# ID: svediakorp-gov475
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 134,640
# sentences: 4,944
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
bos
Högloflige
Ridderskapet och Adelil
vid
Lagtima Riksdagen i Stochholm,
År 1840.
——
Första Häftet.
S T O C K H O L M.
Hörbergska Boktryckeriet, i84o.
I
i
f
►
I
s
L_Jedan Rikets Ständer, genom 84 §. i Riksdags-Beslutet af
den 27 Maj i835, blifvit kallade att till Lagtima Riksdag
sig i Ilufvudstaden infinna den >4 Januari 1840, och K. M:t
dessutom genom Nådig Kungörelse af den 19 October i83g
derom behagat påminna samtlige Sveriges Rikes Ständer,
blef Riksdagen å utsatt dag med vanliga ceremonier utblåst;
och täcktes K. M:t till Landtmarskalk förordna Landshöfdingen
i Linköpings Län, Ståthållaren å Linköpings Slott,
General-Adjutanten och Riddaren af K. Svärdsorden, Herr
Friherre Garl Otto Palmstjerna, hvilken, efter det han
aflagt Landlmarskalkseden och blifvit öfverlemnad tili de
tvänne äldste närvarande Grefvar, En af Rikets Herrar,
Riksmål'skal ken, Genera 1-Lieu t enan ten, Konungens GeneralAdjutant
för Arméen, Chefen för General-Staben, Förste
Adjutanten bos H M. Konungen och Chefen för Konungens
Adjutants- och Ordonnance-Officers-Corps, Secund - Chefen
för LifGardet till Häst, Cancelleren för K. Krigs-Academien,
R. och C. af K. M:s Orden, R. af Konung Carl XlILs Orden,
R af K. Ryska S:t Andrae, S:t Alex. Newsky, Hvita
Örns samt S:t Annas-Ordens irsta Class, Storkors af K. Grek.
Frälsarens Orden, R. af K. Preussiska Mer. Orden, Storkors
af Hertig!. Sachs. Ernest. Orden, Herr Grefve Magnus Evalie
och En af Rikets Herrar, Öfverste Kammarherren saint
R. o. C. af K. Mrs Orden, Herr Grefve Gustaf Levenhaupt,
begaf sig till Riddarhuset och derstädes vid ingången emottogs
af Ridd.-Directionen, Ridd -Secreteraren och öfrige tili
R. o. Adis Cancelli hörande personer. Derefter utsatte Herr
Frih. och Landtm, i öfverensstämmelse med 10 och 1 t §§ i
Ridd-Ordn., första uppropet af R. o. Adis första anteckning
till näslpåföljande dag, Onsdagen den i5 Januari kl. 10 f.
m., och andra uppropet af samma anteckning till Thorsdagen
den 16 Januari, äfven kl. 10 f. m. Sedan så väl denna,
som den andra anteckningen, hvilkens båda upprop
skedde på samma dag, Lördagen den 18 Januari, blifvit
förrättade, sammanträdde Högh R o. Ad. första gången
Måndagen den 20 Januari
in Pleno kl. io f. m.
Hr F rih. o. Landt marskalken öppnade sammankomsten
med följande tal:
4
Den 20 Januari.
Hög välborne och Välborne Herrar Grefvar, Friherrar,
Ridders- och Adelsmän!
Genom K. M:s nåd. förtroende kallad att föra ordet
vid R. o. Ad:s sammankomster linder denna riksdag, är min
iifligaste önskan, att detta uppdrag äfven måtte åtföljas af
R. o. Ad:s förtroende till mig; och min allvarligaste föresats
är att söka förtjena det, genom bemödandet att, utan
egna afsigter, tillämpa Grundlagarne och Ridd.Ordn., i öfverensstämmelse
med deras lydelse och anda, samt i enlighet
med min öfvertygelse om det rätta. Utan R. o. Ad:s
förtroende, utan att R. o. Ad. delar öfvertygelse^ om renheten
i mina afsigter och uppriktigheten uti mina bemödanden
att motsvara hvad R. o. Ad. bör kunna förvänta af den,
som bland R. o. Ad. förer ordet; utan dessa stöd uti R. o.
Ad:s tänkesätt, skulle det ärofulla uppdrag, jag af Konungen
erhållit, blifva mig långt tyngre, än jag förmår att bära,
och min inskränkta förmåga snart blifva otillräcklig att
leda de vigtiga öfvcrläggningar, sorn på detta ruin förestå.
Vigtiga blifva dessa öfverläggningar, och Fäderneslandet
har sina blickar riktade på oss med spänd väntan. Uti
ett Statsskick, der Nationens Ombud blott sammankomma
efter mellantider af fem år, måste Samhällets utveckling,
verldshändelsernas lopp och förgängligheten af menskliga
verk göra dessa sammankomster så mycket vigligare än uti
länder, der Representationen årligen sammanträder, som en
längre tidrymd hunnit medföra flera förändringar i det gamla
landet, utbilda högre och klarare insigter uti de unga
sinnena, och hopa ärender tilt afgörande för framtida framsteg
på förbättringarnes svårbeträdda bana. Af ännu mera
ökad vigt blifva dessa sammanträden, under en tid, då de
för menskligheten dyrbaraste grundsatser stå upp i strid
mot hvarandra, ifriga och nitfulla, icke nöjda med att vågskå
larne väga jemnt på sanningens våg.
R. o. Ad. har aldrig skytt striden. Våra förfäder hafva
mången genomkämpat, så väl för Fäderneslandets yttre
sjelfständighet, som för dess inre bestånd; och från deras
mod, deras fosterlandskänsla, deras insigter och upplysta
verksamhet, har Riddarhuset hämtat den glans och ägt det
inflytande på Fäderneslandets öden, hvarom häfderna vela
att förtälja för nutiden sagolika ting. Det är ett stort och
vidsträckt arf af förfädren, men ett arf må ej förspillas eljer
förskingras; och om någonsin heliga pligter öfverbyttas
från förfäder till efterkommande, så är det R. o. Ad:s
pligter mot Fäderneslandet.
Våra pligter uro gemensamma; må bemödanderne att
dem uppfylla äfven blifva gemensamma, eniga och ihärdiga!
Enigheten ger styrkan; den uppväxer af fosterlandskärleken
och aktningen för andras öfvertygelse, af vissheten att
hvar och en blott har det allmänna bästa till syftemål och
ögonmärke. Må denna enighet blifva R. o. Ad:s mest ut
-
Den 20 Januari.
5
märkande drag! tiden fordrar, omständigheterna bjuda; men
viljan gifver kraft och förmåga.
Min stämma är svag, min förmåga inskränkt, men min
vilja är god; malte 11. o. Ad. göra mera afseende på den
sednare, än på de förra, och, ehvad sorn händer, för mig
bibehålla den välvilja, hvaruppå min högsta önskan är att
förvärfva grundade anspråk.
Frih. Boye, Fredr.: Då i5 § Riksd.Ordn. föreskrifver,
att ordföranden i Ridd.Directionen skall vid första plenum
genast anmäla, om några tvistigheter ang:de fullmakter
uppstått, och jag för tillfället är ordf. bland Directionens
här närvarande ledamöter, emedan egentlige ordf.
beklagligtvis är sjuk, och den andra i ordningen af göromål
hindrad att här uppträda; får jag till R. o. Ad. framställa
en fråga, som af Ståndet genast kan afgöras. Förhållandet
är följande: adliga ätten Frölich, N:o 1280, har utgifvit
en fullmakt genom Johan Axel Frölich. Enligt genealogierna
är han ej egentligen hufvudman, ty i dem finnas tvänne
äldre af denna familj upptagne, men förhållandet med dessa
båda är, att den ene är född 1767 och den andre 1774;
att de begge rest utomlands; att man saknar all underrättelse
om dem sedan 1802; samt att man ryktesvis fått höra,
att de skola vara döde. Då de nu således på några och
3o år icke afhörts, har Johan Axel Frölich ansett sig för
hufvudman. Vid sista riksdag har äfven Ridd.TJlsk. funnit
billigt, att denne Johan Axel finge utgifva fullmakt, emedan
de a:ne andre icke på 32 års tid afhörts. N11 äro således
37 år förflutna, sedan man haft underrättelse om dem.
Det är följaktligen i anledning af förenämnde i5 § jag får
anhålla, det behagade Hr Frih. och Landtm, till 11. R. o.
Ad. framställa den proposition: huruvida Herr Johan Axel
Frölich äfven vid denna riksdag, såsom vid den nästföregående,
må äga alt för adliga ätten Frölich utfärda fullmakt.
R. o. Ad. beslöt, att Hr Joli. Axel Frölich skulle anses
berättigad att för adliga ätten Frölich N:o 1280 utfärda
fullmakt.
Upplästes Stadgan till ordnings vinnande vid H. R. o.
Ad:s sammankomster 111. m. af d. 16 Nov. 1823, saint det
den 4 Dec. 1834 dertill beslutade tillägg.
I:Ir Frih. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad., med
anledning af 3g § Ridd.Ordn., som innehåller,: att "främmande
åhörare må, på sätt R. o. Ad. derom särskildt
beslutar, kunna bevista R.o.Ad:s öfve '•läggning
ar, sedan en lag, i den ordning 87 § Reg.F.
föreskri fver, blifvit utfärdad, angående de förbrytelser
eller oordningar, som ä? åhörare kun
-
6
Den ao Januari.
na begås,’’ sedan ifrågavar. lag blifvit utfärdad, vid sista
riksdag beslutat, att för den riksdagen främmande åhörare
skulle få bevista Ståndets öfverläggningar.
Frih. Boye, Ludv.: Sedan en riksdags erfarenhet mer
än tillräckligt vederlagt de farhågor, på grund af hvilka
jag, då fråga var om den såkallade publicitetens införande,
bestred densamma, är jag glad att få öfvergå till den tunke,
jag då bestred. Jag tillstyrker således, ali II. o. Ad. måtte
tillåta, att publiciteten äfven vid denna riksdag må fortfara.
I sammanhang dermed utbeder jag mig att till Hr
Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad. få underställa en motion i
ämnet. Läktaren var, vid förra riksdagen, mången gång ganska
glest besatt, men också någon gång otillräcklig för dem,
som önskade plats. Mig har i alla fall synts föga passande,
att åt corps diplomatique och utländningar, äfvensom åt
damer af bildade classer, hänvisa rum att trängas med en
folkhop af måhända icke lika bildad beskaffenhet. Jag önskar
således föreslå, att R. o. Ad. ville uppdraga åt Ridd.-  Direct. att låta gifva åt läktaren 2:ne flyglar, för hvilka
en gång på hvardera sidan kan inrättas; den ena för utJändningar
och corps diplomatique, och den andra för damer
af bildade classer. Jag har icke bevistat öfverläggningar
hos Nationnl-Representationer i främmande länder; men
jag har hört af dem, som dervid varit närvarande, att man
på andra ställen åt corps diplomatique och ulmärktare personer
gifver särskilda tribuner, och jag vet att hos vårt brödrafolk
de Svenske Statsråden haft en särskild plats. Jag
anhåller, att denna motion måtte remitteras tili Ridd.Utsk.,
och anhåller om Hr Frih. o. Landtints proposition derå.
Frih. Boye, Fredr.: Då jag öfver 16 års tid haft
det smickrande förtroende att vara en bland R. o. Ad:s Directeurer
emellan riksdagarne, och under de sednare åren
haft uppdraget att tillse byggnaderna; torde R. o. Ad. rättvist
af mig fordra något yttrande öfver den nu väckta motionen.
På R. o. Ad. beror att afgöra, om läktarens utvidgning
är af behofvet påkallad, och derom kunna tilläfventyrs
delade meningar finnas. Jag håller mig nu endast
till det materiella af frågan. Om läktaren skulle få den utvidgning,
som Frih. Ludv. Boye föreslagit, medelst 2:ne
flyglar, d. v. s., att den, enligt h vardagsspråk, skulle bilda
en hästsko, i det den utginge till främsta pelaren; så skulle
derigenom den olägenhet visserligen uppstå, att 8 fönsterrutor
på hvardera sidan blefvo betäckta. Något mörker
skulle derigenom uppkomma, och detta utgör val den hufvudsakligaste
anmärkning, som mot förslaget kan göras;
men att det är verkställbar!, är utom all fråga, i följd af
den gamla grundsatsen, att allt hvad man vill med besked,
det kan man. Jag är icke stationär, och då jag blifvit
upplyst, att i andra länder särskilda tribuner finnas för ut
-
Den 20 Januari.
7
landningar, samt erfarenheten visat huru oändligen talrikt
deras antal blifvit, i följd af de lättare communicationerna,
så kan jag icke annat än tillstyrka, att något af fönsterna
må förbyggas; dock anhåller jag, att frågan i aila fall underställes
Ridd.Utsk., hvarefter R. o. Ad., sedan byggmästare
blifvit hörde, blifver i tillfälle att bestämdt afgöra,
huru arbetet bör verkställas.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: Jag, som aldrig
anser frihetens förunnanden kunna sträckas för långt, då de
åtföljas af correctiver mot möjliga missbruk, skulle föreslå
en förändrad redaclion af itsta, aldra och 3:dje punkterna
af R. o. Ad:s Ordn:sstadga , om jag icke befarade en sådan
motions bordläggande och remitterande till Ridd.Utsk., hvarigenom
jag möjligen skulle kunna anses hafva haft för afsigt
att från öfverläggningarna utestänga främmande åhörare och
motarbeta publiciteten. Det är derföre jag för närvarande
afstår från väckande af motion om utsträckning af dessa
3:ne punkter, på så sätt, att åhörare icke skulle behöfva
anmäla sig, eli plenum förut, till erhållande af biljetter, utan
att det skulle vara dem tillåtet alt vid början af ett plenum
inträda, så långt rummet medgifver; äfvensom att de, efter
att vara inkomne, icke sedermera, under något skäl, af någon
eller några kunde utvisas. Jag väcker nu denna motion,
om Frih. Boye vill fullfölja sin; men jag hemställer
till Ilr Frih., om han ej vill afstå från sin motion, i hvilket
läll jag afstår från min, och vi hafva derigenom frikalla!
oss från den möjliga förebråelsen att hufva uppehållit
allmänheten från bevistandet af Ståndets öfverläggningar.
Åhörare kunde, på grund af det stadgande, som redan linnes,
nu genast vinna inträde. Jag förbehåller mig, i alla händelser,
rättigheten att framdeles, under riksdagens lopp,
göra den motion, hvarifrån jag nu är villig att afstå, derest
Frih. Boye nu jemväl från träder sitt förslag.
Frih. Boye, Ludv.: Den siste värde talaren torde
ursngta, att jag icke kan gifva honom annat svar, än att
jag icke vet hvad sammanhang hans motion har med min.
Jag har icke tillstyrkt någon inskränkning i publiciteten,
utan deremot önskat, att den måtte utsträckas lill förmån
för sådana personer, som nu svårligen kunna begagna den,
och jag kan således icke återtaga min motion.
Hr Rosenqvist: Oaktadt Frih Boye ej vill återkalla
sin motion, vill jag icke yrka proposition å mitt förslag, men
förbehåller mig rättigheten dertill framdeles. Om således
R. o. Ad. vill remittera Hr Frih:s motion, har jag deremot
intet att erinra. I öfrigt, och rörande plats för de bildade
och obildade damerna, öfverlemnar jag åt Hr Frih. att uppdraga
gränsljnien emellan en bildad och en obildad danie, då
de aro lika snyggt kladda; men tror, att hvarje dam, utan
s
Den 20 Januari.
afseende på nier eller mindre bildning, Lör hafva lika rätt
till inträde.
Frill. Boye, Fredr.: Jag tror, att här är ett litet
missförstånd i fråga. Om Frih. Ludv. Boyes förslag bifalles,
så föijer icke deraf, att läktaren emedlertid ej kan begagnas,
äfven i morgon; ty för den tillbyggnad, som kan
beslutas, kan man passa på ett par dagar, då icke plenum
inträffar; och det hindrar icke att publiciteten hädanefter,
likasom hittills, må kunna äga runi.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Det hade varit önskligt,
att frågan om läktarens utvidgning vid sista riksdag
blifvit väckt, då den nu otvifvelaktigt varit verkställd. Under
fullkomligt erkännande af principen för Frih. Boyes motion,
tror jag mig likväl böra hemställa, huruvida det är
lämpligt, att med nuvarande inskränkta Jocal, som säkert är
otillräcklig för våra egna medborgare, göra en afplankning
för corps diplomatique; och ännu svårare blefve det att
i och för inträdet göra någon skinad emelian bildade och
mindre bildade personer eller fruntimmer. Jag, för min
del, begär således proposition till afslag å motionen.
Frih. Boye, Lud v.: Det förvånar mig verkligen, att inom
detta samfund en sammanblandning af bildade och obildade
classer kan komma i fråga. Jag har icke föreslagit plats för andra
damer än dem, som tillhöra en bildad dass, och det är
icke svårt att urskilja dem. Gör man det icke, exponerar
man sig för att till åhörare få qvinnor af ganska tvetydig
beskaffenhet; och det vore föga önskvärdt. Jag har förutsatt,
alt de böra uteslutas, och förnyar min begäran om propos.
på motionens remitterande till Ridd.Utsk.
Hr von Troil, Emil: Jag tager mig friheten vördsamt
anhålla, det Hr Frih. o. Landtm, behagade helt enkelt
till fl. R. o. Ad:s bifall framställa den proposition, att läktaren
genast må för främmande åhörare upplåtas under enahanda
villkor, som vid förra riksdagen; och att sedermera
de framstäldta förslagen, vare sig om läktarens utvidgning,
eller andra förändringar, må blifva till Ridd.Utsk. remitterade.
Upplästes det af II. R. o. Ad. vid 1828—i83o årens
riksdag beslutade tillägg till Ståndets Ordningsstadga, i hvad
som angår förhållandet lill främmande åhörare.
Undertecknad R id d. S ec re t.: Med anledn. af den
nu upplästa Ordningsstadgan, anser jag mig skyldig nämna,
huru den vid sista riksdagen tillämpades. På grund
af erfarenheten om utrymmet, trodde man sig kunna utlemna
80 biljetter, utom de 20, som disponerades af Landtm,
och utom de ständiga platserna för de tidningsredactioner,
som referera riksd:s-förhandlitigar. Dessa 80 biljetter utlem
nades
-
Den 20 Januari.
9
nades af Ridd-Fiscalen aftonen före hvarje plenum, emellan
kl. half till 8 och 8 till de förstkommande.
R. o. Ad. beslöt, alt vid denna riksdag främmande
åhörare skola erhålla biljetter till bevistande af Ståndets öfverläggningar,
på samma sätt som vid sista riksdag ägde
rum.
Uppå derefter framställd propos., blef Frih. Boyes,
Ludv., motion remitterad till det blifvande Ridd.Utsk.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, vid föregående riksdagar,
det varit vanligt, att R. o. Ad., i likhet med de öfrige
Stånden, ägt sin särskilda klubb. Då instruetionen för
Ridd.Direct. icke innehåller någon föreskrift om vidtagande
af anstalter derom, före riksdagens början, hade endast genom
Ridd.Secret. innan riksdagens början, några åtgärder
på förhand blifvit vidtagne , på det att R. o. Ad icke vid
ankomsten hit mätte sakna hvad som vid föregående riksdagar
funnits; och hade de vanliga rummen i operahuset, som
Ståndet redan kände, blifvit för ändamålet upplåtne. Det
berodde nu på R. o. Ad. att fatta sitt beslut, i afseende på
begagnandet af dessa rum och fortfarandet af den nyss började
klubben, på sätt R. o. Ad. funne tjenligast och lämpligast.
Hr Frih. o. Landtm, hade ansett sig skyldig att för
Ståndet anmäla, hvad som sålunda skett; på det att det icke
för R. o. Ad. mätte vara obekant, att hvad vid sista riksdag
i allmänhet blifvit af R. St. beslutadt, rörande Ståndets
klubbar, vid denna riksdag blifvit tillämpadt på R. o. Ad:s.
Hr von Troil, Emil: På sätt Hr Frih. o. Landtm,
haft godheten erinra, hafva R. o. Adis ledamöter, sedan början
af denna riksdag, funnit en klubb för deln beredd i de
K..rummen uli operahuset. Så väl upplåtandet af localen,
sorn de vidtagna anordningarna påkalla visserligen tacksamhet;
men jag hyser dock den tanka, att hvarken det ena
eller andra motsvarar det ändamål, man borde afse. Af
denna anledn. föreslår jag, att den s. k. SecretaUtskottssalen
må till klubbrum inredas. Dertill fordras, alt bäckarne borttagas,
att på golfvet ställas sine eller flera bord med nödiga
skrifdon, och att vid väggnrne placeras, utom solfor och
stolar, åtskilliga bokskåp, innehållande nödiga författningar
och föregående riksdagars handlingar; hvarjemte jag föreslår,
att utdelningen af de handlingar, som vid denna riksdag
blifva tryckta, må i samma sal verkställas, och att följaktligen
den person af R. o. Adis cancelli, som med denna
utdelning kommer att hafva befattning, må äga altalia aftnar
uppehålla sig derstädes och tillika tjenstgöra såsom bibliotekarie.
De fördelar, som jag tror derigenom skulle vin
I
11. 2
10
Den 20 Janna ri.
tias, vore, att man ägde mer anledn. att träffa sine ståndsbröder,
der de hade ett särskildt ändamål att infinna sig för
afhemtningen af riksdagshandlingarne. En hvar, som deltog
i föregående riksdag, lärer erinra sig, huru, efter de första
månaderna, klubbrummen på operahuset ofta befunnos alldeles
folktomma. Jag tror vidare, att det vore beqvämt att
under de långvariga voteringarna och sådana discussioner,
som icke kunna intressera hvar och en, hafva en local, der
man kunde sammanfatta skriftliga uppsatser. Hufvudsak ligast
anser jag dock förändringen nyttig, derföre att R. o.
Ad:s ledamöter derigenom komma i närmare grannskap med
de andra Stånden. Så länge grundlagen föreskrifver, att våra
öfverläggningar skola hållas på 4 särskildta rum, tyckes det
vara nödigt, att man i möjligaste måtto befordrar det enskild
ta umgänget emelian representanterne af de särskildta
Stånden; och i sådant afseende är klubblocalen i operahuset
ej väl vald. Då detta förslag är af den enkla beskaffenhet
och ringa omfattning, att någon remiss deraf till Utskott ej
bör komma i fråga, men dock närmare utredning i några
verkställighets-åtgärder påkallas; får jag hemställa, om Hr
Frih. o. Landtm, vill föreslå R. o. Ad. att deröfver infordra
Ridd.Direct:s utlåtande.
Frih. Boye, Ludv.: Riddersmannen kan, såsom andra,
fela i känsla; men måhända felar han icke, då han öppet
framställer sin känsla till sine medbröders bedömmande. Mig
repugncrar det att förvandla något rum i Riddarhuset till
klubb. SecretaUtskottssaien åtföljes af obehagliga minnen,
ty den var ofta en organ för mångväldets tyranni. Aå väl !
skola rummen nu derföre ohelgas? Jag bestrider icke remiss
till Ridd.Direct.: jag har ej rätt dertill; men jag förklarar,
att jag åtminstone ej skall infinna mig på en inom Riddarhuset
inrättad klubb. Och hvarföre icke så gerna inrätta
en krog bär också?
Måhända förmådde mig min värma att glömma det,
som först skulle besvaras. Jag tillstyrker bifall till fortfarande
af den klubb, som nu finnes.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan Hr von Troil väckt
en särskild motion, rörtde bildandet af en klubb, på andra
grunder, än dem Hr Frih. o. Landtm, framställt; torde
det vara skäligt för R. o. Ad., att, under medgifvande af
Hr von Troiis rätt att få sin motion remil terad, uppskjuta
afgörandet af det förslag, Hr Frih. o. Landtm, framställt.
Dock framställer sig härvid för mig en consideration, som
äfven torde gälla för R. o. Ad., nemi. den af Ridd.Direct.
redan fogade anstalt om en klubbs öppnande. Jag tror, lika
med Hr von Troil, att R. o. Ad. är skyldig erkänsla för
den inrättning, som blifvit vidtagen; och måhända skulle vi
ställa Ridd.Direct. i någon ansvarighet, om R. o. Ad. icke
skulle besluta fortfarandet af den öppnade klubben; hvar
-
Den 20 Januari.
it K
före jag också tillstyrker, att medel för sådant ändamål må
anvisas. R. o. Ad. har, under föregående riksdagar, ägt
särskildt anslag för underhållet af en klubb. Detta har på
goda grunder upphört i den form, hvarunder det förut utgick;
men sådant hindrar icke, att ett sådant anslag för R.
o. Ad., liksom för de öfrige Stånden, må utgå, och jag tror
ej att afslag derå kan uti StatsUtsk. möta; hvarföre jag också
anser, att R. o. Ad. på förhand kan besluta, att intill afgörandet
af Hr von Tvoils motion, den nuvar. klubben
må bibehållas.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Enligt min uppfattning
af denna fråga, tror jag icke, att den hvälfver sig
kring den omständighet, huruvida vi äga samma förmåner
vid klubben, som de öfrige Stånden; d. v. s., att vi, lika
med dem, hafva localen samt eclåireringen på statsverkets
bekostnad. Jag tror, att fråga ej är om annat, än huruvida
vi äro nöjde med nuvar. iocal, och förklarar, att jag
anser någon bättre för oss ej kunna erhållas; hvarföre jag,
för min enskilda del, önskade densammas bibehållande. En
annan fråga blir, hvilka arrangementer R. o. Ad. i afseende
på klubb-inrättningen vill vidtaga, och detta tror jag knappt
kunna blifva en plenifråga, utan bero på enskildt afgörande.
Sjelfva klubben åter tror jag oss böra hafva utan annan
kostnad, än de öfrige Ståtiden vidkännas.
Undert. R idd. Secre t.: Jag anser mig skyldig lemna
en upplysning i afseende på klubbkostnaderna vid sista
riksdag. Ståndet beslöt då, att inskränkning i dem skulle
ske; men samtlige RiksSt:n stannade i det beslut, att kostnaderne
för eclairering, tidningar och betjening skulle utgå
af statsverket: och således kan väl, åtminstone innan
annat beslut fattas, fråga ej uppstå örn annat, än att samma
kostnader, som vid förra riksdagen betaltes af riksgäldsinedleu,
äfven vid innevar. riksdag skola deraf bestridas.
Uppå derom framställd propos., beslöt R. o. Ad., att
den redan föranstaltade klubb-inrättningen skulle fortfara,
intilldess annorlunda beslutas.
Hr Frih o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
till Ridd.Utsk. remittera den af Hr von Troil väckta
fråga om en klubb-inrättning på annat ställe.
Ropades ja och nej.
Hr von Troil: Jag hemställer, om det icke kunde
grå an, att helt enkelt infordra R.idd.Direct:s utlåtande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
öfver Hr von Troils motion infordra Ridd.Direet:s
Utlåtande.
Ropades ja och nej.
Frih. Gederström, Jaeob: Sedan R. o. Ad. är samlad t
Dcu 20 Januari.
såsom RiksStånd, är Ridd.Direct. icke den myndighet, dit
Ståndet rörande frågor kunna remitteras ; utan då inträder
Ridd.Utsk. i den befattning, sorn emellan riksdagarne tillkommer
Directionen. Jag begär derföre, att denna fråga
må remitteras till Ridd.Utsk.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han visserligeu ansåg
hvarje fråga om förändring af Ridd.Ordn. ovillkorligen
böra remitteras till Ridd.Utsk., men deremot trodde, att
sådana frågor, som den nu väckta, hvilka ej angå något,
hvarom Ridd.Ordn. handlar, kunde af Ståndet behandlas så
som Ståndet tjenligasl funne och således afven kunde till
Ridd.Directts utlåtande öfverlemnas; i anledn. hvaraf Hr
Frih. o. Landtm, nu förnyade sin i detta afseende framställda
propos.
Ropades starka nej, blandade med ja, i anledn. hvaraf
Ur Frih. o. Landtm, förklarade, att R. o. Ad. icke bifallit
den sednast framställda pröpostn.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att 47 S Riksd.Ordn.
stadgade, det Landtm, samt Ståndens Talmän skola sammanträda,
för att öfverenskomma om föredragningsämnena inom
de resp. Stånden, och att 2:ne ledamöter af hvarje Stånd
dervid skola vara närvar.; till följd af hvilken föreskrift
Landtm, till R. o. Ad. hemställde att besluta, på hvad sätt
dessa 2.‘ne ledamöter skulle utses.
Frih. Roye, Ludv.: Den grannlagenhet Hr Frih. o.
Landtm, nu uttryckte, synes mig påkalla en motsvarande
grannlagenhet af R. o. Ad. Jag kan bedraga mig i mitt minne;
men så vidt jag kan påminna mig, har Landtm, alltid
gjort detta val. Måhända har det skett, derföre att vid valet
kunde förekomma så många stänkröster, att uppdragets
emottagande ej blefve så behagligt, som då Landtm, sjelf
gjort valet. Jag hemställer derföre, om icke Ståndet ville
upplåta åt Hr Frih. o. Landtm., att sjelf utse de personer,
som skola åtfölja honom i Talmans-conferencerna.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag erkänner riktigheten
af hvad Frih. Boye anfört, ronde det bruk, som
hittills ägt rum, att R. o. Ad., på någon enskild motionärs
hemställan, uppdragit åt Landtm, att göra detta val; men
då jag ogerna i något fall aflägsnar mig från grundlagens
ordalydelse, kan jag icke längre efterkomma detta bruk,
och då grundlagen säger, att R. o. Ad. skall utse dessa ledamöter,
yrka;’ jag således, att de må bestämmas genom R.
o, Ad;s val.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Enär Riksd.
Ordri. sagt, att Ståndet skall utse dessa 2:ne ledamöter, som
skola åtfölja Landtm, i Talmännens sammanträden, och Ståndet
sedan uppdrager åt Landtm, att ulse dem; anser jag
Den ao Januari.
Ståndet verkligen hafva utsett dessa ledamöter, elium icke
omedelbart. Man kan då anse valet hafva skett genom en
delegation af Ståndet; och jag tillstyrker derföre, alt vi
härutinnan må vidblifva vårt äldre bruk.
Frih. Boye: Sedan en värd ledamot varit ömtålig för
Ståndets rättigheter, för hvilket jag ber att få egna honom
min förbindelse, förutsätter jag, att Hr Frih. o. Landtm.,
af egen grannlagenhet, lärer finna betänkligt att utöfva den
valrätt jag önskat blifva honom uppdragen; och jag hemställer
derföre, 0111 icke Hr Frih. o. Landtm, ville till 11. o.
Ad:s bifall framställa Gr. Anckarsvärds yrkande. Min framställning
skedde, i förmodan alt R. o. Ad. dertill skulle
lemna enhälligt bifall; men sedan en ledamot dragit detta i
betänkande, bedömmer jag måhända icke orätt Hr Frih. o.
Landtnäs känsla, då jag förmodar den hindra honom att
mottaga förtroendet, och jag återtager alltså min framställning
i ämnet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag i största korthet vill
sammanfatta min mening, ber jag att få yttra, det jag icke
har något att tillägga vid hvad Gr. Anckarsvärd sagt, och
derföre endast anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes
fullfölja sitt förslag till Ståndet, att R. o. Ad. må utse de
2:ne ledamöter, hvilka det, enligt 47 § Riksd.Ordn., tillkommer
att vid Talmans-conferencerna vara närvarande.
R. o. Ad. heslöt, att de 2:ne ledamöter af Ståndet,
hvilka skola bevista de i 47 § Riksd.Ordn. omnämnde Talmans-sammanträden,
skulle af Ståndet genom val utses.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att detta val i
morgondagens plenum komme att förrättas.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Det är icke utan
en viss ledsnad, jag, efter 10 års frånvaro, befinner mig i
nödvändighet att åter väcka fråga om förhållandet med
bänkmansvalet. Jag anhåller, till ledning för omdömet, att
Ridd.Secret. ville hafva godheten att först såsom inledning
uppläsa 41 § i Riksd.Ordn.
Riksd.Ordn:s 4itsta § upplästes.
Gr. Anckarsvärd fortfor derefter: Efter ordställningen
i denna grundlags §, synes det mig vara otvifvelaktig!,
att de deri omnämnde personer äro förnekade att deltaga i val
till utsk:sledamöter. Grundlagen innebär, att Ridd.-Ordu.
skall vara i öfverensstämmelse med Riksd.Ordn., och i Riksd.-  Ordn. har ej kunnat förutses eller ens upptagas det valsätt,
hvilket R. o. Ad. funnit för godt att inom sig stadga för beredande
af Utsktn. Nu har härvid det missbruk uppkommit, att
de personer, som uti 4> § Riksd.Ordn. äro förnekade alt
deltaga i valen till utsk:sledamöter, sådant oaktadt, blifvit
indelade på de bänkmts-afdelningar, hvilka inom Riddarhuset
»4
Den 30 Januari.
äga rum, såsom första instansen till beredande af Utskott.
Detta förhållande har nu blifvit af större vigt un förut,
sedan bänkm:s-afdelningarnes antal blifvit fönninskadt, och
således de ifrågavar. personernes möjliga inflytande på
afdelningarne kan blifva större; men detta är dock säkerligen
den minsta delen af frågans vigt. Deremot tager jag
mig friheten till R. o. Ad:s besinnande hemställa, huru det
kunde komma att gå, om möjligtvis det någon gång inträffade,
att de öfrige RiksSt:n funne, att R. o. Ad. i detta
afseende förfar på ett mot grundlagen stridande sätt, och
efter Utskrs-tillsättningen afgåfvo den förklaring, att R. o.
Ad:s dertill utsedde ledamöter blifvit på grundlagsvidrigt
sätt valde, samt, i följd deraf, förklarade sig incompetente
att börja sina förhandlingar, innan R. o. Ad. komme till ett
enligt grundlagens föreskrifter utstakadt valsätt. Min tanke
är derföre, och jag hemställer till Hr Frih. o. Landtnäs
samt R. o. Ad:s ompröfning, huruvida icke det är riktigast,
att vid sjelfva bänkm:s-föi delningen afdrag göres för ifrågavar.
personer, så att de icke intagas i några afdelningar;
och derom anhåller jag, att Hr Frih. o. Landtm, måtte till
R. o. Ad. framställa propos.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Fullkomligt instämmande
i den åsigt, som af Gr, Anckarsvärd blifvit yttrad, vågar
jag dock framställa en skiljaktig tanke, i afseende på dess
sednast gjorda begäran, nemi, om propos. i ämnet till R.
o. Ad. Är det så — som jag icke kan bestrida, utan tvertom
yrkar — att grundlagen bestämdt förbjuder Statsrådets
ledamöter, jemte öfrige i 41 § Riksd.Ordn, omnämnde personer,
att deltaga i val till utsktsledamöter; så kan, om
iakttagande af ett annat förhållande, propos. utaf Hr Frih.
o. Landtm, icke meddelas. Jag tror deremot, att det, i följd
af Hr Landtmts embete, tillkommer honom att sjelf låta
verkställa den uteslutning uti afdelnts-listorna, som grundlagen
anbefaller.
Hr von Heyne, Georg: Begge de af Gr. Anckarsvärd
framställda motioner synas mig åsyfta en återgång
från vissa, jag vill icke säga, missbruk, men sådane förhållanden,
som man sett öfver vid de föregående riksdagarne,
och det gläder mig af lijertat, att denna börjar med mera
allvar i afseende på grundlagens iakttagande. Jag skall, för
min del, aldrig söka öfverträda den; och jag önskar, att
livar och en med noggrannhet måtte följa densamma. Jag
kan således nu icke heller annat, än instämma i Gr. Anckarsvärds
framställning, och, såsom Hr Gr. Horn tillagt, tror
jag det vara öfverflödigt att vidtaga någon annan åtgärd,
un att återgå till hvad grundlagen bjuder, men hittills blifvit
af R. o. Ad. orätt tillämpadt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Hela frågan tycJi.
es
Den 20 Januari.
i5
under cathegorien af val till utsk:sledamqter. Det är otvifvelaktigt,
att det ju är första instansen deraf; och att
de uppräknade embetsmännen äro derifrån uteslutne, synes
derföre vara klart och tydligt. Förhållandet är här enahanda
, sorn vid val af riksdagsmän. Dessa val ske i Borgare-
och BondeSttn genom electorer. Men sjelfva electorsvalet
måste nödvändigt höra under cathegorien af
riksdagsmannaval, och deraf utgöra första instansen.
Stadgandet i 17 § Riksd.Ordn., att ”uti riksdagsmannaval
en må icke någon embets- eller tjensteman med sin
embetsmyndighet obehörigen verka,” måste derföre äfven
gälla för e lee tors va le n ; och på enahanda sätt måste också
stadgandet om val till ut sk o 11 sl ed a m ö t er äfven gälla
för bänkm:svalen.
Frih. Boye, Ludv.: Frågan angår rätteligen rätta förståndet
af grundlagen i denna del, och med ali den högaktning,
all den uppriktiga tillgifvenhet jag hyser för Flr
Frih. o. Landtm., vili jag dock icke för preejudicalets skull
tillerkänna Hr Landtm, rätt att förklara grundlagens stadgande.
Jag begär således, att Gr. Anckarsvärds motion remitteras
till ett Utskott, och grundar denna begäran på 44
§ Riksd.Qjdn. Likväl, och på det min mening icke må
missförstås, får jag förklara, att i sjelfva saken är äfven jag
af den tanka, att då bänkrmsvalet endast är en beredande
anstalt till utsk:s-tillsältningen, så är tydligt, att alla dessa
ledamöter af Ministeren äro, enligt grundlagen, uteslutne
från rättigheten att välja bänkman; men jag återkommer
till en erinran derom, att i alla frågor, och visserligen i
i:sta rummet de, som angå grundlagen, måste ett Utskott
hafva yttrat sig, innan saken till afgörande företages.
Gr. Anckarsvärd: Jag hemställer, hvart det skulle
gå, om en sådan utväg för hvarje specielt fall skulle vidtagas,
som Frih. Boye yrkat, elter att, äfven då man erkänner
sig vara öfvertygad om grundlagens tydlighet, frågan
om dess iakttagande skulle remitteras till ett Utskott.
Det måste bero på Landtm, och Talmannen, att, efter som
de fatta grundlagen, följa och tyda den; och det på deras
ansvar, om misstydning sker. Men huru fråga här någonsin
kan blifva om remiss till Utskott, kan jag icke begripa;
aldraminst förstår jag, huru tillämpningen af min åsigt i
sådant fall skulle äga rum, ty bänkm:svalet måste föregå
utsk:stillsättningen.
Frih. Cederström, Jacob: I händelse den väckta
frågan skall innefatta en förklaring af stadgandet i grundlagen,
så hänvisar jag till 83 § Reg.F., som jag anhåller,
att Hr Frih. o. Landtm, ville låta för R. o Ad. uppläsa.
Deraf torde blifva klart, att någon förklaring af grundlagen
ej kan i annan än der stadgad ordning ske. I afseende åter
på tillämpningen af det yrkande, Gr. Anckarsvärd fram
-
l6
Den ao Januari.
ställt, torde det böra bero vid de lagar, som finnas; och
icke lärer något annat Stånd kunna vägra att mottaga de
ledamöter, som af R. o. Ad. utses till utskrsmedlemmar.
Frih. Boye: Jag begärde ordet, egentligen för att till
Gr. Anckarsvärds eget eftersinnande öfverlemna, om de som
i saken tänka lika, derföre hafva rätt att afgöra, det frågan
är tydlig och klar. Jag finner den sådan; men andra kunna
tänka annorlunda. Jag påminner mig, att H. Ex. Hr Gr.
af Wetterstedt här ifrån sin bänk förklarade, att, ehuru
han ansåg tydligt och klart, att Konungens rådgifvare ägde
lätt att deltaga i bänkmrsvalet, ville han på egne och collegers
vägnar dock förklara, att de för den riksdagen icke
ville begagna sig deraf. Jag förmodar, alt samma grannlagenhet,
som då af en Ministerens medlem yttrades, äfven nu
skall iakttagas af densammas ledamöter: men annat är form;
och jag hemställer till Hr Frih. o. Landtm, och hela det
Högloft. Ståndet hvart vi komma, om man tillägger någondera
sidan rättigheten att förklara hvad i grundlagen är
kl art eller icke. Jag begär, att Gr. Anckarsvärds motion,
hvilken jag helst ville hänvisa till Gonst.Utsk. nu, då intet
sådant finnes, må remitteras till Ridd.Direct.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: I den motion Gr. Anckarsvärd
väckt, instämmer jag till alla delar. Jag tror det
vara tydligen utredt, att grundlagen ej kan förstås på
annat sätt, än Hr Grefven framställt. Jag ber således
endast att få yttra mig om forrnen hur denna tvist skall
tunna lagligen slitas; i hvilket afseende jag vill erinra,
att här icke är fråga 0111 förklaring eller förändring af
grundlagen, eller derom, att från Hr Frih. o. Landtm, i sådan
fråga erhålla propos.; utan tyckes formen för propos:n
helt enkelt vara den, huruvida R. o. Ad. beslutar
anmoda Ridd.Secret. att uppgöra bänkmisfördelningen sä,
att de i 4‘ § Riksd.Ordn. uppräknade ledamöter derifrån
uteslutas. Att denna fråga icke kan remitteras till hvarken
Constit.- eller Ridd.Utsk., utan måste afgöras före bänkmtsvalet
liar Gr. Anckarsvärd tydligen visat, enär Utsktns tillvaro
förutsätter, att bänkm:svalet föregått. Jag anhåller således,
att vi mätte bekomma den propos., Hr Gr. Anckarsvärd
begärt.
Hr. Lagerhjelm, Pehr: Då bänkm:svalet icke är en
form, som tillhör något annat Stånd än R. o. Ad., och icke
förekommer, hvarken i Reg.F. eller Riksd.Ordn., kan
naturligtvis någon förklaring, huru vid bänkm:svalet skall
förhållas, icke vara föremål för Coust.Utsk:s befattning.
Deraf följer, alt alla de svårigheter, som i sådant afseende
blifvit framställda, icke föréfinhas. Deremot är bänkmtsValet
nämndt i Ridd.Ordn.; men i denna förekommer icke något
uttryckligt stadgande, jemförlig! med Riksd.Ordnls föreskrift,
att alla frågor, som röra tolkning af grundlagen
skola
Den 2 januari.
»7
skola remitteras till behörigt Utskott. Itidd.Ordn. föreskrifver
icke, att alla R. o. Ad. rörande frågor skola remitteras
till Ridd.Utsk.; och när nu icke något sådant stadgande finnes,
anser jag denna nu förevar, fråga kunna utan remiss
behandlas på det sätt, R. o. Ad. anser med förhållandet
enligt. Jag har hört denna fråga behandlas vid flere
riksdagar, och jag bekänner, att efter io års tid jag nu gått
öfver till den öfvertygelse, som af Gr. Anckarsvärd blifvit
yttrad; och förenar jag mig således med honom, i afseende
på tolkningen, huru med bänkm:svalet skall förhållas.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Sedan jag anmälde
mig, hafva åtskillige värde ledamöter utvecklat frågan så,
alt jag ej har något att ytterligare tillägga. Jag vill blott
yttra min öfvertygelse, att grundlagens stadgande är så tydligt,
att fråga om denna saks remitterande till Utsk. ej kan
uppstå; och alt, då det ar utom allt tvifvel, att de i Riksd.-  Ordn:s 4> § nämnde personer äro uteslutne från valet till
utsklsledamöter, likväl påstå att de icke äro uteslutne från
bänkmrsvalet, synes mig vara en misstydning af grundlagen.
Jag har ej något att vidare anföra, utan får endast förena
inig med Hr Lagerhjelm.
Gr. Anckarsvärd: Med anledn. af den vändning,
som discussionen tagit, bör jag tro, att jag icke fullständigt
tillkännagifvit min åsigt i afseende på resultatet af min
framställning. Min mening bar ej kunnat vara att, vid ett
tillfälle, der jag anser grundlagen så tydlig som här, söka
att af IIr Frih. o. Landtm, erhålla någon propos. om densammas
iakttagande. Jag har blott velat fästa uppmärksamhet
på förhållandet, i förmodan att Hr Frih. o. Landtm,
helt säkert skall förfara efter dess egen öfvertygelse, då
misstaget, i händelse något sådant skulle äga rum, kommer
att stanna på dess räkning. Jag har åtminstone reserverat
mig emot det hittills iakttagna bruket och sökt förebygga
olägenhet af att se grundlagen lika otydligt, som man vid
föregående riksdagar sett den. Jag begär således icke propos.
, och anser ingen propos. härom kunna framställas.
Hr L e f r e'n , J o h. P eh r: I i 2 § Riksd.Ordn. stadgas:
■”R. o. Ad. infinner sig till riksdag och representeras enligt
Ridd.Ordn., hvilken, lika som öfriga Stånds-ordningar,
bör vara i öfverensstämmelse med grundlagarna författad.”
I Ridd.Ordms 18 § säges: ”Sedan riksdagen blifvit af Konungen
å Rikssalen öppnad, böra nästa söcknedag derefter,
■så vida plenum plenorum icke å samma dag är anbefaldt,
bänkm:s- och electorsvalen verkställas, Med dessa val förhålles
sålunda, att, enligt antecknings-listan, samtlige R. o.
Ad:s närvar, hela antal delas uti 25 särskilda, men till beloppet
lika, delar, hvarvid, om något mindre antal skulle
öfverblifva, detsamma på de sista afdelningarna med en peri
H. 3
i8
Den 20 Januari.
son på hvardera fördelas bör.” Här står tydligt, att liela
antalet skall delas i 25 delar; och att bifalla någras uteslutande,
förutsätter således en förändring af §:n. Den af mig
nyss åberopade 12 § i Riksd.Ordn. innehåller derjemte, att
Ridd.Ordn. skall vara i öfverensstämmelse med grundlagen.
Jag vill ej ingå i någon discussion om denna öfverensstämmelse
finnes eller icke, men påstår, att 1111 discussion uppstått,
huruvida man må förklara en 5 i Ridd.Ordn. för noll,
och då måste man ändå komma i det olösliga förhållande,
att nödgas begära propos. af Landtm, för frågans redande;
vid hvilket förhållande jag, då ett Const.Utsk. ej finnes, ej
ser, huru frågan skall kunna lösas. Jag vågar derföre föreslå,
att R. o. Ad. måtte förblifva vid förra praxis, i hvilket
fall vi komma att handla i öfverensstämmelse med Ridd.-  Ordn.
Gr. Horn: Den siste värde talaren har så vida rätt,
att, enligt Ridd.Ordnrs föreskrift, de ifråga v ar. personerne
måste intagas i bänkmts-afdelningarna; men det hindrar icke,
att de vid upprop lill val uteslutas. Skulle de, enligt
de §§ Hr Lefren åberopat, hafva samma rättigheter, sorn
Ståndets öfriga ledamöter; så skulle man äfven gifva dem
rätt, att öfvervara sådana beslut, hvari de äro parter. Jag
bestrider således icke, att de må intagas i afdelntslistorna,
men yrkar, att deras namn vid valuppropet må uteslutas.
Jag tror, att numera hvarken någon propos. eller remiss fiskas,
och jag hoppas äfven, att frågan om deras partiska inflytande
åsidosätles, äfvensom fruktan för detta inflytande;
ty om det finnes, kan det i alla fall göra sig gällande, vid
så väl bänkmtsvalet, som vid andra tillfällen. Ej heller
skulle jag som princip förkasta delta inflytande på Representationen,
och tror alt innan sådant sker, Representationen
icke uppfyller sitt ändamål, det nemi., att bilda en Ministére,
i öfverensstämmelse med majoritetens grundsatser.
Hr von Troil, Emil.: Jag är hufvudsakligen förekommen
genom början af den siste talarens yttrande, helst
jag ville upplysa att den värde talare, som yttrade sig näst
före honom hade rätt deruti, att R. o. Ad:s samtlige ledamöter
borde uti bänkrn:s-afdelningar fördelas; ty då grundlagen
icke stadgar något i denna fråga, skall Ridd.Ordn.
derutinnan lända till efterrättelse; men i sådane fall, der
emellan grundlagen och Ridd.Ordn. någon stridighet förefinnes,
måste den förra äga vitsord, emedan den är en öfverenskommelse
emellan Konungen och de 4 RiksStm, som
icke kan rubbas genom en partiel öfverenskommelse mellan
Konungen och ett Ständ. Dessutom kan man förklara föreskriften
om denna indelning så, att någon af de ifrågavar.
personerne möjligen kunde, under tiden emellan bänkm:safdelningarnes
uppgörande och valets verkställande nedlägga
sin befattning, då han i sådant fall ovillkorligen vore be
-
Den ao Januari.
*9
rättigad att lösta. Frågan om de öfrigas rösträtt synes mig
fullkomligen tydlig och klar, ty grundlagen säger, att R.
o. Ad. väljer sina utsk:sledamöter genom electorer. Den
talar icke om bänkmän. Men hvad är en bänkman? Är
lian annat än afdelningens ombud att välja electorer? Således
lärer bela frågan bero derpå, huruvida en person, som
icke är berättigad att sjelf gifva sin röst, likväl skall kunna
göra det genom ombud, eller om den, som vid ett gifvet
tillfälle sjelf ej äger någon talan, likväl kan befullmäktiga
en annan att utöfva den rättighet han sjelf ej äger. Till
denna enkla fråga synes saken hänföra sig, och deraf synes
vara en följd, att 41 § Riksd.Ordn. afselt, att de deri uppräknade
personer icke böra deltaga i bänkmrsvalet, om
något sådant varit påtänkt vid §:ns nedskrifning.
Gr. Anckarsvärd: Hr von Troil har så fullständigt
utvecklat min motion, att jag icke har något att dervid
tillägga; men jag vill göra en anmärkning vid Hr Lefre'ns
sista yttrande, att vi må fortfara enligt praxis. Jag tror
icke, att det skulle gå an, då vi hafva en för alla 4 Stånden
gemensam grundlag, att vi följa praxis, der grundlagen
i vår ordnings-stadga är förbisedd, som jag tror, utan afsigt
att tillskansa sig ett obehörigt inflytande. Således vill
jag endast, att praxis må upphöra, och att man må återgå
till grundlagens stadgande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade: R. o. Ad. torde finna
min ovillkorliga pligt vara, att ställa mig till efterrättelse
grundlagen och Ridd.Ordn., sådana de nu äro, utan att
rätta min öfvertygelse efter den tydning af grundlagens primitiva
anda, som, vid upprättande föreskrifter eller bestämmelser
för närvar, kunde af mig anses vara den rätta
och med våra närvar, förhållanden riktigast öfverensstämmande.
Min pligt är derföre, att i afseende på förevar, fråga
endast afse ordalydelsen af de lagar, hvilka bestämma
förhandlingarna i förevar, fall; utan att jag dervid får rätta
min öfvertygelse efter den, som af så många ledamöter
blifvit här yttrad, så vida jag ej anser denna öfvertygelse
kunna vara bestämdt öfverensstämmande med lagarnas ordalydelse.
Då nu Ridd.Ordn. i 18 § stadgar, att samll. R.
o. Ad:s närvar, hela antal delas i särskilda delar, alt vid
bänkm:svalet hvarje afdelning för sig uppropas att förrätta
bänkm:sval, hvarvid hvar och en inlemnar en sluten sedel
o. s. v.; kan jag, för min del, ej finna annat, än att
hvarje antecknad ledamot af R. o. Ad., enligt Ridd.Ordn.,
är berättigad och anbefalld att i bänkm:svalet deltaga, helst
Riksd.Ordn. ej innehåller något, som står i strid med denna
Ridd.Ordn:s föreskrift; enär den enda af dess §§, nemi. den
4i , som utesluter vissa högre embetsmän, blott utesluter
dem från Utsk. och val till utsk:sledamöter, men val till
bänkmän icke är val lill ulsklsledamöter. Af dessa nu an
-
30
Den ao J a n u a r i.
förda skäl anser jag mig af Ridd.Ordnts 18 §, jemförd med
Riksd.Ordn:s 38 och 4! §§; vara förhindrad att förena min
öfvertygelse med deras, sorn i denna fråga sig här yttrat;
och har jag ansett mig vid detta tillfälle ej böra lemna R.
o. Ad. i någon villrådighet om den öfvertygelse, jag sålunda
hyser, och om den ordning, som, till följe deraf, vid
förestående bänkmtsval kommer att iakttagas.
Frih. Sprengtporten, Jacob Willi.: Eldigt min
åsigt betviflar jag Hr Frih. o. Landtnäs rätt, att i nu förevar.
fall vägra propos. Frågan innebär sin lösning i sig
sjelf, eller, med andra ord, den kan icke lösas genom ett
Coust.Utsk.; ty ett Const.Utsk. kan aldrig lagligen blifva
tillsatt, förrän den är afgjord. Der intet Const.Utsk. finnes,
som kan pröfva Hr Landtnäs vägran af propos., kan
ingen sådan vägran äga rum: ty detta vore ju att tillämpa
en grundlags § blott till hälften; att bibehålla Hr Landtm,
vid sin rätt att vägra propos., men fråntaga Ståndet sin,
att få lagligheten af en sådan vägran pröfvad; att tillämpa
regeln, men icke undantaget, som innefattar correctivet mot
missbruket. — Under sådana förhållanden, och då ingen
lag, af hvad natur den än vara må, kan fordra verkställigheten
af det, som är omöjligt; synes det mig klart, att frågan,
som icke kan lemnäs oafgjord , måste falla under Ståndets
egen afgörande rätt, och att Hr Frih. o. Landtm, är
förbunden att framställa den propos., som Ståndet yrkar
Frih. Rantzou, Johan Albert, förenade sig med
Frih. Sprengtporten.
Frill. Boye: 1 sjelfva den deduction, som Hr Frih. o.
Landtm, haft den godheten att utförligt gifva oss, och om
hvilken jag är skyldig mig sjelf att erkänna, att den visst
icke af mig godkännes, finner jag, att Hr Landtm, förklarat
sin öfvertygelse vara sådan, att, efter denna förklaring,
jag icke begriper, huru han kunde vara mäktig af den inconseqvens
att gifva den begärda propos:n.
Frih. Cederström: Af Frih. Sprenglportens framställning
skulle man förmoda, att R. o. Ad. vore oförhindrad
att, med åsidosättande af Riksd.Ordms föreskrifter,
constituera sig sjelft och riksdagen, samt att, då Const.Utsk.
icke finnes, Landtm, deraf vore hindrad att vägra propos.
Deruti ligger, såsom Frih. Sprengtporten troligen sjelf finner,
en motsägelse. Det är naturligt, att om riksdagen vore
formerad, och R. o. Ad. yrkade propos., som af Landtm,
vägrades, så skulle frågan hänskjutas till Const.Utsk.; men
när nu detta Utsk. icke finnes, och icke kan komma att
finnas, så länge Hr Frih. o. Landtm, ej kan göra propos.,
emot grundlagens stadgande, enär [8 § Ridd.Ordn. säger,
att samtl. antecknade ledamöter skola på bänkmtsafdelningarna
fördelas och rösta vid bänk nCsvalet; så lärer följden
Den 20 Januari.
21
blifva, alt, om man härutinnan vill hafva lindring, måste
frågan i laglig ordning väckas och behandlas, samt, intill
dess frågan hunnit afgöras, den lag ordagrannt följas, som
finnes. Jag tillstyrker derföre, att R. o. Ad. måtte låta denna
fråga förfalla.
Frih. Sprengtporten: Jag bestrider icke, att R. o.
Ad. kan foga sig efter den önskan Hr Frih. o. Landtm,
framställt; men jag får förklara, att jag icke anser grundlagen
nog tydlig i att berättiga Landtm, att ensam besluta,
utan den appell, som Ståndet annars vid hvarje tillfälle äger
begagna mot det möjliga missbruket af Talmansmyndighelen.
Hvad för öfrigt sjelfva frågan angår, så äro bär visserligen
upplästa åtskilliga §§ för att öfvertyga derom, att frågan är
klar; och jag vill icke bestrida, att, då det står i Ridd.Ordn.,
att alla Ståndets ledamöter aga deltaga i bänkmrsvalet, saken,
om man blott tillämpar Ståndsordn., synes tydlig; men
jag kan icke anse Ridd.Ordn. vara så bindande, som sjelfva
grundlagen. Om man efter ordalydelsen vill följa denna
ordning, så skulle visserligen deraf kunna anses blifva en
följd, alt, dä Statsrådets ledamöter äro antecknade, deskola
få deltaga i valet; men då en eollision uppstår emellan en
underordnad lag och en högre , mäste man åtlyda den sednare.
Jag kan icke komma längre, än att Ridd.Ordn. lemnar
frågan tvetydig, och att det då måste vara uti den ursprungliga
lagen, som tvetydigheten måste lösas; hvarföre jag
också, då fråga är 0111 ett omedelbart val, som har Utsktssättningen
till föremål, och de ifrågavar, personerne, enligt
grundlagen, icke äga rätt alt i Utsk:sval tagadel, anser, att
förevar, förhållande icke vid Ståndsordn:s uppgörande blifvit
taget i betraktande. Jag bestrider icke, att denna fråga må
afgöras i öfverensstämmelse med Hr Frih. o. Landlmts opinion,
oell anser lätt fattligt, att åsigterna derom äro olika; men
det är för att bevara Ståndets rätt i en framtid, som jag
motsätter mig, att Landtm, må anses berättigad, att, då ett
Const.Utsk. icke finnes, afgöra frågan utan appell, ty jag tror,
att naturligtvis lagstiftningen i ett sådant fall ej kunnat betaga
Ståndet sjelft afgörande rätten.
Gr. Anckarsvärd: Frågan har nu tagit en helt annan
vändning, så att den ej mera rörer sjelfva liufvudsaken. Nu
angår den formen, och i detta hänseende måste jag till alla
delar förena mig med Frih. Sprengtporten. Först får jag
fästa uppmärksamheten på hvem det är, som tillvägabragt
Ridd.Ordn. Det är otvifvelaktig! R. o. Ad., och i följd deraf,
om R. o Ad. finner en otydlighet eller uraktlåtenhet i
Ridd Ordn. vara begången, tror jag icke, att någon annan
domare i detta fall finnes, än R. o. Ad. sjelf, enär frågan
då blifver att ställa sina ståndslagar i enlighet med Riksd.-  Ordn., som är grundlag och till R. o. Ad. lemnar hela rättigheten
att uppgöra Ridd.Ordn. Då vi icke hafva några
Den 20 Januari.
Utsk., kan jag för min del icke biträda den mening, alt
Landtm, skulle äga afgörande rätten öfver hela Ståndet. Jag
tror dessutom, alt det vore vådligare, om Landtmts egen
mening i detta fall blefve rådande öfver Ståndets; och, i följd
deraf, den händelse möjligen kunde komma att inträffa,
hvarpå jag förut fästat uppmärksamhet, nemi. att valen, förrättade
i strid med grundlagen, af Utsktn blefvo förkastade;
ty det är ganska påtagligt, att de öfrige Stånden icke äro
i något afseende underkastade Ridd.Ordnts föreskrifter, der
dessa icke äro öfverensstämmande med Riksd:sOrdn. På
denria grund anser jag, i detta fall, det icke för någon annan
domare, än R. o. Ad. sjelf, vara tillständigt att afgöra frågan;
och jag åberopar ånyo min förra mening, jemte det
jag biträder Frih. Sprengtporten, i det jag anhåller, att Hr
Frih. o. Landtm, ville till Ståndets afgörande framställa den
fråga, huruvida Ståndet anser de i Riksd.Ordn:s 4 i § nämnde
personer vara berättigade att deltaga i bänkmrsvalet eller icke,
samt att bänkmtsafdelningarne, i följd deraf, må få sin indelning.
Gr. Horn: Om jag endast skulle rådfråga Ståndets mest
yttrade opinion och icke min egen, skulle jag icke anse betänkligt
att instämma i den siste talarens yrkande om propos.
: men då jag anser, att grundlagen förmenar oss
rättighet att här, såsom Stånd, tolka grundlagen på annat
sätt, än såsom det menskliga förståndet anvisar; tror jag icke
det vore lämpligt, att yrka en propos., hvars besvarande
antingen med ja eller nej, uti endera fallet onekligen föranledde
ett grundlagsvidrigt beslut. I detta fall, tror jag dock
icke, att Ståndet skulle blifva utsatt för vådan att orätt tyda
grundlagen; men jag kan tänka mig en sådan händelse, och
kan således icke i detta fall medgifva ett undantag derföre,
att jag tror på framgången af min åsigt. Jag tror, att Landtm,
bör tolka grundlagen efter dess bokstaf, nemi. såsom denna
uttrycker sjelfva tanken; och på grund deraf har jag icke
salt i fråga, att vi ej från detta håll skulle få en riktig tolkning,
enär Landtm, i första rummet förbundit sig, att, likasom
Ståndets ledamöter, beflita sig om grundlagarnas riktiga
tillämpning. Jag har således ej heller velat sätta i fråga,
att den obehagliga händelse kunde inträffa, att R. o. Ad:s
val till utskrsledamöter skulle af de öfrige Stånden, såsom
olagligt, ogillas. Men då vi olyckligtvis här på förhand af
vår Landtm, hafva erhållit ett yttrande, som antyder denna
frågas utgång, ser jag icke annan utväg, än att R. o. Ad.
icke företager det ifrågavar. valet, förrän detta val på lagligt
sätt verkställes.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Jag anser, att det så
litet som möjligt bör förvägras Ståndets ledamöter att deltaga
i de val, som bero på förtroende Det finnes så många
fall, då konungens embetsmän äro förvägrade att inflyta på
Ståndets öfverläggningar, att jag tror, att om man skulle
Den 20 Ja n u nr i.
23
beröfva dem deras återstående rättigheter, skulle deras inflytande
blifva af noll eller intet värde. Jag hemställer, om
icke de skicklige embetsman, sorn äga Konungens förtroende,
här skulle kunna gifva oss ett exempel på de beslut, som
böra fattas, ang:de Statens vigtiga angelägenheter. Jag
anser, att Hr Frih. o. Landtm, utvecklat sin opinion, helt
och hållet i öfverensstämmelse med grundlagen, och linner
således, att Hr Landtm, icke kan, utan att frångå sin ed,
tillåta, att ett beslut rör:de detta ämne fattas, förrän ifrågavar.
§ i Ridd.Ordn. blifver ställd i öfverensstämmelse med
Itiksd.Ordn., så framt sådant kan vara enligt med grundlagens
anda.
Frih. Cederström: Det har blifvit motsagdt på den
sidan, som yrkar en förändring, att Ridd.Ordn:s i Ö § är fullkomligt
tydlig, då den säger, att samtlige R. o. Ad:s hela
antal skall uti bänkmtsafdelningar indelas; men nu finnes
äfven i samma Ridd.Ordn. en 41 :sta §, som bestämmer huru
frågor om förändring af densamma må afgöras, nemi. icke
på af Hr Landtm, yrkad och framställd propos. i samma
plenum, hvarunder fråga om rättelse eller ändring blifvit
väckt, utan efter föregången remiss till Ridd.Utsk. Huru
vill då R. o. Ad, nu bete sig, för att, med fullgörande af
18 §:n, som talar om valsättet, och 4' *jtn, som föreskrifver,
huru ändring deri må kunna ske, komma till ett lagligt resultat
i denna fråga, utan fullständigt iakttagande af föreskrifterna
i 18 §:n, då Ridd.Utsk. ej är bifdadt och icke kan
organiseras, förrän bänkmls- och electorsvalen försiggått?
Herrarne torde således finna, att all fråga om en sådan på
förhand gjord förklaring i afseende på valsättet, som här blifvit
vrkad, är i det ringaste sagdt oformlig. Yi måste följa formerna,
och då vi följa dem, är frågan ganska enkel. Jag vill icke nu
bestrida Gr. Anckarsvärds och Frih. Sprengtportens i sjelfva
liufvudsaken yttrade opinioner, eller alt bänkmtsvalet borde
annorlunda organiseras; men det kan ensamt genom ändring
i Riksd-Ordnrs 41 § tillvägabringas för en annan riksdag; ty
icke kan 18 § Ridd.Ordn., genom förändring, medföra inskränkning
i 41 § grundlagens bestämmelser. Nu kan alltså
sådant ej ske, utan åsidosättande af både Ridd.Ordn. och
sjelfva grundlagen; ty Ståndet kan väl, sedan riksdagen är
conslituerad, yrka propos. af Hr. Landtm, i della afseende:
men nu är riksdagen ännu icke öppnad, och först derefter,
och sedan Utsktn blifvit organiserade, kan Ståndet, om det
anser Landtm, icke hafva rätt uppfattat en fråga, yrka en
af honom vägrad propos., hvarefter frågan hänvises till
Const.Utsk. och hvilar till dess Utsk. yttrat sig. Men huru
vill man nu förfara? Man vill förmodligen icke paralysera
riksdagen; men sådan kunde följden blifva af denna frågas
fullföljande, att, sedan Konungen öppnat riksdagen, Utsk:n
icke kunde med ledamöter af R. o. Ad. blifva försedde, då
det likväl, enligt grundlagen, skall vara verkstäldt inom åtta
24
Den ao Januari.
dagar derefter, och sådant allt derföre, att R. o. Ad. ej
ville verkställa de ifrågaställda valen, enl. Ridd.Ordnts föreskrift
i dess 18 §.
Frih. 13oye: Det, hvarföre jag begärt ordet, är egentligen
för att uttrycka en önskan, att jag matte hafva missförstått
Gr. Horns yttrande; en önskan, som, om dm gällde
blott mig, jag skulle qväfva, men, som jag tror, har Hr Grefvens
yttrande af flere ledamöter blifvit uppfattadt på samma
sätt som af mig, och om jag rätt fattade det, så rycker han
åt ena sidan afgörande rätten och bryter den allmänna ordningen,
då han begär att Ståndet skall afhälla sig från bänkm:svalet,
om icke Ståndet får detsamma efter sin önskan. Detta
vore att bryta ordningen, och jag tror icke, att det kan vara
Gr. Horns afsigt, då jag icke förnummit, att han förut haft
sådana afsigter, men jag begär, att detta yttrande måtte förklaras
; ty jag frågar, hvart ordningen skulle taga vägen, om
vi ej förfara efter lag, utan förklara, att vi ej vilja deltaga
i valet, derföre att vi ej få det sådant vi begärt. För öfrigt
förenar jag mig med Frih. Cederström i dess sista anförande.
Frih. Sprengtporten: Jag har endast velat till besvarande
upptaga Frih, Cederströms yttrande, att någon propos.
af Hr Landtm, ej skulle kunna begäras, innan riksdagen är
constituerad, och får i sådant afseende nämna, att blotta anslaget
till plenum utvisar, att något hinder för proposms
meddelande ej finnes; ty hvarföre skulle vi eljest vara bär
samlade, om icke för propostrs besvarande. För öfrigt får
jag förklara, att jag uppfattat Hr Frih. o. Landtnäs yttrande
i denna fråga, mera såsom en framställning af dess enskilda
opinion, än som en vägran af propos. i ämnet. Någon sådan
propos. har nu icke blifvit begärd, och, i fall begäran
derom blefve framställd , tror jag att Hr Landtm., på grund
af den här förefallna discussionen möjligen kunnat uppfatta
en annan åsigt af saken.
Gr. Horn: Frih. Boye bar af mig fordrat en förklaring
af ett yttrande, som undfallit mig. Jag kan icke påminna
mig, att jag uppmanat R o. Ad. att bryta en laglig ordning;
men jag har yttrat mig, att, om det icke tillätes oss att följa
den lagliga ordningen, sä måste det vara livar och en representants
rättighet, att icke deltaga uti en emot dess öfvertygelse
stridande behandling qf saken; och jag får för min
del förklara, att, om jag anser valet ske i oriktig ordning,
så har jag min personliga rätt att vägra allt deltagande deri-.
Gr. Anckarsvärd: Det är mig högst obehagligt, alt
längre fortsätta denna strid; men jag kan icke afstå derifrån,
på den grund, att Frih. Cederström för en oformlighet förklarar
den tanke, sorn strider mot hans. Jag tror, alt han
och
Den 20 Januari.
oell de fleste, sorn yttrat sig i ämnet, erkänt riktigheten af
den princip, jag på grund af 4> §:tl Riksd.Ordn. yrkat; och
då samma grundlag bestämdt föreskr-ifver, att Ridd.Ordn.
skall vara i öfverensstämmelse med grundlagarna författad,
samt Ridd.Ordn., i detta fall, icke motsäger Riksd.Ordn., utan
endast underlåter att gifva ett förtydligande af föreskrifterna
i den sistnämnda; kan jag icke inse, huru Hr Frih. och.
Landtm., i detta fall kan, snart sagdt ensam mot hela Slåndet,
biträda den motsatta meningen. Jag ser icke annan
utväg, än att jag nödgas anhålla om Hr Frih. o. Landtm:*
propos. till Ståndet, ela min öfvertygelse är, att, vid detta
tillfälle, Ståndet äger fullkomligt samma rättighet, som Hr
Landtm., att afgöra frågan, och då det Liefve temmeligen svårt
för Ståndet att underkasta sig en efter dess öfvertygelse oriktigt
fattad opinion afHr Frih. o. Landtm., helst den inverkar
på hela utsk:s-tiIlsättningen och kunde hafva den menliga
följd jag förut omnämnt.
Frih. Boye: Jag anhåller om Ståndets öfverseende, för
det jag, ehuru blott för elt ögonblick, uppehåller dess tid;
men jag önskar nämna, att, då jag yttrade, det jag förenade
111ig med Frih. Cederström, glömde jag några ord, nemi. att
jag endast i fråga 0111 ordningen eller marschen instämde i
hans tanke, och deremot i hufvudsaken hyser en från hans
helt och hållet skiljaktig mening.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han väl hört Gr,
Anckarsvärd begära propos., men ej rätt visste, hvilken propos.
Gr. Anckarsvärd åsyftade med sin begäran.
Gr. Anckarsvärd: Jag, åsyftade att af Hr Frih. o.
Landtm, erhålla propos. till R, o. Ad., huruvida R. o. Ad.
anser 4[ §:n Riksd.Ordn. ligga till grund för bänkm:s-fördelningen
inom Riddarhuset, och huruvida R. o. Ad. på denna
grund anser, att från bänkm:s-fördelningen må uteslutas
de i 4' §:n nämnde personer, hvilka, enligt denna §, äro förnekade
att deltaga i val till Utskott.
Hr Frih. o. Landtm, anbefallde undert. Ridd.Secret.
att för R. o. Ad. uppläsa denna Gr. Anckarsvärd* framställning,
hvilket skedde.
Hr Le frön: Om det är meningen, att hvad som nu
upplästes skall blifva propos., så får jag anmärka, att den
innefattar 2:ne väsendtligen skiljda delar. Till den första
skulle jag böra svara ja, och till den sednare måste jag, i
följd af min förut yttrade åsigt, svara nej. Den ena delen
skulle innehålla, huruvida 4* §:n skall tjena till grund för
R. o. Ad:s åtgärd, eller icke. Dertill måste jag svara ja.
Men det är en helt annan fråga, huruvida de ifrågavar. pel--  sonerne från bänkm:s-valet böra uteslutas, och dertill kati
jag ej svara annat än nej. Jag anser således, att denna pro»
! H. 4
aö
Den 20 Januari.
pos,, tom innefattar 2!ne hvarandra motsägande delar, icke
rimligen kan framställas; ty den lemnar icke de olika opinionerna
tillfälle att uttrycka sig vid densammas besvarande.
Gr. Anckarsvärd: Jag kan icke inse, att, enl. min
åsigt, svaret på förevar, propos. skulle utfalla, dels med
ja och dels med nej. Jag beklagar rätt mycket, att våra tankar
äro så olika; men uti den propos. jag begärt, har slutsatsen
nödvändigt bort vara i öfverensstämmelse med försatsen,
och det är, på grund af denna jag kommit till resultatet;
äfvensom jag icke tror, att någon inconseqvens i
delta afseende linnes uti proposm.
Hr von Troil: För min del anser jag mindre formenligt,
att en propos. framställes till Ståndet, huruvida den
§ i grundlagarna, som ensamt talar om Utsk:s tillsättande,
skall ligga till grund för det ifrågavar. valet; äfvensom jag
anser för gifvet, att, vid upprättandet af bänkmtsafdelningarna,
måste de uti Riksd.Ordn:s 41 § omnämnde personer
upptagas, ehuru de icke äga rätt att rösta vid bänkm:s-valet.
Jag får derföre hemställa till Gr. Anckarsvärd, äfvensom
Ståndets öfrige ledamöter, om icke frågan blefve redigast
uppställd, om Hr Landtm, behagade till Ståndet endasthemstäila,
huruvida de i 4i §:n Riksd.Ordn. omnämnde personer
må i bänkmts-valet deltaga; och då de icke komma att deltaga
i valet, torde det vara likgiltigt, om de finnas upptagne
i bänk m :s-a fd e 1 n i n g a r n e.
Frih. Cederström: Den af Gr. Anckarsvärd begärda
proposm om hvad 4' §:n Riksd.Ordn. skall betyda,
eller hvad inflytande den skall äga, medger möjlighet för
Ståndet, att, i fall votering derom skulle anställas, kunna
med ja eller nej besvara den. Möjligen blefve den med nej
besvarad, och då skulle svaret innefatta, att 41 §:n Riksd.-  Ordn. ej skall hafva inflytande på utsk:s-valen; och jag förmodar,
att R. o. Ad. ej vill medgifva en dylik votering. Den
andra af Hr von Troil önskade proposm, med hemställan,
huruvida de uti förenämnde § omförmälde personer skola
hafva inflytande på bänkm:s-valet, innefattar hvarken mer
eller mindre, än, antingen ett upphäfvande af 18 §:n Ridd.
Ordn., som säger, att R. o. Ad:s sarntl. antecknade ledamöter
skola i bänkmts-afdelningar indelas, och sedermera hvar
och en äga att i bänkm:s-valet taga del, eller också, i fall proposm
blefve afslagen, att man ej vill tillämpa Riksd.Ordn.,
likasom jag nyss nämnt, följden skulle blifva af Gr. Anckarsvärds
propos:s besvarande med nej. Sådana beslut lära
dock icke annorlunda, än i en med lag öfverensstämmande ordning
kunna fattas; hvarföre jag får hänvisa dem, som önska
förändring i de nu gällande lagbuden, till 83 §m Reg.F. samt
41 §:n Ridd.Ordn., hvilka utstaka, huru ändringen må äga
rum; ty något beslut derom, att gällande stadganden ej skola
Dea 20 Januari.
27
efterlefva1;, är obehörigt; och jag förmodar, att vi ej hunna
få propos. till fattande af något sådant beslut.
Gr. Anckarsvärd: Jag har alldeles ingenting emot,
om Hr Frih. o. Landtm, hellre gö’r den framställning, sorn
Hr von Troil föreslagit; men jag delar icke den farhåga,
sorn Frih. Cederström yttrat, att R. o. Ad. kunde komma
alt fatta ett sådant beslut, att 41 §:n Riksd.Ordn. skall ingenting
betyda ; ty jag är tvertom öfvertvgad, alt Ståndet med
stor pluralitet, jag vågar nästan säga enhälligt, skulle komma
till den slutsats, att förenämnde 4' § niåste ligga till
grund för R. o. Ad:s förfarande i detta afseende.
Hr von Heyne: Jag ville hemställa, om icke proposln
borde så ställas, att R. o. Ad. tillfrågades, huruvida icke det
vid föregående riksdagar antagna sätt att välja bänkman —
hvilket jag anser vara ett misstag i grundlagslillämpningen
— af H. R. o. Ad. anses såsom ett jiraejudicat, hvilket när
som helst kan rättas. För min del tror jag, det cj kunna
annorlunda anses, samt alt grundlagen är klar deruti, att
Statsrådets ledamöter i bänkmls- likasom utsk:s-valen ej kunna
deltaga. Ehuru R. o. Ad. vid flere riksdagar låtit bero vid
detta praejudicat, tror jag detsamma ej kunna anses såsom
lag; och hemställer jag, att nu måtte utrönas, huruvida icke
R. o. Ad. nu anser den på samma prasjudicat grundade praxis
böra upphöra.
Frih. Te rsraeden , Wi Ih.: Meningarna tyckas vara temmeligen
öfverensstämmande deri,att 4> §:n Riksd.Ordn. tydligen
förbjuder deri nämnde personer att deltaga i bänkmls-valen;
ty så hafva de fleste talarne yttrat sig. 18 §:n Ridd.Ordn.
säger visserligen , att alla R. o. Ad:s ledamöter skola uti 25
bäukm:s-afdelningar indelas, och det är således bestämdt, att
de böra i dessa afdelningar intagas; men det är derföre icke
sagdt, att de skola deltaga i bänkmls-valen, ty då detta är i
en grundlags § förbjudet, kan icke meningen vara, att en
Ståndsordning kan göra förändring i stadgandet. Jag skulle
derföre tro, att, om någon propos. i ämnet af Hr Frih. o.
Landtm, framstå lies, det icke är tillständigt att genom votering
afgöra, huruvida förenämnde § skall ligga lill grund
för bänk m:s-vale t; hvaremot jag tror, att, såsom Hr von Troil
framställt, propos. kan meddelas derpå, attdei4' §m Riksd.
Ordn. nämnde personer ej må deltaga i bänkm:s-valen; och
anhåller jag, att en sådan propos. af Hr Landtm, må bl i I va
framställd.
Åtskillige hördes yrka proposition.
Hr Cederschjöld: Det lärer väl icke vara något tvifvel
derom, att de ifrågavar. Konungens rådgifvare med de
flere i 41 §:n Riksd.Ordn. nämnde personer, enligt samma §,
äro uteslutne från val till utskls-ledainöter; men roan tycks
nästan för mycket fästa sig vid orden i 18 J:n Ridd.Ordn.,
28
Den ao Janu a r i.
som innehålla: att R. o. Ad:s samtlige ledamöter böra indelas
uti bänk m:s-u fdel n ingar. Ridd.Ordn. innehåller här ett
allmänt stadgande, och Riksd.Ordn. speciella undantag. Men
jag hemställer till de mer lagfarne, om det icke är en allmänt
gällande princip, att de i lagen stadgade speciella undantagen
måste vara lika gilltiga, utan att särskildt behöfva
upprepas i det allmänna stadgandet. Så beskaffade undantag
finnas på flera ställen i våra grundlagar. Sålunda stadgas
t. ex. i 36 §:n Reg.F., att: "De som bekläda domareembeten,
så högre som lägre, — — kunna icke, utan medelst
ransakning och dom, ifrån sina innehafvande sysslor
af Konungen afsättas"; men enl. :o3 §:n i samma grundlag
kunna ända till 3 af fdögsta Domstolens ledamöter af Konungen,
på Ständernas anmälan, ifrån embetet genom nåd. afsked
skiljas. Detta undantag är icke intaget i förrberörda
allm. stadgande, att domare ej må af Konungen afsättas.
Sådant är förhållandet äfven här. Riksd.Ordn. gör undantaget,
och derföre har det ansetts onödigt, att i Ridd.Ordn.
införa samma undantag; och har i den sednare endast det
allmänna stadgandet upptagits.
Frih. Cederström: Jag beklagar,-att jag åter nödgas
uppträda, för att yttra -mig i denna fråga; det sker i anledn.
af Frih. Tersmedens framställning. 18 §:n Ridd.Ordn.' innefattar
icke ensamt, att samtl. R. o. Ad:s närvar, hela antal
skall i bänkm:s-afdelningar indelas; den innehåller derjemte,
att, "sedan detta blifvit verkstäldt, uppropas hvarje afdelning
för sig, som begifver sig inom skranket att förrätta
bänkm:s-vai, hvarvid hvar och en inlemnar en sluten sedel’’
o. s. v. Man må vända frågan huru man vill , så skola
ovillkorligen de af Gr. Anckarsvärd väckta frågor leda lill
godtycklig behandling af Ridd.Ordms i .3 §, eller också till
ett medgifvande, i afseende på det ofta åberopade stadgandet
i Riksd.Ordn., hvarom vi nu icke äga att besluta; ty frågor
om lätta förståndet af grundlagen må icke i Ståndens plena
väckas, hvarken före eller efter det riksdagen blifvit constituerad,
utan sedan Utsk:n blifvit bildade, må man derom
vända sig till Const.Utsk., hvarifrån frågan bör inkomma till
Stånden. Grundlagsätiftarne hafva ej velat veta af, att man
här skulle komma att votera, om huru grundlagen bör förstås,
hvarom fråga endast får väckas i Const.Utsk. Jag kan
således icke annat, än ånyo bestrida yrkandet om framställning
af en propos. i detta ämne, samt anhåller att frågan
må förfalla.
Frih. von Döbeln: Jag anser icke, att grundlagen
helt och hållet nekat Konungens embetsmän att utöfva inflytande
på riksd:s-göromålen. Jag anser således icke, att dem
må förvägras att deltaga i bänkm:s-valen , och tror, att constitutionen
förmenat dem att vara ledamöter af Utskm, endast
af den orsak, att de ej må komma i en förstärk oppo
-
Den 20 Januari.
29
silion mot sig sjelfva. Således är jag af den öfvertygelse,
att någon propos. uppå den ifrågavar. §:n ej må äga rum ;
men om fdr Frih. o. Landtm, anser den böra meddelas, hvilket
han bäst kan bedömma, så finner jag den propos. vara
bäst redigerad, som här af Ridd.Secrel. upplästes.
Frih. Leijonhufvud: Jag anhåller vördsamt om tillgift,
för det jag åter uppträder; men jag skall bjuda till att
vara kort i min framställning. Jag kan icke förlika mig
med den uppläsning af 18 §:n Piidd.Ordn., Frih. Cederström
nyss gjort. Vill man rätt visa sakens förhållande, så bör
den icke endast på den ena, utan på begge sidor framställas.
Jag har en särdeles högaktning för Ridd.Ordn., men
ännu mer för grundlagen; tyden förstnämnde är en enskild
för detta Stånd gällande lag, hvars rätta förstånd vi hafva
rätt att tyda; men sådant är oss ej tillåtet i afseende på
Rikds.Ordn. och öfriga grundlagar. Jag tror, att 41 §:n *
Riksd.Ordn. är äldre, än alla §§ i Ridd.Ordn., hvarföre den
också bör gälla framför dem. Det är tydligen utveckladt,
att man måste vara valberättigad vid sjelfva utsk:s—tilIsätt—
ningen, för att kunna få deltaga i bänkrn:s-valet; men nu är
en ledamot af Statsrådet icke valberättigad vid electorsva]et,
ergo icke heller vid bänkm:s-tillsättningen. Man har af
18 §:n Ridd.Ordn. velat draga den slutsats, att ledamöter af
Statsrådet tydligen äro berättigade att deltaga i bänkmtsvalet;
men detta är endast så till vida rätt, att de böra
uppföras på bänkm:s-!islorna, så att viss nummerordning må
iakttagas. Der står äfven, såsom Frih. Cederström sagt, att
sedan, enligt anteckningslistan , samt!. R. o. Ad:s närvar, hela
antal blifvit fördeladt i 2.5 afdelningen, uppropas hvarje
afdelning för sig, som begifven sig inom skranket, för att
förrätta bänkm:s-val. Der är otvifvelaktig! en anda lagd,
som icke kan missförstås, alt man skall vara valberättigad,
för att vid detta tillfälle få afgifva sin röst; ty i annat fall
kunde man äfven välja på de ifrågavar. personerne, enär
längre fram i §:n förekommer, att bänkmännen skola utses af
dem, som i afdelningen finnas; och sålunda kunde ju äfven
ett Statsråd blifva utsedd tiil bänkman, hvilket jag likväl ej
hört någon vilja påstå. Jag tror således det vara uppenbart,
att [8 §:n Ridd.Ottin. bör stå tillbaka för 4' §•'*) Riksd.-  Ordn. Jag tror ej heller, att den förevar, frågan gäller någon
ändring i Ridd.Ordn.; ty då medger jag, att den borde
hänskjutas tiil Ridd.Uisk., i hvilket fall vi skulle komma
uti en förlägenhet, som ej för tillfället kunde afhjelpas;
hvaremot jag nu, då fråga icke är om ändring af Ridd.-  Ordn., icke anser vår förlägenhet vara särdeles stor; ty ville
man säga, att hvarje olika begrepp om rätta förståndet
af vår Slånds-ordn. skulle hänskjutas till Utsk., ser jag icke
någon möjlighet att komma till ett slut. Jag tror således
frågan vara så enkel, att det beror på Hr Frih. o.
Landtm, att framställa propos., samt på R. o. Ad. att afgö
-
3o
Dea 20 Januari.
ra, huruvida vederbör. Statsråd, med flere i 41 §tn Riksd.-  Ordn. omnämnde personer, från bänkm:s-valet äro uteslutne
eller icke. Någon större svårighet ser jag ieke.
Frih. Cederström: Frih. Leijonhufvud* yttrande påkallar
från mig ett svar. Han har utgått från den synpunkt,
att, om Statsrådets ledamöter oell öfrige här ifrågavar. personer
vore valberätligade, vore också tillämpningen tydlig.
Nu passar det sig så besynnerligt, att de äro valberättigade,
efter lagens närvar, lydelse; ty grundlagen innehåller intet
ord derom, att de icke skulle kunna väljas till bänkmän,
utan endast, att de icke äro berättigade att välja till
utskts-ledamöter, hvaremot här endast är fråga om bänkm:soch
electors-valet; och så länge lagen tillåter, att de må
upptagas på bänkmrs-afdelningarna, finnes intet hinder för
att utse deni till bänkmän.
Gr. Anckarsvärd: Genom Frill. Cederström* försorg,
tyckes frågan hafva vunnit all den klarhet, sorn varit möjlig
att begära; ty genom hans utveckling af sin mening,
att följden af de i 4* §:n omnämnde personers deltagande i
bänkm:s-valet blefve, alt de äfven skulle vara valbara eller
berättigade att blifva bankmän, synes motsägelsen'emellan
hans vikande och 4< §:ns stadgande vara så tydlig, att jag
vågar hoppas, det meningarna knappt kunna vara delade;
helst jag tror, att då meningarnas följder komma i coliision,
så bör, vid öfvervägande! af hvilkendera följden kan
blifva den vådligaste, det sansade omdömet antaga den
åsigt, som medför det minst vådliga resultatet; och i öfverensstämmelse
med hvad jag förut yttrat, tror jag de vådligaste
följder kunna uppkomma, om de personer, som enligt
Riksd.Ordu:s.4i § äro uteslutne från val till utskts-ledamöter,
skulle ej allenast deltaga i bänkm:s-valet, utan ock, enligt
Frih. Cederströms mening, kunna blifva valde och således
direct deltaga i sjelfva valet till electorer. Jag tager
mig friheten underställa R. o. Ad:s bepröfvande, hurudan
följden, då ett sådant förhållande kommer till de öfriga
Ståndens kunskap, kunde blifva, om de pä en sådan grundlagsenlig
grund skulle förkasta de valde utskts-ledamöterne.
Jag föreställer mig, att vådan af ett misstag från R. o. Ad:s
sida om rätta förståndet af 4> §:n skulle blifva vida mindre,
än om R. o. Ad. skulle finna sig uti att underkasta sig Hr
Frih. o. Landtm:s enskildta omdöme, och i följd deraf en
olaglighet vid bänkmts-valet skulle äga rum. Det är mig
högst obehagligt, att, vid mitt första uppträdande vid denna
riksdag, befinna mig i nödvändighet att opponera mig
mot I:Ir Frih. o. Landtm:s mening; men jag anser mig hafva
uppfyllt en pligt, då jag fästat Ståndets uppmärksamhet
på en sak af den vigt, att följderna förtjena tagas i noggran
nt öfvervägande; och det har för mig varit i högsta
måtto tillfredsställande, att de fleste, som yttrat sig i äm
-
Den ao Januari.
3i
net, gjort det i samma anda som jag, och att äfven de, som
till någon del bestridt min mening, omöjligen kunnat bestrida
den princip, hvarpå jag grundat min framställning.
Jag vet icke någon annan utväg att komma till ett resultat,
än om Hr Frih. o. Landtm, täcktes frånträda sin första opinion,
och, på sätt Hr von Troil begärt, underställa R. o.
Ad:s afgörande, huruvida R. o. Ad. anser de i 41 §‘n omnämnde
personer, böra deltaga i bänkmts-valen. Vådan blir
vida mindre, om också dessa personer skulle anse sin rätt
förnärmad; ty det står dem alltid öppet, att få saken underställd
Const.Utskts bepröfvande; hvaremot saken vore
kanske nära nog ohjelplig, om de öfrige Stånden komme
att anse valet förrättadt i strid med grundlagens föreskrifter,
och det är deremot jag velat nedlägga min reservation.
Frih. Boye: Under öppet förklarande, att jag icke vill
tilltro Gr. Anckarsvärd att hafva velat framställa en påstötning
till de öfrige Stånden alt inblanda sig i våra förhandlingar,
eller att hafva velat skrämma oss genom förespeglingen af
hvad de andra Stånden skola domma eller icke dumma äng.
vårt handlingssätt; ja, under det jag fritager Hr Grefven
från ett sådant uppsåt, har jag likväl funnit hans yttrande
sådant, att de, som icke personligen känna hans egenskaper
och karakter, kunde gifva hans framställning en sådan
tydning; och jag skyndar derföre att förklara, att ännu
finnes en adelsman, som tror, att de andra Stånden icke
äga rätt att lägga sig i våra förhandlingar. Dessa angå icke
de öfriga Stånden, och det tillkommer hvarken deni eller
Utsk:.n att efterforska och bedömma, örn vi kunnat begå
några misstag; ty om rättigheten till ett sådant bedömmande
skulle tillerkännas dem, kunde vi komma alt stanna
i en fullkomlig oordning. Jag begär, att dessa ord må få
stå i prot. för min räkning.
Gr. Anckarsvärd: Under ett fullkomligt frikallande
för Frih. Boye, nu och för all framtid, att ingå i någon
discussion om mina motiver, eller annat än det synliga af
mitt handlingssätt; förklarar jag, att jag högligen beklagar,
att det finnes en riddersman inom R. o. Ad., som sätter i
fråga, att under våra nu gällande grundlagar, de öfrige
Stånden ej skulle äga fullkomlig rättighet att inblanda sig
i R. o. Ad:s förhandlingar, när dessa kunna komma att strida
mot grundlagen, eller uppenbart åsidosätta dess föreskrifter.
Jag kommer ingalunda att tillhöra den åsigten, och
hyser äfven det hopp, att R. o. Ad. icke delar Frih. Boyes
tänkesätt i detta afseende, hvilket jag anhåller för min räkning
må få stå i protocollet.
Frih. Rantzou begärde äfven till prot. få antecknadt,
för sin räkning, att han icke delade Frih. Boyes åsigter.
Hr Frih. o. Landtm, fästade R. o. Ad:s uppmärk
-
3a
Den ao Januari.
samhet derpå, att discussionen tycktes skrida öfver gränsorna
af det som från början gifvit anledn. dertill, öfver
gränsorna af den motion, som blifvit väckt, och den, i följd
deraf, begärda propos.; han trodde det vara hans skyldighet
fästa uppmärksamheten på angelägenheten af att icke
utsträcka discussionen längre, än ämnet egentligen fordrade,
på det Ståndets lid icke måtte blifva upptagen af alltför
många ämnen på en gång. Skulle Hr Frih. häruti hafva
misstagit sig, önskade han likväl, att Ståndet måtte finna
hans framställning vara föranledd af önskan att leda öfverläggningen
till sakens afgörande, på ett sätt, som öfverensstäinde
med R, o. Ad:s önskningar.
Frih. Boye! Jag har för mycken sannskyldig vördnad
för de andra Stånden , för att någonsin sätta i fråga, att de
skulle vilja inblanda sig i våra förhandlingar; och derföre
uppskjuter jag allt svar på Gr. Anckarsvärds och Frih.
Kantzous yttranden, tills man får se, om någon sådan inblandning
kommer att äga rum. Då först kommer pluraliteten
inom detta Stånd att i denna fråga visa sig, och dertill
uppskjuter jag allt vidare svar.
Uppå Landtnäs befallning, upplästes å nvo det förut
upplästa yttrande af Gr. Anckarsvärd, innehållande uppgift
å den propos. han begärt till R. o. Ad. måtte framställas.
Hr Ribbing, Arvid: Såvida jag rätt uppfattat Gr.
Anckarsvärds mening, tror jag, att lian frångått den propos.
lian först begärde, och instämt i Hr von Troils begäran om
propos. endast derom, huruvida R. o. Ad. vill, att de i 41 §:n
Riksd.Ordn. nämnde personer skola deltaga i bänkm:s-va!et.
Gr. Anckarsvärd: Jag instämmer i hvad Hr Ribbing
yttrat, och har begärt den af Hr von Troil föreslagna propos:n,
såsom kortare och mindre ingripande; och åtnöjer jag
mig med, att endast den blir framställd.
Den propos. Hr von Troil begärt upplästes, så lydande:
”att de uti 41 §'n Riksd.Ordn. omnämnde personer ej må uti
”bänkm:s-valet deltaga.”
Hr Frih. o. Landtm.: Den begärda propos. innefattar,
enligt mitt begrepp, ett förslag till ändring i iö§:n Ridd.-  Ordn., hvilken § innehåller: ”att, enligt anteckningslistan,
”samtl. R. o. Ad:s närvar, hela antal delas uti i5 särskilda,
”men till beloppet lika, delar, hvarvid, om något mindre an”tal
skulle öfverblifva, detsamma på de sista afdelningarna
”med en person på hvardera fördelas bör. Sedan detta blifvit
verkstäldt, uppropas hvarje afdelning för sig, som begifven
sig inom skranket, att förrätta bänkm:s-val, hvarvid
”hvar och en inlemnar en sluten sedel, o. s. v.” R. o.
Ad. torde finna, att ordalydelsen i i8§:n är så bestämd och
vidsträckt, att den omfattar hvar och en af R.. o. Ad:s an>
teck
-
Den 20 Januari,
33
tecknade ledamöter; hvarföre det ej kan tillkomma R. o. Ad,
att, ulan förändring af Ridd.Ordn., utesluta någon af de
antecknade ledamöterna från deltagande i bänkm:s-valet. Om
denna § är en sådan tolkning af 4i §:n Riksd.Ordn., som strider
emot mångas af nuvar. R. o. Ad:s öfvertygelse, får jag
likväl fästa uppmärksamheten på det förhållandet, att denna
tolkning af Riksd.Ordn. är gillad af de ledamöter, som
voro vid sista riksdagen närvar., och af dem antagen, samt
genom K. M:s sanction blifvit en lag för R. o. Ad., att tjena
till efterrättelse vid denna riksdag, utan att kunna än
dras,
på annat sätt, än Ridd.Ordms 4> § bestämmer. Jag
$om, vid emottagandel af den befattning jag nu innehar att
föra ordet i R. o. Ad:s sammankomster, aflagt ed att, enligt
min, öfvertygelse, lill kraft och verkan bibehålla och vidmakthålla
Ridd.Ordn., äger ej att ingå i någon vidare tolkning
af grundlagen uti ifrågavar. fall, utan är skyldig att
ställa mig så väl grundlagarna som Ridd.Ordnrs ordalydelse
till efterlefnad. Ehuru de så allmänt yttrade meningarna
ang:de bänkm:s-valet lätteligen skulle kunna sätta mig i förlägenhet
att yttra min nu framställda öfvertygelse; måste
likväl känslan af min pligt vara den öfvervägande, och jag
kan ej derom tveka, då denna öfvertygelse är fast grundad
på Ridd.Orduts oförtydliga ord. Då jag ej heller kan vika
från en gång sålunda fattad mening, är jag ock förhindrad
att framställa den propös., Gr. Anckarsvärd begärt.
Hr Ribbing: Då Hr Frih. o. Landtm., å sin sida,
har täckts gifva oss sin tanke tillkänna; så får jag för min
del yttra, att jag anser mig skyldig att ställa mig den fullmakt
jag erhållit att inom detta rum föra talan och i densamma
åberopade Rikets gällande grundlagar till efterrättelse;
deruti omnämues icke Ridd.Ordn., och således kan jag ej
fatta annat, än att den må lända lill efterrättelse, endast
så vidt den öfverensstämmer med grundlagen. Är det nu
så, som Hr Cederschjöld sade, att de äro öfverensstämmande,
så måste de begge följas; men är det åter, som jag
fruktar, att Ridd.Ordn. står i motsägelse med Riksd.Ordn.,
så kan jag icke finna annat än att grundlagen måste gälla
framför den enskilda lagen.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonic: Jag anhåller att få
till prot. antecknadt, att jag icke är nog lycklig att kunna
dela Hr Frih. o. Landtnäs åsigter. Uti en sak, så vigtig
sorn denna, anser jag Riksd.Ordn. böra framför Ridd.Ordn.
ligga till grund för R. o. Ad:s handlingssätt. Jag förenar mig
med Gr. Anckarsvärd och de med honom öfverensstämmande
talarne, hvilkas åsigter i denna sak äro lika med mina.
Hr Dalman: Jag anser mig skyldig, att vid detta tillfälle
anhålla om Hr Frih. o. Landtnäs framställning, huruvida
R. o. Ad. yrkar den af Hr Landtm, nu vägrade propos.
Visserligen skulle en ny casus kunna uppkomma, i händeli
H. 5
34
Den ao Januari.
se Ståndet yrkade proposrn; ty 55 §:n Riksd.Ordn. stadgar för
detta fall, att öfverläggningen korame att hvila, intill dess
Const.Utsk. yttrat sig i tvistefrågan; men jag anser det , företrädesvis
vigtigt att, genom resultatet afen votering, få
utrönt R o. Ad:s opinion, till ogillande af Hr Landtnäs åsigt,
och, ehvad man sedan skulle låta frågan falla eller icke,
skulle dock den följd vinnas, dels att de antecknade
ledamöterne af Ministeren och Högsta Domstolen torde afhålla
sig att deltaga i bänkm:s-valet, dels att, i annat fall,
en opinionsledning Liefve lemnad de öfrige Stånden, derest
fråga der skulle uppstå att protestera emot R. o. Ad:s grundlagsvidriga
val af utsk:s-ledaniöter. I ovanliga händelser inträffar
latt en dilemma, men man bör söka att lösa den förevar.
på ett sätt, som lemnar R. o. Ad. tillfälle, att
uttrycka sin opinion; och delta tillfälle inrymmes oss, örn
Hr Landtm, till Ståndet framställer, huruvida det yrkar den
vägrade proposm. Jag hoppas, att R. o. Ad. mätte begagna
detta tillfälle alt yttra sin mening, och att den skall befinnas
stridande emot Hr Frih. o. Landtm:s, hvilken, enligt
min öfvertygelse, under discussionen blifvit så grundligt vederlagd,
att jag anser öfverflödigt ingå uti vidare motbevisning
i denna del.
Gr. Horn: Då jag nödgas protestera emot det sätt att
tolka grundlagen, som Hr Frih. o. Landtm, här framställt,
är jag skyldig att af grannlagenhet och i anseende till det
förtroende och den högaktning, jag hyser för Hr Landtm.,
tillkännagifva orsaken, hvarföre jag ej kan dela dess åsigter
och velat framkomma med min protest. Jag kan nemi. icke
tro, att, såsom Hr Landtm, framställt, Ridd.Ordn. kan
anses innefatta en tolkning af grundlagens mening; emedan
en Ordn:s-stadga för Ståndet, måste obestridligen vika för
grundlagens föreskrift, och vara i öfverensstämmelse med
grundlagarna uppfattad. Skulle åter, i öfverensstämmelse med
Hr Landtnäs åsigt, Ridd.Ordnts föreskrifter, i alla fall, anses
såsom en tolkning af grundlagarna; hemställer jag, om
det ej, i följd af stadgandet i 3i §:n af Ridd.Ordn., att vid
alla andra val och voteringar, de, som till samma bänk höra,
må, då deras bänknummer uppropas, träda inom skranket,
samt hvar och en framlägga sin val- eller voteringssedel,
skulle inträffa att de nu ifrågavar. personijrne, hvilka ej
heller i denna § finnas undantagna, vid alla tillfällen ägde
rättighet och skyldighet, att i besluten deltaga. J\Tu säger
likväl Riksd.Ordn. bestämdt, att de vid åtskilliga tillfällen
ej äro dertill berättigade; och jag tror icke, att någon sätter
i fråga, att dessa personer vid sådana tillfallen må kunna
i besluten taga del eller ens öfvervara dem, ehuru nyssåberopade
3i § icke, i sådant afseende, innehåller något undantag.
Det är på sådan grund jag bestrider, att en sådan
bokstaflig tolkning, då den ej är förenlig med grundlagen,
må vid tillämpningen af Ridd.Ordn. följas. Hvad beträffar
Den ao Januari.
35
den sisle talarens framställning, att R. o. Ad. måtte yrka
den nu vägrade proposin, så bestrider jag densamma, såsom
i allo formvidrig.
Ur Cederschjöld: Här har blifvit hegardt, att Hr
Landtm, måtte fråga, huruvida R. o. Ad. yrkar propos.
Mot delta förfarande får jag varna; ty i sådant fall skulle,
derest denna propos. blefve med ja besvarad, frågan hvila,
tills Const.Utsk. deröfver yttrat sig; och något Utsk. kan
icke sättas, förrän sjelfva frågan är afgjord. Vi skulle sålunda
komma in i en cirkel, som ej lemnade någon utgång,
utan året kunde gå om, innan denna fråga blefve sliten.
Jag hade högligen önskat, att de skäl, som här af flere värde
talare och äfven af mig blifvit förebragte, förmått verka
på Ilr Landtnäs öfvertygelse, innan han uttalade sin opinion
i frågan. Men sedan detta skett, ser jag ingen annan
utväg, än att för närvar, låta dervid bero, i hopp att i framtiden
en annan Landtm, skall hafva annan öfvertygelse, eller
också en i min tanke onödig ändring i Ridd.Ordn. blifva
beredd; ty för min del vill jag ej bjuda till att öfvertala
Hr Landtm., att frångå sin yttrade åsigt. Man säger, att
Kungsord skall vara såsom Guds ord, och här vill jag, att
Landtnäs ord skall vara oryggligt såsom Kungsord.
Gr. Anckarsvärd: Ilar är nu icke mera fråga om
luifvudsaken, utan endast om formen; och i detta afseende
biträder jag Hr Dalmans begäran, att Hr Frih. o. Landtm,
måtte framställa propos., huruvida Ståndet yrkar den vägrade
proposm, för alt åtminstone sålunda en opinionsyttring
må äga rum. I alla de fall, der grundlagen medgifver
Landtm, rättighet att vägra propos., förutsätter den, att
Ståndet skall kunna yrka den, och en sadan vägran sålunda
blifva underkastad Const.Utsk:s pröfning, så att icke, såsom
i motsatt fall skulle inträffa, Hr Landtm., då hans opinion
är i strid med Ståndets, må kunna erhålla en allena
beslutande rätt. Det är på denna grund, jag instämmer
med Ilr Dalman, och jag ser ej huru man skall komma till
ett slut på annat sätt; ty så länge ett tecken till utväg finnes,
kan jag icke underkasta mig, att frågan skall bero endast
på Hr Landtnäs afgörande. För öfrigt får jag anmärkningsvis
nämna, att då Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf sin
öfvertygelse, alt dess aflagda ed hindrade honom att framställa
propos. i sjelfva saken; så förekom icke något omnämnande
af skyldigheten att iakttaga grundlagarna, hvilka jag
tior Ilr Landtm, hafva besvurit lika väl som Ridd.Ordn.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz: Jag anhåller blott att
få till prot. antecknadt, att jag i allo instämmer i det yttrande,
som nyss afgafs af Hr Cederschjöld.
Frih. Boye, Fredr.: Vi hafva nu kommit så långt
i denna discussion, att det synes ganska svårt, att fullkomligen
formenligt komma utur densamma; men sedan Hr.Frih.
36
D c n 20 Januari.
o.Landtm., på den grund, att, enligt i8§:n Ridd.Ordn., lieja
11. o. Ad:s antecknade antal skall fördelas i 25 liänkmisafdelningar,
förklarat sig ej kunna meddela propos.; så
skulle jag dock tro, att ett annat, än det af Gr. Anckarsvärd
föreslagna sätt, linnes att vinna ändamålet, enär jag,
och livar och en af de till dessa 25 bänkm:s-äfdehiingar hörande
ledamöter, äga ovillkorlig frihet-, att lemna våraröster
åt hvem vi behaga. Vid sådant förhållande ser jag intet
hinder, hvarföre icke, då detta blott är en ekonomisk sak,
det skulle gå an, att Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
förenar sig derom, att icke till bänkman välja någon af de
i Riksd.Ordms 4* § nämnde personer.
Gr. Anckarsvärd: Jag nödgas vid Frih. Boyes förslag
göra den anmärkning, att, om också, såsom jag tror,
R. o. Ad. ville förbinda sig att icke till bänkman välja någon
af de ifrågavar. personerna, skulle likväl den olägenhet
qvarstå, att vi icke kunde förhindra desse herrar att
välja på oss, och att vi således kunde anses olagligen valde;
hvarföre också, till förekommande deraf, icke finnes annat
sött, än att de hindras att deltaga i valet. Hvad sjelfva saken
angår, vill jag icke längre trötta R. o. Ad. med något
anförande i ämnet, helst den synes vara fullkomligen utredd;
utan anhåller jag blott, att R. o. Ad. ville förena sig
i Hr Dalmans yrkande, att propos. må blifva framställd; ty
jag anser icke något fall kunna förekomma , då Landtm, kan
vägra propos., utan att Ståndet äger rättighet att yrka den.
Ilr Dalman: Gr. Horn har anmärkt, att den af mig
begärda propos. skulle vara formvidrig. Jag vill visserligen
icke bestrida, att, om denna propos. af Ståndet bifölls,
den oförutsedda händelse skulle kunna komma att inträffa,
att öfverläggningen enligt 55 §:n Riksd.Ordn. förklarades hvilande,
och hänvistes till Gonst.Utsk., innan ett sådant vore af
R. o. Ad. valdt; men mine herrar! anledningen härtill är
ock den lika oförutsedda casus, att Hr Landtm, i en ordningsfråga,
som rörer Jt. o. Ad.‘s enskilda organisation, vägrat
propos. Vid ett sådant förhållande anser jag, så väl för
den speciella frågans, som för prsejudicatets skull, särdeles
vigtigt, att R. o. Ad. får tillfälle uttala äfven sin mening.
Detta är hvad jag egentligen åsyftar; tv om vi skulle medgifva
Landtm, rätt, att i alla de constitutiva frågor", som
föregå riksdagens öppnande på Rikssalen, upphöja sin enskilda
åsigt till en lag, för hvilken Ståndets opinion ovillkorligen
torde vika; så kunde det möjligen hända, att R.
o. Ad. finge foga sig efter de mest vidunderliga begrepp
om grundlagens tillämpning. Jag tror oss icke i detta fall
hero af något ”kungsord", utan att vi här stå hvarken under
Konungens eller Landtm:s opinion, i afseende på yttrandet
af vår egen; hvarföre jag också tror, att, då grundlagen
lemnar Ståndet rätt att yrka en af Landtm, vägrad
Dcu 20 Januari.
37
propos., vi vid detta tillfälle böra begagna denna rätt och
visa, att vi icke uppoffra den i och för några considerationer
eller för farhågan alt inveckla oss i svårigheter, hvarföre,
efter min åsigt, skulden dock alltid stannar på den sidan,
der man icke vill förstå grundlagen, sådan den är
skrifven.
Hr Lefre'n: För någon stund sedan, hade R. o. Ad. tillfälle
att höra Hr Cederschjöld säga sin mening örn denna
frågas närvar, beskaffenhet. De ledamöter af R. o. Ad., som
bevistat föregående riksdagar, känna, att denne ledamot
är särdeles örn om grundlagarnas helgd. Det kan således
icke vara tvifvel underkastadt, att saken befinner sig i sådant
läge, att intet yrkande af den bär vägrade proposm förnuftigtvis
bör äga rum; utan tror jag, att vi med trygghet kunna
förlita oss på Hr Cederschjölds omdöme i detta fall, helst
frågan i sig sjelf är så trasslig, att jag hemställer, huruvida
det är rätt att vilja intrassla den ännu mer. Yi behöfva ej
heller, i afseende på denna fråga , frukta några censorer i
de öfriga Stånden, helst R. o. Ad. alltid, så långt jag minnes
tillbaka, eller under de 3:ne riksdagar jag bevistat, ti11-  kännagifvit den största grannlagenhet i de formfrågor , som
rört de andra RiksStm, och således enahanda grannla
genhet
måste kunna förmodas hos dem. Enighet och förtroende
emellan RiksStin mäste finnas och förutsättas ,
såsom ett villkor för ärendernas ändamålsenliga behandling;
och R. o. Ad. bör följaktligen icke befara, att dess förhandlingar
blifva föremål för censur i de andra Stånden, då R.
o. Ad. ej upphäfver sig till censor, öfver deras.
Hr Cederschjöld: Man har talat om considerationer,
och att man icke af dem borde låta afhålla sig att yrka,
hvad man anser rätt. Jag, för min del, har icke considera
tioner
för annat än grundlagen , och hvad jag anser rätt;
ty hvarken menniskofruktan eller jagt efter folkgunst leder
mig; men just denna respect för grundlagen förmår mig att
nu söka afböja en propos., tvertemot min öfvertygelse i
sjelfva saken, hvilken öfvertygelse jag redan för 17 år sedan,
och äfven derefter, vid åtskilliga tillfällen yttrat. Man har
här talat om prsejudicat, och jag vill äfven för min del åberopa
prsejudicatet från i8a3 eller den riksdag, då fråga härom
först väcktes. Då gick det så, att, efter en långvarig
discussion, debatten slutades utan propos., och Ståndet tyst
samtyckte, att de ifrågavar. personerne skulle få vara med
vid valet; men ingen af dem blef dervid utsedd, och knappt
någon erhöll röster, äfvensom åtskillige afhöllo sig från valet.
Ej heller derefter har någon af dem blifvit till bänkman
utsedd; och jag hemställer derföre, om det icke nu
vore tid alt ej längre uppehålla sig med en öfverläggning,
som jag visat ej kunna lagligen slutas på annat sätt än jag
föreslagit, enär pröfningen af en vägrad propos. skulle bero
38
Den 20 Ja n n a i- i.
på Const.Ulsk., sora ej i ett sådant fal! kunde blifva organiseradt.
Jag får derföre hemställa, 0111 icke H. R. o. Ad. skulle
tackas medgifva, alt Hr Frih. o. Landtm., efter slutad öfverläggning,
må förklara, det bänk m:s-vale t, utan hinder af
nu förevar, fråga, kommer att för sig gå.
Gr. Anckarsvärd: Jag kan på ingen grund biträda
Hr Cederschjölds anförande i denna del; ty jag finner det
alldeles omöjligt, att R. o. Ad. vid detta, mera än vid något
annat tillfälle skulle kunna underkasta sig Hr Landlmts allena
bepröfvande rätt. Kan Landtm, afslå en propos , så måste
R. o. Ad. kunna yrka den, om det också ej skulle leda
lill annat resultat, än att R. o. Ad. korame i tillfälle att
uttrycka en annan opinion; och jag ser icke, att frågan nödvändigt
behöfver komma till ett L'tsk:s afgörande. i fråga
om praejudicalet, skulle den å motsidan yrkade utgång af
frågan blifva ett af de vådligaste, som kunde uppkomma;
ty här blefve ej fråga om mindre, än att ändra grundlagen,
då del endast är Hr Frih. o. Landtm, samt några få talare,
som icke medgifva, att hvad af mig, jemte flere ledamöter,
blifvit vrkadt, öfverensstämmer med grundlagens tydliga
föreskrifter. Jag anser grundlagen i detta fall vara tydlig;
och det är på sådan grund, jag ansett de ifrågavar. personeine
icke böra få deltaga i bänkmrs-valet. . Hr Lefren har
yttrat, att någon censur från de öfriga Stånden ej bör kunna
ifrågasättas, — och jag svarar dertill ja, i fall vi förfara
lagligt; men i motsätt händelse, anser jag censur påkallas af
Ståndets förfarande, och det förefaller mig högst speciöst att
påstå, det ingen utväg finnes att i denna fråga komma till
ett resultat. Fråga är här, huruvida de oftanämnde personerne
må äga deltaga i val till utskts-ledamöter eller icke ;
och jag anhåller, att någon af den motsatta opinionen må
visa mig hvar det står stadgadt, att desse persöner skola få
deltaga i utsk:s-valen, då Riksd.Ordn. innehåller förbud deremot;
och kan något sådant stadgande ej visas, måste den
positiva lagen äga företräde framför den negativa, sorn (besström
här är ingen, hvarföre och då det vore ett högst besynnerligt
fall, om Hr Landtnäs åsigt ensamt skulle segra
emot Ståndets öfvertygelse, jag anser nödvändigt, alt Ståndets
tanka inhemtas, för att utröna hvad pluraliteten vill.
Jag kan således ej frångå att förena mig med Hr Dalman i
begäran om propos , huruvida Ståndet yrkar den af Hr
Frih. o. Landtm, vägrade proposm, eller icke.
Hr Dalman: 55 §:n Riksd.Ordn. stadgar: ”Landtm,
eller talman må ej kunna vägra propos., utom i det fall, då
han finnér en väckt fråga bokstafligen strida mot grundlagarnas
lydelse.” Hr Landtm, liar icke lill stöd för sin vägran
anfört, att den begärda proposm är stridande mot grundlagarnas
lydelse, ty Ridd.Ordn. är icke grundlag, utan
endast Ståndsordning. Jag drager från detta förhållande
Den 20 Januari.
39
den slutföljd, att då frågan här icke beror på en olika uppfattning
af grundlagarnas lydelse, utan endast angår en
uttydning af Ståndets egen Ordningsstadga, hvad 55 §:n ytterligare
innehåller, att öfverläggningen skall blifva hvilande,
icke ovillkorligen behöfver här iakttagas, eller förstås
på det sätt, att frågan omedelbart hänvisas till Coust.
Utsk. Tvertom linnes det mer än en utväg att få bänkmtsvalet
lagligen förrättad t, hvaremedlerlid principfrågan kan
lemnäs in suspenso, till dess Const.Utsk. blifvit valdt. Frågan
är här om en vigtig princip, nemi. huruvida, i händelse
Landtm, förklarade R. o. Ad. böra constitueras på
elt fullkomligt grundlagsvidrigt sätt, det skulle vara Ståndet
förvägradt att protestera deremot , blott derföre, att ett
Const.Utsk. ännu icke funnes tillsatt. Jag kan åtminstone
ej medgifva, att, vid sådant förhållande, det kan vara oformligt
att yrka en vägrad propos., utan anser jag tvertom beslutet härom
ganska maktpåliggande. Ståndet bör under intet villkor underkasta
sig frågans afgörande ensamt af Landtm., ehvad
högaktning det än må hysa för Hr Landtnäs enskilda öfvertygelse.
Ur denna åsigt har jag sett saken, och det är
hvarken för alt uppehålla tiden, eller för att eftersträfva
folkgunst, eller för att väcka nya tvisteämnen, jag framställt
min begäran, utan för att göra min, och, såsom jag tror,
Ståndets opinion gällande, och erhålla dess protest emot Hr
Frih. o. Landtnäs åsigt. Jag förnyar således min anhållan,
att Ståndet måtte tillfrågas, huruvida det yrkar den vägrade
propostn.
Hr Hammarskjöld, Carl Willi.: Jag får vördsamt
hemställa, huruvida fullmakterna kunna blifva gällande, örn
icke grundlagarna följas. Det slår i min fullmakt, att jag
är ovillkorligen förpligtad att ställa mig Rikets gällande
grundlagar till efterrättelse. Om nu ,'\\ §:n Riksd.Ordn.
åsidosättes, så nödgas jag hemställa, om min och öfriga här
företedda fullmakter kunna vara gällande.
Gr. Horn: Den högst oväntade och högst obehagliga
händelse har inträffat, att Ståndets pluralitet synes sätta sig
i opposition mot sfn Landtm. Jag tror, att de proposrr, som
blifvit äskade, icke hafva annat ändamål, än att framkalla
en tydlig opinionsyttring. Det har jag motsatt mig,emedan
jag anser oss derigenom icke kunna komma till något resultat,
enär något Const.Utsk. icke finnes. Men då den händelse
inträffat, att Hr Frih. o. Landtm., vid detta tillfälle, torde
anse sig såsom part emot Ståndet, emedan de fleste, som
talat för den åsigten, som äfven jag delar, yrkat, att detta
vore Ståndets ensak och icke någon allmän fråga; sa hemställer
jag, om icke det finnes ännu en utväg att komma
till slut, nemi. om Hr Frih. o. Landtm, ansåge sig vara för
tillfället jäfvig att inhemta Ståndets tanke, enär den compromiss
(Const.Utsk.) som sliter dylika frågor mellan Stånden
4°
Den ao Januari.
och dess Talmän icke existerar, och lemnade klubban åt
någon annan; hvarefter Ridd.Fiscalen kunde anbefallas, att,
vid uppropet till valet, förbigå de personers namn, som bär
blifvit ifrågasatte.
Frih. Boye, Ludv.: Jag protesterar på det högsta mot det
förslag Gr. Morn framställt. Efter mitt begrepp kari Landtm,
icke blifva jäfvig, och hans rätt samt pligt är att styra och
leda våra öfverläggningar; hvarförutan jag hemställer, hvart
det skulle taga vägen, om det berodde på pluraliteten att
jaga Landtm, ur utofningen af sitt embete. Det åren oformlighet,
och deremot protesterar jag.
Hr Frih. o. Landtm: Då anmärkning blifvit gjord
emot min behörighet att i detta fall vara ordför., såsom
kunde jag nu vara jäfvig, är det denna anmärkning, söm
först påkallar mitt yttrande; emedan det hörer till den vanliga
ordningen, att den, emot hvilken jäf förekommer, först
derom bör yttra sig. Jag får då tillkännagifva, att jag ej
kan anse mig jäfvig, och att jag derföre ej kan, i följd af
denna fråga och de olika meningar, som här uppstått emellan
mig och de af R. o. Ad:s medlemmar, som i detta ämne
sig yttrat, anse mig hvarken skyldig eller berättigad att
från denna plats afträda och lemna ordförande-befattningen
' åt någon annan af R o. Ad:s ledamöter. Hvad åter hufvudsaken
angår, eller den begärda propos:n, som innehåller, att
de i 4* §:n Riksd.Ordn. omnämnde personer ej må i bänkm:svalet
deltaga, hvilken propos. jäg ansett mig hindrad att
framställa, och i följd hvaraf Hr Dalman sedermera yrkat
propos., huruvida R. o. Ad. yrkar, att den förut af Gr.
Anckarsvärd begärda propos. skall framställas; så har jag,
till följe af 55 §:n Riksd.Ordn., anfört skälen för mitt vägrande,
och får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet deruppå,
att, då jag anser mig, till följe af saulina J, skyldig att göra
den af Hr Dalman yrkade propos., följden deraf blefve, antingen
att propostn med nej besvarades och saken blefve slut,
eller med ja, då den borde förvisas lill Const.Utsk., hvilket
likväl ej finnes och ej kunde blifva constitueradt, innan denna
fråga blefve afgjord. R. o. Ad:s beslut skulle således
medföra ett förhållande, sorn ställde R. o. Ad. utom den
i grundlagen och Ridd.Ordn. förutsedda gång af ärenderna.
Jag skulle, genom det sätt, hvarpå jag ledtöfverläggningen,
i högsta måtto dertill hafva bidragit. Jag skulle ej kunna
annat än i denna utgång finna en tydligt uttryckt mening af
R. o. Ad., att Ståndet ej för mig hyser det förtroende, som
är det enda för mig nog tillräckliga stöd, jag kan påräkna
vid utofningen af denna befattning, för att med hopp om
någon framgång kunna densamma bestrida, och utan hvilket,
på sätt jag vid början af detta sammanträde yttrade,
det ärofulla uppdrag, jag af Konungen erhållit, skulle för
mig
t) e n 20 jan u ä ri.
mig blifva långt tyngre, än jag förmår att bära, och min
inskränkta förmåga snart skulle blifva otillräcklig att leda
de vigtiga öfver läggningar, som på detta rum förestå. Detta
mitt yttrande skulle då snart besannas, och jag har då ej
något val öfrigt mera, än att för denna riksdag frånträda
den plats, jag genom Konungens förtroende i dag intagit.
Detta yttrande anhåller jag, att R. o. Ad. ej måtte upptaga
såsom något skäl eller motiv för afgifvandet af rosterna vid
den propos. jag framställer, men har ansett det vara min
pligt att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på de följder, som
kunna uppkomma af denna propöS.
Hr Dalman: Ehuru jag, för min del, visserligen icke
betviflar det svar, som R. O. Ad. kommer att lemna på den
nu ifrågaställda propostn , sedan Hr Frih. o. Landtm, tagit
saken frun en så sensibel sida; får jag till Hr Frih. o. Landtm,
och det Högh Ståndet framföra den förklaring, att min mening
med den begärda propos:n ingalunda varit att visa brist
på förtroende för Hr Landtm.; och än mindre att, vare sig
directe eller indirecte, tvinga Hr Landtm, att afträda från
sin befattning. Jag har trott, alt det var min skyldighet,
sorn representant, att gå så långt lagen tillåter; och Hr
Landtm, har sjelf erkänt, att jag varit berättigad till min
begäran. Jag tror mig böra lemna följderna å sido, och att
de, om någon olägenhet uppkommer, e.\ böra föras dem till
last, hvilka tillhöra samma opinion söm jag. För öfrigt tror
jag icke, att följderna skola blifva så farliga, som man förespeglat;
tyda vi nu icke förehafva någon allmän fråga,
hvilken icke får väckas, förrän riksdagen är öppnad, /och
Utskm constituerade, torde, efter min tanke, den nu väckta
frågan kunna behandlas mera såsom ett ordningsmål, och
derigenom flera svårigheter undvikas, äfven för den händelse,
att R. o. Ad. skulle yrka den propos., Hr Gr. Anckarsvärd
begärt; ty Hr Landtm, kunde ju äfven derefter, med den
obestridliga rätt honom i sådan egenskap tillkommer, Utsätta
bänkmts-valet lill den dag grundlagen stadgar, vid
hvilket tillfälle det berodde på R. ö. Ad., huruvida Ståndet
ville fullfölja sitt yrkande eller låta detsamma förfalla,
och omständigheter torde då hafva företett sig, som Undanröjt
hindren för bänkm:s-va!et. För min enskilda del har
jag endast yrkat R. o, Ad:s rätt att yttra en mot Hr
Landtnäs åsigt stridande mening, och icke åsyftat någon
förlängning af discussiouen, och ännu mindre något obehag
för Hr Landtm.
Frih. Cederström: Hr Frih. o. Landtm, har fästat
R. ö. Ad:s uppmärksamhet på följderna af framställningen
af den utaf Hr Dalman begärda propos., huruvida R. o. Ad.
vill yrka den af Hr Landtm, vägrade propos., nemi. att då
riksdagen icke är organiserad, kunna icke de i grundlagen
! H. 6
l
Den 20 Januari.
bestämda former för behandlingen af en utaf Ståndet yrkad
propos. blifva iakttagne, enär frågan icke före tillsättandet
af ett Coust.Utsk. kan blifva afgjord. Jag skulle derföre
förmoda, att man skall finna det ligga i sakens natur, att
roan icke nu kan längre framgå på denna väg, och att derföre
Hr Landtm, ej kan framställa den propos. Hr Dalman
begärt, utan finner den icke vara öfverensstämmande med
lagarna. Först sedan riksdagen är organiserad, inträder rättigheten
att väcka motioner och få dem behandlade enligt
de i grundlagen föreskrifna former, ty derförinnan äro vi
icke Ständer; hvarföre också Hr Landtm, icke, på grund af
en vägrad propos., kan göra den andra, att inhemta, huruvida
Ståndet yrkar den. Yi måste icke afse en enda lag-§,
utan betrakta lagens stadgande i sin helhet, och då lärer
R. o. Ad. nogsamt finna, att innan det Utsk. är tillsatt,
till hvilket frågan borde remitteras, och af hvilket den borde
afgöras, kan icke frågan uppstå; hvaremot den nu väckta
fråga framdeles bör medföra, antingen rättelse uti 18 §:n
Ridd.Ordn., i fall den anses stridande mot Riksd.Ordn., i
hvilken händelse ärendet bör remitteras till Ridd.Utsk., eller
också ett tillägg i 4' §;n Riksd.Ordn. af innehåll, att de
der nämnde personerne icke heller i bänkm:s- samt electorsvalen
må deltaga. Hvilkendera åsigten än må göra sig gällande,
måste dock frågan väckas och behandlas i behörig
ordning, och icke, såsom man nu föreslagit, afgöras genom
meddelandet af en propos., innan Ståndet ännu blifvit constitueradt;
och till ett sådant förfarande hoppas jag, att
Ståndet, efter ett lugnare besinnande, ej skall vilja lemna
bifall. Jag bestrider således framställandet af den propos.,
Hr Dalman begärt, och kan icke, lika med Hr Landtm.,
anse en sådan propos. vid detta tillfälle vara laglig; ty R.
o. Ad. är ännu icke ett RiksStånd och blifver det först, sedan
vi kommit från Rikssalen.
Frih. Leijonhufvud: Denna fråga har länge varit
discuterad, och liar nu kommit i ett mycket inveckladt förhållande,
emot hvad som intenderades och möjligen kunnat
tillvägabringas. Jag har yttrat min öfvertygelse, att Ministören
icke är berättigad att deltaga i bänkrnts-valen , och
jag soutenerar denna mening; och det finnes vissa fall, då
man måste låta sin öfvertygelse stå tillbaka, då dess följder
äro äfventyrliga. Hr Landtm, har bestämdt förklarat, att
han ej kan framställa propos. om de ifrågavar. personernes
excluderande från bänkmts-vaiet; och skulle nu denna propos.
yrkas, blefve följden, att ledamöter uti Utsk:n ej kunde
väljas, och vi sålunda ej blifva formligen constituerade. För
öfrigt är det icke så farligt, om desse herrar uppföras i
bänkmts-afdelningarna; möjligen votera de icke, och om det
äfven sker, ser jag deruti ingen våda. Jag har ej af farhåga
för någon ofördelaktig inverkan af deras deltagande
i valet, yttrat mig deremot, helst jag för dem hyser fullt
Den 20 Januari.
43
förtroende, utan endast derföre, att jag funnit Gr. Anckarsviirds
yrkande grundad! på Riksd.Ordn., instämt deruti;
men då den motsatta åsigten liar flera riksdagars praxis för
sig, ser jag, för min del, icke någon våda af dess tillämpning
äfven vid denna riksdag, oell jag anser, att, i frågans
närvar, skick, intet annat parti återstår, än att låta saken
för tillfället förfalla, samt praxis såsom hittills gälla. Det
ligger visserligen en anomali deri, att grundlagens mening
skall anses förklarad genom en Ordningsstadga; men sådant
kan mycket lätt för framtiden afhjelpas genom motion i ämnet.
Den farhåga att, genom ett nu uppkommande prsejudicat,
R. o. Ad. kunde betagas att collationera sin tanka emot
Landtm., kan icke vara långvarig, ty jag hoppas, att innan
kort, i fall man låter bänkmrs-valet för sig gå, skola Ståndsafdelniugarne
vara organiserade, så att vi genom ett Const.-  Utsk. blifva fredade från ett beroende af Hr Landtmts individuella
åsigt. Jag får således hemställa till Gr. Anckarsvärd
och de öfrige ledamöter, som i discussionen deltagit,
huruvida icke frågan må förfalla, och praxis tills vidare blifva
gällande.
Gr. Anckarsvärd: Då jag i denna fråga uppträdt
för utvecklingen af en grundsats, så följer deraf, att jag åtminstone
icke af några considerationer kan frånträda den.
Jag beklagar på det högsta, att Hr Landtm, här afgifvit ett
yttrande, som måste verka på opinionen inom Ståndet, och
jag får tillika med största obehag tillkännagifva, att hvarken
ungdomsvänskap eller andra inteVieura förhållanden kunna
härvid på mig inverka. Jag kan för ingen del biträda
Frill. Leijonhufvuds önskan, att vi här må låta praxis gälla,
sedan saken redan blifvit så utförligt framställd; men för
att komma till ett slut, anser jag mig kunna till Ii. o. Adis
bedömmande framställa, huruvida det kunde gå an och vara
lämpligt, att, på grund af hvad Frih. Cederström anfört,
R. o. Ad. nu, då riksdagen icke är conslituerad , och våra
öfver läggningar således ännu icke antagit naturen af ett Riks$t:s
förhandlingar, skulle vilja instämma i en önskan till protocollet
derom, att de herrar, som i 4‘ §;n Riksd.Ordn. äro
nämnde, för detta tillfälle och intill dess saken genom väckt
motion, samt efter deröfver af Ridd.Utsk. afgifvet betänkande,
kan blifva afgjord, ville afhålla sig från bänkm:s-valet;
men anses detta förslag ej vara antagligt, får jag förklara,
det jag ej kan frånträda Hr Dalmans begäran, att Hr Frih.
o. Landtm, ville till R. o. Ad. framställa, huruvida Ståndet
yrkar propos. i frågan; emedan jag ej under något villkor
kan eller anser mig böra underkasta mig Hr Frih. o. Landtnäs
eller någon Talmans allena-styrande inom Riddarhuset.
Ilr Dalman instämde med Gr. Anckarsvärd.
Frih. Cederström: Den siste talaren har erkänt, att R.
o. Ad. ännu icke är conslitueradt såsom Riks-Ståud. Vi stå
44
Den 20 Januari.
således på den punkt, att man ej kan deducera, med hvad
lättman framkommit med ett förslag, sorn skulle erfordra,
att R. o Ad. såsom Stånd fattade ett beslut. Frågan derom,
att R. o. Ad. skulle framställa en önskan till de i 41
Riksd.Ordn, nämnde personer, att icke deltaga i bänkmtsvalet,
lill dess Ståndet blifvit constitueradt, och frågan efter
Utskrs handläggning afgjord; afser väl den en Ståndet
värdig handling, och kunde väl dessa personer derpå göra
något afseende? Kan det vara R. o. Ad. värdigt att yttra en
önskan, som icke ^blefye följd och ovillkorligen följd? R. o.
Ad. bör icke önska hvad det icke kan besluta, och ej besluta
hvad som ej är lagligt; och när vi icke äro lagligen
constituerade, bör icke fråga orri förändring i lagens stadgande
kunna väckas, och ännu mindre beslut derom fattas.
Jag finner icke annan utväg, än den Frih. Leijonhufvud
framställt, att låta saken tyst och stilla förfalla; emedan
propos. skulle nedsätta vår existimation, i afseende på den
gällande klåften af våra beslut, då vi skulle förbise förmer-,
na; ty folk-representationens vilja och beslut, då de uttryckas
och fattas inom i grundlagarna stadgade former äro möjli-,
ga och äga kraft, äfven emot Konungamaktens vilja; men
beslut utom lag, önskningar om åsidosättande af lag gälla
icke och medföra förlorad aktning.
Hr von Troil: Mången torde kanske utan vidare ef-*
tersinnande antaga, att en sats, hvarom Gr. Anckarsvärd
och Frih. Cederström förenat sig, måste vara klar och obe-,
stridlig. Här är likväl förhållandet annorlunda; ty de hafva
sagt, att R. o. Ad. icke är lagligt constitueradt såsom
Stånd, och deri ligger en irring. Utsk:n, som utgöra bestämdt
särskilda delar i vårt riksdags-macliineri, äro visserligen
icke constituerade, men R. o. Ad. är det dock fullkomligen
såsom Stånd; och vore ej förhållandet sådant, vet
jag icke, huru vi här kunde hafva några öfverläggningar,
och då vöre det ett misstag af Landtm, att någon föredragning
ägt rum. Vid närmare eftersinnande, lärer man således
finna, att R. o. Ad. är behörigen organiseradt såsom
RiksSt. och berättigadt att fatta beslut. Beträffande åter
den fråga, som nu egentligen utgör ämnet för vår öfverläggning,
så lärer Riksd.Ordn. vara tydlig deruti, att en
talman äger rätt att vägra propos.; men att deremot, då en
ledamot äskar propos., huruvida Ståndet likväl yrkar propos.,
en sådan begäran ej kan förvägras. Riksd.Ordn. medger
intet undantag derifrån, och skulle den medgifva sådant, vore
talmannen i sådant fall enväldig. Om det fall skulle inträffa,
som Hr Frih. o. Landtm, förespegla t, såsom en följd
af propos:ns yrkande, skulle jag visserligen finna det ganska
ledsamt; men jag kan dock icke afl ml la mig från att
reservera mig emot det sätt, hvarpå Hr Frih. o. Landtm,
härvid gått tillväga, hvilket säkerligen kommer att mycket
inverka på Ståndet vid voteringen; och jag vågar tro, att
Den '2o Januari.
45
Hr Landtnäs verkningskrets, såsom ledare af våra öfverläggningar,
icke sträcker sig längre, än att vårda grundlagarnas
helgd, men icke att, genom förespeglingar af en eller
annan art eller genom känslosamma yttranden, söka inverka
på besluten.
Hr Dalman: Då jag funnit, att åtskillige ledamöter af
11. o. Ad. föreställa sig, att svårigheterna af ett bifall till
den propos., jag begärt, skulle blifva alldeles oöfvervinnerliga;
får jag blott fästa uppmärksamheten derpå, att, äfven
med en strict tillämpning af 55 §:n Riksd.Ordn., knuten ej
är olöslig. Berörde § innehåller: "Skulle ej Ståndet med
Landtm, instämma i begreppet om grundlagarnas lydelse,
utan ändock yrka propos., äge Landtm, att förklara öfverläggningen
hvilande, och förvise målet till Const.Utsk., hvilket
åligger, att, inom kort förelagd tid, inkomma med motiveradt
och bestämdt utlåtande öfver frågans stridighet eller
enlighet med grundlagen.” Af denna ordalydelse vill jag
draga den slutföljd i förenämnda fråga, att stadgandet, det
öfverläggningen skall hvila, icke här kan tydas på annat
sätt, lin att, om de i 41 §:n Riksd.Ordn. uppräknade personer
fortfarande yrka sin rätt att deltaga i bänkm:s-valet, den
gamla praxis följes intill dess Const.Utsk. pröfvat Hr Landtnäs
vägran, hvarefter, och i fall Hr Landtnäs åsigt dervid ogillas,
Ståndet får tillfälle att voterä öfver liufvudfrågan, deraf resultatet
visserligen kan blifva en cassation af de förra utsk:svalen;
men detta har dock ytterst sin anledning i formvidrigheten
af att vägra en propos. uti en fråga af förevarande
beskaffenhet, och icke i formenligheten att yrka densamma.
Hr Lefre'n: Den siste ledamotens förslag innebär större
svårigheter, än hittills under hela discussionen öfver denna
fråga visat sig. Om frågan skulle hvila, och Const.Utsk.,
sedan det blifvit satt, möjligen skulle underkänna HrLaudtm:s
Vägran; så följer deraf, att alla utskts-valen voro ogilltiga,
samma Utsk. sjelf inbegripet, som yttrat sig öfver Hr
Landtnäs vägran. Jag hemställer denna fråga till Hr Dalmans
bedömmande, såsom jurist; och han må reda sig ifrån
den, om han kan.
Frih. Boye, Ludv.: Jemte det jag anhåller att få helt
och hållet instämma uti det grundliga anförande, Frih. Cederström
nyss afgifvit, utbeder jag mig, att Hr Frih. o.
Landtm, måtte gifva oss ett sätt att komma ifrån denna sak,
i det Hr Landtm, gör propos. på Frih. Leijonhufvuds förslag,
nemi. att hela frågan må förfallå. Till hvad Hr Lefren
anfört emot Hr Dalmans framställning, ber jag att blott
få lägga några ord, nemi. att det ändamål, lian säger sig
åsyfta, då han tillåter oss att få välja bankmän och utsk:sledamöter.
kan han på annat sätt lätt vinna, derigenom att,
så snart vi blifvit constituerade, han framställer en motion
46 Den ao Januari.
till ändring i Ridd.Ordn., då allt kommer i det skick, sa
ken,
enligt hans förslag, skulle erhålla.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde., om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. yrkade
den af Gr. Anckarsvärd begärda propos., att de uti 41 §:n
Riksd.Ordn. omnämnde personer ej må uti bänkm:s-valet
deltaga.
Ropades ja och nej.
Gr. Anckarsvärd hegärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-proposition:
Den
som yrkar propos. derå, att de uti 4i §'n Riksd.-  Ordn, omnämnde personer ej mä uti bänkm:s-va!et deltaga,
voterar
ia>
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. icke yrka ofvanstående propos.
Frih. Boye, Ludv.: I rak conseqvens med hvad jag
förut yttrat, nemi. att frågan innebär ingenting mindre än
rätta förståndet af grundlagen, och i den öfvertygelse, att
det icke tillkommer Ståndet att derom fatta beslut, anser
jag mig icke kunna deltaga uti voteringen.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit
som föijer:
Ja — 90.
Nei — 94-
I anledning häraf, förklarade Hr Frih. o. Landtm., i
enlighet med 55 §:n Riksd.Ordn-., öfverläggningen hvilande.
Gr. Horn: Jag ber att få till prof. antecknadt, att jag
ej deltagit i voteringen; emedan jag ansett frågan vara om
ett åläggande för Landtm, att framställa en obehörig eller
åtminstone högst obehöflig proposition.
Frih. Boye, Ludv.: Jag reserverar mig emot det genom
voteringen fattade beslut, och grundar denna reservation
på samma skäl, hvarföre jag förklarat mig icke kunna
i voteringen deltaga, nemi. att jag anser voteringen hafva
varit olaglig.
Frih, Leijonhufvud: Jag anhåller att få tillkännagifva,
att jag voterat nej, och anhåller derjemte, att R. o.
Ad. icke mätte tillvita mig detta som en inconseqvens. Jag
har framställt de skäl, som föranledt mig att frångå principen,
nemi. för att salivera våra former och undvika en
calamitet, hvars följder jag önskar måtte blifva mindre svå
-
Den ax Januari. 4 5
ra, an de nu framställa sig för mig. För öfrigt hoppas jag,
att under riksdagens lopp få tillfälle visa, att i mitt lynne
icke ligger någon inconseqvens.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. •§ till 4 e> m
In
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 21 Januari i84o.
Plenum kl. io f. m.
Justerades 4 prot.-utdr., innefattande beslut, fattade förliden
gårdag.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att, till följe af 47
§:n Riksd.Ordn. samt R. o. Ad:s i sista plenum fattade beslut,
val nu komme att förrättas af de 2:ne ledamöter, hvilka å
R. o. Ad:s vägnar böra innevar. riksdag deltaga uti de
Uti ofvannämnde §§:r omtalade talmans-sammanträden.
Frih. Boye: Fredr.: Det är bestämdt sagdt, alt R.
o. Ad. skall välja 2:ne ledamöter. Nu kan likväl hända,
att en eller begge af dessa valde afsäga sig detta uppdrag;
och jag hemställer då till Hr Frih. o. Landtm, likasom till
R. o. Ad., om, i sådan händelse, man icke skulle taga för
afgjordt, att de, som hade de flesta rösterna näst de två som
afsagt sig, skulle anses böra inträda; eljest skulle jag förmoda,
att om en eller begge afsade sig, skulle man behöfva
ett nytt val, hvilket är förekommet, om de som hafva de
flesta* rösterna näst dem som afsäga sig, få inträde. Jag
hemställer, huruvida icke, till förekommande af nytt val,
ett sådant beslut är nödvändigt.
Frih. Boye, Ludv.: Jag tror ej, att de personer, som
blifva valde, skola, som den siste talaren förmodat, afsäga
sig; och hans förslag i denna händelse kan ej vinna mitt bifall,
utan öfverlemnar jag till Ståndet, om ej, i sådant fall,
vi hellre må göra nytt val sedermera. Ett val bör uttrycka
ens eget omdöme, och jag finnér det betänkligt, att förbinda
sig att åtnöjas med andras. Jag anhåller om afslag
å framställningen, och tillstyrker, att, i fall de valde personerne
afsäga _ig, vi må få välja om igen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då 33 §:n Ridd.-  Ordn. bestämmer sättet huru suppleanter skola väljas, och
således intet annat sätt, än det som deruti bestämmes, kan
eller får följas; ansåg han den af Frih. Boye väckta fråga,
om utväg att undvika ett möjligen förestående nytt val, icke
kunna vidtagas.
48
Den 21 Januari.
Hr Landtm, yttrade vidare, det han ämnat inhemta
R. o. Ad:s tanka, om icke Ståndet, efter slutadt val, skulle
behaga åtskiljas, men att en ledamot anmält sig till afgifvande
i detta plenum af ett yttrande om hvad i slutet af
sistlidne plenum förevar, hvaraf Landtm, vore förhindrad
att kunna göra en sådan hemställan.
Frih. Boye, Ludv.: Det har hittills alltid varit van-*
ligt, och är måhända äfven med våra ordningslagar mest
öfverensstämmande, att de anföranden, som efteråt inkomma,
ang:de hvad sorn i ett föregående plenum blifvit taladt,
hänskjutas till den dag, då prot. justeras. Detta anser jag
vara det rätta. Kasta vi oss in på afvägar, så vet jag ej,
om vi icke komma att ångra oss. Jag anhåller, att anförandet
må hvila, intill dess gårdagens prot. justeras, Och
jag begär propos. derpå; tilläggande, att jag icke har det
minsta begrepp om hvad memorialet innehåller eller af hvem
det är ingifvet, så att anmärkningen icke afser någon personlighet.
Företogs ofvanomtalade val af tvänne ledamöter till deltagande
å R. o. Ad:s vägnar i de uti 47 §‘n Riksd.Ordn. omförmäldta
talmans-sammanträden; och befunnos, efter valsedlarnes
slut, dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 131, Gr. De Geer, Carl, E11 af Rikets Herrar,
m. m 148 röster.
N:o 792, Hr Lagerhjelm, Pehr, Assessor,
m. m.
114 d:o.
Frih. Boye, Ludv.: Numera upplyst derom,-att det
memorial, hvilket Hr Frih. o. Landtm, behagade anmäla, innefattar
en reservation mot beslutet i går, finner äfven jag
behörigheten af att det intages i denna dagens prot., och
afstår från den anmärkning jag gjort.
Hr von Hartmansdorff, Åugust, hade inlemnat
ett så lydande anförande, sorn upplästes:
Ehuru närvar, vid R. o. Ad:s öfverläggningai* förl. gårdag,
hindrades jag likväl af bröstsjukdom, att deltaga i deni
och i de muntliga reservationer, som då gjordes emot behandlingen
af frågan om bänkm:s-valen. Då jag nu begagnar
utvägen att skriftligen reservera mig deremot, anhåller
jag att, genom en närmare utredning af ämnet, få uppgifva
grunderna för min mening.
Tvisten härrörde från den förmenta skiljaktigheten mellan
4i §:n Riksd.Ordn. och 18 §:n Ridd.Ordn., samt tvekan,
hvilkendera som skulle gälla framför den andra. Frågan
var icke ny; hitom oss tillse, huru hon uppkommit och tillförene
blifvit behandlad.
4i §:n Riksd.Ordn. qvarstår i detta hänseende oförändrad,
sådan hon var vid hennes utfärdande den 10 Fehr.
1810.
Den ai Januari.
1810. Något sednare, eller den 3i Mars samma år, utfärdades
den, efter vårt närvai’. statsskick, första Ridd.Ordn.
I hennes a3 ^infördes ang:de bänkm:s-valet samma ordalag,
som ännu qvarstå i 18 §:n af nu gällande Ridd.Ordn., blott
med den skilnad, att bänkm:s-afdelningarna då voro 5o, i
stallet för deras närvar, antal af a5.
Vid riksdagen i Örebro 1810, valde R. o. Ad. den 31
Juli, utan någons erinran, bland andra bänkman, jemväl
Justitise-Cancelleren Gr. Wachtmeister, Statsrådet Frih.
von Essen, Statsrådet Frih. Adlerbeth, Ståts-Ministern Frih.
von Engeström, t. f. Stats-Secret. von Rosenstein, Justitiserådet
von Strokirch och Justitiae-Ministern Gr. Gyllenborg.
Vid riksdagen i Örebro 1812, valdes lika opåtaldt, den
21 April, till bänkman:
Justitise-Cancelleren, Gr. Trolle Wachtmeister, Statsrådet
Frih. Adlercreutz, Stats-Ministern , Frih. von Engeström.
Vid i8i5 års riksdag valdes, likaledes den 7 Mars, till
bänkman :
Justitiserådet Gr. Hamilton, Hof-Cancelleren Frih. af
Wettestedt, Statsrådet Frih. Adlerbeth.
Vid riksdagen, som börjades 1817, valdes lika opåtaldt
den 28 Nov. till bänkmän:
Justitiae-Ministern Gr. Gyllenborg, Statsrådet Frih. Cederström,
! Stats-Secret. Frih. Wirsen, Justitiaerådet Palmsvärd,
t. f. Stats-Secret. Quiding.
Först vid 1823 års riksdag, på samma 20 Januari, som
nu blifvit märkvärdig genom denna fråga, yrkade frami. Gr.
von Schwerin, att de i /ju §:n uppräknade personer, hvarken
måtte få välja bänkmän, eller väljas dertill. Bland dem,
som understödde en sådan mening, var äfven jag. Men på
grund af de invändningar, som deremot gjordes, biföll Ståndet,
utan omröstning, att bänkm:s-val hnge, på vanligt sätt,
genast företagas. Endast Grefvarne von Schwerin och Horn
Claes Fredr., Frih. Anckarsvärd och Hr Schönström reserverade
sig deremot. Ingen af de omtvistade personerna valdes
till bänkman.
Vid den riksdag, som börjades 1828, förnyade Gr. von
Schwerin, den 17 Nov., sitt förra yrkande om bänkm:s-valet
och understöddes af Frih. Anckarsvärd. Sedan UtrikesStats-Ministern
Gr. af Wetterstedt förklarat sig och de öfriga
i samma ställning varande embetsmän icke kunna sjelfmant
skilja sig vid deras rättighet, men deremot hoppas och
förmoda, att ingen skulle välja på dem, biföll Ståndet, utan
reservation, att bänkm:s-valet skulle på vanligt sätt företagas.
Ingen af de ifrågaställde embetsmännen valdes.
Vid i834 års riksdag talades ej om denna sak, och ingen
af de omtvistade valdes.
Det anförda visar, att de riksdagsmän, som år 1810
stiftade både Riksd:s- och Ridd.-Ordn., förstodo4i §:n i den
1 II. 7
5o
Den 21 Januari.
förra så, att de nu omtvistade embetsman nen endast voro
uteslutne från att blifva electorer och utskis-ledamöter. Men
de valde och valdes till bänkman under 4 påföljande riksdagar.
Hvem borde ock bättre förstå Riksd.Ordn., än just
de män, som sjelfve stiftat henne, som jemväl stadgade de
omtvistade orden i Ridd.Ordn., och som med deras val bekräftade
Riksd.Ordn:s mening. Genom dessa förhållanden
och dymedelst att Ståndet, under dine riksdagar, sedan frågan
väcktes, 2:ne gfingor lemnat henne ulan afseende, och
en gång med stillatigande gått benne förbi, hor R. o. Ad.
särskildt uttryckt, att Ståndet ej fann' någon strid emellan
grundlagen och StåndsOrdn. Genom 3lne Ridd Ordnir, som,
efter frågans väckande, blifvit utfärdade d. i8 Dec. 182$, d.
ig Dec. i8?.g, och den 22 Maj i,335, hafva både Konungen
och Ståndet, genom bokstafvera bibehållande, gemensamt
uttryckt samma öTvertygelse. Om något annat, eller hvad
vid öfverläggningarna derom kan hafva blifvit yttradt, har
jag ej hunnit efterse. Af Adelns undvikande de 3:ne sista
riksdagarna att till bänkman välja någon af de ifråga var.,
kan, då Ståndet likväl 3:ne gångor bibehållit bokstafven oförändrad
, endast slutas, att de i detta hänseende ej åtnjutit
Ståndets förtroende.
Min enskilda mening är visserligen lika, som jag yttrade
för 17 år sedan, att de ifrågavar. personerne borde vara
uteslutne från bänkmls-valet; och att Ridd.Ordn. fördenskull
är, om ej stridande mot grundlagen, såsom många
hafva påstått, dock mindre fullständig, au hon borde
vara, i sina uteslutande föreskrifter. Men denna mening
har ej varit Ståndets under de 7 riksdagar, som sedan den
första constitutiva ägt rum, ej heller har den varit K. Mits,
vid utfärdandet af de 5 särskilda Ridd.Ordnir, hvilka, efter
Rrksd.Ordnls stiftande, blifvit oss till efterrättelse meddelade.
Om nu Ståndet, vid denna riksdag, ar af annan mening, så
kan den likväl icke lagligen göras gällande, hvarken af flere
eller färre, förrän ordalydelsen af 18 §:n Ridd.Ordn.
blifvit i behörig ordning, med Konungens samtycke, förändrad.
Landtm, kunde och borde följaktligen vägra propos.
på en fråga, som icke var någon annan, än den, huruvida
Piidd.Ordnls bokstaf, understödd af alla föreg, riksdagars
bruk och 2lne Adelns uttryckliga beslut/, skulle gälla eller
icke. — Landtmis skyldighet att ej något annat föreslå,
än hvad som erfordras till verkställighet af
det grundlagarna, R i d d. O r d n., e 11 e r Ståndens ordningar
och beslut föreskrifva, är af Riksd.Ordnis 45
§. honom uttryckligen ålagd. Jag beklagar blott, att Hr
Frih. o. Landtm, slutligen gaf efter för ropen, och meddelade
en propos., hvars följder Frih. Cederström och Hr Lefren
genast anmärkte, och hvilka jag befarar, att vi med tiden
få ännu mera röna. Pluraliteten var dock icke större, än att
den berott på den förseglade sedeln, om jag sjelf röstat med.
Den 21 Januari.
51
Jag gjorde det ej, emedan jag skyr att deltaga i omröstningar,
som jag anser olagliga, och emedan jag trodde, att Ståndet
ej skulle sätta sakerna på spetsen i en fråga af så ringa
vigt, der motionären, Hr Gr. Anckarsvärd sjelf velat inskränka
sig till en önskan, och hvilken troligen förfallit,
om någon af de omtvistade varit närvar, och afsagt
sig deltagande i bänknUs-valet. Mången hade måhända väntat
sig en sådan afsägelse af mig, under förglömmande, att
jag, för mera än ett år sedan, upphört alt tillhöra de i 4<
§:n uppräknade embetsman. Denna förmodade glömska hos
de fleste var äfven, såsom grannlagenhetsfråga, ett sk ii I
för mig, att ej deltaga i omröstningen. Men om dylika voteringar
skola utmärka denna riksdag, sä vill jag hädanefter
icke underlåta att med min röst söka förhindra, hvad
hindras kan.
Hr Frih. o. Landtm., sorn förmodade, att de öfriga
RiksSt:n till nästa plenum voro constituerade, och att således
de i Riksd.Ordn. bestämda helsningar Stånden emellan
då komme att äga rum, anmodade dem af R. o. Ad:s ledamöter,
som i Deputationen till de öfrige Stånden ville deltaga,
att låta sig dertill hos Ridd.Fiscalen anteckna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till i e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tliorsdagen den 23 Januari i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. von Schulzenheim, David: Det är med anledn.
af den discussion, som i R. o. Ad:s plenum sisth Måndag
föreföll, i följd af väckt fråga om de i 41 §:n Riksd.-  Ordn. omförmälde embetsmäns behörighet alt deltaga i de
förestående bänkmts-valen, som jag, bemydigad af samtlige
i nyssnämnde §. uppräknade tjenstemän, StatsMinistrar, Statsråd,
Justiliscråd, Hof-Canceller och Stats-Secret., hvilka på
Riddarhuset äga säte och stämma, tagit mig friheten begära
ordet, för att vördsamligen inför R. o. Ad. tillkännagifva,
det allas vår redan på förhand fattade afsigt varit, och
ännu fortfarande och lika bestämdt är, att icke uti några
bänkm:s-val under detta riksmöte deltaga.
För denna min vördsamma anmälan utbeder jag ett
rum i R. o. Ad:s protocoll.
Gr. Snoilsky, Nils, och Hr Stråle, Nils Willi.,
yltrade, att de, hvad dem anginge, instämde med Frih. von
Schulzenheim.
52
Den a3 Januari.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Med anledn. utaf
det yttrande, som Frih. von Schulzenheim och åtskilliga Justitiaeråder
haft, att de frånsäga sig deltagande i bänkrmsvalet
för denna riksdag; anser jag, för min del, all svårighet
för det förestående bänkmls-valet, grundlagsenlig! förfallen.
Hr von Hartmansdorff, August: Ehuru jag, för
mer lin ett år sedan, upphört att vara tjenstgörande’ StatsSecret.
, och således att tillhöra de i 4lS-'n Riksd.Ordn. uppräknade
personer; likväl och som jag vet, att åtskillige ledamöter
af detta Stånd äro af en annan mening, anser jag
mig höra förklara, att jag hvarken ämnat eller ämnar deltaga
i det förestående bänkm:s-valet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Sedan samtlige de personer
samt andra höga embetsman, hvilka i q.t §:n uppräknade
äro, till prot. tillkännagifvit, att de icke komma att deltaga
i R. o. Ad:s nu förestående bänkm:s-val; föreställer jag
mig, att all den följd, sorn R. o. Ad. åsyftat med sitt sisth
Måndag fattade beslut vunnits, och att således R. o. Ad.
skulle kunna, i afseende å detta beslut, låta härvid bero.
Hr von Troil, Emil.: Den fråga, hvarom i ett föregående
plenum tvistats, är nu factiskt löst. Här har icke
blifvit tvisladt om, huruvida någon ändring eller förklaring
skall äga rum, utan blott huru man skall gå tillväga, för
att verkställa en § af grundlagen. Det har nu blifvit till—
kännagifvet, alt sådant kommer att ske, i enlighet med hvad
Husets fleste ledamöter yrkat; ochanser jag således, att saken
är slut och att det beslut, R. o. Ad. förut fattat, nemi,
att yrka propos., nu kommer att förfalla. Bänkm:s-valet
kommer sålunda, efter hvad Frih. von Schulzenheim förklarat,
vid denna riksdag att för sig gå i grundlagsenlig ordning;
men till förekommande af tvistigheter för framtiden,
vill jag föreslå, att åt det blifvande Ridd.Utsk. måtte uppdragas
att inkomma med förslag till 18 §:ns i Ridd.Ordn.
bringande i öfverensstämmelse med 4i §:n i Riksd.Ordn.
Hr Stuart, Carl Gustaf: R. o. Ad. beslöt sisth Måndag,
att Ståndets yrkande, att Landtm, skulle framställa den
propos., som då blef begärd, borde till Const.Utsk. hänskjutås.
Detta beslut, genom votering fattadt, anser jag icke
kunna ändras, ulan måste det leda till ovillkorlig påföljd.
För min del kan jag ej finna, det afsigten med berörde
beslut är uppnådd derigenom, att Konungens samtlige
rådgifvare nu förklarat sig icke vilja i bänkm:s-valet deltaga.
Jag anser det vara af stor vigt, att ett beslut icke ändras
eller rubbas, och tror det således vara nödvändigt, att
det beslut, som blifvit genom votering fattadt, går i verkställighet.
Jag yrkar följakth, att, i öfverensstämmelse med
det beslut R. o. Ad, fattat, frågan hänskjutes lill Coust,-  Utsk:s afgörande.
Dcu a3 Januari.
53
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är till största delen
förekommen af den siste talafen , och vill blott fästa uppmärksamheten
derpå, att, enär Hr Frih. o. Landtm, i sista
plenum behandlat frågan i öfverensstämmelse med 55 §:n
Riksd.Ordn., Hr Landtm, sannolikt icke nu kan, i strid med
nämnde §, göra den propos., som åtskillige begärt, att frågan
skall förfalla. 55 §:n stadgar, att, sedan propos. blifvit
yrkad, som Talman vägrat framställa, öfverläggningen skall
blifva hvilande, till dess Const.Utsk. afgjort, hvilkendera af
parterna, som sett frågan riktigt, Talmannen eller Ståndet;
och jag förmodar således, att Hr Frih. o. Landtm, ur sin
egen åsigt icke kan framställa- den propos., Hr von Troil
begärt, utan förblifver vid hvad It. o. Ad. beslöt sisth Måndag,
hvari, för min del, jag icke kan medgifva någon förändring.
Frih. Boye, Ludv.: Jemte det jag understödjer det
yttrande, som Hr von Troil afgifvit, finner jag mig af mitt
förra yttrande i hufvudsaken, så väl som ang:de behandlingssättet,
uppmanad att besvara de 2:ne sista ledamöterna som
yttrat sig. Jag skall aldrig brista • i vördnad för lagarna
eller i vördnad för det Stånd, hvilket jag har äran tillhöra.
Men jag skulle missförstått de förra och missförstå tystnaden
hos detta sednare^ om jag befarade något klander derföre,
att jag talar sanning, eller någon fordran, att jag
skulle böja mig för hvad jag anser vara olagligt. Jag kan
ej hjelpa det; sanningen måste hafva sin rätt. Hr Frih. o.
Landtm, är för väl öfvertygad om min rena tillgifvenhet,
för att kunna taga illa upp framförandet af det fria yttrande,
att Hr Frih. o. Landtm, begått ett misstag. Här är fråga
om rätta förståndet af ett grundlagsbud, ty 4> §:n i Riksd.-  Ordn. hörer till vära grundlagsbud. En sådan fråga kan
icke på mer än ett sätt komma till discussion inom Ståndet,
och detta sätt är tydligen förklaradt i 8i och 83 §§:na R.eg.F.
De säga nemi., att frågor om förklaring och ändring i grundlagen
skola anmälas hos Const.Utsk.; och det blir först sedan
Const.Utsk. funnit dem vara af natur , att af R. St.
kunna afgöras, det blir först sedan Const.Utsk. låtit sitt yttrande
afgå till Stånden, som hvarje Stånd enskildt kan tillåta
sig att yttra något i frågan. Till denna fråga var 55 §:n
icke lämplig; 8i och 83 §§:na voro de enda tillämpliga, men
de kommo händelsevis att förgätas. Då jag nu visat mig
hafya juridiskt rätt, brister jag icke i vördnad för pluraliteten
att i lagligt afseende påstå, det både propostn och voteringen
är en nullitet och ingenting annat. Att från en så
beskaffad votering göra någon slutföljd, är uppenbart obehörigt;
och jag begär, att detta mätte intagas i prolocollet,
hvartill jag blott vill lägga, att jag icke afundas glorioln
af en sådan seger, då man blott erinras derom, att af R. o.
Ad:s antecknade och äfven närvar, ledamöter, 23o icke voterade,
derföre att de, lika med mig bedömde behandlings
-
54
Den a3 Jan ua ri.
sättet; och likväl vill man erkänna denna pluralitet för att
vara Ståndets mening. Jag liänskjuter detta till herrarnes
egen rättskänsla.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leo nh.: Om del vore fråga
örn att frambära till Hr. Frih. och Landtm, den gärd af
aktning, hvaraf jag är lifvad, är jag öfvertygad, att Ståndet
deruti skulle förena sig; men här är endast fråga om,
huruvida ett en gång fattadt beslut skall gälla, eller förklaras
icke vara fattadt. Detta prsejudicat skulle blifva vådligt,
och jag ber att få reservera mig mot en sådan åtgärd, hvars
följder, tagna i början på riksdagen, skulle kunna leda
till alltför obehagliga resultater.
Anmäldes och emottogs på vanligt siitt en Deputation
ifrån Hederv. BondeSt., anförd af Riksdagsmannen ifrån
Elfsborgs Län, Hans Jansson, hvilken yttrade:
Enligt grundlagens föreskrift i 25 §:n Riksd:sOrdn., och
efter öflig plägsed, tillhör det BondeSt., att till sine resp.
MedStånd, vid delta nu började riksmöte, frambära siri välkomsthelsning
och lyckönskan, hvilken hos H. R. o. Ad. genom
oss, BondeSt:s Deputerade, nu vördsamt aflägges.
Stora och vigtiga händelser, som i hög grad ådragit sig
nationens uppmärksamhet, hafva timat i vårt fädernesland
sedan sista riksdag. Då BondeStts Ombud af sina eommittenter
erhållit uppdrag alt, efter yttersta förmåga, söka
medverka till sådana <100811111110116110 beslut och reformer,
hvilka leda till ett stadgadt förtroende mellan Regering och
Folk, till nationens belåtenhet och samhällsskickets förbältring;
är det med gladt mod BondeSt. hoppas kunna kraftigt
stödjas af en upplyst och nied tidsandans fordringar öfverensstämmande
opinion inom H. R. o. Ad. — öfvertygadt, som
BondeSt. är, att den sanna äran vinnes, icke blott genom
lysande bedrifter pä stridens fält och trogna tjenster åt
Konungen, utan ock genom ädel och lugn sjelfständighet i
fosterländska rådslag.
BondeSt. tillönskar H. R. o. Åd. framgång och lycka i alla
dess, vare sig euskildla eller allmänna, till fosterlandets bästa,
ledande företag, och utbeder sig att i R. o. Ad:s ynnestfulla
vänskap alltid få vara inneslutet.
Hr Frih. o. Landtm, svarade:
R. o. Ad. emottager med sann erkänsla det Hederv.
Bonde-St:s helsning och uttrycken af dess tänkesätt; och får
jag, på R. o. Ad:s vägnar, anhålla , att Hederv. Deputerade
till BondeSt. återföra försäkringarna örn R. o. Ad:s medverkan
till allt hvad som kan befordra fäderneslandets gagn och
bästa, samt betygandet af R. o. Ad:s vänskapsfull förtroende
för det Hederv. BondeSt.
Sedan Deputationen, på vanligt sätt utbeledsagad, afträdt,
uppropades
Den a3 Jann a r i.
55
Hr von Troil, som yttrade: 1 fullkomlig motsats mot
Frih. Boye, anser jag R. o. Ad:s sednaste voter ing hafva varit
en af de vigtigaste, som ägt ruin; enär den ådagalade
Ståndets fasta beslut att förblifva trogen grundlagen ulan
alla considerationer. Skulle den hafva varit föranledd afen
tillfällighet, på satt Frih. velat antyda, vore det beklagligt
för Husets ansende; men jag vågar hoppas, alt det så icke
är. Hvad åter det formella af saken angår, så har resultatet,
som vid voteringen söktes, redan vunnits. Att nu gå
till fr amdeles blifvande Const.Utsk. och af detta Utsk. begära
e 11 åläggande för Talmannen att framställa propos., huru
vid ett visst tillfälle skall tillgå, hvilket tillfälle redan är
för I i del, och vid hvilket utgången varit sådan man önskat;
det kan jag ej finna vara rätt. Jag tror dessutom, att den
värde talare misstagit sig, som sagt, att Ståndet genom sin
votering förklarat, att frågan skall förblifva lrvilande, infil
dess Const.Utsk. utlåtit sig deröfver. Ståndet har endast afgjord,
att det fordrar propos.; det var sedermera Hr Landtm.,
sorn, då han icke, oaktadt Ståndets fordran, ville framställa
propos., förklarade alt frågan skulle blifva hvilande. Atl en
sådan hvila icke vore möjlig , visar sig bäst deraf, att frågan
måste vara löst, innan Utsk:n kunde sättas; och den kunde
icke lösas på annat sätt, än som nu skett, eller också på
det sätt, att propos. blifvit framställd före bänkm:s-valet,
antingen af Hr Landtm, eller någon annan. Delta var redan
vid yrkandet af propos:n insedt af båda parterna, oell det är
för att icke, efter ett steg som medfört åsyftad verkan, sluta
med en orimlighet, som jag yrkar, att frågan om den
yrkade propos:n numera måtte förfalla.
Hr L efron, Johan Pehr: För min enskilda del, får
jag frambära min tacksamhet lill de herrar, som föranledt
den framställning Frih. von Schulzenheim nu gjort. Grunden
härtill är, att jag icke ser någon möjlighet alt lösa den
fråga, i hvilken R. o. Ad. inkastat sig genom sin diskussion
sisth Måndag. Desse herrar hafva löst frågan praktiskt,,
hvarföre jag ånyo förklarar dem min tacksamhet, och älskar
att hoppas, att R. o Ad. icke skall komma lill så beskaffade
beslut, som icke hafva någon påföljd.
Hvad det formella sedermera angår, så har R. o. Ad.
äfvensom de öfriga Stånden en §, nemi. den ö6:te i Riksd.-  Ordn., hvilken, om jag ej orätt fattat den, här ar tillämplig
i ett fall som detta. Der heter det nemi.: ”intet ärende
må nedläggas utan Ståndens uttryckliga' beslut." Deraf synes
följa, att om Ståndet fattar ett sådant beslut, så får ett
ärende nedläggas. Detta ärende är af den beskaffenhet, att
icke kunna hafva någon påföljd, hvarföre jag hemställer, att
R. o. Ad. måtte instämma deruti , att ärendet mätte förfalla;
och vi bafve derföre att lacka de herrar, som frivilligt afsagt
sig att deltaga i bänkm:s-valet.
56
Den a3 Januari.
För öfrigt får jag förena mig med Frih. Boye i det
speciella, att beslutet är en nullitet.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Det iir med förlägenhet
jag uppträder för att yttra mig i en fråga, som jag
trodde kunna förfalla, och hvilken icke borde blifva föremål
för ytterligare öfverläggning efter den förklaring Frill,
von Schulzenheim afgifvit.
Jag hörde till minoriteten vid voteringen, och är således
nöjd med det formella slut frågan tagit; men jag ber
att få protestera mot ett yttrande, som här blifvit fäldt af
Frih. Boye, att han nemi. ansåg R. o. Ad:s tillgörande fölen
nullitet. Jag beklagar, att ett sådant yttrande kommit
från en man, känd för en bland de mest lagfarne af våra
jurister. Jag, för min del, kan åtminstone icke förklara för
nullitet, hvad ett Stånd förklarat vara dess beslut. Jag kan
ej heller finna det vara rationelt, alt majoriteten skall räknas
efter de ledamöter, som äro frånvar., och icke efter
dem, som i voteringen deltaga.
Ilr Tersmeden, Carl Reinh.: Jag förenar mig lill
alla delar med Hr v. Troil; men Hr v. Troil nämnde i sitt
första yttrande, att Ministerens medgifvande vore en följd af
4i §:n Riskd.Ordn. Jag hörde icke detta, och får i följd
deraf hemställa till Frih. v. Schulzenheim, att han måtte
upplysa oss, om detta medgifvande är en följd af ofvannämnde
§, eller om det endast är, för alt för denna riksdag
gå II. o. Ad. till mötes.
Hr Dalman: I anledn. af Hr Tersmedens yttrande,tager
jag mig friheten fästa uppmärksamheten dervid, att ett
förklarande af Frih. v. Schulzenheim icke kan beröfva eller
tillintetgöra verkan af ett utaf R. o. Ad. fattadt beslut.
Möjligen skall, när frågan kommer till doms, domaren resolvera,
att, sedan nu mera det förhållande, som är omtvistadt,
upphört, sjelfva frågan om proposlns framställande också
kommer att förfalla. Men en sådan domare finnes icke, utom
Coust.Utsk. Det är blott denna form jag yrkar, och tror
det icke vara skäl alt börja riksdagen med att upprifva ett
af R. o. Ad. fattadt beslut. Min tanke är, att oin intet annat
blifvit yttrat, än hvad Hr Gr. Anckarsvärd anfört,
och sålunda frågan om remissen till Const.Utsk. icke vidrörts,
Ilr Frih. o. Landtm., utan någon impuls, kunnat låta
frågan behandlas i den form, som 55 §:n föreskrifver; och
jag inser icke, hvarföre man skulle compromettera sig med
att upphäfva ett beslut, hvilket den fraction af Ståndet,
hvartill jag räknar mig, ansett som en ”seger.”
Frih. von Schulzenheim: Jag har icke ämnat deltaga
ytterligare i en discussion, som jag, för min del, icke
kan betrakta annorlunda, än som en fortsättning af den,
som
Den 23 Januari
57
som sistl. Måndag började och 1 hvilken jag var frånvarande.
Då likväl jag blifvit specielt uppmanad att yttra en
opinion , nödgas jag besvara denna uppmaning med den förklaring
att, efter den utgång sjelfva princip-frågan tog i sista
plenum, då den nemi. föranledde till en vägrad propos.,
och, till följd deraf, en remiss lill Const.Ulsk., jag anser
mig, då från var. , icke nu lillständigt att öfver denna
principfråga yttra en bestämdare mening. Jag ber den värde
ledamot, som uppmanat mig, ihågkomma, att jag icke talar
ensam i egel namn, utan till följe af ett uppdrag af flere
från var. ledamöter af detta Hus.
Skulle jag tillägga några ord, vore det blott dessa: att
jag skulle förmoda, att frågan vore factiskt besvarad af hvad
jag hade äran förklara.
Frih. Boye: Jemte vördsam erinran derom, att det var
Ilr Gr. Anckarsvärd, som började debatten sistl. Måndag,
och under betygande af min högaktning och tacksamhet för
hans vackra förfarande i dag, då han nu sjelf tillstyrkt frågans
förfallande; får jag hos Hr Frih. o. Landtm, ödmjukt
hemställa, 0111 icke vi kunde erhålla propos., huruvida frågan
må förfalla.
Hr Tersmeden: Det var derföre att Frih. Schulzenheim
talade i Ministerens namn, som jag gjorde frågan
och upprepar den ännu, och tror den icke vara fullt
besvarad. Detta ämne lemnades i förra plenum i ett outredt
skick, hvilket alltför väl förekommits från början, örn
de ledamöter af Ministeren varit närvar., som nu yttrat sig.
R. o. Ad. måste derföre besluta, att 41 §m skall tagas till
grund för bänkmans-valet.
Hr Lagerhjelm: En värd talare har ansett sig förhindrad
af två skäl att ingå på den propos., som både jag
och Hr von Troil framställt till R. o. Ad., för att komma
ifrån detta ämne. Det första skälet var det, att R. o. Ad, genom
ett nedläggande af frågan skulle anse sig comprometleradt.
Jag kan icke komma till samma conclusion. Yäl är i
55 §:n Riksd.Ordn. stadgadt, att, i en sådan casus sorn denna
, frågan skall blifva hvilande och remitteras till Const.-  Utsk., men det är i samma grundlag stadgadt i nästföljande
§, att ärendet kan nedläggas, med Ståndets uttryckliga beslut.
Jag kan icke inse, att Ståndet comprometterar sig,
sedan ändamålet med R. o. Ad:s beslut vunnits, om Ståndet
låter dervid bero, med den rättelse för framtiden, som bluen
ovillkorlig följd af de motioner, hvilka i frågan redan
äro väckta.
Det andra skälet, som den värde talaren anfört, som
hinder för honom alt ingå på denna propos., var det, alt,
ehuruväl i allmänna förhållanden inför domstolar, när en
fråga factiskt förfaller, domaren vanligen förklarar densam1
H. 8
58
Den 23 Jan u a ri.
ma vara förfallen, här icke funnes någon domare. Jag
inäste säga, att, när 56 §:n gifven Ståndet rätt att ett ärende
nedlägga, Ståndet äfven har makten att besluta huru långt
det vill gå. Skulle jag rådfråga enkelheten oell kortheten i
riksdags-förhandlingar, så tror jag, att ingen ledamot här
linnes, som icke gerna omfattar tillfället att afslula denna sak;
och jag föreslår, att Hr Frill. o. Landtm, täcktes framställa
den propos., som Hr von Troil föreslagit.
Gr. Anckarsvärd: Jag finner, att en förut fattad föresats
att genom stillatigande söka att åtminstone icke inleda
snart sagdt öfverflödiga discussioner, är en omöjlighet. Jag
hade, vid uppträdandet i detta plenum, gjort en uppoffring
af min öfvertygelse, då jag icke ens omnämnde, att saken,
i dess dåvar. förhållande, nemi. att Hr Frih. o. Landtm,
vägrade propos., borde gå till ConstUtsk. för att der slitas,
hvilkendera sidan i sin åsigt hade rätt eller orätt, de
sorn yrkade iakttagande af 4> §:n Riksd.Ordnis föreskrift,
eller Hr Frih. o. Landtm., som underordnade den under
Ridd.Ordnls förmenta ofullständighet i frågan. Jag hade,
för att ingalunda inleda en discussion, frånträdt min öfvertygelse
i denna del; men då Frih. Boye, under rustningen
af ett mer eller mindre grundadt rykte af en ofantlig lagkunskap,
framträdt för att göra den motsatta meningen nära
nog till ett åtlöje, kan jag ej neka mig att lill prot. anföra,
alt jag på ingen grund kan godkänna som verkande vapen
de sophismer, som Frih. Boye mot min och mine medhållares
mening anfört, då han sagt, att vi äro de, som söka
införa förändringar i grundlagen, fastän det tvertom äro vi,
sorn yrka påföljd och efterlefnad af 4i §;n Riksd.Ordnts bestämda
och otvetydiga ordalag ; att det äro vi, som yrka
grundlagens efterföljd och icke några ändringar. Jag uther
mig R. o. Ad:s tillåtelse att förklara min ledsnad deröfver,
att vi börja ett riksmöte med förklaringar frän den andra
sidan af nullite' om de beslut, som genom majoriteten kunna
åstadkommas. Van att vid nästan alla riksdagar tillhöra
minoriteten, har jag aldrig vågat tillåta mig att förklara
den segrande meningen för en nullite'. Huruvida nulliteten
kan försvaras genom lag-kunskaper, kan jag ej förstå; för
det första , emedan det visat sig, att saken måste gå efter
majoritetens åsigt vid detta tillfälle, och för det andra,
emedan jag förmodar, att i fall icke Frih. von Schulzenheims
och öfrige ledamöters förklaring blifvit afgifven,
hade det beslut, som fattades, absolut haft den verkan,
att en annan ordför. än Landtm, mäst framställa denna
propos., för alt tillvägabringa de bänkm:s-val, hvilka voro
nödvändiga för riksdagens constituerande. Jag bestrider således
helt och hållet all kraft och verkan af dessa ledamöters,
Frih. Boyes och Hr Lefre'ns framställning, att någonsin
ett majoritetens beslut kan komma att uppfattas under
namn af nullite'.
Den a3 Januari.
5g
För öfrigt förklarar jag mig icke timna deltaga vidare
i denna discussion, enär saken är kommen derhän, att
bänkmrs-valen kunna för sig gå, och att det är mig likgiltigt,
huruvida frågan hänskjutes till Const.Utsk. eller förfaller,
då vi otvifvelaktigt vid denna riksdag måste, genom
förtydligande af Ridd.Ordn. eller genom dess fullkomliga
och otvetydiga bringande i öfverensstämmelse med 41 §-'n
Riksd.Oidn., komma att för framtiden undanrödja så obehagliga
tilldragelser vid ett, på det hela, så litet föremål.
Hr Stuart: Jag anhåller om Ståndets öfverseende, att
jag tager mig friheten ännu en gång yttra mig i förevar,
fråga; men jag anser det vara alltför vådligt, att ändra och
upphäfva förut fattade beslut. R. o. Ad. har beslutat att
hänskjuta frågan till Const.Utsk. 56 §:n Riksd.Oidn. stadgar,
att intet faLtudt beslut må ändras. Ku har jag likväl
hort, att R. o. Ad. skulle förklara ett, efter framställd och
justerad propos., genom votering tillkommet beslut för en
nullitet Jag kan icke medgifva ett sådant prasjudicat för
framliden och begagnar den rätt jag här äger att yttra mig,
för att högtidligen protestera mot en sådan förklaring.
Dessutom förekommer här en' vigtig principfråga, nemi.
huruvida en mer eller mindre tydlig redaetion af Ridd.-  Ordn skall äga kraft att suspendera grundlagen; och det
torde derföre icke bestridas, att denna fråga, i fullföljd af
hvad redan är beslutadt, hänskjutes till Const.Utsk:s afgörande.
Äfven på denna grund yrkar jag, att R. o. Ad:s fattade
beslut måtte gå i verkställighet.
Frih. Boye: I ordalagen af den propos. jag sist begärde,
anhåller jag att få göra en rättelse. Jag finnér det af
Hr L agerhjelm nyttjade ordet, nedlägga, tjenligare och
lämpligare än det af mig begagnade ordet förfalla. Ändamålet
är detsamma. Till Hr Gr. Anckarsvärd anhåller
jag att få ställa några ord. Det förundrar mig sannerligen,
att Hr Grefven kan så hafva glömt mitt yttrande i principfrågan,
att han kan lägga mig till last, som skulle jag
hafva påstått, att den andra sidan yrkat ändringar i grundlagen,
då den endast åberopade den 4 t §:n Riksd.Oidn.
Jag har aldrig yttrat något sådant; det skulle hafva legat
i rak motsats mot mitt i förra plenum afgifna yttrande 0111
tillämpligheten af 41 §:n, i afseende på vederbörandes icke
deltagande i hänkm:s-valen. Jag var alldeles af samina tacka
som Hr Grefven, och kunde således hvarken tillägga honom
eller mig den orättvisan, som han lägger på min läkning
; toen sedan en annan mening var framställd , tilltrodde
jag mig icke en rätt, som icke tillhör pågondera
sidan , nemi. att sjelf afgöra, hvilkendera sidan har rätt. Jag
tilltrodde mig icke detta, och trodde således, att vi skulle
behandla frågan på annat sätt; men jag yrkade då som nu, att
det icke Ur rätta sättet att behandla frågan efter 55, utan efter
6o
Deu a3 Januari.
81 §:n, emedan frågan angick rätta förståndet af ett grundlagsbud,
hvars behandling är i 81 §:n uttryckligen förestrifvet. För
öfrigt ber jag få förklara, att jag sannerligen är oskyldig till
det omdöme, som Frih. Leijonhufvud så smickrande behagat
fälla om mig. Jag skulle i sanning hafva varit besynnerligen
vansinnig, om jag yttrat något sådant om mig sjelf.
Min lag-kunskap må nu vara hurudan som helst, tillräcklig
är den för att veta, att en pluralitet har makt att fordra
lydnad; men ingen makt har funnits, eller kommer att
finnas, som kan förmena mig rättigheten att påstå, att ett
beslut, i olaglig ordning tillkommet, är och blir en nullite'.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Derest fråga nu endast
varit om sättet att reda sig ur den svåra position,
Iivari man kommit, i afseende på bänkm:s-valet , så skulle
jag deröfver iakttagit tystnad; emedan jag, enligt min på
förhand gjorda varning, icke inser, huru sådant skall låta
sig göra, utan att träda lagarna för nära. Men då jag ännu
hört ordas om nödvändigheten af en förändring i Ridd.
Ordn., i afseende på sältet att välja bänkmän ; så anhåller
jag alt nu få uppläsa hvad jag ämnat anföra vid justering
af prot. för den 2o:de dennes.
Hr Cederschjöld uppläste derefter följande:
För att i historiskt afseende fullända bevisningen för
det påstående jag yttrade den 20 dennes, att i8§:n i Ridd.-  Ordn. icke står i egentlig strid med 4-1 §:n Riksd.Ordn.,
utan att den förra endast innehåller ett allmänt stadgande,
hvarifrån den sednare gör ett specielt undantag, och att således
Ridd.Ordnls 18 § måste vid tillämpningen jemföras
med 4' §:n af Riksd.Ordn., vill jag nu häfva äran erinra,
att detta icke är det enda fallet af alldeles dylikt förhållande,
nemi. att Ridd.Ordn. innehåller ett allmänt stadgande,
hvarifrån Rikds Ordn. gör lika ovillkorligt gällande undantag.
Om t. ex. fråga skulle uppstå, huruvida "någon tilllåtit
sig personligen förolämpande uttryck," och
votering deröfver skulle anställas enligt Ridd.Ordnls 3o §.;
så frågas, om den tilltalade sjelf skulle i denna votering
få deltaga. Samma § yttrar derom ingenting.
Och i den följande 3i §:n stadgas bestämdt, att "vid alla
”val och voteringar, bänkm:s-valet allena undantaget, skola
”tvänne upprop ske efter anteckningslistan -— —. De som
”till en och samma bänk höra, träde inom skranket, när
”deras bänknummer uppropas, och hvar och en framläg’’ge,
vid upprop af dess namn, sin val- eller voteringssedel
— —”. Som den tilltalade ännu icke kunnat utstrykas
ur anteckningslistan, så måste han, efter Ridd.Ordn:s ensidigt
tillämpade ordalydelse, nödvändigt uppropas och följaktligen
vara berättigad att sin voteringssedel aflemna. Men
kastar man ögat tillika på den så ofta åberopade 41 §:tl i
Riksd.Ordn., så finner man genast, all den tilltalade icke
Den i3 Januari.
61
kan få deltaga i voteringen. Der heter det nemi.: ”börande
”för öfrigt och i allmänhet iakttagas, att i mål, som personligen
röra en ledamot af något RiksSt., må han väl i
”plena eller utskrs-öfvérläggningarna, men ej besluten, öfvervara.
” Förhållandet med den nu exempelvis anförda
voteringen är så alldeles enahanda med bänkm:s-valet, att
det nästan skulle förråda ett sårande misstroende till H. R.
o. Ad:s omdöme, 0111 jag ville vidlyftigt genomföra bevisningen.
Intet hinder finnes i Ridd.Ordn. för en tilltalad att
votera i sin egen sak, och icke heller för Konungens rådgifvare
m. fl. att deltaga i bänkm:s-valet, utan snarare äro
de dertill bokstafligen berättigade; — men i-båda afseenden
ligger ett bestämdt och ovillkorligt förbud i 41 §:n af Riksd.-  Ordn. Och detta förbud måste väl få vara lika gilltigt i
ena fallet, som i det andra.
Hr Dalman: Jag anmälde mig blott för att förena
mig med Hr Stuart, men anhåller tillika, att Hr Landtm,
måtte tillkännagifva sin tanka, huruvida Hr Landtm., efter
den förklaring Hr Landtm, uti plenum den 20 dennes afgifv
i t, anser sig kunna framställa den af Hr von Troil begärda
propostn.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag hade icke ämnat
yttra mig i detta ämne; men då här blifvit framställd
en-åsigt, hvaruti jag icke kan förena mig, den nemi., att
en fråga, som blifvit väckt, debatterad och afgjord, skulle
kunna nedläggas eller försvinna, har jag velat tillkännagifva
min tanka härom. Jag kan icke instämma deruti — saken
må afgöras mot, eller i enlighet med min öfvertygelse
■— att, efter den behandling frågan erhållit, densamma skulle
kunna lemnäs utan påföljd; hvarföre jag till Hr Frih. o.
Landtm, samt R. o. Ad. ödmjukl. hemställer, om icke, sedan
de uti 4' §:n Riksd.Ordn. uppräknade embetsmän, hvilka
i Utsk. eller val till utsk:s-ledamöter icke må deltaga,
afsagt sig för denna riksdag deras rättighet att deltaga i
bänkmts-valet, samt flere talare tillkännagifva den åsigt, att,
vid sådant förhållande, hinder icke möter för anställande af
detta val, det vore med grundlagen mest öfverensstämmande
att behandla frågan på det sätt, att bänkm:s-valet försiggår
och att den delen af ämnet, som angår den af Hr
Frih. o. Landtm, vägrade propostn hänskjutes till afgörande
af det blifvande Const.Utsk., särdeles som, efter det förklarande
Hr Frih. von Schulzenheim u egna vägnar och för öf
rige
uti 4> S:n Riksd.Ordn. omnämnde embetsmän afgifvit,
bänkm:s-valet vid denna riksdag är fullkomligt oberoende af
den utgång, frågan må erhålla i Coust.Utsk., hvilken utgång
endast kan komma att inverka på en framtid.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Sedan Hr
Frih. o. Landtm, uti ett föregående plenum förklarat, att
förevar, fråga borde hvila, hvarmed meningen icke kun
-
6a
Den a3 Januari.
nät vara annan, än att densamma skulle remitteras till blifvande
Const.Utsk.; så kan jag icke fatta anledningen, hvarföre
denna frågas behandling kan vidare komma att utgöra
föremål för Pi. o. Ad:s öfverläggning. Det är blott en omständighet,
hvartill Hr Frih. o. Landtm., efter min uppfattning,
icke utsträckt sitt förklarande, men hvilken, i allt fall,
icke heror på Ståndet att i första rummet pröfva, huruvida
nemi. hänkm:s-valet kommer alt företagas, oansedt frågan
om den vägrade propos:n förblefve hvilande. Skulle man
härvid gå rationelt till väga, borde bänkm:s-valet uppskjutas
till dess Const.Utsk. yttrat sig öfver den yrkade propostns
förhållande till grundlagens föreskrift. Jag har visat, att
alla de svårigheter, hvaruti man invecklat sig, härrört derifrån,
att man sökt nyckeln till frågans lösning, der den icke
kan finnas, nemi. i grundlagen; men då dessa svårigheter
blifvit factiskt undanröjde genom de uti 4> §tn Riksd.Ordn.
uppräknade embetsmäns afsägelse af deltagande i bänkmtsvalet,
så torde endast återstå den förklaring af Hr Frih. o.
Landtm., att bänkmts-valet kommer att företagas utan hinder
af den vägrade propostn, hvarom frågan kommer att
öfverlemnas till det blifvande Const.Utsk.
I öfrigt och dä jag hört en ledamot uppträda med det
yttrande, att R. o. Ad. skulle hafva begått en nullite', begagnar
jag detta tillfälle för att förklara, alt det är särdeles
lyckligt, att det icke blott fordras att upprepa en sats,
utan äfven att bevisa den, om den skall tros. Jag vill likväl
icke ingå i en bevisning, som skulle kasta mig in på ett
för discussionen främmande område, utan blott nämna, det
jag befaj-ar, att den nullite' man omnämnt kunnat inträffa,
om vi följt den ledamotens åsigter, som trott sig finna en
här begången nullite'.
Frih. v. Döbeln, Napoleon: För min del kan jag
icke inse, att ifrågavar. § i Riksd.Ordn. står i opposition
emot i8 §:n Ridd.Ordn.; emedan Riksd.Ordn. talar om val
till electorer, hvilket är en intermediär åtgärd uti det sätt,
hvarpå utsk:s-ledamöter utses inom R. o. Ad.; och skola väl
de, som stå i den intermediära ställningen göra sig till medel
för dem, af hvilka de blifvit valde och uttrycka deras
opinion, eller huru skola väl bänkmännen kunna veta hvad
opinion eleetorerna hysa? De särskildta valen, som föregå
valet af utsk:s-ledamöterna, ske för att beqvämligare organisera
dessa Utsk., ej för att uttrycka en opinion. Jag nämner
detta, för att dermed söka visa, alt de ifrågavar. §§:na
i Riksd.Ordn. och Ridd Ordn. icke äro i strid med hvarandra.
1 öfrigt får jag förklara, att jag icke kan anse en majoritets
beslut för en nullite'. Hr Gr. Anckarsvärd och Hr
Frih. Sprengtporten hafva så fullständigt utvecklat frågan
härom, att jag icke bar något att tillagga hvad de yttrat;
äfvensom och då bänkm:s-valet icke bör fördröjas, jag, i det
-
Den a3 Januari,
63
ta hänseende, förenar mig uti dessa herrars mening, men i
synnerhet uti H. Ex. Hr Gr. Brahes, sorn uppgifvit en ändamålsenlig
utväg att afgöra frågan.
Hr Ribbing, Arvid: Så vidt jag fattat Hr Frih. o.
Landtrn:s yttrande efter voteringens slut den ao dennes,
skulle frågan komma att behandlas enligt 55 §:n Riksd.Ordn.,
i följd hvaraf någon vidare propos. härom icke erfordras;
äfvensom, då frågan om bänkm:s-valet jemväl är afgjord på
ett sätt att dervid mäste förblifva, enär hvad som föreningsvis
uppgöres är af natur att icke kunna ändras, så hade icke
heller ett ord derom vidare behöfts.
Hr Frih. o. Landtm, frågade, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den allmännaste
meningen inom R. o. Ad., enligt hvad han kunnat fatta, numera
varit, att frågan om huru vid snart förestående bänkm:S-val
skall förfaras borde förfalla, och att den återstående
delen af frågan, eller den, som rörer den yrkade propos:n,
hör enligt 55 §:n Riksd.Ordn. behandlas. Något annat, i afseende
på detta sednare, ansåg han icke kunna komma i fråga,
och trodde äfven, att det på R. o. Ad. berodde att besluta
om den förra delen; i följd hvaraf han hemställde,
om R. o. Ad. behagade instämma deruti, att frågan om
huru vid snart förestående bänkm:s-val skall förfaras, må
förfalla.
Gr. Anckarsvärd: Jag tager mig friheten hemställa,
huruvida den af Hr Frih. o. Landtm, framställda propos:n
är behöflig, sedan frågan om bänkm:s-valet numera är afgjord,
och följaktligen endast återstår, att Hr Landtm, tilI—
kännagifver, huruvida Hr Landtm, anser vidare hinder för
bänkm:s-valets företagande vara för handen.
Anmäldes och emottogs en Deputation ifrån Vällofl. BorgareSt.
, anförd af Rådmannen i Stockholm Johan Fredrik
Gråå, hvilken yttrade:
Då nu det lagtima riksmöte ingår, till hvilket Svenska
Folkets Ombud ärö kallade alt rådslå om fäderneslandets
angelägenheter, fullgör BorgareSt. en angenäm pligt, dådet
till IL R. o. Ad. framför sin första vördsamma helsning.
Af djupt ingripande beskaffenhet, af hög samhällsvigt äro
många af de frågor, som komma att utgöra föremål för
Representationens öfverläggningar. De äro således egnade,
dessa frågor, alt påkalla och tillvinna sig den största uppmärksamhet.
Mången gång blifva tvifvelsutan de åsigter
skiljaktiga, som vid de allmänna ärendernas behandling skola
söka göra sig gällande. Måtte dock de blifvande besluten
lända till fäderneslandets välgång och ära — till allmän och
enskild belåtenhet!
64
Den 23 Januari.
Uti H. R. o. Ad:s välvilja, vänskap och förtroende anhåller
BorgareSt. att städse få vara inneslutet.
Hr Frih. o. Landtm, svarade:
R. o. Ad. ernottager med sann erkänsla Yällofl. BorgareSt:s
helsning; och får jag på R. o. Ad:s vägnar anhålla
det Hr Rådmannen och Hrr Deputerade till Yällofl. BorgareSt.
måtte återföra försäkringarna om R. o. Ad:s vänskap
och förtroende för Vallöf]. BorgareSt.
Frih. Boye: Öfvertygad att R. o. Ad. gerna skyndar
att komma från ämnet, hemställer jag, om icke det sätt,
Gr. Anckarsvärd sist föreslog, är det bästa, och anhåller, i
följd deraf, att Hr Frih. o. Landtm, ville förklara, att Hr
Landtm, icke finner hinder för anställande af bänkm:s-valet.
Jag gör denna hemställan så mycket hellre, som jag
icke hört någon önska uppskof dermed.
Hr von Hartmansdorff: Jag får erinra, att Hr Gr.
Anckarsvärd-? framställning var fullständigare och, efter min
förmodan, äfven riktigare än Hr Frih. Boyes, hvarföre jag
äfven med Gr. Anckarsvärd instämmer uti den anhållan, att
Hr Frih. o. Landtm, behagade förklara, det Hr Landtm, numera
icke finnér något hinder möta för bänkm:s-valets företagande
denna gången, men att den delen af ämnet, som angår
frågan, huru de missförstådda §§:ne i Riksd.Ordn. och
Ridd.Ordn. böra för framtiden rätteligen förstås, kommer,
i öfverensstämmelse med Hr Landtnäs förklaring i plenum
den 20 dennes, att afgå till blifvande Const.Utsk:s bepröfvande.
Om jag icke misstagit mig om R. o. Ad:s mening i
denna fråga, så instämmer Ståndet uti den åsigt jag nu haft
äran framställa.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den af honom,
nyss före ankomsten af BorgareSt:s Deputation, framställda
propos., så vidt han uppfattat, varit den enda, som formligen
blifvit begärd, och att den varit äfven till ordalagen
alldeles densamma, som Hr von Troil afgifvit. R. o. Ad.
behagade finna, att sedan Ståndet först beslutat yrka propos.
derå, att de i 41 §:n Riksd.Ordn. omnämnde personer
ej må i bänkm:s-valet deltaga, detta val icke kunde för sig
gä, utan att R. o. Ad:s mening blifvit så förklarad, att
Ståndet ej mera ifrågasätter något stadgande ang:de det snart
förestående bänkm:s-valet, och att således frågan, huru dervid
skall förfaras, icke mera af R. o. Ad. anses behöfva
komma under pröfning. Hvad åter den andra frågan anginge,
eller den vägran af propos., hvartill Hr Frih. o.
Landtm, ansett sig af lagarna förpligtad, så hörde den numera
ej till R. o. x\d:s pröfning, innan Const.Utsk. deröfver
sig yttrat; men då anställande af bänkm.Vs-val blefve nödvändigt,
innan denna andra fråga kunde blifva i vederbör
%
-
Den 23 Januari.
65
lig ordning behandlad, hade Landtm., på sätt flere ledamöter
föreslagit, trott sig böra inhemta R. o. Ad:s mening,
huruvida Ståndet numera ansåg frågan, om huru vid förestående
bänkm:s-val må förfaras, vidare böra vara öppen
eller förfalla.
Frih. Sprengtporten: Då grundlagen tydligen och
bestämdt stadgar, att ett fattadt beslut icke får ändras, så
lärer 56 §:n Riksd.Ordn., som tillåter, att å bane bragte
ärenden må med Ståndets uttryckliga bifall nedläggas, icke
kunna anses afse andra, än sådana fall, då det ämne, om
hvars nedläggande fråga uppstår, ännu är under discussion,
men ingalunda de frågor, uti hvilka formligt beslut är fattadt.
Nu är genom votering afgjordt, alt R. o. Äd. yrkar
den af Landtm, vägrade propos:n, och detta af Ståndet formligen
fattade beslut, hvilket blifvit af Landtm, confirmeradt,
kan således icke hänföras till de uti 56 §:n Riksd.Ordn. afsedda
fall, utan måste äga bestånd. Skulle icke desto mindre
votering komma att äga rum om nedläggande af denna
redan afgjorda fråga, får jag förklara, att jag icke deltager
uti omröstning om ett sådant beslut, såsom stridande mot
grundlagen. I öfverensstämmelse med den åsigt, jag redan
haft äran uttala, finner jag vidare icke vara att göra, än
att Landtm, tillkännagifver, att frågan om den vägrade propos:n
kommer att afgöra» af Const.Utsk., och att, sedan de
uti 4' §:n Riksd.Ordn. uppräknade personer frivilligt afträdt
från deltagande i bänkm:s-valet, Landtm, icke finner hinder
att detsamma i vanlig ordning för sig går.
IL Ex. Ur Gr. Brahe, Magnus: Jag får äfven vördsamt
till Hr Frih. o. Landtm, hemställa, om någon vidare
förfrågan i detta ämne behöfver till R. o. Ad. framställas,
synnerligast som diseussionen icke afsett, huruvida bänkm:sval
skulle förrättas eller ej, oell fråga derom destomindre
bör kunna väckas, som grundlagen tydligen bestämmer, att
sådant val skall ske, och behandlingen af riksdags-ärenderna
icke kan börjas förr, än detta val för sig gått; hvarföre
jag äfven hemställer, huruvida icke Hr Frih. o. Landtm.,
utan att framställa någon fråga till Ståndet om anställande
af ifrågavar. val eller ordningen fpr verkställandet deraf,
endast behagade gifva Ståndet tillkänna, att Hr Landtm,
anser hinder icke vidare möta för bänkm:s-valets företagande
i den uti grundlagen föreskrifna ordning, samt att den
delen af frågan, som varit omtvistad, kommer att hänvisas
till blifvande Const.Utsk., för att i grundlagsenlig ordning
behandlas.
Atskillige hördes häruti instämma.
Hr von Troil: Jag vågar för min del tro, att det
förklarande, som sist varit i fråga, tillkommer Ståndet och
i II. ' 9
6G
Den a3 Januari.
icke Landtm., oell hemställer derföre, om icke Hr Landtm,
ville framställa den propos., huruvida B., o. Ad. anser något
föregående beslut ang. sättet för valets förrättande vara erforderligt,
innan bänkm:s-valet företages.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade i anledn. af den
uppfordran, sorn till honom blifvit gjord, att, så vida R.
o. Ad. icke ansåg det, som i förevar, fråga hittills ägt rum,
utgöra något hinder för bänkm:s-valets företagande i vanlig
ordning, han icke för sin del funne något hinder dervid mota;-
kommande frågan om den vägrade proposm, i alla händelser,
alt enligt 55 §:n Riksd.Ordn. behandlas.
Ganska många hördes häruti instämma.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
fann något vid den af honom nu framställda mening att
erinra.
Propades nej.
Anmäldes och emottogs en Deputation från Högv. PresteSt.
, anförd af Biskopen i Calmar Stift, Doctor Anders
Carlsson af Kullberg, hvilken yttrade:
Genom oss Deputerade har PresteSt. den äran att till
II. R. o. Ad. framföra sin vördsamma välkomsthelsning vid
nu öppnade riksmöte, jemte uttrycken af sin högaktning och
tillgifvenhet. De hemta för sin uppriktighet en ökad vigt
af de förhoppningar fäderneslandet, vid detta tillfälle som
alltid, fäster vid sitt första Stånd.
Fosterlandets väl är för Svenska folkets liitförsamlade
ombud det gemensamma målet, dit vi alla syfta, om också
vägen dit skulle banas genom stridiga åsigter och kämpande
meningar.
Om tiden, ej mera sorn fordom, skattar riddersmanna
bragder, har den dock ett stort behof af riddersmanna dygder
och riddersmanna ära. Med Gustaf Wasas stod och århundradens
digra minnen framför sig, bär ingången till Sveriges
Riddarhus en öfverskrift, sorn säger tillräckligt, hvad
fosterlandet i behofvets stund af sitt ridderskap ännu har
att vänta, och hvad det icke utan förnedring skulle sakna.
Minnen, sådana som vid mängden af dessa Eder omgifvande
sköldar äro fästade, upptogos icke i prisadt förvar af
forntida häfder, för att i en framtid öfverkorsas af ättlingars
vanvård, eller medborgares otacksamhet.
Både lidens goda och onda genius, begge fullmyndiga,
arbeta ännu gemensamt, att som bäst röja plats för nya samhällsbyggnader.
Säkerligen, om ej förr, på ruinerna af de
gamla, skola de, med afkastade masker, börja kampen sins
emellan om deras bortblandade företrädesrätt till den gjorda
inkräktningen. Då blifver det för den sanne patrioten icke
mera tvetydigt, till livilkenderas leder han har att sluta sig.
I
Den 23 Januari.
C7
Här finnes emedlertid, och lyckligtvis, en grundlag, orubblig
och stationär. Det är den eviga rättvisans. Den skall
i sinom tid bestämma utgången af striden. Då skall den
sanna friheten på valplatsen sjunga sitt Te Deum, menniskoslägte!
återvinna lugnet och samhällsmenniskan belåtenheten.
PresteSt., troget vårdande sina pligter vid fäderneslandets
som religionens altare, utbeder sig att i H. R. o. Ad:s
ynnest, välvilja och förtroende få vara inneslutet.
Hr Frih. o. Landtm, svarade:
R. o. Ad. emottager med mycken erkänsla den af Hr
Doct. och Biskopen och Hrr Deputerade framförda helsning
från Högv. PresteSt., samt uttrycken af det Högv. Ståndets
tänkesätt. 11. o. Ad. har aldrig tvekat att strida för fäderlandets
väl, vare sig för dess yttre sjelfständighet eller inre
bestånd, med svärdet eller med meningarnas skarpa tunga;
och det Högv. Ståndet kan vara förvissad t, att R. o. Ad. ej
skall svika det Högv. Ståndets förväntan vid innevar. riksmöte.
—• På R. o. Ad:s vägnar får jag äran anmoda Hr
Biskopen och Hrr Deputerade att försäkra det Högv. PresteSt.
om R. o. Ad:s högaktning samt vänskapsfullt förtroende.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i vanlig ordning
R. o. Ad:s Ilelsnings-deputation till de öfrige RiksStm i dag
borde afgå, och anmodade alltså Ridd.Fiscalen att uppläsa
förteckningen på de personer, som anmält sig att deltaga i
Deputationen, hvilken H. Ex. Hr Gr. Gustaf Löwenhjelm benäget
åtagit sig att anföra.
Sedan Ridd.Fiscalen uppläst förteckningen å Deputationens
ledamöter, yttrade
Ilr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag förmodar, att
det intresserar R. o. Ad. alt höra hvad H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm,
å R. o. Ad:s vägnar, har att säga till de öfrige
Slår.den utöfver hvad grundlagen i delta fall stadgar; så
anhåller jag, att Hr Landtm, ville anmoda Hr Grefven för
R. o. Ad. uppläsa de tal han ämnar hålla.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Enligt hät
yttrad önskan, går jag alt uppläsa de meningar, som jag
ansett uttrycka R. o. Ad:s tanke.
Ii. Ex. uppläste derefter följande:
Till Högv. Prestc-Ståndet!
Den helsning och lyckönskan R. o. Ad. från Högv.
PresteSt. nyss emottagit, får R. o. Ad., genom oss, - dess Deputerade,
nu på det vänskapligaste återbära.
R. o. Ad. är öfvertygadt, att det Stånd, hvars medlemmars
sköna kall det är, att uti de olika delarna af Riket
tolka religionens och försoningens herrliga läror, skall uti
enighet och nit för allt, hvad som länder lill ett gemensamt
fäderneslands sällhet och gagn, föregå sina Med-Stånd
08
Den 23 Januari.
med de vackraste föredömen, och hoppas att genom eniga
bemödanden något godt vid denna riksdag skall kunna uträttas
för närvar, och kommande slägtens val.
R. o. Ad., för hvilket det Ilögv. Ståndets vänskap alltid
blifver af högsta värde, försäkrar det om sin aktning
och tillgifvenhet.
Till Vällofl. BorgareStåndet!
R. o. Ad., som nyss fått emottaga Vällofl. BorgareStrs
lyckönskan, i anledn. af det nu började riksmötet, återför
genom oss, R. o. Ad:s Deputerade, sin lifliga helsning.
Vigtiga och icke sällan högst grannlaga äro vid hvarje
riksdag en stor del af de ämnen, som utgöra föremål för
R. St:s öfverlaggningar; och naturligt är, att i den mån
intressena inom olika yrken äro skiljda, svårigheten att bibehålla
en önskvärd enighet i samma mån blifver större.
En föreningspunkt linnes likväl för oss alla, den är: fäderneslandets
viii; kring den är R. o. Ad. öfvertygadt, att alla
RiksSt. samla sig, och på denna öfvertygelse grundar R. o.
Ad. sin förhoppning, att för Riket lyckliga beslut vid denna
riksdag kunna komma att fattas.
R. o. Ad. lyckönskar Vällofl. BorgareSt. till de vigtiga
värf det går att handlägga, och ber Ståndet vara försäkradt
om R. o. Ad:s aktning och vänskap.
Till Ilederv. BondeStåndet!
R. o. Ad. har anmodat oss dess Deputerade, att till lie—
derv. BondåSt. återföra den helsning och lyckönskan, R.
o. Ad. nyss från Hederv. BondeSt. fått emottaga.
Ett gemensamt älskadt fäderneslands välgång och sanna
gagn skall — R. o. Ad. är derom öfvertygadt — utgöra
den fasta ledstjernan för samtlige RiksStrs handlingssätt under
de ofta brydsamma öfverläggningar, som förestå. Pä
denna grund bygger R. o. Ad. sin förhoppning, att de olika
tankarna om medlen dertill, och olika näringars olika
intressen likväl slutligen skola förena sig om lyckliga beslut
för oss och våra efterkommande.
R. o. Ad., med Hederv. BondeSt. i så mångå afseenden
förenadt genom samma yrken, försäkrar detta Stånd om sin
fortfarande aktning och vänskap.
Ilr Frih. o. Land t m. anmodade derefter fl. Ex. Hr
Gr. Löwenhjelm att med Deputationen till de öfriga Stånden
afgå.
Hr Rosenblad, Bernh.: Sedan R. o. Ad. nu taliter
qvaliter kommit från de svårigheter, som blifvit följden af
dess i ett föregående plenum fattade beslut, så får jag mot
samma beslut mig vördsamt reservera; icke endast emedan
samma beslut står i uppenbar strid med bokstafliga föreskriften
i Ridd.Ordn:s 18 §, utan äfven emedan samma beslut
står i strid med grundlagens stadgande i 83 §:u Reg.F.,
Den 9.3 J a 1111 a r i.
g9
sorn bjuder, att grundlagarna, i hvarje särskildt fall, skola
efter deras ordalydelse tillämpas,-samt sålunda 41 §:n Riksd.-  Ordms föreskrift, som från deltagande i val ”till Utskott’’
utesluter vissa personer, emot ordalydelsen ej kan anses utesluta
samma personer från deltagande i val ”till hankin
ä n.” Häri ligger skilnaden emot den tillämpning, en annan
värd ledamot gjort af en förment olikhet emellan lagbudet
i slutet af nyssnämde 41 § Riksd.Ordn. och 3i §:n
Ridd.Ordn.; ty ordalydelsen i den förra utesluter bestämdt
hvar och en ledamot af RiksSt. från deltagande i beslut,sorn
angå dem sjelfva. Vidare anser jag den votering, genom
hvilken ifrågavar. beslut tillkommit, för olaglig, såsom i strid
med 28 §:n Riksd.Ordn., hvilken bjuder, att, sednast inom
åtta dagar sedan riksdagen blifvit öppnad, R. o. Ad. samt
Preste- och BorgareSUn, genom eleetorer, och liondeSt.,
på det sätt Ståndet vid hvarje riksdag tjenligast finner, skola
välja ledamöter i de Utsk., hvilka skola ärenderna bereda; ty
enl. ordalydelsen i 55 §:n Riksd.Ordn. skulle målet, i afseende
på hvilket Ståndet och Landtm, vore af olika tankar, d. v. s.
valet af bänkman, hvila till dess Const.Utsk, sig deröfver yttrat;
men då intet Const.Utsk. kan lagligen besluta utan
deltagande af ledamöter af R. o. Ad., och för att välja dessa
fordras föregående val af bänkman och eleetorer, så var
delta sätt att behandla frågan stridande emot nyssnämde 28
§ Riksd.Ordn. Man har nu, genom en ärt öfverenskommelse,
kommit från svårigheterna; men då ovillkorligen, ehvad de
i 41 §:n omnämnde personer utöfva valrätt till bänkman,
-eller ej, deras upptagande i bänkmts-afdelningarna förändra
dessas sammansättning, och således möjligen kan föranleda
olika val af bänkman mot hvad eljest skett, och detta afven
äga inllytande på utsk:s-valet, så har ej frågan på grundlagsenligt
sätt blifvit afgjord, och det är alltid vådligt att
gifva efterdömet af mindre noggrannhet vid iakttagande af
grundlagarnas former.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Med anleda, af de
nyss upplästa talen för helsnings-deputationen till de öfrige
Stånden, tager jag mig den friheten hemställa, huruvida
icke R. o. Ad. skulle vilja förena sig med mig uti den
anhållan, att, derest Hr Landtm, har det tal färdigt, som
Hr Landtm, å R. o. Ad:s vägnar, kommer att hälla inför
H. M. Konungen, Hr Landtm, måtte hafva godheten för R.
o. Ad. låta uppläsa detsamma.
Hr von Troil, Emil: Jag kan icke instämma uti den
begäran, sorn af en ledamot nyss blifvit framställd. Jag
tror, att grundlagen befullmäktiga!' Landtm, att vid det ifrägavar.
tillfället föra R. o. Ad:s talan, likasom grundlagen
bestämmer omfånget af hvad Landtm, äger att ä Ståndets
vägnar anföra. Grundlagen säger nemi., alt Landtm, äger
framföra Ståndets underd, vördnad och lyckönskan. Uli allt
Den a3 J an u a r i.
hvad Hi' Landtm, behagar nämna inom detta omfång, är
jag öfvertygad att Ståndet instämmer. Skulle deremot, hvad
jag ej förmodar, Landtm, öfverskrida denna gräns och ingå
i bedömmande af t. ex. regeringsåtgärderna, så yttras det
för Hr Landtnäs enskilda räkning, och jag reserverar mig
mot att det må kunna anses vara yttradt å Ståndets vägnar.
Gr. A nekar värd: Den framställning, jag tagit mig
friheten göra, har varit grundad endast oell allenast på
min öfvertygelse, att det vöre ett oformligt förhållande, om
ett Stånds ledamöter framföra en talan i sitt namn, utan
att detta Stånd vet hvad som kommer att sägas; men jag
vill icke bestrida en annan talares åsigt, utan åtnöjer mig
med den, som hos R. o. Ad. kommer att göra sig gällande,
och den reservation till prot., jag nu nedlägger mot ett mot
min yttrade öfvertygelse möjligen stridande beslut i detta ämne.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: Alt nationer, sorn
antagit majestäter, låta omgifva dem med all glaus och herrlighet
samt visa dem alla yttre vördnadsbetygelse!', är något.
, hvarigenom nationerna rättfärdiga sina egna åtgärder,
och dyliga bruk komma troligen att fortfara så länge dessa
folkmajestäter finnas på Europas jord. Alt alltså uti de tal,
som enl. grundlagen komma att hållas, Hr Frill, och Landtm,
hembär Försynen lof, som bevarat Majestätets dagar förde
faror, som kunnat hota detsamma, och framför R. o. Ad:s
vördnad, deruti förenar jag mig; men att i dessa tal framföra
någon tacksägelse för hvad som i Rikets styrelse sig
tilldragit sedan sista riksdag, anser jag vara eu oformlighet,
och jag reserverar mig deremot, emedan man derigenom
indirect äfven complimenterade Konungens rådgifvare
och contrasignerande föredragande, hvartill man ej äger rättighet,
förrän Const.Utsk. granskat Statsråds-pVotocollerna,'
och det dessutom, vid betraktande af timade händelser sedan
sista riksdagen, är problematiskt, om något loford är
förtjent. Genom anställda tryckfrihetsprocesser, döfvadc samvetsöfvertygelser,
och ett olika begrepp om lagarnas anda och
syftning, hafva flere medborgare blifvit bcrölVade friheten,
och ännu i denna stund sitter ett oskyldigt olker inom
Waxholms fästningsmurar —
Mycken oro hördes inom Ståndet, och Hr Frih. o.
Landtm, afbröt talaren med klubban, samt erinrade honom
om grundlagens föreskrift, ätt ej i något fall någon enskild
tilldragelse, af den beskaffenhet som nyss blifvit nämnd, får
på något annat sätt än grundlagen medgifver, i Ståndets
öfverläggningar förekomma.
Ilr Rosenqvist: Jag tror mig känna grundlagen och
får förklara, att den af Hr Frih. o. Landtm, åberopade §
ej ur lämplig uti ifrågavar. fall", emedan jag ej som klagomål,
utan som motiv för min reservation mot indi
-
Den 23 J a nu a ri.
recta complimenter till Konungens rådgifvare, för livad
sorn i afseende å regeringsärenden sig tilldragit, omnämnt
tryckfrihetsprocessers anställande, hvars resultater ogillas af
allmänna rosten;, ty hade jag velat klandra Ministerens handlingssätt,
så hade jag begynt med efterföljande af mig väl
kända tirad: ”Det är anledn. tili anmärkn. mot
Statsrådet, eller den och den ledamoten, eller
föredraganden, hvarom remiss b e g ä r e s till
Co nst. Ut sk. , inför hvilket anledn. uppgifvas
skall”; och jag förklarar, alt sådan anmärkn. skall icke
uteblifva, när ett Const.Utsk. är formeradt, dit remiss kan
erhållas; dock vill jag för denna gång uppskjuta med fullkomnandet
af den påbegynta taflan öfver tilldragna obehagliga
händelser sedan sista riksdag.
Hr von Hartmansdorff, August: Jag vill blott
återkalla uti R. o. A:ds minne, att en dylik fråga som den
förevar, väcktes vid sista riksdag, och att, om mitt minne
icke felar, dåvar. Landtm, förklarade, att han icke
ville efterkomma den uppmaning som gjordes, vid hvilket
förklarande Ståndet lät bero. För närvar, tillfälle får jag
för R. o. Ad. uppläsa ordalagen uti 25 §:n Riksd.Ofdn., der
det heter: ”RiksSttn utnämne utan dröjsmål sina Deputerade,
hvilka med Landtm, o. Talmännen, hvart Stånd för sig, inför
Konungen må nedlägga Ståndens vördnad och lyckönskan,
samt likaledes uppvakta Drottningen och de K. Personerne.
Stånden utse derjemte Deputationer att inbördes
hvarandra helsa och lyckönska.” Jag tror, lika med Iir v.
Troil, att det rriå vara till Hr Landtm, öfverlemnadt att
uppläsa sitt tal eller att icke göra det. Då grundlagen för
honom bestämt skyldighet och rättighet att, i delta fall,
yttra sig, och alldeles icke påkallar något yttrande af Ståndet;
så skulle jag anse Ståndet öfverskrida hvad grundlagen
har velat uttrycka, om det på något sätt blandade sig deruti.
Dessa tal skulle då få en annan betydelse, än grundlagen
velat gifva dem, och som det vore orätt att nu eller
vid något annat tillfälle föranleda. Jag underställer derföre
Pi. o. Ad:s bepröfvande, om icke Ståndet skulle vilja instämma
med Hr von Troil, att öfverlemna åt Hr Landtm,
att vid ifrägävar. tillfälle yttra hvad honom godt synes.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anseende
till den vändning denna enkla fråga tagit, ansåg sig utan
dröjsmål böra förklara, att han fann 25 §:n Puksd.Ordn.
tydligen bestämma, att Stånden, hvilkas vördnad och lyckönskan
böra genom deputationer nedläggas för Konungen,
äfven äga att bestämma de ordalag, hvaruti Stånden anse
denna vördnad och lyckönskan böra frambäras. I öfverensstämmelse
med denna åsigt hade han anmodat Ridd.Seeret.
att uppsätta det tal, hvilket i grundlagsenlig ordning bör
inför Konungen hållas, då Deputationen uppvaktar II. M;t,
och vore samma tal redan af Ridd Secret. uppsatt.
Den 23 Januari.
Hr Hjerta, Lars: Oaktadt det yttrande Hr Frih. o.
Landtm, nu afgifvit skulle kunna gifva anledn. till en utförligare
utveckling af ämnet, befinner jag mig , vid detta
tillfälle, i den lyckliga belägenhet att kunna instämma med
Hr von Hartmansdorff. Jag tror, att bruket och allmänna
omdömet så tillräckligen bestämt hvad plats dessa helsningstal
erhålla i den parlamentariska historiken, att det är öfverflödigt
att upptaga tiden med någon discussion derom;
men då Hr Frih. o. Landtm., i anledn. af Hr Rosenqvists
yttrande, behagat utlåta sig, alt grundlagen innefattar stadgande
, som förbjuder ailä enskilda tilldragelsers omnämnande
under discussionen, af den natur, som Hr Rosenqvist
syntes syfta på, men jag i hans yttrande ej tyckte mig finna
någon enskild händelse omnämnd, så anhåller jag, att
Hr Frih. o. Landtm, täcktes ur Reg.Formen eller Riksd.-  Ordn. uppläsa den §, som föranledde Hr Landtm, att, på
sätt som skett, afklippa en talares yttrande rätt.
Hr von Troil: Innan Hr Landtm, afgaf sitt sista yttrande,
begärde jag ordet, i anledn. af det sätt, hvarpå Hr
von Hartmansdorff uppfattat hvad jag förut anfört. Jag
yttrade ej, att jag önskade, att man öfverlemnade åt Landtm,
att uppläsa eller icke uppläsa talet, utan min mening var
att talet icke skulle uppläsas. Om meningen varit, att det
skulle erhålla ett fullständigare godkännande af Ståndet, så
bade erfordrats, att det blifvit bordlagdt till nästa plenum,
emedan ordalagen vid en enkel uppläsning svårligen kunna
så noga fattas, så att man derefter kan taga sitt beslut. Jag
skulle derföre helst önska, att Hr Landtm, icke uppläste talet;
men om Hr Landtm, är af annan mening, finner jag det obehörigt
att söka förmå Hr Landtm, att icke uppläsa detsamma.
Undert. Ridd.Secret. uppläste derefter följande förslag
till tal:
Stormak tigste, Allernådigste Konung!
Ed. K. M. njuter i denna stund anblicken af ett flitt
folk, samladt omkring sin constitutionelle Konung, för att
framlägga sin und. vördnad och lyckönskan. Det rum Sveriges
R. o. Ad. äger ibland Rikets representanter, är i detta
ögonblick för detsamma dyrbart, då Ståndet derigenom främst
äger rättigheten att för E. K. M. frambära uttrycken af sina
vördnadsfulla känslor för E. K. M:s person och lyckönska
E. K. M., att, oaktadt den tidrymd, sorn förflutit
sedan R. o. Ad. sednast uppvaktade E. K. M., finna E. K.
M. ännu äga mannaålderns fulla helsa och styrka. R. o. Ad.
anhåller, att E. K. M. täcktes vara försäkrad om det underd.
nit och den trohet, R. o. Ad. alltid i sina hjeltan hyser
för E. K. M:s person, och anhåller i djupaste underd.,
att i E. K. M:s fortfarande nåd och ynnest alltid fä vara
inneslutne.
Vid
Den a3 Januari.
75
Vid detta förslag gjordes af R. o. Ad. ingen erinran; och
Hr von Troil yttrade: Som jag för min del funnit
det upplästa talet vara så fullkomligen öfverensstämmande
håde med grundlagens föreskrift oell det tänkesätt, jag är
öfvertygad, att R. o. Ad. hyser, anser jag någon bordläggning
af detta tal icke behöflig.
I anledn. af Hr Hjertås i dess yttrande framställda begäran
, lät Hr Frih. o. Landtm, uppläsa 90 §:n Reg.F.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller endast att
få till prot. antecknadt, att jag icke finner den upplästa §:n
tillämplig på ifråga var. fall. Hr Rosenqvists yttrande afsåg
ej att bringa under öfverläggning och pröfning några beslut
eller några enskildta förhållanden, hvarom handlas i 90 §:n
Reg.F., utan det angick allmänt kända tilldragelser, och att
omnämna dessa, lärer icke kunna i grundlagen förbjudas.
Hr Hjerta: Jag är förekommen af Hr Dalman och
förenar mig med honom.
Öppnades och föredrogos R. H. St:s till Stats-, Bancooch
Riksgälds-verkens öfverseende utsedde Revisorers åren
i835, 1817 och 1839 afgifne Berättelser:
1:0 ang. verkställd granskning af Stats-verkets samt andra
af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning;
2:0 ang. verkställd grankning af Bankens räkenskaper
och förvaltning m. m.;
3:o äng. verkställd granskning af Riksgälds-verket samt
den åt Riksg:s-contorets styrelse uppdragna utredning af
Götha-Canal-bolags samt Malmö f. d. Discont-verk.
4:o ang. verkställd granskning af de under Commerce»
Collegii förvaltning ställda fonder och medel.
R. o. Ad. beslöt, att dessa Berättelser skulle med de
Öfrige RiksStånden communiceras.
Underh Ri dd. Sec re t.: Vördsamt får jag gifva R. o.
Ad. tillkänna, att vid denna riksdag, på sätt som vid den
föregående, anstalt är fogad om utdelning af Bihanget till
RiksStlns protocoll uti det medlersta af arcliiv-rummen
i Riddarhuset. Revisions-berättelserna för 1835 och i83y
äro redan hitkomna, och kunna, när Ståndets ledamöter så
behaga, derstädes afhemtas.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, det han hade ani.
förmoda, att H. M. Konungen i morgon emottager den Deputation
af R. o. Ad., hvilken enl. a5 §:n Riksd.Ordn. inför
Konungen bör nedlägga Ståndets vördnad och lyckönskan,
i ani. hvaraf han anmodade dem af R. o. Ad:s ledamöter,
i H. 10
Den a3 Januari,
som önska i deputationen deltaga, att låta anteckna sig hos
Ridd.Fiscalen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till i e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 24 Januari i84o.
Plenum kl. i e. m.
Anmäldes och emottogos 2,'ne K. M:s ÖfversteKammarjunkare,
Banerföraren i survivance vid K.M:s Orden, Commendeuren
af K. Nordstjerne- samt Wasa-Ordnarna, Ridd.
af Kon. Carl XIII:s Orden, Hr Fpih. Edvard Fredrik von
Saltza, samt Öfversten i Armeen, Ridd. af K. SvärdsOrden,
Kejs. Ryska St. AnnaeOrd. 2:dra Class, samt K. Preuss.
Johann.Orden och Commend. af Kejs. Bras. Ord. Södra Korset,
Grefve Ludvig Ernst von Stedingk, hvilka, å K. M:s
Höga vägnar, kallade och bjödo R. o. Ad. att i morgon Lördag
den 25 dennes, kl. ii f. m., till Riksdagspredikans afhörande
infinna sig i Storkyrkan och derifrån till K. M:s
rum å K. Slottet uppträda, för att sedan vara K. M. följaktige
till Rikssalen, samt tillkännagåfvo, att K. M. i nåder
behagade bjuda 48 af K- o. Ad:s ledamöter jemte Ridd.-  Secreteraren, att samma dag spisa middag på K. Slottet.
Hr Frih. o.Landtm, anmodade Hrr ÖfversteKammarjunkare,
alt till K. M, framföra R. o. Ad:s underdåniga
vördnad, jemte försäkran om efterkommande af K. M:s
högstberörde nåd. befallningar.
Sedan Hrr ÖfversteKammarjunkare blifvit på vanligt
sätt utbeledsagade, anmodade Landtm, dem af R. o. Ad:s
Hrr ledamöter, hvilka åstuudade begagna K. M:s ofvannämde
nåd. bjudning till middagsmåltid, att dertill låta anteckna
sig hos Ridd.Fiscalen.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att ett antal biljetter
till inträde dels uti Storkyrkan, dels uti Rikssalen,
för bevistande af morgondagens högtidligheter blifvit till Hr
Landtm, öfverlemnade, samt anmodade dem af R. o. Ad:s
ledamöter, hvilka önskade erhålla sådana biljetter, att derom
anmäla sig hos Ridd.Fiscalen.
Frih, Tersmeden, Wilhelm: Som Hr Baron och
Landtm, i går gick en här yttrad önskan till mötes, och lät
uppläsa det tal, som Hr Landtm, i dag, såsom ordför.
Den Januari.
för R. o. Ad:s und. Helsnings-deputation tilI H. M. Konungen,
ämnar att hälla; så äger jag den förhoppningen, att den önskan
jag ämnar framställa äfven skall bifallas, nemi. att Hr
Baron o. Landtm, ville för R. o. Ad. låta uppläsa det tal,
Hr Landtm, ämnar i morgon hålla till Konungen på Rikssalen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att lian, i anlcdn.
af Frih. Tersmedens hemställan, i morgon vid då blifvande
plenum, innan R. o. Ad. afgår för alt inställa sig i
kyrkan, skulle låta uppläsa det tal, som vore ämnadt att
hållas på Rikssalen, och att han nu genast skulle låta det
ske, om det vore uppsatt.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att det varit öfligt,
att vid afgående stora Deputationer till Konungen, de öfrige
Stånden uppkommit på Riddarhus-salen och der samlats; i
ani. hvaraf Landtm, anmodade R. o. Ad. att på vanligt sätt
lenina den ena sidan af salen tom, på det att der måtte
vara plats, då de öfrige Stånden ankomma.
Sedan de 2:ne härolder, som borde gå framför R. o.
Ad., samt de öfrige RiksSttns Deputationer ankommit,
afgick den Stora Deputationen klockan nära 2 e. m. från
Riddarhuset till K. Slottet, för att, i ani. af riksdagens början,
inför H. M. Konungen nedlägga Ståndens vördnad och
lyckönskan, samt uppvakta H. M. Drottningen och de K.
Personerna.
Till följe af R. o. Ad:s, före de öfrige RiksSttns ankomst,
inhemtade bifall, åtskiljdes R. o. Ad. vid den stora
Dcputationens afgång, samt R. o. Ad:s medlemmar af den
stora Deputationen vid nedgången ifrån K. Slottet kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 25 Januari i84o.
Plenum kl. io f. in.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade undert. Ridd.Secret.
att uppläsa det tal, Landtm, i dag på Rikssalen ämnade
hålla lill H. M. Konungen, så lydande:
Af grundlagens föreskrifter och Ed. K. Mrs i öfverensstämmelse
dermed utfärdade nåd. påbud kallad till lagtima
riksmöte, framträder R. o. Ad. nu inför E. K. M:s
7g
D c n ,a5 Ja n u a ri.
thron, för alt frambära sin underdåniga, uppriktiga och
djupa vördnad.
Representationens sammankomster äro uti alla constitutionella
samhällen vigtiga, så väl för Konungen som för
landet; för Konungen, genom den kännedom Konungen vid
dem erhåller om de olika tankar, som i skiljda delar af Riket
göra sig gällande, ang:de de mångfalldiga ämnen, hvilka
utgöra föremål för Representationens öfverläggningar; och för
landet, genom tillfället att till Konungen fritt och obehindradt
frambära samfäldta uttryck af nationens mening ang:de en
mängd angelägenheter, som nära röra densammas innersta
lif, trefnad och förkofran. Uti vårt fädernesland , der en
längre tidrymd, än i de flesta andra länder, förflyter emellan
dessa sammankomster, blifva de ännu vigtigare; och på nationens
representanter hvila nu så mycket större åligganden
och så mycket högre förväntan, som de, genom det lyckliga
åtnjutandet af en under E. K. M:s hela regeringstid
fortfarande, af E. M:s omsorg uppehållen fred, aro mera i
tillfälle att odeladt egna sin uppmärksamhet åt landets inre
angelägenheter. Lika säkra de äro, att E. K. M., med
kärlek för det folk, hvars val och hyllning E. K. M. emottagit,
och för det land, E. K. M. gjort till Dess nya fädernesland,
skall noggrannt pröfva och, så vidt E. K. M.
med landets väl anser öfverensstämmande, skall bifalla Rikets
Ständers önskningar och godkänna deras till E. K. M:s
nåd. sanction öfverlemnade beslut; lika förvissad anhåller
R. o. Ad., det E. K. M. täcktes vara , att R, o. Ad. skall
vara beredvilligt bifalla E. K. M:s nåd. framställningar i
alla de angelägenheter, hvilka leda till Rikets nytta, framtida
gagn och efterkommandes förmån.
R. o. Ad. anhåller i djupaste underdånighet, att i E.
K. M:s fortfarande nåd och ynnest alltid få vara inneslutet.
Undert. Ridd.Secret. anmälde, att, sedan förliden
gårdag, den sista anteckning af R. o. Ad:s ledamöter, som
inför Ridd.Direclionen vid innevar. riksdag får ske, blifvit
fulländad, hade, jemlikt 18 §:n Ridd.Ordn. , bänkmansfördelningen
af honom och Ridd.Fiscalen blifvit verkställd.
Då enl. samma § "samtlige R. o. Ad:s närvar, hela antal
”skulle delas uti 25 särskilda, men till beloppet lika delar,
”hvarvid, om något mindre antal skulle öfverblifva, detsam”ma
på de sista afdelningarna med en person på hvardera
”borde fördelas,” och R. o. Ad:s närvar, antecknade ledamöters
antal var 481 , hade på de 19 första bänkmts-afdelningarna
ig, och på de 6 sista 20 personer blifvit indclte. En
förteckning öfver Ståndets ledamöter, upptagande denna fördelning,
hade blifvit tryckt och vore nu till utdelning åt
Ståndets medlemmar i det ena af Riddarhusets arehivrum
att tillgå.
Den a5 Januari.
77
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att bänkm.'S-valet, till
åtlydnad af 18 §:n Ridd.Ordn., nästkom. Måndag den 27
dennes, i början af plenum, komrne att för sig gå.
Sedan de 2:ne härolder, hvilka borde gå framför R. o.
Ad., ankommit, afgick Hr Frih. o. Landtm, med R. o. Ad.
kl. 3 qvart till 11 f. m., till Storkyrkan, hvarest Riksdagspredikan
hölls af Biskopen i Westerås Stift, Theol. Doctorn
och Led. af K. N. O. (justaf Nibelius. — R. o. Ad. begaf
sig derefter till K. Slottet samt åtföljde K. M. till Rikssalen,
hvarest H. K. H. Kronprinsen uppläste det Tal, hvarmed
K. M. i nåder helsade R. St., hvarefter t. f. HofCancelleren,
CabinettsSecreteraren och R. af K. N. Ord. Albrecht
Elof Ihre uppläste K. M:s nåd. Berättelse af denne
dag, om hvad sig i Rikets styrelse tilldragit sedan sista
riksdag, hvilken Berättelse till R. o. Ad. öfverlemnades.
R. o. Ad. åtföljde derefter K. M. från Rikssalen till
Dess rum å K. Slottet, samt åtskiljdes, enl. före aftågandet
från Riddarhuset fattadt beslut, vid nedgången, kl. 4 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 27 Januari 1840.
Plenum kl. io f. m.
Hr Frih. o. Land t ni. lillkännagaf, att de blifvande
Bänkmännens sammanträde till val af Electorer blifvit utsatt
till i dag kl. 6 e. m., och att anslag derom redan förliden
gårdag blifvit utfärdadt.
Företogs val af Bänkmän, hvartill blefvo utsedde följande
Ilerrar, nemi.:
i:sta Bankm:s-Afd, N:o l\b. Gr. Piper, Cail Claes,
genom lottning med Nto 90. Gr. v. Hermansson , Carl ;
N:o 87. Gr. Löwenhjelm, Gustaf.
2.dra Bänkm;s-Afd. N:o 92, Gr. Horn af Åminne, Claes
Fredr.;
N:o 115. Gr. Lagerbjelke; Ful-ltn.Frih. Cederström, Jacob,
genom lottning nied N:o 1 13. Gr. Ehrensvärd; Fullm.
Gr. Hamilton, Jacob Essen.
3:dje Bänkm.-s-Afd. N:o i3t. Gr. De Geer till Löfsta, Cail;
N:o 3. Frih. Gyllenstjerna af Lundholm, Nils Christoffer.
Pj_.de
N:o io5. Frih. Strömfelt, Carl Melcher.
78
Dc 11 27 Januari.
S.-te Bankni:s-Afd. N:o 200. Frih. v. Friesendorff, Fredrik;
N:o 232. Frih. Åkerhjelm af Blombacka, Claes.
6:le Bdnkm.-s-Afd. N:o 255. Frih. Falkenberg, Conrad;
N:o 272. Frib. Hermelin, Carl.
y.-de Bänkm.-s-Afd. N:o 297. Frih. Liljencrantz, Fredr. Aug.,
genom lottning med N:o 3o5 Frih. von Lingen; Fullm.
Gr. Falkenberg, Carl Adam;
N:o 338. Frih, Tersmeden, Wilh. Fredrik.
Side Bänkm.-s-Afd. N:o 351. Frih. von Rehausen, John;
N:o 381. Frih. Hjerta, Gustaf Adolph.
g.-de Bdnkm:s-Afd. N:o 11. Hr Bonde, Knut;
i\T:o 86. Hr Stuart, Fredr. Christoffer.
10.de
melin, August Söderling;
N:o 193. Hr Bäck i Finland; Fullm. Gr. Spens, Carl Gust.
lute Bänkm.-s-Afd. Nio 328. Hr Rutesköld; Fullm. Gr. Hamilton,
Adolph Ludv.;
N:o 47b. Hr Printzenskjöld, Carl.
12,-te Bänkm.-s-Afd. A:o 792. Hr Lagerhjelm, Pehr;
N:o 814- Hr Gyllenhaal, Lars Herman.
i3:de Bänkm.-s-Afd. N:o 862. Hr Gyllenkrok, Göran;
N:o 2109. A. Hr Anckarsvärd, August.
lf-de Bänkm.-s-Afd. N:o to35. Hr Wästfelt, Nils;
N:o 1117. Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf.
15.-de Bänkm.-s-Afd. N:o 1199. Hr Simmingskjöld; Fullm.
Gr. Hamilton, Hugo David;
N:o 1313. Hr Ehrenpreus; Fullm. Frih. Leijonhufvud, Abrah.
16.de
von Troil, Emil;
N:o 1479* H*’ Ulfhjelm; Fullm. Hr af Geijerstam, Carl.
1~j.de
N:o 1612. Hr Grundelstjerna, Axel Wilh.
lS.-de Bänkm.-s-Afd. N:o 1708, Hr Blomcreutz; Fullm. Frih.
Leijonhufvud, Gustaf Alexander;
N:o '736 B, Hr Hallenborg, Carl Johan.
ig.-de Bänkm.-s-Afd. N:o 1842. Hr Edenhjelm, Gillis;
N:o 1912 B, Hr Nordensköld, Otto Gustaf.
ao.-de Bänkm.-s-Afd. N:o 193g. Hr Silfverstolpe, David Ludv.,
genom lottning med N:o igSg Hr von Krämer; Fullm.
Hr Ribbing, Bengt;
N:o ig47- Hr Odencrantz, Gustaf.
2U-te Bänkm.-s-Afd. N:o 2018. Hr af Forselles, Adam Magn.;
N:o 2o3g. Hr von Troil, Knut.
22.-dra Bänkm.-s-Afd. N:o 2127. Hr Segerheim; Fullm. Gr.
Sparre, Gustaf Adolph;
N:o 2141. Hr von Moltzer, Anders Johan Fredr.
23.-dje Bänkm.-s-Afd. N:o2i68. Hr Gedda, Gust. Georg ;
N:o 2202. Hr Möllerhjelm, Axel.
24.de
N:o 2275. Hr Lefren , Johan Pehr.
Den 28 Januari.
79
2.5.-te Bänkm.s-Afd. K:o 2307. Hr af Tuneld, Carl Erik;
K:o 23o8. Hr af Ström, Israel Adolph.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 28 Januari i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista till val af Electorer; och
befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
K:o 131. Gr. De Geer, Carl;
— 16. Frih. Kurck, Fredrik;
—
79-
??
Sjöblad; Fullm., Frih. Boye, Fredrik;
—
i55.
??
Stael von Holstein, Fabian Wilhelm;
—
166.
Stjerncrona, Henrik David;
—■
255.
Falkenberg, Conrad;
—
2 75.
J?
Sprengtporten, Jacob Wilhelm;
—
338.
J)
Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
—
376.
??
Rantzou, Johan Albert;
—
107.
Hr
Ulfsax; Fullm. Frih. Hermelin, August Sö-
derling;
—
i93.
??
Bäck i Finland; Fullm. Gr. Spens, Carl
Gustaf;
—
862.
j?
Gyllenkrok, Göran;
—
2109. A.
??
Anckarsvärd, August;
—
1117.
Cederschjöld, Pehr Gustaf;
—
1149.
»
Hiärne; Fullm. Hr König, Carl Fredrik;
Ehrenpreus; Fullm. Frih. Leijonhufvud,
Abraham;
—
1313.
—
i43o.
??
Gyllengahm; Fullm. Hr von Troil, Emil;
—
*479-
5?
Ulfhjelm; Fullm. Ilr af Geijerstam, Carl;]
Blomcreutz; Fullm. Frih. Leijonhufvud,
Gustaf Alexander;
—
1703.
??
—
1736. B.
5?
Hallenborg, Carl Johan;
—
1912. B.
j?
Kordensköld, Otto Gustaf;
—
>947-
5?
Odencrantz, Gustaf;
—
2 I 5 2.
af Uhr, Carl David;
—
2209.
5?
af Harmens, Henrik Otto; samt
— 318. Frih. Lilljehorn, Gustaf,
genom lottning med K:o 3. Frih. Gyllenstjerna, Kils;
K:o 170. Frih. Sack; Fullm., Frih. Stael von Holstein, Otto
Wilhelm; N:o 249. Frih. Adelsvärd, Johan Carl; ^0921.
Hr Cedercrantz; Fullm. Hr Tersmeden, Carl Reinhold; N:o
687. Hr von Post, Stafs; N:o i543. Ilr Hederstjerna, Er
-
8o
Den 28 Januari.
land; N:o i56o. C. Hr Celsing, Lars Gustaf, och N:o 1842.
Hr Edenhjelm, Gillis, hvilka alla erhållit lika antal röster.
Föredrogs och lades på hordet K. M:s den 9.5 dennes
på Rikssalen uppläste nåd. Berättelse om hvad sig i Rikets
styrelse tilldragit sedan sista riksdag.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att H. M. Drottningen
till den hal, som i afton gifves å K. Slottet, behagat
inbjuda 48 ledamöter af R. o. Ad., i anledn. hvaraf
han anmodade dem af R. o. Ad:s ledamöter, som åstundade
bevista denna bal, att låta anteckna sig hos Ridd.Fiscalen.
Upplästes och lades till handlingarna R. St:s Comiterades
till Tryckfrihetens vård den 14 dennes afgifna berättelse
till denna riksdag.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att de muntliga
yttrandena till prot:n den 20 och 21 dennes vore uppsatta
och i läsrummet tillgängliga att genomses af dem, som sig
yttrat, och vore äfven å den tafla, der föredragningslistan
vanligen anslås, en anmälan derom uppsatt; han hoppades
ock, att på samma sätt framdeles kunna fortfara, så att yttrandena
blefvo tillgängliga att genomses från och med plenum
före det, då det prot., hvartill de höra, justeras.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leoni).: Det är anledn. till
anmärkn. mot Statsrådet samt Föredraganden för handelsoch
finance-ärenden, hvarom remiss begäres till Const.Utsk.
inför hvilket anledningarna uppgifvas skola.
Hr Rosenqvist allemnade derjemte en förseglad rulle
med påskrift”Till R. St:s Const.Utsk. vid riksdagen i Stockhholm
år 1840.”
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att denna anmärknings-anledn.
, till följe af 29 §:n Riksd.Ordn., komme att
till Const.Utsk. remitteras.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In ödem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lör
-
Deni Februari. 81
Lördagen den i Februari i84o.
Plenum kl. io f. m.
Öppnades Hrr Electorers listor till val af ledamöter uti
nedannamnde Utskott, och befunnos hafva blifvit utsedde
till ledamöter i
Constitu tion s-Utskottet:
N:o 116. Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik;
— 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
— 376. „ Rantzou, Johan Albert;
— 107. Ilr Ulfsax; Fullm. Frih. Hermelin, August Sö
derling;
—
ig3. „ Bäck i Finland; Fullm. Gr. Spens, Carl
Gustaf;
— 1117. ,, Cederschjöld, Pehr Gustaf.
Sta ts-Utskotte t:
— g?.. Gr. Horn, Claes Fredrik;
— 126. ,, von Platen, Baltzar;
— 275. Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm;
— 921. Hr Cedercrantz; Fullm. Hr Tersmeden, Carl
Reinhold;
— 2109. A. ,, Anckarsvärd, August;
— i43o. „ Gyllengahm; Fullm. Hr von Troil, Emil;
— 14-7f)- 5) Ulfhjelm; Fullm. Hr af Geijerstam, Carl;
— 1736. B. „ Hallenborg, Carl Johan;
— 220g. ,, af Harmens, Henrik Otto.
Bevillnings-Utskottet:
— ii3. Gr. Ehrensvärd; Fullm. Gr. Hamilton, Jacob;
— 1. Frih. Oxenstjerna af Eka, Carl;
— 257. „ Klingsporre, Mauritz Philip Staffan;
—■ 279. „ Wrangel af Sausis; Fullm. Frih. Åkerhjelm
af Margretelund, Johan Carl;
— 2g5. ,, Ramel, Hans;
— 66. Hr Lilljehök till Gälared, Ludvig;
— 96. Pauli, Axel Georg;
—• 100. ,, Uggla, Göran Gustaf;
— 1842. „ Edenhjelin,'Gillis;
— 1917. „ Berg von Linde; Fullm. Gr. Posse, Fredr.;
— 1955. „ von Oelreich; Fullm. Hr von Post, Ernst
Jacob;
— 19^9. „ von Krämer; Fullm. Hr Ribbing, Bengt.
Banco-Uts kottet:
— 319. Frill, af Nordin, Carl Johan;
•— 814. Hr Gyllenhaal, Lars Herman;
1 H. 11
Den i Februari.
Mannerskants, Carl Axel;
Bogeman, Carl Adolph;
Hedenstjerna; Fullm. Gr.Hamilton, Malcolm;
v. Oldenskjöld; Fullm. Hr Stuart,Carl Gustaf;
af Forselles, Adam Magnus;
af Zelle'n, Ails Wilhelm;
Akrell, Carl.
Lag-U tskottet:
170. Frih, Sack; Fullm. Frih. Stael von Holstein, Otto
Wilhelm;
407. Hr Silfversvan; Fullm. Hr Cederschjöld, Ro
bert
Theophron ;
i563. ,, Cederstråle, Johan Casimir;
1723. „ Gunther, Glaes Ephraim.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Qq.
Frih. Hamilton, Hugo;
Mannerheim; Fullm. Hr Tersmeden, Gastaf
Reinhold;
Örnskjöld; Fullm. Hr Hammarskjöld, Carl
Wilhelm;
von Kraemer, Robert Fredrik; '
Crafoord; Fullm. Frih. von Nolcken, Carl
Adam;
Tigerklou; Fullm. Frih. Friesendorff, Fredrik
August;
Wallenstjerna; Fullm. Frih. R.aab, Adam
Christian;
Wästfelt, Nils;
Ehrenpreus; Fullm, Frih. Leijonhufvud,
Abraham ;
Schmiterlöw; Fullm. Hr Ribbing, Arvid;
von Rosen, Georg Ludvig;
af Tannström, Nils Magnus.
Expedition s-Utskottet:
220. Frih. Palmstjerna; Fullm. Gr. Gyldenstolpe, Anton
Gabriel;
i3o6. Hr Söderhjelm, Gustaf August;
a311. ,, Rabenius; Fullm. Gr. Mörner, Carl Göran.
Ridd ar hus-Utskottet:
60. Gr. Mörner, Carl;
86. „ Hamilton, Henning Ludvig Hugo;
114- „ Thott, Tage Kjell;
133. Frih. von Schwerin, Carl Julius;
io5. Hr Falkenberg till Bålby; jullin. Hr Gyllenkrok,
Knut Axel;
277.
)!
28 4.
))
389.
5)
743.
Hr
844.
’>
io34-
1 o35.
3»
131 3.
1768.
igo5.
V
2082. A.
Hr
1 o38.
j?
1763.
!>
!932.
»
2018.
33
2161.
3»
2283.
?3
Den i Februari.
83
lS:o
167.
Hr
—
215.
))
—
233.
'—
320.
yy
.,
I 205.
yy
—
iöy?..
yy
—
1794-
yy
Ramsaij; Fullm. Hr Nordensvan, Otto;
Stårck, Jacob Reinhold;
Appelbom; Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolph
Victor;
von Schantz, Johan Malcolm Gustaf Gideon;
Lannerstjerna, Adolph;
Hofsten , Bengt.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Då af den
politiska vind, som under denna riksdag blåser, jag förutser,
att flera, måhända de flesta af Ståndens blifvande vigtigaste
beslut icke komma att öfverensstämma med mina åsigter,
får jag af delta, som jag hoppas, gilltiga skäl, äran förklara,
att jag icke kan åtaga mig bestyret med expedierandpt
af dessa beslut. Jag afsäger mig derföre vördsamt det rum
i Exped.Utsk., hvartill jag blifvit af Hrr Electorers förtroende
kallad.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Af flera vigtiga
skäl, dem jag anser öfverflödigt att upprepa, får jag hafva
äran förklara, att jag är förhindrad emottaga den plats i
Banco-Utsk., hvartill jag blifvit utsedd. Jag begagnar den
rätt 23 §:n Ridd.Ordn. medgifver, för att anmäla min afsägelse
af detta förtroende.
Gr. Mörner, Carl: Jag värderar på det högsta
det förtroende It. o. Ad. behagat genom sina Electorcr
visa mig, då jag blifvit vald till ledamot af Ridd.Utsk.;
men af flera vigtiga skäl nödsakas jag afsäga mig detta förtroende.
Hr von Hartmansdorff, August: 19 §:n Ridd.-  Ordn. innehåller, bland annat, följande mening: ”Electorei—
”ne må ej sammanträda till val, utan föregången anmodan
”derom af Landtm, in pleno, samt derefter gjordt anslag.”
Så vidt jag kan påminna mig, är ingen sådan anmälan af
Hr Frih. o. Landtm, gjord. Jag anhåller, att Hr Ridd.Sedet.
måtte upplysa, huru dermed förhåller sig, och att jag
derefter måtte få fortfara.
Underl. Ridd. Se cr et. anmälde, att i prot. ingen anmodan
blifvit upptagen till Electorerne att sammanträda.
Ur von Hartmansdorff: I sådant fall kan jag icke
annat än anse de nu gjorda utsk:s-valen olagliga, och hemställer
således till det Högh Ståndet, äfvensom till Hr Frih.
o. Landtm., huruvida de icke må förfalla, eller hvilken åtgärd
som hör vidtagas.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag understödjer den siste
talarens anmärkning, sker det ingalunda i afsigt att få det
verkställda valet tillintetgjordt, ty det skulle etter min tanka
tjena lill intet; men det sker, för att visa huru ange
-
84
Den i I>' e b r u a r i.
lagné om våra lagars efterlefnad de äro, som skola gifva
oss exempel af livad denna riksdag kan åstadkomma. Första
olagligheten var voteringen i bänkm:s-frågan , och detta
är den andra. Jag begär icke nytt val, så mycket mindre,
som jag icke har något emot de valde personerne, utan
tror dem alla vara lifvade af fosterländska känslor.
Frih. Sprengtporten, Jacob Willi.: Då Riksd.-  Ordn. innehåller bestämdt, att electorerne skola inom 8 dagar
sammanträda, för att förrätta val till utsk:s-ledamöter;
så hemställer jag, huruvida det behöfves någon annan anmodan
af Landtm, till electorerne för att iakttaga grundlagens
bud, än blotta uppläsningen af val-listan å. electorerne.
Jag föreställer mig, att denna handling innebär
detsamma, sorn om Hr Landtm, tillagt de öfverflödiga orden :
"alt anmoda Hrr Electorer att anställa val till utsk:s-Iedamöter.
" Hvad grundlagen här bestämt, synes egentligen afse
sådana val, som sedermera under loppet af riksdagar äga
rum. Jag bestrider således den-åsigt af saken, som Hr von
Hartmansdorff, och, i förening med honom, Frih. Boye framställt,
alt någon vidare fråga må uppstå om giIItigheten laf
de val, som electorerne förrättat.
Frih. Boye, Fredr.: Jag tror, alt denna fråga är
ganska lätt afgjord, emedan Riksd.Ordn. säger, att electorerne
skola genast, eller sist inom 8 dagar efter riksdagens
början, sammanträda att välja utsk:s-ledamöter. Det är icke
stipuleradt, att electorerne skola afvakta någon kallelse, enär
med orden, "genast eller sist inom 8 dagar” måste förstås,
att electorernes val af utsk:s-ledamöter ovillkorligen måste
ske, antingen kallelse derom varit utfärdad eller icke. Helt
annat är förhållandet under pågående riksdag. När då någon
person afgår ur ett Utsk., då anmodar Landtm, in pleno
electorerne att sammanträda till nytt val. Jag ser icke,
hur den af Hr von Hartmansdorff väckta fråga, att valet
skall ogillas, här kan komma i betraktande.
Hr von Hartmansdorff: Lika med en annan värd
ledamot får jag förklara, att jag anser min anmärkning, äfven
om den gillades af detta Stånd, troligen icke kunna
förändra personalen inom Utsk:n; men min mening har valdt,
att denna personal mätte vara så tillkommen, alt dess
åtgärder kunna äga laglig påföljd under riksdagens lopp.
Jag hörde vid ett annat tillfälle en ledamot yttra, att om
bänkmännen blifvit valde på sätt som tillgått de flesta riksdagar
sedan i8og, och i öfverensstämmelse med grundlagens
tillämpning af de herrar och män, som stiftade densamma;
så fruktade bemälde ledamot, att R. o. Ad:s utsk:s-ledamöter
kunde af de öfriga Stånden ogillas. Då en dylik fråga en
gång blifvit väckt, torde det tillåtas mig vid detta tillfälle
fråga, om icke den värde ledamoten äfven nu befarar, att
de andra Stånden skola för ogilltige anse de utsk:s-ledamö
-
Den i Februari.
85
ter af Adeln, hvilka icke Blifvit valde i öfverensstämmelse
med Ridd.Ordn. Det är möjligt, att hennes ifrågavar. stadgande
kan tydas, såsom Frih. Boye, Fredr., velat göra, men
man måste följa ordalydelsen. Jag ar så mycket mera öfvertygad,
att Ridd.Ordn:s mening är den jag framställt, att
Landtm, alltid bör hafva anmodat electorerne att sammanträda
till dessa val, som i den första Ridd.Ordn., hvilken
stiflades efter 180g, den skilnad var gjord, som Frih. Roye
nu yrkat. Men då de sedermera utfärdade Ridd.Ordntua borttagit
skilnaden, så måtte stiftarens mening hafva varit den,
att ingen skilnad skall göras mellan de electorer, som första
gången sammanträda, och dem, hvilka skola göra det under
riksdagens fortgång. Jag kan således icke underlåta att
ytterligare yrka, att Hr Frih. o. Landtm, måtte förklara, om
icke, på grund af de föreskrifter jag haft äran uppgifva, valet
må anses ogilltigt.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag ämnar icke
deltaga i någon discussion rör:de sjelfva liufvudfrågan,
emedan jag anser den vara af så liten vigt, att det icke lönar
mödan att upptaga tiden med anföranden, hvarken för
eller emot densamma; men med anledn. af Hr von Hartmansdörffs
yttrande, hvari jag trott mig hafva igenkänt
någon syftning rör:de min mening om bänkm:s-valen, får
jag blott begära, att Hr von Hartmansdorff, för bibehållande
af sitt logiska rykte, ville uppgifva hvilken §. i Riksd.-  Ordn. omtalar, huru och på hvad sätt electorerne skola
sammankallas. Skulle något sådant stadgande icke finnas,
sä får jag förklara, att jag tror Hr von Hartmansdorffs anmärkning
icke vara adeqvat till milt yttrande örn hvad de
öfriga Stånden kunde hafva att erinra, om R. o. Ad. skulle
hafva valt sina bänkmän mot Riksd.Ordn:s klara ord.
Frih. Boye Ludv.: Den känslan är oemotståndlig,
som bjuder mig att förklara, att de andra Ståndens inblandande
i våra angelägenheter är mig vedervärdig, liksom ali
censur, från hvilken sida den än må komma. Jag hoppas,
att vi skola hafva för mycken klokhet för att inblanda oss
i de andra Ståndens förhandlingar; och jag hoppas, att inom
Riddarhuset skall tillräcklig kraft aldrig saknas att tillbakavisa
hvarje inblandning frän annat håll. För- öfrigt får jag
anmärka, att i Riksd.Ordn. kan icke stå något, som hörer
delta Stånd enskildt till; men Ridd Orda. har för R. o. Ad.
samina bindande kraft som Riksd.Ordn. för alla de öfriga
Stånden.
Hr von Hartmansdorff: Jag har hvarken i fråga
om bänkm:s-valet eller om utsk:s-valet genom electorerne
åberopat Riksd.Ordn. Jag har åberopat RidchOrdnts ordalydelse,
och Ridd.Ordn. är genom 45 §:n Riks.Ordn. ålagd
R. o. Ad. till efterlefnad. Då jag nu funnit den, som vid
denna riksdag här är satt till laglighetens främsta tolk, gö
-
86
Dcu i Februari.
ra så litet afseende på Ridd.Ordn., kan jag blott beklaga del.
Jag vill icke besvära Ståndet med votering, eller söka tvinga
Or Landtm, att vägra propos. derföre, att om det ginge
med den liksom med den förra, så blef ingen riksdag af,
emedan inga utsk:s-ledamöter då af R. o. Ad. funnes till
deras completterande, utan jag inskränker mig till att, på
förhand, reservera mig mot en felaktig tillämpning af Ridd.
Ordn.; förbehållande mig, att också kunna framdeles protestera
mot lagligheten af de åtgärder, i hvilka de utsk:sledamöter
under riksdagen deltaga, hvilka på detta sätt
blifvit invalde.
Frih. af Nordin, Carl Johan: Det förefaller mig
uppenbart, att Itidd.Ordn. är tydlig, å ena sidan, att det
varit Or Frih. o. Landtmts förpligtelse att hafva anmodat
electorerne alt sammanträda till val af utsk:s-ledamöter;
men å den andra sidan finnes det i Riksd.Ordn. klart bestämdt,
alt electorerne skola hafva förrättat sina val inom
8 dagar från den , då Ständerne varit på Rikssalen församlade.
Då vi nu befinna oss i den ställning, alt om valen
ogillas, som Hr von Hartmansdorff yrkat, skulle följden
blifva, alt vi öfverträdde Riks.Ordn:s tydliga föreskrift, som
säger, alt valen skola vara förrättade inom 8 dagar; så beklagar
jag, att Hr,Frih. o. Landtm., efter min öfvertygelse,
försummat en föreskrift i Ridd.Ordn.: men då grundlagen
skall, efter min tanka, alltid stå främst, enär Svenska
folket derå gifvit sin försäkran; så kan jag, för min del, nu
blott yrka, att grundlagen icke må öfverträdas derföre, alt
ett förbiseende ägt rum af en ändamålslös föreskrift i Ridd.-  Ordningen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag har i 9.5 år
sökt på detta rum bevaka våra grundlagars förmer;, men
jag tillstår uppriktigt, att deribland förekomma vissa så små
och obetydliga, att jag, rent ut sagdt, har skämts att dermed
framkomma. Det hade eljest icke varit svårt för mig
att, vid tillfällen då votering utfallit mot min önskan, mången
gång söka upprifva densamma, emedan Landtm, icke
för tillfället bade uttalat den ord-formel, som är föreskri fven
i 5 i §:n Riksd.Ordn., nemi. att bestämdt inhemta Ståndets
mening, huruvida öfverläggniiigen vore fulländad. Men
då jag måst se så många kameler sväljas, har jag ansett
olämpligt att vilja sila myggor. Jag kan således icke annat'
tro, an att R. o. Ad. nu mätte låta bero vid hvad sorn skett.
Frih. Cederström, Jacob: Jag’ hade icke ämnat
deltaga i denna discussion, men då fråga blifvit framsta!Id,
huruvida Riksd.Ordn. bör gälla framför Ridd.Ordn., så har
jag velat förklara, att det är icke eleetorernes rättighet,
som här är i fråga; ty de äro förbudne att sammanträda
till val, med mindre Hr Landtm, dem derom anmodat, men
väl är det deras pligt, att, då de äro färdige att företaga
Den i Februari.
delta val, derom underrätta Landtm, i så god tid, att plenum
hunne anslås, för att af Landtm, anmodas att valen
företaga. Men då nu en sudan försummelse å electorernes
sida inträffat, och valen redan skett, anser jag rnig böra
tillstyrka, att Ståndet dervid låter bero. — En annan ledamot
har förklarat, att om det nu af Hr von Hartmansdorff begärda
ogillande skulle komma i fråga, R. o. Ad. skulle försutit
den tid grundlagen bestämt, inom hvilken valen skulle
varit verkställda. Detta nr icke riktigt, ty de 8 dagarna
äro icke förflutna, förrän i morgon, och innan dess kunde
electorerne anmodas att sammanträda till val, och plenum
anslås till'morgon eftermiddag för brytningen af val-listorna.
Men för min del är jag långt ifrån att yrka en sådan
åtgärd. Jag skulle förmoda, att vid denna anmärkning saken
måtte förblifva, och att R. o. Ad. har fullkomligt laglig
rätt att förklara, att R. o. Ad. gillar valet.
Hr von Heyne, Georg: Den anmärkning, sora Hr
von Hartmansdorff gjort, synes blott vara riktad mot Hr
Frih. o. Landtm. Jag förmodar, att R. o. Ad. för en sådan
småsak, om det vore någon brist i formen, icke skall
vilja instämma i någon anklagelse för en försummad åtgärd
af Hr Fi ih. o. Landtm. Jag har hört yttras, att electorerne
kunnat påminna Landtm, om den skyldighet, som nu
synes så vigtig, och af mig anses af så ringa vigt. Jag skulle
tro, att man icke borde borttaga tiden med långa yttranden
i en sak af så ringa omfattning; och jag anhåller, att
Hr Frih. o. Landtm, ville hos R. o. Ad. hemställa, huruvida
icke denna fråga må förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anleda, af
de framställningar här nu blifvit gjorde, rör:de lagligheten
af det skedda valet, ansåg sig böra afgifva förklaring öfver
det sätt, hvarpå han ansett stadgandet i ig §:n Ridd.Orda.
böra följas. Denna § begynner med ett bestämdt åläggande
för electorerna att ställa sig 28 §:n Riksd.Ordn. till efterrättelse;
han hade således ansett, att detta första stadgande
vore ovillkorligen till efterlefnad och åtlydnad gällande, utan
vidare åtgärd af Landtm., och alt det mot slutet af 19 §:n
intagna stadgande, att electorerne ej må sammanträda, utan
anmodan in pleno af Landtm., blott angår de val till utsktsledamöter,
som sedan under loppet af riksdagen komma att
äga rum. Hr Frih. o. Landtm, kunde således ej medgifva,
att någon olaglighet i detta fall ägt rum , helst electorerne
blifvit sammankallade efter derom af Landtm, med 'rdför.
för electorerne gjord öfverenskommelse.
Frih. Cederström: Jag anhåller att till prot. få reservera
mig mot möjligheten af att anse den nu gjorda framställningen
af Hr Landtm, såsom medförande ändring i Ridd.-  Ordn:s tydliga bud för framtiden.
88
Den i Februari.
Frih. Stael von Holstein, Otto Wilh.: Jag måste
visserligen finna mig smickrad, alt äfven denna riksdag
hafva blifvit vald till ledamot af LagUtsk.; men ej mindre
allmänna an enskildta göromål, de sednare vidt omfattande,
taga min tid så i anspråk, att jag icke skulle kunna fullgöra
dessa nya åligganden, som ledamot af LagUtsk., till allmän
båtnad eller egen tillfredsställelse.
Hr Frih. o. Landtm, tilikännagaf, att bland Hrr
Bankman ledigheter uppstått efter följande herrar, hvilka
till Eiectorer blifvit utsedde, nemi.:
i 3:tlje Bänkm.-s-Afd. efter N:o 13 r. Gr. De Geer, Carl;
i 6:tc Bänkm.-s-Afd. efter N:o 2.55. Frih. Falkenberg, Conrad;
i y.-de. BånkniiS-Afd. efter N:o 338. Frih. Tersmeden, Wilh.
Fredrik;
i
Hermelin, August; samt N:o 193. Hr Bäck i Finland;
Fullm. Gr. -Spens, Carl Gustaf;
i
samt N:o 2109. A. Hr Anckarsvärd, August;
i 1/g-de Bänkm.-s-Afd. efter N:o 1117. Hr Cederschjöld, Pehr
Guslaf;
i
Frih. Leijonhufvud, Abraham;
i
Hr von Troil, Emil; samt N:o 1479- Ulfhjelm; Fullm.
Hr af Geijerstam, Carl;
i iS:de Bänkm.-s-Afd. efter N:o 1703. Hr Blomcreutz; Fullm.
Frih. Leijonhufvud, Gustaf Alexander; samt N:o 1736. B.
Hr Hallenborg, Carl Johan;
i 1 g.-de Bänkm.-s-Afd. efter ]\T:o 1912. B. Hr Nordenköld,
Otto Gustaf; och
i 2o.-de Bänkm.-s-Afd. efter N:o 1947. Hr Odencrahtz, Gustaf;
och tilikännagaf Hr Landtm., att, vid början af nästa
plenum, val komma alt äga rum till återbesättande af de
ledigheter, som sålunda förefunnes; anmodande Landtm, tillika
Hrr Bänkman att samma dag, som valet skett, på eftermiddagen
sammanträda, för att complettera antalet af Eiectorer,
sedan en del af dem nu blifvit till utsk:s-ledamöter
valde.
A nyo föredrogs och lades till handlingarna K. M:s den
28 nasti. Januari på bordet lagda berättelse af den 25 nästföreg.
, om hvad sig i Rikets styrelse tilldragit sedan sista
riksdag.
Börjades justering af pleni-prot. för d. 20 sisth Januari.
Sedan denna justering någon stund fortfarit, anmälte sig
Frih.
Den i Februari.
Frih. Boye, Fredr., och yttrade: Enär det redan för
flera dagar sedan varit tillkännagifvet, att alla de af Ståndets
ledamöter, som hade gjort anföranden till prot., ägde
tillfälle att i Ridd.Cancelliet se desamma uppsatta, så som
de af protocollisten blifvit uppfattade , och der hade bästa
tillfälle, att sjelf justera och ändra, hvad hvarje talare ansåg
böra i prot. inflyta eller icke; hemställer jag till R. o.
Ad., huruvida, till tidens vinnande, man icke kunde slippa
att höra uppläsas dessa yttranden, hvilka af talaren sjelf
äro genomsedde, hvarigenom j:ne limmar vunnos, som kunde
användas för sjelfva plenum.
Hr von Heyne, Georg: Det har vid föregående riksdagar
varit vanligt, att prot:s-justeringen endast upptagit
namnen på de personer, sorn yttrat sig, utan att tillika sjelfva
yttrandena blifvit upplästa. Jag tror, att vi hädanefter
kunde följa denna praxis, så mycket nyttigare, sorn annars
en ofantlig tid borttogs med dessa justeringar.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag får vördsamt anmäla,
alt jag ej hunnit genomse de af mig afgifna yttranden, och
anhåller att mig må lemnäs rättigheten att göra det efter
justeringen, i händelse något yttrande icke vore rätt uppfattadt.
Undert. Ri d d. S e c r e t.: För den framställning, som Hr
Lagerhjelm gjort, torde intet hinder möta; åtminstone har
jag alltid ansett min skyldighet som Ridd.vSecret. vara, att
icke förmena någon ledamot att, äfven efter justeringen,
göra ändringar i sina yttranden till ordalagen men icke
till meningen.
Jag torde likväl få anhålla, att de herrar, som ännu
icke genomsett sina till denna dagens prot. afgifna yttranden,
behagade göra det med det första, emedan tryckningen
af prot:n i annat fall fördröjes. — Det torde dock vara rättast,
att de yttranden, som afgifvas af mig som Ridd..Secret.,
uppläsas, emedan jag i annat fall torde på visst sätt kunna
anses jäfvig.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
den ordagranna uppläsningen af de talandes muntliga yttranden
endast behöfde ske, då någon ledamot det begärde.
Justeringen fortfor till protocollets slut.
Frih. Cederström, Gustaf Carl: Jag vågar anhålla
hos Hr Frih. o. Landtm, samt hos R. o. Ad., att alia de
yttranden, som blifvit afgifna till detta prot., så väl som de,
hvilka afgifvits lill de följ. prot:n, i frågan om bänkmtsvalet,
måtte få åtfölja prot:s-utdr. i detta ämne till Const.-  Utsk., samt detta Utsk. anmodas, att, i sammanhang med
sitt yttrande öfver den vägrade propos:n, inkomma med en
resumé af historiken om 4> §:n» Riksd.Ordnrs tillkomst. Jag
i H. ft*
9°
Den i Februari.
tror det vara nyttigt, att en sådan framställning gores till
Const.Utsk., på det denna fråga, som under 4 på hvarandra
följande riksdagar utgjort föremål för strider och lifliga debatter,
ma, om icke slutligen blifva afgjord, åtminstone så
utredd, att öfvertygelsen, huru t>:n hör förstås och tillämpas,
vinner stadga hos hvar och en af Ståndets ledamöter.
Hr von Hohenhausen, Carl, uppläste följande:
Då R. St:s Utsk. nu äro tillsatte, och till deras handläggning
följaktligen alla inom Stånden hittills ventilerade,
oafgjorda frågor blifva öfverlemnadeså får jag vördsamt
anhålla, att till prot. få antecknad och till Const.Utsk. öfverlemnad
min reservation emot R o. Ad:s genom votering
den ?.o sisth Januari fattade beslut, att yrka Ilr Landmts
propos. på den inom Ståndfit säte och stämma ägande Regerings-
och Högsta Domare-personalens uteslutande från
bänkm:s-valen. Sä vidt jag förslår mitt modersmål stadga
83 §:n Reg.F., att grundlagarna skola i hvarje särskildt falt,
efter deras ordalydelse, tillämpas; 23 §:n Riksd.Ordn., att
Landtm, skall ställa sig till ovillkorlig efterrättelse Ridd.-  Ordn.; och ändteligen säger denna Ridd.Ordn:s 18 § bestämdt,
att vid bänkm:s-val skall utaf samtlige R. o. Ad:s närvar,
hela antal hvar och en inlemna en sluten valsedel. Den af
majoriteten åberopade 4< § Riksd.Ordn. stadgar, att tjenstgörande
StatsMinistrar, Statsråd etc. ej kunna förnekas säte och
stämma i sitt Stånds plena, med undantag endast för Statsrådet,
då det utöfvar Konungslig makt. Den till uteslutande från
bänkm:s-valet föreslagna ledamots-cathegorien är således,
just genom 4' §:n Riksd.Ordn. i fuH öfverensstämmelse med
■ 8 §:n Ridd.Ordn., berättigad att deltaga i öfverläggningen
och gifva sin röst. vid beslutets fattande, så snart hela Ståndet
öfverlägger och beslutar. Svårligen lärer kunna nekas,
att Lunkm:s-valen utgöra ett af dessa tillfällen. Vid andra
åter, då Ståndet afgifver sina röster genom fullmäktige, förbjuder
grundlagen i samma 4> § Riksd.Ordn. att med sådant
fullmäktigskap bekläda oftänämnde ledamots-cathegori —-  de kunna nemi. ej väljas till electorer eller till ledamöter i
Utskott. ' Tillkomsten af 28 §:n Riksd.Ordn. förklaras endast
genom antagandet af denna hufvud-distinction. De Irenne
Stånd, i hvilka Regerings-lédamöter lagligen kunna erhålla
säte och stämma, tillförbindas genom denna §, att välja sina
ulskls-ledamöter genom electorer, på det att Regeringsoch
Domare-personalen väl må tillgodonjuta sin rätt att deltaga
i hela Ståndets val af electorer; men ej ändå kunna
direct inverka på val af de ledamöter, hvilka i Utsk:n komma
alt granska Statsråds-prot. och öfrige Styrelse-åtgärder.
Denna mycket enkla, mycket begripliga, genom Lagstiftarens
eget exempel bekräftade, och under loppet af trettio
år lilifdvunna tolkning af grundlagarna har majoriteten
af den 20 Januari med en rösts pluralitet förklarat ogilltig
Den i Februari.
9'
och yrkat, att, i rak strid mot lagens bokstaf, mot gammal
häfd och mot lagstiftarens mening, Hr Landtm, skulle, i
trots af sin offentligen aflagda talmans-ed framställa en propos.
, ledande till kränkning af vissa ledamöter s lagliga rättigheter.
Om ett sådant lagtolkningssätt skulle lyckas att
inom lagstiftande makten göra sig gällande; månne vi ej
slutligen skulle kunna komma ända derhän att få grundlagarna
helt och hållet förändrade, endast genom godtyckliga
beslut af dagens eller stundens majoriteter? Må man ej glömma,
att majoriteter kunna bilda sig äfven utom representationen,
och att exempel smitta. — Jag afhållen mig från vidare
commentarier, de göra sig sjelfva.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Jag instämmer,
för min del, i den första begäran Frih. Cederström gjort,
alt detta prot. fullständigt, i hvad det rörer Hr Frih. o.
Landtnäs vägran af propos. rör:de bänkm:s-valet, måtte
afgå lill Coust.Utsk.; emedan jag är öfvertygad, att Const.-  Utsk., vid frågans bedömmande, deraf skull hemta många
nödiga upplysningar. Men jag kan deremot icke instämma
i sednare delen af hans framställning, alt lt. o. Ad. skulle
begära en historik öfver våra grundlagar. Jag tror, att
detta ligger utom Coust.Utsk:s verksamhet att meddela sådadana
upplysningar. Jag kan icke för min del biträda den
mening, hvilken synes gifva tillkänna, att R. o. Ad. skulle
anse sig behöfva för sina beslut stödja sig på den historiska
continuiteten och icke på grundlagens tydliga ordalydelse.
Frih. Boye, Ludv.: Den andre talaren i detta ämne
bar på en gång yttrat sig örn behandlingssättet och om saken.
Delta är hans rätt, och då måtte det också vara min
rätt alt yttra mig öfver båda delarna.
I formen förenar jag mig med den värde talaren och
har nedlagt i prot. ruin reservation. I saken åter ber jag
den värde talaren icke vägra att tillerkänna sundt förnuft
och begrepp åt oss alla, som, i kraft af den princip och i
stöd af samma skäl sorn han, påstått att grundlagen skall
efter ordalydelsen förslås. Jag är öfvertygad, att 41 §:n
Riksd.Ordn. icke kan tillåta Ministärens ledamöter att deltaga
i bänkm:s-val; ty bänkm:s-val är ingenting annat, an en
berednings-anstalt till utskrs-val, och utgör således en del
af delta.
Hr Gedda, G us ta f Georg, anförde skriftligen till
prot. följande:
Vid den votering, som ägt rum i afseende å de i 4‘ 5:u
Riksd.Ordn. omnämnde embetsmäns behörighet alt deltaga i
bänkm:s-valen, bar jag tillhört minoriteten; och då jag härmed
får äran afgifva min reservation emot pluralitetens mening,
så får jag öppet förklara, att det är mindre sakeus
utgång, i händelse derigenom pluralitetens mening som lag
blifver gällande, hvaremot jag har alt göra anmärkning, an
9a
Den i Februari.
emot sättet alf genom opinionsyttring vilja förändra en lag,
hvars tydning, i motsatt riktning af den nu yttrade opinio
nens,
har sitt stöd i sjelfva praxis allt från lagens stiftelse.
I afseende å saken torde lätt kunna inses den högst
obetydliga inverkan de ifrägavar. personernes afgifvande röster
kunna äga inom ett Stånd, så talrikt sorn R. o. Ad.;
och enligt min öfvertygelse, hade frågan, väckt i behörig
ordning och underställd behörig pröfning och beredning till
förändring, erhållit en vida större concession inom Ståndets
verkliga pluralitet, än den nu erhållit genom den tillfälliga.
Icke mindre än någon inom pluraliteten inser jag, att
Ridd.Ordn., såsom enskild Ståndsordning, bör vika för Rik$d.-  Ordn., hvilken, i egenskap af grundlag är gemensam för
alla Stånden; men då jag, i en fråga som denna, i den enskilda
Ståndsordn. måste se en fastställd tolkning af grund
lagens
allmännare bud, kan jag ock ej frångå den öfvertygelsen,
att grundlagens tydning utgör villkoret för Ståndsoidningens
förändring. Åtminstone ganska litet har under
discussionen vidrörts 28 §:u Riksd.Ordn, — Denna §, som
stadgar om electorer, frånkänner ingen Ståndsledamot sin
stämma i afseende å tillsättandet af de electorer, som för
Stånden skola välja utsk:s-ledamöter. Hade lagstiftarens mening
varit att fråntaga de ifrågavar. personerna deras röst, i
afseende å electorer, hade stadgandet derom visst varit fästadt
vid denna §. Gör jag nu en jemförelse emellan den
28 och 41 §:n Riksd.Ordn., så finner jag, alt den sednare
§:n utesluter i §:us början vissa embetsmän från Utskott och
valet till utskts-ledamöter, och i slutet af samma §, alla personer,
af hvilka R. St. kunna fordra redo och ansvar, från
Utskott, men ej från val till utsk:s-ledamöter, hval igenom
uppkommer flera cathegorier af ägande valrätt utan åtföljande
valbarhet; och i samma cathegori befinna sig de i 41
§:ns början uppräknade embetsmän, i afseende å tillsättandet
af electorer.
Då nu Ridd.Ordn. i klara ord, i afseende å de för R.
o. Ad. allena i frågakommande bänkmän, af hvilka Ståndet
skola erhuilasina electorer, ålergifver denna nuvar. grundlagens
anda; kan jag, för min del, icke för närvar, inse någon
stridighet emellan grundlagens och Ridd.Ordnts föreskrifter
i afseende å bänkmännens tillsättande inom Riddarhuset,
utan tror, att Riksd.Ordn:s förändring, hvarom R. o. Ad.
allena icke kan taga något beslut, förrän frågan derom i
behörig ordning blifvit väckt, helst sådane personer, som de
ifrågavar., äfven kunna tillhöra andra Ständ, bör föregå
Ridd.Ordnts. Efter ett grundlagsenligt beslut om en sådan
förändring, inträder deremot Ridd.Utskts pligt att sjelfmant,
enl. 4.1 §:n Ridd.Ordn., inkomma med förslag till nödig rättelse
i Ridd.Ordningen.
IIr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. biföll,
Den i Februari.
93
att de yttranden, som blifvit afgifna i den fråga, hvaruti han
vägrat propos., skulle åtfölja till Const.Utsk.
Hopades ja.
Hr von Hartmansdorff, August: Jag får vörd
samt
fråga , om i denna propos. äfven är innefattad den reservation,
jag skriftligen afgifvit; i annan händelse anhåller
jag, att samma reservation äfven måtte få lill Ulsk. åtfölja.
R. o. Ad. beslöt, alt de i ämnet afgifne reservationer
afven borde till Const.Utsk. åtfölja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.,
på sätt Frih. Cederström yrkat, ville anmoda Const.Utsk.,
att, i sammanhang med sitt utlåtande öfver den vägrade
propos:n , afgifva en resumé' af historiken rör:de tillkomsten
af 4' §ia Riksd.Ordn.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att 55 §:n Riksd.Ordn.,
till följe af hvilken Const.Utsk. borde behandla frågan 0111
den vägrade proposin, äfven innehåller, att Utsk. inom kort
förelagd tid skall inkomma med sitt utlåtande; men att R.
o. Ad. ännu ej fattat sitt beslut om den tid, inom hvilken
detta utlåtande bör afgifvas.
Undert. Ridd.Secret. upplyste, att E. o. Ad. vanligtvis,
vid dylika fall som detta, bestämt en tid af 8 dagar,
att räknas från delfåendet.
Frih. Boye, Ludv.: Ett sådant föreläggande anser
jag sannerligen öfverflödigt. Fråga om nytt bänkm:s-val
uppstår icke förrän nästa riksdag, och till dess kan Utsk.
hinna med alt afgifva sitt utlåtande derom. Jag väntar dessutom,
att Utsk. anser, att frågan icke inkommit i laglig väg, och
att Ulsk. följaktligen stannar vid att densamma icke upptaga.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste talarens anmärkn.
har föran led t mig att begära ordet. Ordalagen i 55 §:n
Riksd.Ordn. äro klara, att nemi. det åligger Ståndet alt
förelägga Const.Utsk. viss lid, inom hvilken Utsk. bör afgifva
sitt svar. Ståndet skall således förelägga Utsk. en
viss tid; och det är 0111 tiderymden, inom hvilken svaret
skall vara afgifvet, som här kan blifva fråga. Len
vanliga tiden har af Hr Ridd.Secret. blifvit uppgifven alt
vara 8 dagar. Detta kommer sig deraf, att en sådan
fråga om vägrad propos. bör komma till skyndsamt afgörande,
emedan andra frågor kunna bero deraf. Den
uppgifna tiden är nu för kort, emedan Utsk. ännu icke
är organiseradt, icke heller med Cancelli försedt; hvarföre
jag föreslår, att i4 dagar må lemnäs Utsk. för afgifvande
af detta utlåtande.
Frih. Boye, Ludv.: 81 och 85 §§:na Reg.F. bestämma,
huru frågor 0111 grundlagens rätta förstånd skola komma
till Const.Utsk.; och jag väntar, att Const.Utsk. i denna
94
Den i Februari.
remiss icke igenfinner de utvägnr, som äro föreskrifna i
närande §§.
Fril). Sprengtporten: Jag instämmer med Frih. Boye
i den mening, att Const.Utsk. möjligtvis icke upptager denna
fråga; men jag tror då, alt sådant sker på den grund,
att Const.Utsk. anser det hafva berott af Ståndet sjelft att
deröfver besluta. Jag vill blott nämna detta , på det Frih.
Boye sedermera, i händelse Utsk. skulle dela denna åsigt,
icke må anse det innebära ett gillande af den mening , han
försvarat i denna fråga.
R. o. Ad. beslöt att bestämma en tid af i4 dagar efter
delfåendet, inom hvilken Const.Utsk. borde inkomma med
sitt utlåtande.
Upplästes till justering pleni-prot. för den 21 sisth Januari;
hvarefter så väl detta prot., som protocollet för den
2o:de i samma månad, af R. o. Ad. godkändes.
Frih. Nauckhoff, Johan Otto, uppläste följande:
Att en författning, som gång efter annan andras, medelst
partiella uteslutningar och tillsatser, allt efter de olikaåsigter
och omständigheter, hvilka vid tillfället kunnat göra sig
gallande, slutligen skall falla uti osammanhang och otydlighet,
är nära påtagligt; äfvensom att sådant desto snarare
skall inträffa, ju mer författningen ursprungligen gått miste
om en systematisk uppställning. Allmänt torde man ock
stämma öfverens deruti, att den bristfälliga Bevilln.stadgan
luter lämpa sig lill dessa- förhållanden. För alt derstädes
igenfinna föreskrifter, nödsakas man ofta genomse liela författningen,
medan på åtskilliga ställen, och inom samma §,
träffas flera icke dithörande. I många fall saknas föreskrifter,
i andra åter äro de ofullständiga, hvilket dels ledt till
den oformligheten, ehuru oundviklig, att emellan riksdagarma
vända sig till Regeringen uti beskattningsfrågor, dels
ock lemnat ett öppet fält för KammarRättens anmärkningsbestyr
— till mehn och stor tidspillan för de förklarande.
Edvad sålunda i allmänna, termer och endast i korthet
blifvit antydt, här jag, följande i835 års Bevilln.-förordning
alltigenom, §för§, under form af A n m är k 11 i n g a r, Litt. A.,
specielt upptecknat; — och i sammanhang dermed, utarbetat
ett Project till ny B e v i 11 ni n g s-s t a d g a, Litt. B.—
hvars vördsamma underställande denna motion har för ändamål.
Att detta project icke sträcker sig till upptagandet af
sjelfva bevilln.-beloppet, torde jag icke behöfva nämna; men
väl har jag trott detsamma böra angifva, i hvilket förhållande
de olika catliegorier, som artiklarna omfatta, må ingå
uti bevilln.-summan. Projectet — eller kanske rättare
uttryckt, den omarbetning af i815 års författning, som
jag mig företagit, företer likväl en alldeles ny uppställning och
Den i F c b r u a r i.
indelning, med, dels uteslutande af hvad jag uti densamma
funnit böra utgå, dels införande af sådana nya föreskrifter,
som förändrade förhållanden och erfarenheten påkallat.
Skulle det äskas, att jag nu uppläser ofvananmälde anmärkningar
med deraf motiverade project, är jag dertill
beredd; i annat fall, anhåller jag vid (fetta tillfälle eudast
om remiss derå, jemte motionen, till Bevilln.Utsk.
Litt. A.
Anmärkningar vid i83S ars BtviUnings-stadga ,
upptecknade isamma nummerföljd, §§:ne derstädes förekomma,
§ >•
Med antagande deraf, att arbetsförmågan sällan före 18
års ålder, eller full tjenstbarhet dessförinnan kan anses utvecklad,
synes skyddsafgiften före denna ålder icke böra vidtaga;
och då denna afgift, eller bevillning efter irsta art.,
uti vidfogade project, är antagen böra utgöras med 1 r:dr
för man- och 2.4 sk. för qvinnkön, kommer befrielsen för
personer emellan 17 och 18 års ålder, icke att tillskynda
Staten någon minskning i den påräknade inkomsten från
denna artikel.
Såsom grund för skyddsafgiftens erläggande, efter fyllda
60 år, har antagits, att den skattskyldige skall äga, antingen
årlig inkomst af ioorrdr eller ock fast egendom af öfver
100 r:drs värde. Om man fäster sig dervid , att den skattskyldige
skall äga en årlig inkomst af 100 r:dr, hvarförutan han
icke efter fyllda 60 år, såsom vanligen då mindre arbetsför,
bör åläggas skyddsafgift, följer deraf, att den, som har läst
egendom af endast 100 r:drs värde, icke kan deraf dra
ga
100 r:drs inkomst, särdeles hvad angår fastighet i städerna.
Man har alltså, för att bereda jemlikhet i grunderna
för beskattningen, ansett den, som fyllt 60 år, böra vara befriad
från bevillning efter i:sta art., då hon icke äger fast
egendom, å landet till 200, och i stad till 4°° rtdrs värde.
Ändringen intagen på Art. I, § 1.
På sätt här ofvan är omförmäldt, skall den person öf
ver
Go år, som äger en inkomst af 100 r:dr eller fast egendom
till ofvan upptagna värde, erlägga skyddsafgift; men
deremot tyckes billigheten fordra, att, i den händelse han
är gift, och hustrun äfven är öfver 60 år, hon från skyddsafgift
bör vara lii, och skyldigheten för mannen att erlägga
denna afgift först inträda, då han äger, antingen 200 r:drs
årlig inkomst, eller fast egendom å landet lill 400j eller i
stad till 800 r:drs värde.
Intaget på Art. I, § 2.
§ 2.
Af samma skäl som inkomst med och öfver 200 1 :dr
beskattas, bör äfven sådant äga rum vid inkomst derunder.
Tariffen är dessutom både för mycket summarisk och för
hög, då man besinnar, att af löneinkomst intet kan undan
-
Dea i Februari.
hållas, hvaremot annan inkomst, hvarken med den, noggrannhet
kan bestämmas, eller af taxeringsmännen controlleras.
Man har af sådan anledn. ansett en modifieation i bevillningen
för löntagare böra äga rum; men då man antagit, att bevillning
bör utgå af ali inkomst, den må härleda sig från
ordinarie lön eller tillfälliga inkomster, har man ock bort
frångå Tariffen i 1835 års Bevilln.-stadga, efter hvilken löntagare
erlägger bevillning för inkomster, dem han icke åtnjuter
— hvarå må såsom exempel anföras, att den, som
har i inkomst 201 r:dr, får betala lika stor bevillning, som
innehade han 3oo r:dr, och så vidare, — och i dess ställe
återgå till äldre, mer rättseniiga beskattningsgrunder, der
löntagaren beskattas för hvarje skilling han åtnjutit, nemi.
procent-berak ning.
Då man i detta project antagit, att bevilln. endast påföres
redan åtnjuten inkomst, bör af ovetenhet inga misstag
vid debitering äga rum, och således icke restitution komma
i fråga.
För att, så mycket möjligt är, förenkla beskattningsgrunderna
och minska titlarna, der skatterna till enahanda
behof utgå, har man, sedan centonalen nu mera utgör en
till Rikg:s-contoret ingående bevillning, här sammanslagit
den med bevillningen efter § 3, deri löntagaren , i ett sammanhang,
får vidkännas all den afgift för löneinkomsterna,
han skäligen kan draga; hvarigenom ock jemlikhet i skattegrunderna
inträder. Om det än vill synas, att centonalen
härigenom alldeles försvinner, uppkommer likväl i sista rummet
ingen förlust för Staten, som deremot, på sätt här linnes
föreslaget, erhåller full ersättning genom beskattningen
af sådana extra inkomster och sportler, deraf centonal
tillförene icke utgått. Af anförda skäl har denna §
blifvit ersatt af en ny. Se Art. II, § 3.
§ 3-
Ehuru utgående från samma motiver, kommer författaren
of detta project till alldeles motsatt föreskrift med hvad
5 3 i Bevilln.-stadgan företer. Uti projectet har nemi. den
regel blifvit lagd till grund för bevillnings utgörande, att
en hvar skattar för den inkomst han åtnjutit, utan afseende
på ett större eller mindre belopp.
Det inträffar ock alltför ofta, att embets- och tjenstemän
från Staten, eller de publika verk, hvarunder de lyda,
antingen sakna eller i så ringa män uppbära anslag för så
kallad skrifvarehjelp, att de sjelfve behöfva löna sådana
skrifvarebiträde!), som i och för tjensten äro af nöden; och
då, enl. hvad här är föreslaget, hvar och en löntagareskall
beskattas för den inkomst han njuter —- således äfven skrifvare,
för hvad denne af principalen erhåller såsom lön eller
betingadt arfvode — bör följaktligen embets- och tjensteman,
som i och för sitt embetes utöfning är i behof af ett
eller
Den i F e l> r 11 a r i.
97
eller flera biträden, äga rättighet, att ifrån den till beskattning
uppgifna inkomsten afdraga hvad till skrifvare-biträden
utgår.
Likaledes bar man full anledn. tillerkänna härads- och
skattskrifvare befrielse från bevillning för, ej mindre den i
§:n 184 desse tjenstemän förunnade ersättning för debetsedlar,
än afven för mantalsskrifnings-provisionen; enärhäradsocli
skattskrifvare måste bestrida kostnaden, dels för tryckning
af debetsedlar och dessas utskrifning , dels ock resor i
och för mantalsskrifningars förrättande, utan att Staten derföre
vidkännes någon eller åtminstone högst obetydlig utgift,
helst de häradsskrifvare tillagde resepenningar äro
bestämda till så vinga belopp, alt de ej kunna motsvara
behofvet.
Denna § 3 är alltså i projectet utesluten, och de
föreslagna befrielserna utförda på Art. II. § 7.
S 4.
Hvad som med lön förstås, är upptaget på Art. II, §3.
Fördelningen uti ordinarie- och extra-ordinarie-inkomst kan,
på det hela, vara likgilltig för bevillningssumman, blott ingen
blifver utesluten. Föreskrifterna härom tillhöra Art.
IX och X, och förekomma derstädes.
Utesluten.
$
Utgående från den åsigt att framför allt bibehålla enbet
i principen , har man icke funnit skäl göra något undantag,
i anseende lill den för Ecclesiastik-statemes löner
vanliga beräknipgstid, hvilken dessutom icke inverkar på bevillningen;
ty hvad som af inkomsten, i detta fall, icke ingår
i uppgiften det ena året, under de fyra månaderna från
den 1 Januari till den 1 Maj, kommer alltid att det följande
uppgifvas. Af sådan orsak är denna § 5 utesluten.
§ 6.
Otn än löner till deras natur äro olika, böra de dock
efter samma grunder beskattas. Boställen må alltså icke i
beskattningsväg behandlas såsom egentlig jordegendom, utan
såsom contant lön , sedan behållna inkomsten blifvit utrönt,
och efter markegång förvandlad i penningebelopp.
Se Art. II, 5 5.
§ 7-
Emedan i denna 5 uppräknade löneinkomster icke utgöra
undantag från de bestämmelser § 3, Art. II innehåller,
saknas ock skälig anledn. att dem här specielt uppnämna.
Utesluten.
} 8>
Denna § är intagen uti § 3, Art. II, dit den rätteligen
hörer. Utesluten.
§ 9-
Då rubriken på hvarje art. upptager hvad sorts inkomst
1 II. i3
9»
Den i Februari.
bör efter densammas bevillning påföras, synes handteringarnas
uppräknande icke erfordra särskild §.
Emedan det ingalunda är förmögenhet eller egendom,
som direet beskattas medelst bevillning, men väl behållningen
af den inkomst , som genom deras användande
frambringas; så följer deraf, att hvad som behöft utgifvas
för sådant frambringande, äfvensom derunder lidna förluster,
böra först afräknas, innan egentlig behållning uppstår.
Föreskriften rör:de beräkning af belia II na inkomsten
är utförd på Art. IV, § 18. Utesluten.
§ io.
Denna § tillhörer Art. lil, och är derstädes upptagen;
men hvad som rörer bevillning af ångfartyg, förekommer
på Art. IV. Utesluten.
§ n.
Innehållet tillhör Art. IX, och igenfiunes der uti §§ 47»
55. Utesluten.
§ 12.
Då det icke är rörelsen, utan dess resultat, inkomsten,
hvarå bevillning utgöres, har en classification städerna emellan
svnts utan ändamål. Lika sorts inkomst bör alltid medföra
lika grund för beskattning. Detsamma kan ock sägas
om classification af likartad rörelse inom samma stad,
så länge det tillkommer taxei ingsmännen att på ed och
samvete pröfva den uppgifna inkomsten, utan att vid be vil I—
nings-påförande bindas, hvarken genom ett maximum eller
minimum, det en classification utvisar.
Beträffande 2:dra, 3:dje och 5:te punkterna af denna §,
har man ansett den regel böra göras gällande, att bevillning
af fartyg bestämmes efter inkomsten, och icke uteslutande
efter lästetalet.
4:de punkten tillhörer Art. IX. Se §
6:te punkten intagen på Art. X, § 160.
Här utesluten.
S >3.
Utesluten af samma skäl som C 12.
5 «4-
Då classification, efter hvad redan är nämndt, icke antages
i detta project, saknar förra delen af denna § 14 föremål.
Hvad den i öfrigt innehåller, är intaget uti Art. IV, § 20.
§ i5.
Finnes till sin syftning intagen uti Art. IX, § 57, samt
dessutom på formulären till de skattskyldiges uppgifter.
§ 16-
Hvad sorn i denna § förekommer rör:de burskap, angår
egentligen städernas enskilda hushållning och icke bevillningen,
sedan denna utgår af inkomsten, sådan den
under förlrdna året varit, och Art. uti Bevillnts-stadgan, hvarunder
den hörer, bestämmer grunden derför. Utesluten.
Den i Februari.
99
S »7-
Utesluten, af redan anförda skäl.
De anmärkningar, som innefattas uti §§ g—ly, emot
principen att taxera städerna, eller all handel och rörelse
efter classification, på sätt i815 ars Bevilln.-stadga företer,
har föranledt till den uppställning, här projecteras, hvarigenom
arne särskilda artiklar blifvit införda, deraf den ena,
eller den tredje, upptager hvad som egentligen kan hänföras
till yrken, samt den IVtde, hvad som angår handel och industri.
Nödvändigheten af en systematisk uppställning, synes
redan deraf, att icke ens alla yrken kunna lämpas under
enahanda grund för bevillning; mycket mindre alla de handteringar,
som jy §:n Bevillnts-förordningen uppräknar, hvarföre
ock projectet fördelar lil artikeln i 2tne calhegorier.
De för värdshusidkare, traktörer och krögare m, 11.
i denna § t7gifne föreskrifter, har erfarenheten visat erfordra
mer utförlighet och närmare controller.
Gästgifvare, hvilkas egentliga yrke icke är brännvinsminutering,
men att tillhandahålla resande med herberge,
mat och andra beqvämligheter, synas ock, för att dermed
bättre utkomma, böra befrias från utgörande af brännvinsminuterings-afgift,
men deremot vid högt vite förbjudas
emottaga andra än verkliga resande.
Uti § 16 t. ex. förekommer en blandning af föreskrifter,
hvilka synas händelsevis hafva der sammanträffat. Ett
dylikt sammanförande af alldeles olika ämnen, som förekorama
i denna författning och ofta inom samma punkt,
medelst mellanmeningar, förorsakar mycken svårighet vid
tillämpningen, och bör derföre sorgfälligt undanrödjas vid
en förnyelse. En mängd föreskrifter blifva öfverflödiga, då
man blott icke aflägsnar sig från grundideen , alt det är inkomsten
som beskattas, samt att taxeringsmännen äga att,
oberoende af uppgifterna, efter samvete och öfvertygelse,
påföra en hvar bevillning, det vare sig till höjning eller
nedsättning. Man här genom föreskrifter velat förekomma
oriktiga uppgifter om yrket, t. ex. fogde och rättare; men
då taxeringsmännen ensamt hålla sig till inkomsten , och
denna bör ej kunna döljas, synes titeln vara en likgilltig sak.
Antages detta, så blifva ock de å pag. 3o utförda punkter
öfverflödiga. Detsamma kan sägas om anledningen till de
flesta uteslutningar, som här blifvit gjorda.
Resande utländningar, som till Riket inkomma att gifva
hvarjehanda representationer, kunna, såsom i mantalslängd
icke upptagna , ej heller påföras för året utgående
skydds- eller b e v i I In i n gs-afgifter, hvilket dessutom ej
låter sig göra af den orsak, att det ensamt tillkommer de
valda Taxerts-comiteerna att slik beskattningsåtgärd utöfva,
och hvilkas sammanträden blott en gång om året infalla,
sä att under mellantiden ingen myndighet egentligen
finnes, sorn är behörig att taxera dylika, ofta ankommande
1Ö0
Den i februari.
resande. Man har derföre i detta project och särskild 5 utfört,
huruledes en bestämd afgift'för hvarje representation
bör utgå; men då man besinnar, att inhernske, som gifva
dylika representationer, utom särskilda afgift ef derföre, erlägga
personella skydds- och beVillningsafgifter, så synes det
skydd, hvarföre de sistnämnde skatta, böra komma dem till
godo, och således ifrågavar. utländske resande affordras uti
representations-afgift, minst så mycket som motsvarar hvad
de inhernske uti sammanräknade skydds-, bevillnings- och
representations-afgifter erlägga. Men då någon - fördelning
på den personal, hvaraf en utländsk trupp är sammansatt,
icke är lämplig, bör hela afgiften erläggas af theater-directeuren,
eller chefen för truppen.
S enahanda förhållande, hvad skydds- och bevillningsafgifters
utgörande ungar, sorn ofvan är nämndt, befinna sig
utländningar, som resa i landet och försälja utländska varor;
de äro ock redan ansedde att vid gränsorten, der de erhålla
första passet, böra erlägga 5o r:dr b:co; men huruvida någon
dylik afgift skall utgöras under följande år, sorn en sådan
person vistas i Riket, derom har i835 års Bevillnts-stadga
nämnt just så mycket som behöfves, för att utsätta de embets-
och tjenstemän, som med dessa ärenden hafva befattning,
för K. KammarRättens anmärkningar,- hvilka, om de ej
leda till annan förlust, icke sällan förorsaka onödig tidspillan.
Man har derföre här ansett att, så länge samma anleda.
för desse personers vistande i Riket qvarstår, böra de
oek årligen förnya den afgift, som de först vid gränseorten
erlägga. I öfverensstämmelse härmed är föreskriften i to <j,
Art. lil, gifven.
§ iS.
Så vidt det rörer bevillning för hus, gårdar, byggnader,
tomter, jord, skog och mark, ar föreskriften intagen på Art.
V, § 22; och beträffande fabriker, verk och inrättningar,
förekomma de uti Art. VII, § 36.
Man har antagit, att stadsjord i allmänhet är bättre och
gifver större afkastning, än som vanligen är förhållandet
vid landtegendom, äfvensom att inkomsten af stadsegendom
är underkastad mindre förändringar samt later närmare bestämma
sig, och derföre, med ändring af föreskriften i denna
§ 18, ansett det vara inkomsten, som bör till bevillning
taxeras.
Man har äfvenledes i delta project antagit, att vid taxering
till bevillning, fabriker, verk och inrättningar, af hvad
art som helst, böra behandlas särskildt och oberoende af de
hus eller byggnader, hvarest de filmas inrymde, och hänfört
dem till särskilda artiklar, men deremot funnit någon skilnad
icke böra göras, i afseende på behandlingen , om belägenheten
är på landet eller stads område, ett förhållande,
sorn alltid mäste vara likgilltig-t, då det är fråga om belin!-  lig inkomst. Af detta skäl omfattar Art. VII, hvad lill fa
-
Den i Fe 1) r u a r i.
101
briker och inrättningar tillhörande industrien ur hunföiligt,
sa väl de å landet, som på stads grund belägna.
§ '9;
Tillhörer Art. lil, och utförd uti § i5, med nödig förändring.
§ 20.
Utförd på Art. IX, § 64.
§2 1.
Denna §, den enda uti författningen, sorn synes ämnad
att innefatta grunderna för taxeringen till bevillning af jordbruket,
är likväl i högsta måtto ofullständig. Hvad man
derstädes tinner, är, att innehafvarens personliga skatt för
annan inkomst ieke inberäknas uti hemmansvärdet, samt att
hospitalshemman, skatllägde eller icke, eller graverade för
sparbanks-räkning, icke äro fria från bevillning; men då man
i början af §:n sagt, "att alla hemman erlägga bevillning,”
synes det temmeligen onödigt uppnämna någon sort, sorn
icke äro derifrån undantagna.
Uti § 23 af projectet har man sökt att sådant rätta och
undanrödja ovissheten örn hvad som uti egendomsvärdet bör
ingå och derifrån uteslutas eller frånskiljas, för att efter annan
art. bevillning påföras.
Svårigheten att direct bestämma bevillningen å inkomst
af jordegendom, såsom alltför ombytlig och villkorlig, har
väl gifvit anledn. dertill att beskatta värdet; men som principen
i detta projeet , att beskatta inkomsten , icke destomindre
bör göra sig gällande, har man anselt, att uti
bevillnings-taxeringen endast det må ingå, som gifver positiv
inkomst , och af sådan anledn. uteslutit qvarnar och
sågar, som endast lil! husbehof begagnas, torkinrättningar
för egendomens gröda samt åbyggnader, hvilka sednare
väl uti stad gifva direct inkomst medelst hyror, men å landet,
efter afdrag af nödiga husrum, oftast blott medföra en
dryg underhållskostnad, som isynnerhet vid större egendomar
är fallet, der sednare innehafvare icke med billighet
kunna beskattas för förfädrens öfverflödiga byggnadssätt.
Deremot böra fabriker, verk Och inrättningar, örn än
anlagda vid och under landtegendomar , påföras bevillning
efter de grunder, som VII Al t. afhandlar. De stå icke i
någon omedelbar gemenskap med jordbruket, utan tillhöra
fastmer handeln, såsom hafvande industrien lill föremål.
§ 22‘
Utförd på Art. VI, § 26.
§ ^3.
Att uti Bevillnts-förordn. intaga grundskatter, hvilka
redan äro bestämda i jordeboken och utgå derefter, synes
både öfverflödigt och sakna grund. Deremot, då dessa grundskatter
otvifvelaktig! minska, i samma förhållande, den för
året utfallande inkomst, har man ansett med både princip
och billighet öfverensstämma, att dessa grundskatter från
102
Don i Februari.
den lill bevillning uppgifvande årsinkomsten afdrages , hvilket,
med uteslutande af denna § 23, motiverat i dess stalie
en ny § 5?., Art. IX.
.§ 2 4; .
Då man ej aflägsnar sig från ideen, att det är inkomsten,
sorn, af bevillning träffas, så blifver en stor del af
dessa detaljföreskrifter öfverflödiga, hvilka uti Bevillmsförordn.
nog ofta förekomma. Bland dessa torde man
äga skäl att räkna innehållet af denna § 24- Inkomsten af
ett hemman måste stå uti ett direct förhållande till dess
onera. Post- och lotshemman äro, äfvensom andra, alltför
olika i godhet, för att frikallandet från rotering och kronoskjuts
må föranleda till en för alla bestämd afgift. Då det
dessutom åligger taxeringsmännen att taga i beräkning de
fördelar, hvaraf ett hemman är i åtnjutande, och påföra
inkomsten den bevillning som vederbör, har man ansett denna
S böra uteslutas.
§ 25.
Utförd på Art. VI, § 27.
§ 26.
Efter den uti närvar, project antagna grundsats, alt beskatta
inkomsten, sådan den befinnes, måste det vara alldeles
likgilltigt, hvarstädes den blifvit frambringad, och följaktligen
utan ändamål att, på samma sorts yrke, utföra särskildt
register för städerna och särskildt för landet. Man
har derföre med skäl ansett sig kunna i detta project utesluta
§ 26, som egentligen endast är en repetition af § 17.
Såsom ytterligare motiv för uteslutandet, tillägges: gästgifveriet’;
rörelsen är ett, sjelfva hemmanet ett annat.
Det sednare förekommer, likt annan jordegendom,, till taxering
efter Art. VI, den förra åter, enligt den minimiafgift,
som Art. III upptager, och hvilken bör bestämmas så låg,
att gästgifveriet, om än fördeldt emellan flera, eller beläget
på mindre befarna vägar, dock må densamma kunna draga.
Pag 3o, a) att, utan afseende på den skattskyldiges uppgift,
föreskrifva, antingen han skall taxeras såsom rättare
eller fogde , allt efter som egendomen består af fyra mantal
i förra och af hemmantal derutöfver i sednare fallet, torde
vara öfverflödigt, helst man har inkomsten att hålla
sig till.
b) Någon närmare qvalification af tjenstefolk, än som
Art. III upptager, har erfarenheten visat utan ändamål.
c) Detta mom. är till sitt syfte uppfattadt, dels uti § 3,
Art. II, dels uti § 57, Art. IX, rör:de de skattskyldiges
uppgifter.
d) Att jord- eller qvarnägare äro befriade att erlägga
bevillning för rättare eller mjölnare, då de icke hafva hos
sig sådana anställde, utan sjelfve sköta qvarnen eller bruka
jorden, synes vara en fullkomlig onödig föreskrift.
Pag. 3 r) Krono-fiskeriers samt flere dylika lägenheters
D c ii i F c b r u a r i.
bevillning bör utrönas och bestammas efter samma metod,
som i allmänhet här är antaget, nemi. efter inkomsten, sådan
den är. Att arrenden och grundskatter derifrån först
böra afräknas, derom är uti § 52, Art. IX stadgadt.
Pag. 3 5) Momentet om torp och lägenheter är, med
nödig förändring, intaget uti § 28, Art. VI.
§ 27.
Då innehållet af denna § är intaget uti rubriken på
Art. IV af förevar, project, har man ansett detsamma icke
erfordra någon särskild §.
§§ 28, 29, 3o.
Dessa §§ tillhöra, enl. projectet, Art. VIT. Anmärkningarna,
hvartill de samma föranleda, förekomma i sammanhang
med behandlingen af § y3.
§ 3i.
Ehuru använde uteslutande vid bruk och bergverk, synas
alla i denna § uppräknade personer, utan olägenhet,
kunna inrymmas uti Art. lil, jemte öfrige yrken; hvarigenom
man igenfinner dem på ett ställe i författningen, och
undviker onödig vidlyftighet samt citationer.
§ 32.
Då man, på redan anförda skäl, uti detta project frångått
uppställningen i classen, och bevilln. efter VII Art.,
har antagits böra allmänneligen utgå efter fem proc. af
behållna inkomsten, blifver föreskriften i denna § öfverflödig.
Utesluten.
§ 33.
Så väl qvarnar och sågar, hvilka icke uteslutande begagnas
för husbehof, som öfriga i denna § nämnda verk,
anses uti projectet lika med fabriker, och äro derföre upptagna
på Art. VII.
Hvad som bland dessa verk befinnes skattlagdt, derom
är uti §52, Art. IX, afhandladt; sista momentet och der
sådana ingå uti embets- och tjenstemäns löneförmåner, igenfinnes
uti §§ 5, 6, Art. II, föreskriften huru med bevillningens
bestämmande förhållas skall.
§ 34.
Huruledes de i denna § omnämnde peisöner skola till
bevillnings utgörande anses, derom är redan utfördt, så vidt
de äro tjenande, uti Art. III, 5 b; för ägare af qvarnar
eller sågar, uti Art. VII; och för arrendatorer deraf,
uti sistnämnde Art., jemförd med Art. IX, § 5a.
§ 35.
Bevillning af fiskerier, förekommer på Art. IV; i öfrigt
åberopas hvad uti föregående § 34 är sagdt om arrendatorer.
§ 36.
Denna § är till sitt innehåll bibehållen, men bör, såsom
innefattande allmänna föreskrifter, utföras på Art. IX.
Se S 53.
Den i Feliruari,
§ 37.
Disconterna böra, för ingen elei mer än andra långifvare,
undantagas från skyldigheten att godtgöra låntagare bevillnings-procenlen;
alldenstund hvarken räntans upptagande förskottsvis
, eller de 8 proc. långifvare!! räknar sig till godo
för de s. k. öfvermånaderna, lärer kunna hänföras till ett
låntagarens godtgörande. Att lagstiftaren, vid ansvar, förbjuder
ocker, på samma gång som han förbehåller sig sjelf
monopoliurn på slik vinning, låter icke försvara sig af några
skäl, om än lånade frän ett interesse med publik skylt. Man
har alltså i detta project inskränkt undantaget från skyldighet
hos långifvare att godtgöra bevillnings-afdragen till
de blotta spar-bankerna. Utf. Art. IX, § 54-
§ 38.
Utförd på Art. IV, § 19, mom. 1 och följande.
§ 3g.
Denna §, som, med sina flera, endast tillfälliga anlednifigar
för afgifters erläggande och deraf föl jande olika grunder
för bestämmandet af bevillningen, icke låter inrymma
sig i någon bland öfriga art., har derföre erhållit en särskild.
De modificationer, som 5 4° Art. VIII upptager, föranledes
deraf, att bevilln.-afgift billigtvis icke kan utgöras
af större egendomsvärde, än man erhållit; hvadan intecknad
gäld, som åtföljer gåfva eller dispositioner, hvilka blifvit såsom
villkor ålagde att bestridas, böra derifrån afräknas.
Tillägget af § 4t , Art. VIII, har derföre ansetts nödigt,
alt bevillning, såsom utgående af inkomst, icke bör kunna
påföras, innan man deraf kommit i åtnjutande, hvartill åtminstone
ett års förlopp antagits erforderligt, med afseende
å laga klander.
Uti mom. 5 föreskrifves, att för fidei-cömmisser, som
hädanefter stiftas, skall erläggas en bevillnts—afgift med 10
proc.; hvilket är detsamma som att låta rättigheten att dem
stifta qvarstå på papperet, under det att dess utöfvande göres
om intet genom villkoret , som dervid är fästadt. Då
alltså denna föreskrift uti Bevillnts-stadgan leder till samma
resultat, som ett på laglig väg tillkommet förbud mot stiftandet
af fidei-commisser, och följaktligen den inkomst, man
derigenom velat bereda, lika mycket hädanefter som hitintills
skall uteblifva, har man ock ansett ändamålslöst att
densamma i detta project bibehålla.
§§ 4o, 41.
Såsom en motsägelse måste det uppfattas, att uti samma
stadga, som har till föremål att beskatta effectiv inkomst,
jemväl finna med afgifter belagda s. k. karaktersfullmakter,
just af det skäl, att de icke medföra innell
af varén i 11 k o ni s t. Denna stadga pålägger alltså skatt,
både för det man har inkomst, och för det man icke halin
-
Den i F e b r 11 n r i.
inkomst. Det enda tänkbara skäl för karakters-fullmakters
ytterligare beskattande vore, om de kunde hänföras till cathegorien
af öfverflöds-artiklar; men Bevilln.-stadgan är dock
ingen öfverflöds-förordning.
Omisskänneligen går denna beskattning derpå ut, att inskränka
tilldelandet af dylika fullmakter; men, ehuruväl
sådant ändamål låter motivera sig, kan man ingalunda säga
det samma om sättet för dess ernående. Då Konungen,
för att utmärka förtjenster, icke alltid kan befordra till
högre värdighet med thy åtföljande lön, ,ej heller vid alla
tillfällen lämpligen anvisa penninge-gratificationer, har, för
dylika fall, tilldelandet af karaktersfullmakter blifvit begagnadt.
Tili statens fördel äro-dessa fullmakter redan beskattade,
genom den ganska betydliga stämpel-afgift eller charta,
hvarmed de beläggas; att gå derutöfver, medelst påläggande
af bevillning, antyder en åtgärd, hvilken, så väl i motiv, som
i tillämpning, är främmande för R. St:s värdighet.
Art. Ill uti 1835 års Bevillnrs-förordning är alltså, af
förenämnde skäl, helt och hållet utesluten i delta project.
§ /p.
Då detta project antager, att personlig skydds-afgift
först vid 18 års ålder inträder, är föreskriften i öfverensstämmelse
dermed ändrad, men anses böra utgöra en egen §.
Se Art. X, § 67.
Vid återstoden af § 42; anmärkes: att då härads- eller
skattskrifvaren i alla afseenden skall ansvara för mantalslängdens
riktighet, och pastor, eller annan i pastoratet
tjenstgörande prestman vid mantalsskrifningarna skall vara
tillstädes och utur medhafvande husförhörslängd lemna alla
erforderliga upplysningar om folkmängden inom pastoratet ,
samt ändtligen, då mantalslängden skall vid allmän sockenstämma
granskas, tyckes alla de försigtighetsmått vara iakttagna,
som för dessa längders säkra och ordentliga upprättande
erfordras, utan att något Konungens Befhtdes ombud
behöfves närvar. Erfarenheten har ock ofta visat, att
inom pastoratet ett sådant ombud icke varit att tillgå,
då icke pastor, såsom Konungens Befhtdes ombud, bär
må kunna uppträda, såsom redan varande en vid förrättningen
tjenstgörande ansvarig person.
Att Konungens Befb:de icke personligen kan öfvervara
dessa förrättningar, är uppenbart, då de, inom länets
alla härader, i det närmaste måste ske samtidigt. Man har
alltså i projectet uteslutit föreskriften om sådant Konungens
Bcfhrdes eller dess ombuds närvaro i ofvannämnde full ,
såsom rent af öfverflödig. Se Art. X, §. 68.
§ 43.
Oförändrad utförd i Art. X, § 6g.
§ 44.
Då det måste bero på en hvar, att i rätter tid inställa
t H. >4
D c n i Fehr u a r i.
sig vid förrättningen, saknas ock skäl att lemna tre eller
ens någon timme att derifrån ansvarsfritt uteblifva, så mycket
olämpligare, som dagarna redan äro alltför korta, den
årstid ifrågavar. förrättningar intratta, i förhållande till elen
mängd af göromål, den noggrannhet och de undersökningar
dervid förekomma och äro af nöden. Häraf den förändrade
redactionen af denna §. Se Art. X, § 72.
.. . ' i 45.
Ägandet af fartyg kan icke anses tillhöra de upplysningar,
sorn mantalsskrifningen har tillföremål; således stadgandet
härom uteslutet.
De i städerna och större köpingar, ofta månadtligen, inträffande
omflyttningar af bostad, göra det ändamålslöst för
skattskrif varén, att före mantalsskrifningens böljan i längden
införa någon skattskyldig person. Mantalsskrifningarna och
inantalslängdens uppställning mäste derföre, för alt vara fullt
tillförlitliga, helt och hållet grunda sig på de till förrättningen
inkommande skriftliga uppgifterna, hvilka på stället
noga jemföras med husförhörs-längden, och för hvilkas fullständighet
och tillförlitlighet husägaren, som icke bör vara
okunnig om i huset boende personer, bör ansvara. Man
har derföre ansett den i mom. 4 mindre skrifkunnige personer
i städerne lemnade tillåtelse att meddela muntliga uppgifter
lill skattskrifningen desto hellre böra försvinna, sorn
denna rättighet, sällan eller aldrig, hvarken i städerna eller
folkrikare köpingar begagnas.
5 45 i öfrigt bibehållen, men lämpad efter detta project.
Se Art. X, § y'3.
§ 46-
Forsta mom. af denna §, såsom afhandlande böter, är
intaget uti §§ i55 oell i56, utan annan väsendtlig förändring,
än att bötesbeloppet blifvit förhöjdt för den, som underlåter
att anmäla på ägorna inhyses boende, samt att bötesbeloppet,
enl. § 156, ansetts böra blifva åklagarens ensak.
Någon närmare utveckling af motiven, än att erfarenheten
vitsordar beliofvet, torde vara öfverflödig.
ardra och 3:dje mom. äro intagna uti §5 77 och 78,
dit de rätteligen höra. Den förändrade redactionen uti §
77, såsom icke väsendtlig, motiverar sig sjelf.
4:de mom. tillhörer Art. XI, och förekommer der uti
§ 172,
§ 47-
Utan väsendtlig förändring intagen uti §§ 74, 75 och
76, Art. X.
§ 48.
Man har ansett mer ordningsenligt, att intaga de 4 första
mom:n uti en särskild §: se § 71 ; och 5 mom. uti
en annan: se § 70. 6 mom. åter, hörer alldeles icke lill
denna Art., utan igenfinnes på Art. XI, § 173.
Den i Februari.
Beträffande särskildt första mom. af§ 4$ Bevillnts-förordn.,
har man, för att undvika allt missförstånd om författningens
tillämpning, i fråga om stället, der skattskyldig skall skattskrifvas,
samt tillika förekomma möjligheten för denna att
undandraga sig skattskrifning, ansett det vara nödigt, att
heslämda föreskrifter utan undantag finnas, och derföre infört
den ändring, som mom. i, § 71, Art. X företer.
§ 49-
Denna § synes lämpligare intaga plats uti § 74, der den
i sitt sammanhang igenfinnes.
§ 5o.
Oförändrad intagen uti § 79, Art. X, men med tillägg
af ett mom. för städerna, hvarest, då mantalslängderna
upprättas efter qvarter och husnummer, samt husen ägas af
medlemmar, tillhörande särskilda församlingar, föreskrifterna
om längdernas uppläsande och granskning vid allmän sockenstämma
icke äro tillämpliga.
§ 5 r.
Hufvudsakligen bibehållen. Föreskriften att Beredntscomitds
sammanträden höra regleras, med afseende på skattskrifvarens
skyldighet att der tillstädesvara, har man uteslutit,
emedan det uti § g4 är sagdt, att lian skall föra
prot. inom comitcen, hvaraf endast sussecciva sammanträder)
blifva en följd. § 80, Art. X.
§• 5a.
Alt uti de kungörelser, hvarom här är fråga, intaga
”bestämda föreskrifter”, så väl för eomiteerna, som
de skattskyldige, utan att antyda hvilka, måste utsätta Konungens
Befhtde för möjliga anmärkningar, eller ock föranleda
till att intaga i kungörelserna största delen af Bevillnts-stadgan.
Man har derföre, uti den nya redaetionen af
denna §, begagnat termen — ”nödiga föreskrifter,” rörtde uppgifterna
till comitcen, och i öfrigt ansett sjelfva Beviilnrsstadgan
böra lända så väl comiterade som de skattskyldige
till efterrättelse.
Af sistnämnda skäl har man äfven här uteslutit sednare
mom. af § 5ä Bevillnts-förordn.; dess innehåll är dessutom
intaget uti § 46, Art. IX. E11 författning, såsom denna, bör
minst sakna egenskapen alt lör allmänheten vara lättfattlig,
således kort och bestämd. Man har derföre i detta project
ansett sig böra utesluta, hvad som uti i835 års Bevillntsstadga
linnes på flera ställen åter upprepadt och rent af öfverflödigt.
§ 81, Art. X.
§ 53.
Bibehållen. Art. X, § 82.
J 54.
Hufvudsakligen bibehållen. Den förändrade redaction,
man gifvit denna §, afser mer bestämdhet och fullständighet,
synnerligast till förekommande deraf, att jemnvigten emellan
de 2tnc cathegorier, hvaraf comitecns valde ledamöter lie
-
io8
Den i Februari.
stå, icke ina störas af godtycket, — en möjlighet, hvilken
§ 54 Bevillnrs-forordn. öppnat, i strid med sin ande-mening.
Se Art. X, § 83.
§ 55.
Första afdelningen deraf bibehållen oförändrad. Beträffande
åter den sednare, är det svårt alt deraf fatta någon
bestämd mening. Uti 5j och 56 är tydligen föreskrifvet,
att comiteen, i intet läll får utgöras af mer än tre ledamöter
af hvardera classen; och likväl til (städ jer § 55, alt från
annan socken tillkalla ”besulne personer,” om socknemännen
åstunda ett större antal än fem? Man bar derföre uti
den nya redactionen antagit, att sednare mom. bör utgöra
ett alternativ för den händelse, att sockuemännen finna sig
mer belåtne med besutne män från annan socken, än att
välja sådane, som första mom. upptager. Se Art. X, § 84.
§ 56.
Med undantag af villkoret, att comiteen ej får bestå af
mer än 7 ledamöter, hvilket redan uti § 83 är föreskrifvet,
och således icke här behöfver upprepas, är denna § oförändrad
bibehållen, men fördelad uti 2:ne.. Art. X, §§ 86, 87.
§§ 57, 58, 5g, 60.
Till sitt innehåll bibehållna. Se Art. X, §§ 8g, 85,
88, 90.
§ 61.
Hufvudsakligen bibehållen; men, på redan anförda skäl,
vid uppgift om skepp, är lästetalet icke bär begränsad! under
fem. Se Art. X, § 92.
§ 62.
Föreskriften i denna § är alltför inskränkt, så vida den
icke rent af kan anses öfverflödig. För att leda till något
egentligt resultat, borde en hvar, som flyttar från en ort
lill en annan, medföra bevis, huruledes han det nästlidna
året varit taxerad; ty rörelsen under föregående år kan visserligen
hafva inflytande på inkomsten under ett följande.
Men då den skattskyldige endast åligger att uppgifva den
isolerade inkomsten för beskattningsåret, och de förändringar,
som en flyttning vanligen medförer, hindra den jemförelse
med förhållandet under ett föregående år, hvilken eljest
kunde tjena till ledning för bedömmandet af den skattskyldiges
uppgifter, har man ansett denna § kunna uteslutas.
§ 63.
Intagen uti § 45, Art. IX, dit den, såsom en för alla
Bevillu:s-comite'erna gemensam föreskrift, hörer. Man har
dock ansett nödigt att, uti en särskild §, bestämdare uttrycka,
hvad som egentligen utgör föremålen för Beredn:s-comiteernas
åligganden, och dertill egnat en ny, eller den g3,
Art. X.
§ 64.
Hufvudsakligen utförd: förra delen på Art. IX, § 55,
mom. 2: — den sednare på nämnde Art., § 56.
Den i Februari.
10g
§ 65.
Till sitt innehåll fördelad på §§ 45, 46, 46, Art. IX;
således utesluten sorn särskild §.
§§ 66 , 67.
Hufvudsakligen intagne på Art. VI, § 2.5, inom. 2, synas
de, såsom särskildt utförde, endast leda lill en vidlyftighet,
hvilken hör undvikas.
§ 68.
Hvad här namnes om boställen, tillhörer rätteligen Art.
II, hvarest de ock äro afhandlade uti § 5. Det öfriga af §:n,
som handlar om frälseräntor, tinnes, ehuru med förändrad
redaction, intaget på Art. VI, § 3o.
§ 69.
Hufvudsakligen intagen på Art. VII, § 36; sista punkten
igenfinnes på Art. VI, § 25, mom. 3, och torde derföre
icke såsom villkor behöfva upprepas uti förstnämnde §.
§ 7°;
Denna § har ansetts böra tillhöra Art. IV, och finnes
der intagen uti § 21. — Att hänföra fisk er i er lill Art.
VI, enligt hvilken bevillning utgöres efter uppskaltningsvärdet,
synes sakna grundlighet. Man besinne blott, att värdet
af ett fiskeri är föga annat, än den ganska villkorliga
inkomsten, hvilken för ingen del uteslutande beror på ägarens
tillgörande alt framkalla; ty fisken låter icke så sig
inom bestämda råmärken. Då det alltså är inkomsten, som
här egentligen kan tagas i anspråk, hafva liskerier, såsom
särskilda lägenheter betraktade, bort i bevillningsväg behandlas
jemlikt annan näring.
§ 7 ’•
Då innehållet af denna §■ står i strid med den grund för
värdering af fastighet på landet, som uti § 25, mom 3, Art.
VI är uttryckt, likväl med det undantag, som § 29 nämnde
Art. innehåller, har densamma uti detta project blifvit
utesluten.
§ 72.
Innehållet af denna § tillhörer icke mer specielt Berednts-comite
än BevilIn:s-comite'erna i allmänhet, och har
alltså blifvit hänfördt till Art. IX, samt der hufvudsakligen
intaget på §§ 4$ och 46. Då Bevillnts-stadgan vid hvarje
riksdag förnyas, utan att åberopa hvad uti en föreg, kan
vara föreskrifvet, torde det icke behöfva uttryckas, att comiteerne
i hvarje läll äga förfara, ”så länge denna, enligt
R. St:s beslut och Reg.F., länder till efterrättelse;” hvarföre
nämnda mening, i förevar. § 72 blifvit utesluten.
§§ 28, 29, 73, 74.
Hvad uti § 28 BeviIln:s-förordn. förekommer om masugnar,
har man här uteslutit, och antagit, att de, örn än hörande
under annan egendom, dock alltid böra särskildt till
bevillning upptagas och beskattas.
Af skäl, dem man redan i det föregående utvecklat, är
1 10
Den i Februari,
den uti § 2g Bevillnts-förordn. upptagna classification utesluten.
§§ ?.8, 29 Bevillnts-förordn. upptaga ej allenast de egentliga
bergverken, utan jemväl manufacturier, fabriker ele.
på landet; men hvarföre detta frånskiljande af stad? Då
Lergverks-lwndteringen egentligen är en fabriksrörelse, haiman
i detta project sammanfört denna och öfriga uti §§
28, 29 uppräknade inrättningar under en gemensam Art.,
utan åtskillnad af hvad som är beläget på landet eller i
i stad.
Bruk och bergverk behandlas uti §§ 28,73, såsom egendomar,
hvars bevillning utgår med 2 r:dr för iooo:det af
det uppskattade värdet, — förmodligen af det skäl, att
verkligt jordbruk vanligen dermed är förenadt. Men emedan
de uti detta förslag äro ansedde såsom fabriker, böra
de, lika med dessa, utgöra bevillning efter fem proc. af belia
Ilna inkomsten, och deremot jordbruket eller landtegendomen
behandlas särskildt, enligt den Art. det tillhörer,
samt utgöra bevillning med 2 r:dr för iooo:det, hvilket
ock ensamt synes princip-enligt; ty om än fabriksrörelsen
drifves vid bruk, som är beläget tillsamman med jordegendom,
kan sådant likväl icke utgöra något skäl till annan
eiler olika behandling, än som skulle inträffa, om samma
ägare hade bruket beläget på 20 mils afstånd från jordegendomen.
Det i 73, 74 förekommande minimum och maximum
är uti detta project uteslutet, eftersom ingen annan grund
för beviilnts-utgörande är föreskrifven, än behållna inkomsten,
den må vara större eller mindre, — Ilar ingen behållning
af rörelsen ägt rum, så saknas följaktligen anledningen
för beskattning; och byggnaderna kunna, i thy fall, ej bil—
ligen tagas för inkomst.
Då det ligger i sakens natur, att jernet icke kan afyttras
till samma pris vid en, ofta aflägsen, lastageplats, som
vid bruket, hvarest det lärer kunna antagas, att blott ett
ringa qvantum afsättes; så bör vid bestämmandet af stångjärnet»
värde, icke det i orten gångbara tjena till ledning,
utan priset stadgas å vanliga afsättningsorten.
Det bör ock vara ägaren tillåtet att behörigen styrka,
till hvad pris tillverkningen blifvit försåld; och då sådant
sker, lände detta pris till efterrättelse.
På ofvan anförda skäl hafva §§ 28, 29, y3, 74Bevil!n:sförordn.
blifvit ersatte af andra. — Se Art. VII, hvarest
behandlingen af de egentliga bergverken är intagen. Beträffande
öfriga, nämnde Art. tillhörande verk och inrättningar,
hvarom §§ 28, 29, 76 Bevillnts-förordn. omförmäla,
torde hvarje försök, att för deras behandling gifva så speciella
föreskrifter, som vid de egentliga bergverkens, der
allt är bestämdt, aflöpa fruktlöst. Man besinne blott olikheten
af de alster, dessa inrättningar frambringa, och marg
-
Den i I e 1) r u a r i.
111
falldén af de rudimaterie!-, som dertill användas. På taxeringsmännen
måste det alltså hero alt, med den närmare
kännedom af locala förhållanden, som de böra äga, tillämpa
de allmänna grunder , som Art. VII i dessa afseenden
upptager, till en del hemtade från § 77 Bevilln:s-fö'rordn.
Till denna Art. VII, har man äfven öfverflyttat qvarnar och
sågar, som icke uteslutande användas för husbehof, samt
apothek, och af det skäl, att de närmast hänföras till fabriker,
samt hafva industrien till föremål.
. § 75-
Emedan föreskriften i denna § är grundad på bevilln:s
utgörande efter privilegier, men detta project endast antager
beskattning af inkomst, hvilket här vill säga tillverkningen
för året, har man funnit densamma böra uteslutas.
§§ 76, 77.
Såsom särskilde utgå dessa §§, sedan en del deraf blifvit
utförd på de nya å förslaget, hvilka tillkommit i stället
fÖ1' SS 73> 74-
§ 78.'
Bibehållen, men lämpad på alla Bevilln:s-comite'erna. Se
Art. IX, § 62.
§ 7.9-
Med tillägg af ett förtydligande, är förstadelen af denna
§ bibehållen. Se Art. X, § 96. Sednare delen, rörtde
böterna, är utförd på samma Art. § i58.
§ 80.
Utan hufvudsaklig förändring utförd på Art. X, § g4.
§ 8 r.
Med undantag af vitet, hvarom är utfördt Art. X, §
i5y, har hufvudsakliga innehållet af denna § blifvit intaget
på Art. X, § 91.
§ 82. .
Bibehållen. Art. X, § 97.
§§ 83, 84.
Dessa tvänne §§ torde, för lättfnttlighetens skull, böra
erhålla en annan, och mer utförlig, redaction, samt lämpligen
förenas till en § med 3:ne mom. Se Art. X, § g5.
§ 85.
Denna § synes erfordra mer bestämdhet. Se den nya
rcdactionen: Art. IX, § 63.
§ 86.
Stadgandet i sista punkten 2:dra mom. af denna § synes
icke innebära mera anspråk på att intagas uti Konungens
Befhtdes kungörelse, än iakttagandet af hvarje annat
åliggande, i följd af Bevillnts-förordn., hvilken såsom allmän
lag, måste antagas att i sin helhet af en hvar vara känd.
Af sådan anledn. är denna punkt uti projectet utesluten.
Första och andra mom. af denna §, äro i öfrigt hufvudsakligen
intagna på Art. X, §§ i5g och 160. Beträffande
böternas uttagande, är derom utfördt på Art. X, § 171.
t
112
Den i Februari.
n§ 87.
Första delen utförd på Art. X, § 98; samt, med någon
icke väsendtlig förändring, återstoden på 5 >02-
§ 88.
Utförd på Art. X, § 99.
§§ 89, 90, gr.
Utförde på Art. X, §§. io3, 104, io5.
§§ 92> 9U 9'l
Kunna
sammandragas till en §, sedan det i § g2 förekommande
vite blifvit intaget uti en särskild Art. X, § 161.
Den rättighet, sorn § 9?. Bevillnrs-förordn. gifver Berednrscomiteerna,
alt, i stället för deras ledamöters mangranna
inställande till val vid bildande af Taxerts-comite', på
förhand genom val inskränka detta antal till åtminstone tre
personer, har erfarenheten upplyst vara en, icke ovanlig,
orsak till brist uti det för Taxer:s-comite bestämda antal
ledamöter, och hvilken brist gemenligen yppas, då comite'en
redan bort sina arbeten boija. Man har alltså i
detta project uteslutit en slik rättighet. Det ligger dessutom
i sakens natur, att Taxer:s-comite'erna bättre skola kunna
sammansättas, då man är i tillfälle att utse dess ledamöter
bland det större antal valbara, som taxerrs-districtets
församlade Beredn:s-comiteer erbjuda. Se Art. X, § 106.
,§ 95-
Denna § synes i behof af förtydligande och mer bestämdhet,
hvilket föranledt till den förändrade redaction,
som § 107 Art. X företer.
§ 96.
Emedan tid och ställe, för comiteens sammanträde, bestämmes
af Konungens Bef:h:de, med afseende på localförhållandena,
synes denna § erfordra en derefter lämpad
lydelse. § 108, Art. X.
§ 97-
Med frånskiljande af hvad redan uti §§ 63, 66, 72 Bevillnts-förordn.
är sagdt, samt en föreskrift rör:de indragna
boställen vid regtterna, hvilken man i slutet af denna
§ helt oförmodadt anträffar, ingår återstoden af §:n i den nya
redaction, som § 112, Art. X företer.
Föreskriften om de indragna reg:ts-bostäIlena har man
ansett lämpligare böra förflyttas till § n4> Art, X.
§ 98' .
Utan alt göra någon väsendtlig förändring vid innehållet,
har man dock ansett denna § erfordra en redigare uppställning,
och derföre delat den uti 2:ne. Art. X, §§ii3, x 14-
„ § 99-
Man har ansett innehållet af denna § böra fördelas på
§5 101 , 112, Art. X, hvadan densamma, såsom särskild, utgår.
§§ 100, 101.
Oförändrade utförde, men på 1 § i 3 mom. Art. X,
§ '°9-
§ 102.
Den i Februari.
§ 102.
Denna § tyckes väl innefatta en princip-fråga, och derföre
böra hänföras till den Art., som handlar om allmänna
föreskrifter; men emedan den endast blifvit använd såsom
ett sätt att skilja emellan ett lika röstetal inom Comiteen,
har densamma blifvit ansedd såsom en reglementarisk föreskrift,
och, lämpad för alla tre Bevillnts-comiteerna , utförd
på Art. X, § 15 i.
§§ io3, 104.
Dessa båda §§, tillika med §§ 108, i32, iÖ2 Bevillnrsförordn.
, hafva, i anseende till deras nära sammanhang, blifvit
förenade uti en enda, med bibehållande af deras hufvudsakliga
innehåll. Den nya §:n har dock bort intaga sitt
ställe vid början af Art. XII. Se § 184.
§§ io5, 106, 107.
Dessa §§ har man ansett erfordra en omarbetning, uti
hvilken dock ingått deras väsendtliga innehåll, och i sammanhang
dermed en ny § böra tilläggas. Se Art. IX, §§
58, 5g, 60, 61. Dock bar undantaget, som förekommer
uti § 106 Bevillnts-förordn., blifvit uteslutet, emedan det icke
låter sig tillämpa. Det ändamålslösa, att ingå i undersökning
om de öfverenskommelse!-, som emellan husbonden
och arbetaren vanligtvis muntligen blifvit träffade, inses lätt.
Resultatet af sådana undersökningar har, såsom erfarenheten
visat, merendels blifvit, att Staten gått miste om den skatt,
som den arbetsföre personen alltid bort erlägga; ty, huru
svårt är det icke, att, emot husbondens och arbetarens gemensamma
bestridande, bevisa, att den förre af arbetaren
njutit en emot skatten svarande tjenstbarhet? Att hvarje på
ägorna boende fullt arbetsför person bör till husbonden kunna
lemna en skatten motsvarande arbetskraft, under ett helt
års lopp, kan man taga för gifvet; och må det derföre vara
hemmansägarens ensak, alt antingen vägra sådana personer
skattskrifning, eller ock, på hvad sätt han finnér lämpligast,
förskaffa sig säkerhet för skatten. Ilan bör alltid
för densamma ansvara. Man kan visserligen invända,
att mången arbetare härigenom kommer att vägras hos hemmansägaren
blifva skattskrifven; dock är sådant ej att befara,
när frågan är om en verkligt idog arbetare, denne saknar
icke skydd; det är endast lättingen, som det drabbar,
och denne kan icke hafva nog verksamma band på sig, för
att förmås till nyttig sysselsättning, samt derigenom bereda
sig tillfälle att sjelf betala sin skatt.
§ 108.
På det den skattskyldige icke må af alltför stor olikhet
träffas med debetsedels-lösen, och redogöraren icke sakna
en skälig ersättning för sin möda; har man ansett denna
lösen böra lämpas efter debetsumman, dock så, att den
aldrig öfverstiger 8 skillingar.
Förbudet i denna § för skattskrifvaren att utfärda mer
1 II. <5
Den t Februari.
än en debetsedel för de utskylder, som inom taxerts-districtet
den skattskyldige påföras, är så mycket mer olämpligt,
sorn sådant icke utan den största oreda i räkenskaper låter
sig verkställa; enär mantals- och taxerings-längderna äro
uppstiillda, för landet efter hemmanens, och i städerna efter
husens och qvarterens nummer-ordning. Om skatterna
för flera hemmansdelar under olika nummer och, möjligtvis
äfven, olika socknar på landet, eller hus oell gårdar i stad
under olika nummer och qvarter, hvilka ägas af samma
person, skulle sammanslås i en skattsedel; så följer naturligtvis
deraf, att ej mindre den redighet och controll, som
redogöraren bör i räkenskaperna äga, upphör, utan ock, att
den skattskyldige icke kan med samma säkerhet bedomina
skattsedelns riktighet, som då han erhåller särskild debetsedel
för hvarje särskild egendom. Erfarenheten har ock visat,
att ägare till flera särskilda fastigheter inom samma taxerings-district,
icke i allmänhet varit belåtne med en enda
debetsedel för dem alla.
Med iakttagande af de förändringar, hvartill förestående
anmärkningar föranledt, och för att på ett ställe igenfinna
allt, som har afseende på uppbörd och debetsedlar,
har denna § 108 här utgått, samt de föreskrifter den afsett,
blifvit utförda på Art. XII, § 184, mom. 6.
§ >09.
Med undantag af föreskriften om böterna, hvilken,
fullständigare alfattad, är utförd på Art. X, § 162, samt
tillsatsen af ett saknadt bestämmande rörtde protts-föringen
i Comitéen, — är denna § i öfrigt bibehållen och utförd
på Art. X, § 110.
§ no.
Bibehållen. Art. X, § 116.
§ 111.
Bibehållen. Art. X, § i3o.
§§ 112, 113.
Bibehållne. Art. X, §§ 117, 118.
§§ 114, 115, 116, 117.
Bibehållne. Art. X, §§ 120, 121, 119, 122.
§ 118.
Föreskriften i denna § är så ofullständig, att man ansett
en alldeles ny uppställning deraf nödvändig. Art. X,
§ 126.
§ 1 *9-
Hufvudsakligen utförd, Art. X, § 125.
§ 120.
Af flera skäl har man ansett denna § böra utgå. Principen
är att Taxer.vs-comite väljes för året och upphörer
genast efter slutad förrättning. Det vore alltså i strid härmed,
om en del ledamöter qvarstodo såsom sjelfskrifne till
följande årets comité'. Det låter dessutom tänka sig, att
förhållanden kunna i flerfalldiga hänseenden under tiden in
-
Den i Februari. u5
träffa, ledande till vidsträcktare val än här för hvarje år
är förutsatt. Kan hälften eller en tredjedel af ledamöterne
qvarstå, och de afgående åter inväljas, vore mycket enklare
att låta hela Cornile'en qvarstå som en permanent beskattnings-commission,
hvilken alltid hölles complett medelst
partiella val, då någon ledamot afginge. Det i sista
punkten intagna åliggande för magistrat att underrätta
dem, som flesta rösterna erhållit, är intaget uti 2:dra mom.
§ 128, Art. X. Utesluten.
§ 121.
Man har funnit denna § så föga motsvara hvad den,
enligt sitt syfte, borde innehålla, att omarbetningen uti
projectet upptagit 2.’ne nya §§. Hvad hit hörer, har till
en del igenfunnits uti § 127, Bevilln:s-förordn., som dessutom
ger den ganska obestämda hänvisningen till hvad som
för landet är föreskrifvet. Se Art. X, §§ 128, 12g.
§ 122.
Innehållet är hufvudsakligen bibehållet, och en nödig
föreskrift tillagd, i afseende på tiden för valen, hvarom ingenstädes
är nämndt. Art. X, § 120.
§§ 123, 124.
Dessa hafva vid omarbetningen ansetts böra förenas till
en enda §, sedan icke hithörande föreskrifter blifvit flyttade
till lämpligare ställen. Här förekommer uti § 124 tvähne
alldeles olika ändamål för omröstning: det ena, att förse
comiteen med ledamöter, det andra att utröna besluten
af en redan bildad comité, då tankarna inom densamma äro
delade. Föreskrift i sednare fallet förekommer längre fram
uti en för alla Bevilln:s-comiteerna gemensam. Beträffande
det förra, att med allmän omröstning afgöra valsättet till
ledamöter, synes sådant endast i det fallet vara principenligt,
då, inom Ridderskap och Adel samt PresteSt., det
för Taxerts-comiteen erforderliga antal ledamöter inom statlen
icke är att tillgå. Härom är utförligare afhandladt uti
§ 126.
Rör:de §§ 123,124, Bevilln:s-förordn. Se Art. X, § 124.
§ 125.
Hufvudsakligen intagen uti § 127, Art. X.
§ 126.
Utan väsendtlig ändring utförd på Art. X/^om böter)
§
§ '27.
Denna § har ingått uti behandlingen af§ 121 Bevillntsforordn.
, och igenfinnes alltså dess hufvudsakliga beståndsdelar
uti § 12g, Art. X.
§ 128.
Intagen på Art. IX, § 55, mom. 3, utan annan förändring,
än att tiden till förteckningarnas insändande blifvit
bestämd, hvilket synes nödigt, då fullgörandet är vid ansvar
ålagdt.
11G
Den i Februari.
§ 12g.
Ifrågavarande §, hvilken, så till sågandes, utgör Taxertscomitéernas
speciella instruetion, har erfordrat en ny redaction.
Taxerts-männen påminnas här, likasom på flera andra
ställen uti Bevillnts-förordn. af 1815, om deras ed, att med
oväld och samvetsgrann! deras uppdrag fullgöra. Edsformuläret
är särskildt utfördt, hvilket, såsom föreskrift betraktadt,
bör vara tillfyllest, hvadan påminnelsen i förevar. §
är utesluten.
Föreskriften i sista punkten, rörtde afdrag för gäld,
är intagen uti § 53, Art. IX. Den nya redaction af § 129
]3evilln:s-förordn, igenfinnes på Art. X, § i33.
§ 1 >0.
Denna §, ämnad till föreskrift, huruledes af fast egendom
i stad bevillning skall utgöras, innehåller visserligen
utförliga antydanden att få reda på värdet; men huru detta
resultat sedermera skall användas, för alt komma till
bevilln:s-beloppet, hvilket just är ändamålet med värderingen;
derom finnes icke ett ord, hvarken i denna eller följande
§ lii, utan blott i förbigående en sorls hänvisning
till föreskriften för uppskattning på landet, med afseende
på den större afkastning stadsjord vanligen gifver.
Hvarföre åbyggnader vid landtegendom i detta project
äro ansedda böra från bevillning vara fritagna, är på sitt
stalie motiveradt. I städerna, med deras landlställen, är
förhållandet helt annorlunda; der utgöra byggnaderna hufvudsaken,
och uppföras i afsigt att tillskynda ägaren contant
inkomst medelst hyror, ty sällan begagnas de uteslutande
af honom sjelf. Stadsegendom kan och bör derföre,
med allt skäl, hänföras till och behandlas som capitaler,
hvilka göras fruktbara medelst rörelse; — likaså den till
ägovidd högst inskränkta stadsjorden, såsom i allmänhet mer
produetiv, än på landsbyggden, och således äfven landtställen
på stadsgrund. JNär härtill tages i beräkning, att
denna sorts förmögenhet ingenting äfventyrar af årsvextens
ombytlighet, icke erfordra någon brukningskostnad, (byggnader)
och jemväl vanligen uti brandförsäkrings-verk är betryggad
emot förlust; så synes den i allt kunna hänföras
till natur af capital, som genast gifver en realiserad positiv
inkomst. Pä anförda skäl, antager derföre detta project,
att, sedan värdet af' fast egendom i stad blifvit utrönt, detsamma
betraktas likt capital, användt i rörelse, som gifver
en inkomst, motsvarande fem procent, hvilken påföres bevillning,
efter samma grund, som Art. IV upptager, eller
med fem för 100.
§ i3o har i öfverensstämmelse härmed blifvit förändrad.
Se Art. V, § 11.
Sednare delen af § i3o, hvarest Brandförs.-directionen
ålägges afgifva årliga förteckningar på beviljade brandförsäkringar,
har så mycket mindre bort här bibehållas, sorn
Den i Februari.
117
brandförsts-värdet, för ingen del, kan tagas till måttstock
vid uppskattning af fast egendom i stad, helst vid värdering
till brandförsäkring, husets materiella värde, soliditet och
läge val föranleder försäkrings-summans högre eller lägre belopp,
men ingalunda husets afkastning, samt, beträffande
bus på landet,desamma icke uti jordegendomens värdering ingå.
§ idi
Om
denna § gäller enahanda anmärkningar, som vid
den nästföregående aro gjorda. Den nya redaetionen deraf
är utförd på Art. V, § 2 3.
§ l'?2.
Innehållet har, såsom rörtde samma sak, hvarom §§
lod, 104 Bevillnts-förordn. handla, jemte dem ingått uti §
184, Art. XII. Man har sökt gifva denna nya § en utveckling,
som de citerade §§ sammantagne likväl sakna. Föreskriften
i dessa, ’ätt hafva debetsedlarna färdiga fyra veckor
förr än uppbördstiden infölle,” kunde vara svår nog att
uppfylla, då denna tid först blefve bekant genom Konungens
Befh:des kungörelse, hvaruti uppbördsmötena t. ex.
utsattes tre veckor derefter. Man har här utsatt denna tid
till den i5 Dee., så mycket hellre, som härads- och skaltskrifvarnes
tid, under loppet af JXov. och första hälften af
Dec. är redan fullt upptagen af då pågående mantals- och
skatlskrifningar.
§ 10 i Bevillnts-förordn. nämner endast uppbördsmän
vid regementerna: men då förhållandet är enahanda vid
flottans stationer, har föreskriften jemväl bort sträckas derhän.
§ 133.
Intagen uti § i32, Art. X.
§§ i34—i42.
Åsigterna, hvarefter, detta projeet till en förnyad Bevillnts-stadga
blifvit utarbetadt, hafva, isynnerhet hvad
föreskrifternas uppställning och deras utförande betra tiar,
varit alltför afvikande från hvad 1835 års Bevillnts-förordn.,
i dessa afseenden, företer, för att medgifva, det de projecterade
nya §§, hela arbetet igenom, frainginge i bredd med
Bevillnts-stadgans. Så länge behandlingen af de sistnämnde
kunde inskränkas till omflyttning §:s-vis och en redaclionsförändring,
var en redig jemförelse lätt att bibehålla; men
då i samma § träffades flera föreskrifter, hvilka, enligt deras
egenskap, tillhörde och borde förflyttas på olika ställen,
blef, med sjelfva §:ns upplösning, den speciella anmärkningsmetoden
icke längre användbar. Detta förhållande vidtog
redan vid § m Bevillnts-förordn., men synnerligast från §
133 till § i43, hvarunder anmärknings-serien måst förvandlas
till en total omarbetning. Anmärkningen, som här alltså
riktas emot hela den nämnda perioden, består deri, att
föreskrifterna sakna ordning i uppställningen, naturligt samband
och fullständighet.
Hufvudsak liga innehållet af den anmärkta perioden,
118
Den t Februari.
hvilken kan antagas börja med § 134 och sluta med § 142
]Sevilln:s-förordn., är likväl intaget på den nya Art. X, från
och med § i3g, till § 153-
Bland föreskrifter, som saknats uti denna del af Beviilnrs-stadgan,
må nämnas det fall, då ledamot af Pröfntscomite'
uteblifver från sammanträdet. Emedan Bevillntsförordn.
med böter belägger ledamots uteblifvande från de
andra Bevilln:s-comite'erna, har man icke funnit skäl att annorledes
anse slikt förhållande, då frågan angår Pröfn:s-comite';
hvadan ett stadgande härom blifvit ulfördt uti ny §
166, Art. X.
Den afbrutna speciella anmärknings-serien återtager sin
reguliera gång med
§ 143.
Uti denna § ålägges Pröfnrs-comite' att, innan den åtskiljes,
utröna hela be vi lin.‘s-summan för länet, samt att
fördela en proc. deraf, bland andra, till uppmuntran för
tjenstemän, som genom flit &c. vid taxeringarna gjort sig
deraf förtjente.
Comiteens ledamöter kunna icke rimligen qvarhållas,
medan länets bevillnts-summa hinner utrönas; ty om de än
inväntade uppsummeringen af taxerrs-beloppen, hvilket icke
kan äga rum, innan Pröfnrs-comiteen slutat sin förrättning,
så vore föga dermed vunnet, emedan hela debiteringen,
hvarmed comiteen egentligen icke har att sig befatta, dock
återstode, och hvilken, såsom i många fall beroende af
Pröfn:s-comite'ens åtgärder, hvarken på förhand kan verkställas,
eller, i afseende på tiden, ej förr än långt sednare
hinner att utföras.
Beträffande åter fördelningen af bevillnrs-proctn, så
kan, innan bevillnts-srimman är känd, ingen fördelning bestämmas;
och 0111 än nian ville hjelpa sig fram genom utsättandet
af ett proc.-förhållande, så måste, enligt föreskriften,
detta dock ställas relativt till den vid mantalsskrifningen
och taxeringarne af vederbörande visade mer eller mindre
flit, ett omdöme, hvartill comite'en alltid nödgades anlita
andras kännedom. Af dessa skäl hafva ock Pröfntscomiteerna,
åtminstone inom Blekinge län alltid åt Konungens
Befhrde måst uppdraga bestyret, både med fördelningen,
hvilken Landshöfdingen bäst är i ställning att bedömma,
och med utrönandet af bevil ln:s-summan, som först
kan ske sent på hösten, sedan bevillnts-sainmandragen till
honom inkommit. Något särskildt utrönande, på förhand, af
bevil!n:s-proc:n, synes alltså utan ändamål; dess större eller
mindre belopp bestämmes dock endast af bevilln:s-summan.
Sista punkten af irsta afdeln. i denna § bör utan olägenhet
kunna uteslutas, då det, som föreskriften derstädes
synes åsyfta att förebygga, icke kan inträffa, sedan någon
fördelning icke äger ruin, innan bevillnts-summan på runstycket
är kand, och stadgandet i den §, sorn derom hand
-
Den i Februari.
•>9
lar, använder termen ”en proc. af liela länets bevillntssumma
för löpande året.”
Hvad ofvan, i i:sta afdeln. är sagdt rörrde ”fördelningen,
” gäller äfven för den andra, som handlar om Stockholms
Pröfnts-comite'.
I öfverensstämmelse med dessa anmärkningar, Ilar denna
§ i förevar, project erhållit en förändrad redaction. Se
Art.' X, § i5i.
§ 144-
Utförd på Art. X, § 149*
§ ,45.
Den olikhet i meningarna, som ofta förspörjes om rätta
förståndet af denna §, torde lättast kunna undanrödjas genom
uteslutandet af benämningen — "sorn ordförande &c. &c.
comité” — hvilken förekommer i början af edsformuläret. §:n
finues utan väsendtlig förändring utförd på Art. X, § 154-
§§ <46, <471 <46. _
Här anvises väl, huruledes besvär öfver Taxerts-comites
åtgärd må fullföljas; men ehuruväl af § 5o Bevillnts
förordn.
kan slutas till sättet att få vid mantals- och skattskrifning
gjorda anmärkningar dragna under BeviIln:s-comite,
synes en föreskrift derom vara på sitt rätta ställe inom
den Art., som dertill är egnad, och hvarest icke heller bör
saknas föreskrift, huru förhållas skall till vinnande af rättelse
uti Berednts-eomites beslut. Af denna anledn. hafva
2.’ne nya §§ 174, >76 tillkommit på Art. XT.
Beträffande de nämnde §§ ,46, 147? <48 Bevilln:s-för
ordn.
, har man ansett dem böra fördelas uti flera, och er
hålla
mer utförlighet, dock utan att rubba det väsendtliga
af föreskriften. Se Art. XI, §§ 176, 177* 178, 179.
§§ 149? >5o, ,51.
Dessa äro hufvudsakligen bibehållne; de ändringar,
sorn uti motsvar. §§ af projectet förekomma, hafva endäst
mer fullständighet till ändamål; hvartill onekligen hörer
den utveckling, sorn ämnet uti morn. 2, § i83 erhållit. Att
skattskyldig återfår hvad hos honom, genom oriktig påföring,
blifvit uttaget, är godt och väl; men rättvisan kräfver
ock, att han återfår det kostnadsfritt, d. v. s. han måste,
uti ersättningsväg, hållas skadeslös för alla de kostnader
han nödgats vidkännas, men som skulle hafva ntehlifvit,
derest ingen oriktig påföring ägt rum. Huru lätt anmärkningar
tillkomma, som föranleda dylika kostnader, derom
vittna, så väl utgående anmärkningsproctn, som farhågan hos
kronans ombud, hvilka, för att sjelfva undgå anmärkningsproc:ns
verksamhet, ofta torde nödgas väcka anmärkningar
och göra påståenden, i trots af deras egen öfvertygelse och
omdöme. Häraf synes nogsamt behofvet af en motvigt, till
förmån för den skattskyldige, hvarigenom honom försäkras
att blifva fullt ersatt för de kostnader, hvartill en rättegång
i bevillnlsfrågor föranleder, och hvilka icke omöjligen kun
-
120
Den i Februari.
na till beloppet vida öfverstiga det, som utgör den liufvudsakliga
eller ursprungliga frågans föremål. Det emedlertid,
på förhand utlagda bevillnts-beloppet jemte omaket, sorn
rättegången medförer, är alltid att anse såsom förlust på
den skattskyldiges sida. Att ersättningen för de omkostnader,
hvarom här är fråga, utgår af Riksg:s-contorets medel,
är sä mycket naturligare, som den dertill föranledande anmärk
n. måste anses vara gjord i kronans intresse. Se Art.
XI, §5 ‘8°j 181, 182, 183.
§ rösti)
m upphör d.
Bibehållen i Art. XII, § 184,, mom. 1, endast med den
ändring, att tiden för uppbörds-böckernas inlemnande blifvit
llyltad till den i5 JNov., för att gifva härads- och skönskrifvare
nödigt rådrum att dem författa.
§§ i53—r55.
Ändrade i öfverensstämmelse med sednare författning
om blott ett uppbördsmöte årligen, och framflyttandet af
tiden för dess hållande. I sammanhang dermed har en ny
§ blifvit tillagd. Art. XII, §<j 185, 186, 187.
§ i54.
Af ofvan anförde anledn., har denna § bort försvinna.
Utesluten.
§ 156.
Bibehållen, utan annan ändring, än uteslutandet af ordet
”andra”. Art. XII, § 188.
§.'57'
Bibehållen utan väsendtlig förändring. Art. XII, § 189.
§§ i58, i5g, 160.
Huruvida de förteckningar, som af de skattskyldige till
Beredn:s-och Taxerts-comiteerna ingifvas, böra innehålla då
löpande eller nästföreg:de årets åtnjutna inkomst, derom yttrar
sig i835 års Bevilln.-stadga både mot och med. I §4 namnes
det ”ali den löne-inkomst, som under året blifvit förvärf
vad;” i § 2 nain nes åter, ”att hela påräknade inkomsten
för året skall till bevillning taxeras.” Uti § 9 yttras
bestämdt, ”att det är den inkomst, som under nästföregående
året åtnjutes, som till bevillning taxeras.”
Hvad indelta löner beträffar, är sagdt, att deskola förvandlas
uti penningar efter den markegång, som näst före taxeringen
blifvit satt.
Denna brist på en generel princip, som liela författningen
igenom gör sig gällande, förekommer ånyo vid de §§,
som handla om afkortning, af hvilka vill synas, som vore
löpande årets inkomst den, hvilken derunder sammanträdande
Bevil ln:s-comi teer hade alt beskatta. Härvid möta
dock många olägenheter och omvägar, såsom, bland andra,
afkortningar, restitutioner och, framför allt, osäkerheten af
uppgifterna; ty, hvem kan innan årets slut uppgifva den
in
-
Den i Februari.
inkomst, som derunder konuner att åtnjutas? En livar uppgör
oell afslutar sina ekonomiska förhållanden med calenderårets
utgång, och mängden torde först långt in på det följande
härom erhålla ett bestämdt resultat. Dessförinnan
kunna dylika uppgifter, rör:de ett löpande år, ej blifva annat
än prestimerade, d. ä., tagne på höft, hvaraf följaktligen
den stora olägenhet uppstår, isynnerhet hvad jordegendom
, handel och näringar beträffar, att de icke kunna controlleras
af det årets Bevillnts-comiteer, hvilka redan sammanträda
under en tid, då handeln och sjöfarten ännu sorn
lifligast äro sysselsatta att frambringa sjelfva inkomsten, hvars
taxering föranledt comite'ernas nedsättande. Det samma kan
ock sägas om årets gröda, hvaraf allt följer, att specifika
uppgifter af de skattskyldige icke äro att tillgå, än mindre
för året afslutad hufvudbok. Utan olägenhet torde derföre
den princip kunna här ingå såsom föreskrift, att de skaltskyldige
till BevilInts-comiteerna uppgifva den inkomst, som
åtnjutits under sednast tilländalupna calender-året; så att,
t. ex. de comiteer, sorn sammanträda år 1839, hafva att
taxera den inkomst, som under år 1838 kommit den skattskyldige
till godo. Och emedan denna princip är tillämplig
för alla i detta project upptagne artiklar, har densamma uti
särskild § zp, såsom föreskrift fått sitt rum på Art. IX.
Titeln på uppgifterna bör alltså, med begagnande af nämnde
år t. ex., blifva: ”Uppgift till Berednings-(Taxerings-)Comite'en
för år i83g på i838 års behållna inkomst.”
Afkortning och restitution äro åtgärder, som inträffa så
länge taxering och debitering utgå från, och grunda sig på
presumerade förhållanden, i afseende på den skattskyldiges
inkomster under en icke tilländalupen tidrymd. Deremot,
så snart ofvan antydde princip generelt tillämpas, hvarigenom
taxering och debitering grundas på gifna resultater, på
redan inträdda förhållanden, kunna ock inga sådana förändringar
med de påförda bevilln:sbeloppen inträffa, som föranleda
till afkortning eller restitution, hvilka åtgärder följaktligen
försvinna; och hvad som, med antagande häraf, kan
bibehållas af §§ 158, i5g, bör utföras på Art. IX, som upptager
allmänna föreskrifter för tillämpningen af Bevillntsstadgan.
Emedlertid anmärkes vid nämnde §§ följande:
Uti § 158 stadgas, att den har rätt till afkortning, som
aflidit före den 1 Maj, då ”uppbördsåret” börjas. Det torde
jemväl här vara i sin ordning, att lika afväga fördelen
emellan Staten och den enskilde, och derföre stadga, att
bevillning efter i:sta Art. icke påföres den, som under beskattnings-
eller inkomst-året afl ider före den r Juli. Enahanda
grund för bevillning efter både i:sta och 3:dje Art.
bör tillämpas i hvad det rörer gesäller och arbetsfolk.
§ i5g, Bevilln:s-förordn. Att afkortning äger rum för
den, sorn icke mäktar sina utskylder erlägga, d. v. s. är
1 11. ,6
Den i Februari.
utfattig, sådant ligger väl i sakens natur; men af enahanda
skäl bör skyldigheten alt erlägga så väl personel som annan
bevillning för den, sorn sin egendom till creditorer aflåtit,
under concurs-tillståndet, öfverflyttas på concursmassan.
Någon rättvis grund att, efter dödsfall, påföra
sterbhuset bevillning af frånträdd egendom, bör ej kunna inträffa
, utan är det afven då concurs-massan, sorn derföre
ensamt bör ansvara.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda är vordet anmärkt,
hafva dessa §§ 158, i5q undergått förändring, och
roed undantag af det förhållande, att skattskyldig vid uppbördsstämma
befinnes utfattig, hvilket föranleder till den åtgärd,
som § 190, Art. XII, stadgar, blifvit utförde på Art.
IX, §§ 49» 5o; hvarefter en ny §5i, ansetts nödig, tillföreskriftens
fulländning.
§§ 161 — 169.
Det har förekommit mindre systematiskt att här finna
sammanförda en mängd föreskrifter, alldeles afsöndrade från
sina motsvarande artiklar, ledande till det tröttande och tidsödande
arbetet att, för nästan hvarje upplysning, nödgas
genomleta alla dessa 9 §§. Den som har behof af att rådfråga
föreskriften, väntar med skäl, att på samma ställe som
denna, finna såsom undantag utförda de afvikelser, som för
hvarje fall böra iakttagas. Hvad som i nämnde §§ endast
utgör modificationer vid de föreskrifter, som denna stadga
upptager, har man derföre uti projectet utfört på motsvarande
artikel, hvarest alltså håde föreskrift och undantag igenfinnes
i ett sammanhang. Beträffande deremot sådana undantag
från bevillning, som synas af tillfälliga anledningar vara
medgifna, och vid hvarje riksdag erfordra förnyelse, har
man här bort utesluta.
Vidare förekommer i nämnde §§ åtskilliga föreskrifter,
som af den anledn. icke blifvit bibehållna, att de utgå från
helt olika grunder och åsigter , än dem man antagit för utarbetandet
af förevar, project. Till denna cathegori hörer
§ 162. 2tdra punkten.
När uppgiften, som styrker tjenstgöringen, föregår
debiteringen, kan hvarken afkortning eller restitution komma.
i fråga.
§ 163.
Första punkten häraf är i strid med §3, Art. II. Samma
anmärkn. äger rum vid 6:te punkten.
§ 164.
Att föreskrifva, det befrielse från ett åliggande icke
äger rum, utom i de fall den medgifves, synes icke vara
af nöden.
§ i65.
Den positiva föreskriften , som här omförmäles, är redan
utförd på Art. IX, § 54; att tillägga den negativa, har
man ansett öfverflödigt.
Den i Februari.
123
Sednare delen af denna § har till föremål en rättelse;
men i öfverensstämmelse med detta project, bör den ti 11—
vägabringas i besvärsväg. Casus torde dock icke förekomma,
ty förhållandet med hemman, verk och lägenheter, tillhöriga
Pukets academier, kan icke vara obekant af taxeringsmännen,
som bland sig räkna academi-staten tillhörande
personer. Utesluten.
. § i69-
Till följd af de anmärkningar, som i § 12 förekomma,
är denna § utesluten.
§ >7°-
Bibehållen utan ändring. Art. XII, § igr.
§ <7<-
Med förutsättande, att den princip för bevillnings utgörande
blifver gällande, som i § 43 , Art. IX, är uttryckt,
har denna § 171 bort erhålla en derefter lämpad ändring.
Art. XII, § 192.
§ >72,
Bibehållen utan ändring. Art. XII, § 1 g3.
§ »73-
Bibehållen utan ändring, så vidt den rörer sjelfva föreskriften;
men emedan erfarenheten ådagalagt behufvet att
jemväl föreskrifva, huruledes dylika förbrytelser, såsom rör:de
en delegation af R. St., böra upptagas och beifras, harmom.
2 blifvit denna § tillagdt. Se Art. IX, § 66.
Litt. B.
Project till Bevillnings-sta tiga.
Indelning.
Art. I. Personlig skydds-afgift § 1— 2.
Art. II. Bevillning af löne-inkomster ... § 3— 7.
Art. III. Bevillning af yrken § 8—17.
Art. IV. Bevillning af handel, skeppsvarf, skepps
och
ångfartygs-rederier, handtverk, näringar,
fiskerier, capitaler, actie-bolag, societeter,
cassör, verk och allmänna inrättningar, så
på landet som inom stads område ... § 18—21.
Art. V. Bevillning af fast egendom i stad och
inom stads område § 22—24.
Art. VI. Bevillning af jordbruket § 20—3o.
Art. VII. Bevillning af bergverk, fabriker, raanufacturier,
apothek, verk och inrättningar,
som icke annorstädes äro nämnda, qvarnar
och sågar, som icke uteslutande användas för
husbehof så på landet som inom stads område § 3i—38.
Art, VIII. Bevillning af testamenten, gåfvor, fideicommisset',
arf, fynd- och vinst-medel . . § 3g—^1.
Den i F e b r u a ri.
Art. IX. Allmänna föreskrifter samt grunder,
hvarefter denna I3ev:s-stadga tillämpas skall
Skydd för taxeringsman
Art. X. Föreskrifter hvad iakttagas bör vid
mantals- och skattskrifning .....
• . . O *
lieredmngs-comite'
Taxerings-comite i allmänhet ....
Dito på landet
Dito för stad
Pröfnings-comite'
Om röstningssätlet inom Bevillnrs-comite'
Om edgång vid taxeringar
Om böter v . . ,
Art. XI. Oin ändrings sökande och besvär
Art. XII. Om uppbörd
Afkortning
Redogörelse
Bevillning.
Art. I.
Personlig skydds-ajgift.
§ i. motsv. § i, Bev:s-förordn.
Erlägges af alla inom Sveriges Rike i mantalslängd skatt
skrifne
personer, utan afseende på stånd eller förmögenhet:
af hvarje mansperson, från och med fyllda 18, till och med
fyllda 60 år
r:dr.
af hvarje qvinna, från och med fyllda 18 till och
med fyllda 60 år 24 SE
Denna afgift fortfar ait årligen utgå, äfven efter fyllda
60 år, af en hvar, som äger en årlig inkomst af 100 r:dr;
äfvensom af en hvar, hvilken utgör bevillning af fast egendom,
å landet taxerad öfver 200 r:dr, eller i stad öfver
4oo r:dr.
§ 2. fr. §§ 161, 162, Bev:s-f:n.
Befrielse från bevillning, enl. Art. I, tillkomme:
1:0 gemenskapen af indelta och vä rf vade armeen
till lands och sjös jemte båts mans hål let,
sä viii i tjenst varande, sorn med pension afskedade;
2:0 gemenskapen af extra roterade och c o ilse
ribe rade krigsfolket för det krigsår, då de gjort
någon garnisons- eller fälttjenst; och skall, till bestyrkande
af sådan tjenstgöring, behörigen upprättad och underskrifven
förteckning å manskapet till Konungens Bef:sli:de
i orten af Chefen aflemnas inom Mars månad året efter
det, hvarunder tjenstgöringen ägt rum; dock sträcke sig
den uti desse 2:ne punkter stadgade befrielse endast till
krigsfolkets egne personer;
3:o y n g 1 i n g a r, som idka s t u d i e r vid academier, gymnasier
och allmänna skolor;
§ 43— 65.
§ 66.
§ 67— 79-  § 80— 98.
§ 99—101.
§ 102—116.
§ 117— 138.
§ 189—153.
§ i5i.
§ 154.
§ i55—171.
§ 172—183.
§ 18.4—189.
§ 190.
§ k9i —193.
D c n i Feliruari.
125
4:o man ufa c t u ris t er och fabriksidkare i Eskilstuna
fristad, så för egne personer, som för deras hustrur
och barn;
5:o upptagna fattiga barn, intill den, genom K.
Legohjons-stadgan af d. 23 Nov. i833, föreskrifna ålder;
6:o fattighjon, eller sådana personer, som njuta understöd
af barmhertighetsverk och allmänna inrättningar, ehvad
de hafva försvar eller icke;
7:0 vanföre, svagsinte, bräcklige och andre,
som för bristande arbetsförmåga aro utur stånd att
förvärfva sitt uppehälle;
8:0 medellösa fångar;
s 9:0 qvinna, som fyllt 60 år, hvars man icke äger en
årlig inkomst af 200 r:dr, eller fast egendom på landet till
4oo r:dr, eller i stad till 800 r:drs värde.
Art. II.
Bevillning af lone-inhomster.
§ 3-
Bevillning efter denna art. utgöres af all inkomst en
hvar, man eller qvinna, under loppet af nästföregående året
åtnjutit genom innehafvande embete, tjenst, förordnande eller
uppdrag uti Statens eller i enskilda bolags, inrättningars eller
personers tjenst, den må bestå uti upplåten jordegendom, i
räntor, i tionde, i contanta penningar, i afgäld af innebafvande
men utarrenderadt boställe, eller hvarje annan, af sådan
anleda, inkomstbringande förmån, icke härflytande
från något af de yrken eller specifica tion er, Art.
lil upptager. Hit hörer ock patroni ecclesiarum i Skåne,
Halland och Bohus län, som njuta spanmål af krono- eller
kyrko-lionde; den kyrkorna i dessa orter tillhörande tionde,
som ej är till lön eller andra bestämda ordinarie utgifter anslagen;
samt domkyrkorna i Riket, för deras inkomster i
spanmål eller hemmansräntor, sedan derifrån blifvit afräknade
endast sådana, efter särskild stat utgående, löner, för
hvilka innehafvarne skola bevillning utgöra efter denna Art. II.
För sammanräknade beloppet af förenämnda inkomster,
utgöres bevillning, på sätt som följer;
af all inkomst till och med 1000 rtdr . . . . 1 proc.
deröfver till och med 3ooo r:dr 2 proc.
och af all inkomst öfver 3ooo r:dr .... 3 proc.
§ 4. fr. § 2, Bev:s-förordn.
Lön, som utgår i spanmål eller ändra persedlar, förvandlas
först i penningar, efter den näst före taxeringen satta
markegång inom det län, der lönen är indelt, och hänföres
sedan såsom contant lön till den behandling,som finnes föreskrifven
i Art. II, § 3.
§ 5. fr. § 6, Bevts-förordn.
Bevillning af boställen och på lön anslagna annex-,
mensal- och stom-hemman, eller undra förmåner, samt de
I2Ö
Den i Februari.
linder ecclesiastike-, civile- och militäre-boställen lydande
hemman, skall, då de af innehafvaren brukas, sålunda bestämmas,
att all deraf fallande inkomst sammanräknas, med
iakttagande af de uti § 7.5, Art. VI, 2:dra och 3:dje mom.
föreskrifna grunder rörtde beskattning af jordbruket i allmänhet,
hvarefter, sedan brukningskostnaden blifvit fråndragen,
återstående behållning, förvandlad i penningar
efter länets sednast satte markegång, påföres det bevillnlsbelopp,
hvartill föreskriften i § 3, denna art. föranleder.
§ 6.
Der i föregående § nämnde boställen äro utarrenderade,
och den inkomst innehafvaren åtnjuter utgöres i spanmål
eller andra räntepersedlar, påföres honom bevillning, jemlikt
§ 4, Art. II; och förfares med lägenheten i öfrigt på sätt,
som rörtde arrenderad jordegendom är föreskrifvet uti § 27,
Art. VI.
§ 7. fr. §§ 162, iG3, Bev.F.
Från bevillning enl. 2tdra Art. undantages:
1:0 de uti § 2, Art. I, itsta och 2tdra punkterna uppräknade
personer;
2:0 tractamente under förrättningar i tjensten
utom station på kortare tid än 6 fortfarande månader
af året;
3:o fä 1 t-aflö n i n g i krig;
4:o resepenn ingar och tractamente, i och för användande
uti kronans ärenden;
5to pensioner, utan afseende hvarifrån de utgå;
6:0 gra t i fi ca t i o n e r och s. k. grat i al er;
7:0 1 ö n e-b es p a r i n g , eller hvad som af lön innehålles,
innan den af tillträdaren personligen får uppbäras, eller
s. k. begrafningshjelp;
8:0 forsel-löner,som utgå i contant till löntagare, då
desse taga lösen för deras under lönen anslagna kronotionde;
g:o
rese- och underhållspenningar samt arfvoden
i och för riksdagar;
10:0 expenser, som å stat eller publike verk äro
anslagne ;
11:0 inqvar te rings-penningar sam t värdet a f f r i
bostad eller boställe, som åtföljer tjenst på slat, och
deraf fallande hyror;
12:0 skrifvarhjelp, som antingen å stat eller publike
verk är anslagen, eller af embets- och tjenstemän utbetalas
åt nödiga biträden under tjensteutöfningen ;
13:o den i § 184, härads- och skattskrifvare tillagda
ersättning för debetsedlar, äfvensom mantals-skrifningsprovision.
Den i Februari.
Art. ni.
Bevillning af yrken.
S 8. ‘
Första momentet.
För hvarje uti delta mom. upptagen benämning, skall
bevillning utgöras med 5 proc. af all den sammanräknade
inkomst, yrket tillskyndar; dock icke till mindre bevillntsbelopp,
un hur nedanefter finnas utfördt:
Advocater och sakförare som biträda med
utförande af andras talan
Acteurer, tillhörande privatas theatertrupp .
A c t riser dito ...
A u c t i o n sfö r va 11 a re å landet
Artister
Badare, som hålla rakstuga
Bokhållare hos private
Bo-utredningsman, så i städerna som å landet
Byggmästare af alla slag, utom skepps- . .
Belgmakare vid bruk
Brännvinsminutering
se §5 11 > 18 Art. lil.
Biljard, som hålles allmänheten tillhanda eller
der s. k. parti-penningar betalas; för hvarje
biljard
Anmärk n.: för biljarder vid helsobrunnar
erlägges icke bevillning, så vida de blott begagnas
under brunnster miner na.
Chirurger och Fält sk är er, af praktik utom
tjensten
Casseurer hos privata
C o m m i s s i o n ä r e r
se § 12, Art. III.
Dansmästare
Di rect eurer för privatas theatertrupper . . .
Disponenter af annans fasta egendom . . .
Doc t o rer, medicinae eller läkare, af praktik
utom tjensten
Entreprenörer, renhållnings- och lyckttändnings-,
m. fl. d
Fartyg och båtar, däckade eller odäckade,
under fem svåra lästers drägt
F a c t o r e
Fogdar vid bruk, grufvor eller annan egendom
Fiskare
Försäljare och försäljer skor för andras räkning
i bod eller andra ställen inom hus . .
Den i Februari.
Föreståndare vid bruk och bergverk, som icke
särskildt äro nämnde
Färjor och p råma r
Glasblåsare.^
Glas- och pos 11 i n s-för säl ja r e, kringresande,
eller med stadig vistelse på grund af Konungens
Befh:des tillstånds-resolutioner
Gerningsmän af hvilket handtverk som helst .
Gästgi;fveri-rö reise
se § 14, Art. lil
Gesäller, apothek?- och fältskärs-
Gesäller vid, bruk, manufacturier, fabriker och
öfriga inrättningar
Garmakare vid bruk och bergverk ....
Handels-expediter, under hvilken benämning
jemväl förstås alla , sorn användas uti liandelsaffärer
ellery på handelsconlor och icke särskildt
äro i denna artikel uppförde
H y r k u s k - v e r k
Hammarsmeder vid bruk och bergverk
Hästhandlare, eller sådane, som befatta sig med
försäljning eller byteshandel af hästar; hvarje
person, utan åtskillnad på hufvudman eller följeslagare,
som sig med slik handtering befattar,
erlägger
Anmärkn.: med vederbörande uppbördsmans
qvitto skall styrkas, att full säkerhet för årets
bevillning af dessa personer, blifvit ställd, innan
pass dem meddelas, hvaruti ock bör utsättas,
att de till en sådan handel äro berättigade.
Inspector er (fogdar) frälse- och gårds- . . .
Kamererare hos privata * • •
Kl ädsömmerskor
Klädmäklare -rör else
.
K r ö g e r i -r ö r e 1 s
se § ii, Art. III.
Licentiater, medicinae, se doctorer . . . .
Lik ör k arn ma r- rörelse
se § ii, Art. III.
Lotteri-commissionärer, som befatta sig med
försäljning af utländska lottsedlar
Lotsar och lotsdr ängar.
Läkare, djur-
Mark e t en ter i-rör else
.
se § ii, Art. III.
Masmästare vid bruk och bergverk . . . .
Den i Fcbruari.
Mjölna re, som i annors qvarn icke arbetar för
egen räkning
Anmärka.: Mjölnare, som liar egen qvarn
eller sådan under arrende. Se Art. IV.
Mod k ramare anses lika med handel. Se Art. IV.
Månglersk or af hvarje art de vara må . . .
Mäklare
Mästare vid bruk, manufacturier, fabriker och
andra inrättningar .
Mäster-svenner dito
Mätare
När ingshål lning, lika med kröeeri-rörelse
Se § ii, Art. lil.
Packare
Packhus-karlar
Parmmätare . .
Predikanter vid bruk och bergverk ....
Pr ovisor er
.
Restauration s-rö reise . .
Se § ii, Art. lil.
Rättare vid egendomar
Secreterare hos private • . .
Saltpetersjudare, kronans. Se undantagen fr.
Art. III . . .
Dito private, lika med mästare
vid bruk och fabriker
Skeppsbyggmästare . . .
Skeppsklarerare
Skeppare, coopvaerdi
Skut- och båtskeppare
Styrmän
Anmär kn.: med ofvanstående sjöväsendet
tillhörande personer förstås icke sådana, som
på kronans varf och fartyg användas.
Skärkarlar
Skål-vestgöthar och sådana contingent, äfvensom
andra borgare från städerna Borås och Ulricehamn,
som idka gårdfarihandel . . . .
Hvarförutan de, som äga att sjelfve eller genom
ombud idka berörde handel, för hvarje
person skola erlägga :
vid resor till Norrige .i
.
Dito till utrikes ort
Denna afgift skall uppbäras af Landssecret., då
pass meddelas, och behörigen redovisas enl. den
controll, som af vederbrde embetsverk bestämmes.
Skrifvare hos private
i H.
Den i Februari.
Smidesförsäljare, bosatte och stadigt vistande
på vissa, till smidesförsäljuing af Konungens
Bef:h:de utsatte ställen
Sockenläkare, med praktik
Sockenhandtverkare
Spisqvarter s-rör else
se § ii, Art. III.
Strandsittare. . . . . . • • • •
Stampare
Syjungfrur, som arbeta för egen räkning eller
för andras, utan att vara i lagstadd tjenst . .
Sågare, som vid annors såg icke arbetar för egen
räkning
An märk n.: ägare af såg eller arrendator af
sådan, se Art. IV.
Tidnings- sk rifva re
Traktör s-rör else
se § ii, Art. lil.
Upps ytlings män vid bruk och bergverk .
V a g n m ä
Vindragare
Vräkare, af bräder, tjära, lin, m. m. . . .
V å g k a r I a
Värdshus -rörelse
se § ii, Art. III.
Akare
Åltfru, hos private
/ludra momentet.
För hvarje uti detta mom. upptagen benämning
skall bevillning ovillkorligen utgöras till det
belopp här finnes utförd t:
A r b e t s f o I k , arbetsföre backstugusitt a.r e
och inhyseshjon, hvarmed förstås dem, som
utan ständig årstjenst och lön arbeta för dagspenning
Man kön , ogifte samt gifte, och enklingar utan
minderåriga barn
Gifte samt enklingar med minderåriga eller genom
sjuklighet till arbete oförmögna barn
Qvinnkön, ogifta eller enkor utan minderåriga
eller genom sjuklighet till arbete oförmögna
barn
Betjent, lakej, jägare, taffeltäckare och
kusk i lagstadd tjenst, samt alla andra manspersoner,
som till uppassning nyttjas, med undantag
af minderåriga tjenstgossar
Boktrycker i-ko n stför vandt
Directeur för utländsk theatertrupp ....
se § 9, Art. lil.
Den i Februari.
Drifvare vid bruk; lika med arbetsfolk . . .
Färjekarlar; lika med arbetsfolk
Gesäller. Verkgesäll, förste gesäll på verkstad,
gesäll på enkas verkstad, eller, om iler finnas
flere gesäller, den förste af dem
Alla öfrige handtverks-g es ä 11 er icke särskildt
upptagne
Gou ve manter och informations-fruntim
mer
uti privata hus
Gayarder vid vallonsmiden; lika med arbetsfolk
II o f m ä stare hos private
Huspredikanter
Hushållerskor
Husmamseller och qvinnspersoner, som förestå
andras hus eller hushåll, i lagstadd tjenst . .
Hårfrisörer
Hyr lakejer
Hyttearbetare, lika med arbetsfolk ....
II andsåga re, dito . •
Jägare, hos private, som icke begagnas till
uppassning
Informatorer hos private
Judar; se resande
Jernbärare, lika med arbetsfolk
Information, utom tjensten, i språk, fäktning,
gymnastik, musik, dans, m. m. och i de vackra
konsterna
Kam mar mamseller
Kammarjungfrur
Kammartjenare
Kock
Kypare...
Ladu fogdar vid egendomar
Lumpsamlare
Resande u t lä nd n i n ga r, som gifva representationer
se Art. lil, § 9.
Resande ut länd n ingar och Judar, som fara
i landet att försälja medhafvande utländska varor
eller ock endast prof derpå
se 5 10, Art. lil.
Renskrifvare
Roddare och Rodderskor, då de betjena med
andras farkoster
Rostvändare, vid bruk och bergverk; lika med
arbetsfolk
Sjöfolk, af alla benämningar, som ickeanvändas
på kronans varf och fartyg
Den i Februari.
Skogvaktare hos private
Smidesförsäljare, som fara för bruksägares
räkning
Anmärkn.: hvarjemte iakttages föreskriften
rör:de hästhandlare. Se anmärka, i i:sta mom.
denna §.
Spelmän, härads- och sockne-
Trädgårdsmästare i lagstadd tjenst ....
Uppsättare vid bruk och bergverk ....
§ 9- ..
Mom. i. Directeurer för utländska t heat ertrupper,
som erhålla tillstånd att uppföra skådespel, utgöra
icke personel bevillning för sig eller medfölje , då de
icke äro mantals- och skattskrifne i Sverige; men skola,
för hvarje dag de gifva representation, erlägga den representations-afgift,
som för dem är utförd i tariffen på föregående
§ uti andra momentet.
Mom. 2. För resande u t lä n d n i nga r , som erhålla
tillstånd att gifva representationer af mekaniska konster,
lindansning, konstberidning, djur, m. m., galle hvad redan
i denna § är sagdt rör:de directeurer för utländska theatertrupper.
Mom. 3. I afseende på fullgörandet af ofvannämnde
stadganden, åligge polismakten på stället, eiler, der poliskammare
icke finnes, magistraten att icke tillåta representation,
innan med bevis af kronans uppbördsman styrkes, att representations-afgiflen
till honom är inbetald. Der så annorlunda
sker, ansvare den, som tillåtelsen gifvit, för hvad som erläggas
bort.
Till säkerhet för den resande skall å passet, som för
afresan från staden eller orten utfärdas eller åtecknas , intagas
hvad som uti representations-afgift derstädes blifvit
erlagdt.
§ I0-
Mom. r. Resande utländning ar och Judar, som
fara i landet att försälja medbafvande utländska varor, eller
ock endast förevisa prof derpå, utgöra icke personel bevillning,
då de icke äro mantals- oell skattskrifne i Sverige,
men skola genast vid ankomsten till gränsorten, till dervar.
kronans uppbördsman erlägga den tillståndsafgift för då löpande
calenderår, som på Art. lil uti andra mom. af § B
för dem är utförd ; och må af vederbör, myndighet pass
icke utfärdas, eller för resans fortsättande i Riket påtecknas,
med mindre bevis företes, att berörde afgift på föreskrifvet
sätt blifvit erlagd, hvilket då å passet skall utföras. Meddelas
pass annorlunda, ansvare den för afgiften, som sålunda
afresan befordrat.
Mom. a. En slik afgift skall sedermera på så sätt för
-
Den i Februari.
133
nyas, alt den resande, vid hvarje inträdande nya år, sora
han sig i Riket uppehåller, densamma erlägger till Kronans
uppbördsman, på den ort, han sig för tillfället befinner,
hvarvid med passets påtecknande förfares, som ofvan sagdt är.
§ ii.
Mom. i. Af värdshus-, restaurations-, spisqvarter
s-, traktörs- eller n ä r i n g s h å 11 n i n g, brännvinsminutering,
likör kam mare - rörelse, krögeri
och marketenteri skall ovillkorligen utgöras särskild bevillning
för rörelsen och särskild för brännvinsminutering,
om än uppgiften till taxering varit ställd på rörelsen
allena utan brännvinsminutering, eller tvertom.
Dessa afgifter skola oskiljaktigt och oafkortade, samt
alltid för fullt ett år, räknadt från den i Jan. af det, hvarunder
rörelsen drifves, påföras, utan afseende derpå, om
rättigheten endast en del af året varit utöfvad; dock må
afsägelse äga rum före ingåendet af det år, på hvilket rättigheten
varit ställd, så vida tillstånds-resolutionen derjemte
inlemnas till den myndighet, som densamma utfärdat.
Morn. a. Eho som åstundar att någon i föregående
mom. uppräknad eller likartad rörelse utöfva, skall med
vederbör, myndighets tillstånds-resolution vara försedd. Ansökan
derom, jemte borgen för afgiftens utgörande, inlemnas
till Konungens Bef:h:de inom hvarje län. Sådan borgen
lyde på det belopp, som Taxer:s-comite'en för hvarje fall
varder åsättande; och åligge nämnde embetsmyndighet, att
slik borgensförbindelse pröfva, samt, der den godkännes,
sådant uti utfärdande tillstånds-resolution införa, och förbindelsen
till kronans säkerhet förvara låta.
Mom. 3. Innehafvare af någon af de i denna § uppnämnda
rättigheter, som åstundar att densamma under följande
året fortsätta, vare förbunden att, inom den i Nov.
det löpande året, sig dertill anmäla och dervid inlemna ny
borgensförbindelse, på sätt i föregående mom. finnes stadgadt;
försummas sådant, anses rättigheten, hvarom fråga är,
såsom sjelfvilligt frånträdd.
Mom. 4. Der så händer, alt någon, sednare än districtets
Taxerts-comite sammanträder, erhåller tillstånd att
under återstående delen af året utöfva sådan rörelse denna
§ omförmäier, och alltså det året undgår taxering; skall det
åligga, för landet häradsskrifvaren, och för stad, skaltskrifvaren,
att till nästfölj. årets Taxer:s-comite' förhållandet anmäla,
hvilken då jemväl äger påföra den bevillning, som
för det förflutna bort utgå.
Mom. 5. Ehvad ny tillstånds-resolution erliålles eller
borgensförnyelse å en redan innehafvande påtecknas, skall,
vid äfventyr af rättighetens förlust, det åligga här nämnde
rörelse-idkare att, inom fjorton dagar efter resolutionens
erhållande, densamma hos härads- eller skattskrifvaren i orten
till anteckning uppvisa.
D e u i Februari.
Öfver sålunda uppvista tillstånds-resolutioner förfalte
härads- eller skattskrifvare särskild längd, den honom vid
eget ansvar åligger till först sammanträdande Taxer:s-comite's
beskattnings-åtgärd anmäla; och åtfölje nämnde längder
sedermera till Konungens Bef:h:de ingående taxerts-längder.
Mom. 6. I denna § omnämnde lörelse-idkare, eller
hvilken helst annan, sorn åstundan slik rörelse å marknader
utöfva, utan att inom staden eller socknen, der marknaden
hålles, vara för sådan rörelse till bevillning uppgifven, skall
hos den Konungens Bef:h:de, inom hvars län marknadsplatsen
är belägen, derom ansökan göra samt, på sätt redan föreskrifvet
är, borgen för åsättande bevillning ställa.
Finner Konungens Bef:h:de skäl att tillstånds-resolulion
bevilja, förfare med borgensförbindelsen jemlikt stadgandet
uti mom. i af denna §. Rättigheten må dock icke utöfvas
innan den erhållna tillstånds-resolutionen hos häradsskrifvaren
i districtet, eller i stad hos vederbör, skattskrifvare,
blifvit uppvisad och med dess annotation försedd.
§ 12.
Den som, efter Bevillnts-comites kännedom, befattar
sig med brännvins-minutering eller med corn missions
han del utan att för slik rörelse hafva sig till beskattning
uppgifvit, skall ovillkorligen, efter stadgade grunder,
derföre påföras bevillning, utan att comiteen må ingå
i pröfning, om den skattskyldige till rörelsens idkande är
berättigad.
§ .3.
Taxeringen af sådan rörelse, som uti §§ i r, 12, Art.
lil omförmäles, utgör så till vida ett undantag fran den
allmänna regeln, att det icke är nästlidne, utan det löpande
årets inkomst af rörelsen, som derunder sammanträdande
comiteer hafva att till bevillning taxera.
§ ?4-
Gästgifveri.
Mom. r. Hemmanet, som till gästgifveri är anslaget,
behandlas, i afseende på bevillnrs utgörande, likmätigt föreskriften
i Art. VI om jordegendom i allmänhet.
Mom. 2. Gästgifveri-hållningen eller sjelfva rörelsen,
som endast har till föremål att herbergera och förpläga resande,
taxeras, oberoende af hemmanet, allenast i förhållande
till den större eller mindre trafik der äger rum, och
utgående från det i § 8 stadgade minimibelopp; dock vare
gästgifveri håll ning fri från utgörande af särskild brännvinsminulerings-afgift,
hvilken enligt § 11 i allmänhet är oskiljaktig
från likartad rörelse. Men deremot, oni gästgifverihållare,
under hvad förevändning som helst, befattar sig
med att minutera brännvin till andra än verkliga resande,
och då, vid andra tillfällen, än i förening med måltid, vare,
för hvarje gång lian med sådan rörelse beträdes,
skyldig erlägga deu i första mom. af § 8, Art. III utförde
Den i Februari,
135
minimi-afgift för brännvins-minutering; och skall sådan afgift
då genast executivt uttagas, samt i kronans räkenskaper
redovisas särskild, utan sammanblandning med annan
uppbörd. Den vare ock straxt uti Landt-ränteriet insatt.
§ i5.
Der så händer, att andra här icke nämnda yrken förekomma,
taxeras de för hvarje särskildt fall i öfverensstämmelse
med närmast jemförliga och enligt föreskrifna grunder.
§ 16. fr. § i5 Bev:s-förordn.
Skattskyldig, som drifver flera yrken, taxeras särskildt
för hvarje.
§ 17. fr. §§ 17, 26, 163 Bev.f.
Från bevillning enligt 3: d j e Art. undantages:
1:0 De som hälla pensioner och skolor hemma
hos sig;
2:0 Kronans saltpetersjudare;
3:o Lagstadde drängar och pigor samt torpare;
allmogens hemmavarande söner, må gar, döttrar och
sonhustrur; — men äro dessa mantalsskrifna hos tjenstgörande
eller afskedadt kronans manskap, förr varande bönder
eller s. k. fördels-tagare, inhyses- eller backstuguhjon,
eller stat-torpare, åge befrielse från nämnde bevillning
icke rum, med mindre vid Berednrs- och Taxerrscomitéerna
utredes och styrkes, att de af lagliga orsaker
äro skallfria, eller att de för husbönders och anhöriges
oundgängliga biträde, vård och skötsel äro behöfliga, hvilket
comitcernas intyg bör i prot. intagas till verificalion
för befrielsen.
4:o Lärlingar i handtverk, manufacturier och fabriker;
5:o Barnmorskor;
6:0 Handels-lärlin gar, som ej i 8 år t jent vid
handel.
Art. IV.
Bevillning: af Handel, Skepps-Varf, Skepps- och Jngfartygs-Rederier
Handtverk, Näringar j Fiskerier j Capilaler
j Actie-Bolag , Societeler j Cassör Nerk och Allmänna
Inrättningar, så på landet som inom stads område.
§ 18. fr. § 9 Bev:s-förordn.
Af behållna inkomsten under föregående året från sådan
rörelse eller handtering, denna Art. upptager eller dertill
är hänförlig och icke annorstädes är nämnd, utgöres bevillning
med 5 för hundrade. Vid uppgift på sådan behållen
inkomst, får inga andra afdrag beräknas, än arbetskostnad
för rörelsens eller handteringens drifvande samt i
och för densamma fidna förluster, då dessa med bevis styrkas.
§ 19. fr. § 38 Bevts-förordn.
Mom. 1. Af actiebolag, societeter, verk och allmänna
inrättningar, der utdelning per actie eller insatt capital öfverstiger
6 för hundrade, erlägges bevillning med 10 proc.
i36
Den i Februari.
Mom. 2. Af insatt capital i Trollhätte gamla slussverksbyggnad,
för hvilka 12 proc. af K. M. och Kronan
betalas, skall en fjerdedel af samma ränta erläggas.
Morn. 3. Af Sjö-assurance-contoret, Stockholms Sjö—
försäkrings-bolag samt alla andra dylika äldre och nyare
assosiatiorier, 5 proc. af hela utdelnings-summan.
Mom. 4. Af Jern-contoret, tretusen r:dr.
Mom. 5. Skolande all sådan bevillning påföras och
uppbäras i den ort, der afkastningen och vinsten utdelas,
samt derefter i vanlig ordning redovisas; men hvad beträffar
Stockholm, insattes denna bevillning directe i Riksgälds-contoret,
hvarest beräkningens riktighet granskas.
5 20.
Den, hvars bevillning enligt denna Art. icke uppgår
till fullt 5 r:dr, må ej taxeras efter proc.-förhållande, utan
påföras den bevillning, hvartill omständigheterna och de
upplysningar taxer:smännen erhålla af vederbörande myndigheter
eller förmän, föranleda; dock ingen under 16 sk.
§ 2 r.
Fiskerier, tillhörande behandling efter denna Art., aro
sådana, som utgöra särskilda i jordeboken upptagna lägenheter,
utan att vara i hemmanens skattläggning inbegripna,
eller hafva ingått i deras uppskattningsvärde.
Art. V.
Bevillning af fast egendom i stad och inom stads område.
§ 22. fr. §5 ifr Bev:s-förordn.
Jemte den skattskyldiges egna uppgifter och föregående
taxeringar, skall, vid värdering af hus, åbyggnader och tomter
i städerna, samt hus å lägenheter och lustställen på städernas
grund, följande förhållanden noga tagas i öfvervägande
och beräkning: det gångbara värdet; sista köpeskillingen;
den årliga afkastning, hyror och arrenden lemna ; läget,
med öfriga förmåner. Åbyggnader värderas särskildt, likaså
tomt och den i vissa städer med tomterna förenade
jord.
Der eldsvåda träffat åbyggnad, afräknas vid taxeringen
hvad uppbrändt är eller så af brand skadadt blifvit, att
vanligt begagnande deraf icke kan äga rum; hvilken afräkning
tillämpas, intilldess återuppbyggandet är verkslälldt.
Sedan de särskilda värderingarna af byggnad, tomt
och jord, utgörande en egendom, sålunda blifvit verkställda,
sammanräknas beloppen i en summa eller capital, hvars
afkomst, beräknad till 5 proc., blifver den inkomst, hvarå
bevillning med fem för hundradet skall utgöras.
§ 23. fr. § 131 Bev:s-förordn.
Till utrönande af den bevillning, hemman och bebyggda
eller obebyggda lägenheter, som ligga inom stads
område, äfvensom den städerna tillhörande jord, böra utgöra,
förfares på alldeles enahanda sätt och med de iakttagan
-
Den i Februari.
*57
gand.en, som föregående § 22 fcireskrifver. Åbyggnaderna
skiljda från jord och tomt.
§ 24. fr. § 163 Bev:s-förordn.
Från bevillning enligt 5: le Art. undantages:
1:0 Kronans och statens jemte andra till allmänt behof
anslagna byggnader, verk och inrättningar, samt sådana hus
i städerna, som begagnas till boställen för barmhertighetsinrättningar;
2:0
den del af städernas jord, hvaraf inkomsten är anslagen
till aflöning åt städernas tjenstemän.
Art. VI.
Bevillning af jordbruket.
§ 25. fr. §§21, 66 Bev:s-förordn.
Morn. 1. Af fast egendom, hemman och lägenhet å
landet, som med äganderätt innehafves, erlägges, utan afseende
på deras natur, bevillning med 2 r:dr för hvarje
tusende af det uppskattade värdet, och i samina förhållande
för värde derunder.
Morn. 2. Vid bestämmandet af detta värde tages i ”beräkning
sista köpeskillingen, i orten gångbara priser på jemförlig
jordegendom och hemman, tillhörande fiske-och skogsafkastning,
jordmån, belägenhet, afsattuings—tillfälle; äfvensom
afseende bör göras derpå, om genom eldsvåda, vattenflöde
eller andra olyckshändelser, egendomen blifvit försämrad,
ledande till nedsättning uti värdet.
Morn. 3. Uti bevillms-värdeiängen må icke ingå åbyggnader,
qvarnar och sågar, som endast för husbehof begagnas,
eller tork-inrättningar för egendomens gröda; hvaremot
alla andra, här icke nämnda, befintliga verk och inrättningar,
såsom hafvande till föremål producters förädling
till afsalu, påföras, särskildt för hvarje, bevillning efter
Art. IV.
Mom. 4- Brännvinsbränning, ehvad den begagnas såsom
fabriks-rörelse eller endast för husbehof, anses efter
derom gällande särskild författning.
§ 26. fr. § 22 Bev:s-förordn.
Mom. r. För kronohemman samt alla andra hemman
och lägenheter, hvilka innehafvas med åborätt, erlägga åboerne
enahanda bevillning som vore de sjelfva ägare; men af
alla sådana annex-, mensal- och stom-hemman, samt de under
ecclesiastik-, civil- och militär-boställen lydande hemman
och lägenheter, för hvilka innehafvaren erlägger bevillning,
på sätt § 3, Art. II stadgar, betala åboerne bevillning
i i likhet med arrendatorer och brukare.
Mom. 2. Åboer, som besitta hemman med lifstids—städja
, erlägga bevillning såsom ägare.
§ 27. fr. § 2Ö Bev:s-förordn.
Mom. 1. Arrendatorer betala i bevillning fem proc.
af den inkomst de åtnjuta, sedan arrendesumman blifvit af1
H. 18
i38 Den i Februari.
«y
dragen; dock må denna afgift ej påföras tili mindre belopp,
än en åttondedel af fastighetsbevillningen, och icke till högre,
Un den bevillning, ägaren sjelf erlägger för egendomens
värde.
Mom. 2. Landtbö‘nder, hälftenbrukare och de som
bruka arrenderad jord, erlägga bevillning till hälften
emot den, som blifvit arrendatorn påförd, eller minst en
sextondedel af ägarens.
Morn. 3. För arrende af ladugårdar eller andra förmåner,
betalas fem proc. af behållna inkomsten.
§ 28. fr. § 26 Iäevts-förordn.
Mom. 1. Torp och lägenheter eller platser, som
på längre eller kortare tid äro afsöndrade från sin rätta bolstad,
och sådana, som från äldre tider blifvit upptagna från
socken-allmänningarnas utmark, utjordar och ur fjel lar
som ej äro i hemmansvärdet inbegripna, värderas och
utgöra bevillning lika med all annan jord på landet.
Mom. 2. Hvad icke afsöndradt är, inbegripes under
bolstadens värdering och taxering till bevillning.
S 29-
Lägenheter och lustställen, upplåtna till enskildes nöje
och beqvämlighet, anses till bevillning, jemlikt fastighet i
stad, efter Art. V.
§ 3o. fr. § 68 Bev:s-förordn.
Frälse-räntor, sedan de, medelst uträkning efter
förra årets markegång i länet, der de utgå, blifvit förvandlade
i contant, anses såsom fem proc. af ett deremot svarande
uppskattadt hemmansvärde, utaf hvilket bevillning utgöres
enligt denna Art. VI, § 25, mom. 1 , och erlägges af
ägaren till frälse-räntan; men äro de till besittningsägaren
öfverlåtna, kommer hemmanets uppskattningsvärde
att ökas med det belopp, hvaraf frälseräntan ansetts utgöra
fem procent.
Art. VII.
Bevillning af Bergverk, Fabriker, Manufacturier, Apothek,
Verk och Inrättningar, sorn icke annorstädes äro nämnde
, Qvarnar och Sågar, som icke uteslutande användas
för husbehof, så på landet som inom stads område.
S 3».
Bevillning efter denna Art. utgöres med fem proc. af
behållna inkomsten.
§ 32.
Om med verk och inrättningar, tillhörande denna Art.,
är förenadt landtegendom eller jordbruk, eller i stad sådan
byggnad, som begagnas till annat ändamål, än i och för fabriksrörelser,
värderas och taxeras allt sådant särskildt efter
den Art. det rörer.
S 33.
Mom. 1. För utrönandet al behållna inkomsten af
bruk och bergverk, stadgas följande grunder:
Den i Februari.
för hvarje t i 11 verkad t skepprd stångjern beräknas åtgå:
ett skepp:d tackjern, hvarå priset bestämmes efter det i
orten allmänt gångbara, med tillagd forlön, der sådan
blifvit särskild erlagd;
24 tunnor kol; priset derå upptages efter ortens allmänna
köpe—kol piis;
arbetslön, bruks omkostning, byggnaders underhåll,
krono-utskylder, våg- och andra omkostnader af alla slag,
upptagas till sexton proc. af stångjernets försäljningsvärde,
samt transport-kostnaden för stångjernet tili vanliga afsättnings-orten,
så vida icke försäljningen äger rum vid bruket.
Mom. 2. Stångjernets värde bestämmes efter priset,
hvartill det afyttras å vanliga afsättnings-orten. Dock vare
ägare tillåtet att inför BevilIn:s-comite'en i orten behörigen
styrka, till hvad pris tillverkningen blifvit försåld; der
så sker, lände detta pris till efterrättelse.
Mom. 3. Från det sålunda enligt 2:dra mom. bestämda
försäljningspriset, afdrages den enligt irsta mom. utrönta
tillverkningskostnaden, då återstoden utgör behållna inkomsten,
hvarför bevillning skall erläggas till det belopp, som §
31 stadgar.
§ 34.
Mom. 1. Vid de manufacturverk, der eget ämnesjern
användts, utrönes behållningen af ämnesjerns-tillverkningen,
på enahanda sätt, som i föreskrifna § 33 är stadgadt för
stångjernet, hvartill iägges vinsten af sjelfva förädlingen,
som af ägaren särskildt uppgifves, på sätt i följande § för
öfrige tnanufactur-idkare föreskrifves.
Mom. 2. Der ämnesjernet är köpt, uppskattas endast
sjelfva manufactureringen.
§ 35. fr. § 74 Bev:s-förordn.
Det qvantum stång- eller ämnes-jern, som under det
sednast tilländalupna året vid bruk eller manufacturverk blifvit
tillverkadt, åligge ägaren att till Beredn:s-coinite'en uppgifva.
§ 36. dels ny dels fr. §5 69, 77 B.F.
' Mom. 1. För bedömmandet af uppgifna behållna inkomsten
från öfriga, denna Art. tillhörande, verk ock inrättningar
lages i beräkning:
värdet af derstädes befintliga byggnader;
värdet af inachinerier och apparater, som för rörelsens
drifvande användas;
befintliga förlager af rå-ämnen och fabrikater, samt rörelsefond.
Fem proc. af den hufvudsumma härigenom uppkommer,
— sedan arbetslön, byggnaders underhåll, och andra
för rörelsens drifvande oundgängliga kostnader derifrån
afdragits, — anses svara emot den behållna inkomst, hvaraf
bevillning med fem för hundrade utgöras.
Mom. 2. Mjöl q va mar, ehvad de drifvas af eld,
vatten eller vind, värderas till bevillning efter enahanda
grunder, med fastadt afseende på qvarnarnas belägenhet i
De ii i Februari.
mer eller mindre sädesrika orter, vid större eller mindre
betydliga städer, qvarnstenarnas antal och gång, antingen
för hela året, större eller mindre del deraf, beloppet af den
tull som tages, och dess påräknade årliga intägt, jemförd
med ortens gångbara sädespriser.
Mom. 3. Hvad i föregående mom. är sagdt om qvarnar,
tillämpas i alla afseenden om sågar.
Mom. 4- Jemte de i förestående mom:r angifna grunder,
bör i allmänhet starkare afsättning och locala fördelar
tagas i beräkning för utrönandet af behållna inkomsten, så
att de verk, hvilkas åbyggnader äga ett ringare värde, dock
varda taxerade i förhållande till den rörelse som
§ 3y. fr. § 28 Bevts-förordn.
Utöfver den bevillning af behållna inkomsten, som i
det föregående af denna Art.-är stadgadt, erlägga:
Kortfabriker, stämpelafgift
Krutbruk, för hvarje tillverkad centner krut,
enligt attest från K. Krigs-Collegium ....
Dylta Svafvelbruk: för hvart skepp:d svafvel
för hvart skepp:d victriol
för hvarje tunna rödfärg
§ 38. fr. § 3o Bev:s-förordn.
Kolningsfrihet på kronans allmänningar eller recognitions-skogar,
för hvarje stig, beräknad till 24 tunnor.
Afgiften utgår efter det belopp, för hvilket bruken,
enligt privilegier och resolutioner, erlägga recognitions-afgift,
antingen der kolas eller icke.
För kolningsfriheten på härads- eller socken-allmänningar,
enär till häradet eller socknen icke erlägges en betalning,
svarande emot den, som för recognitions-skogars eller
krono-allmänningars begagnande efter Piiksens Ständers författ
ning år ij52, jemte bevillningen utgöres, skall afgiften
så höjas, att beloppet blifver enahanda med hvad för nyttjande-rätt
af krono-skogarna erläggas.
Art. VIII.
Bevillning af Testamenten, Gåfvor , Fidei-Commisser, Arf,
Fynd och Vinstmedel.
§ 39. fr. § 3g Bev:s-förordn.
Mom. t. För testamente, gåfva och fidei-commiss af
lös och fast egendom, capital eller fordringar skall, då det
gifna uppgår i värde till trehundrade r:dr och derutöfver,
bevillning erläggas med 6 för hundrade, från hvilken afgift
likväl befrias maka eller skyldemän i rätt upp- och
nedstigande led, samt allmänna undervisnings- och skol-inrättningar,
kyrkor, stipendii-fonder, arbetshus, hospital och
fattig-försörjnings-anstalter och i allmänhet fromma stiftelser.
Mom. 2. Arfvingar i fjermare led, än ofvan är sagdt,
betala lika bevillning af det testaments- eller gåfvo-värde,
som öfversliger deras egen arfsdel.
Mom. 3. För testamente eller gåfva af årlig ränta
Den i Februari.
eller afkomst utan ägande-rätt till sjelfva egendomen, vare
bevillningen 2 proc. af capital-summan, utan afseende på
till hvilken capitalet är anslaget.
Mom. 4- Af fideicomisser och arfsmedel i lös eller fast
egendom, capital och fordringar, som tillfalla andra arfvingar,
än i rätt upp- och nedstigande led, eller syskon och
deras harn, tre proc., — efterlefvande makas rätt i boet
likväl från afgift undantagen.
Mom. 5. Af fynd erlägges bevillning med fem för hundrade
af värdet.
Mom. 6. Af vinster _på Nummer-lotteriet och dylika
andra inrättningar, fem proc., då vinsten utgör från och
med tio till och med femtio r:dr, men, då den stiger deröfver,
erlägges femton proc., likväl med afdrag af det insatta
beloppet.
§ 4o. fr. § 3g Bev:s-f. (dels ny).
Mom. 1. För bestämmandet af den bevillning, sorn
efter denna Art. af fast egendom bör utgå, lägges dess sednast,
enligt denna stadga, åsätta värde till grund, dock
med uteslutande af intecknad gäld, hvilken, i detta enda
fall, från värderings-summan afdräges.
Mom. 2. Afdrag på bevillning efter denna Art. äger
vidare rum för sådana dispositioner, sorn åligger gåfvo-, testaments-
eller fideicommiss-tagare att sig frånhända eller
utgöra, så att det endast blifver egentliga behållningen, hvilken
af bevillning träffas.
§ 4>.
Uppgift till bevillning, enligt denna Art. — efter hvilken
dessutom bevillning blott en gång för hvarje fall utgöres
— må den skattskyldige icke kunna affordras, eller bevillning
efter densamma honom påföras förr, än natt och år
tilländalupet efter tillträdet af testamentet, gåfvan eller fidei-commisset;
består åter tillfallandet uti eontanta penningar,
eller kan det hänföras till egenskapen af de uti § 3g,
morn. 5 och 6, Art. VIII omförmälda anledningar, påföres
bevillningen deraf vid först inträffande taxering.
§ 42. fr. § 3g Bevts-förordn.
Hvad i öfrigt i anseende till controllen öfver ofvannärande
bevillning af testamente, gåfvor och årf skäll iakttagas,
derom länder till efterrättelse K. M:s nåd. kungörelse
i delta ämne den 11 Dec. 1811.
Art. IX.
Allmanna föreskrifter samt grunder> hvarefter denna Be
villnings-stadga
tillämpas skall.
§ 43.
All inkomst, som under loppet af det ena aret varit
åtnjuten, och hvarå bevillning, enligt denna stadga, utgöras
bör, skal! det näst derpå följande lill taxering uppgifvas hos
vederbörlig Bcvilln:s-comitc.
Den i Februari.
S 44;
Taxering lill bevillning, på sätt denna stadga bjuder,
tillkomme de inom länen för hvarje ur valde och sammanträdande
Be re d n :s-, T a xe r : s- och Pröfn:s-comite'er,
Deras taxer:s-åtgärder träffa den inkomst, som skattskyldig
åtnjutit under sist tilländalupna calender-år.
§ 45. fr. §§ 63, 65, 72. Bev:s-f.
Dessa Bevilln:s-comite'er skola, efter aflagd ed, på ära
och samvete, i enlighet med inhemtade upplysningar, utrönta
förhållanden och ägande kännedom, pröfva uppgifna inkomster
och fastighetsvärden, samt stadga de grunder, hvarefter
hvarje skattskyldig bör taxeras, så att alla medborgare
i samhället draga lika bördor, i förhållande till de tas
villkor, och den ena icke mer än den andra derifrån undanhålles.
§. 4ö. fr. §5 65, 72 Bev:s-f.
Comitcerne äga att, utan afseende på uppgiften, efter
förekommande skäl och stadgade grunder, medelst höjning
eller nedsättning, jemka egendoms värden, dock alllid med
noga iakttagande deraf, att den för hvarje län, i här bifogade
tabell, fastställda minimi-summa icke understiges.
§ 47- dels ny, dels fr. § 11 B.F.
På Taxertsmännen allena beror pröfningen af de skattskyldiges
uppgifter. För ett rättvist bedömmande deraf, skola
noggranna upplysningar hemtas från sådana förhållanden,
som dermed äga gemenskap, såsom afkastning, handelsrörelse,
skeppsfart, och jemväl en synbart yppigare lefnadskostnad.
Oansedt de skattskyldiges uppgifter, äga comiteerna,
derest tvifvelsmål om riktigheten uppstå, att affordra dem
specifika uppgifter eller hufvudböcker.
5 48. fr. § 65 Bev:s-förordn.
Vid alla tillfällen, der, med stöd af näst förestående 2tne
§§, ändring vidtagas, skall sådan, jemte skälen, uti comite'ens
prot. upptagas.
§ 49- fr. § 158 Bevis-förordn.
Mom. 1. För skattskyldig, som allidit före den 1 Juli,
äge bevillning efter irsta Art. för det året icke rum.
Mom. 2. För gesäller och arbetsfolk, som aflidit före
ofvannämnda dag, försvinne likaledes bevillning efter 3 Art.
Mom. 3. För tjensteman, som aflidit eller afsked erhållit,
påföres bevillning efter 2:dra Art., endast intill den
dag, då lönen honom eller hans sterbhus frångått.
§ 5o. fr. § i5g Bevrs-förordn.
Mom. l. Har skattskyldig sin egendom till borgenärer
uppgifvit, skall, så vä! hans personella, som annan bevillning
hvilken enligt denna stadga utgå bör, af concursmassan
gäldas, utan att bevakande, utredning eller slut beliöfver
alvaktas.
Mom. 2. Concursmassa inträde under sådant förhållande
jemväl i ansvaret att fullgöra de åligganden, rörtde
Den i Februari.
i43
uppgifter till Berednings- eller Taxer:s-comite', som föreskrifna
uro.
s 5V.
Efter skattskyldig, som aflidit, inträde dess sterbhus uti
ansvaret att fullgöra hvad den aflidne enl. denna Bevillntsstadga,
med afseende å uppgifter till Berednings- eller Taxertscomite',
ålegat, och sådant intilldess att utredning af boet
skett.
§ 52. fr. §§ 23, 25, 26, Bev:s-f.
Emedan i jordeboken intagna grundskatter redan äro direct
utgående utskylder, så äger en hvar det rörer att från
den inkomst, som till bevillms-taxering uppgifves, afdraga
hvad sålunda för året utgått af grundskatts-natur.
Efter enahanda grund äga arrendatorer, som icke äro
hänförlige till Art. VI , att tillgodonjuta afdrag för deras
arrende-summa.
5 5'5. fr. § 36, Bev:s-förordn.
Mom. 1. TJti uppgift till bevillning efter denna stadga,
må afdrag för gäld eller ränta derå icke äga rum ; i följd
hvaraf inlecknade eller annorledes i rörelse insatta capitaler
hvarken särskildt upptagas eller taxeras. Som likväl låntagaren
endast förskottsvis erlägger den bevillning, hvilken
för utlånta medel belöper, vare det hans ovillkorliga rätt
att delta förskott af längifvaren återfå, med fem proc. af
räntan för alla utlånta capitaler, utan afseende derpå, om
de äro intecknade eller icke, så framt nemi. räntan är till
mer än fem proc. bestämd. Låntagaren åtnjute detta afdrag
vid hvarje räntebetalning, och gifve han derpå qvitto.
Gitter ej längifvaren med sådant qvitto eller annat laga bevis
styrka, att bevillntsafdrag vid hvarje ränteliqvid låntagaren
verkligen tillgodokommit; äge då den sednare, vid
slutliga liqviden för lånet, föra honom det till last för alla
de år, det icke förut fått åtnjutas; vare ock låntagaren, i
detta fall, berättigad till laga ränta för beloppet af hvarje
års afdrag, från den tid, då det rätteligen bort honom tillgodoräknas.
Mom. 2. Domare och executorer åligge att, då rättegång
eller lagsökning uppstår, ställa sig stadgandet härom
till noga efterrättelse; och må dom eller utslag icke utfärdas
förr, än säker upplysning om verkställigheten af föregående
stadgande blifvit inliemtad.
Mom. 3. Utsökes åter fordran i concurs, åligge det
borgenär att behörigen styrka, det bevilln:s-afdragen af gäl—
denären fulleligen fått åtnjutas.
Mom. 4- Vägrar långifvare detta afdrag, eller blifver
beträdd med sådana underslef eller tillställningar, som åsyfta
gäldenärens betungande i detta afseende; varde han då, enl.
IX Cap. 6 J Hand.b:n, ansedd lika med den, som tager
högre ränta än lag bjuder; i följd hvaraf hela intresset och
tiondedelen af hufvudstoden de fattige tillfalla.
D e ri i F e b r ua ri.
§ 54. fr. ^ 37, Besis-förprdn.
Ofvanberörde stadgande gäller oek för alla fonder, cassör
m. fl., hvilka njuta iner än fem för hundrade af deras
utlånta medel, så att enahanda afdrag ,å räntan, i anseende
till dem, ofelbart skall, vid utsatt påföljd, ägä ruin; härifrån
undantages sparbankerne allena.
§ 55. fr. §$11,64, 130,128, B. F.
Mom. 1. Så vidt de skattskyldiges uppgifter hafva
något sammanhang med publika verks befattning, åge Bevillms-coinitderne
att derifrån undfå de upplysningar, sorn
påkallas.
Mom. 2. Till ledning vid bedömmandet af fastighetsvärden
på landet, skola h ä r a d sh ö f d i n g a r n e årligen inom
Januari månads utgång till vederbör, häradsskrifvare insända
förteckningar öfver de hemman och lägenheter, som
det föregtde året blifvit uppbudna, med utsättande af den
köpeskilling, som för hvarje egendom blifvit utfäst.
Morn. 3. I de städer, der Hofrätten, publike verk,
academier och gymnasier finnas, skola, till upplysning för
Taxer:s-comite'erna, från sådana publike verk, förteckningar
öfver embets- och tjenstemäns lönevillkor till Öfverståthållaren
och Konungens Bef:h:de, inom den i5 April, årligen insändas;
kommandes dessa verk, att för förteckningarnes både
riktighet och insändande, vid föreskrifven tid, ansvara,
§ 56. fr. § 64, Eevts-förordn.
I afseende på ännu ej uppbuden fastighet, åge Bevillntscomite'
att affordra köparen behörigen styrkt afskrift af
köpe-afhandlingen, som jemväl, enär så fordras, skall i hufvudskrift
företes.
. ^ 57-,
Mom. 1. Uppgift till bevillnts-taxering inlemnas till
comite'en i den ort, der inkomsten uppstått.
Mom. 2. Vid uppgift af fastighet, verk och inrättningar,
fartyg m. m., deri flere äro delägare, ansvare allenast
en af dem, eller den som hufvudman är, för uppgiften,
med iakttagande, att den omfattar inkomsten i sin helhet,
icke delarna.
Mom. 3. Efter enahanda grund, som i föregtde mom.
är stadgadt i afseende på uppgiften, skall ock bevillnts
beloppen
påföras samt erläggas.
Mom. 4* Angtde ofvannämnda uppgifter, länder i öfrigt
till efterrättelse, att hvarje inkomst-titel skall särskildt,
utan sammanblandning med annan, af den skattskyldige
uppgifvas. Sålunda upptage bruksägare särskildt bruksrörelsen
och särskildt jordbruket, som tillhörer samma egendom;
jordbrukaren skilje emellan dess jordbruk och på egendomen
befintliga fabrik , verk och inrättningar samt qvarn
och såg, de båda sistnämnde då de icke uteslutande begagnas
-
Den I Februari.
i45
nas för husbehof; husägare, emellan åbyggnader och deruti
belintlig fabrik, handtering och näring, så vida sådant för
dess egen räkning drifves, samt obebyggd tomt; värdshusidkare,
emellan sjelfva rörelsen, biljard, brännvinsminutering
m. m.; ångfartygs-rederi, emellan frakt och inkomst af restauration
ombord, o. s. v.
§ 58. fr. § io5, Bev:s-förordn.
Mom. t. Husbonde häfte för tjenstehjons, och mästare
för hos honom mantalsskrifven gesälls eller arbetares jemte
deras hustrurs och barns utskylder, med rättighet att genom
afdrag å tjenslehjonets, gesällens eller arbetarens betingade
löneförmåner och arbetsförtjenst derför göra sig betald.
Mom. 2. Lika förbindelse åligge, och lika rättighet
tillkomme de personer, hvilka meddela sådana försvarssedlar
eller antagningsbevis, på grund hvaraf försvarstagaren är
befriad från att sig med årstjenst förse enl. Legostadgan.
Mom. 3. Innehar tjenstehjon, gesäll eller arbetare
egendom, handtering eller rörelse, som är beskattning underkastad,
ansvare sjelf för den deraf utgående bevillning.
§ 5g. fr. § 106, Bevts-förordn.
Husbonde häfte jemväl för dess landtbönders, torpares
och öfrige å ägorna boende arbetsföre personers kronoutskylder,
der tillgång hos dem brister.
§ 60. motsv. § roy, Bevts-förordn.
Astundar tjenstehjon, gesäll, arbetare med hustru och
barn samt försvarstagare, som uti § 58, Art. IX, omförmäles,
att sig till annor ort begifva, och derföre örn pass anhåller,
vare förbunden dervid tillförlitligen styrka , att han
vid sednaste mantals- och skattskrifning hos behörig husbonde
eller mästare antecknad blifvit. Sådant skattskrifningsbevis
skall vara antingen utfärdadt eller attesteradt af vederbörlig
skönskrifvare; intilldess så sker, vare pass förvägradt.
Den auetoritet, som slikt pass utfärdar, låte deruti till
passtagarens säkerhet införa , hvilket år han sednast blifvit
skaltskrifven.
§ 61.
Ofverflyttas ägande- eller besittningsrätt till jord på annor
hand, häfte den tillträdande ägaren för då oguldna
krono-utskylder , hvilka för egendomen böra erläggas, samt
vare derjemte bunden vid sådan ansvarighet för befintlige
landtbönder, torpare, arbetare och tjenstehjon, som uti §5g,
Art. IX, stadgas, så vida icke dessa afflytta, innan den nya
ägaren eller tillträdaren kunnat af dem draga en mot förbindelsens
uppfyllande svarande fördel.
§ 62. fi-. § 78, Bevts-förordn.
Mom. 1. Skulle, efter föregången noga granskning of
mantalslängderna, eller annorledes, anledn. förekomma, att
I H. ! Q
Den i Februari.
någon, utan laga skäl, blifvit från skatt utesluten, böra honom
utskylderna ovillkorligen påföras.
Mom. 2. Har ater, af hvad orsak som helst, en person
blifvit till bevil!n:s utgörande ansedd, hvilken, oförmögen
att draga de ålagda utskylderna , för sin nödställda och
utblottade belägenhet hade bort frikallas, åge då Bevillmscoinite'
att rättelse meddela, hvilken likväl, med de skäl sorn
dertill föranledt, i protocollet intages.
§ 65. fr. § 85, Bevrs-förordn.
Häradsskrifvare, och för städerna skattskrifvare, åligge
att påföra all bevillning, som i denna stadga är med siffra
bestämd och icke beroende af taxeringsmännens åtgärd till
värdering eller pröfning af inkomst. För slik debitering ansvare
härads- eller skattskrifvare; kunnande likväl Bevillntscomite'erne
anmärka misstag härutinnan och rättelse meddela.
§ 64. fr. § 20, Bevts-förordn.
Den af städerna utgående sal 11-accis fördelas, enl.
här vidfogade tariff, och på sätt, särskildt af K. M. utfärdad
nåd. kungörelse derom föreskrifver.
§ 65. fr. § 163, Bevts-förordn.
Bevillning efter denna stadga äge icke
rum af:
1:0 allmänna välg ören hets-anstalter och s. k.
ba r m he r tig he t s-i nrä 11 n i nga r, med hvad sådana under
äganderätt besitta eller, i och för sjelfva inrättningens
behof, arrendera och hyra;
2:0 district- och socknemagaziner med såväl hvad
dem tillhöra, som det de förvalta;
3:o belöning, som åtnjutes för angifna nyttiga uppfinningar;
4:0
sparbanker.
§ 66. fr. § 173, Bev:s-förordn.
Skydd för taxerings män.
Mom. 1. Som ledamöter af Berednts-, Taxer:s- och
Pröfnings-comite' äro att anse såsom R. St:s ombud , hvilka
äga, icke allenast att verkställa bestämda föreskrifter, utan
ock att, med R. St:s makt och myndighet, afgöra och besluta
uti frågor, der endast den enskilda kännedomen och öfvertygelsen
om medborgares olika ställning och förhållande måste
ligga till grund för pröfningen; alltså komma desse ledamöter
att, i och för utöfningen af deras kall, tillgodonjuta
enahanda skydd och säkerhet, som uti 1 1 1 § Reg.F. och
77 § Riksd.Ordn. är åt riksdagsmän försäkrad.
Mom. 2. Förbrytelser emot stadgandet i föregående
mom. angifvas hos Öfver-Ståthållaren, men inom länen hos
Konungens Bef:h:de, hvilken då actor förordne, med åliggande
för denne, att målet till vederbörlig domstol ofördröjligen
instämma och utföra.
Den i Februari.
147
Art. X.
Föreskrifter, angående livad vid mantals- och skatt skrifningar,
Berednings- , Taxerings- orli Prof nine s-comilécr
iakttagas bör, edgång af taxering '-man samt om böter.
Mantals- och skattskrifning.
§ 67. fr. § 42, Bev:s-förordn.
I hela Riket skola mantals- och skattskrifningar börjas
i medlet af Nov. månad, då alla, som inom den 3i Dec.
samma år fylla femton år, i mantal skatIskrifvas, och de, sorn
vid lika tid fyllt aderton år, antecknas till erläggande af
personlig skydds-afgift.
§ 68. fr. § 42, Dev:s-förordn.
Mantals- och skattskrifningen förrättas inom hvarje stad,
pastorat eller socken af härads- eller skattskrifvaren, i närvaro
af ordinarie eller tjenstförrättande pastor, eller den af
församlingens presterskap, han i sitt ställe utsett; men är
pastor ensam prest, och laga förfall hindrar hans inställelse,
må han foga den anstalt, att annan person tillstädeskommer,
sorn, med pastors ansvar, ur den medförda husförhörs-bokeu
meddelar all den upplysning, som lagligen kan äskas.
§ 6y. fr. § 45 , Bevts-förordn.
Med mantals- och skattskrifning i Stockholm och Götheborg
förhålles efter hvad särskildt derom stadgas.
§ 70. fr. § 48, mom. 5, 13. F.
Vid universiteten förrättas mantals- och skattskrifningen
för academi-staten och dem, som under academiska jurisdictionen
lyda, af acadeini-bokhållaren , under academi-räntmästarens
inseende, och i närvaro af tvänne deputerade af stadens
magistrat eller borgerskap; skolande så väl desse deputerade,
som de personer , till ett antal af tvänne, academiens
rector dertill utser, äfven öfvervara mantals- och skattskrifningen
med städerna Upsala och Lund.
§71. fr. § 48, morn. 1, 2, 3, 4, R-F.
Mom. 1. Hvarje skattskyldig skall ovillkorligen skattskrifvas
för sin person inom den församling , der han vid
mantalsskrifn:s-tillfallet bosatt är.
Mom. 2. Embets- och tjenstemän skattskrifva^ och
taxeras för sina egna personer, der de hafva tjenst.
Mom. 3. Rätter borgare skall för sin person och
borgerliga näring, i den stad, der han är borgare, mantalsoch
skattskrifvas.
Mom. 4. Contingent- eller genant-borgare uppföres i
mantal och erlägger skatt i den ort, der han äger hemvist
eller är bosatt, med undantag af borgerliga afgifter, dem
han betalar till den stad, hvarest han i sådan egenskap är
antagen.
§ 72. fr. § 44) Bevts-förordn.
Konungens Bef:h:de utfärde tidigt kungörelse om mantals-
och skattskrifningarna, med utsättande af den ordning
>4»
Dea i Februari.
och tid desamma hvarje dag på för- eller eftermiddagen
företagas, samt tydliga föreskrifter för de skattskyldige om
de uppgifter, som enligt författningarna och denna bevi!ln:s-stadga
af dem dervid skola aflemnas, på sätt här bifogade
formulär närmare utvisar, samt att den, som deruti
brister eller icke inställer sig inom den bestämda tiden, är
till böter förfallen.
§ 73. fr. § 45, Bevts-förordn.
Mom. 1. Alla husbönder, så i städer och köpingar
som på landet, skola, å den dag sorn till mantals- och skattskrifningen
utsattes, sjelfve eller genom ombud sig infinna
och till skattskrifvaren aflemna de uppgifter, som i Konungens
Bef;h:des derom utfärdande kungörelse föreskrifvas.
Mom. 1. Dessa uppgifter, som tväfaldt författas, skola
noga upptaga alla de personer, som till hvars och ens hushåll
höra, med utsättande af namn, ålder, mer eller mindre arbetsförmåga,
bräcklighet o. s. v.; äfven skall bestämdt uttryckas
personens embete, tjenst eller yrke, hans fastigheter,
verk och inrättningar, samt ändtligen de hos hvar och en
boende personer, hvilka dessutom, för sig och sitt folk,
äro pligtige, att enahanda förtecknihgar och uppgifter aflemna.
Mom. 3. Samma skyldighet åligge ock förmyndare, i
afseende på sina myndlingar och deras egendom, samt styresmän
af bolag, verk och inrättningar, outredt sterbhus
eller under concurs varande bo, för den egendom, en hvar
af dem förvaltar och vårdar.
Mom. 4. Allmogen på landet må förenämnda uppgifter
muntligen meddela.
_ § 74- fr- SS 47? 49> Bev:s-f.
Skattskrifvaren skall söka alla nödiga upplysningar om
de personer, som af honom antecknas; i mantalslängderna
intaga alla uppgifter, så skriftliga som muntliga; de skriftliga
uummcreras, och nummern anmärkes i mantalslängden,
hvilken de bifogas.
§ 75. fr. § 47? Bevts-förordn.
Länsmän, fjerdingsman och sexmän, samt i stad, stadsliscal
med erforderligt antal polisbetjening, skola vid mantalsskrifnings-förrättningen
vara tillstädes, och med nödiga
upplysningar tillhandagå.
§ 76. fr. § 47? Bevts-förordn.
t)e vid mantals- och skattskrifningen meddelade uppgifter
om personers namn och ålder, skola med husförhörsboken
på stället noga jemföras, så att ingen person förbigås
eller slutes ur mantalslängden ; och när större eller mindre
del af socknens innevånare är i annat distriet mantals- och
skattskrifven, bör ett af vederbör, pastor — så vida icke
han eller den person, som dess ställe företräder, är vid förrättningstillfället
närvarande — undertecknadt utdrag af husförhörsboken,
till nödig upplysning vid mantals- och skatt
-
Dén i Fcbruarl.
*49
skrifningen, företes, hvilket äfven galler, då någon från annan
församling till mantals- och skattskrifning anmäles.
§ 77. dels ny, dels fr. § 46) mom.
2 Bev.*s-förordn.
Uti prot., som mantals- och skattskrifvaren vid hvarje
förrättningsställe förer, antecknas alla, sorn vid förrättningen
gjort sig till böter förfallne, det uppläses ljudeligen efter
slutad förrättning, attesteras af pastor eller den i dess ställe
närvar, samt af stadsfiscal i stad eller af kronolänsman
på landet, och öfversändes sedermera till Konungens Bef:h:de,
som hos den försumlige låter uttaga bötesbeloppet, så vida
gill tiga skäl till hans befriande ej företes.
§ 78. fr. § 46) morn. 3 Bev:s-f.
Mantals- och skattskrifvaren åligger, att bevisligen underrätta
den, sorn för uteblifvande är till böter fälld, så väl
om deras belopp, som att honom åligger, inom fjorton dagar,
vid fördubblad bot och förlust af vidare talan, å ort
som utsättes, de bristande uppgifterna aflemna. Uteblifva
de ändock, anmäle han förhållandet hos Konungens Bef:h:de,
i afseende på böterna, och varde mantals- och skattskrifriingen
verkställd, enligt de upplysningar, som annorledes
kunna erhållas.
§ 79. fr. § 5o Bevts-förordn.
Mom. 1. Den upprättade mantalslängden skall å allmän
sockenstämma till granskning företes, eller ock, om så
begäres, uppläsas, och sedan, genom påskrift af vederbör,
pastor eller den hans tjenst förrättar samt närvar, tvänne
socknemän, styrkt blifvit, att antingen inga eller endast de
uti särskild förteckning upptagna anmärkn:r blifvit till rät
telse
antecknade, med sina bilagor emottagas af hvarje församlings
pastor, hvilken har att nämnde handlingar tili socknens
Berednts-comite' öfverlemna, för att ytterligare granskas;
och åligge det häradsskrifvare, att tillställa vederbör,
pastor mantals-längden så tidigt, alt åtta dagar förut kan
kungöras örn den Söndag, hvarå längden i sockenstämma
kommer att till granskning företes, samt om det ställe,
hvarest den, till dess sockenstämma inträffar, blifver för
socknemännen till genomseende att tillgå.
Mom. 2. I stad skall mantals-längden, sedan den blifvit
afslutad, hållas de skattskyldiga tillhanda a tid och stäl
le,
som magistraten åligger, genom kungörelse från predikstolarna,
tillkännagifva.
Om Berednings-comite' på landet.
§ 80. fr. § 5i Bevts-förordn.
Häradsskrifvare åligge, att författa och till Konungens
Befthtde under loppet af Januari månad insända förslag till
terminer för Berednts-com i teernas inom fögderiet sammanträden,
hvilket så uppgöres, att förrättningarna inom April
månads utgång må kunna fullbordas.
i5o
Den i Februari.
§ 81. fr. § 5i Bev:s-förordn.
Konungens Bef:h:de bestämmer Beredn:s-comite'ernas
sammanträden så, att deras göromål inom April månads utgång
må vara afslutade. De kungörelser härom, som öfver
hela länet böra utfärdas, skola jemväl innefatta nödiga föreskrifter
om de uppgifter till Berednts-comiteen, hvilka de
skattskyldige åligga.
§ 82. fr. § 53 Bev:s-förordn.
A nästa Söndag efter ofvannämnde kungörelsers uppläsande,
skola allmänna sockenstämmor utlysas lill val af ledamöter
uti Berednrs-comiteen.
§ 83. fr. § 54 Bevls-förordn.
Mom. 1. Beredn:s-comite' skall, oberäknadt pastor uti
församlingen, hvilken alltid deraf är sjelfskrifven ledamot,
bestå af, antingen sex eller fyra personer, eller som behofvet
påkallar och de röstägande öfverenskomma. Härtill väljes,
vid den utlysta sockenstämman och bland besutne män
inom socknen, halfva antalet af R. o. Ad. eller ståndspersoner,
samt halfva antalet af BondeStåndet.
Mom. 1. Är kyrkoherden af ålder, sjuklighet eller
annat gilltigt förfall hindrad att i Beredn:s-comiteen deltaga,
skall lian utse någon bland församlingens presterskap,
som han finner mest tjenlig, att sitt ställe företräda; dock
emot dem emellan öfverenskommen ersättning för resekostnaden.
§ 84. fr. § 55 Bevls-förordn.
Finnes ej i en socken besutne män af adel, ståndspersoner
och bönder till det antal och förhållande som erfordras,
må det bristande utses bland sådana personer, som
äro eller varit i K. M:s och Kronans tjenst, eller ock inom
den dass, hvarå tillgång är.
Åstunda deremot socknemännen utse det bristande antalet,
medelst tillkallande af besutne män från annan socken,
dock tillhörande den class, hvarå tillgång inom egen
socken saknas, vare dem sådant icke förment.
§ 85. fr. § 58 Bev:s-förordn.
Finnes icke i en socken, utom pastor, fyra sådana per
soner,
sorn kunna väljas till ledamöter i Beredn:s-comite',
vare socknen förbunden att förena sig med en nästgränsande,
helst inom samma pastorat, till gemensamt val af ledamöter,
hvilket då förrättas i den socken, som äger största hemmantalet;
ägande dessa socknar, om fullt antal ändå ej är att
tillgå, bristen fylla genom val af personer från andra socknar,
på sätt § 8.4 innehåller. Hafva sådana socknar särskilde
pastorer, vare de begge, hvar för sin socken, ledamö
ter
uti comitéen.
§ 86. fr. § 56 Bevls-förordn.
Vilja flera socknar inom ett större, eller tvänne mindre
pastorat förena sig örn en Berednls-comite, vare sådant
Pen i Februari.
tillåtet; dock bör tidig underrättelse derom meddelas lia—
radsskril varén.
§ 87. fr. § 56 Bevls-förordn.
Endast i de fall, som föreg. § 86 upptager, må Berednls-comite'
sammanträda utom socknen eller pastoratet.
§ 88. fr. § 5g Bevts-förordn.
Annex-socknar och de med egna prester försedda capel
Igäl I skola, om de det åstunda, äga rätt att, med iakttagande
af hvad stadgadt är, sin egen Berednrs-comite' utse.
§ 89. fr. § 57 Bev:s-förordn.
Kan församling, utan omröstning, ej förena sig om ledamöter,
anställes af de närvar, ordentligt val, hvarvid rösterna
beräknas efter förmedlade hemmantalet och jordägaren
sjelf röstar, om han ej genom särskild öfverenskommelse
sin rätt till åboen upplåtit.
§ go. fr. § 60 Bevts-förordn.
Mom. 1. Berednts-comite’ välje inom sig ordförande. I
händelse af skiljaktighet, anställes omröstning, och emellan
dem, som erhållit lika röstetal, lottning.
Mom. 2. Comiteens sammanträden må inom slutna
dörrar hållas.
§ gt. fr. § 81 Bevts-förordn.
Afgår eller uteblifver vald ledamot, lillhälle comite'ens
öfrige ledamöter annan, och af den class hvartill den afgångna
hörer. Comiteen fortfare likväl med sitt arbete, så
vida, ordform inberäknad, fyra ledamöter äro tillstädes.
§ 92. fr, § 61 Bevts-förordn.
Till Beredn:s-comite'en behöfver ej husbonde afgifva
förteckning å de personer, för hvilkas bevillning han ansvarar;
hvaremot en hvar ovillkorligen åligger att, på sätt
vidfogade formulär närmare utvisar, uppgifva sitt embete,
tjenst eller yrke, den lön och inkomst han deraf njutit, den
inkomst honom af idkande rörelse och näring tillgodokommit,
jemte ägande skepp och farkoster med utsatt lästetal
för hvarje, fastigheter och lägenheter, som under ägande
eller nyttjande-rätt innehafves, med utsättande å dessa sednare
af det värde, hvartill han anser dem böra uppskattas.
s 93-
Ber e d n : s - co m i t e' tillhörer egentligen, att utreda och
grundlägga hvad som, enligt denna Bevilln:s-stadga, sedermera
blifver föremål för Taxerts-comitcs åtgärder, och således
till granskning upptaga, dels de uppgifter, som vid
mantals- och skattskrifningen förekommit, dels sådana som
directe till Berednrs-comiteen aflemnas, samt, på grund deraf,
jemte de förhållanden och upplysningar, som för comiteen
sjelf äro tillgängliga, bestämma egendomars och lägenheters
värden, samt slutligen föreslå, så väl den behållning
af boställen m. m., hvarom § 5, Art. II förmäler, som det
bevillnts-belopp, hvartill hvarje skattskyldig anses böra taxe
-
1Ö2
Den i Februari.
ras; ägande comiteen, öfver dess åtgärder, att beslut meddela
lill den det rörer och sådant äskar.
§ 94- fr. § Ho Bev.‘s-förordn.
Häradssluifvaren före prot. vid Berednts-comiteen och
ansvare för de anteckningar och längder, som tillhöra comiteens
befattning. Han vare ock förpligtad, vid påföljd,
sorn för andra fel i tjensten, att enär han, antingen vid värdering
af heraman och lägenheter, eller annars, anser kronans
rätt vara förnärmad, sådant, jemte skälen för sin tanka,
i prot. anmärka. Skolande Beredn:s-comite'en vara förbunden
att de gjorda anmärkningarna granska och utlåtande
deröfver i prot. meddela.
§ q5. fr. §§ 83, 84 Bevts-förordn.
Moni 1. Berednts-comite', hvars socken är belägen inom
flera härader, skall åligga att hänföra hvarje person
och egendom till det taxerts-district, der personen hor och
egendomen är belägen; alt urskilja hvad derigenom tillfaller
hvarje Taxerts-comites åtgärder, samt till hvardera öfverlemna
behörig längd för dess taxertsdistrict.
Mom. 2. Enär socknar i ett pastorat äro belägna inom
särskildta län, men förenat sig om gemensam Beredntscomite',
skall dennas åtgärder, för hvarje socken, öfverlemnas
till granskning åt den Taxerts-comite', inom hvars district
socknen är belägen.
Mom. 3. Då ledamot i sådan Berednts-comite', som i
denna § omnämnes, utses till taxertsman, tillhöre han den
Taxerts-comite', inom hvars district han är bosatt.
§ 96. fr. § 79 Bevts-fÖrordn.
Mom. 1. Är häradsskrifvaren lagligen förhindrad alt
i Bered ms-corn i toen vara tillstädes, anmäle tidigt förfallet
hos Konungens Bef:h:de, som då, efter liäradsskrifvarens förslag
och på dennes ansvar, en skicklig man i hans ställe
förordnar.
Mom. 2. Uteblifver häradsskrifvaren elier den förordnad
är att hans tjenst förrätta längre än två timmar utöfver
den lid, som till förrättningen utsatt är, äge eomiteens
ledamöter att åtskiljas, och anmäle dess ordför. förhållandet
hos Konungens Bef:h:de.
§ 97. fr. § 82 Bevts-förordn.
De vid Berednts-comiteen förde prot. och längder, sedan
de blifvit behörigen justerade samt af ordför. och tviinne
ledamöter åtecknade, skola, jemte mantalslängden och
dess bilagor, af häradsskrifvaren emottagas, för att Taxertscomiteen
tillställas.
§ 98. fr. § 87 Bevts-förordn.
Kär Berednts-comite' sin förrättning slutat, anmäle det
häradsskrifvaren genast hos Konungens Befthtde.
Om
Den l Februari.
i53
Om Taxerings-comite'er.
§ 99. fr. § 88 Bevts-förordn.
Taxer:s-comite'erna skola årligen öfver hela Riket så tidigt
sammankallas, att deras förrättningar inom Juni månads
utgång äro fullbordade.
§ 100.
Deras åliggande är att bestämma den bevillning, som af
hvarje skattskyldig utgöras bör.
§101. fr. § 99 Bev:s-förordn.
En hvar skall taxeras i öfverensstämmelse med uppgifterna
till mantalsskrifningen; för sin person, der han embete,
tjenst eller hufvudnäring idkar; för egendom och lägenhet,
der den är belägen, samt för rörelse, der den med
Jaglig rätt eller enligt privilegier drifves; tjenstehjon, alltid
vid den egendom, der de äro skattskrifna och tjena.
Om Taxerings-comite' på landet.
§ 102. fr. § 87 Bev.‘s-förordn.
Med skäligt afseende på local-förhållandena, bestämme
Konungens Bef:li:de antalet af de för länet erforderliga
Taxens-comitéer, indelar på dem sockneberedningarne, samt
utsätter dagar, tider och lämpliga ställen för deras sammanträden,
och utfärdar derom allmän kungörelse.
§ io3. fr. § 89 Bevts-förordn.
I dessa comite'er är Landshöfdingen, eller den, han i
sitt ställe förordnar, ordfor., med rätt att i öfverläggningarna,
ej i besluten, deltaga.
§ 104. fr. § 90 Bev:s-förordn.
Taxerts-comite på landet skall utgöras af nio ledamöter
utom ordform, nemi. två af R. o. Ad., två af PresteSt.,
tre af BondeSt., samt två Ståndspersoner.
§ io5. fr. § 91 Bevts-förordn.
Till ledamöter böra utses sådane män, som i denna
egenskap vid Berednts-comitéerna biträdt, med iakttagande
att hvarje pastorat eller socken har åtminstone en representant,
om comiteernas antal det medgifver.
§ 106. fr. §§ 92, 93, 94 Bev:s-f.
Ledamöterne af årets Beredn:s-comite'er åligga att sammanträda
på don tid och ort, som kungörelsen om Taxertscomitéernas
sammankallande bestämmer, för att, i öfvervaro
af Konungens Bef:h:de eller dess tillförordnade ombud
sig emellan med slutna sedlar'anställa val af ledamöter i
Taxer:s-comite'en. Hvarje närvar, ledamot af Beredn:s-comite',
inom taxerts-districtet, har således att afgifva sin särskilda
voteringssedel, hvilken, för att vara gällande, skall
upptaga det antal personer inom hvarje class, som föregtde
§ io4 stadgar. Rösterna beräknas per capita; och enär de
för tvänne eller flera lika utfallit, anställcs dem emellan
lottning.
1 II. 20
»54
Den i Febr u sr i.
§ 107. fr. § 95 Bev:s-förordn.
Mom. t. Enär socken, som ensam utgör ett härad,
till följd af den uti Konungens Bef:h:des kungörelse stadgade
indelning, erhåller sin särskilda Taxerts-comite', åligge
det socknen att dertill utse ledamöter, på samma sätt, sorn
för val till ledamöter i Beredn:s-comite' redan är sagdt; men
till antal och förhållande med classer, enligt föreskriften uti
§ 104, Art. X; dock må, bland Berednts-comiteens ledamöter,
ej iner än en af hvarje dass såsom taxer:s-man bibehållas.
Mom. 2. Val till sådan Taxerls-comite' förrättas vid
behörigen utlyst sockenstämma, hvilken skall hållas andra
Söndagen efter den, då Konungens Bef:h:des kungörelse om
Taxerts-comitcernas sammankallande blifvit uppläst.
§ 108. fr. 5 96 Bevts-förordn.
Mom. 1. Taxeris-comite må icke sammanträda utom
taxerrs-districtet.
Mom. 2. Uteblifver Konungens Bef:h:de eller dess ombud
vid den för sammanträdet bestämda tid, välje comiteen,
bland sina närvar, ledamöter en vice ordför., hvilken, under
Landshöfdingens eller dess ombuds frånvaro, på föreskrifvet
vis, försätter comiteen i verksamhet, att förrättningen
icke uppehälles.
§ 109. fr. §§ 100, 101 Bev:s-f.
Mom. 1. Taxer:s-comitc hålle sina sammanträden inom
slutna dörrar, dock så, att skattskyldig lemnäs företräde,
då han har något särskildt att andraga.
Mom. 2. Taxerts-ledamot afträde, då han sjelf skall
taxeras.
Mom. 3. En hvar, som det åstundar, vare berättigad
att på stället erhålla underrättelse om beloppet af den bevillning,
honom blifvit påförd.
§ rio. fr. § tog Bev:s-förordn.
Vid Taxer:s-comite skola kronofogden och häradsskrifvaren
vara tillstädes, att med nödiga upplysningar tillhandagå.
Kronofogden före dervid prot. För siffran ansvare
häradsskrifvaren. Förnimma desse tjenstemän afvikelse ifrån
denna stadga vara gjord, anmärke de sådant i prot., hvarest
jemväl taxcrtsmännens utlåtande öfver anmärkntna skola
intagas.
S1"'
Är kronofogden eller häradsskrifvaren lagligen hindrad
alt i comite'en tillstädesvara, förfares på sätt Art. X, § 96,
mom. 1 förcskrifver.
§ H2. fr. §§ 97, 99 Bev:s-f.
Taxerts-comite' åligger att granska Berednts-comiteernas
förslag; med noggrannhet pröfva, huruvida de 1 § 4.5,
Art. IX meddelta föreskrifter, i afseende på fastighetsvärdet,
äro fullgjorda eller, der anledn. förefinnes, nödig rättelse
vidtaga, att Statens påräknade inkomster må till fullt
Den i Februari.
i55
belopp inflyta; samt till pröfning, och der grundade skäl
äro för handen till ändring, upptaga de anmärkningar, som
dels från mantalsskrifningen, dels från Berednts-comitéernas
åtgärder varda anmätdta, eller eljest komma till taxerlsmärinens
kännedom; ägandes comitéen, i hvilket fall som
helst, sitt beslut genast meddela till den det rörer och sådaut
äskar.
§ it 3. fr. § gS Bevts-förordn.
Häradsskrifvaren åligge, att genast eller sist inom trenne
veckor efter fulländade taxeringar:
a) till pastor, inom hvarje socken det rörer, meddela
utdrag öfver alla ändringar i Beredn:s-comite'ens åtgärder,
som Taxerts-comiteen vidtagit, och hvilka ofördröjligen skola
å predikstolen behörigen kungöras; samt
b) till Konungens Bef:h:de inlemna förteckningar öfver de
inom taxens-districtet förlagda regemente!' och militär-corpser
anslagna boställen, jemväl sådana, som indragna äro, med
utförande för hvarje, af den behållna inkomst Taxer:s-comiteen
ansett bevillning efter Art. II böra påföras; skolande
dessa förteckningar af Konungens Bel:h:de öfversändas
till vederbör, chefs-embeten att tillställas regem:ts-skrifvaren
eller uppbördsman nen.
§ 114- fr. § 98 Bev:s-förordn.
Regrts-skrifvare eller uppbördsman vid reg:ten och corpser,
så af arméen som af flottan åligge att påföra, dels
hvarje reg:tet eller corpsen tillhörande militär och civil embets-
och tjensteman samt dermed förenade stater, den bevillning,
som, i och för bostället samt alla andra löne-inkomster,
bör erläggas, dels regtts-cassan eller den som afkomsten
njuter af de vid regrtet eller corpsen indragna boställen;
skolande alla embets- och tjenstemän vid reg:tet
eller corpsen alltid aflemna fullständiga uppgifter öfver sina
löne-inkomster.
Reg:tsskrifvare eller uppbördsman , som bör af Iöne-inkomsterna
innehålla de deraf utgående bevilhus-medel, skall
desamma i Landt-ränteriet leverera samt verificerad räkning
deröfver till Lauds-contoret afgifva.
Beträffande liden för här nämnda uppbörd, och leverering
uti Landt-ränteriet, ställe sig uppbördsman till efterrättelse
hvad uppbörds-författningarne och Konungens
Bef:h:des kungörelse angtde uppbördsstämmorna föreskrifva.
Annan bevillning, så väl som andra krono-utskylder, än
här nämndt är, hvilka af krigsmakten tillhörande personer
böla utgöras, debiteras och uppbäras af vederbörande K10-  no-uppbördsmän å den ort, der personen är mantals- och
skattskrifven.
§ 115. fr. § 135» Bev:s-förordn.
Slutligen åligge hvarje Taxer:s-comite för landet, att
inom sig till ledamöter för länets Pröfnrs-comite samfäldt
välja en af hvarje stånd och dass. Saknas inom R. o. Ad.,
150>
Den i Februari.
PresteSt. eller Ståndspersoner, tillgång för val, fylles bristen
utur annan af dessa classer, så att hvarje valsedel, för att
vara gällande, ovillkorligen må innehålla fyra namn till ledamot.
Då rösterna för flera lika utfallit, varde dem emellan
lottadt.
Valet intages i prot., hvilket, efter justeringen, genast
till Konungens Bef:h:de insändes.
§ 116. fr. § iio Bevrs-förordn.
Efter verkställd taxering, varde så väl prot., som den
af häradsskrifvare)] förda taxerts-längd justerad, och den
sistnämnda af honom uppsummerad, samt derefter af ordför.
och två comiteens ledamöter undertecknad.
Om Taxerings-comite' för stad.
§ 117. fr. § 11a Bev:s-förordn.
Tnxertsmän för Stockholm skola vara tolf af B. o. Ad.,
tolf af PresteSt. och trettiosex af BorgareSt., af hvilka sist
nämnda,
nio skola höra till Grosshandels-, nio till Minuthandels-,
sex till Fabriks- och tolf till Handtverks-classerna
, samt tolf Ståndspersoner, som icke lill något af R.Sttn
höra, tillsammans sjuttiotvå personer, hvilka kunna arbeta
på sex fördelningar; dock så, att det belopp, som hvarje
skattskyldig blifvit i afdelningen påfördt, i comite'ens pleno
pröfvas och bestämmes.
§ 118. fr. § 113 Bevts-förordn.
Morn. 1. I Götheborg och första classens städer, utgöres
Taxer:s-eomite af fyra personer bland R. o. Ad., fyra
af Presterskapet, fyra Ståndspersoner samt tolf Borgare,
hvaraf ett jemförligt antal ur hvarje dass.
Mom. 1. I andra och tredje classens städer skall Taxerts-comite'
bestå af tre ledamöter af R. o. Ad., tre afPresleSt.
, tre Ståndspersoner samt nio Borgare af de särskilda
inom städerna varande classer. Men i Upsala och Lund,
der academier äro , utgöres comiteen af två ledamöter bland
R. o. Ad., två af Presté-St., två af Academi-staten, två af
Ståndspersoner och åtta Borgare.
Mom. 3. I alla öfriga städer skall Taxerrs-eomite' utgöras
af två bland 11. o. Ad., två afPreste-St., två Ståndspersoner
och sex Borgare, med iakttagande i anseende till
desse sistnämnde, att, så vida classer inom staden finnas,
ett efter styrkan af hvarje dass afpassadt antal utur en
hvar väljes. t
Mom. 4* I Fahlun och Sala skola ledamöterne uti
Taxer:s-comite' utgöra lika antal, som ofvan i atdra mom.
stadgadt är, dock så att BorgareSt. ena året är sammansatt
af fem borgare och fyra bergsmän, och det andra af fem
bergsmän samt fyra borgare.
5 11g. fr. § 116 Bevts-förordn.
Academiska taxerlr förrättas under rectors ordför. och
skola utgöras af två ledamöter af R. o. Ad., två af Preste
-
Den i Februari.
St., iva Borgare och två Ståndspersoner samt åtta af Aca-r
demi-staten, helst sådana, sorn äga fastighet i staden; och
skola taxer:s-längderna för academien aflemnas till rector,
för att Pröfn:s-comiteen vidare tillställas.
§ 120. fr. § 114 BevSs-förordn.
Ej må till taxerrsman af BorgareSt. väljas annan person,
an den, som idkar verklig borgerlig rörelse.
§ i2r. fr. § ii5 Bev:s-förordn.
I de städer, der gymnasium finnes, skall bland PresteSt.
en lector väljas till taxerisman.
§ 122. fr. § iiy Bevts-förordn.
De tvänne ledamöterne af Academi-staterna i Upsala
och Lund, som väljas att deltaga i dessa städers Taxer:scomite'er,
och de tvänne borgare, hvilka i samma städer utses
att deltaga i academiska taxertna, böra såsom ledamöter
öfvervara båda dessa taxerrr, för att på båda dessa ställen
kunna meddela nödiga upplysningar.
5 123. fr. § 122 Bevls-förordn.
Mom. i. Val till ledamöter i Taxerts-comite' för stad,
jemte deras suppleanter, förrättas på allmän rådstuga, så
väl af borgerskapet, som öfriga inom staden skattskrifna innevånare
af de stånd och classer, sorn, enligt hvad stadgadt
är, hafva rätt i taxertn deltaga, och hvilka, der så tillgång
är, böra i staden äga hus och tomt.
Mom. 2. Magistraterna åligga alt dessa val-förrättningar
kungöra, och dem så tidigt utsätta, att de inom den
i5 April varda fulländade.
§ 124. fr. §§ 123 124 Bev:s-f.
Mom. 1. Dessa val förrättas antingen på det sätt, att
de väljande, genom allmän omröstning, utse samtlige taxertsmännen,
eller att de valberättigade inom hvarje class utse
det antal ledamöter, som af densamma bör utgöras; kunnande
äfven denna rättighet uppdragas åt electorer, som antingen
af de väljande gemensamt eller af hvarje class särskildt
utses; dock skall, i detta sistnämnda fall, electorernes
antal inom hvarje class utgöras i förhållande till antalet
af dess taxensmän.
Morn. 2. Kunna ej de väljande sig om valsättet förena,
verkställas valen särskildt inom hvarje class.
Morn. 3. De val, sorn i denna § omnämnas, skola förrättas
med slutna sedlar; och bör, för att vara gällande,
hvarje valsedel innehålla det erforderliga antal, hvarom fråga
är. Då rösterna för flera lika utfalla, varde dem emellan
lottadt.
§ T2Ö. fr. § 119 Bev:s-förordn.
I sammanhang med valet till ledamöter i städernas Taxer:s-comiteer,
och på enahanda sätt, som derom är föreskrifvet,
skola suppleanter utväljas till minst en tredjedel af
hvarje taxertsmanna-class.
158
D e ii i Februari.
§ 116. motsv. §§ 11 B, 124 Bcv:s~f.
För städerna gäller, att der tillgäng icke linnes på det
för Taxer:s-comite'en erforderliga antal ledamöter af 11. o.
Ad., PresteSt. eller ståndspersoner, skola så många af dessa
classer, som äro att tillgå, samfäldt inom sig välja det för
hvarje af dem erforderliga antal. Saknas äfven för detta
valsätt nödigt antal röstande, anställe alla närvar, röstägande
gemensamt val per capita, till det för eomile'en erforderliga
antal ledamöter, med de uti § 123, Art. X föreskrifna
iakttaganden, hvarvid dock närvar, af R. o. Ad., PresteSt.
och ståndspersoner ingå som sjelfskrifna ledamöter.
§ 127. fr. § 120 Bev:s-förordn.
Till bildande af Taxerts-comite för Stockholms stad,
åligga, med iakttagande af den i 2:dra morn. § 123, Art. X
föreskrifna tid, Ridd.Direct. och Stockholms stads Consistorium
att, hvar på sitt ställe, kalla de inom staden boende
ledamöter af dessa Stund, att å viss dag sammanträda och
taxer:smanna-val förrätta, samt Handels-collegium , att val,
till det i § 117, Art. X bestämda antal ledamöter af borgerskapet
och ståndspersoner kungöra, och förrätta låta.
§ 128. motsv. § 121 Bevts-förordn.
Mom. 1. Efter fulländade val till Taxerts-comite', skall
val-prot. af magistraten genast insändas till vederbör. Konungens
Bef:h:de — för Stockholms stad insändes det till Öf—
ver-ståthållaren, från så väl Handels-collegium som jFLidd.Di—
rect. och stadens Consistorium.
Mom. 2. Samma myndigheter, hvilka, enligt föregående
mora., det åligger att val-prot:n insända, vare jemväl
förpligtade att vederbörligen kungöra en hvar, som till ledamot
i Taxerts-comiteen eller suppleant vald blifvit.
§ 12g. motsv. § 121 Bevts-förordn.
Genom allmän kungörelse bestämme sedermera Ofver-ståthållaren
och Konungens Bef:h:de tiden för Taxerts-comiteerne
att sammanträda, hvaruti jemväl, till efterrättelse förde
skattskyldige, bör utsättas, hvad dem åligga i afseende på
uppgifterna lill Taxer:s-comite'en, med hänvisning lill här
vidfogade formulär för slika förteckningar; den ordning
nämnde myndigheter, med afseende på local-förhållanden,
finna nödigt dervid föreskrifva; och ändtligen, att den som
uteblifver eller med oriktiga uppgifter inkommer, eller i öfrigt
brister uti hvad sålunda stadgadt är, vare till böter
förfallen.
5 i3o. fr. § 11 r Bevts-förordn.
Dessa taxer.T förrättas i Stockholm inför ÖfverStålhallaren
eller den han i sitt ställe förordnar, och i de öfriga
städerna inför Landshöfdingen eller dess ombud, med rättighet
för dem att, utan deltagande i omröstningarna, vara comi1e'ernas
ordförande. Ej må Öfver-ståthållare eller Konungens
Bcf:h:de till taxertsman väljas, ej heller den, som särskildt
varder till ordför. utsedd.
Den i Februari.
§ I 3 I.
Uteblifver Taxer:s-comiteens ordför. eller dess ombud
en timma utöfver den för sammanträdet bestämda tid, välje
corn i toen , bland sina närvar, ledamöter, vice ordför., hvilken,
under den ordinaries frånvaro , försätter comitéen i
verksamhet, att förrättningen icke uppehälles.
§ i32. fr. § 133, Bevts-förordn.
Prot. vid Taxer:s-comite' i stad föres af den person,
Öfver-ståthållaren eller landshöfdingen dertill förordnar; kommande
arfvodet för honom att af allmänna medel utgå, på
salt nedanefter stadgas.
Tuxer:s-läogden inom hvarje stad föres af skattskrifvaren
eller den magistraten dertill utser.
§ i33. fr. § 129 Bevts-förordn.
Taserings-comite i stad skall, dels genom pröfning
af inlemnade uppgifter, jemförda med mantals- och
skattskrifms-längderna, dels med ledning af den synbara förmögenhet,
som uppkommer af handel, rörelse, näring och
handtering,-jemte lefnadssätt, söka närmaste upplysning om
hvarje skuttskyldigs belägenhet och inkomst, för att påföra
densamma den bevillning, deraf erläggas bör; ägandes comiteen,
i hvilket fall som helst, sitt beslut genast meddela till
den det rörer och sådant äskar.
§ 134- fr. § 135 Bevts-förordn.
Taxerts-comite' för stad åligge, att, inom sig, till ledamöter
för länets Pröfnts-comite', samfäldt välja 3 borgare,
jemte en utur hvardera af de 3 öfriga classerna.
Saknas inom R. o. Ad., PresteStåndet eller Ståndspersoner,
tillgång för val, fylles bristen utur annan af dessa
classtr, så att hvarje valsedel, för att vara gällande, ovillkorligen
må innehålla sex namn till ledamot.
Då rösterna för flere lika utfallit, varde dem emellan
lottadt.
Valet intages i prot., hvilket, efter justeringen, genast
till Konungens Bef:h:de insändes.
§ 135. fr. 5 t/jr , Bevls-förordn.
Till ledamöter uti Pröfnings-comite'en för Stockholm,
välje Taxer:s-comite'en derstädes, i dess plenum, en person
från hvarje af comiteens sex fördelningar, nemi. en af R. o.
Ad., en prest, tre borgare och en ståndsperson.
Der rösterna för flera lika utfallit, varde dem emellan
lottadt.
Öfver detta val afgifve Taxerts-comiteen genast särskildta
prot.-utdrag till Ridd.Direct. och Stockholms Consistorium,
i hvad dem rörer; men till Handels-collegium, för de valde
af BorgareSt. och Ståndspersonernes class.
§ j36. fr. § i4[? Bevts-förordn.
Så snart Ridd.Direct., Stockholms Consistorium och Hand.-  Coll:m erhållit förenämnda prot.-utdrag, åligge dem, hvar för
sig, alt, på sätt och i den ordning §§ 137, 128, Art. X,
i6o
Den i Februari.
föreskrifva om val till ledamöter i Taxerts-comiteen, vidtaga
nödiga åtgärder för val till det antal ledamöter utiPröfntscomiteen,
som, jemte de i nästföreg:de § 135 nämnde, erfordras
för alt bringa densamma till sådan fulltalighet här
nedanefter uti § 14• stadgas. Dock må härvid ingen väljas,
som i årets taxerts-förrättning deltagit.
§ 137. fr. § 11 o, Bev:s-förordn.
Efter verkställd taxering, varde så väl prot. som taxertslängd
justerade, och den sednare af skattskrifvaren uppsummerad,
samt derefter af ordför. och två ledamöter undertecknad.
§ i38. fr. § 137, Bevts-förordn.
Sednast inom trenne veckor efter det Taxeris-comite'erne
sina åligganden fullgjort, skola magistraterne i städerna samt
liäradskrifvarne å landet till Konungens Bef:h:de, äfvensom
magistraten i Stockholm till Öfver-ståthållaren hafva insändt
Taxer:s-comite'ernas prot., handlingar och längder, jemte allt
annat, som dessa förrättningar tillhört, vid den påföljd, som
§ i65, Art. X, upptager.
Om P r ö f n i n g s - c o m i t e'e r.
§ x3g. motsv. § i34, Bev:s-f.
Mom. 1. Uti hvarje län och i Stockholms stad skall
årligen en Pröfnts-comite' hållas.
Mom, 2. Ordförande i denna comité' med laglig rösträttighet
vare Landshöfding, hvar för sitt län, så ock Öfverståthållaren
i Stockholm.
Mom. 3. Är Öfver-ståthållaren frånvar., vare Underståthållaren,
eller den Konungen i deras ställe i nåd. förordnar,
comiteens ordförande.
Mom. 4- Är Konungens Bef:h:de af förfall hindrad att
i comite'ens göromål deltaga, anmäle det i underd. hos
Konungen, som, så vida det anmäldta förfallet godkännes,
lärer täckas en annan ordför. i nåd. förordna; men skulle
förfallet inträffa så nära tiden för Pröfnls-comiteens sammanträde,
att ett slikt förordnande icke hinner ankomma , träde
comitéen tillsamman, och välje ordför. bland sina närvar,
ledamöter.
§ 140. motsv. § i35, Bev:s-f.
Pröfn:s-comite inom länen skall hafva femton ledamöter,
hvilka sålunda utses, att Landshöfdingen utur de från
samtliga Taxer:s-comite'erna insända val-prot. nämner tre af
hvarje stånd och dass; iakttagandes dervid, att från hvarje
Taxerts-comitd åtminstone en ledamot kallas, samt, af hvad
deras antal derutöfver medgifver, en närmast lika fördelning
dem emellan.
Saknas härvid tillgång bland R. o. Ad., fy lies bristen af
ståndspersoner.
§ 141 - fr. § i4r, Bevts-förordn.
Pröfnts-comiteen uti Stockholm skall hafva 24 ledamöter,
nemi. tre af R. o. Ad., tre prester, tolf rörelse
id
-
Don i Fo b r u a ri.
idkande borgare, deraf tre tillhörande grosshandels-, tre
minuthandels-, två fabriks- och fyra handtverks-elasserna;
fyra ståndspersoner, samt två af Stockholms magistrat, de
sistnämnde af Öfver-ståthållaren utsedde.
§ 142. fr. §§ 135, 142, Bev:s-f.
Landskamereraren i hvarje län , samt Kamereraren vid
Öfverståth.embetet i krono-uppbördsärenden skola, utan rösträttighet,
vid Pröfn:s-comite'en vara tillstädes, i egenskap af
allmänna ombud, och för att upplysningar meddela, men
med skyldighet att anmärka, huruvida kronans rätt vid taxeringarna
blifvit iakttagen.
§ i43. fr. §§ 139, 142, Bev:s-f.
Att i comitden föra prot. och längder, utnämne Öfverståthålkn
och Konungens Bef:h:de, hvar för sitt län, en person,
sorn icke i annan egenskap derstädes är närvarande.
På sätt derom stadgas, åtnjute prot:s-föranden arfvode
af allmänna medel.
§ .44-
Pröfnrs-comite' sammanträde uti länets residens-stad,
eller, der sa icke ske kan, å den ort Konungens Bef:h:de bestämmer-.
§ i45. motsv. §§ 136, 138, B. F.
Sedan Taxerts-comitéerne sina förrättningar slutat, utförde
Konungens Bef:h:de och Öfverståthtn om nedsättande
af Pröfms-comite' allmänna kungörelser, hvilka böra innehålla
:
a) namnen å de personer, som till ledamöter i comitden
utsedda blifvit;
b) tid och ort för comitcens sammanträdande; iakttagandes,
hvad tiden beträffar, att den icke utsattes förr ari sextio
dagar förflutit, sedan taxeringarne äro fulländade; samt
c) att den, som af Pröfn:s-comite'en äskar rättelse uti mål
rörtde tillämpning af denna Bevilln:s-stadga, skall, antingen
förut hos Konungens Bef:h:de och för Stockholms stad hos
Öfver-ståthållaren, eller sednast klockan tolf å den dag, comitden
är kallad att sammanträda , sina anmärkningar vid
den öfverklagade åtgärden skriftligen ingifva, jemte hvad
till upplysning och bestyrkande af förhållandet tjena kan.
§ 146. fr. § 136, Bevts-förordn.
Comite'en äge att hålla sina öfverläggningar inom slutna
dörrar.
§ i47* motsv. § i34, Bev:s-f:n.
Pröfni ngs-comite' åligge att granska det som förekommit
vid årets Taxerts-comitéer, så väl med afseende på
der fattade beslut, som vidtagna åtgärder; att, med anledn.
af de anmärkntr, som deremot förekomma, eller comiteen i
öfrigt, utan föranledande al de skattskyldiges anförda besvär,
finnér skäliga, vidtaga alla nödiga ändringar och rättelser;
att tillse det fastighetsvärdet å landet, äfven med af1
II. 21
: C>2
Den i Februari.
seende på de skiijaktigheter, som emellan taxerings-distric*-  terna sig förete, alltid sättes till dess rättmätiga belopp,
men aldrig under den summa, som för liela länet blifvit påräknad
och i bär bifogade minirai-tariffen är upptagen.
§ 148. fr. § i4o, Beyts-förordn.
Alla ändringar i taxeringen , sorn af Pröfn:s-comite'en
göras oell i prot. intagas, skola, genom utdrag deraf, meddelas
de vid comite'en, enl. § i4?., tillstädesvar. allmänna ombud,
och af dem utföras i särskild längd, som för hvarje
skattskyldig, livars taxering blifvit förändrad, visar både
hvad Taxer:s-comite'en påfört, och hvad Pröfn:s-comitéen
stadgat •, kommande dessa längder att till uppbördsmannens
efterrättelse taxeringslängden bifogas.
§ 149- fr- § '44, Be v:s-förord n.
De expeditioner, som ifrån Pröfn:s-comite'en till vederbör.
utgifvas, erhållas kostnadsfritt.
S '5°.
Efter verkställd justering af det vid Pröfn:s-comite'en
förda prot., varde detsamma med ordförts och tillstädesvar.
ledamöters underskrifter försedt.
§ i5r. motsv. § 102, Bev:s-f:n.
Omröstning inom Bevillnrs-comite' skall, då frågan icke
rörer ”val,” alltid vara öppen, och, der icke annorledes är
föreskrifvet, äfven samfälld, per capita. Uppstå inom comiteen
olika meningar, så att votering blifver nödig, men rösterna
dervid stanna lika emot lika, gälle den mening, som
är till Statens förmån, örn sådant kan bestämmas; i annat fall,
och i andra frågor, den, som comiteens främste ledamot,
eller röstägande ordförande biträder.
§ IÖ2. fr. § i3g Bev:s-förordn.
De från särskildta district i länet till ledamöter uti
Pröfnts-comite kallade njuta, från och till deras hemvist,
skjutslega för två hästar, samt tractamente med en r:dr för
hvarje resedag, hvartill de, enl. gällande rese-reglemente anses
vara berättigade; äfvensom enahanda tractamente för
hvarje förrättningsdag, räknadt ifrån comiteens sammanträde,
till dess arbetet blifvit fullbordad!.
§ i53. motsv. § <43 Bev:s-f:n.
Mom. 1. Till kostnaders bestridande vid de hållna
taxeringarna, såsom tryckta formulärer, härads- och länssammandrag
öfver bevillningen, skjuts- och tractamentspenningar
för ledamöter i Pröfnts-comiteen, arfvode för protocollsföranden
derstädes, äfvensom till uppmuntran för häradernas
uppbördsman, häradsskrifvare och öfrige tjenstemän,
hvilka vid mantalsskrifning och taxering genom flit och
noggrannhet gjort sig deraf förtjente, anslås en proc. af hela
länets bevillnts-summa för det löpande året, hvilken,
till ofvannämnda ändamål, af landshöfdingen fördelas, sedan
af de inkommande bevillnts-sammanträden bevilln.‘s-summan
blifvit utrönt.
Den i Februari.
l63
Jemte denna proc. får , till dessa kostnaders bestridande,
af inflytande bevillnls-medel särskildt användas 220 r:dr
inom Westerbottens samt Jemtlands län.
Efter verkställd fördelning, utbetales summan på en
gång af Riksg:s-contorets i ränteriet först inflytande medel,
afföres i ränteri-förslaget och redovises i landsboken , med
biläggande af det inför Landshöfdingen förda fördelningsprot.
Mom. 2. Så väl för mantals-commissariernes och de
vid Taxercs- och Pröfn:s-comitöerna i Stockholms stad biträdande
personers tjenstgöring, som ock till kostnaders bestridande
vid taxeringar, bestås proc. af hufvudstadens hela
taxerade bevilln:s-summa för det löpande året, hvilken
proc. fördelas af Öfver-stäthållaren, som insänder fördeln:sprotoc:t
till fullmäktige i Riksg:s-contoret, hvilka genast låta
utbetala summan, sorn i contorets hufvudbok redovises;
hvaremot all den bevillning, som till uppbördsverket i Stockholms
stad inflyter, skall, utan afdrag, till Riksgrs-contoret
levereras.
Om edgång vid taxeringar.
§ i54. fr. § i45 13ev:s-förordn.
Ordför. med rösträttighet, och ledamöter, så i BerediUssom
Taxerts- och Pröfn:s-eomite, skola, då de första gången
tillträda utöfning af de göromål, dem i denna Bevillu:sstadga
åläggas, aflägga följande ed:
"Jag N. IV. lofvar och svär vid Gud och Hans Heliga
Evangelium, att jag, i hvarje fall, skall noga iakttaga och
tillämpa, hvad i denna nu gällande R. Stis Bevilln:s-stadga
bjudes och föreskrifves, påföra hvarje förekommande skattskyldig
den beskattning han vidkännas bör, så att hvarken
Kronan eller den skattskyldige förnärmas i deras tillstiindigä
rätt. Denna förbindelse skall jag på heder och samvete,
utan ensidig afsigt och mannamån, redligen uppfylla; så
saunt mig Gud hjelpe till lif och själ.”
O m bote r.
§ 155. fr. § 46 Bev:s-förordn.
Mom. 1. Underlåter någon, utan anmäldt laga förfall,
att på bestämd tid personligen , skriftligen eller genom ombud,
vid mantals- och skattskrifningen sig inställa, samt alla
nödiga uppgifter meddela, bote 2 r:dr.
• Mom. 2. Den sorn efter föreläggande, på sätt § 78
föreskrifver, ytterligare brister med dessa uppgifters afleuinande,
bote 4 r:dr.
Moni. 3. Och den som underlåter att vid mantalsoch
skattskrifningen, eller ock dessemellan, anmäla de pä
ägorna inhyses saint i hus i stad boende personer, skulle de
än för afgift böra befrias, bote för hvarje full 3 r:dr 16 sk.
Mom. 4. Vederbör, fjerdingsman och sexman, som från
mantals- och skattskrifningen uteblifva, efter den till för
-
Den i Februari.
rättningens början kungjorda tid, utan att laga förfall hafva
styrkt, bote i r:dr.
Mom. 5. Alla uti denna § nämnda böter gånge till
tväskiftés emellan åklagaren och fattigcassan uti den församling
eller socken , hvartill den pliktfällde hörer.
§ i56. fr. § Bevts-förordn.
Den, sorn antingen sjelf beträdes med oriktig uppgift
eller bidrager dertill att någon utan skäl från skatt uteslutes,
skall betala den skattskyldiges afgift och böta dess
dubbla belopp, åklagarens ensak.
§ i5y. fr. § 81, Bev:s-förordn.
Den, sorn till ledamot i Berednts-comite' vald blifvit,
må detta förtroende, ulan laga förfall, sig icke afsäga, ej
heller, utan anmälan deraf, från corn i teen uteblifva. Sker det
likväl, ersätte han den i stället tillkallades resekostnad och
tractamente, detta sednare beräknadt till 2 r:dr om dagen.
§ r58. fr. § 79, Bevts-förordn.
Underlåter häradsskrifvare att i rätter tid förfall anmäla,
eller uteblifver han eller den förordnad är att hans
tjenst förrätta, utan laga förfall , utöfver den tid , som till
Ber e d n ings-comi te's sammanträde utsatt är; vare den
sålunda försumlige förfallen till 20 rtdrs böter till fattigcassan
i den socken, der inställelsen hort äga rum.
§ i5g. fr. § 86 Bev:s-förordn.
Eho förfallolöst uteblifver med den uppgift, som efter
hvad stadgadt är, till Beredn:s-comite' hör afgifvas, höte 2
rtdr till fattigcassan i den socken , der han mantalsskrifven
är ; skolande Berednts-comite'en , utan hinder af uteblifvande
eller försummad uppgift, efter ägande kännedom, den
skaltskyldiges bevillning föreslå.
§ 160. fr. § 86 Bev:s-förordn.
Ägare af fartyg i stad eller på landet, hvilken icke kan
i bevis leda, att han för hvarje år hos vederbör, comité'
uppgifvit sig till bevillnts erläggande för ägande fartyg eller
andel deruti, med uppgift å lästetal, bote för slik försummelse
tredubbla beloppet af den derigenom försnillade bevillningen,
och tillfälle böterna angifvaren, hvarförutan
bevillnts-afgiflen skall i behörig ordning erläggas.
§ 161. fr. § 92 Bevts-förordn.
Uteblifver ledamot af Berednts-comite', utan laga förfall,
från den valförrättning till bildande af Taxerts-cbmite, ,
sorn § 106, Art. X omförmäler, vare förfallen till ett vite
af 6 rtdr 32 sk., till tväskiftés emellan fattigcassan i den
socken, hvars Berednts-comite' den uleblifvande tillhörer,
och protoctsföranden uti Taxerts-comite'en.
§ 162. fr. § 10g Bevts-förordn.
Underlåter kronofogde eller häradsskrifvare, utan laga
förfall, att inställa sig vid Taxeris-comiteen på den för
sammanträdet utsatta tid, eller att, i rätter tid, laga för
-
Den i Februari.
i65
fall anmäla, vare förfallen till bot af 20 r:dr till fattigcassan
i dea socken, der comite'en sammanträdt.
Lag samma vare för den, som i endera af ofvannämnda
tjenstennihs ställe förordnad är att vid Taxer:s-comite'
biträda.
§ 163. fr. § 127 Bevts-förordu.
För de fall, der böter med anledn. af föreskrifterna uti
§ 12g, Art. X förekomma, tillämpas allt efter förhållandena
hvad §§ 156, i5g, Art. X stadga.
§ 164. fr. § 126 Bev:s-förordn.
Ej må under påstående taxering i städerna någon
taxeringsman , utan lagligt förfall , från denna förrättning
uteblifva, och, i händelse af ett sådant förfall, bör det i så
god tid hos comiteens ordför. tillkännagifvas, att suppleant
i stället kan tillkallas. Den härutinnan annorlunda sig förhåller,
plikte hvarje gång 2 r:dr till stadens fattigcassa.
§ iG5. fr. § i3y Bev:s-förordn.
Underlåter magistrat eller häradsskrifvare att, inom den
tid, som i 5 138, Art. X är föreskrifven, insända Taxer:scomite'ernas
protocoil, handlingar ,och längder m. rn., bote
1 r:dr för hvarje dag dermed längre dröjes, och tillfälle
denna bot läns-lazarettet, och för Stockholm, någon fattigförsörjning
efter Öfver-ståthällarens disposition.
§ 166.
Den som till ledamot af Pröfnts-comite', genom allmän
kungörelse, kallad är, men utan laga förfall derifrån uteblifver,
bote 6 r:dr 32 sk. till tväskiftes emellan fattigcassan
i den församling, hvarest den uteblifvande är skattskrifven ,
samt prot:s-föranden uti Pröfnts-comiteen.
§ 167.
Vid vite af 6 r:dr 32 sk., som tillfälle läns-lazarettet,
och i Stockholm någon fattigförsörjning, skall det åligga
protts-föranden uti hvar och en af de Irenne Bevillnts-comitcerna,
att, inom tre veckor efter det hvarje comité' slutat
sin förrättning, till Konungens Bef:h;de eller Öfver-ståthållaren
inkomma med förteckning på derstädes försutne böter.
§ 168.
Försummar den som debiteringen åligger, alt i rätter
tid och föreskrifven ordning fullgöra hvad § 184, Art. XII
stadgar, rörtde debetsedlars författande och tillhandahållande,
bote 16 rtdr 32 sk. Vid enahanda bot åligge magistrat
fullgöra hvad förenämnde § uti mom. 4 stadgar , i afseende
på kungörandet.
Här nämnde böter tillfälle, vederbör, läns-lazarett.
§ '%•
Skattskyldig, som underlåter att, i föreskrifven tid och
ordning, vid uppbördsstämma betala sina krono-utskylder,
bote, utan afseende på skattsedlens större eller mindre belopp,
12 sk. b:co till tväskiftes emellan uppbördsmannen
och lättig-cassan i den församling, der den bötesfäilde är
i6S
Den i Februari.
skattskrifves Dock äge dessa böter icke ruin, der i laga
ordning utskylderna gå till afkortning.
§ I7°\
I afseende på stämmoböter iakttages för öfrigt, att å
hvarje ställe, der uppbördsmöte hålles, skall, efter slutad
förrättning, förteckning genast upprättas öfver alla dem
sorn derstädes till slika böter gjort sig förfallne; hvarefter,
och sedan densamma inför allmänheten blifvit uppläst, samt
till riktigheten bestyrkt af den som uppbörden annoterar,
ett exemplar deraf ofördröjligen till Konungens Bef:h:de i
länet insändes.
Beträffande Stockholms stad, förhålles, hvad stämmoböter
angår, jemlikt K. brefvet d. ii Augusti i8i3.
§ 171. fr. § 46 Bev:s-förordn.
Alla uti denna författning stadgade böter utgå icke,
förrän Konungens Bef:h:de derom förordnat.
Art. XI.
Om ändrings sökande i Berednings-, Taxerings- och PrÖfnings-comitéers
beslutj samt besvär öfver Konungens
Befallningshafvandes utslag, sä vidt de röra denna Bevillnings-stadga
och de om mantals- och skattskrifning
gällande särskilda nåd. författningar och deras fullföljd.
§ 172. fr. § 46) mom. 4 Bev:s-f.
Den, som ej nöjes åt Konungens Bef:h:des utslag, hvarigenom
han till böter blifvit fälld i något af de fall, som
finnas uppräknade, ej mindre i denna Bevilln:s-stadga, än
uti de om mantals- och skattskrifning gällande särskilda nåd.
författningar, må äga att besvära sig i K. Kammar-rätten,
inom eller sist å fyrationdefemte dagen efter af Konungens
Bef:h:des utslag erhållen del, communicationsdagen oräknad,
med iakttagande i öfrigt af hvad anglde böters nedsättning
vid ändrings sökande i allmänhet är föreskrifvet.
§ 173. fr. § 48, mom. 6 Bev:s-f.
Uppstår fråga om den ort, der någon skall skattskrif^
vas, pröfvas den af Konungens Bef:h:de, som meddelar utslag
jemte besvärshänvisning till K. Kammar-rätten, på sätt
uti § 177 här nedanefter stadgas.
§ 174. fr. § 5o Bev:s-förordn.
Anmärkningar, som göras vid mantals- och skattsluifningen,
i afsigt att draga dem under Beredn:s-comile'ens, eller
i städerna, Taxer:s-comiteens pröfning, böra anmälas till
anteckning jemlikt § 7g, Art, X.
§ 1
Den som anser sig äga fog till anmärkning emot Beredn:s-comite'ens
beslut, efter derom erhållen underrättelse,
på sätt § g3, Art. X omförmäler, vände sig dermed till
Taxerts-comiteen, för vinnande af den rättelse som sökes.
§ 176. fr. § 146 Bevts-förordn.
Mom. r. En hvar, som ändring söka vill uti sådan
debiterings-åtgärd, hvarom § 63, Art. IX handlar, anmäle
Den i Februari.
och fullfölja sin talan hos Konungens Bef:h:de eller Öfverståthållaren
inom sextio dagar, räknadt ifrån den, då debetsedeln
fått afhemtas, och vidfoge besvärsskriften vederbörligt
betyg derå.
Är den klagande missnöjd med Konungens Bef:h:des utslag,
äge lian deröfver anföra besvär hos K. Kammar-rätten,
på sätt och inom den tid nedanstående §177 innehåller.
Mom. 2. Vill skattskyldig, uti hvarje annat fall än
ofvanstående mom. omförmäler, anföra besvär öfver Taxertscomiteens
beslut, och hvarom han jemlikt §§ 10g, 113, Art.
X, erhållit underrättelse, vare berättigad att hos Pröfntscomiteen
ändring och rättelse söka, på sätt § 145, Art X
föreskrifver.
§ 177. fr. § 148 Bev:s-förordn.
En hvar skattskyldig, eller den å tjenstens vägnar talan
förer, sorn med Pröfnrs-comitéens åtgärd icke åtnöjes, äge
sin talan fullfölja inom tre månader efter af comiteens beslut
erhållen delaktighet, genom till K. Kammar-rätten
ställda besvär, hvilka inlemnas, i Stockholm till Öfverståthållaren,
och i orterna till Konungens Bef:h:de, som
dem, med hvad de dervid hafva att erinra, ofördröjligen
till Kammar-rätten insända att i laga ordning behandlas.
§ 178. fr. 148 Bev:s-förordn.
I de fall, der någon, som å tjenstens vägnar talan förer,
är klagande part, och saken angår skattskyldig, eller
att skattskyldig sjelf är klagande, tillhörer det Öfver-ståthållaren
och Konungens Bef:h:de, hvar för sitt län, att inom
viss förelagd tid infordra, i förra fallet, den skattskyldiges
och, i sednare fallet, den å tjenstens vägnar talandes förklaring,
samt den, jemte besvärshandlingarna, till K. Kammar-rätten
insända.
§ 17g. fr. § \\rj Bev:s-förordn.
Har skattskyldig icke klagat öfver Taxer:s-comite's åtgärd,
men annor, å tjenstens vägnar, dervid anmärkning
gjort, och Pröfn:s-comite'en deraf, eller eljest af eget föranledande
finner skäligt, att Taxerts-comiteens åtgärd ändra,
eller skattskyldig klagat öfver Taxer:s-comiteens åtgärd,
men Pröfn:s-comiteen likväl finner för godt att åtgärden
fastställa; skall beslutet derom medelst prot.-utdr., som upptager
allt hvad för besvären bör iakttagas, kostnadsfritt tillställas
den skattskyldige.
§ 180. fr. § 14g Bevrs-förordn.
K. Kammar-rätten är öfverdomstol i alla frågor, rörtde
tillämpningen af denna Bevilln:s-stadga, som blifvit dragna
under Öfver-ståthållarens eller Konungens Bef:h:des pröfning,
och öfver hvilkas deraf fallande utslag besvär fullföljas.
§ 181. fr. § i5o Bevrs-förordn.
Morn. 1. Utom hvad föreskrifna § 180 stadgar, skall
K. Kammar-rätten endast tillkomma:
1:0 att i taxer:s-mål pröfva inkomna besvär af Kronans
i68
Den i Februari.
ombud eller skattskyldig, och, i anledn. deraf, meddela den
rättelse, hvartill skäl kan förefinnas;
2:0 att väcka och i behörig ordning pröfva anmärkningar,
som åsyfta rättelse i fastighetsvärdering, i händelse inom
något län summan af fastigheternas taxens-värde understiger
den i minimi-tariffen utsatta minsta värde-summa
för länet;
3:o att upptaga och afgöra sådana anmärkningar, som, vid
revision af räkenskaperna, kunna förekomma emot debitering,
uppbörd och redovisning af bevillnts-medlen.
Mom. 2. För öfrigt iakttages , att Pröfn:s-comite'er ej
må besväras med förklarings afgifvande i taxerts-frågor; utan
böra, öfver anmärkningar och besvär i dessa ämnen, yttranden
och förklaringar efter omständigheterna afgifvas af Kronans
vid Bevillnrs-comiteerna närvar, ombud, och af den
enskilde, hvars rätt är i fråga. Ej heller må till Taxerts- eller
Pröfms-comites handläggning eller förklaring kunna återförvisas
ett mål, sorn af Taxer:s- eller Pröfnrs-coraite' redan
blifvit afgjordt.
§ 182. fr. § t5i Bevts-förordn.
Mom. r. Besvär öfver K. Kammar-rättens åtgärder må
hos K. M. fullföljas, enligt den hänvisning, som utslaget eller
resolutionen innehålla bör.
Mom. 2. K. Kammar-rättens utslag eller resolutioner
uti bevilln:s-mål skola kostnadsfritt meddelas.
§ i83. fr. § i5r Bevls-förordn.
Mom. 1. Besvär öfver Konungens Bef:h:des, Öfverståthållarens,
Pröfn:s-comite'ens och K. Kammar-rättens beslut
i frågor rörtde krono-utskylder, uppehälle ej uppbörden
af hvad påfördt blifvit, hvilket ovägerligen gäldas bör.
Mom. 2. Der, genom fullföljda besvär i sådana frågor
hvarom i:sta mom. handlar, skattskyldig slutligen vinner,
antingen helt och hållet, eller blott till en del, vare han
berättigad, att från vederbör. Landt-ränteri, af Riksgtscontorets
medel, genast få sig tillstäldt, ej allenast hvad
han i hufvudsaken för mycket erlagt, utan ock full ersättning
för alla kostnader han för frågans fullföljd lagligen
nödgats utgöra, och hvarå specifik verificerad räkning bör
vidfogas dess anmälan om ersättningsbeloppets bekommande.
Art. XII.
Om Uppbördj Afkortning och Redogörelse.
Uppbörd.
(j i84- fr. § i52 Bev:s-förordn.
Mom. 1. Sedan Taxerts- och Pröfnts-comitcerna fulländat
sina förrättningar, skola ordentliga uppbördsböcker,
med deröfver författade sammandrag, af häradskrifvaren på
landet och skattskrifvaren eller uppbördsmän i städerna,
samt inom krigsmakten anställde, genast upprättas, och i
Stock
-
Deu i Februari.
lCg
Stockholm till tippbörds-contoret, men i orterna till Landscontoret
inlemnas så tidigt, att de inom den i5 Nov. hvarje
år kunna behörigen granskas," då order till uppbörden
jemväl utfärdas, contrasignerade i Stockholm af kamereraren
vid Öfverståth.-embetet för Krono-uppbördsverket, samt
i orterna af lands-kamereraren.
Mom. 2. Efter det uppbördsboken sålunda blifvit med
uppbörds-order försedd, skall det åligga liäradsskrifvarne
på landet samt uppbördsman i stad, att, i öfverensstämmelse
med berörde uppbördsbok, så skyndsamt författa debetsedlar,
att de sednast den femtonde derpå följande Dec.
för de skattskyldiga finnas tillgängliga.
Mom. 3. Debet-sediarna skola, enligt hvarje Art., specifikt
upptaga hvad den skatlskyldige för sig, hustru, barn
och öfriga der skattskrifne personer samt tjenstehjon bör erlägga,
jemte hvad honom i öfrigt för egendom, handtering,
rörelse och tjenst blifvit påfördt, i likhet med här bifogade
formulärer; men communala skatter må icke insummeras
med kronans, utan skola sådana, i händelse samma debetsedel
begagnas, å densamma särskildt utföras; skolande å
debetsedeln den skattskyldige erinras om de stämmoböter,
som försummad liqvid medförer.
Mom. 4- För stad, kungöre magistraten, vid eget ansvar
i rätter tid, hvarest debetsedlarna för de skattskyldiga
äro att afhämta. I Stockholm och Götheborg förhålles härmed
efter hvad särskildt förordnadt är, eller framdeles varda
kan.
För landet, åligger liäradsskrifvaren enahanda kungörande
inom lryarje socken af dess district, kunnandes utdelningen
besörjas af någon enskild der boende; men, på
liäradsskrifvarens begäran, vare inom socken boende länsmän
, fjerdings- och senman ovillkorligen förbundne, att dessa
sedlar emottaga och till enhvar, som sig anmäler, utdela.
Mom. 5. Reg:ts-skrifvare eller uppbördsman vid reg:ter
och corpser, så af armeen som flottan, vare likaledes förpligtad
att till vederbör. Chefs-embete, i och för behörigt
delgifvande, aflemna debetsedlar öfver bevillningen, som,
efter hvad § 114? Art. X stadgar, blifvit påförd. I krigstid
skola de tillställas den hemmavar. Chefs-expeditionen så
tidigt, att vederbör» ombud må, efter deras erhållande, få
tillgodonjuta laga besvärstid.
Mom. 6. Skattskrifvaren må, såsom ersättning för de
debetsedlar, hvarom inom:ne i och 3 denna § stadga, tillgodonjuta
för hvar och en debetsedel, hvars hufvudsumma
uppgår:
till och med fem r:dr i sk.
deröfver till och med tjugu r:dr
„
5J
o
trettio ,,
fyratio „
i H.
1 JO
Den i Februari.
deröfver till och med femtio r:dr 6 sk.
oell öfver femtio r:dr ' . . . 8 „
hvilken lösen i debetsedeln intages.
Likväl må, vid ansvar såsom för annat tjenstefel, särskilda
debetsedlar icke utfärdas för sådana tjenstehjon, sorn
å husbondens förteckning blifvit upptagne.
§ i85.
TJp p b ö rd ss t ä m m o r skola hållas inom de tre första
månaderna af påföljande året, och böra utsättas med afseende,
dels på det för uppbördsmannen erforderliga rådrum
till redovisning, dels på den tid, som för de skattskyldige
tan anses lämpligast att skatterna erlägga, jemte andra localförhållanden.
§ 186. motsv. §§ 153, i55 Bev:s-f.
Öfver-ståthållaren och Konungens Bef:h:de utfärde allmänna
kungörelser om tid och ställen för uppbördsstämmorna;
hvarjemte till de skattskyldiges efterrättelse bör utsättas:
i:o att deras debetsedlar, näst uppbördsmannens qvittens,
skola, för att vara gällande, förses med annotation af häradsskrifvaren
, och i städerna, af den vid -uppbördsstämman
närvar, magistratspersonen eller skattskrifvaren ;
2:0 att den, som härvid underlåter sina utskylder enligt
debetsedeln erlägga, är till böter förfallen;
3:o att i uppbörden endast Rikets mynt får emottagas
och, hvad pappersmyntet beträffar, i det skick, som för
dess inlösen, enligt gällande författningar, är föreskrifvet;
samt för öfrigt den ordning, som under förrättningen kan
anses nödigt att föreskrifva.
I Stockholm förfares härmed i enlighet med hvad särskildt
finnes stadgadt.
§ 187. fr. §§ 153, 155 Bev:s-f.
Uppbördsstämma förrättas: på landet af krofogde inom
sitt fögderi, i närvaro af häradsskrifvaren , hvilken har
åliggande att dervid annotera uppbörden samt debetsedlarna
med annotation förse; i stad, af behörig uppbördsman, i
närvaro af en magistratsperson eller skattskrifvaren med enahanda
åliggande i afseende på annotationen, som ofvan för
häradsskrifvare stadgadt är.
§ 188. fr. § 156 Bev:s-förordn.
Sedan uppbördsstämma är hållen, kommer med restantiers
indrifvande och hvad dertill hörer att förfaras som
författningarne bjuda, eller vidare kan varda stadgadt; så
att alla utskylder, inom slutet af uppbörds-året eller den 1
Maj, må vara å vederbörlig ort redoviste och i ränteriet
nedsatte.
§ 189. fr. § i5y Bev:s-förordn.
Mom. 1. Sjömanshusens föres tändare åligge, att
för det vid sjömanshusen skattskrifna eller i deras rullor intagna
sjöfolk debitera och uppbära hela bevillningen efter
denna stadga, äfvensom öfriga personella krono-utskylder;
Deli i Februari.
171
lill följd hvaraf de, vid sjömäns utmönstring, skola sådana
afgifler dem för löpande året påföra och affordra,
samt, vid afmönstra ngen, för de förflutna åren, af förtjenta
hyror innehålla den bevillning jemte öfriga personella
utskylder, desse personer under deras frånvaro erlägga
bort, så vida ej genom vederbörliga qvittenser styrkes, att
utskyIdema å annor ort inom lliket guldna blifvit, antingen
af sjöfolket sjelft eller deras redare.
Mom. 2. Sjömanshusens föreståndare skola, i likhet med
andra uppbördsman, den 1 Maj och den 3i Augusti hvarje
år, genom stadens magistrat, de uppburna medlen hos Konungens
Bef:h:de i länet redovisa och leverera samt debiteringen
verificera, med bifogade specifika sjömans-rullor, som
upptaga sjömännens namn, hemvist och redare, samt styrka
deras in- och afmönstring. Af dessa rullor skola dessutom
bestyrkta utdrag för hvarje län, hvartill sjömännen höra,
redogörelsen åtfölja. Från Konungens Bef:h:de varde dessa
utdrag, jemte underrättelse derom att medlen blifvit behörigen
redovista, derefter med första tillsända vederbör, öfriga
Konungens Bef:h:de.
Mom. 3. Sjömanshusens föreståndare erhålla för deras
sålunda fullgjorda redovisning samma förmåner, sorn blifvit
andra debiteringsmän förunnade och af dem åtnjutas.
Mom. 4' Personer, hvilka bevisligen äro mantals- och
skattskrifne på landet, för det år, under hvilket de sedermera
anmäla sig hos sjömanshusen till sjöfart, skola påföras
personella afgifterna, der de äro mantals- och skattskrifne,
samt sjömanshusen af dem för samma år äga alt uppbära
bevillningen endast efter 3:dje Art.; kommande de, hvilka
låtit hos sig skattskrifva sådana personer, alt ansvara för
personella utskyldernas erläggande till vederbör, uppbördsmän.
Mom. 5. Kustboer och andre sorn idka sjöfart, utan
att låta in- och afmönstra sig å sjömanshus, åläggas vid enahanda
ansvar, som för underlåten uppgift till Berednls-eller
Taxerts-coinile' är stadgadt, att icke begifva sig från orten
på sjöresa, förrän de derom anmält sig till anteckning hos
pastor i församlingen, som meddelar denna uppgift lill vederbör.
skönskrifvare, hvilken det åligger vaka deröfver, att
sjömans-bevillningen blir sådana personer behörigen påförd
för de år, slik sjöfart blifvit idkad, att uttagas vid återkomsten
lill orten.
§ 190. motsv. §§108, iGo Bcv:s-f.
Mom. 1. Afkortning åge endast rum i del fall, då
skallskyldig befinnes af fattigdom oförmögen att de påförda
krono-utskyIdema utgöra.
Mom. 2. Förteckning på dem, som förekommit uti
detta utblottade tillstånd, upprättas: i stad al uppbördsman,
och undertecknas, jemte honom, af den vid nppbördsstarnman
fungerande magistratsperson eller skönskrifvare, då
båda för afkortnings-längden ansvara; på landet af krono
-
Den i Februari.
fogde, socknevis, och undertecknas, i samma ändamål som
ofvan sagdt är, jemte honom af häradsskrifvaren, hvilken
sednare endast ansvarar för siffran.
Mom. 3. Sålunda författade afkortnings-Iängder ingifvas
i stad till magistraten att granskas och till riktigheten bestyrkas;
å landet blifva de vid utlysta sockenstämmor upplästa,
då pastor och tvänne socknemän skola dem åteckna,
huruvida dervid varit något att erinra.
Mom. 4. Afkortnings-längderna skola derefter, i Stockholm
till Öfver-ståthållaren, i länen till Konungens bef:h:de
aflemnas till pröfning, och om något dervid icke varder påmint,
till afföring i räkenskaperna beordras.
Redogörelse.
§ igi. fr. § 170 Bevrs-förordn.
De instructioner och förordnanden rör:de räkenskaperna
öfver K. M:s och Kronans till Stats-verket anslagna räntor,
samt uppbörden och redovisningen, som nu äro gällande,
eller framdeles kunna utfärdas, skola jemväl, i allt som
angår bevillningen, lända uppbördsrnän och de flere vederbör.
till ofelbar efterlefnad. Dock må i landsböcker och
räkningar, bevillningen och öfriga Riksgts-contoret tillslagna
fonder icke sammanblandas med Stats-contorets och andra
verks medel.
§ 192. fr. § 171 Bev:s-förordn.
Mom. 1. Öfver hela bevillningen, sedan den af Pröfntscomite'ens
förrättning blifvit bestämd, skall, för Stockholms
stad af krono-uppbörds-kamereraren, och för länen af Landscontoren,
vid ansvar, upprättas sammandrag, jemlikt de härvid
bifogade formulärer, hvarvid uppmärksamhet bör användas,
att alla uppgifter blifva med verkliga förhållandet
enlige; hvilka sammandrag af Öfver-ståthållaren och
Konungens Bef:h:de till Riksgts-contoret insändas inom näst
derpå följande Januari månads slut, med bifogande af särskild
förteckning öfver de mål, som då kunna vara oafgjorda,
ronde nedsättning i den påförda bevillningen, så att detta
sammandrag må innehålla all den fullständighet som är
möjlig.
Mom. 2. Dessa sammandrag skola i Riksgts-contoret,
på det nogaste, till summorna granskas, och örn, vid jemförelse
af föregående årens sammandrag, olikheter skulle finnas
i antal hemman, lägenheter och räntor eller andra uppgifter,
som till rättelse tjena, skola vederböra förklaringar
deröfver infordras, hvilka vid sammandragen biläggas samt
derefter, jemte sammandragen, öfveriemnas till Kammarcolhm
för att pröfva felens beskaffenhet och hvad ansvar
derå följa bör. Sedan förberörde handlingar blifvit
till Riksgts-contoret återställda, upprättas derstädes ett general-sammandrag
öfver bevillningen, hvilket genom trycket
utgifves.
Den i Februari.
§ 193. fr. § 172, Bev:s-förordn.
På det hvarken uppbördsmännen ina ådraga sig balance,
eller den skattskyldige åsamka sig flere års rester, skall det
åligga det embetsverk, hvilket, jemlikt instruetion och författningar,
inseendet öfver uppbördsverket i hela dess vidd
är uppdraget, att enär af de årligen inkommande berättelser
inhemtas eller af fullmäktige j Riksgts-contoret anmäles, att
restantierna på något ställe, utan uppgifven särdeles gilltig
orsak, stigit till mera än vanlig höjd, genast låta, genom
Konungens Bef:h:de i orten eller annan vederbörl. förordnad
person, behörige restransakningar anställa, samt, derest vårdslöshet,
fel eller försummelse hos någon uppbördsman förmärkes,
utan allt uppehåll, låta den felaktige tilltala och
till lagligt ansvar befordra; äfvensom embetsverket åligger
vidtaga sådana anstalter',, att de befunna restantierna med
möjligaste skyndsamhet indrifvas. *).
Begärdes på bordet.
Justerades clt prot.-utdr. för den 20 och 23 Januari
samt denna dag, innefattande hänvisningen till Const.Utsk.
rörtde den af Landtm, vägrade propos.; samt 2:ne prot.-  utdr. rörtde R. o. Ad:s den 28 sisth Januari fattade beslut.
Hr af Forselles, Adam, hade inlemnat följande:
Då enskilda, men för mig vigtiga angelägenheter nödga
mig att snart afbryta mitt vistande vid innevar. riksdag,
ser jag mig, ehuru med saknad, nödsakad att afsäga mig
bänkmanskapet i 2 usta bänlunts-afdeln., samt valet till ledamot
i BancoUtsk.
Frih. af Nordin, Garl Johan, uppläste följande:
Att olika rättigheter i grundlagarna, blifvit tillagda, dels
Konungen, dels R. St., måste härledas ifrån lagstiftarens
öfvertygelse om nödvändigheten, i och för beredandet af
samhällets trefnad och belåtenhet, att till den ena eller andra
af Statsmakterna vissa delar af statsbestyret anförtros.
Såsom en följd af denna fördelning uppstår ock vissa lika
bestämda skyldigheter för den, som utöfningen blifvit anförtrodd;
ty icke lemnades makten till någondera, för att,
under liknöjd utöfning deraf, allmänt och enskildt lidande
skulle ohejdadt fortgå. Rättigheter och skyldigheter äro
städse oskiljaktiga, och den af Statsmakterna, som ej handlar
i öfverensstämmelse härmed, uppfyller icke ändamålet
af sin tillvaro.
R. St:s främsta rättighet återfinnes i Reg.Formens 57 §,
derdel heter: ”Svenska Folkets urgamla rätt att
*} Do uti ofvaninförda Bil. Litt. B. omförmälda tariffer oell for—
mulärer äro bifogade Bevillnts-s.tadgau af är i835.
174
Den i Februari.
sig beskatta utöfvas af It. St. allena.” Lagbudet är
klart och bestämdt, och då R. St:s förpligtelse, att samvfetsgrannt
utöfva den makt, grundlagen tillägger, är lika
ostridig; så vill det synas, att R. St. icke hitintills, i denna
del, uppfyllt sina åligganden emot Svenska folket, enär,
utan någon närmare granskning af de ordinarie statsbidragens
tillkomst och laglighet, desamma fått af de skattskylldige
årligen utkräfvas , under det att R. St. vid statsregleringen
inskränkt deras åtgärd till blott en beräkning af de
ordinarie inkomsternas belopp.
De ordinarie statsin traderna utgöras, till större delen, af
blott en medborgare-class, eller den jordbrukande; och om
ock hitintills denna dass, utan knot, låtit sig nöja med
Ständernas åtgärdande, eller rättare icke åtgärdande; så staldet
dock fast, att R. St. icke uppfyllt sitt kall, så länge
de ordinarie statsintradernas tillkomst och fortfarande utgörande
icke behörigen blifvit utredd.
Den hittills af jorden uppburna skatt, eller s. k. ränta,
fördelas, enl. jordeböckerna, i ständiga, ordinarie räntan,
eller jordeboksräntan, och i hemmantals-, extra ordinarie
eller ovissa räntan. Jordeboksräntan är till uppkomsten
osäker, såsom härledande sig ifrån utbyte af äldsta tiders
skatter. Den fastställdes till ständig ränta vid hållna
riksmöten under Konungarne Gustaf den I, Carl den IX
och Gustaf den II Adolph, och synes vara ett vid Svenska
jorden i laglig ordning fästadt onus; men annorlunda tyckes
förhållandet hafva varit med den extra ordinarie eller
s. k. mantalsråntan, hvilken först 1719 infördes i jordeböckerna,
utan någon R. St:s medverkan. Denna ränta sönderfaller
under flerfalldiga rubriker, såsom landtågsgärd,
byggningshjelp, saltpeterhjelp, boskaps-, skjutsfärds- och
dagsverks-penningar m. fl. Uppkomsten af dessa skatter är
olika, så till tid som ändamål. Så befinnas vissa af dessa
skatter hafva varit bevillningar, medgifna i och för tillfälliga
behof, såsom Polska kriget 1617 ,^riksgäldens tiqviderande
1620, och ytterligare förnyande 1642, 1649 för 2:ne år,
o. s. v. Andra åter uppkomna i utbyte mot natura prsestationer
, utan att något beslut synes hafva föregått, att de i
all framtid skulle af jorden utgå; utan tvertom finner man
i 3 §:n af 1602 års riksdrs-beslut vissa af samma räntor
uppräknade, såsom för den gången medgifna.
Granskar man åter anledningen att mantalsräntorna i
jordeböckerna infördes, enär de till deras natur icke voro
ständiga , en åtgärd, af det största inflytande på Svenska
jordens ägare, och hvarigenom begreppet om dessa
räntors natur allt sedermera förändrats, så finner man , att
Konung Carl den Xlf genom bref, dat. Bender den 16 Juli
1712, anbefallt fullständiga jordeböckers upprättande; att
Kammar-colltm d. 12 April 1716, i afgifvet betänkande om
ränte-persedlaruas och räkenskapernas förkortande, jemväl
Den i Februari.
i75
aflemnat formulär till blifvande jordeböcker; samt att i dessa
fornuilärer mantalsränlorna äro intagna, utan att i det underd.
utlåtandet någon upplysning förekommer, det R. St.
rnedgifvit, att dessa ditintills ovissa räntor skulle i jordeböckerna
upptagas, eller i all framlid af jorden utgå. K. Br.
af den i3 December 1717 lernnar härutinnan lika litet någon
upplysning, utan stadgar endast, att de föreslagna formulären
till jordeböcker borde tjena till efterrättelse. På
så knapphändigt sätt vill det synas, att dessa ditintills ovissa
räntor, såsom ständiga, blefvo jorden ålaggda och i jordeböckerna
påförda.
Efter denna tid, och sedan man, på sagda knapphändiga
sätt, fått mantalsräntorna till deras natur, ifrån tillfälliga
och på Ständers pröfning för hvarje tidsskifte beroende,
till en af jorden ständigt utgående ränta förvandlad, har,
utan vidare undersökning om tillkomsten, förhållandet antagits
såsom oföränderligt. Mig vill det dock synas, som,
örn oek R,. St. efter denna period, missledde af det förhanden
varande förhållandet, att mantalsräntan i jordeböckerna
var införd, vid derefter vidtagna regleringar och beslut,
utan närmare granskning af tillkomsten, låtit dervid bero;
så bör detta förfarande icke rubba de skattskyldiges rättighet
att icke vidkännas några andra skatter, af hvad namn
de vara må, än sådana, som af R. St. i laglig ordning blifvit
till utgörande ålagde.
I anledn. af hvad sålunda anfördt blifvit, och hvilket
lemnar skälig anledn. att betvifla mantalsräntans lagliga tillkomst,
såsom en vid jorden för alltid fästad ränta, yrkar
jag, att Stats-Utsk. måtte anmodas, att noga utreda och
fullständigt inför R. St. framlägga de lagliga beslut, hvarigenom
de af Svenska jorden, under namn af hemmantalsränta,
nu utgående skatter äro af R. St. förklarade, att de i
all framtid böra af jorden utgöras ; och att, derest sådant
beslut icke skulle finnas, hela denna ränta eller den del deraf,
som ett sådant beslut saknar, matte med år 1841 upphöra
att debiteras och uppbäras, och sålunda vid statsregleringens
uppgörande af StatsUtsk. till rättelse iakttagas.
Tjugusex års fred berättigar Sveriges jordägare att nu
kunna påräkna någon verklig lindring i de tryckande skatterna;
och skulle någon större eller mindre del, mera af
slump än i laglig ordning, vara tillkommen, är det hög tid
att det felaktliga rättas, och att den medborgareclass’ bördor
lättas, hvilken utgör Pukets egentliga styrka.
En tid nalkas, då allt, som icke hvilan på rättsgrund,
måste upphöra att finnas; och rättigheten för hvarje medborgare
är ock lika ostridig och måste vinna tillämpning,
nemi. att blifva öfvertygad derom, att fördelningen af de
allmänna statsbidragen är, icke efter godtycke eller gammal
häfd uppgjord, utan hemtar sin grund ifrån den förmögenhet
hvarje medborgare äger, och det skydd harr åtnjuter.
176
Den 1 Februari.
Vid den tid, hvarifrån våra skatter hafva sitt upphof,
förefanns egentligen icke någon annan förmögenhet i landet
än jorden; det var ock då en naturlig följd, att denna sorts
förmögenhet, nästan uteslutande, måste fylla statsverkets behofver.
Förhållanderna hafva förändrats, nya näringar hafva
uppstått och troligen fortdrifves för närvar, ingen enda
näring i Riket, som lemnar en så ringa behållen årlig afkastning
som jordbruket, hvilket det oaktadt vidkännes Jtdelar
af statsbidragen.
Klokhet och nödig omtanka bjuda derföre gemensamt,
att samhällstillståndet, i denna vigtiga del, med en allvarlig
forskning undersökes; och att de följder äfven skärskådas,
som i en icke så aflägsen framtid kunna och måste
framkallas, derest man, hädanefter som hitintills, tillgriper
det nog ofta upprepade svaret: Det går väl hädanefter som
hittills; det har ju redan i sekler rå gått, och är sålunda
ett förhållande, som nu mera icke kan eller bör förändras.
Och härmed tror man sig hafva gjort nog, och att i all
framtid den tryckte jordbrukaren bör sig nöja.
Förbisedde äro icke af mig de invändningar och betänkliglier,
som kunna framställas emot denna min hemställan om en
närmare granskning af våra skatter; men jag har derigenom
icke kunnat förändra öfvertygelse om dess nödvändighet; ty
hvarken några mer eller mindre bindande beslut, fattade efter
sedan räntan i jordeböckerna var inlagen och sålunda på god
tro ansågs som ständig, ej heller åberopandet af gammal häfd
har kunnat rubba min öfvertygelse, att endast deskatter äro
lagliga, som af R. St. behörigen äro beslutade; äfvensom att
R. St. äro förpligtade att fullständigt utreda verkliga förhållandet
, om ock härigenom Kronans s. k. ordinarie statsinkomster
skulle förminskas. Icke heller har det undfallit
mig, att vid tillämpningen svårigheter skola uppstå, dels derigenom
att mantalsräntan är, till någon del, anvisad militien
eller civil-staterna, dels Kronan afhänd, och nu mera i enskild
mans ägo. Härvid har det synts mig, att om af Kronan,
under en tid, då räntan på god tro utgick, den blifvit
till visst ändamål anvisad; så måste af statsverket ersättning
lemnäs till militien eller civil-staterna, antingen i penningar
eller i sådana räntor, som Kronan lagligen äger att disponera,
utan att sådant kan inverka på jordägaren och dess
rättighet att blifva befriad från ett skattebidrag, som saknar
laglig grund för dess tillvaro. Kronans ensak är det ock,
att ersätta dem, som med ägande rätt nu innehafva några
af dessa räntor; hvarvid dock torde böra utredas, huruvida
alla nu till enskild man utgående räntor verkligen förefunnos,
då Kronan afbände sig äganderätten.
Olika meningar hafva vid föregrde riksdagar velat göra
sig gällande i afseende å R. St:s allena beslutande rätt öfver
de s. k. ordinarie statsinkomsterna; och ehuru grundlagarnas
-
)
Den i Februari.
>77
nas ordalydelse, men icke föreg:de prsejudicater böra tjena
till efterrättelse, liar jag dock trott inig böra erinra, att
livad tydning man än velat gifva åt 5q och 6'4 §§:na Reg.-
F., så bör denna meningsstrid icke kunna utsträckas ända
derhän, att hvad af misstag oriktigt blifvit till ordinarie
statsinkomsterna hänfördt, icke bör och kan rättas af
den Statsmakt, som har Rikets beskattning sig uppdragen.
En behandling, stridande emot min här yttrade öfvertygelse,
hör väl icke kunna .förmodas, så vida 57 §:n Reg.F.
skall äga någon verklig betydelse ; men jag har dock trott
mig böra fästa StatsUtsk:s uppmärksamhet derå, alt R. St.
allena tillkommer att utreda och afgöra denna för Sveriges
jordägare så vigtiga fråga.
Frih. af Nordin begärde remiss af denna motion lill
StatsUtsk.
Frih. Cederström, Jacob: Med den siste värde talaren
instämmer jag deruti, alt skattebördorna inom Sverige
äro olika fördelia; att bland dessa olikheter förekomma de
mest påfallande emellan hemman och hemmanslägenheter:
men med honom instämmer jag ej i den rättighet han vill
tillägga R. St. att direct besluta om räntornas ordnande,
utan samverkan af den andra Statsmakten; ej heller deruti,
att , till större eller mindre del , någon stående ränta kan
rättsenligt upphöra. Jag åberopar i detta hänseende hvad
jag vid a:ne riksdagar förut framställt, att om det rättsenligt
skulle kunna ske, måste den nu onererade jorden befrias
från dessa skyldigheter genom räntans öfverflyttande till den
icke onererade, på det icke en indirect orättvisa må -drabba
dem, som i annat fall skulle blifva för tungt-beskattade.
Jag anhåller, med hänvisning i öfrigt till mina motioner
vid föreg:de riksdagar, att detta mitt yttrande må åtfölja
remissen till Utsk.
Frih. Toll, Gust. Philip: I anledn. af Frih. afNordins
afgifna anförande och de många tänkvärda satser detsamma
innehåller, anhåller jag, att detsamma må blifva hvilande
på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att Frih. af Nordins
yttrande, till följe af 49 Riksd.Ordn., komme att hvila
på bordet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., uppläste följande:
Reg.Formen § 109 föreskrifver: att riksdag icke må
räcka längre än tre, och, efter anmälan hos Konungen,
högst fyra månader, hvarefter Konungen äger rättighet att
Ständerna åtskilja. Den stadgar: att förrabeviIlningen skall
fortfara intill nästa riksdag, om R. St. icke åtagit sig någon
ny bevillning till bestämdt belopp, innan Konungen,
i H. 23
Den i Februari.
dessa fyra månaders utgång, utöfvar sin nämnde
efter
rätt.
Det är således R. St:s pligt, att förekomma hvarje öfverraskning,
som kunde för nationen medföra den gamla
hevillningens fortfarande, på samma gång alla öfriga beskattningar
qvarstodo; ty folkets ekonomiska ställning fordrar
skattebördornas förminskande, och de nu utgjorda skattebidragen
äro större än de någonsin varit, större än åtminstone
jordbrukets krafter tillåta, på hvilka de likväl hufvudsakligen
grundas, och större, än de närvar, statsbehofven, så öfverdrifna
dessa än äro, hvilket synes af de betydliga öfversko
11 e n.
Så skyndsamt, sorn våra invecklade former det tillåta,
böra R. St. alltså öfverenskomma om ett nytt bevillmsbelopp,
lämpadt efter representanternas öfvertygelse om Statens
nödvändigaste behof, folkets förmåga alt dem uppfylla,
samt den grad af förtroende, som Regeringsmakten ingifver ,
vid betraktandet af den förra förvaltningens resultater. Men
för detta ändamål är nödigt, att Bevilln:sUlsk., så snart ske
kan, underrättas om den s t a t sbr i s t - s u m ma, hvilken genom
allmän bevillning bör fyllas; och denna summas uppgifvande
tillhör StatsUtsk., sedan, med ledning af dess betänk.,
RiksSt:n afgjordt s ta tsr eg ler eri n g en.
Häraf inses nödvändigheten, att denna reglering skyndsamt
behandlas, och jag vågar alltså icke endast fästa R.
St:s uppmärksamhet derpå , utan äfven utbedja mig StatsUtsk:s
skyndsamma pröfning af det Förslag till Statsreglering,
som jag
remitterande till StatsUtsk.
härmed får öfverlemna, och om hvars
jag vördsamt anhåller.
Förslag
till beräkning af statsinkomsterna.
(Medel-markegångsprisen äro tagna hufvudsakligen efter iS37 års
bokslut, såsom icke stegrade genom missvext-årens förböjda
priser. Likaså beräknings-grunderna.)
Ordinarie statsinkomster.
Ordinarie, eller jordeboks -ränta
Anm. Extra-ordinarie eller hemma
n tal s - r ä 11 ta n föreslås till upphäfvande,
på sätt, att uppbörden skulle
upphöra från och med år t84i. Skulle
ett sådant R. St:s beslut icke af vederbör.
sättas i verkställighet, kommer
'dillingen att i
i fall, på Statsoch
Bevilln:s-Utsk:ns förberedande åt
-
j
deremot allmanna Ue
samma mån nedsättas;
gärdei', R. St.
motioner.
bifalla de derom gjorda
i,5oo,ooo
Den i Februari.
>79
AFrads-spanmål
Tionde-spanmål
Tionde-.span ma Islösen . .
Arrende-medel
Sil fver-tionde, myntarelön och
slagskatt
(Förslagsvis 2,620 r:dr i silfv. , som
utföres a 128 sk. i b:cosedlar.)
Koppar-rän ta och slagskatt . .
(Förslagsvis 3oo skepp, å i3o r.'dr.)
Avesta koppar- och manufac
t
u r t u 11
Tionde och hammarskatts-jern
Alun-tionde
S v a-f v elbr u k s-1 i on de ....
Mantals-pe n ningar ne samt lagmans-
och h är ads hofdinge- rä lita
n , nu beräknade till omkring 3g5,ooo
r:dr b:co, utgöra inkomsttitlar, hvilka
väl egentligen tillhöra de personliga
skatterna, men som, då dessa i alla
fall utgöras af husbönder och familjefader,
drabba isynnerhet de mindre
jordbrukarne , handtverks - classerna
och dagarbetarne. Upphäfvandet af
dessa skattebelopp har vid flera riksdagar
varit yrkadt; och tidpunkten för
tillfredsställandet af folkets billiga anspråk
å nedsättning — företrädesvis i
de skattebördor, hvilka hårdast trycka
de arbetande folkclasserna — torde på
goda skäl kunna anses vara inne; hvarföre
jag tror 111ig böra föreslå Ulsk.
alt tillstyrka It. St., att ifrån inkomstberäkningen
utesluta dessa titlar. Häraf
följer, att den del af lagmans- och lia1'adshöfdinge-räntan,
som directe utgår
till personal, bör af Stats-verket godtgöras,
hvartill Riksgts-conloret intill
nästa riksdag borde bemyndigas att, på
Stats-contorets årliga reqvisition, utlemna
nödiga medel.
G.e r n i n g s ö r e n
Sterbhus-afgift
Bötes-medel
Cavalleri -reg:ternas hästvacance-spanmål.
. . . . . .
200,000
800.000
4.500
120.000
7.500
4a,oco
3,^00
200,000
1.000
1.000
1 j700
i 5,ooo
35,ooo
140,200
i8o
D«n i Februari.
LStändiga rotevacance-afgiftev .
Tillfälliga rotevacance- och mö
tesafgifter
K neckte-ro tefrihets -medel . .
Båtsmans-vacance-af gift . . .
Så
vidt denna afgift icke kommer alt
försvinna, genom städerna ålagd skyldighet
att uppsätta deras båtsmanshåll,
utföres den här till ofvanstående
belopp.
Krut- och s a 11 p e t e r - f ö r s ä 1 j n i n g s
medel
Conti-ollstämpel-medel . . .
Under förmodan, att Utsk. ifrån
samtlige RiksSt. har att emotse motioner
om Nummer-lotteriets uteslutande
ifrån Statens inkomstkällor, och då upphörandet
af denna inrättning icke skä
-
ligen kan komma att belasta
indrag
-
nings-staten, har jag trott mig böra anse
denna inkomst-titel såsom för framtiden
försvunnen.
B åk- och lotsmedel
Ersättningar
Intresse-medel
O b s e r v a t i o n s - m e d e 1
Extra medel och uppbörder . .
Summa ordin. Slats-inkomst r:drb:co
Extra ordinarie Stats-inkomster.
Under förmodan att R. St., vid denna
riksdag, inse nödvändigheten af ett
med landets innebyggares intresse mera
öfverensstämmande tull-systeme;
under förutsättning af den utgående
tullens upphäfvande; och i förväntan
af en billig nedsättning af tullafgifterna
å nödvändighetsvaror, anser jag,
med anledn. af de sednaste årens resultater,
tull-inkomsterna kunna
beräknas till
Salu-accis af städerna.
Denna utskyld torde icke mera såsom
en inkomst-titel böra uppföras,
då det är troligt, att Regeringen, på
R. St:s förnyade beslut om en obehindrad
handel med landels egna pro
-
i3,5ooj
6,ooo
ioo
25,000
8o,ooo|
9,000
60.000
20.000
3.000
8.000
I 4,000
3,200,000
3,36g,5oo
Deli i Februari.
181
dueter, malte deråt lemna verkställig-  het; hvarigenom den s. k. salu-accisen
kommer att upphöra.
Postmedel
Chartae-sigillatae-medel . . .
Bränn vins-brännings-afgift . .
530.000
400.000
700.000
Sta extra ordin, statsinkomster rtdr btco
Restantier
4,85o,ooo
200,000
Sta beräknad stats-inkomst rtdr btco
8,4i9,5oo
Förslag
till beräkning af stats-ulgif terna.
Första Hufvud-titeln.
K. M:s hofhållning
Landets bästa klafver en klok och
omsorgsfull styrelse, men härtill fordras
icke något lysande liof, med den
förnäma uppvaktning och talrika betjening,
som medtager så betydlig del
af anslaget för II. M. Konungens hofhållning.
Då år 1823, på Riksmarskalkens
framställning om beliofvet af ökadt
anslag för itsta hufvud-titeln, R. St.
beviljade en tillökning af 100,000 r:dr;
skedde sådant, utan någon föregången
undersökning, och under hoppet på de
bättre tider man förespeglade sig. R.
St. yrkade då en bättre hushållning
med allmänna medlen, ändamålsenligare
organisationer af styrelse-verken,
närings- och handels-frihet, skatteväsendets
förenklande, m. ro., hvilket allt
skulle hafva rikligen ersatt nationen
denna uppoffring åt Konungen. Men
sedan den tiden har ingenting af allt
detta blifvit till nationens tillfredsställelse
utfördt; välmågan har aftagit, och
inga allvarliga åtgärder lofva nationen
någon snar förändring i dess betrykta
ekonomiska ställning. Förhållandet med
betydliga summor, sorn genom tractater
med utländska makter blifvit Riket
tillerkända, men ej efter grundlagens
föreskrift redovisade, har nu blifvit
kändt; och (Ict minsta nationen syues
320,000
i8a
Den i Februari.
kunna på goda skäl begära, är, att åtminstone
detta år 1823 gjorda anslag
nu måtte upphöra. Jag vågar alltså
föreslå denna ofvanstående summa, om
hvars tillräcklighet icke mer kan hysas
något tvifvel, då det besinnas, att
II. M. dessutom af Riksgts-contoret
uppbär 200,000 r:dr årligen, samt Norriges
förening ökat H. M:s personella tillgångar,
hvilka i alla fall blifva 100,000
r:dr mera om året än hvad Konung
Carl XIII erhöll, som icke, enligt hvad
kändt är,.ägde någon enskild förmögenhet.
II, K. II. Kronprinsens hofhållning
Vid betraktande af det anslag, som
af It. St. år 1810 beviljades Kronprinsen
Carl August, och sednare, i egenskap
af Kronprins, vår nu regerande
Konung, synes visserligen anslaget för
II. K. H. Kronprinsens hofhållning vara
högre än Sveriges stats-inkomster
egentligen medgifva; men de med åren
tilltagande behofven för den tillväxande
familjen, synes fordra bibehållandet
deraf.
Deras K. II. Arff ur stärne . . .
till II. K. II. Kronprinsens disposition.
II. K. H. Kronprinsessans handpenningar
Möblers underhållande å de K.
sl o tten
K. Hofstallets utfodring . . .
Anslaget för hofstallet synes, oaktadt
de höga fourage-prisen, hafva för något
år Iemnat besparing; och det är
att förmoda, att H. M., vid erfarandet af
It. St:s öfvertygelse om behofvet af
stats-utgifternas minskning, icke lärer
underlåta anbefalla sådana förändrade
grunder för hofstallets ekonomi, så att
betydliga besparingar kunna göra ofvanstående
anslag tillräckligt.
K. Slottets polis, lys- och renhållning
.. . . .
Ved och kol för de K. Hofven .
i5o,ooo
20.000
20.000
8,000
20,000
15.000
16.000
Den i Februari.
r S3
Genom en noggrann hushållning, torde
dessa utgifter åter kunna bestridas
med hvad här blifvit föreslaget, då
man besinnar, att prisen å dessa artiklar
nu, i allmänhet, icke äro högre,
än under de tider, då en sådan summa
befanns tillräcklig.
K. Lustslottens underhåll . .
StatsUtsk. torde finna lämpligt att,
med upphäfvande af special-staterna
för de särskildta lustslotten, anslå en
rund summa, samt att föreslå R. St.
att hos K. M, anhålla om anordnandet
af en gemensam styrelse och förvaltning
för lustslotten, i stället för de
många ståthållarskapen, hvilka hvarken
lemnat några särdeles tillfredsställande
resultater, eller synas behöfliga
och passande med principerna för den
öfriga stats-administrationen. Genom
den inskränkning af embetspersonal, som
derigenom kunde vinnas, torde mycket
kunna uträttas med det här föreslagna
anslag.
rrararepactuiaae».! saaraMarwHaaao; jjtgasg
Summa r:dr b:co
Anmärkn.: Då harti!I, utom collinin,
föres de till II. M. ifrån Riksg:s-contoret
utgående .... 200,000.
De på åttonde hufvud-titeln
uppförde medel för K. slottets
underhåll .... 12,000.
samt de på allmänna indragnings-staten
uppförde hof
pensioner
38,000.
visar sig folkets skattebidrag
till liofhållningen, oaktadt
de här föreslagna indragningar,
utgöra . . ■
59,000.
Andra Hufvud-titeln.
Civil- och Lantls-slalcrna.
Rikets högsta embeten:
Stats-ministrarne
Stats-råden
Justitise-råden
Rikets allmänna »renders beredning
. .
20,000
36.000
44.000
8,73o
689,000
i84
Den i Februari.
Nedra Justitise -revisionen . .
Svea Hofrätt med derunder 1 ydandejustitiae-stat
. . . .
Götha Hofrätt med d:o d:o . .
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge
K. M:s Cancelli . . . ^ . . .
Bibliotheket, som nu finnes uppfördt
på cancelliets stat, med ett anslag af
5,85o r:dr, synes böra uppföras på särskild
stat, då ett national-bibliothek af
behofvet högligen påkallas. Jag föreslår
alltså Utsk. tillstyrka R. St. att,
jemte begäran om det K. bibliothekets
förvandlande till ett national-bibliothek
under särskild styrelse, hvilken
borde stå directe under Stats-secret.
för ecclesiastik-ärenderna, uppföra densamma
till följande stat:
National -bibliotheket: Aflönings
stat
2,800.
Böckers inköp årligen . . 10,000.
M i n ist er-s t a te n till 5o,ooo r:dr
Hamb. b:co a 128 sk
Inskränkning i kostnaden för Minister-staten
har vid flera riksmöten varit
yrkad, ehuru fordringarna på mera
sparsamhet å dennautgiftspost ännu
icke förmått göra sig gällande. Ar
j823 yttrade R. St. sin öfvertygelse,
att Sveriges diplomatiska förhandlingar
borde kunna skötas genom Chargds
d’affaires, General-consuler och Consuler.
Då förhållandet likväl ännu ej
undergått någon förändring; då Minister-staten
fortfarande medtagit ett, relativt
till Sveriges nuvar. ekonomiska
och politiska ställning, alltför drygt
anslag, samt dessutom en betydlig del
af anslaget för extra utgifter, jemte
hvad handels- och sjöfartsfonden, och
bidraget från Konungariket Norrige lemnat;
och då, sådant oaktadt, det förljudes,
att ministercassan häftar för en
betydlig utländsk skuld, ulan någon
R. St:s medverkan, och till hvilkens
33,86o
62,520
58,020
24,760
92,810
12,800
i33,33o
amor
-
Den i Februari,
185
amortissement stats-anslaget utan deras
hörande begagnas, synes den ändamålsenligaste
utvägen att komma till något
önskadt resultat i denna vägen vara
anslagets nedsättande; hvarföre det
föreslås, att endast uppföras till ofvanstående
belopp.
Postverket
Under samma villkor, som R. St.
vid detta anslag vid sista riksdagen
fästat.
Kamma r-collegium
Stats-contoretmed Chartss-Sig.-  verket, Kronomagazinen, samt
Vågstaterna iAvesta och Fahlun
Skulle, til! följd af derom väckt motion,
StatsUtsk. finna lämpligt föreslå
R. St. alla stats-inkomsternas uppbärande
och redovisning genom ett Ständernas
contor, hvartill Riksgts-contorets
personal kunde begagnas, jemte den
del af Stats-contorets tjenstemän, som
dervid kom att anställas; så blefve en
följd deraf, att denna anslags-summa
i samma man förminskas, och torde
Stats-Utsk. äfven, till minsknings vinnande,
finna en tillgång uti de för
det särskildta Magazins-contoret anslagna
6,484 r:dr. Det synes emedlertid
vara af vigt, att Chartae-Sig.-verket och
dess samtliga kostnader fördes på särskild
stat, så att medlen ej måtte med
andra förblandas.
Ber gs-col legitim med Bergslagsstaterna
samt Controll- och
Myntverken utföras till . .
Skulle, emot förmodan, R. St. ej
yrka dessa sednares återställande under
Bergs-colkm, blifver deraf en följd,
att deras stater införas uti Stats-contorets;
men af samma anledn. som
Chartae-Sig.-verkets särskildt specificerade.
Commerce-collegium . . . .
Härvid framkallas likväl den anmärkning
, att så väl K. Bergs- som Commerce-colkm
äro alldeles obehöfliga,
under deras nuvar. organisation, i
1 Ht
35o,ooo
29,000
81,000
5o,3oo
18,400
i86
Den i Februari'
händelse den till afgörande förekommande
fråga om en förändrad organisation
af Statsrådet skulle vinna en
önskad framgång; då dessa båda verk
till betydlig besparing för stats-cassan
derigenom kunde komma att öfvergå
till departementer, hvarföre deras anslag
endast borde provisionel! uppföras
på stat.
Kam mar -rätten
Sundhets-collegium med Medicinal-verket
och Veterinärinrättningen
De under detta anslag förut inbegripna
9,000 r:dr till smittosamma sjukdomars
och allmänna farsoters botande
synes icke, under denna form, böra
belasta stats-anslaget.
Öfverståth.-embetet i Stockhol
m .. .........
Öfver - inten den ts-em betet . .
Att detta verk äfven måtte öfvertaga
befattning med de allmänna byggnaderna
i landsorterna, synes likväl
bora fästas såsom villkor vid detta eljest
allför betydliga anslag.
Tabell- commissionen ....
Landtm äteri-staten
Jäger i-st atén . . . i . . . .
Tullverket
Den hittills oerhörda kostnad, som
detta uppbördsverk nu erfordrar, synes
påkalla Ständernas synnerliga uppmärksamhet;
och synes det åtminstone
vara nödigt, att Tullverkets pensionsoch
indragnings-stater specificerades,
på det nationen kunde göra sig något
begrepp om hushållningen med tullmedlen.
Lands-staterna, i enlighet med
förra staten, upptagas till deras to
tal-belopp
Skrif-materia lier och expenser,
samt ved och ljuspenningar
för collegierna, m. fl. titeln
tillhörande verk . . .
Rese- och tractaments-penningar
i civila ärender . . . .
Summa r:dr b:co
33,ooo
61,800
34,000
10,600
1,520
2y,33o
1,407
502,000
3o6,ooo
70.000
11.000
2,159.187
Den i Februari.
Anmärkning:
N uni me r-lo 11 erie ts aflöningsstat
är alldeles utesluten, emedan inkomsten
deraf icke är ibland stats-inkomsterna
beräknad.
Tredje Hufvud-titeln.
Militär- och försvars-verket lill lands.
Denna utgifts-titel, som borde utgöra
landets tillfredsställelse, vid känslan
af dess ändamålsenliga anordning till
sjelfständighetens försvar, har beklagligtvis
icke, under de sednare 3o åren,
lemnat några prof af den förvaltande
omtanka, som förstår att lämpa inrättningarna
efter tiderna och efter
förändrade förhållanden.
Under den utveckling, som i handel
och näringar föregått, sedan indelningsverket
inrättades, och utan afseende å
den förändring Sveriges politiska förhållanden,
genom ett minskadt område
och förändrade gränsor, sedan den
tiden undergått, bibehålles den betydligaste
delen af Svenska jorden vid en
nästan uteslutande tunga af indelta arme'ens
underhåll och vapenöfningar
samt af båtsmanshållet.
Sveriges skattdragande allmoge utarmas
genom försvarsverkets nu för tiden
icke mera passande organisation och genom
en militärisk fåfängas stegrade
fordringar; ryttarens och soldatens,
emot fordom, praktfulla hållning. Andia
rikare länder hafva deras krigsoch
fredsfot. Sveriges skattdragande
allmoge är deremot, genom öfverdrifna
skatter och genom indelningsverket,
införd uti ett beständigt krigstillstånd
emot sitt eget välstånd. Svenska
allmogen tillgodonjuter aldrig fredens
välgörande verkningar genom någon
minskning uti skattebördor. Då
vid de s. k. löne-regleringarna medel
icke annorlunda förefunnits, har man
icke dragit i betänkande att minska
nummer-styrkan; men ingalunda till
lättnad för de rustnings- och roteringsskyldige,
utan till löner för befäl, och
för en inom Svenska armeen tillförene
>88
Den i Februari.
alldeles okänd musik-Iux, som uti de
med allmogen upprättade contracter
och indelningsverk på intet sätt ingått
uti beräkningen, och hvarigenom likväl,
utan ft. St:s medverkan, ej mindre
än a,462 ryttare och soldatnummer
hållas vacante för bestridande af,
med rust- och roteringsskyldigheten
ingen gemenskap ägande, föremål. Att
kostnaderna för dessa aldrig uppföres
ibland stats-inkomsterna, samt att utgiften,
efter samma grund, icke utföres
ibland stats-utgifterna, anser jag
vara i högsta måtto oriktigt, måhända
ledande till de oriktiga begrepp om
jordens skattebördor, hvilka någon
gång hos högsta makten skönjas, och
kanske äfven verkande till förbiseende
af det behof af lindring, som redan
år 180g blef erkändt, ehuru Rikets
ställning då ansågs ej medgifva en genast
skeende förändring. Jag föreslår,
att StatsUtsk. hädanefter alltid uti så
väl inkomst- som utgifts-beräkningen
upptager de rustnings- och roteringsskyldigheten
medföljande kostnader,
hvarom nu bestämda uppgifter, genom
Regeringens försorg, böra kunna
erhållas.
Lönings- och underhålls-stalcrna.
Krigs-collegium med utred
nings-förråderna
Krigs-Hofrätten
Denna krigs-domstol synes, i anseende
å särskildt anslag, tillhöra dessa
ifrån öfverflöd på skattemedel mera
än ifrån behofvet utgångna inrättningar.
Med det Generalitet och regttsbefäl,
som alltid uti hufvudstaden
förefinnes, synes ingen svårighet att,
när som helst, sammansätta en general-krigs-rätt,
hvilken icke behöfde något
annat anslag , än hvad för de behöfliga
civil-ledamöterna erfordras;
hvarföre jag föreslår, att StatsUtsk.,
med framställning om en sådan förändring,
måtte tillstyrka anslagets nedsättande.
Generalitets-staten
25,000
5,700
54,700
Den i Februari.
General -adjutants-expeditio
nen
för armeen
Anslaget uti förra staten synes vara
nog högt, innan det blifvit utredt,
hvartill den för General-adjutanten anslagna
indelta lön anviindes.
Ingenieur-corpsen
Topo gra phi ska corpsen
Öfver-commendants-expeditio
nen
i Stockholm
Härvid begäres StatsUtskts uppmärksamhet
på den synbara öfverdriften af
detta anslag, då Stockholms garnison,
3ooo man, med ett för denna styrka
så öfverdrifvet talrikt reg:ts-befäl, måtte
erbjuda tillfälle att på mindre kostsamt
sätt organisera denna expedition.
Artilleri-staben
Äfven detta anslag synes förtjena
XJtskrs uppmärksamhet. Del förefaller
mig nog öfverdrifvet, då vid staben anställde
personer icke lära vara utan löner
vid sina regtter.
Commenda nts-sta ben . . . .
En väsendtlig besparing i detta anslag
skulle kunna äga rum, om R. St. hos
K. M. anhöilo, att commendants-tjensterna
måtte bestridas af de garnisonerande
truppernas befäl.
Krigs-academien
Det nuvar. anslaget utföres, likväl
under den förmodan, att StatsUtsk.
genom enskilda motioner om krigs-academiens
indragning, kommer i tillfälle
att yttra sig öfver besparingen af denna
utgiftspost, eller dess anordnande för
nyttigare föremål.
Allmänna gar nisons -sjukhuset
Det resultat, som gamla anslaget utvisar,
då man beräknar, att denna anstalt
endast afser sjukvården för 3ooö
mans garnison , hvilkens sjuka, i många
sjukdomsfall, skötas vid regtterna, är
så öfverdrifvet, att man anser sig böra
derpå fästa Utskts uppmärksamhet. Jag
föreslår, alt detta anslag endast måtte
beräknas efter 5 r:dr per man för garnisonsstyrkan
, och att hos Konungen
begäres, alt, i händelse icke sjukhuset
med denna summa kan administreras,
4,000
21,000
i i,55o
2,6oO
2,800
6,700
37,200
15,000
190
Den i Februari.
sjukvården må inom casernerna förrättas,
då det är att förmoda att regementernas
läkare och compagnibefä! skola
åtaga sig att, efter denna beräkning,
ansvara för sjukvården. Erfarenheten inom
Götheborgs och Christianstads garnisoner
torde i detta fall kunna af
Utsk. åberopas.
Indelta arméen.
C a val ler i- och infanteri-rege
menterna
Ryttare- och soldatslegor, torp och
löner, hästarnas remontering, underhåll
och skoning, cavalleriets beklädnad, sadelmunderingar,
remtygspersedlar, beväring
och tross, rotehållares bidrag till
munderingen, rust- och rotehållares
motes-passevolance-afgift för häst och
karl; allt detta finnes, för det närvar.,
icke i statsregleringen inräknadt; men
genom ett sådant tillägg blef det synligt,
till hvilken oerhörd grad jordbruket
är beskattadt medelst roteringsverket,
och huru ytterst nödvändigt det
är att tillvägabringa lättnad härutinnan.
Exercis-sqvadroners underhåll
Vålf vade arméen.
Lif-gardet till häst . . 55,118
Detta reg:te erhåller dessutom
följande statsmedel:
beklädnad, remtyg, personella
utrednings- och sjukvårdsper
sedlar
5i,6oo
fouragering för 3o under-officerare,
io trumpetare och 3y5
nummerhästar 4^>65o
remontering och skoning, så vidt
denna utgiftspost utfaller lika
för cavallen- och artillerihästar 9,545
Summa r:dr 161,913
Stockholms stads inq varteringsbidrag
synes böra, äfven här, föras
utom column, såsom icke utgående ifrån
stats-anslag, äfvensom casern-kostnaderna.
Den ofantliga kostnaden för denna
trupp, som blott utgör 400 man, och
hvilken således i öfverslags-beräkningen
utgör 400 r:dr b:co för karl och häst,
,270,000
22,000
Den i Februari.
da Kronprinsens IIusar-reg:te endast
utvisar en kostnad af något öfver hälften
deraf, påkallar R. St:s hemställan
hos Konungen om en snar och väsendtlig
förändring i reg:tets organisation.
Jag anhåller, att StatsUtsk., som bättre
än den enskilde ståndsledamoten äger
tillfälle att af offentliga handlingar bedomina
förhållandena , måtte föreslå
R. St. något afgörande steg i detta afseende;
och anser jag mig emedlertid
böra, såsom förslagsberäkning, upptaga
det här utsatta belopp, hvartill utan
svårighet kostnaden synes böra kunna
nedsattas till •••••••••
Kronprinsens Husar-regemente.
Aflönings-stat (600 man) . . 47>2^3
Beklädnad, remtyg, personella utrednings-
och sjukvårdsper
sedlar
34,200
Fouragering för 1 regtts-trumpetare,
3o und.officerare, 6 trumpetare,
5oo husar-hästar å 774
r:dr per häst 41 ?7°7
Remontering och skoning, så vidt
denna utgiftspost utfaller lika
för cavallen-och artillerihästar i2,25i
Inqvarterings-kostnaden synes äfven
lär böra föras utom column.
Svea Lif-gardet.
kflönings-stat (820 man) med rekrytering
73,116
feklädnad, remtyg, personella utrednings-
och sjukvårds-persedlar
47i7^°
Inqvartering och casern-kostnad utföres
utom column.
Andra Lif-gardet.
Aflönings-stat (820 man) med rekrytering
73,226
Beklädnad, remtyg, personella utrednings-
och sjukvårds-persedlar
4^350
Inqvartering och casern-kostnad utföres
utom column.
100,000
135,44°
120,870
122,0S0
102
Den i Februari.
För de 3:ne Gardcs-reg:terna
till musikaliska instrumen
-
K.Gardes-reg:terna ärohär utförda till
deras nuvar. anslag, meri Sverige är
det enda land, som framvisar en reg:tsstab
för 800 man infanteri, och åtminstone
— med full visshet kan det anmärkas
— det enda, som för en så ringa
styrka lönar 5 regcts-officerare. Det
lärer svårligen kunna bestridas, att samma
stab, som nu finnes för 800 man ,
skulle kunna vara tillräcklig för hela
gardets styrka, och då dessa staber för
hvardera regttet kosta omkring 18,000
r:dr, skulle således de båda gardesregrternas
organiserande till 3:ne bataljoner,
under ett gemensamt chefsbefäl,
lemna en besparing af omkring 15,000
lldr. Jag föreslår alltså, att StatsUtsk.
måtte tillstyrka R. St. att, med ogillande
af den emot Ständernas beslut stridande
nya staten för K. gardes-reg:terna,
hos Konungen anhålla, att dessa reg:ter
måtte sammanslås till ett enda på 3
bataljoner, samt stgben derefter lämpas.
De derigenom öfverflödiga reg:ts-officerare
borde å indragnings-staten uppföras,
i fall icke Konungen skulle finna
för godt att, på deras ansökningar,
transportera dem med löner på stat
på regtterna i arme'en, då ledigheter
der uppstå.
IV1ermlands Fält-jägare-regemente.
Aflönings-stat (600 man) och rekrytering
24,974
Artilleriet.
Svea Artiller i- regtte (g5o man)
GöthaAr tiller i -reg:te (975 man)
Vendes Artilleri-regtte (750 man)
Ra ket-corpsen . . . ( 25 man)
Aflöning och rekrytering . . 374,683
Beklädnad, remtygs-, personella
utrednings- och sjukvårds
-
ter
i,5oo
Beklädnad
Summa 2,700 man.
persedlar ,
I 23,000
Reinon
-
Den i Februari.
Remontering och skoning
Till raket-corpsen, som vid sista
riksdag afslogä, och som, på
denna grund, icke finnes i statsregleringen
upptagen, utgår
likväl
Dessutom utgår för 4oo artillerister,
detacherade utom rege
menternas
stånd
samt likaledes för det artilleri,
som är förlagdt inom Christian
-
8,096
1,220
stads fästning
Inqvarteringsbidrag oell caserneringskostnad
borde utföras utom
column.
Artilleri-hästars underhåll af rusthållare
vid afsutnå cavalleriet
2,600
>4,325
Beväringen.
Lif-heva rings -reg:
tet.
Detta reg:te är en af dessa, den sednare
tidens inrättningar, som icke visa
något annat ändamål, än att öka statsanslagen;
och det är otvifvelaktig!, att
Stockholms läns och stads beväringsmanskap,
likasåväl som det öfriga Rikets,
kunde genom arnmens varande befäl
exerceras; hvarföre jag föreslår indragning
af hela detta reg:te samt befälspersoualens
successiva placerande på
den öfriga armeen. Derigenom skulle
för framtiden 19,700 r:dr kunna besparas
; men som ledigheter icke genast
torde kunna påräknas för befälets placering,
föreslås att närvar, anslag på
indragnings-staten måtte öfverföräs.
Gottlands National -b ev är ing .
Hallands Beväring
Bevä rings -manskapets vapen
-
öfning ar
Härvid torde likväl
uppmärksamhet uppå
riksdag
anledn. af detta anslag,
Utsk. böra fästa
hvad vid sista
inom
RiksSUn beslutades.
M a t eriel.
Försvarsverket i allmänhet eller
K. K r i g s-C o 11 eg i i -d e p a rtemén
tet (hvarunder äfven upptagas
1 H.
525,174
33.000
3,5oo
80.000
»94
Den i Febr 11 ari.
indelta räntor för Åkers krutbruk och
Husqvarna gevärsfactori) . . . .
Uti den af R. St. vid sista riksdag
beviljade Riks-stat förekommer i min
tanka det fel, att de anslagna 696,000
r:dr icke äro till särskilda föremål bestämde,
och behofven, i och för detaljerna,
sålunda mycket svåra att bedömma.
Ifrån detta anslag utgår till
värfvade arméens beklädnad en summa
af 324,570 r:dr, som redan är intagen
ibland utgiftsposterna för hvarje särskildt
reg:te. Den återstående delen
lärer utgå till artilleriets materiel, till
gevärsförråder och befästningsarbeten;
och torde det vara ändamålsenligast,
om StatsUtsk., till vinnande af någon
tillförlitlig stadga efter de många försöken,
och för att någon gång vinna
förklaring öfver meningen med de fragmenter
af befästningskonst, hvilkas ruiner
skådas utom hufvud&taden, skulle
finna för godt föreslå inskränkning uti
detta anslag, intilldess krigsadministrationen
återvunnit det förtroende, att
representanten med godt samvete kunde
anförtro åt densamma nationens
medel; i hvilket afseende jag föreslår
att för denna utgiftspost, utan specification,
bevilja endast här uppgifna belopp,
då emot nu erhållet anslag en
minskning af nära 200,000 r:dr b:co
uppkommer.
Lif-mundering för indelta arme'en
Då en national-armee bör vara klädd,
men ingalunda behöfver vara försedd
med dubbla munderingar, eller utstyrd
med den parad-lux, som nu är fallet,
anses behofvet kunna fyllas genom detta
anslag, då genom en utsträckning af
brukningstiden tillika någon lindring
kunde vinnas för roteliållaren. Jag föreslår
alltså, att StatsUtsk. måtte taga en
sådan förändring under pröfning och
föreslå R. St. sättet att den utföra. Den
skulle medgifva en ytterligare nedsättning,
om de åsigter, i afseende på hela
knektehållets minskning, skulle vinna
1 75,000
5o,ooo
Den i Februari.
bifall, sorn i en särskild motion skall
blifva II. St. föreslagen.
Diverse anslag.
Spanmåls -upphandling och bageri-kostnader
Ved och ljuspenningar för garnisons-orter
Skrifmaterialier för Krigs-collegium,
Krigs-Hofrätten m.fl.
Rese- och tractaments-penningar
för militär- em bets- och
tjenstemän
Värfnings- och recapitulations
penningar
Du rch marsch-kostnader . . .
Oförutsedda militär-utgifter .
Vid granskningen af verificationerna
för användandet af detta anslag, torde
StatsUtsk. med tillförlitlighet utröna,
att å detta anslag den betydliga minskning
bör kunna äga rum, som här
föreslås.
M i 1 i t i *-b oställs-cassans reservhemmans
räntor
Indelta armeens mötes- och
tross-passevolance
Jag vågar föreslå, att denna utgift
måtte uppföras å stat, på de skäl, som
inom Adeln och BondeSt. vid 1829
års riksdag så fullständigt utvecklades.
Summa tredje Hufvud-titeln r:dr brco
Fjerde Hufvud-titeln.
Militär- och Försvarsverket till sjös.
Förvaltningen af Sjöärende r11
a synes helt och hållet kunna indragas
genom öfverflyttniiig af göromålen,
dels till Krigs-collrm, dels till den
genom Statsrådets förändrade organisation
blifvande ministeriella öfverstyrelse
af sjöförsvaret. Anslaget, som likväl
icke kan helt inbesparas, utsättes
här förslagsvis till
resten öfverflyttas till allmänna indragnings-staten
med 8000 r:dr.
Stor - ami rals-embetets irsta
och aldra a fde lni ng, äfvensom General-adjutants-
expeditionen
för flottan utgå, till följd af den
förväntade förändrade organisation, som
föreslås med styrelse-verken; hvarvid
25.000
14.000
4,5oo
6,666
1,000
15.000
20.000
12,578
180,000
— 3,141,128
10,000
Den i Februari.
man förmodar, att så val Stor-amiralsembetet
som General-adjutants-befattningen
upphöra. De nuvar. torde derföre
kunna på indragn:s-staten uppföras.
Flottans stationer
Då jag här endast föreslår en minskning
af icke fyllest 5o,ooo r:dr b:co,
utgår förslaget visst icke från min egen
öfvertygelse om större inskränkningars
nödvändighet och om olämpligheten
af vårt nuvar. sjöförsvars organisation;
ty i så fall vore äfven denna
summa öfverdrifven. Men då bär ännu
svårare än inom arméen, en hastig
förändring med den löntagande personalens
antal icke kan yrkas, anser jag
mig endast böra föreslå, att R. St. måtte
hos Konungen anmäla nödvändigheten
att, vid uppgörandet af flottans stat,
stanna vid detta anslag.
Båtsmans-ind el ningen . . .
Här borde båtsmanshållets öfriga
kostnad föras utom column,
L o t s e r i- och Fy r ning s- state ma
Summa personella staterna r:dr b:co
Materiel.
Då R. St., efter 3o år, ännu icke
ifrån Regeringen fått emottaga något
utarbetadt förslag för flottans organisation;
och då den vigtiga frågan, om
en linie-flotta eller en, för ett ändamålsenligt
kustförsvar beräknad, skärgårdsflotta
bör intaga första rummet inom
planen för Sveriges sjöförsvar, icke
ännu är afgjord, mycket mindre någon
R. St:s pröfnig underställd; anser
jag, att R. St. hvarken kunna eller böra
fortfarande bevilja anslag till en
gren af försvaret, hvars plan icke undergått
R. St:s granskning. På sådan
grund anser jag StatsUtsk. endast böra
föreslå tili
Flottans underhåll och nybyggnad
Diverse anslag.
Till exercis af flottans bemanning
4oo,ooo
35,000
60,000
250,000
45,000
5o5,ooo
Den i F e b r u a t i.
Spanmåls-upphandling och hager
ikostnader
Skrifmaterialier och expencer .
Rese- och t r a c t a m e n t s p e n n i n g a r
Oförutsedda utgifter
istssKSfis^sasSiåässsi
Summa fjerde Hufvud-titeln r:dr h:co
Femte Hufvud-titeln.
Sköna konsterna.
Svenska academien
Vitterhets-, historie och anti
qu
itets -academ ien
Academ ien för de fria konsterna
Musikaliska academ ien .
R i k s - m u s e u m
Jctoner för Vettenskaps-academien
synes, såsom en olämplig utgift, ifrån
statsanslaget böra utgå.
Dramatiska spektaklets anslag
4,5oo r:dr synes helt och hållet böra
utgå; och tager jag mig friheten i sådant
afseende hänvisa StatsUtsk. till
Riksdagsfullm. Elans Janssons reservation
vid StatsIJtsk:s betänk. IST:o 83,
under sistförflutna riksmöte, i enlighet
med hvilket jag föreslår anslagets upphörande.
Ved- och ljuspenningar för academ
i e r n a
Under förutsättning, att nuvar. K.
Bibliotheket antager form af ett Aational-bibliothek
finnes dess anslag uppförd
på andra hufvud-titeln.
Summa femte Hufvud-titeln r:dr b:eo
Sjette Hufvud-titeln.
Vadstena krigsmanshus-cassa .
A m i ra I i te t s - k r i g s m a n s - c a s s a n .
Invalid-hospitalet är af dessa,
den sednare tidens inrättningar, hvilka
nu mera icke ifrån behofvets synpunkt
lärer kunna försvaras; och hvarföre jag
tager mig friheten föreslå StatsUtsk.
Invalid-hospitalets indragning, genom
individernas inaccordering hos anhöriga
eller andra personer på landet, som
kunde finnas villige dem emottaga. Un
-
20,000
2,^00
3, >5u
I 0,000
i ,5oo
i,55o
12,333
1,700
1,000
56,000
5,000
3 lo,85o
■BKEKWWaeWWiKS
8.i5,85o
20,58 >
Den i Februari.
der ovissheten, huru stor behållningen
af detta gamla anslaget 8,600 r:dr, efter
en sådan åtgärd, kunde blifva, har
jag ansett lämpligast föreslå öfverflyttningen
af detta anslag till allmänna indragn:s-staten,
med undantag af cornmendantens
löne-anslag, samt de för
civil- och ecclesiastik-personalen, hvilka
synas alldeles böra upphöra.
Allmänna fattigvården i Stockholm
Allmänna fattigvården i landsorterna
Lazarettet i Stockholm . . .
Det synes böra undersökas, huruvida
denna inrättning, genom erhållna rika
gåfvor, icke borde kunna bestå, utan
det statsbidrag, som på denna titel
utgått med 5,000 r:dr, och genom hvilkas
indragning R. St. blefvo i tillfälle
att, utan statsverkets ytterligare betungande,
biträda Carolinska Institutet,
såsom säkerligen i mera behof af
detta understöd. På sådan grund har
jag väl här för Lazarettet i Stockholm
utfört detta anslag ; men anhåller,
att om StatsUtsk. skulle, efter pröfning,
gilla det här af mig gjorda förslag
att indraga anslaget för Lazarettet,
detsamma då mätte på Carolinska
Institutet öfverflyttas.
Hospital ers och lazare tters underhåll
Stora barnhuset i Stockholm
Frimurare-barnhuset i Stockholm
Barnhusen i landsorterna . . .
Institutet för blinda och döfstumma
Den gamla stats-regleringen upptager
blott 7,333 r:dr 16 sk.; men, med
anledning af detta instituts nyttiga
ändamål, vågar jag föreslå StatsUtsk.
att till bispringande af den mest vanlottade
delen af menskligheten öka
detta anslag.
Summa sjette Hufvud-titeln r:dr b:co
3,000
yt w
*o 0
c 0
0 c
45,600
17,300
666
9,700
10,000
—
154,^66
Den i Februari.
J99
Sjunde Hufvud-titeln.
Pensions-staterna.
Pen sion s-staten för civile embets-
och tjenstemän
Pensions-staten för civile embets-  och tjenstemäns enkor och omyndi-  ga barn
Pensions-staten för militäre embets-  och tjenstemäns, samt under-office-  rares enkor och omyndiga barn .
20,000
15.000
23.000
Summa sjunde Hufvud-titeln r:dr b:co
63,000
Åttonde Hufvud-titeln.
Allmanna och extra utgifter.
Lyshållning för kronans hus i
Stockholm
4,000
A c c o r d s - f ö r s k o 11 e r och ersätt-
ningar, är en titel, hvars föremål
icke utur betänkandet till sista stats-
regleringen kan inhemtus, men sy-
nes vara af natur att ej oupphörligt
behöfva fortgå, hvadan summan till
StatsUtsk:s pröfvande här utföres med
6,000
Fångars skjuts, underhåll, rn e-
dicamenter m. m. samt spinn-
husen
245,000
Denna utgifts-post synes böra vara
mera specificerad, då den stora an-
slags-summan snart villar omdömet vid
den föreställning, att correctionshusen
medtaga en alltför stor del af anslaget.
Förhållandet lärer likväl vara att, jem-
te correctionshusen, pionnier-corpsen
på Carlsborg och arbets-compagniet på
Drottningskär äfven ingå uti samma
summa. Att det s. k. corrections-sy-
stemet hos oss är alldeles förfeladt, lä-
rer icke mera lida något tvifvel; och
då R. St. vid sista riksdag begärde Re-
geringens uppmärksamhet å detta makt-
påliggande ämne, till vinnande af väl
grundade förslag, ej mindre till cor-
rections-inrältningarnas bringande till
ett med deras ändamål öfverensstäm-
mande systeme, än lill minskning uti
de fångvården vidlådande stora kost-
naderna, hvilka till betydlig del torde
utgå ifrån felaktiga författningar Wimle
försvarslösheten; bör det vara att för-
aoo
Den i Februari.
moda, det Styrelsen meddelar Ii. St.
något genomgripande förslag i denna
del: och då man ej kan föreställa sig,
att ett sådant skulle kräfva ett större
anslag, så utföres det här, under anhållan,
att StalsUtsk. behagade uti
Riks-staten specificera detsamma så,
att fångars skjuts och tractamente m.
m. åtskiljes, äfvensom att hvardera
slaget af inrättningarna erhålla sina
särskildta anslag.
Remisslage
Observations- och uppbördsprocent
Mantalsskrifning s-provision
Reslitu tioner
Byggnader och reparationer i
Stockholm
Då af denna utgifts-post de i förra
Riks-staten uppförde 12,000 r:dr till
reparationer å Stockholms slott anses
kunna nedsättas till 8,000 r:dr, torde
de öfriga byggnaderna kunna underhållas
för en summa af 28,000 r:dr .
Byggnader och reparationer i
landsorterna
Magazin s-byggnad er i Stockholm
och landsorterna anses
höra vara fulländade med det anslag,
som vid sista riksdag beviljades, hvarföre
till detta ändamål icke n igot anslag
utföres.
Städers friheter . . . '.
Gästgifvares d:o ......
Färjor m. m
Tionde-pröfvare
Flyinge stuteris dagsverks-er
sättning
Strömsholms d:o
Ii ä s t a f v e I n s förbättrande
I I i n g s t - p r ae m i e r i allmänhet
J o r d för 1 u s t e r genom c a n a I - a n
läggningar
Barnmorskors underhåll
Saltpeter- nä ringens upphjelpa
n d e
Ett emot den indragna saltpeterg
urd en svarande anslag torde kunna
nedsättas till
3,5oo
10,000
io,5oo
4,000
36.000
36.000
27,400
8,600
1 10
460
i,58o
6,5oo
8,000
3,3oo
7,3°°
i,55o
5o,ooo
I 00,000
In
-
Den i Februari.
Indelnings b rist i Kopparbergs
län
D : o i Jemtlands län
Transportkostnad f ö r statsverkets
koppar och jern .
Odlingshjelp för k r o n o - n y b y g
gare
•
Hingsthållning i Elfsborgs och
Skaraborgslän
Extra utgifter
StatsUtsk. torde inför R. St. böra
vitsorda behörigheten af nedsättningen
uti detta anslag, då hälften deraf blifvit
använd för Minister-staten, oaktadt
statsregleringen redan för densamma
upptager det anslag It. St. till
sådant ändamål beviljat.
Summa åttonde Hufvud-titeln r:dr b:co
Nionde Hufvud-titeln.
Åkerbruket, handeln och narin
garna
i allmänhet
Bergsbruket torde nu mera vara uti
den lyckliga författning, att icke till
understöd behöfva anlita stats-anslaget,
hvadan sådant icke heller bär utföres.
Summa nionde Hufvud-titeln r:dr b:co
Tionde Hufvud-titeln.
Vid denna titel tager jag mig friheten
anmärka, att Clereciels löneinkomster
borde, i hela dess vidd, äfvenledes
belasta sa väl inkomst- som utgifts-sidan
utaf stals-förslaget, till undanrödjande
af den, någon gång, alltför
synbara böjelsen att förespegla
Svenska folkets skattebidrag vida mindre,
än de i verkligheten äro. Emedlertid
utföres
Clereci-staten
Lappmarks Ecclesiastikverk
Academi-, gymnasie- och skol
staten
Sedan anslag en gång blifvit beviljade,
är svårigheten större att vinna
återbäring, än det hade bort vara att,
genom ändamålsenliga organisationer,
vinna minskning uti behofvet. Det
i H.
I 20
4oo
5.000
3.000
260
36,000
153,6oo
613,58
166.000
7,000
256.000
i5 3,6oo
26
202
Den i Februari.
är mera än troligt, att skolans samluanförening
med gymnasierna, jemte
en allmänt antagen ämnesläsning och
fri flyttning, skulle kunna helt och
hållet bespara åtminstone de sednast
för läroverken anslagna 60,000 r:dr.
Det är icke svårt, att oupphörligen
affordra folket skattebidrag; men slutligen
uppkommer äfven ho^ folket anspråk
å styrelsepersonalens förmåga att
ordna stats-behofven till någorlunda
jemnvigt med den skattdragandes förmåga
att tillfredsställa dem. OmStatsUtsk.
, oaktadt den korta tiden för dess
verkningsbana, skulle kunna åstadkomma
någon minskning uti denna utgift,
så vore det tvifvelsutan ganska väl;
men anspråken å sakens grundliga behandling
komma alltid att riktas emot
Styrelsen, liksom missbelåtenheten, då
de icke tillfredsställas. Som denna betydliga
anslagssumma utgår till en personal,
så anser jag mig icke kunna,
ehuru öfvertygad om öfverflödet, häruti
föreslå någon minskning, hvarföre
summan är utförd i enlighet med förra
stats-förslaget.
Gymnastiska central-institutet
Vexel under vis ningens normalskola
Mekaniskaskolan
Kyrkors underhåll
2,000
Summa tionde Hufvud-titeln r:dr b:co
Allmänna Jndragnings-staten.
Som de, under åren sedan sista
riksdag, på allmänna indragnings-staten
uppkomna besparingar kunna anses
motsvara de öfverflyttningar, som
här ofvan blifvit till denna stat föreslagna,
beräknas den här till . . .
li3ggBBgrgi«^BaaeaB!r»a««&esaaE8Egimaa>iMgas!ieK»Bg3
Summa Stats-utgifter r:dr b:co
Recapitulation.
Första Hufvud-titeln . . . .
Andra d: o ....
Tredje d:o ....
Fjerde d:o ....
Femte d:o ....
Sjette d:o ....
JOO
k>2.3oo
565,6oo
200,000
6,545,794
58g,ooo
2,159,187
3,141,128
835,85o
20,583
154,266
Den i Februari.
ao3
8,545,794
Sjunde Hufvud-titeln . . . . 63,ooo
Åttonde d:o .... Gi3,58o
Nionde d:o .... 153,600
Tionde d:o .... 565,600
Allmänna indragnings-staten . 25o,ooo
Stats-inkomster . . 8,419,500.
Stats -utgifter . . . 8,545,794.
Stats-brist: att fyllas genom
allmän bevillning  126,294
Riksg:s-contorets behof, sedan nu
mera dess räntebetalningar äro obetydliga,
och oaktadt de ersättningar,
som, till följd af hemmantals-räntans
samt lagmans- och häradsliöfdinge-räntans
upphörande m. m., kunna erfordras,
anses intill nästa riksdag förslagsvis
blifva 6,000,000 r:dr, och således
årligen 1,200,000
Som den nuvar. allmänna bevill—
ningen utgjort omkring 2,600,000 r:dr
årligen, och nu endast i,3a6,ooo r:dr
skulle erfordras, kunde således den
af mig, genom särskild motion, föreslagna
nedsättning af allmänna bevilfningen
för borgerlig rörelse i städerna
äfven utsträckas till nedsättning
i personella bevillniugen, om StatsUtsk.
hufvudsakligen gillar de här föreslagna
inskränkningar i stats-utgifterna.
I hvarje fall synes det mera försigtigt
att låta öfverskotter uppstå på
allmänna bevillningen, hvarigenom dessa
kunna i Riksgts-contoret genast användas
till creditiv-anordningar och
Riksgäldens betalning, än att, genom
en alltför låg beräkning af statsverkets
inkomster, lemna så betydliga öfverskotter
i Stats-contoret som hittills.
Gr. Anckarsvärd uppläste vidare följande anförande:
Inom nationen äro icke nu mera tankarna delade om
nödvändigheten af en ändamålsenligare hushållning med statsmedlen
och en noggrannare efterföljd af R. St:s beslut i alla
med beskattningen sammanhang ägande ämnen. Inom
stats-fmancen måste beräkningarna på medlens tillräcklighet
stödja sig på vissheten att kunna stadga de lämpligaste åtgärderna
för deras uppbörd, disposition och redovisning.
JDen Statsmakt som anslår dem, måste ovillkorligen kunna
yrka åtlydnad af de villkor, hvarunder de anslås; och om
Regeringsmakten inblandar sig i beskattningsrätten, om den
2o4
Den i Februari.
öfversel- med de administrerande verkens ohörsamhet till föreskrifterna
för allmänna medlens förvaltning, om den till
och med inställer eller förändrar de förordnanden, som R.
St., i egenskap af nationens ombud och, enligt grundlagen,
allena utöfvande folkets rätt att sig sjelf beskatta, kunna
finna nödigt att besluta; då — är det dessa ombuds pligt,
att vädja till folkets opinion, om de sökt uppfylla dess fordringar,
eller om den makt, som hindrat deras verksamhet,
funnit en bättre väg till allmänna förtroendet och mera än
de förmått att gagna samhället. Det är vlgtigt, att nationen
icke blifver den lidande, på de i alldeles olika åsigter
handlande Statsmakternas upplösande motverkan; och det
är derföre, som jag anser mig böra börja framställningen
om några vigtigare, med statsregleringen sammanhang ägande
ämnen, med den förklaring: att åtminstone mitt handlingssätt
vid denna riksdag, helt och hållit kommer att
grunda sig på den öfvertygelsen, att striden emellan
llegeringsmaktenoch Nation al-representationen,
angrde bes ka 11nings-rä11ens utöfning, en gång
för alla måste af göras. Derest den icke blifver till
nationens belåtenhet afgjord, auser jag det vara R. St:s heliga
pligt att lemna nationen en högtidlig förklaring om deras
oförmåga att utöfva detta vigtiga förtroende-kall.
-Det är utur denna åsigt, som jag uti det nu afgifna
förslaget till statsreglering, sökt att bereda en
minskning af omkring en mil liom r:dr. Men jag vågar
begära R. o. Ad:s, samt MedStts uppmärksamhet till några
betänkliga förhållanden, hvilka måste noga betraktas vid behandlingen
af de förslag, jag nu går att, i sammanhang
med den aflemnade statsregleringsplanen, till Stats- och
Bevilln:sUtsk:ns upplystare granskning öfverlemna.
Jag har redan anlydt, att nationen är i stort behof af
lindring i sina skatter. Öfver stad och land hvilar omisskännligt
en dyster obelåtenhet hos folket; och ibland de flera
djupt verkande anledningarna dertill, hvilka icke nu utgöra
föremål för denna min framställning, är beskattningens
tyngd en, som mängdeu anser härflyta af R. St:s åtgärder
allena. Det är vigtigt, att denna misstanka häfves;
och den kan det endast, genom kraftfulla åtgärder att utöfva
folkets beskattningsrätt till dess sanna nytta. Jordens
beskattning, bibehållen i samma skick, som då dess produeter
ägde ett jemförelsevis högre värde, nedtrycker jordbrukaren.
Städernas bevillningar, om ock ojemförligt bi i ligell'
e än de å jorden, som, utöfver sina gamla onera, äfven
drager de nya bevillnts-pålagorna, äro likväl, till följd af
näringarnas osäkra tillstånd och stora, inre admiuislrationsutgifter,
tryckande. Minskning i utskylderna bör ske; och
den yrkas med gemensam rätt af begge. Men här uppstår
betänkligheten. Jordens svåraste utskylder bestå i de aldre
grundskatter och bevillningar, hvilka sednare, såsom t. ex.
Den i Februari.
liem mantals räntan, endast för tillfälliga behof åtagna,
egentligen under Polska och Tvska krigen på 1600-talet,
sedermera blifvit förvandlade till ständiga skatter, då under
Drottning Christinas regering och Garl XI:s minderårighet,
adeln och det högre presterskapet till ryck te sig ledningen af
styrelsen, samt begagnade makten till Svenska allmogens
svåra förtryck. Det är dessa grundskatter, som företrädesvis
borde afskaffas; och jag förmodar, att frågan derom
väckes på ett sätt, som genom sakkunskapen i ämnet, bättre
än denna korta framställning, skall öfvertyga örn dess
vigt. Ständernas rättighet att derom besluta kan ej betviflas,
ehuru den blifvit bestridd af Regeringen; och Konungens
vägran, om den ock aldrig i detta fall kan blifva lagenlig,
skulle dock nu, liksom förut, leda derhän att, sedan
stats-regleringen, grundad på hemmantals-rantans uteslutande
ur Riks-staten, vöre afgjord, verkställigheten af beslutet
hindrades, och en betydlig skattebörda utöfver statsbehofven
skulle då komma att utkräfvas af nationen. Ehuru en
sådan af R. St. icke beräknad inkomst-titel, endast genom
våldförande äfven af deras anslags rättighet, kunde disponeras
af Regeringen, skulle den likväl utan ändamål öka öfversko
t ten och onödigt utpressas af jordbruket.
Staderna åter skulle komma att åtnjuta en alldeles oproportionerad
lindring, om allmänna bevillningen af R. St.
ensamt nedsattes till hvad ett efter utgifts-besparingarnas
möjlighet lampadt inkomst-belopp »u kan medgifvas; ty det
är den å rörelsen lagda bevillning, som i städerna motsvarar
bördan af jordbrukets grundskatter. Under sådana inbördes
förhållanden emellan landets och städernas intressen
vid beskattningarnas bestämmande, inses det lätt, att en Regeringsmakt,
som endast synes intagen af egoistisk känsla för
sina egna inbillade rättigheter, och sorn icke under 3o år
visat sig respeetera nationens önskningar eller behof, lätt
kunde få vunnet spel, om Stånden splittrade sina åsigter;
och folket skulle då blifva lidande på representanternas oförsigtighet,
att med påräknad verkan af beslutens verkställighet
åtskiljas, utan att hafva förutsett möjligheten af en sådan
verkställighets uteblifvande, och för detta fall förordnat
det kraftfulla steg, som skall göra nationen till den
oväldiga domaren emellan Konungen och R. St.
Det är således för att, med all den kraft grundlagarna
lagt i Natiorial-representationens händer, befordra den
länge önskade och nödvändiga nedsättningen i grundskatterna
och på samma gång bereda möjligheten af en dermed
jemförlig lindring för de industri-idkande och arbetande
classerna i städerna, på ett sätt, att Regeringsmaktens möjligen
vågade grundlagsvidriga steg att hindra dessa beslut,
hvarken kunna leda till splittrade intressen för de olika
folkclasserna, hvilka gemensamt böra försvara nationens urgamla-
sjelfbeskuttuings-rätt, eller till det nedtryckande re
-
206
Den J Februari.
sultatet, att nuvar. stora bevillnts-anslag, jemte den fortfarande
grundskatten, af Regeringens embetsman skulle
lunna folket afförd ras, som jag nu går att föreslå följande
motioner:
1:0 att R. St. måtte besluta hemmantals- eller extra
ordinarie räntans upphäfvande, ifrån och med i84i
års början; hvarom jag anhåller om remiss tili Stats-Utsk.;
2:0 att R. St. måtte besluta nedsättning i allmänna bevillningen
efter andra Art. §5 9> l2) *3 tili hälften, för
handlande, fabrikanter, manufacturister, handtverkare och
samtlige borgare i städerna, samt för deras betjening och
arbetare; hvarom jag anhåller om remiss till Bevilln:sTJtsk.;
3:o att dessa beslut måtte ställas i sådant sammanhang,
att derest, genom Konungens vägran, hemmantals-räntans
upphäfvande icke af vederbör, verkställes, beslutet angtde
bevillningens nedsättning för, städernas borgerskap, inställas;
hvarom begäres remiss till förenade Stats- och Bevilln:sUtskotten;
4:o
att i R. St:s Bevilln:s-förordn. måtte intagas det
förordnande: att, i fall Konungen skulle vägra verkställighet
åt R. St:s beslut, ang:de upphäfvandet af hemmantalsräntan
ifrån och med år 184r 5 eller anbefalla dess ånyo debitering
och uppbörd, sedan densamma en gång upphört,
all uppbörd af allmänna bevillningen efter i:sta
Art. samt efter 2:dra Art. §§ 21, 22, 2 3, 28, 29, 33
och 35 för hemman och lägenheter, verk och inrättningar
m. m. under ägande rätt, och § 18 för
fastigheter i städerna, genast skall inställas; så
att den bevillning R. St. till bestämdt belopp sig intill
nästa riksdag åtaga, endast kommer att utgöras efter de
återstående nuvar. grunder för bevillningens utgörande; hvarom
remiss begäres till Bevil ln:sUtsk.;
5:o att i reglementet för Riksg:s-contorets styrelse och
förvaltning måtte intagas den föreskrift, att för det fall Konungen
skulle vägra verkställighet åt R. St:s beslut, att
ifrån och med år 1841 upphäfva hemmantals-räntan, eiler
förordna om dess å nyo debitering och uppbörd , sedan densamma
en gång upphört, Riksg:s-contoi'et skulle vara pligtigt
att vägra all utbetalning till statsverket af den del
utaf allmänna bevillningen, som sålunda anses motsvara,
hvad hemmantalsräntan kunnat utgöra; hvarom remiss begäres
till StatsUtsk.
De särskildt motiverade motionerna får jag härmed till
prot, aflemna.
Derefter uppläste Hr Grefven följande 5 motioner, så
lydande:
1.
Då jag vördsamt föreslår R. St. att besluta den s. k.
exlra-ordinarie- eller hemmantals-räntans upphäfvande ifrån
Den i Fe Lina r i.
och med 1841 års början, anser jag 111ig icke behöfva inga
i bevisning 0111 jordbrukets behof af nedsättning i sina tryckande
utlagor; ett förhållande, som är alltför välbekant för
nationens representanter i allmänhet, för att säkert af StaisUtsk:s
ledamöter medgifvas och besinnas. Jag anser mig ej
heller behöfva ingå i en speciel utveckling af de skatters
verkliga bevillnrs natur, som under denna titel innefattas,
nemi.: ”1 an dtågs-gärden”, beviljad år 1617 tili fortsättning
af Polska kriget; ’’by ggningsh jeI pen," beviljad för
befrielsen att biträda vid byggnad å slotten och kungsgårdarna;
”sa 1 tp et er h j el pen”, hvilken genom ett besynnerligt
misstag synes bibehållen, äfven sedan nationen, medelst
en annan och ännu drygare beskattning, beredt Statens behof
af denna behofs-artikel för försvars-verket; ”boskapspenningar
n e’’, som egentligen utgjort en bevillning till
riks-skuldens amorterande i början af 1600-talet, och i följd
af denna ursprungliga bestämmelse redan upphäfdes år i65o,
men åter upptagits i riksd:s-besluten, ehuru blott för vissa
år, intilldess den under Carl XI:s regering synes hafva
blifvit ansedd såsom beståndande grundskatt; ”sk j utsfä rd spenningarne”,
hvilka beviljades för befrielse från en skjutsskyldighet,
hvilken likväl icke i ordets egentliga bemärkelse
upphört, sedan jordbrukaren blifvit äfven den mest penningbetalande
skattdragaren i Riket; och ”da gs v er k s-p e n n i ngarne”,
beviljade i ersättning för de körslor och dagsverken,
som fordom utgjordes till slott och fästningar inuti
landet, men oaktadt dessa till största delen försvunnit, likväl
bibehållits. StatsUtsk. saknar icke tillgång till upplysningar i
detta afseende, så väl inom embetsverken, som af flera i ämnet
utgifna tryckta arbeten, motioner och betänkanden vid förra
riksdagar, hvaribland jag, hvad allmänna förhållandet
med jordens grundskatter angår, anser mig synnerligen böra
recommendera aflidne Riksdagsm. Anders Danielssons i detta
ämne afgifna motion vid sisth riksdag, som dd lill Utsk.
remitterades; och jag förmodar, att ganska sakrika motioner
äfven nu komma att till Utsk. derom aflemnas. Jag tror
ej heller, att StatsUtsk. vid den anställande pröfningen af
stats-utgifternas beskaffenhet, och det belopp, som egentligen
är nödigt för att betrygga stats-machinens gang, skall
anse betänkligt alt uppfylla nationens billiga fordringar på
sparsamhet och inskränkningar; och Utsk. lärer då finna,
att denna ränta bör och kan borttagas, sedan de extra-ordinarie
bevillningarna nu mera lemna så högst betydliga öfverskott.
Men jag vågar deremot anhålla om Utsk:s noggranna
och sorgfälliga pröfning af de fördelar, som för framtiden
kunde vinnas, om detta afgörande steg nu af R. St. vidtages.
I trettio år hafva vi förgäfves väntat på en reglering
af de i en mängd persedlar utsatta gamla grundskatterna för
jordbruket. Ständerna hafva begärt den; Regeringen har
ao8
Den i Februari.
yttrat sig inse behofvet, ja — till och med godkändt grunderna
för densamma; och ändock stå vi på samina punkt
nu, ett hundrade år sedan jordeboks- och hemmantalsräntans
utgörande i bestämda penningebelopp första gången
beslutades (i744)* ^et Norrska folket, som vid början af
sitt nya statsskick ägde samma felaktiga beskattningssätl (den
s. k. ma t r i kel-sk y Iden) ehuru mindre kännbart, såsom'
redan hufvudsakligen i penningevärde bestämdt, har likväl
lyckats att på icke fyllest i5 år utbyta detsamma emot enklare
och rättvisare beskattnings-grunder; och detta folk
står nu befriadt från en grundskatt, sorn, utom det irrationella
i dess beskaffenhet, tillika invecklade uppbörden och
redovisningen. Om äfven vi med kraft och allvar sökte ett
sådant mål, synes det icke svårt att uppnå- Redan lemna
oss tull-, brännvins-, chartas-sig. och post-bevillningarna ett
sådant årligt öfverskott, att detta tydligt angifven möjligheten
af en millions årlig nedsättning i skatterna, örn på samma
gång stats-utgifterna inskränkas till närmare öfverensstämmelse
med de verkliga behofven och grunderna för
tull-afgifterna, brännvins-brähnings-afgiften rn. m. lämpas
efter klokare och mera ekonomiska principer. .Skulle följderna
— hvilket icke synes omöjligt, om man äfven i detta
afseende vill öfvergifva fördomar och enskildta intressen
— visa, att R. St. vid nästa riksdag kunna ytterligare fortgå
på denna väg, vore det ej omöjligt, att äfven snart se
jordeboks-räntan försvinna; och de fördelar, som derigenom
vunnos; icke endast för de skattdragande, utan för hela
samhället genom debiteringens, uppbördens, redovisningens
och controllens förenklade skick, som verkade till besparingar
ända ifrån fögderierna och lands-contoren till collegierna
och Stats-contoret, kunna ej betviflas.
Det är ett sådant mål, jag anser R. St. nu böra åsyfta;
och då det icke med ett enda steg kan vinnas, synes
det likväl vara deras pligt att vidtaga det första. Hvad dess
lagenlighet beträffar, har väl denna blifvit ifrågasatt ifrån
ett håll, der tankan på nationens fördel länge tyckes hafva
blifvit i, snart sagdt, alla afseenden åsidosatt, och de synbara
biafsigterna med hvarje handling endast varit att söka
göra en öfverlåten makt alltmer oberoende af dem, för hvilkas
bästa den blef upphöjd till sin höga bestämmelse; men
i den särskilda framställning jag skall hafva äran öfverlemna
till Stats- och Bevilln.'sUtsk:ns gemensamma handläggning
angtde en sådan förbindelse emellan denna motion och
en annan angtde bevillningens nedsättning, att all ökad beskattning
genom Regeringens vägran af verkställighet åt besluten
må kunna tillintetgöras, hoppas jag hafva häft hvarje
betänklighet i detta afseende.
Det återstår mig således endast, sedan Utsk. förmodligen
är i tillfälle snart vinna kännedom om beloppet af de
ersätt
-
Den i Februari.
ersättningar, som kunna ifrågakomma åt ränte-innehafvare,
alt utbedja mig Utsk:s benägna medverkan till denna vigtiga
åtgärd, som jag vågar tro, mera äti de flesta andra ännu
föreslagna, skulle bidraga lill de jordbrukande classernas
förkofran.
2.
I anledn. af den motion jag vördsamt framställt om
b e m m a n t a I s-r ä n ta n s upphäfvande, ifrån och med 1841
års början, och då städerna äro i behof af nedsättning uti
deras utskylder i nästan samma förhållande med jordbruket;
vågar jag föreslå, att allmänna bevillningen efter 2 :d ra
Art. §§ 9, 11 oell i3 af nuvar. Bevillnts-förordn., hvarigenom
städernas handlande, fabrikanter, manufacturister, handtverkare
och samtlige borgare, äfvensom deras betjening och
arbetare, åläggas afgift för handels- och näringsrörelse, måtte
till hälften nedsättas.
Jag har i den till StatsUtskts handläggning öfverlemnnde
förstnämnda motion visat nödvändigheten att företrädesvis
söka befria jordbruket ifrån de ojemnt fördelta och med
flera svårigheter vid debitering, uppbörd, redovisning och
conlroll förenade äldre grundskatter, O111, som jag förmodar,
nämnde Utsk. skulle finna de skäl grundade, hvarpå
detta förslag sig stödjer, vinnes derigenom en fördel för den
jordbrukande classen, som utsträcker sig till de minsta hemmansbrukare
och äfven arrendatorer, så till vida de, inom
sina contracters gällande tid, åtnjuta en lindring i onera;
och denna fördel skall otvifvelaktig! blifva för massan at
jordbrukare vida större, än hvarje nedsättning af den directa
bevillningen på fastigheterna. Men för att göra en sådan
åtgärd rättvis i anseende till städernas innevånare, har jag
trott, att den här föreslagna nedsättningen i bevillningen ä
borgerliga rörelsen, skulle vara den, som hufvudsakligen
motsvarade ändamålet. Denna är oemotsägligt den ojemnast
fördelade andelen af allmänna bevillningen, och den som
hårdast drabbar massan af de produetiva classerna i städerna;
då deremot fastighets-bevillningen, liksom på landet,
egentligen kan anses träffa den förmögnare och på andras
arbete lefvande classen.
Då jag således ansett mig böra fästa RiksStts uppmärksamhet
på behofvet af skattebördornas minskning, så väl för
städerna som landet, på möjligheten att vid denna riksdag
komma till åtminstone en millions förminskning, om dels de
inskränkningar göras i stats-utgifterna, som kunna ske utan
något mehn för stats-bestyrens gång, och dels ändamålsenliga
grunder för de extra-ordinarie beskattningar och bevillningar
stadgas, hvilka redan lemna så betydliga öfverskott
utöfver hvad som varit påräknadt, samt på billigheten,
att jorden befrias från de bördor, hvilka icke allenast äro
1 H. 27
310
Den i Februari.
de tyngsta, utan tillika genom deras obestämda beskaffenhet
och högst ojemna fördelning uro de odrägligasle och, så viii
för den enskilda medborgaren, som för uppbördsman och
redovisande verk besvärligast; får jag vördsamt anhålla, att
BevilIn:sUlsk. måtte föreslå R. St. att bifalla det här af mig
gjorda förslag om nedsättning af bevillning för städernas
borgerskap m. fl. -
På det att likväl dessa förslag om nedsättning i så väl
landets som städernas beskattning måtte blifva försatta i det
oskiljaktiga sammanhang, som gemensammma skyldigheter
och rättigheter för alla samhällsclasser gör nödvändigt; har
jag genom särskild motion, om hvilkens remiss till de förenade
Stats- och Bevilln:sUtsk:n jag äfven anhållit, föreslagit,
alt en sådan öfverensstämmelses tillvägabringande måtte
ske genom de begge Utskms gemensamma behandling.
3.
Då jag vågat föreslå RiksStm, i en till StätsUtskts behandling
öfverlemnad motion, att upphäfva den s. k. hemmantals-
eller extra ordinarie räntan ihan och med
184.1 års början, samt i en annan till Bevilln:sUtsk. remitterad
motion, att nedsätta allmänna bevillningen efter 2:dra
Art. 8, 9, 12 och i3 till hälften för handlande, fabrikanter,
manufacturister, handtverkare och samtlige borgare
i städerna, samt för deras betjening och arbetare; har
detta skett, för att begagna till ömsesidig fördel förstädernas
och landets innevånare de tillgångar, som visat sig kunna
påräknas genom extra bevillningarna, ibland hvilka isynnerhet
stora sjö-tullen, men äfven brännvins-bevillningen,
chartae-sig.- och postmedlen, om dessa slats-inkomster
regleras efter ändamålsenliga principer, synes kunna erbjuda
betydliga förökningar i stats-inkomsten.
Jag har trott R. St. böra föredraga detta sätt att jemna
bördorna framför det att upphäfva allmänna bevillningens
personella och fastighets-utskylder, dels derföre, att de
gamla grundskatterna å landet till deras natur äro mera
tryckande än bevillningen, utan att i proportion lemna statsverket
samma behållning, samt inveckla, försvåra och fördyra
uppbörd, redovisning och controll; dels derföre, att
det icke lärer kunna bestridas, att ju lindringen på städernas
rörelse är af vida allmännare och verksammare inflytelse
på deras innevånares välstånd, än minskningen i fastigheternas
bevil ln:s-afgift.
Men då jag, för att vinna en snar och lätt utredning
af dessa tvänne förslagers verkställighet och nytta, vågat begära
deras directa behandling af de begge Ulskm särskildt;
får jag likväl anhålla om Utskms gemensamma öfverläggning
och utredning af det sätt, hvarpå dessa motioner må
kunna ställas i sådant samband, att, derest Konungen skulle
vägra verkställighet åt R. St:s beslut ang:de hemmantals
-
Den i Februari.
211
räntans upphäfvande, Ständernas beslut angrde nedsättning
gen i denna del af bevillningen äfven måtte anses instäldt.
Del inses lätt, att en åt städernas närings-classer medgifven
nedsättning i utskylder, under det att jordbrukande classen
måste fortfarande bära de ofantliga bördor, hvilka icke en
gång erbjuda fördelen af vanliga hälftenbruks-villkor på
den jord han anses äga, skulle innebära en annan ytterligare
kränkning af jemlikheten i pligter emot samhället; och
det torde derföre icke erfordra någon vidare bevisning, att
ett sådant samband emellan de båda föreslagna åtgärderna
bör linnas. Deremot förtjenar det en särskild och grundlig
undersökning, huruvida ett af Konungamakten lagdt hinder
för verkställigheten af beslutet ang:de liemmantals-räntan,
under något sken af lagenlighet, skulle kunna motiveras;
emedan, i sådant fall, det måhända skulle leda till alldeles
öfverdrifna öfverskott i statsverket, om hemmantalsräntan
komme att uppbäras, utan att vara för utgifts-bebofven
påräknad. Jag har derföre ansett mig här böra redovisa
för de åsigter, som hos mig stadgat öfvertygelsen om
R. St:s rätt att i dylika ämnen allena besluta; och jag
hoppas, om dessa godkännas, att af de begge förenade Utskotten
kunna vänta det stöd för min framställning, sorn
skall sätta beslutets lagenlighet utom allt tvifvel.
Det är från lydelsen af §§ 5g och 60 i Iteg.F., som,
besynnerligt nog, tvänne alldeles motsatta opinioner söka
alt hemta skälen: den ena, för konungamaktens rättighet
alt hindra all ändring i statsverkets s. k. ”ordinarie
inkomster,” hvilken skulle åsyfta deras förminskande; den
andra, för R. St:s obehindrade rättighet att förordna om
skattemedlen, på hvad sätt dem synes löreuligast med Rikets
sanna nytta.
För att kunna göra sig ett klart begrepp om dessa §§:s
mening, är det nödigt besinna, att de utgöra en gemensam
tankeföljd med §§ 57 och 58. Du blifva grundlagens ord
följande:
”5 57. Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta
u t ö f v a s af R. St. allena vid allmän riksda g.”
Således har lagstiftaren icke lemnat denna urgamla rätt,
till ringaste del, i Regeringsmaktens händer.
"§ 58. Vid hvarje riksdag låle Konungen uppvisa statsverkets
tillstånd, i alla dess delar, till inkomster, utgifter,
fordringar och skulder, för det Stats-Utsk., som R. St.
utvälja”, etc. Regeringsmakten har således blifvit ålagd att
uppvisa statsverket, "i alla dess delar”; hvilket äfven innefattar
ali beskattning. Här talas icke örn någon skilnad
i detta afseende, eller om någon Konungens rättighet att
anse någon viss skatt tillhöra sig eller statsverket.
”§ 5g. Efter Rikets och statsverkets tillstånd och behof
lute Konungen till Utsk:s öfverläggning framställa
211
Den i Februari.
livad Staten kan tarfva, utöfver de ordinarie inkomster,
och hvilka behof genom hevillningar böra fyllas.”
En hvar som i denna ordning läser dessa ord, måste
genast finna, att här icke göres någon inskränkning i Ständernas
allena-utöfniug af beskattnings-rätleu (se § 07) eller
i deras rätt att betrakta och afse statsverkets tillstånd, i
alla dess delar (§ 58); och att här endast föreskrifves
formen hvari Regeringens framställning bör göras 0111 ”statsverkets
behof.” Här leranäs nemi. den bestämda föreskriften,
att det är Konungamakten, sorn, vid Ständernas sammanträde,
bör hafva låtit utarbeta berättelsen om statsverkets
"tillstånd” samt framställningen om hvad Staten
"kan tarfva.” Det är Regeringen, som bör uppgifva hvad
de "ordinarie inkomsterna” utgjort, och hvad "derutöfver
behöfves”; och det är detta "behof”, som genom bevillningar
bör fyllas. Men att en sådan ordning för de begge
Stats-makternas verksamhet skulle innebära en inskränkning
i Ständernas rättighet att allena utöfva beskattningsrätten,
dertill finnes ej ringaste anledn. I fäll något sådant åsyftades,
skulle ju en tillsats af några ord varit tillräcklig att
bär antyda någon sådan inskränkning, eller att tillerkänna
Konungen andel i beskattningssrätten, hvad de ordinarie
inkomsterna angick. Men något sådant finnes ej, och
att i denna §, mer än i någon annan som rörer statsskicket,
grundlags-stiftaren skulle ämnat gifva vårt skatteväsende en
Chinesisk stabilitet, så att de ordinarie skatterna i all verldens
tid skulle blifva desamma, låter sig väl icke tänkas.
Läsom nu vidare:
”§ 60. Till dessa sednare (nemi. bevillningar) räknas
sjö- och landttullen samt accis-afgifterna, postmedlen, cliartae-sig.
-afgiften, husbehofs-bränneri-medlen, samt hvad R.
St. dessutom särskildt hvarje riksdag såsom bevillning sig
åtaga.” Här finner man således ett förtydligande på hvad i
59 § menas med bevillningar, hvilket, ulan ringaste syftning
till inskränkning i Ständernas allena utöfning af Svenska
folkets rätt att "sig beskatta”, synbarligen åsyftar att
betaga Konungamakten dess, intill år 1809 utöfvade, sjelftngna
rättighet att bestämma dessa bevillningars belopp. Regeringen
hade nemi. godtyckligt stadgat tull-taxor, posttaxor,
stämpladi pappers-afgift, m. m.; och det var detta,
som i Reg.-F. skulle förekommas för framliden. Derföre
rubricerades de särskilda bevillniugarna, enligt då antagna
benämningar; och derföre innehåller vidare samma §: "Ej
må några allmänna afgifter, af' hvad namn och beskaffenhet
som helst, utan R. St:s samtycke kunna förhöjas, stola
sjötullen å inkommande och utgående spanmål allena undantagen.
”
Då man således tänker sig Reg.-F., såsom den act,
hvilken bestämmer Stats-makternas inbördes förhållanden
till hvarandra oell till nationell, kan ej, enligt Svenskt
Den i Februari.
språkbruk, den ringaste anledn. sökas i dessa §§ till någon
inskränkning i It. St:s rutt alt besluta ang:de alla skatter,
dessa vare sig s. k. ordinarie eller extra-ordinarie; oell all
den rimliga utsträckning, nian synes kunna gifva åt den i
§ 5g uppställda skilnad emellan ordinarie stats-inkomst
och be vi 11 n i n gar, skulle vara, att lagstiftaren derigenom
sökt nedlägga i Jagen en garanti för nationen, att dessa ordinarie
skatter, hvilka, qvarstående ifrån äldre tider, i de
flesta fall drabba enskilda folk-clusser, icke skulle förhöjas,
samt att Ständerna endast genom bevillningar, som
grunda sig på likhet i skyldigheter för alla medborgareclasser,
för framtiden skulle fylla de öfverstigande behofven.
Att lagstiftaren deremot skulle åsyftat att förhindra
all förbättring af ett gammalt och bristfälligt beskattningssysteme,
är så mot allt sundt förnuft, att det väl ej behöfver
vederläggning; och att Regeringen skulle vara den
makt, som i detta afseende ytterligare borde äga ett hämmande
inflytande är, om möjligt, ännu orimligare.
Det bör ej heller undgå uppmärksamheten, att hvarje
tolkning af §5 5g och 6o, i den anda att Regeringen äfven
ägde andel i folkets beskattnings-rätt, skulle alldeles upphäfva
all betydelse af de öfriga efterföljande §§, som närmare
bestämma sättet för denna rättighets utöfning af R.
St. allena.
”§ 64. Reg.F. stadgar uttryckligen, att så väl dessa "Rikets”
s. k. ”ordinarie statsmedel och inkomster, som hvad,
på sätt omförmäldt är, under namn af extra-ordinarie utlagor
eller bevillningar till statsverket af R. St. anslås, vare
under Konungens disposition, att till de af R. St.
pröfva de behof och efter den upprättade staten
anordnas”, vidare:
§ 65. ”Dessa medel, (således äfven de ordinarie), må
icke annorlunda användas än faststäldt blifvit; varande Statsrådets
ledamöter ansvarige, om de låta afvikelse derifrån
aga rum, utan att till protocollet föreställning deremot göra,
samt anföra, hvad R. St. i denna del förordnat.”
Jag frågar nu om en sådan tankeföljd vore möjlig, derest
R. St:s allena-beslutande rätt ang:de de ordinarie skattemedlen
icke vore gifven. Huru skulle då Ständernas ”fö rordnanden”
om medlens disposition kunna utgöra lag för
Regeringsmakten? Huru skulle Konungens dispositions-rätt
kunna inskränkas till hvad af ”R. St. anslås”, om det vore
åt honom lemnadt, alt låta uppbära skatter, som R. St. ansett
sig icke vidare böra förordna? Hvad betydelse skulle de
"pröfvade behofven" och den ”upprättade staten” äga, om
Konungen hade rättighet att förhindra R. St. afskaffa skatter,
som för dessa ”behof’ icke tarfvades, och i ”staten”
icke beräknats? Skulle väl ens något förnuftigt skäl hunna
finnas till nyttan eller nödvändigheten af en sådan i Regeringens
händer leornad rätt, då statsverket alltid mäste an
-
ai4
Den i Februari.
ses hafva fått anslagna för sina behof de summor, som
tarfvas, och i intet fall kan disponera andra, än de som R.
St. anslagit? Jag kan åtminstone icke tänka mig något större
bevis på Regeringsmaktens sjelfrådighet, än örn den, med så
tydliga föreskrifter för sin dispositions-rätt och så bestämdt
uppdrag för R. St. att allena utöfva beskattningsrätten,
skulle söka hindra lindringen i folkets, efter ojemna
fördehiingsgrunder och ensidiga förhållanden , qvarstående
gamla beskattningar; och jag bör således ej befara, att en
sådan inkräktning på nationens rätt skulle försökas, då R.
St. öppet tillkännagåfvo sitt förordnande om lieminantals-räntans
upphäfvande. Men, då olyckligtvis sednare tider
utvisat så många fall, då Regeringen sökt att kringgå
och äfven förneka R. St:s rättigheter, torde försigtigheten
bjuda, att åtminstone betaga ett sådant fortfarande lagstridigt
handlingssätt ali skadlig inflytelse på totalbeloppet af
nationens årliga skatte-utgifter. Och det är derföre jag vågar
föreslå, alt Stats- och Bevilln:s-U tsk:n, genom ett gemensamt
betänkande, måtte föreslå R. St. att så ordna besluten
om hemman tals-räntans upphäfvande och bevillningens
nedsättning, att, i händelse det förra icke skulle af vederbörtde
befordras till verkställighet, det andra genast till
kraft och verkan förfaller; och för hvilket fall jag anhåller,
att Bevilln:s-Utsk., i anledn. af min särskilda motion, måtte
tillstyrka R. St. att förordna om inställandet af all personel
bevillning efter i:sta Art., samt efter 2tdra Art. för
fastigheter, på det att nationen, åtminstone på detta sätt,
måtte erhålla en lindring i sina dryga utgifter, om ock ej
ledande till de fördelar för näringslifvet och rörelsen , som
genom de förstnämnda besluten kunde vinnas.
4.
I det önskvärda fall , att Stats- och Bevillnts-Utsktn
finna sig böra tillstyrka R. St. antagandet af de lill dessa
Utskotts särskilda handläggning remitterade motioner, om
upphäfvande af liemmantals-räntan och nedsättning af städernas
bevillning för borgerlig rörelse m. m., äfvensom att
nämnde Utsk. gemensamt föreslå Stånden alt försätta
dessa beslut i ett sådant sammanhang, att, derest Regeringsmakten,
oaktadt R. St:s allena beslutande rätt i hvad skatteväsendet
tillhörer, skulle företaga sig att hindra verkställigheten
af lieminantals-räntans upphäfvande ifrån och med
i84( års böljan, eller sedan deu då, på R. St:s förordnande,
upphört, anbefalla dess å nyo debitering och upphörd,
äfven nedsättningen i bevillningen för borgerlig rörelse i
städerna kommer att inställas ; torde likväl försigtigheten bjuda,
att för denna sistnämnda, ehuru till följd af dess grundlagsvidriga
beskaffenhet — såsom det synes — otroliga tilldragelse,
äfven stadga de nödiga föreskrifter i R. St:s förordning
om allmänna bevillningen, så att den betydliga hem
-
Den i Februari.
215
mantals-räntans uppbärande gemensamt med allmänna bevillningen,
icke mätte ådraga nationen en lika öfverdrifven
som ändamålslös beskattning.
Om, genom en sådan lagstridig handling, Regeringsmakten,
för ögonblicket, förhindrar folkets representanter att
lindra de skattebördor, som i främsta rummet borde för
nationens sannskyldiga nytta afskaffas eller nedsättas; bör likväl
icke, ulan den ytterligaste kränkning af nationens heligaste
rättighet, kunna R. St. förmenas att nedsätta allmänna
bevillningen i samma mån, som de af Ständerna pröfvade
behof visa sig en sådan nedsättning medgifva.
Då således Regeringens eget handlingssätt framkallar
nödvändigheten att en gång få afgjordt, huruvida R. St.
eller Regeringen äga att utöfva folkets beskattningsrätt; och
då en sådan tvist, hvarpå intet constitutionelt Iand i Europa
ännu visat exempel mera än vårt, icke kan afgöras på annat
sätt än genom nationen, (föreslår jag att, för det fall
Konungen skulle vägra verkställighet åt Ständernas beslut
angtde upphäfvandet af hemmantals-räntan ifrån och med
år 184* > eller skulle anbefalla dess ånyo debitering och
uppbörd, sedan densamma en gång upphört, R. St. måtte i
Bevillnts-förordn. förordna: att ali uppbörd af allmänna
bevillningen efter irsta Art., samt efter 2:dra
Art., §§ 21, 22, 2.3, 28, 29, 33 och 35, för hemman
och lägenheter, verk och inrättningar m. m. under
ägande rätt, och § 18, för fastigheter i städerna, genast
skall inställas; så att den bevillning R. St. till bestämdt
belopp sig åtagit — och hvilken jag förmodar
då kommer alt endast utgöra omkring en million r:dr —
endast kommer att utgå enligt de öfriga beviflningsgrunder,
nemi. af andra Artikeln: embets- och tjenstemäns
bevillning och centonaI;för gästgifveri-, fabriks-,
handels-, manufactur-, handtverkeri- samt öfrig
borgerlig rörelse, grunds katts-afgift för frälseegendomar;
för post- och lotshemman; för kolningsfrihet;
för tillverkning vid krut- och svafvelbruk;
för fjerdepartsrevenuer af Stora Kopparberget;
för gåfvor och testamenten; för t bea ter - represént
a ti o ner; af kyrkornas behållna tionde; för recognitionsskogar;
för kr onofisk en; bevillning af lotterivinster,
i fall alt lotteriet skulle komma att fortfara; af
J er n-co n to re t och Sjö-försäkrings-bolaget; samt af
tredje Artikeln: för ka r a k ters-f u 11 ma k ter; hörandes
då äfven , såsom hittills, ti dn i ngsst äm p e 1 - a f gi f t och
k or tstämplings-afgift, observationsmede], skatterätts
medel och lösen för ekskog fortfarande uppbäras
och redovisas.
5.
Sedan jag i föregående motioner om hem man talsräntans
upphäfvande och nedsättning i städernas ali
-
Den i Februari.
manna bevillning för borgerlig rörelse m. m. visat
nödvändigheten att förutse möjligheten af Regeringsmaktens
grundlagsvidriga vägran till verkställighet af ett sådant R.
St:s beslut; får jag af de skäl, som redan blifvit i nämnde
motioner andragna, vördsamt föreslå, att i reglementet för
Riksg:s-contorets styrelse och förvaltning måtte intagas den
föreskrift för ofvannämnde händelse, att Riksg:s-contorets
fullmäktige skola vara skyldige alt vägra all utbetalning till
statsverket af den del af allmänna bevillningen, som möjligen
redan, innan Konungens påbud, kan vara influten å
de irsta och 2:dra Artrnes uppbörd, utöfver det minimum,
hvartill R. St., i sådant fall, till bestämdt belopp sig
bevillning åtagit.
Gr. Anckarsvärd anhöll, att dessa anföranden och
motioner måtte blifva med de öfriga RiksStm communicerade,
för hvilket ändamål han till prot. aflemnade 5 exemplar
deraf.
Frih. Sparre, Sixten, begärde Gr. Anekarsvärds nu
upplästa anföranden och motioner på bordet.
Hr Wernstedt, Johan Otto, anförde skriftligen:
Reg.Formen sladgar uti 16 §:n, bland annat, "att
"Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrång’’visa
och orätt hindra och förbjuda, ingen afhända eller af"hända
låta något gods, löst eller fast, utan ransakning och
"dom, i den ordning Sveriges lag och laga stadgar föreskrifva;”
samt vidare: ”att låta en hvar blifva dömd af den domstol,
"hvarunder han rätteligen hörer och lyder.”
I uppenbar strid mot detta stadgande är fortfarandet af
de K. Öfre och Nedre Borgrätterne, hvilkas afskaffande ock
vid flera riksdagar , icke utan derå Fästadt afseende, blifvit
påyrkadt.
Då samma domstolar behandla frågor det K. Hofvet och
enskilde emellan, synes icke förenligt med våra constitutionella
förhållanden, att K. Borgrätternas ledamöter godtyckligt
tillsättas af H. M. Konungen med personer, som tillhöra
det K. Hofvet, och således af den ena parten blifvit
uppdragne det vigtiga domarekallet.
Jag föreslår derföre vördsammast, att de K. Öfre och
Nedre Borgrätterne måtte, så fort sig göra låter, upphöra,
samt de rättsfrågor, hvilka hittills ansetts tillhöra nämnde
domstolars befattning, å de ordinarie domstolarna öfverflyttas.
Likartadt, ehuru icke lika menligt, är förhållandet med
åtskilliga andra öfverflödiga eller privilegierade domstolar ,
hvilka ock lämpligen kunna indragas; men jag har ansett
mig böra i första rummet upptaga de K. Borgrätterna, dem
egen erfarenhet funnit vara af den mest skadliga inverkan
för de medborgare, hvilkas rättsanspråk på dessa K. domstolars
bedömrnande bero.
Jag
Den i Februari.
Jag anhåller, nit denna min motion må till H. LagUtsk.
remitteras samt med de öfrige resp. RiksSt:n communieeras.
Remitterades till Lagutskottet.
Hr von Hartmansdorff, August: 49 §:n Riksd.-  Ordn. innehåller: ”Hvar och en allmän Råga, som första
”gången i något Stånd förekommer, skall, såvida ej Ståndet
”enhälligt genast densamma till vederbörligt Utsk. förviser ,
”ligga på bordet lill nästa plenum, då remiss bör ske.” Enligt
denna § har vid föreg:de riksdagar varit vanligt, attingen
fråga blifvit genast efter uppläsningen remitterad till
vederbör). Utskott, utan den har legat på bordet intill nästa
plenum. Hvarje ledamot har då haft tillfälle att genomläsa
handlingarna, förrän frågan om remiss blifvit af Landtm,
framställd. Det är visserligen intet binder för Landtm, att
göra propos. nu, eller för Ståndet att enhälligt besluta
remiss; men om någon gör invändning deremot, så måste
frågan hvila. Jag gjorde nu ingen invändning; men jag måste
säga, det jag . är frestad att hädanefter göra det mot hvarje
remiss , som utan föregången hvila föreslås. Jag anhåller
derföre, och till förekommande af all öfverraskning, att det
gamla bruket må iakttagas, att hvarje mål hvilar på bordet
intill nästa plenum, innan en fråga remitteras , med mindre
att hon är af den brådskande beskaffenhet, att remiss genast
erfordras.
Hr Tornerhjelm, Rudolph: Under alläggande af
min tacksamhet för R. o. Ad:s förtroende att hafva valt
mig till ledamot af Ridd.Utsk.; får jag likväl afsäga mig
denna befattning, i anledn. af förekommande omständigheter.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, genom den af Hr
af Forselles ingifna afsägelse, en bänkmtsplats blifvit ledig
för 2i:sta Bänkm:s-afdeln., hvilken äfven i nästa plenum,
tillsammans med det redan bestämda bänkmis-valet, Lomme
att genom nytt val återbesättas.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 5 Februari i84o.
Plenum kl. io f. m.
Företog H. R. o. Ad. val af nya Bänkman i följande
bänkmans-ledigheter, nemi. för
i H. 28
ai8
Don 5 Februari.
3:dje Bänkm.-s-Afd. efter K:o i3i. Gr. De Geer, Carl;
6:te Bänkm:s-AJd. efter N:o 255. Frih. Falkenberg, Conrad;
"j.-de Bänkm.-s-Afd. efter N:o 338. Frih. Tersmeden, Wilh.
Fredrik;
io:de Bänkm:sAfd. efter N:o 107. Hr Ulfsax; Fullm. Frih.
Hermelin, August, och
N:o rg3, Hr Bäck i Finland; Fullm. Gr. Spens, Carl Gust;
l3.de
ran, samt
N:o 2 tog A, Hr Anckarsvärd, August;
1/f:de B'ånkm:s-Afd. efter N:o 1117. Hr Cederschjöld,
Pehr Gustaf;
i5:de Bänkm.-s-Afd. efter N:o 1313. Hr Ehrenpreus;
Fullm. Frih. Leijonhufvud, Abraham;
i6.-de Bänkm.-s-Afd. efter N:o i43o. Hr Gyllengahm;
Fullm. Hr von Troil, Emil, samt
N:o 1479- Hr Ulfhjelm; Fullm. Hr af Geijerstam, Carl;
1S.de
Frih. Leijonhufvud, Gust. Alexander, samt
N:o 1736 B. Hr Hallenborg, Carl Johan;
ig.-de Bänkm.-s-Afd. efter N:o igi2 B. Hr Nordensköld,
Otto Gustaf;
ao.de
31 . sta Bänkm.-s-Afd. efter N:o 2018. Hr af Forselles, Adam
Magnus;
och hlefvo utsedde till Bänkman för
3:dje Bänkm.-s-Afd. N:o 26. Frih. Leijonhufvud, Erik
Knutsson;
6:te Bänkm.-s-Afd. N:o 257. Frih. Klingsporre, Mauritz
Philip Staffan ;
7.-de Bänkm.-s-Afd. N:o338. Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.;
10.de
Fredrik, och
N:o 212. Hr Lind af Hageby; Fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Ulrik;
i3:de Bänkm.-s-Afd. N:o g?.t. Hr Cedercrantz; Fullm. Hr
Tersmeden, Carl Reinhold, samt
N:o 2iogA. Hr Anckarsvärd, August;
ifde Bänkm.-s-Afd. N:o 1117. Hr Cederschjöld, Pehr Gust.;
15.-de Bankm.s-Afd. N:o i3i3. Hr Ehrenpreus; Fullm.
Frih. Leijonhufvud, Abraham;
16.de
Hr von Troil, Emil, och
N:o 1479- Hr Ulfhjelm; Fullm. Hr af Geijerstam, Carl;
iS:dc Bänkm.-s-Afd. N:o 1736 B. Hr Hallenborg, Carl
Johan, och
N:o 1753. Hr Hedenstjerna; Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm;
ig.de
Den 5 F eb r u n r i.
219
q.0:de. Bankmis-Afd. N:o 1 g5g. Hr von Kramer; Fullm.
Hr Ribbing, Bengt;
21.-sta Bänkm.-s-Afd. N:o 2007. Hr Skjöldarm ; Fullm. Hr
Bogeman, Johan Ludvig.
Under valet hade, då några valsedlar blifvit casserade
såsom ihopvikna i 2 eller 4 delar och icke rullade samt således
icke öfverensstämmande med föreskriften i 71 §:n
Riksd.Ordn., dels Hr Frih. o. Landtm, erinrat om lydelsen
af nämnde §, dels Frih. Boye, Fredrik, då detta oaktadt,
äfven sedermera, åtskilliga sedlar af samma beskaffenhet
blifvit inlemnade, ytterligare fästat uppmärksamheten
på nödvändigheten af noggrannt iakttagande utaf stadgandet
i 71 §:n Riksd.Ordn.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkmän att
efter anslag sammanträda, för att innan nästa plenum utse
Electorer efter nedannämnde till Utsk:s-ledamöter utsedde
Electorer, nemi.:
N:o 275. Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.;
Tersmeden, Wilh. Fredrik;
Rantzou, Johan Albert;
Ulfsax; Fullm. Frih. Hermelin, August
Söderling;
Bäck i Finland; Fullm. Gr. Spens, Carl Gust.;
Anckarsvärd, August;
Cederschjöld , Pehr Gustaf;
Ehrenpreus; Fullm. Frih. Leijonhufvud ,
Abraham;
Gyllengahm; Fullm. Hr von Troil, Emil;
Ulfhjelm; Fullm. Hr af Geijerstam, Carl;
Hal lenborg, Carl Johan;
af Harmens, Henrik Otto.
99
338.
99
376.
99
107.
Hr
99
i93.
—
99
2109 A.
—
99
1117.
—
99
i3i3.
—
99
i43o.
——
99
1479.
—
99
1736 B.
—r
99
2209.
Hr Söderhjelm, Gustaf August, hade inlemnat
följande:
Den befattning af ledamot i R. St:s Exped.Utsk., hvilken
af IL R. o. Ad:s Hrr Electorer blifvit mig anförtrodd ,
får jag härmed i ödmjukhet mig afsäga, dertill föranledd af
trägna göromål vid förenade Expeditions- och Protocollssecreterare-tjensterna
i Kammar-expeditionen af K. M:s
Cancelli.
Hr Uggla, Göran Gustaf, hade ingifvit följande
anförande:
Hindrad af sjukdomsförfall att bevista II. R. och Ad:s
sista plenum den 1 dennes, då val-listan till utskolts-ledamöter
öppnades, har jag först nu kommit i tillfälle att inför
II. R. o. Ad. vördsamt anmäla, det jag, under liflig önskan
att hafva kunnat efterkomma det mig visade smickrande
uppdrag alt vara ledamot i 11. Bevilln:s-Utsk., i an
-
320
Den 5 Februari.
seende lill mina öfriga tjensteåligganden, som icke tillåta mig
detsammas emottagande och vederbörliga bestridande, nödgas
nämnde uppdrag mig afsäga.
Hr Cederstråhle, Johan Casimir, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Som jag icke är i tillfälle att åt det mig lemnade uppdrag
att vara ledamot af LagUtsk. egna den tid och verksamhet,
som erfordras för att icke svika det erhållna förtroendet;
så får jag, med stöd af 23 §:n Ridd.Ordn., härigenom
vördsamt afsäga mig nämnde befattning.
Hr Pauli, Axel, hade inlemnat följande:
Med stöd af 23 §:n Ridd.Ordn. får jag härmed afsäga
mig den plats i Bevilln:s-Utsk. , hvartill Hrr Electorer behagat
kalla mig.
Hr Lannerstjerna, Adolph: Icke närvar, i sista
plenum, då listorna öfver valet till utskotts-ledamöter öppnades,
får jag nu tillkännagifva, att jag, i anseende till enskilda
angelägenheter, nödgas afsäga mig förtroendet att vara
ledamot af Ridd.Utsk.
Justerades 2:ne prot.-utdr., innefattande R. o. Ad:s den
i dennes fattade beslut.
Gr. Hamilton, Henning Ludvig Hugo: Då det
enl. i5 §:n Ridd.Ordn. åligger ordför. i Ridd.Utsk. att, uppå
begäran af den, hvars anhållan om inträdes-pollett icke blifvit
af Utsk. beviljad, anmäla förhållandet, får jag tillkännagifva,
att, vid de 2:ne sammanträden Utsk. haft, 2:ne fullmakter
blifvit företedda, sorn icke ansetts kunna godkännas.
Den ena, för släglen N:o 1129 Edelfelt, var utgifven af en
person , som enl. genealogien icke är hufvudman. Uti enskildt
bref har väl blifvit uppgifvet, att hufvudmannen år
1818 afgått med ett skepp till Lubeck och sedermera icke
afhörts, men detta blef icke genom några lagliga documenter
styrkt, och Utsk. fann sig således icke kunna meddela pollett.
Den andra fullmakten var för ätten, N:o 1100 Jägersköld,
och utgifvaren Under-lieutenanten vid 2:dra Gardesreg:tet
Lars Mauritz Jegerskjöld, hvilken ej heller finnes
vara hufvudman. Enl. uppgift skall hufvudmannen bo i
Finland, och man trodde, att den enl. genealogien närmaste
ättemannen hade dött. Vid denna fullmakt är ytterligare
att anmärka, att utgifvarens ätteledning icke finnes i
genealogien upptagen , utan är han endast antecknad å en
vid genealogien Fästad lapp, med uppgift att hans ätteledning
är osäker. Jag får följaktligen till H. R. o. Ad. öfverlemna,
att sjelfve afgöra dessa frågor.
Uppå derefter af Hr Frih. o. Landtm, framställda
U e n 5 Februari.
231
Särskilda propos:r, godkände R. o. Ad. Ridd.Utsk. i afseende
på båda de företedda fullmakterna fattade beslut.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Enl. 5y §:n Riksd.Ordn.
åligger det Exped.Utsk. att öfver samtliga Utskottens betänkandens
utgifvande på trycket hafva uppsigt, och det
bar äfven vid sista riksdagarna varit brukligt, att Exped.-  Utsk. föranstaltat om tryckningen af alla belänktn från
XJtskotten. Jag får derföre anhålla, att Hr Frih. o. Landtm,
täcktes till R. o. Ad. framställa den propos., att, i likhet
med hvad vid sista riksdag skett, Exped.Utsk. måtte åläggas
att taga befattning med tryckningen af alla de handlingar,
som höra till bihanget till RiksSt:s protocoll. Jag tager mig
friheten göra denna framställning i egenskap af ledamot i
StatsUtsk., inom hvilket Utsk. beslut blifvit fattadt att afvakta
de resp. Ståndens beslut i denna fråga.
Hvad Gr. Horn sålunda föreslagit, blef af R. o. Ad.
bifallet.
A nyo föredrogs Hr von Troils, Emil, den 23 sisth Januari
på bordet lagda motion om i8§:ns i Ridd.Ordn.bringande
i öfverensstämmelse med 4i §:n Riksd.Ordn.
Hr von Troil, Emil: För att bringa 18 §:n Ridd.
Ordn. i öfverensstämmelse med 41 §:n Riksd.Ordn. erfordras
egentligen visserligen ingenting vidare, än att blott efter orden:
”11. o. Ad:s närvarande hela antal,1’ tillägga: med undantag
af de i 4[ §:n Riksd.Ordn. uppräknade personer; men
jag tror likväl, att Ridd.Utsk., då det företager omredigering
af ifrägavar. § i Ridd.Ordn., bör lillse att den äfven
kommer i närmare öfverensstämmelse med en annan grundlags-§,
nemi. den 28:de i Riksd.Ordn. Denna § säger, att
R. o. Ad. väljer sina utsk:s-ledamöter genom electorer ,
hvilket icke är detsamma , som genom bänkmän och electorer;
och Ridd.Ordn. bör således, för alt vara fullt öfverensstämmande
med grundlagen, icke innehålla någon föreskrift
om bänkm:s-val. Jag anhåller följaktligen, att Utsk.
måtte taga i öfvervägande det, enl. hvad jag vill påminna
mig, vid 1823 års riksdag af Gr. Spens vackla förslag, att
alla de ledamöter af Ståndet, som äro berättigade att välja
electorer, uti detta val må deltaga på det sätt, att de indelas
i fem lika delar, och att hvarje sådan afdelning direct
inom sig väljer fem electorer.
Remitterades till Ridd.Utskottet.
Yid förnyad föredragning af Frih. NauckhofFs, Johan
Otto, den 1 dennes på bordet lagda motion med förslag till
ny Bevillms-stadga, blef densamma remitterad till BevillntsUtskottet.
322
Den 5 Februari.
Föredrogs å nyo Frih. af Nordins, Cari Johan, motion
ang:de undersökning, huru henimantals-räntan blifvit
ålagd att af jorden utgöras, samt om nämnde räntas upphörande.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Då Frih. af Nordins motion
om heinmantals-räntans upphörande står i nära sammanhang
med den af Gr. Anckarsvärd gjorda framställning
i samma ämne; så anhåller jag, att de begge motionerna
måtte på samma gång få företagas.
Hr von Hartmansdorff, August, instämde med
Hr Rääf.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, om han rätt fattat
Hr Rääfs anförande, hade dess mening varit, att, jemte
Frih. af Nordins motion, skulle föredragas den af Gr. Anckarsvärd
väckta motion om extra-ordinarie räntans nedsättande
samt de i sammanhang dermed gjorda och i Gr. Anckarsvärds
anförande den i dennes med N:ris i, 9., 3, 4 och 5
utmärkta motioner; och hemställde Hr Landtm., i anledn.
häraf, om R. o. A. tillät, att dessa motioner finge samfäldt
till discussion föredragas.
Ropades ja och nej.
Hr Carleson, Jacob Edvard: Jag hemställer till
Hr Rääf, om icke meningen med hans anhållan var, att endast
den af Gr. Anckarsvärds motioner, som angår hemmantals-räntans
upphörande, skulle i sammanhang med Frih. af
Nordins motion föredragas.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Jag förenar mig
med de herrar, som begärt att Frih. af Nordins motion
måtte föredragas i sammanhang med Gr. Anckarsvärds motion
om hemmantals-räntans afskaffande.
Hr von Hartmansdorff: Min mening och vördsamma
hemställan är, att Frih. af Nordins förslag om hemmantals-räntans
afskaffande må föredragas i elt sammanhang
med så väl Gr. Anckarsvärds motion i samma ämne, sorn
hans öfriga dermed förknippade förslag. Grefven har icke
skiljt dem åt annorlunda än i motiveringen , men i den gemensamma
premissen innefattas de alla fem. Jag kan således
icke tro, att någons rätt förnärmas , om dessa frågor ,
sorn stå i oskiljaktigt sammanhang, på en gång företagas.
Deras åtskiljande skulle deremot medföra olägenhet vid öfverläggningen,
och icke erfordras förr, än vi komma till
frågan om remiss. Jag tror ej heller, att Ståndet, i afseseende
på dessa förslags ytterligare behandling , binder sig
derigenom, att de nu blifva föremål för en gemensam öfverläggning
, hvilken synes så mycket riktigare, som de
utgöra föremål för samma Utskotts handläggning.
Den 5 Februari.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., att
Gr. Anckarsvärds i dess anförande med Wais i , 2, 3, 4 och
5 utmärkta och i ett sammanhang afgifna motioner fingo
till discussion föredragas tillsammans med Frih. af Nordins
motion, i anledn. hvaraf nu äfven föredrogos Gr. Anckarsvärds
motioner:
1 :o om hemmantals- eller extra-ordinarie-räntans upphii
fvande;
2:0 om nedsättning i allmänna bevillningen efter 2 Art.
§§ 9, 12, i3 till hälften, för handlande, fabrikanter, manufacturister,
handtverkare och samtlige borgare i städerna,
samt för deras betjening och arbetare;
3:o att derest, genom Konungens vägran, hemmantalsräntans
uppbäfvande icke verkställes, beslutet angrde bevilluingens
nedsättning för städernas borgerskap, inställes;
4:o om intagande i Bevil ln:s-förordningen af ett förordnande,
att, i vissa uppgifna fall, ali uppbörd af allmänna bevillningen,
efter i:sta Art. samt efter 2:dra Art. §§ 21, 22,
23, 28, 29, 33 och 35 för hemman och lägenheter, verk
och inrättningar m. m. under ägande-rätt; och § t8 för fastigheter
i städerna, genast skall inställas, m. m.; och
5:o om intagande i reglementet för Riksgts-contoret af en
särskild föreskrift för det fall, att Konungen skulle vägra
verkställighet åt R. St:s beslut om hemmantals-räntans uppbäfvande,
m. 111.
Frih. Cederström, Jacob: I sisth Lördags-plenum
uppträdde bland oss, mine herrar! 2:ne ledamöter, som dervid
visade sig uppträda i en ny skepnad af statsmän, nemi.
Gr. Anckarsvärd och Frih. af Nordin. Dessa herrar begärde,
att hemmantals-räntan bland Rikets ordinarie inkomster
skulle af R. St. upphäfvas, och den förstnämnde jemväl,
att Sländerne, för den händelse att Konungen skulle vägra
att dertill samtycka, måtte besluta en föreskrift i Bevilln:sförordn.
, hvarigenom bevillms-afgifterna, enligt t och 2 artiklarna,
skulle minskas med ett motsvarande belopp. I allmänhet
tillhör det statsmän, att noggrannt känna det lands
institutioner och lagar, som de vilja göra till föremål
för sina förhandlingar; men ett helt annat förhållande
synes här äga rum, och Frih. af Nordin har begärt, att
StatsUtsk. skall utreda uppkomsten af hemmantals-räntan,
hvaröfver han uppgjort en liten historik från år 1617 till
1717. Vid frågans slutliga utveckling börjas å g:de sidan
af Hr Frih:s motion en period sålunda: "En tid nalkas, då
allt, som icke hvilar på rättsgrund måste upphöra att finnas;
och rättigheten för hvarje medborgare är ock lika
ostridig och måste vinna tillämpning, nemi. att blifva öfvertygad
derom, att fördelningen af de allmänna statsbidragen
är, icke efter godtycke, eller gammal häfd uppgjord,
utan liemlar sin grund ifrån den förmögenhet, hvarje med
-
2a4 Den 5 Februari.-
m
borgare äger och det skydd han åtnjuter.” Jag vill icke ingå
i någon granskning af denna period-byggnad. i afseende på
det stilistiska eller det mindre sammanhang den synes förete;
men i afseende på saken förekommer, att Ständerne böra
hålla Frih. af Nordin räkning för detta yttrande, i händelse
han vill fullgöra hvad han deri framställt såsom regel,
nemi. att statsbidragen böra utgöras i mån af förmögenhet;
ty för närvar, åligger det honom såsom bruksägare
endast att till Staten gifva -j-i^tde!, i stället alt jordbrukaren
nödgas erlägga -j-gMel af inkomsten.
Desse värde herrar, hvilka synas mig högst ovanliga
statsmän begge två, hafva framställt frågor, huruvida, på
sidan om grundlagens bestämda föreskrifter, man kunde förmoda,
att Ständerna, efter 5j §:n Reg.-F., skulle äga någon
rättighet att upphäfva ordinarie räntor, derföre att de äro
berättigade att utöfva Svenska folkets rätt att sig beskatta;
och, efter den samme herrar egna slutkonst, skulle de efterföljande
§$:ne vara af ingen betydelse, i hvad de angå verkställande-maktens
rätt, alt fordra bevillning lill bestridande
af de utgifter, hvartill de ordinarie inkomsterna ej räcka,
hvarom Reg.F:s 09 5 innehåller: ”Efter Rikets och statsverkets
tillstånd och behof late Konungen till Utskrs öfverläggning
framställa hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie
inkomster, och hvilka behof genom bevillningar böra fyllas.
” Om nu Ständerne kunde, Konungens medverkan förbi,
upphäfva vid denna riksdagen, såsom begge herrarne begärt,
liemmantals-räntan, utgörande efter 1825 års markegång
och förvandling en summa af 1,290,602 r:dr 3 sk. 1
r:st och vid en kommande riksdag, enligt Gr. Anckarsvärds
särskildta yttrande, jemväl jordeboks-räntan , hvilken, efter
samma markegång och förvandling, uppgår till 1,221,412 r:dr
17 sk. 7 r:st; så kunde visserligen af dessa indragna statsbidrags-summor,
fortfarande utgjorde till bildande af fonder
för hypotheks-föreningar, låne-capitaler uppkomma, som
skulle kunna sträckas till öfver 4° millioner r:dr, och hvilka
föreningar, styrde af så ovanliga statsmän som Gr. Ankarsvärd,
kunde leda till ett stort penninge-öfverflöd i landet,
och äfven dertill att jordägarne, på de öfriga medborgarnes
bekostnad, kunde vinna fullkomlig skattefrihet. Men vi måste
också betänka rättvisans fordringar, eller att, såsom Frih.
af Nordin sagt: allt som ej hvilar på rättsgrund måste upphöra
att finnas; och då nödgas vi erinra oss, att hemmansägarne
i Sverige utgöra ett antal af omkring 3oo,ooo personer,
då deremot hela folkmängden är nära 3 millioner, i
följd hvaraf 2,700,000 medborgare skulle komma att vidkännas
de afgifter, sorn.skulle efterskänkas, derföre att man
genom sådana förslag vill söka vinna en ögonblicklig popularitet,
väl vetande att verkställigheten är omöjlig utan begge
Statsmakternas bifall. Vi hafva förut här sett ett sådant
försök
Den 5 Fe b ru nr i.
försök att vinna popularitet. Vid '8og års riksdag »ppträdde,
i grannskapet af den plats Gr. Anckarsvärd nu innehar,
eller på första bänken, en värd ledamot, sorn föreslog,
att all Svensk jord skulle lika beskattas. Han erhöll
derföre en stor Deputation från BondeSt., som betygade sin
erkänsla för hans patriotiska förslag ; men sedan lionde.St.
blef underrälladt, att Hr Grefven vid förslaget förenat det
villkor, att all Svensk jord skulle förut undergå ny refning
och skattläggning, oell man, med det antal landtmätare, som
dä förefanns, öfvertygades att dertill skulle åtgå öfver tusen
år, blef det liberala i framställningen uppskattadt till sitt
rätta värde och populariteten förfelad.
Jag anser ingenting vidare vara att erinra vid dessa frågor;
men i afseende på Gr. Anckarsvärds framställning uti
dess förslag till statsregleringen, förekommer att anmärka en
grundlags-v drighet uti yttrandet, att kändt vore, del genom
tractaler med främmande makter medel influtit, som
icke blifvit redovista. Gr. Anckarsvärd borde icke vara
okunnig derom, att go §:n Reg.F. förbjuder sådana frågors
framställande hos BiksStm, och att 2g §:n Riksd.Ordn. visar,
huru de kunna väckas.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af slutet utaf
Frih. Cederströms anförande, uppmärksamheten derpå, att
Gr. Anckarsvärds motion med förslag till statsreglering ännu
ej blifvit för R. o. Ad. föredragen, utan blott de öfriga,
som ägde sammanhang med Frih. af Nordins motion.
Hr af Dalström: I sista plenum väcktes flera särskilda
motioner af Frih. af Nordin och Gr. Anckarsvärd af
hufvudsakligen lika syftning. Jag värderar högt denna syftning,
emedan den har till föremål att, om möjligt, minska
de onera, sorn äro lagda på jorden; men jag tager mig friheten
erinra, alt dessa onera hufvudsakligen äro af a:ue
slag, nemi grundskatter och serviluter eller besvär. Jag
tror icke, att de förra kunna eller böra afskaffas, utan en
föregående förändring af vårt närvar, statsskick. Deremot
anser jag, att uti de sednare åtskillig lättnad kunde stå att
vinna; men, i afseende på de väckta motioner, tror jag mig
likväl vid detta tillfälle böra inför R. o. Ad. erinra, alt
hvad som deri blifvit yttradt icke öfverensstämmer med verkliga
förhållandet, emedan, hvad hemmantals-räntans uppkomst
beträffar, denna ränta icke är af bevillnls-natur, ulan
tvertoin tillkommit och blifvit beståndande genom lagliga
beslut; hvad åter billigheten angår, upphäfvandet af heminantals-räntan
icke kan ske utan rubbning i ägande-rätten
och ett missförhållande för alla samhälls-classer, som, i följd
deraf, skulle nödgas lemna större bidrag till statsutgifterna;
samt slutligen, beträffande Ständernas beslutande-rätt i detta
fäll, samma räntas afskaflände icke kan grundlags-enligt
i II. 29
326
Den 5 Februari.
äga runi, utan de begge Statsmakternas samtycke eller Konungs
och Ständers gemensamma beslut. Det är i anledn.
deraf, som jag tager mig friheten att inför R. o. Ad. framlägga
ett anförande i detta ämne, hvarvid jag skal! söka vara
så kort, som det vigtiga ämnet kan tillåta.
Hr af Dalström uppläste derefter följande:
Då i allmänhet kan sägas, att kronoutskylder, af hvad
namn de vara må, af hvarje samhällsmedlem erläggas för
det skydd lill person och egendom han åtnjuter, eller tili
bevarande af medfödda eller lagligen förvärfvade rättigheter;
följer ock deraf, såsom ett nödvändigt villkor, att Staten,
vid bestyret om samhällets utveckling till sitt högsta mål i
intellectuclt och fysiskt afseende, måste äga tillräckliga medel
dertill. Men då denna tanka rörer hvarje samhällsmedlem
i allmänhet, uppstår likväl ett annat förhållande med
de utskylder eller skatter, hvilka tillhöra jorden; emedan de
väl, i afseende pä deras användande, bidraga till samma föremål,
men i afseende på deras orsak, likasom deras fortfarande
bestämda belopp, äro att anse såsom villkor för ägande-rätten
till olika slag af jord. Således genom förvärfvad
jus dominii uppkommer skyldigheten att erlägga den en
gång derå fastställda skatten, hvilken icke bör eller kan rubbas,
utan att på samma gång ägande-rätten äfventyras, så
väl i afseende på olika naturer af jord, sorn i förhållandet
samhällsclasser emellan; ty stabilitet i grunderna bör för
samhälls-eonlractet vara en oeftergiflig fordran.
Med sådan förutsättning har jag betraktat hemmantalsräntan,
som genom tidernas längd blifvit ansedd såsom en
vid jorden fästad skatt, hvilken, likasom jordeboks-räntan,
nu mera är villkoret för besittnings-rätten. Då likväl annan
fråga härom uppstått, anser jag mig böra ådagalägga,
att förstnämnda ränta, icke endast genom häfd, utan genom
både Konunga- och R. St:s beslut, erhållit denna natur.
Hemmantals-räntan, som i Oster-och Westergöthland
kallas sommarskatt, och i Sveriges från Danmark
eröfrade länder, terminskatt, kongs- och mat skatt
samt sölfskatt, är i allmänhet öfver ?oo år gammal, och
tvänne af dess titlar härleda sig ännu längre tillbaka, utan
att deras uppkomst är vetterlig.
De titlar, under hvilka hemmantals-räntan utgår, äro
följande:
Lan dtogsgärden. Denna ränta, åtagen 1617 och
1631, bestod i början af flera slags landtmanna-persedlar,
hvilka utgingo, genom sammansättning af 16 mantal skatte,
till ett visst belopp, men blefvo sedermera förvandlade i
penningar. Dess första ändamål var visserligen, likasom öfriga
titlar, till fyllnad af statsbehofven, dä dessa genom omständigheterna
öfverslego den vanliga jordeboks-räntan, såsom
i detta fall, till understöd och fortsättande af Polska
Den 5 Februari. 227
kriget, men sedermera, tid efter annan bibehållen, blef denna
ränta genom riksd.-beslutet i65a stadfästad att fortfarande
utgå af jorden.
B v g gnings h j eIpen härleder sig från allmogens skyldighet
att bygga oell underhålla gränsehusen eller fästningarna
och Konungens slott. Den har utgått i olika orter i
persedlar och i penningar efter kronovärdi, och efter förändringar
dermed åren 1622 och 1678, till dess densamma,
likaledes genom riksd.-beslutet i652, blef en stående ränta
på jordegendom. Beräkningsgrunderna för kronovärdiet bestämdes
likväl år 1748.
S a I t p e t e r h j e I p e n uppkom derigenom, att allmogen,
som, sedan Guslaf I:s tid, varit skyldig att framskaffa
ämnen till saltpeterhusen, dervid förrätta körslor och andra
dagsverken, 1644 derifrån befriades, emot erläggande af
en viss penningeskatt på mantalet; och blef likaledes vid
riksdagen i652 denna skatt ansedd såsom en ständig ränta
af jorden.
B o s k a p s p e n n i n g a r n e, i början kallade åkerskatt,
voro Drottning Margarethas Konungaskatt, men blefvo 1620
anslagna till riksgäldens betalning och försvarsverkets underhållande.
Denna ränta, satt i persedlar, utgick i penningar
efter flera förändringar åren 1622, 1624, 1627 och
1634; men blef af 11. St. 1642 och 1649 förvandlad i cu
reel skatt, och ytterligare i65a förklarad att böra utgå,
jemte förra och öfliga utlagor, af jorden.
S k j u t sf ä r d s p e n n i n g a r n e antogos 1642 emot befrielsen
från den sedan urminnes tider brukliga fria skjutsen
och gäslningen, hvilken varit så otaliga missbruk underkastad.
Denna räntetitel har alltid utgått i penningar, och
antogs af R. St. för alltid 1649, såsom en skatt af jorden.
Dagsverkspenningarne hafva sitt ursprung från
allmogens oinskränkta skyldighet att göra dagsverken och
körslor vid Konungens slolt och gårdar, samt vid fästningarna.
Till allmogens stora förmån, blef denna skyldighet
väl reglerad genom en K. förordning i65i; men ej kronovärdi
derå satt, förrän året derpå 1602, då grunderna
för dessa skyldigheters utgörande för alltid, så väl in natura,
som genom förvandling efter kronovärdi, bestämdes.
Af hvad jag således ofvan anfört, tror jag mig tillfyllest
hafva ådagalagt, att liemmantals-räntan är en ständig
vid jorden fästad ränta, sorn långt för detta på ett lagligt
sätt blifvit förvandlad till ordinarie; och utom det att
öfver 100 år denna ränta såsom sådan blifvit i jordeböckerna
upplagen, igenlinnes likväl den säkraste bekräftelsen derå
i vår nuvar. Reg.F. 5g §:n i Reg.F. säger: "Efter Rikets
och statsverkets tillstånd och behof, late Konungen
till U t s k : s öfverläggning framställa hvad
Staten kan la ifva utöfver de ordinarie inkomster,
och hvilka behof genom b e v i 11 n i d g a r böra
Den 5 Februari.
fyllas.” Nu uttryckes i derpå följande §, livad med bevillningar
förstås, nemi. i 60 tpn: ”Till dessa sednare
räknas sjö- och land-1 ulls- samt accis-afgif tealia,
postmedlen, chartae-sig. -afgiften, b us I) e li o fsJi
r ä n n er i med I e n , samt livad 11. St. dessutom särskildt
hvarje riksdag såsom bevillning sig åtaga.”
Ocb då häribland icke uppräknas heminautals-räntan, eller
11. St. någonsin, ocb således icke särskildt hvarje riksdag,
samma ränta såsom bevillning uppfört, men lion likväl riksdag
från riksdag utgått till statsbehofven; tyckes det för
livar och en böra vara klart, att meranämnde ränta hörer
till de i 59 §:n Reg.F. benämnda ordinarie inkomster. Mig
synes det, att 1809 års grundlags-stiftare tydligt uttryckt
denna mening, hvilket ock bestyrkes derigenom, att R. St.,
ocb deribland de värde motionärerne Hr Frih. af Nordin
och Hr Gr. Anckarsvärd, under en tiderymd af 3o år, deråt
skänkt sitt tysta bifall.
Jag bar yttrat, att någon rubbning af nuvar. vid jorden
fästade räntor skulle äfventyra ägande-rätten, ocb således
ej böra ifrågakomma. Det är nogsamt bekant, att vid
bemmantalsräntornas utgående stora olikheter finnas, så väl
inom särskildta landskap och län, som ock inom samma län,
samma härader och socknar, både i afseende å skatteman i
kronovärdi ocb i förvandling från en räntepersedel till en
annan. Det vore derföre här öfverflödigt, att närmare vidröra
detta förhållande. Äfven är kändt, att dessa räntor
hufvudsakligen utgå af krono- och skattehemman, samt alt
frälset endast till hälften deltager i vissa titlar af desamma.
Häraf skulle det synas, som vore inom samina slag af
jordegendom den ena högre beskattad än den andra, ocb
att äfven de olika slagen af jord skulle draga olika tunga ;
hvaraf också borde följa, icke allenast alt samma slags jordegendom,
i öfriga förhållanden lika, hade olika värde, utan
alt samma olikhet i värden skulle synbarligast finnas vid
jordegendomar af olika naturer, såsom krono, skatte, frälse
med flera slag. Men det är klart, att en egendom, i förhållande
till dess större eller mindre onera, betalas med
större eller mindre köpeskilling, och att, i följd deraf, genom
köp man ifrån man, under tidernas längd värdet af
all slags jordegendom så jemnat sig, att det långt för detta
kunnat antagas vara lika. Skulle man nu upphäfva hemmantalsräntan
på krono- och skattejord, samt frälsets andel
deri, tillskyndades ägarne af sådan jord en alldeles opåräknad
och oförtjent förmån, under det att säteri och frälseegendom,
på ett orättvist sätt, nedsattes i värde; och istället
derför, att man, så vidt möjligt är, sträfvar för att göra
skattebidragens tunga jemnt fördelad och således mindre
tryckande, skulle en rubbning i värdet af all slags jordegendom
uppstå, och således äfven i äganderätten, hvaraf följ
-
D c 11 5 Februari.
don med rätta Liefve stor missbelåtenhet med åtgärden och
dess orsaker.
Då dessutom beloppet af hemmantals-rantan, utgörande
1,9.90,602 r:dr 5 sk. 1 r. efter 1825 års markegång, är behöfligt
hädanefter såsom hittills till statsbehofvens fyllande,
måste samma belopp anskalfas pä annan väg ; och jag hemställer
till II. R. o. Ad., om de samhällsclasser, på hvilka
denna börda vältras, icke ufven skulle Lafva rättvisa skäl
till samma missbelåtenhet, och följden deraf blifva , att en
återgång Liefve lika nödvändig som den för samhället vore
äfventyrlig.
I öfverenstämmelse med hvad jag ofvan vördsamt anfört
, kan jag icke annat än protestera emot det yttrandet ,
att R. St. ensamt äga rätt, att frågan om hemmantals-räntans
försvinnande behandla. Man har åberopat 57 §:n i
Reg.F. såsom stöd derför, emedan der uttryckes, att
Svenska folkets urgamla lätt, att sig beskatta,
u t ö f v a s af Riksens Ständer allena vid allmän
riksdag. Men jag kan ej förstå, att med ordet beskatta
kan äfven menas rättigheten att upphäfva skatter, hvilka
icke allenast på grundlagsenlig väg blifvit beståndande
och af Konung och Ständer, åtminstone sist under 3o år,
erkända såsom Statens ordinarie inkomster. Och då jag ådagalagt,
att genom hemmantals-räntans upphäfvande, icke allenast
en rubbning af ägande-rätten uppstår, utan äfven ett
missförhållande i skattebidragens utgörande samlnillsClasserna
emellan föranledes; hyser jag den fasta öfvertygelsen, att
den ifrägaväckta åtgärden icke kan komma att äga rum,
utan begge Statsmakternas sammmanstämmande beslut, hvartill
jag äger så mycket mera stöd af den försäkran, Konungen
i 16 §:n af Reg.Formen gifvit Svenska folket.
För öfrigt anser jag , att lättnad för jordbruket i dess
skattebidrag betydligen skulle vinnas — och som af mig lika
varmt med de värda motionärerna önskas — 0111 Konungs
och Ständers gemensamma beslut örn räntepersedlars sammanslående
och förenkling sattes i verkställighet.
Ur Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
i eftermiddag kl. 6 att fortsättas, och anmodade Hrr
Bankmän, för hvilka anslag till sammanträde då var gjordt,
att i stallet sammanträda i morgon förmiddag kl. 11.
Hr Rääf uppläste följande:
På bordet hvila tvänne motioner af den mest vigtiga
art, öfverensstämmande i förslag om heminantalsräutans
upphäfvande. Man har i dessa memorialer, synnerligen
i det sednast föredragna, sökt bevisa, att denna fråga
berodde ensamt af 11. St:s afgörande, och att Konungens nåd.
bifall till ändring i förra förhållandet ej vore erforderligt.
Mig synes Reg.Formen innebära helt annat. Den säger
i 5y §:n, att Konungen låter till Utsk:s öfverläggning
Den 5 Felrua ri.
framställa hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomster,
och hvilka behof genom bevillning böra fyllas —■
det är således ej Statens ordinarie ränta, som underkastas
denna pröfning, endast hvad dessutom, utöfver deras
belopp, kan vara erforderligt.
§ 61 stadgar, att alla afgifter , som i 6o§:n uppräknas,
skola utgå en viss gifven tid; men i denna 6o:de äro endast
bevillnings-titlar specificerade, sålunda en tydlig skilnad
gjord mot aila ordinarie räntor, hvilka för alltid äro beviljade.
Lagstiftarena hafva insett, att Sveriges ordinarie räntor
aldrig skulle blifva öfverflödiga för Statens behof. De hafva
derföre skyddat åtminstone dessa för ett angrepp af nu
påstående beskaffenhet, genom att sätta dem under Konungens
bedömmande.
64 § skiljer också helt bestämdt mellan Rikets ordinarie
statsmedel och mellan bevillningarna, om hvilka sednare,
men ej om de förra, samma § yttrar, att de afR. St. anslås.
§ 80 bjuder, att indelningsverket skall till sina hufvudgrunder
blifva orubbadt, intill dess Konung och Ständer
samfäldt detsamma ändra. Men då för ingen kan vara obekant,
att en väsendtlig del af indelningsverket är grundadt
på ifrågavar. ränta, följer ännu tydligare, att hennes förändring
icke är ensamt af R. St. beroende.
57 §:n är icke härmed i strid. Svenska folkets urgamla
rätt att sig beskatta allena, utöfvas vid hvarje riksdag, hvad
bevillningen angår, och har blifvit utöfvad genom åtagandet
en gång för alla af dessa grundräntor, som visserligen kunna
jemkas eller uppliäfvas, dock endast med Konungs bifall.
Det kan icke hafva fallit motionärerna ur minnet, alt
Const.Utskrn både vid 1829 års riksdag, i fråga om saltpetergärden,
genom betänkande af den 18 Maj, och vid sista
riksdag, genom ett dylikt under den 14 Maj j834, afgjort:
det saltpetergärden och mantalspenningarne, i likhet med
andra ordinarie räntor, ej kunna ändras utan Konungens
samtycke, och derföre gillat Talemäns vägran om propos.
på omedelbart afskaffande genom R. St.
Jag får derföre yrka, att å den inom Ståndets plenum
väckta frågan, så vidt den ifrågasätter eller bestrider Konungens
höga rätt att hemmantals-räntans afskaffande eller förändring
slutligen afgöra, ingen propos. eller remiss må kunna
ske, utan motionärerne anvisas att, om de så gitta, besvära
Const.Utsk. att för tredje gången afgöra samma sak.
Men utom formen för ifrågavar. motioner, förekomma i
desamma många bevisningar, många uppgifter och antydningar,
som möjligen kunde på afgöraudet inverka, om de
icke blifva beriktigade.
Deribland först, tviflet eller påståendet att hemmantalsräntan
icke vore i laga ordning tillkommen, såsom ständig,
att det skett genom det svåra förtrycket under Drottn. Chri
-
Den 5 Felmia r i.
stina och Kon. Carl den XI:s minderårighet, och att den först
1719, i följd af K. bref är vorden i jordeböcker införd.
Sanningen är denna:
Landtogsgärden blef beständig under en fullmyndig
Konung, genom Ständers beslut, i biafskedet lill riksdagen
1 (19.4. Redan 1660 den 26 Xov. resolveras på allmogens besvär:
att soin nämnde gärd uti Kronones böcker
är, och uti så många år häfver varit uppförd och
antecknad för en årlig utlaga, funnes intet skäl alt
den då sökta befrielsen bifalla.
tJti 1662 års landsbokhållare-instruction föreskrifves,
icke såsom en nyhet, utan blott ett noggrannare sätt, huru
i jordeböckerna de extra-ordinarie-räntorna, som efter mantalen
utgå, borde speciGceras och till förvandlingarna annoteras.
Deribland uppräknas ej blott landtogsgärden , utan
äfven byggnings- och saltpeter-hjelp, skjuts- och boskapspenningar,
hvaraf den förras tillkomst är urgammal. Standigblifvandet
af alla dessa, äfvensom dagsverkspenningarna,
med ett ord, hemmantals-räntans alla titlar, är många gånger
och i många beslut af R. St. beviljadt, t. ex. åren i6f4,
49, Ö2 , 55, 57, hvarom är obehöfligt att här lemna närmare
och blott tidsödande uppgifter, enär våra många knmeralverk
lätteligen upplysa hvad sannt och rätt är för dem,
sorn sådant söka.
Det är således ingalunda riktigt, att denna ränta blifvit
ordinarie utan fria Ständers beslut; det är ej heller riktigt,
att den först 1719 blifvit i jordebok införd; det är deremot
verkligt, att de flesta, fastän ej alla, såsom det uppgifves,
bland räntans titlar uppkommit i början af i6oo:talet och
från tillfälliga blifvit bestående. Men i hvilket land och
med hvilka utskylder har ej så merendels tillgått? Är det ej
en naturlig följd af samhällens utveckling och af ökad penningerörelse,
att äfven utskylderna till det allmänna måste
förhöjas ? Skulle Sveriges stat nu kunna uppehållas genom
Upsala öde? Skulle vi kunna besörja vårt yttre försvar endast
genom skeppsvist och ledungslama, d. v. s. genom
matsäckar till sjö- och landtbeväring? Uti alla skattläggningar
ingår heramantals-räntan. Vöre väl detta en rimlighet,
0111 hon ej utgjorde en stadgad, en beständig grundskatt?
Men, säger en af motionärerne: denna natur af ordinarie
har tillkommit, då, under Drottn. Christinas regering
och Carl XI:s minderårighet, adeln och det högre presterskapet
tillryckte sig ledningen af styrelsen, samt begagnade
makten till Svenska allmogens svåra förtryck.
Likväl hafva vi sett, att åtskilliga af denna räntas delar
blifvit för alltid beviljade, så väl under Gust. II Adolph,
som Kon. Carl X:s regemente, de öfriga under Drottn. Christinn,
alla afgjorda innan sistnämnda minderårighet. Det förtryck,
som i dessa tidskiften skulle blifvit utöfvadt, var icke större,
än alt Sverige förmådde utföra sina största, sina ärorikaste
Den 5 Fe Ij r n a r i.
krig; icke större, än ;itt Sveriges allmoge då, såsom frälseoeh
kronobönder, salt på ostvckade hemman, ulan hälftenbruk,
utan arrenden, endast utgörande räntan; det var
icke större, an att i fråga kunde sättas och till utförande
beredas denna prisade reduction , som burit sina frukter uti
den ånyo mot en lumpen penning skedda försäljningen af
kronogodsen och sönderspiittringen af desamma till obesuten
het.
Hemmanlals-räntan , på allt laga sätt tillkommen och
bekräftad, liar också blifvit allt framgent okränkt; jag vill
ej åberopa, under tvänne suveräna Konungar, men under 54
års derpåföljande sjelfsvåldstid, under tvänne Konungar, sorn
haft att strida mot en stark opposition , och trettio år under
vårt närvar, statsskick.
Det är ett Konungamaktens palladium , men ett icke
mindre för medborgarne sjelfve , att det gifves en inkomst
lill Statens bedrifvande, som är betryggad mot vindkasten i
deras opinioner; lika nödvändigt är detta, som att på andra
sidan gifves en tillfällig beskattning af motsatt ändamål.
Hvad vittnar i detta fall den af samtidens ordförande
så bittert hatade historien; hatad, emedan de äga skal att
benne frukta; denna historia, som de likväl alltid framdraga
och alltid våldföra? Hon vittnar, alt hvarje revolution, hvari
anarkien och våldet arbeta att göra sig gällande, börjat med
upphäfvandet af de säkra och varaktiga statsbidragen. Hon
vittnar äfven, att det hjul, som blifvit, ibland af låga passioner,
ibland af hänförelsens välmening, i rullning försatt,
alltid krossat sina rörelsegifvare, jemte samhället. För femtio
år tillbaka öppnade den nyburna Nationalförsamlingen i
det ännu stormiga Frankrike sina beslut med davur, skatters
afskaffande. Pariserfolkets och tidningarnas bifallsrop
belönade motionärerna; de åtföljdes af samma hurra några
år derefter på La Greve.
Vi veta, huru högst betydlig skilnaden är i räntans belopp
för Piikets olika delar, i somliga mångdubbel emot uti
andra. Vore det väl då rättvisa att gifva en skänk, sorn
så högst ojemnt skulle utfalla? Med hvad billighetsgi und
kan en sådan eftergift fordras? Innehafva vi icke våra hemman
genom köp, arf, gåfva eller åborätt, beräknade efter
denna utskylds tillvaro och beständighet?
Det är onekligt, att jordens nuvar. innehafvare skulle
erhålla en vinst; men den nästkommande köparen eller
arfvingen vore på samma punkt sorn förut, emedan hemmanen,
stigande i pris genom minskad afgäld , beräknades
honom högre i värde.
Förslagen innehålla, alt denna minskning i statsinkomst
skulle genom bevillning ersättas. Vi böra således borttaga
en gammal, en vid hvarje laga fång beräknad utgift, och
dermed betunga till en del annan jord och andra närings
-
Den 5 Februari.
a33
grenar, dem man sig förvärfvat, eller hvari man ingått, under
visshet om befrielse från en sådan. Huru skulle väl in-v
nehafvare af frälseränta, huru indelningshafvaren godtgöras?
Och till hvilka oändliga beräkningar och svårigheter skulle
ej en sådan godtgöring leda?
I kameralväg gifves ingenting för ett samhälle nödigare,
än den redan omnämnda orubbligheten af en del skattebidrag
och af dessas uppbörd genom räntelagaren directe ur
betalarens hand, utan mellankomst af Statens uppbördsman.
Erfarenheten inom och utom vårt land säger oss, att då någon
stor nöd öfverhänger ett rike, måste alla tillgripliga medel
användas att afvärja det närmaste, det mest hotande
onda. Vid sådana tillfällen blifva lönefonderna, så vidt de
i statscassan finnas, vanligen första hjelpmedlen. Det skulle
då hända härstädes, såsom för närvar, uti liberaliserade länder
i vår verldsdel, att embetsmännen antingen måste lefva
af rofferi, eller ock, efter fåfäng väntan på innehållna löner,
nödgas afgå och lemna samhället utan förvaltning.
Detta stora onda är hos oss till en god del förekommet genom
löningsräntor och deras directa uppbörd. Låtom oss
icke omstörta bättre tiders visa inrättningar.
Dock skulle allt hvad jag mot de gjorda motionerna
haft äran andraga, kunna kullkastas, ej af rättsgrund, men
af medömkan, om det kunde bevisas, att jordbruket vore i
behof af denna lindring. Jag nekar, tvertemot memorialernas
uppgifter, att ett sådant finnes.
Under alla perioder af ordnad penningerörelse, har priset
på Svenska jorden sig höjt. Det är för närvar, uti en
stark stegring, och skulle likväl vara motsatsen om jordbruket
vore förtryckt.
Ingenstädes, utom vid utmälningstillfällen, kan jord köpas
till full afkastning af laga ränta. I den trakt jag bebor
och der jag äger, visserligen ett obetydligt hemmantal,
men af flere naturer, äfven kronoskatte, och i vida kretsar
deromkring, skedde alla köp, åtminstone de, hvarom flera
kunna täfla, vid räntefot af 6 proc. efter 4> lindrigast efter
4g procts nettobehållning; och de uppgöras nu, vid nedsatt
skuldintresse, till deremot svarande, ännu lägre inkomst.
Deraf synes klart, att förtroendet och förhoppningarna till
jorden , äfven med dess alla skatter, äro större än till
penningen.
Öfverallt fortgå odlingar, förbättringar och byggnader;
de sednare, äfven hos allmogen, vida öfver behof och förfäders
vana. Vore jordbrukaren nertyngd af skatter, skulle
han ju hvarken äga förmåga till dessa förlag eller hug att
dem använda.
Ärligen erhålla vi från en vördnadsvärd hand ett arbete
af gammaldags grundlighet, som oemotsägligt ådagalägger
i hvad tnån den ena eller andra medborgareclassen ökar
i II. 3o
a34
Den 5 Februari.
eller minskar sin jordegendom. Då häraf blifvit väl bekant,
att BondeSt. icke blott besitter de mesta af Rikets skattehemman,
utan äfven ständigt ökar sitt hemmantal, följer
ju deraf, att skattemannen, som oupphörligen sig förkofrar,
icke kan vara i behof af räntenedsättning.
Vore skatterna öfverdrifna, borde ock naturligtvis svårigheter
sig förete att dem utgöra. De erläggas likväl med
största lätthet, särdeles sedan uppbördsbö'ternas återinförande
hämmat sjelfsvåld och försummelse. Inga andra restantier
finnas, än de som uppkomma af obesutna classer.
Aldrig skall jag derföre medgifva någon slags minskning
af Sveriges närvar, utskylder, som sedan 1812 blifvit mycket
nedsatta, och med i6oo:talets alldeles icke uro jemförliga.
Jag skall vägra det, antingen förslaget kommer från
en missförstådd välvilja, eller från syften af annan art; jag
skall våga afstyrka det äfven då, när det möjligen kunde
härflyta från den högsta nåd och det ömmaste deltagande.
Är då Sverige så fullfärdigt, att ett öfverskott på Statens
vanliga utgifter till ingenting behöfves? Skulle väl vår
flotta icke tarfva någon tillökning; våra sjömän, vår beväring
någon trägnare öfning; månne ingen krigsmateriel ännu
fattas; finnas inga fästningar, dels halffardiga, dels liggande
i ruiner; äro alla möjliga canaler gräfda, alla strömmar upprensade,
alla mossar utdikade; äro samhällets fängelser i
det skick de böra vara; äga våra lärdomsinrättningar inga
anspråk öfriga; finnas inga archiver och samlingar, som lida
i brist af utrymme, vård och förkofran; är Lapparnes christendomskunskap
fulländad; äro alla våra socknar med skolor
försedda?
Oändligen mycket vore att ännu tillägga ronde flera,
mindre uppgifna än påpekade ämnen, så väl i dessa motioner,
som dermed sammanhängande statsreglerings-förslag, t.
ex. klandret öfver uteblifven verkställighet af uppgjorda förslaget
till räntepersedlarnas sammandragning, som likväl till
ingenting hufvudsakligt tjenar, och aldrig kan blifva rättvist
längre än för uträkningsåret; åberopandet af dagens
käpphäst, denna konstgjorda och med så mycken nitälskan
bearbetade missbelåtenhet, hvars art bäst synes af tadlet på
ena bladet öfver slöseriet med Statens medel, och på det
andra bladet, öfver de besparingar, som likväl och till stor
olägenhet finnas; slutligen denna appell till en oväldig nation
, såsom domare emellan Konung och Riksens Ständer.
Men alltför länge har jag missbrukat Ståndets öfverseende
; tillåten mig blott upptaga hvad den siste af motionärerne
så många gånger upprepat och så högt förordat hos
R. St., om inställd utbetalning af bevillningens största del,
i händelse Konungen skulle anbefalla hemmantals-räntans
utgående. Dock, jag behöfver ej vara mångordig härom inför
Sveriges Riddersman, Det är nog alt erinra om de
känslor, som hos oss skulle uppstå, ifall det vore möjligt och
Den 5 Februari.
a35
tänkbart, att Konungen skulle till sitt folk säga: bevilja mig
dessa skatter, eller ock, ifall de vägras, skall domaremakten
upphöra att skipa lag, trupperne upphöra att vårda inre säkerhet
och afvärja yttre våld! Också jag gör en appell; men
den är till äran, till tacksamheten, till Svenskars hjeltan.
Åtskillige yttrade härtill sitt bifall.
Hr von Hartmansdorff uppläste följande:
Då både Frih. af Nordin och Gr. Anckarsvärd föreslagit
hemman tals-räntans upphäfvande och efterskänkning åt
hemmansägarne, och då motionerna höra till samma Utskotts
behandling, så torde det tillåtas mig att gemensamt granska
dem.
I afseende på behandlingssättet, har Frih. af Nordin inskränkt
sig till yttrandet af sin enskilda mening. Deri är
ingenting formvidrigt; och jag har följaktligen intet att erinra
mot remissen till StatsUtsk. Hr Gr. Anckarsvärd har
velat göra en dylik mening till regel för R. St., och i anleda.
deraf föreslagit dem åtgärder, som jag anser till en del
strida mot gällande grundlagar. Likasom Hr Grefven sammanfört
sina 5 särskilda motioner till ett gemensamt, helt; så
vill äfven jag, ehuru åtskiljande saken och formen, betrakta
ämnet i ett sammanhang.
Till förekommande af alla misstag i det följande, torde
genast böra erinras, att ett kronoskatte-hemm an är
Kronans jord, upplåten för alltid till innehafvaren mot ett
arrende, som icke får höjas. Arrendatorn är skattemannen,
arrendet Ur den s. k. grundskatten, utsatt i räntepersedlar,
hvilka i vissa landskap betalas efter markegång, och
i vissa eröfrade, utan förvandling, efter ett för alltid bestämdt
värde i penningar. Skatteköpeskillingen är den, en
gång för alla, erlagda städjan. Med rena kronohemman
Ur samma förhållande, utom det att ingen städja numera
vanligen erlägges af åboen, och att hemmanet, när hans
slägt är utgången, eller hemmanet varder åboledigt, utlyses
till emottagande af en annan, men utan förhöjning i arrén-,
det eller gruudskatten. De Kronans hemman, hvilka
är o henne förbehållna, såsom boställen och kungsgårdar
m. fl., och hvilka antingen begagnas af hennes -tjenstemän,
eller för hennes räkning utarrenderas till den mestbjudande,
äro de enda, som gifva henne full afkastning. När
mau mellan 2lne lika goda hemman, af hvilka det ena är
kronoskatte, och det .andra utarrenderadt boställe, gör jemförelse
af grundräntan för det ena och arrendet för det andra;
så finner man , hvad skattemannen vunnit och hvad
Kronan förlorat på skatteköpet.
Jag finner grundräntans efterskänkande onödigt, emedan
den delen af Rikets innebyggare, som äger den mesta
skattejorden, eller allmogen, öfverhufvud icke är,■'såsom motionärerne
påstå, den af skattebördor förtryckte och utarma
-
23G
Den 5 Februari.
de, utan just den sig mest förkofrande, den som under sednaste
tider mest ökat sina fastigheter. JustitiseStatsministerns
tryckta berättelser om förhållandet med köpta och försålda
fastigheter under åren 183j —i838 visa, att adeln, under
dessa 8 år, förminskat sin jordegendom för ett värde af
5,4i3,2i6 r:dr 3/j sk. jo r:st.; att ofrälse ståndspersoner deraf
köpt för 2,219,081 r:dr 46 sk. ii rist., och allmogen för
3,194,134 r:dr 35 sk. 11 rist. Hans årliga förkofran i detta
hänseende har således i medeltal motsvarat 400>000 r:dr.
Då adeln utan tvifvel ännu äger de flesta säterier, och allmogen
de flesta skattehemmanen; så bevisa dessa förhållanden,
att det icke är grundskatterna, som vålla fattigdom,
utan att allmogen företrädesvis har penningar att köpa för,
att jorden är begärlig, oaktadt de grundskatter, som på henne
hvila, och att dessa icke äro öfverdrifna. Oväldiga och
uppriktiga jordägare skola erkänna och med exempel kunna
upplysa detsamma. En har nyss gjort det. Att gifva föräringar
åt den, som starkast stiger i välmåga, och följaktligen
minst behöfver dem, måtte vara onödigt.
För den enskilde är det visserligen en fördel , att få
något till skänks. Men deraf följer icke, att sådana skänker
äro nyttiga för det allmäna bästa, hvarförutan
de icke böra göras. Om hemmantals-räntan eftergifves, så
förlorar Kronan den sakraste af alla inkomster. Bland enskilde
har ingen annan nytta deraf, än hemmanens nuvar.
ägare och deras arfvingar. Ty vid nästa köp höjes hemmansvärdet
i samma mån, som grundskatten blifvit nedsatt.
Köparen har intet gagn af nedsättningen , ty det borttages
af räntan på den högre köpeskillingen, och han befinner sig
i samma ställning som säljaren, innan skänken erhölls. Skilnaden
är endast den, att säljaren betalte högre skatt till Kronan
och mindre ränta på köpeskillingen , samt att köparen
får göra tvertom. Hvarmed har nu. säljaren gjort sig förtjent
af Kronans gäfva? Månne han vid skatteköpet blifvit
af Kronan prejad, och en gång bör få sitt igen? Ingalunda!
Man kan snarare säga, att Kronan vid skatteköpen skänkt
och skänker bort sin jord för en spottpenning. I bilagorna
till StatsTJtskis betänkande Km 323 af d. 3i October 182g
upptages kronovärdiet å både jordeboks- och hemmantalsräntorna
för 1 mantal skatte Hultserum Nio 1, i Blackstads
socken, Södra Tjust härad af Calmar län, till 9 rldr 21 sk.
4 rist. Skatteköpeskillingen derföre har, enl, författningarna,
varit 10 års ränta, eller 94 rldr 21 sk, 4 i';st. — Enl.
beviUnls-taxeringen för år i833, var Hultserum uppskattadt
till 4>55o rldr. Nu är, så vidt min erfarenhet sträcker sig,
landtegendom i Calmar län i allmänhet taxerad endast till
hälften af verkliga värdet. Hultserum skulle följaktligen i
handel gå til! 9,100 rldr. Ägaren eller hans företrädare i
besittningen hafva således betalat föga öfver t proc. af det
värde, hemmanet skulle hafva för Kronan, om det ännu
Den 5 Februari.
vore i hennes händer och kunde utarrenderas såsom kungsgårdar,
boställen o. a. d. kronohemman. Således ej nog med
de oerhörda förluster, Kronan redan gjort genom de ofördelaktiga
skatteförsäljningarna; hon skulle nu äfven afhända
sig det ringa arrende, hon förbehållit sig af den skaltejord,
som verkligen är hennes. Fordom förlänades kronohemmanens
afkastning åt sådane undersåtare, som klädde blodig
skjorta för fäderneslandets försvar, och som med vapen eller
rådslag utvidgade dess ära och gränsor. Likväl, när fäderneslandet
behöfde medel, indrogos eiler reducerades dessa
förläningar från emottagarne eller deras barn, med återbäring
äfven af den erhållna inkomsten. Hvarigenom hafva
nuvar. hemmansägare, som till Kronan blott betalt en ringa
del af hemmanens värde, gjort sig förtjente att få återstoden
till skänks för evärdelig tid? Det är mig obekant; och ännu
mera outransaklig är mig den rättsgrund, enligt hvilken
en jordägare, som till fäderneslandets hästa icke gjort något
annat, än skött sitt hemman, skall af R. St. få skänker framför
en annan, som fördenskull gjort lika litet, eller möjligen
mei a. Om af 2!ne söner, som ärfva sin fader, den ene, med
afseende på behållningen, tager i säteri och den andra 2
skattehemman; så får, om hemmantals-räntans efterskänkes,
den sednare en opåräknad vinst, men den förre intet. Skall
icke en sådan obillighet vålla missnöje och önskan, icke blott
hos jordägare, utan hos alla undersåtare, alt i skäligt förhållande
få deltaga i skatternas nedsättning. Denna kan icke
äga rum, genom hemmantals-räntans upphäfvande, utan genom
förminskning i den enda afgift, der sådant låter sig
göra, nemi. i bevillningen, i fall hon öfverstege Rikets behof;
hvarom mera framdeles.
Det är till och med troligt, att liemmantalsräntans nedsättning
till förmån för en del af nuvar. jordägare, skulle i
längden snarare skada än gagna den, för hvilken hon skulle
göras, nemi. allmogen. Hvarföre kan den ohemedlade,
som föga äger annat än sin arbetskraft, i närvar, ögonblick
köpa jord, och i stället för hälftenbrukare eller arrendator,
blifva sin egen? Jo derföre, att grundskatten är dryg, och
köpeskillingen ringa. Tag bort grundskatten och höj köpeskillingen,
så skall den fattige hafva svårare vid att blifva
sin egen, och man har betagit honom den största af alla
uppmuntringar, att uppföra sig väl och bespara sin arbetsförtjenst.
Köpeskillingens nedsättning genom en större klyfning
af den mindre beskattade jorden afhjelper icke skadan;
ty en större hemmansdel lemnar vanligen vidsträcktare odlings-
och förkofringstillfällen, än en mindre; och hemmansklyfningens
ytterligare pådrifvande synes ej vara båtande,
hvarken för allmogen eller Riket.
Till stöd för sitt förslag har Gr. Anckarsvärd åberopat,
huruledes en grundskatt i Norrige, den s. k. Mat rike Iskylden
blifvit afskaffad. Detta är ett misstag. Matri
-
a38
Den 5 Februari.
kelskylden, hvilken är detsamma som de s. k. jordeboksr
ättigheter, qvarstår ännu med någon förändring,
och utgör i Norriges gällande budget den 12 af de intägter,
som ej uppbäras i silfver. (Se Lov om Indförelse af
den nye Matrikui, som Pregel for Grundeiendommenes Skatteskyld
paa landet, af den 17 Dec. *836 och Morgenbladet
N:o 241 för i83g). Deremot afskaffades från den 1 Juli i836,
den s. k. allmänna landskatten i5o,ooo Norska speciedaler
och köps t seds-ska 11 e n 35,000 d:o, om hvilka försvararne
af deras bibehållande yttrade, att de voro, af alla
utskylder, de som föllo jemnast på de betalande, emedan
Landskatten var baser et paa det Udbytte, enhver
Eeindom efter sin Verdie maa antages at afgive,
ogKjöbstaedsskattenpaadenaarligeIndtaegt,Yderne
ved Ligningen godtgjöres at havé. (Den Constitutionelle
N:o 33o för 1836.) Ehuru grundskatter, synas
dessa afgifter likväl hafva, i anseende till den jemna fördelningen
af deras belopp, liknat vår bevillning, hvilket ingalunda
är förhållandet med vår hemmantals-ränta, som motionären
tagit till jemförelse.
Äfven inom dem, som skulle få godt af hemmantalsräntans
upphörande, eller skatte- och krono-jordens ägare
sjelfve, blefve fördelen ojemn efter de olika landskap, der
jorden vore belägen. Enligt bilagorna till StatsUtsk:s förenämnda
betänkande N:o 3a3, af den 31 Oct. 1829, var förhållandet
dermed följande, då räntepersedlarna blifvit förvandlade
efter deras medel-markegång för dej 10 åren
1814—1823.
Jordeboks-
ränta.
Hemman-
talsränta.
Su
unn. |
För i mantal skatte i
Upsala Län
68
29
9
46
‘7
4
.,4
47
1
Stockholms dto ....
129
45
7
40
35
6
.75
33
1
Nyköpings d:o ....
76
20
35
12
4
111
32
4
Östergöthlands d:o . .
5o
7
5
39
.6
8
69
24
1
Gottlands d:o ....
44
24
2
7
34
9
52
10
11
Calmar d:o
20
23
1
45
46
11
66
22
—
Jönköpings d:o ....
*7
i5
2
45
9
62
24
2
Kronobergs d:o . . .
3
39
6
45
44
11
49
36
5
Hallands d:oj ....
25
29
6
i5
39
—
4>
20
6
Götheborgs d:o ...
63
1
10
32
8
2
95
10
—
Elfsborgs d:o ....
25
33
4
28
36
1
54
21
5
Skaraborgs dto ....
36
43
9
27
28
11
64
24
8
Örebro d:o
3i
6
7
44
i3
7
75
20
2
Wermlands d:o '. . .
5
38
4
4i
38
2
47
28
68
Westmanlands d:o . , .
111
34
10
42
46
8
I54
33
6g
Gefleborgs d:o . . . .
i5
21
6
>36
16
6
51
38
—1
WesterNorrlands d:o . .
5
>4
(0
28
25
11
33
4°
9!
D en 5 e b r ua ri.
239
Jordeboks-
Hemman-
Summa.
ränta.
talsränta.
För 1 mantal skatte i
Nordmalings socken af
Westerbottens Län
4
43
—
29
9
3
34
4
3
Wester- 0. Norrbottens d:o
4
28
10
25
7
2
29
36
—
St. Kopparbergs d:o . .
>7
10
6
2
32
8
*9
43
2
Blekinge d:o
1
44
6
6
39
6
8
36
—
Christianstads d:o . . .
i3
'38
—
6
39
6
20
29
6
Malmöhus d:o ....
i3
6
—
6
39
6
'9
45
6
Bohus d:o
2
44-
—
5
3o
—
8
26
—
Jemtlands d:o. ....
6
27
3
2
—
—
8
27
3
Härjeådalen
2
40
—
1
i5
—
4
7
—
I eröfrade landskap, Blekinge, Skåne, Bohuslän och
Jemtland, utgå dessa räntor utan förvandling. I Härjeådalen
förvandlas blott jordeboksräntan. Jemföra vi förhållandet
i allmänhet, så blifver fördelen så olika, att då, genom
hemmantals-räntans upphäfvande, jordägare i Krononobergs
län sluppc nästan hela grundskatten eller -f|:delar
deraf; så finge Gottländningarna deremot utgöra henne nästan
hel och hållen, eller med -feddar af nuvar. beloppet.
Den jemna fördelning af jordens beskattning i mån af hennes
godhet, hvilken motionären åsyftat, vinnes således icke,
utan motverkas snarare genom hans förslag. Längesedan
hafva ock verkliga statshushållare öfvergifvit all tanka på
likhet i grundskatter. Hon är omöjlig, emedan hemmanens
godhet årligen förändras efter jordens tjenlighet till förbättring
och odlarens idoghet. Hon är onödig, emedan ingen
köper fastighet eller tager henne i arf för mera än behållningen
deraf, lika godt om denna är inskränkt af dryga
skatter eller af dålig jordmån. Efter värdet, som grundas
på behållningen, rättar sig ock vår bevillning. Enskildta
missförhållanden hafva ifrån gammal tid blifvit afhulpna,
och kunna framgent rättas, genom förmedlingar, hvilka,
i hänseende till Kronan, äro detsamma, som de nedsättningar
i arrendet, hvilka enskilde jordägare finna skäligt att bevilja
deras landtbönder. Öfver beskattningens grunder har således
den ene jordägaren icke mera skäl att klaga än den andre.
Vill den ene begära skänker af Staten för sin grundskatt,
eller rättare sagdt, eftergift af sitt låga skatte-arrende;
så bör den andra kunna begära det för sin dåliga jord,
och den tredje, för det att han alls ingen har. Det ena är
ej mera välgrundadt än det andra eller tredje.
Ämnets utveckling leder mig nu att söka ådagalägga,
det hemmantals-räntans upphäfvande äfven är orättvist.
Efter gällande Bevillnts-förordn. borde jordägaren betala efter
fastighetens verkliga värde. I Calmar län torde flera exempel
kunna visas, då han betalar bevillning snarare under, än öfver
hvad som motsvarar halfva värdet. Samma förhållan
-
Den 5 Februari.
de är det med handlande i städerna och sådana embetsman,
hvilkas inkomst ej kan controlleras, t. ex. häradshöfdingar;
då deremot borgare, som erlägga minimi-afgifter, och tjenstemän
med bestämda löner få betala fullt ut. Så har jag
sett en köpman, hvars tullafgifter för året öfverstego 8,000
r:dr b:co, taxeras från uppgifna 1,200 rrdr till endast i,5oo
r:drs inkomst, eller till y5 r:drs afgift, då en ringa krögare
i samma stad fick, så vidt minnet ej felar, betala nära hälften
, eller 35 r:dr, nemi. 20 r:dr för brännvins-minuteringen
och i5 r:dr för spisqvarters hållande. Ville man vara rättvis,
så skulle man antingen höja taxeringen för de förstnämnda
, eller, om det vore onödigt, emedan bevillningen betydligt
öfverstiger det påräknade beloppet, nedsätta henne för
de sednare. I motionärens förslag öfverses dessa ojemnheter;
och orättvisan skulle således, oaktadt den allmänna
nedsättningen, likväl fortfara för ögonblicket. Ännu värre
blefve hon för framtiden, både mot de skattdragande och
fäderneslandet i allmänhet.
Motionären har grundat sina förslag till både grundskatternas
och bevillningens nedsättning på de nuvar. stora
öfverskotten, och de gamla afgifternas umbärlighet för statsbehofvens
fyllande. Till ådagaläggande deraf, har han ingifvit
förslag till ny statsreglering, innan vi ännu känna Konungens
propos. om statsverkets tillstånd och behof, eller
enskilde riksdagsmäns motioner om behöfiighaten af nya anslag.
Det är då icke underligt, om Hr Grefven tilltagit sin
statsreglering alltför knäppt, vare sig i afseende på samhällets
bestånd eller dess förkofran. För att i fullständigare
skick framställa både dess tillgångar och dess behof i närvar.
ögonblick, skall äfven jag för detta ädla Stånd, sedan
motionerna yppat beliofven, söka framlägga en statsreglering,
öfvertygad, såsom jag är, att StatsTJtsk. ej skall sträcka
den af Hr Grefven äskade skyndsamheten längre, än att
motionstiden får gå till ända, innan statsbetänkandet ingifves.
Genom mitt förslag till statsreglering, hoppas jag kunna
ådagalägga, å ena sidan, att Riket genom den långa fred
och de många lyckliga år vi åtnjutit, samt realisationens
verkan, nu äger större tillgångar, än det måhända någonsin
haft sedan Garl XI:s tid. Men, å andra sidan, äro ock behofven
ganska stora, om Svenska folket skall, i försvar och
i förkofran, kunna hålla steg med andra. Om, under sådana
förhållanden, och då skatterna med Så ringa svårighet
ingå, att, enligt det sista genom tryck kungjorda bokslutet
öfver statsverket, endast 600,000 rrdr eller ungefär 4 proc.
voro vid räkenskapsårets slut obetalda på en uppbörd af
16,000,000; så vore det en orättvisa mot fäderneslandet,
svår att någonsin godtgöra, om R. St., genom
minskning i de gamla skatterna, hämmade denna förkofran.
Hr Grefven torde, likasom jag nu anser hans statsreglering
alltför
Den 5 Februari»
alltför karg, framdeles finna min alltför frikostig. Men ingenting
skulle baltie vederlägga honom, än om det allmänna
förtroende, som nu insatt honom och hans vänner till
Utsktns beherrskare, äfven införde samma ledamöter i Konungens
råd. Åt deras klander af lörelrädarnes overksamhet
skulle väl då gifvas eftertryck, genom deras egen drift.
Vore då förmedelst derus eget bearbetande, både grundskatter
och bevillning nedsatta; livar skulle medlen tagas
till förbättringar? Med ord uträttas intet i statsverket; endast
penningar tala der. Någon annan utväg lill deras erhållande,
än äskandet af nya skatter, inser jag icke, och
alt dessa blefve mindre än de nuvar., är otroligt. Att föreslå
hemmantals-räntans återställande vore en alltför snar
och svår sjelf-motsägelse, för att kunna göras. 1’egäres åter
ersättning af allmän bevillning, eller att alla andra medborgare
, än skatte- och kronojordsägare skola godtgöra efterskänkningen
af deras gamla, men låga arrenden; så
komma alla andra skattdragande i Riket, eller de fleste, alt
handgripligen förnimma den orättvisa, som vederfarits
dem. Då förloras utan tvifvel den folkgunst, som skatlenedsättningen
nu kan medföra. Det kunde hända, att de
skattdragande i förtreten svarade nej, och att fäderneslandets
fortfarande skada vore den enda säkra behållningen.
Dessutom, böra vi väl af närvar, lyckliga omständigheter
låta hänföra oss till sådant öfvermod, alt vi förskingra hvad
vi hafva, utan alt samla förråd för vidriga skiften, eller förlag
till nyttiga företag, och nya krafters förvärfvande? Böra
vi, såsom ett svagare folk, ej rädas för de Förenta Staternas
efterdöme, hvilka det ena året ansågo sig så öfver
nila närvar, och kommande behof, alt flera millioners öfverskott
återskänktes, men det andra året voro så bankrut,
att skakningen kändes, äfven på denna sidan om Atlantiska
hafvet, i våra brukspatroners cassakistor?
Hr Grefven klagar öfver dröjsmål med räntepersedlarnes
för en kli n'g. Utan att tro fördelarna deraf blifva så
stora, som motionären förmenar, skulle jag dock önska, att
hon snart läte sig göra. Orsaken hvarföre hon ännu icke
skett, blifver förmodl. under den nyss började riksdagens
fortgång fullständigt upplyst; men detta är en annan fråga,
än den om grundräntornas afskaf fa nd c.
I hänseende till behandlingen af frågan om grundskatternas
nedsättning, anser jag motionärens yrkanden olagliga.
Frih. af Nordin ”betviflar mantalsiäntans lagliga till—
"komst, såsom vid jorden för alltid fästad, och yrkar, att
”»StatsUtsk. måtte anmodas noga utreda och fullständigt in”för
R. St. framlägga de lagliga beslut, hvarigenom de af
”Svenska jorden, under namn af hemmantals-ränta nu utgående
skatter äro af R. St. förklarade att i all framtid
”böra af jorden utgöras; och alt, derest sådant beslut icke
i H. 3t
Den S Februari.
”skulle finnas, hela denna ränta, eller den del deraf, sorn
”ett sådant beslut saknar, mätte med år 184« upphöra alt
”debiteras och uppbäras.” Motionären förgäter emedlertid,
att bevisningsskyldigheten åligger den, som vill frånvinna
en annan något, och icke honom, som är innehafvare. Det
omvända förhållandet vore inqvisitorisk! och borde väl aldraminst
yrkas af den, som sjelf vill vara så lagenlig. Om af
honom, för bibehållandet af hans besittningar, fordrades att
visa skriftlig åtkomsthandling till hvarje jordlapp, som häfden
fästat vid hans innehaf; så befarar jag, att han komme
till korta. Ville vi så strängt nagelfara med kronans
inkomster, så skulle hvarken 200 eller 700 års häfd göra
tillfyllest; ty hvem kan uppvisa riksd.-beslut på tillkomsten
af Upsala öde? På de särskilda andelarna af hemmantalsräntan
hafva andre värde ledamöter uppgifvit sjelfva riksd.-  besluten. Att deri ej står något om räntornas utgörande i
all ver Idens tid, såsom Gr. Anckarsvärd uttrycker sig,
är ej underligt; emedan alla skatter ifrån början varit bevillningar,
sjelfva kyrkofonden icke undantagen. Me» det
är nog, då räntan är förklarad för årlig, eller icke är beviljad
blott för viss tid. Äfven i våra dagar, då man
är så nogräknad på ord, säga R. St. ej en gång om ständiga
anslag, annat än att de äro uppförda på stat. Sade de något
mera, så kunde de med något skäl beskyllas vilja gifva ät
vårt drätselverk den Chinesiska stabilitet, för hvilken
Hr Grefven fruktar, men som icke finnes, emedan sjelfva
de ordinarie skatterna kunna upphäfvas, blott Konung och
Ständer dertill i behörig ordning samtycka. Nu hafva begge,
i 3o års tid af vårt närvar, statsskick, upptagit hemmantals-räntan
bland ständiga skatter. Är ej det bekräftelse
nog, så hafva vi en föregående tid af 5o år, då Ständerne
regerade enväldigt, och då det nidska partiet, ej mindre
än det frikostigare, hvart för sig bibehöll och stadfästade
hemmantals-ränlan. Jag vet då icke, huru den, som nitälskar
för Ständernas envälde i dessa beskattningsfrågor,
kan begära bättre bekräftelse.
Men det är behöfligheten af Konungens samtycke till
upphäfvandet, sorn begge motionärerne bestrida: Frih. af
Nordin, i enskild mening, men Gr. Anckarsvärd i form af
motioner, nemi. genom de 3:ne sista, förmedelst hvilka Konungens
bifall skulle framtvingas, eller verkan af hans vägran
tillintetgöras, om han ej godvilligt gåfve efter. Detta
är, efter min förmening, den andra olagligheten i målets behandlingssätt.
Försöket alt beröfva Konungen sin röst, i
fråga om de ordinarie skatternas bibehållande, är dock icke
nytt. Mig vetterligen, har det gjorts 2 gånger förut,
nemi. 1829 i Bonde-och 1834 i Borgare-St. Vid begge tillfällena
vägrade talmännen propos., och begge gångorna gillades
deras åtgärder enhälligt af dåvar. Const.Utsk. Till fullständig
upplysning om förhållandet, torde Utsk:s belänkanden
Den 5 Februari.
a43
N:o 27 af den 18 Maj 1829, och N:o 5 af den 14 Maj t834
få uppläsas.
Upplästes Const.Utsk:s inem:r N:o 27’ vid 1828—i83o
årens riksdag och N:o 5 vid 1834 och 1835 årens riksdag;
hvarefter
Hr von Hartmansdorff fortfor att uppläsa sitt skriftliga
anförande, så lydande:
Härtill får jag lägga: att 80 §:n Reg.F. förklarar indelningsverket
böra förblifva till sina liufvudgrunder orubbadt,
intill dess Konung och Ständer finna nödigt någon ändring
deruti samfäldt att göra. Någon väsendtligare förändring
deri, än henimantals-räntans borttagande, kan väl svårligen
ifrågasättas. Huru skulle den då kunna lagligen göras, utan
Konungens samtycke? Frih. af Nordin talar väl örn ersättning
åt vederbör.; men denna både för civil- och militärstater
så väsendtliga omständighet synes icke hafva ingått,
hvarken i Gr. Anckarsvärds motion, eller i hans förslag till
statsreglering.
Uti intetdera omförmäles heller hvarken samtycke af
eller ersättning åt ägare af frälseräntor. Frih. af Nordin
nämner dock den sednare, men utan att tala om samtycket.
Detta är likväl af vigt, emedan frälseräntor lagfaras såsom
fast egendom, och ägaren svårligen kan tvingas att afhända
sig den, utan ett för all äganderätt vådligt maktspråk. Jag
känner blott ett tillfälle, då våra författningar tvinga ägare
att taga lösen, nemi. för vattenverk, i fråga om odlingar;
men då betalas egendomen med hälften utöfver värdet. Skola
R. St. på det sättet godtgöra frälseräntorna, så blifver
förändringen dyrköpt. Emedlertid, då fråga är om äganderättens
rubbning, och om brytning af den, som vunnit laga
kraft; så lärer detta H. Stånd utan tvifvel inse, att R.
St. ej kunna allena vidtaga åtgärden, utan behöfva dertill
Konungens samtycke, med alla de föreg, försigtighetsmått,
som åtgärdens genomgripande art kräfver.
Om nu detta förslag, såsom jag sökt ådagalägga, är till
sitt innehåll onödigt, onyttigt och orättvist, och till
det uppgifna behandlingssättet olagligt; huru många anledningar
till anmärkn:r hos Const.Utsk. skulle det icke hafva
gifvit, måhända åt Gr. Anckarsvärd sjelf, om Frih. af
Nordin, under det han var Stats-secret. eller Statsråd, framställt
det till K. M.? — och nu — hvilken lycka för riksdagsmän,
att ej vara underkastade någon annan ansvarighetslag,
än den, som finnes i samtidens och efterverldens omdöme!
— Till dess bepröfvande öfverlemnar jag rättvisan af
uttryck, sådana som de följande af Gr. Anckarsvärd, hvilka
dessutom så illa sämjas med ädelheten i hans fordna riksdagstal
, nemi.:
En Regeringsmakt, som endast synes intagen
af egoistisk känsla för sina egna inbillade rättig
-
*44
D«n S Februari.
heter, och som icke under 3o år visat sig r espe cte
ra nationens önskningar eller behof, lätt kunde
få vunnet spel; &c. eller: Har val denna (lag-enligheten)
blifvit ifrågasatt, der tanken på nationens
fördel länge tyckes hafva blifvit, snart
sagd t, i alla afseende 11 åsidosatt, och de synbara
biafsigterna med hvarje handling endast varit,
att söka göra en öfver låten makt allt mer oberoende
af dem, för hvilkas bästa den blef upphöjd
till sin höga bestämmelse, eller: Men då olyckligtvis
sednare tider utvisat så många fall, då Regeringen
sökt att kringgå och äfven förneka R. St:s
rättigheter, torde försigtigheten bjuda &c.
Om Hr Grefven och hans vänner en dag, inträdde i Regeringen
och bemödande sig att, efter bästa förstånd, samvete
och förmåga, sköta Rikets angelägenheter, likväl finge
fif då blifvande opposition uppbära dylika tillmålen; månne
icke Hr Grefven då skulle erinra sig, att det går igenom
verlden en vedergällningsrätt, hvilken, ehuru ofta senfärdig,
dock slutligen och säkert hinner sitt föremål? — Att Hr
Grefven fällt sådana ord, samma dag, som han blef ordför.
i Const.Utsk., kan likväl icke bedröfva mig, såsom en af Konungens
redoskyldige rådgifvare; ty om Hr Grefven hädanefter
sak-faller oss i Utsk., så skola våra landsmän skenbarligen
se, att hans domslut var färdigt oell fäldt, innan lian
läst handlingarna i målen.
Emot remitterandet till vederbör. Utsk. af Frih. af Nordins
motion, och af Gr. Anckarsvärds stalsreglerings-förslag,
har jag lika litet att invända, som emot hans motioner N:ris
i och 2. — Men jag hemställer och yrkar vördsamt, att
H. R. o. Ad. ej måtte bevilja remiss af motionerna
N:ris 3, 4 och 5, förrän motionären derifrån
borttagit hvad som åsyftar att tvinga Konungen
till att, mot sin vilja, bifalla hemman tals-räntans
upp häfvande.
Hr Rosenblad, Bernhard: Frih. afNordins och Gr.
Anckarsvärds motioner rör:de hemmantals-räntans afskaffande
äro af för stor omfattning och vigt, för att medgifva en
improviserad granskning. Inom vårt samhälle finnes knappast
något intresse, som ej medel- eller omelbart vidröras
af dessa motioner. Jag ämnar sålunda icke nu upptaga frågan,
huruvida de i dem innefattade förslag grunda sig på
rättvisa, billighet oell behof; eller om verkställigheten är
möjlig utan de kännbaraste rubbningar i vigtiga samhällsförhållanden.
Men då dessa förslag blifvit framställda med
en ofullständighet i utvecklingen, föga öfverensstämmande
med deras i hela samhällsorganismen ingripande natur, och
som — jag bekänner det — varit mig särdeles oväntad af
den bland motionärerne, hvilken under sin befattning såsom
De ii 5 Februari.
nr(1 tor. för Skattejemknings-comite'en behandlade dessa ämnen,
med ett nit för forskning, fordrande aktning oell erkänsla
äfven af de medarbetare, som icke delade bans åsigter
; så tillåter jag mig till de värda motionärerne ställa några
frågor, om ”hvad de verkligen afsett med sina
fö r s I a g e r.”
1 afseende på egenskapen af hemmantals-räntan konna
de hemman, som utgöra den, fördelas i 2tne classer af ganska
olika beskaffenhet. Den ena omfattar gamla skattehemman
samt frälsehemman, för så vidt de utgöra någon hemmantalsränta.
Innehafvarne af dessa hemman hafva af ålder
varit jordägare. Den af dem utgående räntan — den må
hafva tillkommit när och huru som helst, hvilket jag ej nu
vill undersöka — äger obestridligen egenskapen af skatt till
Staten. Till denna class torde älven böra hänföras de kronohemman,
som grundlagts på genom afvittring från odala
skattehemman tillkomna krono-allmänningar, särdeles i norra
orterna. Till den andra classen deremot höra de från Kronan
till skatte köpta hemman och de kronohemman, hvarå
åboerne nu åtnjuta s. k. åborätt. Å dessa hemman har
äganderätten tillhört Kronan, till större delen förvärfvad genom
reductioner af andligt och verdsligt frälse, byten och
Gustavianska arfgodsens läggande under Kronan. Här är
förhållandet helt annorlunda. Åboens ursprungliga rätt var
ingen annan än besittningens, så länge contractet, vanligen
för lifstiden, räckte , samt med villkor af alla räntors
utgörade; och när, i sednare tider,den stora fördel beviljades
honom, att emot en högst ringa löseskilling få köpa
hemmanet till skatte, eller att äfven dessförutan för efterkommande
få åtnjuta besittningsrätt, har dervid alltid blifvit
fästadt villkoret att utgöra både jordeboks- och hemmantalsräntan,
hvilka sålunda icke till Kronan erläggas såsom skatt,
utan såsom en årlig ränta till ursprungliga jordägaren. Nu
frågas, om de värde motionärerne sträcka sina förslager om
hemmantalsräntans afskaffande äfven till sistnämnda class af
hemman; och då bland dessa sådana finnas, hvarå helt nyligen
skatterättigheten blifvit på offentlig auction försåld till
den mestbjudande, så frågas, om äfven dessa sistnämnda skola
få tillgodonjuta eftergiften. I så fall t. ex. skulle de personer,
som på i82o:talet köpte Kronans skogsallmänningar på
Öland, hvarvid försäljningen skedde till den, som bjöd högsta
årliga räntan, hvars sexdubbla belopp en gång för alla
erlades i skattelösen, få efterskänkt största delen af sin köpeskilling;
— då skulle likartade eftergifter tillgodokomma deri,
som för ett år sedan till skattehemman inropade Bispmotala
fordna kungsgård, äfvensom dem, hvilka för få år tillbaka
köpte lotter af Hellestads fordna bergslagsallmänning ,
bland hvilka sednare befinnas några af Sveriges största godsägare;
andra lika besynnerliga förhållanden att förtiga. Ulan
att nu tillåta mig något omdöme , «rn detta vore lätt,
D«n 5 F ebru» ri.
billigt eller behöfligt, förnyar jag endast frågan: har detta
varit de varda motionärernas afsigt? I så fall skulle hemmansägare
under sistnämnda calhegorier få åtnjuta samma
eftergift som de efter äldre, oförändrade, stränga skattlägningsmetoder
skalllagda nyhemman på aflägsna frostnästen
i Rikets norra provinser, eller på Westergöthlands ofruktbara
k ro noall männingar.
I afseende på verkställigheten, vill jag ej nu vidröra
den nära malhematiska omöjligheten att till 18 f r års
krono-uppbördstid hafva uppgjort och bestämt ersättningsanspråk,
som omfatta icke mindre'än alla militära, civila
och ecclesiaslika räntetagare, oberäknadt rusthållare, frälseskatteägare
m. fl. Jag inskränker mig nu endast till att begära
upplysning, hvilka motionärerne vilja lemna ersättning.
Är meningen, att hvar och en, som antingen på lön
erhållit någon hemmantalsränta eller fått den sig anslagen
för någon åtagen prestation till Kronan (t. ex. rustning),
eller köpt eller bytt sig till den, skall derföre erhålla ersättning;
så skulle likartade anomalier uppkomma, som vid den
allmänna tillämpningen af hemmantalsräntans eftergifvande.
Den värde motionären, som deltagit i Skattejemknings-comite'en
, torde erinra sig, att vid den undersökning, i afseende
på Upland, vi utarbetade, rusthåll funnos, som endast i
augmentsränta uppburo hela rustningskostnaden och för hvilka
sålunda liela räntan af stammen var en ren besparing,
Skulle dessa nu för den del af rustningsräntan, (i Upland 80
daler silfv:m:t efter kronovärdi), hvilken bestod af stammens
hemmantalsränta, erhålla ersättning, kommo de i det lyckliga
förhållande, alt icke endast i verkligheten vara både
ränte- och roleringsfrie, utan att derjemte af Kronan uppbära
ersättning för en utgift, som de icke utgjorde. Ehuru
i mindre män, förekomma mångfalldiga dylika förhållanden;
och i Södra Möre t. ex. är indelningen af båtsmansrustningen
så fördelaktig, alt i allmänhet augmentsräntorna anses
tillräckliga att beläcka kostnaden, hvarföre för några år sedan
ägarne af augmentshemmanen yrkade att pro rata parte
få dela förmånen. I afseende på sättet för ersättningen, förekomma
också frågor, som fordra besvarande. Skola t. ex.
de förlorade räntorna al Kronan ersättas in natura, eller efter
någon viss markegång eller capitaliseras , och, i sednare
begge fallen, skall grunden göras beroende af frivillig öfverenskommelse
eller af R. St. bestämmas?
Det stöd, Gr. Anckarsvärd trott sig finna för sin motion
i Korriges efterdöme under dess nya statsskick, visar endast,
huru litet Hr Grefven gjort sig underrättad örn verkliga
förhållandena i detta land. Först bör jag nämna, att
der aldrig funnits någon utskyld, benämnd m a t r i k e 1 sk y 1 d.
Med detta namn förstås i Norrige hvad vi kalla mantal.
Derefter utgöras der flere utskylder — många fler commu■ala
än i Sverige —- nien ingen bär detta namn. År i83ö
Den 5 Februafi.
upphäfdés d. s. k. landskatten; men denna afgift, först
införd i8i5, kunde närmast anses motsvara vär bevillning
efter ardra artikeln å fastigheter på landet. På samma gång
upphafdes några obetydliga afgifter af de gamla odelshemmanen,
hvilka afgifter mahanda kunde jemlöras med jordeboksräntan
å våra gamla skattehemman. Men långt ifrån
att man i Norrige, på sätt Hr Grefven här föreslagit, velat
eftergifva Statens räntor af dess egendomar, har man gått
tillväga på ett alldeles motsatt vis. Redan under Danska tiden
såldes de flesta Kronan omedelbart tillhörande egendomar
i stora gods till enskilde, då sålunda åboerne långt ifrån
att, såsom i Sverige, för en ringa löseskilling få köpa sina
hemman, icke kunde deltaga i täflan. Äfven kronotionde!!
såldes på många ställen till enskilde. Såsom reductionen af
andliga godsen vid reformationen icke i Norrige utsträcktes
så långt som i Sverige, tillhörde, ännu vid föreningen med
Sverige, omkring T’s af Norriges hela jord d. s. k. Benefieerede
Gods, andliga och fromma stiftelser o. s. v., och
hvaröfver B en efi cia ri us för sin embetstid ägde dispositionen
, på samma sätt som Skånska presterskapet öfver sina
mensalhemman. Under Danska regeringen ultogos häraf hemman
till boställen åt militära och civila embetsman , enkesäten
lii. m., och under d. 19 Maj 180g förordnades, att de
som derefter tillträdde embeten, med hvilka följde benelicerndt
gods, endast skulle få åtnjuta räntorna, men ej meia
bortbygsla, d. v. s. bortstädja dem; och under d. 20 Aug.
1821 —således under Norriges nya Statsskick — utfärdades en
lag ang:de de beneficerade godsen, (se Love, Anordningar
otc. för aar 1821, p. 3o4—3igl, genom hvilken stadgades,
att när något beneliceradt hemman, under en beneficiarius,
utnämnd efter d. 19 Maj 180g, blef åboledigt, skulle först de
gamla skyldigheterna till beneficiarius bestämmas i en årlig
jordränta, som erlades efter medeltalet af en tioårig markegång;—
att derefter skulle hemmanet på offentlig auction försäljas
till den mestbjudande, på så sätt, att för \ af köpeskillingen
komme att betalas efter 4 proc. en ständig spanmålsränta,
löst på samma sätt, och af de 4 femtedelarna den
ena contant och de 3 på 10 år. Intet annat företräde beviljades
åboen och hans arfvingar, än att, om han under sin
lifstid ville afstå sin bygselrält, eller hans enka efter hans
död, och de inropade hemmanet, så lingö de betala den contanta
köpeskillingen på 28 år. De härigenom uppkommande
nya räntor och köpeskillingar, (beräknade eller medeltal af
hittills skedda försäljningar att utgöra 3 å 4 millioner species
= 8 a 9 millioner r:dr b:co) anslogos åt det s. k. Oplysningsfondet,
hvaraf ^ åt Christiania universitet, och
upptagas icke i Statens räkenskaper. Enl. samma, lag kommer
på lika sätt att behandlas den lilla återstoden al Kronans
eget gods, endast med den skilnad , att räntorne ingå i
budgeten under titel j or d e bok s-r ä 11 i gh e t er, och att
Den 5 Februari.
contanta köpeskillingen skall bilda en fond för boställens be-*
byggande in. ni.
Nu frågas: kan från detta sätt att behandla Norrige®
kronohemman herntas något stöd för alt efterskänka de genom
ständiga myntförsämringar nedsatta räntorna å de Svenska,
hvarå äganderätten blifvit nära skänkt åt åboerne?
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är vid formen af förevar.
ämne, som jag för närvar, vill sysselsatta mig. Jagskali
i möjligaste mån söka undvika att åberopa de grundlagsstadganden,
som föreg:de talare omnämnt, och torde ändock
få åtskilliga anmärkningar att göra, hvilka jag tror skola i
viss grad förtjena R. o. Ad:s uppmärksamhet. De röra Gr.
Anckarsvärds motioner N:ris 3, \ och 5. Sedan den värde
motionären kommit derhän att uppgifva sitt förslag, lyder
det uti motionen N:o 4 soln föijer: att för det läll Konungen
skulle vägra verkställighet åt Ständernas beslut m. m.,
uppbörden eller vissa §§ af blifvande Bevillnrs-förordning
skall alltså inställas för ett visst fall, ehuru debiteringen vore
gjord och uppbörden böl jad. Einbetsinannen, som verkställer
denna förordning, skall alltså pröfva, huruvida Konungen
vägrat eller icke vägrat verkställighet åt ett R. St:s beslut.
Så vidt jag uppfattat ordalydelsen af Rikets grundlagar
och sökt att tillegna mig deras anda, tillkommer väl
Statsrådets ledamöter och Stals-secreterarne att bedomina,
huruvida Konungens handlingar öfverensstämma med grundlagarna
och R. St:s beslut, likasom R. St. och deras delegerade;
mea att utsträcka denna delegation ända ned till den
tjensteman, som står i omedelbar beröring med massan af
lolket, för att kunna utöfvas vid uppbördsstämmorna, synes
mig innebära en innovation i Sveriges inre statsförhållande,
som påminner om den beklagansvärda tid, då R. St. ägde en
del af verkställande makten. Det är en återgång till ett
vådligt och på goda grunder förkastadt statsskick, som jag,
för min del, vördsamt afstyrker H. R. o. Ad. att med sitt
medgifvande af remiss deltaga uti. Den folkmassa, som får
del af här ifrågavar. pröfning vid uppbördsstämman, förnimmer
väl inställelsen af uppbörden och möjligen inflytelsen
deraf på utskyIdens belopp; men känner dagakarlen, inhysingen
de stadganden , som måste vägleda pröfningen af ifrågavar.
fall? Mine herrar! Gifves något land, eller har det
gifvits något folk, för hvars lägsta classer statsskickets väsende
och lagar varit lika väl kända, som resultatet af litet
mer eller mindre i krono-uppbörd ? Eller kan, eller bör
man vara likgilltig för någon medborgares tänkesätt, eller
den opinion, som bildar sig inom den talrikaste classen i
samhället.'' Visst icke! Har man ej i alla constitutionella
Stater sökt kunskaper, erfarenhet och den högre blicken i
statssaker hos dem , man velat gifva förtroendet att vara ett
helt
Den 5 Februari.
helt folks ombud, dem, hvilkas åliggande det ur att undersöka
och bedömma den verkställande maktens handlingssätt?
— Visserligen borde samma massa, som åser eller erfar
k ro no-uppbördens inställelse, äfven äga förmåga att bedömma
orsaken dertill. Då man nu icke kan förutsätta denna
kännedom af grundlagarna och af B.. St.'s beslut hos
hvar och en, som måste betala "krono-utskyld; hvad fordrar
omtankan , om ej att pröfningen för sig går på ett annat forum,
än i beröringsytan emellan verkställande maktens lägsta organer
och massan af nationen? Motionärens förslag innebär
alltså, i min ödmjuka tanka, ej blott en innovation, utan
en af så betänklig art, att jag vördsamt tillstyrker H.
B. o. Ad. att icke sanctionera densamma genom alt bifalla
remiss på denna motion.
I N:o 5 anser sig motionären hafva visat nödvändigheten
att förutse möjligheten af Begeringsmaktens grundlagsvidriga
vägran lill verkställighet af ett B. St:s beslut. Jag
inser äfven denna möjlighet, och verkligheten deraf har troligen
föregått uppkomsten af samhällenas nuvar. constitutiva
skick; en afvägning emellan motsatta krafter, som, likt
allt menniskoverk, icke kan vara fullkomlig eller med absolut
bestämdhet uttrycka gränsorna af Statsmakternas områden.
Men, om skiekelsen nedlagt i folkslagens öden anledningar
till en spänning emellan Konungar och folk, som
ej alltid kan förekommas och någon gång påkallas af den
utveckling, som tillhör nationernas eget inre lif; så hör det
också till väsendet af våra grundlagar, att den opinion,som
genom en sådan spänning uppkommer, sprider och stadgar
sig, samt först vid riksdagarna egentligen erhåller kraft att
göra sig gällande, då nationens ombud äro samlade kring
dess Konung. Enl. de förslag åter, som dessa motioner, N:ris
3, 4, och 5 innebära, inser jag möjligheten af att göra denna
-spänning permanent, och ej blott emellan Konungen och
nationens ombud, ulan emellan Konungen och nationen sjelf,
massan af folket. Icke nog härmed. Motionären förutser
grundlagsvidriga regerings-å[gärder, och detta förutseende
skall inregistreras i författningarna och derigenom komma
till allmänhetens vetskap. Låtom oss ej öppna denna bana;
må vi med allvar bevaka nationens heliga rättigheter, med
klarhet framföra dess tänkesätt och med styrka försvara
dess frihet från talarebänken och i ledet; men låtom oss
möta Svea Konung med öppet förtroende, och enigheten
skall växa upp i splitets ställe, och frid och kraft förena
Konung och folk till en kropp och en själ!
Jag afstyrker bifall till remiss af motioner, i sådana
ordalag, som här förekomma.
Hr Bibbing, Arvid: Då den förevar, frågan, likasom
andra vid denna riksdag uppkomna, utvecklat sig i så mån
i
H. 3 a
Den 5 Februari.
ga former och frågor om rättigheter, att saken tyckes nästan
vara bortglömd; så anhåller jag, att på den få återföra
R. o. Ad:s uppmärksamhet. Till en höljan skulle jag
tro, att det vore bäst, om den värde ledamot, som varit
ordför. i Skattejemknings-comitéen ^underrättade oss på hvad
punkt det af denna comité' handlagda ärende står, oell hvad
som till upplysning uti en sak, som, om jag ratt minnes,
af både Konung och Ständer ansetts nödig, blifvit åtgjordt.
Om Frih. af Nordin är närvar., torde han benäget lemna
den upplysning jag önskar; och anhåller jag att sedan blifva
åter uppropad, för att få vidare yttra mig i ämnet.
Frih. af Nordin, Carl Johan: Jag skall icke för
närvar, inlåta mig i något svar på det, som blifvit anfördt
i hufvudsaken, utan endast besvara den siste talarens framställning.
År 1831 eller i början af år idia mottog jag
Konungens nåd. förtroende att vara ledamot i en Skattejemknings-comite'.
I December i833 inkom denna comité
med und. yttrande. Dess hufvudsakliga innehåll var, så vidt
jag minnes, följande: att comiterade hade sökt vinna upplysningar
om förhållandet och trott sig lättast vinna dem i
Konungens Bef:h:des femårs-berättelser; men att dessa, vid
anställd granskning, befunnits så ofullständiga, otillförlitliga
och föga öfverensstämmande med verkliga förhållandet, att
derpå ingenting kunde grundas. I sådant sakens skick, ansågo
comiterade sig böra öfvergå till granskning af jordehöckerna
och indelningsverket; men efter tagen kännedom
af dessa i Collegierna befintliga handlingar och räkenskaper,
funnos äfven de hafva betydliga felaktigheter, så att, utan
en föreg:de granskning och upplysningars införskaffande från
provinserna, någon tillförlitlig tableau öfver förhållandet ej
kunde uppgöras. Comiterade ansågo då, efter ifrån orten
infordrade nödiga upplysningar och rättelser, att tabeller öfver
den gamla provinsen Upland , bestående af hela Upsala
län och en del af Stockholms län, borde i ett sammanhang
uppgöras, emedan grunderna för räntorna inom hela denna
provins voro desamma; och sedan comiterade hade utarbetat
dessa tabeller, hvilka, såsom jag vill minnas, voro 16 å
18 st., utvisande alla förhållanden, så väl i afseende på de
ordinarie- och extra-ordinarie-räntorna, som i afseende på
indelningsverket, afgåfvo i slutet af år i833, något före riksdagen,
comiterade deras und. utlåtande, hemställande till
K. M., huruvida icke, på sätt comiterade ansågo, sådana tabeller
öfver alla Rikets provinser borde uppgöras, och att
förslag om skattejemkning derförinnan vore för tidigt, emedan
man borde känna verkliga förhållandet, innan man bedömde,
hurudant det borde blifva; hvarjemte comiterade
yttrade, att de för sin del trodde den uppställning, som
de antagit för arbetet, vara ändamålsenlig och tillräckligt
fullständig för att lemna alla de upplysningar, som Ko
-
Den 5 Februari.
nnng och Ständer kunde anse nödiga ; samt slutligen , att
comi terade ansågo sig icke böra fortsätta med detta
arbete, innan de inhemtat, om Konungen gillade den uppställning,
sorn framlemnades. I sammanhang dermed beslöto
comiterade alt låta trycka iooo exemplar af sitt utlåtande
och bilägga de 2:ne betydligaste tabellerna, hvaremot tryckningen
af de öfriga ansågs alltför kostsam. Detta betänkande
ingick, som sagdt är, år 1833 till Finance-expedition, och
ännu i denna stund, då redan fulla 6 år efter betänkandets
afgifvande förflutit, saknar jag, i egenskap af comi teens ordför.
, ett svar derpå. Detta har varit orsaken, hvarföre ingenting
vidare af comite'en blifvit i saken tillgjordt. Enskildt
har jag visserligen hos Föredraganden af financeurendena
påmint ora angelägenheten af ett svar, men något
sådant har icke kommit. Detta är all den upplysning, jag
för närvar, ur minnet kan i saken lemna.
Hr Ribbing: Sedan Frih. af Nordin sålunda lemnat
oss upplysning, huru saken för närvar, står inom den comité',
der han varit ordför., torde det tillåtas mig att framställa,
huru det för mig synes, alt den enskilde representanten
ej skall kunna utreda alla de svårigheter, som uppstå
i afseende på det ändamål, lian önskar uppnå; och det
nu ifrågavar. ändamålet kan jag åtminstone icke annat än
anse godt, då det afser, att utskylderna må blifva jemn t fördelade.
Om någon otålighet öfver ett så långt dröjsmål ,
som vid behandlingen af detta ärende ägt rum , skulle uppstå
hos dem, som äro okunniga om orsakerna dertill, så
torde det kunna anses förlåtligt. Man anmärker orättvisan
af att befria jordbruket från en skatt, som åligger detsamma
; men jag hemställer, huruvida icke, om det förhållande,
det lyckliga förhållande inträffade, att den bevillning, som
nu utgår med a per mille ej behöfdes, utan tulluppbörden
blefve så stor, att den vore tillfyllest för statsutgifterna, och
dessa således kunde bestridas endast med tull-inkomsterna
och de ordinarie räntorna, hvaraf den ena eller hemmantalsräntan
nu är föreslagen att upphöra; jag hemställer, säger
jag, om icke, i sådant fall, jordbrukaren ensam blefve
skattskyldig, och för öfrigt endast den bevillning, som genom
tullen kommer statsverket till godo, skulle utgå. Alla
de medborgare, som icke äro jordbrukare, skulle då njuta
samhällets skydd, utan att erlägga bevillning. Om detta
förhållande icke helt och hållet kan inträffa, torde det dock
till någon del vara att förvänta, enl. hvad vi hört af Konungens
nåd. tal på Rikssalen, om nedsättning af åtskilliga
skattebördor. Jag tror mig härigenom hafva bevisat, att,
om endast en medborgareclass, nemi. jordbrukarne, åläggas
ständiga utskylder, så uppkommer en orättvisa, om man
betraktar alla classerna; ty den ena classen är väl lika skyldig,
som den andra, att bidraga lill statsverkets underhåll och
Den 5 F sfir u a ri.
landets försvar. Det torde icke heller vara obekant, alt
mångenstädes skatterna äro nog dryga, då de annorstädes
kunna vara ganska lindriga. Man har sagt, att den alltför
höga beskattningen kan hjelpas genom förmedling; men jag
tror, att den lindring, som derigenom kunde vinnas, blefve
otillräcklig, och mångenstädes torde förmedling redan hafva
för sig gått, utan att medföra tillfredsställande resultat.
Man säger ufven, att en sådan höga räntor åsatt fastighet
kostar vida mindre än andra lägenheter, och således bättre
kunna åtkommas, samt bereda jordbrukaren tillfälle att blifva
sin egen. Det må vara; men om någon fördel deraf
härflyter, blifva olägenheterna så mycket större, ty skatterna
kunna möjligen blifva så svåra, att ägaren, vid minsta motgång,
äfventyrar att gå från hus och hem. Om nu den nedsatta
comite'en, äfvensom de väckta motionerna, åsyfta en
rättelse i fördelningen af skatterna; så synes mig orätt, att
genom alla möjliga svårigheters framställande motverka ett
så godt ändamål; och jag skulle tro, att man hellre borde
vara omtänksam att åter få denna comité' i verksamhet, som
så länge sedan tycks hafva upphört att fortsätta det arbete
den börjat, enl. Konungs och Ständers gemensamma önskan.
Jag vill icke vidare upptaga R. o. Ad:s tid med en
discussion, som redan varit nog vidlyftig. Det är blott ett
enda uttryck jag fäster mig vid, och vill besvara, nemi.
vadet till äran. Jag tror, att vi icke kunna vädja till äran,
utan att äfven vädja till Svenska folkets bästa.
Frih. Cederström, Anders! En värd ledamot har
slutat sitt anförande i nu afhandlade ämne med hemställan
om hvad man skulle säga, ifall K. M., i motsatt förhållande
till Gr. Anckarsvärds förslag, till R. St. skulle göra framställning
om något bidrag, med det tillägg, att om detsamma
ej beviljades, domaremakten skulle upphöra atL utöfva
rättvisa i landet, krigsmakten ej användas mot Rikets fiender
o. s. v. Det är emot detta i anförandet ifrågasatta tillägg
jag begärt ordet. Konungen är vald af Svenska folket för
att befordra landets väl, enl. den constitution, som blifvit
fastställd; men R. St., som representera Svenska folket, äga,
enl. grundlagarnas syftning, rätt att emot Regeringens missbruk
af dess makt eller dess mindre afseende å folkets önskningar
begagna det enda correctiv, som är i deras våld, att
nemi. säga: få vi ej våra önskningar uppfyllda, så vilja vi
genom minskade skatters beviljande söka tilltvinga oss bifall
till hvad vi begärt. Deremot instämmer jag i hufvudsaken
med denne värde talare och de öfrige ledamöter, som nu
uppträdt emot Gr. Anckarsvärds motion om hemmantalsräntans
försvinnande; ty jag tror icke det låter förena sig
med vårt samhällsskick att, för närvar., upphäfva hemmantalsräntan
, hvaremot jag tror, att det är den egentliga bevillniugen,
som mest trycker landtbruket, och att det vore
Den 5 Februari.
a53
önskligast om man med något hopp om framgång kunde
taga i öfvervägande sättet för dess nedsättande.
Hr Frih. o. Landtm, frågade, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade,’ att ehuru flera med
hvarandra sammanhängande frågor till discussion pä en gång
varit föredragna, måste han likväl vid proposm å remiss
framställa propos. å hvar och en af dem särskildt, och hemställde
alltså, om R. o. Ad. behagade till StatsUtsk. remittera
Frih. af Nordins motion, angtde undersökning, luiru
hemman tals-räntan blifvit ålagd att af jorden utgöras samt
om nämnde räntas upphörande.
Ropades ja.
Uppå derefter framställda propostr, blef dels remiss till
StatsUtsk. besluten, dels comrmmication med de öfriga RiksSt:n
beviljad af Gr. Anckarsvärds motion N:o i, om hemmantals-
eller extra-ordinarie-räntans upphäfvande.
Likaledes blef remiss till BevillntsUtsk. besluten och
communication med de öfriga Stånden beviljad af Gr. Anckarsvärds
motion N:o 2, om nedsättning i allmänna loevinningen
efter 2:dra Art. §5 9? 12? *3 till hälften, för handlande,
fabrikanter, manufacturister, handtverkare och samtlige
borgare i städerna, samt för deras betjening och arbetare.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde vidare, om R. o.
Ad. behagade till Stats- och Bevilln:sUtsk:n remittera Gr.
Anckarsvärds motion N:o 3.
Hr von Hartmansdorff: Det torde vara nödigt att
för Ståndet upprepa sjelfva ordalydelsen, på det hvarje ledamot
må veta, hvarom fråga är. Den är af följande innehåll:
”att dessa beslut” (om liemmantals-räntans upphäfvande
och nedsättning till hälften af bevillningen efter 2
Art. g, 12 och i3 §§:na) ”må ställas i sådant samband, att,
derest genom Konungens vägran, liemmantals-räntans upphäfvande
icke af vederb. verkställes, beslutet ang:de bevil 1—
ningens nedsättning för städernas borgerskap inställes.” Der
är den första hållhaken, eller hotelsen, eller hvad man behagar
kalla det, som Grefven framställt för att framtvinga
Konungens medgifvande. På samma sätt förhåller det sig
äfven med de hegge följande motionerna, såsom andra ledamöter
redan erinrat; men det torde behöfvas att äfven der
uppläsa ordalagen, så att R. o. Ad. må bestämdt veta hvad
de innehålla. Den 4;de motionen är af denna lydelse: ”att
i R. St:s BeviIln:s-förordn. måtte intagas det förordnande,
att, i fall Konungen skulle vägra verkställighet åt R. St:s
beslut, ang:de upphäfvandet af hemmanlals-räntan ifrån och
a54
D e n 5 Februari.
med år 1841 eller anbefalla dess ånyo debitering oell uppbörd,
sedan densamma en gång upphört, ali uppbörd af
allmänna bevillningen efter 1 Art. samt efter 2 Art. §§:na 21,
22, 23, 28, 29, 33 och 35 för hemman och lägenheter,
verk och inrättningar m. in. under äganderätt, och § 18
för fastigheter i städerna genast skall inställas, så att , den
bevillning, R. St. till bestämdt belopp sig intill nästa riksdag
åtaga, endast kommer att utgöras efter de återstående
nuvar. grunder för bevillningens utgörande.” Den 5:te motionen
innehåller: ”att i reglementet för Riksg:s-contorets
styrelse och förvaltning måtte intagas den föreskrift, att, för
det fall Konungen skulle vägra verkställighet åt R. St:s beslut,
att ifrån och med år 1S41 upphäfva hemmantals-räntan
eller förordna om dess ånyo debitering Och uppbörd,
sedan densamma en gång upphört, Riksg:s-contoret skulle
vara pligligt att vägra utbetalning till statsverket af den del
af allmänna bevillningen, som sålunda anses motsvara hvad
hemmantals-räntan kunnat utgöra.” Alla dessa 3 motioner
äro, såsom R. o. Ad. finner, af den beskaffenhet, alt de sammanhänga
till ett helt och innebära försök att i detta fall
tvinga Konungen. Det är derföre jag anhåller, att Hr Frih.
o. Landtm, måtte framställa dem i en propos., på det Ståndet
då må få yttra, örn de anses kunna i deras oförändrade
skick remitteras. Jag vill icke helt och hållet bestrida, att
remiss af motionerna må äga rum, utan blott motsätta mig
en sådan, intilldess motionären från dem borttagit allt hvad
som åsyftar Konungens tvingande.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Då grundlagen
innehåller, att Landtm, eller Talman ej får vägra propos.
vid andra tillfällen, än då han finner en propos. bokstafligen
stridande mot grundlagens tydliga lydebe, och jag
för min del icke tror, att deri finnes någon §, som förbjuder
R. St. att vid deras beslut i ett beskattningsmål eller en
fråga om nedsättning af bevillningen, fästa ett villkor, såvida
detta villkor icke i sig sjelft är olagligt; så nödgas jag
bestrida den af Hr von Hartmansdorff framställda mening,
att remiss skulle kunna vägras å Gr. Anckarsvärds ifrågavar.
motioner. Det har visserligen blifvit sagdt, att det icke skulle
bero af Regeringsmakten att inställa uppbörden af bevillningen,
utan att denna åtgärd ytterst skulle bero af Kronans
embetsmän; men så har jag ej kunnat uppfatta Gr.
Anckai-svärds framställning. Jag tror tvertom, att det i allo
skulle blifva öfverlemnadt åt Regeringen att vidtaga sådana
föi foganden, att bevillning och grundskatt icke kommo
att på en gång uppbäras. Då man uppfattar frågan
från denna synpunkt, hvilken jag tror vara fullkomligen Öfverensstämmande
med ordalagen i motionerna, tror jag icke,
att sådana oformligheter kunde uppkomma, som åtskilliga talare
har framställt. Af denna anleda, begär jag, att Hr
Den 5 Februari.
a55
Frill. o. Landtm, ånyo malte framställa propos. lil! remiss
af Gr. Anckarsvärd* förevar, motion.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Frih. Sprengtporten, och då det vid
början af denna discussion blifvit antydt, att jag hur uppträdde
i en ny statsmannaskepnad, bör jag derpå lemna det
bevis, att jag åtminstone vid detta tillfälle skall bjuda till
att icke följa misstagen vid förra riksdagar, då motionärerne
inlåtit sig i högst vidlyftiga debatter om deras motioner.
Jag ämnar således icke ingå i några af de detaljer, som
man bär till motarbetande af mina motioner framställt;
men i afseende pä Hr von HartmansdorfFs bestridande af
remiss å de 3:ne sista motionerna, får jag dock erinra, att
dervid förekommer en väsendtlig åtskilnad emellan de i första
bland dessa motioner och den sista, hvilken blott innehåller
ett förslag till instruetion för ett af R. Strs egna verk,
nemi. Riksg:s-contoret. För öfrigt har Frih. Sprengtporten
riktigt uppfattat min mening, och jag hade trott, att de öfrige
talarne icke bort misstaga sig derom, och ej heller förbise
den omständigheten, att mitt förslag utgår från min
enskilda öfvertygelse, att Svenska folkets rätt att sig beskatta
är så urgammal, att den ej bör sättas i fråga, utan
är grundad på en häfd, som ej är mindre gällande, om
den också under 3o urs tid blifvit förbisedd. Underrättad
att denna rättighet ansågs kunna sättas i fråga, har jag ansett
det vara mitt åliggande att, vid frambärandet af mina
motioner, äfven framlägga de säkerhetsmått, som borde vidtagas,
för att förekomma uppbärandet af en högre beskattning,
än Ständerne utsatt. Det är endast i sådant ändamål
jag framställt förslagen, och jag föreställer mig, att de
skola Elifva vederbörl. behandlade af StatsUtsk., hvarefter
jag först anser tiden vara inne för mig att närmare inlåta
mig i hufvudsaken.
Hr Frih. o. Landtm, anhöll, att B. o. Ad. måtte erinra
sig, att han, kort före propostn om remiss, frågat om
Ståndet ansåg öfverläggningen fulländad, hvarpå ja blifvit
svaradt, och att således ingen öfverläggning rörrde sjelfva
saken, vidare borde äga rum.
Hr Lagerhjelm: Förekommen af hvad Hr Frih. o.
Landtm, nyss behagat förklara, nemi. att frågan endast är,
huruvida remiss'kan eller bör vägras, vill jag icke ingå uti
svaromål på hvad som här blifvit yttradt, utan endast uppläsa
sista perioden af itsta mom. uti 4g §:n Riksd.Ordn., så
lydande: ”uppstår fråga om eller hvart remitteras bör &c.’’
Dessa ord gifva tydligen tillkänna, att en sådan fråga, nemi.
om en remiss bör ske, kan uppstå enligt grundlagen; och
det är just denna fråga, som nu uppstått, både till följe af
Hr von Hartina nsdorffs och mina yttranden.
Frih. Gederström, Jacob: Jag är af Hr Lagerhjelm
a56
Den 5 Februari.
förekommen uti det, som jag ämnade yttra. Här är ické
fråga om annat, än att besvara Hr Frih. o. Landtmts propos.
om eller hvart remitteras bör, så framt Hr Frih. o.
Landtm, anser sig grundlagsenligt kunna framställa den oell
icke vägrar att göra det.
Hr von Hartmansdorff: Jag hörde ej, att Hr Lagerhjelm
till besvarande upptog en anmärkning, som egentligen
var riktad emot hans yttrande, att Gr. Anckarsvärd»
^:de motion skulle innehålla en fråga om inställande af kronobetjeningens
åtgärder. Men der står uttryckligen, att den
bevillning, R. St. sig åtaga, endast skulle utgöras efter de
återstående nuvar. grunder för hennes utgörande. Det vill
säga, att det överskjutande beloppet hvarken skulle taxeras,
debiteras eller uppbäras af vederbör, taxeringsman, häradsskrifvare
eller kronofogdar. Hr Lagerhjelm har således
alldeles rätt. I fråga om proposrn har han jemväl upplyst,
att da propos. om eller hvart remitteras bör framställes,
så måste det vara hvarje ledamots rätt att svara nej likasom
ja. Jag har anhållit, att Hr Frih. o. Landtm, mätte på en
gång framställa propos., i afseende på remiss af dessa 3 lik—
stämmiga motioner; men om Hr Landtm, finner för godt
att dela dem, så har jag ingenting deremot; ty jag är öfvertygad,
att det beslut, som Ståndet fattar öfver den första af
dessa frågor, skall äfven fattas öfver de öfriga, emedan de
blifva allt värre och värre, ju längre man kommer.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Jag anser, att remiss
af Gr. Anckarsvärds motioner så mycket mindre bör
kunna vägras, som Gr. Anckarsvärd sjelf ej tyckes lägga någon
vigt på oftanämnda uttryck, och dessa således af en
händelse torde hafva tillkommit.
Frih. Boye, Ludv.: Annat är discussion i sak, annat
discussion om hur propos. bör göras. Den förra discussionen
är slutad, den sednare skulle jag tro, att Hr Frih. o.
Landtm, icke lärer vilja betaga oss. En ledamot, och, såsom
jag tror, äfven en annan har gjort en skilnad i frågan
och hegart, att en del af innehållet måtte borttagas, samt
att remiss af motionen endast med detta villkor borde medgifvas;
och jag tror, alt Hr Landtm, icke är berättigad att
vägra den yrkade klyfningen, Ståndet likväl obetaget att
dertill lemna bifall eller afslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han ej ansåg med
ordning öfverensstämmande, att på en gång framställa propos.
om remiss af flera motioner, utan hemställde nu, om
R. o. Ad. behagade till Stals- och Bevi!In.‘sUtsk:n remittera
Gr. Anckarsvärds motion N:o 3, att, derest, genom Konungens
vägran, hemmantals-räntans upphäfvande icke verkställes,
beslutet ang:de bevillningens nedsättning för städernas
borgerskap inställes.
Ropades ganska starka ja och nej.
Frih.
Den 5 Februari.
Frih. Boye: Frågan blir helt annorlunda, om Hr Frih.
o. Landtm, täckes fördela proposm sålunda: ”Bifaller R. o.
Ad., att Gr. Anckarsvärds motion får, sådan den nu är, remitteras,
eller fordrar R. o. Ad., att den bör undergå förändring
af motionären sjelf, innan remiss deraf kan beviljas.
’’
Hr von Hartmansdorff: Som jag begärt votering,
så anhåller jag att få föreslå contra-propos., hvilken, i öfverensstämmelse
med hvad jag förut yttrat, skulle blifva:
vinner nej, vägrar R. o. Ad. remiss af Gr. Anckarsvärds
motion N:o 3, intill dess motionären derifrån borttagit hvad
deruti finnes influtet, åsyftande att tvinga Konungen till åtgärder,
hvilka strida mot hans vilja.
Frih. Cederström, Jacob: Den värde ledamoten,
som begärt votering, har här gifvit oss en contra-propos.,
sorn afser en votering öfver hvad som icke finnes, nemi.
motionerna förändrade. I det skick frågan är, tillhör det
oss alt votera öfver den, och i ett annat skick kan Gr.
Anckarsvärd, hvilken dag som helst, inkomma med frågan och
få den remitterad. Jag anhåller, att voter:s-propos:n ställes
på remiss, eller att frågan om remiss må förfalla.
Hr von Hartmansdorff förklarade, att han afstod
från att yrka contx-a-propos:n, sådan han den nvss föreslagit.
Hr von Troil, Emil: Jag nödgas protestera emot
den contra-propos., som Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Samma 49 § i Riksd.Ordn. som blifvit citerad, och hvilken
slutar med de orden: ”uppstår fråga om eller hvart remitteras
bör & c.”, utreder jemväl hvilka frågor ovillkorligen
böra remitteras, nemi. genom stadgande, att ”hvar och en
allmän fråga, som första gången i något Stånd förekommer,
skall, så vida ej Ståndet enhälligt genast densamma till vederb.
Utsk. förviser, ligga på bordet till nästa plenum, då
remiss bör ske.” Således bör remiss ovillkorligen ske, så
snart en fråga är af allmän beskaffenhet. Det enda tillfälle,
när remiss af en allmän fråga icke kan äga rum, är,
när talmannen anser den i strid med grundlagen och vägrar
propos.; men sedan propos. om remiss blifvit framställd,
måste remissen ske, och här kan icke uppstå fråga om annat
än till hvilket Utsk. frågan remitteras bör.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är förekommen
af Hr von Troil, och får i öfrigt erinra derom, att icke
allenast 49 §:n Riksd.Ordn. stadgar, att en allmän fråga
ovillkorligen skall remitteras, utan att äfven 44 §:n föreskrifter
detsamma. Jag förmodar således, att Hr Frih. o.
Landtm, icke kan tillåta en votering, hvarigenom en allmän
fråga, emot 44 oc'1 49 §§:nes tydliga ordalydelse, möjligen
kunde blifva undertryckt.
i H. 33
a58
Den 5 Februari.
Hr von Hartmansdorff: Om 49 §:n Riksd.Ordn.
endast stadgade: uppstår fråga hvart remitteras bör, så
hade Hr von Troil och Hr Dalman rätt; men nu står deremot
i ^n: ”uppstår fråga om eller hvart remitteras bör.”
Således kan äfven den förra frågan af R. o. Ad. besvaras
med nej. I annat fall skulle Landtm, icke någonsin behöfva
framställa propos. om remitteras bör, utan endast inhemta
Ståndets tanka, huruvida frågan skulle remitteras lill
StatsUtsk. eller Bevil!n:sUtsk. eller något annat Utsk. Deremot
påminner jag mig ganska väl en vägrad propos. på
remiss. Gr. De Geer var då Landtm., och det var Gr. Fersen,
som icke fick sin motion remitterad, hvilket flere af R.
o. Ad:s äldre ledamöter lära kunna upplysa och bekräfta. Det
är således icke något nytt jag yrkat, utan åtgärder, som äfven
tillförene ägt rum.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Då Hr von Troil uppläste 4g
$:n Riksd.Ordn., som väl stadgar, att ”hvar och en allmän fråga,
som första gången i något Stånd förekommer, skall, så
vida ej Ståndet enhälligt genast densamma till vederbörligt
Utsk. förviser, ligga på bordet till nästa plenum, då remiss
bör ske;” så underlät han alt derjemte undersöka hvad med
en allmän fråga förstås. Definitionen härå igenfinnes i 44
§:n, som är af följande lydelse: ”Konungens propos:r, äfvensom
allmänna frågor, hvarmed förstås sådana, som kunna
eller böra komma under samtlige R.St:s öfverläggning och
pröfning etc.” Här är således en bestämd föreskrift om
hvad med en allmän fråga förstås; är frågan sådan, att den
icke bör komma under R.St:s pröfning, så är den följaktligen
icke heller sådan, att den bör remitteras. Således måste
det böra på hvars och ens pröfning ankomma, huruvida
motionen är i strid med något grundlagsbud, samt huruvida
remiss af sådan anledn. bör ske eller icke.
Hr von Troil: På sätt Hr S tråie omnämnt, underlät
jag visserligen att för R. o. Ad. göra någon utredning af
hvad med en allmän fråga förstås, emedan jag icke trodde,
att detta begrepp skulle vara otydligt för någon ledamot af
detta Hus. En hvar, som vet att Svenska folkets lagstiftande-rätt
i beskaltningsfrågor utöfvas af R. St,, vet äfven, att
den nu förevar, frågan är allmän och icke enskild. För
öfrigt har Hr von Hartmansdorff alldeles förbisett ordet allmän,
och det är just den afsedda pröfningen om frågan är
allmän eller icke, som föranledt stadgandet för den händelse,
att fråga skulle uppstå om remiss bör ske; ty tvekan
kan uppstå, huruvida frågan är allmän eller icke. Men
detta är nu icke tvifvelaktigt. Jag skulle tro, att det vore
ett ganska betänkligt föredöme i inskränkning af yttranderätten,
om denna motion kunde undertryckas; men jag får
dock tillägga, att det icke är af nit för motionens fram
-
Den 5 Februari.
a5g
gång, jag yttrar mig, ty jag gillar den icke till sina hufvudgrunder.
I:lr Dalman: Jag skulle föreställa mig, att det vore
Ilr Landtm., soai mäste för sig hafva afgjort, om frågan ar
allmän eller icke, innan Hr Landtm, proponerar remiss;
ty det Liefve troligen besynnerligt, om det skulle bero af R.
o. Ad:s alla antecknade 54o ledamöter att, hvar för sig, härom
yttra olika tankar, utan mäste det vara åt Hr Landtm,
öfverlemnadt att urskilja frågans beskaffenhet. JNu har Hr
Frih, o. Landtm, framställt propos. om remiss, och deraf
måste således följa, att remiss icke kan vägras, utan att frågan
enligt Puksd.Ordnts föreskrift uti 44 oc^ 49 §§:ne Mäste
till Utskott öfverlemuas.
Hr Lagerhjelm: Om Riksd.Ordn:s stadgande i 49 §:n
skulle så förstås, som Hr von Troil och Hr Dalman funnit
vara tydligt; hvartill skulle då den sista meningen tjena,
som finnes uti i:sta mom. af samma §, nemi.: "uppstår fråga
örn eller hvart remitteras bör’'? Och likväl bar erfarenheten
visat, att detta stadgande icke är öfverflödigt,
emedan det har varit til lämpad t. Huru skulle man
dessutom förstå tillvaron af ett stadgande, som ej borde tillämpas?
Och likväl skola grundlagarna efter deras ordalydelse
tolkas! Jag linner således klart, att R. o. Ad. kan besluta,
om den ifrågavar. motionen är af den ordalydelse, att
den kan eller bör remitteras till något Utskott.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jag tror, att
vi inkommit på en discussion, som icke numera kan komma
i fråga; ty då Hr von Hartmansdorff redan för en hel
timma sedan begärt, att remiss af motionen ej måtte bifallas,
samt propos. sedermera här blifvit framställd om remiss,
hvilken blifvit med ja och nej besvarad, måste jag antaga,
att Hr Frih. och Landtm, icke anser sig kunna vägra Ståndet
rättigheten att afgöra om remiss skall ske; och då votering
nu blifvit begärd derom, torde vi böra skrida till
votering, och icke inlåta oss uti en discussion, huruvida sista
meningen af i:sta mom. i 49 §:n Riksd.Ordn. skall efterföljas
eller icke. Jag anhåller derföre, att voteringen måtte
företagas och propos. uppsättas i enlighet med discussionen.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Mån om att icke grundlagen
måtte i något fall kränkas, och lika mån derom, att
livar och ens rätt iakttages, kan jag på intet sätt instämma
i deras tanka, sorn anse möjligt att vägra remiss till Utsk.
af en allmän fråga, som är af egenskap att kunna remitteras.
Jag vet visserligen, att fråga varit väckt om och hvart
yttranden skolat remitteras; det har skedt då talare vidfoga!
yttranden, som de sjelfva begärt icke måtte remitteras,
och hvarom Ståndet beslutat; men vägran af remiss af sjelfva
motionen har jag aldrig hört sättas i fråga. Då nu Hr
aGo
Den 5 Februari.
Frih. o. Landtm, framställt propos. till Ståndet om denna
motions remitterande till Stats- och Bevilln:sUtsk:n, och
denna propos. med både ja och nej blifvit besvarad; anser
jag någon annan contra-propos. icke kunna framställas, än
att motionen ensamt till Stats-Ulsk., eller ensamt till Bevilln:sUtsk.
remitteras. Jag yrkar såsom contra-propos., det
motionen endast remitteras till BevillntsUtsk.
Hr von Hartmansdorff: Flere ledamöter hafva påstått,
att hvarje allmän fråga, som inom ett Stånd väckes,
måste ovillkorligen till Utsk. remitteras. Jag anhåller att få
anföra ett exempel på motsatsen, som jag hoppas skall vara
öfvertygande, åtminstone för en af de värde ledamöter, som
påstått motsatsen. Om det skulle falla någon riksdagsman
in att här väcka fråga om tryckfrihetens inskränkning, så
vore det visserligen en allmän fråga; men jag tror ej, att
Landtm, kunde göra propos. om remiss, emedan det är stridande
emot grundlagen att annorstädes än i Const.Utsk. väcka
motion derom. Förevarande fråga är icke heller något
annat än en grundlags-förändring, eller ett försök att tvinga
Konungen, hvilken efter våra grundlagar skall vara lika
oförhindrad att svara ja eller nej till Ständernas propos:r,
som de äro, att svara ja eller nej till hans.
Hr von Troil: Liksom Hr Gr. Gyldenstolpe, önskar äfven
jag, att vi snart måtte skrida till votering; men derförinnan
måste vi hafva contra-propos., och det lärer, tillhöra
Ståndet, lika så väl som Hr Landtm., att tillse, det densamma
blifver upprättad i enlighet med grundlagen och icke
tvertom. För öfrigt lärer frågan, huruvida den af Hr
von Hartmansdorff begärda contra-propos. kan antagas eller
icke, numera ingalunda synas Ståndets ledamöter tvifvelaktig,
sedan de hört att inga andra skäl för densamma kunna
anföras, än att man ej må votera om förslaget är grundlagsvidrigt.
Deruti har Hr von Hartmansdorff rätt; men
om sådant vore fallet, skulle votering ej komma att anställas,
emedan Landtm, ej kunde framställa propos. Skulle
Landtm, missbruka sin rätt att vägra propos., finnes deremot
ett correctiv, genom remiss till Gonst.Utsk.; men skulle
Ståndet äfven företaga sig att vägra, finnes ingen hjelp
— vttrande-rätten vore då afskuren. Det andra åter till
stöd för Hr von Hartmnnsdorffs sats anförda skäl, är, efter
mitt förmenande, ännu svagare, nemi. att remiss blifvit vägrad
å en af Gr. Fersen väckt motion om knekte-contracten;
men sådant inträffade till följd deraf, att motionen
väcktes åtminstone J år efter motions-tidens slut.
Frih. Cederström, Jacob: Det kan verkligen med
skäl väcka förundran, alt i de mest enkla formfrågor skiljaktiga
meningar kunna uppstå om grundlagens efterlefnad,
så att man vid frågans bestämmande faster sig vid ett enda
moment och glömmer alla andia. Det finnes äfven andra
Den 5 Februa ri.
§§:r än 49 S'n Riksd.Ordn,, hvilken innehåller: "uppstår
fråga om eller hvart remitteras bör’’, som här äro lämpliga;
ty samina Riksd.Ordn. liar en 56 §, som stadgar, att
intet ärende må nedläggas utan Ståndets uttryckliga beslut.
Ståndet är således berättigad! att, genom uttryckligt beslut,
vägra remis§ af motionen. Nu är propos. om remiss framställd
af Hr Frih. o. Landtm, samt votering begärd af Hr
von Hartmansdorff; till följd hvaraf, enligt 53 §:n, votering
ovillkorligen genast skall för sig gå, och vo teris-propos.
författas. I detta skick befinner sig saken, och jag yrkar,
att contra-proposln måtte blifva: vinner nej, kommer frågan
om remiss atjt förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då grundlagsenligheten
af den utaf Frih. Cederström föreslagna contra-propos.
blifvit ifrågasatt, Hr Landtm, ansåg sig skyldig yttra
sin tanka, att det ej tillkommer Ståndets Talman i annat
fall vägra propos., än då den bokstafligen strider emot
grundlagens ordalydelse, och att, som Frih. Cederströms
förslag ej bokstafligen stridde emot grundlagen, Hr Frih.
o. Landtm, alltså ej ansåg sig berättigad att derå vägra propos.
; hemställande han således, huruvida R. o. Ad. ansåg,
att vid den förestående voteringen contra-propos:n borde innehålla,
att om nej vunne, Gr. Anckarsvärds motion icke
skulle till Utskott remitteras.
Ropades nej.
Gr. Frölich, D a v i d: Om , på sätt Hr Frih. o. Landtm,
för Ståndet tillkännagifvit, contraproposm skulle blifva ett
afslag af remiss till vederbörligt Utskott, så skulle helt
och hållet samma följd äga rum, som om Hr Frih. o. Landtm,
hade gillat deras åsigt, hvilka påstå, att målet icke kan remitteras,
d. v. s., att Ståndet då i förväg kommit derhän,
att genom en möjlig majoritet afslå frågans remitterande till
Utskott, hvilket, på sätt här till öfverflöd blifvit ådagalagdt,
icke kan ske mot 56 §:ns Reg.F. föreskrift. Jag vågar således
desto hellre protestera mot den af Hr Frih. o. Landtm,
föreslagna contrapropos., som jag tror, att den formen,
hvilken här blifvit iakttagen att till Ståndet hemställa , om
Ståndet bifaller remiss, är ett missbruk, och att, såsom Gr.
Horn förklarat, meningen dermed icke bör vara annan, än
att hemställa, huruvida frågan skall remitteras till det ena
eller andra Utsk:t; ty det är fullkomligen utveckladt, att
sedan frågan legat på bordet och är af allmän natur, bör
remiss ovillkorligen ske, på sätt 56 §:n Reg.F. stadgar.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer uti den af
Frih. Cederström framställda contrapropos., nemi.: vin
ner
nej, anser R. o. Ad. frågan om remiss af denna motion
böra förfalla. Jag får dessutom erinra Ståndets ledamöter, särdeles
dem, som ej tillförene, bevistat någon riksdag, att det
icke är tillåtet för dem, hvilka äro af en motsatt mening,
•26?.
Den 5 Fc b r u a ri.
a!t äfven dictera conti apropos., utan att man måste åtnöja
sig med, att motståndame få deras mening uttryckt
uti conlrapropos:n, då man liar sin egen i ja-propos:n.
Gr. florn: Den siste värde talaren, må tillåta mig att
tro min rättighet vara fullkomlig deruti, att föreslå en
conträpropos., emedan jag, som icke deltagit uti discussion
om sjelfva hufvudfrågan eller derom ens velat utlåta
mig, icke heller delat deras åsigt, som önskat motionens remitterande
lill sammansatt Utskott eiler StatsUtsk. enskildt.
Riin mening, att remissen bör ske till Bevilln:s-Utsk.,
är sålunda skiljaktig frän de öfriga förslagen, och bör således
vinna afseende som conträpropos.
Hr von Troil yttrade sig vara förekommen af Gr.
Horn.
Frih. Boye: Till alla de ledamöter, som bestridt den
föreslagna contrapropos:n, hemställer jag, om icke bibehållande
af denna conträpropos. utgör enda slittet att ej förtrampa
deras rätt, hvilka tilläfventyrs tro, att förevar, motion
innebär ett förnärmande af den andra Statsmaktens rätt;
desse skulle således cj få yttra sin tanka. Är detta meningen?
— Man talar örn frihet, man talar om allas rätt att
yttra sig; men man tvekar icke att neka en conträpropos.,
hvarigenom ett förqväfvande af andras rätt de facto skulle
äga rum.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Gr. Horn har yttrat sin
önskan, att målet måtte remitteras till BeviIln:s-IJtsk.; och
Isan har äfven öppet, i händelse ja vinner, att göra sin tanka
gällande; derföre bör han lemna sina motståndare, hvilka
först begärt votering, tillfälle att äfven söka göra sin
mening gällande.
Frih. Cederström, Jacob: Till en del är jag förekommen
af Hr Lefren, men icke fullständigt. Jag anser
nemi., i anledn. af Gr. Horns framställning, det vara nödigt,
att voter:s-propos:n alternativt innehåller, huruvida R. o.
Ad. bifaller, att remiss skall ske eller icke, och sedan, om
remissen skall ske till Stats- och Bevilln:s-Utsk:n eller endast
lill RevilIn:s-TJtsk.; men först måste frågan, om remiss
skall ske eller icke, afgöras, och om dervid nej vinner, kommer
den sednare frågan att af sig sjelf förfalla. Jag anbåller,
att Hr Frih. o. Landtm, mätte låta oss få denna voter:s-proposi
tion.
Gr. Frölich: Hvad Frih:ne Cederström och Boye samt
Hr Lefren anmärkt uti deras sednasle yttranden skulle till
en del vara riktigt, såvida det nu förevar, tvisteämnet vore
antingen en allmän fråga, deruti ingen kan förvägras att söka
göra sin mening gällande, elfer en formfråga. Nu råkar
likväl förevar, fråga att ej vara någotdera, utan endast en
verkställighets-åtgärd, som på framställning af Landtm, van
-
Den 5 Februari.
a63
ligtvis och rättsenlig! besvaras med ja. Så har alltid skett,
nemi. alt Landtm, till Ståndet hemställt, huruvida rembs,
som enl. grundlagen icke kunde vägras, då frågan legat på
bordet, skulle ske, hvarefter densamma ägt rum; och deraf
torde den förvillelsen troligen hafva uppkommit, det remiss
skulle kunna afslås. Om nu R. o. Ad. täcktes besinna
skilnaden emellan en sadan verkstiillighets-åtgärd, som del
åligger Landtm, att framställa, samt de 2:ne andra slag af
frågor jag omnämnt, nemi. hufvudsakliga- och formfrågor,
tror jag, alt denna förvillelse snart skull upphöra , samt att
följaktligen, derest votering skal! äga rum, hvilket jag förmodar
icke behöfves, ingen annan contrapropos., än den
Gr. Horn föreslagit, kunna upprättas, nemi. om förevar,
motion skall remitteras till begge Utskotten, eller endast till
ettdera; och det skulle förundra mig, om de talrika ledamöteine
af detta Hus skulle vid början af denna riksdag så
förstå grundlagen, att remiss af en motion kunnat vägras,
då frågan kunnat lagligen väckas.
Ilr Lagerhjelm: Frih. Cederström har redan framställt
den meningen, att ja-propos:n icke skulle bestämma,
hvart remiss skall ske, och då Clefve ingens tanka lörqväfd;
ty det berodde sedan på 11. o. Ad:s pluralitet, att bestämma
hvart remiss borde äga rum. Kan en klarare och enklare
propos. framställas? — Och jag är derom öfvertygnd, att, i
händelse R. o. Ad. beviljade remiss, man säkert skulle utan
votering komma öfverens om, till hvilket Utsk. remissen
borde ske.
Hr Ribbing, Ceng t: Jag har visserligen icke förut
på delta rum hört hvad som brukas eller icke, oell jag kan
således icke förvillas deraf. Jag läser endast Riksd.Ordtus
4g och der står: ”livar och en allmän fråga, som första
gången i något Stånd förekommer, skall, så vida ej Ståndet
enhälligt genast densamma til! vederbörligt Utsk. förviser,
ligga på bordet till nästa plenum, då remiss bör ske.” Nu
har denna fråga legat på bordet, och således måste, efter
ordalydelsen, remiss nödvändigt ske, så vida icke Ståndet
jemlikt 56 §:n uttryckligen beslutar, att ärendet må nedläggas.
Jag vet icke heller någon annan utväg att komma
från denna fråga, än att Ilr Frih. o. Landtm, lill Ståndet
hemställer, huruvida Ståndet anser ärendet böra nedläggas,
och svaras derpå nej, måste remiss ske. För öfrigt har en
talare åberopat 55 §:n till stöd för sin mening; men delta
I as endast om ärende, icke om remiss. Jag anser högst
äfventyrligt, att misstydning kan iiga rum uti en så tydlig
§ som 4g och jag vet icke, hvart det skall taga vägen,
om grundlagen så tolkas.
Frih. Boye: Jag har bevistat mångå riksdagar, men
hittills vet jag mig icke hafva varit närvar, vid ett sådant
förfarande, att, sedan den ena sidan dicterat propus., man
a64
Den 5 Februari.
vägrat den andra att dictera contra-propos,; åtminstone har
jag aldrig sett ett sådant exempel, och jag hemställer, huruvida
det nu för första gången skall äga rum. Det ar
sanni, att votering är en verkställighets-åtgärd till utrönande
af Ståndets tanka: nå väl! lior voter:s-propos:n då vara
så ställd, att någons tanka förtrampas? Delta vore likväl
casus, om motionen till sitt innehåll innebar ett Öfverskridande
af R. Sits makt och elt inträngande på den andra
Statsmaktens område. Om nu det skulle finnas ledamöter
af Ståndet, som ville votera nej, frågar jag, om Ståndet vore
hernttigadt att qväfva denna tanka. Det vore våld, men
icke rätt.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr Frih. o. Landtm,
förklarat, att den contra-propos. icke kan vägras, hvilken
Frih. Cederström och jag begärt, inser jag icke, hvarföre
Ståndet skalf Jängre uppskjuta att låta voteringen äga ruin.
Det blifver ingen jemvigt i voter:s-propos:n, om icke, på
sätt Hr Lagerhjelm föreslagit, på ena sidan upptages, att remiss
af motionen skall ske, en hvar förbehållet att sedan
omtvista hvarthän, och på andra sidan, att remiss ej skall
ske; ty om nu tilläfventyrs de, som yrka alt remiss icke
skall aga rum, öfverröstas, anser jag, att våra motståndare
ändå icke kunna vägra oss att deltaga i frågan hvart remitteras
bör. Det är således klart, att första frågan mäste
blifva: skall remiss äga rum eller icke?
Frih. Sprengtporten: Jag delar deras mening, sorn,
på grund af 49 §:n Riksd.Ordn., anse, att remiss icke kan
vägras; men då Hr Frih. o. Landtm, genom sitt förklarande,
att han icke vore förhindrad såsom contra-propos. antaga
den af Frih. Cederström föreslagna, och frågan säle-,
des kommit i det skick, att min åsigt ej kan göra sig gällande.
återstår endast att framställa behörig propos. Det
är vrkadt af motionären sjelf, att frågan måtte remitteras
till Stats- och Be\iIln:sUtsk:n; andre ledamöter hafva åter
påstått, att remiss bör vägras och frågan förfalla, samt en
annan ledamot har begärt, att den bör remitteras endast till
Bevilln:s-Utsk. Några andra åsigter har jag icke förnummit,
och då synes mig klart, att, enär votering är begärd,
den enda utvägen blifver, att ja-propos:n lyder å remiss till
Stats- och Bevilln:sUtsk:n, och nej-propos:n blir så lydande:
vinner nej, kommer genom särskild votering att afgö
ras,
om motionen skall förfalla eller remitteras endast till
Bevil ln:sUtskottet.
Hr Frih. o. Landtm.: Ehuru ännu flere ledamöter
anmält sig att tala, anser jag mig skyldig, för att så vidt
möjligt är förkorta öfverläggningen, att yttra min mening.
Jag har ej ansett mig kunna förvägra framställandet af den
contra-propos. Frih. Cederström begärt, ehuru jag anser det
vara
Ben fi Fc b r u a r i.
205
varn ovanligt,- om R. o. Ad. förvägrade remiss. T afseende på
slutliga voteringen får jag förklara min mening vara den, att
jag ej anser voteringen kunna tillgå så sorn Fril). Sprengtporten
föreslagit, emedan om propostn med ja bléfve besvarad,
en mening icke ägt tillfälle att göra sig gällande,
titan anser jag, så väl i denna fråga, som vid alla framdeles,
dä tvist uppstår om contra-propostn, att först måste utrönas,
hvilken contra-propos. R. o. Ad. vill antaga, och att,
sedan det är utrönt, den hufvudsakliga voteringen kan för
sig gå. Således, i förevar, fall, då det är fråga om två
contra-propos:r, den ena af Frih. Cederström, att om nej
vinner, R. o. Ad. anser frågan om remiss böra förfalla, och
den andra af Gr. Horn, att om nej vinner, motionen skall
till RevillntsUtsk. remitteras, måste först utrönas, hvilken
af dem It. o. Ad. vill antaga.
Hr Hjerta, Lars: Då Hr Landtm, förklarat en sådan
contra-propos., sorn den af Hr von Hartmansdorff och Frih.
Cederström framställda, kunna grundlagsenlig! äga ram; så
kommer också sannolikt att deröfver voteras. Ehuru således
någon vidare invändning deremot kan anses utan ändamål,
uther jag mig att, innan voteringen sker, få nedlägga
min protest deremot till prot. Jag anhåller tillika att dervid
få erinra om en föreg, händelse inom detta Hus, då en
fråga, snarlik med den närvar., discuterades. Åtskilige af
R. o. Ad:s närvar, ledamöter torde ännu minnäs, att samma
motionär, hvars förslag nu varit under öfverläggning,
eller Gr. Anckarsvärd, år 1823 väckte en fråga örn inskränkning
i anslagen för den diplomatiska corpsen. Detta föx'-  slag motiverades medelst en teckning utaf den Svenska skatte-allmogens
belägenhet, som den ena sidan af Huset gerna,
örn möjligt, ville se nedtystad. Flere af eder, mine herrar!
ihågkomma säkert ännu den märkvärdiga natten den 1 Mars,
då framlidne IL Ex. Hr Gr. Platen emot berörde motion
nfgaf sitt utförliga och snillrika anförande. Denne talare
hade då på sin sida eh majoritet af Huset, sorn icke lemnade
något tvifvel öfrigt, att motionen, i fall frågan om remiss
deraf kunnat komma under votering, äfven hade blifvit
i födseln nedtryckt och tillintetgjord. Men Gr. Platen
satte icke ens i fråga, att detta kunde beslutas af Ståndet.
Under all den ifver, hvarmed han uttryckte sig mot den
teckning, Frih. Anckarsvärd hade gifvit utaf den allmänna
ställningen i landet, förklarade han högtidligen, att han ansåg
Frih:s rätt att få motionen remitterad obestridlig enligt
grundlagen ; och det var just derföre, att denna remiss icke
lagligen kunde hindras, sorn han, på det mest högtidliga
sätt, besvor Frih. Anckarsvärd, i Svenska folkets namn, och
vid de minnen, som sköldarna i detta Hus återkalla, att
sjelf taga motionen tillbaka. Men då Frih. Anckarsvärd,
det oaktadt, förklarade, att han, på grund af sin riksdagst
IL 34
I
a6G
Den 5 Februari.
mannarätt, yrkade dess qvarblifvande, satte ock hvarken
dåvar. Landtm. II. Ex. Hr Gr. Dt-Geer, eller någon er da
ledamot af Ståndet i fråga, att rättigheten till remiss kunde
honom betagas eller deröfver voteras. Det är ett sådant
exempel jag ansett icke böra blifva obemäldt, innan voteringen
företages.
Hr Ribbing, Arvid: Här har blifvit framstäld den
sats, att det icke borde vägras contra-propos. på en åsigt;
men det kan likväl inträffa sådana fall, då propos. bör vägras,
nemi. om densamma är grundlagsvidrig. Jag känner
visserligen, att det står i 56 §:n Riksd.Ordn.: ''intet ärende
må nedläggas utan Ståndets uttryckliga beslut''; men deremot
stadgar 56 §:n Reg.F.: ''allmänna frågor, som uti R.
St:s plena väckas, må ej till ett omedelbart afgörande der
upptagas, utan skola öfverlemnas till behörigt Utskott etc.”
Ku frågas: är icke det ett omedelbart afgörande af en fråga
att besluta densammas nedläggande, samt att den således
icke kommer att till Utskott remitteras, hvilket åter, på
sätt jag nyss nämnt, enligt 56 §:n Reg.F. ovillkorligen bölske;
men sedan Hr Frih. o. Landtm, likväl framställt propos.
derom, återstår för mig endast att reservera mig mot
ett sådant behandlingssätt.
Gr. Frölich: Sedan jag förra gången yttrade mig och
gaf tillkänna min tanka, att förevar, fråga vore hvarken en
allmän fråga eller en formfråga, utan en verkställighetsfråga,
har jag icke förmärkt, att någon ledamot ens till vederläggning
upptagit denna framställning; deremot harden tillfredsställelsen
vederfarits mig att förnimma, det Hr Frih.
o. Landtm, sjelf, såsom sin enskilda tanka, den jag, för min
del, med all tacksamhet upptagit, såsom ett råd till Ståndet,
förklarat, att han önskade, det remiss icke måtte vägras.
Det oaktadt har likväl Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit,
det han icke ansåg sig vara berättigad att förqväfva deras
tanka, hvilka möjligen önskade den af Frih. Cederström föreslagna
contra-propos:n, då nemi. det icke skulle finnas i
grundlagen bokstafligen föreskrifvet, att en sådan propos.
ej linge framställas. Nu och oansedt Hr Frih. o. Landtm,
förklarat, att votering skall ske, och oansedt jag väl kan
föreställa mig, att man skall anse det såsom en conseqvens
att vidblifva en åtgärd, hvilken man förklarat skola äga
rum; vågar jag dock till Hr Frih. o. Landtm, hemställa,
om icke, då Hr Frih. o. Landtmrs förklaring i afseende
på Frih. Cederströms förslag innebär en negativ sats,
densamma likväl, om man gjorde den till positiv i stället,
skall blifva uppenbart grundlagsstridig, såsom Hr Ribbing
utvecklat. Jag hemställer derföre, om icke Hr Frih.
o. Landtm, skulle finna den framställda voter:s-propos:n vara
af den beskaffenhet, att bättre är, den återtages, än att
Ståndet kommer att företaga en votering, hvilken, såsom
Den 5 Februari.
2U7
jag fruktar, skull leda till ånger, ej allenast för Hr Frih. o.
Landtm., utan äfven för Ståndet; och jag tror, att Hr Hjerta
och de flere, hvilka hållit före alt sådant vore omöjligt,
sedan Hr Frih. o. Landtm, en gång afgifvit sin förklaring,
icke gjort sig reda för Hr Frih. o. Landtnäs upplysta och
rättsinniga tänkesätt.
Frih Boye, Fredr.: Jag delar deras tanka, hvilka teo
det vara en motionärs ovillkorliga rätt att, jemlikt 49 §:n
Riksd.Ordn., få sin motion remitterad till Utsk. Då man i
4o år har varit medlem af delta Hus och redan vid 1800
års riksdag deltagit uti R. St:s förhandlingar, har man åtminstone
någon erfarenhet. Ehuru jag sedan icke var med
uti 180g års Const.Ulsk., minnes jag dock ganska väl den
tiden, som Gr. Schwerin kallade ”de menlösa dagarna”, och
huru man då talade. Man påminner sig, att under den s.
k. frihetstiden, hvilken — i parenthes sagdt — mäste hafva
varit en besynnerlig frihetstid, efter Gustaf lil förmenade
sig hafva återgifvit friheten åt Sverige, fanns en s. k.
Urskil jnings-deputation; så kallades Utsk:n då. Denna deputation
var tillsatt att granska alla förekommande förslag
och hade äfven rättighet att förkasta dem. Då nu grundlagen
stiftades 180g, uppstod fråga om, att man ej skulle
återkomma till denna Urskiljnings-deputation, emedan den
gjort mera ondt än godt, och derföre stadgades — jag minnes
det ganska väl — alt ingen motion, som angår ett allmänt
ärende, skulle kunna undertryckas. Så förstods stadgandet
då och har alltid här blifvit så tiilämpadt. I öfrigt
förundrar det mig, att R. o. Ad. vill granska, huruvida en
motionärs ordalag äro riktiga eller icke; med samma skäl
kunde man äfven ingå i pröfningen, huruvida jag uttrycker
mig på god Svenska eller ej, samt om min stafning är riktig,
och slutligen nödgades man underställa frågan Svenska
Academien. Jag protesterar emot den begärda voteringen,
emedan jag anser den olaglig.
Hr von Hartmansdorff: Jag beklagar, att Hr Frih.
o. Landtm, icke ansett sig kunna framställa den propos., Hr
Lagerhjelm föreslagit. Ilon hade varit jemnt vägande, å
ena sidan bifall till, å den andra afslag å remiss. Vi hade
då genast varit ifrån saken. Nu äro visserligen blott 2:ne
Utsk. uppgifna, till hvilka remiss af motionen blifvit begärd,
nemi. Stats- och Bevilln:s-Utsk:n; men det skulle
möjligen kunna falla mig eller någon annan in, att yrka
motionens remitterande till Ekon.Utsk. Det förenämnda
förslaget till propos. hade således utan tvifvel varit det bästa:
men finnér Hr Frih. o. Landtm, sig ej kunna gå in derpå,
utan vi måste votera om contra-propos.; så anhåller jag,
att vi må skrida dertill ju förr desto hellre.
Slutligen och då en af mina motståndare tackat Hr
Frih. o. Landtm, för det råd han gifvit till deras fördel,
aG8
Den 5 Februari,
mäste jag deremot beklaga, att Hr Landtm, gifvit sin ene
skilda, mot min mening stridande, tanka tillkänna för Ståndet,
och således i sin mån motverkat henne, eller meddetsamma
gjort något, som icke tillkommer cn Talman, hvilken
i ölyerljiggningarna ingen röst äger.
Gr. Gyldenstolpe: Jag täger mig friheten hemställa
till Hr Frih. o. Landtm., huru snart vi kunna komma till
efterföljd af 53 §:n Riksd.Ordms stadgande, att sedan votering
är hegard, skall voter:s-propos. jemte tydlig contra-propos.
genast författas. Denna discussion, som nu upptagit en half
timma, synes mig icke hafva angått contra-propos:», utan huruvida
det varit ratt att framställa propos. om vägran af
remiss.
Hr Ribbing, Bengt: Jag skulle icke upptaga tiden
med discussion, om jag icke ansåg förevar, fråga vara högst
vigtig. Det är nemi. fråga, om den äskade voteringen skall
äga rum eller ej, och jag kau jcke annat än på det högsta
protestera deremot, att en votering sker, huruvida grundlagen
skall följas eller icke. Grundlagens föreskrift ar klar
deruti, gtt reiniss skall ske; således kan jag icke medgifva
någon annan voter:s-propos., än huruvida motionen skall remitteras
till det ena eller andra Utskottet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, för att komma
till ett afgörande utaf beskaffenheten af den contra
propos.
, som vid blifvande votering skall gälla, ville för R.
o. Ad. uppläsa det förslag dertill, sorn blifvit framstäldt,
nemi. af Frih. Cederström, så lydande: ”vinner nej, anser
R. o. Ad. frågan om remiss af denna motion böra förfalla”;
och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade godkänna
denna contra-proposm.
Ropades starka nej och ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det varit honom
omöjligt att af R. o. Ad:s svar fatta någon öfvertygelse, livi 1—
ketdera ropet, ja eller nej, varit öfvervägande, ulan ville
han å nyo upprepa sin sednast framställda propos. *
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att många nej
kommit deraf, att man ej vetat, huru ja-propos:n skulle ly
da.
Jag anhåller derföre, att den måtte uppläsas.
Frih. af Nordin: Då nu tiden är så långt framskriden,
hemställer jag, att vi må votera särskildt om contraproposm
och sedan om hufvudsaken; åtminstone ser jag icke,
huru vi på något annat sätt kunna komma till ett resultat.
Jag begär votering om contra-propos.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det ej tillkomma
honom att föreslå votering, och hade han väntat att kunna
finna R. o. Ad:s svar öfvervägande för den ena eller andra
meningen.
Den 5 Februari.
269
Frill, af Nordin trodde sig i sitt sista yttrande, så tydligt
sora möjligt, hafva begärt votering.
Gr. Gyldenstolpe: I sådant fall skulle jag anhålla
att få veta, hvilken den andra contra-propostn är, sora Frih.
af Nordin begär. Hans lärer vara af den tanken, att motionen
skall remitteras, och ja-rpropostn kommer väl att innehålla
denna mening.
Frih. af Nordin: Då Gr. Horn för länge sedan begärt,
att motionen skall remitteras endast till Bevilln:sUtsk.,
och andra ledamöter helt och hållet beslridt motionens remitterande;
skulle jag tro, att genom den af mig begärda
voteringen bör bestämmas, hvilkendera af dessa åsiglcr skall
blifva contra-propos.
Hr Lagerhjelm: Låtom oss bringa saken i ett enkelt
oc;h klart skick; 2:ne opinioner hafva bildat sig, den ena, för
remiss af motionen, den andra deremot för afslag af remiss.
Jag anhåller således, att voter:s-propos:n måtte blifva följande:
vinner ja, kommer remiss att äga rum; vinner nej, komr
mer remiss icke att äga rum. Om nu remiss skulle bifallas,
är ju öppet att företaga ny votering om remissen skall ske
till det ena eller andra Utsk. Men jag är öfverlygäd derom,
att frågan hvart kommer att utan votering afgöras.
Gr. Horn: Att Hr Frih. o. Landtm, framställt propos.
om remiss skall ske, är stridande mot min öfvertygelse; men
jag instämmer uti Frih. af Nordins yttrande, att Hr Landtm,
numera svårligen har någon annan utväg, än alt låta oss
votera öfver de begärda contra-propos:na, emedan hvarje
annan åtgärd skulle innebära ett försök att förmå Hr Landtm,
återtaga det, som han en gång förklarat vara rätt.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, sedan votering om
contra-propos:n nu blifvit begärd, i detta afseende följande
voter:s-proposition:
Den af R. o. Ad., som anser att företrädesvis vid den
blifvande voteringen contra-propos:n bör innehålla, att vinner
nej, anser R. o. Ad. frågan 0111 remiss af Gr. Anckarsvärds
motion N:o 3 böra förfalla, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. företrädesvis, att, vid den blifvande
voteringen, contra-propos:n bör innehålla, att vinner
nej, remitteras Gr. Anckarsvärds motion N:o 3 till Bevilln:s—
Utskottet.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har icke något annat
att anmärka emot den voter:s-propos., Hr Frih. o.
Landtm, föreslagit, än att hvad der influtit om hvad R. o.
Ad. företrädesvis önskar måtte utgå, och blott alter
-
ajo
Den 5 Februari.
nativt stadgas , att den sorn vill, att vid en blifvande votering
nej-propos. bör innehålla ele., voterar ja, o. s. v.
Gr. Spens, Garl Gustaf: Om jag icke oriktigt fattade
Hr Frih. o. Landtnäs framställning , skulle vi blott
komma att votera om hvad som skulle blifva contrapropos.
vid en blifvande votering; men jag tror att deruti bör intagas,
det japropos då kominer att blifva, det Gr. Anckarsvärds
specifikt uppgifna motion skall remitteras till Statsoch
Bevilln:s-Utsk:n.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att intet hinder vore
för iaktagande af hvad Frih. Gederström och Gr. Spens sålunda
anmärkt, och skulle voterts-propostn i enlighet dermed
uppsättas.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredr., hemställde,
om ej den slutliga voteringen i hufvudsaken kunde till eftermiddagen
uppskjutas.
Hr Frih. o. L andira, ansåg sådant icke förenligt med
föreskriten i 53 §:n Riksd.Ordn. att voler, genast skall för sig gå.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamligen
till de herrar, som äro af motsatt tanka, om de icke
skulle vilja förena sig derom, att sammanslå till en enda de
tvänne uppställda alternativen, nemi. om motionen skall remitteras
till Stats- och Bevilln:s-Utsk:n gemensamt, eller till
det sednare allena. Yi skulle då åtminstone slippa med en
votering , och jag bör ej anse troligt, det någon ledamots
intresse kan ligga deruti, att tiden onödigt förspilles genom
omröstning.
Upplästes till justering följande voterings-propos.:
Den som yrkar, att contrapropos:n, vid voteringen om
remiss lill Stats- och Bevilln:s-Utsk:n af Gr. Anckarsvärds
motion N:o 3, att derest, genom Konungens vägran, hemmantalsiäntans
upphäfvande icke verkställes, beslutet ang:de
bevillningens nedsättning för städernas borgerskap inslälles,
skall erhålla följande lydelse: ”vinner nej, kommer frå
san
om remiss af Gr. Anckarsvärds ofvanstående motion
”att förfalla•/’ den voterar
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, kommer contrapropos:n att erhålla följande lydelse:
”vinner nej, kommer Gr. Anckarsvärds ifrågavar.
”motion att remitteras endast till Beviilms-Utskottet.”
Hr von Hartmansdorff: Då åtskillige af Ståndets ledamöter
torde hafva funnit voler:s-propos:n mörk, så får
jag hemställa, om det icke vore bättre att nyttja benämningen
af Gr. Anckarsvärds motion N:o 3, hvilken vi så ofta
hört. Hvar och en visste då bestämdt hvad frågan anginge.
Den 5 Februari.
a7i
Uppå derefter af Hr Frih. o. Landtm, framställd
propos. , blef den sist upplasta voler:s-propos:n af 11. o. Ad.
godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna’ hafva utfallit
som följer:
Ja — 184.
Nej — 153.
Under voteringen hade Hr Frih o. Landtm, på en
stund bortgått, och hade H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus,
under tiden emottagit klubban, hvilken före voteringens
slut af Hr Frih. o. Landtm, återtogs.
Upplästes till justering och godkändes följande veterings- ,
proposition :
Den som bifaller, att Gr. Anckarsvärds motion N:o 3,
att, derest, genom Konungens vägran, hemmantals-räntans
upphäfvande icke verkställes, beslutet ang:de bevillningens
nedsättning för städernas borgerskap inställes, remitteras lill
Stats- samt Bevi!ln:s-Utsk:n, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, kommer frågan om remiss af Gr. Anckarsvärds
ofvanstående motion att förfalla.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja — 164.
Nej — 200.
Som klockan nu var öfver £ till 7 slagen, och tiden således
redan förfluten, då R. o. Ad. på eftermiddagen i alla
fall borde å nyo sammanträda, blef plenum oafbrutet
fortsatt.
Gr. Horn: Jag ber att i prot. få nedlägga min protest
mot den votering, hvarigenom R. o. Ad. afgjort en fråga,
den endast grundlagen äger rätt att tyda. Jag tror, alt
R. o. Ad. icke inom lång tid skall komma i tillfälle att inse
den verkliga vådan och olägligheten af del beslut, som
blifvit fattadt, emedan det kan inträffa, att samma majoritet,
som nu tänkt sig möjligheten af att å olaglig väg neka
lagliga motioners remitterande till Utsk., nödgas silida mot
prsejudicatets kraft och verkan.
Hr Anckarsvärd, August; Frih. Rantzou, Joli.
Albert; Hr af Harmens, Henrik Otto, samt Hr Ribbing,
Bengt, förenade sig i Gr. Horns reservation.
Då från flera delar af salen personer på en gång hördes
reservera sig emot beslutet, anmodade Hr Frih. o.
Landtm, dem att till prot. sig uppgifva.
Hr Hallenborg, Carl Johan; Hr Gyllenkrok,
Göran; Hr Tersmeden, Carl Reinhold, samt Gr. von
■2',2
Den 5 Februari.
Hermansson, Carl, reserverade sig äfven emot det fattade
beslutet.
Gr. Anckarsvärd: Det förefaller mig vara en alltför
besynnerlig och ovanlig händelse, ali frågan om remiss af
en motion kan afslås. Jag fruktår, att man helt och hållet
förbisett vår fyrdelade sammansättning och den andel, sorn
de öfriga Stånden nödvändigt måste äga i fattandet af ett
beslut. Jag anhåller först och främst att få veta, om min
begäran att mina motioner skola de öfriga Stånden meddélas
äfven är afslagen; om det äfven står i majoritetens makt
att hindra ett sådant meddelande; och om äfven den vägen
är stängd för delgifvande åt de Öfriga Stånden af en väckt
fråga. Följden deraf skall blifva , att från ett Stånd livar*
enda motion skall kunna undertryckas af majoriteten och
sålunda aldrig komma under den behandling, som våra former
medgifva. Under vår fyrdelade sammansättning utgöra
Utskotten utrednings-nämden öfver de frågor, som väckas
på särskildta rum,och hvaröfver de Öfriga 3 kamrarna icke i
öfverläggningen deltaga, förrän de af Utskott blifvit behörigen
behandlade, och då först inträder hvarje särskildt
Stånds rätt att deröfver afgöra och besluta ; men på detta
sätt skall, som jag redan anmärkt, ingen enda fråga, som
står i strid mot majoritetens mening, komma till ett Utsk:s
behandling, hvilket dock är så absolut nödvändigt för något
besluts fattande. Jag anhåller af Hr Frih. o. Landtm,
få besvarad den frågan, huruvida utvägen att få de motioner
jag aflemnat communicerade med de öfriga Stånden, äfven
är stängd genom den afgjorda voteringen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att någon propos. om
communicatiou med de öfriga Stånden af den motion, hvarå
remiss blifvit vägrad, ännu icke blifvit gjord; och att den
frågan således ännu vore öppen.
Gr. Anckarsvärd: Jag vet icke, om den frågan kan
ens komma under afgörande, att icke min rätt ligger öppen
att få mina motioner meddelade de öfriga Stånden; ty,
inig vetterlig!, finnes intet något ställe i grundlagen, som
hindrar delta. Jag har begärt det , och ingen har sådant
bestridt. Detta återstår endast för att fullända verket, och
jag har ingenting deremot, på det saken må blifva ännu
bättre; men jag hemställer, hvart det leder, om å en motion
skall kunna vägras remiss, då den icke strider mot
grundlagen, och då den icke förhindrar Landtm, att göra
propos. till remiss.
Hr Stuart, Carl: Jag anhåller, att i prot. få nedlägga
min uttryckliga protest mot Hr Frih. o. J_,andtm:s
framställda propos., den jag anser vara i rak strid mot
grundlagen. Jag anhåller vidare, att i prot. få bevarad min
reser
-
Den 5 Felmia l i.
Reservation inot det beslut , It. o. Ad. i dag fattat och mot
detta besluts följder. Jag emotser, alt niånga voteringar
återstå oss, om den grundsats skall följas, alt, derföre att
nian ogillar en motions innehåll oell syftning, densamma
skall förqväfvas i dess uppkomst ; och jag kan på intet villkor
medgifva, att Ståndet liar någon rättighet att förvandla
sig till en censurs-comite'.
Frih. Gederström, Jacob: Jag begärde ordet i anledn.
af Gr. Anckarsvärd» framställning, huruvida, genom
den votering, som är afsiutad, hvarigenom R. o. Ad. beslutat,
att frågan om remiss af hans motioner skall förfalla,
han jemväl vore stängd att få samma motioner med de öfriga
Stånden communicerade. Gr. Anckarsvärd har, i afseende
på communication, att ställa sig författningarna till
efterlefnad, och i händelse han aflemnar 4 exemplar afsina
motioner, möter intet hinder för deras meddelande med de
öfriga Stånden. Likväl och soin R. o. Ad. beslutat, att remiss
af desamma ej må äga rum, måste å hvardera af de
3:ne exemplaren, som afgå, R. o. Ad:s beslut vara påiecknadt.
Hr Hjerta, Lars: Jag skulle vid detta tillfälle inskränka
mig till ett enkelt instämmande i de reservationer,
sorn blifvit äfgifna mot Hr Frih. o. Landtm:» förfarande att
tillåta votering öfver den här uppställda eontrapropos., äfvensom
mot R. o. Ad:s beslut, om det ej vore anledn. förmoda,
att ett vigtigt prsejudicat derifrån skall hemtas, hvilket
i en framtid kan hafva högst menliga följder ; men då
detta nästan med visshet kan förutses och, om möjligt, bör
förekommas, tror jag det vara en skyldighet att något närmare
framställa grunderna , hvarföre jag uther mig få deltaga
i de här gjorda protester.
Flere talare hafva under discussionen på f. m. emot Hr
von Hartmansdorffs begäran att få remissen vägrad, ganska
tydligt åberopat 56 §:n Reg.F., som uttryckligen bjuder:
"att allmänna frågor, som uti R. St:s plena väckas, skola
”öfverlemnas till behörigt Utsk.,” samt 49 §:n Riksd.Ordn.,
sorn talarom, ”huru hvar och en allmän fråga, som första
”gången i något Stånd förekommer, skall, såvida ej Ståndet
enhälligt genast densamma till vederbörligt Utsk. för”viser,
ligga på bordet till nästa plenum, då remiss bör
"ske.” Härigenom är således ovederläggligen bevisadt, att
remiss icke kan vägras å någon ”allmän fråga.” Men det
finnes i grundlagen flera andra ställen, som tjena att närmare
bestämma hvad med en sådan fråga skåll förstås, och
derjemte ytterligare bekräfta föreskriften i de nyssnämnda,
men hvilka hittills icke nog fullständigt blifvit citerade. Så
säger l. ex. 44 §:n Riksd.Ordn.: ”att med allmänna frågor
”förstås sådana, som kunna eller böra komma undejr samti
II. 35
374
Den 5 Februari.
”lige RiksSt:ns öfverläggning och pröfning;” och att sådana
frågor ”skola öfverlemnas till utredande af behöriga
”Utskott;” och 4d §:n 1 samma grundlag innehåller, att föredragningsämnen
äro dessa och inga andra. 4:’co ”Motioner,
gjorde i plena af någon vid riksdagen närvar, ledamot.’’
Så vida nu, enl. denna §, en motion är ett föredragningsämne,
och när den angår ett allmänt ämne, äfven i allmänhet
kan och bör komma under samtlige RiksStms öfverläggning,
samt skall och bör remitteras till Utsk.; så kan
denna regel icke frångås för andra tillfällen än dem, hvarom
grundlagen särskildt bokstafligen stadgar. Dessa stadganden
finnas ock ganska tydligen utsatta. De omfatta endast
två fall; det ena, om förslaget eller motionen skulle
angå en grundlagsförändring, hvarom 8i §:n Reg.F. i 2 morn.
bjuder: ”Ej må frågor derom i R. St:s plena väckas, utan
”skall ärendet till Const.Utsk. förvisas.” Det andra fallet är
förutsedt i go §:n Reg.F.: ”Under R. St:s eller deras Utsk:s
”öfverläggningar och pröfning må icke uti något annat fall,
”eller på något annat sätt, än denna grundlag bokstafligen
”föreskrifter, komma frågor om embets- och tjenstemän»
”till- och afsättande, Regerings- och domare-makternas beslut,
resolutioner och utslag, enskilde medborgares och cor”porationers
förhållanden, eller verkställigheten af någon
”lag, författning eller inrättning.” Denna § åsyftar, sorn
bekant är, endast att hindra Ständerna att någonsin intränga
på den verkställande maktens område, eller taga något
välde öfver enskilda i samhället.
Om det nu icke kan påstås, att Gr. Anckarsvärds
motioner åsyfta någon grundlagsförändring; om öfverläggningen
denna förmiddag tillräckligt visat, att de frågor, sorn
de innehålla, kunnat väckas, och Hr Landtnäs propos. på
remiss, såsom ena alternativet, samt det yttrande Hr Landtm,
dessutom hade, att en vägran af remiss vore något ovanligt,
ehuru Hr Landtm, ansett sig ej kunna vägra den begärda contrapropos:n,
tydligen visar, att Hr Landtm, sjelf ansett motionen
innefatta en fråga, som både kan och bör komma
under samtlige RiksStms öfverläggning och pröfning; om alla
de tre förut anförda grundlagsställena i oförtydbara ordalag
innehålla, alt på sådana frågor, remiss bör, skall och måste
ske; 0111 deremot, å andra sidan, icke kan visas ett enda
positivt stadgande, som vederlägger de af mig nu anförda —
då vågar jag tro, att Hr Landtm., genom den tillåtna proposm,
och Ståndet, genom det fattade beslutet, begått ett
misstag.
Gr. Frölich: Det kunde visserligen vara öfverflödigt
för mig, som protesterat mot den skedda voteringen,
att nu, sedan den för sig gått, nedlägga min reservation;
men som jag älskar tro, att R. o. Ad. icke med fullt allvar
och uppsåt att afskärä remiss för någon motion, utan ge
-
Den 5 Februari.
nora en förvillelse ifrån början, kommit till det — hvad
man verkligen skulle kunna säga, om det vore i saken —
olyckliga resultat, men som jag för min del anser vara likgiltigt;
så anhåller jag att, efter mitt begrepp, få göra en
kort resumé', huru man kunnat komma till ett sådant resultat.
Det skadar aldrig, mine herrar! att efter en handling
kasta en blick, huru man kunnat blifva förledd dertill..
Eftersom jag uppfattat fortgången af denna sak, så, sedan
flere talare yttrat sig emot motionens tendens, hade en ledamot
framställt någonting, som jag väl icke förstod, men
som ungefär föreföll mig, som ville den värde ledamoten
utröna, huruvida Hr Frih. o. Landtm, skulle vara hugad att
vägra propos., på det man på detta sätt skulle förqväfva
saken, och hvilket jag anser hafva varit mycket bättre, att
nemi. propos. blifvit vägrad; ty det hade dä funnits dtt remedium
hos Const.Utsk., då deremot ett sådant remedium nu
icke finnes.
Sedan en sådan framställning var gjord, och Hr Frih*
o. Landtm, yttrat sig på ett så otvetydigt sätt, att han icke
kunde vägra propos. till remiss; så framställde samme ledamot,
hvars namn jag här icke vill nämna, den förfrågan,
huruvida icke, då propos. till remiss gjordes och votering
derom begärdes, contrapropos. skulle blifva, att motionen
skulle remitteras, sedan nota bene, motionären blifvit tvungen
att utstryka vissa anstötliga termer deruti. För att uppfinna
ett sådant förslag, fordras icke synnerlig vishet; men som
det finnes gradationer deruti, som i allt annat, så inträffade
också, att en annan värd ledamot framkom med förslaget
att i contrapropostn i stället intaga, att frågan om remiss
skulle förfalla. På detta sätt anser jag, att ej mindre Hr
Frih. o. Landtm., än de som understödde det sista förslaget
till contrapropos., blefvo om sakens beskaffenhet missledde,
under det att den verkligt positiva saken , som var att afskala
motionen från remiss, blef dold. För öfrigt har jag
framställt detta, på det att, örn, som en och annan ledamot
befarat, snart eller under denna riksdag något likt
detta åter inträffade, hvad som skett i dag, icke må blifva
ansett som ett praejudicat.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonli.: Af vördnad för
grundlagarna anhåller jag att få i prot. nedlägga min reservation
mot begge de voteringar, som i dag för sig gått på
detta rum, under förklarande derjemte, att jag icke tillåtit
mig att deltaga i någondera af dessa voteringar, emedan jag
funnit dem gå ut på att afgöra, huruvida grundlagarna skola
följas eller icke.
Frih. Klingsporre, MauritzPhilipStaffan:Äfven
jag ber att få nedlägga min reservation mot det beslut Ståndet
fattat, icke af ensidig sympati för motionens innehåll, hvarvid
äfven jag haft åtskilligt att invända, utan endast af månhet
5 Fqbrun?i.
om grundlagens helgd. Del beslut, som blifvit fattadt, står
nemi., enl. min öfvertygelse, i rak sirid mot grundlagens
både anda och bokstaf, och det skall verka högst menligt
på Ståndets anseende , och är olycksbådande till sina följder.
Skälen härföre äro redan så tillräckligt utvecklade, alt något
mera derom icke kan sägas', utan att idisla hvad som
förut blifvit anfördt. Jag slutar således med att beklaga
ett resultat, det man minst bort vänta af en majoritet,
hvars organer med så granna fraser sökt anslå Ståndets ridderliga
tänkesätt.
Hr Dalman: Jag skall icke förlänga discussionen med
att ingå i en ytterligare utveckling af hvad som redan blifvit
tillfyllest utveckladt, utan ber blott alt i prof. få nedlägga
min protest och reservation mot voteringarna och deras
resultater. Jag beklagar, på det högsta, att tillfallet
blifvit begagnadt å den andra sidan, för att bär försöka
vinna seger på bekostnad af grundlagarna. För ö 1-  rigt förenar jag mig med Hr Stuarts reservation.
Frih. Sprengtporten: Frih. Cederström har förklarat
sig medgifva, att Gr. Anckarsvärds motioner må eommnniceras
de öfriga Stånden, under förklarande, att på de
särskildta exemplaren, som aflemnades, borde antecknas R.
o. Ad:s beslut, i afseende på desamma. Jag befarar, att
detta kan vara en af dessa nya former, som ägt rum vid
sjelfva voteringen och vill ej bestrida förslaget, men tror,
att, för fullständighetens skull, det måtte medgifvas, att de
reservationer, som blifva afgifna, äfven måtte vid samma
tillfälle åtfölja till de öfriga Stånden, d. v. s. att äfven dell
mening, som å motsatta sidan blifvit yttrad, måtte blifva
känd, och de öfrige RiksSttn deraf erfara, a,tt vid denna frågas
behandling det funnits en minoritet, som hyllat den
grundsatsen att pröfva först och dömma sedan.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag vill icke här ingå i någon
vidlyftig deduction af de skäl, som kunna anföras för
eller emot, utan åtnöjer mig med att reservera mig mot
detta beslut.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Genom det beslut,
sorn nyss blifvit fattadt, har R. o. Ad. sanctionerat
den princip, att majoriteten inom detta Stånd kan icke allenast
vid frågors afgörande fatta beslut, utan äfven förhindra,
att minoritetens eller hvarje enskilds tanka kan komma
under pröfning. Jag igenkänner häruti samma taktik,
som ägde rum hos majoriteten vid de 2:ne sistförflutna riksdagarna
, men hade icke trott, att en majoritet vid denna
riksdag skulle sträcka sina förhoppningar så långt, att kunna
undertrycka motioner, som icke varit till LTtsk. remitterade.
Sådant anser jag vara farligt för yttrande-rätten,
och det är derföre jag på det högsta protesterar och reser
-
Den 5 Februari.
Vetar mig mot del af R. o. Ad. fattade beslutet. Jag gillar
visserligen, icke Gr. Anckarsvärds ifrågavar. motioner i alla
dess delar; men detta bör icke hit, ty frågan är, huruvida
en ledamot al detta Stånd äger rättighet alt få sina motioner
underkastade pröfning af vederbör. Ulsk. och de öfriga
Stånden. Det är denna fråga, som blifvit afgjord, på ett
sätt, som jag anser för ett högst vådligt sätt.
Många yttrade härtill deras bifall.
Frih. von Schwerin, Garl Julius: Äfven jag anhåller
om plats i prot. för min reservation mot det beslut
Ståndet fattat, och lika med Frih. Klingsporre beklagar jag,
att, oaktadt den ridderliga anda, sorn roan här åberopat,
en sådan majoritet kunnat här uppkomma, som den, mot
hvars beslut jäg anser mig böra protestera,
Gr. Anckarsvärd: Då Hr von Hartmansdorff med
samma lyckliga förmåga tyckes hafva blifvit censor här öfver
den enskilde motionärens rätt att få sina tankar öfverlemnade
till Utsk:s-pröfning, som han förut i det allmänna
varit det, och dessa hans åsigter möjligen kunna komma att
föra till samma resultat som förr, och jag anse)', att Hr von
Hartmansdorff begärde votering öfver alla mina motioner;
vore det oriktigt att trötta R. o. Ad. med en förnyad votering
öfver denna motion. Då R. o. Ad. froner det förenligt
med vår fyrdelade Stånds-sammansättning, och med R.
o. Ad:s liberalitet och värdighet öfverensstämmande, att förneka
en motion att undergå den granskning, hvartill utsk:ssättningen
är ämnad inom vår Stånds-representation; så åtnöjer
jag mig med den utväg, sorn ännu är öppen, intill
dess Hr von Hartmansdorff kan påfinna något medel att
äfven stänga den, att nemi. mina motioner communiceras
med de öfriga Stånden., äfven med den påskrift, att remiss
å desamma blifvit vägrad. Då R. o. Ad. tagit för princip,
alt hvad som icke behagar majoriteten, icke får från Riddarhuset
remitteras till utsk:s-behandling, men R. d. Ad.,
sådant oaktadt, nödsakas till behandling upptaga dylika från
Utsk. inkomna obehagliga ämnen, då motion derom i de
öfriga Stånden blifvit väckt; så afstår jag från drifvande till
votering om min ifrågavar. motion, och hemställer till Hr
von Hartmansdorff, huruvida han icke skulle vilja häruti
instämma med mig.
Frih. Hamilton, Hugo: Äfven jag måste anhålla vördsamt
hos R. o, Ad. alt få mot det beslut, Ståndet fattat,
till prot, anmäla min reservation. Jag tror, att delta beslut
beredt ett för framtiden högst vådligt praejudicat för inskränkning
af vår lagliga yttranderätt, och anhåller för öfrigt,
att få förena mig i det yttrande, Frih. Tersmeden
nyss afgifvit.
Hr T o mer hjelm, Rudolph: Då jag för min enskilda
378
Den 5 Februari.
del på det högsta ogillar det beslut, som Ståndet fattat, anhåller
jag alt få förena mig i den reservation, Frih. Tersmeden
afgifvit.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke afstå från
mitt yrkande, att Gr. Anckarsvärds sista motion måtte blifva
behandlad på samma sätt, som de föregående, emedan
hon i åsyftningen synes vara värre än den föregående. Hvad
som här skett, i afseende på motionen N:o 3, är' icke något
hårdare, än hvad som handt tillförene äfven mig sje lf. Jag
erinrade mig ej detta i förmiddags, men en annan ledamot
har erinrat mig, att den första motion, som jag väckte på
detta rum vid 1823 års riksdag, icke erhöll remiss, emedan
den af Ståndet ogillades. Vi .voterade ej derom, utan jag
påminner migy att en gammal, numera afliden, adelsman sedermera
tackade mig derföre, att jag icke envisades mot
Ståndets mening, utan lät saken falla. Så häfver jag i dylika
mål förhållit mig.
Frih. Raab, Adam Christian: Jemte det jag vördsamt
anhåller att få förena mig i den reservation, som Frih.
Tersmeden afgifvit, får jag derjemte förklara, att deruti icke
innefattas, att jag gillar den ifrågavar. motionen i öfrigt.
Hr Westfelt, Nils: Äfven jag anhåller att i prot. få
nedlagd min reservation mot det beslut, R. o. Ad. fattat.
Jag anser 49 §:n Riksd.Ordn. tydlig och protesterar så väl
mot Hr Frih. o. Landtm:s propos., som mot Ståndets beslut.
Hr Bogeman, Carl: Jag vill endast anhålla att få
nedlägga min reservation, och att i prot. måtte förvaras,
det jag icke delar majoritetens åsigt, utan instämmer i de
reservationer, Frihtne Tersmeden och Hugo Hamilton afgifvit.
Frih. Boye, Fredr.: Jag sökte redan före voteringen
att göra herrarne uppmärksamma derpå, att jag ansåg denna
procedur olaglig, emedan Riddarhuset icke är något urskihiings-
eller gransknings-utsk.; och jag är ännu i den
fulla öfvertygelse, att remiss icke kan vägras. De skäl jag
använde, hafva icke kunnat göra sig gällande, och sedan en
majoritet beslutat motsatsen, så lyckönskar jag densamma;
och för att göra det riktigt högtidligt, vill jag tala latin
och säga: post nubila phoebus, jnen icke nämna om 49 §-n--
Hr Hökenberg, Carl Åke: Äfven jag får instämma
i de reservationer, som äro afgifna mot R. o. Ad:s beslut,
hvarigenom Ståndet voterat 0111 grundlagens tolkning och
kommit till det resultat, att det afskurit en ledamots rätt
att fa sin motion pröfvad. Jag reserverar mig mot ett sådant
förfarande, instämmande i hvad Gr. Horn och Frih.
Tersmeden m. fl. yttrat.
Hr Liljehöök, Ludvig: Jag får till alla delar förena
mig i den reservation, Frih. Tersmeden afgifvit.
Den 5 Februari.
»79
Frih. Gederström, Gustaf Garl: Också jag får anhålla
att i prot. nedlägga min reservation. Jag tror, att
det endast är i 2 fall, då man bör vägra remiss af en motion,
som icke direct strider mot grundlagen, nemi. då motionen
är dicterad af ett mindre vetande, eller sårar Ståndets
värdighet; och jag har ej funnit någon af dessa cathegorier
tillämpliga på ifrågavar. motioner. Men jag vill afven
hafva förklarat, att om man hade voterat örn sjelfva
motionerna, hade jag icke kunnat bifalla desamma.
Frih. Cederström, Anders: Jag anhåller få förena
mig med dem, som reserverat sig mot det fattade beslutet.
Hr Roos, Carl Ulrik: Jag anhåller att få förena mig
med Frih. Tersmeden i dess afgifna reservation.
Hr Löwenström, Johan Jacob, förenade sig i Frih.
Tersmedens reservation.
Ur Frih. o. Landtm, föredrog till remiss Gr. Aneli
a 1 ■svärds motion N:o 4, och hemställde om R. o. Ad. behagade
remittera den till Bevilln:sUtsk.
Ropades ganska starka och långvariga ja och nej.
Landtm, förnyade sin nyss framställda proposition.
Ropades åter starka ja och nej.
Gr. Anckarsvärd: Jag har redan tagit mig friheten
förklara, att jag anser begge dessa motioner vara inbegripna
i det beslut, som R. o. Ad. lättat. Jag tror således icke,
att någon vidare tidsutdrägt bör komma i fråga, i afseende
på en sak, som redan synes vara afgjord.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Fastän nu Ståndet
genom resultatet af den sista voteringen, hvaremot äfven
jag'reserverar mig, här tyckes hafva stadgat den grundsats,
att å en motion, som icke i bokstafven strider mot
grundlagen, likväl kan vägras remiss till vederb. Utsk.;
så, för att något dylikt icke vidare må inträffa, och Ståndet
må kunna återkalla det misstag, som beklagligen blifvit
begånget af pluraliteten, anhåller jag örn votering till bifall
å remiss till Bevilln:sUtsk. af Gr. Anckarsvärds motion
N:o 4.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till den siste
talaren, om icke han, enär Gr. Anckarsvärd haft det
undseendet för Ståndets tid, att han gjort det förslag, som vi
nyss hörde, nu ville afstå från sin begäran om votering, och
i stället begära den, när den sista motionen förekommer,
och då Ståndet i alla fall finge tillfälle att, såsom Grefven
åsyftat, visa sin ånger.
Gr. Wrangel: Då det, som Hr von Hartmansdorff
behagat upplysa, återstår Ståndet att, genom votering öfver
Gr. Anckarsvärds sista motion, ådagalägga sina tänkesätt, så
afstår jag för det närvar, från begäran om votering.
Den 5 Febru a ri.
Hr Dalman: Det är endast af egard för Gr. Anckai‘-i
svärd, som jag afstår från yrkandet af votering öfver hans
motion N:o 4, -men icke kan jag på något sätt finna, det
någon af Ståndets ledamöter hör hafva något undseende för
Hr von Hartmansdorff, då han visat så litet undseende, icke
blott för Ståndet, utan äfven för grundlagen; tverlom
tycker jag, att den majoritet, [Jr von Hartmansdorff här
påräknar, alltför väl kunde göra sig mödan och sitta qvar
här en stund på natten för att ytteiligarc votera. Det vöre
icke mer än billigt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då det ej varit
honom möjligt att af svaren på propostna bestämma sitt omdöme,
om ja eller nej varit öfvervägande, så ville han ännu
en gång förnya sin proposition.
Gr. Frölich: Jag hemställer till Hr Frih. och Landtm,,
om det är nödvändigt att förnya en propos., hvaröfver ja
och nej i 3 a 4 secuuder skrikits. Det är visst möjligt, att
Hr Frih. o. Landtm, ej kunnat uppfatta svaret, men jag
skulle likvisst tro rättast vara, att Hr Frih. o. Landtm, förklarade,
att lian tyckt sig finna antingen att ja eiler nej
varit rådande; ty endast på detta sätt kunna vi komma till
votering, i händelse Ståndet icke instämmer i Hr Frih. o.
Landtm:s uppfattning af svaret. Men om propos. förnyas,
följer blott väldigt skrik utan allt resultat.
Hr Stråle: Efter min uppfattning af en riksdagsmans
rättigheter och pligter, har jag trott, att han sjelf är herre
öfver sina motioner, och om lian förklarar, att han icke
vidare yrkar remiss af en sin motion, kan ingen annan påslå
att den skall remitteras, med mindre han sjelf förändrar
en sådan förklaring; och detta är enda sattet, hvarpå någon
annan, än motionären sjelf, kan yrka det.
Hr Hjerta: Jag är förekommen af Hr Stråle i hvacj
jag ämnade yttra; men då jag erhållit ordet, begagnar jag
det i anledn. af den votering, som troligen kommer att följa
på motionen ]Vf:o 5, för att göra anmärkning vid det, kanske
något förledande exempel, en värd talare Hr von Hartmansdorff
framställt från en förfluten tid, rör:de en motion,
som af honom blifvit väckt, men hvarå remiss icke
följde. Hr von Hartmansdorff har nemi. sjelf anfört, att dä
fråga uppstod, huruvida motionen skulle förfalla, så lät lian
sjelf dervid bero, och det var skilnaden.
Gr. Anckarsvärd; I likhet med hvad Hr Stråle yttrat,
hade äfven jag från förra riksdagars erfarenhet trott,
att en motionär vore herre öfver sina motioner; men genom
det beslut, som R. o. Ad. fattat, visar sig motsatsen
hafva inträffat, eller att R. o. Ad. gjort sig till herre öfver
alla motioner, så att, genom den votering som skett, en
motionär numera inom detta Stånd icke äger någon rätt,
något
Den 5 Feb rn a ri.
något anspråk eller någon utsigt att få sin motion remitterad
till utsk:s-behandling, eller till det bedömmande , sorn,
enl. våra former, nödvändigt måste föregå beslutet om hvarenda
motion, för att kunna komma till laglig behandling
af alla 4 RiksStm. Men jag får åtnöja mig med och skall
icke försumma att inlemna 5 exemplar utaf hvarje motion,
som af mig väckes, och hvilka, i detta fall, långt för detta
äro till prot. aflemnade, hvarigenom, enl. hvad jag hört
här hafva blifvit medgifvet, motioner kunna komma till de
Öfriga Ståndens kunskap, och således ej kunna helt och hållet
undertryckas genom ett Stånds beslut.
Ilr Frih. o. Landtm, framställde å nyo propos. å
remiss till Bevilln:s-Utsk. af Gr. Anckarsvärds motion N:o 4-
Ropades åter ganska starkt ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Sedan det nu inträffat,
Som åtskilige ledamöter förutsagt; så vågar jag hemställa,
om icke Hr Frih. o. Landtm, ville förklara, att, då ingen
annan framträdt och upptagit Gr. Anckarsvärds motion Wto4
såsom sin egen, och han sjelf medgifvit, att den icke måtte
remitteras, Ståndet ville låta dervid bero.
Gr. Anckarsvärd: Det var något i sanning alldeles
nytt i våra former, som Hr von Hartmansdorff nu vill införa;
och jag får på förhand förklara, att jag icke medgifver honom
den gruudlags-stiftningsmakten , ty jag vet icke hvarest
det står skrifvit, att det fordras en tredje man , som skall
förklara min motion för sin, för att den skall vara gällande.
I det fallet skulle jag önska, att sådant aldrig måtte inträffa
med någon Hr von Hartmansdorffs motion, hvarigenom han
kunde komma att äga mera makt, än han sjelf förmår åstadkomma.
Jag vet icke hvar något sådant stadgande finnes i
Ridd.Ordn.; men jag förklarar ytterligare, efter det icke
kunnat hjelpa, att jag flere gånger upprepat det, att jag
icke velat upptaga R.. o. Ad:s lid med någon votering, ehuru
jag icke afstår från mitt påstående, men väl underkastar
mig det beslut, som R. o. Ad. utan votering kan fatta.
R. o. Ad. kan besluta, att remiss icke får äga rum, och
R. o. Ad. kan besluta , att votering härom icke heller får
ske. Man får underkasta sig majoritetens beslut, det må gå
hur långt som helst.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då det ej varit honom
möjligt att genom svaren å proposma bestämma sitt
omdöme, om majoriteten af R. o. Ad. vore för ja eller nej,
ville han nu göra en motsatt propos. emot den han förut
framställt.
Hr von Troil: Om icke Hr Frih. o. Landtm, täckes
hafva godheten förklara, att han funnit det ena ropet hafva
öfvcrröstat det andra; så ser jag ej, hvartill det skall tjena
i H. 36
Den 5 Februari.
att nu framställa en propos., motsatt elen förra, eller att
omvända proposm , ty sannolikt skola de, som då ropade ja,
nu skrika nej, och Hr Frih. o. Landtm, stanna i samma ovisshet
om svaret, som förut. Om deremot Hr Frih. o.
Landtm, helt enkelt anger sin uppfattning af R. o. Ad:s svar,
så blir det tillfälle för den motsatta sidans ropare att begära
votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då det ålåg ordför.
inom R. o. Ad. att vid sådana tillfällen som detta, då olika
meningar yppade sig, förklara, huru han uppfattat svaret
vara af pluraliteten afgifvet; hade han ansett delta vara ett
af Landtnäs vigtigare åligganden, och att det icke kunde
komma att behandlas såsom en småsak, huruvida han vid
utöfningen af sin befattning rätt uppfattar Ståndets mening,
utan måste han så väl vid detta, som öfriga dylika tillfällen,
som hädanefter kunna uppkomma, söka att vara uppmärksam
för att fatta och bestämma sitt omdöme om det svar
R. o. Ad. gifver, helst han ansåg det vara en vigtig skyldighet
hos den, som för ordet, att, så vidt möjligt är, förekomma
öfverflödiga voteringar och söka uppfatta svaren så noggrannt
som möjligt, för att i öfverensstämmelse med majoritetens
mening kunna tillkännagifva svarens beskaffenhet.
Derföre hade han, då det varit honom omöjligt att fatta
något riktigt begrepp om R. o. Ad:s mening i afseende pä remissen,
då både ja och nej varit ganska starka, trott det ena
ropets öfvervigt öfver det andra närmare bestämmas, om
proposm omvändes, hvarefter han icke ämnat förnya propos:n
flera gånger, utan tillkännagifva huru han uppfattat svaren.
Hr Ribbing, Arvid: För att göra saken någorlunda
lätt för Hr Frih. o. Landtm., hemställer jag, om icke vi,
som äro af motsatt mening, kunde tiga.
Gr. Horn: Jag tror icke, att Hr Frih. o. Landtm., med
stöd af något grundlagsbud, kan här framställa propos. på
att icke remittera en motion, hvarå propos. till remiss redan
blifvit framställd, enär remissen icke strider mot grundlagsbudet.
Om Hr Frih. o. Landtm, tror, att Ståndet kan
begå en sådan grundlags-öfverträdelse, så tror jag likväl icke,
att Hr Frih. o. Landtm, sjelf bör dertill föranleda.
Gr. Frölich: Då för en stund sedan en värd ledamot,
Hr von Hartmansdorff, föreslog en annan ledamot härstädes
en slags byteshandel om afstående från yrkandet af propos.,
hvar till annan; så finner jag mig frestad att uppstå, för att
sätta mig emot en sådan tuskning : men då fråga blifvit
väckt, att propos:n skulle omvändas, hvaraf följer, att de
som ropat ja, skulle ropa nej, så nödgas jag förklara, att
ett sådant utbyte icke är förenligt med ordning. Jag instämmer
i hvad Gr. Horn yttrat och skulle, om Hr Frih.
o. Landtm, fortfar att vilja göra samma propos., som redan
Den 5 Februari.
två gånger blifvit besvarad, för att komma till något skit i
saken, hemställa till alla dem, sorn velat remittera frågan,
och således svarade ja, att de ville upphöra med allt ropande,
på det att nej skulle desto bättre höras.
Hr von Hartmansdorff: Denna förmiddag beslutade
Ståndet att discutera Gr. Anckarsvärds motioner gemensamt.
Sedan öfverläggningen räckt en god stund, frågade Hr Frih.
o. Landtm., om Ståndet ansåge öfverläggningen fulländad,
hvartill svarades ja. Fråga hade då redan förevarit, jemväl
om remiss borde vägras eller icke. Jag skulle således önska
och hoppas, att öfverläggningen ej måtte tillåtas ytterligare
fortfara , utan att vi må komma till votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då det för honom
vore angeläget, att R. o. Ad. rätt kunde bedomina, huruvida
han uppfyllde R. o. Ad:s förväntan vid öfverläggningarnas
ledande, han ansåg sig, i anledn. af Gr. Horns framställning,
böra erinra, att Landtm, är skyldig inrätta propos:na
efter de framställningar, som vid R. o. Ad:s öfverläggningar
göras; och förmodade Hr Landtm, det icke hafva undfallit
Ståndet, att Hr von Hartmansdorff under discussionen påförmiddagen
begärt afslag å remiss af motionen N:o4; af hvilken
orsak, och då Hr Landtm, ej af svaren å de framställda
propostna kunnat utröna majoritetens tanka, han ansåg
sig skyldig att framställa den andra i ämnet begärda propos:n;
och hemställde Hr Landtm, alltså, om R. o. Ad. fann
för godt att vägra remiss å Gr. Anckarsvärds motion N:o 4-
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna, att R. o. Ad. med ja besvarat hans sednast framställda
propos.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad., enl. Gr. Anckarsvärds begäran, tillät, att hans motioner
Ntris 3 och 4 finge med de öfrige RiksSt:n communiceras.
Bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider ingalunda, att
communication må äga rum; men jag yrkar detsamma, som
Frih. Cederström, att det måtte ske med påskrift af det beslut,
som R. o. Ad. fattat. Detta är öppna sättet att gå till
väga. De öfriga Stånden få då se hvad bär förefallit, och
må då besluta hvad de för godt finna. Om så icke skedde,
kunde Gr. Anckarsvärd, genom sina vänner i de öfriga Stånden,
likväl få sina motioner väckta derstädes. Deraf följer
likväl icke, att de blifva remitterade; ty jag har hört, att
PresteSt. i dag vägrat remiss å motioner af enahanda syftning
med Hr Grefvens. Men om motionerna icke beledsagades
af någon underrättelse, att remiss blifvit af R. o. Ad.
vägrad, sd skulle det kunna inleda något Stånd i frestelse
Den 5 Februari.
att bifalla remiss af dessa motioner, hvarigenom vi finge saken
tillbaka på en annan väg. Det tillhör icke oss att vilja
bestämma hvad andra Stånd böra göra, men att upplysa
dem om vårt handlingssätt.
Hr af Geijerstam, Carl, förenade sig uti Frih. Tersuiedens
för en stund sedan afgifna reservation.
Hr Hjerta: I anleda, af Frih. Cederströms och Hr von
Hartmansdorff^ nya uppfinning att låta påskrifva de memorial,
som skola communiceras , att remiss derå blifvit vägrad,
får jag erinra ett annat grundlagsenlig! sätt att tillkännagifva
Ståndets beslut, nemi. medelst prot.-utdrag, och att
påskrift derigenom blefve öfverflödig.
Frih. Tersmeden: Jag vill icke motsätta mig påskriften;
men för att ytterligare cornplettera acten, föreslår
jag, att namnen på de personer, som reserverat sig, äfven
måtte följa med Gr. Anckarsvärds motioner till de öfriga
Stånden.
Uppå derefter af Hr Frih. o. Landtm, framställd
propos., biföll R. o. Ad., att vid communicationen af Gr.
Anckarsvärds motioner, skulle åtfölja ett prot.-utdrag, som
innefattar det beslut, R. o. Ad. i afseende på dem fattat,
jemte namnen på de personer, som sig emot beslutet reserverat.
Hr von Troil begärde, att, ehuru lian före voteringen
afgifvit sin protest mot den framställda propos:n, han
äfven måtte upptagas bland dem, som emot beslutet sig
reserverat.
Hr Manner skants, Carl Axel, reserverade sig äfven
emot det fattade beslutet om vägrad remiss af Gr.
Anckarsvärds motioner.
Frih. af Nordin: Ehuruväl jag på f. m. icke yttrade
rnig, ansåg jag dock den åtgärd, som då var i fråga, nemi.
att vägra remiss, för olaglig, och får nu anhålla, att äfven
min reservation måtte i prot. intagas.
Frih. Hermelin, August Söderling, Frih. Fleming,
Herman Reinhold, Gr. Thott, Tage Kjell,
Hr Ribbing, Arvid, Hr Ribbing, Bengt, och Hr Gripenstedt,
Johan August, reserverade sig äfven emot
det fattade beslutet om vägrad remiss , de fleste i öfverensstämmelse
med Frih, Tersmedens reservation.
Hr af Uhr, Gustaf: Jag skulle vördsamt hemställa,
om icke de ledamöter af Ståndet, som vilja reservera sig ,
behagade antaga Hr Frih. o. Landtm:s förslag att, för tidens
besparande, anteckna sig hos Hr Ridd.Secretln. För min
del vill jag äfven hafva min reservation antecknad.
Hr Frih. o. Landtm, föredrog nu Gr. Anckarsvärds
Deu 5 Februari.
•j85
motion Wto 5, och hemställde om R. o. Ad. behagade remittera
den till StatsUtsk.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han trott sig finna,
det R. o. Ad. beslutat remiss af Gr. Anckarsvärds nu föredragna
motion.
Hrr von Hartmansdorff och Lagerhjelm begärde
votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, att ja-propos:n
måtte komma att innehålla remiss till StatsUtsk, af Gr.
Anckarsvärds motion W:o 5, och nej-propos:n, förfallande
af frågan om remiss utaf samma motion.
Gr. Frölich: Af samma skäl, som jag förut i dag i de
begge förra frågorna anfört, får jag äfven nu protestera mot
den begärda voteringen.
Gr. Horn: Jag nödgas begä'ra plats i prot. för en protest,
som kunde anses öfverflödig, men som jag för conseqvensens’
skull mäste afgifva mot proposms framställning och
det åsyftade resultatet.
Frih. Tersmeden, Frih. Rantzou, Johan Albert,
Hr af Harmens, Frih. Klingsporre och Frih. Stael
von Holstein, Fabian Wilhelm, förenade sig uti Gr.
Horns protest och reservation.
Då från alla delar af salen ledamöter hördes ropa, att
äfven de förenade sig uti samma protest och reservation,
anmodade Hr Frih. o. Landtm, desse herrar att hos
Ridd.Secret, till prot. låta härom göra anteckning, emedan
det för Hr Landtm, vore omöjligt att särskildt höra hvilka
af dem som anmälde sig.
I anledn. häraf anmälde sig, dels före voteringen, dels
under densamma, följande herrar till prot., såsom de der,
dels protesterade emot den blifvande voteringen, dels reserverade
sig emot R. o. Ad:s i dag fattade beslut om vägrad
remiss af Gr. Anckarsvärds motion, nemi.:
Frih. Falkenberg, Carl Axel; Frih. Sprenptporten,
Jacob Wilhelm; Gr. von Hermansson, Carl;
Frih. Hamilton, Hugo; Ilr Westfelt, Wils; Hr Tornerhjelm,
Rudolph; Hr Ribbing, Bengt; Frih. von
Schwerin, Garl Julius; Gr. Hamilton, Malcolm; Hr
Bogeman, Carl Adolph; Hr Hallenborg, Garl Johan;
Gr. Barnekow, Kjell; Hr Ribbing, Arvid; Gr.
Löwen, Axel; Hr Tersmeden, Gustaf Reinhold;
Hr Manner skants, Carl Axel; Hr af Grubbens, Wils
Wilhelm; Hr Sabelfelt, Carl Oscar; Hr Tersmeden,
Carl Reinhold; Frih. Löwen, Wilhelm; Hr
Jennings, Gust.; Frih. Åkerhjelm, Knut; Hr Stjern
-
s86
Den 5 Februari.
svärd, Gustaf Magnus; Hr von Mentzer, Johan Liborius;
Hr Gripenstedt, Johan August; Frih. Kurck,
Fredrik; Frih.Raab, Carl Gustaf; Hr Reutersvärd,
Pehr Adam; Frih. Stael von Holstein, Fabian Willielm;
Hr Klöfversköld, Johan Adolph; Frih. von
Nolcken, Eric Axel; Hr von Scheele, FransAdolph;
Gr. von Seth, Bror; Hr Ekenstjerna, Carl; Hr Zengerlein,
Jacob; Hr Tersmeden, Fredrik August;
Hr Anckarsvärd, August; Hr Gyllenkrok, Göran;
Hr af Uhr, Carl David; Hr Hjerta, Lars; HrLiljensparre,
Ulrik; Hr von Troil, Knut; Frih. von Knorring,
Adolph; Hr Råfelt, Anton; Frih. Boye, Fredrik;
Hr von Moltzer, Anders Johan Fredrik; Hr
Ingelotz, Wilhelm Gustaf Carl; Hr Sköldebrand,
Carl August; Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph;
Hr von Schewen, David Wilhelm; Hr von
Olthoff, Carl Pehr; och Frih. Leijonhufvud, Gustaf
Alexander.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropos:
Den
som bifaller, att Gr. Anckarsvärds motion N:o 5
remitteras till StalsUtsk., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. frågan om remiss af denna motion
böra förfalla.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja — i34.
Nej — i55.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 6 Februari i84o.
Plenum kl. £ till 7 e. m.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista till val af Electorer efter
N:o 275. Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm;
— 338. „ Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
—- 376. „ Rantzou, Johan Albert;
— 107. Hr Ulfsax; Fullra. Frih. Hermelin, August Sö
derling;
-
N:o
193.
Hr
Den C Februari. 287
Bäck i Finland; Fullm. Gr. Spens, Carl
;
2109. A.
»
Gustaf;
Anckarsvärd, August;
Cederschjöld, Pehr Gustaf;
1117.
1313.
v
Ehrenpreus; Fullm. Frih. Leijonhufvud,
- --
i43o.
»
Abraham;
Gyllengahm; Fullm. Hr von Troil, Emil;
■479-
»
Ulfhjelm; Fullm. Hr af Geijerstam, Carl;
1736. B.
)>
Hallenborg, Carl Johan;
220g.
af Harmens, Henrik Otto;
och
befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o
26.
Frih.
Leijonhufvud, Eric Knutsson;
—
44.
!f
WTede lill Elimä, Fabian Jacob;
—
223.
JJ
von Nolcken, Erik Axel;
—
276.
»9
Löwen, Axel Wilhelm;
—
86.
Hr
Stuart, Fredrik Christopher;
—
3a5.
99
Appelbom; Fullm. Hr Tornerhjelm, Rud.
——
922.
19
Victor;
Berghman; Fullm. Hr Tersmeden, Fredr.
-
1877. A.
5)
August;
Carleson, Jacob Edvard;
—
lill.
99
Sölfverberg, Magnus Didrik;
—
> '99*
n
Simmingskjöld; Fullra. Gr. Hamilton, Hu-
1314*
91
go David;
Weijdenhjelm, Erik;
—
2162.
99
af Flodin; Fullm. Hr af Uhr, Gustaf.
Hr Frih. o. Landtm, lät derefter uppläsa en förteckning
på dem af R. o. Ad:s medlemmar, hvilka blifvit utsedde
till ledamöter i Utskott, men afsagt sig detta förtroende
nemi.:
i Bevillnings-Utskottet:
N:o g6. Hr Pauli, Axel Georg;
— ioo. „ Uggla, Göran Gustaf;
i Banco-Utskottet:
— 814* » Gyllenhaal, Lars Herman;
—• 2018. „ af Forselles, Adam Magnus;
i Lag-Utskottet:
— 170. Frih. Sack; Fullm. Frih. Stael von Holstein, Ot
to
Wilhelm;
— i563. Hr Cederstråle, Johan Casimir;
i E xped iti 0 ns-U tsk ot te t:
—■ 220. Frih. Palmstjerna; Fullm. Gr. Gyldenstolpe, Anton
Gabriel;
— «3o6. Hr Söderhjelm, Gustaf August;
i Riddarhus-U tskottet:
— 60. Gr. Mörner, Carl;
Den 6 Februari.
N:o 325. Hr Appelbom; Fullm. Hr Torn erli jelin, Rudolf
Victor;
— 1592. ,, Lannerstjerna, Adolph;
oell anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer att i morgon
eftermiddag kl. 6 sammanträda, för att i dessa herrars ställen
utse nya utsk:s-ledamÖter.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Sedan jag, genom att i
dag hafva deltagit i valet till electorer, sökt fullgöra Ridd.-  Ordn:s föreskrift, i följe af det mig i går lemnade förtroende
att vara bänkman, nödgas jag nu afsäga mig denna befattning,
emedan några dels egna dels andras angelägenheter
ej tillåta mig ett oafbrutet vistande vid denna riksdag.
Å nyo föredrogs Gr. Anckarsvärds, Carl Henr., den 1
dennes på bordet lagda motion med förslag till ny statsreglering.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., uppläste följande:
Med anledn. af gårdagens voter:s-resultat, och sedan
det lyckats Stats-secret. för ecclesiastik-ärendena och f. d.
tillförordn. Hof-cancelieren Hr von HartmansdorlF, att, i afseende
å R. o. Ad:s motionsrätt, införa den indragningsmakt
och den censur, hvilken han måhända till icke större båtnad,
eller framtida gagn såsom en medlem af verkställande
makten, utöfvat; så anser jag det icke mera vara mödan
värdt att besvära R. o. Ad. med några öfverläggningar, som
alltid äfventyra att blifva blottställda för Hr Stats-secret.
von HartmansdorfFs anmaningar att vägra remisser och för
besluten ifrån den majoritet, hvilken inom detta rum synes
hafva slutit sig till Hr von Hartmansdorff, medelst hyllningen
af dess grundsatser, i afseende å de lagliga rättigheterna
för representantkallets utöfning inom detta rum.
Jag hade redan i gårdagens plenum den äran fästa uppmärksamheten
vid orimligheten af den grundlagstolkning,
hvarigenom Ståndets majoritet tillerkänt sig rättigheten att
från utsk:s-behandling undandraga en motion, hvarå Landtm,
icke ansett sig kunna vägra propos. till remiss. Utskm bilda
inom vår fyrdelade sammansättning den enda centralpunkt
för MedStms grundJagsenliga rättighet att uppfatta,
pröfva och bedömma alla de motioner, som inom de olika
Stånden föredragas.
Jag hade uti min motion tydligen tillkännagifvit, att
dess mening och syfte var, att lemna Stats-Utsk. en antydan
af den väg, på hvilken det i min tanke hade att fortgå,
till vinnande af det önskvärda resultatet af bevillningens
bestämmande till bestämdt belopp, inom den tid grundlagen
föreskrifver, såsom den för R. St:s orubbade sammanvaro
lagbestämda.
Det
Den G Februari.
Det iir säkerligen ingen inom delta Slånd obekant, och
én betydlig del af Svenska allmänheten förstår äfven, alt
statsbidragens beviljande inom alla constitutionella länder
uttrycker nationernas, och, på deras vägnar, folkombudens
mera eller mindre förtroende till Styrelsen; och det var äfvenväl
efter denna måttstock det af mig framställda förslag
till statsreglering var uppgjordt.
Jag trodde mig i detta hänseende inom detta Stånd
kunna påräkna talrikare sympatier, ehuru jag äfvenväl
hvarken bör eller kan undertrycka min innerliga tillfredsställelse
och högaktning för dem, hvilka jag vid och till
följe af den olycksdigra gårdagens voteringar erfarit.
Med oförändrade åsigter ifrån 1823 intill närvar, tid,
har jag uti min motion om statsregleringen väckt någon
fråga, som möjligen mera än något annat emot mig stämt
Husets majoritet.
Jag bar förfarit efter min öfvertygelse, och kommer,
så länge jag lefver, aldrig att, i min egenskap af Svenska
folkets representant, frånträda den; men jag anser också ingalunda
såsom någon förödmjukelse att nödgas gifva vika
för en öfvermakt, till hvars bekämpande lagen begränsat
Utvägarna och medlen.
Då jag genom R. o. Adis gårdagsbeslut blifvit betagen
utsigterna till någon fri motionsrätt för mig, så vill jag hädanefter,
i möjligaste måtto, inskränka mig till mina åsigters
förfäktande, när Utsk:ns förslager till Ståndets afgörande
en gång förekomma; och jag hoppas, att den nu segrande
majoriteten, vid dessa tillfällen, skall återfinna mig i ett
oskiljaktigt sällskap med raina, sedan 3o år tillbaka, alltid
oaflålligt yttrade grundsatser; och turen torde äfven en
gång komma till mig alt genom yrkade voteringar åtminstone
blifva besvärlig för mina motståndare, om också ej
till samma grad, som de vid detta tillfälle varit orättvisa
emot mig. Så länge flere än tvänne medlemmar af Konungens
Conselj ännu befinnas på sina platser, och intilldess jag
erfarit något sken af garanti för ett förändradt systeme, skall
min röst icke komma att tillstyrka bifall till något under
den förvaltande omtankan beroende anslag; och det blir folket,
som slutligen dömmer emellan mitt och mina motståndares
handlingssätt.
Jag anhåller, att R. o. Ad. benäget täckes iakttaga,
att mitt förslag till statsreglering uti intet fall vidrörer någon
inskränkning i och för den löntagande personalens aflöning.
Min på bordet hvilande motion om statsreglering ägde
ett högre politiskt syfte, och afgafs i ändamål att verka
å denna riksdags gång till ett kraftigare resultat, än vanligtvis
hitintills varit fallet: men då mina åsigter icke blifvit
uppfattade, eller, måhända rättare sagdt, då de af R. o.
1 H. 37
ago
Den 6 Februari.
Ad:s förhanden varande majoritet blifvit ogillade, förkastade
och undertryckte; så skulle det för mycket strida emot
mitt sinnelag och emot vanligheten af milt handlingssätt,
om jag, genom ett halstarrigt yrkande af föredragningen utaf
min motion, skulle återföra R. o. Ad. till fortsättning af
gårdagens förfarande; och är det derföre jag vördsammeligen
anhåller att få återtaga de delar af min motion, hvilka
ännu icke undergått någon handläggning, och hvars öde sålunda
ännu af majoriteten icke är Utlaladt.
För min enskilda del är jag likväl alldeles belåten, om
mitt förfarande i denna sak åtminstone lemnat mig ett ytterligare
tillfälle att för alltid undanrödja Hr von Hartmansdorffs
och alla andras fruktan för ens skenet af en möjlighet
för mig att numera inträda i någon ministere; och om tillfället
uti gårdagens plenum blifvit mig lemnadt, skulle jag
i afseende å Hr von HartmansdorfFs temmeligen opåkallade anspegling
i detta hänseende utbedt mig att få påminna honom
om hvad min aflidne vän, Prosten Gr. von Schwerin, vid
ett likartadt tillfälle anförde, genom erinrandet af en Minister
Thierniss’ yttrande till någon Minister inom Engelska Parlamentet,
som emot honom begagnat likartade stickord.
Jag upprepar min anhållan att få återtaga min motion,
under förbehåll af min rätt att vid statsregleriögens definitiva
afgörande få återkomma till dess innehåll, så framt
icke innan dess några nya ”Om! eller Som! eller Hvart!”
under tiden kunna utur grundlagarna uppletas, för alt äfven
då göra mig yttranderätten stridig.
Gr. Anckarsvärd begärde tillika att återbekomma de
exemplar af motionen, sorn han, för dess remitterande och
communicerande med de öfriga R.St:n, till prot. aflemnat.
Uppå derefter framställd propos., biföll R. o. Ad. Gr.
Anckarsvärds begäran att få återtaga sin motion.
Upplästes och bifölls Stats-Utsk:s mera. N:o i om tillökad
betjening vid Utskottet.
Upplästes och lades på bordet StatsUtskts mern. N:o 2,
med öfverlemnande af K. M:s nåd. propos. om statsverkets
tillstånd och behof.
Likaledes upplästes och lades på bordet följande från
Ridd.Utsk. inkomna
Hörsamste Memorial!
Till Ridd.Utsk. har Ridd.-directionen öfverlemnat ett
memorial af följande lydelse:
"Då 12 §:n i den för Ridd.-direct:n af H. R. o.
’’Ad. fastställda instruetion stadgar, att Directionen genom
”Ridd.Utsk. till Ståndet skall inkomma med förslag huru
Den 6 Februari.
"tryckningen af R. o. Ad:s prot:r må lämpligast och med
”största skyndsamhet kunna verkställas; får Directionen, som
”icke förnummit några olägenheter af det sätt, hvarpå sisth
”rjksd.-protrr blifvit tryckta, yördsamligen föreslå, att in”nevar.
riksd.-prottr må få tryckas på enahanda sätt, nemi.
”i smärre häften af omkring 20 ark hvardera, dock så, att
"intet pleni-prot. stympas, utan till slut inflyter i häftet,
"äfven derest berörde antal ark skulle minskas eller öf”verskjutas.
”Directionen får derjemte anmäla, att, genom det nu
”ang:de tryckningen afslutade contract, kostnaden för hvar”je
tryckt ark blifvit nedsatt från 20 till 16 r:dr b:co, un”der
förutsättning, att upplagans storlek blifver densamma,
”sorn vid sisth riksdag, nemi. 5oo exemplar.”
"Stockholm den 29 Januari 1840.
G. G. D’Albedyhh Fredr. Boye. J. A. Tornerhjelm.
G. A. Brakel. C. G. Sandels,
F. O. Silfverstolpe.”
Utsk., som icke äger anledn. föreslå någon förändring
uti det vid sista riksdag stadgade sättet för tryckningen af
H. R, o. Ad:s prot., hvilket synes vara både lämpligt och
till skyndsamhet ledande, har alltså ansett sig böra anmäla
Directionens ofvanberörde förslag till H. R. o. Ad:s bifall.
Stockholm den 3 Februari 1840.
På Riddarhus-Utskottets vägnar.
Henning Hamilton.
W. F. Dalman.
Upplästes ankomne prot.-utdr. från de öfriga Stånden
nemi. från PrcsteSt. af den 27 och 28 Januari samt den 1
och 5 dennes; från Borgare-St. af den 28, 3o och 3i Jan.
samt 1 dennes; och från BondeSt. af d. 28 Jan. och 1 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 8 Februari i84o.
Plenum kl. io f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af utskrs-ledamöter
i de Herrars ställe, som afsagt sig sina befattningar i
Utsk.; och befunnos hafva blifvit utsedde:
i B e vil 1 ni n gs-Utsk o t le t:
efter N:o 96. Hr Pauli, Axel Georg, och N:o 100. Hr Uggla
Gölin Gustaf;
392 Den 8 Februari.
N:o 86. Hr Stuart, Fredrik Christopher, och
— 1 *99' » Simmingskiöld, Fullm. Gr. Hamilton, Hu
go
David;
i Banco-Ulskottel:
efter JN':o 8i4- Hr Gyllenhaal, Lars Herman, och N:o 2018.
Hr af Forselles, Adam Magnus;
Nio io53. Hr Hammarberg, Carl Axel, och
— 2270. „ Hagelstam, Otto Julius;
i Lag-Utskottet:
efter N:o 170. Frih. Sack, Fullm.Frih. Stael von Holstein,
Otto Wilhelm, och Nio i563. Hr Cederstråle, Johan
Casimir;
Nio 236. Hr Anrepp, Fullm. Grefve Sparre, Gustaf
Adolph, och
— 780. Hr Klingenstjerna, Fullm. Frih. Stjernstedt?
Lars;
i Expeditions- Utskottet:
efter N:o 220. Frih. Palmstjerna, Fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Anton Gabriel, och N:o i3o6. Hr Söderhjelm, Gustaf
August;
N:o 75. Gr. Lagerberg, Fullm. Gr. Frölich, David, ocl;
— 406. Hr Fahnehjelm, Johan Willielm;
i Rid dar hus-Utskottet:
efter N:o 60. Gr. Mörner, Carl; N:o 325. Hr Appelbom,
Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolph Victor, och Nio
löp?,. Hr Lannerstjerna, Adolph;
N:o 124. Gr. Sandels, Samuel August;
— 897. Hr Löwenström, Johan, och
— i4i3. „ Råfelt, Anton.
Justerades 5 prot.-utdr., innefattande R. o. Ad:s d. 5
och 6 dennes fattade beslut.
Vid justeringen af det prot.-utdr. för den 5 dennes, sorn
angick R. o. Ad:s vägrade bifall å remiss af trenne motioner
utaf Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik, yttrade:
Hr von Heyne, Georg: Jag får äfven anmäla min
reservation mot det, icke blott högst ovanliga, ulan äfven
högst olagliga uti det behandlingssättet, alt några utaf Hr
Gr. Anekarsvärds motioner icke erhöllo remiss till Utskott.
Hr von Heynes namn blef, i anledn. häraf, uti prot.-  utdr. upptaget bland de ledamöters, som emot beslutet reserverat
sig.
Upplästes till justering pleni-prot. för d. 23 sisth Januari.
Deu 8 Februari.
Vid det stlille i nämnde prof., der Hr Frih. o. Landtm,
albro t Hr Rosenqvists yttrande, anmälte sig
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonli., oell anförde skriftligen
följande:
Plenidagen den 23 Januari framställde en talare den
önskan, att R. o. Ad kunde få höra sig föreläsas det tal,
som Hr Frih. o. Landtm., å Ståndets vägnar, den påföljande
dagen, ämnade hålla inför H. M. Konungen.
Jag förenade mig i samma önskan, och, ägande den öfvertygelsen,
att då de tal, som enligt 20 §:n Riksd.Ordn.
af Landtm, och Talmän böra inför Konungen och de K.
Personer ne hållas, enl. §:ns bestämda ordalydelse, mera åsyfta
en betydelselös e'tiquette, än något tillkännagivande af
nationens opinion om landets förhållande och behof: så börtie
dessa tal endast innehålla vördnadsbetygelse!- för Majestätet,
och tacksägelser till Försynen, sorn afvärjt de faror,
hvilka möjligen kunnat hota detsamma.
Till bevarande af grundlagens helgd i denna del, reserverade
jag mig mot, att i dessa tal inflöto några tacksägelser
för hvad som i Rikets styrelse sig tilldragit, helst,
efter mitt förmenande, sådant skulle innebära en indirect
gärd af tacksamhet till Konungens rådgifvare, hvars beprisande
ej tillkommer nationens ombud, åtminstone ej förr,
än Coust.Utsk. granskat Statsråds-prot:na och deröfver lemnat
sitt utlåtande till Ständerna.
Jag anser hvarje representant berättigad att göra framställningar
i frågor om misstag och afsteg, sorn han anser
vara af Ministeren begångna, och alt med hofsamhet leda
folkets ombuds uppmärksamhet på sådana ämnen, som han
anser röra, antingen ett af Ministeren för långt utsträckt
omfång fördess verkningskrets, elier ock ådagalagd förmycken
restriclion under utöfningen af dess pligter, såsom Konungens
ansvarige rådgifvare. Jag anser hvarje representant
böra vara vän af den ädla öppenhjertighet, som tillstår,
att den fria yttrande-rätten, begagnad med urskiljning i sak,
och anständighet i uttryck, alldeles oskiljaktig från den
lagbundna friheten. Med desfä åsigter, som hafva stöd af
5o §:n Riksd.Ordn., ansåg jag mig fullkomligen berättigad
alt som motiv för min nyssnämda reservation omnämna vissa
beklagliga, fastän sanna , tilldragelser sedan sista riksdagen,
utan att göra dem hvarken till något öfverläggningsämne
inom Ståndet, eller till föremål för klagan öfver domare
och embetsman, som dermed haft befattning.
Jag nämnde, hurusom, till följe af anställda tryckfrihetsprocesser,
olika samvetsöfvertygelser och ett olika omdöme
vid användandet af vissa lagbud, flere medborgare
blifvit beröfvade sin frihet, och att ett af dessa olyckliga
oller än i denna stund är innesluten inom Waxholms fästningsmurar;
då Hr Frih. o. Landtm., under förment stöd
Den 8 Februari.
af go §:n Reg.F., medelst klubbslag afbicit mitt tal, hvarigenom
nyssnämnde § alltså var på vägen alt komma i collision
med 5o §:n Riksd.Ordn. , som tydligen säger: ”Hvarje
”Stånds ledamot äger rätt alt i plenum, stående och från
”sin plats, till prot. fritt tala och utlåta sig i alla frågor,
"sorn under öfverläggande komma, och om lagligheten af
”det, som inom Ståndet sig tilldrager.”
Hvilka vådor skulle ej uppstå, om representanten kunde
betagas rättigheten att i en rådslående national-församling
omtala de händelser, som sannfärdeligen i Riket sig tilldragit?
Hvad tanke skulle väl Svenska folket fatta om sin Re?
presentation, om dess ombud, af fruktan att misshaga ett
och annat finkänsligt öra, skulle dölja sanningen och tillåta
sig mottaga order eller föreskrifter, om hvad de borde eller
icke borde omtala? Och, huru vore det väl möjligt att förebygga
eller rätta missbruk , der sådana finnas , om ej hän?
delserna, jemte misstagen, dervid finge omtalas och detaljeras?
Af consideration för hvad samma dag inom Ståndet timat,
samt med minnet fästadt dervid, att det var strider
om grundsatser, om former och om befästandet af Rådets
makt, som förde Sverige nära branten af sin undergång,
och sorn slutligen vållade 1756 års blodscener, ville jag ej
göra ämnet till föremål för Ståndets pröfning; och min mening
är icke heller nu någon annan, än att, i likhet med
hvad tvänne ledamöter vid tillfället iakttogo , i lagens och
frihetens namn, för samtid och efterverld nedlägga min reservation
mot dylika försök mot den fria yttrande-rätten.
Hr Frih. o. Landtm., som i Hr Rosenqvists nu gifna
citation af sitt yttrande den a3 Januari saknade ett ord,
sorn han då hört, anmodade lindert. Ridd.Secret. att utur
det nu till justering förevar, prot. för den 23 Januari upplysa
förhållandet.
I anhdn. deraf tillkännagaf lindert. Ridd.Secret., att uti
memorial-prot., och det i enlighet dermed uppsatta yttrande,
orden vore följande: ”och ännu sitter ett oskyldigt offer
”inom fängelsets murar,” men att Hr Rosenqvist rättat dem
till följande lydelse: ”och ännu i denna stund sitter ett
”olyckligt offer inom Waxholms fästnings murar.”
Hr Rosenqvist: Jag får förklara, att der skall gerna
för min räkning få stå oskyldigt, i stället för olyckligt; ty,
efter min tanka, är han oskyldig.
Med anledn. häraf blef ordet oskyldigt återinsatt i
Hr Rosenqvists yttrande den 21 Januari, i stället för ordet
olyckligt.
Prot. för den 23 Januari blef derefter uppläst till slut
samt godkändt.
Likaledes upplästes till justering och godkändes pleni?
prot:n för den 24, 20, 27 och 28 Januari samt 1 Februari.
Den 8 Februari.
Under prot.-justeringen hade K. M:s Hofganceller, på
vanligt sätt, aflemna t 8 K. Mss nåd. propostr oell skrifvelser
till R. St.
Upplästes och lades på bordet:
K. M:s nåd. propos., rör:de allmänna stadganden och anslag
af allmänna medel till folkundervisningens befrämjande;
gifven Stockholms Slott den i Februari 184.0;
K. M:s nåd. propos. , ang:de Calmar läns fördelning i
två län; gifven Stockholms Slott den i5 Januari 1840;
K. M:s nåd. propos., ang:de lånebidrag af allmänna medel
till uttappning af myror på Gottland ; gifven Stockholms
Slott den 17 Januari 1840;
K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga 0111 ändring af K. förordn.
den 19 Dec. 1827, ang:de grunderna och villkoren för hemmansklyfning,
.samt afsöndring af jord eller andra lägenheter
från hemman; gifven Stockholms Slott den 27 Jan. 1840;
K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de lönereglering för LandtStatens
tjenstemän och betjente, samt för förste och andre
landtmätare; gifven Stockholms Slott dén 27 Januari 1840;
K. M:s nåd. propos. , ang:de kronohemmanet Karlebys
anslående till boställe för kronofogden i Wadsbo fögderi;
gifven Stockholms Slott den 27 Januari 1840.
Vidare upplästes K. M:s nåd. skrifvelse, med ett af särskilde
Comiterade afgifvet betänkande och förslag, rörtde fattigvården
i Riket; gifven Stockholms Slott den 1 Febr. 1840.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: I egenskap af ledamot
lili R. St:s Besvärs- och Ekon.Utsk., blir jag ofta i
tillfälle att yttra mina åsigter uti denna vigtiga fråga , sorn
jag hoppas, att Utsk. och sedermera RiksStm skola lyckas
bereda , genom alla mötande svårigheter, till ett för fäderneslandet
lyckligt och välgörande resultat, ehuru någon ledning
dertill icke igenfinnes Uti den från K. M. aflålna nåd.
skrifvelsen. — Det vore olämpligt att, vid detta tillfälle,
och innan frågan undergått den förberedande handläggning,
som den i Utsk. komitier att erhålla, ingå uti en närmare
granskning deraf; hvarföre jag nu inskränker mig blott till
en anmälan i afseende på redaelionen af Fattigvårds-coroiteens
för landet betänkande, hvarmed den oegentlighet inträffat,
att en högst väsendtlig afdelning, nemi. anglde afskedade
krigsmäns försörjning, blifvit förbigången, hvilket
jag visserligen icke kan undgå att till en betydlig del skrifva
på min egen räkning, men hvarföre jag i alla fall hem tar
en motsvar. ursägt derifrån, alt jag uti comitöens, snart
sagdt, alla förhandlingar legat i en positiv minoritet och följaktligen
ej tagit befattning med redaetions-göromålen. — För
att emedlertid afhjelpa denna brist, har jag låtit afskrifva
Den 8 februari.
comiterades i förevar, fall fattade beslut, hvilket, såsom supplement
eller särskild motion, torde få åtfölja K. M:s ifrågavar.
nåd. skrifvelse ; förbehållande mig i öfrigt att vid ett
annat tillfälle, derest omständigheterna föranleda dertill, få
väcka särskild motion om ett statsanslag för fattigvårdens
beho f.
Det af Frih. Leijonhufvud inlemnade utlåtande tippliistes
derefter, så lydande:
Da i åtskilliga af de fran Landshöfdingarne och Dotncapitlen
till K. M. ingifna underd. embetsberättelse!', som i
K. Comiteen blifvit upplästa, förekommer örn afskedade
krigsmäns kringstrykande, derunder de med tiggeri besvära
allmänheten, får afdelningen, till möjligt förekommande
af det öfverklagade oskicket, aflemna följande förslag, hvilket,
på samma gång det omfattar afskedade krigsmäns försörjande,
innebär äfven ett correctiv mot sådana krigsmäns
kringstrykande.
Att afdelningen likväl härmed icke afser försörjandet af
det större antal krigsmän, som från indelta regrterna och
båtsmans-comprna förafskedas, är i sin ordning att redau_
från början tillkännagifva; ty, likasom nu gällande författningar,
och bland dem synnerligast K. förorda, af den i i
April 1763, stadga om hvarje sockens skyldighet att föda
sina egna fattiga, så torde ock de lagar komma att innehålla
likartade föreskrifter, hvilka möjligen härom framdeles
utfärdas. — Häraf har afdelningen velat draga den
slutföljd, det hvarje socken redan af ålder åligger, hvad ock
allmänt lärer tillämpas, att i den mån försörja sina, egen
församling tillhörande, till vidare krigstjenst obrukbara och
derför afskedade krigsmän, som deras från Staten utgående
pensioner dertill icke äro tillräckliga. Likväl anser afdelningen,
att härifrån bör göras ett undantag, nemi. då så är,
att krigsman af indelta armeen eller båtsmans-comptna afskedas
för så beskaffad skada, under utöfningen af K. M:s
och Kronans tjenst erhållen, som i förtid gör honom till
vidare tjenst oförmögen, bör han, genom Statens bidrag, försörjas
inom den socken, der han har sitt hemvist, på enahanda
sätt, som här nedan föreslås för i lika förhållande
varande afskedade värfvade krigsmän.
De som från värfvade reg:terna afskedas i och för oförmögenhet
till vidare K. M:s och Kronans tjenst, utgörande
lyckligtvis det mindre antalet, äro således egentligen de, sorn
utgöra föremålet för det betänkande, sorn, med afseende på
deras försörjande, afdelningen har att afgifva. Det har ansetts
inom afdelningen i sin ordning, att hvarje afskedad
krigsman från värfvade trupperna bör återvända till hemorten,
det är: den församling, inom hvilken han var mantalsskrifven,
när han till krigstjensten antogs ; ty man anser
hans,
Ben 3 Februari.
hans, till och med ofta långvariga, tjenstgöring i garnisonen
endast såsom ett uppbåd, ej olikt det, som den indelta
soldaten, fastan på kortare, men kanske så mycket oftare
återkommande tider, får åtlyda. Inom denna hemort återfinner
den afskedade ofta slägtingar och andra förhållanden,
som, på samma gång de lemna honom anledningar till större
trefnad för ålderdomen, de äfven någon gång kunna lätta
omsorgerna för hans försörjning; hvaremot reg:ts-församljngarna,
som icke med territorial-församlingarna kunna sammanblandas,
enär de icke äga rätt, likmätigt 1788 års författning,
att yttra sigom soldatens, någon gång tillsammans
med hustru och barn, inflyttning, icke skäligen böra besväras
med omsorgen för hans försörjande, helst reg:ts-församlingarna
vanligen sakna ali slags fattigförsörjnings-inrättning;
— och att åter hvälfva denna omvårdnad på någon
af stadens eller comrnunens terrilorial-församlingar, vore en
så mycket större orättvisa, som den, åtminstone å flera orter,
dessutom vidkännes besväret af den värfvade truppens
inqvartering.
För att under färden till hemorten icke besvära allmänheten
med tiggande, bör den sålunda afskedade för hemresan
bestås så många dagars fortfarande aflöning, som af vederbörande
anses för hemresan behöfligt. Kan han icke gående
upphinna hemorten, bör på Statens bekostnad hans
liemforslande med gästgifvarskjuts ombesörjas, på sätt derom
kan förordnas.
Den således, hvilken till hemorten återvänder, antingen
helt och hållet eller lill större delen oförmögen att sig sjelf
kunna försörja, erhåller icke sällan en pension af Staten,
hvilken dock alltid är otillräcklig för pensionstagarens också
knappaste bergning, och blir det ännu mer, om han har
hustru och oförsörjda barn att tillika underhålla. En ovillkorlig
följd häraf blir således, att han för sig och de sina
faller det allmänna till last. Den församling, dit han återvändt,
har icke baft direct nytta eller fördel af hans verksamhet
under de dagar, då den gällde något; den bör således
för kostnaden af hans försörjning icke betungas, utan
då han i Statens tjenst blifvit gammal och orkeslös, och den
dagspenning han under tiden åtnjutit icke var tillräcklig
utöfver den dag, för hvilken den eiyhölls , så har afdelningen
trott det vara rättvist, att, likasom enl. 7 §:n af 1833 års
Legostadga, "husbonde ej må förskjuta det tjenstehjon, som
"oafbrutet hos honom troget och väl tjent ifrån sitt 3o:de
”är och intilldess det för ålderdom kommit i den belägen”het,
att ingen med dess tjenst kan vara belåten, utan dra”ge
husbonde försorg, att sådant berömvärdt tjenstehjon till
”sin död har skälig utkomst och skötsel, mot den betjening
”det kan uträtta,” Staten, efter enahanda grunder, drager
försorg om sin gamle tjenare; och då man och fader Al ig—
1 H. 38"
D e rj $ Februari.
ger att sig vårda om hustru och barn, träde ock Staten i
hans ställe och gifve den vård, som fordras till fyllnad i
hvad hustrun för sitt och barnens underhåll icke förmår.
Det torde emedlertid blifva för mycket betungande för Staten,
att, vare sig genom directa bidrag till de sålunda behöfvande,
eller genom ordnandet af särskildta försörjningshus,
fullgöra detta sitt skäligt ansedda åliggande, hvarföre
afdelningen anser, att dessa böra försörjas af och inom den
socken, der de sin hemort äga, efter samma ordning och
på enahanda grunder, som församlingen åligger och i de
speciellare fallen inom sig beslutat för sina egna fattigas
försörjande. Såsom ersättning för den kostnad, communen i
mer eller mindre mån häraf får vidkännas, bör den kunna
påräkna full betalning af Staten, enl. afgifvande räkning,
uppgjord efter fattigförsörjningens inom communen fastställda
taxa, der sådan finnes, eller annars efter ortens gångbara
priser. När Konungens Bef:h:de granskat och godkänt
räkningen, bör den af om händer hafvande medel förskottsvis
genast godtgöras.
Den krigsman åter, som med fulla krafter och vid yngre
år begärt och erhållit afsked, bör skaffa sig annat laga näringsfång,
i hvilken händelse honom fortfarande bör förunnas
rättigheten att sig bosätta hvar honom förmånligast synes,
på sätt och i den ordning K. brefven af d. 10 Aug.
1819 och d. 20 Juni 1820 innehålla.
Då afdelningen begagnat, vid nedskrifvandet häraf, ordet
”krigsman” i öfverensstämmelse med rubrikens innehåll
i den ämneslista, afdelningen från K. Comitéen emottagit,
anser man nödigt härvid göra det förtydligande, att, i öfverensstämmelse
med hvad ofvan blifvit föreslaget om afskedade
krigsmäns försörjande, en lika vårdnad bör äga rum om
allt i samma calhegori varande K. M:s och Kronans manskap,
vare sig Soldater vid värfvade arme'en och flottan, sjöfolk
eller arbetare af hvad namn de vara må, hvilka icke
såsom indelta krigsmän af rust- eller rotehållare under tjenstetiden
underhållas.
Ilr von Rosen, Georg, uppläste följande:
Innan K. M:s nåd. propos. om den allmänna fattigförsörjningen
till Utsk. remitteras, får jag , med stöd af 3:dje
mom. 06 §:n i Puksd.Ordn., vördsamligen föreslå, att ett
särskildt Utsk. af 2:ne högst 3:ne ledamöter och väl bepröfvade
män af hvarje RiksStånd må för denna riksdag tillsättas,
för att utarbeta ett förslag till en allmän fattigförsörjnings-lag.
Motivet till denna min motion hvilar på fattigförsörjningens
stora vigt och den vidsträckta omfattning den äger.
Jag vill ej bestrida, att Ekon.Utsk. kan utarbeta detta förslag;
men jag förutser, att delta Utsk:s öfriga åligganden
upptaga alltför mycken tid för att lemna nog öfrig åt detta
D e ii 8 Februari.
209
vigtiga ärende: — jag tror, att Ekon.Utsk:s personal är alltför
stor, för att som referenter uppgöra hufvudgrunderna ,
och synnerligast för stor, för att åt dessa gifva den praktiska
tillämpning, så att förslaget kan blifva ett sammangjutet
helt och tillfredsställande.
Jag anhåller, att delta mitt vördsamma anförande må
communiceras med de öfriga Stånden och för öfrigt behandlas
i grundlagsenlig form.
Frih. Leijonhufvud: Jag medgifver, att det varit
min idde, att väcka en motion af samma syftning, som Hr
von Rosens, emedan jag vid frågan om fattigvårdens ändamålsenliga
reglering i dess mångfalldiga utgrening fäster den
största vigt, såsom ett ämne af högst väsendtligt inflytande
på samhällets bestånd och förkofran , och hvilket derföre
måste betraktas i stort, om ändamålet ej skall förfelas. Jag
tror mig likväl hafva erfarit, att de uti comiteens betänkande
förekommande ämnen, utgörande 12 a i5 särskilda
frågor, blifvit separerade, och måhända komma i form af
särskilda motioner från de särskilda Stats-expeditionerna ,
hvarigenom frågorna isolerade till flera Utsk. remitteras ,
ehuru de uti hvarandra ingripande ämnen, comiteens betänkande
omfattar, bort i sammanhang behandlas. Numera
torde det icke blifva möjligt, att på denna enstaka väg komma
till ändamålet att uppgöra ett helt systeme, och det lär
ej mera erfordras, att R. o. Ad. och de öfriga Stånden sålunda
componera ett sådant compact Utsk., för den egentliga
fattigvårds-lagen, när Utsk. ej kan sysselsätta sig med
frågans beredning och utveckling i alla dess delar. Jag hyser
dessutom en annan betänklighet vid att biträda Hr von
Rosens motion om tillsättande af ett dvlikt Utsk., bestående
af 1 å 3 ledamöter af hvarje Stånd, den nemi., alt desse
ledamöter, hvilka med lätthet kunna erhållas inom detta talrika
Stånd, svårligen äro att tillgå uti de öfriga, särdeles
Preste- och BorgareStm, utan att derigenom skulle förorsakas
luckor i andra utskts-indelningar.
I händelse remiss af denna motion skulle beviljas, anhåller
jag, alt dessa betänkligheter mätte lä åtfölja densamma.
Frih. Cederström, Jacob: I händelse R. o. Ad.
skulle önska, att detta ämne, som pilt ifrån början af det
statsskick , hvaruti vi 1809 inträdde, utgjort föremål för
statsmännens begrundande och öfverläggning, nu omsider
skall bringas till öfverensstämmelse med de för Svenska folkets
frihet uti Reg.F. förvarade grundsatser; skulle jag tro,
att R. o. Ad. bör förena sig uti Hr von Rosens förslag om
tillsättande af ett särskildt Utsk., för denna vigtiga, uti samhällsskicket
djupt ingripande frågas utredande och behandling,
men uti hvilket Utsk. ledamöternas antal torde böra
vara snarare fåtaligt än mångtaligt. — Föremålet för detta
3oo
Dea 8 Februari.
Utsk:s sysselsättning blefve naturligtvis uteslutande förslag
till lagstiftning för fattigvården i allmänhet. Sedan det blifvit
uppgjordt och inom RiksSttn antaget, visar det sig, hvilka
af aldre författningar borde ändras, och' hvilka alldeles
upphäfvas, derom då remisser lill vederbör. Utsk. kunna
beslutas. På ett sådant sätt kunde R. St. komma till ett
ändamålsenligt och för landet välgörande slut i denna sak
och gå K. INI:s önskningar till mötes. Jag tillstyrker derföre
bifall till motionen.
Hr von Hartmansdorff, August: Jag vill ingalunda
motsätta mig förslaget, att denna vidlyftiga fråga må i hennes
sammansatta skick öfverlemnas till behandling af ett särskildt
Utsk.; men jag tror mig böra underställa detta Stånds
bepröfvande de svårigheter, som dervid möta. Ämnet är
af den vidlyftiga beskaffenhet, att, med undantag afConsttsoch
Banco-Utsk., jag icke vet något Utsk., till hvilket ej vissa
delar deraf höra. Då nu ämnet måste, enl. grundlagens föreskrift,
öfverlemnas lill vederbörliga Utskotts behandling uti
dé delar, hvartdera af dem tillkomma, äfven om frågan i
sin helhet först undergått handläggning i ett särskildt Utsk.,
på sätt tillförene ägt rum med frågan om statsförvaltningens
organisation; så hade man, genom sakens behandling
först uti ett särskildt Utsk. och sedermera uti de nu befintliga
Utsktn, beträdt en vidlyftig omväg, som troligen icke
skulle leda till något sammanhängande beslut vid denna riksdag.
Jag tror mig derföre böra underställa Ståndet, om icke
bättre vore, att denna fråga, såsom fordom handt med
andra mål, remitterades till alla de Utsk., hvilka dermed
hafva att sig befatta, och att dessa Utsk. , livart för sig,
utsåge en ledamot af hvarje Stånd inom Utsk. till en beredning
för ämnets behandling och utveckling i dess hela omfattning
och sammanhang. Derigenom skulle saken troligen
så mycket säkrare bringas till ett godt slut, som ledamöterne
från hvartdera Utsk. kunde för de sammansatta Utsktns plenum
redogöra för bevekelsegrunderna till beredningens förslag.
Hvilketdera R. o. Ad. behagar besluta, skall jag ej
sälta mig deremot, ehuru jag ansett mig böra fästa uppmärksamheten
på de förhållanden, jag nu haft äran skildra
såsom skäl för att icke bifalla förslaget om särskildt Utskotls
tillsättande. Jag anser dock Ståndet böra närmare öfverväga
saken, och frågan derföre böra hvila på bordet till
nästa plenum.
Frih. Hamilton, Hugo, och Gr. Spens, Carl Gustaf,
begärde Hr von Rosens framställning på boidet.
Frih. Cederström: Naturligtvis ämnar jag icke motsätta
mig den begärda bordläggningen; utan liar jag begärt
ordet, för att, i afseende på den siste värde talarens yttrande,
till hvad jag förut haft äran yttra tillägga några anmärkningar,
sorn äfven torde få hvila. Om fråga varit att
