# ID: svediakorp-gov467
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 55,650
# sentences: 2,050
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 37 Maj.
299
an problematiska. Sådant skulle vara att bygga hus på isen,
slott i luften.
Hvad vidare beträffar ett af mig för flera plenidagar sedan
fäldt yttrande, att våra förråd öro tomma och våra fästningar
uti ett tillstånd, att de icke kunna anses för fästningar,
hvarpå jag nu hört grundas den förmodan, att de anslag,
som vid förlidne riksdag till förråden och fästningarna
beviljades, icke skulle vara ändamålsenligt använda, och hvilket
yttrande här blifvit upprepadt, får jag tillkännagifva,
att jag anser de i5,ooo munderingar tili förrådens completterande,
hvartill anslag vid förra riksdagen beviljades, vara
så obetydligt emot hvad som bör finnas i förråden, att förråden
äfven med dessa i5,ooo munderingar kunna anses tomma,
helst dessa munderingar endast förslå för en enda beväringsclass,
om den skall uppbådas. Den andra classen kunde
äfven böra utgå, och då äro förråden i bokstaflig mening
tomma. Hvad fästningarna angar, lärer det äfven vara säkert,
att de anslag, som i detta afseende vid sista riksdag
beviljades, angingo nybyggnader och icke underhåll af de
redan befintliga. Dessa anslag voro, i jemnförelse med de
stora summor, som för fästningars nybyggnad åtgå, ganska
ringa och kunna, äfven om de i flera år fortfarande utgå,
icke uppfylla ändamålet så, att man kan säga, att våra fästningar
befinnas i fullgodt skick; hvarutaf allt torde följa, att
mitt yttrande om förråden och fästningarna står väl tillsammans
med de vid sista riksdag beviljade anslagens ändamålsenliga
användande. Hvad förråden särskildt beträffar, täger
jag tillfället i akt att yttra den mening, att de anslag, Utsk.
tillstyrkt för KrigsCoIlegii behof, äro otillräckliga och ringare
än de, som vid sista riksdag beviljades; visserligen icke
ringare till siffran; men som den siffran blott betyder ett
visst qvantum kläde, jern, läder &o., och klädesprisen stigit
sedan sista riksdag, är det tydligt, att det anslag, StatsTJtsk.
tillstyrkt, är ringare än det, som vid sista riksdag beviljades,
så mycket ringare sorn 3a sk. per aln å 5i,ooo alnar,
och således omkring 34-,000 r:dr mindre än det, som
vid sista riksdag beviljades; men att det vid sednaste riksdag
lemnade anslaget icke varit öfverflödigt, bevisas bäst deraf,
att det icke funnits tillräckligt för beväringsmanskapets beklädande.
Beväringsmanskapet har årligen ökats; det måste
beklädas, och deraf uppkommer ett ökadt behof af anslag;
men om anslaget icke okas, blir förmodligen följden den,
att bristande munderingar måste tagas ur de större förråden,
hvilka blifvit afsedda att tjena till reserv, och förråden blifva
sålunda tömda, hvarefter vi stå på samma punkt som vid
sista riksdagen. Jag har förut förklarat, att jag anser 15,000
munderingar för så godt som intet, samt att derföre åtminstone
så stort anslag bör beviljas, att detta obetydliga förråd
icke måtte behöfva tillgripas; hvarföre jag äfven, när
åtcrrcmissen kommer att behandlas i Utsk., ämnar tillstyrka
3o«
Den 27 Maj.
Utsk. att öka detta anslag så mycket, sorn till fyllnad af detta
behof erfordras, och jag gö'r det så mycket hellre, sorn
jag anser det vara stor misshushållning att anslå så litet för
de årliga behofven, att man nödgades gnaga på förråden.
Gr. Löwenhjelm: Jag anser mig förpligtad att yttra
några ord i anleda, af hvad en värd ledamot sagt, ang:de
cavalleriets organisation. Det år onekligt, att uti indelta
cavafleriets organisation ligger en djup ändamålsstridighet,
hvilken dock hufvudsakligen inskränker sig till ett enda förliåIlande
och afser icke manskapet, utan hästarna, samt består
deruti, att hästarna äro för befälet oell rolama odisponibla
1 i månader om året eller mycket längre, då möten
uteblifva; hvaraf man, utan någon speciel sakkännedom, kan
finna, att hästarna, som under så lång tid öfverlemnas åt
rotehållarnes behandling, måste förlora i den tjenstbarhet,
hvartill de blifvit inöfvade. Att afhjelpa denna djupt verkande
olägenhet har ofta blifvit försökt på de mest ändamålsenliga
sätt, dels att genom öfverenskommelse med rusthål
larne samla hästarna vid squadronschefernas boställen,
synnerligast hvad Skånska caval leri reg: terna angår och dels
genom att åstadkomma en rernonterings- och underhållspasse■yolance;
men dessa försök hafva mött sådana svårigheter,
att det nästan kan anses omöjligt att utföra dem; hvaremot
man varit betänkt på att indraga indelta eavalleriet och endast
underhålla värfvadt cavallen. Aila calculer öfver detta
förslag, som kommit till min kännedom, hafva utvisat, att
ett lika stort värlvadt cavallen skulle blifva dyrare än det
indelta, hvarföre jäg äfven nödgas bekänna, att, så ändamålsstridigt
indelta cavalleriets närvar, organisation af mig medgifves
vara, jag dock svårligen inser, huru olägenheten skall
kunna afhjelpas; men skulle någon härtill kunna uppgöra en
plan, är jag förvissad, att densamma skulle med det mest
odelade bifall cmottagas. Intilldess lärer det likväl blifva
nödvändigt alt bibehålla såväl det indelta som värfvade eavalleriet.
Båda, men synnerligast det värfvade, bilda förträffliga
stammar för nationalbeväringen, som äfven måste
inträda i eavalleriet. Principen blir den, att nationalbeväringen
fordrar en stam, och hela frågan, hvarom man så
mycket undersökt, ligger dock uti rätta proportionen emellan
stammen pch nationalbeväringen. Är denna proportion
för liten å stammens sida, så uppkomma dessa oformliga
massor, mot hvilka jag alltid skall förklara mig.
Beträffande Löfgärdet till häst, äro dervid tvenne betraktelser
att görn, eller det bör betraktas i tvenne afseende!),
först såsom ett vanligt värfvadt reg:te och hvad det
såsom sådant skall kosta, och dernäst såsom gardesregtte,
dervid den högre kostnad bör afses, som föranledes af den
glans, hvarmed thronen bör orngifvas, och deruti man icke
bör finna någon misscalcul. Slutligen får jag till värfvade
cavalleriregzternas fördel anföra, att de kunna anses såsom
Den aj Maj.
3oi
en plantskola. Jag kan anföra det antal utmärkt skickliga
chefer, som utgått från Lifgardet till häst; jag kan nämna
detta utan sjelfberöm, emedan det äx- 19 år sedan, jag lemnade
reg:tet.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag är till en del förekommen
af Gr. Horn i dess första anförande. Jag anhåller
att såsom min enskilda tanke få yttra några ord och att desamma
måtte få åtfölja återremissen till Utsk. Jag anhåller
dock, att de må tagas såsom min enskilda tanke och icke,
såsom under gårdagen hände, blifva föremål för en liflig
discussion, som sträckte sig utom gränsen för ämnet. Till
de skäl, som jag i går nämnde, hvarföre jag i allmänhet
icke är redobogen att bevilja anslag, får jag lägga ett nytt,
nemi. det, att jag anser de behof först böra fyllas, som icke
tåla uppskof. Det är nemi. gifvet, att det gifves utgifter
för en stat, på hvilka dess sjelfständighet beror. Dessa sjelf—
ständighetsutgifter, om jag så får kalla dem, äro af natur
och beskaffenhet, att de böra fyllas; man må för öfrigt vaxa
nöjd med administrationen eller icke. Härvid kommer endast
i bei’äkning, om behofvens fyllande kan åstadkommas
med redan befintliga tillgångar, eller om någon påökning
erfordras. Vid detta StatsUtskts utlåt, ber jag få nämna,
att jag anser det vara nödvändigt, att Utsk. för R. St. framställer
något förslag, huru hela beväringsstyi’kan skall kunna
blifva öfvad. Jag vet väl, att Utsk. i slikt afseende tillstyrkt
en förökning af 20,000 r:drs anslag, men att för behofvet
fattas 10,000 r:dr. Jag vet äfven, att beväringsclasserna
år i832 utgjorde öfver i^,000 man, men att icke mer
än 9000 blefvo öfvade. Jag har förut yttrat på detta rum,
att jag anser sjelfförsvaret hufvudsakligen böra grundas på
nationalbeväringen, till hvaxs utbildande tillgångar alltid erfordras.
Utsk. har ganska riktigt anfört, att den närvarande
vapenöfningen med beväringen är att anse såsom en öfvergångsperiod,
hvarunder de unga medborgarné vänjas vid
att icke hafva motvilja för yrket, hvaruti dem likväl måste
bibringas en vidsträcktare öfning för att kunna danas till
krigare. Jag anser, på sätt jag uti ett föregående plenum
yttrat, att genom åtskilliga indragningar uti indelta ammen
medel kunna beredas för nationalbeväringens utbildning.
Olika med den värde talaren, med hvilken jag förenade
mig, tror jag icke, att det är StatsUtsk., som skall suppleera
krigsministeren, utan att, såvida vi skola erhålla några
helgjutna förslag, desamma skola utgå från administrationen.
Det var derföre, som jag uti ett föregående plenum, då fråga
var om armeens organisation, yrkade återremiss, och att
Utsk. skulle föreslå R. St. att hos K. M. anhålla om ett utarbetadt
förslag, hvarigenom större fond för beväringen kunde
vinnas genom någon indragning af indelta armeen, och
all detta förslag nästa riksdag mätte föreläggas R. St. Jag
vidhåller vid detta tillfälle mitt förslag och tror, att uti det
3oa
Den aj Maj.
und. svar, R. St. skola afgifva på K. M:s nåd. propos., R.
St. böra frambära den önskan att vid nästa riksdag få emottaga
ett sådant förslag; och jag tror, att StatsUtsk. bör söka
att intilldess utse medel för ofvannämde behof af 10,000:
r:dr. Det är af vigt, att bevär:smanskapet blir öfvadt; tiden,
som nu dertill användes, är alldeles för kort. Det bringen
tvifvel underkastadt, att den ju icke blir ökad; men
under denna mellantid bör man icke lemna någon del af
beväringen oöfvad. Jag begär att såsom ett exempel, huru
allmogen tänker i detta falt, få anföra, att då jag, till följd
af den discussion, som här förevar, samtalade med åtskilliga
af de mera upplysta ledamöterna i BondeSt. och framställde
det förslag, huruvida de för ögonblicket skulle anse det mera
tryckande för jordbruket, om bevär:smanskapets öfningstid
förlängdes i öfverensstämmelse med Hr Montgommeries,
motion, förklarade de sig vara emot motionen. Då jag undersökte
orsaken härtill, fann jag, att det var derföre, att
vacance-afgifterna skulle ingå från provinserna till hufvudstaden
och förminska rörelsecapitalet i provinserna; men då
jag vände om frågan, och frågade dem, om de ville låta sina
söner och drängar öfvas på sätt som motionen omförmäler,
med vilkor att ej behöfva inskrifvas i nummer och att
vacance-afgiften användes inom provinsen till beväringens
öfning, svarade mig en af dem (Nils Månsson}: "Jag har 5
”söner. Jag skall gerna släppa dem på detta vilkor, öfver”tygad,
att nationalförsvaret icke kan vinnas på ett gagne”ligare
sätt.” Så har jag funnit individer inom BondeSt.
tala. Jag anhåller således, att StatsUtsk. måtte fästa något
afseende på mitt förslag uti sitt svar på återremissen och
tillstyrka R. St. att hos K. M. begära ett förslag vid nästa
riksdag, huru genom någon indragning af indelta ammen
medel kunna erhållas till beväringens fullständigare öfning.
Jag anser, att StatsUtsk. intill nästa riksdag provisoriskt måste
lemna dessa 10,000 r:dr. Hvad beväringens beklädnad
beträffar, anser jag Utsk:s förslag vara nyttigt. Jag tror,
att det låter sig göra att få allmogen att hålla kläder, synnerligast
om snitten får blifva öfverensstämmande roed hvarje
provins’ sed. Det är troligt, att det icke {åter så hastigt
göra sig; men man kan dock förvänta, att det, på sätt sam
skedde på Gottland, inom några år skall kunna införas. Om
förhållandet emellertid är sådant, som jäg hört, att beväringens
beklädnad skall befinna sig i det bristfälliga skick,
att man ej utan fara för ungdomens helsa kan använda densamma,
anser jag det vara StatsUtskts pligt att yttra sig i
den delen och, om medel till bristens afhjelpande saknas,
åtminstone tillstyrka ett medgifvande från Representationen,
att förrådens tillgångar för ändamålet må medtagas för att
sedermera, då man har bättre råd, åter fyllas. För öfrigt
får jag äfven, i consequens med min uttalade princip, tillstyrka
en särskild utgift, nemi. för Lifbeväringen, hvilket
Den 27 Maj.
3o3
reg:te jag anser behöfligt, så länge bevärlssystemet ännu icke
är mera utbildadt. Jag väntar nemi. af de experimenter,
som detta reg:te skall visa, att Representationen skall finna,
det beväringen kan visa ganska vackra resultater, äfven då
ingen stam finnes, hvaruti beväringen kan insättas. Då Regeringen
mera genomför bevärtssystemet medelst indragning
af någon del utaf indelta armeen, är min öfvertygelse, att
Lifbevärrs-reg:tet blir öfverflödigt. Men nu måste man betrakta
det såsom ett nödvändigt experiment-re:gte, nyttigt
för vårt bevärrssystem. På samma skäl och af samma orsaker
skulle jag önska, att Utsk. kunde finna medel äfven
för Hallands bataillon, hvilken lika litet kan undvaras. Men
då jag strängt vidhåller den principen, att Utsk. icke är någon
krigsminister, och då jag finner, att K. M:s begäran om
anslag i flera fall måste afslås, deruti jag instämmer med
min röst, anser jag det icke principenligt, att Utsk. för Hallands
bataillon tillstyrker något anslag, enär sådant af K.
M. icke blifvit begärdt, ehuru jag beklagar, att så icke skett.
För öfrigt får jag nämna, att jag anser både Raketcorpsen
och Topographiska corpsen vara i behof af anslag, men att
dessa anslag kunna vinnas genom indragning af Wermlands
Fälljägare-reg:te.
Jag har sagt, att jag icke anser det tillhöra StatsUtsk.
eller Representationen att ingå uti frågan om de mera detaillerade
grunderna för landets försvar; men så mycket tilltror
jag Representationen att bedöma, att ett reg:te, som är
i så liten tjenstgöring som detta och icke kan utan svårighet
underhålla ett fulltaligt manskap inora landet och under
fred, ännu mindre skulle kunna det under krig. Befälet
kan användas för beväringen, men truppen kan icke recruteras
från beväringen, emedan sådant strider emot 1812
års bevär:s-!ag. Det är icke flera år sedan, än att det ligger
inom mitt minne, då Nerikes och Wermlands reg: t er
utgjorde ett reg:te, genom hvilken organisation säkerligen
medel besparades. Om truppen till Wermlands Fältjägarereg:te
indroges och de härigenom uppkommande medel användes
för ofvannämnde behof, skulle befälet för samma Fältjägare-reg:te
göra staten lika mycket gagn, om till detsamma
anslogs en del af eller hela Wermlands beväring.
Hvad de föreslagna 70,000 r:dr till förråden beträffar,
är jag Öfvertygad, att de behöfvas; me.n denna öfvertygelse
ar så mycket okärare, som den ganska litet qvadrerar med
de uppgifter, som ägde rum, då enahanda belopp vid förra
riksdagen beviljades, då det nemi. uppgafs, att det endast
behöfdes provisoriskt till nästa riksdag. Dessa uppgifter
kunna återfinnas i våra protocoll; men det är med dessa
anslag, sorn med alla andra, att då man ej kan genast få
dem på stat, begäras de provisoriskt till påföljande riksdag,
och då erhålla de namn, heder och värdighet af permanenta.
3o4
Den 27 M n j.
För öfrigt förenar jag mig uti åtskilliga reservationer af
Hr Petre', med undantag af den, sorn afser något af gardesreg:ternas
indragning, icke derföre, att hela hans deduetion,
hvaruti han visar, att kostnaden förde trenne gardesreg:ter11
a utgör omkring fyra gånger så mycket som det hittills årliga
statsanslaget för handeln, åkerbruket och näringarna gemensamt,
icke är fullkomligen riktig, utan derföre, att jag
dels anser det oklokt alt yrka, hvad som icke kan vinna
framgång, och dels tror det vara oundvikligt, åtminstone
tills vidare, att den monarkiska principen åtföljes af någoa
lyx. Det har likväl vid föregående riksdagen förslagsvis blifvit
yrkadt, att genom begge regtternas sammanslående till
ett kunde besparing vinnas. Jag nämner detta blott för att
visa, att äfven från detta håll någon tillgång kan vara att
påräkna. I öfrigt fullgör jag en pligt, som jag åtagit mig,
den nemi. att, då utgiftsbetänk. förekom, fästa uppmärksamheten
på en på papperet ganska stor tillgång, som är gamla
passevolancefonden. Jag anhåller, att Utsk. täcktes hafva
godheten fästa uppmärksamheten derpå, att denna fond utgör
298,000 r:dr, som väl torde böra användas till ett föremål,
hvilket öfverensstämmer med fondens primitiva natur,
nemi. till landets ungdoms militära öfning. Jag nämner detta
under förutsättning, att medlen finnas i sjelfva verket och
icke blott på papperet. Jag anhåller, fatt StatsUtsk. icke
ville förbigå denna anmärkning, utan täckas besvara den.
Jag ber slutligen att få tillägga, att jag anser Styrelsen vid
denna riksdag icke hafva bort begära stora anslag äfven derföre,
alt vi äro sammankomna hufvudsakligen för att ordna
vårt myntväsende, till följd hvaraf vi icke kunna påräkna
någon assignering på Bankens vinst, hvilken för Bankens
consolidering måste reserveras intill nästa riksdag, hvarföre
jag anser det klokast att dröja med beviljandet af de anslag,
som möjligen kunna tåla uppskof till nästa riksdag, då man
dels genom ett fast mynt, som gifvit lif åt näringarna, och
dels genom de tillgångar, som blifva att påräkna af bancovinsten
från förflutna riksdagen, kan möjligen vänta bifall
till några af desamma. Jag anhåller, att dessa anmärkningar
må få åtfölja återremissen till Utskottet.
Hr Virgin, Claes: I afseende på StatsUtsk:s utlåt, om
anslag för Hallands balaillon får jag förena mig med hvad
Gr. Patrik Lewenhaupt anfört. Jag anser mig böra uttala
denna öfvertygelse, ty utan det ökade befälet kan icke ändamålet
med manskapet vinnas.
Frih. Hermelin, Au g.: Lika med en af de sednare
värda talarne anser jag mig icke böra ingå i ämnen, som
angå Rikets försvar, utan en viss försigtighet. Men förslag
hafva här blifvit antydda, som gå ut derpå att sammanblanda
indelta armeen med nationalbeväringen, och med fästadt
afseende härå tror jag mig skyldig alt yttra några ord.
Tn0*
D
Den 2- Maj.
3o5
Jag har såsom landtman, under en längre följd af år,
haft tillfälle att taga kännedom om den å landet, boende allmänhets
tänkesätt och lynne; jemväl har jag gjort mig underrättad
0111 deti indelta soldaten. Sveriges hemmansägare
anse den indelta soldalen, såsom lian ock är, för en legd
person. Den indelta soldaten betraktar jordbruket för hufvudsak
och militärtjensten såsom bisak. Vidare anmärkes,
alt den sistnämnde slår lill rotehållarne i flera afseenden i
en beroende ställning, och ej sällan i ett mindre godt förhållande.
Nu kan t. o. m. rotelia Haren och den beväringsskyldige
någon gång vara en och samma person, och med
skäl torde man således fråga, om den indelta soldaten kail
blifva, såsom nu nyligen uppgifvet är, en passande ledare
åt landets beväringsungdom. Derjemte har man medgifvit,
alt den indelta soldaten saknar mycket i militärisk färdighet,
och man har nödgats i och för denna omständighet förutsätta
anslag för bildande af exerciscompagnier. Att göra
ansträngningar, der lmfvudändamålct, eller bildande af fullt
passande instruetörer, ej kan erhållas, eller med andra ord: sätta
soldatens, efter hvad medgifvet blifvit, ännu ej fullt utbildade
färdighet i jemnbredd med beväringsynglingens oftast större
moraliska kraft och mera oberoende ställning, tyckes vara
betänkligt. Emedlertid medgifves, att ett något bättre utslag
skulle vinnas, om en förändring i recruteringen kunde
åstadkommas. Proten tager den till soldat, sorn synes inedgörligast
och går för ringaste legan. Reg:tsbefälet äger blott
att tillse recrutens frejd och kroppsstorlek; men hans anlag
och fallenhet för krigsyrket kan ej komma i fråga mer än
par t i el t. Skulle det ifrågasatta militärsystemet antagas, så
önskar jag, att Piegeringen genom öfverenskommelse!' banade
sig väg att sjelf låta tillsätta vacancer, och derefter torde
utur indelta armeens leder ett större antal instruetörer kunna
påräknas, än hvad man för det närvarande lärer kunna
förmoda.
Jag har ännu ett skäl, i följd hvaraf jag skulle tro det
vara betänkligt att nu verkställa en förening af indelta armeen
och beväringen. Det kommer en dag, och den dagen
torde ej vara långt borta, då en conscriptionslag, hvaruti
legning ej medgifves, kommer att göra sig gällande. I anledning
häraf får jag hemställa till andras upplystare bepröfvande,
huruvida beväringens införlifvande med den indelta
styrkan skulle befrämjas eller ej genom antagandet afen, efter
min tanka, nödig förändring i conscriptionslagen. I händelse
en förändrad conscriptionslag blefve antagen, skulle
här, likasom annorstädes, blifva en af de närmaste följderna,
att underbefäl med lätthet kunde anskaffas utan statscassans
betungande.
I stöd af dessa mina anmärkningar, gjorda med en moralisk,
occonomisk och militärisk svftning, anhåller jag vörd
7
II- ' ^9
D c n 27 M a j.
samt oin återremiss af det betänk., som nu är föredraget,
och utbeder jag 111ig lika vördsamt, att dessa mina anmärkningar
måtte komma att åtfölja den remiss, hvilken, efter
hvad jag förmodar, kommer att beslutas.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: II. o. Ad. hade visserligen
skäl att vänta, det jag nu icke ytterligare skulle begärt ordet,
sedan jag förut så vidlyftigt yttrat mig i ämnet; men
som åtskilliga anmärkningar blifvit gjorda, hvilka jag anser
mig böra besvara, ber jag om ursägt för det jag nu ytterligare
upptager R. o. Ad:s tid. Jag får börja med att förklara
Gr. Horn min erkänsla för de tankar, ronde nödvändigheten
af armeens öfvande, som han framställt. Jag har
länge vetat, att han delat med mig den åsigt, han uttalat
ronde beredandet af armeens tjenstbarhet; men jag tackar
honom nu för det han offentligen gifvit densamma tillkänna.
Jag kan likväl icke neka mig att göra vissa anmärkningar
vid de frågor, öfver hvilka Hr Gr. med mig hyst skiljaktiga
åsigter. Gr. Horn har nemi. anmärkt olägenheten af den
bristande organisationen af våra stridskrafter. — Jag medgifver
riktigheten häraf uti vissa delar, men hemställer till Hr
Gr., om icke dessa olägenheter härleda sig just derifrån, att
de begärda och högst nödiga anslagen endast till en del utgått.
Om en plan framställes i sin helhet, men behofven
för dess utförande blott till en del fyllas, huru är det då
möjligt att tillvägabringa en ändamålsenlig organisation? Man
kan val invända, att det vore bättre att göra intet; men
man skulle då komma att stå för mycket efter, hvilket vore
oförsigtigt, och sådant skulle säkerligen ej lemnäs opåtaldt.
Hr Gr. har äfven förklarat, att han icke kunnat fatta, huru
det kan blifva möjligt att, med bibehållande af nuvar.
knektecontract och utan större tillgångar, än staten nu kan
lemna, så exercera den indelta soldaten, att han kan blifva
skicklig instruetör för beväringen. Jag deremot tror ändamålet,
att uti indelta armeen äga en cadre och uti dess befäl
instruetörer m. m. för beväringen, kunna vinnas, om
StatsUtsk. ville bifalla de anslag, som för exerciscompagnier
och exercissquadroner samt för vapenöfningar i öfrigt blifvit
begärda. Jag vet väl, att ändamålet icke genast vore vunnet
genom anslagets beviljande; men om exercis-compagnier
upprättas och exercis-squadroner öfverallt införas, är jag öfvertygad,
att, inom några få år, indelta armeen skulle uppbringas
till den skicklighet, att den kunde jemnföras med
hvilken arme' som helst. Hr Gr. har talat om svårigheten
att recrutera. Dessa uppgifter stå icke tillsammans med dem,
som jag inhemtat; ty jag känner, att det icke mött några
svårigheter att erhålla soldater. Det är visserligen sannt,
att de, som äga större jordbruk, icke gerna gå in som soldater;
men vi hafva äfven exempel, att rusthållare tagit
värfning och tjena för nummer.
Hvad de större lägren beträffar, är så ofta och så myc
-
D c 11 27 M a j.
ket taladt om dem, och nu sednast både sakkunnigt och fullständigt
derom yttradt af Gr. Löwenhjelm, att jag endast i
förbigående vill nämna, det jag äfven anser dem vara högst
nyttiga och nödvändiga, icke blott för befälet, utan äfven
för truppen, som ock under dem har mycket att lära. Gr.
Horn har äfven ansett löneförbättringar böra tillvägabringas
genom indragning af numerären, och att ett sådant system
redan är påbörjadt derigenom, att numerären blifvit ställd
på vacancer för att bereda högre löner för befälet. Härvid
får jag erinra, att de nummer, som indragits, användas för
det lägre underbefälet samt spel m. fl., och alldeles icke till
förhöjning af öfverbefälets löner. Hr Gr. har medgifvit billigheten
af att öka lönerna för befälet vid Lifbevär:s-reg:tet;
men ansett medel för sådant ändamål äfven böra tillvägabringas
genom indragning af nummer inom indelta armeen.
Riktigheten af en sådan åtgärd lemnar jag nu derhän, men
framställer till Hr Gris afgörande, huru en dylik åtgärd blifvit
af Representationen bedömd, om den af Regeringen vidtagits.
Man har äfven ifrågaställt indelta regiternas incommendering
till garnisonstjenstgöring. Jag har ock yrkat det,
men med bibehållandet af garnisons-regiterna sådana deäro,
emedan jag anser det vara olämpligt att i fredstid skilja den
indelta soldaten, under en längre tid, från sitt hem. De
anmärkningar, Hr Cederschjöld framställt, äro desamma,
hvilka han förra gången gjorde, och genom hvilkas gillande
alla de olägenheter skulle uppstå, som jag uti mitt, i detta
afseende afgifna, skriftliga betänk, anfört; hvarföre jag icke
heller vill borttaga tiden med anmärkningarnas återupptagande.
Gr. Cronhjelm har omnämnt möjligheten af ettdera af
gardes-reg:ternas indragning, eller deras sammanslående till
ett, hvarigenom minskning i antal befäl skulle kunna tillvägabringas.
Detta är dock en omöjlighet, emedan tjenstgöringen
redan är ganska tryckande, så att befälet högst
sällan får begagna någon ledighet; och kan man icke bil—
ligtvis fordra, att officerarne skall åläggas en ännu strängare
tjenstgöring än hitintills. Jag har i sjelfva frågan icke vidare
att framställa än den önskan, att StatsUtsk. måtte med
noggrannhet upptaga och öfverväga, hvad här blifvit anmärkt
uti en för fäderneslandet så högst magtpåliggande fråga. Hr
Dalman har i dag återupplifvat ett discussionsämne, som under
ett af de sednare plena förevarit. Då jag icke förändrat
mina åsigter sedan förlidne Lördag, och ej heller ämnar återtaga
något af hvad jag då yttrat, har jag ingenting i sjelfva
saken att tillägga, utan får endast förena mig med Hr Dalman
i den framställning, han gjort af en sann fäderneslandets
vän. Jag tror lika med Hr Dalman, att en sådan alltid
hyser lika lilliga känslor för sitt fädernesland, alltid ättika
färdig till uppoffringar för detsamma, och att hvarken
krig eller fred gör någon förändring uti dessa känslor; men
3oS
Den 27 3\I;ij.
jag tror äfven, alt dennes handlingar öfverensstämma med
dess ord, och att han således på det sorgfälligaste undviker
allt, hvad som kan skada fäderneslandet eller uti någon mån
nedsätta dess anseende.
Frih. Fleetwood: Det tillhör icke mig att bedöma,
huruvida det kan anses nödigt att indraga Wermlands Fältjägare-reg:te
för att derigenom bereda en tillgång för andra
regrter; men det tillhör mig att upplysa en talare i afseende
på hvad han yttrat. Det har blifvit sagdt, att reg:tet
samlas från hela Riket. Sådant är ingalunda förhållandet,
ty värfningen sker egentligen inom provinsen, som äger tillräcklig
tillgång på manskap. Hvad recruteringen under krig
angår, låter den göra sig för detta reg:te lika lätt som för
hvilket annat värfvadt reg:te, helst reg:tet för recrutering
äfven äger att tillgå a:ne härader i Wermland. Någon brist
i detta fall har emedlertid aldrig visat sig, oaktadt karlens
lön endast är 10 r:dr och inqvarteringspenningar, om han
kan visa sig äga stadigt hemvist. För öfrigt får jag förklara,
att jag anser den organisation, som Wermland äger, till
någon del ingå uti bevärtssvslemet. Jag erkänner mig fullkomligen
vara anhängare af bevärrssystemet, men jag tror,
att detta system, sådant det befinnes i andra länder, icke
kan införas hos oss. Det conscriptionssystem, som blifvit
följdt i Preussen, är icke detsamma, som jag skulle önska
infördt hos oss. Med det system, som följes i andra Tyska
orter, har Wermlands mycken likhet. Wermlands jägare
äro nemi. legda och hafva permission större delen af året.
Jag är af den tron, att om Wermlands Fältjägare-reg:te finge
-sig tillagdt samma förmåner som elen öfriga armeen till—
godonjuter, skulle det blifva lika tjensthart som något annat
reg:te.
Gr. Horn: Då Gen.Adjutanten för Armeen gillat mia
åsigt om nödvändigheten af armcens exercis, torde jag dock.
böra fästa uppmärksamheten derpå, att min åsigt är den,
att jag anser ändamålet böra åstadkommas genom reduction
af effcctiva numerären; ty jag har icke trott, att staten ägde
tillgång att bibehålla hela personalen, då fråga är att få
den så exercerad, att den kan utgöra en stam. Jag får då
erinra, att jag för ifrågavar. ändamål anser det vara riktigast
att reducera indelta armeen minst till halfva beloppet,
roen att, om sådant vore overkställbart, jag föreslår värfvade
armeens reduction, dä indelta reg:ter turvis kunde incommenderas
till garnisonstjenstgöring. Huruvida sådant likväl
står att förena med knekte-contractens bestånd vill jag
ej nu begära till afgörande upptaget; men visserligen beror
det af R. St. alt vidtaga beslut i öfverensstämmelse härmed,
och förmodar jag, att om nationen ser, att fråga är örn försvarsverkets
ändamålsenligare organisation, skall den villigt
mota alla dertill ledande förslag.
Den a; Maj.
Hr Peyron: Jag ber om ursägt för det jag begärt ordet
för att tillrättavisa tvenne talare. Om jag icke misstagit
mig, ansåg Gr. Cronhjelm beväringens exercistid vara för
kort. Jag får härvid erinra, att tiden för vapenöfningarna
är begränsad i bevär:slagen. Hr Frih. Hermelin yttrade, att
indelta soldatens moralitet är sådan, att landets söner icke
skulle finna sig vid att ställa sig i led med dem. Indelta
soldaten har en ypperlig moralitet. Ingen får till soldat,antagas,
innan lian med vederbörliga bevis styrkt sin frejd,
och så snart han brister i sina åligganden, förafskedas han.
Jag tror således, att de bevär:sskyldige ieke hafva skäl att
neka att ställa sig i led med stammen.
Hr Möllerhjelm, Axel: Jag anhåller att få beledsaga
återremissen med en upplysning i afseende på gamla
passevolance-fonden, den nemi., att, ehuru jag icke till siffran
nu kan erinra mig dess belopp, denna fond likväl icke
på långt när bestiger sig till den summa af 298,000 r:dr,
som Gr. Cronhjelm uppgifvit. Derjemte får jag tillkännagifva,
att fondens räntevinst är afsedd för pensioner åt en
del tjenstemän inom de fordna commissariaten, hvilka blifvit
uppförda på indragningsstat, och kommer dessutom att
användas för de KrigsCollegii ledamöter, som blifvit på indragningsstat
uppförda; hvarförutan, om jag ej missminner
mig, åtskilliga publika byggnader med samma ränteraedel
måste underhållas.
Gr. Cronhjelm: Jag får äran upplysa den värde talaren,
Hr Peyron, att jag icke talat om någon tid, som vore
bestämd uti bevär:slagen. I afseende på beloppet af gamla
passevolance-cassan, sorn, efter den siste värde talarena
^uppgift, icke skulle utgöra 298,000 r:dr, får jag tillkännagifva,
att jag tagit siffran från StatsUtsk:s revisionsbetänk. %
som här sednast förevarit. Jag vill icke vidare ingåidiscussion
derom, att denna fond ej har skyldighet underhålla några
K. pavilloner m. m. d.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 81 återremitterades.
Upplästes och lades på bordet K. M:s d. 7 dennes gifna
och denna dag ankomna nåd. propos. till R. St., ang:de
grunderna för markegångsprisens bestämmande, räntepersedlarnas
omsättning och förenkling, indelta räntors och tiondeanslags
återingående till Kronan, samt andra med grundskatternas
utgörande gemenskap ägande ämnen.
Upplästes och lades på bordet ncdannämnda inkomna
betänkm och utlåt:n från:
ConstitutionsUtskottet:
N:o 6. rör:de StatsUtsk:s anledn. till anmärkning vid afskrifningen.
af Konvojmedel, använda emot deras bestämmelse
för ombyggnad af Svenska consul uthuset i Tanger;
3io
Den 37 Maj.
Nro 7. rörrde StatsUtskrs anmärknrs-anledn. i fråga om lönereglering
för Lifgardes-reg:terna;
StatsUtskottet:
N:o 90. i anledn. af väckt fråga om förändrade organisationer
till inskränkn. uti kostnaderna för Rikets försvarsverk;
Nro 91. angrde försäljning af Kronan tillhöriga krigsskepp
och redogörelsen för derför influtna medel;
Nro g2. angrde indragn. af de för saltpeters emottagande anställda
tjenstemän;
Nro g3. i anledn. af väckt motion om nedsättning i priset å
det krut, som för bergssprängningsarbeten utlemnas från
Kronans förråd, m. m.;
Nro g4* i anledn. af K. M:s nåd. remiss uppå Sala bergslags
und. ansökn. om förändring af beräkningssättet för
afgifterna å bergslagets till förmyntning inlemnade silfver;
Nro g5. angrde Kållands härads invånares rättighet till utsyning
på kronoparken Råda Ås;
Nro 96. i fråga om hegardt anslag af allm. medel till en
brobyggnad i Carlskoga härad;
Nro 97. i fråga om begärdt anslag för anläggningen af en
ny väg inom Calmare län;
Nro 98. i anledn. af Hr Montgommerie’s motion om belöning
åt Kammarrättsrådet Ekholm för utarbetandet af ett förslag
till fältförvaltningsreglemente;
Nro 99. i anledn. af väckt motion om lönersättning åt Amiralitets-kammarrådet
Strandberg;
Nro 100. i anledn. af väckt motion om inrättande af ett
curhus i Sundsvall för Medelpad;
Nro 101. i anledn. af Hr Linns motion om anslag till upprensning
af norra inloppet till Gefle;
Nro 102. i anledn. af väckt motion, att det åt nybyggare
förunnade understöd, under benämning af upplöstringshjelp,
må i missväxtår fördubblas och utsträckas;
Nro io3. i anledn. af väckta motioner om ersättning för bestridda
quarantaineskostnader;
Nro 104. i anledn. af väckt fråga om anslag af 2000 trr säd
åt de nödlidande i norra länen;
Njo iq5. i anledn. af Sven Jonssons från Jemtlands län motion
om anslag för anläggningen af en ny väg i Jemtland ;
BancoUtskottet:
N;o 11. i anledn. af från Vällofl. BorgareSt. erhållen anmodan
att inkomma roed utlåt, öfver de nuvar. Bancofullmägtiges
förvaltning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e- rolli
fidem protocolli,
F, O, Silfverstolpe.
Den 28 Maj f. ra.
3it
Onsdagen den 28 Maj 1834.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 1 prot:s-utdr. för d. 27 dennes.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 21 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o82, ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
4;de hufvudtitel.
Frih. Lagerbjelke, Joh., uppläste följande:
Jag anhåller att vid denna hufvudtitel få göra några
anmärkningar; jag skall söka framställa dem så kort som
möjligt.
Hvarefter Frih. Lagerbjelke uppläste följande:
Jag anhåller vördsammast att få beledsaga den förmodligen
blifvande återremissen af detta betänk, med några anmärkningar,
så kort som möjligt uppfattade, för att ej alltför
mycket upptaga It. o. Ad:s tid.
I i:sta punkten har Utsk. afstyrkt den af K. M. i nå
der
äskade utgift af 3,o66f r:dr till löneförbättring för lotsbefälet,
hvilken skulle motsvaras af en lika förhöjning i beräkningen
af lots- och båk-medlen. Bland de skäl till detta
afstyrkande, Utsk. anfört, är äfven, att detta befäl, åtminstone
till någon del, kommer att utgöras af officerare, som
tillika uppbära lön på Flottans stat. Det torde tillåtas mig
upplysa, att förhållandet icke är och icke kan, enl. gällan
de
författningar, blifva sådant. De enda af Flottans personal,
som befinnas anställda till tjenstgöring vid Lotsverket,
äro districtcheferna, hvilka, enligt verkets organisation, skola
vara reg:tsofficerare af Flottan, emedan de tillika äro styrmansdepartements
chefer vid stationerna. Dessa hafva endast
arfvoden af 3oo r:dr på Lotsverkets stat, och för dem
är ingen löneförhöjning begärd. Alla de andra, såsom lotscapitainer
och lieutenanter, äro, i afseende på deras såsom
uppbördsman verkligen ansvariga, magtpåiiggande samt trägna
tjenster, ytterst svagt lönade, och derjemte, snart sagdt,
utan ali utsigt till framtida befordran. Man besinne den
skyldighet de hafva att, ofta på egen bekostnad, besöka de
underlydande lotsplatserna för att afhjelpa klagomål och
efterse ordningen derstädes, och lärer då utan tvifvel finna
otillräckligheten af 5oo r:drs löner för de förra och 3oo för
de sednare. Väl har K. M. i nåder tillåtit pensionerade officerare
af Flottan att söka sådana lotsofficersbeställningar,
med bibehållandet af deras från Am:ts-krigsmanscassan utgående
pensioner; men hittills har icke mer än en kunnat
begagna sig af denna förmån, ty högst sällan inträffar den
händelse, att en pensionär, som tillryggalagt 55 år, kan emottaga
en sådan tjenst, som erfordrar mannaåldrens fulla kraft.
Af dessa skäl anhåller jag, att Utsk. täcktes taga denna an
-
Den 28 Maj f. m.
gelägenhet i närmare öfvervägande och tillstyrka den begärda
löneförhöjningen, såsom högt påkallad af både rättvisa
och billighet. Deruti tyckes ock ligga så mycket större lätthet,
som medleu finnas på båk- och lotsafgifternas öfverskott,
dem Utsk. i allt fall föreslår till användande inom
verket, hvadan frågan egentligen inskränker sig till en regularisation,
förbunden med ökad belåtenhet för de löntagande.
Vid 4;de punkten förenar jag mig i deu reservation, Hr
Hagelstam anfört till ökände af den af Utsk. tillstyrkta summa
af 20,000 r:dr till Flottans exercis, och får härvid endast
tillägga, att enär Utsk. i dessa 20,000 r:dr jemväl afse
11 sjöbeväringens öfning, den af Utsk. nu föreslagna tillökningen
inskränker sig till omkring 3ooo r:dr för Flottans
manskap, emedan exercisen för irsta classen afsjöbeväringen
uppgår till en kostnad af nära 17,000 r:dr örn året, om den
skall kunna behörigen verkställas. Häraf synes klart, att den
af K. M. i nåder äskade summan af 35,000 r:dr, utöfver de
nuvar. 25,000 r:dr, ingalunda är för hög, utan är af beliofvet
högt påkallad, då med dessa sammanlagda summor knappast
^ af Flottans personal kan årligen erhålla den för vederbörande
så nödvändiga öfningen, om den skall motsvara
de fordringar, som fäderneslandets försvar af dem kräfver.
Vid 5:te punkten har Utsk. på den grund, att statens
tillgångar och anslagen på riksstatens 4;d(! hufvudtitel synas
vara otillräckliga för underhållet af både linie- och skärgårdsflotta,
och under yttrad åsigt, att Rikets sjöförsvar
egentligen hvilar på den sednare, tillstyrkt en underd. skrifvelse
för att å detta vigtiga ämne fästa K. M:s nåd. uppmärksamhet,
till det afseende en sådan framställning kan finnas
förtjena. Jag ämnar icke här förnya tvisten om det ena
eller andra vapnets förträfflighet eller nödvändighet framför
det andra; härom är redan så mycket skrifvet å båda sidor,
att den fullkomligt opartiske icke har svårt att finna sanningen,
om han vill söka den, och skall han då utan tvifvel
finna, att det ena vapnet är lika oumbärligt som det andra,
hvart och ett an vändt på sitt stridsfält till betryggande
af fäderneslandets sjelfbestånd. Linieflottan i sjön
och vid de af ingen skärgård skyddade kuster samt skärgårdsflottan
inom våra vidsträckta skärgårdar kunna väl
mycket biträda, men ingalunda surrogera hvarandra. Men
då Utsk. till grund för sin framställning anfört ett enda skäl,
som jag åtminstone för min del icke kan gilla, och som dessutom
synes mig vara vederlagdt af erfarenheten, måste jag
förena mig i Frih. Silfverskjölds härvid gjorda reservation,
uti hvilken jag med synnerlig tillfredsställelse märker, att
flera aktningsvärda medlemmar af detta Stånd samt afHögv.
PresteSt. instämt. Till stöd för denna min tanka får jag anföra,
att ehuruväl 4:dc hufvudtitelns anslag af omkring 1,200,000
r:dr,
Den 28 Maj f. ra.
313
r:dr, eller mindre än 100,000 £ sterl. (ungefär livad ett
Engelskt linieskepp af irsta rangen i England kostar), visserligen
kan anses alltför liten, så är likväl förhållandet det,
att densamma genom ett beräknadt användande och oväldig
fördelning i mån af hehofvet emellan båda vapnen icke befunnits
så otillräcklig, som den vid första påseendet syntes
hafva varit, och beviset härför är ovedersägligt, om man
jemnför Flottans tillstånd nu och hvad den var t. ex. för 8
år sedan, då H. K. H. Kronprinsen emottog styrelsen af densamma.
Man skall då erfara, att den linieflotta, vi nu äga,
kan anses helt och hållet hafva blifvit danad under vår nuvar.
Konungs regering; ty under 34 år af nästföregående tid,
eller från 1784 till 1818, blefvo ej mer än ett skepp och en
fregatt byggda. Man skall äfven vid denna jemnförelse finna,
att vid slutet af 1826 bestod linieflottan af ej mer än 7
linieskepp och 4 fregatter, utom mindre örlogsfartyg, och
skärgårdsflottan af endast 169 armerade, hvaraf likväl en stor
del fordrade betydliga reparationer. Nu deremot består linieflottan
af 9 linieskepp och 5 fregatter, utom de under byggnad
varande 2 linieskepp och en fregatt, samt skärgårdsflottan
af 246 armerade fartyg, största delen i fullgodt stånd.
Då i denna, på facta grundade uppgift icke är beräknad den
fregatt och de 2 ångfartyg, som blifvit byggda för de särskilda
medel, hvilka vid sednaste riksdag dertill anslögos,är
det, efter mitt omdöme, fulleligen af erfarenheten bevisadt,
att statsanslaget på 4;de hufvudtiteln, oansedt dess ingalunda
öfverflödiga belopp, likväl icke fordrar uppoffring af någotdera
af sjöförsvarets elementer, som Utsk. tyckt sig finna ,
emedan det icke allenast har räckt till bådas underhåll, utan
äfven till deras här ofvan antydda betydliga förkofran. Min
enskilda öfvertygelse är således, att så vida den önskvärda
regleringen i våra myntförhållanden kommer att på solida
grunder äga rum, nämnde anslag hädanefter som hittills ändamålsenligt
och efter en riktig plan an vändt, skall äfven
framgent blifva tillräckligt, ej allenast till det angelägna sjöförsvarets
underhåll, utan ock successiva förkofran.
Af dessa skäl kan jag icke annat finna, än att den föreslagna
underd. skrifvelsen eller recommendationen för de smärre
fartygen är fullkomligen obehöflig, enär skärgårdsflottans
tillväxt under de sistförflutna åren är de facto samt jemnförelsevis
större än linieflotlans. Denna skrifvelse torde dessutom
af H. R. o. Ad. anses mindre lämplig, enär K. M.,
enl. 14 §. Reg.F. äger högsta befälet öfver krigsmagten till
lands och sjös, och således i denna höga egenskap ensamt
äger att afgöra, hvad han i nåder kan finna tjenligäst till
ordnande af Rikets försvarsanstalter.
Jag yrkar vördsammast om återremiss af betänk, och att
dessa mina anmärkningar få medfölja.
Frih. Lagerbjelke tilläde muntligen: Särskildt får jag,
7 H. 4o
Ben 28 Maj f. m.
1 afseende å första punkten i Utsk:s betänk., äran nämna,
att det för sjöfarten är fullkomligt lika angeläget, att man
har skickliga lotsar, som goda fyrbåkar.
De förra äro fullkomligt lika oumbärliga som de sednare;
men man kan icke påräkna att erhålla dugliga personer,
utan att de åtnjuta en aflöning, som kan motsvara deras
mödor och faror. Jag tror således, att fördelarna af goda
fyrbåksinrättningar väsendtligen förfelas, om man icke
tillika har ett väl Jönadt lotsbefäl, t Af 3oo r:dr b:co, som
nu utgöra lönen, kan jag icke inse, att de kunna lefva.
Hr Ox eli ufvud, Göran Adolph: Då jag af den siste
talaren finnér mig förekommen uti hvad jag velat yttra
i afseende å irsta och 5:te punkterna i betänk., skall jag nu
endast fästa mig vid 4;de punkten.
Hr Oxehufvud uppläste derefter följande:
Jag anser för pligt att vördsammast fästa H. R. o. Ad:s
uppmärksamhet å det mindre fullständiga sätt, på hvilket
Ii. StatsUtsk. (enligt min tanka) behagat behandla en fråga,
som skall afgöra, 0111 Svenska folket blifver berättigadt att
vid ett möjligen inträffande krig förvänta ett försvar eller
ett beskydd, hvilket kan motsvara de millioner r:dr, Rikets
flotta hittills kostat, eller om det skall stå en fiende öppet
att vid första fredsbrott sänka och förstöra, inom en kort
tid, flottans nuvar. värde, omkring 8,000,000 r:dr, hvartill
skäligen må kunna läggas andra 10,000,000 r:dr för en ny
flottas danande, utan att beräkna kusternas härjande och de
olycksbådande följder, flottans förstörande skulle tillskynda
nationen.
H. StatsUtsk. har, efter ett s. k. öfvervägande af motiverna,
som föranledt till det af K. M. i nåder föreslagna,
ökade anslag af 35,000 r:dr för flottans exercis, val benäget
medgifvit nyttan och vigten af den ifrågavar. utgiften,
men icke dessmindre helt knapphändigt afpruta! en summa af
l5,ooo r:dr; och såsom skäl derför har blifvit anförd den
grundsats, Utsk. hittills följt, att, så vidt möjligt ar, inskränka
utgifterna inom de för handen varande statsverkets nu
beräknade tillgångar? Jag kan deremot, för min ringa del,
icke anse detta Utsk:s yttrande innefatta skäl till förenämnde
afprutning; ty om jag äfven för ett ögonblick skulle antaga,
att H. StatsUtsk. med allvar skulle ansett den anförda
grundsatsen innefatta ett hushållningssystem, kan jag likväl
icke deraf finna ett nöjaktigt skäl för den tillstyrkta afprutningen,
helst jag i statsceconomiskt hänseende anser, att nekandet
till det hela af en erkändt nyttig och högst nödvändig
utgifts bestridande är och förblifver en för landet högst
förderflig misshushållning.
H. StatsUtsk. har icke upplyst, huruvida den runda
summan af 20,000 r:dr, som benäget blifvit tillstyrkt, kan
uppfylla det åsyftade ändamålet; icke heller synes det, som
D e il aS Maj f. m.
315
StatsUtsk., vid granskningen af Storamirals-embetets afgifna
och disk. meddelade förslag, skulle hafva påfunnit någon
annan grund att med en mindre summa åstadkomma samma
resultater; och härutaf föranledes jag att tro, det H. StatsUtsk.
icke gjort sig reda för det system, som ligger till grund
för berörde förslag. Jag tror, att intet annat system, grundadt
på mindre anslagssumma, än den af K. M. föreslagna,
kan uppfattas, om annars det stora ändamålet: flottans tjenstbarhet,
skall vinnas; äfvensom, att endast och allenast genom
en systematisk behandling stora resultater med små tillgångar
kunna erhållas.
Jag är fullt öfvertygad, att om R. St. bifalla den begärda
summan af 35,ooo r:dr, ytterligare anslag alldeles icke
hvarken behöfves eller bör komma i fråga för samma ändamål,
och kan sålunda för min del icke heller gilla den åsigt,
Hr Hagelstam uti sin reservation sökt göra gällande, nemligen:
”att R. St. utan prut borde bevilja K. M. icke allenast
”de 35,ooo r:dr , som Högstdensamme nu begärt till Flottans
”exercis, utan t. o. m. sjelfmant erbjuda K. M. dubbelt så
”mycket till samma vigtiga och angelägna ändamål, eller med
”gamla och nya sjöexercisanslaget tillsammans 90 ä 100,000
”r:dr;” hvilken summa dock vore för hög jemnförelsevis med
landets tillgångar och flottans storlek. Jag tror, att den värde
reservanten, efter en nogare granskning af Storamiralens
förslag, skall med mig dela samma åsigter, helst flottan
icke uteslutande bör fästa en representants vidtomfattande
blick.
Enligt Storamirals-embetets förslag skulle båtsmannen
minst 3:ne månader hvart 5:te år blifva sjöcommenderad,
hvilket under ett successivt förhållande uppfyller ändamålet,
så vidt Sveriges nuvar. tillgångar medgifva.
Båtsmansstyrkan, enl. indeln:sverket, utgöres af 5,786 man.
Dä härifrån afgå de båtsmän, som ärligen blifva
tili tjenstgöring vid stationerna m. m. cornmenderade,
inalles 796 „
återstå 4>99° »ian.
Dessa, fördelade på 5 år, lemna ett antal af 998 för
hvarje år, hvilka 998 man skulle blifva commenderade å
följande fartyg: ena året å 1 linieskepp, 1 svår fregatt,
r brigg och några små fartyg; andra året: å 2:ne större
fregatter, 2 corvetter, 2 briggar och så alternativt. Härigenom
skulle påtagligen å ena sidan vinnas den för Flottans
möjliga användande med fördel oumbärliga öfning för
befäl och manskap, samt den nödvändiga kännedomen om
fartygens; såsom krigsskepp betraktade, mer eller mindre goda
egenskaper; hvarigenom åter å andra sidan följande hittills
för vår flottas förkofran i tjenstbarhet varande hinder
skulle upphöra, nemi.:
1:0 Att sjöofficerare, som genom enskilda uppoffungar
3i6
Den 28 Maj f. m.
å främmande nationers krigsskepp och, i brist af tillfälle eller
tillgångar dertill, å dels inhemska, dels utländska coopvaerdi-fartyg,
ofta tjenstgörande såsom gemene man, förvärfva!
den kännedom af sitt yrke, hvarförutan all theoretisk
underbyggnad för en sjöofficer blir ändamålslös, återvända
till sitt fädernesland, utan att sedermera blifva satta
i tillfälle att utveckla dessa (ofta på deras helsås bekostnad)
förvärfvade kunskaper till sitt fäderneslands nytta, emedan
det icke sällan inträffar, att de i anseende till det ringa anslag,
staten hittills beviljat till flottans öfning, blifva liggande
på land flera år, förrän de i sin tur kunna blifva utcommenderade
till sjös, och det, då de genom aflägsnandet
från sitt egentliga yrke oftast icke mer äga den duglighet
och n(t för saken, som vid deras hemkomst;
2:0 att manskapet, vid ett påkommande krig, för första
gången kanske i deras lefnad befinna sig om bord, äro ovana
vid lefnadssättet derstädes och odugliga till all tjenstgöring,
hvaraf måste ovilkorligen följa, att ett skepp, utrustadt med
dylik besättning, är likasom med vilja lemnadt till pris åt
den förstkommande djerfva fiende; och
3:o att våra nybyggda fartyg, från dockan förlagda till
brobänketi, derstädes ligga obegagnade, tilldess desamma
(utan att deras egenskaper, så i ena som andra hänseendet,
blifvit tillförlitligen practice utrönta) måste till dockan återföras
för att repareras och slutligen nybyggas, hvilket då
sker efter samma modell eller med på blotta theoden grundade
förändringar, utan att man varit i tillfälle utröna, i
förra fallet, de erforderliga förbättringar, och i det sednare,
om förändringar äro nödvändiga.
Jag öfverlemnar till H. R. o. Ad:s upplysta pröfning,
om icke dessa med statens bästa oförenliga förhållanden en
gång böra upphöra, och om man till dylika ändamåls befrämjande
bör göra afseende på i5,ooo r:dr, hvarförutan
systemet, för det hela afpassadt efter flottans storlek och
manskapets styrka, icke möjligtvis kan följas, eller något annat
till någon båtnad kan upprättas.
Utaf de 20,000 r:dr, som blifvit af StatsUtsk. tillstyrkta,
komma omkring i5,ooo r:dr att afgå för beväringens
exercerande. Att nu föreställa sig, det man genom användandet
af 5ooo r:dr -j- 25,ooo, som vid förra riksdagen beviljades,
skulle kunna exercera befälet och båtsmansstyrkan
å Rikets flotta, så att något ändamål vinnes, dertill tror jag
något på minsta rimlighet grundadt förslag icke kan uppgöras;
och jag anser mig altså böra på de grunder, jag vördsammast
vågat anföra, yrka återremiss af StatsUtskrs betänk.
i denna del, samt anhåller hos Hr Gr. o. Landtm.,
att detta mitt anförande måtte dervid få åtfölja.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det behöfves icke hvarken
någon djup statsmannakunskap eller kännedom om sjöyrket
Den aS Maj f. m.
3i7
för att afgöra, att sjöförsvaret för Sverige är det hufvudsak -  Jigaste. Jag skulle önska, att vi deri concentrerade hela
vårt försvar; ty om detta yore riktigt organiseradt, vore
landtförsvaret icke behöfligt. Jag vill icke påstå, att en sådan
organisation nu skulle kunna äga rum. För vår flottas
användande i en så vidsträckt riktning är något system ännu
icke uppgjordt och än mindre utbildadt. jag kan således
icke nu påyrka någon tillämpning deraf, Men det är en
afgjord sanning, att hvarje försvar bör utgå på att afhålla
fienden från landets gränsor, Scandinaviens gränsor äro hafvet.
Det är nödvändigt att tillse, att fienden tvingas att der
eller på egna kuster basera sitt anfall. Kunna vi icke möta
honom med en tillräcklig sjöstyrka, så äro alla medel, vi
anslå åt vår flotta, fullkomligt uppoffrade; och skola vi söka
bibehålla frukterna af hvad vi redan i denna väg bekostat,
måste vi anslå, hvad flottans underhåll och öfning erfordrar,
emedan det icke är värdt att Jemna en enda skilling,
utan bättre, att vi rent utaf afsäga oss denna börda,
Jag kan således icke i denna del gå någon medelväg. Skola
vi äga och underhålla ett sjövapen, mäste vi söka hafva det
i sådant skick, att detsamma i behofvets stund icke må befinnas
fullkomligen otjenligt; och för sjövapnet är det vida
mera angeläget att äga en öfvad persopal, än för landtförsvaret.
Jag kan altså icke medgifva, att man söker göra
några afprutningar å hvad sorn ansetts nödigt till flottans
exercis, och yrkar, att K. M:s propos. i denna del må bifallas.
Jag skulle önskat, att medel härtill kunnat vinnas
genom reduetion af en del utaf vårt indelta landtförsvar;
men då jag i afseende å mina åsigter i denna del blifvit öfverröstad,
nödgas jag, ehuru ogerna, påyrka, det Utsk- må
tillse, att tillgångar genom bevillning eller på annat sätt
må tillskapas för fyllande af de behof, som till det ifrågavar.
ändamålet äro oundvikliga. Det är icke blott i militäriskt,
utan ock i mercantilt och occonomiskt hänseende, sorn
det är vigtigt att äga en god flotta, Vilja vi införa ett tullsystem,
som tillskyndar staten stora inkomster, måste vi, för
att betrygga dessa och för att icke komma lurendrejaren att
vinna på den redlige handlandens bekostnad, äga en sjöstyrka,
som är tillräcklig för en noggrann kustbevakning. Vilja
vi befordra vår handel i aflägsna verldsdelar, så måste vi
äga en flotta, som skyddar vår flagga emot sjöröfvares angrepp.
Man klagar med skäl öfver den, jemnförelsevis till
andra länders, underordnade ståndpunkt, på hvilken vår
handelsflotta sig befinner, och att vi sakna dugliga skeppare.
Jag tror, att det jemväl i hänsigt härtill skulle vara nyttigt
för våra sjömän i allmänhet, att man med allvar började
fästa uppmärksamheten på en öfvad marin, med icke blott
theoretisk, utan practisk kunskap i sitt yrke. Handelsflottan
skulle då kunna erhålla skickliga befälhafvare utur örlogsflottan.
Det kan icke heller undgå att inses, att, sedan Sve
-
3i8
Den a8 Maj f. m.
lige är förenadt med Norrige, en ökad anledning för oss
ager ruin att mera bygga vårt försvar på styrka till sjös
än till lands. Norrmännen hafva nemi. de bästa sjömän i
verlden och till ett antal af 3o,ooo man inrullerade till
Kronans tjenst. Om vi nu närmade oss till samma system,
inskränkte vår landtarmé' och utvidgade vår flotta, kunde vi
måhända, vid påkommande behof, utur Norrska marinen erhålla
bemanning för en del af våra fartyg. Men så länge vi
äga en stående landtarmé', som synes mer hotande för vänner
än fiender, måste äfven Norrmännen äga en landtstvrka
och vidhålla elt onaturligt försvarssystem. Jag vågar icke
afgöra tvisten om hvilket system man företrädesvis hör följa
, antingen det stora eller lilla sjöförsvaret. Jag har i detta
fall consulterat mig med erfarna sjömän, och jag tror
mig höra sluta, att man ännu i hela Europa är oviss, huruvida
den seglande flottan verkligen bör gifva rum för den
andra; och så länge denna fråga sålunda torde böra anses
öfverallt oafgjord, skulle jag finna det vara oklokt af Sverige
att, med frångående af det blandade system, vi hittills
följt, nu kasta oss uteslutande på ett annat, om hvars tjenlighet
vi icke äga någon visshet. Jag tror således, att man
för närvarande bör lemna samma uppmärksamhet såväl till
den stora som den lilla flottan. Det vore af stor lycka för
Sverige, om, i händelse af ett offensivt krig, vi kunde föra
det så, att det vore så långt som möjligt aflägsnadt från vära
gränsor, så att vi komma i tillfälle att rikta anfall emot
fiendens handelsflotta, hvarigenom vi kunde skapa oss stora
ressourcer. Jag anser vidare sjöförsvaret för oss vara af stor
vigt derföre, att, om vi icke vid ett infallande krig äga en
flotta, hvarmed vi kunna följa fiendens rörelser, vi möjligen
skulle nödgas uppkalla alla krafter till lands för att bereda
oss på fiendens emottagande. Blott till följd af' fiendtliga
demonstrationer, och utan att ett skott blifvit lossadt emot
oss, kunde Sverige genom egna truppers ständiga marcher
mellan alia landstigningspunkter och landtkrigets förödelser
alldeles utblottas. Det är på grund af hvad jag nu anfört,
som är ett svagt uttryck af min öfvertygelse i detta ämne,
jag altså tillstyrker återremiss af betänk., på det Utsk. må
föreslå bifall till det af K. Al. begärda anslaget för flottans,
exercis.
Frih. Rantzou, Joh. Alb«, uppläste följande:
Att icke gifva anslag åt ändamål, hvilkas nytta och nödvändighet
jag ej kan klarligen inse, är en regel, den jag städse
följt och icke ämnar öfvergifva; men att neka anslag till
angelägna och fosterlandsvigtiga föremål är, i mintanka, ej
mindre orätt.
Utur denna synpunkt har jag i Måndagens plenum förenat
mig med Hr Gr. Horn i hans så väl utvecklade deduction
öfver statsregleringens s. k. princip-betänk., och i sam
-
Den 28 Maj f. m.
319
ma anda tager jag mig friheten vid föredragningen af sjöförsvarets
anslagstitel, då jag äfvenväl förenar mig i de åsigter,
Hr Gr. nu yttrat, framkasta ytterligare en tanka till
StatsUtsk:s begrundande.
Marinen är nemi., efter mitt förmenande, vårt vigtigaste
och naturligaste försvarsvapen, och jag kan ej nog beklaga,
att våra militäriska organisationsplaner härvid fästat
så liten uppmärksamhet. Att afhålla fienden från våra kuster
eller från förläggandet af krigstheatern inom vårt eget
land måste vara det mest magtpåliggande, likasom ett misslyckadt
bemödande i detta hänseende komrae att medföra,
om ej vår undergång, åtminstone oberäkneligt lidande för
våra medborgare. Jag känner ej i hvad skick vår flotta sig
befinner. Jag vill uti detta, såsom i annat, vara optimist;
ty jag förmodar, att om flottan verkligen varit i bristfälligt
skick, Regeringen, som för föx-svarsverket till lands begärt
många, som mig tyckes, temligen öfverflödiga anslag, ej underlåtit
att äfven för ett så mycket vigtigare ändamål äska
ökade anslag. Hvad jag likväl känner och hvad som tillika
ådragit sig Regeringens uppmärksamhet, ar, alt tillräckliga
öfningar saknas för flottans officerare och manskap. För att
vinna denna, har Regeringen inskränkt sig till att fordra
endast 35,000 r:dr b:co årligen, deraf StatsUtsk. föreslagit
20,000 r:dr årligen. Denna afprutning synes mig ej vara på
sitt ställe, och jag för min del ville, ehuru obenägen jag, under
närvar, förhållanden, i öfrigt finner mig för ökade anslag,
likväl gå ännu längre, än Regeringen i detta fall gjort.
Jag föreställer mig nemi., att tullbevakningen på våra vidsträckta
kuster skulle kunna förenas med öfningar för flottan
, och att således genom en förhöjd tullbevillning medel
skulle kunna erhållas att bilda och underhålla en verklig
skärgårdsflotta och att hafva jemn öfning för personalen.
Tillökningen i tull kunde drabba de artiklar, som ej, annat
än i ringa mått, förtäras af den egentligen skattdragande
allmogen, och den strängare bevakningen komme troligenatt
inbringa långt större intrader, än de påräknade. Dermed
vunnes således ökade anslag för flottan, ökade controller och,
i följd deraf, tullinkomster, samt slutligen minskade brott.
Att en sträng kustbevakning är ett medel att uppbringa tullintraderna
har visat sig under den tid, man bevakat för
choleran, och att denna stränghet fortfarande behöfves och
behöfver skärpas, derom förvissas en hvar, som, vid jemnförelse
af importlistorna och hvad som consumeras, särdeles
i Sveriges södra landskaper, finner Cn, snart sagdt, Öfverraskande
skillnad, och deraf slutar sig till lurendrejeriets och
tullförsnillningens omfattning och nästan planmessiga anläggningar.
Skulle nu, enligt hvad jag, och säkert hvarje fosterlandsvän
jemte mig, önskar, brännvinsbrännings-lagstiftningen
blifva sådan, att brännvinet fördyras medelst en förhöjd skatt
och minskad tillverknings möjlighet, så blir det desto nöd
-
320
Den 28 Maj f. m.
vändigare att öka controllerna emot oloflig införsel, som
brännvinsfastager, hvilka vid påkommande surpris kunna
utan skada kastas i vattnet, således äro lättare än vanligt att
inpractisera på kusten; hvaraf följer, att begge ifrågavar.
lagstiftningsändamålen skulle totalt förfelas, nemi. det ena
att minska consumtionen af brännvin och det andra att förskaffa
statscassan en högre inkomst af denna näringsgren, så
framt icke ändamålsenliga och kraftiga åtgärder vidtagas för
att hindra införsel af Jutskt och Danskt brännvin.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må åtfölja den troligtvis
blifvande återremissen till StatsUtsk.
Frih. Cederström, Jac.: Jag skulle ansett öfverflödigt
att yttra mig i denna fråga, sedan Hr Frih. Lagerbjelke och
Hr Oxehufvud deri afgifvit fullständiga anföranden; men jag
har begärt ordet i anledn. af Gr. Horns yttrande i afseende
å principerna för ett lands försvarssystem. Han har nemi.
sagt, att detta borde afse att i möjligaste måtto afhålla fienden
från landets gränsor. Detta är nemi. en paradox, som ingalunda
låter verkställa sig. Att liär specielt ingå i frågan
om den för Sverige fördelaktigaste försvarsplan anser jag
olämpligt. Det tillhör icke de publika öfverläggningarna att
ingå i detta ämne. Det tillhör Styrelsen att begära och representanten
att bifalla de anslag, som för armeen erfordras,
vare sig beräknad på försvar eller anfall; men om hvarje
individ här finge uppgifva sin operationsplan, skulle underrättelser
och upplysningar i saken vinnas och sprida sig till
andra länder, hvarigenom dessa komme i tillfälle att derefter
taga sina mesurer och sålunda tillintetgöra hela planen.
I allt, som angår ett lands försvarsverk, bör man sålunda
uppgöra och beräkna, att man utomlands icke kanner annat
eller kan möta mera än sjelfva massorna, men icke när eller
huru dessa kunna verka. Jag anhåller, att detta mitt yttrande
må medfölja återremissen.
Frih. Boye: Hos H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anhåller
jag, ätt någon af cäncellisterna må få uppläsa Hr Hagelstams
reservation emot detta betänk., samt att H. Ex. derefter täckes
bibehålla mig vid ordet.
Denna uppläsning verkställdes, hvarefter Frih. Boye
yttrade:
För ätt tillstyrka fullt ut allt, hvad K. M. begärt för
flottans exercis, behöfvés icke mer än le gros sens commun,
enär det lärer Vära en lätt fattlig sak, att detta vapens gagnbarhet
till så hufvudsaklig del beror på practisk öfning hos
manskäpeti Jag åberopar en utaf Utsk. sjelf på ett annat
ställe uttryckt princip, att då en arme är behöflig och finnes,
böra utvägar jemväl beredas för densammas bibehållande
i tjenstbar! skick; Meit Utsk; synes hafva bortglömt denna
-
Dc a aS Maj f. m.
321
na princip i afseende på flottan. Skall detta vapen finnas,
mäste man lemna medel till dess öfning; eljest ligger det endast
staten till last såsom en pensionsanstult. Jag hembär
Utsk. min tacksamhet för det Utsk. tillkännagifvit den åsigt
och tillstyrkt densammas uttryckande jemväl af RiksSt., att
nemligen Rikets sjöförsvar egentligen hvilar på skärgårdsflottan.
Jag har ej bevistat öfverläggningen från dess början;
men man säger mig, att tvenne röster höjt sig för linieflottan,
men icke någon för skärgårdsflottan. Jag vill icke tala
emot den förra; men jag vill likväl icke hafva onämndt,
hvad sunda förnuftet säger mig, att nemi. ett fartyg, som
seglar i både mot- och medvind, är bättre än ett sådant,
sorn endast seglar i medvind. Jag inser, att man skall afvisa
mig med det inkast, att jag icke förstår ämnet; men
jag ber då blott att få förklara, det jag har minne af, att
Sverige före d. g Juli 1790 var pä branten af sitt fall och
att det var arméens flotta, som återskänkte oss freden och
uppfyftade Svenska sjöförsvaret till sitt förra anseende. Om
jalousie eller andra orsaker kommit vår tid att glömma dessa
arméens flottas förtjenster, så tillhör det dock nationen alt,
om äfven åsidosättande tacksamhetens bevekelsegrund, likväl
af omtanka för sitt eget väl eftersinna hvad som då räddade
henne och ännu en gång kan rädda henne. Man har
sammanslagit de båda flottorna. Detta förefaller mig likartadt
med hvad man år 1800 gjorde med myntväsendet. Man
ville hjelpa riksgrssedlarna med att lägga dem på Ranken,
och man förstörde såväl det ena som det andra. De aktningsvärda
chefer, som nu förestå stora flottan, hafva uti
det af mig anförda ingen del, och de böra icke taga åt sig
mitt yttrande, hvilket endast afser Sveriges behof och, såsom
jag tror, öfverensstämmer med den allmänna opinionen, som
också är, att man gör för litet för skärgårdsflottan; och må
det förlåtas mig, som minnes den enthusiasm för arméens
flotta, som rådde 1790 och som jag då delade; må det förlåtas
en gubbe, om han frågar: Hvar finnes väl detta så högt
förtjenstfulla vapen? Jo, det finnes ett cancelli på Skeppsholmen,
hvilket, likt ett grafchor, förvarar de vittnesbärande
trophéer, som icke kunna borttagas; och skulle också än
en egoistisk tid glömma en föregångens förtjenster, skall likväl
historien icke underlåta att åt efterverlden Öfverföra rättvisans
fordringar. Det gifves ännu några qvar af dessa tappra;
må de emottaga dessa uttryck som en gärd af min
högaktning! Jag vill icke uppehålla längre, utan anhåller
om återremiss af betänk., och slutar med den begäran, att
Utsk., jemte tillstyrkande af hvad som blifvit fordradt, må
i det underd. svaret till K. M anhålla, det K. M. behagade
fästa ett särskildt afseende å allmänna rösten, ang:de Sveriges
behof af en större skärgårdsflotta, än den vi för härvarande
äga.
7 H. 4«
Den a8 Maj f. m .
Frih. Boye, Fredr.: I consequens med livad jag i går
anförde, ang:de behofvet af ökadt anslag till soldatens bildning,
kan jag icke undgå att yttra, det jag anser de för flottans
exercis af Utsk. tillstyrkta anslag vara otillräckliga. Om
det är gifvet, att våra soldater fordra en mera utsträckt bildning,
så är en sådan ännu mera nödvändig för våra sjömän,
hvilka jemväl hafva att kämpa med elementen, med storm
oell vågor. De äro altså i vida mera behof af kunskap och
vana än soldaten. Man har sett stora bedrifter utföras till
sjös; men öfning här nödvändigt måst föregå. Flibustiererna
utmärkte sig genom förvånande sjöbragder; mende voro sjöröfvare
och hade bildat sig under sjöröfveri. Man känner
én utmärkt Rysk Amiral, Paul Jones; men han var en kaparecapitaine
och hade i detta handtverk samlat sin marinhunskap.
Dylika skolor för bildandet af goda sjömän lära
icke kunna anses lämpliga. Jag anhåller, att dessa anmärkningar
må åtfölja återremissen, och får ännu en gång förklara,
att jag anser anslaget till flottans exercis vara otillräckligt.
Frih. Boye, Ludv.! Må det ursägtas mig, att jag åter
uppträder; men jag ville framställa en erinran, som jag
glömde att nämna i mitt sista yttrande. Jag ville nemi. till
de ledamöter inom Utsk., hvilka äro lika främmande i sjöyrket
som jag, men som likväl äro pligtiga att yttra sig deröfver
och möjligen kunna mötas af den mägtiga anmärkning,
att de icke förstå saken; jag ville till dessa meddela en
anvisning på en härstädes nyligen utkommen bok, under
namn af anteckningar under resor utomlands, författad af
en vid namn Carlsund. Uti slutet af denna bok upptager
författaren frågan om jemnförelse emellan de båda ifrågavarande
vapnen, och bevisar på ett mästerligt sätt, icke blott
med theorier, utan med fada. det företräde, hvarom jag må
hända sagt för mycket för att icke säga allt. Må det nu
tillika förlåtas mig, att jag omtalar omständigheter, sorn icke
egentligen tillhöra hvarken den ena eller andra principen.
Då Gustaf lil ville uttrycka sin och nationens tacksamhet
mot det vapen, sorn satt Riket och honom i oberoende,
och gjort det förmöget att med egen kraft gå att göra freden,
så gaf han såsom ett prof af erkänsamhet — det må
vara obetydligt, men det bevisar en tacksam uppmärksamhet—
åt vapnet ett skärp, med föreskrift, att det borde bäras
såsom ett minne af segren. Detta skärp, det bäres icke
mera nu: Han skänkte armeens flotta till trophe'er kanoner,
dem hon sjelf eröfrat; hvar äro väl dessa nu? De prydde
länge den vakt, som nu står tom. Nu lära de vara sålda.
Här gällde ej de vackra skäl, som gjorde sig gällande, då
det var fråga om försäljning af några landtarmeens tropheer.
Jag anhåller, att äfven detta yttrande må få åtfölja återremissen.
Frih. Lagerbjelke: Jag har redan i mitt förra anfö
-
Den 28 Maj f. m.
pande antydt, det jag tror, att en discussion härstädes, ang:de
den omtvistade principen, icke kan äga särdeles upplysande
inflytande på sjelfva ämnet; och jag vill således icke ingå i
någon vidare utveckling deraf, än hvad mitt skriftliga anförande
innefattar, helst jag dertill har ett ytterligare skäl
i min ringa parlamentariska förmåga, i jemnförelse med sista
talarens. Jag beklagar blott, att han icke var närvarande,
då jag sist yttrade mig. Han skulle då hafva funnit, att jag
alldeles icke yttrat mig emot skärgårdsflottan, utan att jag
sagt, att anslaget borde användas till båda flottorna, i mån
af hvarderas större eller mindre behof. För öfrigt skulle
han funnit, att skärgårdsflottan ej blott blifvit underhållen,
utan så betydligen förökad, att den är starkare, än den någonsin
varit, 1790 års krig icke undantaget.
Angående Hr Carlsunds bok, hvarom Frih. Boye nämnt,
får jag säga, att jag äfven har läst densamma. Författaren
är en ung man, med mycken kunskap; men hvad lian sagt
pm flottorna grundar sig helt och hållet på en hypothes,
den nemi., att ångfartyg skola införas till uteslutande hufvudvapen
pä sjön. Då detta sker, skall jag medgifva företräde
åt den lilla flottan; men det lärer icke inträffa hvarken
i min eller någon nu lefvandes tid.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag uti mitt yttrande trodde
mig uttryckligen förklara, att jag, då jag talade för det ena
vapnet, derföre icke talade emot det andra, och jag derjemte
så tydligen undantog flottans närvarande styresmän från all
delaktighet i den stjufmoderliga behandling, armeens flotta
vederfarits, så tror jag mig hafva gjort rätt för mig i afseende
å det förhållande, deri jag nu blifvit motsagd. Jag ber
att till Hr Frih. Lagerbjelke, jemte förklarandet af min fullkomliga
högaktning, få uttrycka den öfvertygelse, jag lifligt
äger, att stora flottan för närvarande berömvärdt fyller sitt
ändamål. Men då jag troclde, att Sverige en dag skulle
kunna falla för brist på tillräcklig skärgårdsflotta, och jag
icke visste, att denna flotta så vida emotsvarade behofvet,som
Frih. Lagerbjelke synes förmoda, kunde jag icke låta min högaktning
för den värde talaren hänföra mig från mitt begrepp
i saken. Och, om än vapnet är tillräckligt, hvar finnes väl
truppen och officerarne? Jag önskar svar på denna fråga.
Man säger mig: i stora flottan; men detta svar är ingalunda
tillfredsställande, ty officerare, sorn äro vana vid stora flottan,
äro okunniga för skärgårdsflottan. Så‘säger åtminstone
Carlsund och bevisar det. Oell än en fråga vill jag göra:
Var det väl nödvändigt, att den utmärkelse,1 Gustaf III gaf
åt arme'ens flottas officerare, att på hattplåten bära den 29
Juli 1790, äfven skulle försvinna? Jag vill önska, att en eftertid
icke til [skrifver otacksamheten dessa motgångar; men
medgifvas måste det, att det synes utmärka en sardelses partialitet
emot ett vapen, sorn likväl gjort för vårt land så
pnycket.
Hr Glip, Carl Gabr., uppläste följande:
Då jag nu går att yttra mig olver StatsUtskts förslag
till reglering af 4-de hufvudtiteln, får jag till en början åberopa,
att jag ufven här vidhåller, hvad jag i går, då frågan
om 3:d|e hufvudtitelns reglering förevar, nämnde derom,
att Utsk. icke riktigt förfarit, då det icke ingått i någon
egentlig pröfning af behofvens nödvändighet, utan till grund
för sina alstyrkanden åberopat förmenta bristande tillgångar.
Beträffande Lotsbefälet, så har Utsk. afstyrkt den för
detta befäl af K. M. i nåder föreslagna lönetiBokning. Jag
får härvid anmärka, att då man vill bibehålla ett skickligt
lotsbefäl, är det också nödigt, att detsamma någorlunda anständigt
efter tidens fordringar aflönas. Alla förbättringar
uti Lotsinrättningen äro fruktlösa, om ett sådant befäl saknas.
De på expectancestaten ställda officerare, hvilka Utsk.
anser kunna till lotsbefäl påräknas, kunna icke tvingas alt
antaga lotsbefälsplatser; det måste ske frivilligt. Icke heller
kunna dessa tjenster förenas med den activa tjenstgöringen
vid flottan, synnerligast i krigstider.
Den af K. M. äskade tillökning i anslaget för flottans
öfningar är af Utsk. tillstyrkt endast till nedsatt belopp.
Detta är ingalunda svarande emot behofvet; och då Utsk.
sjelf sådant medgifvit, synes också den begärda tillökningen,
35,ooo r:dr, hafva bort oafkortad af Utsk. tillstyrkas, med
tillagg af 10,000 r:dr för sjöbevärrsmanskapets vapepöfningar,
hvilka icke i beräkningen af förstnämnde summa ingått och
hvarmed det gemensamma anslaget för bevärtsmanskapets
exercis således synes ytterligare böra tillökas utöfver den
förhöjning deruti, Utsk. i sammanhang med regleringen utaf
3:dje hufvudtiteln föreslagit.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Jag vill blott, i anledn.
af en ledamots yttrande, att några flottan tillhörande tropheer
skola blifvit sålda, hafva äran förklara, det jag älskar
att tro, att så icke skett. Väl vet jag, att några gamla kanoner
blifvit försålda; men jag tror icke, att dessa hade någon
egenskap af tropheer. Jag yrkar, hvad sjelfva saken beträffar,
äterremiss af betänk., och instämmer för min del i
Hr Hagelstams reservation, hvarpå jag äfven hoppas, att Utsk,
fäster den uppmärksamhet, densamma förtienar.
G''. Cronhjelm, Otto Au g.: Redan i ett föregående
plenum vid början af denna riksdag, då Gr. Possesmotion, angående
Motala verkstads öfvertagande af Staten till ernående
af ett större antal ångfartyg för vårt sjöförsvar, förevar, hade
jag äran yttra mig om de hufvudsakliga principerna för
delta försvar och om tillståndet med mitt fäderneslands tillgångar
til| vttgövande af en flotta. Jag anhåller likväl aft i
dag få tgga R, p. Ad:s uppmärksamhet | anspråk för att afgifva
ett merg detailleradt yttrande i ämnet. Jag anhåller
alt få afdela de(ta mitt yttrande hufvudsakligen i 2:ne punk*
Den 28 Maj f. m.
325
ter: den ena, ang:de det af K. M. äskade högre anslaget
för flottans exercis; den andra, angrde den af Utsk. i 5:te
punkten föreslagna und. skrifvelsen till K. M., nied anhållan
, det K. M., på grund af statens knappa tillgångar att
utgöra ett sjöförsvar, grundadt såväl på linieskeppsflotta soui
på mindre fartyg och skärgårdsflotta, täcktes fästa sin nåd.
uppmärksamhet mera uteslutande vid det sednare vapnet.
Hvad angår det begärda anslaget till flottans exercis,
anser jag det verkligen vara så oundvikligen nödvändigt, att
jag måste på det allrahögsta tillstyrka detsamma. Yi kunna
här hafva debatter om den inre friheten, vi kunna här söka
verka för eller emot samhällets framskridande till utveckling
och upplysning; men då fråga uppstår att bereda landets
försvar emot utländskt förtryck, är jag säker, att blott
en opinion linnes derom, att man bör uppoffra hvad som
oundvikligen fordras för landets säkerhet. Jag anhåller att
offentligen få förklara en sanning, hvaruti ingen skulle högre
än jag önska, att jag hade orätt; men jag måste uttala
den, emedan den är grundad uti min fasta öfvertygelse, den
sanning nemi., att om ej vårt (andtförsvar eller vår arme
skulle vara i bättre tillstånd än vårt sjöförsvar, stöde det i
sanning illa till med utsigterna för vår sjelfständighet. Detta
är min öfycrtygelse, och jag skall redogöra för de anledningar,
hvarpå jag grundar detta mitt yttrande. Yi hafva
visserligen några fartyg, men vi hafva en inskränkt personal,
utan nästan all öfning utj sitt yrke; ty jag kan icke
räkna den öfningsexpedition af en brigg eller corvett, som
årligen utgår under 3:ne månader för exercis med cadetter
och unga officerare samt underofficerare. Jag kan ej heller
beräkna, om, såsom ett undantag, någon gång ett annat
mindre fartyg på samma tid utgått. Vi hafva här hört sägas,
att vi hafva en stor flotta eller linieskepp, och att vi
måste äga sådana. Jag vill framdeles under denna discussion
undersöka, om så är, och nu blott antaga det; men sedan
H. K. H. Kronprinsessan afhemtades från Tyskland hafva vi
icke haft något linieskepp utrustadt, och äfven denna expedition
kan i många fall icke räknas såsom något särdeles tillfälle
till öfning för vår personah Vi hafva likväl linieskepp
och bygga alltjemnt derpå. De ärp nästan alla af olika certe
och plika construction, och om man till chefen för vår Constructionscorps
framställer denna fråga: detta sista linieskepp
är väl det bästa? får man säkert till svar: ja, utan tvifvel!
Om man derefter frågar: detta skepp, sorn är byggdt näst
förut, är väl förmodligen bättre än det, som byggdes derförut?
får man säkert till §var: ja, utan tvifvel! Om man
derefter framställer den näsvisa frågan: huru vet min Herre
det? Jo, det bör så yara efter alla konstens reglor; och dessutom
hafva Engelsmän och Fransoser antagit detta byggnadssätt.
Invänder man då: men har det ej handt, att fartyg,
byggda efter alla konstens reglor, likväl seglat illa, och
3a6
Den 28 M a j f. m.
att utmärkta sjömän någon gång t. o. m. tvistat om orsa-»
kerna dertill? Än det icke möjligt, ja, t. o. m. troligt, att
en fartygsconstruction, tjenlig för Englands och Frankrikes
vidsträcktare farvatten, kan vara olämplig för Sveriges mindre
vidsträckta, der våg och sjögång, och dess motstånd mot
samma fartyg äro helt olika? Jo, visst är detta sanut. Ja,
men luiru vet då min Herre, att de fartyg, som år från år
byggas, äfven blifva bättre i samma mån de äro sednare
byggda, då vi aldrig försökt våra fartyg? Denna fråga blir
likväl alltid svår att komma ifrån. Jag är visserligen ingen
man af yrket. Jag har endast en ytlig kännedom deraf, inliemtad
dels under en tid af min ungdom, då man ämnade
dana mig till sjöofficer, dels ock synnerligen genom samtal
med manga nitiska och kunniga sjöofficerare. Men det vanliga
sunda förnuftet säger mig, att det är en bestämd och
stor misshushållning att oupphörligen fortsätta byggnader af
nya och stora skepp, då vi ej hafva råd att försöka dem.
Det är dessutom angeläget för öfningen af vår personal att
försöka dem. Det ur ingen fråga om, att icke flottans personal,
i händelse af ett krig, skulle ådagalägga det största
nit för fosterlandets försvar, och ehuru flera af det yngre
befälet vunnit sjömansbildning genom den af Regeringen
vidtagna kloka åtgärd att utskicka dem till tjenstgöring på
andra nationers krigsfartyg, är det dock ingen tvifvel, att
de flesta af våra fartyg vore utur stånd att manövrera mot
en fiende, i händelse af krigets början genast efter krigsförklaringen,
emedan vårt sjöfolk är utan all öfning, alven
befälet mindre sjövant, och slutligen skeppen aldrig för-r
sökta. Det är derföre i min tanka af allrayttersta vigt, att
StatsUtsk. mäste utfinna några tillgångar, sorn bestämmas
endast för flottans årliga öfning. Ehvad vi skola hafva
stor eller liten flotta, eller begge delarna, mäste den öfvas
under fredstid; ty i annat fall, o.ch 0111 den i händelse af
ett krig ej af brist på öfning kan genast utlöpa, skall den
troligen icke kunna utlöpa ur den hamn, der den rustas
och öfvas, emedan, om kriget är med vår östra granne, han
då blott behöfver begagna tiden för att med en femtedel eller
en sjettedel af sin stora flotta låta tillspärra utloppen och
hindra vår att under hela kriget vara verksam. Äfven ur en
annan synpunkt är det vigtigt, att vår flotta erhåller öfning,
Det är en känd sanning, att det icke leder till någon god
militär-esprit, då det yngre befälet tror s'g stå högre i bildning
än det äldre; och då det hos oss är fallet, att vi utskicka
en del af våra yngre officerare att i främmande flottor
utbilda sig och medfölja alla tidens framsteg inom sitt
vapen, så blir naturligtvis följden, att dessa yngre officerare
erhålla en sjömansbildning och en kännedom om vapnets
framsteg, sorn de flesta af dg äldre officerarne sakna, emedan
staten icke skänker dem någon öfning. Äfven inom
dessa utskjokade unga officerare saknas den enhet i öfverty
-
Den aS M»j f. m.
geise örn användbarheten af hvad de lärt, som skulle vinnas
; om de finge tillfälle att om bord på Svenska fartyg
under skickliga chefer, efter ett åvår flotta antaget system,
begagna hvad de utrikes lärt. Nu ar förhållandet, att hälften
af dessa officerare har tjenstgjort på Fransyska flottan
Och hälften på den Engelska. Den, som någon gång umgås
med dessa unga män, skall finna de flesta af dem med
mycken rellection hafva begagnat sin utrikes tjenstgöring;
men man hör dem nästan alltid strida med hvarandra om
fördelen hos den ena framför den andra af de begge främmande
flottorna. De, som hafva tjent på Fransyska flottan,
förklara endast det dugligt, sorn är å la maniöre Francaise,
och de, som tjent på Engelska flottan, gilla intet annat än
det, som är enligt English fashion. Af alla dessa och ändå
flera här ej uppräknade skäl föranledes jag på det högsta
tillstyrka Utsk. att söka utfinna medel antingen inom 4;de
hufvudtitelns nu var. tillgångar, eller äfven med fara af ytterligare
anslag af i5,ooo r:dr b:co till flottans öfning. Jag
vore färdig att öfvergå på deras mening, som tro, att äfven
denna stimma icke vore tillräcklig; men jag anser mig icke
böra gå så långt, att jag förklarar, det K. M. till det ändamålet
begärt för litet. Jag kan blott beklaga, att 4:de
hufvudtitein skall stå efter den 3:dje, och att man således
måste för uppoffringarna till 3:dje hufvudtitein gifva mindre
åt den /±:de, på hvilken ändock landels försvar, om det
rätt organiseras, hufvudsakligen beror.
Jag skall nu öfvergå till den af Utsk. i 5:te punkten
föreslagna und. skrifvelse till K. M. med anhållan, det K;
M., på grund af statens knappa tillgångar att utgöra ett
sjöförsvar, grundadt såväl på linieskeppsflotta sorn på mindre
fartyg och skärgårdsflotta, täcktes fasta sivi nådiga uppmärksamhet
mera uteslutande vid det sednare vapnet.
Jag vill visserligen icke fördölja, att jag i allmänhet
anser det mindre principenligt, att Representationen ingår
lill K. M. med förklaring af den ena eller andra försvarsplanens
företräde; men det finnes dock ingen regel utan undantag,
och jag tror, att den här föreslagna skrifvelsen hör
till ett sådant undantag. Jag måste äfven öppet erkänna,
att jag lifligt omfattar den af Utsk. föreslagna skrifvelsen.
Det är en obestridd sanning, mina Hrr, att ett försvar är i
samma mån godt och starkt, som det är nätionelt, d. V. s. i
samma mån, soln det äger nationens hela hängifvenhet och
som nationen är öfvertygad om dess riktighet och ofelbarhet;
då deremot ett försvar, som har nationens opinion emot
sig, om än aldrig så Väl ordnadt, är svägt till följd af saknaden
utaf denna moraliska kraft. Med en annan talare är
jag fullt öfvertygad, att det inom nationen är blott eh tanka
om företrädet af vårt skärgårdsförsvar framför ett försvar,
grundadt på en linieskeppsflotta, allt under förutsättning,
att våra tillgångar icke tillåta oss att underhålla båda
3a8
Den 28 Al a j f. m.
dessa försvar, utan att ett sådant försök endast skulle leda
derhän, att intetdera blefve fullständigt. Man har här vidrört
frågan, huruvida det är för oss möjligt att med våra
tillgångar kunna äga begge dessa försvar; och då jag tror
mig äga i dessa fall några tillförlitliga upplysningar, anhåller
jag att i denna fråga få, som man säger, något titta
mina motståndare i korten. Äfven jag anhåller att från en
förfluten tid få i detta fall taga några jemnförelser. I förbigående
vill jag blott såsom en curiositet nämna, att jag
från tillförlitligt håll fått uppgifvet, att vårt Jinieskeppsförsvar
från 1790 och intill närvar, tid kostat Riket 70 millioner
r:dr b:co. Om man då tager i betraktande, i hvad
myntsort dessa 70 millioner till en stor del i de flesta åren
utgått och i hvad tillstånd vår linieskeppsflotta nu är, samt
hvad nytta den under tiden gjort, så förmodar jag, att något
särdeles fördelaktigt omdöme om systemet och dess oeconomiska
inflytande på staten deraf icke »kall uppkomma.
Frih. Lagerbjelke har sagt, att vår flotta under de sednare
decennierna aldrig varit i ett så nytt och godt tillstånd sorn
nu. Frihtn har sagt, att våra tillgångar tillräckligen förslå
för begge vapnen. Låtom oss då jemnföra vår linieskeppsflotta
1813 och »8i4 med den vi nu äga, och låtom oss
dervid ihågkomma, att många af de tillgångar, som beredt
tillståndet af vår nuvar. flotta, äro hem tade från subsidier
och behållningar i förråden från äldre tider, tillgångar, som
vi hädanefter icke torde få antaga att vidare påräkna. i8i3
och 1814 agde vi utrustade i complett skick och under segling,
d. v. s. icke, såsom förhållandet med vår flotta nu är,
på papperet, 8 linieskepp; vi ägde dessutom 4 brukbara i
hamnen, summa 12, utom, som jag vill minnas, ett eder
annat mindre dugligt. Frih. Lagerbjelke har nyss sagt, att
vår flotta aldrig under detta sekel varit i sådant godt tillstånd
som nu. Jag skall då jemnföra tillståndet x814- med
tillståndet nu. De upplysningar, som jag dervid skall taga
mig friheten meddela, hoppas jag skola äfven af min motståndare
anses för tillförlitliga, då de äro hemtade från befälhafvande
Amiralens officiella rapport till K. M. om flottans
tillstånd vid början af denna riksdag. Jag bör likväl
till min egen säkerhet tillägga, att denna afskrift af befälhafvande
Amiralens förslag blifvit mig anonymt tillskickad;
men jag är i alia fall, af serskilda anledningar, öfvertygad
om dess riktighet. Frih. Lagerbjelke har sagt, att vi nu
hafva flera och bättre fartyg i vår stora flotta än för 8 år
sedan, då H. K. H. Kronprinsen emottog befälet deröfver.
Ingen kan högre än jag erkänna och värdera H. K. H:s nit
för vårt sjöförsvar; men detta fosterländska nit kan likväl
icke frambringa resultater utöfver möjlighetens gräns, ehuru
Hans omsorger för vårt sjöförsvar visserligen kunna jemnföras
med alla Hans Furstliga företrädares nit för samma sak.
Frih.
Dc 11 28 M a j f. m.
3ag
Frih. Lagerbjelke har sagt, alt då vi 182.7 endast hade 7
linieskepp och 3 fregatter, hafva vi likväl nu 9 linieskepp,
5 fregatter och 246 mindre eller skärgårdsfartyg. Jag anhåller
hos den värde talaren om tillgift för det jag vågar
bestrida denna uppgift så till vida, att vi väl hafva dem i
våra förslag och vid brobänkarna i hamn, men ej så, att
de kunna upptagas i räkningen för Sveriges försvar. För
det närvar, finnas endast sex tjeristhara linieskepp, och äfven
på dessa fattas en mängd inventarier, så att jag fruktar, att
endast tre, högst fyra skulle med completta inventarier kunna
genast utrustas; ty för hvardera af de nämnda sex linieskeppen
fattas 2, 3å4ankartåg, en del flaggor, kablar, en del af taklingen,
skeppareuppbörder och små persedlar in. m. Det finnes
visserligen g linieskepp vid brobänken, men tre äro icke i
tjenstbar! skick: för Gustaf den Store fattas hela inredningen ,
halfva bestyekningen och hela artilleriuppbörden; Carl XIII,
ett af våra nyare skepp, är redan så ruttet, att det fordrar svår
reparation, och för detsamma brister dessutom ankartåg och
en del af skeppareuppbörden; linieskeppet Äran fordrar svår
reparation, och för detsamma brister äfven en del ankartåg
och små persedlar. Våra skepp äro dessutom mycket
för svårt bestyckade, hvarigenom de blifvit trånga inom bords,
och således osundare för besättningen. Våra nya skepp,
byggda för 86 kanoner, äro af lika storlek med de Chapmanska
74-kanonskeppen och med de Engelska för 64 kanoner.
Följden häraf är naturligtvis, att de tryckas vida
mera, hafva ej den form i vattuet, som är beräknad för en
constructiön, ämnad att bära ett mindre antal kanoner. Häraf
måste uppstå den följd, att fartygen med den större bestyckningen
segla och manövrera sämre, än med den ringare
bestyekningen. Vi hafva vårt ringa antal linieskepp byggda
efter fyra olika storlekar, så att inventarier och täkling för
ett fartyg af den ena storleken icke passar till fartyg af andra
storleken, hvilket är en stor olägenhet för ett fattigt
land, der man borde så söka ställa till, att om ett skepp
måste slopas, man dock skulle kunna nyttja den del af täkling
och inventarier, som är duglig, till ett annat eller andra
fartyg. Hvad de fem fregatterna beträffar, är förhållandet
med dem ännu värre. Af dessa fem äro Fröja oell Galathée
alldeles ruttna och ur tjenstbart stånd; Eurydice mycket
rutten och de begga öfriga Camilla och Chapman af
Carlskronas skickligaste officerare mig uppgifna såsom högst
dåliga. Fråga lärer vara om att hugga ner några af dessa
fregatter, d. v. s. borttaga öfra däcket och förändra dem
från 48-kanons fregatter till 26-kanons corvetter; men härtill
fordras äfven så svår reparation på fartyget, att det i ceconomiskt
afseende icke lärer löna mödan. Af briggarna finnas
3:ne: Delphine, la Badine och la Coquette. Af dessa äro de
tvenne sednare alldeles ruttna och den förstnämnda, ehuru
7 H. 42
33*
Den 2b M a j f. m.
möjlig att utrusta, likväl mycket gammal och något rutten';
ytterligare en brigg, Vänta Litet, dåligt fartyg, men dock
bättre än de föregående. Alla dessa bfiggar hafva äfven det
felet att vara för svårt bestyckade emot sitt utrymme och
emot hvad andra nationer bruka. Tvenne cörvetter finnas
äfven, Jaramas och Svalan. Den sednare, sorn blott förer
io kanoner, kan icke räknas Såsöm ett krigsfartyg, utan är
endast utrustadt och för det mesta begaghadt till de årliga
cadettsexércisernå; den förra deremot är ett någorlunda
bra fartyg, mett äfven för svårt bestyckadt, hvilket bevisas
deraf, att det har två kanoner mera, ehuru det är 3 fot
kortare än deh nya Under byggnad Varande corvetten Najaden.
Nio däekade kanonslupar finnas äfven i Carlskrona,
hvaraf en är oduglig. Dessa fartyg äro egentligen hvarken
roende eller seglande fartyg. De bvggdes för en särskild tjenstgöring
i Sundet, men anses af alla sjömän för föga dugliga, enär
de äro för svala att i'ö fram, och för illa byggda såsom seglande
fartyg. Utom de här uppräknade fartygen finnas under
byggnad tvenne linieskepp, Skandinavien och Stockholm,
ett alldeles odugligt och casserädt skepp, Wasa benämndt,
en gammal Ostindiefarare, söm nu mera brukas att ligga förtöjd
ytterst Vid brobänken för att mottaga isen och sjögången
för de andra skeppen. Äfven äro under byggnad tvenne
fregatter, Desirée och Josephine. Så är tillståndet i korthet
med den sig så kallande stora flottan. Stor är den visserligen
icke, men så mycket dyrare; och när denna flotta
efter så stora anslag och efter 20 års fred befinner sig i ett
så olyckligt och reduceradt tillstånd emot hvad den var 181/ji
års sjocampagne, samt då man besinnar, att troligen aldrig
hushållningen vid flottan varit så sträng som under denna
mellantid, så synes det verkligen vara med full rättvisa och
af giltiga skäl, som jag och mångå med mig frukta, att våra
tillgångar ej tillåta Sverige att underhålla en linieskeppsflotta
under fred, och långt mindre under krig, emedan det väl
icke kan vhra skäl för ett fattigt land att nedlägga sina små
tillgångar uti byggnaden af dessa dyrbara skepp, som med
några få skölt äro förstörda; ty jag tviflan icke, att med de
förfärliga verkningar, som artilleriet numera kan åstadkomma,
två å tre bombkanonskott äro tillräckliga för att sänka
en af dessa stora byggnader, som utrustade kosta 5oo,ooo
r:dr b:co, utom förlusten af en mängd menniskolif, alltid
känbarare i samma mån, som den krigförande staten är liten
och folkfattig. Vore jag öfvertygad, att vår sjelfständighet
och vårt sjelfförsvar icke kunde undvara linieskeppsflottan,
skulle jag anse för min medborgerliga pligt att votera
sista skarfven till dess anskaffande och underhållande;
men jag är innerligen öfvertygad, att vår sjelfständighet är
vida bättre tryggad genom ett väl utbildadt skärgårdsförsvar,
d. v. s. genom fartyg, som hvar helst på vår kust kunna inlöpa,
och genom ett stridssätt, som mera närmar sig till våra
Den 28 Maj f. m.
331
förfäders, Vikingarnas. Då jag nämnt, att elt Svenskt linieskepp
utrustadt kostar 5oo,ooo r:dr, bör jag tillägga, att man
icke så noga kan få reda på hvad ett sådant skepp kostar,
men att jag antagit den ungefärliga summa, som mina motståndare
i denna fråga uppgifvit. Denna beräkning är dock
långt under andra nationers. Det sista nya Danska linie—
skeppet kostar omkring 1,900,000 r:dr Svensk riksg:s, och
då jag på stället förliden sommar efterfrågade förhållandet
med Iefnadskostnaden och arbetslöner, jernnförelsevis till samma
pris här i Sverige, var skillnaden icke synnerligen stor.
En af de nyaste Danska svåra fregatterna kostar 900,000 r:dr
Svenskt b:co, och jag har således visserligen icke upptagit
i räkning för högt, då jag upptagit ett af våra Svenska
linieskepp till endast 5oo,ooo r:dr b:co. Går jag åter till
räkenskaperna, emedan facta alltid bevisa mest, och jag ser
på resultaterna af kostnaderna för ena eller andra vapnet,
finnér jag missförhållandet vara ganska stort och påtagligt;
det missförhållande nemi., att stora eller dyra flottans nybyggnad
och underhåll årligen kostar i anseende till de resultater,
som deraf vinnas, vida mer än motsvarande resultet
af kostnad för nybyggnad och underhåll för skärgårdsflottan,
Jag har med mycken möda och besvär förskaffat
mig fullständiga redogörelser för årliga användandet af hela
flottans hufvudtitel under de Sednaste 9 åren, förhållandet
är ungefärligen lika alla åren, och jag vill nu händelsevis citera
ett år, som är ungefär ett medium af de nio, nemligen
1829. Flottans hela anslag utgjorde detta år i,i3g,025 r:dr
(jag förbigår sk:r och r:st.). Det s. k. underhållet för detta
år för Carlskrona station eller för stora flottan utgjorde 24i,8g4
r:dr (Nybyggnader äro här icke inberäknade). Stockholms
stations underhåll utgjorde samma år 55,982 och för Götheborgs
station samma år 3o,2o8 r:dr; summa underhåll för
skärgårdsflottan på dess begge stationer 82,690 r:dr. Skärgårdsflottans
hela underhåll år 182g utgör således endast omkring
b af underhållet för den s. k. stora flottan, Örn mgn
derefter tillser kostnaderna samma år för fartygsbyggnaden
pch förrådets förstärkande, finner man, att stora flottan till
dessa ändamål kostade ng,84o r:dr, och skärgårdsflottan
49,596 r:dr, eller den sednare ungefärligen -f af deri förra.
3 ernil för man åter stora flottans, underhåflssumma med nybyggnadssumman
samma år, så får man se, att stora flottans
underhåll kostar hetydljgt mera än dubbelt om årpt
inot sunaman af kostnaden för nybyggnad och förrådet, då
deremot skärgårdsflottans underhåll för samma år ej uppgår
på långt när till dubbelt mot nybyggnadssumman för samma
år- Lägger man då härtill, att stora flottans alla fartyg
måste ligga hela året om i sjön och nästan under bar himmel,
genom hvilket förhållande de ruttna eller förstöras ojemnförligt
mycket förr, än skärgårdsflottans fartyg, sorn ligga
torra i skjul, så finner mali, huru ofantligt mycket dyrare
33a
lien a5 Maj f. tu.
I
i alla afseenden en linieskeppsflotta är i jemnförelse med en
skärgårdsflotta. En annan sanning, sorn upptäckes vid jemnförelsen
emellan bär citerade sifferförhållanden är, att stora
flottans underhåll uppgår till omkring fem gånger mera
årligen än bela den summa, som användes på skärgårdsflottans
byggnad oell förråd tillsammans vid begge stationerna
Stockholm och Götheborg. Jag vill visserligen icke trötta
It, o. Ad. med någon dylik sifferframställning för alla de sednaste
g åren; jag vill blott upprepa, att förhållandet är ungefär
enahanda för hvarje af dessa år. Gr. Horn har tyckts
Yrka, att vi skola fortfara att vidhålla det s. k. stora sjöförsvaret
eller linjeskeppen. Jag hemställer likväl, huru sådant
skall kunna låta sig göra, då vår flotta i närvar, ögonblick
efter 20 års fred befinner sig i ett så inskränkt skick,
och då vi likväl hitintills ägt något att taga ur förråden från
gamla tider, men hädanefter nödgas anskaffa allt genom af
Ständerna beviljade nya tillgångar. Jag har redan i ett föregående
plenum yttrat, att jag visserligen icke yrkar förstörandet
af de linieskepp, vi äga; men min tanka är, att vi
icke höra bygga några flera, emedan hela vårt sjöförsvar
förlorade derpå att derifrån draga så betydliga och oumbärliga
tillgångar. Vi böra i det stället, enligt min tanka,
grunda vårt sjöförsvar på en väl organiserad skärgårdsflotta,
hvars rörlighet är försäkrad genom ett tillräckligt antal ångfartyg;
och vi böra till kryssare utanför våra få flacka kuster
och till skyddande af vår handel äga snällseglande och
goda fregatter samt mindre fartyg till tillräckligt antal. En
sådan flotta är vida mindre dyr, är vida lättare conserverad
och bildar, i min tanka, ett vida fullständigare försvar,
utsträckt till atla delar af våra kuster. Gr. Horn har sagt,
att Norrmännen hafva de bästa sjömän. IJet är visserligen
sannt, likväl med det tillägg, att vi med Norrmännen dela,
inom Europa, denna fördel. Men vi hafva dem likväl icke
på vära örlogsfartyg; der hafva vi i stället våra rotebåtsmän
eller bergs- skogs- och slättboer, sorn utgöra skickliga arbetscompagnier
på varfven, men som äro tafatta och oviga om
bord samt fordra en lång tid först för att genomgå den
medicinska cur, som vanligtvis förestår den, hvilken icke är
van vid sjögången, och sedermera den erforderliga öfning,
förutan hvilken båtsmannen icke är tjenstbar om bord. Norrmännen
återigen hafva inrullerat alla sina skärgårdsboer,
fiskare och lotsar, och hafva derföre, i händelse af ett krig, att
påräkna ett större antal utmärkt dugliga sjömän , än deras flotta
troligen någonsin kan komma att behöfva. Vi hafva, som
sagdt är, lika skickligt sjöfolk uti våra skärgårdar och bland
våra fiskare, ehuru icke på vår flotta. Enligt sjömanshusuppgifterna
utgå per medium årligen iooo Svenska coopvaerdi-sjömän
mera, än sora hit återkomma, dels emedan
vi sjelfva icke begagna dem, dels emedan de äro särdeles eftersökta
af alla främmande nationers rederier. För min del
Den 28 M a j f. m.
333
tror jag, att de indelta båtsmännen åtminstone till största
delen icke äro lämpliga till sjöförsvaret, emedan de i allmänhet,
såsom landtboer, hafva motvilja mot sjörensten. Jag
tror, att det skulle vara vida ändamålsenligare och mindre
dyrt, att inmllera våra skärgårdsboer och fiskare att, i händelse
af krig, tillhöra sjövapnet och att någon gång under
fredstid öfvas. Det här citerade förhållande med våra båtsmän
visar oss ytterligare behofvet framför andra sjömagter
att öfva vår personal och att anslå medel dertill. Gr. Horn
har trott, att vi böra förskaffa oss en linieskeppsflotta,
Jäinpad efter våra behof. Det är naturligtvis svårt
att undersöka eller afgöra, hvad som i detta fall är vårt
behof, 0111 icke det får antagas vara relativt till de ilottor,
som troligast kunna anfalla oss. Om man uppriktigt
Och med afläggande af all den höflighet, en af våra Ministrar
vid ett främmande Hof, för några dagar sedan här
påstått etiquetten fordra mot utländska magter, talar om
vår södra granne, hvars militär-institutioner jag sjelf förli—
det år varit i tillfälle att till någon del bese, så är det visserligen
å ena sidan sannt, att han är högst illa organiserad
och öfvad i afseende på sitt infanteri och artilleri, men deremot
förträffligt i afseende på sitt sjöförsvar; Danskarna hafva
ett ypperligt sjöfolk och en ypperlig materiel. Jag tvekar
icke heller att förklara, att om vår flotta skulle drabba
med deras, är det fruktansvärdt, att vår icke stod profvet,
så säkert det å andra sidan skulle synas, att förhållandet
vöre alldeles motsatt, örn de båda nationernas armeer skulle
komina att drabba tillsammans. Men detta förhållande är
icke underligt, emedan denna lilla stat fäster ett uteslutande
hopp på sitt sjöförsvar. Danskarna hafva årligen trenne
svåra fregatter utrustade, hvaraf två stationerade i Vestindien
och en stadd på segling dit eller derifrån för att aflösa
eller efter att hafva aflöst en af de förra. Dessutom är
vanligtvis hvarje sommar en fregatt utrustad för cadett-exercisen.
Dessa omständigheter visa nödvändigheten för oss att
anstränga våra tillgångar mera för vårt sjöförsvar och mindre
på andra håll. Jag skall nu öfvergå till betraktande af
vår östra grannes stridskrafter. Jag. fruktår, att jemnförelsen
på detta håll blir ändå mera nedslående. Jag tror likväl med
full visshet, att vi kunna försvara oss; likväl fruktar jag, att
vi dervid hafva föga nytta af vår linieskeppsflotta. Ryssland
äger visserligen en utomordentligt stor arme', som, om den
mot oss kunde på en gång användas, skulle snart afgöra
vårt öde; men det är, Gud ske lof! icke så. En Rysk arme',
som skulle göra en invasion uti Sverige, kunde icke
vara på de flesta ställen mycket öfver 3o,000 man stark; ty
om den vore talrikare, skulle denna arme', till följd utaf
beskaffenheten af vårt land, antingen såsom spridd blifva slagen
i detail, eller såsom strängt sammanhållen nästan förstöra
sig sjelf, dels af brist på de flesta förnödenheter, dels
334
D c 11 aS M a j f. m,
af oförmåga att kunna röra sig sjelf med så mycket trup->
per, sammanförda uti en sådan terrain. Den stora massan
är således till lands icke farlig. Det försvar, vi kunna åstad--  komma, skall utan tvifvel i detta fall blifva tillräckligt. Men
förhållandet är icke sådant på öppna sjön. Ryssland har i
närvarande ögonblick en östersjöflotta af 3y linieskepp och
22 fregatter, och har årligen 18 linieskepp utrustade till
exercis i Östersjön. Antagom nu, att en del af denna stora
flotta och en ganska ringa del, nemi. ett antal, motsvarande
endast vår egen linieskeppsflotta, utginge och lade sig
utanför Carlskrona, innan vår flotta hann utlöpa, — en supposition
så mycket möjligare och troligare, som Carlskrona hamn
och redd om vårarna vanligen är vida längre tillfrusen än
hamnarna vid Gmnstadt och Reval, äfvensom, emedan vår
flotta, såsom alldeles oexercerad, fordrar vida större tid att
upptakla och utlöpa, än en exercerad flotta. Om detta
skedde, behöfde visserligen icke våra stora skepp upptakla;
men de voro också då verkligen öfverflödiga. Fienden ha-,
de i alla fall en stor linieskepps- och fregattflotta öfrig att
dermed fullfölja de operationer, som man inbillade sig att
vår linieskeppsflotta hade bort kunna förekomma. Att vi
sålunda skulle äga vår linieskeppsflotta för att vi skulle kunna
taga offensiven såsom en talare här sagt, är ändamålslöst,
emedan detta emot en så stor fiendtlig flotta troligen
blir omöjligt. Men låt fienden försöka att nalkas våra kuster
och skärgårdar, så är jag fullt öfvertygad derom, att
han skall, för alt nyttja en annan talares uttryck på detta
rum, få stryk, om vi, som jag yrkar, hafva ett väl organi-,
seradt skärgårdsförsvar. En frejdad talare på detta rum,
Gr. Löwenhjelm, har i ett föregående plenum sagt, att
Statsmagterna oupphörligt rida volt i denna fråga, Jag ön-,
skar derföre lifligt, att Utsk:s föreslagna rind. skrifvelse om
mera afseende på vårt skärgårdsförsvar mätte blifva bifallen.
Nationen har då gjort sitt till för att slippa denna omtalade
voltridning; och om icke något afseende fästes derpå, bladet
sedermera den andra Statsniagten (hvilken styr hela volten),
som får taga på sig hela ansvaret för hvad som deraf bluen
följd, Frih. Lagerbjelke har sagt, då frågan var om den
här af en annan talare citerade, utaf Capitaine Carlsund ut-,
gifna förtjenstfulla bok, som ådagalägger företrädet för skärgårdsflottan
framför linieskeppsflattan, att denna bok vöre
icke tillförlitlig, emedan den grundal- sig på en hypothes om
ångfartygens stora användbarhet lör denna flotta. Frih. La-,
gerbjelke har tillagt, att det vare fara värdt, att denna hypothes
är så litet utvecklad, att den troligen icke skulle komma
att tillämpas hvarken i Frih:s egen eller någon af de härvarandes
lifstid. Jag anhåller att i detta afseende få hänvisa
till en Engelsk afhandling, som jag haft tillfälle se, sedan
jag vid början af riksdagen hade en debatt i detta samma
ämne med Frih. Lagerbjelke. Afhandlingen är af en äkta
Den aS Maj f. m.
335
sjöman; det röjes genast, emedan sjötermer förekomma öfverallt
oell det fria sjömanssinnet röjer sig fullständigt i friheten
från alla reglor för ett vårdadt skrifsätt. Afhandlingen
är under form af rapport afgifven utaf en bland Engelska
fiottans tappraste och skickligaste officerare, en Cap. Hastings,
som under flera år commenderade det enda ångfartyg af de
flera beställda, sorn från Grekiska Committeen i London afskickades
till Grekland; detta fartyg hette Karteria. Cap.
Hastings har under 3 år oupphörligen med detta fartyg stridt
och stundom mot flera stora fartyg. Då man här sagt, att
ångfartygen icke skulle kunna hålla striden, emedan en enda
kula vore tillräcklig för att göra machinen obrukbar, är
det särdeles märkvärdigt, att då Cap. Hastings understundom
fått ända till 3o kulor i fartyget och stundom granater (d.
v. s. ihåliga kulor), har han dock aldrig varit urståndsatt
att nyttja ångmachineri. Hela den enkla konst, hvarmed
han befriade sin machin från kulor, var, att han med grofva,
rätt uppstående och tätt intill hvarandra slutna bjelkar
på ömse sidor om machinen, hade till betydlig del upphäft
kulornas verkan. Det enda försigtighetsmått, han för öfrigt
iakttagit, var, att han hade afdelat fartyget på ömse sidor
oin machinen med 2 vattentäta väggar, sä att då det en
gång hände honom, att han af en granat, d. v. s. samma
sort projectil, som skjules med bombkanoner, fick hela sin
akterspegel inskjuten och aktersta tredjedelen af fartyget
fylld med vatten, kunde han likväl bibehålla sig'i fartyget
och begagna sin machin. Han manövrerade mot alla vapen
utan olägenhet, och intog slutligen utan annan hjelp en fästning
(Wassiladhi, nyckeln till Messolonghi-viken). Jag måste
likväl tillägga, att han var bestyckad med 4 st 68-jJfiga
bombkanoner jemte 4 st- 4^-åÖga caronader. Det är verkligen
skada, att denna rapport icke skall vara tryckt för att
öfvertyga hvarje tviflare om ångfartygs förträfflighet äfven,
om man så vill, till stridsfartyg och armerade med bombkanoner.
Jag yrkar likväl ångfartyg för vår skärgårdsflotta
hufvudsakligen för dessa fartygs förträfflighet att på bestämda
tider och i hvad väder som helst förflytta stridskrafterna
med skyndsamhet från en punkt af kusten till en annan,
samt att med skyndsamhet kunna verkställa transporter, recognosceringar
o. s. v. Frih. boye, med hvilken jag för öfrigt
instämmer, har sagt, att stora flottan visserligen uppfyllde
sitt ändamål. Jag måste likväl förklara, att sådant är
med våra tillgångar alldeles omöjligt. Det är" icke för att
mildra det möjliga obehaget af detta mitt yttrande mot stora
flottans chef, utan för att gifva en gärd åt sanningen,
att så sträng hushållning, sorn under nuvarande administration,
har troligen aldrig vid denna flotta ägt rum. Då man
således, under den bästa administration af medlen, ändock
icke kan komma till bättre resultater, fruktar jag, att äfven
deraf med visshet kan inses det ändamålslösa att vid
-
336
Den 28 Maj f. m.
hålla ett system, sora så ögonskenligen går utöfver våra
krafter.
I afseende på organisationen af personalen torde vara
mycket att anmärka. Att t. ex. för redogörelsen äga 120
skrifvare på stat och endast 200 officerare är påtagligen ett
stort missförhållande, härledande sig från, jag vågar med
någon sakkännedom säga, det högst olämpliga och intrasslade
förvaltnings- och redogörelsesätt, som vid flottan äger
rum. Jag skulle för min del äfven tro, att för många personer
med stora löner finnas i de högre graderna, och om
en indragning deraf skedde, skulle tillgångar vinnas för tillökande
af officerare i yngsta graderna, der brist på officerare,
i händelse af commenderingar, alltid förefinnes.
Slutligen och då man här har talat om anledning till
flottornas sammanslagning år 1824, anhåller jag att äfven
derpå få svara några ord. Under en lång tid af år hade en
beständig strid ägt rum emellan personalen, och synnerligen
det högsta befälet vid de begge flottorna, och en jalousie
dem emellan fortfor utan afbrott. För att på bästa vis söka
förekomma ett för fäderneslandets försvar möjligen blifvande
så menligt förhållande, trodde man sig böra sammanslå
begge flottorna. Ändamålet var visserligen vackert;
men jag fruktar, att det i någon mån förfelades. Utom andra
svårigheter uppstod äfven den väsendtliga, att som all
personalen egentligen hör till Carlskrona station, och största
delen Ufven blef dit anslagen, måste alltid, då en hastig rustning
vid de andra stationerna påkommer, staten betala skjuts
för transporten af officerare, underbefäl och timmermän från
Carlskrona till de andra stationerna. Striderna Uro icke heller
ännu förbi, och i detta afseende är det lyckligt för flottan
att vara under det höga befäl, som jemnkar rättvist
emellan de olika partierna. Men äfven detta har sin olägenhet,
emedan det försvårar möjligheten för den högsta
administrationen af flottan att följa ett uteslutande visst system,
hvilket jag för min ringa del tror skulle för sjöförsvaret
vara vida nyttigare. Nu återigen jemnkas det emellan
båda, och den gamla oenighetselden ligger ändock qvar
under askan för att, om möjligt, snart utbryta. Om derföre
begge vapnen, i fall båda skola finnas, återfinge hvar
sitt befäl, skulle deraf troli gen blifva en god verkan. Men
detta Ur en sak, som egentligen icke hör till det ämne, sorn
nu är före, och jag skulle icke nämnt det, om icke en annan
talare dertill gifvit mig anledning.
Jag anhåller ånyo, att StatsUtsk. ville söka att utfinna
de medel, som såväl behöfvas för flottans öfning, antingen
dessa medel kunna tagas af redan varande tillgångar på denna
hufvudtitel, eller genom nya anslag. Jag har i de flesta
fall gjort mig till en regel att icke tala för beviljandet af
nya anslag under nuvarande förhållanden, och jag skulle
vid
Den 28 Maj f. m.
33;
vid detta tillfälle icke frånträdt denria regel, om jag icke
varit innerligen öfvertygad, alt möjligheten af fäderneslandets
försvar till en hufvudsaklig del beror på ett öfvadt sjöförsvar
och att, snart sagdt, den största af alla misshushållningar,
som Ständerna kunnat begå, är att fortfarande gifva
stora anslag till anskaffande och underhållande af flottans
materiel och till aflönande af flottans personal, så framt man
icke på samma gång ger anslag till flottans tillbörliga öfning.
Jag vågar säga, att intet vapen är dessutom i det behof af
öfning, som en seglande flotta. Jag slutar med att förklara,
att jag måhända genom någon närmare bekantskap
med förhållandet i denna fråga lifligare, än de flesta närvarande,
känner flottans behof af öfning och tillräckliga anslag
derför. Jag anhåller 0111 återremiss af Utsk:s betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Jag vill hvarken bejaka eller förneka
den siste talarens uppgift, att den omförmälda striden
ej ännu skall vara slutad; men, utgående från grunden af
le gros sens commun, slutar jag, att densamma åtminstone
måtte vara förminskad; ty det säkra är, att 70 officerare
äro indragna, och jag vet icke, hvad åtminstone dessa skulle
hafva för ändamål att fortsätta striden.
Frih. Lagerbjelke: B., o. Ad. lärer icke kunna pretendera,
att jag nu skall ingå i så fullständigt svar å Gr.
Cronlijelms vidlyftiga anförande, som ämnets vigt måhända
kräfver. Det är dock några omständigheter, utaf dem jag
uppfattat, hvilka fordra rättelse. Gr. Cronhjelm har sagt,
att vår flotta år 181 Zf var i bättre tillstånd än nu, och att
den då bestod af 12 linieskepp. Det är sannt, att dessa
verkligen voro 12; men 11 utaf dem voro öfver 3o år gamla,
så att 1826 var största delen redan helt och hållet förbi.
Ku äga vi 9 linieskepp; af dessa äro 8 nya, men det g:de
behöfver en betydlig reparation, måhända för byggning. Hr
Gr. har sagt, att linieskeppet Carl XIII, hvilket endast skulle
vara 10 år gammalt, är i så dåligt skick, att det omöjligen
kan utgå. Jag får upplysa, att detta skepp, som för det
första är i5 år gammalt, förlidet år var under reparation, då
dess kopparbotten förseddes och fartyget för öfrigt sattes i så
fullständigt stånd, både till skråf och inventarium, att man
dermed kan utgå när som hälst. Den anonyme författarens
förslag, hvilket Gr. Cronhjelm här följt, kan jag icke på ett
närmare sätt granska, enär jag icke sett documentet; men
det sades der, att tåg m. fl. inventarier fattades för flottans
behof. Detta är visst sannt; men det kommer sig af den hushållsprincip,
att icke slå flera tåg, än som för det dagliga
behofvet erfordras; till öfrig förnödenhet i denna del finnes
garn liggande i förråden. En artikel medger jag dock fattas,
och det är jerntåg; men dessa äro en sednare uppfinning,
och jag önskar visserligen, att flottans behof af sådana
7 H. 43
33S
Den 28 Maj f. m.
linnele complelteras, enär de både äro varaktigare och mindre
dyra. Nio linieskepp äro dock verkligen i det stånd,
att de kunna utlöpa. Vidare bar Gr.' Cronhjelm talat om
de dryga underhållskostnader, stora flottan medfört i jemnförelse
emot skärgårdsflottan, och att dessa endast för år 182g
uppgått till 241,000 r:dr. Det är sannt, att berörde kostnader
för nämnde är verkligen stigit till den uppgifna summan;
inen deri äro inberäknade alla aflöningarna till handtverkare
och varfsunderofficerarne, hvilka äro betydliga och
som sålunda minska nybyggnadskostnaderna. Hr Gr. har
sagt, att om man jemnför nybyggnadskostnaderna i Carlskrona
emot dem vid den mindre stationen, skulle förhållandet
visa sig så, att de förra uppgingo till dubbelt eller tredubbelt
emot de sednare. Jag vill icke bestrida detta; men jag
vet, att vid stora flottan äro byggda, utom recognoscerfartyg,
icke mindre än 4 större mörsare och 4° kanonjollar,
för hvilka medlen blifvit uppförda på Carlskrona stations stat.
Vidare har Hr Gr. sagt, att vårt båtsmanshåll icke är lämpligt.
Det är visst en sanning, att bristande öfning gör, att
våra båtsmän för närvarande icke äro så goda sjömän, som
de kunde blifva; men båtsmansrotarnä ligga likväl utåt kusterna
både i Blekinge, Småland, Öland, Östergöthland och
Södermanland, så att största delen af vår flottas bemanning
ingalunda är obekant med sjön, fastän jag medger, att öfning
erfordras för' dess ändamålsenliga användande. Man
har nedsatt vår flotta ända derhän, att vi dermed icke skulle
kunna sammandrabba ens med vår södra granne. Häri måste
nödvändigt ligga endast en hypothes, och jag vill derpå
icke svara annat, än att det tål att försöka. Hvad den af
Gr. Cronhjelm åberopade skrift utaf Cap. Hastings beträffar,
vill jag visserligen icke bestrida innehållet deraf, ehuru
jag icke läst densamma; men jag har åtminstone af allmänna
tidningar sett berättas, att hans ångfartyg blifvit förstördt
af en Turkisk corvett. Måhända har han icke nämnt något
derom i den omtalade rapporten. Frih. Boye har sagt och
uppmanat mig att yttra mig öfver, huruvida icke stora flottans
officerare skulle komma att befinnas okunniga till användande
för skärgårdsflottan. Jag kan försäkra, att det icke
så förhåller sig. En skicklig sjöofficer förstår sig likaväl på
stora som lilla flottans exercis. Beträffande hemställningen,
huruvida det var nödigt, att de omtalade haltplåtarna skulle
försvinna, kan jag härpå icke lemna annan förklaring än
den, att då hattarna ströko, fingo väl plåtarna lof att följa
med. Att några( trophder blifvit försålda är mig fullkomligt
obekant. Nog vet jag, att några gamla kanoner såldes; roen
att dessa voro tropheer, har jag icke hört.
Frih. Boye, Ludv.: Jag emottager med tacksamhet den
siste talarens nu framställda rättelser och tror, att han dermed
rättat mer än en scrupel. Men han svarade dock icke
på min fråga. Den var: hvarest finnes befäl? Förslår det
Den 28 BI a j £. ra.
33g
nuvarande att bemanna båda flottorna så, som de behöfva? Om
inan jemnför befälets antal förr och nu, finnes vid det för
stora flottan lika talrikt nu, som det för båda flottorna då?
Måhända har jag subtraherat oriktigt; men 70 officerare äro
indragna, och med erinran derom har jag gjort upp min
räkning. Hvarföre också sluta, att en officer från stora flottan
är skicklig till manöver på den lilla flottan, men icke
äfven tvärtom? Jag har kanske orätt, men för mig confunderar
det sig, som skulle slutsatsen icke vara fullkomligt logisk.
Jag förklarar, att ehuru jag icke tillhör något af de
ifrågavar. vapnen — ja, ja, att jag icke är sjöofficer vet hvar
och en —, men att jag icke med någon förkärlek inom mitt
begrepp fästar mig vid det ena eller andra. Jag kan icke
såsom man af yrket bedöma frågan; men jag är riksdagsman ,
och då äger jag rätt att yttra mig, och utgår dervid endast
från le gros sens commun, som likväl sitter qvar hos hopen
och icke går bort genom några organisationsförändringar. Jag
ville säga: månne stora flottans officerscorps är tillräcklig,
om båda flottorna skola öfvas? Men denna fråga hänför mig
till en annan: gjorde man väl rätt, då man tillintetgjorde
det ena vapnets befäl för det andras skull?
Gr. Cronhjelm: Jag skall utbedja mig att ytterligare
få upptaga tiden med några ord. Hvad först beträffar Frih.
Lagerbjelkes och mina olika åsigter i afseende å linieskeppens
tillstånd, förblifver jag vid hvad jag förut yttrat och
tfor, att skiljaktigheten härleder sig derifrån, att Hr Frih.
beräknar hvad som finnes vid brobänken och i förslagen;
hvaremot jag fäster mig vid hvad som verkligen kan utgå i bruk
till landets försvar. Jag vill blott citera ett exempel för att
bevisa förslagens opålitlighet. Då jag i Carlskrona sisth år
vistades, utlades linieskeppet Manligheten för att begagnas
såsom casein för en del af manskapet. Det hände då, att
spanten eller vanten, som äro de grofsta tågen af hela taklingen,
afsprungo såsom fnöske; sådant torde bevisa, att hvad
som står pä papperet och befinnes i förråden icke alltid kan
beräknas såsom användbart i fälttåg, då krigsförklaringen
ljuder. Hvad beträffar beräkningen af kostnaderna för underhållet
af den stora flottan, så är det visst sannt, att
aflöningen för arbetarne eller timmerraanscorpsen är deri intagen;
men så är förhållandet jemväl i afseende å den lilla
flottan, och proportionen torde således icke häraf på något
vis förändras. Hvad angår båtsmansindelningarna, är det
ganska riktigt, att dessa följa kusterna; men de följa icke
derföre blott skärgårdarna, utan torpare, flera mil in i landet,
folk, som knappt sett sjön, äro äfven indelta till sjötjenst,
då Norrige deremot uti dess marin endast inrullerar
kustboerna, hvilka derföre äro sjömän förut. Jag. vill här
blott åberopa skickliga sjömäns utsago, hvilka klagat deröfver,
att det ofta fordras flera månader för att göra vara
båtsmän till sjömän, och det torde vara osäkert, om fienden
Den 28 Maj f. 111.
har den complaisancen att vänta med anfallet, tilldess våra
båtsmän hinna öfvas några månader. Jag har hört många
sjöofficerare säga: Gud bevara oss för ett krig, då vi hafva
ett så beskaifadt, nästan intet öfvndt sjöförsvar! Detta anför
jag för att visa, att vi aro i behof af större anslag än Norrige
för öfningen af vår marin; och om man icke öfvar den, är
vapnet lill föga nytta, ty hvar och en militär förstår ganska
val, att utan öfning få vi, såsom någon före mig här yttrat,
stryk både till lands och sjös. Jag skall hafva äran tillställa
Frih. Lagebjelke Hr Hastings berättelse, och jag hoppas, att
han skall finna mina uppgifter derutur tillförlitliga. Särskildt
får jag nämna, att jag tror mig bestämdt veta, att
Hr Hastings fartyg ingalunda blifvit förstördt hvarken af någon
Turkisk corvett eller annat fartyg, utan lärer detta misstag
härleda sig från ”dessa tid tingsskrifvare,” som understundom
komma med oriktiga uppgifter. Hvad angår den
ifrågaställa försäljningen af kanoner, får jag upplysa, att
en sådan verkligen ägt rum och inbringat en summa af omkring
gooo r:dr, hvilka blifvit använda till en för Stockholms
station högst nödvändig verkstadsbyggnad; och jag beklagar
blott, att flottans andra tropheer, i saknad af andra
medel, måst på det sättet användas.
Frih. Lagerbjelke: Jag är ånyo uppkallad för att besvara
en fråga. Jag skall göra det så kort som möjligt.
Frih. Boye har nemi. frågat: om stora flottans personal är
tillräcklig för begge flottorna? Dertill svarar jag nej! Det
har den aldrig varit. Man har nemi. alltid beräknat så, att
lägsta officersgraden, i händelse af krig, skall ersättas utur
underofficerspersonalen. Så gjorde man äfven vid 1790 års
krig. Då constituerades, om jag minnes rätt, 190 officerare
dels från coopvaerdiflottan, dels utur underofficerscorpsen.
Hvad beträffar det anförda exemplet, ang:de tillståndet med
tågverket på Manligheten, är det visserligen sannt, att en
del deraf brast; men jag får härvid upplysa, att man härtill
använde det sämsta, man ägde, och att det alldeles icke
var det tågverk, som tillhörde Manligheten sjelf, utan att
det var taget från ett af de slopade skeppen.
Gr. von Rosen, Axel: Det torde synas förmätet af
mig att inblanda mig i discussionen öfver ett ämne, der jag
ej har samma erfarenhet, som de öfriga talarne; men jag
vill icke heller stödja mig på min egen erfarenhet, utan
blott åberopa de underrättelser, jag af andra iuhemtat, och
deribland åtskilliga ut landningar. Jag har i Götheborg ofta
sammanträffat med Engelska sjöofficerare och funnit deras
meningar lika delade mellan ångfartygen och linieflottor, sorn
här emellan skärgårdsflottan -och stora flottan. De mest utmärkta
personer hafva härvid vttrat så olika åsigter, som
svart till hvitt; och jag påminner mig en gång hafva inom
8 dagar talat vid tvenne Engelska officerare, af hvilka den
Den a8 Maj f. m.
ena ansåg ångfartygen hafva sådant företräde, att han trodde
alla andra fartyg snart nog skulle försvinna; men den
andra åter hyste en alldeles motsatt tanka, hvilken han
grundade derpå, att man icke kunnat utfinna något medel
att sätta ångfartygens machineri under vattenlinien, eller att
bekläda det på sådant sätt, att det blir skyddadt mot fiendens
eld. Hvad Cap. Hastings beträffar, har jag visserli
gen
också höi-t omtalas honom och hans ångfartyg, men
tror, att han haft att tacka lyckan, om hans fartyg blifvit
trälfadt af bombkanon utan att sjunka; ty en Engelsk Amiral
har sjelf berättat för mig, att han, då Dardanellerna
bombarderades af Engelsmännen, fick på ett 74-kanoners
linieskepp ett bombskott af så förstörande verkan, att han
med ett enda till varit alldeles förlorad. Derjemte bör jag
äfven nämna, att gamla Amiralen Saumarez-, som var känd
såsom en utmärkt kunnig sjöofficer och jemväl hade noga
bekantskap med våra kuster, ansåg Sveriges försvar böra
hvila på begge flottorna sålunda, att han indelade den östra
kusten för blockskepp och den vestra för linieskepp och fregatter,
hvilka här ej. skulle riskera något äfven af en öfverlägsen
styrka, emedan de alltid kunde skyddas af våra på
vestra kusten befintliga 2;ne fästningar och den öfverlägsna
styrkan icke vågar ett anfall under dessa fästningars kanoner
af den orsak, att de anfallande skeppen först måste vända
långsidan till och således kunde skjutas redlösa, innan de
hunno att lägga till med bredsidan. Jag har endast velat
nämna detta, för att åt någon med mera sakkännedom lemna
tillfälle till vidare utredning af den åsigt jag här framställt.
Gr. Cronhjelm: Jag hembär den siste talaren min
tacksamhet för berättelsen om den Engelska Amiralen, som
medgifvit, att han icke tålt vid mera än ett bombskott på
ett 74-kanoners liniefartyg, emedan jag derifrån hemtar ytterligare
stöd för min sats. Om nemi. detta kunnat hända,
då Dardanellerna bombarderades af Engelsmännen, elier år
1807, är det gifvet, att detsamma desto snarare kan inträffa
numera, sedan man uppfunnit projéctiler af vida svårare
och mera förstörande verkan; och just härpå grundar jag
min öfvertygelse, att ett fattigt land icke bör bekosta ettså
dyrt, men tillika så lätt förstördt försvar.
Hr Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach.: Jag
skall blott uppehålla mig vid den medicinska delen af ämnet,
och vill ej heller borttaga liden med ursägter för det jag blandar
mig i ett militäriskt ämne. Alan har sagt, att våra matroser
först behöfva genomgå en medicinsk curs, om jag hört
rätt, innan de blifva dugliga sjömän, och det kan icke nekas,
alt besättningarna pä våra krigsfartyg i förra krigen
ofta till hälften sjuknat; men deremot är det också ett factum,
att Svenska matroser på Engelska skepp icke äro me
-
Den aS Maj f. m.
ra sjuka äu Engelsmännen sjelfva, d. v. s. icke i någon betydlig
nian, och orsaken ligger i den olika lefnadsordning
och dietetiska förhållanden, sorn om bord iakttagas på de
Engelska skeppen och på våra. För öfrigt bar det i sednare
åren icke heller varit ovanligt, att en ringa sjuklighet ägt ruin
på våra krigsfartyg. Jag tager således vårt sjöfolk i försvar
emot den beskyllningen eller fördomen, att det icke skulle
lika väl uthärda strapatser på sjön som andra nationers.
Gr. Cronhjelm: I anledning af den siste talarens yttrande
får jag erinra, att jag icke talat om någon medicinsk
curs, ty cn sådan tilltror jag icke våra båtsmän att 1; tinn a
genomgå, ulan jag har nämnt en medicinsk cur. Icke heller
har jag sagt, att vårt sjöfolk ej tål vid sjön, men väl,
att de landtboer och bergsboer, som ofta tagas till båtsmän,
behöfva genomgå denna medicinska cur, eller huru
man vill benämna det, för att blifva vana vid sjön. Alla
våra erfarna sjöofficerare erkänna också olägenheterna häraf
och den myckna tid, sora derigenom förspilles, hvilket allt
skulle undvikas, om sjöfolket hos oss, likasom i Norrige, endast
toges bland kustinvånarne, som redan förut äro sjövana.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag vill blott fästa
uppmärksamheten vid en liten motsägelse, sorn finnes i den
siste värde talarens föregående yttrande, och hvilken synes
hafva undfallit honom. Då han talade om ångfartygens företräde,
citerade lian exempel på ett ångfartyg, som, utom
20 andra kulor, uthärdat ett skott af bombkanon; men deremot
har han en annan gång påstått, att ett linieskepp icke
skulle tåla mera än ett enda sådant skott. Verkan af dessa
skott skulle således vara olika på ett ångfartyg och ett linieskepp,
hvilket innebär en motsägelse, för hvilken det vill
synas sorn någon fördom eller förkärlek för det ena vapnet
ligger till grund.
Gr. Cronhjelm: Jag är skyldig att undanrödja den
motsägelse, som den siste värde talaren velat finna i mina
föregående yttranden, och jag får i sådant afseende erinra,
att ett bombkanonskott visserligen utan allt tvifvel gör lika
verkan på ett ångfartyg och ett linieskepp, när det träffar;
men då jag citerade exemplet af Hastings ångfartyg, nämnde
jag endast, att detta fartyg uthärdat ett skott af en sådan
ihålig projectil, som jag, för att göra mig mera begriplig,
kallade en bombkanon, emedan den är af samma natur,
men derföre icke alltid af samma pundigtal. Jag skall för
öfrigt gerna medgifva, att ångfartygen kunna lika lätt förstöras,
sorn linieskeppen; men då linieskeppen alltid äro svårare
att manövrera, presentera större skott-tafla, hafva större
massa af folk örn bord och kosta mera, hvaremot ångfartygen
röra sig lättare, hafva mindre folk oell kosta mindre,
så är det gifvet, att om man antager 2:ne flottor af
dessa olika slag, som skicka hvarandra lika många skott, af
Den a8 Maj f. ra.
343
hvilka lika manga träffa, blir följden, att linieflottan får sina
större och dyrare skepp och sin större massa af folk förstörda
lika fort, som den mindre flottan, och detta bör alltid
vara ett skäl för ett fattigt land att icke välja det dyrare
vapnet. För min del hyser jag ingen fördom eller förkärlek
för det ena eller andra vapnet, och vidhåller äfven
derföre den tankan, att hvad som ännu finnes i stora flottan
bör underhållas, för att undvika en för hastig öfvergång;
men att man icke vidare bör fortgå på den vägen för försvarssystemet.
Hr Cederschjöld: Då fråga nu är om ökadt anslag
till flottans exercis, och den siste talaren omnämnt skotttaflor,
erinrar jag mig i Carlskrona hafva för ett par år sedan
öfvervarit en målskjutning från fasta landet på en stor
tafla ute i sjön, hvilken målskjutning utföll på sådant sätt,
att jag önskade, det någon jemnförelse måtte anställas emellan
journalerna öfver målskjutningen der och härstädes, på
det någon förbättrad method för kanonernas riktning der
måtte utfinnas; ty ingen enda kula träffade taflan, åtminstone
i min närvaro.
StatsXJtsk:s utlåt. N:o 82 återremitterades.
IT. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
lomme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
II. Ex. tillkännagaf derefter, att, då valet af den i
io3 §. Reg.F. föreskrifna nämnd vid sisth riksdag varat från
kl. g om morgonen till kl. 8 om aftonen, H. Ex. ämnade
utsätta tiden för enahanda, nästk. Fredag d. 3o dennes skeende
vals början till kl. 8 om morgonen.
Företogs lill pröfning StatsUtsk:s d. 21 deniles på bordet
lagda utlåt. N:o 83, ang:de utgifterna under Riksstatens
5:te lmfvudtitel.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Den anmärkning,
jag har att göra vid 5:te hufvudtiteln, är icke särdeles väsendtlig
och kan måhända genom upplysning af någon bland
StatsUtskrs ledamöter genast besvaras. Utsk. har icke i betänk.
omnämnt någon förminskning på denna liufvudtitel,
men likväl i den åtföljande tabellen afdragit 5 r:dr 4° sk.
på anslaget till Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-academien.
Jag inser intet skäl för en sådan åtgärd, om ej för
att få en jemn summa; men ett slikt ändamål har ändock
icke vunnits, ty i stället för 1,552 r:dr 2.4 sk., som anslaget
förut varit, har det nu blifvit bestämdt till i,546 r:dr
32 sk., som jemväl är en ojemn summa. Det synes i alla
fall riktigare att för ett sådant ändamål snarare lägga till
några r:dr, än att borttaga dem; ty det kunde hända, att
Den 28 Maj f. m.
Vitterhets-academien så noga beräknat sina löner och sin
stat efter anslaget, att det af Utsk. föreslagna afdraget,
ehuru obetydligt det är, icke kan äga runi utan rubbning
i Vitterhets-academiens fastställda stat. Jag anser således
Utsk. icke hafva bort befatta sig med en dylik afprutning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afsigten med den
föreslagna förknappningen i Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-academiens
anslag har varit att få titelns slutsumma
i rundt tal, i enlighet med den princip, sorn blifvit angifven
i StatsUtskts betänk. N:o 78, att alla slutsummor böra,
så vidt det utan, betydlig rubbning kan ske, utgöras af runda
tal; och som det befanns, att Vitterhets-academien hade
några r:dr af sitt anslag odisponerade, ansågs lämpligast att
vinna ändamålet genom en obetydlig afkortning på detta
anslag. Det hade visserligen lika väl gått an att öka anslaget
med några r:dr; men dåAcademien hittills haft något
mera odisponeradt, och minskningen således synes vara utan
inflytande påAcademiens stat, hemställer jag, om det ej kan
vara skäl att bifalla Utsk:s betänk., hvilket jag för min del
tillstyrker.
Hr von Hartmansdorff: Jag finnér väl, att Frih.
Palmstjernas yttrande öfverensstämmer med den satsen, hfars
riktighet äfven jag erkänner, att titlarna böra sluta på runda
tal, och med StatsUtsk:s i allmänhet ådagalagda sparsamhet;
men jag hemställer, om det är skäl att vid ett så litet
anslag sora det ifrågavar., hvilket derjemte angår den intellectuella
odlingen, göra några sk:rs förknappning, och om
det ej är bättre att lägga till än att taga ifrån, hvilket synes,
för så ringa summa och mot en dylik inrättning, vara
R. .St. ovärdigt. Jag yrkar på grund häraf återremiss af
betänk.
SlatsUtsk:s utlåt. N:o 83 blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 21 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 84; ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
6:te hufvudtitei.
Frih. Lagerbjelke, Joh.: Jag anhåller om återrémiss
af StatsUtsk:s betänk., rör:de 6:te hufvudtiteln, på de
grunder, som jag redan anfört under discussionen af Utsk:s
betänk. N:p 78, eller det s. k. princip-betänk. Ang:de det
anslag, som Utsk. föreslagit att på stat uppföra till ersättning
för den centonal, sorn hittills tillfallit AffliralitetsKrigsmanscassan,
har Utsk. yttrat, att dessa medel år 1831 uppgingo
till omkring 4,5oo r:dr, och på sådan grund föreslagit
ersättningen till detta belopp; men jag har redan förut upplyst
att, efter medium af 5 år, AmiralitetsKrigsmanscassans
andel af centonalen uppgått till 5,100 Y:dr och något der
-
I) c n 28 Ma j f. m.
öfver, samt alt nassan haft förhoppning att, då den tunar,
personalen af Flottan, hvilka tjenst vid f. d. armeras Holla,
afgår samt andra i deras stalie inträda i tjenst, en ytterligare
tillökning i dessa medel af 4oo r:dr årligen kommer Amiralitets-krigsmanscassan
till godo; hvadan jag anser 55oo rrdr
vara den summa, som rätteligen bör på stat uppföras såsom
ersättning till Amiralitets-krigsmanscassan för centonalen.
Ilr von Troil, Emil: Jag har icke förut kommit alt
fästa någon uppmärksamhet vid detta betänk., ang:de 6:te
lmfvudtiteln. Jag finner nu, att Utsk. föreslagit centonalens
öfverflyttning på bevillningen, och deremot har jag ingenting
att invända, så framt ett tillräckligt anslag i stället på
stat uppföres; men det är angeläget, att lietta anslag delas
i a:ne delar, eller i ersättning för den centonal, som utgått
enligt författningarna före och efter år 1811. Anledningen
härtill är den, att den äldre centonalen delas mellan Wadstena
krigsmanshus och Amiralitets-krigsmanscassan; men den
nyare centonalen, som utgår efter 1811 års författning, ingår
odeladt till Wadstena krigsmanshus, och om nu ersättningen
för hela centonalen bestämmes i ett enda anslag,
skulle vederbörande auctoriteter sakna grund för dess fördelning
emellan de begge cassorna. Jag anhåller derföre, att
Utsk. måtte särskildt upptaga, hvad centonalen utgjort för
hvardera cassan och fördela anslaget derefter.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus, förenade sig med Hr
v. Troil.
StatsUtskrs utlåt. N:o 84 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 21 dennes
på bordet lagda utlåt. Nro 85, ang:de Riksstatens y:de luifvudtitel,
blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. a t dennes på bordet lagda
utlåt. Nro 86 i fråga om utgifternas reglering under Riksstatens
8:de hufvudtitel.
Frih. Hjerta, Gust. Adolph, uppläste följande:
Af StatsUtskrs utlåt, i fråga om utgifternas reglering under
riksstatens 8:de hufvudtitel finner jag med ledsnad, att
Utsk. afstyrkt den af mig väckta motion om anslag för stohållningar
i Riket, och då anledningen till denna Utskrsåsigt
måste härleda sig derifrån, att jag icke nog tydligt framställt
det verkliga behofvet af denna nyttiga inrättning, tror
jag mig böra ytterligare detaillera detta ämne.
Att Sveriges hästafvel under sednare tider gått framåt,
är en obestridd sanning. Lika tydligt visar sig äfven statens
fördel af ett sådant förhållande vid jemnförelsen emellan de
summor, hvilka nu och för ett tiotal år sedan blifvit an
7
H. 44
Den 28 M a j f. m.
vända till inköp af utländska hästar, och som hos mig stadgat
den öfvertygelse, att en välbetänkt uppoffring å statens sida
för detta ändamål säkert skall återbära god frukt. Enligt
Ilr General Björnstjernas uppgifter i dess afhandling:
System för Sveriges hästcultur, utgingo utur landet
för icke längesedan årligen 4°°,ooo r:dr till inköp af utländska
hästar. Genom den af mig gjorda ofvanberörde motion
kan lätt beräknas, huru betydligt kostnaden för denna importartikel
vedan minskats; men den kan och bör alldeles
upphöra.
Behofvet af större vagns- och lux-hästar fortfar ännu
och forblifver fortfarande, så framt staten icke lemnär biträde
till deras producerande. Eastän beskälarnes antal i
landet ännu är långt ifrån tillräckligt, hafva likväl Under
sednare åren, genom ett ökadt antal hingstar, underhållna
dels å allmän bekostnad dels af enskilda personer, många
flera tillfällen blifvit beredda allmänheten att erhålla stobetäckningar
af starka och goda hingstar, hvarföre också hästafvclti
i mån deraf tilltagit; men för att erhålla stora och
till förenämnde behof passande hästar, fordras äfven, att de
betäckta stoén skola äga dessa egenskaper, hvilket genom de
föreslagna stohållningarna med säkerhet skulle vinnas. Enligt
planen för dessa stohållningar skulle, för den ringa statskostnad
af 5ooo v:dr, minst 100, men troligen nära 200 inmönstrade
stora, starka och välbildade ston underhållas och
årligen betäckas af äfven inmönstrade ädla hingstar, hvarefter
100 å i5o föl hvarje år kunna påräknas.
Landets behof af större hästar skulle, efter all anledning,
derigenom blifva fyldt, och om äfven framdeles några
få hästar kom me att importeras, är jag dock förvissad, att
exporten skall blifva vida större, helst säkerligen de flesta af
dessa stohållningar snart skulle utbilda sig till små privata
stuterier, utan att derföre ådraga staten större kostnader;
hvarförutan en ytterligare förmån äfven vunnes derigenom,
att 20 st. ädla beskälare blefve i landsorterna underhållna
och för betäckningar tillgängliga.
På det högsta önskar jag, att StatsUtsk., med afseende
å hvad jag nu ytterligare anfört, måtte dela min öfvertygelse
om det allmänt gagneliga af ifrågaställa inrättning, i hvilket
fall jag är säker, att Utsk. skall finna och anslå medel
till ett så productivt ändamål.
Jag anhåller örn betänk:s återremitterande och att dessa
anmärkningar få detsamma åtfölja.
Frih. Toll, Gust. Phil., anförde skriftligen:
Som jag haft äran inför H. R. o. Ad. anföra de grunder,
hvarpå jag ansett mig böra understödja den af Frih.
Hjerta väckta motion, rör:de anslag på stat för Sveriges stora
behof af ett ordnadt system genom stohållningar, med hänsigt
å tillgången på inhemska remonter såväl för cavallen- som
artillerivapnen, och jag redan trott mig finna denna ange
-
Den jS Maj f. m.
lägenhet sä uti allmänna opinionen understödd, att intet tvifvel
kunde hos mig uppstå, det StatsUtsk. skulle behaga bestämdt
afgöra, huru medel härför må blifva tillgängliga,
vöre det måhända nu fruktlöst att ytterligare upprepa dessa
skäl derför, som icke blifvit ansedda förtjena det af mig önskade
StatsUtsk:s närmare afseende. Jag framstår derföre nu
icke med ytterligare påyrkande häraf, men anhåller att vid
åt erremissen reservationsvis få hafva äran upplysa:
Af alla länder finnas få, som i jemnförelse till Sverige
kunna visa en såyäl lili fälttjenst sorn alla nödiga behof
användbar hästrace (då den ändamålsenligt åter upphjelpes),
hvars speciella egenskaper af ihärdighet och kraft samt oömhet
(att jag så må benämna dess organism), såsom uthållande
fatiguer, bivuaker, ombyten af foder och behandling på
ett sätt, som för den practiska erfarenheten ensamt är möjligt
att besanna. Att dessa hästar för att vara fullt tillförlitliga,
för att vara af ren inhemsk stam, icke afkomlingar
(hvilket dock ännu ofta är händelsen) af de utifrån icke ensamt
genom tullar (detta sker minst) utom på mångå vägar
inkommande ston, hvilka från Danmarks och Norra Tysklands
stuterier utgallras och oss påföras, till oberäknelig skada
för vår industri, att vi derför icke vilja sjelfva uppföda
hästar, och för racen, att de deraf fallande afkomlingar blifva
till myckenhet oanvändbara. Om erfarenheten häruti
tillåter yttra sig sanningsenligt, om mitt varma nit att icke
kunna stillatigande se en allmän nationel vinst genom bristande
behjertande eller rätt kännedom gå förlorad, den staten
borde i denna näringsgren gifva sig sjelf; om, säger jag,
(nan icke ens ville ännu finna, att det vi ännu inom oss
sjelfva äga af repa mödernestammar (och säkrast bland allmogens
oblandade, fast mindre hästsfag) är det yppersta medel
lill upphjelpande af denna vigtiga näringsgren, om hvilken
tänkvärda artiklar redan i utländska journaler stå att
inhemta; så nödgas jag, såsom följd af allt livad jag vid föregående
riksdagar haft äran offentligen yttra, såväl som hvad jag
af trycket vågat resp. allmänheten meddela afår 189,6, reservationsvis
äfven här förklara: att Sverige, enligt min tro, på inga
andra vilkor än inhemsk remontering kan underhålla sitt cavallen,
ehuru fåtaligt det än är; ty dess förläggning i reserverna,
under det manskapets tid upptages med uppassning
och skötsel af svaga och förderfvade hästar, skulle blott öka
kostnadsbördan a? en arme', i fält och illa motsvara den
vigtiga bestämmelse att till hastiga och afgörande expeditioner
kunna när som helst och hvart som helst afgå.
Jag ansåg obehöfligt att deltaga i discussionen, rör:de äfven
afsloget anslag för nödiga exercisinrättningar vid indelta
cavallerierna; genom II. Ex. Hr Gen.Adjutanten för Armeen
har det blifva tillräckligen visadt, huru vinga staten utgjort
för ernående af caval leri vapnets exercisfärdighet, i del att
anslaget för 3:ne regrters exercis-squadroner blifvit fördeladt
348
Den 28 M a j f. m.
på tle öfriga för att dermed vinna någon elementarbildning
åt alla, och den i vårt cavallerivapens hjerta oell minne
odödlige stiftaren af dessa exereissqvadroner har sjelf ådagalagt
ändamålet med denna inrättning, icke allenast afseende
truppens högre färdighet i sin exercis, utan äfven fördelarna
för de rustande och landet i allmänhet, att på detta vis
bibringa deri oundgängliga hästbehandlings-instruction hos
folket, utom hvilken man, äfven med yttersta graden af exereisfärdighet,
ändå svårligen kan bibehålla sig länge uti brukhart
skick. Detta ändamål har, enligt min tro, gått mycket
förloradt just genom behofvet att fördela anslaget, så att
alla måst åtnöjas med en liten del deraf. Exereissqvadroner
på i, 2 eller 2-j månader, sedermera likvist 3:ne, hafva
deraf varit följden, och principen att antaga Danska rernonter,
såsom lätt-tämda och minst besvärliga att på kort tid få
färdiga till exercis, blef snart allmän; och grundläde detta
den utvidgning i trafik af Dansk hästhandel, hvilken nästan
borttog denna industrigren i Sverige. Såsom följd af dessa
kortare tider och tillfälliga ansträngningar inträffade stundom
ymnigare afgång, och missnöje med denna nyttiga inrättning
spordes såväl från befälets sorn rusthållares sida; man
satte till och med i fråga att kunna begära dess upphörande,
då man ensamt vilie gifva skulden härför åt inrättningen,
oell icke åt det rätta hållet, som var statens otillräckliga
medel och hästarnas ovana vid ansträngningar.
Af sådan anledning uppmanades jag att begära
det afseende åt vår inhemska remontering, som den af anförda,
så högst vigtiga orsaker förtjenar, samt att önska, det
genom våra cavalleriskolors ändamålsenliga inrättande vi ma
vinna tillfälle att sprida de insigter och den kännedom om
hästbehandling, som icke finnes hos nationen och är behöflig
för näringsgrenens upphjelpande. I följd af delta kan
jag icke tveka i den tro, att landet äger rättighet att varda
underhjelpt af staten i denna sin allmänna -angelägenhets
ordnande, hvarföre jag icke kan annat än anse målet mindre
hörande till allmän oeconomi, än såsom statens skuld
till nationen och sina cavallerivapen, från hvilkas nedsättande
i nuinmerantal och derigenom minskade remonteringsutvägar
det ensamt varit staten i penningevinst tillkommet,
hvilket måhända äfven, som missräkning, borde till någon
ringa del härigenom återställas.
Gr. von Fersen, Hans: Jag uppträder icke för alt
orda om nyttan af anstalter till hästeulturen» befrämjande,
utan blott för att yttra några ord, som jag anhåller måtte,
i händelse af återreiniss, få åtfölja till Utsk. Jag finner af
nu ifrågayar. betänk., att Utsk. afslagit den delen af Frih.
Hjertås motion, åt hvilken jag helst skulle hafva önskat bifall,
nemi. den delen, som angår medel för utvidgning af
stohålhijugarna i Riket. .Derigenom skulle en stor del af
stuteriernas befattning kunna öfverlemuas åt enskilda, och
Sen a8 Maj f. ra.
349
erfarenheten har visat, att man icke ändamålsenligt kan
grunda ett lands hästafvel på de allmänna stuterierna ensamt.
Dessa böra blott hafva racens förbättrande till syftemål;
men för öfrigt mäste man uppmuntra enskilda att anskaffa
remonter och arbetshästar, ty först då skall ingen brist
i landet eller intet behof af utländska hästar förefinnas. Jag
anser på grund häraf, att Utsk. bör utfinna medel för utvidgning
af stohållningarna, såsom det lämpligaste sättet för
hästculturens befrämjande.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag förenar mig
med Frih. Hjerta och Gr. v. Fersen, ang:de nyttan af stoliåliningarnas
utvidgande; och i anledning af det tillägg, sorn
TJtsk. fogat vid sitt afslag i denna del, att nemi. Konungen
icke lärer underlåta att för detta ändamål anvisa medel på
9:de hufvudtiteln, vill jag blott uttrycka den önskan, attingen
antydning måtte göras om g:de hufvudtitelns användande
af Konungen på det sätt, Utsk. här föreslagit. Kär vi
komma till denna titel, skall jag närmare utveckla, huru jag
anser den icke böra belastas med stående anslag, som rätteligen
torde höra till nu förevar. 8:de hufvudtiteln.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: I Usta punkten,
rör:de fångars skjuts och underhåll, har Utsk, tillstyrkt en
und. skrifvelse, deri R. St. skulle uttrycka den öfvertygelsen,
"att K. M. i nåder lärer vara betänkt på att ytterligare lå"la
vidtaga sådana mått och steg, sorn sätta en gräns för
"denna utgiftstitels oafbrutna stigande långt utöfver hvad vid
"l iksstatens uppgörande beräknas.” Men mig synes olämpligt
att anhålla, det Konungen ville bjuda till att sätta en gräns
för stigandet af ett behof, som har sin grund i sjelfva författningarna
och icke kan undvikas, så länge fångarnes antal
fortfar att stiga. Snarare borde man derföre begära en
undersökning om de olyckliga orsakerna till det ständigt stigande
antalet af fångar och brott. Det är den allmänna roten
till det onda, som måste uppsökas och uppryckas; ty om
antalet af fångar fortfar att årligen tilltaga i samma månsom
hittills, skall man snart nog nödgas bygga hela städer för
att hysa dem. Kågon felaktighet i sjelfva samhällsinrättningarna
måste ligga till grund för detta förhållande, och således
skulle jag önska, att man hos Konungen begärde en ordentlig
undersökning om orsakerna till detta onda. För min
del tror jag dessa orsaker förnämligast ligga i bristande undervisning
för menige man och i bristande försorg om tillfälle
lill arbetsförtjenst inom församlingarna, i förening med
den alltför lätta tillgången på brännvin samt det lagstadgande,
som blott för försvarslöshet förvisar oskyldiga men^-  niskor till correctionsinrättningarna, der de danas till brottslingar.
På detta sätt skulle man gå till roten, för att få
det onda håfvet; men med den af Utsk. föreslagna skrifvelsen
uträttas intet, och jag anhåller derföre, på grund af
denna anmärkning, om återremiss af betänk.
35o
Den 28 Maj f. m.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Det är i anledning
af den siste värde talarens yttrande, sorn jag anser mig skyldig
att meddela några upplysningar. Den skrifvelse, StatsUtsk.
tillstyrkt R. St. att bifoga beviljandet af det förhöjda
anslag, sorn för fångvården blifvit äskadt, skulle ensamt hafva
föranledt mig att meddela dessa upplysningar, om jag icke
gjort mig till en pligt att, der det för ämnets afgörande icke
oundgängligen påkallas att yttra sig, spara R. o. Ad:s tid.
Men då den siste värde talaren nu yttrat sådana tänkvärda
saker i ämnet, som kunde kasta en tvetydig dager öfver
fångvårds-administrationen, anser jag mig böra visa det rätta
förhållandet af saken. Den värde talaren har med skäl
yttrat sin förundran öfver de ständigt ökade behofven för
1’ångvåvden och ganska riktigt trott orsakerna dertill finnas
i tilltagande brottslighet, hvilket ökar fångarnas antal. Äfven
jag tror orsakerna lika mycket härröra från brister i
våra författningar; rör:de folkundervisningen, ronde vården
och omsorgen om de fattigare fotkclassérnas sysselsättning
och utvägars beredande för deras bergning, samt tillståndet
med andra statseconomiska förhållanden, som från folknummerns
tillväxt. Denna sednare inflytelse i det beklagliga förhållandet
är emedlertid af natur att ej bero af några åtgärders
vidtagande, som kunna förekomma dess verkningar.
TJtsk:s föreslagna skrifvelse är således i detta afseende utan
ändamål, ty intet lands styrelse lärer hvarken kunna eller
vilja hindra folknummerns tillväxt. Denna måste anses sorn
en fördel, och frågan är blott att kunna gifva den en gagnelig
riktning, hvilket åter hufvudsakligen ligger i folkuppfostran.
Men jag återgår till frågan i det hela. Sedan uppå K.
M:s nåd. befallning redan 1817 och 1818 undersökningar i
länen blifvit anställda och committerade organiserade för utrönande
af förhållandet med den trängsel i fängelserna i allmänhet,
sorn då visade sig, befanns till följd af dessa undersökningar
nödigt att, jemte arbetscompagnierna i Carlskrona,
inrätta ett allmänt correcfionshus i Wadstena och
dessutom åtskilliga mindre i särskilda län, af hvilka det förra
eller correctionshuset i Wadstena började träda i verksamhet
år 1819, och de sednare successivt uppträdde. Men
då ändamålet äfven härigenom icke uppfylldes, utan utrymmena
ändock befunnos otillräckliga för behofvet, fortsattes
undersökningarna, efter hvilkas fulländande andra anstalter
ansågos nödiga. År 1825 beslöts, att, jemte utarbetandet af
en ny författning rör:de lösdrifvare, skulle en särskild concentrerad
styrelse öfver fångvården bildas, för att i möjligaste
mån bereda ett bättre förhållande inom fångväsendet.
Denna styrelse trädde i verksamhet år 1826, och efter den
för correctionsväsendet då uppgjorda planen hann man redan
1827 så långt, att två correctionsanstalter utom hufvudstaden
anlades. Orsaken, hvarföre man valde denna lo
-
Dea a8 Maj f. ra.
cal, var dén, att då i planen ingick syftesmålet att alltid
kunna sysselsätta denna vådliga massa af syssellösa menniskor,
blef det oundgängligt att söka sådana localer, der enskilda
och allmänna industriens tillgångar kunde bereda tillfälle
till sysselsättning genom arbeten, för att på en gång
minska statens kostnader och gifva ytterligare drift åt denna
industri. Dessa inrättningar utvidgades sedermera beständigt
till år i832, och gjorde detta till ej obetydlig del med egna
krafter, d. v. s. med egna arbetare och användandet af arbetsförtjensterna
för fångarnas sysselsättning. En plan uppgjordes
redan 1826, hvaraf följden blef, att utom correctionsinrättningarna
här i Stockholm finnes en för mankön i Malmö
och tvenne för qvinnkön i Norrköping och Götheborg.
Ender tiden erfors en synbar tillväxt i fångarnas antal, till
följd af inträffade missväxtår och andra på dessa förhållanden
verkande omständigheter, hvilket föranledde styrelsen
att härom slutligen i832 göra anmälan hos K. M., jemte
föreslående af vissa provisoriska åtgärder till förekommande
deraf, att icke ett alltför stort tillopp af fångar skulle göra
alla anstalter för deras förvarande otillräckliga. K. M. lemnade
härtill nåd. bifall, men anbefallde tillika Fångstyrelsen att inkomma
med ytterligare föi-slag, huru utrymme och sysselsättning
skulle kunna vinnas för den ökade massan af fångar. I
anledn. häraf ingick Fångstyrelsen i vidsträcktare undersökningar
i afseende på det långvariga tillståndet af en beständigt
växande fångnumerär, och återgick med sina forskningar
ronde fångantalets förhållande till folknummern till det år,
hvarifrån någorlunda fullständiga fånglistor funnos att tillgå,
eller år i8i3. Resultatet häraf utvisar, att år 1S13 utgjorde
fångnummern 1,774 personer på en folknummer af
2,43o,ooo, d. v. s. en fånge på i,3g2 fria; att år 1825 utgjorde
fångarna ett antal af 3,748 på en folknummer äf
2,771,252, d. v. s. en fånge på 740 fria; att år 1827 fångarna
voro 4?17a pä en folknumerär af omkring 2,795,000,
d. v. s. en fånge på 670 fria, och att år 1833 fångarnas
antal steg till 4>Soo på en folknummer af 2,934,000, d. v. s.
en fånge på 652 fria. Hade fångarnas antal under denna
tiden endast stigit i samma förhållande som folknummer!),
så hade de, i förhållande till proportionen 1813, år 1825
bort utgöra endast 1,990, år 1827 endast 2,007 och år i833
endast 2,100. Man kan således häraf sluta, att foiknUmmerns
tillväxt icke är enda orsaken till det Ökade fångantalet,
utan att äfven andra orsaker dertill måste finnas.
Dessa ligga visserligen utom området för Fångstyrelsens befattning,
till hvilken endast hörer att hafva tillsyn öfver
fångarnes vård, säkerheten om dem och, så vidt densamma
sådant kän åstadkomma, besörjandet att de må tillbörligen
sysselsättas, hvilket sednare kan med fullkomlig visshet anses
såsom ett vilkor för deras moraliska förbättring. I följd
af dessa undersökningar och deras resultater uppgjorde och
35a
Den a8 Maj f. m.
bifogade Fångstyrelsen dem med ett und. förslag tidigt förlidet
år, åsyftande det ökade fångantalets ytterligare lämpliga
förvarande och sysselsättning. Detta förslag innehåller,
att arbetscompagnierna i Carlskrona skulle ökas med 2.5 man
på hvardera compagniet, att pionnier-compagnierna vid Carlsborg
likaledes skulle ökas med 5o man på hvardera compagniet,
och slutligen att en arbetscorps af 200 man här i
Stockholm skulle uppsättas för att arbeta på flottans härvar.
varf. Detta förslag har blifvit meddeladt vederbörande
auctoriteter, och befälhafvande Amiralen i Carlskrona
har ingått i detaillerna deraf, hvarvid det blifvit visadt, att
de å Kungsholmen förlagda 2tne arbetscompagnier, som under
ett förtjenstfullt befäls uppmärksamma tillsyn och ledning
utfört fästningsarbeten, hvilka för soliditet, skönhet
och lindrig kostnad icke öfverträffas någorstädes, icke kunna
ökas, hvaremot de 2:ne i staden förlagda arbetscompagnier
kunna ökas med 25 man hvardera, under vissa nödiga
vilkors iakttagande. Hvad deremot tillökningen af pionniercompagnierna
beträffar, har den mött oöfvervinnerliga svårigheter.
Pionniererna uppgå i-edan till 3oo man, den numerär,
hvaruppå de äro grundade, och förslaget har således
befunnits i denna del icke kunna utföras, enär antalet redan
är så nära uppfyldt, som utrymmet medgifver. Det
återstod således blott arbetscorpsen här i Stockholm. Dervid
föresåg Fångstyrelsen angelägenheten att i denna corps
icke intaga brottslingar, och föreslog derföre, att endast sådana
lösdrifvare, som för bristande försvar försändas till
correctionsinrättningarna, skulle, så vidt de dertill hade
kroppslig duglighet, anställas vid nämnde corps, medelst frivillig
capitulation från 3 till 6 år. Men äfven här hafva
svårigheter mött. Flottans befäl har visat åtskilliga betänkligheter,
af hvilken anledning Fångstyrelsen, deröfver hörd,
modifierat sitt förslag och derefter ånyo ingifvit det till K.
M., som i nåder deröfver velat inhemta Storamirals-embetets
und. utlåtande.
Dessa ärö de mechaniska åtgärder, som blifvit vidtagna
för ätt minska det onda; men lika med Hr Cederschjöld bör
jag förklara, att mina fleråriga eftersinnanden öfver dessa
ämnen öfvertygat mig öm angelägenheten af att jemte motarbetandet
af de menliga verkningarna, som allt mer och mer
visa sig af brottslingars och fångars tillväxt, äfven må
motarbetas detta ondas ursprung, som ligger i ett vanvårdadt
menniskolynhe och i otillräckligt eller oriktigt regleradé
samhällsinstitutioner, som dermed äga gemenskap. I detta
afseende har Fångstyrelsen varit angelägen att tillse, afhvilka
samhällsclasser fängelserna befolkas, och man har härvid
funnit, att sedan år 1825$ då den för armeen nyttiga författningen
utkom, att ingen får dömas till krigstjenst, har
den förut médgifnä iltvägen för lösdrifvares afsöndring från
fän
-
Den 28 Maj f. m.
fängelserna, medelst insättande i värfvade reg:terna upphört.
Delta i förening med den noggrannare disciplin, som numera
i armeen blifvit införd ,och som jag är långt ifrån att ogilla,
att nemi. soldaten för mindre förseelser utstrykes ur regtternas
rullor, bidrager betydligen till fångantalets ökande, och
hvilket i det bela utgöres å fäslningsfängelserna och de correctionella
förvaringsanstalterna med -1 af f. d. soldater.
Dernäst kommer tjenstehjonsclassen, som uppgår till nära nog
samma belopp. Orsakerne härtill äro visserligen flera, men
deribland torde förnämligast kunna räknas en växande fåfänga
bos denna folkelass, sorn gör, att inga vilkor anses tillräckliga
och som föder motvilja att tjena och vara beroende
af andra, hvaraf följer sysslolöshet, fattigdom, kringstrykande,
brott och correctionshus. Den 3:dje folkclassen, som hufvudsakligen
upptager fängelserna, är handtverksfolk, hvilka
i samma mån derstädes ökats, som fabriksarbetarne minskats,
sannolikt deraf, att de sednare vårdas och sysselsättas af deras
husbönder på ett berömvärdt sätt. Denna dass uppgår
till nära af liela fångantälet, och man kan med skäl draga
den slutsats häraf, att våra författningar rörrde handtverkerierna
icke äro rätt enliga med den vård om personernas
moraliska vård, som vöre önsklig. Jag fruktar, att våra
skråförfattningar, som sätta lärgossen i alltför mycket slafveri
och gesällen i alltför mycken frihet, bidraga att göra
den i afseende på tillsyn och uppfostran i allmänhet vårdslösade
lärgossen till en rå och okunnig gesäll, ett tillstånd,
så mycket farligare, som den sednare äger en, snart sagdt,
oinskränkt frihet att göra skuld hos sin mästare och strvka
landet ikring. Till samma olyckliga följder, som om tjenstehjonsclassen
är nämndt, leder detta förhållande. För öfrigt
kan man tillägga såsom varande bland de speciellare orsakerna
till fångnumerärens tillväxt utöfver folkmängden, att
den sednare utvecklar sig i starkare proportion bland den
fattigare classen; och att följden häraf blir ökadt oeconomiskt
obestånd,.moralisk och pliysisk vanvårdnad om det uppväxande
slägtet måste vara ovedersägligt. Af stort inflytande
skulle det således vara, om i folkskolor riktigare begrepp
om skyldigheter emot föräldrar och andra menniskor Klefve
inplantade, och jag tillägger, framför allt kärlek till arbete
och upplysning derom, att det rälta oberoendet består uti
alt kunna berga sig sjelf. En obestridlig sanning, som äfven
vid correctionsinrättningarna ådagalägges, är det, att en
persons sysselsättning, äfven mot hans vilja, slutligen invänjer
honom vid lust för arbete och vänjer af med manga oarter
och skadliga böjelser.
I den önskan, StatsUtsk. framställt såsom föremål för
en underd. skrifvelse, är således ganska mycket sagdt i få
ord; men svårt torde det blifva att bereda sådana anstalter,
som mota det onda i sjelfva roten. Ilar har väl blifvit an7
H. 45
354
De» a8 M ’i j f. m.
märkt, att correctionsinrättningarna skulle bereda en sådan
verkan på fångarna, att de derstädes snarare danades till
brottslingar iin förbättrades. Häröfver är åtskilligt att upplysa.
För det första låg det utom möjlighetens gräns att
vid en så hastig förändring med utrymmet för fångar, som
här erfordrades, då inrättningen vid Långholmen jemte de
öfriga fång vårdsanstalterna anlades, och som föranledde till
en utvidgning från utrymme för 1600 fångar till utrymme
för 3ooo, att i constructionen af fängelserna gå så systematiskt
tillväga, som önskligt varit. Hvarken statens tillgångar,
som annars skulle hafva medtagits till mångdubbla kostnader,
eller faran för allmänna säkerheten medgåfvo annan
utväg, än att söka förena de begge correctionssystemerna
af fångars gemensamhet och deras ensamhet. Häri ligger ej
heller någonting så förkastligt, som man vanligen föreställer
sig; ty man får härigenom tillfälle att, genom fångens flyttning
från den ensamma cell-lefnaden till de gemensamma rummen,
och den frihet, som deraf följer i utbyte mot tvånget
af en beständig enslighet, bilda en pröfningsgrad, der man
ser, huruvida fången tål vid den fullkomligare gemensamheten
i det fria lifvet, utan att för snart återfalla i dess frestelser.
Den tvungna stillheten och det slutligen undergifna
lynnet, som följer af en långvarigare enslig inneslutning, utan
frestelser och utan förströelse, är en sträng pröfning, men
bereder ofta en konstlad förbättring, en förbättring till utseendet.
Utgången från detta extremare tvång till den motsatta
extremiteten, friheten i samhället, är en nog stark öfvergång.
En gradation emellan dessa är således icke utan
behof och utan nytta. Våra fordna författningar hafva icke
heller med personers insättande på correctionshusen afsett
moralisk förbättring, enär man ditskickat personer, som några
dagar derefter kunnat åter uttagas, om än de varit aldrig
så våldsamma eller oförtjenta af friheten. Olägenheterna
häraf har man satt på styrelsens och correctionssystemets
räkning, och icke på lagarnas, som ensamt dertill varit
skulden. Sådana missförstånd äro ingalunda ovanliga, ty ingenting
tages lättare, än att döma öfver det, man icke känner,
att döma till kärnan af skalet. Ändtligen har år i833
en ny författning rörrde försvarslösa personer hunnit utarbetas
och utkommit d. i Nov. Denna författning hvilar på
sådana grunder, som förena den under förvar hållna individens
lagliga rätt med en tydlig åsyftning af dess förbättring.
Fångstyrelsen har genom denna författning fått afgöranderätten,
huruvida en fånges Utsläppande kan anses farligt för
allmänna säkerheten; och den vägran till hans uttagande i
årstjenst, hvartill styrelsen i sådant fall blifvit berättigad,
grundar sig icke på godtycklighet, utan på förda journaler
öfver fångens uppförande och af honom sjelf erkända begångna
förbrytelser. Fångstyrelsens beslut är dessutom underkastadt
K. M:s nåd. pröfning, och fångstyrelsen har såle
-
Den 28 Maj f. ra.
35i
des ej fatt större magt än andra polisstyrelser. Det är att
hoppas, att denna förändring skall bidraga till goda moraliska
verkningar inom correctionsväsendet. Ett betydligt antal
correctionshjon hafva emedlertid under den förflutna tiden
blifvit utreqvirerade, och mången jordägare och husbonde
har på detta sätt fått sin åker skördad och sina byggnader
uppförda för en ringa penning, hvilket i annat fall
uteblifvit. Proportionen af dem, som åter inkommit på correctionsinrättningarna,
har bland mankön varit , hvilka dels
för bristande försvar, dels för begångna brott förlorat friheten;
och då de utgångnas antal närmar sig 1200 sedan 1826
endast från Långholmen, så synes detta resultat just ej böra
gifva anledning till fasligen ökade anspråk i den vägen, ty
fåfängt må man af alla begära en fullkomlig garanti, att invanda
brottslingar icke möjligen återfalla i brott och särdeles
de slag deraf, hvartill anlagen stundom ligga i menniskonaturen;
sådant är förhållandet i. alla länder. Dessa anlag
kunna svårligen utrotas genom annat än uppfostran och någon
omvårdnad, och någon gång icke heller med dessa medel.
Hvad kostnaderna för ifråga var. anslagstitel beträffar,
äro de visserligen betydliga; men om man beräknar underhållet
för 4^oo fångar, och dertill lägger administrationskostnad,
sjukvård, bevakning, transporter, reparationer och byggnader
vid fängelserna, skall man finna, att med endast 12
sk. på hvarje fånge om dagen, hvilket nära nog kan antagas
motsvara dessa omkostnadsartiklar, uppkomma vida större
utgiftssummor än de, som å 8 hufvudtiteln äro för ändamålet
uppförda. Correctionsinrättningarna hafva emedlertid
i detta hänseende beredt staten betydliga besparingar, ej
blott genom inkomsten af allt det arbete, som för enskilda
blifvit förrättadt, och hvilket gifvit en bruttoinkomst af
i65,ooo r:dr b:co, hvaraf 70,000 r:dr användts till fångars
underhåll, 80,000 till fängelsebyggnader och i5,ooo i och
för arbetenas gång, utan äfven genom ganska betydliga byggnader,
som med stor besparing i arbetskostnad blifvit uppförda,
och på hvilka mera än 600,000 fångdagsverken blifvit
använda.
Högst nödigt är emedlertid, att andra utvägar för det
hotande onda vidtagas, än dess lämpliga emottagande. I
sin grund måste det hämmas, likasom, då en härjande farsot
hotar slägtets physiska förstöring, man icke nöjer sig med
sjukhus, utan föreskrifver äfven nyttig diet för de friska,
så att de förvaras emot smittan.
Hr Cederschjöld: Utsk. har för saltpeternäringens
upphjelpande tillstyrkt ett oförändradt anslag af ig4,ooor:dr.
Jag anhåller i anledning häraf få göra den ytterligare erinran,
att Utsk. måtte taga i närmare öfvervägande de anmärkningar,
jag förut gjort i detta hänseende, och tillse, 0111
ej någon åtgärd kan vidtagas för att tillvägabringa någon
minskning i detta anslag, åtminstone småningom.
356
Den 28 M a j f. m.
Gr. Cronhjelm, Otto An".: Jag anhåller att vid
den punkten, som angår anslaget till fångars skjuts och underhåll,
få göra den anmärkning, att Utsk. ej måtte beräkna
summan för lågt, emedan hvad som åtgår i allt fall måste
till följd af allmänna författningar utgå, och om anslaget
upptages för lågt, så att det i sjelfva verket går derutöfver,
uppkommer brist, till hvars fyllande Regeringen måste berättigas
att taga af öfverskotten, hvilket jag önskar så mycket
som möjligt måtte undvikas. Det synes derföre bättre
att i afseende på detta anslag bestämma det efter medium af
sista årens utgifter, än efter K. propos. Vid 1818 års riksdag
bestämdes detta anslag till y5,ooo r:dr; men utgifterna
under de 5 påföljande åren uppgingo till 202,000 r:dr, i anledning
hvaraf Konungen väl vid i8?.3 års riksdag begärde
förhöjning, men tog icke medelförhållandet af de föregående
åren till grund, utan inskränkte sin begäran till 120,000 r:dr.
Utgifterna under de påföljande åren öfverstego äfven nu ganska
betydligt detta nya anslag, och vid 1828 års riksdag begärdes
derföre ytterligare förhöjning, dock endast med 4o,000
r:dr, och nu visa sig utgifterna hafva uppgått till nära 3oo,000
r:dr årligen. Således hafva, efter hvarje förhöjning i anslaget,
stora summor ändock fattats till följd af alltför låg beräkning,
och deraf har nödvändigheten uppstått att taga fyII—
naden af öfverskotten , emedan dessa utgifter äro af den natur,
att de måste utgå. Det är på denna omständighet, som
jag velat fästa Utsk:s uppmärksamhet, och i anledning hvaraf
jag anhåller om återremiss af betänk. Men då jag nu har
ordet och förut tagit kännedom af Fångstyrelsens före riksdagens
början till K. M. afgifna interessanta betänk., begär
jag att vid det sakrika anförande, som vi nyss hört af Fångstyrelsens
chef, få bifoga några anmärkningar såsom uttryck
af min enskilda tanka rör:de systemet för fångars behandling
i allmänhet. Jag börjar härvid med den förklaring, att
jag gerna biträder beviljandet af nya anslag åt sådana inrättningar,
der Frih. Åkerhjelm är chef, emedan jag hyser
fullt förtroende för denna chef. Det linnes icke heller någon,
som ej gör rättvisa åt Frih, Åkerhjelms nitiska sträfvande
att pä philantropiskt sätt bringa brottslingar till nyttiga
medlemmar i samhället; men väl har jag hört sjelfva
systemet klandras, och jag tror äfven, att någon ofullkomlighet
vidlåder det. Om det är ett factum, att fångarnas antal
tillväxer i vida större proportion än folkmängden, att
allmänna säkerheten nu är mindre skyddad än förr, att kostnaderna
för fångvården äro i ett beständigt och betydligt
stigande, och att fattigt folk finnes, som framför fattigdomen
och nöden föredrar den frikostiga behandlingen på correctionsinrättningarna;
så vågar jag hemställa, örn icke i systemet
ligger någon felaktighet. Jag fruktar, alt det vackra
i philantropien gör, alt man förbiser menskliga naturens brister,
och att dessa icke kunna afhjelpas på detta sätt. Jag
Den 28 Maj f. m.
357
har sjelf besökt correctionsinrättningarna och tagit närmare
kännedom om den i Malmö, der jag förlidet år uppehöll
mig endast för detta ändamål; och jag fann väl en sträng
tillsyn, en omtänksam vård och en rådande flit vid alla handarbeten,
men jag såg tillika i de stora arbetssalarna lifstidsarrestanterna
i fullt samtal med mindre brottslingar, och ingen
skillnad gjord emellan de särskilda slagen deribland. Jag
vill tro, att detta härrör från ett mera inskränkt utrymme;
men följden af denna sammanblandning är dock , att de mindre
vanartade fångarna blifva här uppfostrade till grofva
brottslingar. Jag såg äfven cellerna — en inrättning, som
väl rätteligen åsyftar att betaga brottslingen allt sälskap och
ali förströelse —, och de funnos vara afdelade med plankor,
så att conversation med lätthet kunde äga rum emellan
10 celler. Jag lemnar derhän, huruvida ändamålet vinnes
på detta sätt; men efter Amerikanska correctionssystemet,
som man synes vilja tillämpa såsom typ, sammanblandas
ej brottslingar af olika slag, och der tillätes ej liela arbetssalar
att vara i samtal under bevakning af en enda post,
utan der ålägges fångarna en beständig tystnad, hvilket också
anses som det svåraste straffet och bland de mest verksamma
medlen att corrigera. Jag har velat nämna detta förhållande
vid inrättningen i Malmö, emedan det är allmänt
bekant, att personer, sorn insättas på correctionsinrättningarna
för försvarslöshet eller mindre förseelser, ofta begå grofva
brott, då de utkommit derifrån, och jag kan äfven citera
ett specielt exempel på följderna af olika brottslingars
associerande med hvarandra inom fängelserna. Vid ett af
våra värfvade compagnier hade en karl rymt, men blef fästtagen
och kom vid transporten hit åter att i 9 dygn sitta,
såsom jag vill minnas, i Westerås länshäkte, der han sattes
tillsammans med åtskilliga grofva brottslingar, och vid
majorsförhöret, som med honom anställdes, hade lian tillhands
en fullständig brottmålshistoria, huruledes han i Upland
begått ett gröfre brott, och han beskref dervid allt i
detailler, som äfven vid efterfrågan befunnos enliga med
förhållandet. Men under tiden hade jag genom enskildt
bref fått den underrättelsen, att karlen uppehållit sig i Norrköping,
och slutligen befanns, att han af dessa grofva brottslingar
i Westerås lärt sig hela historien för att få resa omkring
och finna medel att komma på fri fot. Man har äfven
exempel på personer, som i correctionsinrättningarna
lärt sig sedelförfalskning. Jag slutar för öfrigt med den anmärkning,
som jag, då chefen för Fångstyrelsen här är närvarande,
anser mig böra uttala, att jag tror allmänheten
hysa den farhågan, att correctionsväsendet behandlas efter
ett alltför liberalt system. Hvad Stockholm särskildt angår,
har jag väl isynnerhet hört klandras, att correctionsinrättningarna
blifvit förlagda vid hufvudstaden; men detta anser
jag för min del nyttigt, och stödjer mig på hvad erfaren
-
353
Den 28 Maj f. m.
heten visat, att nemi. arbete aldrig saknats för correctionsinrättningarna
här i Stockholm, då deremot den i Malmö
ej kan verkställa annat arbete, än för egen räkning. Då
correctionsinrättningen fanns i Wadstena, hördes deromkring
samma klagan som nu i Stockholm, och den skall höras,
hvarhelst dessa inrättningar förläggas; men lämpligast är,
att det sker vid stora städer. Jag anhåller om återremiss å
betänk., och att detta mitt yttrande får åtfölja till Utsk.
Frih. Åkerhjelm: Jag bör tacka Gr. Cronhjelm för
det han gifvit mig anledning att fullkomna den redogörelse,
jag afgifvit i förevar, ämne. Jag ber om R. o. Ad:s benägna
undseende för den tid derigenom borttages; jag skall i
möjligaste måtto spara den. Gr. Cronhjelm har ganska riktigt
anmärkt, att kostnaderna för fångvården beständigt
ökats, och att det vore bättre att öka anslaget till närmare
öfverensstämmelse med utgifternas rätta belopp, än att låta
utgifterna beständigt öfverskjuta anslaget. Orsaken till detta
beständiga stigande i utgifterna har jag redan antydt,
nemi. fångnummerns betydliga tillväxt; och afhjelpandet
häraf ligger utom Fångstyrelsens verkningskrets. Men en
annan orsak till dessa utgifter tillkommer äfven, och denna
är kostnaderna för en del af de många nödiga byggnader,
som under tiden blifvit uppförda för de correctionella fängelsernas
behof. Om man nu vill jemnföra fångantalet med
kostnaderna, skall man finna, att dessa sednare alldeles icke
varit öfverdrifna; ty om man för en fångnumerär af 4)5oo
endast beräknar det dagliga underhållet, i allt hvad som
rörer fångväsendet, till 10 sk:r på hvar och en, får man
upp en summa af utöfver 33o,ooo r:dr. Mera än hälften
af kostnadsbeloppen för dessa föremål gå genom andra
auctoriteter än Fångstyrelsen, I afseende på det system,
som följes vid correctionsinrättningarna, har Gr. Cronhjelm
fästat sig vid inrättningen i Malmö, af hvilken han sagt sig
hafva tagit närmare kännedom. Men denna inrättning är
änpu endast under utveckling och utgör förvaringsställe för
fångar af alla slag, så att sammanblandning af olika brottslingar
der icke kunnat i någon mån undvikas. Om likväl
K. M. skulle finna för godt att i nåder bifalla Fångstyrelsens
förslag till deportation för lifstidsfångar, hvilket öde
dock skulle tillerkännas dem såsom benådning, i fall de deraf
ville sig begagna, så skulle fängelserna vinna i utrymme
och den rätta af ali slags fungclassification kunna beredas,
den nemi,, alt classificera fängelserna, så att i hvart och
ett endast förvarades ett slag brottslingar eller förbrytare.
Fångstyrelsens, und. förslag afser detta ändamål, och om det
antages, kan man komma i tillfälle att bereda en classification,
som t. o, m. är bättre, än hvad man omtalar och lärer
vara förhållandet i Amerikanska Fristaterna. Detta har
också varit, som nämndt är, Fångstyrelsens afsigt; men annat
är afsigten, och annat utvägar till dess verkställighet.
Den 28 Maj f. ra.
Man måste derföre åtnöja sig att fortgå med modificationer
i systemet, och häri, äfvensom i våra strafflagar, ligga orsakerna,
hvarföre Fångstyrelsen gått tillväga på sätt som skett,
och hvarföre olika slag af fångar ännu äro förvarade i samma
fängelser. Jag bör likväl, i anledn. af Gr. Cronhjelms
anmärkning, att lifstidsfångar äro sammanblandade med mindre
brottslingar, erinra, att arbetet väl är gemensamt på
verkstäderna efter arbetsslagets natur, men fångarna bo och
äro tillsammans endast efter vissa classificationsgrunder. Hvad
åter tystnaden beträffar, som Gr. Cronhjelm tror icke vara
anbefalld, är föreskrift derom längesedan gifven, ehuru det
är möjligt, att måhända icke alla föreskrifter blifva nog
strängt iakttagna, helst vid inrättningen i Malmö, hvarest
den bevakande tillsynen är ringa för att ej öka kostnaderna,
och nödvändigheten att förvara alla slags brottslingar i
ett fängelse tvingat styrelsen att derstädes hys.a fr. o. m.
lösdrifvare t. o. m. lifstidsfångar. Sedan jag likväl lyckats
att äfven vid denna inrättning få anställda skickliga styresmän,
har jag anledning hoppas, att ingen skälig anmärkning
i denna del skall kunna göras. Beträffande deremot
cellernas construction och den omständigheten, att deras
skiljeväggar äro af trä, är detta en följd af den hastighet,
hvarmed correctionsinrättningen i Malmö måste uppföras,
och äfven deraf, att för hela denna högst betydliga anläggnings
beredande och utförande inga särskilda anslag blifvit
begärda eller erhållits. För att i celler, äfven med stenväggar,
förekomma, att cellisterna talas vid genom väggarna,
erfordrades en ständig bevakning i corridorernaj och
med den erfarenhet, jag vunnit om dylika bevakningars opålitlighet,
kan jag tryggt försäkra, att ytterligare bevakning
erfordrades på denna, för att förmå densamma att osvikligen
göra sin skyldighet. Svårt blefve då att bestämma, hvar
man slutligen skulle stadna i bevakningsväg, och lika svårt
att dymedelst försäkra sig om annat ändamål, än en betydligen
ökad administrationskostnad. På Långholmen har man
sett, huru fångarna bereda sig tillfälle till samtal genom
murarna och genom caloriferrören till öfra och undra våningarnas
cellister. För eldens bevarande, besparing af
ved, en jemn värmes och helsosam lufttemperaturs underhållande
äro dessa mechaniska eldstäder anbragta, Och de
svara förträffligen mot sitt ändamål. Men alla önskvärda
fullkomligheter kunna ej vinnas af någon menniskohand i
något land, om än derpå skulle göras aldrig så höga anspråk.
Yäl vore det dock, om de uppmärksamma personer,
som beskåda ifrågavar. inrättningar, hade någon ledsagare
vid undersökningen, som kunde upplysa förhållandet. Mig
skulle det vara ett nöje att i sådant afseende meddela alla
nödiga upplysningar, och jag tror mig vara i tillfälle att
kunna meddela dem så fullständigt, att all skälig anledning
till anmärkningar skulle försvinna. Jag har länge insett,
36?
Dea a8 Maj f. m.
att sammanblandning af olika slag af fångar utan tvifvel är
skadlig, intilldess den högsta classen upphunnits, från hvilken
correctionisten utgår i friheten och kommer i sammanblandning
med det fria samhällets medlemmar; men jag har
icke gjort mig den förhoppningen, alt alla brottslingar kunna
genom enskildt lefnadssätt eller annan behandling förvandlas
till redbara medborgare; ett sådant ideal af fullkomlighet,
sträckt öfver menniskonaturens förmåga, tillhör,
efter min tanka, blott der välmenta phantasien. Men om
något häraf kan vinnas genom en förbättrad fångvård och
en ändamålsenligare behandling af brottslingar, så är det
möjliga af mina önskningar vunuet, och jag har icke kunnat
begära alt komma längre. Om utaf de summariska resultaten
får slutas till de enskilda verkningarna, får jag upplysa,
att af de i tjenst utgångna correctionister, hvilka från
Långholmen endast utgöra sedan 1826 öfver 1100, -J:del
återkommit, dels i följd af begångna förbrytelser , dels för
bristande tjenst eller försvar. Det säges, att personer finnas
i så fattigt tillstånd, att de sjelfva önska sig in på correctionsinrättningarna
för det välstånd, som der råder. Jag
medgifver, att fångarna i allmänhet numera hållas bättre
och snyggare än fordom, och att denna förändring isynnerhet
är förhållandet vid correctionsinrättningarna; men då
deras dagportion, brödet inberäknadt, för qvinnorna icke
öfverstiger 5 sk:r, men väl derunder, och för karlarna icke
öfverstiger 6 sk:r, och då de arbeta från kl. Som morgonen
till kl. 8 om aftonen, torde svårligen detta med skäl kunna
kallas välstånd, och om så vore, är det åtminstone icke kostsamt,
om än fångarnas snygghet och friskare utseende till
en sådan förmodan skulle gifva anledning. Skulle emedlertid
dessa förhållanden betraktas såsom utmärkande en nog
långt sträckt philantropi, kommer den åtminstone icke att
inskränkas, så länge jag fortfar att hafva befattning med
dessa inrättningar; ty detta tillstånd är ett verksamt medel
att hos fångarna inplanta kärlek till snygghet och ordning, —
egenskaper, hvilkas saknad leder mången på förbrytelsernas
bana. Arbetsslagen förena fångar af olika slag i verkstäderna;
men de bo classvis, och om man icke anser de nu
uppgifna resultaten af det här möjliga correctionssystemet
nöjaktiga, torde man vid jenmförelsen med moralitetens tillstånd
i det fria lifvet, hvarifrån alla brottslingar och all
fängelse-befolkning kommer, beklagligen finna skäl att mera
oroa sig öfver det sednare, än öfver det förra. Jag anhåller,
att detta anförande jemte mitt föregående må, i händelse
af återremiss, åtfölja till Utsk.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 86 återremitterades.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Ulskts förslag
till R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de upphörande
-
Deri 28 Maj f. rii.
38i
flig af dé i norra länen af Riket utgående S; k. räfstetingspenningarnä.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne utlåtrn:
N:o 106. i anledn. af väckt motion 0111 anslag af allm;
medel för anläggning af en ny väg i Jemtland;
N:o 107. i anledn. af K; M:s nåd. propos. , ringrde utmynlningsgrunderna
för tillverkn. af kopparskiljemyntet;
N:o 108. i anledn. af väckt motion örn ett årligt anslag
till upprättande af sockenchartor;
Nro 10g. öfver väckt motion om anslag af statsmedlen
att användas till pris vid allm. täflingsöfningar;
N:o 110. i anledn. af väckt fråga om utfärdandet af ett
författning; att lius oell tomter i stad* som blifvit inköpta
för statens, landets eller ortens allm. behof, böra Utgöra enahanda
utskylder till staden, sorn för enskildas egendomar äro
stadgade;
Nro 1 r r. i anledn. af väckt motion 0U1 upplåtande af
rättigheten till strandvrak åt de härader, sorn angränsa hafskusten
;
N:o 112. i fråga örn fri dispositionsrätt till ekskog för
åboer på kronohemman och innehafvare af boställen;
Nro 113; i anledn. af gjorda förslag 0111 förändring i tiden
för mantalsskrifning och uppbördsstämmor saint för
minskning
i de sistnämndas antal;
Nro 114. i fråga om indragning till K. M. och Kronan
af ett till forss-styrmans-boställe anslaget hemman i Degerfors
socken af Westerbottens län;
Nro n 5. ang:de förändring i sättet för beräknandet af den
S. k. gewinsten å Kronans behållna räntor;
Nro 116. i fråga om utjordars beskattning;
Nro 117. i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St.;
ang:de afskrifn. af Upsala Academis skuld till Rlksg.cpnt. för
fett erhållet lån till fullbordande af det nya bibliothekshuset
i Upsala.
II. R; o. Adi åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protöcolli,
F, O. Silfverstolpe:
Onsdagen den 28 Maj 1834»
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades arne prot.-utdr. för denna dag f. ni.
Företogs till pröfning StatsUtskfs d. 21 dennes pä böf7
II. 46
36»
Dru aS M » j e. m.
det lagda ntlåt. N:o 87, ang:de regleringen af Riksstatens g:de
hufvudtitel.
Gr. von Rosen, Axel: Orsaken, hvarföre jag begärt
ordet, är att göra några anmärkningar vid StatsUtsk:s behandling
af Commercerådet Wijks motion om penningeanslag
för Chalmerska technologiska skolan i Götheborg. Jag kan
vid detta tillfälle ej underlåta att vara Utsi;, förbundet för
det att det erkänner vigten af denna inrättning, och äfven
är jag tacksam för det att Utsk. ej afslagit motionarens begäran,
ehuru det endast bifallit den på det sätt, att Utsk.
förmodat, det K. M. uti den tillökning, Utsk. på hufvudtiteln
föreslagit, skulle finna medel att göra anslag till den
ifrågavar. allmänt nyttiga inrättningen; men då Utsk. säger
i första meningen, att det saknar all närmare underrättelse
om inrättningens organisation, tror jag, att sådant härrör
derifrån, att Commercerådet Wijks motion ej varit så historisk,
som den bort vara. Detta gifver mig anledning att utbedja
mig R. o. Ad:s tålamod, då jag anser mig böra göra
en utveckling af ämnet.
Götheborgs stad har från långliga tider varit känd
för stiftandet af välgörenhetsinrättningar, jag medgifver det,
med mer eller mindre klokhet i beräkningarna; men i sin
tendens har den öfverträffa! alla våra öfriga släder. Bland
dessa inrättningar hafva äfven en slör del uppfostringsanstalter
blifvit grundade. En friskola finnes, som underhåller
600 å 700 barn; men så väl denna anstalt som
flera andra hafva frambringat omogna foster emot hvad
man åsyftat. Dessa barn lära sig en hel hop saker; men
vid 12 års ålder, då de skola utgå, kommer en stor
mängd af dem på oriktiga vägar. Föräldrarna kunna ej använda
dem hemma, utan en del går in i läror och en del
blifver dagdrifvare samt kanske till slut brottslingar. Jag
måste, utan att klandra orten, säga, att de, som gä i läror
hos handtverkare, få en bildning, som ej svarar emot den
föregående bildning de erhållit; de få sopa gatorna och springa
ärender. Detta behandlingssätt, i förening dermed, att
de ofta finna sig äga mera kunskaper än deras mästare, gör,
att de blifva sturska och någon gång brottslingar. Ett sådant
förhållande gaf anledning dertill, alt en numera afliden
man, hvilken, i afseende på hvad han uträttat, kunde kallas
en secular-menniska, Doctor Dubb, när Commercerådet
Chalmers, med hvilken han genom vänskap var nära förenad,
frågade honom, huru han skulle använda sin stora förmögenhet,
rådde honom att gifva hälften deraf till en slöj—
deskola, med vilkor, att den skulle stå under förvaltning af
Frimurarebarnhusets direetion. Den andra clausulen var,
att undervisningen alltid skulle blifva frivillig. Frimurarebarnhusdirectionen
emottog detta testamente och hade 12 års
processer, rör:de den summa, som skulle utgöra hans halfva
■förmögenhet. Capitalet utgjorde då nära 120,000 r:dr b:co.
Dm »S M .i j t. ra.
36)
Emedlertid var man villrådig i afseende på verkställigheten
af testators vilja, ty man visste knappt huru en slöjdeskola
skulle se ut; men vid samma tid blef Technologiska institutet
i Stockholm inrättadt och gaf oss ett lysande efterdöme.
Ett hus inköptes då, men kostade så mycket, ehuru
det ännu icke är alldeles färdigt, att numera icke återstår
mera än en fond af mellan 73 och 75,000 r:dr b:co, hvars
ränta är hvad man har att använda. Ett lyckligt val af lärare
gjorde, att då skolan för 5 år sedan sattes i fullkomlig
verksamhet, märkte man genast, att den var lyckad öfver
förväntan. Resultaterna hafva varit sådana, att Konungen
och Kronprinsen äfvensom åtskilliga vetenskap-män högligen
gillat, hvad som blifvit gjordt, såsom både ändamålsenligt
och med sparsamhet tilivägabragt. För det närvarande lemnäs
der undervisning uti mathematik, physik, mechanik,
chemi m. m.; men man förutser med skäl, att antingen skall
sjelfva fonden tillgripas, eller också måtte denna nyttiga anstalt,
hvilken är af den natur, att deri, jemte åkerbruksipstitutet,
är kanske en af de gagneligaste inrättningar i vårt
land, då den hufvudsakligen undervisar i de practiska yrkena,
till ganska betydlig grad inskränkas. K. M. var så nådig
och fästade dervid sådan uppmärksamhet, att han lofvade något
understödja inrättningen, hvilket han ock gjort med 600
r:dr. Nu är penurie, och man mäste minska antalet af elever,
hvilket nu är 63. På denna grund vågar jag göra mig
den förhoppning, att R. o. Ad. med välvilja omfattar denna
anstalt. Jag får tillägga, att på den korta tid, som inrättningen
varit organiserad, hafva åtskilliga ynglingar derifrån
utgått, hvilka kunnat åtaga sig att föra ångfartyg. Man äger
redan erfarenhet om inrättningens gagn. Den är ej numera
ett experiment. Om jag hade varit ledamot af Utsk., hade
jag, ehuru öfvertygad jag är om gagneligheten af Hr Nonnens
åkerbruksinstitut, icke refuserat att åt en inrättning,
sådan som slöjdeskolan i Götheborg, hvars gagnelighet man
redan erfarit, tillstyrka anslag, då man lemnat sådant åt
jordbruksinslitutet. Jag skulle således önska, att Utsk, ville
mera bestämdt bevilja ett anslag af om ej 7000, åtminstone
6000 r:dr. Jag slutar med att säga, att man då blir i tillfälle
att inrätta en grofsmedja och kan antaga 200 elever.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja den
återremiss, jag yrkar.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Vid StatsUtskrs nu föredragna
utlåt. N:o 87, ang:de regleringen af Riksstatens p:de
hufvudtitel, och i anledning af dess föreslagna statsanslag till
Degebergska landtbruksinstitutet, anhåller jag att vördsammast
få göra följande anmärkning.
Den stora och ingripande nytta, som ett åkerbruksinstitut,
hvarest både theoretisk och practisk undervisning lemnäs,
måste medföra, lärer af ingen tänkande åkerbrukare
kunna bestridas och synes mig så ögonskenlig, att jag tror
564
D c ii iS Maj c. m,
öfverflödigt att vidare utveckla den saken. Uti intet tand
äro dylika inrättningar så af behofvet påkallade som i Sverige,
der åkerbruket, i jemnförelse med andra länders, befinner
sig på en ganska låg ståndpunkt; — intet annat medel finnes
att bringa det till den höjd, som motsvarar tidens fordringar
och fäderneslandets sanna fördel. Utan öfverdrift
torde man kunna påstå, att i Riket sällan träffas inspectorer,
sorn äga ens medelmåttiga kunskaper i landthushullningen,
och likväl borde ingen förvaltare antagas, som ej
förskaffat sig grundliga kunskaper i delta yrke. Nöden är
likväl lag, och hitintills har det varit omöjligt att erhålla
dessa kunskaper inom Riket. Olyckliga följder af ett sådant
förhållande hafva, snart sagdt, i aila provinser visat sig;
»neri jag hyllar den förhoppning, att Rikets nu församlade
fäder och vise afhjelpa denna brist och åtminstone göra något
för åkerbruket, denna hittills af dem stjufmoderligen behandlade
näringsgren.
Att StatsUtsk. för det åkerbruksinstitut, Hr Eduard
Nonnen i Westergöthland ämnar anlägga, föreslagit ett anslag,
väntade jag mig visserligen, helst planen tili institutet
Synes lika ändamålsenlig, som Hr Nonnens rationella skicklighet
i detta afseende är allmänt känd ; men i öfverensstämmelse
med Hr Brukspatron J. Warnäs uti BorgareSt. väckta
motion tror jag, att ett enda institut för hela Riket är alldeles
otillräckligt. Utan att ingå i någon undersökning, ang:de
antalet af dylika behöfliga institut, tyckes mig, att alne
åtminstone till en början ovedersägligen äro af behofvet påkallade;
och af de skäl , sorn nedanföre vördsamt skola anföras,
synes mig Södermanland vara det mest passande landskap
för det andra institutets anläggande. En fond, af enskild
person lemnad och hvilken vid min ankomst till länet
utgjorde 18,0.0.0, men nu uppgår, till öfver 28,000 r:dr b:co,
är dock för ringa (synnerligast som testatorn, aflidne Commercerådet
Welanders förordnande ej medgifver någon thcoretisk
undervisning) för att dermed inrätta ett fullständigt
åkerbruksinstitut; och har derföre Södermanlands hushållningssällskaps
förvaltnings-utskott, under hvars speciella vård
fonden är anförtrodd, hos K. M. i underd. föreslagit, att af
fondens ränta ett practiskt åkerbruksinstitut må inrättas,
hvarest eleverna, utan kostnad för dem sjelfva, skulle erhålla
den practiska kännedom och färdighet, som fpr en sjelf arbetande
åkerbrukare äro behöfliga , nemi. i:o vana vid ihärdigt
arbete, så nödvändigt i detta yrke; 2:0 färdighet i alla
behöfliga slöjder samt alla andra Jandtmannagöromål; 3:o
förmåga att bedöma hvart och ett redskaps ändamål och, i
följd deraf, mest tjänliga construetion, rätta tiden, då hvarje
arbete bör företagas, samt arbetsfolkets riktiga fördelning
och användande yid detsamma; 4:° kunskap o,m påläggning
och utfodring af hvarje slags kreatur, tid befordrande af god
race, och högsta möjliga afkastning; 5:o. insigler om skogens
Den 28 Maj c. n).
365
— under närvarande förhållanden — mest ändamålsenliga
behandling, samt slutligen 6:0 någon kännedom i enkla räkenskapers
eller anteckningars förande.
K. M. har härtill gifvit sitt nåd- bifall, och ehuru det
är påtagligt, att detta institut, oaktadt sitt inskränkta syftemål,
bör blifva nyttigt, är det dock lika säkert, att en
större utsträckning skulle i vida högre proportion gagna det
allmänna, än skillnaden i den tillökta kostnaden, emedan t
det är långt vigtigare att bilda rationella åkerbrukare än
prac tiska.
Jag tror för öfrigt, att mera afseende bör göras derpå,
att ett sådant institut är väl beläget i anseende till de provinser,
som kunna anlita detsamma, än på klimatets skiljaktighet.
Anlägges ett sådant institut, såsom nu föreslaget
är, endast i ena ändan af Riket, så uppstå mångasvårigheter
för långt derifrån aflägsna provinser att sig deraf begagna,
och äfven den nytta ett sådant institut, i egenskap
af modellhemman, såsom exempel skulle kunna ipedföra,
minskas härigenom. litt institut är, såsom det visserligen
synes mig, högst tjenligt vid Degeberg för södra och en del
af medlersta Sverige, och ett dylikt institut i Södermanland
skulle lika väl uppfylla samma ändamål för den andra delen
af Riket. Jag åsyftar icke de nordligaste provinserna, ty,
enligt min tanka, bör åkerbruket der vara en binäring. Dén
skiljaktighet i verkan, som skillnaden i klimatet inom de föreslagna
districterna kan medföra, synes mig så obetydlig, att
den snart fattas af en rationel åkerbrukare, isynnerhet då
han inom landet är uppfostrad.
Af dessa nu anförda skäl, och i den oförgripliga öfvertygelse,
att statens medel näppeligen på ett ändamåfsenligare
sätt kunna användas, vågar jag vördsammast föreslå, att,
i likhet med det anslag, som nu blifvit för,eslaget att årligen
utgå lill institutet vid Degeberg, ett dylikt anslag må bifallas
lill ett instituts inrättande i Södermanland.
Jag får således vördsammast i detta afseende anhålla om
åter re miss af utlåt. N:o 87; och, i fall den bifalles, anhåller
jag vqrdsammast, att Ii. StatsTJtsk. noga täckes begrunda
Sakeus vigt.
Gr. Frölich, Gust., förenade sig med Hr Xieyron.
Frih. Gederström, Jac.: StatsUtsk. har i sitt betänk.
N:o 87, ronde påle hufvudtiteln, efter redogörelse för Hrr
Gyllenhaal* och Waerns samt And. Danielssons motioner, ronde
landtbruksskolan, tillstyrkt ett anslag för detta ändamål,
utan alt ingå i någon egentlig granskning af det erforderliga
beloppet. Dess skäl har varit, att i bredd med practisk
öfning vetenskaplig bildning må vinnas i alla landtbruket
tillhörande, grenar. ' Jag vill icke bestrida nyttan af
landtbruks-institutet; tvärtom anser jag uppfostringsanstalter
i denna väg, likasom i all annan, vara af mycket gagn,
365
Den i8 M a j e. m.
Långt ifrån således att afstyrka det gjorda anslaget, tillstyrker
jag det; men jag får erinra, att dessa anslag icke tillköra
denna litel, utan den tolde, som angår uppfostringsverket!.
Derefter företager Ut->k. sig en redogörelse för titeln
och yttrar: ”2:0 K. M. har val icke ifrågaställt någon
"förändring i anslagssumman å g:de hufvud ti teln; men med
"anledning af de flera inom RiksSt. väckta motioner, rör:de
”anslag till föremål, som kunna anses tillhöra denna lör
”jordbrukets, handelns och näringarnas befrämjande inrät”tade
lmfvudtitel, har Utsk. tagit en närmare kännedom
"af dess ställning och dervid inhemtat af förslaget öfver ti"telns
utgifter för in neva r. år:
”1:0 att till afskrifning eller utbetalning återstående be”lopp
för år i833 och föregående åren utgöra en summa
”af r:dr 170,862: 3. 7.
”2:0 att förut beviljade, årligen fortfa- -
”rande anslag uppgå till ett belopp . „ g5,g5o.
"och 3:o att dylika anslag för en gång
”eller för bestämd tid och behof erfordra
„ 37,984:21. 4*
eller tillsammans r:dr 304,796: 24. 11.
”Då nu härmed jemnföras anslagets närvarande ti11i>ån—
”gar, utgörande 120,000 r:dr, synes behofvet af en tillök—
”ning i anslaget vara oundgängligt. Enär derjemte denna
"titels alla utgifter afse understödjandet och befrämjandet af
”företag, som i industriell och ceconomiskt hänseende äro
”allmänt nyttiga, samt de medel, som härtill anvisas, icke
”kunna betraktas annorlunda, än såsom nyttigt använda och
"böra bereda en rik skörd, anser Utsk. sig med allt skal kun”na
tillstyrka:
”att utom anslaget för institutet å Degeberg 5,000.
”denna titel må tillökas med 28,000.
tillsammans 33,000.
”hvarigenom contanta penninge-arislaget under titeln blifver
”i53,ooo r:dr, och, med tillagg af indelta räntor och kronotionde
spannmål, såväl för åkerbruket, handeln och närin”garna,
som för bergsbrukets understöd i penningar förslagsvis
evalverade till ir,g3o, titelns hufvudsumma kommer
”att utgöra r:dr i64,93o.”
Denna uppställning har förefallit mig något besynnerlig.
Jag hade väntat, att Utsk. tagit nogare kännedom om titelns
ställning Då Utsk. sagt, att ett så stort belopp som
170,000 r:dr är till afskrifning eljer utbetalning återstående
och att 9:1,000 r:dr äro förut beviljade att årligen utgå,
och hela titeln icke utgör mer än 120,000 r:dr, så hade ett
af två synts mig böra uppkomma, antingen att en del af
behofven hade bort bortraisonneras, eller ock hade Utsk.,
i öfverensstämmelse med hvad det framställt, bort fylla bri—
Den 28 Maj e. ra.
sten; men harvid förekommer, attUtsk. icke yttrat, hvaruti
dessa anslag bestå. 20,000 r:dr hafva varit anvisade till afvittringsverken.
R. St. hafva i skrifvelse lill K M. jemväl gjort
begäran om användande af medel frän denna titel till andra
ändamål. Från början var titeln afsedd till jordbrukets och
näringarnas upphjelpande. R. St. yttrade i sin skrifvelse lill
Konungen år 1810, att de beklagade, det de ej voro i tillfälle
att anslå en större summa, men att de förmodade den
blifva tillräcklig, i fall den ändamålsenligt användes. Den
bar sedan 1810 blifvit använd för landtmateriet och skiftesverket,
odlingar och näringar; men den står på samma
punkt i dag, som då den inrättades. Utrönas bör, huru
och på hvad sätt de medel, som anvisas, lämpligen böra
användas till handelns och näringarnas upphjelpande, och
huru ett sådant anslag skall kunna uppfylla ändamålet i
framtiden. Det måtte ej kunna vara derigenom, att det årligen
bortskänkes. För att upplysa förhållandet, har jag
uppgjort en tabell öfver användandet af denna titel; deruti
står på ena sidan anslaget, användt såsom gåfva, då naturligtvis
det alla år har samma belopp; på andra sidan står
detsamma utlånadt, dock utan ranta, men med jj-tdels afbetalning
fr. o. m. 3:dje året. Der visar sig det högst betydliga
anslag, som Styrelsen efter 4° års förlopp har att använda,
utom det att Styrelsen har öfver q millioner alt fordra,
såsom förlagsca pita ler, lemnade näringsidkare. Jag ville
önska, att Utsk. vid den återremiss, som förmodligen kommer
att äga rum, ville taga de i denna tabell visade förhållanden
i betraktande och föreslå en und. anhållan till K. M.,
att medlen på denna titel endast i låneväg måtte med eller
utan ränta användas. Intet disponeras derigenom, utan alt
capitalet återkommer till Styrelsens disposition. Då Utsk.
upptagit öfriga motioner, som i afseende på detta ämne
blifvit gjorda och remitterade till dess handläggning, hade
jag väntat, att äfven de motioner, jag gjort, hade kommit
i betraktande. Jag har gjort en framställning om grunderna
för ett statshushållningssystem, och i den förekommer
visserligen ej något detailleradt förslag rörrde gtde hufvudtiteln;
men i g:de punkten säges likväl, att nödiga medel
skola lemnäs Styrelsen, att användas för nu ifrågavar. ändamål.
Jag går nu att närmare pröfva, huruvida det kan vara
ändamålsenligt att på g:de hufvudtiteln upptaga ett anslag
för Hr Nonnens institut. Jag tillstyrker, såsom jag redan
yltrat, visserligen anslaget; men i händelse R. St. finna
tillgångar till sådana anslag, höra de till iofde titeln, och
som samma slags jordbruk och boskapsskötsel icke äro lämpliga
i alla Rikets olika landskap, torde Utsk. böra upptaga
frågor om anslag för samma ändamål åt andra provinser.
Utsk. torde finna, att så nyttigt det är, att jordbrukssältet
i den trakt, Hr Nonnen bebor, blir kändt och efterföljdt såsom
ändamålsenligt iden orten, likaså otjenligt är användan
-
308
Deli 28 Maj c. ni.
det af lians method för de norra orterna af Riket. Der be~
hofver ett helt annat sätt begagnas för jordbruket, och undervisningen
möjligtvis egentligen riktas på boskaps- oell
ängsskötseln. Det är således nödvändigt, att äfven i dessa
trakter undervisning bibringas i de ändamålsenfigaste ängsodlingsmethoderna
och boskapsafvelns skötsel tillförbättring;
ty lika vigtig t det är att veta, huru jorden i den eller deu
orten behöfver skötas, lika väsendtligt är det att veta hvilka
kreatursarter der kunna trifvas och huru deras alster
kunna bäst beredas för att ingå i handeln. Vi hafva kommit
skäligen långt i denna del i afseende på ull. De bemödanden,
som i detta fall äro gjorda, hafva haft en berömlig
och önsklig verkan. Man bör då ej tveka att utsträcka deni
till andra arter. För 3oo år sedan utskeppades från Sverige
vietualier; nu införskrifva vi betydliga qvantiteter derutaf.
Jag hoppas, att Utsk. måtte taga dessa förhållanden i öfvervägande.
Om Utsk. dervid skulle finna, att det vore en ren
vinst för samhället, om vi äfven-genom bevillning ökade anslaget,
icke för att användas till afskrifningar, hvilka jag ej
känner, utan att användas till näringarnas befordran, skulle
jag bevilja hvilken summa som helst, öfvertygad, att den
lemnar snar och ymnig ersättning åt samhället. Af Gr. v. Rosen
har anslag för en skola i Götheborg blifvit yrkadt, samt
yltradt, att den måste förfalla, i fall den ej erhåller biträde
af staten. Att technologiska undervisningsanstalter äro nyttiga
för slöjderna lärer icke kunna nekas. Att vi icke äga mer
än en, utom denna enskilda, är kändt; att således den frågan
föftjenar afseende torde ej vara tvifvel underkastad t;
men äfven ett sådant anslag hörer till io:de titeln och ej
till den 9:de, som endast angår handeln och näringarna,
och på hvilken R. St. ej må disponera något, då den bör
blifva, såsom hittills, ställd hel och hållen till Konungens
disposition, men med vilkor, att medlen ej bortskänkas. I
följd af hvad jag nu anfört anhåller jag om återremiss.
F
Tabell,
rörande dipositionen af de på Riksstatens
Nionde Hufvudtitel anslagna medel.
\
4
4i
rörande dispositionen af de på Riksstatens
1 Genom anslag såsom gå
fv a.
Banco.
B:dr
sk
r.
1835 års anslagssumma
120,000
—
—
i836 års anslagssumma
I 20,000
—
—
1837 års anslagssumma
1 20,000
—
i838 års anslagssumma
120,000
—
—
1839 års anslagssumma
120,000
—
—
1840 års anslagssumma
120,000
—
—
t84i års anslagssumma
120,000
—
—
184?. års anslagssumma
120,000
—
—
i843 års anslagssumma
120,000
—
—
Transport
1,080,000
—
—
Den 28 Maj e. m. 871
bell
Nionde Hufvudtitel anslagna medel.
Genom anslag till lån utan ränta med j-  talning från och med 3:dje året.
i fb
e-
Banco.
R:dr
sk
r.
i835 års anslagssumma . .
120,000
—
—
i836 års anslagssumma .
120,000
—
—
1837 års anslagssumma . .
120,000.
Afbetaln. för år 1835 . .
15,ooo.
135,ooo
—
i838 års anslagssumma . .
120,000.
Afbetaln. förar i835 .
15,ooo.
Afbetaln. för år i836 .
15,ooo. t*
i5o,ooo
—
—
1839 års anslagssumma . .
120,000.—• —
Afbetaln. för år i835 .
i5,ooo. —■ —
Afbetaln. för år i836 .
T 5,000.
Afbetaln. för år 1837 .
16,875.
166,875
—
—
1840 års anslagssumma. .
120,000.
Afbetaln. för år i835 .
i5,ooo.
Afbetaln. förar i836 .
15,ooo.
Afbetaln. för år 1837 .
16,875.
Afbetaln. för år i838 .
18,750.
185,625
-.
184-1 års anslagssumma . .
120,000.
Afbetaln. för år i835 .
15,000.
Afbetaln. för år i836 .
15,000.
Afbetaln. för år 1837 .
16,875.
Afbetaln. för år i838 .
18,750.
Afbetaln. för år i83g ,
20,85g.
206,484
—
1842 års anslagssumma . .
120,000.
Afbetaln. föråri835 .
15,ooo.
Afbetaln. för år i836 .
15,ooo.
Afbetaln. för år 1837 .
16,875.
Afbetaln. för år i838 .
18,760.
Afbetaln. för år i83g .
20,85g.
Afbetaln. för år 1840 .
23,203.
229,687
—
i843 års anslagssumma . .
120,000.
Afbetaln. för år 18 >5 .
15,ooo.
Afbetaln. för år >836 .
15,ooo.
Afbetaln. för år 1837 .
16,875.
Afbetaln. förar 18 >8 .
18,^50.
Afbetaln. för år i83g .
20,85g.
Afbetaln. för år 1840 .
23,203.
Afbetaln. för år 1S41 .
25,8 ;o. — -—
255,497
—
—
Transport
1,56g, 168
—
—
Den
1844 års anslagssumma
1845 års anslagssumma
1846 års anslagssumma
1847 års anslagssumma
1848 års anslagssumma
aS Maj c. ra.
Transport
1,080,000
120,000
120,000
120,000
......
120,000
>
120,000
Transport
1,680,000
Deu 28 Maj e. m.
Transport
i,56g,i68
1844 års anslagssumma. .
120,000.
Afbetaln. för år i835 .
15,ooo.
Afbetaln. för år i836 .
15,ooo.
Afbetaln. för år 1837 .
16,875.
Afbetaln. för år i838 .
18,750.
Afbetaln. för år i83g .
20,85g.
Afbetaln. för år 1840 .
23,203.
25,8 10.
Afbetaln. för år iB/ji •
Afbetaln. för år 1842 .
28,710.
284,207
1845 års anslagssumma. .
120,000.
Afbetaln. för år i836 .
15,ooo.
i6,875.
Afbetaln. för år 1837 .
Afbetaln. för år 1838 .
18,750.
Afbetaln. för år 183g .
20,85g.
Afbetaln. för år 1840 .
23,203.
Afbetaln. för år 184r •
25,810.
Afbetaln. för år 1842 .
28,710.
Afbetaln. för år 1843 .
3i,937-
vrj-
O
ro
1846 års anslagssumma. .
120,000.
16,875.
Afbetaln. för år 1837 .
Afbetaln. för år 1838 .
18,750.
Afbetaln. för år i83g .
20,85g.
Afbetaln. för år 1840 .
23,203. — —
Afbetaln. för år 1841 .
25,810.
Afbetaln. förar 1842 .
28,710.
Afbetaln. för år 184-3 •
31,937.
Afbetaln. för år 1844 •
35,525.
321,669
18474 års anslagssumma . .
120,000. —
18,750. —■ —
Afbetaln. för år 1838 .
Afbetaln. för år i83g .
20,85g.
Afbetaln. för år 1840 .
23,203.
Afbetaln. för år i84f .
25,810.
Afbetaln. för år 1842 .
28,710.
Afbetaln. för år 1843 .
3i,937-
Afbetaln. för år 1844 •
35,525.
Afbetaln. för år 1845 ,
37,643.
342,437
1848 års anslagssumma. .
120,000. — —
20,85g.
Afbetaln. för år i83g .
Afbetaln. för år 1840 .
23,203.
Afbetaln. för år 1841 .
25,8io.
Afbetaln. för år 1842 .
28,710.
Afbetaln. för år 1843 .
31,937.
35,525.
Afbetaln. för år i844 •
Afbetaln. för år i845 .
37,643.
Afbetaln. för år 1846 .
40,208.
363,8g5
Transport
3,182,520
374 Deli 2S Maj c. ra.
Transport
1849 £irs anslagssumma .....
i85o års anslagssumma
r 851 års anslagssumma
i85a års anslagssumma
i853 års anslagssumma
1,680,000
120,000
120,000
120,000
120,000
120,000
Transport
2,280,000
Den 28 Maj e. ra.
I
1849 års anslagssumma .
Afbetala, förar 1840
Afbetala, för år 1841
Afbetala, förar 1842
Afbetaln. för Sr 1843
Afbetaln. för år 1844-  Afbetaln. för år i845
Afbetaln. för år 1846
Afbetaln. för år 1847
1850 års anslagssumma.
Afbetaln. för år 1841
Afbetaln. för år 1842
Afbetaln. förar 1843
Afbetaln. för år 1844
Afbetaln. förar i845
Afbetaln. för år 1846
Afbetaln. för år 1847
Afbetaln. för år 1848
1851 års anslagssumma .
•Afbetaln. för år r842
Afbetaln. för år 1845
Afbetaln. för år 1844
Afbetaln. förar i845
Afbetaln. för år i846
Afbetaln. för år 1847
Afbetaln. för år 1848
Afbetaln. för år 1849
1852 års anslagssumma .
Afbetaln. för år 1843
Afbetaln. för år 1844
Afbetaln. för år i845
Afbetaln. för år 1846
Afbetaln. för år 1847
Afbetaln. för år 1848
Afbetaln. för år i84g
Afbetaln. för år i85o
1853 års anslagssumma.
Afbetaln. för år 1844
Afbetaln. för år i845
Afbetaln. för år 1846
Afbetaln. för år 1847
Afbetaln. för år 1848
Afbetaln. för år 1849
Afbetaln. för år i85o
Afbetaln. för år 1851
Transport
120,000.
20,203.
25,8io.
28,710.
3r,937.
35,535.
37,643.
40,208.
42,804.
I 20,000
2.5,8lO.
28,7 IO.
01,937.
35,525.
37,643.
4o,2o8.
42,8o4.
45,486.
120,000.
28,710.
3l,937.
35,525.
37,643.
40,208.
42,804.
45,486.
4.8,23o.
—
120,000.
3i,937.
35,525.
37,643.
40,208.
42,804.
45,486.
48,230.
5 i,oi 5.
120,000.
35,525.
37,643.
40,208.
42,804.
45,486.
48,2 3 0.
5[,015.
53,817.
3,182,520
385,84o
408,123
43o,543
452,848
474,728
Transport 5,334,602
3^6 D c 11 a8 M a j c. m.
Transport
1854 :"u's anslagssumma
i855 års anslagssumma
i i856 års anslagssumma
iSåy års anslagssumma
i858 års anslagssumma
2,280,000
120,000
120,000
120,000
120,000
120,000
Transport
2,880,000
De n
28 Maj e. m.
377
Transport
5,334,602
i854 års anslagssumma .
. 120,000.
Afbetaln. för år i845
. 37,643.
Afbetaln. förar 1846
. 4°)2°8-
Afbetaln. förar 1847
. 42,804.
Afbetaln. för år 184.8
. 45,486.
Afbetaln. för år t 849
48,2 3o.
Afbetaln. för år i85o
5r,oi5.
Afbetaln. för år x851
. 53,817.
Afbetaln. för år x852
. 56,606.
4g5,8oo
i855 års anslagssumma .
. 120,000.
Afbetaln. för år 1846
. 4o>a°8-
Afbetaln. för år 1847
. 42,804.
Afbetaln. för år 1848
. 45,486.
Afbetaln. för år 1849
. 48j23o.
Afbetaln. förar i85o
. 5 i,oi 5.
Afbetaln. för år i85r
. 53,817.
Afbetaln. för år i852
. 56,60 6.
Afbetaln. för år i853
. 59,34 (•
517,507
—
i856 års anslagssumma .
. 120,000.
Afbetaln. för år 1847
42,804.
Afbetala, för år 1848
. 45,486.
Afbetaln. för år 1849
4.8,2 3o.
Afbetaln. för år i85o
. 5i,oi5.
Afbetaln. för år i85i
. 53,817.
Afbetaln. för år i852
. 56,606.
Afbetaln. för år i853
• 59,341.
Afbetaln. för år i854
. 61,976.
539,275
1857 års anslagssumma .
. 120,000.
Afbetaln. för år 1848
. 45,486.
Afbetaln. för år 1849
. 48,23o.
Afbetaln. förar i85o
. 5i,oi5. — —
Afbetaln. för år i85i
. 53,817.
Afbetaln. för år 1802
. 56,606.
Afbetaln. för år i853
. 59,34 r.
Afbetaln. för år i854
• 81,976.
Afbetaln. för år i855
. 64,688.
56i,i59
■
i858 års anslagssumma.
. 120,000.
Afbetaln. för år 1849
. 48,23o.
Afbetaln. för år i85o
. 5i,oi5.
Afbetaln. för år i85i
. 53,817.
Afbetaln. förar i852
. 56,606.
Afbetaln. för år 1853
. 59,341.
Afbetaln. förar i854
• 81,976.
Afbetaln. förar i855
. 64,688.
Afbetaln. för år 1856
• 67,409,
583,o82
Transport
8,o31,434
7 H.
l
8
Den 28 Maj e. m.
Transport
2,880,000
185g års anslagssumma
120,000
1860 års anslagssumma
120,000
x86i års anslagssumma ......
120,000
1862 års anslagssumma
120,000
x 863 års anslagssumma
120,000
Transport
3,480,000
Den 28 Maj e. m. 379
I
Transport
8,o31,434
.
1859 ars anslagssumma . .
120,000.
Afbetala, för är i85o .
5 i,oi 5.
Afbetala, för år 1851 .
53,817.
Afbetala, för år i852 .
56,606. —■ —
Afbetala, för år i853 .
5g,34i.
Afbetala, för år i854 .
61,976.
Afbetala, för år i855 .
64,688.
Afbetaln. för år i856 .
67,409.
Afbetaln. för år 1857 .
70,144.
604,996
,
.
1860 års aaslagssumma . .
120,000.
Afbetaln. för år 1851 .
53,817. — •*-
Afbetaln. för år i85a .
56,606. — —
5g,34r.
Afbetaln. för år i853 .
Afbetaln. för ur i854 .
61,976.
Afbetaln. för år i855 .
64,688.
Afbetaln. för år i856 .
67>4°9-
Afbetaln. för år 1857 .
70,144.
Afbetaln. för år i858 .
72,885. — —
626,866
1861 års anslagssumma . .
120,000.
Afbetaln. för år i852 .
56,606.
5g,341.
Afbetaln. för år i853 .
Afbetaln. för år i854 .
6',976.
Afbetaln. för år i855 .
64,688.
Afbetaln. för år i856 .
67409-
Afbetaln. för år 1857 .
70,144.
Afbetaln. för år i858 .
72,885.
Afbetaln. för år i85g .
75,624.
648,673
—-
1862 års anslagssumma. .
120,000.
5g,34i*
Afbetaln. för år i853 .
Afbetaln. för år i854 .
61,976.
Afbetaln. för år i855 .
64,688.
Afbetaln. för år i856 .
67,409.
Afbetaln. för år 1857 .
70,144.
Afbetaln. för år i858 .
72,885.
Afbetaln. för år i85g .
75,624.
Afbetaln. för år 1860 .
78,358.
670,425
.
i863 års anslagssumma . .
120,000.
61,976-
Afbetaln. för år i854 .
Afbetaln. för år i855 .
64,688.
Afbetaln. för år i856 .
67,409-
Afbetaln. för år 1857 .
70,144.
Afbetaln. för år i858 .
72,885.
75,624.
Afbetaln. för år i85g .
Afbetaln. för år 1860 .
78,352.
Afbetaln. för år 1861 .
8r,o84-
693,168
—
_
Transport
11,274,062
—
—
3So Den 28 Maj e. m.
Tx-ansport
1864 års anslagssumma
r865 års anslagssumma
S66 års anslagssumma
1867 års anslagssumma
1868 års anslagssumma
Transport
3,48o,ooo
120,000
120,000
120,000
120,000
120,000
4,080,000
Den 2S Maj e. m.
Transport
1864 ars anslagssumma .
120,000.
64,688.
Äfbetaln.
för
åi-
i855
Afbetaln.
för
år
i856
67,409.
Afbctaln.
för
åi-
1807
70,144.
Afbetaln.
föi-
år
i858
72,855.
75,624.
Afbetaln.
för
åi-
i859
Afbetaln.
för
år
1860
78,358.
Afbetaln.
föi-
åi-
1861
81,084.
Afbetaln. för
år
1862
83,8o3.
i865 års anslagssumma .
120,000.
67,409.
Afbetaln.
för
år
i856
Afbetaln.
föi-
år
1857
7 O,144-
Afbetaln.
för
år
i858
72,855.
Afbetaln.
för
år
!859
75,624.
Afbetaln. för
åi-
1860
78,358.
Afbetaln.
föi-
år
1861
81,084.
Afbetaln.
för
åi-
1862
83,8o3.
Afbetaln.
föi-
år
i863
86,521.
1866 års anslagssumma .
120,000.
7°,i44.
Afbetaln.
för
åi-
1857
Afbetaln.
föi-
år
i858
72,855.
Afbetaln.
för
åi-
i859
75,62.4.
Afbetaln.
för
år
1860
78,358.
Afbetaln.
föi-
åi-
1861
81,084.
Afbetaln.
för
år
1862
83,8o3.
Afbetaln.
föi-
år
i863
86,521.
89,249.
Afbetaln. för
åi-
1864
1867 års anslagssumma .
120,000.
Äfbetaln.
för
år
i858
72,880.
Afbetaln.
föi-
åi-
j859
75,624.
Afbetaln.
för
år
1860
7b,358.
Afbetaln. för
åi-
1861
81,084.
Afbetaln.
för
år
1862
83,8o3.
Afbetaln.
föi-
åi-
i863
86,521.
Afbetaln.
för
år
1864
89,249.
Afbetaln.
föi-
åi-
1865
9D97&
1868 års anslagssumma .
120,000.
75,624.
Afbetaln.
för
år
j859
Afbetaln.
föi-
åi-
1860
78,358.
Afbetaln.
för
år
1861
81,084.
Afbetaln.
för
åi-
1862
83,8o3.
—
Afbetaln.
för
år
i863
86,5a 1
89,249.
Afbetaln.
föi-
åi-
1864
—
Afbetaln.
för
år
i865
9'>97«-
94,7°8.
Afbetaln.
för
år
1866
—
Transport
I 1,274)502
7i3)995
735,828
757,668
779,5°2
801,325
15,062,880
382 Den 2S Maj c. m.
Transport
4,080,000
1869 års anslagssumma
120,000
1870 års anslagssumma
120,000
1871 års anslagssumma ......
120,000
\
1872 års anslagssumma
120,000
1873 års anslagssumma
120,000
Transport
4,680,000
Den 28 Maj e, m.
1869 års anslagssumma .
Afbetaln. för år 1860
Afbetaln. för år 1861
Afbetaln. för år 1862
Afbetaln. för år 1863
Afbetaln. för år 1864
Afbetaln. för år i865
Afbetaln. för år 1866
Afbetaln. för år 1867
1870 års anslagssumma.
Afbetaln. för år 1861
Afbetaln. för år 1862
Afbetaln. för år i863
Afbetaln. för år 1864
Afbetaln. för år i865
Afbetaln. för är 1866
Afbetaln. för år 1867
Afbetaln. för år 1868
1871 års anslagssumma.
Afbetaln. för år 1862
Afbetaln. för år i863
Afbetaln. för år 1864
Afbetaln. för är i865
Afbetaln. för år 1866
Afbetaln. för år 1867
Afbetaln. för år 1868
Afbetaln. för år 1869 ,
1872 års anslagssumma .
Afbetaln. för år i863 ,
Afbetaln. för år 1864 .
Afbetaln. för år i865 .
Afbetaln. för år 1866 .
Afbetaln. för år 1867 .
Afbetaln. för år 1868
Afbetaln. för år 186g
Afbetaln. för år 1870 ,
1873 års anslagssumma . .
Afbetaln. för år 1864 .
Afbetaln. för år i 865 ,
Afbetaln. för år 1866
Afbetaln. för år 1867 ,
Afbetaln. för år 1868 ,
Afbetaln. för år 186g
Afbetaln. för år 1870 .
Afbetaln. för år 1871
Transport
120,000
78,358
8i,o8z
83,8o3
86,521
89,249
9997*>
94,708
97437
120,000
81,084
83,8o3
86,52
89,249
9997*3
94,708
97437
100,i65
120,000
83,8o3
86,521
89,249
9997*3
94,768
97437
100,165
102,892
120,000.
86,52i
89,249
9997ö
94,708
97437
100,165
102,892
io5,6i8
120,000
89,249
99978
94,708
97437
1 oo,i65
102,892
io5,oi8
108,344
Transport
15,062,880
823,138
844,945
866,753
888,568
__940'39'
19,396,670)
334
1874 års anslagssumma
Den 28 Maj c. m.
Transport
4,68o,ooo
120,000
Summa 4>8oo,ooo —|-
som på denna stat af Styrelsen, under loppet af 4° dl > till
näringarnas understöd blifvit disponei'ade.
1874
Den 28 Maj e. m.
38r.
-J\. års anslagssumma .
Afbetaln. för år i865
Afbetaln. för år 1866
Afbetaln. för år 1867
Afbetaln. för år 1868
Afbetaln. för år 1869
Afbetaln. för år 1870
Afbetaln. för år 1871
Afbetaln. för år 1872
Transport
120,000.
91,978.
94,708.
97,437.
ioo,i 65.
102,892. — —
1 o5,618.
108,344.
1 r 1,071.
19,396,675
g32,2l3
Summa [20,328,888
som på denna stat af Styrelsen, under loppet af 4o år,
till näringarnas understöd blifvit disponerade, och en statstillgång
i behåll af ett flerfaldigt större capital än det af
4,800,000 r:dr, som under denna tid genom statsbidrag kommit
till Styrelsens disposition.
49
386
Den 28 Maj e. m.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Om jag rätt fattat
Frih. Cederströms förslag i afseende på framtida dispositioner
af g:de hufvudtiteln, innehåller det, att för framtiden
ej annat än lån skola derifrån meddelas, och det nied
afbetalning af J- af beloppet. Ingen skulle mer än jag önska,
att titeln medgåfve så beskalfade lån; men då den ej
utgör mer ah 120,000 r:dr, och större delen af utgifterna äro
äf den beskaffenhet, att de ej kunna som lån utgå, utan utgöras
af bestämda anslag, som ej kunna till titeln återgå, lära
de ej kunna på sådant sätt användas. SlatsUtsk. lärer,
i händelse betänk, återremitteras, icke underlåta att i detta
afseende göra en fullständig utredning af de dispositioner,
sorn finnas på titeln; men jag vill, till bevis för hvad jag
nu yttrat, citera de på titeln uppförda kostnaderna för afvittringsverket
i de 6 norra länen, hvilka uppgå till omkring
35,ooo r:dr; utflyttningsunderstöden vid ägoskiften i alla län,
uppgående till 4^,000 r:dr; utgiften för flygsandens hämmande
i Halland oell Kronobergs län i5oo r:dr; Strömsholms
stuteri 4000 r:dr; nya vägars anläggning i de norra länen och
mot Norrige 8000 r:dr 111. fl. andra utgifter. Dessa medtaga
största delen af tillgångarna och kunna ej i låneväg utgå.
Hittills har väl understundom understöd som lån af titeln
meddelats, men Regeringen har nu måst alldeles indraga
dem i anseende till titelns otillräcklighet dertill. Det är visserligen
sannt, att q:de hufvudtitelns ställning för närvarande
visar sig vara mindre förmånlig; men dervid bör anmärkas,
att betydliga summor ej utgå samma år, de anvisas,
och först flera år derefter, och hvilket i synnerhet gäller om
årliga utilyttningsanslaget 43;OOo r:dr, emedan det endast utbetalas
i den mån, utflyttningarna verkställas och hvarmed
ofta länge fördröjes. Således innestå betydliga summor, ehuru
de på papperet måste anses disponerade eller, rättare sagdt,
lofvade att utgå i mån som behofvet inträffar och vilkoren
uppfyllas. Derifrån uppkommer benämningen af restitutioner,
af redan anvisade utgifter, såsom i Utsk:s betänk, uppgifves,
utan att detta innebär någo t öfverskridande af titelns
anslagssumma, hvilket aldrig ägt rum. I öfrigt ber jag att
härmed få hembära Utsk. min tacksamhet för den tillökning,
det föreslagit i titelns anslagssumma och för det tillstyrkta
särskilda anslaget för landtbruksinstitutet på Degeberg. Jag
anser den förra behöflig och det sednare nyttigt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då min öfvertygelse
är, att g:de hufvudtitelns återförande till discussion inom
StatsUtsk. skulle medföra äfventyr för den tillökning i anslag
till jordbruket och näringarna, som Utsk. föreslagit, får
jag taga mig friheten att, oaktadt de anmärkningar, hvilka
äro gjorda, tillstyrka bifall å Utsk:s nu föredragna utlåt.
Jag tior, att de gjorda anmärkningarna icke kunna åstadkomma
det resultat, som de flera talare önskat, hvilka gjort
dem. Hvad först Gr. v. Rosens anmärkning angår, röf:de
Den 28 Maj c. m,
CHialqierska slöjdeskolan, lärer det ej undfalla R. o. Ad., att
det i första rummet tillhör Konungen att bedöma, huruvida
denna inrättning är af den beskaffenhet, att det ändamål,
man anser derigenom böra vinnas, kan ernås, och huruvida
ett utvidgande derutaf skulle vara motsvarande, hvad deraf
borde väntas. Konungen liar icke gjort någon framställning
i ämnet. Jag tror således för min del, att R. St. böra afvakta
den, innan något bestämdt anslag uppföres. Jag sätter
icke i fråga, att ju ett technologiskt institut i Götheborg är
af mycken vigt. Det är nära nog lika angeläget som ett i
Stockholm. Likväl får jag erinia derom, att technologiska
institutet i Stockholm är inrättadt, som jag tror, till följd
af en Konungens propos. i ämnet, och att R. St., innan de
bevilja anslag, böra noga utröna, huruvida de kunna uppfylla
sitt ändamål. Technologiska institutet här i Stockholm
har dessutom icke något särskildt anslag på Rikets stat. IVfedlen
dertill utgå af manufacturdiscontfonden, en särskild fond,
som ej är uppförd på någon titel. Äfven ur detta skäl tror
jag, att det vore mindre lämpligt att uppföra på titeln ett
anslag för Chalmerska skolan, helst när de förut nämnda
omständigheter komma i betraktande. Hvad Hr Peyrons anmärkning
angar om anslag till ett jordbruksinstitut i Södermanland,
torde det vara tydligt för hvar och en, att ett institut
i Westergöthland äfven kan tjena till modell för det
åkerbruk, som kan komma i fråga i Södermanland. Skillnaden
i klimatet är ej så stor, att den vid grundsatsernas
tillämpning betyder något för en rationel landthushållare.
På denna grund tror jag således icke, att något särskildt
anslag behöfves för Södermanland. Jag skulle visserligen önska,
att i hvarje af Rikets provinser jordbruksinstitut kunde
inrättas och att skickliga personer dertill funnos, hvilka tillika
för ett sådant ändamål ville lemna eller använda sin
egendom; men jag fruktar likväl, att vi få länge vänta, innan
vi få många efterföljare af Hr Nonnen. Utsk. har trott,
att man skall säga A, innan man kommer till B. R. St.
borde bevilja något anslag; men inom Utsk. har mycken
ventilation uppstått, örn det borde lemnäs, då K. M. ej derom
afgifvit någon propos. TJtskts pluralitet har likväl varit
af den tanken, att, fastän Konungen icke afgifvit någon sådan
, man kunde vara öfvertygad, att H. AI., som, bland annat
genom stiftandet af Landtbruksr-academien, tydligen framställt
sin önskan, att jordbruket skulle komma att idkas efter
vetenskapliga och rationella grunder, skulle med tillfredsställelse
anse ett anslag för sådant ändamål, som det ifrågavarande.
Då dessutom representanter af ett annat Stånd,
med grundsatser af den strängaste hushållning, till och med föreslagit
ett anslag af 20,000 r;dr för ett dylikt ändamål, bar
Utsk. ej tvekat att föreslå 5ooo r:dr, helst man i annat fäll
nu mäste låta det erbjudna tillfället gå sig ur händerna att
begagna en insigtsfull landthushållares nit och uppoffringar
368
Den s8 Maj c. in.
för saken. Nu behöfves intet inköp hvarken af jord eller
byggnader, endast årliga underhållskostnader. Detta förklarar
den anomali, att Utsk. föreslagit den ifrågavar. summan
ulan en K. propos. i ämnet. Hvad Frih. Cederströms
critiska afhandling af g:de titeln angår, är det sannt, att
Frih. Cederströms motion om grunderna för ett statshushållningssystem
innehåller äfven en sådan sak, som, om det kornme
att antagas, komma att göra förändring äfven i denna
del; men ett antagande af detta hushållningssystem skulle
komma att göra förändring uti alla titlarna, utom måhända
den första, skulle förändra såväl bevillningen, som andra af-?
gifter. Utsk. har ansett förslaget utgöra ett helt för sig sjelf,
och har icke tilltrott sig att ur detta konstigt eller, rättare,
konstmästerligt sammansatta arbete kunna undanrycka en
eller annan del, utan skall, om tiden det medgifver, inkomma
med så fullständigt utlåtande öfver motionen, som Utsk.
kan afgifva. Dertill fordras likväl måhända åtskilliga andra
Utskrs medverkan. Hvad för öfrigt den af Frih. Cederström
framställda grundsats angår, att ett annat användande af titelns
anslag, än det som nu skett, skulle upphjelpa näringarna, så
tror jag cj, att deras upphjelpande beror på sådana anslag. Jag
tror, att det beror på något, som ligger mycket djupare, nemi.
på näringsidkarnes skicklighet och kunskaper, och dessa bero ej
på större eller mindre anslag, på ett större eller mindre belopp
af medel till lån. Den uppställning, Frih. Cederström gjort,
äger för mig mycket välde, ty den visar hans outtröttliga
nit att befordra allt, hvad han anser allmänt nyttigt; men
jag tror för öfrigt, att denna uppställning icke kan instämma
med följderna i verkligheten. Nu utgå betydliga anslag,
hvilka icke kunna undvikas derigenom, att man utgåfve lån.
År 1833 utgingo för enskiften och utflyttningar omkring
60,000 r:dr, som icke till något annat skulle kunnat disponeras;
då återstodo ido.ooo r:dr för förra åren, och de voro
till betydligaste delen sådana medel, som till följd af gällande
författningar skulle utgå. Det torde äfven vara gifvet,
att denna utflyttningshjelp icke kan minskas, så vida författningen
skall fortfara att gälla; och jag tror, att detta fortfarande
är långt vigtigare, än utlåning och capitalisering af
anslagen på denna titel. Jag tror den ej vara bestämd till
samlande af capitaler, utan att dess bestämmelse är att bekosta
allmänt nyttiga företag. Förutom dessa 60,000 r:dr
utgingo år i83o till väganläggningar, till premier för lärft,
till häslafvelns befordrande, till sjöchartaeverket, till hemskaffande
af sjöfolk och till stohållningen 3o,ooo r:dr. Af
titlarna på dessa poster lärer äfven finnas, att utlåning till
sådana behof ej hade uppfyllt ändamålet. Lån till anläggande
af en väg hade ej beredt något resultat. Likaså har
sjöchartaeverket ej kommit långt genom lån, äfvenså med de
öfriga ändamålen för skedda utgifter. Vidare förekommer
flygsandens hämmande i Halland och Kronobergs län, hvil
-
Den 28 Maj e. ra.
38g
ket ej heller kan tillvägabringas genom lån. När man på
detta sätt granskar, lärer man finna, att 100,000 r:dr utgått
till sådana ändamål oell resten af titeln till andra, hvilka
man väl kunde säga, att de på annat sätt kunnat uppfyllas,
men de hade ej verkat detsamma genom utlåning. Till afvittringsverket
lära ännu i5o,ooo r:dr komma att utgå de påföljande
åren, hvaraf tydligen finnes, att medlen, som till
utlåning skulle användas, reducera sig till intet, och att således
hela den vackra byggnaden försvinner som en såpbubbla.
Det torde väl vara hvar och en klart, att till och med
5oo,ooo r:dr, använda för jordbruket och näringarna till utlåning,
ej på långt när kunna hjelpa dem, så vida ej insigter
och kunskaper tillväxa i en större proportion. När man
betraktar den årliga productionen af näringarna, som gör åtminstone
100 millioner r:dr, lärer det finnas, att en sådan
obetydlig summa som några hundratusen r:dr verkar ganska
ringa. Det är omsättningens liflighet, som befordrar näringarna,
när insigter finnas. I afseende på afsatt ningen af
spannmål t. ex,, hvars production är 7 ä 8 millioner, hvaraf
kanske 3 millioner säljas, gör 1 r:dr högre pris straxt 3
millioner. Man ser der genast, hvilket stort inflytande afsättningen
har i jemnförelse med den större eller mindre
summa, sorn i anslag kunde bestämmas för en eller annan
behöfvande. Erfarenheten visar också, att större delen af
dem, som fått anslag till fabriker, sällan eller aldrig åstadkommit
något af stor och ingripande nytta. Man ser, och
det vore ej svårt att anföra exempel, huru ganska betydliga
understöd åstadkommit nästan ingenting, då på samma tid
samma slag af production genom enskild mans industri kunnat
drifvas med mindre kostnad och undersäljas den product,
som åstadkommits genom det omtalade understödet. Det nämndes
nyss om uliproductionen. Hvad har väl staten gjort för
uppoffringar för densamma? Har den väl utlånt några betydliga
summor dertill. Jag tviflar derpå. Den har påkostat
en och annan resa för personer, för att inhemta undervisning
i ämnet. Sådant hade ej kunnat ske genom lån, utan
genom anslag, hvilka redan gifvit ett stort resultat och, som
jag hoppas, i framtiden skola åstadkomma följder, som man
för 10 är sedan icke kunnat föreställa sig. Om på detta sätt
gide hufvud titelns medel med lika urskilning användes , är
jag säker på, att de skola åstadkomma mera nytta, än om
de utlånas till personer, som endast med statsmedel vilja skaffa
sig förlag för sina speculationer, och hvaraf man sett mängden
ramla. Jag kan således ej tillstyrka ett sådant använrdande
af g:de titeln. Utsk. har trott, att den föreslagna tillf
ökningen i titeln dels är behöflig, dels skulle blifva af den
största nytta, oip det användes på deLta sätt. För att med
säkerhet vinna detta ändamål, vågar jag tillstyrka bifall å
detta utlåt, och hoppas, att R. o. Ad. ej måtte fästa sig vid
en och annan småsak i redaetionerna.
Il
3go Den 38 Maj e. m.
Gr. Cron lijelm, Otto Au g.: Jag liar ej deltagit iden
föregående debatten, och har ej följt den. Jag ber endast
att fä uttrycka min tillfredsställelse deröfver, alt särskildt
för jordbruket en summa blifvit anslagen, som kan blifva
ändamålsenligt använd. Jag bar begärt ordet derför, att jag
särskildt har mig bekant, det anslaget till jordbruksskolan
mott mycket motstånd inom BondeSt., och jag anhåller, att
Utsk. ej derifrån måtte hemta bevekelsegrunder att frångå
ett förslag, som är nyttigt.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: I händelse R. o.
Ad. skulle anse, att de anmärkningar, som redan äro gjorda,
föranleda till återremiss, vill jag ej deremot opponera mig;
jag har ej begärt ordet för att yrka den, utan för att offentligen
förklara min tacksamhet och tillfredsställelse för det
StatsUtsk., under en period, då det med så mycken grannlagenhet,
kanhända med nödvändig sparsamhet, beviljat anslag,
insett angelägenheten af att öka en titel, hvilken är
den enda Regeringen bar att disponera för näringarna. Jag
anser likväl, att elen, oaktadt denna tillökning, är så ringa,
att den, i den form, den nu har, ej kan komma näringarna
lill godo på ett sätt, som erfordras i ett land som Sverige.
Jag tror således tiden yara inne att försöka, om man icke
åt jordbruket och näringarna kan bereda sådana medel, som
andra nationer redan äga. Jag ämnar tillkännagifva en opinion,
sorn ej instämmer med mängdens inom Representationen,
måhända ej med mängdens inom nationen, derföre, att
den ännu ej är rätt förstådd. Med den rätt, som grundlagen
medgifver, begär jag att i anledning af detta betänk, få
föreslå R. o. Ad. att till StatsUtsk. hemställa, om ej Utsk.
skulle finna lämpligt att till K. Al. öfverlemna rättigheten
att använda det: på g:de titeln gjorda anslag till ränta och
amortissement för upptagande af lån, att användas åt jordbruket
och näringarna, i den mån de det tarfva. Jag fruktar
ej att här uttala ett ord, som för många är stötande,
nemi. statsobligationer. I den form, de hittills varit omtalade,
hafva de ock varit betänkliga, ty de hafva icke kunnat
medföra någon pioduction ; men i samma mån de bildas
till förmån för produetiva yrken, i samma mån är jag öfvprtygnd,
att systemet är gagneligt. Om t. ex. hela titelns
anslag, utom de 5ooqr:dr, som för institutet blifvit anslagna,
blifva använda till ränta och amortissement för en fqnderad
sevild i Riksg.cont., då Konungen vill för jordbrukets och
näringarnas förkofran upptaga lån, kan för dem bildas en
starkare häfstång, än man kan föreställa sig. Jag kan ej
förena mig i det} meningen, att det är den techniska förmågan
hos individen, som ensam bereder förmögenhet. Yi
hafva sett financiella misstag utveckla näringsförmågan, t. ex.
riksgrssedlarna, sorn gåfvo individerna lättadt tillfälle tili förkofran,
och det var icke ensamt konstlliten, som alstrade de
stora resultat i näringsväg, som uppkommo efter sedelemis
-
Den 28 Maj c. m.
sionerna 180g. .Tåg gillar ej dessa medel; men de hafva dock
åstadkommit detsamma sora capitaler, hvilka alltid utgöra
liäfstången för nationalvälmågan. Jag ber att få förklara,
att ett beskattningssystem, långt ifrån att vai'a skadligt, blir
gagneligt för jordbruket och näringarna, när af detsamma
anslag användas till deras förmån, och man deraf bildar en
fond för att hjelpa båda. Jag tror då, att om en sådan
princip antages, och Utsk. gillar den, skall Konungen sättas
i tillfälle att, med den håg Han dertill har, kunna uppmuntra
jordbruk och näringar. En ledamot har sagt, att
ullculturen ej blifvit upphjelpt genom lån. Förhållandet är
icke sådant. Det är just genom de medel, som manufactui—
disconten kunnat lemna, som den erhållit betydligt biträde.
Dessa äro mina åsigter. Jag har öppet framställt dera derföre,
att jag hyser all tanke, att man bör öppet yttra sig.
Jag skall med glädje emottaga alla vederläggningar, som göras,
beredd att, i den mån jag kan, söka besvara dem. Jag
anhåller, att 0111 StatsUtsk:s utlåt, blir återremitterad!, dessa
mina anmärkningar måtte få åtfölja, och, i händelse R. o.
Ad. bifalla detsamma, anhåller jag, att de måtte blifva ansedda
som min särskilda motion.
Frih. Cederström: Innan jag upptager till besvarande
hvad Frih. Palmstjerna yttrat, anhåller jag att vid sjelfva betänk.
få göra en ytterligare anmärkning, sora undföll mig,
då jag yttrade mig, nemi. att Utskrs tillstyrkande af anslaget
för ett åkerbruksinstitut är ett direct beslut, och att Utsk.
först derefter tillstyrker, att R. St. må till K. M. öfverlemna
att bestämma, ej mindre grunderna för beloppets användande
och controllen deröfver, än ock i hvad ordning länen må
ditskicka elever eller frilärlingar. Så framt man måste antaga,
att en läroanstalt är en oeconomisk anstalt, måsteman
äfven antaga, att den beror på Konungens vilja (ty R. St.
äga cj i sådana frågor beslutande-rätt) och att R. St. nödgas
begära tillstånd till dess inrättande och, under förutsättande
af bifall dertill, erbjuda anslag. De kunna ej säga, att saken
skall ske. Det lärer således ej blifva möjligt att bifalla
förslaget i den form, det är framstäldt. Jag går nu att upptaga
hvad af Hr Frih. Palmstjerna blifvit yttradt för att försvara
titeln. Dervid förekommer först, att Frih. yttrat farhåga,
det anslaget, i händelse af en återremiss, skulle blifva
afslaget. Jag skulle förmoda, att det är R. St., och ej StatsUtsk.
, som besluta, och att således StatsUtsk:s tillstyrkande
är skäligen likgiltigt; ty om R. St. bifalla anslaget, går det
ändå i verkställighet. Det är således icke skäl att antaga ett
betänk., som ej är ändamålsenligt. Det är ytterligare yttradt,
att 6o,oco r:dr äro afsedda för afvittringarna. Då R.
St. anvisat på g:de hufvudtiteln, kunna äfven R. St. föreskrifva
användandet. I händelse R. St. skulle föreskrifva,
hvad jag yrkat, följer af sig sjelf, att afvittringarna ej kunna
äga rum, och att behofven dertill måste då fyllas af andra
392
Deri 28 Maj c. m.
anslag, i fall R. St. finna, att de böra fortfara; men de gå
då ej på gide hufvudtiteln. Det har äfven blifvit anfördt,
att medel blifvit använda till stuterierna. Jag tror ej, att
detta hörer till gide titeln. Frih. har yttrat i afseende på
den af mig väckta motion, att den skulle vara konstmästerligen
sammansatt. Jag hyser ej denna öfvertygelse; jag tror,
att den i många delar behöfver jemnkas och rättas i mån af
förekommande svårigheter och i detaillerna undergå inånga
förändringar; men jag kan ej förmoda, att en fråga af den
beskaffenhet, som den ifrågavarande motionen, kunnat uppfattas
så, att icke hvarje detail måste bearbetas, hvilket afven
i sjelfva motionen är sagdt. Der äf yttradt, hvilka delar
som torde kunna träda i verkställighet med de modificationer,
som R. St. finna nödiga, och hvilka kunna erfordra
en tid af törhända 20 år. Deraf följer naturligt, att
man af detaillerna kan antaga dero, hvilka kunna vara lämpliga,
och låta de öfriga stå till framtiden. Det har vidare
blifvit yttradt, att det icke är lån, som frambingar näringar,
att det ar konstfärdigheten hos individen, som skall göra
det; men jag hemställer, om den största konstfärdighet utan
capital kan begagnas, och om icke det är nödvändigt att
äga sådana för att kunna tillvägabringa något resultat. Att
således bereda utväg, att kunna få sådana utan ränta, måste
vara förmånligare för näringarna, än 0111 de måste förskaffa
sig dem hos enskilda emot ränta. Visserligen är capitalet
af 100,000 rldr ganska obetydligt. R. St. förklarade
också 180g, att det var otillräckligt, men ansågo, att det
genom sättet för dess användande skulle kunna blifva betydligare.
Frih. tror, att om än det användes, som jag föreslagit,
skulle det ej betyda något; för min del tror jag, att
Sverige skulle vinna betydligt, om det vilkor utsattes, som
jag föreslagit. Om Frih. vill taga kännnedom om den tabell,
jag uppgjort, skall han finna, att redan 5lte året kan staten
disponera 166.875 rldr och har ändå betydliga fordringar.
Då har staten redan vunnit i belopp af summa att disponera
och har capitalet i behåll. I hvad som rörer siffra är ingen
disput möjlig; de gälla, hvad de kunna; det går ej an att disputera
om deras värde eller belopp; man måste erkänna
dem, när man följer räkningsgrundcn. Jag bestrider visserligen
icke, att de anslag af titeln, som blifvit gjorda tillberedande
af ökad production, till linodling m. m., kunnat vara
nyttiga, långt derifrån; men jag erkänner icke, att ej
denna nytta kunnat vinnas och capitalet vara i behåll, och
då hade Konungen kunnat disponera öfver million. Staten
hade stått på en annan punkt i oeconomiskt hänseende,
än den gör, och ändamålet måste väl vara att gå framåt
med näringarna. Det är mer än klart, att icke en Styrelse
alltid skall sätta sig i oförmåga att kunna upphjelpa en näring
af brist på anslag. Om en skicklig person finnes, som vill
an
-
Den aS Maj e. m.
3 9'i
anlägga en inrättning, men han dertill ej han få någon privat
förläggare, bör han kunna erhålla ett lån utan ränta,
om han leranar full säkerhet. Han kan framalstra en betydlig
production och möjligen en hel landsort deraf komma
att vinna. Här har blifvit vidare yttradt, att detta anslag
skulle användas till väganläggningar, der ortens invånare
ej vilja hafva väg. Efter våra författningar skola landsorterna
deltaga i nödiga väganläggningar. Är åter fråga om
vägar, som af orten och domaren anses obehölliga, ser jag
ej hvarföre de skola anläggas. Blir frågan om, att dessa vägar
skulle blifva militär-vägar, så höra de till 3:dje hufvudtiteln
och böra derpå anslås. Det har jemväl blifvit yttradt,
att anslag blifvit använda till liemskaffande af sjöfolk och
att sådant ej kunnat gifvas i låneväg. Jag vet visserligen, att
medel blifvit använda till hemförskaffande af sjömän; men
jag vet ej, om de utgått af denna titel. Jag tror denna
skyldighet hafva tillhört redarne, och att de icke kunnat
undgå att betala hemförskaffningen. Ytterligare har man
omtalat anslag till flygsandens hämmande. Nyttan och nödvändigheten
af dess hämmande, der den finnes, kan ej bestridas;
men bättre medel finnas att använda för ändamålet,
nemi. skogsplanteringar och ej sådana anslag, som af R. St.
äro anvisade för handeln och näringarna. Det är uppgifvet,
att Sveriges productionsbelopp skulle gå till 100 millioner.
Jag tror mig kunna, utan att gå sanningen för nära, multiplicera
denna summa med 4> men jag kan ej deraf hemta
samma slutsats, att 120,000 r:dr till framskaffande af en ytterligare
production skulle vara af ingen nytta. Jag skulle
tro, att på en areal, som Sverige, vore ofvannämnde production,
om äfven den multiplicerades med 4> högst obetydlig.
Jag skulle tro, att då Sverige ej är en öfvergående
anstalt, som skall slutas, så är också följden den, att man
bör taga framtiden i beräkning; och då finner man, att enligt
mitt förslag skulle efter 3o års förlopp man äga 13 millioner
att disponera för näringarna; och man finner deraf,
att saken i tidens längd kan blifva af större interesse, än
man i första ögonblicket inser. Då fråga är om fastställande
af en grundsats, är det mer än vigtigt att beräkna de
följder, som skulle äga rum. Det har slutligen blifvit anfördt,
att summan i betydlig mån skulle kunna ökas, om
den användes såsom ränta och amortissement för näringarna.
Låtom oss calculera hvad verkan af fett sådant system skulle
blifva. Lånesumman skulle beräknas efter 6 proc.; den blefve
då 2,000,000. 5 proc. skulle användas till ränta och 1
proc. till afbetalning; hela anslaget vore förloradt, om man
vidblef den grundsatsen att lemna lånen Utan ränta, emedan
näringarna i början ej kunna bära en sådan. Jag bestrider
systemet i denna väg, ehuru jag ej bestrider det, då
fråga är om att fylla ett behof och man saknar andra till—
7 H. 5o
39-i
Den 28 Maj e. ra.
gängai1; då är det naturligt att fördela något äfven på kommande
generationer. Att skuldsätta staten till näringarnas
förmån kan jag icke medgifva. Jag fortfar att yrka återremiss.
Gr. von Rosen: Jag får i anledn. af Frih. Palmstjernäs
yttrande, ronde Chalmerska slöjdeskolan, anhålla
att med några ord få upptaga R. o. Ad:s tid. Om jag rätt
fattat, hvad han yttrade, ville han, såsom ett stöd för
Utskrs förslag, visa, att i fall inrättningen vore af stor nytta,
hvarom han icke tviflade, skulle den af K. M. hägnas;
men att Utsk. ej kunnat något bestämdt till densamma anslå,
när K. M:s tanke i ämnet ej vore känd. Jag hade förra
gången, jag yttrade mig, den äran berätta, att Konungen
med största interesse tagit den i ögnasigte, och att han
fann framstegen och hushållningen så påfallande, att han
icke allenast deröfver betygade sitt välbehag, utan äfven
sjelf dertill lemnade något understöd, samt att K. M. lemnade
600 r:dr, hvilka gjorde det möjligt att anskaffa åtskilliga
chemiska apparater. Är det endast en propos. från Konungen,
som erfordras och som skulle verka, skall det ej af
oss underlåtas att söka en sådan förmån; men man har sett
det technologiska institutet inrättas utan propos. från Konungen
och till följd af enskild motion. Här är enda skillnaden,
att det varit en enskild man, som lemnat första
grundfonden till inrättningen. Till technologiska institutet
utgå i4,ooo r:dr från Manufact.disconten. Han yttrade vidare,
att technologiska institutet var en större skola för
utvecklingen och som i agronomiskt och industrielt afseende
skaffade resultat samt frambringade nytta. Jag medgifver
det; men jag tror, att ehuru inskränkt Chalmerska skolan
är, har den likväl lemnat ett stort resultat; ty när 63
ynglingar der blifva undervisade till den grad, att de, derifrån
utgående, hafva större skicklighet än mästare, kan man
icke misskänna dess värde; allt går der practiskt till. Såsom
exempel derpå kan nämnas, att när man nyligen fick
en ångmachin till ett af fartygen, som skola gå på Götha
canal och skulle hopsättas, skickade man en del af eleverna
dit för att derom taga underrättelse och deraf taga ritningar,
och nu hafva de inom en månad gjort en sådan. Detta
är ett resultat, som jag tycker vara stort. För en bruksägare
in i landet, om han ditsänder en smedsson och efter
någon tid får honom tillbaka med större kunskaper i sitt
yrke och större practisk färdighet, än någon af hans förutvarande
arbetare, måste äfven det vara af en stor vigt. Jag
måste beklaga, att jag af en händelse för ögonblicket är i
mistning af de papper, enligt hvilka jag genom siffra skulle
kunna bevisa, hvad jag sagt; men jag tror, att, med den
värma för saken jag äger, jag kan äga förhoppning, att hvad
jag yttrat ej fallit i ofruktsam jord.
Den 28 Maj e. m.
3§5
Hr Peyron: Föranlåten af de anmärkningar, II. StatsUtsk:s
ordförande yttrat emot mitt anförande, har jag tagit
mig friheten begära ordet.
Jag instämmer visserligen med honom, att det blifvande
institutet vid Degeberg kan i visst afseende äfven blifva
nyttigt för Södermanland derigenom, att man från institutet
möjligtvis kan få elever, eller ock ditskicka individer för
att instrueras i landtbruket. Men huruvida, såsom den värde
talaren yttrat, Nonniska institutet kan tjena som modellfcrme,
såsom exempel för Södermanländningen, kan jag åtminstone
icke fatta; ty att resa från Södermanland tilfWestergöthland
vore bra svårt för alla dem af den förra provinsen,
hvilka önskade skärskåda, huru en jord bör vara rationelt
brukad. Dessutom, oaktadt jag medgifvit, att Degebergska
institutet för Södermanland kan blifva nyttigt, är
förhållandet ej sådant för de provinser, som ligga norr om
Södermanland, dock utan afseende på de nordligaste.
Då blott ett institut i detta magtpåliggande afseende
skall inrättas, borde det tvifvelsutan vara anlagdt midt i
landet och icke, som nu frågan är, i den sydvestra delen af
Riket. Att inrätta ett dylikt institut i hvarje provins, som
den värde talaren yttrat möjligtvis kunna af samma skäl föreslås,
har jag åtminstone icke tänkt, än mindre sagt; det
vore iöjligt.
Icke af förkärlek till Södermanland, utan för det denna
provins äger en egen fond, hvaraf räntan, enligt H. M:s
nåd. tillåtelse, nu begagnas till inrättandet af ett practiskt
åkerbruks-institut, har jag trott det vara tjenligt att genom
statsanslag utvidga detta institut. Om något annat landskap
erbjuder enahanda förhållande, må någon derifrån göra samma
anmälan som jag.
Jag ber H. R. o. Ad. betrakta, att min afsigt blott varit
att befrämja landtbruket och upphjelpa det ur dess nuvar.
låga ståndpunkt, och att icke det är någon ny motion,
utan en följd af den, som i detta afseende blifvit väckt af
en StatsUtsk:s ledamot i BorgareSt. Oaktadt mitt anförande
icke behagat StatsUtsk:s ordför., må det gerna för min
räkning qvarstå i prot. För öfrigt, om H. R. o. Ad. så önskar,
afstår jag gerna från min gjorda begäran om återremiss
af StatsUtsk:s betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Äfven jag önskar återremiss,
men icke af samma skäl, som af en värd talare blifvit anförda,
att nemi. formen af StatsUtsk:s tillstyrkande vore sådan,
att den ej kunde antagas. Kär Utsk. tillika tillstyrker
R. St. att till K. M. öfverlemna bestämmandet af grunderna
för beloppets användande, ser jag ingen oriktighet vara
begången, och beslutet innehåller endast, att medel för ändamålet
blifvit anslagna; men då Utsk. här i 2:dra punkten,
utan alt vara föranledt af Konungens propos., likväl
3g6
Den a8 Maj e. m.
tillstyrkt R. St. att öka titeln med 28,000 r:dr och det utan
att föreskrifva något ändamål, skulle jag önska, att R. St.
täcktes behjerta en annan omständighet, den nemi., att Utsk.
har, oaktadt bestämdt behof på en annan kommande titel,
i 6:te punkten afslagit allt anslag till undervisningsverken.
Om Utsk. hade betäukt, att för framstegen i allmänhet af
de industriella företagen fordras äfven kunskaper, hade Utsk.
haft tillräcklig vägledning att anslå hälften af summan för
det intelleetuella och hälften för det materiella. Det är
denna fördelning, som jag önskar och som jag förmodar,
att Utsk. ej skall finna svårighet vid att tillvägabringa.
Under loppet af discussionen har en ledamot framställt såsom
ny motion, att hädanefter i allmänhet anslagen på g:de
titeln skulle utgå underform af ränta och araortissement, och
har deraf lofvat sig vida större summor för näringarna. Jag
omfattar detta tillfälle för att säga, att jag visserligen erkänner,
att genom ett sådant sätt att använda fonder man
kommer till stora verkningar, men tillika, att jag för min
del ej skulle våga tillstyrka ett sådant användningssätt, utan
att vara förvissad, om näringarna äro i förmåga att mottaga
så stora capitaler; sålunda skulle jag ej våga tillstyrka
åtgärden i allmänhet, men väl för vissa behof, hvilka man
riktigt kunde inse och hvaraf man kunde vänta stora verkningar.
Således kan jag ej understödja motionen i allmänhet;
men jag vöre färdig att tillstyrka den för en särskild
cassa, som kunde fordra stora summor till understöd för
industriella företag; då kunde saken vara riktig. Hvad i
öfrigt angar den vidrörda principfrågan, huruvida statens
tillgångar böra användas till capital eller lån, anser jag mindre
nödigt att ingå i bestämdt yttrande derom; men jag vet
tillfällen, der anslag af capital varit nyttiga, och andra, då
anslag af lån varit nyttiga. Jag anhåller om återremiss på
de grunder, jag anfört.
Frih, Boye, Ludv.: Jag ber att få förklara Frih. Ehrenborgh.
min aktningsfulla tacksamhet för den patriotiska motion,
han gjort. Den är en af de lyckligaste, som blifvit
gjorda. Jag har hört två talare göra anmärkningar deremot,
och jag utber mig att få bemöta dem. Efter en calculation,
sorn jag ej kunde följa och icke ens kunde begripa,
har den ena ledamoten yttrat, att staten skulle förlora
räntan. Jag tror, att detta är ett misstag. Staten anslår nu
en summa af i5o,ooo r:dr; om nu ett capital upplånas, till
hvilket detta anslag får användas såsom ränta och amortissement,
har säkerligen ej motionären upptagit en sådan förutsättning,
som skulle dessa penningar användas utan att gifva
en amorliserande ränta. Den ena skulle således ersätta
den andra, och jag, långt ifrån att se förlust, ser vinst för
fonden. Jag vill såsom exempel anföra en händelse, som timål.
Milt ändamål är att bevisa, huru stora företag måste
åsidosättas derföre, att tillgångar saknas. IVar Belgien skiljdc
Dan 38 Maj c. m.
397
51g från Holland, infann sig här en af de största fabrikanterna
i Verviers, sorn förklarade, att han, uppskrämd af den
oroliga andan, sorn berrskade i landet och sorn tycktes vara
af svårare art då, än nu, ville i ett annat land sätta sig i
säkerhet. Han erbjöd sig att flytta till Norrköping samt der
inrätta en fabrik för machinerier, för hvilken lian ville medtaga
60 arbetare. Han visade, att lian ägde tillräckliga tillgångar,
så snart lian kunde realisera dem, men lian begärde
ett förskott af 100,000 r:dr. Hen förträfflige embetsman, till
hvilken lian i ändamålet vände sig och som omtalat delta
för mig, insåg den stora nyttan af saken, men tilltrodde sig
ej ens att göra propos. derom, emedan medel saknades. Om
nu en så stor summa hade varit användbar för näringarna
på det sätt motionären yrkat, är det väl något tvifvel underkastadt,
att icke Sverige deraf haft mångfaldiga fördelar?
Härifrån hade det blifvit en lätt afsättning, och lättare än
från Holland, på Preussen och Ryssland, i anseende till den
lättade communicationen emellan oss och dessa sistnämnde
länder; men lian måste fara härifrån med oförrättad! ärende.
Utan allt tvifvel måste åter manga andra sådana händelser
förefalla. Summan borde visserligen icke hafva blifvit använd
utan ränta. En annan värd ledamot, hvars åsigt jag
högaktar, har sagt, att han skulle vara beredd att bifalla
principen, om användandet vore fritt från alla scrupler. Om
bifallet gifves, kan det åtföljas af förbehåll och controller.
Det första vore, att lån icke upptoges i större scala, än att
användandet vore af Regeringen ansedt som allmänt nyttigt.
Må det tillåtas mig att erinra derom, att Konungen under
denna riksdag, öfvertygad, att de tillgångar till lättnad i rö«
reisen, som Manufact.disconten lemnat, genom den ökade
productionen funnit en gräns, begärt ett ökadt anslag af
600,000 r:dr. 3Vå val! om detta lemnäs åt Manufact.disconten,
vore det måhända visserligen af den natur, att det skulle
tillfredsställa den sistnämnde ledamoten, och om motionen
bifalles, har man der tillgångar; åtminstone kan man undanrödja
alla farhågor derigenom, att lånen ej få upptagas annat,
än i den mån rörelsen påkallar behofvet. Jag slutar
med att, jemte det jag anhåller, det Utsk. ville taga denna
stora ide' i ett noggrannt öfvervägande, lemna mitt understöd
åt den begäran, Gr. v. Rosen framställt. Het vore beklagansvärd
t, om en vacker och nyttig inrättning skulle behöfva
inskränkas inom en så liten scala. Då, om detta anslag
bifalles, den skulle kunna utveckla sig, så att måhända
200 elever der kunde få undervisning, tyckes mig billigt
vara, att Utsk. derå lemnar afseende. Jag anhåller, att,
i fall af återremiss, detta yttrande måtte få åtfölja.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag ämnar
ej ingå i någon undersökning om två särskilda motioner,
hvilka blifvit väckta i anledning af förevar, fråga. Jag tror,
att de båda böra såsom särskilda motioner till Utsk. ingå
398
Den a8 Maj e. fKi
och der utredas. Frih. Cederström har yrkat, att vid g:de
hufvudtiteln skulle såsom vilkor fästas, att anslaget skulle
användas såsom han föreslagit. Det är dock tillfyllest visadt,
att större delen af de utgifter, som af denna titel blifvit
bestridda, äro af den natur, att de ej i utlåningsväg kunnat
fullgöras. Jag tror äfven, att öfverlemnande! med sådana
vilkor af anslaget, nemi. med skyldighet till utlåning,
hvarvid naturligtvis äfven följer skyldigheten att tillse säkerheten
af låneliandlingarna, måste man väl äfven ställa fondernas
administrerande under en särskild styrelse, sorn har
ansvarighet för användandet, på samma vis som i våra dis—
conter för manufacturlån i allmänhet. Jag skulle icke tro,
att Regeringen vore särdeles belåten, om den måste blifva
fullt ansvarig för utlåningen och all förlust, som på den kunde
uppstå. I följd häraf förfaller hela systemet. Jag bestrider
ej det gagneliga uti ideen, och den kan, allt mer
och mer utvecklad, komma att fylla sitt ändamål; men man
bör komma ihåg, att med sådana lån utan ränta följer afund
af dem, hvilka ej kunna sådana erhålla. Jag tror ej,
att de deraf uppkommande strider böra hvälfvas på Statsrådet,
emedan sannolikt de missnöjda skulle påstå, att af
politiska åsigter blefve den ena mera skyddad än den andra;
och det är utom tvifvel, att en sådan afund uppkommer,
der dylika fördelaktiga vilkor finnas att utdela till enskilda.
För min del finner jag ej anledning till återremiss,
enär de båda motionerna kunna särskildt ingå. Frih. Cederström
kan föreslå ett särskildt anslag till accumulerande
af en fond; det ena störer icke det andra. Lika med Hr
Lagerhjelm anser jag ej utlåt, vara emot formen, enär Utsk.
endast yttrat, att det anvisat ett anslag. När Konungen skall
bestämma, i hvad ordning länen fa skicka elever till jordbruksinstitutet,
synes saken vara helt och hållet framställd
såsom ett önskningsmål, till hvilket StatsUtsk. föreslår Ständerna
att bevilja anslaget, enär det förut ej finnes tillgång
dertill på g:de hufvudtiteln. För min del tror jag ock, att
anslaget hör till denna titel, som är för handeln och näringarna.
Beträffande åter hvad Hr Lagerhjelm anfört, att
han finner g:de hufvudtiteln» anslagssumma vara för stor för
handeln och näringarna samt önskar, att den måtte delas åt
ett annat håll, tror jag, att då R. St. vid sista riksdag anslogo
60,000 r:dr för undervisningsverken, hvilka jag ej vill
bestrida, att ju de kunna vara otillräckliga, det icke torde
vara för mycket, att nu öka g:de hufvudtiteln med den af
StatsUtsk. föreslagna summa. Af de skäl, jag anfört, får
jag föreslå bifall till StatsUtsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer x hufvudsaken med
Frih. Ehrenboi'gh. Så vida man capitaliserar ett årligt anslag
för att befordra produetiva företag och gör det med
liktig urskillning, är det ett stort steg att utveckla nationens
krafter; men hvad tillämpningen af denna grundsats på g:de
Dea a? Maj o. n.
399
hufvudtiteln angår, möter den stora svårigheter; ty för -faf
titelns belopp fordras genast tillgängliga anslag, hvilka ej
skulle kunna rubbas, så vida skiftesverket och flygsandsplanteringarna
skola fortfara. Man må göra dessa anslag på
hvad titel som helst, så måste de dock finnas. Anslagen till
dem kunna ej användas till fond för sådana inrättningar,
som Frih. Ehrenborgh afsett och i hvilkas nytta jag instämmer;
dertill skulle fordras särskilda anslag. Samma svårigheter
möta antagandet af Frih. Cederströms förslag. När
man ser, hvad som återstår af g:de hufvudtitelns utgifter,
som ej kunnat fyllas och som Utsk:s betänk, upptagit, finner
man, att åtminstone till nästa riksdag ett ökadt anslag
i alla händelser erfordras. Skulle det förslag, Frih Ehrenborgh
väckt, vinna R. St:s samtycke, vore det nödvändigt
att anslå en särskild fond, hvarpå ingenting annat kunde anvisas,
och som utan någon rubbning finge dertill användas.
Denna fond borde vara afskiljd frän allt annat; i annat fall
vet man, hvilka förändringar tiderna kunna medföra i dispositionen
af medlen. Bifall till hvad ytsk. i sitt nu förevarande
utlåt föreslagit hindrar således ej den motion, Frih.
Ehrenborgh framkastat. Jag ser således icke, att hvarken af
Frih. Ehrenborgh eller Frih. Cederström skäl äro anförda
emot bifall af utlåt.; ty det skäl, som Frih. Cederström anfört,
att R. St. skulle besluta, att hos K. M anhålla om organisation
af jordbruksinstitutet, gör intet hinder, enär Utsk.
tillstyrkt, att anslaget måtte uppföras på denna titel och anvisas
för den ifrågavar. inrättningen, och alt utan R. St:s
beslut inga medel å en titel kunna finnas, är äfven af Frih.
Cederström säkert erkändt. Då Utsk. förklarat, att dispositionen
af medlen skall öfverlemnas åt Konungen, tror jag,
att allt, hvad som kan erfordras, är uppfyldt; ty om Konungen
ej skulle gilla anslaget, underlåter han att disponera
medlen, och då står summan qvar till nästa riksdag. Hvad
Frih. Cederström i öfrigt anmärkt, har jag i mitt första yttrande
hufvudsakligen besvarat. Beträffande de väganläggningar,
som på denna titels anslag skett, så är det icke utan,
att ju understundom vägar kunna behöfva anläggas der, hvarest
ingen domare kan ålägga någon att upprödja dem. När
de gå genom obebodda orter, lärer det vara omöjligt, oeh
likväl kunna de der vara nödvändiga, såsom i Jemtland och
Wermland. Dessa äro likväl ej militärvägar utan hufvudsakligen
för landets ceconomiska nytta. Enligt Frih. Cederströms
förslag skulle, om fonden kunde förvaltas utan omkostnader,
inom ett sekel fonden uppgå till 3o millioner;
min phantasi tillåter mig ej ett så vidt spelrum. Jag tror,
att långt innan första hälften af seklet vore fonden slut. R.
St. lära ej underlåta att se, det fonden kunde användas på
annat sätt till förminskande af någon tryckande skatt, och
jag tror, att R. St. ej hade orätt att så anse saken. Jag tror
det ej vara lönande att formera sådana fonder. Jag tror,
4oo
Den 28 Maj e. m.
att man på annat sätt bör använda statens krafter, oell anser
ej detta vara det rätta. Statens krafter böra drifvas till
verksamhet och allt, hvad den kan åstadkomma, bör användas
till ökad production; men detta resultat vinnes ej, örn
stuten på detta sätt hopsamlar inkomster och nationen ytterligare
skuldsattes. Bättre vore det sätt, Frih. Ehrenborgh
föreslagit; då ökar man sina tillgångar, såväl de materiella
som de moraliska, i en snabb progression, och man har sett
i de stater, der detta system varit följdt, krafter utveckla
sig på ett förvånande sätt; men dertill fordras, att de användas
med klokhet och vishet. Jag tror ej, att denna vishet
ännu mognat på Svenska jorden, men hoppas, att, om
fröet dertill grof, plantan skall trifvas och deri tid komma,
då den bringar oss sina välgörande frukter.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle önska, att de
vid detta utlåt, gjorda anmärkningar ej måtte föranleda till
återremiss, och tror, att Utsk. gatt så långt det kunnat, då
det föreslagit tillökning i denna titel. Jag finnér ingen anledning,
hvarföre man, för det man beviljar anslag åt ett
jordbruksinstitut, skulle fordra det åt andra; jag skulle ej
hafva biträdt anslaget för institutet vid Degeberg, örn jag
ej hade trott mig hafva inhemtat tillräckliga moraliska garantier
för att det skulle komma att uppfylla sin bestämmelse.
Jag finnér visserligen, att sådana inrättningar äro
af högsta vigt; men jag kan ej med åtskilliga ledamöter,
som yttrat sig, anse, att icke kunskap i landthushållning,
användbar äfven för andra orter, skulle kunna vinnas i Westergöthland.
Jag tror ej, att för att inöfva folket i ladugårdens
skötsel eller i den mindre sädesproductionen, som i
de norra provinserna kan äga rum, det vore riktigt att inrätta
ett sådant institut derstädes; ej heller ser jag, att ett
sådant vore nödvändigt i Södermanland. Det enda skäl,
sorn kunde vara giltigt för en återremiss, vöre de anmärkningar,
som blifvit gjorda rör:de Chalmerska skolan; men
jag tror, att, utan något särskildt anslag för detta ändamål,
man skall af titeln finna medel, om man finner skolan
deraf förtjent. Hvad sorn i öfrigt blifvit yttradt i anledning
af detta Utlåt, finner jag icke föranleda till återremiss. Dessa
omständigheter kunna i alla fall behandlas oberoende af
ett bifall till utlåt. Jag vill ej med min röst bifalla det förslag,
Frih. Cederström framställt; men hvad jag velat yttra
är redan sagdt af Frih. Palmstjerna. Frih. Ehrenborgh har
väckt ett förslag, som jag anser af högsta märkvärdighet.
Jag vågar ej yttra mig, huruvida man skulle kunna tillämpa
den sats, han framställt till förmån för näringarna inom
vårt land. Det är för ingen obekant, att näringarna ligga
under hos oss till en obegriplig grad; detta land har stora
ressourcer, men alla näringar och hufvudnäringen jordbruket
äro till den grad obetydliga i vål t land, att det icke är
möj
-
1) t n a3 M 3) t. m.
möjligt att komma till någon hög grad af production utan
särskildt biträde af capitaler. Ett stort steg vore, om sådana
ändamålsenligt kunde beredas, och jag ville derföre önska,
att Frih. Ehrenborgh närmare uppgåfve detaillerna af
sin motion, så att man finge se, huru delta fondsystem
skulle se ut och om det vore med full säkerhet förenligt.
Om ett sådant ändamål kunde vinnas, skulle jag gerna understödja
det.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är till en del förekommen
af Hr Lagerhjelm. Jag kan dock ej annat, än för
min enskilda del yttra min förundran öfver det knapphändiga
sätt, hvarpå Utsk. inledt sitt tillstyrkande af en tillökning
utaf 28,000 r:dr å denna titel. Utsk. har dertill icke
från någon Konungens propos. hemtat anledning» Utskottet
har visserligen sagt, att i anledn. af de flera inom RiksSt.
väckta motioner, rör:de anslag till föremål, sorn kunna anses
tillhöra denna titel, Utsk. funne nyttigt att förhöja titelns
belopp, men hvarken äro motionärerna namngifna, eller
deras framställningar till sitt speciella föremål bestämda; ty
om man skulle rätta sig efter mängden af motioner, ang:de
näringarnas och jordbrukets behof af understöd, skulle icke
ens millioners anslag dertill förslå.
Man finner emedlertid af betänk., att det förnämsta
föremålet varit att betäcka titelns iråkade skulder eller
Regeringens anticipationsvis på denna titel gjorda anvisningar.
De förra uppgå till ett belopp af något Öfver 170,000
r:dr och de förut beviljade årligen fortfarande anslagen till
nära 96,000 r:dr. Titelns alla tillgångar äro således anticiperade
för flera är. För min del skulle jag tro, att detta
förhållande, långt ifrån att föranleda till ökade anslag, hade
bort föranleda en anmärkning mot anticipationen. Jag
yrkar åtminstone, innan jag beviljar någon tillökning, att
Utsk. måtte uppgifva de särskilda ändamål, hvartill medlen
skulle användas; ty för mig äro de af Utsk. åsyftade, här
ofvan antydda, att nemi. endast betala Regeringens skulder,
ej tillfyllest. Jag skulle likväl ej vara envis att motsätta
mig det ifrågavar. anslaget; jag medger tvärtom, att det med
en klok administration kan blifva ganska nyttigt; men då jag
finnér afstyrkta så många, i min tanka, lika angelägna anslag
till bestämda föremål, och deribland åtskilliga på tolde
hufvudtiteln, skulle jag tro, att hela eller en del af tillökningen
kunde till denna titel öfverflyttas. I allmänhet skulle
jag tro, att under en Styrelse, med hvars system man vet,
att StatsUtsk. varit så litet belåtet, att det endast berott på
en röst, att Utsk. kunnat undgå att tillstyrka en hemställan
till K. M. om iakttagande af bättre hushållning med statens
medel, det ej är lämpligt att vind för våg lemna anslag till
dess disposition. I händelse således de befintliga tillgångarna
7 H. Si
Den 18 Maj e. ra.
medgifva det iikade anslaget, anser jag, att det bör komma
undervisningsverken lill godo.
I afseende på livad i öfrigt blifvit yttrad t om nyttan af
statslån och af capitaler för jordbruket, tror jag det blifva
tids nog att tala om den saken, då vi fått ett stadgadt mynt.
Jag önskar, att jag kunde blifva öfvertygad om de förmåner,
man förespeglar oss för våra näringar genom detta och
så många andra projecter; men jag tror, att då pluraliteten
knappt förmår betala räntorna på sin egen skuld, det är
rådligast att ej kasta oss in i ett system, der vi äfven skulle
nödgas betala räntor på den skuld, som Regering och
Representation pålägga. Jag vill emedlertid uppskjuta mitt
omdöme i detta fall till den lid, då StatsUtsk. inkommit
med sitt utlåt, öfver extra anslagen till försvarsverket.
Frih. Gederström: Jag är ledsen att finna mig nödsakad
att ännu en gång uppträda; men det sker i anledn.
af ytterligare förslag utaf 2:ne ledamöter att bifalla detta
betänk. Detta vore icke formenligt, då 89 §. Reg.F. innehåller:
"att uti R. St:s plena må frågor väckas om förändring,
förklaring och upphäfning af lagar och författningar,
som Rikets allm. hushållning röra; om sådana nya la"gars
stiftande samt om grunderna för allm. inrättningar a£
"alla slag, hvilka frågor skola till utredning af Allm. Re"svärs-
och Oecon.Utsk:n förvisas. R. St. äge dock icke
"magt att i dessa mål annat eller mera besluta,
"än föreställningar och önskningar att hos Konungen
anmälas" etc. Det lärer således ej blifva annat
än en lind. önskan, som R. St. kunna besluta. Detta i alseende
på formen. I afseende på sjelfva saken får jag fästa
de värda ledamöters uppmärksamhet, hvilka velat anse mitt
yttrande såsom vore det en ny motion, deruppå, att det
icke är en sådan. Mitt förslag innehåller ett vilkor, att af
StatsUtsk. eller, rättare, R. St. antagas vid beslutets fattande
ruride utlåt. Jag (einnar derhän den saken, huruvida R.
St. tinna mina anmärkningar förtjena afseende. För min del
tror jag, att utlåt, icke ens lagligen kan antagas. Det har
sedan blifvit yttradt af en ledamot, att ett sådant förslag,
sorn det jag gjort, skulle vara alt skrinlägga statens krafter.
Jag har ej begrepp om hvad det vill säga att skrinlägga
statens krafter. Jag (einnar detta yttrande till det värde,
det kan förtjena, och till den förklaring, som blir nödig för
att göra det begripligt. Jag tror, att om staten hvarje år
utlånar medlen, blifver ingen skilling skrinlagd, och alla de
krafter, som genom dessa medel kunna komma i rörelse,
blifva nyttigt använda. Det måste ju vara ett samhälles interesse
att städse vara i ett till förbättring ordnadt tillstånd;
samhället måste bereda sig tillgång för tillfälliga behof, och
utan att en gång börja, kan man ej komma till detta mål.
Det har ytterligare blifvit yttradt såsom ett hinder för för
-
Des aS Maj c. 111.
slaget, att innan summorna hunne lill något högt belopp,
E. St. skulle tillgripa dem. Jag ur af en annan tanka. Jag
tror, att E. St. samt Svenska folket, om de se, att capitalerna
användas till sådana företag, som befordra näringarnas
fortkomst, skola, långt ifrån att draga en skilling derifrån,
vara angelägna att se systemet fullföljas. Jag kan ej före-,
stalla mig den kortsynthet, att R. St. ville förrycka sådana
medel, då de utan särskildt bidrag kunna låta dem qvarsta,
och då man beräknar, att, i den mån de kommit till näringarnas
förkofran, dessa hafva genom statsbidrag lylli de brister,
hvilka pä de öfriga titlarna kunna finnas. Jag skulle
tro, att vid en lugnare besinning man skall komma till den
öfvertygelsen, att hvad jag framställt, kan blifva nyttigt.
Jag fortfar att yrka återremiss.
Hr Lagerhjelm: En talare har anmärkt, att 89 §.
Rcg.F. skulle hindra E. St, att antaga Utskrs förslag. Dea
stadgar i allmänhet, alt hos R, St. må förekomma frågor om
nya oeconomiska lagars stiftande samt om grundel na för allm.
inrättningar af alla slag, hvarom likväl endast i önskningsväg
beslut kunna hos K. M. anmälas. Om nu således R.
St. följa den formen att åt K. M. öfverlemna uppgörandet
af grunderna för den nya inrättningen, hvilket är öfverensstämmande
med Utskls förslag, kan jag ej annat finna, än
att formen är iakttagen. I afseende på saken utber jag mig
vid det förslag, jag gjort, att dela summan så, att den ena
hälften stöde qvar för denna titel och den andra öfverflyttades
på nästa, samt i afseende på hvad som blifvit sagdt,
att behofvel för undervisningsverken vid sista riksdag blifvit
fyldt, alt få nämna, att vid sista riksdagen, då 60,000 r:dr
för undervisningsverken tillstyrktes, det ej skedde i den akt
och mening, alt blott 18,000 rtdr skulle för universiteten
användas; en vida större summa åsyftades, men R. St. föiv
delade anslaget på sätt som skett. Jag frågar hvar och en,
som befattar sig med delta ämne, om det är nödigt för ett
universitet att följa med sin tid; om det är nödigt för ett
universitet att hafva ett observatorium, åtminstone för ti-r
dens bestämmande, att hafva ett chemiskt laboratorium m. m.
Het är detta, hvarpå jag velat fästa uppmärksamheten, för
att få StatsUtsk. att fördela anslaget, hvartill jag tycker 111ig
linna så mycket mera skäl, som Utsk. icke tyckes hafva gjort
sig reda för behofvet. Jag tror slutligen, att en sådan fördelning
af anslaget skulle vara för R. St, att anse sorn en
ren besparing för framtiden, och jag pr viss på, att dessa
behof äro så gilna, att de, om ej nu genast, åtminstone rätt
snart påkalla anslag. Jag yrkar återremiss, på det at! StatsUtsk.
må kunna reservera en del af dessa medel för den
kommande titeln.
Frih. Boye: Med tillfredsställelse har jag bort Utsk:s
ordfor. medgifva nyttan och fördelen af den motion, Frih.
4°4
Deri aS Maj e. ra.
Ehrenborgh gjört; men jag har likväl, om jag ej missförstått
hans yttrande, trott mig finna några framställningar
af honom gjorda, hvilka jag anser mig böra till besvarande
upptaga. Om jag ej orätt fattade, yttrade han, att en fond
skulle behöfvas lill lånet; men jag får erinra, att fonden är
gifven. På samma gång anhåller jag afven få besvara en
anmärkning, sorn är gjord af en annan talare, att det är
hardt att betala ränta för skuld; men jag frågar, när R. St.
anslagit en viss summa, qvittar det ej dem lika, om den användes
till ränta oell amortissement för ett lån, som förstorar
det ändamål, man söker, eller om det administreras i
småportioner, men ofullkomligt leder till sitt mål. Jag skulle
tro, att fördelarna måste erkännas vara alltför stora på
den förra sidan, att man icke skulle finna sig böra öfvergå
till den. Jag skulle tro, att då man har aldrig så liten förmåga
att beräkna, skall man finna fördelen mycket öfvervägande,
om summan användes till lån med amortissement,
som StatsCont. är i tillfälle att upptaga- Man har kanhända
den scrupeln, att medlen ej skola användas till sitt bestämda
ändamål; men den scrupeln försvinner, då man påminner
sig, att det är af denna ränta, sorn lånets möjlighet
beror. Jag kan ej tro, att någon skulle lemna lån, om han
trodde det vore fråga om att kasta bort penningarna; de
skulle icke kunna användas utan contioll. Jag hoppas, alt
StatsUtsk. skall fasta sin uppmärksamhet härvid; och i den
förutsättning och förhoppning, att utväg är gifven att fylla
alla de behof, för hvilka en återremiss är begärd, bestrider
jag återremiss och begär bifall å utlåt, klär är en anmärkning
gjord; jag behöfver endast nämna den, den är så obetydlig.
Man liar nemi. sagt, att man ej bör gifva något,
innan vi få ett mynt; men om vi få ett sådant, tror jag ingenting
är lättare, än att göra en evalvation af anslaget efter
en beräkning af 128 sk.
Gr. Cronhjelm; Då jag förra gången uppträdde, var
det ej för att motsätta migTJtsk:s utlåt., utan endast för att
uppmana R. o. Ad. att vidblifva detsamma. Jag trodde mig
böra göra denna uppmaning, emedan jag visste, att anslaget
i ett annat Stånd mött svårighet. Jag har sedan varit
i tillfälle att åhöra discussionen och hört, att åtskilliga andra
talare äfven yrkat bifall. Detta är ett anslag, som kommer
folket directe till nytta. Det är anslagen på denna titel
och på titeln för undervisningsverken, som i första hand
äro för folket till båtnad. En talare har sagt, att han icke
ville lemna äfven denna tillökning i g:de titeln derföre, att
han icke vore säker, att Styrelsen använde medlen riktigt.
Det är sannt, att jag yttrat mig ungefärligen på samma sätt,
men det var vid andra titlar. Denna titels anslag äro de,
som kunna minst missbrukas. Det är derföre, och då jag
befarar, att en återremiss skulle hafva till följd, att ansia*'
get för åkerbruksinstitutat icke blefve tillstyrkt, jag anser
Den a8 Maj e. ra. 4°^
sorn cn pligt att nu yrka bifall å betänk. Frih. Cederström
har sagt, att grundlagen skulle förhindra oss att göra ett sådant
anslag och ålägga oss att till Konungen framkomma
dermed i önskningsväg; men han har sjelf sagt, att hans
förslag innehöll ett vilkor för anslagets användande. Kunna
vi fastställa det af honom föreslagna vilkor, så kunna vi
fastställa det, att 5ooo r:dr skola användas till ett åkerbruksjnstilut.
Han har uppgjort ett förslag, som, om det vore
lika lätt realiseradt som lätt att framställa, skulle leda oss till
en hög grad af välmåga. Jag tror, att ett så i calculer sönderfallande
förslag är minst af natur att hos oss komma under
öfverläggning. Han har trott, att Representationen ej
skulle vara nog kortsynt att förbise det stora ändamålet. Jag
hemställer då, om Administrationen skulle vara nog kortsynt
att förbise hans förslag, och då tycker jag, att det är
vida lättare för Kammarpresidenten att få fram det på annan
väg än genom en återremiss. .lag tillstyrker bifall å utlåt.
Frill. Palmstjerna: I afseende på den form, hvarunder
Utsk. tillstyrkt anslaget till institutet vid Degeberg, får
jag yttra, att jag anser den fullt öfverensstämmande med
grundlagen. Detta institut beliöfver ej inrättas, ty det finnes
redan. Ingen framställning derom eller remiss till annat
TJtsk. behöfves, och det är blott dispositionen af de för detsamma
anslagna medel-, som blifvit till Konungen öfvevlemnade
på samma sätt som i öfrigt alla medel under denna titel,
Dessa hafva hittills ej varit specificerade. Derföre har
Utsk. nu ej heller gjort det, utan föreslagit, att beloppets
användande för det afsedda ändamålet skulle till K. M, öfverlemnas.
Detta har likväl icke hindrat, att ju Utsk- gjort
sig reda för behofvet. Utan all synbar anledning har det
icke varit, som detta anslag blifvit föreslaget, Titeln beböfver
förökadt anslag; likväl är på detsamma icke anticiperadt,
ty de anslag, som äro uppförda att utgå år i833, utgöras
till ett belopp af i5o,ooo r:dr i och för afvittringar, utflyltningshjelp
111. fl, dylika föremål, beroende af allmänna författningar.
Dessa medels utgående beror dels på utredning
af vissa frågor, dels på specificalioner och iakttagande af
former m. m.; men då Utsk. funnit, att titelns behof jemnt
ökas, så att en eftersättning mäst ske i utgifterna, och då 3o §,
Riksd.Ordn. ålägger Utsk. att inkomma med förslag, rörande
statsverkets behof, har Utsk. trott, att detta vore ett
af de angelägnaste och ett af dem, sorn äro lyckligast för
samhället; ty utflyttningarnas tilltagande är ett tecken till
framskridande i odling. Utsk, bär altså trott, att dessa behof
borde fyllas framför andra. Här är visserligen sagdt af
?:ne talare, att undervisningsverken vore i behof och att det
på denna titel ökade anslag borde delas emellan den gide och
jorde titeln. Jag för min del tror, att när vi komma till
jo:de titeln, blir derom en särskild öfverläggning, och att vi
pu blott böra afse den cjtde titeln samt att behof ven för dep
-
Ijoö Dd» aS Maj c. m.
samma äro påfallande. Om undervisningsverken hafva behof
af understöd, hindrar det icke, att ett sådant kan beviljas.
Det ena behofvets existens hindrar ej det andras. ^
Når io:de titeln kommer under öfverläggning, torde vi få taga
undervisningsverken i betraktande. I afseende på det förevar.
utlåt, vägar jag upprepa, hvad jag förut sagt, att jag
tillstyrker anslagets bifallande såsom nyttigt; och jag vågar
tillstyrka li. o. Ad. att bifalla detta utlåt, i sin helhet, enär,
i min tanka, inga sådana anmärkningar äro gjorda, som föranleda
till återremiss.
Frih. Ehrenborgh: När jag uppsteg för att tala i
detta ämne, förklarade jag, alt jag underkastade mig vilkoret
att antingen anse den af mig väckta fråga såsom en motion
eller en anmärkning. Jag har ej blifvit föranledd att
ändra denna öfvertygelse, och jag skulle tro, att fastän Frih,
Cederström^ och mitt förslag skilja sig i formerna, äro de af
natur att håda åsyfta mera en tillämpning än anmärkning.
Jag hemställer till Frih. sjelf, hvars idd jag ganska väl fattar
och i hvars calctiler jag ej ser så mycken svårighet, som
åtskilliga andra ledamöter, huruvida lian icke anser, att vi,
oaktadt ett bifall till utlåt., kunna i motionsväg vinna vårt
mål. Frih. Cederström och jag skilja oss deruti, att då han
föreslagit composition af sjelfva capitalet, har jag föreslagit
cornposition af både ränta och capital. Jag hade skriftligen
utvecklat denna motion, om jag ej trott, att jag ändå skulle
blifva förstådd af R. o. Ad., och jag har ej misstagit mig
häruti. Frih. Palmstjerna har fullkomligt förstått min rnomotion;
men han har ansett, att medel icke skulle finnas,
då redan g:de titeln vöre så belastad, att den ej kunde medgifva
en användbar fond. Då jag nu anhåller om propos,
till bifall å betänk., och Gr. Horn önskat, att jag skulle
framställa detta förslag mera detailleradt, skall jag uppfylla
denna begäran och söka uppgöra ett sådant förslag, hvarefter
Utsk. kan komma i tillfälle att bedöma, om det vill biträda
min mening. Frih. Palmstjerna har egentligen förklarat
sig ej kunna biträda den derföre, att ej tillgång vore på
titeln. Jag får förklara, alt det redan vore en vinst att
sätta uti ett lånsystem en lika del af denna titel; om blott
3o eller 5o,ooo r:dr användes till ränta och amortissement,
komme man ändå till ett stort resultat, och måhända borde
man ej beträda denna väg i så stor scala till en början. Man
bör besinna, att dessa capital blifva betydliga och att jordbruk
samt näringar kanske ej skulle kunna absorbera så stort
belopp. Hr Lagerhjelm har äfven erkänt riktigheten af min
princip, men jag har ej misstagit mig deruti, att den skulle
möta motstånd derföre, att man fruktade, att den skulle
missbrukas. Men om man derföre, att missbruk kunna ske,
skulle förkasta satsen, tror jag, att man har orätt. Samina
anmärkning tror jag mig hafva hört af Hr Dalman, hvilken
yttrat, att han ej riktigt gjort sig reda för, om statslåne
-
Den a8 Maj e. m.
systemet vöre gagneligt för våra produetiva yrken. Han liar
äfven sagt, att dess införande nu vore för tidigt. Äfven jag
skulle önska, att vexlingen vore gjord, innan man beträdde
banan; men då jag hoppas, att vi äro nära denna tidpunkt,
och så nära, att vexlingen måste vara i verket ställd, innan
den af mig föreslagna åtgärd kan vidtagas, vädjar jag till
hans eget omdöme, i fall principen är riktig, 0111 det ej vore
rätt att antaga den. Frih. Cederström har mot mitt förslag
anfört, att det vore ett sätt att bortkasta statens medel.
Jag liar då ej haft den lyckan att blifva så af honom
förstådd, sorn jag förstått honom. Han har antagit, att genom
en årlig besparing och derigenom, att medlen återkomma,
skulle en stor fond beredas. Jag liar förklarat, att genom
en, en gång för alla, bestämd summa till ränta oell amortissement
en fond skulle beredas, hvilken, i samma mån dess
ränta och amortissement åter inginge från näringarna, skulle
betänka äfven hvad staten utbetalt. IMågon förlust uppkommer
ej, men ett stort capital produceras. Det vore lätt att
citera exempel derpå, men jag anser det nu icke behöfligt
och skall göra saken åskådligare vid framställningen af min
detaillerade motion. Jag är för Öfrigt glad att vid detta
tillfälle hafva vunnit deltagande för ämnet; äfven de, som
varit mina motståndare, hafva gjort mig den rättvisan, att
min motion förtjenar att öfvervägas. Jag tillstyrker bifall
å StatsUt:sk:s nu föredragna utlåt, samt anhåller, att min
»notion måtte få hvila på bordet.
Hr von Hohenhausen: Jag hvarken kan eller vill
förändra Frih. Cederströms anmärkning till motion, emedan
det vore obehörigt af mig, att denna anmärkning såsom min
enskilda motion upptaga; men jag har önskat, att lian sjelf
ville förändra den till motion, och att både den och Frih.
Ehrenborghs mätte blifva hvilande på bordet. Jag har förut
tillstyrkt bifall å utlåt. Jag tror, att anslaget för institutet
är af vigt och behof för Westergöthland, der jordbruket är
vanvårdadt och påkallar Styrelsens omtanka för att väcka
det ur sin slummer. Hvad Chalmerska inrättningen beträffar,
så, enär Gr. von Rosen nämnt, att Konungen derå fästat
sin uppmärksamhet, och g:de titeln nu blir ökad, är det
all anledning att förmoda, att denna inrättning ej blir glömd.
Det synes mig af Utsk. riktigt sagdt, alt enär den Chalmerska
inrättningen grundar sig på en enskild mans testamentariska
disposition, som för Utsk. är obekant, Utsk. ej bort
annorlunda förhålla sig, än det gjort, helst då titeln blifvit
ökad och derigenom medel funnes att för ändamålet disponera.
Hvad användandet af titeln angår, undergår det granskning
såväl af R. St. som Kammarrätten. Det synes således
vara underkastadt vederbörliga controller. Ändamålet
för titeln är handelns och näringarnas befrämjande, och jag
tror, att Utsk. haft mycket skäl att öka anslaget. Jag båticke
sagt, att det vid sista riksdag beviljade anslag var till
-
D t ii i8 Maj e. ra.
räckligt för undervisningsverken; men. jag har fastat uppmärksamheten
derpå, att det icke vore skäl att beröfva denna
titel ett erforderligt anslag för att lägga det till den io:de.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall å StalsUtsk:s förevar,
utlåtande.
Hr Dalman: Jag har visserligen till en del af Frih.
Palmstjerna blifvit upplyst om de ändamål, till hvilka det
förhöjda anslaget å g:de hufvudtiteln är ämnadt att användas;
men jag tror i alla fall, att det varit orätt af Utsk.
att ej upplysa R. St. derom, enär jag utgår från den synpunkt,
alt man ej bör lemna vår Styrelse några arbiträra
anslag, utan att Ständerna böra bestämdt utmärka, till hvilka
ändamål de skola användas. Jag kan ej instämma deruti,
att de i alla fall blifva använda så, att näringarna deraf
hafva gagn. Jag påminner mig t. ex., att å denna titel,
bland annat, ej obetydliga summor blifvit bortkastade på canaler,
50m ej äro och troligen aldrig blifva fullbordade. Jag
har följt denna hushållsgren med uppmärksamhet under några
år och funnit, att anslagen dels utgå till betalande af
skulder för föregående åren, dels att gagnet af de från titeln
anvisade anslag ofta varit ganska problematiskt. Hvad
angår den förhöjning, hvarom nu är liemstäldt, förblifver
jag vid den öfvertygelse, hvilken stödjer sig på silfvan i Utsk:s
betänk., att en sådan förhöjning ej kommer jordbruk och
näringar till godo, utan endast Regeringen, för att betala
hvad hon, utan anledning af grundlagen, på förhand beviljat
för de kommande åren. Utsk. har ej upplyst oss, huruvida
de anslag på denna titel, som Regeringen gjort, blifvit
väl använda, d. v. s. lill verklig förmån för jordbruk
och näringar. Det är ej tillräckligt, att man anslår vissa
summor till enskiften, utflyttningar, flygsandens hämmande
m. m.; man måste äfven förvissa sig derom, att de af vederbörande
länsstyrelser blifvit ändamålsenligt distribuerade,
och innan man beviljar ett ökadt anslag, hade man således
bort veta, att de föregående kommit landet till nytta. För
öfrigt kan jag ej undgå att uttrycka min förundran Öfver
den inconsequens, Utsk. i detta afseende synes hafva visat.
Utsk. har nemi. till skäl för afslag å åtskilliga af enskilda
motionärer yrkade ganska billiga anslag anfört, att Regeringen
ej ansett dessa nödvändiga. Om således det nu ifrågavar.
anslaget varit angeläget, hade det varit Regeringens skyldighet
att föreslå detsamma. Men när detta ej skett, måste jag
tro, att Regeringen ej ansett det nödvändigt, och att detta
skäl till afslag bort för StatsUtsk. gälla såväl i denna som
öfriga anslagsfrågor. Jag kan således ej annat än fortsätta
mitt yrkande om återremiss, så mycket mera som jag icke
vill bevilja något åt io:de hufvudtiteln, om ej besparing kan
göras på någon annan. Jag anser visserligen de ifrågavar.
utgifterna för näringarna till sitt föremål vigtiga; men jag
upp
-
Den 28 Maj e. m.
Upprepar, livad jag förut yttrat, att då jag ej är säker, luiru
anslagen användas, vill jag ej gifva några ytterligare, innan
jag får en sådan säkerhet, innan jag vet, till hvilka ändamål
de skola disponeras.
Beträffande Frih. Boyes yttrande om den lätthet alt
betala räntan å de ifrågaställa statslånen, hvilken skulle
uppkomma derigenom, att man använde anslagen af denna
titel till ränta och amortissement för sådana lån, får jag
blott fästa uppmärksamheten deruppå, att om statslån upptagas
för stora ändamål, skulle säkert de små ändamålen
eller considerations-ändamålen i alla fall göra sig gällande,
och då blefve följden, att vi finge en ny gide hufvudtitel
för de sednare bredvid den gamla, sorn vore anvisad till
ränta och amortissement. Jag vill ej nu ingå i granskning,
anglde statslånesystemet i allmänhet. Jag har förut sagt,
att jag skulle önska att kunna erkänna såsom sanning en
theori, hvaraf så mycket herrligt lofvas oss. Jag har derföre
läst åtskilliga skrifter i detta ämne, och mången gång
funnit satserna till försvar för systemet förledande, ja, t. o.
m. varit tveksam; men jag befarar, att detta system, om
det också befordrar industrien, likväl lägger på nationen ett
moraliskt tvång, i sina följder svårare, än det af en jernspira,
— nemi. egennyttans. Uti dessa bojor synes man nu,
sedan alla andra medel blifvit försökta, vilja sluta folken;
och hvad våldet eller trosdespotismen ej kan uträtta, det
skall nu ernås genom "in teresse na;” och så länge jag hyser
denna föreställning om statslånesystemets egentliga art och
förmåga att förslafva folken, kan jag ej antaga detsamma»
Jag vill ej vara envis om återremiss; men jag anhåller, att
R. o. Ad. måtte fästa uppmärksamheten dervid, att efter
denna titel kommer en annan, som angår de intellectuella
och moraliska elementerna i samhället: ”Ungdomens bildning;”
detta är dock det vigtigaste af allt, just derföre, att
den högsta bildning är samhällets högsta mål. Vi kunna äfven
der anvisa utgifterna till bestämda föremål, och jag tror
i alla fall, att jag säger ej för mycket, då jag yttrar, att vi
icke kunna vara mera öfvertygade om det samvetsgranna användandet
af något anslag, än af det, som disponeras till
xo:de hufvudtiteln.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Föremålet för mitt anförande
är Chalmerska inrättningen i Götheborg. Vi önska
alla industriens och handelns framgång samt folkens bildning.
Folkbildningen verkar välstånd och välstånd åter bildning;
men när man vill ändamålet, måste man äfven vilja
medlen. På följande sätt yttrar sig en patriotisk man, Hr
Commercerådet Wijk:
(Talaren uppläste derefter en del af Ilr Wijks uti BorgareSh
väckta och derifrån till StatsUtsk. remitterade motion.)
7 H. 5a
Den 28 M a j e. m.
Jag har haft tillfälle att besöka institutet i Götheborg och,
efter min ringa competence, måste jag vitsorda dess förträfflighet;
men jag håller här i handen ett vida mera afgörande
testimonium; det är af vår Berzelius, så lydande:
(Detta betyg, som af talaren Ufven upplästes, innehöll Hr Berzelii
omdöme öfver Chalmerska slöjdeskolan.)
När nu Technologiska institutet i Stockholm åtnjuter 14,000
r:dr, och 7000 r:dr äro begärda för detta institut, kan jag
ej annat än recommendera, det R. St. måtte med denna
summa understödja inrättningen och med en motsvarande
summa utöfver de redan föreslagna 33,000 r:dr öka titeln.
Frih. Boye: Sedan Frih. Ehrenborgh nu bestämdt förklarat
sitt anförande utgöra en motion och sjelf begärt den
på bordet, får jag anhålla, att det yttrande, jag afgifvit, ej
må åtfölja återremissen, i fall en sådan beslutas, utan må
åtfölja motionen. Jag bör likväl på förhand yttra, att jag
ej föreställde mig, då jag uppträdde, att han med så mycken
lätthet skulle inskränka sin motion. Jag hade gjort mig
det begreppet, att då man vid bifall till motionen fästade
det vilkor, att de bestämda anslagen, som å titeln äro gjorda
till afvittringen, skiftesverket m. m., lossades från sjelfva
anslaget, intet hinder vore, att ju detsamma kunde till hela
sitt belopp utgöra en fond för sjelfva lånet. Jag vet då ej,
hvarföre man skulle inskränka det; men jag har ej yttrat
detta för att framställa ett klander, ty jag är oviss, örn jag
rätt fattat meningen. Beträffande hvad slutligen Hr Dalman
yttrat, går jag att till honom upprepa mitt svar. Han har
antagit, att sedan lånet vore användt, vore skulden qvar.
Jag hade trott mig hafva befriat begreppet från denna förvrängning.
Vöre lånfonden begärd till ett ej alltid räntegifvande
och oproduetivt ändamål, stöde den satsen fast;
men jag bör erinra honom, att sådant är icke förhållandet
eller afsigten med användandet. Må han tillåta mig att anföra
ett exempel, som kanske bättre upplyser frågan: Om
nu af det lån, hvartill R. St. anslå fond, de 600,000 r:dr,
som Konungen begärt till anslag för manufacturdisconten,
anvisas, och disconten fortgår, tar icke den ock räntan och
står icke capitalet qvar? På samma sätt förhåller sig, när
lån beviljas hvilken annan näring som helst. Det är sannt,
att om statslånesystemet strides för och emot; den ena drifver
den ena meningen och den andra den andra, men ännu
har jag ej upptäckt en enda, som sagt, att statslån skulle
förslafva folket. England är ett land, der statslånesystemet
är drifvet till sin höjd; men det har varit och är ännu ansedt
som en af de friaste monarkier. Jag vet, att man numera
älskar en ren republicanism; men ända tilldess man
kunnat komma till den öfvertygelsen, att en sådan för England
är användbar, måste man anse nämnde land i sitt nuvar.
förhållande såsom en fri stat. Jag tror ej, att England
Den a8 Maj f. m.
kan anses förslafvadt; men jag tror, att få personer i England
äro så crasst okunniga, att de ej erkänna, att statslånesystemet
är en af de mägtiga„te driffjädrarna för industriens
utveckling. Jag får anhålla om bifall till StatsUtskrs nu
föredragna utlåt.
Frih. Gederström: Directe uppmanad att yttra mig,
om jag ville förändra mitt anförande till motion, har jag
sett mig pligtig att åter uppträda. De Hrr, som uppmanat
mig dertill, hafva ej fästat sig vid innehållet af hvad jag
yttrat. Jag har gjort anmärkningar emot utlåt, och föreslagit
grunder för titelns användande. Om utlåt, bifalles,
lan ingen motion i detta afseende väckas. Jag har anmärkt,
att det icke med grundlagen är enligt, att R. St.
besluta anslag till en skolinrättning; om stiftandet af en sådan
kunna vi endast till K. M. framställa önskningar och,
i händelse af bifall, lemna medlen genom anslag. Jag har
ytterligare instämt med Gr. v. Rosen, ang:de nyttan af ett
anslag för Chalmerska skolan. Möjligheten af flera jordbruksinstitut
har äfven blifvit ifrågasatt. Jag har dessutom anmärkt,
att anslaget för jordbruks-institutet borde, om det
skall utgå, öfverflyttas till io:de liufvudtiteln. Alla dessa
omständigheter äro af beskaffenhet att ej kunna framställas
som motion; blir utlåt, bifallet, kunna de ej mera komma i
fråga. Jag kan således ej annat än yrka återremiss. När
StatsUtsk. deröfver yttrat sig, komma R. St. i tillfälle att i
ämnet hufvudsakligen besluta.
Hr Danckwardt: Det är med anledning af Hr Dalmans
ganska stränga omdömen öfver Styrelsens förvaltning
af g:de hufvudtiteln, som jag ber att få yttra några ord.
En föregående talare, Frih. Palmstjerna har visat, att de
ej hålla profvet; och jag har äfven redan uppgifvit förhållandet
med den mindre förmånliga ställning, hvari denna titel
synes vara. Redan för lång tid tillbaka har titelns årliga
reglering alltid utfallit roed en synbar brist, utan att det i
sjelfva verket derföre förhåller sig så, eller att derföre titeln
blifvit öfverskriden, hvilket kommer deraf, att många, deribland
högst betydliga, årliga anslag ej utgå förrän flera år
efter det de blifvit gjörda, och att många äro förslagssummor,
deraf en del aldrig utgår. Det är visserligen sannt, att
under de sednare åren betydliga dispositioner måst, såsom
ganska angelägna, å titeln göras; men å andra sidan hafva
de beviljade äldre lånen blifvit indrifna och beslut blifvit fat—
tadt, att inga vidare lån å denna titel skola lemnäs, utan
de nuvarande, som icke äro obetydliga, iden mån de ingå,
användas för titelns redan anvisade behof. Hvad sjelfva dispositionerna
beträffar och deras beskaffenhet, måste hvar
och en, som tager närmare kännedom derom, medgifva, att
titeln är på det hela väl använd. Jag behöfver ej anföra
starkare bevis derpå, än att närvar. StatsUtsk. tillstyrkt en
Den aS Maj e. ni.
tillökning af titeln, hvilket Utsk. säkerligen icke gjort, om
det ej funnit, att titeln varit väl använd. Dessutom har titeln
blifvit af R. St:s Revisorer granskad, och jag påminner mig
ej, att några egentliga anmärkningar i afseende derå blifvit
gjorda. Hr Dalman har sagt, att anslog blifvit gjorda till
åtskilliga företag, såsom afvittringar och skiftesverket, men att
man ej vet, om det skett med gagn. En så beskaffad anmärkning
synes ej förtjena afseende. Den, som vill taga
kännedom om, huru anslaget blifvit användt för desse föremål,
saknar icke tillfälle dertill. Berättelser derom afgifvas
af au,ctoriteteroa och införas äfven i allmänna tidningarna,
räkenskaperna ingå till Kammarrätten, och till en del grunda
dessa utgifter sig på allmänna författningar. I öfrigt,
och då jag nu har ordet, förenar jag mig med de ledamöter,
som tillstyrkt bifall å StatsUtsk:s ifrågavar. utlåt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Med särdeles tillfredsställelse
har jag sett, att Utsk. bestämt en summa för
ett landtbruks-institut. Såsom ledamot i Läroverkscom mitte
en höjde jag min röst för ett sådant; men i committeens
betänk, omnämndes det ej annorledes än i förbigående. Jag
Ur öfvertygad, att det anslag af 28,000 r:dr, som derjemte
blifvit anvisadt såsom en tillökning i titeln, varder väl an-,
vändt. Men om detta anslag, som hvarken af K. M. eller
af någon bestämdt uppgifven motionär blifvit äskadt, skulle
så medtaga tillgångarna, att läroverken ej finge något, kan
jag ej annat an anse vigtigare, att läroverken erhålla sina
anslag.. Deras behof äro bestämdt kända, och kunskapen
ur lika productiv sora näringsfliten; ty man vet, att det är
genom den intellectuella bildningens utveckling, som framstegen
egentligen göras, äfven i näringsväg. Jag tror ej, på
sätt en ledamot yttrat, att BondeSt. är likgiltigt för anslag
åt läroverken, eller att det skulle tro sådana vara för allmogen
utan gagn. Om man blott vill beräkna det antal af
bondesöner, som studerar, skall man finna motsatsen, och
att d,e i allmänhet äro flera än de andra Ståndens barn
utom PresteSt:s. Att förmoda en så njugg åsigt af läroverkens
nytta, skulle vara att tänka sig fabeln om lemmarnas
uppror emot magén blifva en verklighet. Jag inskränker
mina önskningar i afseende på användandet af det nya anslaget
till halfva summan, i händelse man ej skulle bevilja,
läroverken, hvad. de behöfva. Om man nu, innan man
kommit till no;de hufvudtiteln, skulle bifalla denna, vore
med detsamma all möjlighet afskuren att härifrån få något
till den iotde. Det är på sådan grund jag anhåller om återremiss
af förevar, utlåt., mot hvilket man gjort mångå anmärkningar,
sorn dessutom förtjena en sådan.
Frih. Ehrenborgh: Jag har uppträdt för att lemna
Frih, Boye ett svar. Han har ansett, att jag velat inskränka
min motion; jag har då blifvit missförstådd, eller också
Den 28 Maj e. m.
4i3
har jag orätt yttrat mig. Jag har sagt, att i händelse II. o.
Ad. ej bifaller en återremiss, kunde mitt anförande anses såsom
en ny motion och få hvila på bordet. Jag har äfven
sagt, att man ej borde beträda den bana, jag föreslagit, lill
en början i för stor scala; jag tror, att Frih. Boye äfven
skall göra rättvisa åt denna min grannlagenhet i tillämpningen.
Med 100,000 r:dr kan ett lån upptagas af 1,600,000
r:dr. Jag tvekar, om våra näringar skulle kunna, från att
hafva en titel, hvilken lenanar i5o,ooo r:dr, på en gång absorbera
en så stor summa; jag tror ej ens, att det vöre rätt.
Jag sade således, att man borde upptaga lån i den mån, behofvet
fordrar; man borde lemna Konungen rättighet att
från Itiksg.cont. fordra sådana obligationer. Jag skall i båda
fallen utveckla mitt förslag närmare, och jag är öfvertygad,
att, när Frih. får se denna utveckling, han skall finna,
att jag ej frångått min framställning.
Hr Dalman: Till en början får jag förklara min tillfredsställelse
deröfver att här hafva hört en af Konungens
rådgifvare, till hvars befattning g:de hufvudtitelns föredragning
icke hörer, hafva i ämnet afgifvit ett så upplysande yttrande,
hvilket visar, att den ena Statssecret. någon gång
har kännedom äfven angående sina collegers åtgärder. Jag
kan likväl ej medgifva, att jag i mina omdömen varit sträng;
jag har nemi. grundat dem på de siffer-förhållanden, som
visa sig i StatsUtsk:s utlåt., och hvaraf inhemtas, att anticipationerna
absorbera nära 2 års anslag. Jag har vidare
grundat dem på hvad jag läst i allmänna tidningar, hvilket
äfven visar, att för det närvar, ingen disponibel tillgång finnes
på g:de titeln och att hela dess anslag för innevar. och
nästkommande år är af Regeringen på förhand anvisadt, och
detta har jag trott ej vara öfverensstämmande med grundlagen.
För öfrigt har jag icke sagt, att jag tviflade på, att
medlen blifvit riktigt använda; men jag har sagt, att det
hade ålegat StatsUtsk. att lemna R. St. ett omdöme, huru
Utsk. funnit dem hafva blifvit använda; ty det måtte väl ej
vara en pligt för hvarje representant att granska Kammarrättens
räkenskaper eller genomsöka gamla avisor, för att
förskaffa sig sådana underrättelser, när vi hofva en Styrelse
och ett StatsUtsk., som böra lemna dessa. Jag tror således,
att det är min rätt som representant, att ifrån dessa auctoriteter
vänta utredning af målen.
Hvad angår Frih. Boyes yttrande om statslån, vill
jäg endast erinra, att då jag yttrat, att detta system förslafvade
folket, har jäg hemtat exemplet företrädesvis från Englands
och Frankrikes sätt att i vår tid behandla sitt eget
folks och andra länders angelägenheter. Jag tror nemi., att
England utan sin tryckande statsskuld skulle spelat en helt annan
rol i denna märkliga tids historia, än den, hvartill det nu
sett sig tvunget. Med sina nära 4° millioner punds räntor
mäste England alltjemt af folket fordra omätliga uppoffrin
-
4*4
Den 28 Maj e. m.
gar, hvilka oerhördt fördyra lefnadskostnaden, befordra brotten,
nöden och eländet på samma gång, som de stora mägtiga
statspappersinteressena hindra all genomgripande reform
och förbättring i den stora massans belägenhet. Och hvad
har det egentligen varit annat än dessa interessen, som förstört
den sista ärofulla revolutionen i Frankrike. Om dessa
icke hejdat och alldeles förvridit revolutionen, utan den
fått fritt utveckla sin, då ännu lugna och stora, kraft, så
är jag fullt öfvertygad, att icke blott Frankrike, utan hela
Europa haft en säkrare ställning, och måhända hade äfven
vårt land deraf rönt en välgörande känning i vissa förhållanden.
Mina Hrr! menniskorna och folken äro slafvar, icke
blott under det yttre våldet, utan de kunna blifva det ännu
mer under sedeförderfvet och egennyttan. At dessa Baals
beläten bygger man tempel genom statslånesystemet, och dess
inflytande är ganska fruktansvärdt på civilisationen.
Jag tror, att Försynen styrer allt till det bästa, och att
således äfven detta onda besegras; men denna förtröstan tvingar
mig ej att vara i allt nöjd med det närvar. Det ligger
hos menniskan ett behof af framskridande i hvarje ögonblick,
hvilket gör henne orolig i samma mån, som hon tycker
medlen dertill icke vara begagnade af dem, som hafva
magten. Den sarcasm, Frih. Boye ställt till mig angående
crass okunnighet, torde återfalla på honom sjelf. För att
här ej välja långväga, för Hr Frih. torde hända mindre
bekanta exempel uppå med mig i detta ämne liklänkande,
vill jag här endast åberopa ett namn, som jag vet är Hr
Frih. lika dyrbart som den statsförfattning, hvars förträfflighet
man hör så ofta prisas, och som härleder sig från
samma hufvud. Det är namnet Hans Järta. Honom måtte
väl Frih. åtminstone ej beskylla för crass okunnighet. Jag
förnyar min anhållan om återremiss, och ehuru jag just ej
är fallen för att vara misstänksam, eller att se något under
de planer, som framställas, tycker jag mig dock af vissa talares
nit för bifall till betänk, vilja ana en plan, nemi. att,
derest sådant ej på direct väg kan ske, erhålla en del af
dessa 28,000 r:dr för Motala verkstad. Jag skulle tro, att
det ej vore lämpligt att genom ett nytt anslag lemna Regeringen
tillfälle att komma åt medel till sådana ändamål.
Gr. Cronhjelm: Tvenne talare hafva hos Frih. Cederström
anhållit, att han ville framställa sina anmärkningar
såsom särskild motion; derpå har han svarat; men jag
tog mig friheten att framställa en sak, hvarpå han icke lemnat
svar. Han förklarade, att de grunder, hvilka han framställt
för sitt förslag, borde framställas såsom vilkor för anslaget.
Jag tog mig friheten visa, att om det är orätt alt
föreslå ett anslag till institutet vid Degeberg, måtte det vara
ännu oriktigare att bestämma ett vilkor för anslagets an
-
Den 28 Maj c. ra.
4»5
vändande; men jag anhöll, att på den väg, som är närmare
och ändamålsenligare än hos Representationen, han måtte
söka göra sitt förslag gällande, att nemi. Kammarpresidenten
måtte anmäla det till Styrelsens bepröfvande. Hr v.
Hartmansdorff har begärt återremiss, en annan Statssecret.
har begärt bifall; detta tycker jag vara något besynnerligt,
då de båda äro rådgifvare. För att lugna den siste talaren
får jag nämna, att jag, om det ginge an att bifalla utlåt, med
vilkor, gerna skulle medgifva, att ej ett runstycke får användas
till Motala verkstad.
Frih. Åkerhjelm: Frih. Palmstjerna har redan upplyst,
att den verkliga anticipationen uppgår till i5o,ooo r:dr.
Det visar sig således genast en betydlig rabatt mot hvad som
synes i Utskrs utlåt. Det är redan yttradt af en annan talare,
att denna titel är af den natur, att den måste innehålla
anslag för sådana ändamål, hvilka äro för den allm.
statshushållningen nyttiga. Deraf följer, att medel årligen användas
till sådana arbeten och företag, hvilka efter någon
tid blifva fullbordade, och då upphöra anslagen att utgå till
samma ändamål. Den egentliga anticipationen utgör derföre
en sifferberäkning af anslag, som i mån afbehofven, till
följd af ingångna förbindelser, skola utgå. För öfrigt äro
anticipationerna från flera år tillbaka uppkomna. Hr Danckwardt
har upplyst, ej allenast, att de blifvit ändamålsenligt
använda, utan äfven, att de blifvit i vanlig ordning framlagda
till granskning och redovisade. StatsUtsk. äfvensom
Revisorerna hade säkert gjort anmärkningar dervid, om de
icke varit rätt använda. På samina sätt förhåller det sig
med det, sorn blifvit användt till canaler och strömrensningar;
men dessa understöd hafva ej utgått af g:de hufvudtiteln,
utan af en för slika arbeten anslagen särskild summa.
Så länge anmärkningar härvid ej förekommit, synes det vara
för tidigt att, isynnerhet flyktigtvis, framställa klander emot
detta användande. Det är lätt sagdt, att medel ej blifvit
rätt använda, och man kan någon gång, äfven genom ett
mindre betänksamt sägande, träffa det rätta; men grannlagenheten
och rättvisan bjuda likväl, att man väntar med
sitt klander, tills man hunnit lära sig känna förhållandet.
Då först kan effecten af anmärkningen blifva varaktig. Jag har
hört nämnas ett statslånesystem, uppgjordt på en mindre
amortissements- och räntesumma, utan lån och beskattning,
sorn medelbart skulle försätta i rörelsen och till ett gagneligt
användande en vida betydligare summa, och man har
härom sagt, att sådant skulle förslafva nationen. Dä en nation
åstadkommer genom en liten, densamma tillhörig tillgång
stora understöd för näringarna; då den ej derför upptager
lån af utländningen, är den derigenom förslafvad? Långt
derifrån, den är då oberoende. Om det skulle inträffa, att
de politiska händelserna vände sig uti så krigiskt förhållande,
att Sverige nödgades taga ett beslut och bestämma sig
Den a8 Maj e. ra.
för ett visst system, livad vore önskligare, än att det d;I
kunde iakttaga en oberoende neutralitet; om man derför
nödgades armera sig, vore det då nödigt att kunna multiplicera
små tillgångar, och dymedelst utan subsidier göra
sig och sin sjelfständighet respecterade. Utan krigsgärd eller
statsobligationer later detta icke göra sig, och det sednare
betungar ej som det förra. Jag kan således ej annat
än instämma i sjelfva principen om fondpapper. Örn de nu
till g:de hufvudtiteln anvisade medlen kunna derför användas,
är en annan fråga; jag nödgas säga, att då en del af
anslaget är auticiperadt, förefaller det mig, som denna anticipation
först skulle fyllas, innan anslaget på annat sätt
kan användas, så vida vederbörande ej med obligationer
skulle finna sig belåtna. Hvad angår anslaget för Chalmerska
skolan, torde Utsk., då det ökat titeln, hafva afsett ett
möjligt understöd derför. Jag skulle altså tro, alt intet hinder
vore för bifall till Utsk:s utlåt, och anhåller om propos.
derå.
Frih. Cederström: Det är till Gr. Cronhjelm, som
jag anser mig böra lemna det svar, att anledningen, hvarföre
jag ej upptagit en af hans anmärkningar, är den, att
jag trodde, att en ledamot, som redan länge varit riksdagsman,
hade läst i §. af Riksd.Ordn.
Gr. Löwenhjelm: Jag ber R. o. Ad. att få lägga i
vågskålen för statslånesyslemet den ringa vigt, min erfarenhet
kan äga. Jag är öfvertygad, att utan Sveriges inträde
i detta system, särdeles då det utvecklas efter de af
Hr Agardh gifna grunder, finnes för Sverige ingen möjlighet
till framsteg och progredierande i jemnförelse med andra
länder.
Frih. Palmstjerna: Om jag kunde förmoda, att R.
o. Ad. skulle flista någon uppmärksamhet vid insinuationen
om StatsUtsk:s hemliga afsigt med ökade anslaget å g:de titeln,
skulle jag till besvarande upptaga denna fråga; men
då jag förmodar, att ide'en måhända varit förhastad, inskränker
jag mig till att yttra, att man ej lär finna något
skäl att misstänka nuvar. StatsUtsk. för att gå Styrelsens
hemliga önskningar på förhand till mötes.
Hr Dalman: I anledn. af Frih. Palmstjernas sista yttrande
får jag blott äran förklara, att det mera var alt anse
som ett skämt än som allvar, hvad jag nämnde ang:de
planen att använda det ökade anslaget till förmån för
Motala verkstad. Jag ville blott fästa uppmärksamhet vid
möjligheten, att det i en framtid kunde af Regeringen och
det aldrig hvilande canal-interesset dragas till detta ändamål;
men jag får derjemte förklara, att jag ej åsyftat att på
något sätt såra StatsUtsk., hvars obenägenhet att gå vissa
önsk
-
Den 38 Maj e. m. 417
önskningar till mötes visat sig icke blott, då dessa varit tysta,
ulan t. o. m. då de varit ganska högljudt uttalade.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
fann de vid StatsUtskrs utlåt. N:o 87 gjorda anmärkningar
hindra dess antagande samt att detsamma således borde återremitteras.
Ropades ja och nej, hvarjemte votering hegärde? af Frih.
R o y e.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposm:
Den,
som bifaller StatsUtskrs utlåt. N:o87, angrde regleringen
af Riksstatens grde hufvudtitel, voterar
ia 5
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, anses R. o. Ad. återremittera StatsUtskrs ofvannämnde
utlåt. N:o 87.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer r
Ja — 45.
Nej — 23.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 3o Maj i83/j.
Plenum kl. 8 f. m.
Företog R. o. Ad. val af 12 ordinarie ledamöter och 4
suppleanter, hvilka å R. o. Adrs vägnar borde deltaga i den
nämnd, sorn enligt io3 §. Reg.F. skulle äga att döma, huruvida
Högsta Domstolens samtliga ledamöter gjort sig lörtjenta
att i deras vigtiga kall bibehållas.
Vid uppläsningen af val-prot. anmälde sig Gr. Cronhjelm,
Otto Au g., och yttrade:
Då vid valet lärer förekommit, att 11 listor innehållit
endast 12 namn, och dessa äro uppgjorda i öfverensstämmelse
med grundlagen samt den i anslaget citerade grundiags-j.,
får jag anhålla oin Hr Gr. o. Landtnäs propos., all afven
dessa listor måtte få vid röstberäkningen iakttagas, emedan
valet i annat fall möjligen kunde anses olagligt.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: Jag får anhålla, att
7 H. 53
4 tS
Den 3o Maj.
Hr Gr. o. Landtm, täcktes låta uppläsa prot. för den dag,
då beslut togs, att hvarje lista skulle innehålla 16 namn.
Gr. Cronhjelm: Jag vill ej bestrida den begärda uppläsningen
af prot.; men det må innehålla hvad som helst,
skulle jag tro, att det ej kan nekas de ledamöter, som sedan
tillkommit, sett anslaget och, med kännedom af grundlagens
io3§ , upprättat sina vallistor, att få dem äfven tagna
i beräkning. Jag tror detta vara det enda sättet att hjelpa
oriktigheten, och då dessa listor ej lära inverka på valet,
ser jag ingen svårighet häremot.
Hr Rothlieb: Det torde emedlertid vara nödvändigt,
alt R. o. Ad. får höra uppläsas det rörrde valet fattade beslut,
innan R. o. Ad. bestämmer sig rör:de den nu väckta
frågan.
Upplästes den del af pleni-prot. för d. 26 dennes, hvilken
angick företagandet af det i dag verkställda val.
Hr Rothlieb: Sedan R. o. Ad. tagit detta beslut,
hemställer jag, om något annat deremot stridande nu kan
fattas.
Gr. Cronhjelm: I beslutet åberopas 33 §. Ridd.Ordn.
Om ett sådant åberopande skett i anslaget, hade de ledamöter,
hvilka vid beslutets fattande ej voro närvarande, fått någon
anledning att derefter rätta sig; nu deremot tyckes mig, då
de handlat efter grundlagen och ändå ej fått sina listor antagna,
att dem skett orätt. Jag anhåller 0111 propos., att
dessa listor äfven måtte få ingå i summeringen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att bland de listor,
hvilka ej blifvit upptagna i beräkning, voro åtskilliga,
som innehölle i5 eller 14 namn. II. Ex. ansåg sig böra
nämna delta och underkasta deras antaglighet R. o. Ad:s
bedömande, då fråga uppstått 0111 godkännande af andra
listor än de, som enligt R. o. Ad:s beslut innehålla 16 namn.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag föreser
visserligen obehagligheten deraf, att ett beslut, som R. o. Ad.
tagit, kan komma alt rubbas; men alldeles instämmande med
Gr. Cronhjelm i det skäl, att ej i anslaget 33 §. Ridd.Ordn.
blifvit antydd, hemställer jag, 0111 icke de listor, hvilka innehålla
det antal namn, som grundlagen föreskrifver, må
kunna antagas. Men lika så mycket som jag föreslår, att
dessa listor måtte antagas, likaså mycket måste jag afstyrka
R. o. Ad. att godkänna de listor, som innehålla vare sig 11,
i3, 14 eller i5 namn. De listor, som innehålla 12 namn,
tror jag deremot böra beräknas.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag förenar mig
så mycket hellre i hvad Gr:na Cronhjelm och af Wetterstedt
anfört, som jag ej tror, att vallistorna kunnat blifva
grundlagsenligt easserade, i fall de ej varit i alphabetisk
Den 3o Maj.
4i9
ordning upprättade. Jag tror förhållandet vara enahanda i
afseende på den fråga, sorn nu uppstått.
Hr Rothlieb: För att få slut på saken, vill jag ej
bestrida hvad Gr. af Wetterstedt och Frih. Ehrenborgh
yrkat.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg, att de vallistor, hvilka endast innehöllo 12 namn,
borde godkännas och i röstberäkningen ingå.
Bifölls.
Sedan nyssnämnde listor äfven blifvit öppnade, befunnos
följande Hrr genom de flesta rösterna hafva blifvit utsedde
till
Ordinarie ledamöter:
roster.
N:o 46- Gr. Piper, Carl Claes ig3.
„ 110. „ Lantingshausen, Albrecht . . . 188.
„ xi6. „ Anckarswärd, fullm. Hr Tersmeden,
Pehr Reinh 257.
„ 13r. „ De Geer till Löfstad, Carl . . . 258.
„ 20. Frih. Bonde, fullm. Gr. von Fersen, Hans 208.
„ 220. „ Palmstjerna, Carl Otto .... 200.
„ 236. „ Stjerneld, Gust. Algernon . . . 189.
„ 329. „ Adlerbeth, Jac 196.
„ io33. Hr Hammarhjelm, Carl Fredr. . . . 19g.
„ ig36. „ von Stockenström, Erik .... 204.
„ 1979- ,1 Brakel, Gust. Anton ig5.
„ 2002. „ Hisinger, Willi 189.
Suppleanter:
N:o 24g- Frih. Adelswärd, Joh. Carl .... 188.
genom lottning med Gr. von Lantingshausen,
Albr.
„ 2297. Hr Tamm, Pehr Adolph 186.
„ 110. Frih. Taube, Carl .
182.
„ 2220. Hr af Ekenstam, Israel 181.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e> m<
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
