# ID: svediakorp-gov470
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 149,999
# sentences: 5,202
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1834.
IS ionde Häftet..
S T O C K H O L M.
Tryckta hos Johan Hörberg, i8?>f
Tisdagen den i Juli 1834-
Plenum kl. 9 f. m.
J usterades i prot.-utdr. för förliden gårdag f. ra.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk:s d. 5 sistl. Juni e. m. på
bordet lagda memorial Nio 9, ang:de Riksd.fullm. Bengt Gudmundssons
anmärkn:sauledning i fråga om ett Halländskt
kyrkohemman.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Vid Const.Utsk:s nu föredragna
betänk, förekommer den besynnerligheten, att Utsk.
förklarat sig icke kunna upptaga frågan, emedan den skall
tillhöra en föregående tid, för hvilken Statsrådsprotocollen
redan blifvit granskade. Jag skulle således tro, att något
binder för återremiss här icke möter äfven för den mest
skuggrädda; ty förhållandet är, att den K. resolution, emot
hvilken anmärkningen är riktad, är daterad d. 7 Nov. 1828,
och riksdagen började d. i5 i samma månad, men Stalsråds-protocollens
granskning vid den riksdagen tror jag icke
för Ecclesiastik-expedittn sträckte sig längre än t. o. m. Oct.
månad 1828, och då nuvar. Constit.Utsk. börjat sin granskning
med d. ig Nov. samma år, uppstår en mellantid, som
icke af någotdera Utsk. blifvit granskad. I anledn. af gårdagens
nattplenum, och då hvilan jemväl uttagit sin ratt,
har jag icke haft tillfälle att till ådagaläggande af detta förhållande
uppleta Constit.Utskts descharge-betänk. vid sista
riksdagen; jag anhåller derföre, att Ridd.Secret. måtte på
R. o. Ad:s hord uppsöka detta betänk, och deraf uppläsa de
rader, som utvisa, huru långt Statsråds-protocollens granskning
då sträckte sig, hvarefter jag begär att ånyo få ordet.
Utur Constit.Utskts mentor, JNto 36 vid 1828, 1829 och
i83o årens riksdag upplystes, att dåvar. Constit.Utsk. granskat
de i Statsrådet förda protocoll öfver ecelesiastikärenden
från d. 20 Jan. 182 3 till d. 29 Oct. 1828.
Gr. Cronhjelm t Det visar sig häraf, att granskningen
af protocollen för Ecclesiastik-expedittn vid sista riksdagen
ej sträckte sig längre än t. o. m. d. 29 Oct. 1828,
och då granskningen af samma protocoll vid denna riksdagen
börjat med d. 19 Nov. nämnde år, uppstår verkligen en
mellantid af 21 dygn, som icke undergått någon granskning,
och just under denna mellantid har den K. resolutionen
emanerat, som är föremål för Riksdagsm. Bengt Gud
-
4
Den t Juli f. ra,
mundssons anmärkningsanledning. Jag anhåller på grund
deraf, alt så framt Utsk:s ordför. eller någon af dess ledamöter
icke kan förklara och utreda detta besynnerliga förhållande,
betänk, måtte återremitteras, på det Utsk. rnå infordra
nödiga upplysningar från HofGancellereu och derefter
taga ärendet i nytt öfvervägande.
Frih. Boye, Ludv.: I min öfvertygelse står det nu
föredragna betänk, i så nära sammanhang med det, som i
går sednast förevar och hvilket Hr Gr. o. Landtm, förklarat
hvilande, att intet omdöme om detta betänk, kan fällas,
förrän vi få se, om den yrkade återremissen i förra
frågan kommer att hafva någon påföljd. Jag har således
svårt att betrakta den siste värde talarens nu gjorda framställning
annorlunda, än som en invändning i rättegången,
åt hvilken jag likväl ger ali rättvisa, emedan syftningen deraf
är riktig; men jag mäste äfven mot denna invändning
framställa en annan i samma syftning, nemi. att begge frågorna
böra bedömas i ett sammanhang, och detta kan icke
ske, förrän afgjordt är, hvad påföljd den redan äskade återremissen
kan medföra. Jag tror, att denna uppfattning af
saken är så riktig, att om vi afvika derifrån, blottställa vi
oss för att nu kasta oss in i en pröfning af blott den ena
delen af frågan, som sedermera kan lägga hinder för pröfning
af den andra delen; och jag hemställer således, om ej
den värde talaren skulle vilja inskränka sitt påstående dertill,
att frågan i sin helhet får hvila. Jag är öfvertygad,
att ändamålet lättare skall vinnas på den vägen, och jag
förmodar, att de ledamöter, som hafva någon vana att behandla
intrasslade saker och invändningsfrågor, skola erkänna
riktigheten af min åsigt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har blott begärt
ordet för alt meddela den upplysning, att Konungens
resolutioner dateras för den dag, då de justeras, och detta
sker vanligen i det Statsråd, som hålles näst efter, sedan besluten
blifvit fattade. Den nu ifrågavar. K. resolutionen af
d. 7 Nov. 1828 har således blifvit beslutad i Statsrådet den
29 nästföregående Oet., och prot. för den dagen har undergått
granskning vid sista riksdagen; hvadan det är klart, att
det beslut, som utgjort föremål för anmärkntsanledningen, legat
utom gränsen för nuvar. Gonstit.Ulsk:s granskningsrätt.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag skall i mina
svar till Gr. Cronhjelm bjuda till att så inrätta dem, att
han icke skall hafva anledning att, såsom i går, betvifla, otn
de äro officiella. Jag vill endast hänvisa till Utsk:s betänk.,
deri det heter: Enär de Statsrådsprotocoll, som innefatta
ofvan om för mälda högst nåd. beslut, tillhöra
en före nasti, riksdags början framfluten
tidrymd, och samma riksdags Constit.Utsk., på
Ben i Juli f. m.
5
»ätt äfven dess protocoll vitsorda, i grundlagsenlig
ordning granskat rådslagen öfver detta regeringsärende,
kan ej &c. Hr Cederschjöld har redan
upplyst, att beslutet af d. 7 Nov. 1828 ligger i Statsrådsprot.
för d. 29 nästföregående Oct., och detta torde innefatta
a|l den förklaring, som erfordras, helst Utsk. icke trott
sig behöfva uppstalla sitt betänk, under förutsättning att
blifva misstrodt i sina uppgifter. Hvad Frih. Boyes anmärkning
beträffar, anser jag det nu förevar, betänk, icke äga
sammanhang med det, som förehades i går, och jag inser
således icke till hvad ändamål detta betänk, skulle ytterligare
hvila på bordet; ty det ar af den beskaffenhet, att sedan
Utsk. förklarat anmarkningsfrågan icke ligga inom området
för dess granskning, kan i intet fall någonting dervid
utgöras.
Gr. Cronhjelm: Jag skulle instämma i Frih. Boyes
förslag, om det verkligen så förhölle sig, som jemnförelsen
emellan denna och sista riksdagens Constit.Utsk:s betänktn
föranleder, att nemi. Statsrådsprotocollen för första hälften af
Nov. månad 182S icke blifvit granskade af någotdera Utsk.,
och ali det nu ifrågavar. målet hörer till den icke granskade
tiden. Efter livad Frih. Ehrenborgh 1111 yttrat, är det
visserligen möjligt, ehuru jag icke blifvit fullt förvissad, att
detta mål redan blifvit granskadt af föregående riksdagens
Constit.Utsk., och då är det naturligt, att ingen vidare
granskning kan äga rum, hvadan jag icke heller i sådant
fall finnér något behof att låta frågan ytterligare hvila.
Men då Constit.Utsk:s ordför., vid meddelandet af den upplysning
han lemnat, sjelf förklarat, att han icke velat hafva
den ansedd såsom officiel, och då jag i går fick emottaga
förebråelser för det jag förskaffade mig mina underrättelser
genom sqvaller, önskar jag, att någon annan ledamot af
Constit.Utsk. måtte upplysa, huruvida Utsk. af officiella handlingar
gjort sig förvissadt, att intet beslut blifvit fattadt
emellan d. 29 Oct. och d- 19 Nqv. 1828, sarpt att nq ifrågavar.
mål verkligen blifvit granskadt. Jag vet visserligen, <
att K. bref och resolutioner dateras för den dag, då de justeras;
men om några beslut blifvit fattade på förenämnde
mellantid, och detta mål är deribland, har det icke blifvit
granskadt, och Utsk. har ej varit i tillfälle att tillförlitligen
utröna detta annorlunda, än genom infordrade upplysningar
från HofCancellercn och erhållen del af det Statsråds-prot.,
deri beslutet finnes intaget. Har detta icke skett, måste jag,
då man förklarar alla andra upplysningar för sqvaller, begära
officiel underrättelse om förhållandet, och på denna
grund har jag begärt återremiss; ty om beslutet skulle finnas
tillhöra mellantiden emellan d. 29 Oct. och d. 19 Nov., 'N
ligger det ostridigt inom nuvar. Representationens gransk- W
ningsområde, och jag förenar mig då med Frih. Boye deri,
6
Den i Juli f. m.
att frågan icke bör definitivt afgöras, förrän i sammanhang
med den, som förevar i går.
Frih. Boye: Det var till följd af den siste talarens första
anförande, som jag framställde mitt förslag, under förutsättning,
att pröfningsrätten af ifrågavar. mål skulle tillhöra
oss; men sedan TJtsk:s ordför. jemte en annan ledamot
i Utsk., med den närmare kännedom de hafva afStatsråds-protocollen,
numera upplyst, att målet verkligen tillhör
en föregående tid, som ligger utom vår pröfning, afslår
jag från mitt förslag.
Frih. Ehrenborgh: Jag ber att ännu en gång få uppläsa
den del af Constit.-Utsk:s betänk., der det står: Enär de
Stats rå dsprotocoll, sorn innefatta ofvan om förmäl
da, högst nåd. beslut, tillhöra en före nästl.
riksdags början framfluten tidrymd <&c. Jag kan
ej tro, att Utsk. ens skulle hafva vågat uttrycka sig så bestämdt,
om målet låg inom området för dess granskning;
ty det är Utsk:s skyldighet att granska alla de Statsrådsprotocoll,
som vid skedd jemnförelse förut icke blifvit granskade,
och jag anser det högst oriktigt att ens tillvita Utsk.
att i detta afseende hafva förbisett sin pligt.
Gr. Cronhjelm: Jag är ledsen att så ofta stöta på
Frih. Ehrenborghs ömtålighet för Constit.-Utsk:s förhandlingar.
Är förhållandet, såsom man här upplyst, att målet
redan är granskadt, afstår jag gerna från min begäran,
dock med uttrycklig förklaring, att sådant sker under förutsättning
af tillförlitligheten i Constit.-Utsk:s ordförts uppgift,
att Utsk. genom jemnförelse af de särskilda Statsrådsprotocollen
förvissat sig, att målet redan är granskadt.
Hr Cederschjöld: Jag nödgas erkänna, att jag icke
varit tillstädes i Constit.-Utsk., då någon sådan jemnförelse
emellan Statsråds-protocollen, som Gr Cronhjelm nu sednast
omnämnt, ägt runi.
Gr. Cronhjelm: Här uppstår åter samma besynnerliga
förhållande som i går, att uppgifterna af Constit.-Utsk:s
ordför. och dess ledamöter äro sinsemellan olika, och under
sådana omständigheter kan jag icke afstå från påståendet,
att åtminstone Utsk:s nu förevar, betänk, måtte ytterligare
hvila på bordet, och att upplysningar under tiden
måtte från Utsk. infordras.
Gr. Posse, Arvid: Sedan Gr. Cronhjelm numera inskränkt
sig till det påstående, att frågan måtte hvila, intill
dess upplysningar från Constit.-Utsk. blifvit infordrade och
meddelade, har jag ingenting att invända emot lagligheten
af hans yrkande; men då Utsk. bestämdt sagt, att ifrågavar.
beslut utgjort föremål för sista riksdagens granskning,
hemställer jag, om de skäl, som blifvit anförda för att dra
-
Den i Juli f. ra.
7
ga denna uppgift i tvifvelsmål, äro så kraftiga, alt de böra
föranleda B. o. Ad. till ett beslut, som skulle ådagalägga
det största misstroende emot Utsk. Jag ber att få fästa
uppmärksamheten derpå, att Utsk:s-ledamöternas befattning
icke är afundsvärd. Jag har åtagit mig denna befattning
mera som pligt, och får förklara, att om man af Utsk:n
fordrar, att de skola styrka sina uppgifter med bifogande
af särskilda handlingar, är det för sista gången, som jag
åtminstone för min del inträdt i Utskott.
Gr. Cronhjelm: Jag tror mig hafva gjort Utsk:s uppgifter
all rättvisa, då jag afstår från min begäran om ytterligare
upplysningar på förklaring af Constit.-Utsk:s ordför.
, att den jemnförelse skett, som måste äga rum, för alt
Utsk. skulle kunna hafva visshet om förhållandet. Men sedan
en annan nitisk ledamot i Utsk. sagt sig icke veta af
en sådan jemnförelse, är det förlåtligt, om jag icke heller
vet, huruvida den skett. Jag får för öfrigt förklara, att
jag icke kan anse TJtsk:s-ledamöter mera ofelbara, än menniskor
i allmänhet; och om det aldrig får antagas, att ett
Utsk. kan begå misstag, sro ledamöterna i sanning mycket
att gratulera.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabf.: Jag finner, att Gr.
Cronhjelm hemtat stöd för sin sednaste framställning i den
motsägelse, han anser äga rum emellan Frih. Ehrenborghs
och Hr Cederschjölds yttranden. Jag tror mig deremot hafva
funnit någon motsägelse i Hr Cederschjölds tvenne yttranden
sinsemellan. Han har nemi. i sitt sista yttrande förnekat
Frih. Ehrenborghs påstående, att den ifrågasatta granskningen
ägt rum, hvaremot Hr Cederschjöld första gången
sade, att beslutet, som ligger till grund för resolutionen af
d. 7 Nov., är fattadt d. 29 Oct.; och som prot. för denna
dag redan vid sista riksdagen är granskadt, tillhör frågan icke
nuvar. Utsk:s pröfning. På detta sätt har jag åtminstone
uppfattat Hr Cederschjölds första yttrande, hvilket då fullkomligen
instämmer med hvad Frih. Ehrenborgh och Utsk.
upplyst. Jag kan således ej finna annat, än att förhållandet
redan är så uppdagadt, att intet tvifvel återstår, att icke
det beslut, som utgjort föremål för anmärkningen, förut är
granskadt.
Frih. Boye: En ledamot har funnit motsägelse emellan
Frih. Ehrenborghs och Hr Cederschjölds uppgifter, en
annan ledamot har åter funnit motsägelser emellan Hr Cederschjölds
begge yttranden, och jag hade önskat, att ordningen
för mig att nu yttra mig kommit efter ordningen
för Hr Cederschjöld, som redan anmält sig och säkerligen
icke lärer underlåta att undanrödja det tvetydiga häri; men
då jag nu har ordet, anser jag mig böra förklara, att jag
icke finner någon motsägelse häri äga rum. Hr Cederschjöld
har nemi. blott sagt, alt han icke varit tillstädes i Utsk.,
3
De n i Juli f. in.
då den omnämnda jemnförelsen emellan Statsrådsprot:n skeft,
och detta motsäger icke Frih. Ehrenborghs uppgift, alt en
sådan jemnförelse ägt rum. Jag understödjer således Gr.
Posses framställning om obehöfligheten af de begärda upplysningarna.
Hr Tham, Wollrath: Innan Frih. Ehrenborgh uppsteg
och upplyste förhållandet, hade Hr Cederschjöld upplyst,
att ifrågavar, beslut är af d. 29 Octob. 1828 och således
redan granskadt. Yäl har Hr Cederschjöld sedermera
yttrat, att han icke varit närvarande, då till utrönande häraf
jemnförelse emellan Statsrådsprotocollen ägde rum; men
troligen hade han icke så bestämdt yttrat, att beslutet är
granskadt, om han icke varit öfvertygad, att jemnförelsen
skett. Jag kan således ej annat än förundra mig öfver denna
Hr Cederschjölds tvetalan, och förenar mig för öfrigt
med Gr. Posse.
Hr Cederschjöld: Jag grundade min öfvertygelse,
att det ifrågavar. beslutet blifvit fattadt d. 29 Oct., endast
derpå, att emellan denna dag och d. 7 Nov. är ungefär en
sådan tidrymd, som vanligen förflyter emellan fattandet och
justerandet af beslut i Statsrådet. När resolutionen befanns
daterad d. 7 Nov., ansåg jag således för gifvet, att beslutet
blifvit fattadt i näst föregående Statsråd, nemi. d. 29 Octob.
Jag tillstår likväl, att jag icke sett Statsrådsprotocollet för
d. 29 Oct., utan blott genom en slutledning varit öfvertygad,
att beslutet då blifvit fattadt. Som jag för öfrigt icke
alltid haft tillfälle att vara tillstädes i Utsk., vill jag icke
bestrida, att ju undersökning kunnat äga rum i min frånvaro;
men jag begagnar detta tillfälle för att framföra en klagan,
som jag ofta i Utsk. framställt, att nemi. Constit.-  Utsk. aldrig kan vara förvissadt, att det erhåller del af alla
Statsrådsprotocollen för den tid, som tillhör dess granskning;
ty dessa protocoll äro icke i alla Expeditionerna numererade,
och hänvisa icke heller alltid vid justeringen till
hvarandra, helst justeringen stundom sker på dagar, då
intet prot. i den Expeditionen finnes fördt. Jag har likväl
tröstat mig dermed, att Utsk:s prot. bestämdt upptaga, hvilka
dagars Statsrådsprot. förevarit till granskning, så att om
något protocoll blifvit undanhållet, står granskningen deraf
alltid öppen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vill åsidosätta
frågan, om det ens är möjligt, att ett Utsk. kan göra bestämda
uppgifter, som icke äro enliga med hvad som är
fullkomligen visst, och huru tillständigt det kan vara att
i detta hänseende misstro Utsk:n. Jag vill blott hålla mig
till sjelfva saken, eller elen väckta anmärkntsanledningen, och
hvad sora kan blifva derutaf. Jag finner då, att denna anleda.
till anmärkning rörer hvad sorn tilldragit sig i Stats
rå
-
Den i Juli f. tn.
0
rådet dels d. i Mars 1827 och dels d. 7 Nov. »828; men
det är klart, att om Statsrådets ledamöter redan fått decharge
för denna tid, är ali öfverläggning i ämnet öfverflödig,
och jag vel, ej, huru den ens kan få fortfara. Frågan
är således endast att få upplyst, om Statsrådets ansvarighet
för denna tid redan upphört, och en sådan upplysning finner
jag i R. Sits und. skrifvelse af d. 17 Mars i83o, der
det heter: ”Sedan de i Statsrådet förda protocoll blifvit, i
"öfverensstämmelse med io5 och 106 §5- Reg.F. samt 29 §.
"Riksd.-Ordn., öfverlemnade till R. Sits Constit.-Utsk., som
"dem genomläst och granskat, få R. St. härigenom i underd.
"tillkännagifva och förklara, att, med stöd af 76 §. Riksd.-  "Ordn., Statsrådets ledamöters och föredragandes ansvarig"bet
för sina rådslag och för utöfningen af sina embeten in"till
den dag, då innevar. riksmöte tagit sin början, fullkomligen
upphört, samt att under denna frikallelse jemväl
"inbegripas E. K. Mts rådgifvare i commandomål för Arme'en
"och Flottan.”
Denna skrifvelse är affattad i sådana ordalag, att ansvarigheten
upphört för alla rådslag intill riksdagens
början, ehvad de blifvit granskade eller icke, och då de
åtgärder, sorn här äro i fråga, otvifvelaktig! höra till Statsrådsprottn
före sista riksdagens början, lärer det vara tydligt,
att ali ansvarighet för dessa åtgärder numera upphört,
ehvad de undergått granskning eller ej. Jag hemställer således,
om icke Gr. Cronhjelm vid detta sakernas förhållande
skulle vilja låta denna öfverläggning anses som fulländad
och medgifva, att Constit.-Ulsk:s mentor, blett får läggas
till handlingarna.
Gr. Cronhjelm: Jag anser mig på intet sätt hafva trädt
grannlagenheten emot Constit.-Utsk. för nära, åtminstone icke
vid jemnförelsen med de förebråelser, som jag i går fick uppbära;
ty äfven jag har väl uppfattat Hr Cederscbjölds första
yttrande, såsom ville han dermed bestämdt förklara, att
det beslut, hvarom fråga är, blifvit fattadt d. 29 Oct.
Men då han sedermera sagt, att detta förklarande endast
stödde sig derpå, att tiden emellan d. 29 Oct. och datum
för d. K. resolutionen instämmer med den vanliga mellantiden
emellan fattandet och justerandet af ett beslut i Statsrådet,
finnes åtminstone hos Hr Cederschjöld icke någon visshet,
att det ifrågavar. beslutet verkligen blifvit granskadt;
han har tvärtom aflägsnat denna visshet, då han sagt sig
icke veta af, att någon jemnförelse emellan Statsrådsprotm
i detta afseende ägt rum. Jag vill derföre icke påstå, att
Frih. Ehrenborgh haft för afsigt att meddela en oriktig uppgift;
men minnet kan fela, hvarpå vi i går hade exempel,
och det är af sådan anledning, som jag begärt, att frågan
måtte hvila för ytterligare upplysningars infordrande. Se
9
H.
[ i»
Dan i Juli f. ra.
dan likväl Frih. Palmstjerna nu upplyst, att 1829 års R. St.
varit så beskedliga, att de gifvit Statsrådets ledamöter decharge
för 3 veckor längre, än protocollen då granskades,
afstår jag från min begäran med det hopp, att R. St:s skrifvelse
vid denna riksdagen icke skall blifva lika menlös som
vid den sista. Jag frånträder således min begäran örn den
propos., jag förut yrkat.
Constit.-Utskts memor. N:o 9 lades till handlingarna.
Ånyo föredrogs Constit.-Utsk:s d. 5 sisth Juni e. m. på
bordet lagda memor. ]NT:o 10, ang:de Hr W. F. Dalmans
anmärkn:sanledning, med afseende å förslaget till lag för
Sänken.
Gr. Posse, Arvid: Då Constit.-Utsk:s nu föredragna
memor. N:o 10 hänför sig till memor. A:o 11, synes bäst
att afgöra begge dessa mål i ett sammanhang och jag begär
således hos Hr Gr. o. Landtm., att begge memorialen
må föredragas på en gång.
Frih. Boye, Ludv.: Emot Gr. Posses nu gjorda framställning
har jag intet att erinra; jag finnér den tvärtom ändamålsenlig
och instämmer deri, med begäran att, sedan
föredragningen skett, ånyo få ordet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller, att föredragningen
af de begge ifrågavar. memorialen måtte ske särskildt,
emedan jag har särskilda anmärkningar att göra emot
memorialet i\T:o 10.
Gr. Posse: Intet lunder möter för särskild öfverläggning
eller framställning af särskilda anmärkningar vid hvardera
af de ifrågavar. memorialen; men då de angå samma
ämne och icke kunna föranleda till mer än en skrifvelse,
om någon påföljd skall äga rum, anser jag begge memorialen
icke kunna annorlunda än i ett sammanhang till afgörande
företagas, och jag förnyar således min framställning,
att de må på en gång föredragas.
Hr Dalman: Jag skall icke vidare lägga mig emot
föredragning af begge memorialen på en gång, och beger
mig således till Gr. Posses förslag, med begäran att,
sedan föredragningen skett, återfå ordet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., instämde deruti, att
memorialen N:ris 10 och 11 måtte i ett sammanhang föredragas.
Uppå derom framställd propos. biföll R. o. Ad., att
Constit.-Utsk:s memor. N:o 11 nu äfven skulle till pröfning
företagas i sammanhang med samma Utsk:s memor. K:o 10.
I anledn. häraf föredrogs Constit.-Utsk:s d. 5 sisth Juni
e. m. på bordet lagda memor. N:o 11, ang:de fullbordad
granskning af de i Statsrådet förda protocoll.
Den i Juli f. m.
Gr. Posse: Alla de i Const.-Ulskrs nu sednast föredragna
memorial förekommande anmärkningar synas vara af
så ringa, ja, så ovanligt besynnerlig beskaffenhet, att de
snarare vittna emot den majoritet, som godkänt dem, än
emot den Konungens rådgifvare, emot hvilken de aro riktade.
Om derföre R. St. nu, på grund af dessa anmärkningar,
skulle besluta, att Rikets väl krafver en und. skrifvelse med
begäran om denne rådgifvares entledigande, befarar jag, att
detta skulle blifva den största parodi på vårt statsskick, som
måhända har många brister, men hvilket Representationen
åtminstone icke sjelf bör göra löjligt. Jag tillstyrker således,
att R. o. Ad. måtte förklara, att Constit.-Utsk:s begge
ifrågavar. memorial ej erfordra annan åtgärd, än att läggas
till handlingarna, samt anhåller om Hr Gr. o. Landtm:* propos.
härå,
Frih. Boye! Då jag nu går att med det allvar, sorn,
ämnet förtjenar, och med den frimodighet, som mitt kall
såsom representant påkallar, yttra mig öfver Constit.-Utsk:s
ifrågavar. tvenne memorial, begär jag, att de ledamöter af
detta Stånd, sorn i Utsk. tillhört minoriteten, icke måtte
taga åt sig något häraf; och jag kan blott beklaga, om det
blifver af den art, att det måste finnas hårdt för majoriteten.
Hvad först mernor. N:o 10 angår, begär jag alt få i
minnet återkalla det förhållande, hvarur den här framställda
anmärkningen har sin upprinnelse. Banklagen af d. i Mars
18J0 ansågs ej tillräcklig och var det ej heller, sedan R. St.
sjelfva uppgjort ett förslag till förändrad redaction af 72 §.
Reg.F,, som åsyftade en utvidgning i banklagen. Då det
nu tillhörde Statssecret. för financeärender att uppgöra förslag
till den K. propos. om ny banklag, ålåg honom altså
att ställa propos. i harmoni med grundlagsförslaget, och det
blef nödvändigt att antaga detta sistnämnde förslag såsom
bifallet. Här har också af Konungens rådgifvare blifvit tillkännagifvet,
hvad alla kunna förstå, att banklagsförslaget
utgick från förutsättning af bifall lill 72 §:s nya redaction,
och att så verkligen var, ser man äfven af ordaförståndet i
den K. skrifvelsen, som åtföljde förslaget till banklagen. Nå
väl! När nu sjelfva förnuftet säger, att då grundlagsförslaget
förföll, förföll äfven det andra förslaget, som endast innehöll
föredragandens tänkesätt om den lag, som borde följa
på grundlagsförslagets antagande, så vill man, oaktadt
72 §. föll, framställa banklagsförslaget såsom vore det redan
en utfärdad författning, och föredraganden fälld för sitt enskilda
tankesätt. Märkvärdigt är också, att Utsk. sjelf i de
föregående raderna af memor. borttagit alla skäl emot Hr
Skogman; ty motionären hade alternativt yrkat ansvar efter
106 eller 107 §., och när Utsk. nu hade att tillse, huruvida
Hr Skogman gjort sig förfallen under 106 yttrar Utsk.:
så har G o ns t i t.-Utsk. väl cj kunnat berörde åt
-
u
Den i Juli f. m.
gärd godkänna, men dock ej ansett det af motionären
derför yrkade ansvar, enligt 106 §. Reg.F.,
till detta fall lämpligt, enär samma grundlagsXuni
handlar om uppenbarligen lag- eller grundlagsvidriga
rådslag och uppsåtligen befrämjade
öfverträdelser, hvarunder ett förslag till lag,
hvilket det berodde af R. St. att antaga eller förkasta,
ej lärer kunna hänföras, och Statssecret.
ej tillstyrkt, hvarken någon kränkning af R. St:s
dispositionsrätt öfver Ranken, eller
banklag utan Ständernas samtycke, eller egenm
äg tigt intrång i Bankens styrelse och förvaltning,
ellei- något anDat omedelbart mått och
steg, stridande mot heskrifven lag. Har har ju
TJtsk. så rentvättat Statssecret. från all skuld, att man frågar,
hvad som ännu kan återstå? Jo, detta skall igenfinnas
i följande mening: Det enda, som således återstår
att emot Hr Statssecret. Skogman i förevar, falt
anmärka, är, att han härvid icke ådagalagt al ka
de för dess för t r o en d e-e m be t es utöfning erforderliga
egenskaper, sora i Reg.F:s 107 §. uppräknas;
och således har TJtsk. med ett enda penndrag satt Hr
Skogman i l>ro t tslighets til Istånd, utan att ens säga, hvari
hans brott består. Jag kan uti ett sådant förfarande ej se
annat, än en förklaring af onåd hos det parti, som icke
ville hafva 72 §. ändrad. Man värderar riksdagsmannen,
som följer sin öfvertygelse, men man vill straffa en Konungens
rådgifvare för det han följt sin. I förnuftets, i rättsinnighetens
namn frågar jag, om sådant är rätt? Jag vet,
att det vid denna riksdag gifves en kraft, som riktar alla
sina bemödanden derhän att sönderbryta Representationen,
att låta allt gå galet för att få anledning att anklaga sjelfva
statsskicket, och hit hänför jag detta roemor. jemte åtskilliga
andra tilldragelser under riksdagen. Men jag kan
icke gifva min röst åt någon orättvisa, allraminst här, der
jag inom mig har ett ganska kraftigt bevis på denna orättvisa.
Måhända skall jag i dag, genom den framställning jag
nu går att göra, blottställa mig för hvad i går klandrades,
och lemna rum för förebråelsen af sqvaller; jag skall dock
icke nämna något namn, och om jag felar, bör välmeningen
godtgöra mitt misstag. Vi veta alla, att då antagandet
af 72 §. var under beredning i början af riksdagen, hade
en magt, som syftar att rycka åt sig allt, att neddraga allt
inom popularitetens område — jag menar journalismen —.
föresatt sig att undertrycka och sönderslita detta grundlagsförslag,
och medlen, som användes, voro: utkastade misstankar,
varningar, hotelser. Hvad framställde tidningarna
den tiden? Jo, att 72 §. åsyfthde att gifva Regenten tillfälle
till personlig inblandning i alin våra financiella förhållanden;
och ett dagblad gick så långt, att det förespeglade.
Den i Juli f. m.
j3
huru vi skulle nödgas hos cabinettskammarherren förfråga
oss, om våra discontlån beviljades. Jag var för §:s antagande
och tror i denna stund, att det är en olycka för landet,
att den blef afslagen; jag vände mig derföre — och
jag vet med visshet, att flera ledamöter af de andra Stånden
gjorde detsamma — jag vände mig till en af Ministerens ledamöter.
Mina Hrr! Jag har lefvat länge och minnes tider
af flerfaldigt ministerielt inflytande; jag minnes Armfelts,
JReuterholms, Wachtmeisters, af Ugglas’, och med ett sannt
uttryck af vördnad och högaktning gör jag den man, om
hvilken jag nu talar utan att vilja nämna honom, den rättvisan
att vara den ädlaste af alla, som ägt ett sådant inflytande.
Till honom gingo vi och säde: Sådana misstankar
äro framkastade, och vi, som mena väl, förklara, att om de
icke blifva undanröjda, måste vi votera nej; undanrödj dem
derföre och liaf förtroende för Ständerna, så skola troligen
alla bifalla. Jag är ej berättigad att antaga, att detta värt
steg var det, som föranledde banklagsförslagets aflemnande
till Ständerna; men sanning är, att två dagar derefter
sade mig samme ledamot af Ministeren, att han framställt
saken för Konungen och att K. M. dertill loyalt svarat: Å
ja, hvarför icke? Men nu hände sig, att då Statssecret. i
följd häraf tick sig uppdraget att meddela sitt förslag till
banklag, gjorde han föreställning deremot, men måste ombesörja
expeditionen; och nu är det honom man tar för
liufvudet. Jag ogillar på det högsta Utsk:s mentor. N:o io,
och då jag gerna påtager mig de brister, som tillhöra mig,
erkänner jag, att jag måhända har orätt, då jag, följande
det nymodiga sätt vi i går lärde att med ogillande lägga ett
betänk, till handlingarna, nu begär den propos., att R. o.
Ad. med högsta ogillande lägger detta mentor, till handlingarna.
Jag kommer härefter till mentor. N:o 11, och förhållandet
dermed är i sanning så besynnerligt, alt det utgör
en verklig parodi på alla anmärkningar. R. St. hade till
Konungen framställt förslag till ny instruction för sina Revisorer;
men Konungen fann förslaget icke antagligt, hvarföre
man gjorde ett contra förslag, som af Ständerna antogs.
Följden häraf var, att Statssecret. endast uppfyllde
sin embetspligt, då han expedierade, hvad begge Statsmagterna
antagit; och nu förklaras han oskicklig att behålla
sin tjenst för detta expedierande af begge Statsmagternas
beslut. Man skulle kunna säga, att detta innebär det högsta
ogillande af Statsmagternas åtgärder och med detsamma
ett erkännande af kommande Ständers rätt att missakta och
ogilla, hvad vi i dag göra; ty om vi tillåta oss att förbise
ali aktning för hvad begge Statsmagterna gjort före oss,
blottställa vi oss för detsamma af kommande Ständer. Här
förekommer dessutom en omständighet, som faller tungt på
Utsk:s majoritet. Frågan, om anmärkningen bör gillas eller
»4
Den i Juli f. m.
ogillas, hvilar helt och hållet derpå, om R. St. bifallit der»
ifrågavar. instructionen; men vid besvarande häraf möter,
att Utsk. i sitt betänk, uteslutit denna vigtiga omständighet
och derigenom blottställt sig för förebråelsen att hafva med
afsigt begått en orättvisa. Om en kämnersrätt på sådant
sätt förfarit, hade handlingarna otvifvelaktigt blifvit remitterade
till advocatfiscalen och kämnerspreses hade blifvit
suspenderad åtminstone på ett år; ty då man skall fälla någon,
får man icke undanhålla de vigtiga omständigheter,
på hvilka beslutet mäste grundas, och jag tror mig ej behöfva
yttra mig vidare öfver detta Utskts orimliga behandlingssätt
för att vara förvissad, att R, o. Ad. skall på det
högsta ogilla en så beskaffad anmärkning, flvad slutligen
sista anmärknlspunkten angår, är den af en annan märkvärdig
beskaffenhet, R. St, hade vid sista riksdagen i sitt förslag
till författning om brännvinsbränningen intagit ett sätt,
att äfven uppmäta brännvinshatten, men Statssecret., som
icke har i sin embetspligt att förstå sig på brännvinsfabricationen,
vidtog af grannlagenhet det steg, som han ansåg
säkrast bereda upplysningen i ämnet, Han remitterade förslaget
till Wetenskaps-academiens utlåtande i technologiskt
afseende. Academien remitterade frågan till sina mathematiska
och technologiska afdelningar, hvarefter Academien
inkom med det yttrande, att vid anställd profbränning resultatet
blifvit, att man genom begagnande af hatt med
ifyllningslucka väl kunde afbränna en större qvantitet tillmäskning,
men hvilken på samma tid icke gaf större brännvinstillverkning,
och således i det hela medförde förlust.
Genom Academiens härpå grundade tanka, alt ingen skulle
begagna sig af en sådan apparat, hänfördes Regeringen dertill
att anse sig icke behöfva förbjuda, hvad som vore skadligt
för tillverkarne sjelfva, och R. St;s stadgande om uppmätning
af hatten blef således ur författningen uteslutet.
Det utfärdades likväl sedermera, så snart det visade sig, att
allmänheten begagnade sig af sådana hattar, och ehuru någon
mellantid emellan de begge författningarna ägde rum,
hör det likväl tjena Statssecret, såsom tillräcklig ursägt, att
han handlade efter YVetenskaps-academiens ledning. Slutligen
får jag yttra den enskilda tanka, att när ingen fråga
är, att icke hela Statsrådet varit ense med Statssecret. uti
de åtgärder, sorn blifvit föremål för anmärkning, förefaller
det besynnerligt att se Constit.Utsk. hafva tagit Hr Skogman
ensam för hufvudet. Det synes, som Utsk. härvid velat
följa den Judiska lagen om ett botoffer för alla, och
Saken får härigenom ett sken af personlig förföljelse. Jag
tror likväl för min del förhållandet vara annorlunda; jag
tror, att den politiska kraft, som sträfvar att sönderbryta
statsskicket under namn af reformer, finner tiden för sig
vara inne till ett och annat företag för att försöka sin styrka;
och jag är icke missnöjd härmed, ty jag hoppas, att
Den i Juli f. m.
i5
den skall blifva tillbakavisad. Jag anbåller om den propos.,
att Utsk:s begge ifrågavar. memorial med bogsta ogillande
måtte läggas till handlingarna.
Hr Dalman: Jag vill först med några ord till besvarande
upptaga Frih. Boyes nyss afgifna yttrande. Ilan tyckes
antyda, att de gjorda anmärkningarna böra til (skrifvas en
osynlig politisk kraft i Constit.-Utsk., för hvilken hanhyst
mycken farhåga; men det måste vi tillstå, att om vi skulle
döma af de hittills inom Constit.-Utsk. frambragta resultater,
synes denna kraft icke vara särdeles farlig, utan tvärtom den
ömkligaste bland alla. Det är sannt, journalismen eller publiciteten
— ty det är henne Frih. menat — är i våra tider en magt;
men hon är på en gång framskridande och återhållande, och
jag tror, att just deri ligger den bästa motvigten mot alla
försök att sönderbryta statsskicket, eller annorlunda än på
reformernas bana förändra det; och detta torde vara nog
för att aflägsna all farhåga för den kraft, af hvilken Frih.
Boye gjort så mycket väsen. Frih. har vidare försökt att
ursägta Statssecret. Skogsmans förfarande i afseende på banklagen;
men detta försök har alldeles misslyckats, ty det är
ej för någon obekant, att Ilr Skogman på detta rum, så
tydligt som möjligt, opåkalladt förklarat sin mening vara,
att ehvad 72 §. bifölls eller icke, kunde förslaget till banklag
genomdrifvas i civillags väg; och jag förmodar, att
Frih. Boye icke fått någon fullmagt af Hr Skogman att
återkalla eller bortadvocera hans förra yttrande, likasom jag
förmodar, att Hr Skogman har för mycken karakter för att
vilja vidkännas, hvad Frih. Boye i denna del gör och låter.
Det var emedlertid just på detta Hr Skogmans kategoriska
förklarande af sin öfvertygelse, att banklagen i alla händelser
kunde såsom civillag antagas, som jag syftat i min väckta
anmärkn:sanledning; ty om förslaget till banklag endast
bade tillkommit till följd af ett förbiseende, hade jag dermed
öfversstt, hvaremot förhållandet är helt annorlunda, sedan
Ilr Skogman sjelf medgifvit, att förslaget med velt och vilja
blifvit uppgjordt, sådant det meddelades R. St. Jag tillhör
emedlertid icke dem, som efter Judiska lagen fordra ett
försoningsoffer för alla eller dem, som Önska personlig förföljelse,
och af det anförande, som jag nu ämnar Uppläsa,
skall man finna, att jag ogillar Utskls förfarande att icke
ställa hela Statsrådet undersamma ansvarighet sorn Hr Skogman
för det ifrågavar. banklagsforslaget. Jag har betraktat
denna emot Hr Skogman riktade anmärkning endast såsom
ett ytterligare bevis på hela styrelsesystemet; ty för min
del har jag trott, att 107 §. icke är tilllämplig för enstaka
fall, och det förundrar mig att se Constit.-Utsk. i sitt dechargebetänk.
hafva framställt blott 3:ne särskilda anmärkningar,
i stället att yttra sig öfver styrelseåtgärderna i sin
helhet.
iC
Den i Juli f. m.
Härefter uppläste Hr Dalman följande:
Constit.Utsk. har, enligt min tanka, uti sitt inemor. Öfver
den af mig anmälda anmärkntsanledning emot Hr Statssecret.
för financerna gjort sig skyldigt till följande ganska
svåra misstag, nemi.:
1:0 Att Constit.Utsk. granskat den emot banklagsforslnget
riktade anmärkningen ensamt i hvad den angick Hr
Skogman, utan att, i sammanhang dermed, pröfva Konungens
öfriga rådgifvares förhållande i detta mål. Om, hvilket
jag ej vill bestiida, ett förbiseende blifvit af mig begånget,
då jag, i alltför lättroget förlitande till de på detta
rum af flera Konungens rådgifvare högtidligen gifna försäkringar
om deras moraliska oskuld i afseende å ifrågavar.
banklagsförslag med dertill hörande motiver så vidt nemi.
dessa åsyftade att å lagstridig väg kullkasta grundlagen,
ställt min anmärkning ensamt emot den enda synliga, positiva
rådgifvare i detta fall, Hr Skogman, kan detta lika
litet berättiga Constit.Utsk. att partielt granska sjelfva regeringsåtgärden,
endast så vidt den rörer en viss person,
som, i händelse anmärkningen blifvit framställd, utan
att de upplysande motiver na medföljt, d. v. s. i okunnighet
om Statsrådets delaktighet deri, det kunnat försvaras
, om Constit.Utsk. undandolt de upplysningar ang:de
ärendet i dess helhet, som K. St. äga rätt att fordra, eller
partielt pröfvat anmärkningen emot contrasignanten af det
K. beslutet, utan att undersöka, i hvad mån hans kamrater
varit, jemte honom, brottsliga. Ett sådant sätt att granska
är en verklig råttfälla för Utsk:s principaler, och jag vill,
för de sednares värdighets skull, icke nämna saken vid det
namn, jag anser vara dess förtjenta. Jag tror således Utsk.
böra i hela dess vidd pröfva den anmärkta rådgifvareåtgärden
i afseende å banklagsförslaget.
2:0 Utsk. har visserligen förmält sig icke kunna godkänna
Hr Skogmans ifrågavar. rådgifvande åtgärd, såsom
stridande emot 72 §. Reg.F., men dock ej ansett den vara
hemfallen under 106 §. Reg.F., d. v. s. kunna åtalas under
Riksrätt. Skälet härtill förmäles vara, att ett förslag till
lag, hvilket berodde af R. St. att antaga eller förkasta, ej
lärer kunna hänföras till uppenbarligen grundlagsvidriga
rådslag och uppsåtligen befrämjade öfverträdelse!-.
Hvad menar väl Utsk., då det i premissen medgifver,
att den ifrågavar. rådgifvande åtgärden stod i strid med 72
§. Reg.F. och (då denna §. är grundlag) följaktligen var
grundlagsvidrig, men i conclusionen befriar rådgifvare!),
emedan grundlagsvidrigheten ej var uppenbar!! Hvad liknar
detta, om ej en domare, som först statuerar, att den
anklagade är brottslig till en lagöfverträdelse, men säger sedan
, att han icke kan straffas, emedan brottet ej varit uppenbart?
Eller göres behof af någoD annan uppenbarelse
i
Ben i Juli f. m.
■7
i detta hänseende, än att domaren finner det uppenbart,
att brott blifvit af den anklagade begånget? Jag förundrar
mig, alt uppmärksamheten icke blifvit fästad vid absurditeten
af en dylik argumentation. Kär således Utsk. ansett det
ifrågavar. förslaget lill lag stridande emot 72 §. Reg.F.
och följaktligen grundlagsvidrigt, så måste ock det råd,
som föranledt ett dylikt förslag, innefatta tillstyrkande af
ett steg, en åtgärd, sorn är emot samma §. stridande, d. v.
s. vara straffvärdt enligt 3 §. ansvarighetslagen. Men Utsk.
hade alldeles icke af nöden att fästa sig ensamt vid denna §.
En annan är måhända ändå mera lämplig; det är den första,
som stadgar ett ännu högre ansvar för den Slatsrådsledamot,
som tillstyrker Konungen någon åtgärd, åsyftande
ett ”lagstridigt kullkastande af någon Rikets grundlag,” och
att i civil lagform upphäfva grundlagen måtte väl vara lagstridigt.
På dessa skäl yrkar jag, att Constit.Utsk. måtte till förnyad
pröfning upplaga denna fråga, dervid Utsk. icke lärer
underlåta alt ställa Hr Skogman och den eller dem, som
med honom anses böra dela ansvar, under Riksrätt enligt
106 §. Reg.F. Åro dessa Hrr icke felaktiga, så lära de
ej undgå att frikännas; men att undandraga en anklagad lagen,
är lika mycket en förolämpning emot honom, som det
visar ett obehörigt misstroende till lagens kraft samt domarens
upplysning och rättrådighet.
3:o Då emedlertid Constit.Utsk. icke kunnat undvika alt
till något slags påföljd anmärka den ifrågavar. af Utsk.
ogillade rådgifvande åtgärden, har Utsk. träffat en medelväg,
hvilken i sanning är ganska lyckligt funnen lör alt helt
och hållet kringgå grundlagen. Utsk. har nemi. väl icke
enligt 107 §. Reg.F* anmärkt, att Hr Statssecret. Skogman
underlåtit alt iakttaga Rikets sannskyldiga nytta eller icke
ådagalagt oväld, nit, skicklighet och drift i ulöfningen af
sitt förtroende-embete ; nej , Utsk. har icke ens vårdat
sig att utur grundlagen citera dess verba formalia, det har
blott och bart gifvit R. St. tillkänna, att Hr Statssecret.
icke ådagalagt alla de för dess förtroende-embete erforderliga
egenskaper, som i Reg.Fts 107 §. uppräknas. För
min del skulle det interessera mig att veta hvilka egenskaper
Hr Statssecret. i detta fall visat sig sakna, äfvensom
jag finner det vara lika mycket en uraktlåtenhet mot Hr
Statssecret., som ett förbiseende af Utskts grundlagsenliga
pligt, att Utsk. förbigått att anföra några skäl, hvarföre
och i hvad mån Utsk. anser Hr Statssecret. felaktig, eller
den emot honom gjorda anmärkning grundad. Saken är verkligen
af mera vigt, än att den bör kunna affärdas på det
knapphändiga sätt, hvaruppå Utsk. behandlat densamma; och
då jag icke finner Constit.Utsk., vid handläggningen af de
från R. St:s plena till Utsk. remitterade anmarkniugsfrägor
9 H. 3
i5
Dci t Juli f. m.
hafva det ringaste större magt än öfriga Utsk., eller tillerkänner
detta Utsk., mera än de andra, något slags rätt att
för sig såsom en hemlighet behålla de af Utsk:s principaler
fordrade upplysningar, anser jag mig böra öppet uttala
den öfvertygelse, att Utsk. vid detta tillfälle icke fullgjort,
hvad R. St. ägt fog att af detsamma fordra för att
erhålla anledning eller, rättare, grundläggning för sitt beslut.
Jemväl uti en annan omständighet har Utsk. iemnat mig
ett grundadt skäl att begära återremiss af betänk. Utsk. har
nemi. omförmält en annan, i sammanhang med ifrägavar.
ärende, Utskts granskning tillhörande, föregående öfverläggläggning
inom Konungens Statsråd. Det är således tydligt,
att när R. St. icke erhållit del af denna öfverläggning, de
sakna en fullständig utredning och upplysning af målet,
hvartill naturligtvis hörer att fullständigt känna dess sammanhang.
Jag har någon anledning att tro, det den af Utsk.
undandolda, föregående öfverläggningen kommer att sprida
något ljus öfver vissa ledamöters inom Konungens Rådkammare
något skiljaktiga sätt alt yttra sig, då de tala inför
Konungen och då de på Riddarhuset uppstiga för att afgifva
någon högtidlig trosbekännelse, såsom händelsen var
t. ev., då fråga på delta rum uppstod angtde des. k. olyckliga
motiverua tili det lika olyckliga banklags-förslaget.
Hvarefter Hr Dalman muntligen tilläde:
På grund af livan jag nu anfört, anhåller jag om återremiss
af memor. N:o to. Hvad åter memor. N:o rr angår,
bekänner jag, att de anmärkningar, Utsk. här framställt, äro
för sig sjelfva obetydliga, ehuru lill principen icke utan
vigt. Idka med Frih. Roye förundrar det mig, att Utsk.
här blott riktat anmärkningarna emot föredraganden, då jag
af säker hand känner, att han icke varit ensam om rådgifvande
åtgärden i dessa delar. Men ännu mera förundrar
det mig, att, då så manga andra ämnen för anmärkningar
finnas, Utsk. blott fästat sig vid dessa; ty hvad frågan om
instruetionen för R. St:s Revisorer beträffar, är det klart,
att R. St., sedan de antagit denna instruetion, icke kunna
begära Hr Skogmans entledigande för det han uppgjort förslaget
dertill, och i afseende på frågan om brännvinsförfattningen
har jag af flera sakkunniga personer hört, att R. St:s
beslut i detta afseende varit högst fåkunnigt och således ej
bort verkställas, hvartill äfven kommer, att då frågan otn
beskaffenheten af en brännvinspannehalt icke lärer kunna
anses såsom annat, än en ceconomisk angelägenhet, deri K.
M. äger ensam besluta, Hr Skogmans åtgärd endast innefattat
ett ursägtligt misstag, sorn när som helst kunnat rättas
och äfven blifvit det. Jag tror det icke vara till sådana
särskilda fall, sorn Constit.Utsk. och R. St. böra hålla sig,
utan till förvaltningssystemet i sin helhet, om hvilket jag
under discussionens vidare fortgång torde få tillfälle att yt
-
Den i Juli f. m,
*9
terligare yttra mig. Jag inskränker mig derföre för närvar,
till begäran om återremiss af Utsk:s begge nu föredragna
betänk:n.
Gr Spens, Carl Gust., uppläste följande:
E11 serie af reservationer till R. o. Ad:s prof. liar i flera
riksdagar blifvit en följd af Constit.Utsk:s beslut alt anse siri
egen minoritet obehörig att låta dess särskilda tanka åtfölja
dylika Utsk:sullåt:n som detta. Genom ett sådant beslut
blir utsk:sledamoten nödgad, att i 5o §. af Itiksd.Orda. söka
skydd för den rätt, som samma grundlags 5y §. synes hafva
fåfängt sökt att, skenbart med uttryckliga ord, åt honom
bevara. Också jag mäste nu härtill taga min tillflykt och
skall härvid försöka följa den sats, jag i Utsk. yrkade under
debatten om reservationsrätten, att nemi. reservanten
icke bör få yppa, hvad som af Statsrådsförhandlingarna ej
blifvit offentliggjordt, men att han, med undantag häraf,
äger full rätt yttra sig öfver lagligheten och lämpligheten
af allt, som inom Utsk. passerat.
Jag måste härvid rikta mig emot orden i Constit.Utskts
memor. N:o 10: ”På dessa grunder har ock nuvar. Constit.-  ”Utsk. enhälligt funnit dess rättighet och pligt, att äska
”de i Statsrådet förda protocoll, icke böra i allmänhet eller
”utan särskild anledning sträckas utöfver den dag, då riksdagen
börjats; hvaremot, vid yppad meningss^rid om undantag
från den allmänna grundsatsen för denna i ett Riksstånd
”anmälda och till Utsk. remitterade anmärkningsfråga, Con"stit.
-Utsk. genom dess majoritet beslutat att till granskning,
”så vidt den af Ilr Dalman emot Statssecreteraren framställda
anmärkning dertill föranledt, företaga det i Statsrådet
”den 3 Mars innevarande år hållna, samtliga RiksStånden
”oflicielt meddelade protocoll, hvilket fördenskull Utsk. ej
”funnit nödigt att särskildt äska och som derjemte kunnat
”anses stå i sammanhang med en annan, Ulskrs granskning
”tillhörande, ehuru sedermera utan definitiv anmärkning lem”nad,
föregående öfverläggning inom Konungens Statsråd.”
Denna period kan, efter mintanka, icke godkannas utaf
den öfverröslade personal, som hvarken bar delat den åsigt,
hvilken framställes som den segrande, ej heller den motsatta.
Här äro nemi. sammanförda icke mindre än 4 särskilda
meningsstrider inom Utsk., som, efter min tanka, bade
bort särskildt refereras, och besluten ordagrannt upptagas.
Jag anser mig således först böra recitera Utsk:s egna beslut
fullständigare, än som i memor. skett.
I enlighet med betänk, uppstod d. 9 Maj, då Hr Dalmans
memorial' och en inom Utsk. väckt anmärkn:sanledning
öfver ett annat äldre Statsrådsprotocoll samfäldt företogos,
en meningsstrid öfver 53 och ro5 §§. i Reg.F., 76 §.
i Riksd.Ordn. och 11 §. i Ansvartslagen. Denna strid ledde till
följande voteringsproposition: ”Den, som anser den re
-
30
Den t Juli i, m.
”mitte ra de anmärknlsanledningen, ehuru riktad
”emot ett först efter denna riksdags början i n”träffadt
fall, likväl kunna af nu var. Cons tit.-  ”Utsk, till pröfning upptagas, voterar ja, med t il—
”lägg af, vinner nej, anses denna anmärkning ej u t”göia
föremål för pröfning af in ne var. riksdags
”Co n s t i t. U t s k.” — Majoriteten utföll för ja.
Under den förutgående debatten bade flera skäl anförts.
Alla hade, på sätt Utsk:s betänk, säger, enhälligt funnit den
Utsk, i Reg,F:s io5 §. ålagda pligt icke kunna utan särskild
anledning sträckas utöfver den tid, då riksdagen
börjades, men öfver hvad som utgjorde fullgiltig anledning
voro många meningar yttrade. Eland sådana anledningar,
dock utan att framställa dem som de exclusivt enda, hade
flera ledamöter omnämnt fallet af en remitterad anmärkning;
åtminstone jag hade bestämdt yrkat den sats, som ännu
ar min, och hvarpå jag just stödjer denna reservation,
att io5 §, ganska visligen har hållit Conslit.Utsk. öppet
att utsträcka sin granskning inpå riksdagsperioden, icke blott
för möjliga remisser af anmärkningsanledningar, utan äfven
derföre, att en eller flera Slatsrådsförhandlingar före riksdagen
kunna stå i sådant förhållande lill en annan, som under
riksdagen förefallit, att halfhet i pröfningen blir oundviklig,
om ej begge på en gång företagas. Uppriktigt bekänner
jag min enfald att, när ofvannämnde propos. upplästes
och intetdera skälet, hvarföre Hr Dalmans anmärknCsanledning
upptogs, deri befanns intaget, icke förutse, att
derigenom en senare majoritet skulle anse sig förhindrad
sträcka sin pröfning utöfver anmärknJsaniedningens ordalydelse.
Näst härefter afgjördes genom votering: ”huruvida
Utsk, ansåg sig böra äska genom HofCancelleren
det d. 3 Mars förda S t a t s r ä d s p r o t o co 11hvilket
ansågs onödigt på den i betänk, anförda grund, att sjelfva
pro t, redan var officielt meddeladl Ständerna genom ett verkligt
originalexemplar.
Ytterligare samma dag företogs frågan om det äldre
Statsrådsprof., om hvilket betänk, talar, då det bland skälen,
hvarföre prot. af d. 3 Mars blifvit granskadt, omnämner
”en annan Utsk:s granskning tillhörande, ehuru seder”meia
utan definitiv anmärkning lemnad, föregående öfverläggning
inom Konungens Statsråd.” Det tillhör Ulsk:s totalitet
alt, så vidt ske kan, aflemna upplysningar om denna
öfverläggning, i fall R. o. Ad., med ledning af dessa ord,
kan anse sig böra affordra sådana; för mig som enskild ledamot
anser jag det, på grund af hvad jag i början förklarade,
otili ilet att hår orda något om detta prot:s innehåll.
Deremot, och då betänk, säger, att det blifvit utan definitiv
anmärkning lemnadt, anser jag mig kunna begära ett
runi i R. o. Ad:s prot, för den reservation, jag till Utsk.
Den i Juli f. m.
ax
gjorde emot sjelfva propositionen härom, ”på grund att Hr
''Dalmans anmärkntsanledning och den hos Utsk. omedelbart
väckta borde i ett sammanhang behandlas och bedö”mas.
” J.ig torde ej behöfva anföra något annat rättfärdigande
härför, ej heller kunna få något större, än just det
ofvannämnda, att Utskts majoritet vid betänkts justering fann
sig behöfva upptaga sammanhanget med denna äldre öfverläggning
bland skälen, hvarföre Hr Dalmans anmärkning
lunde upptagas; hvilket åtminstone bevisar, att sammanhanget
icke är obetydligt.
Den 13 Maj, då frågan om prof. för d. 3 Mars ånyo
företogs, stadnade Utskts ledamöter, efter en lång meningsslrid,
vid följande voteringspiopostn:
"Den, som anser Utsk. vara af dess förra
”beslut oförhindradt sträcka sin granskning af
”S t a t s råd spro t. för d. 3 Mars till Statsrådets
"samtliga ledamöter,” voterar ja, med tillägg af: "vinber
nej, sträcker granskningen sig endast till den
"emot Statssecret. väckta an m är knisa n ledningen;”
och i denna votering vann nej.
Det är den omständigheten, att skillnaden emellan detta
beslut och det första af d. g Maj icke uti memor. N:o io
är klart framställd, utan tvärtom i mintanka sålunda, sorn om
1)lott "en yppad meningsstrid om undanlag från den allmän"na
grundsatsen för denna till Utsk. remitterade anmärknls"fråga
blifvit genom Utskrs majoritet afgjord,” hvilken egentligen
har föranledt mig att, på sätt jag nu gör, reservera
mig mot formen för Utskrs betänk. Jag har, när det justerades,
fåfängt sökt yrka, hvad jag tiodde vara min rättighet,
äfvensom alla deras, hvilka, lika med mig, vid det
ena tillfället hört till majoriteten och vid det andra till minoriteten,
att åtminstone få begge besluten särskildt omnämnda.
Reservation har Utsk. nekat mig låta åtfölja; jag
har således nödgats tillgripa den sista och obehagliga utvägen,
den att till Ståndets prot. yttra mig öfver Utskrs åtgärd.
Hr Dalmans anmärknrsanledning var i sanning riktad
emot föredraganden ensam. Den innehöll till och med under
en ordrik framställning många ursägter för Statsrådets
öfriga personal, hemtade från det olika förhållande, hvari
de och föredraganden efter d. 3 Mars kommit genom olikartade
förklaringar till R. o Adrs prot. Denna sednare del
af Hr Dalmans memorial hörde, efter min tanka, alldeles
icke till Constit.Ulskls pröfning. Kanhända likväl, att både
jag och de ledamöter af Utsk., med hvilkas tanka min var
instämmande, hade bort nogare granska ordalydelsen af Hr
Dalmans anmärknlsanledning; jag bekänner, att om jag anat
det beslut, som togs, hade jag väl åtminstone försökt att
sorgfälligare pröfva såväl den ena som den andra af de propositioner,
i hvilkas besvarande genom votering vi deltogo
och sedermera genom resultatet deraf befunuo oss försatta
Den 1 Jul t f. m.
i en så högst vidunderlig ställning, sorn deri jag uther mig
att här nedan få framställa. Måtte likväl de män, hvilkas
tadel uti denna del jag nödgas underkasta mig, besinna, att
då vi vid den sistnämnda voteringen ärnade afgifva ja, var
det icke vår rätt, utan den motsatta meningens försvarares,
alt dictera contrapropos:n, och att dessutom i hela debatten
endast var fråga om en anmärkntsanledning, icke om en
anmärkning. Emellan dessa begge synes väl åtminstone den
skillnaden böra göras, att den auctoritet, som dömer öfver,
huruvida anmärkntsanledningen skall till anmärkning förvandlas,
måste anses äga sig öppet betrakta saken i sitt sammanhang,
och att således, om den distinguerar, bör det ske
sakvis och icke personvis, eftersom första regeln vid allt
domarekall synes vara den, som förbjuder afseende på personlighet.
Jag torde här nedan vidare få förklara, hvartill
denna åsigt liar led t mig.
Dock, angående oformligheten att söndra ett Constit.-  Utskts granskning personvis, är det kanske mera lämpligt,
att andra än jag här yttra sig; jag har i Utsk. före den
sistnämnda voteringen sökt visa de orimliga och lill och med
vådliga följder, som kunde uppkommit, om i834 års Const
i t. Ut sk. efter 106 §. hade ansett sig böra ställa Statssecret.
Skogman under tilltal inför Riksrätt, och 1829 års Utsk.,
suni genom nej-propositionen erhöll sig fullkomligen öppet
att granska samma prof. af d 3 Mars i afseende på Statsråden.
sedermera möjligtvis ställt äfven dem under dylikt
tilltal, hvarigenom således tvenne olika Riksrätter kunnat
fälla olika dom i samma mål och öfver åtgärder, som, om
de äro sådana, sorn de måste synas för hvar och en, sorn
anser sig böra hänvisa dem till Riksrätt, påkalla betydliga
straffbestämmelser eller inga. Jag bekänner, att jag, med
afseende på dessa följder, länge tvekade, om jag ej borde
förena mig med den aktningsvärde utsktsledamot, som efter
voteringens slut uppstod och förklarade, att han, med full
öfvertygelse om grundlagsvidrighet i de åtgärder, hvarom
prot. af d. 3 Mars förmäler, ansåg dem böra hänvisas till
en Riksrätts pröfning, men att han numera, tvungen af majoriteten
att rikta åtalet emot blott en, ehuru handlingarna
utvisade, att antingen ingen felat eller ock alla lika mycket,
fann sig nödgad att, tvärtemot sin öfvertygelse, fria i
stället för att fälla. Jag tvekade, som sagdt är, om jag ej
borde instämma uti denna inom TJlsk. ganska bestämdt uttryckta
röst; jag fann likväl vid närmare eftersinnande, att
det gafs en utväg att äfven med min öfvertygelse förena deltagandet
i de voteringar, som återstodo, särskildt om Statssecret.
enligt 106 §. borde sättas under domstols tilltal, och
särskildt, om hans åtgärd enligt 107 §. borde för Ständerna
tillkännagifvas. Jag trodde nemi. och tror ännu, att när
majoriteten hade inskränkt min granskningsrätt tili Statssecret.
, borde jag med min bestämda opinion örn hvarje do
-
*
Dea i Juli f. m.
23
mares pligt att alltid afse sak framfor person, anse det vara
min pligt mot denna majoritet att inom mig tolka deras beslut
sålunda, att rådgifvande-åtgärden, icke den blott rådgifvande-personalen,
utgjorde det tillstängda, och Statssecretts
särskilda befattning, icke bans person, det mig medgifna
granskningsfältet.
Huruvida Utsk:s öfriga ledamöter delade denna åsigt af
det fattade beslutet, vet jag ej; men för min del anhåller
jag få i detta prot. förvaradt, att när jag i Utsk. voterade
öfver 106 §:s användbarhet på Statssecret. Skogman i afseende
på prot. af d. 5 Mars, ansåg jag mig, på nyss anförda
grunder, ej få bedöma hans rådgifvande, utan blott contra-,
signerandet; på lika sätt, att, när jag voterade öfver 107 §:s,
ansåg jag mig ej berättigad att till pröfning upptaga, huruvida
Statssecret. i sina rådslag hade iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, utan betraktade mig såsom inskränkt till afseendet
på, huruvida banklagsförslaget och motiverna dertill
för öfrigt voro med vederbörlig skicklighet och sorgfällighet
utarbetade. Just häraf följer likväl för mig skyldigheten
att, oaktadt Hr Statssecretrs åtgärd är af Utsk., och
mig inclusive, för R. St. lillkannagifven såsom felaktig, likväl
icke kunna här understödja ett Ståndets beslut, att Rikets
väl anses kräfva en på denna anmärkning grundad underd.
anhållan om samrnp embetsmans entledigande. Vid ett
sådant beslut måste nemi. komma i betraktande, att en mindre
sorgfällig redaction är ganska vådlig af förordningar,
dem Konungen i Statsrådet utfärdar, men icke pä långt när
så farlig för Rikets väl vid propositioner, der ännu en ytterligare
noggrann pröfning kan förväntas.
Jag har aflemnat min reservation och yttrat, huru jag
ämnar rösta, i fall votering blir i frågan om anmälan hos
Konungen; men för att ej oftare behöfva begära ordet, önskade
jag nu äfven få anföra något om min åsigt af 107 §.
och den betydliga skillnaden emellan dess föreskrifter för
Constit.Utsk. och för Ständerna. — Det har ofta varit sagdt
under förra riksdagar både i plena och i Utsk., ofta äfven
inom nuvarande Riksdags Constit.Utsk., att 107 §:s sladganden
från början afsågo en hel embetsmannabefattning eller
en hel gren deraf, och att dess användning på enskilda
fall vore ett sedermera tillkommet missbruk. Äfven här äro
i går flera tankar yttrade härom; jag loide äfven få angifva
min; det är ej olämpligt, att de, åt hvilka R. o. Ad. anförtrott
att vara Constit.TJtsk:s ledamöter, inför Ståndet bekänna,
huru de betrakta denna vigtiga fråga.
Jag tror, att ett Constit.Utsk. icke enligt grundlagen
kan neka upptagandet och pröfningen efter 107 §. af anmärkntsanledningar,
vare sig inom eller utom Utsk. väckta,
mot hela grenar af en embetsbefattning eiler mot åtgärder,
som omförmälas i särskilda protocoll, så snart de angå, såsom
grundlagens ord lyda, allmänna mått och steg. Jag
*4
Den i Juli f. ra.
tror det vara alldeles ostridigt, alt afven vid den rådgifvande
åtgärd, som visar sig i ett protocoll, man kan befinnas
hufva förbisett Rikets sannskyldiga nytla, äfvenså Slatssecret
hafva äfven uti en expedition brustit emot de fordringar,
deni paragraphen af honom gör. Anser Constit.-  Ulskrs majoritet delta vara händelsen, synes mig deras skyldighet,
att tillkännagifva sådant för Ständerna, vara alldeles
lika gifven, som den skulle vara, 0111 en dylik anmärkning
godkändes mot en hel gren af embetsmannabefatlningen.
Att detta sednare ännu ej skett, kommer deraf, att
sådana totalanmäi kningar så ganska sällan göras. InomTJtsk.
sker sådant kanske utaf den anledning sällan, att den, som
ginnskär en sådan mängd prolocoller och finner liela den
ofantliga pluraliteten oklanderlig, icke gerna undgår att betrakta
och således ej heller att framställa, hvad han finner
böra anmärkas, snarare som ett undantag från ett i allmänhet
existerande förhållande, än som en karakteristik på den
ifrågavur. personen. Afven anrnärkntsanledniilgarna utom
Utsk. rikta sig merendels mot särskilda protocoll; kanhända
bevisar detta, åtminstone har jag så trott, att det icke är
mången man gifvet att skapa «ig en totulåsigt af en styrelse,
nog fullständig för en anmärkningsanledning. Värt
constitutionella statslif torde framdeles utveckla förmågor
härtill. Tilldess delta sker, blir troligen Coustit.Utsk. icke
i tillfälle att lill pröfning upptaga annat än isolerade protocoll,
och tilldess tror jag, att den Constit.Utsk:s ledamot,
som icke sjelf tilltror sig att rödja en ny syftemålsenligare
väg, bör med lugn upptaga allt det tadel, som i tal eller
tryck riktas emot Utsk., för det att man derifrån icke får
någon sådan anmärkning, som ofvan omtalades, mot hela
grenar af styrelsen. Han bör påminna sig, att detta tadel
egentligen drabbar hans principaler, som icke valt bättre
Utsk:sledamöter, eller ock representationssättet, som icke
medgifvit nog ändamålsenliga val. Men å andra sidan bör
han ock noga vakta sig att blifva förvillad under sitt einbeles
utöfning, när de, som försvara rådgifvare eller föredragande,
gång efter annan yrka, att ifrågavar. anmärkntsanledningar
böra förkastas, såsom icke nog omfattande, och
omtala, huruledes 107 §:s användande bör sparas lill stora
generaliserade omdömen, 0. s. v. — Dessa begge principer
liar jag sökt följa under den nu slutade granskningsbefattning,
hvartill jag innerligt önskar att aldrig blifva återkallad.
Jag har aldrig bes fri cl t rådplägning öfver isolerade protocoll,
har dervid sökt säga min tanka, såvidt jag förmått
uppfatta det för mig ofta främmande ärendet, och såsom
följd häraf har jag ofta bort till den friande majoriteten,
ofta äfven till en tadlande minoritet. Men under allt detta
har jag alltid med tillfredsställelse ihågkommit, att den mig
och mina utskls-medbröder i grundlagen uppdragna befatl
nin
-
Den i Juli f. m.
ningen icke var annat, än elt blott tillkännngifvande, ett
beslut öfver hvilka mål, som borde framställas för Ständerna
, och att den stora frågan, hitrftvida Bikets väl kräfdc
en anhållan om entledigande, var öfverlemnad åt talrikare
delegationer af mina landsmän.
Denna sednare fråga betraktar jag såsom till sin natur
vida skiljd från den, hvilken utgör föremålet vid Utskts
voteringar. Vid ståndsvoteringen skulle jag önska, att sjelfva
debattformen kunde sammanföra alla de anmärkningar
efter 107 §:n mot samma person, som särskilda lillkännagifvanden
från Utsk. kunna innehålla, oell att frågan här kunde
ställas personvis. Här förekomma nemi. en mängd consideratioher
af personförhållanden, snbjectivå öfvertygelse!’
hos den voterande, sorn icke en gång kunna nämnas, men
Som kunno och måste inflyta på hans beslut. Till och med
den frågan kan här hvarje röstande inom sig betänka, om
han anser eller icke anser K. M. hafva tillgång på embets
mannaämnen
att sätta i stället, eller om den afgående, som
nu klandras, skall blifva saknad, då man kommer i tillfälle
att jemnföra honom med en efterföljare. Allt sådant är hänsigter,
som icke böra vara Constit.-Utsktsledamoten tillåtha,
när han ventilerar om hvad som skall tillkännagifvus
'eller icke.
Äfven om det kanske blir nödvändigt, att, dåtltsk. har
särskildt uppställt sina tillkännagifvanden, Ståndens Talmän
äfven särskildt för hvar och en sådan framställa frågan om
hvad Rikets väl klöfver, ligger det uti naturen af frågan
om Rikets väl, alt den ena voterande vid sin rösts aflemnande
kan hafva i åtanka den ena och den andra en annan
orsak, hvarföre lian tror det vara nyttigt, att ifrågavar.
embetsman entledigas, ehuru han alltid tillika bör ihågkomma,
huruledes resultatet af förhanden varande votering medför,
att den speciella händelsen kan komma att inflyta bland
•v skälen, hvarföre en und. anhållan göres. Ståndens votering
har härigenom en verklig natur af ostracism, analog med
■den i §. io3, ehuru nied ännu mera anledningar till friande
resultat. Just derföre, att delta måste medgifvasy och att
jag för min del anser dubbla ostracistiska beslut öfver en
och samma person vara en alldeles olämplig samhällsinrättning,
just derföre har jag ock inom Utsk. ej kunnat ingå
på den bär i går af Frih. Cederström uttryckta mening, att
Utskrs betänk, bort framkomma omotiveradt, hvarigenom dess
beslut skulle sjelf blifvit oslracistiskt; men lika litet har jag
kunnat ingå på den af Prof. Cederschjöld i dag här yttrade,
och äfven inom Utsk. framställda tanken, att Conslit.-  Utsk. vore skyldigt beledsaga sina tillkännagifvanden med
till eller afstyrkande till Stånden i afseende på den und.
anhållan, som 107 §. omtalar. Jag tror Utsk. böra anse sig
alldeles befriadt från detina befattning, som grundlagen icke
9 H, , 4
D c» i Juli f. ra.
pä något [ställe liar älagt detsamma. Jag tror på samma
salt, att när Constit.-Utsk. skall tillkännagifva, i hvad fall
det flin ni t rådgifvarne hafva förbisett Rikets sannskyldiga
nytta, måste det äfven beskrifva sjelfva händelsen, emedan
tillkännagifvandet annars ej är fullständigt; och särdeles längre
ser jag ej, att motiveringen har gått.
Gr. Spens tilläde derefter muntligen:
Genom It. o. Adis beslut, alt memorialen Abris 10 och
II skola på en gång ventileras och afgöras, ser jag mig
föranlåten att nu äfven yttra något om memor. N:o n,
eller det s. k. deschargebetänk., och jag ber härvid få i
prot. upptaget, att jag icke uti Utsk. hört till dem, som ansett
anmälan efter 107 §. böra ske emot Statssecreteraren Skogman
för instructionen för R. St:s Revisorer. Jag tyckte
inig finna, att alla de meningar, som i Utsk.. yttrade sig
för en sådan anmälan, riktades emot inconsequensen emellan
det lill R. St. aflåtna instructionsförslaget och det yttrande,
som i8a3 afgafs till svar på Ständernas eget förslag till ny
jnstruction. "läJag har trott och jemväl i Utsk. yttrat, att
då således frågan var om Konungens rådgifvares pligt att
göra Konungen uppmärksam derpå att icke på olika tider
handla efter olika åsigter, borde anmärkningen gälla hela
rådgifvarepersonalen; och som Utskt. icke ställde hela Statsrådspersonalen
under 107 §., frikände jag äfven Statssecret.
i denna fråga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komrae att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Hr Cederschjöld: Man har i afseende på memor.
N:o 10 klandrat, att Constit.-Utsk. tillämpat 107 §. och hållit
sig till Statssecret. ensam. I stället för svar å dessa anmärkningar
torde jag få uppläsa mitt votum i Utsk., då
denna fråga der förevar.
Härefter uppläste Hr Cederschjöld följande:
Att K. M:s nåd. förslag lill lag för Banken utgjorde
ett försök att genom civillag åstadkomma ändring i 72 §.
Reg.F. är ovedersägligt. Lika ovedersägligt är det äfven,
att rådgifvarne genom tillstyrkandet af ett sådant lagförslag
högligen missbrukat deras rådgifvarekall. Alen efter hvilken
§. i Rég.F., den io6:te eller i07:de, missbruket bör bedömas,
torde erfordra en närmare undersökning.
Hvad sålunda först 106 §. beträffar, kan den icke tilllämpas,
utan med bestämdt uppgifvande af den §. i Ansvarighetslagen,
enl. hvilken lagbrottet skulle kunna bestraffas.
Jag vill derföre tillse, om någon §. finnes i nämnde lag,
under hvars kategori det nu ifrågavar. förhållandet skulle
kunna hänföras. Vid ett flyktigt genomläsande af 3 §. Ansvartslagen
skulle man lätt kunna tycka, att den vore fullkomligt
tillämplig. Det stadgas nemi. följande: ”Skulle Stats
-
Den i Juli f. m.
^rådsledamot — — tillstyrka Konungen att vidtaga sådant
”steg, hvilket uppenbarligen är stridande mot Reg.Formens
”bokstafliga föreskrift, — — uti 72 §. rörjde R. St:s befattning
med Bancoverket — —, miste embetet och varde ej
"vidare nyttjad i Rikets tjenst.” Men vid nogare eftersinnande
synes detta hafva afseende blott på sådana steg, hvarigenom
R. St:s fulJmägtige kunde störas i sin förvaltning af
Ranken; och försöket att genom civillag åstadkomma ändring
i 72 §. Reg.F. torde så mycket mindre kunna hänföras
under denna kategori, som ingen straffbestämning då
skulle finnas för dylika försök att på samma olagliga sätt
ändra alla de grundlagsparagrapher, hvilka icke äro i Ansvar:slagen
bestämdt uppgifna eller, om jag så får säga,
fridlysta. Snarare skulle då x §. af Ansvartslagcn kanhända
synas vara tillämplig för ifråga var. fall. Strafflagen innehåller
der följande stadgande: ”Tillstyrker någon Stats
”rådsledamot
ett iagslridigt kullkastande af någon Ri
”kets
grundlag, — — straffes såsom Rikets förrädare och
”miste lif, ära och gods.” Det är nemi. oneklig!, att banklagen
skulle, om den blifvit antagen, hafva på ett lagstridigt
sätt kullkastat 72 §. Reg.F. Men AnsvarrsJagens
kategori innehåller, att det skall vara någon "Ri”k
e t s grundlag,” som skall kullkastas; och som dermed
förmodligen menas hela Reg.F., eller Riksd.Ordn., eller Suc.-  Ordn., eller Tryckfr.-Förordn., torde kullkastandet af
blott en enda §. icke kunna med full tillförlitlighet dit hänföras.
I Ansvartslagen finnes visserligen ännu en nemi. den
8:de, som vid första ögonkastet torde kunna tyckas tillämplig.
Orden lyda der, som föijer: ”Uraktlåter föredraganden
”att till Statsrådets prof. göra föreställning emot sådant Ko-'
”nungens beslut, hvilket han finner stridande mot Reg.F:s
”bokstafliga föreskrift,
miste embetet.” Nog var beslutet
bär stridande mot 8r §, Reg.F., hvarest det stadgas,
huru och på hvad sätt ändring i grundlag skall till väga —
bringas; men denna §. i Ansvanslagen är i alla fall icke tillämplig,
emedan den handlar blott om sådana fall, då Konungen
besluter tvärtemot föredragandens tillstyrkande.
Utom dessa 3:ne §§. finues ingen i Ansvartslagen, sorn
ens skulle kunna komma i fråga för rådgjfvare-ålgärdens behandling
efter 106 och denna blist nr blott ett nytt bevis,
att lagstiftarne år 180.9 icke föreställde sig den möjligheten
att upphäfva och förändra grundlag genom civil lagstiftning.
Då åter ingen §. finnes i Ansvai tslagen, efter hvilken
Konungens rådgifvare skulle kunna af Riksrätt till ansvar
fällas, anser jag så mycket olämpligare att behandla saken
efter 106 §. Reg.F., som en befrielsedom af Riksrätten skulle
kunnat blifva ett för framtiden olycksbådande prejudicat.
Hvad åter 107 §. beträffar, är det väl alldeles ovedersägligt,
alt rådgifvarne hafva genom tillstyrkandet af det
grundlagsvidriga förslaget till lag för Banken icke allenast
D c n i Juli f. ta.
samfäldt försummat Rikets sannskyldiga nytta, utan oek
Statsseeret., såsom förslagets upphofsman, särskildt ådagalagt
bristande constitutionel skicklighet och nit för grundlagarnas
helgd. Denna §. är derföre sä mycket mer tillämplig,
sorn sjelfva Ansvartslagen dertill ger i 6 §. en särskild
antydning. Der heter det nemi.: ”Uraktlåter Statsrådsleda?
”mot — , att de öfriga dem i grundlagen uttryckligen
”löreskrifna, men i denna Ansvårtslag icke särskildt uppräknade
pligter och föreskrifter iakttaga och fullgöra, antoninie
det på R. St. att hos Konungen göra sådan anmälan,
hvartill 107 J. af Reg.Fv dem berättigar” — —. Att
det är rådgifvarnes pligt att iakttaga och fullgöra grundlagarnas
stadgandet), ligger i sjelfva sakens natur. Men som
Konungens rådgifvare, genom förslaget till lag för Banken
sökt åstadkomma ändring i 72 §i Reg.F. på annat sätt, än
Si medgifver, och något särskildt stadgande för ett dylikt
försök lill olaglig grundlagsändring icke linnes i Ansvartslagen
stadgadt, är det klart, att Konungens rådgifvare
hafva genom detta deras förhållande uraktlåtit att iakttaga
peli fullgöra en af de pligter, sorn blifvit dem i grundlagen
uttryckligen föreskrifna, men hvilka i AnsvarJslageu icke
lionas särskildt uppräknade. Jag lör min del anser derföre
anmälan böra göras till R. St. enligt 107 §. Reg.formen.
Hvarefter Hr Cederschjöld muntligen fortfor:
Frih. Boye har till ursägt för Statsseeret. Skogman i
afseende på banklagen sagt, att detta förslag var beräknadtj
på bifall till 72 f. och ä.mnadt att i annat fall förfalla. Men
ptt motsatt förhållande synes klart såväl af förslagets uppställande
i alternativ form som af Slatssecretts eget medgifvande
såväl i Statsrådsprot. som på detta rum. Samme tagare
har äfven påstått, att Utsk:s betänk. vöre på ett absurdt
sätt uppstäldt, och jag anser mig derföre böra redogöra,
huru detta betänk, tillkommit. Sedan nemi, beslut var fat?
tadt, att anmärkning, effer 107 §. skulle göras emot Iir Skogman
i denna fr^ga, förändrades majoriteten inom Utsk. ge?
norn några ledamöters bortresa och andras inväljande, af
sinsemellan motsatta tänkesätt, hvarigenom hände, att samma
majoritet, som fattat beslutet, ickg fick besluta om expeditionens
uppställning. Långa debatter uppstodo härom,
peli jag uthärdade slutligen icke längre, utau gick min väg,
sedan jag afgifvit mitt förslag till betänk., hvilket jag au?
håller hgr få uppläsa.
Hr Cederschjöld uppläste följande:
Hvad nu sjelfva saken beträffar, har Utsk., som sett,
huruledes det vid sisth riksdag uppgjorda förslag till ny redaction
af 72 §. Reg.F. blifvit i 1, 3 och 7 §§. af förslaget
till lag för Banken ordagrannt intaget, blott med alternativ
benämning af R. St:s eller Sveriges Rikes Bank, trott sig
tydligen finna, att förslaget till lag för Banken var ämnadt
Den i Juli f. tn.
39
att, i händelse grundlagsförslaget skulle blifva af något Ständ
förkastadt, tillvägabringa samma grundlagsändring på. civil
lagstiftningsväg. Detta tiar Utsk. ansett så mycket otvifvelaktigare,
som Statssecret. i motiverna till 1 §. sjelf bestämdt
£äger, alt ”denna 1 §. är alldeles öfverensstämmande med
”den föreslagna redactionen af Reg.Fts 72 §. Om samma
”redaction blir antagen, hehöfyer denna 1 §. cj uti banco”lagen
införas, utan blott i ingressen åberopas. I annat fall
”åter bör den qvarstå, endast med den förändring, att, i
stället för Sveriges Rikes Bank, sättes R. St:s Rank;”
och att ett tillstyrkande af en sadan åtgärd, nemi. att söka
tillvägabringa ändring i grundlag på annat sätt, än 8i §.
Reg.F. utstakar, är i hög grad felaktigt, anser Utsk. vara
alldeles obestridligt. Men för att kunna bestämma, efter
hvilken §. i Reg.F., den io6:le eller loytde, förhållandet bör
bedömas, har Utsk. ansett en närmare utredning erforderlig.
Enl. Utsk:s öfvertygelse kan 106 §. Reg.F. icke tillämpas
i andra fall än de, som linnas i Ansvartslagen för Konungens
rådgifvare bestämdt uppgifna; och som den af Hr
Dalman åberopade 3 §. af denna lag, så vidt den skulle kunna
röra ifrågavar. fall, endast upptager tillstyrkande ”att
”vidtaga sådant steg, hvilket uppenbarligen är stridande mot
”Reg.Fts bokstafliga föreskrift uti -725., rörtde R. St:s
”be fattning med Banken," — hvarunder, enl. Utsk:s
tanka, blott innefattas ett omedelbart störande af
R. S t:s rätt att genom sina fullmägtige förvalta
Banken, samt för öfrigt i Ansvartslagen för det här ifrågavar.
fallet ick.e finnes någon påföljd bestämd; så anser
Utsk. 106 §. Reg.F. här icke vara tillämplig.
Alen som det deremot är uppenbart, att Statssecret.,
genom försöket att på civil lagstiftningsväg åstadkomma ändring
i grundlag, icke allenast försummat Rikets sannskyldiga
nytta, i hvilken kategori grundlagarnas helgd måste stå
i främsta rummet, utan äfven ådagalagt bristande constitutionel
skicklighet och nit för den bestående statsförfattningens
okränkta bibehållande, har Utsk. ansett 107 §. Reg.F.
Vara fullkomligt tillämplig och får derföre, i sammanhang
med Utskts utlåt. N:o 1 1, detta förhållande vördsammast tillkännagifva
till den påföljd, R. II. St. kunna finna Rakets
val kräfva.
Hvarefter Hr Cederschjöld vidare anförde:
I afseende på Utsk:s anmärkning rör:de instructionen
för R. Sirs Revisorer har Frih. Boye påstått, att Utsk. skulle
hafva klandrat Hr Skogman för det han expedierat det af
Konung och Ständer fattade beslutet. Men det är icke derföre,
sorn Utsk. gjort anmärkning emot honom, utan för det
han tillstyrkt Konungen att i civillags Yäg söka tillvägabringa
förklaring af en grundlags §., som Konungen förut
ansett för otydlig. Denna förklaring hade icke bort kunna
3o
Den i Juli f. m.
ske i civillags väg, och derföre ansåg jag anmärkning börs}
göras emot detta första steg på den nya banan att ändra
grundlag genom civillagar. Jag tillstår likväl, alt jag icke
utan stor oro tillstyrkte denna anmärkning, emedan jag då
ännu var i ovisshet, huru det kunde gå med den väckta
anmärkningsanledningen i afseende på banklagen, hvilken innebar
ett vida djerfvare steg på samma bana. Då sedermera
bank lagsförslaget äfven blef föremål för anmärkning, ansåg
jag mitt mål vara vunnet, nemi. att hafva lätt en bom
satt för detta sätt att ändra grundlagen. I hopp, att hvad
som redan skett, skall härtill var. tillräckligt, vill jag för
min del alldeles icke yrka på anmärkningarnas vidare fullföljande.
— Frih. Boye har jemväl sagt, att beskaffenheten
af Ulsk:s memor, utgjorde en parodi på ansvarskraf och
ett eget sätt att kullkasta grundlagen genom ridiculen. För
ruin del har afsigten varit att bevara grundlagen; och det
är för att sätta hvar och en i tillfälle att döma på livad
sätt jag sökt fullgöra mitt kall såsom utsk:sledamot, som
jag ansett mig pligtig nu göra reda för mina förhållanden.
Jag har nu fullgjort detta mitt åliggande sorn utsktsledarnot,
och öfverlemna!- till R. o. Ad. att fullgöra sitt såsom
Riksstånd.— Jag vill blott tillägga, att orsaken till anmärkningarnas
fåtalighet får förnämligast sökas i den förändring,
sorn, på sätt jag förut omnämnt, föregick i Utskts majoritetsförhållande.
Hr Tham, Wollrath; Olyckligtvis är jag något lomhörd
och har icke kunnat uppfatta, hvad Hr Dalman yltrat
näst efter Frih. Boye; jag förmodar likväl, att Frih. Boye
sjelf skall upptaga det till besvarande efter förtjenst. Jag
förenar mig i det hela med hvad Frih. Boye redan anfört,
dock icke i den omständigheten, som angår det stora afseende,
lian fästat vid journalismen; ty jag betviflar icke
dennas bemödande att kullkasta värt statsskick, rilen väl
dess kraft, som jag anser blott tillfällig nu under riksdagen.
Efter denna förklaring skall jag hålla mig till de af Constit.-  Utsk. gjorda anmärkningar och först till betänk. JN:o io.
Om Hr Skogman tillstyrkt någon åtgärd, som gått i verkställighet
och varit skadlig för landets väl, hade Utsk. kunnat
hafva någon grund föy sin här framställda anmärkning;
men nu är det blott en yttrad opinion, som blifvit delad af
Statsrådets öfriga ledamöter, och likväl hafva de blifvit
frikallade, men Hr Skogman fälld. Det berodde alltid på
R. St. sjelfva att antaga banklagsfqrslaget eller icke, och
på grund häraf anser jag 107 §. vid detta tillfälle hafva
blifvit otillbörligen tillämpad; det synes, som Utsk. endast
föresatt sig att fälla någon med eller utan skäl. Hvad andra
anmärkningsfrågan beträlfar, rörtde instructionen för R.
St:s Revisorer, har det mer än en gång handt, att Regeringen
ej varit af samma tanka som Ständerna, och jag tror
Den i Juli f. m.
3(
att felet lika ofta varit bos elem; men bär inträffar elen
händelsen, att R. St. bifÖllo det förslag till instruetion, som
Statssecret. uppgjort, oell likväl påstår man, att han bort
förekomma detta antagande genom att afstyrka Konungen
från propos'. derom. Detta tror jag är att gå för långt,
emedan det icke kan vara föredragandens pligt att handla
mot sin öfvertygelse, om han ansåg 1812 års instruetion
otvdlig och i behof af ändring. Jag finner således denna
andra fråga vara en verklig carricatur, som derföre bör
förfalla. Hvad åter tredje anmärkningen angår, medgifver
jag, att Hr Skogman misstagit sig i afseende på brännvinsförfattningen;
men han förleddes dertill genom de lärdas
utsago, som påstodo sig genom experimenler hafva utrönt
rätta förhållandet och dermed endast visade, att de ej förstodo
saken. Detta misstag kan vägleda Regeringen att i
dylika frågor mera stödja sig på erfarenheten än på theorier;
det har också blifvit rätladt, så snart Regeringen blef
upplyst om sitt misstag, och felet är hos Statssecret. ursäglligt.
Åtminstone visar det icke brist på nit, utan tvärtom,
då det blifvit föranledt af ett berömvärdt begär att
före författningens utfärdande inhemta upplysningar i ämnet.
Jag förenar mig i begäran om propos., att Constit.-  Utskrs ifrågavar. betänkm måtte med afslag, i hvad de angå
Hr Skogman, läggas till handbna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då vi nu kommit till slutet
med de Constit-Utsk:s betänkm, som angå Ministérens
ansvarighet, tillstår jag, att om beslutet skulle byggas på de
upplysningar om de ministeriella åtgärderna, som innefattas
i Utsk:s betänkm^ skulle det ådagalägga, att denna ansvarighet,
hvarom jag för min del är öfvértygad, i sjelfva
verket är ett oting, som aldrig med våra närvar, former
kan äga rum. Jag bekänner likväl, att äfven jag varit dupe
på dessa förhållanden och trott det vara möjligt att på
denna väg frambringa en kraft, som kunnat visa, hvad sorn
menas med en Ministerstyrelse. Sådant är likväl icke möjligt,
der ingen kraft finnes; ty förgäfves riktar man sig
emot något så svagt, som vår Minister. De äro verkställande
embetsman, icke styrande ministrar; de vilja icke heller
sjelfva betraktas såsom sådana, och jag har äfven i sednare
tider nogsamt insett ett förhållande, som gör dessa personer
mindre betydande inom administrationen, än man allmänneligen
förmodar. Jag finner dock, att Constit.-Utsk. oförsvarligen
behandlat saken, då det framställt så luinpna anmärkningar
som de, hvilka enl. betänk. N:o ii skulle föranleda
till öfverläggning och beslut inom RiksStånden om
rådgifvares entledigande, och detta på sådana anledningar,
af hvilka jag skulle vilja bevisa, attén länder den klandrade
personen mera till fördel, nemi. den om brännvinsförordn.,
deruti jag tror, att föredragande Statssecret. hade mera rätt,
3a
Den i Juli. f. m.
än både R. St. oell Vetenskapsäcademiem För att kunna
deltaga i flugan 0111 Ministerens ansvarighet ville jag se dess
åtgärder framställda mera ur synpunkteti af hvad sorn blifvit
uraktlåtit, än hvad som anraärkningsvärdt kunnat i verkställigheten
föranleda till klander. Jag respecterar dock den
enskilda anrnärkningsrätten såsom en måttstock på Nationens
belåtenhet och förtroende till Styrelsepersonalon. Jag skulle
äfven hafva önskat, att en mängd anmärkningar blifvit gjorda *
för att gifva Coust.-Utsk. en behöflig anledning att från en
större statsmanna-åsigt behandla ämnet och föranlåta Utsk.
till en yttrad önskan att hos Regeringen få se ett bemödande
till något baltie, som förnämligast måste bestå i tillväga—
bringandet af sådana former, hvari någonting nyttigt kan
uträttas. Då emedlertid Constit.-Utsk. nu icke tagit saken
från denna synpunkt, återstår endast att förkasta de framställda
anmärkningarna; men då jag anser ett sådant förkastande
eller ogillande oriktigt utan en föregående återremiss,
förenar jag mig med dem, som begära återremiss
af Utskts nu föredragna betänkanden.
Frih. Roye: Det är mig alltid ett nöje, då jag får
göra mina motståndare rättvisa, och jag är glad att kunna
göra dem denna rättvisa, då jag nu går att till besvarande
upptaga deras anföranden. Hr Dalman har stödt sig på
den förutsättning, att banklagen innebar ett försök att på
civillags väg få antaget, hvad som icke antogs i grundlagsVäg.
Denna åsigt har äfven blifvit delad af en annan ledamot,
för hvilken jag hyser den hjertligaste högaktning; men
då jag särskildt ämnade besvara honom, nämner jag här
blott, att de begge i denna punkt varit ense. Jag skulle
också genast öfvergå till deras mening, om förhållandet
verkligen vore sådant, de uppgifvit; men Hr Dalman har
såsom bevis endast åberopat, och jag begär uppmärksamhet
derför, ett flera dagar efteråt afgifvet yttrande till R. o.
Ad:s protocoll. I delta yttrande hade väl Hr Skogman framställt
en mening derom, att det kunde låta sig göra att
antaga banklagen äfven sedan 72 §. fallit; men denna Opinion,
framställd flera dagar efter det banklagsförslaget här
var föremål för öfverläggning och således långt efter dess
föredragning inför Konungen, kan den (jag frågar i förnuftets
namn) användas för att fälla honom eller gifva å't
saken en annan moralisk egenskap, än den hade idet ögonblick,
förslaget tillkom? Jag tror icke, att Hr Dalman sjelf
i ett redbart svar kan påstå detta. Nå väll jag ställer då
till begge dessa ledamöter den frågan, hvarpå byggen J ert
omdöme, att förslaget utgjort ett försök att framsmyga en
grundlagsförändring? Konungens meddelande af bank lagsförslaget
var icke åtföljdt af någon propos. till dess antagande
i civillags väg. Hvad rätt har man då att säga, att
D e ii i Juli f. m.
35
det var dertill ämnadt? En tillämpning är dessutom blott
ett uppsåt, för liv i 1 k e t intet ansvar är i lag bestämdt;
men denna ursägt behöfves icke bär. Jag minnes ganska
väl, ätt H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt förklarade, att förslaget
icke blifvit meddeJadt i annan afsigt, än att komma
under öfvervägande först sedan 79. fj. blifvit antagen, och
jag menar, att Statsrådet, Frih. Åkerhjelm förklarat detsamma;
säkert påminner jag mig, att begges framställningar
beledsagades med den högtidliga förklaring, att om Hr
Skogman felat, ville de dela hans ansvarighet, och då voro
de äfven berättigade att upplysa, hvartill förslaget varit
ämnadt. Men nu frågar jag: när ett godkännande afUtskts
anmärkning endast hvilar pä förutsättningen, att banklagsförslagct
innebar ett försök att i civillagsväg ändra grundlagen,
men intet bevis derpå finnes, utan jag tvärtom framställt
ett motbevis, som ligger kraftigt deri, att Konungen
aldrig gjort en sådan propos., hvarpå vill man då grunda
straffet för Ilr Skogman att mista sin tjenst? Jag erinrar
mig mycket väl, huru det här tilldrog sig. Ingen hade
fallit på den lankan, att banklagsförslaget innebar ett dylikt
försök, då Hr Bernh. Rosenblad, hänförd af Gud vet
hvilken ifver, framställde sin tanka, att hvad som icke
vanns på den ena vägen, kunde vinnas på den andra. Jag
minnes ock hvad intryck detta oförsigtiga yttrande gjorde
på mig, och måhända kommer alltsammans från detta yttrande.
Men i allt fall måste, innan en auctoritet kan falla
till ansvar, den innehafva bevis om det brott, för hvilket
man vill, att bestraffning skall äga rum; man måste hafva
mer än misstanka, och jag kan derföre ej annat än vidblifva
den tankan, att Constit.-Utsk. fästat ett oskäligt afseende på
denna sak. Jag ber nu att äfven få upptaga Hr Cederschjölds
erinran, att jag misstagit mig, då jag sagt, att Hr
Skogman blifvit af Utsk. ställd till ansvar för expedierandet
af den nya instructionen för R. St:s Revisorer. Hr Cederschjöld
har påmint, att föremålet för anmärkningen låg i
sjelfva förslaget till Konungens contrapropos. om denna in—
struction, och jag emotlager gerna Hr Gederschjölds rätte!*
se, ehuru den icke gör någon ändring i mitt moraliska
omdöme; ty det motskäl qvarstår alltid, att sedan Konungen
antagit förslaget till contrapropos. och dermed vändt
sig till R. St., hafva Ständerna bifallit det? Nå väl! för
slaget
står då numera under beskydd af begge Statsmagternas
beslut, och det skulle vara besynnerligt att säga:
Vi äro väl skyldiga att lyda detta Statsmagternas beslut;
men till den, som föranledt det, skola vi hålla oss om ansvar.
Resultatet blir således alltid detsamma. Man har
bär begärt återremiss; men ali återremiss förutsätter ändamålet
att komma till något annat beslut än afslag, och då
jag icke här kan tänka mig annan åtgärd än afslag, vidtager
9 ä
34
Den i Juli. f. ni.
jag deri så gerna straxt. Jag motsätter mig således begäran
om äterremiss, och förnyar min anhållan om propos. till
a ('slag.
Hr Dalman; Då man, såsom jag, har 2:ne så skickli- •
ga och vana sakförare emot sig, sorn Frih. Boye och Hr
Tham, så är man verkligen tveksam att uppträda; men jag
skall likväl försöka ett genmäle å några deras anmärkningar.
Det är en sanning, att det dictamen af Hr Skogman, hvaruti
han öppet erkände sin öfvertygelse vara, att det ifrågavar.
hank lagsförslaget kunde antagas oberoende af 72 §. Reg.F.,
upplästes i Ståndet några dagar senare, än då sjelfva förslaget
förevar till discussion; men då detta dictamen endast
utgjorde en närmare utveckling af hvad Hr Skogman i de
förslaget följaktiga motiverna till banklagen yttrat, och utaf
hvilken Hr Skogmans egna förklaring jag vann fullkomlig
visshet derom, att hans mening var sådan, som han i de
nämnda motiverna uttryckt den; ansåg jag mig icke böra
underlåta att jemväl taga den inför Ståndet gifna förklaringen
i betraktande. Uti motiverna säges uttryckligen, att
i händelse 72 §. icke skulle antagas, behöfde endast den
förändring i banklagsförslaget äga rum, att Banken, i stället
för ”Sveriges Rikes,” komme alt behålla benämningen ”R.
St.*s Bank;” och jag hemställer till hvar och en, som läst
de meranärnnda motiverna, som hört Hr Skogmans förklaringi
ämnet och som derjemte altenderat till Hr Rosenblads
bekanta yttrande i frågan, om han icke anser det vara ovedersägligt,
att meningen verkligen varit att i civil lagstiftningsväg
tillvägabringa antagande af banklagsprojectet, äfven
utan grundlagsenlig förändring af 72 §. Iieg.F., hvarföre
man ock i sista §. af förslaget finnér stadgadt, alt ändringar
i samma lag kunde äga rum i den ordning, 87 J.
Reg.F. föreskrifter, och hvaraf sålunda följer, alt författningen
skulle anses såsom civillag. Då nu denna lag likväl
bestämdt involverade en förändring af grundlagarna, lärer
det, äfven för den största advocatoriska skicklighet och ursägts-benägenhet,
likväl vara omöjligt att bortraisonnera, att
ju icke förslaget innebar ett olagligt försök att åstadkomma
ändring i grundlagen. 1 anledning af Gr. Horns yttrande,
att den ifrågavar. anmärkningen vore lumpen, tager jag mig
friheten förklara, att jag ingalunda kan deruti instämma,
utan anser tvärtom densamma af högsta vigt; men jag erkänner
förbiseendet af mig att icke i min anmärkningsanledning
innefatta jemväl de Statsrådets ledamöter, som
tillstyrkt förslaget. Jag tror visst med Gr. Horn, att den
ministeriella ansvarighet hos oss, enligt det hittills iakttagna
sättet att tillämpa den, är och förblifver en tom leksak
; men jag tror, att densamma, äfven under våra närvar,
representativa former, såvida hvar och en efter bästa öfvertygelse
och förstånd sökte alt verka inom dem, skulle kun
-
P en i Juli f. m.
35
na blifva något belt annat och af ganska stor betydenhet,
oell att ganska mycket godt, som nu saknas, skulle kunna
inom administrationen framtvingas äfven under de felaktiga
former, jag visserligen medger att den har att bandia.
Men just det förhållande, att man icke från Styrelsen erhåller
förslag till reformer, hvarken i det ena eller andra
afseendet, torde bäst bevisa, att Styrelsen helst trifves i de
ofullkomliga former, som finnas, helst då de anföras såsom
tillräckliga anledningar för dess strafflöshet och urskuldande.
Man har sagt, alt då banklagsförslaget blifvit öfverJemnadt
till Ständerna och stäldt i beroende af deras antagande
eller förkastande, har någon brottslighet icke kunnat
äga rum. Om nu likväl 3:ne Stånd bifallit förslaget, bade
det ju blifvit lag, d. v. s. grundlagen hade blifvit öfverändakastad
genom en civillag emot ett Stånds protest och på
en riksdag. Men hvad skulle man då hafva sagt? Jo, förmodligen
detsamma, som man nu anför i afseende å instructionen
för R. St:s Revisorer, att sedan den nemi. blifvit af
Ständerna sjelfva antagen och åtgärden sålunda af båda Statsmaglerna
gillad, vore klandret emot en Konungens rådgifvare,
sorn tillstyrkt densamma, absurdt. Jag tror således faran
just ligga deri, att något förslag framställes till antagande
af Ständerna i annan väg, än grundlagen bjuder; ty sedan
det en gång blifvit lag, lärer man nog få behålla det, Vi
hafva i detta afseende ett talande exempel i indragnings-,
magten, sorn olagligen frånnarrades R. St, vid 1812 års riksdag
, och som man ännu aldrig velat återgifva; och jag är
öfvertygad, att om icke Representationen, måhända äfven den
så mycket tadlade journalismen, varit vaksam, så bade ett
lika förhållande möjligen kommit att inträffa med banklagen.
Jag är ingalunda af Hr Cederschjölds deduetion, ehuru
vida bättre utförd, än Utskts verkligen miserabelt uppställda
betänk., öfvertygad, att ju icke 106 §. varit för detta
fall tillämplig, och det var isynnerhet under förhoppning,
att lagen skulle få afgöra i saken, som jag framställde anmärkningsanledningen,
emedan det icke står tillsammans med
min uppfattning af grundlagens föreskrift att för ett enda
fall, sådant som det förevar., hvaraf all skada utehlifvit,
skilja en i öfrigt duglig embetsman från sitt embete; men
då en bestämd ansvarighetslag för Konungens rådgifvare finnes,
böra öfverträdelse!' deraf lika litet lemnäs obestraffade,
som hvarje annan embetsmans lagöfverträdelser. Jag föreställe!'
mig likväl lill och med, att Riksrätt för något enskildt
misstag kunde döma en Konungens minister lill embelets
förlust, men att folket derefter skulle kunna, petitionera
den sakfälldes benådning. Men att lemna bestämda lagöfverträdelser
utan åtal anser jag vara högst vådligt. Jag vill
icke tala om tillämpning af de stränga straffbestämmelser,
hvilka i 1 §. Ansvartslagen innefattas; men att 3 och 8 §jj.
kunde rättvisligen af Riksrätt tillämpas, derom är jag fullt
36
Deli i Juli f. m.
öfverlygad. 3 §. upptager nemi. bestämdt den casus, att
Konungen tillstyrker ett steg, som ar stridande emot 72 §.;
och att det ilrågavar. förslaget är deremot stridande lärer
hvarken Utsk. eller någon annan betvifla. Af sådan anledning
och oaktadt jag, såsom icke ledamot af Constit.-Utsk.,
ej äger afgörande röst, hvad tillämpningen af 106 §. beträffar,
anhåller jag dock om återremiss, på det Utsk. må taga
i närmare öfvervägande, om icke en sådan tillämpning må
anses rättvis, icke blott hvad beträffar Statsseeret. Skogman,
ulan äfven i afseende å öfriga Statsrådets ledamöter. Jag
har nemi. af senare erhållna upplysningar blifvit öfvertygad,
att dessa sistnämnda varit fullkomligt lika delaktiga i
rådslaget som Hr Skogman; och jag skulle vilja råda Frih.
Boye att icke alltför mycket åberopa de yttranden, sorn i
banklags frågan af dessa Ministrar här blifvit afgffna, emedan,
oro handlingarna från Coustit.-Utsk. fullständigt meddelas,
ett helt annat ljus i saken torde uppgå, än det Konungens
rådgifvare bär velat sprida öfver sitt handlingssätt
i denna sak. Jag medger öppet, att, då jag hörde dessa
ursägter och oskuldsförsäkringar, jag verkligen trodde, att
de lagstridiga åsigterna icke af Statsrådets ledamöter blifvit
tagna i Öfvervägande, eller i någon grundlagsvidrig afsigt
framställda, utan att Statssecreterarens yttranden uti de oftanämnda
motiverna möjligen hafva kunnat af ”oaktsamhet”
undfalla uppmärksamheten. Men jag känner nu något helt
annat,
i rådslaget. Att låta en blifva syndabock för en sak, hvari
flera varit lika brottsliga, kan icke öfverensstämma med mina
grundsatser.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Då nu Constit.-Utskts
slutliga s. k. dechargebetänk. förekommer till pröfning,
har en högtidlig och vigtig dag inträdt, såväl för Representationen
sorn för Styrelsen. Det är på denna dag, mitm
Hrr, som den förra, eller Representationen, har att framställa,
huru hon förmår uppfatta landets ställning och
behof, och den sednare att få veta, huru Nationen är belåten
med hennes åtgärder och med de personer, hvilka
såsom rådgifvare stå vid sidan af thronen, iklädda ansvarigheten
för hvad som mot fäderneslandets nytta skett eller
underlåtits. Innan jag likväl ingår uti en generel undersökning
i detta afseende, och hvartill jag §f Constit.Utskts
memor. saknar all ledning, anhåller jag att likväl först få
beträda samma oriktiga väg, sorn Utsk. följt vid uppställningen
af sina utlåttn, samt skall dervid börja med memor.
N:o 10, angtde Hr Dalmans anmärknts-anlcdning emot Stats$ecret.
Skogman. Frih. Boye har, i afseende å denna punkt,
gjort en framställning, som är af den mest förvillande beskaffenhet,
enär den innefattar en hel och conseqvent bevisning
onj Hr Skogmans frikallande från alla grundlagsstridiga
åtgärder, en bevisning, grundad på det lika förvillande
Den i Juli (. ra.
som mot verkliga förhållandet stridande påstående, attbankJagsförslaget
var upprättadt endast under förutsättning, att
72 §. Reg.F. skulle vinna den ifrågaställa ändringen, hvaremot
förslaget i annan händelse skulle i allo förfalla. Jag
vill göra Hr Frihtn den rättvisa, att det icke kan hafva
varit med afsigt, han åt sitt anförande gifvit en så förvillande
natur, utan antager hellre, alt han icke tagit kännedom
om, eller möjligen alldeles glömt de skriftliga motiver,
som voro det K. förslaget följaktiga. Om icke dessa
bestämda facta funnes, som äro i fullkomlig motsats med
de af Hr Frih. i dess premisser antagna förhållanden, skulle
jag medgifva, att hans deduetion vore riktig1. Men Regeringens
mening var verkligen, alt banklagsförslaget skulle
antagas, äfven om frågan ang:de 72 §. Reg.F. föll; de ofvannämnda
motiverna, hvilka jemväl funnos åberopade i det
bifogade Statsrådsprot., innehöllo uttryckligen särskilda
alternativer för händelsen af bifail till förändringen af
72 §. och särskilda för afslag till densamma. Der står tydligen,
att Statssecret. tillstyrkte K. M. att, i händelse 72 §.
kullkastades, till antagande af Ständerna i civillags väg framlägga
åtskilliga stadganden, som, ord för ord, äro lika med
de i den nya redaclionen af 72 §, befintliga; och om Svenska
språkbruket får gälla för hvad det hittills gällt, och
man ännu får antaga rättigheten att, äfven när det är fråga
om Konungens rådgifvare, förstå och förklara detsamma
enligt dess verkliga betydelse, har Statssecret. Skogman gifvit
Konungen råd att, i fall 72 §< kullkastades, försöka komma
till samma resultat i cjvillags form genom 3 Riksstånds
beslut, en åtgärd, förmodligen beräknad på den vid riksdagens
början herskande, meri felaktiga tro, attén motståndskraft
endast fanns hos ett Riksstånd eller ilorgareSt. Det
linnés till och med bestämdt utsatt i förslaget, att den projeetérade
lagen borde behandlas enligt 87 §. Reg.F., d. v. s.
fiero på 3 Stånds beslut jemte Konungens sanetion. Sådant
är det verkliga förhållandet; och jag medger, att om anledningar
till ursägt för Hr Skogman i vissa andra anmärkta fall
linnas, måste jag dock gifva honom skuld, der han verkligen
liar och förljenar att hafva en sådan. Jag ber då att
lä återkalla i edert minne, mina Ilrr, historiken af detta
mål. Det var icke då banklagen remitterades, utan i ett
föregående plenum, som Hr Rosenblad i sin ifver yttrade,
hvad han och liera af samma sida med honom sedan säkert
ångrat, att hvad man ej kunde erhålla på den
ena vägen eller i grundlagsväg, det skulle man
söka erhålla på den andra. Detta i hastighet honom
undfallna, något för uppriktiga yttrande väckte, och det med
rätta, min och mångens farhåga. Dä uppsteg H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedt och lillkännagaf, åtminstone efter min
uppfattning, att om förslaget till ny redaction af 72 §. Reg.F.
förfölle, komme ock det ifrågavar. förslaget till banklag att
38
Den i Jul 1 f. m.
förfalla. H. Ex. justerade visserligen sedermera i någon mån
detta yttrande, och jag vill ej fritaga mig från att möjligen
oriktigt hafva uppfattat detsamma, oansedt det på enahanda
sätt uppfattades både af Hr Gr. Horn och Hr Cederschjöld,
hvilken sednare såsom vittnen åberopade 5oo närvarande lefvande
prolocoll. När banklagen derefter förekom till remiss
d. ir Mars e. m., sedan 7a <j:s öde på f. m. var afgjordt,
uppstod en liflig discussion om de s. k. olyckliga Statssecretts
motiver till nämnde iag. Då uppstodo, hvar eller annan,
de närvar, af Konungens rådgifvare, Hr Gr. af Wetterstedt,
Hr Gr. Mörner, Hr Frih. Åkerhjelm. De klandrade alla mer
och mindre motiverna, förklarade, alt de voro Statssecretts
"enskilda tankar.” De kallades ”förhastade uttryck," "någon
"oaktsamhet," "olyckliga, grundlagsvidriga tankar,” "irri"ga
begrepp” m. m. Jag frågar, om det icke då var anledning
att tro Hr Statssecret. Skogman ensam felaktig. Man
har likväl sedermera fatt anledning att tro någonting helt
annat. Jag har, bland annat, hemlat denna anledning såväl
från Gr. Spens’s anförande i dag, som från några mystiska
uttryck i Gonstit.-Ulskts betänk, öfver den af Hr Dalman
i detta ämne anmälda anmärkntsanledning, uti hvilket
betänk. Utsk. tillkännagifver, att det till granskning företagit
det i Statsrådet den 3 Mars innevar. år, rörtde detta
ämne, hållna prut., endast så vidt den af Hr Dalman emot
Hr Statssecret. Skogman framställda anmärkning dertill föranledi;
hvarförutan Utsk, yttrat, att detta prot. kunnat anses
stå i sammanhang med "en annan, Utskrs granskning
tillhörande, ehuru sedermera utan definitiv anmärkning
Jemnad föregående öfverläggning inom Konungens
Statsråd." Det torde likväl vara nödigt att känna denna
öfverläggning; ty om man skall tro berättelsen af tillförlitliga
personer, har Utsk. härvid åsyftat en öfverläggning inom
Statsrådet, der någon eller några af de Statsrådets ledamöter,
som på detta rum yttrat, att motiverna vore "olyckliga”
och innefattade "grundlagsvidriga lankar,” då tillstyrkt samma
sak. Jag finner således förhållandet icke fullständigt ulredt.
För min del erkänner jag icke syndabockssystemet,
och jag skall aldrig medgifva, att det i afseende på de ansvariga
rådgifvarne tillämpas inom vår Representation, så
framt jag icke är fullt öfvertygad, att de öfriga af Konungens
rådgifvare kunna med rättvisa fritagas. I närvar,
fall anser jag visserligen Hr Skogmans fel oförminskadt,
ehuru de öfriga Konungens rådgifvare måhända deruti deltagit;
men då Utsk. talat om en föregående öfverläggning
inom Statsrådet, och denna tilläfventyrs sprider
ett helt annat ljus öfver frågan, än de här af några rådgifvare
afgifna förklaringar lyckas förutsätta, tror jag, att
Hr Statssecret. Skogman ej bör ensam drabbas af Representationens
bannstråle, innan detta förhållande blifvit närmare
utred t.
Den i Juli f. m. 3g
Här liar blifvit af Frih. Boye sagdt, att i samma stund
72 §:s nya redaction föll, förföll också förslaget till banklag,
så vidt del vore stridande emot 72 §. nu gällande redaction.
”Nå väl,” liar man tillagt, ”var denna afsigt straffvärd
och var förslaget något annat än ett sådant, sorn framlades,
såsom beroende af ett annat?” Om verkligen denna
förmenta afsigt funnits, hvilket dock strider rakt emot det
banklagen följaktiga rådsprotocoll, så hvad hade väl varit
för regeringen lättare, än att först begära förslaget b vilande,
tilldess 72 §. blifvit afgjord och, sedan denna §. blifvit
förkastad, återkalla förslaget? Men så gick det icke till.
Man stridde ifrigt för att erhålla remiss å lagen, innan 72 §.
ännu var officielt afgjord och oansedt man kände, att den
nya redactionen deraf blifvit i 2 Stånd förkastad. Således
håller ej heller denna argumentation streck. Jag gör gerna
rättvisa åt mina motståndares motiver och begär att få sjelf
tillgodonjuta samma rättvisa för mina, ty den, som är örn
0111 sin egen existimation, söker icke att nedsätta andras; men
jag måste förklara, att det är sårande för känslan hos mig
och hos hvarje rättskaffens representant, då nian, såsom
här, hör antydas, att de, som yttra sig till något klander
emot Regeringen, vilja sönderbryta conslitulionen. Det torde
vara tänkvärdt, om icke de, som i dessa tider ej sky att
tala sanningens språk för Regeringen, äfven då sanningen
är obehaglig att höra, torde få anses för lika varma vänner
af den conslitutionella konungamagten som de, hvilka oupphörligen
se alla Regeringens åtgärder omgifna af solstrålar,
men deremot, det minsta lyssnande till folkens alla önskningar
om reformer i en sansad anda, blott förebud till de
förskräckligaste tider. Jag förklarar dessutom bär öppet,
alt anmärkningarna oftast framkallas af majoritetens sätt
att försvara Regeringen, hvarigenom misstankarna mot henne
näras och vidga sig. Jag tillåter mig ej att yttra mig om
någons afsigter; men jag lemnar till en hvar att bedöma,
om det ej kunde vara en verklig krigslist hos majoriteten
i ett Conslit.-Utsk. att, sedan den lyckats undanhålla allt
del vigtiga af Rådkammarens förhandlingar, narra minoriteten
inom Utsk. att, för några ögonblick förstärkt till majoritet,
framställa till R. St. några få obetydliga anmärkningar
mot Regeringen, sådana som de nu ifrågavar. om
brännvinshattar och revisionsinstructionen. Blifver icke följden,
att, i conseqvens med hvad en sådan majoritet önskade,
Styrelsen upphöjdes i samma mån, som Utsk. mäste anses
hafva strängt och noggrann! fullgjort sin pligt, då det anmärkt
slika obetydligheter; och jag frågar, om icke ett
dechargebetänk., sådant sorn det af TJlsk. nu afgifna, icke
hos den eljest okunnige måste leda till den slutsats, att Styrelsen
vore alldeles förträfflig, och om icke meningen dermed
kunde vara att, sedan dessa anmärkningar blifvit af
R. St. underkända, framställa henne för Nationen såsom full
-
4°
Den i Juli f. m.
komligen rentvättad? Jag tror således, att den majoritet
inom Utsk., som voterat anmärkningarna i dechargebetänk.,
sådana de befinna sig, kanske, sig sjelf ovetande, handlat i
Minislerens interesse.
Hvad beträffar instructionen för R. Sils Revisorer och
Hr Statssecret. Skogmans rådgifvande åtgärd j afseende derå,
så står det fast, att då Hr Statssecret. tillstyrkte en Konungens
propos.; som innefattade en tolkning af grundlagen, sådant
stridde ej allenast emot samma grundlag, nian emöt
den allvarsamma admonition, sora R. St. vid i8a3 års riksdag
erhöllo af Styrelsen för ett förment försök å deras sida
i samma riktning och emot ett af dem afgifvet förslag
just til! revisionsinstruction. Statssecret. hade således mycket
orätt deruti att tillstyrka en propos., som innefattade
samma fel, hvilka Konungen anmärkt och strängt klandrat
uti Ständernas förslag; men då Konungens propos. i delta
ämne blifvit af R. Sti år 182g antagen, bekänner jag, i likhet
med hvad en värd talare här yttrat, att det vore en
verklig parodi, om vi nu inginge med anhållan 0111 Statssecret:s
entledigande för ett rådslag, som blifvit gilladt af
sista riksdagens Ständer, och derigenom öfvergått till kraft
af lag. Jag röstade då emot den nya instructionen för Revisorerna;
men dess antagande ägde likväl rum och var en
product af sista riksdagens väl kända majoritet. Lag måste
Jikväl respecteras, så lange den icke är lagligen upphäfven,
och jag tillåter mig således icke numera något klander mot
Statssecretts åtgärd i detta fall och anser, på sådana grunder,
Utsk. hafva saknat skäl att derför anmäla honom till
något ansvar. I öfrigt kan jag ej tillbakahålla den erinran,
att jag finner det högst oformligt, att Utsk. framhållit
ensamt contrasignanten af den K. propostn, och ej de
öfriga rådgifvarne, ehuru det är väl bekant af det Rådsprotocoll,
sorn medföljde den K. propostn till R. St., att
äfven dessa deltagit i propositionens und. tillstyrkande, samt
Således-varit i samma grad felaktiga, som Statssecret. Syndabockssysternet
inom Constit.-Utsk. synes här åter vilja
göra sig alltför mycket gällande.
Beträffande den tredje anmärkningen mot Hr Skogman,
angrde sättet för brännvinspannornas mätning, är jag glad
åt den ovanliga tilldragelse att vid något tillfälle kunna få
förena mig med Hr Wollrath Tham. Jag finner nemi. med
honom ej heller det kunna läggas Hr Skogman till last, att
han ansett sig böra från vederbörande infordra upplysning
i ett ämne, uti hvars detailler man ej kan fordra fullständig
kännedom af en Konungens rådgifvare. Om således,
hvad jag ej förstår (ty jag känner alldeles icke ifrågavar.
handtering), fel blifvit begångna, bör Vetenskaps-academien
och icke Hr Skogman, som följt Academiens anvisning,
uppbära skulden för misstaget; och då detta i alla
fall,
Den i .Tilli f. m.
fall, sa snart missbruket deraf förspordes, af Regeringen
rättades, finner jag Konungens rådgifvare i detta fall fria
från tadel.
Den enda anmärkning, som återstår mot Hr Skogman,
är således den, som rörer banklagen. Den är ganska vigtig,
men ej så utredd, att något utslag deröfver för närvar,
kan fällas; och då den, enligt Utskts eget tillkännagifvande,
står i sammanhang med andra rådgifvande åtgärder,
öfver hvilka Utsk. ej behagat lemna något ljus,
får jag förklara, att jag för närvar, ej finner mig i tillfälle
att ställa Hr Statssecret. Skogman under 107 §., utan önskar
jag, att förhållandet må bättre af Utsk. utredas samt
106 §. Reg.F. tillämpas, emedan, då råd mot grundlagen
blifvit Konungen lemnade, saken bör vid Riksrätt undersökas.
Jag anhåller således örn återremiss af dessa arne betanien
och hemställer till loyauteten, som jag ett ögonblick
antager hos mina motståndare, om icke, då vi å begge sidor,
ehuru utur olika synpunkter, ogilla Constit.Utskrs betänk.
, de icke skulle vilja med mig instämma i begäran om
återremiss. De böra ihågkomma, det de hafva för sig, att
en annan majoritet kan uppstå i Utsk., och då få ju dessa
Hrr sin vilja fram, att nemi. se Konungens rådgifvare fullt
rentvättade. De kunna då fä se Utsk. befria Regeringen
från allt tadel äfven för deras ömtåliga och finkänsliga öron;
vi åter å andra sidan kunna möjligen få mera ljus i saken
och åtminstone erhålla ett säkrare stöd för vår opinion i
denna fråga.
Slutligen ber jag att få bemöta den anmärkning, min
värde vän, Hr Gr. Horn framställt, som skulle han nemligen
anse sig varit dupe af den föreställning, han fordom gjort sig
om den ministeriella ansvarigheten inom vårt land. Om Hr
Gr. dermed velat uttrycka, att denna ansvarighet under nuvar.
förhållanden icke äger någon betydenhet, så är detta
visst en beklaglig, men likväl practisk sanning; men om Hr
Gr. uti sin mening jemväl inneslutit såväl ordaförslåndet af
107 §. Reg.F. som andan, hvarifrån våra grundlagsstiflare
utgått och hvarefter de velat, att nämnde ansvarighet skulle
tillämpas, tror jag, alt Hr Gr. icke haft rätt. Hr Gr. torde
nemi. då, vid närmare eftersinnande, komma, om icke till
förutseende af den lag, åtminstone till antagande af grundlagsenlig
möjlighet deraf, då, äfven under fortfarande af vårt
närvarande representationssätt, vi kunna få se en granskning
af Styrelsens åtgärder utaf Constit.Utsk. verkställd med ledning
af 107 §., och inför Representationen framlaggd, deruti
icke ett eller annat isoleradt fall, utgånget frän en eller
annan individ, varit föremål för Utskts omdöme, utan
Regeringens handlingssätt i system kommer att underställas
vår pröfning; och då torde man, jemväl från Ståndens sida,
9 H. 6
Den t Juli f. ra.
fa se 107 5- tillämpad i någon närmare enlighet med dess
ursprungliga mening, än våra riksdagar hittills förmått åstadkomma.
Den rådande opinionen om Styrelsen, vare sig belåtenhet
eller missbelåtenhet, blefve då säkerligen något närmare
träffad vid ett sådant tillfälle som det närvar., än
hvad vi nu äga att hoppas. Gr. Horn har vidare sagt, att
den nuvar. rådgifvande personalen har mindre inflytande och
betydelse inom Rådkammaren. Detta är äfven min tanka.
Men man får icke förblanda personlighet med formerna.
De sednare kunna visserligen vara odugliga; men något
godt kan likväl alltid uträttas, om de handlande personerna
äga tillbörlig vilja samt erforderlig kraft och skicklighet; åtminstone
torde man af så qvaliflcerade personer kunna vänta
förslag till de odugliga formernas förbättrande.
Sedan jag sålunda yttrat mig i sådan väg och ordning,
som Utskrs isolerade framställningar föranledt, samt besvarat
några gjorda anmärkningar, ber jag nu att få öfvergå
till uttrycket af den uppfattning jag gjort mig om det sätt,
på hvilket Constif.Utsk. bort motsvara den egenskap, jag
anser Representationen äga rätt att hos Utsk. söka, att nemi.
då Utsk. har tillgång till alla Statsrådets protocoll, granska
och bedöma Styrelsens hela system. Jag har under denna
dag hört ogillande yttranden såväl emot majoriteten som minoriteten
inom Utsk., och jag tror icke, att man skall kunna
komma att beskylla mig för de skarpaste tillmälena. Jag
får likväl på förhand utbedja mig, att den eller de, hvilka
uti raina yttranden komma att finna något, måhända strängt,
tadel mot Utsk., icke må upptaga detta såsom riktadt mot
någon viss person, ulan såsom afseende Utsk. collectivt, och
att vi sålunda må blifva befriade från dessa utgjutelser af
såradt sinne, som här redan från någon utskrsledamot låtit
höra sig. Jag skall nemi. försöka att göra mitt yttrande så
allmäntsom möjligt, eller sådant, som jag önskat, att Constit.-  Utsk. hade affattat sitt utlåt. Det är, såsom jag nyss sade,
Styrelsens system, hvarom Utsk. bort yttra sig. Då visa
sig först vissa stora samhällsfrågor, som röra nationens
vigtigare interessen; och det hade varit Utskrs åliggande att
utreda och upplysa, huru Styrelsen uppfattat och behandlat
dessa.
Utsk. hade bort undersöka, huruvida den allmänna önskan,
som så högljudt uttalat sig om en förändrad representation,
icke föranledt till någon åtgärd från den
rådgifvande personalens sida; huruvida icke några rådslag i
Statsrådsprotrn firo synliga, hvaruti rådgifvarne fästat K. M:s
nåd. uppmärksamhet å behofvet af ett allvarsammare behjertande
af denna angelägenhet, än man från Styrelsens
hittills iakttagna handlingssätt kan sluta till hafva hos henne
förefunnits. Jag hade trott, att Utsk. bort upplysa detta,
så att man hade kunnat afgöra, om någon ursägt i berörde
afseende borde för Styrelsepersonalen äga rum.
Den i Juli f. m.
43
Jag hade vidare trott, att UtsL bort kasta en något
skarpare blick på, huru tryckfriheten sedan sista riksdag
blifvit af Styrelsen vårdad; jag hade trott, att Utsk.
bort — jag vill icke säga framställa anmärkning, ty ursägtande
skäl kunna för rådgifvarne i prot:n finnas — åtminstone
såsom påkallande uppmärksamhet uppgifva det sätt,
på hvilket t. ex. indragningsmagten blifvit af Styrelsen tillämpad:
om icke tillämpningen någon gång skett utan allt
skäl med en capriciös ojemnhet, och uti fall, der en laglig
undersökning synts vara af ämnets beskaffenhet ovilkorligen
påkallad; huruvida icke tidningar blifvit indragna för artiklar
om t. ex. vår östra granne, öfversätta utur tidningar
från länder, der en sträng censur äger rum; då man deremot
å andra sidan sett mera gynnade tidningar säga, t.ex.
att alla presidenter och landshöfdingar äro odugliga och
oskickliga, utan att sådant väckt åklagaremagtens uppmärksamhet
&c. Jag hemställer i det sednare afseende!, huru
uppmuntrande det väl kan vara för höga emhetsmän alt
sålunda kunna offentligen skymfas, utan att väktaren öfver
vår tryckfrihet Jåter ens tilltala smädaren; och i förra fallet,
huru pass tillfredsställande för Svenska nationalstollheten
den åtgärden skall förfalla, att hvad som om Ryska lu igsmagten
kan skrifvas i de små Tyska staternas censur underkastade
tidningar, det törs icke vår Styrelse låta onäpst finnas
aftryckt i de Svenska. Vi hafva vidare sett åtal anställas
för i tidningar införda petitioner om representationsförändring.
Jag vill visserligen icke gilla det skrifsätt, man
understundom sett våra publicister begagna; jag har offentligen
och enskildt någongång yttrat mindre tillfredsställelse
deröfver; jag har understundom funnit det icke värdigt, ja,
t. o. m. någon gång kittsligt. Men boide man väl i delta
fäll vidtaga en åtgärd, hvarigenom folket kunde tro, att
Styrelsen hyser afvoghet emot ettämne, hvilket nationen omfattar
med så mycket interesse, som eu förändring i vår
Representation, och borde man väl uppgifva såsom anledning
till åtalet, att uttrycken voro sårande mot R. St., dessa
samma Ständer, som man i de ministeriel! sinnade tidningarna
så mången gång sett opåtalt och fritt få illa behandlas?
Man har emot 83 och 86 §§. Reg.F. sett tillståndsbevis
för utgifvaudet af tidningar vägras blott derföre, att
titeln liknade andra tidningar, oaktadt Tryckfr:slagen till
ett sådant vägrande icke lernnar den ringaste skymt af anledning.
Man har sett personer vägras rättigheten att utgifva
tidningar, fastän å dessa personer icke några så beskaffade
qvalificationer inträffat, hvarigenom den begärda rättigheten
lagligen kunnat dem förvägras. Man har sett tidningar
indragas för artiklar, hvilka, då de blifvit utgifna i
brochurform, icke blifvit åtalade och således icke kunnat
åtkommas af lagen, utan endast af det ministeriella godtycket.
Jag hade trott, att det varit Utsk:s skyldighet att,
44
Den i Juli f. m.
om det dertill frän StatsrådsproCn kunnat hemta anledning,
undanrödja de oblida omdömen, som härledt sig fran nämnde
förhållanden. Jag hade väntat, att Utsk. skolat redogöra
för de skäl, hvarpå Styrelsen trott sig böra grunda
sitt sträfvande att undandraga sina åtgärder offentligheten;
att Utsk. skolat uppgifva, i fall det kunnat sådant i prot:n
upptäcka, om det icke är ett factum, att dubbla regrstraturer
i vissa verk föras; att embetsman neka tillgång till
och utdrag ur registraturet, så vidt man icke lenman uppgift
på något särskildt mål, hvarom man önskar besked ni.
m., hvilket är emot Tryckfrrslagen rakt stridande. Det är
mycket möjligt, att omständigheter af StatsrådsproCn kunna
finnas, som ursägta Styrelsen i detta afseende; men hvarföre
har då icke Constit.Utsk. framlagt dessa, så att missnöjet,
sorn eljest qvarstår, kunnat skingra sig; ty nu kunde
man tro, att Styrelsen ej är vän af publiciteten.
Jag hade förmodat, att Utsk. skolat yttra sig öfver,
hvad Styrelsen åtgjort i den stora frågan om vårt uppfostringsväsende;
jag hade trott, att Utsk. ur StatsrådsproCn
skolat kunna upplysa, hvarföre det stora anslag, som vid
sista riksdag med så mycken skyndsamhet och såsom så
oundgängligt äskades och af Ständerna genast bifölls, likväl
legat under flera år odisponerad t eller till innevar. års början.
Hade ursägtande omständigheter förefunnits, så hade
Utsk. bort framställa dem. (Jag talar om ursägter, mina
Hrr! emedan jag anser det vara vår pligt att önska hos Styrelsen
finna så få fel som möjligt, och att kunna se henne
i den möjligen vackraste dager; emedan jag anser hvarje
handling, som kan lyfta på de skuggor, som omgifva Styrelsens
åtgärder, vara välkommen för hvar och ens kännedom,
som är vän af fosterlandet och dynastien.) Man har
sett besparade anslag för elementarlärares aflöning disponerade
för helt andra andamål, såsom till inköp af materiel
för universiteten; man har sett anvisningar till dvlika främmande
ändamål göras på besparingar, som flera år efteråt
skulle inträffa och hvilkas tillgång sålunda var problematisk.
Jag förmodar, att något skäl härtill finnes i Statsrådsprot.,
ecb det hade då bort af Utsk. uppgifvas. Ständerna hafva
hos Konungen begärt, att, till någon slags uppmuntran,
lärare vid större vexelundervisningsskolor måtte få räkna
enkla tjensteår. Regeringen har likväl afslagit detta; och
jag frågar, om intrycket deraf är fördelaktigt, då ändamålet
med R. St:s framställning varit att visa någon benägenhet
för dem, hvilka skola bilda vår uppväxande ungdom till
nyttiga medborgare. Man har sett Ständerna vid sista riksdagen
hos Regeringen anhålla, att, för ett hastigare spridande
af folkit dervisningen, alla hädanefter blifvande religionslärare
roå'ie åläggas att förskaffa sig erforderlig insigt
i de bästa folkläromethoder och företrädesvis i vexelundervisuingsmethodeD.
Huru har detta utfallit?—Jo! Styrelsen
Den i Juli f. m.
45
har afslagll den begärda examen, oansedt de kunskaper, sorn
dertill erfordrades, ej äro vidsträcktare, än att de af en
ringa bildad man kunna inhemtas på några få veckor. På
samma sätt begärde Ständerna, att inom de församlingar,
der enskilda skollärare icke finnas, klockare måtte åläggas
visa prof på de för barnundervisningen nödiga kunskaper,
så att de alltid tillika må kunna fungera såsom skolmästare.
Denna anhållan har blifvit afspisad med den förklaring, att
föreskriften redan fanns i kyrkolagen, ehuru denna lag blott
säger, att der klockare är skolmästare, der bör han äga
dertill nödiga kunskaper, hvilket naturligtvis icke är detsamma,
som att ålägga klockare att alltid vara skollärare
inom de församlingar, der inga enskilda sådana finnas. Man
bar icke funnit något afseende fästadt å Ständernas önskan,
att grundlagarna måtte föreläsas vid universiteten; och slutligen
har intet resultat vunnits af den stora Uppfostringscommitte'ens
vidtomfattande betänk., utan detta har hos Styrelsen
fått hvila i godan 10, våra undervisningsverk förblifvit
i samma skick som förut, och hela den bildade delens af
nationen spända väntan varit förgäfves. Allt detta hade bort
af Utsk. upptagas och förklaras; ty annars ser det sannerligen
ut som vore Styrelsen oblid mot folkundervisningens
och upplysningens framsteg i vårt land.
Ser man åter på en så vigtig fråga som lagverket,
finner man, att Ständerna alltsedan inträdet af vårt nya
statsskick oupphörligen begärt reformer deri, utan att sådana
ännu kunnat tillvägabringas; och då en del deraf nu
ändtligen blifvit till Ständerna öfverlemnad, mötes man af
den besynnerlighet alt icke blott från Regeringen sakna all
ledning i detta magtpåliggande ämne, utan till och med inom
Representationen sakna närvaron af den högsta Ministern
för domareväsendet. Om man i något annat land med constitutionella
former omtalade, att, då frågan om ett nytt
lagverk skulle hos Representationen förekomma, den högste
vårdaren af denna angelägenhet i landet lemnat sin representanträtt
till en aktningsvärd capitaine vid ett gardesreg:te,
skulle man i sanning anse sådant omöjligt, och man skulle
nödgas med bevittnade handlingar styrka en så otrolig uppgift.
Måhända finnes likväl något spår till förklaring uti
Statsrådsprot., hvarföre all ledning från Regeringen i denna
fråga saknas, och Utsk. hade då derom bort upplysa; nu
är man deremot okunnig om de skäl, hvarföre R. St. blifvit
lemnade utan en så nödvändig ledning i denna vigtiga
fråga. R. St. begärde vid sista riksdagen, att Regeringen.
måtte låta utarbeta en tableau, innefattande en åskådlig
jemnförelse emellan den gamla lagens stadganden och det
nya lagförslaget. En sådan tableau har likväl icke blifvit
upprättad. Det hade således tillhört Utsk. att yppa de nu
okända skäl, som sannolikt föranledt uppskof af denna angelägna
sak. 1 afseende på domstolsväsendet afgåfvo R.
45
Den l Juli f. m,
St. underd. förslag om upphäfvande af lagmans-, kämnersoch
riddaresyne-rätter m. fl; de hafva tvenne riksdagar å
rad begärt offentlighet vid polis- och underdomstolar. A
ingendera af dessa framställningar har Regeringen fästat afseende.
Måhända finnes dock i prot. skäl, hvarföre Konungens
rådgifvare, i strid med nationens representanter, icke
ansett sig böra tillstyrka bifall åt dessa, som det vill synas
billiga, önskningar; detta hade Utsk. bort upplysa.
Befordringssystemet är ett af de vigtigaste föremål
för folkets uppmärksamhet och borde således vara det
äfven för Constit.TJtsk. Utsk. hade således bort undersöka,
om skicklighet och förtjenst vid befordringar gällt mera än
recornmendationer och considerationer; om embetsverkens förslag
blifvit följda; om Statsrådets tillstyrkanden vunnit mera
afseende än några recornmendationer utom Conseillen. Man
klagar öfver, att de flesta, eller åtminstone många, af de
sedan sista riksdag bortgifna domareembeten beklädas af
borgmästare, som tillhört en viss medgörlig opinion vid sista
riksdagen; man hör en allmän obelåtenhet med en
viss dass högre embetsmän i landsorterna. Utsk. borde hafva
underrättat oss om sådant gifvit anledning till några deä
liberationer inom Konungens Conseil, samt huruvida rådgifvarne
fästat Konungens uppmärksamhet uppå denna missbelåtenhet.
Man har redan i mångå år haft en committé
nedsatt för att förbättra våra befordringslagar; men vi afbida
ännu förgäfves något resultat häraf.
Man läser i allmänt tryck och hör i allmänna samqväm
, att personer utom Rådkammaren utöfva ett mägtigare
inflytande på styrelseåtgärderna än de constitutionella rådgifvarne.
Constit.Utsk. hade det ålegat upplysa förhållandet
i detta hänseende, huruvida rådgifvarne förmå göra sina
rådslag gällande, eller, i motsatt fall, hvilka bemödanden de
användt för att inbringa den eller dem, hvilkas råd mera
följas, under samma constitutionella ansvarighet som de sjelfva;
eller hvarföre de annars qvarstadna, om deras råd icke
vinna gehör och således öro mindre goda.
Går man derefter till sjelfva administrationen, så
erkänner jag hos Styrelsen ett beskedlighetssystem, välvilja
och goda afsigter; men landet är icke belåtet med dessa
egenskaper, om de icke förenas med kraft, duglighet och
förstånd, och de förra, utan de sednare, kunna leda oss till
branten af samhällets upplösning. Man har talat om ett
missnöje med Regeringen, som funnits; jag säger: nu funnits,
ty Hr Wollrath Tham, som nyligen, likasom a
propos af décharge-befänk., uppkommit till riksdagen, har
försäkrat med sitt vanliga nit, att något missnöje icke finnes;
men alt det funnits före riksdagen, derom kan jag
försäkra, emedan jag kort förut genomrest landet söder
om Stockholm i, snart sagdt, alla riktningar, och då var
verkligen missnöjet ganska högljudt. Har detta missnöje
Den i Juli f. m.
47
väckt Regeringens uppmärksamhet? Tydliga tecken till detsamma
hafva ju försports uti den ringa benägenhet, hvarmed
Styrelsens stora propositioner denna riksdag blifvit emottagna.
Jag har enskildt hört, att rådgifvarepersonalen yrkat
vissa embetsman* aflägsnande, utan att sådant ägt rum.
Hvarföre har Utsk. icke upplyst oss härom? Det är allmänt
kunnigt, huruledes en embetsman, som tillgripit 20,000 piaster
af statsmedlen, likväl fått qvarstadna vid sin post. Man
har hört, huruledes en embetsberättelse blifvit afgifven,
emot hvilken contrasignanten måst reservera sig på den
grund, att den icke öfverensstämde med hans uppfattning
af sanna förhållandet; och denne embetsman har likväl fått
bibehålla sin plats. Man har hört, huru en annan högre
embetsman på ett besynnerligt sätt rest från sin post utan
embetets och allmänhetens vetskap, och utan att sådant förmärkts
hafva väckt någon till påföljd ledande uppmärksamhet
hos Styrelsen. Styrelsen hade, i min tanka, bort ihågkomma,
att sådana slags considerationer kunna vara af de
vådligaste följder och lemna hos allmänheten de skadligaste
intryck, samt slutligen tillintetgöra all den nödvändiga aktningen
för en del af administrationens högre embeten. Jag
önskade tro, att några skäl till rådgifvarnes ursägtande i
dessa fall finnas i protocollen, och jag begär, att Utsk. må
framlägga dessa skäl.
En ej obetydlig del af R. St.'s skrifvelser vid föregående
riksdagar befinna sig ännu utan åtgärd. Orsaken
härtill bör väl finnas i Statsrådsprotm. Den i Styrelsens
annaler så högst märkliga skeppshandelsfrågan har
nyligen blifvit nedlagd, ehuru R. St:s beslut i denna del
åsyftade att bereda staten en betydlig ersättningssumma och
fastän saken, såsom princip, var af den högsta vigt. Jag
har hört, att den rådgifvande personalen enhälligt afstyrkt
detta nedläggande. Det hade varit Utskrs pligt att tillkännagifva
detta, för att tillintetgöra klandret.
Genom den behandling, bränn vinsfrågan fått af Styrelsen,
har ett frö till splittring blifvit af Regeringen utkastadt
inom Representationen. Otvifvelaktigt äger Styrelsen
i sin magt att, såsom i en fråga af oeconomisk natur, förordna
ang:de constructionen af brännvinsredskapen, ett ämne,
uti hvilket det är vida bättre, att Regeringen beslutar,
än att det handlöst öfverlemnas till bearbetande af de splittrade
interessena inom en sådan Representation som vår. Regeringen
borde hafva beslutat sättet och tiden för denna
tillverkning samt sedan öfverlemna sin förordning derom till
Ständerna, som sedan bort beskatta tillverkningen. Nu synes
hela landet komma att förlora på behandlingen, med
undantag af kopparslagarne. De särskilda motiverna till Styrelsens
underlåtenhet i detta fall hade bort igenfinnas uti
Utskrs decharge-betänk., och de oskyldiga bland rådgifvarne
i denna del, om sådana finnas, ujuta rättvisa.
48
Den i Juli f. m.
Man hör ofta strängt tadlas Styrelsens system i
det stora hela, och å andra sidan klandrar man lika
strängt, att de, som skrika på ett felaktigt system,
icke uppgifva något bättre i stället. Man kan hafva rätt
på båda sidor. Svårt är visserligen att uppgifva i detail,
huru en Styrelse skall handla, utan att man sjelf i
botten känner alla detaillerna af dess verksamhet; men uti
några större frågor torde det icke vara förmätet att söka
meddela henne någon anvisning. Man kan således säga, att
Styrelsen bort hafva till mål att framgå, icke med brådstörtade,
men med säkra och jemna steg på reformernas
bana, i allt hvad som rörer nationens stora interessen. Constit.
-Utsk:s betänk, upplyser likväl icke ett ord i denna del,
och det är deruti det synes mig vara mest ofullständigt.
Det tyckes, mina Hrr! verkligen i Europa, äfvensom i andra
verldsdelar, för det närvar, finnas ett slags politisk sjukdom,
syftande derhän att utsträcka folkens och inskränka
regeringarnas magt. Detta är visserligen till en del en följd
deraf, att nationerna börja allt mer och mer klart inse sina
naturliga rättigheter och börja allt mer och mer afskudda
sig de onaturliga band, man pålagt dem; och blotta
aningen derom, att menniskan icke njuter rätt, verkar en
viss oro. Dessa symptomer, lyckliga eller olyckliga, allt
efter som man betraktar dem till deras grund och deras
resultater, böra dock ingalunda tillskrifvas folken ensamt.
De kunna långt mer tillskrifvas regeringarna ; ty dessa synas
verkligen, i vår tid, vara slagna med politisk blindhet
och icke se, hvad deras egen frid tillhörer. I stället, nemligen,
att ställa sig i spetsen för de reformer, hvaraf folken
äga behof och som de slutligen, med godo eller ondo,
måste framtvinga, äro styrelserna nu, nästan mer än någonsin,
rädda att taga initiativet, som likväl är det enda
sättet för att kunna lugnt framgå på reformernas väg. Vi
hafva utom våra gränsor sett ett folk, hänfördt, måhända
längre än det bort hänföras, i följd af sin styrelses reactionära
anda; och detta exempel, rätt uppfattadt, borde hafva
varit i högsta måtto lärorikt såväl för styrelserna som
folken. Styrelserna borde deraf insett nödvändigheten att
med jemna steg och utan öfverdrift medfölja tiden, att ej
lofva mera, än de kunna och vilja hulla; och folken eller
deras försvarare inom representationerna och publiciteten borde
hafva lärt, att frihetstheörierna, för långt drifna och
yrkade å folkens sida, leda till en olycklig splittring emellan
styrelse och folk, och antingen till ett förderfligt folkvälde
eller en lika förderflig despotism och reaction å styrelsernas
sida, alltid under uppgift af nödvändighetens kraf.
Jag tillhör ej dem, som vilja sönderbryta eller vinna allt
på en gång. Jag vill blott se Styrelsen med kraftfull hand
taga iniativet i de förbättringar, nationen ej kan undvara.
Då
D c n i Juli f. m.
4lJ
Da kan nationen vara trygg, utan att behöfva frukta för
de omogna försöken från ett eller annat håll och för de
magtutvidgningar, sorn å ena eller andra sidan någon gång
visa sig såsom följder af folkens sjelfvilliga rörelser, icke
vårdade af en klok och frisinnad Styrelse. Jag ber Gud
bevara mig från att upplefva den dag, då vår Styrelse af
nationalviljans styrka och opinionens ström hänföres längre,
än som tilläfventyrs kan vara nyttigt för mitt fädernesland,
och just derföre begär jag, att Styrelsen måtte föreslå måttliga
och sansade reformer, som tiden klafver och hvarefter
folket längtar. Jag ger gerna rättvisa åt rådgifvarne. Jag
bar hört, att man säger om deras kall, alt det är tungt; och
jag undrar icke på, att detta säges synnerligen af dem, som
ensamma får draga lasset. Man kan icke begära, att personer,
på grafvens brädd och uppfostrade i en helt annan
tid, kunna göra sig rätt intima med den nya tidens fordringar
och göra sig reda för dess begrepp; men det åligger
dem då att lemna rum åt andra, som mera följt med tiden
och således bättre kunna fylla det vigtiga kallet.
Men äfven af denuvar., till stor del åldriga rådgifvarne
har man haft rätt att vänta sig åtminstone ett annat husliål
Issy st em. Med förundran har man sett, huruledes det
R. St:s Utsk., som har sig anförtrodd granskningen af statsräkenskaperna,
varit nära att besluta en särskild hemställan,
att man borde hos Regeringen anhålla om bättre hushållning
med statens medel. Man har sett stora anslag begäras
för en gång och derefter upphöjas till rang och värdighet
af ständiga, för att Jemna rum åt nya extra, utan afseende
på, om folkets skattebördor sådant medgifva. Man
har sett öfver 3 millioner sådana extra anslag fordras vid
denna riksdag, oansedt Regeringen vid en föregående förklarat
sig äga tillräckligt med hvad som då erhölls, och oansedt
Ständerna redan vid 1828 års riksdag begärt, att medel
för försvarsverket måtte beredas inom förhanden varande
tillgångar. Oaktadt alla dessa anslag till mäteriellen höiman
sägas på detta rum, att våra förråd äro tomma. Man
har sett alla dessa stora anslag inom RiksSt:n försvarade,
snart sagdt, endast af de tre vice Talmän, som Regeringen
tillsätter och hvilka således måste anses uttrycka Regeringens
opinion. Man har sett löneförhöjningar utöfver R. St:s
stat beviljade för gardesreg:terna, under det att medel saknas
för Stockholms befästning i ett ögonblick, då vår östra
granne befästar Stockholms förstad (jag menar Åland) på ett
sätt, som väcker både förvåning och farhågor. Man har sett
embetsverkens organisation verkställas med högst betydlig^
anslag till nya lönestater, fastställda utan R. St:s hörande
och utan att invänta en snart förestående riksdag. Man har
sett allmänna medel, såsom Cancelli-styrelsens handcassa, tvärt
emot R. St:s beslut disponeras. Man har sett alla våra di9
H. 7
Den i Juli f. m.
plomater erhålla portofrihet, ehuru sådan frihet aldrig tillförne
tillerkänts någon utan R. Strs samtycke. Man har
sett gamla passevolancefonden, 3oo,ooo r:dr b:co, undandragas
Ständernas granskning och användande samt emot Ständers
beslut förklaras för icke statsmedel. Man har sett tull—
och postuppbörderna kosta ofantligt i jemnförelse med hvad
de inbringa &c. Äfven för allt detta torde någon ursägt finnas
i Statsrådets protocoll.
I afseende på myntfrågan och creditväsendet
hafva åtskilliga uraktlåtanden å Styrelsens sida ägt rum,
hvilka ej finnas af Constit.-Utsk. förklarade. Bancofullmägtige
begärde blott att af Regeringen erhålla en viss tid bestämd
för verkställigheten af stiftad lag, för att återgifva
oss ett ordnadt mynt och fullgöra besluten derom vid sista
riksdag. Men Styrelsens opinion vacklade så länge, att denna
vigtiga samhällsangelägenhet måst sättas på spel och ånyo
öfverlemnas till behandling af nya Ständer. Hvarföre finnas
inga ursägter härför företedda? En förändring af den,
utaf R. St. enligt 79 §. Reg.F. fastställda myntfot har
blifvit af Regeringen beslutad. Hvar finnes ursägt derför?
Regeringen har vägrat sin sanction å R. St:s förslag
tilt lag, ang:de invisningar enskilda personer emellan, angrde
upphörande till någon del af de tysta förmånsrätterna m. fl.,
som deL vill synas, i tidens andra framgående förbättringar.
Hvar hemta anledning till ursägt för dessa förhållanden?
Förenkling i skatteväsendet har länge varit ett
stort föremål för begge Statsmagternes uppmärksamhet. Hvad
är likväl dervid åtgjordt? På hvad punkt stå frågorna om
förenkling af uppbördsväsendet, förvaltningen af Kronans
spannmålsräntor, markegångssättningen, räntepersedlarnas reduclion,
skattejemnkningen och näringsfriheten, så länge af
nationen begärd, m. fl. allt vigtiga föremål för statsmannabemödandet,
och hvilka R. St. hänskjutit till Styrelsens åtgärd,
men hvaraf några resultater hitintills icke förmärkts
och hvartill Constit.-Utsk. bort framlägga orsaken. Inom
Representationen hafva vid nästan alla riksdagar ganska allvarsamma
tvister ägt rum, angrde R. Strs rätt att borttaga
eller förändra de ordinarie statsinkomsterna. Detta tvistefrö
hade bort undanrödjas, och det ligger Regeringen till
last, att så icke skett. Tullcommitte'en, ämnad att vägleda
R. St., påtänktes och sammankallades ej förr, än sedan Ständerna
sammankommit o. s. v.
Sk jutsväsendet har allt sedan 1809 utgjort ämne för
R. Strs öfverläggningar. Huru mycket har Regeringen väl
dervid åtgjort? R. St. hafva ansett nödigt, att skjutsning af
Kronans ekvirke till farbar väg måtte besörjas på entreprenad
efter föregången auction; men Regeringen har vägrat
en dylik auction för någon annan händelse, än när ekehygget
verkställes af enskilda. R. St. begärde förhöjning i kronoskjutslegan
i likhet med gästgifvarskjuts; men Regerin
-
Den i Juli f. m.
gen har icke medgifvit denna för annan händelse, än i fredstid.
I afseende å hållskjutsen, så qvarstår den ännu med
alla sina förderfliga följder för vår uppväxande allmoge, och
Regeringen har visat sig så litet benägen att bidraga till
förminskning och afskaffande af denna hållskjuts, att hon
afslagit ett enskildt bolags anbud att öfvertaga densamma
m. m., ehuru vi alla lära öfverensstämma deri, att en sådan
entreprenad vore mycket önskvärd och kunnat blifva
ganska nyttig. Huru har enväldet i den ceconomiska lagstiftningen
varit begagnadt? Har ej systemet varit i denna
del vacklande; hafva ej de ceconomiska författningarna varit
i många fall felaktiga, fordrat förklaringar, dessa åter
förklaringar o. s. v.? Hvad har Styrelsen gjort för vår handel,
vår sjöfart och vårt jordbruk. Finska h ndelstraclaten
torde vid bedömandet deraf tjena till någon ledning.
Slutligen beder jag att få möta ett inkast under en föregående
debatt. Jag ansåg mig då icke kunna ingå i något
närmare bedömande af Styrelsen och förbehöll mig detta
till den dag, då dechargebetänk. skulle förekomma; ty då
först trodde jag mig kunna äga grundlagsenlig rätt att yttra
mig deröfver, äfvensom möjligen officiel kunskap i detta fall.
Jag yttrade tillika vid nämnde tillfälle, att om nationen icke
ägde förtroende för ministeren, borde inga andra anslag än
de högst oundvikliga beviljas. Man tog detta vilkorliga yttrande
såsom ovilkorligt, och man vidtog samma manöver,
som dagligen brukas, att nemi. fråga, hvar man skulle finna
bättre personer i stället, då troligen ingen Styrelse i
verlden skulle kunna uppfylla de stegrade fordringar, sorn
numera från vissa håll å henne framställas. Jag tror likväl
icke, att Svenska nationen är orättvis; jag tror tvärtom, att
bon ådagalägger ett bestämdt rättssinne i detta som i andra
afseenden, och jag hemställer till Eder, mina Hrr, om någon
hört tadlas; om man tvärtom icke med både tacksamhet och
nöje emottagit nyheten om intagande i Styrelsen af en Ugglas,
en Schwan, en Poppius, en Åkerhjelm o. s. v. De sta
utan skuggor, och detta bevisar, att Nationen erkänner deras
förtjenster. Personer hafva funnits inom Rådkammaren,
som, utan att, såsom man här någon gång hort det kallas,
vilja föra monarchien till dess upplösning, likväl önskat förståndiga
reformer, men som bortgått ur Conseillen, då de
ej derstädes kunnat göra sina åsigter gällande. Nationen vet
detta, och det påkallar hennes tacksamhet för dessa män.
Vare dock långt från mig att härigenom uttala något personligt
tadel emot den öfriga rådgifvande personalen. Jag
kan skänka dessa män, såsom enskilda personer, min fulla
högaktning, ehuru jag tror många af dem sakna förmåga
att uppfylla det vigtiga kallet af en Konungens rådgifvare.
Jag anser det således vara orätt aft skära aila öfver en kam,
och jag hade gerna sett, att Utsk. gifvit oss någon ledning
för att mera specielt bedöma hvilka personer, som deltagit
5u Den x Juli f. m.
V
j de klandrade rädslagen. Jag frångår visserligen icke den
collectiva ansvarigheten hos rådgifvarne för hvad som göres
eller underiåtes; men jag tror rättvisan fordra, att man derjemte
äger tillfälle urskilja, hvilka af dem särskildt förtjena
förtroende, ehuru de icke förmått göra sina åsigter gällande.
Man har haft tillfälle att under granskningen af föregående mål,
angrde de Halländska kyrkohemmanen (ett mål, märkvärdigt
derigenom, att en hel allmänhet, understödd af Representationen,
blifvit, synnerligen genom högsta domarens åtgärd,
vägradt att vid domstolar, enligt Svensk lag, få pröfvad en
angelägenhet, hvarpå hela dess välfärd berodde), inhemta, hulu
åtskilliga af Konungens rådgifvare, en Ugglas, Adelsvärd,
Nordin, ja, äfven, om jag ej misstager mig, II. Ex. Ilr Gr.
af Wetterstedt, afstyrkt den klandrade åtgärden. Man har
bort, att några af dessa rådgifvare reserverat sig mot åtskilliga
regeringsbeslut, som väckt allmänhetens missnöje. De
hade derför bort tillgodonjuta rättvisa. Detta bar likväl icke
skett, emedan deras namn icke blifvit af Utsk. tillkännagifna,
och emedan en personlig granskning, företagen på detta
rum, måhända strider både mot grannlagenheten och tilläfventyrs
icke öfverensstämmer med grundlagen. Det är dock
icke obekant, att bestämda förhållanden gifvas till ledning
för omdömet öfver vissa af Administrationens ledamöter och
att man från dessa kommer till resultat, hvilka ligga öppna
för den allmänna granskningen. Det är bekant, alt personer
stödja Carl XIV Johans thion, hvilka bibehållit sig under 4
särskilda, nästan alla hvarandra olika Regeringar; som stödt
Förmyndare-regeringen; sorn deltogo i Gustaf IVAdoIphs klandrade
åtgärder till ögonblicket af hans fall; som icke kunde
stödja hans thron, men likväl vilja stödja den nya Dynastiens.
Det är bekant, att en person finnes inom Konungens Rådkammare,
som varit en bland medskaparne af vår constitulion och
som i Rådet intogs genom den auctoritet, han då med rätta ansågs
äga i afseende å vära constitutionella förhållanden och
uppfattandet af nationens behof. Han har likväl sedermera visat
en förundransvärd förmåga att frångå allt, hvad han förr
yrkat; han har talat om vådor för friheten, botat tryckpressen
och stundom här råkat i debatt med egna colleger.
Det är bekant, att det finnes en annan bland Konungens
nuvar. rådgifvare, som tillhört den suveräne GustafIV;s närmare
omgifning och som, i början af vår frihetstid utnämnd
till Statsråd, likväl aflägsnades från denna plats, emedan
han ej ansågs vara nog frisinnad. (Jag säger frihetstid,
mina Hrr! emedan jag räknar den lagbundna friheten först
hafva inträdt år 1809. Den tid, som annars vanligen benämnes
frihetstiden, var, i min tanka, en tid af partisöndringar,
af våld och förtryck, der stora individer utmärkte
sig, men der fäderneslandets interessen djupt sårades.) Den
rådgifvare, hvarom jag nyss talade, har likväl åter blifvit,
nära ao år senare, inkallad för att stödja thronell, sedan
Den i Juli f. m.
53
lian aflagt sitt prof genom ett vid sista riksdag afgifvet
förslag till en ny Tryckfr:sförordn., ämnad att, snart sagdt,
med dess finaste rötter upprycka den tryckfrihet, vi äga.
Det är bekant, att en af Konungens ministrar, som jag ger
ali den rättvisa Iian förljenar, hvars diplomatiska erfarenhet
visserligen torde vara mindre lätt att ersätta, och hvars personlighet
måhända kan anses nästan oskiljaktig från Carl XIV
Johan, likväl ännu i dag till Nationen har en ogäldad skuld
för indragningsmngten.
Dessa flyktiga teckningar om statsmannakaraktererna lios
vår Styrelsepersonal skulle visserligen än vidare kunna utsträckas;
men jag frågar Eder, mina Hrr! visa dessa exempel
ej tillräckligt för alt kunna bedöma densamma och de
resultater, man af deras statsmanna verksamhet kan vänta sig.
Jag liar nu fullgjort, så vidt jag förmått, det tunga kall,
jag åtagit mig, sedan riksdagens början indragen, snart sagdt
emot min vilja, allt längre och längre i en politisk hvirfvel.
Jag har ansett det nu afgifna yttrande vara påkalladt af
min pligt, ehuru jag icke trott mig böra vara ensam alt fullgöra
dem, eller trott, att en man i mina omständigheter
skulle vara den , som nödgades framträda dermed. Men då
jag städse klandrat eonsiderations- och svaghetssystemet hos
Styrelsen, har jag icke velat, alt man skulle kunna göra
mig sjelf samma förebråelser tillbaka. Jag ägerpligter, och
dyra pligter, äfven inom mitt enskilda lif, hafva stundom
måst sättas på spel för fullgörandet af pligterna såsom offentlig
man; och delta har sannerligen varit ganska tungt.
Jag är skyldig den nuvar. Dynastien allt hvad jag äger, d.
v. s. min uppfostran, eller den lilla bildning, jag kunnat
förvärfva. Denna tacksamhetskänsla känner jag djupt och
den skall aldrig öfvergifva mig; det är måhända den enda
egendom, jag förmår gifva i arf åt mina små barn. Min
öfvertygelse har varit, alt det är uti folkets belåtenhet, uti
ett sansadt framskridande i tidens riktning, som styrelserna
finna sitt starkaste stöd; och jag har således icke trott mig
kunna bättre afbörda äfven mina enskilda taeksambetspligler,
än då jag till olfentlig vederläggning" framställer förhållandena,
sådana de banat sig väg till min kunskap och sådana
jag innerligt tror dem vara uppfattade af Nationens opinion.
Lika mycket som jag älskar sanningen ohöljd, lika angelägen
är jag att göra Styrelsens handlingssätt till föremål för den
offentliga discussionen, på det att andra äfven må framlägga
ljussidan deraf och rättvisan, hvarlielst den finnes, få göra
sig gällande. Jag vet, att de personer, hvilka talat i samma
anda som jag, blifvit bittert klandrade och deras motiver
granskade och ogillade. Jag öfverlemnar mitt handlingssätt
i detta fall till bedömande af hvarje Riddersman
och af hela Svenska folket; men oansedt jag vet, att det
är svårt att tala om sig sjelf, är jag skyldig alt ej tillåta
ovederlagdt ett oblidt bedömande af mina motiver, hvilka
54
.Den i Juli f. m.
jag icke heller vill undandölja. Jag har på delta runi åtskilliga
gånger hört deni närmare eller fjermare anfallas.
Må jag derföre sjelf en gång upptaga och vederlägga de
vanligaste anfallen; ty om dessa mera direct ske, är ämnet
lör grannlaga att sedan af mig sjelf kunna mera upptagas.
Mången gång har jag hört (och säkert hafva äfven många
af Eder mina Hrr, hört) talare, som yttrat sig emot Styrelsen,
lågt framställas, såsom de der handlat af enskild hämndlystnad
eller bitterhet mot någon hög person. Dessa känslor
kunna omöjligen finnas hos mig; jag har tvärtom, såsom
jag redan erkänt, de största tacksamhetsförbindelser
till Dynastien och skall aldrig upphöra att erkänna dem.
Man har vidare någon gång framställt felslagna förhoppningar
såsom motiv för klandret. Dessa finnas ej heller hos
mig. Jag har aldrig ägt några lysande förhoppningar; jag
har icke ägt andra än dem, som blifvit tillfredsställda, och
jag är i mitt enskilda lif den lyckligaste menniska på jorden.
Jag har inga affärer och kan således icke hafva dem dåliga,
och jag hoppas, med Försynens bistånd, att med mitt arbete
och med de knappa tillgångar, jag äger, kunna draga mig
och min familj fram, såsom en ärlig man. Jag nämner detta,
emedan man stundom alltför högljudt härleder oppositionsandan
från missnöje, egentligen härflutet från förstörda affärer.
Man har talat om beräkningen hos oppositionsmannen
att svänga sig upp och att fiska i grumligt vatten, sedan
samhällsskicket väl först vore omstörtadt; men jag tillhör
ej dem, som tro på denna drömbild: republiken, eller
räkna på några omhvälfningar, emedan jag tror, att den
constitutioriella monarchien är den enda passande statsform
i vår tid och för våra samhällen. Jag tror vidare Representationen
icke böra nedsätta Regeringen för att vinna
framgång för sina önskningar; tvärtom bör hon söka gifva
Regeringen mera kraft, och för en man på min ståndpunkt
i samhället finnes, i det fallet, intet annat medel härtill,
än att uttala, hvad jag anser skola befordra både Regeringens
och Nationens väl, hvilket alltid är och bör vara med
hvartannat oskiljaktigt sammanväfdt. Men, mina Hrr! det
gifves slutligen äfven en annan bevekelsegrund hos mig, och
jag måste rent uttala den, äfven om ämnet är af den mest
grannlaga beskaffenhet. Vi hafva en åldrig Konung, hvars
Dynasti är innerligt befästad uti folkets hjertan och en älskad
borgen för vårt sjelfbestånd; men vi kunna derföre
äga felaktiga institutioner och felaktiga lagar. Menniskan
på thronen är äfven menniska, och man har sett, att menniskan
der ej alltid kan frigöra sig äfven från en viss skuggrädsla,
måhända någongång understödd eller uppkommen af
olyckliga, ehuru obetydliga bändelser, och man kan deraf
förklara en viss obenägenhet emot förändringar i statsskicket;
men när den dag (som Försynen länge nådeligen fördröje!)
inträffar, att den åldrige Konungen nedstiger i grafven, så
Den i Juli f. nr.
55
frågar jag Eder, mina Hrr, om inga reformer då slett, om
icke den missbelåtenhet, som funnits, då blifvit bortjagad,
huru svårt blir det icke då för den unge man, som skall
emottaga Regeringen, omgifven af gamla institutioner, gamla
rådgifvare, gammalt missnöje? Jag frågar, om någon af
Eder ens kan begära, att påen thron, den han ännu knappt
hunnit bestiga och der hau, den förste af sin Dynasti, som
tager den i arf, knappt hunnit sätta sig fast, hans första
handling skall blifva att stöta alla dessa gamla och måhända
mägtiga interessen. Nej! Tbronföljaren är äfven menniska.
Reformerna blifva då helt säkert åter tillbakakastade
io å i5 år och Nationens skönaste förhoppningar åter omintetgjorda.
Derföre måste tiden, den närvar, tiden, noga
begagnas och reformerna ske under den gamle Hjeltekonungen,
som ännu har i behåll hela sin mannakraft, som njuter
hela Europas aktning och vid hvars auetoritet Svenska
folket bör tryggt kunna förlita sig, om man lika tryggt
visste, att Konungen vore upplyst om folkets tillstånd och
dess verkliga behof. Det är derföre, mina Hrr! under
Carl XIV Johan, som de nödvändiga och väl afvägda reformerna
måste ske, och det är under hans älskade Son,
som de böra stadfästas och utvexlas. Jag önskar, att denna
sanning ofta blifvit och ofta måtte blifva framsagd inom
Konungens Conseil.
Jag har nu slutat; jag emotser, att detta mitt anförande
kommer att strängt klandras, och att man icke lärer underlåta
att äfven tillskrifva mig onda afsigter. Jag underkastar
mig dessa skiljaktigheter i omdömet, lugn i medvetandet,
att jag handlat endast och allenast i följd af den
uppfattning, jag gjort mig om pligterna hos den, som enligt
grundlagen är kallad att vara en bland Svenska folkets
representanter, och glad, att denna min representantpligt i
vissa fall låtit förena sig med dyrbara enskilda tacksamhetspligter.
— Jag begär återremiss af betänkandet.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Det bittra tadel,
som i dag och i går blifvit uttaladt emot det Utsk., hvaraf
jag har äran att vara ledamot, befästar mig i den öfvertygelse,
som vid mitt inträde i Utsk. ännu utgjorde en tvekan,
den nemi., att jag hade gjort bäst att icke inträda i
ett Utsk., der före mig män, med hvilka jag ingalunda vågar
mäta mig, fått från båda sidor uppbära ett lika bittert
tadel, som jag nu fått emottaga. Men jag trodde mig pligtig
att gå mitt Stånds förtroende till mötes, under hopp,
att i ett redligt bemödande att iakttaga, hvad min öfvertygelse
sade mig vara rätt, finna en motvigt emot det hotande
tadlet. Må samtid och efterverld bedöma mitt offentliga
handlingssätt! Jag underkastar mig gerna dess domslut;
och oaktadt visserligen icke likgiltig derför, hoppas
jag dock, att det icke skall utfalla så illa, som vissa leda
-
56
Den t Juli f. m.
möter här tyclits vara färdiga att rösta för. D;i jag inträdde
i Constit.-Utsk., ansåg jag det nödvändigt att uppgöra
för mig ett bestämdt system, hvarefter jag borde handla;
och jag ansåg mig då icke äga rätt att från någonting annat
än grundlagarna hemta ledning fördetta system. Jag fann
då i 4 §• Reg.F. stadgadt, att ”Konungen äger att allena
”styra .Riket på det sätt, Reg.formen innehåller,” och att
han i de fall, der nedanföre stadgades, borde ”inhemta underrättelse
och råd af ett Statsråd, hvartill Konungen kal"lar
och utnämner kunniga, erfarna, redliga och allmänt
”aktade, infödde Svenske Frälse- och Ofrälse män af den
”rena Evangeliska läran.” Jag fann vidare i 9 §. Reg.F.: ”att
”uti alla mål, som hos Konungen i Statsrådet förekomma,
”skall protocoll föras, och att de tillstädesvarande Statsmi”nistrar,
Statsråd, HofCancelleren och Statssecreterare, eller
”de, som dessa sistnämndes tjenster förrätta, vore ovilkorligen
förbundne att sina meningar yttra och förklara, Kodungen
dock förbehållet att allena besluta;” och att ”om
”någonsin den oförmodade händelse skulle inträffa, att Kodungens
beslut vore uppenbarligen stridande emot Reg.F.
”eller Rikets allmänna lag, skulle det åligga Statsrådets ledamöter
att kraftiga föreställningar deremot göra;” att
”der någon särskild mening icke blifvit till prot. anförd,
”anses de närvarande hafva styrkt Konungen till det beslut,
"han fattat,” samt ”att Statsrådets ledamöter skulle för råd"slagen
vara ansvariga, såsom i 106 §, derom vidare stadias.
” Ytterligare såg jag, huru nämnde 106 §. talar om
sådana lagöfverträdelser, att Riksrätt bör ifrågakomma, och
huru 107 §. bestämmer Utskts skyldighet att bos Ständerna
anmäla, huruvida Konungens rådgifvare i sina rådslag iakttagit
Rikets sannskyldiga väl och nytta; och då jag i dessa
§§. finner, hurusom någonting annat än positiva åtgärder
icke får blifva föremål för Utskts pröfning, har det i sanning
förundrat mig att höra påstås, det Utsk. äfven bort
yttra sig i afseende å det, som från Konungens rådgifvares
sida kan hafva blifvit underlätet. Jag har sökt följa Hr Gr.
Cronhjelms långa anförande och trott mig deruti igenkänna
allt detsamma, som vid föregående riksdagar blifvit från
den sidans talare framstäldt, och af allt detta skulle jag vara
frestad att tro, det den värde talaren föreställde sig, att
vi agde en ministerstyrelse som i andra länder. En sådan
finnes dock icke ännu, sedan förra riksdagens Ständer förkastade
Constit.-Utskrs förslag dertill; och man har icke
hört den ens påyrkas vid denna riksdag. Skulle derföre något
tadel äga rum emot Konungens rådgifvare i afseende
å uraktlåtenhet af åtgärder, sorn kunna anses för Riket
nyttiga, återfaller detta helt och hållet på Representationen,
som icke sökt tillvägabringa sådana ändringar i grundlagen,
hvarigenom ansvar i nämnde hänseende kan drabba
Sty~,
Den i Juli f. m.
5?
Styrelsepersonalen. Jag ställer till elen värde Grin den
fråga, om det val finnes någon stat i verlden, der ett Utsk.
är satt att granska Styrelsens system, eller uppgöra ett annat,
i händelse det iakttagna ogillas? I andra länder anklagar
ltepresentationen Ministeren öppet, och denna försvarar
sitt handlingssätt lika öppet. Anfallet sker genom vägrade
anslag åt hvarje minister-administration; med bifallet eller
afslaget qvarstår eller faller ministern. Ett annat förhållande
är med vårt statsskick; och 1809 års grundlagsstiftares
mening var det icke, att Gonstit.-Utsk. skulle på det sätt
uppfatta sin pligt, som Gr. Cronhjelm fordrat, Utskrs kall
är en medlares emellan folket och Regeringen; det har endast
att tillse, om rådgifvarne i sina rådslag handlat emot
grundlagarna, allmän lag eller emot gällande författningar,
eller derunder icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta. Det
är redan ett nog svårt kall att under sådan förutsättning
tillhöra Constit.-Utsk.; och under ett vidsträcktare och sådant,
som Secreta Utskottet fordom var, befarar jag, att
ingen numera skulle deruti vilja inträda, tyman skulle bäfva
för den vidd af kunskap, som erfordrades för de pligter,
man hade.
Majoriteten inom Utsk. har bestridt mig rättigheten att
låta mina reservationer medfölja, och jag respecterar för
mycket ett fattadt beslut för att vilja eludera det genom
en uppläsning här af mina i Utsk. emot majoriteten yttrade
åsigter. Jag förklarar endast, att jag anser, det man bort
pröfva rådslagen i deras helhet, för att kunna fälla ett säkert
omdöme, om lådgifvarne iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, och icke hvarje isoleradt fall, såsom Utskts majoritet
nu tvingat Utsk, alt göra. En sådan pröfning hade, efter
min mening, endast bort äga rum i sådana fall, der grundlag
eller allmän lag blifvit öfverträdd, hvaruppå sålunda remiss
bort ske till Riksrätt; och huru har man väl möjligen
kunnat med en sådan pröfning komma till något säkert resultat
i det hela. Man har anmärkt, att om ordföranden i
Constit.Utsk. hade samma skyldighet att leda besluten och
ansvara för expeditionerna som ordföranden uti en kämnersrätt,
så skulle han blifvit suspenderad för sitt förfarande
i denna fråga. Jag skulle verkligen önska, att man på
mig ville och kunde tillämpa denna påföljd; jag kunde då,
utan att bryta emot aktningen för dem af mitt Stånd, som
valt mig och måhända också gilla mina åtgärder, blifva befriad
från den visserligen icke afundsvarda plats, jag inom
Utsk. innehar.
Gr. Cronhjelms framställda anmärkningar hafva till det
mesta omfattat Förhållanden, hvilkas underlåtna iakttagande
Hr Gr. klandrat. Jag har icke kunnat följa honom så noga,
att jag kan besvara alla ; men jag skall dock upptaga några.
Hvad t. ex, beträffar tryckfriheten, här majoriteten inom
9 H. 8
58
Den i Juli f. m.
Utsk. beslutat, att någon generel pröfning äfven i detta afseende
icke borde aga rum, utan att öfver hvarje af de
flera fall, deruti indragningsmagten blifvit använd, borde
särskildt beslut fattas; och då jag, bunden af majoritetens
beslut, måst yttra mig öfver hvart och ett särskildt fall,
har jag icke förmått stämpla något sådant, hvarken såsom
lagstridigt eller kränkande Rikets sannskyldiga nytta. Men
afven om det blifvit mig medgifvet alt pröfva denna angelägenhet
generelt, får jag öppet förklara, att jag icke anser
indragningsmagten hafva blifvit missbrukad sedan sista riksdag
så, att Rikets sannskyldiga nytta deraf något lidit; ehuru
jag anser, alt en elier annan indragning gerda kunnat
och bort uteblifva. Jag ser ingen möjlighet för Utsk. alt
hafva kunnat lemna de upplysningar, Gr. Cronhjelm begärt
i afseende å vägradt delfående af handlingar m. ni. Men
jag får förklara, att jag för min del under hela läsningen
af Statsrådsprotocollen funnit, att Regeringen, långt ifrån
att vilja undertrycka offentligheten, tvärtom visat en gifven
benägenhet att till den yttersta grad hylla den. Hvad uppfostringsverken
beträffar och de fördröjda reorganisationerna
i denna väg, torde det väl icke billigen kunna läggas Regeringen
till last, om hon varit tveksam att i detta afseende
fatta något afgörande omdöme, då meningarna härom
varit delade emellan de utmärktaste tänkare och vetenskapsmän,
hvaribland endast må nämnas sådana namn som Järta
och Agardh.
Att lagförslaget icke omfattats med mera skyndsamhet,
smärtar mig mer än någon annan; men jag tror, att man
äfven i detta fall icke har skäl att hvälfva ett alltför hardt
klander på Styrelsen, då man ser, huru splittrade tänkesätten
inom Representationen i denna del äro. Jag må endast
citera exemplet med K. M:s nåd. propos., ang:de de tysta förmånsrätterna.
Om Just.ombudsmannen uppfattat sitt kall,
såsom jag väntat och föreställt mig, hade det varit han,
hvilken det ålegat att tillhandagå med de upplysningar, Gr.
Cronhjelm begärt. Men Constit.Utsk. har icke lagligen kunnat
eller bort göra det.
Hvad nu de speciella frågor angår, som Utsk.vs betänk,
innefattar, har jag för det första hört formen för betänk,
klandras. Så vidt detta klander har afseende derpå, att någon
decharge icke blifvit af Utsk. meddelad, tager jag det
fullkomligt åt mig. Jag har tillstyrkt denna form, eftersom
jag icke funnit någon §. i grundlagen, som berättigar Utsk.
att föreslå en sådan. Dechargen ligger bestämd i sista §.
af Ansvartslagen, som säger, att ”hvad emot Statsrådsprotokoll,
intill den dag då riksdagen börjas, under då påslående
riksdag icke anmärkt blifver, derå må sedan vid påföljande
riksdagar åtal icke äga rum.” Föranleder icke någon
anmärkning Ständerna att anmäla någon rådgifvare till
entledigande, eller remitterar icke Const.Utsk. någon till åtal
Den i Juli f. ra.
af Justit.ombudsmanen inför Riksrätt, så skall, efter min tanka,
i riksdagsbeslutet sådant upptagas; och detta är decharge
för rådgifvarne. Så tillgick äfven vid 1810, 1813
och 1815 arens riksdagar, och det var först vid 1818 års
riksdag, som Constit.Utsk. gjorde gällande den mening, att
ett berömmande eller tadlande utlåt, kunde meddelas öfver
Konungens rådgifvare. Jag har sjelf vid 182a års riksdag
varit såsom Statssecret. föremål för ett sådant tadel; och
jag ansåg det då lika olagligt, sorn jag anser det nu. Det
tillkommer, i min tanka, Utsk. endast att tillkännagifva, om
det funnit skäl att tillämpa 106 eller 107 §. Reg.F. Det har
nu skett, och Utsk. har förklarat, att det, efter fullbordad
granskning af Statsrådsprottn, icke funnit något annat anmärkningsvärdt,
än några uppgifna förhållanden emot Hr
Statssecret. Skogman. Det var först vid 1818 års riksdag,
som anmärkningsiätten i Stånden utvecklades; och jag är
öfvertygad, att om den rätt uppfattades nu, hade Hr Gr.
Cronhjelms nu framställda anmärkningar blifvit ansedda såsom
särskilda anmärkningsanledningar och han erhållit anvisning
att, enligt 29 §■ Riksd.Ordn., vända sig med dem till
Constit.Utsk., der de säkert erhållit det afseende, de kunnat
förtjena.
Hvad nu sist vidkommer Utskts särskilda anmärkningspunkter,
har jag icke varit bland dem, som trott, att de
bort af Utsk. anmälas. Banklagsfrågan ansåg jag icke tillhöra
närvar. Constit.Utsk:s granskning, och trodde mig sluta
detta af sista §. i Ansvartslagen, den jag här förut citerat.
Dessutom hemställer jag, om det åtminstone icke varit
det mest ojäfviga att låta nästa Ständer få bedöma, huruvida
brottslighet i denna fråga ägt rum eller icke. Sjelfva
discussionen derom vittnar, att passionernas svall ännu icke
hunnit nog lugna sig, för att med oväld och full rättvisa
bedöma åtgärden. Då emedlertid majoriteten inom Utsk. ansåg,
att frågan borde komma under beslut, trodde jag mig
böra fästa mig vid densamma endast i den form, anmärkningen
framkommit, och voterade sålunda , att anmärkningsanlecjningen
icke mätte godkännas. Jag torde icke behöfva
vidare utveckla skälen derför, och jag tror, att man, innan
realisationsfrågan blifver afgjord, i allmänhet saknar nog
lugn för att bedöma såväl denna som öfriga med 72 §. Reg.F.
sammanhang ägande frågor. Men säkert är, att kommancje
Ständer derot# skola döma mera oförvilladt än nuvarande.
Hvad instruetionen för R. St:s Revisorer angår, så och om
jag medgifver, att det varit bättre, att detta förslag icke
framkommit, anser jag likväl, sedan förslaget blef antaget
af Ständerna, det sålunda innebära ett tadel emot dessas be-»
slut, att ogillande utlåta sig i denna sak; och i alla fall är
det oriktigt, att ansvaret skulle drabba Statssecret. ensam,
då alla rådgifvarne voro uti tillstyrkandet lika delaktiga.
Hvad slutligen vidkommer brännvinsbrännirigsfrågan, anser
6o
Den i Juli f. m.
jag den så obetydlig, att den icke ens färtjenar att omnämnas,
och beklagar endast, att den skall stå såsom ett ytterligare
bidrag till de lnmpna anmärkningar, hvarigenom man
skulle visa, att Rikets sannskyldiga nytta varit af Statssecret.
förbisedd. Jag bar nu redovisat för det sätt, på hvilket jag
uppfattat och fullgjort mitt kall inom Gonstit.Utsk. Det är
möjligt, att om behandlingssättet derinom fått ske annorlunda,
mitt omdöme om rådgifvarne också utfallit annorlunda;
men säkert är, att om jag på ära och samvete skulle
uppgifva, hvilken utaf Konungens rådgifvare jag ansåge
böra företrädesvis aflägsnas ur Konungens Rådkammare på
grund af den prottsgranskning, som mig ålegat, skulle jag
icke vara i stånd att uppgifva någon enda, i fall jag icke
på förhand vore öfvertygad, att R, St;s rättskänsla i alla fall
konune att förklara, det Rikets väl ingalunda kräfde förändring
inom den rådgifvande personalen. Så ringa skillnad
har jag funnit emellan rådgifvarnes åtgärder; och jag
tvillar på, alt någon inom Utsk. skulle förmå bestämma,
hvilken utaf rådgifvarepersonalen enligt protms föranledande
borde entledigas. Allraminst hade väl den bort blifva
föremål för något så beskaffadt utmärkande, hvilken, efter
mitt omdöme, har den största stalsmannaskicklighet af alla.
Jag vill visserligen icke bestrida återremiss, icke bestrida,
att den kan ske; men den är utan ändamål, ty jag anser,
att det skulle vara högst vådligt, om Utsk, kunde anse sig
bcrättigadt att ändra sina en gång fattade beslut. Jag kan
åtminstone icke med mirt röst medgifva något sådant, såvida
icke nya, af Utsk. förut okända skäl kunna företes. Mitt
tillstyrkande är altså, att memor, Jägges till bandkna,
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad., då tiden redan vore långt liden och många talare ännu
anmält sig, behagade nu afbryta öfverläggningen samt
fortsätta den på eftermiddageu.
Bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 3 e, m,
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Tisdagen den i Juli 1834*
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes den i förmiddagsplenum denna dag börjada
öfverläggning rörtde Couslit.Utskrs memorial JV;o io, angrde
Hr W. F. Dalmans anmärknisanledning, med afseende å förslaget
till lag för Banken, samt N:o 11, ang:de fullbordad
granskning af de i Statsrådet förda protocoll.
Den i Juli c. m.
61
IIr Rothlieb, Axel Fredr., hade inleranat följande
2:ne anföranden:
Vi hufva nu kommit till den vigtigaste delen af de
gjorda anmärkn:spunkterna, som angår Hr Dalmans anmärkning,
rör:de det under denna riksdag afgifna förslag till lag
för Banken. Constit.Utsk:* utlåt, i denna del innefattar två
frågor, den eria om tiden, inom hvilken Utsk:s granskningslätt
är begränsad, den andra ronde sjelfva anmärknrsanledIiingen.
Hvad den första beträffar, tillstår jag, att Utsk. visat
en grannlagenhet, som visserligen är berömvärd, emedan
den, som skall tillämpa lagen, aldrig kan vara för grannlaga,
men sora för öfrigt skulle synas mig nästan öfverflödig.
Den allmänna grundsatsen i detta fall synes mig vara,
att Utsk. ej kan granska annat, än hvad det känner, men
att Utsk. är berättigadt att fälla ett omdöme öfver alla regeringsåtgärder,
af hvilka det i officiel vägerhållit fullständig
kännedom. Då all åtgärd här i verlden skall hafva en
gräns, är det naturligt, att Utsk:s allmänna granskning för
den förflutna tiden icke kan sträcka sig längre än till riksdagens
början, emedan det vore orimligt att vilja äska eller
verkställa granskning afprotocoll, hvilka vid riksdagens början
mahanda ännu icke funnos, eller att styckevis begära
dera, som under riksdagens fortgång tillkommit, emedan det
skulle upphäfva ali ordning och beräkning i anseende till
den granskning, sorn tillhör kommande Ständer. Mig synes
således, att sakens natur likasom 4 §• af Ansvartslagen ganska
tydligen bestämma hvilka protocoll, som kunna af Constit.
Utsk. för dess granskningsåtgärd äskas; men denna begränsning
tinnes ej, när det är fråga om sådana prot., hvarom
Constit.Utsk. likasom R. St. erhållit fullständig kännedom
derföre, att de blifvit R. St. i deras plena meddelade.
Af dessa prot. måste Constit.Utsk. likasom hvarje ledamot
af RiksSt, kunna få del. De linnas uti Ståndens cancellier,
och det synes mig obehöfligt alt sätta i fråga att genom
IlofCaneelleren begära att få del deraf, då hvem som helst
derförutan kan erhålla denna kännedom, Det kan således
icke förutsättas, att Constit.Utsk, bör sakna den, så vidt det
vill använda de utvägar, hvilka det i sådant afseende äger
att begagna, Man kan ej invända, att K, proposjr med åtföljande
prot. endast blifva remitterade till det Utsk., som
bär att sig deröfver utlåta, och att det är endast vid frågor
om grundlagsförändringar, sorn Konungens propos;r blifva
föremål för Gonstit.Utsk:s behandling. Då proposma jemte
protocollen blifva Ständerna i deras plena meddelade,
mäste de vara lika tillgängliga för Constit.Utsk, sorn för
hvilken annan ståndsledamot sorn helst, och sådana protocoll
måste vara lika authentika sorn alla de, hvilka blifvit
Constit.Utsk. omedelbart tillställda, Att antaga ett annat
förhållande, vore att förutsätta antingen en förfalskning eller
en dubbelhet, sora vid en påföljande riksdag hvarken
Den i Juli e. m,
lunde eller borde lemnäs onäpst. Det kan således icke annai
än medgifvas, att Constit.Utsk. kan och bör, när det
behagar, erhålla om dessa prot. en fullständig kännedom.
Med detsamma synes mig också det första vilkoret för dess
granskningsåtgärd vara uppfyldt. När då en anmärkning
blifvit gjord och till Constit.Utsk. remitterad; när såväl Reg.-  fortnen som Riksd.Ordn. innehålla, att Konungens propostr
alltid skola vara åtföljda af de vid tillfället hållna prot.;
nar detta icke kan vara ett stadgande utan ändamål, och
när intet ord i grundlagen finnes, sorn förhindrar R. St. att
ingå i granskning af Statsrådets äfvensom den föredragandes
yttranden i sådana fall, kan jag ej annat än anse Constit.-  Utsk. vara oförhindradt att den gjorda anmärkningen till öfvervägande
upptaga. Om mari häremot skulle invända, att
följden af en sådan granskning skulle blifva, att samma åtgärd
kunde blifva föremål för arne Constit.Utsk:s granskning,
svarar jag derpå, att sådant är förekommet såväl genom
76 §. Riksd.Ordn. som ii §. Ansvartslagen. Skulle man
ytterligare häremot erinra, att det blott är upplysningsvis,
som Statsrådets yttranden blifva den nåd. propos. följaktiga,
för alt meddela R. St. en fullkomlig kännedom om sakens
förhållanden, att sjelfva granskningsrätten icke utöfvas, förrän
passionerna blifvit lugnade och saken med opartiskhet bedömes,
och att ett annat förhållande kan, såsom nu, hafva
den påföljd, att en del af rådgifvarne blifva oanmärkta och
således föremål för en framlida granskning, under det att
en annan del blir tilltalad och med stränghet bedömd; så vördar
jag den anda af rättvisa och grannlagenhet, som påkallat
dessa invändningar, men jag beklagar, att jag derför
icke i grundlagarna kunnat hemta något stöd; och hvad det
sistnämnda förhållandet angår, anser jag Constit.Utsk. icke
hafva handlat conseqvent, då det godkänt anmärkningen i
afseende på den föredragande, men icke yttrat sig öfver
Statsrådet. Då i detta fall ingen upplysning kunde utaf
den föredragande vara undanhållen, elier något falskt sken
kastadt öfver ämnet; då det var ett vigtigt fall, der hvar
och en borde noga öfverväga saken; då vid ett sådant förhållande
alla enhälligt tillstyrkt, att den ifrågavar. propos,
måtte afgifvas, synes mig, att äfven alla bort dela lika ansvar
och att, om åtgärden var felaktig, den borde för alla
hafva en och samma påföljd ; men då jag af dessa förenade
skäl icke kan godkänna den betänklighet, Utsk. haft i afseende
på tiden för ali granskning, hvars föremål var detsamma
fullkomligen bekant, ooh då jag fruktar, att denna
betänklighet har ett utseende af att söka undvika en fråga,
sora man icke vill afgöra, kommer jag nu till den andra
och vigtigare delen af ämnet, som angår sjelfva anmärkningens
beskaffenhet. Då Utsk. uti sitt utlåt, anfört, att det
afgifna förslaget lill banklag ordagrannt öfverensstämde med
den från sista riksdag hvilande, i RiksSt, då ännu icke af
-
Dea i Juli e. m.
63
gjorda förändrade redactionen af 72 §. Reg.F., synes mig
TJtsk. också hafva anfört det, som bör tjena Statssecrel. och
Statsrådet lill ursägt, om ej lill rättfärdigande. Var del väl
att förmoda, att R. St., som sjelfva, opåminda af Regeringen,
af egen drift föreslagit den ifrågavar. förändringen af
72 §:s ordalydelse, som ansett, att deruti låg en behöflig
garanti för den of alla önskade myntbestämningen; var det
att vänta, att R. St. skulle vid den påföljande riksdagen förkasta
samma, af dem föreslagna grundlagsförändring; och
kan det vara ett fel att uti en lag, som skulle innefatta hufvudgrunderna
för bankens blifvande förvaltning, införa stadganden,
sorn af R. St. blifvit till antagande löreslagna. Jag
finner således, att uppå tiden oell omständigheterna, under
hvilka förslaget gjordes, ligger en väsendtlig vigt; och jag
vägar hemställa lill deni, som deltagit i sistförflutna riksdags
öfverläggningar, icke blott inom RiksSt., utan äfven uti
enskilda samtal, om icke det gafs en tid, då man fruktade
att från högre ort linna obenägenhet för myntbestämningen,
då man yttrade, att om den föreslagna grundlagsförändringen
skulle i något Ständ blifva afslagen, och skäl derutaf
vilja hemtas till hinder för myntbestämningens verkställighet,
kunde ändamålet lika fullt vinnas genom ett lika gällande
beslut af 3:ne Stånd? Jag frågar, om man icke då
allmänt nog erkände, att sådant kunde ske, äfven utan förändring
af 72 5-? Jag vet, att enskilda yttranden och opinioner
i sådant fall icke äro af någon vigt och lika litet
kunna medföra någon laglig påföljd, som de svårligen kunna
lagligen bevisas. Men jag har trott, att sanningen borde
bär öppet uttalas, och, oaktadt det klander, jag bar att
härför vänta, har jag ansett mig icke böra förtiga, hvad
jag då af aktningsvärda män hörde yttras. Men sedan jag
nu haft äran fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på rättvisan
utaf att gifva akt uppå de förhållanden, under hvilka det
klandrade förslaget till banklag framlades, går jag nu att
närmare granska dess innehåll. Hvad är då ändamålet med
de anmärkta lagstadganden, om icke det, att uti ämnen,
som icke blott röra Banken, men allmän och enskild rätt,
genom de båda Statsmagternas gemensamma samverkan och
beroende af hvarandra betrygga allmänheten mot ensidiga
förändringar? Jag frågar då vidare: hvad bade blifvit påföljden,
om 72 §. i grundlagen blifvit, på sätt föreslaget var,
förändrad? Svaret bör ej kunna blifva annat, älT alt påföljden
varit alldeles densamma till sin verkan och syftning,
men med en större orubblighet. Hvad hade varit verkan
af de föreslagna §§:s införande i banklagen? Att Konungens
deltagande vid skeende förändringar varit ett uppdrag afR.
St., som vid hvarje riksdag, likasom annan civillag, kunnat
förändras och återtagas. Skillnaden är således, att genom
grundlagsförändringen vanns en högre grad af varaktighet;
men det ändamål, sora åsyftades och kunnat i form af civil
-
64
Den i Juli e. m.
Ing vinnas, gaf icke denna sednare egenskapen af grundlag,
utan var endast ett bestämmande af det sätt, på hvilket 11.
St. ville utöfva sin rättighet alt besluta om Bankens förvaltning.
Reg.Fts 72 §. är grunden för denna rättighet, och den
qvarstod oförkränkt. Kär jag då vet, att R. St., i följd af
densamma, vid sistförflutna riksmöte underkastade Konungens
sanetion 2:ne vigtiga författningar för Banken, nemi.
myntbestämningslagen och den då antagna banklagen; när
jag vet, alt 55 §. i Reg.F. af år 1772 innehöll, att ”R. Sirs
”Bank förblifver hädanefter, som den hittills varit, under
”deras egen garanti och vård; skolandes förvaltas efter de
”reglementen och stadgar, som redan gjorde äro eller ännu
”af R. St. göras kunna,” således nära samma ordalag, som uti
den nuvar. 72 §., och att R. St., det oaktadt, vid samma
riksdag uppdrogo åt Konungen att ensam och under deras
frånvaro besluta och verkställa den realisation, hvilken R.
St. förgäfves sökt utföra; när jag vet, att det var en realisations
verkställighet, som grundläde Riksrådet Liljencrantz’
odödlighet, och som vid en påföljande riksdag af R. St. med
tacksamhet godkändes; när jag än vidare påminner mig, att
senare R. St. vid 1809 och 1810 årens riksdag, med oförkränkt
bibehållande af deras beskattningsrätt, åt Konungen
uppdrogo att ända till 5o proc. förhöja lullafgifterna, och
att detta uppdrag fortfor ända till i8i5 års riksdag; när,
säger jag, allt detta är ovedersägliga facta, slutar jag också
deraf, att R. St. måtte vara berättigade att öfverlåta, äfvensom
att stadga om utöfningen af de rättigheter, som lagarna
dem tillagt; och då finner jag ej heller, hvaruti den stora
förbrytelsen skulle ligga att till R. St. föreslå att i form
af civillag förklara, det de underkastade Konungens sanetion
de författningar, hvilka uppå Bankens förhållanden till det
allmänna skulle hafva ett omedelbart inflytande? Icke vittnar
ett derhän syftande förslag om bristande nit, skicklighet
och drift hos den föredragande, utan tvärtom en berömvärd
omsorg för betryggandet af allmänt väl. Det gifves,
mina Hrr, uti alla samhällen en kraft, mägtigare än
hvilka lagstadganden som helst; det är den, som ligger i
sakens natur. Denna fordran, att allt, som rörer allmänt
och enskildt väl, icke skall underkastas ensidiga förändringar,
utan i möjligaste måtto betryggas, och derföre bör gemensamt
uppgöras af samma Statsmagter, hvilkas Ömsesidiga
beroende är ärnadt att bevara och betrygga samhällets angelägenheter
i allmänhet: det är denna sakernas natur eller,
rättare sagdt, detta behof, som förr eller senare skall göra
sig gällande, att äfven verkställande magten får sitt ord med
i laget vid uppgörandet af de stadgar och författningar för
Bankens förvaltning, hvarigenom den inverkar på det allmänna
; och då det i min tanka aldrig kan vara ett fel att
hafva velat påskynda en sadan sakernas ordning genom ett
Öp
-
..
Deu i Juli e. m.
65
öppet framstäldt förslag, sora det berodde af R. St. att antaga
eller förkasta, tillstyrker jag, att anmärkningen måtte
förfalla och Utsk:s afgifna meraor. läggas till handlingarna.
Det är alltid en stor dag, då nationens representanter
skola yttra sitt omdöme öfver de embetsmän, som hafva
på en gång den äran och det åliggande att vara Konungens
rådgifvare och Nationen ansvarige för sina rådslag. Man har
icke utan skäl kallat denna dag den stora räkenskapsdagen;
men utan att äga förmätenheten att kunna tro mig inverka
på någons öfvertygelse och utan sjelfförtroende till mina
insigter, snarare med en djup känsla af deras inskränkta
omfattning, vågar jag likväl tro, att denna dag är högtidlig
äfven för nationens representanter derföre, att det är
på densamma, som äfven de böra inför nationen göra redo*
d. v. s. ådagalägga med hvad nit, insigt och opartiskhet,
med hvad höjning i åsigter, med hvad omfattning af ärendernas
ledning de veta att bedöma deras gång i det hela
och den riktning, som inverkat på nationens väl. Det gifves
uti alla constitutionella stater 2tne ytterligheter, dea
ena, som tror, att fribetssinnet icke kan yttra sig titan genom
klander af de styrandes åtgärder, genom antagandet
af allt, hvad missnöjet och begäret att ogilla framkasta såsom
tadelvärdt; som söker att skapa sig ett rykte för att
bereda sig anseende, och som smickrar passionerna för att
vinna bifall och begagnar den ofullkomlighet, som är oskiljaktig
från alla menskliga ärender, eller denna obelåtenhet,
som felslagna förhoppningar eller öfverdrifna fordringar någon
gång ingifva för att inbilla menigheten, att den är verkligen
lidande och att det är de styrandes fel. Hafva då motgångar
genom möjliga naturhändelser eller andra tillfälligheter
inträffat, blir ropet så mycket högljuddare, och den,
som uppdragit den mörkaste taflan, blir ansedd för den
största frihelshjelten, i mån som han varit mera sträng eller
till och med orättvis i sitt omdöme. Under tider af verkliga
vådor är det från detta håll, som samhällets splittring,
ja, t. o. m. upplösning småningom beredes och som enskilda
uppstiga, medan nationernas bestånd undergräfves och
sväfvar på branten af sin undergång. Denna väg till lycka
och anseende är emedlertid ofta, äfven under lugnare tider,
vinstgifvande och på sitt sätt lysande. — Den andra ytterligheten
har samma ändamål, men på en annan väg; den
har denna hos somliga personer, snart sagdt, medfödda vördnad
för högheten, som gör, att man beundrar allt, hvad de
magtägande göra. Den söker att genom en blind undergifvenhet,
genom smicker, genom beställsam tjenstaktighet tillvinna
sig förtroende, och deras nit är ofta ett sätt att ersätta
bristen på förtjenst. De arbeta merendels för dagen
och äro lyckliga, om de deraf skörda någon frukt för frarn9
H. 9
fiö
Den i Juli e. m.
tiden. Emellan dessa linnés den lugne och fredlige medborgaren,
som utgör den mest sansade delen af nationen. Den
är ock, i min tanka, den aktningsvärdaste, den Konung och.
fosterland sannast tillgifne och som förtjenar det mesta afseendet;
men den har merendels ett svagt inflytande, emedan
den, af kärlek till lugnet, ofta är overksam och mera
sysselsatt med enskilda angelägenheter än med det allmännas.
Den kan missledas, emedan den ofta saknar nödiga
upplysningar; men den älskar ordning och allmänt väl, och
den är otvifvelaktig! den mest opartiske af alla, samt har
en anda af moderation, som i partisinnets ögon ej sällan är
ett brott, och för hvilken det är först af efterverlden, som
sådana tänkesätt åtnjuta rättvisa. Jag har trott det vara mig
tillåtet att anföra dessa allmänna betraktelser för att dermed
angifva den synpunkt, ur hvilken jag utgår, då jag
med den anspråkslösa öppenhet, som tillhör en enskild man,
hvilken, utom vid våra riksmöten, föga haft befattning med
egentligen allmänna ärenden, nu skall framlägga åsigter både
öfver Coustit.-Utskts åtgärder och de gjorda anmärkningarna.
Constit.-Utsk. har denna gång inskränkt sitt allmänna
yttrande om resultaten af dess granskningsåtgärd till den
anmälan, att granskningen var fulländad, utan alt yttra ett
ord, huruvida Konungens rådgifvare, hvaruti jag anser de
föredragande vara inbegripna, böra anses frikända för andra
anmärkningar än de, som Utskts majoritet godkänt. Jag
vågar ej afgöra, om ett sådant sätt att yttra sig, huruvida
ytterligare ansvar anses böra äga rum eller ej, är enligt
med grundlagens anda och syftning; men säkert är, att det
är ovanligt och synes liksom vittna om en farhåga hos Utsk.
att gifva tillkänna sin opinion i det hela. Den kan visserligen
för den rådgifvande personalen egentligen vara likgiltig,
då, enligt 76 §. Kiksd.-ordn., allt hvad R. St. efter
granskning godkänt, eller leunat oanmärkt, bör
anses hafva vunnit decharge; men är det så äfven
för Nationen? Är det för densamma likgiltigt att veta, hvad
som varit det allmänna intrycket af den förrättade granskningen
af regeringsärendernas gång? Är det för henne tillfyllestgörande
att veta, det inga så grofva misstag ägt rum,
att tilltal inför riksrätt kunnat komma i fråga, eller att anledning
till 107 §:s tillämpning förekommit annat än i 3:ne
fall emot en statssecret. ? Har icke Nationen rätt att finna
någon ledning af Constit.-Utsk. för dess omdöme om den
rådgifvande personalens uppmärksamhet och bemödande att
bevara enskild rätt och befordra allmänt väl? Är det icke
äfven för denna en billig hugnad och tillfredsställelse att
känna det intryck, som granskningen af det hela gjort på
dem, som verkställt den? Jag tillstår, att jag väntat något
sådant yttrande af Constit.-Utsk.; men jag erkänner, att
detta kan vara underkastadt missbruk, i fall Constit.-Utsk.,
i stället att vara lugnt och opartiskt, ledes af hågen att
Den i Juli e. m.
67
vinna en sorts popularitet, och jag vågar derföre icke yttra
något omdöme om hvad som för denna gång kunde vara
tjenligast.
Med mera skäl torde man deremot kunna stadga det i
afseende på de af Utskts pluralitet godkända anmärkningar.
Då jag finner, att den första anmärkningspunkten angår
den af R. St. vid sist!, riksdag antagna instruction för deras
Revisorer, kan jag ej annat an betyga min förundran,
att en sådan anmärkning kunnat äga rum. Den skrifvelse,
hvarmed R. St. i Febr. i83o beledsagade den af dem godkända
instructionen, innehåller, att R. St., som, efter
noggrann pröfning ej mindre af hvad Konungens
nåd. skrifvelse och förslag innehöll, än af hvad
vid öfverläggningarna hos R. St. i ämnet förekommit
och an för dt blifvit, funnit i frågavar.
nåd. förslag i det hela utgående från de h lifv u fige
under, R. St. äfven för sin del godkänna, samt
för öfrigt innefattande enahanda föreskrifter,
som af R. år 1823 församlade St:r blifvit gillade
och antagna, likväl med afseende å de förändringar,
som, i följd af ett olika omdöme örn
stadgarnas speciella lydelse, ansetts böra äga
rum, funnit godt för sin del besluta följande instruction
&c. — Kär jag då finner, att R. St. vid 1823
års riksdag, i anledn. of den nåd. skrifvelse, hvaruti K. M.
framställt olämpligheten af en del af de uti instructionen
af år 1812 föreslagna förändringar, godkänt StatsUtskrs uti
memor. af d. i3 Dec. i8a3 gjorda hemställan att uti riksdagsbeslutet
låta till behörig efterrättelse noggrannt intaga
K. M:s nåd. förklarande; när jag sedan finner, att den nu
gällande instructionen för R. St:s Revisorer utsträcker deras
granskningsrätt, utöfver hvad 1812 ansågs vara dess föremål,
till alla medel af hvad beskaffenhet som helst, hvilka
genom allmänna bidrag tillkommit, eller genom tractater
med främmande magter Riket tillfiutit hvarföre räkenskaperna
med dertill hörande K. bref, protocoll och handlingar
utan undantag utgöra föremålet för R. St:s Revisorers
granskning; när, säger jag, handlingarna innehålla allt
detta, kan jag ej fatta, huru det kunnat med något skäl
läggas Statssecret. till last, att han icke, med sorgfällig
are uppmärksamhet på R. St:s uttryckta opinion,
i underdånighet gjort framställning oell erinran
om dess stridighet med den upprättade nya
instruetionens anda och syftning vid de yppade
olika å si g te ma ang:de grundlagens rätta förstånd,
då han skolat tillstyrka en nåd. propos. om ändring
eller förklaring af 68 §. Riksd.-Ordn. Skulle då Statssecret.
endast vara tolk af R. St;s eller en dels af dem vid ett riksmöte
tillfälligt yttrade opinion? Ägde han icke att fästa uppmärksamhet
äfven på hvad förut varit brukligt och god
-
6S
Den i Juli c. m.
länl, på hvad redovisningens beskaffenhet i följd af de derför
stadgade grunder gjorde möjligt, ändtligen på hvad
Konungen oell de omgifvande rådgifvarne, enligt grundlagens
gällande föreskrifter, kunde gilla och medgifva. När
R. St., efter erhållande af förslaget till ifrågavar. instruction,
icke ansågo någon förändring i 68 §. Riksd.-Ordn. vara
af nöden, huru kan man då begära, att Statssecret. skojat
föreslå en sådan? Huru kan man göra det till ett åliggande
för honom, som med mera skäl berodde af R. St.?
Jag är icke okunnig om hvad som lärer vara den hemliga
andemeningen af anmärkningen, och att det egentligen torde
åsyfta den tidpunkt af •2:ne år, till hvilken granskningsåtgärden
i öfverensstämmelse med 68 §. Riksd.-Ordn. blifvit
inskränkt, ehuru man ännu hyst så mycken aktning för grundlagen
, att man icke vågat klart uttrycka den tankan, att
anmärkningen vore gjord derföre, att förslaget instämde med
grundlagen; men då jag icke kan finna någon nytta utaf att
granska oafslutade räkenskaper, och då redovisningens fullständighet,
enligt uppbördsverkels inrättning och gällande
författningar, fordrar denna tid, inser jag icke, att någon
ändring i denna del beliöfdes. Jag liar hört sägas, att anmärkningen
skulle härkommit deraf, att man ansett Statssecret.
icke hafva att befatta sig med ett förslag, som det
tillkom R. St. allena att upprätta och besluta; men då jag
icke finner något ställe i våra gällande grundlagar, som förhindrar
Konungen att i hvad ämne som helst göra framställningar
till R. St., och då vid den föregående riksdagen
olika åsigter, för att ej säga stridigheter, ägt rum, synes
det mig varit en Jofvärd omtanka af Konungen och en pligt
af Statssecret. att framställa ett förslag, som, då det utsträckte
R. St:s granskningsrätt, medgaf hvad som borde
medgifvas och närmare bestämde livad man hittills sökt göra
tvetydigt. Jag kan derföre ej annat än anse Constit.-  Utsk. hafva saknat skäl till den gjorda anmärkningen. Jag
ber R. o. Ad. om förlåtelse, att jag varit så vidlyftig i detta
ämne; men jag vet, att R. St:s rätt att taga kännedom af
statsmedlens förvaltning är ett ämne, måhända lika ömtåligt
som deras beskattningsrätt, och jag delar denna ömtålighet,
samt har derföre trott mig böra noggrannare afhandla
frågan.
Den andra af Constit.-Utsk. gjorda anmärkningen, rörtde
den förändring af föreskrifterna för brännvinspannors
uppmätning, hvilken befunnits otjenlig och derföre blifvit
återtagen, synes deremot vara mera grundad. Ett misstag
är verkligen begånget, och det har vållat oredor; men icke
kan man säga, att det skett af bristande nit, då Statssecret.
haft den omtankan att i ämnet inhemta Vetenskaps-acade
miens
utlåtande, som var det verk, hvilket syntes i detta
fall böra äga den tillförlitligaste kännedom. Om Statssecret.
ej i detta änjne ägt all nödig insigt, och om han, lika med
Den i Juli c. m.
Statsrådet, trott på livad Vetenskaps-academien anfört, synes
sådant vara förlåtligt, och man kan icke gerna antaga,
att några af dem haft kännedom om de missbruk, hvilka
Utsk. säger varit känbart utöfvade, emedan det icke är troligt,
att man haft tor afsigt att gynna missbruk, hvilka,
så snart man erfor, att de funnos, blefvo rättade. Anmärkningen
finner jag i alla fall vara nyttig, såsom en varning
för vederbörande att ej lättsinnigt ändra detailler, hvilka
R. St. ofta bättre, än de, äro i tillfälle att känna. Men då
något uppsåtligt fel icke synes härvid vara begånget, tror
jag icke, att det vore rättvist, om R. St. i afseende på delta
misstag skrede till någon ytterligare åtgärd. Jag vågar
derföre för min del tillstyrka, att Utsk:s memor. måtte
läggas till handlingarna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag begärde ordet, var
det egentligen för att till besvarande upptaga en anmärkning
emot mitt förra yttrande. En värd ledamot påstod,
att jag skulle yttrat, att han gjort en lumpen anmärkning.
Sådant har ieke mitt yttrande varit. Jag skall tvärtom vilja
påstå, att hans anmärkning varit behörig, och jag yttrade,
att det skulle varit önskligt för den constitutionella principens
bevarande, att en mängd anmärkningar af hvad beskaffenhet
som helst blifvit framställda. Men jag har sagt,
att Constit.-ötsk. på ett lampet sätt framställt sina anmärkningar
för att bedöma Styrelsens system, såvida dermed
afsågs något resultat, hvaraf en förbättrad förändring
vore att hoppas. Detta har jag sagt, och jag tror det innefatta
en under discussionen i dag fullkomligen ådagalagd
sanning. Vidare har under denna långa och märkvärdiga
discussion blifvit yttradt och yrkadt mot mig ett klander,
att jag orätt skulle vilja anse mig såsom en constitutionel
dupe derföre, att jag yrkat, att det skulle vara möjligt
att kunna åstadkomma en sådan anmärkning, som man velat
göra gällande för att åstadkomma en bättre sakernas ordning
och en styrelse, som svarade mot behofvet. Den ledamot,
som upptagit detta, har med så mycken förtjenst
och skicklighet ådagalagt sin tanke, att jag visserligen icke
mot hans sätt att upptaga frågan har att invända. Jag skulle
dock önska, att den värde ledamoten ville tillåta, det jag
anser mig hafva varit en dupe, då jag trodde motsatsen af
hvad jag numera inser, eller att, äfven med bästa vilja hos
Representationen och yttersta nit hos Utsk., det likväl icke
är möjligt att tillämpa någon ansvarighetslag på vår Styrelse.
Den värde ledamoten, som yttrade sig om den ministeriella
ansvarigheten, har yttrat sin önskan att oftast finna
rådgifvande personalens urskuldande genom granskningen af
statsrådsprotocollen, d. v. s. deras reservationer deri nedskrifna.
Jag vågar vara af en motsatt tanke och skulle önska,
att man aldrig måtte finna medel att ursägta dem; jag
7°
Den i Juli. e. m.
skulle vilja på dem tillämpa en collectiv ansvarighet, såsom
närmast förenligt med vårt samhällsskicks bestånd. Men när
1'ådgifvarepersonalen äger rättighet att reservera sig till Statsrådets
prot. och Slatssecret. icke behöfver vägra sin contrasignation
å en mot hans öfvertygelse stridande expedition;
när grundlagen så anbefallt, är det, som jag icke kan
se, att ett Gonstit.-Utsk. kan med all den kraft, som vederbör,
tillämpa någon ansvarighetsprincip, der den borde
tillämpas. Om man t. ex. finner, alt en sak af ganska vådlig
natur är tillvägabragt och, såsom här är händelsen, hela
rådgifvarepersonalen reserverat sig, samt Statssecret. likväl
icke nedlagt sitt embete, men någon ansvarighet derföre
likväl icke kan tillämpas, så är det vid ett sådant förhållande,
hvaraf jag visserligen inser följderna, som jag vågat
säga, att jag varit en constitutionel eller politisk dupe,
då jag trott på möjligheten af en med närvar, förhållanden
förenlig sann ministeriel ansvarighet. Jag tror, alt hvar och
en förr eller senare skall komma till samma öfvertygelse,
och att man skall finna, att det under närvar, former är
omöjligt att ens begära att äga en Styrelse så stark och kraftfull,
alt den kan motsvara anspråket på sann duglighet. Så
länge det icke kan tiliräknas en minister såsom fel att reservera
sig, så länge den collectiva ansvarigheten icke kan
tillämpas och så länge man kan finna ursägter, der de icke
borde finnas, så länge kan ej heller någon ansvarighet mot
rådgifvarne tillämpas, utan att beträda en revolutionär väg.
Men hvad jag i närvarande fall egentligen klandrar hos rådgifvande
personalen är, att de så länge kunnat trifvas i sina
platser; att de stödja sitt qvarblifvande på nedlagda reservationer
är det, som jag egentligen velat lägga dem till
last; äfvensom jag vill lägga Conslit.-Utsk. till last, att det
icke sagt, hvarföre den constitutionella ansvarighetsprincipen
icke kunnat tillämpas, Utsk. hade nemi. bort för R. St.
framlägga en sann och uppriktig tafla öfver omöjligheten, i
följd af bristande former, att någonsin tillvägabringa en
verklig utöfning af denna princip, utan en föregången
grundlagsförändring i detta fall, hvartill man således kunnat
vänta, att Utsk. skulle för R. St. framlagt ett förslag.
Jag skulle önska, att Constit.-Utsk. ville betänka
denna åsigt, i händelse af en återremiss, och betänka,
hvad närvarande lid kan fordra af Utsk., på det att detsamma
icke må göra sig saker till vådliga händelser i en
framtid. För att undgå den revolutionära banan att komma
till reformer i vårt statsskick, ser jag icke annat, än
att Utsk. allvarligen tillkännagifver, att förr, än vi få förändrade
former, upphöra icke vådorna för den obehagligare
vägen till förändring. Jag yrkar återremiss af mentor,
och att hela denna discussiou måtte få åtfölja.
Gr. Posse, Arvid: Jag anmälde migif. m., under det
discussionen påstod, i ändamål att upptaga till besvarande
Den i Juli e. ra.
71
ett och annat, som då anfördes. Numera anser jag, att jag
bör inskränka mig tili ganska få ord. Jag vill vid detta
tillfälle, lika litet sorn då jag första gången yttrade mig i
dag, ingå i någon speciel granskning af de i Constit.-Utskrs
memor. förekommande anmärkningar; ty jag förblifver vid
den tanken, att dessa anmärkningar äro af den ringa beskaffenhet,
att R. St. bäst ådagalägga, att de uppfattat meningen
af grundlagen, om de förklara, att Rikets väl icke
klafver någon und. skrifvelse till K. M., och jag tillstyrker
derföre, att R. o. Ad. måtte fatta ett sådant beslut. Me.n
om R. o. Ad. skulle finna för godt att återremittera memor.,
hvaremot något hinder i grundlagen icke finnes, vill jag
dock fästa uppmärksamheten derpå, att denna remiss ieke
kan grunda sig på en värd ledamots yrkande, att Constit.-  Utsk. skulle ställa samtliga Konungens rådgifvare till ansvar;
ty emot dem är hvarken af Constit.-Utsk. eller af n§gon
enskild ledamot någon anmärkning gjord, så att återremisseti,
grundad på detta yrkande, skulle innefatta en ny anmärkning,
som grundlagsenlig! icke kan i denna form framställas.
I alla fall äro andra anmärkningar gjorda mot memor.,
och således dessförutan tillräckliga skäl till återremiss, såvida
icke R. o. Ad. skulle fästa sig vid den hufvudsäkliga
omständighet, att med återremissen icke kan vinnas det ringaste,
enär densamma icke kan hafva annat till föremål än
desse frenne anmarkningspunkterna, i afseende hvarpå R. o.
Ad. dock tyckes vara öfverens om, att desamma icke kunna
leda till någon påföljd. Jag ber att få förklara en ledamot,
midt emot Hr Gr. Horn, min tacksamhet för det
att han fästat Ståndets uppmärksamhet på det missförhållande,
som äger rum emellan rådgifvande ansvarigheten och
våra former. Det är sannt, han fordrar, i öfverensstämmelse,
icke med hvad som är, utan med hvad som borde
vara, att Konungens rådgifvare skola ådagalägga den verksamhet
och det systematiska handlingssätt, som man kan
fordra af en ministeriel styrelse; men å andra sidan måste
man lika sannt erkänna, att grundlagen har betagit Konungens
rådgifvare alla de attributioner, som äro nödvändiga
för att uppfylla dessa opinionens fordringar. Om Gr. Cronhjelm,
då han fann det vara sin pligt att här uppträda med
en klandrande granskning af Konungens rådgifvares håde
personer och handlingar, hade framställt för sitt omdöme
denna sanning, hade måhända Hr Gr. funnit, att det är en
stor uppoffring att åtaga sig detta kall, och att, på sätt
Gr. Horn nämnt, det är obegripligt, att någon vill åtaga
sig detsamma. Hr Dalman bar instämt med Gr. Horn, men
har trott, att felet dock alltid qvarstår för Konungens rådgifvare,
emedan det vore Styrelsen, hvarifrån förslag-borde
utgå till reformförändringar i vår statsförfattning. Jag
ber Hr Dalman begrunda, huruvida det skulle vara visligt
bandladt af Styrelsen att under närvar, förhållanden fram
-
Den i Juli e. m.
komma med förslag, då hon kunde vara öfvertygad, att de
skulle blifva afslagna, hvilket skulle försvaga henne i allmänna
opinionen. Att afslag skulle möta sådana förslag,
derom är jag öfvertygad; och jag grundar denna öfvertygelse
på hvad jag hört inom detta rum, då personer, som
mest yrka på reformer, satt sig emot förändring af R. o.
Ad:s egen representation, den del af vår statsförfattning,
som måhända först fordrar reform. Jag stödjer denna öfvertygelse
ytterligare derpå, att då vi icke längre tillbaka
än vid sista rikdag hade på vårt bord hvilande grundlagsförslag
till ändringar, som åsyftade en ministeriel styrelse,
blefvo dessa grundlagsförändringar enhälligt afslagna. Det
är således obestridligt, att det är inom oss sjelfva, vi måste
söka hindren för reformerna; och då jag beklagar, att så
förhåller sig, har jag likväl ansett mig skyldig att fästa uppmärksamheten
härpå, pä det skuggan icke må falla, der
den icke bör falla, och för att uppfylla den pligt, som tillhör
hvarje rättskaffens medborgare, och, som Gr. Cronhjelm
sagt, bereda Styrelsen den kraft, den så väl behöfver.
Frih. Boye, Ludv.: En värd ledamot, Gr. Cronhjelm,
har kommit mitt minne lili hjelp på ett sätt, hvarföre jag
förklarar honom min förbindelse. Han har påmint om de
märkvärdiga motiverna till banklag, som jag förbisåg just
derföre, att jag ansett och ännu anser dem onödiga till deras
grund och ingenting bevisande till deras egenskap. Jag
kan icke påminna mig det öfriga af Hr Gr:s erinran; men
för att icke träda in på obehaget att gifva eller emottaga
motsägelser, vill jag gå i loyaute' ända till frikostighet. Jag
vill antaga, att allt förhåller sig så, som han föregifvit. Derigenom
förändras icke det ringaste af qvalilicationen i den
handling, om hvilken jag talat; ty en mening kan icke blifva
handling, då uppfyllandet beror på en tredje magt. En
mening, framställd uti ett förslag, hvilken först blir uppfylld,
när förslaget antages, är ingenting, innan förslaget äran
taget. Jag kan icke fela i denna åsigt. Ja, om man äfven
antager allt, hvad Hr Gr. framställt, står dock qvar,
att motiverna till banklagen icke ledt till någon påföljd.
De hafva icke föranledt tili någon K. propos. till R. St. att
i form af civillag intränga på grundlagens område. Någonting
sådant har icke händt. Sjelfva handlingen, som man
velat tillägga egenskap af felaktighet, består blott uti en
mening, framställd uti ett förslag, hvilken, man må hafva
funnit den huru som helst, likväl aldrig kan få namn af
förbrytelse, allraminst en sådan förbrytelse, för hvilken
roy §. Reg.F. borde tillämpas. Hr Gr. har fordrat af sina
motståndares loyaute', att de skola med honom förena sig
om ätérremiss. Jag beklagar, att, ehuru loyal jag vill vara,
jag icke kan instämma med Hr Grin. Jag har 2Cne skäl,
hvar
-
Den i Juli e. m.
73
hvarföre jag bestrider återremiss. Det ena består deruti,
att återremissen aldrig lan, enligt hvad jag nyss framställt,
leda till något ändamål, enär det icke ligger inom tänkbarhetens
hela område någon möjlighet, att förvandla en framställning,
en blott yttrad mening) till handling ellef beslut.
Men jag har ett vigtigare skäl för att vägra återremiss, och
för det skälet har jag att tacka Frih. Ehrenborgh, som gif
vit
mig detsamma i dag. Då nemi. grundlagen bjuder en
fatalietid, eller gränsen, hvarifrån och hvartill anmärknihgsrätten
får sträcka sig, och anmärkningen icke inom denna
tid inkommit, har det icke tillhört Utski att pröfva densamma.
Jag är ganska viss på, att om Utsk. underlåtit att
befatta sig med denna anmärkning, skulle, sedan passionerna
emedlertid hunnit svalna, vid nästa riksdag någon anmärkning
i detta fall icke framkommit. Nu befarar jag, att
om vi gifva återremiss åt detta memor., hafva vi de facto
gifvit ett slags bifall åt det nya intrång i grundlagen, sorn
lin icke leder till mycken fara, men som vid en annan riksdag
kan blifva farligt; ty om vi icke begagna oss af grund
Jagsbudet,
som tillåter oss att vänta till nästa riksdag; om
vi öfvergifva det beskydd, som ligger i passionernas stillande;
om vi tillåta, att händelser, under riksdagen förefallna,
vid densamma komma under pröfning, så fruktår jag,
alt vi kanske bereda ett prejudicat af ganska farlig beskaffenhet.
Jag har nu yttrat mig i sjelfva frågan, och jag ber
att till Hr Frih. Ehrenborgh få förklara min ledsnad deröfver,
att han tagit åt sig ett yttrande, som jag trodde mig
hafva fritagit honom ifrån; ty då jag började mitt yttrande,
utbad jag mig af de ledamöter, som visste med sig att
hafva tillhört minoriteten inom Constit.-UtsL, att icke taga
åt sig något af de allvarsamma reflexioner,- jag kunde lemna
vid memor. Hr Frih.- har sjelf förklarat, att hart tillhört
minoriteten; och jag tror således, att någon annan förklaring
å min sida är öfverflödig, Jag öfvergår nu till ett
annat ämne.- En värd talare, Gr. Cronhjelm, har i några
yttranden af det talentfulla tal, han höll på förmiddagen,
något för starkt anslagit en känsla, som åtföljer den politiska
trosbekännelse, till hvilken jag hörer; han har något
för starkt anslagit den, för att icke blifva besparad. Han
har talat om en politisk sjukdom, hvaraf folket är angripet,
sträfvande till inkräktning på Regeringens magtområde; han
har talat om ett missnöje hos folket Hart har i denna del
iakttagit en försigtighet,- som jag önskade alt äfven i alla
de andra omständigheterna kunna berömma* Han har hänfört
sig till dem, sorn sednast inkommit från' landet, och
åberopat Hr Tham, sorn borde hafva de' färskaste underrättelser.
Han har slutligen i det omdöme,- han fällt om Styrelsen,
fästat uppmärksamheten på en missvård af Regeringen
om tryckfriheten. Alla dessa omständigheter hafva ett
9 11 • 10
74
Den i J tr I i. e. m.
sammanhang, som slår an känslan af den politiska trosbekännelse,
till hvilken jag hörer. Ja, mina Hrr! det är en
sanning: folken äro angripna af cn politisk sjukdom. Från
Juli-revoluticnen i Frankrike spred sig hastigt inom alla fria'
folk en anda, som skakade de politiska begreppen, och sora
annorstädes på ett fruktansvärdare sätt gripit omkring sig,
än hos oss, der, Gudi lof! denna sjukdom ännu icke angripit
massan af folket. Men oss, representanter, tillhör det
att undersöka denna sjukdom, och det tillhör svnnerligast
den representant, som, för att fullgöra sin tacksainhetskäns]a
eller sin känsla för fosterlandet, söker en väg alt genom
våra protocoll sända till vår åldrige Konung råd, huru denna
sjukdom hör behandlas. Jag ingår i denna undersökning..
Sjukdomen, mina Hrr! består i arten af de frihetsbegrepp ,
sorn börja med att åstadkomma missnöjen och sinnesgäsning,
och kunna i fortsättningen åstadkomma folkyra. Jag träffar
måhända närmare beskaffenheten af sjukdomstillståndet,
då jag erinrar om det friska tillståndet. Jag ABeropar Svenska
häfderna till vittnesbörd derom, att Svenska folket från
hedenhös ägt en frihet, tillräcklig för Svenska folket, och
denna frihet har i alla tider varit fästad vid monarkiska begreppet.
Det är sannt, att mellantider hafva gifvits, då Svendsta
folket fått dyrt betala enväldet. Men dessa mellantider
Lafva varit af kort varaktighet, och Svenska folket har känt
sig lyckligt med den monarkiska principen. Med den har
vår frihet bjudit vördnad för regeringssättet, vördnad för
våra institutioner och vördnad för allt, livad lagen äger
heligt, samt derigenom säkerhet åt alla lagliga förhållanden.
Sjukdomen, mina Hrr! för att komma till den, behöfver jag
blott antyda såsom motsats af det friska tillståndet; och
annorlunda beskaffade äro också de frihetsbegrepp, som man
nu bemödar sig att ingifva folken. Under namn af reformer
angriper man vårt regeringssätt, våra institutioner, och
under namn af eonstitutionella begrepp predikar man dagligen
rent af republikanska läror, för att sedan grunda pa
dem rent af republikanska fordringar. Sjukdomen består
således deri, att man hos oss, på en frisk monarkisk statskropp,
vill inympa, ja, vill intruga en republikansk anda.
Utur ide'ernas område liar uppkommit ett materielt ondt,
som jag ville kalla sjukdomens pestböld, emedan den kringsprider
smittan både skyndsamt och vidsträckt. Man liar
nemi. upptäckt, att begreppen kunna användas till medel
att beskatta folkets passioner; och att ingifva missnöje med
det varande och illusioner för det tillkommande har blifvit
en födkrok , hvarmed man samlar skatter. Men på oss bör
allt det der ingenting uträtta. Vi böra veta, hvad vi vilja;
antingen tillhöra ärligt den monarkiska principen, eller
ärligt den republikanska, ty ett mellanting gifves icke. Att
tro på en monarki med republikanska institutioner, är att
bedraga sig och andra, och skulle gifva oss ett tillstånd,
D e 11 * .Till! c, ni.
3®
«om Lade af monarkiska principen ingenting mera än namnet.
Vi veta dessutom alla, att Svenska folket vill icke republik;
och ja^ frågar, hvartill tjena då dessa nja frihelsLcgrepp,
som, långt ifrån alt respectera vårt regeringssätt,
hilda osäkerhet åt alla våra politiska förhållanden och hota
att kasta oss i fordna partivälden, som skulle slutas med
en lika förhatlig despotism, ehvad den Liefve anarkisk eller
.monarkisk ?
Sådan är sjukdomen, och till så olyckligt slut leder
den. Jag vet, att jag talar emot dagens opinion; men jag
befarar icke att molbevisas, och har ingen orsak att förliga,
hvad jag tror sannt vara. Må man gerna kalla mig visionär,
så mycket man behagar! Är jag det, så är jag det
så ärligt, som det är möjligt; men jag tror det icke, och
önskar, att de, sorn så bedöma mig, icke pia i en framtid
.öfvertygas derom, att de nu se för litet in i följderna.
Den talare, som påmint om denn.T politiska sjukdom,
gör jag dock all rättvisa så till motiver som till afsigter.
Jag kan dock ingalunda gilla de råd, han uppsändt till Regeringen.
. I förhållande till min Konung befinner jag mig i
samina belägenhet, som den värde talaren. Jag har ingen
behörighet att gifva min Konung råd; men framkomma till
honom de röster, som här höjas, och får jag tro, alt lian hör
den ena rösten, så vågar jag hoppas, att han ej försmår
den andra. Vid allt hvad Konungen kan hafva kärt här i
Jifvet; vid hans kärlek förSvenska folket och, jag ville frimodigt
säga, vid den tacksamhet, han är skyldig Svenska
folket; vid den kärlek, han här för den unga familj af engJar,
som skola efter honom emottaga Sverige sådant, som
han lemnar det, och skola dela med Svenska folket det tillstånd,
som mun nu vill genom reformer och eftergifter bereda
oss; vid allt detta ville jag på det ömaste bedja honom
att eftersinna Svenska folkets nationalkarakter samt kasta
en blick på vår historia och vår konungalängd. Han
skall då erfara, att med Nationens lynne förena sig icke
starka eller hastigt ingripande reformer. Ilan skall då erfara,
att under svaga, eftergifvande Konungar har Svenska
folket aldrig varit lyckligt, och de sjelfva hafva lefvat utan
utmärkelse och dött föga saknade. Med denna bevisning
ville jag på det ömaste bedja honom att blott varligt lyssna
till dessa rop på reformer och akta sig att gifva efter i
något, som tillhör vårt regeringssätt.
I anledning af de målningar, jag här hört angtde vårt
Statsråds personal — hvilka målningar jag önskar hade utevarit,
äfven derföre, att jag så gerna velat behålla den,
känsla af tillfredsställelse, som talarens utvecklade talent1
gaf mig, ouppblandad — ville jag yttra den önskan, att
vår Konung täcktes, i frågan om sitt Statsråd och dess formerande,
sluta öronen till för alla rop nr hopen, framburna
af hvem som helst, dagbladsskrifvare eller andra, som
Den i Juli e. in.
med dem dela bemödandet att komma till ett obehörigt inflytande,
alltid på hopen och stundom hos legeringarna.
Af dessa välmenade önskningar kari jag icke hafva någon
personlig fördel. Jag står för nära målet af min lef
nad
att behöfva frukta något af den politiska sjukdomens
verkan pä allmänna tillståndet; men jag älskar mitt fädernesland
och har barn, sorn skola vidkännas dess öde.
Jag slutar med att bestrida återremiss och begär me
morialets
läggande ad acta,
Hr Rosenblad, Bernh.: Öfvertygad, att de theore-,
tiska frågor, som vid behandlingen af decharge-betänk. kunde
uppkomma, skulle vida bättre, än jag förmår, af andra
talare, utvecklas, hade jag ämnat — af skäl, sorn jag förmodar
att hvar och en skall med lätthet inse och ingen
ogilla — iakttaga tystnad under denna diseussion. Jag tillägger,
att då jag trodde mig kunna hoppas, att inga anlall
mot person skulle inblandas vid yttrandet af omdömen
om sak, hvilka som helst dessa omdömen än måtte vara,
jag älven tillåtit mig att vara frånvarande under en betydlig
del af öfverläggningarna; och i anledning häraf utbeder
jag mig få förklara för de ledamöter, sorn möjligen kunnat
anse vissa förliden natt fällda yttranden påkalla svar utaf
mig, att oni jag också varit närvarande, då dessa yttranden
afgåfvos, så, ehvad band på känslan min tystnad än
fordrat och huru lätt svaret än skulle varit, hade jag dock
skolat hembära lydnaden åt grundlagens bud det offer, att
icke låta hänföra mig af ett gifvet efterdöme att ingå pröfning
af något K. M:s beslut i mål, rörtde enskilda personers
och corporationers rättigheter. Lyckligtvis inträffar ett
annat tillfälle, då grundlagsenlig! svaret står mig öppet.
Att jag nu hegart ordet, oaktadt hvad jag nyss haft arnu
yttra hafva varit min föresats, torde icke förundra någon,
sorn åhört förmiddagens diseussion, Mot mig enskildt halva
i dag yttranden förekommit; mitt namn har blifvit inblandadt
i frågor, som jag trodde vara långt afskiljda från
mig. Det ena yttrandet var jag icke i tillfälle att afhöra;
men talarens kända grannlagenhet är mig en borgen, att
deri ingenting annat förekommit än sak, och då behöfver
jag blott hänvisa honom tiU det af mig afgifna yttrande,
hvarpå han lärer alluderat, för att upplysa hans troliga irring.
Men en annan talare har vid detta tillfälle gjort mig
den beskyllning, att jag skulle vttrat den önskan, att, om
72 §:s nya redaction icke kunde i grundlagsväg genomdriff
vas, man på annan väg mätte söka vinna ändamålet. Så
tiar jag dock icke yttrat mig och sådan har min mening aldrig
varit; men jag har sagt, och jag skall aldrig ångra
eller draga i betänk, att upprepa och erkänna den mening,
som jag äger äran hafva sett delad af aktade, hädangångna
man, att 0111 man jicke i grundlagsväg kari gifva den nya
D t n i Juli t. m.
77
ordningen i vära mynt förhållanden och inom vårt bank-och
creditväseude del Jagens liand, som utgör enda garantien
för dess bestånd, skall jag icke underlåta något bemödande
inom min förmåga, för alt i annan väg söka frambringa
dessa lagens garantier, dock alltid linder den inskränkning,
att de icke strida emot hvad grundlagen verkligen bjuder.
Men vid tolkningen af hvad denna bjuder skall jag ej heller
någonsin erkänna de förklaringar, som endast enskild
ensidighet framkallat. Beträffande den öfriga delen af Gr.
Cronhjelms anförande, skall jag icke följa honom på den
långa bana, han i förmiddags beträdt, att fordra saknade
upplysningar ur Statsrådets protocoll. Ett af de ämnen,
dessa upplysningar skulle rört, ligger dock för nära mina
personliga förhållanden, för att icke af mig upptagas. Hr
Gr. Cronhjelm har bland bristerna i Constit.-Utskis meinor.
älven anmärkt den, att deri icke förekommer någon upplysning,
huruvida från Statsråds-prolocollen någon anledning
kan hemtas, hvarföre förste ledamoten af Konungens
Conseil och Högsta Domstol underlåtit att uttaga pollet på
Riddarhuset. Jag hade trott det öfverflödigt för hvar och
en, som äger ringaste kännedom af våra grundlagar, att
behöfva erinra, att det icke är i egenskap af Konungens
rådgifvare, som ledamöter af dess Statsråd kunna deltaga i
Representationen, utan i följd af de personliga förhållanden,
som dertill kunna berättiga dem, att sålunda utöfvandet af
deri rätt, dessa personliga förhållanden kunna lemna, ensamt
beroende af personen, aldrig kunde blifva föremål för en
öfverläggning till Statsrådets protocoll, utan att innebära
ett Konungamagténs ingrepp på Representationen, som våra
grundlagar icke medgifva och hvars utsträckning till andra
Konungens tjenstemän skulle kunna medföra vådliga följder.
Hvad i öfrigt saken beträffar, tror jag, att ej för många inom
lietta rum det är obekant, att den apostropherade rådgifvarens
verksamhet och frukten af hans erfarenhet och insigler
just för det ifrågasatta ämnet icke blifvit åsidosatta
eller sparade, ehuru han vid sina år icke funnit lämpligt
att uppträda på våra talarebänkar. Gr. Cronhjelm har vidare
fortsatt en lång teckning öfver sin egen ställning. Jag
vill dervid endast erinra att, ehuru lifligt interesse Hr Gr.
kan vid detta ämne fästa, är föremålet för våra närvar, öfverläggningar
icke Lieutenanten Gr. Otto August Cronhjelms
enskilda förhållanden, utan granskning af Konungens rådgifvares
rådslag under den sedan sista riksdag förflutna tiden.
Hr Gr. har vidare omtalat, med afseende både på
sig sjelf och andra, motiver och afsigter. Jag får för min
del förklara, att jag aldrig skall tillåta mig hos någon annan
se andra afsigter än de ädlare och renare; men jag får
erinra, att hvilka än bevekelsegrunderna till offentliga handlingar
kunna vara, stå dock sjelfva dessa handlingar under
omdömets granskning, och att det gifves ett omdöme, hvars
Pen i Juli c. pi.
gränsö? icke bestämmas a t' lagbud, och ej heller dess rikt-,
liing af dagens och cotteriernas passioner och ensidighet.
Delta är historiens vittnesbörd, hyars dom bade regeringar
och folkrepresentanter äro underkastade. Uppkaslom dess
pagina, och vi skola se, huru monarkier gått under, lemnande
rum för de förfärligaste hvälfnitigar, der svaga, om
än välmenande, regeringar steg för steg vikit för dagens
skrik, utan att urskilja, hvad sorn verkligen kunde påkallas
af landets sanna val och hvad sorn endast var foster af missledda
omdömen, under det att j andra länder man roed, stark
arm och vis kraft förstått afleda de obehöriga fordringarna
— af hvilken omständigheternas magt de än varit, understödda
—- och förmått under tider, som fordrat de ovanligaste
uppoffringar, leda landets välstånd till en förut
okänd höjd (t. ex. Frankrike 178g—1792 och England
1792—i8r5). Hvad historiens omdöme om folkrepresentanterna
beträffar, tiger den visserligen om de flesta — af
mången, sorn icke betviflat den egna odödligheten, återstår
icke en gång namnet —; men mångfalden af dess dom öfver
dem, den omtalar, är ej mindre rik och lärorik, än den
Öfver regeringarna. Sålunda visar den. oss —under alla
formernas, tidehvarfvens och localiteternas olikheter — hela
kedjan af personliga olikheter, från dem, sorn, utan afseende
på annan ingifvelse än pligternas och fosterlandets,
användt gn vik erfarenhet och vidsträckta insigter till beredande
af allmänt väl, ända intill sådana, hvilkas saknad af
insigter ocb erfarenhet endast kunnat mätas med djerfhetcn
i deras anspråk på ofelbarhet för egna meningar; och beklagligen
lära rss häfderna, att det icke sällan lyckats dessa
sednare, då de ägt skickligheten att omgifva sig af någon
flagens färg, att vinna öfvervigt i inflytande samt sålunda
bereda deras fädernesland ofta dyrköpta olyckor (t.
ex. i Sverige 1738 och I740- Jag slutar med den önskan
för mjtt fäderneslands framtid, att både inom dess Regering
och Lagstiftning alltid måtte göra sig gällande den insigtsfull
kraft, som kan framkalla, hvad sorn leder till
landels sanna väl, och tillbakahålla hvad sorn förer till
motsatsen, ehvad hinder det förra än kunde möta, ogh
phvad lockande sken det sednare än kunde äga.
IIr Tham, Wollrath: Hvad angår sjelfva frågan,
som bär varit föredragen, nemi. Constit.-tItsk:s. memor. N:ris
10 och 11 , vill jag ej tillägga ett enda ord, utan endast
åberopa, hvad jag derom på förmiddagen yttrat, att jag
fullkomligen ogillar Constit.-Utskls fällda dom öfver Statssecret.
Skogman, aft jag anhåller, att den måtte blifva afslagen
och att TJtskrs mentor, matte läggas till handlingarna.
]Vfen af hvad llän passerat på förmiddagen samt äfven i anledning
deraf, att hvad jag förut yttrat, här blifvit omtalad
t, finnér jag mig vara uppkallad alt något redogöra för
Den i Juli e. ra.
79
mitt tankesätt och »lina åsigter. Jag delar med Gr. Cronhjelm
bevekelsegrunderna af kärlek till mitt fosterland och
tillgifvenhet för min Konung och mitt Konungahus; men jag
hat1 dessutom, hvad han måhända icke har, en stark tillgifvenhet
för Svenska conslitutionen och Svenska Representationen,
sorn gjort Rikets lycka under föregående kraftiga regenter,
men måhända beredt mindre lycka under en svag
Regering. Här ar fråga om att bedöma Konungens rådgifvare,
och jag hemställer, om någon annan grund derför
kan gifvas, än vår grundlag. Mången skulle måhända vilja
bedöma dein utom eller bredvid grundlagen. Men detta
vore en fåvitsk dom; den tillhör oss icke. Grundlagen har
Utstakat Conslit.-Utsk:s göromål. Att ålägga Utsk. någonting,
som strider emot grundlagen, anser jag icke löna mödan,
då jag förmodar, att någo't Constit.-TJtsk. dertill icke skall
läna sig. Sådant har likväl tillstyrkandet här varit, då man
påstått, att Constit.-CJtsk. skall uppgöra historiska berättelser
om hvad sig sedan sista riksdag i styrelsen tilldragit.
Jag tror det icke vara dess rättighet, jag säger icke skyldighet;
och det har då icke bort göra det. 106 och 107
§§. Reg.F. utstaka för Utsk. dess gräns, hvaröfver det icke
bort gå. Hvad åter Konungens rådgifvare beträffar, äro
äfven deras göromål inskränkta inom hvad grundlagen föreskrifver,
och jag tror icke, att man i lagstiftningsväg äger
rättighet att af deni fordra mera , än denna grundlag innehåller.
Grundlagen tillägger dem icke någon styrande rätt.
Jag skulle anse oss olyckliga, om vi, likasom andra länder
hade styrande ministrar; ty jag tror icke, att vårt land
skulle kunna bära en sådan tyngd som den Franska och
Engelska ministéren, äfvensom jag tror, alt vårt land varit
lyckligare, då Konungen regerat med Råds råde, än då
Rådet regerat. Man klandrar rådgifvarne, utan att läsa
deras protocoll. Måhända skulle den ledamot, som klandrat
dem mest, om han varit ledamot af Constit.-Utsk., med lika
mycken förundran funnit deras åtgärder, som jag, om tidningarna
äro tillförlitliga, hört honom yttra sin förundran
deröfver, att Just.-ombudsm. varit verksam. Jag känner icke
Statsråds-protm och vill icke känna dem genom1 sqvaller;
jag är uppfostrad i det tidehvarf, då man bar afsky derför,
och jag känner således icke Statsrådets göromål annorhinda,
än genom de allmänna åtgärder, som jag sett verkställda i'
landet. Man klandrar, att flera förslag, sorn Sländerna
framburit, blifvit afslagna eller lemnade ovidrörda. Jag
tror, att så förhåller sig; men jag tror äfven, att en del af
dessa förslag varit förhastade och omogna. Men det gifves
andra, som jag skulle önska hade blifvit antagna, och hvaribland
det må tillåtas mig uppräkna R. St:s förslag vid 2tne
riksdagar om afskaffande af förbudslagar mot en fri handel,
samt Ständernas förslag till utvidgad näringsfrihet. Den
förra frågan har till en del gått i verkställighet; den sed
-
8o
1) c ii i Juli e. m.
nare blott i några enskilda punkter. Men månne icke bärför
finnes en orsak just inom Ständerna. Båda frågorna hafva
nemi. rönt motstånd i BorgareSt., som ansett såsom en
olycka, hvad som borde bereda dess välstånd, och hafva
med liknöjdhet blifvit behandlade i PresteSt. Inom R. o.
Ad. hafva de väl vunnit pluralitet, men hafva äfven här
funnit starka motståndare. Vid sådana förhållanden kan det
vara ursägtligt, om Konungens rådgifvare tvekat att hugga
det onda till roten, då det har så många försvarare; men
jag skulle önskat, att inom Konungens Conseil funnits den
kraft, att nugot afseende icke blifvit gjordt på detta motstånd,
att man insett nyttan af förslagen och ej gjort afseende
derpå, om missnöje yttrade sig vid förslag, som afsågo
ett godt och nyttigt ändamål. Man klandrar, att Regeringen
icke iakttagit allt, hvad som borde ske i afseende
på uppfostringsverket. En värd ledamot, Frih. Ehrenborgh,
har på förmiddagen upplyst, huru meningarna i detta fall
varit delade och huru svårt det varit att fatta ett riktigt
beslut. Äfven jag har redan vid 1823 års riksdag, under
discussion på Riddarhuset i detta ämne, hört de mest delade
och besynnerliga åsigter, bland andra, att inga aeademiska
examina skulle erfordras för inträde i Collegierna,
hvilken åsigt jag här hört yttras af en man, af hvilken jag
icke skulle väntat det. Men då sådana åsigter kunnat framställas,
frågar jag, om det är underligt, att det går långsamt
med dessa frågor. Uti absoluta stater hörer Konungen
icke sina undersåtare eller åtminstone blott några få, och
der följa hastigare beslut. Måhända medföljer vårt statsskick
den svagheten att för litet lita på sig sjelf. Man har
yttrat förtrytelse deröfver, att den .nya lagen icke blifvit
så hastigt framlagd, som man skulle önskat. Jag stöter här
mot mångens opinion; men det må tillåtas den gamle mannen
att fritt uttala sin öfvertygelse. Då 1734 års lag skrefs,
sökte man icke grunden derför utom Sverige, utan för
denna lag, som under 100 år varit gällande, sökte man
grunden hos Svenska nationen, dess karakter och institutioner.
Nu har man valt sig en annan väg. Då R. St. yrkade,
att lagen borde omarbetas, månne det var meningen,
att den skulle stödjas på Italienska och Franska grunder?
Månne icke meningen var, alt vi skulle jemnföra den gamla,
goda lagen med de utkomna författningarna och deraf utarbeta
ett sammanhängande helt, utan alt borttaga den gamla
grunden. Det förundrar mig icke, om många embetsman
finna svårighet vid att antaga lagen; det skulle meia förundra
mig, om den hastigt antogs, ty olyckan och sorgen
skulle komma efter; men skulden till långsamheten ligger
hos dem, som gatt en annan väg, än som öfverensstämmer
med nationens allmänna begrepp. Man har här påstått, att
nationen ofta varit obelåten med de tillsatta högre embets--
män
-
Den i Juli e. m.
Si
männen. Vid denna obelåtenhet vill jag icke Fästet mig,
emedan här ingå enskilda passioner och interessen, som jag
med tystnad vill förbigå. Man har här yttrat, alt utom
Konungens Rådkammare skola finnas personer med förmycket
inflytande. Månne icke Konungar äro menniskor? Månne
icke de äfven behöfva en vän? Eller skall den tunga regeringsbördan
förneka dem, hvad de mera än hvarje annan
menniska behöfva? Man har yttrat, att ett allmänt missnöje
skulle finnas, att det isynnerhet visade sig vid riksdagens
början. Jag kan äfven intyga, att en missbelåtenhet yttrade
sig inom landet vid riksdagens början; men den härrörde
från fruktan för hvad som skulle ske. Och hvarifrån
kom denna fruktan? Jo! från sqvallret. Den kom derifrån,
att inom Konungens Rådkammare ingenting kan tilldraga
sig, som icke genom tidningarna kan misstydas och omskapas,
och det verkar missbelåtenhet och fruktan; men denna
fruktan är till en del försvunnen och missbelåtenheten
är borta. I alla länder yttrar sig missnöje; men granskom
hvilket missnöje som förtjenar afseende! Icke förtjenar det
afseende, som kommer från den, hvilken har en rättegång
och klagar öfver, att Högsta Domstolen dömt honom emot.
Icke förtjenar det missnöje afseende, som föres af dem,
hvilka klaga öfver, att Regeringen i befordringsväg icke rättar
sig efter deras åsigter och fordringar; icke heller lärer
det missnöje förtjena afseende, som yttras af possessionater,
hvilka, sedan de förstört sina underhafvande, vid ett kommande
missväxtår kasta skuggan på Regeringen och säga,
att det är Regeringen och Ständerna, som förstört dem.
Deremot skall det visa sig, att trefnad och välstånd finnes
hos den bonde, hvilken har en husbonde, som unnar honom
att lefva jemte sig. Missnöje finnes icke i allmänhet
hos Svenska allmogen, ty den känner sin frihet; och äfven
om missväxtår inträffa, är allt bemödande att verka missnöje
hos den stora allmänheten förgäfves, om Regeringen
äger tillfälle att afhjelpa nöden. Allt annat missnöje bör
bevakas, så att det icke bryter ut, men i öfrigt föraktas.
Jag är öfvertygad, att så länge Sveriges Konung lifligt önskar
sitt folks väl och går det till mötes, när nöden står
för dörren, han aldrig skall befara något af detta missnöje,
man må arbeta derpå huru mycket som helst. Man har
yttrat förtrytelse deröfver, att Regeringen icke tagit iniati—
vet vid flera tillfällen. Jag skulle kunna åberopa några bland
de högsta embetsmännen, till hvilka jag yttrat den önskan,
att Regeringen måtte taga initiativet i lagfrågan, i brännvinsfrågan,
hvilket, efter min öfvertygelse, vore det rätta. Mea
om det är Rikets väl, att icke så skett, så är det en svaghet,
som ej ligger Regeringen till last, och som jag i öfrigt
icke vill bedöma, emedan jag icke kan intränga till
rådslagen i Statsrådsprotocollen. Emedlertid finnes äfven här
9 H. ii
Sj
Ben i .Tuli e. m.
en ursägt, hvilken jag äfven anser mig skyldig att omtala.
När K. M. vid denna riksdag föreslog en lagförändring, som
afsåg borttagandet af de tysta förmånsrätterna, molte den
väl bär icke mycket motstånd; men deremot har jag hört
andra bestrida förslaget, och sådant uppmuntrar icke att
taga initiativet till förbättringar. Jag skulle dock önska,
att Regeringen ville sätta sig öfver sådana motgångar, utan
ihärdigt förnya sådana bemödanden, hvarmed Rikets väl
oskiljaktigt är förenadt, tills de slutligen slå rötter. Det
tror jag vore rälta sättet att behandla Svenska folket. Tvenne
Konungar, hvilkas minne är Svenska jorden värd, Gustaf
I och Gustaf II Adolph hafva sagt, att Svenska Nationen
skall styras af en stark Konungs hand. Ilan skall varn
rättvis, men han skall vara kraftfull. Ilan skall äga en
Rådkammare, men ej ingå i onödiga rådslag. Han skall regera
sjelf. Gustaf I var olyckligtvis icke omgifven af många
kloka rådgifvare. Han måste regera sjelf; men Gustaf
Adolph hade bredvid sig en man, hvars minne häfderna bevara;
och gifve Gud! att vi hade ett sådant stöd för vår
åldrige Konung. Det skulle vara Sveriges lycka. Man har
sagt, att styrelserna äro slagna med blindhet. Jag kan icke
döma derom. Men om så är, så är folket lika blindt, som
säger det, om det låter leda sig af dem, som lofva guld
och gröna skogar för att sjelfva beherska det till en tid och
sjelfva slutligen blifva offer för sina omogna försök. Detta
är historiens vittnesbörd; den kan ej jäfvas, utan står fast i
alla tider. Jag önskar derföre, att vår åldrige Konung icke
må låta förleda sig till onödiga eftergifter af sin magt, till
kränkning af den grundlag, han besvurit, till eftergift af
den magt, honom tillkommer. Jag önskar, att Han måtte
sjelf besluta, i grund af sina rådgifvares tillstyrkande, att
kraftigt ingripa i Rikets ceconomiska styrelse till landets väl;
då skall missnöjet tystna af sig sjelf, och den, som söker
väcka det, skall stå der med skammen.
Man har äfven yttrat, att ett misstag är begånget i afseende
på Rikets försvarsverk. Jag är icke militär, och kan
således icke bedöma det; men jag skulle tro, alt den man,
som fört Svenska vapnen till segern och äran och som är
erkänd för en af Europas största hjeltar, alt han bäst förstår
att bedöma detta. Med förundran har jag hört det förslag
väckas att förstöra den indelta armeen. Jag bedömer
det icke militäriskt, utan blott oeconomiskt; och jag påstår
då, att det vore d'n största olycka, som kunde drabba jordbrukaren,
hvilken derigenom skulle blifva betungad med
stora contanta utgifter samt underhållet af soldaten med
hustru och barn. Jag liar derföre med glädjesett, att R. o.
Ad., Borgare- och BondeSttn afslagit förslaget. För PresteSl:.
s motsatta behandlingssätt af frågan kan jag icke se mer
än tvenne skäl: det ena, att derigenom ådagalägga en viss
popularitet, och det andra, att det icke kostar deras skinn.
D e n ) Juli e. m.
EJ
Man säger vidare, att Regeringen icke gjort, hvad den
Lori göra för realisationen. Jag frågar, om icke de beslut,
som R. St. togo vid sista riksdagen, just lade Linder i vägen
för realisationen. Om R. St. sagt: vi hafva silfver nog,
dc millioner, som kunna behöfvas, må upplånas emot pant
af statens skuld, då hade realisationen redan varit gjord;
men den barnsliga fruktan alt besluta upptagandet af ett lån
och de omständigheter, som gjorde silfverköpet omöjligt, då
man hade penningar att köpa för, huru kunde Regeringen
förekomma dem? Jag inser det icke. Jag skall icke längre
uppehålla R. o. Ad. med mitt anförande. Min känsla och
min öfvertygelse hafva talat. Jag itererar min begäran om
afslag A Utsk:s memor. i afseende på Statssecret. Skogman
på den grund, att en återremiss tjenar till ingenting; ty
Utsk. kan icke afgifva annat memor., än det gjort; likasom
en återremiss i afseende på Statsrådet icke heller tjenar till
något, när Utsk. har grundlagen emot sig att framkomma
med annat memor. än detta. Jag tror derföre, att det vore
loyalare att här uttrycka sig: Vill man, att Statssecret. Skogman
skall afskedas, eller vill man det ej. Må man derom
votera, och må hvar och en derom uttrycka sitt hjertås
känsla,
Hr af Billbergh, Joh. Peter, uppläste följande:
Jag hade ämnat yttra mig uti de speciella anmärkningarna
emot Hr Statssecret. Skogman; men då jag blef förekommen
af talare, som klarare och fullständigare, än jag
skulle hafva kunnat det, ådagalade haus oskuld och huru
högst oförtjent och stridande emot allmänna omdömet det
skulle hafva varit att frånkänna honom både nit, skicklighet
och fäderneslandskänsla, ansåg jag det mest öfverensstämmande
med min grannlagenhet emot Ståndet att icke
uppehålla discussionen med ett återupprepande, fast med
andra ord, af hvad redan yttradt blifvit. Då jag likväl nu
begärt ordet, bör jag förklara, att det är i anledning af Gr.
Cronhjelms anförande, hvilket jag i flera liänsenden ogillar,
och tror äfven, att en stor mängd, lika med mig, icke i annat
afseende instämmer uti de af Hr Gr. yttrade tänkesätt,
än i frågan att nitälska för Konungens rätt och fäderneslandets
väl, men i hvilket fall vi anse andra medel, än de af
Hr Gr. begagnade, leda till målet.
Jag erkänner min underlägsenhet u}i framställningsgåfvan
och min oförmåga att upptaga och punktvis besvara
det långa syndaregistret, men anser det likväl icke vara
rättsenligt att låta sanningen fördunklas, öm icke qväfvas,
af den lyckliga talegåfvan, samt vill således i allmänna reflexioner
framställa mina skiljaktiga åsigter.
Hr Gr. börjar med att ogilla Constit.Ulsk:s s. k. dechargehelänk.
Äfven jag ogillar detsamma, såvida dertill skola räknas
anmärkningarna emot Hr Skogman; men deremot skulla
84
Ben i Juli e. ra.
jag hafva ansett det högst constitutionsvidrigt, om Utsk.,
äfven anande alla de anmärkningar, Gr. Cronhjelm nu
gjort, tillåtit sig ett framställande till R. St. af hvad i dessa
frågor uti Statsrådet blifvit tillgjordt. Frih. Ehrenborgh
har så fullständigt ådagalagt obefogenheten deraf, att Utsk.
framställer annat, än hvad inom Utsk. eller Stånden anmärkes,
att jag inskränker mig till ett åberopande deraf.
Jag har ännu ett alltför stort minne utaf obehagligheten deraf,
att, vald till ledamot af ett Utsk., oansedt allt bemödande
att motsvara ett sådant förtroende, ändock få uppbära
ständiga förebråelser och tadel från ett visst håll för
det att man icke kunnat uppfylla allas fordran, så att jag
icke kan annat än dela Constit.Utskts träffade lika öde i detta
afseende. Frih. Ehrenborgh har redan förklarat sig äga
den största tillfredsställelsen uti medvetandet att hafva handlat
efter samvete och öfvertygelse, och ehuru han sålunda
bör vara likgiltig för hvilket omdöme som helst öfver dess
handlingssätt, kan jag icke neka mig den förnöjelsen att till
den ädle Frih. frambära min enskilda högaktning, under förklarande,
att jag till alla delar instämmer'uti de af Hr Frih.
här yttrade tänkesätt.
Hvad särskildt angår de många anklagelserna, hvilka
Gr. Cronhjelm ansett fordra utredning, upplysning och
vederläggning, finnas de alla af den natur, alt då de blifvit
i vanlig anmärkningsväg framställda, hade de säkerligen
blifvit fullkomligen vederlagda; och då hemställer jag till
den ädle Gr., om det icke varit både ärligare och mera öfverensstämmande
med det uppgifna syftemålet att i sådan
väg‘ söka få sina scrupler vederlagda. Jag är skyldig att tro
Hr Gr. på sitt hedersord, att syftemålet endast varit det
allmännas väl och att tacksamhetskänslan varit driffjädren;
men då frågas: Fordrar landets väl, att man kastar skugga
på rådgifvarepersonalen, då man icke förmår uppgifva speciella
facta på begångna olagligheter och sedan Constit.-  Utsk., som ensamt är i tillfälle att känna deras gifna råd,
ansett sig sakna all anledning till anmärkning emot dem?
Fordrar landets väl, att de Statsråd utpekas, hvilka lyckats
att tillvinna sig Hr Gr:s gillande för sina åtgärder? Fordrar
landets väl, att den person framställes med största ogillande,
hvilken, under mer än ett halft sekels tjenstetid vid
Regentens sida, förvärfvat sig så många och stora förtjenster
af det allmänna, att ingen samtida vågar mäta sig med
honom? I anseende till det uppgifna vackra motivet frågas
vidare: Hade icke tacksamhetskänslan blifvit mera tillfredsställd,
om äfven med bibehållande af ett ogillande af hvad,
efter Hr Gr:s tanke, bör ogillas, Hr Gr. aldrig så litet öfvergått
från skuggsidan af sin tafla och äfven framlagt några
drag af det goda, som samma Regering åstadkommit?
Rättskänslan drifver mig att lemna några bidrag härtill,
hvarmed jag förmodar Idr Gr. blifva väl belåten. Hvem
Den i Juli c. m.
85
liafva vi att tacka för den lyckan att hafva ägt 20 års fred?
Hvem har betryggat vår constitutionella frihet under en tid,
då den rådande politiken sökt undergräfva de medborgerliga
rättigheterna? I hvilken mån är icke krigsmagten förbättrad?
Har icke rättvisan blifvit skipad under de strängaste
controller? Finnes icke en stor olikhet uti administrationens
alla grenar emot förr, då ingen tjenst kunde förvärfvas
utan accord och då det ansågs lofligt alt föröka sina
inkomster på den enskildas bekostnad? Hafva icke vetenskaperna
blifvit mera hägnade och uppmuntrade af Regeringen,
än af R. St.? Vittna icke jordbrukets framsteg och
de konstalster, som äro att bese på expositionen, att näringarna
blifvit vårdade? Månne icke dessa fördelar skulle kunna
motväga, hvad som icke möjligen kan nöjaktigt förklaras
af allt hvad Hr Gr. anmärkt, men ändock icke förtjent Constit.
Utsk:s anmärkn:såtgärd? — Hr Gr. har äfven vidlyftigt
ordat om misshushållning med statens medel. Äfven jag tror,
att en och annan statskostnad kunnat förminskas, om ieke
besparas, men hemställer deremot, om icke denna misshushållning
må anses mer än godtgjord derigenom, att landet,
genom Konungens omsorg, blifvit befriadt ifrån 14 millioner
r:drs utländsk skuld och att landet icke fått känna tungan
af de 3o millioner r:dr, som krigsrustningarna sedan år
1809 kostat?
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag kan icke neka till,
att då jag anmälde mig, hade jag endast för afsigt att lemna
ett kort svar på den uppmaning, Hr Gr. Posse behagat
ställa till mig; men då sedermera flera talare utvecklat åsigter,
som stå i fullkomlig strid med mina, anhåller jag om
ursägt för det jag något längre vågar taga R. o. Ad:s tid
i anspråk.
Hvad således först angår Hr Gr. Posses klagan deröfver,
alt R. St. gjort så föga afseende på de förslag till
reformer, som skola blifvit af Styrelsen framlagda, får jag
fästa uppmärksamheten derpå, att det förslag, som Hr Gr.
åberopat, nemi. till styrelseverkens organisation, hvilket vid
sista riksdagen blef af R. St. afslaget, icke, mig veterligen,
utgått från Styrelsen, utan från Representationen vid en föregående
riksdag, och att det ©tvifvelaktigt vid sista riksdag
berott af Styrelsen att, ifall hon uppriktigt velat understödja
detta förslag, äfven deråt bereda framgång. Styrelsen
lyckades nemi. vid samma riksdag att vinna bifall å
allt hvad hon önskade, äfven då det var förenadt med uppoffringar
och stod i strid med allmänna opinionen. Hon genomdref
sålunda: högst betydligt ökade anslag, instruetionen
för Revisorerna, hvilken ganska många ansågo stå i strid
med grundlagen, ett beslut i passevolancefrågan, hvaremot
ett helt Stånd protesterade, m. m. Jag är derföre Öfvertvgad,
att om Regeringens medlemmar verkligen hyllat ide'en
86
Den i Juli e. m.
af en ministerial-styrelse, och uti frågan om styrelseverkens
reorganisation nedlagt j-%:del af den möda, som i en och
annan af nyssnämnde frågor användes, hade vi vunnit denna
reform. För öfrigt är jag beklagligen af samma tanka som
Gr. Posse, att det under vårt närvarande representativa
statsskick är ganska svårt att genomdrifva några reformer;
men jag vädjar till Hr Gr., huruvida icke deraf följer, att
det varit Styrelsens pligt att föreslå R. St. en reform till
Representationens organiserande på det sätt, att det för Styrelsen
och de medlemmar af Representationen, som anse reformer
oundgängliga för samhällets fortgående utveckling,
blefve möjligt att gå fram på den banan. Man har likväl,
långt ifrån att hos Styrelsen förmärka något begär till förändring
af våra representativa former, snarare tyckt sig hos
henne finna afvoghet t. o. m. mot blotta tankeyttringar derom.
Jag har redan på förmiddagen yttrat, att då man vill
göra Styrelsen ansvarslös derför, att formerna äro ofullkomliga,
har man förbisett, att, då Styrelsen ej söker någon
förändring i de ofullkomliga formerna, hon måste anses interesserad
af att bibehålla dessa, för att, i skygd af dem,
kunna försäkra sig om strafflöshet. Gr. Cronhjelm har
på förmiddagen framlagt en skildring af Styrelsens handlingssätt,
deruti jag anhåller att uti de flesta fall få instämma.
Denne värde ledamot har visserligen icke, enligt hvad
man här sagt, uti skarpa ordalag gjort denna framställning;
den kunde icke göras i lindrigare. Han har t. o. m. förbigått
åtskilliga, efter mitt omdöme, anmärkningsvärda förhållanden,
af hvilka Hr Tham omnämnt några, såsom frågan
om Styrelsens behandling af handels- och näringsfriheten,
m. m. Hr Gr. har tillika underlåtit att fästa uppmärksamhet
vid beskaffenheten af de förslag till författningar, som
af Styrelsen blifvit för R. St. framlagda, äfvensom af de
författningar, Styrelsen sjelf utfärdat. För min del tror jag,
att beskaffenheten af dessa acter, hvilka likväl i många afseenden
skola documentera Styrelsens duglighet, är ganska
tvetydig. Jag har åtminstone det stöd för ett sådant omdöme,
att jag hört ganska competenta domare klandra både
innehållet och uppställningen af dessa acter. Den förnämsta
egenskapen hos en Styrelse, näst den att vara redligt
och ärligt sinnad, är att vara duglig, och äfven der ärlighet
finnes, men duglighet saknas, kommer man föga långt
såsom statsman. Jag har icke hört någon försöka att frånkänna
Styrelsen välvilliga afsigter; tvärtom har man erkänt
Styrelsens goda vilja; men jag bekänner uppriktigt, att då
jag följer det system från botten, som Styrelsen i de sednare
ro åren utvecklat, då jag stadnar vid resultaterna, och
från dem vill sluta till principerna, finner jag det ganska
vådligt och bedröfligt, om Styrelsens principer verkligen
skulle vara sådana, som dess yttre handlingar visa. Om jag
blott häller mig lill tryckfriheten och ser, hurti den
Den i Juli e. m.
87
blifvit behandlad, finner jag, att Styrelsen gjort allt hvad
bon kunnat, icke blott för att visa sin afvoghet inot den
fria yttrande-rättens begagnande, utan för att förstöra sjelfva
publiciteten; och då hon med bitterhet behandlat denna,
har hon ostridigt derigenom sjelf framkallat månget missbruk
och hindrat utvecklingen af en sansad, ädel och lugn
tryckfrihet. Hade deremot Styrelsen hyllat publiciteten, och
visat sig äga aktning för dess opinion, så är jag öfvertygad,
att Styrelsen afböjt mången öfverdrift och mycket obehag
för sig sjelf; men just det af Gr. Cronhjelm anmärkta bemödande
att för publiciteten undandölja sina handlingar och
blott låta dem genom det här så mycket omfönnälda sqvallret
blifva kända, just detta bemödande är det, som Styrelsen
har att skylla för att tryckfriheten måhända ej heller
alltid å publicitetens sida blifvit rätt vårdad och att
Styrelsen behöft mot henne vidtaga åtgärder, som väckt
missnöje.
Betraktar jag dernäst de reformförslag, som vid denna
riksdag blifvit af Styrelsen framlagda, så träffar jag först
på banklagen. Jag hemställer då, hurudant detta förslag
till banklag var. Det lärer väl nu vara gifvet, att det måste
förkastas blott derföre, att den nya redactionen till Reg.-  F:s 72 §. blifvit afslagen; men jag frågar: var det väl så
beskalfadt, att det kunnat antagas, om också denna redaction
vunnit bifall? För öfrigt hafva vi fått ett förslag till
en ny civillag, utan att Styrelsen lemnat något slags ledning
för frågans behandling. Yi hafva erhållit en skrifvelse,
ang:de brännvinsbränningen, deri Styrelsen blott yttrar några
få ord. Det har redan blifvit anmärkt, att det ålegat
Styrelsen förelägga R. St. ett detailleradt förslag lill brännvinsbrännings-förordning,
hvarigenom man förekommit det
myckna onödiga gräl, denna fråga nu inom Representationen
föraniedl. Styrelsen hade ägt tillfälle att i denna fråga ådagalägga
någon kraft, åtminstone tillkännagifva sin vilja, om
också denna varit i strid med dagens opinion hos den mindre
upplysta massan af folket, hvilken opinion ingen lärer
påstå böra vara Styrelsens ledstjerna. För att således Styrelsen
må finna understöd af den sjelfständigt tänkande representanten,
måste hon äga ett system, samt förstånd och
kraft att genomföra det. Vacklar hon åter i allt, kan bon
aldrig vinna något; alla män med principer blifva då mer
eller mindre med henne missbelåtna.
Man har talat om journalismens magt öfver .allmänna
opinionen, och att denna magt understundom hindrade Styrelsens
inflytande. Jag tror icke detta, om Styrelsen nemi.
vill öppet och ärligt framlägga sin motsatta öfvertygelse,
med skälen dertill. Journalismen finge då säkert ofta vika.
Men om än dagens opinion ej kunde rubbas af Styrelsens
skäl, begär jag alldeles icke derföre, att Styrelsen skall gifva
efter,’förrän hon hunnit öfvertyga sig, att hon har orätt;
88
Den i Juli e. m.
men på vinnandet af en sädan öfvertygelse måste lion arbeta
och icke tillstoppa öronen för allt, hvad som yttras af journalismen.
Frih. Boye har ordat åtskilligt om en politisk sjukdom,
som skall finnas hos folken och äfven vara nära att
sprida sig till oss. Jag medger, att det finnes en viss orolig
anda hos folken i vår tid, som jag dock ej vill kalla
sjukdom, utan snarare en känsla af obelåtenhet. Denna
känsla är beklagligen en af civilisationens nödvändiga följder.
I samma mån menniskan går fram på civilisationens
bana, i samma mån hon utvecklar sig, i samma mån känner
hon behofvet af ytterligare framskridande. Det är derföre,
som framskridandet måste ske inom af lagarna begränsade
områden, och sorn styrelser äro nödiga för att upprätthålla
dessa lagar. Men ett behof af utveckling och framskridande
existerar för hela naturen; det måste således äfven
uppenbara sig hos det ädlaste deri, menniskan. Hon for
drar
ovilkorligen att icke nödgas stå, likasom trampade hon
i lera på samma punkt. Det är styrelsernas bemödanden
att qvarhålla henne vid denna lertrampning, som väcker obelåtenhet
och som är den förnämligaste orsaken till striden
emellan styrelserna och folken. Jag är således fullkomligen
af deras mening, som tro, att det är styrelserna, som böra
taga initiativet vid alla de företag, som de se, att det upplysta
och sansade folket önskar. Derpå skulle de säkert
vinna. Historien har öfverallt visat oss de olyckliga följderna
deraf, att styrelserna envisats att hålla nationerna
slafviskt qvar vid det gamla. Med all den historiska detail—
kunskap, som Hr Rosenblad understundom visat sig äga,
tror jag dock icke, att han kan framlägga något exempel
på motsatsen, d. v. s. på några lyckliga följder af denna
fåkunniga resistance. Menniskolynnet har i enahanda riktning
utvecklat sig, ehuru under olika former från början
till slut. Örn man läser historien med eftertanka, och icke
blott utantill, såsom catechesen vanligen läses, skall man
finna, huru allt det stora, som handt, hänfört sig till de
inenskliga krafternas eller, rättare, de gudomliga krafternas
i menniskan utveckling och varit ett dunklare eller klarare
uttryck af någon viss ide', i någon viss tid. Så har jag läst
historien, och jag har deraf dragit den slutföljd, att det
icke är möjligt att hindra menskligheten att gå framåt, och
att man blott bereder sig ett ondt, om man söker qvarhålla
henne på samma punkt, ehuru framskridandet visserligen
derföre icke bör gå brådstörtadt eller våldsamt. Man har
fruktat för republikanska ide'er; man har sagt, alt de frihetsbegrepp,
som bär framställas, äro sådana, att de ej stå
tillsammans med den monarkiska principen, och man har
gått så långt, att man påbördat publiciteten, att den efter
vårt monarkiska statsskick lämpade form för framställningen
Den i Juli e. ra.
af dessa begrepp endast vore en slöja för att desto lättare
bereda deni insteg. För min del älskar jag republiken såsom
princip, men jag skulle anse såsom, snart sagdt, det
olyckligaste af allt, som kunde hända mitt fädernesland,
om under närvarande förhållanden en sådan statsform här
blefve införd. Jag tror, att något sådant måhända ej på
flere sekler kan blifva verkställbar!; och jag tror ej, att det
blifver möjligt, förrän de Europeiska samhällena vunnit en
utbildning, som de måhända aldrig uppnå utan nya förfärliga
skakningar, och jag kan således icke hysa ens den aflägsnaste
önskan, att det måtte ske. Ehuru jag sålunda
aldrig kunnat vara till den grad exalterad, att jag drömt
om ett republikanskt statsskick i Sverige, och ehuru jag lifligt
önskar, att vi i lugn och fred fä behålla vår constitutionella
monarkiska statsform, tror jag likväl, att atla, som
med mig dela önskningar för fosterlandets väl, också ganska
uppriktigt kunna dela mina frihetsbegrepp. Man har
sagt, att sedan tidningsskrifveriet blifvit ett materielt yrke,
hvarpå man kunde samla skatter, har delta ogräs vuxit landet
öfver hufvudet och spridt missnöje bland folket. Jag
tror för det första, att man har orätt i förutsättningen om
tidningslitteraturens egenskap af rikedomskälla. Så länge indragningsmagten
fortfar, skall utgifvandet afen tidning blifva
ett högst osäkert industriell företag, och det torde ej
vara under sådana förhållanden, man derpå samlar skatter.
Jag skulle åtminstone kunna uppgifva exempel, att en tidning,
köpt för en betydlig penningesumma och dertill försedd
rfied ett 5o års gammalt privilegium, 10 ä ii veckor
efter köpet träffats af indragningsmagtens bannstråle och derigenom
förlorat den egenskap, som utgjorde föremål för köpeafhandlingen.
I öfrigt är jag öfvertygad, att den publicist, som skrefve,
endast för att samla skatter, emot sin öfvertygelse, ej
länge kunde undgå allmänna opinionens ogillande, samt följaktligen
hans tidning snart sakna debit,— en händelse, som
inträffat åtminstone med de salarierade bladen.
Frih. Boye har vidare framställt en lång series af und.
råd, hvilka han, i händelse han vore Konungens rådgifvare,
önskade framföra till Konungens öron. Uti dessa råd finner
jag visserligen ett och annat förståndigt och hvilket säkert
gillas af en hvar vän af friheten, såsom t. ex. att Konungen
bör akta sig att lyssna till dem, som fordra ändring i
vårt regeringssätt o. s. v., ty denna fordran kommer säkert
icke från den liberala och fosterländska sidan; men en annan
del af dessa råd kan åter ej gillas. Jag tror t. ex. ej,
att Frih. rättvist kunde säga om Svenska natioualkarakteren,
att dertill hörer tröghet och långsamhet att begripa,
hvad som är rätt; jag tror tvärtom, att det ej finnes någon
nation i verlden, der massan af folket är mindre rå, än har.
9 H. i2
O11
Den i Juli e. m.
Svenska folket faller i allmänhet med lugn besinning sina
omdömen i de flesta vigtiga frågor; det inser lätt det rätta,
och äfven derföre hafva de goda Styrelserna hos oss alltid haft
lätt att genomdrifva nyttiga reformer, hvaruppå vår historia
ej saknar högt talande exempel, för att ej nämna andra,
Gustaf l:s storverk, reformationen. I ett land, der,
såsom i Sverige, eommunicationerna äro så inskränkta, der
man så sällan har tillfälle att öfverlägga med hvarandra om
allmänna ärenden, der de enskilda brödomsorgerna så mycket
isolera och nedtrycka individerna, har man svårt att
från dessa individer, utgörande det egentliga folket, framkalla
någon större genomtänkt plan till reform. Den måste
komma från en god Styrelse. Det är ingen, som begärt hastigt
genomgripande reformer, åtminstone har jag ej gjort
det, och jag har ej heller hört andra begära det; men jag
har fordrat, att då man öfvertygat sig, att vår representativa
form är olämplig, Styrelsen måtte tänka på att småningom
förändra den och att derefter framgå på de öfriga reformernas
bana. Den nödiga förändringen gäller icke så
mycket personerna inom Representationen, som formerna,
ty jag är öfvertygad, att äfven med den nuvar. Representationens
personal en eller två kamrar skulle kunna sammansättas,
hyarmed nationen åtminstone kunde vara bättre
belåten, än den nu är; men de odragliga formerna för arbetssättet
vid riksdagarna, och de många ståndsinteressen,
som splittra Representationen, måste nödvändigt förändras
oeh undanrödjas. Här har blifvit sagdt, att det vore den
unga familjen inom vår Dynasti, som, om jag fattade meningen
rätt, skulle först komma att känna de skadliga följderna
deraf, att Konungen gåfve efter för ropet efter reformer.
Jag tror tvärtom, såsom Gr. Cronhjelm, att det
just vore den uppväxande Dynastien, som häraf komme att
skörda de mest välgörande frukter. Att införa reformer är
naturligtvis alltid till en början förenadt med svårigheter;
ty de, som dragit fördel af oformligheterna, släppa ej gerna
ifrån sig dessa fördelar, utan söka på allt sätt att bibehålla
dem. Men det är just detta onda, som, för att undanrödjas,
fordrar den bepröfvade kraften, det stadgade anseendet,
den Europeiska ryktbarheten, samt således icke bör Öfverlemnas
åt unga telningar, som ännu icke haft tillfälle att
förvärfva någondera.
Hr Rosenblad har vädjat till historiens dom öfver såväl
rådgifvande personalen som de personer, hvilka här tagit sig
friheten att klandra denna. Jag har för egen del aldrig smickrat
mig med någon tanka att ihågkommas af historien; och
livad vår opposition i öfrigt angår, anser jag det vara så
obetydligt, som den både vid denna och isynnerhet vid sista
riksdag uträttat, att jag icke tror, att historien skall göra
sig särdeles besvär att åt densamma förvara månget blad
i sin dombok; och beträffande den rådgifvande personalen,
Den i Julie. in.
fruktar jag, att dess anspråk äro föga mer grundade, då
sannolikt det bästa för åtminstone pluraliteten inom den vore,
att den helt och hållet glömdes af historien. Jag måste
likväl bekänna, att genom vår opposition meningar och
tankar blifvit bragta i omlopp bland allmänheten, hvilka
kunna, om ej celebrera personerna, åtminstone fästa uppmärksamhet
vid dem, och jag kan ur denna synpunkt icke
annat än lemna min hyllning åt det första försöket, jag från
denna sida förnummit, att öfvergå från de stora klingande
orden, för att lemna en på facta grundad skildring af Styrelsens
handlingssätt. Jag säger likväl uppriktigt, alt jag tror
denna Hr Gr. Cronhjelms framställning hafva kunnat vara
mera sakrik och mera bindande i bevisningen; men såsom
det första försöket är den i alla fall högst förtjenstfull och
berömlig.
Hr Tham har högligen fördömt, att man, utanalthafva
läst Statsrådsprotocollen, här vågat yttra, hvad man hört
sägas om den rådgifvande personalen, och han har kallat detta
för sqvaller, en odygd, som vid den tid, Hr Tham uppfostrades,
var allmänt afskydd. Jag tror emedlertid det vara
både lofligt och nödvändigt att yttra, hvad man i ett eller
annat ämne angrde Konungens rådgifvare hört, då man ej från
Constit.Utsk. kan framtvinga protocollen öfver dess granskningsåtgärd.
Dessutom har jag ej i Gr. Cronhjelms skildring
funnit annat, än hvad som kan bevisas genom tryckta acter,
eller innefattar allmänt kända händelser, hvilka hvarken
böra eller kunna undandöljas. Men äfven om man skulle
nödgas förlita sig på blotta berättelser om hvad som passerat
inom Administrationen, och således någongång äfventyra
ett misstag, — hvems är skulden, om icke deras, som
undanhålla upplysningarna i officiel väg? Jag kan intyga,
att det blifvit nekadt att få afskriften af till embetsverk aflåtna
K. bref derföre, att man ej kunnat nog fullständigt
uppgifva etiketten; att få utdrag ur offentliga diarier, emedan
man icke kunnat eller velat specifikt bestämma något
särskildt ämne, d. v. s. på förhand känt innehållet af den
handling, man begärt, utan endast i allmänhet fordrat utdragen
för någon viss tidrymd, — och denna vägran har skett,
oaktadt Trvckfrislagen uttryckligen stadgar rättigheten fölen
hvar att i Kronans embetsverk erhålla afskrifter af handlingar
af hvad namn och beskaffenhet som helst m. m. Och
då i det embetsverk, der sådant inträffat, rättighet lill delfående
af enahanda handlingar förut varit under hela år utan
anmärkning medgifven, är det att förmoda, att det oförväntade
vägrandet endast ägt rum på grund af tillsägelse från
högre ort, i ändamål att hindra offentliggörandet af vissa
utgifter och andra Regeringens beslut. Då man sedan klagar
öfver, att publiciteten meddelar oriktiga uppgifter, eller
öfver representanter, att de yttra, hvad de berättelsevis hört,
så frågar jag, om denna klagan är grundad, och om man ej
Den i Juli e. m.
blir tvungen att sqvallervägen söka de upplysningar, som
man ej kan få i laglig väg. Felet blir alltid deras, som vägra
upplysningarna, då de grundlagsenligt begäras.
Här har blifvit omtaladt, att Konungar äfven äro menniskor,
och således äfven kunna behöfva vänner. Jag känner
ingen heligare känsla än vänskapen; men jag tror, att
en Konung, i sin egenskap af regent, bör hafva sitt folk till
sin bästa vän, oell att det är denna väns röst, till hvilken
Lan företrädesvis iör lyssna. De enskilda vännerna bör han
i offentliga ämnen ej uteslutande höra, likasom hvarje annan
offentlig man ej får i sina embetsvärf rätta sig efter
enskilda vänners ofta ensidiga meningar. En hvar medborgare
kan äga vänner, som han ganska mycket värderar —
jag har sjelf sådana —, men hvilkas politiska tänkesätt han
dock icke hvarken rådfrågar eller följer. Så tror jag, att
äfven Konungar kunna hafva enskilda förtrogna, ulan att
dessa derföre utöfva något inflytande på regeringsärénderna,
i hvilket motsatta fall klandret endast afser det förhållande,
att dessa vänner icke inkallas i Rådkammaren. under samma
constitutionelia ansvarighet som de öfriga rådgifvarne.
Man har sagt, att det, endast är genom af tidningarna
framställda farhågor, som den missbelåtenhet uppstått, hvilken
till och med Hr Th am medgifvit hafva funnits före
riksdagen; att den uppkommit genom de många projecter,
hvarmed tidningarna uppskrämt allmänheten. Hvad projecterna
angår, hemstäljer jag, om farhågorna icke öfvergått
till verklighet, och om missbelåtenheten i någon man kunnat
minskas efter emottagandet af de K. propostna i början
af riksdagen. För mig voro dessa åtminstone ganska förvånande,
fastän jag var beredd på rätt mycket. Jag tror
åtminstone, att sedan man Jäst Konungens propos. om statsverkets
tillstånd och behof och dervid erinrat sig de löften
om tillräcklighet och hushållning, som förra riksdagen vid
anslagens beviljande afgåfvos, missbelåtenheten och förvåningen
snarare till än aftagit, och jag har ej i offentliga
blad sett framställda några farhågor utöfver hvad erfarenheten
visat vara sanning både vid denna och föregående
riksdag; tvärtom har mycket mera klandervärdt i verkligheten
tilldragit sig, än af journalismen blifvit framdraget,
och säger den någon gång för mycket i småsaker, så
säger den oftare mycket för litet i de stora sakerna. Men
jag tror, att missbelåtenhetens grund ligger mycket djupare.
Svensken fordrar, framför allt rättvisa; han fordrar aktning
för domaremagten och de embetsman, han skall lyda; han
är laglydig, men han älskar tillika friheten. Det är således,
efter min öfvertygelse — och jag uttalar den öppet —,
måhända i främsta rummet b efo r d r i n g ss y s t e m e t, sorn
är den hufvudsakliga orsaken till missbelåtenheten. Jag
vädjar till hvar och en, som med uppmärksamhet på de
sednare tiderna följt detta system, huruvida det kunnat väcka
Den i Juli e. m.
9^
annat än missnöje. Om vi kasta en blick på de under den
nuvarande regimen till domare och landshöfdingeplatser befordrade
embetsman, huru få finna vi icke, hvilka besitta
de egenskaper, som ernbetet och folket kräfva? Vi se t. ex.
häradshöfdingar, i anseende till förmenta riksdagsförtjenster,
hemlade från kämners- och rådhusrätterna, der de varit kända
för mer eller mindre duliga egenskappr; vi se domsagor
bortgifna åt oerfarna män, som ägt mägtiga slägt- eller andra
relationer åt detta håll o. s. v. Domaren bör likväl
vara en far inom sin domsaga, ty han och själasörjaren äro
de vigtigaste närmast folket. Man slutar till det större från
det mindre; och då folket ser sig omgifvet och i provinserna
styrdt af svaga embetsman utan kraft, skicklighet och
grundsatser uti en, någon gång, delabrerad enskild ställning,
hvilken gör dem beroende af sina egna subalterner, att ej
tala om ståndpunkten af deras moraliska bildning, hemställer
jag, om folket kan göra sig något högt berepp angtde
den Styrelse, som gifvit dem dessa embetsmän, isynnerhet
då man, på långt afstånd, ej är i tillfälle att närmare känna
de personer, hvaraf Styrelsen utgöres, samt det mer eller
mindre inflytande, dessa kunna äga på regeringsärenderna.
Jag har vid flera tillfällen offentligen uttalat och sökt fästa
uppmärksamheten vid den stora vigten af detta ämne, såsom
en hufvudorsak till folkets missnöje.
Den andra hufvudsakliga anledningen till missbelåtenheten
är, enligt min tanka, Regeringens hushål 1 ssystem.
Folket räknar icke så konstigt som Konungens ministrar,
eller så, att det alltid blir öfverskott och aldrig skatteökning.
Det är ej alla Svenska medborgare, som kunna gå i
Kammarrätten, i KrigsCollrm m. m. för att specielt efterse,
hvartill de stora summorna blifvit använda; man ser blott
summorna, och när man vid hvarje riksdag ser dessa ökas
genom nya anslag, utan att förnimma, om eller till hvilka
stora och nyttiga ändamål de förra anslagen utgått, och ulan
att nästan något af de lofvade storverken blir fulländadt,
så är det ju helt naturligt, att man tror misshushållning
äga rum. Folket har ej det förtroende till R. St:r och deras
Revisorer, att det tror dessa tillräckligt noggrannt nagelfara
vid granskningen eller tillförlitligt controllera förvaltningen;
och huru mycket mindre skola de kunna tro,
att medlen blifvit rätt använda, då de sett sjelfva dessa
Revisorer framlägga så alltför påtagliga bevis på misshushållning.
Då man ser, att de ändamål, hvilka anses mest
vigtiga af hvarje Svensk man, som älskar sitt fädernesland,
t. ex. vår bevärings exercis och hufvudstadens befästning,
få stå tillbaka för t. ex. löneförhöjningar för gardesregtterna
och uppköp af onödiga utredningspersedlar, som i förråden
förtäras af mott och mai, å föreställer man sig i sanning
ej, att husbållssystemet är riktigt. Då man i år sett befästningsarbetet
för avenuerna till Stockholm afbryta» i brist
94
Den l Juli e. m.
på medel, men, enligt hvad det förljudes, sådana likafullt
skola beredas till belopp af 16 ä 20,000 r:dr för tillvägabringandet
af åtskilliga förändringar å vissa rangregrters
tschacot’s till likhet med en modell ifrån Östern, så hemställer
jag, örn detta kan väcka glada känslor. Jag liar hört
sakkunniga personer, hvilka känna de speciella räkenskaperna
öfver statsmedlens användande, försäkra mig, att dessa medel
understundom bortpluttras utan något slags gagn och
urskillning, och jag skulle önska att vara i tillfälle att offentligen
framställa en speciel tableau öfver ifrågavar. räkenskaper
och resultaterna deraf. Det är således befordring
s- och hushållningssystemet, hvarå, enligt min
tanka, Styrelsen bör fästa största afseende, om hon vill se
folket tillfreds. Sista riksdagen syntes eljest erbjuda tillfälle
att ordna en hushållsplan inom titeln för försvarsverket.
Styrelsen fick då ett extra anslag af nära 3,000,000 r:dr
och försäkrade, att detta skulle vara tillräckligt. Styrelsen
har icke desto mindre, efter fyra år, ytterligare begärt
3 millioner, och detta genom utvägen af statslån. Alla
kunna icke vara så upplysta, att de fatta betydelsen af
livad Styrelsens medlemmar kalla oundgängliga behof. Jag
bekänner, att jag icke fattar detta, och jag tror ej, att nya
oundgängliga behof linnas, förrän jag ser de öfver flödiga
utgifterna minskas och medel till dylika
behof beredas genom ändamålsenliga besparingar
inom för handen varande tillgångar. Jag tror, att
om folket finge se försöket till en besparing af 100,000 r:dr
utaf anslagen till endast glans och flärd, gåfve man gerna
5oo,ooo till flera allmänt nyttiga föremål. Svenskens karakter
är icke att vara knotande. Han är tacksam, och om
han sage ett uppriktigt bemödande af sin Styrelse alt framgå
med förstånd och noggrannhet, skulle han säkert ej underlåta
att erkänna det.
Hr Tham har velat återföra oss till Gustaf I:s regementstid.
Han har sagt, om jag ej orätt fattat hans mening,
att en Konung borde regera sjelf; att Sverige vore lyckligast
med en kraftfull Konung, som icke behöfde några
rådgifvare. Jagar visserligen öfvertygad, att Gustaf I var
den störste Konung, som i Sverige och kanske i Europa
funnits, i afseende på förmågan att ordna ett oordnadt och
oroligt samhälle. Men vi lefva i en helt annan tid, och
jag befarar, att om sjelfva Gustaf I nu uppstege ur grafven
och intoge Sveriges och Norriges thron, skulle han behöfva
rådgifvare; ty numera lider icke folket att styras
efter en endas godtfinnande. Dessutom vet man med säkerhet
endast hvad man har, men ej hvad man kan få.
Man kunde hafva en Konung, som, ehuru uppfostrad i främmande
land och vid främmande seder, likväl ägde alla de
egenskaper, som fordras för att styra ensam, men man visste
dock ej, hvad som kunde inträffa i framtiden; och jag kan
Den i Juli c. m.
således icke hindra mig, att då jag, i stöd af min rättighet
såsom representant, förklarar, det jag anser ombyte af flera
bland Konungens rådgifvare vara af landets fordran påkalladt,
uttala den tanke, att jag anser en Konung böra taga
råd, ej blott af dem, sorn närmast omgifva timonen, utan
jemväl af dem, som tillhöra folket, och jag är öfvertygad,
att de sednares råd äro lika så uppriktiga och, om de ej i
hvarje specielt fall kunna vara lika så upplysande, dock
grunda sig i lika grad på kärlek till Konung och fosterland,
som de råd, hvilka komma ifrån rådsalen eller cabinettet.
Man har sagt, att det vore svårt att finna rådgifvare;
att man borde akta sig att taga sådana bland dem, som för
sig hafva dagens opinion. Jag tror ej heller, att valet bör
grundas endast på dagens opinion; men jag tror, att om
Styrelsen uppmuntrade talenterna, i stället för att ofta eftersätta
dem, om hon vinnläde sig att bilda embetsmän till
sina efterträdare, skulle ämnen nu, såsom fordom, kunna
träffas äfven till de högre embetena. Men det blefve då angeläget,
att Styrelsen mera fästade sig vid karakteren och
dugligheten, än vid de politiska opinionerna, slägtrelationerna
och den krypande tjenstvilligheten. Ju öppnare och
ärligare en medborgare sade sin mening, ju välkomnare borde
det vara för Styrelsen; ty hon bör ihågkomma, att det
är genom hjertat, som menniskan handlar i sina bästu stunder,
och att beräkningen, eller det torra, speculativa förståndet,
icke förer långt fram på mensklighetens och bildningens
bana.
Hr af Billbergh har här genomgått det s. k. syndaregistret,
såsom han benämner Gr. Cronhjelms skildring öfver
Styrelsen, och han har såsom motstycke framställt en
ljus och vacker tafla. Jag missunnar ej Hr af Billbergh,
tvärtom gratulerar jag honom att hysa en så optimistisk
åsigt, ehuftr jag ej är nog lycklig att kunna dela den. Den
Värde talaren har ^landrat, att Gr. Cronhjelm ej uppgifvit
de speciella fall, deri Styrelsen handlat mot grundlagen.
Detta kunde Hr Gr. så mycket mindre göra, som han började
sitt anförande med att säga, att det ej var vid de speciella
frågorna, utan vid det ministeriella systemet, han ville
framställa sina anmärkningar. En Styrelse behöfver icke
hafva våldfört en enda bokstaf af grundlagen, och den kan
ändå vara oduglig och icke gagnande för landet. Det är utur
denna synpunkt, jag alltid trott, att 107 §. Reg.F. åsyftar
en granskning af styrelsesystemet i allmänhet, eller ej
allenast, huruvida några brott mot lagarna icke blifvit af
Styrelsen begångna, utan huruvida Styrelsen jemväl i sina
rådslag befrämjat Rikets sannskyldiga nytta, och jag kan
icke instämma med Frih. Ehrenborgh deruti, att ordalydelsen
i 107 §. blott har afseende på directa felsteg och
öfverträdelser. Jag tror tvärtom, att Styrelsens pligt i hka
mån är att vid alla tillfällen söka befordra nationens förde
-
95
Den i Juli e. ra.
lar, att akta på tidens behof, att tillse, det Representationens
önskningar blifva uppfyllda, o. s. v.; och då rådgifvarne
icke fästat Konungens uppmärksamhet derpå, Jiafva
de ej heller ”iakttagit Rikets sannskyldiga nytta,” och jag tror
fördenskull, att Constit.-Usk., utan att i något afseende förtyda
grundlagen, kan tillkännagifva, huruvida sådana und.
föreställningar blifvit gjorda eller underlåtna.
Hr af Billbergh har vidare skrifvit på Styrelsens
räkning, att vi haft 20 års fred Jag tror, att det är Försynen
och Europas politiska förhållanden, vi hafva att tacka
derför. Jag har ej hört från nugot håll, att ens någon
fråga om kri^ för Sverige uppstått efter slutet af det
krig, hvars fördelar man så ofta hört prisas; och när jag
undantager krigen med Turkiet samt de krig, som föranled
ts af inbördes oroligheter, har ju hela Europa njutit lika
långvarig fred. Jag inser således ej, linru, vid sådant
förhållande, man i detta fall kan ifrågasätta någon tacksamhet
till Styrelsen. Man har äfven ansett oss böra knäfalla
för Styrelsen derföre, att vi fått behålla vår constilutionella
frihet. Jag kan icke neka, att en viss ovilja uppstod
hos mig, då jag hörde detta. Jag har icke förnummit, att
något försök till omstörtning af vära conslitutionella förhållanden
varit å bane, och intilldess förundrar det mig att
höra yrkas tacksamhetsförpligtelser mot Styrelsen för det
hon förekommit, hvad som aldrig varit i fråga att hända,
och hvilket i öfrigt väl måste anses vara Styrelsen lika dyrbart
som folket. Krigsmagtens förbättringar hafva blifvit
med loford omnämnda, och det är sannt, att Landtarme'en,
särdeles artilleriet, framgått i militärisk bildning. Hvad åter
Flottan beträffar, har man sagt mig, att åtminstone dess
materiel är inskränktare nu, än för 20 år sedan. Detta är
dock en fråga, som jag ej kan bedöma. Det är visserligen
en förtjenst af Styrelsen, att ifrågavar. förbättringar skett;
men de hafva också kostat nationen ganska artiga styfrar,
som man säger, och det är Styrelsens fel, om denna kostnad
varit större, än den bort vara och folket kunnat bära.
Man har jemväl tillskrifvit Styrelsen jordbrukets uppkomst
Och industriens framsteg. Hvad jordbruket beträffar, haten
Värd ledamot, Hr Frih. Ehrenborgh, med hvilken
Hr af Billbergh förklarat sig i allo instämma, här förklarat
, då fråga var om statslånen, att det varit myntförsämringen,
som isynnerhet uppdrifvit vårt jordbruk; och om
så är, tror jag, att med allt det onda, myntoredan verkat,
Styrelsens förtjenst af detta förhållande, vid närmare eftersinnande,
oskadligt kan borttagas ur räkningen. För min
del tror jag, att jordbruket och den enskilda industrien icke
draga särdeles nytta af Styrelsens directa åtgärder, utan sköta
sig bäst sjelfva, om de få vara i fred samt endast blifva
befrämjade derigenom, att Styrelsen allt mer och mer bortta
-
D e u i Juli t. ra. 97
tager de entraver, som ligga näringarna i vägen; och jag
beklagar, att Styrelsen i detta fall gjort mindre, än som,
med ledning af Representationens önskningar, kunnat göras.
Att icke tala om fortfarandet af näringstvånget och skrän,
har onekligen ett oordnadt mynt tillbakahållit industriens
utveckling, och det har likväl, i mer än 3 år, berott
på Styrelsen att bringa denna samhällsangelägenhet till slut.
Jag frågar, om man har någon tacksamhetsförbindelse för
det sådant ej skett. Den till i4 millioner beräknade statsskuld,
hvarifrån vi blifvit befriade, anföres också såsom
Styrelsens förtjenst. För det första är det icke den slyrelsepersonal,
hvarom här kan vara fråga, som betalt denna
skuld, utan en hög person, som icke här kan vara föremål
för hvarken tadel eller beröm; och jag vill blott fästa uppmärksamhet
derpå, att denna skuld betalades dels genom
erhållen lösen af den, genom Iractaten med England, Kronan
Sverige tillfallna ön Guadeloupe, hvilken lösen, 24 millioner
francs, motsvarade, efter dåvarande cours, den erkända
tredjedelen af vår hela skuld, omkring<i4;2oo,ooo r:dr
specie, dels derutöfver med ett årligt skatteanslag till H.
M. Konungen och hans arfvingar nu och för framtiden af
200,000 r:dr b:co.
Jag tror mig nu hafva till det mesta genomgått de anmärkningar,
som på motsidan blifvit framställda. Jag har
således intet att för närvarande tillägga; men då fråga här
varit att bedöma, huruvida en person haft anledning att
bär göra en skildring af sina enskilda förhållanden, inskränker
jag mig att endast yttra, att, i anseende till de särskilda
förhållanden, hvaruti han befinner sig, jag icke kan ogilla,
att denna skildring blifvit gjord. Jag anser således, att
detta varit nödvändigt i ett land, der så mycket betraktas
från en småaktig sida, och der förtalet är så gerna tillreds
att misstyda afsigterna hos dem, som våga höja sin röst mot
Styrelsen. Jag har visserligen aldrig förundrat mig öfver,
att äfven jag blifvit ett offer härför; jag har varit beredd
derpå. Jag vill ej här åberopa hvarken det egna medvetandets
vittnesbörd; det tillhör mig ensam; jag vill ej heller
skryta af ett hjeltemodigt sinneslugn; jag vet, att jag
ofta är mindre lugn, än jag önskade och borde vara. Men
livad jag vet mig äga, är ett fullkomligt förakt för alla
rykten i afseende på de personers motiver, hvilkas meningar
af majoriteten ogillas; ty jag har vid för många tillfäljen
funnit, att dessa endast varit uppdiktade af afunden och
illviljan. Jag anhåller om propos. på återremiss af förevar.
betänk:n, samt att dessa anmärkningar må få återremissen
åtfölja.
Gr. Löwenhjelm, 'Gust.: Skyldskapsjäf har afhållit
mig från deltagande i en debatt öfver Statsrådets acter, och
9 H. i3
Dtn i Juli t. m.
detta sjelfvilliga jäf afhåller mig i alla fall frän votering
öfver dechargebetänk. Men nu, då discussionen sträckt sig
till allmänligheler och till vigtiga principfrågor, anser jag
mig lika berättigad som skyldig alt uppträda.
Besvär öfver ulebiifven progress till förbättringar genom
reformer hafva ljudit i alla Oppositionens tal. Denna
klagan bar länge förts, och vid ett ny ligt tillfälle har jag
på detta rum förmält, hurusom jag, den der också och
ganska varmt nitälskar för öfverlagd och moget beräknad
progress, hemkommit med ifrigaste uppsåt att den befrämja
och lifligaste förhoppningar om framgång deri, men alt
dessa utkolnat, sedan jag hunnit förmärka en högst sällsam
egenhet i vårt sätt att sträfva tilt reform. Vi vilja alla förbättringar,
— blott icke den, sorn oss föreslås. Denna motstå-
vi hvarje gång, förbehållandes oss att genast derefter
åter ropa på progress; men då vi sålunda aldrig vilja det,
hvarom pro tempore fråga practiskt är, följer ju uppenbarligen,
att aldrig något kan ske och att bermida rop blir
vox, verba, prastereaque nihil.
Till styrkande af denna min observations riktighet har
jag sysselsatt mig med en lista af förbättringar, dem Regeringen
föreslagit och sorn af R. St., blifvit afslagna eller
stympade, eller eljest så handlagda, att deras önskliglief,
ja, deras verkställbarhet förfallit. Jag begynte sysselsätta
mig med denna lista, när R. St., på det Herrarna bekanta
sätt behandlade Regeringens propos., ang:de indelta räntorna,
denna vigtiga och till så beklagansvärd grad förlegade
del af vår statshushållning. För att afsluta min lista väntar
jag, att Stånden beslutat öfver afskaffandet af de tysta
förmånsrätterna, denna af Regeringen föreslagna och så väsendtliga
förbättring af vår, på allmänna crediten och på
capita Irörelsen nu så skadligt verkande hypothecar-Iagstiftningen.
Må sedan balancen uppgöras emellan denna mirr
lista och listan på Ständernas åtgärder till progress, så får
opinionen en solid domsgrund , och till detta saldo vädjar jag.
Att emedlertid klagandet öfver Regeringen är högljuddare,
än klandret å Ständerna, bevisar alldeles ingenting.
Innan något deraf blef att sluta, skulle kyrkan, som man
säger, ställas midt i byn, ty der står hon nu, i 2:ne afseenden,
icke; hon står der icke i anseende till den periodiska
pressen. Regeringen äger inga egentliga ministeriella blad;
de politiska journalerna äro alla oppositionens. Men, torde
svaras mig: ”stifte då Regeringen ministeriella blad.” Ja,
det bör Regeringen, och snarliga lärer det ske. Men, mina
Hrr, med stiftandet och doterandet af ministeriella journaler
är blott första och ringaste delen af problemet löst;
den sednare och det ojemnförligen svårare är att få det stiftade,
ministeriella bladet läst. Hvem vet ej, att klandret
slukas af läsarne och att försvaret lemnäs oläst, och huru
mycket compiettare oläst det mest förtjenta beröm, ty detta
Den i Juli e. m.
99
Sr då alldeles för fade; och hvem orkar läsa toclet? Men äfven
del till factiska realiteter strängast inskränkta försvar kan
aldrig blifva likspelt med klandret; ty ministeriella journalister
kunna ej, böra ej, få ej krydda sina artiklar med det
skarpa salt, som oppositionens journaler så rikligen och rundJigen
strö i sina. Det andra af mig nyss antydda förhållandet
består deri, att medan vi åklaga Regeringen, åklagar
Regeringen icke oss. Intetdera klandrar jag, ty både
det ena och det andra är rätt; rätt, att vi tala otvunget,
ty derföre samloms vi hit, — rätt också, att Regeringen
faderligen, och på sätt inom godkynta familjer tillgår, förtiger
många af sina missnöjen och icke bär dem till torgs.
Item lära vi väl icke förneka, att Regeringen äfven på sin
sida kan stundom hafva fullkomligen giltiga oell icke så få
anledningar till obelåtenheter med oss; ej heller kunna vi
hafva oss obekant, att i landet är mången precist af samma
tanka som Regeringen härutinnan. Hvad jag vill säga och
påstår, är, att klandret, mera högljudt och utbredt öfver Regeringen
än öfver oss, alldeles ingenting bevisar, hvarken i
sak, nemi. i frågan, hvilkendera som är af klander mest
förtjent, eller i hvad beträffar allmänna omdömet, det jag,
med full tillförsigt till landskunnigare Ståndsbröder, som sig
deröfver yttrat, tror vara mycket belåtnare med Regeringen,
än det bär på dessa bänkar nu dessa dagar låtit.
Jag öfvergår till en värd talares yttrade belåtenhet med
fördröjandet af vår allmänna lags revision, hvilket jag tvärtom
beklagar. Han har förmenat, att vi böra väl se oss före,
innan vi med utländsk lagstiftning bemänga den Svenska,
vi äga. Äfven jag älskar företrädesvis det Svenska;
dock under 2.’ne vilkor, nemi. 1:0 att det är godt, 2:0 att
det är Svenskt. Item har i vårt lagverk inkommit åtskilligt
Tyskt, som nu är i Tyskland längesedan bortlagdt, medan
vi i dessa afseenden qvarstå, der Tyskarna voro anno i6i5.
Samme talare, Hr W. Tham, hvars anförande jag i allt
öfrigt vore beredd alt underskrifva, Lar yttrat sig emot
ministerstyrelse. Särdeles förbindliga förhållanden emellan
mig och en annonym författare, som nyligen tillstyrkt della
styrelsesystem, ålägga mig svaromål. Ilan hade hoppats åt
sina ide'er det insteg inom Ståndet, att andra uppstigit att
dem förfäkta. Enär detta icke inträffat, förväntar han rättvisligen
försvar af mig.
"Rlinisterstyrelse: en innovation?’' Nej! organisatörerna
af 1809 äro i detta afseende novatörerna. Förut styrdes
Sverige ministerielt af Gustaf Hirs Statssecreterare, och före
1720 styrdes det likaså afhåra Riksembe.len, med hvilka
praesidia i Rikets CoIIegier voro förenade.
"Ministerstyrejse för dyr för vårt land?’ Dea fordrar
högst åtta ministrar; närvarande inrättning al önar 16 rådgifvare.
— ”Vi vilja icke,” sades vidare, ”re grande Ministrar
och en paraderande Kung.” — Högst 1 k t ig t. Sven
-
100
Den i Juli e. m.
sten vill styras af sin Konung, äfven jag stalie förkasta
all styrelseform, sorn icke uppfyllde detta oaflåtliga vilkor.
Men ministrar efter Engelsk patron hafva aldrig blifvit här
föreslagna. Se har min författares definition på den mini
stermagt,
han yrkar: ”Ingen magt i nya mål; men i alla
”mål, der lagen eller Kungens constitutionelt uttryckta vil—
”ja talat, magt att i eget namn controllera och befordra
”efterlefnad och verkställighet. Således rent och afgjordt
"förmanskap öfver och oeftergiflig lydnad af alla embetsverk
och personer, som under departementet höra.”
Så utrustade organer bchöfver en Konung för att kunna
kraftigt styra. ”Smeden behöfver tänger” säger ordspråket;
utan verktyg förmår ingen verkmästare verka. Ernåendet
af kraft och produetivitet i styrelsen försvåras på
det menligaste genom vanmägtigt utrustade magtorganer,
och till vanmagt äro våra rådgifvareembeten nu organiserade.
Ett Statsråd äger ju ej att befalla den ringaste åtgärd
af den ringaste person i Riket. Statssecretrs verknings
fö
i ntåga har ju sin gräns vid dörren till expeditionsförmaket..
Ansvarighet är ju det thema, som hufvudsakligen ljudit i
dessa 2:ne plena, och som vi länge än få höra moduleras.
Nå väl! hvad rimlig och effectiv constitutionel ansvarighet
kan utkräfvas vid en organisation, som gifvit magten i
landet åt dem, hvilka icke constitutionelt ansvara,
och lagt constitutionella ansvaret exelusive
på dem, som platt ingen magt äga.
Så exempellöst anomalisk är Styrelsen hos oss organiserad;
och det ar denna förderfliga organisations afskalfande,
som med yrkandet af ministeriella systemet afses.
En annan värd talare har i massa fråndömt vissa i sednare
tider tillsatta embetsman principer och kunskaper. Men
hvad nytta kan väl åsyftas med, och hvad bevisning ligger
i ett sålunda in globo uttryckt klander? Hvad gagnade vi,
hvad bevisade vi, om vi, med samma rätt dertill och lika
så, öfver en kam bedömde våra klandrare och förklarade
dem samt och synnerligen princip- och kunskapslösa? Vid
debattens så långt lidna period vill jag icke tränga längre
in i vederläggning af en anklagelse, hvilken, sålunda generaliserad
och obestyrkt, halkar undan grauskningen och icke
heller kan verka i opinionen ett för vår embetsmannacorps
menligt intryck.
En oangenäm pligt återstår för mig. Med smärtsam
förvåning har jag hört Konungars enskilda vänskaper
här af handlas. Frånvarande, när detta plenum börjades,
har jag mig icke bekant, huru det tillkommit, att. här uttalats
dessa ord, som jag blott i repliker och contrarepliker
hört yttras; men, anledningen må hafva varit hvilken som
hälst, jag protesterar med ali den kraft, jag äger, emot ett
sådant afsteg från parlamentariskt skick.
Den i Juli c. m.
101
Må ingen derföre tro, att jag önskar hålla de påalluderade
personerna undan skärskådning. Den förste bland
dem, som kunnat menas, kan ej annat än vinna vid ljusaste
dag. Jag önskar intet högre, än att i alla tänkbara anklagelsefall
ställa mig bredvid honom och n ed min heder ovilkorligen
borga för hans ädla förhållande. Jag yttrar detta
oförtäckt, ty inom detta hus tror ingen, att jag så talar,
emedan han är mägtig; och skulle utom detta hus en så
ovärdig misstanke uppstå, berättigar mig min långa vandel
att förakta misstänkaren och hans omdöme. Men oss tillkommer
i intet fall ringaste vidrörande af något bland Konungens
enskilda förhållanden. Om denna heliga gräns öfverskrides,
i hvilken som helst af Europas monarkiska och
representativa stater, skola vid första ord af en sådan disen
s s i o n ropen till ordning skalla från alla sidor och opinioner.
Mätte vi aldrig så förgå oss, alt Riddarhuset blifver
en klubb.
Gr. von Fersen, Hans: I hufvudfrågorna får jag
förena mig i hvad Grefvarna Horn och Posse på förmiddagen
yttrat. Men det var icke i sådant ändamål, jag hegärde
ordet, utan mera i anledning af det ämne, som sista delen
af Gr. Löwenhjelms yttrande afsåg, och jag ber att få till
prot. nedlägga min reservation deremot, att Hr Gr. o. Landtm,
tillåtit att, i strid med 3, 28 och 90 §§. RegF., slika yttranden,
som Hr Dalman nu tillåtit sig, här fått afgifvas.
Jag kan väl föreställa mig obehaget af att nödgas afbryta
en talare; men jag tror, att grundlagens bud i af mig anmärkta
fall äro klara, samt att kraft till deras tillämpning
är behöflig och. ej bor åsidosättas.
Ilr Tham: Jag hade visserligen ej ämnat upptaga R.
o. Ad:s tid med ett ytterligare anförande; men jag är skyldig
att, i anseende till Gr. Löwenhjelms emot mitt förra
yttrande gjorda anmärkning, söka rättfärdiga mig. Hr Gr.
har sagt, att våra Svenska lagar äro hemtade från Tyskland.
Jag vågar motsäga detta. Långt innan Tyskarne ägde
egna lagar, och då rättsfrågor der afgjordes efter jus
Romanum, hade vi landskapslagar, och det är dessa landskapslagar,
hvarpå vår nuvarande lag är grundad. Att vi
i vissa oeconomiska frågor hemtat lagar från Tyskland medger
jag; men det är ej dessa lagar, som här äro i fråga.
Då man här sökte upphjelpa handel och bergsbruk, var man
nödsakad att i afseende på dem införa lagar, hemtade från
Tyskland och Holland. Huruvida dessa lagar äro nyttiga
för oss, lemnar jag derhän; jag tror dock, att de tåla ändring.
Men jag har svårt att komma till den öfvertygelse,
att vår allmänna lag bör ändras efter utländska mönster.
Dessa innefatta visserligen mycket förträffligt; men jag önskar
dock, att den grund, som finnes i vår förra lag, må
bibehållas.
102
Den i Juli c. tn.
I Irågen om ministerstyrelscn liar jag blifvit fullkomligen
missförstådd af samme värde ledamot. Med ministerstyrelse
förstår jag en sådan, som finnes i England och Frankrike
och icke lemnar Konungen något att göra. En sådan
ministerstyrelse, som Hr Gr. omtalat och som funnits under
Gustaf III:s tid, skulle jag önska se bibehållen. Jag
har aldrig gillat, att Konungens Statsråd endast utgöra
assessorer vid rådplägningen; jag skulle önska, att hvar
och en af dem vore chef för något af Rikets Collegier
och ägde rättighet samt skyldighet att der styra. Så skedde
i Gustaf II Adolphs, Christinas, Carl X:s, Carl XI:s
och Cari XII.'s tid, och jag skulle önska, att en sådan ministerstyrelse
åter blefve införd; den skulle ej heller medföra
någon ökad kostnad. Men den ministerstyrelse, som
sköter hela Rikets politik och hvaruti Konungen ej har
styranderätt, den önskar jag ej mitt fädernesland. Jag har
ansett mig skyldig att gifva denna förklaring åt mina ord,
då jag kunnat missförstås. Måhända har jag af känsla för
saken förglömt att med nödig tydlighet uttrycka mig; måhända
lia r det handt äfven derföre, att jag velat vara så
kort som möjligt för att ej missbruka tiden, som kanske allt
för länge af mig och andra talare blifvit upptagen.
Gr. Löwenhjelm: Jag ingår på Hr W. Thams anmärkning,
rörtde vår lags ursprung; förmenande dock, att
hvad jag yttrat om dess utländska härkomst äger användbarhet
på mycket i vår rättegångsordning, men än synnerligare
på hela vår collegiala lagstiftning.
Medan jag nu åter tagit ordet, må jag complettera mitt
nyliga svaromål till fördel för vår embetsmannacorps.
Jag jemnför den tryggt med alla utländska emhetsmannacorpser.
Den mängd af ärender, jag utomlands afhandiat,
har satt mig i beröring med så många embetsman individuel!,
att jag tryggt kan generalisera mittomdöme. Ifråga
om skicklighet kan afvägningen variera, ty otvifvelaktig!
utvecklas förmögenheterna i mån af en större scala för ärenderna;
hvarjemte dock bör besinnas det försteg, de utländska
cmbetsmännen få genom bättre embetsorganisationer.
Må mig en trivial liknelse tillåtas. Hästen förmår gagna
i den mån, han är väl förspänd; ja, ju bättre häst, ju mindre
tål han oriktig förspänning. Item äro våra embetsman
illa förspända nästan alla. I fråga om nit och redlighet förklarar
jag, i stöd af min redan förmälda erfarenhet och med
full medvetenhet af den noggranna sanning, jag är skyldig
mina Ståndsbröder, att jag anser vår Svenska embetsmannacorps
fördelaktigt uthärdande hvarje jemnförelse, efterstående
för ingen utländsk och öfverträffande mången.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg Const.Utskrs mernor. N:ris 10 och 11 böra återremitteras.
Ropades ja och nej.
D e n i Juli t. n\.
i
Frill. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag nödgas bestrida,
att en af de anmärkningar, sorn här blifvit gjorda,
kan i denna väg remitteras till Conslil.Utsk. Hr Dalman
liar nemi. gjort eu anmärkning mot samtliga Konungens
rådgifvare, och den kan ej remitteras annorlunda, än i den
ordning 29 §. lliksd.Ordn. foreskrifver. Jag anhåller, att Hr
Gr. o. Landtm, måtte afskilja denna anmärkning frun de öfriga,
på det vi ej må göra ett brott emot grundlagen.
Gr. Cronhjelm, Otto A11 g.: Jag hade önskat att
icke vidare under denna discussion uppträda; men då nuen
vigtig formfråga uppstått, liar jag ansett mig böra åter begära
ordet. Om Hr Gr. o. Landtm, funnit Hr Dalman under
sitt yttrande hafva framställt en anmärkning mot Konungens
rådgifvare, ar jag öfvertygad , att Hr Gr. o. Landtm,
säkerligen ej skulle underlåtit att afklippa en sådan anmärkning
och hänvisa talaren till 29 §. Reg.F. Jag har hört Hr
Dalmans yttrande, och jag erkänner, att jag ej kunnat uppfatta
det såsom någon anmärkntsanledning, och så har säkerligen
Hr Gr. o. Landtm, äfven uppfattat det, enär framställningen
fått ske. På det att icke den stora inconseqvens
må visa sig i R. o. Ad:s förhandlingar, att en anmärkn:sanledning
skulle emot Reg.F:s 29 §,, utan klander af Hr Gr.
o. Landtm, samt Ståndets ledamöter, få uppläsas och sedermera
besvaras och discuteras, men slutligen borttagas från
en återremiss; på det att sådant ej här må kunna passera,
får jag anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, ej täcktes lyssna till
den anmärkning, Frih. Ehrenborgh gjort, utan behagade
låta discussionen, sådan den här förefallit, åtfölja återremissen,
i fall R. o. Ad. beslutar, att återremiss skall ske.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han ej ansett
Hr Dalmans ifrågavar. anförande såsom en anmärknlsanledning,
ulan endast som ett yttrande under discussionens
lopp, och att vid sådant förhållande det ej kunde hindras,
att ju detsamma finge åtfölja till Ulsk., i fall R. o. Ad. beslöt
återremiss af Constit.Utkts nu föredragna memorial.
II. Ex. förnyade derefter sin nyss framställda propos.
till återremiss af Constit.Utsk:s memorial N:ris 10 och 11.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, i anlcdn. häraf förklarade,
det han funnit, att nej öfverröstat ja, begärdes votering.
Gr. Posse: Då nu votering blifvit begärd, huruvida
förevar. betänk:n skola återremitteras eller icke, inser jag
val, att om den noggrannaste ordning vid detta måls behandling
skulle iakttagas, borde denna voteringsproposition
endast angå återremiss, eller att den, som vill återremiss,
voterar ja, och den det ej vill, voterar nej. Men det finnes,
efter min öfvertygelse, intet lagligt hinder för att pro
-
io4 De h i Juli e. m.
posrn må blifva sådan, att båda tankarna , som linder dis—
missionen blifvit yttrade, må kunna göra sig gällande; och
jag hemställer derföre, om icke ja-propositionen bör innefatta
bifall till återremiss och i nej-propositionen böra intagas
de ordalag, soip grundlagen innehåller, att den, som
voterar nej, ej anser Rikets väl kräfva, att Statssecret. för
financeärenderna varder från embetet skiljd.
Hr Tham: Alltid bar det varit bruket här, att den,
som vill votera nej- mot ja-propos:n, fått uppgöra contraproposition.
Detta mätte ej heller förnekas denna gårig, och
det är derföre, som jag velat göra samma framställning, som
Gr. Posse nu gjort. Jag anhåller således, att nej-propos:n
må blifva den, att vinner nej, har R. o. Ad. alslagit anmärkningarna
mot Statssecret. Skogman och läggas Constit.-  Utskts memor. till handkna.
Gr. Cronhjelm: Jag fruktar, att voter:spropos:n, uppställd
på det nu föreslagna sättet, skulle innefatta en oformlighet.
Om återremiss vägras, finnas tvenne alternativer,
hvarom Ståndet har att besluta, det ena afslng och det andra
godkännande af betänk., eller det ena, att en underd.
skrifvelse till K. M. bör aflåtas, och det andra, att en sådan
skrifvelse ej är-nödig. Skulle nu R. o. Ad. besluta, att
i nej-propos:n afklippa bifall lill betänk, och låta båda propositionerna
innehålla ogillande deraf, i det ja-propos:n skulle
innehålla återremiss och nej-propos:n afslag, skulle vi erhålla
en högst oformlig voteringspropos:n, som jag för min
del bestrider, och hvaröfver jag särskildt måste begära votering.
Gr. Posse: Den anmärkning, Gr. Cronhjelm nu gjort,
var just den, som föranledde mig att börja min förra framställning
med förklarande, att den votertsproposition, jag föreslog,
ej var stride öfverensstämmande med ordningen, emedan
den uteslöt frågan om bifall till betänk:na; men jag
trodde mig saklöst kunna föreslå den af den, efter mitt omdöme,
gällande anledning, att ingen enda talare här yrkat
bifall till dessa betänkm, i följd hvaraf man synes kunna
antaga, att ingen vill rösta derför; men finnes någon, sorn
önskar det, tror jag icke Ståndet kan vägra att först votera
om återremiss och sedan, i fall contrapropostn vinner,
om sjelfva saken. Jag hemställer dock till Gr. Cronhjelm,
om det kan vara behöflig!, då ingen yrkat bifall å betänk:na.
Frih. Boye: Jag ger ali rätt åt det andragande, som
Gr. Posse gjort; men jag kan icke neka, att i formen har
Gr. Cronhjelm rätt, och jag önskar, att propositionen må
blifva sådan, som Gr. Cronhjelm begärt, på det att icke i
någon tidning må efteråt kunna sägas, att .man pär surprise
afklippt Ståndets beslutande rätt. Jag anhåller derföre, att
pro
-
D c ri i Juli c. m.
propos:n ej må utesluta möjligheten af bifall till Utslits betänkta;
ty ehuru ej heller jag hört någon yrka bifull dertill
och således anser propositionen ej kunna verka på sjelfva
saken, tror jag dock, att vi böra akta oss att gifva tidningarna
någon anledning till förtydningar.
Gr. Cronhjelm: Det är visserligen sannt, såsom Gr.
Posse uppgifvit, att ingen här talat för bifall å betänktna;
det är sanni, att de talare, som önskat sig alla möjliga anmärkntsanledningar
afslagna, begärt afslag å Constit.-Utskts
i afseende på den om Statssecret. för financeärenderna gjorda
hemställan, och att de, som varit af annan tanke, yrkat
att få ämnet bättre utredt, samt derföre önskat återremiss.
Skulle likväl H. Ståndet besluta, att återremiss ej
skall äga rum, är det mer än troligt, att här skola finnas
personer, som, i fall den återremiss, de önska, ej bi Fa lies, ej
skola anse sig förbundna alt votera för afslag på dessa betänktn.
Jag skall i sådant fall yrka deras läggande till handJtna,
och jag tror, att den sedermera förekommande propostn,
huruvida Ståndet anser Rikets väl kräfva, att Statssecret.
för financeärenderna skiljes från sitt embete, kan blifva
besvarad utan votering.
Gr. Spens, Carl Gust.: Gr. Cronhjelm har i sitt sednaste
yttrande lill en stor del förekommit mig. Jag begärde
egentligen ordet i anledning af hans anhållan, att, om vid
votering om återremiss nej vinner, proposition sedermera
skulle göras i afseende på antagande eller förkastande af
ifrågavar. betänkm. Jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att, såsom Utsk:s betänktn äro uppställda,
kunna de ej framställas hvarken till antagande eller
förkastande. Det ena betänk. N:o io slutar med vördsamt
tillkännagifvande för att grundlagsenligen behandlas i sammanhang
med de öfriga, nu tillkännagifna anmärkningar;
det andra slutar på samma sätt: ”Hvilket allt Constit.Utsk.,
enligt grundlagarnas föreskrift, får R. H. St. vördsami. tillkännagifva.
” Constit.-Utsk. har härvid utgått från den åsigten,
som Gr. Cronhjelm i sitt sednaste yttrande uttryckte,
att nemi. frågan, huruvida Rikets väl kräfver Statssecrel:s
entledigande, vore en särskild act, som kunde hos Ståndet
förekomma, sedan betänkma blifvit vederbörligen föredragna.
Det är på denna grund, som jag så mycket mindre
kan ingå på, utan måste protestera mot Gr. Posses och Hr
Thams förslag att i nej-propos. må intagas det förklarande,
att Rikets väl ej kräfver, det någon und. anhållan om Statssecret:s
entledigande göres, emedan man sålunda skulle sammanbinda
tvenne i grundlagen alldeles afskiljda frågor, ilen
ena om återremiss af ifrågavarande betänkanden, och deu
andra om det endast RiksSt. tillkommande göromål att sva
9
H. <4
io6
Den i Juli e. m.
ra på, huruvida Rikets väl kräfver, att den embetsman, mot
hvilken anmärkningarna blifvit gjorda, varder entledigad.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Så vidt jag
kunnat uppfatta Constit-Utsk:s betänktn i denna del, hafva
anmärkningar här blifvit framställda mot Statssecret. för handels-
och financeärender till behandling efter 107 §. Reg.F.
Annan lydelse kan jag icke finna. R. o. Ad. har nu beslutat
en votering öfver återremiss af förevar. betänk:ri, och den
frågan är således afgjord. Den andra frågan, som angår contra-propos:n,
har föranledt yttranden af olika meningar. Det
är således öfver contrapropostn, som nu beslut skall fattas,
och dervid kan icke pä förhand bestämmas, huruvida saken
kommer att afgöras genom votering eller genom acclamation.
Jag nämner icke detta af någon slags farhåga för denna
votering, hvilken ej bör inverka på det beslut, R. o. Ad.
kommer att fatta. Det är således hos Hr Gr. o. Landtm.,
jag får anhålla om de framställningar, som här blifvit gjorda
i afseende på contra-propostn. Jag tror, att Hr Gr. Posses
och Hr Thams voro nära öfverensstämmande, och att
de begge önskade det förklarande, att skäl icke finnes till
en und. skrifvelse till K. M. med anmälan, att Ständerna
anse Piikets väl kräfva Statssecret. Skogmans entledigande.
Den andra framställningen af Gr. Cronhjelm åsyftar, att
betänk, skulle läggas till handhna. Jag anhåller om framställandet
af propos. på båda dessa fall. Gr. Spens har
bestridt den förenämnda propos. på grund af det sätt, hvarpå
betänkrna skola vara uppsatta eller derföre, att TJtsk,
icke bestämdt tillstyrkt en sådan und. skrifvelse, utan blott
öfverlemnat handhna samt sedermera hemställt, huruvida
R. St. kunde finna anledning till anmärkningarnas behandling
alt tillämpa 107 §. Reg.F. Jag får derföre anhålla, att
båda förslagen må tjena till propos., enär jag icke inser,
att Utsk:s betänkrn innehålla annat, än ett förslag om 107 §ts
tillämpning; Oni denna fråga först blefve framställd, klefve
sedan lätt att afgöra, huruvida dessa betänkm böra läggas
till handhna eller afslås.
Underteckn. Ridd.-Se c re t.: När 3:ne propostr hos
R. o. Ad. varit yrkade, hafva vid åtskilliga föregående riksdagar
2Sne methoder varit följda, den ena att först genom
votering bestämma contrapropostn och sätta 3:dje propostn
i ja-propos:n. Den andra methoden, som vanligen
blifvit följd, då fråga varit om återremiss, har varit att i
contrapropostn förbehålla sig att särskildt afgöra de 2tne andra
propostna. Vid detta tillfälle kunde detta ske sålunda,
att i ja-proposin intoges återremiss af Constit.-Utskts mernoi-i
Ntris 10 & n och att contrapropostn komme att innehålla:
vinner nej, kommer särskildt att afgöras, huruvida dessa
mentor, skola läggas till handltna, eller huruvida Ståndet anser
D c n 1 Juli e. m.
Rikets väl Kräfva, att und. anmälan hos K. M. göres, ronde
Slatssecret. Skogmans skiljande från embetet.
Frih. Boye: Jag anhåller, att propos:na må följa egenskapen
af de ämnen, som skola afgöras. Det ena är en formfråga,
det andra en hufvudfråga. Jag begär derföre, att
den första propos. må blifva följande: finner B., o. Ad., att
de anmärkningar, som blifvit gjorda, böra föranleda till
återremiss, och vinner nej, kommer hufvudsaklig propos. i
ämnet att göras, och den bör i ja-propos:n innefatta bifall
till Utsk:s betänkm och i contraproposm, att de skola läggas
till handlingarna.
Gr, Cronhjelm: Jag är hufvudsakligen förekommen i
principen genom Frih. Boyes sednaste yttrande, likväl med
undantag af hvad Hr Frih. nämnde om innehållet af den
hufvudsakliga propos., som bör framställas, i händelse återremiss
vägras; men jag anser frågan derom kunna afhandias
efter första voteringen, samt troligen då kunna afgöras
utan ytterligare votering.
Gr. Spens: Jag instämmer i hvad Frih. Boye föreslagit
i afseende på första voter:spropos:n; men jag hemställer
till honom sjelf, huruvida det icke är det enda lämpliga,
att i den andra, eller hufvudsakliga proposm, ja-propos:n
ställdes i enlighet med ordalagen i grundlagen: anser R. o.
Ad. Rikets väl kräfva, att Statssecret. Skogman skiljes från
sitt embete; ty om ja-propos:n blifver; bifaller Ståndet Constit.
-CJtsk:s betänk.'U, innefattar detta jemnt ingenting, enär
Utsk:s hetänk:n sluta med ett tillkännagifvaride till den behandling,
107 §. omtalar. R. o, Ad. bör hafva fästat sig
vid, att, efter Gonstit.-Utsk:s tanke, grundlagen uppdragit
en bestämd skillnad emellan de i förra delen af 107 §. omtalade
acterna, den ena tillhörande Constit.-Ulsk,, hvilken reddan
för sig gått och ej sträcker sig längre än till anmärkningens
tillkännagifvande, och den andra, tillhörande RiksSt.
, hvilka äga att afgöra, hvad i detta fall Rikets väl kraf*
ver. Bifall till återremiss angår hvad jag kallar första acten
eller den, som tillhör Constit.-Utsk., derest återremissen
skulle föranleda till en ny debatt; men den sednare acten,
eller hvad Frih. Boye kallat den hufvudsakliga delen, ankommer
ensamt påRiksSt,, och dervid böra grundlagens ord be-,
gagnas: anser Ståndet Rikets väl fordra, att Statssecret. var*
der från embetet skiljd.
Frih. Ehrenborgh: Jag hemställer vördsamt till Hr
Gr. o. Landtm, och underställer det H. Ståndets pröfning,
huruvida icke det rätta och grundlagsenliga är, att vi helt
enkelt votera om återremiss, hvarefter, i händelse återremiss
ej blifver bifallen, den andra frågan uppstår, hvarom
måhända någon votering icke kommer all ske, nemi., att
helänk:na må läggas lill handhna. Sedan delta skett, upp
-
Den i Juli. e. m.
lommel- fråga, huruvida Ståndet yrkar, att någon und. skrifvelse
i afseende på Statssecret. Skogman skall aflåtas till K.
M. Detta föreställer jag mig vara den enda grundlagsenliga
väg, vi hafva att följa; och jag hemställer derföre, om icke
Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos., huruvida Ståndet
yrkar återremiss eller icke.
Frih. Boye: Jag ber att få försäkra Gr.Spens, att min
mening aldrig varit annan än den, han i början af sitt yttrande
framställde; slutet af detta yttrande hörde jag ej.
Men jag ber att få erinra, att detta angår en cura posterior,
hvartill vi komma först efter första frågans afgörande.
Frih. Ehrenborgh har nu så tydligt som möjligt framställt
rätta behandlingssättet af denna fråga, hvilket jag ansett
kunna blifva kortare derigenom, att 2:ne propostr sammanfördes.
Hr von Hohenhausen: Det tillhör visserligen R. o.
Ad:s beslutande-rätt att bestämma sättet, huru Ståndet vill
afgöra de här ifrågakomna contrapropos:r, d. v. s. huruvida
dessa frågor böra afgöras genom särskilda propostr eller,
såsom Frih. Boye föreslagit, sammanfattas i en hufvudsaklig
propos. Men jag vill framställa, hvad det i detta fall betyder
att lägga Utsk:s betänkm till handina, när man sedan
skall taga en åtgärd. Det är ej den vanliga formen att lägga
ett betänk, till handina, utan att dermed hela saken förfaller.
Jag ser derföre icke, hvarföre icke nu genast den contrapropos.
kan framställas: anser R. o. Ad. de framställda
anmärkningarna böra föranleda till någon und. skrifvelse till
K. M. i den form, grundlagen omtalar, eller anser R. o. Ad.
det icke; och propos:n i den delen kan på förhand afgöras
utan votering. Men någon särskild contrapropos., att dessa
betänkm må läggas till handina, synes mig icke vara på sitt
rätta ställe. Jag får derföre i afseende på contraproposm
hemställa, om det ej vore lämpligt att framställa den und.
skrifvelsen till jakande eller nekande, hvarigenom contraproposm
till återremissen blefve bestämd.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition:
Den,
som auser, att Constit.-Utsk:s memorial. N:o io,
ang:de Hr W. F. Dalmans anmärknrsanledning med afseende
å förslaget till lag för Banken, samt N:o 11, angrde fullbordad
granskning af de i Statsrådet förda protocoll skola
återremitteras, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, komma Constit.-Utsk:s ofvannämnde memorial att
utan återremiss till hufvudsakligt afgörande företagas.
Den i Juli e. m.
*09
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sorn föijer:
Ja — 65.
Nej — 96.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att få till prot. reservera
mig mot det beslut, Ståndet nu genom votering fattat. Jag
finner det endast förklarligt genom den stora ömtålighet,
som inom detta hus hos den stora majoriteten alltid finnes,
då det blifver fråga om något tadel, som träffar Konungens
rådgifvare. Jag beklagar blott, att äfven jag måste handla
i denna majoritets interesse, då frågan slutligen afgöres, ty
i anseende till den ringa liberalitet, majoriteten visar, då
den ej låtit oss få saken mera utredd, borde, i fall annars
samvetet ej satte sig deremot, minoriteten visa sig lika illiberal
i sitt handlingssätt.
Hr Dalman: Jag anhåller att få förena mig i den reservation,
som af Gr. Cronhjelm blifvit anförd. Lika med
honom anser jag majoritetens genom den vägrade återremissen
ådagalagda illiberalitet innefatta en anledning för minoriteten
att yrka propos., huruvida Rikets väl klafver, att
Statssecret. Skogman må från sitt embete skiljas; men då,
såsom jag redan förut anfört, jag icke kan anse öfverensstämmande
med rättvisa, att en person skall lida ensamt
för en handling, hvaruti andra, som gå fullkomligt fria,
varit jemte honom delaktiga, afstår jag från yrkande af
denna propos.m, och får jag vid detta såsom vid andra tilli
fällen underkasta mig majoritetens beslut.
Gr. Cronhjelm: Jag kan på intet vis gilla den sista
delen af den siste värde talarens anförande. Jag tror deremot,
att det är Hr Gr. o. Landtnäs pligt att framställa
propos., huruvida R. o. Ad. anser Rikets väl kräfva, att
Statssecret. Skogman skiljes från sitt embete. Constit.-Utsk.
har funnit, det han bör ställas under 107 och en propos.
i den andan bör således framställas; huruvida den blir
bifallen eller icke, derom vill jag nu ej yttra mig, men i
det fallet tror jag mig vara af samma tanke som den siste
talaren. Jag glömde förra gången nämna, att det är särdeles
karakteristiskt, att majoriteten nekat en återremiss, som
kunnat leda till upplysning för dem, som det åligger att
besvara denna i grundlagen föreskrifna proposition.
Hr Dalman: Jag kan alldeles icke finna, att det är
Hr Gr. o. Landtm:s pligt att framställa en propos., huruvida
Ståndet anser Rikets väl kräfva, att Statssecret. Skogman
må från embetet skiljas, enär Constit.-Utsk. underlåtit
att inkomma med något bestämdt förslag derom. Jag tror,
alt om propos. göres derom, att Utsk:s betänk, må läggas
till handbna, så erfordras ingen vidare åtgärd. Jag skulle
ej kunna besvara den förstnämnda proposm hvarken med ja
*10
Don x Juli c. m.
eller nej; och genom besvarandet deraf skulle vi binda oss
uti en annan till Gonstit.-Utsk. remitterad anmärkn:sfråga,
rör:de samtliga rådgifvarepersonalen.
Medan jag nu har ordet, anhåller jag att, då man berättat
mig, att Hr Gr. Löwenhjelm tillagt mig det yttrande, som skulle
jag anse våra embetsman i massa såsom oskickliga, få med den
rätt, som tillkommer en hvar att justera sina ord, förklara, att,
i fall mina ord fallit sig så, hafva de fallit helt olika emot
hvad jag menat. Mitt yttrande afsåg nemi. endast de embetsman,
som närmast omgifva folket, och om dem var min
mening att säga, att de ej äro så beskaffade, att folket kan
vara belåtet med dem och för dem hysa den aktning, hvaraf
folket bör kunna fordra, att de skola göra sig förtjenta.
Hade jag varit närvar., då Gr. Lövvenhjelms anmärkning
gjordes, så hade jag mera fullständigt utvecklat mina tankar
i detta fall; men jag vill nu inskränka mig till denna
förklaring.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller att få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att, såsom jag förmodar, Hr
Dalman misstagit sig deruti, att det skulle vara Constit,-
Utsk:s åliggande att framställa något förslag i sådana frågor
som denna. TJtsk:s åliggande har varit att tillkännagifva,
hvad det emot rådgifvarepersonalen anmärkt. Detta
liar af Constit.-Utsk. blifvit fullgjordt, och nu vidtager R.
o. Ad:s rätt att tillämpa 107 §. Reg.F., om R. o. Ad. finner
Rikets väl det kräfva, och denna tillämpning lärer icke
kunna ske på annat sätt, än att Hr Gr. o. Landtm, täckes,
göra till Ståndet den propos., huruvida Ståndet anser Rikets
väl kräfva, att en und. skrifvelse, rörtde Statssecret,
Skogmaus entledigande, afgår. Skulle denna Hr Gr. o. Landtnäs
propos. af Ståndet blifva afslagen, anser jag, att ej annat
återstår, än att lägga Dtskts betänkm till handlingarna.
Frih. Boye: Jag förenar mig med den siste värde talaren,
likväl i omvänd ordning. Jag tror formen fordra en
Onnan ordning, och får derföre anhålla, att Hr Gr, o. Landtm,
först täcktes göra propos. om betänk:nas läggande till handl:na
och derefter, om Ståndet anser Rikets väl fordra, att
en und. skrifvelse i ämnet afgår. Den sednare propos. kan
ieke uppkomma, förrän den förra är gjord.
Gr. Posse: Jag förenar mig i allo med Frih. Ehrenborgh;
ty det synes mig påtagligt, att förevar, betänktn böra
få all den handläggning, hvartill de föranleda, innan de
läggas till handhna. Jag tycker saken vara mycket enkel,
ty grundlagen dicterar till och med orden, hvaruti propos.
skall fraoiställas, nemi. om R. q. Ad. anser, att Rikets väl
kräfver, att i anseende till de i dessa betänktn gjorda anmärkningar
Statssecret. Skogman må entledigas från sitt embete,
Således har propos:n endast afseende på dessa anmärkningar
och ej på de öfriga, som kunna varu eller blifva
Den i Juli e. m.
ni
gjorda. Om denna propos:n, såsom jag förmodar och enligt
hvad jag hört flera värda ledamöter yttra, blifver besvarad
med nej, återstår, på sätt Frih. Ehrenborgh omnämnt, icke
annat än att lägga betänkandtna till handhna, och då hafva
de fått allden handläggning, hvartill de kunna föranleda.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg Rikets väl kräfva, att R. St., med anledn. af Constit.-  Utsk:s memorial N:ris io och ii hos Ii. M. Konungen anmäla
deras önskan, att Han ville ur Statsrådet och från embetet
skilja Slatssecret. för handels- och financeärender, Skogman.
Ropades nej.
Ii. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg Constit.-  Utskts memorial N:ris io och 11 böra läggas till handlingarnas
Ropades ja.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att få till prot. förklara,
att jag till förra propos. svarat nej, och jag ber att
jag äfven får redogöra för motiverna dertill. Då banklagsförslaget
remitterades, ansåg jag Stalssecret. Skogman ensam
vara den felaktige, och dertill föranleddes jag af de yttranden,
som då af trenne Konungens rådgifvare afgäfvos, hvarvid
den ena förklarade de bifogade motiverna vara Statssecret:s
olyckliga motiver, en annan kallade dem en grundlagsvidrig
tanke och en tredje äfven olyckliga motiver. Jag
har sedermera under discussionen i dag och isynnerhet
genom ett af Gr. Spens uppläst anförande blifvit underrättad
derom, att åtgärden icke kan ensamt tillskrifvas Statssecret.
Skogman, och i valet emellan att göra en bestämd
orättvisa och att framdraga en syndabock eller att fria, har
intet annat med mitt samvete funnits förenligt att göra, än
att svara nej till denna propos.; men jag förklarar, att jag
anser, att Rikets väl fordrat, att samtliga de Konungens
rådgifvare, som föranledt detta förslag, blifvit från embetet
skiljda. Jag anhåller, att detta anförande må blifva intaget
i protocollet,
Gr. Horn: Jag anhåller att få till prot. antecknadt,
att jag icke deltagit uti ifrågavar. beslut. Jag har hvarken
svarat ja eller nej på samma grund, som föranledt mig att
vid 2:ne föregående riksdagar göra på samma sätt, nemi.
derföre, att jag funnit, alt man på ett mindre ädelt sätt velat
kasta skugga på en enda person i mål, der flera varit
lika delaktiga. Mitt samvete har ej tillåtit mig att deltaga
i ett sådant handlingssätt.
Hr Dalman: Jag är förekommen af Gr. Horn och anhåller
endast att få förena mig med honom.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpes
Den 4 Juli f. m.
Fredagen den 4 Juli 1834-
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 20 sistl. Juni.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda fran
Exp.-Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M., nemi.:
N:o 58. i anledn. af verkställd undersökning om den s.
k. prestetaxans upprinnelse och beskaffenhet;
N:o 59. ang:de nedsättning i lösen för dagsverken till
Wisingsborgs kungsgård;
N:o 60. ang:de sammanfattandet af beskrifningar öfver
anläggning och skötsel af rior eller torkinrättningar för
spannmål;
N:o 61. ang:de den s. k. Trolliska stipendii-fonden och
räntan derå.
Frih. Rantzou, Joh. Alb. uppläste följande:
Då jag icke kunde föreställa mig, att R. o. Ad:s majoritet,
i motsats till de åsigter, som gjort sig gällande vid
tvenne nästföregående voteringar i måndagens plenum, skulle
vägra återreraiss af decharge-betänk., i anledn. af hvilket
så vidsträckta och vigtiga anmärkningar blifvit framställda
och, å andra sidan, Jemnats utan något slags fullständig
utredning, aflägsnade jag mig, efter att vid voteringen hafva
afgifvit min röst, och saknade således tillfälle att då
anmäla min reservation emot detta oförmodade beslut. Jag
begagnar emellertid nu min rätt till en dylik reservation.
Inom det constitutionella samhället är den ministeriella
ansvarigheten en af de väsendtliga garantier för folkets frihet
och sjelfbestånd, ett af de oundgängligaste vilkor för
landets förkofran och dess invånares framskridande i bildning
och industri. Der denna ansvarighet ej finnes eller
ej utkräfves, der kan egentligen ingen politisk frihet anses
befästad, enär folkets röst ingenting förmår emot en ansvarslös
Styrelse, som i sina händer förer spiran och förmyndCrskapet
öfver alla dess angelägenheter, och, hvad
mera är} der blifver folket småningom likgiltigt för de
tönstitutionella former, hvilka endast tjena till täckmantel
för Styrelsens misstag och återkasta dessa på folkets representanter,
hvilka åter, i sin ordning, blifva föremål för
bviljan och missnöjet.
Jag äi* icke bland dem, som älska hvarken de former,
under hvilka Sveriges Representation verkar, eller dem,
under hvilka Sveriges Styrelse utöfvar sin magt. Jag anser
dem båda, särdeles den förra, högst ofullkomliga, och mina
rin
-
Den 4 Juli.
r 13
ringa bemödanden skola ej sparas för att genom en mera
allmän opinionsyttring söka öfvertyga Styrelsen härom; ty
oförgripligen tror jag, att det är från henne ensam, som
Svenska folket under sitt nuvar. representativa statsskick
kan hafva att hoppas framgång för något förslag till reformer.
Utan hennes tillhjelp går deremot intet; ty dertill är
splittringen af interessena inom de fyra RiksSt. alltför
stark. Regeringen ensam förmår, om hon vill, sammanhålla
dem; och när hon kunnat genomdrifva de mest opopulära
förslag såsom ökade anslag, passevolancefrågan, instruetionen
för R. St:s Revisorer, indragningsmagten m. fl., huru kan
man ett ögonblick betvifla, att det ej ligger i Styrelsens
skön att, derest hon så önskar, genomdrifva reformer, hvilka
önskas öfver land och stad af liela den upplysta delen
af Nationen, ja, efter hvilka sjelfva massan redan länge
känt ett för henne allt mer och mer klarnadt behof.
Men, som sagdt är, ehuru jag ogillar våra närvar, former,
kan jag dock icke hylla deras lära, som vilja söka
ursägta Styrelsens teml. allmänt öfverkiagade brist på verksamhet,
kraft och förstånd dermed, att den snärjes och
hindras af formerna. Denna lära synes mig vara både
falsk och farlig: det förra, emedan ingen form är så oduglig,
att icke talenterna och den sannt fosterländska andan
kunna deruti uträtta något, åtminstone visa sig ärligt
och kraftfullt vilja något annat, genom att undanrödja
bristfälligheterna af det närvar., för att framkalla det bättre;
och det sednare, emedan den ökar säkerhetssönmen och sorglösheten
hos Styrelsen, som blifver allt tryggare och tryggare,
i mån af att den ser sig kunna göra folkets män nedslagna
och utledsna vid deras kall och slutligen förvandla
dem till ”duper,” hvilkas afsvalning derefter kommer Styrelsen
i samma mån till gagn, som deras fordna häftighet.
Enär jag således ej kan antaga de odugliga formerna
såsom ursägter för Styrelsens handlingssätt, innan jag sett
Styrelsen sjelf med den stora magt, som i detta land henne
gifven är, försöka att få dessa former förändrade, måste jag
dels bedöma detta handlingssätt, sådant det i resultaterna
visar sig, dels tro, att Styrelsen älskar de nuvar. formerna
just för deras skyddsegenskaps skull.
Jag vill här ej inlåta mig i någon speciel undersökning,
ang:de de speciella facta, hvilka man fordrar åberopade för
att bilda sig ett omdöme öfver Styrelsen. Dertill äger jag
icke tid, ej heller förmåga. Jag dömer således blott efter
de allmänna iakttagelser, som företrädesvis tyckas mig hafva
fästat nationens uppmärksamhet, och der åtminstone inga
former synas hafva hindrat Styrelsen att handla mera enligt
med folkets önskan och sympatbier.
Jag har då funnit en allmän klagan öfver Regeringens
sätt att vårda tryckfriheten, detta frihetens heligaste
9 H. i >
Den 4 Juli.
palladium, icke blott genom godtyckliga indragningar och
åtal, utan ännu mera genom sitt illa dolda bemödande att
influencera valen af jurymän, sin afvoghet emot den liberala
pressen och dess organer, de magtmissbruk, hon stundom
tillåtit sig för att undanhålla sina åtgärder offentligheten,
samt det förakt, med hvilket hon bortvisat publicitetens
mången gång ganska helsosamma råd,— ett handlingssätt,
hvarigenom hon måhända gjort den liberala pressen till
sin fiende, i stället för att den borde här, såsom i England,
vara Styrelsens säkraste vän och stöd.
Jag har vidare funnit en allmän klagan öfver det considerationssystem,
som ej sällan skall följas vid befordringar
till embeten och t jens t er, — ja, än värre, det
system att genom sådana belöna det under representantkallet
iakttagna underd. nitet; och jag har hört isynnerhet
landsorternas opinion högt yttra sig emot de män, hvilka
någongång ställts i spetsen för localstyrelserna. Jag har äfven
funnit anmärkt, huruledes understundom talenterna och
frisintheten sakna uppmuntran, under det medelmåttan och
lycksökeriet bana sig vägen till statens vigtigaste embeten m. m.
Jag har funnit, huruledes Styrelsens hushållningssystem,
särdeles inom krigsadrninistrationen, varit föremål
för mångens klandrande förvåning, då man sett Styrelsen
riksdag från riksdag begära ökade anslag, utan afseende på
folkets förmåga alt bära ökade skatter, och utan att man
sett några särdeles resultater af tillökningarna, enär man än
i dag hör upprepas, att våra fästningar sakna befästning
saint våra förråd både vapen och öfrig materiel,— dåinan
sett, huru Styrelsen saknat medel för de angelägnaste behof
af nalionai-conscriptionens exercis och beväring m. m.,
men icke saknat dem för löneförhöjningar utöfver R. St:s stat,
för uniformsförändringar, lustläger &c.
Jag har ytterligare förnummit klagan öfver en bristande
organisationsförmåga, enär man iakttagit, huruledes förvaltningskostnaden
och personalens aflöning, t. ex. inom den
marina administrationen, icke stå i något förhållande till den
allt mer och mer inskränkta malerielen, och huruledes inom
Tull- och Postverken uppbördsutgifterna sluka en så
högst ansenlig del af de från folket på detta sätt inbragta
skatterna, att ej nämna de organisationer af embetsverken,
som i sednare tider skett, medförande minskade controller,
på samma gång sora ökade utgifter.
Jag har funnit, huru missbelåtenheten yttrat sig öfver
det ringa afseende, Regeringen någongung synts fästa å R.
St:s till hgnne framställda önskningar, äfven i ärender, der
R. St. förmenat sig kunna grundlagsenligen besluta, och
derå Regeringen endast vore verkställare.
Jag har funnit en allmän klagan öfver beskaffenheten
af och vacklandet i våra ceconomiska lagar och författningar;
.och slutligen har jag funnit den tankan hos mången
Den 4 J»l>.
inrotad, att Regeringens behandling af P. .St. icke vore den
öppna, loyala, som ingåfve förtroende och säkerhet, utan
att understundom hennes planer beskrefve ett slags coinetisk
bana, för att på hvilka vägar som helst hinna det föresätta
målet.
Dessa och ännu flera klagomål, dessa missnöjen har jag
hört från många, många håll framställas emot vår Regerings
system. Jag har ej varit i tillfälle att undersöka deras mer
eller mindre grundlöshet; men då de här på detta rum blifvit
yppade, hade jag ansett Constit.Ulsk. böra lemnäs tillfälle
alt deröfver meddela sitt på granskningen af Statsrådets
protocoll grundade utlåt., på det antingen orättvisan
af klagomålen måtte uppdagas, eller ock R. St. sättas i tillfälle
att känna de sanna egenskaperna hos' den rådgifvande
personalen, för att derefter, om ej directe begära dess entledigande,
åtminstone i anslagsfrågorna indirecte visa, i hvad
mån den ansågs förtjena landets förtroende.
På dessa grunder får jag reservera mig emot den vägrade
återremissen af dechargebetänk., med förklarande derjemte,
att, derest jag varit närvarande vid beslutet öfver
anmärkningarna emot Hr Statssecret. Skogman, jag med nej
besvarat frågan om hans entledigande på de skäl, som af
Hr Gr. Cronhjelm och Hr Dalman blifvit anfcrda, och enär
jag, lika med en annan talare i sista plenum, anser Hr Skogman
innehafva de jemnförelsevis största statsmanna-egenskaperna
inom vår Ministere.
Jag begär ett rum i prof. för detta yttrande.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Af Frih. Rantzou
har nu endast det thema, sora vi förut hört, blifvit
varieradt. Jag skall icke ingå i någon vederläggning af dessa
satser, som äro desamma, hvilka Gr. Cronhjelm och Hr Dalman
förut gifvit oss, och hvaraf jag anser Frih. Kantzous
yttrande blott vara en afskrifning med några tillägg, måhända
för att göra satserna mera pikanta. Jag vill endast
fästa mig vid representationsfrågan, och får dervid börja
med den förklaring, att då Frih. Rantzou med så mycken
värma omfattar frågan om en förändring i vår närvar. Representation,
förmodar jag, att Frih. deraf bör föranledas
att jemväl framställa ett förslag i ämnet, som kan anses
stämma öfverens med den allmänna rösten. Med Frih. Kantzous’
förmåga och kunskaper, och med de källor för den
allmänna röstens riktiga bedömande, hvarpå Hr Frih. troligen
har tillgång, skall framläggandet af ett sådant förslag
tilläfventyrs för Hr Frih. blifva en lätt sak, och Constit.-  Utsk. skall då blifva Hr Frih. mycken tack skyldigt. Emedlertid
har jag för min del icke funnit det så lätt, som man
i allmänhet tror, att tillvägabringa en förändring, som i någon
mån kunde anses ändamålsenlig eller öfverensstämmande
med allmänna tänkesättet. Jag är glad att härvid kunna för
-
Den 4 Juli,
klara, att jag icke emoltagit min nuvar. plats i Constit.Utsk.,
Titan att hafva förut begrundat detta ämne och åtminstone
historiskt undersökt det, hvilket troligen ej är förhållandet
med Frih. Rantzou eller de flesta, soin endast klandra Ulsk.
R. o. Ad. torde tillåta mig en kort historik om saken. Vid
rBog års riksdag, dä rättesnöret för den constitutionella hanan
ännu icke var så noggrannt uppgjordt, eller icke så noga
efterföljdes, blefvo åtskilliga petitioner 0111 förändring i
representationssättet ingifna till RiksSt. och remitterades derifrån
till Constit.Utsk., ehuru denna väg icke var fullt enlig
med grundlagen. Dåvarande Constit.Utsk., hvars medlemmars
minne i flera afseenden böra vara kära för fäderneslandet
och oss alla, uppgjorde i anledn. af dessa petitioner
ett förslag, deruti samma dom fälldes öfver ståndsfördelningen,
som Frih. Rantzou nu fällt. Jag delar icke denna
åsigt och förklarar högt, att jag icke delar den; den bief
emedlertid uttalad af 1809 års Constit.Utsk., och jag hänvisar
Frih. Rantzou till Utskts härom afgifna betänk., som
finnes tryckt. Ulsk. förklarar deruti sig icke anse ståndsfördelningen
vara lämplig, ulan hyllar principen af allmänna
val enligt de satser, som på den tiden i Europa gjorde
sig gällande. Jag ogillade denna princip äfven då under
ungdomens och passionernas tid, och jag anser ännu principen
vara den falskaste af alla grundsatser, emedan den sätter
fattigdomen i strid med rikedomen, och tvärtom. Detta
Utskts betänk. lades då på RiksStts bord, men har aldrig
under alla de riksdagar, som sedermera infallit, blifvit taget
derifrån; ty förhållandet är verkligen, att alltsedan har
ingen enda röst inom Representationen höjt sig för att förklara,
huruvida dessa allmänna val borde antagas eller förkastas;
och jag frågar: kan då, mina Hrr, nationen anses
hafva gifvit tillkänna hvad den önskar, eller har Regeringen
haft anledning att fästa afseende på lösa yttranden af
enskilda personer, såsom Frih. Rantzou, eller ens på 2000
spridda namn, tecknade under petitioner, som icke kunna
lemna någon garanti, att de verkligen uttrycka nationens
opinion? För min del bekänner jag, att jag icke vet, hvad
som är nationens önskan i denna del, och jag uppmanar
Frih. Rantzou att på ära och samvete förklara, om han vet
det. Detta är min trosbekännelse i afseende på representationsfrågan,
och jag anser mitt kall såsom ledamot af nuvar.
Constit.Utsk. både berättiga och förpligta mig att framlägga
min åsigt. Hvad för öfrigt beträffar den anmärkning af
Frih. Rantzou, att Constit.Utsk. genom den vägrade återremissen
icke kommer i tillfälle att besvara det thema, angtde
styrelsesystemet i sin helhet, som Gr. Cronhjelm, Hr Dalman
och Frih. Rantzou hvar för sig varierat, får jag förklara,
att jag anser Utsk. icke ens hafva varit berättigadt
att härpå lemna något svar, då framställningarna icke skett
i form af väckta amnärkntsanleduingar. Utsk. äger icke att
Den 4 Juli.
yllra sig öfver Styrelsens system, eller klandra livad som
blifvit uraktlåtet, utan har blott att säga, om Konungens
rådgifvare i sina meddelade rådslag iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller tillstyrkt något stridande deremot. Detta
har Utsk. gjort, och jag skall för min del än vidare söka
fullgöra denna pligt, så vidt mitt samvete Ljuder; men jag
skall aldrig låta så förvilla mig af dagens opinion, att jag
tillåter mig enskilda omdömen om Styrelsen, som grundlagsenlig!
icke kunna upptagas. För att freda mig och Utsk.,
har jag ansett mig skyldig till denna förklaring, att nemi.
det sätt, hvarpå Gr. Cronhjelm, Hr Dalman och Frih. Rantzou
ansett Utsk. böra utöfva sina pligter, efter min tanka,
icke är förenligt ens med Utsk:s i grundlagen stadgade rättigheter.
Frih. Boye, Ludv.: Frih. Kantzou’s afgifna reservation
hvarken kan eller vill jag bestrida, såsom ett uttryck
af hans enskilda omdöme om Styrelsen; ty jag har icke åtagit
mig något målsmanskap för Ministeren. Men då Ur Frih.
tillika yttrat åtskilliga satser, som stå i strid med min politiska
tro, är det min rätt att bestrida dessa satsers giltighet,
och jag anser det till och med sojn en skyldighet.
Frih. Rantzou har sagt, att ingen upplyst man i Sverige
finnes, som bestrider ropen på en representationsförändring
eller icke instämmer i begäran om en sådan förändring.
Ilr Frih. har härvid yttrat sig ofullständigt, eller blott till
hälften; ty en förbättring kan möjligen önskas, icke en
förändring. Det skall för öfrigt icke oroa mig, om Hr
Frih. flyttar mig bland de oupplystas antal; ty om han
verkligen går i Iand med att åstadkomma en representationsförändring,
då får jag rätt. Man skall då en gång i framtiden,
ledd af erfarenheten, göra mig rättvisa och säga: den
gubben hade ändå rätt. Hvad åter beträffar, att massan af
nationen äfven skulle instämma i dessa rop, så, om jag med
massan af nationen får förstå de ^§:delar, som, enligt Forsells
statistik, utgöra allmogen, massan af folket, får Frih.
Rantzou den starkaste dementi; ty dessa ||:delar förstå icke
ens ropen. Hvarifrån komma väl dessa rop? Jo, från personer,
som icke lärt sig begripa, hvad till den monarkiska
formen af ett statsskick erfordras. Jag känner icke, om underskrifterna
på de omtalade petitionerna utgöra 2000 eller
jroo, såsom de af andra uppgifvas; men fullkomligt öfvertygad
är jag, att icke tio finnas deribland, som gjort sig reda
för de elementer, hvaraf representationen i en monarkisk
stat bör bestå. Jag får dessutom erinra, att detta rop utgör
blott en inledning, alltför otillräcklig att i sjelfva verket
tillvägabringa en förändring, så länge det icke är åtföljdt
af något förslag om sättet för förändringens verkställande.
Vi hafva väl hört åtskilliga variationer af det stora thema;
deri popularitels-jägarens ständiga rop på förändringar före
-
Den 4 Juli.
lomma; men dessa hafva ingenstädes varit åtföljda af något
grundligt förslag, ty alla de förslag till representationsförändring,
som vi hittills sett, det af Gr. Spens inberäknadt,
vittna samfäldt, att författarne icke förstått sitt ämne, då
de uppgjort förslagen ulan behörig afvägning af de särskilda
krafterna i samhället. Jag har nämnt Gr. Spens’s representationsförslag.
Nå väl! såsom ett prof, att icke heller han
förstått sitt ämne, vill jag blott nämna, att han indelat folket
i 7 classer, af hvilka 4 tillhöra det democratiska elementet,
och blott 3 det monarkiska; bland hvilka sistnämnda
dock äro inberäknade embetsmännen, som likaväl tillhöra ett
republikanskt som ett monarkiskt statsskick. Först när man
visar mig ett förslag, der det monarkiska elementet är lika
väl bevaradt som det democratiska, skall jag antaga deras
mening, som ropa på förändring, men derförinnan icke; ty
jag föraktar popularitets-jagten och förklarar högt, alt ropet
icke förtjena!’ något afseende.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag har egentligen uppstigit
för att uttrycka min förundran deröfver, att ett ämne,
som icke blifvit föredraget, kunnat blifva föremål för öfverläggning,
eller öfver min egen 'inga uppmärksamhet, då jag
icke hört, att någon sådan föredragning skett. Jag skulle
tro, att R. o. Ad., då riksdagen redan är så långt framskriden,
icke borde låta reservationer eller justeringar blifva
tillfällen till nya opinionsstrider i redan discuterade ämnen.
Jag skall derföre nu icke ingå i något besvarande af den
siste talarens yttrande, hvilket annars visserligen påkallade
ett svar; jag skall uppskjuta dermed, tilldess föredragningsämnet
kan dertill gifva anledning, och jag vill nu blott tillägga,
att om man ropar på reformer och särdeles måttliga
reformer, såsom förhållandet är med mig, hafva våra motståndare
deraf ingen anledning att kalla oss popularitetsjägare.
Med lika skäl skulle vi kunna om dem säga, att de
endast sträfva efter Regeringens gunst; men detta tillåter
jag mig icke, och då är anspråket billigt, att man äfven å
andra sidan icke sträcker sig till bedömandet af motiver: på
sin höjd må de beskylla oss för okunnighet. Jag hemställer
till Hr Gr. o. Landtm., att vi mätte få återgå till ordningen
för ärendernas föredragning.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr.: Då Hr Gr. o. Landtm,
icke redan afbrutit discussiooen, torde det tillåtas mig att
anföra några ord till besvarande af hvad här blifvit yttradt.
Frih. Ehrenborgh torde hafva inhemtat af de till K. M. ingifna
petitionerna, att de s, k. roparne utgått från den synpunkt,
att det endast är från Regeringen, som roan med
något hopp om framgång kan vänta ett förslag till representationsförändring,
samt genom petitioner från det egentliga
folket och icke-frän det ofullkomliga uttrycket deraf,
sorn man kallar R. Sl. Detta förklarar, hvarföre både Frih.
Den 4 Juli.
>19
Kanlzou och andra s. k. ropare underlåtit att sjelfva till
Constit.UtsL ingifva ett sådant förslag. Hvad Frih. Rantzou
beträffar, är han visserligen icke passiv, ty jag hartnig
särskildt bekant, att Hr Frih. står i spetsen för en petition
om representationsförändring, sorn för närvar, eirculerar här
i Stockholm, och der Frih. Boye bland underskrifterna säkerligen
icke skall linna någon mindre upplyst än han sjelf.
Jag har för öfrigt ingenstädes såsom vilkor för en representationsförändring
hört yrkas allmänna val, och jag tror
för min del, att en ändamålsenlig representation hos oss kan
grundas äfven på en annan basis; men jag tror icke destomindre,
att den nuvar. fyr- och ståndsindelningen är lika
olämplig och förderflig, såsom uteslutande en allmän anda
och hindrande ali gemensamhet i öfverläggning och beslut.
Hvad Frih. Boye yttrat om de monarkiska och demokratiska
principernas afvägning innebär deremot, efter min tanka,
bara toma ord och dunster. Dessa gamla satser angå ej de
nuvar. samhällena och bevisa endast, att Frih. Boye alldeles
icke förstår den nya tiden. Den monarkiska principen
upprätthållas nemi. i vår tid ingalunda af de ruttna aristokratierna,
utan deraf, att den upplysta delen af folket vunnit
den öfvertygelse, att hvarken bildning, industri eller något
slags förkofran kan trifvas och bestå annat än i ett ordnadt
samhälle; och hvad Sverige angar, kan dess samhällsskick
under Europas närvarande förhållanden endast bestå
med den monarkiska principen. Men jag är öfvertygad, att
om man än hos oss organiserade den mest completta aristokrati,
skulle den upplysta delen af folket likväl utgöra Regeringens
enda säkra och tillförlitliga stöd. Detta är min trosbekännelse.
I öfrigt förundrar det mig, alt Frih. Boye,
som icke framlagt någonting hvarken till förändring eller
förbättring af vårt statsskick, tilltror sig så öppet kunna fördöma
det förtjenstfulla förslag, deri Gr. Spens sökt förlika
det närvar, med ett önskvärdt bättre. Hvad slutligen angar
Frih. Ehrenborghs yttrande om grundlagsvidrigheten af ett
Constit.Utskrs yttrande öfver styrelsesystemet i sin helhet,
då anmärkningarna icke blifvit vackta i form af anmärkntsanledningar,
vill jag blott underrätta, att Constit.Ulsk. innan
kort har att vänta en ganska diger anmärkntsanledning, som
blifvit väckt inom BondeSt. och hvilken innefattar en tableau
öfver hela Styrelsesystemet. Man får således se, huruvida
Utsk. vid besvarandet deraf begagnar tillfället att yttra sig
öfver detta system.
Frih. Boye: Jag har blott anmält mig för att erinra
om min ifra gas tä 11 da behörighet att yttra mig i anledn. af
Frih. Kantzous reservation. Jag behöfver i detta afseende
blott påminna, att då en ledamot afger sin trosbekännelse,
och dervid bifogar anmärkningar, som falla tungt på andras
öfvertygelse, nnäste rättigheten för dessa att försvara
120
Den 4 Juli.
sig vara gifven, och är det också verkligen i grundlagen.
Hr Dalman har i början väl ingifvit mig någon frestelse att
besvara honom, men sedermera åter betagit mig hågen derför,
då han till prat och dunster hänför den satsen, att de
tvenne elemmterna, det monarkiska och demokratiska, böra
vara så afvägda, att de motväga hvarandra. Hr Dalman
har härigenom gifvit mig rätt till den öfvertygelsen, att 10-  parne äro till den grad okunniga, att de ej förtjena något
svar.
Frih. Ehrenborgh: Jag vill blott erinra, att det icke
är jag, som brutit ordningen, utan att denna blifvit bruten
derigenom, att en reservation, som icke afgafs, då beslutet
fattades, kunnat få afgifvas, förrän vid prot:sjusteringen.
Detta är, efter min tanka, alldeles orätt; men då så skett,
har jag varit nödsakad att nu äfven uppstiga för att vederlägga,
hvad här blifvit yttradt. Jag har dervid endast hållit
mig till en historisk framställning af representationsfrågans
närvar, skick, och jag har gjort det desto hellre, som
jag derigenom kommit i tillfälle att befria Constit.Utsk. från
en del af de beskyllningar, som i så rågadt mått här blifvit
emot Utsk. riktade. Jag är i alla händelser Regeringens
vän, när den handlar rätt, och Piepresentationens vän, när
den har rätt; jag skall också i mina handlingar alltid visa,
att jag icke är böjd hvarken för envälde eller folkvälde.
Men jag kan aldrig öfvertyga mig, att Regeringen skulle hafva
handlat rätt, om den framställt ett förslag till representationsförändring,
för hvilket folket icke visat sig vara moget
och om hvars framgång man ägt intet hopp; ty jag hemställer,
hvad hopp om framgång Regeringen skulle haft vid
framläggandet af ett förslag, som Representationen redan i
sju riksdagar haft liggande på sitt bord, utan att deröfver
yttra någon opinion? Jag uppmanar Frih. Rantzou särskildt
alt besvara denna fråga.
Hr af Ekenstam, Isr.: För att försäkra mig om snar
återgång till dagordningen, anhåller jag, att Frih. Kantzous
reservation må hvila på bordet till nästa plenum, synnerligen
af den anledning, att deri finnas delar, som mig synas
höra besvaras, men hvartill nu ej "r tid och tillfälle, med
afseende på de ämnen, föredragningslistan innehåller.
Frih. Rantzou: Den reservation, jag afgifvit, må blifva
för min räkning i prot.; men att mina åsigter icke öfverensstämma
med Frih. Ehrenborghs och Frih. Poyes, förundrar
mig ej och bör ej heller förundra R. o. Ad. Den
fråga, Frih Ehrenborgh särskildt ställt till mig, skall jag
fullständigt besvara, när tid dertill kommer.
Hr Dalman: Jag hemställer, om en reservation kan
begäras på bordet. Jag anser det redan oformligt, att Frih.
Rant
-
Den 4 Juli.
121
Kantzous nu afgifna reservation blifvit föremål för öfverläggning,
och beklagar, om vi genom bordläggning skulle
ytterligare fortgå på denna väg. Jag hemställer således till
den värde ledamoten, som begärt reservationen på bordet,
huruvida han icke derifrån vill afstå, då han i allt fall af
densamma kan få del uti Ridd.cancelliet och när som helst
dervid kan göra de anmärkningar, hvartill han anser reservationen
föranleda.
Gr. Posse, Arvid: Äfven jag tror det icke vara
grundiagsenligt, att en reservation hvilar på bordet, emedan
blott sådana ärender, som fordra handläggning, kunna
bordläggas. Jag förenar mig således med Hr Dalman i hemställan
till den ledamoten, som begärt Frih. Kantzous reservation
på bordet, att derifrån afstå, enär han alltid vid
protcsjusteringen har öppet att anföra, hvad han i anledning
af reservationen önskar få anfördt.
Frih. Boye: Jag tror, att en reservation, såsom innefattande
blott ett enskildt omdöme, icke kan behandlas i
likhet med en motion, och att det således strider mot formen
att begära en reservation på bordet. Jag hänskjuter
likväl denna fråga till Hr Gr. o. Landtm:s afgörande.
Hr af Ekenstam: Också jag finner, att bordläggning
af en reservation icke är fullkomligen formenligt. Jag grundade
emedlertid min begäran på 'hvad som vid åtskilliga föregående
tillfällen varit vanligt, men kan gerna derifrån afstå
och vill nu blott förklara, att orsaken till min begäran
varit den, att jag i Frih. Kantzous yttrande, såsom jag uppfattade
det, tyckte mig höra en klagan öfver ett uppgifvet
bemödande af Regeringen att inflyta på jurymänsvalen i förekomna
tryckfrihetsmål. Denna klagan föreföll mig vara
af så betänklig art, att den ej bör lemnäs obesvarad; och
då jag förmodar, att denna omständighet undfallit de föregående
talarne, har jag velat bereda ett särskildt tillfälle
för svar, utan att på detta sätt inkräkta på dagordningen.
Emedlertid har jag ingenting emot, att härmed uppskjutes
till proUsjusteringen.
Gr. Cronhjelm: Jag är till en del förekommen af Gr.
Posse, och för att visa oformligheten deraf, att begära enskilda
anföranden på bordet eller göra dem till föremål för
särskilda öfverläggningar, behöfver jag blott påminna om
följderna af principens utsträckning. Det skulle nemi. vid
hvarje juster i ngsti I Ifäl le kunna hända, att något anförande
förekom, som af en ledamot begärdes på bordet, eller hvars
besvarande han förbehöll sig vid påföljande justering, och
på detta sätt skulle discussionen om ett enda ämne kunna
utdragas hela riksdagen igenom. Jag tror således det rätta
vara, att anmärkningar emot enskilda personers anföranden
9 H. '6
122
Den 4 Juli.
icke böra äga rum hvarken vid justeringar eller vid reservationers
afgifvande.
Frih. Ehrenborgh: Jag förenar mig med Grefvarna
Posse och Cronhjelm och vill blott tillägga den önskan, att
Hr Gr. o. Landtm, ville hindra reservationers afgifvande vid
andra tillfällen, än du antingen det beslut, hvaremot man
vill reservera sig, blir fattadt eller då detsamma justeras.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag har icke hört Frih.
Kantzous i frågavar. reservation; jag vill derföre blott förklara,
att om jag, efter tagen kännedom om denna reservation,
deruti skulle finna några obehöriga yttranden, som
påkalla ett svar, ser jag intet skäl att underlåta — likasom
intet liinder derför — att till discussion upptaga denna reservation
vid justeringen, hvartill jag således förbehåller mig
öppen rättighet.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott förklara, att då den
siste talaren sagt sig icke se något hil der för att underlåta dis—
cussio i öfver den ifrågavar. reservationen — så yttrade sig
talaren —, har jag för min del ingenting att deremot invända;
ty då äro vi af samma mening.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Hr af
Ekenstam afstått från sin begäran, att Frih. Kantzous anförande
måtte hvila på bordet, vore något yttrande af H.
Ex., ro'r:de lngligheten eller icke lagligheteu af en sådan
begäran, icke numera af behofvet påkalladt.
Hr Stråle, Nils Wilhelm, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Hindrad alt vara närvar, i EL R. o. Ad:s plenum, då
LagUtsk:s betänk. N:oy2, ang:de inrättande af förmyndarekamrar,
återremitterades, anhåller jag vördsamt, att delta
mitt anförande måtte få åtfölja den beslutade återremissen.
Då det ålåg mig att uti Högsta Domstolen afgifva yttrande
öfver K. M:s nåd. propos., innefattande förslag, att
den förmånsrätt, barnaarf hitintills ägt framför inteckning,
skulle upphöra, ansåg jag, som dertill lemnade mitt tillstyrkande,
det vara min pligt att derjemte tillse, huruvida icke
något annat medel funnes, som för de omyndiga medförde
lika eller, som bättre vore, större säkerhet, än den de hitintills
ägt, och jag tog således i öfvervägande, huruvida icke
sådant genom inrättande af förmyndarekamrar kunde tilI—
vägabringas. Fråga om sådana inrättningar har flera gånger
vid riksdagarna förevarit; men man har dervid alltid
utgått från den synpunkt, att förmyndarekammaren skujle
blifva i större eller mindre mån förvaltare af de omyndigas
medel, ungefär såsom Juslitiecollrm och förmyndarekammaren
i Stockholm. Att en sådan förvaltning skulle blifva
mera mödosam och mera ansvarsfull, än att man skulle
Den 4 Juli.
123
kunna finna personer, som ville och kunde densamma sig
åtaga, har synts obestridligt, och jag trodde, att all tanke
derpå borde lemnäs å sido. Men då förmyndarens fasta egendom
hitintills varit til! obestämdt belopp graverad äfven för
det obetydligaste förmynderskap, manne det icke kunde blifva
möjiigt att, vid en förändring härutinnan, i stället utfinna
ett medel, hvarigenom förmyndarens fasta gods till bestämd
summa blefve medelst inteckning graverad? Härtill
fordras allenast en auctoritet, som af förmyndareräkningen
gör sig underrättad om beloppet af det stående capital, förmyndaren
såsom låntagare sjelf innehar, derpå tager hans
förskrifning och besörjer inteckning i fastigheten. Denna åtgärd
syntes vara så enkel, att den af en skrif kunnig bonde
kan besörjas, och det tycktes mig således ej böra blifva
synnerligen svårt att finna personer, hvilka såsom ledamöter
i förmyndarekammare åtoge sig en sådan befattning. De
intecknade skuldsedlarna borde likväl af förmyndarekammaren
förvaras och inteckningsförnyelser besörjas. Således uppkomme
behofvet af ett förvaringsrum och en anteckningsbok
öfver de förvarade handlingarna. Då kunde man utan
synnerlig utsträckning af besväret äfven förvara öfriga, de
omyndiga tillhöriga skuldsedlar, hvarigenom förmyndaren
blefve uturståndsatt att uppbära capitalet utan förmyndarekammarens
vetskap och samtycke. För att kunna utöfva
dessa controller borde förmyndarekammaren i sitt förvar äga
förmyndarens redogörelser. På dessa grunder, att förmyndarekammaren,
utan att ingå uti några administrerande åtgärder,
utan blott conserverande de omyndigas tillgångar
uti fordringar, skulle infordra förmyndare-redogörelserna
och förvara den omyndiges reverser, utarbetade jag ett förslag
till instruction för förmyndarekammare å landet och i
de städer, der sådana ej redan äro inrättade. Detta förslag
utgjorde en del af mitt yttrande i Högsta Domstolen, och då
grundlagen i 87 §. föreskrifver, att Högsta Domstolens yttrande
i fråga om lagförändring skall bifogas K. M:s propos.
till R. St., kunde jag ej annat föreställa mig, än att
det af mig författade och i mitt yttrande bifogade förslag
skulle åtfölja den nåd. propos. Revisionssecret., sorn contrasignerat
densamma, har likväl tänkt annorlunda och har
trott det vara sig tillständig! att icke bifoga förslaget, förmodligen
af den anledning, alt K. M. deröfver behagade infordra
Högsta Domstolens utlåtande. Då jag icke kan förutse,
huruvida K. M. finner lämpligt att i detta ämne ytterligare
till R. St. göra någon framställning; men ärendet
emedlertid, i följd af återremissen, nu beror pä LagUtskts
bearbetande, har jag trott, att Utsk. ej längre bör vara i
saknad af nämnde förslag, och jag får härjemte vördsamt
öfverlemna en afskrift deraf, hvilken torde få åtfölja till
Lagutskottet.
Det torde visserligen ej med säkerhet kunna påräknas,
Den 4 Juli.
att genast i början på aila orter personer skola finnas, sora
vilja åtaga sig ledamotsskap uti förmyndarekammaren. Men
om således på några ställen desamma ej i första början blifva
inrättade, komma de omyndiga ej derföre i sämre ställning,
än hvari de nu, i saknad af nästan all åtgärd till betryggande
af deras säkerhet, befinna sig. Snart skall man dock
af nästgränsande orters exempel finna, att hvarken mödan
eller ansvaret böra afskräcka den, som vill befrämja de omyndigas
bästa. Så snart förmyndarekammaren är tvifvelaktig,
huru den bör handla, äger den att hänskjuta frågan till
domaren, och denne kominer då i tillfälle att i egenskap af
öfverförmyndare meddela nödiga föreskrifter. Iakttages stadgandet
om inventering hvarje år i Januari månad, och åtgärder
dervid vidtagas till inteckningars förnyande, blifver
ansvaret för detta åliggandes uppfyllande föga betydligt.
Reverserna äro ställda till den omyndige eller anteckning
om äganderätten gjord å sjelfva handlingen. Således kan missbruk
ej dermed gerna äga rum; och utan uppenbar vårdslöshet
i afseende på handlingarnas förvarande eller svekfullt
handlingssätt kan jag icke inse, huruledes förmyndarekammarens
ledamöter böra kunna råka i något ansvar. Den
enda fråga af kinkigare beskaffenhet, som kan komma under
förmyndarekammarens handläggning, är den, huru mycket
af de hos förmyndaren innestående medel böra anses
utgöra ett stående capital, hvarå revers bör lemnäs, och
huru mycket till löpande utgifter får af förmyndaren behållas;
äfvenså om förmyndaren har giltigt skäl att utbekomma
hos förmyndarekammare!) förvarad skuldsedel; men då
i dessa frågor stridighet emellan förmyndaren och förmyndarekammaren
uppstår, blir domaren skiljesman. Till undvikande
af stridigheter om mindre summor skulle det kunna
stadgas, att förmyndarekammarens åtgärd att affordra
förmyndaren skuldsedel och derför taga inteckning ej erfordras,
då capitalet, som förmyndaren innehar, ej uppgår till
ioo r:dr b:co.
Jag har trott, att förmyndaren alltid borde lyda under
förmyndarekammaren i den ort, der han vistas; ty skulle
handlingarna å annan ort förvaras, torde stora olägenheter
deraf lätt uppstå. För det närvar, händer det väl, att den
domstol, som förordnat förmyndaren, anser sig vara öfverförmyndare,
ehuru både förmyndaren och myndlingarna
flyttat under annan rätts domvärjo. Detta torde dock ej
vara rätt, utan den domstol, derunder de eller, i händelse
af olikhet, förmyndaren har sitt bo och hemvist, vara öfverförmyndare.
Äro förmyndare flera och å olika orter boende,
då torde vid förordnandets utfärdande, eller då fråga
uppstår, domstolen böra bestämma, under hvilken förmyndarekammare
förvaltningen bör lyda. Något undantag för de
förmyndare, som af fora privilegiata förordnas, torde ej
böra göras annorlunda, än att till desamma hänskjutas de
Ben 4 Juli*
123
frågor, hvilka det tillkommer öfver förmyndaren att afgöra.
För omyndiga af R. o. Ad. torde åtminstone i Stockholms
stad särskild förmyndarekammare både böra och kunna inrättas;
hvarom H. R. o. Ad. framdeles särskildt torde kunna
besluta. Skulle förmyndare afflytta från en ort, der förmyndarekammare
finnes, till en annan, der sådan ej ännu
blifvit inrättad, lärer det få ankomma på domstolen, soia
är öfverförmyndare, att förordna, huruvida förmyndaren,
i brist af annan utväg, sjelf får emottaga den omyndiges
handlingar.
Vid Utskts förslag, det R. St. skulle hos K. M. anhålla,
att K. M. täcktes uppmana invånarne på landsbyggden
att socknevis utse gode män, som, utan skyldighet alt åtaga
sig något lagligt ansvar, vaka öfver de omyndigas angelägenheter,
får jag anmärka, att om än sådana gode män
blefve af församlingarna utsedda, saknade de likväl all laglig
myndighet att affordra förmyndaren någon uppgift eller
redogörelse för dess förvaltning, och gode männen skulle
således i hvarje särskildt fall nödgas vända sig till domaren
och der kanske oftast nödgas tvista med förmyndaren, som
ej hade någon lagligen stadgad skyldighet att inlåta sig med
gode männen i svaromål. Saknaden af någon författning,
som bestämmer gränsorna för gode männens åtgärder, skulle
ock säkerligen vålla, att dessa blefve olika på den ena orten
mot den andra, allt efter som gode männen hade lust
eller fallenhet att befatta sig med saken, och en kitslig person
skulle kunna för förmyndarne blifva onödigtvis ganska
besvärlig. Det är derföre, jag har trott, att en bestämd instruetion
borde utfärdas, med förklarande, att der förmyndarekamrar
blifva inrättade, der bör densamma tjena till
efterrättelse; och må det vara förmyndarekammaren öppet
att, om de anser ändring i någon punkt vara nödig, derom
särskildt hos K. M. göra und. anmälan.
Skulle en kungörelse .i detta ämne utfärdas, torde det
dock blifva nödigt att särskildt meddela underrättelser om
hvad med förmyndarekamrarna åsyftas, på det att allmänheten
pj må misstaga sig derom och, af onödiga farhågor för
ansvaret, undandraga sig att till ändamålets vinnande bidraga.
Förslag
till ins true tion för Förmyndarekamrar å landet
och i de städer, der sådana ej redan äro inrättade.
i §. Genom å allmän sockenstämma anstäldt val utser
hvarje socken och stad, der förmyndarekammare ej redan
finnes, inom sig trenne eller högst fem personer, hvilka
åtaga sig att, såsom ortens förmyndarekammare, de omyndigas
rätt och bästa iakttaga och bevaka.
Vilja flera socknar eller hela häradet om en förmyndarekammare
sig förena, håfve dertill lof; och valet verk
-
Den 4 Juli.
ställes då genom utsedda electorer. Förteckning på för—
myndarekammarens medlemmar aflemnas till domslolen och
intages i förmynderskapsprotocollet; likaså då ledamot afgår
och annan väljes.
2 §. Pastor i den församling, der förmyndarekammaren
sammanträder, äger rätt att, när han åstundan, i dess
sammankomster och beslut deltaga, samt är i sådant fall
för sin åtgärd ansvarig, på sätt i5 §. innehåller.
3 §. Domhafvande på landet och borgmästare i stad,
eller den i hans ställe förordnad är, bafve magt att, när
han så finner nödigt , sammankalla förmyndarekammare inom
domsaga elier stad och deruti såsom ordförande deltaga.
4 §• Ledamot i förmyndarekammare må sjelf innehafva
förmynderskap; dock bör i frågor, som detsamma angå,
annan ojäfvig person utses och tillkallas, att förmyndarekammaren
biträda.
5 5- Förmyndarekammaren förskaffe sig medelst uppgift
från domstolen och utdrag af mantalslängderna, eller
på annat lämpligt sätt, en noga förteckning öfver alla inora
districtet boende förmyndare och deras myndlingar. En anteckningsbok
upprättas, der uppgift å hvarje förmynderskap
införes å särskildt blad, med lemnadt rum för anteckning
af allt, hvad i afseende på samma förmynderskap af förmyndarekammaren
tillgöres.
Då förmyndare hädanefter af domstol förordnas, bör,
genom domhafvandens försorg, underrättelse derom meddelas
tillden förmyndarekammare, under hvilken förmyndaren
har sitt bo och hemvist.
Flyttar förmyndaren från orten, varde alla handlingar,
som till hans förmynderskap höra, öfverlemnade till den
förmyndarekammare, hvarunder hans nya hemvist hörer.
6 §. Af hvarje förmyndare infordras, inom förelagd
lämplig tid, sista årets redogörelse, som bör upptaga förteckning
på all den egendom i löst och fast, som den omyndige
tillhörer.
7 §. Häfver den omyndige penningar, som till annor
man äro utlånade, bör till förmyndarekammaren skuldsedeln
i hufvudskrift aflemnas. Förmyndaren företer deraf
en afskrift, hvarå tecknas intygande derom, att hufvudskriften
hos förmyndarekammaren förvaras, samt att förmyndaren
äger att räntan uppbära och qvittera; varande
antekningen derom å afskriften lika gild, som den å hufvudskriften
vore gjord.
Der skuldsedeln icke är till den omyndige ställd, bör
derå anteknas, att densamma den omyndige tillhörer.
Skola penningarna af förmyndaren sedermera lyftas,
varde han genom påskrift å skuldsedeln dertill berättigad;
Den 4 Juli.
och bör förmyndarekammaren tillse, att medlen derefter å
nyo blifva utlånade, eller till den omyndiges bästa använda.
De omyndigas penningar må ej af förmyndarekammaren
till förvarande emotlagas.
8 §. Innehafver förmyndaren sjelf den omyndiges medel
oell vill desamma såsom försträckning behålla, äligge
förmyndarekammaren att derå taga förmyndarens skuldebref
samt, derest han inom domsagan äger fast egendom, som
för gälden intecknas kan, besörja, att sådan inteckning varder
ä nästa ting beviljad.
Är fastigheten inom annan domsaga eller län belägen,
äge förmyndarekammaren att i sådant afseende anlita K.
M:s Bef:h:des handräckning.
9 fj. Då inteckning förnyas bör, åligge förmyndarekammaren
att derom besörja , i hvilket afseende en särskild
bok upprättas, uti hvilken, så snart inteckningen meddelad
är, för hvarje kommande år anteckning göres om de inteckningar,
som då skola förnyas; oell bör, till undvikande af
osäkerhet, förnyelsen sökas å landet sednast det ting, som
infaller näst före det, då tiden till förnyelsen tilländalöper,
saint i stad en månad före förfallotiden.
Skall skuldsedel förnyas, eller borgen tagas, fordran
bevakas eller utsökas, eller annan åtgärd till bevakande af
den omyndiges rätt och bästa äga rum, åligge förmyndaren
att sjelf derom besörja, samt inom tillräcklig tid hos förmyndarekammaren
anmäla sig till utbekommande af nödiga
handlingar.
10 §. Förmyndarekammaren äger att hvart tredje år
affordra förmyndaren redogörelse för hans förvaltning och
densamma, jemte bilagor till förvar emottaga.
11 §. För hvarje förmynderskap inrättas ett särskildt
convolut, hvaruti alla till detsamma hörande handlingar
förvaras. Förteckning derå bör finnas uti den i 5 § nämnde
anteckningsbok.
Då myndlingen blifver behörig att sin egendom sjelf
vårda och förestå eller aflider, varde handlingarna, emot
qvitto, till vederbörande aflemnade
12 J. Till förvarande af alla under förmyndarekammarens
vård varande handlingar anskalfas en säker kista,
hvilken insattes uti Kyrkans sacristia, derest ej annat pålitligt
förvaringsrum finnes. Kistan bör förses med 2tne lås,
hvartill en nyckel förvaras af pastor och den andra af någon
bland förmyndarekammarens ledamöter.
13 §. De utgifter, som för förmyndarekammares inrättande
erfordras, bestridas af socknens eller häradets medel.
Omkostnader, som för hvarje förmynderskap särskildt
äga rum, såsom tili intecknings tagande eiler förnyande in.
taS
Den 4 J u i i.
ra., bör förmyndaren af de omyndigas medel godtgöra ocb,
der så påfordras, förskjuta.
14 §. Tredskas förmyndare att fullgöra, hvad förmyndarekammaren
honom i öfvannämnde delar föreskrifvit,
eller anser någon förmyndarekammarens ledamot osäkerhet
för de omyndigas medel uppstå, äge att derom hos domstolen
göra anmälan.
Begär förmyndaren att utbekomma skuldebref eller annan
handling, som den omyndige tillhörer, och finner förmyndarekammaren
tvifvelaktigt, huruvida han dertill må
vara berättigad, eller uppstår fråga, huru hög ränta förmyndaren
bör erlägga för innestående medel m. m., hänskjute
så i dessa som andra dylika fall pröfningen deraf till
domstolen, och åligge förmyndarekammaren att iakttaga,
hvad domstolen finner nödigt att föreskrifva.
15 §. Beträdas förmyndarekammares ledamöter att hafva
svikligen eller oredligen sig förhållit eller alt hafva förskingrat,
hvad dem anförtrodt är, eiler försummat inteckning
inom laga tid förnya, varén de eller de, som felat, utom
ansvar efter lag, till ersättning af all skada skyldiga. Hafva
de uppenbarligen, utan uppgifvet giltigt skäl, utlemnat
skuldebref och såmedelst låtit förmyndaren få den omyndiges
medel om händer, varén pligtige ersätta den förlust för
den omyndige, som i följd deraf kan uppstå och förmyndaren
ej gälda gitter. I öfrigt varén förmyndarekammarens
ledamöter från åtal för deras förvaltning fria.
16 §. Domhafvanden åligger att sjelf eller, der han
hindrad är, genom annan dertill af honom förordnad, lämplig
person, hvarje år uti Januari månad, anställa inventering
uti alla inom domsagan varande förmyndarekammares
förvaringskistor och derefter föranstalta om de åtgärders vidtagande,
som tilläfventyrs kunna vara af omständigheterna
påkallade. I stad förrättas sådan inventering af borgmästaren.
Vid inventeringen bör noga tillses, att inteckningar i
rätt tid blifvit förnyade samt anstalt fogas om förnyelse af
de inteckningar, som under årets lopp förfalla.
Inventering må äfven å annan tid anställas, der doma
ren
så nödigt pröfvar.
Anmärkning. Det skulle visserligen kunna gå an,
att inteckningsförnyelser å sådana skuldsedlar, som äro uf
gifna
af annan person än förmyndaren, kunde af honom sjelf
besörjas och förmyndarekammaren fritagas från ansvar derför;
men då förmyndarekammaren alltid torde böra förnya
de inteckningar, som tagas uti förmyndares egendom, och
anteckningsbok således för dessa i alla fall mäste hållas, synes
det föga öka besväret, att förmyndarekammaren har omsorgen
äfven om andra inteckningars förnyande. Dessutom
kun
-
Den 4 Juli.
kumle svårigheter lätt uppstå i afseende på skuldsedlars utlemnande
m. m.. och, i fall försummelse ägde rum, tvist
uppstå, huruvida förmyndarekammare!! eller förmyndaren
dertill vore vållande. Lämpligaste utvägen synes vara den,
alt, vid inventering uti Januari månad, aila de skuldsedlar,
hvarå inteckningar under årets lopp böra förnyas, uttagas
och emot qvitto aflemnas till domhafvanden, som besörjer
förnyelsen.
Ehuru förmyndare-redogörelserna böra til! förmyndarekamrarna
aflemnas, är något åliggande ätt granska desamma
ej föreslaget, emedan det skulle troligen föranleda till
inånga, ofta onödiga stridigheter och blifva illa uppfyldt.
Det är dock förmyndarekammarens ledaroötei obetaget att
af redogörelserna taga den kännedom, de åstil da, och i anledning
deraf, på sätt i4 §• föreskrifver, hos omstolen göra
den anmälan, hvartill anledning kan finnas
Remitterades till Lagutskottet.
Hr Stråle, Nils Wilh., hade ytterligare inlemnat ett
anförande, så lydande:
Då H. R. o. Ad. till LagUtsk. återremitterat dess betänk.
N:o 71, i anlédn. af K. M:s nåd. propos. om ändring
af 8, 9 och 10 §§. samt förklaring af 2 §. 17 Cap. Iland.-  balken, anhåller jag att till denna återremiss få foga den
önskan, alt Utsk. vid förnyad granskning af detta ämne må
noga öfverväga, om icke det, till förekommande af bedrägerier,
må vara nödigt att från den förmånsrätt för omyndigs
fordran, som må äga rum, undantages, hvad den omyndige
under båda föräldrarnas lifstid kunnat erhålla i testamente
eller gåfva, eller sjelf sig förvärfva.
Det är visserligen sannt, att hitintills exempel ej särdeles
ofta förekommit på falska fordringar, som i concurser
bevakas, och hvilka, i brist af bevis om förhållandet, ej
kunna af domaren ogillas. En bidragande orsak dertill torde
kanske vara, att en sådan fordran, grundad endast på
gäldenärens förskrifning, ej kan medföra annan rätt, än att
jemte andre oprioriterade fordringar deltaga i den utdelning,
som på dem kan belöpa. Men skulle utsigt öppna sig att
kunna med förmånsrätt uttaga en sådan diktad fordran, då
skulle kanske försöken i detta afseende mångdubblas och öka
sig i den mån, desamma lyckades. En gäldenär, som såge
sin bankrutt snart vara för handen, behöfde endast låta en
annan person, i 2:ne tystlåtna vittnens närvaro, uppräkna
en summa penningar såsom gåfva åt hans barn. Hade man
ej tillräckligt penningar för att på en gång åstadkomma den
önskade summan, kunde den fingerade gåfvan i flera repriser
förnyas. När tm concursen yppas, begär fadren, att någon
annan måtte förordnas till barnens förmyndare, och den
9
H. 17
i3o
D c n i| Juli.
ne, som emottager fadrens, af vittnens edliga intygande vits*
ordade qvitlenser, kan ej annat än bevaka och beediga fordringen.
Gäidenären, ehuru han sjelf lemnat de penningar,
som blifvit skänkta åt barnen, skulle kanhända, under en
sådan veservatio méntålis, ej hafva så mycken betänklighet
att beediga bouppteckningen, och på sådant sätt vöre domaren
tvungen att fastställa en förmånsrätt, som borltoge
all tillgång för oprioriterade fordringsägare.
Skulle förmånsrätten för barnafordran qvarstå framför
inteckning, på sätt Utsk. föreslagit, då finner hvar och en,
att det hädanefter för alla, som äro gifta och hafva barn,
för hvilka de enligt lag sjelfva äro förmyndare, blifver helt
och hållet omöjligt att lemna inteckning i fast egendom,
som medför säkerhet att ej, genom förmånsrätt för de omyndiga
barnens fordran, kunna tillintetgöras. Blotta möjligheten
af ett bedrägeri skall störa crediten. Åtminstone komma
alla publika cassör i ett svårt bryderi, huruledes de skola
förese sig för förluster. Men äfven om inteckning erhåller
förmånsrätt framför barnagods, torde det vara nödigt
att, så vidt möjligt är, förebygga anledningarna till bedrägeri,
och jag får således förnya mitt förslag, att till ii §.
må göras följande tillägg:
För medel, som genom gåfva eller testamente tillfallit
omyndig, under det fader eller moder båda ännu lefva, äfvensom
för hvad denne sjelf kunnat sig förvärfva, äger ej
hos dem förmånsrätt rum, såvida icke anmälan derom hos
domstolen skett och denne förordnat, att medlen under förmyndareansvar
emottagas må.
I öfrigt får jag till Utsk. hemställa, om icke det vore
lämpligt att låta frågorna om inrättande af förmyndarekamrar
och andra åtgärder till betryggande af omyndigs säkerhet,
i händelse förmånsrätten framför inteckning försvinner,
vid afgörandet föregå granskningen af K. M:s ofvannämnda
nåd. propos. Om man finner, att andra medel finnas att
förekomma förluster för de omyndiga, torde det vara lättare
att bifalla förmånsrättens upphörande.
Remitterades till Lagutskottet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att skyndsamligen sammanträda för att utse ledamöter i Bevilln.
-Utsk. efter N:o 99 Frih. Hamilton, Hugo Adolph; i
Oecon.-Utsk. efter N:o 11S0 Hr af Pontin, Magn. Martin,
och i Ridd.-Utsk. efter N:o 1789 Hr Ridderhjerta, fullm.
Gr. Gyldenstolpe, Garl Albert.
Ånyo föredrogs Gr. Cronhjelms, Otto Aug., d. 17 dennes
f. m. på bordet lagda motion, ang:de utfärdande af en
författning lill förekommande af olyckor med ångfartyg.
De 11 4 Juli.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Med anledning af Ilr Gr. Cronhjelms motion, ang:de
utfärdande af en författning till förekommande af olyckor
med ångfartyg, tager jag mig friheten att härjemte bifoga
en ”berättelse *) om ångfartygen Föreningens och
Ormen Långes sammanstötning mot hvarandra d.
17 Sept. 1 83o, jemte några i a 111 ed n. häraf föranledda
reflexioner om ångfartyg i allmänhet,” införd
i tidningsbladet Journalen förd. i5 Wov. samma år, 2:dra
sid., hvilken berättelse, såsom stöd för bemälde Hr Gr:s yrkande
om nödvändigheten af reglementariska föreskrifter från Statsmagternas
sida för ångfartygen, jag anhåller mätte få åtfölja
motionen till vederbörligt Utsk., som torde taga de af den
timade olyckshändelsen föranledda reflexioner i närmare öfvervägande
och å dem fästa det afseende, de kunna förtjena.
Remitterades till Oecon.-Utskottet.
Företogs till pröfning Stats-Utsk:s d. 17 sisth Juni e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o i45, i anledn. af väckt motion
om afskrifning utaf Enkefriherrinnan Eneskjölds skuld till
Krigsmanshuscassan,
Hr Stuart, Garl Gust.: Det är med den smärtsamma
känsla, hvilken man alltid erfar, då man icke får följa
sitt hjertås böjelse, som jag uppträder för att tala emot
StatsUtsk:s här tillstyrkta afskrifning. Jag skulle gerna önska,
att Friherrinnan Eneskjöld kunde få ersättning för sin
betydliga förlust; men jag tror icke det tillkomma Representationen
att meddela några gracer. Jag medger, att här
förekomma högst bevekande omständigheter samt att förlusten
icke kunnat inträffa, örn vederbörande embetsmän iakttagit
sina skyldigheter, och jag medger vidare, att underlåtenheten
hos den, som blifvit lidande, varit så ursägtlig,
att jag deri ser ett icke ringa skäl för Utsk:s tillstyrkande;
men då så beskaffade förhållanden kuitna inträffa med flera,
och det skulle blifva en orättvisa, om man gaf åt Friherrinnan
Eneskjöld, hvad som tilläfventyrs nekades de öfriga,
och då jag icke finner det principenligt, att Representationen
ikläder sig enskildas förluster af ifrågavar. art, anhåller
jag vördsamt om propos. till afslag å betänk., särdeles
som sednare delen af Utsk:s tillstyrkande är alldeles obehöfligt,
sedan Konungen redan, i anledn. af delta mål, utfärdat
en ny författning, rör:de controller vid räntebetalningar
i publika cassör, hvarigenom dylika misstag och missbruk
för framtiden blifvit förekomna.
Hr Gunther, Carl Gust.: StatsUtsk:s ifrågavar. utlåt,
företer ett särdeles förhållande inom förvaltningsverken, sorn
*) Denna berättelse åtföljde yttrandet lill Oecon.-Utskottet.
Den 4 Juli..
synes mig påkalla Representationens synnerliga uppmärksamhet,
helst då Utsk., på grund af detta förhållande, ansett
sig böra tillstyrka afskrifning af Enkefriherrinnan Ene
skjölds
skuld, ehuru Utsk. förut afstyrkt åtskilliga andra
afskrifningar, för hvilka lika mycken billighet och större,
rättsgrund talat, än för bifall till denna af Hr Gyllenkrok
väckta motion. Hvad i detta mål tilldragit sig inom KrigsColljni
synes förtjena desto stöi re uppmärksamhet, som Utsk.
säger sig deraf hafva erfarit, huru en enskild medborgare,
genom tjenstemäns vårdslöshet och bristande tillsyn, blifvit
bragt på en betydlig förlust, sorn af den enskilde icke kunnat
förekommas, då KrigsColhm uraklåtit att i behörig tid
utkräfva den ränta, som skulle erläggas, och advocatfiscalen
genom oriktigt svar på skedd förfrågan bemantlat bedrägeriet
Fastän jag således önskar, alt de bevekande skäl, som
här förekomma, må blifva gällande, kan jag ej godkänna,,
att det, såsom Utsk. tillstyrkt, endast sker för en gång, såsom
undantag för Friherrinnan Eneskjöld. Jag önskar i stället,
alt dessa skäl må blifva gällande till eftergift för alla,
på enahanda sätt lidande enskilda medborgare, samt att nian,
framför allt söker förekomma dylika tilldragelser för framtiden
, hvartill Utskrs förslag i sednare punkten icke är lämpligt
eller ändamålsenligt, enär målet redan varit draget under
K. M:s pröfning, utan att någon ansvarighet kunnat
drabba de embetsman, som genom bristande tillsyn föranledt
lidandet. Då derföre R. St. hafva en Just.-ombudsman,
hemställer jag, om icke det vore lämpligare att uppdraga
åt Just.-ombudsmannen att undersöka, huru allt detta kunnat
tillgå och hvad som erfordras för att förekomma det för
framtiden. På dessa skäl anhåller jag om återremiss af betänk.
, med begäran, att Utsk., i stället för den nu föreslagna
und. skrifvelsen, måtte tillstyrka R. St. att genom sin Just.-  ombudsman vidtaga de åtgärder, sorn ändamålet erfordrar;
hvarjemte jag tillika önskar, att Utsk., i förening med tillstyrkandet
om eftergift af Friherrinnan Eneskjölds ränteskuld
till krigsmanshuscassan, måtte bestämdt yttra sig om
sättet för skuldens öfvertagande af staten. Jag hoppas, att
R. o. Ad. täckes bifalla denna min begäran om återremiss.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: I motsats mot de
2:ne talare, som sist yttrat sig, begär jag bifall till StatsUtsk:s
ifrågavar. betänk, på det hufvudsakliga skäl, att den
person, som här är i fråga, vändt sig till advocatfiscalen i
KrigsColhm, och att det är genom oriktigheten af dennes
offentliga vittnesbörd, sorn personen blifvit lidande. Detta
är det enda, men tillräckliga skälet för rättvisan af Utsk:s
förslag. Jag vill icke ingå i pröfning, huruvida sökanden
kpnnat hafva någon rätt till eftergift, i händelse hon icke
på delin sätt vändt sig till advocatfiscalen; men då hon nn
gjort det, anser jag henne oneklig! hafya en sarjan rätt, ty
L
D c n 4 Juli.
133
ingenting kari vara mera förvillande för den enskilde, iiti
sådana af embetsman lemnade betyg, sorn sedermera finnas
stridande mot förhållandet. Denna omständighet förmodar
jag äfven hafvä ledt Utsk., och jag skulle tro, att hvar och
en, som är uti enahanda kategori, med säkerhet kan påräkna
samma resultat; hvadan jag anser det vara R. o. Ad,
värdigt att bifalla detta betänkande.
Frill. Boye, Ludv.: Till vederläggning af de tvenne
första talarnes mening, hvilka båda erkänt de bevekande skäl,
Utsk. upptagit, och begge Önskat, att Friherrinnan Eneskjöld
kunde njuta någon ersättning för sin förlust, men skilja sig
i det resultat, hvartill de kommit, då den ena begärt afslag
och den andra återremiss, har Frih. Ehrenborgh redan anfört
ett ganska kraftigt skäl; men det finnes ännu ett att
tillägga. Friherrinnan Eneskjöld hade cassörens i KrigsCol]:m
qvittenser på fullgjord räntebetalning; dessa qvittenser
gällde sedermera icke, emedan en formalitet var förbisedd,
hvilken hon icke kunde känna, emedan K. M. först efteråt
utfärdat allmän författning om den eontroll, sorn här var
underlåten och hvars värde hon icke kände. På detta skäl
tillstyrker jag bifall till betänk, och hoppas, att det desto
hellre af Ståndet skall meddelas, som den ena talarens betänklighet,
att det skulle leda till orättvisa emot andra, icke
kan förtjena afseende, utan att de speciella fall, sorn kunde
komma i fråga, uppgifvas; ty förrän vi känna dessa fall,
kunna vi ej säga, om omständigheterna äro desamma.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag är förekommen af de
sista tvenne talarne och förenar mig med dem i tillstyrkande
af Utsk:s förslag. Jag anser det vara Representationens
ovilkorliga skyldighet att godtgöra de lidande, enskilda medborgare
få vidkännas derföre, att andra Statsmagten icke
controllerar sina embetsmän, så länge Representationen icke
sjelf i den juridiska afdelningen af sina befattningar förfar
så strängt, att embetsmännen icke kunna uraktlåta sina skyldigheter
utan ansvar. Jag frikallar mig dock från all delaktighet
i den lagstiftning, som bort tillse, att bättre controller
i juridiskt afseende funnos å embetsmännen, ty jag
äger icke kännedom i dessa ämnen; men min öfvertygelse
är, att ur Representationen bort utgå sådana principer för
lagstiftningen om embetsmännens ansvarighet, alt så ofantliga
missbruk, sorn här ägt ruin, blifvit förekomna. Jag
begär således propos. till bifall å betänkandet.
Hr. a f B i 11 bergli, Joli. Peter: Äfven jag begär bi-,
fall till StatsUtsk:s ifrågavar. betänk., och jag stödjer mig
härvid icke blott på de af Utsk. upptagna skälen, utan jemväl
derpå, att R. St. redan vid 1821 års riksdag yttrade
den önskan, att staten alltid måtte ansvara för enskilda personers
förluster genom publika tjenstemäns förskingring aldrin
anförtrodda medel. Den härom allålna skrifvelse!! lill
-
»34
Den 4 Juli.
lorn i anledn. af en landssecreterares förfarande i Wermlands
län, och sedermera liar också en förordning utkommit,
sorn väl icke till fullo innehåller samma stadgande,
som Ständerna sålunda önskat, men hvilken berättigar enskilda
till förmånsrätt hos uppbördsman näst efter Kronan
för förskingrade medel, som blifvit dem i tjensten anförtrodda,
samt gör enskilda med Kronan delaktiga i rättigheten
att för slika förluster njuta ersättning af den borgen,
som uppbördsmän skola ställa för sin förvaltning, hvilket
allt ådagalägger, att Regeringen hyllar den af R. St. uttalade
åsigten. Jag kan för öfrigt ej annat än medgifva, alt
en grof försummelse i KrigsCollrm här ägt rum, men tror
likväl, alt det för KrigsCollrm varit lika omöjligt att förekomma
förskingringen, som för den enskilde att bevara sig
mot följderna deraf; ty allt hvad en oredlig uppbördsman
kati tillåta sig, för att under någon tid fördölja sina tillgrepp,
är alldeles omöjligt att förese och på förhand förekomma,
fastän alla vidare försök dertill i det speciella afseende,
hvarom här är fråga, numera blifvit afböjda. Emedlertid,
om man läser handlingarna i detta mål, finner man, att
Friherrinnan Eneskjöld fått behörigen annoterade qvittenser
äfven efter dem, sorn ej voro annoterade, och deraf borde
hon skäligen kunnat sluta, att de föregående räntebetalningarna
jemväl blifvit behörigen annoterade, ehuru qvittenserna
sådant icke utvisade, emedan man icke gerna ger qvitto
på ett sednare räntebelopp, innan den förut upplupna
räntan blifvit betald. Skuldsedeln innehöll dessutom, att
capitalpt skulle anses uppsagdt och lånet utkräfvas, i händelse
räntan icke ordentligen betalades; men detta skedde
ej, hvilket allt innefattar omständigheter, som i delta särskilda
fall tala för ersättningens beviljande. Den förste talaren
har trott, att flera andra kunde finnas, som äro i samma
förhållande. Mig veterligen har en sådan cä‘sus, som
denna, ej inträffat med någon annan än Friherrinnan Eneskjöld;
men för kronouppbörden finnes det visserligen i allmänhet
stadgadt, att om fogdens qvjtlo icke finnes annoteradt
af häradsskrifvare!!, skall den skattskyldige betala för
andra gången. Detta tillämpas likväl aldrig, och ingen har
fått betala ånyo, då han med uppbördsmannens qvitto styrkt
sig hafva erlagt betalningen. Någon orättvisa emot andra,
som äro i samma kategori, lärer således icke kunna komma
i fråga; och hvad angår prejuflicatet för framtiden, så är
förhållandet, att K. M. i anledn. af detta mål befallde Kammarrätten
att inkomma med förslag till en författning i ämnet,
sorn äfven utkom år i83o, af innehåll, att afla medel
för publika cassör böra insättas i R. St. Bank; att qvittenserna
skola innehålla anvisning af hvem de rätteligen böra
meddelas för qassans räkning, och att i tidningarna skall kungöras,
åt hvilken person det inom hvarje verk blifvit uppdraget
att teckna annotation derå, hvarjemte det äfven stad
-
Den 4 Juli.
135
gades, att inventering tvenne gånger om året skall ske och
anmälan till åtgärd inom 8 dagar göras inför cassadirectionen
eller verket, när räntebetalning uleblifver, så att hädanefter
inga misstag eller missbruk i detta hänseende kunna
ske, hvaraf äfven följer, att den i sednare punkten af
Utsk:s betänk, föreslagna skrifvelsen är alldeles öfverflödig.
Jin ledamot har ansett Just.-ombudsmannen böra undersöka
orsakerna till den inträffade händelsen; men jag tror icke,
att en sådan undersökning kan leda till flera upplysningar,
än redan vunnits, och jag hemställer således, om ej den värde
ledamoten derifrån vill afstå. Samme ledamot har äfven
önskat, att Utsk. måtte uppgifva sättet för ersättningens utgående,
innan den beviljas. Jag tror likväl icke, att detta
hör så positivt inverka på beslutet, särdeles som Utsk., då
det föreslagit ersättning, känner tillgångar dertill och framdeles
derom kan inkomma med förslag.— På grund af hvad
jag sålunda anfört, begär jag bifall till betänk, och vill ej
yrka återremiss, oaktadt jag anser den föreslagna skrifvelsen
obehöflig. Men om återremiss skulle beslutas, anhåller
jag, att Utsk. måtte frångå förslaget om denna skrifvelse,
enär en författning, som uppfyller ändamålet, redan är utfärdad
under d. i3 Sept. r83o.
Hr von Troil, Emil: De 4 sednaste talarne äro rätt
lyckliga, då de i afseende på denna fråga äro i den alltid
angenäma ställningen, att deras begrepp om rättvisa, och
billighet öfverensstämmer med känslan för den lidande. Jag
är icke i samma ställning, ty jag kan ej medgifva, att Friherrinnan
Eneskjöld iråkat sin förlust utan eget förvållande,
då hon underlåtit, hvad erfarenheten bort lära henne vara
nödigt vid all publik uppbörd, att nemi. skaffa annotation
å qvittenserna. Vi veta alla, att detta gäller ej blott för publika
cassör, utan äfven för hela kronouppbörden; och om
en fogde förvärfvade sig sådant förtroende, att de skattskyldiga
försummade taga häradsskrifvarens annotation å fogdens
qvittenser, men denne sedermera rymde med penningarna,
skulle en hel landsort, med lika skäl som Friherrinnan
Eneskjöld, kunna inkomma med klagomål Öfver det
missbrukade förtroendet af en embetsman) och jag hemställer,
om R. St. då skulle kunna vägra en mängd fattiga
bönder samma förmån, som man nu vill gifva friherrinnan.
Någon okunnighet om hvad som borde iakttagas kan dessutom
så mycket mindre förebäras, som skuldsedeln innehöll,
att medlen borde insättas i R. St:s Bank. Man har väl sagt,
att här endast är en formalitet, som blifvit underlåten; men
sådana fall inträffa ofta, der underlåtenheten af blott en
formalitet kan medföra betydlig förlust, såsom vid en bevakning
i en proclama och dylikt. Ett annat skäl) sottl
afven blifvit anfördt, att Friherrinnan Eneskjöld skall blifvit
missledd af det oriktiga besked, som KrigsCollegii advo
-
i36
D«ii 4 Juli.
catflscal på skedd förfrågan meddelat, förtjenar deremot
mera afseende; men frågan är, om resultatet blifvit annorlunda,
i händelse advocalfiscalen upplyst verkliga förhållandet.
Friherrinnan Eneskjöld hade ändock blifvit ålagd
betalningsskyldighet, och det återstår blott att få utredt,
om Landins tillgångar till ersättning då voro större, än de
sedermera befunnos; ty att derförutan efterskänka hela skulden,
anser jag_, vådligt. En ledamot har omtalat en dylik
afskrifning i Wermland; men förhållandet dermed var, att
en embetsman blef för underlåten tillsyn dömd till ersättningsskyldighet,
och ehuru Ständerna sedermera efterskänkte
statens andel i denna ersättning, kom den omnämnde embetsmannen
icke derifrån utan betydlig förlust, hvaremot
här ingen förlust skulle drabba den enskilde, som försummat
sig. Om således R. St. vilja behjerta de omständigheter,
som här tala för en mildring, bör man dock icke eftergifva
mer än halfva summan, hvarigenom saken kan blifva en
varning för andra. Detta ämne är för öfrigt af den beskaffenhet,
att man ej kan undgå i anledning deraf göra ' åtskilliga
reflexioner: för det första, ang:de vanskligheten af
våra collegiala former, då man hör dem isynnerhet beprisas
för den säkerhet de medföra och likväl ser, huru de
lemna rum för så oerhörda underslef, som här skett; och
för det andra, angrde tillvaron af en lucka i vår brottmålslag,
då man linner, att en embetsman, som genom falska
räkenskaper missledt ett helt Col!:m, går derifrån utan
annat ansvar än ersättningsskyldighet för hvad han olagligen
tillgripit. Actor yrkade straff för förfalskning, men domstolarna
förklarade sig icke kunna tillämpa detta straff; och
förhållandet är, att om han ändrat en enda siffra i afslutade
räkenskaper, hade han blifvit dömd till halsjern och hvad
mera lagen för sådant fall stadgar; men derföre, att han
från början gjorde räkenskaperna falska, gick han fri. På
grund häraf får jag, med stöd af 56 §. Reg.F., nu väcka
den motion: attén tjensteman, som uppsåtligen uppgör falska
räkenskaper, må straffas som för förfalskning. Jag anhåller
att framdeles vid remiss af denna motion få närmare
utveckla densamma, men tillstyrker emedlertid återremiss
af Utskts nu förev. betänk., på det Utsk. må komma i tillfälle
att utreda, om någon förlust för Friherrinnan Eneskjöld
verkligen uppkommit genom advoeatfiscalens oriktiga uppgift,
och på det Utsk. i alla händelser måtte nedsätta afskrifningen
till halfva beloppet, så att den begångna försummelsen
icke må aflöpa alldeles skadeslöst.
Frih. Boye: Till den siste talarens egen urskillning
ber jag att få öfverlemna några erinringar vid hans betänkligheter.
Talaren har satt denna fråga i jemnförelse med
de fall, då personer försumma att förse sig med behöriga
qvit
-
Den 4 Juli.
qvittenser för sinn kronoutlagor; men härvid bör märkas,
att det redan länge varit allom kunnigt, att härtill fordras
icke blott fogdens qvitto, utan äfven häradsskrifvarens annotation,
hvaremot ingen allmän författning härom, hvad
publika cassör angår, varit utfärdad före i83o, och den
händelse, hvarom nu är fråga, inträffade 10 år förut. Man
skulle just från denna Regeringens åtgärd, att efteråt utfärda
en författning i ämnet, kunna hemta beviset, att okunnigheten
förut varit ursägtlig. Den andra betänkligheten, som
grundar sig på befarad t prejudicat för framtiden, undanrödjes
likaledes genom den omnämnda författningen; ty
okunnigheten kan numera icke återkomma. Slutligen får
jag meddela den upplysning, att betänk, är af i Stånd bifallet;
och jag hoppas, att hos R. o. Ad., hvars billighetskänsla
aldrig förgäfves åberopas, de skäl, som tala för bifall, icke
skola blifvit fåfängt anförda.
Frih. von Knorring, Wollrath; Jag vill blott upplysningsvis
nämna, att jag såsom en bland arfvingarna efter
Enkefriherrinnan Hay gjort en dylik förlust på Landin,
som Friherrinnan Eneskjöld; och för att framdeles komma
i åtnjutande af samma ersättning, som är i fråga för den
sistnämnda, begär jag nu afslag å StatsUtsts betänkande.
Hr Stuart: Den siste talaren har citerat ett exempel
af enahanda beskaffenhet med nu förevar, fråga, och flera
andra exempel finnas visserligen, om man vill undersöka
alla de fall, då enskilda fått vidkännas förluster till följd
af embetsmäns vårdslöshet. Jag kan dock icke dela Gr.
Horns åsigt, ali Representationen bör ersätta alla sådana
försummelser hos embetsmännen; och en orättvisa blir således
begången, om man beviljar här, hvad man vägrar
andra, helst jag icke tror, hvad Friherrinnan Eneskjöld
särskildt angår, att, sedan hennes begäran om afskrifning
blifvit af K. M. afslagen , R. St. hafva större skäl att derå
fästa afseende. Jag har emedlertid nu egentligen begärt
ordet för att frångå min anhållan om propos. till afslag å
betänk, och förenar mig med dem, som yrkat återremiss.
Jag förmodar, att äfven de, som vilja bifalla afskrifningen,
skola inse nödvändigheten af återremiss, sedan Hr af Billbergh
upplyst, att den af Utsk. föreslagna skrifvelsen är alldeles
öfverflödig, och då det dessutom torde vara angeläget,
att Utsk. äfven upplyser, om Friherrinnan Eneskjöld
icke redan fått någon ersättning på förhand; ty af betänkandet
inhemtas endast, att K. M. återförvisat frågan om
Revisorn Törnemans ersättningsskyldighet, utan att upplyst
blifvit, hvad utgång denna del af saken sedermera fått.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vill blott till
besvarande upptaga de skäl, som blifvit anförda för återre
9
a. «8
i3S
Ben 4 JuH.
miss af betrink. Man liar dervid begärt ytterligare upplys-»
ningar; men 11. o. Ad. torde af den framställning om förhållandet,
som Ulsk:s betänk, upptager, påminna sig, att
detta mål redan blifvit utredt af vederbörande auctöriteter,
och att Friherrinnan Eneskjöld sökt ersättning i laglig väg,
men icke kunnat få någon. Justit.ombudsmannens berättelse
vid sista riksdagen innehöll, att åtal genast anställdes,
så snart bedrägeriet upptäcktes, och målet har sedan blifvit
pröfvadt, dervid domstolarila frånkänt Friherrinnan Eneskjöld
ali ersättning hos någon annan än Landin, som saknat
tillgång. Hvad för öfrigt angar den upplysning, man af
Utsk. begärt, att på förhand måtte bestämmas, hvar medlen
skola tagas, så tror jag icke, att det för nu ifrågavar.
beslutet kan vara så angeläget att känna, om medlen skola
utgå directe ur Kiksg.-cont, eller på annat sätt; alltnog, att
ersättningen beviljas af statsmedlen. Verkan är alltid densamma,
att nemi. staten betalar, hvad en enskild lidit genom
en sådan besynnerlig sammankedjning af omständigheter,
att en dylik händelse knappt är tänkbar. Frih. v. Knorring
har val omnämnt ett exempel derpå, hvilket jag förut
icke kände, men tilläfventyrs finnes deri någon olikhet; åtminstone
förekommer den skillnad, att sådan juridisk ansvarighet,
som Friherrinnan Eneskjöld sökt göra gällande, aldrig
varit ifrågasatt. Beträffande åter obehöfligbeten af den
und. skrifvelse, som Utsk. föreslagit, så är det val möjligt,
att den icke är nödvändig. Den innehåller likväl tvenne saker,
nemi.: för det första, att bestämda föreskrifter till förekommande
af dylika händelser måtte meddelas, der sådana
kunna erfordras, hvaraf följer, att om de ingenstädes
erfordras, behöfver K. M. ej besvära sig med någon
verkställighet af denna delen af skrifvelsen; och för det andra,
att vederbörande verk, som hafva cassör eller penningar
under deras vård, måtte erinras om nödvändigheten
att iakttaga gällande stadganden, på det både
statens och den enskildes rätt måtte behörigen
värdas. En sådan framställning tror jag icke vara
oriktig, och ett mål, som detta, svnes dertill gifva anledning;
hvaremot första delen af skrifvelsen, äfven om den är
obehöflig, såsom en talare påstått och hvilket jag vill tro,
ehuru jag icke är derom fullt säker, är åtminstone oskadlig
och visar Ständernas omtanka att förekomma enskildas förluster
till följd af bristande föreskrifter. På dessa skäl tror
jag, att betänk, kan utan återremiss bifallas.
Hr von Troil; Den siste talaren har benäget utvecklat
åtskilligt, sorn finnes i Utsk:s betänk, och redan vid sista
riksdagen blifvit upplyst; men han har icke meddelat
den upplysning, jag äskat. Flan har sagt, att så snart lagsökning
skedde och bedrägeriet upptäcktes, anställdes åtal,
och detta har jag icke hetviflat; men en annan talare har
Ben 4 Juli.
såsom skäl för eftergift anfört, att advoeatfiscalen missledt
den enskilda personen, som är i fråga, genom oriktigt Jeinnadt
lesked på en redan förut skedd förfrågan. Om således
< etta icke skett, hade åtal redan då blifvit anstäldt;
och jag har derföre önskat att af Utsk. få utredt, om detta
dröjsmål från Maj 1822, då förfrågan hos advoeatfiscalen
gjordes, till Juni 1823, då lagsökningen skedde, verkat till
någon förlust för Friherrinnan Eneskjöld, Om Landin hade
tillgångar 1822, som voro förstörda i8a3, då vore förhållandet,
att hennes ersättningstalan blifvit kraftlös genom
advocatfiscalens missledande uppgift; men i annan händelse
var verkan deraf endast ett års anstånd med lagsökningen.
Jag hoppas, att den värde talaren nu förstått min mening.—
Frih. Boye har åberopat den förlåtliga okunnigheten om
qvittensernas rätta beskaffenhet för att vara gällande, och
jag är skyldig att tro Frihts uppgift, att ingen allmän författning
i detta afseende fanns före i83o; men för Krigsmanshuscassan
särskildt måste den åtminstone hafva funnits,
ty KrigsCoII:m hade annars icke kunnat vägra att godkänna
cassörens qvittenser. Den, sorn erhåller lån ur publik
cassa, är också skyldig att underrätta sig om lånregler,
mentet och försummar icke gerna att taga kännedom derom,
hellre än om en allmän författning. Dessutom borde ingen
okunnighet hafva ägt rum, då låntagaren under flera år förut
fått qvittenser med 2tne namn och dessa icke kunde stå
der för ro skull, så att han haft skälig anledning att söka
upplysning, hvarföre det ena namnet pä de följande qvittenserna
saknades. Hvad åter beträffar frågan såsom prejudieat
betraktad, anser jag den i detta hänseende bland de
mest vadliga just derföre, att man här går utom laglighetens
gräns in på billighetens område, och der håller man
sig isynnerhet till prejudicater. Jag finner det äfven hårdt,
att staten skall ersätta embetsmäns försummelser, då de liand-r
la i egenskap af enskildas commissionärer, och jag får fästa
uppmärksamheten derpå, att Landin blott såsom enskild
commissionär emottagit de förskingrade medlen; ty enligt
skuldsedeln skulle låntagaren insätta penningarna i Banken,
i stället att skicka dem till en cassans tjensteman. Jag kan
derföre aldrig medgifva full afskrifning af hela summan och
tror, att återremiss af flera skäl är behöflig, särdeles som
den föreslagna skrifvelsen är aljdeles onödig, då K. M. icke
dröjt att i administrativ väg förekomma dylika händelser för
framtiden; ty R. St. böra väl icke ingå nied und. skrifvelser
endast derföre, att de äro oskadliga. Jag fortfar alisa
att begära återremiss.
Gr. Horn: En ledamot har yrkat afslag å betänk, på
den grund, att han sjelf är i samma kategori med den per?
son, som nu är i fråga. Detta är likväl för mig intet skäl
att ändra min tanka örn rättvisan af saken; ty om än de
■*
Den 4 Juli.
lidande äro aldrig så många, anser jag dem alla hafva samma
rätt till ersättning, då deras fel blott bestått i förtroende
till de högre auctoriteternas skyldighet att hafva controll
på sina underlydande. Om KrigsColhm fullgjort denna
skyldighet, hade underslefvet aldrig kunnat ske, och om
reglementet är så ofullständigt, att tillsynens uraktlåtenhet
måst förblifva ansvarslös, böra R. St., efter min tanka, vidkännas
följderna häraf och deras egen uraktlåtenhet att controilera
andra Statsmagten. Jag tror det icke vara möjligt
att väcka Representationens uppmärksamhet på nödvändigheten
att med mera stränghet utöfva sin controllerande myndighet,
utom i materiel väg; och man kan med säkerhet
vänta Representationens fortgående på samma bana som hittills,
intilldess den genom anslag blir tvungen att fylla de
luckor, som uppstå genom misshushållning och försummelser
hos embetsman, för hvilka ingen ansvarighet blifvit bestämd.
Jag tror emedlertid icke, att detta särskilda fall kan jemnföras
med kronouppbörden i allmänhet; ty hvar och en känner
uppbördsmännen i sin ort och hvad grad af förtroende
de förtjena; och om en fogde rymmer, kari förlusten i allt
fall aldrig sträckas utöfver utskylderna för ett år, då deremot
här ett controllerande verk fortfarande missledt den
enskilde genom uteblifvandet af en controll, som man haft
skäl förmoda, att den hos verket skulle finnas. Allt hvad
jag således skulle kunna tilldömma Eneskjöldska huset vore
att plikta för ett års förseelse; men derutöfver bör hvarken
Friherrinnan Eneskjöld eller någon annan blifva lidande.
Jag nekar för öfrigt icke, att skäl kunna finnas för återremiss,
och jag skall icke sätta mig deremot; jag anser likväl
för min del bifall till betänk, vara lämpligast.
Hr af Billbergh: Det förundrar mig visserligen icke,
att åtskilliga kunna finna vissa scrupler emot bifall till detta
betänk., då man ser, hvilka tjenstförbrytelser, som i målet
blifvit begångna, och likväl erfar, att ett så ringa ansvar drabbat
de felaktiga. Jag är af 90 §. Reg.F. förhindrad att i
detta afseende yttra annat, än att äfven mig förundrar det.
Men då emedlertid det juridiska af frågan nu är afgjordt
och alla de tilltalade, utom revisorn, blifvit frikända, hemställer
jag till dem, som fästat sig härvid, huruvida ett sådant
förhållande bör verka på ersättningsfrågan. Jag har
förut tagit mig friheten påkalla uppmärksamhet dervid, att
hvad Utsk. nu tillstyrkt är i full conseqvens med den grundsats,
R. St. vid 1823 års riksdag uttryckte, att nemi. staten
borde godtgöra de enskilda, hvad dessa kunde på statens
embetsman förlora i och för med deras tjenstebefattning gemenskap
ägande förhållanden. Mig veterligen har någon
casus, så tillämplig till denna grundsats som den närvarande,
icke i öfrigt inträffat. Jag har visserligen nu hört uppgifvas
en till sina resultater dylik händelse, som denna,
Den 4 Juli.
hvilken skall inträffat med samma uppbördsman. Men det
är mig icke bekant, huruvida vederbörande iakttagit lika
beskaffade juridiska mått och steg för att utkräfva ersättning,
som Friherrinnan Eneskjöld gjort. Hafva de det, och
äro omständigheterna i öfrigt lika talande, bör ersättning
jemväl i det fallet bekommas. Men om man underlåtit att
söka ersättning i domstolsväg, så är det en uraktlåtenhet,
som med skäl bör kunna åberopas till stöd för vägran å
uppkommande ersättningsanspråk. Man har sagt, att rådande
okunnighet om varande föreskrifter icke kan gälla såsom
ursägt. Jag erkänner visserligen, att om man icke varit
okunnig om nödvändigheten att i dess stränghet iakttaga
formerna i detta fall, hade förlusten icke ägt rum; men jag
får fästa uppmärksamheten derå, att uti förskrifningen å länet
jemväl befinnes utfördt, att om räntebetalning ej i laga tid
verkställes, kommer lånet att utställas till lagsökning. Då
emedlertid en sådan lagsökning icke blifvit företagen, något
kraf för uraktlåten ränteliqvid icke ägt rum, samt den besynnerligheten
derjemte inträffat, att gäldenären fått emottaga
behörigen annoterade qvittenser å räntebelopp, upplupna
under sednare terminer än dem, för hvilka de ofullständiga
qvittenserna voro gifna, så kunde väl lätteligen den
föreställning uppstå, att de öfversända beloppen verkligen
voro använda till deras anvisade ändamål. Jag försäkrar,
att sådana omständigheter skolat kunna missleda äfven mig.
Man har utaf handlingarna sett, att den förskingrande embetsmannen
skulle, i förhållande till sökanden, hafva varit
i samma kategori, som enskild commissionär, och man har
derifrån velat hemta anledning till fruktan derför, att från
sakens utgång skulle kunna bildas prejudicat för andra förhållanden,
deri enskild man begagnar en embetsman till
commissionär. Men casus är här helt annan. Den ifrågavar.
embetsmannen var en uppbördsman, genom hvilkens händer
medlen borde passera; och det måste väl vara samma sak,
att Friherrinnan Eneskjöld i bref öfversände honom medlen,
som om hon directe gått till honom och öfverlemnat honom
dem. Hvad angår ansvaret för publika räkenskapers förande
falskt, så försäkrar jag, att ett sådant verkligen finnes;
men jag har hört sägas, att det i närvar, fall skall så tillgått,
att dubbla räkenskaper blifvit förda sålunda, att cassan
på ett ställe blifvit tillgodoförda alla räntebetalningar,
hvilka verkligen ingått, hvaremot å ett annat upptagits endast
de belopp, som blifvit för cassans räkning insatta i
Banken och henne sålunda i sjelfva verket tillgodokommit.
Jag är för min del öfvertygad, att om målet blifvit till en
början handlagdt af annat än en kämnersrätt, der man endast
fästade sig vid ersättningsfrågan, hade saken icke stadnat
vid sådant ansvar, som nu följde. Man har härmed
jemnfört förhållanden emellan skattskyldiga och kronouppbördsman,
och jag får i detta afseende erinra, att ett K,
142
Den 4 Juli.
bref af d. i5 Jan. i83a finnes, som just stadfäster grund-?
satsen, att då kronoutskylder blifvit öfverlemnade till behörig
uppbördsman samt qvittens deröfver kan företes, behöfver
den betalande, under intet vilkor, betala om igen.
En talare har sagt, att Konungen i nådeväg afslagit ansökningen
och att det således icke vore skäl för Ständerna att
bifalla den. Till denna ledamot adresserar jag den upplysning,
att Konungen ieke kunnat bevilja densamma; ty medlen
tillhörde en cassa, sorn icke står under Konungens disposition.
Äfven om det varit fråga om statsmedel, hade
Konungen icke kunnat besluta afskrifning deraf. K. M. hade
således i detta fall bundna händer. Ständerna deremot
kunna det, och de böra det efter min öfvertygelse, om de
vilja händig rättvist och billigt. Hr Gr. Horn har anmärkt,
att händelsen tillkommit genom felaktighet hos administrationen.
Jag kan icke finna, att denna i detta fall har något
att förebrå sig. Bedrägeriet underhölls genom en intrig
emellan cassören och uppbördsmannen; och det är omöjligt
för allmänna verk att förekomma sådant, likasom det
är omöjligt för den enskilde att undvika förluster, om han
har slarfaktigt eller bedrägligt tjenstefolk. Hr Stuart har
fästat sig vid den omständighet, att ingen upplysning finnes
meddelad derom, huruvida ersättning icke bort eller kunnat
erhållas af Revisor Törneman. Jag medger, att en lucka
här visar sig. Det synes nemi. af handlingarna, att frågan
kommit till K. M., som, jemte Törnemans fällande till
förlust af en månads revisorslön, till KrigsGollegii afdömande
hänskjutit ersättningsfrågan; men det visar sig icke, om
saken sedermera i denna del vunnit någon behandling. Då
likväl öfriga tjenstemän, som synts hafva begått försummelse,
blifvit fullkomligt frikända, och Törneman icke ådömts
större ansvar än det ofvannämnda, synes det icke hafva varit
skäl att utgrena den vidlyftiga rättegången äfven åt detta
håll. Frih. Palmstjerna har försvarat den tillstyrkta skrifvelsen
till K. M. dels, i förra delen deraf, derföre, att han
ansett KrigsColkm gerna kunna tåla vid den föreslagna varningen,
dels i sednare omständigheter derföre, att de begärda
föreskrifterna endast skulle komma att utfärdas, om
de befinnas erforderliga. Hvad förra omständigheten beträffar,
har den värde ledamoten verkligen orätt; ty det inhemtas
af handlingarna, alt cassören tili kamereraren uppgifvit
de bristande räntebetalningarna, och att deribland icke befunnits
Friherrinnan Eneskjölds. Hvad hade väl CoM:m då
att iakttaga? Det är nödvändigt att i förvaltande verk fästa
förtroende till underordnade tjenstemän. Man kan omöjligen
göra allt sjelf. Då nu vederbörande uppgåfvo allt såsom
riktigt, och den närmast controllerande embetsmannen
icke anmärkt något, fanns ju intet skäl för Golhm att misstänka
något. Hvad den sednare omständigheten beträffar,
har jag redan upplyst, att en författning i det åsyftade af
-
Den 4 Juli.
i43
seendet är utfärdad; och då skrifvelsen sålunda blefve i ena
fallet orättvis oell i det andra öfverflödig, måste jag afstyrka
den, hvaremot jag tillstyrker bifall till den föreslagna
afskrifningen.
Hr Hjarne, Harald: Jag är bland dem, som rösta
för bifall till betänk. Det är icke i dag första gången, sorn
mart här hört abstract juridiska begrepp ställas emot den
tiaturliga känsla af rättvisa och billighet, som finnes hos
hvarje menniska; och jag tror verkligen, hvad Hr v. Troil
här erkänt, att det måtte vara mindre lyckligt att befinna
Sig bland deras antal, som göra mera afseende på de förra,
Hn på den sednare. Jag för min del instämmer fullkomligt
i Ur Gr. Horns första yttrande i denna fråga och tror, att
det är Representationens skyldighet att ersätta enskilda de
förluster och lidanden, som kunna uppkomma genom felaktiga
organisationer eller bristande Controller i våra embetsverk.
Jag har visserligen hört en talare försöka att urskulda
KrigsColhm; men då man har det factum gifvet, att en
controllerande embetsman kan gifva bevis o ra verkställd räntebetalning
för en sednare lid, utan att anmärka, att ränteliqvider
brista för flera föregående terminer, synes det böra
antagas, antingen att felaktighet förefinnes i det förvaltande
verkets organisation, eller att dervarande tjenstemän med
mindre uppmärksamhet iakttagit sina åligganden. En af
dessa omständigheter måste hafva varit orsaken till möjligheten
att kunna så länge underhålla det mörker, hvaraf
detta mål in i sista stunden var omgifvet. Man har talat
öm, att ett bifall till betänk, vore vådligt derföre, att det
kunde blifva prejudicat för afgÖrandet af likartade frågor,
och hvarigenom staten skulle komma att vidkännas betydliga
förluster. Jag är visserligen bland dem, som önska,
att hvarje fråga må kunna afgöras efter bestämda reglor,
och att prejudicatei' aldrig må behöfva åberopas. Men i
alla fall loide R. ö. Ad. i detta afseende icke hafva något
att frukta; ty vi hafva just icke sett Ständerna visa någon
särdeles benägenhet för conseqvens i denna del, utan deremot
den ena riksdagen uppställa och den andra kullkasta
både grundsatser och prejudicater. Likväl skulle jag uppriktigt
önska, att vi medelst ett beslut i tiu ifrågavar. fall
kunde bilda ett prejudicat, som alltid ålade oss att handla
i öfverensstämmelse med rättvisa och billighet; och vi behöfva
då säkerligen icke tveka, huru vi i närvar, fall böra
besluta.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius! Jag yrkar
återremiss å betänk, uppå de flera skäl, sorn derför blifvit
anförda. Det är visst sannt, att Ständerna vid 1823 års
riksdag uttryckte den önskan, att enskilda icke måtte komma
att förlora på statens embetsman i och för förhållanden
till dessa af allmän beskaffenhet; men Ständerna beslöto in
-
*44
Den 4 Juli.
galunda, att, i händelse sädana forlaster inträffade, desamma
borde af allmänna medel ersattas. Någon författning finnes
derom icke gifven, och det är icke blott i administrativ
väg, som händelser af ifrågavar. beskaffenhet kunna inträffa;
de kunna äfven äga rum genom fel och försummelser hos
domarernagtens organer. Om t. ex. en domare förskingrar
en deponerad bördeskilling, som allmänna Jagen bjuder att
anförtro i dess vård, och icke förmår att ersätta den: hvems
blir väl då förlusten? Jag tror, att det vore vådligt stadga,
att staten skall Jemna ersättning i alla dylika fall; och
jag kan icke föreställa mig, att den omnämnda skrifvelsen
från 1823 års Ständer åsyftade annat, än att sådana åtgärder
af Styrelsen matte vidtagas, att inga förluster af ifrågaställa
beskaffenhet kunde inträffa. Men att återgå till
exemplet af förskingrad bördeskilling, hvaraf en olycklig erfarenhet
finnes på Gottland, så, om t. ex. en extra-ordinarie
Liefve förordnad till domhafvande på någon kortare tid och
derunder emottoge en bördeskilling af 100,000 r:dr, samt sedan
rymde, hade han derpå gjort sin fortun, men staten
skulle komma att ersätta betydliga summor, utan att administrationen
egentligen haft del i, att den tillförordnade domhafvanden
kommit i utöfning af en sådan befattning. Jag
tror, att statuerandet af en sådan lag vore högst betänkligt.
Vid i8i5, 1818 och 1823 årens riksdagar hafva Ständerna
visserligen gjort efterskänkningar i denna väg; men det har
berott på de särskilda eonsiderationsförhållandena i hvarje
fall, och jag tror, att i detta kunde afseende fästas å den
omständighet, att det är ett fruntimmer, som gjort förlusten,
och att man af dessa gemenligen icke kan begära en
så stor uppmärksamhet och försigtighet, som här erfordrats
för att misstänka och upptäcka bedrägeriet. Men då det är
en statsutgift, hvars beviljande icke grundar sig på något
rättsanspråk, anser jag sökandens ceconomiska ställning böra
förnämligast inverka på afgörandet; och då vi icke känna
denna, är sådant ett nytt skäl till återremiss, hvarom jag
altså lörnyar min anhållan.
Hr von Troil: Jag tröttar ogerna R. o. Ad. ännu eh
gång i detta ämne; men jag har blifvit något direct ansatt
af en ledamot, några bänkar härifrån mig, då han nemi.,
med hänsyftning på mig, talat om den olyckliga ställning
att behöfva sätta theorier framför rätt och billighet. Att
ställa något i verlden framför rätt och billighet tillsammans,
skulle jag verkligen icke vilja påbörda någons afsigt; men
det förekommer mig, som den värde ledamoten, då lian
bortlrasslat mina åsigter, jemväl så borttrasslat sina egna
ord, att jag måhända gör orättvist uti att fästa mig dervid,
förrän lian fått justera dem. Ilr Gr. Horn har trott, att
den öfverklagade förlusten uppkommit derigenom, att före
skrif
-
Den 4 Juli
i45
skrifna controller icke blifvit af KrigsColhm iakttagna. Jag
vill icke bestämdt bestrida detta; men då laglig undersökning
i målet skett och något sådant domslut icke fallit,
skulle jag icke tilltro mig alt, utan gifnaskäl, tillräkna embetsverkets
försummelse hvad som handt. Jag föreställer
mig nemi., att det är ganska möjligt att, äfven med iakttagande
af största uppmärksamhet, för någon tid föras bakom
ljuset, då man råkar ut för ett sådant särdeles bedragaregeni,
som den ifrågavarande oredlige embetsmannen; tyman
vet, att det är oundgängligt att i mycket lita på de underordnade
tjenstemännen 11 ti hvilket publikt verk som helst,
och det är just derföre så mycket vigtigare, att föreskiifna
controller af de enskilda utfordras. Jag kan icke i något
afseende förena mig om behofvet eller lämpligheten af den
föreslagna skrifvelse!!, och anser det isynnerhet orättvist att
begära aflåtandet af en allmän erinran till embetsverken , blott
för det en tjensteman begått bedrägerier. Jag finner i öfrigt
så mångå skäl till återremiss, att jag förmodar, att R.
o. Ad. icke lärer neka densamma.
II.Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
de vid StatsUtskts utlåt. N:o i45 gjorda anmärkningar hindra
dess antagande samt alt utlåt, således borde återremitteras.
Ropades ja och nej.
H. Ex. framställde derefter propos. till bifall å StatsTJtsk:s
utlåt. N:o i45.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Stuart: Jag anhåller att få reservera mig emot
det fattade beslutet. Jag tror, att vi deri hafva nedlagt ett
farligt prejudicat, och jag är öfvertygad, att liera ansökningar
i anledning deraf skola inkomma, till förlust för statscassan.
Jag väntar dylika ansökningar särdeles från de Skånska
orterna.
Gr. Spens, Carl Gust.: I fall, hvad jag erkänner
mig icke hafva rätt fattat, Hr Gr. o. Landtm, förklarat, det
han så förstått R. o. Ad:s svar på den framställda propos:n,
att betänk, anses bifallet, förenar jag mig i Hr Stuarts reservation.
I annan händelse, och om återremiss ej anses beviljad,
anhåller jag örn votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att H. Ex. så
fattat R. o. Ad:s svar på II. Ex:s sednast framställda propos.,
alt ja då öfverröstat nej, i följd hvaraf R. o. Ad. bifallit
StaisUtsk:s utlåt. N:o i45.
Gr. Spens reserverade sig emot R, o. Ad:s nu fattade
beslut.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 17 sisth Juni e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o i5t öfver gjorda anmärkningar vid
9 I!- *9
D c u 4 Juli.
Utsk:s betänk. N:o i4 i anledn. af arrendatorn af Svartsjö
kungsgård, f. d. Grosshandlanden Weners ansökning om nedsättning
i arrendet.
Sedan genom ankomna prot.-utdr. underrättelse inhemtats,
att Borgare- och BondeSt. bifallit StatsUtskrs utlåt.
W:o 15r , beslöt R. o. Ad. att, med frånträdande af sitt genom
bifall till betänk. N:o i4 fattade beslut, nu bifalla StatsUtsk;s
utlåt. JN7:o i5 i .
Ånyo föredrogs StatsUtskts d. 17 sisth Juni e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o i56 i anledn. af Hr af Robsahms,
Carl Reinh., väckta motion om inlösen för statens räkning
af godset Ekolsund i Upsala län.
Hr af Robsahm, Carl Reinh., hade inlemnat ett anförande,
så lydande:
Ekolsunds gods var ett af K. Carl XI reduceradt
kronogods, då det år 1717 donerades af K. Carl XII till
dess svåger, sedermera K. Fredrik, såsom ersättning för dennes
Faders stora Kronofordran. K. Fredrik besatt egendomen
till 1743, då han beslöt att deraf göra en gåfva åt
Grefvinnan Taube och Grefvarna von Hessenstein. I sådant
afseende förfrågade sig Konungen hos Ständerna, hvad säkerhet
han hade uti denna donation, då Ständerna genom
enhälligt riksdagsbeslut decreterade, att Konungens och hans
rätts innehafvare vore i evärdeliga tider säkra om besittningen
af Ekolsund, likväl blott under förpantningsrätt.
På Ständernas befallning utfärdades också af KammarColkm
och StalsCont. ett ordentligt pantbref för Konungen,
der det uttryckligen stipuleras, att Ständerna blott,
och ingen annan, ägde att återtaga Ekolsund, såsom
en statens egendom, emot erläggande af pantskillingen
84,000 r:dr specie, eller samma summa, hvarför K. Carl
Gustaf år i654 köpte godset af Gr. De la Gardie. Detta
förordnande har aldrig sedermera vid någon af de många
efterföljande riksdagarna blifvit ändrad t; och kan jag saltin—
da ej finna annat, än att det ovilkorligen gäller ännu i denna
stund.
På Grefve Tessins i Rådet gjorda framställning beslöts
det år 1749 att inköpa Ekolsund åt Prins Gustaf (sedermera
K. Gustaf III) för penningar, som Ständerna skänkt den
späda Prinsen. K. Fredrik lät också öfvertala sig att transportera
gåfvobrefvet på Prins Gustaf för en afträdessumma
åt Hessenstcinarne utaf 70,000 plåtar; och på 1780-talet sålde
K. Gustaf III egendomen för 120,000 r:dr ät handlanden
Georg Seton. Att hvarken K. Fredrik eller K. Gustaf lil
kunnat sälja annat, än hvad de ägde, d. v. s. besittningsrätten
under förpantning, torde val förefalla
hvar och en, äfven ulan lagkunskap, klart som dagen. Icke
destomindre, och utan att på allt detta fästa den ringa
-
l)cn 4 Juli.
>47
ste attention, samt med förbigående af åtskilligt, som jag
uti mitt yttrande till prot. d. 8 sistl. Mars anfört, har StatsUtsk.
med en obegriplig snöplighet afslagit hela motionen,
under anförande helt enkelt, att Georg Seton fått på egendomen
3:ne uppbud och fasta; men hvem vet icke, att uppbud
och fasta endast fredar mot börd, och att lagligt
skall stånda, men olagligt återgånga, samt att Konungen
äger rätt bryta dom. Jag begär återremiss af betänkandet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då det af betänk,
synes, att K. Gustaf III icke hade till Ekolsund bättre rätt
an K. Fredrik I, som transporterat sin rätt till egendomen,
och denna bestod i endast besittningsrätt, så hemställer jag
till de lagkunniga, om den meddelade fastan kan äga bestånd.
Jag känner icke, huruvida en olaglig handel kan blifva beståndande
derföre, att köparen derå erhållit s. k. fasta.
Hr Tham, Wollrath: Betänk, innehåller, att Grossliandlanden
Seton har laga köpe- och fastebref å Ekolsund.
Denna fasta kunna Ständerna icke bryta, utan är det endast
Konungen, som kan återställa försuten tid för laga
klanders anställande i vanlig domstols väg. Jag yrkar altså
bifall å betänkandet.
Frih. Boye, Ludv.: För min del yrkar jag återremiss
af betänk., och utan att äfventyra något rykte såsom jurist
förklarar jag bestämdt, att ingen fasta kan äga laga kraft
för en handel, deri non dominus sålt. Här är icke stället
att afgöra denna fråga; det tillhör en. helt annan auetoritet.
Jag får dock såsom min enskilda mening yttra, att
den författning, som utfäster en tid af 20 år, inom hvilken
klander å fastighetsköp skall äga rum, icke synes vara till
förevar, casus lämplig; ty då det är gifvet, att K. Gustaf III
öfverlöt en rätt, som han icke ägde, följer deraf, att den
meddelade fastan icke kan ligga i vägen för den verklige
ägarens anspråk, i fall inga andra hinder kunna förefinnas
emot utkräfvande af dessa anspråk. Alt den betalda köpeskillingen
för det första komtne att återgäldas är klart.
För frågans närmare utredande önskar jag emedlertid
återremiss.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag yrkar bifall å
betänk. Utsk. har trott sig i denna fråga icke böra utgå
hvarken från någon slatsreconomisk eller juridisk synpunkt,
Utan endast från de enklaste rättsprinciper. Utsk. har då
ansett, att enär laga fasta å Ekolsund af Hr Seton förvärfvats,
samt lian under 49 års tid varit i ostörd besittning af
egendomen, skulle det vara en rubbning af äganderättens
helgd att nu göra ingrepp deri, om icke just i sträng juridisk
mening, åtminstone inför det allmänna rättsbegrepp,
som finnes i hvarje menniskas förnuft och hjerta. Om sta
-
i48
Den 4 Juli.
ten nu skulle vilja tillvinna sig en enskild besittning, som
under så lång tid varit oqvaldt af den enskilde utöfvad,
vore detta en åtgärd, hvilken blefve så mycket förhatligare,
som ändamålet dermed endast vore att bereda statscassan
en penningevinst. Ur denna synpunkt harUtsk. behandlat
frågan och kommit till det resultat, som Utsk. enstämmigt
tillstyrkt R. St. att antaga. Det mäste, efter mitt omdöme,
visa sig kränkande för äganderätten, om man nu skulle
börja åter upplifva reduetionsväsendet, som för i5o år sedan
tillfogade så många enskilda ett oförtjent lidande. Det
skulle i detta fall finnas så mycket mer kränkande, som alla
i lag föreskrifna mått och steg blifvit af den enskilde vidtagna
för att till oklanderligt bibehållande befästa, hvad
han ansåg sig ärligen hafva förvärfvat. Det är dessutom bekant,
att köparen till Ekolsund uppoffrat eller skänkt betydliga
capitaler till Gustaf lil sålunda, att han först lant
honom penningar och sedan uppbränt de derför utfärdade
skuldsedlarna. Härvid har likväl Utsk. ingalunda fästat sig,
utan endast afsett den grannlagenhet, som alltid och särdeles
af en statsmagt bör iakttagas, då äganderättens helgd är
i fråga. Om man äfven skulle kunna tilladvocera sig en
lumpen penningevinst, skulle denna snart försvinna, då det
kränkande i sältet, på hvilket man åtkommit den, skulle
qvarstå för samtid och efterverld.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag anser betänk, icke
tillfredsställande upplysa ämnet. Den i motionen framställda
och såsom grund för det gjorda påståendet angifna uppgift,
att nemi. K. Gustaf lil försålt, hvad han icke ägde,
qvarstår ovederlagd. Om fasta mellankommit eller icke, förändrar
icke saken; ty en olaglig handel blir icke laglig genom
något fastebref. Jag tror, att flera exempel i denna väg
förekommit och förekomma vid våra domstolar. Jag kan
altså icke tillstyrka bifall till betänk., utan yrkar återremiss
deraf, på det Utsk: må upplysa, 0111 K. Gustaf lil hade så
oinskränkt rätt till Ekolsund, som den han till Hr Seton
öfverlät. Skulle förhållandet icke varit sådant, anser jag
StatsUlsk. bora tillstyrka Ständerna att vidtaga sådana åtgärder,
som kunna erfordras för Kronans återinsättande i
den rätt, henne tillkomma kan, sedan den ersättning till nuvar.
innehafvaren utgått, som honom lagligen bör tillkomma.
Jag anhåller om återremiss.
Hr von Troil, Emil: I denna fråga förenar jag mig
med ordföranden i StatsTJlsk. Jag ber blott att tillägga en
betraktelse. Man har i dag talat om statens pligt att ersätta
enskildas förluster på statens embetsman. Nå väl! 0111
jag nu antager, att K, Gustaf lil i närvar, fall verkligen
öfverskrida sin rätt, så var det dock Konungen, landets
högste functionär, utaf hvilken en utländning blef missledd
och narrad; och den af Konungen begångna olagliga hand
-
D c ii 4 Juli.
*49
lingen liar varit Jemnad oklandrad linder ett lialft sekel.
Jag hemställer då, mina Hrr, om det är Sverige värdigt
att nn afhända denna utländning sin egendom, för det han
Jital på en Svensk Konungs ord. Skulle staten nagelfara
med allt olagligt, som blifvit begånget så långt tillbaka som
Gustaf liks tid, blefve föremålen säkerligen ganska talrika.
Jag anhåller om bifall till betänkandet.
Frih. Boye: Då jag anmälde mig, hade jag ännu icke
hört [Jr v. Troils och Frih. Palmstjernas yttranden; men
jag hade likväl ämnat alt göra den erinran, att då jag,
oberedd att yttra mig i sjelfva saken, uppkallades till en
förklaring i afseende å en allmän juridisk fråga, ville jag
icke (och jag hoppas, att jag icke gjort det) yttra mig om
lämpligheten af denna juridiska frågas användande i afseende
å Ekolsund. Jag anser mig behöfva en mycket vidsträcktare
kännedom af ämnet för alt dertill kunna lämpa något
juridiskt begrepp. Jag har således icke velat lägga en fjäders
tyngd på den sidan, sorn vill frånvinna innehafvaren
Ekolsund, och Hr v. Troils yttrande har på mig gjort det
intryck att, oaktadt jag fortfar i min begäran om återremiss,
lemnar jag dock åt Utsk. att derå fästa det afseende, som
det kan förtjena; men jag tror icke, att man bör träda
deras rätt för nära, som önska att få se frågan närmare
utredd.
Hr Cederschjöld: Man har bestridt1 återreniissen på
den grund, att fasta å egendomen är beviljad och några
reclamationer dessförinnan icke skelt. Men man bör besinna,
att säljaren var en Konung, och jag hemställer, om
det då är att undra på, såväl att fastan meddelades, sorn
att klander å köpet uteblef. Man har emedlertid just derföre,
att det är fråga om en Konungs enskilda handling,
trott, att det icke vore värdigt eller lämpligt att vidare
röra vid saken; men jag tror tvärtom, att det skulle vara
nyttigt att med detta exempel varna emot inlåtandet i dylika
transactioner med Konungar.
Gr. Cronhjelm: Om royauteten och helgden af K.
Gustaf III:s minne fordra, att saken må nedläggas, så har
jag ingenting emot, att det må blifva slutliga resultatet
af Ständernas åtgärd; men jag anser mig icke kulina skrida
till en sådan åtgärd på grund af ett betänk., som söker leda
oss från saken derigenom, alt det icke lemnar behörig utredning
åt ämnet. Jag anser en sådan, först böra ske, innan
vi fatta vårt hufvudsakliga beslut. En omständighet
är jemväl den, att jag, oaktadt jag ser, att Utsk. antagit,
att fastebref skall finnas, jag likväl hört en embetsman,
som bör äga kännedom om förhållandet, påstå, att laglig
och behörig fasta verkligen icke existerar. Olikheten i dessa
uppgifter gör det för mig ännu angelägnare, att återremiss
må komma att äga rum.
i5o
Den 4 Juli.
Frih. Palmstjerna: Jag skulle tro, att det af betänk,
bör finnas, att Ekolsund af K. Gustaf III blifvit försåldt,
utan att han dertill hade full äganderätt, och jag tror,
att man kan taga för gifvet, det han endast hade förpantningsrält
till egendomen; men då qvarstå likväl de skäl,
hvilka, på sätt jag förut uppgifvit, grundat TJtsk:s tillstyrkande,
att frågan må förfalla. Hvad fastebrefvet beträffar,
torde Gr. Cronhjelm ursägta, att jag icke anser hans uppgift
lika officiel som Utskrs. Det har nemi. baft sig förevisad
en vidimerad afskrift af sjelfva fastebrefshandlingen,
och det är ur denna, som Utsk. citerat datum derå. Det
har hittills icke varit vanligt att bilägga belänkma sådana
handlingar, hvarpå deri förekommande uppgifter sig grunda.
Hade likväl ett sådant undantag nu skett, så hade äfven
Gr. Cronhjelms tvifvelsmål varit undanröjdt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag har icke mycket
att anföra , sedan Frih. Palmstjerna nu yttrat sig. Jag
ville blott upplysa, att notarius publicus vidimerat afskriften
af det köpecontract, hvarigenom Ekolsund blifvit till
Hr Seton öfverlåtit med full äganderätt, samt af den i anledning
deraf meddelade fasta.
Hr Tham: Gr. Cronhjelm har begärt återremiss för
att af Utsk. erhålla ytterligare upplysningar. Alla de, han
begärt, finnas dock redan i betänk. Der står, att K. Gustaf III
ej ägde annan än förpantningsrätt till egendomen; vidare,
att han sålde med äganderätt; data på köpe- och fastebrefven
äro citerade. Hvad behöfvas då väl för ytterligare
upplysningar, och hvartill skulle väl återremissen tjena?
Lika med Hr v. Troil tror jag, att sedan en egendom blifvit
till en person förpantad oell derefter af denne eller hans
rätts innehafvare såld med full äganderätt och under ett
halft sekel på sådant sätt oklandrat besutits, bör ägaren
vara säker att ej rubbas i sin besittning. Jag tror dessutom,
att staten, då den öfverlät egendomen, derför erhöll fullt
ut hvad den då var värd, och att det skulle vara det orättvisaste
i vei Iden, om slaten nu skulle få igen den för samma
pris, flerdubbelt mera värd, äfven om behörig myntevalvation
iakttoges. Jag anhåller om bifall till betänk, och är
öfvertygad, att Ständerna icke vilja nedlåta sig till att besluta
reduetion af en egendom, som, åtminstone från köparens
sida, på god tro emottagits.
Frih, Boye: Jag får uppriktigt tillstå, att jag icke
Jäst det förevarande betänk. Det verkliga förhållandet äinu
uppdagadt; skälen till återremiss hafva sålunda försvunnit,
och jag förenar mig nu med Hr v. Troil deruti, att
det icke är Ständerna värdigt att rubba en äganderätt, som
blifvit af en Konung öfverlåtén, af domstol befästad och af
häfd tryggad. Jag tillstyrker således bifall till betänkandet.
Den 4 Juli.
Gr. Cronhjelm: Om Utsk. hade slutat med ungefär
dessa ord: alt Utsk., som erkänner, att K. Gustaf III sålt
Ekolsund, utan att han dertill var ägare, anser det likväl
icke vara Kronan värdigt att processa sig till en egendom,
som på god tro blifvit köpt från en af vära Konungar och
fortfarande innehafts, så skulle äfven jag lemnat min röst
för betänk. Men då Utsk. ingalunda erkänt delta factum,
utan tyckts antaga, att Sländerna icke äga rätt att befatta
sig med saken, under det Utsk. likväl vet och inom sig
tänker, alt det är af billighetsconsideration och icke af juridiskt
tvång, som Ständerna böra låta frågan förfalla, så
kan jag icke lemna min röst till ett sådant raisonnement.
Jag fortfar således alt begära återremiss.
StatsUtsk:s utlåt. N:o i56 blef af R. o. Ad. bifallet.
Gr. Cronhjelm reserverade sig emot R. o. Ad:s nu
fattade beslut.
Företogs till pröfning Ridd.-Utsk. d. 17 sisth Juni e. m.
på bordet lagda memor. i anledn. af Hr P. G. Cederscbjölds
motion, ang:de val af suppleanter till ledamöter i Utskott.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Ridd.-Utsk, har afstyrkt
den ifrågavar. motionen på grunder, som jag ej kan
gilla. Sålunda har Utsk. sagt, att R. o. Ad:s ledamöter,
såsom icke ägande underhåll för deras vistande vid riksdagen,
icke kunna lillförbindas att ständigt uppehålla sig derstädes.
Just en sådan omständighet anser jag ådagalägga behofvet
af suppleanter, på det platserna icke må slå lediga,
hvilket icke händer med dem, som innehafvas af ledamöter
från de öfriga Stånden. Vidare har Utsk. sagt, att suppleantbefattningen
blefve lika besvärlig som den ordinarie ledamotens,
emedan suppleanten ständigt nödgades passa på,
när den ordinarie icke vore närvarande. Jag medger, att
det är icke lämpligt, att ombytet skedde genom godtycklig
öfverenskommelse emellan den ordinarie ledamoten och suppleanten,
och tillstyrker derföre, att suppleants inträde i Utsk.
icke må äga rum, förrän den ordinarie ledamoten i vederbörlig
ordning begärt och erhållit ledighet. Slutligen har
Utsk. sagt, alt det ofta händer, att utsk:s!edamöter af R. o.
Ad. bortresa i allo, och att nytt val då företages. Men det
händer understundom, att sådana ledamöter resa utan att säga
till, och jemväl att de begära ledighet på 3:ne vilkor, men
derefter uteblifva, och först dä de öfverskrida permissionen,
2:ne veckor, bör ledigheten anmälas i Ståndet; och det dröjer
dä gemenligen 1 vecka, innan det nya valet går för sig,
så att 6 ä 7 veckor åtgå, innan platsen blir återbesatt. Utsk.
har alldeles icke kunnat uppgifva, att det är olagligt, hvad
i de andra Stånden brukas, att nemi. suppleanter inträda
under ordinarie ledamöters frånvaro, för att åter afträda,
132
Den 4 Juli.
då dessa komma tillbaka; och Constit.-Utsk. har nyligen
måst godkänna ett sådant förhållande, som inträlfat med en
ledamot från Borga re.St. Jag anhåller örn återremiss af betänk.
, på det Utsk. må föreslå sådana åtgärder, hvarigenom
R. o. Ad. kommer i utöfning af den ganska behöfliga rättigheten
att någorlunda fulltaligt representeras i Utskotten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Enligt min öfvertygelse
medgifver 79 §. Riks.Ordn. icke, att suppleanter
kunna för Utsktn väljas. Uti StatsUtsk. hände också vid
sista riksdag, att en suppleant anmälde sig till inträde i
Utsk., som ej blef antagen. Deremot tror jag icke något
hinder möta, att ju nya ledamöter kunna i Utsk:n inträda,
då ledigheter inträffa, och att dessa ledamöter åter afträda,
då den yppade ledigheten icke längre äger rum. Sådant
sker i StatsUtsk. alla dagar; och jag tror, att det tillägg
till Ridd.-Ordnts a3 §. i detta afseende kunde bestämmas,
att det härmed korame att tillgå likasom i de öfriga Stånden.
Men ordet suppleant tror jag icke bör nämnas, utan
utskrsledamot. Jag tillstyrker en sådan åtgärd, ty hvar och
en lärer hafva sett, huru fåtaligt det närvar, antalet af R.
o. Ad:s ledamöter i Utsk:n oftast är, då de öfriga Ståndens,
särdeles BondeSt:s ledamöter, merändels äro fulltaliga.
Om derföre det tillägg till 2 mom. 23 §. Ridd.-Ordn.
gjordes, att då ledighet beviljas utsktsledamot, bör val till
ny ledamot under den permitterades bortovaro genast ske,
sä tror jag, att det åsyftade ändamålet, utan någon öfverträdelse
af grundlagarna, ernåddes.
Frih. Boye, Ludv.: Jag medger, att jag i allo delar
önskan med Hr Cederschjöld, att motionen kunde grundlagsenlig!
bifallas. Man sluppe då den olägenhet, att Ståndet
syntes vanvårda sin rätt lill deltagande i ärendernas beredande,
då ledamöter, som emottagit förtroendet, likväl
afhålla sig från deltagande i Utsk:ns arbeten. Jag finner
altså häri ett giltigt skäl för bifall till motionen. Men det
torde ursägtas mig, om jag tror, att det icke går an. Ridd.-  Ordn. är väl icke grundlag; men Riksd.-Ordn. är det, och
denna uppgifver i 79 §., huru tillgå skall, då en ledamot,
utan erhållen permission, öfver 3:ne gånger uteblifver från
Utsk. JNytt val skall nemi. då ske; och det tillhör Utsk:ns
ordförander att tillse, det ledamöterna uppfylla, hvad grundlagen
föreskrifter. Att nu, på sidan om det befintliga stadgandet,
förordna andra utvägar att vinna ändamålet anser
jag icke vara rätt, och jag tillstyrker sålunda bifall till betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den siste talaren har uppgifvit,
att R. o. Ad. illa vårdar sin rätt till delaktighet i
ärendernas behandling. Jag vågar utsträcka detta påstende
derhän, alt R. o. Ad. illa vårdar fäderneslandets göromål;
ly
X)«n 4 Juli.
ty elfi E. o. Ad:s ledamöter afhålla sig från Utskrn, förhise
de fäderneslandets lätt. Men jag må uppriktigt bekänna,
att denna anmärkning icke faller blott på dem af Ståndet,
som bevista riksdagen, utan lika mycket på dem, sorn alldeles
icke deltaga i densamma. Det visar bäst, huru litet
interesse de hafva för denna rättighet, och af huru litet interesse
det altså mäste vara för fäderneslandet, att den finnes.
Då emedlertid principalerna af vårt Stånd visa sådan likgiltighet
för deras representationsrätt, torde det finnas mindre
underligt, om äfven de närvarande icke äro så särdeles nitiska.
Att det så visar sig i Utskrn kan jag med exemplet
frän Oecon.-Utsk. vitsorda. Det händer nemi. ofta, att jag
pä afdelningen hr ensam ledamot af E. o. Ad., då deremot
sällan någon enda ledamot af BondeSt. är frånvarande; och
det torde lätteligen kunna inses, hvad inflytande detta mäste
äga på resultaterna inom Utskm, då förhållandet vanligen är
i proportion lika vid Utskrs plena. Det har handt, att mål
inom Oecon.-Utsk. blifvit afgjorda, då endast 22 ledamöter
varit närvarande, oaktadt Utsk. består af 48. Sådant kan då
icke blott drabba E. o. Ad.; men de flesta defecterna äro
alltid af delta Stånd. En ledamot har trott, att 79 §. EiksOrdn.
skulle förhindra antagande af suppleanter. Denna §.
säger uttryckligen, att om någon ulsk:sledamot af ofrälse
Stånden erhåller ledighet, skall nytt val genast ske, d. v. s.
en suppleant insättas i den frånvarandes ställe. De ofrälse
Stånden äro således skyldiga alt fylla uppkommande ledigheter
inom Utskotten med suppleanter. Angtde E. o. Ad. säges
väl i slutet af 8 §., att Ståndet förfar på sätt Eidd.-  Ordn. föreskrifver; men att Bidd.-Ordn. icke öfverensstämmer
med Eiksd.-Ordn. i omförmälda afseende finnes deraf,
all E. o. Ad. aldrig genast efter en, genom erhållen permission
uppkommen, ledighet väljer annan ledamot i stället. Det
bruk, att Hr Landtm, ger permission åt -£ af utsk:sledamöterna
af vårt Stånd, äger ingen grund i Eiksd.-Ordn. Skäl
kunna dertill väl förefinnas; men jag skulle dock önska, att
E. o. Ad., ehuru utan arfvode vid riksdagarna, visade sig
måna örn att deltaga i de allmänna arbetena, och sålunda
gerna medgåfve, att suppleanter må väljas, som kunna fylla
frånvar. utskrsledamöters platser. Jag tillstyrker altså Hr
Cederschjölds motion, såsom ganska nyttig, så länge vår närvarande
Eiksd.-Ordn. skall äga bestånd; fast önskligt vore,
om Constit.-Utsk. ville föreslå en annan, så att Utsk:n komme
att utgöras af en vida mindre personal än nu.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.C För min del har
jag trott, att i grundlagens både anda och ord finnes uttaladt,
att inträde i Utsk:n i egenskap af suppleanter icke
bör äga rum. Val säger 79 §. Eiksd.-Ordn., att andra ledamöter
skola ingå i frånvaro ställe; men jag anser bruket i de
9 II. ao
*54
Sen 4 Juli.
öfriga Standen, att låta de sålunda ledigblifna platserna ersättas
med suppleanter, icke äga stöd i Jag; likasom jag tror
det icke vara enligt med 79 §. att, sorn BondeSt., i början
af riksdagen äfven välja suppleanter för Utsktn. BorgareSt.
tolkar ock grundlagen på det sättet och väljer icke suppleant,
förrän någon ledamot fått tillstånd att resa bort, eller
af Jaga förfall nödgas vara frånvarande. Alt stadgandet härom
influtit i 79 §. är en följd deraf, alt de öfriga Stånden
icke äga någon annan ståndsordning än grundlagen, oaktadt
det varit förutsatt, att de ofrälse Stånden skulle för sig
upprätta vissa ståndsordningar likasom B., o. Ad., fastän
sådant icke blifvit utaf. Lika med Hr Cederschjöld anser
jag B. o. Ad. äga både samma rättigheter och pligter vid
utöfningen af deras representantkall, som de öfriga Stånden;
men våra beslut måste likväl stå i harmoni med grundlagen,
och jag skulle derföre vilja i sä måtto understödja
motionen, att uppkommande ledigheter kunde ersättas, utan
att de ersättande inträdde under namn af suppleanter, fastän
de likväl valdes endast för den tid, ledigheten varade. Jag tror
således, att stadgandet i denna del endast borde innehålla,
att B. o. Ad. i detta afseende ägde samma rätt som de öfriga
Stånden, samt hemställer, att denna anmärkning må få
åtfölja återremissen af betänk., hvilket Utsk. då torde omarbeta
i öfverensstämmelse med en sådan min åsigt.
Hr Cederschjöld: Den siste talaren har upplyst, att
endast BondeSt. väljer suppleanter vid riksdagens början;
hvaremot de öfriga båda Stånden lära välja sådana särskildt
vid hvarje inträffande ledighet, likväl sålunda, att dessa ledamöter
endast qvarstadna i Utsktn, så länge de ordinarie
äro borta; och talaren har trott, att B. o. Ad. borde förfara
på detta sednare sätt. Men förhållandet i vårt Stånd
är olika. Vi hafva nemi. en ståndsordning, som stadgar, att
electorerna icke få sammanträda förr, än efter anslag; och
derigenom förorsakas alltid längre uppehåll. Frih. Boye har
sagt, att 79 §. Biksd.-Ordn. skall lägga hinder i vägen för
val af ifrågavar. suppleanter. Han har till stöd härför fästat
sig vid förra delen af <j.; men han har förbisett den
sista delen deraf, som säger: ”B. o. Ad. ställe sig i dessa
sednare fall Bidd.-Ordn. till efterrättelse.” Det beror således
på Bidd.-Ordn., och jag kan deri icke finna något hinder
för B. o. Ad., såväl att utse suppleanter, som att förrätta
detta val på en gång och vid riksdagens början. Jag vill
dock nu göra en modification i min motion, den nemi., att
B. o. Ad. icke må välja sina suppleanter för Utsktn förr, än
efter motionstidens slut, då Ståndet gemenligen är talrikare.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Att B. o. Ad:s betydenhet
år från år, decennium från decennium, minskas, och
att detta just sker i samma mån, som de öfriga Ståndens
public spirit tilltager, är en sanning, sorn vid många till
-
Den 4 Juli.
*55
fällen röjer sig. Vid hvarje val af medborgerligt förtroende,
som icke medför arfvode, har man den största svårighet att
finna någon, som vill emottaga förtroendet; och Ridd.—di—
iect.‘n är nödsakad att, t. ex. vid val till ledamöter i taxeringscommilte'en,
välja 6 a 7 gånger för att få aatalet fullt,
samt likväl utse dessa unga män, hvarom man här så mycket
hör talas, och ännu yngre, sådana, som till en stor del
icke någonsin befattat sig med allmänna ärenders behandling.
Detta liar ock väckt den uppmärksamhet hos committe'ens
öfriga ledamöter, att man hört dem med förtrytelse
fråga, hvarföre vi sända dem de allrayngsla af vårt Stånd.
Samma förhållande lärer visa sig i Utskrn, då man hör,
att understundom endast en enda ledamot af R. o. Ad. är
närvarande under en hel afdelnings sammankomst; och de,
som visa sig mest nitiska, äro gemenligen just de, som ej
representera någon förmögenhet. Så är det åmtinstone med
mig. Jag finner visserligen obehaget för Utskrns ordförande,
att controllera och till erläggande af den stadgade plikten
af 2 r:dr b:co anmäla, då någon ledamot af R. o. Ad. utan
vederbörligt tillstånd försummar Utskrn; men något måste
göras, ty vi måste väl icke vilja, att man mindre skall reflectera
till hvad fosterlandets väl kräfver, än till några individers
beqvämlighet. R. o. Adrs obetydlighet blir med hvar dag
märkbarare, och så länge vi äro till såsom Stånd, böra vi
väl så mycket som möjligt söka uppehålla vårt anseende
hos nationen. Jag yrkar således återremiss å betänk., un«
der yrkande, attUtsk. må föreslå någon åtgärd, hvarigenom
R. o. Adrs rätt, att till deltaga i ärendernas behandling,
må blifva bättre iakttagen, än som hittills skett. Jag tycker,
att detta skulle ligga äfven Ridd.-Utsk. om bjertat.
Hr. Lagerhjelm, Pehrr Under flera riksdagar har
jag funnit nödvändigheten af bifall till ifrågavar, motion. Då
jag vid sista riksdag såsom ledamot deltog i StatsUtskrs arbeten,
erfor jag, att af R. o. Adrs ledamöter saknades gemenligen
från j till i, då deremot de öfriga Ståndens ledamöter
voro fulltaliga. I början såg jag likväl hinder emot bifall
till motionen uti den omständighet, att electorerna, vid den
tid, då utskrsvalen äga rum, gemenligen hafva svårt att finna
ledamöter för de ordinarie platserna; hvadan det altså skulle
blifva ännu svårare att jemväl erhålla suppleanter. Men
denna scrupel har nu försvunnit, sedan motionären förändrat
sitt förslag sålunda, att suppleantsvalen icke borde
ske förrän efter motionstidens slut. Erfarenheten har nemi.
visat, att Ståndet vanligen icke är så talrikt i början af riksdagen,
som längre fram; och vid den af motionären föreslagna
tiden tior jag säkert, att det blefve lätt att erhålla
det nödiga antalet suppleanter. Jag yrkar således återremiss
af betänk., samt att motionen må tillstyrkas med den modification
deri, som nu af motionären blifvit gjord. Jag vill
i56
Den 4 J “H.
vid delta tillfälle icke underlåta att yttra några ord i anledning
af den siste talarens anförande. Jag har visserligen
under flera decennier erfarit, att det är svårt alt få personer
att emottaga uppdrag att deltaga i municipalinrätlningar
äfven i landsorterna; men jag tror, att detta gäller icke
endast om R. o. Ad., utan äfven om öfriga samhällsclasser,
och det är altså orätt, alt särskildt debitera R. o. Ad. i detta
afseende, och ännu mera att tillskrifva förhållandet någon
likgiltighet för fäderneslandets angelägenheter och väl. Om
landets väl påkallade uppoffringar och ansträngningar, är
jag öfvertygad, att R. o. Ad. skulle uppfylla fäderneslandets
fordringar lika väl sorn någon annan; men det är icke alla
tider, som äro lika lämpliga för utomordentliga handlingar,
särdeles för ett Stånd, som till så stor del är militäriskt.
Att vi icke höra så många uppträda såsom talare, böra vi
icke lägga Ståndet till last. En mans värde heror på hvad
han gör och icke hvad han säger, och alla tider kunna icke
erbjuda lika tillfällen att visa, hvad man duger till; isynnerhet
är vår tid icke af den beskaffenhet, att jag derpå
vill sätta något särdeles värde, åtminstone icke ett sådant,
som den siste talaren dervid synes vilja fästa, och det kommer
ock säkerligen icke att göra sig gällande.
Gr. Strömfelt, Hans Fredr.: Jag bestrider visserligen
icke återremissen, om R. o. Ad. skulle behaga densamma
besluta; men jag vill blott hafva äran tillkännagifva,
att orsaken, hvarför jag afstyrkt motionen, är den, att jag
icke kunnat fatta 79 §. Riksd.-Ordj). annorlunda, än som
skulle meningen vara, att vid uppkommande ledigheter inom
Utsktn nya ledamöter, men icke suppleanter, böra i de afgångnas
ställen inväljas, och dessa sedermera icke borde afträda,
fastän de förra återinfinna sig vid riksdagen. Jag har
under loppet af innevar. riksdag funnit, huru svårt det är
att få ordinarie ledamöter för TJtskm, och det skulle altså
blifva ännu svårare att jemväl fylla vissa suppleantsplatser.
Hr Tham, Wollrath: Jag har vid 2:ne riksdagar tillförne
såsom ledamot i Bevilln.-TJtsk. funnit, att R. o. Ad:s
ledamöter derstädes aldrig varit fulltaligt närvarande. Nu
visa sig ännu flera defecter; ty vanligen äro blott 5 eller 6
närvarande, oaktadt ståndsordningen säger,' att den, som
skiljer sig från sin plats i Utskott, är skiljd från utöfningen
för den riksdagen af sin riksdagsmannarätt. Jag yrkar derföre
återremiss af betänk., på det någon åtgärd må vidtagas,
hvarigenom det förhållande må afhjelpas, att R. o. Ad.
genom ledamöternas frånvaro är af för liten betydenhet vid
voteringar inom Utsk;ri. Jag (einnar derhän, om det är lämpligt
att välja suppleanter före riksdagen, men tror för min
del, att Frituna Palmstjernas och Ehrenborghs förslag äro
bäst. Jag ber likväl att, i anledn, af hvad jag nyss vitrade,
få tillägga, att det icke blott är R. o. A:ds ledamöter,
Den 4 Juli.
som afhälla sig från Utsk:n, nian inträffar sådant till betydlig
del jemväl med PresteSt:s och äfven, fast mindre,
med BorgareStts. Det är endast BondeStrs ledamöter, sorn
äro fulltaligt och, man kan nästan säga, öfvertaligt tillstädes.
Hr Cederschjöld: Jag har endast begärt ordet i anleda.
af Hr Gr. Cronhjelms klagan deröfver, att nitet för
fäderneslandets angelägenheter hos R. o. Ad. skall vara i
så stort altagande. Jag kan ej dela denna klagan. Jag tror,
att discussionerna i Utsk:n, i hvad vart Stånds ledamöter
deri deltaga, fullkomligt uppväga hvart och ett af de andra
Ståndens delaktighet deri, och att det altså blott är i
voteringarna, som R. o. Ad. är underlägset. Gr. Cronhjelm
bar citerat förhållandet inom taxerings-committe'erne. Jag
har deltagit i en sådan committé, och jag tror icke, att R.
o. Ad:s ledamöter försumma att vara närvarande derstädes
derföre, att det är besvärligt eller tråkigt, utan derföre, att
det är obehagligt att finna, huru liknöjda de öfriga classernas
ledamöter äro, hvilkas interessen hufvudsakligast äro
i fråga; ty sällan voro många af dem närvarande, och jag
vet en gång, då en fråga, som blifvit tagen mycket vigtigt,
förekom till afgörande, frågan nemi. om Hofstatens taxering,
infunno sig så få ledamöter, att man, för att få det för
beslut erforderliga antalet fullt, nödgades skicka bud ut i
staden för att få rätt på ledamöter. Jag tror således icke,
att R. o. Ad:s nit är mindre varmt än något annat Stånds;
men det är blott för att bibehålla Ståndets lagliga inflytande
i voteringarna, som jag väckt min motion.
Frih. Pal mst jerna : Hvad jag nämnt om absenterande
ledamöter af R. o. Ad. har haft afseende på lagenliga ledigbeter,
till hvilka Landtm, gifvit tillstånd, och tillfällen hafva
således icke företett sig för tillämpning af några pliktbestämmelser;
och hvad dessa slags ledigheter beti alfar,
tror jag, att det är bäst att fylla dem för hvarje särskild
gång, de uppstå, ty om suppleanter skulle väljas på en
gång, medförde detta den olägenhet, alt man i alla fall
nödgades anställa nya val, då både suppleant och ordinarie
ledamot bortrest. Jag tror icke, att man bör öka de olägenheter,
som åtfölja befattningen af ledamot i Utskott,
om man skall få dessa visserligen icke afundsvärda platser
besatta. Jag föreslår således, att val vid hvarje inträffad
ledighet bör ske och gälla endast under den afgångnes ledighet,
och förmodar, att inga svårigheter häremot skola
förete sig, om man begagnar en sådan redaction, som den
jag i mitt sista yttrande antydde. Jag fortfar alt begära
återremiss.
Hr Roos, Jonas Eman.: Då jag hört yttranden på
detta rum fällas om svårigheten att vid de årliga taxeringsförrättningarna
inom hufvudsladen finna ledamöter af R. o.
i5S
Den 4 Juli.
Ad., sorn dessa befattningar sig åtaga, utbeder jag mig att
på detta ämne fä fästa H. Ståndets synnerliga uppmärksamhet.
Det är icke utan bekymmer jag, särdeles de sednare
åren, sett 4 å 5 förnyade kallelser i allmänna tidningarna
införas till dessa valförrättningar, och att desamma måst beledsagas
med det tillkännagivande, alt de vid förra sam
mankomsten
valda ledamöter af R. o. Ad. dessa befattningar
sig afsagt. Jag har sett på de af Ridd.-direclln utfärdade
kallelselistor ordet ”hindrad” vara tillräckligt för att frikalla
den vägrande från uppfyllandet af en så billig gäld åt det
allmänna, som den ifrågavarande. I anledn. häraf får jag
vördsamt underställa R. o. Ad:s upplysta bepröfvande, om
icke endast verkligt Jaga förfall borde gälla såsom skäl till
vägran i detta afseende. Att innehafva tjenst eller embete
kan, i min tanke, aldrig anses som laga förfall; ty huru
många vore det väl då af vårt Stånd, som icke ägde elt sådant
hinder att förebära. Våra tjenstebefattningar äro i allmänhet
icke så slafviska, alt de förneka oss så mycken tidsuppoffring,
som fordras för den ifråga var. befattningen.
Jag har 3;ne gånger blifvit kallad att deltaga i dessa
taxeringsförrättningar, och har ingen gång funnit mig föranlåten
att afsäga mig detta förtroende.
Den anmärkning, jag bär hört yttras, att för närvar,
så unga medlemmar af R. o. Ad. i taxerings-committden
vore invalda, att commitle'en af deras närvaro icke kunde
hemta någon ledning vid öfverläggningarna, skulle jag, hvad
åldern beträffar, gerna taga åt mig, om icke mina snart
uppnådda 44 år gjorde det mindre lämpligt. Hvad åter resultatet
af min verksamhet inom commilte'en beträffar, öfverlemnar
jag åt mina medarbetare att bedöma, huruvida
jag under mina lifliga bemödanden lyckats att vara nyttig
eller ej. Hvad som likväl icke kan bestridas, är det, alt
Ridd.-direct., efter flera misslyckade val, mäst vända sig lill
den yngre personalen af vårt Stånd, hvartill för innevar. år
hufvudsak liga orsaken varit den, att de äldre och mera insigtsfull
ledamöterna af R. o. Ad. äro i andra förtroenden
af Ståndet kallade lill verksamhet under påstående riksdag.
Sedan jag nu så öppet klandrat, att så mycken svårighet
möter vid valen af taxeringsman, vore det med verklig
förlägenhet jag skulle emottaga den underrättelse, att jag
framdeles till ett dylikt förtroende blifvit kallad; ty det är
otvifvelaktigt, att man slutligen finner det obilliga deruti,
att, för det att ingen annan vill åtaga sig en dylik befattning,
skola de ledamöter, sorn i flera år fullgjort detta åliggande,
framgent dermed fortfara.
Med anledning af den erfarenhet, jag äger i detta ainné,
nödgas jag bestrida det yttrande, som här af en värd
ledamot äfven blifvit fäldt, att de andra Stånden i dylika
fall icke visade mera nit än R. o. Ad. Det är just den motsatta
erfarenheten, som föranledt mig till det yttrande, jag
Den 4 Juli,
nu vördsamt afgifvit. Jag anser det nemi. förnärmande för
detta upplysta Stånd, som i frågor af sådan beskaffenhet,
som den förevar,, borde gifva ett efterdöme åt de andra
Stånden, alt, på sätt sorn de sednare åren skett genom så
beskaffade tillkännagifvanden i allmänna tidningarna, som jag
redan haft äran omförmäla, utsätta sig för de anmärkningar,
som deraf mäste blifva en oundviklig följd, och hvilka anmärkningar
med hvarje år mer och mer tilldraga sig uppmärksamheten.
Det är till förekommande häraf, som jag
vördsamt tager mig friheten föreslå något bestämdt stadgande,
hvarigenom de i hufvudstaden boende såväl civila som
militära ledamöter af It. o. Ad. må tillförbindas att, då icke
laga förfall kan företes, åtminstone 3:ne år uti ifrågavar.
taxeringsförrätlningar deltaga.
Att valet skedde för 3:ne på hvarandra följande år vo
re, enligt min öfvertygelse, mest ändamålsenligt; dock borde
det vara en sålunda invald taxeringsledamot obetaget att,
i händelse laga förfall under dessa år inträffade, efter derom
hos Ridd.-direct. gjord anmälan, tills vidare fran denna
befattning varda befriad. Det hufvudsakliga stadgande, som
jag i detta afseende åsyftar, vore således det, attingen, som
icke 3:ne år varit ledamot i taxerings-cornmilte'en eller,
i egenskap af suppleant, uti göromålen i lika många år deltagit,
skulle anses berättigad att, utan styrkt laga förfall,
denna befattning sig afsäga.
Att högre embetsmän, som innehafva förtroende-poster,
eller sådana, som äro chefer för publika embetsverk och andra
myndigheter, från dessa taxeringsförrätlningar böra vara
frikallade, ar naturligt, då man besinnar, alt en ständig
närvaro vid deras egentliga embeten påkallas för ärendernas
oafbrutna ledning och behandling.
Jag bör icke förtiga, att innevar. års taxerings-committe',
under afvaktan af de förnyade valen hos R. o. Ad.,
måst uppskjuta sin första sammankomst, och att, detta oaktadt,
vid commitle'ens organiserande det blef ti11kännagifvet,
att personalen af R. o. Ad. ännu icke var fulltalig. En närmare
utveckling af den sensation, ett dylikt förklarande gjorde
på mig och de flesta närvarande, anser jag mig kunna
undvika; men då afsigten med denna framställning varit att
för framtiden söka förekomma ett sådant för vårt Stånd obehagligt
omdöme, anhåller jag vördsamt, att denna min motion
måtte lill vederbörligt Utsk. blifva remitterad.
Frih. Ehrenborgh: Det har blifvit sagdt, att R. o.
Ad:s ledamöter ofta försumma Utsk:n. Jag kan icke neka,
att så förhåller sig; men det har likväl icke kunnat mycket
förundra mig, då jag vet, huru mödosamma dessa befattningar
äro, och tillika, huru många ledamöter af R.
o. Ad., som jemväl äga embetspligter, dem de icke få försumma.
Ändring bör dock häri ske; men man måste välja
i6o
Den 4 Juli.
en grundlagsenlig forin. För min del anser jag grundlagen
icke medgifva val af suppleant för mer än ett fall, och det
är till Justit.ombudsmts-platsen. Att välja suppleanter till
revisorer samt fullmägtige i Banken och Riksg.cont. är blott
delegationer, hvartill grundlagarna icke lemna anledning. Ej
ens vid sjelfva valet till riksdagsmän kunna suppleantsval
komma i fråga. Hvarest val i grundlagen finnas omtalade,
förutsattes det, att de skola gälla, så länge de kunna. Det
tillhör visst icke mig att här förklara 7g §. Riksd.Ordn.;
men min öfvertygelse är, att då nytt val enligt denna §.
skett, bör det gälla för hela återstående riksdagen. Det ankommer
dock icke på ordföranderna i Utsktn att göra sin
åsigt i detta afseende gällande; ty då en ledamot, försedd
med behörigt prot.-utdr. från sitt Stånd, anmäler sig till
inträde i Utsk., kan Utsk. ej motsätta sig sådant. Men följden
blir emedlertid, att alltför täta ombyten äga rum. Från
BondeSt. händer det t. o. m., att suppleanter anmäla sig till
inträde för dagen; men det tillhör Ståndet och icke Utsk.
att ändra sådant. Jag förnyar min hemställan om återremiss,
samt att betänk, derefter må vinna omarbetning till
afhjelpande af den öfverklagade olägenheten genom införande
i Ridd.Ordn. af ett stadgande, lika med det i 7Q tj.
Riksd.Ordn.
Gr. Cronhjelm: Genom ett af mig, till stöd för mitt
biträdande af Hr Cederschjölds motion, anfördt motiv har
nu uppstått en discussion angrde taxeringsman, som icke tillhör
denna sak. Hvad som här emot mig blifvit anfördt till
R. o. Ad:s fördel, vederlägger ingalunda de af mig uppgifna
förhållandena. Jag har nemi. icke bestridt, att R.
o. Ad:s ledamöter, då de infinna sig, äro lika verksamma
som de Öfriga Ståndens ledamöter. Men jag, som under 7
år setat i taxerings- och pröfnings-committe/, och derunder
aldrig en enda gång försummade att vara närvarande, får
dock förklara, att jag ganska ofta befann mig derstädes ensam
ledamot af R. o. Ad.; och om R. o. Ad. ej hade tillfälle
att välja ledamöter genom en särskild Direction, utan
skulle, såsom de andra Stånden, välja ståndsvis, blefve aldrig
något val utaf; ty vanligen infinner sig vid dylika tilI—
''allen ingen enda adelsman, utom Direction:s ledamöter. Inom
de öfriga classerna ske valen genom dertill uppå allmän
kallelse sammanträdande personer, och behöfva aldrig för
felande valpersonal uppskjutas. Detta torde dock bevisa något.
Jag ber Ståndet om ursägt för det jag icke har något
smickrande att säga det; men jag måste yttra mig i öfverensstämmelse
med sanna förhållandet. Hvad sjelfva motionen
angår, är min önskan endast, att någon åtgärd må vidtagas
till det ondas afhjelpande; och om Frihma Palmsjernas
och Ehrenborghs förslag kunna leda till mera öfvereus
stäm
-
Den 4 Juli.
stämmelse med livad de öfriga Stånden iakttaga, må de gerna
för mig göras gällande. Men då ej dessa Stånd laga
exempel frän oss, vet jag icke, hvarföre vi skola taga exempel
från dem.
Frih. Boye: Då jag icke är utskrs-ledamot, och förebråelsen
således ej kunde träffa mig sjelf, men jag, för att
understödja min åsigt, behöfde åberopa ett förhållande, som
jag kände, anhåller jag nu att, i anledn, af hvad sednare
blifvit yttradt, få förklara, det jag anser mig skyldig mig
sjelf att icke antaga den tanka, att någon public spirit ej
linnes här. Såsom bevis för motsatsen kan jag ingalunda
antaga det förhållande, att R. o. Adis ledamöter undandraga
sig taxerings-committeerna. Föremålen för public spirit äro
belt andra, nemi. fäderneslandets stora interessen och icke
en så obetydlig och så obehaglig förrättning som den att
beskatta andra.
Gr. Spens, Carl Gust.: Jag bar icke kunnat fatta
Hr Roos’s yttrande annorlunda, än såsom en ny motion,
som bör blifva hvilande på bordet, på det man må betänka
sig, om den skall remitteras till Ridd.- eller till Bevilln.-  Utsk. Säkert är, att den icke bör remitteras i sammanhang
med denna fråga.
Jag erkänner, att jag i början var benägen att lemna
ett odeladt bifall till Utsk:s betänk., och att jag ang:de 79 §.
Riksd.Ordn. hyser samma tanka, som Utsk. yttrat. Nu hafva
likväl flera inskränkningar i förslagets primitiva skick
blifvit gjorda, såsom att ledamöter skulle utses vid förekommande
ledigheter för att under den lediges frånvaro inträda
i Utsk. Med denna inskränkning bestrider jag icke återremiss;
men om Frih. Ehrenborghs förslag, att i Ridd.Ordn.
bör stadgas, att man i detta fall kommer att ställa sig 79 §.
Riksd.Ordn. till efterrättelse, antages, bör den förra åtminstone
göras tydligare, än den sednare visat sig. Då ett
Ständ kunnat välja för hela riksdagen och andra för hvarje
särskildt fall, synes lagen icke vara särdeles tydlig; likasom
det är otydligt, om de nya valen böra gälla för hela den
återstående tiden af riksdagen, eller blott under den uppkomna
ledigheten. Denna otydlighet bör afhjelpas.— En annan
inskränkning är äfven ifrågasatt, den nemi., huruvida
suppleant, äfven innan lian inträdt till arbete i Utsk., äger
åhöra Utsk:s öfverläggningar. BondeStts ledamöter bruka
detta; men jag anser, att det åtminstone i vissa Utsk. icke
bör äga rum. Man bör nemi. icke äga rättighet alt taga
kännedom af Statsråds-protocollen, förrän tnan är verklig
ledamot i Constit.Utsk.; och afven synes det olämpligt, att
frågan om den allm. statsförvaltningen skulle kunna afdÖmas
af ledamöter, som dagen förut inträdt i Utsk.
9 H. 21
t) c * 4 J ii 11.
Hr Roos: I anledn. af Frih. Boyes yttrande, att befattningen
såsom ledamot i taxerings-commitle'en är obetydlig
och obehaglig, hemställer jag, om val frågor af större
vigt kunna för folket finnas, än de, angående dess beskattning?
Visst är befattningen besvärlig och obehaglig;
men jag tror icke, att det derföre sammanslår med den medborgerliga
pligten att undandraga sig den, då man dertill
af inedbröders förtroende blifvit utsedd. Jag har hört Gr.
Spens yttra, alt mitt sednaste anförande bör anses såsom ny
motion; men jag kan icke finna, hvarföre den ej kan få
komma under öfvervägande i sammanhang med förevar, fråga.
Gr. Strömfelt: Jag hemställer, om icke Hr Roos’s
yttrande innefattar en ny motion; mig förefaller det åtminstone
så.
Ridd.Utsk:s nu föredragna memor. återremitterades och
Hr Roos’s motion blef hvilande på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 7 Juli 1834*
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades g prot.-utdrag för d. 3o sisth Juni samt d.
1 och 4 dennes.
Ånyo föredrogs Ridd.Utsk:s d. 17 sisth Juni e. m. på
bordet lagda memor., i anledn. af Hr P. Lagerhjelms motion
om val till ordförander i Utsk:n.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag öfverväger de skäl, som
motionen innehåller, kan jag ej neka, att deruti finnes något,
som synes billigt; men då jag eftersinnar de olägenheter,
som genom densammas antagande skulle uppkomma,
finner jag dessa sednare öfvervägande och tillstyrker således
afslag å motionen. Man har sagt mig — det kan vara oriktigt,
och då begär jag intet förtroende derför —, man har
sagt mig, att i Constit.Utsk. motion blifvit väckt, attTJtsk:n
inom sig skulle välja ordförande. Detta förslag skall vara
afslaget. Nu skulle vi fatta ett beslut, som vore i strid
deremot; detta tror jag ej går an. Jag förutser äfven en
annan följd, utom bristen i conseqvens. Då Ridd.Utsk. tillstyrkt
val af ordförande, men att, då han är frånvarande,
äldste ledamoten skulle föra ordet, ligger deruti en contradiction;
utom detta, säger jag, förutser jag, att när vi afstått
Ståndets vätt att äga den främste ledamoten af oss till
Den - Juli f. m.
i»S
ordförande inom Utsk:n, skall det blifva svårt att bestrida
den propos., sorn säkert skall återkomma, att Utskrn inom
sig skola välja ordförande. Jag betviflar ej, att ju inom de
tre öfriga Stånden kunna väljas personer, som äro tjenliga
till ordförande, men, efter hvad jag förnummit vid de riksdagar,
jag bevistat, är det ej alltid dugligheten, utan snarare
opinionen, som bestämmer valen. Från denna min öfvertygelse
har denna riksdag ej heller gifvit mig skäl att
afvika. Jag är således icke bunden af den förutsättning, jag
icke antager, nemi., att den skickligaste skulle blifva utsedd;
jag tror deremot, att valet skulle blifva en opinionsaffär,
och jag anhåller derföre om afslag å Utsk:s hemställan.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den värde talaren
har yrkat afslag, bland annat, äfven af det skäl, alt nyligen
fråga om den ändring i Riksd.Ordn. varit i Constit.Utsk.
väckt, men afstyrkt, att Utsk:n skulle inom sig utse sina
ordförande; men jag får upplysa, att detta förslag blef i
TJtsk. afstyrkt just af det skäl, att det berodde på R. o. Ad.
att i sin Ridd.Ordn. göra någon lämplig ändring. Utsk.
trodde ej, att det vore så rätt, att Utsk;n sjelfva skulle välja,
men ville lemna åt R. o. Ad. att göra det, och trodde,
att sådant kunde tillvägabringa? genom ändring i Ridd.Ordn.
För öfrigt har talaren ej riktigt uppfattat meningen af betänk.
Det är ej Utsk., som skall utse ordförande, utan det
är R. o. Ad:s eleclorer. Det är af stor vigt, att så kommer
att ske. Jag har 2 gånger varit elector och funnit, huru
svårt det är att så ställa till, att man får en passande ordförande.
Den största olägenheten består deruti, att man måste
förbigå och utesluta mången grefve derföre, att han är
ung och ej passande att blifva ordförande. Hittills har mången
grefve måst skaffa sig fullmagt för en lägre nummer,
just för att kunna komma i åtanka och icke kastas in till
ordförande vid sitt första inträde; men detta går ej an med
alla, ty en grefve, som är caput, kan ej sitta för fullmägt
och således icke blifva utsk:sledainot, förrän han med tiden
får den opinion om sig, att han genast kan blifva ordförande.
Men han har i alla fall svårt att blifva en god ordförande,
då han ej kunnat vinna någon erfarenhet, huru ärender
inom Utskott behandlas. Derföre är det så angeläget,
att R. o. Ad:s electorer må kunna taga ett lägre nummer
till ordför,, och de högre vinna nödig erfarenhet, innan de
sättas till ordför. Jag anser derföre ytterst angeläget, att
R. o. Ad. bifaller detta betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Den värde talaren, som opponerat
sig mot bifall, har bland annat anfört, att i sjelfva
motionens framställning låg en brist i conseqvens. Motionären
hade nemi. föreslagit, att valet första gången skulle
bestämma hvilken som skulle vara ordförande, men att sedan
tillflykt måste tagas till den gamla principen. Detta är
1(34
Den 7 Juli f. m.
visserligen sannt, men jag ser likväl deruti ingen skada. Ser
man ej deruti någon skada, så lemnar jag till honom att
bedöma, hvartill det skulle tjena att ingå uti något ytterligare
val. Är en ledamot borta en dag, så tager det ej
bort karakteren af Utsk. Är det således af vigt, alt valet
tillsätter utskjsordför., så är den fördelen vida större än inconseqvensen.
Fördelen af att välja ordför., i stället att bestämma
dem efter nummerordningen, är af den siste talaren
ådagalagd; jag ber dock att få tillägga, att efter min erfarenhet,
som likväl icke är stor, nemligen hemtad blott från
trenne riksdagar, jag ej kan säga, alt det icke så mycket
är brist på skickliga ämnen till ordförander, som ej mera
svårighet att, sedan man bestämt sig för ordför., kunna välja
sådana, som kunna komma in med dem i Utsk. Så har
det handt, att en och annan person, passande till ordför.,
mast uteslutas, men ännu oftare, att personer, som haft hög
nummer, ej kunnat användas. Jag inser dessutom, sedan R.
o. Ad, blifvit så utvidgadt i sednare tider, så vidt jag kan
uppskatta förhållandena, ingen skillnad emellan dem, som
hafva en hög, och dem, som hafva en låg nummer, i afseende
på förmågan. Om jag ser efter hvilka som sitta såsom
högre embetsman, finner jag icke, att de äro tagna blott
af den högre Adeln. Så var det ej förr. Denna omständighet
har kommit mig att tro, det man ej kan uteslutande
söka den största skickligheten hos den äldre adeln, lika
litet som man kan säga, att alltid der skola finnas personer
med vana att föra ordet eller den hastighet i fattningsförmåga,
som dertill erfordras. För att ytterligare karakterisera,
hvad den förre talaren anfört, vill jag blott tillägga,
att man kan vara mycket skicklig att utarbeta ettämne
oell göra en ordför. i ett Utskott ganska mycket gagn, utan
att derföre äga den förmåga att redigt upptaga olika opinioner
och klart framställa dem lill andras bepröfvande.
Således kan det finnas personer, som väl äga skicklighet att
sitta i Utsk., men likväl ej såsom ordför. Ett annat inkast
mot motionen har blifvit gjordt, bestående deruti, att sedan
man infört val i Ridd.Grdn., har man gatt ifrån den
conseqventa principen, och att följden skulle blifva, att valen
utsträcktes äfven till de andra Stånden. Jag vill ej gå
in på den saken, och skulle vara af samma tanka som den
värde talaren, om jag ansåge det vara en följd; men jag
fruktar ej detta. Karakteren af vår representation är ej,
att den utöfvas genom val. Hvarföre skall man ej kunna
föreställa sig, att samma karakter, som bestämmer naturen
af Svenska statsförfattningen, äfven finnes i Utskm? Ehuru
val i Ridd.Ordn, bestämmer, hvilken som skall vara ordför.,
kommer derföre ej Utskrns sammansättning att bero på annat
än samma princip, nemi. födseln eller andra omständigheter,
som bestämma naturen af vår representation, båda
karaktererna finnas i dea sammangjutna; hvarföre skulle det
Deit 7 Juli f. m.
»65
då vara farligt att låta det blifva så, äfven i Utsk.'n? Ehuru
jag hyser samma öfvertygelse, att det ej vore val, om
man finge se denna princip utsträckt, är jag ej af hans tanka,
att det blifver en följd af motionens antagande. En naturligare
följd är, att man kommer att stadna vid det steg,
som nu blifvit taget.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller att
få hålla mig endast till det historiska af ämnet. Det har
val ej under den form, det nu blifvit framstäldt, förut varit
föremål för öfverläggning, men väl under andra. Vid
1809 års riksdag väcktes redan fråga om sättet, huru ordförande!'
i Utskott skulle väljas. Man ansåg då lämpligast
att välja ordför. inom Utsk:n. Detta mötte dock en stor
svårighet derföre, att B., o. Ad. hade qvar rättigheten till
dubbelt antal ledamöter, och valen kunde sålunda ej verkställas
per capita, utan skulle ske Ståndsvis, Detta hindrade
likväl ej, att frågan gick så långt, att två Stånd stadnade
emot två. Två önskade nemi., att ordför. skulle väljas inom
Utskrn och två antogo det nu i Ridd.-Ordn. bestämda sättet.
Frågan gick till JemnkningsUtsk,, som antog det sätt,
som nu gäller. Sedan har frågan ej varit väckt, förrän vid
denna riksdag, då Hr Hjerta i Constit.-Utsk. vackt den, Utsk,
har noga öfvervägt detta ärende och undersökt förhållandet
före 1809. Man har deraf funnit, att 1720 års Reg.-,
form hade enahanda stadgande i afseende på ordförandeskap
i Utskott, som nuvar. Ridd.-Ordn., fastän den medgaf Utskrn
att, om de hellre ville, välja sina ordförande!' inom
R. o. Adrs ledamöter. Efter hvad man erfarit, skedde detta
likväl aldrig. Anledningen dertill var sannolikt, att man i
början af en riksdag, då man ännu så litet kände hvarandra
och än mindre kunde bestämdt veta, hvilken som ägde
de erforderliga egenskaperna att vara ordförande, så latt kunde
misstaga sig i valet. Nekas kan det ej, att principen af
val är den rationelt riktigaste, och att den äfven i andra
representationer är begagnad ; men committe'er uti andra riksförsamlingar
hafva en helt annan karakter än våra stående
Utskott. Sådana finnas icke i någon annan grundlag i verlden
än i den Svenska. Deremot hafva de andra, det gemensamt,
att committe'erna uppgöras för hvarje särskildt fall,
bestå af ett mindre antal personer och endast äro tillsätta
för den korta tid, under hvilken det mål behandlas, hvilket
de skola utreda. Så tillgår det i England, Frankrike,
Norrige och, som jag tror, nästan uti alla representativa
statsförfattningar. Här åter tillsätter man vid början af riksdagen
Utskott för hela riksdagstiden. Att första dagen välja
en ordför. inom Utskott har man befarat måhända ofta
slå lika osäkert ut, som nu börden bestämmer det. Deremot
har man trott, att om det öfverlemnades åt electorer
att bestämma valet, skulle de jure ingenting annat inträda,
*66
Den 5 Juli f. m.
än hvad som redan sker de facto, eller nemi., att electorerna,
innan de välja, bestämma hvilken är så qvalificerad, att
lian kan vara ordför. Detta är hvad jag trott mig böra anföra
för att göra R. o. Ad. redo för ämnet. Ehuru jag ej
gerna ingår i att yttra mig om hvad inom Gonstit.-Utsk.
passerat, anser jag mig likväl böra nämna, att från de ofrälse
Ståndens sida den största opposition mot förslaget ägt
rum. Ingen enda har ansett ett allmänt val böra äga rum.
Deremot har en ledamot varit af den mening, att det borde
återgå till hvad sorn var tillåtet före 1772, att nemi. hela
Utsk. skulle få välja ordför. inom R. o. Ad:s ledamöter.
Ingen enda har önskat allmänt val, och skälet dertill har
varit den erfarenhet, man ägt, att valen af secreterare och
cancelliet- inom Utsktn ej alltid lyckats så väl. Vid ett sådant
förhållande, och då det torde vara svårt alt etablera
en ordning, som vore kanske den rationellaste, att nemi. alla
fyra Ståndens electorer sammanträdde för att välja ordförande,
bekänner jag, att för mig intet bättre återstår, än
det motionären föreslagit och Ridd.-Utsk. tillstyrkt, nemL
att electorerna skola utse ordför-. Jag tror ej heller, att
det finues något sårande häruti för den högre Adeln, då den
medgifvit classificationens borttagande och derigenom också
godkänt, att ingen annan distinction finnes emellan Ståndets
ledamöter, än den en längre erfarenhet och vana vid affärer
kunnat gifva en eller annan ledamot. Jag anhåller på
dessa grunder att få förena mig i tillstyrkan lill bifall åt
Utskts förslag.
Frih. Boye: Efter att hafva hört hvad Hr Cederschjöld
och Frih. Ehrenborgh anfört, är jag glad, att jag haft den
försigtigheten i mitt yttrande, att jag ej. kan sägas hafva erhållit
någon direct dementi. Jag vill då medgifva, att förhållandet
varit sådant, som dessa Hrr framställa det; men detta
verkar ej mycket på min öfvertygelse. Hr Cederschjöld har
gjort en erinran, vid hvilken jag tror, att han begått ett
misstag. Han har sagt, att en grefve någon gåug blir utesluten
derföre, att en af yngre ätt måste blifva ordför., och
att man då ej ägde någon utväg att göra honom till utsk:sledamot.
En hufvudman behöfver ej mer än att vara frånvar.
, till dessatt någon anmält sig för hans ätt, så kan han
sedan sitta för fullmagt, och jag skulle kunna anföra flera
exempel på ett sådant förhållande. Hr Lagerhjelm har talat
förträffligt och öfvertygande samt med så mycken rättvisa,
att han bragt mig till mitt sista skäl. I parenthes får
jag förklara, alt jag ej dräger i betänk., när fråga blir att
försvara mitt fädernesland i större frågor än denna och mitt
Stånds rättighet i denna, alt kläda hvilka skott som helst;
det egentliga skälet är då samma skäl, sam jag finner, att
Hr Lagerhjelm gillar, nemi, att jag förutser, huru detta
blir ett förberedande steg till det beslut, som snart skall
Den 7 Juli f. ra.
1G7
inträffa, att Ståndet förlorar äfven denna rättighet. Frih.
Ehrenborgh har upplyst mig derom, att det varit de ofrälse
ledamöterna, som främst yrkat på R. o. Ad:s rätt. Jag hör
det med tacksamhet för dessa ledamöter, men det försäkrar
mig ej, att alltid så skall ske. Vi äro i ett fram- eller til 1—
bakagående, hurti man vill anse det, på den s. k. liberali—
tetens bana. Ingen här vet, när den slutar; men det vet
jag, att Hr Lagerhjelm och jag, om vi nu medgifva det
framställda förslaget, skola vid en kommande riksdag få svårt
att hindra ett allmänt val inom Utsk:n. Om jag kunde antaga,
att de öfriga Stånden skulle gå så varsamt tillväga
framdeles, som de gjort vid denna riksdag, skulle jag gerna
antaga förslaget; men jag har följt tiderna för mycket och
sett, att i alla länder, der den s. k. liberalismen börjar blifva
rådande, hvilken i sig sjelf icke annat är än republicanism,
raan ej vet, hvar man slutar, när man gifvit sig in
på dess bana. Jag yrkar afslag på motionen, men skall visserligen
icke bringa saken till votering.
Frih. Cederström, Jac.: Frih. Ehrenborgh har ganska
riktigt uppgifvit de anledningar, hvarföre ej redan vid
1809 års riksdag Utskm tillerkändes rättigheten att utse sina
ordförande!', nemi. att R. o. Ad. ägde emot de andra
Stånden dubbelt antal ledamöter inom Utskm, och att Utskm
voterade Ståndsvis. Då ändring häri icke då vanns,
blef det en följd, att rättigheten för Utskm att välja ordförander
ej heller kunde vinnas, i hvilken likväl en stor
del af R. o. Ad. ville ingå, väl vetande, att R. o. Ad. hvarken
såg elementer till aristocrati eller democrati med Utskms
organisation böra befrämjas, utan endast committe'er bildas
för utredning och uppfattning af R. St. tillhörande ärender.
Afseende borde altså icke mera hafvas på det ena Ståndet
framför de andra, utan helt enkelt på en ändamålsenlig organisation
för målens beredande, och således föll det sig klart,
att om Utskm lingö bland sig välja ordförande!-, skulle de ock
finna sig böra för honom hafva det förtroende, att han fick
välja secreterare, oell denne sitt cancelli. Deremot, som det
nu tillgår, då R, o. Ad:s främsta ledamot är ordför., händer
det ofta, att hail icke får tillsätta secreterare, utan att
både denne, cancellister och t. o. m. vaktmastare genom Votering
utses. Man allägsnar sig mycket från ämnet, om man
tror, att inom organisationen af en arbetande committé', som
endast har alt utreda mål, man vill inpassa theorierna för
det hela. Jag tror, att hvarken delta leder dertill (som
en talare förut yttrat), att liberalismen skall få fritt spel,
eller att man ej vet, hvar man stadnar. Jag tror ej på spöken
på ljusa dag n, ej en gång i mörkret; jag är öfvertygad,
att Utskm ej kunna väl organiseras, utan att välja sina
ordförander. Mot Utsk:s betänk, har jag, sedan Gonstit.-  Utsk. afslagit frågan om förändring i grundlagen, ej annat
i68
Den 7 Juli. f. m.
att anmärka, såsom varande en öfvergångsanstalt, än att det
ej är conseqvent uppfattadt. Om R. o. Ad. vill, lika med
motionären, göra detta steg framåt, skall jag gerna understödja
det; men då begär jag, att electorerna ej skola stadna
vid första valet; de måste bestämma hvilka ledamöter,
hvar i sin ordning, skola intaga ordförandens plats, om han
är frånvarande. Om R. o. Ad., med anledning af anmärkningarna,
vill återremittera betänk, eller directe afgöra det
nied denna förändring, har jag intet emot att tillstyrka bifall
till denna nya föreskrift; men detta yrkar jag som ett
bestämdt vilkor, ty annars skall det förefalla hvar och en
förunderligt, att Ståndet kunnat så inconseqvent förfara, att
de välja en ordförande, men i dennes frånvaro följa matrikeln.
Det är denua contradiction i detaillerna, som gör, att
jag ej kan lemna förslaget oförändradt min röst.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Om jag kunde fästa någon
egentlig vigt vid våra Utsk:s sammansättning, sådana de nu
äro, ville jag tillstyrka alla möjliga modificationer; men då
jag förmodar, att dessa Utsk., i den formation de nu hafva,
ej länge kunna äga bestånd, anser jag frågan af mindre
vigt. Det har ganska riktigt af Frih. Ehrenborgh blifvit
yttradt, att våra Utsk., såsom stående institutioner, på intet
vis synas ämnade att utreda målen. Man inväljes i dem.
utan afseende på de ärender, man kommer att handlägga.
Det är nära nog en slump, huru målen behandlas. Jag skulle
i alla fall, lika med motionären, finna det gagneligt, att
electorerna kunde välja de mest passande ordförander i alla
dessa formella Utsk., utan att fästa afseende på matrikeln;
inen utom det correctiv mot considerationerna vid valen, som
Frih. Roye uppgifvit, och hvarigenom olägenheterna af ordföi-andeplatsernas
bestämmande efter nummer skulle minskas, har
jag ett annat skäl att anföra emot förslaget. Jag tror nemi.,
att Ståndets karakter, sådan den är att önska under närvar,
förhållande, skulle försvinna, om man inför någon annan
aaciennitetsberäkning, än den nuvar. Genom den slumpen
att hafva en hög nummer försvinner hela beräkningen af en
högre värdighet. Jag tror, att detta har det inllytande, att
mati käti ganska väl Välja en skicklig subaltern till ordförande
, utan att det har något stötande med sig, hvilket det
i annat fall skulle hafva; ty jag fruktar, att om man öfvergår
till den sanna principen att välja den skickligaste, skall
man ändå blifva tvungen att hålla sig vid rangordningen, i
följd af den anda, som synes göra sig gällande inom hela
Samhället. Jag tror, att det vöre godt att ännu behålla detta
element oförryckt, som ännu ger någon anstrykning af oberoende
åt vår sammansättning. På denna grund kan jag ej
tillstyrka motionen; hvaremot jag skulle vara helt och hållet
för den ide'en, att Utsk:n sjelfva valde.
Den 7 Juli f. m.
Hr Tham, Wollrath: Frih. Ehrenborgh hav i sin
framställning åberopat R. St:s tankar och delade beslut vid
1809 års riksdag. Jag anhåller dervid få påminna om den
händelse, att då vid riksdagens början en stark opinion
yttrade sig om förändring i representation och föranledde
till det första betänk., sorn Utsk. afgaf, tycktes denna opinion
inom It. o. Ad. hafva saktat sig innan årets slut. Deruppå
ser man ett stort bevis i det slutliga betänk., som
Utsk. afgaf om representationen, som innehåller en mängd
åsigter, men intet egentligt förslag. Slutet på 1810 års
riksdag tycktes bevisa, att alla Stånd funno förslaget så
starkt ingripande i sådana förändringar, om hvilkas nödvändighet
Nationen ännu ej var öfvertygad, ehuru mycket
enskilda talade derför. Efter det beslut, hvaruti Constit.-  Utsk. stadnat, rörtde Hr Hjertås motion, har jag intet att
tillägga till hvad Frih. Boye och Hr. Lagerhjelm anfört.
Jag hade beslridt Hr Hjertås motion, om den blifvit bifallen
af Utsk., just derföre, att det ej blifvit det tjenligaste
medlet att få ordför., och jag tror ej, att Utsk:n derföre
skulle afstå från sin rättighet alt välja secreterare; jag tror
tvärtom, att Utsk:n skulle äfven välja vaktmästare. Hvad
detta betänk, angår, erkänner jag, att de skäl, Hr Lagerhjelm
anfört, öfvertygat mig. Jag skulle tveka att antaga
förslaget, om jag ej funne fritt för electorerna att välja
ordföranden bland de högre ätterna, om personerna äro så
qvalificerade, att de dertill kunna väljas. Jag skulle således
ej i det valet finna något förnärmande. Personer, som förr
deltagit i öfverläggningarna skola då, som jag hoppas, ej
så ofta, som nu, undandraga sig att bevista riksdagarna,
eller öfverlemna dem åt nya män, som ej äga tillfälle att
dermed göra sig rätt bekanta. Gr. Horns förutsättning, att
ej våra Utsk. och vår Representation kunna äga bestånd , gillar
jag ej. Jag är öfvertygad, att man arbetar på dess förändrande;
men jag hoppas, att det ej skall lyckas, då jag
deremot hoppas och önskar, att alla förbättringar, som äro
skäliga, skola kunna antagas, utan att rifva upp grundvalen,
hvarpå den Svenska Representationen — efter min öfvertygelse
den bästa, som finnes — nu hvilar. Jag skulle ej
vilja lemna rättighet till val af ordförander inom Utskm,
förrän de passioner lagt sig, som nu vilja göra sig gällande.
På denna grund tillstyrker jag bifall till betänk. De förändringar,
som Frih. Cederström föreslagit, ehuru vackra
i theorien, skola svårligen låta verkställa sig. Jag fruktar,
att det skulle inkasta electorerna i stora svårigheter, då de
vid hvarje val skulle bestämma ordningen inom Utsk:s ledamöter,
och deras kall skulle sannerligen blifva ganska
mödosamt. Jag anhåller om bifall till betänkandet.
Hr Cederschjöld: Frih. Boye har emot migarfmärkt,
att en hufvudman för greflig att kan underlåta uti anmäla
9 II. 5.2
D t n 7 Juli f. ra.
sig vid första anteckningen och låta ättemän intaga ättens
säte, samt sedan sjelf sitta såsom fullmägtig för lägre nummer.
Men först och främst kan hufvudman icke erhålla
pollet såsom fullmägtig för annan ätt, förrän Ridd.-Utsk.
är formeradt, och kan följaktligen icke komma i fråga vid
Utsktns första tillsättning. Dernäst är det, om han är ensam
af sin ätt, t. ex. hörande till de nya ätterna, för honom
omöjligt alt få sitta för fullmagt. I öfrigt är det förslag,
som är under pröfning, af den beskaffenhet, att det ej gör
nagon stor ändring i förfarandet; ty electorerna måste äfven
nu utse ordförande. Hela skillnaden är blott den, att
de finge ett större antal att välja ibland, till besättande af
de öfriga platserna.
Frih. Boye: Jag begär blott att få göra några erinrinringar
vid yttranden, som jag här hört. Med Gr. Horn delar
jag den lijertliga önskan, att vi snart måtte komma till
den tid, då våra stående Utsk. måtte försvinna. Jag önskar
hjertligen, att Riksd.-Ordn., som af okunniga personer blifvit
förblandad med representationssättet, måtte undergå förändring,
och att vi måtte slippa våra Utsk. samt vid hvarje
vigtigt fall få utse en committé', som bereder hvarje ämne;
allt delta i förening med rättighet att, så till sägande,
kasta under bordet sådant, som ej förtjenar någon åtgärd.
Jag önskar detta högeligen; men intilldess detta skett, måste
man förblifva vid det gamla. Nio tiondedelar af dem, som
ropa på representationsförändring, göra det derföre, alt våra
former icke medgifva en skyndsam behandling af målen;
men intilldess en förändring deruti sker, måste vi bibehålla
våra Utsk., sådana de äro.
Ehuru jag af Hr Cederschjöld fått den upplysning, att,
under vissa förhållanden, hufvudman ej får sitta för fullmagt,
qvarstår jag likväl vid min mening.
En annan ledamot har sagt, att den elementernas fördelning,
som (innes i våra Stånd, måste försvinna i Utsk:n.
Jag tror icke heller på spöken, livarken på ljusa dagen eller
i mörkret, derföre, att jag ej tror mig stå i mörkret,
och jag tror, att samma elementer, som finnas i de afgörande
Stånden, måste finnas i de beredande Utsktn.
Hr Lagerhjelm: Den siste talaren har i afseende på
de svårigheter, hvilka nu blifvit antydda såsom skäl för motionen,
förmenat, att de kunde undvikas genom vissa åtgärder,
att t. ex. uppskjuta uttagandet af pollet till inträde å
Riddarhuset. Hr Cederschjöld har likväl visat, att efter våra
lagar hinder häremot finnas, och erfarenheten talar bestämdt
under denna riksdag emot hans åsigt. Åtskilliga personer
hafva, i anseende till deras höga nummer ej kunnat
komma in i Utsk. Samma talare har anmärkt, att om man
medgaf ett steg, vore roan säker? alt det andra följde, och
har ansett detta vara farligt under nuvar. tendens till libe
-
D c u 7 Juli f. m.
ralitet. Jag svarar, litt det beror af R. o. Ad., om en förändring
stall ske, då fråga är om grundlag eller Ridd.-  Ordn. Vore en utvidgad rättighet felaktig, lärer ej R. o.
Ad. dertill lemna sitt bifall, eller Konungen meddela sin
sanction derå. En annan ledamot bar önskat, atl motionen
skulle utsträckas derhän, att valet skulle ske inom bela Utsk.
Denna fråga har jag redan förut upptagit och besvarat. En
annan ledamot bar ansett, att, för conseqvensens skull, electorerna
borde bestämma i hvilken ordning hvar och en ledamot
skulle vara i tur till ordförandeskapet. Detta skulle
vara ganska kinkigt att bestämma och inleda eleetorerna i
besynnerliga förhållanden, då val skedde efter afgångna ledamöter,
och isynnerhet då fråga vore om sammanträden af
2tne eller flera Utsk. Slutligen har äfven en annan ledamot
för sin del hyst det skälet mot motionen, att Utskrn ej skola
länge äga bestånd. Detta är ett inkast, som jag ej kan
besvara; det beror på hvar och ens opinion. Jag tror det
vara bäst, att göra hvar och en form så god, den kan blifva,
och afvakta tiden för dess förändring. Skall en förändring
göras, bör den vara god; jag önskar, att förändringen
måtte uteblifva intill den tid, då man kan förutse hvad
följderna blifva och man kan skrifva en ny författning.
Hr von Troil, Emil: Jag anhåller om ursägt, att
jag vågar deltaga i en discussion, vid hvars början jag ej
var närvarande. Jag skulle ej hafva underlåtit att förr infinna
mig, om jag kunnat föreställa mig, alt förslaget skulle
möta något motstånd. Jag har hört Frih. Boye upprepa
den gamla visan om liberalism &c. Reformernas vänner äro
af 2 slag: de ena sätta sig emot alla partiella förbättringar,
på det att det gamla helt och hållet matte ramla och något
bättre uppstå ur dess grus; de andra vilja efter hand
införa en bättre ordning. Jag hörer till den sednare classen,
som önskar antagandet af hvarje nyttig reform, hvilken
ej är förenad med våda. Jag bellö!ver då ej säga, huru
jag röstar i denna sak. Frih. har ansett, att delta stadgande
vore stridande emot Ståndets prerogativer; jag är af
en motsatt mening. Om Ståndet skall kunna bibehålla rättigheten
att lemna ordförande!- inom Utsk:n, måste det se
till, att det kan lemna skickliga personer. Jag vill ej ingå
i något bedömande af nuvar. ordföranden; jag vill tro, att
de äro skickliga, ty jag tior det alltid, då jag ej känner
motsatsen; men det måtte vara lättare att få skickliga personer
dertill, då man ej är bunden af nummerordningen.
Man har sagt, att detta vore första steget på en ny bana;
att det vore en inconseqvens i förhållande till Standels öfriga
sammansättning och att Utsk:s förslag innehölle flera
inconseqvenser; men likväl är förhållandet sådant, att den
person, som i följd af sin befattning har första rummet på
Riddarhuset, jag menar Landtm., ganska ofta icke har den
Don 7 Juli f. m.
högsta nummern, men att, då han är hindrad att vara närvarande,
ordförandeskapet tillhör den till nummern äldsta
ledamoten. Det är nu ej fråga om annat, än att införa samma
princip inom Utsk:n, nemi. att den stående ordför. blir
den, som vederbörande dertill anse mest passande. Det är
af detta skäl, jag bestrider Frih. Cederström, att det ligger
någon inconseqvens deruti, att i Utsk:n, vid ordförts frånvaro,
den äldste ledamoten skall företräda hans ställe. Detta
är blott att bringa saken till full öfverensstämmelse med R.
o. Ad:s egen organisation. Gr. Horn har bestridt förslaget
derföre, att eleetorerna nu kunna sätta en skicklig subaltern
till ordför. framför en högre embetsman. Jag vet ej, att
man gjort detta hittills och att någon subaltern blifvit använd
till ordför.; men väl vet jag, att vid denna riksdags
början tvenne personer hade till den grad stora talenter,
att man velat använda dem, men att, då de hade höga numror
inom huset och ansågos alltför unga att utses till ständiga
ordförande!-, det blef omöjligt att använda den ena i
det Utsk., der lian varit mest passande och att man måste
lemna den andra alldeles oanvänd. Det nu framställda förslaget
skulle leda derhän, att sådana personer, hvilka äga
de höga numrorna, alltid kunde användas till ledamöter. Af
alla dessa skäl tillstyrker jag bifall till förslaget.
Gr. Strömfelt, Hans Fredr.: Det skäl, som föranJedt
mig att bifalla Hr Lagerhjelms motion, var, att electorerna,
hvilka i alla fall välja ordförande!-, nu skulle äga
tillfälle, att till ledamöter i Utskrn utse personer, hvilka äga
högre numror än de, som till ordförander kunna vara mest
passande. Eleetorerna äro oförhindrade alt i alla fall till
ordför., om de så finna tjenligt, utse ledamöter af de högre
slagterna. Hvad angår ineonseqvensen deraf, att väl utse
Särskild ordför., men att i hans frånvaro den äldste ledamoten
på Riddarhuset skulle leda öfverläggningarna inom Utskrn,
var visserligen inom Ridd,-Utsk. fråga derom, att electorerna
skulle bestämma en viss ordning de öfriga ledamöterna
emellan; men man fann detta medföra så många svårigheter,
att plurajiteten stadnade vid det af Utsk. framställda
förslag.
Frih. Cederström: Jag uppträder ännu en gång för
att upptaga till besvarande några yttranden i anleda, af hvad
jag förra gången anförde. Frih. Boye har sagt, att man
sammanblandar vår grundlag med R.iksd,-Ordn,, hvilken han
ej anser för annat, än som en ordningsstadga. Den värde
ledamoten har glömt, att i afseende på Utsk:s antal och namn
förordnar Reger:sformen, Hvad Riksd.-Ordn. derom innehåller,
är ej annat än en följd af hvad Reg:sformen stadgar.
Samme ledamot har trott, att lika elementer böra finnas i
de beredande fördelningarna, som hos de beslutande Stånden,
Dessa elementer finnas jemväl; ty Utsk:n äro samman
-
Den j Juli f. ra.
173
salta af alla fyra Stånden till lika antal, och innehålla således
samma elementer. Rättigheten att välja ordför. inom
Stånden har icke tillfallit Stånden hvart för sig efter nuvar.
grundlag, och anledningen dertill torde för dem, som
bevistat 1809 års riksdag, ej vara okänd. Man var nemi.
då öfvertygad, att af sådana val ett partisinne alltid genast
vid riksdagens början skulle uppkomma, och ansåg det vara
bättre att uppoffra sannolikheten att få den skickligaste
till ordför., för att undvika splittring. Det har blifvit yttradt,
att det för electorerna skulle möta svårighet att bestämma
ordningen inom samtliga till Utsk:n valda personer,
och man har trott det vara nog, om de utsåge ordför. Jag
(skulle likväl tro, att i lagstadganden conseqvens är en nödig
sak. När Utsk. formeras och det anses nyttigt att utse
.särskild ordförande, borde ej förväntas, att nummerordningen
i öfrigt skulle blifva gällande. Det faller af sig sjelf,
att om principen skall conseqvent tillämpas, ordningen bör
af electorerna bestämmas emellan alla ledamöterna. För min
del finner jag ingen svårighet för electorerna att både vid
första utskottsformationen och sedan vid hvarje nytt val
bestämma ordningen såväl inom Utskzns ledamöter som,
enl. förslaget, inom sammansatta Utsk. Jag tillstyrker bifall
till motionen i hufvudsaken; men hemställer till R. o. Ad.,
huruvida icke det af Ridd.-Utsk. framställda förslag erfordrar
några modificationer.
Uppå derefter framställd propos. blef Ridd.-Utsk:s nu
föredragna memor. af R. o. Ad. bifallet.
Hr Hisingen, Wilh., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Föranledd såväl af enskilda förhållanden som af omsorg
för helsan, är jag nödsakad att inför E. Ex. och H. R. o.
Ad. afsäga mig det smickrande förtroende, jag hittills innehaft
såsom ledamot af II. Constit.-Utskoltet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att
utse en annan ledamot i Conslit.-Utsk. efter Hr Hisingen.
Företogs till pröfning Bevilln.- och Oecon.-Utsk:ns d.
20 sistl. Juni på bordet lagda betänk. N:o 3, ang:de grunderna
för förändrade föreskrifter för brännvinsbränningen och
hvad dermed har gemenskap.
Hr Hallenborg, Carl Joh., uppläste följande;
Ehuru görande fullkomlig rättvisa åt de sammansatta
Utsktns goda afsigt att söka förekomma fylleriets tilltagande,
kan jag dock icke godkänna de medel, som blifvit föreslagna
tilländamålets vinnande, då Utsk:n, med förklarande
af den åsigt, att brännvinsbränningen icke måtte få såsom
fabriksnäring bedrifvas, tillstyrkt att, tvärtemot en väl
Dea 7 Juli f. m.
ordnad statshushållnings principer, alla tid, arbete och eldningsämne
besparande konstapparater skola förbjudas, och
hvilket jag anser vara lika orimligt, sorn om man ville förbjuda
bruket af ångfartyg för det att de möjligen kunna
brinna, eller hindra nyttjandet af spinnmachiner, emedan
de minska förtjensten för den arbetande classen. Antages
emedlertid det nu förevar, förslaget, skola i förening med
den högreskatt, som lägges på de större pannorna, en mängd
lindrigt beskattade smärre uppstå, hvilka fullkomligt ersätta
den brist i production, som uppkommer genom konstverkens
indragning; och långt ifrån således att genom Utsk:s förslag
brännvinstillgången skulle minskas, tror jag tvärtom, att
tillgången ökas och varan blir så mycket lättare åtkomlig il
hvarje stuga. *
Då jag icke anser det vara möjligt, att någon nyttig^
reform i denna vigtiga gren af den oeconomiska lagstiftningen
kan under denna riksdag tillvägabringas, och det dessutom,
sedan riksdagen är så långt avancerad, icke är att hoppas,
det något fullständigt förslag framkommer från Regeringen i
denna fråga, tror jag det vara bäst att bibehålla nu gällande
brännvinsbrännings-författning, endast med den förändring,
att alla deri stadgade afgifter fördubblas och att tiden för
tillverkningen inskränkes till fem månader, räknade från den
l November.
Detta mitt anförande anhåller jag måtte få åtfölja den
återremiss af betänk., som jag tager för afgjordt, att R. o.
Ad. beslutar.
Hr Tham, Wollrath: De många förändringar, som
författningen ang:de brännvinsbränningen undergår vid alla
riksdagar, kunde snart leda till den tanken, att R. St. i denna
fråga främst afsett kopparslagarnes förmån, och de många
motioner, som i detta ämne blifvit inlemnade, tyckas visa,
att deras förmån är det, som vid denna riksdag mest varit
afsedd. Det betänk., som nu är föredraget, tror jag hafva
uppkommit genom tre motsatta åsigter. Den ena är phi—
lantropien , hvilken velat minska brännvinsbränningen för att
derigenom förbättra sedligheten. Denna afsigt kan jag ej
klandra, men tror den oförsigtighet dervid hafva blifvit
iakttagen, att man ej betänkt, huruvida ej denna åsigt kommit
i rak strid med det oeconomiska interesse!. Jag tror,
att man måste akta sig för denna strid, emedan philantropien
då alltid blir underlägsen. Den andra har velat hylla
fabriksinteresset och, såsom i andra länder, hänföra allt till
stora fabriker samt bortrycka brännvinsbränningen från jordbruket.
Deremot liar jordbrukarens interesse mäktigt upprest
sig och fått hela BondeSt. med sig, hvilket bragt saken
derhän, att man fått ett så grundlöst betänk., som det nu
förevar. De, som velat motarbeta BondeSt., hafva trott
sig vinna en stor seger genom den stora taxatiouen. De
Den 7 Juli. f. m.
i75
liafva ej märkt, att detta skulle tvinga ner brännvinsbränningen
till de små pannorna och göra dem till de enda
möjliga att använda. Jag har trott, att brännvinsbränningen,
alltsedan K. GuslaflH afstod från att anse den som ett monopoliura
för Kronan, i Sverige ar att anse såsom en jordbrukets
rättighet, och jag hemställer, om det är rätt att
på en gång våldsamt eller genom undergräfvande deraf
borttaga denna rättighet från jordbruket. Jag tror således,
att den ena grunden för brännvinsbränningen bör sökas i
jordbrukets interesse, rätt förstådt och rätt tillämpadt. Dernäst
tror jag, att den andra grunden bör sökas i en frihet
för näringens vidare utveckling, utom hvilken ingen näring
äger bestånd, men hvilken frihet vi synas aflägsna
oss ifrån och icke kunna göra gällande. Den 3:dje grunden
lärer få sökas i en måttlig och så lämpad beskattning, att
den ej föranleder till missbruk, så att den ej, på samma
sätt som våra prohibitiva tull-lagar, föranleder till brott
och demoraliserar nationen, hvartill en stor grund lades af
K. Gustaf III, då han införde brännvinsmonopolium, och hvilken
var en af de olyckliga åtgärder, som gjorde honom
åtminstone mindre älskad än förut. Såsom skal för de stora
brännerierna har man åberopat utländska exempel. Jag
frågar, om i dessa länder brännvinsbränningen någonsin valdt
ansedd som en jordbrukets tillhörighet, och om den der
varit nödig för att upphjelpa ladugårdsskötseln. Jag tior
det icke. Deremot tror jag mig med visshet veta, att denna
fabriksnäring kommit till derföre, att regeringarna i vissa
stater varit i behof af penningar och ej vetat, huru de
skulle få dessa summor bättre, än att genom bortarrendering
af brännvinsbränningen förskaffa sig desamma. Jag
tror ej, att man fästat afseende på sedligheten; ty just då
man arrenderar bort bränningsrältigheten, måste interesset
blifva, att folket måtte supa för alt göra inkomsterna
så mycket större. Man har ytterligare såsom grund för
åtgärden åberopat, att det vore ett sätt att åtkomma stora
inkomster för staten. Men huru har det väl lyckats att
ålägga en oskälig tull; det har endast föranledt till lagbrott
och ej ökat inkomsten. Så skall äfven förhållandet blifva i
samma stund man vill hafva en oskälig inkomst af brännvinet.
Första verkan blifver, alt allmogen skall afsäga sig
rättigheten att bränna och likväl bränna ostördt i smyg;
och jag skulle beklaga den kronobetjent, som ville hindra
det. Man skulle få fördela bela Svenska armeen som gensd’armer
i landet, ulan att kunna hindra missbruket. Jag
tror mig kunna åberopa, hvad som passerade år i83i. Jag
saknar nu här en värd ledamot, som skulle kunna intyga
sanningen af hvad jag säger, att oaktadt allt bemödande
att gifva kraft åt förbudet, var det ej möjligt att åtkomma
en panna i Tiveden. Bränningen gick med full kraft, och
productionen såldes i Mariestad. Landshöfdingen måste er
-
176
Den 7 Juli f. m.
känna, att det ej lyckades honom att göra lagen gällande
inom denna trakt. Så snart en kronobetjent visade sig i
trakten, gick budkaflen. Detta visar lynnet hos skogsboen
i afseende på brännvinsbränningen. Jag tror äfven, att det
högt uttalat sig i ett protocoll, som BondeSt. låtit trycka i
anledn. af en motion, som en af deras ledamöter gjorde att
förstöra husbehofsbränningen. Man liar ytterligare sagt,
att husbehofsbränningen lagt grund till ett öfverdrifvet supande.
Jag måste bestrida detta. Jag kan naturligtvis ej
känna alla delar af Sverige; men i den delen af Skaraborgs
län, der jag bor, vet jag, att de bönder, hvilka äro större
hemmansägare och kunna bränna med något större förmån,
äro de nyktraste. De hafva alltid brännvin i sina hus; de
hafva ej håg alt gå på krogen. Det är de, hvilkas ställning
är så svår, att de ej kunna en längre tid begagna
brännvinsbränningsrättigheten och således ofta sakna brännvin
hemina hos sig, som söka det utom hus och då kunna
öfverlasta sig. Det är näringsställena, som orsaka den största
skadan genom afsättningen af brännvinet till personer,
som omättligt begagna det. Hvarifrån kommer det myckna
brännvinet, om ej från den öfverdrifna fabricationen, hvilken
jag ej kan motsätta mig; men jag påstår, att det icke
är husbehofsbrännvinsbränningen, som man bör tillägga denna
verkan. Jag har icke längesedan haft den tillfredsstälsen
att vid en auction i Kåkinds härad bland en ganska
stor folkmassa på två dagar ej se någon full, utom några
gamla gubbar. Således tror jag, att denna last ej är så
inrotad, som mången ansett. Jag lemnar emedlertid den
saken derhän; men jag anser mig böra erinra, att JustitieMinisterns
år i832 afgifna berättelse, rörtde de mål, hvilka
blifvit till domstolar dragna, innehåller, att inom alla 24
länen ej för fylleri blifvit lagförda mera än gtji manspersoner
och ringa antal qvinfolk. Jag fruktar visst, att de
brottsliga varit flera; men antingen bevisar detta, att fylleriet
ej tilltagit, eller är det en olycklig följd af det beslut,
som vid sista riksdagen togs, att ej åtala sådana brott hos K.
M:s Bef:h:de, utan vid häradsrätterna, hvilket jag anser innehålla
ett privilegium att utan straff supa i ett och ett
halft år, under hvilken tids förlopp rättegången lätt kan
utdragas. Den verkan, som skulle uppkomma, om man
försvårade husbehofsbrännvinsbränningen och hänförde den
till endast fabriker, fruktar jag skulle icke blifva den, man
påräknar. Med den ombytlighet, som varit hos R. St., frågar
jag, hvem som skulle vilja anlägga sådana? Man skulle
vara osäker, huru länge principen blefve beståndande. Det
skulle möjligen hända, der sådana anlades, att, i följd af
den rådande andan hos hela allmänheten emot dessa bränneriet'
i Sverige, detsamma kunde inträffa, som man ofta
ser i England, att de, hvilka bygga tröskverk, måste vakta
dem
Den 7 Juli f. m.
*77
»lein för att ej se dem påtända, emedan de förminska möjligheten
fiir den arbetande classen att förtjena genom sitt
arbete. Det skulle vara hardt för allmogen att ej kunna
få till en annan vara förvandla den säd, den med sin svett
förvärfva!, utan se sig nödsakad köpa brännvin samt förlora
förmånen af tillverkningen för ladugården. Jag vet, att stora
theorier äro uppställda för att visa, det denna förmån ej
vinnes; men jag tror det ej, då brännvinsbränningen rätt
och klokt begagnas. Resultatet är, att i den ställning, saken
kommit genom de mindre lyckliga motioner, hvilka
blifvit framställda, och genom detta besynnerliga och otillämpliga
betänk., fruktar jag, att för oss ej annat återstår,
än att återgå till i83o års författning med några modificationer.
Det är dessa, jag anhåller få uppgifva. Dem har
jag skrift!, författat och ber att få uppläsa. Jag föreslår
då, att grunderna för brännvinsbränningsrättigheten må oförändrade
blifva desamma, som innehållas i brännvinsförfattningen
af d. 2,5 Juni i83o, med följande två förändringar:
i:o att bränningstiden inskränkes till 7 månader om året, eller
fr. o. m. d. 1 Nov. det ena t. o. m. den sista Maj det
andra året. Jag anhåller att muntl. få tillägga, hvarföre
jag yrkar detta. Jag kan ej annat än förutsätta, att brännvinsbränningen
har en förmånlig verkan på ladugården, och
den, som sköter sitt rätt, har verkligen vinst deraf. Man
måste tillika erkänna, att utom Skåne ingen lär i Sverige
kunna föda sin ladugård inne mindre än 7 månader om året.
Från d. 1 Nov. t. d. 1 Juni lär man i allmänhet fa hafva
kreaturen inne. Då dessutom man numera funnit, attdranken
är ett förträffligt preservativ för fåren, är det nyttigt
att få bränna, så länge man håller dem inne. Jag vet visserligen,
att man på 6 månader kunde genom en forcerad
tillverkning bränna lika mycket brännvin som på 7; men jag
tror, att man förlorar förmånen af dranken, om man ej får
bränna saktmodigt. Hvad jag vidare föreslår, är 2:0 att den
uti 6 §. af i83o års författning gifna och nu uti 17 punkten
af betänk, förnyade tillåtelse att under vissa vilkor på
annor man upplåta rättigheten att bränna för ägande hemman
och hemmansdel bör alldeles upphöra, såsom bevisligen
ledande till skadliga missbrnk. Muntligen får jag gifva tillkänna,
att för mig är sagdt af personer inom Blekinge, att
det är allmänt att till en ogift dräng öfverlemna rättigheten
att bränna, hvarigenom han blir en onyttig person och endast
bränner för sin vinning. Under den tid, då bränningen
upphör, blir han endast en lösdrifvare. Om detta är sanning,
hvarpå jag icke tviflar, och då jag vet, att det låter
sig göra, samt tillika vet, att en egendomsägare, som haft
i sambruk en egendom, öfverstigande det värde, som erfordras
för att bränna med en go-kannors panna, bortarrenderat
den ena hälften till en annan person, sorn def på ett
9 H. a3
Den 7 Juli f m.
obetydligt afstånd från ägarens bränneri inrättat en ny brännvinstillverkning,
tror jag detta stadgande vara af nöden.
I afseende på bevillningen för brännvin föreslås:
i:o att beskattningen per hemman må upphöra;
2:0 att den vid förra riksdagen antagna beskattuingsgrund
af 1 sk. b:co per kanna tillverkadt brännvin äfven
upphör, helst den vid verkställigheten visat sig sakna alla
säkra controller, och
3:o att, till ersättning för hvad som förloras genom
borttagande af förenämnde beskattningsgrunder, samt för att
åstadkomma en skälig tillökning i den inkomst, staten af
brännvinshandteringen behöfver, brännvinsbevillningen ina
erläggas efter nedanstående
Tabell.
a) För alla enkla brännvinspannor utan mäskvärmare,
rectificatorer eller konstapparater af hvad namn och beskaffenhet
som helst.
Alla pannor under och t. o. m. 10 kannor 4 Per kannrum
s
6
II t-
0. m.
20
k:r
8 —
—
21
—
3ö
—
12 —
3i
—
4°
—
20 —
_
4*
—
5o
_
28 —
—
51
—
60
—
36 —
61
—
7°
—
1:
71
—
80
—
1: 24 —
81
—
91
—
1: 32 —
b) Denna afgift för enkla pannor förhöjes: 1:0 för begagnad
mäskvärmare 25 proc.; 2:0 för enkel rectificator 33|
proc. och för dubbel rectificator 5o proc.
c) För alla s. k. pistoriska eller andra konstapparater,
som hittills äro kända och använda, skall i mån af pannerymden
betalas den afgift, som föreskrifves uti tariffen N:o 2
af nu gällande brännvinsförfattning, men afgiften förhöjd
med 100 proc., pannerymden uträknad på sätt nämnde författning
innehåller.
d) Med bevillning för redskap af hittills okänd beskaffenhet
bör förhållas på sätt som stadgadt är uti sista mom.
af i3 §. uti nu gällande brännvinsförfattning.
Jag vet mycket väl, att utom detta fordras mycket reglementariskt;
men då intet sådant finnes i betänk, intaget,
har jag ej ansett lämpligt att deruti ingå. Jag vill blott
tillägga en sak, att jag nemi. tror, att de tillåtna krogarna
böra högt beskattas, och att ett minimum bör utsättas, hvarunder
de ej få gå. De böra taxeras till det högsta, men så,
att ett minimum alltid bestämmes. Stränghet bör iakttagas
i afseende på krogarna och isynnerhet i afseende på lönnkrogarna.
Mål röride dem böra dragas från häradsrätterna
till K. M:s Bef:h:de. Skola sådana mål fortfara att pröfvas
D c n 7 Juli f. m.
»79
■vid häradsrätterna, blir det krögarens interesse att draga ut
rättegången för att under tiden kunna fortfara, och han
vinner derigenom betydligt mera, än plikten utgör. Behandlas
målen åter af K. M:s Bef:h:de, kunna de vara slut inom
tre å fyra veckor, och det afskräcker eller hindrar eludering
af författningen. Jag anhåller om återremiss, samt
att de anmärkningar, jag framställt, dervid må komma i
skärskådande.
Frih. Cederström, Jac.: De ganska skiljaktiga motioner,
som i detta ämne blifvit väckta, synas mig till en
stor del ursägta det betänk., it. St. emottagit. Att detta betänk.
ej kan antagas, lärer vara utan all fråga; men jag
hemställer, huruvida det låter sig göra att komma till något
slut, om Utsk. ingår i den massa af detailler, som blifvit
föremål för betänk, och de stridiga interessen, hvilka
ligga lill grund för motionerna och opinionen. Jag fruktar,
att förslaget, jemväl omarbetad t, i sådant fall blefve alldeles
oantagligt. Jag skulle tro, att det vore bäst, om Utsk. inskränkte
sig till att föreslå den afgift, som för productionen
i ett progressivt stigande bör fastställas, samt att åt Konungen
öfverlemnas upprättandet af den författning, som
skall bestämma controllerna å tillverkningen, att, i fall sådana
controller ej kunde vinnas på tillverkningens belopp,
Konungen måtte äga att bestämma den fastställda afgiften
efter tillverkningsmöjligheten, på grund af ordentlig och vetenskaplig
beräkning för hvarje slags brännvinsbrännings-apparat
såsom grund för tariffens tillämpning. Jag kan ej med
den siste värde talaren instämma deruti, att brännvinsbränningen
bör vara inskränkt till vissa månader om året. Näringen
bör vara fri för hvar och en för de månader, lill hvilka
han anmäler sig. För den ena kan en tid vara gagnelig,
för en annan en annan. Det finnes egendomar, der kreaturen
alldeles icke kunna släppas ut på bete; der ser jag ej skäl,
hvarföre ej ägaren skulle få bränna hela året om, i fall han
finner så tjenligt. Det finnes andra egendomar, der fodertillgången
ej är så tillräcklig, och der man, så fort möjligtvis
ske kan, söker att få kreaturen på gräsbete; der är det
ej skäl att bränna längre, än man har kreaturen inne. Andra
ställen finnas, der man anser behöfligt att hafva svin
inne hela året för att bereda gödselsamlingar; der är brännvinsbränningen
nödig hela året om. Jag anser riktigast, att
Utsk., med frångående af sina yttranden i detailler, antager
tillverkningsbeloppet såsom grund för taxeringen. En 90-  k:rs panna, som tillverkar 2 å 3ooo k:r, bör ej betala samma
afgift som en annan, hvilken tillverkar kanske 3o,000 k:r.
Det är den större tillverkningen, som bör bestämma afgiften.
Det faller af sig sjelf, att backstuguhjon och torpare ej böra
få bränna, ty följden blefve endast lika många lönnkrogar.
Deremot böra skattlagda hemmansdelar, huru små de än må
Den 7 J ali f. m.
vara, fa utöfva bränningsrätligheten. Jag anser mig ej böra
göra någon vidare anmärkning mot betänk. Jag anhåller,
att, då vi återfå detta ämne, Utsk. måtte afstå från bestyret
att uppgöra förslag till författning samt öfverlemna det
till K. M. Jag begär ufven, att Utsk. på samma gång mätte
inkomma med allt, hvad till ämnet hörer, och ej endast med
nakna grunder. Med Hr Tham instämmer jag deruti, att
det är vigtigt, att ordningsmålen rörtde fylleri återgå till
de executiva myndigheterna. Det är ej förenligt med ordning,
att dermed så tillgår, som sista författningen föreskrifver,
hvarigenom afgörandet af ansvarighet för fylleribrott
ian uppskjutas så, att den brottslige, som, i händelse executiva
myndigheterna derotp dömt, kunnat vara förfallen till
fästning såsom för fjerde gången dömd, nu för fyra gånger
begånget fylleri under samma tid slipper med att i ena bot
för alla fyra brotten böta 3 vtdr 16 sk. b:co. Jag anhåller
om återremiss.
Frih. Raab, Christian Adam, uppläste ett så lydande
anförande:
Utbedjande mig R. o. Ad:s tålamod och öfverseende med
de brister, som torde röja sig i mitt föredrag, tillåter jag
mig följande anmärkningar vid nedanstående fj§. af betänk.:
§ 4. Då Utsk:n bestämt ett maximum för tillökning af
brännvinsbränningsrättighet, hade ett minimum af hemmansvärde,
hvarunder denna rättighet ej finge utöfvas, af samma
anledning bort utsättas; ty anser man rätt och billigt att
betaga en egendom, med stor behållning af säd och potates,
rättigheten att förvandla hela detta öfverskott till brännvin,
så synes mig billighet och rättvisa ej trädas för nära, om
man hindrar den, hvars hela produetion ej ens motsvarar
dess husbehof, att deraf använda något till brännvin, helst
en för långt sträckt tillåtelse skulle, på sätt Hr v. Hohenhausen
anmärkt, leda till missbruk och underslef, då hvarje
torpare kunde få utöfva denna rättighet genom fingerade
köp eller arrendecontract. Jag tror derföre, att 5oo r:dr
b:co är det lägsta hemrnansvärde, som bör medföra rättighet
till husbehofsbränning, då sällan jord af detta värde föder
ett hushåll af 3 å 4 personer.
§ 5. H. Utsk:n hafva här i sitt nit att inskränka brännvinsbränningen
låtit hänföra sig till ett förslag, hvars antagande
skulle hämma ali omtanka för framstegen af en näringsgren,
som, ehvad man mot densamma anfört, dock för närvarande
är en af de vigtigaste i Riket och som skulle (för att nyttja
Hr Gr. Horns ord) nedtvinga brännvinsbränningen till ett tids—
och skogsödande hushållsbestyr, utan att hvarken staten eller
den enskilde kunde tillgodonjuta någon motsvarande vinst.
Jag befarar derjemte, att Utsktns välmenande afsigt att minska
brännvinstillverkningen ej skulle uppnås genom förbju
-
1
Pen 7 Juli f. m.
dandc af några hundra konstpannor, under det man uppmuntrar
100,000 småpannor att forcera brännvinsbränningen,
och framlockar möjligen ytterligare 5o,ooo sädana. Denna
afsigt skulle, i min tanka, på ett mycket enklare och den
industriella omtankan icke förnärmande sätt kunna vinnas,
om Utskm följt den ledning, de sjelfva gifvit vid tillåtelsen
att nyttja mäskvärmare, nemi. föreslagit, att alla sammansatta
eller konstredskap väl vore tillåtna, men ej emot ökad
skatt, utan emot en, i förhållande till apparatens afverkningsförmåga,
med vissa proc. nedsatt pannerymd. En tabell,
utvisande proportionerna af hittills kända konstapparaters
förhållande till enkla pennerymden, hör ej vara svår
för H. Utsk:n att upprätta, med den tillgång de äga på biträde
af såväl vetenskapsmän som erfarna brännvinsbrännare.
I afseende på framtida förbättringar torde Hr af Ekenstams
förslag vara användbart.
§ 6. Utskrns alltför långt drifna försigtighet att föreskrifva
form och inmurning af de enkla pannorna synas härleda
sig från villrådighet om sättet att bestämma uppmätningen,
så att underslef måtte förekommas. Jag ogillar detta
ytterliga intrång på oratankans område och skall visa, att
den gifna föreskriften är ändamålslös, ty den kan eluderas.
Antagom en panna af 2 alnars diameter, 6 tums höjd från
bottnen till halsen och 3 turas hals. Är bottnen plan och
sidorna 6 tum höga, inrymmer pannan, mätt till halsens
nedra kant, circa 6o k:r, nb. om bröstet ligger parallelt
med bottnen; men nu är man ingalunda hindrad att höja
sidorna till 9 tum och gifva bröstet sluttning inåt halsen.
Pannans justerare är endast berättigad mäta rymden från
bottnen till halsens nedra kant, hvarefter pannan stämplas;
men då man sedan fyller henne till halsens öfra kant, skall
också rummet utmed sidorna blifva uppfyldt, och man har
sålunda beredt sig omkring 16 k:rs ökadt pannerum, utan
att derför betala skatt. Möjligheten af denna illusion har
fallit mig i ögonen, och jag är säker, att andra skola upptänka
vida flera och kanske farligare utvägar att eludera föreskriften.
Jag tror derföre, att Utskm, till vinnande af
ändamålet, bort föreslå, att hvarje brännvinspanna, af hvad
construction som helst, skall fyllas och mätas till öfversta
kant eller s. k. lekande brädd, utan alla afdrag för hals,
tapp eller kokrum, och derjemte ett förbud att, på hvad
sätt som helst, på en gång afverka eller under averkningen
i redskapen anbringa större qvantitet, än hvartill pannan
blifvit mätt och stämplad, vid en skärpt påföljd för ägaren
och böter för brännmästaren, äfvensom för den kopparslagare,
som lånat sitt biträde till bedrägeriet; börande ägaren
ikläda sig, utom eget, äfven brännmästarens ansvar, der sådan
ej linnes eller saknar tillgång.
§ n. Om Ulsk:ns mening med föreskriften: ”att den
pannerymd, hvarmed ägare eller innehafvare af jord arbe
-
Den 9 Juli f. ra.
rättigad att bränna, icke må fördelas i flera pannor,” skulle
vara den, att man ej skulle äga rätt inrätta flera bränneriet*
å samma egendoms särskilda delar eller nummer, ligger deri
en oförlåtlig motsägelse till sednare perioden af samma
deri det medgifves, att ägare af 2 eller flera egendomar få
antingen på ettdera eller hvardera af dessa idka brännvinsbränning.
Hvar finnes väl gränsen i begreppet emellan egendom
och hemman, hemmansdel eller hemmansnummer? Skulle
meningen vara, att man ej får i samma bränneri applicera
flera mindre pannor, företer sig den besynnerliga motsägelse,
att sådant skulle antyda, att brännvinsbränningen
vore felaktigare med små, än med stora pannor, hvilket åter
motsäges i den grund, Utsk:n antagit för pannornas motsvarande
hemmansvärde och beskattning.
Utskrn hafva äfven förgätit bestämma något afstånd, inom
hvilket jordvärde får till brännvinsbränningsrättighet sammanslås,
— ett bestämmande, så mycket angelägnare, som
det annars vore lofgifvet sammanslå hemman från olika provinser
till denna rättighet.
Efter min öfvertygelse bör det vara hvarje jordägares
eller jordinnehafvares rätt att, efter godtfinnande, utöfva
brännvinsbränningsrättigheten å hvardera af sina särskilda,
dertill berättigade hemmansdelar, eller sammanslå dessas
värde till rättighetens begagnande i ett bränneri med en eller
flera pannor, då dessa sednare likväl gemensamt ej öfverstiga
högsta, för de sammanslagna hemmanen tillåtna,
pannerymd. Men alldenstund dranken, hvilken oftast utgör
den enda reella behållningen af brännvinsbränningen, ej med
fördel kan transporteras öfver 5 mil, böra ej andra hemman
till rättighetens utöfvande få sammanslås, än sådana,
hvilkas åbyggnader äro belägna inom nämnde afstånd från
bränneriet, — ett afstånd, hvarutöfver den i 17 §. omförmälda
transport af brännvinsbränningsrättigheten ej bör få
äga rum. ,
§ 9. Då Utskrn varit nog stränga emot konstbrännerier,
att rent af utdöma dem, och emot de större att belägga
dem med så stor skatt, att de derigenom blifvit så
godt som förbjudna, skulle man ej väntat sig, att TJlsktn
alldeles frånträdt sin antydda inskränkningsprincip, när frågan
förekom om småpannorna, blott för att skona dem från
behofvet af förändring. Den stora skillnad i rättighet till
brännvinsbränning, som blifvit föreslagen emellan stora och
små hemmansvärden, likasom den projecierade beskattningen,
synes endast kunna härleda sig från den förutsättning,
att allmogen i allmänhet bränner blott någon gång till eget
husbehof; men, om denna förmodan förr varit riktig, är
den det numera ej. Boende i södra delen af Calmare län
och skäligen bekant med förhållandet i Skäne och Blekinge,
känner jag bestämdt, att allmogen i dessa provinser — fruktansvärd!,
att upplysningen i den vägen äfven sträckt sig lill
Den j Juli (. ca.
x83
de (lesia öfriga — förstår att drifva sina mindre pannor
med (ika fart, som trots något större bränneri, men ofta
med den sedeförderfvande försäljningsmethod, att de sjelfva
utminutera sin vara halfstopsvis, eller ock bortsluta den på
förhand — stundom halfva året förrän den tillverkas — blott
för att åtkomma handpenningar. Denna sistnämnda hushållsmethod
är åtminstone rådande i en stor del af Blekinge,
der det icke heller är sällsynt, att allmogen sinsemellan
handlar med slulsedlar å brännvin. Skulle, mot förmodan,
Utsktris betänk, gå igenom, vore det temligen säkert, att
alla dessa missbruk blefve i ett hastigt tilltagande.
Man må ej låta inbilla sig, att en mindre panna icke,
i förhållande till sin rymd, kan afverka lika mycket somen
stor, eller att den Iemnar mindre eller sämre brännvin efter
lika qvantitet mäsk. Jag är fullt öfvertygad på grund af
erfarenhet, att t. ex. 3:ne 3o-k:rs pannor medhinna att afverka
och lemna lika mycken och lika god product, somen
90-ktrs panna, såvida de förra äro lika inrättade som de sednare.
Den enda skillnad i fördel — hvilken dock till en del
motväges af den mindre kostnaden att underhålla 3:ne små
pannor än en stor — ligger i besparing af arbetskostnad och
ved, hvilket bör tagas i betraktande vid deras beskattning;
men att, med förqväfvande af industriens framsteg i uppfinnandet
af skogsbesparande apparater, uppmuntra de små, vore
så mycket oriktigare, som skogarna redan äro till stor del
medtagna, och det ej är ovanligt, att, t. ex. i Blekinge, stora
trakter af ung bokskog fällas och svedjas för att frambringa
potates i askan och använda veden under pannan.
Oaktadt jag, på grund af det anförda, inser, att rättvisaste
proportionen vid bestämmandet af brännvinsbränningsrättigheten
vore en lika tillökning för hvarje stigande 100
r:drs hemmansvärde, vill jag dock, af eftergifvenhet för det
interesse, som hittills gjort sig gällande, föreslå, att hemman
af 5oo rtdrs värde må äga rättighet till brännvinsbränning
med en i5-k:rs panna, hvilken rättighet skulle ökas
med i kannas rymd för hvarje 100 rtdrs taxeringsvärde t.
o. m. jooo r:dr, som således medförde rätt till 20 k:rs enkel
pannerymd; men att från 1000 till i5,ooo rtdrs hemmansvärde
pannerymden endast må få ökas med £ ktna per
100 rtdr, så att 2000 rtdr medförde rätt till 25-ktrs panna,
3ooo rtdr till 3o-ktrs, 400° till 35-ktrs panna o* S. v. till
i5,ooo rtdr, som åtföljdes af rättighet till 90 ktrs enkel
pannerymd; dock alltid under rättighet att, med proportionaliter
mindre pannerymd, få nyttja konstapparat i öfverensstämmelse
med hvad jag föreslagit vid 5 §. Men det vore
måhända ett alltför stort intrång på de större hemmaösvärdenas
rättigheter att bestämma 90 ktrs enkel pannerymd,
såsom den högsta tillåtna, äfvensom inskränkningen vore alltför
betydlig emot nu gällande författning, som medgifver
rätt att vid i5,ooo rtdrs egendomsvärde begagna 90-ktrs
i84
Den j M u I i f.' m.
panna med konstapparater; hvarföre jag vågaf hemställa,
om icke jord af högre värde bör få tillgodonjuta det öfverskjutande
värdet med t. ex. J krnerymd för 100 r:dr till
anbringande af rectificator och mäskvärmare eller motsvarande
konstapparat, allt efter samma princip, som den Utsk:n
antagit för den i 12 §■ tillåtna mäskvärmaren. Dock anser
jag, att någon gräns bör bestämmas, hvaröfver denna rättighet
ej må utsträckas.
§ i3. H. Utskrn hafva föreslagit, att det må stå öppet
att vid mantalsskrifningarna anmäla sig till hela eller
halfva brännetiden. Mig synes, och jag får vördsamt föreslå,
att en livar till brännvinsbränning berättigad måtte äga
frihet att anmäla sig till en eller flera månaders brännvinsbränning.
Med en sådan rättighet skulle den, som endast
vill bränna för eget husbehof, ej blifva liksom uppmanad
till utvidgande af denna handtering, för att betäcka
den i alla fall utgående skatten. En ökad skatt skulle, med
detta vilkor, ej billigtvis kunna väcka missnöje hos allmänheten,
då den drabbade endast i mån af tillverkningen, och
då det vore möjligt att, mot mindre skatt, fylla sitt husbehof;
mången skulle på en månad tillverka det qvantum,
hvarpå han förut bortsölat flerdubbel tid, och de öfverklagade
gästabuden vid klarningstillfällena minskas och småningom
utrotas. Då pannorna sålunda ej nyttjas, borde de
på ägarens bekostnad förseglas, och kunde en ökad controll
vinnas derigenom, att de brännandes eller icke brännandes
namn uppsattes för hvarje månad å en i socknestugan tillgänglig
lista, som äfven borde å första söndag i hvarje månad
från predikstolen uppläsas.
§ i4 och § i5. Jag tror ej, att man med en alltför
hög beskattning bör qväfva brännvinsbränningen, som visserligen
åstadkommit mycket ondt, men också verkat mycket
godt på vårt åkerbruk, samt lemnat landtmannen en utväg,
då andra varit stängda, att åtkomma contanta penningar,
eller ock att dermed tillbyta sig köpmannavaror och
andra förnödenheter; ty brännvinet har verkligen å flera
orter utgjort jordbrukarens enda rörelsecapital. Att belägga
denna näring med en alltför dryg beskattning, som vore
detsamma som att hämma densamma till förmån för lurendrejeri
och lönnbränning, skulle vara fullkomligen lika —•
om ej mera — menligt för allmänheten som ett strypsystem,
och skulle med ovilja och missnöje betraktas af hela landet,
då deremot en billig och proportionerad inskränkning är af
allmänna rösten påkallad. Lika litet tror jag, på de skäl
jag redan anfört, att det vore rätt att, såsom Utskm föreslagit,
skona de mindre för att vältra hela skattetyngden på
de större. Jag ogillar altså, både till princip och tillämpning,
den af Utsk:n föreslagna beskattning.
Min
Den 7 Juli f. m.
185
Min öfvertygelse Sr, att grunden för beskattningen bör
hemtas från tillverkningsbeloppet af enkel panna och tillämpas
efter uträkning på pannerymden å den mindre sorten,
med förhöjning å de större patinorna i förhållande till dessas
vinst i besparad t arbete oclt ved. Jag föreslår r sk. b:co
pr k:na, och då man med temlig visshet kan antaga, att 6
k:r brännvin i månaden tillverkas med hvarje enkelt kannerum,
skulle skatten således bestämmas till 6 sk. i månaden
pr kannerurn för små pannorna, d. v. s.från i5 till 20 eller,
örn man så vill, 3o k:rs rytnd. Från denna rymd till go
k:rs anser jag skaften, med afseende på vinsten i sparadt
arbete och ved, böra ökas progressivt, t. ex. för en 4° k:rs
panna till 7 sk. kannerummet, för 5® k:rs panna 8 sk. kanherummet
o. s. v., tills den för go k:rs enkel panna uppgår
till 12 sk. kannerummet, hvilket motsvarar 2 sk. kannan af
dermed tillverkadt brännvin,—-och vidare för sådana complicerade
pannor, hvilka, beräknade till enkel pannerymd,
öfverstiga go k:r, en progressiv tillökning i samma proportion,
allt pr månad räknadt.
Jag befarar, att den sålunda föreslagna skatten är för
hög, men är fullt öfvertygad, att proportionen emellan större
och mindre pannor öfverensstämmer med den skillnad i
fördel, hvarmed de kunna begagnas. Ägare af små pannor
skulle likvist äga ett väsendtligt företräde i förmånen att
få anmäla sig lill en eller flera månaders brännvinsbränning,
— en förmån, som ej med samma vinst kan begagnas
af de större, emedan det ej skulle löna sig att underhålla
ett kostsamt bränneri med dyrlegdt folk för mindre än hela
brännetiden. — Jag yrkar återremiss af betänkandet.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: Vid detta betänk, utbeder
jag mig få göra åtskilliga anmärkningar. Jag skall söka sammanbringa
dem i största korthet. Orsaken, hvarföre jag fäster
mig vid detta ämne, är, att jag tror mig finna en bestämd
nödvändighet för staten att från brännvinet hemta en
betydligt större inkomst än hittills. Delta anser jag ytterst
nödvändigt af två skäl; forst och främst för ordnandet af
Itiksg.-cont:s ställning, och dernäst i och för nationalbeväringens
exercis. Dessa skäl anser jag mig böra på förhand
nämna, då jag finner, att det, som är verkligen behöfligt,
bör utgå. I 3 §. har Utsktn yttrat, att brännvinsbränningen
skulle vara en uteslutande rättighet för jordbruket. Det synes
mig, att förmånen för jordbrukaren är egentl. sädeäpriSets
höjd; och då är det likgiltigt, om han får bränna, blott
säden kan afyttras. Något annat interesse bör ej bevakäs.
Mot 4 §• har jag den erinran, att brännvinsbränningen ej
bör få utöfvas af en allmänhet. Detta har skett i städerna
och medför den svårighet isynnerhet för framtiden, att i
afseende på inkomsten deraf manga besynnerliga förhållan9
H. 24
i8S
Dea 7 Juli f. m.
den kunna uppkomma. Mot den 5 §. har jag det inkast,
att jag väl, lika med Utsk:n, vill inskränka brännvinsbränningen,
men ej på ett sådant sätt, att jag vill inskränka industrien
eller utvecklingen af menniskoförståndet; det är i
afseende på tiden, som jag vill göra inskränkningen. Mot
6 5. har jag den anmärkning, att då man utgår från en felaktig
princip, såsom Utsk:n gjort i detta förslag, skall man
falla in i ineonseqvens och svårigheter, hvilka blifva allt
svårare och svårare att undvika; detta utvisar också 6 §.
och de ceconomiska föreskrifter, hvilka der förekomma. Mot
8 5* har jag samma anmärkning, som förut blifvit gjord. Jag
anser nemi. orätt, att brännvinsbränningen skall utgöra ett
uteslutande privilegium, emedan det är orätt till princip och
skadligt till sina följder. Hvad 10 §. angår, uppstår samma
anmärkning, som i allmänhet blifvit gjord rörtde tillverkningssättet.
Mot 7 §. visar sig samma svårighet; der vilja
Utsktn, att egendomsvärdet skall minskas med värdet af öfverflödiga
byggnader. Huru vilja Utsktn, att man skall bestämma,
hvilka byggnader äro öfverflödiga. Sådant synes
mig omöjligt. Mot i3 §. har jag denanmärkning, att Utsk:n
föreslagit bränningstiden till 6 månader. Jag vill förminska
den till 4, med bibehållande af samma skatt, med öppen
rätt för Konungen att förlänga bränningstiden till 6 månader,
då skatten skulle förhöjas, och att minska tiden, då
den skulle nedsättas. Mot i4 §• har jag den anmärkning,
att jag icke anser rådligt att frångå i83o års beskattningsrätt
i den del, att man borttar beskattningen på jorden. Jag
anser försigtigast, att man beräknar inkomsten såsom nu och
håller sig till det säkra. Om många i följd af särskilda omständigheter
och under andra beräkningar afsade sig brännvinsbränningsrättigheten,
kunde man ej påräkna någon säker
beskattning. Jag anser, att nu, likasom i i83o års stadga,
två tariffer böra uppgöras, nemi. en för minimi-afgiften
och en för den större pannerymden; men att den bör
höjas till 8 sk. Slutligen instämmer jag i de talares anmärkningar,
som önskat, att inskränkning i utminuteringen bör
göras, så vidt möjligen ske kan, samt att högsta möjliga
skatt derå bör läggas; äfvensom jag instämmer deruti, att
förbrytelser i denna väg böra dragas från häradsrätterna.
Frih. Boye, Ludv.: Innan jag ingår i ämnet, begär
jag att få bemöta ett inkast, som här blifvit gjordt, emedan
det verkar directe på betänkts egenskap. En ledamot,
Frih. Gederström, har yttrat, att Utsk:n förfore rättast, om
de blott yttrade sig rör:de beskattningsfrågan och lemnadet
öfriga till Konungen; men jag får erinra, att i frågan
har Konungen afgifvit till R. St, en propos., som just ingår
i ämnet och af Ständerna begär ett yttrande i detailfrågorna.
Det går väl ej an, sedan Konungen sjelf frågat Ständerna,
att lemna hans skrifvelse obesvarad. Jag tror dess
-
Den j Juli f. m. ,87
Utom, att, då allt, hvad som ej är beskattning, tillhör Konungen,
R. St. i alla fall böra uttrycka deras önskningar i
afseende på det ceconomiska. Jag beger mig då till ämnet
och får till Utskrn aflägga min tacksägelse, för det Utsk:n
velat antaga såsom princip att göra brännvinets fördyrande
till ett medel för minskningen i förbrukningen. I denna princip
instämmer jag och skall söka bringa detailfrågorna till
mera öfverensstämmelse med principen. Jag börjar med \ §■
Jag kan omöjligen anse den vidsträckta bränningsrätt,
sorn här är gifven de minsta jordportioner, annorlunda än
såsom i rak stridighet emot den princip, som Utskrn sjelfva
antaga i mom. näst förut, der principen bestämmes höra
blifva minskning af brännvinslillgången och brännvinets fördyrande.
De små jordportionerna äga ej egen tillgång till
Säd att bränna hela tiden, och deras ladugårdar äro också
i mindre, behof deraf, Jag medger, att de kunna äga behof
att, någon gång, d, v. s. i en scala, proportionerlig till
sin förmåga och sitt behof, få bränna, och jag tror ej billigt
att förneka dem det; mén allt, hvad man tillåter derutöfver,
är i min tanke en motsägelse till principen. Jag föreslår
derföre, att ingen fastighetsägare, hvars jordportion
står nedom ett taxeringsvärde af 5oo r:dr b;co, må äga enskild
hel bränningsrätt; men att af de, som stå der nedom,
må föreningar äga rum, så att de sig förenande jordportionerna,
så snart de uppgå till ett sammanslaget värde af 5oo
r:dr b:co, må få äga en panna af högst 16 k:rs rymd, till
ambulatorisk! begagnande under hela den tillåtna bränningstiden.
För verkställigheten häraf och till controllerande af
möjliga missbruk föreslår jag följande föreskrifter: 1:0 att
föreningens alla delägare skola vara boende inom samma
socken; 2:0 att pannan finge en egen kronostämpel, utmärkande
dess egenskap af föreningspanna, samt det nummer,
som föreningen ägde inom socknen; hvilket åter 3:o kunde
efter de vid mantalsuppgifternas ingifvande ingångna anmä-.
landen af de jordägare, som sig om rättigheten förenat, af
kronobetjenjngen lätteligen bestämmas och pannorna anslås;
hvaröfver £<* länsmannens förda journaler Borde innan d, 1
Dec. vara till K, M:s Ref:h:de insända, såsom tjenande till
controll såväl i hvad angick antalet af sådana förening
gar som till upplysning om jordportionernas ägare. På detta
sätt finge de små jordägarne en bränningsrätt, som svarade
emot deras tillgång af säd och behof för ladugården,
men ej mer. När föreningar enligt 8 §. hafva kunnat tillåtas
i städerna, hvarföre då icke också på landet? I grunden
måtte små jordportioner på landet höra äga lika rätt som
små jordportioner i städerna, men icke heller mera; och jag
föreslår derföre här liba rätt åt dem alla. Jag öfvergår nu
till 5§., der konstapparater äro förbjudna, Må Utsk:ns ledamöter
ursägta mig, om jag i detta stadgande finner något
Stötande rent ut på vandalism. Så billigt det är, att konst-»
iSS
Pen » Juli f. m.
apparaterna ej må äga den företrädesrätt framför andra alf
lunna tillverka 3-dubbelt emot deni, så obilligt vore det,
att, då man nedför dessa apparaters tillverkningssumma inom
den gräns, sorn af taxeringsvärdet föranledes, de icke skulle
få begagnas. Det skulle i sanning ej gifva en stor båg till
förbättringar i näringar ocb industri, om så hinderliga för-r
fattningar skulle vidtagas. Jag tror, att ingen annan inskränkning
böj' göras, än att med dem ej må kunna tillverkas me^
ra än med go-kannors enkla pannor med mäskvärmare, såsom
maximilin af produetionsrätt. Hvad 10 §. angar, anser
jeg felaktigt, att mäskvärmare skall minska pannerymden.
Man lättar derigenom näringen för somliga oph förtrycker
andra. Hvarföre skall en mäskvärmare nu inskränka panne»
rymden mera än förut? Jag bestrider det. Må gerna förökning
i skatten äga rum; men må man ej förminska jordägarens
rätt att begagna mäskvärmare utan intrång i sin pannerätt!
Qm denna ändring äger rum, skulle i? §. förfalla.
l3 §. angår inskränkning i tiden. Jag har begärt, att den
må inskränkas till 4 månader, och min öfvertygelse är, att
om man vill komma till det resultat, sorn principen bör af»
se, bör man ej tillåta längre bränningstid. Finner man likväl
denna tid för kort, må man då bestämma den till 5 månader!
Men när denna korta tid antages, väntar jag af Utskrns
rättvisa, att bestämmandet af tiden, då man vill begagna
denna bränningsrättighet, må ankomma på hvarje jordägare,
likväl ej utom tiden emellan d. t Nov. och d. i Juni,
Då likväl af denna frihet skulle följa ett särskildt besvär fö‘r
kronobetjeningen, som vid sådana tillfällen skulle få olika
förseglings- och uppbrytningskqstnad emot annars, borde,
denna af jordägaren ersättas. Jag är ganska öfvertygad, att
om någon jordägare finnes, sorn begagnar denna rätt att bestämma
sin bränningstid till olika månader, blir det, i jemnförelse
med förmånen, en för honom obetydlig kostnad att
godtgöra denna utgift. Jag går nu lill 14 §. Der föreslås,
att jordbevillningen nu genast skulle uppiiöra. Jag bestrider
detta i högsta måtto och hoppas, att, om Utsktn taga
i öfvervägande mitt skäl, de lära finna betänkligt att vidblifva
sitt förslag. Vi veta ej ännu, huru den högre beskattningen
utfaller. Mig synes det klart, att om den slags
beskattning, sorn Utsk;n framställt, bifaNes, blifva afsägel»
serna från bränningsrätt så mångå, att inkomsten blefve obetydlig;
roen måhända, ehuru icke lika visst, skulle uppmuntran
uppkomma för de små brännvinspannorna och beskattningen
på dem ersätta förlusten. I ovisshet likväl om resultatet,
vantar jag af TJtsk;n, att de ej föreslå för oss borttagande
af jordbevillningen, förrän vi se, om den nya beskattningen
jemnar dep påräknade inkomsten. Annars kunde
det hända, att vi i stället för att öka beskattningen,
rpinskade dero Jag tror, att en medelväg kunde äga rum»
Jag medger, att det vöre obilligt att biiiebålla jqrdbevilb:
Den j Juli f- m.
ningen, i fall beskattningen Liefve högre än förr. Jag föreslår
nemi., att B. St. icke för det närvarande afskaffa jordbevillningen,
men öfverlemna åt K. M. att, derest den blifvande
brännvinsskatten utfäller till 5o proc:s högre belopp,
än den de sednare åren utgjort, K. M. må äga rätt alt aflysa
jordbeyillningen. Om jag varit lycklig nog att framställa
min mening, sådan den är, tror jag, att jag afselt
statens rätt, utan att förnärma jordbrukarens och utan att
inskränka den mera , än hvad billigt är.— l\u kommer jag till
beskattningen. Må det förlätas mig, om jag uttrycker den
förundran, jag länge känt. Jag vet, huru ogerna man hör
vissa förhållanden; men jag har åtagit mig inför mig sjelf
att kläda skott för de begrepp, jag varit trogen och skall
blifva trogen. Det må ej läggas mig till last, alt jag handlar
på samma satt äfven i denna fråga. Det har förundrat
mig alt se, huru mycket de democratiska ide'erna inblandat
sig äfven i brännvinsfrågan. Det är en obestridlig sanning,
att de små jordägarne äro så cajolerade, att om jag ej bedrager
mig, skall i hvarje stuga blifva ett perpeluelt bränneri.
Deremot behöfver man ej gå längre i förmögenhetsaristokralien
än till i5,ooo r:dr i egendomsvärde, sä är der
en aristokrat, som skall förtryckas. Ändamålet är också fullkomligen
vunnet, då man ålägger honom en beskattning af
ij 16 r;dr 42 sk. för en panna om 90 k:r. Detta är ej en
skatt, utan ett förbud. Han kan icke begagna samma rättighet,
som är öppen för andra. Sådana medel att hindra
hans näring äro orimliga. Det vore då bättre och ärligare
att säga, att lian ej får bränna. Jag är skyldig, sedan jag
sålunda yttrat min tanka, att uppbära allt det klander, som
deraf kan följa; men jag kan ej frångå att yttra mig öfver
hvad jag anser skäligt. Jag har hört två anföranden, i hvilka
jag till mångå delar instämmer, nemi. Hr Thams och
Frih. Raabs; men den beskattning, de föreslagit, är för låg.
Jag vill sätta den stora jordägaren i samma predicament sorg
den lilla, att nemi. med samma fördel kunna begagna samma
rätt som denne. Detta är ej iakttaget i Utskms betänk.;
men jag tror mig komma det rätta närmast, då jag föreslår,
att alla pannor under och till och med 3o k:r må beskattas
enligt den tarif, TJlsk:n framställt, ty den finner jag ej
vara för låg, men att alla pannor deröfver må åläggas 100
procjs högre beskattning, än i83o års förordning bestämmer.
Allt, hvad man derutöfver ålade, skulle endast verka
samma följd som ali öfver liöfvan ökad beskattning, nemi.
missbruk och lagbrott. i5 §. skulle genom den ändring, jag
begärt i förslaget till 10 §., förfalla. 16 §. fordrar ett afvägande
emellan allmän ceconomisk förbättring och enskildt
lidande. I dep afvägning säger mig min rättskänsla, att den
enskildes billighetsfordran ej bör alldeles åsidosättas. Det
är ej billigt, att den, sora nu, i förlitande på 1830 års åsigter,
har en konstpanna, men ingen annan, skall [för den
Den 7 Juli f. m.
långa lid, sorn erfordras, innan han kan förandra sitt bränneri,
försättas utom det oeconomiska rättstillstånd, som inträder
för alla andra. Jag tillstyrker altså, att i den blifvande
författningen, med de rättelser jag begärt, måtte införas,
det stadgande, att den, som nu har ett konstbränneri,
må få begagna det till den sista Maj nästa år, hvarefter
lian får tid att till hösten derpå ändra sitt bränneri. Jag
kominer nu lill 17 §. Transporträttigheten medgifver jag ej
såsom princip; brännvinsbränningsrättigheten är en reel och
ej personel rätt. Om man ej finner sig behöfva den, bör
man ej få förvandla den till en personel rätt; men om jag ej
kan fä medhåll i denna sak, ber jag åtminstone, isunda förnuftets
namn, att ansvaret må åtfölja utöfningen af rättigheten
och ej drabba den, som delegerat sin rätt. Om t. ex.
den, som erhållit transporten, begår en förbrytelse, som
medför urbota straff, skall då jordägaren för honom gå till
döden, slita spö eller sitta i fängelse? I sunda förnuftets
namn anhåller jag, att åtminstone detta stadgande måtte utgå.
Det vore annars lätt, 0111 man hade en ovän, lät förleda
sig att lemna sin rätt åt honom och han sedan med flit
beginge ett brott, att derigenom göra den andra rent af
olycklig. Vidare anhåller jag, att Utsktn, hvilkas betänk,
jag kanhända ej helt och hållet behåller i minnet, måtte
fästa sig vid vissa missbruk, som ägt rum, det nemi., att
under skydd för ättikebryggerier idka brännvinstillverkning
utan controll; äfvensom den tillåtelse, som varit lemnad,
att för hvarje resa från Norrige medtaga i5 k:r brännvin.
Slutl. förenar jag mig med de Hrr ledamöter, som begärt,
att krögeri-näringen mätte beläggas med så mycken beskattning,
som den kan tåla, och att förbrytelsernas beifrande
måtte återflyttas till landshöfdingeembetena. På grund af
hvad jag nu yttrat, anhåller jag örn återremissaf betänkandet,
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, tillkänuagaf, att plenum komme
kl, 6 e. m. att fortfara.
Gr. von Fersen, Hans; Det är ingalunda för att
besvara de anmärkningar, som blifvit gjorda vid Utskms
betänk., som jag begärt ordet. Jag är bland reservanternas
antal och kan ej dela den öfvertygelse, som betänk, innehåller;
men då jag hyst lika åsigt med de personer, hvilka
icke hört till pluraliteten, torde jag äfven fä framlägga några
af de grunder, sorn ledt den motsatta sidans åsigter,
samt upptaga till besvarande något af hvad Hr Tham anfört.
Hr Tham har synts förespegla oss en hel hop olyckor,
i fall reservanternas åsigt i sin helhet blifvit antagen.
Han har likväl yttrat sig, att han trodde frihet i näringen
vara gagnelig. Jag kan å min sida försäkra, att frihet i
näringen varit det, sorn legat till grund för den liberala
sidans åsigt. Så vidt jag kunnat fatta Hr Tharns anförande,
fotade det sig på, att den liberala användnin
-
Den 7 Juli f. m.
•9*
gen af brännvinsbränningen skulle utesluta husbehofsbränningen.
Detta har ej varit meningen, men väl att, sedan
brännvinshandteringen rotfästat sig på ett sätt, som nu
är förhållandet, söka ställa husbehofsbränningen i den kategori,
den bör vara, då nu deremot den icke är, hvad
man vill förespegla den vara, utan helt enkelt urartat till
en outvecklad fabriksbränning. Jag har ansett nödigt och
såsom ett oeftergiflig! vilkor för ett systematiskt ordnande
af denna handtering, att dessa olika slags brännvinsbränning
skiljas åt. Blir husbehofsbränningen afskiljd, så att den
endast blir ett hushållsbestyr, bör skatten blifva högst ringa
eller ingen; blir åter tillverkningen en fabrication, så ser
jag ej, hvarföre ett apparat, för det att det går sämre,
skall betala mindre. Skatten bör drifva näringen framåt.
Här har blifvit ytlradt af Frih. Boye, att man borde söka
sätta den stora och iilla jordägaren i samma kategori derigenom,
att hvar och en skattar i samma förhållande, sorn
han producerar. Jag har sökt i detta afseende, så mycket
jag kunnat, komma till detta resultat; men jag ser ej annat
medel dertill, än beskattning efter productionen. Den hafva
TJtskin ej velat antaga, de hafva velat blifva vid pannbeskattningen;
men det tror jag ej kan fylla samma rättvisa
ändamål. Skatten borde erläggas, ej efter den production,
som uppgifves, utan efter den, som kan åstadkommas. Detta
har varit de grunder, hvarifrån jag, äfvensom de personer,
hvilka i något afseende varit med mig liktänkta, utgått.
Här har blifvit framstäldt, att om man skulle låta
förleda sig att ingå på den vägen, att brännvinsbränningen
blefve en fabriksnäring, skulle fylleriet tilltaga. Detta har
äfven varit ett skäl, som inom Utskin blifvit af den öfvervägande
åsigten begagnadt; men jag torde få fästa uppmärksamheten
derpå, att så länge det brännes med en mindre
fullständig redskap, blir varan ej duglig till annat än att
supa opp; men införes ett bättre system, kan man hoppas,
att här som i andra land den fabrication, som uppkommer,
kan ingå i verldshandel och ej behöfva consumeras på
krogen. Med Hr Tham kan jag ej instämma deruti, att
någon jemnförelse emellan Sverige och andra länder ej i
detta afseende skulle kunna äga rum. Jag ser ej, hvarföre
varan från det ena landet skulle ratas mera än från det
andra. Orsaken, hvarföre ej redan Svenska fabricationen i
denna väg utgör ett ämne för den större handeln, tror jag
vara, att vår vara är dyrare än andra länders i anseende
till productionen och för mycket voluminös för en längre
transport. Afhjelpas dessa båda olägenheter, torde hindren
till en del vara undanröjda. I öfrigt vill jag ej ingå i någon
vidare recension af betänk., som af värda talare redan
skett. Det har så många brister, att den, som deltagit i
dess uppgörande, väl känner dem, och R. o. Adis ledamöter
torde vara dermed väl bekanta. Bland andra oformligheter,
19’
Deri 7 J uli t. m.'
finnes äfven en, som ensam gör betänt. värdt en återremiss,
den, hvilken Frih, Boye anmärkt, nemi. 17 §. Frih. Boye
har vidare äfven anmärkt, att, den minsta jordbrukaren
skulle få rättighet att bränna och ansett detta orätt. Jag
inlåter mig ej i svar derpå; men jag får blott nämna, att
det är en conseqvens af den stadgade principen, att bränningsrättigheten
skulle åtfölja jordbruket. När den blifvit
antagen, borde alla, som idka jordbruk, äfven få begagna
denna lätt. Återremiss är yrkad af flera ledamöter. Det
skulle fägna mig mycket, om något dermed kunde vinnas
och betänk, i antaglig form återkomma; men jag tvekar ej
att säga, att jag misströstar derom. Bland annat till stöd
derför vågar jag yttra, att af Utskrns 96 ledamöter tror jag
ej, att det finnes en, sorn är nöjd med betänk. Conflictei!
af de enskilda interessena har varit till den grad stor, att
ingen enhet funnits. I afseende på beskattningen tror jag
visserligen, att någon enhet skulle vara möjlig att vinna;
men i den oeconomiska frågan blir det nära nog omöjligt
att förena de olika åsigterna. Det är af sådan anledning
jag skulle yrka afslag af detta betänk.; och i händelse det
förslaget bifölles, skulle jag väcka den motion, att B. St.
matte hos K. M. anhålla, att K. M. taktes gifva R. St. del af de
grunder i öeconomiskt hänseende, enligt hvilka K. M. är sinnad
att utfärda författningen ang:de brännvinsbränningen, på det att
R.St., i enlighet dermed, må kunna besluta beskattningen å denna
näring. Det är ingalunda för att icke folket må uttrycka
sina önskningar, som jag framställer detta, utan derföre,
att jag tror, att ej de riktiga önskningarna framkomma,
emedan åsigterna, i hvad det oeconomiska af frågan beträffar,
städse skola vara i strid och jemnkningen således
åstadkommas blott genom voteringslapparna. Som ett litet
exempel på behöfligheten af det af mig begärda delfåendet
vill jag framställa, att dé sammansatta Utsk:n hafva aflyst
konstbrännerierna. För mig synes det Vara på det högsta
orättvist; men antagom likfullt, att Utsktn anse ej konstbrännerier
beböfvas, såsom skadliga för de små pannorna. Då
kan man ej lägga någon beskattning på dem. Derigenom uppstår
det förhållandet, att dessa éj blifva beskattade, eller
också att Regeringen måste lämpa sig efter hvad R. St. beslutit,
att nemi. dessa bränneriet' skola upphöra. Det synes
mig således af högsta vigt, att grunderna meddelas Ständernä,
på del att Beviiln.-Utsk. må kunna bestämma beskattningen.
I enlighet med hvad jag förut anfört, anhåller jag om afslag
å betänkandet.
Hr Tham: Då en talare gjort några anmärkningar vid
hvad jag anfört, torde R. o. Ad. förlåta, om jag åter upptager
tiden. Den ledamot, som sist yttrade sig, har yrkat
afslag å betänk, med det tillägg, att man skulle begära, det
Konungen ville utfärda det reglementariska eller grunderna.
Om
D e 11 7 Juli f. m.
ig3
Om Konungen vid riksdagens början hade velat utfärda en
författning, hvarigenom han gifvit tillkänna sitt nåd. beslut,
huru med grunderna för brännvinsbränningen skall tillgå,
hade det varit ganska lyckligt, ty man kunde förutse, att
meningarna skulle blifva i högsta grad stridiga; men sedaii
Konungen ingått med en propos. till It. St., efter min åsigt
den enda ändamålsenliga, som under denna riksdag är gjord,
den att behålla den gamla författningen blott med inskränk-*
ning i tiden, och ej en enda ledamot yttrat sig till understöd
för denna propos., utan hvar och en framkommit med
sina stridiga ideer, tror jag ej, att det nu vore lämpligt,’
att II. St. hos K. M. framställde anhållan, det han ville till
dem öfverlemna grunderna. Det skulle vara mig en stor
fägnad, om, såsom Gr. v. Fersen förmodat, Svenska brännvinet
kunde ingå i verldshandel; men då man söker alt
uppdrifva beskattningen, då man söker att fördyra brännvinet
för att hindra förbrukningen och derigenom bereder ett
högre brännvinspris, än hos våra grannar, tror jag ej, att
man kan undersälja dem. Våra grannar i Norrige skola benäget
biträda oss med att lemna varan för godt pris, och
måhända skall äfven brännvin inkomma från Danmark, sorn
har en god utgångsort i Bornholm. Hvad frihet i näringar
angår, yrkar jag den. Vid 1823 års riksdag var jag den,
som yrkade tillåtelse att begagna apparaterna. På samma
sätt vid 1828 års riksdag, och jag hadd ej ändrat min öfvertygelse
i denna del; men då opinioner inom Utsk:n yttrade
sig emot denna åsigt, ansåg jag ej tillständigt att bestrida
den rådande meningen. Jag har önskat, att åtminstone
den frihet, som nu finnes, ej måtte blifva inskränkt.
Man säger, att man ej vill förstöra busbehofsbränningen. Ja!
det säger man i memorialen; men utom Ståndens samlingsrum
säger man, att man skall beträda en bana, genom hvilken
man förstör husbehofsbränning^!. Jag tror, att det förderfligaste,
man kan göra i oeconomiska författningar, är att
göra lagbud, sorn ovilkorligen skola föranleda deras brytande.
Bland sådana anser jag de nu föreslagna. De skulle
gifva anledning för allmogen att afsäga sig bränningsrättigheten,
men ändå bränna i smyg, och för våra grannar i
Norrige att påföra oss brännvin; ty de lära ej åtaga sig en
sådan bevillning, som hindrar dem att sälja för godt pris.
Följden skulle då väl blifva, att kronobetjeningen skulle försegla
pannorna, men ej att man lät bli att bränna. Dermed
går så till, att somliga lemna fram sina pannor till försegling;
men en panna i byn blir oförseglad. I mitt grannskap
hände det, att två läto försegla sina pannor, men ej dea
tredje, och med denna brändes friskt. Jag vet äfven, att
sedan R. St. förbjudit torpare att bränna, bränna de i skogsbygden
dagligen och i stort, utan att kronobetjeningen kart
förekomma det. Med ett sädant stadgande om brännvins9
H. 25
Den 7 Juli f. ra.
rätten, oell då man beböfde dranken, blefve det blott några
få pannor, som begagnades och ginge i lån. Det förslaget
att inskränka bränningen till en kortare tid, än som fordras
för ladugården, skulle leda till missbruk och lagbrott; och
det bör man förekomma. Det har blifvit föreslaget som det
förträffligaste, att brännvinsbevillningen skulle utgå efter en
supponerad produetion, så att t. ex. den, som hade en 3o
k:rs panna, skulle afverka så och så mycket. Först och
främst, hvem skulle göra denna beräkning? Jag har af reservationerna
sett, att R. St. skulle göra det; men antingen
R. St. skulle göra det, hvilket åtminstone skulle bidraga till
enhet, eller andra skulle göra det, hvilket skulle förorsaka
olikhet, så medför det våld mot äganderätten och friheten,
att man, ehuru man ej vill bränna mera än för sitt husbehof,
blir tvungen att bränna 2 å 3 gånger så mycket. Man
blir förhindrad att begagna hvad slags säd man vill och
måste, för att ej förlora för mycket, begagna den bästa säden.
Ett sådant beskattningssätt kan ej antagas utan orättvisa.
Dertill kommer den oriktigheten, att om brännvinsredskapen
går sönder, är intet afdrag gjordt för den tid,
som erfordras till dess lagande. Jag anser detta äfven ingripande
i hvad jag kallar frihet; ty friheten anser jag vara
den, att jag betalar en skälig afgift derföre, att staten
behöfver den, utan att likväl tvingas att begagna den motsvarande
rättigheten annorlunda, än i öfverensstämmelse med
min förmån. Dessutom motverkar man ju hvad man vill.
Man säger, att man skall motverka tillverkningen, men tvingar
till en mångdubbel bränning. Jag anser detta vara det
olämpligaste och tror, att den enda afgift, som kan controlleras,
är på pannrymden. Den, som vill bränna mycket
eller litet, har då full frihet. Det har af en ledamot blifvit
yttradt, att rättigheten alt på ett ställe bränna för flera
egendomar borde vara inskränkt till en half mil derföre, att
man ej kan föra dranken längre. Jag har kört den en mil
och tror det vara användbart; det är en norm, som förut
varit följd. Den, som har egendomar inom en mils afstånd
från hvarandra, må äga rätt att bränna på en af dem eller
på båda. I fråga om, hvarest man mest bränner, kan vara
olika tankar. Jag tror, att man bränner mest på slättbygden.
Svårigheten att afyttra spannmålen har, oaktadt
bristen på bränsle, tvungit jordbrukaren derstädes att förvandla
sin säd till brännvin. Skogsbon bränner mindre derföre,
att han skall köpa spannmål och har andra binäringar.
Detta tror jag vara en distinction, som man bör komma
ihåg. Jag vill ej disputera, det ju åtskilliga mindre
hemmansägare böra få bränna tillsammans; men jag hemställer,
om det kan vara rätt att befalla dem det, hvilket
verkligen vore förhållandet, om man i skogsbygden sade,
att hemmansdelar under ett visst värde ej få bränna, utan
att slå sig tillsammans med andra. Frih. Boye har yrkat,
Den -j Juli f. ra.
jy5
alt den, som liar Konstapparat, ej må få hafva den större,
än att liau dermed kan bränna lika mycket som en person,
hvilken begagnar en enkel 90 k:rs panna. Först och främst
tror jag ej, att man ännu äger erforderliga upplysningar till
bedömande af denna sak, ty jag tror detta bero på inmurningen
samt hvarjehanda andra omständigheter. Dessutom
hemställer jag, om ej detta är stridande mot näringsfriheten.
Jag tror således, att den, som har en egendom till
i5,ooo rtdrs värde, må få nyttja en go k:rs panna af hvad
beskaffenhet som helst, då han betalar derefter. Jag tior,
att det nu af mig anförda yttrande af Friherren ej instämmer
med hans anförande rörrde mäskvärmare. Äfven jag
skulle önska, att liemmansbeskaltningen för brännvinet kunde
borttagas, och jag tror, att, om B. St. antaga en måttlig
afgift, sådan jag föreslagit, en dubbel bevillning skall
erhållas och inga afsägelser äga rum. Jag vill ej vidare upptaga
tiden, men får blott besvara en sak. Gr, v. Fersen
bar sagt, att betänk, icke kan lijelpas. Det är sannt; men
det hindrar ej Utskrn att inkomma med ett betänk,, olikt
detta. Detta tror jag så mycket snarare kunna ske, sorn de
olika åsigterna numera haft tillfälle att sluta sig till hvarandra.
Jag tror, att Preste- och BorgareSttn ej önska annat,
än att återgå till i83o års författning; och då BondeSt.
endast fästat sig vid den beskattning, som rörer detsamma,
skall E. o. Ad. med framgång kunna verka lill ett
bättre resultat än det, som hittills framkommit.
Frih. Boye: Man har fästat min uppmärksamhet på
ett af mig måhända begånget fel. Man har sagt och visat
mig genom författning, att brännvinsförordningen ej tillåter
anläggandet af sådana brännerier, sorn jag omlafat. Det är
visst, att så vida jag fäster mig vid författningen, ar jag
öfvertygad; men jag skulle tro, att sådana brännerier likväl
finnas, emedan jag sett, att vid pass en half mil härifrån
på flera håll ofantliga fabricationer finnas. Jag vill ej vara
delator, och mitt ändamål är nu endast att förbehålla mig
att få göra mig bättre underrättad och vid justeringen få
rätta, hvad jag anfört. Jag utbeder mig äfven att få göra
några erinringar vid de yttranden, som af andra ledamöter
blifvit framställda. Må Gr. v. Fersen tillåta mig förklara,
att jag ej klandrat, att de små hemmansägarne fått bränningsrätt,
men val, att de fått den i för stor scala. Gerna
må de bränna; men må dé inskränkas till den mindre scala
af behof, som de äga. Att en jordlapp, som ej har någon
egen produetion att förädla och så få kreatur, att drankbehofvet
är obetydligt, skall bränna samma tid, som större
hemmansdelar, synes mig obilligt och så mycket angelägnare
att förekomma, sorn vårt hufviidändamål är att minska tillverkningen,
Man har erinrat mig, att då jag velat, det
små hemmansdelar skulle få bränna, borde jag påminna mig,
1
i
(
l
>96
Den 5 Juli f. m.
att samma rätt är förbjuden torpare; men jag lian ej finna
någon motsägelse deruti, liränningsrättigheten är gifven
åt hemmansägaren; den skulle fördubblas, om den gåfves
äfven åt torparen. På grund deraf, att rättigheten följer
äganderätten, finnes deruti ingen motsägelse. Äfven har
nian sagt, att då jag för de små hemmansdelarna velat inskränka
bränningen till hvad de kunna tillverka för eget
Jiehof, det skulle vara en motsägelse att tillåta mäskvärmare
och pistoriska verk, hvilka gifva en så hög producJion;
men om det pistoriska verket nedflyttas så lågt i
panntal, att det ej kan producera mera än en go k:rs panna,
ligger häruti ingen motsägelse. Jag tror, att om vi
vilja ändamålet och vilja hafva allmänhetens bifall dertill,
vi ej böra handla i rak strid deremot. Vi göra det, om
vi säga, att man i allmänhet ej får tillverka mera än så
eller så mycket, men tillåta pistoriska verk. Detta var
orättvist yid sista riksdagen, och det är fortsättningen deraf,
sorn jag vill motverka. I öfrigt vill jag fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet å en annan omständighet, att nemi. Utsk.
ville föreslå R. St. att uttryckligen begära, att Konungen
ville återtaga den rättighet, som blifvit gifven hvarje Norrman,
hvilken reser kanske åtta gånger om dagen till Sverige,
att medföra i5 k:r brännvin.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: De många reservationer,
som åtfölja Utsk:ns betänk., och de många motioner,
vi dels hört uppläsas i detta Stånd,
andra väckta, öfvertyga mig derom, att vi vid ingen riksdag
varit så långt från enhet i system för brännvinsbränningen,
som vid denna. Då man under sex månaders tid ej hunnit
göra sig reda för hvad man i detta afseende verkligen vill,
torde det vara föga att hoppas, att om äfven riksdagen
räckte sex månader till, man skulle komma till ett resultat,
sorn tillfredsställde allas fordringar, isynnerhet som de tyckas
vara byggda mindre på rationella grunder, än på hvars
och ens enskilda interesse. För min del, så, ehuru jag ogillar,
att Styrelsen icke sjelf genom en bestämd propos. gifvit
R. St. ledning i afseende på den oeconomiska delen af ämnet,
tror jag dock, att om än en Önskan derom framställdes,
skulle densamma yara fruktlös; ty jag föreställer mig,
ptt enda anjednjngen för uteblifvandet af en K. propos. i
ämnet varit, att Regeringen icke varit öfverens med sig sjelf
pm hvad folket härutinnan önskade, och jag befarar, att
förhandlingarna vid denna riksdag icke särdeles upplyst Regeringen
härom. Jag afstyrker altså Gr. v. Fersens motion.
Såsom anmärkning vid betänk., som jag helt och hållet
Ogillar, anhåller jag att få framställa den nya motion, närmast
öfverensstämmande med Hr Thoms mening, att Utsk.
helt enkelt må återgå till i83o års förordning, med inskränkning
i tid till 6 månader; och med den rätt, It. St.
Den 7 Juli f. m.
»07
äga alt sjelfva beskatta brännvinstillverkningen, hemställer
jag, örn ej det vore bäst att helt och hållet borttaga skiI —
lingsafgiften och höja skatten på det sättet, alt den ökades
med 100 proc. nedifrån t. o. rn. 5o k:rs panna, samt med
5o proc. derifrån t. o. m. 90 k:r, och an man tillät alla
ionstbrännerier, i den mån de utveckla sig. Jag kan ej
ingå på den halfmesuren att tillåta en del konstapparater,
såsom t. ex. mäskvärmare, men förbjuda en vidare utveckling
af dem, och jag kan ej fatta, hvarifrån Utskrn fått
rättsgrund för detta sitt förslag. Jag tror dessutom det
vara Konungens rätt att föreskrifva hvilken slags panna man
får begagna, och att det endast tillkommer Representationen
att beskatta den; och icke hade jag trott, att man i834
skulle hindra sådana förbättringar, hvarigenom man minskar
förbrukningen af skogseffecter, samt sparar tid och arbetskraft.
Må man sätta ner panneymden i den mån, man med
bättre apparater kan tillverka mera brännvin, men må man
icke förbjuda konstfärdighetens vetenskapliga utveckling; och
när man tillåtit mäskvärmare, må man då påminna sig, att
då dessa först begagnades, voro de en stor förbättring för
sin tid, ehuru de nu utgöra en ringa, i förhållande till en
större utveckling af yrket. Jag anhåller, alt dessa mina
anmärkningar måtte få åtfölja Utskrns betänk, vid återremissen,
samt begär, att Utsk. ville besinna, huruvida i den
babyloniska förbistring, hvaruti frågan nu står, man icke
lättast och bäst koniiue tillväga med att blifva vid hvad
som finnes.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Utan hopp, att under närvar.
förhållande något rationelt skall kunna åstadkommas,
liar jag framställt min tanka om det möjliga; men jag tror,
att äfven detta möjliga skall blifva omöjligt, och jag vill ej
begära, att dessa åsigter må göra sig gällande. Jag vill således
öfvergå från all principenligt klok tanka om en ordentlig
reglering af brännvinsfrågan, tills begreppen fått utbilda
sig och vi genom en ledning från Regeringen kunna
komma lill något klokare och mera utveckladt, än hvad som
kunnat ske denna gången. Jag skulle tro, att något annat
nu ej är att göra, an att qvarblifva vid i83o års författning
orubbad, emedan jag anser, att den minsta rubbning,
man deruti gjorde, vore endast att förvärra saken. Jag betviflar,
alt de sammansatta Utsktn i något fall kunna motsvara,
hvad nationen af dem kan fordra. Jag anser det alldeles
omöjligt och tror, alt R. o. Ad. af betänkts uppställning
och mängden af åtföljande reservationer torde inse, alt
min supposition ej är utan grund. Jag skulle likväl i afseende
på det reglementariska, isynnerhet hvad krögerirörelsen
angår, föreslå, att rättegångsformen för beifrandet af
brott mot författningarna i denna del förändrades så, att
forum äler blefve K. M:s Ref:h:de, men att derjemte målen,
Den 7 Juli f. m.
innan de der göras anhängiga, måtte hafva passerat en municipal-auctoritet,
måhända kyrkorådet, emedan, utan att
vilja förnärma den aktningsvärda länsmanna-classen, det kunde
hända, att någon kronobetjent i jfoljd af någon öfverenskommelse
nedlade mål, s,om borde göras anhängiga, hvilket
skulle uppmuntra till lagbrott. En controll på kronobetjeningen
torde derföre här vara nyttig. För att uppmuntra
till denna controlls handhafvande, föreslår jag äfven, att
communerna må tillerkännas största andelen i böterna och
dessa anslås till skolorna. Detta är den enda ändring, jag
för närvarande vill yrka. Att gå in med en sådan anhållan,
som Gr. v. Fersen föreslagit, tror jag visserligen kunde
vara ändamålsenligt; men i närvarande stund har jag ej
anledning tro, att hos den rådgifvande personalen nog enig
kraft finnes, att mot de stridiga interessena framtvinga någon
hushållstanka.
Gr. von Fersen: Då ingen instämt i det förslag, jag
framställt om afslag å betänk., samt att R. St. skulle begära
del af de grunder, i öfverensstämmelse med hvilka Konungen
tänker promulgera författningen, afstår jag gerna
från min anhållan om afslag, i följd hvaraf den af mig
framställda u^derd. begäran kommer att förfalla. Jag har
således endast att upptaga några mot mig riktade anföranden
af Hr Tham. Hr Tham har framställt en definition på
hvad han anser vara frihet i denna näring. Jag har ej precist
kunnat medfölja hans yttrande, men tyckte mig finna
dess innehåll vara, att, när man betalar sin afgift, man bör
äga frihet att bränna huru mycket eller litet man behagar.
I följd häraf har han äfven kommit till den conclusion, att
den af mig föreslagna beskattning skulle vara en orättvisa.
Jag får blott nämna, att panneafgiften äfven innebär en dylik
orättvisa, emedan, när skatten lägges på pannan, afgiften
är densamma, om jag derifrån hemtar mycken eller liten
produetion. Om tvenne personer hafva lika stora pannor
och således betala enahanda afgift, och den ena bränner
natt och dag, den andra åter blott två dagar i veckan,
blir afgiften, fördelad på produetionen, ganska olika och
innebär således äfven en orättvisa. Då man lemnar åt hvar
och en att begagna sig af sin rättighet i högsta måtto, må
hvar och en tillse sitt eget interesse; derföre trodde jag den
af mig föreslagna beskattning vara den riktigaste, emedan
hvar och en kunde bränna mer eller mindre, allt efter hvad
han för sig funne förmånligast; men staten erhöll dock sin
tillständiga rätt oafkortad. Äfven har blifvit framstäldt,
ott den af mig yttrade förmodan, att Svenska brännvinet
kunde ingå uti Sveriges handel med andra nationer, ej kunde
realiseras. Som skäl häremot har blifvit anförd productionskostnaden
här emot på andra ställen, och äfven det,
att man nu, såsom den princip, hvilken skulle ligga till
Den 7 Juli f, ra.
>99
grund för författningen, är betänkt pä att fördyra brännvinet.
Jag har ej biträdt den principen, att man skulle
minska brännvinstillgången och fördyra brännvinet för att
ej förderfva nationen; jag tror, att andra medel tillvinnande
af ett sådant mål skola vidtagas. Det är således ej å den
principen, jag baserat mitt yttrande. Jag anser, att denna
näring systematiskt bör ledas till förbättring, och detta kan
endast ske genom brännvins förbättrande i fabriksväg. Jag
tror ej, att vårt brännvin af 6 å 7 graders styrka blir ämne
för handeln på främmande orter; men om vi producera
cn stark sprit, som genom minskad transportkostnad kan
täfla med andra nationers brännvin, ser jag ej, hvarföre vårt
skall ratas mera än det Danska och Preussiska.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, uppläste följande:
De förenade Utsk:ns tillkännagifna plan att åstadkomma
en författning om liusbehofsbränningen, som fördyrar varan
och derigenom förminskar missbruken vid dess förbrukning,
har tillvägabragt förslag, hvilka långt skilja sig från
de af mig framställda grundsatser. Då jag yrkar frihet i
näring, föreslå de förenade Utsk:n den strängaste af alla reslrictioner,
den af konstfärdighetens utveckling. Då jag yrkar
varans fördyrande endast genom skatt, föreslå de förenade
Utsk:n, att det hufvudsakligast må ske derigenom,
att de i denna näring inlagda förlag skola tvingas att lemna
den minsta möjliga product.
Dessa förslag antyda helt andra grundsatser uti statsceconomien,
än dem jag anser riktiga; helt andra, än dem
vår tid i allmänhet hyllar; helt andra, än dem jag bör förmoda
kunna göra sig gällande inom RiksStm. Men oförväntade
saker ske understundom; och i händelse sådant i förevar.
fråga skulle inträfFa, är likväl nödigt, att Utsk:s förslag
inrättas så, att dess tillämpning, ehuru uti motsats
med tidens fordringar, likväl blir uti öfverensstämmelse med
möjligheten.
Såsom helt nära omöjligheten anser jag det uti §. 16
föreslagna stadgande, att ”rättigheten att till brännvinsbränning
begagna annan redskap, än den Utsk. föreslagit, må
upphöra, så snart den nya författningen om brännvinsbränningen
blir till efterlefnad gällande.” Säkerligen kan K. M.
icke lemna sitt samtycke dertill, att de många ägarne af
alla de större eller mindre brännerier, hvilkas pannor ej äro
construerade så enkelt, som dem de förenade Utsk:n föreslagit,
skola på en gång och blott få månader efter den
nya författningens antagande blifva förhindrade uti fortsättandet
af den industri, de i laga ordning under många år
utöfvat. Om K. M. i detta afseende linner saken betänklig,
och låter hittills begagnade medborgerliga rättigheter för
längre eller kortare tid, utöfver den af de förenade Utsktn
föreslagna, vidare få utöfvas, erfordras ett stadgande forså
-
aoo
Den 7 Juli f. ra.
dan bränneriredskaps beskattning. Härpå vågar jag fästa de
förenade Utsk:ns uppmärksamhet.
Hvad denna beskattning angår, anser jag densamma böra
utgå från den synpunkt, att tillverkningen beskattas
efter dess med hvarje särskildt apparat högsta
möjliga belopp, för hela brännings t i den be räknadt,
och med antagande af 16 timmars bränning
på dygnet.
Skälen härtill framställer jag vördsamt. De äro:
iroUti den ställning, hvari de förenade Dtsk:n vilja försatta
saken, kan man ej se konstbrännerierna utur någon annan
synpunkt än den, att deras innehafvare bedrifva näringen
fabriksmessigt, och söka således öka tillverkningen till
det högsta möjliga med minsta möjliga uppoffring af tid,
arbetskraft och förlag.
2:0 En stor del af nuvar. rectifications- eller andra mera
sammansatta bränneriredskap äro uti så inskränkt scala,
att den controll, sorn skulle erfordras, i händelse en annan
beskattningsgrund antoges, blefve endera alltför dyr i jemnförelse
med skattebeloppet, eller ock alltför litet noggrann
i anseende till pannornas mängd i vissa orter och i anseende
till det sjelfsvåld och den vana att eludera föreskrifterna,
som närvar, författning understödjer.
Såsom helt nära omöjligheten anser jng den af de förenade
Utsk:n föreslagna beskattning på enkla yo-ktrs pannor,
och derutöfver, med mäskvärmare. Denna beskattning,
jemnförd med den af 4° och 5o-k:rs pannor samt derunder,
eqvivalerar ett förbud; och jag anser, att Representationen
uti offentliga handlingar icke bör gäckas med sanningen,
icke bör säga tillåtet, under det den uppställer ett
oöfverstigligt hinder.
Vid § 7'kan med skäl göras den anmärkning, alt, i full
Conseqvens med den af de förenade Utsktn antagna grundsats,
rättigheten för ägare af jordegendom att idka brännvinsbränning
på flera ställen bör vara inskränkt till de ställen eller
den egendom, der särskild honom tillhörig ladugärd
finnes.
Att för öfrigt besvära de förenade Utsktn med betraktelser
öfver ämnet, anser jag i sakernas närvar, skick olämpligt.
Jag kan likväl icke undgå anmärka, att, när man har
för afsigt att vidtaga åtgärder till minskning i tillgången på
brännvin, är beskattningen af 8 sk. per k:na pannerymd alltför
ringa för att något för ändamålet inverka. Jag har vördsamt
föreslagit 1 r:dr uti paonerymds-afgift; och örn uti
sakens närvar, skick detta är för mycket, blir dock 8 sk.
alltför ringa. Jag skulle tro, att 12 sk. borde, äfven utur
Utsk:ns synpunkt betraktadt, vara den ringaste afgiften.
Frih.
Den 7 Juli f. m.
301
Fril). Palmstjerna tilläde derefter muntligen:
Jag anhåller, att Utsk., när denna återremiss besvaras,
äfven måtte inkomma med ett förslag till författning, ruride
luisbehofsbrännvinsbränningen, på det att i möjligaste måtto
tid må vinnas och riksdagen ej genom denna fråga blifva
längre, än den annars behöfver blifva. Jag önskar, att författningen
måtte blifva conseqvent till grundsatser, redig uti
uppställning, klar i framställning, samt bestämd i tillämpning,
och således ganska vida skiljd från den nuvar. författningen,
hvilken jag anser vara ganska olämplig; först derföre,
att den ej uppställer några riktiga grundsatser, för det
andra derföre, att den ej bestämmer några controller, och.
för det tredje derföre, att den ietnnar allt spelrum till eludering.
Frih. Boye: Om jag något felar mot grannlagenheten
i afseende på R. o. Adis tålamod, då jag ånyo yttrar mig i
detta ämne, skall jag åtminstone söka godtgöra det dermed,
att jag blir kort. Gr. v. Fersen har, till försvar för fabriks*
bränningen, erinrat om den fördel, som kunde tillskyndas
landet derigenom, att productionen såsom sprit inginge i
verldshandeln. Jag har någon erfarenhet i detta ämne och
skall i enskild väg lemna anvisning på bevisen för hvad jag
säger. Jag känner ett konstbränneri inom Östergöthland i
Wifolka härad, Tveta socken, der två pistoriska verk tillverkade
allt, hvad de kunde. I brist på förmånlig afsättning
inom landet föll ägaren på den tanken att tillverka
spiit och skicka utomlands. Ilan rådgjorde med en Gen.-  Consul Westin från Rio Janeiro, som var här i Sverige.
Denne trodde, alt en expedition af denna vara skulle vara
lönande, i följd hvaraf ett betydligt qvantum sprit afsändes
till Rio Janeiro. Resultatet befanns likväl på intet vis vara
förmånligt. Jag har äfven hört, att Gr. Wirse'n från sitt
bränneri en gång företagit samma försök med lika olycklig
utgång. Mig synes klart, att i concurrens mäste Sverige
stå efter brännerierna i Danmark, Polen och Preussen. Slutligen
ber jag att få till Gr. v. Fersen och andra ledamöter,
hvilka yttrat farhågor, huru vi skola komma från detta
ämne, försäkra, att jag ej delar denna farhåga. Fä vi blott
betänk, tillbaka, nog skola vi rätta det och komma tillslut.
Jag får äfven förena mig i hvad Gr. Horn framställt och
anhåller, att Utsk. ville eftersinna, om icke i den hemställan
till Konungen om beifrande vid landshöfdinge-embetena
af brott emot brännvinsförfattningen äfven borde intagas,
hvad Gr. Horn föreslagit, att det må vara hvar och en tillåtet,
men rotmästaren inom socknen särskildt ålagdt, att
göra sådana förbrytelser anhängiga vid kyrkorådet, på det
att en föregående åtgärd må kunna äga rum före inkallelsen
till landshöfdinge-embetet, emedan den större aflägsenheteu
9 IT, aG
lol
Den 9 Juli f. m.
dit, än till häradsrätten, i sjelfva verket gör påföljden af
inkallelsen svårare.
Hr af Ekenstam, Isr.: Jag vill ej mycket besvära
med tal inom Ståndet, då jag inom Utsk. får redogöra för
mina åsigter; jag vill derföre bär endast upptaga några omständigheter,
som jag ej anser hafva blifvit vederbörligen
utvecklade. Att brännvinsbränningen ännu må tillsvidare
anses såsom en jordbrukets förmånliga tillhörighet vill jag
ej motsätta mig, synnerligen derföre, att jag med en annan
opinionsyttring säkerligen skulle blifva öfverröstad, så länge
landtmannen allmänneligen har den ensidiga åsigt af sin egen
fördel, som, efter min tanka, nu är fallet. Emedlertid anser
jag mig böra uttala, att rättigheten till brännvinsbränningen
ingalunda och aldrig lagenligen varit eller är ett
monopolium, åtföljande jordbruket. Vi hafva i flera omgångar
haft helt motsatta förhållanden. År r73r var det
hufvudsakligen Stockholm, som uteslutande brände brännvin
ej allenast för sitt eget behof, utan jemväl för landet deromkring.
Efter en sednare förändring af detta stadgande
återkom dock samma rättighet för Stockholmsboerna 1 1 år
derefter. Sedermera veta vi, att brännvinsbränningen' en
gång varit en regal rättighet och såsom sådan bortarrenderad.
Det är således oriktigt att påslå, att den hittills
variten jordbrukets tillhörighet. Jag har velat göra
denna erinran, emedan det torde blifva svårt att i en framtid
kunna vederbörligen skilja den från jordbruket, om man
nu skulle med tystnad låta denna oriktiga uppgift och åsigt
oanmärkt passera. I afseende på årstiden, då man må få
bränna, hafva meningarna varit skiljaktigare, än i något annat.
Climatet emellan Ystad och Haparanda har härtill varit
orsaken; höst och vår inträffa naturligtvis under helt
olika månader på de särskilda localerna af denna långa
sträcka. Först om hösten och sent om våren hafva de flesta
önskat få bränna. Jar har ansett, att årstiden dertill nu
kunde uppgöras länsvis, likväl så, att den qvantitet af tid,
som stadgan allmänneligen föreskrifver, icke blefve öfverskriden.
I afseende på konstbrännerier tillhör jag dem, som
medgifva, att närvar, förhållande må fortfara; men att hafva
den qvar och ej på näringens technologiska framskridande
äga någon verklig controll, del tror jag ej vara förenligt
med principen att tillåta dem. Vi hafva sett inträffa,
livad man på förhand bör kunna antaga såsom troligt, nemi.
att en statssecreterare icke kan förutsättas vara erfaren uti
brännvinsbränning; det bör likväl finnas någon auetoritet,
som skall kunna gifva pålitliga omdömen i denna väg. Man
bar sagt, att det skulle vara Vetenskaps-neademien ; men af
hvad som derifrån kommit till Utskm synes, huru föga
lämpligt det vore. En näringsgren företer under dess utöfning
i stort många egenheter, sora förblifva dolda för theo
-
D c n 7 Juli f. m.
2o3
risterna, äfven om de genom s. I. experimenter söka
komma sanningen närmare. Min mening är ingalunda derföre
att underkänna theoriernas stora nytta. Tvärtom är
jag fullt öfvertygad, att practikern visserligen ej kan full
ständigt
begripa, ordna oell begagna sin egen erfarenhet
utan theoriens biträde. Det är under sådan öfvertygelse, som
jag föreslagit 16 punkten af min reservation, om hvars innehåll
jag beder att få erinra.
Hr af E k e n s ta m uppläste derefter 16 punkten af sin
reservation vid Besvärs- och Oecon.Utsktns betänk. J\’:o 3,
hvarefter han fortfor:
Jag vill i detta fall nämna, att jag icke är envis uti
att få en särskild committé' tillsatt för nämnde behof, men
önskar, att Vetenskaps-academien åtminstone måtte adjungera
sig några sakkunniga praclici vid behandlingen af dylika
ärender. Jag skall låta denna gången bero vid hvad jag nu
nämnt och förmodar, alt återremissen bevjljas.
Frih. Hermelin, Carl: Endast några korta anmärkningar
ämnar jag göra, i förmoden > a,t det mest öfverensStämmer
med Ståndets önskan, i synnerhet j detta ämne,
som hittills och äfven hädanefter koin iner att utgöra föremål
för långvariga öfverfäggningar. Jag öpskar då vid 13
§:n anmärka, att den omnämner, att innehafvare af brännvinsredskap
skall sjelf vidkännas kostnaden för redskapens försegling,
om endast första halfva bränningsterminen begagnas;
men jag skulle tro, att det äfven bör vara hans ålign
gande, om den sednare terminen användes, hvilket kanske
varit Utskms mening, ehuru man, såsom mig synes, af ordglydelsen
nödgas draga en motsatt tanka. Deremot ber jag att
få fasta uppmärksamheten derpå, att det vore nödigt stadga,
att, då redskapens försegling brytes, det skall ske i perr
soners närvaro, hvilket blir så mycket angelägnare för framtiden,
om beskattningen blir förhöjd och tillverkningstiden
inskränkt, hvarigenom frestelsen till öfverträdelse blip dfslQ
större. Det är lagstiftares skyldighet, icke endast att straffa
brott, utan äfven att förekomma dem. Om brytningen
ej kan ske i kronobefjents närvaro, borde den åtminstone
ske i närvaro af nämndemän eller af 2 ledamöter utaf kyrkorådet.
Min öfvertygelse är, att om Utsk.'ns förslag antages,
skall moraliteten, långt ifrån att främjas, lida skada.
Villman främja den, får man ej fästa sig endast vid brännvinsbeskattningen;
och jag anser mig då skyldig erinra om vår
skjutsinrättnings skadlighet och alt gästgjfyaregårdarna skulle
kunna benämnas för fylleriets och sedeslöshetens plantskolor.
Jag tror, att mål, ronde förbrytelser mot jönnkrögeri
och fylleri, borde återföras till landshöfdinge-embetena, och
att en förändring i delta afseende vore af stor nytta. Vidare
hemställer jag, om icke i de landsorter, der man säljer
säd, potates och äfven stundom brännvin medelst ane
-
Dcii " Juli f. ra.
tion på credit, man val icke skutte förbjuda något sådant,
tv det lärer icke kunna ske, men åtminstone genom besknttning,
såsom för brännvinsminutering, söka hindra detsamma.
Afven önskar jag fästa uppmärksamheten derpå, att i sednare
tider här i Stockholm allmogen, då den kommer ti 1.1
Staden, i eu del handelsbodar får tractering af brännvin, till
uppmuntran att i samma bodar handla. Detta lärer ske
ännu mera uti landsorterna, och jag skulle önska, att detta
icke vore tillåtet. Det vore troligen för måttlighets- och
nykterhetsföreningarna ett passande tillfälle till verksamhet
att söka öfvertala de handlande att afstå från detta bruk;
och jag tror, alt de i längden skulle dermed sjelfva vara
belåtna. Exempelvis får jag erinra, att för få år sedan såldes.
allmänt om söndagarna i hufvudstadens kryddbodar,
gudstjensttimmarna knappast undantagna; men genom en frivillig
öfverenskommelse emellan stadens kryddkrämare —- örn
min erhållna underrättelse är riktig —, upphörde detta, såsom
jag tror, utan ali olägenhet både för säljare och köpare.
Höride den nu blifvande brännvinsbeskattningen vöre
jag, för min del, snarast böjd att instämma i Frih. Ehrenborgh
syttrande att, med någon förhöjning samt några jemnkn
in gar, bibehålla 18J0 års besknttningstarilf. Dessa anmärkningar
torde få åtfölja återremis.sen.
Frih. Raab: Det är endast i anledn. af hvad Hr af
Ekenstam yttrat, att jordbruket ej skulle äga rättighet till
brännvinsbränningen, som jag begärt ordet. Detta är likväl
förklarad! bestämdt såväl 1668 som 1671 och 1724, Ytterligare
förklarar 1741 års författning detsamma, då den tillerkänner
alla hemmansägare rättighet att tillverka brännvin,
men endast sådana borgare, som äga jord. Jag anser dermed
vara bevisadt, att jordbruket sedan, äldre tider äger eu
häfdvunnen rätt att få bränna.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius; Det dr endast
i afseende på eu formfråga, hvilken jag anser vara af
vigt att uttala, sorn jag begärt ordet. Lika med Frih, Ehrenborgh
tror jag, att sedan Konungen aflåtit en nådig propos,
till R. St., angående brännvinsbränningen, det icke är
skäl å R. St:s sida att tili K. M, ingå med underd. anhållan
om nådigt meddelande af oeconomiska lagstadganden härför,
så att Ständerna ensamt med beskattningen må hafva att sig
befatta, synnerligen då alltsedan 1809 R, St. till Regeringen
inkommit såväl med beskattningen å brännvinsbränningen.,
hvilken är deras uteslutande rätt, som med förslag till de
af K. M. ensamt beroende oeconomiska föreskrifterna. När
nu äfven riksdagen är så långt framskriden, torde det vara
en skyldighet för R, St., på grund af den K, propos., att
inkomma med förslag öfver det reglementariska. Jag lår
i anledn. deraf, på sätt jag i mill reservation yrkat, begära,
alt Utskm, på samma gång som de besvara denna älerrei
Den 7 Juli f. m.
miss ronde grunderna, äfven vilie inlemna ett särskildt betänk.
med förslag till författningen och således äfven till
allt det reglementariska, som i önskningsväg hos K. M. bör
anmälas. Jag anhåller, att om någon af R. o. Ad, skulle
vara af en motsatt tanka, han måtte uttrycka sin mening
härom, på det att, om ingen det gör, Utskm må finna, huru
allmän Ståndets önskan är i afseende på sättet förmålets
slutliga behandling.
Hr af Ekenstam; Att det nu ej rättvisligen kan mig
tillvitas att vilja borttaga husbehofs-bränningsrättigheteirfrån
jordbruket, måtte synas klart, då jag uti min reservation
så ovilkorligen föreslagit dess bibehållande, att jag gjort mig
besväret att utarbeta tabeller i detta afseende. Jag hai*
blott velat bestrida, att den är ett jordbruket från urminnes
tider tillhörande monopolium; jag har blott velat visa,
att den magtägande, olikartade pluraliteten ryckt till sig,
tid efter annan, de fördelar i detta afseende, som tillfälliga
omständigheter kunnat medgifva. Aldrig har brännvinsnäringen
utgjort, enligt bestående lag, någon corporations bestående
monopolium. De uppgifter, Frih, Raab gjort till
jordbrukets förmån i detta afseende, synas mig just bekräfta det
vexlande förhållande, som jag förut anlydt, om än vid sjelfva
det af honom uppgifna factum skulle vara något att anmärka.
Bevilln. och Oecon.Utsktns betänk. N:o 3 återremitterades.
Upplästes ett prot.-utdr. från PresteSt, af d. i dennes
af innehåll, att Ståndet återremitterat Bevilln, och Oecon.-  Utskrns betänk. PjT;o 3 samt, i stöd af 44 §> Riksd-Ordn., anmodat
nämnde Utsk. att, sednast en månad efter delfående!
af samtliga Ståndens återremisser af detta betänk., inkomma
med det nya utlåtandet i ämnet; inbjudande PresteSt.
sina Medstånd att i detta beslut sig förena, jemte anmodan
att, i likhet med hvad PresteSt. vidtagit, med sina
cancellier så förfoga, att återremisserna af ifrågavar. betänk.,
framför andra mindre vigtiga eller tidsödande mål, mätte så
skyndsamt som möjligt varda till sammansatta Utskrn expedierade.
Likaledes upplästes 2tne prot.-utdr. af d. 4 dennes, det
första från BorgareSt., af innehåll, att Ståndet ej funnit skäl
att PresteStts nyssnämnde inbjudning antaga, samt det andra
från BondeSt., af innehåll, att Ståndet funnit öfverflödigt att
i samma inbjudning deltaga, äfvensom att, då något dröjsmål
hitintills icke ägt rum vid BondeStrs cancelli i afseende
på expeditionen af remisser och återremisser till Utskm,
Ståndet ansett sig icke äga, likasom PresteSt,, anledning att
vidtaga något särskildt beslut för beredandet af skyndsamt
expedierande af aterremjssen i förevar, mål,
R. o. Ad. fann icke skäl att antaga PreSteStrs nu föredragna
inbjudning.
Den 7 Juli f. m.
Upplästes oell lades på bordet nedannämnde inkomna
utlåtanden från:
StatsUtskottet:
]V:o 170. I anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s
betänk. N:o 22, innefattande yttrande öfver B. St:s åren
i83o och i832 församlade Revisorers berättelser;
N:o 171. i anledn. af R. St:s Revisorers anmälan, rör:de
a:ne i Convoj-cassans räkenskaper afskrifna, till Cabineltscassan
utbetalda summor;
N:o 172. i frågan om vissa grunders bestämmande för
Hofstats-personalens pensionering;
A:o 173. i anledn. af väckt motion, att K. Kammarrättens
Revisions-departement icke må äga att anmärka något
emot de grunder, som följas vid mantals- och skattskrifningen
samt berednings- och taxerings-committe'erna;
N:o 174. i fråga om anslag till orthopediska institutet;
N:o 175. i anledn. af väckt motion om undersöknings
anställande, rörtde beskaffenheten af de vid hufvudstaden
belinlliga correctionsanstalter;
N:o 176. i anledn. af väckt motion om straff-fängelsers
inrättande för arbetsfångar m. m.;
N:o 177. i anledn. af Hr J. Hembergs från BorgareSt.
remitterade memor., ang:de understöd af allm. medel till fullbordande
af Ystads hamnbyggnad;
N:o 178. i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St.,
ang:de förlängning i ytterligare 10 år af de för en pantlåneinrättning
i hufvudstaden beviljade förmåner;
N:o 17g. i anledn. af åtskilliga f. d. tjenstemäns vid
f. d. Gen.Assistance-cont. underd. ansökn. om K. M:s nåd.
förord till erhållande af något lämpligt årligt understöd;
BancoUtskoltet:
N:o i5. ang:de en af Frih. Rantzou framställd och till
Utsk:s handläggning öfverlemnad motion, att enskilda actieägare
måtte inbjudas till deltagande i R. Stts Bank och
dess rörelse;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Oecon.-Utskotten:
N:o 8. i anledn, af föreslagna förändringar i gällande
författningar om personers af arbetsclassen förpassande;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o 93. i anledn. af vackt fråga om upphäfvande af
dubbla tjenstårsberäkniogar vid befordringar till ecclesiaslika
embeten och tjenster;
N:o 94- i anledn, af väckta motioner om åtskilliga ändringar
i K. stadgan d. 9 Nov. i83o, ang:dc hvad vid sjöfart
inrikes orter emellan iakttagas bör.
\
Den 5 Juli t. m.
Upplästes följande från Ridd.Utsk. inkomne
Hörsamste Memorial!
Hos H. R. o. Ad. har Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.,
j anseende till de ringa conlanta lönevilkor, som för närvar.
åtfö'lja Ridd.secreterare-tjensten, samt enär Ridd.cassans tillstånd
under de sednare åren betydligen förkofrat sig, föreslagit
en förhöjning i Ridd.secretts lön från 600 r:dr till rsoo
r:dr b:co årligen; och har denna motion blifvit, på anförda
skäl, understödd af Hr Riben, Carl Wilh., Frih. Ehrenborgh,
Casp. Wilh., Frih. Boye, Ludv., Gr. Cronhjelm,
Ollo Aug., samt Frih. Rantzou, Joli. Alb., af den sistnämnde
med tillägg, att han önskade Ridd.secret.-lönen ökad ända
till i5oo r:dr b:co årligen.
I anledn. af H. R. o. Ad:s remiss i detta ärende har
Ridd.Utsk. från Ridd.-direct. infordrat, jemte Direct:s eget
utlåt., en uppgift uppå Ridd.cassans tillgångar enligt sisth
års hufvudbok. Denna uppgift visar, att Ridd.cassan för
närvar, äger ett årligt öfverskott af 2407 r:dr 38 sk. 7
r:st. b:co, af hvilken anledn. Ridd.direcUn jemväl tillstyrkt
den af Hr Bråkenhjelm för Ridd.secret. föreslagna lönförhöjning.
Och då TJtsk. anser en förhöjning af Ridd.secretrs contanta
lönebelopp både af behof och billighet påkallad, så
framt nemi. R. o. Ad. skall kunna erhålla en secret., som
åt R. o. Ad:s tjenst uppoffrar icke blott hela sin tid, utan
äfven sina anspråk på vidare fortkomst å embetsmannabanan,
samt, enligt hvad ofvan är framstäldt, Ridd.cassan till
en slik förhöjning med den af Hr Bråkenhjelm föreslagna
summa, äfven i händelse af penningeräntans nedsättning till
5 proc. samt en betydligare minskning i inkomsterna genom
uthyrande af Riddarhusets lägenheter, lemnar full och säker
tillgång, har Utsk. ej tvekat tillstyrka,
alt Ridd.secretts från Ridd.cassan utgående contanta lön
må ökas från 600 r:dr till 1200 r:dr b:co årligen, berbknadt
från månaden näst efter den, då H. R. o. Ad.
behagar tillsätta ordinarie Ridd.secreterare;
hvilket dock allt heniställes H. R. o. Ad:s vidare ompröfning.
Stockholm d. 5 Juli 1834.
På RiddarhusUtskottets vägnar
H. F. Strömfelt.
W. F. Dalman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
ao8 Den 5 Juli e. m.
Måndagen den 7 Juli 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för denna dag f. m.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 3o sist). Juni
e. m. på bordet lagda utlåtanden:
N:o 15y. i anledn. af Frih. Löfvenskjölds, Salomon, motion,
rör:de förlagslånerättighet för nya bolaget för Skånska
stenkolsverket vid Höganäs;
N:o i58. i anledn. af Hr J. W*rns motion om inställelse
af vidare utgifning af riksg:ssedlar samt upphörande af
depositionsräkningarna vid Riksg.-contrs sedelverk;
N:o 159. öfver en af Hr C. Olbers väckt motion om
ett låneunderstöd till staden Marstrand;
iV:o 160. öfver Riksd.-fullm. Lars Larssons ifrån Elfsborgs
län motion om afsättande af en fond till understöd
och lån för större nödiga vattenafledningar;
N:o 162. i anledn. af väckt fråga om användande af dera
genom talmanstafflarnas indragning uppkomna besparing till
understöd vid utflyttningar;
N:o i63. ifråga om låneunderstöd till staden Falkenberg;
N:o 164. i anledn. af väckt fråga om ett räntefritt lån
för fiskerierna i Bohuslänska skärgården;
N:o i65. i fråga om ersättning till städernas borgerskap, då
de till besiktningar m. m. för Kronans läkning blifva kallade;
N:o 169. ang:de den innevar. riksdag verkställda revision
af de under K. M:s och Rikets CommerceColhm ställda
fonder och medel.
Företogs till pröfning StalsUtsk:s d. 3o sisth Juni e. m,
på bordet lagda utlåt. N:o i6r öfver den del af Frih. Hjertås,
Gustaf Adolph, motion, sorn angår ett räntefritt lån
från Riksg.-cont., att användas till uppförande af byggnader
vid Ottenby stuteri-inrättning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag begär återremiss
af nu föredragna betänk. I min tanka har motionären
icke begärt mera, än Utsk. med godt samvete kunnat tillstyrka,
då frågan endast är om ett lån för en inrättning,
som redan har ett statsanslag, hvilket, ehuru ej tillräckligt
att nu på en gång bestrida de nödiga kostnaderna, ger full
säkerhet för återbetalningen. Det sista lånet, som beviljades
samma inrättning, är redan återbetaldt, och här är således
icke fråga om sådana lånsökande, som efter någon tid begära
afskrifning eller räntenedsättning och uppskof med mera,
utan om en inrättning, som redan visat sig äga credit. Jag
kan icke förklara, hvarföre ej K. M. sjelf gjort propos. i
äm
-
Den 7 Juli «• ro
-
ing
ämnet, annorlunda än att tillgängar saknats, och jag tror
således, att R. Sl. här kunna träda emellan, helst summan
är så obetydlig, att den icke kan inverka på Riksg.-cont:s
ställning.
Frih.Boye, Ludv., förenade sig med Frih. Palmstjerna.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Jag förenar mig
desto hellre i begäran om återremiss, som jag icke kan gilla
den sparsamhet, hvilken, i stället att anslå medel på en
gång, utminuterar dem i små portioner, hvarigenom man
går miste om vinsten af ett företags verkställande i stort.
En sådan sparsamhet hörer dock vårt land till, och är ingenting
nytt; jag har emedlertid redan förut i större scala
sökt ådagalägga fördelen af att använda ett mindre capitalanslag
såsom ränta för ett större, som upplanas, och här är
förhållandet enahanda. Om Utsk., utan att för öfrigt yttra
sig öfver principen, som för många tyckes vara förhatlig,
behagade anslå medel till ränta och amortissement för ett
lån, som satte stuteri-inrättningen i tillfälle att på en gång
verkställa de nödiga byggnaderna, skulle icke allenast dessa
blifva för bättre pris, utan inrättningen skulle äfven hastigare
uppfylla sitt ändamål, än genom ett på flera år fördeladt
capitalanslag. Dessa äro mina skäl, hvarföre jag vid
alla tillfällen, då fråga är om productiva företag, drifver
den satsen, att man hellre genom lån bör bereda tillfälle
till de erforderliga medlens anskaffande på en gång, än utdela
dem småningom i smärre portioner. Jag anhåller på
grund häraf om återremiss, på det Utsk. må taga saken ur
denna synpunkt i öfvervägande.
StatsUtskrs utlåt. N:o 161 återremitterades.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarna StatsUtsk:s
d. 3o sisth Juni e. m. på bordet lagda memorial:
N:o 166. i anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskrs
utlåt. N:o 67.
N:o 167. i’ anledn. af erhållen återremiss på StatsUtskrs
utlåt. N:o 68.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs d. 3o sisth Juni e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 168 i anledn. af de berättelser, som
R. Sirs till Stats-, Banco- och Riksgrsverkens öfverseende och
granskning åren i83o och i832 församlade Revisorer afgifvit,
angrde de under K. M:s och Rikets CommerceCollrm
ställda fonder och medel.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag icke är emot bifall
till nu föredragna betänk., som visserligen är ganska oskyldigt,
såsom blott innefattande en redovisning för dc ifråga
9
H- Q7
aio
Den 5 Juli e. M.
var. fondernas ställning, får jag likväl förklara, att jag icke
med detsamma bifaller Utskrs reflexioner, af hvilka några
äro af den beskaffenhet, att jag icke kan godkänna dem.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 168 bifölls.
Företogs till profning Stals- och Oecon.-Utskrns d. 3o
sisth Juni e. m. på bordet lagda utlåt. N:o t, i ariledn. af
väckta motioner, dels om understöd af statens medel till
utdikning och uppodling af myror och träsk i Jemtland,
dels ock angrde landtculturen i allmänhet uti Pukets norra
provinser.
Hr von Törne, Mich., uppläste följande:
För min del anser jag, att de PI. CJtsk:n icke hafva fästat
tillbörlig uppmärksamhet vid Fältprosten Edvalls motion.
Få företag torde finnas af större vigt och som säkrare,
med en ringa kostnad, skulle utvidga den fruktbara jorden
och flerdubbla hemmanens production, än kärrs och smärre
sjöars uttappning, då deras bottnar, såsom i Jemtland, i
allmänhet bestå af mergel och svartmylla. Som erfarenheten
visat, att i den mån dessa blifvit utdikade, mildras äfven
klimatet, blefve en dylik åtgärd dubbelt välgörande.
Hos ett folk, som blifvit utarmadt af 5 på hvarandra
följande missväxter, som liqviderat nära 3oo,ooo r:dr b:co
undsättningsskulder utan någon afskrifning, som tryckes af
en mångdubbelt strängare rotering än Rikets öfriga hemmansägare
och, såsom följd af allt detta, saknar förlag äfven
till de minst kostsamma odlingar; för detta folk är det
icke mycket begärdt, att några tusen r:dr måtte anslås i det
välgörande ändamålet, motionären föreslagit, enär mångdubbelt
större summor af R. H. St. blifvit lemnade till provinser,
som deraf varit i vida mindre behof.
Det ifrågavar. anslaget kan anses såsom högst obetydligt,
då frågan är att på det mest ändamålsenliga sätt upphjelpa
en provins ur dess vanmagt. Tillgång på medel bör
icke kunna saknas, om de H. Utsk:n behagade åt frågan
lemna den välviljande uppmärksamhet, som sakens vigt ostridigt
för t jenar.
Jag anhåller om ålerremiss af betänk., och att dessa
anmärkningar måtte få åtfölja.
Hr Tham, Wollrath: Jag tror, att vi något hvar
och hela landets invånare under de sednare åren haft tillfälle
att blifva tillräckligen upplysta om sanningen af det
tillstånd, som Fältprosten Edvall i sin motion uppgifvit äga
runi för Jemtland; och då han nu för afhjelpande häraf begärt
ett årligt anslag af 2000 r:dr till utdikning af myror
och kärr der i landet, tror jag, ehuru ämnet måhända icke
blifvit af motionären nog utredt, att en sådan åtgärd skulle
vara af mycken nytta, för att i stället för åkerbruk befor
-
Den 7 Juli e, ni.
21 I
dra ängsculturen i Jemtland, hvilket åter, efter min tanka,
är det enda medlet att der återföra välståndet. Då nu erfarenheten
också vitsordat den stora nyttan af de bidrag,
som K. M. lemnat till utdikningar och vattenafledningar i
Skaraborgs län, begär jag, lika med Hr v. Törne, återremiss
af Stats- och Oecon.-Utsk:ns ifrågavar. betänk., med
hemställan, att Utskm ville föreslå en und. skrifvelse, ang:de
nyttan af sådana bidrag, som motionären önskat, och
deras anvisande, så vidt möjligt, på g:de hufvudtiteln, dock
under förbehåll, att K. M;s Bef:h;de skulle tillse medlens
riktiga användande.
Frih. Boye, Ludv.: Jag ber att få förena mig med
de tvenne talare, som yttrat sig för återremiss af betänk.
Jag anhåller att härvid få påminna, att då Sverige förlorade
Finland, hoppades vi att kunna eröfra ett nytt Finland
i de norra provinserna; och i början gick man äfven för
detta ändamål ganska långt, då man anslog 100,000 r:dr årligen
till strömrensningar. Jag lemnar derhän, huru länge
detta anslag begagnades för de norra provinserna, och jag
tror, att det numera begagnas hufvudsakligen för de södra;
men när man nu gör afseende på en lapprissumma af 2000
r:dr, lider min känsla. Det smärtar mig att se hågen att
upphjelpa de norra provinserna så hafva sjunkit, och jag
älskar att tro, att TJtsk:n hemtat skälet för sitt afslag från
någon underlåtenhet hos motionären att visa nyttan af förslaget
i sin fulla dag. Jag anhåller, att detta mitt yttrande
får åtfölja återremissen, som jag hoppas att B. o. Ad.
bifaller.
Frih. Pa lmstjerna, Carl Otto: Utsk:n hafva funnit,
att K. M. med uppmärksamhet följt sådana företag både i de
norra och södra provinserna, som haft allmän nytta till föremål,
och att K. M. dertill anvisat nödiga summor, i den
mån g;de hufvudtiteln räckt till. Utsk:n hafva derföre trott,
att B.. St. icke borde taga befattning med denna särskilda
fråga, enär måhända åtskilliga andra vigtigare föremål af
enahanda beskaffenhet kunde finnas, ehuru ingen enskild motion
derom blifvit väckt samt Utsk:n varit af den öfvertygelsen,
att K. M. vore bäst i tillfälle att bedöma, hvilka
företag förtjena företrädet och icke lärer underlåta att i förhållande
derefter anvisa bidrag, så långt medel finnas, XJtsk:n
hafva på grund häraf ansett sig icke böra tillstyrka
Fältprosten Edvalls motion, dock utan att förbise nyttan af
dylika företag i allmänhet, men derföre, att Utslon ej trott
sig kunna bedöma, åt hvilka företrädet borde gifvas. Nionde
hufvudtiteln lemnar ej heller tillgång för andra anslag
än sådana, som böra utgå i följd af gällande författningar;
och då jag för min del är öfvertygad, alt samma nyttiga
ändamål, som motionären åsyftat, vinnes i den mån, företaget
förtjenar företräde, om saken öfverlemnas till K. M
2 I i
Den 7 Juli e. m.
utan någon anmälan från R. St,, tillstyrker jag bifall till
Utsktns betänkande.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Frih. Palmstjerna och tror, lika med
honom, att Styrelsen bör bestämma i hvad ordning större
odlingsföretag skola verkställas, då statsanslag dertill erfordras.
Lika med ordför. i StalsUtsk. tror jag således, att
förslag af den beskaffenhet, som det ifrågavar., böra utgå
från Regeringen, som bäst är i tillfälle att tillse hvilka företag
äro mest berättigade att komma i åtanka, på det icke
anslagens beviljande må bero af den tillfälliga omständigheten,
huruvida den ena landsorten framför den andra kan få
sin önskan framställd genom enskild motion. Mycket vore
för öfrigt att i detta ämne säga; jag vill dock inskränka mig
till erinran, att så länge medlén, som ställas under K. M:s
disposition för befordrande af odlingsföretag, äro så ringa
som för närvar., och så länge vi hafva tillfälle till en mängd
sådana företag i orter, som af naturen äro bättre lottade,
synes man ej företrädesvis böra välja sådana, der klimatet
ligger emot. Jag tillstyrker bifall till Utsk:ns betänkande.
Frih. Cederström, Jac.: Nionde hufvudtiteln, som
R. o. Ad. redan godkänt tili det af SlatsUtsk. föreslagna
belopp, har befunnits äga en betydlig underbalance, oaktadt
den tillökning Utsk. tillstyrkt, och då den således icke
di- tillräcklig för redan på densamma anticipationsvis skedda
anvisningar, är det icke möjligt att på denna hufvudtitel anvisa
något ytterligare anslag för det nu ifrågavar. odlingsföretaget
i Jemtland. Men annat är en lind. anhållan hos
K. M., att detta företag må komma i åtanka, när vigtigare
frågor ej äro för handen, och på det IJtsktn må föreslå en
sådan skrifvelse, begär äfven jag återremiss af betänkandet.
Hr von Törne: Med Frih. Palmstjerna är jag ense
derom, att K. M., äfven utan särskild anmälan af R. St.,
Jemnar åt saken allt det afseende, som den förtjenar; men
för alt vinna ändamålet på den vägen fordrades, att g:de
hufvudtiteln lemnade tillräcklig tillgång, hvilket icke är händelsen,
och då blir det omöjligt, att någonting kan göras
utan särskild åtgärd afR. St. Frih. Ehrenborgh har anmärkt,
att anslaget skulle kunna förmånligare användas på dylika
företag i de södra provinserna; men jag får i anledning deraf
upplysa, att lägenheter till så stort antal, som jag omnämnt,
med mergel och svartmylla i smärre sjöar, kärr och
myror, icke finnas på andra ställen, än i Jemtland. Öfver
100 sådana lägenheter finnas ensamt i Hammardahl pastorat
af Jemtlands län. Jag får på grund häraf förnya min
begäran om återremiss.
Hr Tham: Det är i anledn. af Frih. Ehrenborghs yttrande,
sorn jag ånyo begärt ordet. Fuh. har sagt, att de
Den 7 Juli. t. m.
medel, som kunna anslås, företrädesvis borde användas, der
tillfälle funnes till större och förmånligare företag. Detta
tror äfven jag vara rätt; men ingen regel utan undantag,
och här förekommer detta särskilda förhållande, att provinsen
är i nöd, så att slaten på densamma får uppoffra mycket
och hela Riket uppmanas till barmhertighetshjelp. Örn
man således med ett anslag af 2000 r:dr kan afhjelpa denna
nöd, tror jag, att afseende derpå bör göras, isynnerhet
som inbyggarnes egen håg derigenom kunde ledas derhän,
att i stället för åkerbruk mera vinlägga sig örn boskapsskötseln,
såsom säkraste grunden för ett återlifvadt välstånd. Jag
fortfar således att anhålla om återremiss.
Hr Rosenblad: Om jag förenar mig med dem, som
begärt återremiss, sker det icke derföre, att jag önskar bifall
till motionen, titan för att fästa Utsk:ns uppmärksamhet
derpå, att det finnes ett annat sätt, hvarigenom ändamålet
utan directa uppoffringar kan vinnas; d. v. s., alt då man
lätt inser, att de stora odlingslägenheter, förtjenta af allmänt
understöd, som i vårt Iand linnas, vida öfverstiga de tillgångar,
som dertill kunna användas, måste man vid valet
afse företrädesvis sådana, der andra vigtiga föremål äfven
vinnas. Jag anser nemi. de hufvudsakliga biträden, som böra
komma i fråga för provinser, som lida af svår missväxt,
vara att skaffa arbetsförtjenst, som under varande förlägenhet
dertill sakna tillfälle, och då kan man för måttlig kostnad
företaga lämpliga utdikningar, väganläggningar o. s. v.,
utan att det allmännas uppoffring derför blifva större, än i
eljest nödiga afskrifningar och eftergifter å spannmålsunderstöden;
och på köpet hade man vinsten af det nytiga företaget,
och fördelen alt ej hafva inlockat folk i onödig skuldsättning
för dyra spannmålslån, i hopp att framdeles kunna
få dem afskrifna. Jag tillstyrker således icke bifall till motionen,
utan önskar blott, att Utsk:n måtte taga saken ad
notam vid framdeles afgifvande förslag om medlen att afhjelpa
framlida missväxter i de norra länen eller andra provinser.
Hr von Troil, Emil: Om jag förenar mig med dem,
som begärt bifall å betänk., sker det icke till följd af något
åsidosättande af de norra provinsernas interesse, utan
derföre, att jag i sådana frågor, som den förevar., anser det
omöjligt för R. St. att bestämma, om det ena företaget bör
hafva företräde framför det andra, den ena provinsen framför
den andra. Jag tror, att sedan R. St. öfverlemnat en
viss summa till Konungens disposition för dylika företag,
kan man säkrast hänskjuta till K. M. alt bestämma, huru
medlen företrädesvis böra användas; och då g:de hufvudtiteln
nu blifvit högre anslagen, än Regeringen sjelf begärt,
hör man förmoda, att Styrelsen alltid skall finna tillgång
till en så ringa summa, som nu är 1 fråga, om saken verk
-
Den 7 Juli c. m.
ligen medför sfi stora fördelar, som man påstår. Hvad åter
angår nöden i Jemtland, som man åberopat såsom skäl för
bifall lill motionen, känner ]'ag väl icke specieft förhållandet
i Jemtland, men tror, att det är enahanda med förhållandet
i de öfriga norra provinserna, och der har nöden till
stor del uppkommit icke af för liten, utan för mycken odling.
Man har nemi., för att befordra landets uppodling,
uppmuntrat en mängd nybyggare att der nedsätta sig, hvilka
vid första missväxt nedtynga den besulna allmogen och
åstadkomma ett stort antal utfattiga. Om motionärens förslag
gillas, blifver det troligen detta slag af odlare, sora
komma att i ännu starkare mån, än som nu sker, ökas,
och under den tidrymd, som förflyter, innan de hinna arbeta
sig upp till något välstånd, komma de att besvära fattigförsörjningen
vid hvarje svårare missväxt.
Hr von Törne: Det är blott i afseende på de tvenne
sista talarnes yttranden, som jag anhåller att få göra några
anmärkningar. Hr Rosenblad har ansett det vara nyttigare,
att understöd gifves vid inträffande missväxt, än att använda
ett statsanslag, på sätt motionären föreslagit. För min
del är jag likväl öfvertygad, att om man kan lemna en sådan
hjelp, hvarigenom nöden och de olyckliga följderna af
en missväxt kunna på förhand förekommas, är sådant vida
bättre, än att hjelpa för dagen, när nöden är inne. Hr v.
Ti •oil har åter sagt, att odlingarna snarare äro för många,
än för få, samt att Jemtland torde hafva för stort antal
nybyggare. Så är likväl icke förhållandet; nybyggarne äro
blott få, och bestå till största delen af personer från Stora
Kopparbergslän, hvilka, sedan de sålt deras små hemmansdelar
och förvandlat äfven sin lösa egendom i penningar,
nedsätta sig med detta lilla capital och det understöd de få
af allmänna medel, sorn för hvardera utgör från 33 r:dr
16 sk. till högst ioo r:dr, jemte 8 tunnor spannmål. Med
få undantag berga sig dessa nybyggare också bättre, än
provinsens öfriga torpare eller nyligen nedsatta nybyggare.
Slutligen, får jag, hvad sjelfva hufvudfrågan angår, blott
erinra, att det är en känd sak, att på grde hufvudtiteln
icke linnes någon tillgång utöfver dem, som redan äro påräknade
att derifrån utgå.
Hr von Troil: De upplysningar, som den siste talaren
meddelat, ang:de inflyttade cofonier af nybyggare, kunna
visserligen vara interessanta, men höra icke till saken;
ty jag har icke talat om dem, som med någon förmögenhet
inflytta från andra orter, utan om sådana, åt hvilka nyhemman
i allmänhet upplåtas, och hvilka icke äga annat
än sin arbetsförmåga, eller hafva någon annan förmögenhet
att börja med, än det understöd,, staten ger. De berga sig
nätt och jemnt i vanliga år, men vid första missväxt blifva
de utfattiga; åtminstone är förhållandet sådant i Wester
-
Den 7 Juli e. ra.
bolten, och det skalle förundra mig, om det vore olika i
Jemtland. Dessa nybyggare utgöra för öfrigt onekligen en
aktningsvärd class, men detta hindrar icke, att de äro till
tyngd för öfriga invånarne; och om deras antal än vidare
ökas, vidblifver jag den öfvertygelse!), att de norra provinserna
skola ytterligare utarmas. Hvad tillgångarna på g:de
liufvudtiteln beträffar, är det alldeles icke någon känd sak,
att de äro otillräckliga, ty då bade Regeringen säkerligen
icke Underlåtit att begära ytterligare förhöjning; och då
Ständerna nu beviljat mer än Styrelsen äskat, synes det
icke böra vara särdeles svårt att få tillgång till den ringa
summa, som är i fråga, om Styrelsen finner saken vara af
sådan vigt, att den företrädesvis förtjenar, att afseende derå
lästes.
Hr Rosenblad: Jag vill i detta mitt anförande blott
vädja till R. o. Ad:s öron, som jag hoppas bättre än Hr v.
Törne uppfattat mitt föregående yttrande. Mitt påstående
var då, altman isynnerhet borde bereda utvägar till sådana
odlingsförelag, som här äro i fråga vid de tillfällen, då en
inträffad missväxt föranleder till saknad arbetsförtjenst och
brödföda för de fattigare classerna.
Hr von Törne: Jag anhåller att ännu en gång få
yttra några ord, med anledning af hvad de tvenne sista talarne
anfört. Hvad nyhemmanen i Jemtland angar, måste
jag upprepa, att deras åboer hafva i allmänhet bergat sig,
och att deras antal ingalunda är så stort, att de kunnat i
någon betydlig mån bidraga till nöden i provinsen. Beträffande
åter Hr Rosenblads förslag, såsom han nu förklarat
siri mening, medgifver jag under en viss synpunkt dess riktighet;
men en sådan åtgärd skulle icke i Jemtland uppfylla
ändamålet, som är, alt den, som har smärre sjöar, myror
och kärr, hvilka kunna utdikas och uppodlas, må kunna,
0111 han vill, företaga ett sådant arbete, dertill erhålla
bidrag af staten, enär det på en så stor areal, sorn
qvadratmil, då missväxten är partiel, fordrades långa vandringar
för de nödställda för att komma till sådana ställen,
som för dem kunde anvisas till odling.
Frih. Ehrenborgh: Yi synas frångå ämnet, om vi
vidare ingå i specialiteter, rör:de odlingssättet i Jemland.
För min del håller jag mig dervid, att det är Styrelsen,
sorn bör bestämma, åt hvilka företag bidragen skola lemnäs,
på det anslagen ej må beviljas endast på grund af enskilda
motioner, som icke varit föremål hvarken för Styrelsens
eller länsauetoriteternas pröfning. Jag är för öfrigt af
samma tanka, sorn Hr v. Troil, att man, långt ifrån att hafva
vunnit något genom de förtidiga odlingarna i norra provinserna,
derigenom bidragit till förlust för både dem och
det öfriga Riket; och jag tror det i allmänhet vara oriktigt
att understödja företag, som icke sjelfva hafva en tendens
ai6
Den ■} Juli e. m.
att gå framåt. Här är visserligen endast fråga om ängsodling,
som borde vara lämplig för de norra provinserna; men
äfven derom anser jag bäst att lemna pröfnin gen till K.M.,
som säkerligen icke saknar tillfälle att anskaffa denna obetydliga
tillgång, om han finner företaget böra företrädesvis
befordras. Jag bestrider således motionen, innan frågan af
vederbörande auetoriteter blifvit behörigen undersökt och
utredd, och jag förnyar altså mitt tillstyrkande af bifall till
Utskms betänkande.
Stats- och Oecon.-Utskrns utlåt. N:o i bifölls.
Hr von Törne reserverade sig emot R. o. Ad:s nu
fattade beslut.
Ånyo föredrogs Stats- och Oecon.-Utsktns d. 3o sisth
Juni e. m. på bordet lagda utlåt. Wto 2, i anledn. af väckt
motion om upphörande eller inställande utaf afvittringsverket
i Herjeådalen.
Hr von Törne, Mich., uppläste följande:
Osäkerheten om hemmanens verkliga områden medför
den skadligaste verkan på allmänna hushållningen. Bestämda
gränsor är första vilkoret för möjligheten af jordbrukets
förbättring; väl utstakade och alldeles afskiljda jordlotter är
det andra och sista. Jag kan derföre icke annat än på det
högsta afstyrka, att afvittringen i Herjeådalen skall alldeles
upphöra.
Hvad åter beträffar H. Utskms tillstyrkande, att R. II.
St. skulle till K. M. frambära den und. önskan, att K. M.,
sedan dess Bef:h:de och öfriga vederbörande, hvilkas rätt
är i fråga, blifvit i ämnet hörde, täcktes vidtaga sådana åtgärder,
att afvittringarnas fortgång icke måtte blifva för
nämnde land tryckande, synes mig denna und. önskan vara
så mycket mera öfverflödig, som K. M. redan i nåder beviljat
a:ne års anstånd med afvittringen i Herjeådalen, under
hvilken tid noga kommer att undersökas, om några förändringar
i afvittringsmethoden kunna vara påkallade af behofvet
i anseende till olika locala förhållanden.
Då således K. M. i nåder redan beviljat allt, hvad med
den projecterade und. framställningen åsyftats, skulle densamma
vara mindre lämplig, hvarföre jag anhåller om afslag
å betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Denna gången har jag den lyckan
att kunna instämma med Hr von Törne. Jag vet väl,
att afvittringsverket i de norra provinserna är ganska betungande;
men jag anser det omöjligt för R. St. att afgöra,
om afvittringarna i Herjeådalen redan så långt framskridit,
att de böra fortsättas, eller om de böra inställas, i hvilket
fall allt, hvad som redan är gjordt, blef till intet. Jag tror
den
Den 7 Juli e. m,
den satsen bär vara tillämplig, alt R. St. ej böra befatta
sig med localangelägenheter, som de icke äro i tillfälle ett
noga känna, helst förhållandet här är, att hela provinsen
blott består af tvenne pastorater, så att invånarne sjelfva,
efter allas hörande på sockenstämmor, lätteligen kunna vända
sig deruti till K. M., som då blir bättre i tillfälle att
afgöra saken, än om R. St. nu skulle ingå med en skrifvelse.
Jag instämmer, på grund häraf, i begäran om afslag å
Utsktns betänkande.
Stats- och Oecon.-Utsktns utlåt. Nio i blef af R. o.
Ad. afslaget.
Till pröfning företogs Stats- och Oecon.-Utskins d. 3o
sisth Juni e. m. på bordet lagda utlåt. Nio 3, i anledn. af
väckta motioner, röride den ersättning, inqvarteringsgifvare
bör tillkomma för mat, som åt tågande trupper Jernnäs.
Frih. Cederström, Jac.: Stats- och Oecon.-Utskin
hafva här åberopat ett föregående betänk, eller de skäl,
som Oecon.-Utsk. i ett föregående betänk, uppgifvit; men
detta betänk, är af R. o. Ad. återremitteradt, oell Utsk. tiar
ännu icke besvarat återremissen. Det förefaller således besynnerligt,
alt de sammansatta Utskin nu inkommit med ett
nytt betänk, i samma ämne, ulan att svar erhållits på de
vid förra betänk, gjorda anmärkningarna. I sjelfva saken
vill jag blott erinra, att om Utskins förslag bifalles, skall
det kunna hända, att committerade för markegångssätttnngen
först bestämma priset för alla Kronans räntor till endast
halfva värdet, och sedan tiodubbelt uppsätta priset pä
dagportionerna för tågande trupper, hvarigenom en betydlig
förlust för Kronan skulle kunna uppkomma och särskilda
anslag erfordras för att fylla bristen. Jag tillstyrker på
grund häraf afslag å nu förevar, betänk., isynnerhet som det
förhållande tillkommer, att KammarCollegii granskningsrält
i afseende på liqviderna för tågande truppers underhåll endast
sträcker sig derhän att tillse, att uträkningarna äro riktigt
uppgjorda, men icke angår prisernas bestämmande, hvilka
bero af markegångstaxorna, och jag således icke kun begripa,
hvarföre denna granskningsrält skulle upphöra,’ för
att lielt och hållet öfverlemna åt enskilda personer i provinserna,
som sjelfva deraf hafva interesse, att sätta huru
höga pris de behaga, och derigenom lemna dem tillfälle att
tilltvinga sig antingen en oskälig vinst eller befrielse från all
inqvartering af tågande trupper. Der någon anledning till
klagomål öfver för låg betalning hittills förefunnits, liar sådant
alltid varit en följd af oriktig markegångssättning, söm
berott af individerna sjelfva, hvilka dervid funnit sin räkning
för att få ett lågt pris på Kronans räntor; men att
nu lemna åt individerna ett sådant arbitrage att först
9 H. *9
nS Den j Juli e. ni,
bestämma priset på de räntor, för hvilka de skola erlägga
betalning, och sedan säga, huru mycket de vilja hafva för
de dagportioner de tillsläppa, kan jag icke godkänna.
Gr. Posse, Arvid: Då Frih. Cederström börjat med
att uttrycka sin förundran, hvarföre Oecon.-Utsk. icke besvarat
den af R. o. Ad. beslutade återremissen af Utsk.vs föregående
betänk, i samma ämne, torde jag få fästa Frih:s
uppmärksamhet derpå, att Utsk. icke kan besvara denna
återremiss, förrän frågan blifvit afgjord jemväl i de öfriga
RiksSt., af hvilka PresteSt. ansett Oecon.-Utsk:s förra betänk.
böra hvila, intilldess det nu föredragna betänk, af sammansatta
Stats- och Oecon.-Utsk:n till RiksSt. inkommit; ty
PresteSt. skulle annars få svar på återremiss i ett ämne,
hvaröfver Ståndet ej fattat något beslut. Hvad sjelfva saken
angår, synes billigheten fordra, att ersättningen för tågande
truppers underhåll blir något högre, än den hittills
varit, enär inqvarteringsgifvare icke fått någon ersättning för
matens tillagning och hvad dertill åtgår, utan endast för
dagportioners beståndsdelar efter markegångstaxan. Jag skulle
således tro, att skäl icke saknas för bifall till Utskrs betan.
., men då R. o. Ad. återremitterat det föregående betänk.
, torde eonsequensen fordra samma åtgärd med detta,
och jag skulle derföre nu gerna medgifva återremiss.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Jag anhåller att få
förena mig med Frih. Cederström och åberopar det anförande,
jag afgaf vid återremissen af Oecon.-TJtsk:s betänk.
N:o36, på hvilka skäl jag äfven begär återremiss af det nu
förevar, betänkandet.
Stats- och Oecon.-Utsk:ns utlåt. N:o 3 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af Stats- o. Oecon.-Utsk:ns d. 3o
sistl. Juni e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 4 i anledn. af väckt
motion, ang:de ny indelning af båtsmansrotarna på Gottland
m. m., blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Bevilln.-Utsk:s d. 3o sistl. Juni e. m. på bordet lagda
betänk. N:o i3, ang:de stämplade pappersafgiften, blef vid
förnyad föredragning ånyo begärdt på bordet af Hrr Stuart,
Carl, von Troil, Emil, och Gunther, Carl Gustaf.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.-Utsk:s d. 3o sistl. Juni
e. m. på bordet lagda memor. JV:o i4> med anmälan, att
sedan 2:ne Stånd stadnat emot 2 i frågan, huruvida den af
Hr Gr. Cronhjelm väckta motion, ang:de reglering af städernas
tolag, borde af Bevilln.-Utsk. handläggas, handlingarna
i målet blifvit till Constit.-Utsk. öfverlemnade, blef samma
memor. lagdt till handlingarna.
Den 7 Juli e. m.
Uppå begäran af Frih. Cederström, Jac., samt Gr.
von Fersen, Hans, blef Bevilln.-Utslrs d. 3o sisth Juni
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o i5, i anledn. af de vid betänk,
om grunderna för den blifvande allm. bevillningen gjorda
anmärkningar, ånyo lagdt på bordet.
Ånyo föredrogs Bevilln.-Utsk:s d. 3o sisth Juni e. m. på
bordet lagda memor. N:o 16 i anledn. af ett från Constit.-  Utsk. till Bevilln.-Utsk. ankommet prot.-utdr. med alseende
å R. H. Sfs olika beslut i frågan, huruvida Hr Gr. Cronhjelins,
O. A., motion, angrde städernas tolag bör af Bevilln.-  Utsk. till behandling upptagas.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Mig synes
som detta Bevilln:sUtsk:s hetänk. borde remitteras till Constit.-  Utsk., sedan detta Utsk., oaktadt erhållen underrättelse från
Bevilln.-Utsk., att 2 Stånd slädnät emot 2 i frågan, hvarthän
Gr. Cronhjelms motion bör remitteras, återskickat handlingarna
på den grund, att icke remissen skett från RiksSt.,
eller att tvenne Stånd icke bestämdt yttrat sig i frågan. .Något
slut måste saken få, och jag ser icke, huru man, sedan
BorgareSt. lagt frågan till handlingarna, skall komma
till något resultat, utan remiss till Constit.-Utskottet.
Gr. von Fersen, Hans: Det är i anledn. af den siste
talarens begäran om remiss till Constit.-Utsk, som jag begärt
ordet. Jag anser nemi. en sådan åtgärd öfverflödig,
enär uti detta betänk, ej finnes någonting, som Bevilln.-Utsk.
liemställt till Constit.-Utsk:s afgörande. Då Bevilln.-Utsk.
skickade handlingarna i detta mål tili Constit.-Utsk. för att
afgöra, hvart frågan skulle remitteras, sade Constit.-Utsk.
sig icke kunna meddela något yttrande derom i sakens närvarande
outredda skick, eller så länge icke alla fyra RiksSt.
bestämdt yttrat sin mening, och det är i anledn. häraf,
som Bevilln.-Utsk. ansett nödigt att till de tvenne RiksSt.,
som icke bestämdt yttrat sig, ingå med begäran om ett sådant
yttrande. Detta betänk, inuehåller således blott en förfrågan
hos dessa begge RiksSt. s men som Utsk. icke kunnat
särskildt till dem ingå med sitt memor., har det jemväl blifvit
öfverlemnadt till de öfriga Stånden. R. o. Ad. har emedlertid
redan fattat sitt beslut och förelagt Bevilln.-Utsk. att
upplaga frågan om tolagen, hvadan jag anser Ståndet nu
icke kunna vidtaga annan åtgärd, än att lägga betänk, till
handlingarna; ty sedan Preste- och BorgareStm afgifvit det
yttrande, som af dem blifvit begärdt, förmodar jag, att prot.-  utdr. derom ankomma till Bevilln.-Utsk., som da får tillfälle
att ånyo skicka handlingarna i fullständigt skick till
Constit.-Utsk,, hvilket Utsk. derefter icke lärer underlåta
att grundlagsenlig! afgöra frågan. Jag anhåller således om
propos., att betänk, må läggas till handlingarna.
Den 7 Juli e. m.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Icke heller jag
tror det vara riktigt att remittera Bevilln.-Utsk:s nu förevar.
betänk, till Constit.-Utsk., ty blott K. propos.r kunna
dit remitteras, och i sädana frågor, som denna,' säger 4-4- SRiksd.
-Ordn. uttryckligen, att samtliga RiksSt. böra skyndsamt
yttra sig, under hvilket Utsk. de anse målet höra. Det
är således först sedan samtliga RiksSt. bestämdt förklarat,
under hvilket Utsk. de anse, att frågan om tolagen hörer,
samt i händelse 2 Stånd härvid stadna emot 2, som Constit.-  Utsk:s åtgärd vidtager. Utsk. skulle icke hafva undandragit
sig att redan hafva fullgjort sitt åliggande i detta hänseende,
om samtliga RiksSt. hade bestämdt förklarat sin mening;
men endast R. o. Ad. samt BondeSt. hafva sagt, att
målet tillhör Bevilln.-Utsk., hvaremot de öfriga begge Stånden
icke bestämdt sagt, under hvilket Utsk. de anse frågan
höra, och någon säker slutsats i detta afseende kan så mycket
mindre dragas af deras beslut, att dels såsom PresteSt.
bifalla Bevilln.-Utsk:s första betänk, i ämnet, och dels såsom
BorgareSt. lägga det till handlingarna, sorn det blifvit
upplyst, att vid föregående riksdagar frågan om tolagen
blifvit vexelvis blifvit behandlad af Stats- och Oecon.-Utskm,
så att man icke kan veta, till hvilketdera af dessa Utsk.,
sorn de nyssnämnde tvenne Stånden anse målet höra. Men
förrän dessa RiksSt. uttalat en bestämd mening, och det derefter
visat sig, huruvida i Stånd stadna emot 2, har Constit.
-Utsk. icke kunnat upptaga målet till handläggning, och
på sådan grund återskickades handlingarna från Constit.-  TJtsk. till Bevilln.-Utsk., sora nu, efter min tanka, ganska
rikligt behandlat saken i sitt nu förevar, betänk,; ty sedan
Preste- och BorgareSt. bestämdt yttrat sig — och de kunna
icke numera undgå att göra det —, komma förmodligen
handlingarna ånyo, genom Bevil!n.-Utsk:s försorg, till ConSt
i t,-Utsk., som då icke skall underlåta alt fullgöra sitt åliggande.
Jag förenar mig således med Gr. v. Fersen i anhållan,
att detta betänk, må läggas till handlingarna.
Hr von Hohenhausen: Då jag blott i afseende på
formen och för att komma till ett slut i denna tvistiga fråga,
fästat mig vid Bevil!n.-Ulsk:s betänk., ber jag att vid
den siste värde talarens yttrande, att Preste- och BorgareSt:u
numera icke kunna undvika att bestämdt förklara sig,
få erinra, att något tvångsmedel, för att förmå dessa Stånd
härtill, icke linnes, om de ej vilja frångå sina föregående
beslut, Men att lägga till handlingarna eller bifalla Bevilln.-  Utskts första betänk., hvari Utsk. sagt sig icke kunna upptaga
frågan, är ungefär detsamma, och då Preste-och BorgareSt,
nu fattat dessa beslut, ser jag ingenting i TJtsk;s sednare
memor,, som tvingar de begge RiksSttn att frångå sina
beslut. Hvilken fråga som helst skulle på detta sätt kunna
förfalla, då intet tvångsmedel finnes, utan blott den inora
-
Den 7 Juli e. m. 321
liska skyldigheten att för convenancens skull lenina svar på
en gjord förfrågan; men om frågan från RiksSt:n kommer
till Constit.-Utsk., kan Utsk. sjelf vidtaga hvad åtgärd, som
finnes behöflig, d. v. s. antingen infordra de begge RiksSt:s
yttranden, eller genast afgöra frågan, och det är på grund
häraf, som jag anser remiss till Constit.-Utsk. lämpligast.
Frih, Palmstjerna, Carl Otto: Jag hemställer, om
icke R. o. Ad. skulle vilja sluta den farce, som blifvit spelad
med den ifrågavar. motionen, hvilken nu i flera månader
blifvit kastad fram och tillbaka emellan Utskrn, utan
att någotdera velat vidkännas den, och utan att R. St. sjelfva
synas vara hågade att sluta spelet. I händelse PresteSt.
nu skulle besluta motionens remitterande till StatsUtsk., uppstod
behofvet af ny skriftvexling mellan Utskrn, som ytterligare
droge på tiden och kunde tjena till verklig karacteristik
på ärendernas behandlingssätt i allmänhet. Jag hemställer
derföre, om man icke bör söka förekomma all vidare
omgång derigenom, att R. o. Ad., med vidblifvande af
sitt förra beslut, inbjuder PresteSt. alt deruti sig förena.
Om detta af PresteSt. antages, ser jag ingen möjlighet, huru
motionens behandling vidare skulle kunna uppskjutas,
och jag tillstyrker altså denna utväg, på det vi en gång
ina slippa ifrån denna formfråga.
Frih. Cederström, Jac.: Innan jag yttrar mig i
detta ämne, anhåller jag, att Ridd.-secret. matte upplysa,
om prot.-utdr. ankommit rör:de Preste- och BorgareS t:s beslut
i anleda, af Bevil!n.-Utsk:s nu förevar, betänkande.
Underteekn. Ridd.-Secret.: Någon underrättelse om
Preste- och BorgareSt:s beslut i detta ämne har ännu icke
ankommit till R. o. Ad:s cancelli.
Frih. Cederström: Då ingen underrättelse om det
beslut, hvari Preste- och BorgareSt:n stadnat, ännu ankommit,
lärer R. o. Ad. finna, att vi nu icke böra fatta något
beslut öfver Bevilln.-Utskts ifrågavar. betänk.; ty först sedan
kännedom erhållits om de begge nyssnämnda RiksSlts
beslut i ämnet, kommer R. o. Ad. i tillfälle att bestämma,
örn remiss ar behöflig lill Constit.-Utsk., hvilket Utsk. väl
icke på grund af correspondance Utsk:n sins emellan, men
på remiss från RiksSt:n är pligtigt att upptaga och afgöra
frågan. Jag anhåller således om den propos., alt Bevilln.-  Utskts betänk. N:o 16 må förblifva hvilande på bordet, till
dess prot.-utdrag ankommit, rörtde Preste- och BorgareSt:s
beslut i anjedri. af detta betänk., på det R. o. Ad. icke
måtte blifva nöds'akadt att ännu en gång besluta öfver frågan,
Hr Tham, Wollrath: Jag skulle till alla delar instämma
med Frih. Cederström, om jag icke vore öfvertygad,
att prot.-utdr. om något nytt beslut i ämnet af BorgareS{,
aldrig ankommer. Detta Stund har lagt Bevilin.-Utskis
3 23
D c ii 7 Juli c. m.
första betänk, till handlingarna, och lärer sannolikt icke
ninna att besvara Utsk:s nu gjorda förfrågan; och om vi
således skola afvakta nytt beslut af BorgareSt., torde frågan
icke blifva afgjord under hela riksdagen. På denna
grund instämmer jag med Frih. Palmstjerna, dock med tillägg,
att motionen hänskjutes, icke till Bevilln.-Utsk. ensamt,
utan till Bevilln. o. Oecon.-Utsktn gemensamt, då jag tror, att
PresteSt., på skedd inbjudning, icke skall tveka att i beslutet
instämma. Frågan synes mig för öfrigt oriktigt behandlad
från början, då Bevilln.-Utsk. icke begärde sammanträde
med Oecon.-Utsk., innan det sköt saken ifrån sig;
men då så skett, finner jag intet annat sätt, än det Frih.
Palmstjerna föreslagit, för att komma lill ett resultat.
Underteckn. Rid d.-Secre t.: I anledning af hvad
den siste värde talaren anfört, anser jag mig böra upplysa,
att ifrågavar. motion redan blifvit af R. o. Ad. remitterad
till Bevilln.- och Oecon.-Ulsktn gemensamt.
Gr. von Fersen: Jag har begärt ordet derföre, att
en ledamot sagt, att en farce blifvit spelad med detta mål.
Jag kan icke finna det. Då pluraliteten i Bevilln.-Utsk.
jemte tvenne af RiksSt. delat den åsigt, att tolagsfrågan icke
är bevillntsmål, tror jag, att farcens uppkomst bör lill räknas
dem, som remitterat målet till BevillntsUtsk.; och det
V- torde minst varit anledning för den värde ledamot, som fällt
yttrandet, att gifva saken en sådan benämning, då det just var
lian, som vägrade, att frågan måtte öfverlemnas till SlatsUtskts
behandling, oaktadt det upplystes, attén dylik fråga
tillförne blifvit af sistnämnde Utsk. handlagd. Det torde
således icke vara BevillnCsUtsk., som spelat farcen; åtminstone
har spelet gått grundlagsenlig!. BevillnrsUtsk. inkom,
enligt dess åliggande, inom åtta dagar efter erhållen remiss
ined lillkännagifvande hos Stånden, att Utsk. icke ansåg
frågan tillhöra dess behandling. R. o. Ad. ogillade denna
åsigt och förblef vid sitt förut fattade beslut. BorgareSt.
lade Utsk:s mernor. till handlingarna. PresteSt. biföll detsamma.
BondeSt. ålade Ulsk. att upptaga frågan. Då ansåg
Utsk. två Stånd hafva slädnät emot två; ty enligt vanliga
ordaförståndet af ett memorts läggande ad acta innefattar
sådant ett tyst bifall dertill. BevillntsUtsk. ingick då,
genom dess memor. N:o 14, med underrättelse härom till
Stånden, och handlingarna Öfversändes lill Conslit.Utsk.,
som borde slita tvisten. Menför detta Utsk. syntes det icke
klart, hvad BorgareSt. menat med dess beslut. Då återstod
för Bevilln.‘sUtsk. ingen annan grundlagsenlig åtgärd, än att
genom correspondance med RiksSt. anhålla örn förklaring af
BorgareSt;s beslut. Så snart denna förklaring vinnes, skola
handlingarna oförtöfvadt öfversändas till Constit.-Utsk., så
att den sista acten af farcen niå blifva bragt till ända.
Frih. Palmstjernas förslag alt inbjuda PresteSt. till förening
Den 7 Juli e. ra.
i det beslut, II. o. Ad. fattat, tror jag icke tjenar till någon
ting; ty enligt hvad jag enskildt liar mig bekant, har
PresteSt. redan beslutat, att frågan är af oeconomisk natur.
Jag anser det dessutom vara oriktigt, om R. o. Ad. nu
yttrar sig i formfrågan, ty Ståndet har deri redan fattat
beslut; hvadan nu icke lärer vara annat att åtgöra, än att
Jägga memor. till handlingarna. Hvad Hr Thains erinran
beträlfar, torde anledningen dertill vara, alt Hr Tham inkom
i Utsk., sedan beslut i frågan redan blifvit fattadt,
och Hr Tham troligen icke känner förhållandet med saken
från början.
Frih. Ehrenborgh: Jag är visst icke envis, men jag
hemställer till Frih. Cederström, som oftast tyder grundlagarna
bättre än mången annan, om icke meningen varit,
att änmälanden af ifrågavar. beskaffenhet böra inkomma till
Constit.-Utsk. från öfriga vederbörande Utsk., likväl sedan
Stånden först bestämdt yttrat sig i frågan. Jag skulle väl
tro, att man kunde tillvägagå på annat sätt, nemi. sålunda,
att samtliga Ståndens beslut remitteras till Constit.-Utsk.
Men det vore möjligt, att det ena Ståndets beslut icke vore
det andra bekant och att remissen således lomme att ske
onödigtvis. Jag hemställer, huruvida Ridd-Secret. icke skulle
vara i tillfälle att upplysa, huru i detta afseende vid föregående
riksdagar practiserats, ty §:n antyder icke bestämdt,
huru härmed skall förhållas.
git i betänk, att upptaga frågan, 0111 icke den omständighet
inträffat, som ännu qvarstår, att man ieke kan antaga, att
ett beslut att lägga till handlingarna är detsamma, som att
bifalla; ty genom det förra beslutet tyckes man vilja uttrycka,
att man ej vill yttra sig i saken. För fall, sådana som
detta, är saken af vigt; ty Utsk. kan ej afgöra den, utan
att bestämdt yttra dess opinion, om tolagsafgiften är af bebevillnings
natur eller ej.
Underteckn. Ridd.-Secret.: I anledn. af den utaf
Frih. Ehrenborgh framställda begäran om upplysning, huru
frågor af enahanda beskaffenhet, som den förevarande, vid
framfarna riksdagar blifvit behandlade, får jag äran meddela,
att jag från sista riksdag påminner mig en fråga af samma
kategori som denna. En motion var nemi. dä väckt om
förändring i instruetionen för R. St:s Justit.-ombudsman. Tvenne
Stånd remitterade denna till Constit.-Utsk., hvaremot de
öfriga båda Stånden beslöto remiss till LagUtsk. Formfrågan
remitterades då af Stånden till Constit.-TJtsk:s afgörande,
hvilket så utföll, att LagUtsk. borde upptaga motionen.
Frih. Cederström: Det är icke blott tredje moni.,
utan jemväl andra mom. af 44 §• Riksd.-Ordn., hvarefter
man har att rätta sig. Af detta sistnämnde mom. inhemtas
tydligen, att det ena Ståndet icke kan underlåta att underrätta
de öfriga om den åtgärd, det med ett föredraget ären
-
Den 5 Juli c. m.
de vidtagit. Tredje mora. lyder sålunda: ”Vill TJtsk. åter*
lemna något från ett eller flera RiksSt. remitteradt mål, såsom
till dess befattning ej hörande, åligge Utsk. att, sist
inom 8 dagar, afgifva sitt utlåt., med deruti anförda skäl,
till samtliga RiksSt:n, hvilka derefter böra skyndsamt yttra
sig, under hvilket Utsk. de anse målet böra. Äro de flesta
RiksStCn härom ej ense, eller stadna två Stånd emot två,
afgöre Constit.-Utsk, hvarthän frågan bör förvisas.” Det är
således icke blott då två Stånd stadna emot två, utan så
snart icke de flesta RiksSt. äro ense, som remiss till Constit.
-Utsk. skall ske; men denna remiss kan icke äga runa
från ett annat Utsk., ty dessa äga endast att communicera
sig med hvarandra genom sammanträden eller för gemensam
handläggning af mål; utan det är klart, alt remissen skall
ske från RiksSt., hvarefter Constit.-Utsk. ar förpligtadt att
afgörande utlåta sig i frågan. Jag förnyar min begäran, att
målet må hvila, tili dess prot.-utdrag från PresteSl. ankommit,
huru Ståndet i saken beslutat.
Frih. Palmstjerna: Jag får först erinra, att jag icke
debiterat Bevilln:s-Utsk. -att vara upphofvel till den farce,
jag trott vara spelad i detta mål. Jag har icke uppgifvit
auetorn, och flera författare torde hafva deltagit i detta
arbete för att väcka vår förundran eller vårt löje. Måhända
återstår ännu en eiler annan act, särdeles i BorgareSt.,
som kan komma att lägga hinder i vägen för frågans behandling;
men om PresteSt. skulle finna för godt att på
inbjudning frångå sitt redan lättade beslut, är saken afgjord.
I annat fall, enär det är möjligt, att BorgareSt. icke finner
för godt att inkomma med prot.-utdr., blifver acteu aldrig
cömplett. Men pä den väg, jag föreslagit, kommer man utan
omgångar till önskadt resultat.
Gr. von Fersen: Jag hade visserligen icke trott, att
detta obetydliga memor. skulle inleda oss i en så lång dis—
cussion, enär memor. endast innefattar en recit af den behandling,
frågan undergått, samt slutar pä det sätt, sorn
flera ledamöter synts icke fasta sig vid och hvilket jag derföre
ber att få återföra i deras minne. Utsk. yttrar nemi.:
”Ehuru, då oftanämnde mption blifvit till såväl Bevillntssom
Allm. Besvärs-och Oecon.-Utsk:n remitterad, och tvenne
Stånd, genom deras godkännande af Bevilln.-Utsk:s memor.
, redan tydligen synts antaga, att målet borde endast
af Oecon.-Utsk. till behandling upptagas, samt af de öfriga
Stånden R. o. Ad. vidhållit sitt förra beslut och BondeSt.
ålagt Bevilln:sUtsk. att målet handlägga, Utsk., för sin
del anser frågan, i dess närvar, skick, endast hvälfva sig
emellan dessa tvenne åsigter och att Constit.-Utsk., utan vidare
upplysning från Högv. PresteSt. och Vällofl. BorgareSt.,
kunnat densamma afgöra, får Utsk. likväl, på grund af
Con
-
Den 7 Juli c. m.
22 J
Constit.TJtsk:s bär ofvan intagna prot.-utdr., vördsamt anhålla,
det såväl Högv. PresteSt. som V. BorgareSt. måtte
Bestämdt yttrande afgifva, utaf hvilket Utsk. Hr Gr. Cronhjeltns
här i afskrift Bifogade motion angående städernas tolag
Bör till Behandling upptagas.”. Utsk. har således endast
hemställt till Preste- och BorgareSttn, att de måtte bestämdt
tillkännagifva, hvad de mena med deras fattade beslut i frågan.
Det är på dessa Stånd den beror. R. o. Ad., som redan
fattat sitt beslut, kan icke vidare åtgöra något i sa
ken;
och jag finner sålunda icke, hvartill det begärda uppskofvet
skulle tjena. Frih. Cederström har åberopat andra
mom. i 44 §• Riksd.Ordn., som ålägger Stånden att meddela
hvarandra underrättelse om fattade beslut i anledn. af förekomna
frågor. Jag förmodar, att något brott häremot icke
ägt rum, utan är öfvertygad, att prot.-utdr. afgått från BorgareStts
cancelli, huru Ståndet beslutat öfver Bevilln.Utskrs
memor. N:o 9, som innefattar återlemnandet af Gr. Cronhjelms
motion. Hela oredan kommer emedlertid derifrån,
att nämnde memor., i stället för att af de båda Stånd, som
ansågo BevillntsUtsk. böra upptaga målet, dit återremitteras,
hade blifvit lagdt till handlingarna samt frågan öfverlemnad
till Constit.Uskrs afgörande. Då hade Bevilln.Utsk. endast
haft att afvakta detta, men nu nödgades Utsk. undersöka,
hvad som vidare var att åtgöra; och jag hemställer då, om
icke 3 mom. 44 §• Riksd.Ordn. var i full kraft bibehållet,
då Bevilln.Utsk. öfverlemnade målet till Constit.Utsk. Detta
Utsk. svarade dock, att det icke ansåg handlingarna completta.
Bevilln.Utsk. trodde sig då pligtigt att söka complettera
den uppgifna bristen; och det är derföre, som målet
nu ånyo kommit till RiksSttn. För min del tviflar jag
icke, att BorgareSt. Jemnar bestämdt yttrande i saken, helst
svaret tyckes vara ganska lätt att afgifva; och jag anser det
i detta ögonblick vara ganska tydligt, hvad BorgareStts mening
är.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan ej annat än gilla
den åsigt, som hindrar Constit.Utsk. att ännu döma i frågan,
emedan 44 §• Riksd.Ordn. uttryckligen stadgar, att
Stånden först skola bestämdt yttra sig. Jag tror derföre,
att det skulle vara bäst, att R. o. Ad., som väckt motionen,
inbjöde BorgareSt. att förena sig med R. o. Ad:s beslut.
Sådant påkallade ett svar, och jag begär altså propos.
derå.
Frih. Ehrenborgh: Gr. Horn har fullständigt upplyst,
hvad äfven jag i denna fråga tänker. Jag tror, att vid
sådana tillfällen, der Constit.Utsk. afgör med R. St:s rätt,
skall casus, i hvilken en sådan magt är Utsk. iemnad, bestämdt
vara inne. Huruvida casus nu verkligen inträffat,
iemnar jag till Ståndet att bedöma; men jag finnér, alt
9 H- 29
aaG Den 7 Juli e. m.
\ . 6-  Conslit.Utsk. hittills icke kunnat afgöra saken, då det tydligen
står i grundlags-§:n, att Ständerna förut skola bestämdt
hafva yttrat sig. Intilldess är striden emellan Stånden ännu
icke på sin rätta punkt, och först då har Constit.Utsk. att
befatta sig med saken.
Frih. Cederström: Det är besynnerligt, att cn sa enkel
fråga kan så länge upptaga B., o. Ad:s tid. Är det Stånden
eller Utsk:n, som till andra Utsk. remittera mål? Både
lag och praxis äro deruti tydliga, att del endast är remisser
frän Stånden, som Constit.Utsk. är skyldigt att lyda;
och med detta Utsk. hafva de öfriga icke att sig befatta,
utom vid sådana tillfällen, då gemensam han41äggning af mål
bör äga rum. BorgareSt. må lägga till handlingarna eller
göra hvad som helst, så, och såvida icke något af Presteeller
BorgareSt:n förklara, att frågan bör i Bevilln.Utsk. behandlas,
uti hvilken händelse den naturligtvis ovilkorligen
af Utsk. måste upptagas, skall B. o. Ad. eller BondeSt., eller
båda dessa Stånd, då prot.-utdrag från de öfriga begge
inkommit, remittera frågan till Constit.Utsk., söm skall bestämma,
hvart remiss bör ske, och derom underrätta Stånden.
Detta är det enda sätt att lagligen förfara, och jag
förnyar altså min anhållan, att frågan må hvila, tills prot.-  utdr. ankomma.
Hr Rosenblad: I den händelse förevar, memor. icke
redan blifvit 2:ne gånger bordlagdt, begagnar jag min rätt
att begära detsamma ytterligare hvilande, under hopp, att
det, då memor. nästa gång föredrages, är kändt, hvad de
öfriga Stånden beslutat, och hvarefter något hinder emot
sakens öfverlemnande till Constit.Utsk. icke lärer komma
att förefiunas.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
Bevilln.Utsk:s memor. JV.‘o 16 skulle hvila, tilldess underrättelse
ankommit om de beslut, hvilka i anledn, deraf blifvit
af Preste- och BorgareStm fattade.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s d. 3o sisth Juni e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o i4, i anledn. af de inom RiksSt:n
framställda anmärkningar vid Utsk:s under N:o 7 afgifna betänk.
med förslag till ett nytt myntsystem.
Hr Rosenblad, Bernh., begärde, att detta utlåt,
måtte ytterligare få hvila på bordet.
Hr Tham, Wolrath: Jag förenar mig med Hr Ro
senblad
och tillägger den hemställan, att betänk, må hvila,
tilldess frågan oni realisationen blifvit hufvudsakligen afgjord.
R. o. Ad. beslöt, alt detta utlåt, skulle hvila på bordet,
lilldess BancoUtsk:s inkommande betänk. rör:de mynlbestämningen
blifvit afgjordt.
Den j Juli c. m.
Uppl begäran af Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.,
samt Gr. Posse, Arvid, blef LagUtsk:s utlåt. J\:o8i i anledn.
af K. M:s nåd. skrifvelse med öfverlemnande af Lagcommitteens
förslag till allmän civillag, äfvensom öfver väckta
motioner, hvilka härmed stå i sammanhang, då det nu
ånyo föredrogs, ytterligare lagdt på bordet.
Företogs till pröfning Lag- samt Oecon.Utsktns d. 3o
sisth Juni e. m. på bordet lagda betänk. JV:o 3 i anledn. af
väckt fråga om bestämmande af arfvode till nämndemän för
verkställda kallelser i brottmål.
Hr von Troil, Emil: Jag hemställer till delagfarne,
om icke förslaget strider emot den vigtiga princip, att en
domare icke bör döma i ett mål, utaf domslutet hvari lian
kan hafva nytta eller skada. Här är nemi. föreslaget, att
nämndeman må få ersättning för verkställd kallelse å parter
och vittnen i vissa brottmål, deri den tilltalade fä lies,
men annars icke. Jag tror, att ersättningen på annat sätt
kunde bestämmas att utgå utan afseende på fällande eller
friande. Jag anhåller på grund af dessa anmärkningar olli
återremiss af betänk.
Gr. Posse, Arvid: Jag har icke någon förkärlek för
detta betänk, och tror, att det är fullkomligt öfverflödigt;
men Hr v. Troils anmärkning är dock vederlagd af det tydliga
förhållande, att den, som kallat i ett mål, är jäfvigatt
deri döma. Skulle likväl R. o. Ad. vilja afslå betänk., har
jag intet deremot^t
Frih. Ehrenborgh, C asp. Willi.: Jag vill visserligen
icke sätta mig emot återremiss af betänk., oaktadt,
såsom Gr. Posse upplyst, nämndeman icke kan vara domare
i det mål, der han varit stämningsman. Så tillgår håde
i afseende å brottmål och civila mål. Men då betänk, strider
emot principen, att betalning för kallelser i brottmål
icke bör äga rum, yrkar jag afslag å betänk.
Hr von Troil: Hvad Ilr Gr. Posse vltrat öfverens's
lä miner fullkomligt med min mening. Men det händer ofta,
att ett tydligt lagbud blir olika tolkadt, och jag ville derföre,
att det mätte bestämdt uttryckas, att den, som kallat
i ett mål, icke får deri döma. Jag är likväl icke emot afslag
å betänk., fastän jag icke, lika med Frih. Ehrenborgh,
anser förhållandet här vara af samma beskaffenhet, som med
civilmål; ty i dem lilldömes ersättning för kallelser i alla
händelser, då deremot här är föreslaget, att ersättningen
endast borde äga rum, när den tilltalade åt saken fälles.
Jag anser altså nödigt, att det uttryckligen stadgas, ali den,
som kallat i ett mål, ej får sitta i nämnden, då del ; i (göres.
Er von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag anser
det för en olycka, att ingen ersättning gifves för kallelser
21$
D e 11 7 Juli c. m.
i brottmål. Följden är, att största omkostningar, hvilka
aro förenade nied upptäckande af mord oell andra svåra
brott, blifva till stor del oersatta; vittnen blifva motvilliga
att infinn;, sig &c, För i| år sedan, då ett betydligare
brottmål skulle utspanas, måste kronobetjeningen af extra
medel gäldas för den mängd kostnader, de derför fin—
go vidkännas. Det är visst principen, att alla böra varainteresserade
för brotts upptäckande, men denna princip möter
binder i tillämpningen; och såsom ett ytterligare motskäl
mot afslag till betänk, får jag erinra, att nämndemännen
i alla fall hafva ganska litet för sitt besvär. Jag har
sålunda ingenting emot Utskms betänk,; men jag vill icke
bestrida återremiss deraf.
Frih. Ehrenborgh: Det händer, att då man inlåter
sig på bivägar, vet man icke, hvart man kommer. Den biväg,
jag valde för vinnande af afslag å betänk., föranledde
Dr v, Troils objection ; och jag återgår nu till hufvudprincipen,
att kallelser i brottmål icke böra betalas, samt yrkar
på grund deraf afslag å betänk.
Hr Tham: JFag förenar mig så mycket hellre i yrkandet
om afslag å betänk., som redactionen deraf är ofullständig.
Der står nemi., att ersättning för kallelsen skall äga
rum, då den tilltalade fälies lill annat än urbota straff. JNfu
händer det ofta, att en sakfäld ej äger att böta med, hvem
skall då betala kallelsen? och möjligen skulle tillgång fin—
pas till böterna, men icke till kallelsepenningarna. Skall
den tilltalade då slita spö för dessa? Lyr fortfar att yrka
afslag. ™
Lag- och Oecon.Utskms betänk. W:o 3 afslogs.
Föredrogos ånyo och biföllos Lag- och Oecon.Utskms
d. 3o sisth Juni e. m. på bordet lagda betänkm:
N:o, 4- 1 anledn. af väckta motioner om upphäfvande
af förbud mot svedjande på sandmo samt bergaktig och
Stenbunden mark;
N:o 5. i anledn. af väckt fråga om reclamation af förrymda
gäldenärer.
Företogs till pröfning Lag- och Oecon.Utskms d. 3o
sisth Juni e. m, på bordet lagda betänk. iV:o 6 i anledn. af
föreslagna förändringar och tillägg till K. M:s nåd. legostadga
för husbönder och tjenstehjon, d. a3 Nov. i8,33.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Jag kan icke biträda
det förslag till ändring af 6 §. i Art. Legostadgan , som
de sammansatta Utskm i det föredragna betänk, tillstyrkt.
Jag anser det befintliga stadgandet i denna del vara ganska
väl betänkt, hvaremot den föreslagna ändringen synes kunna
åstadkomma både orättvisa och obillighet. Jag skulle säle
-
Sen 7 Juli e. ra.
des icke tveka att afslå betänk., såvida detta icke vore oformligt,
enär Utsk:n i åtskilliga punkter af samma betänk, tillstyrkt
afslag å väckta motioner, dem jag anser rätteligen
hafva blifvit sålunda bemötta, såsom en af Kils Månsson, af
Prosten Hasselroth m. fl. Jag bekänner, att jag icke är fullkomligt
säker, om det går an att afslå betänk, i den punkt,
det tillstyrker den ofvannämnda förändringen, oaktadt man
önskar, alt det skall förblifva vid hvad Utsktn i öfriga punkter
tillstyrkt.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Uti den punkt af
ifrågavar. betänk., deremot Frih. Ehrenborgh anmärkt, hafva
de sammansatta Utskm föreslagit det tillägg tili nuvar. stadganden
i 6 J. 2 art. Tjenstehjousstadgan, att husbonde må
äga rättighet tillgodoberäkna sig afdrag å tjenstehjons lön
för den tid, det af sjukdom varit urståndsatt alt förrätta
sina sysslor. Nuvar. stadgande inskränker detta afdrag till
kostnaderna för läkare och läkemedel, och äfven detta var
icke bestämdt i förra Tjenstehjonsstadgan annorlunda, än för
de händelser, då tjenstehjon icke i och för tjensten och utan
eget förvållande skada tagit; hvadan i den nya stadgan föreskriften
blifvit i öfverensstämmelse med allmänna lagen i
i4 Cap. g §. Hand.brn i så måtto skärpt till husbondens
förmån. Vid denna stadgas utfärdande kom visserligen i öfvervägande,
huruvida afdrag å tjenstehjons lön borde för
sjukdomstiden äga rum; men då hvarken allm. lagen eller
förra Tjenstehjonsstadgan sådant innehållit , deremot icke
heller någon anmärkning veterligen blifvit under förflutna
tider gjord, ansåg man sig icke kunna sådant förändra. Det
förekommer också nog liårdt för ett oftast fattigt tjenstehjon
att af sådant skäl utan sitt förvållande vidkännas afdrag å
lönen, det enda det oftast har att använda för att kläda sig
med. Då en husbonde vill försäkra sig om ett sådant afdrag,
kan sådant ske genom öfverenskommelse vid städjandet
och dess intagande i städjebeviset, hvilken utväg äfven synes
vara tillräcklig. Nu hafva Utsktn likväl ansett ett så beskaffadt
afdrag böra äga rum, dock så, alt detta afdrag
jemte det för läkare och läkemedel icke i något fall finge
öfverstiga, hvad tjenstehjonet enligt beting ägt uppbära i lön
för den tid, sjukdomen fortfarit. Härigenom hafva Utsktn,
ehuru afsigten varit att bereda husbonden en fördel, tvärtom
gifvit anledning till en möjlig förlust för honom; ty
kostnaden för läkare och läkemedel, hvilken enligt nuvar. föreskrift
ovilkorligt måste å lönen afdragas, om husbonde så
vill, kan ofta öfverstiga ett tjenstehjons, särdeles en pigas
lön för sjukdomstiden, men husbonden finge likväl, efter
Utsk:ns förslag, icke för en sådan skillnad sig godtgöra. Jag
förenar mig altså i Frih. Ehrenborghs tanka, att anse det
ifrågavar. lagstadgandet böra förblifva sådant, som det, på
goda grunder, i vår gamla lag finnes och äfven i nya lag
-
a3o
Den 7 Juli e. ra.
förslaget samt i nya tjenstelijonsstadgan är bibehållet; och
om det formeniigen går an, önskar jag, lika med honom,
att betänk, derföre afslås.
Frih. Cederström, Jac.: Jag tror icke, att Utsk:n
hafva sträckt deras tillstyrkande uti ifrågavar. afseende längre,
än att man kan och bör bifalla det. Likväl är Hr
Danckwardts anmärkning emot sista perioden i Utskrns förslag
riktig. Om tjenstehjonet, till följd af utvecklad förlegad
sjukdomsorsak, ligger sjukt hela året, så bör hela lönen
försvinna. Ligger det deremot endast sjukt några dagar,
bör afdraget endast rättas efter den förspilda tiden;
och 0111 husbonden skulle komma att betala litet mer för
läkemedel &c., betyder det ingenting. Att afslå betänk, går
icke an, ty det skulle innefatta bifall till de motioner, Utsk:n
i samma betänk, afstyrkt. Återremiss eller bifall är det enda,
som kan åtgöras. För min del yrkar jag det sednare.
Frih. Ehrenborgh: Jag framställde samma betänklighet
emot afslag å betänk., som Frih. Cederström nu närmare
utvecklat. Jag finner, att han har rätt, och anhåller
altså endast, att återremiss må beviljas på grund af de utaf
Hr Danckwardt och mig gjorda anmärkningar.
Lag- och Oecon.Utsktns betänk. N:o 6 återremitterades.
Bifölls, vid förnyad föredragning, Lag- och Oecon.-  TJtskms d. 3o sisth Juni e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 7,
i anledn. af väckt fråga om utarbetande af förslag till allmän
communal- och municipal-författning.
Ånyo föredrogos och biföllos Oecon.Ulsk:s d. 3o sisth
Juni e. m. på bordet lagda betänk, och utlåt:n:
N:o 76. i anledn. af väckt fråga om rättighet till enkel
tjensteårs-beräkning för prestman, som till lärare vid Lancaster-skola
antages;
Pi:o 78, i anledn. af väckt motion, ang:de afskaffande
af den i 2 Art. 9 §. af K. reglementet för skeppsmätning d.
9 Maj 1822 föreskrifna controllmätning af fartyg;
N:o 79. i anledn. af väckta motioner om nedsättning af
de afgifter, som Svenska och Norrska consulerna äga att af
Svenska fartyg uppbära.
Till pröfning företogs Oecon.Utsk:s d. 3o sisth Juni e. m.
på bordet lagda betänk. N:o 77 i anledn. af väckta motioner
om ändring af 2 §. 1 Art. och 16 §. 2 Art. uti K. förorda.
d. 16 Maj 1827, aug:de Lots- och Båkinrättningen i
B.ikei
t?rih. Cederström, Jac.: Utsk. bar i 1 mom. tillstyrkt:
"Alt B. St., genom underd. skrifvelse hos K. M. hemställa,
all 2 §. i x Art. af K. förordn. om Lots- och Bak
-
Dea j Juli e. m.
a3i
”inrättningen i Riket d. 16 Maj 1827 måtte så förklaras, att
”stadgandet om skyldigheten att (aga lots om bord icke bar
”afseende å öppna Svenska båtar under 5 lästers drägtighet,
hvarmed handelsvaror icke transporteras”; men Utsk.
har icke uppgifvit, huru det skall utrönas, om handelsvaror
verkligen icke med båten transporteras, enär lots väl icke
får komma om bord, då båten är derifrån genom författning
befriad. Sedan lots om bord utrönt, att inga varor der finnas,
medger jag, att han icke behöfver följa med längre;
men mig synes det nödvändigt, att han skall emottagas, då
han anmäler sig i öppna sjön. Den sjöfarande behöfver derföre
endast erlägga inlotsningspenningar för % eller § mil
samt återsläppa lotsen vid bevaknings-lotsplatsen. Jag yrkar
altså återremiss.
Hvad beträffar Utskrs förslag i afseende på vinddrifvare,
har jag äfven deremot några anmärkningar att anföra. För
närvar, gäller det stadgande, att vinddrifvet fartyg icke behöfver
erlägga någon afgift, då det kommer åter till hamnen
inom dygnet. Att deremot, på sätt Utsk. föreslagit,
befria från erläggande af lots- och båkafgift mer än en gång
under en hel resa, vore ett medgifvande, som skulle leda
till mycket underslef och göra controllen öfver fartygens
resor ytterst opålitlig. Jag kan således icke bifalla förslaget,
utan yrkar återremiss på betänk.
Gr. Posse, Arv.: Ändamålet med stadgandet, att ett
fartyg skall taga lots, är tvåfaldigt: för det lörsta att bereda
säkerhet åt sjöfarten, och för det andra att förekomma
Jurendrejeri. Hvad första omständigheten angår, lärer väl
icke något äfventyr förefinnas, enär båtar af det ifrågavar.
lästetalet endast begagnas af kustboer, hvilka likaväl känna
farvattnet, som lotsarna sjelfva; och ett sådant stadgande,
som det Utsk. föreslagit, linnes dessutom redan, ehuru det
är obestämdt uttryckt. Det står nemi. i författningen, att
båtar under 5 läster ej behöfva taga lots, då de föra tegel
frän Höganäs; men meningen är säkerligen mera generel än
orden. Hvad det andra af ofvanberörde ändamål vidkommer,
skall jag icke ingå i något vidlyftigt yttrande derom,
utan endast förklara, att jag för min del finner lotsarna i
detta afseende icke tjena till någonting.
Hvad härefter beträffar Hr Wijks motion, ger lagen för
det första ingen anledning till den förklaring deraf, som
Frih. Cederström gifvit; ty den innefattar ovilkorligen, att
vinddrifvare skola betala afgift. Det syntes till och med
billigt, om de helt och hållet befriades derifrån; men att,
såsom nu finnes stadgadt, ett fartyg, om det 20 gånger vinddrifves
under en resa, skall 20 gånger betala viuddrifvareafgift,
är både obilligt och skadligt, ty det förorsakar, att
fartygen hellre löpa in i Norrska hamnar än i våra, och det
är alltid en förlust för en hamn att genom obilliga afgifter
Den 7 Juli e. m.
leda fartyg ifrån sig och till främmande hamnar. Jag yrkar
således bifall å betänk, i båda dess punkter.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag forenar
mig fullkomligt med Gr. Posse. Man äger flera exempel på,
alt strandningar skett derföre, att fartyg, af fruktan för de
höga afgifterna, afhållit sig från att ingå i närbelägna hamnar.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Oecon.Utsk:s betänk. N:o 77 bifölls.
Till slutligt afgörande företogs Oecon.Utskrs d. 3o sisth
Juni e. m. på bordet lagda ytterligare betänk. N:o 80 i anledn.
af väckt fråga om upphörande af IL R. o. Ad:s rättighet
att å frälse ägor aidägga krogar.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser visserligen,
att det ifrågavar. R. o. Ad:s privilegium bör försvinna;
men jag kan likväl icke tillstädja, att äganderätten derigenom
må förnärmas, sålunda nemi., att föreskriften kan tillämpas
på dem, som redan hafva beviljade kroganläggningar.
Jag skulle altså önska följande tillägg i Utsk:s förslag: Dock
så, att rättigheten för de redan anlagda likväl
bibehålies.
Hr Gunther, Carl Gust.: I det anförande, den siste
talaren afgifvit, kan jag icke instämma. Jag önskar, att det
må öfverlemnas till Konungens Bef':h:de att pröfva och besluta
hvilka krogar böra få finnas, och tror, att det vore
mycket nyttigt, om eu inskränkning i det nuvar. antalet
kom/ne att äga rum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fi-amstäflde propos. till
bifall å Oecon.Utsk:s utlåt. N:o 80 med det af Frih. Palmstjerna
föreslagna tillägg, att nemi. rättigheten för redan
antagna krogar likväl mätte bibehållas.
Ropades ja och nej.
Gr. Posse, Arv.: Jag önskar, att den ifrågavar. rättigheten
må existera såsom grundad på R. o. Ad:s privilegier.
Jag tillstyrker således ovilkorligt bifall till betänk., helst det
är hvar och en öppet att söka och erhålla tillstånd att få
anlägga krog, och hvilket icke lärer förvägras honom, om
giltiga skäl förefinnas.
Frih. Cederström, Jac.: Jag instämmer deruti, att
bifall till betänk, bör äga rum, såvida man verkligen tror,
alt något så beskaffadt privilegium, som det ifrågavar., ännu
existerar. För min del är jag öfvertygad, att det är upphafvet
genom 9 §. i 1810 års Riksdagsbeslut. Men då en
annan opinion funnits äfven i Utsk., tillstyrker jag bifall
till betänk, utan någon restriction. Frih. Palmstjernas betänklighet
är fullkomligt öfverflödig, ty de, sorn innehafva
krog
-
Ben j Juli e. aS.
*33
krogiägenheter, Mäste! dervid bibehållas, såvida de icke förverka
rättigheten.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Jag instämmer för
min del i bifall å betänk., utan det af Frih. Palmstjerna
föreslagna tillägg. Det skulle i min tanka icke vara lämpligt
stadga, att de, som nu innehafva krogrättigheter, skola
i evärdelig» tider njuta dessa rättigheter till godo. Det ligger
i sakeus natur, att K. M:s Bef:h:dé icke upphäfva de krogar,
soin ledan finnas, der deras bibehållande är lämpligt.
Men K. M:s J3ef:h:des rättighet att pröfvaj hvarest krogar
böra, efter de allmänna grunderna derför, få finnas, måste
vara oinskränkt.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Redan då detta
betänk, första gången förevar, gjorde jag deremot åtskilliga
anmärkningar, syftande derhän, att den ifrågavar. rättigheten
icke borde betraktas såsom åtföljande person, utan jorden.
I samma stund R, o. Ad. medgaf rättigheten för ofrälse
att besitta säterijord, blef äfven rättigheter!, att å säterier
anlägga krogar, öfverflyttad på hvarje en sådan egendoms
innehafvare. Jag kan således icke annat än yrka Ovilkorlig?
bifall å Utskts^betänk.
Frih. Palmstjerna: Jag tror fortfarande, att man
genom bifall till detta betänk, ovilkorligen kommer att träda
äganderätten för nära; och den är heligare och vigtigaré,
än om en eller annan krog ener eller mindre finnes eller
icke finnes, Jag känner, att t. ex. här nära staden finnas
kroganläggningar på säteriägor, hvilka hafva ett verkligt
värde, som lemna en betydlig årlig arrendeafkastning samt
öro inberäknade M egendomsvärdet vid köp, arfskiften och
idylikt. Skulle nu dessa nödgas upphöra för att gifva rurrt
för andra krogar i granskapet, skulle en betydlig Förlust
för jordägaren derigenom uppstå. Jag kan icke finna något
skäl dertill, och man skulle gifva vederbörande, som förlusten
träffade, en högst billig anledning till klagan. Jag kan
altså icke tillstyrka bifall till betänk., utan att det af mig
föreslagna tillägg jemväl varder antaget.
Frih. Ehrenborgh? Jag är lika artgelägeö sool Frih:
Palmstjerna derom, att äganderätten hålles i helgd; och om
jag icke vore öfvertygad, att äganderätten genom det föreslagna
stadgandet aldrig någonsin kan kränkas, skulle jag
visst icke biträda det. Men just derföre, att det ifrågavar,
privilegiet' följt och följer jorden, ehvad denna befinnes i
frälse eller ofrälse hand, kan det icke fråntagas någon, sorn
ej förverkat det, Det är samma förhållande dermed, Som
med rättigheten att anlägga husbehofsqvarn. Förverkar mari
den ej, så äger ruan den. Jag anser det fullkomligt likgiltigt,
om rättigheten qvarstår såsom privilegium för R. o. Ad.;
9 H. 3o
a34 Den 7 Juli e. m.
<*
ty den qvarstår i alla fall såsom privilegium för den frälstä
jorden. Jag fortfar att yrka bifall lill betänk.
Uppå derefter framställd propos. blef Oecon.Utsk:s utlåt.
N:o 80 af II. o. Ad. bifallet.
Frih. Palmstjerna: Jag reserverar mig emot R. o.
Ad:s nu fattade beslut. Jag förutser, att det skall leda till
äganderättens kränkning på flera ställen; och jag vet bestämdt
exempel, hvarest sådant lätteligen kan inträffa.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 10 på aftonen.
In fidem prölocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 8 Juli 1834-
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 11 prot.-utdr. för d. 7 dennes e. m.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller vördsamt att få i
denna dagens prot. införd min reservation emot det beslut,
som R. o. Ad. i går på eftermiddagen, då jag icke hade
tillfälle att här vara närvar., fattade i anledn. af Lag- och
Oecon.-Utsk:ns betänk. N:o 7, hvarigenom R. o. Ad. för sin
del, såvida jag rätt uppfattat saken, öfverlemnat åt den andra
Statsmagten all den magt i frågan, som skulle tillhöra
denna. Min reservation afser icke resultatet i detta fall;
långt ifrån att dermed vara missnöjd, är jag öfvertygad, att
den författning, som kommer att utgå från K. M., eller de
åtgärder, som K. M. i detta ämne vidtager, blifva vida förståndigare,
än om de blifvit uppgjorda af Lag- och Oecon.-  TJtskin. Jag är säker derpå, sä myckel mer, som jag med
full förtröstan på Konungens personlighet kan förutsätta,
att K. Mis beslut mera otvifvelaktig!, än de, som fattas af
Ständerna sjelfva, skola stå i full öfverensstämmelse med den
af honom besvurna Reg.-formen. Men jag anser stridande,
icke allenast mot vår grundlag, utan äfven mot principen af
en conslitulionel monarki, att den ena Statsmagten uppdrager
sin magt åt den andra, och jag kan ej underlåta att derjemte
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, huru det tillgår,
så snart en sak förekommer, som står inom nomenclaluren
af de liberala ideerna. Då skall allt gå fram, och
man ser ei på, hvad man gör, endast de förträffliga liberala
ide'erna kunna vinna insteg, hvilket ännu utgör ett problem,
hvad Sverige angår. Jag anhåller, att detta yttrande
må få inflyta i protocollet.
*
Den 8 Juli.
a35
Ånyo föredrogos och biföllos Oecon.-Utsk:s d. 3o sistl.
Juni e. in. på bordet lagda utlåtanden:
N:o 81. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, rör:de ett,
på R. St:s begäran, utarbetadt förslag till en låneinrättning,
till understöd för bergsmanshandteringen i Riket;
N:o 86. i anledn. af väckta motioner om inskränkning
af den s. k. landtmannaseglationen;
N:o go. i anledn. af vackt fråga om anställande af en
undersökning, till utrönande af det mest lämpliga sätt för
allm. landsvägarnas förbättrande;
Wto gi. i anledn. af väckt motion, angtde vissa förändringar
i K. Förordn. d. 28 April 181g om privilegia exclusiva;
N:o
g2. i anledn. af väckt fråga om rättighet för adjuncter
och docenter inom juridiska och medicinska faculteterna
att beräkna academisk tjenstgöring vid fråga om befordringar
utom academien.
Då nu ånyo föredrogos Oecon.-Utsk:s d. 3o sistl. Juni
c. m. på bordet lagda utlåtanden:
]NT:o 82. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s betänk.
JV:o 41 , angtde väckt motion om åtskilliga förändringar
i Judereglementet; samt
8g i anledn. af gjorda anmärkningar vid betänk. N:o
34> ang:de väckt motion derom, att de 124 t:r spannmål,
som under benämning af domkyrkotunnor nu årligen gå från
Hernösands Stift till Upsala domkyrka, hädanefter måtte tillfalla
kyrkan i Hernösand; beslöt R. o. Ad. att vid de 3:ne
öfriga RiksStts i dessa ämnen fattade beslut låta bero.
Vid förnyad föredragning af Oecon.-Utskts d. 3o sistl.
Juni e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 83 i anledn. af gjorda
anmärkningar vid Utsk:s betänk. N:o 37, rörtde väckt fråga,
ej mindre om bestämda föreskrifter för befordringar inom
Postverket, än ock om beliofvet af ny postordning och instruction
för postinspectorer och postförvaltare samt af nytt
löningssätt för dessa tjenstemän, fann R. o. Ad. för godt att
förblifva vid sitt genom afslag å Oecon.-Utsk:s betänk. N:o
37. l edan fattade beslut.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarna Oecon.-  Utskts d. 3o sistl. Juni e. m. på bordet lagda utlåtanden:
JN:o 84. rör:de anmärkningar vid betänk. N:o 58 i anledn.
af vackt motion om en författnings utfärdande, hvarigenom
lönen för pastorernas ndjuncter eller vicarier bestämmes
att alltid vara en i denna författning fastställd del af
pastoratets kända inkomst;
N:o 85. i anledn. af' gjorda anmärkningar vid Utsk:s betänk.
N:o 3o, rör:de vackt motion, att Förvalta, al Sjöa ren
-
a3fi
Den S “ 11! i,'
derna nia t fe upplösas ocii cje-ss göromål till K. KrigsCdlhm
öfverflyttas;
N:o 88. i anlgdn. af anmärkningar vid utlåt. N:o 62,
röy:de väckt fråga om befrielse för allmogen pä Gottland
från skyldigheten att bygga och underhålla boställshus åt
tul|betjeningen vid landtbamnarna derstädes.
Ånyo föredrogs Oecon.-Utsk:s d. 3o sisth Juni e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 87 i anledn. af gjorda anmärkningar
vid Utsk:s betänk. N:o 44? angtde utsättande af en be-?
Jöning för författandet af en lärobok i Christendomen föy
menige man.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det förundrar mig
yerkh, att Utsk. kunnat säga, att jag icke velat, att dep
lärobok, jag å$lpndat, uteslutande eller ens väsendtligen
skulle innehålla religionens positiva sanningar, Jag vil[
visserligen, att den skall innehålla religionens positiva sanningar;
men jag vill äfven, att den skall innehålla något
derutöfver, nemi. något, som ger styrka åt dessa sanningar,
Jag vill för öfrigt icke ytterligare strida härom; men då
Utsk, nu synes hafva i sin motvillighet gått ännu längre,
än i dess första betänk,, nemi, ända derhän, att utarbetandet
af catechesen bör uppskjutas, till dess den nya bibelöfversättningen
blifvit antagen, får jag vördsamt anhålla
0111 afslag på detta betänk, och bifall lill det första, N:p 44?
Oecon.-Utsk,’s utlåt. N:o 87 bifölls,
Upplästes Hr Cederschjölds, Pehr Gust,, den 3o sisth
Juni på bordet lagda motion, angående meddelande till It. o,
Ad. af de angtde Statsråds-protocpllens granskning i Constit.-a
Utsk. förda protocoll, hvilken motion sedermera blifvit tilf
prof. inlemngd, så lydande:
.Sorn allt onödigt förhemligande af en auctorilets förhandlingar
lätt föranleder till missbruk , får jag vördsammast
hemställa, om ej H. R. o. Ad. skulle finna skäl att till H,
Constit.-Utsk. yttra den önskan, att Utsk, ville till R, o. Ad.
utlemna dess protocoll, rpr:de Statsrådsprotocollens granskning,
så vidt de äro af beskaffenhet att icke genom kungörandet
äfventyra Rikets väl. Endast derigenom synes den
offentlighet kunna skänkas åt r egpri n gs äre n d e r n a s
behandling och granskning, som 1809 års Cons!ii.-?
Utsk, t dess, Reg.formen åtföljande, memorial ansåg såsom
ett medel till utbildningen af en sann medborgerlig anda.
Hr von Hohenhausen, M ich, Si 1 vius: Då min öfvertygelse
är, att derest R, o, Ad, till Constit.Utsk. afgifver
ifrågavar. begäran, Gonstit.-?Utsk, borde densamma afsjå,
kan jag icke annat än afstyrka ingåendet med en sådan fordran
till Constit.Utsk. Man förbiser ofta här hos oss yär
Den 8 Juli.
23j
constitutions anda och de verkliga samt stora controllerande
rättigheter, Svenska Representationen har framför andra
länders. Man vill här ofta inympa de methoder och bruk,
dessa länder begagna, för att i någon mån ersätta de stora
o,ch verkliga företräden, som här finnas i en nogräknad och
speciel controll i alla delar, I andra constitutionella stater
måste man åtnöja sig med några dagars oratorisk granskning
vid budgetens bestämmande eller någon gång i svaret
på tlirontalet, de enda tillfällen, då man söker uttrycka
sin opinion i det ena och det andra, hvilken icke kan
vara grundad på så fullständig sakkännedom, som man här
har tillfälle att vinna. Det finnes icke något annat constitulionelt
land, det finnes icke ens någon republik, der regeringens
förhandlingar och de protocoll, sorn dervid blifvit
förda, öfverlemnas till representationens granskning. Vi
Röra stadna vid den granskning, som redan hos oss är stadgad
och icke jemna grundlagen ur sigte. Fordrar man nu
protocollen öfver de anmärkningar, som vid granskningen af
Statsrådets protocoll blifvit gjorda, så är ganska möjligt,
glt denna gång de icke innehålla något helt utdrag ur de
sednare; men blifver det bruket en häfdvunnen vana kunde
såväl i de Constit.-Utsk:s prof., som framdeles inkomma,
sorn i reservationer, derest Constit.-Utsk. skulle låta
deni medfölja, fullständiga utdrag af Statsrådsprot. meddelas
allmänheten, hvilket är tvärtemot grundlagens anda. Jag
S.er således icke något skäl att här frånträda hvad brukligt
yarit oell infordra en sak, som icke bör komma längre än
till Constit,-Utsk, På Constit.-Utsk. allena ankommer, huruvida
dpss protocoll skola till trycket befordras. Jag har
sett, att i afseende pä grundlagsförändringar tryckning af
Conslit.-Utsk:s protocoll blifvit beslutad. Det må då bero
på Utsk, att i hvarje fall så besluta, att meddelandet icke
blifver i strid nmä Constitutionen; men jag tror icke, alt
Ståndet bör ingå med någon fordran derpå hvarken i ena
eller andra fallet, utan att det må vara ensamt öfverlåtet
till' Constit.-Dtsk. att, efter sitt eget bedömande, i denna
sak göra och låta. Jag får på dessa grunder afstyrka dea
begäran, som af ilr Cederschjöld blifvit föreslagen.
Frih. Ehrenborgh, Casp, Wilh.: Då en ledamot af
Constit.Utsk. gjort en ansökan, att R. o. Ad. måtte till Constit.-  Utsk. yttra en önskan, att Constit.-Utsk. ville lemna R. o.
Ad. del af Utsk:s prot. i anmärkningsmål, anser jag mig icke
tillständigt att bestrida denna hans ansökan, så mycket mer,
som det otvifvelaktigt skulle bero af Constit,-Utsk. att bifalla
eller afslå denna ansökan, i fall R, o. Ad. såsom sin
önskan ville upptaga, hyad sorn för närvar, endast är en af
Ståndets ledamöters önskan, Men för min del skulle jag anse,
att det ej vore R. o. Ad. värdigt att framställa en önskan,
som kan komma att afslås. Jag tror, att Represen
-
238
Den S Juli.
tationen ej bör af sina Utsi. begära annat än det, hvarpå
de kunna få ett gynnande svar. Jag vet icke, huruvida denna
gäng ett afslag skulle komma att följa; men hvad jag
säkert vet, är, att Constit.-Utsk. har rätt att afslå likasom
rätt att bifalla denna önskan efter dess godtfinnande. Det
är på denna grund, som jag ej anser R. o. Ad. värdigt att
i en så generel fråga begära en sfi beskaffad upplysning.
Det har visserligen handt i ett särskildt mål, att man, för
att kunna stadga sin opinion, yttrat en sådan önskan, och
att denna begäran äfven blifvit af Constit.-Utsk. bifallen;
men ett så dant särskildt fall synes här icke vara i fråga.
Mig synes, att motionären vill genomdrifva på en annan väg
den önskan, som både han och jag velat i Constit.-Utsk.,
nemi. att hvar och ens reservationer skulle komma till allmänhetens
kunskap; jag ser åtminstone icke hvad annat ändamål
kan åsyftas. Jag skulle önska, att dessa prot. för R.
o. Ad. hade så stort interesse, som motionären synes vara
öfvertygad om; jag kan dock icke dela en sådan öfvertygelse.
Jag skulle vara lika glad att se dessa prot. komma till
allmänhetens kännedom, som nu, då de icke kommit till allmänhetens
kunskap. Månget skeft omdöme om Constit.-Utsk.
skulle troligen bortfalla, om prot:n blefve kända; men jag
anser för min del, att det ej är för R. o. Ad. behöflig t att
se dem, enär de icke äro så upplysande och ej kunna leda
till något resultat, och då, efter min öfvertygelse, det är
stridande emot andan af vår grundlag; ty det vågar jag öppet
förklara. Det har, såsom Frih. Cederström så ofta utvecklat,
ej varit meningen, att inom RiksSt. alla de särskilda
öfverläggningar skola komma till kännedom, som i Constit.
-Utsk. skola äga rum för att der bilda ett omdöme. Jag
ser icke i hvad annat ändamål dessa prot. skulle hitkomma,
än det att läggas till handlingarna, eller på R. o. Ad:s beslut
befordras till trycket; och jag tror derföre, att R. o. Ad.
gjorde bäst, om R. o. Ad. icke biföll denna önskan.
Frih. Rove, Ludv.: Jag förenar mig i allo med hvad
Hr v. Hohenhausen yttrat. Jag lemnar allt för gerna ali
lätt åt motionärens ändamål. Jag är öfvertygad, att denne
aktningsvärde man ger åt resultatet en dager af nytta. Jag
bekänner dock, att jag, för min del, ser i uppfyllandet af
hans önskan ett ondt och ingen annan påföljd än den, att
Constit.-Utsk. flyttas, för alla sina handlingar, vida mera
under journalismens domsrätt, än det hittills kunnat vara,
och sålunda bringas Constit.-Utsk. under ett inflytande, för
hvilket det bör stå flitt. Jag tillstyrker således afslag å
motionen.
Gr. Morn, Claes Fredr.: Då jag verkligen för min
del icke inser, att de resultater, vi hafva att vänta af våra
förhandlingar i allmänhet, kunna vara andra, än att upplysa
oss sjelfva och allmänheten 0111 nödvändigheten af refor
-
Den 8 Juli.
trier för att komma till något klokare i såväl representation
som administration, kan jag icke annat än tillstyrka Hr Cederschjölds
motion, sådan den blifvit framställd. Jag tror,
att det kan vara af ganska stor nytta för Representationen
och Svenska allmänheten att se, huru ytterst oformligt det
är att vilja bedöma förvaltningen efter dessa protocolIs granskning.
Jag tror, att denna granskning är den ändamålslösaste
af alla, då man vill lära känna styrelsens gång. Är det
något man får veta genom granskningen af prottn, som icke
förut var kändt af allmänheten, så måste det vara af högst
obetydlig natur. Det, som är af någon vigt, måste anga
något kändt factum, och det är endast i sådana speciella
fall som jag tror, att en sådan granskning af Statsrådsprot.
hör äga rum. Jag inser ej, att allmänheten genom allmängörandet
af Utsk:s prof. kunde få veta annat, än att detta
Utsk. i intet fall motsvarar sin bestämmelse. Jag tror, att
detta vore en vigtig kunskap, och att ingen våda hvarken
för det allmänna eller enskilda skulle uppstå, om vi skulle
komma till full kunskap om hvad som inom detta märkvärdiga
Utsk.' sig tilldrager. Jag tillstyrker således bifall å
motionen.
Hr Tham, Wolrath: Någon nytta af Constit.-Utsk:s
protts inbekommande kan jag för min del alldeles icke inse,
men väl den skadan, att sådant skulle medföra en mängd
långa discussioner utan resultat, mätta nyfikenheten hos en
del personer och gifva en ny tillgång åt journalerna lill
fyllnad i deras blad. Då dertill kommer, såsom Frih.
Ehrenborgh redan nämnt, att det beror på Utskts välbehag
att bifalla eller afslå denna begäran, och genom bifallet ingen
nytta kan vinnas, men genom afslaget Ståndets anseende
nedsättes i följd af detta beroende af Utskts välbehag, kan
jag icke annat än på det högsta afstyrka bifall till motionen.
Frih. Cederström, Jac.: Den värde motionären, som
sjelf är ledamot af Constit.-Utsk., anser naturligtvis Constit.-  Ulsk. berättigadt att bifalla, hvad han föreslagit R. o. Ad.
alt af Utsk. begära. Enligt min öfvertygelse är dock Utsk.
icke berättigadt att bifalla, utan lagligen tvunget att afstå
en sådan begäran. Det är alldeles oformligt, att en myndighet
tillen delegation af densamma aflåter en önskan, som
denna delegation måste afslå, och det är derföre för mig
oförklarligt, att den kunnat blifva framställd. För att ådagalägga
livad jag nämnt om Utskts pligt att afslå ifrågavar.
begäran, om den blefve framställd, behöfver jag ej anföra
mer, än att dessa prof. måste ovilkorligen lill mer eller
mindre del innehålla citationer och utdr. af Statsrådets prof.,
ofch dessa få ej lemnäs till trycket utan K. M:s tillstånd.
Constit.Utskts prot., med uteslutande af alla utdr. från Statsrådets
prot., blefve ett osammanhängande ting, som ingen
kunde förstå, emedan de naturligtvis icke hade någon lör
-
t> c n 8 Juli.
sats till dé slutsatser, som hvarje ledamot dragit af de meningar,
hvarpå han grundat sina yttranden. Ett sådant
transsumt skulle således blifva missledande för den allmänhet,
som skulle läsä detsamma, och långt ifrån att upplysa, skulle
det förvilla allmänheten. Det har blifvit ytfrädt af Gr. Horn,
att han tillstyrker motionen för att derigenom komma till
det resultat, att man skall se nödvändigheten af en förändrad
representations- och styrelseform, enä'r de förmer, som
nu finnas, icke äro förenliga med conlroll. För min del kaii
jag icke begripa, huru dessa handlingar, om de äfven skulle
komma att innehålla, hvad de lagligen icke kunna innehålla,
nemi. Statsrådsprotocoll i sin helhet, skulle kunna föra
till ett sådant resultat. Skulle dessa handlingar hitkommä,
så Liefve våra prot. med hillänget, nog vidlyftiga förut,
alldeles oformliga att tryckas; ty allt, hvad från Utsk. till
Stånden inkommer, måste tryckas, ehvad det lägges till handlingarna
eller föranleder till några åtgärder eller beslut,
emedan allt, hvad som i Ståndet anmäles, inflyter i prof.
eller bihanget på grund af såväl grundlag sorn Ståndsordning.
Enär således den af Hr Cederschjöld gjorda motion
icke lagligen kan bifallas, utan att Utsk:s prot. erhålla en
så oformlig uppställning, alt man för hvarje ledamots särskilda
yttrande komme att sakna anledningen till hvad lian
anfört, då Statsrådets prot. ej få tryckas utan K. M:s särskilda
tillstånd, så lärer det ej vara möjligt, att B. o. Ad.
kan bifalla motionen, utan torde den, uppå Hr Gr. o. Landtnäs
propos., hvarom jag anhåller, blifva afslagen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Emot min motion
har Hr v. Hohenhausen tillstyrkt Ståndet att icke fordra
Constit.-TJtsk:s prot. Jag skall derföre bedja att få erinra,
alt jag aldrig föreslagit, att B., o. Ad. skulle fordra dessa
prot., utan blott yttra sin önskan om deras utbekommande,
således öfverlemna till Constit.-Utsk. alt pröfva, om de kunna
eller böra utlemnas eller icke. Frih. Ehrenborgh har
ansett det icke vara värdigt B. o. Ad. att till Utsk. yttra
en önskan, som Utsk. kunde afsiå. Jag får till svar derpå
blott erinra, att B. o. Ad. i sådant fall brustit i värdighet
åtminstone en gång förut, då Ståndet yttrade sin önskan om
Utbekommande af handlingar från Constit.-Utsk.; men jag
tror, att B. o. Ad:s värdighet icke derigenom lidit något
afbräck, hvilket förmodligen lika litet genom denna begäran
skulle ske. Dessutom vore det blott ett försök att göra,
huruvida Utsk. skulle anse sin värdighet fordra ett förliemligande
af prot., som utan ringaste våda kunna meddelas*
Samma värde ledamot har ej kunnat inse, hvartill det
skulle tjena, utom för att vinna det ändamål, som jag i Utsk.
sökt åstadkomma, nemi. att få reservationer att följa med
Utsk:s betätikm till BiksSt. Jag får förklara, att jag ej är
så
Den 8 Juli.
så ensidig i mina åsigter, att det blott varit för mina enskilda
reservationer, jag gjort denna motion. Den har blifvit
väckt med afseende på liela Utsk., på våra constitutionella
förhållanden och liela allmänheten. Jag har med grämelse
erfarit, huru vid hvarje riksdag alla RiksSt. beklagat
sig öfver Constit.-Utskis förhållande; och för ett sådant klander
måste Utsk., så länge dess förhandlingar hållas hemliga,
alltid blifva utsatt, icke blott inför ItiksSt., utan äfven för
allmänheten. Jag har derföre trott, att det vore angeläget
för Constit.-Utsk. att rättfärdiga sig och visa, hvad det gjort,
samt att det icke gått så likgiltigt tillväga, som man föreställt
sig. Jag liar trott, att det skulle vara af stor nytta
äfven för Regeringen; ty derigenom skulle, i min tanke, den
Säkraste vederläggning vinnas å de beskyllningar, sorn Regegen
fått uppbära för bristande system och nästan för brist
på sundt förnuft i sina förhandlingar» Här skulle allmänheten
få se, att Utsk. ganska noga pröfvat dessa förhandlingar
och funnit dem Vai-a ganska systematiska samt innehålla
det högsta förnuft. Alla skulle vinna: Utskottet skulle
rättfärdiga icke blott Sig, utan jemväl Regeringen, som skulle,
för att nyttja ett mycket begagnadt uttryck, blifva rentvättad.
Jag kan således icke annat än på det enträgnaste
begära bifall å min motion. Man har sagt, att dessa prot.
ej skulle tjena till annat, än att läggas till handlingarna. Jag
har dock nu visat, hvartill de skulle tjena, nemi» att bringa
oss fram på den cönstitutionella banan. Vi stå ännu på
samma punkt af de constitutionella begreppens utbildning
vid den 8:de riksdagen, som vid den första. Hvad är orsaken
dertill, om ej förhemligandet af Constit.-Utskrs förhandlingar.
Constit.-Utsk. utgör medelpunkten för de constitutionella
förhandlingarna, och så länge denna medelpunkt är
beslöjad, kan man icke hoppas, att begreppen skola behörigen
utvecklas. Frih. Boye har sagt, att uppfyllandet af
denna min önskan blott skulle tjena till att sätta Constit»-  Utsk» ännu mera i beroende af journalismens inflytande» Jag
fruktår ej journalismen, så länge den har sänhiiig att stödja
sig på; men den är fruktansvärd, då deh ej har annat än den
här Ofta omtalädé sqValletvägen att gå på. Gif den tillträde
till sanningen, så blir den rättvis i sina omdömen; och
rättvisa mätte Vi Väl ej kUnöa frukta. Frih. Cederström har
nienat, att Constit.-Utsk ej Vore berättigädt att lemna bifall
till Ståndets begäran om protins utlemrtande, emedan
Utskis prot» mäste innehålla utdrag af Statsrådets prot., och
dessa åter ej kunna utlemnas utan K. Mis begifvande» Jag
får derpå Svara, att såvidt jag kan minnas, innehålla ej Utsk:s
prot. för denna riksdag några egentliga utdrag ur Statsrådets
prot., och sålunda måste väl Constit.-Utsk. vara herre
öfver sina egna prot., och den vederbörande, soni omtalas
i 2 §. 4 tnöm» af Tryckfr.-förordn. Skulle åter de ti9
H- 3t
Den 8 Juli.
der komma, då någon Constit.-Utskrs ledamot ville införa
hela stycken ur Statsrådets prof. och indraga dem i Constit.-  Utsk:s prof., så blir då tid för Constit.-Utsk. att vägra ntlemnande
af dylika, i händelse sådant skulle finnas nödigt,
jag kan således icke annat än vidhålla min begäran om den
framställning till Constit.-Utsk., hvarom jag gjort motion i
den fulla öfvertygelse, att alla skulle dermed finna sig val
belåtna.
Gr. Horn: Frih. Cederström har orätt uppfattat min
mening, då han yttrat, att jag skulle hafva för afsigt att
infordra Statsrådets prot. i några fall eller i massa. Jag vill
icke hafva dessa prot. Jag tror, att de ej skulle hafva något
värde för Svenska allmänheten; men jag tror, att det
kan vara af särdeles vigt att få veta, huru Constit.-Utsk.
uppfyller sin bestämmelse inom Representationen. Det är
detta, som Hr Cederschjöld åsyftat, och jag finner, att i
dess åstundan i detta fall verkligen ligger något nyttigt. Det
är min hjertiiga önskan, att vi må komma till någon reform
i våra representativa samt administrativa former på en väg,
som utan brytning eller skakning kunde beträdas. Jag troi’,
att inga medel att komma in på denna bana böra förkastas,
för att afböja vådan af en våldsam omstörtning af vårt samhällsskick,
som eljest otvifvelaktigt måste inträffa. Det är
derföre jag tror, att man bör begagna alla möjliga upplysningar
för att föra publiciteten in på en sann bana. Man
skall icke undandraga publicitetens organer alla upplysningar
och derigenom tvinga dem in på den oft,onämnda sqvallervägen,
i följd hvaraf allmänheten missledes. Jag tillstår
derföre, att så snart fråga uppstår om offentlighet för handlingar,
vill jag alltid understödja den; och jag finner icke
någon våda vid, att man här yttrar en önskan, sorn Constit.
-Utsk. kan afslå. Hände det, att Constit.-Utsk. misskänner
sin värdighet så mycket, att del: afslår ifrågavar. begäran,
bevisar det blott, hvad jag sökt visa, nemi. oformligheten
i denna institution; men R. o. Ad:s värdighet kan derigenom
icke förnärmas. Ståndets värdighet kunde med mycket
mera skäl anses förnärmad genom sådana yttranden, som
vi emoltagit från Constit.-Utsk., deri det förklarar, att härstädes
gjorda anmärkningar ej förtjena afseende eller äro ogiltiga
m. m. Sådana uttryck äro vida mer förnärmande, än
afslag på en önskan. Som jag således ej finner någon våda,
utan tvärtom vinst kunna härflyta från den åtgärd, Hr Cederschjöld
begärt, måste jag understödja densamma; dock
kan jag icke tro, att sådana resultater derifrån kunna utgå,
som Hr Cederschjöld förespeglat oss, emedan jag har en till
Hr Cederschjölds alldeles motsatt öfvertygelse såväl om Constit.
-Utsk:s sammansättning och förhandlingar, som om he+
la Representationens uppställning.
Frih. Ehrenborgh: Jag har begärt ordet för att
Den 8 Juli.
a43
få rätta några misstag, sorn, efter min tanke, blifvit begångna
af Hr Cederschjöld i hans sista anförande. Jag
har icke sagt, att det vore för alt endast| offentliggöra sina
egna reservationer, sorn han gjort denna motion. Jag
liar deremot sagt, att jag trodde, att egentliga anledningen
dertill var afsigten att på annan väg Jenina Utsk. tillfälle
att allmängöra sina reservationer. Jag vädjar till den värde
ledamoten sjelf, huruvida icke äfven jag vid något tillfälle
skulle hafva nytta af detta ailmängörandc. Men det är ej ur
denna synpunkt, jag ser frågan; jag ser den ur den synpunkten,
huruvida det är rätt eller orätt, att emot den anda,
som finnes i vår nuvar. grundlag, införa en ordning, sorn
hittills ej ägt rum. Det är ganska riktigt, som Hr Cederschjöld
upplyst, alt i ett särskildt fall, nemi. i frågan om
Gr. Cederströms ställande under tilltal inför Riksrätt, R. o.
Ad. begärde oell liek Constit.-Utsk:s prot. i allt hvad som
rörde denna fråga. Men denna begäran gjordes för ett särskildt
fall och för ett särskildt ändamål. Jag tillåter mig
icke ett yttrande , huruvida detta ändamål var nödigt eller
icke. Deremot tillåter jag mig att öppet förklara, att om
också detta medgifvande, såsom jag tror, ligger inom gränsen
för Conslit.-Utsk:s rätt, har dock ganska visligen grundlagsstiftaren
beräknat, atti Tryckfr.-förordn. gifva Constit.-  Utsk. såväl den vägrande som den bifallande rätten; och
grundlagsstiftaren har gjort det derföre, att han i 90 §.
Reg.-F., nedlagt eli tydligt förklarande, att ej inom PiiksSl.
några sä beska Ilade öfverläggningar skola få äga rum, deri
frågor kunde förekomma: ”om embets- och tjenslcmäns tilI—
"och afsa t lande, regerings och dornnremagtens beslut, resolutioner
och utslag; enskilda medborgares och eorporatio"ncrs
förhållanden, eller verkställigheten af någon lag, författning
eller inrättning.” Huru man skulle undvika att
komma in på något af dessa fall, i händelse Constit.-Utsk:s
prot. blefve föremål för öfverläggningar inom detta eller
andra ltiksSt., det förstår jag sannerligen icke. Men jag
återgår till ämnet och förklarar, all jag för min del ingalunda
skulle hafva någonting emot att se ifrågavar. prot.
blifva föremål lör offentligheten. Det skulle då måhända
bäst visa sig, att, på sätt Gr. Horn redan yttrat, en al de
mäst ändämåislpsa saker, som blifvit följder af vår grundlags
föreskrifter, är denna genomläsning af Statsrådets prot.,
hvilken jag för min del anser icke hafva varit grundlagens
mening, dä det i Reg.-F:s io5 §. står, att Constit.-Utsk.
äger rätt att äska dessa prot. Lika med Gr. Horn ät jag
fullkomligen öfvertygad om, att i ett land, der det linnes
publicitet och der män är så män om sina rättigheter, som
Svenska medborgaren är, kan någon åtgärd icke vidtagas
från Styrelsens sida, sorn icke skall, blifva föremål för
denna publicitet. Således anser jag denna genomläsning af
prot:n vara en orimlighet på sätt den sker; och. jag vädjar
Den 8 Juli.
till den värde motionären sjelf, om jag icke, på ställe sorn
vederbör, tillkännagifva denna min öfvertygelse,
Hr Lagerhjelm, Pehr: Hå jag icke delar den värde
motionärens tanke, uther jag mig att få gifva några skäl dertill.
Om 11. o. Ad. skulle begära Statsrådets prot. helt och hållet,
skulle i denna del Constit.-Utskrs granskning blifva öfverflödig.
Man skulle öfverflytta Utsk:s göromål på hela
Riddarhuset. Detta synes mig vara emot grundlagen, efter
ett sådant Utsk. finnes. Jag har för min del ingen önskan
att se Statsrådets prot. i andra fall, än der det skulle blifva
nödigt för mig såsom ledamot af R, o, Ad. att fatta ett
bestämdt omdöme, ronde en viss person öller ett yisst fall,
Vid ett sådant tillfälle, då ämnet är gifvet, tror jag, att
praxis med full rätt varit den att från Constit.-Utsk. begära
protm, Detta symes mig vara enligt med grundlagen i
flera andra fall. Constit.-Utsk. äger icke rätt att äska de
prot., sorn i Statsrådet blifvit förda ang:de ministeriella ärender
och commandomål, så vidt de icke röra allmänt kända
och af Utsk. uppgifna händelser. Detsamma synes hvarje
Stånd sorn helst kunna fordra af Constit.-Utsk,; men ämnet
skall vara uppgifvet, och hvartill skulle proltns meddelande
tjena, om ej ett visst ämne hehöfde upplysas. Att begära
protm i alla ämnen synes mig vara på en gång plärnpr
ligt, ineonstitutionelt och öfverflödigt, likasom hade R. o.
Ad. icke nog alt göra vid sina sammankomster. Hvad allmänheten
angår oell dess domsrätt, tror jag det vara häst
att låta den hålla sig vid följderna af Styrelsens åtgärder.
Nationens representanter sammanträda på vissa tider och välja
bland sina egna ledamöter dem, som skola äga grundlagsenlig
rätt att granska Statsrådets prot. Någon förändring
deruti synes mig, att man här icke hör kunna väcka fråga
om; delta förslag skulle dock medföra en sådan förändring,
Att bringa oss fram på den constitutionella banan på ett
sådant sätt, deri vill jag ej deltaga, och jag skulle beklaga
hela vårt samhälle, om de constitutionella begreppen ej kun-,
de utveckla sig annorlunda, än genom sådana genvägar, sorn
äro olagliga. Jag kan således för min del icke deltaga i dep
önskan att få se Statsrådets prot. i alla ämnen,
Frih, Boye: Den siste värde talaren har med så grundliga
skäl beledsagat sitt yttrande, att jag har föga att dertill
lägga, Jag får likväl göra en erinran vid tvenne andra
värda ledamöters framställningar. Hr Cederschjöld och Gr,
Horn hafva gjort en förutsättning, som jag icke kan anta-;
ga, den nemi., att journalismen skulle stadna vid att undersöka,
huruvida Gonstit.-Utsk. förfarit rätt eller icke. Jag
tror icke, att den skulle stadna dervid, utan att detta skulle
blifva ett medel för journalismen att kastg under sig alla
Statsrådets förhandlingar, och detta anser jag grundlagsvidrigt.
Jag vet icke, hvartill den granskningsrätt, som å R. St:s
Den S Juli.
a45
vägnar blifvit Constit.-Utsk. lemnad, skulle tjena, om vi ryckte
den derifrån och utkastade den åt allmänheten, hvilket vore
fallet, då ingenting är lättare för hvarje ledamot i Utsk.,
än att i sina yttranden intaga hela innehållet af Statsrådets
prot., utan att afskrifva detsamma. På detta sätt skulle
man indirect hafva tillintetgjort grundlagens bud. Jag
ber att få påminna R. o. Ad., att Tryckfr.-förordn. innehåller
i 2 §.: ”Att prot., hållna hos Konungen i ministeriel”Ja
ärenden och commandomål, eller Statsrådets prot. och
”handlingar, eller RiksSt:s, eller Hemliga Utskrs, eller Con”stit.
-Utsk:s, rörtde Statsrådet, eller Banco- och Riksgrsver”kens,
eller Banco- och StatsUtskms, eller Revisorers öfver
”Banco- och Riksgrsverken, rörtde samma verks hemliga
”ärender, icke kunna till tryckning fordras, eller utan ve”derbörandes
tillstånd ulbekommas.” Jag frågar: hvilka
äro här vederbörande? Det måste vara de, hvilka saken gäller.
Jag vill icke vrida dessa ord ända till det påstående,
alt man af Statsrådet skall begära lof, ty Statsrådet kan
icke gifva lof till hvad som är förbjudet; men omöjligen kan
det vara riktigt att allmängöra hela Statsrådsprotocoll. Vidare
är det sagdt på ett annat ställe: ”R. St:s Constit.-Utsk.
”äge att äska de prot., som uti Statsrådet blifvit förda, ut”0111
dem, som angå ministeriella ärender och commando”mål,
hviika endast i det, som rörer allmänt kända och af
”Utsk. uppgifna händelser, må kunna fordras.” Nå väl! kunna
icke allmänt kända händelser innefatta sådana yttranden
i Statsrådet, som ej böra vara allmänt kända? Kan man ej
sålunda indirect få fram allting. Jag tror, att motionen icke
afser något brott emot grundlagen, ty då hade den icke blifvit
väckt af Hr Cederschjöld; men jag anser den rakt ledande
att genom en omväg tillintetgöra dessa grundlagsbud, och
jag väntar af Hr Gr. o. Landtnäs grannlagenhet uti uppfyllandet
af sitt kall, att Hr Gr. o. Landtm, besinnar sig,
innan han gör propos. på en sak, hvars påföljd kan blifva
så vådlig,
Frih. Cederström: Jag uppträder ännu en gång för
att yttra mig i denna fråga i anledn. af hvad här bljfvit
yttradt af Hr Cederschjöld och Hr Gr, Horn samt sednast
af Frih. Boye. Jag är icke främmande för Cnnstit,-Utsk:s
handlingar och sättet att der gå till yäga, emedan jag vid
tvenne riksdagar varit ledamot af detta Utsk, Jag är således
icke okunnig om de former, hvari detta Utsk. handlar.
Det har blifvit yttradt af Hr Cederschjöld, att Constit.-  Utsk:? prot. icke innefattar något egentligt utdrag af Statsrådets
prot. Ordet egentligt är der visserligen på sitt ställe;
ty jag är öfyertygad, att yttrandena ej innehålla afskrifter
af Statsrådsprot., men de innehålla dock uppfattningar deraf.
Om t. ex. vid läsningen af Statsrådets prot, en ledamot
af Utsk. anmärker, att en eller flera ledamöter af Stats
-
246
Den 8 Juli.
rådet vid ärendernas föredragning icke synbarligen tagit del
i dem, utan stillatigande låtit dem passera, och att andra
åter skeft uppfattat Rikets sannskyldiga nytta, så förekomma
dessa anmärkningar med eller utan skäl, det lemnar jag
derhän. Sker det med skäl, så äro målen och besluten nanida
; sker det utan, mäste dock en nomenclatur uppgöras på
alla sådana frågor, dervid af rådgifvare felats efter den anmärkandes
opinion. Hela denna lista på rädgifvarnes tillstyrkanden
eller uraktlåtenhet att iakttaga Rikets sannskyldiga
väl innefattar väl icke några egentliga och fullständiga
utdrag af Statsrådets prot., men dock något, som är värre
än fullständiga afskrifter deraf; ty skulle en fullständig afskrift
utlemnas, kunde allmänheten blifva i tillfälle att bedöma
sanningen af de gjorda anmärkningarna, eller huruvida
förhållandet af anmärkaren blifvit skeft uppfattadt. Det
kan vara en tillfällighet, som gör, att en ledamot af Constit.
-Utsk. pnser Statsrådets tillstyrkanden hafva i afseende
på beskaltn »gsmål varit skadliga eller ledande till förlust
för staten. 'luraliteten finner, att anmärkningen ej bör
föranleda till åtgärd enligt 106 eller 107 §, och nu vill Hr
Cederschjöld, att en lista öfver sådana ärenden skall inkomma
till Ståndet på grund af en önskan, som till Constit.-Utsk,
skulle aflåtas. Följden skulle blifva ett af två, antingen att
Representationen skulle lättsinnigt låta bero vid hvad som
slielt eller också säga: Utsk. har icke fullgjort sin pligt,
icke fullständigt uppgifvit förhållandet; vi måste fordra in
alla handlingarna för att se, hvad Utsk. icke velat se. Sålunda
skulle Representation beträda banan att sjelf döma i
mål, deri hon icke äger constilutione! domsrätt, utan Con
stit.
-Ulsk. är berättigadt att döma. Jag tror, att Hr Lager
hjelm
misstagit sig, och att afsigten icke varit att på RiksSt:n
öfverflytta granskningen af Statsrådets prot., utan att
lemna RiksSt. tillfälle att ■ granska Constit.-Utsk:s sätt att
handtera sitt kall; ty deri består hvad genom bifall till motionen
möjligen kunde tillvägabringas. Men jemväl detta är
i lagen bestämdt förbjudet; ty hvad Constit.-Utsk. gör, gör
Utsk. med R. SUs rätt. Deröfver håfva R. St, icke någon
vidare beslutande-i ätt; den saken är förbi. Det har blifvit
såsom ett ytterligare skäl för bifall af en ledamot anfördt,
att sådant skulle förekomma en eljest oundviklig våldsam
brytning. För min del kan jag icke finna, hvarifrån den
våldsamma brytningen skulle komma, om man följer lagarna;
men väl ser jag vägen dertill öppnad, om man åsidosätter
lagarna och framgår under godtyckets egid. Hvarje afsteg
till godtyckets väg är skadligt, antingen det tages af de
styrande eller af folket; men det är skadligare, då det tages
af de styrda, ty då det är massan, som genom sina representanter
gör ett sådant steg, finnes ingen gräns för fortgåendet.
Jag anhåller om afslag å förevar, motion.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan icke medgifva lamp
-
Den 8 Juli.
247
liglicten af Hr Cederschjölds förslag, först af det skäl, att
jag anser det icke stil i öfverensstämmelse med våra grundlagar,
och för det andra derföre, att i fall dessa icke skulle
lägga något hinder för hans önskan, skulle, på sätt Hr Cederschjöld
föreslagit, det af honom åsyftade ändamål likväl
icke vinnas. I afseende på första frågan erkänner jag visserligen,
att ordet vederbörande i fråga om den auetoritet,
hvars bifall fordras för tryckningen af Statsrådets
prot. och sådana handlingar, som kunna innehålla större
eller mindre del af samma prot., icke är så bestämdt tydligt,
att det ej kan advoceras derhän, att Constil.-Utsk.,
enär det under sin vård äger dessa prot., möjligen kunde
anses såsom den vederbörande, hvilken kunde lemna bifall
till denna tryckning. Men det är en annan omständighet,
hvarom Frih. Ehrenborgh redan lemnat upplysning, som
här bestämmer frågan, att semi., i fall Constit.-Utsk:s prot.,
rörtde granskningen af Statsrådets prot., skulle meddelas i
ett RiksSt., skulle, i händelse inom Utsk. anledningar till
anmärkningar förevarit, som sedermera inom CJtsk. föffallit,
rörtde sådana frågor, som uti Ulsk. kunna discuteras, men
inom Stånden icke få komma under öfverläggning, sådana
prot. kunna blifva meddelade, hvilka antingen emot grundlagens
bud blefve föremål för Ståndets öfverläggning, eller
endast skulle vara föremål för nyfikenheten, utan att kunna
föranleda discussion. Sålunda kunde ett utlåt, inkomma
till ett PiiksSt., sorn dess Talman ej ägde rättighet att föredraga,
hvilket omöjligen kan vara lagenligt. Jag anhåller
att äfven få fästa uppmärksamhet på den stora skillnad, som
är emellan saknad olfentlighet af sådana Regeringens prot.,
och saknad offentlighet af åtgärderna. Det är sjelfva handlingarna
och besluten, det är deras offentlighet, hvarpå omdömen
om Styrelsen kunna grundas, icke uppå prottn. T de
flesta constitutionella länder finnas inga sådana prot. Orsaken,
hvarföre sådana mäste finnas hos oss, är de särskilda
stadgande!), våra grundlagar innehålla i afseende på personliga
till- eller afstyrkanden af rådgifvarne. Det är detta, som
föranleder våra Rådsprol.; annars vore de lika obehöfliga
här, som i andra länder. Då vår grundlag omgjordade granskningen
af Statsrådets åtgärder med den varsamhet, som blifvit
löreskrifven, var det icke blott en theoretisk speculation,
som förorsakade denna varsamhet; dertill bidrog äfven
en ganska dyrköpt erfarenhet, som vi förvärfva! under
de 60 år, då Råksrådsprottn vore ett öppet fält för RiksSl.
, utan att sanningen då mera oväldigt än nu blef iakttagen
eller förmådde göra sig gällande mot enskilda passionerna,
interessena och cotteri-andan. De beslut, som under
denna tid tillkommo, särdeles emellan 1727 och 1771 , voro
ingalunda af den art, att man nu äger skäl att försöka kringgå
de stadganden, som vår grundlag innefattar i detta fall,
och göra dem ändamålslösa genom de resultater, som kun
-
a43
Den 8 Juli.
I
de vinnas på en annan väg. Men jag lommel’ nu äfven till
den händelse, att ett bifall till Hr Cederschjölds motion
lunde äga rum. I sådant fall skulle, enligt Hr Cederschjölds
förmenande, allmänhetens omdöme blifva rättvist. Han har
sagt: Gif allmänheten sanning, så blir den upplyst och då
blifva oriktiga omdömen kullslagna. Jag lemnar helt och
hållet åsido, huruvida denna sats är riktig; för att blifva
riktig förutsätter den, att hvar och en, som ingår i bedömandet,
skall använda vilja, mod och omtanka för att pröfva
sanningen, samt således vara opassionerad, och att detta
vanligen icke är händelsen uti närvarande epok, hvarunder
passionerna så ofta äro med i spelet, det är något, som historien
och erfarenheten visat oss alltför mycket. Men om
man äfven antager, att denna Hr Cederschjölds sats vore
riktig, förfaller den, då han sjelf, med den kännedom häri
äger om Utsk:s prof., förklarat, att de icke innehålla hågra
utdrag af Statsrådets protocoll. Anledningen till motionen
var ju önskan att betaga omdömet den slutsats, att Constit.-  Utsk:s utlåtrn om granskningen af Statsrådets prof. hafva
varit ensidiga; men om man tror det, är det icke möjligt
att genom allmängörandet af Utsk:s prot., sådana de efter
Hr Cederschjölds egen uppgift äro, förändra denna tro, ty
då man icke ser allt, d. v. s. jämväl Statsrådets prot., med
alla der intagna raisonnementer och beslut, skulle, efter erhållandet
af Constit.-TJlsk:s prot., qvarstå samma förevändning
för dem, som anse Utskts utlåttn ensidiga, så att målet vore
lika litet vunnet. Jag kan icke annat än på begge dessa skäl
anse motionen olämplig; men på det första skälet förenar
jag mig med dem, som ansett den grundlagsvidrig.
Hr Cederschjöld: I anledning af de yttranden, sorn
blifvit fällda, sedan jag sednast hade ordet, skall jag utbedja
mig att först få erinra, det Hr Lagerhjelm, hvars närvaro
jag nu saknar, talat om Statsrådets prot., om hvilkas
utlemnande det aldrig varit fråga. Alla hans farhågor
för vådorna af bifall till min motion, grundade sig på denna
orätt fattade mening. Innan han aflägsnade sig, upplyste
jag honom derom, och han fann äfven sitt misstag. Man
har talat om, att allmänheten icke behöfver Const.-Utsk:s
prot. för att stadga sin opinion om Regeringens förhållande,
emedan den har facta att gå efter. Ja, den har facta; och
vi se äfven resultaterna deraf kanhända i StatsUtsk. och i
mängden af de anmärknisariledningar, som uppgifvas i RaksSt.
, hvarifrån de förut vanligen icke kommit. Men just
för att upplysa dessa facta ; hvarpå man tror anmärkningar
kunna grundas, har jag önskat, att Constit.-Utsk:s prot. klefve
öfverlemnade till allmänheten, så att man linge se, att
det icke står så illa till, som man trott. Frih. Boye har
fruktat, att II. St. skulle erhålla en granskningsrätt; Ja;
en
Den a Juli.
en granskningsrätt öfver Constit.-Utsk:s förhållande; och det
liar förundrat mig att höra honom frukta för delina grnnskningsrätt,
då han haft den godheten att vid flera riksdagar och
sednast vid denna Understödja mitt påstående, att 11. St. äga
denna granskningsrätt och icke äro ställda under Constit.-  Utskrs förmynderskap. Denna värde talare har jemväl förblandat
de ifrågavar. prot:n och tagit dem för Statsrådets
prof., hvarom jag icke nämnt ett ord. Hvad beträffar den
värde talarens uppmaning till Hr Gr. o. Landtm, att noga
besinna sig, innan han gjorde propos., så anser jag densamma
hafva varit öfverflödig. Motionen har legat på bordet
flera dagar och det slår icke felt, att ju Hr Gr. o. Landtm,
besinnat sig derpå. Frih. Cederströms yttrande har jag i anseende
till afståndet ej kunnat helt och hållet höra; mea
jag har hört, att han grundade sin tanke derpå, att Constit.-  Utsk. handlar med R. St:s rätt. Men detta är hvad jag, så
till sägandes, från verldens begynnelse bestridt och arnar
bestrida, så länge jag lefver. Jag får påminna Hr Frih. med
hvad ifver han bedref den saken, att secretessen i Banken
skulle afskaffas, och huru väl det var, att han lyckades.
Jag skulle tro, att all secretess är farlig jemväl i Constit.-  Utsk., och man skulle kunna använda nästan allt, hvad Frih.
yttrade om secretessen i Banken, såsom bevis på vådorna af
secretessen i Constit.Utsk. Frih. Ehrenborgh har åberopat
go §. Reg.F. Jag får dervid anmärka, att vi nu hafva, om
jag får så säga, vuxit från spökrädslan för denna §. Fordom
tjenade den till skrämskott för mången; men den har
befunnits mindre fruktansvärd, sedan man börjat besinna,
att der blott talas om frågor, och att fråga är något,
hvarpå svar skall följa. Der är sålunda blott förbjudet att
väcka motion om embetsmäns till- och afsättande, o. s. v.
Hr Rosenblad har sagt, att Constit.Utskts omdömen skola
vara ensidiga, såvida de icke grunda sig på utdrag afStatsrådsprot.
Jag föreställer mig, att man ej behöfver göra några
egentliga utdrag ur Stalsrådsprot. för alt kunna bedöma
rådgifvarnes förhållande, och det är också detta, som skett
i Constit.Utsk. För öfrigt utber jag mig att till de värda
ledamöters uppmärksamhet, hvilka sett så stora och grufliga
vådor i meddelandet af Constit.Utskts prof., blott få framställa
den omständighet, att sjelfva den grundlag, som förbjuder
utgifvandet af Constit.Utskls prot., rörrde Statsrådet,
annorlunda än med Constit.Utskrs begifvande; att sjelfva denna
grundlag, säger jag, stadgar likväl ej värre hinder deremot,
än som kan öfvervinnas med ioortdrs böter. Det heter
nemi.: ”gör någon annan det,” nemi. utgifver ifrågavar.
handlingar af trycket, ”bote han derföre 100 r:dr eller me”ra,
efter brottets beskaffenhet.” Yi hafva sett, att utdr.
ur Constit.Utsk:s och sjelfva Statsrådets prot. blifvit gjorda
och publicerade samt försonade med de i lagen utsatta bö9
H. 32
Den S Juli.
terna; och jag hemställer då, om det kan vara R. o. Ad.
värdigt att för så ytterst vådlig anse en sak, sorn sjelfva lagen
ej belagt med högre ansvar än 100 rrdrs böter.
Gr. von Fersen, Hans: Då Hr Cederschjöld väckte
förevar, motion, bestred jag, att den kunde upptagas. Detta
skedde i följd deraf, att motionen då hade den form, att
jag tror motionären nu sjelf inser, att jag hade rätt, då jag
bestred densammas upptagande. Sedan motionen nu blifvit
skriftligen iulemnad och ändringar deruti blifvit gjorda, anser
jag den ej vara grundlagsvidrig; men jag torde dock få
fästa någon uppmärksamhet på motionen äfvenledes i närvar,
skick. Jag kom visserligen sent upp under discussionen och
har således ej fått höra allt, hvad i ämnet blifvit anfördt;
men jag har dock haft den fägnaden att höra Hr Cederschjöld
här upptaga en del af de gjorda anmärkningarna.
Han har dervid bestridt att med tryckningen hafva afsett
några Statsrådsprotrr; men jag hemställer, med ledning af
de ord, som finnas i motionen, om här icke är fråga just
om tryckningen af Statsrådsprotm, ehuru visserligen den ena
kan säga, att dessa prof. ej äro i fråga, och en annan, att
fråga är både om Constit.Utskrs och Statsrådets prot. I motionen
står nemi.: ”yttra den önskan, att Constit.Utsk. ville
”till R. o. Ad. utlemna dess prot., rör:de Statsrådsprot:ns
”granskning.” Hvad kunna Constit.Utskrs prot., ang:de Statsrådsprotms
granskning, innehålla annat än en granskning af
Statsrådsprot.? Granskar man en sak och skall dervid anföra
skäl och motskäl, så måste man gå till hufvudsaken,
sorn skall granskas. Man kan härvid presupponera, att t.
ex. det kan finnas en ledamot, som ej önskar något förhemligande,
och man kan ej neka honom att låta för sig uppläsa
och sedan i sina yttranden införa Statsrådsprotm, och
när han det gjort, ligga de af honom citerade stropherna uti
Constit.Utskrs prot., och dessa kunde sålunda ganska lätt komina
till allmänhetens kunskap. Jag tror icke, att det varit
grundlagens mening, att Statsrådets prot. i alla mål skulle
meddelas allmänheten. Här har visserligen, då denria fråga
förra gången förevar, näin uppmärksamhet af Hr. Cederschjöld
blifvit fästad derpå, att ifrågavar. handlingar, enligt
tryckfr.-förordn., kunna utbekommas med vederbörandes tillstånd
; men jag tvekar icke att yttra, att Cpnstjt.Utsk. ej är
vederbörande i detta fall. Constit.Utsk. får dessa handlingar
blolt ad notitiam och till sin ledning och bedömande,
men äger icke rätt alt döma, huruvida de kunna utlenmas
eller icke., eller huruvida Rikets väl står tillsammans med
detta utlemnande. Hr Cederschjöld har väl i sin motion infört
tillägget, ”så vidt protrn äro af beskaffenhet, alt ej ge”nom
kungörandet äfventyra Rikets väl.” Men möjligen
skulle ganska häftiga debatter uppkomma i fråga, huruvida
Rikets väl äfventyrades, och måhända skulle beslutet derom
D c n 8 Juli.
a5l
lomma att bero af en sluten votering. På denna grund lan
jag icke biträda Hr Cederschjölds förslag, och i fall R. o.
Ad. skulle detsamma remittera, önskade jag, att det må
blifva af Constit.Utsk. afslaget, emedan jag icke ser några
garantier emot de olyckor, som möjligen genom bifallet kunde
beredas, hvilka olyckor icke skulle motvägas af nyfikenhetsbegärets
tillfredsställande, som måhända blefve enda fördelen
af bifallet.
Gr. Horn: Jag behöfver afskudda från mig tvenne beskyllningar.
Det har ytterligare blifvit sagdt, att jag önskat
en granskning i RjksSt. af Statsrådsprot. Lika litet
som Hr Cederschjöld i sin motion sökt tillvägabringa en sådan
granskning, har jag åsyftat den. Jag har tvärtom sagt,
att jag anser ali granskning af Statsrådets prot. vara ett
oting och orimlig. Jag går längre och önskar, att de aldrig
måtte finnas, helst jag anser, att om prot. inom Konungens
Conseil finnas, som man vill hålla hemliga för allmänheten,
lomma de icke till Constit.Utsk., ty i sådant fall blefve de
icke hemliga, enär Utskrs ledamöter ej gjort tysthetsed och
prot:n blifva tillgängliga för hvar och en, som vill riskera
100 r:dr, och de sålunda kunna blifva tillgängliga för liela
verlden. Det ar således icke tänkbart, att några öfverläggtiingar,
som äro af vigt, komma till Constit.Utsk., utan Utsk.
kan endast erhålla besluten. Jag känner icke förhållandet;
men jag tager för afgjordt, att något så oklokt ej kan äga
rum, som att discussionerna inom Konungens Conseil skulle
komma till prot.; och om det är praxis, måste orsaken vara
den, att inga vigtiga discussioner derstädes äga rum. Ett af
dessa två förhållanden måste inträffa, ty att af prottn inhemta
en Regerings karakter anser jag vara alldeles orimligt
och onaturligt. Här är således icke fråga om att granska
Styrelsens åtgärder, utan att granska, huruvida Constit.-  Utsk. handhaft sitt åliggande, så oformligt detta åliggande
enligt grundlagen an är. Granskningen af Statsrådsprot:n
sker lill följd af ett grundlagsstadgande, hvaruti jag icke ser
annat än ett län från 1720, då Reg.form bjöd, att Riksrådets
omröstningsprot. skulle visa, hvad del -de uti Regeringen
röstägande ägt uti regeringsåtgärderna, dä del var genom
röstberäkning, som Regeringens beslut bestämdes. Numera
behöfva de olika meningarna ej komma till prot. och
ännu mindre lill Constit.Utsk. Hela ändamålet med Hr Cederschjölds
motion malte ej vara annat, än att visn Representationen
och allmänheten, huruvida Constit.Utsk. fullgjort
eller kunnat fullgöra, hvad man af detta Utsk. begärt.
Min öfvertygelse är, att Utsk. icke kunnat fullgöra, hvad
man fordrar, och jag önskar således, att detta mätte blifva
fullkomligen ådagalagdt. Jag har icke sagt, att en stor
brytning eller våda skulle kunna förekommas genom denna
åtgärd. Jag har sagt, alt man borde bereda all öfvergång
232
Den 8 Juli.
till reform oell derföre lemna upplysningar, hvarigenom det
allmänna veltet på en lugn väg kunde vidtaga de mesurer,
som äro nödiga till förekommande af en katastropli på en
annan väg. Det är på denna grund, jag vill understödja ali
slags offentlighet, och jag kan således ej annat an understödja
ifrågavar. motion, sedan den en gång blifvit väckt.
Det är icke tänkbart, alt Constit.Utsk. kan sätta ett helt
RiksSt. i samma kategori med en enskild person. I det sednare
fallet kan det vara möjligt, att Utsk. kunde med skäl
vägra att lemna kännedom om sina prot., men då ett helt
RiksSt. önskar erhålla dem, kan icke något skäl tänkas för
Utskrs vägran, såvida icke Utsk. vill gifva tillkänna en karakter
af den betänkliga natur, att det är af högsta vigt,
icke blott för 21. o. Ad,, utan jemväl för samtl. Stånden att
känna Utsk:s sätt att handla. På grund af hvad jag nu yttrat
och min enskilda öfvertygelse om det ringa värde, saken
har, anhåller jag, att R. o. Ad. ej måtte göra någon
svårighet vid att biträda motionärens önskan.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Mig synes denna debatt
hafva blifvit förd på sidan om ämnet. Här- har till
hufvudsaklig del blifvit taladt om Statsrådsprot. Här har
sedermera blifvit framstäldt hvilka vådor kunde föranledas
af de beslut, R. o. Ad. skulle gå att taga, då det likväl
icke är fråga om något beslut, utan om ett begärdt yttrande
af Ståndets önskan. Jag instämmer med motionären i
detta fall och ber att få åberopa hans egna ord, att ”11. R.
”o. Ad. skulle finna skäl att till H. Constit.-Utsk. yttra den
”önskan, att Utsk. ville till R. o. Ad. utlemna dess prot.,
”rörjde Statsrådsprot:s granskning.” Då jag jemnför denna
motion med grundlagens stadgande i detta fall, och då det
slutl. är öfverlemnadt till Constit.Utsk., som är och måste
vara ”vederbörande” i fråga om dess egna prot., att bedöma,
huruvida ett eller annat prot. behöfver undantagas,
eller, med ett ord sagdt, att icke utlemna det, som bör
hållas hemligt: om något sådant emot min förmodan skulle
finnas, kan jag icke se ringaste våda af bifall till Hr Cederschjölds
motion. Jag går så långt, alt jag yttrar den enskilda
öfvertygelse, att denna motion i sina resultater kommer
att leda till nytta, emedan Constit.Utsk. af mig är allt
för väl kändt, för att jag skulle kunna antaga den möjlighet,
att Utsk. skulle lemna ut sina prot., oansedt den karakter
Utsk. redan ådagalagt vid denna riksdag. Således
ser jag från ingen sida af saken, hvarken i anseende till
motionens innehall eller i anseende till följderna af bifall
till densamma, den ringaste våda vara att befara; och då
det mäste vara en nogsamt bestämdt sanning, att i offentligheten
af Styrelsens förhandlingar ligger största borgen för
nationens bifall, i fall Styrelsen är kraftfull och god, ser
jag icke annat, än att Hr Cederschjölds motion är ganska
ir4
Den 8 Juli.
Gr. o. Landtm. Hvad den frågan beträffar, skul/e jag tro,
att man kan vara af mycket olika tankar i afseende på våra
constitutionella förhållanden, titan att man likväl bör söka
tillgripa den sista reträtten, som är alt fly dertill, att
Landtm, alltid skall stå till hands med att vägra propos.
Jag har för mycken vördnad för Hr Gr. o. Landtm, och för
dess nit att följa grundlagen med den noggrannhet, menskligt
bedömande tillåter, för att tro, det någon propos. vid
detta tillfälle kan blifva vägrad. Jag hoppas, att vägran å
propos. sällan skall komma i fråga; ty skulle denna tactik,
att vädja till rättighet att vägra propos., att Hrr Talmän göra
sig gällande, skulle vi till slut komma till det resultat, som
jag förut framställt, att nemi. RiksSt. skulle göra intet och
deremot Constit.Utsk. samt 3 valde Talmän skulle göra allt.
Jag får i historiken af denna fråga nämna, att en sådan önskan
blifvit Constit.Utsk. vid föregående riksdagar tillkannagifven,
utan att någon enda talare, med undantag af Frih.
Cederström, ansett saken vara grundlagsvidrig; och hvad
Frih. Cederström angår, följer af hvad jag redan yttrat, att
han fullkomligen gått öfver från denna tanke. Jag tror således,
att ingen af Ståndets ledamöter anser Hr Gederschjölds
motion stridande mot grundlagen, och vågar anhålla om Hr
Gr. o. Landtnns propos. lill remiss af motionen. u
Frih. Boye: Hr Cederschjöld och Hr Gr. Horn hafva
i sina yttranden visat, att de vidhålla den mening, att ingenting
annat skulle komma till allmänhetens kännedom, än
Constit.Utsk:s sätt att behandla frågorna. Men jag tror deremot,
att det blott vore en omväg för att få alla Statsxådsprot:n
för allmänheten framlagda; och jag kan derföre icke
tillbakahålla min ledsnad deröfver, att den värde ledamo-,
ten, som vanligen icke gör andi'a orätt, har oriktigt tillagt
mig hafva begått en inconseqvens, ty jag väntar af honom
en urskillning emellan att äga en magt och att missbruka
den. Jag har föisvarat Ståndens rätt ifråga om 107 §. Reg.-  F., och skall alltid försvara den; men i följd deraf förklarar
jag, att då jag erkänner, att Constit.Utsk. äger granskningsrätt
af Statsrådsprot:n, bestrider jag likväl, att det äger
domsrätt deröfver. Annat är således denna granskningsrätt
och annat att begära, att Utsk. skall missbruka sin magt
och göra något, som är förbjudet. Det är förbjudet att låta
Statsrådsprotm komma till allmänhetens kännedom, och genom
bifall till Hr Gedeischjölds i dess motion uttryckta önskan
vore likväl vägen öppen dertill; och jag får derföre
till Gr. Horn, Hr Cederschjöld och Gr. Cronhjelm hemställa,
om deruti icke ligger någonting (jag vill afhålla mig
från ordet insidiöst) ovanligt att på ena sidan säga, att det
innefattar blott en oskyldig önskan, men tillika säga: vi vänta,
att Utsk. icke nekar att uppfylla densamma.. Man må
gifva hvad form man vill åt eu så beskaffad önskan, så kal
-
Deli 8 Juli.
a53
principenlig. Jag anhåller således att få till vederläggning
upptaga några emot densamma gjorda anmärkningar. Hvad
först Frih. Cederström beträffar, får jag öppet erkänna, att
jag, i fall det tillätes mig att så yttra mig, tror mig idelina
fråga hafva Frih. Cederström fulleligen i mina händer^,
emedan den nu förekommande fråga är den enda förklaringsgrund
till lians yttrande för några dagar sedan, att sedan
man lagt Constit.Utsk:s frikännande utlåttn till handlingarna,
kan man votera öfver personerna i Statsrådet. Vid genomläsandet
af Hr Cederschjölds motion finner jag, huru Hr Frih.
Cederströms förslag, hvilket jag förut ansett vidunderligt,
kan låta verkställa sig, nerol, så, att man under tiden förskaffade
sig protrn från Constit.Utsk. för att erhålla de upplysningar,
utan hvilka jag tror, att hvarken Frih. Cederström
eller någon annan Ståndets ledamot ville bringa ett
Stånd till votering i en så vigtig fråga, deri man eljest ej
hade den ringaste kännedom. Således tror jag, att det måste
vara ett misstag af Frih. Cederström att icke tillstyrka
denna motion för att derigenom bevisa rimligheten af dess
eget förslag. Sedan jag sålunda fullkomligen undanröjt denna
motståndare, ber jag att fä yttra mig i afseende på hvad
en annan värd talare, Gr. v. Fersen framställt, nemi. farhåga
derför, att Statsrådsprottn skulle, med beräkning på
en sådan motion, vara intagna i Constit.Utskrs prot. Denna
farhåga måste i allo förfalla, när man betänker, att TJtsk.
har i sin magt och myndighet att, utan alt uppgifva några
facta, säga, att förhållandet är sådant, att Utsk. ej anser
sig böra gå R. o. Ad:s önskan till mötes; och som|jag i
detta fall, eller att vägra upplysningar, har största förtroende
för Constit.Utsk., anser jag Statsråden härigenom riskera
lika litet sorn genom alla de anmärkningar, som blifvit
gjorda. Hvad meningen hos grundlagsstiftaren angår, kan
jag icke antaga den vara annan än den, som i grundlagen
finnes uttryckt; och då der står, att man med vederbörandes
tillstånd kan utbekomma Constit.Utsk:s och Statsrådets
prot., skulle jag tro, att någon mening, att de icke skulle
få utgifvas, ej kunnat ligga hos grundlagsstiftaren, utan att,
då icke särskilda omständigheter förekomma, som göra det
skadligt, har man bestämd rättighet att utbekomma dem,
nb. restrictivt i det afseende, att sådant beror på vederbörandes
tillstånd. Att Rikets väl eller ve k unde komma i fråga
vid tillståndets meddelande, eller att detta, såsom Gr. v.
Fersen sagt, skulle bero på en votering, deruti instämmer
jag fullkomligt och tror, att detta icke lägger något hinder
i vägen för bifall till Hr Cederschjölds önskan, emedan Rikets
väl eller ve, så vidt det ankommer på R. St., alltid
ankommer på votering; och sålunda kan jag icke finna, att
det vid detta tillfälle kan vara vådligare ntt släppa saken
till votering än annars. Jag vågar slutligen äfven deltaga i
en utgrening af denna debatt, som mera direct angår Hr
Den S Juli.
a55
lar jag ilen en befallning. Till Gr. Cronhjelm, som icke
varit närvar, från discussionens början, får jag lemna den
upplysning, att jag icke begärt vägran af propos. Jag har
begärt, att Hr Gr. o. Landtm, ville eftersinna, huruvida
propos. kan framställas, och det är annat än att begära vägran
af propos. Slutligen får jag förklara, att jag icke kan
ingå på hvad Hr Rosenblad yttrat. Han har velat sätta i
tvekan, hvem som vore vederbörande. Jag hyser ingen tvekan
i detta fall, och till stöd för min mening skulle jag
kunna anslå en loyalare känsla. I hvad egenskap erhåller
nemi. Constit.Utsk. Statsrädsprotm? Jo! såsom ett depositum.
Nå val! är det loyalt att af ett depositum göra ett
sådant bruk, som motionen afser? En ledamot i Constit.-  Utsk. behöfde ju blott i sina yttranden till Utsk:s prot. göra
citationer af de delar af Statsrådets prot., som han önskade
måtte blifva kända, och ändamålet vore vunnet, i händelse
Constit.Utsk:s prot. finge utlemnas. Men månne man
icke på samma gång gjort ett obehörigt bruk af sitt depositum?
Man säger, att man icke vill granska Statsrådsprotm.
Det är möjligt, att den ledamot, som sagt det, icke vill
granska dem ; men så länge vår Tryckfr.-förordn. lemnäs öppet
att skrifva och trycka, hvad man vill, så länge lärer
lian icke hafva i sin magt att fråntaga andra alt granska,
hvad han icke vill granska; och ganska säkert är, att hans
återhållsamhet skulle icke blifva allmänhetens.
Frih. Ehrenborgh: Jag skulle icke ytterligare uttänja
denna discussion, om här icke blifvit yttrade åtskilliga
satser, som jag icke kan erkänna. Jag skall, så vidt i
min magt står, bjuda till att i alla mina handlingar vara
conseqvent. Jag måste således, då jag förklarat min öfvertygelse
vara den, att granskningsrätten endast ligger hos
Constit.-Utsk. och att det ej tillkommer Stånden i något
fall att upphäfva sig till granskare, förrän en anmärkntsanledning
inom Constit.-Utsk. öfvergått från anmärkntsanledn.
till anmärkning, hafva den conseqvensen att förklara, att
jag icke medgifver åt Stånden den granskningsrätt af Utsk:s
yttranden i dessa frågor, som andra talare anse Stånden äga.
Det är möjligt, att jag misstager mig i denna min opinion;
men jag vidhåller den, emedan den stödjer sig på min öfvertygelse
om grundlagens mening. Det är på denna grund,
sorn jag anser de förhandlingar, hvilka tillhört mig såsom
ledamot i Constit.-Utsk., endast underkastade Ståndets ogillande,
utan att jag kan inse Ståndet äga någon granskningsrätt
af min enskilda öfvertygelse; och jag inser detta lika
litet, som jag inser R. St:s granskningsrätt af de delegationers
åtgärder, som utöfva 11. St:s rätt att välja Justit.-ombudsman,
eller af Opinionsnämndens förfarande, eller, med
ett ord, af alla sådana delegationers åtgärder, åt hvilka jR.
St. öfverlåtit sin rätt. Utgående från denna grundsats och
a 56
Den 8 Juli.
följande den consecjvens såsom ledamot af [Jtsk. och ledamot
af Ståndet, måste jag förklara, alt jag för min del,
vid granskningen af Statsrådsprotm, faslat mig mindre vid
sjelfva prolm, än hvilka ledamöter inom Konungens Conseil,
som deltagit i rådslagen. Det är för detta ändamål, som
jag egentligen läst Statsrådsprotm; och jag förklarar öppet,
att af hvad värde dessa prof. än kunna vara, involvera de
likväl icke något säkert bedömande af Styrelsen, ulan det
är effecten af Styrelsens beslut, som skall gifva iedning för
bedömandet af Styrelsens åtgärder, och till detta bedömande
kunna R. St. således komma, utan att läsa en enda rad
af Statsrådsprotm. Hvad mig vidkommer, växer jag aldrig
från grundlagens anda, och jag växer aldrig från någon af
dess §§. annorlunda, än att, så vidt de genera mig, de då
må i grundlagsväg förändras. Mig har aldrig 90 §. Reg.F.
generat, och jag skall aldrig begära ändring deruti, emedan
jag aldrig kommer att växa från den, ty jag tror, att den
blifvit skrifven af fullvuxna män, som visste hvad de skrefvo;
men dem, för hvilka han varit besvärlig, beder jag att
i grundlagsväg söka ändring deruti, och att, så länge han
qvarstår, icke glömma, att han finnes. Med hela den conseqvens,
som jag önskar ådagalägga i mina principer, förklarar
jag, att ingen mer än jag kan önska att se publiciteten
utsträckt till alla de fall, hvartill den bör sträcka sig,
och att jag önskar få upplefva den tidpunkt, då publiciteten
bättre uppfyller sitt ändamål, än den nu gör. Jag tror,
att publiciteten ännu är ensidig, hvilket den allmänhet, som
här i hufvudstaden är i tillfälle att bedöma våra riksdagsförhandlingar,
bäst kommit i tillfälle att inse; men jag tror
äfven, att den måhända icke kan vara annat, så länge Representationen
är fyrdelad; och ehuru jag önskar se publiciteten
utbildad till hvad den bör vara, kan jag likväl icke
annat än påstå, att det gifves en gräns för publiciteten, och
jag tror, att det icke finnes något land i hela verlden, der
publiciteten går in på hela Regeringens område, äfvensom
jag betviflar, att det land kan styras väl, der publiciteten
ingår i alla Regeringens åtgärder, ty i hvarje land måste
gifvas förhandlingar, som måste hållas dolda under vissa tider
och särskilda förhållanden. Detta har jag ansett mig
böra tillkännagifva i afseende på den publicitet, sorn möjligen
skulle uppkomma genom bifall till Hr Cederschjölds
motion. Jag förklarar öppet, att vid denna riksdag skulle
den motion, Hr Cederschjöld väckt, och den önskan, han
deruti yttrat, i händelse den hlefve Ståndets, måhända, på
sätt han sjelf medgifvit, mera lända till både Statsrådets
och Constit.-Utskrs friande från klander, än till ökadt klander.
Men att tänka sig, att ett Constit.-Utsk. skulle blifva
fritaget från klander, det är, snart sagdt, att tänka sig en
omöjlighet; ty det är icke möjligt att tänka sig, att icke
dep
Den S Juli.
den större delegationen, eller representanterna, skall blifva
missnöjd med hvad den mindre gör, emedan det ligger i sakens
natur, att majoriteten eller minoriteten den ena gången
är missnöjd och den andra gången belåten med Utsk:s
förfarande, och den ledamot, som låter intluencera på sig
af sådant missbilligande eller beröm å ena eller andra sidan,
har icke varit förtjent alt inkomma i detta Utsk. Men den
publicitet, sorn Hr Cederschjöld åsyftar, önskade jag, att
man ville tillvägabringa i grundlagsenlig väg genom ett sådant
grundlagsstadgande, hvarigenom Utsk. sattes i tillfälle
att icke vägra prot:ns utlemnande. Här återstår nu blott
att förklara, hvad jag från början ansåg för status conlroversiae,
nemi. att ett Stånd icke bör till ett Utsk. framföra
en önskan, som kan afslås. Jag förklarar, utan att säga
livad mitt yttrande kan blifva i Constit.-Utsk., att Ståndets
önskan i detta fall icke skulle verka på min öfvertygelse,
emedan det blott utgör Jrdel af Representationen, och jag
icke har rättighet att anse den för Representationens önskan,
förrän den af 3:ne Stånd blifvit uttalad, hvadan ej heller
denna önskan, oansedt all aktning för R. o. Ad., så länge
den står i minoriteten, skall verka på min öfvertygelse; och
jag vidhåller sålunda min tanke, att Ståndet bör noga beräkna,
dels om det är af någon vigt, hvad Ståndet begär,
och dels 0111 det är orätt alt begära något, hvarå afslag kan
följa. Jag är fullkomligen öfvertygad, att, om något Stånd
för ett särskildt fall icke skulle tilltro sig kunna bedöma,
huruvida Rikets val fordrade någon embetsmans skiljande
från sitt embete, med mindre utförligare upplysningar inbemtades
än de, som uti Constit.-Utskrs memor. förekommit,
Utsk. icke skulle vägra att lemna de upplysningar, för
hvilkas erhållande motiveradt skäl förebragtes; men örn Ståndet
i princip framställer frågan om upplysningars erhållande
på sätt motionen innehåller, kan det hända, alf. i närvarande
Constit.-Utsk. finnes en person med den sjelfständighet,
att han säger: Jag bifaller det icke. Jag hoppas, att R. o.
Ad. noga besinnar, hvartill en sådan önskan skall leda, men
är öfvertygad, att någon vägran af propos, här icke kominer
i fråga.
Hr Thamf Bekant med de tänkesätt, som motionären
“vid så mångå tillfällen yttrat angrde Representationen och
våra grundlagar, deni jag tror, att han vill försvara och
bibehålla, kan jag icke tillåta mig alf. uti denna hans motion
finna grund för någon skadlig afsigt; men deremot kan
jag icke finna, hvad ändamål han haft med denna motion,
om icke Constit.-Utskrs rättfärdigande inför Svenska allmänheten.
Denna afsigt skulle kunna vinnas och vara god, om
icke erfarenheten vittnade derom, att man, utan att läsa
Statsrådets prot., genom ett noga betraktande af Regerin
9
H. 33
a58
Din 8 Juli.
gens åtgärder ändå kan bedöma Regeringen; och jag trot*
derföre, att alldeles ingen upplysning för detta ändamål härigenom
skulle vinnas, ty de, som föresatt sig att, oaktadt
all den upplysning de kunna erhålla om ärendernas gång,
ändock klandra allting, skulle icke underlåta att i dessa prof.
finna ytterligare skäl till klander, i stället för att godkänna
Regeringens åtgärder. Men huru det skulle blifvit möjligt
för Constit.-Utsk. att meddela sina prot., utan att lemna
del af Statsrådets prot., det är för mig en hemlighet. Det
är Statsrådets prot., som Constit.-Utsk. skall granska. Huru
kunna de granskas, utan att läsas? Huru kunna de bedömas,
utan att bedöma prottn och utan att innehållet
skall synas af Constit.-Utsk:s prot.? Synes åter icke det,
utan Constit.-Utskrs omdömen stå der blotta och bara, utan
anledning huru de döma, utan att Statsrådsprotm stå bred*
vid, så vet jag icke, hvad upplysning man skulle få af dessa
prot. Jag fruktar, att denna motion skall med begärlighet
omfattas af dem, som vid alla tillfällen söka nedrifva
vår Representation och våra grundlagar, föreställande
sig kunna uppbygga något bättre; men jag befarar ingen
våda, om dessa prot. vägras, emedan jag icke fruktar något
våldsamt försök emot vårt statsskick, så länge Representationen
sjelf bevarar grundlagens helgd; men skulle Representationen
eller Regeringen tillåta, att dessa grundlagar
undergräfvas och småningom upprifvas, då skulle deras önskan
kunna realiseras, som vilja republicanisera oss, för att
sedermera stiga opp på anarkiens grundvalar. Jag fruktar
icke de missbruk, som af dessa prot. kunde göras af journalismen,
ehuru jag tror, att journalisterna behandla historien
i våra dagar på samma sätt som Voltaire, som yttrade
vid något tillfälle: Jag skrifver icke historien, jag gör den.
Tillämpningen häraf behÖfver jag icke göra, då våra prot.
nu finnas, och hvar och en, som läser dem och jemnför dem
med journalerna, skall i dessa sednare finna misstag, osanningar
och stympade berättelser. Nyttan af att erhålla del
af Constit.Utsk:s prot. kan jag således icke inse, då desamma
icke böra innehålla något af Statsrådsprotm, och då Ståndet,
i anledning af dem, icke äger rätt att fatta något beslut.
Skadan deraf ligger emedlertid Doppen dag för mig;
ty utom det, hvilket jag anser af mycken vigt, att prot:ns
läsning och de discussioner, som derefter skulle uppkomma,
skulle medtaga mycken tid, skulle desamma blott gifva näring
åt nyfikenheten och journalerna; och jag kan således
icke annat än förena mig med de Hrr, som yrka afslag på
motionen. Huruvida den är grundlagsenlig eller ej, derom
vill jag icke ingå i något omdöme. Frih. Ehrenborgh har
tillräckligen utvecklat, hvad som i detta fall är grundlagsenlig!
eller ej; och detta ämne torde således icke behöfva
vidare omröras.
Den 8 Juli.
Frill. Cederströ,m: För ungdomen i allmänhet är tron
en herrlig sak. Den värde ledamoten, Gr. Cronhjelm har
derpå gifvit bevis, då han trott sig hafva mig i sina händer.
Jag önskar, att han måtte hafva kraft att qvarhålla
mig der, om han förmår visa sanningen af hvad han sagt.
Vi sitta på ett skäligt afstånd från hvarandra och jag ämnar
ej komma närmare, såvida icke andra omständigheter
göra, att det kan ske förnuftsenlig! och i öfverensstämmelse
med grundlagarna. Han har trott, att man skulle komma
till det resultat, att jag borde bifalla motionen på grund af
ett yttrande, som jag haft i ett föregående plenum, angtde
Statsrådens ansvarighet, nemi. att Ståndet vore oförhindradt
att hos K. M. anhålla om entledigande af någon rådgifvare,
ehuru det icke sett andra handlingar uti ett anmärkningsmål,
än Constit.-Utsk:s afgifna svar på en anmärknzsanledning.
Det må vara Hr Gr. förbehållet att icke begripa, att Representationen
kan äga begrepp om hvad som fordras lill
Rikets sannskyldiga nytta och väl i sådant afseende, utan
att läsa Statsrådsprotm. För min del har jag lagen på min
sida; men jag vill till Hr Gr:s efterrättelse nämna, att, om
någon ledamot af R. o. Ad. skulle yttra först, att han icke
ansåg Rikets väl fordra en anmälan om entledigande af en
eller flera bland rådgifvarne, men sedan, alt han för experimentets
skull yrkade propos, derom, det finnes andra §§. i
grundlagarna, som berättiga Representationen alt från sig
skilja en sådan ledamot. Det är sannt, att dertill fordras
^ delar af de närvar, ledamöterna; men denna pluralitet
torde vara lättare att i sådant fall erhålla än den enkla pluraliteten
i fråga om rådgifvarnes entledigande, då man erkänt,
att Rikets väl icke kräfver en sådan begäran.
Gr. Posse, Arvid: Äfven jag finner visserligen, att
Hr Cederschjöld icke yrkat eller begärt, att R. o. Ad. skulle
från Constit.-Utsk. infordra Statsrådsprotm; men jag vill
lill deras öfvertygelse, som tro, att han genom sin motion
kommer indirecte ungefärligen tillsamma mål, förklara, att
jag föreställer mig, att Constit.-Utsk:s prot, innehåller hvarjehanda,
som återfinnes i Statsrådsprotm. Det oaktadt måste
jag öppet uttala den öfvertygelsen , att jag i grundlagen
icke finner hinder för bifall tili motionen; Tryckfr.-lagen
är i det fallet bestämd, att med ordet vederbörande icke
kan förstås annat än Constit.-Utsk., ty här är fråga om
Constit.-Utskts prot., och ingen annan kan vara vederbörande
att utlemna dem, än Utsk. sjelf. Jag tror således, enligt
hvad jag nämnt, att motionen icke är grundlagsvidrig, och
hoppas således, att Hr Gr. o. Landtm, icke vägrar propos.,
vid hvilket hopp jag så mycket hellre stödjer mig, som Gr.
Cronhjelm kan finna, att det liknar sig, som om den praxis
att vägra propos. är både nödig och behöflig. Men derföre,
att jag ieke finner motionen vara grundlagsvidrig, har jag
Den $ Juli.
1 kväl icke sagt, att jag bifaller densamma. Härvid vill jagerinra,
att jas tror, att offentliggörandet af Constit.-Utskrs
prot. apg:de Statsrådet icke skulle för Regeringen på något
vis vara menligt; lika så litet sorn jag tror, att Rikets val
derigenom bunde äfventyra^ under närvar, förhållanden, Mep
förhållandena kunna icke alltid vara enahanda, och denna
princip att kunna erhålla Constit.-Utskrs prot., sorn nu vore
^skadlig, skulle under andra förhållanden kunna medföra
skadliga följder; och ehuru jag således erkänner, att motionen
under närvar, omständigheter är af så ringa betydenhet,
att jag för densamma kunde rösta såväl ja sorn nej,
finnér jag likväl, då jag sträcker min tanke något längre än
för tillfället och eftersinnar, hvad följden kunde blifva för
framtiden, att regeringsärenden kunna förekomma, sorn böra
hemliga hållas, men att, om jag bifaller principen nu,
jag äfven bör göra det en annan gång. Det är derföre,
som jag tillstyrker afs.lag å motionen, oph jag gör det så
mycket hellre, sorn, jag icke kan instämma uti Hr Cederschjölds
skäl , att det icke skulle vara R. o. Ad. värdigt att
vägra bifall till en motion, sora afser ett ändamål, sorn kan
ernås emot det ringa beloppet af roo r:dr, helst jag skulle
anse det mindre värdigt, om R. o. Ad, grundade sitt beslut
på beräkningen af bötessummans belopp.
Gr. von, Fersen: Jag har icke velat förlänga discus-,
sionen i detta ämne; men jag har ansett mig skyldig att
till besvarande upptaga åtskilligt af hvad Gr. Cronhjelm mot
mig riktat. Jag skulle visserligen förebrå mig, i fall jag
ansåg denna motion så oskyldig, sorn andra talare funnit
den, a,t i detta ämne hafva talat om Rikets väl eller ve.
Men då jag finnér i motionen, som jag uppläst, dessa ord:
"såvida Constit.-Utskrs prot., angrde Statsrådet, icke äro af
beskaffenhet att genom utlemnandet äfventyra Rikets väl,"
mäste det väl tillåtas mig att begagna desamma. Gr. Cronhjelm
har ansett något äfventyrande af Rikets väl icke kunna
komma ifråga genom bifall till motionen, eftersom Con.sti t,-  Utsk, ägde rättighet att vägra protrns utlemnande. Det var
i anledni deraf, sorn jag fästade uppmärksamheten, att det
slutligen skulle bero på en voteringslapp, huruvida en sak
skulle Htleninas, hvarpå Rikets väl eller ve berodde. Gr,
Cronhjelm har vidare yttrat, att Rikets väl i allmänhet be-,
ror på votering , och att förhållandet i dessa falt vöre enahanda;
men jag får fästa uppmärksamheten, att i detta fall
nnginge voteringen en sak, hvari beslutet genast vunne till-.
tampning, då deremot i andra fall gifves en återhållande
kraft, sorn ligger uti den andra Statsmagtens rättighet att
Vägra bifall till ett genom votering fattadt beslut, som då
kommer att sakna verkställighet. Jag tror således, att jag
icke så misstagit mig, som Hr Gr, velat antyda, För öfrigt
har här blifvit upplyst, att denna riksdags Constit.-Utskrs,
Den 8 Juli.
prot. icke skulle innehålla något, hvarigenom någon fara
skulle uppstå vid utleninandet deraf; men jag instämmer uti
livad Gr. Posse yttrat, att om en gång den praxis blifvit
införd alt utlemna prot:n, skulle i en framtid prot. kunna
inkomma, sorn icke vore af den oskyldiga natur, att genom
deras allmängörande llikets väl icke äfventyrades, Jag kan
således icke annat än fortfarande yrka afslag å motionen,
hvilken jag likväl icke finner vara grundlagsvidrig i den
form, den blifvit npdskWfven.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr.; Discussionen har redan
blifvit så långt utsträckt, att jag får be om ursägt att äfyen
jag förlänger den.
Hvad först beträffar lagligheten af den utaf Hr Cederschjöld
väckta mption, så enär Tryqkfr,lagen lemnar rättighet
åt eti hvar att hos vederbörande söka utbekomma Gonstit.
Utskrs prot., röride Statsrådet, och den autoritet, hvars
prot. begäres, jemväl måste vara vederbörande att utlemna
dem, kan jag icke inse annat, än att en slik begäran är fullt
lagenlig och att det ar Constit.TJtsk., som äger deröfver besluta;
ty jag finner icke, såsom Frih. Boye, att utlemnandet
af Constit.Utskrs prot., rör-.de Statsrådet, är detsamma som
utleninandet af Statsrådsprot, Jag förmodar nemi., att, på
det sätt sora Constit.Utskrs prot. föras, förekommer deruti
af Statsrådsprotm hufvudsakligen ingenting annat än sjelfva
de till föremål för anmärknrsanledningar inom eller utom
Utsk, annoterade besluten jemte uppgift på de Konungens
rådgifvare, sorn deruti deltagit. Den förnämsta upplysning,
Ulan kan vänta sig af Constit.Utskrs prot., torde jcke sträcka
sig längre än till hvilka af Constit.Utskrs ledamöter, som varit
de beskedliggörande och hvilka ansett deras pligt fordra
att gå allvarligare tillväga; och jag förmodar, att framläggandet
af dessa förhållanden är hvad som förnämligast åsyftas
med ifrågayar. motion, enär det icke kan vara likgiltigt
för Svenska folket att få veta hvilka personer i Constit.Utsk,
drabbas af det hårda klander, som mot Constit.Utsk, blifvit
ultaladt icke blott inom Piepresentationen, ulan af hela Nationen;
äfvensom jag tror det vara af vigt för Nationen att
lära känna de Konungens rådgifvare, som rättvist borde eller
icke borde träffas af den allmänna oviljan för delaktighet
i de regeringsåtgärder, som varit föremål för Constit.
Utskrs granskning. Jag anser således motionen till dess
resultat vara af största vigt, och då jag i grundlagen icke
derför linner något hinder, kan jag icke apnat än tillstyrka
bifall derå. Ilr Gr. v. Fersen har yttrat, att i händelse
K. o. Ad, till Constit.Utsk, framställde sin önskan om utbekommande
af Utskrs prot, rörrde Statsrådet, skulle det komma
att bero på utgången af en votering inom Utsk-, om
icke jemväl sådana prot, kunde blifva utlemnade, genom
hvilkas allmängörande Rikets väl kunde äfventyras ; men
2Ö3
Den 8 Juli.
härvid får jag erinra, att samma förhållande sklille inträffa,
derest hvem som helst begärde dess prof. Det är icke förbjudet
att medgifva prot:ns utlemnande på hvilken journalists
eller annan medborgares anmälan som helst; och om
således majoriteten inom Utsk. vore så litet mån om fäderneslandes
bästa, att den åt publiciteten skulle vilja lemna handlingar,
hvarigenom ltikets väl kunde blottställas, skulle sådant
ganska lätt kunna ske genom ett blott enskildt arrangement
och utan någon It. o. Adis åtgärd. Jag tror fördenskull,
att det argument, Gr. v. Fersen användt, han må
hafva utstyrt det med huru mycken ordståt han behagat,
alldeles bortdunstar och förfaller, helst jagså mycket mindre
kan föreställa mig, att Constit.Utsk. skulle vid detta tillfälle
komma i frestelse att offentliggöra det, som kunde lända .Riket
till förderf, som Hr Cederschjöld i sin motion gjort det
uttryckliga undantag, att It. o. Ad. icke önskade del af sådana
prof., hvilkas offentliggörande kunde skada Riket. Motionären
har dessutom, såsom ledamot af Constit.Utsk., upplyst,
att några sådana prot. vid denna riksdag icke finnas,
hvilket blir ett ytterligare skäl för bifall till motionen.
Frill. Ehrenborgh har yttrat, att då Constit.Utsk. ensamt
vore uppdraget att granska Statsrådsprotln, vore det orimligt,
om någon auctoritet öfver Utsk. skulle finnas, som afven
finge granska dem. Jag får härtill svara, att då grundlagen
omtalar granskning af Statsrådsprotln uti Constit.Utsk.,
är det en sadan granskning, som leder till en legal påföljd;
då deremot denna granskning sker inom Stånden, blir det
endast en sådan, som enligt grundlagen är tillåten i afseende
å hvarje föremål för mensklig kunskap, och således äfven
rörande Statsrådsprotln, då de blifva offentliggjorda.
Det är visserligen sannt t. ex., att sedan Högsta Domstolen
utfärdat sin dom, ingen äger rättighet att ånyo pröfva och
upphäfva densamma. Riktig eller oriktig står den fäst, men
ullemnas offentligen; granskningsrätt står dock qvar. På
samma sätt äger publiciteten, oaktadt en anmärknlsanledn.
blifvit både af Constit.Utsk. och R. St. afslagen, att, så strängt
den behagar, granska både Constit.Utsk.ls och Ståndens förfarande,
ntan alt sådant kan leda till ett förändradt heslut
eller hänföras till likhet med den granskningsåtgärd, sorn
åligger Constit.Utsk, Man har sagt, att det vore från effeclerna
af rådslagen, som man skulle bedöma, huruvida Styrelsen
uppfyllt sitt ändamål, emedan af Statsrådsprotln, huru
väl de än må vara förda, någonting i detta fall icke
kunde med tillförlitlighet bedömas. Deruti instämmer jag
fullkomligen, och jag tror till och med, att det vore öfverflödigt,
att dessa prot. fördes i andra mål än sådana,
der K. M, emot Statsrådets tillstyrkande vidtoge någon åtgärd;
och med den kännedom, jag har 0111 innehållet af Statsrådsprotln,
kan jag verkligen intyga, att de innefatta en
ganska torr och tråkig lecture. Men då densamme värde
D c n 8 Juli.
a63
ledamoten, som yttrat detta, icke velat medgifva R. St. eller
enskilda ledamöter att från dessa större effecter bedöma
Styrelsens allmänna system, eller trott Constit.Utsk. ens berättigadt
att gifva ett omdöme i denna del, måste man eftersöka
de partiella anledningarna för att komma till samma mål,
och dessa anledningar äro det, som hittas inom Statsrådsprot:n.
Man har sagt, att i intet land i verlden har publiciteten
så mycket tillträde till Regeringens förhandlingar som
hos oss. Detta är visserligen så till vida sannt, som det i andra
mer utbildade constilutionella länder icke finnes någon
enda vigtig Regeringens förhandling, derest den icke rörer
den utländska politiken, som icke, samma dag den emanerar
kungöres i Regeringens egna blad; och publiciteten behöfver
således der icke besvära sig med forskningar efter de förhandlingar,
om hvilkas kungörande Regeringen sjelf drager
försorg. Det enda, som der endast ryktesvis kan inhemtas,
är diplomatiska förhållanden; men då man ej helier framställt
någon önskan att få veta något desamma angående,
har man ej heller öfverträdt gränsen af det behöriga i denna
del, och jag kan icke annat än yttra min högsta förundran
deröfver, att en ledamot, tillika ledamot af Constit.Utsk., på
samma gång kari högtidligen försäkra 0111 sin kärlek för publiciteten,
då han söker hindra meddelandet af så vigtiga acter,
som Constit.Utsk:s prot. rörtde Statsrådet. Detta ar icke
att föregå Regeringen med särdeles goda exempel, synnerligast
då man icke är obekant med hennes egen obenägenhet
att lemna del af sina förhandlingar. Jag beklagar visserligen
lika med Frih. Ehrenborgh, att publiciteten i vårt land
icke står på den högre punkt, dit den hunnit i andra länder;
men jag anser icke våra publicister ensamma böra derför
uppbära någon förebråelse, enär det är våra inre politiska
förhållanden, det ringa interesse för allmänna ärender
af allvarlig beskaffenhet, den brist på public spirit, sora här
finnes, hvaruti den egentliga grunden dertill skall sökas; ty
till publicitetens ändamålsenliga och värdiga utveckling fordras
icke blott läsare å ena sidan, utan äfven å den andra;
dertill fordras aktning för publiciteten från alla håll, och att
den utbildar sig till en opinionsmagt i samhället, som man
icke blott med ett förment förakt anser skapad för massan
af folket, utan isynnerhet ämnad för den upplysture delen
i samhället, der hon icke betraktas såsom ett nödvändigt
ondt, såsom samhällenas pestböld, utan såsom de menskliga
förmögenheternas kraftigaste häfstång och det enda sanna
läkemedlet för tidens sjukdomar eller förvillelser.
Hr Cederschjöld: Det var mig oväntadl, att denna
discussion skulle blifva så långvarig öfver en framställning,
sorn jag ansett så enkel och menlös. Jag skall derföre inskränka
mig till besvarande blott af en af de framställda anmärkningarna.
Frih. Ehrenborgh har talat om 90 §. Reg.F.
a64
l>en 8 Juli.
och gifvit det råd åt deri, som kunde finna sig generad af
denna §., att söka ändring deruti. Jag har aldrig funnit mig
generad af denna §. just derföre, att jag lärt mig förstå dess
innehåll; men jag skulle vilja gifva det rådet åt hvar och
en, som vill genom denna §. inskränka Ståndens yttranderätt,
att noga ihågkomma, att der endast förbjudes frågor
om embets- och tjenstemäns till- och afsättande, Regeringsoch
Domaremagtens beslut m. m., och det är således blott
motioner om dylikt, som äro förbjudna, men alldeles icke
att tala derom. Hr Frih. har sagt, att han läst Statsrådsprot:n
egentligen för att erhålla kännedom om hvilka personer,
som deltagit i rådslagen. Jag tillstår, att jag skulle
önska att icke få veta hvilka personer, som yttrat sig uti
en fråga i Statsrådet, förrän anmärkntsanledningen vore afgjord,
just för alt undgå all inverkan på min subjectiva öfvertygelse
genom de lysande namn, som i prottn förekomma.
Samma talare har medgifvit, att min motion kunde vara
oskyldig och t. o. m. för denna riksdag nyttig. Jag frågar,
om mera behöfves än detta medgifvande af Constit.Utskts
ordför. Jag tror, att vi i detta fall blott böra hafva afseende
på nuvar. riksdag och lemna åt våra efterkommande
att vidtaga de åtgärder, de kunna för tillfället finna för
godt. Samme välde talare har äfven sagt, att ett land icke
kan styras väl under rådande publicitet. Jag vet väl, att
den tid funnits, då man ansåg ordet minister synonymt med
illslug, och dermed förstod en person, som var utrustad
med förmågan att på smygvägar framgå till målet. Men jag
har trott, att man kommit ifrån denna mening, och att man
vore öfvertygad, det ärligt varar längst, och att det är på
den öppna hanan, man häst går fram både såsom enskild
man och i det offentliga lifvet. Men hvad som gäller om
enskilda personer i detta hänseende, gäller väl äfven om
staten. Efter Hr Frib:s mening skulle ju sjelfva Stora Porten
vara på vägen att icke längre styras väl, emedan den
börjat medgifva ett slags publicitet. Jag ämnar i öfrigt icke
vidare yttra mig i detta ämne.
Gr. Horn: Hr Tham har uppdragit en mörk tafla,
deruti han till allmänt beskådande framställt deras motiver,
hvilka skola önska reformer i vår Representation och våra
styrelseförhållanden. Jag vill väl icke tro, att den värde
ledamoten precist velat blanda mig med de personer, sorn
skulle Önska anarki i vårt land; men han har velat förespegla
oss, att anarki vore för handen, om man blott önskade
förändrade former för våra riksdagsförhandlingar. Jag
har blott velat sträcka mig derhän, att Constit.Utsk. och R.
St. måtte inse nödvändigheten af förändrade former för handhafvandet
af den ministeriella ansvarigheten, såvida constitutionen
skall äga bestånd och icke våldsamt omstörtas.
Frih.
Den 8 Juli.
265
Frill. Cederström liar förespeglat oss den möjligheten, att
ett Constit.Utsk. kunde till Ständerna framställa alla rådslag.
Om ett Constit.Utsk. skulle anse det nödigt att framställa
alla dessa förhållanden till R. St:s opiuionsdom, tror jag,
att det skulle innefatta ett mindre riktigt bedömande af Regeringen,
emedan det icke ar rådslagen, utan de beslutande
åtgärderna, som utgöra karakteren på Regeringen, och för
att bedöma dem, behöfvas inga prof. Man har bär velat
förespegla oss, att Rikets väl eller ve skulle kunna bero på
offentliggörandet af dessa prof. Beklagligtvis har ett sådant
ollentliggörande inträlfat på en mindre grundlagsenlig väg,
då nemi., utan att en sådan upplysning af Stånden blifvit
infordrad, eller Constit.Utsk. beslutat dess framställande, det
blifvit uppgifvet, att samtliga Statsrådets ledamöter reserverat
sig till prot. Detta förhållande anser jag vara det enda,
hvarpå Rikets väl eller ve beror. Jag vill ej, att det
någonsin skall kunna inträffa, att de ansvariga rådgifvarne
skola kunna förskansa sig bakom sina reservationer till prot.
Är det sådant vi skulle få veta, så vore det måhända mindre
nyttigt för samhället att erhålla del af proCn; men den
värde ledamoten, som ansett det mindre nyttigt att meddela
prottn, har sjelf uppgifvit detta factum, hvarom vi icke
i officiel väg blifvit underrättade; och jag hemställer till R.
o. Ad., om någon större våda för Rikets väl annorlunda
kunde uppstå, än just genom en sådan underrättelse, att
möjligtvis åtgärder äro vidtagna, dervid hela Statsrådet kunnat
sig reservera och derigenom öfverflytta! den moraliska
ansvarigheten från sina personer till andra, hvilka densamma
icke kan åläggas. För min del skulle jag anse detta förhållande
högst olyckligt för Riket; och jag hade derföre hoppats,
att, genom bifall till motionen, Utskottet skulle blifvit försatt
i nödvändighet att till Stånden framställa förslag till
ändringar i grundlagen, som gjorde den ministeriella ansvarigheten
till annat än ett chartek, och uppgifva förslag åtminstone
till en annan administrationsform och en annan
Riksd.Ordn., än vi nu hafva; ty jag tror, att om ett annat
arbetssätt och en annan form för riksdagsärendernas behandling
kunde föreläggas oss, mycket vore vunnet; men jag anser
en enskild motion i detta ämne icke inverka särdeles på
Constit.Utskrs beslut, då deremot ifrågavar. motion, beledsagad
af ett helt Stånds bifall, skulle gifva Utsk. anledning
att föreslå förändringar i grundlagarna till afhjelpande af
flerfaldiga oformligheter, och det är äfven derföre, som jag
anser mig böra understödja motionen.
Gr. Cronhjelm: Jag får öppet erkänna, att Frih. Cederstroms
i ett föregående plenum yttrade sats åter blifvit
för mig obegriplig, och jag ber derföre att i Hr Frih:s och
Ståndets minne få recapitulera hans yttrande. Hr Frih.
9 H. 34
Dt ii 8 Juli.
vitrade nemi., att det vore Stånden öppet, äfven om anmärkn:s-anledningen
blifvit af Utsk. underkänd, inga uppJvsningar
från Utsk. aflemnade och memor. vore lagdt till
handlingarna, att likväl utvotera en eller annan af Konungens
rådgifvare. Jag tyckte, att det var något för mycket
orättvist att ulan skäl så tillvägagå, och fann ett sådant yttrande
vara obegripligt af en annars så grundlig grundlagsläsare
som Hr Frih. Men då jag i dag hörde Hr Cederschjölds
motion, att man skulle infordra Coust.Utskrs prot.
öfver Statsråds-protms granskning, tänkte jag: se här har
jag saken; på det viset kan Frih. Cederström komma ifrån
sitt yrkande. Jag trodde mig hafva Hr Frih. i mina händer;
men då förklarade Hr Frih.: jag bryr mig icke om några
upplysningar eller prot.; och då qvarstår samma obegriplighet
för mig. Hr Frih. har sagt, att hvarken jag el-’
ler någon annan kan hålla Hr Frih. fast. Jag tviflar icke
derpå; men jag finner Hr Frih. äga en särdeles förmåga att
hålla sig sjelf fast vid satser, äfven då de gå så långt, att
han sjelf tyckes vara besvärad deraf, synnerligast som Hr
Frih. sjelf medgifvit, att den, som skulle yrka votering öfver
Statsråds-ledamöternas skiljande från deras embeten, skulle
sjelf kunna utvoteras genom ^:delars pluralitet, och det
var förmodligen af sådan anledning, som Hr Frih. försigtigt—
vis underlät att yrka en slik votering öfver Statsråden.
Jag inser ingen våda af prot:ns utlemnande och förnyar
derföre min anhållan om propos. derpå, huruvida R. o. Ad.
instämmer uti Hr Cederschjölds yttrade önskan. Skulle det
hända, att Ståndet icke instämmer häruti, särdeles på grund
af en annan talares yttrande, att motionen rörer helaStatsrådsprottns
granskning och ej vissa frågor, skall jag reservera
min rätt att, sedan denna motion blifvit afslagen, väcka
den motion, att de Constit.Utsk:s prot., som angå de frågor,
hvarom vi från Constit.Utsk. emottagit memor. och
hvilka således icke kunna anses böra hemliga hållas, måtte
oss meddelas.
Frih. Ehrenborgh: Jag skulle icke förlänga discussionen,
såvida det icke undfallit 2:ne talare att sätta på min
räkning yttranden, som jag icke uttalat. Hr Dalman har
sagt, alt jag skulle bestrida R. St. rättighet att granska Styrelsens
system. Det har jag icke yttrat, utan jag har sagt,
att enligt grundlagen tillhör det icke Constit.Utsk. att bedöma
Styrelsens system, utan endast att bedöma rådgifvarnes
större eller mindre brottslighet, större eller mindre skicklighet
i de fall, som gro föremål för granskning. Hr Cederschjöld
har velat sätta på min räkning ett ännu besynnerligare
uttryck, som ingalunda undfallit mig. Han har sagt,
att jag skulle hafva yttrat, att en stat icke kan styras ined
publicitet. Jag har sagt, att publicitet i Regeringens förhandlingar
icke kan sammanslå med en väl ordnad styrelse,
och att den icke finnes i något land uti Europa.
D c ii 8 Juli.
a6/
Hr Dalman: I anledn. af hvad Hr Frih. Ehrenborgh
skrifvit på min räkning får jag upplysa, alt Hr Frih. missförstått
mitt yttrande, om det 6lifvit fattadt så, som Hr
Frih. framställde det. Frih. Ehrenborgh har alltför ofta
upprepat, att Constit.Utsk. icke äger granska Styrelsens system,
för att det skulle kunna hafva undfallit mig; men har
Constit.Utsk. icke denna rättighet, så tillkommer den ej heller
Stånden. De måste antingen begge äga denna rättighet, eller
begge icke äga densamma.
Frih. Boye: Uti Gr. Cronhjelms sista yttrande finner
jag en så märkvärdig skillnad emellan de fall, i hvilka han
hotar oss med en ny motion, att jag grundlagsenlig! bestrider
denna motion, sådan den är framställd; men inskränker
den sig åter till att utbekomma prot:n i de. fall, der Con
stit.
Utsk. fällt någon rådgifvare, skall jag säga ja till densamma,
emedan äfven hans rätt fordrar, att alla omständigheter,
som tillhöra anmärkningen emot honom, få all möjlig
publicitet. Helt annat är deremot att, der Utskottet
funnit någon anmärkning icke förefinnas, ledande till ansvar,
ändock öfverlemna till tadlet och partisinnet, hvad grundlagarna
derifrån fritagit.
Gr. Cronhjelm: När jag framställer motionen, hoppas
jag få tillfälle att svara Frih. Boye.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog, att Hr Gedcrschjölds
motion skulle till Constit.Utsk. remitteras.
Ropades ja och nej.
Frih. Ehrenborgh: Någon remiss till Constit.Utsk.
kan grundlagsenlig! icke komma i fråga. Jag anser propos.
böra blifva den, om R. o. Ad. önskar, att Constit.Utsk. skall
lemna R, o. Ad. del af Utsk:s prot., ronde Statsrådsprot:ns
granskning.
Frih. Boye: Jag åberopar sjelfva ordalydelsen i motionen
till grund för den mening, att någon annan propos.
icke kan framställas än den: bifaller R. o. Ad. motionen,
eller afslår R. o. Ad. densamma; ty motionen innefattar fråga
om en önskan, och vi behöfva dertill inga remisser.
Hr Dalman: Jag anser den af Hr Gr. o. Landtm,
framställda propos. vara den rätta och tror, att den grundlagsenlig!
icke kan förvägras. När motionen blir remitterad
till Constit.Utsk., innefattar detta äfven R. o. Adis önskan,
att Utsk. skall grundlagsenlig! behandla densamma. Jag anhåller
derföre om förnyande af propostn.
Frih. Ehrenborgh: Jag måste ännu en gång opponera
mig mot Hr Gr. o. Landtnäs propos. Jag anser motionen
icke kunna remitteras till Constit.Utsk., emedan på en
motion skall följa ett svar. Proposin kan således icke bli!-
aG3
Den 8 Juli.
va någon annan än den, huruvida R. o. Ad. bifaller eller
afslår motionen.
Gr. Cronhjelm: Någon propos. till remiss directe till
Constit.Utsk. af ett memor., uppläst uti étt Stånd, lärer ieke
grundlagen medgifva. Dessutom om man ett ögonblick åninge
denna remiss vara riktig, föreställer jag mig, att Constit.
TJtsk. svarar, att det memor., som dit blifvit remitterad t,
innefattar en begäran om R. o. Ad:s önskan att erhålla prot:n
och att Utsk., som icke fått emottaga något yttrande angrde
R. o. Ad:s önskan i detta fall, af sådan anledning måste
lemna motionen utan afseende. Jag skulle derföre tro, att
hela frågan icke kan föranleda till någon annan propos., än
den: instämmer R. o. Ad. i den uti Hr Cederschjölds motion
yttrade önskan.
Hr Dalman: Hvad beträffar, att ett memor. icke skulle
kunna remitteras till Constit.Utsk., finner jag detta påslående
oriktigt, enär grundlagen säger, att hvarje memor.
skall remitteras till behörigt Utsk. Vi hafva ock många
prejudicat, då remiss från Stånden ägt rum till Constit.Utsk.,
t. ex. då fråga uppstått, om och hvad remitteras bör; och
då grundlagen stadgar, att remiss skall ske till behörigt
Utsk., och Constit.Utsk. är behörigt att handlägga denna motion,
finner jag icke den af Hr Gr, o. Landtm, framställda
propos. vara stridande mot grundlagen.
Hr Cederschjöld: Jag instämmer med Frih. Ehrenborgh
och Gr. Cronhjelm deruti, alt ingen annan propos.
kan göras, än huruvida R. o. Ad. instämmer i den framställning
till Constit.Utsk. som jag föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å Hr Cederschjölds motion.
Ropades ja och nej, hvarjemte votering begärdes.
Upplästes lill ”»stering och godkändes följande voter.-  propos.
Den, som bifaller Hr Cederschjölds motion, att R. o.
Ad. till Constit.Utsk. yttrar den önskan, att Utsk. ville till
R. o. Ad. utlemna dess prot., rör:de Statsrådsprotms granskning,
så vidt de är o af beskaffenhet att icke genom k lingö»
randel äfventyra Rikets väl, voterar
ia 5
den det ej vill, voterar
"ej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslå Hr Cederschjölds ofvannämnde
motion.
lifter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja — 38.
Nej — 67.
Den 8 Juli.
Föredrogs ånyo Hr v. Troils, Emil, d. 4 dennes på
bordet lagda motion, att tjensteman, som uppsåtligen förer
falska och oriktiga publika räkenskaper, må straffas såsom
för förfalskningsbrott.
Hr von Troil, Emil: Det var under discussionen om
den Eneskjöldska saken, som jag framställde denna motion.
Jag har nu sammanfört den i några korta ordalag och anhåller,
att den må remitteras till LagUtsk.
Hr von Troil uppläste derefter följande:
Jag anhåller, att H. LagUtsk. behagade för R. H. St.
föreslå ett lagstadgande, innehållande straffbestämmelse för
den, som uppsåtligen, i afsigt att förvilla förmän eller andra
medborgare, upprättar Kronans räkenskaper och handlingar,
som till allmän nytta och rättelse äro, i strid med
hvad han vet rätt och sannt vara. Anledningen är, alt H.
StatsUtsk:s betänk. N:o i45 utvisar, att ett sådant, på en
gång för allmän säkerhet högst vådligt och i moraliskt afseende
högst straffvärdt, förfarande enligt nu gällande författningar
ej kan straffas.
Hr von Troils motion remitterades till LagUtsk.
Vidare föredrogs ånyo samt remitterades till Ridd.-  Utsk. Hr Roos’s, Jon. Eman., d. 4 dennes på bordet lagde
motion, ang:de vidtagande af sådana föreskrifter, att taxeringsman
för hufvudstaden å R. o. Ad:s vägnar alltid må
kunna erhållas.
Upplästes och lades pä bordet nedannämnda från Bevilln.
Utsk. inkomna betänk:n och utlåtm.
N:o 17. i anledn. af gjorda anmärkningar vid betänk.,
ang:de curhusafgiftens fortfarande;
N:o 18. i anledn. af anmärkningar emot betänk. N:o 11,
ang:de K. M:s nåd. propos. om beskattning af tull-mjöl och
sågqvarnar samt valk- och stampverk för andras betjenande
å städers områden;
N:o 19. i anledn. af anmärkn. emot betänk. N:o 7, ang:de
Hr Nordenanckars, Gust., motion om stadgande af böter
för uteblifvande från 2:dra krono-uppbördsstämman;
N:o 20. i anledn. af anmärkn. inom V. BorgareSt. emot
Utsk:s mernor., ang:de återlemnandc af Hr Prosten Doct,
Björkmans motion örn portofrihet för contractsprostarnas
skrifvelse!' i embetsärende!-.
Upplästes följande från Ridd.Utsk. inkomne
H ö r s a m s t e Memorial!
Till Ridd.Utsk. har 11. R. 0. Ad. behagat remittera ett
af Hr Gr. Cronhjelm, Otto Aug., d. 3 sisth Mars e. m. af
-
Den 8 Juli.
gifvet yttrande, deruti Hr Gr., på anförda skäl och under
förutsättning, att Adliga Cadettskolefonden skulle dertill lemna
tillgång, föreslår inrättande på denna fond af ett stipendium
för någon adlig yngling, som önskade att vid något
af Ridd.direct. godkändt, inhemskt jordbruksinstitut genomgå
en curs i landthushållningen.
Sedan Utsk. öfver denna framställning inhemtat Ridd.-  direct:s utlåt., har Utsk. skolat anföra: att som af den från
Ridd.direct. meddelade calcul öfver Adliga Gadettskolefondens
ställning, det årliga öfverskottet uppå denna fond icke
uppgår till mer än 202 r:dr 5 sk. 2 r:st. b:co, Utsk. altså,
i anseende till obetydligheten af detta öfverskott och med
jemväl fästadt afseende å en sannolikt förestående nedsättning
af penningeräntan, äfvensom å svårigheten att städse
hafva fondens medel förräntade, icke anser tillräckliga tillgångar
å nämnde fond för närvar, finnas att bilda det af
Hr Gr. Cronhjelm föreslagna stipendium, hvadan Utsk.
afstyrker den derom väckta motion;
hvilket dock till R. o. Ad:s eget afgörande vördsamt hänskjutes.
Stockholm d. 5 Juli i834.
På RiddarhusUtskottets vägnar
H. F. Strömfelt.
W. F. Dalman.
Lades på bordet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmälde Frih. Stael von
Holsteins, Fab., samt Hr Aminoffs, Joh. Fredr., begäran,
det R. o. Ad. måtte tillåta dem att från deras befattningar
såsom R. o. Ad:s Electorer afträda.
Bifölls.
Hr af Harmens, Henr. Otto, anhöll om R. o. Ad:s
tillstånd för honom att få frånträda sin befattning såsom ledamot
i BancoUtsk,
Bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse ny ledamot i BancoUtsk. efter Hr af Harmens.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F- O. Silfverstolpe,
Den ii Juli f. m. 271
Fredag-en den ii Juli 1834.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 8 dennes.
Justerades pleni-prot. för den 3o sistl. Juni f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomna förslag lill ft. St:s und. skrifvelse!- till
K. M.:
Nro 62. rörrde beskattning af tull- mjöl- och sågqvarnar
samt valk- och stampverk för andras betjenande å städers
områden;
Nro 63 ang:de väckt fråga, att de från Hernösands stift
till Upsala domkyrka årligen utgående s. k. domkyrko-tunnor
hädanefter må tillfalla Hernösands kyrka;
Nro 64- rörrde ändring i Judereglementet till beredande
af rättighet för medlemmar af Judiska nationen att besöka
och njuta understöd vid allm. läroverk;
N:o 65. om ändring af 2 §. 1 art. och 16 §. 2 art. uti
K. Förordn. d. 16 Maj. 1827, ang:de Lots- och Båk-inrättningen
i Riket.
Upplästes Exped.Utskrs memor. Nro 11 i anledn. af
återremiss från H. R. o. Ad. af Exped.Utskrs förslag till und.
skrifvelse Nro 53.
Då de tre öfriga RiksSt. redan godkänt Exped.Utskrs
förslag Nro 53, lät R. o. Ad. dervid bero.
Öppnades en från Hrr Electorer inkommen lista, hvaraf
befanns, att de valt till ledamöter i
Constitutions-U tskottet:
efter Hr Hisingen, Wilh.,
Nro 792 Hr Lagerhjelm, Pehr.;
Bevillnings-Utskottetr
efter Frih. Hamilton, Hugo Adolph och Hr Tersmeden,
Jac. Joli.,
Nro iiii Hr Sölfverberg, Magn. Didi-., och
Nro i43o Hr Gyllengahm, fullm. Hr von Troil, Emil.;
Banco-Utskottet:
efter Hr af Harmens, Henr. Otto,
Nro 14 * ra Hr Danckwardt, fullm. Gr. Posse, Carl.;
Allm. Besvärs- och Oecon.-Utskottetr
efter Hrr Silfverstolpe, Dadv. Ludv., och af Pontin, Magn.
Martin,
Nro 286 Frih. Raab, Adam Christ., och
Nro 370 Frih. von Paykull, Joh. Gust.
2J3
Den ii Juli f. ra.
ITr Söl f ver ber g, Magn. Didr., hade inlemnat följande:
Ilindrad af enskilda angelägenheter och en tillämnad
resa, får jag äran vördsamt tillkännagifva, att jag ej kan
emottaga den plats i Bevilln.Utsfe., hvartill jag genom Hrr
Electorers för mig smickrande förtroende blifvit kallad.
Gr. Posse, Carl, hade likaledes inlemnat ett anförande,
så lydande:
Ehuru jag endast för en kort tid tillfälligt bevistat
riksdagen och om några dagar nödvändigt måste afresa derifrån,
skulle det vara mig en medborgerlig pligt att söka
motsvara H. R. o. Ad:s förtroende som ledamot i BancoUtsk.
, så framt jag inom några veckor kunde återkomma
för en längre tid; men då jag dertill icke är i tillfälle, anser
jag mig skyldig att genast afsäga mig befattningen, för
att icke upptaga ett rum, som nyttigare kan fyllas af någon,
som redan arbetat sig in i ämnet.
Hr v. Troil, Emil: Den plats, som Hrr Electorer
tilldelat mig i Bevilln.Utsk., får jag, enligt 23 §. Ridd.-  Ordn., vördsamt afsäga mig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. af
Nordin, Carl Joln, äfven anmält, det han i anseende till
sjukdom nödgades afsäga sig sin plats som ledamot i BancoUtsk.
H. Ex. anmodade altså Hrr Electorer att skyndsamligen
utse nya utsk:sledamöter såväl efter Frih. af Nordin
som de Hrr, hvilka först i dag afsagt sig de dem Jemnade
platser i Utsk:n.
Upplästes Stats-Utsk:s memor. N:o ig5, innehållande
en, i den ordn. 29 §. Riksd.Ordn. föreskrifter, framställd anledn.
till anmärkning emot föredraganden för handels- och
finance-ärenderna; och blef denna anmärkn:san!edning, i öfverensstämmelse
med sistnämnde genast till Constit.-TJtsk.
remitterad.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då det icke är
vanligt, att reservationer medfölja sådana memor. från StatsUtsk.
, som innefatta anmälda anmärkningsanledningar, anser
jag mig nu böra inför Ståndet förklara, att jag reserverat
mig emot StatsTJtskis här anmälda anmärkntsanledning, emedan
den, efter min öfvertygelse, icke blifvit grundad på
något af de förhållanden, hvarmed StatsUtsk., enligt grundlagen,
äger att taga befattning.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utsk. d. 3o sisth Juni e. m.
på hordet lagda betänk. N:o i3, ang:de stämplade pappersafgiften.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: Då Bevilln.Utsk.
ifrågavarande betänk, icke blifvit affatladt i vissa momenter,
tor
-
Den 11 Juli. f. ra.
173
torde R. o. Ad. tillåta, att tnan företager påen gång granskningen
af Utsk:s förslag i liela dess vidd; jag skall likväl
härvid följa samma ordning som Utsk., och anhåller att få
framställa några få anmärkningar.
Till en början bör jag dock färklara, att jag trott mig
finna, alt Utsk., såvidt tid och omständigheter medgifvit,
med omsorg sökt bereda eu förbättrad och tydligare redaction.
Den hiifvudsakligaste förändringen i delta afseende
har skett i [\ §., der Utsk. återgått till den gamla folmer)
för uppställningen, i stället för den tabellariska, som
vid sista riksdagen antogs, och då jag vid sista riksdagen
bestridde den nya formen, borde jag nu icke hafva liåeot
att invanda emot återgången lill det gamla; men sedan den
tabellariska formen en gång blifvit införd, skulle jug likväl
tro det lämpligaste hafva varit alt dervid qvarblifva, ty
det är icke likgiltigt för allmänheten och dem, som skola
tillämpa författningen, att densamma hvart femte Ar undergår
sådana färändringar, att helt och hållet ny förordning
måste utfärdas. Som jag emedlertid förmodar, att Utsk.
vidblifver den redan antagna uppställningen, vill jag utan
vidare anmärkning härom öfvergå till sjelfva saken oell de
partiella delar af Utskrs förslag, vid hvilka jag anser mig
böra göra några erinringar. Pag. 7 har Utsk. bland de i
3:dje afdeln. upptagna verk och inrättningar tillagt alla i Riket
varande eller blifvande bank- och hypotheksföreningar,
och i sammanhang härmed förekommer pag.
35 i 7 §. 8 mom. ett så lydande nytt stadgande: På R. St:s
Bank eller enskilda banker ställda enskilda eller
privatbankers a s si g n a t io ne r, depositbevis m. m.,
vare sig tryckta eller graverade, af hvad namn
och beskaffenhet det vara må, skola med stämpel
vara försedda: de å 20 r: d r o c h derutöfver med 4 sk.
samt de under nämnde summa med 2 sk.; uraktlåter
utgifvare hvad häruti anbefaldtär, straffas
på sätt i3 § 5 mom. stadgar. Detta förslag kan jag
icke gilla, och man skulle tilläfventyrs icke behöfva mera
än åberopa Prosten Bruzelii välgrundade reservation; jag
hemställer emedlertid derjemte till R. o. Ad., om det väl
finnes exempel på något annat land, der sådana inrättningar,
som privatbanker och hypotheksföreningar, dubbelt
graveras med bevillning. Förhållandet är nemligen, att alla
sådana på adier ställda inrättningar redan enligt bevillntsförordn.
betala 5 proc. af sin behållna vinst, om den icke
öfverstiger 6 för hundrade, men 10 proc., om den stiger
derutöfver; och nu skulle de, efter Utsk:s förslag, dessutom
få vidkännas det onus att chartera icke allenast sina
assignationer och depositbevis, utan äfven all sin skriftvexling.
Sådant strider mot den grundsatsen, att chartering
egentligen bör äga rum af sådana handlingar, sorn medföra
9 H. 35
Dea 11 Juli f. m.
någon fördel för enskilda, men icke kunna annorlunda åt™
kommas, ty de här ifrågavarande inrättningarna hafva en
motsatt syftning; det är för allmänhetens betjenande, som
de tillkomma, och att belasta dem med dubbla bevillnrsafgifter
anser jag således högst orätt. Jag måste på grund
häraf yrka, att de förutnämnde pag. 7 och 35 förekommande
stadgandena måtte alldeles utgå tillika med några andra,
som på dessa hafva afseende, såsom pag. 41 > der det
vid straffbestämmelserna i Utskrs förslag heter: På lika
sätt straffas ock underlåtenhet af hvad i afseende
å char ter ing af privata as si g nationer och öfriga
i 7 §. 8 mom. omnämnda myntrepresentativ
föreskrifvet är. Detta tillägg skulle således jemväl utgå
tillika med Utskrs på samma sida intagna förslag, rörde
sättet för slämplingens verkställande. Bland de flera skäl,
som ännu ytterligare skulle kunna åberopas emot Utsk., om
det behöfdes, torde ej heller böra förbigås, att enligt detta
sätt för stämplingens verkställande skulle alla assignationer
och privatbanksedlar m. m. först skickas lill länsstyrelserna
för hvitstämpling och derefter till magistraterna för svartstämplingen;
och jag hemställer, hvad osäkerhet och tidsutdrägt
härmed skulle vara förenad. Jag frågar, huru det
väl skulle blifva möjligt att iakttaga den controll, som erfordrades
för att trygga utgifvarne mot äfventyret att blanketter
kunde komma bort, och då Utsk. bland undantagen
eller bland dem, som äro fria från stämpladt papper, bibehållit
academier, hushållssälskaper, pensionsanstaller och
fromma stiftelser m. fl., hemställer jag, om icke privatbanker
och hypotheksföreningar böra med dessa vara synonytna
och således uttryckligen intagas bland undantagen. En
annan anmärkning har jag att göra vid pag. i5, der folkpass
förekomma. Dessa hafva hittills varit charterade,
och jag ämnar heller icke yrka, att föreskriften derom skall
borttagas; men i den nakenhet, ordet förekommer uti Utsk:s
förslag, kunna folkpassen lätteligen förblandas med resepass,
som förekomma pag. 17, hvartill jemväl kommer en annan
olägenhet af denna nakenhet, att nemi. folkpass för både
utrikes och inrikes resor skulle vara underkastade chartering,
då de hittills endast för utrikes resor blifvit charterade,
men icke med 12 sk., såsom Utsk. föreslagit, utan med
24 sk., hvilket jag också tror, att de ganska väl tåla vid.
Denna tvetydighet bör således rättas på det sätt, att man
insätter: Folkpass för skeppare på utrikes resor;
och jag förmodar, att det äfven varit Utskrs mening att icke
nu mera än förut belasta den inrikes sjöfarten med afgifter,
särdeles som K. M. uti särskildt nåd. bref, som i år blifvit
allmänligen utfärdadt, förklarat, att folkpass för inrikes resor
icke behöfva charteras. Ur samma grunder får jag
äfven göra anmärkning emot Utsk:s förslag pag. 17, att belägga
tullkammarepass: för öppna båtar med 4 sk., för in
-
Den ii Juli f. n.
hemska dflekade fartyg med 16 sk., och för utländska
dito med 32 sk. Dessa sistnämnda hafva hittills blifvit
charterade icke med 3i sk., utan med 16 sk., och emot bibehållandet
deraf har jag ingenting alt invända, blott den
inhemska seglationen icke belastas med afgifter, som hittills
icke varit brukliga; och jag får således yrka, att här cndast
insattes: tullkammarepass för båtar och fartyg till utrikes
ort. Pag. 3i har Utsk. bland undantagen från chartering
borttagit, hvad i83o års författning upptager, ang:dc
constitutorial, hvarmed en eller annan, likmätigt
författningarna eller särskilda nåd. förordnanden,
på vissa år eller på behaglig tid blifvit till
någon förrättning antagen, med nådig försäkran
om befrielse från charta sigilla ta; och motivet för
delta borttagande har varit, att Utsk. ansett äfventyrligt,
om Konungen genom meddelande af sådana eonslilutorial
skulle äga rätt att nedsätta någon beskattning. Jag kan likväl
icke antaga delta skäl, dels emedan det är en allmän
grundsats, alt Ilegeringen bör hafva rättighet att nedsätta
skatterna, enär missbruk deraf aldrig kan befaras, då det
är Regeringens interesse att bibehålla så höga inkomster för
staten sorn möjligt, och dels emedan erfarenheten visat, att
R. Sl:s beskatlningslagar stundom i tillämpningen föranleda
till sådana grymheter, att det vore väl, om Regeringen
finge rätt till någon lindring, äfven om grundlagen icke öfverlemnat
en sådan magt åt Styrelsen. Vid sista riksdagen
förklarade också R. St. bestämdt, att Konungen bar denna
rättighet. Men det är icke blott af dessa skäl, som jag yrkar,
att gamla stadgandet måtte qvarstå, utan emedan det
är alldeles nödvändigt; ty följden skulle annars blifva, att
alla, som erhålla förordnanden att deltaga i committe'er eljer
få andra dylika tillfälliga uppdrag, skulle nödgas lösa
sina constitutorial, livi 1 ket de nu icke behöfva, och då
skulle ingen vilja åtaga sig sådana extra förrättningar. Jag
anser således för min del lämpligast, att hela detta stadgan-*
det qvarstår; men om Utsk. skulle vara så kärt i sin redan
fattade mening* att afseende härå icke fästes, tillstyrker jag,
att endast de sista orden: med nådig försäkran om befrielse
från charta sigillata, må utgå och i stället
tilläggas: då cons t i tu t or i a le t icke löses, hvarigenom
samma ändamål å ömse sidor vinnes. Utsk. bar på enahanda
skäl jemväl ur samma §• borttagit rubriken: fullmagter,
som förut funnits med hänvisning till constitutorial.
Jag känner emedlertid inga fullmagler, som hittills varit
frän chartering fria, och jag anser således, att äfven denna
rubrik desto hellre bör qvarstå, som, i händelse några fullmagter
skulle utfärdas på lönlösa befattningar, för hvilka
ingen fullmagtslösen erlägges, de likaledes böra vara fria
från stärnpladt papper. På samma sida eller pag. 3i har
Utsi. vid rubriken: Communications- och inhibitions-re
-
276
D111 ii Juli. f. m.
solutioner tillagt orden: dåde ej å särskildt bind skrifvas;
men detta tillags finnér jag olämpligt, ty det beror
ofta blott på en tillfällighet, om dylika resolutioner skrifvas
på samma ark som ansökningen eiler på särskildt blad. Om
sökanden börjat sin skrift så högt på första sidan, att resölutionen
der icke får ruin, skrifves den vanligen på ett bilagdt
blad, och likaledes omsluter man vanligen ett eonvolut,
dä ny communicationsresolution måste meddelas för ett
annat embetsverks hörande eller andra dylika orsaker. Skulle
det nu bero på dylika tillfälligheter, om resolutionen skall
charteras eller icke, blefve det ett allt för principlöst stadgande,
och hvem skulle väl bekosta chartan? Skall embetsverket,
som meddelar resolutionen, förskjuta kostnaden,
hvilket vore ett ganska ovanligt förhållande emot hvad hittills
ägt rum, så kunde det hända, att embetsverket, för
att återfå sina penningar, blefve intrassladt i omgångar och
till och med rättegång, emedan sakägaren ofta ej bryr sig
om att uttaga sina handlingar eller efterfråga hela saken,
Pag. 11, der det talas om sådana Communications- och inbibitionsresolutioner,
som icke äro fria, utan böra charteras
lika med domar, har Utsk. äfven tillagt: då de å särskildt
blad skrifvas, och här gäller således samma anmärkning.
Meningen har dook varit, att dessa resolutioner
skola charteras, då de innefatta något definitivt beslut, och
för uttryckandet häraf tror jag det lämpligaste vara, att de
ifrågav, tilläggen på begge omnämnda ställena bortgå och
att man i stället p. 11 inför: då de särskildt lösas. Pag. 2S
finner jag, att Utsk. betydligt ökat charteringen på såväl
adels-, friherre-, och grefve-bref, som på connnendörs-och
riddarebref, och jag har härvid isynnerhet fästat mig vid Utsk:s
motiver. Utsk. har nemligen trott, att sådana nådebevis
kunna tåla en högre beskattning. Jäg tror deremot, att dea
beskattning, som förut är lagd på dessa värdigheter, redan
uppnått sitt maximum, och allt, hvad derutöfver pålägges,
innebär ett motarbetande af utöfningen af Konungens höga
rätt att utdela sådana värdigheter, tillika med ett mindre
lämpligtj sätt att ådagalägga Representationens böjelse att
uppmuntra och belöna förtjensten; ty vill man på detta
sätt ständigt stegra beskattningen af dessa värdigheter, skall
det för de flesta blifva nödvändigt att undanbedja sig dem,
och det lärer väl icke kunna vara förenligt med vårt constitutionella
statsskick, att alla dessa värdigheter skola stå
öppna till emottagande endast för den mera förmögne.
Pag. 42 har Utsk. i 16 §. borttagit de orden: ordinarie
domare härifrån undantagne, hvilka haft afseende på
skyldigheten att ställa borgen för det stämplade papper,
som till försäljning emottages. Jag instämmer för min del
med de motionärer, som yrkat, att detta undantag för domare
bär qvarstå, Utsk, har heratat anledning för borttagandet
häraf från en efter 18J0 års charlas sigillals-förordning ut
-
Den 11 Juli f. a.
kommen författning, som ålägger domare att, lika med andra
försäljningsman, ställa borgen för det stämplade papper,
de emottaga, och jag känner icke hvad som föranledt K.
M. till detta förändrade stadgande; men mig synes det
olämpligt, att domaren på en gång skall vara förpligtad
att hålla stämpadt papper allmänheten tillhanda och förnekas
att erhålla det utan ställd borgen, Å ena sidan synes
det icke lämpligt, att domaren måste ställa sig i förbindelse
hos personer, som för honom ikläda sig äfventyret af en borgen,
och å andra sidankan han icke heller tvingas härtill; men dä
får han icke något stämpladt papper och kan icke fullgöra
sin pligt att hålla det allmänheten tillhanda. På dessa skäl
anser jag domaren böra frikännas från den ifrågaställda
borgen. Slutligeujörekommer pag. 47 5 att) i stället för den
gamla föreskriften, att alla förteckningar öfver lysningssedlar
skulle gå till landseontoren och derifrån till Statscont.,
som har att vaka öfver uppbörden och räkenskaperna för
ehart* sigillatse-medlen, har Utsk. nu tillstyrkt, att dessa
förteckningar skola directe gå till Kammarrätten, och jag
förmodar, att Utsk. härtill blifvit föranledt af ett år 18 5?,
utkommet K. bref, som stadgar denna förändring, och der
skälet för densamma lyder, att landsböckerna gå directe till
Kammarrätten. Jag torde icke misstaga mig, då jag hyser
den öfvertygelsen, att detta K. bref tillkommit i följd af
någon missledning; ty förteckningar öfver lysningssedlarna
kunna på intet sätt jemnföras med landsböckerna, som äro
redan afslutade räkenskaper. Deremot finnes i Statscont. en
särskild afdelning, som har redogörelsen för ehart* sigillatae-verket
om hand, och det ligger i sakens natur, att alla
specialräkenskaper böra dit ingå för att derifrån först tillika
med lnifvudboken komma till Kammarrätten. Skulle
emedlertid Utsk. förblifva vid sitt förslag i denna del, torde
jag få fästa Utskrs uppmärksamhet derpå, att ingen ändring
blifvit föreslagen i det nu gällande stadgandet, att här i Stockholm
alla förteckningar öfver lysningssedel' skola ingifvas till
Statscont.; ty då bör äfven detta ändras, äfvensom den pag.
48 i Utskls förslag bibehållna föreskriften, att Statscont. tillhör
ombesörjandet af hela redogörelsen för ehart* sigillat*-  medlen, enär Statscontoret nödvändigt måste fritagas från all
ansvarighet för den del af räkenskaperna, som ingår directe
till Kammarrätten, Jag anhåller, på grund af hvad
jag nu anfört, om återremiss af Utskts betänk, och att dessa
piina anmärkningar få åtfölja till Utsk,
Hr Tham, Wolrath: Jag är till en stor del förekommen
utaf Hr af Billbergh, och jag skall derföre vara
så kort sorn möjligt i de delar, hvilka han redan genomgått.
Jag har först fästat mig vid Utskrs förslag pag. 35,
hvilket äfven blifvit omnämndt p, 2, att nemi. alla assignationcr
på It. St:s Bank och alla privatbankers mynlrepre
-
2^8
Den 11 Juli f. m.
sentativer skola vara med stämpel försedda. R. St. hafva
medgifvit privata rättigheten att assignera pä Banken äfvensom
inrättningen af privatbanker, i ändamål att lätta penningecircnlationen
samt att öka rörelsecapitalet i landet, och
privatbankerna äro redan taxerade i bevilln.-förordn. med
en afgift af 5 ända till ro proc., allt efter deras behållna
vinst. Jag finnér således det vara orätt, om dessa inrättningar
skulle få betala till staten tvenne gånger; och hvad
assignationerna på R. St:s Bank beträffar, skulle en stämpelafgift
otvifvelaktig! förstöra hela assigneringsrätten. Hr- af
Billbergh har redan utredt detta ämne, och jag åberopar
derföre blott hans anförande jemte de vid betänk, fogade
reservationer af såväl Gr. v. Hermansson och Gr. v. Fersen
soot Prosten Bruzelius. Pag. 28 tror jag, att Utsk. afvikit
från rättsprincip och rättvisa, då Utsk. föreslagit, att contractsprostarnas
fullmagter skola beläggas med 6 rtdrs charla.
Utsk. har såsom skäl anfört, att med dessa fullmagter följer
stundom en icke obetydlig inkomst; men detta kan jag
icke tro, ty väl hafva contractsprostarna ett icke obetydligt
besvär och äfven någon kostnad, men inga inkomster, utom
en mindre betydlig indelt lön; och då Utsk. på ett annat
ställe säger, att alla fullmagter på embeten med indelt lön
böra förses med stämpladt papper till 5 proc. af lönen, vet
jag icke, hvarföre ej detta äfven får tillämpas på contractsprostarna.
Jag förmodar således, att ändring häruti måste
ske, om conseqvens skall bibehållas. Men hvad åter sådana
prostfullmagter angår, som endast utdelas såsom karaktersfullmagter,
må de gerna taxeras på sätt Utsk. föreslagit.
Pag. 2.5 har Utsk. tillstyrkt förhöjd chartering af alla grefve-,
friherre- och adelsbref, äfvensom af bref på excellencevärdigheten,
och pag. 26 har Utsk. likaledes ökat chartaeafgifterna
för alla riddare-och commendörsbref. Utsk:s skäl
härtill lyder som följer: Utsk. har trott, att den, som
erhåller en utmärkelse framför öfriga medborgare,
ehuru grundad på större förtjenster, äfven
bör bidraga till den stat, i hvars tjeust eller under
hvars skydd lian ägt tillfälle utveckla sin öfverlägsenhet
och som gjort rättvisa deråt, i ett
till en sådan utmärkelse någorlunda proportione-radt
förhållande. Dessa få räder innehålla en mängd
contradictioner; ty den, som får utmärkelsen på grund af
förtjenst, har redan gäldat sin skuld till staten, och han bör
väl icke ånyo betala för den belöning, han får för redan
gjorda tjenster. Hela satsen är således till sin princip alldeles
oriktig, och jag tycker mig finna, att man med den
föreslagna förhöjningen ej åsyftar annat, än att inskränka
Konungens rätt att meddela sådana nådebevis, derigenom,
att man gör dem till straff för alla mindre förmögna i stället
för en belöning. Jag hemställer, om någon, som för
verkliga förtjenster blir upphöjd till adlig, friherrlig eller
Den n Juli f. m.
a79
greflig värdighet, icke lian anses hafva hetalat nog, då han
för densamma erlägger en chartseafgift af 70, i5o eller 3oo
r:dr, på sätt hittills varit stadgadt; och jag hemställer, om
Rikets Herrar alltid hafva råd att belägga sin fullmagt med
en cliarta af 5oo r:dr, såsom Utsk. föreslagit. Det skulle
således blott blifva den rike, som kunde emottaga dessa utmärkelser.
I afseende på riddare- och commendörs-värdiglieterna
gäller samma anmärkning. De, som för sina åt staten
gjorda tjenster erhålla dessa värdigheter, hafva redan
gäldat allt, hvad staten har rättighet att fordra, och de
borde vara alldeles fria från afgifter, då inga inkomster med
värdigheten aro förenade. Som likväl slaten har behof af något
bidrag äfven från dem, bör man åtminstone åtnöjas med
de afgifter, som redan öro pålagda. Dessutom kan här äfven
anmärkas, att afgiften för K. Carl XIII:s riddare blifvit
af Utsk. föreslagen till i5 r:dr, då den för riddarne af
de öfriga K. ordnarna är upptagen endast till i5 r:dr; och
jag kan icke inse något skäl till denna olikhet. Jag yrkar
på grund häraf, alt Utsk. i denna del måtte återgå till hvad
hittills varit stadgadt. Pag. 47 har Utsk. sagt, att förteckningarna
på alla lysningssedlar skola från landscontoren insändas
till Kammarrätten; men bär står icke, hvem som
skall uppgöra räkningarna. Deremot säger Utsk. pag. 48, att
Statscont. skall ombesörja redogörelsen för hela chartae-sigillatae-uppbörden,
och således skulle Kammarrätten få handlingarna,
men Statscont. uppgöra räkningarna, hvilket jag
tror vara ett misstag eller en glömska af Utsk., som måhända
gör bäst, om det i detta afseende oförändradt bibehåller
den gamla förordningen, hvilken, efter min tanka,
gifver den bästa ledningen för reda och ordning i redovisningen.
Under min frånvaro från riksdagen har jag af tidningarna
sett, att en motion blifvit väckt om en lämplig förhöjning
uti chartae-sigillatse-inkomsterna utan landets betungande,
och som jag vill minnas gick motionen ut derpå, att
en lägre valör, än de nuvar. minsta chartorna på 3 och 4
sk., skulle antagas, med stadgande tillika, att alla afhandlingar
enskilda personer emellan ovilkorligen skulle skrifvas
på charta. Jag ser emedlertid icke af betänk., att Utsk.
fästat något afseende å denna motion, eller ens upptagit den
tili besvarande, och detta kan jag icke förklara, men hoppas,
att motionären nu i form af anmärkning mot Utsk:s
betänk, förnyar sitt förslag, då jag torde komma i tillfälle
att inhemta närmare kännedom derom och yttra mig om
dess antaglighet. Jag anhåller under tiden om återremiss
och att mina nu framställda anmärkningar få densamma åtfölja.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag är hufvudsakligen
förekommen utaf Hr af Billbergh; dock med undantag af
några utaf honom gjorda anmärkningar, i hvilka jag icke
kan instämma. Jag delar hans åsigt, ang:de beläggning med
Den 11 Juli f, m.
charta sigillafa på privata assignationer, hvilken fråga jag
anser Liand de vigtigaste i liela betänk., enär den vidrör en
af grunderna för ett väj ordnadt creditväsende; ty otvifvelaktig!
skall privatbankers uppkomst underlättas, om man
icke försvårar indragning af främmande capitaier, och det
skulle vara i hög grad oklokt att nu, då realisationen står
för dörren, genom enskildas assignationers beläggande med
charta lägga hinder för penningecirculationen. Vore vi redan
komna derhän, att realisationens bestånd redan blifvit
tryggadt, skulle jag vilja göra ett undantag för sådana assignationer,
som icke äro ställda på R. St:s Bank; jag menar
privatbankernas depositbevis, som allmogen emottar lika med
mynt, men som icke innebära någon säkerhet, hvartill jemväl
kommer, att man har svårt att blifva utaf med deni,
så att de lätteligen komma att stadna hos de mindre bemedlade
classerna. Jag anser likväl äfven oklokt att för
närvarande belägga dessa med stämpladt papper, utan tror,
att man åtminstone bör vänta, tilldess realisationen vunnit
bestånd och man fått se, huruvida allmänheten får vidkännas
några betydliga olägenheter af dessa depositbevis. På
dessa skäl afstyrker jag helt och hållet Utsk:s förslag att
nu med stämpladt papper belägga några enskilda papper af
löpande egenskap. Hvad åter angår afgifterna till stämpladt
papper för riddare- och adelsbref m. m., så skulle, i händelse
Hr Thams anmärkning vore riktig, deraf följa, att dessa
diplomer icke bolde vidkännas några afgifter; men om
sådana skola äga rum, kan jag icke finna det belopp vara
för högt, som TJtsk. föreslagit, likasom jag anser det vara
riktigt att pålägga K. Carl XIII:s riddare högre afgifter, än
riddarne af öfriga ordnarna, emedan den förra icke är någon
statens orden och således utdelas utan afseende på förtjenster
emot staten, men likväl medför betydliga företräden
i sammanlefnaden och vid hofvet. Slutligen kan jag icke
förena mig med Hr af Billbergh i påståendet, att Konungen
bör äga rätt att i förekommande fall befria från chartaesigillatas-afgifter
eller hvilken annan beskattning som helst.
Om R. St. någon gång från den ena riksdagen till den andra
öfverlemna en sådan rättighet till K. M., är det en annan
sak; men att härleda rättigheten från sjelfva grundlagen
och beskaffenheten af dess bud, bestrider jag på det
högsta, äfvensom jag icke tror det kunna antagas, att Regeringen
har interesse deraf att få bevillningen så hög som
möjligt. Jag anser således Utsk. icke böra antaga som prin
cip,
att Konungen skall äga rätt att göra någon nedsättning
i den beskattning, som här är i fråga; men i Hr af Bill—
berghs öfriga anmärkningar instämmer jag och återkommer
ytterst till Utskrs förslag alt belägga enskilda assignationer
med stämpladt papper, hvilket jag på det högsta afstyrker,
såsom ganska vådligt i närvar, omständigheter.
Jag
Den ii Juli f. m.
Jag förenar mig altså med dem, som önska återremiss,
och anhåller, att äfven dessa anmärkningar få åtfölja
till Utsk.
Hi- Stråle, Nils Wilh., uppläste följande:
Vid det af Bevilln.Utsk. uti betänk. N:o 13, ang:de stämplade
pappersafgiften, i 7 §. rör:de chartering af contract m.
m. gjorda förslag till den ändring, att arrende- och andra
contract, ang:de egendomar, hus, rum, bodar &c., skola
förses med stamphult papper, beräknadt efter årliga arrendesumman,
hyran eller afgälden, och för kortare lid i förhållande
derefter, får jag anmärka, att denna förändring är
omotiverad, stridande emot principen för stämplade pappersafgiften
otili så obestämd, att den säkerligen skall komma
att föranleda mångå tvister och rättegångar;
Afgiftett för stamphult papper utgör en bevillning, lagd
på sjelfva håhdlirigens Upprättande eller aftalets ingående,
och om ärt det händer, att biläggandet af charta ej sker,
förrän handlingen inför någon anctoritet bör uppvisas, måste
man likväl antaga, att chartering bort ske redan då afhandlingen
underskrefs; I afseende på hyrescontracter är
det dock hufvudsakligen vid mantalsskrifningen, som cliarterandet
ifrågakommer. Nu yppar sig genast tvifvelsmål,
om det af Utsk. föreslagna stadgahde skall så förstås, att
ehuru contractét är släldt på längre tid än ett år, bör dock
chartan endast beräknas efter ett års afgäld, eller om meningen
är, att contractét, ehuru stäldt på kortare tid anett
år, dock, i fall det sedermera ej blifvit iippsagdt, utan får
fortfara, skall med charta sigilläta, beräknad efter ett års
hyra, beläggas, t båda fallen är ett förtydligande nödvändigt;
Den sednare tolkningen är dock, enligt min tailka,
icke förenlig med grunden för ifrågavar. bevillning. Ett
hyrescönträct, stäldt på § års tid fr. d. i Oct. till d. 1
April, kan, då det vid mantalsskrifningen företes, ej gerna
beläggas med högre charta än för års hyra, emedan osäkert
är, om ej hyresgästen flyttar d. t April och nytt contract
då slutas med annan person, samt måste med charta
beläggas; Nu säger förordningen, att en handling, som en
gång är riktigt charteräd, ej vidare behöfver fned stamphult
papper förses. Således torde det contract, som tager sin
början d. r Oct;, få gälla med charta efter ^ års hyra,
oaktadt hyresgästen i följd af samma contract qvarbor 10 a
20 år. Hvarföre skall då det contract, sorn ingås på ^ år
fr. d. i April till d. i Oct. och sedermera fortfar att vara
gällande till d; t April påföljändé året, beläggas med högre
charta eller beräknad efter ett helt års hyra? Billigheten
och principenligheten deraf torde vara svår att inse. Säger
man, att som contractét verkligen fortfai* att gälla för ett
år, bor chartan derefter räknas, så blilver stämplade pap
9
H. 36
282
Den ii Juli f. m.
persafgiften ej vidare lagd på afhandlingens ingående, utan
på årliga hyresinkomsten* Men hvarföre inskränka den då
blott till ett år? Hvarföre ej stadga skyldigheten att vid
hvarje mantalsskrifning ånyo tillägga stämpladt papper, beräknadt
efter ett års dfgäld. Sådant vore åtminstone conseqvent,
ehuru afgifteu då förvandlades till en ärlig bevillning.
II. Utsk. torde häraf finna nödvändigheten af att antingen
låta i83o års förordn. härutinnan förblifva oförändrad,
eller ock att gifva ett så tydligt stadgande, att tvister härom
undvikas.
I händelse af återremiss torde detta få till Utsk. åtfölja.
Gr. von Fersen, Hans: Åtskilliga ledamöter hafva
yrkat återremiss, och ehuru jag inom Utsk., såväl på afdelningen
som i plenum, deltagit i Utsk:s här afgifna förslag,
vill jag icke bestrida återremiss, särdeles som det är möjligt,
att förslaget derigenom ännu ytterligare kan vinna i
tydlighet, synnerligast som det just utgjort ett af föremålen
för Utsk:s bemödanden att få författuingen så tydlig som
möjligt. Men bland de anmärkningar, som blifvit gjorda,
har Hr af Billbergh äfven framställt en, ang:de uppställningen
af 4 S*» * afseende derpå torde jag få yttra några
ord. Denna paragraph är uti nu gällande författning införd
i tabellarisk form efter det olika sätt, hvarpå handlingar
charteras vid olika domstolar och embetsverk. Så länge den-4
na olikhet skall bibehållas, har Utsk. ansett den tabellariskt
formen ganska berömvärd, men likväl trott, att methoderr
kuride än vidare utvecklas och förenklas till lättnad vid författningens
tillämpning; i följd hvaraf Utsk. i tabellform
upptagit vissa classer eller hufvudbeslämmelser, under hvilka
sedermera alla andra handlingar, som charteras olika efter
de olika ställen, der de ingifvas, blifvit hänförda pä sätt
Utsk:s förslag utvisar. Jag hade emedlertid för min del önskat,
att till ännu större nytta olikhet i hvarje af classerna
vid de olika embetsverken ägt rum, men har funnit nödvändigheten
af dess bibehållande tillsvidare, för att utan allt
för djupt ingripande förändringar i öfrigt kunna af chartaemedlen
påräkna den summa af 32ö,öoo r:dr, hvartill de i
K. propos. om statsverkets tillstånd och behof blifvit beräknade.
Jag bar derföre nu inskränkt mig till deri önskan,
att alla handlingar; som till embetsverk ingifvas eller derifrån
utgifvas, måtte sammanföras till så få classér och hufvudbestämmelser
som möjligt, hvarigenom man vid nästa
riksdag lättare kan beräkna inkomsten inom hvarje class, och
derpå med större säkerhet grunda ett förslag att, ulan fruktan
för minskning i inkomsterna, bereda möjlighet till mera
säker beräkning i detta afseende. För mili del är jäg öfvertygad,
att låga valörer inbringa mest, helst jag haft till-*
fälle inhemta, att skill ngschartorna under de sednare åren
Den ii Juli f. m
a83
inbringat vid pass i45,ooo r.‘dr, då alla rtdrschartotna icke
uppgått till iner än omkring 190,000 r:dr, och det således
kan tagas för gifvet, att man, med borttagande af de högre
eller rtdrschartorna, men med ytterligare utsträckning af de
lägre valörerna till flera handlingar än hittills, icke skulle
förlora något i inkomsten. Jag har likväl tvekat att nu framställa
något förslag till en så ingripande förändring i sjelfva
principen för handlingars chartering och tror, alt dermed
Lör dröjas till en annan riksdag, då man kan stödja sig på
säkrare beräkningar öfver inkomsten inom hvar och en af
de uppgjorda classerna särskildt. Detta i anledning af den
gjorda anmärkningen vid Utskrs förslag till 4 §■ Hvad. åter
tillägget piag. 7 af betänk, angår, beror det naturligtvis derpå,
huruvida förslaget piag. 35, lörrde chartering af enskilda
assignationer, bifalles eller icke, och som jag i denna
del reserverat mig emot Utsk:s beslut, har jag nu ingenting
att härom tillägga. Men hvad det föreslagna sättet för
stämplingen beträffar, har det varit Utskrs skyldighet att
söka uppgöra detta förslag så noggrannt som möjligt, och jag
tror icke, att någon bättre method kan utfinnas. Jag medger
väl, att den är förenad med någon tidsutdrägt, men ingalunda
med osäkerhet; ty då Hr af Billbergh förutsatt, att
blanketter kunna under stämplingen bortslarfvas, får jag
bloLt erinra, att förlusten i sådant fall endast vore en papperslapp,
så länge blanketten icke är hvarken underskrifvén
eller numererad. Vidkommande åter anmärkningen vid ordet
folkpass, vill jag ej motsätta mig det förtydligande,
Hr af Billbergh önskat. Jag bör dock säg.a, att Ulsk. fått
den underrättelsen, alt folkpass utan någon inskränkning alltid
varit underkastade chartering, och namnet har Utsk.
oförändradt bibehållit, efter så många andia teckniska termer
i förorda, begagnas. Der finnes i chartae-sigillalae-förordn.
åtskilliga namn, som icke alla oinitierade kunna förstå,
såsom mandatorialer m. fl. teckniska termer, hvilka Utsk,
icke velat ändra, sedan man dervid redan blifvit van. Det
har äfven blifvit anmärkt såsom felaktigt af Utsk. alt belägga
grefve-, friherre- och adelsbref jemte riddare- och
commendörsbref med högre afgifter än förut, och man har
tillika anfört, att Utskrs motiver för denna förhöjning icke
vore särdeles upplysande. Jag får i anledning häraf nämna,
att verkliga motivet torde vara svårt att nedsätta på papper;
ty det egentliga skälet har åtminstone hos mig varit, att jag
ansett dessa utmärkelser kunna tåla vid en högre beskattning.
Detta är ett kort skäl, som måhända delas af mången,
men kan icke så lätt nedskrifvas i ett betänk. Hvad ater
angår Hr Thams förundran deröfver, att riddare af K. Carl
XIII» orden blifvit påförda högre chartae-afgifler än riddarne
af öfriga ordnarna, får jag upplysa, att man i Utsk.
trott sig veta, ehuru svårt det är att känna statuterna för
K. Carl XIII» orden, at! denna orden medför högre ut
-
Den ii Juli f m.
markel.se
jag erinrar mig äfven, huru några ledamöter i Utsk. an-1
märkt, att med densamma åtföljer tromans värdighet, Hvad
för öfrigt adels-, friherre- och grefvebrefven vidkommer,
tror jag icke, att de föreslagna afgilterna för dem kunna
anses för dryga, dä man besinnar, att dermed är förenad
rättigheten att inträda i lagstiftande församlingen och deltaga
i Representationens beslut. Jag har icke heller någonsin
kunnat föreställa mig, hvad en talare här antydt, att
nemi. Utskrs förslag i denna del skulle vara af aristocralisk
tendens. Jag tror tvärtom, att den föripögne och mindre
bemedlade förblifver i någorlunda samma payitet, Om för
öfrigt den mindre bemedlade ipke han emottaga excellencevärdigheten
för de 5oo r:dr, sorn chartap till fullmagten
skulle komma alf kosta, hyser jag den öfyertygelsen, att K.
M. måhända torde beledsaga sin genom utnämnandet visade
välvilja med ep skänk af fullmagten. De af Utsk, föreslagna
förhöjningar i afgifterna för dessa utmärkelser finner jag
af intet skäl hopa afsfås, isynnerhet sorn jag påminner nrig,
att Revilln.Utsk. vid sista riksdagen ökade phartae-sigillataeafgiftpn
för karaktersfullinagter, livaremot ingen förhöjning
i afseende på dem nu skett, så att pariteten kanhända fordra!'
en tillökning vid ordens- och de adliga värdigheterna,
Vidare har det blifvit klapdeadt, Utsk, ansett domare
böra ställa borgen för det stämplade papper, de emottaga,
oaktadt de äro pligtiga att bålla chartor allmänheten
tillhanda. Jag får i afseende härpå nämna, att då domare
njuta samma provision sorn andra försäljningsman af chartor,
sypes intet skäl förefinna® alt icke ställa dem under lika kategori
med andra försäljningsman. Det kan icke heller vara
någon svårighet fpr en ordinarie domare att skaffa sig borgen,
och då han af försaljumgep har en inkomst, vet jag
icke, hvarföre undantag för honom skall göras från de föreskrifter,
som gälla för alja andra, hvilka hafva samina
befattning med chartaförsäljping. Beträffande slutligen de
anmärkningar, som blifvit gjorda emot slutet gf Utskrs betänk.
, l'ör:de redoyisnjngen, får jag blott förklara, att Utskrs
förslag stödjer sig på Statscontrs kungör, d. i4 Mars 18i2,
hvilken, såsom varande en gällande författning, Utsk, ansåg
sig böra i chartaeTsjgillatae-förprdningen inrycka. Jag
vill dock icke bestrida, att detta måhända varit öfverflödigt,
ehuru fullständighetep tyckes hafva påkallat det. Hvad
jag sålunda anfort, har jag ansett mig skyldig att vtlra j
anledning af de anmärkningar, som här blifvit framställda
emot Utskrs betänk.; jag bär likväl ingenting emot den be=
gärda återrerajssep.
Frih. Boye, budy,; Jemte det jag understödjer den
begäran om återremiss, som flera ledamöter redan framställt,
ber jag endast att serskildt få fästa Utskrs upp
-
Den ii Juli f. m.
385
märksamhet på den fullständiga och grundliga bevisning,
som Hr af Billbergh i sitt anförande framlagt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Äfven jag anhåller alt
få göra några anmärkningar emot Bevilln.-TJtsk:s ifrågavar.
betänk. Jag fäster mig här först vid Utsk:s förslag pag. 35,
ang:de chartering af enskildas assignationer på R. St:s Bank,
jemte privatbankernas depositbevis, och hvad assignationerna
på Banken beträtfar, anser jag Ulsk. hafva ägt grundade
skäl för sitt förslag; men lika med de flera ledamöter,
som här före mig yttrat sig, och reservanterna i Utsk.,
bland hvilka Prosten Bruzelius isynnerhet förtjenar uppmärksamhet,
tror jag, att Utsk. saknat skäl för sitt tillstyrkande
att med charta belägga privatbankernas depositbevis
jemte andra dylika inyntrepresentativer, och jag afstyrker
således förslaget i denna del. Deremot tillstyrker jag bifall
till hvad Utsk. pag, 25 & 26 föreslagit, ang:de ökade charI
ta;-afgifter fö'r adels-och riddarebref nied flera värdigheter af
enahanda beskaffenhet; men jag hemställer, om icke Utsk.,
som förut afstyrkt en väckt motion 0111 ökad bevillning för
karaktersrfullmagter, torde finna skal att i stället öka chartseafgifterna
äfven för dessa, och jag åberopar, hvad åtskilliga
reservanter i afseende härpå yttrat. Pag, 28 har Utsk. föreslagit,
att afsked, som icke är förenadt med pension, pller endast
sådan pension , hvartill den afskedstagande sjejf gjort tillskott,
bör skrifvas på stämpladt papper till lika belopp med prot.utdr.
ifrån den embetsmyndighet, som afskedet utfärdar, pch jag
instämmer i den principen, att afsked, så litet som möjligt
böra med afgifter betungas; men för afsked, som utfärdas genom
Statsexpeditionerna, är Utsk:s förslag icke tillämpligt,
emedan inga prot.utdr. från dem utskrifyas, utan afskedet
expedieras genom resolution, för hvilken Josep är 8 r:dr,
och detta förmodar jag icke kan anses för högt, isynnerhet
som intet annat sätt för afskedets utfärdande finnes. Pag.
45 har Utsk. bibehållit chartering af lysningssedel-; men i
denna del kan jag icke instämma med Utsk., utom då fråga
är om personer, som erlägga bevillning för förmögenhet.
Jag anser äktenskap böra lill gagn för sedligheten så
mycket som möjligt befordras, pch finner det i följd häraf
pratt, att de fattigare classerna betungas med afgifter i detta
afseende. Jag afstyrker all chartering pf lysningssedelför
drängar och allmogens söner eller alla sådana, hvilka
icke betala bevilIning för förmögenhet, och jag åberopar
härom Frih. Kantzous reservation samt anhåller på grund
af dessa mina anmärkningar om återremiss afUtskrs betänk.
Hr Cederschjöld, Pehl- Gust,, uppläste följande:
Uti betänk, N:o 5 yttrade Beyilln,Utsk., såsom ett skäl
till afstyrkapde pf piin motion om årlig bevillning för karaktersfullmagter,
att ”redan en dryg beskattning derå äger
”rum genom det stämplade papper, hvarmed sådana full
-
iSG
Deli li Juli f. m.
”malter beläggas, hvilken beskattning, om R. St. sä
”pröfva nödigt, än vidare kan, vid stämplade pap-,
”persafgiftens bestämmande, förhöjas;” och uti det
ytterligare utlät. N:o i5, kan ”Ulsk. ej heller nu tillstyr”ka,
att för fullmagt ä karakter annan bevillning fastställes
"än tjen , sorn genom stämplade papper saf gift en
”k o m mer att u t g å.”
I anledning af dessa yttranden hoppades jag, att Utslj,
skulle föreslå lämpliga förhöjningar i det stämplade papper,
hvarmed karaktersfullmagter bprde beläggas; men då jag
nu finner, att Utsk. i betänkandet N:o i3 om stämplade
pappersafgiften, i allt hvad som. rejrer karaktersfullmagter,
bibehållit i83o års författning, utom för excellence-titeln,
för hvilken det stämplade papperet b I i fy i t upphöjdt från
258 r:dr 16 sk. tijl 5oo r:dr, nödgas jag anhålla att dervid
få göra några få anmärkningar.
Uti i83o års författning äro karaktersfullmagter, i afseende
på deras beläggning med stämpladt papper, hänförda
under 4 särskilda kategorier, nemi, 1:0 att utnämning
till beställning, antingen utan lön eller blott med hopp deiv
om framdeles, hvarunder förstås tjenstegrader i alméen,
beläggas med stämpladt papper till 5 proc. af den lön, sorn
åtföljer dylika eller med deni jenmförliga beställningar; 2:0
alt fullmagt på högre karakter för den, som ar ellyr varit
tjensteman i samma väg, skulle beläggas med stämpladt papper
till 10 proc. af den lön, sorn åtföljer den verkliga tjenst,
på hvars titel fullmagten lyder eller, der sådant ej kan äga
rum, å sådana embeten eller tjenster, sorn medföra lika
värdighet, och 3:o lill 3o proc., om karakteren erhållits i
annan tjensteväg, samt 4:oi orn karakteren gifvits åt en,
som icke varit i Kronans tjenst, till 60 proc. af löninkomsten
för dylika eller dem i värdighet motsvarande tjänster.
Hvad den usta kategorien beträffar, nemi. då inom armeen
t. ex. en capitaine med compagni blir major i regttet,
öfverstelieuten. i Ammen och öfverste i General-staben o.
s. v., samt då inom Hofvet utnämningar ske i suryivance;
så synes afgiften åtminstone böra fördubblas. Så vida ett
dylikt befordringssätt inom armeen är på något sätt menligt
för den militära subordinationen och tjenstgöringen,
hvarom jag icke kan dörpa, borde afgiften helt visst ökas
vida mer, för att i någon mån söka motverka det onda.
För 2:dra kategorien föreslår jag likaledes afgiftens fördubbling,
nemi. till 20 proc., men för den 3;dje endast dess
förhöjning från 3o lill 4o proc., och äfvenså för 4;de kategorien
en liten förhöjning från 60 till 66|; proc.
IVJen som förmånen af titlar rättar sig efter deras värdighet
i rangordningen, och ingalunda efter beloppet af den
lön, som åtföljer den verkliga tjensten, hvarpå de lyda,
föreslår jag, att det stämplade papperet bör, åtminstone för
de 3 sista kategorierna, utgöras i förhållande till beloppet
Den 11 Juli f. m.
2S7
af elen högsta lön, som för samma värdighetsgrad finnes i
någon väg, militär eller civil, på slat uppförd. Delta är
egentligen blott en utveckling och förklaring af den princip,
sorn finnes ahtydd i i83o års författning, hvarest i allmänhet
stadgas, att afgiften skall rättas efter dylika eller
med dem jemn förliga beställningar och tjenst
er, soln medföra lika värdighet, o. s. v.
Hvad slutligen excellence-tileln angår, bör ihågkommas,
att på Rikets stat finnas 2 motsvarande embeten, nemi.
de båda Statsministrarnas. Följaktligen bör, enl. den allmänna
principen, i författningen endast anmärkas, alt det
stämplade papperet till dylika bref bestämmes efter beloppet
af utrikes Statsministerns lönanslag.
Frih. Cederström, Jac.: Charlsesigillatae-afgiften är
bland de afgifter, som böra afskaffas i den mån beskattningssysternet
hinner utvecklas, och troligen hade den redan
varit afskaffad, om 1809 års bevifln:sgrunder blifvit bibehållna.
Jag vill derföre icke ingå i någon granskning af
Utsk:s förslag till siffran, ty det kan vara likgiltigt, om
denua afgift för någon tid kommer att utgå till högre eller
lägre belopp; men i afseende på redactionen torde jag få
fästa Utskts uppmärksamhet derpå, att det icke går an att
uppställa författningen i sådant skick, som det nu -afgifna
förslaget. Författningen bör vara så affattad, att Konungen
kan Utan någon förändring låta utfärda densamma, och
det bör således heta Vi, i stället för Konungen, Våra ColJegier
&c, — Hvad afgifterna för adels- och riddarebref beträffar,
skulle man af Gr. v. Fersens yttrande kunna förmoda,
att Utsk. ansett dem böra bestämmas ensamt efter
förmågan hos de betalande att utgöra dem, och det är sannt,
att denna förmåga utgör första vilkoret för ett slikt bestämmande,
ty der den icke finnes, är det förgäfves att bestämma
några afgifter; men jag skulle likväl tro, att afgifterna
för ifrågavarande värdigheter böra sättas i någorlunda jemnt
förhållande till andra befordringsafgifter. Jag anhåller, att
denna allm. reflectiön får åtfölja återremissen; och hvad
redactionen angår, väntar jag en fullständig omarbetning af
Utsk:s förslag, så att det återkommer i sådant skick, att
det kan Öfverlemnas till Konungen lör att sedermera utfärdas
såsom gällande författning.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: I min tanka är
ingenting skadligare än täta ombyten i författningar, och
när jag förutsänder denna anmärkning, följer deraf, alt jag
för min del anser ingen författning böra omskrifvas, ulan
att något stort ändamål dermed vinnes. Ur denna synpunkt
bör man således tillse, hvad anledning Utsk. baft att ändra
den nu gällande chartaj-sigillatce-förordn., och man finner dä ,
att Utsk., som i första rummet haft åliggande att tillse, det
staten af chartae-sigillatae-medlen erhåller den påräknade in
-
a88
Den ii juli f. m.
kornsten, blott hållit sig till små oell partiella förändringar,
som snarare minska än öka inkomsten. På grund häraf
skulle jag tro, att det bästa varit, om Utsk. lem na t författningen
oförändrad, helst jag är bland dem, som hafva
till pligt att tillämpa författningar, och derföre icke önskar
täta förändringar, som sätta både embetsmännen och de enskilda
i tvekan om rätta tillämpningen. Jag vill icke yttra
mig öfver den tabellariska formen vidare, än alt jag anser
Utskrs dermed vidtagna förändring temligen onödig, ehuru
jag, om Utsk. utgått från mera rationella grunder, skulle
varit den första, som tillstyrkt en mer omfattande förändring.
Då Utsk:s betänk., rörtde bevillntsgrunderna, första
gången förevar och återremitterades, tog jag mig friheten
att göra en anmärkning, rör:de chartaj-sigillatse-bevillninyen ,
hvilken jag hade önskat, att Utsk; vid detta betänkts afgifvande
hade tagit i öfvervägande; men då sådant icke skett,
får jag nu förnya samma anmärkning. Jag kari icke gilla
Frih; Cederströriis sats* att chattaebevillniriget) eridast borde
betraktas såsom en öfvergå tigshevillning; ty den faller jeinnast
af alla* och jag tror, att vi, likasom andra länder,
böra utveckla den till största möjliga höjd, hvartill blott
ett sätt finnes, nemi. att, såsom jag förut föreslagit, nedsätta
de högre valörerna, men utvidga de lägre, hvilka böra
finnas äfven under 3 sk. Gr. v. Fersen har upplyst, att
de lägre valörerna redar! inbringa mest; och jäg hemställer*
om de icke skulle inbringa ännu mera genom ytterligare
nedsättning och alla trahsactiöriers beläggande i stället med
charta. Jag vidhåller således det förslag, att nied nedsättning
i de hoga valörerna måtte stadgas* att alla transactioner
emellan enskilda skola, för att vara gällande, ovilkorligen
skrifvas på en eller d sk; charta; Men utari eri sådan
genomgripande förändring nödgas jag förklara* att de
af Utsk. gjorda ändringarna äro af så ringa vigt* att de,
utan att leda till ändamålet af större inkomst, blött skulle
leda lill svårigheter vid tillämpningen och kostnad för staten
genom författningens omtryckande* hvadan jag anser
dessa ändringar icke löna mödan. I detta förklarande har
jag äfven yttrat mig öfver Utsk:s förslag att med stämpelafgift
belägga alla enskilda assignationer. Jag ariser detta
alldeles oriktigt och hade hoppats att slippa se ett sådant förslag,
då man öfverallt talar om nödvändigheten af den enskilda
creditens utveckling; ty hvad Utsk. här föreslagit,
utgör i sjelfva verket det tyngsta band på creditens utveckling,
då det innebär en dubbel beskattning. Detta ämne
har emedlertid redan blifvit så utveckladt af alla föregående
talare, att jag icke behöfver tillägga något vidare; jag
vill blott anmärka, att förslaget nogsamt vittnar om den
benägenhet, man i sjelfva verket hyser för det creditsystem,
man säger sig vilja tillvägabringa i stället för statscredit, ly
med
Den 11 Juli f. ra.
389
med en så dryg bevillning blir det omöjligt, att privatbanker
kunna uppkomma. Hr Stråle har så fullständigt anmärkt
oriktigheten af den gällande principen för chartering
af contract, att jag häruti finner ett nytt skäl för antagandet
af mitt förslag att bestämma en viss valör för alla handlingar,
i stället att belägga dem efter dess innehåll; ty då
contractet angår natura-prestationer, dels för viss tid och
dels för lifstid, är det ofta så svårt att bestämma värdet af
dess innehåll, att man måste göra ett verkligt studium deraf
för alt bestämma chartan. Utsk. har således häruti en
ny anledning att öfvergå till mera rationella grunder. Med
Hr af Billbergh instämmer jag nu, likasom vid sista riksdagen,
i anmärkningen mot domares förpligtande att ställa
borgen för det stämplade papper, han emottar. Jag finner
en contradiction emellan detta stadgande och den skyldighet,
domaren har att tillhandahålla rättsökande!' stämpladt
papper, enär domaren aldrig kan ovilkorligen tillförbindas,
att ställa denna borgen, utan måste äga rättighet att afsäga
sig den, hvilket också inträffat med åtskilliga domare. Slutligen
anser jag mig äfven böra göra anmärkning emot Utsk:s
förslag att böja chartae-afgiften på vissa värdigheter. För
min del skall det vara temligen likgiltigt, om detta förslag
vinner bifall, men jag bekänner, alt jag anser det blott vittna
om den stora småaktighet, som legat till grund för
Utsk:s betänk.; ty jag är öfvertygad, att man härmed vunnit
så litet i inkomst, att jag inser intet skäl att trycka om
författningen för några adels-och riddarebref, som sannolikt
till nästa riksdag inbringar högst obetydligt. Måhända kan
förslaget också verka just motsatsen af hvad man åsyftat,
så att inkomsten blir mindre; men i händelse Utsk. skulle
vidblifva sitt tillstyrkande, instämmer jag med Hr Cederschjöld,
att afgiften för karakters-fullmagter äfven bör förhöjas,
ty dessa Mro blott flärdfullmagter, i afseende på hvilka
jag gerna skulle se, att de hos oss, lika som i Norrige,
icke funnos, enär de icke borde tillhöra vår nations lynne.
Jag medger visserligen, att karakters-fullmagterna redan äro
ihågkomna med ternligen dryg beskattning; men då mannu
vill med ytterligare afgift belägga riddarevärdigheten, som
icke alltid är blott flärd, utan äfven tilldelas för verkliga
förtjenster, finner jag ännu större skäl att höja afgifterna
för dem, som skaffa sig en karaktersfullmagt endast för att
få gå längre fram i en begrafningsprocession eller dylikt.
Jag skall icke uppehålla tiden längre, utan slutar med den
önskan, att Utsk. antingen ville tillstyrka mera ingripande
förändringar i sjelfva principerna, hvarigenom större inkomst
kunde åstadkommas, eller ock belt och hållet förblifva
vid i85o års författning, hvilken jag icke anser böra
omarbetas för de obetydliga förändringar, Utsk. föreslagit.
9 H. 3y
Den i i Juli f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkannagaf, att plenum
komme att fortsättas på eftermiddagen i dag kl. 6.
Hr af Billbergh: Då jag begärde ordet, var detmindre
för alt upptaga de anmärkningar, sorn emot mitt sed-'
naste anförande blifvit framställda, än för alt undanrödja
ett missförstånd af mitt yttrande, som jag trodde mig finna
uti Gr. v. Fersens uppfattning deraf. Den aktning, hvarmed
jag tror mig vara skyldig att bemöta Hr Gris åsigter
i denna fråga, och hvartill såväl Hr Gris i allmänhet visade'
allvar i bevillnrsmåf sorn Hr Gr:s yttrade mening i dess
reservation emot förslaget till stämplad pappersafgift å enskilda
assignationer berättiga Hr Gr., gör det för mig angeläget
att af Hr Gr. blifva rätt förstådd. Hr Gr. har sagt,
att jag gjort anmärkningar emot Utskrs tillstyrkande i 4 §•
Jag liar så mycket mindre kunnat göra det, som jag sjelf
vid sista riksdagen var emot den då i detta afseende antagna
form; men jag sade, alt om denna förändring utgjort
hufvudskål för författningens omskrifvande, ansåg jag det
icke nog kraftigt för att hafva bort föranleda en sådan.
Ilr Gr. har trott, att jag funnit det föreslagna sättet för
stämplingens verkställande- olämpligt. Tvärtom, jag anser
det ganska lämpligt och säkert; men jag har endast funnit
det förenadt med vissa olägenheter, och derutinnan har jag
icke blifvit vederlagd. Icke heller har jag k hindrat begagnandet
af ordet folkpass, eller velät, att det skulle utbytas
mot något annat, utan önskat, att det måtte qvarstå såsom
ganska gediget. Men jag har velat, att bemärkelsen deraf
måtte förtvdligas. Frih. Ehrenborgh har i öfrigt fullständigt
utredt de förhållanden, som jag eljest kunnat äga anledning
att ytterligare upptaga; men några anmärkningar
hafva dock blifvit gjorda, dem jag icke lian stillatigande
förbigå. Hr Dalman har nemi. varit dert ende, som höjt
sin röst för skyldigheten att begagna sfämpladt papper för
enskilda assignationer. Han har dock inskränkt sig till att
blott yrka ett sådant iakttagande i afseende å enskilda personers
assignationer å B. St. Bank. Jag är öfvertygad, att
Ilr Dalman, med den djupa insigt han äger i finance- och
statsläran, skall frångå detta yrkande, då han finner, huru
många olägenheter det skulle medföra utan motsvarande nytta;
då han fäster uppmärksamheten å hvilka stora kostnader
det skulle medföra, hvilka ökade controller m. ni., skalf
han säkerligen icke vidhålla sin åsigt i denna deli Och
dessutom att pålägga assignationerna en sådan dryg afgift
skulle vara detsamma, sorn att säga, att ingen assigneringsrätt
vidare får äga rum; ty säkerligen skulle icke någon
kunna åtaga sig en sådan skatt för den ifrågav. förmånen,
och i sådant fall hemställer jag, huru pass belåten allmänheten
väl skulle blifva. I aflägsnare orter, såsom Dalarna,
Wermland m. fl., hvarest är ondt om penningar, har man
Don ii J u 1 i f. m.
agt
ofta svårt att skaffa andra penningar än assignalioncr, oell
dessa äro såleiles af högsta vigt för orten; men skulle man
nu dels genom afgiften och dels af besväret, som åtfölja
charteringen, tvinga lill pedläggande af denna rörelse, skulle
säkerligen både den enskilde och allmänheten deraf finna
sig högst obelåtna, och den påräknade vinningen för statscässan
komme visserligen icke att motsvara detta. Då talaren
varit ensam inom Ståndet för den åsigt, han i detta
fall drifvit, gör jag mig hopp, att han icke fortsätter den
vidare.
Instämmande fullkomligt uti hvad Frih. Ehrenborgh
emot Frih. Gederström yttrat, hyser jag likväl någon tvekan
om tillämpligheten i vårt Iand af förslaget, att man i
afseende å stämplade pappersväsendet uteslutande bör grunda
sig på de lägre valörerna, och deremot charteringen utsträckas
till alla handlingar, sorn i juridiskt bindande afseende
uppgöras. Uti vårt glest bebodda land, der man mera
sällan träffar hvarandra och der ofta transactioner uppgöras
och beslutas på samina gång, skulle det vara olägligt,
om man, i möjlig saknad för ögonblicket af stämpladt papper,
nödgades uppskjuta den skriftliga öfverenskommelse!)
till ett nytt tillfälle. Jag tror således icke, att man kunde
genomföra principen, utan att flera undantag derifrån måste
ske, och dessa komme då i tillämpningen att upphäfva
sjelfva regeln- Utsk. har i alla fall gått Frih. Ehrenborgh?
önskan såvida till mötes, att det har tillstyrkt borttagandet
af flera gradationer, hvilkas afskalfande jag äfven anser ändamålsenligt.
Hr Tham: Gr. v. Fersen har ansett såsom skäl tjll
förhöjning i afgifterna för adels- och riddarebref m. fl., att
ft. St. vid sista riksdag höjde afgifterna på karakters-fullmagter.
Jag tror icke, att detta innebär något skäl; ty då
Utsk. yid sista riksdagen fann, att karakters-fullmagterna
voro för ringa beskattade, ipen de förstnämnda deremot
drogo en tillräcklig skatt, höjde Utsk. afgifterna för karakters-fullmagter,
hvaremot det oförändradt antog den förut
gällande beskattningen a de värdigheter, hvarå nuvar. Bevilln.
Utsk. tillstyrkt ökade afgifier. Detta det förra Bevilln.
Utsk:s förfarande måtte väl icke innebära skäl för det
närvar, att handla i öfverensstämmelse med alldeles motsatta
åsigter. Om jag icke hört orätt, har Hr Gr. vidare sagt,
att de, som få ordnar och dylik utmärkelse, gerna hafva
råd att betala, och skulle de det icke hafva, trodde Ilr
Gr., att K. M. icke underläte att betala de kostnader, som
kunde vara förenade med önskan att se den eller den utmärkt
af K. M:s nåd. Jag har en svag tro och går icke
gerna in på någpt, förrän jag derom blifvit öfyertygad- Jag
tror således, att om ifrågavar. utmärkelser belastas med allt
för höga omkostnader, komme troligen flera att icke emot
-
Den 11 J u I i f. m.
taga desamma; oell jag anser alldeles icke någon anledning
förefinnas dertill, att K. M. skulle betala dessa omkostnader.
Det är för tjenster emot staten, som Konungen meddelar
belöningarna, d. v. s. för tjenster emot både Konung
och fädernesland; och det vore således utaf statsanslag, som
de medel borde utgå, hvilka på nämnde sätt af K. M. kunde
disponeras. Men sådana statsanslag finnas icke. En annan
ledamot bar sagt, att lysningssedlar icke borde betungas
med chartae-sigillatae-afgifter, på det man icke malte
handla emot principen alt så mycket som möjligt befordra
äktenskap. Jag tror, att dessa förbindelser redan är nog
mycket befordrade genom felaktiga oeconomiska författningar
i detta afseende, och att man visserligen icke bör vidare
utsträcka denna befordran. Jag tror, att just denna lätthet
för allmogen att gifta sig, ulan att äga några medel alt
försörja sig med hustru och barn, är hufvudsakliga orsaken
till den fattigdom och nöd, som man till någon viss del finner
äga rum, och som i ännu större grad cjfverkjagas. Hr
Cederschjöld har fortsatt sitt påstående, att afgifterna å karaktärsfullmagter
borde ännu ytterligare förhöjas. Så vida
erhållandet af någon sådan fullmagt skall utgöra en förmån,
böra desse fullmagter icke öfver höfvan belastas med
kostnader. Jag anser likväl, och delade vid sista riksdagen
denna åsigt, att distinction bör göras emellan sådana personer,
som äro i statens tjenst samt söka ytterligare befordran
derinom, och sådana, som aldrig varit eller icke länka att
fortsätta denna tjenst. De förra kunna genom en erhållen
fullmagt enligt förtjenst flyttas ett trappsteg närmare en
verklig befordran, då deremot de sednare endast tillfredsställa
en klandervärd fåfänga. Men då dessa sistnämnda betala
en chartae-sigillatas-afgift, uppgående till 60 proc. utaf
den lön, som tillhör den verkliga tjenst, hvarå de erhålla
titel, tror jag, att de medelst räntan, som belöper sig å
det för karaktersfullmagten primitivt utgifna capital, skatta
tillräckligt för sin fåfänga. Då man å den ena sidan hör
sägas, att man bör söka undvika eller förminska de ordinarie
skatterna så mycket som möjligt, tror jag, att det är
orätt att uti den ifrågavar. afgiften önska en öfyergångsbevillning.
Jag tror, att statens behof aldrig kunna så lätt,
och utan alt kännas tryckande, fyllas, som genom en indirect
beskattning, då man nemi. förutsätter, att denna är billigt
och jemnt fördelad.
I afseende på hvad jag uti mitt sednare yttrande anförde,
angående min förmodan, att en motion vöre väckt
ona införande af ett mera utsträckt gagnande af stämpladt
papper, finner jag, att jag deruti såvida misstagit mig, alt
den framställning, hvarpå jag bade afseende, icke blifvit till
Utsk. öfverlemnad i form af motion, utan endast såsom anmärkning
af Frih. Ehrenborgh åtföljt återremissen af betänk.
med grunder lill den blifvande bevillningen, och att
Den ii Julif. m.
Utsk. således icke kunnat uti förevar, betänk, utlåta sig öfver
förslaget. Jag önskar likväl nu, att Utsk. må taga ide'-  en i öfvervägande. Jag har icke sjelf ännu stadgat min öfvertygelse
derom; men saken är vigtig och bör noga begrundas.
Hr von Troil, Emil: Jag anhåller endast att få förena
mig med dem, som ogilla Utskts förslag i 8:de punkten
af 7 §. pag. 35, och jag begärde egentligen ordet, då en
ledamot yttrade, att han ansåg Utsk. hafva gjort ratt uti
att föreslå, det enskilda assignationer på Banken borde utgifvas
å slämpladt papper. De skäl, Utsk. för dess tillstyrkande
i denna del anfört, finnes å pag. 35, der Ulsk.
säger, att Utsk. ansett ”detta sätt att, utan den skattdragandes
betungande, bereda en inkomst för staten &c.”
Detta är ett fullkomligt misstag , ty äfven assignanter på Banken
måtte väl vara skattdragande; och att afgiften för deni icke är
betungande, torde vara svårt att bevisa. Skälen, hvarföre jag
emotsättcr mig Utsk:s förslag, är icke det, som skulle jag vilja,
alt assigneringsrörelsen skall vara skattfri; men jag vill icke,
att en indirect beskattning skall finnas, der en direct
kan äga rum. Det är sannt, att den indirecta kan förefalla
mindre tryckande; men den blir det dock i resultatet lika
mycket, och uppbörden för den directa är vida lättare och
hastigare. Då man vill belägga köp &c. med bevillning,
måste man uttaga den genom chartaa-sigillatae-afgiften, emedan
man eljest icke skulle kunna controllera den. Likaså är
det med skrifter i rättegångar, emedan man på annat sätt
icke dermed kan tillvägagå. Men så är icke förhållandet
med assignationer på Banken; ty dessa kunna i Banken bestämdt
beräknas och böra der beläggas med afgift; och jag
vet icke, hvarföre de skulle beskattas på tvenne ställen, då
det kan ske på ett. Hvad privatbankerna beträffar, måste
de nödvändigt vara underkastade en sådan publicitet, att
man lätt kan beräkna och beskatta deras vinst. Sådant har
ock ägt rum med den Skånska privatbanken, af hvilken, på
sätt Hr Bruzelli reservation utvisar, staten har tillgodonjutit
behörig bevillning. Jag är öfvertygad, att förhållandet
jemväl kommer att blifva sådant i afseende å Wermländska
banken, då den börjar gifva vinst, hvilket hittills icke varit
fallet. Dessutom uppkomme genom förslagets antagande
den bestämda orättvisa, att en bank, sorn gjorde en mindre
vinst, men i anseende till sitt läge nödgades drifva större
delen af sin rörelse med sedlar på mindre valörer, och således
hade ett större antal sedlar löpande, skattade mera
än en annan bank, som hade sin statiop i en större stad
och kunde utgifva sina sedlar på högre valörer; än värre
Liefve förhållandet för den förut supponerade banken, om
den vöre belägen i en ort, hvarest allmänneligen idkades
någon sådan handtering, som vållar sedlarnas hastiga förstöring,
t. ex. fiskeri.
294
Den 11 Juli f. m.
Gr. von Fersen: Hvad först vidkommer Frih. Cederr
ströms anmärkning i afseende å redactionen af Utsk:s förslag,
får jag fästa uppmärksamheten dervid, att Bevilln.-Utsk.
skrifvit såsom Utsk. och derföre, då det talat om Konungen,
måst nyttja uttrycken Kongl. Maj:t. Det tillhör Statsexpeditionerna
att skrifva i Konungens namn och således
nyttja orden ”Vi” ike, Hvad vidare angår Hr Frih:s förmodan,
att chartae-sigillatae-afgiften endast är en öfvergångsbeskattning,
är denna redan upptagen af andra ledamöter,
och jag förbigår således att derå svara. Frih. Ehrenborgh
har framstgljt anmärkningar emot Utskts förslag af mera
ingripande natur. Han har ansett, att det icke varit nödigt
att omskrifva förordn., då endast stora småaktigheter blifvit
lagda till grund för det nya förslaget. Jag skall icke uppehålla
mig vid, om sroåaktigheterua varit stora eller små,
Jag upprepar blott, hvad jag förut angifvit såsom hufvudsakliga
ändamålet med Utsk:s nya förslag, det nemi., att söka
förtydliga föreskrifterna, helst det varit Utsk. bekant, att
slaten gått i mistning af betydliga inkomster derföre, alt
förordningen varit otydlig. Då Utsk. altså af berörde anledning
företog sig en genomförd granskning af förordn., ansåg
det sig icke göra rätt uti att förbise äfven mindre vigtiga
omständigheter. Lika med Frih. Ehrenborgh tior jag, att
staten skulle tillskyndas en större inkomst, örn begagnandet
af charteradt papper med små valörer utsträcktes. Jag har
likvisst tvekat att för närvarande med min röst biträda införandet
deraf, emedan man icke ägt några säkra grunder
för beräkningen af det blifvande inkomstbeloppet, i fall
förändringen antagits. Tvenne utvägar kunde af Utsk. i »
detta fall vidtagits. Den ena att göra upp beräkning på
måfå. Delta tror jag icke hade varit särdeles lämpligt, då
vi känna, att de medel, hvilka såsom tillgångar för statens
behof beräknas, måste vara att i verkligheten återfinna.
Det andra sättet hade varit att ulan att afskaffa eller nedsätta
de högre chartse-valörerua, likväl utsträcka begagnandet
af de mindre. Meningen skulle då varit att åtminstone vid
nästa riksdag borttaga de större chartae-valörerna; men ovissheten,
huruvida (jet verkligen låtit sig göra att då aflysa
de högre valörerna, visade som bäst att icke pröfva frågan
till något resultat, förrän i ett sammanhang. Man må, om
man sä vill, kalla det småaktigt, att Utsk. ansett saken säkrast
kunna bedömas, om man intill nästa riksdag sökte
utröna, huru mycket hyarje slags chartor till staten inbringat,
genom classification af de olika valörerna och bemärkande
af de särskilda belopp, hvartill chartse-sigillatseafgiften
vid olika embetsverk uppgått. Nu, på sätt tariffen
är uppställd, ar det omöjligt att göra någon noggrann beräkning
i detta afseende; ty väl kan man veta, att t. ex.
3 sk:s-chartor inbringat ep elftedel af hela chartae-sigillat®-  inkomsten, men icke hvilken chartasvalör, som kan beräknas
Den ii Ju 1 i f. nj.
inbringa mest. Jag får således nu såsom min enskilda anmärkning
yrka, alt en sådan classilicalion må iaktlagas. .lag
har icke mera att tillägga, utan fortfar att förena mig i
begäran om propos. å återremissen.
Frih. Boye. Jag Uppträder för att bestrida Hr Dalmans
åsigt, att assignationsrätten på Banken må belastas med
chartas-sigillatae-afgift. Jag skulle i sådant afseende visserligen
endast behöfva åberopa Hr v. Troils grundliga anförande;
men jag skall dock tillägga några ord. En assignation
står i närmaste likhet med en obligation. Dessa kunna
vara vilkorliga eller ovilkorliga; men dä sådana likväl icke
beläggas med charta, förrän lagsökning derför äger ruin,
hvarföre skall man då lägga en sådan tyngd på assignationerna?
Må man besinna den ringa fördel, slaten skulle
deraf njuta, och derefter begifva sig till eftersinnande, luiru
farligt för den enskilda crediten stadgandet af detta tvång
skulle blifva, och man skall säkert finna, att skadan för
den enskilde och allmänheten många gånger komme att öfverväga
den påräknade nyttan. Jag ber för öfrigt att få
fästa uppmärksamheten å det besynnerliga missöde, som
assignationsrätten rönt hos Representationen. Vid i8a3 års
riksdag begärde man denna rätts återgifvande åt nationen,
men man fästade dervid vilkor, som jag vill kalla bihang,
och detta var af deri natur, alt K. M. förklarade, att,
ehuru K. M. insåg billigheten af den begärda rättens återställande
och gerna ville gå Representationens önskningar i
detta fall till mötes, kunde K. M. det likväl icke i anseende
till det omförmälda bihanget. Vid sista riksdag förnyade
Ständerna den und. anhållan och öfvergåfvo då det dervid
första gången fästade vilkoret, men fästade likväl dervid
ett nytt, som var af beskaffenhet att föranleda K. M. till
samma svar, som förra gången var rneddeladt. Vid denna
riksdag har BancoUtsk. öfvergått lill motsatta åsigter och
rent af afstyrkt assignationsrätten; men samtliga Stånden
hafva återremitterat frågan, och jag hyser den förtröstan
till Representationens urskilning, att Ständerna, med förkastande
af Utskts beslut, i händelse det skulle vidhålla det
före återremissen gifna tillstyrkandet, söka återställa assignationsrätten
samt då afhålla sig från det misstag att vid
beslutet fästa sådana vilkor, som hindra verkställigheten.
Jag ser likväl nu i Hr Dalmans sats ett nytt sådant; tyden
leder derhän, att rättigheten hlefve så betungad, alt ingen
kunde begagna sig deraf. Mina Hrr i alla corporationers
interessen äga rätt till beskydd; köpmans- och capital-interesset
således äfven. Men då det är fråga om ett sådant
beskydd deraf, som förtrycker folket, då får det icke längre
beviljas af Representationen; och jag frågar: för hvad interesse
är det väl, talaren ordat, om icke för köpmans- och
capitalist-interesset, som åsyftar, att penningeröreJsen må
296
Den 11 Juli f. ra.
tillkomma det ensamt. Jag säger icke, att Hr Dalmans afsigt
varit sadan; men följden blir den, och jag bestrider
derföre en sådan åtgärd.
Hr Cederschjöld: Hr Tham liar funnit skäl uti, att
karaktersfullmagter för dem, som icke varit i Rikets tjenst,
beläggas med en högre chartae-sigillatae-afgift, men ansett en
sådan förhöjning icke böra äga rum för verkliga tjensteinans
karaktersförbättringar. Men jag vill erinra, att t. ex. en
landskamererare, som erhåller kammarråds titel, tjenar Riket
blott såsom landskamererare; men kammarrådstiteln tjenar
honom sjelf, nemi. att få träda längre fram i processioner o.
d., och det är väl då skäl, att han betalar särskildt för denna
höga förmån.
Hr Dalman: Jag för min del inser icke, att några
så stora vådor, för hvilka Frih. Boye vill skrämma oss,
kunna blifva en följd af stadgandet, att enskilda assignationer
på Banken skola utfärdas på charteradt papper; och
jag finner mig utaf de anförda skälen ingalunda föranledd
att frångå mitt yrkande i detta afseende. Jag medgifver,
att jag utgått från den synpunkt, att assignationsrälten
på Banken är en oformlighet, som borde af
skaffas, och jag bar redan i början af riksdagen uttalat
en sådan min åsigt. Jag har härvid stödt mig på den öfvertygelse,
att jag tror det vara af högsta nytta för landet
att befordra» privata bankassignationer i landsorterna,
hvilket ändamål jag befarar möta hinder uti assignationsrätten
på Banken, hvilken flera nu anse förmånligare, än
att använda deras credit till stiftande af privatbanker. Det
är ur denna synpunkt jag sett ämnet, och jag har icke talat
till skydd för det ena eller andra interesset, för hvilka
alla jag är fullkomligt främmande, utan jag har endast afsett
ofvannämnde föremål, att nemi. befordra stiftandet af
privatbanker. I händelse så vore, att icke flera assignationer
vore utelöpande än de, som komma att passera bancoiuckan
, skulle jag medgifva, att Hr v. Troil hade rätt deruti,
att beskattningen af denna rörelse borde ske i Banken, såsom
det redan till någon del förhåller sig. Men då de utelöpande
assignationerna uppgå till fyra ä femdubbelt belopp
emot det i Banken deponerade, tror jag, att det är svårt
att på direct väg beskatta denna rörelse; ock jag kan icke
finna, att det föreslagna indirecta sättet vore orättvist. Jag
tror icke, att hela afgiflen komme att uppgå till mer än
i4 ä i5,ooo r:dr, och det kan väl icke anses för särdeles
drygt, fördeladt på så mångå bänder. Men att låta dessa
sedlar löpa såsom mynt i Riket utan afgift, kan jag icke
finna enligt med en billig beskattningsgrund. Frih. Boye
har jemnfört dessa papper med enskilda reverser. De gå ej
såsom penningar hand ur hand och kunna icke äga sådan
credit som assignationer, ställda på Banken, hvilka löpa såsom
-
Den ii Juli f. ra.
*97
sorn mynt och gifva tillfälle lill ett mångdubbladt begagnande
af det capital, de skulle motsvara. Man har invändt,
att assignanten nödgades vara försedd med stort antal blanketter,
hvarföre utlagda penningar lage borta; men detta
kunde afhjelpas derigenom, att borgen ställdes för de eraottagna
charterade blanketterna, utaf hvilka icke flera borde
betalas än de, sorn åtgått. Jag kan altså icke frångå mitt
yttrande i denna fråga och anhåller, att Utsk. må fästa det
afseende derå, som detsamma kan anses förtjena.
Hr afBillbergh: Då icke de tvenne talare, som yttrat
sig före niig, kunnat öfvertyga Hr Dalman om olämpligheten
af hans yrkande i det ifrågaställa afseendet, vill jag
icke ytterligare försöka mig i denna väg. Jag vill då endast,
i fall Utsk. skulle fästa afseende på Hr Dalmans tanka,
bedja om Utsk:s uppmärksamhet deråt, att, oaktadt inkomsten
för staten blefve högst obetydlig, vådorna och besväret
blefve ganska stora. Statscont. blefve nödsakadt sända
stämplar till alla läns-residensen. Vådan häraf inser hvar
och en, och jag tviflar, att inkomsterna motsvara förlusterna.
Det var blott detta, hvarå jag ville fästa Utsk:s
uppmärksamhet.
Bevilln:sUtsk:s betänk. N:o i3 återremitterades.
Företogs till pröfning BevillntsUtsk. d. 3o sistl. Juni e.
m. på bordet lagda utlåt. N:o i5, i anledn. af de vid betänk.
om grunderna för den blifvande allm. bevillningen
gjorda anmärkningar.
R. o. Ad. beslöt, att detta utlåt, skulle punktvis
.pröfvas.
i:sta punkten, ang:de yrka dt antagande af
18 i o års b e v i 11 n: s g runder, med eller utan den
deruti af Frih. Gederström, Jac., föreslagna förändring.
Frih. Cederström, Jac.: Beskattningen är ett bland
de vigtigaste föremål för Ständernas beslut. Uti bevil!n:s~
frågor besluta Ständerna oafhängigt af den andra Statsmagten,
och det är på beskaffenheten af dessa beslut, som
medborgarnes mer eller mindre jemna deltagande i skattebördorna
beror. Om man antager, att alla äro pligtiga att
bidraga till de allmänna behofven i staten, måste man också
antaga, att dessa bidrag böra af individerna utgöras i
samma progression, som inkomsterna äro olika på dessa individer
fördelade. I alla samhällen visa oss bäfderua, att
beskattningssättet utgått från den enkla grundsats, att andelen
i skatterna bör rälta sig efter andelen i landets bruttoinkomstgenom
5r5, st3, j o. s. v. af jordens afkastning; men
i samma mån, som tillfällena att förtjena hunnit utveckla
9 H- 30
Den n Juli f. m.
sig, i samma mån liar det lyckats de förmögnare att hvälfva
börderna på de mindre förmögna. Vissa skakande tillfällen
hafva inträffat, då ovanlig stora statsutgifter erfordrats,
och massorna hafva då, under sträfvande att återtaga
deras kränkta rättigheter, våldfört sjelfva äganderätten.
Det var för att förekomma sådana händelser, som grundsatsen,
att beskattningen borde efter inkomst utgöras, antogs, hvilket
Utsk. nu säger vara upphäfvet. Jag tror icke, alt en
grundsats kan upphäfvas. Att man 1812 åsidosatte den och
återgick till beskattning efter den synliga förmögenheten
skedde af förevarande skäl; de förmögnare försökte att
hvälfva största delen af beskattningen på de mindre förmögna.
Men långt ifrån att grundsatsens riktighet kunnat vederläggas,
har icke ens något försök dertill blifvit gjordt;
och så länge R. St. förblifva vid den method att skattlägga
tingen efter de bestämda summor, de pröfvas vara värda,
är 57 § Reg.F. en tom bokstaf, utan all betydelse. Men i
samma stund vi öfvergå till att taxera efter inkomst den
fastställda bevillntssumman, icke genom i förväg bestämda
afgifter för uppgifna inkornstbelopp, utan dd afgifterna uträknas,
sedan landets hela inkomstsumma är känd, i samma
stund hafva vi beträdt den bana, hvarpå folket får se och
känna, att de icke beskattas högre, än till hvad staten behöfver,
och att statens behof alltid med visshet blifva fyllda.
Detta ämne är för vigtigt för att behandlas på ett så
knapphändigt sätt, som Utsk. gjort. Det är icke min skuld,
att min motion i ämnet icke blifvit till BevillnrsUtsk. remitterad;
men då Utsk. nu emedlertid ingått i besvarande
deraf, utan att rådföra sig med StatsUtsk., begär jag propos.
derå, att (809 års beskattningsgrunder må återinföras,
dervid Utsk. må äga att yttra sig öfver valet mellan behållen
eller brutto-inkomst, dock bestämdt så, att i begge fallen
för afgiften ingen siffra utsättes, utan att, sedan statens
inkomstsumma är känd, skall genom dennas dividerande
med summan af statens bevillntsbehof utaf Fullmägtige i
Riksgtcont. och Banken bestämmas, huru stor skatteprocenten
blifver.
Utsk. har tilt vederläggning af riktigheten utaf Gr.
v. Fersens yrkande, att Utsk. måtte i ett sammanhang framlägga
förslag till grunder för såväl allm. bevillningen, som
ock post-, tull-, ehart* sigillatas— och brännviusbränningsafgifterna,
åberopat 70 §. Reg.F., men har, för att komma
till det önskade resultatet, nödgats utesluta ordet ”fördelning,
” som likväl tydligen står att till efterföljd läsa i den
åberopade §. Gr. v. Fersen har haft ganska rätt, då han
påstått, att sammanhang bort iakttagas vid afgifvande af
betänk, om bevillntsgrundernas fördelning; och Utsk. har haft
så mycket mer orätt, som det yttrat: att, i händelse vid
bevillnts fördelning någon utväg till nedsättning möjligen visade
sig såsom följd antingen af förhöjd brännvinsbrännings
-
Den ii J u 1 i f. m.
299
afgift eller af andra orsaker, Utsk. vore betänkt att i första
rummet föreslå användandet af en sådan nedsättning lill
minskning i skyddsafgiften, sorn kännbarast träffar de jordbrukande,
arbetande och mindre bemedlade handfverksclasserna.
Jag frågar: huru skulle väl Ständerna kunna fastställa
grunderna för fördelningen, utan roed hänsigt till alla
särskilda bevillntsartiklar? Om systemet af beskattning efter
inkomst verkligen blefve af Ständerna antaget; om 11.
St., i motsats med några talare här, skulle behaga finna,
att chartae-sigillatse-afgift icke är ett så förträffligt beskattn:ssält
som några påstått, eller att, såsom i England, stampelafgifter
å allting borde införas; om man skulle finna,
att denna beskattntsmethod icke på något sätt är rationel;
och om de vidare skulle komma under fund med, att
landets inkomstsumma uppgår till det belopp, att statens behof
genom bevillning kunde fyllas med t. ex. en fraction af
i proc.; oYn vidare Ständerna, på grund häraf, säde: vi
vilja icke veta utaf dessa charteringar &c., med thy åtföljande
embetsmannabestyr, utan vi fylla bevillningeri genom
beskattning på inkomsten, huru skulle de väl då kunna genomföra
sådana åsigter, utan att betrakta alla slags be v i 11—
ningar i ett sammanhang? Då betänk, emedlertid nu är andra
gången före, och tullinkomst-beräkningen icke är känd,
chartoe-sigillatae-afgifterna icke nu kunna calculeras, inskränker
jag mig till begäran om propos. till afslag å Utsk:s föreslagna
bevillntsgrunder och återinförande af beskattningen
efter inkomst, ehvad den då må beräknas efter bruttoinkomsten
eller den behållna. Det är otvifvelaktig!, att det sednare
sättet är det rättsenligaste; men det torde möta svårigheter
vid tillämpningen, hvilka icke äro att befara, om bruttoberäkningen
antages; och skillnaden är dessutom så obetydlig,
att det icke lönar mödan att bry sig om olikheten.
Det händer visserligen, att den ena kan få betala mer i proportion,
än en annan, i anseende till en högre förlags- och
arbetskostnad för en lika production; men detta är dock
obetydligt i det hela. Sveriges beskattning utgick från början
efter brutto-inkomsten i tionde och fyllde då statens hellof;
och hvar och en, som jemn för af kastningen nu med
hvad den utgjorde på i5oo-ocli i6oo-lalet, skall finna skillnaden
så enormt stor, att den nästan icke kan jemnföras,
och skall jemväl då nödgas erkänna, att om liondedelen af
bruttoafkastningen nu utginge och staten deraf toge sina tvåtredjedelar,
skulle det säkerligen vara mer än tillräckligt för
dess behof. Jag vill icke trötta U. o. Ad. med att yttra mig
vidlyftigare i frågan, utan förnyar endast min begäran, alt
den propos., jag uppgifvit, må varda framställd.
Hr Tham, Wolrath: Visserligen vore det mycket
beqvämt att införa 1810 års beskattningssystem, isynnerhet
med det tillägg, som Frih. Cederström uppgjort. Culculen,
3oo
Den ii Juli f. m.
fördelningen och allt det der vore gansta lätt; men vore det
rättvist, se det är en annan fråga. Frih. Cederström har
sagt, att systemets användbarhet icke är vederlagd. Jag tror,
att det högljudt blifvit vederlagdt derigenom, att det visade
sig icke kunna tillämpas och derföre 1812 afskaffades. Jag
medgifver, att projectet innehåller en vacker theori; men
för hvar och en, som föreställer sig naturen deraf, förutsätter
den för det första, att hvar och en skall förstå sig
på hvad med behållen inkomst utmärkes, och för det andra,
att man skall ärligen uppgifva den. Jag tror, att icke
en tiondedel förstår, hvad med behållen inkomst menas, och
att utaf denna tiondedel åter icke en tiondedel ärligen uppgifver
dessa inkomster. Såsom exempel vill jag endast anmärka,
med hvilken förundran Bevilln.Utsk. vid sista riksdag
fann, huru taxeringarna i städerna slå ut; huru de flesta
personer icke uppgåfvo af den behållna inkomst, man
af deras rörelse och lefnadssätt måste anse dem hafva. Men
då Utsk. likväl icke fann någon annan grund att följa, måste
Utsk. qvarstå vid denna felaktiga method; och då Ständerna,
oaktadt nämnde erfarenhet, likväl bibehöllo den, lärer
väl icke heller nu någon annan grund i detta afseende
komma att fastställas. Då man icke kan lita på de uppgifter,
som lemnäs, blir beräkningen alltid osäker och oriktig
samt fordelningen i samma mån orättvis. Den redlige får
betala allt och den oredlige intet, och någon säkerhet för
staten finnes icke. Likväl vore det afhjelpt genom Frih. Cederströms
förslag, att man helt simpelt reparterade behofvet
på total-inkomstsumman, och uttoge det, der tillgång
funnes, utan afseende på hvarken rättvisa eller billighet.
Frih. Cederströms uppgifna alternativ af bruttoberäkning är
alldeles icke nytt; Baron Görtz satte det redan på sin tid i
verksamhet, då nemi. alla andra utvägar voro uttömda. Hans
Öde var icke afundsvärdt. Efter detta system får man icke
afräkna sin skuld. Så är det visserligen äfven nu; men man
får dock tillgodoberäkna sig för densamma genom afdrag å
räntan. Jag vill likväl lemna derhän, om denna rättighet
alltid begagnas; men om man skulle rätta sig efter bruttoinkomsten,
utan afseende på skuld eller productionskostnaden,
så, och då man känner, huru olika dessa sednare äro,
skulle ju den ena kunna komma att få betala lika mycket
för en bruttoinkomst, som med kostnad af 4000 rtdr vore
frambringad tit! 6000 r:dr, som en annan för en sådan inkomst,
i och för hvars åstadkommande endast 2000 r:dr åtgått.
Kan väl detta kallas rättvist? Frih. Cederström har
väl sagt, att sådant betyder litet eller intet vid fördelning
på så många. Men jag hänvisar då till Hr Frihts eget förslag
under sista riksdag, då 10 proc. ansågos blifva minsta
afgiften, efter ett sådant iakttagande, att ingen beräknades
till mindre än 3oo rrdrs bruttoinkomst. Att Bevilln.Utsk.,
vid denna riksdag icke funnit skäl att sammanträda med
