, der det finnes en fatlig allmoge och få
personer, som kunna lemna bidrag till läkarens underhåll,
ifråga var. summa af 200 r:dr anses ganska ringa, men att
i andra orter ett arfvode af 2Öo r:dr, med den förtjenst som
läkaren i orten kan finna, bör anses ganska tillräckligt.
Jag skulle tro att det rättaste vore, att till en kommande
lid uppskjuta en reglering af provincial-Iäkarnes löner, så att
de blifva olika efter olika stationer. Detta fordrar dock
närmare förslag, såvida principen skulle antagas. Med afseende
på orternas rättigheter och billiga anspråk vore detta
rättvisast. Under sådana omständigheter kan jag icke tillstyrka
den höga aflöning, som nu blifvit begärd, utan tillstyrker
jag bifall till StalsUtskts förslag.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Jag tror att ändamålet med det
ifrågavar. anslaget är att för landsorterna bereda ett större
antal läkare. Om Utsk:s förslag bifalles, och således aflöningen
inskränkes till 2Öo r:dr, med villkor att extra provincial-läkarne
skola kunna innehafva andra tjenstebefattningar,
blir följden troligen ingen annan, än att bataljons-läkare
i allmänhet blifva extra provincial-läkare och få åtnjuta detta
anslag. Jag för min del, jemte det jag förnyar min hemställan
att enahanda anslag, som PresteSt. beslutat, måtte
beviljas, ingår gerna på det af Utsk. i dess första betänk,
föreslagna villkor, att extra provincial-läkare-sysslan ej må
förenas med annan tjenst, hvarigenom ändamålet vinnes att
få ett större antal läkare för landsorterna.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då det blifvit begärdi,
att frågorna vid propositionens framställande måtte
delas, ville han först framställa propos. rörtde lönebeloppet
samt antalet af de nya lönerna, och derefter ang:de de vill-,
kor, som dervid kunde komma att fästas; hemställandes Hr
Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade bifalla StatsUtsk:s i
utlät. N:o ig3 afgifna förslag, rör:de beloppet af lönerna för
extra provincial-läkare samt antalet af nya sådana löner.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Gr. Posses förslag, att lönebeloppet för extra
provincial-läkare bestämmes till 4^0 r:dr, och att 8 nya löner
för sådana läkare anslås.
Ropades starka ja, blandade med nej, i följd hvaraf Hr
Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja öfverrösta!
nej.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att ännu återslode att
afgöra de villkor, som kunde böra fästas vid det anslag R.
254
Den io Augusti e. m.
o. Ad. nu beslutat, och hemställde Hr Landtm., om R. o.
Ad. behagade bifalla hvad StatsUtsk. i det afseendet föreslagit.
Eopades nej.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Det villkor jag tog mig friheten
föreslå, var, att desse läkare ej skulle få innehafva an
dra
tjenster. StatsUtsk. har föreslagit att de må få hafva
andra befattningar, med undantag endast af ordin.-provincialläkare-sysslor.
Då R. o. Ad. behagat bifalla mitt förslag,
så anhåller jag, att R. o. Ad. ville äfven bifalla villkoret;
ty i annat fall har icke det syftemål jag afsell blifvit uppfyldt.
Hr Ekströmer: Jag tager mig friheten fasta R. o. Ad:s
uppmärks imhel derpå, att ?,:ne Stånd redan bifallit StalsUtsk:s
betänk, i denna del. PresteSt. har, med frångående
af Utsk:s förslag, bestämt 45o r:drs aflöning, i likhet med
hvad R. o. Ad. nu sednast beslöt. Frågan skall således i
förstärkt StatsUtsk. afgöras Jag anser mig böra erinra derom,
emedan det är angeläget, att det beslut R. o. Ad. i den
sednare frågan fattar, instämmer med beslutet om löneanslagen;
ty om endast 2Öo r:dr af förstärkta StatsUtsk. beviljas
för extra pi ovincial-läkare, är det skäligt att afslå villkoret
och bifalla Utskts första betänk., att de må få med
denna syssla förena annan tjenst; men om återigen 4^o r:dr
af förstärkta StatsUtsk. beviljas, så böra dessa tjenster ej
med andra få vara förenade.
Hr von Hartmansdorff: Som Ståndet har bifallit
45o r:drs lön ål dessa extra provincialläkare, och detta naturligtvis
skett undei förutsättning, att de med sina beställningar
ej må få förena andra tjenster; så följer också deraf,
att Ståndet ej kun bestämma 2:ne olika villkor, utan måste
rätta det sednare beslutet efter det första. Åtminstone kan
jag icke föreställa mig, huru det skulle gå till, att i fråga
om lönen hafva en mening och i fråga om villkoren tvänne.
Det villkor StatsUtsk. utsatt är i alla fall af den beskaffenhet,
att jag skulle förmoda, att R. o. Ad. ej kan detsamma
antaga; ty deri står: ”att extra provincial-läkare må tillika
”kunna innehafva andra, dermed förenliga befattningar, med
”undantag endast af ordin, provincial-läkare-tjenster.” Om
man kom till K. M. med det förslag, att en extra provincialläkare
ej tillika må vara ordin, provincial-läkare, så skulle
det falla i det löjliga. Jag får derföre hemställa, att detta
villkor måtte alldeles förfalla.
Hr Rosenblad, Bernh.: I sjelfva egentliga frågan
om hvad som är rättast, bekänner jag mig icke äga tillräcklig
sakkännedom för att yttra mig; men jag måste tro, att
i det afseendet är Hr Ekströmer den competentaste domaren
af dem, som här yttrat sig. Jag anser mig således för
min del böra tro dea mening han yttrat vara riktig, att
Den 10 Augusti e. ra.
355
om lönen bestämmes till /±5o r:dr, böra de i Utsk:s förra
betänk, föreslagna villkor bibehå|las, men att de, ifall den
bestämmes till 1^0 r:dr, böra försvinna. Hr von Hartmansdorff
har sagt, att det vöre en gifven följd af det i förra
punkten lemnade bifallet till 45o rrdrs lön, att man ej i sednare
punkten kunde bifalla den rättighet att med extra
provincial-läkare-tjensten förena annan beställning, som StatsUtsk.
i dess sista betänk, föreslagit. Delta tror jag icke vara
rätt. Deremot har Hr von Hartmansdorff visserligen rätt
deruti, att man ej kan på samma gäng lemna och icke lemna
denna rättighet. Men jag tror, att den önskan, Hr Ekströmer
med sin sakkännedom yttrat, kunde uppfyllas, som
är att bereda tillfälle att, i händelse R. St:s beslut skulle
blifva öfverensstämmande med de 2:ne Stånds, med hvilka
R. o. Ad. sig icke förenat, ifrågavar. tjensteman må kunna
åtnjuta den förmån att derjemte innehafva annan tjenstebefattning,
d. v. s., om R. o. Ad. ville besluta att den dessa
tjenstemän beviljade löneförbättring må utgå under villkor
alt de ej innehafva annan tjenst. I sådant fall försvinner
det dem förelagda villkor att ej få innehafva annan tjenst,
om R. o. Ad:s beslut ej blir gällande, hvilket är problematiskt.
Derföre får jag anhålla om en sådan propos., att den
beviljade löneförhöjningen för extra provincialläkare, så väl
de nya som de gamla, må utgå under villkor att de ej få
innehafva annan tjenst. Detta rörer endast löneförhöjningen
och ej den gamla lönen.
Hr von Troil, Emil: Utsk:s tillstyrkan att extra
provincial-läkare-tjenst ej må förenas med ordinarie sådan,
har Hr von Hartmansdorff funnit gränsa till det löjliga.
Deruti vill jag ej med honom tvista, men jag befarar, att
om man skulle få veta att i verkligheten inträffat hvad Utsk.
velat förekomma, den värde talaren nödgas erkänna, alt
detta förslag närmar sig den gräns för det löjliga, som i
sjelfva verket blifvit öfverträdd. Ett sådant förhållande har
likväl blifvit uppgifvet af den ledamot i StatsUtsk., hvilken
inom BondeSt. representerar WesterNorrlands län , nemi.
Strindlund. Han har uppgifvit, att sedan det blifvit bifallet
att der tillsätta en extra provincial-läkare och districtet
för honom blifvit utsatt, men ingen sökande inom någon
viss tid sig anmält, så beslöts, att en förut inom länet varande
ordin, provincial-läkare tillika fick bestrida den extraprovincial-läkarens
tjenst och uppbära det för denne bestämda
arfvode. I öfrigt kan jag för min del icke godkänna
den grundsats, som här tyckes vilja gora sig gällande, att
icke en extra provincial-läkare äfven skulle kunna bestrida
en annan tjenst, nemi. bataljons-läkare-tjensten, som under
fredliga förhållanden upptager blott några få veckor och
under hela den öfriga delen af året lemnar sin innehafvare
fri från denna befattning. Jag befarar att med de små lö
-
a56
Den 10 Augusti e. m.
ner, som för närvar, lemnäs för bataljons-läkare-beställningar,
blefve det inom vissa orter svårt, om icke omöjligt,
att erhålla skickliga personer till desammas bestridande, om
de icke få dermed förena andra tjenster, och i detta fall
tror jag ingen vara mera lämplig för batal jons-läkaren, än
just de ifrågavarande. Jag kan ej föreställa mig annat, än
att i de flesta fall det ej skulle medföra någon synnerlig
olägenhet, om en provincial-läkare under den korta tiden af
året, som indelta anneens möten vara, skulle vara upptagen
af den militära tjenstgöringen.
Hr Ekströmer: I anledn. af Hr von Troils anförande
tager jag mig friheten upplysa, att det uppgifna förhållandet
i WesterNorrlands län alldeles icke existerar. Westernorrlands
län har, så vidt jag vet, 3 ordin, provincial-läkare,
stationerade en i Nätra, en i Sundsvall och en i Sollefteå.
Den 4;de är extra provincial-läkare, och han är stationerad
i sjelfva residensstaden Hernösand. Riksd.fullm. Strindlund
har deruti misstagit sig, att sistnämnde läkare förut varit
ordin, provincial-läkare. Han har förmodligen kommit till
detta misstag deraf, att ingen annan läkare var i Hernösand
stationerad, och i följd deraf den, som var extra provincialläkare,
ofta måste användas i ordin, provincial-läkares göromål.
Ordin, provincial-läkarens lön har han aldrig haft
ännu mindre varit både extra och ordin, provincial-läkare.
Han är en extra provincial-läkare med 2Öo r:dr om året.
I afseende på frågan om förening af extra provincial- och
bataljons-Hikares tjenster, så har jag, då denna fråga första
gången förevar, yttrat min öfvertygelse om nödvändigheten
att så linge ske, under förutsättning nemi. att de extra
provincial-läkarnes löner ej kunde bringas till samma höjd,
som de ordinaries löner, emedan man icke på annat sätt
skulle vinna sökande lill dessa platser. Jag utlät mig då
emot StatsUtskts förslag, som innehöll att sagda tjenster ej
borde få förenas; men det var på den grund, att Utsk. ej
hade beviljat lönetillökning. När tillökningen återigen beviljas,
så är det gifvet, att landets bästa är att erhålla flera
och egna läkare; ty ehuru bataljons-läkaren visserligen i
fredlig tid endast i4 dagar å 3 veckor och någon gång en
månad på arbetscommendering är frånvarande från sin station
såsom extra provincial-läkare, så ligger redan deruti
en stor olägenhet för orten, som af honom påräknar biträde,
isynnerhet då denna frånvaro inträffar på den tid,
då han bäst behöfdes, eller då epidemier vanligen äro mest
gängse.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. för
godt alt, på sätt Gr. Posse föreslagit, fästa del villkor vid
anslaget, att desse läkare ej få tillika innehafva andra
tjenster.
Mo
-
Den 10 Augusti e. m.
Momentet, litt. c).
På begå rån* af Hr Rosenblad upplåstes PresteStts prohutdr.
i hvad det angick denna punkt, så lydande: ”Ståndet
”fann för godt bevilja den af Utsk. utöfver R. Mts nåd. propos.
”föreslagna löneförhöjning af 4°° >:dr lill hvardera af de
”vid institutet anställda 6 professoi erna, hvilkas årliga lön
”således kommer att utgå med 1600 r:dr för hvarje. — Der”emot
blef rlet af Utsk. dervid fastade villkoret, att en yng”ling,
som vid universitetet genomgått en förberedande phi”losophisk
kurs, må kunna vid institutet fullborda sin bild—
”ning i medicinska yrket, till erhållande af medicinae-doctors”grad,
ogi 11 ad t och afslaget. — Hvad angick det af Utsk.
”för Professoren Anders Retzius, med afseende på hans ut”märkta
förtjenster af den anatomiska vettenskapen och ordnandet
af institutets samlingar, föreslagna årliga arfvode af
”4oo r:dr, att så långe han vid institutet tjenstgör honom
”tilldelas, och hvilket kommer att å indragnings-staten uppföras,
fann Ståndet skäligt detsamma bevilja.”
Hr Rosenblad: Det torde vara öfverflödigt alt nu
upptaga R. o. Ad:s tid med ett återupprepande af de skäl,
som förra gången anfördes emot det af Utsk. fästade villkor
vid lönelillökning. Jag inskränker mig således till att vördsamt
anhålla om propos. till afslag å SlatsUtskts förslag och
deremot instämmande i det beslut PresteSt. fattat.
Frih. Sprengtporten: Af samma anledn., som Hr
Rosenblad ej velat upptaga R. o. Ad:s tid med ett upprepande
af de anmärkntr, som blifvit framställda emot Utsk:s
förslag, anser jag mig också endast böra erinra om det svar
på dessa anmärkntr, som vid förra föredragningen af StatsUtskts
ledamöter lemnades, och får jag pä grund deraf anhålla
om propos. till bifall å Utskts förslag.
Hr von Troil: Likasom de båda sista talarne vill jag
blott bedja hvar och en i minnet återkalla hvad som förut
i denna fråga blifvit yttradt och anfördt. Jag tager mig
endast friheten tillägga, att det onekligen måste förekomma
ganska besynnerligt, om Ständerne bevilja till ett visst ändamål
högre summor, än R. M. uppgifvit och ansett vara
tillräckliga, om nemi. icke något större ändamål, än
det som i R. Mts propos. blifvit framstäldt vara afsedt,
tillika af Ständerna åsyftas. StalsUlsk. har trott, att med
den förhöjning Utsk. föreslagit utöfver R. Mts propos., skulle
ett stort ändamål kunna vinnas,— ett ändamål, som mera
öfversteg det, hvarmed det är att jemföra, än den förhöjda
summan öfversteg den mindre, som eljest var i fråga. Således
torde det vara ganska ändamålsenligt att bevilja det
högre anslaget, för att ernå det högre ändamålet; men om
man blott vill hålla sig till det inskränktare ändamålet, så
ti H. 33
a53
Den io Augusti c. m.
Ian jag icke finna något skäl att bevilja en enda rtdr mer
än K. M:s propos. uppgifvit vara för detta inskränktare ändamål
tillräckligt.
Hr von Hartmansdorff: Man har nu uttalat StalsUtsk:s
ändamål dermed att gå längre än K. M:s propos.
Man har velat gifva betalning på det man skulle få sin vilja
fram. Är denna vilja gagnelig eller skadlig för Riket och
den allmänna undervisningen i det hela? Deröfver är StatsUlsk.
icke domare. Det har cassakistan om hand, men alldeles
icke att göra med organisations-frågan. Jag får således
återkomma till den gamla anmärkntn, att Utsk. galt
utom gränsen för sin verkningskrets. Nu har en af Utskts
ledamöter sjelf uppgifvit skälet, och jag hoppas alt detta
skäl blir en anleda, för R. o. Ad. att frångå Utsk:s förslag.
Så har PresteSt. redan gjort, ett Stånd, som i undervisnings-ärenden
torde äga lika mycket om ej mera vitsord än
StatsUlskottet.
Hr von Troil: Jag tv i Har ingalunda på att R. o. Ad.
kommer att afslå Utsk:s förslag, såsom lii' von Hartmansdorff
föreslår; likväl är den nnledn., hvaraf jag förmodar
det, icke den, som Hr von Hartmansdorff uppgifvit. Min
anledn. är helt enkelt, att Hr von Hartmansdorff förklarat
att han så vill hafva det. Men det oaktadt får jag ännu
en gårig protestera emot den inskränkning, Hr von Hartmansdorff
så många gånger påstått böra äga rum inom StatsUtsk:s
åtgärder, att nemi. Utsk. blott skulle anse sig hafva
cassakistan om hand för att öppna densamma, då så påfordrades,
men icke ingå i pröfning, huruvida det ändamål,
för hvilket denna öppning af cassakistan verkställes, är i
nytta motsvarande omkostnaden. Det vore visserligen för
Utsk. ganska beqvämligt, om det skulle taga sin befattning
på denna fot; jag tviflar likväl, alt det vore öfverensstämmande
med dess pligt och fäderneslandets nytta.
Hr Rosenblad: I händelse fråga blifvit väckt om en
utvidgning af Carolinska Medico-chirurgiska Institutet för att
bilda ett annat institut, med de vidsträcktare rättigheter,
som StatsUtsk. till en del åtminstone velat bereda, men
hvilka dock egentligen bestå i utdelande af medicinska doctors-graden;
om detta varit i fråga; om StatsUtsk. föreslagit
en utvidgad lärarepersonal eller utvidgade samlingar etc.,
för att bereda den ökade verkningskrets, som Utsk. önskat:
då hade Hr von Troil rätt, att det varit ett ämne fullkomligt
inom StatsUtsk:s behörighet att undersöka, huruvida
för det eller det målet fordrades en utvidgning, och derföre
nya anslag borde beviljas såsom villkor derför. Men
så är icke förhållandet här. Det är samma personal, det
är endast fråga om, huruvida för denna personal fordras
större lönetillökning än i K. M:s propos. är upptagen. R.
St. äga rätt att lemna sådana tillökningar; dessa tiliöknin
-
Den 10 Augusti c. m.
25g
gar äro billiga; de considerationer, som måhända gjort att
man i K. M:s propos. icke afsett dem, nemi. för att få mera
på andra håll, der de begärda anslagen blifvit afslagna,
uro nu försvunna; men när icke någon förändring af institutets
sammansättning är i fråga, har det varit att gifva sig
in på ett gebit, der pröfningsrätten icke enl. vår grundlag
tillkommer SlatsUtsk. Vår grundlag tillägger Konungen ensam
beslutande-rätt i dessa frågor. På delta sätt, genom
att så der småningom komma fram med att i det ena och
andra ämnet fästa villkor för anslags beviljande, skulle man
möjligtvis, i motsats till grundlagens bud, komma derhän,
att det blefve Ständerne, sorn ensamme skulle afgöra i organisalions-frågoi*.
Detta är således en grundlagsstridig handling,
och det är detta, som väckt det motstånd, hvilket inom
flera RiksSt. ägt rum emot detta förslag. Jag förnyar
således min anhållan om propos. på afslag å detta betänk,
och instämmande i det beslut PresteSt. fattat.
Hr Ekströmer: Då jag i denna fråga är part, skulle
jag visserligen icke tillåta mig att vid det slutliga afgörandet
af densamma yttra mig, om] nemi. här vore fråga
om den pecuniära fördel, som genom StatsUlskts förslag
tillskyndas Carolinska Institutets professorer. Så vidt jag
vet, är denna fråga redan af 3 Stånd afgjord, och är således
R. St:s beslut derutinnan fattadt. Men hur har återkommit
å bane det villkor, som StatsUtsk. fästat vid beviljandet
af det ökade anslaget för Carolinska Institutet, och i
denna fråga torde det kunna tillåtas mig, och jag sjelf kunna
tillåta mig, alt yttra min mening. Såv.idt här är fråga
om att bestämma, huruvida det är lämpligt att R. St:s StatsUtsk.
och R. St. sjelfve vid beviljandet af anslag fusta villkor,
vill jag icke, såsom föga öfvad riksdagsman och föga
bevandrad i grundlagarna och deras application, inlåta mig
i något yttrande. Jag yttrade dock förra gången denna fråga
var å bane, att jag ej kunde finna annat, än att den,
som för ett bestämdt ändamål beviljar ett bestämdt anslag,
också ägde rätt att uttrycka det ändamål som önskades,
formen må då vara en und. anhållan, sådan som den vanligen
framställes i de mål, som af Ekon.Utsk. handläggas,
eller sådan StatsUtsk. nu begagnat. Men för närvar, tager
jag mig friheten upplysa, att det villkor StatsUtsk. bär afsett
med den förklaring, som Utsk. nu i sitt sednare betänk.
afgifvit, detta villkor gör hvarken till eller ifrån.
Det åsyftar icke den ringaste utvidgning af Carolinska Institutets
verkningskrets. Det kunde möjligen medföra en inskränkning
i dess verkningskrets. Ingendera tror jag vara
af nöden, om institutet kommer i tillfälle att uppfylla den
bestämmelse, som K. M:s nu gällande reglemente för institutet
redan har gifvit detsamma, nemi. att dana skickliga
läkare för landets och armeens behof; så heter det i Cato
-
a6o Den io Augusti e. m.
finska Institutets reglemente af den ii December 1822.
Jag vet derföre icke, hvarföre de herrar, som talat emot
delta villkor, fruktat det så mycket. Jag kan alldeles icke
finna någon svårighet för institutet att uppfylla detta villkor,
enär institutet redan de facto uppfyllt det, jag vågar säga
till och med från början af sin existens.
Frih, Cederström, Anders: Det är icke i sjelfva
saken jag ernar tala, utan blott för att gifva tillkänna min
förundran deröfver, att samme ledamot, som för en stund
sedan så starkt yrkade på, alt R. o. Ad. skulle på enskild
motionärs förslag bevilja anslag för en vice advocat-fiscal
och 3 kammarskrifvare i Kammar-colhm, nu af motsatt
skäl yrkar, att icke StatsUtsk. skulle ägt rätt att göra det
nu ifrågavar. förslaget. Jag kan icke inse, att StatsUtsk.
och R. o. Ad., då de äga rätt att i ena fallet föreslå oell
bevilja sådana anslag för tjenstemän, som icke af K. M. blifvit
begärda, icke äfven i andra fall skulle äga att pröfva och
föreslå hvad de anse nödvändigt och nyttigt för, samt önska
bevilja ett eller annat verk.
Hr von Hartmansdorff: Jag lärer icke behöfva ådagalägga
för Ståndet, att Frih. Gederströms anmärkn. icke
hörer hit. Det är helt annat, sora här är i fråga. I afseende
på Hr Ekströmers yttrande får jag säga, att om de
regleringar och villkor StatsUtsk. gjort icke äro af någon
vigt för institutet, så vet jag icke, hvarföre Hr Ekströmer
sjelf och de öfrige herrarne äro angelägne att få förslaget
bifallet. Är det likgilltigt, så låten då saken falla och oss
vara i vår förvillelse; de som hafva den hältre insigten, behöfva
ej gå vidare. Jag anhåller emedlertid att få erinra
Ståndet om en omständighet, som omnämndes förra gången
saken förevar, nemi. att frågan om institutets verksamhet
och vidsträcklheten deraf ligger för närvar, under K. M:s
pröfning. Detta sätt att fästa villkor vid anslag, är en utväg,
som begagnas för att, så vidt sig göra låter, lägga band
på K. M:s beslut, och ställa Konungen i den svårigheten att
antingen afsäga en löneförhöjning , som nu beviljas åt institutets
tjenstemän, eller ock alt gifva efter i sjelfva saken. Jag
skulle tro, att ett sådant sätt att förfara hvarken är riktigt
eller höfviskt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag finner mig uppkallad
i anseende till det ifriga motstånd, som StatsUtsk. röner i
denna fråga, då den nemi. innefattar en vigtig princip inom
den constitutionella lagstiftningen, Jag anser verkligen,
oberäknadt att StatsUtsk. nu i denna fråga icke gjort annat
än ställt sig i det närmaste till efterrättelse hvad K. M. förordnat
och anbefallt för det Carolinska Institutet; jag anser,
säger jag, att om man vill utveckla det constitutionella systemet
och göra det till en sanning, samt icke vill qvarblifva
i det fullkomligt outbildade statsskick, hvari vi hittills
Den io Augusti e, m.
lefva!; så måste det Lero af den statsmakt, som pålägges
skatter, att bevilja statsanslagen med hvad villkor som helst,
beroende af Konungen att detta villkor antaga, eller förkasta
anslaget. Jag anser mig böra försvara denna grundsats,
ty jag anser, att utan den vandra vi icke på den bana,
hvarpå vi borde fortgå, utan gå verkligen tillbaka; och skola
vi nu, i brist af eonstitutionel utbildning, under ständigt
bestridande af det monarkiskt constitutionella systemets villkor,
äfven ständigt vackla mellan de fria och de absoluta
regerings-principerna; må vi då hellre taga delta steg fullt
ut tillbaka, än att hyckla en constitutionalitet, hvilken, såsom
endast ett skuggspel, bör öfvergifvas.
Hr Ekströmer: Jag vill blott taga mig friheten er
inra,
alt Hr von Hartmansdorff troligen missförstått mig.
Jag tror jag uttryckt mig, att villkoret icke var så vigligt,
och att det gör detsamma, om det står qvar eller icke, derföre
att det på förhand är uppfylldt, och således ej kan
möta någon ytterligare svårighet.
Hr Lefre'n, Jofa. Pehr: Jag hade icke ämnat besvära
R. o. Ad. med något yttrande i detta ämne; men det ar
i anledn. of den grundsats Gr. Horn framställt, som jag ser
mig nödsakad att yttra några ord. Jag tror att Sveriges
grundlag bestämmer vårt handlingssätt ganska rätt, väl och
förståndigt. Grundlagen anvisar oss huru vi i önskningsväg
skola framgå med frågor, som ligga inom den ekonomiska
lagstiftningen. Grundlagen anvisar oss äfven huru vi skola
bifalla de medel, som Konungen begär för riksstatens upprätthållande.
Men grundlagen bjuder oss icke, att småningom,
genom en slags modern seghet, på andra vägar komma
in på ett annat och efter min förmening grundlagsvidrigt
gebit, för att småningom innöta en Ständernes styrelse, sådan
den var under frihets-tiderna. Gr. Horns grundsats leder
dit. Att lian ej vill komma dit, vill jag tro, men dit
Jeder bestämdt grundsatsen.
Frih. von Kraemer,Robert: Jag instämmer i de åsigter
Hr von Hartmansdorff uttalat, och tror att ärendet hör behandlas
såsom PresteSt. redan beslutat.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla SlatsUtsk;s förslag i 11:te punkten, mom. litt. c).
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, då han af svaret
å föreg:de propos. ej kunnat bestämdt förklara hvilken mening
varit den öfvervägande, han ansåg sig nu böra framställa
den andra begärda proposin, och hemställde alltså, om
R. o. Ad. behagade bifalla Hr Rosenblads förslag, att R. o.
Ad. måtte instämma i PresleSt:s röride u:te punkten mom.
litt. c) fattade beslut.
Bifölls.
Den io Augusti e. m.
Momentet litt. d).
På begäran af Hr Rosenblad, bief PresteSlls beslut öfver
detta mom. uppläst, af innehåll att Ståndet dels bifallit
de af K. M. begärda iooo r:dr årligen för Allm. Barnbördshuset,
dels bifallit, att, i enlighet med K. M:s nåd.
propos., för Professor Cederschjöld personelt å allm. iudragn.-  staten anvisas iooor:dr årligen, under villkor och förutsättning,
att derigenom försvinna ej mindre de 566 r:dr 02 sk.,
lian förut från extra utgifls-fonden uppburit, ände ioorldr,
som lill honom utgått af Carolinska Institutets stat och finnas
inbegripna i de för institutets reglering nu beräknade
tillgångar.
Hr Rosenblad: Då den löneförhöjning Hr Ceder
schjöld,
såsom artis obstetricioe professor vid Carolinska Institutet,
erhållit, i likhet med alla andra professorer vid
samma institut, icke står i något saraband med de af Utsk.
vitsordade utmärkta förtjenster, han ådagalagt såsom chef
för Allm. Barnbördshuset, och denna förhöjning således icke
bör inverka på den särskilda belöning, som K. M. i detta
afseende för honom tillstyrkt; så får jag vördsamt anhålla
om Hr Frih. och Land tinis propos. på antagande af SlatsUtskts
förslag med den förändring, i öfverensstämmelse med
hvad PresteSt. beslutat, att Professor Cederschjölds på allm.
indragn.staten beviljade pension blifver, såsom K. M. i nåder
föreslagit, 1000 r:dr b:co.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o Ad behagade
bifalla StatsUtskls förslag i 1 1 :te punkten, mom. litt. d).
Ropades nej
Uppå derefter framställd propos. blef detta morn., i öfverensstämmelse
med hvad Hr Rosenblad föreslagit, bifallet
med den förändring, att, i enlighet med K. M:s nåd. propos.,
för Professor Cederschjöld personelt å allm. indragn.staten
anvisas 1000 r:dr årligen att oafkortadt utgå, under villkor
och förutsättning, alt derigenom försvinna ej mindre de 566
r:dr 32 sk., han förut från extra utgifts-fonden uppburit, än
de 100 r:dr, som till honom utgått från Carolinska Institutets
stat och finnas inbegripna i de för institutets reglering
nu beräknade tillgångar.
Momentet litt. e).
Gr. Frölich, Gustaf Erik: Det är med anledn. af
deu förut väckta motionen om ytterligare anslag för djurläkare,
och då StatsUlsk. afslagit den med hänvisning till
de 5o r:dr, som Staten för närvar, består för hvarje län,
samt då denna summa för hvar och en måste synas otillräcklig,
särdeles då man får antaga alt en djurläkare för
ett län är otillräcklig samt att minst ?.:ne äro behöflige, —
som jag hemställer, huru en lön på stat uf 25 r:dr skall
lämpligen kunna erbjudas en person, hos hvilken likväl er
-
Den ro Augusti e. m.
a63
fordras en särdeles skicklighet. Jag vägar således hemställa
om icke R. o. Ad. behagade, med underkännande af XJtsk:s
utlåt., bevilja det anslag, som jag föreslagit, och som jag
tycker är tilltaget så lågt som möjligt, nemi. till 100 r:dr
för hvarje djurläkare, hvaraf antalet skulle blifva lika med
ordin, provincial-läkarnes i hvarje län.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Jemte det jag får
i allo förena mig i hvad Gr. Frölich anfört, får jag ytterligare,
i hvad Westergöthland angår, beklaga, att StatsUtsk.
ej fästat afseende på den motion Hr Sandelhjelm väckt.
Jag tror att ett af de ställen, der det varit mest nödvändigt
att anställa flera djurläkare, är Westergöthland eller i
Elfsborgs län, emedan, såsom bekant är, detta län har en
ganska långsträckt form och jemväl i öfrigt är af stor vidd.
För det närvar, finnes der endast en djurläkare, sorn är stationerad
i Wenersborg, och är södra delen af länet alldeles
vanlottadt på en sådan person.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag högeligen skulle
önska bifall till Gr. Frölichs motion, tager jag mig friheten
fråga, huruvida några prot.utdr. ankommit från de
öfriga Stånden, om behandlingen af detta ärende.
TJndert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att PresteSt. i afseende
på nu förevar, mom. bifallit Utsk:s yttrande; alt
BondeSt. redan bifallit StatsUtsk:s första yttrande i frågan
om djurläkarne och lagt det sednare till handlingarna, samt
att från BorgareSt. ingen underrättelse ännu ankommit ang:de
dess beslut i frågan.
Frih. Raab: Hvad Borgare- och BondeSt:n angår, så
synes det visserligen af Utsk:s betänk., att dessa begge Stånd
bifallit TJtskrs utlåt., då det första gången förevar. Också
var det egentligen endast om PresteSt:s beslut jag bort begära
underrättelse. Men då nu 3 Stånd bifallit Utsk:s betänk.
, har jag intet vidare att anföra.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag fattade
icke rätt, huruvida frågan redan genom 3 Stånds beslut är
afgjord, men om så är, afstår jag från yttrande i ämnet.
Gr. Frölich: Efter den upplysning, som nu är inhemtad,
lära 3 Stånd redan beslutat alt bifalla XJtsk:s betänk.
; men jag har ändå icke dragit i tvifvel, att ju något
kunde vinnas genom denna framställning, ty i förmiddags
lärde jag mig, att vid den extra stalsreglertn kunde i sådana
fall något nytt vinnas, och det är på sådan grund jag
reätererar min anhållan.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag begagnar den af
Gr. Frölich för mig öppnade utväg, och i den mån målet
ännu kan resas, anser jag mig förpligtad anmäla min önskan,
att hästläkarne i Sverige måtte på det gynnsammaste
204 Den 10 Augusti c. m.
behandlas. Det är icke längesedan, mine herrar! den för
landet så nyttiga veterinärkonsten fick sin uppkomst hos ossi
Såmedelst hafva de väsendtligen befordrats, de berömliga
bemödanden, hvilka på hästafvelns framsteg blifvit använda.
— När härjemte okändt är, huru högst vigtig boskapsskötseln
är för jordbruket, gör det riktigt ondt alt höra talas
0111 5o r:drs lön för män, som nödgas genomgå studier och
lång praktik, för att vinna sin skicklighet. Nidskhet mot
djurläkare anser jag särdeles höra till det slags hushållning,
sorn jag nyligen förklarat vara utmärktaste misshushållning.
Frih. Toll, Gustaf Philip, förenade sig med Gr.
Löwenhjelm.
Frih. Raab: Ehuru jag redan förklarat, att jag instämmer
med Gr. Frölich i den önskan att få förhöjda löner för
djurläkare, tager jag mig likväl friheten hemställa både lill
Gr. Frölich och den sista värda talaren, huruvida det är
ens någon förhoppning att vinna detta ändamål, då redan
3 Stånd bifallit Utsk:s utlåtande. Jag tror, att för denna
gång och denna riksdag är bäst att låta våra förhoppningar
falla och spara deni till en annan gång.
Frih. Cederström, Jacob: Efter Ulsk:s betänk, har
det Högv. PresteSt. lemnat ifrågavar. punkt utan anmärka.,
men ett sådant förfarande innefattar icke efter min tanke
något verkligt bifall. Har det Högv. Ståndet nn vid andra
föredragningen endast lagt betänk, till handlingarna, så är
det icke omöjligt, att om R. o. Ad. besluter afslag å Ulsk:s
utlåt, och bifall till motionen, PresteSt. kan, uppå underrättelse
derom, sig med R. o. Ad. förena. Har åter StatsUtsk.
behagat orätt upptaga förhållandet härmed i PresteSt.
, såsom i ett föreg:de plenum befanns hafva skett uti ett
annat betänk., der det stod att R. o. Ad. lemnat utan anmärka.
en punkt, som R. o. Ad. verkligen bifallit, så blir
frågan annan, än man af de upplästa prot.utdr:n har anledn.
att förmoda.
lindert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att det vore i anleda.
af SlatsUtsk:s sednare utlåt. N:o 19!, som PresteSt.
fattat sitt beslut att bifalla mom. litt. e).
Hr von Troil: Det måste numera--för en hvar, äfven
för Frih. Cederström, vara utredt, att detta mål verkligen
är afgjordt af R. St. Det måste äfven för Husets samtliga
ledamöter vara väl bekant, alt samma sak, som blifvit
på ett sätt afgjord vid ordin, stalsreglertn, icke kan afgöras
annorlunda vid den extra-ordinarie. Det är således alldeles
likgiltigt, om R. o. Ad. behagar bifalla StatsUtsk:s betänk,
eller Gr. Frölichs derifrån afvikande förslag. Jag liar blott
begärt ordet för alt anhålla, att R. o. Ad. ej längre måtte
fortfara att disculera om, som man säger, Påfvens skägg,
utan
Deri 10 Augus l i c. ra.
utan öfvergå lill i?.:tc punkten, om öfverintendents-embetet.
Uppå derefter framställd propos. biet morn. litt. e) i 11
punkten af R. o. Ad. bifallet.
i 2: t e punkten. Ö f v erintendents-e m betet.
Bifölls.
i3:de punkten. K. Tabell-c o m missionen.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Svenska tabellverket är
en prydnad för landet och har hunnit en fullkomlighet,
oupphunnen i andra länder, och af dem afundad. Tjenstgöringen
dervid är den trägnaste man kan tänka sig. Den
förtjenstfulle embetsman, som förestår delta verk, har ej
endast förtjensten att underhålla det och att deråt egna sina
oräkneliga mödor; han har äfven den, sorn Utsk. erkänner,
att hafva ordnat det. Långt ifrån alt af Utsk:s anförda skäl
blifva öfvertygad till afslag, är jag verkligen deraf föranlåten
till ytterligare yrkande af bifall å K. M:s proposition.
När ärendet första gången förevar, föredrog Statsrådet Gr.
Löwenhjelm målet inför Ståndet med alla dess detaljer.
Många år äro förlidna sedan en lönetillökning ämnades ifrågavar.
embetsman, men uteblef, och sålunda har han redan
förlorat en summa af 3 å 4°°° r;dr b:co. Dessutom har
han i a5 år med sin knappa lön lemnat inqvartering åt tabellverket,
utan erhållande af en ersättning, den han icke
heller nu begär, anhållande han allenast om framtida hyresrnedel
för verket. Han begär, eller rättare sagdt, för honom
har här blifvit föreslagen en lön i likhet med hvad
secreterare i collegier åtnjuta. Deremot anmärker Utsk., att
alldenstund det af erfarenheten är visadt, att denne embetsman
medhinner flera göromål, vore icke skäl att bevilja honom
samma lön, som desse collegii-secreterare, hvilka förmodas
icke medhinna andra befattningar. Att så förhåller
sig, är mig icke fullkomligen bevisadt; men i alla fall kan
jag ej finna rationelt, ej heller billigt, att ifrån denne embetsmans
ovanliga förmåga och arbetsamhet leda mig till
den slutsats, att han, för sin befattning såsom secreterare,
ej bör vara lika aflönad med secreterare i andia verk. Jag
önskade i allmänhet att vi riktigt behjertade huru stjufmoderligt
vår stat för civila embetsmän uppgöres. Det finnes
icke mer än 4 andra stater i Sverige, som dermed kunna
något när jemföras, och det är den lönebehaudling våra 4
lärda miiitärcorpser vidkännas, nemi. Flottan, Artilleriet,
Ingenieur- och Topographiska corpserna. Jag fattar icke
huru Sverige blir i civil embetsväg betjent. Det måtte ej
ske annorledes än genom en besynnerlig instinct eller hyllning
af förfädren, som gör, att sonen går och svälter efter
fadren. Nu är det likväl icke nog dermed att ifrågavar.
11 H. 34
266
Den 10 Augusti e. m.
secreterare är sä svagt nflönad för sina otroliga mödor; det
Ur lika, om icke ännu mera oförklarligt, att han för så
knappa medel kan få det för honom nödiga biträde. När
hans medhjelpare suttit en hel dag och stundom mera för
att plocka siffror ur alla inkomna och ofta ganska kluddiga
uppgifter, och fått färdig en ganska operös tabell, har
denne man förtjent 18 sk. r:gs. Han har förtjent det, som
en man af arhetsclassen förvärfva!- dermed att han gått öfver
gatan, och för detta låga pris får tabellverkets secreterare
ändå pålitliga arbetare. Svenska tabellverket är utomlands
till den grad aktadt, att om skickligen kunde lemnäs
åt Englands Lif-assurance-compagnier att understödja det,
skulle jag åtaga mig negociationen. För mig är särskildt
bekant, att dessa compagnie!- anse så dyrbara de theorier
och utgångspunkter, de hemta från vårt tabellverk, alt de
för ingen del skulle vilja att detta verk upphörde eller försämrades.
Jag anhåller på det högsta om Ståndets bifall
till K. M:s proposition.
Frih. Sprengtporten: Under åberopande af den reservation
jag bifogat Ulsk:s första betänk, i denna del, anhåller
jag hos Hr Landtm, om propos. till bifall å hvad K.
M:s propos. innehåller i afseende på tabellverket.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer så myc
ket
hellre med de begge sista talarne, som det skäl Utsk.
anfört, nemi. dess förmodan att man skulle kunna inrymma
tabell-commissionen i något Kronans hus, icke afser någon
åtgärd, som gått i verkställighet; och om verkställighet deraf
skulle följa, så faller af sig sjelft, att hyresmedlen komme
att upphöra, men intilldess sådan local kunnat beredas,
är det klart, att de böra utgå. Hvad åter angår lönen, så
väl för secreteraren som biträdet, så lärer ingen af R. o.
Ad. vilja vägra att den må utgå i enlighet med hvad K.
M. äskat.
Hr Rosenblad: Till hvad här redan blifvit anfördt
såsom stöd för bifall å K. M:s propos., vill jag endast lägga
det, att hvad Utsk. här anfört ang:de det oriktiga deruti,
att secret:n i Tabell-commissionen skulle erhålla lika lön
med den, som lemnäs secreterare i Rikets collegier, hvilkas
arbete i allmänhet anses vara större, synes böra förfalla,
enär secret.-lönen i Rikets collegier består icke allenast af
lönen på stat, utan till hufvudsaklig del af med tjensten
förenade sportlar, som i de flesta verk gör secret.-lönen mycket
betydligare än sjelfva råds-lönen. Jag förenar mig med
dem, som yrkat bifall till K. RI:s proposition.
Frih. Raab: Förekommen af alla de talare, som i denna
fråga yttrat sig, anhåller jag endast alt med dem få förena
mig.
Den 10 Augusti c. ra.
267
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulskrs förslag i 1 3:de punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos., blef livad K. M. i dess
nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof i detta ämne
föreslagit, bifallet af R. o. Ad.
14: d e punkten. G e n e r a 1-1 a n d t m ä t e r i-c o ti t o r e t.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller 0111 bifall
till ifrågavar. punkt, men anhåller att Hr Landtm, ville vid
proposts framställande skilja frågan om anslaget från den
mening, hvilken Utsk. såsom skäl för anslagets beviljande
intagit i betänk., ueml. ”att K. M , i afseende på regleringen
af detta verk, gått R. St:s önskningar lill mötes, medelst
förslagets öfverlemnande till deras pröfning,” hvilket
icke egentligen hörer till saken, utan naturligen varit en
följd deraf, att förslaget till denna stat blifvit uppgjordt vid
en tid, då den kunde till R. St. öfverlemnas, men som likväl,
i händelse betänk, blefve bifallet, måste inflyta i den
expedition, som af Exped.Utsk. bör aflemnas för att afgå
tili K. M., och således föranleda en högst besynnerlig form
för R. St:s skrifvelse till K. M. Jag anhåller derföre, alt
vi måtte få bifalla anslaget, men alslå den frasen, att K.
M. gått Ständernes önskningar lill mötes.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då en ledamot begärt,
att särskildt borde pröfvas anslaget, och särskildt de
uttryck, som Ulsk. begagnat, ansåge Hr Landtm sig böra
framställa särskilda propos;!’ i båda dessa afseende!); hemställande
Hr Landtm, nu först, om R o. Ad. behagade bifalla
det anslag, som Utsk. föreslagit böra för Generallandlmätei
i-contoret å stat uppföras.
Ropades ja.
Hr Frih. o Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. gillade i öfrigt hvad Ulsk. i denna punkt yttrat.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt ehuru han visserligen
icke ville tillegna sig rättighet att framställa något
annat, än det, som erfordrades för målens bringande till
grundlagsenliga beslut, ansåg han sig likväl icke öfverskrida
den gräns, som grundlagen bestämde, då han fästade R.
o A:ds uppmärksamhet derpå, att det uttryck, som .StatsUtsk.
i utlåt. N:o 4°> * afseende på anslaget för Landlmäteri-contoret,
nyttjat, icke numera vore fullt tillämpligt, sedan
så väl SlatsUtsk. föreslagit, som R o. Ad. bifallit löneförhöjning
för Kammar-colhm, Kammarrätten och andra
verk, under andra förhållanden, än som ägt rum i afseende
på det tillstyrkta beviljandet af anslag för Landtuiäleri.-  eontoret.
■j68
Den 10 Augusti c. m.
Hr von Hnr t mn nsdor ff: Så viii på de skäl Frih. Cederström
anfört, soin i anseende till hvad Flr Landtm, sjelf
framställt, anhåller jag om propos. att ifrågavar. af StatsUtsk.
begagnade uttryck må förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
gilla de uttryck Utsk. i detta mom begagnat.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos., ansåg R. o. Ad. de å
] 3 ide och i4:de raderna på sidan 21 i utlåt. Nio 4° begagnade
ord: ”Då K M., i afseende å regleringen af detta veik,
”gatt R. St:s önskningar till mötes, medelst förslagets öfverlemnande
till deras pröfning,” böra förfalla.
15 : d e punkten. Tullverket.
Bifölls.
16: de punkten. K. N u m m e r-1 o 11 e r i e t.
Utsk:s utlåt, i denna punkt gillades.
Då tiden redan var långt, framliden, och en betydlig
del af det nu föredragna utlåt, ännu återstod att afgöra,
fann R. o. Ad. för godt att uppskjuta fortsättningen af detta
måls pröfning till det i morgon inträffande plenum.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 10 om aftonen.
lii fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen dott it Augusti i84o.
Plenum kl. 9 f. 111.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskls utlålin Niis 4° och
191, angille regleringen af utgifterna under riksstatens anilia
hufvudlilel.
1 7 : d e punkten. Landtslate r n a.
Frågorna om Calmar läns delning och om landtstaternes
lönereglering, öfver hvilka StatsUtsk. afgifvit särskildta
ut lalin, fann R. o. Ad. lämpligt att icke pröfva, förrän dessa
utlåtln, efter pröfningen af 2ldra hufvudliteln, isinordning
till föredragning förekomma.
Hr von Rosen, Georgi Jag anhåller om upplysning
huru de andra Stånden yttrat sig om det af StatsUtsk. afslagna
anslaget till skrifmaterialier och skrifvarebiträde åt
fångvaktmäslarne vid länshäktena. Då det förra betänk,
återremitterades, yttrade en ledamot i BorgareSl. och en
Den 11 Augusti f. ra.
ledamot af BondeSt. deras önskan, att detta anslag malte beviljas,
men jag har sedermera ej hört huru den frågan nu
blifvit af dessa Stånd afgjord.
Underl. R i d d. S e c r e t.: PresteSt:s. prot utdr. rörtde afgörande
af StatsUtsk. utlåt. N:o ig'5 innehåller i afseende
på i y:de punkten följande: ”till livad i detta hänseende
”blifvit i utlåt. N:o 4° föreslaget med det dervid i utlåt.
”N:o ig3 gjorda tillägg och förändringar fann Ståndet skäligt
samtycka. — Hrad i afseende på de särskildta länen
”blifvit föreslaget i utlåt. N:o 4°, med de dertill komna upplysningar
och tillägg i utlåt. N:o ig3, hlef äfvenledes af
”Ståndet godkändt.” Ang:de BorgareSt:s beslut rör:de utlåt.
N:o ig3 är ingen underrättelse ankommen. BondeSt. har i
afseende på lytde punkten fattat följande beslut: ”Bifölls
”utom de momenter, deri Ståndet förut meddelat beslut,
”hvilka nu vidblefvos.”
Hr von Rosen: Då Utsk. icke tillstyrkt bifall å den
motion, som angick skrifvarebiträde och arfvode till skrifmaterialier
för fångvaktmästarne, och jag af de upplästa
prot. uldrtn förnummit, att ej mer än ett Stånd bifallit densamma;
så anhåller jag få fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att Utsk., i anledn. af motionärens framställning om
det stora behofvet af skrifmaterialier, samt billigheten deraf,
att fångvaktmästarne erhöllo ersättning derföre, förklarat,
att någon kostnad för statsverket i delta hänseende icke nu
mera än tillförene borde vara behöflig, oaktadt motionären
anfört, att för det myckna skrifveri, sorn, till följe af en ny
författning, uppkommit, det vore billigt, alt vaktmästarne
erhöllo skrifvarebiträde och skrifmaterialier. Jag kan likväl
ej gilla StatsUtsk:s raisonnement härutinnan. Det är tydligt,
att i samma mån hehofvet af skrifveri tilltager, måste
äfven ett ökadt behof af ersättning uppstå. Jag vill ej nu
öka discussioncn härom, utan inskränker mig till en reservation
i denna punkt, med det tillägg, att då Utsk. vid 8:de
hufvudliteln tillstyrkt, alt allt hvad som hör till fångvården
måtte komma under en gemensam styrelse, hvilken princip
jag godkänner, så skulle jag tro alt, om medel anslås till
skrifvarebiträde och materialier, R. o. Ad. borde bifalla
hvad Utsk. tillstyrkt, nemi. att allt hvad med fångvården
äger gemenskap må komma under en styrelse, och anslagen
dertill, vare sig skrifmaterialier eller annat, sorn rörer fångvården,
öfverflyttas till 8:de hufvudliteln. Jag önskar således
få veta, huruvida några skrifmaterialier beviljas, och
om R. o. Ad. i sådant fall bifaller deras öfverflyttande till
8:de hufvudtiteln, i likhet med alla andra medel, som röra
fängväsendet.
Frih. von Kraemer, Robert: Förhållandet är verkligen,
att det nu är nästan omöjligt att erhålla dugliga och
pålitliga fångvaktmästare i anseende lill deras usla lön, som
Den ii Augusti f. m.
blott går till ioo r:dr b:co, oell de betydligt ökade arbeten,
som i sednare tider blifvit dem pålagda. Fånglistorna ensamt
uppgå till minst 20 ark, och dertill hafva de icke falt
något skrifvarebiträde eller något anslag till materialier. Ett
sådant missförhållande bör icke längre få fortfara. Jag instämmer
således uti hvad Hr von Rosen föreslagit och anser
att, då 8 hufvudtiteln förekommer, detta anslag bör intagas
uti anslaget för hela fångvården i Riket, och alt allt
hvad dertill hörer må öfverlemnas åt en enda auetoritet,
som sedan må tillse hvad som för dylika ändamål kan vara
behöfligt. Jag har derföre nu blott reservationsvis velat anmäla
detta förhållande; ty om allt detta blir stäldt under
en gemensam fängstyrelse, så blir det äfven densammas åliggande
att anskaffa fångvaktmästare för länshäktena, hvilket
nu är snart sagdt omöjligt.
Gr. Mörner, Carl: Jag anser mig blott böra upplysa,
i anledn. af Hr Rosens och Frih. von K raein ers nu gjorda
framställningar, i afseende på fångvaktmästarnes ställande
under fångstyrelsen i allmänhet, att jag i går var närvar,
i BondeSt., då detta Ständ fattade det beslut, att denna fråga
skulle komma under öfverjäggning, i sammanhang med 8:de
hufvudtiteln; och man önskade således äfven der, att fångvaktmästarne
och allt hvad till fångvården hörer, skulle komma
under allmänna fångstyrelsens öfverinseende. Jag förenar
mig således uti den begäran, som den siste värde talaren
framställt, och anhåller örn Hr Frih o. Landtnäs propos. derpå.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh. Jag vill visserligen
icke påstå, att våra häkten, i afseende på uppsigten och
betjeningen derstädes, befinna sig i ett skick, som bör fortfara;
men jag hemställer till R. o. Ad., då ett stort missförhållande
är för handen att rätta, och flera förändrade
organisationer i detta fall förestå, t. ex. fångarnes utspisning
genom entreprenad, om dessa förhållanden rättas derigenom,
att endast dylika partiella förbättringar vidtagas; 0111 icke
det bör vara ett allmänt förslag i ämnet, framsläldt af
K. M. eller möjligen af den auetoritet, som StalsUtsk. ansett
böra äga öfversigten öfver det liela, som bör ligga till
grund för en fullkomlig reorganisation af våra fängelser.
StalsUtsk. har i denna speciella fråga, utan att underkänna
behofvet för öfrigt af det begärda anslaget, likväl ej kunnat
undgå att fästa uppmärksamheten dervid, att, ehuru K.
M. aflåtit 2:ne propostr ang:de landtstalens löne-reglering,
hvaraf den ena blott ad notitiam blifvit till R. St. öfverleinnad,
icke ens något direct förord af K. M. till framtida
förbältiing af fångvaktmästarnes löner deruti influtit och
icke heller uti den sednare, hvilken K. M. framställt direct
till R Sl:s antagande. Den förra propostn har StalsUtsk.
tillstyrkt; den sednare deremot har man trott sig kunna lemna
alldeles å sido. Som nu K. M. icke i detta afseende begärt
Den ii Augusti f. m.
271
något direct, och jag för öfrigt hyser den öfvertygelse, att
det missförhållande, som uger rum med våra häkten, måste
rättas till följe af en allmän reorganisation af desamma, så
kan jag ej biträda den partiella förändring, som här blifvit
ifrågasatt. Jag får för öfrigt tillägga, att det förslag, som
under öfverläggningen härstädes blifvit gjordt, att rubba hela
riksstaten, genom att öfverflytta de anslag, som nu utgå
af ?.:dra hufvudtiteln, till den 8:de hufvudtiteln, hvilka titlar
äro af helt olika beskaffenhet, då den ena blott har förslagsanslag,
utan några bestämda anslags-summor, — det anser
jag innefatta ett ingrepp uti den egentliga ordningen vid
våra öfverläggningar. Jag kan således ur denna synpunkt ej
biträda den framställning, som blifvit gjord, att alla anslag
för fängelsernas behof skulle öfverflytlas till 8:de hufvudtiteln
och sålunda förvandlas till förslagsanslag. Pä dessa
skäl anhåller jag hos Hr Frih. o. Landtm, örn propos. till
bifall å hvad StatsUtsk. i denna del föreslagit.
Frih. von Kraemer: Det missförhållande inom läns
häktena,
hvarom Frih. Sprengtporten talat, känner jag verkligen
icke, ty i allmänhet tror jag alt deras styrelse går sin
riktiga gång; men jag skulle anse det vara ganska nyttigt,
om vi finge en central-styrelse i Piiket öfver alla fängelser.
Då borde denna central-styrelse naturligtvis blifva en mellanlänk
emellan Regeringen och de särskilda fångstyrelserna,
och landshöfdingarne således hafva att vända sig direct till
den förra; men något missförhållande inom länshäktena tror
jag ej äger rum, utom det, att vaktmästarnes lönevillkor äro
så knappa, att landshöfdingarne ej kunna få pålitliga personer
till dessa tjensters bestridande.
Entreprenader för fångarnes utspisning tror jag ej för
dem vore önskvärda, om ej dertill erhölles större anslag,
men under närvar, förhållande, då anslaget för fångarnes
utspisning är så knappt, tror jag ej att entreprenad derå vore
lämplig, emedan en sådan inrättning endast på fångarnes bekostnad
kunde bära sig. Efter den speciella kännedom jag
har, sker uppköpet för hvarje dag af fångdrängarna, och
fången får hvad han behöfver. Delta är förhållandet vid
det häkte jag egentligen har kännedom om. Vid mera stadigvarande
häkten, der fångarne sitta längre tider, är ett
annat förhållande; der kan jag medgifva att entreprenad är
lämplig; men detta är en helt annan sak, och jag finner
ej att det i någon mån kan rubba den stora organisation,
som Frih. Sprengtporten omnämnt, att 24 fångvaktmästare
få 33 r:dr 16 sk. till skrifvarebiträde och skrifmaterialier.
Deremot anser jag för afgjordt, att om de icke få detta understöd,
så kunna ejde anbefallda fånglistorna vidare åstadkommas,
emedan ingen vill bekosta dem. I öfrigt vidhåller
jag min öfvertygelse, att denna fråga lämpligen kan-uppskjutas
till dess 8:de hufvudtiteln förekommer, på samma sätt
som Gr. Mörner upplyst att BondeSt. genom ett sådant be
-
Den ii Augusti f. m.
slut tillkänna“ifvit' sin önskan, att regleringen af förhållandena
med länshäktena måtte öfverlemnas åt den auctoritet,
hvilken af StatsUtsk. vid 8:de hufvudtiteln föreslås, såsom
den der bör äga under sin uppsigt allt hvad som hörer till
fångvården i Riket.
Frih. Sprengtporten: Då jag nämnt, att flera missförhållanden
aga rum inom våra häkten, så har det ej varit
min mening, att der finnas sådana missförhållanden, som det
beror af de locala auctoriteterna att kunna rätta; ty jag är
fullkomligt öfvertygad om deras nit, och att de icke underlåta
något, som kan bidraga alt ställa allt på så god fot,
sorn omständigheterna medgifva; men Frih. von Kr®mer har
sjelf omnämnt ett af dessa missförhållanden i våra häkten,
som otvifvelaktigt måste erkännas, då han sagt, att fångvaktmästarne
äro så illa aflönade vid våra häkten, att man ej vidare
dertill kan få någon duglig och pålitlig person. Detta
synes vara ett stort missförhållande, och jag bestrider ej, alt
det må rättas, men tror, att detsamma jemte alla andra missförhållanden
i detta afseende bör rättas efter en plan, ett
systeme, och har endast anmärkt, att vi uti K. M:s nådiga
propos. ej hafva fått något bestämdt förslag i detta hänseende,
och att, då man ansett häktena böra komma under en
gemensam styrelse, denna fråga borde uppskjutas till nästa riksdag,
för att då kunna i sin helhet betraktas. Ett annat missförhållande
inom våra häkten bevises från K. M:s egen propos.
deraf, att K. M., i anseende till häktenas bristfällighet,
ansett en högst betydlig summa vara behöflig för deras totala
ombyggnad. Ingen lärer kunna bestrida, att om detta verkställes,
så lärer det äfven leda lill andra förbättringar, och
jag har trott att afhjelpandet af dessa smärre brist fä 1 liglie—
ler, då de ej äro upptagna uti K. M:s nåd. propos., borde
uppskjutas, intilldess man kommer i tillfälle att betrakta saken
i sin helhet. Det är blott delta jag velat nämna och
öfverlemnar för öfrigt frågan till R. o. Ad:s. pröfning.
Hr von Rosen: Ått behof af anslag till skrifmaterialier
har uppkommit, ligger i sakens natur, när fångvaktmä
starnes
löner äro så otillräckliga, att de icke deraf kunna
lefva, och skrifveriet för dem ökals i så betydlig mån, genom
de noggranna fänglislor, som 1111 skola upprättas, att
jag tror mig kunna med säkerhet beräkna, att minst 20 proc.
af fångvaktmästarnes löner vid de större häktena åtgå till
skrifmaterialier; och jag hemställer, om det kan vara billigt
att denna dryga utgift drabbar en så otillräckligt lönad embetsman.
Jag förutser, att om detta fortfar till nästa riksdag,
så måste landshöfdingnrne sjelfve vara fångvaktmästare
i brist på tillräckliga löner för dessa personer. Uti det
mig i nåder anförtrodda Christianstads län har fångvaktmästaren
så 'mångå göromål, att om jag ej kan få behålla den
nu
-
Den 11 Augusti f. ra.
273
nuvarande, så förutser jag, att jag antingen får vara fångvaktmästare
sjelf, eller att jag i annat fall möjligen kan få
en långvaktmästare, som söker sin ersättning på fångarnes
bekostnad. Jag skall bjuda till att hindia* delta, men det är
ganska svårt, ty när behofvet blir kännbart för dem sjelfva,
så taga de sin skada igen på fångarnes bekostnad. Så har
det redan hittills tillgått vid de häkten, der fångvak tmästarne
varit alltför illa lönte; de hafva sökt andra utvägar,
och då frågar jag, om R. St. höra tveka, då de kunna afhjelpa
delta onda med en så liten summa som 33r:dri6sk.
för hvarje län. Jag yrkar denna ersättning för de utgifter,
som fångvaktrnästarne hafva, ty eljest kan det hända att de
söka den på annat sätt.
Frih. Cederström, Jacob: För min del instämmer
jag med Frih. Sprengtporten deruti, att, då 8:de hufvudtiteln
egentligen innefattar förslagsanslag, den aldra deremot
innefattar stater, der alla bestämda anslag för länsstaterna
böra finnas upptagna. Således om R. St. finna, ali ett anslag
af 33 r:dr 16 sk. för skrifvarebiträde och skrifmaterialier
för fångvaktrnästarne vid länshäktena bör anslås, så är
det otvifvelaktig!, att delta böt upptagas under statsreglelingens
2ldra hufvudlitel. Hvad deremot kostnaden för fångars
vård och underhåll angår, så faller det af sig sjelft, att
det är på 8:de liufvudtiteln, som medel dertill erhållas och
anordnas af landshöfdingarna, hvar och en i sitt län. Jag
kan ej annat än instämma med Hrr landshöfdingar i fråga
om sjelfva anslaget för fångvaktrnästarne; men jag tror ej,
att man bör uppskjuta beslutet derom, intilldess 8:de hufvudtitcln
förekommer till afgörande, utan att det bör afgöras
här vid 2idra liufvudtiteln.
Hr Bergenstråle, Claes Gabriel: Jag nödgas så
mycket mera förena mig med de herrar, som begärt anslog
till skrifmaterialier vid länshäktena, sorn jag förut till StatsUtsk.
inlemnat ett officiell bevis derpå, att vid länshäktet i
Jönköping fånglistorna uppgått till 72 å y5 ark i månaden.
Jag hemställer till eder, mine herrar! 0111 det är billigt att
belasta en fångvaktmästare, som har så liten lön, med en
sådan utgift. Jag åtminstone vet icke huru jag skulle bete
mig, om vaktmästaren nekar att skrifva fånglistorna, ty jag
kan ej befalla honom att göra det. Det tillhör visserligen
hans tjenstebefattning alt skrifva fånglistor, men man kan ej
ålägga honom att bekosta malerialier, som uppgå ända till
75 ark i hvarje månad. Jag yrkar således, att medel måtte
till detta ändamål anslås, och anhåller örn Hr Frih. o.
Landtnäs propos. derpå.
Gr. Mörner: Derest R. o. Ad. skulle anse, att ifrågavar.
anslag snarare borde upptagas på aldra liufvudtiteln,
än, på sätt jag förut yrkat, i likhet med hvad BondeSt. he11
11. 35
274
Den n Augusti f. m.
slutat, att denna fråga skall uppskjutas intilldess 8:de hufvudtiteln
förekommer; så har jag visserligen intet att dervid
invända, så mycket mindre, som jag af den K. propostn i
ämnet finner, att K. M. föreslagit bestämda löner för alla
fångvaktmästare i Riket, samt att dessa löner skola på stat
upptagas, i stället för att, såsom hittills, på 8:de hufvudtiteln
af anslaget för fångars vård och underhåll utgå. Jag
afstår således gerna från det förslag jag nyss gjorde, i händelse
R. o. Ad. skulle förena sig uti motionärens och vår
gemensamma anhållan, att få dessa medel beviljade såsom
skrifvarhjelp, och att de må uppföras på stat å 2tdra hufvudtiteln.
Hr Ribbing, Arvid: I allmänhet tror jag, alt ett
obestämdt anslag för skrifmaterialier ej är så lämpligt, som
om en bestämd lön anslås för fångvaktmästarne, med skyldighet
för dessa personer att bestrida allt hvad som till tjensten
hörer, således äfven att bestå sig sjelfva papper, pennor
och bläck för de expeditioner och anteckningar, som
de äro skyldige att göra. Nu har jag ej hört någon af de
herrar, som här yttrat sig för anslagets beviljande, bestämma
någon viss summa, icke heller har jag funnit sådant vara
gjordt i sjelfva betänk., så att jag ej vet huru man i detta
fall skall komma ifrån saken. Alt blott bestämma att ett
anslag skall utsättas lill skrifmaterialier, torde ej leda till
det ändamål man åsyftar. Skulle upphandlingen af dessa
skrifmaterialier ske på Statens bekostnad och sedan efter
läkning utgå; så fruktar jag, att samma missbruk här skulle
inträffa, hvilka vid dylika tillfälien äro vanliga, nemi.
att kostnaden blifver vida större, än om tjenstemannen för
sin lön skulle besörja dessa åtgärder. Jag skulle också för
min del tro, att det ej egentligen är skrifvarematerialier,
utan löneförbättring, som man åstundan, och att anslag till
skrifmaterialier visserligen ej skulle leda till hvad man här
yttrat sin önskan vara, nemi. att fångvaktmästarne skulle
blifva så aflönade, att de blefvo belåtne; och i sådant hänseende
skulle jag anse för blist, derest icke utgifterna äro
desto mera trängande, att låta anstå med reglertn häraf, intilldess
det lika trängande behofvet af länshäktenas förändrade
organisation kan besörjas. Del kan väl ej dröja lange,
förrän detta sker, och då vore det väl bäst att i ett
sammanhang afgöra dessa frågor; men om skrifmaterialiernas
anslående nu anses alldeles nödvändigt, så böra de herrar,
som yrkat derpå, bestämma summan, på det att vi måtte få
ett visst belopp att öfverlägga om.
Frih. von Kraemer: Den siste värde talaren har sagt,
att man ej föreslagit en bestämd summa för dessa skrifmaterialier.
Jag får upplysa, att motionären föreslagit 33 r:dr
16 sk., och äfven jag har under detta plenum yrkat samma
summa. Jag skulle visserligen för öfrigt ej hafva något
Den ii Auguslin, in
-
emot, alt R. o. Ad. vid denna titel bestämde anslaget till
skrifmaterialer för fångvaktmästarne; men som jag tror att
atne Stånd redan bifallit StatsUtskts betänk., nemi. Borgareocb
BondeSltn, och att PresteSt. deremot uppskjutit saken
till dess 8cde hufvudtiteln förekommer; så hemställer jag
hvad förhållandet här skulle blifva, om vi ansloge en summa
af 33 r:dr iG sk., ulan alt hänvisa sakens slutliga afgörande
till 8:de hufvudtiteln. Vid denna titel säger Utsk.:
”— I sammanhang härmed har Utsk. föj-ehaft det af R.
*’St:s revisorer år i83cy väckta förslag, att inseendet öfver
''fångvården måtte åt en enda auctorilet öfverlemnas; och
”som1 Utsk., lika med revisororna, anser det, både för att
"vinna en tydligare öfversigt af räkenskaperna, i örtde disposi”tionen
af delta anslag, och för att bereda mera enhet i förvaltningen,
vara lämpligt, att den fördelning, som härulin"nan
emellan K. Styrelsen af fängelser och ai bets-inrättningar
’’i Riket samt Konungens Bef:h:de i länen för närvar, äger
"rum, må upphöra, tillstyrker Utsk. R. St. att hos K. M. i un"derd.
anhålla, det läcktes K. M. vidtaga sådana åtgärder,
"i följd hvaraf förvaltningen af de anslag, som för fångvä"sendet
i sin helhet erfordras, kan till K. Styrelsen öfver
"fängelser och arbets-inrätlningar i Riket öfverlemnas." —
Jag vidblifver således den tanke jag förut yttrat, att det
vore bäst att uppskjuta denna fråga till afgörande vid 8:do
hufvudtiteln, så alt man då måtte kunna bestämma, att det
blir den der nämnda aucloriteten, som får jemka anslaget
efter de olika behofven för hvarje län.
Gr. Frölich, David: Då jag instämmer helt och hållet
med de herrar, som yrkat ersättning för skrifvarebiträde
och skrifmaterialier för fångvaktmästarne, så ber jag tillika
att få fästa uppmärksamheten på, att det uppskof, som af
åtskilliga herrar blifvit yrkadt, svårligen annorlunda later
sig göra, än att det kan utverkas uppskof med verkställigheten
af de föreskrifter, som förorsaka nödvändigheten af
detta skrifvarebiträde och dessa skrifmaterialier. Det lärer
ej vara i vårt skön att bestämma, huru mycket dessa skrifmaterialier
skola anlitas; men då den befallning redan är
utfärdad, som bestämmer behofvet deraf, så måste den utan
uppskof verkställas, och ersättningen derför kan väl således
icke heller uppskjutas. Jag hemställer alltså, om icke R. o.
Ad. behagade bifalla detta anslag.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Som jag ej öfver varit
öfverläggningens början, torde det benäget ursägtas mig,
om jag begår något misstag i milt yttrande. Jag förmodar,
att ingen beslridt anslagets behöflighet. Jag har hört en
ledamot yrka uppskof dermed, och skall särskildt yttra mig
deröfver. I afseende på behofvet instämmer jag med några
talare, som jag har hört yrka derpå, och upprepar hvad jag
förut sagt i detta hänseende, nemi. alt man ej kan ålägga
Den 11 Augusti f. m.
fångvaktmustarne en utgift, som Ur för elt malerielt behof. Genom
delta anslag skulle intet t jensteåliggande för deni undanl
ödjas, utan endast inköpet af papper, pennor, black, m. m. På
det man malte hafva en bestämd stimma att undfå, tillstyrker
jag 33 r!dr 16 sk. såsom ett maximum för hvarje länshäkte. J\len
som det (innes åtskilliga, der detta belopp måhända vore för
stort, så hemställer jag, alt hela anslaget må beviljas, med villkor,
att K. M. äger bestämma huru mycket af dessa 33 r:dr 16
sk., som må tillkomma hvarje länshäkte. Dernäst kommer
frågan, hvarifrån medlen rätteligen böra utgå. Jag instämmer
då med den sisla värda talaren, alt del bör vara från
8:de hufvudtiteln af anslaget till fångvår len. Om 11. o. Ad.
skulle fatta ett sådant beslut, och man ditflyttade anslaget;
så kunde det innefattas under de summor, som utgöra förslagsanslag
åt fångvården. I alla fall kan det anses såsom
elt förslagsanslag, eftersom Ständerne blott säga huru mycket
som högst får användas; men på K. M:s nåd. bcpröfvande
ankommer, huru mycket mindre, som kan blifva begagnadt.
Jag tror ej det kunna möta något hinder för II.
o. Ad. att nu, då atdra hufvudtiteln är under öfverläggning,
fatta beslut i saken, men hänvisa sjelfva anslagets uppförande
lill 8:de hufvudtiteln. Detta öfverlemna!' jag likväl åt
Hr Frih. o. Landtm, att afgöra.
Hvad beträffar det af Hr Ribbing yrkade uppskof, så
vore det visserligen väl, om det kunde äga rum, så att man
finge på en gång verkställa en fullständig reorganisation af
det hela. Men då dessa afgifter ej låta sig uppskjutas, utan
alt orättvisligen fordra utgifters bestridande af personer, som
dertill inga medel eller förbindelser hafva, så hoppas jag, att
R. o. Ad. finner lämpligt alt genast besluta delta anslag.
Frih. Cederström: Jag har egentligen begärt ordet, i
anledn. af Frih. von Kroemers yttrande, att, sedan PresteSt.
beslutat uppskjuta anslaget till 8:de hufvudtiteln, R. o. Ad.
gjorde bäst att sig dermed förena. För min del skulle jag
tro att, om R. o. Ad. finner det vara rikligare, att i frågavar.
anslag på stal uppföres, för att gå under 2.'dra hufvudtiteln,
så har man icke något att skaffa med de förslagsanslag,
som under 8:de hufvudtiteln för fångars våld och underhåll
finnas anslagna. Det vore väl i allt fall det riktigaste,
att de medel, som för ifrågavar. ändamål anslås åt fångvaktmästarne,
blifva elt bestämdt anslag, och jag kan ej instämma
med den sista värda talaren, att den summa, 33 r:dr
16 sk , som här blifvit föreslagen, endast bör anses såsom
ett maximum, utan jag tror detta belopp ej vara högre, än
att det kan blifva ett bestämdt anslag lör hvarje län.
[ afseende på Hr Ribbings framställda önskan örn reorganisation
af våra samtliga länshäkten, så torde väl R. o.
Ad. finna, att ämnet är af den vidsträckta omfattning, alt
man svårligen kan vinna verkställighet deraf på elt eller
D c ii n Augusti f. ca.
277
två decennier till det minsta. Att bygga upp nya hus oell
få fängelserna organiserade, går ej så lått, som man vänder
om en liand. Dertill fordras långa förberedelser, fastställel
>e af ritningar och kostnadsförslag, samt slutligen nödiga
penningar, ty derförutan kan ej förslaget verkställas.
Den särskilda central-styrelse, som under 8:de hufvudtiteln
af StatsUtsk. blifvit omnämnd, måste naturligtvis fa
sina egentliga functioner öfver ett cenlral-fängelse, som korrirne
att uppstå, och ej sträcka sin verksamhet ända derhän,
att den skulle hafva ett delaljeradt öfverinseende öfver länshäktena,
så alt landshöfdingarne skulle correspondera med
densamma, för alt få låta göra ett par byxor eller en rock.
för en arrestant, som skall transporteras lill ett annat häkte.
Det måste bero på landshöfdingarna att tillse, att hvad
som fordras för fångvården på stället, blir verlstäldl i enlighet
med de derom gällande författningar, och alt derom
gifva rapporter till central-styrelsen, som äger att tillse det
utgifterna varit af behofvet påkallade i och för fångars transport
och vård. Jag kan således ej annat än yrka propos. på
bifall till hvad här af Flir landshöfdingen blifvit föreslaget,
nemi, ett anslag af 33 r:dr 16 sk. för hvarje läns fångvaktmästare
till skrifmaterialier.
Frih. von Kraemer: Äfven jag instämmer deruti, alt
ett visst anslag bör här af R. o. Ad. bestämmas till 33 r:dr
16 sk. för hvai je länshäkte lill skrifmaterialier; men jag
tror derjemte, såsom Flr von Hartmansdorff föreslagit, alt
dessa medel böra, på sätt ett annat Stånd beslutat, utgå af
anslaget å 8:de lnifvudliteln för Fångars vård och underhåll,
På det sältet tror jag, att det blir en möjlighet lör
StatsUtsk. att sammanjemka de olika åsigterna inom de 4
Stånden.
Gr. Frölich: Jag uppstår endast för alt åt de herrar
och landshöfdingar, som anse detta anslag nödvändigt —
hvaremot jag icke heller har någon anmärkn. alt göra —
erbjuda ett annat förslag, än det som Hr von Hartmansdorff
gjort, hvarigenom deras afsigt äfvensåväl skulle vinnas,
nemi. det alt fatta beslut i enlighet med Frih. Cederslröms
propus., och att således ett statsanslag på den nu under föredragning
vai ande ?:a hufvud titeln rnå för detta ändamål
uppföras, och sedan inbjuda PrestrSt. att uti elt sådant beslut
sig förena, då, om det således blefve 2:ne Stånd för
denna mening, ändamålet kunde vinnas.
Hr Frih. o. [, and tm. hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, tiel FL o. Ad. torde
finna nödigt, att propos. först framställdes på den fråga,
som nu ensam vaiit under discussion, nemi. om anslag åt
Den ii Augusti f. m.
fångvnklmästarne såsom bidrag till skrifmaterialier. Harvid
ville lian först fiista Ståndets uppmärksamhet derpå, att R.
o. Ad. godkänt StatsUtsk:s förslag eller yttrande, alt Utsk.,
sedan de särskildta Stånden beslutat hvilka summor för hvarje
behof böra på stat uppföras, skulle äga att uppföra anslagen
under de särskilda hufvud titlar, som för hvarje departement
komma att af Utsk. föreslås, och att således här nu ej kunde
vara fråga om alt bestämma till hvilken titel, den 2:dra
eller den Side, det ifråga var. anslaget borde höra, utan blott
alt besluta om anslagets belopp och beskaffenhet, med öfverlemnande
sedan åt StatsUtsk. att öfverföra, det på det
departements titel, till hvilket Utsk. ansåge anslaget böra
höra. Då Utsk. yttrat sig med afslag öfver frågan om biträde
till skrifmaterialier åt fångvaklmästarne, ansåg Hr Landtm,
sig först böra framställa propos. å Utsk:s tillstyrkande, och
hemställde alltså, om R. o. Ad. behagade bifalla hvad SlatsUtsk.
i sistnämnda afseende yttrat.
Ropades nej.
Ur Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. artsåg,
att ett anslag- af 33 rtdr i(i sk. b:co borde uppföras på
hvarje läns stat i och för skrifmaterialier åt fångvaktmästare
vid länshäktena.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna, alt ja öfverrösta! nej.
Hr Ribbing: Jag anhåller, att det tillägg, som af Hr
von HartmansdorlF blifvit föreslaget, måtte uti propos;n införas,
emedan i annat fall detta anslag skulle blifva mycket
ojemn t fördeladt, då den ene fångvaktmästaren skulle få
mindre och deremot en annan mycket mer än han bort
hafva i ersättning för skrifmaterialier. Den föreslagna summan
skulle säkerligen på de flesta ställen vida öfverstiga det
belopp, hvartill skrififiaterialierna skulle uppgå, om de ej
erhöllo detta anslag, då det deremot här i Stockholm troligen
skulle blifva otillräckligt.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att, sedan R. o. Ad. ansett öfverläggningen vara fulländad,
någon discusston i sjelfva ämnet ej mera vore lämplig:
hvarje ledamot naturligtvis obetaget att föreslå hvilket
tillägg till beslutet, han kunde finna angeläget.
Hr Ribbing: Då Hr Landtm, medgifvit mitt påstående,
yrkar jag blott propos. derpå.
Hr von Hartmansdorff: Dessa 33 r:dr 16 sk. utgöra
jemnt 800 r:dr för hvartdera af län. Det är således
ett anslag af högst denna summa, som R. o. Ad. beviljat.
Men jag önskar, på sätt jag förut yttrat och hvaruti
Hr Ribbing instämt, att fördelningen deraf må göras af K.
Dull 11 Augusti f. ra.
2"9
M., efter livad skäligt vara kan. Skalle man blott ansia
svanman, utan villkor af en sådan fördelning, så befarar jag,
att intetdera af de öfriga Stånden Lomme att biträtia beslutet.
Frill. Cederström: Sedan It. o. Ad. bifallit ett anslag
af 33 r:dr 16 sk. till skrifmaterialier för hvarje län att
uppföras på stat, lärer någon förändring härutinnan ej på
annat sätt kunna åstadkommas, än att Hr von Hartmansdorff
och Hr Ribbing yrka votering; göra de ej det, så måste
frågan vara afgjord.
Frih. Boye, Ludv.: Det beslut, som är fattadt, tillåter
icke mer någon votering. Voteringen skulle då endast
angå det tillägg, sorn sedermera blifvit begärdt. Jag för
min del skulle ej säga ja dertill, men otvifvelaktig! lära,
i fråga om detta tillägg, de som begärt detsamma, vara
berättigade att få votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om lian rätt fattat
Hr Ribbings mening, hade den varit, att af summan 33 r:dr
16 sk., sorn för hvarje län ansloges, K. M. skulle bestämma
huru mycket för länets häkte skulle utgå.
Hr Ribbing: Min mening var, att af det beslutade
anslaget det måtte vara K. M. tillåtet att bestämma iner
eller mindre, dock inom samma summa, för det ena eller
andra länet. Jag tror mig veta alt Hr Frih. o. Landtm,
ännu ej med klubbslag befästat det beslut, som i förra frågan
fattades; och då Hr Frih. o. Landtm, förklarat, att det
vore hvarje ledamot öppet alt dervid göra tillägg, så skulle
jag tro att talan i detta fall är öppen.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill visserligen icke yrka,
att vi skola rösta öfver beslutet om 800 r:dr, ej heller
derom vidare öfverlägga. Men jag tror, att detta tillägg
lagligen kan göras; ty innan någon propos. gjordes af Hr
Frih. o. Landtm, hade jag gjort min framställning, hvilken
jag tror, att två eller tre landshöfdingar biträdde. Denna
mening tror jag ej att någon är berättigad förqväfva. Jag
vet ej om 33 rtdr 16 sk. vore tillräckliga för länshäktet i
Stockholms län. Landshöfdingen i Östergöthlands län yttrar
sig ej, men det vore också en fråga örn 33 r:dr 16 sk. skulle
derstädes förslå att fylla bristen i kostnaderna för ifrågavar.
ändamål. Om nu R. o. Ad. skulle besluta ett sådant
tillägg, som Hr Ribbing och jag yrkat, så vore del tillfälle
för de län, der 33 rtdr 16 sk. vore otillräckliga, att. få mera,
då deremot andra länshäkten, såsom t. ex. i Piteå eller
Umeå, der medlen mindre behöfvas, kunde tillfredsställas
med en ringare summa.
Gr. Posse, Fredrik: Då här är fråga om alt vissa
länshäkten skola få mindre anslag till skrifmaterialier än
D c n 11 Augusti f. m.
de öfriga, torde jag böra förklara, att det länshäkte, hvarom
jag äger närmare kännedom, visserligen är ett bland
dem, som hafva det drygaste arbetet och således behöfva
c-11 större anslag; ty då der ej blott ur fråga om dem, sorn
skola undergå fängelse i länshäktet, utan äfven om alla dem,
som transporteras till och ifrån arbetsinrättningen och sitta
i länshäktet, så ökes derigenom behofvet af skrifvarebiträde
och skrifmaterialier. Jag tror derföre, att fångvaklmäst iren
i Malmö äf mera besvärad häraf än de flesta andra, och såvida
den af Hr von Hartmansdorff och Hr Ribbing begärda
propos. blefve framställd, skulle jag åtminstone dermed vara
belåten, i hopp alt få en billigare fördelning.
Hr Ed en hjelm, Gillis: Efter denna fråga ånyokommiL
å bane, så får jag äran nämna hvad jag äfven tillförene
omförmält, nemi. att den föreslagna summan för Götheborgs
länshäkte är alldeles otillräcklig. Uti delta häkte finnas nu
117 fångar, bland hvilka äfven är en mängd correctionister,
som gå lill och ifrån arbete två gånger om dagen. Hvarje
gång de gå till arbetet skola de visiteras, och likaså när de
komma tillbaka derifrån, och vid alla dessa visital ioner skola
anteckningar göras. Häraf är klart, att de anslag, som
nu finnas, äro alldeles otillräckliga, och vi kunna aldrig
pretendera någon ordning af vår fångvaktmästare, innan han
Idir bättre lönad Denne tjensteman är ej allenast blottställd
till lif och lein under beröring med sådana banditer,
utan han är äfven blottställd för att svälta. Jag tror att
det för Statens sannskyldiga nytta vore bättre, att desse tjenstemän
blefve tillräckligare lönte, så att'man kunde få pålitligt
folk. JNär man jemför denne fångvaktmästares arbeten
och göromål med en vaktmästares i våra embetsverk,
som har 4°° r:drs lön, så äro den sednares göromål alldeles
icke jemförliga med den förres. Jag yrkar således, att
fångvaktmästare!! i Götheborg får så mycket som möjligt af
det ifråga var. anslaget, emedan han liar mest att göra af
alla vaktmästare vid fängelserna här i landet.
Frih. von Kraemer: Efter min uppfattning var Hr
Frih. o. Lnndlm:s sisla propos., att 33 r:dr 16 sk. skulle för
hvarje länshäkte anslås till skrifmaterialier, och sedan denna
propos. blifvit af Ståndet med ja besvarad, blrf beslutet af
Hr Frih. o. Landtm, med klubbslag befästadt. Sedan blef
det fråga 0111 ett tillägg; men jag fortfar att yika, det 33
r:dr 16 sk. måtte för hvarje länshäkte utgå.
Hr Frih. o. Landtm, yllrade, att då den af honom
framställda propos. varit, att R. o. Ad. skulle besluta uppförande
på stal ;if 33 r:dr 16 sk. för hvarje län i och för
skrifmaterialier åt fångvaktmästarne vid länshäktena, och
den blifvit med ja besvarad; ansåg Hr Landtm, icke med
nämnda beslut fullkomligen förenligt att framställa den propos.
,
Dea 11 Augusti f. ra
281
pos., som Hrr von Hartmansdorff och Ribbing begärt, då
deraf kunde blifva en följd, att större summa än 33 rtdr
16 sk. blefve anslagen, hvaremot den andra framställningen,
att K. M. af de beslutade 33 r:dr 16 sk. kunde bestämma
större eller mindre summa för hvarje häktes behof, icke
vore i strid med det beslut R. o. Ad. fatlat. Då denna
framställning likväl icke öfverensstämde med de förslag, Hrr
Ribbing och von Hartmansdorff uppgifvit, förfölle den naturligtvis,
och den af Hr Ribbing begärda propos ansåg Hr
Landtm, sig icke emot 53 §:n Riksd.Ordn. kunna framställa,
emedan det beslut, som R. o. Ad. redan fattat, derigenom
skulle kunna rubbas.
Hr Ribbing: Den rättvisa vid detta anslags utdelning,
som jag åsyftat, vinner jag åt ett håll genom den propos.,
som Hr Landtm, anser sig kunna framställa, nemi., 0111 jag
så må uttrycka mig, utföre. Då 33 r:dr 16 sk. är antaget
såsom ett maximum, så är det väl möjligt att hindra, det
någon fångvaktmästare må få ibera än honom rätteligen tillkommer;
men det lemnäs honom ej öppet att af dessa 33
r:dr 16 sk. få så mycket som han rätteligen borde bafva,
ocb således är den rättvisa, som jag åsyftat för detta anslag,
nemi. att de som icke voro dermed belåtne skulle få
mera, förfelad; men som jag hellre vill vinna något än intet,
så nöjer jag mig med den propos. Hr Landtm, förklarat
sig kunna framställa, ehuru jag reservationsvis får anföra,
att jag tror, att både Hr von flartmansdorffs och min mening
har genom det sätt, hvarpå frågan blifvit framställd, i
sin helhet! blifvit undertryckt, och alt således icke vi, lika
med andra, som här yttrat sig, hafva haft vår rättighet öppen
att få våra meningar under Ståndets pröfning. Den
rättighet vi hafva, har således gått förlorad.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, i anledn. af Hr Ribbings
nu fällda yttrande derom, att hans och Hr von Hartmansdorffs
mening skulle blifvit undertryckt, att förslaget,
om fördelningen af de 800 r:drna på de särskildta länshäktena,
icke blifvit framstäldt under discussionen, innan Landtm,
hemställt om Ståndet ansåg öfverläggningen fulländad, Ståndet
derpå svarat ja, samt propos. i hufvudfrågan blifvit framställd,
utan bade denna framställning, ang:de de 800 r:drna
och deras fördelning af K. M., skett efteråt, hvarföre den
i Hr Landtnäs tanke icke kunde anses undertryckt genom
ett beslut, fattadt förr än meningen framställdes.
Frih. Cederström: Otvifvelaktigt hade de värde ledamöterne
kunnat begära votering, när Hr Frih. o. Landtm,
förklarade, att den framställda propostn var med ja besvarad.
Det hafva de likväl ej gjort. De hafva således sjelfve
undertryckt sin mening; och jag hemställer till eder, mine
11 H. 36
Den u Augusti f. m.
lierrar! vöre det välbetänkt att sysselsätta K. M. med alt
bestämma huru mycket af 33 r:dr 16 sk. bör till skrifmaterialier
för fångvaktmästarne årligen utgå? Skall K. M kunna
sysselsättas med rapporter 0111 huru många böcker papper,
huru mycket bläck och huru många bundtar pennor, sorn
vid hvarje länshäkte årligen användas? Har K. M. icke nyttigare
göromål än slika småsaker? Jag anhåller att R. o. Ad.
måtte upphöra med denna öfverläggning i en fråga, som
redan ar afgjord, och att vi må komma till andra ärenders
behandling.
Hr von Hartmansdorff: 1 hänseende till mig är Hr
Frih. o. Landlmts yttrande riktigt. Jag talade ej om den
sammanlagda summan, men jag önskade saken. Hr Ribbing
ansåg mången fångvaktmästare kunna behöfva vida mer än
33 r:dr 16 sk., hvilket han ej kan få, om fördelningen göres
lika öfverallt. Jag skall vara försigtigare vid andra tillfällen,
då det blir fråga om beslut, och hellre begära votering
vid hvarje tillfälle, än se min mening undertryckt.
Jag tror ej att Hr Landtm, varit berättigad att förbigå den
propos. jag begärt, nemi. att K. M. måtte kunna bestämma
vid hvilka länshäkten mindre än 33 r:dr 16 sk. kan vara
tillräckligt; ty endast derigenom torde fördelningen kunna
blifva billig. Jag vill ej besvära R. o. Ad. med någon votering
häröfver, men jag vill åtminstone veta om jag ej kan
erhålla propos. Landshöfdingarne må skylla sig sjelfva, 0111
K. M. icke blifver berättigad att, på deras framställning,
jemka emellan länen. K. M. har nödgats i anslagsväg jemka
i vida ringare saker.
Frih. Boye: Jag anhåller att få göra en erinran om
skilnaden emellan formfrågan och den fråga, sorn här utgör
sak. Formfrågan är den: hafva Hr Ribbing och Hr
von Hartmansdorff rätt att få propos. på deras föreslagna
tillägg? För min del tror jag, att de hafva denna rättighet;
ty fastän R. o. Ad. genom ett med klubbslag befästadt beslut
antagit att 800 r:dr skola anslås, så kan likväl derefter
fråga uppstå om deras fördelning. Jag tror således, med
all aktning för Hr Frih. o. Landtm., att deras mening är
undertryckt, om de ej få proposition. — Hvad åter angår
sjelfva frågan om en sådan framställning bör äga rum eller
ej, så voterar jag emot densamma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Hrr Ribbing och
von Hartmansdorff inskränkt sig till att begära det af Hr
Landtm, för en stund sedan framställda förslag till propos.
i afseende på deras mening; så ville han den nu framställa,
och hemställde alltså, om R. o. Ad. ansåg, att af det anslag,
33 r:dr 16 sk., som för hvarje län skall uppföras till skrifmaterialier
åt fångvaktmästarne vid länshäktena, det skall
bero af Konungen att bestämma huru mycket som skall anslås
till hvarje häkte.
Ropades nej.
Den ii Augusti f. m.
Uppå derefter framställd propos. blef 17:c!e punkten i
allt öfrigt bifallen.
18: de punkten. a) Till skrifmaterialier och
expenser samt ved och ljus för Rikets Gol legiér
ni. II.
Frih. Cederström: Då ifrågavar. anslag är ett förslagsanslag,
så kan det visserligen vara likgiltigt, om detta
förslagsanslag' förhöjes till livad erfarenheten visat vara behöflig!;
men lör ordniugens skull vill jag för min del hafva
i prot. antecknadt, alt om icke utgifterna upptagas lill det
belopp, som man vet att de verkligen komma att utgöra,
tillställer man oriktiga räkenskaper. Det har således varit
orätt af StatsUtsk. att ej uppföra beloppet lill hvad man
vet att det uppgått.
Detta moment litt. a) blef af R. o. Ad. bifallet.
i8:de punkten, b) Till rese- och t rada men tspenningar
i civila ärenden.
Äfven detta mom. litt. b) blef af R. o. Ad. bifallet.
ig:te punkten. Pensions rät t för vissa tjenstemän
vid landtstaterv.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, om icke
pensionen för häradsskrifvarne, bestämd till 4°o r:dr är alltför
ringa, då man har bestämt landträntmästares och kronofogdars
till 800 r:dr. Häradsskrifvarens befattning är ganska
besvärlig och maktpåliggande, äfven såsom controlleur
på kronofogden. Det föreslagna pensionsbeloppet synes mig
alltså för lågt. Jag tror mig äfven veta, att PresteSt. bestämt
det till 600 r:dr, hvadan jag föreslår, att R. o. Ad.
måtte utsätta samma belopp.
Frih. von Kraemer och Hr von Prosén förenade sig
med Hr von Hartmansdorff.
Frih Boye: Jag förenar mig så mycket hellre med de
ledamöter, hvilka här yttrat sig, som jag tror mig känna,
att härndsskrifvarnes befattningar äro fullt ut så vigtiga
sorn kronofogdarnes, och ganska besvärliga.
Hr Bergenstråle: Med de herrar, som föreslagit, att
pensionerna för häradsskrifvarne skola bestämmas till 6< o
r:dr istället för ^00 r:dr, äger jag alla möjliga skäl att för
ena
mig.
Hr Eden hjelm: Äfven jag förenar mig med Hr von
Hartmansdorff uti hans tillstyrkande att pensionen för häradsskrifvare
malte bestämmas till boo r:dr.
Frih. Cederström: Häradsskrifvare-pension har i alla
tider vai it lika med en kammarskrifvare-lön i Kammarcollun;
den är också här uppförd till samma belopp, och
jag befarar, att en förhöjning deraf på mångå ställen skulle
a84
Den ii Augusti f. m.
förorsaka, att pensionen blefve större än sjelfva lönen, hvilket
förhållande ej skulle vara nyttigt. Jag tror derföre, att
man kan bifalla hvad Utsk. här har föreslagit.
Frih. Roye: Jag är skyldig förklara, alt jag icke Ön
ner
min öfvertygelse rubbad af hvad Fiih. Cederström yttrat.
Jag Önner helt naturligt alt han, såsom chef för Kammar-colhm,
skulle önska att Karnmar-collegii kammarskrifvare
kunde få högre lön. Det vill jag också önska, men
derom är ej nu fråga, och jag ser ej, alt det skäl, Frih.
Cederström framställt, på något sätt inverkar på förevar,
fråga. Jag får äfven erinra alt om hät adsskrifvare-löncn
är mindre än kronofogdens, så har häradsskrifvare deremot
sportlar, som han förlorar, då han går ifrån tjensten.
Frih. von Kraemer: Jag får i anledn. af Frih. Ce
derslröms
yttrande upplysa, att Karnmar-collegii och Statsconlorels
yttranden ang:de pensionsratten för tjenslemännen vid
Jandlstateri just blifvit åberopade uti den K. propos., der
K. M. tillstyrker att häradsskrifvärne må få 600 r:dr b:co i
pension. Således är det på Karnmar-collegii och Stats-cont:s
tillstyrkan, som detta belopp blifvit föreslaget. Jag får vitsorda
alt hliradsskrifvarne äro fullt ut så mycket sysselsatte
som kronofogdarna, och yrkar derföre, alt den rättvisa måtte
dem vederfaras, att de vid pensions erhållande må få 600
i:dr, hvilket ej tyckes vara för mycket efter en så trägen
tjenstgöring.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag anhåller
att få förena mig i den mening, som Frih. Cederström framställt,
och tror att det förhållande, som han fästat sig vid,
verkligen skulle komma att inträffa, ifall R. o. Ad. skulle
bevilja 600 r:dr i pension ät häradsskrifvarne, nemi. alt ganska
många af dem efter afskedstagande! skulle komma i
bättre ställning, än de hade medan de voro i tjenst.
I anledn. af hvad Frih. von Krcemer yttrat, får jag upplysa,
att förhållandet verkligen är det, att Stats-cont. föreslagit
ett mindre pensionsbelopp, än det som influtit i den
K. proposm. StalsUtsk. hor trott sig böra behandla denna
fråga med försigtighet och ansett sig ej böra gä längre iin
Stats-cont. i sitt ganska välgrundade betänk, har gjort. Det
är på delta collegii yttrande, som StatsUtsk:s betänk, grundal-
sig.
Frih. Cederström: Jag hoppades att ej blifva miss
förstådd,
då jag yttrade mig förra gången. Om de löneförhöjningar,
som Kammar-colhm för landlstaterna föreslagit,
blifvit beviljade, så hade ett annot förhållande inträffat. Då
hade häradsskrifvarne haft 600 r:dr i lön, och hade då äfven
vid uppnådd 70 års ålder varit berättigade att behålla
sin lön såsom pension; men så är nu cj förhållandet, de stå
ännu qvar vid samma lön och äro derigenom fullkomligt i
Den 11 Augusti f. ra.
285
analogi med kammarskrifvarne i Kammar-colhm. Jag får
derföre hemstiilla till herrarne, huruvida icke afgörandet af
frågan om pensionsrätten borde fördröjas intill dess löneförhöjningarna
blifvit beslutade.
Hr von Hartmansdorff: För alt befordra anta
gandet
af hvad K. M. föreslagit, nemi. 600 r:dr såsom pension
för häradsskrifvare, torde det tillåtas mig att uppläsa
ordalagen i den K. propos:n. De äro följande:
”Slutligen och i anledn. af hvad Kammar-co!l:m och
’’Stats-cont. i underd. yttrat, ang:de vissa tjenstemäns vid
”landtstaten pensionsrätt, vill K. M. föreslå It. St., att följande
tjenstemän må, efter omkring 4° års tjenst och vid
”uppnådda 65 lefnadsår, samt efter företedt läkarebevis öf”ver
en försvagad helsa, vid afskedstagande! undfå pensioner
till följande belopp, nemi. Jandssecret. och landskamererare
1,200 r:dr, landträntmästare 1000, kronofogde 800
”och häradsskrifvare 600 r:dr.”
Den auctoritet, som jag åberopar, torde R. o. Ad. finna
vara lika så god som den, på hvilken mina motståndare velat
stödja sig. Kär det nu är i fråga att bestämma pensionsbeloppet
för häradsskrifvare, hvilka tjent omkring 4°
års tid och uppnått 65 lefnadsår, samt äga läkarebevis om
en försvagad helsa, då är det, såsom mig synes, en välgerning
ej mindre för Staten än för tjenstemannen, att han
varder förflyttad på pensionsstat, och att han ej nodgas tjena
qvar under sin maktlösa ålder. Jag måste således vördsamt
vidhålla det yrkande jag förut gjort, och rubbas ej
deruti af den omständigheten, att mången häradsskrifvare
kunde hafva mindre lön på stat, än 600 r:dr; ty häradsskrifvaren
har dock några sportlar, hvilka, jemte fördelen
att äga boställe, troligen motsvara skilnaden. Jag anhåller
hos Hr Landtm., att också min mening, när ordningen dertill
kommer, måtte blifva underställd R. o. Ad:s pröfning.
Frih. von Kraemer: Jag är egentligen förekommen
af Hr von Hartmansdorff, ty det var i anledn. af Frih.
Sprengtporten yttrande, som jag begärde ordet. Den K.
propostns ordalydelse i detta afseende är redan uppläst, men
SlatsUtsk. har uti dess betänk. N:o 4° i icfde punkten upptagit,
att det likaledes är i anledn. af hvad Kammar-colhm
ocii Stats-cont. tillstyrkt, som K. M. föreslagit att härads
skrifvarne
skola vid afskedstagande erhålla 600 r:dr i pension.
Således är det ej fråga om StatsUtskts försigtighet i
delta fall, utan om den K. propostn, hvarefter jag önskade
alt man skulle rätta StatsUtsk:s tillstyrkande.
Frih. Sprengtporten: Jag uther mig alt få erinra
R. o Ad. det jag alldeles icke best rid t, att K. ftl. i sin propos:
föreslagit 600 r:dr; jag har blott yttrat, alt Stats-cont.
i det tind. utlåt, till K. M., som motiverat den K. propostn,
endast har tillstyrkt 4°° ttdr, och jag har cj varit i till-.
a86
Den u Augusti f. m.
fulle att uppläsa detta utlåt., emedan StatsUlsk, ej liar haft
tillgång dertill. Om således en annan mening kunde hemtas
af den K. proposm, hvilket jag ej vill bestrida, så förklarar
jag, att det är en otydlighet i den K. propos:n, som
gifvit anledn. dertill, då K. M. ej ansett sig behöfva upplysa
R. St. derom, att den K. propostn är i så målto skiljaktig
från StatsUtsk:s utlåt., att K. M. föreslår 600 r:dr i stället
för 400 r:dr, som Stats-cont. har begärt. Hvarföre K. M.
begärt det högre beloppet, vet jag ej; icke heller 0111 Kammar-coII:m
deröfver blifvit hördt. Orsaken är kanske den,
alt K. M aflåtit en propos. om en högre lönereglering för
landlstalerna. Det är endast detta, sorn jag ansett mig böra
nämna, och vill visst icke motsätta mig beviljandet af det
pensionsbelopp, äfven om det vore ännu högre, som R. St.
frikostigt vilja tilldela häradsskrifvarne.
Frih. Boye, Fredr.: I anledn. af den pensionsför
höjning
för häradsskrifvarne, sorn llr von Hartmansdorff nu
föreslagit, får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på det
besynnerliga förhållande, som derigenom uppkommer emellan
individer i Sverige. En militär, som tjenat minst 3o år
och är 5o år gammal, och som tilläfventyrs, om händelsen
så fogat, har tillbragt 3o år i krig, kanske äfven med förlust
af ett ben eller en ann, får, om han är öfverste-lieutenant,
ej mer än 600 r:dr i pension af medel, hvartill han
sjelf bidragit. Nu vilja herrarne att en häradsskrifvare skall
få lika pension med en öfverste-lieutenant och iner än en
major. Jag hemställer om icke delta åstadkommer en slags
anomali, örn jag så får yttra mig, emellan dessa olika individer;
det är dock någon skilnad att tillbringa 3o år i krig,
om sådant skulle inträffa, och att tillbringa en lika tid vid
skrifpulpelen. Om häradsskrifvaren kommer i analogi med
en capitaine och får lika pensionsbelopp med honom, så synes
han mig kunna vara belåten, et sic porro.
Hr Bergenstråle: I anledn. af hvad den siste tala
ren
yttrat, får jag blott nämna, alt i händelse en orättvisa
skulle vara begången i afseende på majorers pensionsbelopp,
så följer deraf ingalunda, att man derför skall vara orättvis
äfven emot andra tjenstemän. För öfrigt, mine herrar!
böra vi ihågkomma, att hela civilstatens pensionsbelopp äro
större än de pensioner, som armeen åtnjuter af egna sammanskott;
men deraf blir ingalunda en följd, alt man skulle
anse civilstatens pensioner vara för höga och på så sätt orättvisa
i jemförelse med militärens.
Hr von Rosen: Utan att vilja ingå i ett ämne, som
ej här hit, tror jag mig likväl böra fasta uppmärksamheleu
på, att den anomali, som äger rom mellan armeens och
civilstatens pensionering, grundar sig på det förhållande, att
ur nice n s pensions-cassa bildas af armecns egna medlemmar,
Den 11 Augusti f. m.
ocli att armeen sålunda pensionerar sig sjelf. Hur är det
deremot Staten, som pensionerar.
Frih. von Kraemer: I anledn. af Frih. Tioyes an
märkn.
får jag förena mig med de herrar, som sist yttrat
sig, och vill endast tillägga, att man inom militären kan taga
afsked med pensionsrält vid 4 ’ års ålder, derigenom att man
betalar expeetance-afgilter för den återstående tiden till 5o
års ålder och 3o års tjenstetid, då deremot här fordras 4°
års tjenstetid och 65 års ålder, för att vara berättigad till
pension. Detta gör en betydlig skilnad.
Gr. Posse: Jag är till största delen förekommen af
föreg:de talare, då jag hade ämnat besvara Frih. Boyes yttrande.
Jag vill egentligen ej ingå uti någon jemförelse
emellan aromens pensioner och de som åtnjutas af ci v il-staten,
utan jag vill blott fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på
nödvändigheten för det allmänna deraf, att landtstatens
tjenstemän icke, hvad man kallar, öfvertjena sig. Man
torde kunna medgifva, att om personer, som kommit till
sådan ålder, att de ej mera kunna uppfylla sina skyldigheter,
likväl skola fortfara att tjena; så är det ej allenast de som
lida derpå, utan äfven det allmänna. Att de vid sådan ålder
kunna taga afsked, tror jag derföre vara lika önskvärdt
för det allmänna, som för dem sjelfva. Jag får derföre till
styrka,
att det pensionsbelopp af 6oo r:dr, som af någon talare
blifvit föreslaget, måtte för häradsskrifvarne beviljas.
Hr von Hartmansdorff: Jag är förekommen af de
ledamöter, som talat före mig, utom deruti, att jag velat
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att hvad som här
blifvit yttradt om pensionsförhöjning för kronofogdarna, utöfver
hvad Utsk. föreslaget, är ett misstag. Jag liar blott
talat om häradsskrifvare.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då StatsUtsk:s förslag
i fråga om pensionsanslag för landtslatens tjenstemän
omfattade pensioner för landssecreterare, landskamererare,
landträntmästare, kronofogdar och häradsskrifvare, men i afseende
på de fyra första ingen nnmärkn. blifvit gjord, hvilket
åter varit händelsen i afseende på den femte eller häradsskrifvarne;
så ansåg Hr Landtm, sig böra framställa särskilda
propos:r i ämnet; och hemställde Hr Landtm, alltså
om R. o. Ad. behagade bifalla StalsUtsk:s förslag i afseende
på landssecreterares, landskamererares, landträntmästares och
kronofogdars pensionering.
R.opades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i afseende på häradsskrifvares
pensionering.
Ropades starka nej, blandade med ja.
288
Den 11 A u g u s t i f. m.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
pensionen för häradsskrifvare bör bestämmas till 600 r:dr b:co.
Hr Löwenström, Joli. Jacob, saint Frih. Boye,
Fredr., reserverade sig emot del nu fattade beslutet.
I öfrigt biföll R. o. Ad. hvad i afseende på häradsskrifvares
pensionering blifvit af Utsk. föreslaget.
Slutligen biföll R. o. Ad. alla de af StatsUlsk. i dess
utlåt:n N:is 4° °°h 193 uppförda anslags-summor, indelta
räntor och under lönerna upptagna spanmålsbelopp, örn
hvilka icke förut särskildt blifvit beslutadt.
Upplästes till justering och godkändes ExpedUtsk:s förslag
N:o 5y till R. St:s und. skrifvelse till K. M., angrde utsedde
ledamöter till det af K. M. äskade Hemliga Utskott.
Föredrogs ånyo StalsUtsk;s den ir och 18 sisth Juli på
bordet lagda utlåt. JNho 196, i anleda, af återremiss å utlåt.
N:o 41, angtde föreslagen ersättning lill adjungerade ledamöter
uti K. Götha Hofrätt.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g., upplästes
Prosten Åstrands vid utlåt. N:o 41 fogade reservation.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig veta, att
PresteSt. bifallit denna reservation och beslutat, att en jemn
summa af 6000 r:dr, lill lika fördelning emellan de fyra adjungerade
ledamöterna i K. Götha Hofrätt, skall för en
gång af Riksg.cont. utgå. I händelse Ridd.SecreCn fått något
prot.utdr. derom från PresteSt. , så anhåller jag att det
må uppläsas, och jag sedermera få fortfara med mitt yttrande.
Upplästes ett prot.utdr. från PresteSt. af den i5 sisth
Juli, af innehåll, att Ståndet, med afslag å StatsUtskls utlåt.
N:o 196, funnit för godt anslå 6000 r:dr b:co att af Riksg.-  cont. utgå att fördelas emellan de adjungerade ledamöterna,
så att de, inberäknadt livad de förut af adjunctionsmedlen
erhållit, må hvardera bekomma ett tjenstetiden motsvarande
belopp.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt att
R. o. Ad. måtte instämma med PresteSt. och bevilja dessa
ledamöter den af PresteSt. beviljade summa af 6000 r:dr.
Den är i alla fall ringare än desse ledamöter i fölhållande
till deras tjenstetid bort få, men det är dock något.
Frih. Sprengtporten: Jag skulle anse det alldeles
ändamålslöst alt här förnya den discussion, som ägde rum,
då StatsUtsk:s första betänk, förevar; jag får derföre endast
åberopa hvad jag då yttrade och anhåller hos Hr Landtm.
01x1 propos. på bifall till Utsk:s förslag. Hr
Den ii Augusti f. ra.
289
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskrs utlät. N:is 4> och >96.
Ropades ja och nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, i anledn. af de afgi/na svaven
förklarade, det han trott sig finna att ja öfverröstat
nej, begärdes votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
ja-propos:n böra innehålla bifall till StatsUtsk:s yttrande,
och nej-propos:n att för de ifrågavar. adjungerade ledamöterna
borde beviljas en summa af 6000 r:dr b:co.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller blott att det
måtte få heta: anser R. o. Ad., i likhet med PresteSt., att
eti summa af 6000 r:dr må beviljas.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition.
Den som bifaller StatsUtsk:s yttranden uti dess utlåltn
Niis 4l ocl* *96, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
aei;
Vinner nej, anser R. o. Ad., i likhet med PresteSt., att för
ifrågavar. adjungerande ledamöter i Götha Hofrätt bör beviljas
en summa af 6000 r:dr b:co.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja — 29.
Nej - 89.
Hr Munck a f Rosen schöld , N i I s Rudolph, reserverade
sig så väl emot detta beslut, som emot det förut
fattade, vör:de peusionsrätten för häradsskrifvare.
Ånyo föredrogs StalsUtsk:s den 11 och 18 sisth Juli på
bordet lagda utlåt. N:o 199, i anledn. af erhållna återremisser
å utlåt. N:o \i, ang:de landtstatens löne-reglering.
R. o. Ad. ansåg detta utlåt, böra punktvis föredragas,
och skulle utlåt. N:o 42 tjena till grund för föredragningen.
Utsk: s yttrande rör: de löne -regie ringen i sin
helhet.
Hr Bergenstråle, Claes Gabriel: I följd af det
nu upplästa betänk, från StatsUtsk., finner jag med ledsnad,
att intet afseende kunnat görns på dea löne-reglering för
landtstaten, sorn redan under liera år och flera riksdagar varit
ifrågasatt. Jag kan icke annat än deraf sluta, alt landtstaten
i allmänhet, jemförelsevis med andra embetsverk inom
Riket, är verkligen stjufmoderligt behandlad. Jag vill för
I! H. 07
Den ii Augusti f. itu
närvar, icke yrka, att den löne-reglering, som K. M., i fölijd
af Stats-cont:s och Kammar-collegii förslag, har uppgjort
och öfverlemnat till SlatsUtsk., skulle numera kunna genomgå.
StatsUlsk. har, åtminstone hvad länsmännen beträffar,
begifvit sig till, att desse tjensteman må få en löuetillökning,
så alt de skola kunna beräkna åtminstone 200
r:dr om året.
Men det återstår en tjensteman vid hvarje Landsh.embete,
för hvilken jag icke för min del, och såsom jag tror
ingen af mina kamrater, kan undgå att yrka ett anslags
uppförande på stat, och det är en länsnotarie. Mine herrar!
Landsh.embetsverken blefvo inrättade och organiserade, sådana
de nu äro, redan för mer än 200 år sedan. Då vi
kasta våra tankar på de öfriga embetsverken inom Sverige,
så är jag öfvertygad derom, att det icke finnes något, så
framt det icke blifvit omorganiseradt och i följd deraf fått
förminskade göromål, som icke fått en föi ökad tjenstemannapersonal
Lill följe af de ökade göromål, som vid alla embetsverk
uppkommit. Landsh embetsverken äro de enda,
som i detta afseende qvarstå oförändrade. Der finnes icke
mer än en enda person på cancelli-sidan, nemi. landssecreteraren,
som handlägger alla de mål, hvilka skola expedieras.
Att dessa mål i sednare tider betydligen tilltagit, lärer
icke behöfva bevisas. Folkmängdens tillvext samt vårt utvidgade
och i många afseenden äfven mera invecklade statsskick
hafva gjort att dessa göromål årligen tilltagit. De
uppgå till olika antal i olika Ion i följd af större eller mindre
folkmängd, men från o ä 8 och ända till 10,000 mål
handläggas på cancelli-afdelningarna och det af en enda person.
Jag skulle tro att endast detta redan är ett tillräckligt
skäl för att på stat Uppföra en länsnotarie, hvari laiidssecrettn
finge en person, som kunde vara honom till biträde
vid handläggningen af de mera kuranta målen. Skyndsamhet,
mine herrar! är en nödvändighet i dessa verk. De der
förekommande målen fördra ofta en Ögonblicklig handläggning,
då deremot målen vid andra verk mången gång få
ligga flera månader, ja åratal. Dessutom, mine herrar! finnes
inom dessa embetsverk ingen person att tillgå, när lands—
secretm af laga förfall är hindrad att göra sin tjenst. Landssecrettn
är en menniska, hos hvilken man ej kan påräkna
en beständig helsa. Det inträffar således med honom, sorn
roed litet hvar, att han blir sjuk. Han behöfver någon gång
åtnjuta ledighet. Han behöfver jemväl stundom åtfölja landshöfdingen
på resor inom länet. Vid alla dessa tillfällen få
icke göromålen ligga nere. Det bör finnas någon person,
som i hans ställe handlägger dem. Hvar skall man taga
denna person? Inom verket finnes ingen länsnotarie, åtminstone
icke inom Jönköpings län. En sådan har aldrig funnits
på stat. De hafva dock vid åtskilliga Landsh.embeten
funnits, men sotn det är lands-secrettn, som nödgas aflöna
Den 11 Augusti f. in.
deta, så är det beroende på honom, om de skola finnas eller
icke. För öfrigt består vanliga personalen af en person,
jorn förer det s. k. supplik-diarium, och som derati inregistrerar
alla inkommande och utgående expeditioner, och
en som förer bref-diarium samt intager alla expeditioner, som
inkomma från K. M. eller embetsverken och alla de talrika
individerna i hela Riket. Sedermera finnas 2 eller 3, som
äro rent af renskrifvare. Förenämnde personer äro, såsom
herrarne väl inse, vanligtvis aldrig så qvalificerade, att man
åt dem kan uppdraga den vigtiga befattningen att förrätta
Lands-secret:ns tjenst. Jag skulle önska, att jag hade tillfälle
att bjuda R. o. Ad. in på ett landscaneelIi och dess
arehiver, då jag tror herrarne skulle förundra sig öfver den
mängd af luntor, sorn der finnas. Det gränsar verkligen till
det otroliga, att en enda person skall kunna handlägga en
sådan mängd af mål. Ytterligare, mine herrar! har jag änclå
ett skäl hvarföre en länsnotarie bör uppföras på stat,
nemi. det, att när lands-secret-vacance inträffar, har man
svårt att få en person, som är skicklig lill ijenstens förrättande.
Naturligtvis söker man dertill en jurist. Jurister äro
nödige och oumbärlige för denna befattning, men de äro
likväl ovane vid en mängd af de ärenden, sorn dertill böra.
Man står i beröring med alla embetsverk i Riket. Man skall
gifva utlåttn i en mängd olikartade ämnen. Man skall känna
innevånarne och deras lynne, äfvensom loealerna inom
länet. Allt detta käuner icke en person, som man ofta är
nödsakad taga utom länet. Lång tid åtgår, innan han blir
inöfvad i embetet och får den local-käunedom, som är nödvändig.
Jag tror således, att en allmän nytta för landet
skulle uppkomma, om man genom tillsättande ; af länsnotarien
kunde påräkna att bland dem finna ämnen till landssekreterare.
Jag får, i följd af hvad jag rut baft äran yttra,
föreslå den modika summan af 4°° r:dr b:co lill lön för en
länsnotarie vid hvarje landscanceili och anhåller vördsamt
bos [Jr Frih,, o. Landtm, örn propus, härå.
Gr. Mörner, Garl, anförde skriftligen:
Det är med verklig ledsnad jag förnummit af StatsUtskrs
betänk N:o igq, att man saknat utvägar till förbättring i lönevillkoren
åt en tjenstemanna-personal, hvars ansvarsfulla och
mödosamma kall berättigar till en deremot svarande uppmuntran,
och af hvilken man fåfängt kan vänta duglighet,
drift och oegennytta, om den icke är fullt oberoende i
sin ekonomiska ställning. Då likväl den af K. M. föreslagna
löne-reglering för landtstaten i sin helhet klöfver ett så
betydligen ökadt statsanslag, att Utsk. icke tilltrott sig böra
för närvar, tillstyrka bifall dertill, skulle jag ändock tro,
att Utsk. både kunnat och bort föreslå den partiella tillökning
i anslag, som behofvet verkligen påkallar, och som blifvit
af K. M. i Dess nåd. skrifvelse till R. St under d. 27
Jan. detta år godkänd och begärd.
Dcu ii Augusti f. m.
StatsUtsk:s och R. St:s visade välvilja mot en i allmänhet
illa lönad embetsmanna-class, nemi. länsmännen, berättigar
lill odelad erkänsla; men jag hade trott och hoppats,
att Utsk., efter återremiss af betänk. N.‘o 42j skolat något
närmare, än som skett, hafva tagit i öfvervägande de flerfalldiga
skäl, som af mig och andra talare härstädes blifvit
förebragta till bevisning om nödvändigheten af länsnotariers
uppförande på stat med lön. Af Utsk:s sednare betänk, i
ämnet inhemtas, att man endast i förbigående anmärkt, att
några ledamöter yrkat bifall till förra utlåt, i hvad det angick
luonobetjeningen, med tillägg i afseende på länsnolarierna,
”att desses aflöning kunde och borde hädanefter
som tillförene best ridas af lands-secrete”rarne,
och att de för de förra föreslagna löner
”egentligen vore att anse endast som en tillök’’ning
för de sednare, hvilkas skyldighet att aflö”na
länsnotarie!'na derigenom skulle försvinn a."
— Utsk. har alldeles icke vidrört eller upptagit hvad å andra
sidan blifvit yttradt emot en sådan princip, ej heller
ingått i någon vederläggning af de skäl, som tala för länsnotariernes
förseende med lön af Staten, hvarigenom de öfriga
Stånden betagits tillfälle att öfverväga och besluta,
huruvida den partiella löne-tillökningen borde skäligen beviljas.
Jag och flere med mig hafva vidlyftigt utvecklat skälen
för länsnotariers uppförande på stat, då frågan förra
gången förevar, och jag skulle icke envisas att åter begära
R. o. Ad:s fortfarande uppmärksamhet i frågan, om jag,
som aldrig skall tillåta mig alt yrka löneanslag, dem jag ej
finnér billiga eller nödvändiga, icke ansåg saken af mycken
vigt.
Länsnotarien måste vara en så qvalificerad tjensteman,
att han under landshöfdings frånvaro, oell då lands-secret:n
har laga förfall, kan vara medlem af Landsh.embetet. Dertill
fordras att han är en både bildad man och skicklig jurist,
som på egel ansvar kan förestå den maktpåliggande och
trägna landssecreterare-tjensten, och som kan vara så lönad,
ali han ej behöfver befatta sig med enskilda commissioner
för ali äga sin bergning. Länsnotarien bör alltså, likasom
länsbokhållarrn vara skyldig att tjenstgöra när så påfordras.
Laudscancellislerne äga en så ringa Ion af Staten och ära
vanligen så oanvändbare till förrättande af landssecreteraretjensten
att de i allmänhet icke kunna gagnas annorlunda
än sorn landssecretms skrifvarebiträden och denne embetsman
måste i alla full löna flera sådana för sin vidlyftiga expedition.
Om man erkänner nyttan och behofvet af länsnotarien
med de egenskaper och den tjänstgöringsskyldighet jag här
antydt, kan man ej vilja på allvar påstå, att desse tjenstemän
skola lönas af enskild man, emedan de då förblifva den
enskildes och icke Statens tjenare.
Den ii Augusti f. ra.
K. M. liar uti det löoereglerings-förslag, som redan vid
1828 års riksdag ingafs till Ständerna, föreslagit 4°o r:dr
i lön åt länsnotarien, och ehuru detta lönebelopp synes i
allmänhet väl lågt, om de skola vara oberoende i ekonomiskt
afseende, inskränker jag mig nu, sorn förra gången, att föreslå
detta belopp såsom Jon åt nämnda tjensteman. Den särskilda
tillökning i statsutgifter, sorn härigenom skulle uppkomma,
utgör för 24 län 9,600 rtdr, och jag tvekar icke
alt tro, det R. St., upplyste om verkliga förhållandet, och
närmare begrundande angelägenheten och vigten af länsnotariers,
såsom Statens embetsmål», tillvaro, med beredvillighet
skola befordra en sak, som äger ett icke ringa inflytande
på den ordning och drift, hvarmed alla ärenden vid
landsen neel lier na handhafvas.
Då StatsUtsk., efLer vunnen upplysning om behof af
lönelillökning för flera embetsverk, frångått sina förra yttranden,
och nu tillstyrkt densamma; så gör jag mig förvissad,
att R. o. Ad. icke vägrar min vördsamma framställning
derom, att ett anslag af 9,600 r:dr må varda å stat
nppfördt såsom lön åt länsnotarie»’ i Rikets alla län, hvarom
jag begär Hr Frih. o. Landtmts proposition.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag är af de sista
värda talarne helt och hållet förekommen i detta äm ne, och
förenar mig således uti de åsigter, som af dem blifvit
framställda. På landscontoret finnes en länsbokhållare
nied lön på stat, men i landscancelliet finnes ingen sådan
tjensteman med lön. I alla andra verk har man ansett det
nödvändigt att, när göromålen blifvit ökade, äfven öka tjenlemännens
antal. Det är just lika som uti en sandgrop, ju
mer man grafver under, dessmera rinner sanden ned. —
Jag hemställer till Hr Frih. o. Landtm, att vi måtte få
propos. derpå, att länsnotarierne kunde uppföras på stat
med en lön af 4°o rtdr.
Frih. Cederström, Jacob: Utsk., som uti betänk.
N:o 42 upptagit beloppet för liela den tillökade utgift, sorn
den föreslagna reglertn med landtstatens tjenste»' skulle erfordra,
till 120,000 r:dr, har likväl erkänt, att, genom indragning
af de särskilda provisionerna, procenterna, m. fl.
dylika förmåner, största delen af detta anslag skulle återkomma
till Staten, så att den egentliga utgiften blefve obetydlig
; men Utsk. har förklarat sig icke kunna föreslå en
sådan åtgärd, emedan det saknar fullständigt upplysande
handlingai'. Uti betänk. N:o 199 säger Utsk., alt ’’vid full''görandet
af Utsk:s vigtiga och grannlaga uppdrag att utarbeta
förslag till statsreglering och meddela yttrande, i
”anledn. af dermed sammanhang ägande framställningar om
''erforderliga anslag, har Utsk. varit nödsakadt att icke ensamt
afse de skäl, som kunna tala för dessa anslags behöflighet
eller ändamålsenlighet, utan jemväl, der ifrågasatta
Den n Augusti f. tn..
'”utgifter icke varit af nödvändigheten oundgängligen påkallade,
fästa tillbörlig uppmärksamhet derå, huruvida de ifrår”gaställda
ökade anslagen äro förenliga med de skattebidrag,
”sorn skäligen kunna utgöras,’' Jag har svårt att kunna för
mig göra klart den
misser härledt till afslag å denna lönereglering. Utsk. har
erkänt vigten och behofvet af att förändringen må kunna
med erforderlig skyndsamhet verkställas. Farhågan för ökar.
de skattebidrag mätte icke hafva varit stor, enär Utsk. i
dess. första betänk, erkänner,, att någon stor tillökning i Star
tens utgifter i sjelfva verket ej skulle uppstå; men jag tror,,
att Utsk. har helt och hållet förbisett elen hufvudsakligaste
deleu. af frågan, nemi. den ordning och skyndsamhet, som,
allmänheten- har rätt alt fordra och hvarpå hela detina förvaltning
beror. Hvarje rättsökande har rättighet alt få sin,
ansökning påtecknad samma dag som den in lemnäs, för alt
undvika resor. Sådant kan naturligtvis ej direct anbefallas,
nti
va så stort, att deras påteckning möjligen kan af cancelliet
medhinnas. Emedlertid är förhållandet nu sådant i samtliga
landscanceliier, att hvad som inlemnas på förmiddagen,,
påtecknas sednast på eftermiddagen samma dag.
I afseende på sjelfva lönefrågan kan jag väl icke neka,
att StatsUlsk., på grund deraf att ingen framställning derom
i K. M:s propos. blifvit gjord, kunnat undandraga sig att
föreslå anslag; men sedan behofvet blifvit af Utsk. erkändt,
hade jag likväl väntat mig ett annat förhållande..
Nu öfvergår jag till länsnotarierna, hvilkas uppförande
på stat de föregtde talarne yrkat. Hvar och en af eder,
mine herrar! som varit boende på landet, är kunnig om
Jandshöfdingens behof af att göra resor och att på dessa resor
vara åtföljd af landssecrettn för att kunna handlägga,
förekommande mål. Det följer således af sig sjellt att antingen
skall landshöfdingen genom kungörelse underrätta alla
länets innevånare 0111 sin resa samt när han inträffar på
hvarje ort, då de rättsökande hafva att sig der anmäla; i
hvilket fall likväl alla conlorsgöromål under tiden skulle stå
stilla, eller ock skall han ställa sin resa så, att de flesta con»
torsgöromål, som återkomma på bestämda dagar, ej under
tiden förekomma, men då hopas de till hans återkomst så.,
att tiden deraf alltför mycket medtages. Landshöfdingen är
således i första rummet i behof af en person, som legalt kan
förestå landssecretms tjenst, då denne åtföljer landshöfdingen
på resor eller tvertom. Sedermera vid de tillfällen, då
I mdssecreltn af jäf eller loga förfall är hindrad att sjelf
handlägga ett ärende, förekommer ofia svårighet vid alt,
med iakttagande af ärendets legala behandling, afvakta K.
M:s förordnande för den person, som skall förrätta landsseeret.
-tjensten. Att tillförordna en cancellist från landscaucelliet
måste väl tillgripas i nödens stund, men är ej le
-
t)en ii Augusti f. ra.
'galt; han är ej i laga ordning tillsatt, för att jemte landshöfdingen
öfverlägga och pröfva förekommande mål. Landshöfdingen
har väl enl. instructionen beslutande rätt, — det
Veta vi alla; men landssecretin är dock skyldig att känna
och upplysa om lagar och författningar i målet, och sedermera,
om landshöfdingen vill vika derifrån, reservera sig
emot ett sådant beslut; och dertill fordras en i laga rättegångsordning
kunnig och lagligen bemyndigad person,-men någon
sådan finnes ej nU Utom landssecreCn sjelf. Jag förenar mig
med Gr. Mörner i begäran om propos. på det förslag, sorn
han uppgifvit, och tror att de öfriga Stånden borde inbjudas
att sig deruti med R. -o. Ad. förena-.
Hr Eden lije lin, Gillis: Jag anser den begärda för
ändringen
så högst nödvändig, att jag fullkomligt förenar
mig med de föregtde talare, som yttrat sig i delta ämne.
Jag yttrade mig förra gången, då denna fråga förevar, 0111
nödvändigheten af anslag för en länsnotarie vid hvarje landscancelli,
men jag finnér ej detta upptaget i StatsXJtsk:s betänk.
, och jag förmodar derföre att de öfriga Stånden ej
'erhålla någon kännedom derom. Om ländssecretm sjukna!-,
så borde väl någon annan tjensteman finnas att tillgå, sorn
Under liden kunde förrätta hans tjenst. Jag vill icke nu
vidare ingå uti detaljerna af hvad jag då anmärkte, utan
förenar mig blott uti hvad de andre herrarne anfört.
Gr. Posse, Fredr.: Då jag ej har annat att säga än
hvarje annan landshöfding, som här anmäler sig, så vill jag,
utan att yttra mig i sjelfva saken, inskränka mig till alt instämma
med de herrar, sorn redan bär uttalat sina tankar i
detta ämne.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Åd. behagade
bifalla SlalsUlsk:s utlåt, i afseende på K. M:s nåd.
skrifvelse ang:de e>a allmän lönereglering för landtstatens
tjenstemän.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att på hvarje läns stat borde uppföras 4°° ,-:dr b:co
såsom lön för en länsnotarie.
Ropades ja.
Hr Bergenstråle: I händelse 3 Stånd redan skulle
hafva afgjort delta betänk., och icke något af de öfriga
Ståndens beslut skulle vara öfverensstämmande med del beslut,
sora här blifvit faltadt, får jag vördsamt anhålla, att
det beslut, R. o. Ad. nu fattat, mätte blifva de andra Stånden
meddeiadt, jemte inbjudning att de måtte sig deruti
förena.
Hr Edenhjelm: Jag förenar mig uti den siste värde
talarens framställning och anhåller derjemte att uti det af
-
Den ii Augusti f. m.
gående pvot.utdr. måtte intagas de skäl, som legat till grund
för R. o. Ad:s beslut.
Frih. von Kraemer förenade sig med de båda sista
talarne.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
instämma deruti, att Ståndets beslut, i afseende på
anslag af lön för länsnotarierna, måtte meddelas de öfriga
Stånden och de inbjudas att sig i samma beslut förena.
Bifölls.
Uppå derefter framställd propos. gillade R. o. Ad. i
öfrigt StatsUtskrs utlåt, angrde den allmänna lönereglertn
för landtstatens tjenstemän.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Enligt nåd. skrifvelse
den 14 Dec. 1833, har K. M. behagat förordna en förändrad
reglering af länsmans-districtena i Blekinge län, hvarigenom
3:ne nya sådana districter, utöfver de för ut var., uppkommit.
Denna reglering har redan längesedan blifvit verkställd;
inen, mine herrar! de ordin. tjenstemän, som i följd
deraf böra anstäilas, hafva icke kunnat tillsättas i brist på
löneanslag. I ett föreg:de plenum har jag varit i tillfälle
att inför R. o. Ad. ådagalägga de förhållanden, som framkallat
behofvet af extra-länsmäns anställande i Blekinge län,
samt att desse extra-länsmän voro jemnt lika många, sorn
de nya tillkomna länsmans-districtena jag nyss hade äran
omnämna. Det är sannolikt, att de upplysningar, jag förra
gången hade äran afgifva, inverkade på det beslut, hvarigenom
[I. Ståndet afslog Ekon.Utsk:s då ifrågavar. betänk ,
som jag vill minnas hade N:o 28. Det är äfven sannolikt,
att samma betänk, i de öfriga Stånden rönt samma öde,
derest enahanda eller likartade upplysningar dit kunnat intränga.
Jag har åtminstone hort, att ämnet der passerat
utan någon slags discussion. Sedan 3 Stånd sålunda lära
kommit att fatta ett beslut, hvarigenom nämnda betänk. N:o
28 blifvit bifallet, så har en tind. skrifvelse i ämnet blifvit
uppsatt, hvaruti Ständerne anhålla, att K. M. täcktes förordna
om afskaffande af s. k. extra-länsmän, eller sådana,
som icke hafva sig anvisad lön på stat. Då man å ena sidan
uttalat den åsigt, att extra-länsmän eller sådane, som
icke hafva lön på stat, ej böra finnas, såsom varande för
det allmänna skadliga, på sätt en motionär uttryckt sig; så
synes conseqvensen fordra, att man å andra sidan uppför
löneanslag för det antal o r d i n a r i e - tjenstemän med samma
befattning, som motsvarar befintliga districter. Jag har genomläst
StatsUlskts betänk, i detta ämne, eller hvad sorn
rörer landtstaten, och har icke der kunnat upptäcka några
anslag för dessa 3 nya länsmans-districter inom Blekinge län.
Jag föres lätt på den tanken, att glömska här har kommit
emel
-
Don 11 Augusti f. m.
,J97
emellan och styrkes så mycket mer i.denna öfvertygelse, sorn
K. M:s nåd, beslut, hvarigenom dessa lie länsmans-districter
uppkommit, är mycket äldre, än de nåd. beslut, hvarigenom
StatsUtsk. funnit sig föranlåtet att anvisa löner åt andra
tillkomna länsmän. Det af mig cilerade bref, som afser Blekinge,
är, såsom jag förut nämnt, af år 1833; de, hvilka
Utsk. egnat uppmärksamhet, äro af åren <836, 1837 och
i838. Om nu StatsUtskts koffert skulle vara så utsopad,
att der icke skulle finnas mera än 600 r:dr b:co qvar, eller
hvad som motsvarar 3 länsmans-löner efter nya förslaget;
så skulle jag, med åberopande af anciénneteten af K. M:s
nåd. beslut i detta fall, dock hafva hyst någon förhoppning,
att Blekinge län kunnat ihågkommas i första rummet, StatsUtsk.
öfverlemnadt att sedan tillse, huruvida de andra 600
r:dr, som blifva nödiga i följd af sednare beslut, kunde sammanskrapas.
1 sammanhang med hvad jag sålunda haft äran
anföra, får jag, roed stöd af 56 ;§:n Riksd.Ordn., här väcka
den motion, att 3 nya länsmans-löner måtte uppföras på
Blekinge läns stat, och anhåller jag att denna motion måtte
för sådant ändamål till H. StatsUtsk. remitteras.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt denna motion skulle
blifva till remiss föredragen, så snart den blifvit skriftligen
inlemnad.
Utskottets yttrande ang.‘de väckta motioner
rörtde Iöne-anslag för kronofogdar och häradsskrifvare.
Detta yttrande gillades.
Utskottets yttranden a n g: d e lönetillökning
för länsmännen och a n g : d e deras pensions-rätt.
Biföllos.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermidd. kl. 6.
Utskottets yttrande angtde fjerdingsm a nslönerna.
Frih. Nauckhoff anhöll få veta huru denna fråga
blifvit afgjord uti Preste- och BorgareSttn.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att PresteSt. den
25 sisth Juli bifallit båda utlåtandena Nlis t\i och 199, och
att BorgareSt. den i8:de i samma månad bifallit N:o 42 och
lagt N:o 199 till handlingarna.
Frih. Nauckhoff: Efter de upplysningar, som Hr Ridd.-  Secret:n nu lemnat, anser jag det vara öfverflödigt att yrka
förändring i denna del. Då jag nu har ordet, begagnar jag
tillfället för att visa, huru föga sammanhang detta ämne
har med länsstaternas reglering. Här står att K. M. föreslagit
kronofjerdingsmännens indragning i sammanhang med
11 H. 33
D c n ii Augusti f. ib.
nyssnämnda reglering. Hvar och en lärer veta huru med
denna reglering har tillgått; den står ännu ungefärligen på
samma punkt, som den gjort allt sedan år 1823, alltid erkänd
såsom behöflig, men alltid uppskjuten.
Så väl denna punkt, som den derefter föredragna slutmeningen
i utlåt. N:o 42, ang:de indragning af åtskilliga på
vissa läns-stater uppförda löneanslag, blefvo derefter, uppå
särskilda proposir, af R. o. Ad. bifallna.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den i5 sisth
Juli och den 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 201, i anledn.
af återremiss å utlåt. N:o 43, i anledn. af fråga ora
Calmar läns delning, blef utlåt. Wto 201 af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning StatsUtskts den 25 sisth Juli och
den i dennes på bordet lagda utlåt. JST:o 202, i anledn. af
erhållna återremisser å utlåt. N:o 44-
Frih. Cederström, Bror, uppläste följande:
Med anledn. af StatsUtsk:s utlåt, öfver de anmärknlr,
som inom RiksSt:n blifvit gjorda vid bemälda Utsk:s utlåt.
N:o 44, rör:de anslagen för tredje hufvudtiteln, anser jag
mig nödsakad att, till en början, i allmänhet vördsamt anföra
följande:
Fäderneslandets försvar bör ligga hvarje medborgare
ömt om hjertat, men framför allt representanten, hvars ansvarsfulla
kall fordrar att nitiskt medverka till möjligheten
för Styrelsen att kunna behörigen använda de stridskrafter,
sora inom nationen förefinnas.
Hos oss utgöras stridskrafterna lill lands af en stående
armee, hvars effecliva styrka för det närvar, utgöres af 2Ög5
man artilleri, 4>63 man beridet och 1 25 man oberidet cavallen,
samt 22,574 man infanteri och jägare, eller tillsammans
29,457 man stående trupp, hvartill kommer bevär:smanskap
till ett belopp af circa 77,500 man.
Dessa stridskrafter skola säkerligen vara tillräckliga att
afslå hvilken fiende som helst, och att betrygga fäderneslandets
sjelfständighet, såvida de befinnas väl ordnade, öfvade
och disciplinerade, samt försedde med tillräckligt och kunnigt
befäl, äfvensom med nödig beväpning och utredning;
i motsatt fall skall del stora antalet af manskap, som är
tillgängligt, tjena oss till ganska ringa.
K. M. har i Dess nåd. propos. begärt anslag för armeens
och bevär:s-manskapets öfning, nödiga medel för materiel,
samt af behofvet påkallade löneförbättringar, ni. m.,
som för krigsadministrationen ansetts oundgängligen nödigt.
Flera af dessa behof hafva väl af StatsUtsk. blifvit medgifna,
men medel dertill anvisade, till en del, af besparingar,
som först i en framtid kunna blifva tillgängliga, och
som hvila på åtgärder, de der ytterligare försvaga vår krigs
-
Den ii Augusti f. ro.
29§
organisation. Såsom exempel må anföras, att då vi ej äga
cavallen, mer än som vid ett krigs utbrott kan behöfvas,
helst man säkert kan beräkna, att för tillfälliga vacancer,
odresserade remonter och sjuka hästar m. m., circa 12 proc.
af det beridna cavalleriet måste, jemte de oberidna cavalleristerna,
vid ett krigs utbrott, i hemorten qvarlemnas för att
i depoter organiseras; så föreslås ytterligare att göra 125
man oberidne, samt att till infanteri förvandla ett cavalleriregemente,
att, innan vi äga beväringens exercis så ordnad,
att den ringaste del af detta manskap kan anses behörigen
öfvad och så tjenstbar, att man genast vid ett krigs utbrott
må, med förhoppning om framgång, kunna använda detsamma,
så föreslås att förminska det stående infanteriet med öfver
3ooo man; samt slutligen, då vi ej förut öga mer än
ett ytterst knappt antal befäl för den stående armeen och
beväringen, så föreslås alt indraga 120 officerare och 5a
underofficerare; allt indragningar, hvilkas verkställande torde
vara högst betänkligt.
Många begärda anslag hafva af Utsk, blifvit dels afslagna,
dels nedsalta under verkliga behofvet. Bifall till
XJtsk:s så beskaffade åtgärder skulle komma att inverka menligt
uppå vårt försvarsverk, hvarföre jag anser mig pligtig
att deremot uppträda, och skall vid de särskilda punkterna
vidare yttra mig.
R. o. Ad. ansåg detta mål böra punktvis föredragas,
och att utlåt. N:o 44 borde tjena till grund för föredragningen.
i:sta punkten, K. K r igs-col le g i u m och Utredning
s-för rå d e n.
Frih. Gederström uppläste följande:
Med anledn. af de anmärknjr, som vid denna punkt
gjordes då StatsUtskls utlåt. N:o 44 förevar, erinrar Utskottet,
att detsamma ”icke föreslagit presidents-embetets indragning,
utan endast, i likhet med hvad Rikets sednast församlade
Ständer äfven beslutat, funnit någon särskild lön på
”stat för detta embete icke nu mera än tillförene erfordras;
"i följd hvaraf, och då intet gilltigt skäl uppgifvits för det
”yrkade uppförandet på stat af spanmål under lönerna, Uts^..
”anser sig böra vidblifva sitt i denna punkt afgifna, af tvän”ne
RiksSt. bifallna utlåtande.”
Som K. Krigs-colllrn, lika med Rikets öfriga collegier,
har behof af att äga en President för ärendenas ledning och
eftersyn, samt innehafvaren af denna embetsmannaplats i
grundlagen är afsedd att vara ledamot af Riksrätten, bör
lön på stat lör honom finnas anslagen, helst ett så v ig tigt
embete fordrar odelad och kraftig verksamhet, samt innehafvaren
således icke bör tillika äga annan tjenst. — Hvad angår
uppförandet under lönerna af det obetydliga spanmålsbeloppet,
163^ t:r, så ulv isar den K. proposin alt denna
3oo
Den ii Augusti f. na.
förmån för collegii lägre tjenstemän stödjer sig på rättvisa
och billighet, hvaraf torde finnas gilltiga skäl för yrkandet
af denna spanniåls uppförande på stat. — Jag anhåller derföre
om propos. på afslag till Utskts betänk, i denna punkt,
samt att K. M:s nåd. propos. uti ifrågavar. fall måtte blifva
grunden för Ståndets beslut.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Sedan R. o. Ad.
fattat det beslut, att förevar, betänk, bör punktvis afhandlas,
så anhåller jag likväl att få fästa mig vid vissa grundsatser
uti inledningen till delta betänk., hvilka sedermera legat
till grund för StatsUtskis åsigt er uti efterföljande punkter.
Hr af Dalström uppläste derefter följande:
Hvad inledningen till förevar, betänk, beträffar, hade jag
väntat, att StatsUtsk. derstädes gått något grundligare till väga,
för att framställa hufvudskälen för sitt förfarande vid de särskilda
punkternas uppfattning; och har jag dertill haft så mycket
större anledning, som i förra utlåt:n i dessa ämnen Utskts
sanna förmåga att militäriskt rätt bedöm ma och i vissa grundsatser
såsom en ledande åsigt sammanföra dessa för fäderneslandet
högst vigtiga ämnen, blifvit ådagalagd. Men äfven
nu har jag funnit, att dessa grundsatser icke hafva sin
motsvarighet i tillämpningen, och jag beklagar, att Utsk. för
en tiderymd af ytterligare fem år förlamar möjligheten att
bringa Sveriges försvarsanstalter i ett skick, som på samma
gång stadgar landets trygghet och gifver armeen förmåga att,
genom bildning och kraft, i öfverensstämmelse med tidens
fordringar motsvara sin bestämmelse.
Då jag således icke kan antaga bristande vilja för det
rätta, det nyttiga, det nödvändiga i afseende på försvarsverkets
klaf hos de män inom Utsk., hvilkas militära skicklighet
jag känner och hvilkas åsigter jag i allmänhet delar;
har det för mig förefallit bedröfligt att dessa mäns tankar
måst vika för en majoritet, som, efter hvad här synes, antingen
saknar förmåga alt för sig reda dessa ämnen eller,
måhända, ledes af sådana förutfattade eller öfverenskomna
syften, hvilka, efter min tanke, icke äro förenliga med
Sveriges val, ära och sjelfständighet; men vädjande till det
fosterländska sinne, den upplysning, och den kärlek för
Sveriges sjelfbestånd, sorn finnes och alltid funnits inom detta
Hus, äger jag den förhoppning, att hvarje försök att nedsätta
eller inskränka landets försvarsmedel här skall mötas
med ogillande, och att behofven, pröfvade och erkända, med
beredvillighet till deras afhjelpande omfattas.
Förbigående den knapphändighet, hvarmed Utsk. nästan
förbisett de grundade amnärknlr mot be tänk. N:o 44) Hvilka
många talare härstädes afgifvit, fäster jag mig endast vid
några i inledningen af förevar, betänk. N:o 202 förekommande
åsigter, hvarpå Utsk. gjort afseende vid förslaget till
indragningar i armeens nuvar. styrka. — Utsk. anför nemi.
