# ID: svediakorp-gov468
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 146,992
# sentences: 5,091
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridder.skåpet och Adeln
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1854.
Åttonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1834-
Måndagen den 3 Juni 1834-
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för d. 28 sistl. Maj e. in.
Justerades pleni-prot. för d. 24 sistl. Maj.
Upplästes ett från Exped.Utsk. inkommet memorial af
d. 29 sistl. Maj, i anledn, af återremiss af Utsk:s förslag tilL
underd. skrifvelse N:o 33, angrde de af K. M. vid sistförUutna
riksdag föreslagna ändringar uti ig, 21 och 88 §§.
Reg.F., äfvensom det af Utsk, i sammanhang dermed insända
förändrade förslag N:o 4o.
Begärdes på bordet.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s under
N:o 41 afgifna förslag till R. St:s underd. skrifvelse till
K. M. i fråga om rättighet för hemmansägare på Gottland
att få erlägga penningelösen för deras räntetjära.
Frih. Cederström, Jac.: Emot R. o. Ad:s fattade
beslut, ronde bifall till StatsUtsk:s utlåt. ang:de g:de hufvudtiteln,
får jag anmäla min reservation, emedan af Utsk.
på denna titel blifvit uppförda indelta räntor och indelt
spannmål. Då jag icke känner, huru och när dessa indelta
räntor kommit att tillfalla titeln, anser jag nödvändigt, att
Utsk. borde utreda förhållandet, helst sådana räntor ej kunna
disponeras utan R. St:s samtycke.
Öppnades och upplästes följande protocoll:
År i834 d. 3o Maj sammmanträdde den Nämnd, sorn
äger att döma, huruvida Högsta Domstolens samtliga ledamöter
gjort sig förtjenta att i deras vigtiga kall bibehållas,
då öfver följande proposition röstades:
Den, som anser omröstning böra på det i io3 Jj. Reg.F.
och 64 §• Riksd.Ordn. föreskrifna sätt anställas till uteslutande
af någon bland Högsta Domstolens ledamöter, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifva Högsta Domstolens samtliga ledamöter
bibehållna.
Och befunnos efter voteringens slut, sedan en voterings
-
4
Den 2 Juni f. m.
sedel blifvit undantagen och förseglad, samt de öfriga voteringssedlarna
öppnade, rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 23.
Nej — 24-
I följd hvaraf Nämnden ansåg Högsta Domstolens samtliga
ledamöter böra vid deras embeten bibehållas. Ut supra
Carl Clas Piper. C. F. af Wingård.
G. Holm. Nils Månsson.
Lades till handlingarna.
Ånyo föredrogs Hr von Troils, Emil, d. 10 sisth Maj
e. m. på bordet lagda memorial, med anhållan om förklaring
öfver råtta förståndet af It. o. Ad:s vid sista riksdag
fattade beslut, rör:de hans val till suppleant för Ståndets Fullmägtige
i Banken.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Historiken af detta mål
är följande. När Gr. v. Sehwerin aflidit, skrefvo Bancofullmägtige
till Ridd.direct. med anhållan , att Direct. ville
inkalla ledamot i hans ställe. Då Direct., enligt sin instruction,
ej äger befattning med att inkalla ledamöter bland
Fullmägtige annorlunda, än om de tre suppleanter, hvilka
Ståndet valt, redan äro utgångna, kunde Direct., som likväl,
jag tror, var fullt öfvertygad om Hr y. Troils rätt att
inträda i Bancostyrelsen, ej taga någon annan befattning, lin
att lemna sådant till svar. Då nu Hr v. Troil funnit sig
föranlåten att hemställa, huruvida hans val endast vore gällande
intill nästa riksdags början, är min enskilda öfvertyg
geise, grundad på valprot., att han varit vald ej allenast till
nästa riksdag, utan till den tid, då nytt val af Fullmägtige
kommer att äga rum. På denna grund anser jag, hvad jag
äfven ansåg inom Piidd.direct., ehuru formen hindrade Direct.
från att sådant förklara, att ingen tvist i denna fråga
kan uppstå. Jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos. ,
att R. o. Ad. må anse klart, att Hr v, Troil skall i Banco-*
styrelsen inträda efter Gr. v. Schwerin.
Hr B.osenblad, Bernh.: Jag anser mig äfven skyldig
gifva tillkänna de orsaker, som föranledde Bancofullmägtiges
åtgärd att vända sig till Ridd.direct. för att få bestämdt,
hvilken som i Bancostyrelsen borde inträda efter Gr. v.
Schwerin. Fullmägtige hade förut, vid den första ledighet,
sorn inträffade efter sista riksdagen, ansett sig böra, på grund
deraf, att valprot. var ovilkorligt, så att ingen tvifvel kunde
uppstå, att jag ju vore kallad att främst bland suppleanterna
inträda i Bancostyrelsen; och då derjemte ordföranden
bland Fullmägtige hade rätt att, då några af de andra
Fullmägtige voro frånvarande, inkalla en suppleant, hade han
ansett såsom sin pligt att, utan att gå till Ridd.direct., inkalla
mig till Fullmägtig. Men då, vid en sedan inträffad
händelse, fråga uppstod 0111 ordförandens rätt att inkalla en
Den i Juni f. m.
5
suppleant, utan att Bancofullmägtige fått tillfälle att återkalla
ett beslut i ämnet, och Revisorerna vid deras sammanträde
förklarade sin tanke vara, att Fullmägtige ej borde
sjelfva inkalla suppleant, utan vända sig till hvarje Stånds
Direction, ansågo Fullmägtige sig böra ställa sig en sådan
föreskrift till efterrättelse och att vända sig i detta fall
till Ridd direct., sorn äfven var bättre i tillfälle att veta,
om suppleanten emottagit det honom lemnade förtroende.
Sedan Fullmägtige fått svar från. Direct., aflåta Hrr Fullmägtige
en kallelse till Hr v. Troil att inträda i Bancostyrelsen-
För min enskilda del är jag af samma tanke som
Gr. Cronhjelm, att han är dertill berättigad.
Underteckn. Ri dd. S ecre t.: Till upplysning i delta ämne
får jag äran vördsamligen tillkännagifva, alt de af Hr von
Troil uti dess memorial omtalade ord: till nästa riksdag,
icke finnas upptagna hvarken uti det öfver hans utväljande
lill suppleant förda särskilda prot. eller i R. o. Ad:s prot.
för den dag, då hans val verkställdes.
R. o. Ad. beslöt, att Hr v. Troil, till följd af Ståndets
vid sista riksdag förrättade val, borde såsom Fullmägtig in-»
träda i Banken efter Gr. v. Schwerin.
Företogs til pröfning StatsUtskjs den 21 sisth Maj på
bordet lagda utlåt. N:o 88, ang:de regleringen af utgifterna
under Riksslatens tionde hufvudtilel.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Då för några månader
sedan betänk, om djeknepenningarna hos R. o. Ad. förevar,
yrkade jag, att de borde upphöra, emedan jag ansåg det va-»
ra ett både oriktigt samt till kostnad och besvär ledande
uppbördssätt att upptaga en summa af omkring 400° r:cb'
b:co, hvilken utginge med en å en half skilling af hvarje
betalande person öfver hela riket. Hr v. Hartmansdorff be-»
stridde djeknepenningarnas afskaffande, emedan det kunde
hända, att man vid statsregleringen glömde att för dem gifva
någon ersättning. Jag förklarade då det vara min pligt
att derom påminna; jag betalar således nu Hr v. Hartmansdorff
en skuld, då jag anhåller, att StatsUtskts nu föredragna
betänk, måtte återremitteras på grund deraf, att jag
förmodar, det StatsUtsk. frångått sitt förra beslut om djek-,
nepenningarna, och att anslag, motsvarande desamma, måtte
uppföras ti l(»förmån för det med djeknepenningarna afsedda
ändamål.
Hr af Sillem, Lars Gabr., uppläste följande:
I anledning af väckta motioner hos R. o. Ad., Presteoch
BorgareStm om tillökning i nuvar. anslag för gymnastiska
centralinstitutet, så att föreståndaren dervid erhöll
en bestämd lön af i5oo r:dr samt nuvar. föreståndaren, Hr
Professor Ling, personelt åoo r:dr, en öfverlärare 1000 r:dr
6
Den 2 Juni f. ra.
och ett tillökadt antal lärare förhöjda löner, har StatsUtsk.
uti dess angrde utgifternas reglerande under Riksstatens io:de
hufvudtitel afgifna utlåt, förmält sig icke kunna tillstyrka
någon ytterligare förhöjning uti det vid sista riksdag från
1000 till 2000 r:dr ökade anslag till beredande af tillökning
i lärarepersonalen eller till lönförbättring för den redan varande;
men deremot, med afseende å Hr Professor Lings
utmärkta förtjenster såsom grundlaggare af den gymnastiska
undervisningen här i landet samt å hans i och för inrättningens
förbättrande ådagalagda oegennytta, då det vid sista
riksdagen beviljade tillskott blifvit disponeradt allenast till
andre lärarnes och institutets bästa, för honom, såsom ännu
icke åtnjutande högre aflöning å institutets stat än de 5oo
r:dr, som vid institutets stiftande år i8i3 honom tillädes,
föreslagit en personel tillökning af 6oo rtdr, att å allmänna
indraga in gsstaten uppföras.
l)å Utsk., förmodligen för att undvika vidlyftighet, icke
gifvit den utveckling åt frågan, som likväl synes nödig för
att sätta R. St. i tillfälle att fatta ett på sanna förhållandet
grundadt beslut, har jag trott mig böra vördsamt meddela
några upplysningar, syftande till detta ändamål, icke att söka
afleda R. St:s uppmärksamhet från de stora förtjenster,
Hr Professor Ling äger såsom grundläggare af den gymnastiska
undervisningen här i landet och såsom utmärkt författare.
Uppå Professor Lings und. ansökning tillät K. M. under
d. 4 Maj 18r 3, att i hufvudstaden ett institut för undervisning
i gymnastik finge, af honom inrättas, och tilläde honom
till inköp af nödig attirail 4°° rtdr och ett årligt
arfvode af 5oo r:dr jemte ioo r:dr till hushyra, att tillsvidare
utgå af 3:dje hufvudtitelns besparingar; hvarefter K.
M. d. ir Sept. 1816 i nåder förordnade, att en medhjelpare
finge af Ling antagas, med åtnjutande af 200 r:dr i årligt
arfvode jemte fria boningsrum uti den emedlertid för
inrättningen upplåtna styckgjutaregården, äfvensom att de
Ling i hushyra dittills bestådda 100 r:dr finge af honom
fortfarande uppbäras såsom ersättning för utfodring af en
häst, hvilket, jemlikt K. brefvet d. 16 April 1817, utbetalades
af öfverskott å statsverkets inkomster.
Sedan K. M. vid i8a3 års riksdag hos R. St. i nåder
föreslagit, att förenämnde sammanlagda 800 r:dr måtte på
dåvarande 4;de, numera io:de hufvudtiteln öfverflyttas, samt
till StatsUtsk. tillika i nåder öfverlemnat Lings und. ansökning,
att, utom berörde 800 r:dr till inrättningens upprätthållande
och fullkomnande, ytterligare 1000 r:dr finge användas
till lönförhöjning för första underläraren och det
öfriga till arfvoden för 4 andra underlärare med 200 r:dr
till hvardera; så läto R. St. af skäl, som i deras und. skrifvelse
d. 18 Sept. i8a3 anföras, å stat uppföra 1000 r:dr
ari., hvaraf 5oo r:dr skulle utgöra arfvode för institutets
Den a J ii 11 i f. m.
7
föreståndare, och alne medlärare vid institutet hvardera erhålla
200 ridr, samt 100 r:dr heslås föreståndaren lili utfodring
för en voltigeringshäst; men ytterligare anslag funno
R St. sig då icke höra bevilja härtill , emedan det egentliga
ändamålet äfven utan en sådan större utsträckning, som
Ling föreslagit, borde kunna vinnas och de afgifter, hvilka
erläggas för undervisningen, syntes böra till hufvudsaklig del
bidraga till lärarnes vedergällning.
Vid sista riksdag anmälde R. St. hos K. M. genom und.
skrifvelse af d. 7 Dec. 1829, att de, med fästad! afseende å
vigten och nyttan deraf, att det gymnastiska centralinstitutet
icke saknade nödiga tillgångar för dess underhållande i
det skick och i den utvidgning, som erfordras föl' att kunna
åt alla delar af Riket bereda skickliga lärare i gymnastiken,
beviljat en tillökning af 1000 r:dr i det förut befintliga
årliga anslaget för bemälda institut, att på stat uppföras,
så att samma anslag derefter komme att utgöra 2000 r:dr
årligen, äfvensom att, enär angeläget vore att åt efterkommande
förvara de kunskaper, centralinstitutets föreståndare,
Professor Ling, i gymnastik samlat, genom deras afhandlande
på ett sätt, som till gymnastikens fullkomnande och vidare
utbredande kunde medverka, R. St., för att sättå bemälde Professor
i tillfälle att författa en lärobok i de theoretiska och
practiska delarna af gymnastiken, funnit godt bevilja honom
i ett för allt en summa af 2000 r:dr, att af Riksg.cont. utbetalas;
och blef detta af K. M. gilladt och antaget, enligt
nådigt bref af den 23 Jan. i83o, deruti tillika förordnades,
uppå R. St:s derom i und. framställda önskan, alt gymnastiska
centralinstitutet skulle ställas under uppseende af Direct.
öfver Stockholms stads undervisningsverk, som i följd
deraf ägde att om fördelningen af de för inrättningen beviljade
anslag förordna.
Om nu StatsUtsk. förskaffat sig tillförlitlig kännedom
derom, att Hr Professor Ling enskildt icke njutit någon förmån
af den tillökning, som vid sista riksdag beviljades i
statsanslaget för gymnastiska centralinstitutet, och detta förhållande
sålunda måste antagas, ehuru jag föreställer mig
möjligheten, att Hr Professorn deraf har en indirect fördel,
om han, i följd af den högre aflöning lärarne genom det
ökade statsanslaget vunnit, kunnat behålla för sig större andel
i den betalning, som vid institutet erlägges för gymnastikens
begagnande, och hvilken betalning lärer hafva blifvit
snarare förhöjd än nedsatt, sedan statens bidrag blef
större; så är Utskrs uppgift öfver de fördelar, Hr Professor
Ling vid institutet för öfrigt njuter, likväl icke fullt tillförlitlig.
Hr Professorn uppbär nemi., utom de uppgifna 5oo
r:dr, ytterligare 100 r:dr till utfodring för en voltigeringshäst,
hvilken, såsom varande af trä, lärer lemna Hr Professorn
hela detta anslag oförvandladt, och Hr Professorn disponerar
hela den s. k. styckgjutaregården, deruti tillräckliga rum
5
Deri 2 Juni f. ni.
finnas för Hr Professorn sjelf, då han befinner sig i staden,
och för lärarne, samt mahanda derutöfver till upplåtande
emot hyra, och uppbär dessutom 400 r*dr årligen i pension
såsom f. d. gymnastiklärare vid K. Krigsacademien
på Carlberg. Då härtill kommer, att Hr Professorn uppburit
2noo r:dr b:co för manuscriptet till en afhandling
öfver gymnastiken, lärer icke med skäl kunna påstås, att
Hr Professorn saknat uppmuntran och belöning. Det torde
följaktligen icke kunna anses innefatta ett misskännande af
Hr Professor Lings utmärkta förtjenster, men en fortsättning
af R. St:s vid sista riksdag antydda goda afsigt med beviljandet
af 2000 r:dr för utgifvandet af en lärobok i gymnastiken,
om R. St. vid denna riksdag, i fall den personelt för
Hr Professor Ling föreslagna tillökning af 600 r:dr årl. bifalles,
fästa det vilkor, att denna tillökning ej får lyftas,
förrän läroboken blifvit från trycket utgifven och hålles
allmänheten tillhanda. Då jag således icke yrkar återremiss
i ändamål, att StatsUtsk. skall i öfrigt förändra sitt utlåt, i
afseende på det tillstyrkta anslagets belopp, anhåller jag om
återremiss för att sätta Utsk. i tillfälle att pröfva och R.
St. att besluta det af mig vid anslagets åtnjutande föreslags
na vilkor.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Vid forsta punkten
i förevar, betänk, anhåller jag att få göra följande anmärkningar.
Hr v. Hartmansdorff uppläste derefter följande:
io:de Hufvudtiteln.
StatsUtskrs betänk. N:o 88, punkten 1.
StatsUtsk. har väl föreslagit, att 18,000 r:dr skulle för
universiteten och tillämpningsskolorna samt 42,000 r:dr för elementarläroverken
hädanefter uppföras på stat; men Utsk.
har ej yttrat sig öfver åtskilliga consistoriers anspråk på
hvarjehanda undantag från den af K. M. gjorda löneregleringen
för elementarläroverken, genom hvilka anspråks medgifvande
förhöjning i de anslagna 42,ooo r:dr skulle behöfvas,
hvadan R. AL, enl. EcclesiastikExpedts prot.utdr. s. i3,
beslutat foga dessa framställningar vid propos. om anslagets
upptagande såsom ständigt. Utsk:s ’ stillatigande är visserligen
att anse såsom ett allmänt afslag, enär endast 42,ooo
r:dr blifvit utan tillägg eller förbehåll medgifna. Likväl
finnes bland de således förbigångna punkterna äfven en,
Lit. C., hvilken ej omedelbart verkar på anslagssumman,
emedan ersättning för den ifrågaställa afsöndringen från Jönköpings
skola af ett prebendepastorat skulle kunna af en
särskild uppgifven fond godtgöras, men dock fordrar ett uttryckligt
beslut, emedan afsöndringen rörer presterskapets
privilegier. Enär nu denna afsöndring blifvit af stiftets consistorium
samt Öfriga vederbörande tillstyrkt såsom förmånlig
bå
-
D en 2 Juni f. m.
9
både Fdi' skolans och församlingens rätta vård,‘synes TJlsk.
icke hafva bort underlåta att genom en bestämd framställning
i detta hänseende föranleda R. St. att fatta ett bokslut,
hvarigenom K. M. blefve obehindrad att i detta fall
Agå vederbörandes önskningar till mötes.
Hvarefter Hr von Hartmansdorff muntligen tilläde:
Ang:de en motion äf Frih. Hermelin, att utöfver det förut
" beviljade anslaget 2000 r:dr b:co för Vexelundervisningsällska,
pets normalskola i hufvudstaden 2000 rtdr måtte ytterligare
anvisas för att, under stadgade föreskrifters iakttagande, utgå,
så länge denna skola ansåges behöflig för bildandet af
skickliga lärare, har Utski yttrat sig sålunda: ”Men då, ef”ter
de upplysningar, Utsk. inhemtat, tillfälle äfven gifves
”att vid undervisningsverken i särskilda orter inhemtat, hvad
”sorn erfordras för att blifva en skicklig vexelundervisnings”lärare,
och någon klagan öfver brist på sådana lärare i a 11 —
”mänhet icke förspörjes, anser Utsk. något utöfver de till
”normalskolan redan anslagna 2000 r:dr icke böra beviljas.”
Detta Utsk:s betänk, är dateradt d. 3 Maj innevar. år. Jag
vet cj, hvarifrån StatsUtsk. hemtat sina underrättelser derom,
att ingen brist på skickliga lärare förspörjes; de äro
åtminstone stridande mot den erfarenhet, Vexelundervisningssälskapets
Direction under den förflutna tiden haft och
ännu äger, såsom ett ganska färskt exempel intygar. Uti
cn skrifvelse frän Prosten Lindberg i Arvika inom Carlstads
Stift, d. i3 .Maj, till nämnde Direction säges: ”En stor
”brist äger i allmänhet rum på skickliga vexelundervisnings”lärare.
Jag tror mig kunna försvara den satsen, att på
”landsbygden förstå de flesta ännu icke mera än mechani
”ken
eller handgreppen. En bonddräng tillgriper psal
”modicon,
reser in lill biskopssättet, afhÖr sången i skolan
”någon vecka och tager dessutom privat undervisning af
”cantor, får bevis om skicklighet, besöker på 3 ä 4- dagar
”en vexelundervisningskola, samt skördar der ett ampelt be”tyg,
men af sådan stil, stafning och sammansättning, altman
”solklart finner, hurusom bär en blinder leder en blindan.
”Jag har sett flera sådana betyg, och med dem taga sig
”candidater 11a väl fram både till klockare- och vexelunder”visningslärare-sysslor.
Frukten blir ock lika mager som
”sädet. Här finnas tabeller af åtskillig form och nummer
”både för stafning och renläsning. Men när den ena bör
”aflösa den andra vet ingen. Ingen bok upplyser derom.
”Ingen egen erfarenhet har läraren derom samlat. Hans
”gång blir derföre pä styltor. Oss fattas centralskolor äfven
”för vexelundervisningen. En sådan borde finnas vid hvarje
”biskopssäte; sjelfva presterna skulle deri examineras, och in”gen
vexellindervisningslärare få antagas, förrän lian från
”en dylik centralskola medförde ett hedrande betyg. Nå
8
H. 2
*
IO
Den i Juni I. tu.
”gon kunskap inåtte nödvändigt ligga till grund såväl för
”denna lärarepersonal som andra.”
Dessa underrättelser äro alldeles öfverensstämmande med
den erfarenhet, jag såsom föredragande haft, då besvärsmål
inkommit öfver vederbörandes oskicklighet i undervisningen.
Jag hoppas, att R. o. Ad:s ledamöter, åtminstone hvar och
en af dem, som sjelf gjort sig den mödan att efterse någon
folkskola eller att stifta en sådan, och jag vet, att flera
med denna berömliga förtjenst äro här, ingalunda skola finna
detta omdöme öfverdrifvet. Efter denna framställning af
behofvet anhåller jag att närmare få yttra mig öfver sjelfva
anslaget. För hvar och en, som begär ett sådant, är det
nödigt: 1:0 att visa, huru han användt de medel, han redan
fått, och 2:0 huru han ämnar begagna dem, han ytterligare
begär.
Hvad irsta frågan beträffar, har vexelundervisningssälskapet
af staten fått begagna byggnaderna å Mariae f. d.
bränneri på Södermalm, har fått aooo r:dr en gång för afla
till inredningen samt ett årligt anslag af 2000 r:dr. Huru
sälskapet användt byggnaderna och byggnadsbiträdet torde
tillräckligen vara kändt af de ledamöter, som besökt skolan,
der ett läsrum finnes för 220 barn, arbetssal för flickorna,
gymnastiksal för gossarna, åtskilliga köks- och boningsrum,
dem Direct. upplåter åt Prins Carls läroinrättning mot verkstäders
begagnande i hennes hus, samt boningsrum för lärare
och lärarinna. Reparationskostnaderna hafva gått till
12,295 r:dr. När derifrån afdragas de 2000 r:dr, sälskapet
fått af staten, har det af egna medel användt io,2g5 r:dr.
Med det årliga anslaget af 2000 r:dr har sälskapet besörjt
undervisningen i alla till folkskolor hörande ämnen, kyrkosång
deri äfven inberäknad åt 220 barn, hvaraf ungefär
i5o gossar och 70 flickor; i gymnastik åt gossarna; i arbetsskolan
åt flickorna i de mest förekommande qvinliga handarbeten;
i snickare-, skomakare-, skräddare-och smedshandtverk
åt 44 gossar; i vexelundervisningsmethoden åt 23 skollärare-elever,
af hvilka en stor del fått begagna fria boningsrum
i det åt skolan upplåtna huset.
Hvad 2.‘dra frågan vidkommer, föremålen, hvartill de
äskade 2000 r:dr skulle användas, visar sig främst behofvet
af ett seminarium för bildning af lärare åt folkskolorna.
De personer, hvilka skola lära sig methoden, äro vanligen
medellösa, och församlingarna lemna dem sällan så mycket
understöd, att de kunna uppehålla sig här någon tillräcklig
tid. Derigenom, att en underlärare ett halft år begagnade
tjenstledighet, fick Direct. tillfälle att, genom besparingarna
på hans arfvode, till husrum för sådana elever jemväl lägga
underhåll, och vann derigenom den fördelen, att ett större
antal än vanligt qvarstadnade och fick undervisning. Om
nu R. St. skulle täckas bevilja de ifrågaställda 2000 r:dr,
skulle skollärare-seminariet vid ifrågavar. skola kunna kom
-
Den a Juni f. m.
11
ma i full gång, så att 16 dylika kunde derstädes årligen få
undervisning i methoden. Dessutom vore då tillfälle för
Direct. att åt skolor i landsorterna, der tillgångarna blifvit
medtagna till skolhusets byggnad och lärarens aflöning, gifva
tabeller m. fl. för undervisningens gång nödiga materialier.
Direct. gör det visserligen redan; men ganska få skolor kunna
för tillgångarnas otillräcklighet komma i åtnjutande
deraf. En annan omständighet, hvilken Prosten Lindberg
äfven omtalat och som behöfde påtänkas, är, att någon i
vexelundervisningen kunnig person finge resa omkring i landsorterna
för att inspectera dervarande skolor och för att dels
sprida, dels inhemta underrättelse om de förbättringar i methoden,
som på ett eller annat ställe kunna vara vidtagna,
såsom t. ex. uti Götheborg, der närheten med England gör,
att man ofta erhåller rättelser och uppfriskningar af det
gamla. Allt sådant måste lemnäs åsido, derest man icke
får det ifrågaställda anslaget; jag tror således, att det vore
både orätt och oklokt att neka bifall dertill. Om ej staten i
möjligaste måtto bemödar sig att till nyttiga medborgare
bilda den stora mängden af fattiga barn, som uppväxa utan
vård, återfår staten dem såsom fullvuxna missdådare på correctionshusen,
der det kostar vida mera att hindra dem göra
illa, än det hade kostat att lära dem göra det godt är.
Redan har normalskolan här i Stockholm fått emottaga åtskilliga
barn från correctionsinrättningen, så att äfven utan
ett högre anslag skolan redan gjort, hvad hon borde kunna
göra i större mån, om R- St. vore henne bevågna.
I 6:te punkten, ang:de de ytterligare anslag åt universiteten,
hvilka Professorerna Grubbe och Westman begärt och
hvilka de lämpat efter de summor, jag uppgifvit i det Statsråds-protocoll,
som åtföljer K. M. nåd. propos., rör:de statsverkets
tillstånd och behof, yttras följande: ”Om Utsk. äf”ven
måste medgifva, att det vid sista riksdagen tills vida”re
anvisade, men nu till uppförande å stat tillstyrkta an”slag
för universiteten och tillämpningsskolornä gemensamt
"af tillsammans 18,000 r:dr icke är tillräckligt att afhjelpa
”alla för universiteten anmälda årliga behof, kan Utsk. Iii.—
”väl, då K. M., hvars nåd. pröfning frågan om ökade anslag
"”för universiteten blifvit underställd, förklarat sig icke vilja
”för det närvarande derom göra framställning, och då anledning
således är att hopoas, det de väsendtligaste behof”ven
kunna genom en änd unålsenlig disposition i det när”maste
fyllas, icke till of.vnnberörde motioner, i hvad de afse
”tillökade årliga anslag, tillstyrka bifall.” Men då man läser
Konungens propos., finner man sidan 2, att skälet, hvarföre
Konungen ej begärt det föreslagna anslaget till universiteten,
icke är det, att H. M. ej anser det behöfligt, utan det. ”att
Konungen velat, det hela stuts regie ringen skul»
le kunna fullbordas inom redan för banden varande
tillgångar, utan förändring eller förhöj
-
Den a Juni f. m.
ning i nu v ar. ut sky Ider. Jag vördar denna grundsats,
men tror, att hvarje samhälle, som befinner sig i utveckiingstillstånd,
måste lika med hvar och en annan, som växer,
få med tiden större behof. Motsatta förhållandet skulle vara
ett beklagligt bevis på stillastående. Men af tillväxten
följer äfven, att krafterna till behofvens fyllande blifva större,
och att statsutgifterna kunna i samma mån ökas. Jag vili
cj nedsätta värdet af någon sådan utgift, som Utsk. föreslagit;
men R. o. Ad. finner lätteligen, att när det numera
beror på den intellectuella odlingens framsteg, om något samhälle
skall kunna tälla med de andra afven i industriel väg,
måste äfven Sverige i detta hänseende använda några medel.
Riket har alltid varit lyckligt att äga snillen; inen man
måste erkänna, att de sjelfva nödgats bryta sin väg vanligen
utan eller med alltför ringa allmänt understöd. ,Sådant är
icke förhållandet i andra lander. Till och med vår södra
granne, hvars tillgångar äro inskränktare än våra, använder
»årligen betydliga summor på de högre läroverkens förbättring
inom landet och för lofvande ynglingars eller utmärkta
vetenskapsmäns understöd tili resor utrikes. Jag tror då ej,
att Sverige allena får låta det komma derpå an, om våra i
allmänhet fattiga landsmän kunna inom oss, der föga är
att se, utveckla sig utan understöd. Vill man uppehålla sig
i täflan med andra, måste man äfven åt sina förmögenheter
bereda en utveckling, som motsvarar deras. Hufvudsaken
är naturligtvis att tillse, det undervisningsanstalterna
inom landet äro i godt skick. Vid Läroverkscommittcens sammanträde
föreslogs för Upsala 4°,000 r:dr, och jag anser det
ingalunda vara högre, än behofvet krafvel'. Af de 18,000
r:dr, hvilka vid sista riksdagen anslogos åt universiteten och
tillämpningsskolorna, har Upsala fått 8,Boo r:dr, således brista
3i,i5o. I fall R. St. skulle bevilja de 19,877 r:dr, som nu
af motionärerna begäras, understiger alltsammans ändock
med 11,200 r:dr den summa, committcen ansett erforderlig.
Anslaget är ej beräknadt för personalen allena, utan äfven
för materiellen. Till löneförbättringar åt redan befintliga lärare
i Upsala äro 6,607 påräknade. Tjenstemännen blifva, om
dessa erhållas, likväl ej bättre lönade, än att de äldsta professorerna
skulle få 1,800 r:dr och de yngre r,5oo r:dr i lön. Troligen
finnes intet (and, hvarest slutliga målet föy de personer, hvilka
egna sig åt ett så mödosamt kall, är vid slutet af deras bana
så ringa som dessa löner, och likväl kunna de ej åt professorerna
beredas, med mindre R. St. bevilja hvad nu blifvit
föreslaget. För nya iärarebeställDingar i Upsala skulle anslaget
gå till 6,870 r:dr; dessa beställningar äro en profession
i laghistorien. I Upsala finnas blott 2:ne professorer
i juridiken; det ringaste, man vid universiteten plägar beräkna,
är 3:ne: en för civil, en för criminal och en för
ceconomisk lagstiftning. Ilos oss är denna sista så vidlyftig ,
att den allena nästan öfVers tiger 011 mans höfva. I närvar, ögon
-
Den 2 Juni f. in.
i3
blick har genom Regeringens åtgärd och Ständernas anslag
det lyckats att kunna hörja utgifvandet af Sveriges gamla
lagar. Med detsamma någon kunskap oin Sveriges äldre
rättsförhållanden och statsskick vunnits, har äfven uppstått
ett begär att derom inhemta närmare kännedom, hvilket
hör begagnas. Det är ock hvad som till en början åsyftas
med professionen i laghistorien, hvilken kanske rättare borde
heta professionen för Sveriges samhällsskick i det hela.
Det är af föga betydenhet, hurudan benämningen blir, blott
anslaget beviljas, dä det naturligtvis varder regeringens omsorg
att fördela föreläsningarna så, att hvarje profession får
sin behöriga andel af lagfarenheten. Ytterligare behöfves i
chirurg! och barnförlossningskonst en profession, som för
närvarande alldeles saknas; hvar och en finner, huru oumbärlig
den är, så att jag ej torde behöfva derom vidare orda.
För det tredje har man föreslagit en profession i geologie
och mineralogi. I andra länder har vanligen hvardera af
dessa vetenskaper numera sin egen profession, men hos oss
skola de bibringas genom professorn i chemicn, en vetenskap,
sorn förnämligast genom en af våra landsmäns förtjenster
fått en sådan utvidgning, att den allena fordrar sin man.
Mineralogien och geologien borde icke allenast derföre få
en särskild, för dessa båda vetenskaper gemensam professor,
utan äfven derföre, att bergverken utgöra en af Rikets hufvudnäringar.
Den fjerde professionen skulle vara för xsthelik
och modern litteratur. Hittills har bibliothekarien hållit
föreläsningar i historia litteraria, eller, utom den egentz
liga kunskapen om utkomna böcker, äfven i den sköna litteraturen.
Bien sedan denna vunnit i de nya språken en så
betydlig utveckling, har man funnit dels olämpligheten att
sammanföra 2:ne olikartade ämnen, dels nödvändigheten att
åt de moderna språken egna en särskild uppmärksamhet.
Man har väl af dem, som blifvit philosophiae magistrar, efterhört
icke blott örn en Homerus och en Horatius funnits,
utan äfven fordrat redogörelse för hvad de skrifvit. Men att
efterfråga en Shakespeare, en Calderon, en Racine eller
Göthe, och innehållet af deras skrifter, det har egentligen
icke ålegat någon professor. Man vet icke ens, huruvida en
philosophiae candidat känner de språk, på hvilka han skall
inhemta der; närvarande vetenskapliga odlingens innehåll.
Att afhjelpa denna brist på kännedom af medlen att göra
samtidens bekantskap är ändamålet med den 4'de professionen.
Tre nya adjuncturer äro föreslagna, nemi. i i physik,
i i botanik och i i sesthetik. Om professionerna äyo
behöfliga, tala adjuncturerna för sig sjelfva. Äfvenså den
Engelske språkmästaren. Nu linnas blott en Fransysk och
en Tysk, men ingen Engelsk. Hvar och en finner likväl,
att undervisning i detta 3:dje af de Europeiska hufvudsprå-j
ken icke bör fattas vid ett universitet. För bibliotheket och
öfriga materiella förnödenheter äro blott beräknade 6,4oq
Den i Jnni f. m.
r:dr, R. o. Ad. vet, att Upsala bibliothek förnämligast blifvit
grundadt genom boksamlingar, tagna i 3o-åra kriget,
och att de anslag, som sedermera gifvits, varit så ringa, att
universitetet ligger efter i hänseende till den nya litteraturen.
Den enda möjligheten att få lärax-nes knappa löner att
räcka till, är att skaffa anslag åt bibliotheket, på det att
de må dei’städes kunna finna erfoi'derliga källor för sina
forskningar. Skulle hvarje professor fortfarande nödgas af
egna medel söka förskaffa sig de nya böcker, han för sin
vetenskap behöfver, blir han antingen utfattig eller måste
han öfvei-gifva bemödandet att hålla steg med utvecklingen
i andra länder. Således blir bibliotheket det förnämsta föremålet
för anslagen till materiellen. Allt det öfriga, nemi.
astronomiska obser vatoxåum, anatomi-salen, chemiska laboratorium
och mineralsamlingen, modellkammarcn m. m. skulle
tillsammans få blott hälften mot bibliotheket allena.
För Lunds universitet uppgaf Läroverkscommitte'en behofven
till 34,ooo r:dr. Deraf har universitetet genom anslaget
vid sista riksdag erhållit 7,55o r:dr; då återstå 2Ö,45o
r:di-. Endast 16,460 i"dr äro begärda ; således fattas ännu
9,982 r."dr i det anslag, sorn skulle beliöfvas. Af hvad som
nu begäx-es, påräknas till löneförhöjning för redan befintliga
lärare och tjenstemän ?.,5o3 r:dr efter samma beräkning som
i Upsala, af 1800 r:dr för de äldre och i5oo r:dr för de
yngre pi-ofessorerna. För nya läi-arebestdllningar äro bei-äknade
9060 r:dr ; dessa äro: en profession i handels- och
camei’al-lagfarenheten. Lunds universitet är ännu fattigare
än Upsala på juridiska professorer, ty på förra stället
finnes blott en. Denna underrättelse torde vara tillräcklig
för att visa, det åtminstone en ny behöfves. En annan
skulle inrättas för de physico-mathematiska vetenskaperna,
för hvilka i Lund blott finnas a:ne, då i Upsala äro 3,
nemi. en i ren mathematik, en i physik och en i astronomi.
Likaså borde det för ämnenas omfattnings skull vara
i Lund. Den 3:dje nya pi’ofessionen skulle inrättas för statskunskapen,
motsvarande den i Upsala af enskild man stiftade
s. k. Skyttianska. För Lund föreslås derjemte en bibi io—
thekarie med mindre professorslön samt 2 emeriti-lönei-.
Bibliothekarie-befattningen skulle blifva särskild för sig äfven
i Lund, hvarest en egen professor för de moderna språken
redan genom enskild stiftelse finnes. Blåsten på emeiätilöner
i Lund, hvaraf 2:ne redan finnas i Upsala, gör, att
åldei-stigna lärai’e ej kunna taga afsked och att deras tjenster
mäste af alldina tillförordnade bestridas. Några professioner
äro således alltid besatta af vicarieiv Men man finner
lätt, att en profession, som bestrides af illa lönta och
ombyfliga vicaiäer, ej skall blifva så väl skött, som af en
riktigt lönad, stadigvarande professor. Tx-e nya ^djuncturer
skulle inrättas i Lund: en i juridiken för den nya professionen,
en i latinet, som nu har gemensam adjunct med
Den 2 Juni f. m.
grekiskan och den tredje för den nya professionen i statskunskapen.
För de materiella behofven skulle Lunds universitet
få 6,85o r:dr till bibliotheket och andra föremål än
byggnader, hvartill 2,5oo v:dr äro särskildt begärda. Jag
hoppas, att R. o. Ad. på de för Upsala anförda skäl nogsamt
inser vigten äfven af dessa utgifter.
Enligt io:de punkten har Biskop Thyselius vrkat en
löneförhöjning åt capellpredikanterna i några församlingar
af Södertörn, och har utförligen både i betänk, och reservationen
uppgifvit de ringa vilkor, dessa åtnjuta. Utsk. har
likväl yttrat sig sålunda: "Ehuruväl det icke kan nekas,
"att ifrågavar. capellpredikanters lönevilkor äro ganska knappa
”och synas otillräckliga äfven för en tarflig utkomst; likväl
”och då den grund i allmänhet är antagen och gällande, att
”församlingarna böra sjelfva underhålla vederbörande presterskap,
samt ett undantag från denna regel i närvarande
”fall skulle medföra nödvändigheten att äfven till andra or”ter,
der likartade förhållanden inträffa, utsträcka ett så”dant
understöd, finnér Utsk. sig icke kunna tillstyrka bi”fall
å ifrågavar. motioner om särskildt understöd af stats”medlen
för ofvannämnde capell-predikanter.” Jag erkänner
riktigheten af den allmänna grundsatsen; men det är
icke R. o. Ad. obekant, att det dels finnes särskilda statsanslag
för presters aflöning i fattiga, aflägsna orter, der församlingarna
ej kunna löna dem, dels ock från catholska tiden
lemnade enskilda donationer för ändamålet. Samma
förhållande är äfven med åtskilliga folkskolor. Allmogen i
dessa skärgårdsförsamlingar borde väl genom den lätta afsättningen
i hufvudstaden kunna äga sin bergning och försörja
sina comministrar; men han förderfvas af krogarna
der och i granskapet, så att ingen förmögenhet samlas och
att moraliteten hos dem är så förstörd, att staten behöfver
om dem taga en närmare vård, derest de icke skola nedsjunka
i råhet. Dessa församlingars belägenhet kan således
i moraliskt hänseende jemnföras med dem, som finnas på
öde gränsorter och derföre njuta understöd. Det äskade anslaget
är ock ganska ringa , så att om R. St. för dem gjorde
ett undantag, synes ej något farligt prejudicat föranledas.
I afseende på i2:te punkten anhåller jag få göra följande
anmärkningar.
Hr von Hartmansdorff uppläste härefter ett så lydande
anförande:
12 punkten, om Lappska Ecclesiastikverket.
StatsUtsk. föreslår dess hädanefter blifvande inkomster
af statsverket till 7,000 r:dr. Likväl utgjorde de 1826, jemlikt
TJtsk:s uppgifter, 9,356 r:dr och 1832, 8,507 r:dr, eller
den ena gången 2,356 och den andra i,5oy r:dr eller i medeltal
1,930 r:dr mera, än statsverket hädanefter skulle lemna.
Hvarföre skall ecclesiastikverket vidkännas denna förlust,
eller staten göra en motsvarande vinst? Ecclesiastik
-
i6
Den 2 Juni f. m.
verket mister i alla fall den årliga förkofran, sorn förut ägde
rum, och blifver hädanefter inskränkt till det bestämda
statsanslaget. Man invänder att collectmedlen, utgörande
i medeltal för de begge åren i,345 r:dr, skola upphöra såsom
en statsinkomst. Men hvarföre det? De utgöra en afgift,
som är frivillig och hvaröfver ingen beklagar sig.
Månne eollecterna derföre upphöra, eller blifva de ändamål,
som sättas i stället, bättre? Begge delarna äro att betvifla;
och om staten icke vill emottaga collectmedlen, kan ju consistorium
i Hernösand, dit vården om Lappska ecclesiaslikverket
rätteligen hörer, göra det? Det beror visserligen af
Statsmagterna att afsäga sig inkomster; men det bör då icke
ske på deras bekostnad, åt hvilka de blifvit förlänade.
Men äfven om collectmedlen efterskänkas, lemnar staten
för liten ersättning. Ordinarie räntan och kronobonden,
som Utsk. vill ersätta med 4>°°o r:dr årligen, hafva enligt
TJtskts uppgifter i medeltal för begge åren utgjort 4^92 r:dr.
Likaså har ersättningen för 5 proc. ränta å Lappska ecclesiastikverkets
fond, 74,000 r:dr, utgörande 3,700 r:dr, blifvit
för lågt upptagen till endast 3,000 r:dr. Om det förra öfverskottet,
som kan omvexla, upptages endast till hälften eller
Boo r:dr, och det sednare, som ej är förändring underkastadt,
till fulla beloppet 700 r:dr, bö’r fonden erhålla en
årlig tillökning af 1,000 r:dr eller tillsammans 8000 r:dr. Det
af Utsk. föreslagna belopp 7000 r:dr är äfven för ringa i
hänseende till utgifterna; ty enligt Utsk:s egna uppgifter utgör
utgifternas belopp i medeltal för de begge åren 7,365 r:dr.
Det är dessutom nödvändigt att hafva något öfverskott, som
kan reserveras från ett år till ett annat, och hvilket
om detta anslag bör uttryckligen stadgas, emedan nybyggnader
af kyrkor, skolbord och äfven prestgårdar i Lappmarken,
hvilka lid efter annan förefalla och till hvilkas bekostande
nybyggare och Lappar vanligen sakna tillräckliga
medel, fordra större utgifter för en gång, än de vanliga
årsinkomsterna kunna bära, och hvartill medel skulle saknas,
om inga besparingar kunnat, under vanliga förhållanden,
samlas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då gtde hufvudtiteln hos R.
o. Ad. var under öfverläggning, sökte jag fästa uppmärksamheten
på nyttan deraf, att den stora summan af 28,000
r:dr, som StatsUtsk. föreslagit såsom tillökning på g:de titeln,
kunde delas så, att hälften blefve för de materiella
och hälften för de intellectuella behofven af den menskliga
culturen. Detta lyckades mig icke, utan R. o. Ad. biföll titeln.
Jag är öfvertygad, att orsaken icke var, att ju R. o.
Ad. hyste öfvertygelse om nödvändigheten af det sistnämnde
beliofvets fyllande, utan att R. o. Ad. ansåg den g:de
titeln behöfva en sådan förstärkning. Jag motsatte mig
icke
r
Dc 11 a Juni f. m.
>7
icke hufvudsakligen anslaget, emedan jag tror, alt det skall
komma Riket till godo i dubbelt mått; men nu du io:de
titeln är före, är tiden inne att försöka göra gällande, hvad
jag då yttrade till förmån för undervisningsverken, och jag
anhåller att ånyo få utveckla grunderna för min framställning.
Ämnet har redan hufvudsakligen blifvit behandladt af
Statssecreteraren för uppfostringsverket; men jag ber att få
ingå i några detailler. Det lärer vara få af R. o. Ad:s ledamöter,
som ej varit vid något af universiteten; jag känner
blott ett, eller Upsala. Detta hade i ett halft sekel en
utmärkt lärare, Professor Nordmark , hvilken sökte upprätthålla
academiens behof i och för den pbysicaliska vetenskapen
för det ringa anslaget af r:dr om året. Det var
icke möjligt att köpa knappt något instrument för denna
ringa summa; men han sparade från det ena året till det
andra, tills summan kunde ändamålsenligt begagnas, och då
han dog samt en efterträdare nämndes, befanns en besparing,
och sedan har den nya läraren fått anslag, så ott jag
tror, att för denna lilla del academien torde vara tillfredsställd.
Man skall således finna, att det, i detta afseende,
för det materiella anvisade anslag blifvit väl användt. Men
en annan sak förekommer, hvaruppå jag utber mig att få
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet, nemi. observatorium. Efter
dess nuvarande tillstånd anser jag omöjligt för professorn
eller astronomie-observatorn att lemna undervisning till och
med i det mest elementära, eller tidens bestämmande. Det
är säkert bekant, att detta ingår på flera sätt i det menskliga
lifvet, t. ex. för sjöofficerare, för topographiska corpsen
ro. m. livar och en, som tager philosophiska graden, borde
använda någon tid derpå, och det fordras icke mycket för
att vinna handlag i denna sak. Man har dessutom den stora
fördelen att kunna förena den theoretiska undervisningen
med handlaget vid instrumenternas behandling. Det
förmånliga uti ett sådant undervisningssätt är ett axiom. Ett
annat af de materiella behofven är det chemiska laboratorium.
Det lär vara R. o. Ad. bekant, att detta sedan flera
decennier varit i stoi’t behof, hvilket förr eller sednare gör
sig gällande och måste afhjelpas. I sammanhang dermed måste
jag fästa mig vid nödvändigheten att öka lönerna; ty
det är svårt att stadna vid en syssla för lifstiden, om man
ej får tillräckligt för sin bergning. Bland de nya professionerna
måste jag fästa mig vid den i geologien. På sätt den
siste talaren yttrat, har chemien utväxt till en sådan omfattning,
att icke en menniskas tid förmår alt omfatta melån
denna vetenskap; han måste använda hela sin förmåga
för att kunna undervisa och följa med sin tid. Likaledes
anser jag behofvet af en adjunctur i physiken vara alldeles
gifvet. Vid Upsala finnes blott en adjunctur i alla tre de
mathematiska vetenskaperna, och cxperimental-nhysiken har
8 H. 3
D cu a Juni f. m.
j sednare tider betydligen tillväxt. Den allmänna rösten
fördrar, att de academiska lärarne i Sverige skola följa med
sin tid, skola vara författare och täfla med utländningen på
vetenskapernas bana. En adjunctur i de tre mathernatiska
vetenskaperna är då alldeles för litet, och jag vågar anse såsom
ytterst nödvändigt, att en adjunctur i physiken inrättas.
Jag gör mig förvissad, att ehuru R. o. Ad. förra gången
ej fästade uppmärksamhet på mina anmärkningar, Ståndet
nu likväl i anledning af dem torde bevilja den återremiss,
hvarom jag anhåller. Vid 8:de punkten vill jag göra
den enda anmärkning, att då Utsk. föreslagit en pension åt
läraren vid gymnastiska central-instilutet, Hr Ling, det vore
R. St. värdigt att ej tilltaga den för liten, utan fördubbla
den. Jag tror säkert, att det på en gång skulle vara en
heder för Riket att visa, det man gör afseende på en sådan
förtjenst som hans, och en uppmuntran för andra till efterföljd,
särdeles då fråga är om en så utmärkt man, och en
man, som uträttat så stora saker, som han gjort.
Hr von Hermansson, Carl: Äfven jag anser migvisserligen
pligtig att lemna min hyllning åt StatsUtsk. för den
sparsamhetsanda, som inom detsamma gjort sig gällande;
men det finnes en hushållning, som närmar sig misshushållning.
Jag fruktar, att förhållandet är sådant i afseende på
nu förevarande fall. Utsk. har afslagit Riksdagsmannen
Heurlins motion om folkskolor, först af det skäl, att Utsk.
anser det tillhöra församlingarnas egen omtanka att besörja
den första barnaundervisningen, och dernäst, emedan presterskapets
nit skulle motsvara behofvet. Hvad det första
angår, medgifver jag, att det rättaste vöre, att barnaundervisningen
genom församlingarna besörjdes; men då förmynderskap
i så många andra saker gör sig gällande, tror jag,
att det äfven här bör äga rum. Hvad presterskapets nit
angår, så misskänner jag det icke; men det är icke tillfyllestgörande.
Ingen uppoffring är för stor för ändamålet.
Den, som vill samhällets förbättring, måste först tillse, att
de medlemmar, som utgöra detsamma, få den bästa möjliga
moraliska utveckling; och det anser jag omöjligt utan
kraftiga åtgärder uti ifrågavar. afseende. På dessa grunder
tillstyrker jag återremiss i dessa delar och anhåller, att mina
anmärkningar måtte få åtfölja.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Hvad universiteten
beträffar, skulle det vara mig en stor fägnad, ju mera understöd
de kunna erhålla såväl för personalen som de materiella
behofven, hvilka isynnerhet äro trängande; men jag kan
likväl ej underlåta att dervid göra några erinringar. Jag
tror, att i vissa vetenskapsgrenar kunde personalen tåla någon
inskränkning, såsom i theologien. I Lund skall hvar och
en, som vill blifva prest, undervisas och examineras, om jag
rätt minnes, af 5 professorer. Jag tror, att vår christendoin
Den -j Juni f. m.
*9
ej är så invecklad, att ju den kunde föredragas af en rnindre
lärarepersonal. Den blir desto enklare och renare, ju
mera man återgår till bibeln och kommer från menniskofunderna.
Hvad laghistorien angår, är jag ej säker, om den
bör hafva en egen professor. I allmänhet föder historia
litteraria blott inbilskhet hos lärjungarna. Jag tror, att den
bör vara det sista ämne, man lär, eller, rättare, blifva en
abstraction från hvad man lärt. I medicin är det åtminstone
en orimlighet att börja en vetenskapscurs med dess historia
litteraria. Man lär såsom minneslexor åtskilliga saker liksom
en papegoja, utan att förstå hvad man lärt. När man
grundligen studerat en vetenskap, får man dess historia på
köpet. Dessutom, så mycket jag känner af historia litteraria,
är den ganska opålitlig. Hvad lagen beträffar, kan jag
ej med den säkerhet bedöma dess historia, som medicinens.
Jag fruktar dock, att professionen kommer att inrättas mera
för personen än behofvet. För öfrigt vet jag ej, om det
är riktigt, att bibliothekarien fritages från all föreläsning.
Jag tror, att när bibliotheket är ordnadt, bör hans tid medgifva
föreläsningar i historia litteraria, om sådana skola
hållas.
Hr v. Hartmansdorff har, efter att hafva sökt göra sina
ideer gällande i afseende på universiteten, underlåtit att
hafva samma godhet mot Carolinska institutet. Jag får derföre
föreslå, att, om universiteten erhålla något, samma
fördelar måtte beviljas institutet. Såsom särskildt skäl torde
jag få nämna, att der är t. ex. en lärare, som undervisar
och examinerar omkring 5o personer om året, nemi.
barnmorskor, utan att derföre hafva någon vedergällning.
Hans företrädare erhöll af hvarje lärling i3 r.'dr 16 sk. b:co;
men den nuvarande läraren har efterskänkt detta, kanhända
i hopp att erhålla någon ersättning af staten. Af anslaget
till undervisningsverken har han hittills endast fått 166
R:dr 32 sk. Det torde ej vara utan billighet, att han och
hans medbroder erhålla någon ytterligare lönetillökning. Äfven
kan jag ej annat än understödja en talares hemställan,
att den gratification, som är föreslagen för Hr Ling, kunde
ökas, om möjligt vore fördubblas, såsom el t vedermäle af
nationens erkänsla för den stora förtjenst om fäderneslandet,
som han ådagalagt, såväl i afseende på gymnastiken, som
i mycket annat. Men det är hufvudsakligen de lägre undervisningsverken,
vid hvilka jag vill fästa min synnerliga
uppmärksamhet. Det gör mig således högeligen ondt, att
StatsUtsk. ej funnit utväg till utgifter för det ändamål,
Riksdagsmannen Heurlin åsyftat, nemi. till folkskolor. Jag
skulle åtminstone våga hemställa, att Utsk. ej ville vidhålla
ett bestämdt afslag derå, utan låta den punkten stå öppen,
tills man linge se, hvad inkomst brännvinsbränningen kan
gifva och hvilka medel man der kan påräkna. Men här
är ännu en annan sak i den lägre undervisningen, vid hvil
-
20
Den 2 Juni f. m.
ken jag skall anhålla att få fästa uppmärksamheten, nemi.
anslaget till elementar-läroverken. Det betänkande öfver
undervisningsverken, som en dertill förordnad committé' hade
afgifvit, tiicktes K. M. vid sisth riksdag meddela lt. St.
med tillkännagifvande, att K. M. ville uppskjuta de föreslagna
förändringarnas vidtagande, intilldess allmänna tänkesättet
deröfver hunnit inhemtas; till hvilken ända en viss tid
utsattes, inom hvilken det ålades vederbörande myndigheter
och tilläts hvar och en enskild att med anmärkningar deröfver
till K. M. inkomma. Emedlertid beviljade R. St. det
ifrågavarande anslaget af 42,000 r:dr, att utgå intill nuvarande
riksdag, förmodligen i förhoppning, åtminstone var
det händelsen med mig, att de nödiga förändringarna då
kunde hinna vara vidtagna. Anmärkningar hafva inkommit,
men, så vidt jag vet, icke ens blifvit pröfvade, ännu mindre
någon ändring i läroverkens organisation vidtagen. Jag
får derföre hemställa, att R. St. ej må uppföra detta anslag
på stat, förrän vi få se, huru dessa läroverk skola organiseras:
ty som de nu äro organiserade, anser jag det oriktigt
att till deras förmån gifva några anslag, emedan man derigenom
endast rotfäster de gamla felen. Isynnerhet lägger
man för mycken vigt på latinet och de öfriga döda språken,
och försummar deremot nästan alldeles de lefvande.
Under en lärotid af 8 eller 9 år har ynglingen, med undantag
af historia och mathematik, knappt fått lära någonting,
som kunde göra honom brukbar på någon enda plats
i samhället. Jag anser derföre, att R. St. ej böra bevilja
detta anslag på ordinarie stat, förrän vi fått se, huru dessa
läroverk skola organiseras, och att det skett på ett sätt,
hvarmed R. St. kunna vara belåtna.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag instämmer med Hr v.
Hartmansdorff, att det vore nyttigt och önskligt, att StatsUtsk.
måtte linna tillgångar för universiteten. Med tillgångar
förstår jag, alt jag ej betviilar, det ju sådana finnas; men
sådana, som man förmodar kunna blifva beviljade. Skulle
likväl icke dessa tillgångar medgifva bifall till allt, skulle
jag tro för min del, alt i första rummet de anslag böra utgå,
som röra universitetens samlingar, såsom varande medlen
för sjelfbildpingen; ty jag anser för min del mycket likgiltigt,
0111 i den första graden af bildning, massan af kunskaper
är så stor, emedan deraf uppkommer endast halfbildning.
Vid de Tyska universiteten får man, då man söker
graden, välja några få ämnen; men tillfällen att på ett
efter natur och lynne lämpadt sätt utveckla sina kunskaper
måste finnas i bibliothekcn, isynnerhet i ett fattigt land och
ett Iand, der coramunicationerna äro svåra. På denna grund
kan jag ej annat än uttrycka mitt godkännande af det förfarande,
ali man hittills användt besparingarna snarare, för
materiellen an till förmån för de personella anspråken. Der
-
Don * Juni f. m.
näst komma de ökade professionerna, om hvilkas nödvändighet
jag är öfvertygad. Jag tror mig hafva funnit, att de
practiska vetenskaperna pä den sednare tiden undergått cn
stor utveckling. Det är i detta hänseende oumbärligt alt
öka professorernas antal, om man skall kunna gå framåt med
tiden; men af dem, som speciel! hafva blifvit omtalade, kan
jag ej undgå att på det varmaste sätt understödja upprättandet
af en profession i nordiska lag farenheten. Jag förstår
dermed något mera, än man i allmänhet gör; jag menar
nemi. den nordiska statsförfattningen i allmänhet. Vi
känna att våra samhällsförhållanden icke äro uppväxta ur
philosophiska speculationer , såsom de Romerska, utan äro en
utbildning af de nordiska folkens samhällsförhållanden. En
Dansk lärare, som blott är jurist, har utvecklat dessa förhållanden
på ett högst upplysande sätt; och jag hemställer
till hvar och en, som läst den Danska boken, om här finnes
någon historisk författare, der man kan lära så mycket
rörande sitt fädernesland, som i denna skrift. — I afseende
på capellpredikanterna instämmer jag till alla delar med StatsTJtsk.
Det är visst möjligt, att dessa capellcomministrar äro
illa lönta, men vi hafva många, som äro det ännu sämre.
Vid fisklägena uti Bohus län, hvilka voro förmögna under
den tid, sillfångsten var förmånlig, finnas ännu comministrar,
som, sedan invånarne nu lefva i den yttersta fattigdom, äro
högst uselt lönta. Orter finnas dessutom, der inga comministrar
äro, såsom i Skåne. — En annan sak önskar jag att
få yttra mig öfver, ehuru den är en småsak; men den rör
princip. Det är nemi. frågan om sättet att indraga Lappska
ecclesiastikfonden. Man har nemi. förgätit, att en stor del
af denna fond är enskild donation och icke statens medel.
Om nu än förhållandet för det närvarande blir detsamma,
då staten anvisar en motsvarande summa, kan likväl ett anslag
återkallas; men en enskild egendom kan ej tillegnas staten,
utan att förnärma enskild rätt. Större delen af fonden
är gifven af Riksrådet Johan Skytte. Jag känner ej, huruvida,
vid revisionen öfver en mängd lenmade donationer, de
hemman, som tillhört denna fond, kunnat anses åter böra
tillfalla staten; men vid Carl XI:s reduetion eftergafs allt
sådant, som var skänkt till fromma stiftelser. Således var
detta verkl. en enskild donation. Derjemte har en annan
del af fonden uppkommit genom enskilda bidrag, nemi. genom
collecter. JJet egentliga, som staten har, är räntan
af Lappmarkshemmanen. Jag skulle således tro, att, om
man drar in kronoräntorna, som äro anslagna åt Lappska
ecklesiastikverket, och gifvet- det ersättning i anslagsväg,
man åtminstone bör låta det enskilda capilalet, hvilket till
större delen tillkommit genom enskild stiftelse, förvaras särskildt
och blifva en enskild tillhörighet, så att donationen
aldrig må inberäknas i statens egentliga inkomster. På de
af mig anförda skäl anhåller jag om återremiss.
Ben 2 Juni f. m.
Frill. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Då jag var en
bland dem, sorn talade för de 28,000 r:drs bibehållande för
g:de hufvudtiteln, var det ej derföre, att jag ej ansåg io:de
hufvudtiteln böra få hvad den behöfver. Äfven jag skulle
vilja förena mig med Gr. v. Hermansson att tacka StatsUtsk.
för den hos detsamma rådande sparsamhetsanda; men äfven
jag tror, att den någongång kan urarta till misshushållning,
särdeles då fråga är om njugghet emot undervisningsverken.
Jag skulle gerna vilja förena mig med Gr. v. Hermansson i afseende
på inrättandet af folkskolor; men jag tror, att kostnaden
blefve alltför stor och att statens krafter ej blefve
tillräckliga att organisera saken i sin helhet. Men jag tror,
att vi ändå kunna understödja saken på ett lämpligt sätt,
cm vi nemi. åt vexelundervisningssälskapet lemna det begärda
anslaget, så att det, på sätt Hr v. Hartmansdorff omtalat,
blifver satt i tillfälle att på ett mera ändamålsenligt
sätt befordra saken. Om man vill se vexelundervisningen
komma i verksamhet, måste man undvika oskickliga lärare;
ty den blir då endast skadlig. Nära boende ett land, der
vexelundervisningen är högt drifven, är jag i tillfälle nämna,
att det är af högsta vigt att gå tillväga på ett ändamålsenligt
sätt. Näst derefter anser jag elementarläroverken i allmänhet
komma. Jag vill ej tillåta mig att ingå i frågan,
huruvida de principer, som blifvit gillade, äro de rätta (personer
med större kunskaper än jag hafva tvistat derom);
men jag anser af högsta vigt, att anslaget för detta ändamål
fortfar, så att man småningom kan komma till en grundad
erfarenhet. Dernäst komma universiteten. Lika med
Hr Rosenblad anser jag, att det vore önskligt, om StatsUtsk.
kunde finna medel att utvidga dem och i främsta
rummet samlingarna, såsom medel till sjelfbildningen. I detta
afseende anser jag, att våra universiteter äro vanlottade;
och när jag ser, att endast 6000 r:dr äro föreslagna för att
underhålla bibliotheken, måste jag bekänna, att det skulle göra
mig ondt, om man ej skulle finna medel dertill. Jag önskade
dock, att vid utdelningen af dessa medel någon mindre
stjufmoderlig omsorg leinnades åt den Carolinska academien.
Lunds universitet delar detta öde med alla de institutioner,
som ligga långt från hufvudstaden. Jag säger ej
detta för att tala mot Upsala. Jag har der inhemtat de
kunskaper, jag kan äga, och framlefvat mina glada år, hvilket
jag alltid med tacksamhet skall erkänna; men jag tror,
att Lund under alla afseenden förtjenar att något mera behandlas
med omsorg, än hittills skett. Jag tror, att Lund
förtjenar det både i litterärt och politiskt afseende, och anhåller
således, att detta universitet måtte få sin rätta andel
i anslaget. Jag anhåller liksom åtskilliga af föregående talare
om återremiss.
Frih. Hermelin, Aug., uppläste följande:
Jag hade ämnat framställa några anmärkningar i anled
-
Den 2 Joni f. m.
u3
ning af det afslag, som StatsUtsk. tillstyrkt å min motion
ang:de vexelundervisningssälskapets normalskola härstädes;
men jag finner mig med fägnad vara förekommen af flera
värda talare och öfvergår derföre, utan att uppehålla mig
vid ifrågavar. ämne, till io hufvudiitelns i3 morn., hvari
finnes anfördt, att Utsk. icke kunde tillstyrka bifall å Hr
Ekströms motion, rör:de ett årligt anslag af 5ooo r:dr till
reseunderstöd för utmärkta vetenskapsmän.
Rikets undervisningsverk, särdeles de högre, hafva från
längre tid tillbaka blifvit frikostigt ihågkomna, men vetenskapernas
framsteg och omfattning kräfva ytterligare bidrag.
Sådana hafva dels blifvit erhållna och dels begärda; men
härvid är af vigt att tillse, det undervisningen omfattar ett
system, ett helt. Vetenskapsmannen må uppskatta huru
högt som helst en förfluten tids litterära skatter; den närvar.
tiden med dess tillgångar förtjenar också all uppmärksamhet.
Ett vilkor för vårt lands lärda, i och för ett vetenskapligt
föreningsband med andra länders lärda, utsträckt
till den möjligaste utveckling, äro resor eller, rättare, vistande
vid academier, instituter o. s. v.; och för mången mindre
bemedlad befinnas resestipendier vara af största vigt.
Jag tror mig tryggt kunna påstå, att det ifrågavar. anslaget,
i fall det beviljas, skall, ehuru ringa, i en framtid visa sina
goda verkningar såväl för flera våra vetenskapsmän, som
för den studerande ungdomen. Hvad fördelen beträffar för
de förra, torde man kunna antaga, att en vetenskapsman
först i främmande länder erhåller en så beskaffad kännedom
af de moderna språken, att han med mindre möda, än annars,
kan bland pressens alster afskilja de dugliga från de mindre
dugliga, att han kan bevara sig från en, äfven hos de
larda, ej så sällsynt ensidighet genom idéers utvexling med
sådana personer, hvilka kunna vara jemngoda i kunskaper,
om icke öfverlägsna, och slutligen, att vetenskapsmannen
uti umgänge med stora och utmärkta lärda äger en väckelse
och sporre att oafbrutet fortgå på lärdoinsbanan.
Hvad åter angår den studerande ungdomen, vågar jag
underställa, huruvida icke de i sednare tider för vårt lands
vetenskapsmän yppade tillfällen att grundligare forska i de
moderna språken, litteratur o. s. v., skola också i sin mån
verka på de anspråk , våra lärde torde komma att framställa till
studerande ynglingar. Att för det närvarande kanhända nog
stort afseende göres å de gamla språken, jemnförelsevis emot
de nyare, torde jag få styrka med det särskilda förhållande,
att man i studentexamen lemnar för föga betydliga lasöfningar
i Grekiska och Hebreiska språken approbatur, då man
deremot för de trenne moderna språken, Tyska, Franska och
Engelska, huru bevandrad den examinerade än deri må vara,
sällan eller aldrig meddelar högre videtur, än det
nyssnämnda.
Slutligen får jag vördsamt hemställa, huruvida icke Stats
-
D e 11 a J11 n i f. m.
Utsk , i händelse det blifver vid sitt betänkande i denna del,
skulle tinna skäl att tillstyrka , det R. St. mätte i und. bos
K. M. anhålla, att titelns öfverskott linge användas till ifrågavar.
resestipendier.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Äfven jag ber att
få framställa några anmärkningar emot Utsk:s betänk., angrde
regleringen af io:de hufvudtiteln. Utsk. har afslagit de
väckta motionerna om förbättringar af undervisningsverken i
Riket Det kan och bör icke vara Utsk. obekant, att R.
St. redan vid i823 års riksdag yrkade, att åtgärder till sådana
förbättringar måtte vidtagas. K. M. gick Ständernas
önskan till mötes, och en committé' nedsattes till utrönande
af läroverkens tillstånd. Denna ansåg ett ökadt anslag af
74,000 l-:dr erfordras till fyllande af universitetens behof.
Då Ständerna begärde att få utrönt hvilka behof undervisningsverken
kunde äga, var det troligen deras mening att
fylla dessa. K. M. ville likväl icke betunga Riket med alltför
känbara utgifter, och föreslog derföre till det omförmälda
ändamålet vid sista riksdag blott en ringa del utaf det
af committe'en föreslagna belopp, eller i6,4oo r:dr, att utgå
till universiteten. Detta anslag beviljades af Ständerna under
tillkännagivande, att det ingalunda var för mycket;
och ville det synas, som Ständerna dermed uttryckt, det de
önskat gifva ännu mera. Jag anser för min del, att stora
behof för academierna ännu återstå att fylla. Statssecreteraren
för ecclesiastik-ärenderna uppgjorde förslag, enligt hvilket
nämnde behof uppgåfvos för Upsala universitet till 19,877
r:dr, för Lunds universitet till 16,468 r:dr och för Carolinska
institutet till 2,3o2 r:dr. K. M. har likväl endast begärt upp*-  förande å stat af 18,000 r:dr sammanräknadt för universiteten
och tillämpningsskolorna. Om å ena sidan uti denna
begäran måste erkännas ett bevis å K. M:s omtanka för landets
skattdragande , böra R. St. derföre icke förbise vigten
utaf att fylla behof af så vigtig natur som de ifrågavarande.
Det synes jemväl, som hade det varit K. M:s afsigt att
fästa R. St:s uppmärksamhet på dessa behof, enär K. M.
låtit Statssecreterarens förslag, särskildt bilagdt, åtfölja K. M:s
nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof. StatsUtsk.
bar likväl afstyrkt de begärda ökningarna, utgående från
den grund, att statens knappa tillgångar icke kunde medgifva
densamma, samt att K. M. icke funnit skäl begära någon
förhöjning i detta afseende. Detta utgör variationerna på
det thema, sorn i allmänhet genomgår Utsk:s betänk. Jag
skulle önskat, att Utsk. hade granskat statens tillgångar och
behof i deras helhet, samt fördelat de förra i mån af de sednares
mer eller mindre vigtiga beskaffenhet; och jag skulle
jemväl önskat, att Utsk. åtminstone i afseende å den summa,
Utsk. tillstyrkt för academierna, velat närmare bestämma,
hu
-
Den a Juni f. m.
35
liuru den borde fördelas emellan lärarepersonalen ocb sjelfva
institutionerna, i stället för att endast antaga en rund
summa. Då Utsk. afstyrkt allt livad enskilda begärt i
afseende å våra läroanstalter, men deremot, på grund af en
enskild motion i detta stånd, beviljat anslag till ett jordbruksinstitut,
så synes det, som Utsk. i collisionsfall hellre
ger företräde åt de bemödanden, hvilkas frukter äro så materiella,
att de kunna bestämmas genom mått, mål och vigt,
än sådana, som hafva till föremål utvecklingen af de intellectuella
förmögenheterna och hvilkas värde icke kan på det
sättet uppskattas. Jag reserverar mig emot en åsigt, sorn
uppfattar samhällets behof från en så låg, materiel synpunkt.
Jag anser statens förnämsta ändamål vara att realisera mensklighetens
ide' genom den högsta möjliga utveckling af hennes
inre förmögenheter. Materien är för detta ändamål endast
medel, men bör aldrig betraktas såsom ändamål för sig
sjelf. Jag anser det således nödvändigt, att man åt den intellectuella
bildningen egnar den största uppmärksamhet och
de största ansträngningarna. Våra läroverk sakna för närvarande
tillräckliga anslag såväl för deras personal sorn materiel.
Hvad Lunds academi beträffar, känner jag den något
närmare; och då blott en röst bär böjt sig för denna academi,
ber jag få nämna, att utaf 21 professorer, som för
närvarande i Lund utöfva en sådan befattning, finnes fullständig
lön anslagen för endast 14, och af dessa äro trenne,
hvilka upphunnit en sådan qvalification, att de dertill äro
berättigade, tjenstfria för lifstid med bibehållande af lön.
Återstå således endast n fullständigt aflönade utaf de 21
tjenstgörande professorerna. Att de yngre lärarne äro högst
vanlottade till sina lönevilkor, har hvar och en sig nogsamt
bekant. Jag vill citera ett exempel. En äldre adjunct vid
academien, förtjent lärare och extraordinarie professor, hvilken
i 11 terminer förestått en medicinsk profession, för idkande
af hvilken vetenskap han Jagt sig till en betydlig
boksamling o. s. v., sökte nemi. för några år sedan en klockaresyssla
på landet, den han likväl icke erhöll, emedan han
ej var sångkunnig och K. M. nekade honom dispens fran
detta vilkor för den ifrågavar. tjenstens undfående. Hvad
institutionerna beträffar, torde det icke behöfva vidlyftigt
omnämnas, att dessa i Lund erfordra flera förbättringar och
utvidgningar. Bibliotheket är i vida sämre skick än i Upsala,
m. m. Huru vigtigt för landet är det väl icke att
tillse, det universiteten förmå uppfylla deras ändamål. Detta
är dubbelt. Academierna stå för det första i spetsen för
upplysningen i landet, och för det andra skola statens einbetsmän
der bildas och derifrån utgå. Jag troi; således, att
få utgifter i större mån än dessa återgifva åt landet ersättning
för de gjorda uppoffringarna. Särdeles i vår tid,, då
utvecklingen af ideer fortskrider hastigare än någonsin, tor
8
H. 4
Den 2 Juni f. ra.
de det vara angeläget, att det allmännas uppmärksamhet
riktas åt detta håll. Man hör här ofta påyrkas, att vi skola
följa med vår tid. Jag förmodar, att dessa röster, såvida
de utgå från verklig nitälskan för fäderneslandets framskridande,
nu skola instämma deruti, att man i främsta rummet
bör söka understödja de anstalter, hvarifrån utbildningen af
samhällets intellectuella och moraliska krafter skall härleda
sig. Dessa anstalter stå nu långt efter hvad de borde vara,
endast af brist på anslag. En ledamot har trott, att föga
nytta skulle vara att förvänta deraf, att man inrättade en
profession i historia litteraria säx'skildt med afseende på laghistorien,
och han har fruktat, att en sådan profession är
föreslagen mera för person än för sjelfva saken. Jag får
härvid erinra, hvad den siste talaren jemväl upplyste, att
nemi. denna profession blifvit tillstyrkt af uppfostringscommitte'en,
och att det sålunda måste antagas, att något personligt
afseende icke ifrågavarit. Jag hade för öfrigt trott,
att det skulle anses, om icke olämpligt, åtminstone obehöfligt
att ingå i bevisning för behofvet af nämnde profession;
men då tvifvelsmål yttrat sig, får jag förklara, det jag anser
densamma lika nödvändig som någon annan. Den, som
känner den ståndpunkt, på hvilken lagfarenheten står i de
mera civiliserade länderna, kan icke undgå att finna, det
laghistorien är ett bland de vigtigaste momenter i lagfarenhetens
studium. Om man endast kastar en blick på universitetet
i Köpenhamn, ser man, att denna academi åtnjuter
anslag uti ifrågaställa afseende, att flera verk i denna kunskapsgren
blifvit utarbetade m. m. Jag yrkar således, att
de begärda anslagen för academierna må beviljas, och med
lika summa till hvarje universitet utgå. Jag har härvid icke
den ensidigheten, att jag icke skulle tala äfven för Carolinska
institutet. Detta står i så nära samband med universiteten,
att anslag för dessa och för institutet böra följas åt.
Det vore orättvist, om man, på samma gång man satte det
förra i tillfälle att följa med sin tid, vägrade det sednare
ett sådant understöd, som i nämnde afseende erfordrades.
Jag föreslår således, att åtminstone så mycket, som Statssecreteraren
begärt, må komma universiteten och Carolinska
institutet till godo. Jag förenar mig altså i begäran om
Aterremiss. Få ledamöter inom detta stånd finnas troligen,
som icke någon tid varit vid universiteten och som icke
känna sig tacksamma för den bildning, de der fått. Jag
åtminstone skall alltid hysa en sådan erkänsla; och det är
mig ett angenämt tillfälle att få, på samma gång jag uttrycker
den, uppfylla en pligt emot samhället, i det jag lemnar
min röst till medverkan för ett ändamål, hvars resultater
säkerligen skola blifva af största nytta för mitt fädernesland.
Hr af Ekenstam, Isr.: Då Frih. Ehrenborgh har
haft den modesti att innehålla med sitt omdöme öfver
Den a Juni 1. m.
den gamla metlioden, sorn begagnas vid elementarläroverken,
är det så mycket större skäl, att jag afhållen mig från något
specielt yttrande deröfver; men detta hindrar icke, att
man af följderna kan i massa bedöma orsakerna. Hr Cederschjöld
har ganska riktigt anmärkt, att resultaterna af
dessa läroverk nu äro högst ensidiga. Det ständigt ökade
tilloppet af individer, sorn trängas på embetsmannabana!),
bevisar redan mycket emot de methoder, sorn följas vid våra
allmänna bildningsanstalter. De inleda nemi. ynglingen
på en väg, hvarest hans utkomst vanligen är ganska problematisk,
och hvarifrån han sedermera genom sin ensidiga
bildning har ganska svårt att öfvergå till något både för
honom och staten gagneligare. Min mening är visserligen
icke att bestrida det ifrågavarande anslaget; tvärtom, jag
skulle snarare anse det knappt; men jag anser skäl vara att
uppskjuta reglering af ordinarie stater och begagna interimsformen,
för att ej ytterligare rotfästa otjenliga methoder och
försvåra de nödiga förändringarna.
Yi hafva för närvar, en ny elementarskola, som är ämnad
att gifva practiskt ljus i afseende på de nya läromethodernas
användbarhet, och innan resultaterna af denna
skola hunnit visa sig, synes det icke vara skäl alt omgärda
de gamla med nya förskansningar. Hr Rosenblad har ansett
universitetens behof böra i första rummet afses. Jag
deremot tror, att grunden bör läggas, förrän man börjar öfverbyggnaden,
och jag anser sålunda, att man först bör ihågkomma
elementarläroverken. Jag tror, att det icke är möjligt
för ynglingen att bestämma sig för något visst vitaj
genus, så länge han icke känner de allmänna förhållanden,
som närmare komma att röra detsamma. Är han okunnig
derom och redan ensidigt bildad vid sin ankomst till academien,
måste hans val alltid blifva osäkert och skeft. Man
har talat om ynglingens lust till ett eller annat yrke. Det
är icke möjligt att rätt fästa lusten för något, som man icke
känner. Ju närmare man iär känna en sak, desto allvarsammare
blir lusten att göra sig dermed fullständigare bekant.
Jag finner det således vigligt, att man i första rummet
tillser de lägre läroverkens behof. Hvad beträffar folkskolorna,
vore det önskligt, att man derå fästade en större
uppmärksamhet. Jag fruktar dock med Frih. Ehrenborgh,
att fyllandet af behofven i denna väg erfordrar större
summor, än som landets tillgångar för närvarande kunna
medgifva, och jag delar till och med deras mening, som tillerkänna
de locala menigheterna skyldigheten att sjelfva derom
föranstalta; men mig synes, att det vore icke otjenligt,
utan deremot högst gagneligt, att gifva en anledning till begynnelse
i denna riktning. Om man åt hvarje prestgäll eller
pastorat beviljade äfven det ringaste bidrag för beredelserna
till folkskolors anläggande, så snart församlingarna genom
sockenstämmo-beslut bestämt sig att med sådanas anläggande
aS
Den a J u n i f. m.
gå i författning. Jag instämmer visserligen nied Frih. Ehrenborgh
deruti, att det är vigtigt att bilda lärare för dessa
folkskolor; men de uträtta dock intet, om sådana skolor
icke finnas; hvadan de förra och de sednare böra utvecklas
i förhållande till hvarandra. Jag skulle vilja föreslå en summa
af t. ex. 5oo r:dr för hvarje sig sålunda anmälande pastorat,
att användas till folkskolors inrättande, och jag haval!
anledning att förmoda, att ändamålet dermed skulle i
väsendtlig mån vinnas, nemi. begynnelsepunkten för sådana
skolanläggningar.
Hvad Carolinska institutet angår, har jag af en särskild
tillfällighet vunnit kännedom om det nit och allvar, hvarmed
undervisningen derstädes bedrifves; och jag skulle sålunda
högeligen önska, att afseende fästades vid de anmärkningar,
Hr Cederschjöld emot Utskrs utlåtande i denna del
framställt.
Frih. Toll, Gust. Phil.: Jag är ganska öfvertygad
derom, att R. o. Ad. delar sådana tänkesätt, att universiteten
böra komma i åtnjutande af de anslag, hvilka afbehofvet
påkallas och som nationen säkerligen väntar, att Representationen
skall fylla. Men det är i anledning af en värd
ledamots yttrande, att nemi. endast en röst höjt sig för
Lunds academi, som jag begärt ordet, för att instämma med
Frih. Ehrenborgh och Hr Strussenfelt uti hvad de i afseende
å Lunds universitet anfört.
Jag vill härjemte tillägga den anhållan, alt Utsk., vid
besvarandet af den blifvande återremissen, må fästa vederbörlig
uppmärksamhet å såväl den af Hr Dahlfelt väckta
motion, att af medel, hvilka på uppgifvet sätt kunna besparas,
anslag må göras till stipendier eller premier åt förtjenstfull
lönlösa lärare vid academierna, som ock å J-äfmedicus
Ekströms väckta fråga om anslag till reseunderstöd för utmärkta
vetenskapsmän.
Hr von Hartmansdorff: En värd ledamot har trott,
att antalet af professioner i theologien vid våra academier
öfverstiger det verkliga behofvet; och han har uppgifvit, att
5 särskilda lärare examinera i prestexamen. Jag får upply»
sa, att endast 4 thcologiska profesioner finnas vid hvardera
universitetet, af hvilka en vid Lunds nyligen tillkommit.
Egentligen undervisa endast 3:ne af dessa uti sjelfva vetenskapen,
ty den Zj:de eller den s. k. theologi® pastoralis professorns
befattning är att handleda blifvande prester i den
practiska utöfningen af prediko-embetet. Man blir icke i
prestväg, såsom på andra tjenstemannabanor, först extra ordinarie;
man måste genast vid inträdet i embetet vara dess
utöfning vuxen. Det är således nödvändigt, att man öfvat
sig i de till embetet hörande göromål, innan man deruti inträder.
Den profession, till hvars åligganden bibringandet
af praclisk öfning i presterliga göromål hörer, emotsvarar
Den a Juni f. ra.
s9
anstalterna för läkares skyldighet att viss tid tjenstgöra på
lazarett, officerares att passera graderna etc. Hr Cederschjöld
har i sammanhang med sina anmärkningar i nämnde
afseende yttrat, att det vore bäst, om man mera holle
sig till bibeln än till menniskofunder. Jag är äfven af samma
tanka; men i samma mån menniskofunder blifva klyftigare,
i samma mån blifver en grundlig tolkning af Gudsord
nödvändigare. Vidare har Hr Cederschjöld förmenat, att den
föreslagna professionen i laghistorien mera torde afse personen
än saken. En ledamot har redan upptagit denna anmärkning;
men jag bör tillägga, att vid inrättandet af hvarje
nytt embete särdeles afseende bör fästas på den omständigheten,
huruvida någon skicklig person finnes att fylla
detsamma, ty sådant han bildar det från början, sådant
blifver det för längre tid, emedan andra vant sig vid anspråken,
att det bör så vara. Om man nu till det ifrågaställda
embetet skulle äga en utmärkt person, bör sådant
anses för en särdeles lycka och en särskild anledning att icke
låta tillfället gå sig ur händerna att genom personen
gagna saken. Man har sagt, att föreläsningar öfver historia
litteraria i allmänhet vore onyttiga och att, i händelse sådana
skulle hällas, de lämpligen borde bestridas af hvarje professor
för sin vetenskap. Det må vara; men någon öfversigt
af de arbeten, som inom odlingens alla grenar utkommit,
kan och bör väl ingen lämpligare framställa än bibliothekarien.
Att med hans befattning förena undervisning i aesthetiken
anser jag olämpligt, emedan konstnärssinnets sysselsättningar
icke öfverensstämma med de registratorsdetailler, som
tillhöra bibliothekarien.
Jag har visserligen icke, såsom man förmenat, gått Carolinska
institutet förbi, men jag har gjort mina anmärkningar
i detta afseende, då andra hufvudtiteln förevar; de,
som då voro tillstädes, lära erinra sig det.
Hvad anslag till folkskolor beträffar, instämmer jag uti
Frih. Ehrenborghs tanka, att första steget bör blifva att söka
anskaffa skickliga lärare åt dylika skolor. Ville man,
på sätt en ledamot föreslagit, att staten skulle gifva anslag
till dylika skolors inrättande i hvarje pastorat, skulle man företaga
sig något, som vida öfverstege statens förmåga. Åtminstone
gick det så i Frankrike med les ecoles primaires, som
Napoleon ville inrätta, livad det rika Frankrike ej förmådde,
lärer Sverige väl icke heller kunna åstadkomma.
Hr Cederschjöld har sagt, att anslagen till elementarläroverken
icke böra uppföras på stat, förrän man fått se, att
några förbättringar i läromethoden blifvit vidtagna. Hvad
mig enskildt beträffar, kan en hvar af de i ämnet tryckta
skrifter inhemta, att jag anser förändringar i undervisningsmethoden
nödiga; men B.. St. torde benäget erinra sig, att
anslaget vid sista riksdag beviljades utan afseende på några
sådana. K. St:s skrifvelse i ämnet d. 12 Mars i83o inne
-
3o
Den a Juni f. ra.
håller nemi.: ”Att de lika med K. M. funnit, att innan de
”af läroverkscoramitteen föreslagna större och mera vidt omfattande
reformer gillades och vidtoges, borde allmänna
”tänkesättet lemnäs tillfälle att sig närmare stadga; men då
”R. St. emedlertid ansett en af högsta billighet påkallad
”förbättring i lönevilkoren för lärarepersonalen vid elementarläroverken
och skolorna böra, oberoende af dessa läroverks
i afseende på lärometlioderna framdeles ifrågakom”mande
reorganisation, genast af allmänna medel beviljas,
”så framt dugliga lärare skulle vid gymnasier och skolor
”kunna för en längre tid fastas, eller ens för en kortare va"ra
att påräkna, etc.” Om nu anslaget skulle beviljas endast
intill nästa riksdag, följde deraf, att någon organisation
af läroverken icke heller nu kunde vidtagas, emedan
man ej kan lemna fullmagter å tjenster, hvilka icke hafva
ständiga lönanslag, utan efter nästa riksdag möjligen torde
indragas. Dugliga personer, som i allmänhet icke sakna
anställning, skulle icke vilja emottaga så ovissa befattningar,
och läroverken skulle i dubbelt afseende lida af denna osäkerhet
och detta hänskjutande till framtiden. En ledamot
har önskat veta, huruvida de utlåtanden, hvilka, till följd
af offentlig uppmaning, från allmänheten inkommit öfver
TJppfostringscommitte'ens betänk, blifvit pröfvade. Derpå får
jag svara, att som ifråga var. pröfning sammanhänger med
bestämmandet af läroverkens organisation i allmänhet, och
denna åter ej kan afgöras, förrän de dertill erforderliga anslagen
blifvit stadigvarande, så ä- denna pröfning icke gjord.
I afseende på de till Ecclesiastikverket i Lappmarken anslagna
räntor och andra inkomster instämmer jag så vida med
Hr Rosenblad, att de medel, hvilka tillkommit genom Skytteska
föräringarna, äro att anse såsom enskild egendom, den
statscassan icke kanslägga sig till, utan under förbehåll att
genom fullt motsvarande anslag till det bestämda ändamålet
lemna ersättning, så länge Ecclesiastikverket på nu föreslagna
sätt förvaltas. Att Utsk. må utfästa ett sådant förbehåll,
anser jag således vara en riktig förändring.
Ang:de de begärda anslagen till resestipendier har eiv
ledamot anmärkt, att besparingar på io:de hufvudtiteln kunde
dertill användas. Men några besparingar hafva å denna
titel hittills alldeles icke eller alltför obetydligt uppkommit
i anseende lill nådåren; ty hvarje tillträdare- är vanligen utnämnd,
långt förrän han får emottaga tjensten. Lönerna
stå således aldrig vacanta och lemna följaktligen inga besparingar.
Behofvet if medel till reseunderstöd för vetenskaps-
och vitterhetsidkare är af alla erkändt, och ingen
vet bättre än R. o. Ad., huru man hittills nödgats tillita
enskilda bidrag, för att befrämja dugliga män tillfälle att
besöka främmande länder. Sådant kan lyckas, när det angår
ett föremål, som omfattas med det allmänna interesse
som fäderneslandets historia; men det kan icke vara att på
-
Den 3 Juni f. m.
3i
räkna, när fråga är om andra ämnen af strängt vetenskaplig
natur. Jag instämmer således med dem, som önska, att
Utsk. må föreslå medel till detta ändamål.
En ledamot har trott, att Lunds universitet, i jemnförelse
med Upsala, blifvit mindre billigt behandladt. Jag får
upplysa, att antalet af professioner är i allmänhet lika för
båda academierna, endast med den skillnad, som särskilda
donationer vid Upsala academi föranledt. I Lund är deremot
inom philosophiska faculteten en profession i naturalhistorien,
som icke bar någon motsvarande i Upsala. Lönerna
äro vid båda academierna beräknade till lika belopp.
Till materielen äro 6,000 r:dr begärda för hvardera academiens
bibliothek och 3,000 r:dr för öfriga inrättningar, jemväl
lika på begge ställen; och då Upsala på en gång skulle
få 14 ,000 r:dr till byggnadsunderstöd, har jag för Lund i samma
afseende begärdt 2,5oo r:dr årligen. Räknar man 6 proc:s ränta
å det förra capitalet,så utgör den blott 64° >:dr årligen, hvilket
altså icke uppgår till mer än -J af hvad Lunds universitet
skulle uppbära. Så är förslaget af mig uppgjordt; om det i
StatsUtsk. sönderstyckas, är det icke mitt fel.
Gr. Cronhjelm: Sedan åtskilliga ledamöter yttrat sig
för anslag till undervisningsverken, och jag icke för närvarande
kan dela åsigter med dem, ber jag att få yttra några
ord till redogörelse för min mening. För det första får jag
förklara, att jag anser, att man i denna fråga bör boija
nedifrån. Jag tror nemi., att man för närvarande bör företrädesvis
fästa sig vid folkundervisningen och lemna universiteten
i det skick, de finnas, till dess bättre tider komma.
Jag tror visserligen, att ett allmänt införande af folkskolor,
på statens bekostnad, öfverstiger landets tillgångar;
men jag tror dock, att vissa anslag i denna väg äro möjliga
att utgöras, såsom t. ex. anskaffandet af nödiga undervisningsböcker
och tabeller. Sådana uppoffringar kan statscassan stå ut
med, och de skulle ganska säkert utgöra en nyttig väckelse
för församlingsboerna att gå i författning om anläggande af
skolor. Jag anser det fullkomligt riktigt, att man företrädesvis
söker bilda lärare för folkskolor. Jag har i detta afseende
väckt en motion, som äfven vid sista riksdagen framställdes
, att nemi. ingen skulle erhålla approbation i prestexamen
eller prestvigas, som icke ådagalagt skicklighet i
utöfningen af vexelundervisningen. En skrifvelse i ämnet
afläts jemväl till K. M., hvaruti det ifrågavar. stadgandet
begärdes; men PresteSt. ingick till K. M. med en contraskrifvelse,
hvarå högstdensamme behagade fästa mera afseende,
än på den från R. St., hvadan motionen icke ledde
till det önskade resultatet. Då emedlertid Statssecreteraren
för ecclesiastik-ärenderna nu fullständigt ådagalagt, att bristen
på lärare för folkundervisningen är fullkomligt gifven,
får jag endast åberopa sådant, samt anhåller att, såsom skäl
32
Den 2 Juni f. m,
för den af mig väckta motionen, få låta utskrifva och till
ledning för Oecon.Utsk:s omdöme ditsända det upplysande
utlåt. ang:de det ifrågavar. behofvet, som Hr v. Hartmansdorff
uppläst. Alla scrupler emot bifall till min motion torde
derigenom förfalla, och Hr Statssecreteraren, nästa gång
frågan föredrages, densamma i underd. tillstyrka. Jag anser
afven det af enskild motionär föreslagna ökade anslaget till
normalskolan i Stockholm för vexelundervisningens befrämjande
böra beviljas. Det är utan tvifvel, att tillgångar dertill
böra kunna af Utsk. utfinnas, och ändamålet är högst vigtigt,
oaktadt K. M. icke täckts förorda anslaget. Dernäst
anser jag uppmärksamheten böra fästas vid elementar-läroverken.
Det är visst sannt, att behofven af anslag finnas,
äfven utan att dessa verk reorganiseras; men lika med Hr
Cederschjöld anser jag Representationen böra begagna detta
tillfälle för att förmå Styrelsen framkomma med förslag till
den nödiga reorganisationen, och att man sålunda bör bevilja
anslagen endast provisoriskt och ej uppföra dem på
stat, hvilket i allmänhet är oformligt, då reorganisationer
äro i fråga, ty dessa blifva derigenom gemenligen fördröjda
och försvårade. En talare har ganska riktigt framställt
den sanning, att de , som tala för landets framskridande i
bildning, nu hafva tillfället öppet alt genom medverkande
till erhållande af anslag för universiteten visa, att de verkligen
nitälska för utvecklingen af samhällets intellectuella
förmögenheter; och då jag tillhör dem, hvilka understundom
påyrka det omtalade framskridandet, samt jag tyckt mig
finna, att den värde talaren velat nedlägga en slags förebråelse
i den gjorda framställningen, får jag blott beklaga,
att en sådan verkligen i större mån torde träffa den andra
Statsmagten än Representationen, enär man just från det
hållet sett, hurusom behofven på det sättet uppfattas, att
undervisningsverken skola stå efter för löneförhöjningar till
militärcorpser och civila embetsmän etc. Jag kan likväl för
närvarande icke med min röst bitx-äda de föreslagna nya lönerna
för professioner vid universiteten. Förrän Representationen
får del af ett helgjutet förslag i saken, böra anslag
icke beviljas till en plockvis företagande reorganisation. Det
är en känd sak, att uppfostringscommitteen för länge sedan
afgifvit sitt utlåt, i ämnet och att yttranden deröfver från
flera håll inkommit; men allt hvilar dock nu i god ro. Då
vi få se ett fullständigt förslag framlagdt, tror jag icke, att
anslag skola nekas för detsammas befordrande till verkställighet.
Man har sagt, att en elementarskola här i Stockholm
blifvit anlagd på prof och att man bör afvakta de resultater,
som derifrån kunna för erfarenheten hemtas. Jag
erkänner, att jag verkligen är ledsen öfver detta experiment,
emedan jag tror, att den method, hvars fördelaktighet man
skulle ådagalägga, redan var fullkomligen visad genom me
tho
-
D e 11 a Juni f. in.
33
thodens tillämpning vid Krigsacademien pä Carlberg; hvaremot
jag icke tror, att den vunnit mycket förtroende genom
det här anställda experimentet.
Hr v. Hartmansdorff har jemväl specielt begärt anslag
till en profession i chirurgien och barnförloSsningskonsten,
hvars bifallande jag ber att särskildt få motsätta mig, emedan
jag tror, att den theoretiska undervisningen i denna del
bör gå hand i hand med praetiken. Jag anser derföre detta
studium ändamålsenligast kunna utöfvas i hufvudstaden,
der tillfällen att handlägga verkliga casus mera talrikt förekomma;
och då läkare i alla fall är ålagdt att här ge^
nomgå cursen till chirurgie-magistergraden, vet jag icke,
hvarföre lärare i detta afseende behöfva finnas både här och
vid academierna. I samma mån man till universiteten öfverflyttade
undervisningen i berörde vetenskapsgren, skulle
man göra Carolinska institutet öfverflödigt, hvilket jag likväl
tror svårligen kan ersättas. Jag har redan yttrat, hvarföre
jag icke kan tillstyrka partiella löner för nya lärarebefattningar
vid universiteten. Hvad deremot materiellen
beträffar, tror jag, att behofven i den vägen böra fyllas, på
det lärarne må sättas i tillfälle att följa med tiden, utan att
af sina egna tillgångar nödgas bekosta inköp af dyra böcker,
m. m.
Medan jag nu har ordet, ber jag att få påminna derom,
att R. St. en eller två gånger till K. M. framburit den
underd. önskan, att uppgift måtte erhållas å alla löner inom
ecclesiastikverket. Jag tror, att, om en sådan kännedom
vuni>es, man säkerligen komme att upptäcka åtskilliga tillgångar,
som kunde användas för bättre ändamål. Yi hafva
dock icke ännu undfått något svar å de underd. skrifvelserna
i detta afseende. Möjligen härleder sig sådant från den
orsak, att undersökningen icke ännu hunnit fulländas. Jag
hoppas emedlertid att härom erhålla upplysning af Hr Statssecreteraren
för ecclesiastikärenderna och önskar i allt fall,
att Utsk. må fästa uppmärksamhet på förhållandet samt, i
händelse orsaken till det uteblifna svaret skulle finnas vara
den, att Regeringen ansett något sådant icke erfordras, föreslå
en förnyad skrifvelse i ämnet. — Jag anhåller om återremiss.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkannagaf, att plenum
komme i eftermiddag kl. 6 att fortsättas.
Hr af Ekenstam: Jag ber om ursägt, att jag ånyo
uppträder för att yttra mig i det förevarande ämnet; men
då jag blifvit missförstådd af en person, hvars tänkesätt jag
mycket högaktar och gerna delar, anser jag mig böra framföra
en liten förklaring. Min mening är ingalunda, att icke
församlingarna sjelfva skola bekosta folkskolorna, utan jag
har blott önskat, alt staten skulle inleda anläggningarna ge
8
H. 5
Den 2 Juni f. m.
noin något mindre bidrag, bestämdt för en gång, men utgående
successivt oell i mån af anmälanden från församlingarna,
att de vore i begrepp att göra sådana skolanläggningar,
i händelse ett sådant bidrag till begynnelse för t. ex.
husets uppförande, eller dylika förberedande behof, kunde
dem beviljas. Jag nämnde 5oo r:dr för hvarje pastorat,
egentligen för att angifva, det mitt ändamål var att åstadkomma
endast en tendens till begynnelse; men jag vill gå
ännu längre, om så erfordras, och öfverlemnar gerna det
speciella bestämmandet åt Utsk:s ompröfvande i förhållande
till tillgångarna. Jag tror, att mycket godt skulle uträttas,
om man ansloge inalles 60,000 r:dr, att utgå successivt
på 10 ä 20 år, och detta synes icke kunna blifva särdeles
känbart för statscassan. Hvad beträffar anslagen till
elementarläroverken, är det visserligen sannt, hvad Hr v.
Hartmansdorff anmärkt, att det icke är nyttigt att ställa hela
lärarepersonalen på constitutorialer; men då här hufvudsakligen
icke är fråga om tillsättande af nya lärare,
utan om tillökning i de redan befintligas aflöning för att
kunna med skäl af dem fordra mera ansträngning, skulle i
ganska få delar constitutorialer komma i fråga, och sålunda
den beviljade lönetillökningen blifva det hufvudsakligen
osäkra för framtiden, tilldess den allmänna regleringen
af elementarläroverken hinner för sig gå. Hvad angår
den nya elementarskolan, anser jag den vara ganska nyttig.
Jag för min del finner mig visserligen öfvertygad om den
nya methodens företräde genom ämnesläsning och fri flyttning
utaf de resultater, som deraf visat sig vid Carlberg;
men många finnas, som ännu tvifla i dessa afseenden, och
för dessa är det vigtigt att se ej allenast methodens användbarhet
äfven för yngre barn, utan jemväl i skolorutan
contubernium, emedan man mycket satt i fråga, om resultaterna
vid Krigsacademien icke vinna sitt hufvudsakligaste
stöd af gossarnas sammanboende under tillsyn hela
dygnet om. Det torde sålunda vara nödigt att afvakta nya
elementarskolans resultat, innan man uppför de nya anslagen
för sådan undervisning på ordinarie stat.
Jag glömde, då jag sist yttrade mig, att yrka den tillökning
i anslaget för Professor Ling, som af åtskilliga blifvit
begärd. Väl bekant med den utmärkte mannens allmänt
värderade förtjenst, kan jag icke annat än understödja förslagen
att för densamma påkalla en skälig uppmärksamhet
och uppmuntran; hvadan jag jemväl i denna del af Utsk:s
utlåt, yrkar återremiss.
Frih. Ehrenborgh: Jag skall endast i största korthet
yttra mig i ett ämne, som redan synes vara nog vidlyftigt
afhandladt; men jag tror mig böra upplysa Hr v. Hartmansdorff,
att min mening icke är, att Lunds academi är stjufmoderligt
behandlad i afseende på antal af professioner, och
D c n a Juni f. ni.
35
i öfrigt vill jag här icke strida med honom, 0111 de håda
universiteten äro lika behandlade i allmänhet. Jag vädjar
härom till allmänna omdömet och tror, alt det skall göra
rättvisa åt min åsigt, att om man icke vill hylla centralisationsideen,
utan bibehåller 2:ne universitet, bör man, efter
min mening, dela lika emellan båda oell icke låta det ena
stå efter för det andra. Jag tror äfven, att del fiån en politisk
synpunkt är orätt att lemna anledning lill missbelåtenhet
hos just det universitet, som genom sitt läge står i
närmare förbindelse med det öfriga Europas universitet
och bildning än Upsala.
Hr Cederschjöld: Jag har begärt ordet för att motsäga
en värd talare, med hvilken jag eljest sorn oftast delar
åsigter. Hr Gr. Cronhjelm har nemi. trott, att ingen särskild
profession i chirurgi och barnförlossningskonst är i
Upsala behöflig. Men så länge medicinska faculteter skola
bibehållas i Upsala och Lund, är det nödvändigt, att särskilda
lärare der finnas jemväl i berörde del af vetenskapen.
Det är icke nyttigt att börja med practiken, innan man erhållit
erforderlig theoretisk underbyggnad, ty då skulle endast
routinierer bildas, men icke egentliga läkare; och det
theoretiska kan fullkomligt lika väl inhemtas i Upsala som
bär, hvarest man i alla fall icke heller börjar den practiska
cursen, innan man undergått examen i de theoretiska
delarna.
En ledamot har sökt visa, att en profession i laghistorien
är nödvändig. Jag vill lemna det derhän; men åtminstone
måste det blifva svårt att läsa öfver vår oeconomiska
lagstiftnings historia, utan att göra en satir på Styrelsens åtgärder
i denna del. Det skulle mången gång kanhända blifva
kinkigt nog att göra reda för och reflectera öfver alla
de hvarandra motstridiga författningar, hvarmed vår oeconomiska
lagstiftning i flera århundraden öfversvämmat landet
och förqväft näringarna, utan att man blottställde sig för
missnöje eller kanhända åtal enl. tryckfrihetslagen.
Hr Lagerhjelm: Det är med särdeles tillfredsställelse
jag förnummit, att icke någon ledamot talat emot bebofvet
af det anslag, jag påyrkat; men jag vill besvara några yttranden
af den talare, som icke velat till alla delar instämma
med mig. Han har nemi. sagt, att några nya löner icke
böra anslås, förrän den generella regleringen af våra undervisningsverk,
hvilken vi lära hafva att förvänta, blifvit
verkställd. Jag hemställer, huruvida man beböfver ingå i
pröfning af hela systemet för våra läroanstalter för att finna,
det en vetenskap, nemi. chemien, som nu blott har en
professor, men likväl omfattar trenne andra vetenskaper,
geologien, geognosien och mineralogien, ej längre kan vara
belåten med en lärare; och hvad angår inrättandet af en
adjunctur i physiken, hemställer jag, om det kan vara skäl
3S
Den a Juni f. ra.
afstyrka sådant, då man vet, att denna vetenskap så tillvuxit,
att det nästan är omöjligt, att den kan omfattas af
en person ? Jag kan åtminstone icke frångå mina åsigter derom,
förrän jag får höra några skäl för de motsatta, i afvaktan
hvarpå jag jemväl afhållen mig från att ingå i vidare
utveckling af ämnet. Slutligen får jag anhålla, att, om
Utsk. skulle finna sig i svårighet att välja hvilka behof företrädesvis
böra afses, det då må besinna, att den undervisning,
som närmast rörer folket, jemväl närmast åligger
detsamma att ombesörja. Man ser ock, att enskilda skolinrättningar
på flera ställen uppstått, och det torde icke vara
nyttigt, att staten träder emellan för att vänja vid påräknande
af dess biträde till företag , som tillhöra de mindre
Corporation erna att hvar för sig, på egen bekostnad, föranstalta.
Staten måste i första rummet söka göra de inrättningar
så ändamålsenliga som möjligt, af hvilka statens tjenst
har att påräkna frukterna. Antager man den princip, att
allmänna anslag skola lemnäs för hvilken slags undervisning
som helst, då blifva, för hvilket folk som helst och med
huru stora anslag som helst, dessa likväl otillräckliga.
Hr Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach.: Då
fråga är om nya inrättningar och anslag för dem, är det
i ett fattigt land nödvändigt att tillse, om icke äldre tillgångar
finnas, innan nya anslag beviljas. Jag skulle således
uti ifrågavar. fall vilja gifva anvisning på en del kyrkors
öfverflödiga inkomster och, hvad flera från Danmark
eröfrade provinser beträffar, på den s. k. helgonskulden,
anslagen till klockare såsom lönetillökning, emot skyldighet
för dem att undervisa församlingarnas barn uti att läsa,
skrifva och räkna. Denna inkomst är för en del klockarelägenheter
ännu så betydlig, att flera af dem blifvit förvandlade
till löner åt kyrkoherdarnas adjuncter, hvarigenom
man altså tagit en del af helgonskulden från folkundervisningen
för att bereda pastorerna lättnad i deras utgifter till
sina medhjelpare. I öfrigt deltaga de klockare, som fått be- ,
hålla helgonskulden, föga uti barnens undervisning.
Hr von Hartmansdorff: En värd talare har sagt,
att förslaget till ny organisation af undervisningsverken hvilan
i god ro. Vill han dermed säga, att man med de anslag,
som hittills blifvit lemnade, ingenting uträttat, så får
jag erinra, att ehuru Ständerna endast nämnde lärarepersonalens
förseende med högre löner, och fastän detta är uppfvldt
från och med d. i Jan. i83o, hafva likväl af besparingar
3:ne nya skolinrättningar blifvit stiftade, nemi. en i
Eskilstuna, en i Philipsstad och en i Åmål. Dessa skulle
sålunda hafva funnits för efterkommande, äfven om R. St.
vid denna riksdag emot all förmodan icke beviljat anslagens
fortfarande, och vittnat om de uppoffringar, 1829 års Ständer
gjerde för samhällets intellectuella förkofran. Dessutom
D t n a Juni f. ra.
3?
äro 78 tunnor årliga räntor inköpta i Ärkestiftet emot 9160
r:dr. Slutligen skola de besparingar, sorn vid utgången af
innevar. år möjligen blifva att tillgå, användas till den materiel
af taflor, glober m. m., som nu i skolorna öfverhufvud
saknas eller befinnes i dåligt skick. En talare har
sagt, att försöket med nya elementarskolan i Stockholm icke
leinnat tillfredsställande slutföljder. Den, som är billig, torde
uppskjuta detta omdöme, tilldess några lärjungar från denna
inrättning utgått till universiteten och således fått visa,
livad de duga till. Jag torde dock få erinra, att den method,
sorn användes i den ifrågavar. skolan, icke är den,
som af uppfostringscornmitte'en yrkades och som jag, för
min del, biträdt, nemi. den ambulatoriska, hvilken redan
genom ephori egen försorg är införd i ett stift och ännu vidare
kan införas utan någon större reform; utan den method,
som i nya elementarskolan begagnas, är densamma, som
nyttjas vid Carlberg, eller den yttersta motsatsen mot gamla
skolformen. En talare har yttrat, att anslagen egentligen
afsett förhöjning i de redan befintliga lärarnas löner och
icke löner för nya lärarebeställningar, hvadan han trott, att
tillförordnade lärare icke kunde ifrågakomma. Jag får deremot
upplysa, att läroverkscommittéen föreslagit nya lärarebeställningar
i naturalliistorien, i moderna språken, i gymnastik
och i teckning, eller tillsammans 4 v'd hvarje gymnasium.
Man har anmärkt, att utaf kyrkornas inkomster kunde
någon del användas till folkskolor. Det är icke heller
underlätet i Skåne, hvarest kyrkorna egentligen hafva större
inkomster, än de behöfva. Det har ofta händt, att K. M.
der tillåtit sådana medels användande till skolor. Man har
äfven talat om begagnande af den åt klockare anslagna helgonskulden.
Jag tror visserligen, att det säkraste och bästa
sätt att förbättra folkundervisningen öfver hela Riket vore
att förena skollärarebefattningar med klockaretjenster, om man
nemi. lade särskilda löner till dem, som för klockarne redan
finnas, och jag får i sammanhang dermed nämna, att församlingarna
inom Lunds stift hafva af helgonskulden beviljat
bidrag, om ej till sockenskolorna, dock till stiftets gymnasium,
eller den cathedralskola i Lund, som man i stallet
åstundat, hvadan önskningarna i detta afseende redan äro
på sitt sätt uppfyllda.
Gr. Cronhjelm: En värd talare, Hr Lagerhjelm, har
directe till mig ställt den fråga: af hvad skäl jag icke tillstyrkt
ökade löner och nya professioner? Jag tror, att jag
tydligt uppgifvit det, och får nu ytterligare upprepa mina
skäl. Jag nekar icke, att geologien och mineralogien äro
skiljaktiga från chemien och fordra särskild profession; jag
nekar icke heller, att en adjunct i physiken är af behofvet
påkallad; vidare icke heller nyttan- af att draga riktningen
38
D e n 2 Juni f. m.
åt sådana håll, deraf näringarna och industrien hunna åtnjuta
fördelarna; men jag har bestridt och bestrider ännu,
att dessa innovationer skola vidtagas plockvis. K. M. har
på R. St:s begäran nedsatt en committé' till undersökning
af våra undervisningsanstalter. Dess arbete är öfverlemnadt
till allmänhetens granskning, anmärkningar äro deröfver inkomna,
och likväl, om också hela förslaget icke för närvar,
hvilar i god ro, hvilar det dock. Vi hafva icke ännu icke
fått emottaga någon K. propos. i ämnet; och då vi veta, att vi
böra hafva en sådan att förvänta, anser jag det vara orätt
att företaga partiella organisationer, innan vi kommit i tillfälle
att pröfva ett fullständigt förslag i ämnet. Om jag ännu
är representant, då frågan i sådant skick förekommer, skall
det blifva mig en dyrbar pligt att tillstyrka såväl den af
Hr Lagerhjelm påyrkade som öfriga förbättringar. Skulle
vi nu bifalla en och annan, så kunde det hända, att, då hela
förslaget framstod, vi kunde finna andra mera nödiga <5{c.
Jag har med flit dröjt att yttra mig i ämnet, förrän discussionen
fortgått en stund, emedan jag, i saknad af någon i
system uppställd ledning för omdömet, icke trodde mig kunna
tala deri med erforderlig sakkännedom. Nog kan man
inse ett behof, men dettas förhållande till andra eller rätt till
företräde framför dem kan man icke med visshet sluta till,
utan att man är i tillfälle öfverskåda det hela. Hr v. Hartmansdorff
har trott, det jag afsett, att medlen icke blifvit
använda till de bestämda ändamålen. Sådant har aldrig
varit min mening; men då dispositionen nu blifvit ifrågaställd,
ber jag att få erinra, det de anslagna medlen lågo i
ro till i8'33 års slut, ehuru de då utdelades med retroactiv
rätt från i83o. Dröjsmålet synes dock bevisa, att bebo
fv et icke varit så trängande. Jag anser visserligen, att
det är orätt att vara njugg, då det är fråga om föremål af
förevar, beskaffenhet; men förrän vi för vårt omdöme fått
någon tillförlitlig ledning från Styrelsen, anser jag mig icke
kunna ingå i något partielt beslut till bifall af det ena eller
andra anslaget.
Hr von Hartmansdorff: Förra gången, jag yttrade
mig, glömde jag efterkomma uppmaningen att lemna underrättelse
, huruvida en af Ständerna begärd utredning öfver
ecclesiastikstaternas tillgångar ännu vore fulländad eller icke.
Jag får nu upplysa, att de infordrade uppgifterna ännu icke,
oaktadt skedda påminnelser, inkommit från KammarColRm
och Statscontoret. Måhända torde Presidenten i Kammarcolltm
kunna upplysa oss om skälen till di-öjsmålet, hvilka
förmodligen icke äro några andra än uteblifna eller ofullständiga
uppgifter från vederbörande i landsorterna. Skälet,
hvarföre utdelningen af anslagen till elementarläroverken
icke ägde rum förrän år i833, är det, att den nödiga utredningen
icke förr blef fullständig. För *tt komma sannin
-
Dea % Juui f. m.
39
gen så nära som möjligt, måste flera undersökningar anställas.
Till följd deraf fick man ock reda på 19,260 r:dr, som
befunnos samlade i stiften, utom de årliga tillgångarna. Att
utarbeta en fullständig plan till läroverkens allmänna organisation
skulle jag tro vara Regeringens och icke R. St:s
sak. Skulle de annorlunda än i granskningsväg befatta sig
med en sådan åtgärd, fruktar jag, att ingen organisation
blefve uppgjord, utan att den redan befintliga blefve sönderrifven.
Hvar och en, äfven bland män med högre upplysning
och öfversigt af det hela, söker, så vidt möjligt är, skaffa
inkomster åt den corps eller det stift, han tillhör, lemnande
derhän de ojemnheter och den obillighet, som deraf
skulle uppkomma för de öfriga. Redan har jag deraf haft
tillräcklig erfarenhet både bland stiftens styresmän och enskilda
riksdagsmän. Från hvilken landsort någon må vara,
anser han dess behof störst och dess anspråk bäst grundade.
Blott för det, att skolrevisionen föreslagit förminskning
af en skola, i hvars granskap en vida större upprättas,
hafva und. föreställningar deremot med bilagor på 4 särskilda
språk inkommit. I ett stift, som fått en ny skola, har
dess styresman, icke nöjd dermed, velat hafva en annan
skola utvidgad med en umbärlig lärare, och, för sitt ändamåls
vinnande, satt Landshöfdingen och andra män af inflytande
i rörelse. Skulle hvar och en på samma sätt gå tillväga
för läroverken i sitt stift, så befarar jag, att förbistring
blefve slutföljden. Mig synes således bäst, att R. St. anslå
den uppgifna runda summan och att, då den blifvit af K.
M. till sina bestämda, af läroverkscommitte'en och skolrevisionen
redan detaillerade ändamål använd, R. St. granska
dispositionen deraf likasom af hvarje annan.
Hr Cederschjöld: Jag medgifver riktigheten af den
siste värde talarens påstående , att fördelningen af anslaget
bör lemnäs åt K. M. Men öfver sjelfva läroverkens organisation
böra Ständerna få yttra sig. Man har sett andra
organisationer vidtagna af Regeringen, med hvilka man icke
haft anledning att vara nöjd; och den nu ifrågavarande är
alltför vigtig för att öfverlemnas åt ovissheten. Samma värda
talare har jemväl sagt, alt han sjelf är angelägen, att
förändringen kommer till verkställighet, och har äfven
erinrat om otjeniigheten att hafva tjenstemän på rörlig, constituerad
fot. Genom den åtgärd, jag föreslagit, skulle sålunda
R. St. gifva den värde talaren ett nytt skäl att kunna
på vederbörlig ort göra sina åsigter gällande om nödvändigheten
att påskynda organisationsfrågans afgörande.
Hr Lagerhjelm: Då blott en enda ledamot är af motsatt
tanka med mig i detta ämne, ville jag äfven söka vinna
honom på min sida. Han utgår hufvudsakligen från den
synpunkt, att man icke bör bifalla anslag till partiella förändringar,
innan vi få se eD fullständig plan framlagd, erne
-
4°
Den a Juni f. m.
dan han vill vara öfvertygad, att de partiella förändringarna
passa in i systemet. Jag ber blott att, beträffande
de delar, för hvilka jag talar, få till den värde ledamotens
ompröfvande framställa följande omständigheter. Uti uppfosti
ingscommitteen voro åsigterna så delade, huruvida läroverken
borde bibehållas i det skiek, de äro, eller om nya
principer om methoder der borde införas och iakttagas, att
man nästan kan säga, att de vägde så godt som lika. Men
uti den omständighet, att vissa nya professioner och adjunctfirer
voro nödiga, derom var öfvertygelsen allmän; och
då de af mig påyrkade tillhöra de förslag, i afseende hvarå
tankarna icke voro delade, hemställer jag, om det nu finnes
något skäl att, i afbidan på antagande jemväl af det mindre
gifvet nödiga och nyttiga, uppskjuta att införa det all/nänt
såsom nyttigt erkända. Jag tror, att den enskilde, om han
med vederbörlig grannlagenhet granskade hela systemet, skulle
komma i mycken tvekan, innan han ville afgöra deröfver;
och huru mycket mera skäl till en sådan besinning skall då
icke den hafva, som har hela Rikets väl sig anförtrodt. Min
tanke är således, att några års betänkejid ganska väl erfordras,
innan man skrider till afgörande i ett ämne, som ingriper
i hela samhällets bildning och fortfarande moraliska
lif, och att man icke under tiden bör återhålla beviljandet
af de i alla händelser nödiga anslag.
Gr. Cronhjelm: Det torde vara öfverflödigt att besvara
den siste talaren, sedan Hr von Hartmansdorff så fullständigt
vederlagt honom, då han fästat vår uppmärksamhet
å den förbistring, som uppkommer, då man icke omfattar frågan
i dess helhet, utan den ena söker genomdrifva ett och
en annan ett annat anslag, hvar och en afseende blott partiella
interessen; och det torde vara nog strängt att tadla
representanten för det han säger sig icke vilja ingå i någon
pröfning af en administrativ fråga, utan att äga ledning
för omdömet i förslag från Konungen, hvilket synes vara lika
lätt att afgifva, i fall behofvet är gifvet och angeläget,
som det synes vara billigt att påräkna, och hvilket säkerligen
så mycket skyndsammare afgåfves, om Representationen
förklarade, att den dessförinnan icke lemnar några ytterligare
anslag i denna väg.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Med det anslag,
Utsk, föreslagit att på stat uppföras och som utgör 60,000
r:dr, tror jag icke, att det är omöjligt att reglera våra undervisningsverk;
ty frågan om methodernas förbättrande är
oberoende af ökade anslag. Ämnet har visserligen icke undfallit
Styrelsens uppmärksamhet, och jag tror, att om de
ifrågavar. anslagen, på sätt Utsk. föreslagit, uppföras på
stat, skall Regeringen, med ledning af de förberedande åtgärder,
som redan finnas vidtagna, komma i tillfälle att före
-
Den 3 Juni £. m.
4'
retaga reorganisationer. Hittills har Styrelsen icke kunnat
lägga någon afgörande hand härvid, emedan anslagen icke
voro permanenta. Då de antaga denna natur, är jag öfvertygad,
att Styrelsen skall företaga ärendet, som af henne
med lifligaste värma omfattas. Jag anhåller således, alt anslagets
uppförande på stat må, såsom Utsk. föreslagit, gillas.
Frih. Palmstjerna, Bror Knut, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
StatUtsk., som blott omnämnt de skäl, hvarmed jag
motiverat min motion, utan att kunna ingå i vederläggning
af desamma, anser sig likväl, med öfvertygelse derom, att
Hr Ling icke ”lärer” låta efterkommande gå miste om
frukterna af en vetenskap, den han sjelf utbildat och åt
hvilken han egnat hela sitt verksamma lif, ej kunnat till—
styrkat något ytterligare anslag till författaren för att sätta
honom i tillfälle att utgifva ett fullständigt gymnastiskt arbete,
hvaraf den afhandling, som han förbundit sig att till
trycket befordra, blott utgör en mindre del. Med den närmare
kännedom, jag äger om ifrågavar. mans oafbrutna nit
att gagna sitt fosterland och hans alltid växande ihärdighet,
ju större hinder han har att bekämpa i banan för sin rastlösa
verksamhet, instämmer jag gerna i StatsUtskrs öfvertygelse
, att Hr Ling icke lärer låta efterkommande gå miste
om frukterna af sina forskningar; ty jag hoppas, att om
han ock aldrig upplefver den tid, då nationen med allvar
vill tillegna sig hans erfarenhet, han likväl icke skall underlåta
att nedskrifva sitt gymnastiska system till gagn för framtida
generationer. Jag fruktar dock, att detta arbete aldrig kan
komma att så fullständigt, som författaren uttänkt det, af
trycket utgifvas, derest han icke af allmänna medel för ändamålet
understödjes, medan han ännu äger förmåga att
sjelf ordna sina ideer, och jag är fullkomligt viss derom, att
han af skyldig känsla såväl för sin talrika, obemedlade
familj, som för sitt eget honom öfverlefvande rykte, aldrig
skall våga att med anlitande äf sin credit äfventyra utgifvandet
af ett så vidlyftigt och, i anseende till det oundgängliga
planchverket, kostsamt, vetenskapligt arbete.
Jag har ingalunda väckt den motion, som föranledt
ifrågavar. betänk., i någon hemlig afsigt att, under förevändning
af understöd för arbetets utgifvande, tillskynda författaren
en pecuniär vinst, utan endast med afseende å den
allmänna nytta, som deraf otvifvelaktigt skulle sprida sig i
flera riktningar inom nationen, för att skydda Hr Ling för
en gifven förlust vid företaget och — jag tillstår det — för
att bereda honom den tillfredsställelsen att slutligen se sig
vara förstådd och sin sak omfattad af samtiden, den enda
belöning, som han rätt skulle värdera.
Då StatsUtsk. emedlertid tyckes grunda sitt afslag å min
8 IT. 6
41
D e ii i Juni f. m.
motion endast p& den goda öfvertygelse, det uger om Hr
Lings fortsatta sjelfuppolfrandc uthållighet för sitt syfte, vågar
jag vördsamt hemställa om, med ringaste sken af billighet,
man kan fordra, att en man, sorn snart ett halft århundrade
användt siu tid och sina krafter för ett erkändt
nyttigt ändamål af så allmän omfattning, ännu på sin ålderdom
skall tillsätta af egna knappa tillgångar för att vidare
gagna?
I anledn. häraf önskar jag återremiss af betänk, och
att detta mitt anförande målle till Utsk. åtfölja, samt att
R. St. täckas förelägga StatsUtsk. att inkomma med ett förslag,
som betryggar Hr Ling för all förlust vid utgifvandet
af dess gymnastiska arbete med erforderliga plancher, så fullständigt,
som författaren i theoretiskt och practiskt afseende
uttänkt det.
Hr Dalman, Wilh. Fredr , hade ingifvit följande
anförande:
Då jag är hindrad att fortfarande bevista discussionen
anglde regleringen af tolde hufvudtiteln, har jag likväl, för
den sannolika händelse, att återremiss beslutes, trott mig icke
böra förbigå framställningen af några anmärkningar vid
Utskis betänkande.
Jag tillstår, att det synes mig, som hade Utsk. i detta
betänk, i allmänhet, utan tillräcklig pröfning af behofvet
och anslagets gagn, tillämpat en sparsamhetsgrundsats, som
likväl vid flera tillfällen, då det gällt för samhällets fortgång
vida mindre väsendtliga utgifter, blifvit öfverträdd. Redan
i sista plenum tog jag mig friheten atti detta fall yttra mitt
klander å Utsk:s frikostighet vid regleringen af gide hufvudtiteln
för näringarna, jemnförd med Utskis njugghet emot
de intellectuella bildningsanstalterna.
Jag vill här icke ingå i någon utveckling af de många
och vigtiga skäl, som tala för understöd åt läroverken; den,
som icke med hjertat oell det moraliska sinnet fattar bildningens
nödvändighet och framför allt annat öfverlägsna värde
just derföre, att den är samhällets högsta ändamål, den
fattar icke denna tanka i följd af något slags deduetion.
Jag inskränker mig således att endast och allenast från den
materiella sidan betrakta ett af våra läroverks tillstånd, och
jag viii jer dervid företrädesvis universitetet i Lund, emedan
jag närmast känner detta samt är lifligt öfvertygad, att de
lärare, hvilka der komme alt genom ett ökadt anslag erhålla
någon förbättring i sina ytterst bedröfliga vilkor, äro deraf
fullkomligen förtjenta, och emedan detta universitet eljest
troligen äfvenlyrar att förlora flera på vetenskapernas bana
raskt framskyndande män och ynglingar.
Jag får således först fästa R. o. Adis uppmärksamhet
[)å den betydliga skillnad i lönevilkor, som äger rum emelan
Lunds och Upsala universitet och hvilken är utredd i en
Den a Juni f. m
af Hr Professor Westman i detta ämne framställd, af StatsUtsk.
behandlad motion. Deraf inhemtas, att den sammanlagda
löneminskningssumman för en professor i Lund emot
en i Upsala, dä lönerna i alla grader sinsemellan jemnföras,
uppgår till öfver i i,ooo r:dr b:co. På samma sätt förhåller
det sig med den yngre lärarepersonalen; ty utom det, att
adjunclslönen i Lund med i5 t:r understiger den i Upsala,
hvilken skillnad, i följd af de i Skåne alltid lägre spannmålsprisen,
blir än mer betydlig, finnas ännu vid Lunds academi
3:ne ordinarie adjueter, hvilka blott uppbära hvardera i5o
r:dr, eller föga mer än trejedelen af hvad som erliål les för en
motsvarande befattning vid Upsala universitet. Flera af de
yngre lararne hafva i decennier intill sisth års början varit
alldeles lönlösa och, i anseende lill öfverflyttning på institutionerna
af 3:ne års anslag, galt miste äfven om hvad de
med det ringa anslag, som vid sista riksdagen beviljade»
bort kunna påräkna.
Här är icke stället att klandra den fördelning af det
vid sista riksdag beviljade anslag för universiteten, hvilken
blifvit genom Ecclesiastik-expeditioneu tillsvidare fastställd.
Enieflexion, som likväl, efter ofvan framställda förhållanden,
otvunget erbjuder sig, är, att Lunds universitet vid denna
fördelning blifvit, i jemnförelse med Upsala, ganska stjufmoderligt
behandladt, och hvartill, utan att gå särdeles djupt
i forskningen, och efter någon liten slags jemnförelse emellan
de nådebetygelser, som i allt öfrigt tillfalla Upsala, det ej
torde vara så särdeles svårt att upptäcka någon mer eller
mindre tillräcklig anledning.
Vid sådant förhållande anser jag det vara representantens
pligt att, så vidt han förmår, förekomma, att dessa,
lindrigast sagdt, ojemnheter emellan statens till samma förmåner
lika berättigade medborgare och tjenstemän varda på
ett med rättvisa och billighet öfverensstämmande sätt jemnade;
och jag vågar således anhålla, att StatsUtsk. efter tagen
kännedom om speciallönestaterna ej mindre för Upsala
jin Lunds universitet, i likhet med hvad som skett vid regleringen
af K. Cancelliet, täcktes antingen anslå hvad sot»
ytterligare erfordras för att ställa båda universitetens lärare
i samma kategori af löneförmåner och hvartill säkerligen
icke erfordras mer än 2 ä 3,000 r:dr årligt anslag, eller ock
tillstyrka R. St. att hos K. M. i underdånighet anhålla, det
K. M. täcktes fördela det redan belintliga anslaget för universiteten
på det sätt, att, såsom Utsk. jemväl i sitt nu föredragna
betänk, antydt, de väsendtligaste behofven kunna
genom en ändamålsenlig disposition fyllas.
Statsverkets knappa tillgångar och det emot min önskan
å 9:de hufvudtiteln tillvägabragta bifall hindra mig
att understödja de öfriga, visserligen jemväl nyttiga, anslagen
för undervisningsväsendet; och då jag icke finnér något
förslag till ändamålsenlig organisation af folkskolor från R«-
44
Den a Juni f; m.
geringens sida framlagd t, bekänner jag öppet, att jag ieke
ens för dessa, i inin tanka, företrädesvis angelägna föremal
vågar tillstyrka något anslag, för hvars användande till ett
specielt anvisadt föremål jag icke äger full garanti.
Hr Strussenfelt: En talare, Gr. Cronhjelm, har
yttrat, att Regeringen icke inkommit med förslag till en
allmän reglering af undervisningsverken, och att han derföre
icke kan bifalla de nu ifrågaställa anslagen. Jag kan,
för min del, icke inse annat, än att det betänk., som blifvit
utarbetadt af Uppfostringscommitteen, innehåller fullständigt
förslag i afseende å behofvet af nya lärares tillsättande;
och Statssecret:s förslag grundar sig på samma plan. Jag
tror således, att endast medel fattas för att skrida till verkställighet.
I afseende å hvad Hr Cederschjöld sagt, att det nemi.
skulle blifva svårt att föreläsa laghistorien i hvad den ceconomiska
lagstiftningen beträffar, emedan de principer, man uti
densamma följt, skola vara så stridiga, får jag blott erinra,
att laghistorien egentligen innefattar historien ang:de utvecklingen
af rättsförhållandena under olika tidehvarf och
således egentligen omfattar privaträtten och criminallagstiftningen,
mera än de ceconomiska lagarna; men äfven i afseende
å dessa, och om man antager, att olika principer i denna
lagstiftningsgren blifvit följda, är historien derom alltid
af nytta, emedan den lemnar tillfälle till jemnförelser emellan
de olika åsiglerna och sålunda bildar en säkrare möjlighet
att välja de rättaste.
Gr. Cronhjelm: Jag har nyss af en Konungens rådgifvare,
vid hvilken jag faster mycket förtroende, hört, att
Regeringen ämnar med ali kraft angripa det ifrågavarande
organisationsverket; och detta torde innebära en vederläggning
af den siste talarens påstående, att regleringen redan
är fulländad. Jag är åtminstone i fullkomlig saknad af ali
kunskap om hvad Regeringen tänker i afseende å Uppfostringscommitteens
förslag, och jag kan icke derpå grunda
några åtgärder, förrän jag förvissat mig om hvad Styrelsen
hyser för åsigter i frågan.
StatsUtskts utlåt. N:o 88 återremitterades.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda betänk:n
och utlåt:n från
StatsUtskottet:
Nro 118. om den af Utsk. förrättade granskning af Riksgäldscont.
, f. d. Gen.Assistance-cont. och Götha Canalbolags
samt Malmö f. d. discont-inrättningar;
N:o ng. i anledn. af väckt fråga om inrättande på statens
bekostnad af en arbets* och conectionsanslalt inom Götheborgs
och Bohus län;
Den 2 Juni f. m.
45
N:o 120. i anledn. af väckt motion, rör:de de utskylder,
som för landshöfdmgeresidenset i Nyköping böra till stadens
cassa erläggas;
N:o 121. i anledn. af väckt motion om arfvoden till
städernas rådhusrätter för deras befattning med tullmål;
N:o 122. i anledn. af väckt fråga om bidrag af statsmedlen
till förbättrande och iståndsättande af Warbergs
hamn ;
N:o 12.3. i fråga om hegardt statsanslag för en hamnbyggnad
vid Cimbritshamn ;
N:o 124. i anledn. af väckt fråga om understöd af allmänna
medel för hamnbyggnad och strömrensning vid Ronneby
köping;
N:o 125. i anledn. af väckt motion om statsanslag för
segelfarts öppnande genom sundet vid Björnängehals nära
Marstrand;
N:o 126. i anledn. af väckt fråga om rättighet för nybygge-sökande
att emot behörig borgen lyfta lielu odlingsunderstödet,
så snart genom bevis styrkes, att odlingen blifvit
verkställd;
N:o 127. i anledn. af väckt fråga om det tillägg i afvittringsstadgan,
att alla syner, som ske i och för nyhemmans
upptagande, måtte af staten bekostas;
N:o 128. i anledn. af väckt motion, att Kronan må bekoslu
handtlangning vid kronoheinmans och nybyggens afvittring;
N:o
12g. i anledn. af väckt motion om anslag för underhållet
af en väganläggning till Norrige;
N:o i3o. i anledn. af väckt fråga om premier af allmänna
medel för uppförande af gråstensbyggnader å landet;
N:o i3i. i anledn. af väckt motion om statsanslag till
en stängsel omkring de vid Gamla Upsala kyrka varande 4
ättehögar;
Bevillningsutskottet:
N:o 10. i anledn. af åtskilliga till Utsk. remitterade motioner,
ang:de tullen å från Finland inkommande varor;
N:o 11. i anledn. af K. M:s nåd. propos., rör:de beskattning
af tull- mjöl- och sågqvarnar samt valk- och stampverk
för andras betjenande å städers områden;
N:o 12. ang:de bevillning af utdelningen å Trollhättecanal-
och slussverks-bolags actier;
Lagutskottet:
N:o 62. öfver Frih. Joli. Alb. Kantzous motion, ali bysatt
gäldenär, som all sin egendom till borgenärerna afstår,
genast derefter må från bysättningshäkte! lösgifvas;
N:o 63. öfver motioner om förbud emot lifgifvande af
skuldsedlar, ställda till sedelhafvaren och viss man eller
ordres;
46
Den 2 Juni f. m.
N:o 64. öfver väckta motioner örn antagande af en mera
fri assigrieringsrätt enskilda emellan, än nu äger rum;
N:o 65. i anleda, af motioner 0111 ändringar och tillägg
i nu gällande stadganöen, ang:de bysättning m. m ;
N:o 66. öfver Hr (5. F. Egnells motion ang:de ändring
af beräkningsgrunden för magistraternas bouppteckningsarfvodén;
K:o
67. öfver Riksd,-fullm. Sam. Anderssons motion,
att fattigprocenten i sterbhus mätte utgå, icke såsom nu
af summa inventarii, utan i mån af behållningen, sedan
skuld blifvit afdragen;
N:o 60. öfver Riksd -fullm. Joh. Erikssons motion om
tillägg till 17 Gap i3 § Hand balken;
JN:o 69. öfver Hr Olof YVijks motion om ändring af sista
mom. 5 5. samt 1 mom. 7 §. 17 Gap. Hand.balken;
Expeditions Utskott et:
N:o 10. i anleda, af gjord anmärkning vid Utsk:s förslag
K:o 33 till underd. skrifvelse, angrde deal' K. M. vid sistförflutne
riksdag föreslagna ändringar uti 19, 21 och 88
Reg.formen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe*
Måndagen den 2 Juni 1834-
Plenum kl. 6 e. ra.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 21 sisth Maj på bordet
lagda utlåt. N:o 89, ang;de utgifter å allm. Indragningsstaten.
Hr Skogman, Carl David: Vid StatsUtskts tillstyrkande
uti första punkten af detta utlåt., rör:de ersättningen
till Ranken för förskottet till f. d. K. Familjen får jag vördsamt
upplysa, alt R. St:s skrifvelse icke innehöll någon ledning
att beräkna summan annorlunda an uti bancosedlar, att
StatsUtsk. således icke kunnat följa någon annan beräkningsgrund,
och att åtgärden att förvandla beräkningen i silfver
blifvit af Bancostyrelsen vidtagen utan någon medverkan af
Statsverket. Men om R. St. likväl finna Banken böra erhålla
ersättning efter denna grund och dertill vilja anvisa anslag
på Riksg.coqt., uppkommer derigenom ingen rubbning
i beräkningen af statsregleringen.
Uti io:de punkten har Utsk. icke funnit skäl att å ali
-
Dea 3 Juni c. m.
4?
manna indragningsstaten uppföra den lön, Öfverste Palm, i
egenskap af directör vid Eskilstuna fristad, med 900 r:dr
årligen uppburit; och såsom grund härför har Utsk. anfört
den korta tid af 3:ne år, Öfversten i egenskap af fristadsdireclör
tjenstgjort. Men pensioners beviljande bar hittills
icke berott på den längre eller kortare tid, man innehaft
tjensten; och då Öfverste Palm innehar fullmagt på tjensten,
får jag tillstyrka, att de 900 r:dr, han såsom fristads-directör
åtnjutit, må å allmänna indragningstaten uppföras, till
dess han erhåller annan lön af allmänna medel. På dessa
grunder anhåller jag om återremiss af utlåtandet.
Gr. von Rosen, Magn., uppläste följande:
Jag har begärt ordet för att hos II. R. o. Ad. vördsamt
framställa den önskan, det måtte det förevar betänk, ronde
allmänna indragningsstaten , i anledning af hvad sorn särskildt
angår Generalitetets pensionsrätt, blifva återremitterad t. Jag
grundar denna önskan ej mindre på biIlighetsskä 1, än pä
hoppet om ernående af fördelar för indelta armeens befäl ,
lika efterlängtade som af beliofvet påkallade.
Jag kan ej finna annat än obilligt vara, att högsta militärgraden
ej skulle komma i åtnjutande af enahanda lörman,
somså rättvist är civilstaterna tillerkänd, den, att vid
upphunnen hög ålder, då krafter och helsa vanligen aftaga,
komma i åtnjutande af pension på indragningsstat. K. M.
har derföre i sin nåd. propos. förnyat hemställan härom
hos R. St. och begärt, det ”pensionerna för generalspersoner
må från 2:ne bestämmas åtminstone till 6;” men Utsk.
har ej funnit för godt tillstyika en sådan förhöjning. Jag
skulle likväl tro, att Utsk:s berörde vägran snarare härleder
sig derifrån, att Utsk. uppfattat ämnet från en mindre
riktig synpunkt, än från den åsigt, att beviljandet af den
ifrågavar. pensionsförmånen vore stridande mot rättvisan.
Det skal, som Utsk. anför, föranleder denna min förmodan;
Utsk. yttrar nemi.: ”att då hittills icke något af de gene”ralspersoner
på indragningsstaten medgifna pensionsrum blif”vit
begagnadt, så är anledning förmoda, att detta antal åtminstone
intill nästa riksdag är motsvarande behofvet.”
Utsk:s anmärkning är visserligen sålunda ganska riktig, att ingen
af de 2:nc ifrågavar. pensionerna blifvit begagnad; men som
R. St. vid sednasle riksdag, då pensionerna beviljades, bestämde,
att de voro afsedda för inne hafvar ne af de 9 generalslöner
i penningar, sorn anslogos vid samma riksmöte,
när generalerna från tjensten ville afgå, och Ständerna
då dessutom stadgade, att hela contanla generalsanslaget,
36,ooo r:dr, skulle användas till indelta armeens lönereglering
i det hela, intilldess chefslönerna, som af generalitetet
innehafvas, genom afgång blifva för löneregleringen disponibla,
så hafva hvarken de nyligen utnämnda Generalbefälhafvarne
kunnat förses med contanta löner, ej heller hafva
48
Den i Juni e. m.
arne distinguerade gcneralspersoner, sorn äga indelt Ion, oaktadt
de, med åsidosättande af enskild fördel, anmält sig att
ingå på indragningsstat, kunnat komma i åtnjutande af de
arne pensionerna. Detta är orsaken, att oftanämnde pensioner
äro obegagnade, ett hinder, som beror på R. St. att
nu afhjelpa. Jag hoppas likväl, att sådant måtte ske i förening
med tillökning i pensionernas antal, likmätigt
den nåd. propositionens innehåll; ty denna förmån är verkeligen
för generalitetet, som ej kan beröfvas ägande löner,
af mindre vigt än för det öfriga befälet af indelta armeen ,
enär ännu finnas i3 Generaler, som åtnjuta de fordna chefslönerna.
Innan dessa löner ingå till löneregleringsfonden,
kommer icke det öfriga befälet i åtnjutande af full löningsstat,
på sätt K. M. och R. St. så välvilligt afsett; och ej
kan man begära, att den i statens tjenst åldrade krigaren,
isynnerhet om han saknar enskild förmögenhet, skall godvilligt
afstå från all Ion, utan att erhålla ersättning. Pensionsförmånen
för generalitetet blifver äfven i ett annat fall
af särdeles väsendtlighet för de öfriga officerarne; ty derigenom
kan äfven uppmuntran medelst befordran vinnas inom
alla grader vid de flesta reg:ter, så mycket önskvärdare
som avancementet, i följd af 20 års fredstillstånd, på sednare
tider varit ganska trögt, särdeles i capitaines- och subaltern-officersgraderna.
Af dessa förenade motiver hoppas
jag, att R. o- Ad. täckes gilla min anhållan om återremiss
af betänkandet.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Det är endast i 2:ne
punkter af detta StatsUtskts utlåt., som jag anhåller att få.
yttra några ord, hvilka jag förmodar skola bidraga till R.
o. Ad:s beslut om återremiss af detta utlåt. Första frågan
afser landshöfdingepensionerna. Det är utan allt tvifvel,
att det tillkommer R. St. att besluta, om dessa pensioner
skola blifva lika med statssecreterarelönerna eller icke. Uti
den begäran om förklaring af stadgandet rör:de denna pensionsrätt,
som K. M. till R. St. framställt, finner jag visserligen
en ganska stor grannlagenhet emot R. St. från Styrelsens
sida, ty hela pensionsregleringen förefaller mig så klar,
att någon förfrågan visserligen icke hade behöfts; men så
snart densamma å andra sidan synts tvetydig, kan jag icke
annat än värdera denna grannlagenhet. I afseende på den reglering,
som R. St. 1818 vidtogo med dessa pensioner, har
jag sökt förskaffa mig kunskap om den debatt, som då i ämnet
föreföll, och jag har deraf funnit det vara utom allt
tvifvel, att originen till den reglering, som då skedde, var
den, att R. St. tyckte sig finna, att landshöfdingarna voro
för högt pensionerade, när de ägde att, lika med andra civila
tjenstemän, erhålla sina löner i pension. När denna
lön jemnfördes med de högsta lönerna inom Riket, blef re
-
Den 2 Juni e. m.
»ultatet sådant, att landshöfdingarna alltid hade »torre pensioner
än andra högre tjenstemän. Detta var ett missförhållande,
som fordrade rättelse, och denna rättelse skedde
på det sätt, att 1818 års Ständer undersökte, i hvilken grad
af värdighet landshöfdingarna stodo, och trodde sig finna,
att som landshöfdingar och statssecreterare voro vederlikar,
borde landshöfdingepensionen icke öfverstiga statssecreterarelönen.
Så bestämdes det då, och jag kan icke finna detta stadgande
tvetydigt, eller tveka att förklara landshöfdingarna böra
erhålla pension till det belopp, som motsvarar statssecreterarelönen,
den må vara hvilken som helst Sådan har meningen
likväl icke varit inom Conseillen, och då en förfrågan skett,
vill jag ej motsätta mig pensionsbeloppets nedsättning; men
en bestämd orättvisa skulle det vara att gifva den förklaring,
hvaraf nedsättningen föranleddes, en retroactiv verkan,
så att de, som tagit afsked, blefve lidande. Jag vågar derföre
bestrida, att man såsom en förklaring af det gällande
stadgandet bestämmer, att landshöfdingepensionerna skola
blifva lika med hvad statssecreterarelönerna utgjorde år
1818. Sådant bör blifva ett nytt beslut, och då sätter jag
mig icke deremot. Frih. Fock har nemi. tagit afsked under
förutsättning att, på sätt stadgandet derom innehåller,
erhålla pension, svarande möt statssecreterarelönen, och som
Frih. Focks afskedstagande inträffade efter det statssecreterarelönen
förhöjdes till dess närvarande belopp, anser jag,
utan att derföre kunna anses frångå min princip oin besparingar
i allmänhet, att Frih. Fock icke bör vidkännas någon
minskning i det pensionsbelopp, han, med stöd af stadgandets
närvar, uttryckliga innehåll, ansett sig kunna påräkna.
Jag känner icke, om någon mera än Frih. Fock genom
en retroactiv verkan af den förklaring, TJtsk. i delta afseende
föreslagit, skulle blifva lidande; men jag anser förklaringen
eller, rättare, det nya stadgandet icke böra retroactivt
tillämpas, utan att de, som äro pensionsmessiga, då
beslutet fattas, böra erhålla det högre beloppet, och att de,
som sedermera blifva det, böra njuta pension, svarande mot
stasssecreterarelönen efter 1818 års aflöningsstater. I förbigående
ber jag att få nämna, att jag tycker någon obillighet
ligga i hela åtgärden att förklara landshöfdingarna oberättigade
till det pensionsbelopp, som 1818 fördem anslogs;
men då ett allmänt hushållningssystem synes göra sig gällande,
vill jag icke strida häremot, blott ingen egentlig orättvisa
derigenom uppkommer.
Beträffande den punkten af Utskrs ifrågavar. utlåt., som
angår K. M:s föreslagna vedergällning åt Lagcommitteen,
instämmer jag till alla delar i den reservation, som blifvit
afgifven af Gr. Hamilton, Frih. Palmstjerna, Hr Gyllenhaal
m. fl. mot Utskls tillstyrkande, att Lagcommitte'ens ledamöter
icke skulle erhålla större årligt arfvode än 833 r:dr 16
(k. Vid ett sådant tillfälle, då fråga är för National-repre-,
8 H. 7
Den 2 Juni e. m.
c-rntaiionen att bestämma en ersättning åt personer, som nedlagt
en så mångårig möda på ett så förtjenstfull! arbete, äfven
om det icke i sin helhet skulle vinna bifall, anser jag Representationen
icke böra gå så njuggt lill väga, att man på
skilliugar och runstycken bestämmer en sådan ersättning,
sorn lämpligen torde böra i rund summa anslås och, såsom
Gr. Hamilton föreslagit, höjas till iooo r:dr, hvaraf jag anser
dessa Hrr hafva gjort sig fullt förtjenta; nien jag skulle,
om detta vore möjligt att åstadkomma, vilja yrka olika pensionssummor
åt dessa Hrr, emedan.alla betinna sig uti olika
förhållanden. Bland dem finnes nemi. en, som aldrig besökt
tjenstemannabanan, en, som lemnat densamma i och förlagarbetet,
och en, som är i full utöfning af innehafvande
tjenst. Med ett ord, de äro alla i olika förhållanden; men
jag vill ej, örn icke någon annan yrkar det, begära, att någon
skillnad i detta fall dem emellan göres, blott pensionen
uppsättes till det belopp, reservationen innehåller. Af dessa
nu uppgifna anledningar anhåller jag om återremiss af utlåt,
och att mina anmärkningar må densamma åtfölja till Utsk.
Hr Rothlieb, Axel Fredr., uppläste följande:
Sedan Hr Presidenten Frih. Fock, för dess långa förtjenstfulla
tjenstcbana såsom landshöfding, efter afskedstagande
kommit i åtnjutande af den pension, som R. St. vid
1818 års riksdag, under då fastställda vilkor, bestämt för
landshöfdingar med indelt lön (då de lemna tjensten) i likhet
med statssecreterarelönerna, och då R. St. vid sistförflutna
riksdag beviljat löneförhöjning för statssecreterare,
utan att förklara, det lands höfdin gepensioner na
ej derföre finge höjas öfver hvad R. St. vid 1818
års riksdag bestämt; så anser jag det vara obestridligt,
att Frih. Fock bör från dess afskedstagande vara i åtnjutande
af en lika pension som den lön, hvilken vid sista riksdag
anslogs för en statssecreterare. I öfrigt förenar jag mig
med de ledamöter af StatsUtsk., hvilka i denna fråga afgifvit
sin reservation och funnit Hr Presidenten Frih. Focks
pensionsrätt vara ostridig till lika belopp med en nuvarande
statssecreterares lön. Jag anhåller om återremiss, på det ett,
i min tanka, begånget misstag må kunna rättas; och med
åberopande af ett annat skäl yrkar jag återremiss af StatsUtsk:s
utlåt., i anledn. af K. M:s nåd propos. om pensioner
för generalspersoner, som StatsUtsk. afslagit. Jag hade
trott, att Utsk. bort mera fästa sig vid den K. proposm,
än som skett. Det är icke skäl för afslåendet att åberopa,
det ej de tvenne vid förra riksdagen beviljade generalspensionerna
ännu blifvit begagnade, utan tvärtom ökadt skäl
att bifalla den K. propos:n, då tilltagande år och dermed
förenad svagare helsa naturligtvis påkalla afskedstagande;
och huru skall det kunna ske utan behöriga pensioner ? Kan
»nan begära tjensternas och lönernas afstående, utan att för
-
Den a Juni c. ro.
5i
vissa innehafvarne om de föreslagna pensionerna, sorn i alla
fall ej motsvara de innehafvande lönerna. Utan bifall till
Konungens nåd. propos., ang:de generalspensionerna, skall
löneregleringens fulländande fördröjas och Hera förljenta
officerare sakna både befordran och den löneförbättring, som
är bestämd. Ett lika förhållande är i min tanka obestridligt
i anseende till amiralspensionerne. Jag anhåller på dessa
grunder om återremiss.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Jag får äran förena
mig uti hvad Gr. v. Rosen anfört, rörrde generalspensionerna,
samt uti hans anhållan om återremiss af utlåt, i denna
del. Jag har derföre egentligen a:ne grunder. Den ena är,
att jag finner, att, i händelse K. M:s propos. bifölls, derigenom
bereddes tillfälle för generaler att taga afsked, när aftagande
helsa och krafter satte dem ur stånd att vederbörligen
sköta tjensten. Den andra grunden, hvarföre jag yrkar
bifall till den K. propos:n, är den, alt jag ser deruti
enda sättet för indelta reg:terna, alt återbekomma reg:tschefslönerna,
hvilka nära 20 år varit disponerade för generalerna.
Jag anhåller om återremiss af utlåtandet.
Ilr Stjernstam, Ludv. Ulr., uppläste följande:
I H. Utsk:s betänk., rör:de förre Kronofogden, Assessoren
Hollstens sökta tillökning i pension, har väl Utsk., i afseende
å de för Hollsten talande ömande omständigheter,
behagat med godhet erkänna deras tillvaro; men då H.
TJtsk. skådat tillbaka intill 1770-talet och eler upptäckt de
i betänk, åberopade äldre stadganden, finner man, huru
mägtig bokstafven varit för att döda andan och den känsla,
sorn bort uppkalla medlidandet i verkligheten för en vid ålderns
gräns emot behofyet och husliga bekymmer kämpande,
allmänt aktad och förtjent man. Flera aktningsvärda
medlemmar af detta hus äro, likasom jag, nogsamt bekanta
med den ovanliga drift, redlighet, ordentlighet och verksamhet,
som Hollsten, under en mera än 40-årig tjenstetid,
på det mest oegennyttiga sätt ådagalagt. Det mest talande
bevis är visserligen, att han icke för sin ålders dag samlat
någon förmögenhet. Då vid framgångna 66 år hans inre och
yttre krafter ej medgåfvo att längre fortfara med en trägen
och besvärlig tjenstebefattning, som gjorde anspråk å dem båda,
föranläts Hollsten att taga afsked, hvarvid han, såsom varande
kronofogde, innan den sednare pensionsregleringen upprättades,
förmodade sig böra oafkortadt komma i åtnjutande
af sin förut innehafda lön såsom pension. Det är mig icke
bekant, hvilka upplysningar i ämnet må vara H. Ut^k. meddelade.
Jag utbeder mig derföre att få fasta H. R. o. Ad:s
uppmärksamhet på de flera för bifall till Hollstens ansökning
talande omständigheter. Såsom redan närnndt är, hafva
de ringare löneförmånerna, hvaraf han varit i åtnjutande,
icke kunnat lemna något öfverskott för en kommande dag,
då en svagsint hustrus vård och flera barns uppfostran med
-
Den a Juni e. m.
tagit den knappa lönen. Hollsten har, under dess redliga,
trägna och verksamma tjenstemannabana, genom en ovanlig
drift, genom väl afpassade åtgärder indrifvit icke mindre
än 17,000 r:drs balance, som vid tjenstens emottagande mötte
hans verksamhet; han har dessutom inbringat åt stalén
34.ooo r:dr b:co utestående balance för undsättningsspannmål;
han har till efterträdaren lemnat ett uppbygdt och
väl brukadt boställe i stället för ett förfallet och vanhäfdadt,
och honom hafva vid flera tillfallen varit anförtrodda
uppdrag, vittnande om förmäns förtroende, och hvarvid
hans duglighet och oegennyttiga verksamhet aldrig varit jäfvade.
Med hänsigt härtill, och då den tillämpning, Utsk.
jemnförelsevis gjort af de äldre pensionsstadgandena med
den sednare tillkomna regleringen, icke synes mig vara lill
Hollsten fullt passande och ej heller instämmande med de
grundsatser, som gälla för äldre tjenstemän inom civila
pensionsinrättningen, der föreskrifterna örn ålder och tjenstetid
icke retroactivt tillämpas, hemställer jag till H. R. o.
Adis rättskänsla, om icke Utsk. i förevarande fall mera bort
afse de synnerliga, för Hollsten ömande omständigheter, än
de till afslag gagnade skälen, särdeles då det allmannas uppoffring
är så högst ringa för att åt en af samhället välförtjent,
åldrig tjensteman bereda en lugnare afton än den,
som nu vid 70 års ålder synes möta honom, derest icke Utsk,,
till hvars vidare behjertande af Hollstens beklagansvärda
ställning jag vågar anhålla om återremiss af betänk., skulle,
med skalig anledning af den i öfriga RiksSt. vidtagna lika
beskaffade åtgärd, vid närmare skärskådande af alla i ämnet
förekommande omständigheter finna sig befogadt att hellre
bifalla än ytterligare afslå den åldrige tjenstemannens visserligen
icke öfverdrifva anspråk.
Hr Stjernstam tilläde muntligen:
I afseende å hvad StatsUtsk. yttrat, ronde belöning åt
de Hrr och män, som uppgjort förslaget till lagen, får jag
till R. o. Ad. hemställa, om det icke vore tjenligare, attén
viss summa i ett för allt blefve till dem anslagen. Jag anhåller,
att äfven denna omständighet måtte få åtfölja återremis&en
till Utskottet.
Frih. Cederström, Jac.: Det har, såsom motiv för
nedsättning af landshöfdingepensiotierna blifvit yttradt, att
en sädan nedsättning skulle vara sammanhängande med det
hushålls- och besparingssvstem, sorn borde införas i Rikets
statsreglering. Jag ber att få fästa R. o. Ad.‘s uppmärksamhet
derpå, att det icke gifves någon större misshushållning,
än att genom för små pensioner bibehålla personer i
tjenst, som genom ålder och aftagande helsa äro oförmögna
att förvalta sina embeten och således tillskynda staten större
förluster, än om de förseddes med så tillräckliga pensioner,
Den s Juni e. ra.
53
att de kunde lemna rum för mera kraftiga och verksamma
man. Jag afstyrker således, hvad Utsk. tillstyrkt i afseende
på pensionernas belopp, som jag anser böra blifva lika med
hvad statssecreterarelönen nu utgör. Hvad Frih. Fock särskildt
beträffar, uppstår det förhållande, alt han är lagligen
berättigad, såsom varande landshöfding, innan 1818 års beslut
fattades, att i pension erhålla hela den lön, han såsom
landshöfding uppbar. Att Frih. Fock på grund af berörde
beslut anmälde sig till erhållande af pension till belopp,
motsvarande statssecreterarelönen, lemnar jag derhän; ty ett
i slikt afseende fattadt beslut kan icke gälla för andra än
dem, som blifvit landshöfdingar efter det beslutet fattades
och promulgerades, emedan de, som förut voro landshöfdingar,
hade emottagit sina embeten med rättighet att vid 70
års ålder erhålla hela lönen i pension Då emedlertid Frih.
Fock förklarat sig nöjd med den pension, som ar equivalent
med statssecreterarelönen, tror jag alt staten kommer
att vinna derpå, i stället för att förlora. I afseende på generalspersoner
är förhållandet nära detsamma. Det faller af
sig sjelf, att derest ej så tillräckliga pensioner kunna dem
lemnäs, att de kunna taga afsked, blir armeen utan genenalsbefäl,
enär dessa personer nödgas qvarstå intill senaste
åldern, hvaraf händer, att, i händelse af uppkommande krig,
de vid armeen äro otjenstbara. Jag tror således, att den
hushållningsprincip, som ligger till grund för Utskrs tillstyrkta
afslag å K. M:s propos., icke svarar mot ändamålet och
icke kan bestå för en lugn granskning af hvad som utgör
statens fördel och behof. Jag hoppas, att Utsk. efter den
skeende återremissen iakttager tillfället att besinna dessa frågor.
Jag anhåller således om återremiss af utlåt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Några värda talare
hafva yrkat, att flera pensioner skulle anslås för generalspersoner,
på det att de kunde slippa att i tjenst qvarstå intill
döddag, utan måtte kunna i rattan tid taga afsked. Jag
kan icke gilla denna åsigt. Jag föreställer mig, att i fredstid
generalsbefattningen icke är svårare, än att den vid hvad
ålder sora helst kan bestridas, och att dessa personer således
gerna kunna qvarstå på sin plats intill döden, helst jag
förmodar, att, om krig utbryter, generalerna i alla fall komma
att tagas ur de lägre graderna. Jag kan således icke
annat än gilla Utsk:s utlåtande.
Frih. Boye, Ludv.: Lika med Gr. Cronhjelm och
Frih. Cederström begär jag återremiss af utlåt i den del,
som angår landshöfdingepensionerna och särskildt Frih. Fock.
Till rättsbegrepp hörer och har i alla tider hört, att ingen
lag eller författning kan äga retroactiv kraft till förfång
för någon person. När man nu besinnar, att Carl XI:s
pensionsstat för landshöfdingar varit gällande ända till 1818,
måste man ej med något sken af rättvisa kunna förneka,
54
Ben i Juni e. m.
alt de landsliöfdingar, sorn erhållit sina tjenster under det
samma stat varit gällande, äfven böra få tillgodonjuta de
förmåner, som med den staten voro förenade. Hvad Frih. Fock
särskildt angår, inträffar med honom det förhållande, att
hans företrädare i embetet i flera år af Frih. Focks tjenstetid
åtnjutit hela landshöfdingelönen, hvadan således Hr Frih.
i sin tur borde få tillgodonjuta ersättning för den uppoffring,
han sålunda fått vidkännas. När man vidare eftersinnar,
att efter Carl XI:s pensionsförordning hade Frih. Fock
vid sitt afskedstagande varit berättigad att, på sätt Statscont.
uti sitt und. tillstyrkande upplyst, erhålla pension af 5,370
r:dr b:co. När man besinnar detta, kan man icke nog förundra
sig öfver, att StatsUtsk. låtit honom för andra gången
blifva lidande; han blefve det efter den princip, StatsUtsk.
antagit, då han efter 1818 års stat erhölle 4,000 r:dr,
och nu skulle han för andra gången förlora, då han blott
finge 3,ooo r:dr. Ett sådant förhållande kan jag ej förena
med allmän rättvisa och begrepp om lag och rätt. Jag yrkar
derföre, alt fftsk. måtte rätta misstaget oell tillägga
Frih. Fock den pension, honom tillkommer med 4,ooo r:dr,
för hvilken mening jag hemtar ett ytterligare skäl från 1818
års författning, som stadgar, att landshöfdingepensionen skulle
bestämmas till lika belopp med statsecreterarelönen derföre,
att statssecreteraren vore landshöfdingens vederlike i
embetet. Nu måtte väl landshöfdingen icke hafva förlorat
rättigheten att anses för statssecreterarens vederlike; och när
grunden står qvar, måste väl äfven resultatet vara lika.
Jag anhåller att få yttra mig uti en annan omständighet.
Iir Stjernstam har framställt ett ömande förhållande.
Kronofogden, Assessoren Hollsten, som i 4* 4r tjent s°m
kronofogde, sorn emottog tjensten med 17,000 rtdrs balance
och lemnade den utan balance, och som af sin landshöfding
och alla i orten boende personer har det största beröm
örn sig, har, förvillad af 1818 års stadga och K. KammarCollegii
bref, tagit afsked i den öfvertygelse, att han vid 65
års ålder skulle i pension få tillgodonjuta hela kronofogdelönen,
då honom deremot blifvit tillagd pension lika med
kammarförvandter i K. M:s och Rikels Collegier. Hade Assessor
Hollsten förutsett, att hans pension icke skulle blifvit
lika med kronofogdelönen, så hade han ej tagit afsked,
emedan han med en svagsint hustru och fern bani befinner
sig i ganska knappa omständigheter. Mig synes, att det icke
är R. Si. värdigt att låta en otydlighet i en författning lända
till en så fattig familjs betryck. Jag stödjer mig härvid
på ett annat skäl. Jag har sett, att för 2:ne embetsman,
Kammarrådet Hertzman och K. Räntmästaren Ahlgren, af
hvilka den sednare tagit afsked, Utsk. tillstyrkt, att de må
uppbära pensioner till likhet med hvad deras på stat åtnjutna
löner utgöra. Jag bekänner, att den skillnad, Utsk. gjort
^mellan dessa tjenstemän och Assessor Hollsten, nästan före
-
Den i Junie. ra.
55
faller mig oförklarlig, och jag hoppas derföre, att Ulsk.
skall sjelf rätta della missförhållande.
Slutligen får jag i afseende på det arfvode, Utsk. föreslagit
åt de arbetande ledamöterna i Lagcommitteen, äfven
begära återremiss af utlåt. lin värd ledamot har ganska
sanningsenligt yttrat, att dessa trenne ledamöter befinna sig
uti olika förhållanden. En af dem har nemi. en ganska god
domsaga, har fått hvad han önskar och skall således blifva
tillfyllest belåten med 1,000 r:dr. En annan har icke sökt
befordran i tjenstemannäväg och har icke heller varit i den
grad sysselsatt med arbetet, som de andra tvenne; men den
tredje, Commercerådet Zenius, har från första dagen intill
den sista varit oafbrutet arbetande ledamot. Jag har mig
särskildt bekant, att om icke ett vackert nit för detta lagverk
sysselsatt honom mera än hans enskilda fördelar, så
hade hans vilkor varit bättre; ty jag vet med visshet, att
redan för io år sedan honom varit föreslaget ett Justitierådscmbete,
som han vägrade att emottaga, för att få fullborda
sitt arbete. För honom önskar jag, att Utsk. ville något utsträcka
sitt tillstyrkande och föreslå, att han måtte fortfarande
få tillgodonjuta den lön, han såsom arbetande ledamot
uppburit, då jag, hvad de öfriga tvenne ledamöterna
angår, förenar mig med Gr. Cronhjelm derom, att deras arfvode
måtte höjas till det af Gr. Hamilton föreslagna beloppet
af 1,000 r:dr. Jemte det jag anhåller om återremiss af
utlåt., supplicera!- jag, att dessa anmärkningar må få åtfölja
återremissen.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: Då K. M:s nåd.
propos. till R. St. ang:de ett anslag för Lagcommitteens arbetande
ledamöter remitterades, tog jag mig friheten fästa
uppmärksamheten på de uttryck, sorn i8l5 års Ständer begagnade.
Jag minnes dem ej ord från ord, men innehållet
var ungefär så, att R. St. ansågo det mindre nödigt att
öka arfvodet för dessa ledamöter till det belopp, K. M. då
begärt, och önskade, att ledamöterna fortsatte arbetet med
det dittills bestämda arfvode, öfvertygade, att, sedan de slutat
arbetet, R. St. icke skulle underlåta att vedergälla dem
på ett sätt, som motsvarade deras å arbetet använda möda*
i8i5 års Ständer hade förmodligen tagit exemplet från ty3i
års Ständer, som täflade med oss i sparsamhet, men likväl
icke då, när fråga var att belöna ett stort arbete. Riksrådet
Gr. Cronhjelm, ordförande i den committé', som utarbetat
förslaget till 1734. års lag, afsade sig allt arfvode; men
Ständerna slogo öfver honom en medalj, som förevigade
hans namn och hans fortjenster af lagverket. Något sådant
har här icke kommit i fråga, och jag vill ej heller nu sätta
det i fråga, då min rost säkert vore för svag att åstadkomma
detta rättvisa minne åt den, som närmast ledt Lagcommitteens
öfverläggningar och arbeten. Men 1731 års Stän
-
58
Den 2 Juni «. m.
der, som anslogo ganska stora pensioner St de arbetande ledamöterna
i Lagcommitteen, ansågo sig icke böra aftacka
dessa ledamöter, innan arbetet var granskadt. Jag hade
önskat, att man tagit exempel från denna tid; jag hade
önskat, att committe'en icke blifvit upplöst, förrän den kommit
i tillfälle att inför R. St. redogöra för sitt arbete.
Ehvad tanke man kan hysa om detta arbete, kan det likväl
icke vara mer än en röst derom, att det varit mödosamt och
fordrat allvarlig ihärdighet. Ledamöterna hafva derpå i 20
år egnat sin bästa tid och jag skulle icke anse R. St. värdigt
att bestämma åt dem annan pension än den, som kan
i någon mån anses motsvara den möda och det besvär, som
för detta arbete blifvit använd; men såsom sådan kan jag
icke betrakta den, som TJtsk. föreslagit. Jag anser det opassande
att pruta på några hundrade r:dr i fråga om pension åt
män, hvilka uppoffrat sin bästa tid för ett arbete, sådant
som det ifrågavar.; och jag skulle derföre önska, att, som
statens utgifter derigenom icke ökas, emedan anslagen redan
finnas, de ledamöter, som haft med detta arbete att
göra, måtte under deras öfriga lifstid i pension få uppbära
det arfvode, de under arbetstiden tillgodonjutit. Jag vill
dertill lägga, att jag önskar, att R. St. inginge till K. M.
med und. anhållan, alt med denna pension måtte förenas
skyldighet för dessa Hrr att, intilldess lagarbetet blifvit granskadt,
qvarstå för att gå R. St. till handa med de upplysningar,
som vid granskningen kunna erfordras. Jag anhåller,
att återremissen må åtföljas äfven af dessa anmärkningar.
Hr Cederschjöld: Jag har begärt ordet endast för
att i afseende på pensionen för Frih. Fock förena mig med
Gr. Cronhjelm och Frih. Boye, samt i afseende på pensionerna
för Lagcommitteen med den siste värde talaren.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag har begärt ordet för att
göra några anmärkningar mot Utsk:s vägran att tillstyrka
afskedstagande generalers och amiralers uppförande på indragningsstat.
Det förefaller mig besynnerligt, att i en stat,
der samtliga civila embets- och tjenstemän, från den lägsta
graden till den högsta och utan aReende på antalet af de
sålunda pensionerade, äro berättigade att efter vissa tillryggnlayda
tjensleår och vid en viss ålder få uppföras på indragningsstot,
att uti en sådan stat hela militära personalen
skall vara utesluten från enahanda rättighet, med undantag
af 2:ne personer af högsta graden. Jag tycker, att orimligheten
af en sådan ensidighet är så framstående, att man icke
borde sätta i fråga, att åtminstone den högsta graden inom
militären borde äga samma rätt, som helad en civila embetsmannacorpsen
tiilgodonjuter. Det har blifvit sagdt, att generalerna
kunde till döddagar fortfara med deras tjenstgöring,
Den i J u n i e. m.
h
äfven sedan de blifvit gamla och orkeslösa, så länge nemi.
krig icke inträffar. Det förundrar mig, att en ledamot,
sorn rätteligen är så sträng i sina fordringar mot embetsoch
tjenstemän, alt han skulle fordra, att Riket skulle i
i sin tjenst behålla personer, alldeles orkeslösa och oförmögna
att kunna göra tjensten. Jag hemställer till den värde
ledamoten sjelf, om icke förhållandet i detta fall är olika
uti civila tjenstemannaclassen. En läkare t. ex. Hans erfarenhet
växer med hvarje dag, hans skicklighet utvidgar sig,
och äfven då, när hans helsa förbjuder honom att lemna
sitt hus, far man gerna till honom för att i sista stunden
af hans lefnad consultera hans erfarenhet. Så är icke fÖrliållandet
med en militär. Om man befinner sig i fält, kan
man icke skicka till generalerna för att consultera dem; de
kunna icke gifva sina ordres skriftligen, ty deras tjenstbarhet
ankommer icke blott på geni och omdöme, utan på
personlig närvaro och kroppslig förmåga. Man måste vara
på stället närvarande, då man skall commendera en trupp;
man kan ej sitta i sin kammare göra och det. Jag hemställer
till Utsk. att uppgifva orsaken, hvarföre en hel dass
embets- och tjenstemän skall ställas uti ett så ojemnförligt
styfmoderligt förhållande i jemnförelse med civila embetsmannacorpser.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få
åtfölja återremissen.
Frih. Roye: I anledning af hvad en värd ledamot,
Frih. Ehrenborgh, erinrat derom, att anslaget för lagcommitteen
ännu qvarstår, uther jag mig att få fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att detta anslag ännu icke kan till
staten ingå; ty, såsom jag förmodar, återstå ännu utgifter
för lagverket, innan lagen kan komma uti skick att kunna
promulgeras. Det är denna consideration , som gjort, att
jag ansett de tvenne ledamöter, som med minsta egen uppoffring
arbetat på lagverket, böra tilldelas iooo r:dr, elter
ett mindre belopp än den 3:dje, för hvilken jag föreslagit
pensionen till lika belopp med det arfvode, som hvarje ledamot
under arbetstiden uppburit; men att sträcka derutöfver
pensionsanslaget vore, som jag tror, att för mycket inskränka
det qvarstående öfverskott, som kan för lagverkets
fullbordan blifva behöfligt.
Gr. Cronhjelm: Sedan jag afhört Friherrarna Ehrenborghs
och Boyes yttranden i afseende på I-,agcommitteens
ledamöters pensioner, anhåller jag att få alldeles instämma
uti deras yttranden, emedan jag finner dem mera grundade
än mitt eget. Jag instämmer uti Frih. Ehrenborghs yttrande,
emedan jag, lika med Hr Frih., finner nödvändigheten
deraf, att dessa Hrr ledamöter uti Lagcommittcen mä vara
för R. St. att tillgå för erhållande af erforderliga upplysningar
vid lagförslagets granskning och föredragning, äfven8
H. 8
58
Den 2 Juni e. m.
som för föregående åtgärder vid lagens tryckning, till följd
hvaraf billigheten äfven fordrar, att de få bibehålla sina pensioner
sådana de hittills haft dem, med motsvarande förbindelse
att vid lagförslagets granskning med nödiga upplysningar
tillhandagå. Skulle sådant likväl icke kunna bifallas, anhåller
jag att få förena mig uti den siste talarens yttrande, enär
jag verkligen finnér, att det är stor åtskillnad emellan dessa
ledamöter och anledning att gifva dem särskilda belöningar.
Jag ville ej föreslå sådant, då jag sist yttrade mig,
emedan jag icke hört någon annan antyda det.
I afseende på generalspensionerna får jag nu, likasom
vid förra riksdagen, förklara, att jag anser det vara en stor
obillighet, att den ena tjenstemanna-classen i samhället
(civila tjenstemän) äger en förmån så långt framför den
andra (militärståndet), ty jag skulle tro, att desamma åtföljande
besvär och mödor icke äro så vidt åtskiljda; men
jag tvekar likväl att tillstyrka generalspensioner just af
den erfarenhet, man haft i sednare decennier om de pensionerade
generalerna. Jag menar, alt vi haft i sednare tider
ett generalitet, som varit pensionerad^ då det utan tjenstgöring
sutit i fullt åtnjutande af sina löner. Skulle sådant
kunna existera för framtiden, vore det ju icke skäl att öka
pensionerna. Skulle det åter icke komma att existera, anser
jag med Hr Lefren billigt, att man småningom jemnkar
dessa stater emellan och slutligen inrymmer samma förmån
åt militären, som civilstaten äger. Jag påminner mig, att
vid sista riksdag förevar en liflig discussion i detta ämne,
ogh att jag då talade för obilligheten härutinnan samt ådagalade,
att från denna obillighet härledde sig det förhållande,
att armeen, synnerligast inom de lägre graderna, årligen
blef allt mindre och mindre tjenstbar. Sådant är förhållandet
ännu, och jag är derföre af den öfvertygelsen, att en
hushållning i detta afseende i sjelfva verket är en misshushållning.
Nu är likväl endast fråga om generalspensioner, i
afseende hvarpå jag ber att uti premisserna få instämma
med Hr Lefren, men i resultatet med Utskottet.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Det är med anledn.
af StalsUtsk:s afstyrkande å de 4 generalspensionerna,
som jag begärt ordet. Gr. v. Rosen har fullkomligen utvecklat
skälen för sitt tillstyrkande. Det torde dock tillåtas mig
att tillägga några ord. Utsk. stödjer sitt afstyrkande derpå,
att de tvenne vid sista riksdag medgifna pensionsrummen
icke blifvit begagnade, hvaraf Utsk. synes draga den slutsats,
att desamma icke varit behöfliga. Den nåd. proposm
afser dock något större tillämpning af dessa pensionsrum, än
blott till de g med penningelön å stat uppförda generaler,
nu mera utnämnda lill Generalbefälhafvare för hvar sitt
militär-district; den sträcker sig till alla generaler, som af ålder
och sjuklighet äro till tjenstgöring oförmögna. Då således
Den 2 Juni e. m.
59
härigenom de med indelning försedda generaler, som af förenämuda
skäl icke kunna vara till nytta, kunde uppföras
på indragningsstat, hvarigenom en förbättrad lönereglering
inom armeen snarare kunde ti 11 vägabringas och tillfälle till
avancement för yngre officerare dymedelst beredas. Skälet,
hvarföre de tvenne pensionsrummen hittills icke blifvit begagnade,
torde således återfinnas deruti, att de omnämnda
Districtsgeneralerna, hvilka nu ensamme äga rättighet att
begagna pensionsrummen, alla ännu äro vid den åtder och
med den tjenstbarhet, att de kunna vid tjensten qvarblifva;
och då det således icke är troligt, att någon af dessa snart
Lehöfver å indragningsstat uppföras, men det deremot är
ganska sannolikt, att några af de andra, till nytta för dem
sjelfva och för armeen, skulle komma att på indragningsstat
uppföras, om sådant kunde ske, har detta förhållande varit
orsaken, hvarföre K. M. nu begärt, att generaler i allmänhet
måste få å indragningsstat uppföras, samt att pensionsrummen
i följd deraf måtte förökas från 2 till 6. En värd
ledamot har, som jag tyckt mig höra, ansett, att generalerna
under fredstid kunde qvarblifva vid sina indelningar, om
än aldrig så länge, emedan statsverkets kostnad derigenom
icke blir större, än om de uppföras på indragningsstat. Jag
skulle åter för min del tro, att statsverket icke förlorar, men
armeen och staten vinna, om militärer med indelningar flyttas
på indragnings- eller pensionsstat, när de icke mera förmå
genom sin tjenstgöring gagna sitt fädernesland. Jag anhåller
således, att StatsUtsk. ville göra den ändring i sitt
betänk., som af ändamålet erfordras, och tillse, att pensionsrummen
ökas och att deras tillämpning må få ske äfven till
andra generaler, än de 9 Districtsbefälhafvarne.
Hr Cederschjöld: I händelse de 6 generalsplatserna
kunde öfverflyttas på indragningsstat, skulle jag icke hafva
emot, att ett par pensionsrum kunde på samina stat uppföras;
men så liinge de stå qvar på ordinarie stat, anser jag det
vara olämpligt att öka pensionsrummens antal. Redan vid
sista riksdag kunde jag icke anse generalsplatserna annorlunda
än såsom pensionsinrättningar. En talare har till mig
hemställt, huruvida jag kunde tro, att en ålderstigen general
kunde på fältet commendera sin trupp. Det har icke trott;
men jag har trott och tror, att truppen kunde lika väl commenderas
honom förutan. Jag har i min barndom hört i
Småland ett reg:te allmänt ansedt för ett af de bästa i armeen
och alltid vara väl commenderadt, utan att nästan
någonsin se sin chef, och utan att han, vid de tillfällen
han någon gång var tillstädes, ens bjöd till att commendera
detsamma.
Hr Rosenblad, Bernh.: Uppkommen kort förr än
Hr Lefren slutade sitt yttrande, är det möjligt, att hvad jag
nu går att nämna redan är af honom sagdt. Jag har förut
D c u 2 Juni e. m.
yttrat mig om den verkliga obillighet, som äger rum för
militären i jemnförelse med civilstaten i afseende på pensionsinrättningen
och som ytterligare skulle ökas, örn StatsUtsk.
afslår den jemnkning, som af K. M. blifvit föreslagen.
Man hör i allmänhet inom de särskilda corpserna, att hvar
och en inom den corps, han tillhör, känner bäst, hvar skon
klämmer. Vi hafva hört, huru civila personer talat för
ökade anslag för civilstaten, men med största sparsamhet
gått tillväga, då fråga blifvit om militären. Jag har böljat
min bana såsom militär och fortsatt den på civila vägen,
men tillhör nu ingendera corpsen och är således opartisk i
detta ämne. Hvad löner i allmänhet beträffar, är det en
ganska oriktig tanke, om man föreställer sig, att militären
i Sverige är mera gynnad, än civila corpsen. Jag har ej
den lönestat, som af K. M, blifvit yrkad, men jag har den,
som vid sista riksdagen af StatsUtsk, föreslogs. Der ser jag
först capitainer, som betala accord, stå för 85o r:dr, men
vid de Skånska regtterna, hvarvid inga accorder äga rum,
stå för 700, lieutenanter för 4oo och fänrikar för o.5o och vid
Skånska regtterna för 220 r:dr. För lägsta graden inom K.
M. Cancelli, eller copister, är deremot föreslaget 400 »"dr,
ehuru dessa kunna bereda sig biinkomster, hvilket sällan är
förhållandet inom militären. Ehuru jag gerna instämmer
uti hehofvet af lönetillökning för civila embets- och tjenstemän,
tror jag likväl, att militären icke är bättre lottad,
utan snarare sämre, då man jemväl beräknar den fatiganta
tjenstgöringen, särdeles då det numera icke går an, som i
gamla dagar skall hafva händt, att, under det officeren exercerade
en division, betjenten var till hands med en ländstol,
hvaruti han hvilade sin lekamen. Sådant låter sig icke göra
nu för tiden. Civila corpsen har den oinskränkta rättigheten
att vid 65 års ålder retirera med hela lönen. Civilen
har dessutom en stor pensionscassa. Vi hafva sett, att civila
embetsmän sällan behöft taga afsked, att pensionscassan således
varit högst sällan anlitad af andra än dem, hvilkas
pensioner blefvo större än deras löner, hvarföre de äfven
kunnat anslå mera åt sina enkor än alla de bidrag, som de
lemna till sin pensionsinrättning. Deremot utgör den högsta
pensionen uti Arme'ens Pensionscassa endast 5oo r:dr.
Tvenne generalspensioner hafva blifvit beviljade till 3ooo r:dr.
Man kunde anmärka deremot, att uti StatsUtsk:s tryckta
tabeller vid förra riksdagen äro generalspensionerna utförda
till 4ooo r;dr; de hafva dock blifvit beräknade till 3ooo
rtdr, och ehuru de icke blifvit begagnade, utgöra de likväl
en ressource. Om dessa pensionsrum ökades till 6, skulle
den häraf uppkommande kostnaden visserligen icke motsvara
den kostnad, civilstatens pensioner medföra. Dessutom
äro de löner, hvilka jag afsett, mindre vid armeen än civilstaten.
Jag skulle derföre anse det för en stor obillighet att
neka arme'en en rättvisa, som alltid ägt lika mycket anspråk
Den 2 Juni e. m.
Gr
på Ständernas afseende, den nemi., att militära embetsman
på sin ålderdom må hafva sin utkomst; och jag tillstyrker
derföre återremiss af utlåtandet.
Frih. Fock, Berndt Wilh., hade inlemnat följande
anförande:
Ehuru jag ansett grannlagenlieten fordra att icke vara
närvarande, dä Ii. It. o. Ad. discuterar en för mig enskildt
och för min talrika familj så angelägen fråga som min pensionsrätt,
har jag likväl, då K. M. öfverlemna! saken till
R. St:s rättvisa afgörande, ansett mig skyldig att söka göra
de upplysningar gällande, hvilka jag hoppas skola oemotståndligen
ådagalägga rättvisan af den pensionsansöining,
hvarom är fråga.
Jag har under en 5i-årig tjenstemannabana aldrig frångått
den princip, att tjenstemannen icke någonsin bör med
stegrade anspråk ligga sin Konung och sitt fädernesland till
last. Jag börjar derföre med att öppet och vördsammast
förklara, att jag icke heller nära slutet af min lefnadlsbana
frånträdt denna princip och att min pensionsansökning icke
skulle hafva blifvit inlemnad, om jag icke trott, hvad jag
ännu tror, att pension till ett belopp af 4ooo r:dr b:co var
min obestridliga rätt. Efter denna vördsamma förklaring
anhåller jag att få framställa en recit af liela frågan om
landshöfdingepensionen i allmänhet, och sedan om förhållandet
med min pensionsrätt särskildt.
Landshöfdingarna erhöllo genom K. Carl XI:s stadgande
rätt att vid 70 års ålder få afsked med bibehållande af
hela lönen oafkortad. Af denna rättighet voro landshöfdingarna
i orubbad besittning ända till år 1818, då R. St vid
en uppgjord pensionsreglering funno, att de flesta landshöfdingar
skulle, efter K. Carl XI:s författning, erhålla högre pensioner
än Rikets öfriga embetsman. R. St. förklarade då,
att landshöfdingar och statssecreterare voro vederlikar och
att landshöfdingarna på sådan grund vid uppnådd föreskrift
ven ålder ej borde få högre pension, än som motsvarade
statssecreterarelönen, ett pensionsbelopp, som statssecreterarne
äfven erhålla, om de vid föreskrifven ålder taga afsked.
K. M. gillade denna reglering och lät derom utfärda en författning.
Statssecreterarelönens belopp nämnes icke i dessa
handlingar, emedan hela beslutet synes klarligen hvila derpå,
att statssecreterare och landshöfdingar äro vederlikar och
böra äga lika pensionsbelopp. Någon tillämpning af denna
pensionsstat hade icke ifrågakommit förrän 19. år derefter,
eller år i83o, då jag begärde den mig tillkommande pensionen,
eller /jooo r:dr, som då var och ännu är statssecreterarelönen.
Fråga uppstod då hos K. M., om landshöfdingepensionen
borde blifva 4000 r:dr, som statssecreterarelönen
då var, eller 2700 r:dr, som statssecreterarelönen var
år 1818. Såväl Statscont. som Just.-ombudsmannen för
-
D c n a Juni c. m.
klarade, att som R. St. vid 1818 års riksdag icke bestämt
landshöldingepensionen till någon viss summa, syntes sjelfva
sifTerbeloppet ej så mycket vara afsedt som den omständighet,
att pensionen borde blifva lika med statssecreterarelönen,
hvarföre både Statscont. och Just.ombudsmannen ansågo
landshöfdingepensionen vara 4°U° r:dr b:co. Skulle nu
R. St., som år 1818 fråntogo landshöfdingarna en betydlig
del af det pensionsbelopp, K. Carl XI åt dem bestämt, vilja
för andra gången nedsätta landshöfdingarnas pensioner, så
beklagar jag så mycket mera dessa tjenstemän, som en eller
flera ytterligare nedsättningar då också, med lika skäl, framdeles
kunna träffa dem. Deras embeten äro, mera än andra,
af natur att medföra en dryg representationskostnad,
hvarigenom ofta enskild förmögenhet måste uppoffras; och
jag inser då icke billigheten af att nedsätta pensionerna för
landshöfdingar under pensionerna för deras vederlikar statssecreterarne,
hvilka af ingen sådan kostnad besväras. R. St.
äga visserligen för framtiden att, huru dem lämpligt synes,
reglera sina pensionsstater; jag skulle likväl vördsammast
tro, att R. St. icke, med bibehållande af rättvisa och billighet,
kunna åt sina pensionshedsättningar gifva en retroactiv
verkan och derigenom betaga utsigten till bergning för de
familjer, som tryggat sig vid helgden af framfarna riksdagars
beslut och för de embetsman, som vid en hög ålder,
endast under tillförsigt af pensionens oföränderliga belopp,
tagit afsked. Icke heller blir indragningsstaten mycket belastad
af landshöfdingepensionerna, enär sällan flera än arne
landshöfdingar på en gång å indragningsstaten varit uppförda.
Hvad mig enskildt beträffar, är förhållandet följande:
Efter att hafva såsom militär tjent mitt fädernesland
uti 32 år, hvarunder jag äfven bestridde flerfaldiga civila
befattningar, erhöll jag genom R. M:s nåd år 1812 landshöfdingebeställningen
i Upsala län, hvilken jag innehade uti
19 år; och har jag utbetalt uti accorder 26,000 rrdr brco
samt 2:ne års löner, som min företrädare, innan han flyttades
på indragningsstat, uppbar, utgörande tillsammans, efter
af Statscont. uppgifna lönebelopp, 8,622 rrdr 4 sk. brco,
eller tillhopa 34,622 rrdr brco. Denna accordsumma var
visserligen högst dryg; men jag tryggade mig då vid beståndet
af den rättighet, som åtföljde embetet, att om jag
framlefde, tilldess jag blef pensionsmessig, skulle jag vid afskedstagande!
kunna erhålla åter en betydlig del af aceordet
och få behålla hela lönen, 4;3n rrdr brco i pension.
Meningen med den förändring i pensionen, som år 1818
vidtogs, kunde icke vara, att förordnandet skulle äga retroactiv
verkan; och hade jag kunnat sådant förutse, hade jag
ännu tjent qvar. Af en långt sträckt grannlagenhet har K.
M. lemnat åt Ständerna att sjelfva förklara meningen; men
då den auctoritet, som verkställigheten tillhört, Statscont.
Den 2 Juni c. m.
G3
funnit ingen tvetydighet ligga i vägen för min rätt, vågar
jag hysa till IL St:s rättvisa det förtroende, att, om också
en tvetydighet förefanns, den likväl icke hör drabba den
enskilde mannen. Om mot mig förebäres, att jag vid afträdandet
från tjensten erhöll ett betydligt accord, får jag upplysa,
att jag likväl derigenom icke, på långt när, återfått
hvad jag derför betalt i vida bättre mynt.
Slutligen ber jag att få tillägga, att äfven, fastän jag
anser rättvisan tala till min fördel, jag icke skulle trott mig
böra begära den ifrågaställda pensionen, om mina egna tillgångar
tillåtit mig denna, jag vågar säga det, icke första uppoffringen
för ett kärt fädernesland under 5i års tjenstetid
och 7 i lefnadsår.
Om R. o. Ad. behaga vid dessa mina anmärkningar
fästa något afseende, anhåller jag om återremiss af StatsTJtskts
förevar, betänkande.
Iir af Tuneld, Carl Erik, hade ingifvit ett anförande,
så lydande:
Vid StatsUtsk:s utlåt. N:o 89, angrde utgifterna å allmänna
indragniugsstaten, anser jag mig af rättskänsla förbunden
göra anmärkning i frågan om den förklaring, Utsk.
föreslagit R. St. att meddela öfver deras underd. skrifvelse
d. 10 Juni 18x8, rör:de civila embets- oell tjenstemäns med
indelta löner, eller egentligen landsstatspersonalens, pensionsrätt.
Utsk. har tillstyrkt ett sådant förtydligande af berörde
förut gjorda underd. framställning: att beloppet af de
pensioner, som å allm. indragniugsstaten tilläggas
dessa embets- och tjenstemän, bör fortfarande
och intilldess annorlunda för ordnas, utan afseende
på redan tillkomna eller ytterligare tillkommande
löneförbättringar, bestämmas efter
1818 års stat.
Enligt de af Utsk. åberopade äldre författningar, K.
brefvet d. i3 Mars 1770 och K. förordn. d. 24 Jan- *77$,
ägde civila embets- och tjenstemän, såväl de med indelta
som de ined contanta löner försedda, hvilka uppnått 70 års
ålder samt länge oell väl tjent, att afgå med hela lönens
bibehållande. Vid 1812 års riksdag i Örebro biföllo R. St.,
på sätt IL. brefvet af d. 3 Dec. samma år innehåller, att de
med penningelöner tjenande, d. v. s. egentligen embets-och
tjenltemännen i Rikets Collegier , skulle vid afskedstagande!,
efter uppnådd 70 års ålder, få på allmänna indragningsstaten
uppföras till åtnjutande af lönen såsom pension, på det
ordinarie lönen alltid måtte vara att för efterträdaren tillgå.
Då R. St. vid års 1818 riksdag funno för godt bevilja, att
enahanda öfverflyttning på indragningsstaten af en afskedad
embets- eller tjenstemäns vid landsstaten pension finge äga
rum, ansågo dock Ständerna, i anseende till den större för
-
64
Den 2 Juni c. m.
del, som härigenom skulle landsstaternas personal tillskyndas,
enär deras indelta löner bibehållit sig i värde, men
deremot penningelöntagarnes genom myntvärdets fall nedgått
vida under den proportion, som de, efter 1696 och 1778
årens statsregleringar, hade tili de förras, sig böra bestämma,
att högre pensioner ej måtte de indelta tillgodokomina,
än som svarade mot penningelöntagande vederlikars; och
upptogo R. St. härvid de cmbets- och tjenstemannagrader,
som i detta hänseende skulle jemnföras, med förklarande
tillika, att, om någon landsstatstjensteman skulle i ordinarie
lön uppbära mindre än dess vederlike med contant lön, den
förre då finge åtnöja sig med pension efter innehafvande indelning.
Detta R. St:s underd. hemställande bifölls af K.
M. enligt nåd. bref d. 25 Juni 1818, kungjordt af K. KammarCollegium
i circulärbref d. 11 Oct. i8rg. Stadgandet
innebar sålunda den rättvisa princip, att de civila embetsoch
tjenstemännen, vare sig med indelta eller contanta löner,
skulle såsom pensionärer få tillgodonjuta lika förmån
på grund af äldre löningsstaters föYanledande; men sedan
vid myntvärdets allt mer inträffade försämring det funnits
nödigt, att de penningelöntagande bort tilläggas förbättring
i lönerna, skulle genom det af StatsUtsk. nu föreslagna
förklarande den obillighet uppstå, i motsats af den förr
varande, att landsstats-embets- och tjenstemännen undfinge
vida lägre pensioner, än deras vederlikar med contant lön.
Utsk:s förslag, att 1818 års stat skulle tjena till efterrättelse
för pensionernas bestämmande, ulan afseende på redan
tillkomna eller ytterligare tillkommande löneförbättringar,
innefattar otvifvelaktigt det misstag eller åtminstone
den ofullständighet, att härvid ej är observerad den förhöjning,
som blef en följd af R. St:s medgifvande vid 1823 års
riksdag, det spannmålen under lönerna beräknades i stället
för 4|- till 6 r:dr tunnan, som medförde, attén ständig tillökning
för spannmålen uppkom af 1 r:dr 24 sk. per tina,
hvilken från 1824 års början sammanslogs med årliga penningelönen;
hvarigenom de löner, hvilka uti förevar, falt
skola tjena till måttstock för pensioneringen af landsstatsembets-
och tjenstemännen, altså blifvit ej obetydligt ökade
utöfver 1818 års stat.
Under förutsättning, att Utskts förslag ej bör tagas alldeles
efter ordalydelsen, utan att meningen är, det berörde
förhöjning dess hellre må böra tillgodo beräknas vid bestämmandet
af landsstatspersonalens pensioner, som sådant skett
för alla dem, hvilka sedan år 1823 afgått ur tjenst, skulle
likväl, efter Utskts tillstyrkande, som i denna del ovilkorligt
fordrar förtydligande, uppkomma följande föxhållande
med pensionerna, ofieräknadt skillnaden, som för spannmålen
under lönerna efter riksmarkegången kan uppkomma,
men hvilken är mindre betydlig:
Den a Juni t. m.
65
En landshöfding erhölle nemi. i pension r:dr a,736: 3a.
dess vederlikar statssecreterarne ..... 4,000. —
L a n d ssec r e t er are och landskamererare . 777. —
deras vederlikar secreterare och kamererare i
Rikets Collegier 1,200. —
Landträntmästare och kronofogdar . . 3q5: 24.
deras vederlikar kammarförvandter .... 800. —
Häradsskrifvare. . .
264: 8.
deras vederlikar kammarskrifvare i Collegierna 4°°' —
Med förbigående af hvad som härvid må vara att con»
siderera i afseende på landshöfdingars pensionsrätt, dervid
liera förhållanden sig förete, såsom att af statssecreterarnes löner
en del må kunna anses såsom taffelpenningar, och hvilka
särskilda förhållanden skäligen torde kunna föranleda
dertill, att landshöfdingars pensionsrätt borde bestämmas till
det belopp, som för andra deras vederlikar, generalerna, vid
sista riksdag fastställdes, eller 3ooo r:dr, har jag ansett mig
hufvudsakligen böra fasta uppmärksamhet på de till landsstaterna
hörande, med indelta löner försedda tjenstemännens
pensionerande.
I första rummet förekommer härvid den fördel, staten
skall draga deraf, att tjenstemän, som icke mer förmå vederbörligen
sköta sina sysslor, måtte kunna afgå ur tjenst
och lemna rum för kraftfulla efterträdare, utan att nödgas,
såsom nu ej sällan erfares, antingen söka biträde af vicarier,
som måste särskildt lönas af staten, eller ock af oförmåga
eftersätta tjenstepligterna. Jag torde ej behöfva ådagalägga
angelägenheten och nyttan deraf, att landsstatssvsslorna
beklädas af personer, som äro mägtiga sitt kall, då
StatsUtsk. nogsamt är i tillfälle inse, hvad vigt som ligger
på deras göromål; och hvilken är väl ej öfvertygad derom,
att Piikets styrka och bestånd väsendtligt hvilar på den s. k.
landtregeringen.
Det är sålunda nödigt, att landsstatstjenstemännen bibehållas
i sin rätt att kunna vid upphunnen ålder, numera
bestämd till 65 år, samt vid omkring 40 års tjenstetid och
åkommen sjuklighet taga afsked med pension, svarande mot
vederlikars, och hvarigenom personer med skicklighet uppmuntrades
att använda sig i dessa befattningar, men hvarifrån
de eljest skulle sig afhålla.
Vidare förekommer, att de tjenstemän vid dessa stater,
hvilka dervid inträdt under hopp att få tillgodonjuta, hvad
då gällande författningar i förevar, ämne medgåfvo, skulle
icke blott finna sig, efter 1818 års stadgande, betagna rättigheten
att få behålla hela lönen, utan ock i jenmförelse
till deras förut mindre‘vällottade vederlikar, sedan dessa erhållit
förbättrade löne- och pensionsvilkor, röna det missöde
att se sig nedsatta i pensionsförmåner, då de ej mer
förmår qvarstå i tjensterna. Obilligheten häraf och, jag
8 H. 9
G6
Den Juni e. ra.
\Agar
åldrade och utsläpade tjenstemän, synes högt påkalla rättelse
af förhållandet. Ämnet är för öfrigt så mycket mer vigtig!,
som den tid är långt aflägsen, då de nu i tjenst varande
kunna och böra af staten påräkna pensioner, emedan
Civilstatens pensionsinrättning först efter 25 ä 3o år förebygger
olägenheterna häraf i afseende på dem, som efter tillkomsten
af densamma trädt i tjenst; oell då accordcr till
landsstatstjensterna nu äro strängt förbjudna, skulle dessa
tjenstemän, ehvad de äro dugliga eller ej ,/öranlåtas qvarstå
vid sysslorna i brist af tillräckligare pensioner för deras bergning,
hvartill dock ej fordrades någon tillökning å indragningsstatens
anslag, helst genom successiv afgång uppstår tillgång
för de tillkommande pensionärerna.
På dessa skäl hoppas och föreslår jag vördsammast, att
de nu i tjenst varande, med indelta löner försedda landsstalstjenstcmän,
hvilka före pension'.inrättningens början inträdt
i statens tjenst, måtte förklaras berättigade till pensioner,
svarande mot vederlikars i Collina , efter hvad nu reglerade
stater i allmänhet bestämma, nemi.:
Landssecreterare och landskamererare .... r:dr 1,200.
Landträntmästare och kronofogdar, hvartill torde böra
komma förste landtmätare, som i 1818 års författning
äro förbigångna 800.
Häradsskrifvare  400-
Hvarförutan, då ej heller något i berörde författning
är bestämdt om länsmäns med indelt lön pensionsrätt,
densamma synes böra fastställas till .... i5o.
allt likväl under det i 1818 års stadgande upptagna vilkor,
alt, i den händelse dessa indelta löntagare tjena med löner,
som, uträknade efter förvandling och markegång för de fem
nästförflutna åren, understiga de nu föreslagna pensionsbeloppen,
de ej till högre, än mot lönerna efter sådan beräkning
svarande, pensioner må vara berättigade. 'Anhållande
jag i följd häi-af, att StatsUtsk:s utlåt, i denna del må varda
till dess vidare åtgärd återremitteradt samt att dessa anmärkningar
dervid få åtfölja.
StatsUtskrs utlåt. N:o 89 återremitterades.
Frih. Boye, Ludv.: Under vördsam erinran derom,
att, då det s. k. principbetänk. !V:o 78 var under öfverläggning,
jag begärde återremiss deraf, med tillkännagifvande,
att mitt ändamål dermed var att slutligen hålla öppen den
pröfningsrätt, som för 11. St. återstod, ang:de sjelfva de uti
utlät. ISr:o 78 föreslagna beslut, nemi. att R. St. skulle sjelfva
betaga sig rättigheten att göra anslag på öfverskottsmedlen,
hvilken pröfning icke kunde äga rum, förrän detailutlåt:na
förevarit; ser jag mig nu, sedan dessa utlåt:n numera
förevarit, i tillfälle, icke blott att ingå i den pröfning,
Den 2 Juni e. ra.
hvarom jag gjort förbehåll, utan äfven att till granskning
upptaga hela projectct, sådant det af Utsk. blifvit föreslaget.
Jag utgår då från samma grundsats, som jag uti discussiolien
först åberopade. Jag tror nemi., att de behof, som bestå
pröfningen, ovilkorligen måste fyllas, och till följd af
<lenna grundsats går jag att glanska Utsk:s förfarande idet
liela. Jag finnér då, att de enskilda motioner till statens
bestånd, som blifvit gjorda, bafva blifvit pade skal af Utsk.
afvisade, att propos. derom icke var af K. M. afgifven; och
hvad åter K. M:s propos. angår, har den i mångfaldiga delar
blifvit negativt besvarad på den grund, att medel icke
funnos. För att nu behörigen granska Utsk:s förfarande i
sin helhet, tillhör mig att granska dessa skäl. Hvad det
första angår, får jag förklara, att jag anser detta skäl, som
blifvit anfördt mot de enskilda motionerna, vara ingenting
mindre än rent af grundlagsvidrigt. Grundlagen medgifver
niotionsrättigheten icke blott åt K. M., utan äfven åt en^-  skilda riksdagsmän; och när man svarar riksdagsmän, att
man ej kunnat göra afseende å deras motion derföre, att
enahanda motion icke blifvit af Regeringen vackt, har man
de facto fråntagit motionären sin grundlagsiättighet. Jag är
förundrad, att denna omständighet kunnat undfalla Utsk.,
och jag hoppas, att Utsk. härefter, utan afseende derpå,
0111 det är Regeringens eller enskilda riksdagsmäns motioner,
behagar upptaga och sakenligt besvara motionerna och
icte afvisa de enskilda motionerna af det skäl, att de icke
äio Regeringens. Hvad åter det skälet angår, som i så
mångfaldiga händelser blifvit anfördt, att tillgångar saknas
för de uppgifna behofven, vågar jag till Utsk. framställa
den frågan: huru vet Utsk. det, innan Bevilln.Utsk. ännu
fullgjort sitt uppdrag? Innan R. St. yttrat sig öfver Bevilln.-  Utsk:s förslag, känner StatsUtsk. ännu icke de större eller
mindre tillgångar, som tilläfventyrs äro att tillgå. Jag är
glad att kunna rikta Utsk:s åsigter med den upplysning,
att sedan sista riksdag hafva tullinkomsterna med icke mindre
belopp än 5oo,ooo r:dr öfverstigit det belopp, som var
påräknadt. Jag har mig särskildt bekant, alt genom påökning
blott af 6 rist. banco på hvarje U socker och i sk. på caffe,
sorn visserligen icke är för mycket, uppstår en tillökning af
3oo,ooo r:dr. 5oo,ooo r:dr och 3oo,ooo r:dr göra8oo,ooo r:dr.
Yi hafva hört, att genom förhöjd skatt å brännvinsbränningen
borde det ändamål vinnas, sorn genom flerfaldiga motioner
åsyftas, nemi. varans fördyrande. Nåväl ! När man betraktar
den ringa beskattning, som hittills åtföljt husbehofsbränningen,
lärer man ej göra sin beräkning för hög, om man
anser en tillökning i detta afseende kunna vinnas af i å i
hundra tusen r:dr. Jag vet, att Utsk. afstyrkt 2:ne inkomsttitlar;
men jag hade trott, att, innan Utsk. ingått i detta
afstyrkande, första omsorgen bort vara att tillse, om dessa
inkomsttitlar kunna umbäras eller icke. Utan att eftersinna
0
68
Ben i Juni e. m.
detta, har Utsk. i sitt inkomstbetänk. tillstyrkt deras eftergifvande.
Men jag inser icke, att fl. St. böra eftergifva
desamma, i fall de finnas behöfliga. Den ena var mantalspenningarna,
som af hela massan af nationen icke uppgått
till mer än 3o,ooo r:dr. Denna utgift har från urminnes
tider utgått och är så ringa, att den ej bör kunna anses för
en tunga. Den andra inkomstkällan var nummerlotteriet.
Nå väl! Man kan säga mycket vackra saker om omoraliteteten
af denna inrättning; men sedan man sagt allt det, torde
man komma till det resultat, att samma summor, sorn
offras på nummerlotteriet, genom detsammas afskaffande
skulle utgå till främmande länder; och hvad har man då
vunnit derpå? När jag således tror mig hafva uppgifvit, att
öfverskotten uppgå till nära en million, frågar jag: med
hvad skäl har Utsk. sagt sig nödgas afstyrka bifall till så
många delar? Hvad 3:dje hufvudtiteln angår, afliöll jag mig
från yttrande deröfver, emedan jag ej ägde tillit till mitt
omdöme i afseende derpå; men sedan jag hört sakkunniga
män och militärer, som längesedan tagit afsked, säga, att
anslagen, sådana de af Utsk. blifvit föreslagna, äro orimliga
och alltför ringa tilltagna, så tvekar jag ej att begära rättelse
härutinnan. Jag behöfver icke mer än le gros sens
commun för att finna, alt då t. ex. Regeringen begärt ökade
anslag för armeens materiel, och Utsk. nekat härtill,
ehuru Regeringen upplyst och Utsk. således icke kan sakna
kännedom derom, att t. ex. klädet för hela armeens beklädnad
stigit i r:dr på alnen, resultatet icke kan blifva annat,
än att armeen icke kommer att fullt beklädas. När Utsk.
har sig bekant, att anslaget för beväringsexercisen var beräknadt
för 8 ä 9,000 man, men det är officielt upplyst,
att beväringsmanskapet numera utgör 14,000 man, och man
med säkerhet kan förutse, att beväringsmanskapet inom 5 år
än vidare skall ökas, men Utsk. icke destomindre afstyrkt
tillökning i anslaget för beväringsexercisen, har Utsk. då
uppfyllt Nationens oundgängliga behpf? Jag raisonnerar mig
således till den anhållan, att Utsk. vid en öfversigt af det
hela ville rätta de förknappningar, som Utsk. olämpligen
tillstyrkt. Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja
återremissen.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Jag anser mig skyldig
att anföra några af de skäl, hvarföre StatsUtsk. sagt
nej i så många delar. Hvad först den förmenta oljgligheten
angar, som skulle bestå uti StatsUtsk:s förklarande, att
sedan K. M. icke väckt fråga om anslag i de afseenden, i
hvilka enskilda motioner blifvit framställda, dessa sednare
behof vore att anse såsom mindre nödvändiga, har Utsk.
icke sett saken från den synpunkt, att dessa enskilda motioner
icke skulle kunna vinna bifall, med mindre de varit
af K. M. understödda, utan Utsk. har anfört den omständig
-
Den a Juni e. m.
69
het, att någon framställning om sådana beliofs fyllande från
K. M. icke ankommit, såsom ett bevis derpå, att dessa behof
måtte vara mindre angelägna. För det andra, hvad statens
knappa tillgångar angår, har Utsk. icke haft svårt att
finna, att det är en sanning, äfven om Utsk. ville beräkna
den million, sorn Frih. Boye antydt, såsom en tillgång utöfver
hvad vid förra riksdagen såsom tillgång var att påräkna,
det en brist likväl måste uppkomma; ty då man till
den tillökning af 467,546 r:dr 23 sk. 6 r., som för de nyss
föredragna 10 hufvudtitlarna och indragningsstaten erfordras,
lägger den fr. o. m. 1835 års början utgående ränteafbetalning
till Banken, uppkommer ett samman lagdt belopp af
y3i,ooo r:dr. När(man nu vidare beräknar Riksg.cont:s skuld,
uppgående till ungefär 2 millioner r:dr, och anser tillgångar
till dess afbetalning intill nästa riksdag böra anslås, skulle
dertill erfordras 4°o,ooo r:dr, hvilka, sammanräknade med
ofvannämnde behof, utgöra 1,131,000 r:dr, hvarigenom icke
blott den omnämnda millionen är medtagen, utan ett ytterligare
behof visar sig. Endast genom denna korta framställning
har Utsk. funnit, att statens tillgångar äro knappa. Jag
vill icke vidare inlåta mig i någon utveckling af denna sak,
ty det ar mycket, som endast problematiskt kan framställas
och approximativt beräknas. Jag tror således, att ett vidare
ingående i discussion derom nu vore något för tidigt, och
att den rättaste reglering, StatsUtsk. kan uppgöra, är att
bestämma anslagen för de behof, som äro nödvändiga och
som med statens tillgångar i allmänhet, utan afseende på något
specielt fall, kunna vara förenliga. Att statens tillgångar
äro knappa, kan man i allt fall icke raisonnera sig ifrån.
Detta är ett skäl, som återstår, när alla andra äro uttömda,
och sorn jag fruktar, att man icke kan öfvervinna.
Frih. Boye: Jag anhåller vördsamt, att vid den resumé',
jag gjorde af mitt omdöme i fråga om budgeten, sådan
som Utsk. den föreslagit, få tillägga några ord, nemi.
att jag, i följd af hvad jag yttrat, väntar, att, om andra tillgångar
saknas, Utsk. föreslår, att öfverskottsmedlen må till
behofvens fyllnad användas, helst jag, äfven med afseende å
Riksgcont:s behof att betala sin skuld, icke anser det vara
Nationens eller R. St:s önskan eller pligt att uppgöra en sådan
beräkning, att af 2 millioner r:dr skuld 4 årligen
skulle afbetalas. Gammal skuld får blifva äldre, när man
icke kan betala den; ty jag tror, att statens angelägna behof,
åtminstone de, hvilkas vårdslösande kunde medföra våda
för slaten, böra äga företräde framför alltför starka afbetalningar
på ltiksg.contls skuld. Jag anhåller, att äfven dessa
anmärkningar må få åtfölja återremissen.
Hr Skogman, Garl Dav., hade inlernnat ett så lydande
anförande:
Sedan StatsUtskts betänktn N:i'is 79 tilI och med 89,
Den 2 Juni e. ra.
rör:de regleringen af statsverkets utgifter, blifvit hos R. o.
Ad. genomgångna, anhåller jag att få i korthet framställa
en jemnförelse emellan den af StatsUtsk. föreslagna statsreglering
och den i K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof.
K. M:s högstberörde nåd. propos. upptager statsverkets
samfälda årliga utgifter under 10 hufvudtitlar och allm. indragningsstaten
till en summa af g,5g7,8i4 r:dr 2 sk. 6 r.,
till fullo betäckt genom den af K. M. antagna inkomstberäkning,
utan förhöjdt bidrag till statsverket af allmänna
bevillningen; hvarjemte i samma propos. föreslås, att för
vissa angelägna, men dock ej till bestämdt enahanda belopp
hvarje år erforderliga utgifter under 3:dje och 4;de hufvudtitlarna
en summa, icke öfverstigande 233,33 5 r:dr 16 sk.,
årligen må ställas till K. M.‘s disposition af blifvande öfverskott
på statsverkets inkomster.
StatsUtsk:s förslag till reglering af de jo hufvudtitlarna
och allmänna indragningsstaten uppgår till en total summa
af g,604,170 r:dr; Jnen när derifrån afdragas utgifter under
2:dra, 4-'de, 6:te och io:de hufvudtitlarna till ett sammanräknadt
belopp af 48,722 r:dr 28 sk., som innefattar endast
omflyttningar och betäckes af motsvarande inkomster, egentligen
till g,555,447 r:dr 20 sk. Denna summa skiljer sig
ej betydligt från den, som K. M:s nåd. propos. upptager;
men utslaget af statsregleringen på det hela är dock mycket
olika emot hvad K. M. funnit skäl att af R. St. äska.
StatsUtsk. har nemi. bland de årliga utgifterna på stat
under 3:dje och 4;de hufvudtitlarna till nedsatt belopp uppfört
åtskilliga summor, dem K. M. dels ansett kunna genom
den begärda dispositionen af öfverskotten bestridas, såsom
tillökade anslagen för exerciscompagnier, armecns vapenöfningar
och flottans exercis, dels föreslagit att genom extra anslag
för en gång betäckas, såsom kostnaden för fyr-och ^åkinrättningens
iståndsättande; och när dessa summor, utgörande
tillsammans 7g,333 r:dr 16 sk., afdragas från den af
StatsUtsk. beräknade totala utgiftssumma, g,555,447 rtdr 20
sk., återstå för riksstaten g,476,1 >4 r:dr 4 s^-, eller om man
för jemnförelsen med K. M:s propos. ytterligare afdrager de
33,ooo r:dr, hvarmed StatsUtsk. af egen berömlig omsorg
til lök t g:de hufvudtiteln, endast g ,44-^,r 14 i;dr 4 s^-> eller
154,66g r:dr 46 sk. 6 r. mindre, än den K. propos. innehåller.
StatsUtsk. har ock i följd häraf, samt under åberopande
af statsverkets knappa tillgångar, dem Utsk. förut genom
sin inkomstberäkning nedsatt, ansett sig böra afstyrka flera
af K. M. begärda anslag. StatsUtsk. har derjemte framställt
såsom grundsats, att några utgifter ej borde å öfversköttep
af statsverkets inkomster anvisas, hvilket utan tvifvel är
rätt, när fråga är om utgifter, som ovilkorligen skola inom
året till bestämdt belopp utgå, och framför allt, om man,
Den 2 Junie. m.
7i
utan en sådan tillfällig utväg som öfverskottens användande,
beviljar fulla anslag för alla angelägna och nyttiga föremål.
Oaktadt StatsUtsk:s bemödanden att minska statsutgifterna,
utfaller dock dess förslag till statsreglering med ett
högre behof af bidrag genom allm. bevillningen af omkring
176,000 r:dr utöfver hvad i83o års statsreglering kräfde;
hvaremot den af K. M. framställda statsreglering icke förutsätter
något ökadt bidrag af allm. bevillningen öfver de vid
sista riksdag beviljade 1,727,200 rtdr. Detta resultat härrör
helt och hållet af StatsUtskts nedsatta inkomstberäkning; och
jag hoppas, a.tt denna beräkning skall blifva så förändrad, att
någon tillökning i allmänna bevillningen ej i något fall behöfver
komma i fråga.
Under åberopande af såväl K. M:s nåd. pvopos. om
statsverkets tillstånd och behof som de anmärkningar emot
StatsUtsk:s utgiftsbetänkln, flera Hrr ledamöter af R. o. Ad.
framställt i de delar samma betänk:n från den K. propostn
afvika, får jag vördsamt yrka , att utgiftstitlarna må varda bestämda
till följande summor:
1: s t a hufvudtiteln:
Om de af K. M. föreslagna öfverflyttningar ske, i rund
summa till r:dr 689,460.
örn dessa öfverflyttningar ej ske  719,250.
2:dra hufvudtiteln:
Om den af K. M. här föreslagna öfverflyttning
till 8:de hufvudtiteln
sker, i rund summa till .... 2,328,58o.
i annat fall till  2,337,58o.
3:dje hufvudtiteln:
Om öfverflyttning af anslaget för spann
rnålstransport
ochförbakning sker, till 3,4io,4oo.
i annat fall till  3,435,000.
4: d e hufvudtiteln:
Om anslaget till spannmålstrausport
och bakning för flottan öfverllyt
-
tas, till
i annat fall till
1,208,580.
i,2i8,58o.
Lika
5:te hufvudtiteln:
med StatsTJtsk:s förslag till . .
26,430.
2.6,43o.
Dito
6:te hufvudtiteln:
Dito
i5g,i3o.
i5g,i3o.
Dito
7:de hufvudtiteln:
Dito
63,ooo.
63,ooo.
8:de hufvudtiteln:
Om de af K. M. föreslagna öfverflyttningar
från i:sta, 2:dra, 3:dje och
4:de hufvudlitlarna bifallas, till . . 833,290.
i annat fall till  75g,5oo.
Den a Juni e. m.
g:d e hufvudtiteln:
Lika med StatsUtsk:s af R. o. Ad.
godkända förslag till  i54,93o. i54,93o.
io:de hufvudtiteln:
Lika med StatsUtsk:s förslag till . . 55t,8go. 551,890.
Allm. indragningsstaten:
Lika med StatsUtsk:s beräkning . . 246,75o. 246,750.
efter afdrag af den för Nummerlotteriets
tjenstemän uppförda summa
Summa 9,670,510. 9,670,510.
Denna utgiftssumma är omkring 85,000 r:dr högre, än
K. M.'s propos. om statsverkets tillstånd och behof upptager;
men när de 48,722 r:dr 28 sk., som motsvaras af tillökad inkomst
och således i både credit och debet ingå, afdragas,
återstå endast omkring 26,000 r:dr, så alt i alla fall utgifterna
kunna till fullo betäckas utan förhöjning af allm.
bevillningen, under förutsättning, att statsverkets ordinarie
inkomster, med undantag af den föreslagna minskningen
i mantalspenningarna, bibehållas till lika belopp som
hittills; att tullafgifterna å vissa inkommande varor i någon
mån förhöjas, samt att brännvinsafgifterna på ändamålsenligt
sätt regleras, för att inbringa åtminstone den inkomst af
545,ooo r:dr, som R. St. vid sista riksdag påräknade. Genom
denna statsreglering skulle en verklig minskning i den
directa beskattningen uppkomma af 20,000 r:dr å mantalspenningnrna
och i63o r:dr genom upphörande af räfstetingspenningarna
i de norra länen.
Jag anhåller vördsamt, att detta mitt yttrande må få
åtfölja återremissen af utgiftsbetänkandena.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke nog uttrycka min
förundran öfver det nyss upplästa anförandet af Hr Statssecret.
för financeärenderna. Att staterna skulle kunna regleras så,
alt ingen förhöjning i allm. bevilin. skulle äga rum och
bevilln. på brännvinet icke hehöfva höjas utöfver hvad vid
förra riksdagen bestämdes, det förefaller mig obegripligt.
Det lärer hafva undfallit Hr Statssecret., att Riksg.cont:s utgifter
blifva fr. o. m. 1835 betydligen ökade, och att således,
i händelse icke brännvinsbevillningen betydligen höje*
utöfver det belopp af 545,000 r:dr, hvartill den vid sednaste
riksdag beräknades, allm. bevilln. måste väsendtligen ökas.
Jag för min del skulle tro, att denna tillökning lomme att
uppgå till omkring 4°o,ooö r:dr, såvida man nemi. vill inskränka
Riksg.cont:s utgifter till det belopp, hvarmed jag tror
att de kunna regleras, öm man nemi. utställer betalningen
af Riksg.cont:s skuld på något längre tid än de 5 år, som
förflyta intill nästa riksdag. Jag hade icke ämnat i närvar,
ögonblick yttra något i detta afseende, så vida icke det nyss
upplästa anförandet hade innehållit, att med brännvinsskatten*
reg
-
Dc n t Juni t. m.
?3
reglering skulle sakerna komma att stå på samma punkt sorn
liittills i afseende på bevillnrsbeloppet; men då Bevilln.- och
Oecon.Utsk:n i närvar, ögonblick Iiira vara i begrepp att
fatta beslut rör:de de förslag, sorn öfver beskattningen af
brännvinsbränningen skola till Stånden ingå, har jag ansett
det vara nödvändigt att rätta begreppet om hvad som i afseende
på denna beskattning erfordras, och får då uppriktigt
förklara, att jag icke inser någon möjlighet att undvika
allm. be vi 11 n:s ökande, äfven med utgifternas inskränkning
till hvad TJtsk. redan föreslagit, såvida icke brännvinsbevilln.
eller andra bevillnisartiklar förhöjas utöfver den beräkning,
StatsUtsk. redan meddelat R. St,, med åtminstone 4oo,ooo
eller kanske snarare 5oo,ooo r:dr. Det är svårt att så noga
uppgifva det; men jag tror, att behofvet skall uppgå till
nära 5oo,ooo r:dr. Jag tager mig derföre friheten att fästa
ledamöternas i Bevilln.Utsk. uppmärksamhet på denna omständighet.
Frih. Cederström, Jac.: Underrättad derom, att
Statssecret. v. Hartmansdorff under förmiddagens plenum begärt
att få veta orsaken, hvarföre K. remissen ronde skoloch
clericistaterna ännu icke blifvit besvarad, har jag från
KammarCollegii contör låtit infordra upplysning derom och
deraf erfarit förhållandet vara sådant, att den K. remissen
kom KammarColkm tillhanda d. 4 Äng. i83o och blef den 16
Nov. i832, sedan vederbörandes utlåtm från orterna inkommit,
öfverlemnad till K. Statscont., hvarifrån den ännu icke
återkommit eller någon anledning för dröjsmålet blifvit
uppgifven.
Hr Rosenblad, Bernh.: Såvida jag rätt fattat Hr
Skogmans anförande, instämmer jag visserligen med Frih.
Palmstjerna deruti, att uti samma anförande saknas en uträkning,
huru Hr Skogman kommit till de summor och resultater,
han trott sig finna; men derföre kan jag icke i öfrigt
instämma med Frih. Palmstjerna i afseende på beräkningen
af statens inkomster och behof. Jag är visserligen, såsom
enskild riksdagsman, icke i tillfälle att kunna uppgöra
en annan budget, men har likväl mycket att påminna emot
den, som blifvit uppgjord. Frih. Palmstjerna tager såsom
en afgjord sak, att vår Bank, hvaruti finnas emellan 5 å 6
millioner och som dertill disponerar 3 millioner r:dr statsmedel,
icke skulle gifva någon afkastning åt sin ägare, staten.
Om detta förhållande skulle äga rum, erkänner jag, att icke,
utan ökad bevilln., de utgifter kunna bestrida”*, som StatsUtsk.
föreslagit; men anser man sig icke böra vara så generös,
så söker man de tillgångar, man har i Banken, och
man skall finna en tillgång, som icke är att förakta. Om
man beslutar, att af denna Bankens vinst en större summa
skall förblifva under Bancostyrelsens disposition intill nästa
8 H. io
74
Den a J u n i e. m.
riksdag, kan man med all säkerhet använda resten för statsverkets
behof.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Utan att jag egentligen
vet, hvartill denna discussion tjenar, emedan här icke lärer
vara fråga om remiss af densamma till något Utsk., ber jag
likväl att med några korta ord få besvara Hr Rosenblads
förmenande, att vi nu, då fråga är om realisationens verkställande,
skulle, innan vi börjat vexlingen, besluta, att en
del af bancovinsten skalle ingå till statsverket. Jag anser
det ändamålsenligaste vara att icke besluta något om bancovinsten,
innan man ser, hurudana tillgångarna blifva, och
jag hänvisar derföre till BancoCJtsk:s betänk , som föreslår,
att Bankens vinst må förblifva under dess styrelses disposition
intill nästa riksdag, då af R. St. beror att om användandet
af derå i behåll varande öfverskott förordna; ty jag
önskar, att nitet för anslag icke må leda oss så långt, att
vi anticipera på bancovinsten.
Hr Rosenblad: Jag förmodar, att, i händelse Hr Skogmans
memor. blir remitteradt, de yttranden, som deraf varit
föranledda, äfven blifva remitterade, och att således äfven»
mina anmärkningar komma att åtfölja till Utsk. Gr.
Cronhjelm har oriktigt fattat min mening i så måtto, som
jag dels icke önskar, att beslut om bancovinstens disposition
skulle fattas, innan vi beslutat om vexlingen, och dels icke
föreslagit att anvisa på bancovinster, som icke linnas, utan
på dem, som finnas och uppkomma, och hvaraf, sedan man
med sträng beräkning afräknat alla möjliga afdrag och förluster
för Bankens räkning, återstoden bör kunna användas
för statsverket. Det är min tanke. Jag har måhända orätt;
men jag vidblifver denna öfvertygelse, intilldess jag finnér
mig vederlagd.
Gr. Cronhjelm: Jag förenar mig med Hr Rosenblad
deruti, att man skulle göra en grundlig och sträng beräkning;
men just derföre vill jag, att denna beräkning icke
skall vara byggd på probabilitetstheorier eller a priori uppgjorda
calculer, emedan de äro af natur att icke slå in.
Först när man har något att anvisa på, kan en sådan beräkning
som Hr Rosenblads komma i fråga. Min mening är
derföre icke, att bancovinsten icke skulle tillfalla staten,
utan indragas i Banken till rörelsecapitalets minskning. Men
denna discussion hör icke hit, och jag skulle derföre icke
hafva yttrat något i detta fall, om jag icke ansåge det nödvändigt
att, hvarje gång fråga uppstår om anticipation på
bancovinsten, uppstiga till vederläggning af denna sats.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Då jag icke inser nyttan
af denna discussion, får jag endast anföra, att jag genom
densamma icke funnit mig vederlagd uti den calcul, som
jag vid principutlåt. N:o 78 framställt och hvaruti jag kom
Den i Juni t. m,
till det resultat, att en summa af 60,000 r:dr, på det
Sätt jag trott statsregleiången utfalla, skulle blifva öfver,
men att, om man ville antaga, att Riksg.cont. icke skulle
behöfva någon annan amortissementsfond än den , som erhålles
genom öfverskotten, och följaktligen icke behöfva mer
än 5 proc. till ränta på dess skulder, tillgångarna skulle
ökas i rund summa med 75,000 r:dr. Jag har blott velat
nämna detta för att tillkännagifva, att jag af hvad sopi nu
förekommit icke funnit skäl att förändra min förut uttalade
öfvertygelse om statsverkets ställning.
Frih. Boyes och Hr Skogmans anföranden tillika med
de i anledning deraf afgifna yttranden remitterades till
StatsUtskottet.
Remitterades till StatsUtsk. K. M:s d. 27 sisth Maj på
bordet lagda nåd. propps, till R. St., ang:de grunderna för
markegångsprisens bestämmande, räntepersedlarnas omsättning
och förenkling, indelta räntors och tiondeanslags återingående
till Kronan samt andra med grundskatternas utgörande
gemenskap ägande ämnen.
Ånyo föredrogs Hr Rosenblads, Bernh., den 24 sisth Maj
på bordet lagda motion om utvidgning tillsvidare af Bancodiscontens
utlåning i afseende på Arméens Pensionscassas
accordsobliga tioner.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland.: Jag får förena
mig i den af Hr Rosenblad i detta afseende väckta motion.
Ändamålet af accordernas försvinnande i arméen är
så vigtigt, icke endast för individerna derstädes, utan äfven
för armeens tjenstbarhet, att det är ett värdigt föremål för
R. St:s uppmärksamhet att biträda detsamma i allt, hvad
ske kan. De papper, som utgifvas för denna amortering,
äro grundade på så goda fonder, alt de, ehuru inlösen sker
långsamt, kunna i afseende på säkerheten anses som de mest
goda statspapper. Det kan således icke komma i fråga, att
Banken kunde derpå göra förlust. Då Hr Rosenblad, såsom
sjelf ledamot af Bancostyrpjsen, uppgifvit, att tillgång till
ifrågavar. utlåning finnes samt då det isynnerhet är i början
af sådana pappers omlopp, som de kunna för sin credit
behöfva en tillfällig hjelp, tror jag, att det vöre af mycken
nytta för saken, om Hr Rosenblads motion vunne understöd
och BancoUtsk. funne medel att dertill föreslå bifall. Jag
får således instämma i motionärens begäran och anhåller om
remiss till BancoUtsk. af såväl hans som mina i ämnet yttrade
tankar.
Ilr Rosenblad, Bernh.: Orsaken till motionen är den,
alt omöjligen med de former, som fordras, den allm. lånerörelsen,
hvilken, efter det BancoUtsk:s återremitterade prin
-
56
Dea 3 Juni e. m.
cipbetänk. inkommit, blifver stadgad, kan sättas i verkställig*
het förrän i början af nästa år. Den skall reglementarisk!
utarbetas, hvarföre ock, hvad II. St. i detta afssende vid
sista riksdagen beslöto, ej inträdde i verkställighet förrän
år 1833. Här är verkligen periculum in moja. En ganska
aktningsvärd del af arineens officerare hafva anmält sig till
mottagande af dessa 5 procents obligationer. I ögonblicket
ville.penningeägarne begagna tillfallet att missbjuda dessa
papper. Om belåningsrätten icke snart beviljas, äro armeens
officerare icke dermed betjenta; den skulle då blott blifva lili
förmån för dem , som kanske med 20 procts rabatt köpt in
obligationer; jöf proc:$ rabatt lärer man redan eontraherat
om. Det är på dessa skäl, som jag väckt denna motion
och anhåller, att den måtte remitteras till BancoUtsk. utan
dessa muntliga tillägg, hvilka, enligt bruket, först skola justeras
och hvarpå de upplysta ledamöter, som sitta i BancoUtsk.
, i allt fall ej lära underlåta att fästa uppmärksamhet.
Hr Gunther, Carl Gust.: Ehuru ändamålet med
ifrågavar. motion visserligen är godt, anser jag den så mycket
afvika från de principer, som böra iakttagas vid styrelsen
af en lånebank, att jag icke kan gilla densamma. Jag
tror nemi., att de ifrågakomna obligationerna icke, såsom motionen
innehåller, böra belånas med 90 proc. af deras ålydande
värde, utan på sin höjd med |:delar af detsamma,
och jag anhåller, att anmärkningarna, såväl de sorn här
blifvit gjorda till understödjande af motionen, som hvad jag
anfört för att fästa BancoTJtskls uppmärksamhet på angelagenheten
att icke genom obligationernas belåning med högre
summor, än hvartill de med säkerhet kunna realiseras , i
inveckla Banken i stora olägenheter, måtte få åtfölja remissen
af motionen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är visserligen icke mot motionen;
jag anser den verkligen vara billig; men äfven härvid
tror jag en urskilning vara nödig. Skulle man å dessa obligationer
bevilja lånerätt till så högt belppp, som motionären
föreslår, nemi. T5^ af den summa, hvarå de lyda, befarar
jag, att följden blefve den, att hela massan deraf inginge
till disconten, och då skulle i samma mån näringarna
utträngas derifrån. Jag tager för afgjordt, att den värde ledamot,
som väckt motionen, är bäst i tillfälle och ej skall
undandraga sig att så jemnka förhållandet, att ej den ena
classen af medborgare blir lidande för det man vill hjelpa
den andra. Jag anhåller, att detta yttrande må få åtfölja
motionen till BancoUtskottet.
Frih. Ubrenbqrgh, Gasp. "Wilh.: Om det är raei
ningen, att den discussion, som uppstått, skall åtfölja remissen
af motionen, anhåller jag att få säga några ord; är detta
åter icke meningen, så är jag öfvertygad, att det Utsk.,
Den 2 Juni c. m.
77
sorn kommer alt behandla motionen, skall, utan att det sä
ges,
inse betänkligheterna dervid. Jag ville blott säga, att
det omöjligen går an att icke lemna Bancostyrelsen rättighet
att bedöma värdet af obligationerna i den stund , de
belånas. Jag anser således högst oriktigt att på förhand bestämma
det belopp, hvartill dessa papper kunna belånas,
plan måste det vara Bancostyrelsens rätt att, då belåningen
sker, bedöma, huruvida obligationen utgör fullt hypothek
för lånesumman.
Hr Rosenblad: Det har förundrat mig att höra en
värd ledamot, som vid andra tillfallen velat sätta i rörelse,
jag erinrar mig ej bestämdt huru mycket, men, såsom jag tror,
7o millioner r:dr emot hypothek af alla slags fastigheter i
liela Riket, som velat göra ränterierna till upphördscommitteer
för enskilda; det har förundrat mig, säger jag, att höra
denna ledamot nu bestrida belåning af de bästa papper,
sorn finnas i Sverige. Jag skulle icke väckt fråga om denna
interimistiska utvidgning af Bancodiscontens utlåning, örn icke
tillfälligtvis sammanstötande omständigheter gjort, att tillgången
på ifrågavar. obligationer är så stor, att de, som
hafva penningar, kunna föreskrifva vilkoren vid dessa pappers
försäljande, hvilket med stora förluster hotar dem, som
fått dessa papper mot reda penningar. Eljest hade jag icke
gjort detta förslag; men jag kan icke se annat, än att af
alla de papper, som vi äga att i Bancodisconten belåna, är
det inga med undanlag af Riksg:scont:s obligationer, som
hafva den fullkomliga godhet som dessa, och jag tviflar icke,
att sedan den marknad upphört, som uppkommit derigenom,
att de, hvilka begärt sina accordsobligationer, vilja
göra sig af med deni, skola obligationerna snart gå till
pari. Hvad beträffar Frih. Boyes oro, att den föreslagna
belåningen skulle borttaga låneförmånen för näringarna, så,
för att lugna honom, får jag erinra, att om Frih. hade läst
min motion, skulle han sett, att först utlåningen enligt förslaget
skulle ske från publika pappersfonden, och sedan att
dervid skulle användas sedlar, sorn eljest komme att indragas
ur rörelsen.
Jag har intet emot, att jemväl discussionen må komma
fill BancoUtsk., men önskade, att motionen ej må behöfva
vänta på denna discussion; ty derigenom förlorades en stor
del af det ändamål, jag åsyftat.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Jag vill icke bestrida,
att ifrågavar. obligationer må i Bancodisconten belånas; men
jag anser lån derå ej kunna lemnäs till något bestämdt belopp
, allraminst till qo proc. af den summa, hvarå de lyda.
Dessa obligationer hafva visserligen ett solidt värde; men om
realisationen ej blefve verkställd, fruktar jag, att detta värde
blefve betydligen nedsatt. Jag befarar dock icke denna
händelse, och tror derföre, att de komma att behålla sig i
7»
Den a Juni e. ra.
värde, men uti ett så osäkert värde, att det ej vore rådlig!
att bestämma, det vissa proc. af dessa belopp skola af Ban-,
codisconten utlånas. Jag anser derföre lika med Frih. Eh-.
renborgh, att lånesumman bör bero af Direct:s pröfning,
enär dessa obligationer, såsom ställda på en lång amortissementstid,
säkert skola erhålla en ganska ombytlig cours.
Jag anhåller, att detta yttrande måtte jemte motionen blifva
rein i t terad t till BancoUtskottet.
Frih. Boye: Utan att vidkännas någon den allraringaste
oro, som Hr Rosenblad behagat tillägga mig, och utan
att hafva haft någon känning deraf, är jag fullkomligen tillfredsställd
med den upplysning, ej mindre Hr Rosenblad än
äfven Frih. Franc Sparre nu behagat lemna mig, att nemi.
här är föreslaget att till ifrågavar. ändamål föröka publika
pappersfonden med en fixerad summa; vid hvilket förhållande
min anmärkning är ogrundad. Till min ursägt ber
jag att få erinra, det motionen icke blifvit uppläst, och att
jag således haft all anledning att, på grund af hvad under
discussionen blifvit anfövdt, framställa min anmärkning; men
då jag nu medger, att den ej är tillämplig, anhåller jag, att
den ej må åtfölja den öfriga discussionen till Utskottet.
Frih. Ehrenborgh: Den värde motionären, tror jag,
har gjort mig orätt i sin sednaste framställning, och jag beliöfde
alldeles icke svara honom, då han redan blifvit vederlagd
af Hr Hegardt. Jag vill dock nämna, att jag visserligen
yrkat, att åtskilliga statspapper måtte sättas i omlopp,
men jag tviflan på, att man kan tillvita mig, det jag
begärt, att de skulle belånas till visst värde; och jag får
ånyo yttra den öfvertygelse, att till en väl ordnad bancoadministration
hörer, att administrationen sjelf har rättighet
att pröfva värdet af lånehypotheken. Jag anhåller, att
mina nu afgifna yttranden må åtfölja motionen till BancoUtsk.
, ehuru jag är öfvertygad, att Utsk. ty förutan hyser
samma mening.
Hr Rosenblad: Jag vet icke, om Frih. Ehrenborgh
hade yttrat sig, då jag förra gången svarade; jag vill dock
nämna, att det icke yar på honom, som min framställning
kunde hafva någon rapport; den hade afseende på en annan
talare, Men deremot, och då jag en gång kommit på
det capitlet, får jag anföra, att jag äfven tror mig hafva
sett förslag af Frih. Ehrenborgh om bestämd belåning af
papper, som icke voro inlösbara på kortare tid än dessa,
ungefär på pari stäldt. Jag erkänner helt och hållet, att
Bancodiscontens utlåning bör ske efter cours; men i sådant
fall bör man hafva något alt i allmänhet döma efter. Dessa
obligationer äro dock så nyligen utkomna, att de ej kunnat
hafva någon cours, eller åtminstone har deras cours varit
så för tillfället nedpressad, att den ej kan tjena till ledning.
Detta är orsaken, hvarföre jag undantagsvis föreslå
-
Den 2 Joni c. m,
79
git deras belåning till 90 proc.; men jemnför jag dessa papper
med andra, t. ex. börsdirectionens ouppsägbara obligationer,
hvilka icke kunna anses bättre än dessa, som äro garanterade
af hela armeens löner och för hvilka derjemte en
cassa ansvarar, som är /j- gänger större än beloppet af samtliga
obligationerna, kan jag icke betvifla, att så snart det
stora tilloppet på dessa papper upphört, skola de stiga till
90 proc. och derutöfver. Jag kan således ej tänka mig möjligheten
af en förlust för disconten; men endast man tillåter
belåning i Bancodisconten af dessa papper, om också till
nedsatt proc., blifver något vunnet, fastan resultatet i sådant
fall blifver mindre tillfyllestgörande
Hr Gunther: Hr Rosenblad har helt och hållet misstagit
sig om meningen nied de obligationer, hvilkas utgifvande
jag tillstyrkt; och att nu till hans upplysning ingå i
en discussion derom, anser jag olämpligt. Jag får endast beklaga,
att han så helt och hållet misstagit sig om obligationers
functioner och sättet att använda dem, dels i de uttryck
han fällt om min motion och dels i den motion han
gjort, att Armeens PensionscassaS obligationer må i Bancodisconten
belånas med 90 proc. af deras belopp. Jag har
ej velat nedsätta dessa obligationers välde, och jag tviflar
ej, att de äro värda den summa, hvarå de lyda; men jag
har föreslagit, att de ej i Bancodisconten må belånas med
mer än -f af denna summa, på det Banken ej må blifva öfverhopad
af dem; ty, enligt motionärens förslag, skulle de
nästan alla dit ingå. Dessutom anser jag alla partiella aflijelpanden,
som gå från principen, endast ytterligare inveckla
Banken i de oredor, ur hvilka man nu är sysselsatt
att reda den, och således vara mera olämpliga vid detta än
vid andra tillfällen. Innehafvarne af dessa papper kunna säkerligen
finna andra utvägar, och jag tror det ej skall blifva
svårt för dem att använda sina papper nied större fördel,
än sorn af Bancodisconten kan medgifvas. Jag anhåller,
att dessa mina anmärkningar må få åtfölja motionen till
Utskottet.
Hr Rosenblads motion remitterades till BancoUtskottet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag förmodar, att
enligt 49 §• Riksd.ordn., äfven de yttranden, som i anledn.
af Hr Rosenblads motion nu blifvit fällda, böra åtfölja remissen,
ehuru en och annan talare förklarat sig icke åstunda
det. Ordalagen i den citerade §. äro nemi. följande:
”Hvar och en allmän fråga, som första gången i något
”Stånd förekommer , skall, såvida Ståndet ej enhälligt genast
”densamma till vederbörligt Utsk. förvisar, ligga på bordet
”till nästa plenum, då remiss bör ske; dock stånde hvarje
”ledamot öppet att öfver samma mål sig yttra, hvilket hans
”yttrande äfven skall till Utsk. remitteras.”
So
D c n a J h n i e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. förklarade, att till följd
af den utaf Hr v. Hartmansdorff citerade 49 .V Riksd.-ordn.
komnie nu, såsom vid alla föregående tillfallen, de i anledn.
af motionen afgifna anföranden att åtfölja remisäsen
till BancoUlsk., utan att någon propos. derom erfordrades.
Vid förnyad föredragning af Oecon.Utskrs d. 24 sist!»
Maj på bordet lagda betänk. N:o 58, i anledn. af väckt motion
om en fö?fattnings utfärdande , hvarigenom lönen för pastorernas
ad ju ieter eller vicarier bestämmes att alltid vara
en i denna författning fastställd del af pastoratets kända inkomst,
blef samma betänk, af It. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s d. 24 sistl. Maj på bordet
lagda betänk. N:o 5g, i anledn. af väckta motioner, rör:de
Presterskapets aflöning.
I sammanhang härmed upplästes ett från BondeSt. ankommet
prot.-utdrag af d. 28 sisth Maj, af innehåll, att
Ståndet beslutat låta anstå med utlåt, öfver detta betänk.,
intilldess att Lag- samt Oecon.Utsk:n inkommit med deras
gemensamma yttrande Öfver Peter Jönssons från Jönköpings
län motion i ett med föremålet för Oecon.Utsk:s ifrågavar.
betänk, gemenskap ägande ämne.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag vågar anhålla om
Hr Gr. o. Landtnäs propos., att förevar, betänk, äfven hos
R. o. Ad. måtte få hvila, intilldess utlåt, öfver den i BondeSfs
prot.utdr. omnämnda motion från Lag- och Oeeon.Utsk:n
inkommit.
Gr. von Fersen, Hans, förenade sig med Gr. Cronhjelm.
R. o. Ad. instämde uti BondeSfs ofvanförmälda beslut.
Då nu ånyo föredrogs Oecon.Utskts d. 24 sisth Maj på
bordet lagda betänk. N:o 60, i anledn. af väckta frågor, dels
om rättighet till enskilda theatrars anläggande, dels ock om
upphörande af de afgifter till K. theatern, som för representationer
i landsorterna erläggas, blef detsamma ånyo begärdt
på bordet af Grefvarna Cronhjelm, Otto Au g.,
samt v. Fersen, Hans.
Föredrogs ånyo Oecon.Utskrs d. 24 sisth Maj afgifna
betänk. N:o 61, i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande
för att uppmuntra byggnadsföretag i Rikets större
städer och företrädesvis i hufvudstaden.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, uppläste följande:
Då motioners öde oftast är, att i utlåfn icke vinna afse
-
Den a Junie. m.
seende, bör jag såsom motionär finna mig tillfredsställd, att
icke ålit, hvad jag föreslagit, blifvit afstyrkt. Jag får ock
derföre yttra för Utsk. min tacksamhet, särdeles med hänseende
a det sträfvande, som derigenom hos Utsk. röjes, att
slita de förderfliga band, hvilka fängsla näringsfriheten i vårt
Iand, ett steg framåt, hvaråt jag glädes. I de delar, Utsk.
ogillat min framställning, kan jag likväl ej undgå att göra
några anmärkningar.
Utsk. anser ej frågan utredd, huruvida uppförande af
stenhus i stad kan bidraga till en ökad afsättning och deraf
beroende välmåga för landtmannen. Jag tror mig i min
motion hafva obestridligt visat, att genom en kedja af naturliga
förhållanden och följder större städer med deras inflytande
på landsbygden mäste med vexelverkan på egna näringar
lifva landsortens. Så länge hyror stiga och någon
gammal eller nybyggd våning icke befinnes tom, ligger deri
be vis, att folkmängden i staden ville öka sig, om tillräckligt
utrymme blott förefunnes; och då det är ett axiom, att
en större folkmängd måste af landets produeter consumera
äfven ett större förråd, lärer deraf logiskt kunna slutas, att
utvidgningen af en sådan stad måste gifva ökadt lif å landtmaunarörelsen.
Men med det bråk och den uppoffring, nybyggnad
er vanligen medföra, finnas icke många, som deruti
vilja nedlägga sina capitaler. En gång uppförda, sakna dessa
byggnader deremot icke hyresgäster, åtminstone i hufvudstaden
, hvars utvidgning och ökade befolkning varit egentliga
föremålet för min motion. Af skäl, Utsk. anfört, anses
byggnadsföretag icke böra uppmuntras genom lån. Jag bekänner,
att jag mindre afsett individens nytta, än det allmännas.
Om en låntagare i detta afseende icke visligen
föreser sig, må han skylla sig sjelf; byggnaden har emedlertid
blifvit verkställd och, likgiltigt i hvars hand den sedermera
kan befinna sig, uppfyller den det ändamål, jag
sökt. Stenhus eller trähus hafva utan tvifvel i detta hänseende
lika verkan; men då i Stockholm endast stenhus få
uppföras och i allmänhet byggnad af sådana hus företrädesvis
bör uppmuntras, såsom varaktigare, mera eldfria och
besparande den dyrbara skogen, har jag blott satt dessa i
fråga.
Hvad eftergift af oncra till staden beträffar, vill jag ej
motsäga Utsk:s motiverade utlåt.; men skälet för ogillandet
af mitt förslag, att nybyggda stenhus en viss tid från kronoutskylder
skulle vara befriade, kan jag icke godkänna. Om
genom denna uppmuntran med tiden uppkomme en ny förmögenhet,
ett nytt capital, produet af en eljest kanske outvecklad
ai betskraft, så skulle ju staten efter de föreslagna
10 årens förlopp, då afgifterna vid toge, komma att uppbära
en inkomst, sorn i annat fall ej förefunnits. En synlig
capitalförinögenhet, framdeles underkastad allmänna ut8
II. lt
Sa
Den i Juni e. m.
sky Ider, liar derigenom blifvit framlockad, hvilken deremot, icke
existerande, icke heller någonsin kunnat beskattas. Frihetsår
beviljas ock nybyggen, med beräkning af statens del deraf i
en framtid, och mig synes, att nybyggda hus kunna ställas
med dessa i något när samma categori. Äfven om odlingar
eller byggnader verkslällas på landet, ökas visserligen derigenom
fastighetens capital värde; men utom det att grundräntan
förblifver oförändrad, kommer vanligen ej detta ökade
capitalvärde i beräkning vid bevillntsafgiftens bestämmande,
förrän egendomen gått i annan hand och höjd köpeskilling
föranledt till äfven berörde afgifts höjande. På enahanda
grund och då erkändt och gifvet är, att nybyggnad
af stenhus flera år icke gifver någon inkomst och äfven i
Stockholm för första ägaren medför förlust, synes den föreslagna
befrielsen af utskylder till Kronan i tio år eller mindre,
om så skäligt pröfvas, vara lika mycket af billighet
påkallad, som uppmuntran i denna väg troligen skulle bidraga
till framkallande af större byggnadshåg, inverkande
fördelaktigt för landtmannen och i längden tillskyndande staten
ökade inkomster. Att en temporär befrielse af bevillning
skulle, såsom Utsk. yttrat, försvåra bevillningens allmänna
fördelning kan jag ej fatta. För hus, som ej finnas,
kan ej någon bevillning vara beräknad, och när tiden för
dess uppbörd en gång inträffar, lära nog utvägar finnas att
den ökade inkomsten använda.
Till R. o. Ad:s ompröfvande öfverlemna!- jag vördsamt,
huruvida dessa anmärkningar må föranleda till återremiss af
betänk.; hemställande tillika, om icke den del af min motion,
som rör de föreslagna frihetsåren i afseende å bevillning,
må tillika fordra handläggning af Bevilln.Utskottet.
Hr Estenberg, Pehr, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Till tryggande af allmänt väl anser jag mig skyldig anföra
följande anmärkningar öfver Allm. Besv. o. Oecon.Utsk:s
betänk. N:o 61.
Utsk. tillstyrker R. H. St. att hos K. M. i underd. anhålla,
att skråförfattningarna (det vill här säga ordningen)
i vissa borgerliga yrken, nemi. murare-, byggmästare- och
timmermanshandtverken i nåder måtte upphafvas. Denna
tillstyrkan lärer, som det synes mig, hafva tillkommit i anleda.
af den utaf Frih. Sprengtporten gjoida framställning,
att de handtverk, som tillhöra byggnadskonstens practiska
del, måtte i hufvudstadeu och Rikets öfriga städer, likasom
de fria konsterna, fritt utöfvas.
Om en sådan oinskränkt frihet, som af Utsk. blifvit föreslagen,
att leda och verkställa byggnadsföretag, lemnades
åt hvilken icke vanfrejdad person, som anmälde sig till denna
frihets begagnande, utan att han på något sätt förut aflagt
prof på sin skicklighet och erfarenhet att utföra, som
D e fl i Juni e. m.
83
sig bör, hvad han möjligen uppgjort uti ritning, skulle det
allmänna snart röna de menligaste följder af del obetänkta
Jiberalitetssystemets införande. Mur- och byggmästareliandtverkens
utöfning är redan så fri, att hvar och en, som i
Politie-, Ernbets- och ByggnadsColhm härstädes söker vinna
burskap såsom mur- och byggmästare, dertill erhåller tillstånd,
blott han afiägger prof på sin practiska skicklighet,
utan att han någonsin behöft vara lärling och gesäll. Det
är således blott profvet på skicklighet, man viii borttaga.
Detta synes mig alldeles oförklarligt, så vida man icke vill
gynna sjelfva okunnigheten. Den, som verkligen är skicklig,
fruktar icke att aflägga prof derpå; den som ej vågar
eller vill göra delta, måste anses såsom oskicklig. Att åt
okunniga och oerfarna, men tilltagsna äfventyrare och fuskare
öfverlemna rättigheten att utföra så vigtiga företag,
som byggnader merendels äro, skulle medföra de största vådor
såväl för den enskilde som för det allmänna. Det fordras
ej mycken skarpsinnighet för att inse vigten deraf, att
brandmurar och eldstäder så uppföras, att dc trygga mot
eldsvådor; att grundvalar så läggas, att murarna icke remna,
sänka sig och genom sättning äfven skada grannars
egendomar; att murar så uppföras, att huset icke ramlar
och att det hela af byggnaden så eonstrueras, att det åsyftade
ändamålet i alla afseenden vinnes. För att med säkerhet
ku nna ernå detta ändamål, fordras en garanti, och denna
är och kan icke vara någon annan, än det aflagda profvet
på skicklighet. Det är likväl just detta, som man yrkar
icke mera skall äga rum; det är åt ett måfå, åt slum
pen,
man vill anförtro publika och enskilda byggnaders bestånd;
det är på ett hazardspel, man vill sätta hela brandförsäkringens
tillgångar, och genom mur- och byggmästareembetenas
upphäfvande beröfva denna så nödvändiga och
nyttiga inrättning det förtroende, hvaraf den hittills gjort
sig sä väl förtjent. Om det skulle fordras bevis på vigten
af den practiska skickligheten vid byggnaders uppförande,
och följaktligen af profs afläggande derpå, torde det vara
nog att anföra den icke längesedan timade händelsen, att
ett för Kronans räkning på Ridön nybygdt kruthus nedramlade
i samma ögonblick, taket sattes derpå, hvarigenom
staten tillskyndas en skada af icke mindre än 7 å 8000 r:dr
b:co, och det endast derföre, att constructören, såsom icke
varande mur- eller byggmästare, saknade practisk kännedom
uti byggnadsyrket, ehuru lian väl möjligen kunde uppgöra
en ritning till byggnaden.
I Preussen, der man i allmänhet (om till gagn eller
skada vill jag icke afgöra) upphäft skråförfattningarna, haiman
likväl till sin kraft och verkan bibehållit dem, somröra
mur- och byggmästarehandtverken, emedan Regeringen
derstädes icke kunnat underlåta att inse vigten af deras fort*
farande. Utan att påstå, det Preussen i allt bör vara ett
*4
Den a Juni e. m.
föredöme för Sverige, tror jag likväl, att nian icke här bör
vara mindre klok och förutseende än der, hvarest näringsfriheten
redan vunnit den största utsträckning. Sjelfva K.
CommerceColkm, som annars alltid uppträder såsom gynnare
af oinskränkt näringsfrihet, förklarade redan i ettåriöu
till K. M. afgifvet underd. betänk., att det ansåg nödvändigt,
att prof på skicklighet skulle afläggas af dem, sorn ville
vinna rättighet att utöfva mur- och byggmästareyrkena.
Genom upphäfvande af ifrågavar. handtverksembeten
skulle staten äfven komma i saknad af all garanti för utgörandet
af kronoutskylderna för de många arbetare, som
i hufvudstaden tillhöra dessa handtverk. Denna garanti finnes
nu hos de bosatta, burskapsägande mästare, som icke
allenast ansvara för arbetarnes utskylder, utan äfven sjelfva
lill staten och staden erlägga betydliga skattebidrag; säkerheten
derför skulle upphöra i samma stund, som dessa yrken lemnades
fria att utöfvas af hvilken lös person som helst.
Slutligen tror jag mig böra anmärka, att det här ifrågasatta
upphäfvandet, efter min tanka, strider mot Borgerskapets
privilegier, hvilka icke till större eller mindre del
kunna inskränkas utan dess eget begifvande, hvilket svårligen
lärer vinnas, så mycket mindre, som den småningom
skeende upplösningen af handtverks-embetena slutligen skulle
utplåna BorgareSt. ur Nalional-representationen. För öfrigt
synes det mig vara lika obilligt som orättvist att med
ett penndrag vilja beröfva ledamöterna af mur- och byggmästare-embetena
deras i laglig väg erhållna rättigheter,
hvarpå de grundat och ännu stödja hoppet om framlida bergning
för sig och sina familjer.
Det är på dessa skäl, jag vördsammast anhåller, att
betänk, äfven i 3:dje punkten må blifva afslaget.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det torde vara få
yrken i vårt land, hvari erforderlig skicklighet så mycket
saknas, som uti murmästare-, byggmästare- och timmerrnanshandtverken.
Till det exempel, Hr Estenberg anfört
om en Kronans byggnad, som ramlat, får jag lägga ett annat,
nemi. att taket på en kyrka i Linköpings stift nyligen
instörtade tillika med en del af de nybyggda murarna, allt till
följd af de byggandes oskicklighet. Dessutom händer det i
mål, ang:de kyrkobyggnad, hvilka till min handläggning inkomma,
att kostnadsförslag, uppgifter och attester utfärdas
af personer, som vederparterna visa vara torpare eller inhyseshjon
utan erforderlig insigt i ämnet. Om någonsin
kunskaper erfordras, är det i detta afseende, såvida icke menniskor
skola genom byggnadernas nedfallande äfventyra sina
lif och allmänheten äfvensom Kronan förlora ofantliga
summor. Således, om ingen ordning i detta hänseende funnes,
borde den införas och författningarna skärpas i stallet
för att upphäfvas. Jag anhåller derföre äfven om återremiss
Den 2 Junie. m.
85
af betänk, i den syftning, alt fordringarna på skicklighet i
alla dessa handtverk må stegras och att de föreskrifter derom,
som redan finnas, ingalunda må borttagas.
Gr. Cronhjelm, Otto Avig.: Den siste värde talaren
har, efter min tanke, i de första meningarna af sitt yttrande
så fullkomligen bevisat den sats, jag yrkar, nemi. att
fri het uti ifrågavar. yrken hör finnas, att det måhända är
öfverflödigt att vidare yttra något i ämnet. Det är verkligen
besynnerligt, huru han från så klara premisser kunnat komma
tillden condusion, vi hört. Just den omständigheten, att få
af våra handtverk äro i det lägervall som dessa yrken, måste
bevisa nödvändigheten af att antaga ett annat system än
det, som hittills blifvit följdt. Man säger, att man bör behålla
ordning genom att bibehålla skrän. Det är nogsamt
bekant, att dessa åberopade olägenheter uppkommit, under
det skråembeten existerat, och när således detta uteslutande
privilegium icke haft någon god följd, tyckes, att man holga
en annan väg och låla allmänheten sköta sig sjelf. 1 detta
fall behöfves ej någon förmyndare, och jag kari citera flera
exempel, huru olyckligt det varit för allmänheten i hufvudstaden
att vara beroende af murmästare och byggmästare;
ty flera bedrägerier hafva derunder förefallit. Jag får citera
en händelse, att ett hus på 1790-talet byggdes på Norrlandsgatan
af en person, som med egen samlad förmögenhet
kunde uppföra det. Han hade varit tjenande person och
byggde sjelf sitt hus. När nu huset blef färdigt, blef honom
ålagdt att antingen låta nedrifva det eller låta det stå obegagnadt,
emedan han icke vederbörligen hade skattat till
murmästare m. fl., och huset stod i följd deraf flera år obegagnadt,
intilldess att det för en ringa penning inköptes af
en murmästare, då det blef af natur att få bebos. Hvad åter
arbetarne beträffar, har jag i taxeringscommilte'erna haft
tillfälle att lära känna förhållandet. Murmästarne, byggmästarne
och timmermännen hafva för formens skull en
mängd folk hos sig skattskrifva, och det anses icke lagligt
att taga några andra arbetare än dem, som äro inskrifna
bos dessa mästare. Man contraherar med mästaren om ett
visst pris och får betala vanligen 1 r:dr till arbetaren och
12 sk. till mästaren, eller också 1 r:dr 12 sk. till mästaren,
som sedan sjelf lemnnr arbetaren dess andel. Man kan sålunda
vid samma arbete få att göra med flera mästare, då
man behöfver flera arbetare, och hvar och en of dessa mästare
skall vanligen hafva 12 sk. i förtjenst 0111 dagen på sina
arbetare, som de ej derföre behöfva tillse. Detta är ett
otillbörligt prejeri. Så taga de oftast 3 r:dr b:co för det
de försvara en arbetare, hvilken sjelf får betala sina kronaskatter.
Om denna slags lifegenskap åtminstone haft någon
verkan till större soliditet af stadens byggnader, skulle jag
mindre ifra deremot; men den värde talaren, som yttrat sig
86
Den 3 Juni c. m.
emot betänk., har sjelf ådagalagt, att i det afseende står
byggnadskonsten hos oss på en bedröflig ståndpunkt. Jag
anhåller derföre om bifall å betänk, och tror, att det vore
en riktig medelväg att hos K. M anhålla, att dessa skrän
måtte upphäfvas, om R. M. så för godt finnér. Detta är
ett önskningsmål, som beror på K. M. att afgöra efter eget
godtfinnande, och jag är redebogen att i denna sak lemna
pröfningen åt Styrelsen, då så vigtiga skäl för en förändring
i detta fall förekomma. Jag anhåller, att Ulsk:s betänk,
måtte bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke uppträdt här
för att på något sätt gilla de missbruk, sorn kunna äga rum
i afseende på förhållandet emellan mästare och arbetare
inom hufvudstaden. Om de finnas, förmodar jag, att stadens
styrelse ej lärer underlåta att deni beifra och deri skaffa
den rättelse, som kan erfordras Men hvad jag anser vigtigt,
oberoende af missbruk och oberoende af skrå, ett ord
som betvder ordning, men ofta förtydes till att åstadkomma
oordning, är, att man må söka befordra den kunskap, som
saknas uti dessa yrken. Att kunskap skall vinnas derigenom,
att man ej fordrar någon genom prof ådagalagd skicklighet,
kan jag ej tro; ty om detta vore rätta sättet att vinna skicklighet,
vet jag icke, hvarföre ej flottans byggnader, artilleriets
arbeten och allt annat, som man hittills ansett erfordra
bepröfvad skicklighet, Ufven skulle öfverlemnas till personer,
som icke ådagalagt några kunskaper. Dessa arbeten
komme då troligen att gå lika illa som de yrken, hvilka
nu äro i fråga. Men det är icke nog att föreskrifva,
det kunskaper skola finnas; man måste äfven'tillse, att de
verkligen äro för handen. I händelse till de ifrågavar. yrkena
synes man blott hafva gjort det förra, med det sednares
underlåtande. Formen af ordning står qvar, men väsendet
fattas, och det är dess återställande jag åsyftar. Visserligen
tror jag, lika med Gr. Cronhjelm, att man ingenting
äfventyrar genom frågans öfverlemnande till K. M:s afgörande;
ty jag är förvissad, att K. M:s omsorg och försigtighet
skulle i detta fall gå längre, än talaren synes förmoda.
Men jag ville förekomma, att R. St. icke skulle genom ifrågavar.
und. hemställan obetänksamt begära ordningens upphäfvande.
Vid detta tillfälle, såsom i allmänhet, anser jag det förringande
för R. St. att frambära obetänkta önskningar till K.
M., och derföre begär jag återremiss af Utsk:s betänkande.
Hr Lefren, Joli. Pehl-: Så snart någon fråga är före,
som rörer näringsfriheten, framkommer jag alltid med samma
sats, nemi. att det förvånar mig på det högsta, att de, som
sedan 1823 i en beständig chorus yrkat frihet att tillföra
landet allt det utländska kram, som möjligen här kan afsättas,
alltid, då man gör några inkast emot denna s. k.
jmporlfrihet, anföra samma motskäl, att det är cencunen
-
Den i Juni e. m.
sen med de utländska tillverkningarna, som skall tvinga den
inhemska konstfärdigheten att stiga, och att på samma gång
man påkallar denna täflan, binder man händerna på de inländska
konstnärerna och tillåter dem icke att inom sitt
eget land utveckla den konstfärdighet, de kunna äga. Man
binder dem genom skråförfattningar, hvilka, ordet skrå må
betyda hvad som helst, genom sinta följder hafva visat, att
de äro icke bindningsanstalter, hvarigenom bildning utvecklas,
utan bildningsanstalter, som bibehålla bildningen i ett
stationärt tillstånd. De hafva till och med den ändå sämre
egenskapen att befordra ett retrograderande tillstånd. Jag
finnér, synnerligen hvad denna fråga vidkommer, nödigt att
fästa uppmärksamheten på oriktigheten af skråförfattningarnas
fortfarande. Nu är det fråga om arbeten af mindre
ömtålig beskaffenhet, om arbeten, som man kunde kalla de
grofsta bland näringarna. Här är fråga om timmermansyrket,
som sedan längre tid tillhört hvar Svensk man, samt
om murmästarenäringen , som kanske står lågt i hufvudstaden,
men i de mindre städerna står mycket högre. Jag finner
olämpligt, att man skall tvinga Stockholms och andra
städers invånare att taga sina arbetare inom skrän och att
icke den fattiga folkclassen får fritt skaffa sig arbete, då man
är bunden att begagna mästarnes dyrlegda och ofta odugliga
arbetare. Yi hafva många exempel på hus i hufvudstaden,
som fallit omkull. Det är löjligt att se, huru rappningen
på husen om ett halft år nedfaller, då man förr sett den
stå i 3o år. Yi behöfva blott kasta ögonen på ett monument
vid hegel ängsgatan, Fransyska värdshuset, som alltsedan
jag först kom till Stockholm, eller under 35 års tid, stått
oiepareradt, men hvarå likväl ingen rappning nedfallit. Det
är repareradt under den tid, man ännu hade skickliga arbetare
i Stockholm; men nu tror jag, det vore omöjligt att
härstädes få sitt hus repareradt utan mer eller mindre slarf.
Jag tillstyrker bifall å betänk, och tror, att någon gång
måste något steg tagas för att lossa armarna på den inrikes
industrien, och att man således måste afskaffa det tillstånd
af halft slafveri i näringarna, som Gr. Cronhjelm omtalat.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Till hvad jag
förut yttrat i denna fråga och Hr Lefren nu anfört har
jag föga att tillägga. Jag tror mig ej misstaga mig, då jag
anser den allmänna önskan fordra, att de författningar, som
inskränka rättigheten att bygga,, måtte undergå någon modification
till större frihet. Sådant innebär visserligen icke, att
byggnadsföretag skulle få utföras utan prof på någon skicklighet.
Jag tror således icke, på sätt Hr v. Hartmansdorff
hållit före, att det skulle kunna bero på hvar och en, äfven
den okunnigaste, att i detta fall bedraga allmänheten. Jag
får således tillstyrka bifall till betänk, och tror, att dessa
skråförfattningars upphäfvande skulle för hufvudstaden med
-
88
Dc n a J u ni e. m.
föra mycken fördel och kunde leda till det mål, Hr Lefrdn
framställde, en mera vidsträckt frihet för vår industri i allmänhet.
Gr. Cronhjelm: Jag ber, att Hr v. Hartmansdorff, då
han citerat flottans byggnader, ville göra skillnad emellan
de byggnader, som ske för enskild räkning, och dem, som
verkställas för statens medel. De sistnämnda måste för framdeles
säkerhet ske under inseende af examinerade personer.
Men om någon enskild person antingen vill sjelf elier genom
andra personer, som vunnit lians förtroende, uppföra
ett hus, bör sådant honom ej förvägras, och såsom ett bevis
uppå, att hvarken hufvudstaden eller andra städer skulle
förlora något derpå, vill jag nämna, att icke den ringaste
byggnad kan äga rum, utan att en fullständig ritning å densamma
först approberas af Byggnadscolkm. Således linnes i
detta fall all säkerhet. Jag vill ännu citera ett mig nära
liggande exempel. Jag har en slägtinge, som har ett hus
på Regeringsgatan, ett hus, sorn är fideicommiss. Han bor
icke bar och hade uppdragit åt mig att yttra mig öfver ett
förslag till husets reparation och sättet att verkställa den
för bästa pris. Då upptäcktes, att man från Enköping
kan få kakelugnar för nära 4 gånger bättre pris än i Stockholm,
men straxt infann sig det motskäl, att hela kakelugnsmakare-embetet
kan säga : ingen enda kakelugn får här
uppsättas, som ej är tagen hos oss. På tillfrågan, huruvida
de, lika med kakelugnsmakaren i Enköping kunde ansvara
för att deras kakelugnar ej skulle ryka, kunde de ej lemna
tillfredsställande svar; men derpå, att inga andra än deras
4 gånger dyrare kakelugnar finge begagnas, voro de ganska
säkra. Detta är en verklig sanning, och jag skall, om någon
det önskar, uppgifva hvar huset ligger och hvem som äger
det. Det har händt inom en månads tid och upplyser, att
dessa skråförfattningar äro en parodi på viljan att befrämja
en stads byggnadsföretag och industri. Jag gillar i öfrigt
det mesta af hvad Hr Lefren anfört och har bort nämna
till Hr v. Hartmansdorff, att det ej är rätt att förklara alla
skrifvelser vara obetänkta, då de ej af honom gillas; de
kunna ganska väl vara betänkta, om också icke han inser
det.
Hr von Hartmansdorff: Det är egentligen ingen
af mina motståndare, utom Frih. Sprengtporten, som rätteligen
upptagit min mening. Jag skall derföre besvara hans
yttrande först och sedan upptaga hvad de öfriga anfört.
Frih. Sprengtporten har sagt sig visserligen önska en förändring
af skråförfattningarna, men tillika, alt deraf icke skulle
följa, det man åt okunniga personer öfverlemnade att utföra
byggnadsföretag. I sådant fall skulle förändringen ej
medföra annat, än att man under kunniga mästare finge till
ar
-
Den 2 Juni e. ra.
8 9
arbetare begagna andra personer iin dem, som hos någon
mästare hafva försvar. Mot ett sådant begagnande af den
arbetsskicklighet hos allmogen, sorn Hr Lefren omtalat, har
jag ingenting att invända; ty på den högre mechaniska färdigheten
torde ej behöfvas andra prof än de, som hvarje
arbetes föreståndare förmodligen anställer med sina arbetare för
att utröna deras användbarhet. Men det är i afseende på
dem, som sätta sig i spetsen för arbetet, eller mästarne,
som jag yrkat nödvändigheten att genom offentliga prof bevisa
sin skicklighet. Att dessa prof vore öfverflödiga har ingen
påstått; men i stället att afhandla den egentliga frågan
om en viss och skärpt ordning i detta hänseende, har man
endast hållit sig till biomständigheter samt talat om missbruk
och oordningar. Det kan gå an att uti en öfverläggning
slå omkring sig med sådana uppgifter; nion det går ej an,
då det biifver allvar med saken, då ett beslut skall fattas
till efterlefnad, då man måste tillse, hvad som är försigtigt
och klokt. Om det skulle vara någon förmenadt att föra
upp sina egna byggnader i städerna, ehuru det ej så är på
landet, alldenstund det är hvar och en derstädes tillåtet att
skada sig sjelf ej mindre derigenom, än genom egna skors eller
kläders förfärdigande, så visar det, att kunniga byggmästare
och murmästare behöfvas icke blott för deras skuld, som
vilja, i brist på egen kunskap, anlita deras, utan för allmänhetens
skuld, som till egendom eller personer kan skadas af
nedramlande hus. Det är då statens skyldighet att tillse,
det vederbörande öga den skicklighet, som erfordras, på det
allmänheten ej måtte få umgälla okunnigheten. Jag vet ganska
väl, att ritningar skola uppgöras till byggnader, som
uppföras i liufvudstaden , och jag vet äfven, att så tillgår
vid kyrkobyggnad i landsorterna; men ritningen, vore hon än
aldrig så väl gjord, hindrar ej, att byggnaden, uppfördafen
fuskare, likväl ramlar. Exemplet om kakelugnarna hör icke till
ämnet och kan endast vara ett medel att blanda bort saken.
Jag tror ej, att R. St. böra låta berättelsen om bagarens död
i stället för smeden gå i fullbordan, utan hvar och en få ansvara
för sin sak. Skulle man anse öfverlemnandet åt slumpen
vara rätta sättet att förvärfva kunskaper, så borde man
äfven för conductörerne lemna undervisningen derhän. Går
man den vägen till fullkomlighet, så är jag viss uppå, att
man desto förr kommer att ångra sig och vidtaga förändrade
åtgärder; men mycken skada kan emedlertid förvållas,
och den anser jag mig böra söka att förekomma. Jag skulle
tro lämpligast vara att återremittera betänk., för att, enligt
hvad Frih. Sprengtporten yttrat, bestämdt uttrycka den mening,
att man ej vill, det mästarne skola vara till deras kunskaper
opröfvade; hvaremot man af den obestämda framställning,
Utsk. nu gjort, ej kan draga annan slutsats, än att
Etsk. åsyftar, det man skulle upphäfva alla fordringar på
skicklighet hos mästaren.
8 H. ia
9°
D e n 2 Juni c. m.
Hr Lefren: Visserligen är det lätt att säga, att andra
talare slå omkring sig i discussionen, utan att hålla stånd,
när man kommer till verkställighet. Jag anhåller att i korthet
få uttrycka min opinion i denna fråga. Om det vore
hvar och en fritt att skaffa sig en mästare, hvar han behagar
inom Sveriges gränsor, så skulle han få sitt hus i Stockholm
vida bättre bygdt, än nu sker, och han skulle få det
för halfva priset; jag skall gå till |, men sedan prutar jag
icke ett runstycke. Han skulle få det bygdt efter de ritningar,
han vill skaffa sig, och icke riskera, hvad raan här
ser på lilla Nygatan, att husets väggar blifva sneda som qvarnvingar,
och annat fusk, hvarpå man här har exempel nästan
dagligen. Jag förstår ej mycket i dessa saker; men så mycket
vet jag, att om jag ville bygga, skulle jag uppskjuta dermed,
tills jag kunde begagna andra än dessa byggmästare istockholm.
Det är en löjlighet att se, huru de tillverka sitt bruk.
Man kan blifva sjuk, då man ser ett sådant fusk. Jag tror,
att om man sökte sig arbetare bland sådana soldater af Svenska
indelta armeen, som vunnit öfning vid canalarbetena,
skulle man få hus af en solid beskaffenhet, byggda utau något
fusk. Om Stockholms mästare ville begagna sådana arbetare,
hade jag mindre att anmärka; men att hvar och en,
som vill bygga hus i Stockholm, må få taga arbetare hvar
han behagar, synes mig dock vara en billig fordran, så att
icke husägare må behöfva vidkännas en grof beskattning af
dessa skråmästare, hvilka, på sätt Gr. Cronhjelm nämnt, disponera
sina arbetare och ej förstå hvarken det ena eller andra.
Frih. Sprengtporten: Då jag sist hade äran yttra
mig, förglömde jag att nämna ett talande skäl för bifall å
Utsk:s betänk., det nemi., att i fråga om Kronans hus och
byggnader äro skråförfattningarna upphäfda, så att hvar och
en, som ställer borgen för sådan byggnad, får åtaga sig den.
Om man haft skäl till en sådan förändring i afseende på
Kronans byggnader, så tror jag, att den vore förmånlig äfven
för enskilda. Hr v. Hartmansdorff nämnde äfven, att
det torde bero på stadens styrelse att rätta de missbruk,
som föröfvas, och undanrödja de olägenheter, som drabba
dem, hvilka begagna sig af ifrågavar. mästare. Det vöre
visserligen lätt att göra; men om uppkomsten till dessa
missförhållanden hafva sin grund i sjelfva författningarna,
så är det författningarna, som i första rummet böra ändras.
Jag tillstyrker bifall å betänkandet.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Om, på
sätt Utsk. i dess nu föreslagna und. anmälan hos K. M.
hemställt, skråförfattningarna ang:de murmästare-, timmermans-
och byggmästare-handtverken skulle upphäfvas, skulle
sådana mästare upphöra att finnas, d. v. s. att det upphör
att finnas inom städerna personer, som skola hafva ådagalagd
skicklighet i dessa yrken. Det är likväl ett ovilkorligt
Den 2 Juni c. m.
9i
behof, att sådana personer finnas äfven för Kronans arbeten
på entreprenad, hvilka skola undergå besigtning af erfarna
personer. En sak ar att afskaffa missbruken, och en annan
sak är att så helt och hållet upphäfva de nu gällande
författningarna i ämnet, att icke några personer komma att
finnas, som genom ådagalagda prof i theori och practik visat
sig hafva skicklighet i dessa yrken. Jag tror, att man
bör göra någon skillnad deremellan. Det finnes icke någon
stad, som ej har behof af sådana personer med bepröfvad
skicklighet; ty utan en sådan garanti kunna byggnader ej
med tillförlitlighet bedömas. Det blir dock icke någon följd,
att dessa personer, som böra antagas till besigtningsman,
skola hafva uteslutande rätt att verkställa allt sådant arbete;
men vi kunna icke umbära dem, ej en gång i våra mindre
städer. Utsk:s förslag synes således vara alltför vidsträckt.
Den reservation, som af flera BorgareSt:s ledamöter blifvit
gjord emot betänk., önskar den förändring, att It. St. matte
anhålla, det K. M. täcktes höra städernas invånare; de hafva
icke sagt borgerskapet, utan önska således, att städernas
samtliga invånare måtte blifva hörda i frågan. Jag tror,
såsom jag vid 182^ års riksdag i fråga om näringsfriheten
hade äran yttra, att en väsendtlig omarbetning af våra skråordningar
bör ske, men anser nödigt att deraf bibehålla vissa
stadgar, för att i hvarje stad försäkra sig om personer,
sorn äga tillförlitlig skicklighet. Jag tror för min del, att,
äfven 0111 R. St. ville bifalla förslaget i det halft outredda
skick, hvari det sig befinner, vi ej hafva att befara ett sådant
totalt upphäfvande af skråförfattningarna; ty hvarje stad
skulle skaffa sig åtminstone någon, och de större städerna
nödgades förskaffa sig flera handtverkare, som visat prof på
sin skicklighet. Det är blott detta, jag velat yttra, utan afseende
på, huruvida opinionerna äro för den ena saken eller
för den andra, då jag blott afsett nyttan och nödvändighetens
föreskrifter. Jag hade önskat en förändring i Utsk:s betänk.,
på det ej ett totalt upphäfvande af nu gällande författningar
må ifrågakomma, utan att några andra sättas i stället.
Det är af sådan anledning, sorn jag skulle önska en återremiss
af förevar, betänk. ; men jag skall ej vidare upptaga
R. o. Ad:s tid i denna redan tillräckligt discuterade fråga.
Gr. Cronhjelm: Det är synnerligen med afseende derpå,
att, i fall dessa skrän blefve upphäfna, inga andra skickliga
personer skulle komma i still let, som 2:ne värde ledamöter
ogillat Utsk:s betänk. Att icke något sämre kan uppstå,
än de mästare vi nu hafva, derom är jag öfvertvgad;
och jag tror således, att yi ej kunna förlora på I vtet. Jag
skulle tro, att om åtskilliga ledamöter lade tillsammans de
upplysningar, de kunde lemna, skulle en ganska stor, men
föga recoinmenderande meritlista för våra mästare uppkomma.
Jag ber att få påminna, att nya bancobyggnaden, sohl
o3
Den s Juni e. m.
nr uppförd af en professor^ ur så rakt oduglig, att den måste
ombyggas; att garnisonssjukhuset, också af en professor,
blifvit byggdt så, att trappan ramlat, innan huset var färdigt;
att posthuset af en conductor blifvit uppfördt så , att murarna
redan i början rernnade;j att det vackra Pihlska huset
ej var färdigt, innan de utmärkt stora bjelkarna måste uttagas
och voro bortruttnade i följd af byggmästarens slarf
att lägga vått grus till fyllning. Jag ber att få påminna,
att samma person, som byggt posthuset, uppfört ett annat
åt sig sjelf, och att det remnade, innan första våningen var
färdig. Jag skulle derföre tro, att vi intet hade förlorat,
om sådana mästare ej funnits. Men äfven i denna del har
jag ingen förhåga, emedan jag är öfvertygad, att K. M. skall
veta att utfinna sådana correctiver, som kunna vara behöfliga,
på det vi ej må blifva utan skickliga personer i dessa
yrken, och det tror jag vi i intet fall skola blifva, så länge
man behöfver dem, så framt täflan blifver fri. Jag anhåller
derföre om bifall å Utskts betänkande.
Iir von Hartmansdorff: En värd talare har sagt,
att om man finge söka byggmästare och arbetare öfver hela
Riket, hvar man behagar, skulle ingen brist på skickliga
personer uppstå. Jag får dervid erinra, att ehuru en sådan
rättighet finnes för dem, som bygga kyrkor i landsorterna,
hindrar den icke, att kyrkorna ramla. Man har äfven omtalat,
att soldater vid Götha canal gjort bättre murarearbete,
än här kan erhållas. Men jag tror ej, att de lärt sig
sjelfva, utan att de första arbetarne vid canalen erhöllo undervisning
af skickliga Engelsmän. Man har sagt , att kunskapers
oumbärlighet bevisades genom entreprenadbyggnader
i hufvudstaden, hvilka finge af andra än mästare uppföras.
JDå de flesta allm. byggnader uppföras genom entreprenad
och äro dåliga, synes just detta förhållande tala för
min sats. Särskildt får jag nämna, att då jag var fullmägtig
i Riksg.eont. oell en reparation skulle företagas, var entreprenadsumman
så stor, att en af Riksg.cont:s commissavier
utförde arbetet efter räkning för lindrigare pris och
till bättre beskaffenhet, än entreprenadanbudet utlofvade.
Uti sjelfva entreprenaden ligger således visserligen icke nån
gon hemlighet förborgad. Tvenne värda talare hafva tyckts
vilja trösta oss dermed, att det gjorde Ingenting, om R. St.
i detta hänseende begärde för mycket, emedan K. M. i alla
fall skulle vidtaga sådana correctiv mot Ständernas öfverdrift,
att de skadliga följderna fÖrekommes. Man medger
således, att man ej väl betänkt, hvad man gör, men att man
hoppas större försigtighet hos den andra Statsmagten. Jag
hemställer, om ett sådant förfarande är R. St. värdigt? Man
bar anfört, att bancohuset och flera byggnader inom hufvudstaden
hafva blifvit dels illa reparerade, dels illa byggda
af personer, som haft till och med professorstitel. Hvad
Den 2 Juni e. ra.
bevisar det väl annat, än att dessa personer ej haft kunskaper,
motsvarande deras titlar. Jag har ej interesserat mig
för titlarna, utan för kunskaperna, som icke vinnas derigenom,
att man borttager de redan nog ringa fordringarna
derå hos dem, som skola åtnjuta allmänhetens förtroende i
detta fall. Jag förnyar min anhållan om återremiss af betänkandet.
Hr von Hohenhausen: Om i en stad antalet af byggmästare
är inskränkt, om de således genom ett monopolium
på alla byggnadsföretag draga en betydlig vinst och hafva
så många arbeten, att de ej kunna tillse dem, så är det
gifvet, att det allmänna lider deraf. Jag har ej velat utesluta
en nyttig täflan, emedan den länder till bättre pris
och bättre verkställighet; men jag har fästat mig vid nödvändigheten
och behofvet af att skickliga personer finnas,
som ådagalagt prof på både theoretiska och practiska kunskaper
för att vara besigtningsman öfver andras arbeten,
som de ej kunna cassera, utan att derför anföra skäl. Detta
är således ett stort behof, som bevisas just af misslyckade
byggnadsföretag; och jag medger, att klagan i Stockholm
såväl öfver arbetets beskaffenhet som dyrheten är allmän
och grundad. Äfven om jag vill taga exempel från Gottland,
der hvar och en äger rättighet att mura, faller detta
behof i ögonen. En sak är, huru arbetet göres, och en
annan sak är, att kunniga personer finnas, som besigtiga
det. Äfven deraf har man behof i Wisby stad, hvarest man
har en byggnadsinspector, sorn äger alt undersöka, huru
arbetet blifvit verkstäldt. I Frankrike, der skrän äro upphäfna,
finnas dock sådana besigtningsmän, ehuru de icke
alltid anlitas. I Lyon ramlade nyligen ett stort hus. Under
det jag var i Paris inträffade, att der en Engelsk societe'
var samlad till bal, och midt under dansen ramlade
trossbotten och den befann sig i ett ögonblick nere uti källaren;
några bröto af sig benen, men ingen förlorade lifvet,
hvilket dock icke var byggmästarens förtjenst. Det kan således
hända, att sådant inträffar äfven der den största näringsfrihet
finnes. Jag vill visserligen icke utesluta täflan,
men anser nödigt och nödvändigt att bibehålla personer,
goin äro skickliga att bedöma det verkställda arbetet; och
det är detta, sorn jag tror att Utsk. borde yttra och icke
begära skråordningarnas upphäfvande, utan att sätta något
annat i stället.
Gr. Cronhjelm: Då jag nu tyckt mig finna, att Hr
v. Hohenhausen endast åsyftar, att något slags besigtningsmän
skola finnas för att granska arhetet, isynnerhet i de
stora städerna, får jag upplysa, att i Stockholm finnas en
s. k. mechanisk aflönad stat, som har byggmästare med militärisk
grad och kan lemna besigtningsmän. Af denna mechaniska
corps finnes äfven en afdelning i Carlskrona och en
94
Den 2 Juni e. m.
i Götheborg. Således finnas på flera ställen examinerade
personer af flera grader, sorn kunna utöfva den surveillance,
som kan vara nödig. Jag vill dessutom påminna Hr v. Hartmansdorff
oin hvad han säkert sjelf minnes, att detta hus
är repareradt för omkring hälften af den summa, Stockholms
mästare derför begärde, och att det verkställdes under
ledning af en gesäll från Gefle och enskild uppsigt af
en Ridd.directör. Denna reparation bevisar, att då man ej
behöfver anlita stadens mästare, kan man få godt arbete
och vida bättre pris. Jag får slutligen i afseende på Hr v.
Hartmansdorfls förklarande, att mitt yttrande vore obetänkt
derföre, att jag önskat till K. M. öfverlemna verkställigheten,
erinra, att det är olika att yrka en princip och att
bestämma de åtgärder, som blifva nödiga vid verkställigheten.
Jag skulle visserligen ådraga mig denne värde ledamots
skarpa klander, om.jag sade, att de och de försigtighetsmått
måste tagas och att K. M. borde höra Technologiska
Institutet och CommerceColkm. Principen är likväl ej
mindre riktig. — Jag aphåller om bifall till betänkandet.
Hr Lefre'n. Jag ber om ursägt för det jag ännu anhåller
att få yttra några ord i detta ämne; Här är sagdt,
att det kunde blifva brist på sådana personer, som skola
verkställa besigtningar, i fall Utskts förslag skulle gå i verkställighet.
Det behöfver man ej befara; men hvad man behöfver
frukta för, är de oskickliga arbetarne. Sedan byggnaden
är färdig, är det ej lätt att se, hvar arbetaren Iurendrejat
in sitt fusk. Arbetets godhet beror på, att han har lust
för sin sak; och har han ej denna känsla för arbetet, så
fuskar han. Men der man får taga riktigt dugliga timmermän
från landsorterna, hvilka con amore utföra sin sak,
riskerar man ej det lurendrejeri, som nu lägges in i arbetet.
Hvad åter beträffar våra större arbeten, är man dagligen
i tillfälle, att se de stora spektakel af ställningar, som
uppföras vid husen och kosta flera gånger så mycket som
sjelfva arbetet. I Frankrike, der jag vet, huru det går till,
fastän jag icke varit der, ser man, huru 7 våningars hus
färgas af personer, som hänga på en tåt, och muraren rappar
huset utan alla dessa ställningar. Stockholms Slott är
försedt med särskilda hål för att utsticka sparrar, då huset
behöfver målås. Vi hafva dock sett Jo,000 r:dr åtgå endast
till ställningar, då det blifvit måladt. Detta är allt följden
af skråordningarna, och det kommer att stå qvar, intilldess
dessa förlegade ordningar, hvilka tiden vuxit öfver hufvudet,
blifva begrafna,
Oecon.Utskts betänk. N:o 61 blef af R. o. Ad. bifallet.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott anföra, att
jag reserverar mig emot beslutet och tror på uppståndelsen äfven
af de näringar, sorn på detta sätt blifva afdagatagna.
D e n a Juni e. m.
95
Ånyo foredrogos och biföllos Oecon.Utskrs d. 24 sistl.
Maj på bordet lagda utlåt:n:
]N:o 62. i anledn. af väckt fråga om befrielse för allmogen
på Gottland från skyldigheten att bygga och underhålla
boställshus åt tullbetjeningen vid landthamnarna derstädes
;
N:o 6å. i anledn. af väckt fråga om ett förändradt användande
af den proc., som af sterbhus inom Wermlands
län erlägges;
N.'o 64- i anledn. af väckt motion, att något ansvar, utöfver
hvad lagen bestämmer, icke måtte, medelst särskilda
vitén, kunna åläggas vägbyggnadsskyldiga för försummad
inställelse vid vägsyn;
N:o 65. i anledn. af väckt fråga, att till allmänna landsvägarnas
underhåll en viss lämplig afgift mätte af resande
erläggas; _ . , .
N:o 66. i anledn. af väckta motioner, ang:de åtskilliga
ändringar uti föreskrifterna om allmänna våghålIningskyldigheten.
Då nu ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s d. 24. sistl. Maj på
bordet lagda betänk. N.'o 67, i anledn. af väckta motioner
ang:de ryttares, soldaters och båtsmäns dagsverksskyldighet
till församlingarnas pastorer, blef detsamma ånyo begärdt
på bordet af Hrr Gunther, Carl Gust., och Rothlieb,
Axel Fredr.
Föredrogos ånyo och biföllos nedannämnde d. 27 sistl.
Maj på bordet lagda utlåttn från StatsUtsk., nemi.:
N:o go. i anledn. af väckt fråga om förändrade organisationer
till inskränkning uti kostnaderna för Rikets försvarsverk
;
N:o gr. ang:de försäljningen af Kronan tillhöriga krigsskepp
och redogörelsen för derför influtna medel;
N:o g2. angrde indragning af de för saltpeters emottagande
anställda tjenstemän;
N:o g4- i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå Sala bergslags
underd. ansökning om förändring af beräkningssättet för
afgifterna å bergslagets till förmynlning inlemnade silfver;
N:o g5. angrde Kållands härads invånares rättighet till
utsyning på kronoparken Råda Ås;
W:o g6. i fråga om begärdt anslag af allmänna medel
till en brobyggnad i Carlskoga härad;
N:o gy. i fråga örn begärdt anslag för anläggningen af
en ny väg inom Calmare län;
N:o g8. i anledn. af Hr Montgommeries motion om belöning
åt Kammarrättsrådet Ekholm för utarbetandet af ett
förslag till fältförvaltningsreglemente;
N:o 100. i anledn. af väckt motion om inrättande af ett
curhus i Sundsvall för Medelpad;
Bea a Juni e. m.
N.‘o 101. i anleda, af Hr Linns motion om anslag till
upprensning af norra inloppet till Gefle;
N:o 102. i anledn. af väckt motion, att det åt nybyggare
förunnade understöd, under benämning af uppfostringshjelp,
må i missväxtår fördubblas och utsträckas;
N:o io3. i anledn. af väckta motioner om ersättning för
bestridda quarantaines-kostnader;
N:o io5. i anledn. af Sven Jonssons från Jemtlands län
motion om anslag för anläggningen af en ny väg i Jemtland.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts d. 27 sisth Maj
på bordet lagda utlåt. N:o g3, i anledn. af väckt motion om
nedsättning i priset å det krut, som för bergsprängningsarbeten
utlemnas från Kronans förråd m. m., blef samma
utlåt, ånyo begärdt på bordet af Grefvarne Cronhjelm,
Otto A u g., samt von Fersen, Fl a n s.
Ånyo föredrogs och bifölls SlatsUtskts d. 27 sisth Maj
på bordet lagda utlåt. N:o 99, i anledn. af väckt motion om
lönersättning åt AmiralitetsRammarrådet Strandberg.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag har visserligen ej
velat begära ordet för att afstyrka bifall till detta betänk.,
emedan jag finnér saken vara af den kinkiga beskaffenhet,
att den svårligen kunnat behandlas på annat sätt; men jag
får säga, att StatsUtsk. på ett både fintligare och knapphändigare
sätt, än jag hade väntat, kommit från en ganska
svår omständighet. StatsUtsk. har nemi. sagt, att det var i J anuari
månad 1825, som AmiralitetsKammarrådet Strandberg
begärt att få afgå ur tjensten samt att med sin innehafvande
kamererarelön vai'da på expectance-stat öfverflyttad,
och Utsk. har sedermera omtalat, att det var d. 11 i
samma månad, som han erhöll tjenstledighet. Utsk. har
förbigått, att han erhöll tjenstledighet 3 dagar förrän han
begärde den. Det är blott detta jag velat anmärka, och
jag tog liflig del i discussionen derföre, att han utan egen
begäran blifvit skiljd från sin tjenst. Jag finner, att vidden
saken nu intet står att göra, och beklagar endast, att den
stackars mannen blifver lidande. Detta anförande har jag
velat afgifva endast derföre, att man ej må tro, att det nu
anmärkta förhållandet undfallit mig, som så lifligt deltog i
discussionen vid motionens remitterande till StatsUtsk.
Föredrogs ånyo StatsUtskts d. 27 sisth Maj på bordet
lagda utlåt. N:o io4, i anledn. af väckt fråga om anslag af
2000 tunnor säd åt de nödlidande i de norra länen.
Hr von Törne, Mich.: K. M:s nåd. propos. till R.
St. af d. t2 sisth April har en så nära gemenskap med de
fram
-
Den 2 Juni e. ni.
97
framställningar, som Hr Biskop Franzéns motion innefattar,
att jag vördsamt anhåller, det StatsUtsk:s nu föredragna
betänk, må få hvila, tills K. M:s förberörde propos. kommer
till bordläggning.
Gr. Cronhjelm, Otto A«g., samt Hrr von Hartmansdorff,
Aug., och Rothlieb, Axel Fredr., förenade
sig med Hr von Törne.
I anledn. häraf beslöt R. o. Ad., att StatsUtsk:s utlåt.
N:o 104 skulle hvila, tills utlåt, inkommit i anledn. af K.
M:s nåd. propos., ang:de f. d. allm. Magasinsfonden samt
betalningsvilkoren för erhållna spannmålsunderstöd.
Lades till handlingarna BancoUtskrs den 27 sisth Maj
på bordet lagda memorial N:o 11, i anledn. af från V. BorgareSt.
erhållen anmodan att inkomma med utlåt, öfver de
nu var. Bancofullmägtiges förvaltning.
Vid förnyad föredragning af Constit.Utskts d. 27 sisth
Maj på bordet lagda memorial N:ris 6 och 7, det förra rörande
StatsUtsk:s anledn. till anmärkning vid afskrifningen
af convoj-medel, använda, emot deras bestämmelse, för om*
byggnad af .Svenska consulathuset i Tanger, och det sednare,
rörrde StatsUtsk:s anmärkningsanledn. i fråga om lönereglering
för Lifgardes-reg:terna, blefvo de begärda ånyo
på bordet af Frih. Palmstjerna, Carl Otto, samt Gr.
Horn, Claes Fredr.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsTJtsk:s d. 28 sisth Maj
f. m. pä bordet lagda utlåt. N:o 106 i anledn. af väckt motion
om anslag af allmänna medel för anläggning af en ny
väg i Jemtland.
Då nu till pröfning skulle företagas StatsUtskrs d. 28
sisth Maj f. m. på bordet lagda utlåt. JN:o 107 i anledn. af
K. M:s nåd. propos., angtde utmyntningsgrunderna för tillverkning
af kopparskiljemyntet, blef samma utlåt, hegardt
ånyo på bordet af Hrr Gunther, Carl, samt Rothlieb,
Axel Fredr.
Föredrogs ånyo StatsUtskts d. 28 sisth Maj f. m. på
bordet lagda utlät. N:o 108, i anledn. af väckt motion om
ett årligt anslag till upprättande af sockenchartor.
Hr af Forsell, Carl Gust., uppläste följande:
Det är icke för att utverka en återremiss, som jag begär
att få aflemna nedanstående upplysningar, utan blott
för att ådagalägga, att StatsUtsk. icke på goda skal motiverat
sitt afslag på min motion om anslag af allmänna me
8
H
9«
Den 2 Juni c. m.
del till upprättande af sockenchartor. Det säges, ”att Topographiska
Corpsens arbeten, ehuru å dem ägoskillnader
icke utmärkas, likväl kunna vara till mycken ledning i statistiskt
och oeconomiskt hänseende.” Topographiska Corpsens
arbeten äro ensamt ämnade till militäriskt bruk och få icke
publiceras utan vid ett påkommande krig. De äro dessutom
uppfattade i alltför liten scala för att af dem kunna bedöma
hemmans olika godhet jemte flera andra omständigheter,
som man af utförliga sockenchartor har rätt att fordra,
och således uppfylla de icke de ändamål, som med ifrågavarande
sockenchartor åsyftas. Hvad åter den af Utsk. anförda
5i §. 2 mom. af K. M:s nåd. instruction för Iandtmäteriet
angår, så föreskrifves deruti, att ingen vice commissionslandtmätare
får hädanefter befordras till commissionslandtmätare,
utan han upprättat en charta med beskrifning
öfver någon socken i det län, der han Ur stationerad.
Den vanliga afgången inom landtmäteristaten är 10 å 12 på
året, hvadan således 10 å 12 sockenchartor kunna årligen
blifva upprättade; men nu finnas i Riket 2,490 socknar, hvadan
det skulle fordras omkring 200 år, innan hela Riket
blefve i följd af denna anstalt sockenvis affattadt. Man kan
taga för afgjordt, att långt innan de sista socknechartorna
blefve fullbordade vore de äldre odugliga och till sammansättning
med dem, en senare och mera upplyst tid tillväga.—
bragt, otjenliga. Utskts 3:dje skäl är, ”att dylika specialchartor
böra af de enskilda sjelfva påkostas, såsom i första
rummet varande för dem af väsendtlig nytta, och hvadan
sådana dels på många ställen redan finnas, dels ock tvifvelsutan
fortfarande komma att på sådant sätt anskaffas.” Oaktadt
jag sökt förskalfa mig kännedom om alla hittills utkomna
sockenchartor, har jag dock icke funnit någon enda,
som fullt motsvarar tidens kraf; och hvad åter angår den
framställda satsen , att enskilda personer borde påkosta sockenchartor,
är det emot sakens natur, ty dertill skulle fordras
så mycken oegennytta och uppoffring, att man icke
med fog kati vänta sådant inträffa annorlunda, än såsom
sällsynta undantag. Om en enskild person äger hela socknen,
kan det vara enligt med hans interesse att öfver denna
socken låta författa en charta; men så stora possessioner
börja att blifva allt mer och mer sällsynta.
Det är just på den grund, att en så stor mängd af enskilda,
spridda chartor finnes, som jag föreslagit, att desamma
mätte sammandragas till sockenchartor, som blefve för
både Styrelsen och enskilda af ett stort och väsendtligt inflytande
på en mängd ceconomiska åtgärder; och som den
tidpunkten synes vara inne, då dessa chartor utan en alltför
stor kostnad skulle genom Landtmätericontls försorg kunna
upprättas, kan jag icke neka, att det varit mig oväntadt,
att motionen blifvit afslagen på 3:ne skäl, af hvilket intetdera
synes vara rätt väi grundadt. Jag bsgär dock icke
Den 2 Juni e. m.
99
återremiss, utan får blott beklaga, att Utsi. funnit motionen
af en så underordnad beskaffenhet, att Uen icke förtjent
något afseende. De flesta andra stater använda årligen
stora summor på landets bättre kännedom, emedan
denna kännedom utgör grundvilkoret för administrationens
säkra gång och folkets stigande välstånd. Denna sanning är
för påtaglig för att kunna förbises, och således är jag viss
om, att någon kommande chef för landtmäterict blir lyckligare,
än jag har varit, när lian vänder sig till R. II. St.
med begäran om ett modikt anslag till eli nyttigt och behöfligt
ändamål. Hvad jag dock skulle vilja bestrida honom
är större håg att gagna än det, som lifvat mig vid ifrågavär.
vördsamma motion,
StatsUtsk:s utlåt. N:o 108 blcf af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s d. 28 sisth Maj på
bordet lagda utlåt. N:o 10g öfver väckt motion om anslag
af statsmedlen, att användas till pris vid ailm. taflingsöfningar.
Gr. von Fersen, Hans: Då detta betänk, omfattar
en af mig väckt motion, täcktes R. o. Ad. ursägta, att jag
med några ord upptager Utskrs framställning. Om Utsk.
vid sitt afstyrkande sagt endast de få orden, att dessa 7,200
r:dr icke finnas att tillgå i följd af andra för staten nödiga
utgifter, hade jag ej höjt min röst emot betänk.; men
bitsk, har ingått i en vederläggning samt ansett mitt förslag
i vissa fall vara olämpligt, och det är derföre, som jag.önskar
besvara Utskrs framställning. Utsk. har till en början
ansett, alt de af mig begärda 7,200 rrdr vore otillräckliga
för ordnandet af folkfester samt till täflingspris. Jag medger
visserligen, att bättre och större resultat kunde vinnas
genom större bidrag; men jag har begärt den minsta möjliga
summa för att lättare vinna bifall å motionen, och att
denna summa ej är otillräcklig, det tror jag mig känna genom
tillräcklig erfarenhet. Jag har funnit, att stora pris
icke behöfvas, då man i våra landsorter vill anställa täflingsöfningar.
Allmänna nöjet verkar mer än penningarna. Att
endast få personer skulle deltaga i dessa täflingsöfningar kan
jag ej tro. Jeg har sett i Skåne personer resa 12 ä 14 mil
för att deri deltaga, och att af allmogen icke blott de, sorn
bott närmast, utan äfven ganska aflägset boende, öfver varit
dem. Den lid, som enligt StatsUtsk:s tanke skulle förspillas
till men för angelägnare sysselsättningar, tror jag till
en del ej böra anses såsom förspild i anseende till elen, efter
min tanke, ganska nyttiga contacten emellan de menniskor,
som vid öfningarna sammankomma; och den moraliska
verkan, som dessa sammankomster frambringa, tror jag
fullkomligt motväga det uteblifna resultatet af arbetskrafter.
Dessutom har jag tagit mig friheten föreslå, att öfningarna
100
Don a Juni c. m.
skulle anställas vid allmänna marknader, hvarvid tiden ändå
förspilles och i annat fall säkerligen med mindre nytta.
Men det är ett cardinalskäl, som Utsk. velat använda mot
slutet, nemi. att sådana festers utsättande vid större marknader
skulle föranleda antingen oordningar eller behof af
större bevakning. För att möta detta skäl äger jag ingenting
annat an den erfarenhet, sorn jag förvärfvat i Skåne, der
sådana öfningar varit anställda i tvenne år. Der har det visat
sig, att ingen militärisk bevakning för bättre ordnings hållande
behöfts; och jag tror, att om en sådan behöfdes, nödsakades
man anlita alltför många, hvaremot, om man bland
åskådarne sjelfva utväljer ordningsmän, man säkrare kan bibehålla
ordning'. Så har vid tafliugarna såväl här som i
Skåne tillgått, och de personer, som öfvervarit dem, kunna
intyga, att inga oordningar dervid förefallit. Utsk. har förklarat,
att det vore bättre, att dessa taflingsöfningar icke
bekostades af allmänna medel, utan blefve inrättade genom
enskilda personers sammanskott och bemödanden. Jag medger
det, och har äfven i vissa fall antagit, alt del enskilda
nitet skulle vara tillräckligt; men jag bar trott, alt då
man vill söka hilda nvttiga folköfningar, borde man icke
calculerä endast på en eller två personers verksamhet
för ändamålet, utan söka att mera interessera allmänheten
för dessa öfningar; och jag kan icke se, att det kan ske annorlunda,
än att afven aucloriteterna bidraga dertill, hvarigenom
man, 0111 också det enskilda bemödandet skulle upphöra,
hade något ett repliera på, och allmänheten kunde
vara säker, att det nit, som finnes för saken det ena året,
jemväl ett annat år skall fortfara och icke då helt och hållet
kan vara förbi. I likhet med hvad jag förut yttrat, vilje
jag ej, i händelse StatsUtsk. i anseende till bristande tillgångar
ej kan tillstyrka utgiften, nu yrka återremiss; men
då jag ser StatsUtsk:s ordförande närvarande, får jag, för att
stadga mitt omdöme i afseende på lämpligheten att begära
en återremiss, anhålla, att han ville upplysa, huruvida någon
möjlighet finnes att erhålla dessa 7,9,00 r:dr till ett ändamål,
som Utsk. i sina premisser kallar angeläget.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Personligen uppkallad
för att yttra mig, får jag endast med få ord tillkännagifva,
att såvida de 7,200 r:dr, hvarom nu är fråga, vore
erforderliga för ett oundvikligt ändamål, blefve StatsUtsk.
visserligen nödsakadt att föreslå de medel, hvarigenom denna
kostnad kunde betäckas. För öfrigt har jag, lika med
StatsUtskts öfriga ledamöter, varit af den tanke, att då flera
andra, dels af K. M. och dels af enskilda motionärer föreslagna
utgifter ej kunnat tillstyrkas, hade Utsk. icke med
skäl kunnat föreslå en utgift för ifråga var. ändamål, hvilket
Utsk, ej ansett kunna i vigt jemnföras nied flera andra, för
hvilka anslag dock blifvit afstyrkta.
Den a Juni e. m.
zoi
Gr. von Fersen: I följd af den upplysning, sorn jag
nu af ordföranden i StatsUtsk. erhållit, att nemi. andra, efter
StatsUtsk:s tänka, mera magtpåliggande ändamål fått stå
tillbaka, emedan tillgångar saknats, från träder jag ali begäran
om återremiss, hvilken jag linner ej skulle tjena till något;
men jag förklarar, att det endast är derföre, att mera
angelägna saker, än hvad jag föreslagit, fått stå tillbaka,
som jag ej yrkar återremiss.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 109 blef af It. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtskts d. 28 sisth Maj
f. m på bordet lagda utlåt:n:
N:o 10. i anledn. af väckt fråga om utfärdandet af en
författning, att hus och tomter i stad, som blifvit inköpta
för statens, landets eller ortens allmänna behof, böra utgöra
enahanda utskylder lill staden, sorn för enskildas egendomar
äro stadgade;
N:o in. i anledn. af väckt motion om upplåtande af
rättigheten till strandvrak åt de härader, som angränsa
hafskus!en;
N:o 112. i fråga om fri dispositionsrätt till ekskog för
åboer på kronohemman och innehafvare af boställen;
N:o 1 1 i. i anledn. af gjorda förslag om förändring i tiden
för mantalsskrifning och uppbördsstämmor samt förminskning
i de sistnämndas antal;
N:o 114. i fråga 0111 indragning till K. M. och Kronan
af ett till forsstyrmansboställe anslaget hemman i Degerfors
socken af Westerbottens län;
K:o 116. i fråga om utjordars beskattning.
Föredrogs ånyo StatsTJtskrs d. 28 sisth Maj f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o n5, ang:de förändring i sättet för beräknandet
af den s. k. gewinsten å Kronans behållna räntor.
Gr. Cronhjelm, Otto A11 g.: Jag tror, att motionärens
förslag i afseende på den s. k. gewinsten å Kronans behållna
räntor är i 2:dra och 3:dje punkterna ganska godt;
det beror likväl på, huruvida ett medelpris, grundadt på
föregående 5 eller 10 års priser, kommer att bestämmas i
stället för de vanliga markegångssättningarna. Då fråga om
ett medelpris å den under lönerna beräknade spannmålen
förevar, tog jag mig friheten att yrka bifall å K. M:s i ämnet
afgifna proposition, och samma princip ligger till grund
för denna motion. Om ifrågavar. gewinst bestämmes efter
5 eller 10 års medelpris, uppkommer en lindring för allmogen,
utan någon förlust för kronan, och då kan, såsom
motionären yttrat, debiteringen verkställas på en gång med
den af öfriga utlagorna, eller senast vid första uppbördsstämman,
hvarigenom de af allmogen, som då kunde betala
Den a Juni e. m.
sina kronoutskylder, undginge att infinna sig vid den andra
stämman. Då Utsk. emedlertid anmält, att utom Olof Lindbeck
en annan riksdagsman gjort motion i ämnet, samt att
Utsk. vill inkomma med ytterligare yttrande derom, anhåller jag,
på det saken må i sin helhet förekomma, att detta betänk,
måtte få hvila, intilldess Utsk. inkommit med utlåt, öfver
den här omnämnda, ytterligere motionen i ämnet.
Gr. von Fersen, Hans, förenade sig med Gr. Cronhjelm.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
uppskjuta med afgörandet af StatsUtskts utlåt. N:o n5, tills
Utsk. inkommit med sitt i utlåt, omtalade, framdeles inkommande
yttrande i anledn. af en till Utsk. remitterad
motion örn läntepersedlarnas förvandling i penningar efter
medeltalet af de sednast förflutna fem eller tio årens markegång.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts d. 28 sistl. Maj f. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 117 i anledn. af K. M:s nåd.
propos. till R. St., ang:de afskrifning af Upsala academies
skuld till Riksg.cont. för ett erhållet lån till fullbordande af
det nya bibliothekshuset i Upsala, blef samma utlåt, ånyo begärdt
på bordet af Hrr v. Hartmansdorff, Aug., och
Riben, Carl Wilh.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 5 Juni 1834*
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. 2 dennes e. m.
Justerades pleni-protocollen för d. 26 sistl. Maj f. och
e. m. samt för d. 27 i samma månad.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Då jag har mig särskildt
bekant, att StatsUlsk. i går beslöt en ny anmälan om
anledn. till anmärkning emot Föredraganden af krigsärender
för anslaget till Gardesreg:terna, anhåller jag om officiel underrättelse
härom af StatsUtsk:s ordförande, hvarefter jag
hos Hr Gr. o. Landtm, utbeder mig proposition derom, att
Constit.Utsk:s förut afgifna och nu på bordet hvilande betänk.
, rör:de detta ämne, må ytterligare hvila, intilldess
Dea 5 Juni f. m.
Constit.Utsk. jttrat sig öfver den förnyade anmärkningsanledningen.
Frih. Cederström, Jac.: Då 29 §. Riksd.Ordn. bestämmer
de termer, hvarmed en anledn. till anmärkning får
i Ståndens plena väckas, med uttrycklig föreskrift, att inga
andra ordalag få nyttjas, kan jag ej förmoda, att StatsTJtsk:s
ordför. här skulle kunna omtala, hvad den ifrågavar.
anmärkningsanledningen innehåller, eller hvilket ämne den
angår. Jag känner icke ens, om någon ny anledn. till anmärkning
i StatslJtsk. blifvit väckt; men jag protesterar i
allt fall emot dess omtalande på detta rum.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Af Riksd.Ordms föreskrift
finner jag mig hindrad att efterkomma Gr. Cronhjelms
till mig gjorda uppmaning.
Gr. Cronhjelm: Jag kan icke dela de tvenne talarnes
mening, som sist yttrat sig; men jag erkänner deras skicklighet
att på detta sätt undgå sjelfva saken, ty det är visserligen
ett godt medel att förekomma all påföljd af StatsUtsk:s
väckta anmärkningsanledningar, om man till afgörande företager
den ena hälften af frågan först, och den andra hälften
sedermera. Jag har mig emedlertid bekant, att samma fråga,
som jag nu väckt, äfven kommer att i dag väckas uti
ett annat RiksSt., och med kännedom härom äfvensom den
omständigheten, att i händelse Constit.Utsk:s nu på bordet
hvilande betänk, i dag förekommer till föredragning, måste
det äfven, enligt 49 $• Riksd.Ordn., i dag afgöras, har jag innan
denna föredragning framställt min begäran. Om derföre
de värda Herrarnas skäl att förtiga StatsUtsk:s sednast
beslutade anmärkningsanledning anses giltigt eller lagligt, finner
jag mig föranlåten att ändock begära den propos., att
Constit.Utsk:s ifrågavar. betänk, måtte tills vidare hvila;
och mot lagligheten häraf lärer åtminstone intet vara att
erinra.
Frih. Palmstjerna: Om Gr. Cronhjelm anser Constit.-  Utsk:s betänk., rör:de StatsUtsk:s väckta anledn. till anmärkning
mot föredraganden af krigsärender icke böra komma
under öfverläggning annorlunda, än i sammanhang med Constit.
Utsk:s s. k. dechargebetänk., synes det bästa vara att
begära dess hvilande på bordet, till dess sistnämnda betänk,
förekommer; och detta skall jag ej motsätta mig, ehuru jag
för min del är färdig ett discutera det ifrågavar. betänk,
när som helst.
Frih. Cederström: En discussion öfver det betänk,
från Constit.Utsk., som nu är i fråga, kan icke leda till annat,
än dess läggande till handhna; ty propos. till bifall
eller afslag kan icke derå göras. Detta betänk, är af den
natur, att det endast kan läggas till handhna, och det är
alldeles likgiltigt, om detta sker i dag eller ej; ty ehvad påföljd
D cu 5 Juni f. ra.
StatsUtsk:s sednare anmärkntsanledning kan medföra, har det
nu ifrågavar. memorialet intet inflytande derpå, och något
beslut är icke heller på förhand fattadt, då man endast lagt
memorialet till handlingarna.
Frih. Boye, Ludv.: Jag vill icke särdeles fästa mig
vid det ovanliga, att en ledamot kan säga oss, hvad som
handt i StatsUtsk. i går, eller förrän justering af beslutet
föregått, och icke heller vid det ännu ovanligare, att samma
ledamot kan säga oss, hvad ett annat RiksSt. varder görandes
i dag. Jag vill derföre begifva mig till sjelfva saken
och, i farhåga att möjligen träda grundlagen för nära, blott
hemställa, om icke grundlagsenlig! någon annan utväg gifves,
än att, på sätt Frih. Cederström föreslagit, lägga Constit.-  Utsk:s ifrågavar. betänk, till handltna; ty jag är, efter genomläsning
af detta betänk., icke nöjd dermed och skulle
önska återremiss deraf.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har af Constit.Utsk:s
betänk, ej kunnat vinna någon fullständig uppfattning af
ämnet, hvilket blifvit lemnadt så outredt, att det synes, som
Utsk. blott sökt att komma ifrån det. På denna grund anhåller
jag om återremiss med den önskan, att Utsk. mätte
fullständigt framlägga innehållet af det Statsrådsprotocoll,
som i ämnet blifvit fördt,, hvilket jag anser desto angelägnare,
som, enligt grundlagen, Constit.Utsk. blott skall höras
öfver frågor af denna beskalfenhet, men beslutande-rätten
tillhör R. St.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har ännu icke
hört, att Constit.Utsk:s betänk, blifvit föredraget, och jag
hemställer således, om Hr Gr. o. Landtm, kan tillåta denna
discussion att vidare fortgå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det verkligen
så förhölle sig, att han ännu ej föredragit något af Constit.-  Utsk:s memorial, utan vöre det endast den af Gr. Cronhjelm
framställda preliminärfråga, hvilken nu borde vara föremål
för öfver lägg ningen.
Gr. Horn: Som jag icke kunnat tänka mig möjligheten
deraf, att en ledamot börjat discussion öfver ett ämne,
innan det blifvit föredraget, och jag vid början af denna
discussion icke var på min bänk., torde R. o. Ad. ursägta
mitt misstag, sorn härrört från den värde ledamotens misstag,
hvilken först öppnat discussion öfver Constit.Utsk:s
betänkande.
Gr. Cronhjelm: Jag kan icke erkänna, att jag begått
Dagot misstag, då jag hegart propos. derpå, att ett på bordet
hvilande betänk, från Constit.Utsk. måtte ytterligare
hvila. Jag har uppgifvit mina skäl dertill, och Frih. Palmaer
-
stjerna har gifvit mig anledn. att tillägga ännu ett skäl, då
han sagt sig vara beredd att när som helst discutera detta
betänk; ty jag bekänner, att jag icke är beredd dertill. Men
orsaken, hvarföre jag framställt min begäran, innan betänk,
blifvit föredraget, är, att en sådan framställning sedermera
icke kan ske; ty då ett betänk, för andra gången föredrages,
måste det afgöras.
Underteckn. Ridd.Secret.: I anledning af Gr. Cronhjelms
sista yttrande anser jag mig skyldig att upplysa, att
det förr varit vanligt att göra skillnad emellan bordläggning
på enskilda ledamöters begäran och ett beslut af Ståndet
att låta ett mål hvila tillsvidare, eller för att företagas
i sammanhang med ett annat mål, samt att 4g §• Riksd Ol do.
icke ansetts lägga hinder för fattandet af ett sådant beslut,
äfven då ett betänk, för andra gången blifvit föredraget.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: jag begärde endast
ordet för att meddela samma upplysning, som Ridd.Secret.
nu meddelat, att nemi. intet hinder möter för R. o. Ad. att,
då Constit.Utsk:s betänk, förekommer, fatta det beslut, oni
Ståndet så finner för godt, att betänk skall ytterligare hvila.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Den fråga,
som nu förehafves, är egentligen den , som Gr. Cronhjelnä
väckt, och i afseende derpå instämmer jag med Ridd.Secret,
att beslut, huruvida Constit.Utsk:s betänk, skall ytterligare
hvila, kan fattas, när betänk, förekommer till föredragning,
helst jag icke anser riktigt, att blotta rykten om tilldragelser
inom Utsk:n eller de andra RiksSt:s förhandlingar skola
leda våra beslut.
Frih. Boye, Ludv.: Efter den upplysning, som numera
vunnits, torde det ursägtas mig, om jag anser hela denna
discussion oformlig i afseende på tiden; ty först när Hr
Gr. o. Landtm, låter föredraga Constit.Utsk:s betänk., bladet
tid att yttra sig, huruvida det bör ytterligare hvila,
eller icke.
Frih. Cederström: Jag vill ej bestrida, att då en
fråga för andra gången föredrages, måste den afgöras, så
framt man ej vill träda på sidan om grundlagens föreskrift.
Men det ifrågavar. betänk, från Gonstil.Utsk. erfordrar ingen
annan åtgärd, än att läggas till handkna. Är Ståndet missnöjdt
med betänk, i afseende på uppställningen, kan denna
uppställning ogillas; men i allt fall måste det läggas till
handkna, och när detta sker, är likgiltigt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att i sista delen
af Frih. Cederströms yttrande hade Frihm ingått i pröfning
af den slutliga behandlingen utaf Constit.LTtsk:s memorial,
en sak, som H. Ex. ansåg icke kunna formen ligt ske, förrän
de blifvit i sin ordning på föredragningslistan föredragna.
8 H. i4
/
leö Den 5 Juni f. m.
Frih. Cederström: Mitt sista yttrande har visserligen
rlirect sammanhang med den fråga, Gr. Cronhjelm väckt, att
R. o. Ad. nu på förhand skulle besluta, att Constit.Utsk:s
betänk, må ytterligare hvila på bordet. Jag kan ej heller
med Hr Gr. o. Landtm, dela den opinion, att man, när ett
mål för tredje gången förekommer, kan tillstädja dess ytterligare
hvilande på bordet; men väl kan beslut derom fattas,
innan föredragningen sker.
Frih. Boye: Oförmodadt finnér jag mig satt i behof
att ännu en gång yttra mig för att uttrycka min glädje deröfver,
att denna fråga beror på Hr Gr. o. Landtm:s eget
afgörande, som bestämmer, i hvilken ordning ärenderna
skola föredragas.
Gr. Cronhjelm: Jag är visserligen af samma tanka,
som Frih. Cederström i afseende på rätta förståndet af 49 SPiiksd.
Ordn.; men då Hr Gr. o. Landtm, anser sig kunna
göra den propos., jag begärt, äfven sedan Const.Utsk:s bebetänk.
blifvit ånyo föredraget, afstår jag gerna för närvar,
från min begäran, ehuru jag ganska val påminner mig, att
vid flera föregående tillfällen en sådan begäran blifvit vägrad,
sedan målet för andra gången varit föredraget.
Vid förnyad föredragning af Exped.Utsk:s d. 2 dennes
f. m. på bordet lagda memor., i anledn. af återremiss af
XJtsk:s förslag N:o 33 till und. skrifvelse, ang:de de af K. M.
vid sistförflutna riksdag föreslagna ändringar uti ig, 21 och
88 §§• Reg.F., fann R. o. Ad. för godt att godkänna det af
Utsk. under N:o 4° ingifna förändrade förslag till samma
underdåniga skrifvelse.
Ånyo föredrogs Frih. Ehrenborghs, Casp. Wilh., d. 28
sistl. Maj e. m. på bordet lagda motion, att en del af anslaget
på g:de hufvudtiteln måtte användas till amortissementsfond
för lån åt jordbruket och näringarna.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh., hade inlemnat en
utveckling af sin motion, så lydande:
Med den rätt, 56 §. Riksd.Ordn. mig tillägger, anhåller
jag att få, i anledn. af det anslag, som StatsUtsk. föreslagit
till g:de hufvudtiteln, göra den motion: ”att StatsUtsk. måt”te
undersöka, hnruvida, för att lyfta Sveriges jordbruk och
”näringar från den låga ståndpunkt, hvarpå de befinna sig
”i jemnförelse med andra länders, det icke skulle vara lämpligare
och hastigare ledande till målet att använda mer
”eller mindre del af dessa näringars anslag till ränta och
”amortissement för ett af Riksg.cont. upplånadt capital, att
”hållas K. M. tillhanda, i den mån näringarna deraf blifva i
”behof, än att, såsom nu, till förlag använda sjelfva det
”alltför otillräckliga capita^anslaget, och att, i händelse Stats
-
Den 5 Juni f. m. 107
"Utsk., efter noggrann undersökning härom , skulle finna föreslaget
antagligt, StatsUtsk. ville hos R. St. föreslå det tillägg
vid statsregleringen: att Riksg.cont. berättigades uppdaga
lån emot räntebärande, ouppsägbara obligationer, och
”K. M. lemnades tillstånd att deraf disponera så stort belopp ;
”sorn K. M. för näringarna ansåge erforderligt och som, ef"ter
uppgjord och gillad plan till ränta och amortissement,
”contoret, för lånesystemets behöriga fonderande och säkra
"amorterande, finge af årliga anslagen innehålla.”
Då denna min motion kommer att remitteras till ett
Utsk., sammansatt af så upplysta män som StatsUtsk., vore
det visst öfverflödigt att utveckla anledningarna dertill; men
då ämnet för mången inom detta hus icke blott torde vara
främmande, utan för dem, som närmare dermed gjort sig
bekanta, ändå vid första påseendet motbjudande, anser jag
det åligga mig att, i den mån jag förmår, utveckla den nytta,
som jag föreställer mig skall uppkomma af dess antagande.
I ett land som Sverige, der näringarna under sekler
blifvit vanda att förses med förlagscapital af staten, antingen
direct eller genom Bankens försorg, vore det, efter min tanka,
ett vådligt experiment alt alldeles öfverlemna dem åt
sig sjelfva och sina egna kraftutvecklingar, isynnerhet vid
en tidpunkt, då en förestående realisation (»vilkorligt fordrar,
att Banken småningom skiljes från det densamma hittills
åliggande förlagsbestyr, och innan ännu enskilda creditanstalter
hunnit bildas. Rian måste sålunda försöka att sätta
staten i tillfälle att lemna förlag på annan väg, än den man
hittills begagnat.
Nekas kan det ej, att det varit Riksg.cont:s och Bankens sedelemissioner
efter 1789 och 1809årens krig, som lyftat vårt
lands jordbruk och näringar till den ståndpunkt, de nu innehafva,
från en ännu lägre; men denna lyftning har skett
på bekostnad af myntets värde, och följaktligen äfven på
deras, hvilkas förmögenhet bestått i samlade capitaler. Rättskänslan
och omöjligheten att under secretessens palladium
nu göra med Banken, hvad man fordom gjorde, tvingar äfven
oss att förr eller senare beträda den bana, som andra
stater redan beträdt, den nemi. att begagna crediten, der
capitalförmögenheten är otillräcklig.
Crediten är allmän och enskild. Der den enskilda redan
är utvecklad och consoliderad, är den allmänna mindre
behöflig; men der den ännu ej är det — hvilket lärer få
medgifvas vara fallet i Sverige — är det af särdeles vigt
att vidtaga sådana åtgärder, att den allmänna kan begagnas så,
att den kommer näringarna till godo, utan att menligt inverka
på någon särskild samhällsclass och utan att fordra
skattebidrag.
Det är under sådana synpunkter, jag gjort min framställning.
Jag har nemi. trott, att, med användande af de an
-
log
D e n 5 Juni f. m.
»lag, som redan blifvit anvisade för jordbruk och näringar,
nian under annan form skulle kunna i större scala komma
dem tillhanda och alstra resultater, hvarigenom capitaler
skapades, som återverkade på det allm. välståndet och såmedelst
småningom beredde minskning uti skattebördorna i
samma mån, sorn nya källor bereddes, hvarutur inkomster
kunde upphemtas,
Rörelsecapitalet ökas, i den mån näringarna förmå att
använda och absorbera det, som crediten anförtror dem, och
skapar nytt capital, i den mån näringarna gifva högre product;
denna blir åter i sin ordning capital, som i rörelsen
utgår, och detta allt tjllvägabringas i naturlig väg genom
creditens kraft, utan att myntet förändras till värde, enär
obligationerna genom en klok administration och ett väl ordnadt
system alltid kunna hållas vid den ståndpunkt, de böra
innehafva
Jag ingår här icke i bevisning för systemets riktighet.
Stora statsmän, äfven hos oss, hafva godkänt det, ehuru det
blifvit bestridt af andra; och det vore att alltför mycket
misstro StatsUtskrs skarpsynthel att, om StatsUtsk. gillar förslaget,
vilja gifva dess ledamöter ledning vid tillämpningen
deraf på det af mig uppgifna fall. Men då mången, som
godkänner grundsatsen, likväl torde önska att se dess tillämpning
uppställd i så åskådlig form, att man genast kunde
deraf bedöma resultaterna, tager jag mig den friheten härvid
foga en tableau, som mera factiskt vittnar derom.
Det inkast torde göras emot mitt förslag af dem, som
erkänna systemets riktighet, att det ej bör antagas derföre,
att det, i stort tillämpadt, kan blifva farligt och inleda staten
i ett för vida sträckt lånesystem. Detta inkast ber jag
endast att få besvara med den anmärkning, att samma inkast
gäller emot allt godt, som genom öfverdrift kan blifva
skadligt, och att, om denna farhåga vore mäglig att hindra
det verkligt goda och sanna, skulle man icke redan hafva
upphunnit de förvånande resultater, hvartill vår tid varit
vittne och sorn det ligger uti naturens och tingens mägtiga
ordning att oaktadt alla bommar förr eller senare tillvägabringa.
Ett annat inkast göres mig måhända också, att g:de
hufvudtitelns anslag redan är så upptaget af anvisningar till
bestämda ändamål, att den icke lemnar medel till utförande
af mitt förslag. Dertill anhåller jag att få svara, att om
också det vöre fallet, det jag icke bestämdt tilltror mig att
bedöma, hindrar det icke antagandet af grundsatsen för
att tiljäoipas i den mån, anslaget blir tillgängligt för ändamålet,
Jag anser, att det borde tillämpas på alla de anslag,
sorn staten lemnar för productiva föremål, och skulle derföre
lifligt önska, att R. St. ville besluta om enahanda systems
antagande för det anslag, som Banken lemnar till od
-
Den 5 Juni t. m.
hngslån, hvilket lämpligast borde till Riksg.cont. öfverlemnas,
att efter enahanda principer komma jordbruket tillhanda
för större odlingsföretag.
Om någonsin statscrediten skall blifva begagnad hos oss,
måste den framställas under sådana former, att man genast
inser dess fördelar. På det sätt, jag nu framställt den, såsom
riktad att höja jordbruket och näringarna utur deras
vanmagt och derigenom producera ny capitalförmögenhet,
föreställer jag mig, att hvar och en skall inse, att den är en
verklig källa till förkofran och välstånd, och om StatsUtsk.,
dit jag anhåller, att detta memorial må blifva remitteradt,
erkänner förslagets antaglighet, tillförsel’ jag mig, att det
iätt kan vinna verkställighet genom användande af de tillgångar,
som redan äro eller kunna göras åtkomliga till att
börja systemet i smått, för att sedan utvidga det i den mån,
tillgången medgifver.
T ahle au,
ilo Jag antager, att af titelns anslag kunna ioo,ooq
r:dr göras fruktbärande genom utlemnade lån till jordbruk
och näringar, och att dessa lån gifva i ränta och amortissement
6 proc., så är titelns inkomst 6000 r:dr, utom det årliga
anslaget. Samma inkomst uppkommer, antingen räntan
är å 5, 4 eller 3 proc., så vida blott amortissementen derefter
lämpas, 5 proc. och I proc. i amortissement, 4 proc.
och 2 proc. amortissement, 3 proc, och 3 proc. amortissement,
o. s. v.
2:0 I detta fall kan titeln genom Riksg.cont. årligen
upptaga ett lån, stort 100,000 r:dr, och använda detta belopp
till sådana industriella företag, som icke återgifva ränta,
t. ex. till canaler, hamnar, väganläggningar, utflyttningar,
afvittringar o. s. v.; ty de 6000 r:dr, som dertill åtgått i
räntor, återfås genom räntorna på titelns fordringar.
3:o För att se, huru detta system slår ut under tidens
lopp, antager jag, att det är uppgjordt efter 5 procts ränta
och i proc. amortissement, alt det således är slut på 3y år,
samt att man dermed efter denna tidsrymd upphörde. Efter
i:sta året har då titeln
i stället för att utgifva 100,000 r:dr, utgifvit 200,000.
2:dra året, i stället för 200,000 „ utgifvit 4°0>o°o*
3:dje året, i stället för 3oo,ooo „ utgifvit 600,000.
och efter enahanda system slutligen, i stället för att lemna
näringarna i ett för allt en sammanlagd summa af 3,700,000
r:dr, på 37 år hållit dem tillhanda 7,400,000 r:dr, hvaraf
halfva summan, 3,700,000 r:dr, utgör räntebärande obligationer,
circulerande i landet.
4:o Det 37 året börjar skulden minskas med det första
årets skuld; af titelns behållning är derutöfver 3,700,000 r:dr
uti accumulerade fordringar. Hvarje följande år minskas
skulden med 100,000 r:dr, hvaremot titelns behållning ökas
II»
Den S Juni f. ra.
roed räntan af 3,700,000 r:dr eller, a 5 proc., med 185,000
r:dr, ntom de årliga från staten ingående 100,000 r:dr, eller
tillsammans 285,000 r:dr, derifrån dock ränta åden återstående
skulden bör dragas.
5:o Vill man vidare fortsätta systemet, kauman, i stället
att förut hafva opererat med en årlig inkomst af 100,000
r:dr, nu göra det med hela beloppet 285,000 rtdr, med afdrag
af räntan å återstående skulder, och under nya 37 år
efter samma princip utgifva räntebärande papper till belopp
af circa io,5oo,ooo r:dr, under det titelns belopp uppbringas
till lika belopp, hvarigenom näringarna sålunda erhålla
icke mindre än 21 millioner r:dr.
6:0 Använder man nu genast eller från början i5o,ooo
j-:dr i stället för de af mig endast påräknade 100,000 r:dr,
så ökas alla de af mig visade resultater med 5o proc.; man
kan då använda 3oo,ooo r:dr till näringarna, årligen utställa
i5o,ooo r:dr i statspapper och småningom ända till 3y:de
året öka statspapperscapitalet till 5,55o,ooo rtdr.
7:0 Man kan således, följande detta system, först understödja
näringarna med ett dubbelt så stort capital, som
staten nu dertill använder, och derförutan öka rörelsecapitalet
med 5 millioner räntebärande papper, utan att det
ringaste öka skatterna.
8:0 Jag har här beräknat titelns fordringar såsom gifvande
5 procts ränta, hvilken måhända kan anses för hög;
men jag har å den andra också beräknat ett lika stort motsvarande
capital, såsom icke gifvande någon ränta. Det är
klart, att dessa båda elementer kunna modifiera hvarandra;
man kan minska räntan med en eller annan proc. på ena sidan
och lägga en lindrig ränta å den andra, antingen å det hela
eller å en del, hvarigenom det ena ersätter det andra.
Alla sådana modificationer af systemet bero det af Styrelsen
att vidtaga; principen, som bör följas, är endast här antydd.
9:0 Örn odlingslånefonden öfverflyttas ifrån Banken till
Itiksg.contrs disposition och användes efter enahanda grundsatser,
skulle jordbruk och näringar erhålla större tillgångar,
än de sannolikt på länge kunde absorbera.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag bestrider
ej hvad Frih. Ehrenborgh uti sin ingress eller slutmeningen
af sin motion anfört om den upplysning i ämnet,
som hos StatsUtsk. kunde förutsättas; dock tror jag, att i
Utsk. finnas flera, som, lika med mig, icke kunna inse någon
fullkomlig säkerhet i Frih. Ehrenborghs förslag. Jag
anser mig derföre böra framställa några anmärkningar vid
den nu ifrågavar. motionen, såsom icke otjenligt för motionären
sjelf, hvilken derigenom kan sättas i tillfälle att medelst
vidare utveckling ställa förslaget mera i ljuset, helst
jag är öfvertygad, att motionären erkänner den satsen af
Adam Smith, att hvarje förslag af mera ingripande beskaf
-
Dea 5 Jani f. m.
ut
fenhet uti statshushållningen bör vara i afseende på nyttan
och nödvändigheten ett axiom, innan det af en Styrelse bör
sättas i utöfning. Såsom jag uppfattat Frih. Ehrenborgh®
förslag, utgör det ett financeproject, som går derpå ut att
af gide hufvudtitelns anslag göra exempelvis 100,000 r:dr
disponibla för utlåning mot 6 proc. (d. v. s. 5 proc. ränta
och 1 proc. i amortissement, emedan motionären antagit
lånens^återbetalning på 37 år), samt att de 6000 r:dr, sorn
sålunda årligen inflyta, skulle blifva en räntefond för Riksg.-  contis upplåning af andra 100,000 r:dr emot obligationer,
om hvilkas amortering ingenting finnes nämndt. Man kan
likväl af förslaget sluta, att detta skulle ske på enahanda
sätt, eller med 1 proc. årligen, så att obligationerna skulle
löpa med högst 5 procls ränta; men då det tillika säges,
att dessa obligationer skulle vara ouppsägbara, hvarmed förmodligen
menas, att de såsom i andra länder blifva ouppsägbara
för både långifvare och låntagare, samt de således
icke kunna inlösas annorlunda än genom köp, så skulle
amorteringsfonden icke räcka till, om obligationerna i värde
stege öfver pari. 1 andra sidan visar erfarenheten, att
det icke är möjligt att hos oss erhålla ouppsägbara lån mot
5 proc:s ränta; ty Riksg.cont. har icke kunnat få något lån
på dessa vilkor, och Armeens Pensionscassas utfärdade obligationer
gå med förlust; men om räntan måste höjas till
6 proc., återstår intet för amortissementet. Den andra omständigheten,
hvarå jag anhåller att få fasta uppmärksamheten,
angår förslaget, att de af Riksg.cont. upplånade medlen
skulle användas för sådana industriella företag, som icke
återgifva ränta. Bland dessa företag, som äro föremål
för g:de hufvudtiteln, finnas nemi. flera, som icke ens kunna
återgifva capitalet, såsom hamnbyggnader, väganläggningar,
afvittringar och dylikt, och om således medlen användas
för sådana ändamål, skulle väl efter de 37 årens förlopp,
om ouppsägbara lån eller obligationer med 5 proc:s ränta
erhållits och 1 proc. blifvit tillräcklig för deras amortering,
titelns utlåningar vara återbetalda och Riksg.conlis obligationer
amorterade, men intet öfverskott finnas såsom
vinst för titeln; staten skulle hafva inlåtit sig i ett äfventyrligt
lånsystem utan någon behållning ens för administrationskostnad
och oundvikliga förluster. Utaf de tvenne förslag
till användande af gide hufvudtitelns anslag, sorn under
discussionen öfver denna titel här framställdes dels af
Frih. Ehrenborgh och dels af Frih. Cederström, hvilken
sistnämndes förslag åsyftade, att titelns anslag skulle utlemnas
såsom räntefria lån med årlig afbetalningsskyldighet till
visst belopp, som skulle öka titelns tillgångar, kan jag således
ej finna annat, än att det sednare förslaget har stort
företräde i afseende på säkerheten, jemte det Frih. Cederströms
förslag dessutom har den fördelen att öka titeln tillgångar
för låneunderstöd i större progression. Man kan äf
-
II*
D cu 5 Juni f. m.
ren med skäl invända emot Frih. Ehrenborghs förslag, att
då man vill hjelpa näringarna genom upptagna lån hos enskilda,
undandrager man dem alltid ett motsvarande belopp
på annat håll. Slutligen hör jag äfven tillägga, att då g:de
hufvudtiteln är lemnad till Konungen för näringarnas och
industriella företags befordrande i allmänhet, anser jag icke
riktigt, om R. St. genom bestämmande af ett visst sätt för
anslagets användande skulle lägga band på Konungens dispositionsrätt,
utan må man hellre, i fall man önskar ett sådant
lånsystem som det ifrågavarande, särskildt inrätta det
i Riksgcont. Jag har gjort dessa anmärkningar för att gifva
anleda, till en närmare utveckling af motionen, helst ett
förslag, som fästat allm. uppmärksamheten och utlofvar så
mycket, fordrar en närmare förklaring, än jag i motionen
funnit.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag redan i ett föregående plenum
förklarat mig gilla Frih. Ehrenborghs system, begär jag
att få till besvarande upptaga den siste talarens anmärkningar;
men dessförinnan vill jag göra en erinran i en annan
omständighet. Frih. Ehrenborgh har väl i sin motion på
förhand upptagit de invändningar, som kunde göras; men
deribland linnes en, som jag icke anser nöjaktigt besvarad,
och jag anhåller derföye, att något fullständigare fä tillrättavisa
denna invändning, som i ett föregående plenum blifvit
gjord: den nemi., att det anslag, som skulle bilda fond för
ifrågavar. lånsystem, redan skall vara behäftad! med så
många äldre gravationer, om hvilka Frih. Ehrenborgh, liksom
jag, varit i okunnighet, att det kunde hända, att ingenting
af anslaget finnes öfrigt för att användas på det sätt,
motionen åsyftar. Jag tror ej, att något skäl häraf kan
Ihemtas; ty man behöfver blott antaga, att förslaget bifalles
med vilkor, att fonden vidkännes de gravationer, som nu
häfta vid anslaget, och då qvarstår alltid motionen i sitt
värde. Jag beger mig nu till den siste talaren, af hvilken
vi äro vana att emottaga gedigna yttranden. Han har börjat
med den modesta förklaring, att han icke fullt insåg systemet,
och han har äfven så naivt visat sig icke förstå det,
att han bör blifva trodd på sina ord; men han har derjemte
icke varit lycklig i de exempel, han valt till stöd för
sina invändningar. Han har nemi. sagt, att då fonden vore
sådan, att den skulle amorteras med i proc. af de 6, som
årligen inbetalas, men man icke kunde erhålla lån emot sådana
vilkor, att i pi’oc. återstod utöfver räntan till amortering,
vore systemet icke antagligt. Jag får härvid erinra,
ätt hvad först räntan angår, är det orätt att hålla sig vid
den ränta, som gäller här i landet; ty det är väl sannt,
att Riksg.cont haft svårighet att inom landet få lån mot 5
pfoc.; men hvarföre söka lån inom landet? Jag tviflaricke,
att
Den 5 Juni f. m.
att de utomlands kunna erhållas mot 4 proc. Men oberoende
af allt afseende på räntan, finnes det ett annat satt
för amortering, som till och med kan verkställas i större
scala, så att tiden för ett låns amorterande blir kortare;
och jag vill derpå anföra ett ovedersägligt exempel. Om
fonden, hvarpå systemet skulle grundas, vore 148,000 r:dr,
behöfver man blott inrätta upplåningen efter beräkning af
en fond på 100,000 r:dr för att hafva 5o proc. af den verkliga
fond en tili amortissepient; ty örn 100,000 r:dr fordrades för
betackande af räntan, hade man 48,000 r:dr till amortissement.
Man kan således, oberoende af räntans belopp^ alltid
till amoi tissement använda en del af sjelfva fonden, utan
skada för systemet. Jag anhåller, att dessa erinringar få lill
Utsk. åtfölja remissen af motionen.
Frih. Gederström, Jac.: En ledamot har gjort anmärkningar
emot Frih. Ehrenborghs ifrågavar. motion, och
en annan har uppträdt med försök till försvar för densamma,
dervid den varde ledamoten dock äfven sjelf gjort några
anmärkningar. Jag skall försöka att göra en jemnförelse
emellan Frih. Ehrenborghs förslag och det, jag i ett
föregående plenum framställde såsom anmärkning vid StatsTJlsk:s
betänk., ang:de g:de hufvudtiteln. Detta betänk, är
numera bifallet af 3 Stånd, nemi. R. o. Ad , Preste- och
BorgareSttn, och någon förändring deri kan således icke vidare
ske. Då nu Utsk. i detta betänk, uppgifvit titelns behof
till 3o4,ooo r:dr och föreslagit ett tillökadt anslag af
endast 28,000 r:dr, oberäknadt de 5ooo r:dr, som blifvit
särskildt anvisade för landtbruksinstitiitet på Degeberg, samt
denna summa icke fyller bristen emellan hvad som förut
förefanns och behofven, så kan Frih. Ehrenborghs motion
icke leda till någon förändring i användandet af g:de hufvudtitelns
anslag, utan måste, i fall den bifalles, tjena till
grund för ett ytterligare anslag lill näringarna, som arinexeras
g:de hufvudtiteln under de vilkor för användandet, sorn
R. St. finna tjenliga; och för sådant fall anhåller jag få göra
en jernnförelse mellan Frih. Ehrenborghs och mitt förslag
Den tableau, som blifvit motionen bifogad, visar, att
då, enligt Frih. Ehrenborghs förslag, man med ett årligt
anslag af 100,000 r:dr efter 37 års förlopp an vandt för näringarna
7,400,000 r:dr, och staten då har en skuld af
3,700,000 r:dr, som likväl motsvaras af utestående fordringar,
så att behållningen då är noll, skulle efter milt förslag,
med ett årligt anslag af 120,000 r:dr, 17 millioner vara
använda och titeln hafva en behållning af mer än 6 millioner,
men ingen skuld. Jag åberopar den tableau, som
jag bifogat mitt förslag, och begär, att den måtte åtfölja remissen
af Frih. Ehrenborghs motion till StatsUtsk., på det
Utsk., i händelse ett särskildt anslag, annexeradt till g:de
8 H. i5
Den 5 Juni f. m.
hufvudtiteln, anses böra anvisas för näringarna, må pröfva,
livilketdera förslaget medför största fördelen. Det har blifvit
yttradt, att It. St. icke borde bestämma några vilkor för
användandet af anslag, som äro lemnade till Konungens disposition.
Jag tror likväl, att då de vilkor, som här varit
i fråga, ej innefatta annat, än att medlen icke skulle skänkas
bort, utan användas på ett sätt, hvarigenom tillgångarna
städse kunde ökas, så att Konungen, i samina mån näringarna
stiga, hade ökade tillgångar till deras understödjande,
skulle ett sådant vilkor alltid vara välkommet för
Styrelsen, helst man på detta sätt alltid skulle hafva en
fond på rpdc hufvudtiteln att tillgå för opåräknade utgifter.
Sådant hade förhållandet blifvit, om R. o. Ad. behagat fästa
afseende å mitt förslag såsom anmärkning vid g:de hufvudtiteln;
men sedan 3 Stånd bifallit denna titel, sådan den
af StatsUtsk. blifvit uppgjord, kan någon ändring häruti icke
ske, och jag anhåller derföre endast, att mitt förslag får
åtfölja Frih. Ehrenborghs motion, på det Utsk., i händelse
en särskild fond skall bildas, må yttra sig hvilketdera sättet
är det lämpligaste.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., uppläste följande:
Hr Frih. Ehrenborgh föreslår, att statsanslaget på g:de
hufvudtiteln till jordbruk och näringar skulle få användas
till ränta och amortissement för ett af Riksg.cont. upplånadt
capital, som skulle ställas till K. M:s disposition. Om anslaget
skulle användas till både ränta och amortering, skulle
understöden förmodligen lemnäs alldeles till skänks. Om
detta verkligen är meningen, hvilket likväl den bifogade tableauen
tyckes motsäga, måste denna motion blifva särdeles
välkommen, icke allenast för alla dem, som grunda sina
enskilda förhållanden på hoppet om någon delaktighet af
de medel, sorn gå genom Regeringens händer, utan äfven
för Regeringen, som derigenom finge ökade medel att lifva
dessa förhoppningar.
Uti motiverna säger den värde motionären, ”att i ett
”land som Sverige, der näringarna under sekler blifvit van
”da
att förses med förlagscapital af staten, vore det ett
”vådligt experiment att alldeles öfverlemna dem åt sig sjelfva
”och deras egna kraftutvecklingar, isynnerhet vid en tid—
”punkt, då en förestående realisation ovilkorligt fordrar, att
”Banken småningom skiljes från sitt hittills åliggande för”Jagsbestyr,
och innan ännu enskilda creditanstalter hunnit
”bildas.”
Jag för min del anser realisationen alldeles icke fordra
någon förändring i Bankens hittills bestående lånerörelse.
Om jag och de, som härutinnan tänka lika med mig, endast
vinna medhåll af dem, som, lika med den värda motionären,
önska understöd åt näringarna, kan det icke slå
felt, att realisationsplanen ju skall blifva sådan, att nälin
-
Den 5 Juni f. m.
garna förblifva i ostörd besittning af deras liittils ägande
låneförmåner. Mig synes den af motionären här betygade
ömheten för Banken och realisationens bestånd endast vara
en gles slöja, hvarigenom trängtan efter statslånesystemets
införande nog tydligt framlyser. Dessutom äro ju enskilda
creditanstalter dels redan bildade, och dels under vidare utbildning,
mer än någonsin.
”Nekas,” fortfar den värde motionären, ”kan det ej, att
”det varit Biksg.contts och Bankens sedelemissioner efter
”1789 och 1809 årens krig, som Jyftat vårt lands jordbruk
”och näringar till den ståndpunkt, de nu innehafva, från
”en ännu lägre; men denna lyftning har skett på bekostnad
”af myntets värde och följaktligen äfven på deras, hvilkas
”förmögenhet bestått i samlade capitaler.”
Härvid får jag först anmärka, att det icke var endast
sedelutsläppningarna, sornlifvade jordbruket och näringarna,
utan att detta var till en stor del en verkan af krigens upphörande.
Man ser nemi. alltid och i alla länder de productiva
ansträngningarna ökas, då krig nyss blifvit öfverståndna,
och det utan allt afseende på rörelsecapitalets förhållande.
Detta inträffade hos oss till och med efter CarlXIDs
långa, ytterst olyckliga krig, oaktadt rörelsecapitalet då blef
så ofantligt föiminskadt genom 24 millioner daler myntteckens
devalvering till lika inånga ören. Dernäst torde jag
få erinra, att den lyftning, som de omnämnda sedelutsläppningarna
åstadkomma i näringarna, var icke och kunde icke
vara af lång varaktighet. Som nemi. storleken af ett
lands rörelsecapital endast heror på landets behof deraf,
kan ingen varaktig tillökning deruti genom konst åstadkommas.
Om sålunda landet har metalliskt mynt, måste
det strömma ut och in, allt efter som landets behof af rörelsecapital
minskas eller ökas; och om myntet endast är
representativt, samt följaktligen icke kan vara underkastadt
någon ut-, och inströmning, måste de motsvarande verkningarna
yttra sig blott genom förändringarna af dess silfvervärde.
En hastig och med konst tillvägabragt förökning
af myntstocken kan derföre icke medföra någon verklig till—
vext i rörelsecapitalets silfvervärde för längre tid, än till
dess det öfverflödiga silfret hunnit utströmma eller, i händelse
landets mynt är representativt, sedlarnas silfvervärde
hunnit nedsjunka i jemnt förhållande till landets behof af rörelsecapital.
Detta är orsaken, hvarföre riksgäldssedlarna
först utjagade silfret ur Banken och sedan sjelfva förlorade
öfver 5o proc. af deras ursprungliga silfvervärde. Detta är
orsaken, hvarföre den stora tillväxt, som bancosedelstocken
erhöll år 1809, åstadkom, sedan vexlingen måst inställas,
den försämring i deras värde, hvars oredor vi hafva sä
mycket bekymmer att genom realisation nu afhjelpa. Men
innan denna försämring hann sätta sig i förhållande till landets
behof af rörelsecapital, åstadkom den ökade numerären
Den 5 Juni f. m.
en verklig tillökning deruti, hvars verkning på näringarna
blef så mycket långvarigare, som sedelmyntets försämring
måste först uppenbara sig på börsen och sist i dagsverkslönerna.
Men sedan verkningen äfven hunnit dit, kunde icke
mer uträttas med den större penningenumerären, än förut
med den mindre, och då måste den feberaktiga rörelsen
i näringarna sålunda hejdas, samt landels förkofran i välstånd
sedan fortgå långsammare, men på ett naturligt och
säkrare sätt. Emedlertid hade den tillkonstlade förökningen
af rörelsecipitalet vållat en tillväxt i lyx och öfverflöd
samt allt slags consumtion, som icke allenast genast uppslukade
större delen af den ökade produetionens afkastning,
utan nu efteråt tilläfventyrs mångenstädes fortfar att tära
på det förut samlade capitalet. Den genom sedelskapningarna
tillvägabragta lyftningen i näringarna har sålunda varit
menlig icke blott, såsom motionären medger, för capitalisterna,
utan äfven för näringsidkarne sjelfve.
Vidare tror motionären, att "om man i större scala
”komme jordbruk och näringarna tillhanda, skulle capitaler
"skapas, som återyerkade på det allmännas väl.”
Dessa verkningar kunde väl icke blifva synnerligen an- v.
norlunda än de, vi redan sett af de för det välgörande inflytandet
på näringarna beprisade sedelutsläppningarna efter
178g och 180g. Men hvar äro de capitaler, som derigenom
ifvit samlade? Eller ar det ett bevis på förmåga alt öka
capitalförmögenhet, att fastighetsvärdet härpå 10 år minskats
ined Gay millioner inom den folkclass, som mest speculerat
åtminstone på crediten och jordbruksnäringens förkofran?
Eller skall den från alla landsändar genljudande klagan
öfver brist och förlägenhet vittna om capitalernas förökning
?
Ytterligare säger motionären, att "om farhågan för öfverdrift
af statslånesysteinet varit inägtig att hindra det verkligt
goda och sanna, skulle man icke redan hafva upphun"liit
de förvånande resultater, hvartill vår tid varit vittne.”
Men månne icke just vår lid bär ett ojäfaktig! vittne,
att det folk, som blifvit mest begåfvadt med statsskuld, mest
högljudt k|agar öfver tyngden af dess. börda? Och 0111 Danmark
visar några förvånande resultater af dess betydliga
statsskuld, bestå de åtminstone icke i ökad trefnad och välmåga.
För öfrigt, 0111 man än uti vissa länder finner industrien
och välmågan tilltaga under eller efter det staten
blifvit fördjupad i skuld, kan likväl deraf ej slutas, alt statsskulden
är orsak till industriens och välmågans till va v t. De
kunna vara alldeles oberoende af hvarandra. Det skulle
till och med kunna vara rättare att säga, det folkets enskilda
välmåga tilltagit, oaktadt det haft att kämpa mot
de ineuliga verkningarna af statens skuldsättning. Dessutom
har jag 111ig icke bekant, att man i England eller annorstädes,
hvarest industrien gjort de mest förvånande framsteg,
Den 5 Juni f. m.
117
upptagit statslån för att bortskänkas åt näringsidkarne. Jag
har trott, att det är genom kloka författningar och förnämligast
genom lossandet af alla onödiga band, som industrien
bäst kan uppmuntras, och att välmågan skall tillväxa i samma
förhållande, Regeringen inskränker sitt sträfvande att
utstaka de sätt, hvarpå det får ske. Med frihet skola näringarna,
i min tanka, bättre uppmuntras, än med anslag och
statslån.
Derjemte anser motionären ”systemet böra tillämpas på
”alla de anslag, som staten lemnar för productiva föremål,
”och skulle derföre lifligt önska, att det blefve gällande äfven
för det anslag, som Banken lemnar till odlingslån.”
Sålunda skulle detta anslag användas till ränta och
amortering af statslån, för att såsom understöd bortskänkas
åt jordbrukare. Men odlingslånen hafva hittills dragit ränta
och capitalafbetalning. Om dessa onera skulle försvinna,
huru skulle Banken då erhålla ersättning för dess förlust?
Eller skulle detta anslag utgå af Bankens vinstmedel, och
sålunda utgöra en allmosa till jordbruket?
Slutligen säger motionären, att ”om någonsin statscre”diten
skall blifva begagnad hos oss, måste den framstå I”las
(märk väl framställas!) under sådana former, att
”man genast inser dess fördelar.”
Här tyckes man tydligen finna, att det egentliga målet,
hvartill motionären sträfvar, endast är införandet af statslånesystemet.
Nar han nemi. sett, huruledes Regeringens
bemödande att införa detta system genom 3:dje hufvudtiteln
icke velat lyckas, skall försöket nu göras på en annan väg,
nemi. genom g:de hufvudtiteln. Detta försök är så mycket
bättre beräknadt, som det genom lockande förespeglingar tager
de beslutandes enskilda fördelar i anspråk. Jag vågar
likväl hysa det förtroende till de beslutandes klokhet och
upplysning, att de icke skola låta förvilla sig af det fagra
skenet. För mitt ändamål hoppas jag det göra tillfyllest att
endast antyda vådorna, och kanhända hade jag kunnat spara
mig äfven denna möda; ty helt visst hafva de flesta redan
af deras egen dagliga erfarenhet funnit, huru sällan det
lyckas att låna sig till välstånd och förmögenhet. Helt visst
har det icke kunnat undgå deras uppmärksamhet, att armodet
just är störst i de landsorter, hvarest lånesystemet
gjort sig mest gällande. Till ledning för bedömandet af
statslånesystemets verkningar vill jag derföre blott påminna,
att staten är en samling af individer, och att följaktligen,
om den förra måste gälla allt, hvad som gäller om ett visst
antal af de sednare. Men nu lärer oss dagliga erfarenheten,
att t. ex. af 10 individer, som upplaga lån, känhända 4 använda
de upplånade medlen endast till ökad flärd och fåfänga,
och sålunda ganska hastigt rusa till undergång. Af
de öfriga torde andra 4 väl öka sin production, men derjemte
öka sin consumtion i ännu större mån, så att de lik
-
uS
Den 5 Jani f. m.
väl producera sig fattiga och med långsamma steg sluta sin
bana i fattigförsörjningens sköte. Endast de sista a äro lyckliga
nog att se sina uträkningar kronås med framgång och
kloka nog att icke öka sin consumtion , utan upplägga öfverskottet
till fyllande af oförutsedda behof. Behofven hafva
vi redan sett, nemi. nödvändigheten att bistå och slutligen
underhålla de öfriga 8. Detta är i korthet det öde,
som skulle vänta oss på statslånsbanan. Ofantliga rikedomar
skulle hopas hos några fa individer, under det att massorna
sjönke allt djupare och djupare i fattigdom och
elände.
I den bifogade tableauen antager motionären, ilo att
100,000 r:dr kunna af gide hufvudtiteln årligen göras fruktbärande
genom utlåning till jordbruk och näringar emot
ränta och amortering af tillsammans 6 proc., och att 2:0
titeln kan genom Riksg.cont. årligen upptaga ett lån af 100,000
ridr för att användas tilt industriella företag af improductiv
natur, t. ex. canaler, hamnar o. d.; ty de 6000 ridr, som
dertill åtginge, återfinges genom räntorna på titelns fordringar.
Sålunda skulle 3io, med antagande af 5 procls ränta
och 1 procls amortering, titeln hafva efter 37 års förlopp,
disponerat dubbelt så mycket som eljest, nemi. 7,400,000 ridr,
hvaraf hälften eller 3,700,000 ridr utgjorde räntebärande obligationer,
circulerande i landet; och slutligen skulle 4^o det 3yide.
året skulden börja minskas med det första årets skuld, samt
titelns behållning derutöfver vara 3,700,000 ridr i accumulerade
fordringar. Hvarje följande år skulle skulden minskas
med 100,000 ridr, men deremot titelns behållning ökas med
räntan af 3,700,000 ridr eller, å 5 proc., med i85,ooo ridr,
utom de årligen från staten ingående 100,000 i’ldr eller tillsammans
285,000 ridr, derifrån dock räntan å den återstående
skulden bör dragas.
De 3 första punkterna finner jag klara och tydliga, men,
den 4ide har jag svårare att förstå. Då titelns under hela
tiden utlånade summa endast utgjorde 3,700,000 ridr, och de
enskilda låntagarne redan från början gjort afbetalning på
deras skulder, så att de första hade efter 3yf års förlopp,
blifvit alldeles skuldfria, huru kunde titeln då vid denna,
tid ännu hafva 3,700,000 ridr räntebärande fordringar ? Och
huru kunde denna summa blifva en evärdelig räntebärande
behållning för titeln, då han sjelf ju mast betala sin skuld
till Biksg.cont. under alldeles samma villkor som de enskilda
låntagarne till titeln? Hvad titeln erhöll af sina gäldenärer,
, måste den ju aflemna till Riksg cont., emellan hvilka
contrahenter titeln sålunda endast var en mäklare. Om
upp-och utlåningen blefve fortsatt i 37 år, skulle ytterligare
87 år åtgå, innan de sista lånen hunnit utplånas, och då
skulle titeln omöjligen kunna hafva ett öre qvar i vinst, men väl
tilläfventyrs fått vidkännas förluster på sina egna utlåningar.
Sålunda synes mig, som hade alldeles detsamma kunnat uträttas
Den 5 Jum f. ra.
,I9
derigenom, att K. M. hade disponerat titelns 100,000 r:dr,
likasom hittills och Riksg.cont. fått uppdrag att upptaga lån
till utlåning. Hela skillnaden är blott den, att i sednare
fallet hade utlåningen skett efter reglementen, under uppsigt
af It. St:s egna fullmägtige, och i det andra mera godtyckligt
af K. M. med förmånsrätt naturligtvis för dem, som
kunde hafva lyckan att vara särskildt kända af rådgifvarne.
Frih. Ehrenborgh: Då jag under öfverläggningen om
StatsUtskrs betänk., angående g:de hufvudtiteln, tog mig
friheten att göra åtskilliga anmärkningar emot detta betänk.,
var ej min afsigt att väcka en ny motion. Discussionens vändning
och åtskilliga ledamöters derunder yttrade önskan att
förvandla dessa anmärkningar till en ny motion har nu föranledt
mig att fullgöra detta, samt att bifoga en tableau,
som närmare visar systemets practiska sida. Det är mig
härvid redan en tillfredsställelse att hafva till vederläggning
uppkallat tvenne för djupsinnighet kända talare; men deras
anmärkningar synas mindre vara riktade emot mitt förslag,
än emot statslånesystemet i allmänhet. Jag uppträder val
icke nu egentligen för att försvara detta system i sin helhet;
det har vida bättre försvarare än jag, äfvensom det äger mägtiga
motståndare. Englands och Frankrikes exempel ådagalägga
redan tillräckligt principens giltighet; andra Europeiska
stater, och deribland sednast Danmark och Norrige,
hafva äfven erkänt nyttan af systemet, och om den ännu
icke erkännes hos oss, hörer sådant till ordningen, ty det
nya får alltid senare insteg i vår aflägsna Nord.
Detta om satsen i allmänhet. Hvad åter mitt förslag
angår, tror jag, att de värda anmärkarne icke rätt förstått
det; och detta fel återfaller måhända mest på mig sjelf, ty
det exempel, jag uppställt, har förmodligen icke varit så
kiart, som jag önskat. Jag har uppgjort den bifogade tableaun
under förutsättning, att Utsk:s ledamöter redan arbetat
sig så in i systemet, att större vägledning icke behöfdes,
och jag tror, att hvar och en, som tänkt sig in i ämnet,
icke skall finna denna tableau så oriktig, som de värda
talarne ansett. Jag har sagt, att på ett årligt anslag, som
jag endast exempelvis antagit till 100,000 r:dr, skulle, då
detta anslag med säkerhet vore att tillgå, iltiksgeont. kunna
bildas en lånefond, som betäcktes af räntan på det årligen
utlånade statsanslaget. Om man härvid antager 5 proc:s
ränta och 1 proc:s amortissement, eller 4 proc:s ränta och
2 proc:s amortissement, eller 3 proc:s ränta och 3 proc:s
amortissement, så är dock årliga inkomsten alltid 6 proc.,
och skillnaden består blott deruti, att amorteringen sker fortare
eller långsammare. Inkomsten är således alltid 6000
r:dr, och på dessa skulle lånoperationen grunda sig. Men jag
bör härvid först till vederläggning upptaga Hr v. Hohenhausens
inkast, att ingen upplåning skulle kunna ske
120
Den 5 Juni f. m.
mot Riksg.contls obligationer af ifrågavar. beskaffenhet. Hr
v. Hohenhausen har stödt sig på den erfarenhet, vi nu haft,
att Riksg.cont. har svårt att få upplåna penningar mot ouppsägbara
obligationer och att Armeens Pensionscassas utfärdade
obligationer fallit i värde; men jag ber att till den värde
ledamoten få ställa den frågan, om han icke sjelf tror,
att den eris, som är en följd af de divergerande opinionerna
oin realisationen, mera än capitalbrist föranledt dessa tillfälliga
svårigheter? Dessutom tror jag, att den värde ledamoten
skall göra mig den rättvisan, att mitt förslag är så uppstäldt,
att, i händelse systemet icke kunde bringas till verkställighet
genom svårighet vid upplåningen, återstår alltid
den fördelen, att de anslagsmedel, hvarpå systemet skulle
grundas, blifvit utlånade i stället att bortskänkas. Jag föreställer
mig för öfrigt saken sålunda, att om Riksg.cont:sFullmägtige
berättigas att, på det sätt jag föreslagit, upplåna 100,000 rrdr,
blir det en skyldighet och pligt för den styrelse, som bör etableras
och lämpligast kan underordnas Riksg contrs Fullmägtige
eller CommerceColhm att inarbeta sig i systemet, så att den
noga tillser, att den icke utgifver mera obligationer, än som
motsvara det belopp, som kan utlånas, och att, i samma
Stund styrelsen icke kan upptaga lån, upphör den med vidare
upplåning. Jag anser till och med försigtigheten fordra,
att äfven om hela summan af 100,000 ltdr kunde första
året upplånas, bör man ändock icke upptaga större lån
än 80,000 rrdr, för att hafva de återstående 20,000 rtdr
tili inlösen af obligationer, i fall de skulle falla under pari,
ehuru detta under sådana förhållanden icke är troligt; och
allt fall under pari blir, så framt man beredt sig tillräcklig
fond att inköpa den med, ren vinst för titeln. Allt detta är
efter min tanka obestridligt; och jag tror derföre, att då
man har ett årligt anslag att påräkna, bör man våga en
creditansträngning, dervid ingen förlust äfventyras ; men
hvaraf fördelen för näringarna ligger i öppen dag. Hr v.
Hohenhausen har vidare sagt, att Regeringen skulle betagas
möjligheten att använda g:de hufvudtitelns anslag i sådan
väg, der hvarken ranta eller capital kunde återfås; men jag
bar just antagit, att en del af tillgångarna må användas för
hamn- och väganläggningar, eller dylika för staten nödvändiga
ändamål, hvilka icke deruti kunna återgifva derpå nerlagda
capital. Hr Cederschjöld åter har sagt sig icke förstå
4:de punkten af det uppställda exemplet, eller på hvad sätt
de upplånade summorna skola blifva amorterade, och delta
är må hända mitt och exemplets fel, icke Hr Cederschjölds,
som är van att med skarpsinnighet döma. Men om den
Värde ledamoten besinnar, att upplåningen sker i en series
eller kedja af år, finner han säkert, att amorteringen sker
af sig sjelf i samma kedja. Detta ligger i sakens natur och
innebär arithmetiska förhållanden, som icke kunna dtsputerasj
men
I) e 11 5 J u u i 1'. m.
men väl kan uppsla Ilningen vara oriktig, och jag erkänner
gerna, att exemplet måluinda icke är nog upplysande. Hvad
för öfrigt angår sedeleniissionerna, såsom blott ephemära medel
att höja välståndet, har jag afven i motionen medgifvit
det; men jag tror icke, att ens mina motståndare kunna neka,
att dessa ephemära medel qvarlemnat ökad capitalförmögenhet
i landet, ehuru den blifvit flyttad från capitalisterna,
som sett sin förmögenhet minskas genom myntets
fallna värde. I samma mån ett land producerar mera
varor, är det rikare, äfven utan större rörelsecapital; och om
det är sannt, att sedelemissionerna 1809 haft den verkan, att
vi, i stället för import af spannmål, numera exportera der£tf,
vissa år icke obetydligt, mäste det medgifvas, att de verkat
till ökad capitalförmögenhet och att, ehuru denna förmögenhet
i starkare progression än annars blifvit flyttad på
andra händer, Sverige obestridligen nu är rikare än för ?5
år sedan. Men jag medgifver äfven å andra sidan, att välJefnaden
och lyxen under samma tid blifvit uppbringad; och
jag bekänner, att jag hör till deras antal, som anse lyxen
vittna om stigande välstånd. Detta är dock en för ämnet
främmande digression, och jag slutar med den förklaring,
att jag skall vara tillfredsställd, äfven om min motion nu icke
kan medföra annan verkan, än att först inom Utsk. och sedan
inom Representationen föranleda en grundlig behandling
af den frågan, huruvida icke statscrediten, såsom häfstång
för välståndet, bör användas till näringarnas understöd.
Hr von Hohenhausen: Jag bör först anmärka i afseende
på hvad Frih. Ehrenborgh yttrat, att jag icke är
bland dem, som äro emot statslånesystemet, när deraf ar behof,
utan blott mot Frih.'s särskilda system. Jag lemnar
derhän, huruvida jag yttrar mig med eller utan naivetet;
det vissa är, att jag alltid kommer, liksom hittills, att yttra
mig i enlighet med hvad jag tänker rätt och nyttigt vara.
Vid 1823 års riksdag, då jag tog mera liflig del i financeärenderna,
såsom ledamot af BancoUtsk., yttrade jag mig
redan då föredraga statslånen framför ytterligare sedelutgifning
Utan ny fohd, hvarmed myntförsämring alltid här i
landet tillvägabragts, och hvartill de förslag skulle hafva
ledt, som då af åtskilliga personer uppgjordes och drefvos.
Frih. Ehrenborgh har nämnt, att den närvarande elisen i
afseende på realisationen är orsak till svårigheten att få lån,
och jag medgifver, att den betydligt derpå kan inverka; men
tillgång på lån af större summor beror dock ytterst på tillgång
af capitaler, och således kan äfven framdeles samma
förhållande inträffa som nu, synnerligen med ouppsägbara
lån med endast 5 proc:s ränta. Frih. Boye har väl gjort
hiig uppmärksam derpå, att utrikes lån kunna erhållas, och
jag inser, att denna utväg finnes, ehuru icke förr än realisa
8
H. 16
Den 5 Juni f. ni.
Ijonen kommit till stånd; men jag är af den öfvertygelsen,
att utrikes lån, för hvilka räntan måste gå ur landet, icke
äro nyttiga, åtminstone så framt man icke använder dem i
så produetiva företag, att den ökade produetionen betäcker
förlusten; i annat fall äro de, efter min tanka, skadliga. Jag
bör icke förtiga en sanning, ehuru den för några kan vara
mindre behaglig, nemi. att det är alldeles falskt att bestämdt
antaga, det man gynnar jordbruket genom stora lånebiträden
af för alltid stående eller i tidens längd sig amorterande
lån, hvarå dock 6 procts ränta intill slutet skall betalas,
emedan de oftast endast bidragit att öka egendomsvärdet
eller försäljningspriset, och således endast gagnat enskilda
jordbrukare, men alldeles icke jordbruket, utom i de
fall, de blifvit produetivt använda. För den, som har sin
egendom i behåll, är det, utom bevillningen å fastighetsvärdet,
likgiltigt, hvad värde den har i penningar, intilldess
lian vill sälja den, då det visserligen för honom är ganska
förmånligt, att priset är högt; men för köparen och hvar
en arfvinge, som skall utlösa sina medarfvingar, är detta höga
pris till skada, så framt icke produetionen blifvit i samma
mån ökad. Den öfvergång af egendom på andra händer,
som här i landet ägt rum, visar just, att man icke nog
produetivt användt de ökade låneutvägarna; ty eljest hade
egendomen för det mesta förblifvit hos sina förra ägare. I
Ryssland var räntefoten under mitt vistande i landet y a 8
proc., hvaremot jordegendomarnas afkastning beräknades till
io ä 12 proc., efter hvilken calcul egendomsvärdet uppskattades
vid köp och salu, och detta förhållande måtte vara
vida fördelaktigare för jordbruket, än der penningeräntan
är 6 proc., men egendomsafkastningen med afseende
å köpeskillingen endast är 4 proc. Den ränta, som jordbruket
gifver, för att göra det lönande, bör minst vara lika
med den allmänna penningeräntan i landet. Egendomarnas
betydligt stegrade värden i vårt land efter 1S09 härrörde
från den stora emissionen af bancosedlar samt canalens och
Malmö disconters assignater och deraf följande myntförsämring.
Man köpte egendomar med visshet att någon tid derefter
kunna sälja dem till högre pris. De stora speculanterna
uti egendomshandeln syntes förvänta samma öde med våra
bancosedlar som de, hvilka med Franska assignaterna köpte
för höga pris alla egendomar, de kunde få köpa; de hade
blifvit millionärer och alla inhemska lånetillgångar förstörda,
om bancosedeln förlorat allt värde såsom assignaten, men
blefvo i stället ruinerade derigenom, att myntförsämringen
nådde en gräns, sedan bancosedeln förlorat nära § af det
värde, den borde äga.
Uti Holland före Franska revolutionskrigen var penningeräntan
3 å 2^ proc., i följd hvaraf de flesta capitalister
nödgades sjelfva använda en stor del af sina capitaler i handeln
och andra näringar. Lån å fastigheter erhöllos den
Den 5 Juni f. m.
123
tiden med lätthet mot låg ränta; men sedan krigen och den
afbrutna handeln samt förlusten af colonierna förstört en
betydlig del af de förut befintliga capitalerna, och de vid
freden öfverblifna funno en förmånlig employ i de Franska
fonderna, har såväl räntan å fastighetslån sorn penningelån
i allmänhet, utom på säkra vexlar med kort sigt, varit vida
högi’e än fordom. Att skaffa capitaler genom konstlade medel
utan säkerhet, att de användas för ökad produetion, Ur
således icke tillförlitligen nyttigt; men jag anser deremot,
att statsppaper här i Sverige skulle hafva en annan förmånlig
verkan, nemi. att stärka det stora nationalinteresset, d. v. s.
deras interesse, som vilja behålla myntvärdet orubbad t och
återhålla alla Vandaliska försök att genom myntets förstörande
befria sig från skuld. Hvad jag sednast anfört, är i
korthet mina tankar örn statslånesystemet i allmänhet, då det
hålles inom säkra gränsor; men hvad Frih. Ehrenborgh*
förslag angår, upprepar jag, att vid jemnförelse med Frih.
Cederströms mäste jag, ehuru jag ogillar bådas användande
på g:de hufvudtiteln, gifva företräde åt Frih. Cederströms
förslag, emedan genom detsamma accumulationen af capitalet
går vida säkrare och vinsten blir vida större för låntagande
industriidkare, emedan de erhålla lån ulan ränta. Jag
anhåller, att dessa anmärkningar få åtfölja remissen med
det slutliga tillägg, att jag visserligen ej har något emot
afsigten i Frih. Ehrenborghs motion att befrämja näringarna,
men att det är medlet, som måste granskas; och
det af motionären föreslagna finner jag af anförda sköl vara
otjenligt och icke leda till det uppgifna ändamålet.
Frih. Boye: Om jag icke uppfattat Frih. Cederströms
yttrande orätt, har hans framställning gått derpå ut, att
sedan StatsUtskts betänk., rörrde g:de hufvudtiteln, blifvit
bifallet af 3 Stånd , kunde något afseende å Frih. Ehrenborghs
motion icke fästas. Jag får i anledn. häraf erinra,
att motionen endast innefattar ett sätt att använda det anslag,
som B. St. bifallit, och att således intet hinder för
motionens upptagande häraf kan mota; men om jag missta-r
git mig i uppfattningen af Frih. Cederströms mening, förfaller
naturligtvis min anmärkning. Hvad åter företrädet af
Frih. Cederströms förslag angår, så, enär jag vågar gifva
mig sjelf det vittnesbörd, att jag icke öfvervaril någon riksdag,
der jag underlåtit att tala för näringarna, emedan fäderneslandets
framgång utgjort mitt mål, och medlet dertill
för mig varit näringarnas framgång, må det förlåtas mig,
om jag icke tror, att jag nu försakar näringarna, ehuru jag
icke kan gifva företrädet åt Frih. Cederströms förslag. Vore
detta förslag en verklig förbättring i systemet, så hade
de upplysta stater, der Frih. Ehrenborghs system är gällande,
säkerligen redan antagit Frih. Cederströms. Detta ar
likväl endast ett enskildt skäl för mig; men jag har äfven
D*u 5 Juni f. ta.
arne andra skäl af allmännare giltighet emot Frih. Cederströms
förslag. Det ena är, att det visserligen låter välgö-;
rande för näringarna att få anslaget utan ranta, men har i
motsats deremot ofta visat sig skadligt, emedan det är en
favör, som begagnas utan verkligt behof; och jag tror för
min del det rätta vara, att näringarna väl underlättas, men
icke få något till skänks. Det andra skälet är, att hela systemet
hvilar derpå, att en viss portion af anslaget skall årligen
återbetalas; men om denna portion icke ingår, stadnar
hela machineriet. Jag begifver mig nu till 2!ne andra talares
yttranden. Hr Cederschjöld har angripit systemet till
sin grund, till sin sanning, och om Hr Cederschjölds sats
vore riktig, skulle hela systemet utan tvifvel vara förbi.
Han har Sagt, att rörelsecapitalets ökande vore blott ett
ephemäriskt medel till välstånd. För att vederlägga detta,
behöfver jag emedlertid blott hemta motbevisningen ur vår
egen historia. När Lilljencrantz Jemnade financeportföljen till
Ruuth och denne, hvilken jag aldrig nämner utan vördnad,
emedan han ingick rik i detta departement och utgick derifrån
fattig, lemnade den till sin efterträdare, var erfarenheten
notorisk, att minst 480,000 tunnor spannmål importerades;
men strax efter Ruuth och jemväl under de sista 5 åren
har saken slagit så ut, alt vi utskeppat mera spannmål, än
vi importerat. Jag är gammal, och flera torde med mig.
draga sig till minnes, huru våra fält äro odlade och våra
städer byggda nu emot förr. Verkningarna hafva således
icke varit ephemäriska, och jag kan äfven anföra ett annat
exempel på hvad näringarnas lättnad åstadkommit under de
sednaste tio åren. För to år sedan stod porcellainesfabricationen
vid ett värde af 5o,ooo r:dr, nu är den nära 200,000;
yllefabricationen uppgick då till omkring 2 millioner, men
aldrig deröfver, nu öfverstiger den 3 millioner; papperet
var då en importvara, nu är det föremål för export. Om
dessa bevis äro obestridliga, måste deraf följa, att om större
lättnad hädanefter kan lemnäs åt näringarna, skola fördelarna
deraf blifva ännu större, och att vi på detta sätt allt
mera närma oss det gemensamma målet för oss alla: fäderneslandets
välmåga. Hr v. Hohenhausen är jag skyldig tacksamhet
för hans förklaring, att han inser värdet af systemet
i allmänhet. Jag har blott en erinran att göra vid den
framställning, sorn tycktes vara mycket allvarlig, ehuru yttest
bristfällig, att nemi. skuldsättning ej är nyttig för jordbruket,
utan blott för säljare af jordegendom. Jag antager
för gifvet, att någon tillämpning af motionen icke kan komfna
i fråga, förrän efter realisationen, hvilken jag hoppas
att vi kunna emotse lika säkert, som den är önsklig; och jag
hemställer, om vi icke då kunna påräkna att få utländska
lån mot 4 proc. till så tillräcklig mängd, att allmänna räntan
i landet kommer att fällas. Men har då jordbruket
icke nytta häraf? Eller är det väl möjligt, alt den värde
Den 5 Juni f. m.
125
ledamoten, sorn i sina yttranden ofta ådagalagt upplysning,
alltid patriotism, icke inser, att jordbruket skall få mera
behållning i samma män, som utgifterna för den högre råntan
försvinna.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Då Frih. Ehrenborgh först
väckte sitt förslag, understödde jag ideen så vida, att jag
ansåg riktigt att komma näringarna till lättnad; men jag
hyste åtskilliga scrupler vid förslaget, emedan jag fann svårighet
att förena detta fondsystem med Konungens dispositionsrätt
öfver g:de hufvudtiteln. Jag vidhåller ännu, att
näringarna äro i behof af allmänt understöd derföre, att
slaten alltför länge hållit dem under ett förmynderskap och
gjort dem beroende af ett ringa rörelsecapitals olyckliga inflytande.
Ett återförande till någon jemnlikhet i fördelar
mellan capitalister och näringsidkare anser jag nödigt, så att
de förra icke uteslutande må kunna anses för innehafvare af
det mest lönande näringsfång i samhället, som måste vara
förhållandet med ett af lagen bestämdt rörelsecapital och
derigenom uppjagad räntefot.
Jag har haft tillfälle att uti åtskilliga provinser taga
kännedom om tillståndet af vår modernäring, jordbruket,
och funnit den allmänneligen i högsta vanmagt. Yi veta ,
att de af naturen bäst lottade landsträckor ännu förete stora
ödemarker, och der välmåga under forntiden funnits,
träffas nu endast fattigdom och hopar af statens undsättningstagare.
Sannt är väl, alt productionen i vissa orter på
de sednare åren blifvit ökad; men detta har skett genom
konstlade medel, genom användande af lånade capitaler mot
hög ränta, och att sådant icke haft någon förmånlig följd
för producenterna, är naturligt. Emedlertid skulle det hafva
ett för samhället menligt inflytande, om personer med
förmåga af kraftiga näringsföretag skulle sakna medel eller
penningar dertill. En sådan saknad skulle, efter min tanka,
vara ett våldsamt steg emot landets förkofran; ty följden
blefve, att en mängd personer icke kunde utöfva sin
förmåga af production, utan att störta sig ytterligare i olycka.
Man här sagt, att den dass, sorn med lånade medel
sökt uppdrifva sin production, förderfvat sig. Det är visserligen
sannt, att den dass, som har förmåga att använda andras
capitaler på näringarna, riskerar siri undergång, och
mången har i detta land arbetat sig fattig, under det våra
verkliga capitalister endast bemöda sig om att utan deltagande
i de productiva yrkena komma till välstånd, samt att
isynnerhet för jordbruket en stor del af dessa capitaler bortgått;
dock är det derföre icke sagdt, att något bortgått i
jordegendomens värde, ty jag tror tvärtom, att detta blifvit
nära nog fördubbladt, ehuru det icke synes i taxeringsvärdena.
Jag önskar den lättnad för näringarna, som skulle
beredas dem genom ett ökadt rörelsecapital, på sätt Frih.
ia6
Den 5 Juni f. ra.
Ehrenborgh föreslagit; men jag saknar tillräcklig upplysning
om förslagets verkställighet och tillämpning, för att våga
med full tillförsigt understödja det. Jag tror det blifva svårt
att reglera 9:de hufvudtitelns anslag för ett fondsystem, emedan
detta anslag är en årlig bevillning, som R. St. framdeles
kunna förändra eller indraga. Jag anser detta väl icke
sannolikt; men det är icke otänkbart eller omöjligt, och således
har man icke den arithmetiska säkerhet, att ett fondsystem
derpå kan grundas. Jag inser icke heller , huru man
skall kunna föreskrifva Konungen sådana vilkor för detta
anslags användande; men om Utsk. finnér motionen antaglig,
har jag ingenting deremot, blott Utsk. kan utfinna ett
så säkert sätt för förslagets utförande, att Regeringen icke
tan använda anslaget annorlunda, än R. St. kunna föreskrifva.
Jag vill således icke afstyrka motionen, så framt
möjlighet finnes att föreskrifva de vilkor, som jag i afseende
på säkerheten anser nödvändiga, och något medel gifves,
hvarigenom administrationen kan tillförbindas att uppfylla
dessa vilkor; men utan en sådan garanti anser jag motionen
icke bora bifallas.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag har begärt ordet för
att ställa mig på deras sida, som talat för motionen. Förslaget
grundar sig derpå, att man bör använda g:de hufvudtitelns
anslag, icke till bortkastade presenter, utan till
utlåning åt näringarna mot 5 proc:s ränta och i proc:s årlig
afbetalning, samt att på denna inkomst af 6 proc. grunda
upptagande af lån, som åter kunna utlemnas till productiva
företag, antingen i låneväg eller såsom presenter, om
Konungen så finner. Första årets amortissement blir grunden
för första årets upplåning, och i detta afseende är systemet
obestridligt, såsom aritlimetiskt riktigt; men det har
äfven den fördelen med sig, att man icke bortkastar capitalet,
att man med ett ord icke för näringarna använder ett
assistancesystem, utan i mån af verkligt behof biträder dem
med lån på sådana vilkor, hvarmed de kunna stå ut. Behöfva
näringarna alls icke denna anstalt, så är ingenting
förloradt; ty då kan systemet hvila för att åter framträda,
när det af behofvet påkallas. Hvad deremot vidkommer den
anmärkningen, att Konungen skulle betagas rättigheten att
fritt disponera g:de hufvudtiteln, vill jag blott erinra, att här
endast är eller bör vara fråga derom att upplåta den rättigheten
åt Konungen, att i händelse han skulle finna, att
anslaget kan på detta sätt bättre användas än hittills, Konungen
då måtte äga att vidtaga denna åtgärd, dock med
vilkor, att om obligationer en gång blifvit utfärdade, måste
systemet orubbadt fortgå, tilldess de blifvit infriade. Man
har här ordat om orsakerna till näringarnas trefnad och talat
om öfverproduction, åstadkommen genom sedelemissionerna
och alltför lätt tillgång på penningar i disconterna.
D t u 5 Juni f. m.
137
Det torde vara svårt att annat än gissningsvis utreda, huru
mycket inflytande productionen rönt af sedelemissionerna
och disconterna; men säkert är, att myntsystemet eller vårt
orimliga sätt att handtera penningen, och ombytlighet i de
ceconomiska författningarna, vållat brist på credit, som måste
förlama näringarna. Det ena har vållat, att ingen vågat
utlåna capitaler till näringsföretag, och det andra, att den,
som vågat ingå i dylika företag, fått plikta derför genom
en ombytlighet i författningarna, som isynnerhet härrört
från R. St:s önskningar; ty oemotsägligt är, att näringarna
alltid vilja gå upp åt, men de hafva ej kunnat det, emedan
dessa tvenne omständigheter lagt sig på tvären och hindrat
dem. En talare har yttrat, att det ej vore skäl för staten
att gå näringarna tillhanda, utan lemna dem åt sig sjelfva.
Denna åsigt gillar jag till principen; men annat är den hårda
theorien, annat tillämpningen. Jag tror, att det nu i frågavar.
förslaget icke strider emot principen i sin tillämpning;
ty jag föreställer mig, att äfven med principens bibehållande
det allmänna bör träda fram för att undanrödja sådana
hinder, som öfverstiga de enskildas förmåga. Så t. ex. linnas
här i Sverige många trakter med odlingsbar mark, som
ej blifvit cultiverad, emedan naturhindrens undanrödjande
öfverstiger provinsens inbyggares förmåga, och der bör Styrelsen
gripa in med den kraft, som p:de hufvud titeln gifver
den, hvilket, såsom jag förmodar, äfven blir följden af förslaget.
Slutligen har jag nu åter hört förnyas det ofta upprepade
kriget mot capitalisterna, hvilka man anser såsom
ett slags odjur, som böra utrotas. Det vore önskligt, att
dessa krigsförklaringar en gång kunde upphöra, om man annars
vill hafva några capitaler i landet och att de här skola
trifvas. Hvem vänder låntagaren sig till, då han är i
behof af lån? Jo, till capitalisten, och då äro de goda vänner;
men när betalningstiden kommer, då önskar man honom
till de saligas boningar. Jag har ansett nödigt att uttala
ett ogillande af en sådan åsigt, för att bidraga att få
ett slut på striden, och jag anhåller, att detta mitt yttrande
får åtfölja till Utskottet.
Frih. Rantzou, Joh. Al b.: Här har redan blifvit så
mycket anfördt emot Frih. Ehrenborghs motion, att jag endast
torde hafva af nöden att förena mig med de Hrr, som
best' idt Hr Frih:s åsigter. Jag anser emedlertid lämpligt
att tillägga några ord, om det ock för ämnets utveckling
hos R. o. Ad. skulle anses öfverflödigt, för att åtminstone
för egen del få i prot. förvarade grunderna till min öfvertygelse.
Jag har saknat tillfälle att taga någon närmare kännedom
af Frih. Ehrenborghs förslag till fondsystem, sedan
det, mera detailleradt, blifvit af Hr Frih. utveckladt, och
jag skall således, vid mitt bedömande deraf, endast fästa mig
128
Den 5 Juni f. m.
vid grundideen derför, att nemi. förvandla gäle hufvudtiteln
till en fond af ränta oell amortissement för af Riksg.-  cont. upplånade capitaier.
För det första finner jag både oformligt oell emot grundlagen
alldeles icke förbindande, att R. St. votera en nionde
hnfvLidtitel för 07 år i stället för intill nästa riksdag.
Om sådant sker, föranleder det otvifvelaktigt dertill, att titeln
blifver fördubblad; ty hvad sorn anvises till räntor,
kommer säkert vid nästa eller påföljande riksdag icke att
räknas såsom anslag. För det andra anser jag det vara ganska
menligt för den enskilda crediten att draga en alltför
stor del af inhemska capitalerna till Riksg.conf. för att sedermera
antingen i discontväg utparteras, eller ock disponeras
af en Regering, öfver hvars hushållningssystem den
allmänna rösten ej synes uppstämma just i något Te Deum.
För det tredje tior jag hvarken jordbruk eller näringar vara
i sjelfva verket hulpna genom nya lån och tviflar högeligen
på riktigheten af Frih. Ehrenhorghs hypolhes, att
våra näringar hafva att tacka myntförsämringen för sin uppkomst.
För det fjerde ogillar jag, att staten upprättar en
ny assistancebank uti Riksg.cont. i samma stund, som den
vill ordna sitt mynt och öfverlemna åt den enskilda crediten
att bilda upplag för capitaier; och för det femte tviflar
jag, att de gyldne planerna kunna lyckas, d. v. s.,
att några penningar erhållas under sådana förutsättningar,
hvaruppå Frih. Ehrenborghs förslag baserar sig, nemi. att
R. St vid hvarje riksdag under 37 år skulle troget följa hans
åsigt att bevilja ränta och amortissemeut för att suppleera
bristerna hos en mängd, om lånesystemet får ohejdad! fortfara,
sannolikt vid den tiden totalt ruinerade jordbrukare.
På dessa i yttersta korthet framställda grunder afstyrker
jag Frih. Ehrenborghs motion.
Frih. Ehrenborgh: Jag har ånyo begärt ordet för
att upptaga några ytterligare anmärkningar. Det har blifvit
sagdt, att mitt förslag icke vore möjligt, sedan g:de hufvudtiteln
blifvit af 3 Stånd bifallen. Jag tror likväl, att
häri icke ligger något hinder; ty just sedan anslagssumman
är bifiillen, blifver Utsk. bäst i tillfälle att, på sätt jag åsyftat,
hemställa till R. St. att medgifva Konungen den rättighet,
som han nu icke har, att under vissa bestämda former
använda medlen i låneväg. Frih. Rantzou har kategoriskt
afslagit min motion på skäl, hvilka jag icke kan godkänna.
Jag hör till dem, som anse högst olyckligt, om den tidpunkt
skulle komma, då R. St. skulle vilja indraga något af
anslagen på den titel, som tillhör näringarna. Hittills hafva
R. St. icke gjort mycket för näringarna, isynnerhet jordbruket,
och då bör man ej heller klandra Regeringen för
en sådan underlåtenhet. Måhända smakar icke detta mitt
y*-
Den 5 Juni f. m.
yttrande lilia väl sorn Frih. Kantzous; men jag vågar förklara,
att Regeringen gjort mer för näringarna än R. St.,
och det är derföre jag önskar sätta Konungen i tillfälle att
visa sin månhet om näringarnas förkofran, äfvensom jag
tror, att om min motion skulle föranleda dertill, att åtminstone
det nuvar. anslaget blefve en stående titel för år,
vore jordbruket och näringarna mig derför någon tack skyldiga.
Hvad Gr. Horn yttrat gillar jag till en viss del. Gr.
Horn har insett syftet af min motion, men befarat, att svårighet
skulle uppstå att i detaillerna finna sådana correctiver,
som erfordras vid utlåningen. Mig synes dock, att det
icke bör vara omöjligt att finna dessa correctiver, om de
anses behöfliga; men för min del anser jag, som redan förklarat
mig hafva sett Regeringens goda vilja, dem icke så
oundvikligt nödvändiga. Jag kan för öfrigt icke dela Gr.
Horns tanka om capitalisternas Stora fördelar i vårt land;
jag delar snarare Hr Lefre'ns mening, att inga capitalister
hos oss finnas. Jag önskar emedlertid, att capitalister må
kunna uppstå, och dertill tror jag att min motion i någon
mån kan bidraga; ty det är genom vexelverkan emellan capitaler
och näringar, som båda vinna förkofran, och först då,
när man äger räntebärande goda papper, kunna verkliga
capitalister uppkomma, sorn ändock lefva och röra sig med
sina penningar, instuckna uti dessa räntebärande fonder.
Hr von Hohenhausen: Jag vill blott i korthet, för
att icke i prot. blifva missförstådd, i anledn. af Frih. Boyes
replik förklara, att jag icke sagt, att alla lån utifrån vore
skadliga för jordbruket, men väl, att synnerligen utländska
lån alltid äro skadliga, då de icke användas för beredande
af en högre production. Derförutan är det icke ens för allmogen
obekant, att all skuldsättning är ofördelaktig, och
att nyttan af lån alltid beror på sättet, huru de användas.
Jag ber för öfrigt, att man icke må inblanda statslånesystemets
bedömande med den nu förevar, frågan, som endast
är en parasilväxt och liimmelsvidt skiljd från det andra; ty
det kan icke rimligen blifva fråga om statslån, då man har
penningar att låna ut. Hvad slutligen angår jordbrukets
förkofran genom sedelemissionerna efter 1788, bidrog hufvudsakligen
härtill ett stigande pris på säden, som berodde
af Europas politiska förhållanden; ty efteråt kom en annan
tid, sedan brännvinsbränning af potates blifvit allmänt känd,
då myntvärdets fall icke kunde uppehålla ens de nominella
sädesprisen. Odlingarna i bergslagen voro helt och hållet
en följd af den dåliga jernconjuncturen från slutet af 1790-  talet, som förmådde brukspatronerna att använda sina arbetare
på odling af jorden.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: De flera talare,
som yttrat sig i ämnet, hafva alla talat för näringarna, och
8 H. <7
det är blott ang:de sättet för deras underlättande, som meningarna
äro delade. En värd talare, Frill. Boye, liar ansedt
ändamålet vinnas genom ett ökadt rörélsecapital och
skildrat de välgörande frukterna af fordna sedelemissioner.
Jag vill icke bestrida, att ju dessa verkat förmånligt för industri-idkare;
men det har skelt på andra samhällsclasser*
bekostnad, och jag hade icke trott, att tiden nu vore inne
att tala derom, då man vill grundlägga en fast realisation,
genom hvilken statsmagterna just böra afsäga sig all inverkan
på rörelsecapitalet, och öfverlemna åt handeln och näringarna
att fritt reglera detsamma. Är vår industri i stigande,
skall rörelsecapitalet i naturlig väg blifva ökadt genom
silfverimport; men om våra näringar äro i fallande,
blir det efter realisationen ett Danaidiskt bemödande att öka
rörelsecapitalet, ty då skall hvarje sedelemission, under hvad
benämning som helst, utdrifva silfret och omkullstörta realisationen.
- Men måhända gör jag den värde talaren orätt,
om jag tror, att hans framställning afsett någonting sådant.
Andra åter anse näringarna behöfva ytterligare låneunderstöd
för att kunna tillväxa. Men icke är det lån, som
brustit i Sverige; tvärtom klagar man allmänt öfver för mycken
och en alltjemt växande skuldsättning, och några och
sjuttio millioners inteckningar i Svenska jorden hafva ej bland
våra jordbrukare skapat rikedom. Det måste vara sättet,
huru lånebilräden användas, som bestämmer nyttan deraf;
och jag tror, att det är lane- och credltrörelsens organisation,
hvarpå landets välstånd beror, och att vi derigenom
böra söka att leda de redan tillgängliga utlåningscapitalerna
till de mest productiva näringarna, men icke föröka
dem från statens sida.
Hvad Frih. Ehrenborghs motion särskildt angår, lärer
XJtsk. lätt finna, att den äger intet sammanhang med cpde
hufvud ti teln, hvars anslag måste utlemna* utan ränta eller
återbetalningsanspråk. Motionen åsyftar således helt enkelt
en bredvid g:de liufvudtitelu uppställd särskild upp- och
utlåningsrörelse. Motionären har på ett hänförande sätt visat
en accumulerad tillgång af ib5,ooo r:dr, att i samma
väg framdeles kunna disponeras; men om man derifrån afdrager
räntan på statens obligationskuld, hvilket motionären
väl vidrört, ehuru ej till siffran utfört, reduceras dessa i85,ooo
r:dr till den högst obetydliga räntevinst, som möjligtvis kan
pä upp- och utlåningen göras.
Såsom stöd för sitt förslag har motionären åberopat de
förvånande resultater af systemet, hvartill vår tid varit vittne;
och då frågan om statslånesystemet är ett af tidens vigtigare
ämnen, torde det tillåtas mig att vädja till omdömet
af en bortgången statsman, hvars auetoritet väl få torde
jafva. Det var Statsrådet Gr. Wirseen, som härom yttrade:
/'Äfven här måste man vakta sig noga för den irring
' att tro statsobligationer föreställa rikedom och hafva för
-
D t. u 5 Juni f. m.
maga att lifva rörelsen, såsom bghållet öfverskott. Icke sällan
höres det yttrande, att England gått till sin stora rikedom
och magt genom sina statspapper, med den derjemte
yrkade tillämpning, att blott staten gör skuld, växer samhällets
förmåga och styrka. Att det creditsystem, England
följt, haft företräde framför andra staters och utvecklat förmågan
af en längre varaktighet, kan ej motsägas; men att
statsskuld i något afseende skulle få räknas bland medlen
för ett lands styrka torde blifva svårt att få antaget. Man
borde ej glömma, att statsskuld ej skapar nya capitaler, alt
dessa redan linnas i den stund, staten ålitar dem, och alt
de måste dragas från andra rörelser, der de äro verksamma,
för att lemnäs till de allmänna ändamål, för hvilka de
påkallas: att de altså försvaga i ena fallet, hvad de stärka i
det andra.” — — — — — — —
”Att hos sig förena verldshandel; att manufacturera
för alla öfriga nationer; att draga till sig Indiernas skatter;
med ett ord — att uti den utbildade politiska verldsformen
intaga samma plats och utöfva samma functioner som hjertat
i menniskokroppen, utgjorde Engelska statssystemet. Läget
och det efter hand planmässigt vunna herraväldet öfver
håfven var dess grund; för detta ändamål kämpades — och
med framgång. Europeiska continentens capitaler öfverdrogos
till England och gjordes der verksamma till alla industrigrenars
utvidgande, under det de andra nationernas förmögenhet
nedsattes och deras oeconomiska inrättningar förstördes
på en gång genom krigen, som fördes inom deras
områden, och i följd af minskade rörelsemedel. De rikaste
hus från Holland, HanseStäderna och öfriga handelsplatser
öfverflyttade till England. Folkmängden i sjöstäderna och
fabriksorterna tillväxte med utomordentlig hastighet.”
”1 de öfriga verldsdelarna hade England på lång tid icke
haft någon Europeisk medtäflare mer; det kunde betraktas
såsom ett gemensamt factori för dem alla.’’
”Den genom alla dessa medel hastigt ökade styrka af
capitaler och arbete gaf ständigt växande tillgångar till de
försträckningar, sorn staten erfordrade för att dermed un-r
derhålla systemet; men detta åter måste, å sin sida, ständigt
öppna nya källor föi- förvärfvandet; det mäste oafbrutet
gå framåt, för att icke gå tillbaka.”
”Hade emedlertid samma utvecklande af magt och samma
befästande af de vunna fördelarna kunnat äga rum genom
de omedelbara statsbidragen, då öfverskottet fått användas
på reproduetiva föremål, så vore England, ulan
statsskuld, ofelbart ännu rikare och mägtigare, än det är;
men delta låg ej inom möjlighetens gräns. Ändamålet och
medlen måste stå i öfverensstämmelse. England skulle täfla
och strida för att kunna segra och herrska; men striden lem
-
D e ii 5 Juni f. m.
nar sår. Statsskulden är ett djupt sår, deraf England länge
skall bära märke, örn det ock lyckas att långsamt läka det.”
”Utom sitt eget område, men med stigande svårigheter,
måste England ännu fortfarande, under en lång följd af tid,
söka medlen för systemets underhåll, sträfvande tillika att
under tiden med varsamhet förenkla det af tidshändelserna
sammansatta konstverket. Inom menskliga beräkningar ligga
icke de händelser, som kunna befordra eller motverka ett
sådant ändamål. Högt uppdrifvet är visserligen det tillstånd,
som äger ruin, och en omätlig massa af förmögenhet och
arbetskraft der sammanförd inom trånga naturgränsor, men
tvifvelaktigt nog, om det är lyckligt med alla jsina öfverdrift
er. Underkastadt det vanliga förhållandet med alla
sammansatta inachiner, att ett hjul någon gång nekar sin
tjenst, kan sådant vara nog för att stadna de Öfriga. En hög
beskattning, sträckt ända derhän, att en varas anskaffningsvärde
erhåller vid förbrukningen, genom skatt till staten,
ända till en sjufaldig förhöjning och derutöfver, med de kostsammaste
controller för skatternas uttagande; stora enskilda
rikedomar i bredd med utomordentliga fattigtaxor; ofantliga
manufacturlillverkningar, framtvingade af arbetare, som befinna
sig i betryck, ofta saknande bröd för sina barn, och
Ministerens proposition om penningebiträde, för att befordra
landsmäns utvandring till främmande verldsdeiar, äro
utan tvifvel att anse som skarpa omvexlingar af ljus och
skugga på den stora taflan.” — — — — —
”Emedlertid har Englands system varit alltför fullkomligt
till sin inrättning, alltför lysande i sina verkningar, för
att icke locka till efterföljd, möjligtvis på flera ställen med
mindre uppmärksamhet på det olika förhållandet af inneboende
kraft att kunna försträcka och af befintliga producter,
med afsättningstillföllen för dem, till fond för deremot
svarande räntor. England har upptagit statslån af öfverskotten,
sedan näringarna blifvit förlagda; andra nationer
torde draga capitaler från näringarna för att kasta dem i
statslånen. Englands fonder äro tillkomna egentligen genom
handel, och finnas i följd deraf på färre händer, samt äro
mera rörliga. Jordbrukande stater skola ofelbart känna större
betryck af capitalernas undandragande från en hufvudnäring,
som är fördelad mellan mängden och som gör en
långsam omsättning. Köpmannen kan med lätthet nyttja
statspapperen i sin bytesrörelse; jordbrukaren icke så.
Gr. Cronhjelm: Jag bör först tillkännagifva, att jag
uppträder i en ofördelaktig ställning, emedan man alltid har
majoriteten emot sig, då man inom detta hus talar emot
ökade lånetillgångar. Jag ber likväl att få säga min enskilda
Den 5 Juni f. m.
i33
tanta i ämnet, utan att vilja göra den till föremål för någon
ytterligare debatt. Frågan skiljer sig, i min tanka, uti
arne afdelningar: den ena innefattande statslånefrågan såsom
princip, den andra Frih. Ehrenborghs förslag, angående tillämpning
deraf. Jag erkänner värdet af statslånsprincipen,
såsom räddningsmedel betraktad; men detta får ieke användas
i otid. Jag anser dess tillgripande för närvar, fullkomligt
obeböfligt; och det är så mycket olämpligare nu, som
vi stå vid målet af en myntreglering. Klokbeten synes fordra,
att man åtminstone afvaktar resultaterna deraf, innan
man öppnar en bana, den man, så i enskildt som allmänt
hänseende, bör akta sig att onödigt beträda. Min öfvertygelse
är, och jag tror mig äfven hafva hört detsamma från
det håll, motionen utgått, att nemi., blott vi få realisation,
skall rörelsecapitalet på en naturlig väg vidga sig till motsvarighet
af landets behof. Nu är detta capital visserligen
otillräckligt; men detta kommer sig deraf, att utländningen
icke kan finna sig hågad att insätta sina capitaler i ett
land, der lian icke vet, hvad han får igen. Blir myntet bestämdt,
skola capitaler säkerligen icke fela och erhållas emot
lägre ränta, än nu betalas. Jag tror således, att i samma
mån statsmagterna söka ordning och stadga i vårt myntväsende,
skola af sig sjelfva inträda de resultater, som mannu
vill frambringa med konstlade medel.
Man har här yttrat sig för och emot capitalisterna. Min
tanka är i detta afseende lika med Hr Lefröns, att tillvaron
af capitalister är för samhället oumbärlig; och jag anser det
vara nödigt att ställa interessena så, att en bestämd vexelverkan
äger runi emellan capitalistens och jordägarens eller
fabrikantens, till resultatet af den möjligast nära förening.
Jag fruktar dock, att användandet i detta ögonblick af statslånesystemet
skulle motverka en sådan förening; ty om staten
skall träda emellan med dess credit, hvilket visserligen
är nyttigt, då de enskildas är otillräcklig, så gör man capitalistinteresset
öfverflödigt, och just de, som försvara motionen
för att derigenom frambringa capitaler, anser jag
mest skada deras eget ändamål. Det är härvid tillämpligt hvad
handelskammaren i Marseille vid ett tillfälle svarade en Fransk
Minister, att nemi. handeln sköter sig bäst, om man icke tager
den under något synnerligt hägn. Likaså är förhållandet
här. Om man endast reglerar myntet, men låter capitalerna
utvidga sig sjelfva, så tror jag de taga sig häst ut.
Jag misskänner icke motionens syftemål; jag tror detta vara
godt och fosterländskt, men anser medlen icke vara väl valda
och särdeles otillämpliga i våra närvar, finaneiella omständigheter.
A ena sidan säger man, att vi hafva för litet penningar
och att bristen uppstått af brist på fast mynt; å en
annan sida säger man deremot: låt oss blott få större rörelsecapital,
så få vi jemväl större behof. Hvem som har rätt,
kan jag nu ej afgöra. Majoriteten kommer att bestämma
134
D e n 5 J ii ii i f. m.
del, oell det synes således vara bäst att vänta, tilldess denna
hinner uttala sig. Man har anfört skäl för den ifråga—
var. åtgärden, hvilka tala mera emot densamma, det nemi.
af näringarnas förkofran under de sednare tiderna. Jag medger
till en del, att så förhåller sig; men då näringarna kunnat
förkofra sig utan statslån och på en tid, då något fast
mynt ej funnits, bevisar väl det, att statslån nu, då vi skola
stadga ordning i myntväsendet, för näringarnes framgena
tillväxt behöfvas? Samma förhållande är det med spannmålsexporten;
och det ligger i sakens natur, att den odlade
jorden skall öka sig i bredd med folkökningen, hvilken åter
ar en klar följd af verldens vanliga gång. Jag kan, för att
nu återkomma till motionen, aldrig anse till princip riktigt
eller till resultaterna nyttigt, att inkasta staten på en Jånebana,
då den icke behöfver det. Vore Riket i fara, en befästning
af hufvudstaden för vår sjelfständighet nödvändig
&c., då, och till dylika ändamål, hvilkas fördelar tillgodokomma
en aflägsen framtid, skulle jag vara beredd att äfven
fördela tyngden på efterkommande gemensamt med närvarande
slägte; men utan kända och nödvändiga hellof anser
jag åtgärden högst oriktig. En talare har sagt, att Regeringen
säkert komine att använda medlen för jordbrukets förkofran
i odlingar och förbättringar; en annan har trott, att
dispositionerna komme att utgå till redan skuldsatta jordbrukare,
en annan åter till andra näringar. Opinionerna är o
således skiljda i afseende på sättet för användandet; men
lån vilja likväl alla hafva. Jag tror icke, att det kan vara
lämpligt att ingå i företag, hvarigenom man bestämdt anticiperar
på kommande Ständers beslut, och jag betviflar, att
dessa, med erfarenheten af föregående Ständers opinionsfluetuationer,
skulle vilja gilla en åtgärd, sådan sorn den
ifrågavar.; men man hade dock på förhand salt dem 1 nödvändighet
att bifalla densamma. Detta anser jag omoraliskt
och, om icke stridande mot bokstafven, åtminstone emot
andan af våra constitutiönella institutioner. Man har talat
om systemets arithmetiska riktighet. Det är sannt, att det
på papperet visar ovilkorliga fördelar; men om man sträcker
sig utom detta lilla område, skall man upptäcka vådor,
som ligga långt närmare de verkliga resultaterna, än de på
papperet uppställda calculerna. Man har sagt, att hela dispositionen
skulle öfverlemnas till K. M:s godtfinnande. Om
man äfven skulle vilja antaga, att vi emot nuvar. Styrelse
kunde visa ett sådant förtroende, tillhör det dock mensklighetens
ordning, att närvarande Styrelse en gång måste ombytas;
och hvar har man väl borgen för, att en annan Styrelse
använder medlen till de ändamål, man nu fästar vid
förslaget? En talare har ganska riktigt anmärkt, alt orsaken till
penningebrislen ligger i bristen af ett fast mynt och den jemna
ombytligheten i våra oeconomiska författningar. Talaren har
tillagt, att dessa författningar uppkommit genom vindkast
J3cn 5 Juni f. m.
i35
från Ständerna i deras önskningar hos Konungen. Jag vill
då antaga delta, ehuru det likväl kan anmärkas, att Styrelsen
måtte varit särdeles böjlig för vindkasten; men lätom
oss nu undersöka orsaken till bristen på mynt. Denna torde
återiinnas i vindkastningen uti önskningarna från andra Statsmagtens
sida. Då tycker jag, att qvittning å båda sidor är
det enda rättvisa sätt, på hvilket man bör uppgöra räkningen.
Man har sagt, att Regeringen gjort iner för näringarna
än R. St. Jag vill visst icke bestrida Regeringens goda
afsigter; men jag ville likväl icke, att man helt och hållet
blottade Ständerna på den lilla förtjenst, sorn sig å dem kan
belöpa, dymedelst att man ihågkommer, att hvad Styrelsen i
denna viig kan hafva gjort, har verkställts med af Ständerna
beviljade medel. Det torde fä gälla såsom ett litet saldo
i den svåra räkning, man å andra sidan uppgjort. Jag
anhåller, att detta yttrande må få åtfölja remissen, och upprepar
än en gång mitt afstyrkande af bifall till motionen.
H. Ex. Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum bomme
i eftermiddag kl. 6 att fortsattas.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det har visserligen blifvit
så mycket yttradt i denna fråga, att för mig föga återstår,
och jag skall således söka undvika vidlyftighet. I ett föregående
plenum, då Ilr Frih. Ehrenborgh väckte detta förslag,
uttryckte jag någon tveksamhet , huruvida jag skulle vilja
detsamma biträda. Denna tveksamhet har helt och hållet
försvunnit, sedan jag fått tillfälle genomläsa den af Hr Frih.
till sina detailler bestämda motion ; och utan att egentligen
ingå i granskning af principerna för statslån, vill jag blott
fästa mig vid den tillämpning, Hr Frih. deråt gifvit.
För det första mäste jag uttrycka min förundran deröfver,
att ehuru Frih. Ehrenborgh är bland dem, hvilka på
det mest betömliga sätt nitälska för tillvägabringande af
hypotheksföreningar i landsorten, Hr Frih. likväl framställt
ett förslag, som synes stå i uppenbar strid med hypotheksföreningarnas
interesse. Detta sednare är nemligen att sprida
och fördela lånetillgångarna inom Rikets särskilda provinser.
Det nu väckta förslaget deremot går ut på ytterligare
centralisera all lånerörelse uti hufvudstaden; och om
alla våra capitaler dragas till Riksg.cont., hvarifrån skola
då hypotheksföreningarna erhålla tillgångar för sig? Jag
har alltid ogillat den grundsats, att staten bör befatta sig
med näringarna, och jag har aldrig blifvit öfvertygad derom,
alt statens understöd och lånebiträden innefattat någon väsendtlig
häfstång för näringarnns uppkomst i de länder, der
de stå högst; men ännu mer betänkligt anser jag det vara,
att åt den nuvar. administrationens välbehag öfverlemna utdelningen
af ioo,ooo:tals r:dr årligen, och jag förespeglar mig
åtminstone icke deraf de välgörande resultater för jordbruket
och näringarna, som den värde motionären löfval oss.
i36
D c n 5 Juni f. m.
Man liar under decennier öfverklagat, att R. St:s Bank blifvit
bildad till en assistanceinrättning för näringarna; man
ville nu i stället öfverflytta denna function på Riksgrscont.,
men i en vida större scala. Detta synes mig föga conseqvent,
och jag befarar, att det skulle leda till samma olyckliga
resultat, nemi. att än en gång förstöra vårt mynt. Det
ligger nemi. såsom en klar slutföljd af Hr Frih. Ehrenborghs
framställning, att ju mera utsträckt det ifrågavar. statsskuldsystemet
blefve, ju lyckligare vore det för näringarna, och
att om en årligen ökad skuld af 100,000 r:dr är bra, så vore
en af milliontals r:dr ännu bättre. Efter denna grundsats,
tillämpad med all den förkärlek, dess anhängare derför
hysa, komme slutligen den stora massan af Riksg:scont:s
obligationer att till den grad öfversvämma landet, att de
utgjorde det egentliga bytesmedlet i alla större liqvider, hvarigenom
btcosedlarna ginge in i Banken; och då vår vexelhandel
troligen icke kunde drifvas med assignater, ginge
silfret ur Banken, och vi stöde der då med ingen annan
fond, än en massa af reverser utaf ruinerade jordbrukare,
eller inteckningar, ställda till betalning på 37 år. Så ser
åtminstone jag saken. Jag hyllar lifligt ideen af hypotheksinrättningarna;
jag inser ganska väl behofvet af eapitaler för
vårt jordbruk, isynnerhet med en lindrigare ränta; men jag
skall alltid motsätta mig sådana anstalter för detta ändamål,
hvilka centraliseras i hufvudstaden och komma att i mer
eller mindre mån bero af Regeringen eller en större administrationspersonal.
Det är nemi. en bestämd erfarenhet, att
de enskilda interessena bevakas bäst af sig sjelfva, och att
controllen öfver medlens rättvisa distribution blifver säkrare
i samma mån, som de enskilda interessena äro i tillfälle att
utöfva denna controll. Följden af ett motsatt förhållande
blir alltid mer eller mindre orättvis eller bristande hushållning;
och hvad de ifrågaställda understöden beträffar, tviflar
jag, att de skulle komma några andra till godo, än de stora
skuldsatta possessionaterna, eller att de skulle åstadkomma
annan nytta, än att konstladt uppdrifva fastighetsvärdena
och reta till speculationer, hvilka slutade med ruin. Deruppå
hade man haft erfarenhet, då lilialdisconterna voro
i flor.
Hr v. Hohenhausen har ganska riktigt anmärkt, att jordbruket
icke vore särdeles betjent genom lån, åtminstone icke
mot så hög ränta, hvarom fråga är. Såsom exempel uppå,
hvarthän lättheten att låna förer, kunde man citera Westergöthland,
hvilken provins just af denna anledning är så ruinerad,
att man väl kan säga med en ryktbar talare vid en
föregående riksdag, att det vore väl, om man kunde skänka
bort hela det landet. Hr Frih. Ehrenborghs förslag ådagalägger
äfven, att de för inbillningen vackraste föreställningar
kunna uppgöras, utan att de passa i den materiella
Den 5 J u ni f. m. i3y
tillämpningen, oell huruledes en sats för sigian vara sann,
utan att derför det system, som hildas af ett tillfälligt aggregat
utaf sådana satser, blir dugligt. Jag har således med
verkligt nöje genomlust motiverna för Frih. Ehrenborgh»
motion om näringarnas behof af credit och capitalcr, äfvensom
angående creditens stora inflytande på samhällets välstånd
m. m. (allt detta är sannt oell snillrikt frainstaldt);
men när jag ser på de föreslagna medlen alt vinna de gyllene
ändamålen, finnér jag, huru lätt man förvillar sig, då
man envisas att i practiska ämnen tillämpa theorier, utan att
se på verkställigheten och öfriga befintliga förhållanden. Man
har här åberopat, att näringarna i andra länder hunnit till
sin höjd genom credit och lån. Detta är till en del sannt,
men icke genom statslån eller statscredit; ty näringarna
i andra länder, der industrien utvecklat sig i någon högre
scala, hafva vanligtvis hunnit en ganska hög punkt,
innan staten dertill lemnat något annat biträde, än genom
kraften och ändamålsenligheten af sina lagar och sin administration.
Först efter det näringarna stadgat sig, har det
kunnat hända, att slaten must träda emellan för att afhjelpa
en Ögonblick lig förlägenhet inom något stort industriel!:
interesse; men att näringarna på en låg punkt kunna upphjelpas
genom lätthet till lån af staten, deruppå vågar jag
tvifla, och deruppå har jag åtminstone icke sett något exempel.
För min del är jag förvissad, att när vi hlott erhålla
ett fast mynt, alla de capitaler, ja, än flera, deraf vår industri
är i behof, skola tillströmma oss från utländningen; och
i en sådan tidpunkt anser jag det vara ännu mer oklokt,
att, då man vill bilda inrättningar för den enskilda crediten,
från henne till statscrediten söka draga de capitaler, som
kunna erbjudas. Beträffande dernäst statslånesystemet i allmänhet,
kan jag icke tillbakahålla yttringen af den tanka,
att detta system utgör den nya tidens feodalism. Under
medeltiden såg man, å ena sidan, mägtiga vasaller och jordaristokrater
med sina lifegna. Nu är det bankiererna och
statspappersägarne, som i vissa länder utöfva samma magt
och till hvilkas öfverflöd det öfriga folket allt mer och mer
synes blifva dragbi. Under medeltiden var det jord- och
bördsaristokratien, som lade under sig folken och hindrade
deras utveckling; nu hotar det att blifva börs-och penningearistokratien,
som söker snärja både folk och regeringar i
nätet af de s. k. ”interessena.” Denna tanka torde böra noga
öfvervägas, innan man ingår på en bana, hvilken syftar
till detta mål. Hvad angår sjelfva den yttrade satsen, att
England och Frankrike ökat sin styrka och sitt välstånd
genom statslånesystemet, synes denna sats så fullständigt vederlagd
af dessa landers mest berömda statsocconomiska författare,
af hvilka jag blott vill nämna Adam Smilh, Jean
Baptiste Say och Sismondi, att det är nästan obegripligt,
8 H. i8
Den 5 J u n i f. ra.
huva man i vårt land kunde fortsätta detta påstående, hvilket
jag tycker icke kunna på allvar försvaras af någon annan,
än af de regeringar, som behöfva mycket penningar,
och de näringsidkare eller andra medborgare, som speculera
på stora lån Jag nekar ej, att om nöden står för dörren
och andra tillgångar ej finnas, måste man vidtaga äfven medJet.
af statslån för att anskaffa sådana; men jag tror detta
vara ett nödvändigt ond t, ett straff för det statens
styrelse eller representation icke under fredens lugn bättre
hushållat med sina medel. Jag har mig väl bekant, att vi
inom vårt land äga en utmärkt vetenskaplig författare, som
i fullkomligt enahanda syftning som Frih. Ehrenborgh
försvarar statslå nesystemet. Men jag tillåter mig den anmärkning,
att vissa lifliga hufvuden ganska lätt förvilla sig
i {mandelia ämnen derföre, att de uti dessa vilja inlägga
någonting ideelt, som någon gång alltför mycket af viker från
ämnets realistiska beskaffenhet, och de förvånande resultater,
hvartill de stora caleulerna leda, försätta dem tilläfventyrs
i en svindel, der de icke alltid torde kunna se så alldeles
klart. Mig förefaller verkligen fägnaden öfver de stora accumulationsresultaterna,
hvartill Frih. Ehrenborgh leder sig
uti sin motion, såsom fägnaden öfver att genom räkningen
dubbelt opp med grundfonden af blott en enda styfver
slutligen komma till en verkligen svindlande summa.
Jag afstyrker på det högsta Frih. Ehrenborghs motion
och anhåller, att detta mitt yttrande må få åtfölja återremissen.
Gr. Horn: Jag uppträder för att försvara mig emot
den anklagelse, som skulle jag hafva talat emot capitalistinteresset.
Sådant har åtminstone icke varit min mening;
ty jag är icke så okunnig, att jag ogillar, att medborgare
såsom capitalister använda sin förmögenhet. Jag tror tvärtom,
att tillvaron af mångå capitalister bevisar ett lands välmåga,
och der capitalister icke finnas, härleder det sig från
en felaktig lagstiftning. Långt ifrån, att jag påstått, det här
i landet finnes öfverflöd af capitaler, anser jag antalet deraf
vara alltför ringa i förhållande till behofvet och tror,
att detta bäst bevises af våra näringars tillstånd; men jag
har sagt, att då ett fixeradt rörelsecapital är af staten bestämdt,
och detta dertill är för litet, då är det största fördel
att vara capitalist och svårt för näringarna alt taga sig
upp. Vanligen ser man nemi., att de, hvilka äga de största
capitalerna, icke befatta sig med någon sådan rörelse, som
är af direct productiv natur. Dessa bedrifvas oftast af dem,
sorn till stor del måste arbeta med andras penningar, d. v. s.
genom lån. Alt det altså för de för staten egentligen vinstgifvande
handteringarna skall vara fördelaktigt, att capitälinteresset
bringas i ett sådant förhållande till näringsinteresset,
att det förra icke kan tvinga sig till större afkastning,
Den 5 J u 11 i f. m.
an det sednare står ut med att lemna; att det sålunda Ur
önskligt, att sådana åtgärder vidtagas, att räntan, capitalafkastningen
kommer i fallande i stället för i stigande: detta
var och är min mening.
Frih. Boye: För att icke missbruka R. o. Ad:s tålamod
får jag blott yttra några ord. Jag skall icke tillåta mig att
följa discussionen i den utsväfvande riktning, hon nu tagit.
Jag ber endast att få leda från mig den misstanka,
som skulle jag velat göra krig emot capitalisterna. Jag känner
deras nytta för samhället och önskar, att Sverige ägde
flera, än vi hafva; men af R. o. Ad. och allmänheten begär
jag en urskillning i ämnet. Kunna väl capilalisternas fördelar
vara af högre värde, än nationens? Capitalistens fördel
fordrar hög ränta; men näringarna, nationens fördel fordrar
låg ränta. Gör jag då krig emot capitalisterna derföre,
att jag talar för näringarna? Behöfva väl icke dessa, att
capitaler kunna erhållas emot lägre ränta än nu? Lida väl
capitalisterna utaf, att jag ifrar mot blodsugerisystemet ? Är
det väl våra egentliga capitalister, som böra anses träffade,
då jag anfallar detta? — En talare har vändt ett yttrande
af mig fullkomligt orätt, det nemi., ang:de näringarnas progression;
men bevisar han väl i alla fall, hvad lian velat?
Bevisar han, att näringarna, derföre att de hittills stigit,
under det de baft förlag, jemväl skola fortskrida, då de äro
i saknad af sådana?
Hr Lefren: En ledamot har yttrat, att jag talat om
creditbrist och, såsom följd deraf, penningebrist. Jag har
talat om orsakerna dertill, om Ständernas envälde i Banken;
dessa oaflåtliga vindkast från Ständernas sida, att den ena
riksdagen önska ett och den andra motsatsen. Vidi8i5och
i8?3 årens riksdagar kändes dessa kastningar starkast. Vid
den sednare gick man t. o. m. så långt, att man trodde sig
kunna ålägga Konungen att antaga systemet af en fri import.
Om Styrelsen kunnat emotstå vid alla tillfällen lemnar
jag derhän; men nog har man sett långa listor utspridas
å afslagna und. skrifvelser. Jag anser det vara en förtjenst
af Styrelsen att kunna emotstå vindkasten af R. St:s
omogna önskningar, som framträdt i dessa masstals ingångna
skrifvelser. Jag vill härmed icke hafva sagt, att Styrelsen
bor sätta sig emot allt hvad Ständerna begära, och det har
icke heller skett; men jag ville endast uttrycka, att det är omöjligt
att tillfredsställa alla dessa oupphörligt vexlande opinioner.
Den siste talaren har omnämnt behofvet af räntans
nedsättning, såsom för näringarnas utveckling och trefnad
erforderligt. Jag tror, att det är industrien sjelf, sorn skall
åstadkomma en sådan nedsättning. Man kan icke hufvudstupa
framtvinga hvarken industri eller capitaler. De skola
lomma i följe med hvarandra och småningom. Detta är
vigtigare, än de flesta vilja tro. Med guldhögar framtvingar (
Den 5 Juni f. m.
man icke ett lands välstånd; detta beror på besparingarna
från den stigande produetionen. När denna visar sig i march
framåt, dä skall man understödja den, så att den håller
ut; men man skall icke onaturligt forcera marchen.
Frih. Ehrenborgh: Jag ber om ursägt, att jag vidare
upptager tiden i ett ämne, som jag måhända gjort orätt uti
att väcka, enär jag hört min åsigt möta ett så starkt motstånd.
Men då jag väckte motionen, förutsåg jag icke, att
discussionen skulle komma ätt öfvergå till den stora frågan
om statslånesystemet i sin allmänlighet. Jag uppträder nu
egentligen emot några yttranden af Hr Dalman. Jag får
för det första förklara, att jag icke kan erkänna, det min
motion innebär den ringaste inconseqveos emot den värma,
hvarmed jag omfattar önskningen att i vårt land se hypotheksföreningar
satta i verksamhet. Mitt förslag går alldeles
icke in i det system, som det större possesionatinteresset
behöfver se utveckladt. Den, som med uppmärksamhet
läser mitt förslag och finner, att frågan bestämdt är, att medlen
skulle användas enligt g:de hufvudtitelns föremål, skall
tydligen inse, att den större jordbrukarens interesse icke här
är afsedt. Näringarna äro deremot det, hvarpå jag haft afseende,
och jag hemställer till R. o. Ad., om dessa icke äro
i behof af en handräckning, då man känner, huru väl de behöfva
medel, men tillika, att Regeringen icke har några att
gifva dem. Jag tror visserligen, att det är den enskilda crediten,
som hufvudsakligast bör gifva lif åt näringarna; men
likasom Hr Lefren påstår jag, att det icke alltid går an att
uteslutande fästa sig vid theorierna. Man måste nödvändigt
i materiella ämnen jemväl considerera de practiska förhållandena
Då Sverige under en så lång tid legat under förlag
af Banken och Riksg.cont., är-det icke möjligt eller
tänkbart att genast öfvergå till ett annat system. Jag skulle
önska, att vi kunde det; men jag tviflan på, att det ännu
later sig göra. Mig skulle det visst uppriktigt glädja,
om Hr Dalman och jag en gång finge se ideen af hypotheksföreningar
realiserad i vårt land; men hittills hafva åtminstone
icke några särdeles gynsamrm, symptomer för en
sådan förhoppning visat sig inom Representationen, och det
går icke an att emedlertid låta näringarna borttyna. Jag
tror, att citationen af exempel från Westergöthland icke är
fullt lämplig. Skåne torde lämpligare kunna tagas till exempel,
Jag hemställer, om icke dé stora framsteg, denna
provins gjort genom enskiftningen och eultur i nästan alla
riktningar, hafva haft capitaltillgångarna att tacka derför.
Jag vågar bestrida den Hr Dalmans sats, att alla stora
statsmän och författare förkastat statslånesystemet. Om man
läser de sednare Engelska förfättarne i detta ämne; om man
t. ex, gör sig bekant med en Richardes åsigter i denna fråga,
skall man linna, att striden derom ej ännu är utkämpad;
Den 5 Juni f. m.
*4
och jag ät' öfvertygad, att hvarken jag eller Pir Dalman öfverlefva
den dag, då systemets dödsdom nedskrifves. Jag
har icke något att vidare tillägga. Jag är viss, att Utsk.
tar mitt förslag i behörigt öfvervägande, och om äfven bifall
dertill icke skulle tillstyrkas, är jag dock tillfredsssä11 d
öfver att hafva framkallat interessanta och upplysande omdömen
i ämnet.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att ännu en gång få taga
R. o. Ad:s tid i anspråk uti detta ämne. Då jag upptog
Hr Le fr ens yttrande cm orsaken till vår myntbrist och
näringarnas dåliga ståndpunkt, gjorde jag det för att bringa
Hr Lefren till någon billighet emot R. St.; men jag fruktar
verkligen, att motsatsen blifvit en följd. Hr Lefren har
uppgifvit, att orsakerna till penningebristen äro R. St:s envälde
i Ranken samt den ombytlighet i grundsatser, som visar
sig i våra författningar. Dessa utgå dock från enväldet
hos den andra Statsmagten, och vi hafva således erkänt, att
envälde finnes hos begge Statsmagterna; men han bar på
det sätt tiIIskrifvit Ii. St. skulden för det ofördelaktiga
af båda envaldenas verkningar, att lian sagt, att Regeringen
i det ena fallet icke kunnat emotstå Ständernas handlingssätt,
och att hon i det andra varit nog facil för att ej
så ihärdigt, som sig bort, afslå R. St:s önskningar. Jag vill
blott utbedja mig någon billighet emot Ständerna. Hr Lefre'n
har citerat vindkasten från dem vid i8i5 och 1023
årens riksdagar. Jag väljer ungefärligen samma tidpunkter
för att visa vindkastningen från den andra Statsmagtens sida.
1809 bestämde Ständerna en amorteringsfond åt Banken;
1815 upphäfdes delta på Regeringens begäran- 1818 önska*
de Regeringen, att disconten skulle öfvertagas Banken; 1823
af Götha canal. $Ian torde icke böra frånkänna Regeringen
all delaktighet i dessa vindkastningar. Jag vill nu vidare
biträda den theon, Hr Lefren enskildt lärt mig, att
man nemligen aldrig bör framtaga alla de skäl , man äger,
utan alltid gömma några och de skarpaste i reserv, synnerligen
örn man har den olvekan att kallas oppositionsman.
Br Lefre'n har nemi. med ifver talat om följderna af Ständernas
omogna skrifvelse!’. Jag skulle kunna svara analogt;
men se, jag är nu för försigtig att vilja framlägga resultaterna
af skrifvelserna från det andra hållet. Hvad beträffar
möjligheten att genom den enskilda crediten bereda jordbruket
och näringarna lättnad, har jag mig särskildt bekant,
att bankierer i Hamburg förklarat, att blott vi få ett
fast mynt, skola de gerna bär nedsätta capitaler emot låg
ränta; och jag tror, att man har full anledning att förmoda,
det så komme att ske.
Hvad angår striden om statslånesystemet, förmodar jag,
att både Frih. Ehrenborgh och jag komma att lå se denna
utkämpad, och att just England kommer att blifva slagta!-
Den 5 Ju;ni f. m.
tet. Uti ett land, der folket Ur pinadt till det yttersta för
att utgöra de enorma skatterna, icke för statsverkets bedrifvande,
utan för de otaliga räntebetalningarna; der alla
möjliga beskattningssätt Uro uppsökta och till det yttersta
uppdiifna; der man årligen ökar skulden för att kunna betala
räntorna; der fruktar jag, att folket icke länge lärer
fortsätta att lugnt betrakta den alltjemnt växande
bördan, hvilken deras styrelse orättvist pålagt dem, utan
väcker på de slumrande krafterna och afvältrar sig den orättvisa
bördan. Upplefva vi detta, så torde en nog högljudd
erfarenhet visa oss, att man icke onödigtvis bör inkasta sig
på en bana, som, fullföljd, förr eller senare bringar hela
samhället i skakning.
Hr Cederschiöld: En värd talare har, såsom bevis,
att capitalisternas interesse är motsatt näringsidkarnes, anfört,
att de förra vilja hafva hög ranta, men de sednare låg. Jag
får dervid erinra, att den värde talaren varit alltför ensidig,
då han endast fästat sig vid räntan; ty capitalisten vill äfven
hafva sitt capital tillbaka Jag tror nemi., att det oftast
är brist på säkerhet hos lånesökanden, som gör, att
han icke kan erhålla försträckning; och sällan lärer man fa
se en solid lånsökande blifva o ulpen.
En annan värd talare har ned synnerlig värma talat
om vindkast i R. St:s förhandlingar, och gången af haus eget
yttrande har tyckts visa, att han sjelf deraf hade någon
starkare känning. Han har sagt, att all klagan härrörde från
brist på credit, samt härledt orsakerna dertill från R. St:s
envälde i Banken. Jag vågar för min del tro, att den nuvar.
creditbristen förnämligast härrört dels från myntets
vacklande värde och dels från executionslagarnas lamhet;
men jag hemställer, om det icke var hos Ständerna, som
fråga först väcktes om stadga i myntet, och om det icke t.
o. m. var temligen svårt att vinna den andra Statsmagtens
bifall till deras beslut derom? Hvad utsökningslagarna beträffar,
hemställer jag, hvad Styrelsen derutinnan tillgjort,
eller huruvida dess organer i ringaste mån understödt Representationens
bemödanden härutinnan? Slutligen har talaren
lyckönskat Styrelsen till kraften att afslå Ständernas
omogna önskningar. Jag Ur icke någon vän af många önskningar,
samt tror t. o. m , att Ständerna ej sällan önskat
bort bestämda rättigheter; men jag önskar nu blott, att Styrelsen
mätte göra en kraftyttring till afslag, i händelse R.
St., mot all förmodan, skulle inkomma med ett omoget och
olyckligt förslag om stalslånesystetnets införande.
Hr Dalman: Ett till mig af Frih. Ehrenborgh adresseradt
yttrande föranleder mig att ytterligare begära ordet.
Hr Frih. har nemi. trott, att striden ang:de statslånens nytta
eller förderflighet hvarken ännu vore utkämpad, eller under
vår tid komme att utkämpas. Jag får i anledn. häraf
Den 5 Juni f. m.
i43
erinra, att om än striden i denna del icke är afgjord emellan
vetenskapsmännen och theoristerna, är den dock afgjord
af erfarenheten och det sunda förnuftet, oförvilladt af några
sophismer; ty mina Hrr, låtom oss betrakta, hvarföre
statslån uppkommit, och hvartill de blifvit begagnade just i
de länder, hvilkas flor man vill tillskrifva statslånen! Jo, i
England hafva de tillkommit för att göra krig efter Hrr
Ministrars nycker. Pitt kostade väl England omkring 4°°
millioner pund, för att bereda medel till corruption åt Öfverhusets
s. k. drängar i Underhuset och till sinecurer åt
aristocratiens drabanter. I Frankrike har man lant en milliard
för att gifva ersättningar åt gamla emigranter, som ingenting
lart och ingenting glömt och för hvilkas återkomst
Frankrike måhända har att skylla den olyckliga politiska
splittring, som nu råder i detta land. Ett annat ganska
vackert föremål för statslån var 1824 års krig mot friheten
och eonstitutionen i Spanien. JNär således de ändamål, hvartill
statslånen blifvit anvanda, öfverhufvud varit för samhällena
förstörande, frågar jag, om man äger rätt att prisa
de medel, hvarförutan dessa ändamål icke kunnat ernås, och
hvilka således befordrat dem. Dessutom tror jag icke, att
det kan blifva en riktig statsmaxim, att både regeringarna
och folken stallas i beroende af statspapperens credit, eller
att inrätta statsmachineriet sä, att det ovilkorligen lossnar i
alla sina fogningar genom en i detta hänseende inträffad kris.
Det blefve likväl då, åtminstone i England, mindre de idka,
som komme att förlora, ty de kunde genom börsen rädda
åtminstone något; nej, enkor, omyndiga, fader-och moderlösa,
alla de, som hade en besparad penning för sin utkomst,
komme att förnämligast drabbas af katastrophen.
Denna katastroph har ännu icke intratfat, den inträifar måhända
hvarken i den ädle Frihts eller i min lifstid; menen
gång måste den otvifvelaktigt inträffa, ty evigt lärer folket
ej underkasta sig att lida för sina förfaders synder, och historien
har visat oss, att en Nemesis går igenom tiderna,
som förr eller senare hamnar förvillelserna, de må komma
från styrelserna eller folken. Jag kan således ej annat Un
på det lifligaste motsätta mig det första steget på en bana,
som kan leda till ett sådant mål, ehuru, hvad Frih.
Ehrenborghs förslag beträffar, det synes mig vara temligen
likgiltigt, om det bifalles eller icke, emedan på den grund,
detsamma baserar sig, Riksg.cont. icke lärer få upplåna ett
enda runstycke.
Frih. Ehrenborghs motion remitterades till StatsUtsk.
Vid föredragning; af en utaf StatsUtsk. uti memor. N:o
. . C'
i32 anmäld anledn. till anmärkning emot Statssecreteraren
för krigsärenderna förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att densamma, till följd af 29 §. Riksd.ordn., borde till Constit.
Utsk. remitteras.
Den 5 Juni f. in.
Företogs till pröfning Oecon.Utskts cl. ?4 Ma) Pa
bordet lagda betänk. N:o tio, i anleda, af väckta frågor dels
om rättighet till enskilda theatrars anläggande, dels ock om
upphörande af de afgifter lill K. Theatern, sorn för representationer
i landsorterna erläggas.
Uppå begäran af Hr Dalman, Wilh. Fredr., hlcf Gr.
Horns reservation uppläst; och yttrade derefter
Hr Dalman: Uppå de grunder, sorn af Gr. Horn i
dess nu upplästa reservation blifvit anförda, anser jag betänk.
böra återremitteras och finner någon vidare utveckling
af Hr Gr:s skal icke vara af nöden. Jag tvekar dock
att instämma i sista punkten af reservationen , ang:de bildande
af en censur öfver theatraliska föreställningar i lands01
terna. Jag vet i sanning ej, hvem sorn skulle verkställa
en dylik granskning, och tror, att en competent domare i
detta afseende icke torde vara så lätt att träffa i våra småstäder.
Eller ville man. val uppdraga denna befattning åt
borgmästare och råd eller presterskapet? För min del anser
jag åtminstone intetdera lämpligt. Till Gr. Horns skäl vill
jäg likväl lägga det i Lifmedicus Ekströms samt Doct.
Björkmans reservationer anförda, att nemi. ett fortfarande
monopolium åt K. theatern i Slockholm vore stridande mot
60 §. Iteg.F. I öfrigt tror jag R. o. Ad:s omdöme i denna
fråga vara så stadgadt, att vi kunna förena oss om återremiss
af betänk., utan någon vidlyftig discussion.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag är bland dem, som
väckt motion om frihet till theatrars anläggande äfven i
hufvudstaden , och jag har löga att tillägga hvad jag i min
motion i ämnet anfört. Jag finner med tillfredsställelse
att, då jag icke kunnat erhålla tillstyrkande å motionen, åtminstone
12 ledamöter af Utsk. reserverat sig emot afslaget
hufvudsakligen på den grund, att. det icke är rättsén ligt, att
någon monopoliserad theater skall finnas i hufvudstaden , utan
att en fri taflan i delta som i alla andra fall bör få äga
ruin. Besynnerligt vore det, 0111 någon rival emot den stora
theatern kunde uppstå, då den har fri local, särskildt
anslag och står under Konungens eget nåd. hägn. Jag för
min del är åtminstone öfvertygad, att, äfven om det af mig
påyrkade tillståndet lemuades, man likväl ej skulle få se någon
ny theater här uppstå. Det är således endast för principens
skull, som jag väckt motionen; och ingen lärer undgå
att finna, det någon skada icke skett, men mycket obehag
undvikits, om beslutet långt för detta blifvit, i öfverensstämmelse
med rättvisa och billighet, fattadt. I motsats
med den siste talaren instämmer jag i Gr. Horns reservation
jemväl i afseende på den föreslagna censuren. Jag tror,
ött det är en brist i vår lagstiftning, både i civilt och politiskt
hänseende, att icke något correctiv finnes emot sjelfsvåld
-
Den 5 Juni 1'. ra.
våld på våra theatrar. Jag anser det således nödigt, alt en
af båda Statsmagterna ordnad ändamålsenlig censur finnes;
och jag skulle med obehag se, om man af ovilja för ordet
förbisåge nyttan af åtgärdens införande uti ifråga var. afseende.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En ledamot har yttrat sig
emot den af mig i afseende på theaterrepresentationer föreslagna
censur. Inom Utsk. har den upplysning meddelats,
att på flera orter theaterpiecer lära uppföras af den beskaffenhet,
att det vore väl för sedligheten, om något correcti'v
i denna väg kunde bildas. Det är naturligt, att, så länge
piecerna icke behöfva undergå approbation af någon auctoritet,
det ofta skall kunna hända, att publiken blir tiacterad
med sådant, som hvarken kan anses för ett nyttigt
eller nöjsamt tidsfördrif. Man har i Utsk. varit betänkt på,
att HofCancellerens ombud i hvarje ort skulle besörja plöjningen,
och att, hvad som af denne icke godkändes, ej komme
att uppföras, utan att en högre auctorilet ogillade ombudets
åtgärd, och denna auctoritet hade man trott skola
kunna blifva Tryckfrihetscommitteen. Att någon conlroll erfordras,
tror jag bestämdt; och jag skulle för min del icke
anse olämpligt, om man i en ceconomisk författning i detta
afseende åberopade tryckfrihetsförordn. såsom grund och
rättelse för bedömandet. Jag anhåller, att detta yttrande
må åtfölja den återremiss, hvilken äfven jag påyrkar.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag ämnar icke afhandla
rättsfrågan, utan vill i det afseendet endast yttra den öfvertygelse,
att närvar, lagstiftning icke strider emot 60
Reg.F., som aldrig åsyftar hinder emot förbjudandet aftheater-entrepriser.
Jag vill i öfrigt hålla mig vid den practiska
delen af frågan. Jag får då förklara, att jag tror,
att om den K. theatern skall kunna bestå och hålla sig vid
hvad den är, måste den finnas ensam. Utan erforderliga
tillgångar har theatern icke styrka att uppföra sådana piecer,
som den bör. Scenen blir då nödvändigt lidande. Nu
har erfarenheten ådagalagt, att i hvarje stad äger allmänheten
att gifva summor för sina nöjen. Dessa ökas icke genom
antalet af recetter; men ju flera sådana, destomindre
inkomst för hvarje. Hvar och en dylik inrättning minskar
således den nuvar. theaterns inkomst med liela sin recett;
och när K. theatern icke kan bära sig med den recett, densamma
nu har, huru mycket mindre skulle den icke bära
sig, om den deraf måste dela med sig? Jag har hört talas
om täflan, och att den skall vara nyttig i allt. Men förhållandet
emellan theaterdirectöier ar helt annorlunda, än
emellan konstnärer eller författare. Det är cassörerna, som
här täfla. De söka blott mertalet; men smaken är icke utbildad
hos delta mertal. Theatercassömna arbeta således
8 H. .9
Don 5 Juni f. in.
icke för alt höja sig öfver hvarandra, utan såsom minörer.
3.)en segrar, som kan vara grofvast. I Frankrike åtminstone
är förhållandet sådant, att j;i grofvare, ju scandalösare
piecer, desto mera folk. De, sorn kunna sänka sig djupast
i dyn, vinna mest. Så skulle det troligen äfven komma
att förhålla sig här. Cassörerna skulle arbeta emot hvarandra
och nödgas sänka sig för att vinna. På dessa båda grunder,
att nemi., om man i Stockholm införde flera theatrar,
man skulle nödgas sluta med dem alla, samt derjemie, att
täflan skulle hafva elen följd för konsten, som jag angifvit,
tillstyrker jag bifall till Utsk:s betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Jag begär återremiss af betänk,
med afseende å båda punkterna deri. Jag kan icke lika
med den siste talaren tro, att blott en theater kan bära sig
i Stockholm. Det är svårt att qväfva minnet och erfarenheten.
Jag minnes nemi. ganska väl, då här på en gång
funno; 4 theatrar och alla goda: stora operan, en Fransysk,
en dramatisk och slutligen Stenborgs, som måhända
öfverträffade den nuvarande. Man hörde likväl då ingen
klagan öfver brist på publik. Jag nekar icke, att det är
möjligt, att konsten kan falla; men emot hvad jag sett och
öfverTefvat tar jag icke emot någon bevisning. Oaktadt allt
det jäf, den siste talaren deremot uppställt, står jag således
qvar vid den tro, att i ali konst är det täflan, som bringar
konsten till sin höjd, och att om hon faller, är det just
brist på täflan, som förorsakar sådant. Jag förenar mig
dock med Gr. Horn deruti, att det är högtid att införa någon
censur uti i fråga v ar. afseende.
Slutligen begär jag återremiss i afseende å sednare delen
af betank., ej derföre, att jag medger, att det ang:de
theatern anförda här slår in, men derföre, att jag anser den
urskillning vara af vigt, att hvarje år infinna sig härstädes
en mängd utländska histrioner, lindansare, hunddansare, fogeltämjare
etc.; och emot de fördelar, dessa åtnjuta, kan jag
ej finna annat, än att det är billigt, att de till theatern erlägga
en afgift, för det att de derifrån locka folk.
Gr. Cronhjelm: I afseende å rättsfrågan är jag ense
med Gr. Löwenhjelm, att den är temligen utredd, men på
det sätt, att 60 §. Reg.F. förbjuder alla inonopolier, theatrarna
derifrån icke undantagna. I afseende på taflan theatrar
emellan kan jag instämma med Gr. Löwenhjelm. Det är
visst sannt, att andra beräkningar än konstens upptagas;
men jag skulle likväl tro, att det yttrande, hvilket jag med
ledsnad hört af en så Svenskt sinnad man, som Hr Gr. Löwenhjelm,
det nemi., att taflan skulle slå så ut, att den directör,
som gräfde djupast ned sig i dyn, skulle vinna största
bifall, icke med en verklig kännedom af vår publik
kommer att hålla streck. Jag är öfvertygad, att om hushållning
går hand i hand med förbättringar i tillställningar
Den 5 Juni f. in.
och försköning af konsten, skall säkert vinsten blifva större
än genom det grofva sätt, Gr. Löwenhjelm uppgifvit. Hvad
censuren beträffar, har man ett ytterligare skäl, för införandet
deraf, deruti, att fruktan för sjelfsvåld eljest af K. M.
kunde anföras såsom skäl till afslag på begäran om den i frågavar.
friheten. Att hänvisa till tillämpning af TryckfrtsJagen,
och sålunda på en riksdag utsträcka denna lags verkningsområde,
tror jag icke går an, utan lärer en särskild
lag i detta afseende böra uppgöras. I anledning af den siste
talarens yttrande i afseende på beskattning af en mängd
besynnerliga konstidkare, dem han uppräknat, och hvilken
beskattning nu äger rum samt af honom anses böra fortfara,
får jag förklara, att jag skulle kunna säga, fast jag nu
reserverar mig från att hafva sagt det, att det nemi. är olagligt
att pålägga några beskattningar genom ceconomiska författningar.
Att de omtalade personerna göra några vinster
på sina konster tror jag mera sällan inträffa; ty ofta nog
lärer det hafva inträffat, att polis fått träda emellan deni
och creditorerna, då afresan skolat ske.
Gr. Löwenhjelm: Jag anhåller först att från egenskapen
af argument få undanrödja conclusionen af det förhållande,
att 4 t heatrar för 4° år sedan på en gång funnos
härstädes. Äfven jag var då med. Har man väl besinnat
den stora skillnaden? Gustaf lil gaf åt operan 83,ooo r:dr
i silfver och betalade alla dess skulder; den spelade icke för
vinst, utan dea hade tvärtom fördel af att icke spela. Under
kriget 1788 afgick skrifvelse till Konungen, att theaterdirectionen
för hushållning skull måtte få inställa spelningen.
Konungen afslog detta; men man ser emedlertid, att
det var vinst vid att icke spela. Detta är helt olika mot
nu, då man nödvändigt mäste beräkna på behållning af att
spela. Hvad dramatiska theatern beträffar, bekostade Konungen
största delen af dagkostnaderna derför. Beträffande
Franska theatern, varmed den samma förhållande; Konungen
underhöll den, utan afseende på vinst eller förlust.
Vidkommande den Stenborg.!a, hvars värde i jemnförelse
med den nuvar. jag vågar bestrida, gjorde den en tid ganska
goda affärer, men slutade med bankrutt. Hvad nu angår
tidens smak, skulle det glädja mig, orri Sverige i detta
afseende gjorde ett undantag från alla andra länder. A posteriori
kan man i detta fall icke döma, ty försöket är
icke gjordt; a priori torde slutsatserna böra hemtas från andra,
vida upplystare länder än vårt. För min del kan jag åberopa
6 års erfarenhet af den Svenska repertoiren. Jag tior
då, att med ett ofta förnyadt uppförande af t. ex. Vilginia
skulle theatern komma på ohjelpligt obestånd; hvaremot
man med Kronofogdarna, med Carolus Magnus m. fl. gör
präktiga affärer. Hvad rättsfrågan angår, får jag än en
gång upprepa min öfvertygelse, att 60 §. Reg.F. icke åsyf
-
Den S Juni f. ra.
tar sådana monopolier, som theaterns; och vill man belägga
det med predicat af monopolium, skulle man i flera andra
fall gå till väga p'å samma sätt, såsom t. ex. apothek ,
krutförsäljning, SundhetsCollegii författningar etc. Alla dessa
skulle då med lika gramaticalisk riktighet kunna dragas
rinder naturen af monopolier. Dock synes en annan åsigt
hafva vunnit häfd, enär den oanmärkt blifvit tillämpad utöfver
20 år. Jag fortfar att yrka bifall till betänkandet.
Hr Dalman: Jag har icke af Grefvarna Horns och Grönli
jelms argumentation funnit mig öfvertygad, att censurens införande
inom den dramatiska konsten skulle vara lämplig
eller blifva ändamålsenlig. Jag tror det ej vara genom coerciva
eller prohibitiva åtgärder, som sedligheten skyddas.
Jag tror tvärtom, att frihet i detta fall, såsom i hvarje annat,
är för moraliteten mest välgörande. Om censuren skulle
kunna förekomma, att den publik, som besöker spectaklerna,
der finge se och böra åtskilliga, iper eller mindre för
sedesinnet sårande och vederstyggliga ord eller scener, så
skulle sannolikt följden deraf blifva, att, om publiken i sin
grund verkligen älskade det sedeslösa, hon valde andra utvägar
för att tillfredsställa denna böjelse; och för min del
tror jag, att det är mycket bättre och för moraliten långt
mindre vådligt, att, såsom nu, lasten framställes i hela sin
vederstyggliga skepnad, än att den, såsom i den s. k. fina
smakens tidehvarf, inlindas i soekersöta och förföriska ord.
Jag har visserligen med smärta sett den riktning till det
scandalösa i scenisk föreställning, som den dramatiska litteraturen
i Frankrike tagit; men jag upprepar, att om detta
är ett lyte hos tiden, botås det icke genom någonting annat
än tiden, åtminstone icke genom en godtycklig censur,
en åtgärd, den jag, blott i anseende till detta dess adjectiv,
måste ogilla. Om det således verkligen, hvad jag icke tror,
skulle vara behöfligt alt sätta en gräns för det theatraliska
sjcifsvåldet i landsorterna, så låtom oss stifta en lag deremot
och icke låta den ena eller andra personens godtycke
afgöra, huruvida tillbörligheten är öfverträdd. Hvad Hr Gr.
Löwenhjelm yttrat med hänsigt till en jemnförelse emellan
vår och Frankrikes publik, anser jag icke rättvist. Jag påminner
mjg nemi. ganska väl, att några på vår theater återgifva
piecer i den äkta nya Franska genren endast såsom
nyfikenhetsstveken gifvit folk; men att vår publiks interesse
derför var ganska kallt. Den farhåga, man här yttrat, att
så yida enskilda theatrar finge inrättas i hufvudstaden, den
K, theatern icke skulle bära sig, anser jag öfverdrifven.
Tvärtom tior jag, att det blefve svårare för de enskilda
theatrarna att bära sig bredvid den Kongliga, som åtnjuter
betydliga anslag, hav fri local etc.; och jag är således af
den mening, alt vi gerna kunna rädda principen af alla
medborgares rättighet att öfva theateryrket, såsom hvarje
Den 5 Juni f. m.
•49
annat, utan att följden deraf Liefve anläggandet af några
enskilda theatrar i hufvudstaden af den eller dem, som visat
sig så ifrigt fäkta derefter. Den publik, som i Stockholm
besöker spectaklerna , är visserligen icke lätt att tillfredsställa,
och den enskilde entreprenören för en ny theater
skulle således nödgas deruppå uppoffra ett betydligare förslag,
än hvartill mången torde hafva lust.
Beträffande andra punkten af Utsk:s tillstyrkande, bifaller
jag densamma på de af Hr Gr. Cronhjelm anförda skäl.
Frih. Åkerhjelm, Gust, Fredr.: Det lärer icke finnas
någon civiliserad stat, hvarest man har rättighet att anlägga
inrättningar för offentliga nöjen inom en Iocal, der
en större folkmängd är concentreradt boende eller vistande,
utan att auetoriteterna för ordningen på stället dertill lemna
tillstånd; och jag kan icke inse annat, än att theatrar äro
under sådana slags inrättningar inbegripna. Jag tror således,
att 60 §. Reg.F. icke kan vara till ifrågavar. fall lämplig, så
vida man erkänner, att ordningslagar här som annorstädes
finnas och gälla. Här är dessutom icke fråga om att hindra
en entreprenör att i behörig ordning bereda sig fördelar
och möjligen åt det allmänna lämplig sinnesförströelse,
men tillstånd dertill måste lian begära af localstyrelsen; och
om detta medgifves, måste nödvändigt denna localstyreise,
som för allmänna ordningen äger ansvar, hafva rätt att
med ja eller nej besvara en slik begäran, allt efter naturen
af den pröfning om nyttan eller skadan i moraliskt, ceconomiskt
och politiskt hänseende, som denna ordningsauetoritet
bör till följd af ansökningen anställa. Vid 1823 års riksdag
gjordes anmärkning i Constit.Ulsk. i afseende å vägradt tillstånd
till sökt rättighet att anlägga theater inom hufvudstaden.
Utsk. förklarade då, att 60 §. Reg F. icke var tillämplig
till denna fråga, såsom tillhörande polismyndigheternas
ompröfvande. Man lärer icke kunna neka, att ceeonomiska
förhållanden utgöra grunden för theatrars bestånd.
Det är då nödigt att tillse, att icke så många sådana
anläggas på en och samma Iocal, att ingen af dem bär
sig; ty nyttan af att låta t. ex. enskilda theatrar härstädes
ruinera den stora theatern, hvilken är den enda skådeplats
af konstvärde, vi äga, eller att låta enskilda uppträda
för att förstöra hvarandra, kan jag icke inse. Man har
sagt, att flera theatrar, på en gång här existerande, burit sig.
Hr Gr. Löwenhjelm har redan uppgifvit, huru härmed förhöll
sig, att nemi. Stenborgs trupp bar sig en tid, men slutade
med bankrutt; att den s. k. Franska theatern af dåvar.
Konungens enskilda understöd uppehölls; att dramatiska
spectaklet hade särskilda anslag och en inskränkt actörspersonal;
att stora operan hade högst betydliga anslag, nästan
obegränsade, och räknade föga eller intet på recetten;
att den således på representationer hade ingen vinst, utan
1
130
Den 5 Juni f. m.
tvärtom fördel af att underlåta att spela, och att dess tillvaro
mera utgjorde en gärd åt konsten och den Konung, som
underhöll theatern, än en vinst för inrättningen. Det torde
altså vara till fullo bevisadt, att det åberopade förhållandet
icke ådagalägger, hvad man med detsamma velat visa. Jag
kan från min erfarenhet i denna del citera ett talande exempel.
Då 1818 den stora theatern jemte den dramatiska
upphörde, sökte man att genom enskild entreprenad sammanhålla
denna skådeplats och de sujetter, sorn dervid voro
anställda; men detta bar sig icke, och hufvudstadens invånare
hotades att blifva utan någon theater. För att förekomma
detta öde, anslog K. M. af egna medel ett betydligt bidrag
för tlreatrarnas återupprättande. Jag blef kallad från
den stillhet, hvari jag då lefde, att emottaga styrelsen häraf.
IV]ed tind. vilkor, att alla de contract finge bibehållas, som
vid theaterns upplösning icke voro utlupna och som contractsinnehafvaren
icke sjelf ville frånträda, emottog jag den
mig den nådigst erbjudna befattningen. Jag uppgjorde då
staten för verket och beräknade den till 8000 r:dr årligen
under medelbeloppet af de näst föregående årens recetter.
Jag vågade ej gå högre, emedan jag tyckte mig förmärka,
att böjelsen för att besöka theatern var i aftagande. En då
härvar. utländsk pantomim- och gymnastik theater tilldrog sig
emedlertid sådant tillopp, att recetten under första helåret
af min theaterförvaItning föll i5,ooo r:dr b:co under mina
låga beräkningar, oansedt inga bemödanden sparades å de
verkliga konsltheatrarna att tillfredsställa publikens bättre
smak. Enär således en skådeplats, der intet ord sades och
ingenting talade till känslan och förståndet, kunde åstadkomma
en så menlig inflytelse på den stora theaterns oeconomiska
bestånd; hvad skulle man icke då böra vänta af
en theater med mera konstvärde. Då enahanda fråga, som
nu, förevar och behandlades af Oecon.Ulsk. vid sista riksdag,
stadnade Utsk. i den tillstyrkan, att R. St. måtte anse ali
åtgärd härutinnan obehöflig. Nuvarande Oecon.Utsk. har
likväl gått något längre, då det ansett, att Ständerna i önskningsväg
borde i und. anhålla, att i Rikets städer må få anläggas
theatrar, dock att, i afseende på hufvudstaden, en sådan
tillåtelse ej måtte omintetgöra beståndet af en god och
ändamålsenlig theater derstädes. Inrättandet af theatrar i
Rikets städer är genom ett K. bref 1829 redan medgifvet,
der sådant icke strider emot författningarna eller der några
synnerliga skäl och omständigheter ej förefinnas , som böra
föranleda vägrande af slikt medgifvande. Hindret af författningarna
består sannolikt deri, att universitets-och gymnasiistader
ej få äga offentliga skådeplatser under lästerminerna,
och i afseende på de omständigheter, som härvid
böra öfvervägas , synas de bestå dels deri, att dessa kringvandrande
theatertrupper vanligen hafva privilegier på vissa
är och för vissa localer, dels i de sig företeende localförhål
-
D c il 5 Juni f. m. i5i
landen, som i afseende på ordningens bibehållande inom en
stad kunna tala emot inrättandet af offentliga samlingar, ledande
till lättsinniga förströelser och möjligen lill sedeförderf.
Jag anser således, att det bör vara localauctoriteterna
medgifvet att afslå eller bifalla ansökningar i denna väg,
och kan i sanning ej inse, hvartill skyldigheten att hos dern
härom göra ansökning annars skulle tjena. Man har omnämnt
smaken hos publiken; att piecer af grof och oädlare
ari gifva större tillopp och således större inkomst. Jag tror
förhållandet vara sådant, att inom alla länder finnas olika grader
af bildning inom olika samhällsclasser. I Stockholm, såsom
i andra stora städer, finnes således en publik utan bildning,
en med någon, en med en högre och finare, som bevistar
spectaklerna. Naturligtvis uttrycka sig smaken och fordringarna
i afseende på de å skådeplatsen uppförda stycken hos
dessa olika folkclasser äfven olika. I städer med flera theatrar
kunna hvar och en af dessa bildningens fördelningar
anses äga sin särskilda theater, emedan hvarje slag af konsten
kan anses äga sin. I Stockholm måste alla förenas i
en theater, så publik som slaget af skådespel. Genom ett
i detta afseende noggrannt beräknande vid repertoirens uppgörande
har det låtit sig i en längd af år, ja, ända från 1812,
göra, att medelst uppförande på samma afton af stycken af
olika slag, nemi. allvarsamma af högre konstvärde i litterärt
eller musikaliskt hänseende, verkande egentligen på den
mera odlade, ästlietiskt bildade åskådaren, och sådana stycken
som endast tala till skrattsinnet, äga intet konstvärde och
lemna ingen annan erinran , än den af en tillbragt munter
timma. Opera eller tragedi kunna således vara under en
spectakelafton förenade med den lägre comedien, den fullkomliga
farcen, och den bildade och dell råa smakens fordringar
tillfredsställda. Med en enda theater kan således i
Stockholm så regleras, att intet slag af publik får skal att
klaga och intet slag af theatralisk product åsidosättes eller
uteslutes. Jag skulle derföre för min del tro, att ehuru
Utsk. i denna fråga väl sträckt sig längre, än vid sista riksdag
var fallet, har det dock genom denna utsträckning ej
uraktlåtit att erkanna nödvändigheten, att man bör tillse*
det hufvudstaden icke kommer att sakna en god theater,
samt att det sålunda må bero på K. M:s höga pröfning, huruvida
någon ytterligare får anlaggas eller icke; och då jag
tror, att Utsk. härigenom stadnat vid det rätta, får jag på
denna grund tillstyrka bifall till betänkandet.
Gr. Horn: Det är sannt, att rättsfrågan är förut behandlad
och, såsom jag vill påminna mig, blott vid 1823
års riksdag; men om mitt minne icke bedrager mig, var det
ej utur den åsigt, Frih. Åkerhjelm framställa, som Ständerna
då biföllo Constit.Utskts utlåtande. De ville icke betrakta
saken såsom en polisfråga; utan det var derföre, att de an«
Den 5 J.uni f. m.
sågo ett monopolium nödvändigt för den K. tlieaterns bestånd,
som de biföllo berörde utlåt. Detta skäl kan jag dock ingalunda
gilla såsom rättsgrund. Skäl finnas deremot, om t. ex.
en person anmäler sig, sorn är tili yrket oskicklig, som icke
lian lemna moraliska garantier för dess utöfning på ett för
konsten nyttigt eller åtminstone för sedligheten icke skadligt
sätt. Vid sådana förhållanden bör styrelsen aga rätt att förbjuda
anläggningarna. Jag bestrider den sats, att de stora
theatrarna aro beroende af de mindre. Det ar sannt, att
flera slag af publiker finnas, och det är derföre ett misstag
sammanföra dem alla på en theater. Derifrån harleder sig
förlusten. Betraktar man logerna, så finnas vanligen ömsom
de öfra, ömsom de nedra tomma , hvilket synes bevittna de
a:ne publikernas olika smak och fordringar. Jag tror, att
det vore bäst att bespara den stora theatern för den mera
bildade publiken, så att den alltid der kan vara tillfredsställd,
och låta den obildade publiken söka sin tillfredsställelse
der, hvarest den alltid kan finna sig belåten. Der kan
folket mera ogeneradt njuta af farcerna, och moraliska stycken,
lämpade efter deras uppfattningsförmåga, kunna äfven
der till deras nvtta uppföras. Jag tror, att det stora spectaklet
då skulle bättre bära sig. De mindre theatrarna kunde
då blifva skolor för de större, och man kunde slippa att
på dessa sednare se debuter af mindre öfvade sujetter. Jag
fortfar att yrka äterremiss af betänkandet.
Frih. Boye: Den talare, som ifrat emot censuren, har
sagt, att ju afskyvärdare lasten framstalles, desto mera verkar
den emot lasten. Jag ber honom eftersinna, att då han
skänker en sådan verkan åt framställningssättet, men deröfver
icke vill medgifva några controllér, tyckes han vilja, att
theatrarna skola blifva plantskolor för lasterna och osedligheten.
Hvar och en bör gifva rattvisa åt sina motståndare.
Gr. Löwenhjelm har rätt deruti, att ett annat förhållande
nu äger rum, än under Gustaf IIf.‘s tid. Jag är dock icke
af den tanken, att här blott finnes sinne för en theater;
men skulle så verkligen vara, får jag använda detta såsom
ytterligare skäl för min mening; man kan ju då så mycket
hellre låta rivalen uppträda, som dess fall är säkert. Frih.
Åkerhjelm har väl sagt, att man icke bör tillåta enskilda
att ruinera sig; men det går icke an att skapa förmynderskap
för allmänheten.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att få upptaga några
skäl, som blifvit anförda emot återremissen. Gr. Löwenhjelm
har sagt, att theatern icke skulle bära sig, om man oaflåtligen
gåfve piecer af ädlare genre. Frih. Åkerhjelm har redan
uppgifvit, huru blandad publikens smak är, och sådan
ar äfven min tanka. Gr. Löwenhjelm har vidare anfört
exempel för den åsigt, att theaterinrättningar kunna mono
po
-
Den 5 Juni £ m.
poliseras. Dessa exempel tror jag icke vara hit lämpliga,
Krutförsäljningen måste vara monopoliserad, emedan denna
artikel vigtig t ingriper i Rikets försvar. Apotheken grunda
sig pä privilegier, och verkningarna af det monopolium, sorn
tillhör denna rörelse, har visat sig sådan, alt vi hafva
vida bättre apothek här, än i andra länder linnas. Frih.
Åkerhjelm har åberopat föregående Ständers beslut. Jag
bar åberopat de sista; och dessa grundade deras beslut
derpå, aLt Konungen förmodades icke komma att neka bifall
til! förekommande ansökningar i denna viig. Man har sagt,
att dä en ny constitution antages måste allt, som derigenom
icke ändras, anses böra förblifva lika som förut. Så skulle
äfven jag tro, och likasom Stenborg tilläts drifva theateryrke
i hufvudstaden, likaväl bör rättighet dertill lemnäs åt
andra. Jag inskränker mig nemi. icke till de sista åren före
en constitution. Frih. Åkerhjelm liar sagt, alt publika
nöjen icke böra få tillställas utan särskildt tillstånd. Skulle
någon tvekan i detta fall uppstå, lärer väl icke mera än
borgen för personen och möjliga skadan kunna begäras; och
då sådan kun presteras, bör väl icke någon vägran ske. Man
har åberopat Constit.Utsk vid sista riksdag. Jag ber , att
det alldeles icke må upptagas i räkningen. Då skulle det
kunna såsom lagligt försvaras, att både flottan och annat
såldes boit. Men jag ber, att vi må fä bålla oss till
grundlagen. Man har sagt, att enskilda theatrar skulle kunna
utöfva ett skadligt inflytande på moraliteten; men jag
tror icke, att några andra vådor i detta afseende uppkomma,
då theatrarna aro engagerade för enskilda, än då de hållas
för den höga räkning, som vår stora opera. Jag skulle
dessutom tro, att Frih. Åkerhjelm tillräckligt känner förhållandet
med theaterpersonalens moralitet och dess inflytande.
Hufvudsaken är dock nu, om det är riktigt eller icke, att
theatern har monopolium.
Gr. Löwenhjelm: Användande till fördel för fri
theaterconcurrens min sats, att häfd i thy mål stiftar lag,
liar en talare af Stenborgska theaterns existens för några
och 4° år sedan abstraherat häfdvunnen rättighet för enskilda
entreprenörer att likaså öppna theatrar nu. Jag svarar,
att Stenborg då fick bålla theater, emedan Kungen då så
ville; att nu finnes ingen privattlieatcr, emedan Kungen pil
icke vill, och att således det häfdlikmätiga i saken är, att
privata theatrars tillåtande eller förbjudande förblifver i
Kungens skön.
En annan talare har i fråga om theatrars moraliska
nytta vidrört theaterpersonalens sedlighet i allmänhet. Jag
svarar, att denna skall nödvändigt lida i den mån, privata
theatersujetters vilkor blifva vanskligare och knappare. För
öfrigt är i detta afseende fördomen emot theatern föråldrad,
8 H, 20
Den 5 Juni f. ra.
I fråga om moralitet bedömer man numera individer, icke
dasser, och i delta afseende må jag, i min egenskap af framfaren
theaterförman förklara, att man ratlast dömer, då
man om olika dasser säger som arlequin, då han, efter slutade
resor, hade att yttra sig om olika land: ”Tutto il mondo,
” sade han, ”e fatto come la nostra famiglia.”
I fråga om dramatiska theaterns förmåga att bära sig
före föreningen må jag tillägga, att med blott 2.'ne undantag
voro samtliga dramatiska sujetterna tillika tjenstgörande
och lönade vid operan, och åtskilliga af dem tillika anställda
bland Konungens högre kammarbetjening.
Jag upprepar, att för konsten är motsatsen af fördel att
af theatercassörers täflan förvänta, enär de icke, såsom örnarna,
täfla om högsta flygten, utan täfla som mullvaderna
om lägsta nedsänkandet, som ofelbart bildar de drygaste
recetterna. Jag kan af erfarenhet försäkra, att af 2:ne theatrar,
den ena spelande Oden och Metromanien, den andra Grekiska
historien och Kronofogdarna, skall den förra ofelbart
och snart gå under. När en tragedi eller hög comedi sammanparas
med en faree, äf det denna sednare, som bildar
möjligheten att utan förlust uppföra det ädlare stycket.
Må jag dock rätt förstås. Jag kan ej vilja förneka tillvarelsen
i Sverige af en publik med upplyftad och sträng
smak. Förefunnes den icke hos oss, hade aldrig hos oss kunnat
uppstå de stora theaterförfattare, som skrifvit till evig
heder för vår scen och för vår litteratur. Men denna bildade
publik sitter på första platserna, och det är af oss
theaterdirectörer^nogsamt kändt, att 3:dje, 4:de och 5:te logeraderna
aro de, som löda theatern.
Sist må jag anmärka den sällsamma olikheten af våra
åsigter om näringsfrihet. 1 fråga om inventionspatenter inskränka
våra auctoriteter sig icke till undersökning, om inventionen
är ny, hvilket i andra länder är nog, beroende
det sedan på inventor att ruinera sig, om honom lyster; de
undersöka äfven om inventionen är bra I fråga om theatrar
deremot vill man, att de af en hvar skola kunna anläggas.
Mig synes den alltför trånga åsigten i ena fallet
icke särdeles sammanslå med det alldeles obegränsadt liberala
i det andra.
Frih. Åkerhjelm: Det har blifvit anmärkt, så vidt
jag fattat rätt, att Oecon.Utsk. vid sista riksdag, uti dess utlåt.
i denna fråga, förutsatte, att K. M. ej skulle neka bifall
till ifrågakommande ansökningar. Så har jag ej förstått
detta Utsk:s åsigt af saken. Har är endast fråga om att för
hufvudstaden fasta vilkoret af en god och ändamålsenlig
theaters bibehållande; och om den nuvarande skäligen uppfyller
dessa vilkor, hvarföre då förstöra den och upplösa
de förbindelser, hvarpå den hvilar? Gr. Cronhjelm har ansett,
att endast anmälan hos Styrelsen vore nödig, då man
Den 5 Juni f. m.
1 JO
vill anlägga theatrar; men någon pröfning mäste val äfven
ifrågakomma, om man skall kunna bedöma den sökandes
qvalificationer och behörighet för ett slikt företag, så framt
man ej vill löpa fara att få en tbealer, sorn saknar alla nödiga
beståndsdelar, så i ceconomiskt som i artistiskt och moraliskt
hänseende.
Samme värde talare har trott reservanten Gr. Horn,
med sin mening om det moraliska i anläggandet af smärre
theatrar i hufvudstaden, hafva afsett theatersujetternas moralitet,
och talaren har i följd deraf framkastat likasom en
liten mönstermening häröfver. Jag deremot anser den värde
reservanten endast hafva afsett de theutraliska produeternas
och föreställningarnas moralitet och deraf följande nyttiga
inflytelse på den publik, som beskådar dem. En mönstring
af piecer tror jag således varit i fråga, och icke en
mönstring af personer.
Om betänk, i följd af anmärkningarna mot censuren
skulle återremitteras, vill jag ej sätta mig emot ålerremissen
af det skälet, att Utsk. i afseende å theatrars anläggande i
landsorterna föreslagit en begäran, som är öfverflödig, emedan
densamma redan är uppfylld.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I hufvudsaken instämmer
jag med Gr. Löwenhjelm och Frih Åkerhjelm; men jag begär
återremiss af ett skäl, som jag icke förut hört framställas.
Det innefattas i Hr Lidmans reservation, hvilken lyder
sålunda:
Hr v. Hartmansdorff uppläste Hr Lidmans vid
Oecon.Utskts betänk. N:o 60 fogade reservation, hvarefter
lian fortfor:
Jag anser nödvändigt, att pensioner finnas för ålderstigna
sujetter, på det man må hafva någon tillflykt för dem,
då de icke längre tillfredsställa publikens fordringar; och det
är derföre orättvist alt borttaga de medel, hvarutaf pensionerna
kunde utgå. Jag yrkar således, att sednare delen af
Utsk:s tillstyrkande må utgå, jemte den delen af det förra,
hvilken, på sätt Frih. Åkerhjelm anmärkt, är öfverflödig.
Slutligen instämmer jag med Gr. Horn deruti, att införandet
af censur är ganska nödigt, på del från scenen må aflägsnas
skändliga framställningar.
Hr Dalman: Blott några få ord vill jag tillägga. Månne
, om man af enskilda theatrar befarar något för beståndet
af den K. theatern, i den scala den nu är etablerad,
det icke skulle gå an att inskränka densamma? Frih Åkerhjelm
har sagt, att i Stockholm finnes en bildad och en
mindre bildad publik Nå väl! låtom dem få hvar sin theater.
Låt K. operans representationer inskränka sig, likasom
då dramatiska theatern existerade, till 2 eller högst 3 dagar i
veckan, och låt den enskilda theatern få begagna de öfriga
dagarna för uppförande af ett slags djurgårdsspectakel, äfven
Dcn 5 Juni f. ra.
under vintermånaderna. Från Frih. Åherbjelms egen administration,
under det den stora scenen på K. operan var
skild från den Jilia scenen å dramatiska theatern, hemtar
jag exemplet och den förmodan, att den K. theatern då
skulle håra sig bättre än nu.
Oecon.Utsk:s betänk. 'W:o 60 återremitterades.
II. Ii, o. Ad. åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
jF, O. Silfverstolpe,
Thorsdagen den 5 Juni 1834-
Plen lim kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.utdr. för denna dag f. m.
Företogs till pröfning Oecon.Utsk:s d. 24 sisth Maj på
bordet lagda utlåt. N:o 67, i anledn. af väckta motioner,
ang:de ryttares, soldaters och båtsmäns dagsverksskyldighet
till församlingarnas pastorer.
Hr Giinther, Carl Gust.: Allra. Besvärs- och Oecon.-  Utsk. har i sitt betänk. N:o 67, angående ryttares, soldaters
och båtsmäns dagsverksskyldighet till församlingarnas pastorer
föreslagit en beräkning af denna skyldighet, hvarigenom
den skulle blifva vida drygare än förr. Jag kan icke inse,
på hvad grund Utsk., då dessa dagsverken hittills fått lösas
med 12 öre s. m. eller 8 sk. b:co, nu föreslagit, att deskola
lösas med •§ af deras markegångsvärde, hvilket skulle utgöra
åtminstone 1 r:dr b:co och således 6 gånger mera än
efter gamla beräkningen. Jag skulle derföre önska, att det
antingen må få förblifva vid hvad hittills varit stadgadt,
eller också, att Utsk., efter betänkts återremitterande, må
uppgöra billigare beräkning; och jag skulle tro, att rättvisan
fordrar, att denna lösen ej må beräknas högre än till ^ af
årliga markegångsvärdet, då kosten bestås af pastorn. Det
är hos BondeSt,, som dessa motioner blifvit väckta, och der
har utlåt, blifvit återremitteradt på samma skäl. Jag hoppas,
att B. o. Ad. behagar stadna i enahanda beslut.
Frih. Cederström, Jac,: Den siste talaren liar ganska
riktigt upplyst, att lösen för de dagsverken, som ryttare,
soldater och båtsmän äro skyldiga att till pastor utgöra,
är, enligt Utsk:s betänk., vida högre beräknad än efter författningarna.
Deremot har Utsk. föreslagit den ersättning
för gemenskapen, då de utgöra dagsverken jn natura, att de
få kost af presten, i stället för att de förut utgjort dem med
Den 5 Juni e. m.
egen host, och befriat deni frun alla andra afgifter till prosten,
såsom vigsel-, dop-, hustruns kyrkogångspenningar m.
m., som äfven utgöra några skillingar, då de påkomma;
och för att få slut på rättegångarna emellan själasörjare och
gemenskapen, ronde ifråga var. skyldighet, skulle jag verkligen
anse tjenligt, att Utsk:s betänk, klefve bifallet.
Hr Piothlieb, Axel Fredr., uppläste följande:
Jag anser, att om krigsmän skola utgöra dagsverken in
natura, bör likväl deras antal ej öfverstiga, hvad torpare erlägga,
med hvilka de kunna sättas i paritet, och det så mycket
hellre, som den af Utsk. åberopade författn. af d. i4
Febr. 1689 tillåter soldater, ryttare och båtsmän att med
penningar betala sin dagsverksskyldighet med 12 öre s:mt.
Skulle nu dagsverkena antingen utgöras in natura eller lösas
med två tredjedelar af markegångspriset, biefve krigsmännen
hårdare beskattade af presterskapet, än ofvannämnde
författning afser. Dessutom förekommer den omständigheten,
att denna lösen af två tredjedelar är för hög, när
dagsverkena skulle utgöras på prestens kost; ty i allmänhet
antager man, att kosten utgör i värde lika mycket som ett
halft dagsverke. Således anser jag, att den enda lösen, som
kunde vara billig, vore hälften af markegångspriset.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag anser visserligen
betänk, vara af förtjenst i så måtto, att det för framtiden
häfver de flesta tvister emellan presterskapet och ryttare,
båtsmän samt soldater i afseende på dagsverksskyldigheten;
men betänk., som för de flesta fall är väl uppstäldt, har
dock i min tanke ett fel, som borde föranleda till äterremiss.
Det är nemi. af Utsk. erkändt och väl bekant för
den, som vistats i flera orter, att denna dagsverksskyldighet
icke finnes och således hvarken i penningar eller natura utgöras,
eller, om skyldigheten också af ålder funnits, ej blifvit
utgjord. Om nu den förordn., som är föreslagen, skulle
komma alt utfärdas, biefve visserligen följden, atl tvister
skulle förekommas och minskas på sådana ställen, der dagsverksskyldigheten
utgått; men å andra sidan skulle för flere
orter en dagsverksskyldighet uppkomma, der gemenskapen
af ålder varit fredad från sådan skyldighet. Efter denna
förordning skulle säkerligen presterskapet öfver hela Riket
komma att fordra dessa dagsverken. Om man kunde
göra det tillägg, att den endast gällde för de orter, der
dagsverksskyldigheten utgått, tror jag, att betänk, biefve vät
grundadt; och, för att få detta tillägg, anhåller jag nu om
återremiss af detsamma.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den gamla författningen
innehåller, såsom Utsk. ganska riktigt upptagit, att
soldaten, ryttaren eller båtsmannen skall, efter eget val, och
då han icke är på commendering, till kyrkoherden årligen
utgöra antingen 3:ne dagsverken in natura, eller betaladem
id5
Den 5 Juni e. ra.
nied 12 öre s:mt. På de ställen, der dagsverken utgöras in
natura, uppkomma inga tvister; men der fråga är om lösen,
uppkommer tvist, och i den händelse, att den slår illa
ut eller för att förekomma en sådan utgång, inträffar,
att dagsverksskyldigheten alldeles icke utgöres. Denna obillighet
föranleder en annan motsvarande olaglighet, hvarigenom
presten tar sin skada igen och soldaten får betala ändå
mer, den nemi., att i stallet för att soldaten skall vara
befriad från alla afgifter till presten för sig och sin hustru,
kommer han, såsom Frih. Cederström anmärkt, att betala
för vigsel, barndop, kyrkogång och begrafning. Nu har
Utsk. föreslagit en medelväg, som svnes mig billig och antaglig,
att nemi. soldaten, i stället för att han förut skulle
utgöra dessa dagsverken på sin egen kost, skall nu, då de
utgöras in natura, åtnjuta prestens kost. Om kosten är så
mycket värd, som Hr Rothlieb ansett, skulle salunda ena
hälften af dagsverkskostnaden drabba presten, och den andra
hälften soldaten. Derjemte är föreslaget, att dessa dagsverken
skola utgöras inom viss tid på året. Skulle åter soldaten
ej vilja utgöra dem in natura, så ärsagdt, att de skola
lösas med -§:delar af deras markegångsvärde, d. v. s., att
han ej komme att betala mer än lösen för 2tne dagsverken.
Jag förmodar, att markegångspriset i ingen provins är så
högt, att de skulle gälla i r:dr b:co; men om ock så vore,
skulle detta i alla fall komma att utfalla mindre besvärande
i det hela än nu, ty jag får nämna, att t. ex. i Skåne
uppgå afgifterna vida öfver i rtdr. Det har blifvit sagdt, att
en soldats dagsverken ej borde vara flera än en torpares,
och att torparens dagsverken vanligen ej äro mer än i eller
2. Jag får dervid erinra, att soldatens vilkor kunna väl vara
bättre och sämre; men i allmänhet äro de bättre än torparens.
Detta hörer dock icke så egentligen hit, emedan här
endast är fråga om att göra rättelse i en redan gällande
författning. Jag får dock nämna, att den vanliga regeln,
som KammarColkm i detta fall föreslår, är den, att hvarje
torpare skall utgöra till presten om året lika många dagsverken,
som han utgör till husbonden i veckan, och det
finnas många torpare, som utgöra 2,3 och flera dagsverken
i veckan till deras husbonde, samt i följd deraf få utgöra
äfvenså många till presten. Jag får för min del yttra den
öfvertygelse, att sådant som förhållandet i Riket nu i allmänhet
är med alla sina olikheter, har presterskapet lika
mycket och större inkomster i det hela, än det skulle komma
att få genom det förslag, som nu är uppgifvet; men genom
detta förslag skulle de nu ofta förefallande tvisterna
slutas. Vid Gr. Cronhjelms anmärkning, att man borde göra
undantag för de orter, der dagsverksskyldigheten ej blifvit
utgjord, får jag erinra, att der sådant skett, har det
varit ett undantag från det lagliga förhållandet, hvilket kan
ändras vid hvarje tillfälle, som en prest finner för godt att
D«n 5 Juni e. m.
yrka derpå, emedan ett sådant undantag icke är grundadt
på någon författning Jag vet, att PresteSt. bifallit detta
betänk., och jag skulle anse som en lycka på ömse sidor,
om genom delta betänkts antagande tvisterna för framtiden
kunde nfböjas, hvarföre jag tillstyrker bifall å detsamma.
Hr Gunther: Uti Frih. Cederströms och Hr v. Hartmansdorffs
anföranden tror jag, att något misstag finnes; ty
efter en förordn. af d. 16 Octob. 1723, som ännu galler,
lara ryttare, soldater och båtsmän vara fria från de af dessa
värda ledamöter uppraknade afgifter till presterskapet, och
således ar det icke en dem nu tillerkänd förmån, som genom
Utsk:s förslag i amnet afses. Dessutom tror jag, att på de flesta
ställen det förhållande äger rum, att oaktadt soldaten borde
vara fri från dessa afgifter, betalar han dem af egen
böjelse, men ej af lagens bud; och det lärer icke böra blandas
in i beräkningen af priset på dessa dagsverken. De böra
beraknas efter den rättsprincip, som ligger till grund för
dem, och då kan -f af deras markegångsvärde ej vara det
rätta. Om man, såsom Hr Rothlieb, skulle antaga hälften
deraf, vore det det högsta; men jag vill icke medgifva mer
än således hvad ett dagsverke kostar, eller 3 dagsverken
på prestens kost, och denna kost lärer det icke varit soldatens
skyldighet att sjelf utgöra. Jag får derföre förnya min
begäran om återremiss af Utsk:s betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Jag får uti den siste värde
talarens minne och för öfriga ledamöter återkalla, att då
jag förra gången talade, yttrade jag, att ryttare, soldater
och båtsman borde genom ifiågavar. 3:ne dagsverken vara
fria från särskilda afgifter för presterliga förrättningar; men
att den ena ytterligheten framkallade en annan ytterlighet
eller olaglighet på den andra sidan, som kostar soldaten
mer. Hvad rättsprincipen beträffar, så, om man vill vara
fullt rättvis, bör man erkänna, att då författningen alternativt
uppgifver 3 dagsverken och 12 öre s:mt, voro dessa
12 öre sant i K. Carl XI:s tid välda trenne dagsverken;
och är det vardet af dessa dagsverken, preslen bör erhålla.
Följer man denna grundsats och besinnar, att detta värde
ej kan närmare bestammas än efter markegång, lärer man
finna, att det icke ar soldaten, som förlorar genom Utsk:s
förslag, att han skall utgöra värdet af 2:ne dagsverken; ty
på de stallen, der dagsverksskyldigheten ej utgöres, kan detta
förhållande upphöra, nar presten yrkar att få sin lättigen,
och Utsk:s förslag skulle således jemväl förekomma de tvister,
som derom kunna uppstå.
Oecon.Utsk:s utlåt. ]\:o 67 återremitterades.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 27 sisth Maj på bordet
lagda utlåt. N:o g3, i anledn. af väckt motion om nedsatt
-
iCo
Den 5 Juni e. m.
ning i priset å det krut, sorn för bergsprängningsarbeten utlemnäs
från Kronans förråd, m. m.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag gillar den princip,
sorn ligger till grund för StatsUtsks hemställan, nemi.
att prisen å krut skola bestämmas till det belopp, som krutet
af de särskilda slagen kostar Kronan, med afdrag af
skillnaden emellan saltpeterns lösningspris och dess medelvärde
i handeln; men jag önskar likvist att vid sjelfva redactionen
få göra ett par anmärkningar. Först och främst
skulle jag önska, att StatsUtsk ville sjelf till R. St. föreslå
det pris, hvartill krutet bör försäljas. De ingående krutförsäljningsrnedlen
äro en statsinkomst, och denna inkomst
bör således regleras af R. St.; äfvensom, då StatsUtsk. bör
kunna hafva tillgång till de handlingar, som erfordras för
att kunna beräkna kostnaderna för kruttillverkningen, jag
tror det vara möjligt för StatsUtsk. att föreslå det pris, som
till nästa riksdag bör blifva gällande. För det andra skulle
jag, i den händelse, att StatsUtsk. och R. St. icke ville taga
befattning med ett sådant bestämmande, likväl önska, att
för tydlighetens skull Utsk. ville bestämma, hvad som skall
förstås med saltpeterns medelvärde i handeln. Då saltpetern
icke finnes på Svenska handelsvågen, tror jag, att det bl ef—
ve svårt att bestämma det pris, hvartill saltpetern kunde införskrifvas,
emedan dervid bör tagas i beräkning den tull,
som derför kunde komma i fråga, hvilket betydligt skulle
inverka på priset, äfvensom kostnaderna för att införa sattpetern
till Riket. Slutligen skulle jag anse, att R. St. alldeles
icke behöfva hos K. M. i underd. anhålla, att krutpriset
skall bestämmas till hvad det kostar Kronan, emedan
jag tror det vara R. St:s fullkomliga rättighet att sjelfva på
krutet sätta hvad pris de behaga, och att de således ej behöfva
öfverlemna till K. M. att öka eller nedsatta priset.
Derföre anhåller jag om den förändring i redaclionen af
Utskts hemställan, att den må innehålla, icke att R. St. hos
K. M. i underd. anhålla, utan i underd. anmäla, att
försäljningspriset å krut skall bestämmas till det belopp, som
det kostar Kronan. Jag anhåller således om återremiss af
betänk., samt att dessa anmärkningar dervid må få åtfölja.
StatsUtsk:s Utlåt. Wto g3 blef af R. o. Ad. återremitterad
t.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då nu Conslit.
Utskts memorial N:ris 6 och 7, det förra rör:de StatsUtsk
:s anleda, till anmärkning vid afskrifningen af convojmedel,
använda emot deras bestämmelse till ombyggnad af
Svenska consulatshuset i Tanger, och det sednare, ronde
•StatsUtskts anmärkningsanledn. i fråga om lönereglering för
Lifgardes-regtternaj förekommc i ordningen till föredragning,
Den 5 Juni c. m.
ansåg H. Ex. sig, till följd af den utaf Gr. Cronhjelm på
förmiddagen denna dag gjorda framställning, böra till R. o.
Ad. hemställa, om Ståndet önskade, att föredragningen af
dessa begge memorial från Constit.Utsk. N:ris 6 och 7 skulle
uppskjutas, tills Utsk. inkommit med sitt utlåt, i anledn. af
granskningen af Statsrådets protocoll samt öfver de anmärkningsanledningar,
hvarom Utsk. ännu ej till R. St. afgifvit
utlåtande.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 28 sisth Maj
f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 107, i anledn. af K. M:s
nåd. propos., ang:de utmyntningsgrunderna för tillverkning
af kopparskiljemyntet, blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUlskrs d. 28 sisth Maj
f. m. pä bordet lagda utlåt. N:o 117, i anledn. af K. M:s
nåd. propos., ang:de afskrifning af Upsala academis skuld
till Riksg cont. för ett erhållet lån till fullbordande af det
nya bibliothekshuset i Upsala.
Gr. Cronhjelm, Otto Augt Som jag anser det strida
mot principen för erhållande eller beviljande af lån att sedermera
utsträcka vilkoren utöfver hvad vid belåningstil Ifallet
blifvit betingadt, anhåller jag att få till prot. förklara,
att då jag ej talat emot detta betänk., har det skett derföre,
att jag ansett bifall dertill innebära ett direct anslag lill
ett för acadeinien nyttigt ändamål; men att jag ej vill, att
det skall lända till prejudicat i fråga om inbetalning af andra
lån.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller att få till prot.
antecknad min reservation emot H. Ståndets beslut. Hade
jag förr uppkommit, hade jag visserligen haft åtskilliga
erinringar att göra mot Utsk:s betänk.; men nu inskränker
jag mig till denna reservation.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 2 dennes f. m. på
bordet lagda berättelse N:o 118 om den af Utsk. förrättade
granskning af Riksg.cont., f. d. Gen.Assistancecont. och Götha
cunalbolags samt Malmö f. d. discontinrättningar.
Uppå begäran af Frih. Rantzou, Joh. A Ib., blef
Hr Eckermans reservation uppläst.
Frih. Rantzou: Jag kan icke underlåta att här tillkännagifva,
det jag i allo instämmer i den nu afgifna reservationen,
en åsigt, hvartill jag med fulla skäl bekände mig,
då jag hade äran att i egenskap af revisor granska Riksg.-
8 H. 21
i6a DenSJunie. m.
Cont:s Fullmägtiges åtgärder i denna del. Min orubbliga öfvertygelse
är, att Fullmägtige iakttagit, hvad dem ålegat,
och att, ehvad de annoncerat tre eller hundra gånger, det
likväl alldeles icke kunnat lyckas att, på de af R. St. fastställda
vilkor, erhålla det från vissa håll så efterlängtade
statslånet. Orsaken dertill bör sökas dels i Europas allmänna
politiska ställning, dels i den totala brist på credit
hos utländningen, som staten Sverige, ej ulan anledning,
äger, dels ock i Regeringens obeslutsamhet i silfverfrågan.
Att dessa orsaker äro de sannskyldiga anledningarna till misslyckandet
af denna låne-negociation är och förblifver åtminstone
min öfvertygelse, och jag kan således ej förlika med
mitt samvete att öfverflytta dessa orsaker på de, om än icke
lånlystna, åtminstone sin pligt noga vårdande Fullmägtige.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har lika med Frih.
Rantzou deltagit i 1832 års revision af Riksg.cont., och om
jag ej misstager mig, var det en betydlig pluralitet af revisorerna,
som förklarade sig nöjda med Fullmägtiges åtgärder;
nu deremot har det varit en ganska ringa pluralitet
inom StatsUtsk., som förklarat sig missnöjd dermed. Jag
anhåller att få genomgå de skäl, som Utsk. anfört för sitt
omdöme. Det har först och främst sagt, att Fullmägtige
hafva velat på en gång upptaga hela qvantum af lånet och
bort besluta att upptaga det i hela eller halfva millioner.
För det andra har man anmärkt, att Fullmägtige lemnat
för lång tid emellan första och andra försöket att erhålla
lånet. Jag måste säga, att tidpunkten, vid hvilken mankan
vänta sig att få ett sådant lån, fordrar en besinning; man
kan ej göra försöket utan att considerera tidpunkten eller
de förhållanden, hvarunder lånet kan erhållas. Skall man
ej göra afseende på Riksg.cont:s credit? Kan det vara öfverensstämmande
med Cont:s credit att ofta söka lån? Hade
det varit öfverensstämmande med Europas politiska ställning
att år 1831 eller i början af år i832 söka lån? Är det väl
skäl för ett verk, som ej står på egen botten, att begagna
sig af alla möjliga tillfällen att söka lån? Bör man ej söka
att befordra Cont:s credit? Detta är frågor, som jag på grund
af dåvarande förhållanden gjort mig och som bragt mig, lika
med den siste värde talaren, till den öfvertygelse, att
Fullmägtige fullgjort sin pligt, då de ej bestämt tidepunkten,
innan K. M. förnyat sin anmodan till Fullmägtige
och förklarat det vara tid att söka ett sådant lån. Kan
man val med skäl fordra, att Fullmägtige skulle vidtaga sådana
åtgärder, utan att afvakta ett meddelande af hvad
Högsta Magten, som har bästa tillfället att bedöma ställningen,
ansåg lämpligt? Jag finnér icke skäl deruti. Utsk. förklarar‘till
slut, att ”Fullmägtige vid detta tillfälle väl uppfyllt
ordalydelsen af de föreskrifter, R. St. dem gifvit, men
ändock icke befordrat R. St:s afsigter med det nit och den
Den 5 Juni e. ra.
i63
omtanka, som af Fullmäktige kunnat förväntas.” Det ar ett
liärdt omdöme, att de icke med det nit och den omtanka,
som kunnat förväntas, uppfyllt sin pligt. Känner man då
med säkerhet, att det varit möjligt för Fullmägtige att erhålla
detta lån? Känner man, att ställningen varit sådan,
att lån kunnat fås, eller att man, sedan första försöket misslyckade*,
kunnat förnya sådana försök, utan att skada det
verk, som vill hafva lån? Detta ar skäl, hvarföre jag vid
revisionen ansåg Fullmägtige hafva gjort nog, och att det
icke stått i Fullmägtiges magt att undanrödja de hinder,
som mött vid försöket att verkställa R. St:s afsigter. Jag
bekänner, att samma afsigt har jag ännu; och hade jag varit
ledamot StatsUtsk., hade jag nu ej kunnat ogilla, hvad
jag ej då kunde gilla. Jag tror, att inga omständigheter
förekommit sedan 1832 års revision, som kunnat förändra
min öfvertygelse, och de skäl, som då funnos, måste derföre
gälla nu. Jag kan således icke instämma i hvad Utsk:s pluralitet
i denna del yttrat, och tror, att Fullmägtige gjort
allt, hvad man af dem kunnat vänta, samt med fullkomligt
nit fullgjort sin pligt.
Hr Uggla, Göran Gust.: Då StatsUtsk. i det betänk.,
som nu är föremålet för H. R. o. Ad:s pröfning, egnat en
särskild uppmärksamhet åt tvenne af Fullmägtige i Riksg.-  cont. vidtagna förvaltningsåtgärder och med ett ogillande
omdöme förenat framställningen af den ena, har jag, såsom
Fullmagtig i detta verk, ansett för en pligt att inför H. R.
o. Ad. närmare redovisa för de åsigter, som legat till grund
för de klandrade åtgärderna.
Hvad således angår det för Riksg.contts räkning af allmänheten
upptagna lån i Svenskt b:co emot 5 och 4 procts
ränta, har Utsk. sjelf vitsordat, att Fullmägtige åt detta vigtiga
ämne egnat all uppmärksamhet, och Utsk. har icke
heller ansett något ogillande böra fästas vid de motiver,
hvilka grundlagt det af Fullmägtige antagna och följda system
för ifrågavar. upplåning; men Utsk. har dock trott sig
böra uttrycka den öfvertygelse, att Fullmägtige, för att, så
vidt möjligt, efterkomma R. St:s föreskrift, bort göra försök
att erhålla lån till lägre ränta än den, som nu blifvit
bestämd. I anledning häraf får jag förklara, att då, för betäckande
af en större del af de utbetalningar, som Puksg.-  cont. skulle bestrida, några anslag vid sista riksdag icke blefvo
beräknade, utan R. St. i stället anvisade låns upptagande,
såsom t. ex. för de tilt städer och corporationer beviljade
lånen samt de särskilda creditivanslagen, med de flera
utgifter för hvarjehanda särskilda föremål, hvarom 54 , 55, 56,
57, 58, 5g, 60, 62, 63, 64, 65 , 66, 67, 68, 69 och 70 §§.
af det för Riksg.cont. utfärdade reglemente omförmäla, stadgades
tillika, att lånen skulle upptagas emot den lägsta vänta,
som vore möjlig att betinga; och ingenting skulle hafva,
Deli 5 Juni e. m.
varit mera tillfredsställande för Fullmägtige, likasom det vid
hvarje låneoperation utgjort ett grannlaga föremål för deras
öfverläggningar, än om, med något hopp örn framgång, försök,
kunnat göras att erhålla lån emot ännu lägre ränta under den
lagliga, än som nu till 5 och 4 proc. ägt rum. Men för att
ens kunna våga ett sådant försök, utan att äfventyra Contts
hi nills bevarade credit inom landet, hade såsom ett hufvudsakligt
vilkor erfordrats, att behofven någon längre tid förut
kunnat underkastas en någorlunda säker berikning. Att
sådant icke varit händelsen, ådagalägges nogsamt deraf, att
anvisningarna på ereditiven, hvaraf behofven hufvudsakligen
blifvit föranledda, hvarken till tiderna eller beloppen varit
för Fullmägtige i förväg kända, hvarigenom möjligheten att
en sådan beräkning på förhand uppgöra, och att i följd deraf
kunna lånenegociationerna längre förut vidtaga, varit
Fullmägtige betagen; vid ett sådant förhållande hafva Fullmägtige
i sättet och vilkoren för dessa låns upptagande valt
den väg, som Fullmägtige ansett närmast befordra ändamålet:
lånens erhållande emot så låg ränta, som naturen af så
beskaffade lån, hvilka, enligt gifna föreskrifter, borde ställas
på längre förfallotider, med Riksg.cont., men icke långifvarén,
förbehållen rättighet af en kort uppsägningstid,
möjligen kunde medgifva.
I afseende på lånet i silfver, motsvarande i millioner i
Svenskt specie, hvars upptagande blifvit åt Fullmägtige uppdraget,
nar Utsk:s pluralitet, efter gjord framställning af
Fulfmägtiges, efter dess åsigt, klandervärda åtgärder i denna
del, ”yttrat den öfvertygelse, att Fullmägtige vid detta
tillfälle väl uppfyllt ordalydelsen af de föreskrifter, R. St.
deni gifvit, men ändock icke befordrat R. St:s afsigter med
det nit oell den omtanka, som af Fullmägtige kunnat förväntas.
”
Om och i hvad måtto någon underlåtenhet i nit och
omtanka vid ifrågavarande låneoperation kan med rättvisa
och billighet Fullmägtige tillvitas, eller icke, derom är det
mig ej tillständigt att på detta rum fälla ett omdöme; men
då Utsk. med framställningen härom förenat det vitsord,
ntt Fullmägtige uppfyllt ordalydelsen af de dem af R. St. i
ämnet meddelade föreskrifter, framställer sig för min tanke
den frågan, om det ej ligger i sjelfva begreppet af en föreskrift,
att afsigterna dermed just derigenom blifva befordrade,
att föreskriften, efter dess klart uttryckta ordaförstånd,
noga efterkommes, och om det kan vara tänkbart, att en
Fullmägtig kan uppfylla den förra, utan att befordra de
sednare.
De af R. St. för Fullmägtige utfärdade ansvarslagar och
reglementen hafva dock utstakat en helt annan väg för
Fullmägtige att beträda. De fordra en obrottslig efterlefnad
af meddelade föreskrifter och äro icke njugga i straffbestämmelser
för underlåtenhet, öfverskridande eller afvikelse från
Den 5 Juni e. ra.
iG5
hvad reglementet i en eller annan måtto till efterlefnad
stadgar, eller R. St. eller deras Revisorer föreskrifva. R. St:s
säkerhet hvilar ock på en sådan deras Fullmägtiges lydnad
och på rättigheten att den vid hvarje tillfälle kunna påyrka,
och allraminst bör det vara dessa Fullmägtige tillåtet
att, emot ordalydelsen af erhållna föreskrifter, i möjligheternas
obegränsade rymder uppsöka afsigter och andemeningar,
som med lagens bokstaf icke äro förenliga. Också hafva
Fullmägtiges åtgärder i förevar, fall blifvit gillade ej
mindre af R. St:s år i83a församlade Revisorer, än äfven af
den afdelning inom Statslltsk., som haft granskningen af
Fullmägtiges förvaltning sig uppdragen, och att dessa åtgärder
jemväl inom Utsk:s plenum icke saknat sina försvarare,
derom vittnar Hr Eekermans reservation och den icke fåtaliga
personal af Utsk:s ledamöter, sorn deruti instämt.
De af StatsUtsk:s pluralitet klandrade åtgärder befinnas
vara följande:
a) Alij efter det år l83o misslyckade försöket, med lånets
n])pta%ande.j Fullmägtige låtit nära 2:ne år förbigå, innan
förnyad kungörelse deromj i följd af K. M:s nåd. uppmaning,
, utfärdades.
Ilr Eckerman liar i sin reservation, såsom mig synes,
ganska riktigt uppfattat de motiver, som hos Fullmägtige
gjort sig gällande för detta af Utsk. klandrade uppskof. I
den allmänna krisen på Europas politiska horizont, som inträlfade
efter Juli-revolutionen och den deraf till en början
föranledda menliga inverkan på sådana transactioner som
den ifråga var., var det icke tänkbart att, ens med något
sken af hopp om framgång, kunna under denna mellantid
vidtaga några ytterligare låneförsök, hvilka, om de än under
en så ofördelaktig conjunctur blifvit gjorda, otvifvelaktig!
endast skolat haft till följd att än vidare försvaga Svenska
statens credit utom lands. Mig förekommer det, sorn
Fullmägtige icke skäligen bort klandras, för det de under
sådana förhållanden ajourneradt ytterligare försök till låns
erhållande, till dess bättre tider för ändamålets vinnande
kunde komma, men för bedömandet hvaraf Fullmägtige ansett
sig först erhålla en säker ledning, då K. M., som bäst
var i tillfälle att bedöma de politiska tilldragelsernas inverkan
på transactioner af sådan beskaffenhet, uti nåd. skrifvelse
d. i4 Maj 183a gaf Fullmägtige tillkänna, det K. M.
ansåg sakernas allmänna ställning då medgifva att åter
öppna åtgärder för lånets upptagande, antingen på en gång
lill hela det af R. St. autoriserade belopp af 2 millioner
r:dr specie, eller suceessive i mindre summor, hvaruppå Fullmägtige
under d. 8 derpåföljde Juni läto förnyad kungörelse
derom utfärda.
b) Att en tid af blott 2:ne månader blifvit bestämd för
anbudens a flcmnande, och att Fullmägtige, i stället f ör att
underlätta, anbudai och befordra en concurrens emellan lån
-
i66
Den 5 J ujn i e. m.
gifvare, kungjort till upplagande pä en gäng länets högsta
möjliga belopp, utan att till en början fördela det uti särskilda
anbud ä hela eller halfva millioner.
Hvad den förra omständigheten angår, förekommer härvid,
att enahanda tid af 2:ne månader för anbudens aflemnande
vid första låneförsöket d. i Juni i83o blifvit bestämd
sorn vid det andra d. 8 Juni i832, och att dervid måste
tagas i betraktande, dels att den blifvande långifvaren lemnades
tillräcklig tid för silfrets lefvererande, dels att denna
tid bestämdes så, att kostnaden för dess transporterande, genom
uppstegrade assurancepremier m. m. under en sednare
årstid, icke skulle komma att alltför mycket förhöjas och
hela låneoperationen i samma mån försvåras. Att den utsatta
tiden för anbudens aflemnande varit tillräcklig för att
sprida underrättelser derom till Europas penningemarknader,
bevisas i öfrigt deraf, att inom samma tid tvenne anbud på
2:ne millioner hvardera till Riksg.cont. inkommo, hvilka
dock, i anseende till deras oantaglighet, icke kunde afFuIlmägtige
antagas. Från hvad sålunda år i83o vid det första låneförsöket
i ämnet blifvit tillgjordt och af R. St:s samma år
församlade Hrr Revisorer godkändt, ägde Fullmägtige vid
det andra försöket år i832, vid alldeles lika förhållanden,
ingen gällande anledning att afvika; och att Fullmägtige
häruti icke handlat oriktigt, vinner ytterligare styrka deraf,
alt den år i83o vidtagna åtgärden, ehuru liggande inom
området af Utskrs granskningsspher, likväl, i motsats med
hvad för år i832 ägt rum, ej blifvit föremål för Utsk:s
klander.
Beträffande åter den sednare anmärkta omständigheten,.
eller Fullmägtiges förmenta underlåtenhet att fördela lånet i
särskilda anbud å hela elter halfva millioner, lärer Utsk.
deruti hafva misstagit sig; ty ehuru Fullmägtiges majoritet,
emot minoritetens af mig understödda mening, som ansåg,
att till en början blott en million borde till upplåning kungöras,
beslöt, att 2:ne millioner på en gång skulle annonceras
till upptagande, blefvo dock dessa 2:ne millioner fördelade
uti särskilda anbud på i million hvardera , till bestyrkande
hvaraf jag anhåller att endast få anföra innehållet
af följande af den år i83a utfärdade lånekungörelse,
nemi.:
t. Den summa, som kommer att upplånas, är bestämd
till ett belopp i silfver, motsvarande 2 millioner
"Svenska specieriksdaler, efter 1664 års myntfot.”
"§. 2. IJtaf ofvanberörde tånesumma skall den ena hälf"ten,
eller 1 million r:dr, aflemnas innevar. år 1832; och
"får densamma, om långifvaren det åstimdar, för Riksg.cont:s
"räkning emottaga* i Hamburg, så framt silfret inom den 1
"Oct. varder till Riksg.cont:s bemyndigade ombud derstädes
"aflemnadt; men vill åter långifvaren lefverera silfret här i
"Stockholm, »kall detsamma genom hans egen försorg vara
Ben 5 Juni c. m.
167
”insatt i R. St:s Bank för Riksg.contrs depositräkning derstädes
senast d. 15 i berörde Oct. månad.
"Den andra hälften, eller i million r:dr, skall åter ovilkorligen
af långifvaren lefvereras här i Stockholm, genom
"insättning uti Banken för Riksg:cont:s depositräkning , senast
"inom första hälften af Juni månad nästk. år i833‘"
8. Uti Fullmägtiges Cancelli-expedition emottagas t.
”0. m. d. 11 nästk. Aug., före kl. 12 på dagen, förseglade
”till Fullinägtige i R. St:s Riksg.cont. adresserade anbud af
"in- eller utländska män särskildt på den million r:dr,
"sorn skall lefvereras innevar. år i832, och särskildt på
"den million r:dr, som nästa år 1833 skall aflemnas, med
"påteckning: Anbud å Svenska statslånet i silfver.”
Då således härigenom blifvit ådagalagdt, att lånet blifvit
fördeladt uti särskilda, af hvarandra alldeles oberoende
anbud på 1 million hvardera, hvaraf anbudens underlättande
och concurrensens befordrande mellan långifvare
bort blifva en följd, lärer ock II. R. o. Ad. upplyst inse,
att Fullmägtige i sjelfva verket iakttagit, hvad emot dem
såsom en underlåtenhet härutinnan blifvit anmärkt, och att
följaktligen den af Utsk. gjorda erinran icke af någon Fullmägtiges
åtgärd i denna del varit föranledd.
Vid detta tillfälle har jag trott mig så mycket mindre
böra underlåta att anföra en ytterligare, fast i en annan väg,
af Fullmägtige vidtagen åtgärd till ifrågavar. lånoperations
befordrande, som densamma icke blifvit af Utsk. i någon
måtto vidrörd. Uti den här ofvanåberopade nåd. skrifvelsen
till Fullmägtige af den 14 Maj 1832, ang:de åtgärders
återöppnande för lånets upptagande, behagade K. M. derjemte
gifva Fullmägtige tillkänna, att K. M., för att befrämja
medlen till stadga i myntvärdet, genom nåd. skrifvelse
af samma dag fästat Bancofullmägtiges upprnärksemhet å
en utväg att, utan någon menlig inverkan på vexelcoursen
och en onödig tillökning af kostnader, erhålla det bristande
silfverbeloppet derigenom, alt Fullmägtige, å Bankens vägnar,
underlättade det lån i silfver, som R. St. vid sista riksdag
uppdragit åt Fullmägtige i Riksg cont. att upptaga, med
nåd. förklarande derjemte, att ett ömsesidigt biträde emellan
Bancofullmägtige och Fullmägtige i Riksg cont. för lånefrågans
uppgörande vore under dåvar. omständigheter den enda
utvägen för framgången af en åtgärd, som skulle icke
allenast medföra besparing i Bankens utgifter för silfverköp,
utan ock bereda medel att på förmånliga vilkor med lån
biträda fastighetsägare.
I anledn. af detta nåd. tillkännagifvandc beslöto Fullmägtige
d. 4 derpåföljde Juni, i sammanhang med sjelfva
lånefrågan, att af Hrr Bancofullmägtige begära underrättelse
om beskaffenheten af det biträde till underlättande af oftanämnde
upplåning, sorn från Banken kunde förväntas, hvaruppå
Hrr Bancofullmägtige uti svar d. 7 i samma månad
i6S
D < n 5 J u n i e. ra.
gåfvo Fullmägtige i Riksg.cont. vid handen, att enär Banken
alltsedan i8a5 underlättat myntmetallers införsel dymedelst,
att den betalt de kostnader, sorn dertill erfordras, Hrr Bancofullmägtige
ej drogo i betänkande att på enahanda sätt, medelst
införselkostnaden» ersättande, underlätta den leverering
i silfver, Riksg.cont., såsom en följd af den i fråga var.
lånenegociationen kunde blifva i tillfälle att åstadkomma;
i följd hvaraf Hrr Bancofullmägtige begärde, att derest vid
låneanbudens emottagande några svårigheter skulle uppstå,
som hindrade Fullmägtige i Riksg.cont. att sluta om lånet,
derom varda underrättade. I anledning häraf fattade Fullmägtige
i Riksg.cont. under d. 8 i nämnde Juni månad det
beslut, som uti skrifvelse Hrr Bancofullmägtige meddelades,
att, derest ett låneanhud icke skulle pröfvas antagligt enligt
reglementet, Hrr Bancofullmägtige derom skulle meddelas
underrättelse, innan definitivt beslut i afseende på ett sådant
anbud varder fattad t.
Jag har trott, att detta bidrag till det historiska i frågan,
vittnande, såsom mig synes, på ett omisskänneligt sätt
om Fullmägtiges beredvillighet att uti allt, som icke uppenbarligen
stridde emot reglementets bokstafliga föreskrift, söka
befrämja lånets erhållande, icke bort så alldeles förbises,
och att det, i sammanhang med det föregående, kan tjena
till någon ledning vid bedömandet af Fullmägtiges handlingssätt
och om Fullmägtige verkligen handlat så sorglöst
och med den bristande omtanka och nit, som det H. Utsk.
framställt.
c) Att Fullmägtige icke fastat något afseende pa. en inför
deni vid den utsatta dagen för anbuds inlemnande gjord
anmälan om en längifvares tilltänkta anbud å länet, jemte
anhållan om anstånd dermed.
Skälen, hvarföre Fullmägtige icke funno sig kunna göra
något afseende å berörde anmälan, finnas fullständigt utvecklade
i Fullmägtiges prot. Dessa grundade sig på uttryckliga
föreskriften i 6 punkten af tillägget till R. St:s reglemente
för Riksg.cont., der orden lyda: ”Fullmägtige äga att
”utsätta och kungöra lämplig lid, inom hvilken till Riksg.-  ”cont. inlemnas förseglade anbud å lånets försträckande på
:’de af R. St, bestämda grunder. Alla inkommande anbud
”öppnas på den utsatta dagen” &c. &c. &c. Då på grund
häraf yttersta terminen för låneanbuds emottagande blifvit
offentligen kungjord samt dagen för anbudens öppnande jemväl
utsatt, måste dessa terminer gälla till ovilkorlig, ömsesidig
efterrättelse. Den utsatta terminen för anbuds emottagande
kunde icke af Riksg.cont. förkortas eller inskränkas,
med mindre den utfärdade kungörelsen blef återkallad, och
icke heller förlängas, emedan anbuds emottagande efter den
peremtorisk! bestämda tiden härtill skulle i sjelfva verket
vara detsamma, som att emottaga ett låneanbud under hand,
men
Dell 5 Julli e. ni.
men hvilket åter R. St:s år i83o församlade Hrr Revisorer
med anledning af Fullmägtiges derom gjorda förfrågan afslyrkt,
såsom oförenligt med ordaKdelsen i åberopade 6 punkt
af reglementet. Då omförmälda af stadsmäklaren Weylandt,
uppå den för låneanbudens aflemnande bestamda dag, gjorda
anmälan befanns vara i denna kategori, enär i anseende
till åtskilliga af långifvaren dervid fästade , för Fullmägtige
ej uppgifna vilkor, som skolat fordra H. M. Konungens
sanetion, ”andamålet med berörde anmälan,” såsom orden
deruti lyda, ”vöre att begära Fullmägtiges yttrande, huruvida
en negociation om lånet kunde vid K. M:s återkomst
till hufvtxdstaden öppnas,” ansågo sig Fullmägtige
derpå så mycket mindre kunna göra något afseende, sorn
föröfrigt hvarken den förmente långifvarens namn var uppgifvet,
eller någon handling förevist till bestyrkande af långifvarens
behörighet till den i amnet gjorda framställning,
och all synbar garanti således saknades för anbudets verkliga
tillvarelse. Att åter vid eli sådant förhållande och under
så osakra auspicier, endast i följd af förberörde anmälan.
utsätta ny dag för anbuds emottagande synes hafva varit
lika olämpligt och oförenligt med ett R. Sfs verks anseende
och värdighet, som i sig sjelft ändamålslöst.
Slutligen har jag i afseende på denna frågas behandling
inom StatsUtsk. ej bort undertrycka den önskan, att ehuru
någon ansvarighetspåföljd icke blifvit fästad vid ifrågavar.
af Utsk. gjorda anmälan, utan Utsk. deremot tillstyrkt decharge
för Fullmägtige i afseende på alla af dem inom i833
års slut vidtagna beslut och åtgärder, Utsk. likväl, enär, i
motsats med dess afdelning!» åsigter, anledning till en sådan
anmälan i Utskrs plenum förekommit, deröfver hade behagat
höra Fullmägtige, innan densamma blifvit hos R. St. framställd.
Fullmägtige hade derigenom blifvit i tillfälle att collectivt
sig i ämnet förklara och att på ett fullständigare sätt,
än en enskild medlem af dem nu kunnat åstadkomma, redogöra
för sina åtgärder. Då sådant likväl icke skett, har jag
ej bort undgå att här uppträda till samma åtgärders försvar.
Skyldig aktning för det RiksSt., hvars dyrbara förtroende
tillskyndat mig den lyckan att under loppet af en
längre tid innehafva ett medborgerligt embete inom detta
verk, ålägger mig dessutom den förbindelse att inför samma
RiksSt. ådagalägga, om jag som dess fullmägtig uppfyllt
min pligt; och det är för mitt handlingssätt under utöfningen
af detta embete, jag här höjt min röst. H. R. o. Ad:s
egen rättskänsla bestämmer nu resultatet, — och jag skall
ej misskänna den. För mig återstår i allt fall det egna
medvetandet om den renhet i afsigter, den aktning och lydnad
för de af R. St. sjelfva fastställda former, som styrt mitt
handlingssätt och, som, oberoende af alla andra bevekelse
8
H. 22
f
i -o Den 5 J u ni e. m
grunder, äu den fria öfvertygelsens, äger i sig sjelf bin egen
belöning.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: En af Riksg.cont:s
Fullmägtige, Hr Uggla, har redovisat för Fullmägtiges af StalsUtsk.
anmärkta åtgärder i afseende på silfverlånet. Han har
visat, att tiden emellan första och sednare lånekungörelsen
blef lång derföre, att det första låneförsöket misslyckades
och de politika tilldragelserna på continenten gjorde deL mindre
lämpligt, att ånyo uppträda med ett låneförsök. Han
har äfven visat, att arne månaders tid vid första låneförsöket
funnits tillräcklig för att sprida underrättelser derom till
Europas penningemarknader, och alt denna tid i anseende
till årstiden var den lämpligaste, emedan hittransporten af
silfret eljest kunnat komma att ske på sena hösten, i följd
hvaraf den hade medfört betydligt högre kostnader i assurancepremier.
Då lånet första gången kungjordes, inkommo
2:ne anbud till Riksgcont., ett på 90 och ett på 92 proc.,
att lefverera» på continenten. Man borde följaktligen rabattera
åtminstone 2 proc. på hvarje anbud, och Fullmägtige
voro således ur ständ satta att antaga någotdera af dem ,
enär begge voro stridande mot instructionerna. Sedan de
politiska skakningarna i Frankrike hade lugnat sig, ansåg
K. M. lämpligt att anmoda Fullmägtige att förnya låneförsöket.
Då skredo Fullmägtige ånyo dertill. Jag skulle tro,
att hvarken i anseende till detta försök, eller i anseende till
de anbuds belopp, hvaruti Fullmägtige delade detta lån, något
sådant är anmärka emot Fullmägtige» handlingssätt, som
kan ådagalägga, att de icke velat uppfylla R. St:s afsigter.
Men jag kan dock icke neka, att jag skulle önskat, det Fullmägtige
vid det sista anbudet hade, med afseende å den
anmälan stadsmäklaren Weylandt gjorde, beviljat lämpligt
anstånd för pröfningen af det anbud\ han ville göra, och
som uppgafs innehålla de af R. St. stadgade vilkor. Det
fanns intet annat än detta, och det inkom på den utsatta
dagen. En sådan anmälan från en så välkänd man, som
stadsmäklaren Weylandt, hade varit förtjent af ett större afseende.
Det hade icke varit nödigt att utsätta ny dag till
anbuds emottagande, emedan Weylandts anmälan ingafs på
den utsatta dagen. Från föreskrifna former kunde detta
icke anses afvikande. Någon negociation måste alltid, efter
låneanbudens in lemnande, äga rum med långifvaren. R. St.
kunna föreskrifva vilkor för låntagaren, deras ombud, men
icke för långifvaren. Man kan visserligen utsätta minimivilkoren,
hvarunder låntagaren ej får gå; men en så stor
latitud för lånets afslutande måste medgifvas, att en ytterligare
negociation kan följa på anbudets aflemnande. Jag
vill icke ingå i utveckling öfver antagligheten af detta anbud,
ehuru jag känner det. Det var förknippädt med åtskilliqa
omständigheter, hufvudsakligen i anseende dertill,
att myntbestäinningen icke var verkställd. Man kan icke
Deri 5 Juni e. ra.
neka, att detta förhållande förorsakar misscredit och tveksamhet
att insätta penningar här i landet, och så har det
visat sig vid dessa lånefrågor, oansedt summan varit obetydlig.
Med ett mynt, som ej äger full soliditet, kan man cj
begära fullt förtroende. Det har blifvit yttradt af Frih.
Rantzou, att ett bland skäleii, hvarföre låtieförsöken icke
bokats, varit Regeringens obeslutsamhet utt anbefalla silfverutvexlingens
början. Jag bestrider helt och hållet giltigheten
af detta skäl, emedan det saknar ali grund. Någon fråga
om silfverutvexlingens början har icke hos Regeringen
kunnat förevara, emedan det för dess afgörande i detta fall
af R. .St. stadgade vilkor af Bancofullmägtiges föregående
anmälan, att den stadgade proportionen emellan silfverfonden
< ch sedelstocken blifvit uppnådd, aldrig ägt rum. Frih.
Kantzous förklarande kan väl således hafva ljud, såsom utgående
från en slags linanceauctoritet; men det innefattar
platt intet sak, utan är och förblifver inom de talrika nulliteternas
område, som man ofta nog får höra beundras
i verlden.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, anförde skriftl.;
StatsUtskrs mindre fördelaktiga omdöme om Fullmägtiges
i Riksg.cont. åtgärder till befordran af den upplåning
af i millioner i silfver, som Rikets sist församlade Ständer
beslutat, har påkallat en förklaring af min värde vän, fränt-»
ste ledamoten bland dessa Fullmägtige, Hr Uggla, hvilken
förklaring jag förmodar R. o. Ad. funnit fullkomligt tillfredsställande.
Jag skulle således kunna hvila dervid, om icke
min tystnad kunde få sken af likgiltighet för opinionen
inom det Stånd, hvars smickrande förtroende cppnat för mig
inträde i Styrelsen af ett R. St:s verk. Endast af detta motiv
har äfven jag trott mig föranlåten att höja min röst till
försvar af de klandrade åtgärderna, särdeles med hänsigt lill
min enskilda medverkan.
Jag behöfyer ej i allo upprepa, hvad Hr Uggla omständligt
och klart, bättre än jag förmår, till frågans utredande
i allmänhet anfört. Mig tillhör ock endast att ansvara för
den åtgärd, som för ändamålet andra gången, eller i Juni
månad år i832, vidtogs, emedan jag egentligen blott denna
gåpg deltog i beslutet; begränsande jag mitt yttrande således
inom denna åtgärd och hvad dermed sammanhang äger,
Större nit för saken, än det jag vid berörde tillfälle
sökte göra verksamt, lärer ej skäligen bort fordras; och un-t
der medvetande deraf vill det i sanning falla sig hardt att
uppbära förebråelse. Så snart K. M., sam bäst var i stånd
att npplysa, när den politiska ställningen syntes gynna upp-,
iåningen, täckts förklara tiden dertill vara inne, fprnyades
kungörelsen. En i olid utfärdad kungörelse hade i. mer än
ett afseende varit förkastlig. Jag vill minnas, att det var jag,
som först visade sambandet emellan upplåningen agb dep
D e ii 5 Juni c. m.
förväntade realisationen och som i sådant-afseende yrkade ej
större upplåning, än sorn till befordran af den sednare kunde
fordras. Det invändes, att realisationen var ett främmande
föremål för Riksg cont.; att reglementet ej medgaf
inskränkning i upplåningssumman; att dess nedsättande skulle
menligt verka på Contrs credit och ej stå att förena med
Rikets värdighet. Fullmägtige delade dock slutligen i så
måtto min tanka, att upplåningen kunde inskränkas till en
million, emedan aflemnandet af de 2:ne millionerna i 2:ne
hälfter på olika tider och på olika orter voro oberoende af
hvarandra. De eommunieationer, som emellan Fullmägtige
i Banken och Riksg.cont. till företagets underlättande ägt
rum, upplysa, att man å Cont:s sida gått så långt man
kunnat, utan öfverskridande af reglementets tydliga och bestämda
föreskrift. Att utsträcka nitet derutöfver fann jag lika
litet som mina colleger behörigt, och skulle ett så illa
förstådt nit, efter vår tanka, snarare bort ådraga oss R. St:s
missnöje. Godkännandet af en sådan princip, hvilken Utsk.
likväl omfattat, vore ock högst vådlig och kunde leda
till ganska eftertänkliga resultat. Då nu sättet att emottaga
anbud i reglementet var tydligen bestämdt, ansågo
vi oss, såsom redliga verkställare af våra principalers vilja,
icke kunna vika derifrån. I föreskrifven ordning och på
utsatt tid hade bestämdt anbud lill Riksg.cont. bort ingifvas,
och kunde således icke afseende Fästas å en af tredje
person gjord löslig uppgift, alldeles icke ägande egenskapen
af ett formligt anbud, att nemi. en framställning i ämnet
till honom icke till Riksg.cont. blifvit gjord, en framställning,
hvilken så mycket mindre kunde tagas under pröfning,
som för Fullmägtige okända vilkor dervid skola varit
fästade. Örn motiverna för Fullmägtiges handlingssätt och
hvarje ledamots individuella åsigt vittna prot:n för d. 9 Jan.
och 4 Juni '8)2. Men enligt hvad reservationerna innehålla
har Utsk. in pleno icke behagat taga den minsta kännedom
af dessa protocoll; ej helier finnes Fullmägtiges förklaring
vara infordrad, utan lärer troligen genom inflytelsen
af ledamöter, hvilka tillhört föregående Revisorers minoritet
och tillfälligtvis nu befinnas bland StatsUtsk:s personal,
emot hvad dessa Revisorers pluralitet yttrat och den tanka,
som varit rådande i den afdelning af TJtsk., hvilken närmare
granskat förhållandet, Utsk. nog godtyckligt förklarat ett
ogillande, som Fullmägtige tro sig ej förtjenat. Jag förstår
icke, huru vitsord om Fullmägtiges noggranna uppfyllande
af R. St:s föreskrifter kan utan motsägelse hafva till påföljd,
att samma Fullmägtige just derföre påbördas att icke med
förväntadt nit och omtanka hafva befordrat Ständernas afsigter.
Enligt Utskts förmenande skulle de således handlat
på en gång både rätt och orätt, hvilket icke synes stå tillsammans
med logikens reglor. Enär Rikets nu församlade
Ständer visa föga benägenhet för utländsk skuldsättning, nå
-
Den 5 Juni e. m.
gon upplåning af förenämnde beskaffenhet icke heller vidare
blifvit såsom nyttig eller verkställbar ifrågasatt, samt för
realisationens verkställande och bestånd andra ändamälsenligare
utvägar äro föreslagna, torde det befinnas, att utgången
varit önskvärd, hvaraf måhända Utsk. jemväl kunnat hemta
någon anledning att innehålla det nog stränga bedömandet
af Fullmägtiges handlingssätt, äfven oip i formen något varit
alt att anmärka. Man finner för öfrigt, att frågans upplösning
beror äf olika opinioner. Revisorernas pluralitet och
Utsk:s afdelning hafva gillat Fullmägtiges förfarande; StatsUlsk:s
pl uralitet åter tvärtom. Hvem har rätt? Öfvertygelse!]
om det rätta har åtminstone ledt Fullmägtige, och hos
mig har denna öfvertygelse hittills icke kunnat rubbas. Jag
vågar hoppas, att R. o. Ad. skall dela den, och, känslig
för dess omdöme, skall jag anse mig hafva vunnit mycket,
om den förklaring, iag i korthet nu afgifvit, hos R. o. Ad.
beredt, rörrde Fullmägtiges åtgärd i förevar, fall, en fördelaktigare
opinion, än den Utsk:s utlåt, innefattar.
Hr Kuylenstjerna, Erik Magn.: Jag anhåller att
få förena mig i hvad min aktningsvärde kamrat, Hr Uggla,
anfört, och har dervid intet att tillägga, emedan derigenom
blifvit ådagalagdt både det oförtrutna nit och den redliga
vilja, Fullmägtige trott sig hafva visat.
StatslJtsk:s berättelse N:o 118 blef af R. o. Ad. bifallen.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. i dennes f.
in. på bordet lagda utlåt:n:
N.'o iig. i anledn. af väckt fråga om inrättande, på
statens bekostnad, af en arbets- och correctionsanstalt inom
Götheborgs och Bohus län ;
N:o 120. i anledn. af väckt motion, rör:de utskylder,
som för ländshöfdingeresidenset i Nyköping böra till stadens
cassa betalas;
N:o 121. i anledn. af väckt motion om arfvoden till
städernas rådhusrätter för deras befattning med tullmai;
N:o 122. i anledn. af väckt fråga om bidrag af statsmedlen
till förbättrande och iståndsältande af Warbergs
harn n;
N:o 12,4. i anledn. af väckt fråga om understöd af allmänna
medel för hamnbyggnad och strömrensning vid Ronneby
köping;
N:o 12.5. i anledn. af väckt motion om statsanslag för
segelfarts öppnande genom sundet vid Björnängehals nära
Marstrand;
N:o 126. i anledn. af väckt fråga om rättighet för nybyggesökande
att emot behörig borgen lyfta hela odlingsunderstödet,
så snart genom bevis styrkes, att odlingen blifvit
verkställd;
N:o 127. i anledn. af väckt fråga om det tillägg i af
-
•74
Den 5 Juni c. m.
vittringsstadgan, att alla syner, sorn ske i och för nyhemmans
upptagande, måtte af staten bekostas.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 2 dennes f.
m. på bordet lagda utlåt. J\T:o 123, i fråga om hegardt statsanslag
för en hamnbyggnad vid Cimbritshamn, blef samma
utlåt, ånyo hegardt på bordet af Hrr Munck af Rosenschöld,
Eberh. Zach., samt Hallenborg, Cai l Joli.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 2 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 128 i anledn. af väckt motion, att Kronan
må bekosta handtlangning vid kronohemmans och nybyggens
afvittring.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anhåller vördsamt
örn återremiis af detta betänk. Jag bör nämna och erkänner
öppet, att jag sjelf icke känner förhållandet uti ifrågavar.
afseende; men de uppgifter, jag förskaffat mig, äro
meddelade af riksdagsmän frän orten, hvilka uppgifvit, att
dagsverksskyldigheten vid afvittringarna varit särdeles tryckande,
synnerligast under sednare missväxtår, då inbyggarne
icke ägt annat än barkbröd, men detta åliggande icke
dessmindre stundom uppgått ända till 20 dagsverken för en
nybyggare, hvaraf äfven händt, att mångfaldiga icke mägtat
utgöra alla sina dagsverken; och hafva derföre de riksdagsmän,
med hvilka jag samtalat i ämnet, ansett staten
skola tillskyndas en fördel, om staten ville bidraga till dagsverkenas
utgörande, emedan afvittringarna derigenom Romme
att gå fortare och de arfvoden således förr att indragas,
som nu med 5oo r:dr b:co utgå till hvardera af de 20
eller 22 landtmätare, som med afvittringarna äro i de norra
länen sysselsatta. Att en veikligen tryckande fattigdom existerar
i dessa provinser hafva vi sett af landsliöfdingarnas
femårsberättelser, som visa, att det isynnerhet äro nybyggarne,
som äro utarmade. På dessa grunder, och då, såsom
jag nyss nämnde, statens och de dagsverksskyldigas fördel
derigenom på samma gång bereddes, skulle jag tro, att
staten icke bör undandraga sig att något biträda till dagsverkenas
utgörande, och anhåller af sådan anledning om återremiss
af utlåtandet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag, för min del,
kati icke instämma uti de skäl, Gr. Cronhjelm anfört derför,
att dagsverkena vid kronohemmans och kimnonybyggens afskiljande
från samfälligheter uti ifrågavar. län borde af Kronan
bekostas, enär fördelen af dessa afvittringar tillskyndas
icke egentligen Kronan, utan åboerna å berörde kronohemman
och nybyggen, alldenstund desamma när som helst kunna
till skatte inlösas af åboerna, hvilka derigenom erhålla
full äganderätt öfver desamma, och 0111 således Kronan eller
Den 5 Juni e. ra.
staten skulle bekosta alla de dagsverken, som utgå till afvittringarna,
vore det ett sätt att åstadkomma ganska betydliga
kostnader endast till de personers fördel, hvilka innehafva
dylika hemman; och jag kan derföre så mycket mindre
instämma med Gr. Cronhjelm, som jag anser olägenheten
af dagsverksskyldigheten vara fullkomligen uppvägd af
fördelen, som afvittringarna medföra för oftanämnda hemman
och nybyggen, och ett så inskränkt antal dagsverken,
som härvid ifrågakommer, icke kan vara lill den grad känbart
för ett hemman, hvartill full äganderätt för en såringa
afgift som skatteskillingen kan erhållas, att den öfverklagade
fattigdomen skulle i någon mån kunna tillskrifvas dagsverksskyldigheten
, helst ifrågavar. hemman framför andra
hafva den fördelen, att Kronan bekostar afmätningen, som
medtager den största utgiften, deruti jag visserligen icke
linner oskäl, emedan hela saken i annat fall blefve ogjord;
men alt gå längre anser jag icke lämpligt, ehuru invänarne
i orten finna sin fördel att på Rikets öfriga invånares bekostnad
söka utvidga de förmåner, som redan blifvit dem
förunnade. På dessa skäl nödgas jag tillstyrka bifall till
StatsUtskrs utlåtande.
Hr Rosenblad, Bernh.: I principen erkänner jag,
att motionären har orätt och StatsUtsk. rätt; ty den äganderätt,
som Kronan har till dessa hemman och nybyggen , är
icke af beskaffenhet, att Kronan tillkommer fördelen af afvittringarna,
enär innehafvaren när som helst kan förvärfva
sig full äganderätt till lägenheten. Den grundsats, StatsUtsk.
i detta afseende uttalat, är således riktig. Men å andra
sidan finner jag, att all billighet och Kronans eget interesse
tala för, att något slags afseende hade bort fästas på
motionärens framställning; ty helt annat är förhållandet med
en gammal jordbrukare, och helt annat med en nybyggare,
som skall börja med några små fördelar af staten och har
att strida mot en oländig mark, hvarå de i första åren måste
använda allt bemödande för de fördelar, som de dock
först i en framtid komma att skörda. Om de icke icke understödjas
i sitt företag, blir odlingen hämmad och staten
förlorar derpå. Jag skulle derföre anse någon uppmärksamhet
böra fästas derå, att nybyggarne under de första åren,
Som äro de svåraste, blefve befriade från dagsverksskyldigheten.
Om någon större utgift genom denna förändring
skulle tillskyndas staten, skulle deremot nybyggarne få sina
nybyggen i bättre ordning och blifva för sig sjelfva och
staten nyttiga hemmansägare. Af denna orsak förenar jag
mig med Gr. Cronhjelm.
Frih. Cederström, Jac.: De värda ledamöter, som
yttrat sig ang:de nybyggen och kronohemman, tyckas icke
hafva reda på, huru dermed sig förhåller. Då ett nybygge
anlägges, blir dess ägorymd och mantal eller blifvande rån
-
i?6
Den 5 Juni c. m.
ta genast bestämd. Finner landtmätaren sedermera, att någon
mark icke bör detsamma tilläggas, kommer ingen handtlangning
i fråga; hvaremot, då fråga är att tilldela nybygget
mera jord för att till mantal bringas eller förhöjas, vid
förrättningen för den nya afrösningen, till att skilja hemmanens
enskilda tillhörigheter från Kronans mark, hemman och
lägenheter, nybyggaren måste uti handtlangning med Kronan
deltaga, och den proportion, författningen derför fastställt,
synes billigt beräknad. Hemman i dessa norra orter hafva sedan
äldre tider, ehuru icke skatteköpta , ansetts som sådana,
derest de icke till Kronan i sednare tider hemfallit. Att
Kronan skulle helt och hållet bekosta rågångsförrättningar
emellan sig och sådana hemman lärer en hvar finna otillbörligt;
och då nybyggare derstädes, framför kronoåboer i
allmänhet, äga rättighet att disponera öfver besittningsrätten,
lärer icke heller för dem befrielse från handtlangning
kunna fordras, då fråga är att tilldela dem ett utvidgadt
område, som de önska att erhålla. Vid andra tillfällen kommer
denna handtlangning icke i fråga. Jag kan således icke
finna ringaste anledning till ändring uti hvad StatsUtsk.
föreslagit.
Gr. Cronhjelm: Den af Frih. Cederström lemnade
upplysningen kände jag förut, och det var just på denna
kännedom jag grundade mitt yrkande, att principen är oriktig,
att nybvggarne skola för intet bestrida handtlangningen.
Nybyggaren har först fått siLt nybygge. Sedan kominer
landtmätaren och säger, att dertill måste läggas den el
ler
den delen mark, för att få det till full hemmanslott, och
nybyggaren, som icke vill till skatte inlösa kronojorden,
blir sålunda förpligtad att till afvittringen utgöra flera
dagsverken. Det har händt, att landtmätarne fordrat 6 k 8
man dagligen, då deremot blott en a 2 tillstädeskominit.
Afvittringen går då så mycket långsammare, och Kronau
får betala sina 5oo r:dr in infinitum. Jag kan derföre icke
frångå den sats, att det skulle vara Kronans fördel att något
bidraga till dagsverkenas utgörande, enär arbetet derigenom
påskyndades och landtmätarearfvoden följaktligen förr
kunde indragas. På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller
jag, att ett understöd för ifrågavar. ändamål måtte
lemnäs af afvittringsfonden, hvars utdelning må bero på vederbörande
landshöfdings genom kronobetjeningen anställande
undersökning om beliofvet. Jag förnyar således min begäran
om återremiss af utlåt, och tror, att om man äfven
skulle kunna säga, att skatteköp icke behöfver komma i
fråga, etnedan besittningsrätten kan anses för äganderätt,
hvilket jag för min del anser som advocatur, emedan det
först är genom skatteköpet, sorn äganderätten förvärfvas,
det är påtagligt, enär nybyggaren icke vill hafva mera jord,
men
Dea 5 Juni t. m.
*77
men blir tvungen att bestå dagsverken, att en sådan fattig
stackare skall i flera dagar förstöra sin tid, bestå sig kost
och lega dagsverken till ett för honom ändamålslöst arbete.
Frih. Palmstjerna: Såvida det är Gr. Cronhjelms afsigt
att få bestämdt stadgadt, att när handtlangningspretentionerna
gå till 8 a io om dagen, Kronan skulle deltaga i
desamma, har jag ingenting deremot. Jag betviflar, att det
exempel, Hr Gr. i detta afseende anförde, mer än en gång
inträffat. Men att för öfrigt på det förhållande af missväxt
och brist, som nu varit några år, vilja grunda en författning
att gälla för framtiden, då man bör hoppas, att
dessa olyckliga omständigheter icke skola fortfara, det anser
jag olämpligt. En annan sak är, att afvittringarna icke
gagna under sådana omständigheter,, som menligt inverka
på nybyggarnes existens. Sådant är en administrativ åtgärd,
hvarom jag tror, att R. St. icke behöfva öfverlägga. Det
lärer nemi. vara länsstyrelsens pligt och omsorg att hafva
noga uppmärksamhet på tillståndet i orten och dervid lemna
sådana föreskrifter, som hindra allt missbruk af afvittringsförfattningen
på allmogens bekostnad , helst det är för
dess gagn, som afvittringarna verkställas. Härom äro icke
tvenne omdömen i orten, hvarest det är allmänt kändt, att
afvittringarna tillskynda invånarne stora fördelar. Att de
ännu mera vilja öka dessa fördelar kan man icke förtänka
dem, eller att någon af ortens invånare dertill begagnar sin
riksdagsmannarätt. Men jag tror, att Ii. St. derföre icke
böra fasta afseende på sådana, ringast sagdt, obilliga påståenden,
som den värde motionären velat gifva färg af rättvisa
genom misstydning af ei* §. uti afvittringsförfattningen.
Jag, för min del, måste sålefles afstyrka allt afseende å berörde
motion.
Gr. Cronhjelm: Jag kan ej säga, att det är en motion
af den beskaffenhet, Frih. Palmstjerna velat framställa.
Vore motionären en nybyggare, kunde Hr Frih. hafva
rätt; men då det är en besuten och förmögen hemmansägare
från orten , kan man ej säga, att han af eget interesse
kan hafva för afsigt att tillskynda orten någon utöfver billigheten
sträckt fördel, då han uppgifver förhållandet med
kronohemmanens och nybyggenas sämre belägenhet och föreslår
dess afhjelpande. Jag hemställer till Frih. Palmstjerna
sjelf, om det är någon oformlighet att begära ett tillägg
till en författning, hvari det säges, att nybyggarne skola
utgöra dagsverkena, ehuru deras fattigdom är så stor, att
de icke magta åstadkomma så många dagsverken, som landtmätarne
begärt. Jag är öfvertygad, att genom ett klokt
arrangement af saken skola afvittringarna förr blifva slutade
till kostnadsbesparing för Kronan, just genom meddelande
af den äskade hjelpen. Dessutom är afvittringsstadgan icke
8 II. 23
Den 5 J ti n i e. m.
någon författning för en obegränsad framtid, emedan densamma
blir obehöflig, i samma mån afvittringarna fortgå;
och vi kunna väl hoppas att uppnå den tid, då de hinna
till slut. Jag förnyar ytterligare min anhållan om återremiss.
Jag yrkar, att åtminstone ersättning för kost må lemnäs
de nybyggesdagsverkare, som befinnas fattiga och hvilka
man emot deras vilja affordrar dagsverken.
StatsUtskfs utlåt. N:o 128 återremitterades.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtskfs d. 2 dennes
f. m. på bordet lagda utlåttn:
N:o 129. i anledn. af väckt motion om anslag för underhållet
af en väganläggning till Norrige;
N:o i3o. i aniedn. af väckt fråga om premier af allmänna
medel för uppförande af gråstensbyggnader å landet.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 2 dennes f. m. på
bordet lagda utlåt. N:o i3i, i anledn. af väckt motion om
statsanslag till en stängsel omkring de vid Gamla Upsala
kyrka varande fyra ättehögar.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag icke kan annat än
instämma med motionären deruti, att de äldsta minnesmärken
för vår historia verkligen förtjena någon omkostnad oell
vård för deras orubbade bibehållande, kan jag icke annat
än tillstyrka det lilla anslag, som för ifrågavar. ändamål
skulle behöfvas, helst jag förmodar, att den första kostnaden
för stängselns uppförande icke skulle uppgå till den föreslagna
summan af 1000 r:dr; och jag anhåller derföre om
återremiss af utlåtandet. ^
H Ex. Hr Gf. o. Landtm, framställde propositioner
först till återremiss och derefter till bifall af StatsUtsk:s utlåt.
N:o 131; men begge proposit:na blefvo med ja och nej
besvarade.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För min del skulle
jag anse det vara nog njuggt att icke vilja bevilja något anslag
för detta ändamål, synnérligast som jag är öfvertygad,
att sedan man en gång beviljat något för stängselns uppförande,
de kringboende lätteligen skulle låta förmå sig att
underhålla densamma; och jag instämmer derföre uti begäran
om återremiss.
Uppå derefter framställd propos. blef StatsUtsk:s utlåt.
N:o 131 återremitteradt.
Då nu ånyo föredrogs BeviIln.Utsk:s d. 2 dennes f. m.
pa bordet lagda betänk; N:o 10 i anledn. af åtskilliga till
IJtsk. remitterade motioner, angidé tullen å från Finland
inkommande varor, blef samma betänk, af Frih. Toll,
D c n 5 Juni e. in.
*79
Gust. Phil., saint Ur Ihre, Albr., ånyo hegardt på
bordet.
Företogs till pröfning Bevilln.Utskls d. 2 dennes f. m.
på bordet lagda betänk. N:o 11 i anledn. af K. M:s nåd.
propos., ronde beskattning af tull-mjöl- och sågqvarnar
samt valk- och stampverk för andras betjenande å städers
områden.
Frih. Cederström, Jac.: Det ligger visserligen såsom
grundsats till grund för det förslag, som Utsk. afgifvit i sitt
tillstyrkande af den nåd. propos., att sådana äldre anläggningar
af tull-mjöl- och sågqvarnar samt valk- och stampverk
för andras betjenande på städernas område, som hittills
från grundränta varit befriade, äfven hädanefter skulle
från dylik grundskatt befrias. Men här uppstår likväl den
märkliga skillnad, att då i ena fallet, enligt Utsk:s förslag,
räntan skall tillfalla Kronan, tillfaller bevillntsafgiften ock
staten; men i det andra, der räntan tillfaller den stad, på
hvars grund qvarnen eller verket är anlagdt, uppstår genom
förslaget det missförhållande, att staden skulle komma
att förlora räntan, och staten deremot bekomma förhöjda
bevilln:sinkomster. Om således det af Utsk. tillstyrkta stadgande
kommer att äga rum, måste en motsvarande summa
komma att anvisas för de städer, på hvilkas område dylika
verk äro belägna, hvilket möjligen kunde blifva kostsamt.
Jag anhåller således om återremiss.
Bcvilln.Utsk:s betänk. N:o 11 blef af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogos Bevilln.Utskrs d. i Juni f. m. på bordet
lagda betänk. N:o 12, ang:de bevilln. af utdelningen å
Trollhätte-canal- och slussverks-bolags actier.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att den
bifogade reservationen må blifva uppläst.
Commercerådet Wijks reservation upplästes.
Hr von Hartmansdorff, Au g.; Jag har för min
del ingenting att erinra emot den grundsats, som Utsk. uttalat;
men om R. o. Ad, och de öfriga Stånden skulle bifalla
den framställning, som här blifvit gjord, skulle följden
blifva många anmärkningar, ang:de föregående åren
1828, 182g, i83o och i83t, af de actieägare, som köpt
adier under förutsättning, att något särskildt afdrag icke
skulle komma att äga rum, och således komme att återbetala,
hvad föregående actie-innehafvarne hade bort betala;
och då det således icke lärer blifva möjligt för canaldirectionen
att af närvarande innehafvarne af dessa actier utkräfva
en sådan fordran, hemställer jag, om icke ett bifall
till Utsk:s tillstyrkande vore att fatta ett beslut, som, dä
det kommer till verkställighet, icke kan verkställas. Denna
Den 5 Juni e. m.
anmärkning anhåller jag att få göra. äfvensom jag anhåller,
att den må föranleda till återremiss af betänk., på det Utsk.
må närmare utreda förhållandet.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Detta betänk, är fullkomligen
väl grundadt, och det är så mycket mindre anledning
att hafva någon miskundsamhet med Trollhättecanal-
och slussverks bolag, som deras octroj ålägger dem
nila de skyldigheter, hvilkas fullgörande förebäres såsom
skäl emot Utsk:s tillstyrkande, och dessa skyldigheter icke
alltid blifvit fullgjorda. Det var nemi. först när Gr.
Platen 1824 eller 1820 blef revisor, som det upptäcktes,
att den fond, hvilken till slussarnas och hela canalfartens
förbättrande skulle afsättas, väl blifvit afsatt, men ej användes
till sitt ändamål; Gr. v. Platen hotade att hos K.
M. anmäla förhållandet. Vid ett sådant förhållande och då
det lärer vara ett misstag, att actieägarne skulle vara berättigade
till utdelning af t. o. m. 10 proc., emedan octrojen
stadgar endast 9 proc., så länge farten kan förbättras,
och utdelning ägt rum af 8Tsr proc., samt afsättningen till
bildande af förenämnde fond är ganska betydlig samt lemnat
tillfälle lill betydliga reparationer de sednare åren, och bolaget
erhållit nära nog all den utdelning, det lagligen kunnat
få, anser jag någon vidare eftergift icke böra medgifvas.
Jag kan ej heller, på de af Hr v. Hartmansdorff uppgifna
skäl, biträda en återremiss af betänk., helst det måste vara
bolagets ensak att uppgöra transactionerna actieägarne eller
man och man emellan, hvarmed It. St. icke lära kunna sig
befatta. En anmärkning är gjord af ett granskande verk,
att bevilln. för de uppgifna åren icke kommit K. M. och
Kronan till godo för utdelningen å Trollhätte canal- och
slussverks-bolags adier. K. M. har hänskjutit målet till It.
St. att sjelfva förklara sin förordning. Utsk. har grundligen
förfarit och visat, att det varit bolagets pligt att erlägga
en slik bevillning. Skulle nu It. St., sedan domen är
gifven, likväl säga, att denna bevilln. icke komme att utgå,
så tror jag, att R. St, icke blott beginge en olaglighet till
förmån för bolaget, utan äfven en orättvisa mot de tjenstemän,
som hafva rättighet till, men gingo i mistning om sina
sportler eller anmärkningsprocenten. På dessa grunder,
och då di ectionen alltid har i sina händer att vid en blifvande
utd Ining på dividenden afdraga bevillnrsbeloppet för
de föregående åren, får jag anhålla om bifall till betänk.,
som jag, för mindel, icke kan finna annat, än fullkomligen
väl grundadt.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke bestridt riktigheten
af den i Utskts betänk, uttryckta satsen, utan förklarat,
att jag gillar densamma. Men jag anhåller att ytterligare
få fästa uppmärksamheten derpå, att, om en annan
person iin den, som under åren 1828, 29, 3o och 31 inne
-
Den 5 Juni e. m.
haft en actie, för närvarande vore ägare af densamma, hvilken
han köpt för fullt värde och af honom fordras bevillmsersättning
för dessa åren , jag befarar, att honom ej inför
domstol kan åläggas en slik betalningsskyldighet; hvadan jag
anser det vara obehörigt, att It. St. skola fatta ett beslut,
som ej kan medföra laglig verkan.
Hr af Billbergh, Joh. Peter: Utan att inlåta mig
i liufvudsaken, hvarom ingen skiljaktighet under discussionen
ännu har uppstått, vill jag blott fästa den siste värde talarens
uppmärksamhet derpå, om han icke utsträcker R. St:s
åliggande för långt, då han fordrar, att de skola bestämma
sättet, huru utskylderna skola utgå. När det, såsom här, är
fiåga om princip, frågar man ej efter, hvem som skall betala,
hvilket beror på domstolen eller den executiva magten
att bestämma, och hvarmed R. St. således, ringast sagdt,
skulle olämpligen sig befatta; hvadan jag äfven tager mig
friheten hemställa om bifall till betänkandet.
Frih. Ehrenborgh, C-asp. Wilh.: Jag är öfvertygad,
att den sats, jag drifver, icke blir antagen. Jag anser nemi.
tidpunkten icke vara inne att med bevilln. belägga ett verk,
som jag hoppas står i nära förening med ett så stort verk,
som Götha canal; och i händelse R. St. gilla, hvad Utsk.
tillstyrkt, finnér jag en förnyad anledning till den mening,
jag tillförne yttrat, att lt. St. sällan bidraga till näringarnas
uppkomst.
Gr. Cronhjelm: Jag fruktar, att den siste värde talaren
blifvit föranledd till sitt yttrande genom mindre kännedom
om förhållandet med Trollhätte canalbolag. Att jag är
canalvän, derpå har jag förut gifvit bevis, och hvad Trollhätte
canal beträffar, önskar jag på det högsta, att den må
blifva ombyggd till samma dimensioner med Götha canal,
emedan stora resultat för hela landet dermed säkerligen skola
vinnas. Men jag har mig särskildt bekant, huru det står
lill med ifrågavar. bolag, för nedsättning af hvars bevillntsafgifter
någon anledning i närvar, förhållanden icke finnes.
K. M. har nemi. under förlidet år genom nåd. bref till directionen
förfrågat sig, huruvida bolaget skulle vara böjdt
för att ombygga Trollhätte canal till enhet uti dimensioner
med Götha canal, i händelse K. M., genom R. St:s frikostighet,
dertill skulle kunna anskaffa erforderliga medel såsom
lån, stäldt på amortissement genom visst belopp af årliga afgifter.
Det är mångens tro, att bolaget, hvaraf många actieägare
äro Gölheborgsboar, icke önska canalens ombyggnad,
emedan följden deraf skulle blifva, att skeppningen ej skedde
i Götheborg, då samma farkost kunde användas till lastens
fortskaffande från orterna uppe i landel, eller kring Wenern
och directe utrikes, och att derföre de första ritningar, som
öfver canalens nybyggnad blefvo uppgjorda, casserats genom
någon impuls från Götheborgska interesse!. Vare härmed
huru som helst, så har dock Styrelsen, som jag derför hembär
min tacksamhet, sökt förmå Trollhätte direction att på
ganska billiga vilkor emottaga lån att dermed ombygga
Trollhätte canal. Resultatet blef dock det, att bolaget förklarade
sig för canalens ombyggnad vilja emottaga lånet,
men med vilkor, att Kronan icke skulle hafva något ombud
i directionen, eller annan surveillance öfver sättet, huru medlen
användes, än en ledamot i revisionen, hvilket hvar och
en, som närmare besinnar förhållandet härmed, skall finna
endast vara ett hyggligt sätt att låtsa, som man önskade canalens
ombyggnad, då detta svar i sjelfva verket innefattade
ett afslag på det framställda förslaget. Jag har vid denna
riksdag väckt en motion, att, om någon utsigt skulle visa sig
till canalens ombyggnad, man dertill måtte kunna vänta
något understöd från R. St:s sida. Denna motion hvilar i
SlatsUtsk.; men jag befarar, att den icke kommer att leda
till det åsyftade ändamålet. Hvad jag anfört, torde emedlertid
bevisa, att bolaget söker aflägsna tidpunkten för canalens
ombyggnad, och under sådana förhållanden hemställer
jag till Frih. Ehrenborgh, om det är värdt att åt bolaget
eftergifva beviflningen. Men min mening, som jag ber att
på förhand få förklara, är att, sedan R. St. bifallit detta
betänk, och bevilln.'safgiftens utgörande sålunda är gifven,
vacka den motion, att, så snart bolaget börjar ombygga canalen,
detsamma må varda befriadt från bevillnrsafgiftens
erläggande. Om den siste värde talaren ägt upplysning om
dessa föi-hållanden, skulle jag tro, att han uti ett tillstyrkande,
sådant, som Utsk:s förevar, betänk, innefattar, icke skulle
funnit en anledning till stöd för sin yttrade förmodan.
Gr. van Fersen, Hans: Såvida den siste värde talarens
omnämnda motion för det första inkommit till Ståndet,
och sedermera kan påräkna bifall af R. St., skulle ett bifall
till förevar, betänk, vara af mindre betydenhet; men som
det, Hr Gr. Cronhjelm sagt sig ämna, nu ej är ämne för
närvar, discussion, har jag begärt ordet för att lemna en upplysning,
föranledd af frågans behandling inom Utsk., hvarest
reservanten upplyste, att canalbolaget har, om jag minnes
rätt, 10 proc. inkomst på actien, hvaraf en del afsättes till
bildande af en byggnadsfond. Om bevilln. för utdelningen
å actierna skulle erläggas, komme otvifvelaktig! denna bevil
ln:safgift e.tt drabba, icke actieägarne, utan byggnadsfonden;
och då således staten egentligen skulle förlora derpå,
att byggnadsfonden förminskades, har jag icke med min röst
kunnat biträda det beslut, betänk, innehåller.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Ifråga var.
motion äy ganska noga discuterad inom Bevilln.Utsk. och
skälen för och emot på alla sidor öfvervägade, och jag tror,
att det förslag, Utsk. framställt, grundar sig på verklig princip
och det förhållande, som bör äga rum. Utan alt vi
-
Den 5 Juni t. m.
133
dare upptaga tiden härmed, tillstyrker jag således betänkts
antagande.
Gr. Cronhjelm: Gr. v. Fersen har icke riktigt känt
förhållaudet, ty inkomsterna af Trollhättan utgöra icke 10,
utan, om jag rätt minnes, i5 a 17 proc., hvaraf 9 proc.
kunna tilldelas actieägarne och återstoden afsättes för byggnadsfonden,
med hvilken reparationer jemväl bestridas. Ett
vackert värdshus har blifvit uppfördt och andra beqvämliglieter
tillvägabragta för resande, som bese stället. Visserligen
har äfven genom Gr. v. Plåtens omsorg ett vackert arbete
vid Ström blifvit utfördt och kostat 200,000 r:dr; men jag
fruktar, att mycket af den rika fonden mera användes till
försköning och beqvämlighet för de resande, som bese stället,
än till canalfartens verkliga förbättrande. Hvad det beträffar,
att bevilln:safgiften skulle drabba, icke actieägarne, utan
fonden, så blir det revisionens sak att tillse, att enligt octrojen
allt utöfver 9 proc. afsättes till fonden, enär, vid octrojens
förlust, utdelning icke får ske till en skilling utöfver
berörde proc., så länge någon förbättring å farten fitines att
göra. Bevillningen måste således utgå af utdelningen, hvarpå
det också endast är fråga att lägga densammä.
Gr. von Fersen: Jag vill ej tvista med Gr. Cronhjeim
derom, att han icke äger bättre kännedom, än jag, om dessa
förhållanden. Jag har blott velat anföra, hvad en person,
som jag är viss om äger lika mycken kännedom öm förhållandet
som Gr. Cronhjelm, i Utsk. yttrat. Om jag misstagit
mig på siffran, kan sådant icke föranleda till klander,
emedan conclusionen af hvad jag yttrade i allt fall blir
densamma.
Gr. Cronhjelm har sagt, att hvad som öfverstege 9 proc.
skulle afsättas till byggnadsfonden; men jag hemställer, om
icke bevilln. skall tagas af brutto- och ej af netto-revenuen,
då följden således blir den, att actieägarne erhålla sina 9
proc. och byggnadsfonden kommer att vidkännas bevillntsafgiften.
Detta var det, som jag hade äran anmärka; och
jag har icke funnit mig rubbad i min öfvertygelse af hvad
som häremot blifvit anfördt.
Frih. Ehrenborgh: Ej heller jag har kunnat öfvertygas
af Gr. Cronhjelms argumentation. Gr. v. Fersen har
fullkomligen förekommit mig uti sin framställning af följderna
att lägga bevillning på bolaget; och jag har således
icke annat att tillägga, än att jag, på dé äf reservanten, Gr.
v. Fersen och mig framställda skäl, anhåller örn återrémiss
af betänkandet.
Hr af Billbergh: I anledning af hvad Gr. v. Fersen
tveksamt framställt, huruvida bevilln. skulle utgå af brultoeller
netto-utdélningen, får jag upplysningsvis meddela, att af
Utskts betänk., hvarest det heter, att, enligt deri citerade
184
Den 5 Juni c. ca.
bevillnrsförordningar, bevilln. skall erläggas med 5 proc. af
den utdelning, som icke öfverstiger 6 för hundradet, samt
med io proc. för hvad derutöfver utdelas, sålunda tydligen
synes, att det icke är af bruttorevenuen, som bevilln.
skall utgå. Äfven vågar jag till R. o. Ad:s eget bepröfvande
hemställa, huruvida rätta tiden nu är inne att besluta,
om bevilln. skall erläggas af utdelningen eller inkomsten.
Här är nu blott fråga om att tolka bevilln:sförordningen,
sådan den af sednaste Ständer beslöts, samt bestämma, om
bevillning för de föregående åren bör utgå eller icke. Jag
skulle derföre tro, att den frågan, huruvida bevilln. härefter
bör äga rum å denna utdelning, bör blifva föremål för
öfverläggning, när förslaget till ny bevilln:sförordning inkommer.
Jag anhåller om bifall till betänk, och att vi må inskränka
oss till det ämne, som nu egentligen är i fråga.
Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 12 blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo LagUtskts d. 2 dennes f. m. på bordet
lagda betänk. N:o 62 öfver Frih. Joh. Alb. Kantzous motion,
att bysatt gäldenär, som all sin egendom till borgenärerna
afstår, genast derefter må från bysättningshäktet lösgilvas.
Hr Rothlieb, Garl Fredr., hade inlemnat följande:
Sora R. o. Ad., uppå hemställan af Frih. Ehrenborgh,
C. W., för någon tid sedan förklarade, att med discuteringen
och afgörandet af åtskilliga af LagUtskts betänk:n borde
uppskjutas intilldess Hand.- och Utsökn:sbalkarna af den utarbetade
nya lagen till pröfning förekomma, enär berörde
betänk:n med dessa lagbalkar ägde den närmaste gemenskap,
får jag till H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt H. R. o. Ad.
vördsammast hemställa, att LagUtsk:s nu föredragna betänk:n,
i anledn. af Frih. Kantzous, Hr Rosenqvists, Hr af Grubbens
och af mig gjorda motioner om ändring och mildring i bysättningslagen,
måtte likaledes få blifva hvilande, intilldess
de kunna till pröfning företagas i ett sammanhang med ofvanberörde
lagbalkar, med hvilka de äga en ovedersäglig
gemenskap.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller vördsamt,
att Hr Gr* o. Landtm, täcktes göra R. o. Ad. den hemställan,
huruvida icke detta betänk, kunde få hvila för att
förekomma i sammanhang med alla de öfriga, som röra
executionsverket, helst jag har det hoppet, att LagUtsk.
möjligen inkommer med ett antagligt förslag till en i sin
helhet utarbetad executionsstadga.
I anledn. häraf beslöt R. o. Ad., att såväl LagUtsk:s nu
föredragna betänk. JN:o 62 , som samma Utsk:s betank:n N:o
63 öfver motioner om förbud emot utgifvande af skuldsedlar,
ställda till sedelhafvareu och till viss man elier ordres,
samt
Den 5 Juni c. m.
i85
samt N:o 65 i anleda, af motioner om ändringar och tillägg
i nu gällande stadganden, ang:de bysättning m. m., skulle
hvila lills LagUtsk. inkommit ined sitt utlåt, i anleda, af
K. M:s nåd. skrifvelse med öfverlemnande af förslaget till
den nya civillagen.
Vid förnyad föredragning af Lag.Utskrs d. 2 dennes f.
ro. på bordet lagda betänk. i\:o 64 öfver väckta motiouer
om antagande af en mera fri assigneringsrätt enskilda emellan,
än nu äger rum, blef samma betänk, ånyo hegardt på
bordet af Hr Rosenblad, Bernh., samt Frih. Ehrenborgh,
Casp. Wilh.
Ånyo föredrogos och biföllos LagUtskls d. i dennes f. m.
på bordet lagda betänkanden:
N:o 66. öfver Hr C F. Egnells motion, angrde ändring af
beräkningsgrunden för magistraternas bouppleckningsarfvoden;
N:o 67. öfver Riksd.fullm. Sam. Anderssons motion, att
fattigprocenten i sterbhus måtte utgå, icke såsom nu af summa
inventarii, utan i mån af behållningen, sedan skuld blifvit
alehagen;
N:o 68. öfver Riksd.fullm. Joli. Erikssons motion om
tillägg till 17 Cap. i3 §. Hand.bln;
N:o 69. öfver Hr Olof Wijks motion om ändring af sista
mom. 5 §. samt 1 mom. 7 §. i 17 Cap. Hand.b:n.
Föredrogs ånyo LagUtskrs d. 2 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 79, i anledn. af verkställd granskning utaf R. St:s
Just.ombudsm:s afgifna embetsberättelser och allm. redogörelse,
äfvensom utaf hans embetsdiarier och registraturer för
den sedan sista riksmöte förflutna tid.
Begärdes ånyo på bordet afFrihtna Åkerhjelm, Gust.
Fredr, samt von Schulzenheim, David.
Upplästes och lades på bordet LagUtskts memor. N:o
80 derom, att de lagstadganden , som vid innevar. riksmöte
beslutas af sådan beskaffenhet, att de tillhöra allmän civil—
och criminallag, måtte, så vidt ske kan, varda i en enda författning
kungjorda.
Upplästes följande från Ridd.Ulsk. inkemne
Hörsamste Memorial!
Ridd.Utsk. har från H. R. o. Ad. fått emottaga särskilda
remissser af inom Ståndet, utaf dels Hr Bråkenhjelm,
Pehr Reinh., dels Hr Gr. Cronhjelm, Otto Aug. och Hr
Aminoff, Joli. Fredr., väckta motioner med förslag till åtskilliga
ändringar i nu gällande Ridd.Ordin, i anledn. af
8 H. 24
D111 5 Juni e. ra.
hvilka remisser Utsk. nu för i ett sammanhang sitt Utlåt,
vördsamt afgifva.
Hvad således först angår Hr Bråkenhjelms, uti sjelfva
grunden för R. o. Ad:s representation ingripande, motion
derom, att R. o. Ad. hädanefter skulle vid riksdagarna representeras
på det sätt, att samtliga lefvande introducerade
ätter, efter nummerföljden i matrikeln, fördelades uti 4o lika
stora afdelningar, af hvilka hvardera inom sig valde för
hvarje riksdag io riksdagsmän, upptagna på till Ridd.directionen,
inom viss tid före riksdagens början, insändande
vallistor; så kan Utsk. icke understödja detta förslag.
Utsk. erkänner visserligen, att val lemna tillfälle för
förtroendet att uppsöka utmärktare egenskaper och, i sådant
afseende, äro lämpliga, då färre personer skola öfverlägga
och besluta om mångas angelägenheter och rätt. Men, om
detta valens stora värde skall uppväga de flera missbruk och
olägenheter, hvarmed de vanligen äro behäftade, fordras i
främsta rnmmet, att de verkligen skola lemna det tillfälle
att hylla förtjensten och vara ett uttryck af de väljandes
förtroende, som åsyftas. Sistnämnde ändamål synes icke genom
motionärens förslag kunna vinnas, ty om, på sätt motionären
föreslagit, valdistricten skulle bestämmas af nummerordningen
i matrikeln, och det således mången gång hände,
att personer inom samma valafdelning vore spridda uti
sinsemellan aflägsna orter inom landet, skulle de väljandes
afstånd från hvarandra göra valen till en skyldighet, sorn
icke af dem, enligt någon egen bestämd öfvertygelse, kunde
fullgöras, eller åtminstone hafva den följd, att de till Ridd.-  direct. insändande vallistorna komme att innehålla, nästan
hvar för sig, olika namn, och att således pluraliteten komme
att till det vig tiga riksdagsmannakallet väljas med endast
några få röster, helst flera familjer måhända underläte att
begagna en valrätt, som vore inskränkt inom medlemmarna
af några vissa slägter, och sålunda \ dess resultat blefve i
så betydlig mån beroende af slumpen; hvarföx-utan det säkert
komme att ej sällan inträffa, att vallistor blefve casserade
i anseende till hos de väljande bristande kännedom
angtde de valbara personernas qualificationer, vare sig såsom
i allmänhet behöriga candidater till riksdagsmän, eller deras
titel, värdighet eller dopnamn m. m.
Något sätt till förekommande af alla dessa svårigheter
vid förslagets verkställighet tilltror sig Utsk. icke att kunna
utfinna, och då den åsyftade förändringen icke synes innebära
de nödvändiga fordringarna af ett påtagligt företräde
framför den bestående ordningen, har Utsk. således ansett
sig böra Hr Bråkenhjelms ifrågavar. motion vördsamt afstyrka.
Vidare har Hr Bråkenhjelm föreslagit, att 23 §. Ridd.-  Ordn., hvarigenom bland annat stadgas, att den, som blifvit
vald till ledamot af Utsk., skall äga rätt att uti samma
Den 5 Junie. m.
plenum, i hvilket vallistan blifvit öppnad, eller i det nästföljande
denna befattning sig afsäga, hvarefter afsägelsen
icke må äga rum, utan med Ståndets samtycke eller emot
återlemnande af polletten och dermed följaktig förlust af
rikdagsmannarätten för den riksdagen m. m., måtte på det
sätt förändras, att en hvar ulskrsledamot af R. o. Ad. må
äga rätt att denna sin befattning sig afsäga icke allenast
i samma plenum, då vallistan öppnas, eller i det näst påföljande,
utan ock, sedan 4 månader förflutit från
den dag, då riksdagen, enligt 27 §. Riksd.Ordin,
tagit sin början, utan Ståndets samtycke eller
förlusten af sin riksdagsmannarätt; såsom skäl för
hvilken förändring motionären anfört, att då en riksdagsman
åtager sig ledamotskapet i Utsk., han af Reg.F:s 109 §. äger
gifven anledn. till den förmodan, att det åtagna arbetet ej
skall räcka utöfver 4 månader, hvarförinnan riksdag, enligt
nämnde grundlags §., bör vara slutad.
Utsk. får i anledn. häraf yttra: att Utsk. befarar, det
riksdagsärenderna i sin behandling skulle lida ganska mycket
genom alltför täta ombyten af ledamöter i Utskrn under
påstående riksdag, hvarföre det stadgande synes Utsk. ganska
ändamålsenligt, att afsägelserna skola ske, innan Utskin
inträdt i verksamhet; att, enligt den under flera riksdagar
bekräftade erfarenheten, de vigtigaste riksdagsarbetena vanligen
återstå till slutlig handläggning just vid den tidpunkt,
då, enligt motionärens förslag, alla R. o. Ad:s ledamöter skulle
kunna, utan anförda skäl och med bibehållande af sin
riksdagsmanna-egenskap, aflägsna sig från Utsk:n, och derigenom
lemna rum för personer, som, obekanta med de förberedande
arbetena och med tilläfventyrs olika tänkesätt och
åsigter, skulle betydligt försvåra och förlänga Utskms slutliga
åtgärder; att anspråken uppå verksamhet och uppoffringar
hos R. o. Adis ledamöter i och för riksdagens angelälägenheter
icke synas vara för långt sträckta, då Ridd.Ordn.
medgifver, icke blott trenne veckors ledighet, under det
befattningen i Utsk. fortfar, utan ock, att afsägelse när som
helst må äga ram utan något slags äfventyr, såvida Ståndet
dertill lemnar sitt samtycke; hvaremot endast för den händelse,
att ett sådant samtycke vägras, d. v. s. att några giltiga
anledningar för afsägelsen ej kunnat förebäras, förlusten
af riksdagsmannarätten kommer i fråga.
Vid ett sådant förhållande finner Utsk. icke någon anledning
att till den af Hr Bråkenhjelm föreslagna ofvanberörde
förändring i 23 §. Ridd.Ordn. tillstyrka bifall.
Under åberopande af de vid föregående riksdagar anförda
skäl för afskaffande af bänkmunsinrättningen samt införande
hos R. o. Ad., såsom hos de öfriga RiksSt., af omedelbara
val af electorer, har Gr. Cronhjelm, Otto Aug., till
antagande hemställt det förslag till val af electorer, som innefattas
uti Ridd.Utskrs rid sista riksdag afgifna sednare
Den 5 Juni c. m.
betänk., eller att R. o. Ad:s hela antal måtte delas i fem lika
stora afdeluingar, deraf hvar och en inom sig valde fem
electorer.
Detta ärende har Utsk. i öfvervägande tagit, samt först
ansett sig höra afgöra, huruvida bänkmrsinrättningen i sitt
närvar, skick borde bibehållas; och enär det dervid icke
kunnat undfalla Utsk:s uppmärksamhet, att genom det ringa
antal af 9 ä jo personer, som nu vanligen utgöra en
bänkmrsafdelning, det förhållande understundom kan uppkomma,
att inom en afdelning ej funnes någon och inom en
annan deremot flera, af de väljande kända, lill bänkmän
lämpliga personer, åt hvilka man i detta afseende skulle vilja
lemna sitt förtroende, har Utsk. ansett en förändring uti de
angående bänkm:s- och electorsvalen uti Ridd.Ordn. nu befintliga
stadganden böra äga rum; från hvilket beslut dock
Hr Gr. Ridderstolpe, Hr Frih. d’AIbedylrl samt Hr Gr. och
ordföra iden varit skiljaktiga enligt deras betänk, vidfogade
reservf tion.
I fråga sedermera om sättet, hvarpå en sådan af Utsk.
nödig ansedd förändring må kunna tillvägabringas, tvekar
Utsk. ej att erkänna såsom mest principenligt, om R. o. Ad:s
electorer kunde väljas omedelbart af Ståndet utur massan
och utan inskränkning till någc 1, vare sig bänkmans- eller
electors-afdelning, emedan, und • förutsättning att främmande
inflytelse eller inverkan på eu sådant val icke äger rum,
hvarje ledamot af Ståndet derigenom otvifvelaktigt skulle
hafva den honom i grundlagarna tillagda frihet vid valrättens
utöfning närmast och säkrast sig förbehållen; men då
detta valsätt, hvarom förslag vid sistförflutna riksdag varit
väckt, och hvilket af af dåvar. Ridd,Utsk. i dess första betänk.
, ang:de en förändrad Riddordn., jemväl understöddes,
skulle, på sätt flera af Ståndets ledamöter vid förra riksdagen
fullständigt ådagalagt, i sin verkställighet medföra större
svårigheter och olägenheter, än dem man dymedelst haft
för afsigt att förekomma, tror Utsk. denna princip för electorers
utväljande hellre böra, åtminstone tills vidare, lemnäs
utan tillämpning, än att man skulle söka genomföra
densamma, under äfventyr att snarare aflägsna än befrämja
det ändamål, som dermed vore åsyftadt. Ätt åter, på sätt
motionären föreslagit, indela R. o. Ad. i fem lika afdelningar,
deraf hvar och en inom sig skulle välja fem electorer,
synes Utsk. vara hvarken lämpligt eller principenligt; ty,
utom det att ett så beskaflädt valsätt i visst hänseende skulle
närma sig till det fordna valsättet classvis, hvars olämplighet
föranledt classfördelningens utbytande emot bänkm:sirirättningen,
bör det, efter Utsk:s tanka, icke förbises, att
genom den vigtiga befattning, electorerna i afseende på Utsk:ssättningen
och den deraf omedelbart härflytande verkan
på liksdagsärendernas gång utöfva, valet till dessa functioner
är så högst magtpåliggande, att, örn någonsin, nöd
-
Den 5 Juni c. ra.
>89
vändigheten här inträder för de väljande att icke vara
bundna vid den ena eller andra afdelningen af Ståndet,
utan att tvärtom kunna utur massan deraf verkställa deras
val. Denna frihet vid valförrättningen skulle emedlertid ge-r
norn antagandet af motionärens förslag helt och hållet tillintetgöras,
utan att saknaden deraf kunde, efter Utskrs öfvertygelse,
anses vara ersatt genom den förmenta fördelen af
valrättighetens öfverflyttande på samtliga ledamöterna inom
hvarje afdelning; och då nu, på sätt Utsk. här ofvan anfört,
electorsvalet af Ståndet i massa icke utan alltför stora olägenheter
lärer kunna tillvägabringas, tror Utsk. det nu gällande
valsätt äga ett bestämdt företräde framför det, motionären
framställt, hvarföre ock Utsk. väl finner sig ej kunna
understödja hans förslag om bänkmäns afskaflände, men lik-?
väl, för att undanrödja ofvan först anmärkta olägenheter i
afseende å den ordning, hvaruti de hittills blifvit utvalda,
böra deruti vördsamt tillstyrka en sådan förändring, att
II. o. Ad. måtte, i stället för 5o afdelningen, indelas ut;
a5, af hvilka, på hittills öiligt sätt, hvardera väljer 2
bänkman.
Emot denna Utskrs åsigt hafva Hrr af Geijerstam och
Lagerstråle, Gr. Gyldenstolpe och Frih. Stjernstedt anmält
sina reservationer , hvilka betänk, åtfölja.
Uti särskilda motioner hafva Hr Aminoff, Joh. Fredr,,
och Gr. Cronhjelm, Otto Aug., föreslagit den förändring i
11 5- Ridd.orda., att R. o. Adrs begge anteckningar måtte
varda förrattade inom fyra dagar efter det Landtmarskalk
blifvit af K. M. i nåder utnämnd; äfvensom den förstnämnde
hemställt, att bänkmansvalet icke må äga rum förrän på
tredje dagen efter sista anteckningen, samt electorsvalet ej
förrän tre dagar efter bänkmrsvalet.
Och då det icke synes vara principenligt, att med R.
o. Ad:s organiserande längre uppehåll skall äga rum, än
med de andra RiksSt:s, har Utsk. ansett sig äga anledning
till den hemställan,
att R. o. Ad:s båda anteckningar skola verkställas inon;
den, i Riksd.ordnrs 21 §., för de öfriga RiksSt:s legitjma-r
tion föreskrifna tid af 4 dagar.
Men som det likväl, i och för Utsk:svalen, torde vara
nödigt, att tillfälle till immatriculering bland R. o. Ad. äfven
lemnäs å de dagar, som kunna förflyta emellan andra
anteckningen och R. Strs sammanträde på rikssalen; altså
har Utsk. trott vid ofvannämnde stadgande det tillägg böra
fogas, att
Ridd.directm bör, efter andra anteckningens slut, för en
fortsatt utdelning af polletter sammanträda en half timma
före hvarje hos R. o. Ad., innan riksdagens öppnande å
rikssalen, inträffande plenum, till och med det, som alltid
äger rum dagen före plenum plenorum.
Och emedan 11. o. Adrs matrikel således, flera dagar
igo
Den 5 Juni e. m.
innan bankmäns valet, enl. 18 §. Ridd.Ordn., inträffar, kan
tryckas och blifva för Ståndets ledamöter tillgänglig, anser
XJtsk. det af Hr Aminoff åsyftade ändamål med bänkm:svalens
uppskof till tredje dagen efter sista anteckningen derigenom
vara vunnet och något särskildt stadgande derom
således ej erfordras.
Beträffande derefter samma ledamots förslag, att electorsvalet
ej må ske förrän 3 dagar efter bänkmtsvalet, så,
enär sådant skulle alltför mycket fördröja Utsktns organisation,
hvilken, enligt det af samtliga PiksSt. vid innevarande
riksdag gillade förslag till andril g i. 28 §. Riksd.Ordn.,
bör vara verkställd inom tolf dagar efter riksdagens början,
samt den omständighet, att bänkmännen sammanträda genast,
eller omedelbart efter sitt utväljande, för att utse electorer,
torde, i Utsk:s tanka, säkrare än ett uppskof bereda
det af motionären åsyftade föremål af gemensam och oberoende
öfverläggning rör:de valen, har Utsk. ansett
sig böra detta Hr Aminoff» förslag afstyrka.
Hr Frih. Hermelin och Gr. Gyldenstolpe hafva i denna
punkt varit af olika tanka.
Hr Gr. Cronhjelm, Otto Aug., har gjort framställning
om afskaffande af andra uppropet vid voteringar och val hos
R. o. Ad., hvilket uti 3i §. Ridd.Ordn. nu befintliga stadgande
förments icke vara i öfverensstämmelse med 53 §.
Riksd.Ordn., der aine upprop icke äro omnämnda, utan endast
föreskriften om votering; och då motionären icke kunde
inse behöfligheten och nyttan af andra uppropet, samt
fann en särskild beqvämlighetsanstalt för de tilläfventyrs
försumliga ledamöterna af R. o. Ad. olämplig, förmodade
motionären , att ifrågavar. bruk endast qvarstode såsom en
lemning från de tider, då riksdags- och riddersmannen till
den grad förglömde sitt kall och sin öfvertygelse, att han
lät nyttja sig såsom ett blindt verktyg eller en voteringsmachin
för den ena eller andra partichefen, och då dessa
chefer behöfde det tidsuppskof, som uppropet medförde,
för att genom i förstugan placerade ordonnancer och betjenter
efterskicka den nödvändiga voteringsmassan; uppå
hvilka skäl Hr Gr. Cronhjelm ansett den nödiga rättskänslan
och tidsandan fordra att afskaffa en institution, sorn'på
sådant sätt kan för olofliga ändamål begagnas och hvilken
för den riksdagsman, som uppmärksamt följer sitt vigtiga
Lall, icke är af något slags gagn.
Vid pröfning af detta ämne har Utsk., lika med motionären,
ansett ifrågavar. bruk icke hemta sin anledning
från grundlagen, samt således innefatta en afvikelse från den
ordning, som vid val och voteringar inom de andra 3 RiksSt.
äger rum; och emedan Utsi., för sin del, hyser den
åsigt, att, enl. hvad 12 §. Riksd.Ordn. jemväl i allmänhet
synes åsyfta, äfven de parlamentariska bruken inom samtliga
Representationens lagstiftande fördelningar böra vara ena
-
\
Ben 5 Juni e. m.
•9»
handa, samt Utsi. ingalunda finner någon vidsträcktare rätt
höra stadgas för representanten på Riddarhuset, än för riksdagsmannen
i något annat Stånd, att, dei’est han försummar
att vid uppropet till voteringen tillstädeskomma, genom
ett ytterligare upprop få sin voteringsrätt förvarad; hvarigenom
borttages en, isynnerhet för R. o. Ad., behöflig tid;
ty och som den möjlighet af öfverraskning vid ärendernas
föredragning, som åberopats såsom skäl för aldra uppropets
bibehållande, numera blifvit förebyggd genom det stadgande
i 28 §. Ridd.Ordn., att för hvarje plenum en särskild föredragningslista
bör uppgöras, hvaraf en afskrift under påstående
plenum bör vara i riddarhussalen uppsatt, derå alla
förändringar i föredragningsordningen, hvarom Ståndet i enlighet
med 47 §■ Riksd.Ordn. kan öfverenskomma, genast
skola anmärkas; altså och då andra uppropets afskaffande,
enligt Utskrs förmenande, torde leda derhän, dels att de,
som verkligen interessera sig för den sak, hvarom handlas,
låta det vara sig mera angeläget, än nu, att deltaga i öfverläggningarna,
åtminstone att qvarstadna för att afhöra
discussionen, dels att förekomma, hvad som nu lätteligen
kan hända, att nemi., de till andra uppropet skyndande ledamöterna
komma att votera utan tillräcklig pröfning af
ämnet, om icke till följd af en på förhand verkande impuls,
åtminstone mången gång enligt den, alltid i mer eller mindre
mån ensidiga, framställning af ämnet, som blifver dem
meddelad från den eller dem af den ena eller andra meningens
anhängare, hvilka de, i sin villrådighet, först tillfrågade
om hvad som vore föremålet för voteringen; fördenskull
finnér Utsk. sig böra vördsamt tillstyrka
att andra uppropet vid val och voteringar må afskaffas.
Hrr Lagerstråle, Gyllenhammar, Frih. d’Albedyhl samt
Hr Gr. och ordför. hafva mot detta Utskts beslut anmält
sin reservation, hvilken finnes detta betänk, bifogad.
Slutligen har Hr Gr. Cronhjelm, såsom en olullständighet
i Ridd.Ordn. anmärkt, att, ehuru 1 Art. 4 §• af Ridd.-  directls instruction stadgar, att om ordinarie ledamot utur
Direct. afgår, en utaf de af R. o. Ad. valda suppleanterna
skulle inträda, Ridd.Ordn. likväl icke i detta afseende omförmäler
något suppleantval. Ett stadgande härom liar Hr
Gr. ansett nödigt, äfvensom han förmodat det då vara lämpligare
att föreslå val af särskild suppleant för ordföranden
och särskilda suppleanter för de öfriga Ridd.directörerna.
Och som Utsk. jemväl för sin del anser ett allmänt stadgande
om val af suppleanter för Ridd.direct:s ledamöter
lämpligen böra finnas, samt, lika med motionären, förmodar,
att andra qvalificationer sökas hos en ordförande i den
Direction, som emellan riksdagarna närmast vårdar H. R. o.
Ad:s angelägenheter, än hos Direct:s öfriga Hrr ledamöter,
hvilkas befattningar tillika icke, såsom ordförandens, äro helt
och hållet hononära; altså har Utsk. trott sig äga anledning
Den ä Juni e. ra.
vördsamt på det sätt tillstyrka bifall å Hr Gr. Cronhjelms
framställning, att i 87 §. ltidd.Ordn. det tillägg må införas,
att
särskildt val, på sätt 33 §. Ridd.Ordn. stadgar, skall in
pleno vid hvarje riksdag anställas till ordförande i Ridd.-  directionen och hans suppleant, samt särskildt val till
de öfriga sex ledamöterna i Direct. jemte suppleanter,
hvilkas antal Utsk. lämpligen anser kunna bestämma*
till tre.
Dock emedan nu gällande 3y §. i Ridd.Qrdn. endast föreskrifver,
att R. o. Ad. genom val in pleno vid hvarje
riksdag utser en af sju ledamöter bestående Direetion, hvilken
förvaltar Riddarhusets angelägenheter, utan att dervid
bestämmes, att dessa ledamöter skola vid ett och samma
tillfälle väljas, anser Utsk. R. o. Ad. vara af Ridd.Ordn.
oförhindradt, alt, derest Ståndet så tjenligt finnér, utan.det
af Hr Gr. Cronhjelm föreslagna tillägg i nämnde Ståndsstadga,
besluta, att valet till Ridd.direetion skall vid denna
riksdag ske, på sätt Utsk. här ofvan hemställt.
Och lärer Utsk., sedan det fått emottaga II. R. o. Ad:s
beslut uti här ofvan förekomna frågor, till II. Ståndet få
inkomma med de förslag till förändringar i Ridd.Ordms eller
instruetionens för Ridd.directionen redaction, som deraf
kunna påkallas; hvarefter samma förändringar torde komma
att, i förra afseendet, till K. M:s nåd. sanction i
underd. hemställas. Hvilket dock allt till II. R. o. Ad.'s
egen ompröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm d. 28
Maj i83/p
På RiddarhusUtskottcts vägnar
II. F. Strömfelt.
W. F. Dalman.
Reservationer.
Emot tillstyrkandet af förändri ng i nu gällande
bänkmansval af Hr Frih. d’AIbedyhl, C. G.
Emot det af Utsk:s pluralitat fattade beslut, att hos
H. R. o. Ad. tillstyrka förändring uti de stadganden, Pudd.-  Ordn. innehåller, ang:de bänkmisvalen , utbeder jag mig att
få till prot. låta anteckna och till li. Ståndet medfölja min
Reservation.
Denna reservation grundar sig på de skäl, som lära
jföranledt R. o. Ad. att vid sistförflutna riksdag afslå Ridd.-  Ulskts gjorda förslag, ang:de electorers utväljande af Ståndet
in pleno, och hvilka skäl jag funnit hufvudsakligen vala
anförda af Hr Gr. Arvid Posse, dels då förslaget till ny
Ridd.Ordn. första gången discuteradcs d. 9 April 1829, dels
•Vid pröfningen och afgörandet d. 7 Aug. samma år af 18
§. utaf det förnyade förslag, som, i följd af förstnämnde
förslags återremitterande, blifvit af Utsk. afgifvet.
Den 5 Juni e. ra.
Lika med Hr Gr. Posse Ur jag öfvertygad, att om bänkmtsindelningen,
hvilken redan under den s. k. frihetstiden lärer
varit införd och först upphört, då R. o. Ad. blef indelad
i classer, samt ånyo infördes år 180g, då classindelningen
afskaffades, nu åter skulle abrogeras samt electorer väljas
af hela Ståndet samfäldt, stora olägenheter deraf skulle
uppkomma. R. o. Ad:s Hrr ledamöter lära icke kunna vid
riksdagarnas början vara med hvarandra så bekanta, att de,
hvar för sig, skulle kunna uppgöra listor, hvardera på 20
till den magtpåliggande electorsbefattningens bestridande lämpliga
personer, hvarföre ett stort antal af dessa vallistor troligen
skulle komma att uppgöras i följd af blindt förtroende
till andra, eller ock dessa listor blifva sins emellan till
den grad skiljaktiga, att personer kunde blifva electorer
med endast några få röster, hvilket visserligen icke kan
vara ändamålsenligt.
Det för ett förändradt valsätt af electorer anförda skäl,
att, i följd af bänkmtsafdelningarnas mängd, den händelse
möjligen skulle kunna inträffa, att endast en eller två personer
komme att utgöra en sådan afdelning, finner jag fullkomligen
vederlagdt genom erinran, att Ståndet, vid den
tid då bänkmtsafdelningarna upprättas, aldrig lärer varit eller
någonsin torde kunna förmodas blifva så fåtaligt, att det
endast skulle utgöras af 100 personer, hvilken omständighet,
om den ock någon gång vid riksdagarnas slut skulle
inträffa, icke är af betydenhet, enär Utsktn då längesedan
äro organiserade.
Den invändning, hvilken för öfrigt äfven jag vill medgifva
icke vara utan vigt, att nemi. bänkmtsvalen endast
synas vara en omväg, som skulle kunna anses mindre bestämdt
uttrycka Ståndets åsigt, finner jag vara undanröjd
genom erinran, att, då Ståndet är deladt i 5o delar, alla
opinioner ostridigt äro mera i tillfälle att yttra sig, än om
Ståndet alldeles icke delades, eller ock endast uti några få
större afdelningar, då det blefve majoriteten, som komme att
bestämma hela valet.
Alldeles enahanda synes mig förhållandet vara med det
emot bänkm.sinrättningen föreburna påstående, att dessa val
skulle ökä lättheten att inverka på tillsättandet af ledamöter
i Utsk:n. Genom afskaffande af bänkmrsinrättningen skulle
matij enligt min öfvertygelse, fastmera gifva anledning åt en
sådan inverkan, hvilken dessutom likaväl från den ena som från
den andra sidan skulle kunna befaras att söka göra sig gällande,
då, till följql af ett sådant afskaffande, majoriteten inom
Ståndet ensam komme att tillsätta electorerna. Så länge
bänkmtsvalen fortfara att äga rum, blifver deremot äfven
minoriteten icke utan betydelse vid ifrågavar. förrättning,
enär det icke lärer vara att förmoda, att majoriteten i hela
Ståndet någonsin skulle kunna vara så jemnt fördelad,
S Ii. *5
Den 5 Juni e. m.
att den skaile utgöra pluralitet irom hvarje bänknlahsäfdelning.
Det är med åberopande af alla dessa skäl, jag pä det
högsta afsfyrker den af motionären ifrågasatta förändring.
Häruti instämde Hr Gr. Ridderstolpe sami Hr Gr.
Strömfelt, H. F.
Af Hr Frih. Stjernstedt, Lars, emot afstyrkan
d
e t a f G r. Cron hjelms motion om omedelbart
val af electorér:
Emot det af Utskrs pluralitet fattade beslut att, med
afstyrkände af Hr Gr. Cronhjelms motion, endast med någon
mindre betydlig förändring bibehålla bänkmlsvalen får
jag mig reservera samt anhålla, att min reservation malte
få betänk, till H. Ståndet åtfölja.
Olägenheterna af bänkmtsva] äro i min tanka ganska
påtagliga.
För att förbigå den onödiga omgången med dessa val
är det för det första ofta svårt, om icke omöjligt, att
inom en tillfälligt bildad krets af 10 eller 20 personer
filina en eller två, om hvilkas moraliska och iutellectuella
egenskaper man äger ens någon, ännu mindre någon tillförlitlig
kännedom. För det andra kunna bänkmtsvalen icke
anses såsom fullt sjelfständigt; enär det visat sig lätt att
controllera, huru inom ett antal af 10 eller 20 personer
hvar och en afgifver sin röst. För det tredje har erfarenheten
ådagalagt; att vid bänkm:svalen rösterna ofta varit så
delade, att många blifvit bänkman genom lottning, utan alt
hafva erhållit mera än en ä två röster; ett förhållande,
hvilket föranleder dertill; att bänkmännen icke ens kunna
anses tillsatta af Ståndets majoritet, utan oftast af en slunta;
skickligt förberedd af ett eller annnat interesse. För det
fjerde är det en allmän och obestridlig sanning, att de indirecta
valen sakna till en stor del interesse för de väljande; ty
dels är man alldeles icke säker, huruvida den blifvande bänkmannen
kommer att med sitt val af eléetorer stadna på dé'
personer, sorn man sjelf önskade dertill välja, dels utgör
han blott en högst obetydlig minoritet vid ett blifvande
elcctorsval, hvilket alltid och oundvikligen kommer att bero
af listor.
Om deremot valet sker directe till eleetörer inom t. ex.
en afdelning af 100 ledamöter eller cn femtedel af Ståndet,
beräknad efter det antal, som vanligen vid början af riksdagarna
är församladt, sä nr denna reunion icke så stor,
att den ju icke kan före electorsvalet sammanträda och öppet
öfverenskomma om de personer, som äro till electorer
lämpliga; hvarvid de nykomna riksdagsmännen kunna af de
med personerna närmare bekanta erhålla nödiga anvisningar
och upplysningar om de ifrågaställdes egenskaper. Detta skulle
säkerligen väcka ett stort interesse för valet; och då det sålunda
bereddes tillfälle för hvar och en att i en offentlig
Deli 5 Juni c. ra.
discussion utsäga sin mening öfver de grundsatser, man önskade
mätte göra sig gällande vid de blifvande Utsktsvalen,
skulle åtminstone dermed vinnas, att om listor toges, sådant
icke skedde i okunnighet angtde hvad dessa inneburo.
För öfrigt synes farhågan för listor, äfven om den är uppriktig,
icke förtjena särdeles mycket afseende. Örn allenast
de väljande erhålla tillräcklig tid för alt underrätta sig rörande
de begge motsatta meningarnas candidater, så,att de
ej, såsom nu någon gång torde vara händelsen, valde blindt
eller, så till sägande, på måfå, sä tyckes det ingalunda vara
orättvist, att majoriteten i denna som i andra voteringar
bestämmer resultatet; och om detta resultat icke bifver
det bästa, måste orsaken dertill sökas uti de väljandes brist
på sjelfständighet och omdöme, samt deras mer eller mindre
riktiga föreställningssätt om sina åligganden såsom folkets
representanter, d. v. s. den måste sökas uti sjelfva representationens
sammansättning och ingalunda deruti, att listor
blifvit från den ena eller andra sidan kringspridda. Hvad
slutligen angår den befarade approximationen till den gamla
classfördelningen, torde fruktan derför vara alldeles öfverflödig,
enär nämnde fördelning berodde af den högre eller
lägre värdigheten inom Adeln och således inskränkte ståndsindividernas
inflytande i förhållande till samma värdighet;
men den nu föreslagna fördelningen till electorsvalen återgifver
alla lika rätt och innefattar allenast en utsträckning
af samma princip , som den för bänkmansindelningen.
Då jag, lika med Utskts pluralitet erkännande såsom
mest principenligt, att R. o. Ad:s electorer valdes af Ståndet
utur massan, utan någon inskränkning till afdelningar,
likväl, i anseende till de med ett sådant valsätt oundvikligen
förenade större svårigheter, nödgas från framställande af
ett dylikt förslag afstå, vågar jag på ofvan anförda skäl för
min del vördsamt tillstyrka bifall till Hr Gr. Cronhjelms
motion, eller att R. o. Ad:s hela antal måtte fördelas i fern
afdelningar, deraf inom hvarje afdelning väljas fem electorer.
Häruti instämde Hr Gr. Gyldenstolpe, G., samt Hr
af Geijerstam, Claes.
Hr L agerstråle, G. R., förklarade, det han, utur åsigten
af de directa valens principenlighct samt den besparing af tid,
som derigenom vunnes, yore af dea tanka, att bänkm:-valen
borde försvinna samt electorer af Ståndet omedelbart
väljas på det sätt, att lt. o. Ad. delades i 25 afdelningar,
deraf hvarje afdelning valde en elector.
Emot afstyrkandet af Hr Aminoffs motion om
uppskof med elector svalet till tre dagar efter
bänkmansvalet.
Hr Frih. Hermelin, Carl, och Gr. Gyldenstolpe,
Carl, förklarade, att de ansåge electorsvalet böra uppskjuta*
en eller annan dag efter bänkip;svalet.
Den S Juni e. m.
Emot tillstyrkandet, att andra uppropet borde
afskaffas, af Hr Lagerstråle, G. Ii.
Andra uppropet vid voteringen hos R. o. Ad., nu uti
3i 5- af Ridd.Ordn. lagligen stadgadt, synes icke kunna vara
i strid med Riksd.Ordnls föreskrifter, då derstädes intet
stadgande finnes, huru upprop vid voteringar böra inrättas.
I afseende på dess lämplighet får jag anföra följande:
Om H. R. o. Ad. vore sammansatt af ledamöter, hvilka
så odeladt kunde egna sin tid åt riksdagsmålen, att deras
oafbrutna närvaro vid öfveriäggningarna kunde fordras,
skulle, om man i allmänhet anser tvingande åtgärder för detta
ändamål nyttiga, ett stadgande, att dörrarna genast efter
pleni början skulle stängas, för att icke öppnas förrän vid
dess slut, i min tanka vara consequentare än alla partiella
förändringar och stadganden, som åsyfta samma ändamål.
Då jag åter måste anse ändamålet med voteringen vara
att utröna pluralitetens mening inom Ståndet, så organiseradt,
som det befinnes, samt andra uppropet åsyftar att
lemna tillfälle åt de ledamöter, hvilkas andra, lika vigtiga
tjenstegöromål fordra deras närvaro på andra ställen, dels
att återkomma till voteringen, om de aflägsnat sig före dess
början, dels, om de höra till sista bänkarna, att bortgå vid
första uppropet för att med betydlig tids besparing kunna
passa på vid det andra, får jag reservera mig emot Utskrs
beslut att tillstyrka det sistnämndes borttagande. Det skäl,
som i min tanka mest talar för denna åtgärd, är, att R. o.
Ad:s öfverläggningar vanligen icke medhinnas samtidigt med
de öfriga RiksSt., och att således borttagandet af andra
uppropet, hvilken i någon mån kunde bidraga dertilll, vore
ett billigt afseende mot dessa Stånds interessen. Men då
samma billiga afseende å deras sida bör förutsättas på det
förhållande, att R. o. Ad:s ledamöter icke genom aflöning
hafva samma tillfälle att göra sig fria från andra göromål,
torde den tidsvinst, som å endera sidan är i fråga, finnas,
billigt vis böra tillkomma R. o. Ad:s ledamöter.
Upplysningsvis torde få tilläggas, att då frågan, vidlyftigt
ventilerad, vid sista riksdagen förevar, blef andra upp-,
ropet med betydlig pluralitet bibehållet.
Häruti instämde Hr Gyllenhammar, Axel, Frih*
d’Albedyhl C. G., samt Hr Gr. Strömfelt, H. F,
Lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet Constit,Utsk:s mentor,
N:ris 8, 9, i o och 11.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den g Juni.
*97
Måndagen den 9 Juni 18 34-
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 5 dennes e. m.
Justerades pleni-prot:n för d. 28 sistl. Maj f. och e. m.
samt för d. 3o i samma månad.
H. Ex Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hrr Stockenström,
Erik, och Oxehufvud, OlofPhil., afsagtsig, den
förre sin plats i StatsUlsk., i anseende till sjukdomsförfall,
och den sednare sin plats i LagUtsk., i anseende till förestående
tingsförrättningar; anmodande H. Ex. Hrr Electorer
att skyndsamligen i dessa Hirs ställe utse nya utsk:sledamöter.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 2 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 123 i fråga om hegardt statsanslag för en
hamnbyggnad vid Cimbritshamn.
Hr Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach.: Jag
skall vördsamt anhålla att få veta, huru de öfriga Stånden
afgjort detta betänkande.
Underteckn. Ri d d. S e cre t.: StatsUtskrs ifrågavar. betänk.
är bifallet af Borgare- och BondeStånden. Från PresteSt,
har ännu ingen underrättelse inkommit.
Hr Munck af Rosenschöld: Som jag blifvit säkert
underrättad, att äfven PresteSt. bifallit detta utlåt., vill jag
icke upptaga tiden med bestridande af dess antagande äfven
bär, isynnerhet som jag ämnar framkomma med en motion
i samma ämne i anledn. deraf, att StatsUtsk. icke afvaktat
resultatet af den undersökning, som Regeringen låtit en sakkunnig
man anställa. Jag vill således icke bestrida, att utlåtandet
i sakens närvarande skick bifalles.
StatsUtsk:s uti. N:o 123 bifölls.
Företogs till pröfning Bevilln.TJtskrs d. 2 dennes f. m.
på bordet lagda betänk. N:o 10, i anledn. af åtskilliga till
Utsk. remitterade motioner, ang:de tullen å Rån Finland inkommande
varor.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Då jag nu täger
mig friheten att yttra några ord i anledn. af BevjlIn.TJtsk:s
framställda förslag, ”att R. St. måtte hos K. M. i und. an”hålla,
det hädanefter icke något särskildt undantag för
”Finland måtte äga rum, utan detta land vara underkastadt
"samma tullafgifter, som i allmänhet af R. St. å inkomman
-
"de varor blifva bestämda,” skall jag icke åberopa stadgandet
uti 12 §. Reg.bl, emedan jag då säkerligen skulle mötas
med det inkast, att Bevilln.SJtskrs förslag, såsom varande
framstäldt i önskningsform, icke skulle kunna anses leda till
någon slags inskränkning eller begränsande af K. M:s uti nyss
omtalade §. stadgade rättighet, att med främmande magter
afsluta traktater; utan jag skall, med åsidosättande af alla
formfrågor, blott hålla mig vid saken. Jfag skulle då tro,
att, innan en så beskaffad önskan som den ifrågavar. tili K.
M. framställdes, det borde närmare undersökas, huruvida
den åsyftade förändringen under närvar, förhållanden kan
vara fullt verkställbar, utan att i mer eller mindre mån
laedera andra bestående interessen. Till dessa interessen räknar
jag i första rummet consuinenternas, hvilket, ehuru producenternas
visserligen synes böra få intaga första rummet,
likväl tolde böra åtminstone så vida afses, att det må skyddas
för. ett alltför tvärt afbrott genom en så ingripande
förändring, som den ifrågavar. Till dessa interessen räknar
jag dernäst det, sorn är fästadt vid den icke obetydliga transitohandel!),
hvilken blefve afbruten, eller åtminstone i betydlig
mån minskad, om K. M. nu genast skulle bifalla det
framställda förslaget.
Det gr otvifvelaktigt, åtminstone förefaller det mig så ,
att Bevilln.Utsk. ganska riktigt uppgifvit det mål, hvartill
man bör framgå; men jag tror blott, att detta framskridande
bör ske gradatim, och det är endast deruti, mina åsigter
skilja sig från Utsk:s. Den sist tillkomna provisoriska tariffen
visar äfvenväl, huru Regeringen fortgår på denna väg,
som den längesedan börjat att beträda. Det kan icke vara
mig tillständigt att ingå i några närmare detailler, angrde de
vilkor, hvarpå den nu under underhandling varande tractaten
kan komma att afslutas, så mycket mindre, som dessa
naturligtvis bero på ömsesidig öfverenskommelse; dock
vågar jag försäkra, att tractaten såväl i afseende på sina
stipulationer som i afseende på tiden, hvarunder den kommer
gtt fortfara, skall visa, att Regeringen ämnar gå den
väg, Utsk. nu föreslagit. Det är blott de tvära afbrotteu,
man bör söka att förekomma; och får jag äfven fästa uppmärksamheten
derpå, att tariffen utgör blott en del af tractaten,
som omfattar många andra vigtiga förhållanden, hvaribland
jag blott vill nämna Svenska exporthandeln på Finland,
hvilken äfven är grundad på en särskild fördelaktigare
tariff, och vidare våra handelsrelationer med de Ryska, utom
Finland belägna Östersjöhamnarna, men framförallt de för
Uorrige så vigtiga handelsförhållandena emellan Nordlanden
och Finmarken samt Ryska hamnarna vid Hvita hafvet.
Då ingen fritt ingången tractat kan vara unilateral, d. v.
s, sådan, att alla förmånerna vore blott på den ena sidan
och ingen på den andra, måste man öfverväga de ömsesi<liga
fördelarna, och jag skulle då tro, att de förmåner, Fi,i
-
D c ii 9 Juni
*99
ska handeln på Sverige tillgodonjuter, äro uppvägda å vår
sida aF hyssnämnda fördelar. Idet är klart, att om alla förmåner
skulle på en gång betagas Finska handeln på Sverige,
nian då icke kunde begära, att Ryssland skulle bibehålla
osS vid våra nuvarande handelsförmåner på Finland
och Ryssland, och vi skulle då icke allenast gå miste om de
fördelar, vår exporthandel tillerkännes i Finland, utan äfven
kanhända tillskynda Brödrariket icke obetydliga förluster.
Vi böra således med försigtighet gå lill väga och långsammare
framskrida till det mål, som Utskts tillstyrkande afser
och som jag i principen, fastän icke i den påskyndade tillämpningen,
gerna godkänner. Jag hemställer, om R. o. Ad.
anser dessa anmärkningar vara af den vigt, att de böra föranleda
till åtcrremiss af betänk, och anhåller i sådant fall,
att mitt nu afgifnä yttrande må få densamma åtfölja.
Frih. Hamilton, Hugo Adolph: Då jag såsom ledamot
uti BevillningsUtsk. haft äran deltaga uti öfverläggningen,
rörrde ifrågavar. ämne, tror jag mig till besvarande
böra upptaga några af de anmärkningar, Frih. von Schulzenheim
framställt. Jag tror mig till en början böra nämna,
att äfven jag inom Utsk. först talade emot det förslag,
som Utsk. i detta betänk, tillstyrkt, ehuru icke alldeles på
de nu framställda grunderna, utan derföre, att jag, med afseende
å consnmenternas i hufvudstaden interesse, ansåg det
vara något för tidigt att under riksdagens gång fatta något
beslut i delta fall, förrän vederbörande Utsk. yttrat sig öfver
brännvinsbränningen; ty jag trodde, att om kon.stbrännerierna
kömme att förbjudas, skulle de större brännerierna
till en stor del komma att inskränkas och följaktligen tillgång
på slagtkreatur i början blifva så mycket större, som
bristen derpå sedermera i samma mån blefve känbarare.
Men då uppstod en af representanterna för Stockholms stad
och förklarade, att han, såsom slagtare, bäst vöre i tillfälle
ätt bedöma förhållandet, sorn han påstöd vara sådant, att
priset på fäkreatur till följd af liitförseln från Finland till
den grad fallit i vanvärde, att slagtarne icke kunna göra
säkra anbud åt posséssionaterna, hvilka sålunda afskräcka.?
från att hitföra kreatur, och att således Finska hitförseln
medförde mera skada än gagn, emedan den hindrade inhemska
producenterna att vinna afsättning för sina tillgångar,
hvarpå han i detta afseende försäkrade, att någon brist icke
vöre, att befara. Han uppgaf äfven, att genom missbruket
alt från Ryssland införa varor, som uppgifvas vara från
Finland, hade tillförseln, särdeles af hudar, varit så stor,
och dessa sålts till ett sådant vanpris, att Stockholms slagtare
vid försäljningen af sina läger af hudar måst vidkännas
en förlust af ej mindre 5o,öoo r:dr, blott på denna vinter.
Vid ett sådant förhållande ansåg jag mili anmärkning vara
håfven och tillstyrkte derföre Utsk:s förslag. Hvad transito
-
200
Den 9 Juni.
handeln beträffar, som genom tullförhöjningen förmenas skulle
blifva afbruten, hafva handlande från norra provinserna
försäkrat mig, att Finnarna så vant sig vid att handla på
Sverige, att, äfven om de sättas i paritö med andra natiotioner,
de likväl icke skola afbryta handeln med oss, så att
ett bifall till Utsk:s förslag hvarken skulle föranleda till
brist på de consumtionsartiklar, hvarmed vi förses från Finland,
eller till transitohandelns upphörande med detta land.
Slutligen är det en omständighet, hvarpå jag ber att få fästa
uppmärksamheten, nemi. att, då Stockholm nu mycket beror
af Finska handeln, kunde, i händelse af krig med Ryssland,
hvarigenom communicationen med Finland afbröts, Stockholm
försättas i verklig förlägenhet, enär inhemska productionen
emedlertid icke uppbringats till den höjd, att den kunde ersätta
Finska hitförseln. Hvad det åter beträffar, att man
med försigtighet bör gå till väga vid utfärdandet af beslutet
om tullafgiftens förhöjning, så kan Representationen blott
framställa sin önskan härom till K. M., på hvars pröfning
det sedermera beror att, i den mån försigtigheten bjuder,
lemna verkställighet åt R. St:s önskan. Med anledning af
hvad jag nu haft äran upplysa, och då betänk, dessutom
blifvit af 3 Stånd bifallet, får äfven jag tillstyrka bifall å
detsamma.
Frih. Boye, Ludv.: Då den förste värde talaren,
som begärde återremiss af betänk., förklarat oss, att han
godkänner principen och icke begär annat, än att vi måtte eftersinna
nödvändigheten att gå gradvis tillväga, har han
framställt en sak, åt hvilken jag gifver så mycken aktning,
att jag icke vill tala deremot. Jag medgifver, att ämnet är
ömtåligt; men det torde tillåtas mig yttra, att långtifrån
att lägga någon entrave på Regeringens förmåga, underlätta
vi densamma, då vi gifva åt Regeringen ett medel mera, att,
till understöd för sina negociationer, åberopa Nationens genom
alla 4 Stånden uttryckta enhälliga önskan; jemte det
Regeringen qvarstår i full utöfning afsamma magt som i andra
önskhingsmål. Med förbigående af de öfriga, vill jag
derföre blott lasta mig vid tvenne af den värde talaren framställda
skäl; det ena Var consumenternas behof, det andra
Nori iges behof. I förra afseende! anhåller jag, att R. o. Ad.
mätte taga i Öfvervägande den rättmätiga förebråelsen , som
länge varit gjord lahdibruksyrket, nemi. att det sysselsätter
sig och ahvander sina krafter för mycket för SädesprodUctionen
och för litet för boskapsskötseln. Men då man å ena
sidan gifver rätt åt den förebråelsen, såsom Sanningsenlig,
kan man å ändra sidan icke underlåta att medgifva, att så
länge de Finska bahdlande undersälja Svenska producentens
Varor i hufvudstaden, så länge skall denna förebråelsen hafva
ingen verkan på joidbrukarne. Erfarenheten har nyligen
-
Den g Juni.
301
gen lemnat oss bevis härför; ty då för choleranS utestängande
communicationen afskars med Finland, liade Småland
och trakterna deromkring förökad afsättning af smör, ost
och kreatur på hufvudstaden, men i och med communicationen
med Finland åter öppnades, föllo dessa varor i pris
till den grad, att producenterna icke funno sin uträkning
vid att hitsända sina varor.
Hvad det andra skälet beträffar, eller Norriges behof,
ber jag den värde talaren om ursägt, att jag undandrager
mig all skyldighet att derå göra afseende. Föreningen med
Norrige hade väl uti sin syftning någon nytta för Sverige;
men ännu står denna nytta blott på papperet, och att derföre
begära, att vi för Norrmännens interessen skola uppoffra
våra ceconomiska fördelar, det är för mycket.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då en värd ledamot, tillika
ledamot af Regeringen, yrkat på jåterremiss af betänk, på grund
deraf, att dess anmärkningar möjligen kundelända till ledning
och upplysning för Bevilln.Utsk., vill jag ej motsätta mig en
återremiss, såvida Utsk. kommer i tillfälle att taga närmare kännedom
om de detaillerade grunderna för dessa anmärkningar.
Den värde ledamoten har nemi. icke uppgifvit, hvaruti dessa stora
fördelar af en exporthandel på Finland skulle bestå. Jag
betviflar, att de kunna uppväga de orimliga fördelar, som
uti handelstraetaten äro beviljade Finland. Jag tror, att
Bevilln.Utsk. har riktiga grunder för sitt betänk; och är detsamma,
såsom jag tror, af 3 Stånd bifallet, skulle jag tro,
att en återremiss vöre i allo öfverflödig. Man har visserligen
trott, att hufvudstaden skulle komma att lida genom
brist på victualievaror, om Finska handeln försvårades; men
å andra sidan har man äfven fästat uppmärksamheten derpå,
att inhemska handeln och productionen borde uppmuntras
och riktas åt det mål, man åsyftar. Det är icke okändt,
att Finska varorna hafva företräde framför de Svenska derföre,
att de äro bättre än de sednare. Svenska ladugården
är olyckligtvis mera fonderad på brännvinsbränningen; men
om tractaten, ang:de Finska handeln, uppgjordes såsom jag
önskar, skulle jag tro, att det skulle verka förmånligt på
Svenska ladugårdsskötsel. Jag kan derföre icke annat än
bifalla betänk., och förmodar, att den värde ledamoten af
Ministören är i tillfälle att besvara Frih. Boyes anmärkning,
rör:de olägenheterna af föreningen med Norrige.
Frih. von Schulzenheim: Sedan en värd talare
upplyst, att betänk, är af 3:ne Stånd bifall let, skall jag icke
med envishet påstå återremiss. Jag har likväl tagit mig friheten
att begära ordet för att, i anledning af de förekomna
anmärkningarna, afgifva några upplysningar. Man hat åberopat
yttranden af en ledamot i Bevilln.Utsk., hvilken lärer
vara borgare i Stockholm och, i sådan egenskap, trott sig
8 H. _ 26
iU'A
Den 9 Juni.
kunna tala i consumenternas namn. Jag skulle likväl tro,
att en betydlig del af Stockholms population kunde hafva
helt andra interessen än en borgersman, som just till följd
af sitt yrke lätteligen sjelf kunde hafva interessen i strid
med de åsigter, hvilka jag här försvarat. Hvad vigten af
transitohandeln beträifar, är den svår att utröna, emedan
den drifves i små poster. Jag tror den likväl vara i aftagande,
emedan den, i anledning af de i sednare tider tillkomna
svårigheterna för Finska handeln, redan börjat draga
sig till Köpenhamn, hvarest varorna erhålles för bättre
pris, än i Stockholm. Det är visserligen sannt, och jag delar
denna åsigt, att vi böra söka göra oss så oberoende som
möjligt af införseln från Finland; men jag kan icke frångå
den öfvertygelsen, att det bör ske gradatim, emedan andra
interessen annars skulle komma att lida för att åt producenterna
bereda en fördel. Jag vet ganska väl, att verkställigheten
af Utsk:s tillstyrkande helt och hållet kommer att
bero på K. M., emedan ämnet är ett önskningsmål; men
jag hade trott, att det vore obehagligt att till Regeringen
framställa önskningar, hvilka måhända i detta Ögonblick svårligen
kunde, på det sätt de äro uttryckta, utan modification
vinna bifall. Det är ganska sannt, att en önskan af R. St.,
på nu föreslagna sättet framställd, kunde bereda en utgångspunkt
för en negociation, om den nu först skulle företagas.
Negociationen är deremot redan längesedan börjad, och Regeringen,
som icke har varit okunnig om den önskan, hvarom
nu är fråga, har äfven insett hvilka de interessen äro, som
i främsta rummet böra skyddas, men för hvilka alla andra interessen
likväl icke lära böra alldeles uppoffras eller åsidosättas.
Norriges är deribland ett af de vigtigare. En talare, som bestridt
mina åsigter, har högt yttrat, att vi uti transactionen med
främmande magter icke borde fästa afseende på detta Rikes
interesse, och det var för att besvara denna princip, som
jag nu nu egentligen begärt ordet. Jag kan likväl svårligen
föreställa mig, att talaren vid nämare eftersinnande
skulle vilja anse Sveriges och Norriges förhållanden så
isolerade från hvarandra, att icke det ena Rikets fördel bör
af det andra Riket vid alla förekommande tillfällen behjertas.
Jag kan icke, såsom den värde talaren, tro att fördelarna
af Norriges förening med Sverige blott stå på papperet,
och jag tror mig i detta afseende kunna vädja till en
redan vunnen erfarenhet, men framför allt, och detta med
den fullkomligaste tillförsigt, till framtiden, hvilken säkerligen
i denna del skall gifva de bästa och de fullständigaste
lärdomarna.
Hr Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach : Redan
vid l8i5 års och sedan vid hvar riksdag har jag begagnat
tillfället att yrka, hvad Bevilln.Utsk. nu i hufvudsaken föreslagit,
och sökt ådagalägga den skada, som Finska handeln
T) c ii 9 J u n i.
sedan 1809 tillskyndat Sverige derigenom, alt Finska varor
emot ringa tull, i jemnförelse med andra länders, lått liit
införas, då dessa varor likväl till största delen äro af den
beskaffenhet, att vårt land dem sjelf producerar eller i öfverflöd
kan producera. Detta torde så mycket mera böra tagas
i öfvervägande, som det icke endast är fråga om Finska, utan
äfven om Ryska varor, som införas under namn af Finska för
att begagna den låga tullen. Jag har aldrig kunnat tro annat,
än att någon för oss förborgad politisk orsak varit skälet
dertill, att man så gynnat ett främmande land på vårt
lands bekostnad. Men om nu R. St. besluta ett annat förhållande;
om de begagna sin rättighet att bestämma tullen
på alla från Finland inkommande varor med undantag af
den å spannmål,hvarom K. M.sjelf äger att forordna, su erhåller
vår Regering derigenom ett skäl för afslag å hvad sorn kan
påstås af en annan Magt till fördel för dess undersåtare, men till
skada för Svenska medborgare. Det är således, efter min tanka,
nödigt, att R. St. vid detta tillfälle, icke såsom Beviiln.Utsk.
föreslår, i und. anhålla, att något särskildt undantag för Finland
icke må äga rum, utan i stället i und. anmäla sitt besluta
derom; och det är på denna grund, som jag förenar
mig med den värde ledamot, som yrkat återremiss, på det vi
måtte få detta betänk, tillbaka med det uttryckta resultat,
som förvarar R. St:s rätt att sjelfva höja och sänka tullen
å alla varor, med undantag af spannmål. Jag har sett uti
en tidning den s. k. undervigten uti handeln med Finland
bestridas; men jag förmodar, att de utförselsvaror, som deri
föregåfvos utgå från Sverige till Finland, till största delen
bestå af utländska varor, som här legat på nederlag, så att
min öfvertygelse är, att Svenska varor i föga mån införas
till Finland i jemnförelse med de varor, som derifrån ingå
till Sverige. Jag anhåller derföre om återremiss af betänk.,
på det Styrelsen icke måtte kunna i diplomatisk väg inkräkta
på R. St:s uti Reg.F. förvarade magt och myndighet
att höja och sänka tullen på alla varor, med undantag af
spannmål. Denna rättighet bör icke kunna eluderas genom
liandelstraetater; ty då låter det tänka sig, att Regeringen
skulle kunna genom dylika tractater höja och sänka tullen
på varor från alla länder , med hvilka Sverige står i handelsrelationer.
J»g tror äfven, att det olyckliga handelsförhållande,
som så länge ägt rum med Ryssland och Finland,
icke småningom, utan på en gäng, bör afskaffas, sä alt Finska
varor må blifva underkastade lika tullafgifter med andra
länders varor.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: Då Utsk. så väl modifierat
skälen för sitt tillstyrkande, och det är upplyst, att
3 Stånd bifallit betänk., inskränker jag mig blott till den anhållan,
att betänk, äfven här måtte bifallas.
Frih. Boye: Jag anhåller att få draga R. o. Ad. till
Den g Juni.
minnes, att jag egentligen talat för bifall till betänk. i oecopomiskt
afseende. Långt ifrån att tro mig lägga en entrave
på Regeringens möjliga negociationer om ändringar i tractaten
, ronde Finska handeln, förklarade jag, att jag trodde
mig gifva ett nytt stöd dertill, då jag trodde, att R. o. Ad.
i denna fråga borde sluta sig till de öfriga Stånden, på det
Regeringen såsom skäl för sitt ändringsförslag måtte kunna
åberopa Nationens enhälliga önskan. För öfrigt utber jäg
mig till den värde talaren, som upptagit mitt yttrande, få
framföra, att jag beklagar, att antingen min mening icke
blifvit riktigt uppfattad eller jag uttryckt mig otydligt. Jag
yttrade: till vederläggning af den förmenta fördelen i oeconomiskt,
icke diplomatiskt afseende af Norriges förening med
Sverige. Att säga, att Sverige icke skulle innesluta i sin
diplomatiska omsorg äfven Norrige, vore orimligt. Helt
annat är att säga, att om vi äfven vunnit i diplomatisk styrka,
hafva vi i ceconomiskt afseende, så vidt jag känner, icke
haft den ringaste nytta, utan tvärtom skada af föreningen
med Norrige; ty från den stund tillstånd lemnades, att
hvarje person kunde få öfver gränsen medföra i5 k:r brännvin
, blefvo våra brännvinsförfattningar på hela sträckan
af landet utmed Norrige utan all nytta. Men jag är långt ifrån
qtt jäfva det skäl, den värde talaren behagat använda, nemi.
i vädjandet till framtiden. Äfven jag vädjar till framtiden.
Hr Hallenborg, Carl Joli.: Jag har tagit mig friheten
att begära ordet blott för att förena mig med de värda
ledamöter, som anhållit cm bifall till betänk. Jag tror
nemi,, att R. St. äro fullt befogade att framföra den önskan
till K. M., att Ryska undersåtare icke måtte gynnas på Svenska
näringarnås bekostnad.
Frih. Cederström, Jac.: Jag har af R. o. Ad:s diaricr
funnit, att detta betänk, är bifallet af Borgare- och
BondeSt.; men då annotation saknats derom, huruvida äfven
PresteSt. bifallit detsamma, såsom någon talare här uppgifvit,
anhåller jag att få veta, huru härmed sig förhåller, för att
derefter lämpa det yttrande, jag sedermera vill afgifva.
Underleckn. Ridd.Secret.: R. o. Ad:s diarium är
helt och hållet öfverenstärnmande med sanna förhållandet,
alt nemi. prot.utdr., ronde behandlingen af ifrågavar. betänk.
, blott från tvenne Stånd, Borgare- och BondeSlm, ännu
ankommit.
Frih. Cederström: Utan afseende på hvad PresteSt.
kunnat besluta, mäste R. o. Ad. anse målet öppet att genom
återremiss kunna ändras. Det förekommer då i främsta rummet
att betrakta tractaten med Ryssland, med afseende å ett sådant
förändradt förhållande som kan anses nödigt. Det torde
vara klart, att borttagandet af en rättighet, sorn redan finnes,
skall möta svårigheter; men det är icke desto mindre högst
D e ii g J u n i.
angeläget, att den förändring, som anses af behofvet påkallad,
verkställes, så framt omständigheterna sådant medgifva.
Det faller naturligen af sig sjelf, att reciprocitet måste äga
rum, så framt man vill anse sig kunna bibehålla sjelfständighet;
ty i annat fall skulle den ena staten stå såsom ett
lydrike under den andra. En Styrelse är således val belå
ten
med att såsom skäl för sitt afslag å en annan Styrelses
yrkande af företrädesrättigheter kunna uppgifva, att bifall
icke är förenbart med landets gällande lagar och således
måste vägras, emedan alla folkslag, lagarna likmätigt, skola
hafva lika rättigheter i handelsväg.
Derefter förekommer att betrakta beloppet af den tull,
som å från Finland kommande varor varit stadgad. Jag
skulle tro, att det för hufvudstaden är nödigt att bibehålla
låg tull på dessa eifecter; men jag anser samma tarif böra
blifva gällande i allmänhet. Pröfvas förhöjning framdeles
nödig, men alltid allmänligen, bör en sådan ske successivt,
på det alla folkslag må för samma pris hitföra samma slags
eifecter. Jag hyser inger farhåga, att Svenska victualier och
trävaror derigenom skola blifva undersålda af utländningen,
emedan dessa, med tillägg af frakt och andra omkostnader,
oberäknadt den icke så obetydliga tullen, skola hafva svårt
att täfla med våra varor å hufvudstadens eller annan landets
niarknad. Herr Rosenschöld har, efter min tanke, ganska
riktigt uttryckt sig i afseende på tariffen; ty den är af
beskaffenhet att af R. St. kunna beslutas, icke i sina proportioner,
men väl i sitt belopp. Det faller af sig sjelf, att R.
St. kunna bestämma, att den eller den artikeln i tulltaxan
icke får öfverstiga så och så mycket; men proportionen
emellan den och en annan lärer bero på Styrelsens åtgärder
att bestämma. Förhöjning kan, enligt 60 §. RegF.,
icke äga rum utöfver hvad R. St. bestämt; men nedsättning
kan deremot enligt Reg.Fts tydliga föreskrift ske. Det
är således R. St., som i afseende på tulltariffen bestämma
maximum, och Styrelsen, som bestämmer minimum, i fall
den finner det nödvändigt. Jag tillstyrker återremiss af betänk.
, på det Bevilln.Utsk. må vid frågans förnyade upptagande
pröfva, om icke den bör i sammanhang med tulltaxan
till R. St. öfverlemnas.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Jag har begärt ordet
för att förena mig med dem, som önska bifall till betänk.
De anmärkningar, som blifvit framställda af Frihma v. Schulzenheim
och Cederström, anser jag icke af natur att påfordra
någon återremiss. Jag tviflar ingalunda, att ju icke K,
M., i händelse det är möjligt att åstadkomma en så beskaffad
förändring uti tractaten med Ryssland i afseende på handeln
med Finland, som Utsk:s tillstyrkande afser, skall finna sig
tillfredsställd att äga ett stöd derför uti allmänna opinionen,
hvilken både i landsorterna och hufvudstaden är så allmän,
Den 9 Juni.
att den icke kan jufvas. Det förhållande, som tillkommit
genom omständigheter, hvilka ej stått i vår förmåga att hindra,
har verkat så ofördelaktigt på våra tullförhållanden,
att det är hög tid att söka återkomma till ett annat skick.
Det är isynnerket i afseende på spannmålshandeln, som dessa
ofördelaktiga verkningar visat sig. Yi kunna nemi. icke
få någon säker spannmålshandel, så länge, genom undantagslagen
för Finland, Liffländsk och Rysk spannmål kan inkomma,
under namn af Finsk, mot half tull. Jag anser således,
att det vore nyttigt, om Regeringen hade en stödjepunkt
uti Nationens enhälliga önskan. Hvad här blifvit
sagdt om Stockholms stads behof af victualievaror från Finland
ber jag att få jäfva. Utsk. har redan tillkännagifvit
förhållandet; ty när tractaten uppgjordes, ägde vi icke de
vattencommunicationer, som nu finnas, och kunde icke då,
såsom nu, på i ä 2 dagar från Nerike, Östergöthland och
andra tracter transportera lefvande kreatur till hufvudstaden,
och häri ligger således ett stort skäl hvarföre importen
från Finland numera ar mindre behöflig. Jag tror, att
det redan har visat sig, att Stockholm kan undvara denna
import, och jag är öfvertygad, att, om den blefve försvårad
genom den föreslagna tullförhöjningen, hufvudstaden
skulle erhålla ganska stor tillförsel från de provinser, som
då skulle finna sin vinst uti att mera lägga sig på boskapsskötseln.
Jag anhåller om bifall till betänkandet.
Hr Gripenstedt, Jac.: Jag får till alla delar förena
mig med de Hrr, som tillstyrkt bifall till betänkandet.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Då det nu är upplyst,
att 2:ne Stånd bifallit Utsk:s förevar, betänk., och jag
äfven särskildt känner, att det tredje Ståndet gjort på enahanda
vis, kan jag ej inse nyttan af en återremiss, och får
jag derföre förena mig med de,Hrr och män, som önska bifall
å betänk. Men jag vill likväl, i likhet med hvad Frih.
v. Schulzenheim yttrat, nämna, att en så beskaffad önskan,
som ifrågavar. underd. skrifvelse skulle uttrycka, ehuru den
Utgår från en billig och riktig grund, torde, sedan en negociation
är å bane, icke till aila sina delar kunna blifva
uppfylld. Jag kan dock, jemväl i öfverensstämmelse med
samma talare, med visshet säga, att de grunder, som äro
i fråga vid denna negociation, utgå från de här yttrade
åsigter, att man genom högre tullafgifter bör bereda förkofran
eller en mindre vådlig täflan för våra inhemska produeters
afsättning. Detta har varit vägledningen för negociationens
fortgång. Då första tractaten upphörde, förnyades
den för några år. Äfven då skedde några ej obetydliga förhöjningar
i tullen på från Finland inkommande varor. Då
denna förnyade tx-actat nu upphörde, var fråga, huruvida
man borde återgå till allmänna tulltaxans bestämmelser och
ingen reciprocitetsgrund äga rum i afseende på Svenska och
Den 9 Junt.
Finska handeln, eller huruvida man kunde anse förmånligt
att ännu för någon kortare tidrymd bibehålla dessa reciprocitetsgrunder,
dock med förhöjda afgifter. Dervid fästade
man uppmärksamhet på den vigtiga omständighet, som
erfarenheten ådagalagt och nu af en värd talare blifvit omnämnd,
att under den period, då anstalterna mot cholera
morbus försvårade införseln från alla utländska orter och
hufvudsakligen från Finland, man likväl icke fann någon
brist på sådana varor, som man förut fått från Finland.
Detta har således icke blifvit lemnadt utur sigte, långt derifrån;
och den provisoriska tariffen bär stämpel deraf, tyden
visar i detta hänseende betydligen förhöjda afgifter. Om
vid tractatens afslutande skulle möta svårigheter, vore detta
icke att förundra sig öfver, emedan skillnaden emellan den
förut varande tariffen och den nu föreslagna visar i allmänhet
en betydlig förhöjning i den sednare, äfvensom att
varor finnas i denna sednare, hvilkas tull dels öfverstiger
den förutvarande halfva tullen i tulltaxan, dels den hela.
Man kan icke neka, att det är en fråga af vigt, huruvida
det må vara nyttigt alt nu öfvergå till tulltaxan i alla delar,
d. v. s. till nära ett prohibitivsystem emot Finland, den
egentliga debouchcen för Stockholms transitohandel, eller om,
såsom Frih. v. Schulzenheim sagt, det Ur riktigare att gå
gradationsvis till väga och dymedelst komma till samma
mål. Mig har det förekommit, som vore det sednare icke
blott i politiskt, utan äfven i financielt och mercantilt afseende
riktigare och gagneligare. Under den tid, jag förvaltade
Tullverket, och just till befordrande af transitohandeln
med Finland, samt med afseende på hvad Tullstyrelsen var
i tillfälle att med säkerhet bedöma i afseende på Finska
handeln i Sverige, föreslog Tullstyrelsen och gillade K. M.,
att nederlagsrätten i Stockholm skulle få utsträckas äfven
till upplag af i Sverige till införsel förbjudna varor. Man
har redan erfarit nyttan af detta stadgande, hvarigenom
man åsyftade att medelst sådana varors uppläggande i Stockholm
bereda en förmånligare byteshandel härstädes, mera
lockande för Finnarna. De befinna sig sålunda icke i bestämd
nödvändighet att gå till Danmarks och Tysklands
hamnar för att få dessa varor, utan kunna taga dem här.
Konsten att controllera, det inga missbruk härvid skulle
äga rum, är fatt, och jag har skäl att tro, det inga sådana
genom denna utsträckta nederlagsrätt uppkommit. Då
man sedermera sammanställde de comparativa förhållandena
emellan de summor, som för handeln med Finland utgingo
från och ingingo till Sverige, erfor man, att dessa summor
årligen närmade sig till hvarandra, till Svenska handelns
förmån. Denna nederlagsrätt, som sedermera oafbrutet fortfarit,
har ej ensam jemnat dessa handelsförhållanden. Åtskilliga
af våra inhemska tillverkningar, såsom sockerkokningens
och tobaksförädlingens fabrikater hafva blifvit före
-
20S
Den 9 Junu
nial för Finska afnämares begagnande. Följden deraf är,
att Finska skepp, som hitkomma med laddningar, äfven gå
härifrån med laddningar, hvarförutan en gifven förtjenst
uppkommer genom deras uppehälle i Svenska hamnarna.
Dessa äro de omständigheter, som, i förening med andra
eftersinnanden, föranledt dertill, att man trott sig böra stadna
i alternativet att förnya en convention om handeln med
Finland. Uti förslaget dertill skall man finna flera och betydliga
förhöjningar i tullafgifterna; isynnerhet är detta förhållandet
med landtmannavaror , och det har också varit K.
M:s nåd. afsigt att lägga den i Revilln:sUtsk:s betänk, ut- >
tryckta princip till grund för tractatens uppgörande, i hvad
lämpligt och möjligt vore.
Det är nämndt, att R. St. skulle äga bestämd rättighet
att fatta beslut i sådana frågor som denna, d. v. s. bestämma,
att ingen nedsättning i tull skall äga rum genom tractater
med främmande magter. Hvad dessa sednare afhandlingars
afslutande beträffar, så berättigar Reg.formen K. M.
dertill, och handelstractater äro ingalunda derifrån undantagna.
Följden af denna rättighet, som i politiskt hänseende
är af högsta vigt, har varit många liandelstractaters uppgörande
och upphäfvande. Man bör betänka, att all slags
handel, om den skall vara lönande, måste vara grundad på
byteshandel. Vill man ej taga andras varor, kan man ej
få afsättning för sina egna. Det skulle vara en kostsam
skeppsfart, om vi endast exporterade våra naturliga producter
och våra manufacturers tillverkningar, utan att vanligen
återföra andra varor från den ort, der afsättningen sker;
blifver deremot byteshandel emellan 2:ne stater etablerad,
så utskickas hvarje fartyg med sitt lands producter, och då
utbytas dessa emot det andra landets varor. För att befordra
en sådan handel blifva landets tractater uppgjorda
med reciproka fördelar, hvilkas lämpande efter olika förhållanden
utgör ett af hufvudföremålen för statshushållnnigen.
Detta är anledningen, hvarföre Regeringen nu entamerat en
sådan negociation, och det vore önskligt, att conventionen
blefve afslutad på de grunder, som blifvit föreslagna, emedan
de öro efter den noggrannaste beräkning till landets
nytta uppgjorda. Skulle åter negociationen afbrytas, faller
det af sig sjelf, att allt återgår tili det förhållande, allmänna
tulltaxan stadgar.
Det har blifvit sagdt, att man fruktar, att Ryska varor
skola införas under namn af Finska. Uti tullförfattningarna
är sådant i möjligaste måtto förebygdt. De fullständigaste
certificater, att varorna äro Finska producter, erfordras,
och dessa certificater måste styrkas genom edgångsbevis
af magistrater eller andra behöriga auctoriteter i
Finland. Det har visserligen förekommit någon gång, att
försummelser härvid ägt rum; men sällan har detta inträffat,
och
D t n i) J n n i.
oell da hafva afgifterna emedlertid förhöjts pä stadgade sätt
och vilkor. Någon anledning att hädanefter befara ett annat
förhållande äger man cj. Jag instämmer i deras begäran,
som önskat bifall å Bevilln.CJtsk:s betänkande.
Hr af Robsahm, Carl Reinh.: Jag får till alla delar
förena mig i Hr Munck af Rosenschölds och Frih. Ehrenborghs
äsigter, såsom varande stödda uppå hvad jag anser
landets behof fordra, och jag får tillägga, att hvad be
träffar
Brödrarikets interessen, tror jag, att man bör gå
gradatim till väga, i samma man som Svenska interessen
dermed äro förenliga, på hvilken grund jag vågar yrka
återremiss af detta betänkande.
Ilr Munck af Rosenschöld: Sedan jag blifvit underrättad,
att 3 Stånd redan bifallit förevar, betänk., och
således en återremiss ifrån R. o. Ad. ej skulle lemna något
resultat, afstår jag från yrkandet om återremiss; men jag
beledsagar detta afstående med en protest emot antagandet
af tvenne, nu yrkade satser, den ena af Frih. Cederström,
att Styrelsen äger rätt att sänka tullen äfven på andra varor
än spannmål, och den andra af Frih. Åkerhjelm, att
den har rätt att i diplomatisk väg genom handelstraclaler
höja eller sänka tullen på hvilka varor sorn helst, och således
att eludera den R. St. i Reg.formen förbehållna rättighet
att sjelfva höja eller sänka tullen på alla varor utom
sjiannmål.
Frih. H amilton: Jag har egentligen begärt ordet för
att förena mig med Frih. Ehrenborgh i hvad han nyss yttrat,
att det är för spannmålshandeln, som en återgång från
nuvar. handelsförhållanden med Finland vöre af hufvudsakligaste
vigt, hvilket jag uti mitt förra yttrande förbigick.
Vi hafva ofta ett stort öfverflöd på spannmål, sorn icke kan
förvaras i brist på någon betydligare spannmålshandel, hvilken
ej kan uppslå, så länge undantagslagarna för Finland
finnas. För öfrigt önskade jag äfven upptaga ett yttrande
af Frih. Åkerhjelm, att den af Utsk. föreslagna åtgärden
skulle leda till ett brådstörtad! antagande af ett prohibitivsystem
emot Finland. Vi hafva icke trott oss tillstyrka ett
prohibitivsystem, då vi tillstyrkt, att en nation må ställas i
parite' med alla andra. Finnarna skulle ej blifva sämre lottade
och, i anseende till den närmare belägenheten, kunde
de dock undersälja alla andra nationer samt flera af våra
egna provinser. Jag tror, att de i alla fall skulle finna sin
fördel vid att i Sverige sälja och köpa sina varor i stället
för att gå till Köpenhamn och de Tyska hamnarna, isynnerhet
som de varor, hvilka utgöra föremål för vår transitohandel
på Finland, böra kunna genom Götha canals begagnande
säljas för bättre pris än af dem, som nödgats erlägga
Sundska tullen. Jag vill ej bestrida Frih. Åkerhjelms upp8
H. 27
210
Den g Jun i.
gift, att missbruk medelst införande af Ryska varor, i stället
för Finska, sällan ägt rum; men , som jag förra gången
hade äran yttra, har Stockholms borgerskap upplyst, att
betydliga missbruk i detta afseende förekommit, i synnerhet
genom införsel af hudar, som i stor mängd skola hafva under
namn af Finska varor hitkommit från Ryssland.
Frih» Cederström; Sedan flera ledamöter bland R. o.
Ad. vitsordat, att de bestämdt känna , det jemväl PresteSt. bifallit
Utskrs betänk., fäller af sig sjelf, att en återremiss ej
bör komma i fråga, såsom tjenande till intet. Jag anhåller
således endast att nu få yttra mig i afseende på frågan i
allmänhet, för att lemna någon ledning för Bevilln:sUtsk:s
blifvande förslag, ang:de tulltaxan. Det har blifvit ganska
riktigt yttradt af Frih. Åkerhjelm, att Finnarna, för de varor
de införa, härifrån afhemta andra varor. Detta förhållande
är enahanda för alla nationer, och ju mera aflägsna
de orter äro, hvarifrån handelsskepp tillkomma, ju säkrare
är det, att de skola återföra varor, som de ej för samma
pris på närmare håll kunna uppköpa. Det måste således
vara nyttigt för hvarje nation, att handelsrättigheterna
blifva lika för alla folkslag, på det afsättningen af
våra varor ej må inskränkas till våra närmaste grannar,
utan jemväl må ske till mera aflägset boende. Detta
är med ett ord icke annat än handel i allmänhet, och
att handeln är nyttig för folkslagen och måste finnas, så
framt folkslagen skola stiga i eultur och välstånd, är en
länge känd sak. Frågan vänder sig här endast deromkring,
huruvida det kan vara förmånligare för vårt land,
att tulltariffen förbiifver lindrigare för ett land, än för andra,
eller om likhet bör äga rum. Jag har bekänt mig till
den sednare opinionen, och jag tror, att den såsom grundsats
ej kan bestridas. Jag vill ingå i de förhållanden, som
blifvit uppgifna. Frih. Åkerhjelm har sagt, att uti den talif,
som pu är i fråga, finnas få artiklar bibehållna vid half
tull, utan har tullafgiften för en del artiklar blifvit upphöjd
till den allmänna. I händelse uti denna tarif orden;
half tull, ej begagnas, utan derstädes äro utsatta siffrorna
på tullen för hvarje vara, är ingenting lättare, än att
Bevilln.Utsk. rättar sig efter denna tarif, då tulltaxan uppgöres,
och då förfaller skillnaden emellan Ryska undersåtares
och andra nationers tullafgifter. Skulle åter tractaten
innehålla en nedsättning, uteslutande för Finska handeln,
vare sig till hälften, -§:delar eller något annat bråk af den
tull, som i allmänhet blifver gällande, så anser jag sådant
rent af riksskadligt; och det är derföre, som jag anser nyttigt,
att, genom ifrågavar. underd. önskans frambärande till
K. M., uppmärksamheten fästas vid viglen af ämnets närmare
begrundande, enär tractaten, enligt Frih. Åkerhjelms
uppgift, ännu icke blifvit afslutad. Jag tror, att för ögon
-
Den 9 Juni.
211
blicket skulle Svenska folket ensamt vinna uppå upphäfvande
af undantagslagarna för Finska handeln; men om ett par
år skulle, i följd deraf, fördelarna för Svenskar och Finnar
blifva ömsesidiga. Jag slutar med att yttra den önskan, att
R. St. måtte komma i tillfälle att känna den med Ryssland
uppgjorda handelstractaten, innan de komma att besluta om
tulltaxans bestämmelser.
Frill. Boye: Jag tviflar ej ett 6'gonblick på de upplys*
ningar, Frih Åkerhjelm lemnat oss, och är så tillfredsställd
deraf, att jag gerna ger Regeringen min tacksamhet för de
steg, hon vid tulltariffens uppgörande dels tagit och dels
söker att taga. Jag har förut godkänt Frih. v. Sehuizenheims
anmärkning, att man ej kunde begära ett skarpt a fbrytande
af den förra tractatens bestämmelser, utan borde
vara nöjd med att gradvis komma till ändamålet; men af
allt detta finnér jag mig ej vederlagd i den mening, att bifall
till Utsk:s betänk., långt ifrån att lägga hinder för Regeringens
åtgärder i denna sak, skall gifva dem ett större
stöd. Hr Munck af Rosenschöld har återtagit sin begäran
om återremiss, och någon strid oss emellan kan derom icke
uppstå; men han har dervid såsom skäl för sin tanke framställt
ett begrepp, som jag ej kan -godkänna. Qui prouve
trop, ne prouve rien, torde man här kunna erinra; och
om Regeringen icke skulle äga i sin magt att, medelst sina
handelstractater med främmande magter , reciprocitetsvis vid.
taga beslut om någon förändring i afseende på tullafgifterna,
så lyster mig väl att veta, hvad hela Regeringens magt
att uppgöra handelstractater skulle betyda- Jag ber att få
framställa ett exempel, som skall utreda det begrepp, jag
har om frågan. Vi veta af öfverläggningarna inom Engelska
parlamentet, att orsaken, hvarföre Svenska trävaror
hafva så ringa afsättning i England, härrör af det företräde,
som Engelska Regeringen lemnar sin coloni Canada.
Nå väl! om Engelska Regeringen vore hugad att göra mindre
afseende på Canadas behof, och ville eftergifva ep del
af den stora tullen på Svenska trävaror, samt deremot ej
begärde annat, än att i reciprocitetsväg Svenska Regeringen
afstod något af exporttullen, så frågar jag, skulle, i fall
man vid öfvervägande af ett sådant förslag funné, att Sverige
komme att vinna och blefve betydligt vinnande, K. M,
ej äga rätt att ingå i en dylik tractat? Jag kan icke, till
följd af någon J. i Reg.formen, göra mig detta begrepp,
hvilket Hr Munck af Rosenschöld sökt göra gällande.
Frih. Cederström har jemväl återkallat sin begäran om
återremiss, således återstår endast Hr af Robsahm af dem,
som bestrida bifall å betänk., hvarföre jag får till honom
hemställa, om icke äfven han numera finner skäligt att frånträda
sitt yrkande om återremiss. Jag har visserligen äfven
fästat mig vid hvad Frih. Cederström anfört såsom skäl;
313
Den 9 Juni.
men i«å han samt R. o. Ad. icke illa upptaga, att jag finner
dera icke förtjena afseende eller vederläggning; ty denna
vore så lätt, alt mödan alldeles icke kunde vinna bifall
af R. o. Ad,
Frih. Åkerhjelm: Vid mitt anförande äro 2:ne anmärkningar
gjorda, hvilka jag anser mig skyldig att upptaga,
Deri första innehöll, att jag skulle ansett K. M- berättigad
att genom tractater med främmande magter höja tullnlgifterna;
den andra åter, att jag ansåge tillämpningen af
allmänna tulltaxan på Finska handeln vara ett prohibitivsystem.
Hvad den förra anmärkningen beträffar, förnekar
jag, att jag yttrat något sådant. Jag har sagt, att K. M.
mäste hafva rätt att afsluta tractater med främmande magter,
och deribland handelstraetater; men derföre har jag ej
sagt, att K. M- kan höja tullafgifterna. Jag har deremot sagt
och säger ännu, att K. M-, emot motsvarande fördelar för
landet, kan sänka dessa afgifter; och det grundar jag såväl
på 6o som ia §§■ Reg.F., af hvilka den förra stadgar, att
inga allm. afgifter få höjas utom stora sjötullen å spannmål,
utan R. St:s samtycke, men förbjuder inga dylika afgifters
nedsättning, och din sednare § berättigar K. M. att med
främmande magter ingå afhandlingar m. m. Vid den af
Frih. Hamilton gjorda anmärkningen får jag erinra, att jag
cj sagt, det tulltaxans tillämpning på Finska handeln vöre
ett prohibitivsystem, men att öfvergången från half tull till
den högsta tull, någon annan nation erlägger, liknade i sina
verkningar ett prohibitivsystem. Det är just denna hastiga
förökning i tull för ett land, som i sekler förnämligast
i Stockholm föryttrat sina producter och uppköpt sina
behof; det är just betänkligheterna dervid, som föranledt
till, att man, såsom jag redan nämnt, velat tillse, det icke
någon för hastig brytning måtte ske. Denna vore skadlig i
mercantilt afseende och kunde vara det i många andra afse—
enden, hvarföre man småningom bör vänja sig vid en annan
ordning. Från 2:ne utgångspunkter betraktar man denna
fråga, likasom flera andra allmänna föremål: den ena
utgår från enskilda åsigter, öfvervägande blott ett eller få
interessen; den andra från ett allmännare skärskådande, öfvervägande,
om möjligt är, alla interessen. Den förra är
den enskildas, den sednare måste vara Styrelsens. Begge
syfta möjligen till samma mål; men då den förra framstäler
sin mening utan ansvar för följderna, måste den andra
änka, tala och handla under större förbindelser. Skiljaktigheter
måste således uppkomma dessa emellan, då frågan
är att bedöma, hvad som i allmänt hänseende är bäst och
rättast att göra. Uti en gemensam tafla bör ett lands styelse
betrakta de mångfaldiga interessena; der är stället att
bevaka, upphjelpa och befrämja dem, som förtryckas och
aftyna, hejda dem, som, till skada för andra, inkräkta på
deras tillvaro.
Den g Junit
Hv Munck af Rosenschöld: Jag skall icke upptaga
tiden med alt strida om en principfråga, som icke rörer
egentliga föremålet för denna discussion; men jag vill icke
låta påbörda mig att hafva misstydt Reg.F:s 60 §., hvilken
lika litet lemnar K. M. rättighet att sänka samt alt höja
tullen. Ett fuctiskt bevis härpå är, att R. St. vid 2:ne riksdagar
beslöto att till K M. öfverlemna eller öfverlåta att
vid reciprocitetsförhållanden sänka tullen. Jag minnes ganska
tydligt, att sådant skedde vid 1823 års riksdag. Hvad
Frih. Boye yltrat om nyttan af K. M:s magt att efter behag
höja eller sänka tullen, bevisar här intet; ty skulle vi
kunna förändra ett stadgande i Reg.formen efter den nytta
eller skada, som det kan åstadkomma, blefve Reg.formens
bokstafliga föreskrift i många fall icke åtlydd. Jag har
sjelf såsom ledamot af Constit.Utsk., då fråga var om
förändring af representationssättet, såsom bevis på skadligheten
af våra långa intervaller emellan lagstiftande-magtens
sammanträden anfört, att K. M. ej äger rätt att under denna
långa tid höja eller sänka tullen, af hvars förändring
landets interesse dock ofta kan vara i behof. Derföre har
äfven jag med min röst understödt, hvad R. o. Ad. vid ett
par riksdagar beslutadt, att nemi. åt K. M. öfverlemna att
vid reciprocitetsförhållanden sänka tullen.
Frih. Åkerhjelm: I anledning af den siste talarens
arfförande, och då jag nyligen citerade 60 §. Reg.F. samt
derpå grundade min öfvertygelse, att K. M. äger rätt att i
fall som dessa sänka, men icke höja tullafgifterna , utber
jag mig att fä uppläsa den mening i nämnde §., hvarifrån
denna min öfvertygelse hem tas: "Ej må några allmänna af”gifter,
af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan R.
"St:s samtycke kunna förhöjas, stora sjötullen å inkommande
”och utgående spannmål allena undantagen.” Der står tydligen,
att ingen allmän afgift får förhöjas, med undantag af
tull å spannmålen; men der står icke något förbud för K.
M- att sänka tullafgifterna, hvilket jemväl särdeles med denna
vara många gånger ägt rum, utan att rättigheten dertill
någonsin satts i fråga från R. St:s sida, hvilket i förening
med den ömständigheten, att slik nedsättning ingenstädes är
förbjuden, grundat min här yttrade mening.
Hr Munck af Rosenschöld: Det må tillåtas mig
att nyttja samma argumentationssätt mot Frih. Åkerhjelm,
som Frih. yttrat mot mig. Jag ber således att få åberopa
samma grundlags §. och frågar, om der står, att K. M.
äger att utan R. St:s samtycke sänka annan tull, än den å
spannmål.
BeviIln.Utsk:s betänk. N:o 10 blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo LagUtskts d. 2 dennes f. m. på bordet
♦
3 14
D c n 9 Juni.
lagda betänk. N:o 64 öfver väckta motioner om antagande
af en mera fri assigneringsrätt enskilda emellan, än nu
äger rum.
Frih. Boye, Ludv.: Jag begär vördsamt återremiss af
delta betänk, derföre, att jag ej annat kati än ogilla både den
princip, som Utsk. antagit, och de detailförslag, som Utsk.
gifvit uti sitt project till en ny författning i ämnet. För att
reda begreppen till ett sannt omdöme, sådant som det i min
tanke bör blifva, är det mig nödvändigt att framställa för R.
o. Ad. en historik af frågan, och jag hoppas, att R. o. Ad.
skall öfverse med den vidlyftighet, som dervid kan blifva
nödig. En af reservanterna mot Utsk:s betänk. , Hr Hessle,
har ganska rikligt framställt en tanke, som visserligen också
är allmän, den nemi., att privaträttens fordran att äga förtroende
och gifva förtroende är äldre än alla borgerliga lagar
och mäste sent omsider återfå sin rätt. Vår Svenska
lag har i 4 Cap. 6. §. U.B. stadgat: ”Häfver någor fått
”invisning å viss man, och får ej betalning af honom; njute
”utmätning hos then, som invisningen gaf, med ränta till
”sex för hundrade;” hvilket stadgande ej kunnat äga rum,
om man icke förutsatt, såsom gifven, den grundprincip, att
den ena medborgarens rätt, att på en annan utställa invisningar,
ligger inom privaträttens fordringar. Denna rätt var
också orubbadt qvarstående från 1734 till 1765, då det
olyckliga Nordencrantziska strypsystemet inträdde, ett system,
som var hardt nära att skaka Sverige i sina grundvalar, och
som icke blott låg till grund för den thronafsägelse, Adolph
Fredrik gjorde, utan jemväl genom sina verkningar föranledde
ett allmänt missnöje hos nationen och afskalfande af
den magt, R. St. före 1773 innehaft och missbrukat;. Till
följd af detta strypsystem stadgades ett ingrepp i privaträtten,
och man förbjöd in visningarna. Man skulle måhända kunna
kasta äfven löjlighet,på detta den allmänna magtens företag,
att blanda sig uti enskifta personers förtroende för
hvarandra; men man behÖfver icke begagna detta nu mägtigaste
af alla vapen; man behöfver blott hålla sig till sakens
egen natur. Jag bestrider icke, att begagnandet af de
s. k. valuterna utsträckt sig så långt, att ett verkligt missbruk
ägde rum. Men under namn af att afskaffa dem förbjöd
man assignationsrätten. Man lindrade detta förbud sedermera
genom författningar, men upplifvade det åter, och
ända till 1818 var det qvar i sin fulla kraft. Vi minnas
alla det steg, 1817 års Ständer togo, då de med ett penndrag
indrogo ej mindre än en summa af 4i millioner r:dr,
bestående i discontpapper och allmänna invisningar. Man
trodde sig då icke kunna göra nog för penningekarlarna,
och man trodde sig icke kunna arbeta nog starkt emot den
enskilda industrien, åt hvilken man gaf en förskräcklig stöt,
då man förbjöd enskilda assignationer eller dervid fästade
Den g Juni.
ai5
sådana vilkor, att de endast voro tillåtna i stort, nemi. på
100 r:dr eller deröfver, hvilket medgafs, emedan man eljest
hade generat Stockholms börs och de rika karlarna, hvilka
åter icke tråfFades, då man förbjöd alla enskilda assignationer
af lägre belopp. Detta stadgande gaf följder, som fullkomligen
utvecklade principens oriktighet, och vid 1823 års
riksdag anhöllo, på grund af enskild mans motion och roed
anledning af LagUtsk:s då afgifna betänk., R. St. enhälligt
hos K. M. om en författning, som skulle återbringa assignationsrätten
till samma förhållande som det, hvari den var
för 1818, eller åtminstone med ganska få modificationer deri.
Men det var icke då, och är ännu mindre nu, sällsynt, att
en 3:dje kraft finnes, som tillintetgör R. St:s beslut. Här
kom den kraften olyckligtvis emellan. Utsk. hade i sitt betänk.
icke allenast framställt sjelfva principen till rättelse;
Utsk. hade äfven ulsräckt sitt utlåt, till vissa bihangsfrågor,
hvilka visserligen icke voro oskiljaktiga från principfrågan,
men hvilka man nu olyckligtvis fästade dervid. Dertill hörde,
att man begärde K. M:s sanction icke blott på principen,
utan afven på bihangsfrågorna, hvaribland var, att en assignation
, som icke blef inlöst i rättan tid, skuRe gifva innehafvaren
rättighet att hos utgifvaren återfordra summan jemte
en straffränta af 12. proc. K. M. behagade i sitt svar till
R. St. förklara, att K. M. i allo gillade principen, men kunde,
i anseende till det i samma lagförslag intagna stadgande
om 12 proc:s straffränta, icke Jemna den begärde sanctionen
å förslaget. Intet hade nu varit lättare, än att, då K.
M. tydligen förklarat sig vilja gå R. St:s förslag i principfrågan
till mötes, borttaga stadgandet om 12 procrs straffränta,
och Nationens önskan i afseende på invisningsrättighetens
återfående hade hunnit sitt ändamål. Vid sista riksdag
ville man rätta felet; men man fästade då ett annat
bihang vid principen. Man glömde att ställa principens
verkställighet i öfverensstämmelse med en K. författning af
år 1798, hvilken endast har afseende på documentets lagliga
riktighet; må man förstå mig, jag vill säga, att 1798 års författning
hade till ändamål intet annat, än att förekomma
falsificationer, och angick således blott de försigtighetsmått,
som borde iakttagas för att garantera documentets lagliga
riktighet. Nu hade man förgätit detta, och för andra gångången
afgaf K. M. det svar, att K. M. förblef vid sin förra
tanke, nemi. att godkänna principen, men vagi'ade sanction
å lagförslaget derföre, alt det ej öfverensstamde med 1798 års
stadgande, rör:de garantierna för documentets riktighet, hvilka
voro lika nödiga för dessa som alla andra skuldebref.
Tvångsförbudet fortfor altså, men frågan om dess undanrödjande
har nu åter uppkommit i anledning af en motionärs
framställning vid denna riksdag; och nu har Utsk., långt
ifrån att vidhålla den princip, som vid de 2lne sednaste riksdagarna
blifvit framställd, gifvit oss en hel annan, gifvit oss
2l6
D t n 9 Juni
ett betänk., sorn, om det äfven skulle vinna R. St:s bifall och
K. M:s sanction, skulle qvarhålla oss vid samma assignationstvång,
sorn nu trycker allmänna rörelsen; och Utsk. harden
motsagt sig, ty då Utsk. på ena stället säger, att vexelrättsförfattningai
na ej kunna tillämpas på invisninsar, bemödar
sig dock Utsk. sedermera att gifva en del af vexelrättens
kraft åt invisningarna. Jag slutar alt uppehålla mig
vid principen, och om jag lyckats att framställa den, har
jag äfven lågt grund för mitt vördsamma tillstyrkande, att
R. o. Ad. täcktes återremittera Utsk:s betänk, på grund af
brist i sjelfva principen. Jag önskar då, att Utsk. ville återgå
till de ganska riktiga principbetänk:n, som varit oss gifna
vid 1823 och 1828 års riksdagar, men tillika hafva den godheten
att icke dervid fästa några bihang, så beskaffade, sora
de förra voro, hvilka åter kunde förskaffa oss ett afslag i
stället för det bifall, man eljest kan emotse; ty jag är skyldig
den andra Statsmngtcn den rättvisa att erkänna dess beredvillighet
att medgifva principen lör, Ständernas vid de
sednaste riksdagarna gjorda hemställanden i detta ämne.
Jag går nu att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet vid de
brister, som åtfölja detailfrågorna; jag menar dermed de särskilda
§5-) som innehållas i det förslag till ny förfatlning|i
ämnet, som Utsk. gifvit oss i förevar, betänk. Utsk. säger i
3 §: ”Är den, som invisningen lyder å, utgifvarens gäldenäiy
”vare pligtig godkänna invisningen.” Här har, på sätt en
reservant inom Utsk., Hr Bååth, anmärkt, Utsk. gått något
längre, än någon lagstiftning hittills tilltrott sig att kunna
gå. Här fordras ett godkännande af invisningen och det
med strängare betalningsskyldighet, än för eget skuldebref.
Allmänna lagen förbjuder och belägger med straff förnekande
af en skuld; men godkännande af en skuld, utan föregången
bevisning, har ännu af ingen lag varit påbjuden. Jag
skall dock icke ifra deremot, utan skall blott anhålla, att
om detta stadgande anses böra qvarstå i det betänk., hvarmed
Utsk., i fall återremiss beslutas, åter inkommer, Utsk.,
efter orden: Utgifvarens gäldenär, ville tillägga: för
redan förfallen skuld; ty utan detta tillägg kunde det
oriktiga förhållande inträffa, att en gäldenär, som betil gat
sig 6 å 9 månaders tid, kunde dagen derpå blifva kräfd för
sin skuld. Jag inser väl, att i de följande raderna af samma
§■ har Utsk:s mening varit att förekomma detta; men
jag , som tror, att lagstil ej är likgiltig och ej bör vara raisonnerande,
utan imperativ, för att vara väl tydlig, anser
dock nödigt, att §. bestämdt nämner utgifvarens gäldenär för
redan förfallen skuld. Uti 4 §• står: ”Är uti ipvisning tid
”för betalning ej utsatt, eller är den ställd att betalas vid
”anfordran; betale han, som invisningen lyder å, sist å nästa
”dag efter uppvisandet.” Detta är förskräckligen hardt, och
derigenom är en gäldenär i så måtto försatt i värre belägen
-
Den g Juni.
ai7
genliet, än han kan komma uti i kraft af egon ovilkorlig revers,
som en särskild skadeersättning är , längre ned i för-1
slaget, fästad vid underlåtenheten att infria invisningeu. Hr
Bååth har äfven tillstyrkt förändring deruti och alt en annan
tid än dagen derpå måtte utsättas i sammanhang med
ett vilkor, som Utsk. synes hafva glömt, nemi. att den, som
emottager invisning på 3:dje man, må få sig förelagd viss tid,
inom hvilken han skall presentera den. Då författningen
gifver honom rättighet att, i fall han ej får betalning af
den, på hvilken invisning är ställd, vända sig tillbaka till
den, som utgifvit invisningen, bör naturligtvis i rak motsvarighet
del åligga honom att ej fördröja uppvisandet af assignationen,
så länge han behagar, och således möjligen ända till
dess den, som bör inlösa den, blifver insolvent. Det är naturligt,
att om en assignationsutgifvare sjelf ägde bevakningen
af sin rätt, betryggade han den genast; men om han skall
bero af 3:dje man, kunde han hafva att befara, det denne
dröjde, ja! i connivence med honom, som borde betala, dröjde
så länge med assignationens uppvisande, att deri sistnämnde
redan hunnit komma på obestånd och utgifvareh således
sjelf finge inlösa assignationcn. Jag anser följaktligen en
viss fatalietid böra vara fästad vid assignationens uppvisande
och får i den delen förena mig med Hr Bååth. Derjemte
har Hr Bååth reserverat sig emot 8 §. och begärt en annart
redaction deraf. Jag instämmer äfven deri; men som jag
redan varit alltför vidlyftig, skall jag ej nu längre uppehålla
tiden med en ytterligare framställning i denna del, utan
begär jag endast, på de af oftanämnde reservant anförda skäl,
en ny redaction af sagde §.
Jag ber vördsamt att få erinra del-om, att jag utgått
från ogillande af Utskts nu antagna princip, och att min
önskan är, att den af R. St. vid i8a3 och 1828 årens riksdagar
hos K. M. framställda princip måtte återfå sin rätt.
När jag utgått från denna princip, har jag hoppäts, att hela
det nu af Utsk. afgifna project till författning ej måtte komma
i fråga. Men försigtigheten har ålagt mig att för det
fall, att denna min önskan ej uppfylles, framställa dessa anmärkningar,
på grund hvaraf jag får förnya min anhållan
om återremiss af betänkandet.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Frih. toye har
till en del förekommit mig i det mesta af hvad jag skulle
haft alt anföra. Jag har en gång förut förklarat, att jag
ej gerna inom detta hus ingår i juridiska specialiteter, hvilka
så få härstädes äro i tillfälle att följa. Jag vill derföre
blott förklara, att jag ger fullkomlig vigt åt den reservation*
som blifvit afgifven af Hr Hessle, och jag anhåller på grund
af densamma om återremiss af Utskts betänk. Jag har jemväl
ett annat skäl att Önska återremiss, det nemi., att i sådant fall R,
8 II, ^
218
Den 9 Juni.
St. icke skulle komma att fatta sitt beslut i detta ämne, innan
de afgjort den stora frågan om silfverutvexlingen, på
hvilken hela vårt privata creditsystem beror. Om vi icke
få ett ordnadt privat creditsystem, får jag förklara, att jag
anser temligen likgiltigt, huru denna lag blifver skrifven;
men om vi fa ett sådant, anser jag det vara af högsta vigt,
att den blifver så uppsatt, att den kan i alla detailler af K.
M. antagas. Jag anhåller om återremiss af betänk.
LagUtsk:s betänk. N:o 64 återremitterades.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 2 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 79 i anledn. af verkställd granskning
utaf R. St:s Just.omhudsmans afgifna embetsberättelse och
allmänna redogörelse, äfvensom utaf liahs embetsdiarier och
registratur för den sedan sista riksmöte förflutna tid.
Frih. Boye* Ludv.: Då jag går. att anhålla öm återremiss
af detta betänk., anser jag mig skyldig mig sjelf att
förnya den försäkran, jag en gång förut haft äran här göra,
nemi. att jag visserligen icke hyser något det ringaste misstroende
till Ri St:s nuvan Just.ombudsman; men då jag dagligen
och redan en lång tid hört, att de brister och tillfällen
af öfverseende* som Representationen någongång låtit sig
undfalla, sträxt blifvit åberopade såsom bevis på bristfällighet
teti af sjelfva representationssättet, anser jag mig böra förekomma
det klander, som otvifvelaktigt skulle låta höra sig*
och skarpt höra sig, nemi. att allt kan nu för tiden vara
så halft, man Också vill, och dock vara godt nog för den
representation, som Undersöker ingenting. Det är således endast
i allmänt afseende derpå, som jag nu går att framställa
mirta anmärkningar, och äfven i förhoppning, att jag derigenom
mera gagnar än skadar Just.ombudsmanneii, som ej
kan vara belåten med att få en half decharge. Utsk. har
sagt: ”1 anledning af sådana yppade felaktigheter, som synts
"föranleda till någon ansvarspåföljd, har Just ombudsmannen
"låtit i laglig ordning anställa åtal, utom hvad angår några
"få mål af mindre betydenhet* hvari varit orätt dömdt, men
"Jilst.ombudsmannen, sedan målsäganderna visats vara förhöj"da,
låtit härvid bero.” Utsk. har således upptagit det fall,
att domare orätt dömt, men Just.ombudsm. låtit dervid bero
derföre* att enskilda sakägare varit nöjda, och derföre, att
målet varit af obetydlig beskaffenhet. Jag skall ej fästa mig
vid det obestämda i ordet obetydlighet, en obestämdhet, så
stor* att livad den eria menhiskan anser vara obetydligt, anser
en annan alldeles tvärtom. Jag skall blott säga, att om
Utsk. funnit något mål, hvaruti det varit orätt dömdt, Utski
hort närmare detaillera förhållandet, på det R. St. måtte
veta hvad de besluta. Jag vöre färdig att helt beskedligt
tro, hvad Utsk. uppgifvit; men jag pröfvar hellre, än jag
tror, och om Utsk. menät väl med Just.ombudsm., hade Utsk.
Den g J11 ii i.
bort framställa förhållandet, på det att R. St. måtte veta,
huruvida målen varit så obetydliga. Jag begär återremiss af
detta skäl och jemväl i anseende till det slutliga resultat,
hvartill Utsk. kommer, hvilket, efter mitt omdöme, för ingen
del är fördelaktigt för Just.ombudsm., då det är af denna
lydelse: "Och lärer vid sådana förhållanden få antagas, att
"Just.ombudsm., hvad beträffar den honom uppdragna vård"nad
om lagskipningen, iakttagit, hvad honom ålegat.” Jag
tror ej, att Utsk;s suppositioner äro det, som Utsk. bör gifva
oss såsom betänk. Utsk. må bafva hvad suppositioner det
behagar, men det bör, enligt Riksd.Ordn., bestämdt säga oss
sin mening och icke hvad som lärer få antagas. Det är
också i afsigt att få större skäl för vårt eget bedömande och
mera bestämdhet i Utsk:s beslut, som jag anhåller om återrejniss
af betänkandet,
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Sedan en värd ledamot
begärt återremiss af detta betänk., anhåller jag att få
meddela några upplysningar i afseende på de uti betänk,
förekommande, utur Just.ombudsm:s berättelse tagna uppgifter
om fängelsebyggnader, på det Utsk. måtte, i händelse
återremiss beviljas, kunna hemta ledning från dessa upplysningar,
hvilka till en del afvika från Just.ombudsm:s här
upprepade uppgifter. Just.ombudsm. har nämnt nödvändigheten
af att Christianstads läns fängelse utvidgas. Denna
fråga är i behörig ordning öfverlemnad till handläggning af
vederbörande auetoriteter; och har Fångstyrelsen detta år
till K. M. ingått med kostnadsförslag och ritning för att
för detta ändamål erhålla ett fängelse i Engelholm- Det
har nemi. ansetts nödigt, att jemväl derstädes ett länsfängelse
finnes, på det dyra fångtransporter må undvikas samt
domar och utslag på olika ställen må kunna bringas till
■Verkställighet. Denna fråga är således under en ganska verksam
handläggning. Hvad åter beträffar frågan om utvidgning
af kronohäktet i Alingsås, är den längesedan ingången från
Fångstyrelsen jemte kostnadsförslag och öfverlcninad till Konungens
Befallningshafvande i länet för att låta verkställa
de erforderliga förbättringarna. Beträffande åter Just.ombudsmts
uppgift i afseende på länshäktena i Carlstad och Gefle,
att nemi. besluten om tillbyggnader derstädes ej blifvit befordrade
till verkställighet, är förhållandet sådant, att inga beslut i
detta hänseende blifvit fattade. Fångstyrelsen hav genom sina
inspectioner erfarit, att dessa häkten, jemte fyra andra, tarfvade
utvidgning, och har för deen alla längesedan uppgjort
nödiga förslag och ritningar; men då dels fångars underhåll,
genom deras utomordentliga tillväxt i antal, medtager så betydliga
tillgångar, att alla möjliga besparingar i och för dessa fö»
remål böra iakttagas, dels correctionsinrättningarnas anläggande
på en större scala förminskat trängseln och i allmänhet
beredt utrymme i länshäktena , har fångvårdsstyrelsen at
220
Den 9 Juni.
dessa anledningar trott sig böra dröja med att begära K.
M:s nåd. pröfning och beslut om utvidgningar af ifrågavar.
häkten. Hvad Carlstads länshäkte särskildt beträffar, har
erfarenheten visat under de sednare åren, alt detta fängelse
haft tillräckligt utrymme. Styrelsen, som Ira 1 ler en månadtlig
journal öfver fångarnas antal, föijer förhållandet dermed i all—
mänhet och ombesörjer fångförflyttningar till förekommande
af trängsel. Uti Carlstad finnas rum för 6o fångar, och deras
antal uppgår för det närvarande ej öfver iS; någon tillbyggnad
derstädes är således ej behöflig. Länshäktet i Gefle
är deremot alltid fullt, och således bland dem, som behöfva
utvidgning. Utsk. har inskränkt sitt tillstyrkande i detta
betänk, dertill, att R. St. måtte i und. hos K. M. anhålla
om bristfälligheternas afhjelpande, i den mån tillgångarna
medgifva. Jag instämmer deruti; men jag ber, att Utsk.
måtte hädanefter fästa uppmärksamhet på dessa upplysningar.
Om således Utsk. rectifierar hvad sorn ej är fullt riktigt i
de uppgifna anledningarna till dess hemställan, har jag intet
emot den nu föreslagna und. anmälan hos K. M. Jag instämmer
med Frih. Boye i begäran om återremiss af betänk,
och anhåller, att dessa upplysningar dervid må få åtfölja.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag vill visserligen
icke bestämdt sätta mig emot en återremiss af förevar,
betänk., men jag kan ej undertrycka min öfvertygelse, att
denna återremiss är alldeles utan ändamål. Jag tog mig friheten
yttra densamma, när vid förra riksdagen fråga varom
återremiss af LagUtsk:s betänk, i detta ämne. Enligt grundlagen
åligger det icke LagUtsk. och icke heller R. St. att
lemna Just.ombudsmannen decharge för dess embetsförvaltning,
och betänk, behöfver således ej vara uppstäldt i den
formen. Dechargen för Just.ombudsm. ligger i det vid
hvarje riksdag förnyade valet, hvarvid han antingen blifver
omvald, eller någon annan kallas lill detta embete, hvarföre
jag också tror utsigten, att förmå Utsk. att förändra termerna
i dess betänk., ej utgöra en giltig anledning till återremiss,
helst det beror på hvart och ett Utsk. att välja termerna
för att uttrycka sin opinion om en persons embetsförvaltning.
Om här någon anmärkning i sjelfva saken vore
gjord emot Utskts betänk., skulle jag ej bestrida återremissen;
men, såsom mig synes, har Frih. IJoye ej gjort någon
sådan anmärkning, soin leder till förändring afbetänk:s
resultater, och de upplysningar, som Frih. Åkerhjelm lemnat,
lända endast till underrättelse, att de förbättringar, om hvilkas
angelägenhet Utsk. gjort framställning, redan till endel
liro fullgjorda. De anmärkningar, sorn blifvit gjorda, kunna
således ej föranleda till förändring af TJtskrs betänk., såvida
Utsk. icke i anledn. deraf skulle förändra sitt omdöme, och
det kan jag ej förmoda, För min del skulle jag således önska,
att betänk, bjefye bifallet, på den grund jag redan
Dea 9 Juni.
321
förklarat, att jag anser någon af återremiss beroende åtgärd
alldeles icke behöfvas.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g: Jag vågar anhålla om
bifall till detta betänk., hufvudsakligen på den grund, att
vi redan hafva öfverskridit den lagbundna tiden för riksdagen,
och det således möjligen kunde hända, i fall återremiss
af detta betänk, blefve beslutad och mindre hastigt
besvarad, att lt. St. komme att åtskiljas, innan de företagit
val till Just.ombudsman. Skulle R. o. Ad. likväl besluta en
återremiss, anhåller jag att få fästa Utsk:s uppmärksamhet
på nödvändigheten att handlägga detta mål framför alla andra,
på det återremissen så snart som möjligt må blifva besvarad
, och då vore det önskligt, att Utsk. äfven ville yttra
några ord om en ganska vigtig del af Just.ombudsmrs
berättelse, nemi. frågan om de Halländska kyrkohemmanen.
Jag förblifver likväl vid den mening, att det vore bäst att
nu bifalla Utsk:s betänkande.
Frih. Boye: Utgående från den princip, alt Representationen
icke från sina Utsk. bör emottaga andra betänk:n
än sådana, som äro tillräckligen upplysande och bestämda i
sina yttranden, har jag begärt återremiss af detta betänk.
Jag skall dock gerna medgifva, att en enskild tanke ingått
i denna begäran. Jag tror nemi., att om Utskts betänk,
återkommer, fullkomligen upplysande de omständigheter,
hvilka nu blifvit antydda, men icke utredda; om uti de
särskilda fall, deri Utsk. säger, att orätt varit dömdt, utan
att de vunnit någon Jusl.ombudsmls åtgärd; om, säger jag,
upplysningar i dessa fall inkomma, och om, såsom jag hoppas,
Utsk. icke suppositionsvis fäller sitt omdöme, utan ger
oss ett bestämdt omdöme, sådant, som jag sannerligen tror,
att Just.ombudsm. förtjena!, så äfventyrar icke denne embetsman,
mot hvilken jag ej finner något att anmärka, att
några personer, med afseende på detta halfva omdöme, dessa
antydda, men väl undangömda omständigheter, anse sig
böra frångå honom vid valet, eller icke göra som jag; ty
jag får förklara, att jag ville gifva honom min röst. Men
om R. o. Ad. icke skulle anse de nu gjorda anmärkningarna
vara af den vigt, att de böra föranleda till återremiss,
skall jag ej begära votering.
Frih. Ehrenborgh: Det är egentligen i anledn. af Frih.
Boyes anmärkning, att de speciella fall, som Utsk. betecknat
med orden: hvari varit orätt dömdt, böra uppgifvas,
som jag begärt ordet. Hr Frih. behagade erinra sig,
att Utsk:s betänk, är grundlagdt just uppå Just ombudsmts redan
tryckta embetsberättelse!', och att deri förekommit de
speciella fall, hvilka Utsk. ansett sig icke behöfva upprepa.
Jag vet ej ens, om det varit rätt, att Utsk. hade upprepat
dessa fall. För min del tror jag, att det varit att gå in på
gebitet af 90 §. Reg.F., och jag tviflan på, att Utsk. på
Den g Juni.
grund af de anmärkningar, Frilen gjort, skulle anse sig
grundlagsenlig! berättigad att framställa dessa särskilda fall.
Hvad åter beträffar Utsk:s sedermera fällda omdöme, vill
jag gerna, lika med Frih. Boye, uttrycka den önskan, att
Utsk. hade valt en annan form derför. Jag bekänner, att
§ådant kunnat och, enligt min tanke, bort ske; men jag
hemställer, om det ens. är tänkbart, att Utsk., utan annan
anledning än de anmärkningar, Frih. Boye, och de upplysningar,
Frih Åkerhjelm nu afgifvit, skulle kunna fövmås att
frångå sitt yttrapde. Det är på dessa skäl, jag anser en återremiss
vara öfverflödig, och derjemte förenar jag mig med
Gr. Cronhjelm deruti, att jag anser angeläget, att ju förr
destq hellre få detta ärende afgjordt.
Frih. Åkerhjelm: Jag bar endast begärt ordet för
att förklara, att jag ej yrkar återremiss, i fall R. o. J\d. vill
bifalla Utsk:s betänk. Så vigtiga äro ej de anmärkningar,
jag gjort, att de ensamt utgöra skäl föy återremiss.
Frih. Boye: Under förklarande, att jag för ingen del
kan godkänna den tydning af go §. Reg.F,, som Frih. Ehrenborgh
nu framställt, en tydning, som skulle inskränka
R. St:s yttrande-rätt långt utöfver hvad jag tror genom nämnde
§. vara åsyftadt; under detta förklarande får jag äran
Underställa Hr Friths bedömande, om icke också det äy ett
ändamål, att få veta, huru det förhåller sig med dessa s. k.
pbetydliga frågor; och såsom bevis, att praxis öfverensstämmer
med min önskan, får jag föra R. o. Ad. till minnes, att
det betänk., sorn sista Ständers LagUtsk. ga,f öfver Just.-  ombudsmrs befattning, ypr i denna del helt annorlunda uppStäldt
äp detta. Det framställde också särskilda fall, i hvilka
Just.rombudsm. låtit bero vid hvad som var och icke
vidtagit någon åtgärd; men Utsk. framställde sjelfva händelserna
peli fordrade icke en påfvisk tro på dess ofelbarhet
uti omdöme. Jag begär icke mer, än hvad jag är öfyertygad,
att Just.ombudsm,, om han bär vore närvarande,
vöre angelägen att begära, nemi. betänk:s återremitterande,
på det omdömet, ang:de hans embetsförvaltning, må blifva
bestämdt, icke halft, sorn det nu är. Likväl yill jag ej insistera
på återremiss af betänk.; skulle R. o. Ad. ej behaga
dertill bifalla, skall jag ej begära votering.
Frih. Ehrenborgh: Grannlagenheten förbjuder mig
att ipgå i jemnförelse emellan de betänk:n, sorn vid sistförtlutpa
rjksdag af LagUtsk. afgåfvos, och dem , som vid denna
riksdag afgifvits. Om de förstnämnda voro bättre uppställda,
tillhörde förtjensten deraf i främsta rummet den så
ovanligt skickliga secreterare, Utsk. då hade. Men jag tror
icke, att det är möjligt att, i anseende till uttrycken uti
betänk., ålägga något Utsk. att göra någon annan framställning
än den, som öfverensstämmer med Utsk:s öfvertygelse.
Om Frih. Boye gifvit akt på hvad jag förra gången yttra
-
Den g Juni.
de, liade han blifvit underrättad derom, att de speciella
fallen redan äro tryckta i Just.ombudsnus embetsberättelse!’
och således kommit till alla de ståndsledamöters kunskap,
som önskat derom taga kännedom* Att LagUtsk. underlåtit
att repetera dem i sitt betänk, är följaktligen endast en
formfråga, som ej verkar på saken, och jag tror, att den
eller de domare, som skulle anse sig sårade af Just.oillbudsm:s
framställning öm dessa särskilda fall, ej hade skäl
dertill; ty när Just.ombitdsm. kunnat låta ett åtal förfalla,
sedan målsäganden förklarat sig tillfredsställd, tillkäntiagifver
redan denna utgåhg, att målet är af så ringa beskaffenhet,
att det misstag, söm kan vara begånget, ej ligger
domaren till last. Jag får således ytterligare tillstyrka bifall
å betänkandet.
LagUtskts utlåt. N:o 79 bifölls.
Vid förnyad föredragning af LagUtskrs d. 5 dennes é;
m. på bordet lagda memorial N:o 80 derom, att de Jagstadganden,
sorn vid innevar. riksmöte beslutas af sådan beskaffenhet,
att de tillhöra allmän civil- och criminallag; mätte;
så vidt ske kan, val'da i en enda författning kungjorda, blef
samma memor. af It. o. Ad. bifallet.
Då nU åhyo föredrogs Ridd.Utskis d. 5 dennes e. m. på
borde lagda memor. i auledn. äf gjorda förslag till åtskilliga
ändringar i nu gällande Ridd.Ordn., blef samma memor.
ånyo begärdt på bordet af. Frituna Gederström, Jac.,
Ehrenborgh, Gasp* Wilh., Samt v. Schulzenheim;
David.
Hr Dalman; Wilh. Fredr.: Då jag så sent uppkommit,
att LagUtsk:s betänk. N:o 64, i fråga örn rättighet att
på enskild person ställa in visningar till hvad belopp sorti
helst, redan var återremitteradt, anhåller jag att få till
prot. antecknadt, äfvensom att det yttrande måtte till LagUtsk.
få åtfölja återremissen, att jag instämmer i den reservation,
som af Hr Hessle emöt Utsk:s beslut blifvit afgifven.
R. o. Ad. beslöt, att detta anförande skulle åtfölja deri
i dag beslutade återremissen af LagUtsk:s betähk. N:o 64.
Upplästes och lades på bordet riedannämnde från Oecbnä3
Utsk. inkomha utlåtrn:
N:o 68. i anledm af väckt fråga derbm, att jord- beli
StrandägareS rätt till hafsfiske mätte uti den, under utarbetning
varande, fiskeristadgän värda bibehållen;
N:o 6g. i anleda; af väckta motioner om åtskilliga ändringar
i K. stadgan af d. g Nov. i83o, anglde hvad vid sjöfart
inrikes orter emellan iakttagas bör;
Den 9 Juni.
N:o 70. i anledn. af väckt fråga om återläggande af Råneå
socken under Luleå sjötullskammaredistrict;
N:o 71. i anledn. af väckt motion om förklaring af irsta
punkten uti K. kungörelsen d. 27 Aug. 1828, angrde afgift
till sjömanshusen;
N:o 72. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utskrs
betänk. N:o 52, angrde upphörande af exped.-kronofogdetjensterna,
m. m.;
Nro 73. i anledn. af väckt motion om Jemtlands återläggande
under WesterNonlands län;
Nro 74. i anledn. af väckt motion om förändring i tiden
för allm. gudstjenstens förrättande;
Nro 75. i anledn. af erhållen återremis å Utskrs betänk.
Nro 28, rörrde Arieplougs och Arvidsjaurs Lappmarkers förläggande
till Norrbottens län, m. m.
Upplästes följande från Ridd.Utsk. inkomna
Hörsamste Memorial!
Uti ett till H. Ridd.Utsk. remitteradt anförande har Hr
Bråkenhjelm, Pehr Reinh., hos R. o. Ad. föreslagit, att då
de arfvoden, som Ridd.-directrs Hrr ledamöter åtnjuta, syntes
vara alltför ringa för dem af Direct., som uti förvaltningen
af Riddarhusets angelägenheter hafva någon vidare
utsträckt detail sig uppdragen, men Ridd.-cassan icke medgåfve
någon förhöjning af dessa arfvoden, de nuvarande sex
arfvodena för Ridd.-direct:s ledamöter, af 200 r:dr b:co hvartdera,
måtte, för tillvägabringande af en billig reglering i
detta hänseende, sammanslås till trenne, hvavtdera å 4°o
r:dr b:co, af hvilka ett borde tillfalla den bland Directts
ledamöter, som hade vården om de genealogiska tabellerna,
det andra den ledamot, som ägde närmaste tillsyn öfver räkenskaperna,
samt det tredje den, som ägde vården om sjelfva
Riddarhuset med dertill hörande byggnader; varande
jemväl af motionären alternativt framstäldt, att derest H.
R. o. Ad. ej skulle finna för godt att till trenne sammanslå
de nuvar. sex arfvodena, fyra af de sednare likväl kunde
bildas till 2:ne, hvartdera å 4°o r:dr b:co, det ena för
befattningen med det genealogiska tabellverket och det andra
för vården af Riddarhusets byggnader.
Etnot detta Hr Bråkenhjelms förslag hafva hos R. o. Ad.
åtskilliga anmärkningar blifvit framställda af Hr Riben, Carl
Wilh., och Frih. Boye, Ludv., innefattande förnämligast,
att då alla Direct:s ledamöter ägde gemensam ansvarighet
för göromålens gång, och deh trägnare sysselsättning, som
Vore förenad med de af motionären omförmälda befattningar,
endast efter en eller annan directörs frivilliga åtagande
kunde honom tillförbindas för längre tid, än hans colleger,
eller annorlunda än i ambulatorisk ordning, det ifrågaställ
-
D c ii g Juni.
•12.)
da förslaget altså desto mindre borde vinna afseende, sorn
vid detsammas verkställighet ganska besynnerliga omständigheter
kunde inträffa, vid afgörande!, hvilka ledamöter som
borde erhålla arfvoden och hvilka som borde blifva dem
förutan. Om sådant öfverlemnades till ordförandens beslut,
befarade man, att It. o. Ad, icke finge någon ordförande i
Directln, som åtoge sig'en så obehaglig befattning. Skulle
åter ledamöterna sjelfva sins emellan öfverenskomma om fördelningen,
så torde sällan en för likstämmighet i detta fall
tillräcklig sämja kunna billigtvis förutsättas, och om It. o.
Ad. sjelf skulle anställa dubbla val till ledamöter i Directm,
nemi. ett för de aflönade och ett annat för de honorära,
syntes sådant icke förlika sig med den känsla af grannlagenhet,
som alltid inom It. o. Ad. gjort sig gällande; hvarförutan
för riddarhusärendernas behöriga gång låge en mycket
större säkerhet deruti, att låta Directis ledamöter inom
sig öfverenskomma om de functioner, hvar och en skulle
utöfva, än att sådant afgjordes af Ståndet sjelf.
Utsk. har tagit, hvad sålunda blifvit anfördt, i öfvervägande;
och enär, på sätt under discussionen hos R. o. Ad.
blifvit framstäldt samt här ofvan i korthet upptaget, bestämmandet
af den utaf Hr Bråkenhjelm önskade fördelning
uppå två eller tre bland Directis ledamöter af de befattningar
inom Direct., för hvilka aflöning borde äga rum, både
blefve förenadt med obehag samt flera svårigheter, och
tilläfventyrs stundom kunde föranleda till ärendernas mindre
jemna och samdrägtiga behandling, finnér Utsk., som i
öfrigt anser det icke billigen kunna fordras, att några ledamöter
uti Direct. skulle utan allt slags ersättning dela såväl
de allmänna göromålen som ansvaret med dem, hvilka derföre
njuta aflöning, sig
böra Hr Bråkenhjelm^ ifrågavar. förslag afstyrka.
I sammanhang härmed har Utsk. jemväl förehaft en af
Hr Roos, Carl Ulr., hos R. o. Ad. väckt och till Utsk. remitterad
motion om indragning af alla de för Ridd.direct:s
ledamöter anslagna arfvoden; hvilken motion Utsk. likväl,
vid betraktande af de för R. o. Ad. magtpåliggande och ansvarsfulla
befattningar, hvilka Bädd.direct. åligga, och hvarmed
bland annat förbindelsen att vistas i hufvudstaden är
förenad, anser
sig sakna ali anledning att tillstyrka.
Hvilket dock allt till H. R. o. Ad:s egen ompröfning
vördsamt öfverlemnas. Stockholm d. 4 Juni i834-  På RiddarhusUtskottets vägnar.
II. F. S T K Ö M F E L T.
W. F. Dalman.
Lades på bordet.
Upplästes från de öfriga RiksSt:n ankomna prot.utdrag,
8 I I. 2.0
Den 9 Juni.
nemi. från PresteSt. af d. 16, 21, 24, 26, 27, 28 och 3o
sistl. Maj, frun BorgareSt. af d. 16, 21, 24, 26, 28 och 3o
sistl. Maj samt d. 2 och 5 dennes, samt från BondeSt. af d.
21, 24, 26, 27 och 28 sistl. Maj samt d. 2 och 5 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 12 Juni 1834-
Plenum kl. 9 f. ra.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 9 dennes.
Justerades pleni-protm för d. 2 dennes f. och e. m.
Vid öppnande af ett från Hrr Electorer inkommet valprotocoll
befunnos hafva blifvit utsedda till ledamot i
StatsUtskottet:
efter Hr von Stockenström, Erik,
N:o igo5. Hr von Rosen, fullm. Hr Bergenstråle, Claes Gabr.j
Lagutskottet:
efter Hr Oxehufvud, Olof Phil.,
N:o 1918. A. Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., hade inlemnat en
så lydande anmälan:
Som jag af trägna tjenstegöromål är hindrad från att
bevista Ridd.Utskrs sammanträden, anser jag mig böra hos
H. R. o. Ad. vördsammast anhålla örn tillstånd att lemna
min befattning såsom ledamot af detta Utskott.
Uppå derom framställd propos. blef Hr Bråkenhjelms
anhållan af R. o. Ad. bifallen.
Företogs till pröfning Ridd.Utsk:s d. 5 dennes e. m. på
bordet lagda memor. i anledn. af gjorda förslag till åtskilliga
ändringar i nu gällande Ridd.Ordning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då hvarken
grundlagarna eller Ridd.Ordn. hindrade R. o. Ad. att, om
det så åstundade, punktvis till afgörande företaga, samt genast
bifalla eller afslå eller ock återremittera hvarje del af
sådana memor., som det nu föredragna, ansåg H. Ex. sig
böra hemställa, om R. o. Ad. nu behagade låta detta memor.
sig punktvis föredragas.
Bifölls.
lista punkten, an gide Hr Bråken hjelms motion,
ronde förändring i R. o. Adis representationssätt.
2: dra punkten, an gide Hr Bråk enl) jelms förslag
till förändring i 23 §. Ridd.Ordn.
Dessa tvenne punkter biföl los.
3idje punkten, angide förändring i bänkmlsafdelningen.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g. I Jag anhåller, att R.
o. Ad. vid detta tillfälle, då jag förutser, att förändringar i
betänk, kunna äga rum, utan att återremiss derutaf erfordras,
måtte instämma till antagande af det förslag, som alne
forutgångna riksdagar blifvit väckt och då af Ridd.Utsk.
tillstyrkt, samt, nu af mig upptaget, blifvit af Utsk. afstyrkt,
det nemi., att Ståndets val af electorer måtte sålunda
tillgå, att liela antalet af Ståndets antecknade ledamöter
deiades i fem afdelningar, utaf hvilka hvardera inom
sig utsåge 5 electorer. Mig synes det klart, att individen
måste erhålla större utrymme för sitt val, då han får hålla
sig inom antalet af omkring 100 ledamöter, och derföre
i alla fall icke skulle bringas i en så beskaffad tvehågsenhet
i afseende å hvilka personer han borde välja, sorn måhända
kunde uppkomma, örn valet skedde utur hela massan.
Frih. Stjernstedt bar, uti sin reservation, så fullständigt
utvecklat de skäl, som tala till bifall af min motion,
att jag, om jag skulle framställa mina, endast komme att
mer eller mindre upprepa hans, hvilka R. o. Ad. redan
hört; och jag hänvisar således blott till dessa. Man har ofta
sett, hurusom vid bänkmansval de blifvande bänkmännen
kunna utses med i ä 2 röster och genom lottning; och jag
hemställer, om ett sådant val val kan anses uttrycka någon
slags opinion, ännu mindre pluralitetens. Det står till och
med så till, att man på förband, sedan bänkmisafdelningarna
blifvit bestämda, kan suppositionsvis utmärka hvilka
som komma att blifva bänkmän. Jag bar försökt det vid
denna riksdag, och jag försäkrar, att det med få undantag
slog fullkomligt in. Det torde lätteligen kunna inses, att
det icke kan vara riktigt, att man på förhand kan på ett
sådant sätt beräkna förhållandena och sålunda komma i tillfälle
att derefter taga sina dispositioner. Jag förnyar således
min anhållan, att R. o. Ad. ville antaga ett sådant valsätt,
som det jag föreslagit, samt anhåller örn propos. derå.
Frih. Cederström, Jac.I Jag kan icke instämma i
den begäran, som den siste talaren framställt. Bänkmisininrättningen,
som infördes enligt 1720 års Reg.form för
Den 12 Juni.
att hindra Regeringens alltför starka inflytande på valen,
afskäftädes åter 1772, då Herreclassen infördes för att
återgifva Styrelsen ett sådant inflytande. Men inrättningen
återupptogs 1809, just på det Ståndet, genom fördelning
deraf, efter nummerföljd, i 5o afdelningar och dessas genast
efteråt företagande val, skulle blifva fullkomligt oberoende i
uttryck utaf deras opinion. Jag gratulerar verkligen den ledamot,
som tilltror sig att kunna förutse valets utgång, innan
detsamma ännu börjat. Denne lärer säkerligen då förmå utöfva
ett stort inflytande på de efterföljande valen af electorer
och utsktsledamöter. Skulle man indela Ståndet i fem
afdelning?,r, hvilka hvar för sig ägde att välja 5 electorer,
så skulle hvarje af dessa möjligen kunna välja på samma
ledamöter, och svårigheter sålunda uppstå. Skulle åter
hvarje afdelning välja fem personer inom sig, vore valet icke
fullkomligt fritt. Med ett ord, huru man än vänder saken,
kommer man icke till något bättre, än hvad i detta
afseende nu finnes stadgadt. Jag medger dock, att den af
Utsk. föreslagna indelningen i 25 afdelningar har det för
sig, att då R. o. Ad. vanligen vid början af riksdagarna,
särdeles då dessa hållas utom Stockholm, sällan är talrikt
församladt, så att det t. o. m. händt, att afdelningar funnits
på 2 eller en ledamot, vunne, med det nu föreslagna
färre antalet afdelningar, numerären inom hvarje en måhända
erforderlig större tillökning. Jag är således benägen
att tillstyrka den förändring, att Ståndet indelas i 25 afdelningar,
utaf hvilka hvarje inom sig utser 2:ne bänkman,
de der sedan äga att välja electorer; men jag skulle tro, att
R. o. Ad. icke bör frångå valsättet af electorer genom bänkmän,
hvilka icke fått heintas utur en större massa, utan
nödgats taga från mindre, efter en gifven nummerföljd tillkomna
afdelningar,
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Äfven jag kan icke
gilla Gr. Cvonlijelms förslag. Det har under riksdagarna ända
sedan i8i5 varit föremål för öfverläggning; men utaf alla
discnssjonerna har jag icke kunnat öfvertyga mig om behofvet
af någon väsendtlig förändring uti det ifrågaställa
afseendet. Man besinne blott det stora antal ledamöter af
detta Stånd, sorn vid hvarje riksdag för första gången äro
representanter, och man skall lätt finna, hur svårt det alltid
mäste blifva för dessa att inom en personal af femtedelen
utaf Ståndet känna fern af erforderlig skicklighet och erfarenhet
för att passa till electorer. Att deremot utur ett
antal af 25:tedelen af Ståndet utse 2:ne personer, hvilka
kunde vax-a lämpliga att utgöra ombud för afdelningen vid
valet af electorer, torde vara lättare. Om man fäster sig
vid möjligheten af Regeringens inflytande vid valen, toide
man finna, att detta är lättare i mån sorn antalet af afdelningar,
inom hvilka inflytandet skulle användas, är mindre,
Den 12 Jun i.
229
och af dem, hvilka skola väljas inom hvarje afdelning, större.
Jag har åtminstone tyckt mig förmärka, att valen visat sig
mindre fria i samma mån, som ett större antal namn bort
innehållas å hvarje vallista. Jag tror, att Utsk. gått en
lämplig medelväg, enär det hittills verkligen kunnat hända,
att man inom en bänkmrsafdelning icke känt någon så qvalificerad,
att man velat utse honom till bankman. Jag tillstyrker
altså bifall till Utskrs förslag. Men om återremiss
deraf skulle beslutas, önskar jag, att Utsk. må i sammanhang
med denna fråga ställa Ridd.Ordn. i full öfverensstämmelse
med 4i §• Riksd.Ordn., så att de personer, hvilka äro
uteslutna från deltagande i val till utsktsledamöter, jemväl
böra anses oberättigade att deltaga i bänkmtsvalen, emedan
dessa val äro första instansen af val till utsk;sledamöter.
Gr. Cronhjelm: Hvad först beträffar den clairvoyance,
hvartill Frih. Cederström gratulerat mig, i fall jag kunde
på förhand sluta till utgången af bänkmtsvalen, så, och om
vi tillsammans komme att öfvervara ännu en riksdag, ville
jag anhålla att få göra Hr Frih, ett anbud uti det ifrågagaställda
afseendet, och jag hoppas, att jag skall kunna visa
honom, hurusom förutseendet torde befinnas lika mycket
närmande sig till det ganska enkla och lätta, som till det
sanna och riktiga. För min del får jag förklara, att jag
verkligen varit tveksam, om jag ens bort deltaga i valet,
emedan jag inom min bänkmrsafdelning icke funnit någon
med den politiska karakter, att jag, enligt mina grundsatser,
trott mig böra välja honom. Jag hoppas, att detta nog öppet
uttalade skäl må ådagalägga en grundad anledning för
mig att önska inrättningens upphäfvande. Hvad beträffar
den uppgift, att på de sista afdelningarna skulle kunna belöpa
sig endast en å två ledamöter, torde denna härleda sig
från ett misstag, enär det är föreskrifvet, att Ståndet skall
fördelas lika på 5o afdelningar, och man skall fördela det
öfverblifvande antalet på de sista afdelningarna, som sålunda
väl kunna blifva större än de öfriga, men ej mindre.
Emedlertid, och då jag nu hört Hr Cederschjöld, med hvilken
jag så ofta annars delar tänkesätt, jemväl yttra sig emot
bifall till min motion, lärer jag icke äga hopp, att den blir
antagen; och det är då bättre att få någon utsträckning i
antalet, hvarinom man får välja, hvadan jag anser Utsk:s
förslag bättre än det stadgande, som nu äger rum, Probabiliteten
att finna skickliga personer ligger dock mera för
min än Hr Cederschjölds sats; ty troligen är det lättare att
bland 100 finna 5 personer, till hvilka man har förtroende,
än att bland 20 finna 2:ne sådana. Jag kan således icke
frångå mitt tillstyrkande af motionen; och ehuru jag sett
verkan af den stora listutdelningen, kan jag likväl svårligen
föreställa mig att, om alla fem afdelningarna valdes på samma
dag och så fort som möjligt efter deras indelning, det
a3o
Deli 12 Juni.
skulle inträffa, livad man stundom funnit, att nemi. halfofficiella
bref från Hr Ifofcancelleren, innefattande vallistor,
funnits att läsa på bordet bland öfriga handlingar å
vår Klubb.
Gr. Spens, Carl Gust.: Då jag vid 1023 års riksdag
var den, sorn väckte fråga oin ersättandet af bänkm:svalen
genom ett val af 9.5 electorer, verkstäldt genom R. o. Ad:s
delande i 5 afdelningar, soin hvardera inom sig valde på fem
personer, och denna motion, ånyo framställd vid sisth riksdag,
vann Ridd.Utskrs tillstyrkande, torde det icke vara
underligt, att jag, sedan frågan nu åter genom Ilr Gr. Cronhjelm
är bragt å bane, deruti yttrar några ord. Jag finnér
likväl skälen för antagandet af förslaget till Ståndets indelning
i mindre afdelningar vara så fullständigt utredda af
motionären och uti Frill. Stjernstedts reservation, att jag
icke tror mig behöfva vidare tillägga några. Emot den probabilitet,
som Hr Cederschjöld åberopat till förmån för bibehållandet
af bänkmrsinrättningen, torde jag få åberopa erfarenhetens
vittnesbörd. Jag tror, att man deri skall finna
tillräcklig bevisning för min sats.
Gr. Cronhjelm har, om jag icke orätt fattat honom,
trott, att betänk, nu kunde afslås och Hr Gr:s motion, utan
förnyadt utlåt., bifallas. Jag vågar i afseende härå anhålla
att få veta, huruvida motionen upptager en ordentligen redigerad
5) hvilken skulle sättas i stället för den, nian vill
borttaga, eller om ett sådant redactionsförslag är uti reservationen
uppgifvet. I annat fall skulle jag vilja yrka återremiss;
ty jag tror väl, att R. o. Ad. kan, utan föregången återremiss,
besluta ändringar i Ridd.Utskrs förslag; men jag tror
icke, att man kan fatta beslut om Ridd.Ordnrs ändring,
utan att på samma gång antaga en fullständig redaction,
som kan framställas till K. M:s sanction.
Underteckn. R i dd. Secr e t.: Till svar å den begärda
upplysningen får jag äran tillkännagifva, att uti Utskrs memor.
icke finnes intaget något förslag till redaction af förändradt
stadgande, angrde bänkmrsvalcn.
Gr. Spens: I anledn. af den nu erhållna underrättelsen
får jag yrka återremiss af betänk., och får då jemväl
fästa mig vid Hr Lagerstråles i dess reservation framställda
förslag, hvilket jag anser, näst det af Gr. Cronhjelm motionerade,
uppfylla ändamålet, det förslag nemi., att Ståndet
må delas i 25 afdelningar, utaf hvilka hvardera väljer en
eleclor. Detta förslag ager i princip företräde framför
Gr. Cronhjelms deruti, att afdelningarna blefve lika många
som de personer, hvilka skulle väljas; men orsaken, hvarföre
jag likväl önskar antagandet af Gr. Cronhjelms och mitt förslag,
är den, att då delningen skulle ske med 25, delarna
möjligen kunde blifva så små, att lämpliga personer inom
Den ia Juni.
23l
åtskilliga saknades; förhållandet blefve alltid dubbelt bättre,
än det Ur nu, och dubbelt bättre, än att, enligt Utskrs förslag,
utse 2.'ne inom hvarje 25:tedel. I fall Hr Lagerstråles
förslag skulle vinna afseende, hemställer jag, huruvida icke
uppmärksamhet bör fästas å den skillnad i förhållandena,
som kunna äga rum vid första valet, emot förhållandena vid
de öfriga. Denna är nemi., att det kan hända, att utaf någon
eller några af afdelningarna största antalet ingår i Utsk:n,
hvarigenom antalet af de till electorer valbara än ytterligare
blifver inskränkt. Så små afdelningar som a5:delar
äro således isynnerhet vid de sednare valen opassande. Jag skulle
således vilja föreslå, att första valet kunde ske såsom Hr
Lagerstråle föreslagit, hvaremot de öfriga, vid hvilka antalet
af valbara ledamöter inom Ståndet kan hafva blifvit betydligen
inskränkt, kunde ske in pleno. I allmänhet vore
plenival visserligen det principenligaste; men de skulle in
praxi medföra dc allrabetydligaste svårigheter.
Frih. Boye, Ludv.: Äfven jag var länge af den tanka,
att afskaffande af bänkmrsinrättningen vore för frihetsprincipen
fördelaktig; men förd till erinran derom, att denna
inrättning just infördes 1720, samt med fästad uppmärksamhet
derjemte å de skäl, som uti Frih. d’Albedvhls reservation
finnas upptagna, har jag kommit till den öfvertygelse,
att friheten uti den ifrågavar. inrättningen har ett verkligt
stöd i så måtto, att minoriteten derigenom har större säkerhet
för att få uttrycka sig. Jag är således af den tro, att electorsvalen
framgent böra verkställas genom dertill utsedda bänkman.
Hvad åter beträffar sättet för dessa bänkmäns väljande,
anser jag, att ju mera vidsträckt valafdelningarna bestämmas,
desto större säkerhet; och jag tillstyrker derföre, att nuvar.
stadgande i detta afseende må förblifva oförändradt. Det
kan väl hända, att det kan blifva lättare att uti det dubbla
antalet finna 2:ne lämpliga personer, än att finna en sådan
bland ett hälften mindre antal; men detta skäl är icke
tillräckligt för att bestämma företräde åt den föreslagna förändringen.
En ledamot har framställt en scrupel. Han har
sagt, att detta betänk, kunde förkastas eller med förändringar
antagas, utan att återremiss deraf förut vore behöflig.
Jag är icke af den tankan. Jag anser det nemi. angeläget,
att Utsk. kommer i tillfälle att vederlägga de anmärkningar,
som emot förslaget blifvit gjorda; och jag skulle finna det
illiberalt att, Utsk. ohördan, afgöra frågan till annat resultat,
än det Utsk. tillstyrkt. Jag yrkar altså återremiss och
tror, att ett sådant yrkande bör biträdas af alla dem, som
icke vilja bifalla betänkandet.
Frih. Cederström: Ledamöterna i den bänkm:safdelliing,
hvartill Gr. Cronhjelm hörer, torde lämpligast kunna
upptaga de complimenter, Gr. behagat gifva dem. Hvad
sjelfva saken angår, finnér jag det vara klart, att om Hr
Den 12 Juni.
Lagerstråles förslag, att nemi. 25 afdelningar af Ståndet
skulle hvardera välja en elector, antages, kunde det hända,
att samtliga afdelningarnas val folie på en enda person, och
att man således nödgades förrätta 25 särskilda val för att
få det nödiga antalet electorer. En dylik svårighet förekommer,
om 5 afdelniugar hvardera skulle utse 5 personer,
hvilka då kunde komma att utses af alla afdelningarna.
Skulle åter hvarje afdelning nödgas välja inom sig, vore
ju principen af frihet störd, enär man icke finge välja på
hvilken man ville; och jag tror således, att lrvilketdera utaf
de nämnda förslagen man må antaga, skall man finna, att
den åsyftade friheten ingalunda vinnes, hvaremot oordningar
och tidsutdrägt, som genom bibehållande af bänkm:svalen
undvikas, säkert komme att inträffa.
Man har yttrat, att något beslut till förkastande eller
förändring af Utsk:s tillstyrkande nu icke kunde ske. Derom
får jag blott hänvisa till författningarna, hvilka bestämma
rättighet för Ståndet att i frågor som denna, utan föregången
återremiss, besluta öfver hvad proposition som helst.
Vidkommande Gr. Cronhjelms yttrande, som skulle det
icke kunna inträffa, att, vid bibehållandet af inrättningen
med 5o bänkmtsafdelningar, någon af dessa finge endast en
person, får jag blott erinra, att, om Ståndets hela numerär
icke uppginge till ioo, komme så många utaf femtiondedelarna
deraf, som det antal, hvarmed Ståndet understeg
ioo, att bestå af icke mer än i ledamot.
Gr. Cronhjelm: Om den bänkm:safdelning, hvarom
jag talar, ej håller mig räkning för hvad jag yttrade, torde
den i stället sjelf från ett visst håll njuta skadeersättning och
hållas räkning för det jag till densamma har så ringa politiskt
förtroende, och vi komma då i alla fall till qvittning
i saken, emedan de på det hela vinna af mitt yttrande. Den
nämnde Frih. har framställt den supposition, att antalet af
Ståndets samtliga ledamöter skulle kunna understiga ioo;
men jag hemställer, om en sådan händelse kan anses trolig
eller i vår grundlag förutsatt; Ståndet skulle ju då knappt
räcka till för Utsk:n. Jag vill icke emotsätta mig återrenaiss,
i fall den för uppgörande af redactionsförslag kan
anses erforderlig. Eljest har jag i min motion åberopat det
förslag, som sista riksdagens Ridd.Utsk, framställde; och jag
tror, att det kunde antagas. Skulle Utsk. icke vilja begifva
sig till antagande af mitt förslag, önskar jag, att Utsk. må
vidblifva det tillstyrkande, som nu blifvit meddeladt; det
är åtminstone bättre, än den nuvar. indelningen.
Slutligen får jag i anledning af Hr Cederschjölds yttrande
erinra, att jag redan uti min motion föreslog, att Ridd.-  IJtsk. måtte till Ståndets antagande framställa den mening,
att de i 4l Riksd.Ordn. omnämnde personer icke kunna
del
-
deltaga i val till éléctoref; röen då Hr Gr. o. Landtm, dervid
ansåg den omförmalda delen af motionen åsyfta en förklaring
af grundlagen samt sålunda icke kunna remitteras
till Ridd.LJtsk., uteslöt jag densamma utur motionen och
hemställer nu, öm det, vid nämnda förevetande, är värdt
att göra vidare försök att erhålla remiss å det ifrågavar.
yrkandet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. hemställde, om R. o. Ad.
ansåg denna punkt höra återremitteras.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla dett
nu föredragna punkten af Ridd.Utskts memor.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf förklarade,
att han funnit ja hafva öfverröstat nej och att han
således ansåg R. o. Ad. hafva bifallit den nu föredragna
punkten af Ridd.Utskis memorial, begärde Gr. Spens votering.
Frih. Cederström: Jag har ingenting emot, att voteringspropos:n
blifver sådan, som Gr. Spens föreslagit den;
men jag ber att få fästa Hr Gr. o. Landtnäs uppmärksamhet
på det yttrande af Hr Cederschjöld, hvarom Gr. Cronhjelm
n yss nämnde och sorn jag anser åsyfta en förklaring af grundlagen.
Detta yttrande bör icke få åtfölja återremissen, ifall
den beviljas; och jag är viss, att Hr. Gr. o. Landtm., i öfverensstämmelse
med sina tillförne i detta afseende yttrade
åsigter, icke tillåter det.
Gr. Cronhjelm: I händelse återremiss beslutas, är det
derefter tids nog att afgöra hvilka yttranden skola åtfölja
densamma. Jag hemställer nu, om vi icke kunde utan votering
bifalla återremiss, och tror, att om förnyad propos.
derå gjordes, vi skulle undvika voteringen.
Gr. Spens: I anledning af det Gr. Cronhjelm yttrande,
som skalle någon förbättring vinnas genom antagande af
Utsk:s förslag, får jag för min del förklara, att jag anser
detsamma vara sämre, än hvad vi redan äga, och att jag
således, i fall Ståndet icke vill tillåta återremiss, då hellre
skulle afslå betänk., så att det gamla förblefve oförändradt,
än att den nu föreslagna ändamålslösa förändringen skulle
antagas. Jag hemställer emedlertid till Hr Gr. och Landin.,
om icke ny propos. till återremiss kunde varda framställd.
Upplästes till justering följande voteringspropos:n:
Den, som bifaller Ridd.Utsk:s nu framställda förslag till
ändring i bänkm:safdelningen, voterar
den det ej vill, voterat1
Ja5
nej;
3o
8 II.
334
Den 12 Juni.
Vinner nej, kommer denna punkt af Ridd.Utsk:s memor. att
af R. o. Ad. återremitteras.
Frih. Cederström: Jag har ingenting emot voteringsproposln;
jag får blott ytterligare anmärka, att ingen förklaring
af Hr Gr. o. Landtm, blifvit meddelad, huruvida det
ifrågaställda yttrandet af Hr Cederschjöld kommer att åtfölja
återremissen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det H. Ex. trodde,
att den redan omtalade, vid början af denna riksdag
inträffade händelse, att H. Ex. ansett en af Gr. Cronhjelm
väckt motion, om införande i Ridd Ordn. af ett förbud för
de i 4* §• Riksd.Ordn. omtalade personer att få i bänkm:svalet
deltaga, icke kunna upptagas, borde tillräckligen förvissa
R. o. Ad. derom, att II. Ex. vore sinnad iakttaga samma
förfarande med den af Hr Cederschjöld nu väckta enahanda
fråga.
Uppå derefter gjord framställning blef den nyss upplästa
voteringspropos. af R. o. Ad. godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja — 26.
Nej — 76.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, i öfverensstämmelse
med Reg.F:s föreskrift i 56 §., komme de i anledn.
af den nu återremitterade punkten af Ridd.Utsk:s inemor.
afgifua yttranden att till Utsk. åtfölja, med undantag
af den del utaf TIr Cederschjölds anförande, hvilken anginge
föreskrift om uteslutande af de i 4i §■ Riksd.Ordn. omtalade
personer från delaktighet i bänkm:svalet; kunnande denna
framställning, såsom innefattande begäran om förklaring
af grundlagen, icke här upptagas, utan ägde Hr Cederschjöld,
om han så åstundade, att i ämnet vända sig directe till
Constit.Utsk.
4:de punkten, ang:de verkställande af R. o.
Adis båda första anteckningar inom 4 dagar från
riksdagens början.
Bifölls.
Hr Cederschjöld: Jag var frånvarande, då Hr Gr.
o. Landtm, lärer hafva förklarat, det min anmärkning, att
de personer, hvilka, enligt 4i §• Riksd.Ordn., icke få deltaga
i val till Utskott, ej helier må tillåtas ett sådant deltagande
i första instansen till dessa val, nemi. bänkm:svalen, skall
innebära en grundlagsstridighet och sålunda icke får åtfölja
återremissen; men jag får nu på det högsta protestera emot
en sådari grundlagstolkning, och såsom ett särskildt bevis på
dess oriktighet blott erinra, att i 17 §. af Riksd.Ordn. finnes
stadgadt, det ingen får obehörigen verka vid riksdags
-
Den 12 Juni.
mannavalen och hardt ansvar är utföst för den, som deremot
bryter. Men nu väljas i BondeSt. allestädes, och i
BorgareSt. åtminstone i Stockholm, riksdagsmännen genom
dertill förut utsedda clectorer; och efter Hr Landtm:s tolkning
skulle det altså icke vara förbjudet att inverka på valet
af dessa, hvilket val likväl nästan är det väsendtligaste.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag förenar mig i den protest,
Hr Cederschjöld nu afgifvit, och tror, att, då man tillåter
de ifrågaställa personerna att deltaga i bänkm:svalen,
man gjort en lagstridig förklaring af grundlagen, då deremot
den klara och rätta meningen återfinnes i Hr Cederschjölds
begrepp om det ifrågavar. grundlagsbudet.
Gr. Cronhjelm: I naturlig följd deraf, att jag, såsom
jag redan erinrat, vid afgifvandet af min motion framställde
samma anmärkning, som den Hr Cederschjöld nu väckt, och
endast genom en vägrad remiss hindrades från fullföljande
deraf, får jag nu till alla delar förena mig i Hr Cederschjölds
reservation.
5:te punkten, ang:de skyldighet för Bödd.direct:n
att till utdelning af polletter sammanträda
en half timme före hvarje innan riksdagens
öppnande å rikssalen inträffande plenum, till
och med det, som äger rum dagen före plenum
plenorum.
6:te punkten, ang:de Hr Aminoffs förslag, att
el ectorsvalet ej måtte ske förrän tre dagar efter
bänkm:svalet.
Dessa båda punkter bifölios.
7 :de punkten, ang:de afskaffa n de af andra
uppropet vid val och voteringar.
Frih. Boye: Uti alla tider och inom alla representationer
har magtbegäret yttrat sig på mångahanda sätt, och
minoritetens benägenhet att vilja maitrisera majoriteten visat
sig. Jemväl nu är frågan den. För att rätt undersöka
saken, bör man återgå till anledningarna till det existerande
förhållandet. Hvarföre stadgades väl a:ne upprop för detta
Stånd, då endast ett upprop äger rum i de öfriga? Orsaken
härtill ligger i de öfriga Ståndens olika organisation
emot detta. B., o. Ad. består af 5oo ända tili 800 ledamöter,
hvilka alla sjelfva bekosta deras vistande vid riksdagarna.
Utaf dessa sysselsätter sig en stor del icke uteslutande
med riksdagen, utan, särdeles då hufvudstaden är riksdagsorten,
befinner sig derstädes till följd af innehafvande tjenstebefattningar.
Vöre det väl rättvist eller lämpligt att antingen
utesluta dem från utöfningen af riksdagsmannarätten,
eller ock tvinga dem att sitta här hela dagarna och passa
på. Jag vet icke, hvarföre man i detta fall vili vara strängare
nu än förr. Hvad sjelfva syftemålet med förslaget be
-
träffar, så, och om man, hvad man nödvändigt mäste för
att finna någon grund för motionen, antager, att Ståndet
styres af partisinne — hvilket, i förbigående sagdt, vore lika
litet 1 edrande för minoriteten som för majoriteten, ty
då bestode den förra likaväl af machiner för deras chefer,
som den sednare —; men om man antager det, luiru kan
man viii i alla fall vara blind för den omständigheten, att,
om man sluter till dörren för vissa missbruk, hvilka kunna
tillhöra ofullkomligheten af de menskliga institutionerna i allmänhet,
öppnar man dörren för mångfaldigt större vådor.
Då man besinnar, att R. o. Ad. utgör en fjerdedel af Representationen,
torde det vara angeläget, att de beslut, vi
fatta, icke äro slumpens; men för att fullfölja den supposition
, som jag angifvit såsom den enda möjliga grunden för
piotionen, så, om man antoge, att det ena partiet komme
Öfverens att t. ex. nästa plenum mangrannt infinna sig och
då försöka att smyga fram en votering, hvilken så hastigt
för sig ginge, att få, utom de, som öfverenskommit, kunde
deri fä deltaga; jag frågar: vunne väl något förhållande derpå?
Jag tror, att alla afvikelse!' från det rätta böra förekommas,
och dertill hörer, att minoriteten icke må kunna
genom några tillställningar öfverrumpla majoriteten. Der en
sådan finnes, der skall den vara rådande utan att behöfva
strida mot några intriger eller tillställningar. Jag yrkar
återremiss å betänk. Jag skulle begära afslag å detsamma,
Oin jag icke hade den öfvertygelse, att det är billigt att
dessförinnan ånyo höra Utskottet.
Frih. Cederström: Utsk. har såsom skäl försitt tillstyrkande
uppgifvit, att icke mer än ett upprop äger rum
i de öfriga Stånden samt uti Utsk:n. Dervid har Utsk. förbisett
saken till sina orsaker och ändamål, samt endast hållit
sig vid ett bruk, hvilket för ett så organiseradt Stånd
sorn vårt icke är lämpligt. Grundlagens mening måste väl
vara, att hvar och en riksdagsman skall i hvarje fråga kunna
afgifva sin röst; och utan att fråga efter, huru det tillgår
i de öfriga Stånden, kan man altså förklara, att det
fir orätt, då någon uteslutes från deltagande i besluten. Man
har likväl, för att icke orsaka alltför lång tidsutdrägt, såsom
en medelväg stadgat 2:ne upprop, och jag skulle tro, att
för vårt talrika Stånd bibehållandet häraf är nödvändigt.
Det är icke blott såsom representant inom af Representationen,
utan såsom ombud för hela folket, vi hafva att deltaga
j besIuten; och om dessa i åtskilliga fall kunna vara
mindre magtpå liggande derföre, att de icke kunna leda till
pågra resultater, förrän Konungen bifallit dem, så är det
dock utj andra fall, såsom beskattningsfrågorna, uti hvilka
Ständernas beslut blifver lag; och der är det vigtigt, att
Icke minoriteten får åstadkomma beslut, hvarmed majoriteten
är missnöjd. Man må icke tro, att bibehållandet af
Dea 12 Juni.
2tdra uppropet är vigtigt blott för dem, som tänka lika med
Styrelsen; lika vigtigt, om icke vigtigare, anser jag det vara
för dem, som äro i stridig opinion mot Styrelsen, och
vigtigast för folket. Jag anser TJtsk:s förslag oriktigt och
obefogadt, samt tillstyrker afslag derå.
Gr. Spens: Jag nödgas vid detta tillfälle dela den tanka,
sorn Frih. Boye framställt. Jag kan ueml icke finna
annat, än att borttagandet af andra uppropet komnie att leda
till flera svårigheter. Jag tror likväl, att skillnad kan
och bör göras vid voteringar öfver frågor och vid voteringar
till val sålunda, att blott ett upprop vid de sednare
ägde rum. Dessa voteringar äro alltid på förband anslagna
och sålunda bekanta, så att de, sorn icke äro närvarande,
få skylla sig sjelfva derför. Vid andra voteringar äger deremot
ett helt annat förhållande rum. De kunna påkomma
så oväntadt, att största delen af Ståndet bortgått i tanka,
att frågan komme att afgöras utan votering m. m. Jag yrkar
således bibehållande af 2:dra uppropet för öfrigt; men
föreslår afskaffande deraf vid val.
Gr. Cronhjelm: Jag torde icke behöfva antyda, att
jag fullkomligt delar Utsk:s tanka i denna fråga, enär den
blifvit framställd till följd af derom utaf mig väckt motion.
Jag skall nu blott begära att få upptaga några motskäl,
hvilka dels af reservanterna, dels utaf särskilda talare blifvit
angifna. Jag anhåller dock att få förbigå allt, som angår
motiverna för förslaget. Man har i detta afseende å
ena sidan påstålt, att meningen skulle vara att förminska,
och å den andra, att afsigten vore att föröka Styrelsens inflytande,
och deruti torde ligga det bästa beviset för att
det är svårt att döma om de verkliga bevekelsegrunderna.
Jag vill upplysa, att förslaget är tillstyrkt af Ridd.Utsk:n
vid de tvenne sistförflutna riksdagarna; att det är bifallet
af R. o. Ad. vid i8a3 års riksdag, ehuru det afslogs af K.
M. och sedan af den välbekanta majoriteten vid den sista.
Motionen är således icke min, utan endast af mig adopterad.
En reservant har sagt, att om man ville vara conseqvent i
Utsk:s mening, borde man vid pleni början stänga dörrarna
för att försäkra sig om, att icke någon deltog i besluten,
som icke öfvervarit discussionen. Hvad verkan kunde sådant
väl medföra. Det bör väl icke vara meningen, att representanterna
skola tvingas att fullgöra sin pligt. Det kända
ordspråket torde då få tillämplighet, att den hund, som
drages till skogen, icke biter många djur. Jag har icke talat
örn några budskickningar vid voteringar, såsom numera
brukliga, utan jag har sagt, att andra uppropet ”qvarstode
såsom lemning från de tider, då riksdags- och riddersmannen
till den grad förglömde sitt kall och sin öfvertygelse, att
han lät nyttja sig såsom ett blindt verktyg eller såsom en
voteringsmachin för den ena eller andra partichefen* och då
r
a38 Den 12 Joni.
dessa chefer behöfde det tidsuppskof, sora uppropet medför,
för att genom i förstugan placerade ordonnancer och betjenter
efterskicka den nödvändiga voleringsmassan.” Den
talare, som nu yttrat sig emot mig, var sjelf med i den tid,
hvarom jag talat eller kort derefter, och torde således sjelf
bäst veta, om det icke verkligen så tillgick, som jag uppgifvit.
Sjelf har jag öfvervarit tillfällen, då jag sett landets
högsta domarecorps mangrannt på några ögonblick marchera
upp från deras embetsrum för att votera. Sådant måste
väl icke vara öfverensstämmande roed hvarken dessas eller
Bepresentationens värdighet. De, hvilka hafva ett sådant nit
för ärendernas behandling, som det vigtiga kallet bjuder,
lära icke underlåta att öfvervara discussionerna, och lära icke
tillåta sig att votera endast efter andras vilja. Skulle
man antaga, att våra öfverläggningar icke tjena till någonting,
vore det bäst att inrätta saken på det sätt, alt anslag
i tidningarna helt enkelt utfärdades derom, att den eller den
dagen behagade B., o. Ad. utan discussion votera öfver de
eller de frågorna. Jag kan icke linna annat, än att inrättningen
endast är en beqvämlighetsanstalt, hvars olämplighet
blir tydligare i samma man, som anspråken å representantens
förmåga och vilja att uppfylla sitt kall blifva mera
utbildade. Man har sagt, all andra uppropet borde bibehållas,
på det de enskilda ledamöterna kunde bespara sig
tiden och mödan att städse vara närvarande under plena.
Detta är ett särdeles skäl. Man vill således, att riksdagsgöromålen
skola utdragas för den enskildes beqvämlighets
skull, Jag hade trott, att det vore den enskildes skyldighet
att uppoffra all beqvämlighet, för att bespara tiden för det
allmänna. Man har sagt, alt genom förslagets antagande
dörren skulle öppnas till vida större missbruk än de, som
nu kunna äga rum. Jag kan icke fatta, hvarföre man befarar
detta. Landtm, kan icke föredraga ärenderna i någon
annan ordning än den, sorn linnes fastställd å för hvarje plenum
uppgjord och för hvar och en tillgänglig föredragningslista.
Jag kan således icke inse, huru någon öfverraskning
eller oväntad föredragning af ett eller annat ärende kunde
komma att äga rum, lika så litet sorn några intriger af det
slag, som under de tider, hvarifrån inrättningen härleder
sig, numera bör äga rum, Skulle B. o. Ad. icke, lika med
hvad Ståndet i8a3 beslöt, finna för godt att afskaffa andra
uppropet, hemställer jag, att man för conseqvensens skull
måtte inrätta 3, 4> eller flera upprop, på det man riktigt
måtte få tid att samla ihop Ståndet; ty med samma rätt
som embetsmännen uti vederbörande verk och collegier kunna
få utöfva riksdagsmannakallet så beqvämt, som att blott
infinna sig vid voteringarna, på samma skäl böra jemväl de
tjenstgörande på Ladugårdsgärdet, Fredrikshof, Carlberg etc.
få tillfälle för sig öppnadt att hinna fram till voteringarna.
Jag tillstyrker bifall tilk betänkandet.
Den 12 Juni.
Hr Cederschjöld: En värd talare liar ansett förslaget
om andra uppropets afskaffande vara ett medel att sätta
minoriteten i tillfälle att beherrska majoriteten. Jag har
svält att fatta, huru detta skulle tillgå; ty jag förmodar,
att majoriteten, just derföre att den är majoritet, alltid gör
sin rätt gällande. Men jag ser deremot i förslaget ett medel
att utröna majoriteten, nemi. den sjelfstiindiga majoriteten;
ty de som ej afhöra discussionerna, utan endast efter
kallelse hitkomma för att votera, kan jag ej anse såsom sjelf—
ständiga i sina opinioner. Hvarföre discutera vi, om ej för
att genom upplysningar göra den ena eller andra opinionen
gällande, oberoende af förut fattade åsigter? Men om andra
uppropet skall bibehållas för att desto längre hålla allas rätt
öppen till voteringen, utan att hafva behöft afhöra discussionen,
skulle jag önska, att vid hvarje votering ett larmskott
lossades, eller en signalflagg hissades, eller något annat
dylikt tecken gåfves, på det alla måtte hitkailas och äfven
de, som icke hafva tillfälle att få särskildt bud. Man
har invändt, att en del af It. o. Ad:s ledamöter hafva andra
sysslor att bevaka och att tiden icke medgifver dem att
här afhöra discussionerna. Jag åter tror, att de, som af
sina embeten äro förhindrade att öfvervara discussionerna,
göra bäst, om de sköta dessa embeten och icke heller befatta
sig med att deltaga i voteringarna. Jag är äfven bland
dem, som hafva embetsgöromål, och jag försummar hvarken
dem eller mina enskilda angelägenheter1. Jag har också
ofta sett mig nödsakad att bortgå från voteringen; men
jag liar aldrig kommit hit för att votera i ett ämne, der
jag icke öfvervarit discussionen. JDet har tvärtom varit få
ämnen, om hvilka jag hitkommit med en så orygglig opinion,
att den icke hade af grundliga skäl kunnat under dis—
cussionen ändras. Man har vidare sagt, att följden skulle
blifva, att particheferna dagen förut uppbådade sina anhängare,
hvarje gång de visste, att ett mål skulle förekomma,
som de ville genomdrifva. Men det är icke mera jag vill,
än att mina motståndare må vara här och höra discussionen;
och jag har öfverlefvat den dag, då vid en särdeles
vigtig frågas afgörande Riddarhuset var ovanligt talrikt,
efter allt utseende till följd af order och tillsägelser. Discussionen
var ytterst liflig och upplysande. Lartdtm:s propos.
bifölls muntligen så enhälligt, att blott ett eiida nej
hördes med begäran om votering, hvilken, efter långa misslyckade
försök alt få den enda ledamoten att afstå från siri
efter allt utseende orimliga begäran, omsider anställdes och
— vanns, hvilket helt visst icke kunnat hända, om förstärkningen
hitkommit blott till voteringen, utan att hafva
haft tillfälle att afhöra discussionen. Man har jemväl sagt,
att minoriteten icke bör kunna motverka majoriteten. Detta
erkänner jag och respecterar majoriteten, på hvilken sida
den än må vara. Men det är först efter voteriugssed
-
Den ja Juni*
larnas öppnande, som man är i tillfälle att med säkerhet
veta, hvad som är majoritetens mening. Jag tillstyrker på
grund häraf bifall till Utsk:s förslag, destöhellre som allmänheten
alltid ansett andra uppropet vara ett medel för
Regeringen att här på Riddarhuset genomdrifva sina afsigter,
och R. o. Ad. således bör begagna detta tillfälle att afskudda
sig denna misstanke.
Hr Printzenskjöld, Carl: Det förefaller mig besynnerligt,
att alla de talare, som yttrat sig emot Ridd.Utsk:s
förslag, ensamt fästat sig vid sådana omständigheter, sorn
TJtsk. ansett sig böra helt och hållet förbigå, i det dessa talare
såsom hufvudskål för sin åsigt antagit, att partisinne
och intriger skola vid voteringarna äga rum. Jag bekänner,
att skäl af sådan beskaffenhet alldeles icke hos mig ingått i
någon beräkning vid bestämmandet af min Öfvertygelse inom
TJtsk., och jag tror, att man i lagstiftning endast bör
stödja sig på rättsprinciper. Men genom stadgandet af ett
andra upprop, eller förnyelsen af ett redan verkstäldt, synes
mig, att man frångått rättsförhållandet och ingått på
ett considerationssystem; jag kan åtminstone ej inse, hvarföre
man icke med samma skäl kan stadga sex upprop, som
tvenne. För min del har jag således trott, att man i denna
fråga gör bast, om man, utan att antaga, att några partier
äro till finnandes, ensamt följer rättsprincipen. Hvad
för öfrigt Frih. Cederströms yttrande angår, att Utsk:s förslag
skall vara obetänksamt och obefogadt, förtjenar det ej
annat svar, än att anmärkningen återfaller på den, som tillåter
sig ett sådant yttrande.
Frih. Cederström: Det är klart, att andra ordningar
fordras för större samlingar, än för de mindre. Sålunda har
hos R. o. Ad., der ledamöternas antal någon gång kan uppgå
ända till 800, den ordningen blifvit införd, att hvarje
bänk uppropas för sig. Skulle nu blott ett upprop finnas,
kunde det ju hända, att en ledamot vore tillstädes, men
icke hann eller försummade att framkomma inom skranket i
det ögonblick, hans bänk uppropades, och han skulle då
blifva betagen sin röst. Man kan visserligen härtill svara,
att den nu gällande ordningen kan ändras, och en sådan
ledamot få rättighet att afgifva sin röst efteråt; men då uppkommer
åter den olägenheten, att uppropet skulle beständigt
afbrytas af personer, som anmälde sig och ropade: jag
har icke röstat. Anteckningarna öfver dem, som röstat eller
icke röstat, skulle hvarje gång behöfva undergå en preliminär
collationering för att efterse, huruvida uppgiften
vore riklig af den, som begärde att efteråt få afgifva sin
röst, och tidsutdrägten skulle blifva vida större. Obetänkt
anser jag hvarje förslag, som är skadligt, och obefogadt hvad
som icke är så motiveradt, att företrädet af den föreslagna
för
-
Den 12 Juni.
förändringen blifvit ådagalagd; jag ltan således icke medgifva,
att jag genom dessa yttranden trädt grannlagenheten
mot Utsk. för nära Man tiar sagt, att andra uppropet endast
är en beqvämlighetsanstalt. Om härtill räknas, hvad
som bidrager att bespara tiden, medgifver jag, att så är;
ty nu kunna uppropen fortgå utan uppehåll, och tiden derigenom
mera vinnas, än genom blott ett enda upprop, som
då skulle hafva en mängd uppehåll till följd, hvarigenom
icke allenast tiden skulle utdragas längre, utan äfven controllerna
försvåras, så att den oordning möjligen kunde inträffa,
att samma person fick afgifva sin röst tvenne gånger.
Hvad åter angår den förändring, som Gr. Spens föreslagit,
att vid val blott ett upprop skulle ske, men tvenne upprop
bibehållas vid voteringar, tror jag, att om den värde ledamoten
närmare besinnar anledningen till andra uppropet,
som ensamt har sin grund i Ståndets talrikhet och blifvit
stadgadt för att befordra skyndsamheten, skall han finna
dess bibehållande lika nödvändigt vid val. Det är också lika
angeläget att vid val bereda tillfälle åt alla Ståndets
medlemmar att få afgifva sin röst, särdeles vid sådana val,
som angå Ståndets egna fullmägtige och ombud. Jag kan
således icke heller tillstyrka denna förändring. Slutligen
har det blifvit sagd t, att andra uppropets bibehållande ej
vore principenligt, emedan det skulle rubba rättsförhållandet.
Jag har svårt att utfinna, hvari det rättsförhållande skulle
bestå, som iakttages genom andra uppropets uteslutande,
och jag tror icke heller, att man derifrån kan komma till
conclusion af flera upprop, än de tvenne, som nu finnas;
ty jag föreställer mig, att med rättsbegreppet öfverensstämmer
att bereda skyndsamhet jemte bibehållandet af hvars
och ens rösträttighet, och detta vinnes just genom andra
uppropets bibehållande, hvarigenom uppropen kunna ske så
skyndsamt, som namnen hinna att uppropas.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag instämmer med dem,
som ogilla Ridd.Utskrs förslag att borttaga andra uppropet,
kan jag ej undertrycka min förundran och beundran öfver
motionärens menlöshet, då han sagt sig icke kunna inse,
huru några missbruk skulle kunna blifva följden af förslaget.
Han har härvid talat om föredragningslistan såsom ett
tillräckligt correctiv; men har då motionären glömt, att
med våra former det icke ens står i den mest vana riksdagsmans
förmåga att kunna bedöma, när ett på föredragningslistan
uppfördt mål skall förekomma? Ty med den rätt,
som hvar och en här har att tala i hvarje sak, och tala 5o
gånger, om han vill, i samma sak, kan äfven det enklaste
mål utdragas huru långt som helst och tillintetgöra alla beräkningar
på tiden för ett efterföljande måls föredragning.
Då den värde ledamoten för öfrigt omtalat, huru han sett
8 H. 3i
D e ii 12 Juni.
Högsta domstolens ledamöter komma troppvis hit för att votera
vid andra uppropet, vill jag blott hemställa, huruvida
icke de ledamöter af Högsta Domstolen, som sitta här på
Riddarhuset, bättre använda sin tid, örn de välja de dis—
cussioner, som de vilja afhöra, än om de skulle låta Högsta
Domstolen flera dagar i veckan ligga nere, för att höra
alla de tal, som här hållas. Detta är äfven förhållandet
med flera andra embetsman; och hvad beträffar en annan
talares yttrande, att den sjelfständiga majoriteten vore endast
den, som afhörde discussionerna, tror jag tvärtom, att
den största sjelfständigheten i omdömet kan förväntas hos
dem, som hafva den sakkännedom, att de äga en bestämd
opinion, utan att låta hänföra sig af talenten vid en framställning
för ögonblicket. Dessutom förekommer härvid äfven,
att då discussionenna kunna utdragas ända i oändlighet,
utan att sednare yttranden vanligen innehålla annat än
omsägningar af de första, synes man ej så sällan kunna
emellanåt aflägsna sig, utan att förlora någon egentlig ledning
för sitt omdöme öfver det under discutering varande
målet. Skulle nu andra uppropet borttagas, skulle antingen
livar och en nödgas sitta här huru länge man än behagar
utdraga discussionen, eller ock kunde det inträffa, alt någon,
för att genomdrifva sina afsigter, begärde och påskyndade
votering, då endast få personer voro tillstädes. Här
är också en annan sak, som nödvändigt måste tagas i betraktande,
då fråga är om ett så talrikt Stånd som R. o.
Ad., att nemi. intet minimum af tillstädesvarande ledamöter
finnes bestämdt för fattandet af beslut. Äfven med den
korta riksdagserfarenhet, jag äger, påminner jag mig ett tillfälle,
vid hvilket ett vigtigt beslut fattades, då icke 4° ledamöter
funnos på Riddarhuset och deribland icke 4? sonl
förut anade , att frågan skulle förekomma. Om man således
vill, att beslutet skall, såsom sig bör, uttrycka Ståndets
opinion, och till Ståndet räknar jag alla, sorn enligt Riksd.-  och Ridd.Ordningarna förvärfvat sig rätt att under löpande
riksdag sitta här, så är det nödvändigt att bibehålla de
omgångar, som Ståndets talrikhet erfordrar i förening med
den obegränsade rättigheten att tala, den obegränsade rättigheten
att fatta beslut med hvilket minimum af ledamöter
som helst, och med Ståndets obegränsade rätt derjemte att
hindra Landtm, sluta öfverläggningen, hvilka nu finnas. I
annan händelse skulle alltför fritt fält lemnäs intrigen att
genom öfverraskningar bereda beslut i rak strid med den
stora majoritetens, d. v. s. Ståndets verkliga tankar. Jag
skulle på grund häraf helst önska afslag å Utsk:s betänk, i
denna del, emedan jag icke inser någon nytta af återremiss;
men jag skall dock icke lägga mig emot denna sednare, i
fall man fortfar att yrka den.
Frih. Boye: Trenne ledamöter hafva bemödat sig att
Den 1a Juni.
2^3
vederlägga min föregående framställning i ämnet, oell jag
anhåller alt få besvara dem. Gr. Cronhjelm har härvid
börjat på ett sätt, som jag med tillfredsställelse skulle vilja
antaga. Han har försäkrat oss, att hans motion icke åsyftat
några partiåsigter; men jag är ledsen att behöfva fästa
bans uppmärksamhet derpå, att sedan han gjort sig fri från
partiåsigter, har han förutsatt ett förhållande, som just innebär
en sådan åsigt, att nemi. alla, som votera vid andra
uppropet, blott äro machiner, som votera efter föreskrift.
Jag frågar, och jag stödjer mig härvid på den urskilning
hos It. o. Ad., som jag aldrig fåfängt påkallat, — jag frågar,
huruvida det kan anses såsom synonymt att säga:j i
morgon skall ett ämne af vigt förekomma, låt mig få ett bud
när det förekommer, eller att votera efter andras öfvertygelse?
Den värde ledamoten har vidare sagt sig icke kunna uppfatta
möjligheten af de större missbruk, som skulle blifva en följd
af andra uppropets borttagande. Nå väl! för att göra saken
fattligare, må vi antaga, och såsom möjlighet måste vi antaga,
att partisinne styrde de voterande, samt att cn chef
med presence d’esprit, som såg sig omkring på bänkarna och
fann sig för ögonblicket öfverlägsen, i detta ögonblick begärde
votering. Månne icke blotta möjligheten häraf är tillräcklig
för att inse nödvändigheten att vid lagstiftningen bevara
från en sådan öfverräskning? Samme talare har åberopat
föredragningslistan. Å ja! men om jag icke haft tillfälle
att taga kännedom om föredragningslistan, eller icke
liar tillfälle att här afbida föredragningen af ett mål, för
hvilket jag interesserar mig, hvad ondt ligger väl deri, att
jag får ett bud, när detta mål skall genom votering afgöras?
Skall jag väl derföre kallas efterskickad, såsom den
der lägger sin voteringssedel efter ordres? Jag begär härvid
Ståndets urskillning af de krafter, man använder till
stöd för sina satser, ty det är uppenbart partisinnet, man
bär tager till hjelp; men lagarna böra icke upptaga eller
utgå ifrån partiåsigter, utan tvärtom tillse, alt alla
verkningar deraf undanrödjas. Hr Cederschjöld har med sin
vanliga aktningsvärda moderation sagt sig respectera majoriteten,
och vi skilja oss således blott i begreppet om majoriteten,
för hvars utrönande jag begär den rättvisan, att
hvarje ledamot får tillfälle att votera, icke blott de ledamöter,
som passa på ögonblicket; ty då maitriserar minoriteten
den verkliga majoriteten. Hr Printzenskjöld har åberopat
rättsbegreppet. Jag trodde mig i sanning utgå från
det strängaste rättsbegrepp, då jag yrkat, att inga tillställningar
må äga rum, hvarigenom representanten skulle betagas
sin rösträttighet; ty den enskilda rätten består just i
denna rösträttighet. Hvad slutligen angår det förslag, som
Gr. Spens framställt, gillar jag detsamma, och hvarföre? Jo,
emedan tiden, då ett val inträffar, alltid är känd förut; men
sä är icke förhållandet med liden, då öfriga ärender före
-
u^4
Deli 13 Juni.
komma, och billigheten fordrar, att jag aldrig genom surprise
betages min rätt. Jag begär till följd härafåterremiss
i denna del af Utsk:s betänkande.
Gr. Cronhjelm: Ehuru halten af alla de skäl, sorn
mina motståndare anfört, i sjelfva grunden är af enahanda
beskaffenhet och blott går derpå ut att bevisa nödvändigheten
för enskilda ledamöter bland R. o. Ad. af stohre tidsutdrägt
vid voteringar, anhåller jag likväl att punktvis få
till besvarande upptaga de gjorda anmärkningarna. Frih.
Cederström har sagt, att om en ledamot kom blott ett ögonblick,
sedan hans namn blifvit uppropadt, skulle, i händelse
blott ett upprop fanns, han hafva förlorat sin rösträttighet,
och att derföre andra uppropet behöfdes. Men omen
ledamot nu koinme blott ett ögonblick, sedan han blifvit
uppropad vid andra uppropet, får han icke heller votera,
och rättvisan skulle således lika väl tala för ett 3:dje eller
4:de upprop, ända ad infinitum. Frih. har äfven bestridt,
alt andra uppropet vore alt anse såsom en beqvämlighetsanstalt.
Jag vill i detta afseeende citera ett exempel från
sista riksdagen. Här föreföll då en gång, omkring mattimman
på Landtmrsklubben, en discussion om drawback, dervid
Hr af Wingård och jag stridde emot hvarandra, och då
striden slutades med begäran å hans sida om votering, ehuru
Landtm, förklarade, att det mundtliga svaret varit nekande,
gick han till Landtmrsklubben och återkom med omkring
20 röster, hvilka ej hört discussionen och hvarigenom
lian vann voteringen. Frih. Cederström har vidare sagt,
att ingen controll skulle finnas emot den oordning, att en
ledamot möjligen kunde votera tvenne gånger. Mig synes
deremot, att då i de andra RiksSt. blott ett upprop, såsom
rättsenligare, nyttjas, bör faran icke vara större här, utan
tvärtom andra uppropet snarare gifva anledning att befara
den oordning, Frih. omnämnt. Men jag återkommer till
det skäl, man hemtat derifrån, att enskilda ledamöter af
andra angelägna göromål äro förhindrade att här öfvervara
discussionerna, och det ytterligare skäl, Hr Rosenblad härvid
tagit från hvarje ledamots obegränsade rätt att tala
samt saknad rättighet hos Landtm, att åtskilja Ståndet.
Hvad den första omständigheten beträffar, hemställer jag,
om raan icke, i fall afseende skall göras på hvad som är
lämpligt för några enskilda ledamöter, bör gifva lika vigt
åt alla sysslor, och om man således icke borde hafva så
mångå upprop, att aliade ledamöter, som äro beordrade på
Ladugårdsgärdet eller hafva tjenstebefattning vid Carlberg,
kunde få tillfälle att äfven votera, med ett ord, om man
icke borde skicka bud lill alla, som af befattningar både
uti och omkring hufvudstaden äro förhindrade att öfvervara
öfverläggningarna; detta torde visa halten af de skäl,
man anfört. Hvad åter den obegränsade rättigheten att ta
-
l)cu l a Juni.
2-i 5
la angar, tror jag, att äfven om denna rättighet borttogs,
skulle discussionema ändock kunna utdragas lika länge; ty
Hr Rosenblad bar väl omnämnt dem, som tala 5o gånger i
samma sak, men andra ledamöter kunna finnas, som, närde
yttra sig, tala med ända till 5o melianmeningar och 5o
försatser, stundom utan eftersatser, och fara så vidt omkring,
innan de komma till punkt, att om man nu jemnför deras
sätt att tala med dem, som yttra sig oftare, men mera kort,
tror jag, att både tidsutdrägten och talträngdheten kan i
begge fallen anses lika. Jag tackar för öfrigt Hr Rosenblad
för den menlösa oskuld, han tillagt mig, och förklarar, att
jag gerna skulle önska kunna tillerkänna honom samma egenskap
tillbaka. Frih. Roye har trott, att jag anser alla dem,
som infinna sig vid andra uppropet, såsom machiner och voterande
efter ordres. Derom liar jag icke yttrat mig. Den
värde ledamoten och hvar och en annan må pröfva sig sjelfva;
men jag har sagt, att andra uppropets bibehållande endast
för dem, som vilja votera utan att öfvervara öfverläggningarna,
är olämpligt, och då man talat om surpriser, som
skulle genom andra uppropets afskaffande kunna åstadkommas,
frågar jag: för hvilka? Jo, för försumliga riksdagsmän,
som gå hit blott efter sin beqvämlighet. Frih. Boye har
äfven frågat, om det är något ondt deri att fä ett bud efter
sig till en votering. Deri är väl icke något ondt; men uti
den tidsutdrägt, som andra uppropet förorsakar, och hvilken
leder derhän, att antingen de öfriga Stånden måste uppskjuta
sina öfverläggningar för att R. o. Ad. skall kunna hinna
med, eller att R. o. Ad. får fatta beslut efteråt, sedan frågorna
redan blifvit af de öfriga Stånden afgjorda. Vidare
har Frih. Boye sagt sig vilja förekomma allt partisinne.
Det är just för detta ändamål, som jag yrkar, att beslutet
bör fattas af dem, som öfvervarit öfverläggningen och afhört
discussionen, icke af dem, som sedermera tillkomma för
att votera efter förutfattad mening, och ur samma skäl instämmer
jag med Hr Cederschjöld, att om andra uppropet
skall bibehållas, bör man, utan ali partiåsigt, genom larmskott
eller signalflagga för alla gifva tillkänna, att votering
förestår. Hvad slutligen beträlfar den satsen, att andra uppropet
beböfves vid voteringar, men icke vid val, kan jag
ej inse någon skillnad i förhållandet; ty det enda radicala
skäl, som till försvar för andra uppropet blifvit anfördt, att
nemi. de ledamöter, som ej hafva lid att infinna sig till första
uppropet, böra hafva tillfälle att afgifva sin röst vid det
andra, qvarstår lika giltigt i afseende på val som på voteringar.
Jag vidhåller på grund häraf min begäran om propos.
på bifall å Utskts förslag.
Hr Cederschjöld: Jag är i det mesta förekommen
af den siste värde talaren, såsom i vederläggningen af den
förmodan , att genom andra uppropets borttagande controll
346
Den 12 Juni.
mot oordning vid voteringarna skulle saknas; ty genom de
vanliga anteckningarna af de nummer, som votera och icke
votera, har man en tillräcklig controll i detta afseende, och
snarare skulle missbruk genom andra uppropet kunna uppkomma.
Jag vet åtminstone exempel, att en person, som
voterat vid första uppropet, blifvit vid det andra ånyo uppropad.
En annan värd talare har med sin vanliga ungdomliga
värma bestridt Utsk:s förslag och sagt, att endast
de, som styrdes af partisinne, talade emot andra uppropet.
För mig är det tvärtom omöjligt att inse, huru någon
partichef skulle kunna önska andra uppropets borttagande;
ty han nödgades då alltid hafva sina anhängare till
hands under discussionerna, hvilket just är, hvad jag önskar.
Men så länge andra uppropet bibehålles, kan han alltid vidtaga
den beqvämare utvägen att få sitt folk hit efteråt.
Hvad åter beträffar faran för den öfverraskning, att en partichef
skulle kunna passa på det ögonblick, då hans motståndare
äro borta, så skulle jag t. o. m. finna det nyttigt, att
något sådant en gång inträffade till varning för alla att alltid
vara tillstädes. Jag kan således ej annat än vidblifva
mitt tillstyrkande af bifall till Utskts förslag.
Frih. Boye: Det slår icke felt, att allmänheten kommer
att bibringas lika ensidigt begrepp om denna discussion,
som om nästan alla våra öfverläggningar, dervid den ena
sidan, af hvars yttranden man endast framställer hvad man
behagar och utesluter hvad icke stämmer öfverens med framställarer.
s åsigter eller syftemål, alltid får ett sken att tala
för ministeren, under det den andra sidan framställes i hela
glansen af att tala för folket. Jag begär emedlertid att få
fästa uppmärksamheten derpå, att faran här är vida större
på oppositionens sida; ty ministeren är alltid lättare i tillfälle
att tillvägabringa en surprise. Om man således antager,
att ministeren verkligen är fallen att genom intriger
göra sin mening gällande, och beklagligen antager man detta,
då man ej vill erkänna sjelfständighet hos de voterande, måste
man antaga möjligheten af surpriser; och långt ifrån att
tala emot folkets frihet, tror jag mig derföre tala för densamma.
En värd talare har frågat, till hvars förmån surpriserna
skulle ske. Derom har jag redan yttrat mig; men
frågar man: till hvars skada? så svarar jag, till skada för
folket, hvars rätt det är, att ingen af dess representanter
utestänges från tillfället att yttra sig. Hvad för öfrigt angår
framställningarna om signalflaggor och efterskickningar till
Ladugårdsgärdet m, m., behöfver jag icke svara derpå; ty
det är endast absurditeter, så länge ingen fråga är om flera
upprop, än dem vi redan hafva. Uppkommer fråga derom,
skall jag understödja förslaget, om det har någon rimlighet
med sig, men annars icke, och allraminst nu, då det icke
hörer till saken. Den siste talaren har sagt, att jag skulle
Den 12 Juni.
247
liafvn yttrat, att endast partisinnet talade emot andra uppropets
bibehållande. Å nej! men jag har sagt, att man talar
till förmån för partisinnet, och man behandlar mig i
sanning strängt, om det icke tillätes mig att upptaga samma
skäl, som begagnas emot mig. Jag anhåller om votering,
så vida icke Ståndet derförutan vill bifalla min begäran om
återremiss.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Jag har begärt
ordet för att instämma med dem, som yrkat återremiss af
ltidd.Utskrs betänk, i nu förevar, punkt. Jag finnér skälen
för detta yrkande redan så utvecklade, att jag ej har något
att dervid tillägga, och jag inskränker mig derföre till den
upplysning, att förhållandet icke är, såsom Gr. Cronhjelm
uppgifvit, att i de öfriga 3 RiksSt. blott ett upprop nyttjas;
ty jag fick nyss i BondeSt:s cancelli den underrättelsen, att
i detta Stånd alltid 2!ne upprop ske.
ITr Cederschjöld: Den värde talaren, som uppträdde
näst efter mig, synes hafva trott, att man genom andra
uppropets borttagande ville hindra ministeren att göra sin
mening gällande. Detta är likväl icke min afsigt, utan jag
åsyftar endast, att ministeren äfven måtte göra sin mening
gällande till prot. och icke blott vid voteringen. Hvad beträffar
den upplysning, som den siste värde talaren meddelat,
synes den endast kunna gifva anledning till den önskan,
att 13ondeSt. måtte följa det exempel, som jag hoppas, att
It. o. Ad. nu skall gifva medelst andra uppropets afskaffande
härstädes.
Gr. Cronhjelm: Jag erkänner, att den upplysning,
Hr Strussenfelt meddelat, är för mig en fullkomlig nyhet,
som står i strid ej mindre med de underrättelser, jag varit i
tillfälle att föregående riksdag inhemta, än äfven med Ridd.-  Utsk:s utsago uti nu förevar, betänk. Jag vill likväl icke, i
saknad af egen tillförlitlig kännedom bestrida den Värde ledamotens
uppgift; jag skall emedlertid göra mig till en pligt att
göra mig förvissad om rätta förhållandet, och jag skall dervid
icke blott efterhöra i BondeSt:s cancelli, utan dei* officiellare
underrättelser kunna vinnas. Hvad angår Frih. Boyes
yttrande om beskaffenheten af det motskäl, jag hemtat från
budskickning till Ladugårdsgärdet, vill jag blott erinra, att
jag begagnat samma argumentation sorn Frih. sjelf; ty då
han sagt: ”Nå väl, hvad ondt ligger deri, att jag ber en vän
”skicka mig ett bud?” så har jag svarat: Nå väl, hvad ondt
ligger deri, att äfven den, som är commenderad på Ladugårdsgärdet,
får ett bud? Vi hafva således hegge begagnat
samma skäl, hvilka den värde ledamoten likväl nu förklarat
absurda. Men jag har hittills under discussionen endast till
vederläggning upptagit mina motståndares skäl, och jag har
dervid såsom motskäl begagnat deras egna argumenter. De
Pen 12 Juni.
verkliga skäl, som tala för andira uppropets borttagande, finnas
deremot upptagna i min motion, och äro jemväl intagna
i Utsk:s betänk., derutur jag anhåller att få uppläsa deni.
Utsk. säger nemi.:
(Se R. o. Ad:s prot. för d. 5 Juni e. m. pag. 190.I
Slutligen vill jag blott tillägga, att då man sagt, att
majoriteten bör respecteras, tycker man, blott man får efterskicka
den, hafva majoriteten på förhand afgjord, när man
vill, att den skall bestämmas af dem, som votera vid andra
uppropet, utan att hafva afhort discussionen, och häri synes
ligga mera partiåsigt, än i mitt förslag.
Frih. Cederström: Det är Hr Cederschjölds sednaste
yttrande, som föranledt mig att ånyo begära ordet. Han
har antydt sin mening vara den, att det ej gör tillfyllest
att aflemna sin voteringssedel, utan att man derjemte borde
bifoga ett motiveradt yttrande till prot. Men grundlagen
talar blott om votering med slutna sedlar, och grundlagsstiftarnes
afsigt var ej heller, att prot:n skulle fyllas med
långa discussioner, utan de tankte sig, att då ärenderna förekomma
till afgörande i RiksSt., äro de beredda af Utsk:n
och alla handlingar, såsom tillgängliga i cancelliet, förut
kända, så att ingen vidlyftig discussion behöfves. Blott då
fråga uppstår om återremiss, förefinnes något behof att höra
discussionen; ty då det gäller afslag eller bifall till ett utsk:sbetänk.
, har hvar och en tillfälle att derförutan stadga
sin opinion, och äfven då fråga är om betänk:s antagande
med förändringar, kan man af vot:spropos:n se, huruvida
man vill bifalla den föreslagna förändringen, utan att hafva
afhört discussionen och de långa talen. Att tvinga samtliga ledamöterna
af R. o. Ad. att afhöra alla de långa discussioner,
sorn här förekomma, kan således ej medföra någon fördel.
Hvad slutligen beträffar den upplysning, som blifvit meddelad,
att äfven i BondeSt. andra uppropet äger rum, bestyrkes
häraf mitt föregående yttrande om anledningen till dess införande
och nödvändigheten att för större samlingar stadga
andra ordningar, än för mindre.
Frih. Boye: Jag har ånyo begärt ordet för att förekomma
den förvillelse i begreppet, som af Gr. Cronhjelms
sista yttrande skulle kunna hos allmänheten uppstå, att de,
som rösta vid andra uppropet, äro influencerade derföre, att
de låta sin opinion bestämmas af annat än dessa unga talare,
som här uppträda för att tala, utan måtta, i alla ämnen.
Jag klandrar icke detta parlementariska bruk, hvilket jag
måhända sjelf i detta ögonblick missbrukar; men jag vill
påminna derom, att hvarje utsk:sbetänk. utdelas tryckt, vanligen
3 eller 4 dagar före discussionen derom, och jag frågar,
om icke, genom läsning häraf, hvar och en blir bättre i
tillfälle att stadga sitt omdöme, än genom afhörandet af
al
-
Den 12 Juni.
alla våra vackra tal? Det skäl förfaller således, som man
vill hemta från den ensidiga åsigten, att alla, som ej höra
de långa talen, skola votera efter något annat, än egen öfvertygelse,
eller brista i sjelfständighet. Jag undrar föröfrigt
icke, att i fråga om en motion, som, för att genomdrifvas,
behöfver, att partisinne antages, att, säger jag, iförutsättningen
af en sådan motion partiåsigter ursägtas; men det rätta
är, att hvar och en, som läst betänk, och öfverlagt med sig
sjelf för alt stadga sitt omdöme, må äga rätt att yttra sig.
Jag har sjelf flera gångar blifvit budskickad på egen begäran,
men jag yttrar mig icke derföre efter impuls af andra;
och en borgen härför är, att jag skulle tala förbannadt illa,
om jag talade efter annat än egen öfvertygelse.
Hr Cederschjöld: En värd talare har menat, att man
ej behöfde afhöra discussionerna, och till stöd för denna sats
yttrat, att då fråga är om bifall eller afslag till ett betänk.,
kunde man förut fatta sin opinion, och då fråga är om antagande
af ett betänk, med förändringar, kunde man bestämma
sig efter genomläsning af voterrspropos. Det är likväl icke
allom gifvet att kunna fatta sitt beslut om en lag, hvarom
man tilläfventyrs ej haft någon ide', förrän man får se voter:spropos.
, och de flesta, som hitkomma till andra uppropet,
hafva dessutom sällan tid till annat, än att fråga sig
för, om de skola lägga ja eller nej. En annan talare har äfven
trott, att de långa talen vore onödiga. Men då vet jag icke,
hvarföre han sjelf använder så mycken vältalighet endast
för tidsutdrägt och ökade kostnader till protrs tryckning.
Jag vidhåller således, att andra uppropet bör afskaifas.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Nyligen hit återkommen, emedan
jag är bland de olyckliga embetsmän, som ej hafva lid att
bär afhöra alla discussioner, hade jag likväl, innan jag bortgick,
haft tillfälle att stadga min öfvertygelse i detta ämne,
och jag gaf derföre en vän i eommission att ändtligen skicka
efter mig, i fall af votering, på det jag måtte få votera
emot Utsk:s förslag; ty ehuru jag icke fått afhöra hela denna
discussion, har dock hvad ]ag deraf hört befästat mig i
den tankan, att intet gagn skulle vinnas, om man genom andra
uppropets borttagande ville tvinga samtliga ledamöterna
af R. o. Ad. att här öfvervara alla discussioner. Det skulle
blott föranleda till ännu mera tal; ty man mäste sysselsätta
sig med något, och för att icke hafva alltför ledsamt skulle
ännu flera talare uppträda, än hittills. Jag afstyrker således
förslaget äfven af tvenne ytterligare skäl, nemi. dels att det
ej vore rättvist att borttaga tillfället för hvar och en ledamot
att få uttrycka sin opinion, Och dels emedan det skulle
förrycka besluten från den ena dagen till den andra. Må
den majoritet, som en gång gjort sig gällande, fullfölja sin
öfvervigt hela riksdagen igenom; besluten vinna åtminstone
derpå i conseqvens.
8 II. 3a
Den ta Juni.
Gr. Cronhjelm: Denna debatt liar åtminstone medfört
den fördelen, att man öppet erkänt, huruledes budskick -  ningar äga rum; jag får likväl förklara, att jag aldrig efterskickat
någon, aldrig blifvit efterskickad och icke heller haft
i commission att skicka bud. Hvad Frih. Boyes invändning
angår, att man kan läsa Utsktns betänktn, i stället att höra
discussionerna, så kan den endast hålla streck, så länge det
icke är fråga om antagande af förändringar i ett betänk.;
ty då blir det ändock nödvändigt att höra de der långa och
charmanta talen, så framt man ej skall votera efter impuls.
Jag vill för öfrigt förbigå alt besvara hvad samma värde ledamot
yttrat med syftning på de unga talare, som skola
hafva en sådan rikedom på ord, särdeles sorn den värde ledamoten
för någon tid sedan förklarat, att han aldrig skulle
yttra personaliteter. I afseende på Hr Frih:s yttrande, att
han skulle tala ”förbannadt illa,” om lian talade emot sin
öfvertygelse , anser jag mig böra göra Hr Frih:s talent den
rättvisa, han sjelf förnekar, den, att det nemi. är för Frih:s
talent alldeles likgiltigt, om han talar för eller emot en sak.
Jag vill blott erinra, att jag vid jemnförelse emellan t. ex.
protrn vid i8i5 års riksdag, rör:de representationsfrågan, och
prot:n i samma ämne vid en sednare riksdag, funnit denne
talare yttra sig förträffligt både för och emot samma sak.
Frih. Boye: För att inför de ledamöter af R. o. Ad.,
som icke voro närvarande, då den fråga förevar, som af den
siste talaren blifvit afsedd, undanrödja all misstanka, att i
detta yttrande kunde ligga någon svår personlig hänsyftning
på mig, anser jag mig böra förklara, att jag väl vid den
ena riksdagen talat för en representationsförändring, men
vid en påföljande insett och erkänt mitt misstag; och jag
tror icke, att man härifrån kan hemta skäl till förtal, utan
snarare till beröm, derföre att jag vetat taga bättre skäl.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
återremiss af den nu föredragna punkten af Ridd.Utsk:s memor.
Ropades ja och nej.
H. Ex. framställde derefter propos. till bifall å samma
punkt.
Ropades äfven ja och nej, hvarjemte votering begärdes.
Frih. Boye: Då jag begärt votering, torde det äfven
tillhöra mig att föreslå contrapropos., och jag anhåller, att
den må blifva på återremiss.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den,
sorn bifaller Ridd.Utsk:s förslag, att andra uppropet
vid val och voteringar må afskaffas, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Den 12 Juni.
a5i
Vinner nej, kommer Ridd.Utsk:s memor., i hvad det
angår frågan om afskafFande af andra uppropet, att af R. o.
Ad. återremitteras.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 37.
Nej — 5j.
8:dc punkten, ang:de särskildt val till Ordför.
i Ridd.direct. och hans suppleant, samt till
de öfriga ledamöterna i Directtn jemte suppleant
e r.
Frih. Hermelin, Garl Sam.: Med Utsk:s öfriga ledamöter
har jag visserligen instämt i önskan, att valet till
ordförande och till ledamöter i Ridd.direct. bör ske särskildt;
men deremot finnér jag betänklighet vid Utsk:s förslag, att
val af ledamöter och suppleanter skall ske på en gång eller
på samma lista, på sätt 33 §. Ridd.Ordn. i allmänhet föreskrifver
och hvarigenom lätteligen kan inträffa, att den
person blir utsedd till ordinarie, som majoriteten ämnat till
suppleant, och tvärtom, hvilket säkerligen skulle af Ståndet
ogillas, utan tror jag snarare, att man bort helt enkelt för
framtiden föreslå, att dessa val skulle ske efter 35 §. Ridd.Ordn.
på samma sätt som val tillFullmägtige i Banken ochRiksg.cont,;
och jag anhåller att få denna min mening intagen i prot. Jag
tror ej heller det vara behöflig t, att suppleanternas antal bestämmes
i Ridd.Ordn.; det vore efter min tanka tillräckligt,
att detta finge bero på Ståndets eget godtfinnande, eller
också intagas i Ståndets enskilda reglementariska föreskrifter.
Denna nu föredragna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St. und. skrifvelse!- till
K. M., nemi.:
N:o 42* i anledn. af väckt fråga om afskafFande af
accord till landshöfdinge-embeten;
N:o 43. ang:de väckt fråga om ett föräpdradt användande
af den ^-:dels proc., som af sterbhus inom Wermland
erlägges;
N:o 44- ang:de afskrifning af den summa, som af lilla
creditivet blifvit lyftad i anledn. af återgången handel örn
några försålda krigsskepp.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
betänkm och utlåt:n från
BancoUtskottet:
N:o 12. i anledn. af den, enligt 4 S* ut' nu gällande
instruetion för BancoUtsk., verkställda granskning af Bancofullmägtiges
åtgärder till förberedande af den allmänna
232
Den 12 Juni.
silfverutvexlingen, samt i samband med R. St:s beslut om
bancosedlarna och en på upplåningar grundad discontering
för den större rörelsen;
Lagutskottet:
N:o 70. öfver väckta motioner om tillägg till 23 Cap. 1
§. Arfdabalken i afseende å förmyndares redovisningsskyldighet;
N:o
71. i anledn. af såväl K. M:s nåd. propos., ang:de
ändring af 8, 9 och 10 §§. samt förklaring af 2 §. 17 Cap.
Hand.balken, som ock särskilda i dessa ämnen väckta
motioner;
N:o 72. öfver väckta motioner, ang:de. inrättande af
förmyndarekamrar;
-Nio 73. öfver Hr E. M. Lefflers motion, att, då förmyndare
förordnas af annan domstol, än den underrätt, i hvars
domsaga förmyndaren bor, sistnämnde rätt må erhålla del
af förordnandet;
N:o 74. öfver Riksd.fullm. Peter Anderssons från Halland
motion om bestämd föreskrift, huruledes förmyndare
bör ansvara för ränta å myndlingens capital;
N:o 75. öfver Hr Salomon Rubins motion, ang:de ändring
af 23 Cap. 5 §. sista morn. Arfdabalken;
A:o 76. öfver Hr Salomon Rubins motion om stadgande
att, då domstol förklarat' någon böra stå under förmynderskap
utöfver den i lag bestämda myndighetsålder, sådant
skall i tidningarna och från predikstolarna kungöras;
N:o 77, öfver Hr Salomon Rubins motion, ang:de ändring
af 20 Cap. 1 §. Arfdabalken;
N:o 78. öfver Hr B. H. Sanlessons motion om inrättande
notarie-publici-coutor å landet.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. g till 4 e
lii
fidem prolocolli,
F' O, Silfverstolpe*
Tisdagen den 17 Juni 1834*
Plenum kl. 9 f. ra.
Justerades j prot.utdr. för d. 12 dennes.
Justerades pleniprotin för d. 5 dennes f, och e, m. samt
för d. 9 dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. AL, nemi.:
N:o 45. i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå Sala bergs
-
Den 17 Juni f. ra.
253
lags underd. ansökning om förändring af beräkningssättet för
afgifterna å bergslagets till förmyntning inlemnade silfver;
N:o 46. ang:de rättighet för nybyggessökande att emot
borgen lyfta odlingsunderstöd, så snart genom bevis styrkes,
att odlingen blifvit verkställd;
N:o 47- ang:de tullen å från Finland inkommande varor;
N:o
48. angtde bevillning af utdelningen å Trollhättecanal-
och slussverksbolags actier;
K:o 49' ang:de verkställd omröstning öfver Högsta Domstolens
ledamöter.
Frih. Reuterskjöld, Axel, hade inlemnat följande:
Då vården af min helsa och af läkare föreskrifven
brunnsdrickning ej tillåter mig att med den erforderliga
verksamhet, hvilken mig såsom ledamot af BancoUtsk. åligger,
deltaga uti dess arbeten, nödgas jag härmedelst afsäga
mig det rum, som jag inom samma Utsk. hitintills innehaft.
I anledn. häraf anmodade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.
Hrr Electorer att utse såväl en ledamot i BancoUtsk. efter
Frih. Reuterskjöld, som en ledamot i Ridd.Utsk. efter
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., hvilken, enligt d. 12 dennes
gjord anmälan, utur sistnämnde Utsk. utträdt.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Med den rätt, som
Riksd.Ordn. i 56 §. ger riksdagsmannen, anhåller jag vördsamt
att få väcka en motion i anledning af inträffade olyckor
med ångfartyg. Förhållandet är, att intet civiliseradt
land finnes, hvarest ångfartyg betjena allmänheten, utan
att, till förekommande af olyckshändelser dervid, en ansvarighetslag
af statsmagterna blifvit antagen, eller en kungörelse
af högsta magten blifvit utfärdad. Sverige ensamt
saknar ännu en sådan lag. Innan jag närmare framställer
sjelfva motionen, anhåller jag att i korthet få nämna hvad
uti detta afseende är stadgadt uti Frankrike och England.
I Frankrike är det, om jag rätt minnes, af högsta magten
antagna stadgande gällande, att ångfartyg, om dess ägare
skall njuta rättighet att under sin vård taga främmande
personers lif och egendom, ej får utlöpa, innan en af högsta
magten förordnad sakkunnig person noga undersökt fartyget
och funnit det icke vara vådligt. Sedermera måste
fartyget hvar tredje månad undergå ytterligare besigtning.
Innan machinerna insättas i fartyget, skola de undersökas, och
undergår i synnerhet pannan noggranna prof. I England
är en ordentlig parlamentsact i detta ämne utfärdad d. 10
October i83i. Medelst denna act ära åtskilliga vitén och
straff för vårdslöshet stadgade, äfvensom tullkamrarna äro
ålagda, att efter den första hesigtuingen, som anställes, då
machinerna insättas i fartyget, noggrannt tillse, att icke nå*
Dea 15 J uni (. m.
gra olyckshändelser må kunna inträffa i följd af machineriets
mindre duglighet, hvarföre tullkamrarna äga rättighet
att när sorn helst hos den offentliga magten begära förnyad
besigtning. I alla fall skall hvart tredje år en ny besigtning
ske. Den förenämnde förordningen i Frankrike, hvilken är
utfärdad d. 27 Maj i83o, är säkerligen den bästa, som i
ämnet utkommit, hvarföre Frankrike äfven varit minst utsatt
för olyckor i detta fall. Efter den ledning, som af densamma
kan hemtas, anhåller jag att fa väcka den motion,
att R. St. hos K. M. må i underd. anhålla om utfärdande
af en sådan författning, som är lämplig till förekommande
deraf, att sådana personer, som ej äga nog insigt för att bedöma
ångfartygens beskaffenhet, skola riskera lif och egendom
vid dessa fartygs begagnande. Jag anhåller jemväl, att
R. St. måtte, i den underd. skrifvelse jag nu haft äran föreslå,
uttrycka den önskan, att, om vid författningens utfärdande
sådana fall skulle inträffa, som påkalla båda Statsmagternas
beslut, K. M. intill nästa riksdag ville stadga det
nödvändiga och då förelägga R. St., hvad som kan fordra
deras sanction, såsom straff för laga öfverträdelser. Jag anhåller,
att denna motion måtte remitteras till Allm. Bes vä rsoch
Oecon.Utsk. och vågar tillägga den upplysning, att om
det varit i England, som ett ångfartyg, sådant som det,
hvilket för några år sedan uppbrann i Mälaren, hade blifvit
bygdt, så hade denna olycka bestämdt blifvit förekommen,
emedan fartyget i anseende till sitt vådliga byggnadssätt icke
enligt parlamentsacten kunnat erhålla tillstånd att utlöpa
med gods och passagerare. Denna upplysning torde vara
nog, och jag förmodar, att man i Sverige ej bör vänta
med utfärdande af en författning härom, intilldess ännu
större olyckor ådagalägga dess nödvändighet.
Jag får här äran bifoga utdrag från en förtjenstfull författares
arbete om ångfartyg. Detta utdrag skall, som jag
hoppas, fullständigt upplysa ämnet.
Jag får dessutom upplysa, att i Norra Amerika, der
ångfartyg mycket brukas, finnes äfven controller i detta fall
utöfvade af den administrativa magten.
Om besigtningar af Ångfartyg och dertill
hörande machiner.
För att åstadkomma säkerhet för personer och gods, som
afgå med ångfartyg, hafva nyligen såväl i Frankrike som i
England K. författningar utkommit om besigtning af ångfartyg,
innan dem tillätes att begynna sina resor. Det Franska reglementet
är af d. 27 Maj i83o, och innehållet deraf ungefär
följande:
Intet ångfartyg får börja sin fart, förrän en dertill utsedd
commission har intygat såväl fartygets säkerhet, som
machineriets och pannans godhet. Denna commission, eller
dess ombud, bör dessutom hvarje tredje månad besöka alla
Den 17 Juni f. m.
355
uti departementet befintliga ångfartyg, samt till prefecten
skriftligen inrapportera de förbättringar derå, de finna nödiga.
Gjutna jernkittlar äro strängeligen förbjudna att nyttjas
på ångfartyg. Såväl kittlarna som eldrören skola vara
af valsade jern- eller kopparplåtar. De böra försökas meden
tryckning, tre gånger så stark som den kraft, de skola häfva;
försöken verkställas med en hydraulisk press eller tryckpump,
med ventil att mäta kraften, som användes. Kittlar
af gjutet jern- som få begagnas endast till lands, äfvensom
alla gjutna cylindrar och ångrör till alla machiner, försökas
roed fem gånger den tryckning, som af dem erfordras.
Kittlar med raka sidor undantagas från detta prof,
emedan ett sådant skulle förändra sidornas form och dessa
slags kittlar aldrig få ansträngas till högre tryckning,
än högst en och en half gånger atmospherens. Men ehuru
dessa sednare icke proberas med hydrauliska pressen, bör
likväl undersökas, att deras säkerhetsventiler icke blifva belastade
med mera an högst en tyngd, motsvarande halfva atmospherens,
eller o,5i6 kilogram för hvarje centimeters qvadrat,
hvilket nära motsvarar 7^ U Svensk v. v. emot en
verktums qvadratyta. (Våra Svenska ångventiler öro vanligen
belastade med endast 4 ® fö'1- hvarje qvadratverktums
yta). Dessutom skall på ångkammaren till dessa kittlar,
öfver motsvarande hål, anbringas små smältbara plåtar, som
kunna motstå inre pressningen af en och en half gång atmospheriska
tryckningen. Dessa plåtar böra vara tvenne,
och den första eller den minsta bör smälla vid 122° Celsii
värme, samt den andra eller största vid i3a° grader. På
dessa plåtar skall finnas en stämpel, som utvisar, vid hvilken
värmegrad de smälta. Alla cylindrar och ångrör skola
äfven förses med besigtningsstämpel.
Ombord på hvarje ångfartyg, som är ämnadt att emottaga
passagerare, skall finnas en kunnig, nykter och anständig
machinist, hvars skyldighet är att alltid efterse och sköta
machinen om bord. Machinistens göromål får icke öfvei'-  lemnas till den karl, som eldar, hvilken står directe under
den förres befäl. Machinisten skall noga rätta sig efter sin
instruction. På ångfartyg, som gå uti mycket salt vatten,
skall han ofta låta rengöra pannan och eldrören.
På det machinisten måtte alltid vara uti tillfälle att finna,
om vattentillgången uti pannan motsvarar vattenåtgången
till ånga, och att vattnet uti kitteln alltid står högre
än elden uti ugnen och rören, är det anbefaldt, att alla ångkittlar
skola vara försedda med glasrör, som utvisa vattnets
böjd. Dessa rör hafva tvenne canaler: den ena står i förening
med ångan och den andra med vattnet uti kitteln, så
att vattnet uti glasröret alltid står lika högt som uti kitteln.
Af dessa glasrör skall det alltid finnas ett uti reserv. (Då
potatesmjöl nyttjas i pannan, för att hindra saltkristallisering,
blir detta glasrör vanligen så mörkt af en härigenom
i56
Den 17 Juni f. m.
uppkommen deg, att vattenståndet deri icke synes; men det
kan lätt rengöras). Dessutom skall vid hvarje ångkittel vara
anbragt ett särskildt rör, hvilket slutar inuti pannan och
liknar en orgelpipa, samt är så inrättadt, att om vattnet
uti kitteln sänker sig, gifver den ånga, som genom delta
rör utrusar, ett långvarigt ljud, hvilket tillkännagifver, att
mera vatten bör inskaffas uti kitteln.
Machinisten blir ansvarig derför, att säkerhetsventilerna
alltid äro i godt stånd och att de stundom lyftas för att
hindra deras fästande. Tvenne säkerhetsventiler böra finnas
till hvarje kittel, den ena skall vara uti en särskild låda,
hvartill får ygsbefälhafvaren sjelf har nyckeln. (Dessa tvenne
säkerhet ventiler äro äfven redan å våra nyaste ångfartyg
antagna).
Säkerhetsventilens last skall för högtryckningsmacliiner
vara på en häfstång; men för lågtrycknings- består lasten
uti sjelfva ventilens tapp. Det är strängeligen förbjudet att
öfverlasta säkerhetsventilen. Dess last är i förhållande till
dess diameter och den stämpel, som vid pannans besigtning
blifvit slagen derå. Vid kitteln till en lågtryckningsmachin
och med släta sidor, hvilka således icke blifvit stämplade,
får lasten aldrig öfverstiga halfva atmospheriska tryckningen.
Likaså är det förbjudet att till säkerhetsventiler nyttja
andra smältbara plåtar än de, som, i anseende till sin smältbarhet,
motsvara kittelns stämpel, äfvensom att hindra deras
smältning medelst kallt vattens gjutande på dem.
Öfver de smältbara plåtarna skall inrättas en betäckning,
som fredar dem från yttre åkommor; men likväl så, att
man alltid kan se deras stämpel. På hvarje ångfartyg skola
finnas smältbara plåtar i reserv.
På hvarje ångkittel bör anbringas en ångmätare med
qvicksilfver, noggrannt förfärdigad och graderad. Dessa ångmätare
skola sorgfälligt aktas för alla åkommor, och en sådan
skall å hvarje fartyg finnas i reserv.
Machinisten är ansvarig, att eldaren underhåller jemn
eld och undviker hastig uppvärmning och afkylning af kitteln.
Eldstadens dörrar böra hållas öppna så kort tid som
möjligt, för att undvika tillopp af den skadliga kalla luften
till elden; detta undvikes lättast genom antagandet af exr
stupränna i form af en qvarnstrut öfver eldstaden, hvaruti
bränslet Jägges. Elden utsläckes bäst, då alla öppningar tili
ugnen och gallret väl täppas, hvarigenom äfven eldrörens
hastiga oxidering undvikes.
Om qvicksilfret uti ångmätaren stiger, sedan fartyget
stadnat, bör machinisten genast utsläppa ångan genom säkerhetsventilen.
Om, oaktadt alla försigtighetsmått, man likväl icke kunnat
hindra vattnet i kitteln att minskas, så att dess sidor
blifvit glödgade, uppliöres genast med eldningen; men man
får
D«n 17 Juni f. m.
får noga akta sig för att hastigt utsläppa ångan eller inpumpa
kallt vatten, innan kitteln småningom blifvit afkyld.
Far tygsbefäl hafvaren är vid ansvar för kostnad och skada
förbunden att icke låta ett ångfartyg gå fortare, än som
motsvarar machinens kraft.
Om bord på hvarje ångfartyg skall finnas en dagbok,
utfärdad af localauctoriteterna, hvaruti hvarje passagerare
äger rättighet att införa sina anmärkningar om fartygets
hastighet och vid machineriet förefallande händelser. Denna
dagbok skall framvisas för inspectionscommittéen, så ofta
densamma besöker fartyget.
Uti hvarje passagerares rum skall finnas en talla, hvarpå
skall vara utsatt:
1:0 Resans längd och tiden, som vanligen dertill åtgår.
2:0 Huru lång tid fartyget uppehåller sig vid hvarje ställe
det lägger till.
3:o Högsta antalet passagerare, som får emottagas.
4:o Rättigheten för passagerarne att uti dagboken få införa
sina anmärkningar.
Fartygsbefälhafvaren är skyldig att efter hvarje resa till
localauctoriterna inrapportera, om något anmärkningsvärd!
inträffat, som rör ångfartyget och dess machina betryggande,
på det att sådant mätte kunna blifva iakttaget.
Ett särskildt offentligt register skall utvisa den tryckning,
hvarmed hvarje kittel vanligen verkar; nummer 1 och
stämpeln, hvarmed pannan är försedd; säkerhetsventilernas
diametrar och last; smältningsgraderna för de båda smältbara
plåtarna och den höjd, hvartill qvicksilfret uti ångmätaren
höjer sig vid ovanliga tryckningar.
Detta register skall äfven innehålla alla de särskilda författningar,
som till seglations och ordningens bibehållande å
ångfartyg äro utfärdade, äfvensom ett utdrag utur strafflagen
(code penal), hvaruti utstakas fartygsägarens ansvarighet
för alla sådana händelser, som inträffa genom oförstånd
eller försummelse.
I fall inspectionscommitte'en under sina besök skulle
anträffa någon ångkittel, hvars styrka den förmodar icke
vara tillräcklig, äger den rättighet att ånyo låta anställa försök
med hydrauliska pressen, hvarvid kitteln bör uthålla
samma tryckning, som då den nystämplades. Kostnaden för
dessa försök betalas af fartygsägaren.
Det Engelska lagförslaget .är dateradt d. 14 Oct. 183 r
och är mera localt, hufvudsakligen för farter på Themsen,
till förekommande af de många olyckor, som der blifvit tillfogade
båtar och färjor genom ångfartygens starka kölvatten,
samt åser mera besigtningen å sjelfva fartyget samt
ordningen om bord, än undersökning af machineriet. Följande
är ett kort utdrag ur detsamma:
1:0 Ångfartygens hastighet, då de passera emellan Londons
brygga och Deptford, får icke vara för stor och bör
Ö H. 33
t
De» 17 Juni f. m.
kunna Tegleras medelst hjulens hastigare eller långsammare
omlopp.
2:0 Då fartyg gå ofvannämnde väg, antingen med floden
eller i stilla vatten, skall hjulens omlopp vara reduceradt
till hälften det antal, som de göra med full kraft; och
då de gå emot floden, skall hjulens omlopp reduceras en tredjedel
af hvad de göra med full kraft. Det antal omlopp,
som vattenhjulen göra med full kraft, skall vara bestyrkt
genom ett tullkammarebetyg och olfentligen uppspikadt i fartyget;
äfvenså skall på däcket af alla ångfartyg finnas en
med machinen förenad visare, hvilken tillkännager antalet omlopp,
som hjulen vid hvarje tillfälle göra i minuten.
3:o Hvarje ångfartyg, sorn skall föra passagerare, bör
dertill hafva erhållit tullkammarens pass, och, innan tullkammaren
utgifver ett sådant, bör förut genom besigtning
undersökas, om fartyget är starkt och godt, så till skråf
som machineri, för att kunna företaga de tillämnade resorna.
(Vanligen erfordras en ny kittel hvart tredje år. Vid
besigtningen undersökes äfven, om fartygen äro byggda af
sådant virke och sådana dimensioner, som en reglementet
åtföljande tabell utvisar).
4:o Ett sådant pass är icke gällande för mera än ett
år. I fall ett ångfartyg är längre borta från England, gäller
passet till dess återkomst. Tager ångfartyget någon skada,
äger tullkammaren rättighet att genast förordna en ny
besigtning derå. Tullkammaren får aldrig tillåta ångfartyg,
som gå uti öppna sjön, att göra resor mera än trenne år,
utan att undergå ny besigtning; hvaremot de, som gå endast
på floder, skola besigtigas endast hvart femte år.
5:o Intet ångfartyg är tillåtet att föra mera än tvenne
passagerare för hvarje ton, enligt dess mätarebref, då det
går till sjös; icke heller mera än tre, om det går blott på
floder. Afdrag skall göras för last, som är tagen om bord,
äfvensom fyra passagerare skola afdragas för hvarje om bord
befintlig häst eller kokreatur.
6:0 Hvarje ångfartygsbefälhafvare, då han nattetid seglar
uti floder eller långs land, skall vara skyldig att visa
trenne horizontella fyrar, minst 8 fot skiljda ifrån hvarandra
och minst 12 fot öfver däck; äfvenså skall en fyr vara
under bogsprötet, der ett sådant finnes, i annat fall akterut
under hvalfvet. Hvarje ångfartyg, som går till sjös,
skall hafva en canon eller caronad om bord, äfvensom en
klocka för att kunna göra signaler.
7:0 Då ångfartyg lägger ut till sjös med passagerare,
skall det hafva minst tvenne båtar af tillräcklig storlek, i
förhållande till dess tontal och resan, det skall göra. Båtarnas
storlek utstakas af tullkammarföreståndaren. Är fartyget
ämnadt till 100 Engelska sjömils resa och deröfver,
skall det minst hafva trenne sådana båtar. Alla ångfartyg,
som gå på floder, skola hafva en sådan båt.
8:o Uppå alla ångfartyg skall en lista, innehållande
capitainens namn, antalet machinister och besättning, antalet
passagerare, som det är tillåtet att föra, äfvensom antalet
båtar, vara uppspikad offentligen på en tafla.
Oaktadt följande icke är lagligen befaldt, bör likväl
uppmärksamhet dervid fästas:
a) Att ångfartyg, byggda efter dens. k. Seppingska constructionsmethoden,
eller utan garnering och med diagonalförbindningar,
jemte det de äro mycket starkare än andra
fartyg, lemna äfven lättare tillfälle att utan besvär och kostnad
kunna undersöka timrens beskaffenhet deri.
b) Ångfartyg, försedda med skoflar efter Morgans eller
Perkins uppfinning, äro mindre farliga, i anseende till kölvattnet,
för små båtar, ände, sorn hafva vanliga vattenhjul.
e) Ilar man funnit det förmånligt, att ångfartyg äro
försedda med en plattform för rorsmannen att stå uppå,
och ratten långt förut, i synnerhet då de gå uti floder, på
det att rorsmannen noga måtte kunna se förut nära till fartygets
bog. Alla Amerikanska ångfartyg, sorn gå endast på
floder, hafva antagit detta. (Samma förhållanden äro på
Svenska ångfartygen Ellida och Hercules).
d) I allmänhet bör iakttagas, då två ångfartyg möta
hvarandra, att begge böra lägga rodret om styrbord, så framt
icke något hinder är i vägen.
(Förestående utveckling af Gr. Cronhjelras motion blef några dagar
senare inlemnad).
Hr C eder schjöld, Pehr Gust.: Jag skulle nästan
förmoda, att någon författning måtte vara att förvänta i det
ämne, som den siste värde talaren omnämnt. Åtminstone är
en sådan författning helt visst påtänkt; ty jag vill minnas,
att en remiss i denna fråga skett till Yelenskapsacademien,
som derom afgifvit utlåtande.
Frih. Boye, Ludv.: Med fullt gillande af den motion,
den förste värde talaren framställt, begär jag likväl att få
gifva åt densamma en riktning, som kunde bereda ett skyndsammare
uppfyllande af det dermed åsyftade ändamålet. Jag
anhåller derför, att motionären ville författa sin motion
skriftligen och ingifva den, på det man, sedan den blifvit
lagd på bordet, må kunna tillse, hvad vidare åtgärder kunna
föreslås för att snarare, än vid nästa riksdag, komma
till ändamålet; och jag förmodar, att motionären dervid eftersinnar,
om icke i sådant afseende motionen borde lill
Allm. Besvärs- och Oecon. samt LagUtsk:n remitteras.
Gr. Cronhjelm: Skulle en sådan författning, sorn jag
tagit mig friheten föreslå, vara påtänkt eller nära alt utkomma,
är visserligen icke denna motion af någon nödvändighet,
och jag anhåller att i sådant fall få sjelf återtaga
motionen. Det har icke varit af fjesk eller för ali förekomma
den andra Statsmagten, ulan till följd af ett länge
iGo
Den 17 Juni f. m.
af mig reflecteradt behof, som motionen blifvit vacht. Jag
skall visserligen efterkomma den siste värde talarens anmaning
att inlemna motionen skriftligen, så mycket hellre, sorn
sådant enligt Riksd.Ordn. är min ovilkorliga skyldighet, och
jag skall då mera detailleradt framställa de försigtighetsmått,
som i andra länder vidtagna. Skulle jag likväl dessförinnan
erhålla den kunskap, att en sådan författning, på sätt Ur
Cederschjöld sagt, är under utarbetning, torde det tillåtas mig
att återkalla denna motion.
Gr. Cronhjelms motion blef hvilande på bordet.
Hr Rosenblad, Bernh.: H. R. o. Ad. torde erinra sig,
att då Ridd.Utskrs betänk, förevar, ang:de åtskilliga förändringar
i Ridd.Ordn. och deribland afskaffande af andra
uppropet vid val och voteringar, hade Ridd.TJtsk. bland andra
skäl, hvarföre det ansåg sig befogadt att föreslå andra
uppropets afskaffande, anfört, att tvenne upprop ej ägde
rum i något af de andra RiksSt. Troligen hade större delen
af Ståndets ledamöter likasom jag den öfvertygelse, att
då Utsk. sålunda hade lemnat en uppgift, som skulle tjena
till ledning för omdömet, kunde denna uppgift icke vara
annat än sann, hvarföre jag ej heller kunde sätta dess riktighet
i tvifvel. En värd ledamot, som kände, att förhållandet
ej var sådant, som det af TJtsk. blifvit uppgifvet, tillät
sig att anmärka detta, hvilket besvarades af en annan
värd ledamot på ett något skarpt sätt, hvilket jag dock ej
vill lägga honom till last, då man bör anse mera sannolikt,
att en enskild ståndsledamot kan irra sig, än att ett Utsk.
kan tillåta sig framkomma med oriktiga uppgifter, som kunna
inverka på beslutet. Den ifrågaställda riktigheten föranledde
mig likväl att söka authentika upplysningar, och i afseende
på BondeSt. har jag erhållit följande uppgift af Talmannen
och Secreteraren:
Efter derom gjord begäran meddelas den upplysning,
att hos Hederv. BondeSt. vid val och voteringar tillgår på
det sätt, att först uppropas, efter matrikeln, Ståndets alla ledamöter,
då de, som tillstädes äro, aflemna deras röstningssedlar,
att derunder af protrsföranden antecknas de ledamöter,
hvilka icke funnits närvarande, och att sedermera,
efter föranledande af denna anteckning, förrättas nytt upprop,
dervid de ledamöter, som emedlertid tillstädeskommit,
afgifva sina voteringssedlar. Slockholm d. i3 Juni iSo/j.
Joli. Os, Longberg, J, J. Bergström ,
BondeStåudcts Talman. BondeStåndets Secreterare.
Af vice Talmannen för PresteSt. har jag derjemte erhållit
den upplysning, att visserligen inom detta Stånd ej
mer än ett upprop sker, mea att, sedan det är slutadt,
Talmannen tillfrågar Ståndet, huruvida några af ledamöterna
ej ägt tillfälle att i deras ordning afgifva sina röster,
V
Dea 17 Juni f. m.
hvilket då står dem öppet. Jag anhåller om remiss lill
Ridd.Utsk. af hvad jag nu haft äran anföra, och kan ej annat
än uttrycka min förundran deröfver, att ett Utsk,, som
är kalladt att utreda målen, kan tillåta sin secreterare eller
den person, som uppsätter dess betänkm, den vårdslöshet alt
framkomma med facta, som icke äro enliga med verkliga
förhållandet, för att derpå grunda dess hypotheser. Det hade
varit en så lätt sak för Utsk. att förskaffa sig upplysning
örn sanna förhållandet härutinnan, att jag ej finner någon art
af ursägt kunna godkännas, och jag kan ej medgifva, att
man såsom en gammal slentrian, hvilken bör afskalfas, kan
anse Utsk:ns skyldighet att med sanning och noggrannhet
framställa de facta och förhållanden, hvarpå Utsk:n grunda
sina tillstyrkanden hos Stånden. Jag anhåller, att detta anförande
må till Rödd.Utsk. remitteras.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug: Jag gillar visser!, till alla
delar dea af Hr Rosenblad yttrade princip, att det bör vara med
| sanning och noggrannhet samt med stöd af verkliga facta,
som framställningar hos RiksSt. skola göras. Hvad det
ifrågavar. betänk, beträffar, erkänner jag, att ett misstag af
Utsk. blifvit begånget; men jag, som icke tillhör Utsk. och
som på Utsk:s uppgift grundat mitt yttrande i ämnet, finner
dock uppgiften mindre underlig, enär jag minnes, att uti R. o.
Ad:s prot. för antingen sisla eller i8?.3 års riksdag samma
factum finnes anfördt. Utskrs uppgift, att de andra Stånden
ej hafva 2:ne upprop, instämmer likväl åtminstone så
tillvida med förhållandet, att ej mer än ett upprop äger rum
i BorgareSt. och ej heller i PresteSt. Yäl har det händt,
att PresteSt:s Talman conversationsvis och amicalt framställt
den frågan: Är det några flera af mina bröder, som icke
voterat; men jag hemställer, om icke det är mer att anse
såsom ett amicalt sätt att vara, än såsom en antagen form.
Jag tror således, att pluraliteten af de andra Stånden ej
hafva mer än ett upprop; men efter en remiss blifvit begärd
af Hr Rosenblad, ber jag att få nämna, att i andra constitutionelia
länder, åtminstone uti Norrige, som jag vågar citera,
ehuru sådant kanske väcker obehag, tillätes icke metan
ett upprop och får ingen votera, som ej öfvervarit dis—
missionen. Jag anhåller, att detta anförande må få åtfölja
Hr Rosenblads yttrande till Ridd.Utskottet.
Hr Rosenblad: Jag anhåller att, i anseende till hvad
den siste värde talaren anfört, få fästa uppmärksamhet på
ett förhållande hos oss, som icke finnes hvarken i Norrige
eller i andra länder, att nemi. beslut här kunna fattas äfven
om blott en ledamot qvarstadnat i plenum. Exempel derpå
känner jag väl icke; men det är bekant, att ofta de mest
vigtiga beslut blifvit fattade af en tiondedel af personalen
på Riddarhuset. Alan har jemväl sagt, att vid slutet af
förra plenum, sedan andra uppropet hade försiggått, blefuti
Den 17 Juni f. m.
en annan, i nu omnämnde betänk, förkommande fråga, hvilken,
såsom jag tror, angick sältet att välja ordför. i Ridd.-  Utsk., beslut fattadt af 4 närvar, ledamöter. Det är möjligt,
att förhållandet icke var sådant; men en dylik händelse kan
dock inträffa, ty intet hinder finnes för t. o. m. en ensamt
närvar, ledamot att afgöra här förekommande mål.
Hr Tham, Wollrath: Jag utber mig att få nämna
några ord, hvilka jemte nu afgifna yttranden torde få åtfölja
den af R. o. Ad. redan beslutade återremissen af Ridd.-  Utsk:s ifrågavar. betänk., rörtde åtskilliga förändringar i Ridd.-  Ordn. Såsom skäl till försvar för detta betänk, har jag
hört åberopas dels främmande länders exempel, dels våra
öfriga RiksSt:s bruk och sedvanor. Jag anhåller derföre att
få anmärka, huruvida dessa exempel äro adasqvata med R.
o. Ad:s sammansättning. I främmande länder består hela
sammansättningen af kamrarna af valda personer, hvilka, lediga
från alla andra sysslor, hafva tillfälle att sysselsätta sig
endast med hvad inom kamrarna förekommer. I de 3 ofrälse
stånden hos oss är förhållandet enahanda. Deras ledamöter
äro valda och skiljda från alla andra göromål, samt
kunna derföre vara närvar, vid alla discussioner. Man har
sagt, att ingen borde få votera, sorn ej öfvervarit discussionen
i ämnet. Jag skulle gilla det, om målen afgjordes första
gången de komma under discussion; men då alla betänkm
tryckas, skulle jag anse oformligt, oriktigt och orimligt, att
för dem, hvilka hafva enskilda göromål eller embeten att
sköta, dem de ej kunna öfvergifva för att ständigt bevista
B. o. Ad:s öfverläggningar, afskära rättigheten att yttra den
öfvertygelse, hvilken de fattat eft - lika grundlig undersökning,
som under discussio.jen kan nstadkommas. Det är på
denna grund, jag instämmer i deras mening, som yrkat återremiss
af Utsk:s betänkande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För att i någon mån
svalka Hr Rosenblads häftighet emot Ridd.Utsk., får jag, i
egenskap af secreterare i Utsk., tillkännagifva, att det verkligen
varit till följd af mitt förbiseende, som ett undantag
för BondeSt. icke uti Utskrs betänk, influtit vid den deri
gjorda uppgiften, att 2Cne upprop ej äga rum hos de öfriga
Stånden. Jag skall ej underlåta att, då betänk., jemnlikt R.
o. Ad:s beslut, till Utsk. återkommer, derom upplysa, och
jag kan försäkra, alt sådant icke härrört af den ringaste afsigt
hos mig att missleda R. o. Ad.; ty såsom representant
fastar jag alldeles ingen vigt vid det beslut, som i denna
fråga blifver fattadt, och dessutom var jag så säker derpå,
att Utsk:s tillstyrkande ej'skulle vinna bifall, att jag ej trodde
, att en så obetydlig omständighet, som den ifrågavar., skulle
kunna i någon mån inverka på beslutet. I alla fall hade det
så helt och hållet legat utom min karakter att genom en
oriktig uppgift söka utverka ctl af mig önskadt lesultat, atl
Deli 17 Juni f. m. i63
/
rlcn endast kunnat ske genom ett förbiseende, som jag anhåller,
att R. o. Ad, matte ursägta. Någon remiss af nu
gjorda anföranden i detta ämne torde derföre ej behöfvas;
ty jag skall fästa Utsk:s uppmärksamhet vid misstaget, och
prot. kommer att upptaga, det jag varit orsaken dertill.
Gr. Cronhjelm: Till förekommande af discussionens
vidare utsträckande ber jag att få upplysa Hr Tham derom,
att ifrågavar. betänk, är återremitteradt och att alla de skäl,
han anfört, då blefvo uppgifna af de talare, som yttrade Sig
emot betänk., d. v. s. just af den sidans talare, som Hr
Tham tillhör.
Hr Rosenblad: I anledn. af Hr Dalmans svar på min
anmärkning emot Ridd. CJtsk. anser jag mig böra förklara,
att jag aldrig satt i fråga, hvarken att Utsk. eller dess secreterare
med afsigt framställt ifrågavar. oriktiga uppgift, men
att jag såsom ledamot af R. o. Ad. tror mig hafva rätt alt
fordra, det Utsk. sjelf tillser eller tillhåller sin secreterare,
då han erhåller förtroendet uppsätta Utsk:s utlåt:n, att deri
inga andra uppgifter än de, sorn med verkligen sanna
förhållanden öfverensstämma, få inkomma, och anser jag mig
derjemte böra lästa uppmärksamhet derå, att Ridd.Utsk:s
särdeles vid denna riksdag afgifna utlåt:n varit så få, att,
utan synnerligen stegrade anspråk på den aflönade secreterarens
noggrannhet och nit, han kunnat uppfylla, hvad i detta
hänseende varit hans ovilkorliga pligt.
R. o. Ad. beslöt, att Hr Rosenblads anförande, tillika
med hvad i anledn. deraf blifvit yttradt, skulle åtfölja den
i plenum d. 12 dennes beslutade återremiss af Ridd.Utsk:s
förslag, rör:de afskaffandet af andra uppropet vid val och
voteringar.
Uppå derom af H. Ex. Hr Gr. Landtm, gjord framställning
biföll R. o. Ad. Hrr von Wa h ren d o rffs, Martin,
och Sandelhjelms, Paul, begäran att få afsäga sig
sina platser såsom ledamöter, den förre i Oecon.Utsk. och
den sednare i Bevilln.Utsk.; och anmodade H. Ex. Hrr Electorer
att nya ledamöter i dessa Hrrs ställe skyndsamligen utse.
Likaledes biföll R. o. Ad. Frih. Strömfelts, Carl
Melcher, begäran att entledigas från sin befattning såsom
elector.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarna Oecon.Utskrs
den 9 dennes på bordet lagda ut!åt:n:
N:o 68. öfver gjorda anmärkningar vid Utsk:s betänk.
N:o 43 i anledn. af väckt fråga derom, att jord-och strandägares
rätt till hafsfiske måtte uti den under utarbetning
varande fiskeristadgan varda bibehållen;
N:o 72. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s be
-
264 Den 17 Junit m.
t
tänk. N:o 5?. , ang:de upphörande af exped.kronofogdetjcnsterna
ni. m.;
N:o 73. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s
utlåt. N:o 3p, i anledn. af väckt motion om Jemtlands återläggande
under WesterNorrlands län.
Ånyo föredrogos och biföllos Oecon.Utskts d. 9 dennes
på bordet lagda utlåttn:
N:o 69. i anledn. af väckta motioner om åtskilliga ändringar
i K. stadgan d. 9 Nov. 83o, angtde hvad vid sjöfart
inrikes orter emellan iakttaga; hör;
N:o 70. i anledning af vackt fråga om återläggande af
Råneå socken under Luleå sjötullskammaredistrict;
N:o 71. i anledning af väckt motion örn förklaring af
i:sta punkten uti K. Kungörelsen d. 27 Aug. 1828, angrde
afgift till sjömanshusen;
N:o 74. i anledn. af väckt motion om förändring i tiden
för allm. Gudstjenstens förrättande.
Företogs till pröfning Oeeon.Utsk:s d. 9 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 75 , i anledn. af erhållen återremiss å
Utskts betänk. N:o 28, rör:de Arieplougs och Arfvidsjaurs
Lappmarkers förläggande till Norrbottens län, m. m.
1 Ista punkten:
Hvad Utsk. i betänk. N:o 28 i denna del föreslagit blef
af R. o. Ad. bifallet.
2:dra punkten:
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: I detta ämne tog
jag mig friheten att yttra mig, då det förra gången var före.
Om R. o. Ad. gillar Utsk:s betänk., får jag blott deremot
reservera mig, emedan jag anser denna önskar, redan af förra
Ständer vara till K. M. framförd, samt K. M. redan gjort
allt livad i detta afseende kunnat tillgöras, och säkert ej
skall underlåta hvad som möjligen vidare kan tillgöras, hvilket
dock, med iakttagande af det vilkor, Utsk. nu tillagt,
att nemi. den nya indelningen ej må till förökning af länens
eller dess embetsmäns antal föranleda, skulle blifva nästan
omöjligt; ty troligen skulle genom en förändrad indelning
sådana förhållanden uppkomma, som skulle gifva anledning
till dels minskning och dels förökande af tjenstemänneris antal
i länen. Ifrågavar. reglering af länegx-änsorna är jemväl
till den grad svår att åstadkomma och involverar så många
förändringar, att jag anser, att den största noggi-annhet dervid
bör iakttagas. Ehuru jag så mycket sorn möjligt söker
undvika att här ingå i specialiteter, ber jag att uti ett särskildt
fall för R. 0. Ad. få förklara, huru de mest oöfvervinnex-liga
hinder möta de föi-ändiingar, Utsk. åsyftat. Jag
vill taga till exempel de båda Skånska länen, hvilka hafva
den
*
Den !•) Juni f. m. a6ä
den mest oriktiga reglering, som något län kan hafva. Detta
liar länge utgjort ett föremål för dels provinsens styrelses och
dels Regeringens omtanka; men det har visat sig, att en
förändring skulle så djupt ingripa i alla andra förhållanden,
att den nära nog är en omöjlighet. Förläggandet af några
hemman från ena länet till det andra skulle hafva tillföljd,
att man nödgades göra en ny indelning af all väg- och brobyggnad
inom de härader, hemmanen tillhört eller lomme
att tillhöra, och rubbningen af sådana indelningar verkar så
mycket på alla andra förhållanden inom socknarna och häraderna,
att densamma skulle medföra vida större olägenheter
än de, som uppkomma i följd af de orikliga gränsorna.
Detta har gjort, att dylika gränsregleringar på de flesta ställen
ansetts omöjliga att verkställa, och ehuru jag vid flera
tillfällen, både under resor och då jag såsom embetsman
handlagt frågor i detta ämne, funnit, att nuvar. gränsereglering
är alldeles olämplig, är jag dock fullt öfvertygad, att
en förändrad reglering skulle möta så många svårigheter, att
den ej kan verkställas. Detta har varit skälet, hvarföre jag
tror, att en förnyad önskan i detta afseende ej bör framställas,
helst jag är öfvertygad, att K. M., på grund af R.
St:s redan ingångna önskan, gör allt, hvad möjligen ske kan
med bibehållande af invånarnes nuvar. rättigheter; och jag
hemställer således till R. o. Ad., huruvida en förnyad uud.
skrifvelse i detta ämne kan vara lämplig.
Ilr Stuart, Carl Gust.: Sedan Allm. Besvärs- och
Oecon.Utsk. i sitt förevar.förnyade betänk, tillagt det vilkor, att
den nya administrativa och camerala indelningen af Riket
ej må föranleda till förökning af länens eller dervar. embetsmäns
antal, får jag vördsamt anhålla om H. Ståndets
bifall till detta betänk. Vid en blott hastig öfverblick på
chartan öfver Sverige visar sig genast oformligheten af lä-*
nens nuvar. indelning. De olägenheter, som denna indelning
medför, äro alltför ögonskenliga och alltför väl kända, för
att jag skulle kunna tro dem behöfva för Ståndet framställas.
Exempelvis tror jag mig blott böra nämna, huru olämplig
indelningen af Elfsborgs samt Götheborgs och Bohus län
är. Götheborgs stad ligger nemi., såsom bekant är, i södra
delen af Bohus län, hvilket sträcker sig nära intill portarna
af Wenersborg. Jag tror, att åtminstone inom dessa län en
förändrad indelning lätt kunde ske på det sätt, att hela södra
Dalsland, en stor del af Westergöthland samt norra delen
af Bohus län komme att erhålla Uddevalla till residencestad,
samt Götheborgs stad blefve residenc.e för den öfriga
delen af Bohuslän och sydvestra delen af Westergöthland
äfvensom större delen af Halland. Jag tror, att inga särdeles
betydliga olägenheter vid verkställigheten af en sådan
förändrad länsindelning skulle förekomma, och det hinder
8 H. 34
Den 17 Juni f. ra.
häremot, som Frih. Ehrenborgh uppgifvit bestå uti nödvändigheten
af en förändrad indelning af vägbyggnadsskyldiglieten
samt åtskilliga andra onera, tror jag kunna undvikas,
såvida hela härader anslås till samma län; hvarförutan, då
R. St. endast till K. M. framställa en und. anhållan, att
undersökning i berörde hänseende må anställas, K. M., i fall
så stora olägenheter, som Hr Frih. omnämnt, skulle förekomma
emot förändringen af den nuvar. indelningen, icke
lärer underlåta att å R. St:s framställning göra det afseende,
som omständigheterna föranleda. Jag anser det dock i allt
fall ej vara utan nytta att fästa Styrelsens uppmärksamhet
på ifrågavar. förhållande, såsom ett ämne af stor vigt för
hela landet, och jag anhåller derföre om bifall å Utsk:s
betänkande.
Frih. Ehrenborgh: Jag har begärt ordet för att i
anledn. af hvad Hr Stuart yttrat säga några ord. Just det
exempel, han anfört, ger mig anledn. att ytterligare motsätta
mig framställandet af en und. önskan i detta afseende.
Han har nemi. omnämnt olämpligheten af Götheborgs och
Bohus läns indelning, och det förhåller sig verkligen så, att
detta län har en högst besynnerlig figur. Men man bör
erinra sig, att detta landskap tillkommit oss på ett lagligt
sätt, och att åtskilliga förhållanden der existerat före dess
förening med Sverige, som äro aldeles olika med de förhållanden,
som finnas i Elfsborgs län. Det har derföre befunnits
nära nog omöjligt att tillvägabringa en förening af dessa
län, ehuru sådant ofta utgjort föremål för Styrelsens omtanka.
I afseende på sjelfva saken har jag ingenting emot,
att ifrågavar. und. önskan afgår; men jag anser, att om R.
St. skola från Regeringens sida hafva att hoppas bifall till
sina önskningar, böra de vara angelägna om, att dessa önskningar
framställas i den form, att de hos Regeringen kunna
vinna practiskt afseende, hvaremot oftast, i anseende till de
former vårt representationssätt olyckligtvis tvingar oss begagna,
sådana önskningar till Regeringen framkommit, alt
Regeringen med bästa vilja ej kunnat gifva dem gehör. Jag
har sjelf såsom ledamot af Regeringen varit i tillfälle att
finna, det förhållandet verkligen varit sådant och att, om
delta icke alltid inträffat, åtminstone -§:delar af de önskningsmål,
som från R. St. inkommit, varit högst illa utarbetade
och således ej kunnat leda till det af R. St. åsyftade
resultat.
FJr af Billbergh, Joh. Peter: Sedan jag anmälde
mig, har jag hufvudsakligen blifvit förekommen af Frih.
Ehrenborgh. Jag hade ämnat fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på olämpligheten af att framställa sådana und. önskningar,
som antingen äro öfverflödiga eller åsyfta sådana åtgärder,
hvilkas verkställbarhet eller ändamålsenlighet ej bestämdt
kan på förhand bedömas. Det är redan upplyst af Frih.
Den i-j Juni f. m.
Ehrenborgh, ali R. St. förut framställt enahanda önskan , som
nu är i fråga, och att K. M. derpå gjort allt det afseende,
omständigheterna medgifvit, men att förekomna svårigheter
varit orsaken, hvarföre åtgärderna i delta hänseende ej
fått en längre utsträckning. Såsom tillägg vid de skäl, Frih.
Ehrenborgh omnämnt såsom hinder för förändring af den
oformlighet i nuvar. länsindelning, som vi alla medgifva, lager
jag mig friheten framställa, huru mycket en sådan förändring
skulle ingripa i äganderätten. En dylik förändring
förutsätter, att lägenheter skulle komma att lyda under andra
län, än de nu tillhöra. Såsom en följd deraf skulle ej
allenast jordeböcker och räkenskaper utbrytas, hvilket i sin
mån gåfve anledning till vidlyftighet och misstag, utan jemväl
en ännu större olägenhet uppstå deraf, att hvarje län
har mångfaldiga särskilda ceconomiska författningar, som angå
äganderätten. Dessa författningar kunna ej allmänt vara
kända i ett annat län och kunna ej heller utbrytas, emedan
en handling ofta rörer hela länet och således ej såsom
jordeböckerna kan fördelas. Derigenom skulle i afseende på
äganderätten uppkomma en villervalla och osäkerhet, som
jag fruktar vore mer menlig för det allmänna, än förändringen
i andra afseenden kunde blifva fördelaktig. Emedlertid
och då det står fast, att Regeringen använöt sin omsörg för
att åstadkomma en förbättrad reglering af länegränsorna
samt att sådant skett gå grund afR. St:s redan derom framställda
önskan, hemställer jag lika med Frih. Ehrenborgh,
om det ej vore, minst sagdt, olämpligt, att förnya en framställning
derom, hvilket skulle antyda, att R. St. varit i
okunnighet om hvad i ämnet blifvit tillgjordt eller döfva
för derom gjorda framställningar. Jag anhåller således ora
afslag å detta betänkande.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Äfven jag inser visserligen,
att många vådor och olägenheter skulle kunna uppkomma
genom en förändrad länereglering, och jag finner
således, att sådant endast högst varsamt och efter noggranna
undersökningar bör ske. Jag skulle också derföre, om R. St.
ej förut hade ingått med und. begäran i detta fall, yrka
afslag på detta betänk.; men sedan detta skett, tror jag, att
betänk., såsom det nu är uppstäldt, i ett afseende är oskadligt
och i ett annat medför en fördel. R. St. hafva nemi.
förut framställt sin begäran om en ny läneindelning, utan
att dervid fästa något slags vilkor. När Utskrs betänk, i
detta ämne förra gången förevar, tog jag mig friheten att
fasta uppmärksamhet derpå, att bifall dertill möjligen kunde
hafva till följd tillskapande af nya landshöfdinge-embeten;
och då jag sammanlade detta med ett i södra delen af landet
gängse rykte, ansåg jag nödigt, att, i fäll någon skrifvelse
i ämnet skulle till K. M. aflåtas, man dervid gjorde
det tillägg, att regleringen ej mätte leda till någon ökning
aG8
Den 17 Juni f. m.
af länens enibetsmäns antal. På denna anmärkning har
Utsk. fästat det afseende, att Utsk. tillstyrkt ett sådant tillägg
i den Und. skrifvelsen. Jag anhåller således om bifall
till betänk, på den grund, att jag anser nödigt, att genom
en und. skrifvelse med detta vilkor förekomma, att ieke den
skrifvelse, som R. St. förut utan vilkor inlemnat, må gifva
anledning till nya utgifter för statsverket. Jag ber vördsamt
att äfven få erinra derom, att denna skrifvelse är högst vilkorlig
och således ej kan komma att medföra de många olägenheter,
tvenne värda talare här förespeglat. Förslaget
innehåller nemi., att en sådan ny indelning skall ske endast
der, den finnes vara af beliofvet påkallad. Det är således
fullkomligen öfverlemnadt åt Styrelsen att bedöma hvilka
förändringar äro af beliofvet påkallade; och, som jag nyss
nämnde, består den väsendtliga fördelen uti tillägget till den
förra skrifvelsen, på det vi må vara säkra att slippa flera
landshöfdinge-embeten, i anseende hvartill jag tror, att denna
framställning just i närvar, ögonblick kunde vara af någon
nytta. Jag anhåller om bifall å betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hade icke ämnat att
yttra mig till förmån för betänk., och är egentligen uppkallad
af en värd ledamot här midt öfver, som påmint R.
o. Ad., att under den tid, han deltog i Styrelsen, åtminstone
-§:delar af R. St:s önskningar inkommit i den form, alt
Regeringen icke derpå kunnat fästa afseende. Som jag är
ledamot i det Utsk., som egentligast har till föremål att bereda
sådana önskningsmål, ber jag att få yttra, det jag med
samma värda ledamot instämmer deruti, att man från vår
fyrdelade Representation ej har att vänta utarbetade förslag
till någon ingripande reform i våra statsförhållanden; men
då jag medger, att intet från en större synpunkt utgående
förslag kan utarbetas, emedan localinteressen göra sig gällande
inom Stånden, tror jag likväl, att de många inkommande
önskningarna kunde vara en anledning för Regeringen att
en gång se till, det verkliga reformer äro af nöden. Jag
tror icke, att en Regering bör vara inactiv derföre, att mindre
betänkta önskningar framställas, utan att sådant bör
blifva en ytterligare anledning för Regeringen att vara uppmärksam
på dess åliggande att bringa i form all den oformlighet,
som genom representationssättet uppkommer. Hvad
detta betänk, särskildt beträffar, önskar jag bifall till detsamma.
Hr Stuart: Det är i anledn. af Hr af Billberghs yttrande,
angrde svårigheten att utbryta jordeböcker m. m.,
hvilket en förändrad lönereglering skulle göra oundvikligt,
som jag begärt ordet för att erinra, hurusom vid sönderdelningen
al Örebro och Carlstads län samt den i sednare tider
skedda fördelningen af de Norrländska länen samma olägenheter
förefunnits, samt att såväl för Wermland som Norrland
Den 17 Juni f. ra.
fördelarna af den, nya läneindelningen varit alltför påtagliga
, för att man skulle kunna betvifla, huruvida densamma
fullt motsvarar de ökade göromål, som denna förändrade
indelning för en och annan tjensteman kunnat medföra. Ett
dylikt exempel som. Götheborgs och Wenersborgs län, hvilka
jag förut citerat, förete äfven Calmar och Carlskrona
län, hvilka utan olägenhet synas kunna förenas. Här är
dessutom icke fråga 0111 en generel förändring af alla Rikets
län, utan om en partiel reglering, och troligen har icke
någon haft för afsigt att hos K. M. anhålla om en förändrad
indelning af länen i de orter, der den närvar, indelningen
linnes vara afpassad efter locala förhållanden. Ingen
af de värda talare, som uppträdt emot mig, har kunnat
förneka oformligheten af den nuvar. länsindelningen, äfvensom
jag ej hört någon bestrida vigten af en ändamålsenligare
och efter förhållandet i särskilda orter afpassad reglering.
Jag får derföre förnya min anhållan om propos. på
bifall till Utsk:s betänkande.
Frih. Ehrenborgh: Jag har begärt ordet hufvudsakligen
för att yttra något i anledning af hvad en värd talare
här midt öfver egentligen riktat emot mig. Jag har verkligen
sagt det, han upptagit såsom af mig yttradt; jag vidhåller
det, och jag är i visst afseende glad att hafva sagt
det, då jag finner, alt denne talare till en del gjort mig
rättvisa i fråga om de till K. M. ingående önskningsmålen.
Jag vill dock blott hålla mig vid den sak, som nu är ifråga,
nemi. territorialindelningen. Jag vill ej lägga Oecon.-  Utsk. till last, att det ej utredt detta mål närmare, än som
skett. Jag vet, att Oecon.Utsk. är så öfverhopadt af den
mängd motioner, som vanligen dit inkommer, att dess tid
är fullkomligen upptagen genom den handläggning, alla dessa
motioner måste erhålla, och att Utsk:s tid altså icke
räcker till att undersöka målen med all den grundlighet,
som för åtskilliga bland dem vore önskvärd, Men jag är
öfvertygad, att om de handlingar blifvit begärda, som äro
att tillgå i detta vigtiga ämne, skulle talaren sjelf äfvensom
hela Utsk. hafva vunnit den öfvertygelse , att Regeringen i
detta ämne gjort så mycket, att säkert någon underlåtenhet
i detta fall ej kan läggas Regeringen till last. I öfrigt får
jag förklara, att om jag äfven för min del stundom icke
gillat Regeringens förfarande, och i åtskilliga fall tillskrifvit
benne underlåtenhet, kan jag likväl ej hysa den tanka, alt
Regeringen alltid förbiser det nyttiga, som kunde göras; och
jag tror äfven, att någon gång kunde, oaktadt vårt oformliga
representationsskiek, R. St:s önskningar ställas i den
form, att deras förslag kunde practiskt begagnas, hvilket nu
sällan är fallet. Jag yrkar afslag å Utskrs betänkande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag vilt ej förlänga discussionen,
utan anhåller blott att få nämna, det jag instäm
-
370
D e n 17 Juni f. m.
mer i hvad Hr Stuart anfört, på grund hvaraf jag vågar
tillstyrka bifall å förevar, betänkande.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jagskall deremot
anhålla att få förena mig med de värda talare, som begärt
afslag å TJtsk:s betänk., synnerligast i anseende dertill, alt
det af Gr. Cronhjelm omnämnda tillägg uti den föreslagna
underd. skrifvelsen nu influtit. Jag anser, att det vore högst
besynnerligt af R. St. att göra den framställning, att man
vid en reglering, som vore af behofvet påkallad, skall göra
afseende på, om det behöfves en länsman mer eller mindre
för att tillvägabringa förändringen; och säkerligen skulle en
förbättrad indelning i följd af ett sådant vilkor blifva overkställbar.
Jag ber att derjemte få fästa uppmärksamhet derpå,
att det Stånd, för hvilket denna fråga måste vara af
största vigt, nemi. BondeSt., afslagit betänk, i denna del och
således ej tyckes önska en förändrad indelning, eller åtminstone
inser, att de olägenheter, som nu äga rum, ej uppväga
dem, som genom förändringen skulle uppkomma. Detta
torde vara ett talande skäl för afslag å betänkandet.
Gr. Cronhjelm: I anledning af hvad den siste värde
talaren anfört, ber jag att få upplysa, det BondeSt. afslagit
den föreslagna underd. skrifvelsen just då intet tillägg till
förekommande af ökade kostnader var bifogadt betänkandet.
Jag tror derföre, alt man af detta afslag ej kan hemta skäl
för det påstående, att BondeSt. är emot betänk, sådant det
nu är; och jag hemställer, om icke R. St. hafva något skäl
att göra ett sådant förbehåll, som Utsk. nu föreslagit, när
man ser, att i följd af bifall tili sådana organisationer,
som R. St. begärt, ganska betydliga kostnader drabbat
statsverket. Jag vill i detta fall endast hänvisa till ett enda
embetsverk, der den förnyade organisationen tillskyndat
statscassan en ökad utgift af emellan 15 och 16,000 r:dr b:co.
Af sådan anledning anser jag detta tillägg innefatta fördelen
af ifrågavar. underd. skrifvelse, och för min del skulle
jag ej vara emot afslag å betänk., derest R. St. ej förut ingått
till K. M. med en skrifvelse utan detta förbehåll. Hvad
slutligen det exempel beträffar,* att i anseende till samma
förbehåll icke någon ny länsman skulle kunna tillsättas, torde
jag få påminna den värde talaren, att han varit en af
dem, som försvarat principen af extra länsmäns tillsättande
i så stort qvantum som helst, och att till följd af denna
princips antagande den anmärkta olägenheten ej torde möta.
Jag förnyar min anhållan om bifall till betänkandet.
Hr af Billbergh: Jag finner, att vi under denna discussion
börja komma på afvägar. Gr. Cronhjelm har, beträffande
embetsverkens reglering, gjort en jemnförelse, sorn
jag nödgas besvara. Jag skall dock anhålla att först få yttra
några ord i hufvudsaken, innan jag upplager Hr Gr:s yttrande.
Hr Stuart var den förste, som i afseende på mitt
Dtn 17 J 11 n i f. m.
förra anförande sökte framställa motskäl, och han har i sadan
afsigt citerat de förändringar, som blifvit tillvägabragta
i Nerike, Wermland och Norrland. Jag tror, att just
detta exempel innefattar bevis för min sats. Jag har aldrig
pästått, att partiella förändringar vid länsindelningen omöjligen
kunde äga rum. Jag har blott framställt den satsen,
att det vore olämpligt, att R. St. itererade en underd. anhållan
derom, då förändringarna äro förenade med många
olägenheter, hvaribland flera ingripa i äganderätten, och de
förändringar, som, enligt hvad Hr Stuart upplyst, redan i
vissa län skett i öfverensstämmelse med R. St:s yttrade önskan,
synas bekräfta obehörigheten att nu förnya samma
framställning.
Hvad åter angår den af Gr. Cronhjelm gjorda jemnförelse,
hvarmed han åsyftat Kammarrätten, hvilket synes af
den omnämnda summan, ber jag att få fästa uppmärksamhet
dervid, att tillökningen utöfver Kammarrättens förra stat
icke härledt sig från förökad personal. Tvärtom skall det
visa sig, att vid den nya organisationen Kammarrätteris personal
blifvit minskad med 8 personer och deribland a:ne ledamöter,
och det oansedt åtskilliga ärender från andra verk
blifvit till Kammarrätten öfverflyttade, hvarföre också antalet
af målen derstädes , hvilka före denna öfverflyttning högst uppgått
till 2000, år 183'3 utgjorde 2336. Det är således ej i följd
af reorganisationen, som den förhöjda staten tillkommit, utan
i följd af löneförbättringar för verkets embets- och tjenstemän;
och då ingen lärer kunna neka rättvisan deraf, att
detta verk, som fått draga största tungan af de göromål,
som från andra verk afskiljts, ej bör sakna den löneförbättring,
som i allmänhet ansetts behöflig, vet jag icke, huru
man kan säga, att det är i följd af R. St:s önskan, att reformer
måtte ske, som ifrågavar. ökade kostnad uppkommit,
ty långt ifrån att tjenstemännens personal blifvit ökad, är
personalen minskad till den grad, att den jemnförelsevis är
mindre, än i något af de öfriga embctsverken. Jag förnyar
min anhållan om afslag å betänkandet.
Gr. Gyldenstolpe: Gr. Cronhjelm har framdragit
såsom ett skäl för det i betänk, tillagda vilkoret, att det
handt, att R. St:s framställda önskan om förändrade organisationer
gifvit anledning till ökadt antal embetsman. Jag
vet icke, att detta har så direct sammanhang med förevar,
ämne; men det bevisar blott, att man ej alltid kan göra en
ändamålsenlig organisation, utan att föröka tjenstemännens
antal, samt att följaktligen sådana kamerala och administrativa
förändringar i länens indelning, som af det mest talande
behof kunna vara påkallade, ej skulle kunna med iakttagande
af ifrågavar. vilkor verkställas. Hvad åter beträffar
samme värde talares framställning, att BondeSt. afslagit betänk.
derföre, att detta vilkor ej var uti förra förslaget inta
-
Den 17 Juni f. ra.
get, förefaller elen mig något besynnerlig, och jag kunde
med skäl fråga Hr Gr.: huru vet han det? ty det står åtminstone
ej i betänk. Jag skulle snarare tro, att om BondeSt.
hade önskat en förändrad administrativ och kameral
indelning under ett sådant vilkor, som nu är föreslaget, hade
BondeSt., i stället för att afslå betänk, i denna punkt,
återremitterat betänk, likasom B., o. Ad. Så länge Hr Gr.
icke kan visa utdrag af prot., som visar, att det var på det
af honom förmodade skäl, som BondeSt:s afslag grundade
sig, vågar jag således betvifla detta förhållande samt tro,
att afslaget härrörde deraf, att BondeSt. ansåg alltför stora
olägenheter vara förenade med förändringen, och derföre
fortfar jag att begära afslag å Utsk:s förnyade betänkande.
Gr. Cronhjelm: Jag är skyldig Hr af Billbergh ett
svar, ehuru jag i mitt förra anförande icke ens nämnt Kammarrätten.
Jag har blott citerat, huru det tillgår, när Representationen
begär nya organisationer, att nemi. sådant
ger anledning till ökade anslag; och jag har dervid tagit till
exempel det embetsverk, hvars reglering kostat mest. Hr
af Billbergh har bestridt, att den förhöjda staten uppkommit
till följd af reorganisationen. Jag får dervid först
upplysa, alt jag aldrig sagt, att den uppkommit i följd
af ökad personal; men då man läser den debatt, som här
förefallit i delta ämne och gå” till K. M:s nåd. berättelse
om hvad sedan sista riksdag i Rikets styrelse sig tilldragit,
får man se, att R. St:s begäran om reformer i embetsverken
gifvit anledning till såväl Kammarrättens som öfriga
embetsverks organisation och föranledt till de ökade kostnaderna.
Jag supponerar jemväl, att utan denna R. St:s begäran
Regeringen ej kunnat tillåta sig besluta en lönetillökning
af i5,ooo r:dr för ett enda embetsverk, utan att höra
R. St. När detta anmärktes, svarade man, att det var till
följd af R. St:s egen begäran om reorganisation, och på sådan
grund har jag erinrat, att dylika önskningar från R.
St., om icke i alla, åtminstone i de flesta fall, föranledt
ökade kostnader. Hvad slutligen angår Gr. Gyldenstolpes
emot mig gjorda anmärkning, ber jag att få nämna, det jag
visserligen icke känner och ej heller yttrat mig om det motiv,
BondeSt. haft för afslag å ifrågavar. del af Ulsk:s förra
betänk, i detta ämne; men jag har sagt, att man ej af
detta afslag får hemta ett ovilkorligt skäl för den slutsats,
att BondeSt. önskar afslag å nu förevar betänk., hvilket,
enligt min tanke, blifvit mycket förändradt till sin fördel.
Jag anhåller således om bifall till Utsk:s betänkande.
Denna 2:dra punkt blef af R. o. Ad. bifallen med det
uti utlåt. N:o 75 föreslagna tillägg.
Vid förnyad föredragning af Ridd.Utsk:s d. 9 dennes på
bor
-
i
Den 17 Juni f. m.
J7 ’
bordet lagda raemor., i anledn. af Hrr Bråkenhjelius odi
Roos’s motioner, ang:de förändrad reglering af Ridd.direct:s
ai\fvoden, blef samma memor. af R. o. Ad. bifallet.
7 »
Då nu ånyo föredrogs BaneoUtskrs d. 12 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 12 i anledn. af den, enligt §. 4 uti
nu gällande instruetion för BancoUtsk., verkställda granskning
af Bancofullmägtiges åtgärder till förberedande af dett
allmänna silfverutvexlingen, samt i samband med R. St:s
beslut om bancosedlarna och en på upplåningar grundad discontering
för den större rörelsen, blef samma betänk ånyo
begärdt på bordet af Gr. Cronhjelm, Otto Au g., samt
Hr Stuart, Carl Gust.
Företogs till pröfning Lag-Utsk:s d. 12 dennes på bordet
lagda betänk. JV:o 70 öfver väckta motioner om tillägg
till 23 Cap. 1 §. Ärfdabalken, i afseende å förmyndares redovisningsskyldighet.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då jag å ena sidan fullkomligen
erkänner riktigheten af den grundsats, som föranledt motionären
till det förslag, hvaraf det nu för R. o. Ad. föredragna
betänk, är en följd,' nemi. att den medlem af samhället,
som icke kan råda öfver sin person och sitt gods, bör i staten
och dess inrättningar finna säkerhet för begges vård och
bibehållande, men å andra sidan anser det vara af högsta
vigt, att K. M:s nåd. propos., ang:de ändring af 8, g och io
§§. samt förklaring af 2 $. i iy Cap. Hand.balken vid denna
riksdag antages, då den af motionären föreslagna controll å
förmyndare synes mig vara ett lämpligt surrogat för deri s.
k. tysta förmånsrätten, och då jag vidare ingalunda kan
godkänna det af Utsk. emot motionärens förslag i afseende
på domarens åliggande att, vid ansvar och ovilkorligen, hålla
hand deröfver, att förmyndarne behörigen redovisa för
förvaltningen af den omyndiges egendom och angelägenheter,
anförda skäl, att förslagets antagande skulle medföra ökade
göromål för domaren , nödgas jag hos R. o. Ad. anhålla om
återremiss af betänk, och får, till stöd för denna anhållan,
jemväl åberopa de ytterligare skäl, Hr Holms reservation innehåller.
Jag är visserligen icke nog förmäten att hoppas
genom mina anmärkningar kunna förmå nuvar. LagUtsk.
att frånträda den bana, det en gång beträdt och som
det consequent fullföljer; men jag hoppas, att R. St., hvilka
genom återremissen dertill komma i tillfälle, skola, utan
afseende på Utsk:s afgifvande utlåt., fatta det beslut, som
leder till det ändamål, motionären afsett. Jag anser mig
fördenskull böra uppmana de ledamöter af Utsk., som reserverat
sig mot betänk., att då frågan ånyo förekommer i
Utsk., uppgöra ett sådant härmed öfverensstämmande redac8
H. 35
Den i j Juni f. m.
tionsföYslag, sorn kan af R. St. antagas och hos K. M. till
Dess nåd. sanction anmälas.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag, lika med
den siste värde talaren, visserligen befarar, att LagUtsk:s
pluralitet icke kommer att fästa särdeles uppmärksamhet vid
de anmärkningar, hvilka jag hoppas skola grundlägga R. o,
Ad:s beslut till återremiss på detta betänk., har jag likväl,
för att sätta R. o. Ad. samt de öfriga Stånden i tillfälle att,
då betänk, återkommer, fatta ett ändamålsenligt beslut, velat
förena mig med Hr Stuart uti anhållan om återremiss,
emedan jag, lika med honom och motionären, anser de ökade
göromålen för domrarne, hvartill motionärens förslag
skulle föranleda, af ingen vigt, eller åtminstone icke af dea
omfattning, Utsk. föreställt sig. Hr Holm har, såsom ledamot
af Just.colhra i Stockholm, en närmare kännedom om
behandlingen af dessa ärenden, och Hr Hessle, såsom ordförande
i en rådhusrätt, är äfven dermed bekant; och då desse
tvenne ledamöter, hvilka jag förmodar äga största sakkännedom
i ämnet, understödt motionen, kan jag icke föreställa
mig, att man af otillbörligt undseende för att öka domrarnes
göromål vill förqväfva en ide', som synes mig feda
till den allmänt önskade inrättningen af förmyndarekamrar.
Jag förmodar nemi., att om domrarne finge det åliggande
att vaka öfver omyndigas rätt, skulle det interessera
dem att för detta ändamål bilda sig till biträde communalcommittéer,
hvaraf snart skulle uppstå förmyndarekamrar,
hvilka äro af behofvet påkallade, särdeles örn K. M:s nåd.
propos. om ändring af 8, 9 och 10 §§. samt förklaring af 2
§. i 17 Cap. Hand.balken, såsom jag hoppas, vid denna riksdag
går igenom. Jag förbehåller mig, att då betänk, återkommer,
få närmare utveckla de skäl för mitt tillstyrkande,
hvilka jag för LagUtsk:s pluralitet nu anser öfverflödigt
att vidare utreda.
Hr Th am, Wolrath: Af LagUtsk:s nu föredragna
betänk, finner jag, att Utsk. vid denna, lika litet som vid
den förra riksdagen gjort något afseende på ändamålet af
förmyndarekamrars inrättande, men att Utsk. deremot sökt
försvara de omyndigas rätt genom skärpta förordningar för
förmyndarne, hvarvid likväl grunden för verkställigheten
hära! blifver förbisedd. Förhållandet är nemi. olika med
förmyndares tillförordnande af tiof- och Häradsrätter. Hofrätten
åtnöjer sig icke blott med förslaget, utan infordrar
såväl närmaste franders yttrande som äfven domarens i orten
utlåt., innan den föreslagna förmyndaren tillförordnas, då
det deremot vid häradsrätten tillgår så summariskt, och, jag
kan nästan säga, olämpligt som möjligt; ty då en person
dör, tillförordnas ofta förmyndaren för de omyndiga arftagarne
på dens förslag, som vid tinget ingifver bouppteckningen,
och efter nämndens utsago, att den föreslagne för
Den fj Juni f. m.
2;5
befattningen är skicklig och vederhäftig, utan att hvarken de
omyndigas fränder eller ens den föYeslagne förmyndaren blifva
hörde, hvaraf följden blir, att förmyndaren vid påföljande
ting afsäger sig förmyndarebefattningen, som, på sätt som förut,
uppdrages åt en annan. På enahanda sätt förfares icke sällan
3 ä 4 gånger å rad, under det de omyndiga emedlertid sakna
en verklig förmyndare, som bevakar deras rätt, emedan
de sålunda tillförordnade förmyndarne, okunniga orri det
ersättningsansvar, hvartill de kunna blifva förpligtade, icke
anse sig förbundna att för den korta lid, de innehaft befattningen,
åtaga sig något bestyr med myndlingarnas angelägenheter.
Då LagUtsk. således velat föreslå skärpta författningar
för förmyndares redovisningsskyldighet, tror jag,
att XJtsk. i första rummet bort tillse, huru det går till med
förmyndares tillförordnande och föreslå ett lagbud, som i
detta afseende stadgar ordning och skick, så att nian för
framtiden måtte förekomma, hvad nu dagligen händer. I
händelse af återremiss anhåller jag, att dessa anmärkningar
må densamma åtfölja.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: Hrr Stuart och
Dalman hafva redan ådagalagt olämpligheten af det förslag,
LagUtsk. nu framställt, och hvilket jag anser äga närmaste
sammanhang med öfriga uti detta häfte förekommande frågor,
hvarföre jag äfven tror, att LagUtsk. gjort bättre, om
det öfverskådat ämnet i sin helhet, än att paltiel t framkomma
med stadganden, hvilka, lindrigast sagdt, motsäga
hvarandra. Jag har föreställt mig, att ämnet är af så stor
vigt, att man liort tillse, hvari det ondas rot ligger, ty det
onda är icke bjelpt genom det evasiva stadgande, som Utsk.
uti betänk. N:o 70 föreslagit; tvärtom hyser jag ingen tvifvel,
att, om R. St. bifalla detta betänk., oredan skall blifva
större än förut, och jag vågar derföre bestämdt säga,
att detta sladgande, långt ifrån att hjelpa det onda, skall
försämra det. Lika med de Hrr, hvilka redan yttrat den
önskan, att K. M:s nåd. propos. om borttagande af de tysta
förmånsrätterna vid denna riksdag måtte bifallas, lika med
dem, säger jag, önskar äfven jag, att något annat mätte
sältas i stället för dessa tysta förmånsrätter, som icke innehålla
något verkligt, utan blott ett skenbart stöd för de
omyndiga. Men så länge det skenbara finnes, öfvergår man
ej till det redbara, emedan mängden tror, all i det skenbara
ligger tillräckligt värde. Men det är icke så. Erfarenheten
har visat oss, att detta stöd icke är något stöd,
men att detsammas tillvaro varit orsaken, hvarföre man hos
oss så sent kunnat komma att ordna rikliga föimyndarekamrar
eller riktig förmyndarevård. Jag är således bland
deras antal, som lifligt önska, att det skenbara stödet måtte
försvinna; men jag skall gerna, sedan det försvunnit,
gifva nrin röst till åstadkommande af något redbart i dess
D e 11 17 Juni f. ra.
ställe. LiKa med Hr Tham tror jag icke, att det vinnes
genom att skärpa författningarna rör:de förmyndares åligganden,
helst erfarenheten visat, huru svårt det redan är
att erhålla förmyndare.
Jag anser det vara af högsta vigt, att detta betänk,
återremitteras, på det att de ledamöter uti LagUtsk., hvilka
gjort sig den mödan att grundligt inse denna sak , ännu
en gång måtte komma i tillfälle att söka åstadkomma ett
redbart stöd i stället för det skenbara, som LagUtsk. nog
hastigt föreslagit. Jag förnyar min anhållau om återremiss
af betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Jag har visserligen icke uppstigit
för att bestrida återremiss af betänk.; tvärtom önskar
jag, att densamma måtte bifallas. Icke heller har jag något
emot, om förmyndarekamrar kunde inrättas öfver hela landet,
hvilket förslag likväl möjligen kan mötas af alltför stora
svårigheter, i hvilket fall jag skulle önska, att Hr Holms
motion, sådan den blifvit framställd, måtte oförändrad varda
antagen. Utsk. har till största delen antagit Hr Holms förslag;
men jag skall bedja att få fästa uppmärksamheten på,
hvari Utsk:s förslag hufvudsakligast skiljer sig från motionärens.
Det sednare innehåller nemi. följande stadgande:
”Åligge det altså rätten, vid ansvar såsom för annat
embetsfel, att vaka deröfver, att förmyndaren sin redovisningsskyldighet
icke försummar och att den tredskande
vid vite dertill hålla;” hvilket icke finnes i Utsk:s
förslag, Utsk. har således tillstyrkt hufvudsaken af hvad
motionären föreslagit, men icke funnit lämpligt att stadga
någon gararanti för verkställigheten deraf; och jag hemställer
då, om det kan vara någonting mera orimligt, än att
uppgöra ett stadgande, utan alt förvissa sig om, att det efterlefves.
Ar förmyndaren så samvetsgrann, att han fullgör
fina åligganden utan någon särskild tillsyn, eller med försumlighet
förenad våda, skall han visserligen förden omyndige
uppfylla alla de skyldigheter, rättskänslan bjuder, utan
att något lagstadgande derom finnes. Det skäl, Utsk. anfört
för afstyrkande af motionärens förslag om åliggande för
domstolarna att vid ansvar vaka deröfver, att förmyndarne
icke försumma deras redovisningsskyldighet, nemi. att
det till en början skulle vara svårt, om icke omöjligt,
för domaren att samla fullständiga upplysningar om alla de
personer inom hvarje domsaga, hvilka, till följd af domstols
förordnande eller lagens allmänna bud, innehafva förmyndarebefattningar,
måtte vara grundadt på ett misstag;
ty det lärer icke vara fråga om förmyndarne, utan om myndlingarna,
sora inom domsagan finnas, och uppgift på dem
mätte kunna erhållas genom presterskapet eller de personer,
sorn hafva befattning med mantalsskrifningen, såvida domstolarnas
egna minnesböcker icke lemna tillräcklig upplysning
Den 17 Junif. m. 377
derom, hvilket åtminstone för framtiden lätteligen bör kunna
åstadkommas derigenom, att domstolarna uti en särskild
längd införa deras namn, som efterhand ställas under förmyndare-inseende.
Vidare liar Utsk. sagt, att vid betraktande
af domarens på mångå orter redan förut högst mödosamma
och ansvarsfulla kall måste man finna, att det ifrågavar.
ökade bestyret skulle blifva alltför betungande samt
icke gerna kunna undgå att medföra åsidosättande af andra
pligter. Men likasom förmyndaren njuter arfvode för sin
befattning, förmodar jag äfven, att domaren skulle njuta något
för sitt besvär, och hoppas jag då, att det skall blifva
honom möjligt att genom antagande af skickliga medhjelpare,
eller kanske dem förutan, bereda sig tid att skyddande
vaka öfver de faderlösas rättigheter. På dessa grunder anhåller
jag om återremiss af betänk, samt att Hr Holms motion
i sin helhet mätte antagas, såvida icke förmyndarekamrar
öfverallt kunna inrättas.
Frih Hermelin, Carl; Vördsammast tager jag mig
friheten erinra, att då af Statsrådsprot. rörrde K. M:s nåd.
propos. af d. t sisth Mars, angtde borttagande af de tysta
förmånsrätterna, möjligheten synes att erhålla en nåd. propos.
, angtde förmyndarevården, någon anledning gifves att
förvänta en sådan propos. eller icke, och hvarom Hr HofCancelleren,
nu närvar., måhända täcktes vilja och kunna
upplysa; och hemställer jag, om icke, i händelse en sådan
propos. vore alt förvänta, såväl detta som flera af de följande
betänktna må antingen hvila eller emedlertid återremitteras.
I anledn. af hvad Frih. Ehrenborgh, i fall jag riktigt
fattat hans mening, yttrat, att blott de tysta förmånsrätterna
afskaffades, skulle Hr Frih. sedermera gerna gifva sin
röst till åstadkommande af ett redbarare stöd, hemställer
jag, om icke detta bör sökas innan eller åtminstone på samma
gång som de omyndigas berörde förmånsrätt borttages,
och hvilken tysta förmånsrätt egentligen endast torde vara
ett palliativ.
LagUtsk:s betänk. N:o 70 återremitterades.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 12 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 71, i anledn. af såväl K. M:s nåd. propos.,
ang:de ändring af 8, 9 och 10 §§. samt förklaring af 2 5- i
17 Cap. Hand.b:n, som ock särskilda i dessa ämnen väckta
molioner.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Mot LogUtskts nu föredragna
betänk, tager jag mig friheten framställa några anmärkningar,
hvarvid jag, utan att uppehålla mig vid den, snart
sagdt, oberäkneliga statsceconomiska nyttan af de tysta förmånsrätternas
afskaflande för bildandet af en real-credit,
278
Den 17 Juni f. m.
blott skall pröfva de legislativa skäl, Utsk. framställt mot
antagande af K. M:s nåd. propos. Såsom en ingress till detta
yttrande får jag nämna, att betänk, är så uppstäldt, att uti
de skäl, som skulle contrebalancera hvarandra, balancen verkligen
synes ligga till förmån för hvad som skulle vederläggas,
eller K. M:s nåd. propos., hvarföre jag äfven emot Utsk:s
åsigt i deductionens eftersats egentligen endast behöfde åberopa
skälen uti försatsen; men jag vill dock ej på detta sätt
tillvägagå. Jag skall deremot directe till besvarande upptaga
Utsk:s framställning.
Utsk. säger, att man måste betänka, huruledes omvårdnaden
om de omyndiga, hvilka till största delen utgöras af
uppväxande medborgare, är bland samhällets heligaste åligganden,
för hvilket ändamål någon uppoffring väl måste tålas.
Denna sats är obestridligt sann. Undersökas bör således
först, huruvida omvårdnaden för omyndiga är af den
stora vigt, att man derför bör åsidosätta en mängd andra
samhällsåligganden, och för det andra,huruvida den närvarande
tysta förmånsrätts-lagstiftningen är annat än en skenbar garanti
för myndlingens ratt. I förra fallet skulle jag tro det vara
lagförklaringens vigtigasle föremål att ställa hvar oell en
medborgare i det förhållande, att han kan uppfylla sina åligganden
mot andra, utan att behöfva åsidosätta dem han
äger emot sig sjelf. Så är likväl icke förhållandet nu. En
person måste alltid mer eller mindre skadas till sin egen
credit, i samma mån han visar sig hjelpsam i emottagandet
af förmynderskap, och jag är öfvertygad, att om de tysta
förmånsrätterna borttoges, man skulle linna många skickliga
personer till förmyndare, hvilka nu ej kunna åtaga sig en
slik befattning, emedan de derigenom lida till sina enskilda
alfärer. Detta föranleder, att redbara förmyndare blifva
allt mer och mer svåra att erhålla och att sällan någon
verksam man, som följaktligen behöfver sin credit, vågar
påtaga sig detta kall. Men icke nog härmed. Det skydd,
de tysta förmånsrätterna skänka, är alltför skenbart, hvilket
torde lätteligen inses, enär förmyndaren, för att tillintetgöra
den säkerhet, myndlingen har i hans egendom,
endast behöfver afbända sig densamma, hvilket måste blifva
följden, då han derå icke kan erhålla lån. Det beror
således endast på förmyndarens redlighet, huruvida myndlingen
får behålla säkerheten för sina medel eller icke. Är
således förmyndaren redlig, afsäger hansig förmynderskapet,
innan hans affärer blifva sådana, att någon våda kan uppstå
för den omyndige, men att lian skall bedraga andra
för att göra den omyndige rätt kan jag icke finna förenligt
med rättvisa. Om han icke kan erhålla lån emot inteckning
i sin egendom och ej heller få afyttra densamma, blir han
tvungen till concurs, och det är först då, som förmånsrätten
kommer i fråga att begagnas. Jag tror, att många con,curser
härleda sig derifrån, att personer, sorn med omyndigas
Den 17 Juni i. m.
2 79
medel underhållit en vidt utsträckt rörelse, ansett sig fritt
kunna bedraga andra, blott de genom förmånsrätten rädda
de omyndigas medel. En annan olägenhet af de tysta
förmånsrätterna är den, att en förmyndare, om han vill bereda
fullständig säkerhet för den omyndiges medel uti en
annans fastighet, alltid har svårt att förvissa sigom en sådan
säkerhet, emedan han måste underrätta sig, om låntagaren
haft eller har något förmynderskap. De bästa lånen, nemi.
da ur publika cassör, kunna icke erhållas utan bevis, att låntagaren
ej ansvarar för barnaarf. Följden häraf blifver någon
gång, att förmyndare, som behöfva lån, skilja sig vid
förmynderskapet, intilldess lånet blifvit beviljadt, hvarefter
de återtaga befattningen en expedient, hvarigenom den omyndiges
förmånsrätt likaledes eluderas. Jag finner således, hvarken
att det är statens åliggande att åsidosätta alla andra
pligter för de omyndigas fördel, eller att den närvar, lagstiftningen
uti förevar, fall innebär annat för de omyndiga,
än en skenbar garanti.
Utsk. säger vidare, att Utsk. för det närvar, icke ser
sig i tillfälle att framlägga något tjenligt förslag till surrogat
för den förmånsrätt, myndlingar aga, i händelse densamma
skulle borttagas, och att, enär på begge sidor möta olägenheter,
äfventyret tyckes hellre böra drabba dem, som sjelfva
kunna se sig före, samt genom försigtighet och omtanka
i de flesta fall afvärja skadan, än dem, hvilka äro urståndsätta
härtill. Jag tror mig uti min föregående deduction
hafva vederlagt denna sats. Det är visserligen sannt, att
något skydd mäste lemnäs den omyndige af staten; mendet
{näste sökas på en annan väg. Kan man nu icke lyckas
tillvägabringa förmyndarekamrar, måste det gå med denna
reform som med andra, att nemi. den åsidosattes, tilldess
den framtvingas af en olycklig och derföre alltid lärorik nödvändighet;
men att under åberopande af gammal häfd vilja
bibehålla rättsvidriga institutioner, kan jag icke finna förenligt
med samhällets ändamål och hvad som hos andra civiliserade
nationer iakttages.
Utsk. har medgifvit, att omyndigs ifråga var. säkerhet
kan tillintetgöras derigenom, att förmyndaren afhänder sig
sin egendom, men tillika sagt, att en sådan åtgärd vanligen
har ett alltför stort inflytande på hans egen ställning, att
man skulle hafva särdeles orsak befara vidtagandet deraf
endast i ändamål att kringgå den omförmälda hypöthekslagen.
Jag tror visserligen, lika med Utsk., att den redlige
förmyndaren icke vidtager ett sådant steg endast i hopp att
kringgå hypothekslagen; men man måste medgifva, att då
omständigheterna tvinga honom att förskaffa sig penningetillgångar
och han, i anseende till sin förmyndarebefattning,
icke kan få sin egendom belånad nödgas han försälja densamma.
Behöfver han deremot icke inteckna egendomen,
Den i; Juni f. in
-
gå är det likgiltigt, om myndligen har förmånsrätt eller icke,
ty då äger förmyndaren i alla läll tillgångar för arfsmedlen.
Utsk. har vidare hoppats, att det hädanefter, likasom
hittills, aldrig skall blifva omöjligt att finna skickliga och
välvilliga personer, hvilka, om ock med någon enskild uppoffring,
åtaga sig det sköna kallet att vara de fader- och
moderlösas målsmän. Det sköna kallet att vara de faderoch
moderlösas målsman tror jag skulle blifva ännu skönare,
om det inrättades så, att det kunde förenas med möjligheten
att i och för detsamma icke behöfva försaka egna
billiga fördelar; ty under närvar, förhållanden nödgas säkert
mången, sora eljest icke skulle vilja undandraga sig en förmyndare-omsorg,
af tillbörligt afseende å sin egen familjs bästa
afsäga sig denna befattning.
Slutligen har Utsk. sagt, att hvad beträffar den förlust,
som af den tysta förmånsrätten hos en låntagare kan för en
omyndig långifvare uppkomma, förmodar Utsk. dylika fall
vara nog sällsynta. Jag tror deremot, att dylika fall rätt
ofta inträffa och finner beviset derpå i de många förmyndare-redogörelsetvisterna,
hvilka till stor del hafva sin
grund i förluster på utlåningar af omyndigas medel, äfvensom
deruti, att personer med vidsträckt rörelse inblanda
sina egna affärer med sina myndlingars. Jag tillstyrker återremissaf
betänk, och anhåller, att Utsk. måtte fasta afseende
icke blott på de anmärkningar, jag nu i korthet framställt,
utan äfven på de skäl, som innefattas uti K. M:s nåd. propos.
och Hr Hessles reservation, samt i följd deraf tillstyrka
den tysta förmånsrättens afskaffande jemväl så vidt det rörer
barnaarf. Men skulle Utsk. icke vilja ingå på en så
väsendtlig förändring af betänk., vill jag åtminstone fästa
Utskts uppmärksamhet på en mindre omständighet deri.
Uti 8 $., sådan den af Utsk. blifvit föreslagen, heter det
nemi.: ”Äro förmynderskapen flera, ägen de omyndige icke
företräde framför hvarandra, der fråga allenast dem emellan
uppstår.” Detta anser jag obilligt. Jag tror, att det aldre
förmynderskapet bör hafva företräde framför det yngre, på
sätt som den äldre inteckningen har företräde framför den
yngre, helst det alltid blir ett fel hos den, som begär eller
förordnar någon till förmyndare, att icke söka underrättelse,
huruvida denne är vederhäftig äfven för det nya förmynderskapet.
Jag tillstyrker således i detta fall, att förmånsrätt
emellan de omyndiga må bestämmas efter förmynderskapets
ålder.
Frih. Boye, Ludv.: Det ämne, som nu utgör föremål
för Ståndets öfverläggning, framställer a:ne hvarandra motsägande
interessen. Det ena folkets, näringarnas, allmänna
röstens fordran att få besluta, det första vilkor för all realcredit,
i denna tidpunkt så högst nödvändig för Svenska folket.
Den 17 Juni f. m.
ket. Motsatsen framställer en, om jag så får säga, mera
öfverdrifven än verklig angelägenhet, att i ett fall vårda
omyndigas interessen, som likväl kunna, efter min öfvertygelse,
på närvar, väg lika fullkomligen vårdas. Vid öfvervägande
af allmänna behofvet och det enskilda är jag skyldig
att, innan jag går att åt någondera gifva företräde, urskilja,
huru båda äro beskaffade. Man har, som jag tror,
anfört behofvet af myndlingars förmånsrätt alldeles oriktigt.
Man har talat för de omyndigas rätt; men då man går lill
granskning af hvilka de äro, studsar man tillbaka vid erfarenhetens
upplysning, om det högst obetydliga antal myndlingar,
hvilkas väl är i fråga. De flesta myndlingar pä landet
äro nemi. jordägare och hafva inga capitaler, och deni
angår frågan således icke. Af de andra, hvilka äro capitalister,
angår frågan icke andra än de få sorn hafva sitt alf,
innestående hos förmyndarne sjelfva; ty alla de, hvilkas capitaler
varda af förmyndarne till andra fastighetsägare utlånade
— och deras antal är störst —, beiinna sig i alldeles
samma behof som allmänheten, då alla de förmyndare,
sorn skola låna ut sina myndlingars penningar, mötas af
samma svårigheter och hafva altså samma interesse i deras
afskaffande. Jag skulle tro, att det gifves en utväg att förena
båda sidornas afsigter. Jag skulle nemi. tro, att det
skäl, hvarpå Ulsk. grundat sitt förslag, nemi. skälet af bristande
surrogat för de tysta förmånsrättigheterna, kan undanrödjas.
Jag föreställer mig, att detta surrogat kan fullkomligen
gifvas, och jag väntar det uti det utlåt., som Disk.
skall gifva i stället lör det under N:o 70 redan återremitterade
betänk., derigenom, alt controllen å förmyndarevården
blir så fullständig som den kan blifva, och hvarifrån
jag icke heller tror, att TJtsk. så långt aflägsnat sig uli nyssnämnde
betänk., som jag här hört sägas. Det skulle strida
mot min öfvertygelse, om jag till den grad ogillade samma
betänk., som man bär tillåtit sig. Men antagom äfven, att
det haft brister, så väntar jag, att allt, hvad som kan göras
i afseende på controllen, varder oss föreslaget; och jag kan
icke annat finna, än att, sedan lagstiftningsmagten fullgjort
ali den omsorg för omyndigas rätt, som är förenlig med allmänhetens
fordringar, med allmän säkerhet, så hafva vi
uppfyllt vår pligt. Att sträcka den derutöfver är en villfarelse.
Jag tror således, att det bör lika mycket interessera
omyndiga capitalister som allmänheten, att ifrågavar. olägenhet
blir undanröjd. Jag skall icke tillåta mig att misskänna
det vackra nit, som ligger till grund för hvad som
yttras ang:de det skydd som bör lemnäs de omyndiga; men
jag skall icke heller glömma den sanning, som Frih. Ehrenborgh
sökt göra gällande, att ett för långt sträckt nit kan
blifva skadligt för myndlingarna. Att aggravera förmyndarens
ställning så, att han icke utan största olägenhet kunde
8 II.
Den 17 Juni f. m.
åtaga sig förmynderskapet, skall mångdubbla svårigheterna
att erhålla dugliga förmyndare, och de omyndiga vinna icke
derpå. Jag önskar, att Utsk. ville taga detta i öfvervägande
och gifva oss ett betänk, i motsatt riktning med detta,
och i förhoppning derpå förbigår jag de anmärkningar, jag
annars hade ämnat framställa mot Utsk:s här afgifna redactionsförslag.
Jag kan likväl icke afhålla mig från en
erinran till Utsk., med hvilken jag icke skulle framkommit,
om jag ej hoppades, att den kunde blifva ett stöd för min
yttrade önskan. Utsk. har nemi. först sagt, att då den K.
propos. icke lärer kunna partielt, eller annorlunda än i sin
helhet, antagas, finnér Utsk. sig vara hindradt att derå tillstyrka
R. St:s bifall. Men sedan Utsk. sålunda förklarat,
att K. M:s propos. endast kunde i sin helhet antagas, har
Utsk. icke desto mindre gifvit ett partielt yttrande. Jag anhåller
om återremiss samt att de anmärkningar, jag haft tillfälle
att afgifva, måtte densamma åtfölja.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då man inom Representationen
så ofta och måhända icke alltid utan skäl
klagar deröfver, att icke utarbetade propos:r komma från
Regeringen till R. St., är det smärtande att se, när en propos.
kommer af den vigt som denna, förberedd af flera riksdagars
uttryckta opinion, en så god afsigt hafva blifvit förbisedd
af majoriteten inom Utsk., som haft sig uppdraget att
handlägga detta mål. Det har varit en önskan, länge hyst
af de män, som theoretiskt och practiskt vinlagt sig om juridiken,
att få bort ett stadgande, som bär stämpel af en
tid, som icke mera finnes. Tysta förmånsrätterna bära denna
stämpel, och de ledamöter, som yttrat sig före mig, hafva
så fullständigt ådagalagt orimligheten af deras qvarstående
såsom lag, att något ytterligare skal derför icke torde
behöfvas; hvarföre jag såsom ytterligare stöd för denna mening
blott skall åberopa den sakrika reservation, som en ledamot
af Utsk., Borgmästaren Hessle låtit medfölja betänk,
och hvilken så fullkomligen ådagalägger det skenbara stöd,
som ligger uti dessa förmånsrätter, att, om man ej vill för
dem hafva en bestämd förkärlek, utgående från en philantropisk
synpunkt, man icke kan annat än önska deras borttagande.
Jag tror derföre, att Regeringen visligen gått den
bildade delens af nationen önskningar till mötes, då den
ändtligen framställt denna propos., som 3:ne LagUtsk vid
föregående riksdagar nära nog enhälligt tillstyrkt, fastän det
då icke lyckats att i Stånden vinna bifall till förslaget; och
jag skulle derföre anse denna historik ensam vara tillräcklig
för att, på grund deraf, begära återremiss af betänk. Men
jag skall icke desto mindre utbedja mig att få tillägga några
ord. Jag tror, att så länge vi qvarstå vid de lysta förmånsrätterna,
på samma gång som vi önska utbildandet af
en realcredit, skall denna realcredit blifva omöjlig att åstad
-
Pen 17 J 11 ii i f. m.
253
komma. Jag tror, att om de tysta förmånsrätterna borttagas,
om realcrediten kan oss bevilljas, skall derigenom
myndlingarnas säkerhet i närmaste mån ernås. Här bafva
redan i de flesta provinser uppstått sparbanker, hvilka till
stor del emottaga myndlingars penningar; och om hypotheksföreningar
kunna bildas, hvarom jag numera hyser svagt
hopp, skulle äfven deri finnas ett medel att bättre förvara
myndlingars medel, än genom de skenbara stöden. Frih.
Boye har dessutom ganska riktigt anmärkt, att ett stöd för
myndlingarna kan hemtas från närmare controll å förmyndarevården
Jag får förklara, att jag bistår den mening,
att förmyndarekamrar under den form, man dermed menar,
måhända icke är möjligt för Sverige att åstadkomma; men
dermed vill jag icke hafva sagt, att inrättningar icke kunna
hildas, som bättre försvara myndlingarnas rättigheter än
denna lag, som gifver denna förmånsrätt uti förmyndarens
egendom. Jag är öfvertygad; och må de lända till svar på
den uppmaning, Frih. Hermelin gjort till mig, att innan det
skenbara stödet förkastas, blir man icke satt i nödvändighet
att åstadkomma något annat; ty erfarenheten har ju vitsordat,
att under den tid af mer än 100 år, detta skenbara stöd
existerat, har man utan fördel sökt tillvägabringa ett annat.
Jag skulle tro, att mera vunnits, om Utsk. föreslagit, hvad
Hr Holm uti sin motion, hvarpå förra betänk, grundats,
framställt. Jag gillar visserligen icke alla detaillerna uti
hans motion, och jag gillar ännu mindre det förslag af Utsk.,
som föranleddes i anledning af denna motion; men jag tror,
att om Utsk. bemödar sig om att uppfatta ämnet från sin
grund och sin hela omfattning, skall det finnas möjligt att
Bereda denna säkerhet för myndlingarna genom möjligheten
att bilda hypotheksföreningar och genom redan varande
sparbanker. Jag skulle sålunda tro, att R. o. Ad. skall gå
opinionen hos de flesta bildade personer, som arbetat sig in
i detta ämne, till mötes, om betänk, återremitteras, med antydan
till Utsk. att i sammanhang med K. M:s nåd. propos.
omarbeta detta och de andra betänk:n, som finnas i detta
häfte, och söka framställa sådana correctiv mot möjligheten
att missvårda myndlingars gods, som kunna stå tillsammans
med borttagandet af tysta förmånsrätterna, och hvilka jag,
för min del, icke anser omöjliga att åstadkomma. Jag anhåller
således om återremiss af betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag vid början af riksdagen
tog mig den friheten att väcka en motion, som står i
närmaste sammanhang med den K. propos., som af LagUtsk.
blifvit afslagen, skedde det med bestämd kännedom derom,
att myndlingarna icke ägde den säkerhet, som man afsett
med de tysta förmånsrätterna, hvilket icke skulle varit svårt
att ådagalägga. Numera är äfven för den nödiga realcrediten
nödvändigheten af de tysta förmånsrätternas afskaffan
-
234
Den 17 Juni f. m.
de så fullkomligen upplyst, att för mig icke återstår annat
an alt förena mig ined dem, som uttalat denna åsigt. Särskildt
anhåller jag att, till stöd för min begäran om återremiss,
det enskildt må tillåtas mig att förena mig uti den reservation,
som Hr Hessle afgifvit.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.; Jag önskar att blott
till prot. få vid detta tillfälle uttrycka min opinion i detta
ämne. Jag är Regeringen tacksam för det förslag, som i
detta ämne derifrån framkommit, och det är så mycket mera
angenämt att erkänna delta, som det mångfaldiga gånger
under föregående riksdagar blifvit förgäfves yrkadt, att
ett sådant steg måtte vidtagas. Jag önskar derföre, att Utsk,
måtte frångå ett förslag, som är sä litet förenligt med rättsprincipen
och tidens anda, helst det icke är alt tänka på
en realisation och myntbestämning, då man ej vill ingå på
första vilkoret för en säker credit man och man emellan.
Jag förenar mig uti Hr Borgmästaren Hcssles och Frih. Staet
von IJolsteins reservationer.
Hr von Troil, Emil: Då det ämne, som nu är föremål
för öfverläggningen, i afseende på landets verkliga förkofran
är ett af de vigtigaste, som under riksdagen förekomma,
torde det tillåtas mig att yttra några ord, oansedt
saken redan blifvit utredd. Jag vill då börja med att gifva
LagUtsk. den rättvisan, att det icke insett den stora
vigt, detta ämne har för landet i allmänhet; ty i annat fall
bade det väl ieke så knapphändigt atfärdat den K. propos.
Utsk. tyckes hafva haft samma egenskap, som ofta vidlådar
våra landsmän, att de gerna fästa sig vid sådana förslag., som
fordra stora kostnader, men skänka föga uppmärksamhet åt
dem, som med ringa uppoffringar kunna verkställas. Så tror
jag, att förhållandet varit nied den lagförändring, K. M.
föreslagit; och min öfvertygelse är, att om JK.. M:s propos.
ginge igenom, vore jordbruket mera betjent dermed, än alla
anslag för detsammas förkofran, och att således kommande
slägter derigenom skulle beredas ojemnförligt större fördelar,
än det skydd, sorn de tysta förmånsrätterna tillfälligtvis kunna
lemna. Det lärer icke vara från den sidan, Utsk. betraktat
såten. Utsk. har hållit sig vid den mera inskränkta,
nemi. att förebygga förluster, i hvilket hänseende Utsk.,
efter min öfvertygelse, äfven borde kommit till resultatet
att tillstyrka bifall till den K. propos. Jng skulle önska,
att Utsk. ville, så vidt möjligt är, undersöka, huruvida myndlingar
mera förlorat derigenom, att förmyndarne sjelfva eller
de personer, till hvilka de utlånat arfvemedlen, kommit på
obestånd. Skulle förhållandet vara det sednare, torde man
linna, att intet kan vara förmånligare för de omyndiga, än
bildandet af en säker realcredit, hvartill åter fordras ett fullständigt
borttagande af de tysta förmånsrätterna, i hvilket
fall, derest, på .sätt som blifvit föreslaget, en nogare tillsyn
Den 17 Juni f. m.
285
å förmyndaren komme att äga rum, jag är öfvertygad, att
saken ganska lätt kunde bringas derhän, att det för myndlingen
blefve likgiltigt om förmyndaren icke ägde ett runstycke,
t. o. m. om han komme på obestånd, om nemi.
medlen placerades i sådana inrättningar eller cassör, som
Frih. Ehrenborgh omnämnt. Om man således betraktar saken
från de tvenne synpunkterna af allmänna behofvet af
säker credit och myndlingarnas enskilda fördel, skall man
finna, att ett vida bättre förhållande skall uppkomma genom
antagande af K. M:s nåd. propos. Jag förenar mig derföre
med dem, som yrkat återremiss af betänk., och anhåller,
att Utsk. måtte tillstyrka antagande af K. M:s proposition.
Hr S tuart, Carl Gust.: Jag anhåller att få förena
mig med alla de Hrr ledamöter, som talat öfver betänk.,
och jag yrkar således återremiss deraf och vill icke med något
vidare yttrande förlänga discussionen, enär alla de talare,
som yttrat sig i ämnet, uttryckt den önskan, att K.
]M:s propos. måtte blifva antagen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Het är icke utan
den yttersta tvekan, som jag uppträder i detta ämne, dels
för sjelfva sakens skull, hvilken jag fruktar icke kunna nog
klart genomskåda, och dels för den enhällighet, hvarmed
Utsk:s betänk, här klandras. Jag anser mig likväl böra äfventyra
mina betänkligheter. Man talar om nödvändigheten
af enskild credit och att för densamma den tysta förmånsrätten
bör vika, som har omyndiga barns arf till föremål.
Jag finner det ganska naturligt, att denna ide' bör
drifvas af dem, som hylla lånesystemet i allmänhet och i
synnerhet statslånesystemet, och som vilja, att våra barn och
efterkommande skola betala de förmåner, som vi sjelfva njuta.
Det är consequent att borttaga denna förmånsrätt för
våra barn, på det vi sjelfva må skörda desto mer; men jag
kan, för min del, icke annat än finna det högst betänkligt
att borttaga denna säkerhet för de omyndiga, innan den
blifvit ersatt af en annan, nemi. förmyndarekamrar. En
värd talare har väl sagt, att blott man tager bort det gamla,
finner man nog behofvet att ersätta det. Men jag anser
betänkligt att borttaga ett gammalt stöd, innan man fått ett
annat i stället och genom erfarenheten funnit det vara sådant,
att det uppfyller sitt ändamål. De flesta värda ledamöter,
som yttrat sig i detta ämne, hafva synnerligast fästat
sig vid olägenheterna för förmyndare att kunna erhålla
credit; men man har alldeles förbisett den stora svårigheten
för dem, som icke äro förmyndare, att styrka sådant,
och det är denna olägenhet, som jag tror skulle kunna afhjelpas,
utan att behöfva borttaga barnarfvens förmånsrätt.
Man behöfde blott vidtaga den författning, som LagUtsk. i
ett annat belänk. afstyrkt, nemi. att så snart någon, hvar
som helst, förordnades till förmyndare, sådant genast borde
386
Den ij Juni f. m.
antecknas i förmyndareprotocollet inom den jurisdiction,
hvarest han vore mantalsskrifven. Derigenom skulle en hvar
lätteligen kunna bevisa, att han icke ägde någon förbindelse
i grund af de tysta förmånsrätterna. Han behöfde nemi.
endast förse sig med ett extract ur förmyndareprot. Skulle
derföre förmyndarekamrar icke nu kunna inrattas, skulle
jag önska, att det sistnämnda correctivet måtte blifva vidtaget.
H. Ex- Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
Lomme att fortsättas kl. 6 på eftermiddagen.
Frih. Kantzou, Joh. Al b.: På de af Grefvarna Cronhjelm
och Horn uttalade grunder förenar jag mig uti anhållan
om återremiss af betänkandet.
Hr Dalman: Det är egentligen för att förtydliga en
anmärkning uti mitt förra yttrande, som jag nu begärt ordet.
Jag gjorde nemi. den anmärkning vid 8 §. i Utsk:s
förslag, att jag ansåg den tillstyrkta förmånsrätten flera förmynderskap
emellan icke böra äga rum; hvarvid jag får
tillägga, att det äfven är emot K. M:s nåd. propos., som
jag i denna delen yttrat mig, enär enahanda redactionsförslag
finnes intaget uti den nåd. propos. I anledning af hvad
Hr Cederschjöld yttrat, får jag förklara, att sedan flera talare,
och synnerligast Frih. Boye, upplyst, att de tysta förmånsrätternas
borttagande skulle lända de omyndiga till
fördel, det på det högsta förundrar mig, att den värde ledamoten
kan tro meningen vara att beröfva barn och barnabarn
ett stöd, som icke uppvägdes af större förmåner.
Likväl tillstår jag uppriktigt, att, äfven om förhållandet vore
sådant, jag skulle anse oss böra vidkännas denna uppoffring,
hellre än att fortfarande hindra samhället i dess industriella
utveckling och jordbruksnäringens fortgång genom
bildande af en realcredit, och kan jag således icke tveka
att tillstyrka eller understödja den grundsats, som af Regeringen
blifvit yrkad; och kan jag icke annat än vid
detta tillfälle instämma med Frih. Ehrenborgh uti den reflexion,
att då man å ena sidan, visserligen icke utan skäl,
klandrar, att Regeringen så sällan framlägger några förslag
till nyttiga reformer, visar sig Representationen, då sådana
förslag framläggas, ej heller alltid å sin sida särdeles beredvillig
att antaga desamma; men jag hoppas, att Constit.-  Utsk-, hvarest Hr Frih. är ordförande, icke underlåter forska
efter orsakerna till denna stationära anda hos R. St.
För min del tror jag, att grunden dertill bör sökas just uti
R. St:s sammansättning. Det är icke nog, att Representationen
är sådan, att den kan hindra ett eller annat magtmissbruk,
visa en motståndskraft och afslå några mer eller
mindre öfverflödiga anslag; är den ändamålsenlig, måsteden
äfven kunna bereda samhällets förkofran; och jag tror, att
om Constit.Utsk. icke tager denna vigtiga sanning uti nog
-
\
Den 17 Juni f. m.
grannt öfvervägande, kommer folket ännn länge att förgäfves
fordra reformer både i ett och annat hänseende.
Hr Tham, Wolrath: Jag har hört en talare här förmoda,
att förslaget alt borttaga de tysta förmånsrätterna
skulle stå i sammanhang med statslånesystem. Jag kan icke
disputera hans öfvertygelse i detta fall; men sjelf kan jag
icke inse sambandet dessa frågor emellan. Samme talare
har sagt, att de tysta förmånsrätterna utgöra ett stort stöd
för de omyndiga. Jag har lörut yttrat, huru stor osäkerheten
är för de omyndiga synnerligast af allmogen, hvilkas
förmyndare tillförordnas på ett så summariskt sätt, som jag
förut omnämnt, och jag får tillägga, hvad för större delen
af ledamöterna på detta rum icke lärer vara obekant, huru
lätt det är för en förmyndare, som äger några relationer,
att skilja sig vid förmynderskapet, under det han gör lånet,
men sedermera återtaga detsamma, sedan hans affärer
försämrats. Dessutom är det besynnerligt, att uti vårt land,
hvarest man åberopar främmande nationers exempel och
hvarest behofvet så högt påkallar ett hypothekssystem,
man icke vill antaga K. M:s nåd. propos., hvarförutan det
icke kan införas. Likväl har detta hypothekssystem frälsat
Preussen från undergång, och der existera icke dessa tysta
förmånsrätter. Måtte vi då härma detta land uti hvad som
är nyttigt och förskaffa oss de lagar, som bereda vårt välstånd,
utan att förkasta de nyttiga lagar, vi redan äga. Jag
förenar mig med de Hrr, som yrka återremiss, och Önskar,
att LagUtsk. ville med mera uppmärksamhet följa, hvad
landets fördel i närvar, fall fordrar, som kan stå tillsammans
med omyndigas bästa på annat satt än genom bibehållande
af de skadliga förmånsrätterna.
Hr Rothlieb, Axel: Detta ämne är redan så vidlyftigt
afhandladt, att jag vill inskränka mig till att förena
mig med de Hrr, sorn yrkat återremiss af betänk., derom
jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos.
Frih. Ehrenborgh: Jag är skyldig Hr Cederschjöld
ett svar på ett yttrande, som synes vara riktadt ensamt mot
mig, nemi. att det skulle vara consequent att yrka på borttagandet
af de tysta förmånsrätterna, då man vill inföva ett
statslånesystem. Mig veterligen har utaf de talare, som yttrat
sig, ingen mer än jag öppet förklarat sig för nyttan af
ett väl ordnadt statslånesystem, och jag bekänner uppriktigt,
att jag anser det icke kunna stå väl tillsammans med de
tysta förmånsrätterna, för hvilken mening något bättre bevis
icke torde kunna anföras, än att dessa förmånsrätter i
Frankrike, hvarest de länge qvarstått, nyligen blifvit borttagna
såsom ett ofantligt hinder för en väl ordnad realcredit.
Denna upplysning torde icke vara helt och hållet
oanvändbar i en tid, då man i så många afseenden söker
rätta sig efter detta land. Må man följa detta lands exem
-
a38
Den 17 Juni f. m.
pel i det nyttiga, och matte ifrågavar. exempel hafva någon
god verkan på dem, som söka införa nyheter derifrån!
Hr Cederschjöld: Jag vill blott göra reda för den
analogi, jag trott mig tinna emellan ett statslånesystem och
borttagande af de tysta förmånsrätterna. Genom statslånesystem,
har jag sagt, vältras på våra barn och efterkommande
bördan af de njutningar, vi förskaffa oss; och genom
borttagande af förmånsrätten för barnaarf äfventyras de medel,
som vi kunnat lemna åt våra omyndiga barn. I båda
fallen söker man sina fördelar på barnens bekostnad. Men
hela mitt yttrande i ämnet grundar sig på den förutsättning,
att dessa förmånsrätter göra skäl för namnet, och äro en
garanti för barnaarfvet. Är deremot denna hvpothes oriktig,
hvarom jag icke sjelf har tillräcklig erfarenhet, förfaller
naturligtvis den slutsats, jag deraf dragit.
Frih. Boye: Sedan discussionen i detta ämne redan
fått en alltför lång utsträckning borde jag kanske tystna.
Men den siste värde talaren har framställt en tanke, som
jag oemotståndligen måste besvara. Han har nemi. sagt, att
statslånesystem har för afsigt att vältra på våra barn och
efterkommande bördan af våra njutningar. Jag respecterar
hans enskilda öfvertygelse, likasom jag gifver all aktning åt
fromheten och okunnigheten, hvar den finnes. Men då jag gifver
aktning åt hans öfvertygelse, torde jag hafva rätt att äfven
begära aktning för min tanka; och jag tror, att långt ifrån
att afsigten med statslånesystemet är att vältra någon tyngd
på våra efterkommande, ändamålet dermed tvärtom är att
förskaffa åt våra barn och efterkommande fördelen af näringarnas
förkofran, sorn vi utan statslånesystem icke kunna
ernå. Ingenting är vanligare, än att tvenne motsatta meningar
möta hvarandra. Men jag, för min del, qvarstår, så
länge jag lefver, vid den tanken, att om man urskiljer ändamålet
med statslånesystemet, finner man, att det hvarken
afser eller länder till tunga för våra efterkommande, hvilkas
mångdubbla fördel det tvärtom skall befordra. Jag har
förut yttrat mig om statslånesystemet, hvilket yttrande jag
för öfrigt åberopar. Men jag ber att få fritaga mig från
den beskyllningen att någonsin hafva sökt att lägga på efterkommande
någon börda, hvaraf större förmåner icke skola
härflyta.
Hr Cederschjöld: Jag tackar den siste värde talaren
för hans aktning för okunnigheten, och skall vedergälla
den med undseende för oförståndet och obetänksamheten.
LagUtsk:s betänk. Wto 71 återremitterades.
Ånyo föredrogs LagUtsk. d. 12 dennes på bordet lagda
betänk. Wto 72 öfver väckta motioner, ang:de inrättande af
förmyndarekamrar.
Frih.
Den 17 Juni f. m.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag nödgas anhålla
om Hr Gr. o. Landtnäs propos. lill återremiss äfven af detta
betänk. Utan att vara beredd på att föreslå något bättre
än det förslag, LagUtsk. framställt, vågar jag likväl tro,
att detsamma icke är antagligt. Slutet af förslaget: ”att K.
M. måtte i nåder tillkännagifva, att det må vara församlingar
och menigheter i stad och på landet öppet, att med
förslag till inrättande af förmyndarekamrar för orten till
K. M. i underd. inkomma, i ändamål att, derest K. M.
pröfvar förslaget tjenligt, derå erhålla nåd. stadfästelse; dock
utan ändring af hvad nu om förmyndares ansvarighet i lag
stadgadt är,” tror jag vara ett så beskaffadt stadgande, sorn
redan finnes; ty, mig veterligen, finnes i Sverige ingen lag,
som förbjuder hvilken Svensk man eller hvilken menighet
som helst att till K. M. framställa en begäran. Att R. St.
skulle till K. M. framkomma med en begäran, att erhålla
rättighet att till K. M. få framställa ett förslag, kan jag således
icke annat än finna högst olämpligt, enär denna rättighet
är hvarje Svensk man förbehållen; beroende det sedermera
pä K. M. att i nåder fästa det afseende å framställningen,
som grundlagen och allmänna lagarna medgifva.
Detta tilläggs uteslutande ur skrifvelsen till K. M. är således
en tillräcklig anledning för mig att begära återremiss af
betänkandet.
Frih. Boye, Ludv.: I anledn. af 3:ne motioner, en af
Hr Adlerberg, en af Hr Santesson samt en af Riksd.fullm.
Peter Pehrsson, ang:de inrättandet af förmyndarekamrar, har
Utsk. afgifvit ett yttrande, som förekommer framföre det,
som upplästes, och i anledning hvaraf jag begär att få göra
några anmärkningar. De flesta hithörande frågor, såsom
om districtens indelning efter socknar eller härader och län,
eller ock annan indelning, äfvensom ang:de förmyndarekamrarnas
organisation och verksamhet, äro alla så beskaffade,
alt de icke synas medgifva tillämpningen af enahanda
föreskrifter öfver allt. De betydliga skiljaktigheterna i landets
locala förhållanden måste härvid afses. Hvad som är
verkställbar! på en ort, torde mötas af alltför stora svårigheter
på en annan; till följd hvaraf allt, och då motionärerna
icke gifvit någon närmare ledning för uppgörandet af de
i ämnet erforderliga lagbestämmelser, Utsk. funnit sig icke
kunna tillstyrka bifall till någondera motionärens förslag.
Jag hade önskat, att Utsk. consequent stadnat der, och jag
skulle gifvit mitt bifall till betänk. Men Utsk. har likväl,
sedan det så yttrat sig, föreslagit R. St. att hos K. M. i
underd. anhålla, det K. M. täcktes låta utgå nådig uppmaning
till samtliga invånarne på landsbygden att inom hvarje
socken utse gode män, för att dels hvar för sig, dels i
samråd med gode männen från öfriga socknarna inom sam8
H. ' 37
Den 17 Juni f. m.
ma härad, efter bästa insigt och öfvertygelse, men" utan
skyldighet att åtaga sig något lagligt ansvar, vaka öfver de
omyndigas angelägenheter. Sedan man gifvit helgd åt privaträtten,
hvilken måste fordra, att ingen annan får sig
ålagdt ansvaret för vården 0111 omyndiga barn, än de, som
kunna anses förpligtade dertill; sedan Utsk. antagit, att man
icke kan befallas att åtaga sig ett sådant ansvar, har Utsk.
likväl tillstyrkt, att man skulle uppmanas dertill. Jag kan
icke gilla sådant. Jag tror, alt K. M. icke bör compromettera
sin magt ända dertill alt göra cn uppmaning, som kan
bifallas, men också afslås; och jag skulle så myeket mindre
vilja det, som, då jag går till grunden och efterser, hvad
följden deraf skulle blifva, jag finner, att förmyndarekamrar
skulle uppstå utan medföljande skyldighet att ansvara
för vården om myndlingarna. Men hvartill skulle väl förmyndarekamrar
tjena utan ett sådant ansvar. Jag inser ej
nyttan deraf, och jag begär åtminstone, att Utsk., som uti
den stroph af betänk., hvilken jag uppläst, erkänt sanningen
deraf, att icke inom alla socknar på landet finnas personer
adsequata till alla förmynderskap, då olika förmögenhet
och bildningsgrad föranleda olika förhållanden, att
Utsk. ville taga detta i öfvervägande; äfvensom att Utsk.
ville eftersinna, på hvad sätt dessa författningar skulle blifva
förbindande. Nog känner jag, att man i socknestämmor
kan åtaga sig förbindelser, som vidlåda eller öfvergå
på jorden; passevolancen är derpå ett bevis; men jag frågar;
kan en person, som köper sig ett hemman,, okunnig om de
förbindelser, som finnas intagna i sockenstämmoprot., angrde
förmyndarevården, kan han anse sig förbunden af ett sådant
prot. till slika personliga förbindelser, hvilkas uppfyllande
bero icke af hemmanets beskaffenhet, utan af dess ägares
individualitet. Jag tror det icke. Jag tror, lika med
Frih. Ehrenborgh, att dessa muilicipalinrättningar ännu äro
omöjliga att verkställa; och om en dag lagstiftande magten
skulle anse sig böra uppmana till sådana inrättningars införande,
skulle jag råda till att icke börja just med dem, för
hvilka farhågan skulle vara störst. Jag anhåller om återremiss
af betänk, och hoppas, att Utsk. skall vara troget sitt
första yttrande i fråga om sjelfva motionerna, men just derföre
afstå från det förslag, Utsk. framställt. Jag anhåller,
att detta yttrande må få åtfölja återremissen.
LagUtskts betänk. N:o 72 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Till pröfning företogs LagUtsk:s <1. 12 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 73 öfver Hr E. M. Lefllers motion,
att, då förmyndare förordnas af annan domstol än den underrätt,
i hvars domsaga förmyndaren bor, sistnämnde rätt
må erhålla del af förordnandet.
D en 17 Juni f. m.
391
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då Utsk. afslagit
K. M:s nåd. propos. om uppliäfvande af de tysta förmånsrätterna,
anser jag, för mindel, alldeles nödvändigt, att den
af Hr Leffler väckta motion såsom ett correctiv bifälles, och
anhåller för sådant ändamål om återremiss af betänk.; ty
skola förmånsrätterna stå qvar, måste något sätt gifvas folden,
som icke är förmyndare, att kunna bevisa det, hvilket,
så vidt jag kan linna, endast blir möjligt på sätt Hr Leffler
föreslagit.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Äfven jag anser
detta betänk, böra återremitteras, på det Utsk. i sitt sammanhang
må få betrakta alla dessa frågor, hvilka stå i så
nära förhållande till hvarandra, att de icke böra särskildt
hvarken behandlas eller afgöras.
LagUtskrs betänk. N:o 73 återremitterades.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 12 dennes på bordel lagda
betänk. N:o 74 öfver Riksd.fullm. Peter Anderssons ifrån
Halland motion om bestämd föreskrift, huruledes förmyndare
bör ansvara för ränta å myndlingens capital.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: Jag anhåller om
återremiss äfven af detta betänk. Vill man komma till ett
riktigt system i afseende på förmyndarevården, så är det
omöjligt att i civil lag stadga hvilken grad af ränta förmyndarne
skola gifva. Det kan vara en möjlighet, fastän den
måhända är aflägsen, att allmänna räntan nedfaller under
5 proc., oth ännu möjligare är det, alt så beskaffade creditanstalter,
sorn man önskar skulle uppstå, icke kunna gifva
5 proc. Stadgar man då på förskott en lag, som säger,
att förmyndare skola förränta omyndigas medel med 5 proc.,
räknadt 3 månader efter hvarje års slut, tror jag, att man
begått ett stort misstag, enär ändamålet att öka myndlingens
capital skall medföra omöjligheten att erhålla förmyndare;
och då Ulsk:s förslag således skulle leda till ett motsatt
resultat mot hvad Utsk. åsyftat, måste jag tro, att det
tillkommit, utan att följderna deraf blifvit beräknade, och
jag förnyar derföre min anhållan om återremiss.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr.: Äfven jag yrkar återremiss
af detta betänk. Jag tror äfven, att det icke är väl
betänkt alt fastställa en bestämd ränta, eller att föreskrifva,
alt det åligger en förmyndare att förränta den omyndiges
inkomster med viss proc. Jag tror, att graden af ränta å
den omyndiges årliga inkomster, som till dess underhåll icke
tarfvas, icke behöfver bestämmas, så framt de conlroller
stadgas, som Hr Holms motion angtde förmyndares redovisningsskyldighet
åsyftar.
aga Deli 17 Juni e. m.
LagTJtskls betänk. N:o 74 återremitterades.
H. R. o.; Ad. åtskiljdes kl. ^ till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 17 Juni i834.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.utdr. för denna dag f. m.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 12 dennes på bordet
lagda betänk. A:o 'jS öfver Hr S Rubins motion, ang:de
ändring af 23 Gap, 5 §. sista mom. Ärfdabalken.
Frih. Hermelin, Carl: Med skyldigt erkännande af
Utslus omtanka för de omyndiga, hvarom Hera af de föregående
LagUtskts betänkm vittna, och hvilket jag för,, min
del högaktningsfullt erkänner, hemställer jag dock, om icke,
enär öfriga på förmiddagen förehafda betänkm, som stå i
sammanhang med detta ämne, återremitterades, äfven detta
betänk, bör vinna en sådan åtgärd. Jag medgifver visserligen
bristen i våra författningar — oaktadt deras stora antal
—, då uti dem icke föreskrifves något 0111 förmyndarearfvodens
belopp; men, i öfverensstämmelse med hvad på
förmiddagen yttrades, tvekar jag, att mati bör i allmänna
lagen införa reglementariska föreskrifter, isynnerhet när
dessa ändock blifva obestämda eller vilkorliga; ty sedan Utsk.
i usta morn. föreslagit det högsta, som i arfvode i allmänhet
ma tagas, omtalas dock i det följande, att detta ändock
kan blifva högre och äfven lägre, samt således likafullt
tvist härom uppkomma. Dessutom hemställer jag, huruvida
det arfvode af ^ utaf myndlingens behållna inkomst
kan anses lämpligt, jemväl då de förvaltade medlen bestått
Uti contanta penningar, utlåuta emot lägre ranta. I fall dessa
varit förräntade emot 5 proc., komme myndlingen att
ieke tillgodo, beräknas mera än °ch detta synes mig nog
litet. Då myndlingens tillgångar bestå i större fast egendom
och sorn är utarrenderad, samt förmyndarens förnämsta omsorg
är att uppbära denna egendoms arrenden, synes mig
^ eller (6f proc. af inkomsterna äfven nog hög. Jag hemställer,
om dessa få anmärkningar likväl icke kunde förtjena
afseende till återremiss af betänk., för att i sammanhang
med de öfriga i detina fråga förekomma.
Frih. Ehrenborgh, C asp. Wilh : Jag förenar mig
med Frih. Herm din och tror, att nu förevar, betänk, bör
af Utsk. behandlas i sammanhang med de på förmiddagen
De n 17 Juni c. m.
dit återremitterade. Skulle Utsk. komma att frångå förslaget
om stipulerande af en viss ränta, torde skäliga anledningar
förefinnas till ändring af det nu ifrågavar. förslaget eller
åtminstone termerna, hvarigenom det uttryckes, om man
ock skulle anse nödigt, att något bestämdare stadgande, än
hvad för närvar, finnes, bör i detta fall införas. Jag för
min del kan likväl icke inse, hvarföre något sådant behöfves,
då man synes äga en tillräcklig ledning uti redan befintliga
generella föreskrifter i detta afseende, jemförda med dem, som
tillämpas för förmyndarekammaren i Slockholm. Jag tror
altså, att det är bäst, att något bestämdt stadgande i denna
del icke gifves, och jag yrkar sålunda äfven ur en sådan
synpunkt återremiss af betänkandet.
LagUtsk:s betänk. N;o y5 återremitterades..
Ånyo föredrogos och biföllos LagUtsk:» d, 12 dennes på
bordet lagda betänkm;
N:o 76. öfver Hr S. Ruhins motion om stadgande att,
då domstol förklarar någon böra stå under förmynderskap
utöfver den i lag bestämda myndighetsålder, sådant skall i
tidningarna och från predikstolen kungöras;
N:o 77. öfver Hr S. Ruhins motion, apgtde ändring af
20 Cap. 1 §. Är Idalen m. nr.;
N:o 78. öfver Hr B. H. Santessons motion om inrättande
af notarii-publici-contor å landet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Vetenskapsacademien
hos H. Ex. tillkännagifvit, att academiens museum
när som helst kan få beses af R. St:s ledamöter, när anmälan
derom sker hos musei föreståndare, Professoren Friis,;
hvilken är på stället boende.
Frih. af Nordin, Carl Joh., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Sedan inom BancoUtsk. fråga uppstått, huruvida,med tillämpning
af 4' §• Riksd.Ordn., ledamot i BancoUtsk., som
sedermera af sitt Stånd blifver till Bancofullunigtig utsedd,
bör och kan fortfara att vara ledamot af berörde Utsk., så
har inom BancoUtsk. den mening gjort sig gällande, att
äldste ledamoten af det RiksSt., hvartill den ifrågakomne
Bancofullmägtigen hörer, borde förhållandet i samma Stånd
anmäla, för att i ämnet inhemta dess beslut.
I anleda häraf får jag, med vördsam anmälan, att ofvannämnda
förhållande inträffat med ledamoten i BancoUtsk.,
Hr Capit. Emil v. Troil, hemställa denna fråga till H. R. o.
Ad:s pröfning.
Utan att tillåta mig något yttrande af min åsigt i detta
ämne, tager jag mig frihet, under erinran om stadgandet
i 8å §. Reg.F., vördsamt fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
>94
Den 17 Juni e. m.
derpå, att 41 §• Riksd.Ordn. afskiljer i tvenne classer dem,
som ej få i Utsk. deltaga, nemi. i första classen Statsministrar,
Statsråd, Justitieråd, m. fl. embetsman, och i den andra
sådana personer, som inför samma Utsk. äro redovisande.
Om de förra stadgas, det de i Utsk. eller val till Utsk.
icke få deltaga, men deremot om de sednare, att de icke
må inväljas i Utsk., inför hvilket de äro redovisande. Riksd.-  Ordn. bestämmer således alls icke, huru förhållas skall med
den, som redan befinner sig i Utsk., inför hvilket han sedermera,
i följd af en ny befattning, kan komma att redovisa.
Äfven torde i denna fråga böra i betraktande tagas, att
Bancofullmägtiges hädanefter vidtagande åtgärder icke tillhöra
nuvar. BancoUtskrs granskning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att utom det IL
Ex. ansåg 41 §• Riksd.Ordn. samt 83 §. Reg.F. tydligen bestämma,
huru uti förevar, fråga borde förhållas, ville H. Ex.
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att tvenne gånger
förut dylika fall inträffat, nemi. 1809, då Frih. Cederström,
Jac., och 1829, då Hr von Hartmansdorff, Aug., ifrån att
vara ledamöter af BancoUtsk., blifvit af R. o. Ad. utsedde
till Fullmägtige i Banken. Vid båda dessa fall hade de
ifrågavar. personerna genast lemnat sina befattningar såsom
utsk:s!edamöter och inträdt bland Hrr Fullmägtige.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, begärde Frih. af
Nordins anförande på bordet.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag anhåller hos Hr
Frih. Palmstjerna, att han behagade återtaga sin begäran
0111 bordläggning af det föredragna memor. Jag har mig
nemi. enskildt bekant genom ordföl-, i BancoUtsk., som af
illamående är hindrad att nu personligen tillstädes vara, alt det
är högst vigtigt, ätt beslut snart fattas; och jag önskade således,
att detta måtte ske, innan vi i dag åtskiljas.
Gr. Posse, Arvid: Det förevar, ämnet är af den beskaffenket,
att om R. o. Ad. skulle afgöra detsamma, komme
St. att ingå uti en tolkning af grundlagen, hvilket endast
tillkommer Hr Gr. o. Landtm., emot hvilkens förklaring
Ståndet, i fall det dermed icke är belåtet, äger att vän-r
da sig till Conslit.Utsk. Sålunda, och då Hr Gr. o. Landtm,
förklarat, att lian så förstår grundlagen, att Hr v. Troil
icke kan fortfara att vara ledamot i BancoUtsk., hemställer
jag, om någon annan åtgärd nu kan vidtagas, än att memor.
lägges till handlingarna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag tillstår, att jag icke
kunnat fatta, huruvida Hr Gr. o. Landtnäs afgifna yttrande
innefattade någon bestämd förklaring af Hr Landtm:* begrepp
om 4r §. Riksd.Ordn.; och jag tager mig derföre frihet
yttra min åsigt i ämnet. Uti 41 §• står: ”Ej må någon,
”af hvilken R. St. kunna fordra redo och ansvar, inväljas i
1
Den 17 Juni c. m. 2g5
”Utsk., der redovisning för hans egna göromål och embets"å
t gärder kan förekomma.” Jag tror, att uti närvar, fall
icke är fråga om någon sådan person, hvilkens åtgärder
kunna komma under granskning af BancoUtsk. vid denna
riksdag, och jag finner altså intet hinder emot Hr v. Troils
qvarblifvande såsom ledamot i Utsk. Jag undrar ock, om
icke de af Hr Gr. o. Landtm, åberopade prejudicat äro hemtadc
från sådana tillfällen, då de i samma predicament, som
det förevar., komna ledamöterna afsagt sig ledamotskap i
Utsk. och att fråga således icke uppstått om deras uteslutande.
Gr. Cronhjelm: Om man skall fästa sig vid ordalydelsen
i 41 §■ Riksd.Ordn., tror jag, att denna alldeles icke
stadgar, att under riksdagen ingångna Bancofullmägtige derföre
böra uteslutas från ledamotskap i BancoUtsk., och anser
Gr. Posse hafva orätt deruti, att det skulle bero på
Landtm, att afgöra frågan. Men då det förekommer, att
BancoUtsk. kan med R. St:s rätt fatta beslut, hvilka kunna
komma att för den ingångne Bancofulbnägtigen blifva gällande,
torde det icke finnas formenligt, att Hr v. Troil stadnar
qvar i Utsk., enär han då komme att deltaga i beslut,
som han sjelf skulle efterlefva och tillämpa. Ur en sådan
synpunkt ser jag saken; men utaf ordalydelsen i 41 §• Riksd.-  Ordn. kan man icke draga slutföljden, att den ifrågavar. ledamoten
bör lemna sin plats i Utsk., ty §. talar om, att en
ledamot icke kan inväljas i Utsk., hvarest granskning af
hans egna åtgärder kan ifrågakomma, och detta är icke fallet
här. Jag tror dock, att grundlagsstiftarne, om de förutsett
händelsen, jemväl stiftat lag i öfverensstämmelse med
hvad jag, på grund af hvad jag anfört, nu önskar må blifva
R. o. Ad:s beslut, nemi. att Hr v. Troil icke kan fortfara
att vara ledamot i BancoUtsk. Vi hafva dessutom, på
sätt Hr Gr. o. Landtm, upplyst, a:ne prejudicat i det ifrågavar.
afseendet.
Frih. Palmstjerna: Sedan discussion i frågan nu
mera
uppstått, och jag derunder hunnit fatta mitt omdöme
deröfver, afstår jag från min begäran om memoris bordläggning.
Jag är äfven af den tanka, att en Fullmägtig i Banken
icke bör fortfara att vara ledamot i BancoUtsk.
Gr. Posse: Om det berodde på Ståndet att afgöra,huruvida
Hr v. Troil kunde och borde qvarblifva såsom ledamot
i BancoUtsk., skulle jag rösta för ett sådant resultat;
men det beror icke af Ståndet, ty det innefattar klarligen
en grundlagsförklaring, i afseende hvarå det tillkommer endast
Landtm, att tillkännagifva sin tanka, och Ståndet, om
det deri icke instämmer, att söka Constit.Utsk. Jag bestrider
således allt; annat beslut i sakeD, än att memor. må läggas
till handlingarna.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det H. Ex. nu
Den 13 Juni c. m.
ville tillägga, hvad han nyss ej hunnit anföra i anseende
dertill, att åtskilliga ledamöter anmält sig att tala, nemi. att
ett ytterligare skäl för den öfvertygelse II. Ex. hyste, att
Hr v. Troil, sedan han blifvit Bancofullmägtig, ej kunde
fortfara att vara ledamot af BancoUtsk., vore det, att i vidrigt
fall Hr v. Troil skulle kunna ena dagen såsom utsk:sledamot
meddela instructioner åt Fullmägtige, andra dagen
såsom Fullmägtig och således lydande person befordra sina
egna befallningar till verkställighet, samt tredje dagen åter'
såsom utskrsledamot utfärda befallningar till sig sjelf och sina
medfullmägtige. H. Ex. ansåg altså vid detta tillfälle, i
enlighet med hvad som skett 1809, då Frih. Cederström,
och 1829, då Hr v. Hartmansdorff utsågos till Fullmägtige
i Banken, Hr v. Troil böra utgå utur BancoUtsk. samt nytt
val till utsk:sledamot efter honom förrättas.
Gr. Horn: Då Hr Gr. o. Landtm, nu mera bestämdt
tillkännagifvit sin åsigt i ämnet, har jag icke någonting vidare
att anmärka och tror det icke vara rätt att, fastän
jag tänker olika, fullfölja frågan till ytterligheten af Constit.-  Utsk:s hörande deri; utan förklarar jag mig villig att ätnöjas
med Hr Landtmrs tillkännagifna åsigt.
Gr. Cronhjelm: Hr Gr. o. Landtm, har uti dess förklaring,
att det icke synes lämpligt, att Hr v. Troil qvarstadnar
i BancoUtsk., jemte åberopandet af praxis behagat
äfven upptaga de skäl, på grund hvaraf jag önskat det beslut,
jag påyrkat; men jag fortfar att tro, det denna fråga
icke låter afgöra sig genom grundlagen, och att det således
är orätt, att dess bestämmande göres beroende af Landtm,
ensamt. Likväl och då man torde kunna betrakta vårt närvar.
Constit.Utsk. såsom ett lotterispel, dermed man den ena
dagen drager ut ja och den andra nej, samt jag alldeles icke
önskar att öka tillfällena för denna hemliga domstols magtutöfning,
vill jag icke heller påyrka frågans förvisande dit,
utan afstår från mitt yrkande om propos. till Ståndet och
sålunda frågans afgörande genom dess beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att skyndsamligen utvälja ny ledamot i BancoUtsk. efter Hr
V. Troil.
Upplästes och Iades på bordet nedanniimnda inkomna
memor. och utlåtrn:
ConstitutionsUtskottet:
N:o 12. ang:de StatsUtskis ytterligare anmärkmsanledning
i fråga om gardesregementernas aflöningsstater;
N:o i3. med förslag till ändring i 29 §. lleg.F.;
lV:o 14. med förslag till en redactionsförändring i 60
S- Reg.F.;^
JN:o j5. med förslag till ändring af 18 §. Biksd.Ordn.,
i fråga om cessiouants obehörighet till riksdagsmannakallet;
Stats
-
Den 17 Juni c. tn.
297
Stats Utskottet:
N:o
133.
i
anledn.
af
erhållen
återremiss
på
Utskrs
ut-
låt.
N:o
38;
N:o
134-
i
anledn.
af
erhållen
återremiss
på
Utskrs
ut-
låt.
N:o
4?.;
N:o
135.
i
anledn.
affi erhållen
återremiss
på
Utsk:s
ut-
låt.
N:o
46;
N:o
136.
i
anledn.
af
erhållen
återremiss
på
Utskrs
llt-
låt.
N:o
47 5
N:o
137.
i
anledn.
af
erhållen
återremiss
på
Utsk:s
ut-
låt.
N:o
55;
N:o
i.38.
i
anledn.
af
erhållen
återremiss
0
pa
Utsk:s
ut-
låt.
N:o
58;
N:o
139.
i
anledn.
af
erhållen
återremiss
på
Utsk:s
ut-
låt.
N:o
60;
N:o
140.
i
anledn.
af erhållen
återremiss
på
Utskrs
ut-
låt.
N:o
77;
N:o
i4«.
i
anledn.
af väckt motion om ersättning för
för-
lorad beslagareandel åt f. d. Tulluppsyningsmannen Lindgren ;
N:o 142- i anledn. af väckta motioner om pension åt
Majoren, Frih. C. W. Gripenstierna;
N:o i43. i anledn. af Fril). Tolls motion, angrde Gyllenstjernska
slägtens kronofordran ;
N:o 144. i anledn. af Hr Rosenblads motion om tabellers
upprättande öfver statsutgifterna under särskilda tidpunkter;
N:o
i45. i anledn. af väckt motion om afskrifning utaf
Enkefriberrinnan Eneskjölds skuld till krigsmansbuscassan;
Nro 146. i frågan om skyldighet för innebafvarne af
Ortala bruk och Norrtelje factori att betala de deraf utgående
kolräntor efter markegångspris samt ersätta räntetagarne
den förlust, de derå lidit;
N:o 147. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de verkställd
undersökning om den s. k. prestetaxans upprinnelse
och beskaffenhet;
N:o 148. i anledning af väckta motioner, dels om upplåtande
af Kronans laxfisken i Westerbottens län, samt dels
angtde begagnandet af de inom Norrbottens län varande fisken;
N:o i49- i anledn. af väckt fråga om frami. Commercerådet
J. Alströmers arfvingars rätt, att innehafva Kungsgården
Höjentorp under perpetuelt arrende;
Nro i5o. i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
28, ang:de nedsättning i lösen för dagsverken till Wisingsö
Kungsgård;
N:o i5i. öfver gjorda anmärkntr vid Utsk:s betänk. N:o
14, i anledn. af arrendatoren utaf Svartsjö Kungsgård, f. d.
Grosshandl. Weners ansökning om nedsättning 1 arrendet;
N:o 152. i frågan om den s. k. T roll iska stipendiifonden
och räntan derå;
8 H, 38
D eli 17 Juni t. m.
N:o i53. i anledn. af väckt fråga om allmänt bidrag till
befrämjande af anläggningen utaf rior och torkinrättningar
för spannmål;
N:o i54. Öfver anmärkningar vid Utsk:s afgifna betänk.
N:o 35, i anledn. af K. M:s nåd propos. till R St. ang:de
lindring i vilkoren för begagnandet af det utaf R. St., till
återuppbyggande af staden Borås anslagna låneunderstöd;
]V:o i55. i anledn. af gjorda anmärknir vid Utsk:s nietnor.
N:o 56, angtde en gratilication till Commissarien D. Ek
för dess hafda befattning med reparationen och inredningen
af Riksg.cont:s förra hus;
N:o 156. i anledn. af Ur af Robsalims, C. R., väckta motion
om inlösen för statens räkning af godset Ekolsund i
Upsala län;
BancoUtskottet:
AT:o i3. med tillstyrkan, att R. St. måtte hos K. M. i
und. anmäla de hinder, som mött för silfverutve^lingens
början å den af K. M. i nåder föreslagna dag d. 1 nästk. Juli.
Upplästes ett så lydande från Ridd.Utsk. inkommet
Hörsamste Memorial!
Medelst prot.utdr. af d. 12 sisth Maj e. m. har H. R. o.
Ad. behagat till Ridd.Utskts utlåt, remittera en af Hr Lagerhjelm,
Pehr, nyssnämnde dag väckt motion om den förändring
i ig och 22 §§. i Ridd.Ordn., att, i stället för det
nu befintliga stadgandet, att ”den af R. o. Ad:s ledamöter
"förer ordet i Utsk., som bland de närvar, har främsta sältet
på Riddarhuset," sistnämnde §. i Ridd.Ordn. måtte erhålla
följande lydelse, nemi.:
"I Utskott föres ordet af den R. o. Ad:s ledamot, som
af R. o. Ad:s Electorer dertill blifvit utsedd, och, i hans
frånvaro, af den, som bland de närvar, har främsta sätet på
Riddarhuset."
I sammanhang hvarmed R. 0. Ad:s Electorer borde i
iq §. åläggas, att utse särskild ordförande i Utskott.
Utsk. har först tagit i öfvervägande, huruvida Hr Lagerhjelms
ifrågavar. motion kunde befinnas i strid med grundlagen;
men då 3g §. Riksd.Ordn. endast stadgar, att i "alla
;'R. St:s Utsk. förer den bland R. o. Ad:s närvar, fullmäg”tige
ordet, som enligt Ridd.Ordn. dertill berättigad är,” har
Utsk. i denna föreskrift icke funnit något hinder, med mindre
Ridd.Ordn. i detta hänseende kan meddela hvilket stadgande,
eller constituera hvilket berättigande som helst för
ordförandeskap i Utskott bland R. o. Ad:s derstädes närvar.
Hrr ledamöter.
Beträffande således sjelfva saken, har Utsk. icke kunnat
förbise den svårighet, sorn vid Utsk:ns sammansättning uppkommer
i följd af Hrr Electorers förbindelse att, antingen för
att erhålla en fullt tjenlig ordför., nödgas inom ett mindre
Den i - Juni r. m.
399
talrikt antal beglänsa sin valrätt till ledamöter, eller ork
åsidosätta egenskaperna lios ordför., för att erhålla skickliga
ledamöter; och då mången ledamot af R. o. Ad., som representerar
en hög nummer, kan vara en både skicklig och
utmärkt ledamot, ulan att derföre besitta hvarken förmåga
eller böjelse alt åtaga sig det mera mödosamma, kinkiga,
ansvarsfulla och ostridigt vigtigare samt mera magtpåliggande
uppdraget att vara den främsta ordnaren och ledaren af
Utsktns öfverläggningar, anser Utsk. sig hafva fullt skäl
att å Hr Lagerhjelms ofvanberörde motion tillstyrka
bifall.
Och torde, i händelse denna Utsk:s åsigt af II. II. o. Ad.
gillas, Ridd.Ordn., lill förekommande af tvetydighet i denna
del, jemväl böra innefatta det stadgande, att, derest flera
Utsk. sammanträda, ordet dervid föres af ordför. i det Utsk.,
som uti grundlagen är främst upptaget och, i dennes frånvaro,
af ordför. i det dernäst i ordningen följande: Lärande
Utsk., så vida detta betänk, af R. o. Ad. bifalles, få till II.
R. o. Ad. inkomma med förslag, ej mindre till den förändrade
redaction af 19 och 22 §§. Ridd.Ordn., som deraf må
kunna blifva en följd, än äfven af ett förslag till R. och
Ad:s und skrifvelse till K. M., hvarmedelst ifråga var. förändring
underställes K. M:s nåd. sanction. Hvilket dock till H.
11. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt öfyerlemnas. SlockJiolm
den 11 Juni i834-
På RiddarhusUtkottets vägnar
II. F. S T R Ö MFtl T.
W. F. Dalman.
Ladcs på bordet.
Vidare upplästes följande från Ridd.Utsk inkomne
Ilörsamste Memorial!
Uti ett hos R. o. Ad. afgifyet och till Ridd.Utsk. rernittcradt
memor. har Hr Cederschjöld, Pehr Gust,, anfört,
att då R.iksd.Ordn:s 79 §. stadgar, att, derest riksdagsman
af Preste-, Borgare- och BondeStm, som tillika är ledamot
i Utsk., derifrån erhåller ledighet, nytt val till utsk:sledamot
i hans ställe bör genast förrättas, med anledning hvaraf det
i Preste- och BorgareSt. så tillgipge, att den permitterade
ordinarie utsktsledamotens plats genast intoges af en suppleant,
tilldess den förres ledighet upphprde, hvarförutan i
BondeSlandet den praxis, i stöd af 28 §. Riksd.Ordn., vore
införd, att ett visst antal spppleanter alltid vid riksdagens
början valdes för hvarje Utsk.; men Ridd.Ordn., hvilken R.
o. Ad. ägde att i detta fall ställa sig till efterrättelse, icke
innehölle någon till öfverensstämmelse härmed syftande föreskrift,
det der likväl syntes desto mer behöfligt, som R. o.
Ad:s ledamöter i Utsk:n ofta nödgades begagna ända till
flera veckors ledighet, saint jemväl eljest, oltare än de an
-
3oo
D e n ij Juni c, m,
tira Ståndens medlemmar, vore af embets- och öfriga göromål
hindrade att i Utsktn tillstädeskomma, Hr Cederschiöld
alisa ansåge sig böra föreslå den ändring i 19 och 3 3 §§.
Ridd.Ordn., att R. o, Ad:s Electorer skola vid riksdagens
början utvälja vissa suppleanter för hvarje Utsk. och, under
riksdagens lopp, efter behof fylla de afgångnas ställen, så
att alltid några suppleanter matte finnas till hvarje Utsk.,
för att deruti inträda, då ordinarie ledamot afgår eller
erhåller ledighet, eller eljest är någon gång hindrad att sig
i Utsk, inlinna; förmenande motionären, alt endast derigenom
R. o. Ad. torde kunna undgå att få sitt inflytande
i Utsk:n alltför mycket minskadt genom voteringen per
capita.
Utsk. har tagit detta förslag i öfvervägande; dervid
Utsk. först anser sig böra tillkännagifva, att Utsk. icke, lika
med motionären, uppfattat 79 § Riksd.Ordnis mening på det
sätt, sorn skulle en från Utsk. permitterad ledamot af Preste-,
Borgare- och BondeStln, med stöd deraf, äga rätt att,
efter åtnjuten ledighet, återtaga sin plats i Utsk., oaktadt
ny ledamot blifvit i hans ställe vald; äfvensom Utsk. icke
heller linner den i BondeSt. vedertagna praxis att vid början
af riksdagen välja suppleanter, som vid de ordinarie ledamöternas
tillfälliga förhinder i Utsk:n inträda, hemta sin
anledning från något grundlagens stadgande, hvilket tvärtom
synes i 79 §. Riksd.Ordn. förutsätta, att den utsklsledamot,
som begär och erhåller ledighet från »in befattning, eller
som uraktlåter att vid Utsklns sammanträden sig infinna, derigenom
allägsnat sig från en sådan befattning och bör af ny
ledamot efterträdas.
Med en sådan åsigt af grundlagens ordaförstånd, har
Utsk. således icke ansett motionärens förslag innefatta något
till öfverensstämmelse dermed syftande förtydligande af Ridd.-  Ordn:s föreskrift i denna del; men då grundlagen icke förbjuder,
att suppleanter till utsklsledamöter må på samma
gång som de ordinarie ledamöterna utses, har Utsk. ej heller
ansett grundlagen lägga något ovilkorligt hinder i vägen
för bifall till Hr Cederschjölds framställning.
Vid pröfning således häraf finner Utsk. väl af erfarenheten
bestyrkt, att R. o. Adis ledamöter i Utsk. äro ofta i
belof af ledighet, för att från riksdagsorten afresa, och ännu
oftare, under sin vistelse å riksdagsorten, tillfälligtvis
hindrade att Utskls sammanträden öfvervara, hvaraf visserligen
det resultat icke sällan lärer inträffa, att R. o. Adis
personal inom Utskln är den mest fåtaliga och således, hvad
rösterna beträffar, den i voteringarna minst inflytelse-ägande.
Då likväl i betraktande tages, dels att R. o. Ad. utan vedergällning
bevistar riksdagarna, samt att dess ledamöter
således icke kunna anses äga någon ovilkorlig förbindelse
att der qvarblifva, dels att befattningen af en till inträde,
vid en eller annan ordinarie ulsklslsdaniots tillfälliga förfall,
