# ID: svediakorp-gov474
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,426
# sentences: 1,936
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 29 Juli f. m.
3oi
lagdt att granska och till R. St. uppgifva stats- och
riksg.-verkens tillstånd. Jag vågar nu fråga huru statsverkets
tillstånd kan uppgifvas, om ej dess största cassa,
räntekammaren, är controllerad och således inventerad;
ty som, enligt hvad en hvar har sig bekant, räntekammaren
äger contant cassa-vård, utom hvad i R. Sirs Bank finnes
insatt, är icke bancoräkningen tillfyllestgörande, utan äfven
cassa-förslag och inventering erforderlig.
Då det vore ibland de betänkligaste tilldragelser, som
nu kunde förefalla, att nationen äfven efter 1840 års riksdag
skulle finna sådana balancer uppstå i de allm. förvaltningsverken,
som i Krigs-colltm och Tullverket redan förefallit,
till följd af den ytliga granskningen R. St:s StatsUtsk. oell
deras revisorer förut verkställt, vågar jag vördsamt anhålla
om ålerremiss af StatsUtskrs utlåt. N:o 204, med begäran
att åter upptaga så väl min motion, som den i samma utlåt,
behandlade motionen från BondeSt.; och vågar jag, under
åberopande i öfrigt af Hr Kjellbergs reservation, fästa StalsUtskts
uppmärksamhet derpå, att §. 42 Riksd.Ordn. Jemnar
Utsk. all den rättighet, som kan behöfvas, för alt af Statscont.
”omedelbarligen” infordra cassa-förslag, samt genom
inventeringen controllera cassornas öfverensstämmelse
dermed.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., hade ingifvit ettså
lydande anförande:
§ 3o Riksd.Ordn. ålägger StatsUtsk. att granska, utreda
och till R. St. uppgifva statsverkets tillstånd, förvaltning
och behof. — Af denna föreskrift synes det, att SlatsUtsk.
, i full motsats till dess yttrande uti betänk. N:o 204,
bort finna anledn. till inventerings anställande i räntekammaren,
emedan, utan en sådan, tillståndet med statsverket
måste vara obekant och ocontrolleradt.
Ett penningeförvallande verk kan ej granskas, och dess
tillstånd icke sanningsenligt uppgifvas, om ej cassan inventeras,
— och räntekammaren är Stats-contorets cassa.
Då det är kändt, att räntekammarens banco-räkning
icke upptager hela dess tillgång, utan att särskilda cassör
der finnas, kan StatsUtsk. icke tillförsäkra R. St., och desse
icke nationen, om tillståndet i statsverket, derest så väl icke
räntekammarens, som de förvaltande verkens cassör inventeras;
och att detta bör ske samtidigt, synes äfven påkalladt
af nödig försigtighet. — Att icke ändamålet skulle uppnås,
derföre att granskningen måste grundas på uppgifter ifrån
samma auctorileter, hvilka skulle controllei as, har jag svårt
att inse. — Det skulle vara högst besynnerligt, om ej i de
penningeförvaltande verken skulle finnas de vanliga conlrolIer
på cassabehållningarna, som allena kunna sätta Styrelsen
i tillfälle alt controllera dem. Cassa-förslaget, som vid tillfället
afgifves, mäste alltid kunna controlleias med cassa
-
3 02
Den 2g Juli f. m,
boken, banco-räkuingen och, jag föreställer mig äfven, med
de förda meinorialböckerna. Det är dessutom af största vigt,
att ett sådant bokföringssätt införes, om det ej finnes; och
i sådant fall visar sig den äskade inventerings-åtgärden så
mycket mera angelägen.
Det är bekant, att då den s. k. reserv-fonden inberäknas,
omkring två års contanta statsinkomster hvarje
höst måste finnas i statsverkets cassör och räntekammaren
under alvaktan på rikshufvud-bokslutet.
Jag vädjar till en hvar, om R. St. och deras StatsUtsk,
uppfyllt deras pligt emot nationen, om de ej öfvertyga t sig
att de medel, som vid en viss gifven tidpunkt uti statsverkets
cassör böra linnas, äfven uti sjelfva verkligheten der finnas.
— Tullbalancen har redan ånyo visat oss hvad Krigscollegii-balancén
bort visa förra Ständer, nemi. nödvändigheten
af en allvarligare controll på statsmedlen.
Under 1827 års revision väcktes frågan om räntekammarens
inventering ; hade den då fått ske, bade förmodligen
allm. verkens cassör äfven blifvit af R. Sits revisorer och
StatsUtsk. inventerade, och ingen omöjlighet Ur, att de redan
skedda balancer derigenom blifvit upptäckta eller kanske
förekomna. — Skola vi utsätta oss för att ännu en gång
ådraga Staten dylika? — Att ej sådan invcnterings-åtgärd
förr varit vidtagen, bevisar intet. tBio och 1812 höl lös
riksdagarne i Örebro, så att de förste Ständerne efter det
nya statsskickets införande icke kunde verkställa den nog
granna granskningen: detta förhållande anmältes ock af
StatsUtsk. år 1812. Sedan har den kunnat ske, men med
undantag af 1827 års revision, som Lief nekad tillträde till
räntekammaren, har man icke tänkt derpå. Nu då erinran
derom blifvit gjord, och då erfarenheten styrkt behofvet,
vore underlåtenheten förgätenhet af den pligt, som i min
tanke tillkommer hvarje revisor, hvarje granskande ombud,
och som R. St. sjelfve erkänt, då de öfverräkna bankens
cassabehållningar, till och med dess plantsar, piaster-fjerdingar
oell sedelblankelter. Det är äfven lätt insedt, att ulan
dess uppfyllande är hela den R. St. och dess revisorer i
grundlagarna anbefallda granskning af statsverkets tillstånd,
styrelse och förvaltning en blott skuggbild, och nationen
äger, t hy förutan, emot möjligheten af förvaltningens oordentlighet
eller bedräglighet ingen garanti.
Jag yrkar alltså återremiss å betänk. N:o 2o4; och jag
anser mig berättigad att af StatsUtsk. begära, icke blott att
den äskade inventeringen af räntekammaren må skyndsamt
verkställas, utan äfven att samtidigt de förvaltande verkens
betydligaste cassör inventeras.
Då 42 S*n Riksd.Ordn. ålägger Slats-cont. att omedelbarligen
meddela alla äskade upplysningar i frågor om sjelfva
redovisningen af allm. medel, har StatsUtsk. i detta fall
R. St:s rätt att begära uppgift på cassa-tillståndet, så väl i
Den 39 Juli f. m.
3o3
räntekammaren, sora i statsverkets cassör för en viss utsatt
tlag; då böra cassabehållningarne inventeras och jeni förås
med cassa-förslaget, samt detta sedan controlleras medelst
de afslut, sorn måste finnas i styrelsernas handlingar eller
ock medelst memorial-böckerna.
Skulle det oväntade fall inträffa, att verkens styrelser
icke kunna sjelfve uppgifva oell controllera sina cassör, bör
i alla fall i min tanke inventering ske, resultatet meddelas
R. St., samt förslag aflemnas att bos K. M. begära förordnande
örn vidtagande af månads- eller vecko-slut i Rikets
allm. peuningeverk, så att controll för framtiden blifver
möjlig.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Uppkommen i plenum när
dessa memorial föredrogos, riktade mot StalsUtsk:s betänk.
ang:de revidering af statsverkets cassör, och då jag finner alt
dessa memor. hafva afseende på återremiss af betänk, och
åläggande för StatsTJtsk. att verkställa den; så anser jag
mig pligtig för min del upplysa, alt jag visserligen inom
StatsUtsk. skulle tillstyrkt denna inventering, derest jag funnit
något sätt att ändamålsenligt verkställa densamma; men
upplyst derom att räntekammaren egentligen endast är ett räkenskaps-contor,
fann jag icke skäl att tillse i hvad skick
dess räkenskaper befinnas, emedan desammas öfverensstämmelse
med verkliga förhållandet svårligen skulle kunna upplysas,
derest Stats-cont. vore ense 0111 att föra bedrägliga
räkenskaper. Jag delade således åsigt med Utskrs majoritet,
som ansåg öfverflödigt att vidtaga en åtgärd, som icke skulle
hafva någon rimlig påföljd. Att ingå till de särskildta förvaltande
verken och fordra inventering af deras cassör, dertill
anser StatsUtsk. sig icke hafva grundlagsenlig rättighet;
och jag kan derföre, hvarken såsom ledamot af StatsUtsk.
eller af R. o. Ad., vilja vara orsak till den skymf, som skulle
tillfogas Representationen, i händelse StatsUlsk:s ledamöter
skulle vägras tillträde till dessa cassör.
StatsUtskts utlåt. N:o 204 blef af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 18 och 25 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 2o5, i anledn. af erhållen
återremiss å betänk. N:o 28, ang:de väckt fråga om indragning
af K. Nummer-lotteriet, samt rör:de åtskilliga dermed
gemenskap ägande ämnen.
Frih. Nauckhoff, J o h. Otto: Vidhållande samma
åsigt i denna fråga, som är uttalad vid återremissen af betänk.
N:o 28, föranledes jag nu att ytterligare tillägga några
ord med afseende på det af StatsUtsk. tillstyrkta beslut,
hvilket jag för min del skulle biträda, om icke åtskilliga
tilldragelser inträffat sedan denna fråga förra gången förevar,
hvilka hos mig uppväckt vissa betänkligheter, som ma
-
3o4
Den 29 Juli f. m.
na till varsamhet. Jag anhåller derföre att till propos. få
föreslå, att det af Utsk. tillstyrkta beslut måtte efter orden
”b i fa 11 a s och” erhålla följande tillägg: — ”n är K. M. fr a mdeles
af den blifvande stats regie ringen finner,
att de inkomster, som af K. Nummer-lotteriet
utfalla, icke intill nästa riksdag blifva erforderliga.
Jag vågar hoppas, att detta betänk, i dess närvar.
skick icke blir bifallet och anhåller derföre att Hr
Frih. o. Landtm, täcktes längre fram lemna mig tillfälle att
i ett sammanhang uppgifva det beslut, hvaruti jag önskar alt
R. o. Ad. och de öfriga Stånden måtte stanna, då den und.
skrifvelsen till K. M. kommer att afgå.
Hr Ribbing, Arvid: t öfverensstämmelse med hvad
jag yttrade förra gången denna fråga hos R. o. Ad. förevar,
hvarvid jag yrkade icke allenast K. Nummer-lotteriets afskaffande,
utan äfven förbud emot all slags lo It försa I j n i ng och
spelinrättningar, af hvad beskaffenhet som helst, får jag äfven
nu, i motsats med hvad den siste värde talaren andragit,
anhålla, att Utsk:s betänk, ovillkorligen antages, emedan
jag icke finner skäl att bibehålla en på olofligt sätt förvärfvad
inkomst.
Frih. Boye, Ludv.: Aldrig skall jag misskänna värdet
af moraliska begrepp; men stundom inblandas de i lagstiftningen
något för mycket på tvären, så att de icke passa på
frågan. Lotterispelet är moraliskt orätt, men det har länge
varit tillåtet och har betagit hågen för utländska lotterier.
När jag således med min röst biträder förbudet emot
utländska lotterier, så tror jag att en ersättning så mycket
hellre kan lemnäs uti bibehållandet af det Svenska lotteriet,
sorn förbudet mot utländska lotteriers begagnande svårligen
kan förekornmas, emedan man genom bref kan förskaffa sig
lottsedlarna. Jag tror det icke vara omoraliskt, att så mycket
man kan söka förebygga spelsjuka, derigenom alt man, i
ersättning för den fråntagna rättigheten att spela på utländska
lotterier, tillåter lotterispel inomlands, särdeles som behållningen
deraf stannar inom landet. Frih. Nauckhoff har
uppgifvit det förhållande, som föranleder honom att rösta
emot betänk., nemi. att förstärkta StatsUtsk. vägrar allt, och
synes hafva för afsigt att, såsom man säger, sätta Regeringen på
vatten och bröd och hämma statsmachinen i dess gång. Ett
sådant bemödande är det en pligt att på alla lofliga sätt
motarbeta. Jag tillstyrker derföre bifall till den af Frih.
Nauckhoff föreslagna proposm, såsom en bland utvägarna
dertill.
Frih. Nauckhoff: Jag är ingalunda någon vänafspelsjukan.
Tvertom önskar jag att alla utländska lottsedlar måtte
försvinna, och jag har icke heller någon förkärlek för
Nummer-lotteriet, hvars upphörande jag äfven vid ett föreg:de
till
-
Den 29 Juli f. ni.
3o5
tillfälle tillstyrkt; men för att närmare utveckla min åsigt,
får jag tillägga, alt jag anser det vara att börja i orätt ända,
om roan bortkastar inkomst-titlar, innan man ännu
känner huruvida tillgångarna blifva tillräckliga för alt bestrida
de nödvändiga utgifterna. Dessutom är del blott en
modification i Utsk:s betänk., som jag föreslår; och derest
K. M. af statsregleringen finner, att någon brist i inkorasterna
icke lörefinnes, så hyser jag den fullkomliga förhoppning,
alt Nummer-lotteriet icke längre kommer att blifva
föremål för spelsjukan; men jag anser en ordentlig reglering
erfordra afl icke afskaffa en tillgång, förrän man fått se
huruvida statsregleringen gör densamma öfverflödig eller ej.
Ilr Anckarsvärd, Au g.: Återremissen af TJtskrs betänk.
angtde Nummer-lotteriet härrörde egentligen derifrån,
att Utsk. icke ansett behöfl i g t att begära K. M:s bifall till
lotteriets afskaffande. Då denna betänklighet blifvit undanröjd
genom Utskts förevar, förslag, så tillstår jag, att det
skulle mycket förundra mig, om R. o. Ad. icke desto mindre
skulle vilja bibehålla en inrättning, som vid så många
föregtde riksdagar blifvit öfverklagad såsom skadlig och omoralisk
och oförenlig med Statens värdighet. Jag anhåller
derföre vördsamt om propos. till bifall på betänk., och nödgas
på förhand förklara, att jag icke utan votering afstår
derifrån.
Frih. Raab, Adam Christian: Till de af mig i enahanda
syftning med den siste värde talarens, då betänk, förra
gången utgjorde föremål för öfverläggning, anförda skäl,
får jag tillägga, att det icke skulle tjena till något, om R.
o. Ad. afslog frågan, emedan jag är öfvertygad alt de öfriga
lie Stånden bifalla betänk., hvarföre afslag derå inom
detta Hus endast skulle gifva ökad fart åt de många uttryck
af missnöje, som förmärkas emot delta Stånd.
Hr Ribbing: Jag kan icke föreställa mig, att man
på allvar söker försvara så falska begrepp om rätt, som jag
bär hört tvänne talare försöka. Den ene af dessa talare påstod
nemi., att spelsjukan skulle botas genom att tillåta spel, på
så sätt nemi., att man skulle kunna förhindra begagnandet
af utländska lotterier genom alt bibehålla lotteri inom landet,
emedan i annat fall skulle förbud emot utländska lolterisedlars
försäljning icke medföra åsyftad verkan, derföre att
lottsedlar kunde förskaffas medelst brefvexling. Vi må väl
vara angelägne alt Svenska Kronan icke längre i någon mån
grundar sin tillvaro på spel, ehvad andra Stater fortfara
att göra det eller ej; och landels belägenhet måtte icke vara
så förtviflad som den olyckliges, hvilken icke har annan
utväg för sin bergning än spel. För hvarje Svensk man
måtte det vara ovärdigt att antaga sådana grundsatser som
10 II. 39
3oG
Den 39 Juli f. gi
-
dem jag nu sökt vederlägga. Det må gå med utkomsten huru
som helst för den enskilda, så välsom för Slaten; men man
måste i första rummet söka efter rättfärdighet, och denna
kan icke förlikas med spel för vinning. Jag förenar mig
med Hr Anckarsvärd och förklarar derjemte, att jag^cke
utan votering skall gifva efter för den motsatta åsigten.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Det har länge legat
mig om sinnet att söka medverka dertill alt så väl inländska
som utländska lotterispel mätte försvinna; och jag
har äfven röstat derför, då min röst kunnat komma i fråga,
d. v. s. egentligen i statsrevisionen. Min öfvertygelse har
icke kunnat förändras af förelelserna i förstärkta StalsUtsk.,
emedan jag betraktar saken såsom en isolerad statsangelägenhet,
oberoende af Statens reglering till dess inkomster
och utgifter. Jemte det jag derföre bestrider allt afseende
på åtskilliga talares framställning med hänsyftning på det
sätt, hvarpå slatsreglertn kan blifva uppgjord, anhåller jag
blott om fastställelse å betänk, i dess helhet.
Frih. Boye: Jag anhåller att få erinra derom, att då
jag understödt Frih. Nauckhoffs framställning, så har jag
icke för annat fall önskat Nummer-lotteriets bibehållande,
än derest sig visa skulle att inkomsten deraf icke kan för
statsverket umbäras. Hvad i öfrigt angår värdigheten eller
ovärdigheten af detsamma; bibehållande, får jag blott erinra
derom, att Svenska folket hittills icke varit så granntyckt,
och alt andra länder icke Bro så granntyckta. — Slutligen
ber jag få förklara, i anledn. af en värd talares yttranden,
att då jag uttalar min mening efter min bästa öfvertygelse,
så skola de omdömen qvitta mig lika, som man, utom Ståndet
och tilläfventyrs i andra Stånd, kan tillåta sig. Det vore
fegt, om R. o. Ad. någonsin för sina tankar eller sitt
handlingssätt logo föreskrifter från de öfriga Stånden. Åtminstone
kan jag aldrig instämma uti en sådan åsigt.
Frih. Cederström, Thure: Sedan så många talare
yttrat sig i ämnet, skall jag icke vara vidlyftig. Jag yrkar
bifall till betänk., men anhåller att få upptaga en anmärkn.
af Frih. Boye, som yttrade, att då man icke kan förekomma
spel på utländska lotterier, borde man tillåta lotterispel
i landet, emedan penningarna då icke gingo till utländningen.
Jag får förklara, att jag, lika med Hr Frihtn , önskar
att allt lotterispel vore förbjudet; men derföre att man
äger ett ondt, skall man väl icke hafva ett ännu värre. Af
två onda ting bör man välja det minsta. Jag anser vårt
Nummer-lotteri sämre och farligare än de utländska lotterierna,
emedan insatsen der är så stor, att den fattigare classen
icke kan begagna utländska lotterierna. Jag instämmer
i öfrigt med dem, hvilka icke anse det värdigt Staten att
förskaffa sig inkomst genom lotterispel, eller andra min
-
D c 11 ag Juli f. m. 3oj
dre moraliskt rikliga medel, och anhåller på dessa skäl
om bifall till betänkandet.
Frih. Nauckhoff: Äfven jag får förklara, att hvar- .
ken de otndömen, sorn kunna fällas uti andra Stånd eller i
Utskrn eller i avisorna, någonsin skola förmå mig att handla
i strid med min öfvertygelse. Jag hoppas ock, att den dag
aldrig måtte randas, då dylika impulser komma att göra sig
gällande inom detta Hus. Min öfvertygelse har jag uttalat
utan förbehåll, och jag vidblifver densamma; men att sluta
af de repliker jag fått emottaga, har jag måhända icke blifvit
riktigt förstådd och anser mig derföre böra tillkännagifva,
att jag aldrig önskat att Nummer-lotteriet skulle bibehållas,
utan tvertom att detsamma måtte afskaffas, men att
K. M. då först mätte fästa afseende å R. St:s anhållan derom,
när K. M. finnér inkomsten deraf icke vara för Statens
utgifter oundgängligen behöfliga. Det var således icke afslag
på Utsk:s tillstyrkande eller Nummer-lotteriets bibehållande,
som jag föreslog, ty jag önskar bestämdt Nummerlotteriets
afskaOfande; men jag önskar ännu mer, att ingen
brist i statsutgifterna mätte uppstå.
Frih. Raab: Ett yttrande af mig har blifvit upptaget
af tvänne talare, hvilka sagt, att när de följa sin öfvertygelse,
qvittar det dem lika hvad man tänker derom utom
Ståndet. Jag medgifver, att denna tanke är ädel och vacker,
och jag respecterar den också; men jag anser deraf
böra följa, att man bör akta sig inom detta Stånd att gifva
lastarenom runi för missgynnande omdömen om detsamma.
Jag tillstyrker derföre bifall till betänk., helst det vore
verkligt inconseqvent att icke bifalla det, enär den anmärkn.
, på grund hvaraf betänkandet blef ålerremitteradt,
endast angick formen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då StalsUtsk:s utlåt.
N:o 2o5 i allt hänförer sig till utlåt. N:o 28, och endast
gör ett tillägg i afseende på den lill K. M. afgående skrifvelsen
i ämnet, ifall R. St. besluta lotteriets upphäfvande,
R. o. Ad. borde finna, att proposJn borde framställas på
båda utlåtandena, så väl N:o 28 som N:o 2o5; och hemställde
Hr Landtm, alltså, om R. o. Ad. behagacfe bifalla
dessa båda utlåtanden.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Det gemensamma beslutet
är väl så att förstå, att det förra betänk, är bifallet med
de jemkningar som det sednare innehåller.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då han i det sednare
utlåt, ej funnit någon modificalion af det förra, utan
blott ett tillägg, hade han trott, att propos:n borde framställas
till bifall å båda utlåtandena, enär det ena icke än
-
3oS
Den 29 Juli f. ni.
drade det andra; celi ansåg Hr Landtm., då R. o. Ad. med
ja besvarat propos:n, förhållandet vara fullkomligen klart,
utan att någon förklaring vidare i detta afseende vore af
nöden.
Hr von Hartmansdorff: Om icke tillägget till det
sednare betänk, hade gjort ändring i det första, så hade det
sednare varit öfverflödigt. Om R. o. Ad. förklarat, alt det
antagit hegge betänkandena med den rättelse som det sednare
innebär, så är jag nöjd. Men jag har talat för mycket
mot det förra betänk., för att nu stillatigande kunna afhöra
ett beslut, som icke vore rätt klart och bestämdt för
det sednare.
Ånyo föredrogs Bevilln,Utsk:s deri 18 och 25 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 21, ang:de tullbevillningen.
Frill. Boye, Ludv.: Innan jag ingår i det ämne, som
1111 utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, anhåller jag
att få förutsändu några allm. reflexioner. All lagstiftning
äger 2:ne theorier, som båda erkänna ett och samma mål;
men då dessa theorier äro contradietoriskt motsatta, måste
den ena vara den lätta, och den andra vidlåda någon förvillelse.
Detta oaktadt får man ej misskänna motiven, hvarpå
ena eller andra theorien sig grundar; tyen theori kan hvila
på grundsatser, hvilka hvar för sig äro riktiga, men som
samtligen kunnat verka till en abstraclion, som icke later praktiskt
inpassa sig på hvarje lands egenheter, läge och behof.
Med dessa erinringar har jag endast önskat fritaga rnig från
beskyllningen alt misskänna värdet af deras omdöme, hvilka
kunna uppträda i en annan mening.
Frih. Boye uppläste derefter följande:
Ehuru Utsk. i sitt tillstyrkande öfvergått till en sådan
ytterlighet i handelsfrihet, alt något enda exempel afen dylik
icke kan utur andra länders lagstiftning uppgifvas, fälman
likväl icke lägga Utsk. (ill last någon föresats alt neka
allt beskydd åt våra inhemska näringar; men då Utsk. antagit,
att det beskydd, som nu föreslås, i den s. k. skyddstullen
är. lika tillfyllestgörande, och sålunda i allo ersätter
det, som nu ligger i förbuds-systémet, så utgör delta förmenande
egentligen den fråga, som nu bör piöfvas. För mig
synes tydligt och klart, att då skyddstullen just genom sin
nödvändiga höjd utestänger den utländska varans införande
i laglig väg, så blir dess inprakliserande i annor väg, lika
hädanefter som hitintills, föremål för speculationen. Lurendrejeriet
kommer alltså att fortfara; men man torde icke
kunna neka, att, genom förbudets afskaffande, uppslår en
ny utväg i tullförsnillningen, hvilken, då den verkställes genom
hemlig öfverenskommelse med 11111 be t j e ningen, är både
mångfalldigt lättare och äfven svårare, om icke rent af omöj
-
D e n 29 Ju I i f. m.
3og
lig att bevisa, än sjelfva lurendrejeriet. Står nu detta fast,
så föijer deraf, alt den föreslagna förändringen skulle mera
befordra, än hindra den införsel af främmande tillverkningar,
emot hvilka näringarne behöfva ett beskydd, så framt
tilIverkningsförtjensten icke skall dem fråntagas, förattskänkas
utländningen. Gerna gör jag de sednare tullstyrelserna
den rättvisa, att genom deras berömliga bemödanden hafva
de tjenstemän, hvilka den egentliga tullbevakningen tillhör,
tillvunnit sig en allmän aktning för både integritet och
tjenstenit: men derföre kan jag icke gilla en lagstiftning,
från hvilken tulltjenstemänhen skulle dagligen frestas alt bevilja
enskildta undantag; och ali deri någon absolut säkerhet
skulle åstadkommas till beskydd för näringarna, förmår
jag icke begripa. Att, i snar följd af det nya systemet, icke
allenast alla fabriker skulle gå under, utan äfven alla de
busväfnader, som nu gifva födan åt åtskilliga af våra provinser,
skulle tvingas alt afstanna, det ligger orubbligt i min
öfvertygelse; och faran deraf bar blott jemförlighet med
den fara, som skulle inträffa, i följd af förbudets borttagande
emot tackjernels utförande. Att derigenom en total orohvälfning
af jernhandteringen skulle uppstå, derom synes
mig något tvifvel icke ens kunna äga rum: och om man
också kunde antaga att de stångjernsbruk, som smida af eget
tackjern, mäktade uthärda täflan med Engelsmannen, sedan
lian fått fri tillgång til! Svenska lackjernet; så skulle dock
den osvikliga påföljd uppkomma, att alla de bruk, hvilka
öro funderade på köpetackjern, och hvilkas lillverkningsbelopp
lärer uppgå till omkring 3oo,ooo sh£fc, skulle alldeles
ruineras. Värdet af dessa bruk bvilar på privilegier; men
då de, jemte äganderätten till fastigheten, äro i ägarens baud
af Svensk lag lika betryggade, sorn all äganderätt till jord;
så måste också deraf följa, alt då Staten vidtog en ekonomisk
anstalt af sådan verkan, att ett ingrepp derigenom gjordes
i sjelfva äganderätten, så skulle derifrån uppkomma ersättningsanspråk,
hvilkas moraliska rättvisa vore svårt att
alldeles förneka. Måhända har denna vigtiga betänklighet
undfallit Utsk:s eftersinnande; men den synes så mycket
mera skälig att i vågskålen upptagas, som tackjernsblåsarens
fordringar visserligen kunna lättare i annor väg befordras.
Genom ett förökadt stångjerns-smide skulle han icke sakna
inhemsk afsättning för sitt tackjern; och genom rättigheten
för honom att tili stångjern förädla sitt tackjern, skulle han
sjelf tillgodonjuta det beskydd, som förbudet gifver, och
icke mera hafva något intresse i förbudets afskalfande.
Det samband, hvari Rikets alla näringar stå till hvarandra,
är, genom nu gällande författningar, så tillknutet, alt
då de öfriga näringarna förtryckas, skall också jordägaren
komma alt, i saknad afsättning och i mångdubblade utgifter
till fattigvården, vidkännas en svår påföljd af den brytning
i sambandet, sorn af det nya systemet blir oundviklig.
3io
D e n 29 J u 1 i f. m.
Jag liar börjat med att antaga, att frågan nu icke är
annan, än huruvida den föreslagna skyddstullen skulle, såsom
beskydd för näringarna, blifva lika tillfylleslgörande,
sorn förbuds-systemet nu är; oell jag liar nu sökt att bevisa,
det skyddstullen, långt ifrån att medföra en lika säkerhet,
eller vara såsom beskydd lika tillfyllestgörande, skulle, genom
sin tydliga hänvisning till tullförsnillnigns-utvägen, snarare
befordra än försvåra lurendrejarens speculation, och
salunda indirecte förminska den säkerhet, som förbudet åsyftar.
Jag har framställt de faror, som det föreslagna utbytet
skulle åstadkomma; men 0111 jag också med allt detta
icke uträttat mera, än blott öfvertygat om möjligheten
deraf, att förändringen kunde medföra stora faror, hvilka
ingalunda vidlåda förbuds-systemet; så tror jag mig dock
berättigad alt, på grund deraf, varna från del föreslagna
experimenterandet med allmänna välfärden.
Då jag på alla dessa skäl begär återremiss, anser jag
mig böra till besvarande upptaga några af de inkast, med
hvilka man vill gifva stöd åt det nya systemet.
Då man yrkar den enskilde mannens rätt att köpa sin
vara, der den fås för bästa köpet, glömmer man den enskilde
mannens skyldighet att respectera den i alla tider erkända
regel, att allmänt väl är högsta lag; hvaraf mäste
följa, att all småaktig egoism må vika för samhällsbehofven;
och svårligen kan den sanning förnekas, att då man täger
brödet från egen landsman, så att det tillfaller ulländningen,
så går man för långt i cosmopoliliska begrepp.
Af det yttrande, som en fabrikant skall hafva framställt,
nemi. att om fabrikerna blott erhöllo 10 års anstånd,
så skulle de kunna utan fara underkasta sig tullförbudets afskaffande,
tillåter man sig nu, att, på sanningens bekostnad,
förvandla detta yttrande till ett af hela fabriks-corporationen
erkändi villkor; men utom det klandervärda i bemödandet
att binda hela corporationen, genom en näringsidkares
enskildta omdöme, frågar jag: hvad betyder väl detta
omdöme, ålföljdt af intet bevis, emot en theori, som afser
allmänt väl, och alltså måste såsom allmän fråga bedömmas?
Under
förutsättning, alt förbud får i tulltaxan qvarstå,
anhåller jag, att Utsk. ville taga i öfvervägande det behof
af beskydd, hvari den, i sednare tiden uppkomna, finare 1111-  culturen befinner sig. Den stora nytta, som genom denna
cultur kan tillskyndas fäderneslandet, bevisas tillräckligt af
Preussens exempel; och den bör då icke lemnäs utan allt
hägn. Vi veta alla, att våra klädesfabrikörer vägra att köpa
den Svenska Ilna ullen, af det förmenta skäl, att fina klädens
tillverkning icke skall löna sig, derföre att ali afsättning
deraf skall hindras genom tillgången på lurendrejade fina
kläden. Jag, som bott 3:ne år i Norrköping, och tror mig
Den 29 Juli f. m.
3n
länna att da åtminstone bestod en gansia stor del just i
fina kläden, kan icke antaga berörde förevändning; men om
den skulle vara sanningsenlig, så måste sådant bevisa, att
klädesfabrikörerne icke alls behöfva någon fin ull, och följaktligen
icke heller den utländska, och deias lätt och fördel
kan ju då icke förnärmas af ett förbud emot införande
af utländsk fin ull. Jag föreslår derföre ett sådant förbud,
såsom utgörande enda utvägen att gifva en rättvis jemnvigt
åt 2;ne näringar, af hvilka den enas rätt till beskydd är af
icke mindre vigt än den andras; samt att tjena till conectiv
emot det öfvertag, som fabrikörerne innehafva, och sorn
de så lätt kunna missbruka.
Slutligen anhåller jag, att Utsi. ville lemna en särskild
omtanka åt behofvet af starkare och mera ändamålsenliga
conlroller emot lurendrejeriet, än de nuvar.; hvilkas otillräcklighet
är af en lång erfarenhet bestyrkt. De utomordentliga
bevakningsanstalter, som under cholera-liden agde
rum, hafva efterlemnat särdeles fördelaktiga minnen; och ett
återgående till dem torde också vara af nödvändigheten påk
a liad 19 så mycket hellre, som tullintraderna derigenom tilllika
vunno en förhöjning, måhända i det närmaste svarande
emot den större kostnad, som deraf vållades.
Att dessa anmärkntr, utgörande en fortsättning af hvad
jag vid 3:ne föregrde riksdagar i förevar, ämne yrkat, må
få åtfölja återremissen till Utsk., är hvad jag vördsamt anhåller.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr, anförde skriftligen:
Förevar, fråga påkallar representantens allvarligaste begrundande,
ty den griper djupt i landets näringslif, samt
bar derigenom ett mäktigt inflytande, icke ensamt på landets
välstånd, utan äfven på dess inre och yttre politiska förhållanden.
Länge har striden fortgått mellan de 2:ne väl kända systemerna
för länders näringslagstiftning; lång har den osäkerhet
varit, under hvilken Svenska näringsidkare nödgats
använda sina capitaler, sin flit och sina mödor; och då många
höja klandrande stämmor samt bittert förebrå Regeringen
och Regeringens organer den mindre raska framgång,
som visat sig inom landets näringslif under ett långvarigt
fredstillstånd, samt på allahanda vägar sammansöka orsaken
härtill, hafva de, som mig synes, alldeles förbisett den egentliga,
den sannskyldiga, som är att igenfinna just i denna osäkerhet.
Med en i andra länder exempellös oförvägenhet, hafva
vi under nära århundrade vid hvarje riksdag ända intill
grunderna skakat våra näringsförhållanden, samt vidtagit
eller föranledt så täta förändringar, icke allenast i näringslagstiftningens
hufvudrnomenter, utan ock i dess detaljer,
att intet annat folk med oss häruti kan jemföras, hvarföre
vi ock varit och äro föremål för främlingens förenade för
-
3ia
Den 29 Juli f. m.
våning och medömkan. Man har förvånats öfver den styrka,
som måste ligga i delta land och delta folk, då man
sett, att det kunnat uthärda en sådan medfart å sina representanters
sida, utan alt alldeles sjunka i vanmakt och näringslöshet;
man har ömkat sig öfver ett sådant ihärdigt förbiseende
af de första och enklaste grunderna för all näringslagstiftning:
stadga och säkerhet.
För egen del har jag icke att förebrå mig något i detta
fall. Ifrån första stunden mig tillkom en röst inom Representationen,
har jag icke fruktat att höja densamma lill försvar
för landets näringar mot den nakna, kalla theori, genom
hvars tillämpning, utan hänsigt lill dess verkningar, man
lyckats att åstadkomma all den osäkerhet och allt det lidande,
under hvilka våra näringar tvinat, och genom hvars
definitiva upphöjande till allsmäktig och uteslutande
regel för vår n ä r i n gs-1 a gs l i f t n i n g nttvar. Bevilln.-  Utsk. tillstyrker oss gifva landels näringar nådestöten, och
såmedelst fullända och afsluta den länge mai terades lidande.
De ibland eder, som voro medlemmar af detta Hus vid
i8a3 års riksdag, då första stygnet gafs åt landels n ä r i n g s s ysteme,
— ty vi ägde då ett sådant, sedermera har ett upplösningstillstånd
inom näringslifvet ägt rum, — påminna sig
säkerligen den lilliga strid på lif och död, som då härstädes
fördes mellan försvararena af ett ordnadt prohibitiv.
systeme, till hvilket jag mig bekände och alltid kommer
att bekänna, samt dem, som i den absoluta handelsfriheten
med ut länd ningen trodde sig hafva funnit
den undergörande talisman, genom hvilken landets näringar
skulle bringas till blomstring, och folkets stigande välstånd beredas
oell befordras. Nåväl, mine herrar! denna blomstring,
detta stigande välstånd hafva uteblifvit, och en allt mer
och mer tilltagande näringslöshet hotar att blifva landets
och folkets lott, och skall snart gå sin fullkomning till mötes,
om vi ej hejda oss på den vådliga bana vi så dristeligen
belrädt, i stället att ända till dess yttersta ända fortsät-ä
ta det farliga sträfvande!, på sätt förevar, betänk, oss tillstyrker.
Dock, jag känner att jag är på vägen att emot Utsk.
begå en orättvisa. Utsk. har ju icke tillstyrkt alt, förrän
ifrån i844 års början, öfvergå till det fullständiga afskaffandet
af alla förbud; och man bör hålla Utsk. räkning för
denna, ehuru ringa, skymt af återstående varsamhet, emedan
man i densamma bör se: en begynnelse lill skyldigt
aktgifva 11 de på tidens tecken, på hvad hos
andra folk gores och I å t e s inom den industriella
lagstiftningens område, samt på hvad egne
medborgare af alla n ä r i n g s c I a ss e r hafva, fr a mf
ö r u 11 ä n d n i n g e n, att fordra af denna lagstiftning,
i afseende på beredandet och bibehållande
t
Den 39 J u li f. m.
313
det af tillfällen till arbetsförtjenst och ärlig,
lönande sysselsättning.
Man skall troligen invända, att mina åsigter i statshushållningsfrågor
äro allt för gammalmodiga, och att jag förbiser,
eller icke känner de i sednare tider utvecklade högre
lärorna i statsekonomien. — Nej, mine herrar! dessa åsigter
äro icke gammalmodiga, ej heller är jag okunnig i de nya
theorierna; — åsigterna äro icke gammalmodiga, ehuru
de äro gamla. — De gälla och tillämpas ännu i alla Europas
länder, ehuru man öfverallt, lika så väl sorn hos oss,
nogsamt känner de nya lärorna. Men den väsendtliga skilnad
mellan oss och andra folk i detta, hänseende består deri,
att de icke låta, såsom vi, förleda sig af dessa läror. De
studera dem djupt men tillämpa dem icke; vi studera dem
ytligt och derföre tillämpa vi dem. De genomskåda dem, i
trots af det förblandande skenet; vi förbländas af skenet och
förvillas i våra åtgärder. De som försvara ett förståndigt
prohibitiv-systeme i fråga om handeln med utlandet, i främsta
rummet, till skydd för inhemska husfliten i andra rummet,
till skydd för inhemska handtverkerierna och fabrikerna,
hafva just genom närvar, betänk, erhållit 2:ne mäktiga
bundsförvandter. — Betänk, har nemi. genom sjelfva ytterligheten
af den grundsats, på hvilken detsamma hvilar—
borttagandet af alla in-och u t för s e 1 s fö r b u d utan
undantag, till hjelp och understöd för de hittills ännu af
förbuden skyddade näringsgrenarna, — framkallat jernbruksoch
brännvinstillverknings-intressena. För denna opartiskhet,
att låta svärdet drabba höga och låga, rika och fattiga,
utan barmhertighet, blott för den enda saliggörande
grundsatsens hållande i helgd, bör man hålla Utsk. räkning.
Under den framfarna tiden, allt sedan i8a3 års riksdag,
hafva handels-syslemets reformatorer behandlat dessa begge
mäktiga intressen med en viss skygghet, eller alldeles icke
vidrört dem, hvarigenom ock handt, att dessa intressen, i
känslan af sin makt, trott sig i allan tid kunna stå fredade
föl' theoristernes härjande lie, samt obesvärade i lugn antingen
påse eller verksamt bidraga till de mindre mäktige
kamraternes oblida behandling. Väl inträffade en gång på
detta rum, att den väldigaste kämpen för den ultraliberal
tull-lagstiftnings-theorien, då han, tvertemot densamma, härstädes
försvarade fortfarande förbud emot utförsel af tackjern,
blef så tillrättavisad, att hani vredesmode för tillfället lemnade
salen, men sådant hindrade ej theoriens hjeltar, att icke
destomindre då och sedan fortsätta härnaden mot de öfriga
näringsgrenarna. Men hittills har intet Bevilln.Utsk., före
det närvar., ådagalagt den rättvisa att inför sitt allherjarting
äfven instämma det allsmäktiga brännvinstillverknings-intresset.
Ku ändtligen har den bittra kalken blifvit ifylld äfven för
dessa mäktiga potentater, och från detta ögonblick föreser
10 H, 4o
3i4
Den 29 Juli f. m.
jag med full förhoppning, att sans och afseende på nationa
I-intressen skall för framtiden intaga det rum vid
tull-lagstiftnings-åtgärderna, som sedan 1823 års riksdag innehafts
af ö fver drif ten och ett omedvetet undseende
för utländningens intressen.
Är det troligt, att R. St., vid denna riksdag, blott af fåfängligt
begär att från tulltaxan utplåna ordet förbud,
skola inför det förvånade Europa blotta hela svagheten af
vår statsekonomiska praktiska bildning, under prålandet med
theorier, som ingen statsekonom i andra länder slafviskt följer?
Är det troligt, att R. St., såsom pris för detta sjelf—
smicker, skola uppoffra de stora national-intressen, som i närvar.
stund hägnas genom förbuden mot utförsel af tackjern
och införsel af brännvin? Jag tror det ej, och om jag häruti
icke bedrager mig, så är ock stafven bruten öfver den
ultra-liberala tull-lagstiftningspriucipen, och derigenom starrstickningen
lyckligen tillvägabragt på dem , som af dessa tiltraistiska
och ofosterländska läror låtit sig förblindas. Ty
0111 nödvändigheten af förbudens fortfarande till skydd för
dessa begge mäktiga intressen blifver, såsom jag för visso
tror, enkänd; så äro ock de öfriga intressena på samma
gång återställda i sin naturliga rätt att af lagstiftande makten
blifva upptagna till pröfning efter den måttstock, som
national-intresset vid handen gifver, samt sålunda emanciperade
från tlieoristernes obarmhertiga all näringsflit förstörande
boktyranni. — Då kommer man icke att, såsom
hittills, betrakta förbudens upphörande och tullinkomsternas
förökande såsom ändamål, och näringarnas öde såsom en lik—
gilltig sak, med hvilken man efter behag kan leka och experimentera;
då kommer man att städse göra sig den fråga:
hvad är för inhemska näringarnas bestånd och förkofran
nyttigt? och ifrån denna stund har man vederbörligen inrymt
främsta rummet åt det allm. s ta t s-i nt resse t, samt
anvisat consument- och minuthandels-intressena det underordnade
rum deni rätteligen tillhör. Denna omständighet
är af vigt alt närmare utreda, hvarföre jag utbeder mig att
ännu ett ögonblick få påräkna R. o. Adis benägna uppmärksamhet.
Inom hvarje land finnas 2:ne slags consumenter:
1:0 consumenter, som icke äro näringsidkare; 2:0 -  consumenter, som tillika äro näringsidkare.
Till den förra classen höra egentligen capitalisterne,
som lefva af sina penninge-räntor; embets- och tjenstemän,
som lefva af de löner de åtnjuta för det immateriella arbete
de åstadkomma; samt slutligen minuthandlarena, för
sä vidt de åt de förra tillhandahålla consumtions-artiklar; —
ty för så vidt de hålla sådana artiklar till salu för consumenter,
som derjemte äro näringsidkare, hafva de ett bestämdt intresse
att se näringsidkarenas fortfarande bestånd skyddadt
och försäkradt, emedan minuthandelns sanna intresse är att
se sina kunders antal och förmåga att köpa stiga.
D c n 29 J u li f. ni.
3i5
Den af sina räntor lefvande capitalisten, äfvensom löntagaren,
äger ett bestämdt intresse att yrka och försvara
det fria import-systemet, afskaffandet af all tull å inkommande
varor; äfvensom att se penningeräntans oell lönernas belopp
i beständigt stigande. — Men billigt frågas, om capitalist-
och löntagare-intresset kan och bör anses vara Statens
intresse. Jag nekar detta bestämdt, samt gör det med
så mycken större opartiskhet, som det är mitt eget personliga
intresse jag såmedelst nedsätter och underordnar hvad
jag anser stå högre: nemi. Statens — Svenska folkets
allmänna intresse. Jag har sagt, att löntagaren har ett
bestämdt intresse alt önska fri varuinförsel, emedan detta verkligen
är hvarje p e nn i n ge-1 ön t agar e s personliga intresse,
men indelle löntagaren delar icke detta kalla intresse, ty hans
är sammanbundet med Statens allmänna. Likaledes förhåller
det sig med penningelöntagare-intresset, såvida man betraktar
penninge-löntagarnes gemensamma intresse; ty då visar
det sig klart, att löntagarenas antal mäste stiga, då Staten
stiger i folkmängd och materiel förkofran, men minskas,
ifall motsatsen inträffar. Det är således blott penningelöntagarens
personliga och ögonblickliga intresse,
men ej penninge-löntagande corpsens allmänna och fortfarande
intresse, som öfverensstämmer med capitalistens.
Den andra classen af consurnenter inom samhället, som
utgöres af personer, hvilka på ett eller annat sätt drifva
näring inom landet, har ett helt annat intresse i fråga om
den fria importhandeln. Denna class måste, såvida den förstår
att rätt bedomina sin ställning, önska att samtliga näringar
inom landet må ökas och blomstra, emedan hvars och
ens enskildta intresse sammanfaller med allas deruti, att befordra
en beständigt sig vidgande consultation,af inrikes frambringande
varuarliklar. — De enskilde inedlemmarne af de
särskildta produetiva vrkena inom landet böra, såvida de förstå
att rätt uppfatta och bedomina sina verkliga fördelar,
afsäga sig den till fiill iga och ine r inbillade än verkliga
nytta, alt för några procents lindrigare pris få forsin
enskilda consumtion tillhandla sig utländska varor i stället
alt betala några proc. mera för varor, sorn inom landet äro
frambringade; ty om de blott sträfva efter sin personliga
ögonblickliga vinst, ulan att taga i betraktande , att de
derigenom i sin ordning skola sakna köpare af de varor de
sjelfve tillverka, ifall alla andra näringsidkare å sin sida följa
simma egoistiska lära att blott köpa af ulländningen; så
skall snart en allmän brist på köpare af inländska varor
uppstå, oell alla näringar antingen gå alldeles under, eller
framsläpa ett malt och ständigt aftynande lif.
Alla praktiska statsman, som sysselsatt sig med begrundandet
af national-hushållningens verkliga väsende, äro derom
ense, alt inrikes-handeln, som grundar sig på spridandet
af lauders egna natur- och industri-alster, är vida väsendtlig
3iG
Den ag Juli f. ra.
gare för folkens välstånd och trefnad, än den sorn sysselsätter
sig med ut- och införsel af varor. Den förra bör derföre af
dem, som äro kallade alt deltaga i Rikens näringslagstiftning,
ställas i främsta, deri sednare i andra rummet. Men så har
icke saken blifvit behandlad , hvarken af förra, eller nu var.
Beviiln.Utsk. allt sedan 1823. Våra ekonomiska lagstiftare
hafva då och sedermera tillvägagålt i ett alldeles motsatt
förhållande. Inrikes näringsfriheten och inrikes handeln hafva
lemnats å sido; och importhandeln har blifvit mer och
mer frigjord, saldo utländska varu-producenlen till gagn.
Man har velat ställa inrikes-producenten i full täflan med
den utländska, men lemnat den inländska kraften qvar i
sitt fordna, af svåra författningar bundna, tillstånd. Man
bar sålunda företagit husets byggnad i förvänd ordning,
man har börjat arbeta på den nya öfversta våningen,
innan man försäkrat sig om husets gamla grundvalar tåla
denna påbyggnad eller ej, — ja, innan man ens väl öfvertänka
om denna öfvervåning någonsin kan eller bör uppföras,
förrän hela den bildade verlden blifvit förvandlad till
en enda stat och alla nuvar. stater till provinser i den allmänna
verldsstaten, — en tilldragelse som väl kan i tanken
uppfattas, men tvifvelsutan aldrig i verkligheten kommer att
äga rum. För en sådan tänkt stat är den berömda theorien
om en fullkomligen fri handel beräknad, icke för de förhållanden,
som i verkligheten nu äga rum. Theorien duger
således icke för staters inbördes förhållanden; men den
bör vara ett föremål för successiv tillämpning inom hvarje
stat särskildt för sig. Fri näring och handel inom
staten; klokt begränsade handelsförhållanden
staterna emellan, — se der den grund för näringslagstiftning,
som jag vågar påstå vara den enda rätta, samt
för alla stater utan undantag tillämplig och satint välstånd
frambringa nde!
Den allmänna handels- och näringsförlägenhet, som i
närvar, ögonblick är rådande inom Europas och Amerikas
mest blomstrande stater, synes hafva åstadkommit en helsosam
betänksamhet bland dem, sorn hos oss sedan 1823 i frigast
påyrkat realiserandet af den fria handels-theorien. —
Låtom oss icke lemna de varningar obegagnade, som detta
märkvärdiga förhållande erbjuder oss! — Lemnom åtminstone
för denna riksdag vår nuvar. handels-lagstiftning orubbad
i dess väsend! ligaste delar! Det kan ju icke anses förståndigt
att företaga skeppets omtackling i öppna sjön
under stormen. Klokheten bjuder ju att dermed uppskjuta,
tills man hunnit hamn, tills vinden lugnat sig, tills man
Järt känna de olyckor, som under ovädret tima t, samt orsakerna
dertill, för alt deraf draga varning och ledning för
egna framlida åtgärder. — Denna försigtighet synes vara så
mycket mera af behofvel allvarligt påkallad, som vi icke
lara kunna undgå alt öppet och ärligt bekänna, att tiden
Den 39 J u 1 i f. m.
är behäftad med en verklig reformfeber, utan benägenhet
alt så särdeles öfverväga den väsendlliga skilnad, som är
emellan förändra och förbättra.
Äfven jag räknar mig bland dem, som lifligt önska
s. k. reformer, ehuru jag ogerna begagnar della ord, som
fallit i vanryckte genom missbruket. Men jag önskar endast
sådana reformer, som äro verkliga förbättringar, och som
tillvägabringas utan konst eller konster, med full och lugn
besinning, samt utan inblandning af parti-sinne och partiåsigter.
— Nå väl! om den absoluta handelsfrihetens införande
i vår lagstiftning verkligen är sann och lyckobringande,
så måste den ju bibehålla denna sin egenskap under
den tid, som framlöper lill nästa riksdag. Hvarföre då
brådska med dess proclamerande i ett ögonblick, du en stor
verldshandels-kris pågår? Jag afstyrker denna åtgärd på det
högsta och allvarligaste, yrkar stadga i näringslagstiftningen,
såsom varande ett oeftergiflig! hufvudvillkor
för fortkomst i näringsföretag och framgång till enskildt
och allmänt välstånd.
Man påstår, att förbuden reta till lagens öfverträdelse,
samt att laglydnad skall inträda då varorna emot tull blifva
till införsel lofgifna. Delta är ett hufvudpåstående mot
dem, som yrka förbudens bibehållande, men bar det felet
att blott duga på papperet, emedan det jäfvas af erfarenheten.
En pålitlig man, som länge inom en öfverrätt dömt i
tullmai, har försäkrat mig, att af 6 confiscalions-mål i medeltal
5 voro tullförsnillnings- och blott eli lurendi ejerimål.
Man säger att Sveriges kuster, och synnerligen den Skånska,
skall vara ganska svår, ja nära omöjlig att bevaka. Jag bestrider
i allo detta, samt påstår att af alla mig kända kuster
ingen finnes, som är lättare att bevaka är just den Skånska.
Men så länge lagstiftarena, samt de som skola lagarna
tillämpa, äro intagne af en förutfattad obenägenhet mot de
näringars intressen, till hvilkas skydd lagen är ämnad; så
länge blir ock lagens tillämpning matt och ändamålet förfeladt.
Ifrån den stund landets sanna intresse blir insedt,
skall säkerligen tullbevakningen blifva mäktig att värna detsamma
mot fräcka lagbrytare. Jag instämmer till alla delar
i de åsigter, som blifvit reservationsvis yttrade af Frih.
Åkerhjelm, Hrr Marks von Wurtenberg, Grapengieser och
Lagerqvist, hvilka alla, som mig synes, på ett utmärkt
och öfverlygande sätt bevisat vådan af de tull-lagstiftniugsgrnnder,
som Ulskts pluralitet följt. Jag yrkar, att Utsk.
må med största allvar och omtanka så ordna tullcontrollerna
att de komma det åsyftade näringsskyddet lill godo, icke
lurendrejarena och tulllörsnillarena.
Slutligen anhåller jag, alt de herrar inom Utsk., som
albeta för inhemska näringarnas skydd, icke må tröttna att
strida för denna mer än ekonomiskt vigliga sak, samt att
de, i händelse Utsk. skulle vidblifva dess nu yttrade åsi g
-
31S
Den 29 Juli f. m.
ter, eller dem blott föga väsendtligt förändra, bebagade låta
det nya betänk, åtföljas, icke ensamt af vanliga reservationer,
utan af en fullständig oell i förordningsforrn uppställd
contra-plan, sorn kan tjena till ledning och föreningspunkt
för dem inom Representationen, som med reservanterna dela
tänkesätt ; önskandes jag att detta contra-betänk, matte
åtföljas af fullständiga, särskildt för hvarje hufvudpunkts utredande
nödiga bevis, hemtadé utur eget och andra länders erfarenhet,
samt att reservanterne i denna angelägna fråga matte
med särdeles omsorg och klarhet på ett ställe sammanföra
en teckning af alla de kända knep och irrgångar, genom
hvilka lurendrejare- och tullförsnillare-ligan kringgår författningarna,
samt lämpligaste sättet alt dem förekomma;
anseendes jag nödvändigt och för landets allmänna intresse
af yttersta vigt, att detta arbete, så fort sorn möjligt och
samtidigt med de nya öfverläggningarna inom Utsk., företages,
samt att derpå användes all den omsorg och allt det
ihärdiga arbete, som fordras för att åstadkomma den reda i
frågan, som lemnäs kan, och som icke bör kunna blifva
svårt för dem, sorn med grundlig kännedom af ärendet förena
vilja och förmåga att detsamma på ett öfvertygande sätt
utreda och framställa.
Jag anhåller om återremiss af betänk,, samt vädjar för-*
troendefullt till samtliga deras patriotism och rättskänsla,
som äro pligtige att ärendet ånyo handlägga.
Hr Anckarsvärd, Au g.: Att delta betänk, är hemfallet
till en återremiss, synes vara klart af den mängd anmärkn:r,
som deremot förekommit, ocii af det stora antal
reservationer, som åtföljt detsamma. — Jag utbeder mig
R. o. Ad:s uppmärksamhet för några ögonblick, hvarunder
jag skall söka till besvarande upplaga några af de väséndtligaste
bland dem. Till en början ber jag att få förklara,
att jag, i strid med den sista värda talaren, och utan
alt jag anser mig hvarken kunna eller behöfva' ingå uti
en complett vederläggning af de satser han framställt,,
hyllar ett fritt handels-sysleme, likväl icke så fritt att icke
åtskilliga modificationer dermed kunna förenas. Vid gr-,
nomläsningen af betänk, har jag till en början fästat mig
vid tvänne artiklar, vid hvilka exportförbudet blifvit borttaget
i afseende å den ena och importförbudet hvad den
andra angår. Den ena artikeln är brännvinet, som enligt
den föreslagna tulltaxan skulle blifva till import tillåtet.
Detta bestrider jag, icke i egenskap af någon stor brännvins^
potentat, ty jag är en bland de aldraminsta, och, derest ett
ordentligt systeme i afseende å brännvinsbränningen kommer
att införas, sannolikt blefve en af de första, som kommer
att frånträda denna rörelse; men jag hemställer, huruvida,
det kan vara förenligt med en sann slutsekonomisk beräkning
och med en philantropi, som med skal gjort sig gäl
-
Den 39 Ju 1 i f. m. 3ig
lande i afseende på brännvinets förbrukning, att tillåta import
af denna spiritus. Den föreslagna tullen af 32 sk.
kannan synes visserligen innefatta ett tillräckligt skydd mot
olägenheterna af fri import; men enligt Utskts förslag skulle
denna tull gälla för brännvin af io graders styrka; och
om brännvin om io grader får importeras, torde det icke
blifva så lätt att vid alla tullkamrar förekomma, att icke
alcohol likaväl som io graders brännvin kan blifva importerad!;
oell hvad förslår då 3a sk. tull att skydda den inhemska
näringen? Det torde icke vara obekant, att Danmark
och Preussen tillverka brännvin i stor scala, och emot
lindrig skatt å den qvantitet, som exporteras, emedan
skatten, som visserligen är ganska hög på brännvinstillverkningen
i allmänhet, till befordrande af export återlemnas
såsom drawback, så att det exporterade brännvinet icke står
exportören till högre pris än hvad tillverkningen kostar.
Dessa länder skulle således med största fördel kunna importera
brännvin hos oss, till stor olycka för landet. Jag kati
således omöjligen antaga principen af en allmänt gifven tillåtelse
att importera brännvin, utan yrkar, att införselsförbud
för brännvin niå fortfara hädanefter som hittills, utan
att jag torde behöfva vidlyftigare orda om denna angelägenhet.
Den andra artikeln, som jag omnämnde, var tackjernet,
för hvilket exportförbudet skulle upphöra. Jag är sjelf
tackjerns-producent och äfven stångjerns-tillverkare. Jag begär
ingen fördel och tror icke att någon af mina colleger i
denna näring begär någon uppoffring af Staten i och för sin
rörelse; men jag anhåller alt få fästa uppmärksamheten derpå,
att jern-exporten är en af Statens inkomstkällor, som
för landels bästa måste väl vårdas; ty det är den enda
källan, hvarmed vi skola betala de nödvändighets-artiklar,
som vi ifrån utländningen erhålla. Jag tror således, att ett
misstag med denna fabrikation skall blifva af oberäknelig
skada för landet i allmänhet; ty om man tillåter export af
tackjernet äfven mot den höga tull, som är föreslagen, blir
det icke omöjligt, att man skall finna fördel vid export deraf,
och i och med detsamma är stångjerns-exporten ruinerad.
Man kan visserligen säga, att man kan exportera tackjern
till så mycket större belopp, som erfordras för att
motsvara den förra stångjerns-exporten, och att således ingen
skada uppkommer; men man skall komma ihåg, att
dertill erfordrades minst tre gånger så mycket tackjern, som
nu det exporterade stångjernet medtager, och att grufvorna
följaktligen icke skulle i längden uthärda dermed. Jag tror
således, att, med beräkning på framtiden, och såvida vi åt
våra efterkommande vilja qvarlemna något af den i våra
berg nedlagda rikedomen, förbudet mot tackjernsexport ur
denna statsekonomiska synpunkt bör bibehållas utan afseende
på den enskilda grufveägarens favör eller hans af Frih.
3ao
Den 29 Juli f. ra.
Boye omnämnda äganderätt; ty uti dessa speciella skäl och
individuella förhållanden behöfva vi icke ingå, då det gifves
mera allmänna och i liela landets väl ingripande skäl,
sora tala för den åsigt vi försvara. Jag förenar mig således
i den reservation, som Frih. Åkerhjelm afgifvit, och som
finnes betänk, bifogad. Jag ber äfven att få förena mig uti
en annan reservation af Bergslagsmannen Pehr Pehrsson,
som egentligen är tackjernsblåsare, och hvars reservation visar
hvarthän tackjernsblåsningens intresse går, ty Pehr Pehrsson
yrkar, i stället för 4 1-:dr 24 sk., endast t r:dr 3a sk.
Sfå å tackjernet. Af dessa motsägelser befinnes det tydligt,
huru vådligt det skulle vara att emot export-tull tillåta tackjerns
utförande; ty säkert skulle i framtiden fordringarna
på en lägre lull å tackjernet göra sig gällande, hvarigenom
stång jerns t i II verkningen ruinerades.
Jag anhåller äfven att få yttra några ord rörtde en annan
artikel i denna stadga, i afseende hvarå jag tror mig
äga någon mera speciel kännedom. Det är nemi. ull-culturen.
Bevilln.Ulsk. har föreslagit en förhöjd tull på den inkommande
fina ullen. Det skulle möjligen kunna synas bereda
en fördel för schäferiägaren; men då jag sjelf är schäferiägare,
anser jag mig, utan att tala collectivt med mina
medbroder, kunna påstå, alt detta icke innefattar något
skydd för schäferiägaren. Om tullen på den ull, som införes,
skall förhöjas, måste ullen classificeras, emedan man omöjligen
kan lägga lika hög lull på den gröfre ullen , som är
påräknad för arumens behof. I detta fall äga vi erfarenhet
af systemet från den tid då den inkommande ullen var
fördelad uti 3 classer, af hvilka endast för den sämsta eller
s. k. kalkullen betaltes tull, men den finare införskrefs icke.
Detsamma kommer att hända nu, och schäferi-intresset blir
således icke skyddadt genom så hög tull för den fina ullen.
Deremot vill jag för ingen del biträda Frih. Boyes nyss uppgifna
förslag, att den fina ullen skulle vara till införsel förbjuden,
emedan det vore alt öfvergå från den ena ytterligheten
till den andra. Att fabrikanterne icke skulle behöfva
fin ull låter besynnerligt, då de nödgas förse hela landet
med fint kläde. Jag vill dock icke ingå i någon strid med
fabriksintresset. De göra rätt, då de köpa ullen till så lågt
pris som möjligt. Det klandrar jag icke, men jag önskar
någon slags reciprocitet för det andra intresset, som är landtmanna-intresset.
Det visar sig för min uppfattning tydligt,
att få länder i den civiliserade verlden äro så passande sora
Sverige för ull-culturens utvidgning, i händelse denna production
riktigt ordnades. Vi införskrifva nu årligen ull till
ett värde af minst 1,200,000 r:dr; och det vore det minsta
som Sverige sjelf kunde producera; ja Sverige borde derutöfver
kunna äga ett belopp öfver för verldsmarknaden. Jag
hemställer till en hvar, hvilken fördel landet skulle beredas
-
D e ri 39 J u 1 i f. m.
clas i ekonomisk väg, oro vi försökte oss med denna så lätt
producerade nödvändighetsvara; och tror jag derföre, att
alla åtgärder, som dertill kunna leda, böra på en gång sammanväfvas.
Landtbruks-inlresset bör kunna förenasmed fabriks-intresset,
ty de äga nära sammanhang med hvarandra.
Jag tror således, alt oro i Sverige infördes en verklig ullhandel,
så att icke våra små ullpartier vid våra marknader blefvo
ful Ikorn! igen ratade af köpar ne, så skulle ullproductionen, i stället
för att vara i starkt aftynande, kunna stiga till en förvånande
höjd till nytta för landet. Jag anhåller derföre alt fä föreslå
ett medel dertill; möjligtvis kunna andia finnas, som uro
bättre, roen jag anser för min skyldighet, då jag ingått i
svaromål i detta hänseende, att uppgifva ett sätt dertill,
hvilket består deruti, att den i Sverige af Svenska schäfériägare
producerade fina ullen, hvilken icke kan med fördel
afyttras på marknaderna, måtte få till utländningen exporteras,
mot rättighet att i stället få importera motsvarande
qvantitet kläde. Härigenom skulle ullhandeln förberedas,
emedan klädeshandlanderne och fabrikanterne skulle finna
sitt intresse vid att köpa ullen, enär de derigenom hindrade
importen af kläde, och utländningen ä sin sida äfven skulle
vara angelägen att få köpa den, för att i stället få importera
kläde; och genom denna ömsesidiga täflan skulle ullen
vinna afsättning och ullproductionen följaktligen stiga. Nu
deremot äro våra ullpartier för små för att kunna hitlocka
utländningen, isynnerhet under nuvar. förbuds-systeroe mot
införsel af kläde; ty utan reciprocitets-förhållanden lärer föga
afsättning till utländningen vara att påräkna, men på
sätt som jag nu föreslagit skulle i min öfvertygelse ullhandeln
kunna lillvägabringas och inom kort tid utveckla sig
till stor fördel för landet. Att verkställa controll i detta
fall vore icke så svårt. Auctoriteter finnas, som säkerligen
skulle utfundera den bättre än jag; men jag tror, att det
vore ganska lätt att med bevis på export ådagalägga sin
rättighet till import, och då det kläde, som fick införas, förseddes
med stämpel, skulle något underslef icke kunna äga
rum, särdeles om införsel af sådant kläde endast finge ske
till vissa städer, såsom t. ex. Götheborg, Malmö, Ystad och
Stockholm. I det fallet skulle verkligen controller vara lätt
att uppfylla. Jag önskar att Ulsk. måtte behjerta saken,
och anser mig blott böra tillägga, att farhågan icke kan vara
stor för sjelfva fabriks-intresset; ty i närvar, ögonblick
torde i landet finnas omkring 20,000 finulliga får, hvilka
hvardera kunna lemna ungefär 2 81 ull om året, och således
vore hela det qvantum ull, som sålunda årligen produceras,
circa 40;000 fin Någon farhåga kan så
ledes
icke uppstå för fabriks-intresset utaf den af mig föreslagna
åtgärden, hvilken deremot verkligen är af behofvet
påkallad, såvida man icke vill se schäferiägarne ruinerade,
emedan stora omkostnader i sednare åren äro af dem
10 H. 4.1
Den 39 Juli f. m.
använda i och för den finare ull-culturen, hvilken i närvar.
ögonblick är i stort aftagande och erfordrar en ny
väckelse. Den skulle dock åter hastigt kunna stiga, om
Statsmakterna fästade sin uppmärksamhet på den åtgärd jag
föreslagit, eller på någon bättre; ty jag vill icke vara envis
eller påstå att jag påhittat något arcanum i detta
hänseende.
Slutligen anhåller jag att få yttra något i afseende på
spanmålsproductionen inom landet. Jag har länge hyst den
önskan, att en fix tull måtte sättas på den inkommande spanmålen,
emedan min öfvertygelse är, att den inhemska spanmålshandeln
derigenom skulle förbättras, och den hittills
öfverklagade fluetuationen uti spanmålspriset hufvudsakligen
förekommas; hvaraf åter följden skulle blifva alt en ändamålsenligare
spanmålshandel skulle etableras, emedan personer
med speculations- och capital-förmåga skulle finna
sin uträkning att speculera i denna handelsväg. Hvad beloppet
beträffar af den tull, hvarmed denna vara borde beläggas,
så skulle jag önska, att den bestämdes så lågt som
möjligen sig förena låter med det skydd, som åsyftas för
landtmanna-intresset. Regeringen har i detta fall uti sin
propos. framställt 2:ne alternativ, nemi. emellan en r:dr och
en r:dr 16 sk. För alt lugna det intresse, som i detta hänseende
kan hysa någon fruktan och farhåga för rubbning
i allmänna förhållanden, vill jag för min del fästa mig vid
det högre alternativet eller en r:dr 16 sk., öfvertygad att
sädesproducenten, åtminstone i medlersta och norra delen af
Sverige, bör kunna vara belåten med detta pris. Jag äger
icke den speciella kännedom om Skåne, att jag vågar bestämdt
yttra mig om förhållandet med denna provins, men
jag skulle tro, att densamma, hvarest sädesproduetionen är
ganska ymnig, skäligen borde kunna vara belåten med samma
pris, som anses tillräckligt för medlersta delen af Sverige.
1 händelse af återremiss, anhåller jag vördsamt, att
dessa anmärkntr måtte få åtfölja densamma.
Hr Skogman, Carl David, uppläste följande:
Då jag deltagit i det förslag till förnyad tulltaxa, som
på K. M:s nåd. befallning blifvit af en särskild comité' utarbetadt
och sedermera till R. St. och deras Bevilln.Utsk.
öfverlemnadt, anhåller jag hos H. R. o. Ad. att få vid detta
tillfälle framställa några anmärknrr i afseende pu de allmänna
grunderna för nämnda förslag.
Comite'en borde, för att vinna systeme i sitt arbete,
först antaga vissa hufvudgrunder och söka tillämpa dem
så följdriktigt som möjligt vid de speciella tullbestämmelserna.
På dem, som äga makt att i ämnet besluta, beror
naturligtvis att pröfva så väl grundernas riktighet, som huruvida
de kunna och böra i alla fall tillämpas, eller örn
under närvar, omständigheter undantag för särskildta förhållanden
måste göras.
Den 39 Juli f. m.
3a3
En af de grunder comiteen i sitt förslag antagit, har
varit föremål för bittert klander, den nemi. att tillstyrka
upphörande af ännu qvaislående införsels- och utförselsförbud,
och i deras ställe bestämmande af lämplig skyddstull.
Man liar påstått, alt upphäfvandet af införselsförbuden,
hvilken åtgärd, ehuru förenad med föreslagen
tull af 20 till 3o proc. å varornas värden, benämnes allmän
införsels-frihet, skulle tillintetgöra våra vigtigaste fabriker
och slöjder. Jag får öppet förklara, att, om jag hade
ku nnat finna någon grundad anledn. till denna farhåga, jag
ej skulle hafva instämt i tillstyrkandet om förbudens upphäfvande;
och jag ber att nu få upprepa några facta till
stöd för den meningen, att en lämplig skyddstull skall för
inhemska fabriker och slöjder bereda större säkerhet än de
hittills varande förbuden, hvilka, enligt hvad fabrikanterne
sjelfve uppgifvit, icke kunnat utestänga en högst betydlig,
ehuru oloflig utländsk medtäflan.
Bomullsgarn af lill och med Wto 7.5, som förut
var till införsel förbjudet, blef genom i83o års tulltaxa
tillåtet.
Tillverkningen af bomullsgarn vid de inhemska mekaniska
spinnerierna utgjorde år i83o 127,185 U.
År i838 hade samma tillverkning stigit till 970,010 U,
sedan flera nya spinnerier blifvit efter införsels-förbudets
upphäfvande anlagda.
Sedan i83o hafva flera slag bomulls- och lin neva
fuad er, som förut voro till införsel förbjudna, blifvit
tillåtna.
Tillverknings-värdet vid bomulls- och linnefabrikerna
uppgafs år i83o till r:dr 247,160: —
år 1838 „ ,, 426>58i: —
och qvantileterna af de endast inom Elfsborgs län såsom
hus-slöjd tillverkade och till andra orter förpassade
bomullsväfnader, som år i83o utgjorde 1,277,749 alnar,
hade 1838 stigit till 3,831,268 alnar.
Glas af alla slag blef genom 1824 års tulltaxa tillåtet
till införsel.
Värdet af inrikes tillverkad! glas uppgafs år i83o till
3o4)9Ö8 r:dr; år 1838 till 366,229
Ifrån längre tider tillbaka har införsel af utländskt läder
varit medgifven. De införda qvantileterna hafva under
de sednare åren minskats; och värdet af det i fabriksväg
inom landet tillverkade läder uppgafs
för år i83o till r:dr 479>9°°
— i838 „ 678,076.
Papper har likaledes under en längre tid varit tillåtet
till införsel. Under de sednare åren hafva åtskilliga pappersbruk
inom Riket blifvit med nya och kostsamma roachinerier
försedda.
3a4
Den 19 Juli f. m.
Värdet å inrikes tillverkadt papper, som år i83o uppgå
fs till 5i5,26q r:dr, utgjorde år i838 756,878 r:dr.
Under det friare haudels-systeme, sora blifvit successive
in förd t under de sista 10 ä i5 åren, har antalet af fabriker,
oell af de vid dera sysselsatta arbetare tillväxt, hvarjemte
myckenheten och värdet af de åstadkomna fabrika
ten)
a ökats
Sålunda utgjorde
antalet af fabriker år i83o 1827
„ )8i8 2104
antalet af fabriksarbetare „ i83o 11,097
,, i838 14,21 1.
(oaktadt många under tiden införda
nya och förbättrade machinerier).
Värdet af fabriks-tillverkningar i83o rtdr 8,783,137.
1838 ,, 13,090,089.
Särskildt må nämnas klädesfabrikerna.
Deras anta! var år i83o 9g
,, 18 38 109
antalet af stolar ,, i83o 447
„ 1838 5.4
antalet af deras arbetare „ i83o 2Öq8
„ .838 3275
hvarjemte machineriet vid dessa
fabriker blifvit under de sednare
åren betydligen förökadt och förbättradt.
Värdet af deras tillverkningar var .83o rtdr 2,5i4,2o5
i838 ,, 3,863,439
alrietalet af tillverkadt kläde i83o ,, 49l>5'5
1838 „ 632,728
Och härvid bör märkas:
alt ehuru klädes-fabrikernas undergång förespeglades såsom
en följd af den under de sista åren meögifna införseln
af kasimir,
— fris, frisad, kalmuck och doffel
— samt hel-ylle-flanell,
införseln af dessa väfnader icke utgjort mera än
i836 1827
kasimir: alnar .... 35o4 318
fris, frisad , kalmuck och
doffel 12641 42°8
samt af den sist tillåtna
hel-ylle-flanellen .
Under ifrågavar. tidpunkt hafva jemväl åtskilliga bandtverkeri-arbeten
blifvit till införsel medgifna.
En uppgjord förteckning, för vidlyftig att uppläsa, upptager
53 särskilda artiklar, från hvilka införsels-förbud se
-
■ S 38.
1272.
458o.
8881.
Den 2g Juli f. ai
-
dan år 1825 blifvit upphäfna, och på de årligen förtullade
qvantiteterna af hvar och en ibland dem.
Det är märkvärdigt att dessa qvantiteter, med undantag
af handskar, lackerade arbeten, bronz-saker, knifvar och
saxar, paraplyer, tapeter samt ur, på det hela äro föga betydliga.
Sålunda äro införda år 1838:
bleckslagare-ai beten för 611 r:dr
borstbindare dito '869 >>
hattar, mans 270 stycken
sadelmakare-ai beten 2774 ,:<Jr
silfver, arbetad t 686 lod
skor, fruntimmers 136 par
vagnar för 6798 *'*dr
o. s. v.
Uppgifter saknas på qvantiteterna och värdet af inhemska
handtverkeri-varor; men all anleda, är ali just de artiklar,
lör hvilka utländsk taflan blifvit öppnad, mest tillväxt i
myckenhet och godhet, såsom t. ex. handskar, fruntimmerssko!-,
sadelmakare- och vagnmakare-arbeten m. fl.
Jemför man uppgifterna om handtverkare i Rikets städer,
så finner man
att mästurnes antal utgjorde år 1828 6o34
i838 5g42
således 92 färre
samt gesällers och lärlingars 1828 11642
1838 .3859
eller 2217 flere.
Afsigten med de af Tull-comite'en föreslagna afgifter å
varor, som nu äro lill införsel förbjudna, var, att de skulle
vid öfvergången uttiycka ungefärligen detsamma, som ordet
förbud; och om de uppgifna siffrorna i ett eller annat
fall skulle anses icke uppfylla detta ändamål, så kunna
de ju latt föi höjas, på sätt äfven Bevilln.Utsk. för flera
varor tillstyrkt. För öfrigt skall jag för min del gerna
instämma i de beslut om tiden och sättet för de nya föreskrifternas
tillämpning, som tjena att lugna äfven öfverdrift!
eller ogrundade farhågor; och jag är öfvertygad att,
sedan öfvergången blifvit verkställd, fabriksidkarne sjelfve
skola finna sig mera belåtne och tryggade, än genom nuvar.
införselsförbud.
livad de få-qvarstående u t f ö r s e I s f ö r b u d e n beträffar,
så är det egentligen upphäfvandet af förbudet mot ut
försel
af tackjern, som väckt oro.
Den af Tull-eomiteen föreslagna utförsels-tull å tackjern
af 2 rull- SS” stapelstadsvigt gör nära 3 r:dr för SU
tackjernsvigt. Antagom, att hela Svenska tackjernstillverkningen
af omkring 600,000 SS tackjernsvigt utfördes, så
skulle tullen inbringa 1,800,000 r:dr årligen. Om ifrån
denna summa afdragas till och med 3oo,ooo r.‘dr, för att
Den 39 Juli f. m.
betäcka den inkomst Stalén haft af utförsels-tullen åstångjern,
så återstå i,5oo,ooo rtdr; och dessa, fördelade på del
privilegierade stångjernssmidet i Riket, skulle kunna lemna
bruks-ägarne en eisållning af 3 r:dr för hvar je Sfå sidan!
smide, jemle det att de kol och dagsverken blefve besparda,
som på tackjernets förvandling till stångjern behöft användas.
Della argument bevisar blott omöjligheten alt utföra
tackjern äfven med den af Tull-comite'en föreslagna afgift,
hvilken Bevilln.Utsk. mer än fördubblat.
I följd af hvad jag haft äran anföra, tillstyrker jag bifall
å Bevilln.Ulsk:s förslag, atl de i iS35 års tulltaxa qvarstående
införsels- och utförsels-förbud må utbytas emot lämplig
skydd st till.
Bevilln.Utsk:s förslag lili tulltaxa skiljer sig i flera delar
ifrån det af comile'en uppgjorda, isynnerhet genom förhöjning
af tullafgifterna. Min mening är icke alt artikel
för artikel ingå i försvar af comiteens förslag; men jag anhåller
att få framställa några anmärkntr vid Bevilln Utskls
förslag i ämnen, som för tulluppbörden eller i annat hänseende
äro af särdeles vigt.
Caffe: Tul!-comite'en 3 sk. Bevilln.Ulsk. 4 s^-
Fiskvaror: sill saltad: T. C. 4c s. B. U. 3a.
Stenkol och stenkols-stybb: T. C 4 s* & U. 6 s. 8 s.
Ull: T. C. 3 s. B. U. 2 s. Jutsk och Isländsk 12 s.
annan 4 s- för all ull.
Vin. T C. 24 s. B. U. 16 s.
Väfnader.
Utförselstull å trädvaror.
Caffe.
Bevilln.Utsk. har föreslagit alt lillien å caffe må höjas
från 3 till 4 Denna öfverflödsvara, som blifvit en
nödvändighets-, är en af de vigligaste för tulluppbörden. Genom
sin beskaffenhet är den lätteligen föremål för oloflig
införsel; och erfarenheten har visat, att denna säkrast motverkas
genom låg tull. Före år i8'25, då tullen å caffe
var 3 sk. Ilamb. b:co, eller 8 sk. Sv. b:eo, förtullades i medeltal
endast 1,410,000 få årligen. Sedan tullen år 1825
nedsattes till 5 sk. Sv. b:co, steg förtullade qvantiteten successive
till 2,58i,ooo få, som den utgjorde 1828, och efier
en ytterligare nedsättning till 3 sk. Sv. b:co år 1829 har
den ökats till något öfver 4 millioner få i medeltal årligen.
Sistnämnda qvantitet ger likväl ej mer än få i årlig förbrukning
på hvar person, hvaremot i Norrige, der i förhållande
till folkmängden 5 gånger mera the' än i Sverige förbrukas,
den förlullade qvantiteten caffe ger omkring 2^ få caffe på
person. Icke destomindre ansågs denna vara i Norrige vara
föremål för oloflig införsel, och af sådan anledn. blef vid sista
Storting, enligt K. M:s derom gjorda framställning,
tullen å calfe nedsatt ifrån 5 sk. till 3 sk. species eller omkring
3 sk. Sv, b:co. Det äi sannolikt, alt en ytterligare
Den 39 Juli f. ra.
nedsättning af vår tull å caffe skulle tillvägabringa en större
förtullad qvantitet; men i alla fall är det vådligt, både
fö'r tullinkomsten och för de städer, som idka ordentlig
bandel, att höja afgiften. Jag tillstyrker alltså, att nuvar.
tull ä caffe må bibehållas, för hvilket beslut den i Norrige
skedda nedsättningen innebär ett ytterligare skäl.
Fiskvaror. Sill, saltad.
Tull-comite'en bade föreslagit tullen å en tunna saltad
sill till 4° sk., med afseende derå, att denna vara inkommer
nästan uteslutande ifrån Norrige och då drager endast
half tull. Bevilln.CJtsk. har bibehållit nuvar. tull af 32 sk.
tunnan, hvaraf hälften utgör knappt 4 proc. å värdet. I
betraktande häraf och med hänsigt till den ofantligt höga
tull, Utsk. föreslagit å andra födoämnen, synes den afTullcomiteen
föreslagna förhöjning i tullen å saltad sill, som
derigenom skulle i sjelfva verket draga 5 proc. å värdet,
skäligen kunna bifallas. Den skulle i medeltal inbringa en
tillökt inkomst af 10,000 r:dr årligen.
Stenkol och s t e n k o I s - s t y b b.
För stenkol och s t e n k o 1 s-s ty b b upptager TullcomiteVns
förslag lika tull af 4 sk. tunnan: Bevilln.Utsk.
föreslår förhöjd afgift af 6 sk. tunnan för stenkol och
8 sk. tunnan för stenkols-stybb. Det är tvifvelaktigt, 0111
Höganäs stenkolsverk skall af dessa tullbeslämmelser hemta
den fördel, som dermed åsyftas; men de skola förorsaka missbruk
och stridigheter vid tullbehandlingen, genom svårigheten
att skilja emellan kol och stybb, och derjemte menligt
inverka på de dagligen växande behofven af utländska stenkol
för ångbåtsfarten, för gjuterierna och flera slöjder. Den
tiden är icke aflägsen, då tullfri införsel af stenkol måste
för inhemska industriens nytta beviljas, och jag tillstyrker,
alt emedlertid den af Tull-comite'en föreslagna tull må antagas.
Hellre än att höja afgiften må man anslå en del af
den inflytande tullinkomsten å utländska stenkol till direct
understöd för Höganäs stenkolsverk under vissa år.
Ull.
Bevilln.Utsk. föreslåratt tullen å Jtrtsk och Isländsk
ull må bestämmas till 2 sk. och för ali annan ull till
12 sk, skålpundet. Under den förflutna tiden, då olikhet i
tull ägde rum emellan grof och fin ull, visade erfarenheten,
att, oaktadt särskildt föreskrifna controller och förord-?
nade besigtningsman, nästan all utländsk ull förtullades såsom
grof. Den föreslagna betydliga förhöjningen å annan
ull, än Jutsk och Isländsk, skulle för inhemska klädesfabrikerna
ytterligare försvåra täflan med utländska tillverkningar
och utgöra ett tillökt praemium för deras olofliga
införsel, utan alt det är fullkomligen säkert, att den dermed
åsyftade fördel för inhemska ull-produclionen skall
vinnas. Denna produetions framgång, hvad de finare sorterna
beträffar, beror egentligen på förmånlig afsättning, och
338
D e n 39 J u 1 i f. m.
ile sednare årens erfarenhet har ådagalagt, atl denna afsättning
icke lian inora landet påräknas, utan måste sökas
på utrikes orter. Till befrämjande af detta ändamål, titan
de olägenheter som Utslits förslag skulle medföra, tillstyrker
jag vördsamt: att nuvar. tull på utländsk ull må
fördubblas och bestämmas till 4 sk- skålpundet för ull af
alla slag, samt att den härigenom uppkommande högre tullinkomst,
hvilken efter en medel-import af 1,200,000 U gör
50.000 rtdr om året, anslås till prasmier för export af finare
Svensk ull, till ett maximum af i5 proc. å värdet och
under behöriga controller. Dessa praemier skulle beviljas
för bestämda 5 år, inom hvilken tid den Svenska ullen
kunde blifva utomlands känd, och denna vigtiga gren af
landtbushållningen vinna den utvidgning och sjelfständighet,
alt den nu föreslagna konstlade åtgärden kan och bör
upphöra.
V i n.
Bevilln.Utsk. har föreslagit, att tullen på vin, infördt
på fastager, må nedsättas ifrån 24 sk. till 16 sk. kannan.
Före år 182.5, då tuilen var en r;dr kannan, förtullades i
medeltal endast 173,000 kannor; men efter nedsättningen
samma år till 24 sk., förtullas årligen i medeltal nära
450.000 kannor. Det är möjligt, alt tullens nedsättning till
16 sk. kannan skulle frambringa en ytterligare tillökning
iden förlullade qvantiteten; nen det sy nes dock vara betänkligt
att på en öfverflödsvara, sorn i allmänhet icke är bland
de lättare att insmngla, uppoffra en tullinkomst af 70 till
80.000 r:dr om året. Jag tillstyrker således, att tullen å
vin må oförändrad bibehållas; men om nedsättning kommer
att äga rum, anser jag det böra till K. M. öfverlemnas, att
med nuvar. tull af 24 sh. kannan belägga vin, infördt ifrån
länder, der särdeles betungande afgifter äro eller blifva lagda
å Svenska handeln och sjöfarten.
Väfnader.
Bevilln Utsk. har icke allenast förhöjt de af Tull-comite'en
föreslagna afgifter å utländska väfnader, utan
ock*förändrat comite'ens förenklade och ändamålsenliga redaction
af sjelfva artikeln Då denna redaclion åsyftar att
undanrödja de stridigheter och det godtycke, som vid tullbehandlingen
af väfnader hittills inträffat, tillstyrker jag, att
den må blifva antagen, och alt å densamma må tillämpas
den förhöjning i tull, som till ytterligare skydd för inhemska
väfnadsslöjden kan pröfvas af nöden.
Under vördsamt åberopande af det yttrande, som linnes
tryckt i Tull-comiteens protocoll, tillstyrker jag slutligen,
att utförselstullen må upphöra å alla sådana trädvaror,
hvilkas utförsel man icke vill förhindra. De af Bevilln.-  Utsk. föreslagna tillökningar i utförselstullen böra lemna full
ersättning för deri genom trädvarutullens borttagande uppkom
-
(Hörer till 10 II. N:o l\i pag. 329,)
Handtverkeri-varorj för hvilka införselsforhud blifvit upphdfna år 1824 oc^1 följande år.
Tillåtna till
införsel
Deraf importerade qvantiteler under nedannämnda år.
genom tulltaxan af
1825
1826
1 '8a7
| 1828
1 '629
18 5o
18 51
1832
1833
i834
| i835
| i836
1 '8>7
| .838
Bleckslagare-arbeten, ej specificerade
den
3o Juni
1835
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
465
452
611
Borstbindare-arbeten
11
11
>4 Aug.
i83o
—
—
—
—
—
—
853
988
1,233
1,398
1,651
2,568
2,014
1,869
Bröd
ti
11
16 Mars
1826
—
—
2,36o
—
2,640
i,863
4,277
8,2.9
i,o5i
1,240
i,332
820
1,893
3,097
Cirklar och kartpassare
R:dr
11
1 Dec.
182.4
57
3o
4°
—
10
—
63
31
34
27
25
58
111
170
Coeffurer
11
11
11
»
717
527
631
658
374
89°
564
,,348
2,237
1,526
1,522
2,868
2,733
3,13 3
Corn passer
11
11
11
11
34
11
18
—
2
5
22
•7
i5
2
—
8
25
Confiturer
ti
11
11
11
377
335
82.
1 ,°57
874
761
8‘> 1
972
i,485
1,283
’/t75
829
I,l52
923
794
Decorationer och prnamenter
11
11
11
5,126
2,335
4,786
548
1,176
870
3<>4
459
1,201
1 ,o33
4,266
1,689
1,906
' ,5g4
Dricka .
K:r
11
i4 Aug.
i8 5o
—
—
—
—
—
—
i,849
.,529
',477
2,64g
7,510
8,14.
4,647
Etuis med tillbehör
Rd:r
11
2 Dec.
1824
94
1,047
i,o63
1,3oo
2,185
2,012
I,5o2
1,004
i,7°4
',23g
2,875
3,761
3,8.4
3,o6o
■ o,857
Filar
>>
11
11
11
—
—
—
—
—
—
1,195
4,02 3
2,2.58
2,520
2,763
9,4'°
9>3°4
Fingerborgar och syringar
Gross
11
11
11
211
3,744
66
96
98
102
424
451
643
7°7
glo
773
747
573
Fransax-, andra slag än guld och silfver
ti
11
i4 Aug.
18 5o
—
—
—
—
—
1,05g
2,287
1,448
1,140
2,4 52
2,456
2,883
43o
3,226
Gardinei-, rull-
,5
11
3o Juni
.855
—
—
—
—
—
—
—
—
229
834
Gevär
R:dr
11
2 Dec.
1824
—
567
809
575
i,632
1,468
1,928
',447
2,228
3,i 53
3,786
3,421
2,046
7 3
2,909
35
Gipsarbeten
,,
11
11
11
—
i39
7'
801
28
36
38
I l6
4'
28
217
115
Guld, arbetadt
Lod
11
11
v
—
169
334
357
260
302
357
iq5
'99
243
209
244
21 3
201
Handskar
Par
11
11
11
—
'4,'9>
10,982
10,464
I 5,522
20,1 18
15,578
26,444
24,204
23,4i5
2 1 ,5 1 7.
28,543
31,189
42,929
Hattar, andra än strå
St.
11
'4 Aug.
i85o
—
—
—
—
—
—
20
'9
16
.8
271
61
658
662
11
11
11
—
—
—
—
—
—
526
362
i,o33
298
619
492
328
270
Hängslen
,,
11
3o Juni
18 55
—
—
—
—
—
—
—
—
—
10, i83
3,4o8
4,'67
Instrumenter, musikaliska
>,
11
20 Mars
18.6
6,098
8,1.4
11,818
13,5 58
1 5,2 16
10,732
12,826
1 i,5q4
9,043
9,812
i4,o55
14,648
13,6o5
1 2,300
Knappar
,,
11
2 Dec.
1824
9,955
4,702
4i "7
5,641
6,099
9,>9'
9,069
13,44o
14,414
16,13o
19, ig.5
19,704
21, I 52
18,453
Knifvar, utom rak-
Lti
11
>4 Aug.
i83o
—
—
—
—
—
—
4,760
7,495
9>o°5
10,006
1 o,854
1 3,093
13,456
12,801
37
Koppar, arbetad
11
11
11
—
—
—
—
—
—
O
85
29
8 3
.6
'4
48
Korgmakare-arbeteu
11
2 Dec.
1824
—
—
—
—
—
—
337
1,028
63g
1,202
887
1,295
532,517
■','4°
i,°74
Krokar till fiske
St.
11
20 Mars
l8l6
—
363,600
692,913
343,622
25i,3oo
3go, 100
462,301
4o8,i 19
260,370
479,572
516,275
329,774
376,174
407
Krukmakare-arbeten
11
<4 Aug.
18 >o
—
—
—
—
—
—
488
269
2 16
g55
169
488
1,023
Käppar
>5
11
2 Dec.
1824
256
833
a58
13o
422
5o6
737
7 58
1,453
1,123
i,485
1,680
',744
1,81 2
Lack
ti
11
11
11
28
102
—
171
28
189
67
95
196
455
33o
310
200
Lackerade arbeten
R:dr
11
11
11
13,654
i4,o58
12,107
9,088
10,327
12,349
12,619
253
18,567
2.2,775
24,689
37,861
40,769
4i,8.5
28,589
Läder, maroquin, karduans och andra färgade eller tryckta skinn
ti
11
11
11
—
—
138
1.4
4o5
4o5
280
310
408
85 7
2,953
1,38g
1,716
Metaller, Bronz och pläter
R:dr
11
11
11
i9,i75
25,o68
17,1.4
28,362
29,4"
38,972
32,181
32,o6o
41 ,qf>4
27,968
36,590
44,52g
52,202
32,155
Nålar, andra slag än sy- och tambur-
11
11
11
906
722
112
393
28 5
1,002
6g3
666
1,607
852
i,36o
1,671
2,169
3,i 13
Paraplyer och parasoller
11
11
3o Juni
.835
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
21,872
19,529
'7,9'1
Puder
ti
11
16 Mars
. 816
—
—
—
—
11
24
—
—
—
—
—
'9
4'
Sadelmakare-arbeten
R:dr
11
3o Juni
18 5 ii
—
—
—
—
—
—
—
—
.—
—
—
2,904
3,331
2,774
Saxar, andra än öfverskärare
11
l4 Aug.
18 5o
—
—
—
—
—
—
I,5o2
2,o46
i,683
2,166
45
3,208
3,092
3,54i
3,624
11
2 Dec.
1824
—
—
—
—
5
2
1 1
38
4
85
7°
7
4
Silfver, ai-betadt
Lod
11
5»
o
—
4 • 8
736
1,078
1,015
883
45
63g
7,5o5
i,3qo
i,463
4,029
3,492
686
Silke, beredt och färgadt
ti
11
11
i-
74'
792
. 17
I 32
97
77
51
233
465
55q
699
7 37
5o8
656
Skor, fruntimmei's
Par
11
14 Aug.
183o
—
—
—
—
—
—
7
78
11
45
228
90
127
• 4'
i36
Solfjädrar
R:dr
11
2 Dec.
1824
'39
142
66
57
79
106
11 2
76
102
136
IOQ
i5o
8.
Speglar och lainpetter
,,
11
i>
11
2,618
2,554
- —
3oo
48
—
',799
2,264
2,412
3,569
4,422
4,215
3,689
3,99°
Strumpor, bomulls
Par
11
11
11
—
8,. 43
3,976
4,i48
9,432
9>7°2
3,637
10,281
15,240
10,454
1 o,516
7,558
10,881
6,o55
— silkes
11
11
11
—
1,052
367
883
','47
288
97?
63o
97 2
g3o
899
2,121
i,o5i
559
•848
Strurapstickor #
ti
11
16 Mars
1826
—
46
38
i5g
97
106
271
337
216
268
263
409
Tapeter och bårder
R:dr
11
2 Dec.
.824
1,387
7,7°4
2,896
4,284
8,702
1 o,5o5
10,864
11,070
i7,g°3
i4,868
21,460
16,348
4 9844
58,076
Tenn, arbetadt
ti
11
11
ii
—
362
678
1,089
2,087
L979
1,228
1,916
2,624
3.133
4,435
3,322
4,7'2
4,51 2
Ur, alla slag
R:dr
11
ii
11
9,44'
13,823
3,3o6
3,904
7,101
7,186
g,3°3
3,249
5,444
3,gi6
4,5 '9
4,5oi
6,63o
17,108
i5,532
12,879
Vagnar
Par
11
11
11
»,6.43
6,616
7,862
6,449
10,809
4,142
7,004
10,039
■ io,?36
1 2,55g
7,358
6,798
Vantar
”
11
11
—
549
463
64
j 1,080
640
1,026
2,209
20,5go
54,517
1 54,756
34,5?o
28,264
14,041!
Verktyg
R:dr
»
11
11
224
—
—
—
—
—
—
—
—
1 _
6,o4g
5,44*
5,go6)
Den 39 Juli f. ra.
kommande minskning i uppbörden, särdeles om tullnedsätlningen
å vin ej bifalles.
Jag anhåller, att detta vördsamma anförande matie få
åtfölja den åteiremiss af Bevilln Ulsk:s betänk., sorn troligen
kemmer att äga rum.
(Se bifogade tabell.)
Hr Ceder schjöld,PehrGiistaf, anförde skriftligen:
Att H. Bevilln.Utsk. funnit sig icke kunna tillstyrka
bifall till min motion om afskaffande af all tull och ersättning
genom särskild bevillning för den derigenom uppkommande
minskning i Statens inkomster, skulle icke hafva förmått
mig att deremot göra några invändningar, derest icke
Utskts enda skäl för afstyrkandet utgjorde ett fullkomligt
misstag om min mening. Den har nemi. icke, såsom Utsk.
tyckes hafva antagit, varit, att tuliersättningen skulle utgöl-as
såsom en personel capitations-afgift, lika för alla, utan
trodde jag mig hafva tillräckligen antydt, att Taxerings-comiteVrna
borde särskildt bestämma denna bevilln., efter deras
öfvertygelse om hvars och ens lefnadssätt och deraf följande
ungefärliga förbrukning af utländska varor.
Hr Cederschjöld fortfor derefter muntligen:
Då jag nu hört huru mångfalldigt olika meningar, som
redan blifvit yttrade öfver tullbeloppets bestämmande; så
kan jag icke underlåta att betyga min fägnad öfver de svårigheter,
som alltid måste rönas vid dessa frågors afgörande.
Jag hoppas nemi. att lagstiftarne skola allt mer och
mer ledsna vid det tunga besväret att afgöra hvilka näringar
skola gynnas och hvilka motarbetas, och att de omsider
skola inse orimligheten att genom lullbevillningar nära
de s. k, näringarna. Förr eller sednare måste man inse
huru nödvändigt det är, att näringarne emanciperas ifrån
den styrande och lagstiftande maktens omedelbara inflytande,
och att de få fritt röra sig inom gränserna af allmänna
lagar. Till upplysande af detta ämne vill jag utbedja mig att
fä göra en jemförelse emellan statskroppen och menniskokroppen.
Denna sednare är nemi. den fullkomligaste at alia
organismer, och kan derföre tjena till mönster äfven för
inrättandet af statsorganismen. Hos menniskan utgör hufvudet
sätet för styrande makten, som uppenbarar sig genom
den fria viljan. Men denna sträcker sitt herravälde endast
till händer och fötter och kroppens öfriga yttre delar, lill
befrämjande af försvär mot yttre våld, locomotion o. s. v.
Men denna i hjernan inneboende styrande makt har hos
menniskan intet omedelbart inflytande på de egentliga lifs—
organerna, såsom magen, lefvern, hjertat, lungorna m. m.,
hvilka föreställa näringarna i statskroppen. Och det är just
på dessa lifsorganers oberoende af viljan, som del helas tref
10
H.
33o
Den 29 J u 1 i f. m.
liad och helsa beror. Om deremot mennisko-organismens
styrande makt skolat bestämma huruledes lifsorganerna eller
kroppens näringar bort fullgöra sina förrättningar; så hade
man snart fått se hela kroppen vantrifvas, försvagas och
aftyna, samt sjelfva de yttre lemmarna blifva kraftlösa till
sjelfförsvar och locomotion.
Hr Lagerhjelm, Pehr, uppläste följande:
Bevilln.TJtsk. har uti förevar, betänk, haft tvänne rätt vigtiga
grundsatser att behandla, nemi. afskatfandet af tull, och
sedan den ledt Utsk. till ett afstyrkande, borttagandet af förbud,
Det är den sednare jag ämnar behandla.
”Etthundra år hafva förflutit,” säger Utsk. "”sedan förbuds-systemet
började göra sina anspråk gällande.” Jag måste
härvid anmärka, att hvad jernmalmen angår, finner man dem
redan godkända uti Konung Gustaf I:s bref af r533, deruti Konungen
till sin agent i Stralsund klagar öfver att de utföra
malmen från Dannemora till Wismar och Stralsund. Rörande
tackjernets utförsel har man en skrifvelse af samma
store Konung af i51^°45, deruti lian säger: ”Icke hade
Staffan Sasse på Dannemora berg fått privilegium, på det
iian skulle föra tackjernet af landet för att deraf göra stål
i Tyskland, utan för att skaffa sådana personer in i Riket,
att vi ock här må behålla den rätta konsten.” t6o4 års
riksd.beslut är allmänt kändt. Utsk. fortfar: ”Näringarne
synas på det roo:åriga skyddet hafva snarare förlorat än
vunnit.” Hvad t ack jern sbl åsni nga r na vunnit under
den tid malmen varit förbjuden till utförsel, lemnar jag till
en hvar att bedömmn, som behagar genomögna inledningen
till 1649 års masmäslare-ordning och taga kännedom om
tackjernstillverkningeris närvar, tillstånd. ”The Svenske blåsa
allenast 3, 6 högst 8 veckors tid af en ställning och icke
mer än 3, 4i 6 och högst 7 Sif jern om dygnet bekomma
kunna, — utaf hvilket vi erfara, lill hvad ända och intent
Sal. K. M. Ilie fremmande masmästare hit in i Riket häfver
inbeställa låtit.’’ Nu blåses öfver året, och tillverkas 20 å
3o Sf? i dygnet och deröfver. G ju ter i er na hafva, under
den tid Utsk. omtalar, utvidgat sig högst betydligt, både
i antal, tillverkningsvärde och varans qvalitet. Stångjernssmidet
åter, som omkring medlet af iytde århundradet
utgjorde circa 100,000 SS1, uppgår nu till 56o,ooo SS”.
Om de undpr sednaste årtionden införda valsverken, puddlings-ugnorna,
nya smidessätten, starka biåsverken, varmappararaterna
m. m. ej utgöra en vinst för näringen utan snarare
vittna derom, att den förlorat; så har jag mycket orätt,
äfvensom i händelse näringens framskridande skulle, på sätt
Utsk. argumenterat, ej blott medgifva, (ty det är då möjligt)
men fordra införandet af en oinskrän kt handelsfrihet,
d. v. s. fordra att näringens idkare skulle beröfvas
al! capital-styrka till införandet af de förbättringar, som
De 11 29 Juli f. ni.
331
befunnits användbara. Tid ocb stabilitet i närings-systöme
äro 2:ne factorer i närings-producten, som icke ådragit sig
någon Utskrs uppmärksamhet. Det är dessutom svårt alt
fatta, huru Utskts domslut kan tillämpas på sådana näringar,
som inom sista 100-talet afår belt och hållet uppkommit
inom Piiket. Utsk. fortfar: ”De från en stigande upplysning
oskiljaktiga begrepp om frihet i handels- och närings-företag
föranledde R. St. (1823) att öfvergå från tvång
till frihet i handel och näringar.’' Hvem nekar, att det närings-systeme,
som vid denna period gällde för Sverige, behöfde
ändras? Aldraminst kan jag göra det, sorn vid denna
tiden å embetets vägnar föreslog betydliga ändringar i den
delen, som rör jernhandteringen. Men riktigheten deraf lag
ej i den abstracta satsens absoluta gilltighet, såsom statsekonomisk
princip. Ty, vore den absolut riktig, oberoende
af näringarnas tillstånd vid en viss tidpunkt, — och här anföres
den af Utsk. såsom en sanning, hvaråt man fann sig
nödsakad all inrymma en större gilltighet,— så skulle stångjernssmidets
införande i Sverige under iy:de århundradet,
puddlingens och valsningens i England under det i8:de, äfvensom
i Frankrike under det ig:de seklet, med allt skäl
kunna klandras, emedan restricliva tull-lagar blifvit för ändamålet
anlitade uti dessa och måhända de liesta länder.
Fördelen af förbudens afskaffande anser Utsk. comiterade
till tulltaxans öfverseende hafva ådagalagt. "Näringarna
hafva,” säger Utsk., "på sätt comiterade utredt och med
facta, hvilkas gilltighet icke kunnat i någon målto af den
motsatta åsigtens förfäktare jäfvas, styrkt, äfven efter införandet
åf elt friare tull-systeme, i allmänhet icke synts minskas,
utan snarare tilltagit." — Utan alt bekänna mig till
någon motsatt åsigt, har jag likväl genom mitt anförandetill R.
o. Ad:s prot. (i8IT14°) trott mig ådagalägga grundlösheten af
comiterades slutkonst, då exporten af stångjern åberopas såsom
verkan endast af det förändrade tull-systemet. Mera
kan ej exporteras, än som tillverkas, och ej |mera tillverkas,
än som privilegieras. Således beror möjligheten [af
exporten på privilegier. Men denna logiska ofullkomlighet
i framställningen hindrar icke mig alt hylla ideon, som ligger
till grund för detta friare handels-och närings-systeme.
Hvem kan vara blind för den ofantliga kraft, som friheten
utöfvar i det stora machineri, som arbetar för verldens behof?
Hvem önskade ej, alt jordens alla folk blott utgjorde
en enda stam, hvars alla industriella intressen betingades endast
af råämnenas lägen och de tillfällen naturen hänvisat
till deras förädling. Det är äfven klart för den uppmärksammes
öga, alt elt allmänt tänkesätt allt mer och mer bildar
sig med fordringar eller Önskningar i denna riktning.
Stora, kostsamma företag hos de flesta bildade folk att öppna
en lifligare gemenskap ej blott inom hvarje land, men
på sjelfva håfven, visa ojäfaktiga spår på tillvaron af ett
Den 39 Juli f, m.
sadant allmänt sträfvande, och språkens kännedom, som förr
var ett behof blott för diplomaten och den handlande,
sträcker sig nu såsom en fordran till alla medborgare. Men
skola vi tro, alt inga omständigheter förekomma i något land,
hvilka dess styrelse bör rödja ur vasen för att bereda dess
innevånare till den allmänna industriella kamp, som blefve en
följd af förbudens borttagande eller tull-afgifternas jemnande
nationerna emellan ? Finnas hinder, hvilka kunna rödjas ur
vägen i det ena landet, eller lättnader i ett annat, hvilkas
försvinnande man har skäl att ein°tse; så hafva dessa lander
icke kommit i det afvägda tillstånd, hvilket tiden af sig
sjelf verkliggör. Låter man conflicten uppstå, innan denna
tid inträdt; så väger icke menskhghetens industriella vågskål
jemnt; man haj- gått tiden i förväg, man griper in uti naturens
egen utveckling, och sådant sker aldrig ostraffadt.
Ett exempel må tillåtas mig. Föreställom oss, att räntefoten
vöre i fallapde i Sverige, men icke uti England;
att folkökningen förenar sig med roachinevievs starka tilltar
gande att sätta ned dagsverkspriset i Sverige, under det att colonisation
tillsammans med handelsföreningarna (trade-unions)
i England, hvarest menniskokraftens missbruk i fabrikerna måste
hejdas af lagarna, verka till höjning uti handarbetets pris
i detta sednare land; att Svenska fabrikerna arbeta för en
växande publik under det att de Engelska så utvidgat sig,
att knappt nog verlden kan absorbera deras varu-floder,
hvilka just i närvar, stund hejdas i sina öfversvämningar
genom ett industriel krig i Östern och en oerhörd oreda
i Vesfer; kan man då säga, alt dessa 2:ne länder kommit til!
det naturliga jemnvigts-lillstånd, som verkliggörandet af handelsfrihetens
ide'e måste förutsätta för att framkalla nya krafter
och föryngra deras verksamhet, som finnas? Har man menskJighetens
stora vågskål i sina händer och sätter den i fri rörelse
ulan att afvakta detta normala tillstånd, hvartill naturen,
så väl sorn menniskorna sträfva; så har man icke varit rättvis.
Jernhandteringen ger oss exempel i detta hänseende. I
Sverige är bruksägaren med få undantag bunden vid viss
tillverkningsmängd; i England fri. I Sverige får ingen köpa
eller förädla tackjern, sorn icke är antingen köpman eller
bruksägare, och den sednare till limiteradt belopp; i England
är köpet och förädlingen fri. Tillåter man nu export af
tackjern, utan att hafva försatt Svenska medborgaren i samma
rättigheter, som den Engelska får; hav man då varit
rättvis emot egna landsmän? — Jag har velat erkänna, att
principer gifvas för utvecklingen af en nations industriella
krafter, hvilkas tillämpning betingas af tidsförhållanden, som
icke låta uppfatta sig i allmänna satser, lika gällande för
alla grenar af industrien och för alla länder. Man bör derföre
icke förakta store statsmäns föresyn. Hemtas den från
England, så lärer just det land vara t vä (fädt, hvars författare
bildat det tankesätt, som synes hafva uppenbarat sig så
Den 19 J u I i f. m.
väl i cornilerades förslag, som i Ulsk:s betänk. I England
bade lange ingående tullen på stångjern varit 7 £ pr ton, d. v.
s circa 5o proc., då skattkamniar-eancelleren år 1825 föreslog
nedsättning till £. Det vore gifvet, sade Hr Robinson,
att allt jern, som England kunde frambringa, icke
motsvarade efterfrågan. Han visste att beställningar voro
gjorda i Sheffield och Birmingham, hvilka icke kunde effectueras
till det pris, som reqvirenterne ville betala; hvaraf
följden blefve, att beställningarna öfvergått till andra länder.
Säkerligen, for*for han, öfverensstämde det icke med
en sund politik att bibehålla restrictiooer, hvilka medföra
dea verkan alt snörpa till omfånget en högst vigtig industrigren.
Han ville nedsätta tullen men icke lika i afseende på
alla länder. Orsaken åter dertill var. att han med upphäfvandet
af denna prohibition ville gifva andra nationer ett
exempel att följa i afseende på hvad sora skulle blifva i
framtiden nyttigt för olla. Redan hade några visat sig böjda
att följa Englands exempel, men det borde ej väntas, att
alla skulle på en gång ingå uti Englands handels-pnlitik.
Några voro dock villige att tillegna sig våra grundsatser, fortfor
den Brittiske statsmannen, och öppna sina hamnar för Englands
varor. Till dem borde man först inskränka sig vid tulluedsättningen.
Ej skulle man begära, att fördelarna af denna tullnedsättning
skulle erbjudas åt nationer, sora undanhålla England
fördelarna af en upplyst handelspolitik. Seder! statsmannens
språk i det fria, del industririka England, hvars öfvertag
nästan i all rörelse utmärker närvar, period uti näringarnes
historia. En tid kommer, då dess välde fallit! Ej under då,
om ledarena af dess politik inse vigten af den friaste handels-gemenskap
i de flesta artiklar, helst denna nations beröring
med alla jordens folk medför det billigaste medel att
göra varor kända, och för minsta frakt flytta dem till andra
länder. Om Englands statsmän ej blott se på sitt eget
lands vinning utan äfven på civilisationens hööre intressen,
— och hvarföre neka sig glädjen att se en stor och hög
plan hos dem, sora stå i spetsen för mensklighetens öden !
minst borde vi Svenskar tveka i att erkänna möjligheten
deraf, vi sorn af en stor Konung fördes i sjelfva striden
för den högsta af ali frihet, — om desse män handla i en
så ädel anda; så kan man dock icke neka, att de tillika iakttaga
sitt lands sanna väl och i hvarje del känna det.
De hänföras icke af abstracta satser; och stora ideer finna
tillämpning i den tidpunkt, då nationen är mogen derför*
och då stora intressen stå för dörren. Hvar äro de (ör
Sverige vigtiga fördelarna af en oinskränkt handelsfrihet?
Hvar den utredning af industriens skick i alla grenar inora
detta land, som skall afgöra 0111 ideens tillämpning kommer
i rätta stunden och ej jagas frami olid af en sväfvande philanlropi?
— Jag finner dem ej i comiterades, ej ensi Utskts
betänkande. Denna sats, som Utsi. erkänner vara afen så stor
vigt,— skulle den ej påkalla en något omständligare pröfning?
334
Den iq J u 1 i f. m.
Och om rätta tiden nu vore inne för dess verkliggörande, ■—
hvarföre ej följa de stora nationernes föresyn, och söka tillvinna
Sverige motsvarande fördelar inom den handlande
verld, sorn ännu icke antagit vära grundsatser? Hvarföre är
Preussen det enda land inom gamla verlden, som factiskt
erkänt satsens gilItigliet ? — Tvänne sätt gifvas att granska
den: ett är att genomgå alla staters handels- och näringshistoria;
ett annat att för hvarje näringsgren särskildt utreda
följderna för Riket af den förändring uti denna lag
stiftning,
hvilken Utsk. kallar sista steget på en redan banad
väg. Sjelfva denna benämning, sista steget, innehar
måhända den mest naiva bekännelse, att Utsk. derigenom
befriade sig och framtida Utsk. från all reglering inom statsekonomiens
område; men steget kan ock föranleda ett annat,
nemi, ett tillbaka! Hvarför ej ett ord om den verkan
på Rikets jernhandtering, som tillåtelsen att utföra malm
och tackjern måste medföra? Då comiterade ej yttra sig
derom ett enda ord, hade Utsk. så mycket större anledn. dertill.
Jag åberopar Frih. Akerhjelms sakrika reservation. —
Utsk. synes ej heller vara rätt ense med sig sjelft. Det antager
satsen af en oinskränkt handelsfrihet, men lägger öfver
100 proc. tull på brännvin och 5o proc. på tackjernet, under
det att 25 proc. tycks vara det skydd Utsk. tillerkänner
de inhemska näringarna i allmänhet.
Till följe af hvad jag nu anfört, anser jag icke Utsk.
hafva utredt sannfärdigheten oell tillämpligheten för Sverige
i närvar, tidpunkt af grundsatsen om en oinskränkt handelsfrihet.
Jag kan således visst icke tillstyrka dess antagande,
men för att ytterligare pröfva densamma utber jag mig att
få tillämpa den på en af Sveriges betydligare näringar —
jernhandteringe n.
Med den höga tull Utsk. föreslagit på utförseln af
Svenskt tackjern, torde man föreställa sig, att det icke skulle
kunna med fördel exporteras. Det beror likväl på värdet
man kan gifva åt stångjernet, som deraf beredes. Denna
vara har ett ganska olika pris, äfven om man undantager
Öregrunds-jernet. Ett verkligen godt stångjern betalas ej allenast
ganska högt, utan skall finna en obegränsad afsättning.
Engelsmännen veta att göra afseende på jernets qvalitet; det
kan man finna blott deraf, alt vissa stämplar ratas, under det att
andra sökas. Jernets qvalitet beror ej blott på malmen, ulan
äfven på beredningssättet, och en skilnad af 5o proc. och deröfver
på stångjern, är ej otänkbar; man besinne de höga prisen
på jern för gevärspipor, vissa machindeiar, jernplåtar, jerntråd,
m. m. Om nu det af Svenskt tackjern i England beredda
jernet betalas med 3o r:dr pr Sfå, under det att ordin.
Svenskt jern der köpes för 20 r:dr pr S$, så förslår ejden
af Utsk. föreslagna tull att hindra de bättre tackjerns-sorternas
export, betraktar man dessa länders lullstadgar, så
yppar sig ännu eli annat förhållande. Latona oss antaga för
D e n ag J a 1 i f. m.
335
elt ögonblick , atl tullen vore blott a r:dr per SU såsom
comile'en föreslog; afdragcs derifrån 16 sk. b:co, som betungar
stångjernets export, så bar man i r;dr ål sk. qvar i
uppmuntran till tackjerns-förädlingen inom Riket, eller, hänfördt
till Engelska vigtenbeten -y X 7i — i:tir b:co,
eller omkring £ i: o. Sterb per ton, till Svenska stångjernssmidets
fördel. Engelska import-tullen åter är £ i: io. o.
per ton för stångjern och £ o: to. „•
på tackjern, så att skilnaden . ... £ i: o. o.
utgör uppmuntran för stångjerns-beredningen i England.
Dessa uppmuntringar i de båda länderna upphäfva ju hvarandra;
hvaraf följer, alt hela skyddet för Svenska stångjernstiliverkningen
utgöres af de 2^ r:dr b:co, hvarmed Utskls
tulltaxa öfverskjuter comiterades. Tullen är således mindre
än den synes vara. Men antagom nu att den verkligen förekomme
exporten af tackjern; huru länge kommer denna
tull att bibehållas vid samma höjd? Då varan är tillåten till
export, skall tack jernets innehafvare snart klaga öfver den stora
skilnaden emellan export-tullen å tackjern och stångjern.
Anför man då, att tullens nedsättning skall ruinera Svenska
bruksägare, så invändes deremot, att den skall upphjelpa
Svenska bergsmän; det ena enskildta intresset är lika
godt som det andra; och tillkommer då ett statsintresse, såsom
t. ex. utbyte af handelsfördelar nationer emellan, så kan
vissa enskildes undergång icke hindra tullnedsättningen. Har
Staten en gång genom hyllandet af en oinskränkt handelsfrihet
frånkänt sig allt intresse af tackjernets förädling inom
landet, så inträder den enskilda rätten, och den är enligt
vära och alla länders lagar lika god hos den ena som hos
den andra medborgaren. Huru vill man då försvara den
högre tullen, hvarmed tackjernets export beläggas, än stångjernets,
då man endast har enskildes intressen att afväga?
Står deremot Statens intresse uti varans förädling inom landet
qvar, så måste de inskildes anspråk vika; allas rätt blir
äfven lika god, blott man tillerkänner tackjerns-blåsaren
förädlings-rätt; ingen enskilds rätt förnärmas och Statens bevaras.
Denna utväg att genom ändring i lagarna för landets inre
ekonomi borttaga allt rättsanspråk, måste då äga företräde,
emedan den bevarar Statens intresse utan intrång uti någon
enskilds, och utan att förstöra det välstånd, hvaruti enskilde
kommit, på grund af ett inveckladt förfaltnings-systeme.
Jag tror mig hafva visat, att genom antagandet af
Utsk:s förslag skall tackjerns-export ske, att Staten förlorar
förädlings-vinsten, och att i denna höga tull ligger en
orättvisa emot tackjerns-innehafvaren, som ej kan försvaras
och icke länge äga rum. Häraf följer, att tackjernet skall
stiga i pris inom landet, och en stor del af Svenska stnngjernssmidet
komma att upphöra. Skall nu jernhandteringen
bidraga med oförändrad t värde-belopp till beredande af
336
Den 2g Juli f. m.
vexel-tillgång, hvilket tydligen måste äga rum, ifall ej andra
näringar uppkomma, som minska importen eller öka
exporten, och silfver icke komme att exporteras; så måste
mera malm tagas upp ur våra grufvor hädanefter än hittills.
Med dem åter förhåller sig så, att malmtillgången på vissa orter
är i aftagande; grufvu-brytningen belastas med större omkostnader
för tilltagande djup, som verkar ofördelaktigt på malmpriset
genom ökad uppfordring sk os t nåd af malm herg och vatten.
Det vöre således lyckligare för Riket, örn gamma exportvärde,
som hittills, kunde ernås, utan att anlita grufvorna hårdare än
hittills. Vi hafva ärlt dem i vårdadt skick af våra förfäder;
må vi ej förstöra dem för efterkommande! — I afseende på
afsättningen af jernet under form af stångjern eller tackjern*
förekommer den märkvärdiga omständighet, att slångjernet
kan användas på hvarje punkt af jorden, hvarest civilisationen
kommit nog upp ett känna behof af jern ; tackjernet
åter endast hos de nationer, som hafva förädlingsverk. Det
förra skeppas t. ex. till Carthagena eller Santa Martha, och
föres på åsneryggen upp till Andiska bergen, och klensmeder
finnas sorn kunna vända det till fyllandet af menniskors
behof. Icke så med tackjernet! Om nit inventariernas belopp
på Rikets stångjerns^staplar varierar betydligt under
olika conjuneturer; hvilken ytterligt uppdrifven höjd skall
ej variationen uti tackjerns-staplai na blifva utsatt för, sorn
ej allenast kommer att bero af samma orsaker, som nu verka
på slångjernet, utan derutöfver oroas utaf handelspolitik eller
andra förhållanden hos de verks ägare, hvilka förädla
Svenskt tackjern i England, Nordamerika o. s. v.? Kan den
fluclnation i priser blifva nyttig, som häraf måste blifva en
följd? Man kan tänka sig förhållanden, under hvilka tackjerns-producenten
icke skall åtnjuta ringaste fördel af den
exporträtt, man nu vill tillägga honom. Att många stångjernsverk
komma att nedläggas, har jag redan anmärkt, och skulle
blott beklaga deras öde, om jag kunde inse någon förmån för
Riket i det hela af dessa individers undergång. Men från eö
hittills af mig icke vidrörd synpunkt, skall motsatsen lätt
upptäckas. Större delen af de stångjernsverk, hvilka 8ro
grundade på köpetackjern, betjenas af en allmoge, sorn medelst
försäljning af sina kol erhåller enda tillgången till
krono-utlagornas afbördande, och mångenstädes till uppköp
af säd för sina hushall. Huru skall denna allmoge realisera
sin skog, sina dagsverken, sina körslor och förvandla dem
i penningar? Hvilka äro de näringar man vill anvisa den?
Alla dessa svårigheter skola framkalla det steg tillbaka,
hvarom jag redan talat; men då är konstfärdigheten
borta. Är det svårt nu att (inna skickliga smeder, huru mycket
värre blir det ej, sedan yrket upphört att bedrifvas? —
Den på köpetackjern grundade Svenska bruksägaren har
ärft, köpt eller förvärfvat sina privilegier och, under ett
ganska
Don 29 Juli f. na.
33,
ganska inveckladt författnings-systeme, kommit till sin tillvar.
belägenhet. Nu vill man blottställa honom omedelbarligen
för den mest oinskränkta täflan, utan att hafva
lossat de band, som fängsla lians egen industriella verksamhet.
Man låter honom fortfarande hindras från en friare
utöfning af sin handtering, under det man tillerkänner utJändningen
rättigheter, som nekas Svenska män! Detta häntyder,
liksom flera punkter af föregtde framställning, på tullbestämmelsens
sammanhang med ämnets ekonomiska del,
hvilken Utsk. lemnat alldeles ovidrörd. Ett föråldradt författnings-systeme
har ej blott tryggat bruksägaren, utan,
om möjligt, insöft honom. Det skall nu brytas för utländska
män och qvarstå för Svenska medborgare. Frihet inom
landet måste vara första steget. — Bruksägaren med egna
malmer får genom de bättre tack jerns-morter nas export en
medtäflare, som har bränslet (stenkolen) för godt pris, som
arbetar för en stor publik, har i vissa delar fördelaktigare
metod och kan reducera tillverkningskostnaden af finare
dimensioner betydligt. Det är en fördom, alt stenkolslågan
skulle förderfva jernet. — Tidpunkten mätte ej heller vara
lyckligt vald för en förändring af så genomgripande art,
då Svenska staplarne äro öfverfyllda, liksom hela verldshandeln
besväras af en öfverflödig varu-mässa under svåra pehr
ninge-k riser.
Jag har nu sökt utveckla följderna af den princip, som
Utsk. föreslår på en af Sveriges hufv.udnäringar. Äro de
ej goda, så måste väl principen frånträdas. — Uti sjelfva
detaljen utber jag mig att särskildt få yttra mig. Hvad jag
hittills sagt, gäller endast den oinskränkta handelsfriheten.
Hr Frih o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Jag får först framställa
en anmäi kn., som kan måhända vara obefogad, men
den härflyter från mili öfvertygelse om föremålet i denna
fråga. Jag hyser den förmodan, att Bevilln.Utsk. öfvertradt
gränsen af 5g §:n Reg.Fm och 38 5:» Riksd.Ordn. Måhända
har praxis från föregtde riksdagar gifvit anledn. dertill, att
Bevilln.Utsk. ingått på den ekonomiska delen af lagstiftningen.
Det kan vara likgiltigt, huru R. o. Ad. och de öfriga
Stånden afgöra sina angelägenheter, men det är af vigt, att
frågor icke sammanblandas; ty de ekonomiska frågorna äro
icke föremål för vårt tillgörande; de skola i önskningsväg
frambäras; de som äro af bevillnts-natur äro helt annorlunda,
de kunna af Ständerna beslutas. Jag medger, att jag
icke utan en viss förlägenhet kan finna som motiver för en
tulltaxa en så här lydande mening: ” en oinskränkt
handelsfrihet, så att förbud mot någon varas in- eller utförsel
hädanefter icke må äga ruin.’’ De 1 följande innmln
i o IL 43
338
Den ag Juli f, ra.
utgöra förklaringar till det föreniimnda. Jag tror, all genom
dessa rader är den mest genomgripande princip i
statsekonomiskt hänseende uttryckt; ty härigenom är öfvergången
från förbud till frihet föreskrifven och stadgad. Jag
tror, att Ulsk. måhända haft anledn. att uttrycka principfrågan
som en ekonomisk angelägenhet, och blott bort tilllämpningsvis
upptaga hvad dervid förekommer; ty frågan
om handels-frihet och densammas begränsande är ekonomisk.
Konungen har temmeligen tydligt sagt, att han fattat sitt
beslut, han har begärt, att del Utsk., som kommer alt handlägga
frågan, skulle, vid bestämmande af tulltaxan, taga i öfvervägande
de grundsatser, som Konungen i nåder antagit
lill följd af Tullcomilerades betänkande.
Här äro visserligen motioner af enskilda personer framställda,
sorn äfven vidröra den ekonomiska frågan, och jag
tror således, att debatten derom är öppen, och att principen
ej blifvit så framställd, att ju icke modificalioner deruti
kunna äga rum. Jag skulle tro , att Bevilin.Ulsk. bort hafva
satt sig i beröring med Ekon.Utsk., efter detta Utsk. ensamt
är förpligtadt att afhandla landets allm. ekonomiska
angelägenheter och de frågor, som dem röra och derpå hufva
afseende. Jag tror, att denna fråga i främsta rummet
rörer landets ekonomi exclusive. Bevilin.Ulsk. har alt uppgifva
allm. grunder för bevillningen; det afsef icke tulltaxan
eller chartje-sig.-förordningen, utan har afseende på
bevilln.-förordningen. Vi känna, att i det fallet tillkommer
det Bevilin.Ulsk. att gifva förslag, men det har icke inkommit
med grunder till tulltaxa och charlse-sig.-förordn. Det
är således icke Bevilln.Utsk:s tillhörighet att bestämma, huruvida
införselsförbud eller tillåtelse skall äga rum; det måste
ske gemensamt med Ekon.Utsk. Jag har för denna förmodan
så mycket mera anleda., som mångfalldiga motioner
blifvit ingifna, hvilka ännu hvila på Ekon.Utskls bord, afseende
den vigtigaste af våra närings-förhållanden, den om
jernhandteringen. Motioner äro nemi. framställda, dels om
en fri tackjernshandel, äfven i afseende på export, d. v. s.
om afskaffånde af de förbud mot export och import, som
äga rum, dels om en fri kolhandel.
Jag för min del anser mig icke böra ingå i vidare betraktelser
af detta betänk, och grunderna för den oinskränkta
frihet Utsk. föreslår, utan anhåller, att då en återremiss
tvifvelsutan kommer att äga rum, Bevilin.Ulsk. måtte sätta
sig i beröring med Ekon.Utsk., och att icke genom en alltför
vida utsträckt frihet samhällsförhållandena må komma att
rubbas, hvilka tills vidare böra respeeleras.
Hr Stråle, Nils Wilh., uppläste följande:
Utskls förslag, att utur tulltaxan borttaga alla förbud
för in- eller utförsel af varor, innefattar en reform af den
mest genomgripande beskaffenhet; och det torde derföre
Den ag Juli f. m.
33g
allvarligen böra undersökas: om denna reform är väl förberedd,
så att stora olägenheter eller olyckor deraf icke åro
alt befara; om Svenska näringarne nu äro på den ståndpunkt,
alt de kunna (älla med de utländska, samt om handelsfriheten
är den åtgärd , hvarmed reformen bör börjas,
eller om icke den snarare är sådan att det är dermed som
reformen bör slutas.
De grundsatser, som i afseende på handel och näringar
här i Sverige varit följda mera än 100 års tid, anser
jag för min del icke nu mera kunna godkännas såsom riktiga.
För att rätt klart ådagalägga huru långt man tillförene
gått i förmynderskap för näringarna, anhåller jag alt
få anföra några stadganden uti det den 27 Oct. 1749
utfärdade reglemente, ”hvarefter alla de. som i Stockholms
stad vilja drifva bandel med inrikes rnnnufacturvaror och
utländskt till införsel och försäljning här i Riket tillåtet
kram, hafya sig att rätta.”
Dessa stadganden lyda sålunda: — — — — — — —
’’y Art. Om handel i gross med kram.
3) Den som vill drifva handel i gross med kram, bör
årligen vara afnämare till ett visst, dock någorlunda ansenligt
qvantum af inrikes manufacturvaror, uti ylle, siden, linne
och bomull, ringaste till 20,000 daler s:mt, hvarefter honom,
under ett sådant villkor till kramhandels idkande i
gross, magistratens skriftliga tillstånd meddelas.
5) Vid hvarje års slut åligger dessa grosshandlare, att
inför hall- och mauufnctur-rätlen framte vederbör, fabriksidkares
räkningar och attester på alla de inrikes tillverkade
varor, som de det förflutna året verkligen sig tillhandlat,
med utsatt sort af gods, samt stycketal och nu miner pä
stycket, hvarom samma rätt behörigen har att undersöka,
och då alltsammans finnes hafva sin riktighet, meddelas grosshandlaren
deröfver bemälda rätts intygande, hvilket grosshandlaren
åter hos magistraten bör förete. Försummar någon
detta, eller gitter ej sådant bevis förskaffa, njute icke
vidare frihet till någon sådan kramhandel i gross, förrän
han denna sjö skyldighet efterkommer, och för det han ej
fullgjort hvad honom det redan tilländalupna året ålegat,
plikte dessutom 1, 2 å 000 r:dr s;mt efter omständigheterna,
hvilka böter komma att tillfalla staden, angifvaren
och hallrättens fattig-cassg till treskiftes; hvaröfver borgmästare
och råd uti stadens handels-collegio äga att dömma.
VI. Art. Om handel i minut och hvarjehanda.
3) Då antalet på krambodar eller kramhandlande i minut
är faststäldt, och de af borgerskapet, som komma att
drifva sådan handel, blifvit utsedde, bör årligen ett visst
qvantum af ylle-, siden-, linne- och bomulls- samt hatfsidenvaror
utsättas, hvartill de skola förklaras skyldige att vara
afnämare, så framt de för det följande året och framgent
vilja vara berättigade alt med denna närings idkande fort
-
34o
D c 11 19 Juli f. ni;
fara. Delta qvantum utsattes till en viss summa penningar,
proportionerad efter denna stads handel och rörelse,
samt krambodarnas antal och den vinst, som luamhandlarne
i det ringaste måste hafva, så framt de skola tros kunna
vinna deras skäliga och nödtorftiga utkomst.
/Q _ — —; oc|, emedan deras skyldighet förblifver
att årligen vara afnämare till de för dem utsatta summor
af inrikes manufaclur-varor; ty åligger dem, att, på Scätt
sorn 5 art. 5 §:n förmår, vid hvarje års slut förskaffa sig
hall- och rnanufactnr-rnltens bevis, att de för det då lillan—
dalupna året deras pligt i så måtto fullgjort, hvilket bevis
de sedan hos magistraten höra förete. Försummar någon
detta eller gitter han ett sådant bevis icke förskaffa, dess
krambod bör straxt igenslås och n ju te han ej frihet att med
någon kramhandel vidare fortfara, förrän hansin skyldighet
i detta mål behörigen efterkommer.
5:te punkten handlar om skyldigheten att vara försedd
med varor vid efterfrågan, och att, i händelse af brist, anmälan
bör göras hos magistraten och Commerce-collegium.
Ofvannämnda reglemente är till det hufvudsak ligaste
ännu gällande, ehuru detsamma i flera afseenden genom sednare
författningar undergått modificationer; men jag har
förgäfves sökt att finna något bestämdt stadgande, hvarigenom
de ofvan citerade föreskrifterna måga anses vara upphäfna.
De Bro icke intagna uti samlingen af ekonomiska
författningar, men jag har ingen kännedom huruvida sådant
skett i följd af någon särskild föreskrift, eller derföre att
stadgandena aldrig i sjelfva verket kunnat bringas till verkställighet.
Det sednare synes ganska troligt. Emedlertid
finner man så väl häraf, som af skråordningarna och mångfalldiga
andra författningar att grundsatsen för ekonomiska
Jagstiftningen varit en bestämd förmyndare-vårdnad för näringarna,
som derigenom blifvit satta utur stånd att handla
fritt och otvunget och sjelfve utse och besörja de medel,
sorn lända till deras bestånd och förkofran.
Hade aldrig några tullar eller ekonomiska författningar
funnits, utan menniskosniIlet och krafterna fritt fått utveckla
sig; så skulle otvifvelaktig! hvarje land tillegnat sig och
öfverträffat andra uti de näringar, som uti samma land varit
naturligast och med mesta fördel der kunnat drifvas. Mea
nu har icke så tillgått. Hvarje land har sökt genom föreskrifter
skydda sig för andras medtäflan. Man har nästan
krigat med tull-lagar, och när ändringar deruti skett, har
sådant tillvägabragts genom öfverenskommelse!-, nära nog
liknande fredsslut. Om nu ett land i detta hänseende bortkastar
alla vapen, d. v. s., såsom en ledamot af R. o. Ad.
föreslagit, afskaffa!- alla tullumgälder, huru skulle väl då
förhållandet blifva? När läkaren emottager en patient, som
genom en felaktig die'te och antagna ovanor ådragit sig en
sjuklighet; månne han föresklifver, att patienten genast skall
D c n 29 Juli f. 111.
3P
aflägga alla dessa ovanor och vidtaga en diete, sorn läkaren
anser normal? eller söker lian icke snarare att småningom
återföra sjuklingen dertill ? Oin denna t. ex. vant sig att
kläda sig varmare än läkaren anser nyttigt, skulle icke en
hastig öfvergång till tunnare klädedrägt valla förkylning oell
kanske döden? — Ett nära nog lika förhållande torde företi
11 lias uti eli land, som länge följt ett felaktigt systeme uti
sina näringar, men nu vill öfvergå till ett bättre och friare.
Penna öfvergång bör klokt anlaggas och beredas, samt efter
en fastställd plan småningom utföras, 0111 utgången skall
blifva sådan, alt den verkligen kominer alt lända till det
allmännas fördel.
Det syiies 111ig icke vara möjligt att rutt fästa uppmärksamheten
på förhållandet emellan utländska oell inländska
näringsidkare, utan att tillika taga i betraktande det tillstånd,
hvaruti de inhemska näringarna, så väl fabrikerna, sorn handtverken
för det närvar, sig befinna. Då frågan om näringsfriheten
hos H. R. o. Ad. förevar, hade jag icke tillfälle att
derom yttra mig, och hvad jag kunde hafva ägt att säga, hade
säkerligen icke haft någon inverkan på det beslut, som fattades.
Jag anhåller jemväl af detta skäl att det måtte tillåtas
mig att nu i allmänhet vidröra äfven näringsfriheten, som
har så nära sammanhang med det förevar, ämnet.
Vid riksdagen 1817 och 1818 var jag ledamot af LagUtsk.
, saint deltog uti nämnda Utskrs sammanträden med
Allm. Besvärs- och Ekon.lltsk., der frågan om näringsfriheten
förekom. Uti ett anförande, sorn på Utskrus begäran
särskildt trycktes, sökte jag då utreda de grundsatser, hvarefter
jag för mindel ansåg, att i fråga om näringarna Statsmakterna
borde handla. Den första fråga jag framställde
var den; bör Staten hafva någon omsorg om näringarnas
bestånd och förkofran? eller skola de helt och hållet lemnäs
åt sitt eget öde? Det syntes mig klart, alten sådan omsorg
måste äga rum, dels derföre, att det icke kan för Statens
eget bestånd och hästa vara likgiltigt om näringarna
eller någon ibland dem går under eller 0111 de utveckla sig
till förkofran; dels ock derföre, att då till ordningens bibehållande
några ekonomiska föreskrifter alltid måste finnas,
samt tuliumgälder stadgas och erläggas, dessa alltid blifva af
den beskaffenhet, att de finnas vara antingen gynsamma eller
ofördelaktiga för näringarna; och man bör val vid beslutet
derom, så vidt möjligt är, göra sig reda för hvilketdera resultatet,
som skall uppkomma. Den andra frågan var den:
huru långt skall Staten sträcka denna omsorg? Skall den
fortfara, såsom tillförene, att direct ingripa uti näringens
utöfning och deröfver utöfva ett slags förmynderskap? eller
skall densamma inskränkas dertill, att Staten tillser, att de
hinder, som kunna möta för näringarnas lillvexl och förkofran,
blifva undanröjda, och att sådana sladganden icke meddelas,
som kunna för ändamålets vinnande vara menliga.
34-1
Den 2g Juli {. m.
Dun sednare meningen var den jag biträdde, da jag antog såsom
grundsats: att Staten bör tillse, att concurrensen
ä r fri, oell att, der förhållandet visar sig vara annorlunda,
åtgärder böra vidtagas, för alt, så vidt ske kan, återställa
jemnviglen.
Hvad angår näringarnas förhållande inom landet, så finner
man lätt, att om concurrensen skall blifva fri, måste
skilnaden emellan landt-och stadsmanna-näring upphöra samt
livar och en tillåtas att, på den ort han lämpligast finner,
idka det handtverk eller drifva den rörelse, hvartill han
äger utväg och förmåga, utan annan skyldighet, än alt iakttaga
de ordningar, som finnas oundgängliga, samt erlägga den
skatt till Slaten, som må vara stadgad. — Handlande och yarutillverkare
äro icke Statens tjenare utan allmänhetens tjenare,
och denna allmänhet är den behörige domaren, som kan urskilja
om de fullgöra sina åligganden eller icke. Men om man nu uti
ett ögonblick upphäfde skilnaden emellan landt- och stadsmannanäring,
så skulle concurrensen icke blifva fri, ulan fördelen
blefve i väsendtlig mån på landtuiannens sida. Borgare
i stad och de sorn der drifva fabriker eller äro medlemmar
af skråinrättningar äro i och för näringen betungade
med många utgifter och onera, hvilka uppgå till,
och för många öfverstiga den skatt, som till Staten erlägges.
Vore den å landet boende näringsidkaren fri från alla
dessa utgifter, så skulle han med säkerhet kunna sälja
sin vara till lägre pris än stadsboen. Skall således reformen
i detta hänseende på ett rättvist oell ändamålsenligt sätt tillvägabringas,
så måste först anstalter vidtagas, hvarigenom
de i staden boende näringsidkare och handlande befrias från
alla andra onera, än de sorn jemväl komma att drabba de
å landet boende. Om dessa kunna hafva någon fördel af
lägre pris å lefnadsförnödenheter, hvilket dock ofta nog icke
är förhållandet; så har deremot stadsboen många fördelar
genom lättare tillgång lill det hjelpemedel, som merendels
alltid för näringens utöfvande erfordras, och de flesta handtverk
måste verkställas på den ort der consumtionen sker.
I öfrigt äger ju hvar och en frihet att bosätta sig der näringen
med största fördel kan drifvas, och concurrensen blir
då fri. — Någon farhåga derför att städerna skulle härigenom
komma att gå under, bör icke äga rum; ty om skäl
dertill förefunnes, huru vore det väl då möjligt, att släder
uppkommit i de länder der inga skråordningar finnas och
gemensamt fprsvar ej heller, såsom i forntiden, påkallat folkets
sammanflyttande i städer?
Att de inhemska näringarna måste lossas från de band,
hvarmed de nu äro belagda, innan man bör tänka på att
jnföra ep ovillkorlig utländsk handelsfrihet, del synes mig
klart af följande skäl:
1:0 Bör man söka att genom frihet uti inrikes näringarna
lifva industrien, så all derigenom möjligheten af en
framlida concurrens med ullandningen må beredas.
Den 29 J 11 1 i f. m.
343
2:0. F della afseende underhjelper den ena näringen den
andra, och livar och en kan, då priset fide varor, han sjelf
consumerar, nedsältes, jemväl blifva i stånd alt sälja sin
egen tillverkning till bättre pris.
3:o. Då man säger åt fabrikanten och näringsidkaren,
örn du icke kan täfla med utländningen, sä lagg ner din
rörelse, och använd dina capitaler och din arbetsförmåga
på annat håll; så bör man väl förut hafva verkligen öppnat
tillfällen för honom att verkställa en sådan öfvergång
lill annat yrke. Klokheten fordrar det. Statsekonomien
fordrar det. Rättvisan fordrar det. Nu äler är öfvergången
till andra yrken i många fall förbjuden genom de ekonomiska
författningarna.
En jemförelse emellan näringarnas tillstånd i Sverige
och andra länder, der de upprått en hög grad af utveckling,
lärer icke utfalla lill de förras fördel. Det torde derföre
böra undersökas, 0111 detta tillstånd är sådant, att man
kan anse en fri concurrens nu kunna äga rum eller icke.
De kunskaper och egenskaper, som i allmänhet i det
praktiska lifvet erfordras, och isynnerhet för näringsidkaren
finnas oundgängliga, äro: calculationsförmåga, affärsvana,
ordnings- och hushållsanda.
Hvad angår förmågan att uppställa en riktig calcul,
så är den icke särdeles allmän hos Svenskarna. Man ser
ofta, huru en uppställning af silfror vinner förtroende, utan
att man gör sig mödan att undersöka dessa siffrors verkliga
valör. Jag vill icke anföra något exempel. Hvar och en
kan nog sjelf påminna sig felaktiga calculer så väl offentliga
som i enskild väg. Hos handtverkare ser man isynnerhet
ringa beräkningsförmåga. Nybörjaren söker väl i allmänhet
alt medelst godt arbete och god vara till måttligt
pris skaffa sig kunder och förtroende; men sedan han anser
sig hafva vunnit detta, bekymrar han sig föga om att förbättra
sin näring, ulan låter densamma tverlom försämras.
Att skråförfattningarna härtill hafva mycket bidragit, lärer
svårligen kunna bestridas. Friheten uti näringarna skola vi
hoppas härutinnan måtte verka en helsosam förändring.
Affärsvana kan endast genom öfning vinnas. 1 länder,
der stora affärer göras, äro tillfällen till kunskapernas inliemlande
flera och större än uti ett land, der handel och
näringar icke hunnit till så stor utveckling.
Ordnings- och hushållssinne finner man ofta i ringare
mån än man skulle önska hos våra Svenska näringsidkare.
Ett falskt begrepp om jemnlikhet förleder ofta nybörjaren
att vilja etablera sig lika med den, som genom längre tids
flit och arbetsamhet kommit till välstånd. Accuratess i beställningars
fullgörande är merendels sällsynt. Kan man på
pn liten affär göra en ögonblick lig oskälig vinst på en kund,
så glömmer man att innan kort kanske 10 kunder derigenom
förloras. Vidare fordras hufvudsakligen, för att med
34',
Den 29 Juli f. ni.
fördel drifva en näring, uppfinningsgåfva, cnpitaler och konstfärdighet.
Svenskarne torde i själsförmögenheter icke vara något
annat folk underlägsne; men lika sorn snillet i aestetiskt hänseende
nästan alllid behöfver hjelp af åtskilliga kunskaper
och mången konstkännedom, för att rätt utveckla och uttrycka
sig, så behöfver detsamma jemväl, då det användes
på materiella föremål, biträde af vettenskap och konst, för
alt göra upptäckter, sorn äro användbara, få dem försökta
och bragta ti|l fullkomlighet. I sednare tider är mycket
gjordt i delta hänseende genom technologiska institutet, och
vi skola hoppas, att snabba framsteg till industriens befrämjande
äro att förvänta, trien ännu lära vi icke häruti kunna
mäla oss med utländningen.
Det är allmänt kändt, att i Sverige är tillgången på
rörliga capitaler, sorn i näringarna användas, vida mindre än
i rikare länder, och räntefoten här således högre. Då näringsidkaren
derstädes endast betalar t. ex. 4 proc. för lanta
penningar, mäste den Svenske i allmänhet gifva 6. Han
undersäljes således af utländningen med 2 proc., hvilket är
alldeles tillräckligt lör att i längden bereda den inhemskes
undergång.
Hvad som likväl för det närvar, framter den största
svårigheten för många inhemska näringsidkare att concorida
med de utländska, det är: konstfärdigheten. Icke
så, sorn skulle Svensken hafva mindre förmåga att utveckla
arbetsskicklighet än andra nationer. — Tvertom tror jag,
ali lian deruti kan jemföras med hvilka sorn helst; och vi
sr, att vackra arbeten kunna verkställas med Svenska händer;
men att deraf tillverka och afsätta en större qvantitet,
så alt arbetet lönar sig, det möter oftast stora svårigheter.
Orsaken torde vara, att arbetets f ö r d e I n i n g .icke kunnat,
och i denua tidpunkt icke kan till den grad verkställas
som i andra länder varit möjligt.
Det förekommer mig, såsom hade under de sednare tiotalen
af år en väsendtlig förändring uti näringslifvet ägt
rom. Förr tillverkade näringsidkaren och den handlande
försålde årligen en ungefär någorlunda lika stor qvantitet
varor. Derpå hade merendels hvardera sin gifna och säkra
vinst. — Vi antaga den t. ex, till 10 procent. Nu upptäckte
speculationsandan, att om man sålde varan med endast 5
proc:s avance, så finge man en ökad afsättning, och samma
qvantitet varor kunde, i stället att omsättas blott en gång
om året, omsättas 3:ne gånger, och årliga vinsten på samma
capital blef då 15.proc. i stället för 10. Likaså varutillverkaren.
Han började att utvidga sin handtering och tillverka
en mångdubblad qvantitet varor, som derigenom kunde
säljas till lägre pris, isynnerhet som en stor del förvaltningsomkoslnader
alltid blifva lika, ehvad den tillverkade varuqvantiteten
är större eller mindre. Hvad en och annan handlande
-
D e n 29’J u I i f. m.
345
lande och varutillverkare således från början insåg var snart
bekant för alla, Följden blef en mångdubblad pnoduclion
och lägre pris derå. Men den fordrade äfven en förökad
consumtion. Den fanns ock, och steg lill en lid i någorlunda
bredd med productionen, isynnerhet genom den starka
liflvexten i Norra Amerika, der folkmängden ökades, nya
släder beständigt uppväxte och landslräckor uppodlades,
hvartill medel lemnades af de talrika bankerna, som likväl
snart utsträckte sin credit längre än de bort göra. Ett så
häftigt framskridande kunde likväl icke alltid fortfara. Consumtionen
kunde icke i längden följa jemna steg med productionen.
En reaction måste uppkomma. Den har nu inträffat.
Crediten är störd. A fsätlningen minskad. Varutillverkare
och försäljare finna sina magaziner öfverfulla.
Kan man nu väl föreställa sig, att någon Svensk man,
med kännedom af dessa förhållanden och med förmåga att
beräkna möjligheten af ett förelags framgång, skulle kunna
våga att anlägga någon fabrik uti så stor scala, som skulle
erfordras för att kunna täfla med tilländningen? För min
del tror jag det icke. För att uppnå lika konstfärdighet
hos den Svenska som hos den utländska arbetaren, måste
arbetet, så långt möjligt är, fördelas på mångå händer: deraf
uppstår nödvändigheten, att en stor qvantitet varor måste
tillverkas. Men hvar skola de afsältas? Inom landet lärer
icke consumtionen så hastigt tillväxa, som nödigt vore.
Utom landet skulle man täfla på verldsmarknaden, som redan
är öfverfylld, och en ökad qvantitet varor skulle der
ännu mera bidraga till prisernas fall. Att uti en tillverkning
i mindre scala kunna täfla i konstfärdighet samt tillverkningskostnad
med de stora utländska varufabrikationerna,
det låter knappast länka sig. Den närvar, conjuncturen
synes således vara sådan, att man med full visshet kan säga,
att concurrensen emellan den inhemska och utländska
varutillverkaren för det närvar, icke är fri.
Att genom hög tull söka återställa jemnvigten , är föga
verkställbar^ Så snart tullafgiften öfverstiger ett någorlunda
jemförligt belopp mot varans värde, så verkar det lika
mycket som förbudet till lurendrejeriets företagande, men
underlättar detsamma så lill vida, att den förbjudna varan
alltid är igenkännelig, men deremot det ofta är svårt att
controllera, om den tillåtna varan, isynnerhet den icke stämpelbara,
är förtullad eller icke. Underslef, derigenom att
ett större parti eller af bättre qvalitet införes än som förtullas,
äro understundom lätt verkställbara, och en hög taxas
beräknande medgifver ibland, alt en del af varan inkommer
alldeles oförtullad.
Om det således synes temmeligen påtagligt, att fri concurrens
icke i närvar, stund kan äga rum emellan Svenska
och utländska varutillverkare uti de näringsgrenar, hvaruti
10 H. 44
346
Den 29 Juli f. m.
frihet för det närvar, är medgifven; så är det ännu klarare,
att en sådan concurrens är omöjlig, der skråordningar
och andra prohibitiva författningar möta. Man måste väl
förutsätta, att de varor, som få emot tull införas, äfven få
j landet af de handlande försäljas. I annat fall skulle ett
högst besynnerligt förhållande uppstå; roen sådan kan val
icke vara meningen. Följden blir då, att för försäljning af
Svenska handt verksvaror gälla ski åordningar och handelsreglementen,
men icke för de utländska. Om t. ex. en Svensk
man skulle vilja på Skånska kusten anlägga en fabrik, deruti skoarbeten
kunde tillverkas och säljas till så lågt pris, all detsamma
understege det vanligen gångbara, jemväl med beiäkning
af den lull Utsk. föreslagit, så är det honom icke tillåtet
att i alla Svenska städer och öfver hela Sveriges Rike försälja
sina tillverkningar; men förden på Danska kusten be
lägna
enahanda fabrik är sådant medgifvet. Den Svenske
mannen skulle blifva nödsakad alt exportera sin vara och
såsom utländsk åter införa oell förtulla densamma i sitt eget
fädernesland för att der kunna hålla den till salu. Man bör
icke fästa sig vid frågan 0111 sådant kan löna sig eller icke,
utan vid principen. Skall Svensk man hafva mindre lätt
än utländsk, eller tvertom? Den tilläinnade orättvisan synes
ännu större, när fråga är om export af tackjern. Ingen
Svensk man, som icke erhållit privilegium, får köpa tackjern
eller deraf tillverka en enda stång jern; och de som
erhållit privilegium, de få icke smida mera anén viss qvantitet.
Deremot får den utländske mannen utan privilegium
köpa och förädla Svenskt tackjern till obegränsadt belopp.
Alt han derigenom erhåller en stor öfverlägsenhet, är .ostridig!,
och lätt kan erfarenheten komma att ådagalägga, att
en hög export-tull icke förändrar förhållandet. Om detta
förslag kommer till verkställighet, så lärer, i ännu större mån
än hitintills, blifva besaunadt hvad som sades i en tillfällighetssång
år 1802:
Groft blir jernet exporteradt,
Men, godt folk, jag svär,
JNär det kommer åter, är
Det poleradt.
Alla omständigheter synas ådagalägga, att en reform
uti våra ekonomiska författningar är af behofvet högligen
påkallad; men ock tillika, att om denna reform skall kunna
verkställas på ett sätt, som leder till allmän båtnad, så
bör densamma företagas och fortgå efter en fastställd plan,
hvilken icke är uppgjord för dagen, utan bringas lill verkställighet
under en längre liderymd, äfven om densamma skulle
komma att i sig innefatta en eller annan riksdag. Jag vågar
i detta fall åberopa hvad, då hos H. R. o. Ad. förevar
Coust.Utskrs s. k. de'charge-betänk., jag hade tillfälle att yttra
om nödvändigheten deraf, att Regeringen antager en bestämd
styrelseplan, samt de svårigheter, som vid densammas upp
-
Den 29 Juli f. m.
rättande mota. För R. St:s Utsk. att uppgöra och för RiksSt:n
att besluta en sådan plan i afseende på den ekonomiska
reformen, synes föga verkställbar^ Den måste utgå från
Regeringen och verkställas af personer, som i dess uppgörande
deltagit, och gilla de grundsatser, hvarpå densamma
är byggd.
För min del saknar jag flera af de kunskaper och den
detaljkännedom, som erfordras för att i detta grannlaga ämne
afgifva ett fullständigt yttrande; men jag anhåller, att
det icke måtte räknas mig till last att jag framkastar några
tankar, huru, efter mitt omdöme, man synes böra gå lill
vaga
Den
första åtgärden synes vara den: att städernas tillstånd
noga undersökes; hvilka utgifter och onera, sorn
åligga borgare och fabrikanter i stad, men icke utgå på landet;
i hvad matto desse städernas innevånare bidraga till
den administrativa myndighetens och domstolarnes underhållande,
utöfver hvad den till städerna donerade jord härtill
användes. Då man derefter kommer till förslag att befria
städernas näringsidkare från alla andra utgifter, än de
som finnas motsvarande dem som drabba landets eommuner,
samt att kostnaderna för städernas administration och domstols-inrältning,
lika med landets, böra utgå af allmänna
medel; sä torde kanhända jemväl den fråga uppstå, huruvida
det icke skulle befordra verkställigheten af det uti
nya lagen framställda förslag till permanenta häradsrätter,
om stadsdomstolarne äfven inginge uti den allmänna fördelningen.
På åtskilliga ställen kan det vara möjligt att sammanslå
landt- och stadsdomstolar till en enda, hvilket synes
så mycket lättare der häradsrätterna nu redan hafva sina
tingsställen i städerna. När reformen framgått så vida, att
näringsidkaren i stad icke längre kan klaga att han i och för
sin näring är mera betungad än den som bor på landet, då
kunna med full rättvisa skråordningarna upphöra och all
skilnad emellan landt- och stadsmannanäring försvinna. Den
inskränkning, som för närvar, äger rum för jernverken, kan jag
icke föreställa mig såsom länge fortfarande. Det synes vara så
stridande emot grundsatserna för en sund statsekonomi, alt
varutillverkaren skall kunna förbjudas alt producera så mycket
han kan och för sig finnér lämpligt och nyttigt, att
man väl måtte kunna vänta, alt sådana förbud snart afskaffas.
Så länge de fortfara, betages jernverksägaren fördelen
af ett lägre tillverkningspris och sättes utur stånd att
täfla meri den utländska mannen, som njuter full frihet i sin
handtering. När smidet har varit fritt i några år, då få vi
se, om icke inom landet kommer att förädlas allt det tackjern,
som der kan produceras, samt ali kanske någon fråga
om frihet till export ej ens uppstår.
I afseende på frigifvaudet till import af sådana artiklar,
som nu äro förbjudna, torde jemväl en noggrann undersök
-
348
Den 29 Juli f. ra.
nini; böra föregå , för att utröna hvilka ibland de näringsgrenar,
sorn äro i fråga, raan anser kunna äga bestånd, sedan
en fullkomlig handelsfrihet i n träd t, och hvilka åter troligen
komma att gå under och upphöra. Det bör icke vara
svårt att genom våra utländska beskickningar erhålla priskuranter
och facturor, sora utvisa sådana artiklars inköpspris
å utländsk ort; och alt, genom tillägg af frakt, omkostnader,
tull oell handelsföi tjenst, uträkna till hvad pris de
här i landet kunna afyttras. Genom förhör med inhemska
fabrikanter inhemtas deras yttranden, huruvida täflan kan
äga rum eller icke; och om man ock icke härutinnan kan
erhålla alldeles fullkomlig visshet, så bör man likväl kunna
komma sanningen någorlunda nära. [fall det skulle visa
sig, att fullkomlig handelsfrihet skulle medföra näringens
undergång, då måste man taga i betraktande, om andra omständigheter
fordra, alt någon uppoffring å Statens eller å
det allmännas sida’ måste göras, för alt hålla näringen tippe,
åtminstone någon tid, eller om den skall lemnäs åt sitt öde.
Man bör i detta fall handla med öppna ögon ; icke såsom säkert
antaga, att derföre att en näring, utan att skyddas af
förbud, kunnat äga bestånd, sådant skall inträffa med alla
andra; och det bör icke kunna inträffa, alt en näringsgren,
som man väntat sig skola kunna i en fri täflan hålla sig uppe,
likväl finnes medföra idkarens undergång och näringens
förfall. Genom förenämnda sätt att gå till väga får äfven
näringsidkaren visshet om hvad han har alt göra. Ilan vet
att man på förhand beräknat möjligheten deraf, att han måste
nedlägga sitt yrke; att all hans klagan deröfver alt så
kommer att ske, icke förändrar förhållandet; och att, om
hans stallning verkligen är så ofördelaktig, att allt hans bemödande
icke förmår att upprätthålla densamma, lian gör
klokast att så fort sorn möjligt söka sig ett annat näringsfång.
Deremot synes det icke vara klokt att borttaga införselsförbuden
blott på en supposition, att derigenom industrien
skall lifvas och näringarna förkofras. Deruti fruktar jag att
man under närvar, förhållanden skulle blifva alldeles bedragen,
och att deu reaetion, som i följd af sådana misstag måste
uppstå, återkastar oss till det prohibitiva systemet och ännu
i åratal fördröjer en förnuftig reform.
Mången invänder troligen, att efter den plan, hvartill
jag gjort ett kort utkast, reformen går alltför långsamt. I
alla länder finnas personer, som yrka hastiga reformer, andra
åter, som motsätta sig nästan all förändring, hufvudsakligen
emedan de frukta, att de brådstörtande förändringarna
skola rubba Staten i sina grundvalar. Ingendera sidan är det
möjligt att rätt tillfredsställa. En Regering måste framgå
midt emellan de stridande partierna. Kastar den sig på endera
ytterligheten , äfventyrar den ganska mycket. En mi—
nislere, som uteslutande antoge det ena partiets åsigter, skulle
kanhända snart finna sig nödsakad att lemna rum åt män af
Den 2g Juli f. m.
349
motsatta tänkesätt. Styrelsen Liefve vacklande emellan olika
grundsatser eller livad sorn värre är parti-åsigter. Verkningarna
deraf för Slaten i det hela kunna icke annat än
Llifva föiderfliga. Alankan derpå är det sorn har foranledt
mig att med detta mitt anförande upptaga H. R. o. Ad:s
tid samt ännu en gång uttrycka min litliga önskan, alt en
styrelseplan måtte upprättas och antagas, som länder till fäderneslandets
sanna väl.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Jag kan icke vara obekant
med beskaffenheten af den opinion, som i förevar, ainné
är för dagen rådande; och då denna opinion icke instämmer
med mina åsigter, har jag visserligen icke någon
förhoppning att kunna göra desamma gällande; men det
sött, hvarpå flere talare, isynnerhet de förste, framställde
sina aninärkntr mot ett friare handels-systeme, förbjuder mig
att vid detta tillfälle iakttaga tystnad, ehuru, sedan Hr
Skogman uppläst sitt anförande, föga återstår för mig att
tillägga.
Utsk. har tillstyrkt, att förbud för någon varas in-eller
utförsel icke må äga rum: det är detta, som blifvit så bittert
och så häftigt klandradt, — men det är ock delta, som
jag för min del godkänner; och jag beklagar, att då Utsk.
funnit grundsatsen riktig, Utsk. deremot ansett sådana omständigheter
vara för handen, att den icke förrän efter 4
års förlopp skulle kunna tillämpas, och äfven då på ett
ofullständigt sätt. — Min öfvertygelse är, att om man icke
lyckats bibringa de näringsidkande sjelfva ett oriktigt begreppom
hvad som är deras intresse, så skall del icke medföra
någon menlig verkan att genast utbyta förbuds-systemet
mot ett skyddstull-systeme; och min öfvertygelse i detta
fall grundar sig icke, för att nyttja en värd talares uttryck,
på ”nakna och kalla theorier,” utan på erfarenhet. Ar 1823,
då, för alt begagna samme talares yttrande, ’’den första stölten
gafs åt näringarna,” men då, efter mitt omdöme, det
första och största steget gjordes på den väg, sorn leder till
ordning i näringarna och en förbättrad tull-lagstiftning, —
vid riksdagen nämnda år, säger jag, hörde jag äfven till delas
antal, som häpnade för de skräckbilder, som då framställdes,
desamma som man åter låter framstå i en lika afskräckande
skepnad; men det dröjde icke länge, innan jag
fann mitt misstag, ty jag kunde ej undgå att inse, att under
de år, sorn närmast följde på denna förändring, utvecklade
sig de näringar, som voro för landet naturliga, vida mer än
de gjort under de flera decennier, som de hägnades af förbuds-systemet.
Det är icke lång tid sedan jag hyste den
förmodan, alt allmänheten i detta fall ägde samma tanke,
som jag, men nu är jag öfvertygad om motsatsen, och skall
derföre, sedan jag haft tillfälle tillkännagifva att jag icke
förändrat åsigter, så myckel mindre påyrka deras godkäu
-
35o
Den 29 J uli f. m.
namie nu, som jag är säker, att den dag nog kommer , då
de göra sig gällande, och jag dessutom aldrig förbiser att
om man påtrugar nationen reformer, så förfelas det med dem
åsyftade ändamål. Jag hoppas dock att vi icke må vara
korlina på den ståndpunkt, att vi vilja återgå till den
sämre tull-lagstiftning, som vi redan sedan många år förkastat;
men en sådan återgång skulle äga rum, om man följer
de råd, som i dag blifvit gifna af flera talare och om
man antager Bevillu.Utskrs betänk, i sin helhet. Jag har
med uppmärksamhet följt de talare, som yttrat sig mot
förbnds-systemets upphörande, och jag har trott mig finna,
all deras egentliga skal består deruti, att ett större skydd
gifves näringarna genom förbud, än genom skydds-tull; men
riktigheten af denna föreställning måste jag, på grund af
den erfarenhet jag vunnit, bestrida. Jag har i nära g år
förvaltat General-tulldirecteurs-erabetet och derunder ofta
erfarit, att handlande inkommit dels till tullkamrarna, dels
lill General-tullstyrelsen med begäran att få förtulla varor;
men då de icke varit till införsel tillåtna, hafva tjänstemännen
måst neka deras begäran, och följden har varit, att man,
utan alt någon tull blifvit erlagd, återsett dylika varor i
handelsbodarna till afsalu. Jag förmodar derföre, att de
personer, som velat handla ärligt, icke underlåtit att göra
det, 0111 ej vägen dertill blifvit för dem stängd.
En värd talare, Frih. Boye, har anfört, att om förbud
borlloges, skulle en stor våda ligga deruti, att tullljensleinannen
frestas att ingå i öfverenskommelse!1 med de trafikerande,
och att vederbör, ej tillräckligt skulle kunna controllera
oiu sådana öfverenskommelse!- ägde ruin: delta bevisar blott,
att Frih. Boye icke följt saken på närmare håll; förhållandet
är tverlom. Det är mycket lättare att controllera dylika
öfverenskommelse!1, då varan är tillåten till införsel, än
då den är dertill förbjuden; ty vill tullijenstemannen handla
oärligt, så behöfver han, när varan är förbjuden, blott
blunda för den förbjudna varans införande, på ett sätt likväl,
att han om delta uppsållign blundande icke kan öfverbevisas.
Om deremot varan är lill införsel tillåten, så måste
tulltjenstemanuen journalisera den, och dä varan är stämpelbar,
förse den med tullstämpel m. m.
En annan ledamot, Ilr Lefren, har sagt, att han af en
domare fått veta, att i allmänhet affi tullmål, som denne
domare handlagt, 5 varit tullförsnillnings- och 1 lurendrejerimål.
Jag vet ej huru härmed kan hänga tillsammans; men
då jag naturligtvis haft skyldighet att med min uppmärksamhet
följa så beskalfade mål i egenskap af Geueral-tulldirecleur,
så förundrar det mig, att det icke slår in med
den erfarenhet jag vunnit. Det måtte icke varit brott mot
Svenska tullförfaltningarna, hvarom den domaren talat;
ty det är gifvet, och jag kan bevisa det, att ganska få mål
äro behandlade, deruti icke lurendrejeri är inblandadt. Jag
Den 29 Juli f. m.
35i
medgifver visserligen, att det finnes munga mål, deruti tullförsnillning
afven förekommer, men dermed liängen så tillhopa,
att om t. ex. någon vill införa ett eller annat stycke
kläde, så finner han, att lurendrejeri-kostnaden faller sig
för dyr för ett så litet parti och derföre söker han att genom
tullförsnillning belacka kostnaden, hvilket troligen icke
skett, om äfven klädet varit till införsel tillåtet.
Slutligen får jag lill besvarande upptaga ett par yttranden
af Hr Lefren, som sagt att roan med oförvngenhet vidtagit
förändringar. Den som vill med uppmärksamhet läsa
Hr Skogmans yttrande, finner häst, om någon oförvägenbet
varit å bane. Hr Lefre'n har äfven nämnt, att vår tulllagstiftning
väcker medömkan i Europa. Under mina utrikes
resor har jag icke hört, att roan ömkat sig öfver denna
lagstiftning, men väl att man funnit klandervärd! att den
ej varit mera bestämd. Att stadga och säkerhet i tull-lagstiftningen
bör införas, deruti instämmer jag fullkomligt med
Hr Lefre'n; men fåfängt skall denna stadga ernås, innan vi
godkänna ett systeme, som kan äga bestånd; ty så länge vi
ej äga ett sådant, skola försöken att förändra aldrig upphöja.
Delta allt oaktadt, yrkar jag icke för närvar, ett fullkomligt
flitt handels-syslémes införande; men jag tror, alt
Utsk. sträckt sina försigtighetsmått för långt. Jag häpnar
icke för de af Utsk. föreslagna 4 år, som skola förflyta, innan
ett friare handels-systeme skall börja, om, efter de 4
åren, de bättre grundsatserna verkligen blefvo tillämpade;
men det är icke otidigt, att vi, innan dessa 4 år förflutit,
hafva en ny riksdag, och då finner man åter ett längre uppskof
nödigt, och så allt framgent. —Utsk. bar äfven föreslagit,
att hittills förbjudna varor icke skola få införas i andra
städer, än Stockholm, Götheborg och Malmö. Denna
föreskrift har visserligen många och stora olägenheter med
sig; men efter man tror, att den kan lugna näringsidkarne,
vill jag ej orda om dessa olägenheter, utan blott önska att
föreskriften ej måtte komma att räcka evinnerliga, att en tiderymd
måtte utsättas, inom hvilken den skall upphöra att
gälla, samt att man måtte inse att 3:ne städer är för litet.
Jag hemställer om ej det är nödigt, att fri införsels-rätt finnes
i de städei’, till hvilka utländningar komma när de anlända
till Sverige; ty eljest kunde det hända, alt om en utländning
kommer t. ex. till Helsingborg, medförande några
alnar kläde eller annan obetydlighet, som räknas lill hittills
förbjudna vard', så skall det skickas till Malmö för att få detsamma
föxdtilladt. Vill man icke utsträcka tillåtelsen att införa
varor till alla stapelstäder, som jag anser rättast vara, så hör antalet
af städer, der förtullning får ske, ökas åtminstone med Helsingborg,
Ystad, Calmar och Wisby. —Den 3:dje åtgärden, som
skulle bevara näringsidkarens intresse, efterden förändring som
med i844 skulle taga sin början, är, att icke varor skola införas
med mindre fartyg än 3o svåra läster: hellre än att
35a
D en 39 J 111 i f. ra.
detta antages, önskar jag att den gamla taxan bibehålles.
oförändrad i sin helhet. — Seglations-ordn. d. 21 Juli 1825
stadgade i 62 §:n, att med däckade fartyg under i5 lästers
drägt samt öppna båtar ej fick idkas annan fart till och ifrån
utrikes ort, än för att utföra Rikets egna producter samt
ålerhemla sådana till införsel tillåtna varor, som voro producerade
i den ort, der Svenska lasten blifvit lossad; men
erfarenheten visade, att detta stadgande, långt ifrån att vara
ledande till säkra conlroller mot oloflig varu-import, innebar
en af de hufvudsakliga orsakerna till smugling. Detta
stadgande upphäfdcs derföre genom K. M:s i anledn. af handelstractalen
med Danmark d. i3 Dee. 1826 utfärdade nåd. kungörelse;
och ingen lärer kunna påstå, att lurendrejeriet sedan
den tiden varit större; det har deremot bestämdt aftagit,
hvilket häst bevisas af tullkamrarnes journaler. Nu vill man
likväl icke allenast återföra det stadgande, hvilket, som olämpligt,
blifvit upphäfvet, utan äfven utsträcka det derhän, att
då man förut icke fick införa varor i fartyg under i5 läster,
skola de nu ej införas i mindre fartyg, än af 3o lästers
drägt. Ett sådant stadgande skulle verka värre än ett förbud.
Utsk. har föreslagit, att hittills till införsel förbjudna
våror icke må införtullas förrän 1S44. Jag önskade, att
Utsk. ville uppgöra en bestämd förteckning på de varor,
som under denna mellantid icke få införtullas; ty i annat
fall skulle det inträffa, att, om man skall rätta sig efter den
nu föreslagna redaclionen af tulltaxan, många varor, som
hittills varit tillåtna, blefvo förbjudna. Artikeln ”slöjdevaror
eller fabriks- handtverkeri och manufactur-varor, i taxan ej
nämnda,” innefattar nu äfven askar och dosor, borstar, decorationer,
e'tuis, urfjedrar samt delar af ur, flaskfoder, gevär, gipsarbeten,
korgar, korgmakare-arbeten, lampor, ljuskronor,
luntor, mattor af strå, kråsnälar, paraplyer, parasoller, portfeuiller,
laskböcker, nattsäckar, ridikyler, speglar och lampetter,
urband och urkedjor samt vagnmakare-arbeten m. m. Alla
dessa saker skulle blifva förbjudna, då de likväl till förtullning,
enl. förra taxan, voro tillatna. Det är således nödvändigt,
att en specification uppgöres på hvad som är förbjudet. Utsk.
har, i anledn. af väckta motioner, att utländska ministraricke
vidare skulle äga rättighet att reclamera sina varor,
tillstyrkt, alt denna reclamations-rätt skulle få fortfara, men
att tullen likväl skulle erläggas, för att sedan restitueras.
För min del tror jag icke, att stort vinnes dermed; men
har man den öfvertygelsen, att det innebär en controll, ehuru.
det verkligen synes innebära endast en omgång, så vill jag
ej motsätta mig åtgärden, utan endast fästa Utsk:s uppmärksamhet
derå, att föreskriften icke är tillämplig till sådana
varor, som ej äro tulibara. — Uti underrättelserna till den
gamla tulltaxan finnes stadgadt, att å varor, som förtullas
efter värdet, skola förteckningar anslås på packhus-dörren,
sä
Den 39 Juli f. 111.
353
sä snart ej varuägaren förhöjer Värdet med 10 proc. TJtsk.
har gifvit detta stadgande en sådan ordalydelse, att det troligen
icke kan efterlefvas. Packhusen äro i allmänhet, synnerligast
i Stockholm, icke så stora, att alla varor, söm
efter värde förtullas, der kunna qvarligga 4 dygn.
I öfrigt får jag, i afseende på detaljerna i taxan, med
få ord göra några anmärkn:r. TJtsk. har borttagit det i nu
gällande tulltaxa befintliga stadgande, att sprit, för beredning
af luktvatten, får införas mot 8 sk. tull per kanna.—
För sådan sprit skulle således hädanefter betalas 2 r:dr,
hvarigenom den icke obetydliga eau de colognes-tillverkningen
troligen kotnme att alldeles upphöra, emedan dertill
lärer svårligen kunna användas annat än utländsk
sprit. Då Ulsk. antagit den sals, att större frihet i handeln
bör råda, synes det mig underligt, att Utsk. i flera fall
höjt tullen mot hvad den är efter nu gällande tulltaxa; jag
skall uppgifva några af de artiklar, derå en sådan förhöjning
ägt rum, och i afseende hvarå jag skulle önska, att
TJtsk. ville återgå till nuvor. taxa. Tullen för broderade
arbeten af guld och silfver, som varit 3o sk. lodet, har
TJtsk. föreslagit till 32 sk., och för andra slag broderade
arbeten är den bestämd till 33^ proc. af väldet, men genom
General-tullstyrelsens på K. M:s befallning utfärdade circulär
af den 14 Nov. 1835 skola broderier förtullas lika med
de tyger, hvarå de äio anbragta. — I afseende å brunsten
innehåller förslaget att utförselstullen blott skall vara
2 sk. 6 rtst. Delta är lika med livad gamla taxan innehåller
och TulI-comite'en föreslagit; men jag bör upplysa,
att enligt de underrättelser, som erhållits från en i England
vistande Svensk bruksägare, är det af stor vigt, att utförsel
af brunsten försvåras, emedan det just är med brunstenen,
sorn det Engelska jernet förbättras till den grad, att
del kan concurrera med det Svenska; och han ger tillkänna,
att han anser hinder för brunstens utförsel vara af mycket
mera vigt än förbud mot utförsel af tackjern. I afseende å
Utsk:* förslag att höja tullen å caffe till 4 sk., åberopar jag
hvad Hr Skogman anfört. Alla s. k. victualie-varor har
Utsk. belagt med samma tull, som den gamla taxan bestämmer;
men Utsk. har förbisett den omständighet, som föranledde
att bestämma en så hög lull på fläsk, kött, smör etc.
att sådana varor, inkomna från vissa länder, förlullades till
hälften emot hvad taxan innehöll. Sådant existerar icke vidare;
skälet har upphört, och då är det väl orimligt att laga
5o proc. införselslull på varor, som behöfvas till införsel,
hvaribland jag må nämna surmjölks-osten, som till stor
qvantitet införes, men som ej tillverkas, hvarken i tillräcklig
qvantitet eller till sin rätta qvalitet här i landet, och hvarå CJtsk.
föreslagit att en tull af 2 r:dr skulle sättas.— Å linnegarn
har Utsk. höjt tullen emot hvad den utgör i ganda
10 H. 43
354
D e n 29 J u I i f. in.
taxan, som nemi. är för ofärgadt garn 8 och för färgadt 12
sk., till 12 sk. för det ofärgade och 18 sk. för det färgade.
Jag ser icke, hvarföre nu behöfves ett större skydd än förut;
näringen har ju bergat sig med den tull som är. Hvad
det färgade garnet dessutom beträffar, så bör Utsk. icke
förbise, att här i Sverige kan man icke färga väl annat än
blått och grått linnegarn ; men garn af de andra färgerna
erfordras äfven för fabrikerna, och böra derföre icke belastas
med för hög tull. — Glas, andra slag ej specificerade,
har Utsk. åsatt en iuförselstul! af 16 sk., hvilken
tull Ur så hÖg, att sedan den bestämdes vid förra liksdagen,
så har icke införsel af släta glas med fördel kunnat
ske. En af våra största glastillverkare tiIIskref mig under
den tid Tull-comite'en var sysselsatt med utarbetandet af förslaget
till tulltaxa, och yttrade sina bekymmer, att tullen å
glas skulle så nedsättas, att icke glasbruken kunde fortsätta
sina tillverkningar; men han gaf mig tillika tillkänna, alt
om de finge 8 sk. tull pr Sf, så vore de belåtna. Detta var
hvad Tull-comiteen tillstyrkt, och nu har Utsk. gall tillbaka
till 16 sk., som är mera än hvad bruksagarne sjelfve
önska. — Hartz hade förut ej mera än 20 sk. tull; Utsk.
har höjt densamma till 24 sk., ulan att angifva några skäl
dertill. — Kläder, gång- linne- och säng-, hafva förut
varit till införsel förbjudna , utom frunlimmers-kläder.
Utsk. har nu föreslagit, att kläder, gång-, linne- och sångskola
fr. o. m. i844 vara till införsel tillåtna mot 4° proc.
tull. Häruti inbegripas ju äfven frunlimmers-kläder af till
införsel tillåtna tyger, sorn således skulle blifva förbjudna
till 1844, ehuru de redan kunna införas mot tull af 33^-  proc. af värdet. Detta bör således rättas. Hästar voro fordomdags
föremål för smuggel. Nästan inga hästar fÖrlullades,
derföre att tullen var hög, ulan de fingo simma i land,
och man tog så reda på dem der man kunde. Sedermera
nedsattes tullen till 12. r:dr, och från den liden har troligen
ingen häst blifvit lurendrejad. N11 deremot har Utsk.
tyckt, att någon förändring borde ske, och derföre öfvergålt
till 7.5 rtdrs tull för hvarje häst, hvilket säkert Jeder
till motsatsen af hvad Utsk. åsyftat. I gamla taxan finnes
stadgadt, att för andra lefvande kreatur än får, som införas
till racers förbättrande, erlägges af den i taxan åsätta
tull: delta har Utsk. föreslagit må bortgå; men då denna
tull-lindring äger rum endast för kreatur, som införas
till racers förbättrande, så tror jag, att detta stadgande bort
bibehållas oförändradt. För ett eller par år sedan infördes
för Upsala läns räkning en mängd race-kor, hvilket var en
nyttig åtgärd, som säkerligen uteblifvit, om full tull skolat
erläggas.
Tullen å talgljus har Utsk. höjt från 2 r:dr 2.4 sk.
lill 3 r:dr, utan att anledn:n dertill blifvit uppgifven. Likaledes
är tullen höjd å förgylld bronz, som dock i gan
-
Den 29 Juli f. m.
355
sta liten mängd tillverkas här i landet, till a rtdr för &, i
stället för att den förut utgjorde 1 r:dr 24 sk. — I afseende
å postlin har Utsk. satt 2 sk. tull å gf tal (rickar
och 6 sk. på samma vigt af andra pjecer. Tull-comite'en
har föreslagit 5 sk. för andra pjecer; detta kom sig
deraf, att i förra taxan står alf tallrickar och fat icke skulle
bära iner än 2 sk. tull; men vid tillämpningen uppstod
missförstånd om hvad som var fat eller andra pjecer. För
att förekomma tvister, ansåg Tull-comileen lämpligt att faten
räknades bland andra pjecer; men det var också då
nödvändigt att tullen derå nedsattes, ty annars skulle faten
betungas för mycket mot förr. Utsk., som antagit samma
redaction som Tu!!-comite'en, har deremot bibehållit tullen
för andra pjecer till 6 sk., hvarigenom tullen å fat höjdes
från 2 till 6 sk. f?, hvilket är orimligt. — I afseende på
111 I har Hr Anckarsvärd, som sjelf är bland våra största
ullproducenter, gifvit tillkänna, att han icke anser lämpligt, att
införselsförbud för denna vara stadgas, likasom han vederlagt
förslaget att den skulle classificeras. Jag har således endast
att i dessa fall förena mig med honom, men tillägger, att
jag anser 12 sk. vara för mycket, och att icke ullproducenterne
vinna någonting derpå; likasom jag ej vet, hvarföre
Utsk. borttagit ett nyttigt stadgande att ullen är fri från
tolag. Frih. Boye har yrkat förbud derå, och som skäl anfört,
att det gifves intet annat sätt för att åstadkomma jemnvigt
i näringarna; just derföre och då ull är till införsel
tillåten, yrkar jag, för jemnvigtens skull, att man äfven må
tillåta införsel af kläde.
Bland väfnader, hvarå Utsk. förhöjt tullen, förekomma
damast- och dräll-väfnader. Så länge Utsk. icke anfört
något skäl, hvarföre tullen skulle förhöjas, så kan jag icke
annat än bestrida förhöjningen, och önska, att i afseende
härå det må förblifva vid den gamla taxan. Jag anhåller,
att dessa anmärkntr må få åtfölja återremissen till Utskottet.
Frih. Cederström, Thure; Det torde måhända anses
förmätet af mig, att jag i ett så grannlaga ämne uppstiger
för att yttra mig, då jag icke äger den kunskap i
detaljerna deraf, att jag kan inlåta mig i en diseussion deröfver.
Men när nu det kommit i fråga, antingen det vore
nyttigt alt införa ett friare handels-systéme eller att vidhålla
det gamla förbuds-systemet, kan jag ej annat — oan
sedt
jag väl finner, att min röst är som en droppe i hafvet
— än af innersta hjerta sluta mig till dem, som önska "införandet
af ett fritt handels-systeme. Jag tror ej, att det
ta
systeme stödjer sig på nakna theorier, jag tror tvertom,
att delta systeme utgår från en rationel synpunkt, bekräftad
af allmänna erfarenheten, att handeln älskar frihet, och
att utan frihet ingen handel kan uppstå. Jag har åtmin
-
356
Den ag Juli f. w.
stone af det utaf Hrr comiterade lill utarbetande af en ny
tulltaxa afgifua förslag funnit mig öfvertygad, alt alla våra
näringar, så snart de fått frihet, förkofral sig, men deremot,
att der frihet saknats, hafva näringarna legat under; och
derifrån har jag kommit lill min öfvertygelse äfven i afseende
på handelsfriheten. Då ämnet blifvit så vidlyftigt debatteradt,
inskränker jag mig i afseende derå att till alla delar
förena mig med H. Ex. Hr Gr. Posse och Hr Presidenten
Skogman uti deras i denna fråga afgifna yttranden, och vill
endast besvara några anmärkntr af Frih. Boye och Hr Lefren,
som ej förut blifvit upptagna. Jag måste dock förutskicka
den anmärkn., att ehuru Hr General Lefre'n förebrått
lörfäktarne af det friare systemet, alt de endast slödde sig
på nakna theorier, har jag funnit, att H1' Generalen sjelf å
sin sida hufvudsakligast framkommmit med theorier, med
hvilka han velat vederlägga det fria systemet, men icke
framställt några facta.
Frih. Boye har sagt, att man gick för långt i cosmopolitism,
om man tog brödet från egna närings-idkarne och gaf
det åt utländningen. Deruti instämmer jag visserligen med
Hr Frihrn, alt man verkligen gick för långt, om följden af
det friare systemet skulle blifva sådan; men för min del
tror jag icke något sådant skall inträffa, tvertom skall motsatsen
deraf blifva en följd. Jag tror , alt genom antagandet
af ett friare systeme ökar man tillfällena för den inhemska
närings-idkaren och fabrikanten att få afsättning för
sina varor, dä deremot ett prohibitiv-systeme i handel är
gynnande för lurendrejaren och uppmuntrande dertill; ty
man vågar gerna 100 rtdr, när man kan vinna 2 k 3oo,
roen jag skulle ej tro, att man, för att vinna i5 r:dr, skulle
våga ioo r:dr. Om man t. ex. betraktar klädes-produclionen
hos oss, så finner man att samtliga våra klädesfabriker
för hvarje lootdetal af Sveriges innevånare endast lemna en
tillverkning af 24 alnar kläde; men hvar och en torde lätteligen
inse, att 100 personer ej kunna vara klädde af 24
alnar kläde, och då de icke destoinindre äro klädde, bevisar
detta, att högst betydliga qvanlileter kläde lurendrejas,
ty annars skulle större delen al nationen icke hafva något
alt kläda sig med.
Den värde talaren, Hr General Lefren, har sagt, att det
första man borde se till, vore säkerhet och stadga i näringarna.
Derom är jag fullkomligen ense med Generalen,
men tror ej, att genom förbuds-systeme någon stadga skall
inträda; tvertom skall, efter mitt förmenande, derutaf hända^
att Regeringen kommer att besväras med ansökningar
af enskilda personer, om tillåtelse att få införa än den ena
och än den andra varan, hvaraf vidare följa restitutioner
af tullumgälder, och att den ene söker företräden framför
den andra, hvilket allt skall medföra osäkerhet i näringarna.
Det är icke någon ny sats, den är sina 200 år gammal;
Den ag Juli f. m.
35^
den yttrades af vår Axel Oxensljerna sålunda: ”Bäst är att
Kronan satler sin profit i en riktig tull, och gifven handeln
i undersåturnes händer.” Vidare har samme talare nämnt
om nådestöten, sorn nu af Bevilln.Ulsk. blifvit gifven åt näringarna,
ett yttrande, alldeles af samma beskaffenhet med
det samme värde talare fällde vid remissen af de särskilda
comilerades förslag till en ny tulltaxa, nemi. att man vid
l8a3 års riksdag började all anställa klappjagt med våra näringar.
Jag deremot tror, att just genom denna s. k. klappjagt
Svenska näringarna vunnit förkofran, samt att om nådestöten
nu skall sägas blifvit gifven dem, tror jag, i motsats
med Hr Generalen, att de än mer deraf skola uppblomstra.
Slutligen har Hr Generalen trott, att man, af fruktan
för den nu pågående allmänna verldshandelskrisen, borde
dröja, åtminstone till nästa riksdag, med införande af ett
fritt handels-sysleme, enär, enligt Hr Generalens förmenande,
om det fria handels-systemet befunnes nyttigt, någon
våda icke vore att befara derutaf, att med detsammas införande
något koinme alt fördröjas. Det är efter min tanke
detsamma, som att säga, alt fastän det är nyttigt att äta, så
behöfver man ej göra det genast när man är hungrig, ulan
kan man dermed uppskjuta 8 å 14 dagar. Jag undrar hvad
magen skulle säga härom! Jag tior den skulle befinna sig
illa deraf. Jag anhåller, att dessa anmärkntr må åtfölja åtei
remissen af betänk, lill Utskottet.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag anmälte mig egentligen
för att yttra mig öfver ett ämne rörtde tull-be v i Ilningen,
men vill i förbigående endast hafva i prot. antecknadt
att jag hufvudsakligen bekänner mig lill det friare systemet;
men som ingen regel kan vara så absolut, att icke undantag
möjligen derifrån kunna äga rum, vill jag för min del
äfven gerna erkänna, att ett absolut införande af ett friare
handels-sysleme kan möta en och annan betänklighet af de
pröhibitiva lagar, som så lunge ägt rum i Sverige. Jag
tror således, alt i visst fallett förbuds-systeme, eller rättare,
en så hög skyddstull, som motsvarar ett förbuds-systeme, ännu
i ett och annat fall bör äga rum, till dess vissa näringar inom
landet hunnit an vidare utveckla sig. Delta har dock, efter
min tanke, mest afseende på export-tullen af vårt tackjern,
hvilken jag anser högst betänkligt att stadga, innan stång'
jernshandleringen hunnit fullkomligen fritt utveckla sig. Om
delta skett , och alla band derpå voro lösta, då skulle jag
för min del icke hysa någon betänklighet att biträda den
tanken, att äfven tackjerns-export må äga rum; men deremot
linner jag ingen särdeles våda vid alt genast decretera,
att allt förbud mot importen kan upphäfvas, och jag skulle
äfven vilja inga derpå, alt detta systeme genast måtte taga
sin början, och alt icke en prasscriptions-tid stadgas, som
35$
Den 29 J u 1 i (. m.
blott kunde leda derhän, alt liela systemet omkullkaslades,
innan det skulle taga sin böl jan. Deremot, då jag önskar
att förbuds-systemet genast måtte upphöra, skulle jag vilja
föreslå, att skydds—tillien till en början salles så hög, att den
kunde motsvara det förbud, soin opinionen ännu i många
fall vidhåller; emedan jag måste antaga, att man nödgas underkasta
sig dessa opinioner, om de äro än aldrig så falska.
Enär jag således önskar att förbuds-systemet utbytes mot
en hög lull, så har jag för afsigt att föreslå det en successiv
nedsättning i denna tull må äga rum i 10 år, så att först
derefter den bestämda lägsta tullafgiften vidtager, ehuru systemet
genast blifver gällande.
Jag öfvergår nu till den artikel, hvarom jag ämnade
yttra mig, nemi. den om ull. En värd talare på andra sidin
hor yrkat förbud mot import af fin lill; en schäferiägare
har före inig redan förkastat ett sådant förbud: jag
instämmer med den sistnämnda, emedan jag anser, att denna
näring likasom många andra, hvilka äro skyddade af
förhud, skall råka i lägervall, och det skall blifva en fördel
att producera den sämsta säljbara ull inom landet, likasom
det äfven måste vara en gifven fördel för klädesfabriknnten
sitt producera den sämsta möjligt säljbara vara af
kläde. — Jag deremot, som vill, att allt måtte förbättras,
önskar att täflan måtte äga rum, så väl vid production af
råämnet, som fabrikatet; och på den grund kan jag ej tillstyrka
prohibition, hvarken för klädesfabrikerna eller ullproduetionen.
Den höga tull, sorn man önskar å fin lill,
motsätter jag mig äfven; — jag tror, att den lämpligen
kunde utsättas till 4 sk., för alt bibehålla den princip man
anser vara den rätta, att icke göra skilnad mellan den grofva
och fina ullen. Jag måste äfven instämma i Hr Anckarsvärds
förslag, att så länge ett prohibitiv-systeme äger rum
längre eller kortare lid för klädesfabrikationen, och således
dessa fabriker icke äro tvungna att upparbeta sig till den
fullkomlighet de borje innehafva, hvaraf följer alt productionen
af den fina ullen icke har någon inhemsk afsättning,
utan att export deraf bör uppmuntras; så föreslår jag, lika
roed Hr Anckarsvärd, alt ull-producenter må medgifvas rättighet
att införskrifva utländskt kläde, motsvarande det qvantum
ull sorn utskeppas; och då jag tror, att den rätta normen
vore ett skålp:d ull mot en aln kläde, skulle jag vilja
föreslå, att lika mångå alnar fint kläde må få införskrifvas,
som skålptd fin ull exporteras. Meri då jag för ingen del
vill nedbryta någon näring, som inom landet funnit skydd,
utan tvertom önskar, att man ej så kastar om sina systemer
att man åstadkommer en total rubbning i den enskilda förmögenheten,
skulle jag vilja, att all inkommande tull på kläde
måtte utgå som praemium för klädesfabrikationen. Sättet
för dessa prasmiers fördelning kan jag väl ej nu här
uppgifva; men jag tror, alt den lätt nog kan låta sig göra,
D c n ag J u 1 i f. ra.
359
och jag önskar att Bevilln.Utsk. härpå ville fästa behörigt
afseende.
I öfrigt instämmer jag i den åsigt, att en lix spanmålstnll
måtte äga rum; men sorn Konungen äger räll att lioja
spanmålstullen, så önskar jag att denna tull måtte sättas så
att Konungens höga prerogativ i denna del icke må kornilla
att begagnas. Jag skulle måhända opinera för ett lägre alternativ
i afseende å denna tull, men ingår äfven på hvad
här blifvit föreslaget eller 1 r:dr 16 sk. pr t:a råg.
Frih. Raab, Adam Christian: De flera sakrika anföranden,
som redan blifvit afgifna och än torde förestå,
ålägga mig att endast yttra mig öfver el t ämne; jag menar
spanmålstullen. Den delar sig hufvudsakligen i två frågor,
nemi. huruvida det bör vara någon fix tull, och huru hög
denna fixa tull bör vara. I förra hänseendet företer sig, att
vi sakna all annan erfarenhet, än den, att tullen varit beroende
af Regeringens omdöme, hvilket omdöme åter oftast
varit missledt af de uppgifter om prisen, sorn erhållits från
landsorterna. Jag säger, att vi sakna någon annan erfarenhet,
utan mås'e fästa oss vid sannolikheter; och det är på
denna, visst icke fasta grund, sorn jag vågar stödja min mening.
Jag tror att spanmål redan bär i landet produceras
till den myckenhet, att derpå, öfver hufvud taget, alltid finnes
tillräcklig tillgång för vårt eget behof. Om så förhåller
sig, är af nöden att tillse, att spanmålshandeln så regleras,
att det ena årets öfverskott kan till ett kommande uppläggas
och magazineras, och jemväl, om spanmålstillgärigarna
skulle öfverskjuta flera års behof, alt landtmannen ej
heller derigenom lomme att blifva lidande att spanmålen
folie i vanpris. För att kunna ordna en spanmålshandel, är
nödigt att en taxa upprättas, emedan man eljest ej kan beräkna
de förluster, som vi af erfarenheten sett inträffa, om
man gör inköp under en viss beslämd tull, men denna sedermera
nedsältes. Äfven för landtmannen tror jag det skall
blifva af vigt att veta, att fluctuationer i prisen icke blifva
för stora, hvarföre han ej skall bygga lösa förhoppningar
på alltför stor förtjenst på sin vara. Det finnes 2tne medel
att härtill välja, antingen fix tull, eller också, att tullen bestämmes
beroende af hvarje års olika priser. Det sednare
förslaget, som äfven varit fl bane, möter flera svårigheter.
Skall nemi. tullen sättas efter de årliga markegångsprisen,
så inträffar onekligen, att dessa priser, som sättas om hösten,
icke kunna vägleda i fråga om prisen följande vår och
sommar, hvartill kommer alt fråga nu är om förändring i
litlen för markegångssättningen. Skulle prisen rätta sig effei
dem på Stockholms börs, kunde det hända, alt någre
speculanter satte sig tillsammans, som imaginärt uppgålvo
annat pris än det verkliga, genom fingerande köpslut; oell
skulle de rätta sig efter de köpslut, som göras i landsorten,
Den 29 Juli f. m.
så är det nästan en omöjlighet att bestämma prisen efter
hvad jag af egen erfarenhet har mig bekant, emedan de'
kunna variera mellan 2 a 3 r:dr, allt efter varans beskaffenhet
och tillgången derå, eller om handeln sker på credit
eller pr contant o. s. v. Den mest förespeglade vådan
af en fix tull är, att, i händelse af missvext, priset onödigtvis
blelve förhöjdt: jag föreställer mig, a 11 0111 tullen vore
fix, kunde priset aldrig blifva så hö'gt uppjagadt, sorn vi nu
sett under flera år. Jag är öfvertygad om, att den enskilda
omtankan, med beräkning af de förlager, som finnas i
landet, skall sörja derför, att prisen icke uppjagas till den
enorma höjd, som någon gång under föregående år varit
fallet. — E11 stor våda vore den, 0111 spanmålsprisen skulle
alltför lågt sjunka: det är mig uppgifvet alt emellan åren
1829—1836 hafva prisen å spanmål i Öslersjö-hamnarna
varierat emellan 4 och 5 r:dr blco t:n, äfvensom jag erhållit
den underrättelsen, som jag lemnar i sitt värde, att prisen
varit under detta belopp; men 0111 man antager det lägsta
pris, som här blifvit utsatt, nemi. mellan 4^5 r:dr;
så skulle det pris, hvartill spanmålen här i landet kunde
lemnäs, blifva det, som uppkom då man lägger till delta
pris tull och omkostnader för spanmålens hitförande. Särskildt
hvad Calmar angår, tror jag, att spanmål utan alla
omkostnader kunde i betydliga qvantiteter blifva dit införd.
I Calmar finnas 60 ä 70 fartyg, som oupphörligt äro sysselsatta
med utförsel af trädvaror; dessa fartyg göra 6 å 7
resor om sommaren, och måste, för att kunna återvända till
hemorten, innehafva, om ej något annat, åtminstone barlast;
en sådan kostar emellan 5o och 100 rtdr, och härför vill
köpmannen, utom beräkning af annan förtjenst, taga sin
kostnad igen, men i stället för barlast kunde spanmål i stället
intagas; och samma förhållande, som i Calmar, föreställer
jag mig kunna äga rum i andra Svenska hamnar, hvarifrån
trädvirke utskeppas. Hvad de norra provinserna angår,
medger jag, alt längden af väg häruti kan göra någon
skilnad, men den måtte ej vara betydlig. Om åter priset
fälle så lågt alt rågen t. ex., med tull och omkostnader,
nedgick till Såg r:dr r:gds, så skulle detta verka högst ofprdefaktigt
för landtmannen, — derom behöfver jag icke
anföra bevis; men det skulle äfven verka ofördelaktigt för
näringsidkaren och fabrikanten, emedan det är lill landtinannen
han mest försäljer sina varor, och 0111 han saknar
tillfälle alt köpa, d. v. s. icke har penningar, så får handlanden
ingen förtjenst. Hvad den arbetande classen beträffar,
så har man erfarit, att då prisen äro adtför låga, är
icke dess öde derföre bättre, emedan landtmannen då icke
har tillfälle att företaga några arbeten, och således ej kan
lemna någon arbetsförtjenst. Den ende, som af låga spanmålspriser
skulle hafva fördel, vore jernlillvei karen, men antalet
-
Den 29 Juli f. m.
talet of dem är ringa mot det stora antal af nationen, som
lefver af spanmåls-production. Jemför man dessa olägenheter
med dem, som uppkomma vid höga priser, sä tror jag,
att de förra öfverstiga de sednare. Dessa sistnämnda olägenheter
kunna ej blifva så stora. Om jag antager, alt
spanmålen, efter den kan stiga till i5 å 16 r:dr, äfven steg
en half r:dr derutöfver, så verkade detta en obetydlighet i
jemförelse med, pin priset nedföll till 839 ridr. Jag vill
äfven fästa Ståndets och Utskis uppmärksamhet derpå, att
om, som man föreslagit, allin, räntorna skulle betalas contant,
vore sådant vådligt, om spanmålen folie i alltför lågt
pris. Detta, i förening med den allmännare uttalade åsigten
om en fri brännvinsbränning, kunde verka derhän, att
man, vid låga spanmålspris, uteslutande sysselsatte sig med
tillverkningen af denna vara, oell bestämmer mig till den öfvertygelse,
att det är nödvändigt utsätta spanmålstullen något
högre än den Ulsk. nu föreslagit eller 1 r:dr 16 sk.,
hvilket jag vill se bestämdt till 1 rtdr 3s sk.— Hvad kornet
beträffar, så skulle jag anse, att det som både inrikes och
utrikes står i samina förhållande till rågen, ålades en tull
af 1 r:dr 16 sk. Man invänder deremot, att Konungen har
i sin skrifvelse af den 4 Febr. antydt sin nåd. vilja vara, att
icke någon högre lull än 1 r:dr 16 sk. skulle af honom
medgifvas; men sedan den tiden har Konungen ombytt rådgifvare,
oell derföre hafva vi anledn. till den förmodan, att
ett olika omdöme derifrån kan uppkomma. Beträffande
principen af Utsk:s förslag i det hela, får jag förklara, att
jag tillhör , dem, som önska frihet, så väl i det ena som andra
hänseendet, men tror, alt om denna frihet utsträckes
äfven till tackjernet, vore sådant vådligt. — Jag har inom
Ekon.Utsk., der frågan varit å bane, så mycket hört detta
ämne ventileras, att jag deraf fattat min öfvertygelse, att
det torde vara af nöden alt söka åstadkomma andia utvägar,
som tillfredsställa tackjernstillverkarnes fordringar, än
den, att lemna en fri utförsel deraf.
Hvad åter angar frågan om kläde, så är jag från en
ort, der man ofta ser utländskt kläde; och då jag vet, att
utländska kläden der brukas i ymnighet, kan jag ej annat
än tillstyrka den mening, att utländskt kläde må införas
mot en hög tull, som skyddar våra inhemska näringar.
Då tiden redan var långt framskriden, och ännu 8 talare
anmält sig att få ordet, hemställde Hr Frih. o.
Landtm., om K. o. Ad. behagade till eftermiddagen uppskjuta
fortsättningen af denna öfverläggning.
Bifölls.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. £till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
,o H. . ' —' 46
302
Don 29 Juli e. m.
Onsdagen den 29 Juli 1840.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för denna dag f. m.
Hr Reuterskjöld, Christian Herbert, bade inlemna!
ett så lydande anförande:
Som till min kunskap kommit, att R. o. Ad:s Hrr Electorer
utsett mig till suppleant-ledamot tili Bevilln.Utsk.,
men jag af enskilda angelägenheter är hindrad alt nämnda
förtroende emottaga; alltså får jag anhålla att derifrån varda
befriad. Och enär ifrngavar. val ägt rum under en tid,
då jag varit från staden bortrest, samt således icke förrän
nu varit i tillfälle att förtroendet mig afsäga, får jag anhålla
att vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, alt Hr Ramsay,
Otto Joli. Henr., äfven afsagt sig det honom lemnade förtroende
att under permitterad ledamots frånvaro vara ledamot
uti BancoUtsk.; och anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer
att innan nästa plenum sammanträda för alt välja ledamöter
i de sålunda afgångnes ställen.
Fortsattes den på förmiddagen började pröfningen af
Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 21, angtde tullbevillningen.
Hr af Dalström, Gustaf Jac.: Då Hr Skogman i
förmiddagens plenum anförde åtskilliga facta, för alt söka
bevisa att förbud mot införsel af alster, sora tillhöra näringarna,
icke äro skadliga, fästade jag mig isynnerhet dervid,
att, i frågan om väfnader, som blifvit tillverkade i Westergöthland,
han uppgaf, att dessa tillverkningar sedan år i83o,
då ett friare sy st enie uti näringarna infördes, årligen tilltagit
och uppgått till flera millioner alnar. Jag får likväl
dervid erinra Hr Skogman och H. Utsk., alt, då väfnader
bär blifvit nämnda, man ej bestämt af hvad slag dessa väfnader
varit. Det är ganska sanni, att uti den del af Westergötland,
som jag bebor, denna industri sedan år i83o betydligt
tilltagit, — ja väl, — att denna tillverkning uppgått
till millioner alnar, men alt den består hufvudsakligen i gröfre
bomullslärft eller s. k. callicot; och då dessa varor varit
förbjudna lili införsel alltsedan 1816, så har Hr Skogman
bevisat just motsatsen af hvad han önskat ådagalägga;
på hvilket förhållande jag härmedelst tager mig friheten fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet.
Den 29 J u 1 i e. m.
363
Med särdeles stor tillfredsställelse liar jag af hört tvänne
talares sakrika, grundliga och fullkomligt bevisande anföranden
emot förevar, betänkande. Desse talare äro Frih.
Boye och Hr Lefre'n, hvilka ganska grundligt försvarat förbuds-systemet.
Jag lager mig friheten att till alla delar
förena mig med dem uti de åsigter, sorn de framställt, öfvertygad
att, i händelse förbuds-syslemet i afseende på införsel
af sådana varor, som utgöra ämnen för husflit och
binäringar, ej bibehålies, stora olägenheter och vådliga följder
deraf skulle härflyta. Jag tror äfven med dessa talare,
att uti sådana frågor, som den förevar., bör man ej hafva
afseende på några enskilda personers eller corporationers
fördelar, utan endast på det allmännas väl. (norn mitt bröst
talar lifligt och starkt den vackra tanke, som It. o. Ad.
gjort till sitt valspråk: ’’Salus publica suprema lex estö.”
Det är fosterlandets väl man skall hafva till ögonmärke.
Om således några enskilde medborgares fördel kunde be
främjas,
ifall den fria införseln blefve tillåten, så måste likväl
denna fördel stå tillbaka för folkets väl; ty det är det
allmännas väl, som representanten hufvudsakligast bör
afse.
Jag har i afseende på införseln af bomullsväfnader tagit
mig friheten att fästa R. o. Adis uppmärksamhet på det
förhållande, som existerar i Westergöthland. Uti Marks,
större delen af Kinds, Wedens och Bollebygds härader utgör
tillverkningen af bomullsväfnader icke allenast en Binäring,
utan äfven hufvudnäringen. Vi veta att befolkningen
i dessa trakter betydligen stigit under de sednare åren. Enda
orsaken dertill är denna bfliga industri, som nu derstästädes
äger rum, men som man nu vill förqväfva. Man ser der
ofta på kala klippor otaliga stugor, utanför hvilka det knappt
finnes ett potatesland, men innanför äro 10 å 12 personer,
hvilka föda sig väl genom väfstolar, som stän
digt
äro i gång. Om man nu gåfve tillåtelse att fritt införa
sådana varor, som der tillverkas, nemi. gröfre bomullslärft
eller callicot, blefve en folkmängd mellan 25 å 3o,ooo
menniskor utan förtjenst, och, då orten icke kan lemna dem
tillfälle till annan sysselsättning, äfven utan bröd; hvadan
jag anser, att deraf ej allenast stora olyckor skulle förorsakas
för denna del af landet, utan äfven vådliga följder för
samhällets lugn uppkomma. Bomullsväfnader utgöra, såsom
jag redan haft äran nämna, hufvudnäringen i denna trakt af
Westergöthland, och ej blott en binäring; men om jag äfven
anloge, att bomullsväfnader endast vore en binäring, så
får jag fasta R. o. Adis uppmärksamhet derpå, alt binäringar
i ett land, som under större delen af året har mörker
och oblid väderlek, mäste finnas, om folket skall kunna föda
sig sjelft och utgöra sina kronoutskylder.
Jag delar äfven med de talare, hvilka jag citerat, deras
tanke, att della betänk, är bygdt på theoder. Dessa theo
-
364
D eu 39 Juli c. m.
l ier hafva gjort sin rund i Europa, och (uren har nu kommit
till Sverige ; men jag ber Gud bevara oss för deras experiment.
I andra länder har man ej antagit dessa principer.
Försök dermed äro visserligen gjorda på många ställen
i Europa, men man har ingenstädes fortfarit dermed,
utan förbuds-systemet har åler inlrädt i sin hela vidd. Jag
vill anföra ett exempel, som i sednare tider inträffat. År
1837 utfärdades i Stuttgard en ny tull-tariff och icke mindre
än 325 särskilda artiklar äro der förbjudna till införsel.
Elt lika stort, om ej större antal artiklar (om milt minne
ej bedrager mig, så tror jag att de voro 3g2 st.) är förbjudet
uti den Franska tulltariffen. När nu dessa rika länder,
som hafva stora förlags-capilaler, ej våga sig in på detta
sysleme, så hemställer jag, om det är klokt, örn det är öfverensstämmande
med landets väl, att Sverige skulle göra
försöket dermed.
En värd talare, Hr Anckarsvärd, har i förmiddagens
plenum ytlrat, alt det är mycket lätt att tullförsnilla brännvin
och ull. Jag hemställer, om det ej är ännu mycket lättare
att tullförsnilla bomullsvaror. Jag är i så måtto i öfrigt af
fika tankar med denne talare, som jag tror, att hans förslag
om förvärfvande af rättigheten att införa kläden genom
export af fin ull, skulle vara förmånligt för våra schäferier,
och anhåller derföre att Utsk. ville dervid fästa uppmärksamhet.
— Då frågan är om jemförelse mellan lurendrejeri
och tullförsnillning, så vill jag i afseende på bomullsväfnader
nämna, att det är lätlare att se om en sådan vara, förbjuden
till införsel, är lurendrejad, än om den, tillåten till
införsel, är tullförsnillad; ty man upptäcker det på handteringen,
som utomlands skei1 på annat sätt, nemi. i vilming
och hopläggning, än i Sverige; och om man funné en vara
handterad på utländskt sätt, så vore den förfallen till confiscation.
Om nu samma vara vore tillåten till införsel, och således
kunde finnas öfverallt till försäljning; så hemställer
jag, huru man skulle kunna se om den vore tullförsnillad
eller ej.
Af hvad jag nu anfört vill jag draga den slutsatsen, att
tillåtelsen till införsel af sådana varor, hvilka äro föremål
för binäringarna och husfliten i fäderneslandet, leder till
menliga följder, ej allenast för de orter, der dessa binäringar
äga rum, utan äfven för andia. Om t. ex. utförsel af
tackjern tillåles, så skulle bergslagen i Wermland deraf lida
mehn. Nu tager denna bergslag sin spanmål till största
delen från Westmanland, Nerike och Skaraborgs län, som årligen
dit afyttra många tusen tunnor säd. Om således denna
bergslag, genom tillåtelsen att utföra tackjern, kom i obestånd;
hvart skulle väl då dessa landsorter få afyttra sin
spanmål? Om bomullsväfnaderna, i följd af förhuds-systemets
upphörande, icke mer kunde tillverkas i Westergöthland af
de mer än 20,000 menniskor, som dermed äro nu sysselsat
-
Den 2g Juli e. tu.
365
te; hvilka skulle då blifva afnämare till all den spanmål,
som nu från Skaraborgs län och Skåne tillföres dessa orter,
hvarest, efter hvad jag redan haft äran nämna, otaliga boningar
med ringa och äfven utan något jordbruk öfverallt i
södra delen af Elfsborgs län finnas?
På dessa skäl vågar jag begära ålerremiss af betänk ,
och hoppas att Utsk. fäster en särdeles uppmärksamhet på
de vådliga följder, som skulle träffa flera delar af landet,
om de varor blefvo tillåtna till införsel, hvilka äro föremål
för binäringar och husflit.
Hr Uggla, Göran Gustaf: Jag får bedja R. o. Ad.
mycket om ursägt, för det jag, under den stora striden emellan
tvänne vigtiga systemer i handel och näringar, vågar framkomma
med ett ämne af mycket underordnad vigt.
Hr Uggla uppläste derefter följande:
Då Bevilln.Utsk., i strid med den af comiterade för tulltaxans
öfverseende och granskning yttrade åsigt, att föremål
för vettenskap och skön konst, såsom böcker m. m., borde ,
utan undantag vara tullfria, deremot uti förevar, förslag
funnit sig befogadt att söka skydda inhemska boktryckerierna
med samma höga tull, sora för fabriksvaror i allmänhet
blifvit bestämd, och derföre tillstyrkt, att införseln af
på Svenska tryckta böcker skulle med 20 proc. tull beläggas;
har jag ansett mig ej kunna undgå, att, under åberopande
af mitt till 1828—3o årens Bevilln.Utsk. i ämnet afgifna
yttrande, anföra följande:
För att fullständigt söka ådagalägga det oriktiga och olämpliga
i detta förslag, torde böra undersökas under hvilka
omständigheter och i hvilka fall tryckning utrikes på
Svenska kan komma i fråga. Detta sker:
a) När Svensk man antingen i främmande Iand på sitt
modersmål författar och der låter trycka eller ock ditsänder
sina arbeten för att tryckas. Sällan lära dessa händelser
inträffa, och alltid skola de vara påkallade af särdeles
vigliga omständigheter, som göra sådant för författaren nödvändigt.
Han önskar t. ex. en praktupplaga, som hos oss
icke möjligen kan åstadkommas. Att med höga tullafgifter
belägga införseln af ett sådant verk, synes vara så mycket
mer obilligt och äfven ändamålslöst, som våra boktryckare i
allt fall emot författarens vilja icke kunna erhålla tryckningsförtjensten;
och då, enligt grundlagarna, ett manuscript är
författarens rältmättiga egendom, kan jag ej inse något skäl,
hvarföre han genom tvångsband, det är höga tullafgifter,
skall tvingas alt utgifva sitt arbete i ett land, hvars tryckpressar,
ej mindre i papperets godhet än slilarnes prydlighet,
äro, med några få i den sednare tiden tillkomna undantag,
andra länders i den bildade verlden så underlägsna.
Genom Utsk:s förslag förblifver likväl en Svensk utrikes vistande
medborgare i detta fall försatt i ett vida ofördel
-
3G6
Den 39 Juli e. m.
akligare förhållande till sitt fädernesland, än sjelfva utländningen.
b) När utländsk man på Svenska språket författar och
låter trycka skrifter. Efter mitt begrepp skulle detta för vårt
språk vara en ära, som förtjente alt uppmuntras och beskyddas,
ej beskattas. Litteraturen ur ej en skråvara,
hvilken som ett fabrikat får behandlas. Greker och Romare
hafva under århundraden beherrskat verlden genom
skönheten af deras språk och litteratur, sedan de sjelfve längesedan
upphört att vara ett folk. Och vi skulle försmå en
sådan ära, om den oss förunnades!
c) Genom eftertryck. Detta är det enda fall, då en
lämplig tull torde böra äga rum, med sådana controller,
som för ändamålet voro användbara; en händelse, sorn likväl
högst sällan kan inträffa.
d) Om ett folk med samma språk, som vårt, genom politiska
händelser kommit under annan styrelse. Här gäller
Finska nationen såsom exempel. Man betraktar vettenskaper
och litteratur ur en alltför inskränkt och oriktig synpunkt,
om man tror, alt de, såsom snillets fria skapelser,
kunna i sin helhet och allmänhet anses beroende af politikens
vanskliga tilldragelser. Vore t. ex. Franze'ns älskeliga
sångmö ej densamma och för oss lika dyrbar, om författaren
ännu bebodde den Finska jorden? Och hvarföre
borde vi i sådant fall för hans skrifter betala ao proc. mer
än för Shakespeares, Goethes och Rousseaus, eller Byrons
och Balzacs, hvilka få inkomma tullfritt. Jo, Anrås skald
liar skrifvit på Svenska! Detta språk får ej utomlands tryckas
och oss communiceras med andra villkor, än de som
gälla för införandet af tobak och peppar. Att vitterhet och
veltenskaper, derföre att de äro i Svensk drägt, skola utgöra
en tullbar vara, åtkomlig för den lystne undersökarens
råa hand, är en sats, måhända svår att förlika med de
åsigter af frihet och ordning, samt införandet af en i denna
lagsliftningsgren oundgänglig på fria och rationella grunder
byggd reform, hvilka den närvar, tiden äskar, i stället
för inskränkning och tvång till förmån för enskilda personer,
skrän och corporatiorier, på öfriga medborgares bekostnad
; åsigter, hvilka synas hafva gjort sig gällande såsom
hufvudprincip i det tullbevillnings-systeme, som Ulsk. i allmänhet
sökt att med upplyst nit och omsorg frambringa.
Under ett fullkomligt instämmande i denna af Utsk. antagna
och äfven af mig från och med 1823 års riksdag hyllade
hufvudgrund af en allmän frihet för varors in- och utförsel,
emot en i afseende på skydd för inländska näringar
samt consumtionen afpassad lämplig tull, anser jag mig dock
nu såsom föremål för anmärkn. emot Utsk:s förslag böra
framställa den höga skyddstull å åtskilliga varoi Ulsk. föreslagit,
och hvilken jag så mycket mindre kan gilla, som jag
deremot är öfvertygad om den sanning, att höga tullafgifter
Den 19 Juli e. m.
rikta ej en stat och skydda'ej heller slöjdidkaren, men skydda
och rikta lullförsnillaren.
I öfrigt begagnar jag detta tillfälle ätt så till skäl som
slut förena mig i de på grundlig, oafvislig erfarenhet och
sakkännedom hvilande yttranden, som H. Ex. Hr Gr. Posse
och Hr Skogman i f. m. plenum i ämnet afgifvit.
På grund af hvad jag här ofvan anfört, tillstyrker jag,
att på Svenska tryckta böcker må från all införselstull vara
fria och anhåller om ålerremiss af Utsk:s förslag.
Hr von Rosen, Georg: Min erfarenhet i detta ämne
är visserligen icke stor. Jag hvarken bör eller kan vara
mångordig. Jag håller mig först lill de allm. grundsatserna
i Ulsk:s betänk., hvaruti en oinskränkt handelsfrihet antages.
Att börja med vill jag icke yttra mig öfver det riktiga
eller det oriktiga i denna grundsats ; men jag får fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att denna grundsats åtminstone
blifvit mycket för tidigt framställd till antagande,
innan man ännu inom landet gjort den gällande för våra
näringar. Om vi skulle erhålla en oinskränkt handelsfrihet
innan vi hafva näringsfrihet inom landet, så föreställer jag
mig, alt vi antaga grundsatsen att låta beskatta oss af en
utländsk arbetskraft, innan vi tillåtit arbetskraften inom landet
att utveckla sig. Jag kan icke inse, att det kan vara
fördelaktigt för det allmänna, att det tillätes oss att köpa
en vara, gjord och tillverkad utomlands, då vi förneka denna
varas fria fabrikation inom landet; det vill med andra
ord säga, att den arbetare, som ej finner sin uträkning uti
att underkasta sig skråtvång i städerna, äger ej rättighet alt
på landsbygden fabricera sina varor. Derföre reser han till
Danmark eller Pommern, der tillverkar han varan och inför
densamma mot en tull, som visserligen icke svarar emot
de skattebidrag, hvilka han här måste underkasta sig, för
att få fabricera denna vara inom stadsmurarna. Jag öfverlemnar
åt andra med mera sakkännedom, än jag äger, att
afgöra, huruvida detta kan vara fördelaktigt för landet.
För öfrigt skulle jag tro, att ett systeme med oinskränkt
handelsfrihet, men derjemte med tulltariffer, såsom ett slags
förbud, endast är en onödig omgång. Här finnas visserligen
varor, som man, för alt vara conseqvent, vill hafva tillåtna
till utförsel, men man har hämmat utförseln så (så är det
åtminstone mig sagdt, jag förstår ej så noga att bedomina
detta,) att ingen kan föra ut dessa varor med den tull, som
derå är bestämd. Jag tycker, att det hade varit mera öppet
och uppriktigt alt förbjuda utförseln af dessa varor; ty
om utförseln deraf är skadlig, så måste det icke vara orätt
alt föi bjuda den. Jag be/arar likväl, att denna tillåtelse att
mot hög tull föra ut en vara, som man icke vill hafva utförd,
är detsamma som att nu öppna dörren på glänt, och
vid nästa riksdag öppna den litet mera, samt sedan helt och
368
Den 2g Juli e. ta.
hållet. Så har åtminstone gången hittills varit med våra
ekonomiska författningar. Då tyckes det mig hafva varit
riktigare att rent af stänga dörren. Så betraktar jag saken,
men måhända har jag orätt.
Uti specialiteterna vill jag ej gå igenom betänkandet.
Jag anhåller blott att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på åtskilliga ämnen, hvaruti jag kan äga någon erfarenhet.
Här är bland annat fråga om tull på kläde. Opinionerna
i detta afseende äro mycket delade, huruvida kläde
skall vara förbjudet till införsel eller icke. Om förbudet
skulle kunna verkställas, så känner jag ej hvad skydd det
kunde gifva åt klädesfabrikanterna i landet, men det vet
jag, att under den tid, som införseln deraf hittills varit förbjuden,
har ändamålet, oaktadt en ganska tjenligt organiserad
tullbevakning, icke vunnits. Jag bor i en landsort, som är
temmeligen aflägsen ifrån fabriksorlerna. Jag känner ingen
fabrik, som skickar en enda alu kläde lill Skåne. Måhända
en och annan gång någon reqvisition sker, men aldrig
finner man uti någon handelsbod något betydligt lager af
Svenskt kläde, och likväl äro vi klädda i kläde. Detta
kominer således naturligtvis från något annat håll, än
våra egna fabriker. Opinionen har redan sagt oss, att
Skåne lurendrejar. Der tryter icke kläde, och då Norrköpings-boerue
klaga, att vi icke köpa af deras kläde,
så måste det som vi nyttja vara utländskt, och likväl är
Skånes consumtion af kläde ganska stor. Jag förmodar, att
jag äfven i denna stund är klädd i lurendrejadt kläde, ehuru
detta icke är mig med visshet bekant. Här är sagdt
i dag, att Skånska kusten är den, som lättast kan bevakas.
I sådant fall beklagar jag tull bet jeningen i de andra provinserna,
ty deras kuster kunna då icke bevakas. Jag känner
bestämdt, att sådant i Skåne ej är möjligt. Lurendrejarne
hafva signaler emellan Helsingör och Helsingborg, hvarigenom
de kunna gifva tecken, då tullstaten är på ett annat
ställe, och ögonblicket således inne att insmugla godset.
Dessutom ligger äfven Bornholms ö så nära Skånska kusten,
att lurendrejarne äfven der kunna hafva signaler, och jag tror
mig bestämdt veta att derstädes finnas stora depöter af lurendrejeri-gods.
Systemet att lurendreja har derstädes nått
den fullkomlighet, att jag trotsar någon tullstat att kunna
hindra det. Ja — äfven om jag uppsätter en chinesisk mur,
besatt med douanierer, så vet jag icke huru de skulle kunna
förekomma lurendrejeriet i Skåne. Huruvida praktiken
i de öfra delarna af Sverige är lika liflig, det lemnar jag
derhän; men det vissa är, att uti Skåne hvaije vecka göres
mer eller mindre betydliga beslag. Nu frågar jag hvartill
det skulle tjena att stadga ett beslut, som icke kan med noggrannhet
handhafvas. Det skydd, som fabrikanterne derigenom
skulle erhålla, tror jag vore ganska illusoriskt; ty
vi
Den 29 Juli e. m.
vi kunna icke vänta oss att främmande fabrikanter skicka
in mera kläde, än vi köpa och slita. Således synes mig
att mera vore vunnet, om införseln af kläde vore fri, mot
en tull, som någorlunda kunde skydda fabrikanten.
Jag är öfvertygad, att den verkställande makten har
lättare att hindra tullförsnillning än lurendrejeri, ty uti tullförsnillningen
mäste tullbevaknings-personalen ovillkorligen
vara inblandad, och denna kan man lättare hafva reda på
än den enskilda, och straffbestämmelserna böra äfven, efter
de juridiska former, som äro mig bekanta, vara skarpare
för tullförsnillaren, än för lurendrejaren. Svårigheten att
hindra lurendrejeriet ligger deruti, att opinionen snarare
skyddar lurendrejaren än den lastar honom. Det har således
GudmVs blifvit en större skam att vara åtalare i ett !urendrejeri-mål
än alt vara brottslig. Det är ej brottet man
sörjer öfver, ulan brottets följder. Tullstaten finner intet
skydd af folkel i landet. En tullförsnillning anser jag såsom
en stöld från Staten, och troi-, alt om mularen, så väl
som den som låter muta sig, fick stå tjufrätt, när han
blifvit öfverbevist om en tullförsnillning, så skulle det kanske
verka mer än de författningar, som vi nu hafva. Jag
tror likväl icke, att man kan sträcka straffbestämmelserna
så långt emot lurendrejeri. Detta är den öfvertygelse jag
fattat under del jag reflecterat på denna sak. Jag tror således,
att tull på kläde icke skulle skada fabrikerna, men
minska de brott, som nu ske, mindre demoralisera folket
och lemna Staten en inkomst, hvilken nu vanligen i assurancer
för lurendrejerivaror ingår till Danmark och Pommern;
ty del vet jag, att om jag köper kläde i Köpenhanm
och sedan vill skaffa in det i Sverige, så kan jag assurera
klädet för att föra det till hamnen. För att få det i land,
är assurancen större, och ännu större om det kan skaffas lipp i
Skåne. Jag tror att under sådana förhållanden det är radicalt
omöjligt att förhindra lurendrejerier; man må organisera tullbevakningen
huru som helst. Jag tillstyrker alltså betänk, i det
afseende! alt det bestämmer tull på kläde. Om densamma är för
stor eller för liten, det kan jag ej bedomina. Principen anser
jag vara den, att då en vara oundvikligen mäste begagnas
uti landet, så tjenar det till intet att förbjuda dess införsel;
och måhända hafva sådana förbud grundlagt det lurendrejeri-systerne,
som nu finnes. Det var kanske oiätt,
att, för att hjelpa lipp fabriker, som skulle blifva, men som
ännu icke funnes, genast förbjuda klädets införsel. Då man
icke kunde neka folket att hafva kläde under denna mellantid,
innan kläde kunde tillverkas för landets behof, så
lärde sig folkel alt iurendreja, och deraf har detta äfven för
mångå blifvit ett behof.
Här är sagdf, i dag, att Sveriges sädesproduction går
(ill det belopp, att vi aldrig mera behöfva köpa utländsk
10 H. 47
Den 39 Juli c. ra.
söel, utan alt det ena årets öfverskott kan fylla del andra
årets brist. Detta bestrider jag. Erfarenbeten bar visat,
att lindet- starka missvext-år ett annat förhållande äger ruin.
Jag behöfver blott gå till 1838, — dä införskrefs ganska
mycket spanmål. Jag tillstyrker derföre en fix lull pä spanmål,
ty derförutan kan spanmålshandel aldrig få någon säkerhet
i vårt land. Jag önskar således denna princip för
spanmålstullen, så att en spanmålshandel lill följe deraf kan
uppkomma; ty dessförinnan anser jag en spanmålshandel i
stort vara omöjlig.
Ett bevis att detta behöfves, är, att man i Skåne i Maj
månad 1818 på auction för Kronans räkning, hvarest \
af inrops-summan genast erlades contant, och de öfriga
-J 4 månader efter anctionen, icke dessmindre betalade 18,
ig, till och med 20 r:dr för en tunna råg, och [\ mannder
derefter gällde den blott i^rtdr. Sådana förhållanden kunna
hvarken för consumenten eller producenten vara förmånliga.
Consumenten kan ej med någon säkerhet beräkna inköpspriserna,
och producenten kan ej hafva en säker afsättning
på sin säd, förrän en fix tull derå är fastställd; lynar
Regeringen har tillfälle att nedsätta tullen, så kunna ej några
säkra beräkningar göras. Huruvida den lull, sorn Utsk.
föreslagit, är tillräcklig eller icke, kati jag ej bestämma. Jag
skulle likväl önska, att Utsk., ifall detta betänk, blir återremitterad!,
lemnar uppmärksamhet åt en sak, som jag anser
vara af vigt, nemi. att tullen åtminstone måste motsvara
transportkostnaden inom landet; ty del är mig icke obekant
att från vissa orter vid östra kusten, hvarest man har afsättning
på limmer på Danzig m. fl. orter, spånlinden ofta.
faller till det vanpris , att producenten säljer den till
hvad han kan få, endast för att slippa magazinera den. Så
har mig äfven blifvit sagdt, att spanmål derstädes lill och
med stundom tagits i stället för barlast. Om tullen bestämdes
så låg, att densamma blefve lägre än fraktkostnaden
från de största handelsplatser vi äga i Sverige, t. ex. ifrån
Hernösand till Skåne; så är jag rädd att vi i södra delen
af Sverige få stå med vår säd osåld. Man kan å andra sidan
säga, att södra delen får sörja för sig sjelf, men vi höra
likväl under ett samhälle med de öfriga delarna, och om
södra delen af Sverige ej får sälja sin säd, så kunna dess
innebyggare hvarken köpa jernvaror eller andra producler
från det öfra Sverige. Jag önskar likväl, med beräkning af
fraktkostnaden, så låg tull som möjligt; ty hög tull vore
detsamma som förbud, och detta önskar jag ej.
Här finnes omtalad en artikel, som heter ull. Äfven i
Skåne har man sökt förädla denna vara så mycket möjligt är.
Denna förädling har likväl rönt mycken svårighet genom bristande
afsättning. Stora capitaleroch mycken omtanka hafva
blifvit använda för alt reglera schäferierna på ett ändamålsenligt
sätt, och mig är sagdt, att Skåne nu producerar
Den 29 Juli e. m.
om icke slöra qvantileter deraf, åtminstone vackra qvantiteler;
men denna industri röner ingen uppmuntran, ty den
saknar afsättning, och äfven för denna lilla produelion af
fin ull är afsättningen pä den enda handelsplats vi äga i
delta afseende, nemi. Norrköping, alltför ringa. Jag skulle
tro, att del project, som i dag är afgifvet af Gr. Anckarsvärd,
visserligen kunde till sina principer vara riktigt; men
jag anser detta förslag icke vara möjligt att verkställa; ty
oin man skulle äga rättighet alt (öra ut fin ull, och såsom
ersättning derföre få införa utländskt kläde, så vore delta
ett monopolium för en särskild produetion, hvilket jag ej anser
vara öfverensstämmande med vår öfriga lagstiftning.
Jag tror äfven, att ganska manga missbruk deraf kunde upp •
komma, 11 v i I k a motionären icke afselt, men hvarpå jag tror
rnig höra fästa uppmärksamheten. Antagom t. ex., alt jng
har ett parti ull, jag aflemnar det till ullconloret och får der
ett export-hevis. På grund af della bevis att jag expor terat
ullen, införskrifver jag ett parti kläde, motsvarande livad
lagen tillåter mig. Deremot har ingen reda på hvart ullen
tagit vägen, ty jag sjelf har haft rättighet att försälja den.
Jag transporterar denna ull livart jag vill. Jag sätter åter
in samma ull uti ullmagazinet för alt exportera den och
uttager den ånyo, och denna vexling kan ske så många gånger
man behagar, och för hvarje gång införskrifver jag ett
motsvarande parti utländskt kläde, det vilI med andra ord säga,
att jag importerar utländskt kläde för den tull, hvilken blifvit
bestämd för importen af ull. Detta tror jag ej skulle vara förenligt
med den import-tull, sorn Bevilln.Ulsk. bestämt. Jag skul -  le, derigenom att jag producerar ett visst qvantum ull, kunna
införskaffa ett qvantum kläde, många gånger större än det, som
blifvit bestämdt alt motsvara ullqvantiteten. Våra Jurendrejare,
0111 jag så skall kalla dem, äro minsann så skickliga i konsten
att begagna hvarje väg, som för dem står öppen, alt jag
ansett mig skyldig fästa uppmärksamheten på, att de, om
ett sådant förslag antoges, för ull säkerligen skulle inpraktisera
så mycket kläde sorn helst. Deremot skulle jag tro,
att det vore enligt med näringarnes fördel all gifva exportprsemier
till lika belopp med varans import-tull. Jag önskar
skydd åt produclionen af (in ull. Detta är en så vacker
näring, alt jag, som har sett den på nära håll, ehuru jag
icke sjelf är producent, skulle önska skydd för densamma;
och jag vet specielt, ali en ullproducent i Skåne redan börjat
exportera ull. Jag känner icke lill hvad pris den försäljes,
men jag tror, att om vi införde sådan ull på verldsmarknaden,
så skulle ej någon skada för vår ull-production
deraf uppkomma, men lill en början torde något prcemium
behöfvas, för att rikta tankarna ditåt. Jag får derföre, sorn
sagt är, tillstyrka prsemium för exporten af fin ull.
Jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på
en näringsgren, sorn jag anser nästan vigligare än produetio
-
D e 11 ag Ju li e. m.
nen af fin ull, nemi. den af grof ull. Productionen af fin
lili är alltför ringa, för att göra den till allmänt näringsfång;
denna näring bör likväl skyddas, ty den är i sin början;
men bebofvet af grof ull är så stort, att jag tror mig böra
fästa uppmärksamheten på att denna artikel införskrifves
till så stort belopp, att det vore önskvärdi att detsamma
kunde minskas. Jag tror att importen af grof ull verkar
vida starkare på vår handelsvåg, än den fina ull vi kunna
behöfva. Vadmal och gröfre kläden behöfver nästan hvar
och en här i vårt kalla land, och vi äro nu på den beklagliga
punkt, att våra landtman måste för betydliga penningesummor
dermed förse sig. Personer, som rest utomlands,
hafva öfvertygat mig, att få länder finnas, hvilka äro så
tjenliga för ulkultur som Sverige. När det nu hos oss är
ett allmänt behof att consutnera grofva kläden, och när,
såsom mig är sagdt, vi kunde producera grof ull lill erforderligt
belopp, så anser jag, att man derpå bör fä-.la största
vigt. Jag medger visserligen, att höjning af importtull
för grof ull skulle till en början medföra olägenheter
för den del af nationen, som consumerar den grofva ullen,
d. v. s. den fattigare classen; isynnerhet som införskaffandet
af ull icke allenast är gagneligt för consumenten, utan
derigenom äfven beredes för en stor del af folket en arbetsförtjenst
genom denna ulls förvandling till ylletyger; men å
andra sidan , om denna arbetsförtjenst i stället skulle förenas
med sjelfva productionen, så tror jag, alt landet derpå
skulle vinna. Om vi nu anse, att en högre tull i allmänhet
skyddar våra näringar, så vet jag icke, hvarföre vi skulle
glömma denna näringsgren. Jag vill icke, att tullen genast
skall höjas mycket på en gång; ty derigenom kunde möjligtvis
den näring få en svår stöt, som nu inköper denna ull
till beredning af vadmal och gröfre kläde; men om man till
en början ökade den något, och sedan höjde den allt mer
och mer, till dess man funne att vår egen production af
grof ull vore tillräcklig, så tror jag att consumenter och
producenter derpå skulle vinna, jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att de fleste consumenter, och de som använda
sin arbetskraft på denna näring, äro de som sjelfve producera
ullen, d. v. s. jordbrukare eller landtman, ty vadmal
produceras nu föga i städerna, utan tillverkas till största delen
på landet. Det är hemmansägare i Westergöthland, Halland
och Skåne, som hafva arbetsförtjenst af att väfva vadmal.
Om nu desse landtman funne sin uträkning uti alt
sjelfve producera ullen, så vet jag icke hvarföre lian ej skulle
få göra det. Man kunde väl säga, att ingenting hindrar
honom derifrån; men han får nu sin ull för så godt köp,
att han tycker det icke löna mödan; och Gndnåhs, vårt folklynne
är sådant, att det behöfver stötas fram i industriel
väg. Det är likväl ej endast i detta fall, som uppmuntringar
behöfvas, och detta förhållande har i långliga tider ägt
D c ii 29 Juli c. m.
3?3
rum. Jag tillstyrker att tullen på grof ull måtte höjas. Om
jag minnes rätt, så ar den nu endast 2 sk.; detta är allt—
för ringa. Med Julland till så nära granskap befarar jag,
att om tullen ej höjes, så komma vi att stå på samma ståndpunkt
nied vår grofva ullcultur, som vi nu stå. Jag erkänner
uppriktigt, att jag lägger stor vigt på den grofva ullculluren,
emedan hos oss den grofva ullen blir consumerad
till mycket högre belopp än den fina.
Frih. Cederström, Jacob: Det är en allmänt känd
sats, och som denna discussion vitsordat, att det är svårt för
grundsatser alt besegra fördomar och vanor. Dessa sednare
deremot få vanligen öfvervigten öfver grundsatserna, emedan
personer, som styras af fördomar och vanor, sakna förmågan
att förstå, och derföre icke erkänna grundsatser.
Detta har vår egen häfd bevisat i afseende på våra näringar
i allmänhet. Det är icke mycket länge sedan Sveriges spanmålshandel
var under förbudslagar, och vår tackjernshandel
inskränkt inom vissa bruk. Vi hafva kommit från dessa prohibitiva
författningar. Vi hafva kommit ifrån våra landskapslagar
och fått en gemensam lag för hela landet; men
ännu slå vi qvar, i frågan om införsel från utländningen,
vid förhudsförfattningarna; och hvart skall det leda, om man
vill befordra inhemsk industri men förbjuda införsel af främmande
varor? Skola våra varor endast få afyttras emot silfver?
Det finnes intet annat land än China, der man icke emottager någon
annan vara än silfver. Emedlertid i den mån, som begreppen
hos folkslagen hunnit stadga sig om hvad det vill säga,
att en fattigpersonal lager öfverhand , att pauperismen hotar
hvarje folkslag, måste man undersöka hvad som kan vara
orsaken till ett sådant förhållande. Då upplysningen
nu mera har kommit derhän, att farhågan för spöken upphört,
synes det förundransvärd!, att farhågan för frihet alt
afsätta producter, der de förmånligast kunna afsättas, bringar
eljest klarseende personer att yrka hinder emot afsättningen,
genom förbud emot vissa varors införsel. Numera
är det icke brist på förmåga att räkna, som hindrar fabriksidkaren
att beräkna sin tillverkningskostnad, så att mera råämne
eller större omkostnad på en tillverkning icke deri
moltages, än man bör göra, för att deraf kunna beräkna vinst.
Man är nu rädd alt tillåta utförsel af tackjern, likasom man
fordom var rädd alt låta tackjern föras från en hytta till
andra bruk, än dem som ägde rättighet alt derifrån dermed
blifva försedda. Samma förhållande, sorn emellan våra enskilda
näringar ägt rum, måste äfven ovillkorligen komma
att äga rum emellan näringarna i allmänhet. Yi komma aldrig
till stånd med det ena, om vi icke öppna vägen för
det andra. Med den tull, som blifvit föreslagen för tackjern,
har jag visserligen hört sägas, att fri varu-export icke finnes.
Man har framställt den satsen, alt om denna tull blef
-
Den ag Juli e. m.
ve fastställd ocli utförseln fri, så skulle tackjernslillverkaren
med rutla sagu: hvad skäl finnes det dertill, att jag skull
betala 5o proc. af min varas värde i export-tull, då stångjcrns-tillverkaren
får exportera sin vara för 16 sk. SU!
Man skulle kunna komma lätt ifrån dessa farhågor, om
man toge 4 *:dr 24 sk., som äro bestämda i utförselstull på
tackjern, och bestämde på en gång i hvilken ordning de skola
succs sive nedsattas, lills de komma al pari med stångjei
nets export-tull. Om man bestämde, att export-tullen årligen
nedsattes med 1 proc., så skulle en rund lid åtgå, innan
tullen blefve så låg, att utförsel vore att befara, och emedlertid
hade stångjerns-lillverkaren att draga fördel af de
upptäckter, som andra länder gjort, genom valsverk och
dylika föl bättringar, och då skulle slutligen icke större våda
kunna uppstå genom rättigheten till utförsel af tackjern,
än genom tillåtelsen att utföra hvilken annan vara som helst.
Ilar har blifvit yttradt, alt införselsförhud vore nödvändigt
för våra näringar, och man har velat jäfva det anförande,
som Hr Skogman på förmiddagen haft, derigenom
att man påstår att tillverkare i Westergöthland af
groft bomullslärft skulle gå under, i händelse bomullslärft
infördes. Hr Skogman har likväl anfört, att sedan
förbud mot införsel af groft bomullsgarn upphört, så har
denna tillverkning stigit till nära 3 millioner om året. Jag
skulle trott, att sjelfva detta exempel varit nog för alt tysta
munnen på dem som haft dessa farhågor. Man hade
trott, alt vära Svenska ullspinnerier icke vore tillräckliga
för det behof, som här förefinnes för tillverkningen af tyger;
men 0111 icke de inhemska garnfabrikerna skulle vara
tillräckliga att, vida utöfver behofvet för den inhemska fabrikationen
af tyger, tillverka garn; så skulle de ej heller
kunna concurrera till export af garn i bredd med exporten
af sjelfva tyget. Ensamt genom full frihet i dessa näringar
kan man skalfa sysselsättning åt den stora massa af Sveriges
innevånare, hvilken är i saknad deraf genom våra näringslagar
och genom i833 års författning för försvarslösa
personer, hvilken man allmänt erkänt vara grundlagsvidrig
och i sina följder skadlig. 11. St. hafva likväl icke begärt
dess upphäfvande, utan den slår qvar, och det Utsk., som
första gången yttrade sig om näringsfriheten, har väl i förbigående,
i anledn. af comiteens betänk., derom yttrat några
ord, men icke afgifvit något förslag till und. skrifvelse
till K. M. om dess upphäfvande. Jag säger ännu en gång,
utan att vi bereda möjlighet för afsättning af de produeter,
som .Sverige kan framalstra, kunna vi icke heller hoppas,
att näringarna i Sverige skola få någon uppkomst, och jag
kan således icke annat än helt och hållet instämma deruti,
att ali in- och utförsel i Riket måtte vara fri, och alla förbud
ur taxan utgå; men i afseende på tullbestämmelscrna
yrkar jag, på det man mätte komma ifrån alla farhågor för
Den ag Juli e. m.
fj ucl 11 a t Jon, alt Ulsk. måtte föreslå den serie, hvarefter skyddstullen
skall successivt nedsättas, oell del minimi-belopp, sorn
det anser vara det rätta. Da kommer man snart till det
begrepp, mine herrar! att tullen endast är en inkomstkälla
för Staten och alldeles icke något nödigt mide! för närin
garnas
upprätthållande inom densamma, och att denna inkomstkälla
varit orsaken hvarföre nationen hållits tillbaka
från de fördelar, som den kunnat vinna, om tullen icke
varit å vissa artiklar för hög, och för andra förhud för ömsom
ut- och ömsom införsel funnits.
Man har haft farhågor emot den af Utsk. föreslagna
tull på spanmål och yrkat en fix tull derå; men man
har dervid förbisett 60 §:n Reg.F:n. Den siste välde talaren,
Hr von Rosen, har äfven trott, alt genom en nedsatt
tull på spanmål skulle, i händelse af en ymnig skörd, all
afsättning på spanmål i Sverige blifva omöjlig. Hade den
värde ledamoten läst igenom denna § i Reg.F:n, så hade linn
funnit, att Konungen äger rättighet att förhöja stora sjötullen
å spanmål; men jag känner icke något grundlags-stadgande,
som medgifver Konungen rättighet att nedsätta tullen på
inkommande och utgående spanmål; och jag bestrider möjligheten
och rättsenligheten deraf, att R. St. kunna, jemväl
om K. M. skulle dertill bifalla, vidtaga något slags beslut,
som kunde leda till ändring i grundlagens föreskrifter, ty
cn sådan ändring måste i annan ordning väckas, beslutas och
komma till stånd.
E11 värd talare, H. Ex. Hr Just.Statsministern, har på förmiddagen
vid Utskrs betänk, gjort åtskilliga anmärkn:r, i
hvilka jag till största delen instämmer, synnerligen hvad angår
lästetalet af de fartyg, på hvilka s. k. förbjudna varor,
som tillåtas, skulle få införas. Det faller af sig sjelft, alt
hvarje inskränkning i delta fall skulle vara menlig för återfräkten;
ty det är klart, att om ett fartyg of i5 till 20 läster
far till en Tysk hamn och måste hemta andra producter
i stället för de utförda, men dess lästetal är för litet
för den produet, som åstundas, så måste det antingen återvända
med barlast eller också föra dessa varor lill en hamn,
der de få aflastas på ett fartyg som har ett tillräckligt lästetal
för att äga rättighet att föra dem till Sverige.
Hr af Dalström har framställt en fråga. Han har talat
för förbud emot införsel af vissa artiklar. Han har frågat:
huru utröna att en till införsel tillåten vara blifvit tull för—
snillad? Huru utröna, att en förbjuden vara blifvit I u ren -  drejad? är deremot den fråga, som snarare borde framställas
till den värda ledamoten; ty det följer af sig sjelft, att
om varan är tillåten till införsel, så skall han vara försedd
med stämpel; är den icke det, så är den tullförsniliad. I
samma stund man finner en sådan vara ostämplad, så vo> e
den förbruten, och man har således i detta afseende en tillräcklig
controll.
376
Don ag Juli' c. m.
Den jemförelse Hr von Rosen framställt emellan slöjdeoeli
handelsfriheten är 1 min öfvertygelse riktig, ty det är
för mig otänkbart att bereda inhemsk slöjdefrihet, utan att
tillika bereda utländsk handelsfrihet; emedan jag icke kan
afsätta slöjdealstren, så framt icke tillfälle finnes att utbyta
di-m, vare sig emot penningar eller utländska slöjdealster,
livilka kunna afsättas till högre värde inom vårt land, än
de aga utomlands.
Jag anhåller, att Utsk. vid omarbetningen af detta betänk.
, om hvars aterremiss jag anhåller, måtte bestämma den
serie, uti hvilken de s. k. skyddstulls-afgifterna böra suecesive
minskas, för att afskära all möjlighet för dem, som vilja
bibehålla förbuds-syslémet, att vid en blifvande riksdag
yrka, att de skola helt och hållet upphöra och förbud i
stället åter införas; ty hafva K. M. och R. St. beslutat,
att de skola nedsättas i en viss serie, så lärer man dervid
få förblifva.
Ur von Hartmansdorff, Au g.: I afseende på den
formella behandlingen af detta ärende, anhåller jag att få
instämma med Frih. Leijonhufvud. Jag anser Hevilla.Utsk.
hafva tillåtit sig inträda på Ekon.Utsk:s område och önskar,
att 0111 R. o. Ad. icke gifvit akt derpå vid målets första remitterande,
Ståndet måtte göra det nu, då ålerremiss torde
komma att beslutas, och sålunda anmoda Bevilln.Ulsk. förblifva
inom gränsen af sin lagliga befattning.
I sjelfva saken tillhör jag, såsom väl bekant är, dem,
hvilka försvara förbuds-systemet. Jag tillvitar ingalunda
mina många motståndare alt derföre hafva mindre fosterlandskänsla
än jag, men likasom de anse mig vara stadd på villostig,
så har äfven jag samma tanke om dem, och för att
söka bevisa det de hafva orätt, uppträder jag nu.
Den första frågan att besvara, är den, hvarföre skydd
skall för våra näringar beböfvas. Troligen invänder mine
motståndare, alt denna frågas afhandling här är öfverflödig.
Jag tror likväl, att hennes undersökning kan vara nyttig;
ty, om man upptager skälen för skyddets medgifvande, så
har man derjemte till stor del anvisat sjelfva sättet att lemna
det, sådant det med afseende på våra omständigheter
bör vara. Detta är orsaken hvarföre jag tager mig friheten
besvära R. o. Ad. med en framställning derom. Det allmännaste
förhållandet inom våra näringar är, för det närvar.
, att landlmannen saknar afsättning. Huru skall han erhålla
den? Hittills har han för det mesta begagnat den förderfligasle
af alla näringar, nemi. brännvinsbränningen. Så
länge man icke har någon annan näring alt i stället anvisa
honom, så torde det vara förgäfves att af mängden, som nödgas
arbeta för sina dagliga behof, begära den försakelse,
som erfordras til! att för fosterlandets bästa uppoffra den
eg
-
Den 2Q Juli e. m.
377
egna vinsten. Jag vet icke något riktigare sätt alt bereda honom
afsättning, än derigenom altman inom landet uppmuntrar
sådana näringar, som förbruka säd, utan alt sjelfva framalstra
den; ty om en åkerbrukare gör aldrig så mångå nyodlingar,
är det klart, att som lian har flera andra behof
un födan, mäste han föryttra en del af säden för att tillfredsställa
dem. Man måste således uppmuntra andra näringar
för landtbruket. Sådana äro väsendtligen bergshandteringen
oell de varuförädlande yrkena, eller stadsmannanäringarna
i allmänhet. Det är just dessa, som hittills varit
skyddade genom de förbud, hvilkas upphörande Bevilln.-  Utsk. nu har tillstyrkt. Om icke dessa näringar allt framgent
uppmuntras, sä är det klart, att den väsendtligaste af
alla våra , nemi. landtbruket, måste förtvina. Om åkerbrukaren
vill i förtrytelsen öfver bristande afsättning uppgöra
förslag att hjelpa sig sjelf, på stadsmannanäringarnas bekostnad,
så innebär botemedlet en skada för samhället. Man
lyfter den ena för att dermed slå den andra. Om Sverige
icke skulle söka att i möjligaste måtto förädla sina råämnen,
så är det gifvet, att den vinst, Rikets innebyggare nu
hafva på varulörudlingen, skulle tillfalla utländningen. Vi
behöfde då med vår utförsel betacka, icke allenast den införsel,
sorn vi hittills plägat emottaga, utan äfven värdet af
dea våniförädling, som inom Riket ägt ruin. Hvad skulle vi
Utföra i stället? Vi hafva intet annat än säd, hvarmed vi kunde
särdeles öka vår utförsel, och denna vara gäller i andra
Östersjöländer merendels mindre än här. — Vi skulle då
troligen behöfva betala en del af vår årliga införsel med
silfver. O111 då, såsom vi redan sett, en missvext tillfälligtvis
inträffade, skulle utförseln af silfver ulan tvifvel blifva
så stor att realisationen äfventyradés. Följden deraf blefve
osäkerhet för alla näringar, och jag hade nära nog sagt för
vår sjelfständighet. Då jag säger vår sjelfständighet, täiikef
jag på Sveriges afsöndrade läge nära under polen i en vrå
af verlden. Det kart icke om sina näringar vidtaga sådana
författningar som andra länder, hvilka ligga i den mest befolkade
delen af verlden, eller otngifna på alla sidof med
den största handelsvägen , hafvet. Sveriges förhållande i
jemförelse med dessa länder är såsom ett enstaka hemmans
till en stadstomt. Likasom den der boi' aflägset från Stad
och grannar måste söka sjelf frambringa förnödenheter och
förädla sina råämnen , hvilket stadsboen icke beböfver,
för alt i möjligaste måtto vafa oberoende, så mäste äfven
Sverige förhålla sig, om det vill försäkra sig om sin sjelfständighet.
Sverige Stänges från gemenskap roed andfa länder
icke blott af krig Utan äfven af Vintrar, som hvarken
af liberala tbeorier eller handels-tractater kunna öfvervinnas.
Utom förenämnda allmänna skäl för Sverige att skydda
10 H. 48
Den 29 Juli e. m.
sin varuförädling, förekomma flera särskildta, hvaribland i
framsta rummet de, som härröra från klimatet. Våra va1
uförädlare måste använda dryga kostnader på ljus, värme
och en kraftigare föda åt deras arbetare, än som i sydligare
länder behöfvas. När man bär för en fabrik beliöfver
fasta hus med tjocka murar och starka eldstäder, så arbetar
fabriksfolket under blidare luftstreck ofta nog uti öppna
skjul och tunnare kläder, som kosta mindre. Dertill kommer,
att en mängd råämnen, sorn mäste hitföras från aflägsna,
särdeles varmare länder, belastas för ankomsten hit med
lång fraktkostnad, och att lorsel-lönerna inom vårt land
måste vara stora, i samma mån som afstånden äro betydligare.
Vår arbetsskicklighet är ringare, emedan näringarnas
utveckling i Norden gått långsammare än i lyckligare
lottade, tidigare befolkade och odlade länder. Hos oss brister
jemväl sjelfva häfstången för all näringsdrift, capital till
förlag, hvadan penningeräntan hos oss ständigt är hög, jemförelsevis
till hvad hon är hos andra med oss täflande folk.
Detta förhållande blifver ännu tyngre , genom den tröga af
sättningen och det deraf följande bruket att sälja på lång
credit. Fabriksägaren lider deraf mera än handlanden. Då
andra för näringarna beqvämligare länder likväl uppmuntra
en stigande varuförädling genom utförsels-praeinier, så äro
dvlika afskaffade hos oss, der de måhända bättre behöfdes.
Enär jag på alla dessa skäl anser skydd böra åt våra näringar
fortfarande lemnäs, så uppstår frågan : hvaruti skall det bestå?
Derpå svara mine varde motståndare: jo, uti höga tillI —
afgifler, men ingalunda i förbud. Det hufvudskål, hvarföre
jag anser tullafgifter allena vara otillräckliga, och förbud
följaktligen böra fortfarande bibehållas, är, att tull mäste
beräknas efter varans verkliga värde; hvadan man då icke
egentligen kan taga varors vanvärden och underpris i beräkning.
Men som de ofta nog inträffa på de stora fabriksorterna,
så måste man, för att vara säker, utsätta en tull af
hundra proc., — en åtgärd som faller i det löjliga och visar
tullafgifternas vanmakt, utan en höjning, som motsvarar förbud,
fastän benämningen undvikes.
Skälen hvarföre vanvärden och underpris måste inträffa
, äro dels ständiga, dels tillfälliga. De ständiga
orsakerna dertill på sådana varor, som införas utifrån, äro
att de, som tillverka i myckel stor scala eller för veridshandeln,
göra på samma sätt som förläggaren af en skrift.
På 5oo exemplar, som tryckas, .fördelar han vanligen kostnaden,
så att om 3oo säljas, är han betäckt; återstoden inbringar
vinst, eller kan, om så behöfves, varda uppoffrad.
Sådant måste ock vara händelsen i den mängd fabriker, som
tillverka modevaror , emedan modet vanligen icke räcker så
länge som varulagret. Då modet är förbi, så heter det om
återstoden af varulagret, eller det s. k. rebut de boutique,
”c’est bon pour le Nord.” Vi få det till oss, och köpa med
Deli ay Juli e. U1.
begärlighet, emedan det är nytt för oss, och emedan det
kan fås lill underpris, om det för afsattningen behöfves.
Detta som blott är affall från de stora fabrikerna och de
stora varulagren är dock i vårt laud, der få afnämare finnas,
tillräckligt att undergräfva våra tillverkare. Derför ser
man, att ingen annan tillverkning vill rätt komma sig före
hos oss, än den som förbrukas af den större mängden bland
folket, och hvilken är af så ringa värde, att hon ej bär en
längre transport, eller lurendrejeri-kostnaden. Ett annat
ständigt skäl till lägre varuvärden i rikare länder, är den
dervarande redan omtalade större tillgången på capital.
Den som är innehafvare deraf, kan möjligen nedsätta sina
varor lika mycket som tullen stegrar dem, och hålla ut
ined underbuden de få år, som behöfvas för att störta våra
näringsidkare, och derefter taga sin skada igen på afnämarnes
beskostnad. Hvarföre skulle Engelsmän, Fransoser och
andra , om den fria tullen vore af förbud obehindrad, icke
göra mot främlingar hvad de göra mot egna landsmän ?
Man har ju hört omtalas bolag i England, hvilka täfla t om
resandes förande på vissa vägar, och som deri gått så långt
att det förmögnaste köi t nästan för ingenting, intilldess
medtäflaren varit utblottad, och den enda qvarstående allena
tagit hela förtjensten. Jag har sjelf såsom embetsman
haft tillfälle att se huru våra handtverkare, som inropat leverancer
på entreprenad , hafva, för att utestänga andra,
åtagit sig beställningar för vida mindre än verkliga värdet.
— Slutligen är det lättare att försnilla tullen å tillåtna varor,
än att luiendreja in de förbjudna, hvilka, livar de anträffas,
äro sina egna angifvare. Mine värde motståndare påstå
motsatsen, arigtde svårigheten, emedan vederbörande kunna
blunda för lurendrejeriet, då den tullförsnillade varan deremot
mäste förses med stämpel för att blifva säljbar. Jag
skulle tro, alt det går an alt blunda för en tull förs n i 11 a d
vara likasom för en lurendrejad; men hvad värre är, det
händer att falsk stämpel åkommer det tullförsnillade godset,
hvilket ej gerna kan ske utan öppna ögon. På det att
icke Landtmarskalkens klubba må falla i bordet och go §:n
Reg.Fm mot mig åberopas, skall jag ej framtaga en sådan
falsk stämpel på ett stycke siden, hvilket är stämpladt för
tryckt bomullstyg; men jag skall låta den ligga på min
bänk, så att en hvar, som åstundar att se den, mätte hafva
tillfälle dertill, i händelse någon skulle betvifla uppgiftens
sannfärdighet. Dessutom torde man erinra sig, att de personer,
som bedrifva tullförsnillning, vanligen äro försigtige
nog att icke göra det sjelfve, utan de hafva legda personer,
som mot god betalning låta sätta sig i fängelse till och med
på vatten och bröd. Sådant brukas icke blott för tullförsnillning,
utan äfven t. ex. för skogsåverkan. Jag skulle
kunna uppgifva exempel på en kronopark, derdel tillgår så,
att den, som behöfver skog, beställer virket af vissa perso
-
3 Öp
D o 11 39 Juli c. m.
ner, sorn hafva hemman inom parken. Desse låta hugga
skogen på Kronans mark och upplägga den på eget område,
hvarest den hemtus af köparen. Skulle sveket blifva
upptäckt, så är den brottslige en fattig stattorpare, som är
beredd alt sitta på vatten och bröd, mot den betalning,
hvilken den egentlige tjulven honom gifver. När detta kan
bedrifva* ined så stora stycken sorn timmer och sågstockar, så
Ijr det ännu lättare verkställbar! med siden- och homuljsslycken.
Begäret att vinna går så långt, att en vara, såsom
rå bomull, hvilken är värd 16 eller 18 sk. f?, och hvarför
tullen är bestämd till 6 rist. f?, älven tull försnillas, såsom jag
skulle med exempel kunna ådagalägga. Om än försäkringsinrättningar
för lurendrejerier äfvensom signaler till deras
befordrande skulle finnas så är det likväl möjligt alt till
betydlig del hindra dem, på sätt förhållandet under choleja-liden
tillräckligt bevisar. Hvarföre stego då väta fabriker?
Jo, emedan de fingo afsättning. Hvarföre hogo de afsättning?
Derföre att både tullförsnillningar och lurendrejerier
förhindrades genom de lill cholerans afhålhmde vidtagna anstalter.
Hade de kunnat med detsamma stilla den politiska
sjukdom, som ligger uti ifver» att för godt köp på utländskt
kram, i några år, undergräfva egna medborgare för mångfa11eliga
år, så hade dessa anstalter varit ännu gagneligare.
Om vi nu skulle använda flottans mindre fartyg till kryssning
vid våra kuster mot tullförsnillare och lurendrejare, likasom
vi gjorde för att afhålla cholerans inträngande, så skulle
den olofliga införselns förhindrande troligen lyckas lika
bra sorn förra gången. Ett sådant företag vore sina pen-,
pingar väl värdi. Dels finge flottans manskap ett tillfälle
qlt öfva sig till sjöss, hvilket det eljest för bristande medel
Saknar, pcb dels finge tullen en större uppbörd. Det är bekant,
att Sverige, — och man räknar oss det måhända till
förtjenst — betalar sin tullstat mindre än andra nationer
göra. Så t. ex. kostar hela vår tullstat blott 56o,ooo ridr,
då Norriges kostar 624,000 ridr, ehuru vår befolkning är 2
och en half gång så stor som Norriges. Det torde således
icke vara pr vägen att betala vår tullbevakning något mera
och hafva något större gagn deraf.
En tillfällig orsak till vanvärden är bristande afsättning
i de länder, som tillverka i stort. Bland misstag som statshushållning
begått, inen hvilka ej förr än i vår tid blifvit
af erfarenheten uppdagade, är äfven det, att ju mera man
tillverkar, ju mera förbrukar man, och alt afsättningen följaktligen
är lika obegränsad, som tillverkningsförmågan. Men som
den mesta tillverkningen göres för mepniskors förbrukning, så
har nu erfarenheten visat, att man genom jordens odling och
machiners begagnande kan frambringa varor fortare än förbrukande
menniskor hinna att, i samma förhållande, allas; att
i England och annorstädes tillverkas så mycket, ali det är
omöjligt finna motsvarande afsättning, ehuru alla haf bela
-
Dm 29 Juli c. m.
ras, oell linnde! drifves ej mindre med råa lin bildade folk.
Ja, det går så långt, alt delta mäktiga Rike gör krig uti en
aflägsen verldsdel för att påtvinga dess innebyggare rusgifvande
drycker, mot hvilka landets egen Regering vill skydda
sina undersåtare. Om sådant kan ske annorstädes oaktadt
förbud ; hvad skulle icke möjligen kunna ske bär i Europa,
i Sverige, iler man ej vili hafva förbud, ens emot införseln
af brännvin? Nu verkställes den våldsamma införseln
långt borta, och derföre tycker man sig sjelf icke hafva något
att befara, icke en gång för de liberala theorinna.
En annan tillfällig orsak, som vållar brist på afsättning
och vanvärden, är krig. Den bildade verlden har länge varit
lycklig nog att slippa se dem. Men man får ej antaga,
att sådant städse skall fortfara. Finge man det, så borde
man äfven afskaffa den skyddande inrättningen krigsmakten.
Så länge man finner sig föranlåten att underhålla henne för
att vara beredd på krig; så länge bör man äfven upprätthålla
andra skyddsanstalter för samhället, nemi. dem , som
röra näringarna. Äfven under fredens lugn inträffa händelser,
som störa afsättningen och visa vådan alt derutinnan
bero af utländningen. En sådan är ofreden mellan penning-ägarne,
eller oordning uti credit-förhållanden. Hon äger
för närvar rum i Norra Amerika, der man påstår alt
England har 3o millioner £ St. att fordra. Hon vållar afbrott
i afsättningen på detta stora statsförbund, hon verkar
på vår jernhandel , lion kännes i djupet af våra skogar och
malmberg, hon har inflytande på hela den trafikerande
verlden. På sådant måste man äfven vara beredd. Ju mera
man inom sig förädlar och afsätter, ju mindre lider man
af dylika händelser utomlands.
Slutligen kommer lill varors tillfälliga vanvärde en för
närvar, gällande orsak i de länder, som tillverka för verldshandel!],
nemi. den att fabrikerna ofta bedrifvas afstöta bolag
ställda på aetier. När dessa äro med fördel sålda, så äro
t i I Ista liarne likgilltige för framgången, eller företaget har
måhända endast åsyftat aetiers försäljning och drifves med
förlust, d. v. s. till sin undergång. Actie-ägare söka då, likasom*
delägnrne i en concursmassa, att realisera tillgångarna
så fort de kunna, äfven med uppoffring. Derföre säljas
deras varor till vanvärde, hvarpå jag skall anföra exempel,
om så påfordras. Dylika händelser utgöra alltså bidrag till
att förderfva varuförädlingen i ett så fattigt land sora vårt,
der hon föga kommit sig före och der föga tid följaktligen
behöfves till hennes undergräfvande.
Sedan jag uppfört dessa allmänna grunder för min bevisning,
anhåller jag att särskildt få fästa mig vid vissa föremål
för detta betänkande. Deribland håller jag mig först
till säd, ty jag anser landtmannens afsättning böra afses i
första rummet, emedan jordbruket är Rikets förnämsta näring.
Jag vill icke upptaga tiden med tal om riktigheten
Dcu 29 Juli c. ui.
alt bibehålla förbud mot införseln af brännvin, i afseende
hvarå jag instämmer med Hr Anckarsvärd och andra ledamöter,
som redan yttrat sig. Men frågan om fast tull på
spanmål, hvarom K. M. afgifvit nåd. propos., bör närmare
skärskådas. Frih. Cederström har gjort anmnrkn. mot grundlagsenligheten
af ett sådant förslag; och jag är nästan färdig
att med honom deruti instämma. Konungen kail visserligen
besluta en viss tull på spanmål oell lemna den oförändrad
för huru många år honom godt synes. Men så
länge grundlagen tillägger Konungen allena rättighet att i
detta fall, oell till tiden obegränsadt, bestämma mer eller
mindre; så kan han icke med R. St. afhandla om någon
tid eller något pris. Så kan t. ex. Konungen visserligen underlåta
att sitta i Högsta Domstolen, men Han kan icke med
R. St. afhandla om den saken för någon viss tid, utan måste
först till R. St. afgifva den propos., som gör förändring
i grundlagen. Så anser jag det äfven förhålla sig med denna
fråga; men dä hon är af vigt, tager jag mig friheten att
säga några ord i sjelfva saken. Vid 1829 års riksdag tillsatte
K. M. en comité' af ledamöter ur de fyra Stånden, i
ändamål att reglera tullen å spanmål. Jag hade äran att
vara en bland medlemmarna. Vi uppgjorde 2:ne förslag.
Hegge gingo derpå ut att genom tullen stadga ett visst pris
på spanmål, sådant att landtmannen dermed k unde anses vara
belåten. Om jag antager, alt detta pris voie för råg 8
r;dr b:co t:n, så bestämdes, att när priset folie till 7
r:dr btco, borde tullen blifva 1 r:dr; om det sjönke till 6
r:dr b:co t:n, så blefve tullen 2 r:dr o. s. v., för att alltid
hålla sällen vid 8 r:dr btco t:n inom landet. Skilnaden mellan
de 2:ne särskildta förslagen bestod i skilnaden på det
antagna medelpriset. Jag hörde till den meningen, som antog
det lägre priset, för att ej stegra arbetslönerna för våra
yaruförädlare. Största svårigheten var att utröna, huru högt
det gångbara priset rätteligen var. Om sätten dertill delade
sig meningarne äfvenledes. Några ansågo detta böra ske
efter mai kegångssättningarna, så alt de 24 länens markegångspris
sammansloges och delades till ett medelpris för
liela Riket, hvarefter tullen sedan skulle sättas. Den andra
meningen, hvilken jag tillhörde, föreslog, att spanmålsprisen
borde i Januari månad tagas i vissa städer och på vissa
inarknader öfver hela Riket såsom grund för prisets bestämmande.
I afseende på begge sälten befarade man, att prisbestämningen
skulle blifva föremål för tillställningar, hvilka
man ville undvika, och derföre har man slutligen kommit
till förslaget att hafva en fast tull. Som jag hvarken är
landtbrukare eller spanmålshandlare, så vill jag icke tillåta
mig något omdöme öfver riktigheten af det uppgifna beloppet.
Det enda, som den icke sikkunnige kan säga, är, alt
0111 tullen är för lag, så är landtmannen icke skyddad; är
den åter för hög, så råkar den fattige i nöd, och då är det
fruktansvärdt. att hela anstalten förfaller derigenom att för
-
Ben 39 ■ J 11 1 i e. m.
383
fattningen antingen upphäfves utan riksdag, eller efter dess
sammankallande. I begge händelserna är saken i sin början
förstörd. Jag anhåller att få fästa eder uppmärksamhet,
mine herrar! på en skrift, som i detta hänseende
är myckel upplysande, benämnd: några ord om spn limå
Is lagar na. Sädesprisen i Sverige och i andra Östei sjöli»
nders hamnar äro för flera ur der upptagna. Jag vill anföra
ett förhållande, som härvar. innebyggare af Calmar län
kunna närmare utreda, nemi. det, att som utförseln af trädvaror
från Calmar vanligen göres på Danmark, särdeles
Holstein, och som skeppen derifrån gemenligen återkomma
tomma eller med blotta barlasten, så skulle, 0111 det lönade
sig alt införa säd, dessa fartyg kunna taga den lika väl som
sand tillbaka, och då inkomme säden utan fraktkostnad. Jag
befarar fördenskull, att den tull, som kan vara tillräcklig för
öfra delen af Sverige, icke är det för Skäne eller Calmai-orten.
Det skulle således kunna lända till skada för den södra eller
mest sädesbärande delen af Riket, om tullen sattes för lågt Man
svarar måhända, att både Skåningar och Calmareboer kunna
vara belåtne med ringare sädespris, än det öfriga Sverige.
Det må vara, oell i sådant fall är förslaget riktigt.
Jag tillåter mig icke att uppgöra något bättre, men jag har
velat fästa eder uppmärksamhet derpå, mine herrar, eder,
som kännen saken i det omständliga, och följaktligen kunnen
draga riktiga slutsatser af följande sifferförhållanden. Ar
182g gällde rågen i Greifswald 4 ,;di' i3sk. 5 r:st. b:co t:n,
utan omkostnader, men med desamma 6: 27. 74 på stället.
Lägger jag dertill den föreslagna tullen 1: 16., så gallde rågen
7: 43 7. Är 24 sk. frakt inbegripen i de 6: 27. 7-,
hvarom jag icke är rätt säker; så blifver hela priset blott
7: iq. 7, utan frakt i Calmar. Är landtmannen dermed belåten,
så är beräkningen och ålgården riktig. 1 annat fall
icke.
Det andra föremålet för mina anmärkare är ylleväfnader,
särdeles kläden. Man beklagar sig deröfver, att vära
klädesfabrikörer icke köpa den fina ullen. Frågar man
efter skälet dertill, så svara de: derföre att utländska fina
kläden lurendrejas lill sådan mängd, att de inhemska sakna
afsättning. En talare från Skåne har förklarat att han
ej känner någon Svensk fabrik, som skickar kläden dit, hvarföre
man måste hålla sig till de utländska. Skälen dertill
äro, efter hvad en härvar. fabrikant för mig uppgifvit, —
och om någon det betviflar, så kan jag uppgifva namn och
tid, •— att han, med anledn. af en sådan anmärkn., tillförene
hade skickat kläden till Skånska städerna; men jag tror
icke'alt det var på mer än två ställen som något mottogs
och detta till ringa belopp, emedan der var fullt med utländska
kläden. Fabrikanterne räkna i allmänhet, alt när
man drager en lime söder om Linköping och norr om
Gefle, så är deras afsättning derinom begränsad. Söder om
Den 29 Juli e. m.
Linköping får ninn lurendrejade kläden från Östersjöhamnarna,
och norr om Gede öfver Norrige. Men denna inskränkta
af-utlningsiymd bevisar, luiru inyeket kladeslillverkningen
oell med detsamma äfven ullalstringen kunde utvidgas, om
tullbevakningen vore strängare. 1 della förhållande linner
jag således ett ytterligare skäl tilt understödja landtman ,
som hafva sehälerier. Intill dess hindren för ulls afsättning
inom landet hinna undanrödjas, hör man förskaffa deni afsättning
utrikes. Jag instämmer följaktligen gerna med deni,
som yrkal exporl-praemier pä den fina ullen, och uppgår hon
ej till mera än 4°>000 såsom en talare uppgifvit, så lära
export-praeiniernn ej blifva betydliga. Om nu, på sätt Nr
Skogman föreslagit, man höjde tullen på den inkommande
ullen, så kunde man med den ökade tullen å ena sidan höja
ullpriset inrikes, och ft den andra godtgöra beloppet af
export-prsemierna för den ull, som utfördes.
I afseende på kladeslillverkningen, till hvilken jag för
ett ögonblick torde få återkomma, har Hr Skogman upplyst,
att oaktadt den förlägenhet, Iivari man påstår att denna
näring sig befinner, har likväl tillverkningen under de
sednare åren stigit. Jag har har Stockholms klädesfabrikssoeirtets
officiella berättelse af elen 3i Dec. 1838 för de 5
åren i853—1817. Der finnas uppgifter af följande innehåll:
år fabriker, väfslolar. arbetare, alnar, värde r:dr bico.
i853. 20. ioo. 53o. ti6,585. 393,735.
i83j. 20. 100. 5io. 114,078. 519,942.
i8>5. 23, 118. 574. 113,838. 555,748.
iB36. 19. 104. 592. 103,191, 524,391.
1837. 15. 76. 470. 91,200. 449>3i5.
Jag vill icke bestrida Hr Skogmans uppgifter; de kunna
vara riktiga för bela Riket. Mea visst är alt klädestillverkningen
i Slockholm gått utföre. Det är möjligt att
den kan taga upp sig i Norrköping, der vattenfall och andra
fördelar finnas, sorn bär icke äga rum; men klädesfabriker*
nas beträngda tillstånd i hufvudstaden torde Hevilla.Utsk.
böra taga i öfvervägande.
Vid de särskilda artiklarna i tulltaxan får jag anmärka
följande. Tillåtelse att införa färdiggjorda g å 11 gk
läder, borde ej medgifvas. Våra handtverkare äga utan
tvifvel nog skicklighet för att göra kläder åt oss. örn vi
skulle uppträda i Paris eller London, så läte vi troligen göra
våra kläder der; men bär hemma böra vi väl icke behöfva
blygas för hvarandra, om våra rockar äro gjorda
af inhemska skräddare, så fort Pariser- eller Londoner-moder
hinna hit.
Jag anmärker mot den tull, som är lagd på bomolja,
att den utgör 1 i£ proc. på eli råämne, som ej finnes i landet,
och som är oumbärligt för yllefabrikernes behof.
Boy borde upptagas bland artiklarna kläde, dråp, halfkläde
-
D e n 39 J u 1 i e. m.
385’
kläde &c., emedan hoy endast är valksköljdt oberedt kläde,
solli under den särskilda rubriken bov skulle bära endast 36
sk. tull, men under rubriken kläde 2 rjdrs. Denna anmärkn.
gör jag likväl, endast tinder förutsättning att införsel af
kläde skulle mot min mening blifva tilläten. Af casimir
bör, under samma förutsättning, det svarta, sorn nu tillverkas
inom landet i tillräcklig mängd, oell som derföre blifvit
genom Cornmerce-collegii kungörelse den 3 Äng. 183y förflyttad!
till förbjudna varor, upptagas bland kläden,
bal (kaden &c. och med 2 tidis tull på Ti beläggas.
Hvad bomu I s väfnade 11 beträffar, så bar Hr Skogman
i dag omtalat, huruledes detina fabrikation tilltagit i samma
mån, som man förminskat bennes skydd. Deremot har en
stor tillverkare af bomullsgarn, den störste i Westergöthland,
skickat mig en framställning för att vid delta tillfälle
begagnas, och hvilken jag anhåller matte få uppläsas.
TJlur den åberopade skrifvelsen upplästes följandet
”Af naturen vanlottad på jord- eller bergsbruk, har
denna otts innevånare, omkring Borås stad i Elfsborgs län,
från längre tider tillbaka sökt sin bergning genom husflit i
väfnad, samt den bandel och byten, som af dessa tillverkningar
å andra orter blifvit en följd. Framför alla andra
provinser i vårt land, hafva desse innevånare genom den ihärdigaste
flit hunnit någon höjd i väfnadskonst, och sedan andra
land genom sednare årens obetäkneliga framsteg i denna
industrigren nästan tvungit oss, för egen bergning, att allt
vidare fortskrida; så bar behofvet och fördelarna hit inlockat
bomullsgai net och bomullsväfnaderna, hvilka en längre
tid ensamt bedrifvits sorn busflit på handstolar, men på
sednare åren, genom min och intressenters vågade kostsamma
företag af Rydboholms fabriksanläggning, nu ökats genom
mekaniska väfstolars starka bi t tade för denna industrigrens
nppbjelpande, och som, enligt tull-journalerna på
inför I it Ilad l bomullsgarn, under sednare åren stigit till en
betydlig summa, som sedan i tyger af åtskilliga slag här
blifvit tillverkade, och hvarmed omkring 25,000 personer
mer eller mindre varit sysselsatte samt haft sitt hufvudsakliga
bergning,-och hvartill jag för min del under de sist förflutna
10 åren, oberäknad! min andel i Rydboholms fabrik,
bidragit med en årlig arbetsförtjenst för väfnader med omkring
70 å 80,000 t:dr i blott arbetslöner, hvilket någorlunda
gör förklarligt, huru och på hvad sätt en så stark befolkning
å så mager ort kan hafva sin utkomst och existera;
äfvensom det härtill måste läggas, alt ett ännu större
antal, eller vid pass 5o,ooo personer, till mer eller mindre
del, finna bidrag för sitt uppehälle genom den handel och
byten, hvilka naturligtvis måste uppkomma vid och igenom
de tillverkade varornas föryttring och consumtion, och till
10 H. 49
386
Den 2g Juli c. m.
hvilken handel äfven dessa magra härader förunnats nådiga
privilegier.”
”Med den i nåder tillföroi dnade comileens, lör Iulltaxans
öfverseende och granskning samt förslag till ny tulltaxa,
und. utlåt, af den [3 Juni iB3c) framför mig, häpnar
jag af våda för den grundstöt, som tyckes hota hela denna
så väl här i orten som för hela Riket helt nyligen med någon
drift och höjd upphunna skicklighet i bomullsväfnadsinduslrien,
såvida den princip skulle hos nuvar. Regering
och Ständer göra sig gällande, att nemi., efter berntilda coinitcs
förslag, hvita eller färgade bomullstyger skulle efter blott
32 sk. per U kunna införtullas; hvaraf följden ovillkorligen
skulle blifva, att utländningen genast skulle få öfversvämma
vårt land med dessa väfnader, — att håde fabriks- och lmsflit
helt och hållet qväfdes, innan ens den ringaste täflan
hunnit framkallas och utvecklas, synnerligast som de lusentals
personer, hvilka nu genom de största ansträngningar
i denna industrigren söka sin bergning, knappast kunna lifnära
sig deraf genom den nuvar., förut bestämda, mer än
dubbelt så höga skyddstull å varan, nemi. cambrie; ty alla
andra tyger af gröfre beskaffenhet aro till införsel hell och
hållet förbjudna uti den nu gällande tulltaxan, hvilket hitintills
befordrat den iilla lyftning och framskridna utveckling
denna näring för närvar, äger; och beviset öfver orimligheten
af corn i teens förslag kan af följande lätt fattas. Ett
slycke Engelskt cambric omkring 4°4 tums bredd oell 72
trådar å tummen i ränningen, eller bo trådar appreleradt,
väger endast 2 £é, hvaremot den å Rydboholm tillverkade
lika beskaffade cambric väger 2^ ft, emedan vi ännu icke
hunnit den insigt, alt som utländningen i tyger inväfva sä
litet garn som möjligt, samt hvar och en lätt begriper, det
affall och förminskning af ämnet inträffar under bearbetningen,
och detta så mycket starkare der konstfärdigheten saknas,
som hos oss icke kan mot utländningen jemföras, hvarken
då arbetet förrättas för hand eller genom mekanik.
Ett ‘a bomullsgarn kostar efter 1 r:dr 16 sk., och vi betala
derföre
införsel-tull efler comite'ens förslag .... 4 sk.
10 procts affall under tygtillverkningen circa 8 „
skilnad i frakt m. m. för garn eller tyg, enär
garnet upptager en större volume och således,
som råämne betraktadt, ökar frakten,
circa
4 »
förlust för det garn, som mer åtgår i vår vara 16 „
summa 32 sk. b:co
som jemnt svarar emot den skyddstull comite'en bestämt,
nemi. 3?. sk. per fi, och hvarigenom lärer synas klart, alt
vi intet skydd skulle erhålla, då deremot, efter nu gällande
tulltaxa, ett stycke cambric i införselstull, ci 6 sk. bren aln,
kostar circa 3 r:dr, eller 1 rtdr 24 sk. per U, soni utgör
Den 29 Juli e. m.
33;
100 proc. högre seydel, och just derigenom lockat fram förvägenheten
af fabriksanläggningar med slöra enskilda uppoffringar,
hvilka helt och hållet blifvit uppförda, i hopp att
den bestämda skyddstullen skulle få fortfara, och män icke
skäligen borde kunna förvänta att skyddstullen skulle nedsättas
sedan man nyss hunnit arbeta sig fram lill förfärdigande
af den varan, nemi. cambric, som förut icke kunde
inom Riket tillverkas, och ännu beror af utländska mästares
dryga underhåll, enär ännu ingen Svensk hunnit lära sig den
konstskicklighet, sora derföre erfordras. När nu i betraktande
tages, att utländningen med sina rika ressurser i tillgångar
på medel, mekanik, uppdrifven konstfärdighet och
billigare priser på rudimaterie!' saint enorma öfverproduction
eller tillverkning, ovillkorligen varit, är, och efter
menskliga förutseendet alltid förbi ifver i tillfälle alt öfverflygla
vårt fattiga fädernesland med produeten eller tillverkningarna
af sina omätliga lager i bomullstyger; så ruåste det
falla sig tydligt för hvarje fosterlandsvän, att denna näring
i eget land lika ovillkorligen behöfver genom en åtminstone
billig tull skyddas; och detta skydd tyckes vara billigt,
0111 icke väl knappt tillskuret, genom dan sednast år i835
den 3o Juni fastställda tulltaxan, hvilken, efter hvad jag
baft äran här ofvan förut visa, uppgår till öfver dubbelt af
det nu föreslagna, och skulle, 0111 det antoges och lill lag
bestämdes, totalt ruinera den industri, som först för någrii
år tillbaka härstädes liksom gått ur vaggan för att till något
större kunna utbildas; och jag vågar så mycket mer
hoppas det begärda skyddet samt den nuvar. tulltaxans
beståndande, som vbfnadsinduslrien just under detta skydd
hunnit att bringa sig, näst åkerbruket, bergverken och klädrstillverkningen,
till det fjerde i ordningen af Rikets stora
ekonomiska intressen, hvaraf, med afseende på importen af
bomull och bomullsgarn, Lvitt och kulört, försäljningsvärdet
öfver hufvud nu torde kunna antagas til! omkring 3,000,000
rtdr b;co årligen.”
Uti den nu uppgjorda tulltaxan har man i stället för
de uti coniitcens förslag upptagna 4 sk*, utsatt 8 sk. lull
på fé; således en förhöjning af 4 sk. Om den är tillräcklig,
förstår jag ej att bedomina, titan vill blott fasta Bevilln.-  Utsk:s uppmärksamhet på saken, så att rättelse må kunna
vidtagas, om det behöfves. Ren upplästa skriften ar undertecknad
af Sven Eriksson i Kinna Rättaregården, af
Marks härad.
Bland näringar, som behöfva skydd, är äfven sockerförädlingen.
jag vill ej 1111 besvära R. o. Ad. med anförande
af skälen dertill; emedan en särskild skrift derom
utkommit, hvilken TJtsk:s ledamöter icke lära unda låta att
begagna, när saken återkommer till dem.
Tillverkningen af postlin är en af deni, för hvilka jag
anser särskilda föreskrifter vara nödiga för att skydda 113-
388
D en 29 Juli e. m.
ringen. Det är bekant, att vi blott hafva a:ne postlinsfabriker
i landet, men att dessa kunnat i det närmaste förse
hela Riket med dess hvardagsbehof af denna vara. Den ena
af dessa fabriker är gammal, neli jag känner icke hvad dess
anläggning kostat. Men den andra, nemi. Gustafsbergs, som
är ny, lärer hafva kostat öfver en million r;dr r:gs, hvaraf
l5o,ooo r:dr blifvit, under åren i838 och 1819, till förbättringar
använda. De, sorn nedlagt sina penningar i dessa verk,
hafva väl anspråk på skydd af Staten, på det ali andra medborgare
ej må afskräckas från att ingå i dylika företag oell
blifva i deras ordning ruinerade. Begge dessa fabriker hafva
tillsammans 3oo arbetare och åstadkomma en årlig tillverkning
af 25o,ooo r:dr r:gs i värde. Man har försökt att
härifrån utskicka postlin dels till Helsingfors, dels till Batavia.
Det torde böra sättas i fråga, 0111 icke denna vara
äfven är en ibland dem, för hvilka export-praeinier borde anslås.
Taxan borde böra bestämmas till i5 proc., importören
obetaget, alt, om han så vill, packa upp i packhuset och visa
att hon är större. Tullen för oumbärliga råämnen, såsom
t. ex. för blyhvitt, torde böra nedsättas. Jag yrkar det här,
likasom jag förut gjort i afseende på bomolja, för annan
varuförädling. Större pjecer af oäkta måladt och tryckt
postlin äro upptagna lill ett tullvärde af endast 3i sk., och
belagda med en införselstull af 8 sk. för U. Delta är troligen
för lågt, emedan de flesta pjecer af detta slag äga ett
tullvärde af ungefär 1 r;dr för hvadan tullen borde proportionaliter
höjas till 12 sk. eller måhända till 4° proc.,
hvilket lärer vara förhållandet i England.
En talare har i förmiddags trott, att näringsidkarne
sjelfve icke förslode sitt bästa, då de yrkade förbud såsom
skydd, utan att andra personer obetänkt bibringade dem
dessa oriktiga föreställningar. Del förefaller besynnerligt, att
någon tilltror sig bättre förstå fabrikörernes bästa, än de sjelfve.
Det påminner mig om ett lustspel, der en måg ville reformera
sin svärfaders klädedrägt och ikläda honom rocken
bakfram, emedan det så brukades i Paris. När den gamle
mannen sätter sig deremot, så säger mågen helt afgörande:
Det är for Jeres egen Ny t tes Skyld. — Man om förmalte
ibland tulltaxans fel, alt handlande begärt att förtulla
varor, som ej funnits upptagna i tulltaxan. Jag yrkar
icke, att tulltaxan skall vara ofullständig, men jag yrkar,
att hon skall vara skyddande. Då en af mina vänner i dag
sagt, att vårt säll att behandla våra näringar väckte utländningars
medömkan, har en talare af motsatta tänkesätt yttrat
helt annat. För alt, i någon man, visa hvilkendera
som har räll, anser jag mig böra omtala det en af våra ledamöter
nyligen berättat mig huruledes en Svensk, som i
Paris besökte Say, och trodde sig säga honom en artighet,
med underrättelsen att man i Sverige ville införa hans theoder
för näringarna, hörde honom helt bestört utropa: in
-
Den ay Juli e. m.
3Sg
förn mina llieorier? Ja, genmälle Svensken, hvarpå Say åter
svarade: Jag beklagar er.
En talare har bär ansett tullen alltför hög på ost och
andra landtmanna-varor, sorn härröra från boskapsskötseln.
Jag kan icke bedömma hvad sorn är det rätta beloppet, men
hvad jag tror mig förslå, är, alt Sverige med sina vidsträckta
betesmarker icke borde behöfva af utländningen köpa
hvarken ost, smör eller talg. Jag är följaktligen lacksam
emot Bevilln.TJtsk. för dess bemödande all höja tullen på
dylika varor. En talare föreslog i förmiddags, att landtman,
som hafva schäferier, borde få införskrifva en aln fint
kinde mot hvarje mark fin lill, som han < j kunnat få sälja.
Jag känner icke så noga den fina ullens pris, men om det
är a till 3 r:dr r:gs marken, och det fina klädet kostar
12 lill i5 r:dr; så har den värde talaren begärt att få
införa 4 5 gånger värdet af den utförsel, som sehä
feriägaren
gör. Detta är något för mycket till hans
fördel, och till skada för fabrikerna. En annan värd talare
har antydt de missbruk, som genom dylika afhandlingar
uppstå. Jag tror, alt R. St. böra, såsom jag redan nämnt,
uppmuntra begge näringarna, men icke förderfva den ena
genom den andra.
Någon har sagt, att man icke borde vidhålla förbuden,
emedan allmänna tänkesättet vore till lurendrejarnes förmån.
Jag är bland dem, som tro och hoppas, att denna mening
åtminstone icke gäller för de öfra delarna af Sverige. Jag
inser icke hvarföre lurendrejaren skulle vara bättre än tn11—
försnillaren. Begge åsyfta att för egen vinning beröfva andra,
Slaten eller fabrikören deras af lagen påräknade inkomst.
Begge dessa förbrytare utöfva deras svek utan afseende
derpå alt de undergräfva samhällets bestånd i det hela,
och enskilde medborgares särskildt. Om lullförsnillaren i
första hand stjäl från slatseassan, samt derigenom förskylla!’den
gamla benämningen af Kronones tjuf; så är lurendrejaren,
som i första rummet lager från den enskilda, så
ali det i andra hand drabbar samhället, icke bättre. Benämningen
torde vara lika användbar på begge slagen af
förbrytare. Jag hoppas derföre alt inom vårt land annu finnes
nog rättsinnighet, för att ej gynna dessa framför Statens
tjenare, som skola hålla efter dem. Vore förhållandet någorstädes
omvändt, så har man destomera skäl att motarbeta
villfarelsen, i stället att låta sig af densamma hänföras.
Jag anhåller om återremiss på delta betänk., och alt
mina anmärkntr måtte få lill Utsk. åtfölja.
Frih. Boye, Ludv.: Emot det yttrande i förevar,
ämne, som jag i förmiddags afgaf, uro åtskilliga anmärkntr
gjorda, hvilka jag anser dels sakna riktig grund, och dels
vara orättvisa; och jag anhåller derföre att få nu besvara
dem.
$90
Den 29 Juli c. m.
Jemte det H. Ex. Hr Gr. Posse talat lil! försvar för det
nyn systemet, liar H. Ex. särskildt beslridt riktigheten af mitt
yttrande derom, att tullförsnillningen är lättare att verkställa
och svårare alt upptäcka, än sjelfva lurendi ejeriet.
Jag torde nu först få yttra 111ig angjde den allmänna frågan,
oell sedan om den speciella.
I den förra hörde jag väl att H. Ex. gaf oss /lera sina
egna omdömen, ål hvilka jag är beredvillig att lemna all
möjlig aktning; men jag hörde icke II. Ex. framställa mera
än 2:ne bevis för dem, och de bestodo dels i H. Ex:s egna
erfarenhet, och dels i den antagna omständighet, att näringarna
skola galt framåt, sedan de friare handelsprinciperna
vid i8a3 års riksdag började att vidtagas.
Jag anhåller alt H. Ex. ej må illa upptaga, att jag jäfvar
hans egna erfarenhet i frågan om tullbevakningens biister.
liela Sverige känner, alt, i sin egenskap af Tullverkets
chef, har II. Ex. ådagalagt ett nit, som måhända icke
kan öfverlräfFas och icke nog berömmas; men det är just
på denna sanning, som jag grundar mitt jäf; ty jag frågar:
huru har väl 13. Ex. kunnat dermed förena något anspråk
alt genom sina underhafvande blifva initierad i tullförsnillningens
hemligheter, hvilka, yppade för H. Ex., ganska sii -  kerl hade koslat dem deras Ijenster. Det är, mine herrar!
nied tullförsnillningarna alldeles sorn med de menniskor,
hvilka dö och begrafvas, i följd af läkarnes misstag; de låta
aldrig höra af sig, och tull-chefen är den siste, som någonsin
får kunskap om deni. I förhemligandet af de aftal,
sorn träffas emellan speculanten och tulltjenstemannen,
emellan fyra ögon, äga de ett lika intresse; ty uppgöres saken
så dumt, att den blir röjd, så mister tjenslemannen sin syssla
oell speculanten sina varor och pliktar derutöfver. Har
tjenslemannen sina underlydande besökare i sin hand, hvartill
han liar utvägar, dels i sitt förmanskap, dels i sin
klokhet att gifva med sig åt dem, hvarigenom de på dubbelt
sätt bindas till tystnad, och varan en gång blifvit från
packboden ut lein nåd; sä är försnillningens upptäckande rent
af omöjlig, då deremot den vara, sorn är förbjuden, men
blifvit lurendrejad, angifvet- sig sjelf, ehvar lion finnes. —.
Att näringarna gått framåt sedan 1823, bestrider jag icke;
men jag bestrider, att orsaken legat deri, att man då antog
friare principer; åtminstone säger mig sunda förnuftet, alt
dessa principer icke kunnat hafva någon verkan på de näringar,
som ännu i denna dag njuta förbuds-beskyddet till
gido: och om det krämare-inlresse, som sysselsätter sig med
införskrifning af luxarliklar, af bronzer, af leksaker och annat
bjäfs, samt med dessa varors försäljning; 0111 dessa krämare
kommit lill välmåga, så har fäderneslandet fått sitta
emellan derpå; ty man torde väl ändå icke vilja bestrida
att de 3 å 4 millioner r:dr, som tor sådana saker gått ur
Den 29 J u I i c. m.
Riket, kunnat, erni de fått stanna inom oss, LiiLtre anv
a 11 tias.
H. Ex. har Ees t tid t möjligheten af en connivence emellan
speciilanlen och tillit jenstemannen, och har till bevis
itel på framställt de controller, sorn äro stadgade i hvad angår
varor, som stämplas, med hvilka eontrollers åsidosättande
t jenstemannen löper fara att mista tjensten. Deremot
ber jag att fa erinra, att för brott, som icke upptäckas,
betyder strafflagen ingenting. Att likväl verkställigheten är
ganska lätt, och icke måste vara så särdeles farlig, derom
nr jag och flere med mig, just nu, för en liten stund sedan,
bär på stället öfvertygade af en ledamot, som har med sig,
och visar åt hvem som vill se dem, arne Särskildta exemplar
af stampade varor, sorn i stämpeln angifvas för varor af annaa
beskaffenhet, än de äro, på hvilken oriktiga uppgift
Kronan skall hafva på blott det ena partiet förlorat i Ulli
1,000 r:dr b:co, som alltså varit lullförsnillarens vinst. Meri
0111 man också antager att stämpeln utgör en controll , så
gäller ju icke det hindret andra varor, än dem, som kunna
stämplas; eller huru vill man hindra, att lulli jenstemannen
ser igenom fingrarna med en skeppare, som har 10 å 12 fat
brännvin, men angifven dem innehålla fartygets förråd af
dricksvatten? Huru hindra att en skeppare lörtullar 10 fat
vin men lossar 5o? Huru hindra att en tulltjensteman, vid
uppvägning af några tusen 24 caffe, uppför dem1 i tulljournalen
för några hundra? Om nu ingenting annat än
personlig heder ligger lill hinder för sådana der operationer;
så huru vill man bestrida, att ett sådant inprakticerande
går lättare, än att lurendreja?
Hvad H. Ex. behagade anmärka emot mitt förslag, om
förbud emot införande af fin ull, uppfattade jag icke, och jag
går derföre det förbi; men deremot ber jag alt få lugna
Gr. Horn och Hr Anckarsvärd med den försäkran, att då
de, såsom schäferiägare, icke vilja veta af ett sådant beskydd,
så skall jag icke bemöda mig att påtruga deni detsamma;
mendet skäl, som Hr Grefven emot mig ansande, var sannerligen
så besynnerligt, alt jag ej kan underlåta att till hans
eget och Ståndets bepröfvande underställa det. Hr Grefven
sade nemi., att om ett sådant förbud antogs, så skulle schäferiägarne
derigenom tvingas alt endast producera en grof
och dålig ull. Denna slutsats,— är den riktig, eller är det ett
uppenbart misstag? Jag skall söka reda frågan. Om det nu ger
större fördel att eultivera den fina, än den grofva ullen, så
kan jag ej begripa annat, än alt samma fördel skulle, genom
förbudets antagande, blifva ännu större. Det ar sannt, alt
fördelen beror på utväg till afsättning; men icke blefve
denna utväg mindre, derföre alt förbuds-skyddet tillkorn.
Skulle man kunna antaga, att fabrikörerne verkligen och
idkeligen tillverka fina kläden och alltså behöfva den fina
ullen, tilen att de verkligen förskaffa sig den ifrån Tyskland,
D e 11 29 Juli c. m.
dit deras förläggare, just i sådant ärende, göra årliga resor;
skulle man, säger jag, kunna antaga elt sådant förhållande,
— så skulle ju förhudet utgöra ett correctiv emot fabrikörernes
vägran att köpa den Svenska fina ullen; och förhudet
vore ju då en fördel mera för schäferiägarne. Måste
man åler antaga att i alla fall den fina ullen saknar afsättning
hur i landet, så återstår ju utvägen att exportera densamma;
men huru man betraktar det föreslagna förbudet,
sä förefaller det mig obegripligt på hvad sätt det skulle
kunna verka ofördelaktigt för schäferiägarne.
Frih. Cederström, Jacob, har också talat till stöd för
det nya systemet. Sjelfva ämnet har han knapphändigt affärdat
dermed, att han förklarat alla yttranden af oss, som
äro af motsatt lanke till hans, bestå i bara fördomar och
vanor, men deremot försäkrat, alt hvad han, och de flere
talare, sorn äro afdika tankar med honom, här yttrat, utgör
idel grundsatser och klokhet; men i någon bevisning för
dessa omdömen har han ej ingått. Han liar slulat med alt
yttra, atl han önskar full frihet i handel; men han åtnöjer
sig likväl med den frihet, som betänk, innehåller, oell
bryr sig icke om att eftersinna örn den verkligen är hel eller
half. Mine herrar! Vi hafva hela dagen sysselsatt oss
med en fråga, som dock synes behöfva att till sin rälta beskaffenhet
närmare justeras. Betänk, föreslår borttagande af
ordet förbud, och man skryter, i följe deraf, att man ger
handelsfriheten fullt färdig; men då betänk, i tydliga ord
förklarar; att skyddstullen har för ändamål att ersätta förbudet,
d. v. s. alt verka såsom indirect förbud, så hvad utgör
väl skilnaden i mening, oss emellan? Jo, — ingenting annat,
än att vi, sorn vilja handla ärligt äfven i ordaförslåndet, ifra
för bibehållandet af det ärliga direcla förbudet; då deremot
våra motståndare vilja påföra oss ett indirect förbud,
som vi förkasta, derföre att vi anse detsamma icke uppfylla
sin bestämmelse och vara af natur att kunna lättare el 11—
deras, och sålunda icke medförande den säkerhet, hvarförutan
allt beskydd är intet beskydd.
Hr Lefren, Joli. Pehr: II. o. Ad. kan vara förvissadt
0111, att jag icke skall upptaga Ståndets tid med något
ytterligare långt anförande, men H. Ex. Hr Gr. Posse har
af en punkt i min förra framställning dragit en slutsats, som
jag medger att ordställningen i milt yttrande gifven anledn. till.
Jag har nemi. uttryckt mig, alt en lagkarl, som länge i en
öfverrätt handlagt tullmål, sagt mig att | af målen angått
tullförsnillning, och blott g angått lurendrejeri. Delta mitt
sätt att uttrycka saken, är ej fullt klart. Min mening är,
och den man jag åberopat har äfven så yttrat sig, att af
det föl-brutna godsets värde har i medeltal y varit lull för—
snilladt och J lurendrejadt gods. Jag ber att få göra denna
-
D c n ag J u l i e. ra.
3g3
na rättelse, men har icke rätt alt göra den i sjelfva anförandet,
emedan Gr. Posse derpå byggt ett svaromål; och
jag önskar, alt denna förklaring matte öfvertyga R. o. Ad.,
alt jag i milt sednare yttrande förstärkt mitt påstående,
långt ifrån att försvaga detsamma.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Under loppet af di.scussionen
har en värd talare, sedan jag hade äran yttra mig, velat
anmärka och beklagat, att man lyckats bibringa näringsidkarne
ett felaktigt begrepp om deras egna intressen, hvilket
skulle leda dem lill en oriktig öfvertygelse i denna sak,
samt sålunda föranleda dem att sätta sig emot den fria bandeisprincipen,
ehuru den vore äfven fördem fördelaktig; hvarjemte
blifvit yttradt, alt den theori, man talat om, vöre
grundad på erfarenhet. Jag har i mitt anförande sökt genomföra
Utsk:s princip för någon viss af Svenska näringarna
och exempelvis valt jernhandteringen, och jag hade väntat
att den värde talaren, som förklarade sin theori grundad
på erfarenheten, mött mig på detta fält och framställt
hvilken erfarenhet han stödjer sig på. Det hade varit högst
önskvärd!, om han det gjort, så mycket mera, sorn man ej
ser tecken dertill hvarken i Tull-comiteens förslag eller i
Utsk:s betänkande. När nu en talare stal11 sig på samma
sida som dessa 2:ne auetorjteter, så hade jag väntat alt nu
få se sammanhanget emellan den theori och den erfarenhet
man talar om; ty kan man basera sig på en erfarenhet, så
är jag nöjd. I stället för att komma fram med denna erfarenhet,
som hade varit högst upplysande, har man fått höra
talas om en motvilja för det fria systemet. En sådan
motvilja känner icke jag; tvertom har jag en förkärlek för
detsamma, såvidt det kan förenas med Sveriges väl. Men
att blindt rusa in derpå utan pröfning, dertill liar jag icke
mod. Den värde talaren säger, alt större skydd gifves icke
af förbud, än afen hög tull. Det är oändligen svårt att afgöra
detta ulan allmänna förhållanden. Det kan vara
olika för olika artiklar; men huru man kan åberopa en erfarenhetom
artiklar, som ännu icke visat sig i export-handeln,
inser jag icke! En annan talare har fästat sig vid det ämne
jag exempelvis omnämnde, och har frågat: hvilken fara skulle
val inträffa, ifall man satte, till att bölja med, å tackjernsexporten
en mycket hög tull och sedan lät den småningom
gå ned, låt vara, sade han, med en procent om året? Då
blir det fråga om, huru högt man börjar och hurti djupt
man går; ty icke vill jag påslå att Svenska jernhandleringen
fordrar ett sådant prohibitiv-systeme i everdeliga tider.
Man har ej kommit sjelfva upplösningen af frågan ett steg
närmare, innan man ådagalagt på hvad sätt denna progression
skulle se ut, och huru den skulle verka. Likväl torde
jag, med anledn. af denne talares yttrande, få anmäla, att
to H. 5o
394
Den 29 Juli e. m.
jag har här till hands en calcul öfver tillverkningskostnaden
af Svenskt tackjern, beredt i England och beredt
i Sverige. Med uppläsning af denna calcul vill jag ej upptaga
tiden; nog af att den finnes tillgänglig. Jag vill blott
nämna dess resultat. Den är grundad derpå, alt tackjernet
skulle vara belagdt med 2 r:drs lull, enligt Tull-comite'ens
förslag, hvilket var det enda man kände då calculen uppgjordes.
Calculen slutar sig med det resultat, att med
berörde full och det pris, som i sista faslingen gällde å
Chrislinsehamns marknad, skulle Engelsmannen kunna tillverka
stångjern af Svenskt tackjern till ett pris af 19 r:dr
24 sk. b:co fritt i England, hvilket, med beräkning af de
omkostnader, som med exporten äro förenade, skulle motsvara
ett värde för det Svenska stflngjernet i Götheborg af
14 r:dr 8 sk. b:co. Nu är väl tullen af Utsk. föreslagen att
blifva 4 24 sk. i stället för 2 r:dr, och alltså slår frågan
fördelaktigare med 2-J r:dr.; men om man också lägger dessa 2^
r:dr till förenämnda 14 r:dr 8 sk., så kommer man dock ej
högre än till 16 r:dr 32 sk. b:co, såsom maximum af värdet
i Götheborg, och då fordras det likväl dessutom, att detta
jern skall vara fullkomligt jemngodt med det jern Engelsmännen
tillverka af Svenska tackjernet.
Jag utber mig att få nu öfvergå till några speciella anmärka:!-
emot tulltaxan, som icke förut af andra talare blifvit
vidrörda; de äro nu ganska få, sedan så mångå andra
yttrat sig. Jag kan dock icke annat än relevera den anmärka.
, som Ur Skogman gjort i afseende på förhöjningen
af tullen på caffe, emedan nyttan af tullens nedsättning på
denna artikel liar en obestridlig erfarenhet för sig. Angtde
husslöjderna, som jag varmt intresserar mig för, har redan
Frih. Boye yttrat sig, och jag har intet vidare att tillägga i
detta fall; men deremot yrkar jag förbuds bibehållande å
malm, tackjern och brännvin, samt äfven, under nuvar. handelsförhållanden,
å socker och några slag af väfnader. Men
dessutom är det ett ämne, för hvilket jag mycket intresserar
mig, och det är förhållandet med ull. Detta ämne har
redan blifvit vidrördt här, och jag vill endast i största korthet
säga, alt när schäferi-ägarne ej kunna afsätta sin ull i
Sverige åt Svenska klädesfabrikanter, så synas mig de fordringar,
som här blifvit framställda, ganska naturliga och
billiga; men om åter den utvägen, att bereda ett byte
för ull-producenten, skulle anses overkställbar eller förutsätta
conlroller, som ej duga, så förekommer mig enkelt och
väl värdt att försöka det förslag Hr Skogman gjort, att
lägga en export-prasmie på den fina ullen. En export-praemie
af 12 sk. skulle visserligen, såsom en talare nämnt, göra
en utgift för tullcassan, men till ringa belopp. Man har
jemväl föreslagit att ersätta tullinlraden medelst förhöjning
af den grofva ullens import-tull. Delta tror jag ej vore det
lätta i anseende till husslöjderna, som fordra alt den grof
-
Den 29 Juli c. m.
3g5
va ullen må kunna importeras till möjligast lägsta pris. [
öfrigt åberopar jag Hr Marks von Wiirlenbergs reservation
i afseende på de orimligheter, som införandet af en oinskränkt
handelsfrihet nu skulle medföra, innan den ekonomiska
lagstiftningen hunnit ändras i flera delar. Vid sjelfva
tulltaxan är det några rättelser och ändringar, som jag
utber mig att vördsamt få hemställa till Utskts pröfning.
(Pag. 2). Band: siden, tullvärde 3o r:dr, tull 5 r:dr
?6. Denna lullbeslämmelse må äga rum, såvida förbud stadgas
å alla släta taftsband, till och med en tums bredd; men
borttages förbudet, bör tullen minst blifva a5 proc. eller
7s r:dr.
(Pag. 45). Väfnader: helsiden.
Utsk:s rubrik: (pag. fö).
”Taft, kypert,” &c. Denna benämning, som lärer förorsakat
otaliga missförstånd och missbruk, bör lyda så:
Alla släta sidentyger, såsom taft, salin, levantin,
eller af hvilken annan benämning som helst, enfärgade, skiftande,
rutiga eller randiga, hvaruti någon inväfd blomma
eller figur icke befinnes.
Tullvärde Tull
32 r:dr. lof r:dr per få.
Ordet ”boune de soie” bör helt och hållet utgå såsom
varande intet annat än en gröfre sort silke.
Om ej förbud bibehålles för släta sidentyger och
tjocka sidendukar, så bör bestämmas en högre lull,
sjunkande småningom, såsom jag föreslagit vid remissen af
comiterades förslag, rör:de kläden, äfvensom här nedan.
(Pag. 46). ”Halfsiden, eller af silke till större
”eller mindre del blandadt med” <Scc. & c. Orden ”till
”större eller mindre del” böra utgå, och varans beståndsdelar
närmare bestämmas sålunda: halfsiden, väfnader
och halfsiden-dukar, som till mer än hälften bestå af silke,
tullbehandlas lika med de helsiden-väfnader och dukar, hvartill
de närmast höra. Dylik redaction har Ulsk. sjelft föreslagit
vid halfylle.
Tullvärdet å halfsiden-alngods bör höjas lill 14 r:dr
och tullen till 3^ Ib.
(Pag. 48). Doffel, såsom varande oskuren dråp, och
som öfver behofvet tillverkas inom landet, bör bära lika tull
med dråp eller 2 r:dr per få. Ylle-alngods: Alla andra
slag, måste bära lika tull som kläde, emedan i annat fall
denna utväg att införa yllevarorna bestämdt medför fabrikernas
förstöring, ithy att hvarje tillskapad benämning å varan
berättigar dess införande emot 24 sk. tull. De finaste
och dyrbaraste tillverkningar, som man visst skulle vara fäi -  elig alt tillerkänna en högre lull än 2 r:dr, inkomme då emot
2.4 sk , hvilket ej är meningen. Ingen värde-vara bör få förtullas
utan i närvaro af tillkallade värderingsmän.
På det att det skydd man egnar åt näringarna skall
Den 2g Juli c. m.
blifva en verklighet och ej blott figurera på papperet, hemställer
jag:
1:0 att på hvarje tullplats, hvarest införsel af fabriksoch
handlverkeri-varor är medgifven, det må vara fabrikseller
handverkeri-societeterna, eller begge i förening, efterlålet
att hålla ett ombud, hvilket ombud tullkammaren skall
vara pligtig att vid hvarje förtullning af fabriks- och handtverkeri-varor
tillkalla: för sådana varor, å hvilka piacatsedel
kan användas, erfordras ombudets namnteckning
och sigill å placatsedeln, (som bör upptaga den förtullade
varans alntal, vigt och förtullningsvärde) på det
alt förtu Ilningen skall vara gilltig och varan icke
c o n fi s ca h e I ;
2:0 alt tullafgifterna bestämmas till den höjd, att vid
förbuds-skyddets upphörande de under följande fem år successivt
minskas, så att deras lägsta belopp må blifva det,
som R. St, alternativt uti deras vid 1834 ^rs riksdag afgifna
förslag titt tulltaxa antogo;
3:o att all nederlags- eller credit-upplagsrätt för införda,
utländska fabriks- och handlverkeri-varor af hvad
slag och namn som helst hädanefter må upphöra;
4:o alt rättigheten att på de i författningen medgifna tider
och ställen anställa visitation efter olofligen införda varor, t i 11-  erkännes hvarje välfräjdad Svensk medborgare, alt i närvaro
af tvänne tillkallade, likaledes välfräjdade, ojäfviga vittnen
utöfva, sedan han å vederbörlig ort och emot erhållet
qvitto deponerat den plikt, hvartill Iian gör sig förfallen, i
händelse något confiscabelt gods ej anträffas, och hvilken
plikt då tillfaller den, hos hvilken visitationen ägt rum;
5:o att bevisligen falsk angifning af varor till för tull—
ning, vare sig till art, qvantitet eller värde , medför äfventyr
af varans confiscation och plikt af dess halfva värde,
hvilken plikt, jemte försäljningssumman af den förbrutna
varan, bör till tillfalla den, som den falska aogifningen
upptäckte och angaf.
Dessa mina anmärkn:r och hemställandcn hoppas jog få
åtfölja återremissen till Utskottet.
Gr. Posse, Fredr.: Då jag förutser, att troligen
det betänk., Bevilln.Utsk. afgifvit, kommer att återremitteras,
och jag tillhör detta Utsk., förmodar jag mig der få
tillfälle att söka göra mina åsigter gällande, och vill jag icke
nu ingå i några specialiteter. Här äro dock några yttranden
i dag fällda, som jag anser mig skyldig alt besvara,
då jag ser mig nästan vora den ende af Bevilln.Ulsk:s ledamöter,
som ur närvar, på Riddarhuset. Det är af en värd
ledamot-yltradt, att Utsk. ej varit berättigadt att föreslå en
und anhållan hos K. M. om en fix spanmåltull. Jag får
derpå svara, alt denna framställning skett i följd af K. M:s
nåd. prop., som innefattar den åsigt, hvilken hos Utsk. gjort
Den 29 Juli e. ra.
397
sig gällande^ Att cn fix spanmålstull vore önskansvärd, har
Utsk. ej kunnat underlåta att uttala, synnerligen då K. M.
genom Dess propos. dertill gifvit ännu större anledning.
Här har äfven varit väckt fråga om denna tulls större eller
mindre belopp. Jag får för min del säga, alt då jag tillhör
en ort, der man egentligen borde önska den så hög som
möjligt, emedan spanmål är den enda afsätlningsvara denna
ort äger, så borde jag vara för dess höjande ännu mera.
Jag anser detta likväl vådligt, och får nämna att jag ej inom
Utsk. yrkat denna tull högre, än den är föreslagen, och
är af den tanken, alt hvad Utsk. föreslagit, är ungefär hvad
som kan vara lämpligt både i bättre och sämre år. Faran
af en alltför hög tull vore måhända större, än att bibehålla
nuvarande förhållandet. Den faran att varan icke blefve
såld, är visserligen stor, men likväl mindre, än om tullen
blefve för hög och ej kunde förändras.
En värd talare har yttrat, alt Skånska kusten vore den
lättaste att bevara för lurendrejeri. Sedermera har en annan
talare från samma ort som jag yttrat sig i delta afseende,
så att jag derom icke behöfver afgifva något vidare
yttrande, då jag fullkomligt instämmer i Hr von Rosens mening.
Men samme värde talare, som ansåg så lätt att förekomma
lurendrejeri på Skånska kusten, har äfven, om jag
fattat hans mening rätt, projecterat, att Utsk. måtte uppställa
sitt betänk, så, att vid ålerremissens besvarande ett
conlra-project vore uppgjordt. Jag vet icke, om detta låter
sig göra, isynnerhet under så vidsträckta åsigter, som de
hvilka blifvit uppgifna, nemi. att man skulle uppgifva allt
hvad man kunde använda för att mota alla lurendrejerier
ni. m. Dessa kunna icke vara nog kända, och jag tror det
icke görligt att så upptaga förhållandet, att dermed kunde
vinnas något ändamål.
Jag får äfven tillkännagifva, alt jag tillhört minoriteten
i den del af Utskts betänk., som föreslår, att nu förbjudna
varor endast må få införas till 3 städer. Bland dessa
är visserligen en stad i Malmöhus län, nemi. sjelfva Malmö
upptagen, och således är min orts fördel iakttagen, men
Utskts afdelning hade projecterat flera städer, nemi. Gefle,
Calmar, Carlshamn och Wisby. Delta skedde under den åsigt,
alt på flera ställen vid kusterna borde finnas tillfälle
att införa de varor, som från förbjudna blifvit tillåtna, på
det icke så mycket besvär för de trafikerande måtte uppkomma,
som då införseln blefve inskränkt till blott Stockholm,
Götheborg och Malmö. Jag har ej varit bland dem,
som för närvar, önska rättighet till införsel för flera
släder.
Det har äfven blifvit projecteradt, alt denna nu föreslagna
tulltaxa först 0111 4 i»1' skulle sättas i verkställighet.
Sländerne tyckas allmänt önska, alt icke tiden emellan riksdagarna
må blifva så lång som hittills, och K. M. har ock
-
Den 2g Juli c. m.
så derom gjort en propos. Det är derföre att förutsätta,
alt 4 år kanske icke komma att passera innan nästa riksdag
inträffar, och i sådant fall skulle tulltaxan ej hinna
komma i verkställighet. Jag skulle derföre tro, att 4 år är
för lång tid, ehuru jag visserligen är af den tanken, att
någon lid bör förflyta, innan denna taxa går i verkställighet.
Här är äfven af en värd ledamot klandradt, att stenkol
oell stenkolsstybb blifvit af Utsk. belagda med förhöjd
tull. Jag får för min del säga, att jag icke ifvar för förhöjning
å tullen för stenkol. Jag har under längre tid
haft mycken befattning med stenkolsverket , men jag vill
dock alldeles ej af egennytta ifra för en tullförhöjning, som
Liefve skadlig för Svenska näringar, hvilka äro i behof af
denna vara, helst detta behof icke i allt fall lärer kunna
fyllas med Svenska stenkol. Men deremot är stenkolsstybb
en sådan vara, som fullt ersättes af Svenska stenkol, och jag vet
derföre icke, hvarföre, då den Svenska produetionen kan få
ett skydd emot införsel af stybb, ett sådant skydd ej kan
beviljas, och jag tillstyrker således den uppgifna tullens bibehållande.
Då för öfrigt en talare yttrat, alt införande af kläder
ej borde tillåtas, så får jag dervid tillägga, att om de icke
i allmänhet skola få inkomma, så bör det åtminstone tillåtas
resande att få medföra kläder, så väl nya som gamla,
ty i annat fall kunde man blifva alltför mycket generad.
Jag skall ej längre upptaga R. o. Adis tid, då jag inom Utsk.
får tillfälle alt uttala mina åsigter.
Hr Ribbing, Arvid: (Den som finner sig i behof af
upplysning i ett ämne, yttrar sig vanligen sist. Jag vet icke
om jag nu blir den siste ; men åtminstone vet jag, att jag
varit i behof af upplysning i detta vigtiga och invecklade
ämne, deruti jag afhört R. o. Ad:s discussioner vid 3:ne
föregtde riksdagar och äfven vid denna, utan att förr hafva
yttrat mig derom. Då saken här så fullständigt och väl
blifvit utredd, så skulle det egentligen nu för oss öfriga ej
återstå annat, än att hvar och en toge sitt parti. För min
de! får jag likväl säga, att om jag nu skulle förklara mig
för förbuds-systemet, så kunde jag ej undgå att se, det jag
nästan i och med detsamma skulle förklara mig för det fria
systemet. Jag vill närmare redogöra, huru jag härvid menar.
De sorn yrkat på ett förbuds-systeme hafva i allmänhet
yrkat det fortfarande, sådant det har varit. Men jag
frågar eder, raine herrar! som afhört dels deras yttranden,
hvilka förklarat, alt om man drager en linie öfver midten af
Riket, så har man, i fråga om införseln af kläde, t. ex. den
erfarenhet, att större delen af dem som bo söder om denna
linie förbrukat utländskt kläde, och dels det af en i södra
delen af landet bosatt tjensteman afgifna yttrande, att i
Den 29 J u li e, m.
399
Skåne knappast finnes något Svenskt kläde, utan allt kläde
införes utifrån; jag frågar, säger jag, om icke, du allt detta
sker under det s. k. förbuds-systemet, detta verkligen ur
ett fritt systeme, ty eljest kunde icke kläden ulan lull införas
utifrån till denna myckenhet, hvilken jag äfven af klädesfabrikörerna
i Riket hört uppgifvas lill mer än hälften
af hvad som förbrukas i landet. Jag tror således, att egentliga
tvisten måhända ligger, som vanligt, uti att kunna
rätt förstå hvarandra. Måhända om de, som genom förbuds-systemet
vilja skydda våra näringar, gingo de andra
till mötes med att lägga behörig vigt å controller och nit
hos embetsmännen, och framför allt hos den, som skall vara
öfverstyra för de öfriga, och å andra sidan man mötte
med medgifvande af en möjlighet alt verkliggöra de lagar
man föreskrifver medelst antagande af måttlig tull,
skulle verkställigheten lösa tvisten, och man finna sig
väl å ömse sidor. Att nu vilja draga slutsatser från en tid,
som man kallar en tid under förbudslagar, då den likväl
icke varit det, är nästan detsamma som att bevisa motsatsen
af hvad man påstår. I främsta rummet synes det mig
således, att, såvida någon nytta med dessa öfverläggningar,
återremisser och betänktn skall vinnas, man en gång måste
länka på, att hvad som föreskrifves må kunna verkställas,
och att de skillingar, man med statsklokhet afväger vid tullbestämmelserna,
så må blifva lagda på den ena och andra
varan, att afgiften ej må inflyta endast för hälften af varorna
och den öfriga hälften undgå all tull. Man har funnit
sig väl af de författningar, som varit, då de blifvit verkställda
under ett enda år, och måhända äfven då icke fullkomligt,
åtminstone vida mindre fullkomligt, än som kunnat
ske, om äfven genom författningarnes större lämplighet förbuds-
eller tull-systemet blifvit mera utveckladt. Ännu
mer skulle man funnit sig väl, om delta systeme hade förvandlat
sig till ett mera naturligt och af allmänna opinionen
hylladt friare systeme med lindrigare tullbestämmelser,
hvilket i sin man skulle bidragit att bringa de författningar
till lif och handling, som man så vanvårdat och illa
verkställt. Jag nekar likväl icke, att jag lika varmt, som flere
här afhörde talare, intresserar mig för den Svenska näringsfliten,
fastän jag icke alldeles som de i främsta rummet hyllar
fabriksnäringarna i och för sig sjelfva betraktade, såvida
nemi. de icke afse och stå i närmare samband med husfliten.
Man talar om behofvet af skydd för våra fabriker i
anseende till kostnaderna för värme, ljus, starkare föda för
arhetarne m. m., som vårt strängare klimat erfordrar. Alla
dessa anledntr till produetions-kostnadens förökande skulle
af sig sjelfva förfalla, om man vore i stånd alt idella land,
såsom i andra länder, der det kanske mindre behöfves, sätta
fabriksnäringarna i samband med husslöjderna; ty jag frågar
eder, mine herrar! behöfver väl mera värme bekostas i
Den 29 Ju 1 i e. m.
ilen tctrftiges koja för det lian arbetar, oell hvars innevånare
är glad att få sysselsättning, och tillbringar dagen i
ledsnad, då lian ej kan få någon sådan? Beliöfver han särskild
lyshållning? Han har den vid sin brasa, der han kan
spinna, karda etc. utan alt behöfva annat ljus. På samma
sätt med födan. Hvar och en af oss, som lefvat på landet,
och der sett med hvilken ytterst ringa dagspenning de personer
åtnöja sig, som sitta hemma och sysselsätta sig med
husslöjder, ehuru än litet de må inbringa, vet huru ringa
denna penning derföre beliöfver beräknas, och vi hafva genom
ett stort exempel, som blifvit framdraget af en bonde,
erfarit, huru den fabrik är rotfästad och grundad, som, genom
flere tusen menniskors husslöjd , har en grundval ,
hvarpå en sådan byggnad kan uppresas, att man i afseende
på dess uppförande ej beliöfver klaga öfver att öfra våningen
bygges innan grundvalen, husfliten, blifvit lagd. Har
det nu lyckats inom vårt fädernesland att uppdrifva husfliten
uti bomullsslöjder och bomullsväfnader, så vet jag icke
hvarföre det ej här, likasom i Belgien och England , kunde
lyckas att uppdrifva den i fråga 0111 finare ylleväfnader och
sälta densamma i samband med fabrikerna. Ehuru det
kanske ej förtjenar att mycket anmärkas, så kan det dock
anföras såsom ett bevis, att man icke tillvägagått med denna
syftning eller kanske rättare icke tänkt derpå, då man
öfverflyttade husslöjden med tillverkning af vadmal för indelta
arme'ens beklädnad från rotehållaren eller från hans
hustrus spinnrock och väfstol till fabrikerna i städerna.
Man hade tvertom bort göra allt hvad göras kunnat, för
att ej allenast bibehålla husslöjdens förtjenst på vadmal,
Strumpor m. m. för indelta soldatens beklädnad, utan äfven
-gå längre i dess befrämjande, derigenom alt man sökt i
landsorterna införa nödiga spinnmachiner lill fullkomnande
af en tillverkning, som i sådant fall säkert nu varit på lika
höjd med den af bonden Erik Larsson på egen hand skyddade
och med egna capitaler understödda tillverkningen af
bomullstyger. Det är icke ensamt de nu nämnda näringarna,
som böra tagas i beräkning, ulan många andia, som inom
vårt land kunna betraktas från samma synpunkt. Exempelvis
ståltrådsdragerierna, der det mjuka jernet från Taberg
genom husfliten spinnes till trådar och utvandrar till Danmark
och Norrige; m. e. o. allt visar, att om det får gå
den naturliga gången, så att näringarna grunda sig på husfliten,
hvarvid icke samma beräkningar behöfva iakttagas, som
uti fabrikerna, så är det den säkraste vägen lill förkofran,
och den väg, som också är grundad på något vida vig ti ga—
re än de materiella beräkningarna; jag menar nemi., att
jemte fliten i boningarna följer också oftast ett dygdigt lefverne,
då deremot lättjan föder mycket ondt. Jag tror
derföre, alt, vid uppgörande af en tulltaxa, bör man framför
-
D c ii 29 Juli c. th.
för nllt hafva för ögonen, att man afser massan af nationen
och huru den sysselsät tes, nSrrs cidi leifves.
Jag skulle vara en af dem, soiri för enskild nytta gerna
ville obetiugadt biträda det förslag, sorn här blifvit framsläldt
i afseende på skydd genom en hög tull för till, men
jag kaii icke utan villköl- derpå ingå, ehuiu jag, lika med
Frih. Boye, anser, att en allmän hög (lill vöre en betydlig
uppmuntran för ullpfoductiönen. Hallands och Elfsborgs
län och, såsom jag tror, äfven norra delen af Skåne; hafva
icke annat medel att afbörda sig sina kronoutskylder och
anskalFä sina öfriga behof, än alt anlita husslöjden till bearbetande
af gröfre eller Jntsk ull; För denna husslöjd är det
ett oeftergiflig t villkor att få införa råämnet ullen, som vi
tili icke tillfyllest för béhofvet inom landet producera, och
i samma strind man lade en allmän tull på ali ull, utan afseende
på om den är fin eller grof, skulle man till en del
förtrampa de fattiga arhetarné, soiii behöfva den för arbete
och nödtorftig utkomst. Jag tror likväl, att ilian kunde förekomma
delta förtryck för husslöjden och ändock uppmuntra
lillproductiöncn, om män föreskréf, att endast på den
kust, der denna slöjd komitier i fråga, införsel af grof ull uti
en erida stad, t. ex. Götheborg eller Halmstad, vore tillåten
emot det af Utsk. föreslagna nedsatta tullbelopp, men att
på alla andra ställen samum tull bof-de betalas för grof, sorn
för fin ull. Det förslag om byteshandel, söm här nu blifvit
ffamlagdt af Hr Anckarsvärd, förekom äfven under den
öfverläggning sorn i Norrköping vid sednaste ullmarknad ägde
rum, anglde sättet att förhjelpa oss från förlägenheten att
ej kritina afsätta vår fina ull. Utan att närmare yttra mig
om företrädet af det ena eller andra förslaget till den fina
ullproduetionens upplijelpande, anser jag dock den emot Hr
Änfckärsvärds förslag af en värd talare på andra sidan gjorda
beskyllning orättvis, deruti att han ansett såsom en möjlighet
alt flera gånger framkomma med samma ull, och sålunda
lika många gånger erhålla rättighet alt införskrifva
lillen motsvarande utländskt kläde. Ullens förevisande måtte
dock icke vara nog. Det kän väl ingeri föreställa sig en
lagstiftning så ofullständig, att den lemnade rum för springande
fram och tillbaka i ullcontoret med samma ullparti till vinnande
af förökad införselsrätt. Man måste väl äfven förutsätta
den föreskrift, att bevis skulle företes derom, att denna
iill verkligen blifvit utförd och förlullad på det ställe, hvarifrån
man hemiar det kläde, sorn deremot får införas.
Jag återkommer till det ämne jag från början omnämnde,
och hvilket jag för min del anser vara af största vigt
på det fältet, der striden skall genom freden afgöras, nemi.
fället för verkställigheten af de lagar, sora vi här söka att
bringa till den möjligaste fullkomlighet, och utan hvilken
verkställighet vi visst göra oss onödigt besvär, vare sig med
10 H. 5i
401
D q 11 39 Juli e. ra.
afseende på oss sjelfva eller näringarna. Det har af någon
ledamot blifvit bestridt , att Skånska kustlandet vore latt alt
skydda för införsel af förbjudna varor. Nu bar det likväl
af en sakkunnig man, och en man, hvars nit för Svenska näringarna
försäkrar oss om allvaret af hans framställning,
blifvit påstådt, att delta kustland vore bland de lättaste alt
skydda, och jag uppmanar honom derföre alt bestämdare
framställa, huru detta skydd skall kunna äga rum, på det
att verklig garanti må inträffa. Det torde icke heller', om
Utsk. lika med mig skulle finna, att största angelägenheten
af denna fråga verkligen ligger i verkställigheten af
sjelfva den författning, som man går att besluta, anses olämpligt,
om jag yrkade, att Utsk. i sitt betänk, fästade
närmare uppmärksamhet derpå, att näringar ne, som ligga i
sin linda, behöfva nästan en moderlig vård af den som skall
skydda dem, och se till att de icke förqväfvas, likasom de
näringar behöfva ett manligt stöd, som kämpa med verldsbandehr
och dett mera utvecklade industrien i andra länder.
Den Gener al-tulldirection, sorn skall skydda dessa
näringar, får icke hafva hvarken rast eller- ro, utan måste
beständigt vaka öfver ett så vidsträckt lands intresse, som i
detta hänseende torde framför många andia, äfven genom
sina gränser, vara i behof af en lugn, verksam och för näringarna
nitisk styrelse, som af själ och hjerta gillar de
gr undsatser, hon skall ställa i verket.
Or af Harmens, Henr. Otto: I slutet af förevar,
betänk, har Utsk. föreslagit, att med undvikande af hvad
Tull-comiterade i taxan inryckt, tolagen skall i den nya
taxan uppföras såsom hittills. Denna fråga har varit A bane
alltsedan 1810 års riksdag. Efter 1823 har den med
mera allvar varit behandlad, och, på sätt Utsk:s betänk,
innehåller, har den år i835 blifvit så definitivt afgjord af
R. St., att de ingått till K. M. med begär an, att en K. propos.
i ämnet vid nu innevar. riksdag matte afgifvas, i följd
af de underrältalser, som derförinnan kunde inhemtas. K.
M. anbefallde då Dess Bef:h:de och Öfverståth.embetet att
inkomma med dessa underrättelser till 1836 års slut. De
hunno likväl ej inkomma förrän år 18 38. Då yttrade
Commerce-colkm, att de grunder, hvarefter de inkomna tabellerna
voro uppgjorda, icke kunde leda till de upplysningar,
som af coll:m ansågos nödiga, hvarföre collrm föreslog
K. M. att på nytt höra vederbörande. Detta antog K. M.
likasom de nya grunder, som Commerce-collrm tillika föreslog
för den nya regleringen; men inom i83g års slut hade
intet definitivt utlåt, från Commerce-collrm inkommit.
Utsk. säger uti sitt betänk., att orsaken dertill var, att den
sist begärda uppgiften från Öfverståth.embetet ännu den i3
sisth Januari var uteblifven. Jag hade förmodat att, i anseende
till frågans stora vigt och med anledn. af så väl den
D c ii 29 Juli e ra.
4o3
frun K. M. remitterade tulltaxan, som särskilda motioner,
hade Ulsk. bort vinlägga sig om att föra saken till något
slutligt resultat, i hvilket afseende icke något annat hinder
är omförmäldl, än att uppgiften från Öfverståth embetet uteblifvit.
Då nu Utskts betänk, säkerligen blir återremitterad!,
anhåller jag, att denna anmärkt), må åtfölja, på det
Ulsk. ina tillse, om det icke är möjligt alt komma till något
närmare slut i denna sak, som ej allenast är af högsta
vigt utan jemväl under 3o års tid varit ifrågasatt. StalsUtsk.
har visserligen kunnat behandla en del af denna fråga
gemensamt med inqvarteringsfrågan, men bar uraktlåtit
det, i den säkra förmodan, att Bevilln.Utsk. skulle upptaga
saken.
Bland de öfriga frågor, som i detta betänk, förekomma,
anser jag den föreslagna bestämda tullen för spanmål vara
den vigtigaste. Utan den kan ingen spanmålshandel uppstå,
och om en eller annan provins genom den föreslagna
tullen skulle blifva lidande eller gå miste om sin vinst, så
kunde delta afhjelpas, orri man ville göra ett särskildt stadgande
för en viss trakt, nemi. för hamnarna från Helsinborg
till och med Westervik; men sorn detta vore något ovanligt
och kanske olämpligt, så anser jag, att denna trakt bör
göra en uppoffring, om det stora ändamålet så fordrar.
Denna uppoffring kan ej blifva stor, ty fråga lärer ej kunna
blifva om mer än 8 h 16 sk. för dessa provinser. Jag
bar af en värd ledamot blifvit särskildt uppmanad att yttra
mig i afseende på en skrift, som nyligen utkommit och uti
en bifogad tabell uppgifver frakt- och import-kostnaden för
spanmål. Det är uppgifvet alt från hamnarna i Småland
exporterades hufvudsakligen trädvaror, oell att fartygen ätervände
med barlast. Detta måste äfven jag intyga, och
vid sådant förhållande är det helt naturligt, att de återfrakter,
som kunna erhållas, nästan icke kunna beräknas. Men
så göra åtminstone icke de handlande, som jag känner i Calmar.
Denna uppgift synes hafva stort inflytande på deri
uppgjorda tabellen, som upptager fraktkostnaden till 34 sk.
Men erfarenheten tyckes bevisa motsatsen, eller att, om man
också frånräknar denna frakt, skall inflytandet på saken i
det hela blifva obetydligt. Det har varit nemi. alla obetaget
att införa råg för en tull af 2 r;dr btco. Frakten har
naturligtvis icke bort beräknas, och således hade, efter det
uppgifna lägsta priset i Greifswald, spanmålen derifrån bort
kunna säljas här i Sverge för 6 r:dr 1 5 sk. Detta har likväl
aldrig varit förhållandet. Mig veterligen har aldrig utländsk
spanmål till södra Sverige blifvit införskrifven utom
vid yttersta behof, neli då aldrig kunnat erhållas för lägre
pris än 9 r:dr 16 sk. b:co. Jag vet icke hvarigenom delta
förhållande uppkommer, men jag har bort uppgifva det,
för att fråntaga den förra uppgiften den stora verkan den
eljest kunnat föranleda.
4°4
Den ag J u I i e. m.
En annan vigtig näring, som liär funnit ett särdeles
skydd, ur ullcultiiren. Jag fruktar, att man å ena sidan
gått för långt, då man begärt, att ullen skulle förbjudas till
införsel. Man måtte då förgätit, alt Sverige behöfver
i,aoo,ooo få ull. Den åsigten kan jag således icke biträda.
Men att näringen behöfver skydd, visar sig allt mer peli
mer. Den har varit i aftynande och aftager år från år.
För att den icke må alldeles förfalla, har man föreslagit en
högre införselstull, nemi. 12 sk. b;co pr få. Om den verkligen
skulle komma att utgå, så vore det måhända rätt att
antaga denna tull; men jag tror icke att så skulle ske, och
äldre tiders erfarenhet lärer styrka , att sådant icke är alt
påräkna. Man har sedermera föreslagit export-praemier, oell
ansett dem snarare uppfylla ändamålet; men satsen är så ny,
och jag tviflar, att Ständerne vilja ingå på att afstå några
statsmedel för att gynna en särskild näringsgren. Dessutom
förefaller det mig motbjudande att sålunda låta den fattiga
folkclassen i Halland, som idkar en husslöjd, hvilken är
grundad på införsel af ull, betala dessa p raein ier lill schäfer
l iägarne. Men det har blifvit af några talare föreslagit, att
ullproducenten, eller hvilken annan medborgare sorn helst,
skulle få utföra Svensk ull, med rättighet att deremot få
införa så mycket utländskt kläde, som af den utförda tdlep
kunde tillverkas. Detta tror jag skulle till alla delar uppfylla
ullproducentens fordringar, utan att kunn3 skada klädesfabrik
kerna. Jag kan icke se, att det kunde hafva annan verkan
på klädesfabrikerna, än att en del af det kläde, som nu lurendrejas',
skulle inkomma med laglig tillåtelse; och jag får
föreslå, att den tull, som borde erläggas för det kläde, hvilket
infördes i utbyte emot ull, måtte bestämmas till 5 proc,
af klädets välde. Af en värd talare har blifvit anmärkt,
att det blefve omöjligt controllera, att icke större qvantum
kläde inkom, än som motsvarade den utförda ullen. Mig
synes dock denna controll böra blifva så lätt, att den alltid
bör kunna iakttagas, såvida man icke med flit vill åsidosätta
den, emedan Kronan på de få ställen, der export af
ull kommp att äga rum, har så många embetsmän, att det
ej kan blifva svårt för dem att efterse, huruvida varan verkligen
kommer om hord och blir exporterad.
I afseende på utförseln af tackjern, som också är ett
vigtigt ämne, delar jag de åsigter, som af Frih. Åkerhjelm
äro framställda i dess reservation; men här bär i dag förekommit,
att en värd talare föreslagit, att tullen på tackjern
skulle årligen nedsättas med vissa procent. Jag vet icke
hvartill detta skulle gagna, såvida man ej nödgas antaga,
att man vill blifva af med tackjernet inom landet; meri örn
man verkligen vill det, samt att en sådan nedsättning i tullen
ina äga rum, sä synes mig att den ledamot, sorn gjort
detta förslag, ej bort förgäta, att lian sjelf i officiel väg undertecknat
en calcul, som visar, att de delar af Riket, hvilka
1} e 11 29 Juli c. m.
4o5
producera tackjern, aro i anseende till detta åliggande så
lindi igt beskattade, att deras skatter förhålla sig till skatterna
i andra orter såsom 7 3 till ii5, om jag ej missminner
rnig. Staten liar genom denna skattenedsättning förvärfvat
sig rättighet att ålägga dessa bergsmän att tillverka tackjern
för landets behof', oell om detta åliggande skall upphöra ,
måste deras rättighet till lägre skatter äfven upphöra,
Hr von Hauswolff, Carl Ulrik, uppläste följande:
Delta
riksvigtig^ ärende, som rör nationens mest vitala
intressen, och naturligtvis upprör de deruti intresserade
parterna på det högsta, har af cpmite'er, utskott, af R. Stjs
ledamöter oell af publipileten blifvit så vidlyftigt afhandladt
och möjligtvis så fullständigt utredt, att ingenting återstår
för mig, annat än alt uppfylla den pligt jag anser
inig åligga, att såsom representant ådagalägga min enskilda
asjgt, och alt ytterligare söka fasta uppmärksamheten vid
några punkter, hvilka synas mig ej hafva blifvit tillräckligen
i öfvervägande tagna.
Den ifver, hos oss så ovanliga ifver, som väckts af detta
ärende, nästan det enda offentliga mål, som framkallat
ptt så lifligt opinionsyttrande, kan ingalunda förvåna mig,
som bar bevittnat ännu J i fl igare och kraftigare yttringar
angtde denna fråga på andra sidan Atlantiska oceanen; och
på denna sidan, del1 den utgjort föremålet för de djupsinnigaste
tänkares forskningar och de skarpsinnigaste statsmäns
och de mest upplysta statsanctoritelers åtgärder. 1 de förra
länderna finnas loenia och egna orsaker till en fortsatt
strid, i de Europeiska tyckas åsigterna numera närma sig,
och man synes vilja förstå hvarandra; det vöre ett besynnerligt
phenomen, 0111 Sverige ensamt ville framställa ett undantag,
och ensamt framträda på en bana, änpu ej beträdd
af någon annan nation i verjden, i strid med allt hvad den
collectiva erfarenheten vitsordar. Vi måste i sanning blifvit
obegripligt visa och rjka. Denna gång kan man visst ej
öfverklaga brist på systcme hos det nu rådande partiet;
skada endast att detta undantag skulle basera sig på en abstract
och högst dubiös theori och så högst vaga och problematiska
rön och uppgifter.
En egen olycka förföljer vårt fädernesland sedan längre
tid, att vi med våra försök i administrativt, så väl merkantiliskt
sorn ekonomiskt hänseende, komma efter alla andra
nationer, sorn omfatta dessa intressen såsom hufvudsakjiga.
Orsaken ligger troligen deri , alt de theorin-,
hvarpå de byggas, äfvenledes här begrundas alltför sent,
och att undersökningen merendels blir ensidig, och att den
ensidighet, sorn råkar blifva mäktig, öfyergår till envishet
och pedanteri. Då en sådan theori redan är discuterad ,
pröfvad och utdömd i de länder, der man djupast och lifligast
uppfattar den, då först kommer turen till oss att
Deu 29 Juli e. m.
napptagas dermed; men i detta fall frapperar den orimlighet,
att vi anmanas göra första steget i praxis, då theorien,
hvarpå den stödjer sig, längesedan ar utdömd. Med minsta
kännedom om verkliga förhållanden, inser man lätteligen,
att ingenstädes det fria systemet satts i verkställighet, minst
på det nu hos oss föreslagna sätt, sorn, i min tanke, helt
och hållet åsidosätter Sveriges egna förhållanden.
Jag förklarar således, alt jag anser det för en stor nationel
olycka, att Sverige slutligen bekommit en physiocraiisk
minislere, som endast stödjer sig på en ensidig theori, och
för dess genomdrif'vande ej tvekar sätta i fara den med så
mycken uppoffring, arbete, idoghet redan åstadkomna förkofran
i vära manufacturer.
Det finnes ingen stat, hvarest manufacturer florera, der
de ej kostat dylika ansträngningar, der de ej af styrelsen njutit
en långvarig, fortsatt och jemn vård. Manufactur-industrien
är en ömtålig planta, som ovillkorligen fordrar denna
fostrande omhägnad, innan den ölvergår till den kraftiga stammen,
som skall bära de rikligaste frukter. Det ur det lättaste
i verlden, att genom försummelse eller misstag, genom
förhastade och omogna eller äfven fördröjda mesurer förstöra
den. Sveriges historia för förra seklet fram ter derpå
det bedrölligaste exempel: äro vi beredda, kunna vi försvara
det inför tid och efterverld, att åter beträda samma bana?
Och det endast derföre, att det ligger ett visst intresse
om hjertat och ett visst physiocratiskt parti i hjernan, att
sätta i verkställighet det s. k. fria systemet, — jag får upprepa
det, utan det minsta afseende på Sveriges egendomliga
förhållanden, och, som det tyckes, utan behörig kännedom
eller öfvervägande af hvad som i enahanda sak blifvit vidgjordt
hos andra nationer.
För hvarje opartiskt och sansadt omdöme skall den med
så mycken emphase utbasunerade satsen, att köpa der
man kan för bästa priset, och sälja der man får det högsta,
visa sig i verkligheten outförbar, sjelfförstörande, obillig
och till och med i högsta grad löjlig, ty den utgår
dock i grund ifrån en fåkunnig visdom. Man vill narra
hela verlden, och narrar slutligen endast sig sjelf. Fri handel
skall naturligtvis vara byggd på reciprocitet. Hvarest
finnes en allmän sådan, och huru skulle den i sjelfva verket
kunna finnas? Orden, jag erkänner det, hafva begagnats
af England och med fördel — men också endast såsom sats,
en lockmat för andra i handel och industri och ännu mera
i praktiskt förstånd underlägsna nationer; likväl ej med det
påräknade resultatet, ty ingen stal med insigt och månhet
om sin sanna nytta, som ägde stora inhemska intressen att
bevara, hvilka bevakades af en förståndig och incorruptibel
och nationel ministére, lät narra sig deraf. Har England
någonsin sjelf ingått på fri handel ? Östersjöhandeln torde
just kunna svara på fråga 11. Och hvad vill fri handel säga
Ben 29 Juli e. m.
i Englands mun? Med dess öfvermakt i capital och industri,
dess djupa och öfver hela jordklotet sträckta verldshandelssysleme
och storartade och singa beräkningar, hvilka ej sky
en öfvergående, 0111 äfven slör uppoffring, för hvilken ensamt
en mindre stat skulle duka under; hvar kati i fri handel
med England någon möjlig reciprocitet finnas? Frihandel
med England hetyder i sjelfva verket dess monopolinni
öfver den stat som ingår derpå. Också är det en allmänt
anlagen regel, följd af alla förståndiga Regeringar, och det
just i våra dagar, att på allt möjligt sätt försäkra den
inhemska industrien om monopolium uti den inhemska
marknaden. Den utländska blir allt mer och mer prekär.
Alt handla annorlunda är och blir don-quixoteri och medför
ruin.
Derföre befinna sig England och Frankrike, rörtde ömsesidiga
handels- och lullförhållanden, i en så långvarig ömtålig
och slug strid; sak samma mellan Belgien och Frankrike,
mellan England och Tyska Förbundet m. m. — Sverige
ensamt vill, en ny Gustaf II Adolph, NB. i handel, våga
högsint uppoffra sig för ide'en af allmän frihet. Visserligen
låter det bra, men äga vi i sjelfva verket då intet alt
dervid riskera, och lönar risken mödan, eller äro vi någon
stor fara underkastade och dertill drifne af en tvingande,
en öfvervägande nöd, och hvilken elfect skulle vi åstadkomma?
Detta tolde tåla att fundera på!
Men har väl Tull-comiteen gjort det? Har comitcen
tagit i behörigt öfvervägande den der systematiska, jenina,
fostrande omvårdnad, som ett lands industri ovillkorligen
kräfver, en princip, som endast kunde hos nationen ingifva
aktning och vinna förtroende till dess förslag? Har comiteen
med statsmannablick genomskådat andra staters beteenden
och industrihistoria? Tycks comite'en med någon tvekan
besinnat de möjliga, nej de oundvikliga följderna af dess
djerfva förslag? Vi äro som bäst, och ej utan djup ängslan,
sysselsatte med våra fattigförhållanden; går corn i torns förslag
igenom, få vi i och med detsamma bereda oss på försörjningen
af 1000-tals till arbetslöshet och till uselhet
dömda hushåll; ty för dessa finnes ingen annan utväg till
lifsuppehälle, än de nu äga; till åkerbruk och brukshandtering
duga de ej. Och, enär vi med berådt mod bereda
deras undergång, (ty hvarje sansad mans samvete, han må
vara partisk eller opartisk, säger honom ovillkorligt, att ifrågavar.
systeme skall leda derhän), åligger oss också den
oundvikliga förbindelsen all sörja för dem. Denna faltigpopulation
blefve annars i sanning fruktansvärd, lika fruktansvärd
som säkerligen hela nationens röst; ty förr eller sednare måste
ögonen öppnas på de mest förblindade, — och då kan
möjligen en ministere räkna på ett längre bestånd, som arbetar
i handen på Tull-comiteTns olycksaliga förslag. Ohjelpligt
ondt kan den dock dessförinnan åstadkomma.
4o8
Den 29 Juli e, ra.
Lika litel som det tyckes alt Tull-comiteen tagit i öfvervägande
de Europeiska förhållandena, lika litet förvägen
skulle man tro den frågan vara, om den ens känt de Am<-  rikanskai Man skulle kunna tveka, 0111 cömile'én ägt någon
kännedom 0111 den namnkunnige flandsburg Meelin", der
hufvudsakligen den stora frågad ventilerades och afgjordt^
Som ledde till beskyddet af de inhemska mänrifäetufernä,
— en fiåga sorn så länge, förut och sedan, hållit de norra
och de södra staterna i strid. Jag kan ej undgå att harvid
alludera på ett yttrande af en vard ledamot i ett annat
Ständ, beträffande ifiågavar. salt, enär deri värde ledamålen,
såsom grund för sin fördömmeläe af prohibitiv-systernet,
anför: ”Man har låtsat vara okunnig örn det histöriska
factum, eller att ibland de Stridsfrågör, hvilka isynnerhet
hotat upplösa Unionen (NordÄmerikanSka Förenta
Staterna) frågan orri eli vidsträckt tullfrihet utgör en bland
de vigtigaste, emedan man i de norra staterna* der fnbriksintresset
är rådande, med all makt söker tillvägabringa restrictivd
lagar, hvaremot de södra staterna, som företrädesvis
hylla sig åt landlbruksskötsél och handel, hylla de fria*
ie åsiglernä derom. Jag vågar till och med försäkra, att i
Kofra Amerika ingen statsman finnes och knappt någon iridustfi-idkäre,
tillhörig någondera delen, sorn icke klart vet
att uppfatta och redovisa skälen* så Väl till dét ena söm
det andra.’’
Det är i sanning olyckligt* alt den värde ledamoten
uppfattat förhållandet så positivt och peremtorisk!,
och alt det verkliga förhållandet på sin väg till honom
undergått en så notabel förvandling. Nödvändigt
blir det dock upplysa den varda ledamoten, och kanhända
äfven andra, att hvilken statsman och induslri-idkaré
sorn helst, så väl inom sorn utom Kofra Amerika, söm pretenderaf
den rumsta kännedom om de ifrågävaf. skälen, fullkomligt
väl känner, först och främst, att det just äro de
norra staterna, som äfo de åkerbruk sid ka nde och handlande,
och att dessa tillika äro de, som sträfva efter inhemska
manufacturer, och derföre äska rest rict iva lagar; sCdari att
de södra staterna äro Colonial-stafer, söm föga idka hvad vi
kalla åkerbruk, utan endäst låta sina slefvar odla colöuialartiklar,
och föga bry sig 0111 activ handel* manufacturer
och åkerbruk. De vilja i ro och far-niente på stället afyttra
sin bomull till de Engelska manufactui isterna eller
handlande och af dem förses med sina behof. Tvertom utgör
Norra Amerika det eclatantaste exempel på att åkerbruk
och manufacturer trifvas tillsammans i fullkomlig harmoni,
— ja, alt hvarest en välförstådd kunskap om ömsesidiga
inlressen gör sig gällande, dessas förening är oundgänglig.
Vi äga numera ingen vara, som i oundgänglighet i verldsmarknaden
svarar emot bomullen, och vilja vi hafva stekta
duf
-
Don 29 Juli e. ra.
dufvor att flyga oss i munnen, såsom de södra coloniplan
tÖrerne,
så Jära vi snart nog få se, huru långe det kommer
att räcka. Det torde i alla fa 11 i längden falla sig något
dyrköptare, än att nu t. ex. betala något mer för kläden,
än hvartill de skulle kunna fås utrikes ifrån. Stater, som velat
anlägga fabriks- och industri-näringar, utom hvilka numera
också ingen stat kan oafhängigt beslå, hafva alla måst
erlägga detta förlag af beskydd och praeroium. Derföre är
det ej sagdt, och jag vet ej hvarifrån den orimliga ideen
uppstått, att man sträfvar efter att uppdrifva samhället lill
en verklig fabriksstat, eller som den bemälde värde ledamoten
äfven yttrat sig: ''förbyta det dertill.” I sanning,
detta går lika mycket för långt i fantasi som knapphändig
är uppgiften de facto, att här endast vore fråga om 14,000
menniskors bergning; snarare torde vi få lägga en nolla till.
För att stilla åkerbruksintressets möjliga, och på föregående
sätt väckta oro, är det nödvändigt göra detsamma uppmärksamt
på skefhelen i de öfverallt kringspridda uppgifterna,
och väcka det att mera grundligt taga kännedom om den
mer och mer rådande harmonien emellan åkerbruk och manufacturer
samt slöjd i de mest välmående stater, såsom,
utom det nordliga Norra Amerika, England, Frankrike, Belgien,
norra och medlersta Tyskland; och Ryssland sträfvar
nu äfven med all makt till samma mål. — Det synes då
såsom endast för Sverige ett nytt andans ljus skulle
uppgå.
En annan farlig och måhända än farligare förvillelse
synes söka göra sig gällande hos ett annat mäktigare intresse.
Man förespeglar nemi. bruksintresset, att om utländska
fabrikater få utan restriction införas i landet, — om nu
gällande ’ skydd för våra fabriker borttagas, — så blir jernexporten
så myckel större. Delta är likvisst att alldeles
misstaga sig om Svenska jernexportens närvar, förhållande.
En värd ledamot af detta Stånd har länge och offentligen
nitälskat för nedsättning af tull på vin, och utom andra
fördelar, hvilka jag lika mycket helviflar derigenom realiseras,
påstått, att då skulle Frankrike i utbyte taga så mycket
mera af vårt jern. Jag skulle tro, att hvarje upplyst,
med utländska förhållanden bekant ledamot af Brukssocieteten
vore fulleligen öfvertygad om motsatsen. Om Sverige
äfven skulle kunna dricka i sig allt Frankrikes vin, lärer
väl näppeligen någon mera betydlig jernafsättning dit komma
att äga rum. Svenska jernets åtgång i verldsmarknaden
hvilar på helt andra grunder, och mycket beror på sjelfva
fabrikationen och priset. Men härvid kommer dessutom åter
en nästan omöjlig reciprocitet i fråga. Hvarje stat, sorn
grannt inser sin individuella ställning, sträfvar med ifver att
uppdrifva sin inhemska jernproduction. Detta är en fabriksrörelse,
likadan som olla öfriga; och förstöra vi dessa, då
10 H. 5z
Den 29 Juli e. lil.
går sannerligen ock bruksintresset ett sjelfmord lill mötes»
Jag får ännu en gång upprepa livad jag vid ett loregtde till»
fälle yttrat, att Sverige för den framtida afytlringen af sitt
jern oundgängligen måste vända ej allenast sina ögon, Utan
äfven sina ansträngningar åt andra sidan af Atlantiska ocea»
nen, och kanske än längre. Der finnas länder, hvilkas tilltagande
odling, hvilkas näringars beskaffenhet, och hvilkas
loeala förhållanden komma att för sekler troligen hålla
Sveriges jern en rik de'boliehe' tillhanda. Jag besvär bruks»
intresset att ej, genom sina med-manufacturers förstöring,
lägga en ny sten på den börda Sveriges folk bär för dess
skull. Det är visst ej underligt, att under nu var. mörka
utsigt för jernafsättning dess fabrikanter gripa till hvarje
utväg för att rädda sig. Det ifrågavar. är dock långt ifrån
att vara den egentliga, och komme att endast stanna i en
alltför sen ånger öfver ett begånget misstag. Man talar,
nej man skriker om de uppoffringar Sverige gör för de öfriga
manufacturerna. Kunna dessa ej recriminera : kunna
de ej tala om millioner tunnland af odelbar mark, der hundratusentals
menniskor genom åkerbruk skulle kunna försörja
sig, hvilka nu öfvertäckas med skog för brukens behof,
men hvilka varit fordom till åkerbruk begagnade och nu ej
få upptagas dertill; detta förklarar det phenomenet hvarföre
Sverige i fordna tider ägde kanske större folkmängd och
kunde utföra spanmål; — vidare om restriclioner och one»
ra, dem en stor del af Sveriges allmoge för brukens skull
är underkastad tn. m. Uppväga ej dessa premier tillräckligen
dem som lemnäs det öfriga manufacturinlresset ? Och
inser ej hvarje förståndig bruksidkare, alt genomdrifvandet
af ifrågavar. systeme ovillkorligen inom ej lång tid, med o~
cmotståndlig drift, kommer att leda till resultatet af tackjernets
fria export? Alla mindre bruk kunna för öfrigt
spegla sitt eget öde uti det, som nu tillämnas den öfriga låbriksi
ndustrien.
En annan sanning anser jag mig äfven böra framställa
till H. Ståndets upplysta besinnande. Ju mera vi upplösa
de band, hvarmed den inhemska industrien sätter våra så
ofantligt vidt skiljda provinser i beröring med hvarandra,
ju mera lossa vi äfven de sociala band, som utgöra villkoren
för vår allmänna medborglighet, för vår förkofran, ja
för vår tillvarelse som ett politiskt samhälle. Der den ena
provinsen ej mera behöfver taga sina behof från den andra,
utan kan lika lätt, eller till och med lättare, hvilket visst
mången gång klefve fallet, dermed blifva försedd af utländningen,
kommer hvarje provins, hvarje ort, till allmänt och
enskildt användande af fältropet för det hos oss moderna
systemet att sälja der man får mest för sin vara, och köpa
der man kan få sina behof för minst; utan att behöfva göra
afseende på andra lika sanna reglor och maktpåliggande
förhållanden, skall fäderneslandet i storhet och helhet gälla
De ii 39 J u 1 i e, m.
för inlet, — der slörtar ledan en af grundpelarne för nationalilel
och för statsbyggnaden. Utför mati sjelfva satsen
i strict egentlighet, upplöser dea sig, liksom all falsk theol'i,
i det absurda.
I det redan anförda, och i allt öfrigt, rörtde detaljerna,
förenar jag mig med hvad så förträffligt blifvit utveckladt i
den skrift Stockholms stads fabriksidkare afgifvit och offentliggjort,
samt hvad i allman principväg så mästerligt blifvit
hevist af den namnkunniga Professor Liszt, hvars afhandling
i ämnet nyligen i öfversättning utkommit. Jag kan ej
till räckligen tilldraga dem H. Ståndets och Utskts uppmärksamhet
och begrundande.
En sak återstår att vidröra, och den är sannerligen ej
af minsta vigt och inflytande på närvar, fråga, nemi. det
stora misstroende, som fabriksintresset, ja Svenska folket i
allmänhet, hyser till efficaciteten af vårt tullverk — och
kan det väl vara annorlunda? Ingen gifves visserligen, som
misstror Tullstyrelsens integritet och goda vilja; men först
och främst misstros det rådande systemet, och man tillskrifver
sedan onekligen detsamma till ej liten del den slapphet,
som öfverklagas i tullskyddets handhafvande. Inflytandet,
ofta ej öfverlänkt, är naturligt och sträcker sig ifrån högre
till lägre. Känd sak är lika gällande som vittnad, och
således är det öfverflödigt tala om lurendrejeri och tullförsnillning;
man kan af hvarje vandrande Westgöthe i förtroende
få veta mera derom, än man skulle önska höra. Meri
betänkligt i högsta grad är hvad som förspörjcs om några
andra förhållanden, hvilka, ifall de äro lika verkliga som allmänt
omtalda, förtjena stort afseende och anses lika mycket,
om ej mera än locala och andra uppgifna dylika, bidraga
lill de så oerhördt och skamlöst uppdrifna tullbrolten.
Ett af dessa är, att det skulle vara svårt för beslagare och
tullverkets lägre betjente, att vid beslag utfå sin lagliga andel,
att angifvare afspisas med en obetydlig penning, hvarföre
således ej riktig ling förefinnes att göra beslag, utan
torde hellre ses igenom fingren, och angifvelse ej göras; —-  ett annat, alt hemligheten med angifvarens namn ej tillräckligen
bevaras, så alt den, som äfven skulle äga lust angifva
ett honom bekant lullbrott, ej töres göra det. Äro dessa båda
förhållanden lika sanna som allmänt omtalda, så är det
ej underligt, 0111 tullskyddet beskylles vara slappt och otillräckligt.
Man må betänka hvilken skilnad skulle uppstå,
om förräderi insmöge sig i lägret, och lurendrejarena
började misstro hvarandra. Slutligen skulle de ej mera våga
förlita sig på sina egna förtrogna och agenter; ty der
vinningslystnaden är enda driffjädern, och då denna blir
försäkrad om tillfredsställelse och lystnad å andra hållet,
lika väl som den nu är det å det ena, der måste oundvikligen
all tro och allt förtroende snart upphöra, och bandet
blifva upplöst.
D c n 29 J111 i e. m.
Man talar val också en och annan gång om eelatanta
exempel på fel vid sjelfva uppsyningen, och om felaktiga
dispositioner. Vid sistlidne jultid hörde man talas om ett
stort lurendrejeri till ett par 100,000 r:drs belopp, som för
sig gick här i hufvudstaden. Tulluppsyningen lärer vid tillfället
varit posterad vid ett pass, men ett annat lemnadt obevakad!,
der också alla fororna i all maklighet tågade fram
till sin lyckliga bestämmelse. Saken lärer ej vara okänd på
Stockholms börs, och ej förnekad äfven af dess mest ansedda
fmictionärer. När sådana förhållanden afvetas, omtalas,
kringspridas; när iurendrejeriets och tullförsnillningens herrligheter
öppet spridas förvara ögon; när, man må säga hvad
man vill, våra manufacturer dagligen aftyna, och deras idkare
komma på ett, ofta rysliga följder medförande, obestånd,
hvartill det osäkerhetstillstånd de befinna sig uti hufvudsakligen
bidrager, (ty huru skulle capitaler och credit
och större ansträngningar egnas åt så prekära intressen);
när endast lux- och flärd-artiklar visa sig prålande i dagen,
liksom sminkade skökor och narra ytliga observatörer till tron
på förkofran och välmåga här lika bedrägliga som de förra;
när man tror sig märka från flera håll, äfven publicitetens,
ett bestämdt lutande åt främmande intressen, och
ordet frihet begagnas för alt förvilla om de bestämda
fosterländska; när systemet går så långt uti, man vore frestad
tillägga, afsigtlig förblindelse, att uppgifva ett —
jag tror ej man kan tillägga annat — betydligt exempel
på förkofran (fabrikanterne kunna troligen bäst sjelfve derföre
uppgifva en helt annan orsak), och ett plus i siffror,
bevisligen uppkommet äfvenledes af helt andra inflytanden,
för att triumferande utbasunera och söka att öfvertyga 0111
sin ofelbarhets lyckliga inverkan, men hvilket beteende
tverlom just förråder dess ohjelpliga svaghet, — är det då
underligt, om den idoge inhemske fabrikanten misstror,
klagar och förlorar modet? flans framtida utsigt är för
närvar, sannerligen ej afundsvärd!
Jag voterar får återremiss, och anhåller vördsam!, att
detta mitt anförande måtte åtfölja.
Ilr Hjerta, Lars: Olika med den sista värda talaren
och några andra, som förut i dag yttrat sig, instämmer jag
i den af Ulsk. uttryckta lanke, att absoluta förbud ej böra
existera; men jag tror, att Utsk. motverkat den nödiga tillämpningen
af denna sats, då det i allmänhet åsatt de flesta
slöjdevaror så hög införselstull, att tullafgifterna i det närmaste
blifva lika med lörbud, och derigenom gör man i
min tanke saken värre, emedan jag, lika med några andra
talare, tror, att den vara, som får införtullas, lättare kan
smuglas, än den förbjudna. Men här är så mycket yltradt
olver frågan i allmänhet, all jag icke vill länge uppehålla
mig dervid. Jag vill blott hafva äran anmärka, ali jag tror
Den 2g Juli e. m.
4>3
Ulsk. hafva afvikit från en sund ekonomisk princip, isynnerhet
i 3 eller 4 fall
Det
ena Sr, att Uisk. ieke gjort nog afseende på behöfvet
att hafva colonial-varor för ett billigt pris. Jag har
ide anmärkntr jag haft äran tryckta till Bevilln.Utsk. öfverlemna,
framställt frågan om några sådana artiklar, och utan
att nu vilja besvära R. o. Ad. med en vidlyftig deduction
af skälen för mina åsigter, får jag endast reservera min rätt,
att Ulsk. mätte i närmare öfvervägande taga dessa artiklar,
hvilka jag framdeles skall närmare uppgifvä.
Det andra fallet jag velat anmärka har afseende på den af
Tull-comiterade såsom en princip framställda omständighet,
att lägre tullafgifter borde sättas på sådana varor, hvilka
icke egentligen äro råämnen, utan, om jag så får säga, äro
primära tillverkningar isig sjelfva, men materialier för färdiga
fabrikater. Från denna grundsats synes Utsk. häfva
afvikit i många fall, hvilka jag också skall i största korthet
genomgå; men jag ber att särskildt få fästa mig vid en artikel,
hvilken förekommer mig vigtigare än de öfriga, nemi.
garn. Vid garn har Utsk. bibehållit samma fel, som jag
tagit mig friheten att emot comilerade i mitt förra anförande
anmärka, nemi. att de behandlat det gröfre och finare
garnet särdeles olika, då det förra, under iV:o 26, fått omkring
23 procrs skydd i tullen, det sednare deremot endast
1 o och mindre i samma mån som numrorna och med deni
garnets pris stiger. Ingendera tillverkas numera här i landel
såsom husslöjd, och en uppmuntran är således endast
gifven åt de större fabriksspinnerierna, som med större capitäler
böra kunna lättare uthålla täflan med det utländska
gröfre garnet, som det åter för husväfnaderna är vigtigt att
få till goda priser. En värd talare har här låtit uppläsa
ett anförande, som, om jag ej misstagit mig, var af ägaren
till Rydboholms fabrik i Westergöthland. Om jag ej irrade
mig vid afhörandet af detta anförande, här skriftens författare
yrkat hög tull håde på garn och väfnader. I anleda.
deraf tager jag mig friheten erinra Ståndet, alt detta
bolag sjelft för ett par år sedan hos K. M. anhöll om restitution
af tullen för införsel af 40,000 lä bomullsgarn, hvilken
ansökan bolaget grundade på dess gjorda uppoffringar
för ifrågavar. fabriks-anläggning. Nu anför fabriksägaren
uti sin skrift, alt han genom inrättande af mekaniska väfstolen'
beredt ofantlig nytta för husslöjden i orten. Mekaniska
vafstolär och husslöjden synas mig likväl stå i någon
motsats till hvarandra, åtminstone såvida, som hvad som tillverkas
mera på en mekanisk väfstol tillverkas mindre i husslöjden.
Jag tior åtminstone, att della skäl och de summor,
hvilka blifvit uppgifna såsom antalet af de personer, sorn
underhållas af denna fabrik, icke kunna användas såsom något
skäl emot önskningarna om en lägre tull på bomullsgarn,
Om mun tänker efter, mine'herrar! så finnes, att 8
4l4
Den 2& julie iu.
sk. b:co på groft bomullsgarn är ungefär lika mycket,. sorn
sjelfva arbetskostnaden, och om det skall blifva någon möjlighet
alt medelst hemslöjd täfla med de utländska fabri-,
katerna, så mäste garnet kunna erhållas för billigt pris.
Nu säger man, att garnspinnerierna mäste skyddas. Det är
sannt, men huru stort är det skydd de behöfva? Arbetslönen
kunna de hafva ungefär för samma pris här sorn i
England. — Hvad en värd talare här anfört om beliofvet af
varmare hus och kläder, torde till någon del motvägas af de
högre arbetslöner, som mäste gifvas i andra länder, t. ex. England,
i anseende till lifsmedlens större dyrhet. Bomullen fås,
här till nära nog lika godt pris som i England, och den egentliga
skilnaden, hvarföre den Engelska fabrikanten arbetar
med avantage, lärer vara, att han genom ett större förråd
af bomull är i tillfälle att sortera sig för det gröfre garnet
med bomull af sämre qvalitet; men i samma man våra inhemska
garnspinnare borja blifva kunniga derom, lära de
icke försumma att förskaffa sig samma fördel, och transportkostnaden,
hvilken samme talare uppgifvit såsom större till
de aflägsnare nordiska hamnarna, torde motvägas af det lägre
priset på skepps- och matros-hyror hos oss, äfvensom af ganska
många eutraver vid Engelska tullverket, hvarmed, enligt
hvad jag hört sägas, ehuru jag ej kan fullkomligen bestyrka
det, Engelska fabriksägare skola vara betungade, innan
de få sina varor clarerade. I afseende på LardulIsgarn
får jag referera mig till hvad jag nämnt i mitt ofvan
åberopade anförande. I samma cathegori, som detta, står
äfven artikeln talg, för hvilken jag önskat nedsättning från
i r.dr till 3a sk. b:co Lil. Talg är ett så allmänt behof för
alla hushåll, att hvarje tillökning i priset för ljus är för de
fattiga ganska kännbar. Deremot skulle jag tro, att de här
inrättade stearin- och vaxljus-fabrikerna kunde ganska väl
tåla en nedsättning från 12 till 8 sk. för de förra, och från
16 till 12 sk. för de sednare, ifall råämnet kunde fås för
billigare pris.
Den tredje calhegorien anser jag ligga i sådana varor,
som hafva en dyr transportkostnad och lätt kunna sönderslås.
Till förra slaget höra äfven lefvande kreatur, för hvilka jag i
milt förra anförande anhållit om tullfrihet. Detta lärer måhända
icke kunna beviljas, men dock torde någon nedsättning kunna
ske, åtminstone till 5o proc , emot hvad Utsk. föreslagit. Till det
sednare slaget, som vid transporten är underkastadt stor risk,
höra glas och postlin, utom flera andra artiklar. En värd talare
har i afseende på postlin hemställt hvad som på förmiddagen
äfven lärer blifvit i afseende på ull ifrågasläldt, nemi. huruvida
icke export-praemier kunde af Staten beviljas. Detta
lärer icke stå tillsammans med hvad i andra länder är brukligt.
Export-praemier i England, Belgien, Frankrike 111. fl.
länder, vet jag icke lemnäs för andra än sådana varor, som
blifvit tillverkade af förut införda råämnen, för hvilka tull
Den 2g Juli e. ui.
415
blifvit erlagd, så att prsemien utgör en reslitution af elen
förut erlagda tullen för råämnet, men alldeles icke någon
direct uppoffring af statscassan. Då denna fråga förra gången
hos RiksSUn förevar, hade jag tillfälle alt i BorgareSt.
höra en ledamot, som jag bekänner borde hafva kunskap
om förhållandet, påstå, att man i Belgien ger i drawbach
på socker dubbelt så mycket som införselstullen. Jag begagnar
detta tillfälle att här säga, det jag vågar helt och
hållet bestrida en sådan uppgift. Utan att hafva fullkomligen
förvissat mig derom, kan jag ingalunda antaga möjligheten
af en så fullständig statsekonomisk oklokhet, alt man
blott för nöjet att fabricera och utföra en vara uppoffrar
lika mycket som man haft i tull för ett dubbelt qvantum
af varan.
Jag skall nu utbedja mig att i korthet få uppnämna de
artiklar, sorn förekomma i milt förra anförande:
Äska, hvarå tullen för den raffinerade ur 16 gånger
högre än för den råa, hvilket jag anser alldeles för högt.
Cacao, hvarom jag då yttrade att priset på denna artikel
är,på den Utländska marknaden lägre än för caffe, och att
således tullen icke bör vara högre, så mycket mindre som
chocoladen är en mera födande och mindre retande dryck
än caffe, och förtjente att genom ett lägre pris komma mera
i bruk i bredd med det sednare. Å sjelfva clio co lael
e n föreslog jag äfven en tull af 8 sk. Utsk. har utfört
16 sk. — På corinter har Utsk. utsatt en tull afa sk. 8 r:st.
De säljas likväl i Grekland, såsom köpmän säga, til! a a af
sk. fä. Detta är således ioo proc. på en krydda, som är en
af de nyttigaste oell mest välsmakliga, samt kunde komma
den fattiga classen till godo, och derjemte bereda en ökad
handels-trafik med Levanten. — På dref är inom landet
otillräcklig tillgång för skeppsbyggeriernas behof, och denna
artikel borde således endast hafva en nominel lull af 12
sk., i stället för i r:dr24sk. Sfä. — Fernissor äro bland
de artiklar, som mycket smugglas och äro af väsendtligt
gagn för alla tillverkningar af möbler. De torde således
ej böra beläggas med mera än 4 a 6 sk. tull per fä, då nu
icke en enda fabrik för tillverkning af fernissor finnes i landet,
utan snickare och schatullmakare sjelfve måste göra dem
med stort besvär. — II vi It fönsterglas. Vid denna artikel
hade jag yrkat, att å densamma, såsom tillverkad inom
landet i otillräcklig mängd, tullen skulle nedsättas. Utsk. har
likväl förhöjt denna tull utöfver hvad den förut utgjort,
nemi. från i5 r:dr till i6r:dr 32 sk. Jag tager mig friheten i
anledn. häraf yttra den önskan, Gr. Posse förut t i 1 Ikänna—
gifvit, alt Uts k. måtte uppgifva skälen till alla de tullbestämmelser,
som blifvit föl höjda. — Vid glas, andra slag, ej
specificerade, äro redan anmärkntr gjorda, hvarföre jag
ej behöfver dermed uppehålla.— Ifråga om postlin bade
jag äran förra gången göra den anmärkn., alt det efter min
Den g:j Juli c. m.
tanke borde förtullas för vissa artiklar efter dussin och icke
efter vigt, emedan, hvad talrickar beträffar, de för
det första, genom beräkning efter vigt, belastas med dryga
vågpenningar, oell för det andra köpmannen derigenom
tvingas alt gifva order på en klenare sort, då lian eljest med
den obetydliga skilnaden i priset skulle hålla sig till de
bättre sorterna. Jag tror det icke skulle skada, att Utsk.
fästade uppmärksamhet på denna sak. Ett särskildt allmänt
skäl härtill förekommer äfven, nemi. alt jag tror det vara
oriktigt att sätta höga skydds-praémier, på sådana tillverkningar,
som icke kunna blifva föremål för husslöjden eller
grunda sig på en större concurrens, utan måste anläggas med,
stora capitaler och vara beräknade på afsättning i hela landet,
och hvaraf följaktligen icke mer än ett pär eller tre
kunna existera i ett litet land. Det är naturligt, att om
en sådan fabrik förut varit inrättad och en ny uppstår, skola
de i början , för att få credit, täfla och undersälja hvarandra,
men när de kommit ungefärligen au niveau, så gå fa-,
brikanterne till hvarandra och säga: det är begges vår fördel
att komma öfverens, och låtorn oss göra det. Då kunna
de, om de äro skyddade af förbud eller hög tull, beskatta
allmänheten nästan så högt de behaga, såvida deras fabrikater
äro nödvändighetsvaror. Man bör i detta afseende,
efter min öfvertygelse, göra en mycket noggrann skilnad
emellan de 2tne olika slag af industriella företag, sorn kunna
grunda sig på fri concurrrens, eller icke göra det. Af
det sednare slaget vill jag såsom exempel citera ångfartyg
och jernvägar. Om ett bolag anlagt en jernväg emellan 2:ne
orter, så är det nästan omöjligt för någon annan alt anlägga
en väg bredvid den förra och ännu ogörligare för en
tredje alt göra en sådan anläggning. Då måste Staten träda
emellan och tillse, att icke sådana omständigheter kunna
inträffa, som göra det möjligt för anläggaren af den första
vägen att taxera de trafikerande så högt han behagar, såvida
han kan hindra dem att komma fräta på 'annat sätt.
Om jag öfvergår härifrån lill jemförelsen med pöstlinsfabriker,
och antager alt då atlie sådana finnas, de kunna komma
öfverens alt icke sänka priset, utan förtjena ju mera desto
bättre; så kan man visserligen säga, att då förhud emot
utländskt postlin existerar, man kan äta på trädtalrickar;
men folket äter icke numera gerna på trädtalrickar eller krukmakare-talrickar.
Det har vant sig vid postlin, och mäste
derföre till en viss grad krypa lill korset, och köpa postlinet
till det pris fabrikerna bestämma, på dessa grunder
skulle jag tro, att åtminstone icke högre tull för postlin,
än hvad Tull-comiterade föreslagit, må antagas. ■—- För sirap
har Utsk. föreslagit 4 sk. lull, hvilket utgör y5 eller
åtminstone 66f proc. af varans värde. Detta synes mig alltför
mycket, och jag refererar mig äfven härvid lill milt
förra
D c n ag J u 1 i e. m.
4' 7
(orra anförande. — Svafvelsyra är af Utsk. ulfördl til! en tull
af 6 r:st. banco. Detta utgör egentligen icke iner än 12 ä
i5 proc. af varans värde, men dä svafvelsyran ingår såsom
en hufvudsakligen ingredierande artikel i alla lechniska fabrikationer,
och i öfrigt tullafgiften deraf ej kan blifva af
någon väsendtlig conseqvens för Staten, antingen den är 6
eller 3 r:sl., vågar jag föreslå det sednare. I Sverige finnes
för närvar, icke någon svafvelsyre-fabrik; och om också en
sådan skulle inrättas, så skulle den ifrågnvar. nedsätlningen
af tullen icke utgöra något hinder, emedan transporten af
svafvelsyran är ganska svår. Den kan icke föras i tunnor
eller laggkärl, och är dessutom så tung, att en sådan större
butelj, hvari den vanligen förekommer, rymmer 200 å
25o
Jag skall icke trötta R. o. Ad. med flera artiklar, meu
utber mig att få göra blott några få påminnelser vid hvad
en värd talare i allmänhet framställt såsom argument för
förhuds-systémet. Jag hörde på förmiddagen nämnas, att
man icke bör söka påtvinga nationenen reform eller eli nytt
systeme om den ej vill hafva det, hvilket var orsaken hvarföre
den värde talaren afstod från alt yttra sig. Jag tror
likväl, att om man tager saken i betraktande och noggrannt
räknar efter, så skall pluralileten af nationen i ett land med
så fä fabriker som Sverige vara för ett måttligt skyddstullsysteme,
för att få sina förnödenheter för skäligt pris.
I afseende på detta skydds-systeme gläder del mig att höra,
huruledes personer, som eljest mycket fördömma theorier,
likväl kommit fram med theorier. De hafva nästan endast
haft för det första theorier och för det andra farhågor att
stödja sig på, då man å andra sidan haft facta att framdraga.
Detta sednare har visserligen af dem till en viss grad
blifvit bestridt, och de hafva sagt, att de liberala också
hufvudsakligen stödt sig på theorier. Jag vill till en del
medgifva detta, men ber alt man mätte jemföra hvilkendera
af dessa theorier stödjer sig på de mest talande facta.
Då måste det otvifvelaktigt inses, att vi hafva i Sverige en
dubbel erfarenhet, som talar emot förbuds-systemets bibehållande.
Först deri nuvar. tidens erfarenhet, hvilken vi
alla upplefvnt, nemi. att just sådana artiklar, hvilka blifvit
till införsel tillåtna, hafva på den korta tidrymden af 12
till i5 år blifvit inhemska i landet. Men vi hafva äfven
en äldre erfarenhet. Om R. o. Ad. täcktes erinra sig, så
var det för ungefär 100 år sedan, då de flesta manufacturvaror
voro tillåtna lill införsel. Då föranledde behofvet
deraf, atthen mängd Tyska fabrikörer och handtverkare bosatte
sig här i Stockholm, och namnen på dem fortléfva
ännu tili stor del bland hufvudstadens borgerskap. De
kommo in med den största skicklighet, som då fauns, men
då handelsfriheten aftog, och förbuds-systemet infördes, af10
H. 53
418
Den 29 Juli e. m.
tynade deras skicklighet så småningom, och har den till en
del råkat temmeligen i lägervall. Jag vill icke säga, att icke
flere tagit upp sig och ganska mycket tagit upp sig. Den
exposition af slöjde-artiklar, sorn härstädes ägt rum, tyckes
vittna derom. Men om man fäster närmare uppmärksamhet
derpå, skall man finna, att detta gäller sådana varor, som
i sednare tider blifvit tillåtna till införsel, och att den lyftning,
som industrien fått, hufvudsakligen härrört af utländningar
, som flyttat in i landet, för att sälja sina varor här,
emedan de funnit, att det alltid är en större fördel att tillverka
dem på stället.
En värd talare har i allmänhet ingått i undersökning
om sättet huru skydd för näringarna uppkommit och bör
uppkomma. Han säger, att det första ett land producerar
är naturligtvis spanmål eller lifsmedel, och derpå behöfves
afsättning. Denna afsättning skall vinnas genom näringarnes
framlockande. Detta är ganska rätt, men just det exempel,
jag nyss hade äran anföra, talar efter min öfvertygelse på
det aldra högsta derför, att sådant icke sker genom förbud,
utan genom en förnuftig handelsfrihet. En utländning, som
kommer till ett land, som har brist på slöjdevaror , skall
naturligtvis taga något i utbyte mot sina varor. Kan han
få sälja sina slöjdevaror, så vänder han om igen, men finner
han att han ej kan få några råämnen i utbyte, men att der
i landet är utomordentligt godt pris på lifsmedel, spanmål,
boskap o. s. v., så händer det vanligen, att han inflyttar
lill detta land från sitt eget, der det är dyrare att lefva.
Sådan lärer väl egentliga orsaken vara till de stora utflyttningarna
till Australien; och jag tror icke att dessa utflyttningar
skett, om England i Australien utbildat förbudsprincipen,
i hopp att man skulle vinna mycket genom fabrikernas
befrämjande derstädes. Man talar om att det är nödvändigt
i fabrikernas barndom; men hvad oss beträffar, tyckes
denna barndom nu hafva blifvit sekelgammal. Man anför
till och med anekdoter om en ryktbar Fransysk statsman,
och säger, att han beklagat, om hans eget systeme
blefve infördt i Sverige. Jag ber att få fästa den värde
talarens uppmärksamhet, som anförde denna anekdot, på
nödvändigheten att citera sin auctoritet för en dylik uppgift.
Jag tillåter mig, ifall sådant ej sker, att hemställa tili
honom sjelf, om jag kunde få begagna samma utväg som han i
afseende på en annan historia, sorn framställdes af en Dansk,
och fråga honom, om icke hela denna historia är hvad man
brukar kalla en Dalkarl. Men om den vore sann, skulle den
vittna på det ofördelaktigaste om den person, hvars yttrande
man citerat. En man, som egna t sina förnämsta studier åt
den statsekonomiska vettenskapen, som, med kännedom om
det inflytande hans lära skall medföra, skulle en längre tid
fortfara dermed och för enskild person beklaga dem, som
ville använda denna lära, utan att offentligen desavouera
densamma; denne man vore så föraktlig, att hans namn ej
Den at) Juli e. m.
borde nämnas bland ansedda vettenskapsmän, och då vore
det icke vidare värdt att citera honom såsom någon auctoritet.
Jag vill icke besvära med något ytterligare anförande
i detta ämne.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Som det är mig angeläget
att blifva bättre förstådd af Bevilln.Utsk. än af Frih. Boye,
skall jag bedja att få ytterligare förklara hvad jag menade,
då jag yttrade, att förbud mot införsel af fin ull skulle hafva
på ullproductionen samma inflytande, som ett dylikt förbud
måste hafva på klädesproductionen, det inflytande nemi.
att bringa varan till sämsta möjliga beskaffenhet, för att
vara med största fördel säljbar. Jag ansåg naturligt, att
denna förbuds- eller mycket höga skyddstull för schäferihandteringen
icke skulle kunna hafva annat afseende, än att
bevara denna näring för den inhemska fabrikationen, och då
den inhemska fabrikationen icke hade behof af den finare
varan, så var det ju ganska naturligt, att samma vara, utan
att nedfalla till just den aldra grofsta ull, dock skulle allt
mer och mer försämras och upphöra att hafva något högre
värde på verldsmarknaden. Samme talare, som förundrade
sig öfver att jag kunde hafva en sådan åsigt, trodde,
alt man mycket väl i förening med den högre tullen kunde
exportera den fina ullen. Om det är den enda utvägen, som
jag också håller före alt den verkligen är, så ser jag så
mycket mindre, att ulleulturen kan hafva behof af en import-skyddstull
för att åstadkomma en exportvara. Huru
missgynnande för sjelfva productionen en skyddstull kan vara,
derom vittnar äfven en praktisk erfarenhet i ett annat
land, och jag vill till stöd för min åsigt i detta ämne åberopa
en auctoritet, nemi. den kände författaren Yicomte de
Jautemps, ägare af det bästa schäferi i Frankrike. Denne
författare beklagar sig uttryckligen öfver den höga importtullen
på ull i Frankrike, och tror, att just denna omständighet
är den, som hållit de Fransyska schäferierna på en så
låg ståndpunkt, och äfven till en stor del bidragit dertill,
att hvarken production af ull eller klädesfabrikation lyckats
så väl i Frankrike som i England.
Hr Printzensköld, Carl: Då jag icke hör till antalet
af dem, som tro att den största lycksalighet för en stat
består deri, att tillfälle beredes för några få individer att
kunna tillhandla sig åtskilliga artiklar för bättre pris och
såmedelst bespara en och annan skilling eller r:dr i deras
utgiftscassa, utan jag fast hellre tror, att det är nödvändigt
för Staten och dess fördelar att tillse, det den största
delen, den ojemförligen största delen af nationen, d. v.
s. den arbetande classen, icke saknar tillfälle till arbetsförtjenst
och dymedelst utväg att kunna sig sjelf försörja, utan
att ligga fattigvårdsinrättningarna och den bättre lottade
medborgaren till last; så får jag förklara, alt jag till al
-
D e n 2g J u I i e. m.
la delar förenar mig med de talare å detta rum, sorn hestrid!
den sats, hvilken Bevilln Utsk. sökt göra gällande,
nemi. att alla in- och utförselsförbud borde borttagas. Men
det är ej nog dermed, alt den satsen i praktiskt hänseende
är overkställbar från den statsekonomiska synpunkten betraktad,
jag tror den äfven vara overkställbar från en annan
synpunkt. Jag har nemi. städse trott och föreställt
111ig, att när man vill stifta lagar, bör man noga tillse och
se sig omkring, för att vinna upplysning derom, huruvida
icke dessa iagar möjligen kunna komma att stå i strid med
och alldeles tillintetgöra andra bestående författningar och
rättsförhållanden. Så vidt jag kunnat finna af Utsk:s betänk.
, har likväl Utsk. härutinnan helt och hållet åsidosatt
all slags uppmärksamhet. Till stöd för denna min åsigt får
jag åberopa den reservation, som Hrr Marcks von Wurtenberg
och Grapengiesser bifogat Utskts utlåtande. De hafva på
ett så öfvertygande sätt och med så mångfalldiga exempel
ådagalagt, att den sats, Utsk. sökt göra gällande, står i många
fall i uppenbar strid med nu gällande ekonomisk, civil
och criininel lagstiftning och med rättsgrund för alla tider
bestående, hvarpå denna lagstiftning hvilar, att jag endast
åberopar deras anförande såsom stöd för den öfvertygelse
jag i delta fall fattat. Jag vill icke upptaga R. o. Adis tid
med uppläsande af de exempel denna reservation anfört;
men jag anhåller, att Utsk. vid elen förnyade handläggning
af ärendet, som tvifvelsutan kommer att ske, måtte laga alla
de betänkligheter i öfvervägande, som desse reservanter
anfört mot tillämpningen af den sats, Utsk. tillstyrkt R. St.
alt antaga. Del faller mig för öfrigt besynnerligt före, att
under det man städse söker försvara den princip, att inga
näringar inom ett land skola understödjas eller skyddas,
som äro, hvad man här vill kalla, onaturliga, d. v. s. att
möjligen varorna, tillverkade hemma i landet, ej kunna afsättas
till det låga pris, hvarföre man kan få dem från andra
håll; det förefaller mig besynnerligt, säger jag, att, nålman
drifver denna lära, man likväl på samma gång ådagalägger
en ineonseqvens i sina satser, som icke bör undfalla
någons uppmärksamhet. Utsk. har nemi., jemte tillstyrkande
af alla införselsförbuds upphäfvande, hvarigenom tvifvelsutan
i tidens längd många näringar skulle gå under,
tillstyrkt, att en rudimaleria, hvilken är nödvändig för en
af landets förnämsta och naturligaste näringar, måtte få exporteras
emot en tull af sä obetydligt belopp, att den är
ingenting emot lättheten alt afsätta denna vara, åtminstone
på några utländska orter. Jag frågar, dä man på detta sätt
går tillväga, på samma gång som man vill nedrifva alla de
näringar, hvilka ej kunna uthärda täflan med utländningen,
för att med flit drifva de många tusen menniskor, som med
dessa näringar äro sysselsatte, till de mest naturliga yrkena,
och deribland bergshandteringen; jag frågar, om det då är
Den 29 Juli c. 111.
väl betänkt att beröfva dessa personer den rudimateria, sorn
ger deni tillfälle alt kunna utöfva den näring, till hvilken
man vill hänvisa deni. Det förefaller mig högst märkvärdigt,
att LJtsk. icke betänkt dessa förhållanden; och jag är
öfverlygad, att hvar och en, som fördomsfritt betraktar saken,
skall finna, alt Utsk:s betänk, i dess närvar, skick icke
kan under någon synpunkt bifallas. Jag yrkar således återremiss
och begär att Utsk. måtte fästa synnerlig uppmärksamhet
på landets ställning i det hela, äfvensom på de
vigtiga hinder, som möta införandet af det systeme,] Utsk.
förordat.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag skall endast anhålla
att med några fä ord få upptaga ett yttrande af några
föreg:de talare, som kan hafva utseende af att stå i
strid med hvad jag på förmiddagen yttrade. Frågan om
det af Utsk. föreslagna beloppet af spanmålstullen vidrördes
först af mig i förmiddagens plenum. Jag uppgaf dervid,
att exportörer i södra delen af Sverige skulle utan någon
fraktomkostnad kunna, i stället för barlast, införa spanmål
med de fartyg, som utföra deras trädvirke, och förklarade
tillika, att det föreföll mig sannolikt, som skulle priserna
å spanmål i dessa delar af Riket svårligen kunna höjas
öfver det pris, som är gängse på andra sidan Östersjön,
med I i I lök ning af lullbeloppet. Herrarne von Hartmansdorff
och af Harmens hafva upptagit .samma ämne, men Hr von
Hartmansdorff har dervid uppgifvit, att till detta pris skulle
äfven komma omkostnaderna i hamnen för spanmålens
förande om bord. Jag har tagit fram samma bok, ur hvilken
Hr ’ on Hartmansdorff hemtade denna uppgift, och dervid
funnit, att inga andra utgifter kunna qvarstå än mätarepenningar,
som endast utgöra 4 6 r:st. Alla de öfri
ga,
nemi. assuranee, aceept-provision, ränta på förskotter o.
s. v. afgå helt och hållet. Hr af Harmens åter vitsordade
lika med Hr von Hartmansdorff min uppgift att köpmannen
kunde införa spanmålen kostnadsfritt, men förklarade, alt
dervid bort inträffa, alt då tullen å råg icke varit mera än
2 r:dr b:co, och det visat sig, att råg stått i så lågt pris
som 6 r:dr i3 sk. i en af Östersjöhamnarnä, så hade rågen
i Calmar-orteri kunnat falla till 6 r:dr i3 sk. b:co, hvilket
Hr af Harmens trodde icke hafva varit fallet. Om nu den
värde talaren antingen menade, att spanmålen i den orten
icke varit i så lågt pris, eller att utländsk spanmål ej varit
införd för delta pris, lemnar jag derhän, men det vill jag
upplysa, alt dels den inländska spanmålen eller den s. k. Ölands-rågen
har under de sista åren stått till 8 å g r:dr,
hvarföre icke heller någon köpman gerna kunnat taga in
spanmål, och dels jag sjelf köpt utländsk s. k. Probst Heide
råg, införtullad för 7 r:dr b:co, hvilket allt synes besanna
den uppgift jag förut lemnat. Detta beriktigande, om jag
Den 29 Juli e. m.
så må sägn, liar jag tagit mig friheten att tillägga och har intet
mer att säga.
Hr af Dalström: Som jag nyligen hört, att Hr Hjerta
missförstått författaren af den skrift, sorn nyss blifvit
uppläst, får jag göra en rättelse i framställningen derom.
Hr Hjerta har trott, att det icke var förenligt, att samma
person, som är ägaie af en fabrik, talar till beskydd för
husslöjden; men jag får fästa uppmärksamheten derpå, att
denne person tillika är förläggare för 7 å 800 väfstolar, som
drifvas med handkraft. För öfrigt får jag upplysa att han
i sin skrift icke talat för högre tull å bomullsgarn, utan att
han endast med facta ådagalagt att tillverkningskostnaden för
bomullsväfnad uppgår till det belopp, som Tull-comilerade velat
bestämma för införseln af hvarje Sfsådan väfnad. Det antal
arbetare, som är sysselsatt med bomullsväfnad, och sorn
han uppger lill 25,000 personer blott inom Elfsborgs län,
anser jag, med kännedom oin förhållandet i orten, alldeles
icke öfverdrifvet, ulan snarare kanske något för lågt.
Hr Marcks von Wurtenberg, Gotthard Wilh.,
hade inlemnat ett så lydande anförande:
Såsom ledamot af Bevilln.Utsk. anser jag mig vara skyldig,
att då nu det [I. Utsk:s betänk, och förslag till tulltaxa
förekommer till öfverläggning, ytterligare tillägga några
ord, för alt på en gång rättfärdiga och närmare motivera
ilen från Ulsk:s majoritets skiljaktiga öfvertygelse, som
jag uti min betänk, åtföljande reservation uttalat.
Den handelskris, sorn nu genomgår hela den civiliserade
verlden, är bekant för hvar och en, och likaså dess verkningar,
hvilka gifva sig tillkänna genom ytterligt nedtryckta
priser, icke allenast på de flesta manufaclurvaror, utan äfven
på sjelfva råämnena t. ex. ull och bomull. Men bvad
är åter ursprungliga orsaken till denna handelskris, nu den
andra blott inom loppet af Irenne år, — ty den nuvar. föregicks
icke längre tillbaka än år 1837 af en kris föga mindre
omfattande och förstörande? Jo, ingenting annat än den
rådande öfverproductionen inom de egentliga fabriksstaterna,
hvilken, för att finna afsättning, hopat på Amerikanska
marknaden sådana ofantliga massor af manufaclurvaror, särdeles
ylle- bomulls- och sidenfabi ikater, alt detta lands hela
credit- och penningeväsende derigenom råkat uti en gränslös
förvirring, uti en förvirring, för hvilken icke något slut
kari föreses; och denna öfverproduction är sjelf ej något öfvergående,
tillfälligt phenomen, utan en nödvändig, ovillkorlig
följd af det sätt, hvarpå fabriksindustrien, i en gigantisk
scala och colossala etablissementer, nu bedrifves framförallt
i England, men äfven i de öfriga manufacturstaterna ,
Belgien, Tyskland och till en del äfven i Frankrike.
Men verkan utaf dessa förhållanden för väfnads- och
sockerindustrien i Sverige vore också med icke mindre ovill
-
Den 29 Juli e. m.
4s3
korlig nödvändighet gifven, ifall, under en så beskaffad conjunctur,
det förhudsskydd skulle borttagas, som nu bevarar
dessa industrigrenar mot de förstörande inflytelserna af sådana
kriser. Med nu existerande ytterligt nedtryckta priser,
skulle en införselstull, till och med af 5o proc., och äfven
förutsatt att denna riktigt erlades, icke utgöra något skydd,
isynnerhet som stora massor af rnanufacturvaror ifrån alla
de fabriksländer, hvilka nu sakna afsättning för sin hopade
produetion, säkerligen skulle consigneras hit till den nya
öppnade marknaden, med den gifna följden, att priserna
härstädes derigenom ännu mer nedtrycktes.
Utsk. tyckes också hafva insett och erkänt vådorna af
detta förhållande, då det föreslagit, att införselsfrihelen först
efter fyra år skulle taga sin början. Men hvilken kan väl
nu förese eller ansvara för, att denna handelskris inom fyin
år skall vara öfverstånden, då dess slut egentligen beror
på Amerikanska bank- och penningeväsendets ordnande, hvilket
för alla tänkande och v sådana ämnen erfarna framställer
sig såsom ett nära nog olösligt och åtminstone ej skyndsamt
lösbart problem. Och än mer, ifall ett skyndsammare
slut på närvar, handelskris skulle hypothetiskt antagas, hvilken
kan väl förutse och ansvara för, att ej en'ny handelskris
kort derefter inträffar? Krisen i83g följde, blott efter två
års mellanstånd, krisen 1837 ; och under nuvar. öfverproductions-systeine
i England och öfriga fabriksstater, är det
en på erfarenhet och sakens natur grundad, öfver hela verlden
erkänd sanning, att en periodiskt återkommande handelskris
kan inom hvarje fyrtal af år med säkerhet beräknas.
Under sådana förhållanden, och tills ändring deruti
inträffat , är derför införselsförbud det enda skyddsmedel,
som kan hägna och upprätthålla inhemska manufacturindustrien,
så väl väfverifabrikerna, som den i fäderneslandet
högt uppdrifna husväfnadsindustrien.
Måtte man derföre en gång upphöra att missförstå inhemska
fabrikanternes yrkande på förbudsskydd, och med de
orättvisa beskyllningar och declatnationer, som af delta missförstånd
härleda sig. Det är den för närvar, uti arten och
naturen af den utländska fabriksindustrien grundade öfverproduetionen
och de deraf härrörande periodiska handelskriserna,
hvilka göra förbudsskyddet nödvändigt, så vidt inhemsk
förädlingsindustri skall äga bestånd och förkofra sig,
och som äfven utgöra de enda skälen hvarför införselsförbud
af fabrikanterna ännu yrkas, men alldeles icke egennytta,
fruktan för concurrens, eller brist på företagsanda,
förbättringshåg och förkofringsförmåga. Under normala förhållanden
inom verldsindustrjen och verldshandeln, då en
s. k. skyddstull verkligen innebure något skydd, skulle Svenska
fabrikanterne alldeles icke yrka på förbud, förutsatt att
det sörjdes för att skyddsafgifterna effectivt erlades, och att
) Styrelsen i detta hänseende ådagalade någon allvarlig vilja,
4a4
D e 11 39 J ii I i e. m.
så att skyddstullen icke vore ett tomt ord, som blott paraderar
på papperet.
Men del invändes, att införselsförbuden gifva inhemska
tillverkarne ett monopolinm , oell att detta monopolium
är en inkräktning på consumenlens rätt. Denna invändning
är dock lätt vederlagd. Det är alt uppfatta införselsförbud
och skyddstullar, hvilka till ändamålet äro identiska,
eller att åt inhemska industrien försäkra landets egen marknad
, ifrån en alltför inskränkt, lag och falsk ståndpunkt,
om man betraktar dem såsom individuella, personliga fördelar
och monopolier, tilldelade blott åt några vissa industriidkare.
Det hägn, som Staten ger åt inhemska förädlingsindustrien,
vare sig genom införselsförbud eller skyddsafgifter,
allt efter som omständigheterna fordra, är en fördel,
ett monopolium, som Staten i sitt eget intresse ger åt
hela nationen, af hvilket det står hvarje medborgare fritt
alt direct blifva delaktig, och hvaraf fördelarna äfven komma
indirecl alla medborgare tillgodo. Och hvad consumentens
föregifna rätt beträffar, så existerar för denna ingen
rätt i strid med det helas fördel och Statens rätt. Ty Statens
rätt är det högre, hvaraf all individuel rätt betvingas;
och Statens ovillkorliga rätt, likasom dess ej mindre ovillkorliga
pligt är, att gifva åt industrien och samhällets produetiva
krafter en sådan riktning och ett så beskaffadt
hägn, att nationen må kunna kläda, föda och försvara sig,
förutan hvilka trenne villkor statens och nationens politiska
sjelfbestånd icke är försäkrad!. Att påstå en rött för consumenten,
högre än Statens, eller som står i strid med och
upphäfver villkoren för nationens politiska existens och
sjelfbestånd, är att yrka ingenting mindre än samhällets upplösning
och upphörandet af sjelfva rättstillståndet, som dock
är grunden och garantien för alla den enskilde medborgarens
rättigheter.
Jag anhåller om återremiss af Utskrs betänk., under
hvars förnyade behandling inom Utsk. jag får tillfälle alt
i detaljerna framställa och göra gällande mina anmärkningar.
Hr von Hauswolff: Jag vill endast tillägga några ord
lill hvad jag förut yttrat. Det finnes ett visst intresse, som
drifver på att införa superi af viner i Sverige, hvilket man
påstår skulle göra Sveriges lycka och drifva ut brännvinsvurmen
etc. samt hafva den verkan, att Frankrike deremot
skulle taga mera jern. Jag tror mig kunna påstå, att
Frankrike icke tager en enda stång mera jern, om vi laga
aldrig så mycket vin, ifall icke reciprociteten blir uppgjord
på en annan ställning än hittills. Det är detta jag ville tillägga.
— Sedan förekommer en annan sak ang:de ullen.
Olyckligtvis har vår ullproduction likasom alla våra öfriga
pro
-
D e n 29 J u 1 i c. m.
4?5
productioner kommit efter allt annat, och derföre måste
det gå med denna produclion likasom med allt annat,
sorn kommit derutom. För det tredje vill jag nämna om
jernexporten, för hvilken allt hör uppoffras, att den hör endast
existera till Norra och Södra Amerika, och försummar
Sverige de orterna , så är hela vår jernexport slut. Detta
är allt hvad jag velat tillägga.
Bevilln.Utskrs betänk. N:o 21 blef af R. o. Ad. återremitterad!.
Hr Munck af Rosen s ch öld, Nils Rudolph: På
sätt 29 §:n Riksd.Ordn. föreskrifver, går jag att anmäla: det
är anleda, lill anmärka, emot Statsrådet, hvarom remiss begäres
till Coust.Utsk., inför hvilket anledningarna uppgifvas
skola.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att, till följe af 29
§:n Riksd.Ordn., denna anledn. till anmärkn. bomme att till
Coust.Utsk. remitteras.
Upplästes StatsUtsk:s mein. N:o 256, innefattande anmälan
af en anledn. till anmärkn. emot Statsrådet samt Föledraganden
för handels- och fmance-ärenden.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att denna anledn.
lill anmärkn. komrae, jemlikt 29 §:n Riksd.Ordn., att till
Const.Utsk. remitteras.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn ankomna utlåt:n,
nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 222, i anledn. af erhållen återremiss å betänk.
N:o 71;
N:o 223, i anledn. af erhållen återremiss å dess be
tänk.
N:o 87;
N:o 224, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt.
N:o 91;
N:o 225, i anledn. af erhållen återremiss å StatsTJtsk:s
betänk. N:o 98, ang:de ärrendatorernes af Nyqvarns qvarn
och bro ansökn. om bibehållande vid arrendet af dessa lägenheter;
N:o
226, i anledn.*af återremiss' å utlåt. N:o 64 och
vissa dertill hörande bilagor;
N:o 227, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse rör:de förlängning
af de med rusthållarne vid åtskilliga afsuttna
reg:ten och corpser afslutade contract om hästvacance-afgifts
utgörande, jemte flera i ämnet väckta motioner;
N:o 228, i anledn. af K. M:s nåd. propos.. ang:de kro10
H. • 54
Den 39 J u 1 i e. ra.
nohemmanet Kariehys anslående till boställe för kronofogden
i Wadsbo fögderi;
Lagutskottet:
N:o 73. i anledn. af väckt motion om ändring i 23 cap.
4 §:n Ärfda-b:n;
Nro 74, i anledn. af återremiss utaf Utskrs under Nro
3i afgifna utlåt, öfver väckt fråga derom, att böter och
vitén, grundade på det myntvärde, att 3 daler silfvermynt
svara emot nu gällande en r:dr specie i silfver, böra vid
delta värde och beräkningssätt bibehållas;
Nro 75, öfver gjorda anmärkntr vid Utsk:s betänk. Nro
44) i anledn. af väckt fråga om förtydligande af 2 §:n 4r
cap. Missg.brn;
Nro 76, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid Utsk:s betänk.
Nro 46> öfver väckta motioner om ändring af 24 cap. 8 Jin,
34 cap. samt 35 cap. 1 §m Missg.brn;
!V:o 77, i anledn. af återremiss utaf Utskrs betänk. Nro
4y, öfver väckt motion om ansvars stadgande för inslående
af fönster;
N:o 78, i anledn. af gjorda anmärknlr vid Utskrs betänk.
JMro 48, öfver väckta motioner om åtskilliga ändringar
i concurslagen;
Nro 79, i anledn. af återremiss utaf Utskrs betänk. N-'o
5o, öfver väckta motioner om ändringar i 17 cap. 2 §rn
Rätteg.brn, och de dertill gjorda tillägg;
Nro 80, dels i anledn. af erhållna ålerremisser på Utskrs
utlåt. Nro 53, rörrde väckt motion om upphäfvande eller
ändring af i3 §:n af K. förordn. den t3 Juli 1818, angrde
inteckning i fast egendom, dels öfver de, i sammanhang
med återremisserna, framställda förslag till ändring af 4
cap. 4 §:n Jorda-bm, och K, förordnrna den i3 Juni 1800,
i fråga om lagfart och börd, samt städsel och lego af jord
på landet.
H. Ä. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 12 på natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
