# ID: svediakorp-gov466
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 145,443
# sentences: 4,924
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1834.
Sjunde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1834-
Måndagen den 12 Maj 1834-
Plenum kl. 9 f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K M., nemi.:
N:o 28. om utvidgad frihet för Presterskapet att få embetsbref
till K. M:s Bef:h:de genom kronobetjeningens försorg
fortställda;
N:o 29. ang:de de arbeten, som för flottans i Carlskrona
behof verkställas;
N:o 3o. ang:de det af Civilstatens Pensionscassa väckta
anspråk på nådårsbesparing af pensioner å allmänna indragningsstaten.
Justerades pleni-protocollet för d. 2 Maj f. m.
Justerades 12 prot.utdr. för d. 10 dennes f. m. och 10
prot.utdr. för samma dag e. m.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 2 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o66, i anledn. af väckt motion, att anmärkningar
öfver oriktig debitering ej må drabba den skattskyldige,
sedan hans debetsedel blifvit qvitterad, utan den person
, som debiteringen verkställt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag tycker för min
del, att motionärens framställning synes väl grundad. Jag
skulle föreställa mig, att Kammarrätten ej borde utan äfventyr
få göra anmärkningar alldeles efter godtycke. Nålman
ser, huru orimliga de ofta äro och hvad besvär genom
dem vållas, tycker jag, att det vore skäl, att vederbörande,
då anmärkningen förkastades, åtminstone ersatte den kostnad,
som derigenom blifvit vållad.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Motionären åsyftar, att
icke de skattdragande skola drabbas af anmärkningar emot
debiteringen. Ett sådant beslut hafva R. St. redan fattat,
och det finnes infördt i 14g §• nu gällande bevillnlsförordn.
Jag tror således, att motionären förbisett sistnämnde
förordn., hvilket torde härledt sig deraf, att, då anmärkningarna
ej utfärdas förrän några år efter debiteringen, sådana
kommit de sednare åren till landsorterna till följd af
1823 års bevillu.stadga. Jag tror äfven, att Utsk. förbisett
4
Den 12 Maj f. m.
detta. Att, såsom Frih. Cederström trott, debiteringen äfven
skulle här hafva afseende på grundskatterna, tror jag ej
vara riktigt. På min motion vid sista riksdagen beslöto R.
St., att Kammarrätten ej får göra anmärkning emot enskilda
skattdragande, utan endast får behandla sådana mål, när
den enskilde eller Kronans ombud klagar; men i intet fall
äger Kammarrätten att upptaga någon beskattning, hvarmed
den skattdragande äfvensom Kronans ombud och de skattJäggande
äro nöjda. I 3 mom. af i4g §• bevilln förordn.
stadgas, att äfven anmärkningar i debiteriugsmål kunna mot
Kronans ombud göras anhängiga; men de drabba ej den skattdragande.
Det rättaste är, att detta utlåt, afslås. Jag har
sett, att en ledamot af Bevilln.Utsk. vid sista riksdag nu anmält
sig att tala; jag förmodar, att han kan upplysa samma
förhållande.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: Jemte det jag förenar
jnig i de åsigter, Hr Cederschjöld och Gr. Cronhjelm yttrat
och hvilka jag vid sista x-iksdag delade, får jag vitsorda det
förhållande, den siste talaren omnämnt. Sedan en skattdragande
betalt sin debetsedel, bör han ej mera besväras med
några anmärkningar. Den i Utskts utlåt, gjorda invändning,
att en egennyttig häradsskrifvare skulle kunna debitera någon
för mindre belopp, än han borde erlägga, är så mycBet
mindre tillämplig, som motionärens förslag innehåller,
att anmärkningen skulle drabba den, som debiterar. Jag tillstyrker
afslag å Utsk:s utlåt.
Hr af Ha rmens, Henr. Otto! i4g §• i bevilln.för©rdn.
, hvilken af Gr. Cronhjelm blifvit åberopad, gifver visserligen
någon ledning för omdömet i denna fråga, men dock
ej fullständig. Man bör påminna sig, att samma §, gifver
Kammarrätten rättighet att göra anmärkningar; skulle de ej
få göras emot de skattskyldiga, så vet jag ej, hvarföre den
skulle existera. Kammarrätten kan ej i sådant ändamål vända
sig till Kronans ombud; ty de äro ej i tillfälle att ersätta
Beloppen. Vi veta, att före 1828 gjordes så mänga anmärkningar,
att R. St. funno sig föranlåtna att inskränka anraärkningsrätten;
men ännu återstår den enskilda debiteringen.
För att något fylla sitt kall, skickar Kammarrätten
anmärkningar ut i landet; gillas de, så drabba de den enskilde,
men ogillas de, får Kammarrätten ingen annan
olägenhet, än att den förmått den enskilde att depensera 5o
a 60 r:dr. Jag skulle önska, att utlåt, återremitterades samt
att Sats- och LagUtskm ville vidtaga någon utgärd, så att
lika ansvar drabbar Kammarrätten, om anmärkningen ogillas,
som skulle drabba den enskilde, om den blifvit gillad.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr,: Hvad Hr CederschjÖlds
anmärkning angår, tror jag ej, att den står i sammanhang
med motionärens åsigt. Denne har yrkat, att det
anmärkta beloppet, i stället att drabba den skattskyldige,
Den 12 Maj {. m.
5
skulle drabba den, som debiterat. Deremot bar Hr Cederschjöld
yrkat, att en oriktig anmärkning skulle drabba Kammarrätten.
Således tror jag, att det är ett helt annat ämne.
Jag skulle snarare tro, att Hr- Cederschjölds framställning
tillhörde Bevilln.Utsk., än StatsXJtsk. Hvad åter angår det
Gr. Cronhjelm anfört i afseende derpå, att Kammarrättens
anmärkningsrätt icke, enligt nu gällande förordn., skulle
sträcka sig lill den skattskyldige, utan till Kronans ombud,
så måste han hafva läst på ett eget sätt, emedan i förordn.
ej finnes något undantag. 3:dje punkten af 149 §:n innehåller,
att Kammarrätten tillkommer att upptaga
och afgöra sådan anmärkningar, som vid revision
af räkenskaperna kunna förekomma emot debitering,
uppbörd och redovisning af bevillnCsmedlen.
Här står icke, att denna anmärkning skall riktas mot
den, som förrättar debiteringen, om ej mot den skattskyldige.
Således finner jag för min del StatsUtsk:s yttrande väl
grundadt, att nemi. ansvaret ej bör drabba den, som debiterat,
emedan ett motsatt förhållande möjligen kunde hafva
till följd, att den skattskyldige finge en större summa sig
påförd, än han borde enligt lag betala; ty den, som debiterat
för mycket, vore fri från anmärkning, men ej den,
som debiterat för litet. Hvad Kammarrättens anmärkningsrätt
beträffar, tror jag ej, att man kan borttaga den eller
deruti göra de inskränkningar, Hr af Harmens yrkat; ty det
skulle leda derhän, att inga anmärkningar gjordes, emedan
Rättens revisorer ej skulle riskera derigenom möjligen uppkommande
förluster. Inga anmärkningar gjordes, och tjenstemännen
komme att hafva sin lön för intet. Af dessa skäl
anser jag utlåt, väl grundadt och anhåller om bifall derå.
Gr. Cronhjelm: Hvad först beträffar Hr af Harmeus’
förslag, att en ansvarspåföljd skulle stadgas för de Kammarrättens
anmärkningar, hvilka saknade grund, så kan jag,
som visserligen sedan sista riksdag är känd för att hafva
yrkat åtskilliga inskränkningar i Kammarrättens befattning
med bevillntsmål, ej deruti instämma, hufvudsakligen
af det skäl, att det vore att qväfva alla anmärkningar, hvilket
ej vore för det allmänna nyttigt. Jag tror, att med de
inskränkningar, som vid sista riksdagen af R. St. gjordes, är
anmärkningsrätten kommen inom tillbörliga gränsor. Nu kunna
inga anmärkningar göras, i fall den skattdragande, Kronans
ombud och taxeringsmännen äro om beskattningen ense.
Om någon af dem är missnöjd och målet i klagoväg kommer
till Kammarrätten, skall det der afgöras. Hvad revisionen
af räkenskaperna beträffar och mitt sätt att läsa,
fruktar jag, att Gr. Gyldenstolpe begått ett misstag, dels i
följd af hans eget felaktiga sätt att läsa 3:dje punkten, dels
derföre, att han icke varit i tillfälle att jemnföra den med
en i sammanhang med bevilln.förordn. utkommen förordn.
och med R. St:s beslut vid sista riksdagen. R. St. hafva be*
G
Den 12 Maj f. m.
slutat, att den skattdragande ej skall drabbas af sådana anmärkningar,
och nu står här i 3:dje punkten af i4g §., att
Kammarrätten äger upptaga och afgöra sådana anmärkningar,
sorn vid revisionen af räkenskaperna kunna förekomma
emot debitering, uppbörd och redovisning af bevilln:smedlen;
d. v. s. att revisorerna skola göra och Kammarrätten
afgöra anmärkningarna. Debitering, uppbörd och redovisning
stå här i samma kategori; och jag hemställer, om det
är den skattdragande, som har att göra med debiteringen.
Således drabbar ju anmärkningen ingen annan än uppbördsmannen.
Men om ock saken här skulle finnas mindre klar,
synes förhållandet tydligare af Ständernas beslut och af K.
M:s särskilda förordn., deruti det heter, att sedan R. St. borttagit
Kammarrättens anmärkningsrätt emot de skattskyldiga,
vill K. M., att Kronans embetsmän med yttersta noggrannhet
vid taxeringarna skola bevaka dess rätt. Ett sådant K.
bref är ulfärdadt, och jag har sett det hos uppbördsman
här i Stockholm; således är jag öfvertygad, att det, soin
motionären åsyftat, redan är stadgadt. Jag vill äfven, såsom
Utsk., afslag å motionen, men af motsatta skäl; Utsk., emedan
det anser stadgandet skadligt, och jag, emedan jag vet,
att ett sådant stadgande redan finnes. Jag tillstyrker afslag
å utlåt. Skälet, hvarföre jag begärde bordläggning deraf i sista
plenum, var, att riktigheten af mina uppgifter betviflades.
Jag uppmanade mina motståndare att skaffa upplysningar;
om det ej skett, är det ej mitt fel.
Gr. Gyldenstolpe: Jag medgifver, att man kan förstå
14g §• på det sätt, Gr. Cronhjelm den förklarat. Huruvida
denna tydning är den rätta, skall jag ej bestämma. Jag
tror, att möjligen det sätt, hvarpå jag förstått frågan, kan
vara grundad! på ordalydelsen; men hvad som åtminstone
ej är tvifvel underkastadt är, att R. St. ej fattat ett sådant
beslut, som af motionären blifvit yrkadt, nemi. att ansvaret
för debitering skall drabba dem, som gjort debiteringen; och
det kan väl icke Gr. Cronhjelm påstå, att R. St. vid förra
riksdagen eller någon föregående gjort. Deras mening var
visserligen, att den skattskyldige skulle vara fri från anmärkningar;
men jag hemställer, om han verkligen är det, då i
lista punkten af i4g §• står, att Kammarrätten äger att i
taxevingsmål pröfva inkomna besvär af Kronans ombud eller
skattskyldig, och i anledning deraf meddela den lättelse,
hvartill skäl kan förefinnas. Besvären komma ju från Kammarrättens
revisorer, och motionären har likväl begärt, att,
sedan den enskilde fått sin debetsedel och betalt den, han
skall vara fri från all vidare ersättning. Gr. Cronhjelms motion
vid sista riksdagen innehöll ej, att den skattskyldige
skulle vara fri; ty Kammarrätten skulle i alla fall pröfva
riktigheten af uppbördslängderna, och i pröfningen af dessa
längder måste äfven ingå den oriktiga debiteringen, äfvensom
Kammarrätten skall fälla utslag i de mål, som tillden
-
Den ia Maj f. m.
7
samma frän K. M:s Befh:de dragas. Om ett sådant stadgande
finnes, som Gr. Cronhjelm påstått, inser jag intet skäl
att afslå titia t. Dermed uträttas ingenting. Jag skulle tro,
att ett afslag å ett utlåt., hvilket afstyrker motionen, vore
att gilla motionärens åsigt, att den oriktiga debiteringen bör
drabba den, som gjort densamma, hvilket jag ej kan erkänna
såsom riktigt. Jag anhåller om bifall å utlåtandet.
Gr. Cronhjelm: Jag nödgas ytterligare upplysa den siste
talaren, att han ej med kännedom om uppbördsverket
yttrat sig. Han bar hemta t skäl för sin mening deruti, att
Kammarrätten kan upptaga anmärkningar, som göras af Kronans
ombud. Gr:n har sagt, att då resultaten af anmärkningarna
kunna drabba den skattskyldige, då de göras af
Kronans ombud, måste med lika skid förhållandet vara enahanda,
då de göras af Kammarrättens revisorer. Kronans
ombud äro egentligen en slags chefs de bureau för uppbördsverket
och kunna genom af dem gjorda anmärkningar tillse,
att frågor om oriktig debitering ej behöfva komma till
Kammarrätten, emedan de dels i första hand kunna rätta
dem, dels i pröfn i ngscorn mitteer na kunna göra dem gällande.
Det är blott då de ej i pröfningscommitteen fått rätt,
som de klaga hos Kammarrätten. Öra man uppmärksamt
genomläser 14.9 §., skall man linna, att Kammarrättens befattning
med anmärkningsmål blifvit noggrannt bestämd. T
2:dra mom. säges, att ”Kammarrätten endast tilkommer att
väcka och i behörig ordning pröfva anmärkningar, som åsyfta
rättelse i fastighetsvärdering, dels om inom något län
summan af fastigheternas taxeringsvärde understiger den i
minimitarifen utsatta minsta värdesumma för länet, dels
ock derest värde å hus i stad blifvit bestämdt till lägre belopp
än det, hvartill detsamma må i allmänt inhemskt brandstodsbolag
vara försäkradt.” I detta mom. äro således de
omständigheter nämnda, vid hvilka anmärkning får göras.
Slutligen säges: ”att pröfningscommitteen ej må besväras med
förklarings afgifvande i taxeringsfrågor, utan att öfver anmärkningar
och besvär i dessa ämnen yttranden och förklaringar
böra, efter omständigheterna, afgifvas af Kronans ombud
i länet, som varit vid pröfningscommitteen närvarande,
och af den enskilde, hvars rätt är i fråga. Deraf synes,
hvad jag från början yttrade, att anmärkningar numera ej
drabba den skattdragande eller de committeer, som ålagt
skatten. För debiteringen ansvarar Kronans ombud. Om Gr:n
mera noggrannt genomläst min motion, skulle han hafva
funnit mitt bestämda yrkande vara, att, när den skattdragande
betalt allt, hvad Kronan fordi’at, och utlöst sin debetsedel,
han skulle vara fri från kraf. Detta var mitt yrkande
vid sista riksdagen. Jag anser full säkerhet redan finnas,
hvarföre jag tror ingenting annat vara öfrigt, än att afslå
utlåtandet, emedan ett bifall skulle innefatta ett godkännande
af en motsatt princip.
8
Den 12 Maj f. m.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det ar en regel vid
alla måls afgörande, att man ej skall besluta om mera, än
som är till afgörande framstäldt. Denna regel torde äfven
nu böra iakttagas, och således hvarken discussion eller beslut
gå längre, än motionären åsyftat. Ilan omtalar i sin
motion icke annat än de anmärkningar, hvilka i Kammarrätten
göras emot för låg debitering; men denna gäller ej
allenast bevillningen, utan äfven de ordinarie räntorna och
det sätt, hvarpå de blifvit uträknade. Det kan hända, att
förvandlingen är oriktig och att anmärkningar dervid göras.
Skulle nu R. St. och således Svenska statsverket i det hela
medgifva, att en missräkning skall vara detsamma som betalning;
så skulle man med detsamma underkänna den allmänna
regeln, att missräkning ej är liqvid. Ville man, att
ersättningen skulle drabba den, som debiterat, så kunde det
hända, att han ej förmådde betala, emedan missräkningen
kunde vara så betydlig, att hans tillgångar ej räckte till.
Följden blefve då en bestämd förlust för staten och en oriktig
vinst för den skattdragande, hvilken derigenom sluppe
att betala, hvad han borde jemförelsevis med öfriga skattdragande.
Dessutom skulle det troligen hända, att den debiterande,
för att trygga sig och staten, i allmänhet debiterade
för högt; och då Kammarrättens tjenstemän ej gjorde
anmärkning vid för hög debitering, blefve följden, att de
skattdragande, som till stor del ej torde förstå att sjelfva uträkna
och klaga, finge betala mera för mindre och således
förlorade på denna förmenade förbättring. Mig synes det
således klart, att Utsk. rätteligen uppfattat ämnet; och det
skulle vara besynnerligt, om R. o. Ad. ville gilla en oriktig
uppfattning af saken. Slutsatsen blir väl genom afslag alldeles
densamma; men för R. o. Ad. är det icke likgiltigt att
godkänna motsatsen af hvad rätt är.
Gr. Cronhjelm: Frih. Cederström gjorde i sista plenum
samma anmärkning, som Hr v. Hartmansdorff nu gjort
rör:de de ordinarie skatterna; men då sådant ej är af motionären
framställt, kan jag ej taga motionen i annan mening,
än den jag redan omtalat. Dessutom är det ej så, att R. o.
Ad. genom ett afslag skulle godkänna, hvad oriktigt är. Hr
v. Hartmansdorff, mening synes gå ut derpå, att om en tjensteman
debiterade orätt, skulle sådant träffa den skattdragande
flera år efter. Detta anser jag icke riktigt, emedan
den embetsman, som slarfaktigt förfar, må binda det vid sitt
ben, då han försummar sig, men ej den Svenska skattdraganden.
Vi hafva bevis på, att sådana anmärkningsmål kunna
draga ut hela 22 år. Jag bar vid sista riksdag visat ett
sådant exempel och huru många af de skattdragande, mot
hvilka anmärkningen blifvit ställd, redan hade med döden
afgått. Sådant anser jag icke riktigt. Man tror, att det
vore en ren vinst för den skattdragande, emedan han i annat
-
D c ii 12 Maj f. m.
9
nät fall blefve för högt debiterad; men man bör ihågkomma,
att debiteringen för bevillningen sker efter taxeringscommitte'ernas
beslut, och att de ordinarie skatterna alltid
äro bestämdt lika och endast variera genom förvandlingen
efter olika'års märkegångar. Jag tror, att utlåt, bör afslås.
Skulle det likväl bifallas, är dermed ingen fara förenad. I
alla fall tillstyrker jag afslag.
Gr. Gyldenstolpe: Gr. Cronhjelm har menat, att jag
ej har någon kännedom af uppbördsverket. Jag vill ej påstå,
att jag känner det i hög grad; mdn deremot vill jag
påstå, att han ej kan inse, huruvida motionärens mening varit
annorlunda, än som den finnes i Utsk:s utlåt, införd, och
jag skulle förmoda, att StatsUtsk. upptagit dess innehåll sådant
det blifvit Utsk. meddeladt. Huruvida motionären haft
några inre bevekelsegrunder och suppositioner, tror jag ej,
att någon af oss kan veta; men då förefaller det mig besynnerligt,
att Gr. Cronhjelm framställt, det motionären hållit
sig vid blott en del af debiteringen, då likväl framställningen
är generel. För min del skulle jag tro, att motionen
afser alla anmärkningar, som kuhna göras emot debitering.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till utlåt, och att erhålla
upplysning, huru detta mål i de öfriga Stånden är
afgjordt.
Ilr Sandelhjelm, Paul: Det vöre väl för staten och
den skattskyldige, om så kunde ställas, att båda kunde undgå
att genom efterräkningar få betala för författningarnas
otydlighet. Hvad restitution af för mycket erlagd skatt angår,
så är en tid af 3 år bestämd, inom hvilken den skall
sökas; det synes då Ock, att statens rätt borde vara reciprok,
hvilket den Ock är. I fråga öm bevillning äger väl
ej den skattskyldige att få rättelse, om lian ej anmäler sig
inom viss tid; men detta rörer blott hvad som kan vöra honom
för högt ålagdt; Misstag kunna emedlertid begås äfven
af skickliga embetsmål!, och ännu är ej förordningen så klar,
att de icke kunna undvikas i följd af olika förstånd om dess
mening; Detta är anledningen till de hufvudsak ligaste anmärkningarna,
och i sådant fall är ingenting naturligare, än
att den, som blifvit för lågt debiterad, skall betala; Men
en viss tid bor vara, efter hvilken han är fri, och denna
är redan stadgäd till 3 år. Jag kan ej finna, att man utan *
våda kan frångå denna grundsats; ty öm man stod i ansvar
för låg debitering, men vöre ulan ansvar för den höga,
skulle hvarje debiterande påföra det högsta möjliga och derigenom
åstadkomma för de skattskyldiga mera besvär och förluster,
än dem man veiat Undvika; Jag får tillstyrka bifall
å Utsk:s utlåt:de.
Gr. Cronhjelm: I afseende på elen reciprocitet, som
den siste talaren velat finna i dessa frågor, bör den ej så
7 II. 2
D * n ts Maj f. m.
benämnas, om förordn. skulle så tillämpas, som lian tror.
Jag hemställer till de Hrr Landsliöfdingar, hvilka äro här,
om de haft att communicera några anmärkningar öfver för
hög debitering. Har den skattskyldige blifvit för högt debiterad
och betalt beloppet, så får han det icke åter. Är
debiteringen för låg, bör han ock sedan slippa ersätta skillnaden,
emedan det är tjenstemannen, som felat. Är den enskilde
för högt debiterad, får han alltid sjelf' söka att vinna
rättelse. Visserligen finnes en prescriptionstid, inom hvilken
reservationskraf skall göras. Sedan det blifvit gjordt,
äga revisorerna att utfärda anmärkning, när tid och tillfälle
det medgifva. Således kan, genom en felaktig debitering,
den skattdragande, som betalt sina utskylder, komma att
betala ytterligare skatt för samma år, flera Ar efter.
Hr Sandelhjelm: I anledn. af hvad den siste talaren
anmärkt, som skulle icke skyldigheter och rättigheter emellan
Kronan och den skattskyldige vara reciproka, får jag erinra,
att de likväl äro det, så vidt bevillmsförordn. medgifver;
men de sista hevi limsförordningarna hafva icke tillåtit Kammarrätten
att göra anmärkningar på hvad som är för högt
debiteradt, emedan det är den enskildes skyldighet att sjelf
bevaka sin rätt. Detta medgifver jag har sina svårigheter i
fråga om de fattigare; också sker det ej så ofta, sorn det
borde ske. Jag skulle derföre önska, att anmärkning äfven
skulle göras, när det skett den skattskyldige för nära. Clefve
detta förhållandet, så vore rättigheterna reciproka. Anmärkningarna
skola göras inom den tid, som i allmänhet är
föreskrifven i afseende på Kronans utskylder, nemi. 3 år.
Reservationskraf sker, sedan en anmärkning är gjord; är den
oriktig, så kan man bestrida den, och den skattskyldige kan
till betydlig grad skylla sig sjelf, om en anmärknings resultat
drar ut på tiden. Jag tillstyrker bifall å utlåtandet.
Gr. Cronhjelm: Jag ber att slutligen få fasta uppmärksamheten
på en ytterligare oriktighet, som raan skulle
begå, i fall man bifölle utlåt. Der står nemi.: ”Då godkännandet
af hvad motionären föreslagit icke allenast skulle
föranleda dertill, att taxeringsman nödgades, för iakttagandet
af egen säkerhet, debitera de skattskyldiga snarare för
högt än för lågt” etc. Detta är en uppenbar oriktighet.
Det ar ej taxeringsmännen , som debitera; men äfven om de
det gjorde, riskera de intet, ty de äga ingen ansvarighet för
sina åtgärder. Detta är således en oriktighet. För öfrigt blir
resultatet detsamma, antingen utlåt, bifalles eller afslås. Frågan
tyckes nu i öfrigt vara tillräckligt utredd.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Af discussionens
gång borde man linna oriktigheten af att alltför länge fortsätta
densamma. En sida har yrkat bifall, och en annan
afslag; i båda händelserna förfaller motionen. Det enda*
som kan vinnas, är, att båda qvarblifva vid sin mening och
Den 12 Maj f. m.
yrka votering, hvarigenom hela förmiddagen förbigår utan
resultat. Jag hemställer således, då den största consequensen,
nemi. den envishet, som slutar med begäran om votering,
torde linnas på den sidan, som yrkar afslag, om vi
ej kunde förena oss om afslag å utlåtandet.
Hr Sandelhjelm: I afseende på hvad som blifvit yttradt,
att taxeringsman ej skulle stå i något ansvar, får
jag erinra, att gränsorna emellan debitering och taxering i
bevillmsförordn. äro så obestämda, att taxeringsman nen ej
sjelfva kunna bestämma, hvad som hör lill deras åtgärd, eller
icke. Jag skulle tro, att om man frångår den princip,
att hos den skattskyldige utkräfva det anmärkta beloppet,
får man ingen norm för taxeringen.
Hr von Hartmansdorff: En värd ledamot har påstått,
att det vöre oriktigt, som det ock verkligen är, om
någon linge genom för hög debitering betala för mycket;
men då det är den skattskyldiges egen sak att vårda sin rätt,
må lian tillse, att den icke förnärmas. Att yrka, det Kronans
embetsmän, hvilka skola bevaka hennes rätt, äfven skola
bevaka den enskildes, låter vackert; men i verkställigheten
torde det visa någon sjelfmotsägelse. Det skulle blifva såsom
att spela schack med sig sjelf. Jag förmodar ock, att detta
varit skälet, hvarföre Mikels sist församlade Ständer icke
stadgade något sådant. Man bör också erinra sig, att för de
anmärkningar, som Kammarrättens revisorer göra öfver för
Jåg debitering, få de deras proc,; men om de nu skulle göra
anmärkningar öfver för hög debitering och Kronan förlorade,
så frågas, hvem som skulle betala anmärkningsprocenten,
eller om den anmärkande skulle blifva utan lön forsin
möda, i samma proportion som Kronan förlorade? Beträffande
anmärknipgen , alt förslaget ej rörer taxeringsman , kan jag ej
linna annat, än att, såsom ordalagen lyda, taxeringsman
icke äro mera än någon annan fria från ansvar. Motsatsen
kunde ock leda till skadliga följder. När, såsom mig synes,
intet skäl finnes att bifalla motionen, skulle det vara besynnerligt,
om B. o. Ad , blott för att göra dem till viljes,
hvilka hafva den ihärdigheten att ej låta sig rättas, skulle
alsia utlåt. Jag tror, att man bör göra hvad rätt är, och
att Ståndet följaktligen bör bifalla utlåtandet.
Hr Rothlieb: Då ett afslag å utlåt, skulle försätta saken
i samma skick, som den kommit genom de åtgärder,
hvilka vid sista riksdagen togos och hvarom Gr. Cronhjelm
upplyst, får jag förena mig i den åsigt örn afslag, sorn Frih.
Palmstjerna yttrat.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propoSitill bifall
å StatsUtsk:s utlåt. N:o 66.
Ropades ja och nej.
Den 12 Maj f. m.
H. Ex. framställde derefter propos. till afslag å samma
utlåtande.
Hopades starka ja, blandade med nej.
H Ex. förklarade, att han funnit ja vara den rådande
meningen vid svaret a den af H. Ex. sednast framställda proposition.
Hr von Hartmansdorff: En anmärkning har blifvit
gjord, utan att vederläggas, den nemi., som Hr af Harmens
framställt. Det torde förtjena att tagas i öfvervägande af
StatsUtsk,, om icke utslag i anmärkningsmål borde, då anmärkningen
ogillas, varda utlemnade utan lösen. Jag får således
anhålla om återremiss, .
Gr. Cronhjelm: Om den siste talaren hade tagit närmare
kännedom om bevilln:sförordn. sk ville lian hafva funnit,
det han icke haft anledning till sina tvenne sista yttranden,
Hvad det förra angar, hör det ej hit att derom yttra sig,
Sedan utlåt., enligt Hr Landtnäs förklarande, är afsiaget;
men hvad den sista anmärkningen beträffar, att den, som
klagar och vinner, skulle hafva sitt utslag fritt från lösen,
så är den saken redan bestämd; den skattdragande, sorn vinner,
har alltid utslaget kostnadsfritt.
H Ex. Hr Gr. p. Landtm, yttrade, det H, Ex. ansåg
sig böra ytterligare förklara, att 'H. Ex, vid svaret 3 dess
sednaste propps, funnit ja rådande, i följd hvarafStatsUtsk:s
utlåt. N:o 66 blifvit af R. o. Ad. afsiaget.
Hr von Hartmansdorff: Jag får då blott göra den
anmärkning, att jag ej hör, att, då flera propositioner af
Hr Landtm, göras, det alltid är den sista, som med öfvervägande
ja besvaras.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 2 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 67, ang:de tull- m. fl. bevillnings-,
medels lefverering till Riksg.cont,
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Mig synes, att Utsk,
nog knapphändigt affärdat denna ganska yigtiga motion. Det
har nemi. endast sagt, att inga skäl derför blifvit anförda;
jag kan likväl ej påminna mig annat, än att motipnären åberopat
de skäl, sorn anfördes af 1823 års StatsUtsk. och 1823
års Ständer. Det beslut, som dessa sednare fattade, äfvensom
de skäl, uppå hvilka de stödde sin mening, att derå ej
hehöfdesäliKönungpns sanction, tillika med K. M:s vägran att
anbefalla beslutets verkställighet finnas införda i nämnde års
riksdagsbeslut. Vid sista riksdagen förekom denna fråga ånyo,
men blef i StatsUtsk., hvilket då i mångå afseenden var långt
efter 1823 års, afstyrkt, Utlåt, åtföljdes likväl af flera reservationer
och bland dem afen, såsom jag vill minnas, utaf Hr Riben,
hvilken ganska fullständigt och ovedersägligt ådagalade
motionens riktighet. R. St., som äfven i mångt och mycket
Den is Maj f. m.
voro ganska medgörliga, biföllo Utsk:s utlåt., och frågan förföll.
Detta är historiken af sakens behandling; men jag hemställer,
otn det kan vara tillfyllest för Utsk. att blott, utan något
slags utveckling af ämnet, decretera, att det ej finner anledning
att frångå ett beslut, som är fattadt vid sista riksdagen,
då detta beslut likväl är rakt stridande mot det, som
på hittills ovederlagda skäl fattades vid den föregående. För
min del tror jag åtminstone ännu, att dessa skäl äro de riktiga.
Jag ser nemi. ingen anledning, hvarföre ej tull- och brännvins-bevillningarna,
lika väl som den allmänna bevillningen,
böra ingå till ett R. St:s verk. Jag tycker, att principen härför
är enahanda. Man vet också ganska väl, att derigenom,
att revisionsförrättningarna äro så långt aflägse frände år, för
hvilka revision sker, en tillförlitlig controll måste saknas deröfver,
att de betydliga öfverskott, som utöfver de påräknade inkomsterna
årligen inflyta, i rättan tid komma Riksg.cont. eller
Statsverket tillgodo; i anledning hvaraf ett obehörigt vångel
med dessa medel kan misstänkas. Jag skulle tro, att då
Riksg.cont. så ofta, för att fylla statsverkets behof, måste upptaga
lån, det vore väl, om Cont. hade att tillgå öfverskotten
å tullmedlen till förstärkning af sin cassa och derigenom
kunde undvika att låna, samt således bespara ej ringa ränteförluster.
Jag yrkar återremiss och att StatsUtsk. måtte
taga i öfvervägande ej blott mina nu gjorda anmärkningar,
utan äfven 1823 års Ständers beslut i ämnet. Såsom utlåt,
nu är uppstäldt, innefattar det intet slags utredning af ämnet.
Ilr Stuart, Carl Gust., uppläste följande:
Det nu vid 3:dje riksdagen framställda förslaget, att alla
de afgifter, R. St. såsom bevillning sig åtagit, måtte till
Riksg.cont. ingå, synes i samma mån, som detsammas antagande
skulle komma att medföra större fördelar för det allmänna,
vinna mindre framgång.
Vid 1823 års riksdag, då Riksg.cont. ännu ägde ett obegränsadt
creditiv på Banken, och då det följakteligen icke
var af någon synnerlig vigt för Cont., om detsamma förr eller
sednare erhöll de till dess utgifter anvisade tillgångar,
beslöto R. St., att tullmedlen skulle till Riksg.cont. inlefvereras,
hvilket beslut dock, enligt hvad Constit.Utsk. vid sistförfluten
riksdag anmärkt, icke blef till verkställighet befordradt.
Den om dessa samt alla öfriga bevillningsmedels ingående
till Riksg.cont. vid nyssnämnde riksdag väckta motion
understöddes väl af dåvar. StatsTJtskrs Riksg.-afdelning,
men afstyrktes uti Utskrs häröfver afgifna och af R. St. gillade
betänk., oaktadt det visserligen varit för Riksg.cpnt.
fördelaktigt att, sedan dess creditivrättighet i
samma riksdag blifvit till en viss tid af året och inom en
bestämd summa inskränkt, så snart som möjljgt kunna disponera
de å ifrågayar. medel uppkommande öfverskott. Nu
deremot, då Riksg.cont. äger en högst betydlig räntelaärande
Den 12 Maj f. m.
skuld oell K. Statscont. under årets lopp uttager nästan liela
den s. k. statsbristsumman, samt följaktligen de enda antagliga
skäl, som, hvad tullmedlen och brännvinsafgiften åtminstone
beträffar, förefunnits för omförmälda motions afstyrkande,
upphört att vara gällande, har, så vidt af förevar.
betänk, kan inhemtas, det uti ofvanberörde hänseende
ånyo väckta förslag icke blifvit af någon utaf StatsUtskts ledamöter
imderstödt.
Vid sådant förhållande hyser jag visserligen numera
föga förhoppning, att ifrågavar. förslag skall vid denna riksdag
kunna genomdrifvas. Jag har dock ansett mig icke böra
underlåta att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet å de med
tull- och bränn vins-be vi II riin gens lefvererande till Riksg.cont.
förenade fördelar för det allmänna.
Enligt StatsUtsk:s nyligen afgifna betänk., ang:de statsverkets
inkomster, har tulluppbörden, efter afdrag af omkostnader
och afkortningar, öfverstigit det vid sista statsreglering
påräknade belopp, för år 18J2 med. . . 408,000 r:dr.
och för år i833 med  494j°°° »
eller tillsammans för dessa begge år med 902,000 r:dr.
De af Riksg.cont. emot 5 procrs ränta sedan sista riksdag
upplånade medel, hvilka för närvarande uppgå till ett
belopp af omkring 1,640,000 r:dr, utgjorde vid sisth års slut
i,3o5,ooo r:dr. I den händelse åter, att Riksg.cont., som
först mot slutet af detta år har att från Statscont. förvänta
öfverskotlen på statsverkets inkomster för år 18:12,, fått under
loppet af uppbördsåren emottaga och till sina behof använda
endast omförmälda öfverskott på tullmedlen, hade, äfven
örn den derå anvisade ersättning för saltpetergärden afdrages,
Cont:s upplåning vid början af innevar. år troligen
icke behöft öfverstiga en summa af 600,000 r:dr, och såmedelst
en ränteutgift af mer än 3o,ooo r:dr, hvilken förr eller
sednare måste genom skattebidrag ersättas, kunnat för
detta år besparas. Den föreslagna förändringen i afseende
på tullmedlens lefverering torde för öfrigt numera icke, på sätt
förut kunnat inträffa, komma att betydligt inverka på Riksg.-  contrs utbetalningar å den till statsbehofvens fyllande å Cont.
anvisade summa, enär Statscont., jemväl under nuvarande
förhållanden, redan i början af Mars månad, eller så snart
förskott å denna summa för det löpande året få meddelas,
derå gör reqvisitioner, oaktadt, enligt hvad K. M. vid sist—
förflutna riksdag för R. St. tillkännagaf, Svenska statsverket
genom dess upplagda tillgång af 5 millioner
r:dr kan bestrida det löpande årets utgifter,
Utan de kostsam 1113 och besvärliga anlicip a tioner
på inkomsterna, som i andra länder äga rum.
Genom det anförda förhållandet med öfverskotten för
år i83?., och då värdet af de Riksg.cont. tillkommande öfverskott,
deraf desamma, hädanefter likasom hitintills, först
D cn 12 Maj f. m.
nine år sedan de i uppbörden ingått, varda till Cont. aflemnade,
minskas med 10 proc., eller den ränta, soin Cont.
linder tiden måste erlägga för ett motsvarande belopp af
dess upplånade medel, torde It. o. Ad. finna, att förslaget
om tullmedlens ingående lill Itiksg.cont. icke är så onyttigt,
som StatsUtsk. vid sista riksdag förklarat detsamma vara.
Den af detta Utsk. jemväl yttrade åsigt om olämpligheten
att på Itiksg.cont. öfverflytta den Statscont. nu tillhörande
befattning med tulluppbörden, torde icke heller vara fullkomligt
riktig. Ifrågavar. befattning består nemi. endast
deruti, att emottaga Bankens insättningsattester samt, enligt
desamma, låta anteckna oell bokföra de summor, hvilka
Gen Tullstyrelsen, såsom statsverkets behållning af tullmedlen,
låter tid efter annan i Banken för Räntekammarens räkning
insätta. Något öfverinseende öfver Tullverket skulle, i
händelse af förslagets antagande, hädanefter lika litet komma
att tillhöra Riksg.cont., som något sådant hitintills varit
Statscont. uppdraget.
Med uppbörden af b rännvinsbevill ningen äger
Statscont. enahanda befattning, som Riksg.cont. med allmänna
bevillningen; och då den sednare redan från längre
tid tillbaka blifvit från landtränterierna till Riksg.cont. insänd
och inför detsamma redovisad, konirae något ökadt
besvär icke att förorsakas för vederbörande landsstatstjenstemän,
derest de penjningeremisser, som från orterna till
Riksg.cont. afgå, hädanefter jemväl skulle innefatta brännvinsbevillningsuppbörden.
Enär således tullmedlens och brännvinsafgiftens aflefvererande
till Riksg.cont. icke är förenadt med den ringaste
olägenhet, utan deremot skulle för detta verk och följaktligen
äfven för det allmänna medföra en ganska betydlig besparing,
anser jag StatsUtsk. hafva bort föreslå: att fr. o.
rn. nästk. år behållningen af tulluppbörden, restantierna för
de föregångna åren deruti jemväl inbegripna, skall på enahanda
sätt, som densamma nu lefvereras till Räntekammaren,
ingå till Riksg.cont., samt att den brännvinsbevillning,
R. St vid denna riksdag sig åtaga, likaledes skall jemte den
allmänna bevillningen till samma verk insändas; hvaremot
Riksg.cont. bör af de influtna medlen tillhandahålla Statscont.
de summor, hvartill ifrågavar. inkomster äro för hvarje
år uti Riksstaten påräknade.
Vidkommande deremot postmedlen och chartaesigillat*-  afgiften samt städernas saluaccis, torde icke tillräckligt gällande
skäl förekomma att för närvar, tillstyrka någon förändring
i Iefvereringssättet för dessa medel.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad Hr Dalmans
yttrande emot Utskrs utlåt, angår, har jag varit olycklig nog
att ej finna några skäl af honom deremot anförda. Han har
yttrat, att Utsk. nog knapphändigt besvarat motionen; jag
får derpå svara, att motionen var nog knapphändig. Man
i6
Den 12 Maj f. m.
linnde visserligen med Hr Dalman leda sig till de skäl, sorn
1823 gjorde sig gällande; men man kunde ock leda sig till
dem, som varit verkande vid sista riksdagen. Jag tror, att
svaret varit på behörigt sätt uppfattadt, och när motionären
åberopar skäl, som varit anförda vid en föregående riksdag,
tror jag, att Utsk. äfven kan hänvisa till skäl, som varit
vid en annan riksdag anförda. Dessutom har Utsk. åberopat
ett visst betänk., så att ingen ovisshet om de skäl,
som Utsk. menat, kan uppkomma. De åtskilliga reservationer,
som skulle varit bifogade vid sista riksdagen, inskränka
sig till Hr Ribens, hvarmed en ledamot sig förenat. Denna
Hr Ribens reservation innehöll egentligen det, som Hr
Stuart nyss anfört emot Utskts utlåt. Dessa skäl äro visserligen
flera; men vid närmare granskning finnes, att de ej
äro verkliga, utan blott skenfagra. De fördelar, Hr Stuart
tror deraf uppkomma, att medlen gå directe till lliksg.-  cont., tror jag skola befinnas ej vara tili i verkligheten, emedan,
om tullbevillningen lemnar några öfverskott, de i Statscontoret
användas till bestridande af dagliga couranta utgifter,
i stället för att Statscont. i annat fall varit nödsakadt
att requirera från Riksg.cont. på slatsbristsumman. Således
skulle, om än dessa öfverskottsmedel genast inginge till Riksg.-  cont., ingen större behållning än nu uppkomma, emedan då
så mycket större del af statsbristsumman erfordrades. Det
obehöriga vångel med dessa medel, som Hr Dalman ansett
kunna misstänkas, tror jag ej, att många verkligen misstänka;
ej heller har jag funnit, att någon revision varit i tillfälle
att finna anledning dertill, att något sådant vångel ägt
rum. Jag tror således, att det ej kan vara skäl för en annan
opinion, än den StatsUtsk. ådagalagt. Det enda skaij
som egentligen är anfördt för dessa medels ingående directe,
vore de besparingar, som derigenom kunde uppkomma; men
jag har derom redan yttrat min opinion, och det torde vara
för hvar och en klart, att sådant icke skall inträffa, när,
i fall sjötulls- och brännvins-medlen skola ingå directe till
Riksg.cont., detta Cont. finge lemna så mycket mera till
Statscont. för att fylla de årliga behofven, hvilka ej kunna
fyllas utaf den behållning af 5 millioner, hvarmed räkenskaperna
paradera. Genom i832 års revision torde Upplysning
vara vunnen om dess natur Och att blott en ringa del
deraf är ren behållning. Detta åter är ett stående förlag,
men kan ej räknas såsom en tillgång, hvarigenom de årliga
utgifterna kunde minskas, utan endast såsom en hjelp vid
deras bestridande, derföre att inkomsterna ej kunna ingå så
fort, som utgifterna utgå. Jag anser således förslaget onyttigt,
emedan det ej skulle medföra någon verklig fördel,
hvarken i det ena afseendet eller det andra. Intilldess någon
bestämd fördel deraf blifvit visad, tror jag ej, att man
hehöfver ingå i vidlyftig discussion om de olägenheter, det
skul
-
Den 12 Maj f. m.
»7
skulle medföra; ty en ändring bör alltid vara föranledd af
de fördelar, man ser, att man skall vinna. I annat fäll skulle
man komma i oupphörligt fram- och tillbakagående. Jag
tror till och med, att man redan har ej obetydlig känning
af de olägenheter, sorn omogna beslut medföra.
Hr Lefren, Job. Pehr: Som jag vid sista riksdagen
var ledamot i StatsUtsk. och i denna fråga var en af dem,
som tillstyrkte Utsk:s åtgärd, ber jag att med några ord få
framställa de grunder, på hvilka jag tror, att Ulsk. rätt fattat
sitt beslut. Det är redan en anomali, att Riksgicont.
uppbär några slags bevillningsmedel, Riksg.coot:s ändamål
är att hafva att göra med Rikets gäld och ej att utgöra
ett embetsverk, som skall directe ingripa i verkställigbetsåtgärder,
hvilka tillhöra styrande magten. Så vida styrande
magten skall kunna vara fri i sina rörelser och underkastad
en riklig controll af den andra magten, böra båda
magterna vara rena och ej sammanblandade med hvarandra.
Det kan ej vara rätt, att ett R. St:s verk ställes i directa
Verkställighetsåtgärder tillsammans med andra verk, som utgöra
Styrelsens organer. Det vore önskligt, om Riksg.cont.
kunde blifva befriadt från all annan uppbörd än den, som
sker emellan Statscont. och Riksg.cont. Om de hafva liquider
med hvarandra, böra dessa ske, sedan räkenskaperna äro
afslutade och man kan se, hvad som tillkommer det ena eller
det andra; den skall ske emellan dessa tvenne de högsta
topparna af penninge-administrationen. Att Ständerna nu
skulle taga flera uppbörder under ett af sina verk är ett
felaktigt begrepp om, huru en stats administrativa verk böra
vara organiserade. Då man ej kan få all uppbörd från Riksg.-  cont. , bör man åtminstone ej lägga dit ännu mera. Hvad
angår vinstfrågan , har Frih. Palmstjerna anfört det enda, som
kan anföras och som jag tror vara tillräckligt, nemi., att
om Riksg.cont. får dessa mede! litet tidigare, blir äfven Statscont.
satt i nödvändighet att inkomma med tidigare ieqvisitioner;
det får gifva med den ena handen och taga med
den andra; ingen räntevinst uppstår. Så föreställer jag mig
saken. Jag tillstyrker bifall å Utsk:s utlåt., såsom fullkomligen
öfverensstämmande med rena och riktiga grundsatser
för en stats administration.
Hr Stuart: Frih. Palmstjerna har emot det af mig anförda
skäl för tullbevillningens ingående till Riksg.cont.,
nemi. att en räntebesparirtg derigenom skulle beredas, anmärkt,
att Statscont., i fall det ej finge emottaga några öfverskott,
skulle nödgas tidigare an nit göra reqvisitioner å
statsbristsumman, och att således den i Riksg.cont. innestående
behållning häraf komme att i samma mån minskas, som
Cont:s tillgångar ökades. Det af Frih. anförda förhållande
kunde visserligen hafva inträffat före sista riksdagen, då van7
H. 3
i8 Den u Maj f, m.
ligtvis vid hvarje års slut futinos i Riksg.cont. inneståentle
8 ä goo,ooo r.‘dr af statsbristsumman; men enär numera
Statscont. i allt fall under årets lopp uttager nästan hela
statsbristsumman, uppkomme för Eiksg.coiit. icke någon annan
skill id i afseende på denna summas utbetalande, än at.t
densamma möjligen några månader förr blefve af Statscont. requirerad.
Den räntevinst, som vore förenad dermed, att Riksg.-  cont. kunde ett par år förr än nu disponera så betydliga
tillgångar, sorn ifrågavar. öfverskott, skulle för öfrigt fullt
ut motsvara den genom dessa tidigare requisitioner för Cont.
uppkommande förlust. Den af Frih. meddelade upplysning
cm de 5 millionerna är för mig, likasom troligen för mänga
andra, nedslående, ehuru jag visserligen icke vågat hoppas,
att denna behållning skulle vara af annan art. Frih. liar
yttrat, att det ingalunda kunde bestämmas, huruvida det förändrade
lefverenngssättet af tullbevillningen skulle för Riksg.-  cont. medföra någon fördel. Jag tror deremot, att det nästan
med
cont., genom tillfallet att i år förr kunna till sina behof disponera
omkring 4°o,ooo rtdr, årligen skulle vinna, enär Cont.
i förhållande dertill kunde inskränka sin upplåning. Hr Lef1'e'ns
anmärkning, att en sådan åtgärd, som den ifrågasatta,
skulle medföra ett ingrepp i styrande magteus verkställighelsåtgärder,
kan jag ingalunda godkänna. Jag begriper icke,
huru det kan anses såsom en del af stvrande magtens verkställighetsåtgärder,
att emottaga och bokföra Bankens insättningsattester
å tullmedlen, hvilket är den enda befattning,
som Statscont. för närvarande har med tulluppbörden och
hvilken skulle derifrån till Riksg.cont. öfvei flyttas. Nyttan
deraf att kunna i tid disponera öfverskotten har visat sig
jemväl derigenom, alt Riksg.cont. ej allenast kunnat till största
delen aflöna sin tjenstemannapersonal, utan äfven bestrida
nästan alla kostnader för sista riksdagen medelst de till Cont.
omedelbarligen ingående öfverskotten å allmänna bevillningen.
Jag finner icke ett enda giltigt skäl emot antagande af
Frih. Kantzous förslag, hvad tull- och brännvinsbevillningen
beträffar, bch förnyar således min anhållan om propos. å
återremiss af StatsUtskrs betänkande.
Hr Lefre'r>: Då jag sista gången hade ordet, glömde
jag att framlägga ett påfallande bevis om oriktigheten af den
grundsats att satta Riksg.Cont. i directa verkställande åtgärder.
R. o. Ad. har remitterat ett mål till Bevilln.Utsk , rör:de eri
försummad debitering af Trollhätte slussverk. Detta mål
är ett bevis på, huru nödvändig localkännedom är vid all
vcrkstäliighetsåtgärd uti administrativa ämnen. Det är den
största svårigheten, vi hafva i Sverige, att våra central verk
ej hafva kännedom om orterna. En försummelse har ägt
rum af Riksg.cont. att ej controllera denna afgift, och den
är helt naturlig. Hade Kronans embetsmän fått besörja den
bevillning, sorn bort åligga Trollhätte slussverk, så hade
D c 11 12 Maj f. m.
'9
Staten ej gått i mistning af omkring 5o,ooo r:dr bristande
bevillning för flera år. Jag bär velat nu anföra detta; vi få
snart tillfälle att liandlågga målet från Cevilia.
får då se, att det år en onödig jalousie att låta en Statsmagt
agera, der den ej bör agera; det är bättre alt låta den verka
med styrka, der den bör verka»
Frih. Palmstjerna: Jag vill inskränka mig lill att försvara
Utsk:s utlät., i män sorn det blir anfallet. Hr Stuart
har sagt, alt med mathematisk visshet 400,°<-:° r:dr kunde
påräknas. Det är ganska riktigt, 'att så vida dessa 4°o,ooo
j-:dr kunde minska Riksg.cont:s upplåning, kunde vinsten
med mathematisk visshet beräknas; men så vida det icke är
fallet, att det kunnat ske, torde äfven hela uträkningen förfalla.
Detta tror jag mig kunna ådagalägga. Handlingarna
visa, att i den mån öfverskott uppstått, hafva ock mindre
summor blifvit reqvirerade från Riksg.cont. Åren 1827, 18/8
och 1829, då stora öfverskott voro vid årets slut, requirerades
af statsbristsumman intill denna tid endast 85o,ooo, g5o,ooo
och 750,000 r:dr. Åren i83o, 1851 och i832, då det är allmänt
bekant, att sådana öfverskott icke funno;, men att
tvärtom statsbrister uppstodo, reqvirerades af statsbristsumman
i83o, i,2Öo,ooo r:dr, i83i, 1,225,000 r:dr och i8j2,
i,5o2,ooo r:dr. Detta bevis leinnar härå mathematisk visshet,
och jag anser det kunna åberopas såsom fullt skäl.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag är i detta fall af
samma tanka som motionären och Hr Stuart. Jag har ej
kunnat finna mig upplyst af Hr Lefrens yttrande. Jag delar
med honom öfvertygelse, alt R. St. ej böra befatta sig
med verkstallighetsåtgarder; men det exempel, han framdragit
rör:de Trollhätte slussverk, är ej hit tillämpligt. Här är
blott frågan, huruvida insättningsbevisen skola lemnäs till
Statscont. eller Riksg.cont. För min del finner jag, att den
verkställande Statsmagten bör af R. St:s verk pä rätta lider
erhålla, hvad den behöfver; men jag finner äfven rätt, att
den magt, som tillskjuter medlen, skall samla dem och hålla
dem den andra Statsmagten tillhanda, på hvad satt den finner
tjenligast. Delta har varit principen för allmänna be vi Ilningen.
En ledamot har sagt detta vara ett steg på en oriktig
bana. Detta kan jag ej finna; ty när längderna revideras
och controlleras af Kronans embetsman samt bevakas,
så att ej underslef kunna äga rum, så är ali säkerhet vunnen.
Här är nu frågan, huruvida Konungens embetsman
skola förvalta och behålla tulluppbörden och först efter två
år lemna öfverskotten till Riks r.oont., eller om den genast
skall dit ingå. Jag tror det sista vara det bästa, och yrkar
derföre återremiss. Frih. Palmstjerna har sagt, a t i samma
mån man skulle fråntaga Statscont. tullbevillnin en, skulle
statsbristsumman anlitas och således ingen räntevinst uppkomma.
Detta vore riktigt, om statsbristsumman vore obe
-
30
Den 12 Maj f. m.
gränsad; men den är en bestämd summa. När den nu i alla
täll uttages förskottvis, kan ej Riksg.cont. komma att gifva
mera än denna summa, och allt, hvad Riksg.cont. sedan erliölle
af öfverskotten, vore en inkomst, som ledde derhän,
att Cont. klefve mindre skuldsatt och behöfde betala mindre
räntor. Exempelvis hafva vi hört af Ilr Stuart, huru förhållandet
varit de sednare åren, då 4 a 5oo,ooo r:dr kommit
in utöfver beräkningen; 5 proc. deraf gör ungefär 24,000
r:dr, hvilket på 2 år gör 4° å 5o,ocip r:dr, Vöre här fråga
om att inskränka den andra Statsmagtens rättigheter,
skulle jag ej rösta för en sådan åtgärd, emedan det fel, jag
liar emot den, är, att den äger för liten kraft; men då för
den beskattande Statsmagten förslaget är förmånligt, och det
är principsenligt, att alla skatter af bevillningsnatur gå till
samma verk, tillstyrker jag en sådan åtgärd samt yrkar återremiss
af utlåt. Hr Ribens reservation vid förra riksdagen
utvecklar för öfrigt tillräckligen ämnet, Hvad den knapphändiga
motionen angår, tror jag, att om det kanske ej är
rätt alt hänvisa till föregående handlingar, är det likväl för
Utsk. lättare att från en viss handling erhålla erforderliga
upplysningar, än, om ett Utsk. i sitt utlåt, hänvisar till
handlingar, det är för Ståndens alla ledamöter att åtkomma
dem. På alla dessa skäl begär jag återremjss.
Hr Stuart: I anledn. af Frih. Palmstjernas uppgift, att,
i samma mån öfverskotten öka sig, den summa, som reqvireras,
minskas, apser jag mig höra upplysa, att förhållandet
under de sednare åren varit alldeles motsatt. Öfverskotten
för åren i83o och i83i voro nemi. obetydliga; men sådant
oaktadt hade Statscont. vid hvartdera årets slut en större
behållning af statsbristsumman, än vid början af innevar. år,
då öfverskotten endast å tullmedlen uppgingo till mer än
goo,ooo r:dr, I öfrigt får jag fortfara i min anhållan, att
R. o. Ad, måtte bevilja återremiss af betänk., på det att
StatsUtsk. åtminstone måtte föreslå någon åtgärd, hvarigenom
öfverskotten kunde förr, än som nu sker, komma Riksg.-  cont. tillhanda,
Frih. Palmstjerna: Om vid beräknande af den fördel,
som skulle tillfallit Riksg.cont., i fall det kommit i åtnjutande
af de ifrågavar uppbörderna i första hand, äfven
kommit i betraktande, att från dessa öfverskott skola afgå
de utgifter, hvilka af öfverskotten skulle bestridas, eller
att en motsvarande summa skulle från Riksg.cont. utreqvireras,
så torde det blifva klart, att denna omnämnda fördel,
som skulle inbringa 5o,ooo r:dr, blefve ingenting. Åf
räkenskaperna upplyses, att flera hundra tusen r:dr utgått
årep i832 oph 1833 på öfverskotten af statsverkets inkomster,
så beskaffade, att de ej kunde uppskjutas eller underlåtas.
Hvarifrån skulle väj dessa blifvit bestridda, om ej af
öfverskotten? Statsbristsumman var till sitt fulla belopp an
-
Den 12 Maj f. m.
slagen till andra ändamål och kunde således ej användas till
dessa. Antingen hade Statscont. fått reqvirera större summa,
än hvartill det var berättigadt, hvilken reqvisition
Riksg.cont. likväl förmodligen nekat att efterkomma, eller
liade riksdag måst sammankallas. Bland sådana utgifter vill
jag nämna deni för fångars skjuts och underhåll, hvilka ett
år med omkring 200,000 r:dr öfverstigit anslaget. Jag kan
ej inse den riksbesparing, som hade uppkommit, om denna
utgift och flera andra af enahanda beskaffenhet ej kunnat
utgöras, och R. St. för en sådan orsak blifvit kallade.
Besinnar man allt detta, torde lätt finnas, att Statscont.,
oaktadt dess höga reqvisitioner utaf statsbristsumman dessa
år, då öfverskotten ej varit betydliga, icke reqvirerat mera,
än som varit nödvändigt, sedan öfverskotten förut blifvit använda.
Som de anförda motskälen hufvudsakligen grunda sig
pä räntevinsten, får jag altså tillstyrka bifall till utlåt.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Det är utan tvifvel
ganska principenligt, att en stats cassa-förvaltning finnes
förenad i ett embetsverk; att alla inkomster ingå till detta
verk; att alla utgifter för administrationens behof derifrån
utgå, och att derstädes den allmänna statsbokföringen hålles.
Då vi med uppmärksamhet betrakta vårt närvar, förhållande,
befinna vi oss, efter den lyckliga regleringen af
riksbokslutet, nära nog i denna ställning. En enda af de
extraordinarie inkomsterna, nemi. den allmänna bevillningen,
ingår till Riksg.cont.; hvaremot alla de ordinarie och
de öfriga extraordinarie inkomsterna ingå till Statscont. Detta
sednare befinner sig derjemte i den belägenhet att hafva
att göra med alla slags inrättningar, som med penningeförsträckningar
skola vidmagthållas och handhafvas; med dessa
har det räkningar, hvilka upptagas i riksbokslutet, Det är
den mest fullständiga tableau och statistik öfver redovisningen.
Skulle man nu från Statscont. förflytta de inkomstkällor,
hvilka motionären omtalat, så skulle denna enhet
blifva rubbad, och den kunde ej vinnas, äfven om Riksg.-  cont. öfvertoge alla bevillningarna, emedan de oi’dinarie inkomsterna
i alla fall skulle ingå till Statscont. En dubbel
räkenskap skulle härigenom uppkomma, och jag kan ej neka,
att mig förekommer, som skulle detta medföra svårigheter
vid redovisningen och granskningen, samt kanske ej
bereda nödig redighet för den granskande. Man har sagt,
att RJksg.cont. skulle behöfva dessa medel genast, för att
kunna använda dem i sina låne-operationer, och man har
äfven omtalat Riksg.cont:s nuvar. betydliga skulder. Men jag
vill fråga, under hvilken tid Riksg.cont. varit utan skulder?
Dess skuldsättning, då den är rätt organiserad, är ej något
ondt i sig sjelf, utan tvärtom något nyttigt verkande. Genom
detta lånesystem inkomma till Riksg.cont. skrinlagda
summor, hvilka utgå i rörelsen genom de utbetalningar, som
varit orsakerna till lånens upptagande, och derjemte utkom
-
32
Den 12 Maj f. m.
ma äfven räntebärande obligationer, livilka dels aro cou-s
ranta i större liqvider, dels användbara såsom hypotheker,
hvarigenom åter nya medel utgå i circulationen. Då dessa
obligationer ära ställda på viss tid och uppsägning å Cont:s
sida, är det ej svårt för Fullmägtige, då R. St. anvisat dem
tillgångar på bevillningen och öfverskotten, att ställa återbetalningstiderna
efter de påräknade inkomsterna. Följden
blir, att då öfverskotten inkomma till Riksg.cont. 2 år ef-,
ter, sedan de ingått till Statscont. (en sak, som ej kan undvikas,
emedan man ej förr kan bestämma öfverskotten), komma
tillgångar i alla fall att förefinnas hvarje år; och Conl:s
skuld, fastän härflytande från statscassans resultat 2 år förut,
blir i nära nog enahanda belägenhet, som om Cont. directe
fick hela inkomsten; ty det vore då föranlåtet att i förtid
bålla Statscont. stora summor tillhanda, färdiga att utbetalas.
Statscont. kan väl ej reqvirera mera än statsbristsumman
utgör, men det kan ej dermed bestrida alla de utgifter,
hvilka det skall fullgöra; vida betydligare summor erfordras.
Jag skulle således tro, att då man nu befinner sig
i ett systematiskt förhållande med uppbörd och redovisning,
emedan den allmänna bevillningen är den enda inkomst, som
ej ingår till Statscont.; då alla inkomsterna äro underkastade
behörig undersökning och granskning, så alt ingen orätt
kan utan anmärkning ske; då nyttan deraf, att ett och samma
verk har alla inkomster och alla utgifter, lärer vara obestridlig,
skälen äro öfvervägande för att snarare låta allt ingå
till Statscont., som står i beröring och sammanhang med
bela den lefvande organismen af uppbörds-embetsmän och
som öfver dem har ett slags förmanskap, än att göra en ännu
större fördelning af dessa statsbestyr åtskilliga verk emellan,
än den, som nu förefinnes. På alla dessa skäl tillstyrker jag
bifall åt StatsUtskrs nu föredragna utlåt.
Gr. Cronhjelm: Den siste talaren har sökt ådagalägga
riktigheten af Utskrs utlåt., och han borde vara en competent
domare, efter han varit ledamot af det verk, till hvilket
inkomsterna skulle directe inflyta, och tillförne varit
af den mening, jag yttrat, men nu ser administrationen från
en högre synpunkt. Som jag ej äger samma dubbla erfarenhet,
tror jag, att samma skäl som förr stå ännu qvar,
och vidblifver min mening, ehuru jag hört hans yttrande.
Frih. Palmstjerna har sagt, att bristen i anslaget förfångars
skjuts och underhåll nödgat Statscont. att anvanda af öfverskotten.
Ett sådant förhållande skulle inträffa efter sista riksdagen,
då man såsom en tactik fasthöll den sats att beräkna
inkomsterna så höga som möjligt, och sådana utgifter,
som nödvändigt måste utgå, så låga som möjligt. Jag hoppas,
att R. St. yid denna riksdag skola akta sig för att så
lågt beräkna sådana utgifter, som till följd af författningar
skola utgå. Men då jag måste medgifva, att ett särskildt
fall varit för handen, da ett behof uppstått; kan jag likväl
Den 12 Maj f. m.
23
icke tro, att R St. alltid så felaktigt skulle uppgöra statsregleringen,
att öfverskotten skulle obehörigen behöfva begagnas.
Jag hemställer, hvartill en statsreglering skall tjena,
om dermed skall tillgå så, sorn här är visadt. Man behöfver
de stora öfverskotten, oansedt mqn har statsregleringen.
Då man på ena sidan sett ett sådant öfverträdande af
statsregleringen, har nian på den andra sett, att tillgångar
finnas att öfverskrida den genom beviljande af sådana löneförmåner,
som Ständerna afslagit, t. ex. åt gardesregemeuterna.
Då tillgångar således finnas, tror jag, att man kunde
indraga öfverskotten till Riksg.cont , så vida statsregleringen
skall till något tjena. Frih. Åkerhjelm har sagt, att del vore
principenligt, att cassaförvaltningen vore under ett verk.
Jag medgifver det, och förhållandet är också verkligen sådant
i Slatscont.; men jag tror ej, att bevillningartia böra
sammanblandas med statens ordinarie inkomster. Man har
sagt, att svårigheter skulle uppstå vid granskningen och att
längre tid skulle erfordras. Jag hemställer till R. o. Ad. att
afgöra, hvar de största svårigheterna mött, vid R. St:s egna
verk eller vid den nekade granskningen af de administrativa
verken. Jag tror, att erfarenheten säger: vid de
sednare. Man har talat om tidsutdrägt; men den behöfver
likväl ej vara större, än som fordras för att bära assignationerna
från Riksg.cont:s hus till Statscont. På båda ställena
skola de bokföras på samma sätt; om Statscont. uttager
en större eller mindre summa, lär besväret vara detsamma.
Hvad tullen enligt statsregleringen skall gå till,
skall Riksg.cont. naturligtvis hålla Statscont. tillhanda. Vidare
har den siste talaren sagt, att Riksg.cont. ej på många
år varit utan skuldsättning, och att den nuvar. skuldsättningen
således ej vore en följd deraf, att öfverskotten ej genast
komma Cont. tillhanda. Det är beklagligen sannt, att
Riksg.cont. en längre tid varit skuldsatt; men jag hoppades,
att man en gång skulle komma derhän, att man slapp dessa
skulder. Han har sagt, att det vore något godt, att det
skuldsattes, emedan capitaler derigenom framkallades. Jag
är af en motsatt mening och får närmare utveckla den, då
detta therna framdeles återkommer, nemi. frågan om statslån.
Jag tror ej, att något godt tillflvter staten genom ett
skuldsystern; ty de capitaler', som på detta sätt framkallas,
kunna äfven framkallas genom ett ordnadt myntväsende,
och till mera nytta för näringarnas behof. Jag kan dessutom
ej gilla den sats, att Riksg.conCs obligationer vöre ett
myntrepresentativ, sorn skulle utgå i rörelsen och öka rörelsecapitalet;
ty oaktadt jag väl ej haft stora enskilda affärer,
har jag likväl för andra haft åtskilliga penningetrans-*
actioner, men aldrig har jag sett Riksg.cont:s obligationer i
rörelsen, emedan de i sin tur skrinläggas. På hvilken sida
man betraktar saken, drabbar statsskulden folket» I alla fall
återkomma vi väl snart till den frågan. Man har sagt, att
A
Den 12 Maj f. m.
Riksg.cont., tinder sin skuldsättning och då det vet, när det
får öfverskotten, kan lämpa sina utgifter efter sina inkomster.
Det är detta yttrande, jag måste återsända. Jag tror,
att då administrationen vet sina inkomster, borde den
kunna inrätta utgifterna derefter. Det är åtminstone lika
billigt att säga det till administrationen, som att den säger
det till Riksg.cont. Man har sagt, att en stor summa skulle
fordras för Statscont., om öfverskotten ej dit inginge. Jag
tror likväl ej, att Riksg.cont. skulle kunna komina att lemna
mera än statsbristsunnnan; och då den i alla fall går ut,
skulle Cont. vinna så mycket i ränta, som räntan på öfverskotten.
Jag tillstyrker återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Tillförne har jag,
både såsom Fullmägtig i Puksg cont. och såsom ledamot i
StatsUtsk., afstyrkt det förslag, hvilket en motionär nu framställt,
och jag kan ej annat än fortfarande afstyrka det. Jag
anser StatsUtsk. hafva riktigt behandlat frågan, och anhåller
att närmare få utveckla min mening. Saken synes mig
vara både olaglig och olämplig. 64 §• Reg.F. säger: "Såväl
Rikets ordinarie statsmedel och inkomster, sorn hvad, på sätt
omförmäldt är, under namn af extraordinarie utlagor eller
bevillningar till statsverket af R. St. anslås, vare under Konungens
disposition, att till de af R. St. pröfvade behof och
efter den upprättade staten användas." I denna §. står icke
ens den allmänna bevillningen undantagen från föreskriften,
och om man erinrar sig, huru Riksg.cont:s befattning uppkommit,
finner man lätt, att man låtit häfden förblifva oförändrad
, utan afseende på ordalydelsen i Reg.F. Efter Carl XII:s
krig uppkom Riksg.cont. eller det s. k. R. St:s Cont. Det
hade ej befattning med andra medel än dem, som voro anslagna
till riksgäldens liqviderande. Då Riksg.cont. efter
178g års krig förnyades, var förhållandet enahanda. Det
fortgick efter 1809, och man lat hela bevillningen dit ingå.
Man har sagt, att detta vore likgiltigt, och man kan säga,
att så är; men hvarken är det rätt eller ordentligt. När
uppbörden sker, huru går då till? Jo, alla medlen inflyta
odelade lill landtränterierna; men der skiljer man den allmänna
bevillningen från de öfriga penningarna och skickar
den förra till Riksg.cont. saint återstoden till Statscont. Begge
verken insätta medlen i Banken; men den andel af bevillningen
, som skall gå till Statsverket, måste af Statscont.
reqvireras i Riksg.cont. och af detta verk utassigneras ur
Banken, Statscont. tillhanda. Hvartill behofves denna omväg?
Den är ej till något nyttig, utan gör endast trassel.
Ått ntt föröka oredan derigenom, att man låter alla
bevillningsmedel gå Samma afväg, vore olämpligt. Det är
Så äfven i afseende på redovisningen och i afseende på sjelfva
statsregleringens uppgörande; ty hii måste StatsUtsk. först
sysselsätta sig med en statsreglering för Statscont., hvaruti
Den 12 Maj f. m.
ingå inkomster både från ränterierna och Iiiksg.cont., och
sedan med en statsreglering för Iiiksg.cont., i hvilken ingår
ej blott Riksg.contts, utan äfven Statsconl:s behof. Allt sådant
kunde undvikas, om saken finge gå sin enkla och rätta
gång. Sedan, såsom jag hoppas, omvägarnas oriktighet blifvit
ådagalagd, anhåller jag att få hålla mig till de särskilda
anmärkningar, som blifvit gjorda vid Statscont:s fortfarande
emottagning af tull- och brannvinsbevillningarna. Man har
sagt, att det skulle kunna vånglas med medlen. Tillåter
nian sig att säga det om Statscont., skulle man kunna tillåta
sig samma farhåga i afseende på Fullmägtige i Riksg.-  cont. Men om man vill hålla sig vid annat än ord och obestämda
beskyllningar samt efterse, huru det verkligen står
till med Statscont:s behållningar, så kan hvarje revisor i Ranken
inhemta den behållning, Statscont. har , och jemriföra den
nied det belopp, som der bör finnas. Gör man sig icke det
besväret, borde man ej heller framkasta obevisade beskyllningar.
Man säger, att när Statscont. har en viss statsbristsumma
att af Iiiksg.cont. uppbära, bör blott den få tillitas
och fråga om att uttaga mera alldeles icke förekomma. Det
är sannt; men först får jag erinra, att Statscont. hittills varit
i det lyckliga förhållande, att det i Riksg cont. haft en
årlig behållning af 800,000 r:dr. Under en sådan ställning
har man ej behöft förbehålla sig stora tillgångar för den
händelse, alt brist för Statscont. yppades. Men nu, då Statscontts
behållning nedgått till endast några hundratusen r:dr,
måste man vara försigtigare; och brist kunde uppstå, endast
0111 betydliga restantier något år ulestode. Det är för Sveriges
statsverk en stor lycka att genom gamla besparingar
redan hafva en grundfond af flera millioner, så att man ej
beböfver, såsom i andra länder, anticipera på ett kommande
års inkomster för det löpande årets utgifter. Men dessa
millioner äro redan behöfliga för statsverkets gång, sådan
den hittills varit, och i händelse man skulle sätta Statscont.
så knappt, att det ej hade ett betydligt disponibelt öfverskott
vid hvarje års slut, måste R. St. förmodligen vidtaga
den utvägen att gifva Statscont. creditiv på Riksg.cont.
Hvad skulle väl i annat fall inträffa, örn Statscont. t. ex. ej
kunde i rattan tid utbetala löneqvartalen åt embetsmän, der
man i allmänhet saknar egna medel? Jo, förmodligen den,
att R. St. måste sammankallas; och jag tror ej, att Svenska
folket skulle tacka de ledamöter, som dertill gifvit anledning.
Det är klart, att i samma mån man beröfvar Statscont.
de tillgångar, det äger, i samma mån måste dess reqvisitioner
å utbetalningar från Riksg.cont. blifva tidigare
och dess behållningar ej så stora, som man förmodar. Jag
ser ej heller, huru Riksg.cont. skall kunna våga att använda
dessa medel till betäckande af sina lånebehof och derigenom
bespara ränta, eller huru det skall kunna utlåna
7 H. 4
20
Den ia. Maj i", m
dessa medel för att derpå förtjena ränta; ty när Statscont.
reqvirera!' penningar, måsté Riksg.cont. på dagen lemna
dem. Ville Riksg.cont. utlåna penningar mot betalning vid
anfordran, skulle det af allmänheten inga penningar få.
I alla fall kunde det härida; att den skyldige ej förmådde
genast betala och att både Riksg cont. oell Statscont. finge
vanta. Det är i all administration förbjudet att utlåna statsmedel,
emedan de skola utgå till sina gifna ändamål. Vilie
man tillåta motsatsen i afseende på Riksg.cont., borde äfven
iandtranterierna få utlåna sina behållningar. Man har
likväl sett, att til! och med beklädnadsdirectionernä ej velat,
med undantag af en enda, begagna tillåtelsen att utlåna
deras medel, ehuru de troligen äro mera disponibla än
Riksg.cont:s. Vöre det rätt att på det viset förfara med tulloch
flera bevillningsmedel, hvarföre skulle man ej så göra
med alla skatterna? Man korome derigenom att få orimligheten
desto klarare ådagalagd. Gr. Cronhjelm har återkommit
med den vanliga beskyllningen, att sista StatsTJtsk. beräknat
inkomsterna för högt. Jag har förut vederlagt detta
misstag med bestämda summor; och den, som ej later sig
vederlaggas af siffror, är det förgäfves att vilja tala till rätta.
Slutligen får jag anmärka, att om man än lemnar dessa medel
till Riksg.cont., ser jag ingen möjlighet att controllera,
huruvida de reqvisitioner, som af Statscont. inom föreskri livet
belopp göras, vore behöriga eller ej, och huru skulle då
Riksg.cont. kunna vägra att betala? Det återstår ingen annan
utväg, i fall Ständerna vilja beröfva Statscont. dessa medel,
än att gifva det ett creditiv på Riksg cont. Jag tillstyrker
bifall till utlåtandet.
Frih. Åkerhjelm: Gr. Cronhjelm bar i sitt anförande
exempelvis nämnt, att löner blifvit anvisade på besparingarna.
Min erfarenhet inskränker sig till anvisningar af löner åt
de embetsverk, hvilka blifvit omorganiserade till följd af R.
St:s önskan, och som i afseende på lönerna ej kunnat ställas
på annat än besparingarna, då ökadt anslag dertill af R. St.
ej kunde förrän vid blifvande riksdag bestammas. Gr. Cronhjelm
har anmärkt, att statsrevisionerna äro vida besvärligare
inom statsverket än vid R. St:s verk. Äfven jag hur erfarit
detsamma; men jag förklarar det komma deraf, att
statsverkets räkenskaper innefatta många flera olikartade föremål
än Banken och Riksg.cont., hvilka äro inskränkta till
några enkla ämnen. Gr:n har yttrat, som jag fattade, att
jag antydde bevågenhet för fondsystemet. Jag har ej nämnt
fondsystem; men jag har sagt, att Riksg cont:s upplåning har
nytta med sig. Detta Contts upplåning är ej ett verkligt fondsystem,
ehuru med ett sådant något Jikarfadt; det är en utväg
, som vidtages derföre, att andra tillgångar ej förefinnas
till oväntade behof eller till förväntade, för hvilka bestämda
anslag ej blifvit anvisade. Med Riksg.cont:s obligationers
circulerande egenskap har jag ej velat säga, att de gå ihan
-
Den 12 Maj f. m.
»7
fiel och vandel man och man emellan; inen de tjena sorn
hypotheker, mot hvilka lån utgå, hvilkas belopp i sedlar
derigenom utkommer i circulationen. Hvad fondsystemet angår,
vill jag, likasom Gr. Cronhjelm, inskränka mig till att
ej derom nu utveckla min mening; yi komma väl framdeles
alt få den frågan till föremål för våra öfverläganingar, då
jag med samma skyldiga uppriktighet skall yttra mig i ämnet
här, som jag yttrat mig deröfver, när jag såsom Konungens
rådgifvare biträdde den till R. St. afgifna propos.
om införandet af ett fondsystem för allmänt nyt!iga föremål.
Gr. Cronhjelm: I ämnet har jag tillräckligen yttrat
min åsigt och skulle hafva önskat att icke vidare hafva behöft
yttra mig; men Hr v. Hartmansdorff har äfven vid detta
tillfälle begagnat, hvad han äfven förr gjort, nemi. att antaga,
det motståndaren sagt, hvad han ej sagt, och så vederlägga
honom. Jag har ej omtalat, att Riksg.cont. skulle utlåna
sina penningar; derom har ej varit fråga, ty Riksg.cont.
har tillräckligt skulder att betala. För öfrigt får jag upplysa
den siste talaren, att jag ej nämnde fondsystemet, men
val skuldsystemet Det ur väl ej mycken skillnad dem emellan;
men jag ville likväl nämna detta. Alla löneanslagen
från besparingarna äro ej gifna på R. St:s önskan; en del
är tvärtemot R. Sits beslut, såsom t. ex. för gardesregtterna.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 67 blef af R. o. Ad. bifallet.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Som jag i nasta vecka måste afresa till Gefle och vidare
norrut, till förrättande af innevar. års lagtima lagmansting
i den mig nådigst anförtrodda Westernorrlands lagsaga, anser
jag mig af detta laga förfall hindrad att längre bibehålla
den plats inom R. St:s StatsUtsk., som alltsedan riksdagens
början genom H. R. o. Ad:s smickrande förtroende varit
mig anvisad, och hvilken jag altså härigenom mig vördsammast
afsäger.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr Croneborg,
Carl Joh. Didr. Ulrik, hvilken en längre tid af sjukdom
varit hindrad att deltaga i Bevilln.Utsk:s öfverläggningar,
ansett sig i följd deraf böra afsuga sig sin plats j nämnde
Ulsk., i anledn. hvaraf H. Ex. anmodade Hrr Electorer
att skyndsamligen utse nya utsk:sledamöter efter Ilrr Gyllenhaal
och Croneborg.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
kom att fortsättas i eftermiddag.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 5 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. N:o 5, ang:de grunderna för den blifvande
allmänna bevillningen.
2*
D e n 12 Maj f. m.
Hi- von Hohenhausen, Mich. Silvius: Ehuru betänk.
är utdeladt, är det allmänt kändt, att en mängd embetsmän
ej hafva tillfälle att genomläsa detsamma. Jag liar
gjort en reservation vid Utsk:s förslag att ej antaga någon
bevillning på öfverflödsvara!1. Jag kunde väl muntligen utföra
mina skäl, hvarföre jag ansett, att en sådan vore nyttig
i flera än ett afseende; men jag anhåller att i stället få
uppläsa min reservation, då meningen deruti torde hafva
mera bestämdhet. Den lyder, som föijer:
Hr v. Hohenhausen uppläste derefter i morn. af sin vid
Utsk:s betänk, fogade reservation pag. 21 fr. o. rn. orden t
”Jag reserverar mig <&c.” t. o. m. orden; ”långt in på det
nittonde;” hvarefter han fortfor:
Detta är det ena förslaget, sorn förekommer och hvilket
jag ej anser riktigt; ty dä StatsUtsk. redan föreslagit, att
mantalspenningarna skoja vid ty års ålder erläggas, skulle
Bevilln.Utsk:s förslag, att skyddsafgiften först vid i8j års ålder
skulle erläggas, både göra ett deficit i summan och förorsaka
oreda. Den andra frågan , hyarom jag reserverat mig,
rörer bevillning å öfverflödsvaror. Derom har jag sålunda
yttrat mig:
Hr v. Hohenhausen uppläste det återstående af sin reservation
och fortfor derefter:
Jag tror det vara nyttigt att, då man inbringar omkring
i5o,o.oo r:dr genom öfverflödsbevillning, gå den väg,
sorn andra landers Representationer ständigt, följt, att belägga
brännvins begagnande med hög afgift; ty i annan väg
tror jag, att det vore §vårt att komma till något medel,
sorn kunde afhålla från dess bruk. I England, der possessiohats-interesset
är så mägtigt ej blott i Öfv erhuset, utan
äfven i Underhuset, har dock ej afseendet på jordbrukets
fördel varit så stort, att man ej mera af>ett moraliteten.
Derföre har man uppsatt afgiften för brännvins förtäring,
men deremot genom taxorna sökt nedsätta prjsen på nyttiga
drycker. Jag tror det vara angeläget, att Ständerna genom
en öfverflödsbevillning öppna väg för husfäder och föraldrar
att derifrån afhålla dem, som höra till deras hus. En
afgift af 12 sk. på hvarje mansperson, som begagnar brännvin,
gör, om man endast antager 4oo,ooo personer, som erlägga
den, 100,qoq r:dr. När man minskar skatterna i andra
afseenden, torde det vara nödvändigt, att motsvarande
Inkomster beredas, och då bör roan helst välja dem, sorn
kunna vara förmånliga för sedligheten och moraliteten. På
de skäl, jag anfört, anhåller jag om återremiss.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag kan för min del
ej gilla den siste värde talarens mening, att en personel consumtionsafgift
borde erläggas för rättigheten att förtära brännvin,
caffe', m. m., och att sålunda hvar och en skulle erlägga
skatt till lika belopp, antingen han förtärde mycket
eller litet. Det vore obilligt, att den, som tog t. ex. sju rus
Den ia Maj f. m.
=9
i veckan, ej skulle skatta mera än (dep, sorn toge en <enda
sup. Ali sådan afgift bör läggas på varan, nemi. på tullen
för inkommande varor och på produetionen för de inhemska,
hvarigenom skatleu erlägges i mån af förtäringen. Dessutom
, i händelse en sådan afgift vore lagd på förbrukningen
af starka drycker, kunde det till och nied hända, att
mången tyckte sig böra taga ut sin rätt för skatten och derföre
förtärde mera, än lian i annat fall hade gjort. Deremot
kan jag ej annat än gilla det förslag, Gr. v. Fersen
gjort, att man kunde öka tullen på socker och tobak,
emedan det just är de båda artiklarna, som latlast kunna
controlleras och jemnast drabba, den ena de rikare och den
andra de fattigare folkcla.sserna. Men jag skulle vilja, att
de medel, sora in(löte, borde annorlunda användas, än han
föreslagit. Jag skulle nemi. tro, att man kunde i första rummet
borttaga skyddsafgiften, emedan den verkligen vore
erlagd genom den högre tullen på dessa varor; och allmänheten
skulle icke märka, att den erlade densamma, utan
fröjda sig öfver, att den blifvit borttagen. Men jag kommer
nu till sjelfva betänk., hvilket jag på förhand får förklara
vara det knapphändigaste betänk., sorn jag sett rörtde
grunderna före bevillningen. Jag har likväl ganska litet att
erinra vid detsamma, och det blott i afseende på min egen
motion. Utsk. afstyrker bifall till det förslag, jag gjorde, att
lägga bevillning på karakterer. Dertill uppger Utsk. 3:ne skäl.
Först, att redan en dryg beskattning äger rum genom det
stämplade papperet till fullmagten. Erfarenheten har likväl
visat, att denna afgift måste vara otillräcklig, efter begäret
till karakterer ännu är i tilltagande. Det andia skälet är,
att i fall förslaget ginge igenom, skulle mångå nödgas undanbedja
sig sådana nådebetygelse!1. Jag tror, att dessa nådebetygelser
ej ofta tilldelas andra än dem, som låtit märka
sin belåtenhet dermed; men i alla fall borde möjligheten
af ett sådant undanbedjande icke hindra en eljest god sak.
Den enda olägenhet deraf vore, att i expeditionerna ej erhölles
lösen. Jag vet också redan exempel på grosshandlare
som blifvit utnämnd till commerceråd och ej vårdat sig om
att lösa fullmagten. För det tredje säger Utsk., att då det
ej vill synas möjligt att beskatta annan fåfänga, denna ej
mera bör med skatt beläggas. Men denna fåfänga är roten
till det öfriga onda; åtminstone gifver den rättighet åt fåfängans
öfriga ogräs, så att om man kan taga bort den,
skulle det öfriga snart förvissna. Man kan ej utan med förvåning
se, huru svaga våra landsmän äro för titlar. Jag har
känt en man, som fick 3 karaktersfullmagter, innan han
gjorde första steget på tjenstemannabanan. Ingen häradshöfding
skulle väl vilja blifva befordrad till lagman; likväl
finner han sig ofta smickrad af en fullmagt på denna titel,
ehuru han i alla fall på domsätet får heta: välborne lagman.
Det lär till och med hafva vid något publikt verk i
3o
Den 12 Maj f. m.
i
granskapet af hufvudstaden flinnits en af den lägsta betjeningen,
jag tror en lykttändare, sorn, för att sättas i tillfälle
att med ett högre anseendes motsvarande kraft bättre
kunna uppfylla sitt ansvarsfulla kall, anhöll om titel af entreprenör.
Man talar om att förändra Representationen och
att modellera den efter den Norrska. Men jag tror, att ingen
reform i representationssättet skulle kunna ske, och allraminst
till likhet med det Norrska, utan en föregången reform
i nationens lynne och tänkesätt; och dertill torde ingen
bättre början kunna göras, än medelst borttagandet af
de tomma titlarna. Nu finnes knappt någon extraordinarie,
som vill blifva hofjunkare, och snart torde kammarherretiteln
blifva den ringaste, som någon vill emottaga. I 43 §•
af 1720 års Reg.F. stadgades, att på det tjensterna ej måtte
komma i förakt, skulle inga högre karakterer gifvas, utom
i den händelse, att någon lidit prejudice ; och vår nuvar.
grundlag gifver alls ingen anledning till det bruket att hugna
med karakterer. Der står, att Konungen utnämner till
embeten; men der nämnes ej ett enda ord om utnämning
till titlar, Jag kan derföre ej annat än anhålla om återremiss,
och jag gör mig så invcket säkrare hopp derom, som
Utsk. pag. 9 tillstyrkt R. St. att bifalla på förhand, hvad
Utsk. framdeles ärnar föreslå. Der står nemi., att ”Utsk.
slädnät i det beslut att tillstyrka bibehållandet af de för allmänna
bevillningens utgörande nu gällande hnfvudgrunder,
nemi. personlig skyddsafgift samt afgift å synbar förmögenhet
eller inkomst, med de förändringar, förklaringar och
tillägg uti i83o års bevillnrsstadgä, sorn Utsk. dels nu och
dels särskildt, i afseende på tillämpningen, kommer att
föreslå.” Det torde således vara alldeles nödvändigt att återremittera
betänkandet.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Äfven jag anhåller
om återremiss. Skälen för min begäran innefattas hufvudsakligen
i den af Gr. v. Fersen betänk bifogade reservation.
Det torde vara för vidlyftigt att dermed trötta R. o. Åd.
När jag yttrade mig i anledn. af BeviIln.Utsk:s utlåt. rör:de
Frih. Sprengtporten motion om accis pä brännvin, som till
Stockholm införes, tog jag mig friheten att motsätta mig
motivet för afslaget. Utsk. sade dä, att det ansåg betänkligt
”att beträda en ny skattebana.” Jag förklarade,
alt jag, långt ifrån att anse det betänkligt, önskade, att den
beträddes. Jag tror, att vi aldrig kunna komma att beträda
denna nya skattebana, som jag skulle önska och uti hvilken
jag kan se någon lindring i de bördor, som så ojeinnt
trycka, om ej Bevilln.Utsk. afgifver ett helt och detailleradt
betänk., sådant sorn grundlagen omtalar. Jag lägger ej Utsk.
till last, att det ej skett denna gång; Utsk. har följt föreg.
Utsk:s erfarenhet, och har ej kunnat göra det utan impuls
från Stånden. Jag skulle tro, att tiden nu vore inne att öfvergå
till de indirecta skatterna från de directa. Jag kan
Den 12 Maj f. m.
3i
icke fullt dela den mening, som af en reservant, Hr v. Hohenhausen,
blifvit yttrad. Jag anser ieke, att consumtionsafgifterna
böra utgå i den form, han föreslagit; men jag
tror lika med honom, att en consumtionsafgifl på spel är af
vigt och nyttig, då den lagges på korten. Jag tror det vara
möjligt att deraf få en stor inkomst, som återfaller på de
spelande, nemi. genom en högre stämpel. Det är denna grund,
Gr. v. Fersen antagit för sitt förslag. Han har exempelvis
anfört åtskilligt. Jag önskade, att 1\. o. Ad. ville slå upp
hans reservation och se, huru han ansett åtskilliga delar af
beskattningen kunna öfverflyttas. Jag hade hoppats, att Bevilln.
Utsk. tagit detta förslag i närmare besinnande. Jagskall
bedja att i anledn. af detta betänk, få gifva tillkänna, att
bland många andra ett exempel finnes, huru man kan lyckas
att indirect bereda betydliga inkomster, hvarigenom de
di vecta kunna minskas. Ett sådant är ehartse-sigillatae-afgiften,
hvilken nu, olämpligen fördelad, ej ger den inkomst,
som man deraf bör hafva, och hvilken, utan alt trycka annorlunda
än jernet för alla, som ingå i transactioner, skulle
kunna betydligen ökas. Jag anser det vara en missförstådd
ide' att lägga alltför stor chartae-valör på åtskilliga afhandlingar;
det föranleder endast till underslef och emot verkliga
förhållandet nedsatta köpeskillingar. Jag är ganska öfvertygad,
att när Ulsk. kommer att behandla den frågan,
Utsk. af uppgjorda calculer skall finna den satsen vara riktig,
att del ej är från de större valörerna, sorn den betydliga
inkomsten härflyter, utan alt det är från de små valörerna,
2- och 3-sk:s-ehartorna. För min del skall jag bedja
att fä fästa Utskrs uppmärksamhet derpå, alt om det ginge
till hos oss med charta sig i 1 la ta som i andra lander, der den
gifvet1 en betydlig inkomst, nemi. att alla transactioner skola
skrifvas på en låg ehai tae-stämpel, skulle en betydlig inkomst
uppkomma, och skatten skulle föga kännas för andra
än dem, som göra stora affärer, och för dem vore den
af föga betydenhet. Jag vill blott nämna, alt om Utsk. antog
det förslaget, att hvar och en transaction skulle vara
skrifven på en lag chartae-valör, i stället för att nu, närden
för domstol presenteras, vara belagd roed charta, skulle man
ej undandraga sig att skrifva på denna lilla valör, enär, ifall
den skulle inför domstol företes, handlingen vore ogild. Detta
är den enda controllen; och i följd deraf borde t. ex. alla
köpmans- och handelsböcker, sorn skola få beedigas, vara
skrifna på charta. Jag hemställer, hvilken skada val deruti
läge, om, i stället för alt nu skrifva pä simpelt papper och
köpa det vid pappersbruket, köpmannen måste köpa vissa
ris stamphult papper lör att inbinda till sina böcker. Om
ingenting annat gälde än det, som vöre skrif vet på sådant
papper, skulle en stor inkomst inbringas. Det är visserligen
sannt, att detta vore en beskattning; men den kännes ovilkorligen
mindre tryckande, än den directa, som faller efter
Den is Maj f. m.
i:sta och 2:dra artiklarna. Dessa mina anmärkningar har
jag endast velat framställa såsom exempel för Utsk., att
derifrån linna väg till en stor inkomstkälla på indirect väg,
och har endast velat antyda dem för att dermed gifva anledning
åt Utsk. (hvilket äger ledamöter, som bättre kunna
utveckla dem) att taga frågan i närmare betraktande.
Då jag är öfvertygad, att man ej vill envisas med att söka
alla inkomster på i:sta och 2:dra artiklarna, skall man säkert
vara nöjd att hafva denna nya skattebana att beträda.
Dessa äro mina skäl till begäran om återremiss.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag delar ej med Hr v. Hohenhausen
den öfvertygelse, att man skall kunna motverka
brännvinssupandet derigenom, att man lägger skatt på the',
caffe', m. m. Jag skulle snarare önska, att man ville uppmuntra
bruket af dessa utländska varor, såvida man vill
hindra brännvinets bruk; men jag kan ej instämma deruti,
att bruket af brännvin är så skadligt. Brännvinet är numera
en nödvändighetsvara för den arbetande classen och
blir en kinkig sak att afskaffa. Jag tror äfven, att dess begagnande
från medicinska grunder ganska väl kunde försvaras,
när man vet, huru folket är nödsakadt att lefva. Jag
skulle således ej tro, att det vore rätt att genom någon slags
bevillning förmå allmänheten att afhålla sig från ett måttligt
bruk af en vara, som först genom öfvermåttet af dess
begagnande blir skadlig. Jag instämmer med Frih. Ehrenborgh
, att den indireeta beskattningen vore den minst känbara,
men får för det närvarande göra den anmärkning, att
jag ej tror vår handel nu vara i det tillstånd, att den kan
bära en hög tull; det kunde allt för mycket skada vår export.
Ej heller tror jag, att så länge vårt beskattningssystem
är grundadt på grundskatter, det är rätta tidpunkten
att införa sådana bevillningar. Det skulle ej med välbehag
emottagas, emedan det verkade för litet på allmänheten.
Innan vi öfvergå till ett klokare system i det hela, och innan
vi afskaffa grundskatterna samt ställa dem i bevilIningsform,
tror jag den indireeta beskattningen i sin helhet vara
för tidig. Förslaget att genom chartaesigillatae-afgiften inbringa
större inkomst samt förekomma underslef dervid gillar
jag alldeles. Jag tror, att man borde på charta skrifva
alla afharidlingar och på en liten charta. Hvad angår Hr
Cederschjölds anmärkning mot TJtsk:s yttrande om hans förslag,
gillar jag äfven den till en del. Om man kunde mota
fåfängan i landet, skulle man hafva gjort ett stort steg;
men jag hemställer, om ej samma sak kunde vinnas genom
en förhöjd charta. På dessa grunder anhåller jag om återremiss.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Jag förenar mig med dem,
som yrka återremiss. Jag anhåller att få göra en anmärkning
-
Den 12 Maj f. m.
33
ning emot Utskts förslag att framfh tta skyddsafgiften från
i 7 till 18 år. StatsUtsk. har föreslagit fram flyttning af rnäntalspenningarna
från i5 till [7 år. Två skäl hafva dertill
verkat, det ena att bereda en lindring i skatten, det andra
att komma till reda i räkenskaperna. Skulle nu, på sätt
Utsk. föreslagit, skyddsafgiften komma att utgå vid 18 års
ålder, så förlorades den ena af dessa fördelar. Utsk. säger,
att erfarenheten visat, det ynglingar ej äro arbetsföra förr
än vid 18 års ålder. Jag vill medgifva, att Utsk. till en viss
grad kan hafva rätt; men å andra sidan måste medgifvas,
att ju senare barnatvånget lossas, ju längre ligga de föräldrarna
till last. Således är det ganska ovisst, om det, som
Utsk. afsett, att nemi. en lindring för husfäderna skulle vinnas,
blefve följden. Måhända blefve barnet derigenom längre
i huset och blefve detsamma derigenom längre till last.
Gr. von Fersen, Hans: Det är ej för att bestrida
återremiss, som jag begärt ordet; jag har blott velat nämna,
alt anledningen till min reservation är den, att jag nu
anser tiden vara inne att försöka att minska skattebördorna,
utan att derföre minska statsintraderna, och sålunda öfvergå
till ett beskattningssätt, hvarigenom skatterna lätt ingå,
från ett, som tungt trycker landet. Om betänk, är knapphändigt
uppsatt, så är det en sak, som de personer, hvilka
dermed haft en närmare befattning, få besvara. Jag vill endast
upptaga de anmärkningar, hvilka blifvit gjorda emot
punkter, hvilka jag med min röst bitradt. Då ar första frågan
Hr v. Hohenhausens förslag om en öfverflödsbeskuttning,
hvilken man vill gifva det mera vackra namnet af en
consumtionsafgift. I denna sak har blott en talare yttrat
sig, och för honom äro mina åsigter kända; jag upptager
således nu ej denna fråga. Hvad åter angar Hr Cederschjölds
anmärkning emot afslaget å hans motion rör:de bevillning å
karaktersfullmagter, får jag nämna, att jag icke kunnat i
motionärens tanke instämma. Flera svårigheter emot förslagets
antagande hafva visat sig för mig; bland andra vore
det en obillighet, om man nu skulle lägga bevillning på
personer, som redan hafva sådana fullmagter. Jag inser ej,
att dessa personer skulle kunna anhålla att från sina fullmagter
blifva befriade Förslaget innebär således en obillighet,
sedt från denna synpunkt. Återigen från en annan sida
finner jag, att om det ej vore fråga om dem, utan endast
om de personer, hvilka framdeles erhålla sådana fullmagter,
så uppstår den omständigheten, att bevilln:sförordn.
kornrne att göra skillnad emellan personer, som erhållit karaktersfullmagter
före eller efter i835. Sådan specilication synes
mig likväl ej böra inflyta i en bevilln.förordn. Dessutom
erlägges för dessa karaktersfullmagter bevillning på sitt
sätt redan genom en annan bevillningsartike!, nemi. genom
chartan. Inom Utsk. upplystes af en person, hvilken jag ej
7 H. 5
Den »2 Maj f. ra.
anser mig böra tveka att nämna, Commercerådet Wik, att
den karaktersfullmagt, han liar, kostat circa 2000 r:dr riksg:s,
eller åtminstone ett capital, motsvarande omkring So r:dr
b:co i ränta a 5 proc. Denna ränta kan ju med allt skäl
anses såsom en årlig bevillning för karakteren. Jag tror således,
att redan en betydlig årlig afgift finnes härå lagd,
och den utgår så mycket säkrare nu, än på annat sätt, som
den erlägges på förband i capital; ty när fullmagten är löst,
behöfver man ej riskera någon afskrifning eller bristande betalning
för medellöshets skull. Man har redan på en gång
för hela sin lifstid oell ändå längre erlagt en vida högre beskattning,
än man kunde såsom årlig afgift ålägga. En värd
talare har äfven nämnt, att man kunde höja chartaebeloppet.
Detta skall jag ej motsätta mig; men det uppgår redan
till 3o ä 60 proc. af den lön, som åtföljer motsvarande tjenster
på stat, och det tror jag kan vara tillräckligt. Frih.
Ehrenborgh har framställt en anmärkning, att chartae-sigillatae-beskattningen
borde på annat sätt utgå. Jag instämmer
i hvad han nämnt. Förslaget til chartse-sigillatae-förordn. inkommer
snart, och jag har deltagit i dess beredande. Jag
skulle inom Utsk. utgått från samma princip, sorn Frih. Ehrenborgh
här framställt, om jag ansett möjligt att der göra den
gällande; men jag hoppas, att Stånden utgå från denna princip
och återremittera nämnde förslag. Frih. Ehrenborgh
har ganska rikligt uppgifvit, att det belopp, sorn de små
chartorna inbiinga, är proportionsvis mycket större, än det,
som inbringas genom r:drschartor och deröfver. 1 medeltal
har beloppet af de förra uppgått till 140,000 r:dr och de
sednare till 190,000 r:dr. Det synes således, som de förra
proportionaliter skulle inbringa vida mera än de sednare.
På denna grund tror jag, att en sådan förändring, som Frih.
föreslagit, skulle lända till stor förmån, skaffa staten en rik
inträd och ej vara mycket betungande. Gr. Horn har, i anleda.
af det förslag jag såsom reservant gjort, framställt, att
det ännu vore för tidigt att göra något, emedan bevillningen
vore en obetydlig del af beskattningen. Jag får då fästa
uppmärksamheten derpå, att jag menar ej blott den statsbristsumma,
som utgår efter irsta och 2:dra artiklarna, utan
allt, hvad i (io §. Reg.F. såsom bevillning finnes upptaget.
Detta är i StatsUtskrs betänk, upptaget till 3,757,000 rrdr,
och de ordinarie inkomsterna till 3,180,000 rrdr. Således utgöra
de nära nog lika stor summa. Jag instämmer gerna
deruti, att det kunde vara nyttigt att öka bevillningärna för
att söka lindring i de från jorden utgående onera; men jag
tror, alt vi, om ej annat, i närvarande tidpunkt böra söka
åtminstone till en del bereda öfvergängen till ett sådant syslem
Tullen, hrännvinsbevillningen och chartae-sigillatseafgiften
kunna vara rika källor till inkomst, om systemet ej
missvårdas.
Frih. Cederström, Jac.: Bevilln.Utsk. har förklarat
Den 12 Maj f. m.
35
sig ej kunna vika från de nu gällande grunder, men vili
dock föreslå åtskilliga modiiicationer; och, sorn Utsk. uttrycker
sig, äro dessa grunder bestyrkta af 22 års erfarenhet.
Utsk. hade kunnat gå vida längre tillbaka, med en erfarenhet,
afbruten endast af åren fr. 180g t. o. m. 1812; men i
afseende på en så vigtig fråga, som den om en jemn fördelning
af skattebördorna, hade jag trott, att Utsk. bort taga
litet närmare kännedom af förhållandet med :8ogoch rSioårs
grunder, än som skett, då Utsk. i anledn. af Frih. Boyes förslag
yttrar sig sålunda: ”Vid öfvervägande häraf har Utsk., ang:de
först Hr Frih. Ludv. Boyes ofvannämnde motion, i hvad den
rörer Hr Frih:s yrkande, att 1810 års bevilln:ssystcm måtte
åter upplifvas, ej trott sig böra ingå i någon egentlig vederläggning
om olämpligheten af ett system , som, redan år 1812
förkastadt, R. St. sedermera, oaktadt fråga derom vid sednare
riksdagar blifvit vackt, icke vidare funnit antagligt;
hvadan Utsk., som ej heller förbisett de dervid anmärkta och
af motionären sjelf till en del erkända olägenheter, samt med
kännedom af de felslagna resultat, detta system under tillämpningen
frambragt, äfvensom med föreseende af svårigheten,
om ej omöjligheten, att stadga controller emot missbruken
af hvarje sådan, på en mera arbiträr pröfning beroende
beskattningsmethod, icke kunnat fästa afseende å
Hr Frih:s förenämnde förslag till bevillningsgrunder, utan
afstyrker härmed dess antagande.” Denna period i Utsk:s
betänk, innehåller bevis derom, att Utsk. ej gjort sig reda
för följderna af tillämpningen utaf 1810 års grunder; ty om
Utsk. gjort det riktigt, hade det funnit, att dessa grunder
slogo på siffran in efter den beräkning, man gjort, innan
5oo,ooo r:dr blefvo tillagda bevilln:ssumman, utan att man
ändrade grunderna för fördelningen eller rättare proc:tberäkn.
af inkomsten. En emot denna summa svarande brist uppstod
altså. Detta bevisade, att bevillningen, efter riktig beräkning,
hade utgått, om ingen minimitarif hade existerat
och proc. blifvit beräknad i förhållande till den förhöjda bevillningssumman.
Det var naturligt, att en så nv princip
som denna skulle för ögonblicket väcka farhågor för möjligheten
att erhålla det beräknade beloppet, och det gaf anledning
till minimitarifens fastställande, ehuru i fullkomlig strid
med grunderna. Hade samma grunder fått följas förbi 1812
års märkvärdiga riksdag och sålunda några års erfarenhet
blifvit inhemtad, så kan man med visshet påstå, att dessa
grunder säkert blifvit orubbade och fortgått för alltid, att
minimitarifen blifvit afskalfad och beräkningen efter inkomst
ensamt gällande samt, sedan inkomsterna blifvit hopsummerade,
den erforderliga procenten fastställd. Då ha e inga
öfverskott kunnat uppstå å bevillningsinedlen, emed'n endast
den summa blifvit uttagen, sorn Ständerna beslutat skola
utgå. Det är ej en af de minsta olägenheterna af närvarande
grunder, att det är oberäkneligt, huru stora öfverskot
-
D r n 12 ii j f. m
t<‘ii blifva, hvilka likväl tynga ganska betydligt. Utsk. har
pä intet ställe nämnt den af mig väckta motion om den förändring
i 1810 års grunder, att, i stället för behållen inkomst,
beräkningen skulle ske efter bruttoinkomst, emedan
den är lättare att beräkna än den behållna, hvars beräknande
är beroende af hvars och ens sätt att elassiticera sin inkomst.
Anledningen lär förmodligen vara den vid denna
riksdag antagna sed att remittera mål till blott ett Utsk. Jag
är ej säker på, hvart min motion om ett förandradt. statshushållningssystem
blifvit remitterad; inen der finnas äfven
grunderna för bevillningen upptagna- Jag anhåller altså,
att Bevilln.Utsk. vid den återremiss, sorn i alla fall måste
ske i anledn. af den anmärkning, Hr Cederschjöld gjort vid
redactionen, måtte taga mitt förslag och de nu afgifna yttrandena
i öfvervägande. Här har blifvit yttradt, att man
skulle kunna erhålla stora inkomster genom stämpelavgiften.
Det är obestridligt, alt man genom sådana stämpelafgifter kan
erhålla stora inkomster; men här bör mindre vara fråga om
att utfinna medel till stora inkomster, än att jenint fördela
beskattningen, och af alla slags afgifter äro inga, som så
ojemnt drabba som stämpelafgiften. Det kan ej vara R. o.
Ad. obekant, att öfverdrift i stämpelafgifter var orsaken till
de missnöjen, som medförde Nordamerikanska Staternas afsöndring
från England; då stämpelafgifterna drifvas till ytterlighet,
alstras deraf missnöje. Detsamma gäller om s. k.
consnmtionsafgifter i allmänhet. Det finnes ingen annan riktig
grundsats för beskattningen än inkomst. Öfverflödig är
en benämning af olika betydelse för hvarje individ. Vill
man derföre bestämma hvilka artiklar skola såsom öfverflödiga
anses och derföre med beskattning beläggas, så slutar
man med att ej finna någon, som ej är öfverflödig, oell de
inkomster, som genom sådana påbud erhållas, äro rent af
skadligt verkande på folkets välstånd och trefnad. En ledamot,
Hr v. Hohenhausen, har i sin reservation yttrat sig till
styrka för en af honom föreslagen afgift på åtskilliga artiklar,
såsom brännvin, caffe', spel, m. m. Alla sådana afgifter
äro af den natur, jag nyss nämnde. Men om vi fastställa
afgifter för sådana artiklar, hvarföre icke äfven för den
mängd andra, som äro mindre behöfliga? Man skulle annars
vid en lugn öfversigt af ett lands interesse förmoda, att, till
beredande af afsättning för dess produeter, det måtte vara öppet
att i utbyte taga andra länders varor, på det man ej
måtte tvingas att hålla sig endast till silfver och att bortsälja
varorna för ett relativt mindre värde, genom det qvantum
af detta kanske ej då behöfliga bytesmedel, emot hvad
i andra varor kunnat erhållas. Den enda sanna grunden för
handel måtte vara, alt man köper varor, der de gälla minst,
och föryttrar dem, der de gälla mest, och sålunda hemför
dem, som der högst betalas och hastigast kunna afsättas.
Theorien om en steril consumtion, alt nemi. som sådan anse
Den i2 Maj f. m.
37
den, hvarigenom ingen produet erhålles, har visserligen i
statsoeconomien antagits såsom en riktig benämning; men den
är icke derföre mindre oriktig, ty ali förtäring utöfver det
högst nödvändiga skulle då vara sådan. Då likväl de förstörda
ämnena bereda för andra tillfälle att alstra surrogat,
så är det sterilt consumerade ensamt sterilt för consumenten
sjelf, men produetivt, i det det bereder tillfälle till afsättning
för en produet af samma slag, hvilken annars måst
uteblifva i brist af tillfälle till afsättning. Jag anser det vara
i hög grad angeläget, att R. o. Ad. samt R. St. vidtaga sådana
beslut rörtde bevillningen, att successive alla afgifter,
hvilka ojemnt trycka, blifva afskaffade. Inkomstbeloppet är
den norm, efter hvilken afgifterna till staten böra bestämmas.
Sedan inkomsterna äro beräknade, kunna Ständernes
fullmägtige i Banken och Riksg.cont. beräkna , huru stor procent
skall betalas. Om någonsin Sverige skall kunna öfvergå
från en ojemnt fördelad beskattning på jorden till ett förnuftigare
beskattningssystem, måste man frångå en sådan bevillningsgrund
som den närvarande, hvarigenom man det ena
året har stora öfverskott och ett annat kan hafva brist. Jag
tillstyrker återremiss.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag är af flera talare förekommen,
men vill i korthet redogöra för mina tankar i
detta ämne. Lika med den siste talaren har jag någon anliänglighel
för det system, som 1810 antogs, och skulle önskat,
att det med några förändringar vidblifvits. Men då
jag ej har hopp, att det nu kan upplifvas, och då jag tror,
att hvarje sådan genomgripande reform bör framställas af
högsta magten, måste jag inskränka mig till det system, som
de sednaste tiderna varit antaget, synnerligen som en genomgripande
reform i en sådan sak är farlig samt medför både
omkostnader, besvär och bekymmer såväl för uppbördsmännen
som för de skattdragande. Jag tror således, att, om vi
skola vidblifva de grunder, som förut för bevillningen varit
antagna, vi böra söka tillvägabringa rättelse i de fel, som
vi deruti upptäcka. Frih. Cederström har sagt, att den enda
sanna grunden vore efter hvars och ens större förmögenhet.
Detta är visserligen lill sin princip riktigt; men då erfarenheten
visat, att det nästan icke låtep- verkställa sig, mäste
man på andra vägar söka tillämpningen. På dessa skäl
tror jag, då det är ett bestämdt factum, att den rike nu
mindre drabbas af beskattningen än den mindre förmögne,
att man bör söka få skatt äfven på den class, som ej drabbas
så hårdt. Om man går till den borgerliga näringen,
skall man se, huru den rike betalar ojemnförligt mindre, än
den mindre näringsidkaren. På samma sätt förhåller sig med
jord och bergsbruk. Den fattige har svårt att utgöra sin
skatt, då deremot den förmögne utgör den utan svårighet.
Jag tror således, att consumtionsafgifter, på sådant sätt utgående,
att de läggas på första hand, äro nyttiga, emedan
38
Den 12 Maj f. m.
de drabba dem, som hafva råd att dem betafa. Jag tror
vidare, att den fattige, då man kan lägga bans skatt på något,
som han förtär och måste köpa, på tvenne sätt får lindring
i sin förmåga att utgöra skatterna Man lindrar honom
chimerikt derigenom, att debetsedeln, hvilken alltid är
svår att betala, ej blir så stor, och direet derigenom, att
skatten utgår småningom; då deremot den beskattning, simi
utgår direct på bevi lningen, måste betalas på en gång och
just genom denna egenhet hos vårt system medför en desto
större tunga. På dessa skäl tror jag, att man väsendtligen
kan höja tullen på 'ådana artiklar, sorn förbrukas och äro
svåra att lurendreja och med hvilka man k:\n träffa såval
den rike som den fattige. Jag skulle derföre tro, att en
förhöjd lindrig tull på socker och tobak vöre nyttig. Jag
liemtar mycken ledning för denna min mening af Gr. v.
Fersens beräkningar. Dervid torde likväl ett noga skärskådande
böra fästas, att man ej gör tullen på råämnet socker
för dyr. Jag tror äfven med Frih Ehrenborgh, att charliesigillatae-afgiften
kan betydligen höjas och blifva en icke
olämplig inkomstkälla. I Österrike är det ej tillåtet att föra
sina böcker på annat än på lågt charteradt [rapper. I Frankrike
skall charta finnas äfven på böcker för de handlande,
och der är det så strängt, att de större näringsidkarne måste
en gång om året uppvisa sina böcker. Det är naturligt, att,
i samma mån rörelsen är stor, drabbar skatten och kan bäras.
Jag tror, att en låg beskattning i detta fall vore nyttig,
likväl endast på skuldsedlar och publika handlingar. Äfven
jag vill, såsom Hr v. Hohenhausen, hafva spel beskattadt;
men jag tror ej som han, att afgiften hör erläggas af hvarje
person, som spelar. Denna skatt skulle blifva orättvis. Den,
som dagligen spelar, stundom för- och eftermiddagarna , skulle
betala lika med den, som endast spelar någon gång för
tidsfördrif, den fattige lika med den rike. Då jag tror, att
en beskattning på spel är nyttig, önskar jag likväl, att den
måtte erläggas genom stämpelafgift. Dock liar jag ej förbisett
den stora svårighet, sorn uppkommer vid controllen af
denna afgift. Vi veta, att i intet land kunna kort erhållas
till så lågt pris som i Sverige, och det oaktadt sker ändå
mycket underslef med stämplingen. Det har handt, att då
man betalar för iooo spel, får man 4°°° stämplade. Detta
bar handl, och, för att icke göra mig saker till beskyllningar,
vill jag ej nu uppgifva livar och när; men att det händt,
är säkert. I andra länder ålägger man denria afgift på ett
lätt sätt. Man tar ett kort af leken, som skall köpas särskildt,
och för att complettera de lekar, som från fabriken
handlas, skall man skaffa sig till exempel hjerter äss. Hvarje
lek, som har ett hjerter äss, ar confiseabel. Jag vet ej, om
detta kan låta sig göra här; men man bör gå försigtigt tillväga
för. att ej än vidare uppmuntra de underslef, sorn ägt
rum. Hvad beviliningen å fullmagter beträffar, har Gr. v.
Den 12 M n j f. m.
3g
Forsen upplyst ora de stora svårigheter, som uppkomma vid
tillämpningen i afseende på olikheten mellan dom, hvilka
erhållit sina fallmagter före, och dem, som erhållit dem efter
1835. Med någon kännedom om, huru det tillgår i taxeringscommitteerna,
tror jag, alt det vore olämpligt att ålägga
dem en sådan verkställighet; jag tror, att den blefve illa
uppfylld. Jag anser denna beskattning principenlig, men
linner den ej verkställbar utan genom en hög charta. Jag
skulle tro, att, när chartoe-sigillalse-förordningen förekommer,
man bar tillräckligt tillfälle att göra den åsigten gällande.
Jag fruktar, att en talare, som uppgifvit lösen för en commereeråds-fullmagt,
kommit att yttra en summa, dubbelt
så stor som dea, hvilken verkligen erlägges; afgiften är i alla
fall hög. Hvad brännvinets beskattning angar, är jag af olika
tanka med Gr. Horn. Jag tror det ej vara en nödvändighetsvara,
åtminstone till sin natur; men det har blifvit
för mången en nödvändighetsvara, Som vi torde kunna beskatta
och som, när andra generationer uppkomma, kan
blifva en öfverflödsvara. Jag tror likväl ej, att beskattningen
bör lägges på personen, utan på varan, hvarigenom man
är säker, att den utgår och man undviker chicaner Jag
yrkar återremiss och att Utsk. ej ville förbise det sätt, som
af åtskilliga talare blifvit uppgifvet, att lindra den directa
beskattningen genom skatter, som äro lättare och lämpligare
att utgöra.
Hr Sandelhjelm, Paul: Såsom ledamot af Bevilln.-  Utsk. har jag delat pluralitetens mening i fråga om det under
R. o. Ad:s pröfning nu varande betänk, och utber mig
att vördsamt få lemna några upplysningar, som derpå hafva
afseende.
Då jag biträdde Utskrs beslut att tillstyrka den s. k.
skyddsafgiftens utgående först med i8:de året, skedde delta
icke på grund af något förutsättande, att folkets physiska
styrka i sednare tider aftagit eller är i aftagande, hvilket
sednare påstående jag, efter min erfarenhet, alldeles motsäger,
utan endast af den orsak, som betänk, angifver, att
allmogens och arbetande classens barn vanligen icke finnas
fullt arbetsföra att såsom godkända tjenstehjon antagas förrän
vid fyllda 18 år, och att, enligt min kännedom, en stor
del af dessa barn följaktligen måste intill denna ålder qvarblifva
hemma hos föräldrar och anhöriga, särdeles i Elfsborgs
län, der folkmängden under de sistförflutna s>5 till 26
Aren ökat sig med 80,000 personer samt behofvet af tjenstehjon
och arbetare icke öfverallt tilltagit i bredd dermed.
Det är oemotsägligt, att af beskattningsartiklarna i förra bevillningsförordningar
har den om skyddsafgiften varit mest
tryckande för de arbetande och obemedlade folkclasserna,
och den lindring, dessa kunde vinna genom beskattningens
framflyttande från 1 y:de till i8:de året, ansågs således nu påkallad
af ett rättvist afseende härpå. StatsUtsk:s af R. o. Ad.
4°
Den 12 Maj f, m.
bifallna tillstvrkande, att mantaIspenningarna skulle försvinna
för personer vid i5och iGårs ålder och hädanefter först
vidtaga vid fyllda 17 år, kunde icke vara bekant för Bevilln.
Utsk., när ifrågavar. betänk. alFattades, och denna särskilda
lindring uti beskattningen således ej heller af sistnämnde
Utsk. tagas i beräkning, men kan tilläfventyrs efter den
återreiniss af bevillntsbetänk., som här är yrkad och hvilken
jag icke motsätter mig, komma under öfvervägande. Jag får
likväl anmärka, detafsigten, att mantalspenningar och skyddsafgift
skulle för principens och redighetens skull lämpligast
utgå från och för samma åldrar, icke kan vinnas, med
mindre att dessa afgifter samtidigt sluta, hvilket nu icke är
fallet, emedan mantalspenningarna upphöra först med 6 Bdje
året, men skyddsafgiften deremot redan vid 6o:de året, så
framt personen icke njuter inkomst af förmögenhet, egendom,
näring och rörelse, eller af embete och tjenst. Bevilln.-  Utsk. har dessutom icke förbisett nödvändigheten att nedsätta
skyddsafgiften eller, om möjligt är, föreslå dess försvinnande,
emedan Utsk. uttryckligen lillkännagifvit, att såvida
genom förhöjda brännvinstillverknings- och tull-afgifter, m.
11. af bevillnings egenskap, tillgång skulle blifva att förminska
allm. bevillningen, en sådan förminskning borde i första
rummet göras å skyddsafgiften.
Personlig bevillnings åläggande för s. k. öfverflöd har
till en början emot sig den principlöshet att träffa något,
som ej är productivt, hvilket i allmänhet rakt strider mot
sanna beskattningsgrunder. Hvar skall man ock finna gränsen
för det verkligen öfverflödiga i njutningen af lifvets goda,
cm man icke vill hemta jemnförelse från naturtillståndet?
Ty i ordets strängaste bemärkelse kan man kalla öfverflöd
allt, hvad som icke oundgängligen erfordras till den
physiska varelsens uppehållande. Äfven i främmande länder,
synnerligen i England, har det någon gång varit försökt, när
andra inkomstkällor funnits otillgängliga, att lägga personlig
skatt å nyttjandet af vissa såsom öfverflöd ansedda artiklar:
möbler, vagnar, hästar, hundar, m. m.; men vid redigare
begrepp i statshushållningen är detta beskattningssätt
redan förkastadt, och qvarstår nu endast fönsterskatten, som
likväl snarare är en fastighets- än en öfverflödsbeskattning.
Industriens och näringarnas utveckling till det högsta möjliga
är dessutom målet för de nyare Europeiska samhällenas
sträfvande; och då vi häri söka likna dem, skulle det vara
en uppenbar motsägelse att genom beskattning på förbrukningen
af industriens alster indirecte förhindra utvecklingen.
Lägger man härtill alla de svårigheter, tillämpningen af en
öfverflödsbeskattning skulle medföra, de tusentals öfverträdelser,
den i hvarje landsort skulle föranleda, och de fiscaliska
åtgärder, som deraf skulle följa, synes det ligga för
öppen dag, att Bevilln.Utsk. på goda skäl afstyrkt B. St.
att
Dt n 12 Maj f. m.
att fästa afseende på motionerna derom; hvarförutan jag,
med anledning af de inom Utsk. gjorda reservationer, utber
mig få erinra, att ali beskattning å utländska viner och andra
drycker samt caffe', the' och chocolade bör utgå genom
tullafgifter, samt att, då skatt å inhemska brännvinstillverkningen
rätteligen bestämmes till hvad den vid närvar, förhållanden
bör vara, synes olämpligt att derjemte belägga
brännvinet icke allenast med afgift för den, som i minut det
försäljer, utan ock med afgift för den, det förtär, och, till
äfventyrs i Stockholm, med en fjerde afgift för den, som inför
brännvinet till staden.
Bevillning för karakterer är jemväl ibland de nödfallsbeskattningar,
som man någon gång tillgripit, men återförkastat,
och dess upptagande ånyo synes icke hafva något
skäl för sig; ty om man, vid frågans öfvervägande, vill utgå
från någon förutsättning om egenskapen af detta belöningsmedei,
nemi. karaktersfullmagter, mäste den vara att belöningen
är förtjent; och då i sådant fall äfven hör antagas,
att den blifvit tilldelad i brist af utväg att befordra personer
till en karakteren motsvarande tjenst med lön , skulle det
blifva en ytterlig orättvisa att ålägga honom skatt, just för
det han fått otillräcklig belöning.
Jag är fullkomligen ense med en värd talare deri, att
directa bevillningen skulle kunna ansenligen minskas, om andra
bevillningar och deribland synnerligen chartae-sigillataeafgiften
blefve, efter dess grundprincip, tillämpad i sin helhet,
hvilket hittills i Sverige icke skett. Men då af en sådan
principens stränga tillämpning skulle följa, att alla skriftliga
handlingar och bevis, som röra transactioner emellan
enskilda personer, såsom contract, afhandlingar, reverser,
anvisningar, qvittenser, räkningar, handels- och andra böcker
m. fl. borde skrifvas på stämpladt papper, antingen de
företeddes vid domstolar och embetsverk, eller icke, och
detta, efter min tanka, ej ännu låter verkställa sig i vårt
vidsträckta och till största delen af allmoge bebodda land,
anser jag , att man nödgas härutinnan hålla sig vid en medelväg,
sådan ungefärligen, som den hittills följda. Annars
är det obestridligt, att icke de stora chartorna, utan de små,
hufvudsakligen bereda staten inkomst, och att man således
bör göra, hvad möjligt är, till befrämjande af dessa sednares
användbarhet och åtgång, under det man i grunden följer,
men söker efter hand utvidga det hittills gällande systemet.
För öfrigt anhåller jag, att. dessa anmärkningar måtte
bifogas återremissen tdl Utskottet.
Hr Cederschjöld: Jag begärde ordet i anledn. afGr.
Horns yttrade mening, att brännvinet vöre oumbärligt. Jag
anser mig böra ex officio yttra mig i detta ämne och förklara,
att brännvin icke innehåller ringaste födoämne eller kan
anses annorlunda, än som en medicin. Det är nemi. blott
7 H. 6
Den 12 Maj f. m.
ett retmedel, i sin verkan närmast likt Hoffmans droppar eller
i visst afseende opium. Men likasom ingen medicin kan
vara nyttig utom vid sjukdom eller rubbning i kroppens
functioner, likaså kan ej heller brännvin anses såsom en
nödvändighetsvara till dagligt bruk för menniskan. Jag medgifver,
att för den, som är van att dagligen förtära brännvin
till någon större myckenhet, skulle ett plötsligt upphörande
tilläfventyrs kunna medföra olägenheter, likväl helt
visst mindre, än man vanligen tror. Jag delar likväl Gr.
Horns åsigt, alt det vore olämpligt att ålägga en personel
skatt för rättigheten att begagna brännvin.
En annan talare, Gr. v. Fersen, har menat, att detskulle
vara så svårt att taxera fullmagter, emedan det berodde
derpå, huruvida karakter erhållits före eller efter i834-  Jag kari ej tro, att så stor svårighet derigenom skulle uppkomma;
ty likasom man uppgifver till taxeringscommitte'en,
då man blifvit befordrad lili ett embete, skulle man uppgifva,
att man erhållit en karaktersfullmagt. Sedan en sådan
person en gång inkommit i taxeringslangden, förblefve
han der bestäncigt. Men samme värde talare har deremot
anfört ett annat skäl, hvilket jag anser hafva vida mera vigt,
nemi. att det vore bättre att lägga skatten på fullmagtschartan,
emedan, såsom han så naivt uttryckt sig, man derigenom
vore säker att ej genom personens framtida obestånd gå
miste om skatten. Detta anser jag riktigt, och att det är
bäst att genast uttaga skatten, såsom ett slags lifränte-capital,
helst en sådan karaktersfullmagt ofta befordrar obestånd.
Om den uppgift är riktig, som han gifvit, att ett commerceråd
för fulhnagten betalt 2000 r:dr riksgts, så erkänner jag,
att en sådan fullmagt ej är mera värd, och att det nästan
vore synd ålägga densamma årlig beskattning; men jag skulle
blott önska, att åtminstone större delen af summan komme
staten till godo. Jag vill minnas, att vid fullmagters
lösande åtskilliga afgifter finnas, som ankomma på den befordrades
godtycke, t. ex. till lazarett o. d. Tilläfventyrs
torde en stor del af ofvannämnde summa endast hafva varit
en följd af enskild frikostighet. Den siste värde talaren har
menat, att det vore orätt att belägga fullmagter med skatt,
emedan de ej äro produetiva; men att döma efter det värde,
man på dem sätter, mätte de producera större tillfredsställelse
än de flesta näringsfång. Om emedlertid chartan
blir så stor, att man t. ex. betalar 1000 r:dr för en cornmercerdds-fulhnagt,
så torde det dervid kunna få bero; ty
då man besinnar, att capitalet är förloradt och att den årliga
räntan sålunda bör kunna beräknas åtminstone till 10
proc , blefve förhållandet lika med en årlig skatt af 100 r:dr.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag anhåller först
att få fästa mig vid ett misstag i en af reservationerna, emedan
ödet så synnerligen fogat, att det innehåller ett bevis på
oriktigheten af vår styckade eller dubbla statsreglering, hvil
-
Den n Maj f. m,
ken jag i dag förut omtalat. Gr. v. Fersen har gjort en calcul
öfver inkomster och utgifter, hvilken siar så lyckligt ut,
att ett öfverskott skulle uppkomma af 25g,ooo r:dr, hvarmed
bevillningen skulle kunna förminskas. Men som Gr:«
ej upptagit de utgifter, hvilka utgå för Riksg.cont:s egna
behof till aflöningai' och till skulders liqviderande, lärer
Gr:n hafva glömt, att sådana finnas, och blott upptagit dem,
som utgå från Statscont:s cassa. Man ser här genast verkan
af sådana sammanblandningar. Detta vare i förbigående sagdt.
Hvad Utsk:s grundsatser beträffar, får jag förklara, ptt ehuru
de äro korta, kan jag ej annat än i hufvudsaken gifla
dem. Jag utber mig likväl att få göra några anmärkningar
i afseende på de ytterligheter, som blifvit anförda, då man
ansett grundskatter och bevillning af fast egendom böra borttagas,
samt staten erhålla sin ersättning i afgifter på förbrukningsvanor.
För min del gillar jag dem icke och tror,
att Utsk. hållit en riktig medelväg. Det är visserligen rätt
att belägga med afgifter sådana varor, hvilka med skäl kunna
anses öfverfiödiga, såsom socker, tobak, m. m., och äfven
sådana, hvilka kunna anses skadliga, såsom brännvin.
Men deremot anser jag ej nyttigt att lägga beskattning på
sådana varor, som ingå i den stora menighetens behof. Följden
skulle blifva i vårt land såsom i England, att nemi. det
blefve dyrt för arbetaren att lefva, och att hans lön måste
höjas. När denna höjning stiger så, att husbonden eller förläggaren
ej mera kan med betalning deraf hafva sin vinst,
så händer, att arbetaren antingen förlorar sin förtjenst eller
får för sitt arbete en så ringa betalning, att han deraf ej
kan lefva, hvaraf i sin ordning uppkomma obelåtenhet,
missnöje och oroligheter. Olyckan återfaller slutligen äfven
på fastighetsägaren derigenom, att han får betala så mycket
större fattigskatt. Jag har icke längesedan haft ett samtal
med Englands härvarande Minister om fattigskatten derstädes.
Den är vida större, än man ens kan föreställa sig;
men som jag ej minnes proportionen emot fastighetsvärdet,
kan jag ej heller uppgifva förhållandet emot våra grundskatter.
Deras borttagande hos oss skulle endast blifva en
skänk åt fastigheternas nuvar. innehafvare, utan att de följande
vunne något derpå. Priset på fastigheter skulle derigenom
endast uppdrifvas för den näste köparen i samma
mån, som grundskatten minskades, och följande jordägax-e
vunne ingenting deruppå, ty de finge fortfarande betala så
mycket högre köpeskilling. En annan omständighet bör äfven
tagas i betraktande, nemi. det förhållande, att personer
med ringa förmögenhet nu kunna, då jorden är drygt beskattad,
blifva, mot en ringa köpeskilling, oberoende män.
Dermed är hos oss förenad den sällsynta lyckan, att den
stora mängden af allmoge i Sverige är sjelfägande och besuten.
Tvärtom skulle det förhålla sig, om jorden vöre
skattefri och köpeskillingen hög. En bonde skulle då sällan
Pen 12 Maj f. ib.
kunna sammanbringa den erforderliga summan, jorden folie
i capitalistens händer, och allmogen blefve torpare eller brukare.
Man har anfört, att det skulle vara en stor lycka för
arbetaren, om han ej sage sin skatt vara så betydlig på de-rbetssedeln;
men det är klart, att detta blott vore ett sjelf*-  bedrägeri. I afseende på anmärkningen, att inan skulle skada
exporten, i fall man lade betydliga afgifter på åtskilliga
införselsvaror, får jag erinra, alt från den stund, realisa tio-r
nen blir bifallen, kan en köpman i stället för vin och caffe
införa silfver. Jag anser ej, såsom en värd ledamot yttrat,
detta vara en olycka, utan tvärtom en lycka; ty man kan
då öka rörelsecapitalet i stället att öka upplagen af socker
och caffe. Då mantalspenningarna för yngre personer skult
le, efter ett föregående betänk, från SfatsUtsk., taga sin bör-r
jan på samma tid som skyddsafgifterna, synes samma likhet
böra införas i afseende pä tiden, då skyddsafgiftcn upphör,
nenil. att då begge afgifterna begynna på samma tid, bor-*
de väl hegge äfven på samma tid upphöra, hvilket nu icke
är förhållandet.
Dessa anmärkningar anhåller jag måtte få medfölja åter-r.
remissen till Utskottet,
Hr Rothlieb, Axel Fredr,, uppläste följande:
Vid återremissen, som jag förväntar af nu under öfverläggning
varande Hevilla.Utsk:s betänk., rörtde grunderna för
den blifvande bevillningen, täger jag mig frihet ånyo åbe-r
ropa, hvad jag vid remissen af Frih. v. Strpkirehs motion
yttrat, och hvilket Utsk. äfven i nu förevar, betänk, hufvudsakligen
intagit. Jag vidhåller så mycket mera den tan-,
kan, jag förut gifvil tillkänna, som, utom orättvisan (och för
det fattigare folket det tryckande) af en s. k. öfverflöds- eller
consumtions-afgift, det skulle öka em betsmanna- g ö römalen
och uppbördens svårighet genom nya titlar och derigenom
från alla håll föranleda missnöje. Det skulle ej räcka
längre än till nästa riksdag, förrän fortsättningen af den af
Frih. Boye lemnade uppgift om vid särskilda riksdagar ta-,
get beslut om samma bevillnings antagande och förkastande
blefve ökad med det tillägg, att denna förhatliga bevillning
ånyo upptogs vid ;834 års riksdag och blef förkastad vid
den näst derefter inträffade. Jag gillar de grunder, som nu
äro gällande, och anhåller, det Utsk. ingalunda frångår det
gifna utlåt,, som anser, att öfverflöds- eller consumtionsafgiften
icke bör såsom bevillning ånyo upptagas. Jag anhålt
ler om återremiss,
Hr von Hohenhausen: Jag anser olämpligt för en
Utsk:s ledamot att, när ett betänk, kommer att återremitte-!
ras, borttaga tiden med upptagande af de särskilda anmärkt
ningarna, hvilka han kan besvara, då återremissen till Utsk,
ankommer. Jag har endast begärt ordet för att, till undt
vikande af misstag, närmare få förklara, hvad jag föreslagit,
Den 12 Maj f. m.
45
Det liar icke varit så mycket med afseende på inkomsterna*
belopp, hvilka genom en afgift på brännvinsproduetionen och
genom en stämpelafgift kunde betydligen höjas, som icke
mera ur den moraliska synpunkten, som jag i reservationen
framställt mitt förslag. Jag ar öfvertygad, att den beskattning,
jag yrkat, skall hafva sin goda följd, och äfven, att
den skall lemna inkomst. Hvad tullen beträffar, kan man
göra lika stort misstag der genom förhöjda afgifter, som vid
andra beskattningar. Den erfarenhet, man har i andra länder,
der tullen ej följes med den skarpa uppmärksamhet som
i Frankrike och England, visar, att bristen i beräkningarna
hufvudsakl. ej uppkommer genom lurendrejeri utan genom
tullförsnillning, så att, när man införskrifver varor för 5ooo
r:dr, förtullar man t. ex. endast för 3ooo. Sådant har väl
äfven handt här, men andra orsaker hafva dertill verkat.
Män har hos oss funnit, att när kustbevakningen blef starkare
och utgifterna för densamma ökades, blefvo ändå inkomsterna
större; men man vet, att ofta importen kan vara
betydligt större det ena året än det andra, och detta
torde äfven varit orsaken. Hvad stäinpel-afgiften på kort angår,
lär den saken vara lätt att hjelpa. Jag har hort i södra
orterna, att kort haft Svensk stämpel, som likväl kommit
fi ån andra orter, Det är j moraliskt afseende jag framställt
mjtt förslag Jag hemställer till hvar och en, huru
mångå husfäder, icke för besparingens utan för nyttans skull,
till sina barn skulle säga; Låten bli att begagna den och den
artikeln, så skolén J få något annat. Jag har fästat mig vid
de artiklar, hvilka äro betydliga och mest tynga pä handelsvågen.
Gr. von Fersen: I förbigående har Hr v. Hartmansdorff
fästat min uppmärksamhet derpå, att jag i min reservation
skulle hafva glömt Riksg.cont:s behof. I anledn. deraf
får jag blott nämna, att det endast varit exempel, jag
anfört och inga caleuler. Såsom enskild ledamot afBeyilln.-  Utsk. har jag ej trott mig pligtig eller äga förmåga att uppgöra
en statsbudget. Petfa blott i förbigående. Egentligen
har jag begärt ordet för att rätta en uppgift i mitt
förra yttrande rörande commerceråds-fullmagten. Jag nämnde,
att kostnaden för densamma uppgick till nära 2000 r:dr.
Jag kan likväl ej nu bestämdt säga, hvad chartan kunde göra;
men hvad jag bestämdt erinrar mig är, att jag hörde af
den person, jag omtalat, att räntan ä 5 procent för livad
som erlades i afgifter vid fullmagtens lösande utgjorde 40 ä
5o r:dr, eller jag tror Ip r:dr och några sk:r.
Gr. Frölich, Erik Gust.: Under förutsättande, att
jag ej bestrider , återreiniss, vill jag endast upptaga till besvarande
några yttranden i anledn. af Utsk:s betänk. I egenskap
af ordförande borde det åligga mig att först redogöra
för det s. k, knapphändiga i detta betänk. Då en ganska stor
46
Den 12 Maj f. m.
pluralitet inom Utsk. bestämt, att grunderna skola biheliallas,
var det en gifven följd, att det skulle blifva kort. För
öfrigt skulle jag anse såsom en förtjenst af ett betänk. att ej
vara rikhaltigt på ord. Hvad åter angår den anmärkning,
som blifvit gjord vid Utsk:s framställning pag. 9., att Utsk.
skulle hafva begärt, att något framdeles blifvande skulle bifallas,
har man orätt fattat meningen. Yttrandet har endast
afseende på tillämpningen. Något bifall har ej på förhand
blifvit begärdt. Hvad angår Frih. Cederströms motion,
skall Utsk. ej underlåta att upptaga den; men som den
ej kommit Utsk. tillhanda, har sådant ännu ej kunnat ske.
Beträffande afgiften för kortspel, finnes stämpel på kort upptagen
i bevilln.förordn., och det heror således på R. St. att
■vid bevilln.förordnis antagande förhöja denna afgift, eller
låta den qvarstå sådan den är.
Gr. Horn: Sorn brännvinet kommer att spela en stor
rol vid denna riksdag, uppskjuter jag nu allt svar rörrde
principfrågan af dess beskattning. Jag vill blott hafva försvarat
mitt yttrande emot en ledamot af medicinska skrået.
Jag känner med säkerhet, att personer ex. officio ålagt corporationer
att supa brännvin. Jag påminner mig särskildt,
att ett helt compagni, som ingått nykterhetsförening, måste
i ett läger på befallning derifrån afträda. Jag har genom
tillsats af brännvin lyckats att bevara egna arbetare från en
elakartad rötfeber, som allmänt gick i den kringliggande orten.
Om man påminner sig, huru brännvinssupande! uppkommit
genom en framfaren Konungs uppmuntran , att bryggningskonsten
derigenom till en del gått förlorad, och att födoämnenas
beskaffenhet för de lägre classerna ofta icke är
den bästa; så anser jag det vara en nödvändighet att ej på
en gång afskaffa förbrukningen af brännvinet, förrän man i
dess ställe fått någon tjenlig dryck och förrän man t. ex.
uppmuntrat y:onsumtionen af tlie.
Frih. Ehrenborgh: Jag vill endast anföra några ord
i afseende på Hr v. Hartmansdorffs målning af följderna, om
den princip blefve antagen, för hvilken jag ifrar. Jag tror
ej, att den är så farlig, som han ville förespegla oss genom
Englands exempel. Jag tror, att, om man så småningom
går öfver på indirect beskattning, det skall gå ganska långt,
innan vi komma till de svåra följder, han för oss vill framställa,
Deremot tror jag, att vi just derigenom skulle komma
till det resultat, vi önskat, att skatterna skulle falla jemnare.
Jag har egentligen hållit mig såsom exempel vid chartassigillatae-afgiften.
En person, som närmare än jag kunnat
behandla denna fråga, har gifvit vitsord åt mina uppgifter;
men lian har befarat, att, om principen genomdrifves i sin
conseqyens, skatten skulle blifva tryckande för allmänheten.
Jag medgifver det, om meningen vore att ålägga en hög
stämpel; men jag tror, att, i samma mån man tager den
Dea ia Maj f. m,
47
lågt, tion kommer att ringa kännas af allmänheten, som ej
har stora transactioner, och jag tror, att man genom afskaffande
af de stora chartaevalörerna skulle lyckas att förekomma
de underslef, som nu äga rum och ej kunna undvikas.
Detta har varit skälet, hvarföre jag varit af den öfvertygelse,
att man, med åläggande af lägre afgifter, kunde
komma till samma mål. Jag tror, att örn
betänk, iakttaga, hvad grundlagen säger uti 70 §. Reg.F.,
och inkomma med eli motiveradt betänk, icke allenast öfver
den allmänna bevillningen, utan öfver alla de i 60 §. Reg.F.
uppräknade bevillning»!', blefve det för R. St. möjligt att
uppgöra ett system, sorn kunde, om än det ej ginge igenom
vid denna riksdag, innebära frö till något godt, hvilket vid
en kommande kunde utvecklas.
Hr von Qvanten, Carl: Här har blifvit sagdt, att de
mindre chartse-valörerna inbringat den största summan. Jag
vill fästa Utsk:s uppmärksamhet derpå, att örn så skett, har
det tillkommit genom en orättvisa, hvarom jag vill upplysa.
Nu är stadgadt, att hvar och en, som till underrätt skall
inlemna något skriftligen, skall dervid bifoga charta. Deremot,
0111 jag muntligen vill anföra något, behöfver jag ej
chartera det. Sedermera, antingen anförandet varit muntligt
eller skriftligt, får jag andra gången läsa det uti det från
domstolen utgående protocoll. Jag skulle tro den skyldigheten
, att chartera en inlaga, innebära en orättvisa, emedan
blott den, som yttrar sig skriftligen, skall erlägga en sådan
afgift, då deremot den, som yttrar sig muntligen, undgår en
sådan. Man borde slippa med den lösen, som man får erlägga
för prolocollet. För öfrigt har jag ingenting att anmäla.
Gr. von Fersen: Jag får blott fästa uppmärksamheten
derpå, att icke chartae-sigillatae-förordn., eller förslaget dertill,
ännu är inkommet, och att det endast är betänk. N:o 5,
som är under öfverläggning. Men för öfrigt, efter jag handlagt
detta ämne inom Utsk., får jag nämna, att hvarken har
Utsk. föreslagit eller vet jag huru det skulle gå till att chartera
muntliga anföranden. Uti förordn. finnes för det närvarande
ej mera än en rubrik under namn af anföranden.
Den satsen har städse, tror jag, varit följd och gällande, att
de documenter, som inlemnas till domstol, skola charteras,
och det förmodar jag kommer att följas äfven hädanefter.
Hr von Qvanten: Gr. v. Fersen förstod mig ej, då jag
sade, att anföranden, som muntligen afgifvas, ej charteras.
Jag känner ganska väl, att chartaj-sigillatae-förordn. nu ej är
före, men jag har nu hört åtskilligt om den talas, och jag
trodde mig kunna upplysa orsaken till ett förhållande, som
man omtalat. Jag tror, att Utsk. skall finna det uppkommet
till följd af en oriktig grundsats. Hvad jag yttrat, är för
-
48
Den 12 Maj f. in.
enligt nied simning och rätt, om nian vill skipa deni bland
Svenska folket.
Hr von Hartmansdorff: Gr. v. Fersen har anmärkt,
att hans reservation endast vöre uppgjord såsom en supposition.
Om så är, inser jag ej, hvarföre hail icke gjort förhållandet
ännu fördelaktigare, så att ännu mera af bevilJ—
ningen blifvit öfverflödigt. Men reservationens innehåll bevisar
motsatsen. I Gr:ns reservation sid. 18 står, att lian
upptagit inkomsterna efter StatsUtsk:s betänk. N:o 54, som
ej är någon supposition, samt att lian upptagit utgifterna, i
likhet med K. M:s propos., till 9,590,000 r:dr, sorn ej heller
är någon supposition. Han har till och med gått så långt,
att han beräknat ränta och amortissement på lån, sorn ännu
icke äro beslutade, hvilket lärer vara den enda suppositionen
i bans framställning. Den summa, som är glömd och
hvilken Riksg.cont. troligen för sina utgifter behöfver, torde
uppgå till 4°°i°oo r:dr. Jag säger ej, att det tillhör lievill
n.XJtskrs ledamöter att uppgöra en statsreglering; men om
de likväl uppgöra den med misstag, är det ej ur sin ordning
att anmärka dem och hänvisa till den möjliga anledningen.
Gr. von Fersen: Jag finner, att Hr v. Hartmansdorff
ej fattat, hvad jag menat. Han har tillagt mig, att det endast
vore suppositioner, jag framställt. Jag har sagt, att det
varit exempelvis, jag anfört hvad i slutet af min reservation
igenfinnes; sådana exempel kunna uppgifvas, utan att vara lösliga
suppositioner, då man tager de säkra donneer, som finnas,
och derefter uppgör de deraf härflytande och förmodade resultaterna.
Riksg.cont. är hvarken upptaget i den ena eller andra
calculen, och hela skillnaden blefve blott att tillägga
denna summa pä båda ställena. Jag har endast framställt
exemplen för att visa nyttan af den indirecta beskattningen
och sökt visa, att den kunde utgå, utan alt staten behöfde
lida och utan att den skattdragande kände skatternas tyngd.
Detta var föremålet för exemplet, och om ej Hr v. Hartmansdorff
fattat det, hafva dock andra ledamöter funnits,
som rätt uppfattat, hvad jag menat och i reservationen framställt.
Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 5 återremitterades.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att tid efter
annan ledigheter uppstått bland Hrr Electorer efter Gr. De
Geer, Carl, Hr von Post, Stafs, Hr Lagerhjelm, Pehr, Hr
von Heijne, Georg, Frih. Hermelin, Aug., samt Hr Liljenstolpe,
Carl Otto; och anmodade H. Ex. Hrr Bänkman att
skyndsamligen sammanträda för att ersätta dessa ledigheter.
Företogs till pröfning Bevilln.Utsk:s d. 7 dennes på bordet
lagda betänk. ]X:o 8, i anledn. af såväl K. M:s nåd. propos.
Den ia Miij f. m.
4!)
pos. angide curhusafgiftens fortfarande, som åtskilliga i ämnet
väckta motioner.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få
fästa Ståndets uppmärksamhet på en reservation af Hr v.
Hohenhausen. Den lyder sålunda: ”Emot Utskls beslut, att
curhusafgiften hör inom alla län utgå med ett lika maximum
af 5 skir för hvarje betalande, reserverar jag mig i så måtto,
som, då redan i några län afgiften uppgått till maximibeloppet
och svårighet ändå mött för curhusens underhållande,
samt i händelse R. St. skulle bifalla StatsUtskls förslag
om mantalspenningarnas utgörande från en senare ålder,
än författningarna nu föreskrifva, och i följd deraf brist
uppstå i curhusafgiften inom vissa län, jag anser, att dessa
läns comrnitterade borde äga, när behofvet så oundgängligen
fordrade, förhöja denna afgift med högst en sk. utöfver nämnde
maximum.” R. o. Ad. torde påminna sig, att afskrifningen
vid denna riksdag aro beviljade för några läns curhus,
nemi. Götheborgs och Bohus samt Södermanlands, derföre
att dessa län, ehuru de redan utbetala curhusafgiftens maximum,
dock saknade tillräckliga medel. Nu har Hr v. Hohenhausen
rätteligen anmärkt, att sedan mantalspenningarna
blifvit beräknade att utgå först vid en högre ålder, blifver
afgiftens belopp också ringare. I de län, hvarest afgiften redan
varit otillräcklig, är det således klart, att den ännu
mera skall blifva det hädanefter. Jag anhåller således att
få förena mig med Hr v. Hohenhausen i yrkandet, att afgiften
måtte i de län, der det erfordras, fä höjas med en
sk. öfver det antagna maximum af 5 skir, och begär i sådant
afseende återremiss.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.l Jag är till största delen
förekommen af den siste talaren. Betänk, är annars väl uppstäldt
och har af mig vunnit så mycket mera bifall, som jag
funnit det leda till det ändamål, att folket sjelf skall sköta
sina angelägenheter. Jag linner här begagnad en municipalstyrelse,
som, om den en gång börjar, snart kunde sträckas
längre; men jag tror, att det ej går an, första riksdagen efter
det man nedsatt mantalsafgiften, fastställa curhusafgiften
till ett maximum af 5 skir, då man bestämdt känner,
att sistberörde afgift i några län varit otillräcklig. Jag skulle
tro, att man åtminstone till nästa riksdag borde föreslå, att
den finge i högsta nödfall höjas i sk. i sådana län, och endast
för sådana ändamål, till hvilka maximibeloppet ej varit
tillräckligt. Jag instämmer altså i begäran om återremiss.
Bevilln.Utskls betänk. Nio 8 återremitterades.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
)
7 ft. 7
Den 12 Maj e. t».
Måndagen den 12 Maj 1834-
Plenum kl. 6. e m.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., öppnade plenum i anleda.
af följande bref från H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, till
Ridd.Secret.:
Som Ridd.Utsk:s memorial rör:de ridd.-ärendernas förvaltning
sedan sista riksdag i eftermiddag åter kominer att lios R.
o. Ad. föredragas, och jag uti denna fråga ansett mig jäfvig
att föra ordet inom Ståndet, får jag anmoda Ridd.Secret. att
derom underrätta den äldste närvar. Grefven, samt å mina
vägnar anhålla, det han, jemte meddelandet häraf till R. o.
Ad., behagade inom Ståndet föra ordet uti denna dags eftermiddags-plenum.
Stockholm d. 12 Maj 1834.
J. De la Gardie.
Fortsattes den af R. o. Ad. d. 2 sisth Maj e. m. började
pröfning af Ridd.Utskts d. 21 sisth April på bordet lagda
rnemor. öfver ridd.-ärendernas förvaltning sedan början af sista
riksdag, m. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Ord för. erinrade, att vid granskningen
af ifrågavar. memorial, d. 2 dennes e. m., hade R.
o. Ad. låtit i ett sammanhang för sig föredragas lista och
7tde punkterna af 10 §. samt genom votering beslutit, ”att
”maxiini-summan för utlåning på namn från Riddarhusets
”fonder under intet vilkor måtte utsträckas utöfver 5o,ooo
"r:dr b:co, och att Ridd.direct. måtte, efter sig företeende
”omständigheter, nedbringa den nu på namn utlånade sumanå
till ofvannämnde belopp.” Öfver den del af nämnde
7:de punkt, hvilken angår lån emot säkerhet af sådana hypotheker
eller allmänna papper, som i 6:te punkten beskrifvas,
bade R. o. Ad. likväl icke då fattat något beslut. I
anseende till det sammanhang, denna del af 7tde punkten
äger med 6:te punkten, ansåg H. Ex. sig likväl böra till R.
o. Ad. hemställa, om Ståndet biföll, att pröfningen af den
återstående delen af y:de punkten finge uppskjutas, tilldess
6:te punkten, hvilken omtalar beskaffenheten af nyssnämnde
hypotheker, blifvit afgjord?
Bifölls.
10 §.
2:0 rörtde maximi-summan för lån emot inteckning
till en och samma person, eller på en
och samma pant.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag kan för min del
icke tillstyrka, att R. o. Ad. skulle höja utlåningssumman på
hvarje hand utöfver hvad nuvar. reglemente bestämmer, eller
15,ooo r:dr. Skälen dertill äro, att åtskilliga af Riddarhusets
fonder äro så ringa till sitt belopp, t. ex. de Wulf
-
Den u Maj e. m.
cronska och von Blockiska, att två sådana kunna rymmas
inom maximi-summan i5,ooo r:dr. Skulle nu utlåningssuminan
höjas till 3o,ooo r:dr, skulle 3 till 4 fonder kunna rymmas
inom ett lån; och om en sådan låntagare komme på
obestånd och nödgades cedera, kunde t till 3 år gå förbi,
innan concursen blefve utredd eller några räntor betalda.
Huru skulle pensionerna af dessa fonder kunna under tiden
bestridas, enär Riddarhusets samtliga ränteinkomster äro disponerade
hvar till sitt ändamål, så att det t. ex. på de Silentzska
fonden knappt gifves en enda r:drs öfverskott, sedan
pensionsanslag m. m. blifvit betalda. Då ridd.cassan
icke är i belägenhet att lemna några förskott, skulle följden
blifva, antingen att pensionstagarne blefve utan pensioner,
eller ock att cassan måste låna penningar för att bestrida
dem, och derigenom förtära sina tillgångar för framtiden.
Samma fråga förevar vid förra riksdagen, då R. o. Ad. på
de skäl, jag nu anfört, icke ansåg lämpligt att bifalla förslaget,
hvilket jag fortfar att afstyrka.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då detta Ridd.-  Utsk:s utlåt, sednast förevar, hade jag tillfälle att yttra mig
rör:de den punkt, sora afser belåningen på namn. Jag förklarade
då, hvad jag ännu vidhåller, att enda sättet för
större cassör att få sina penningar säkert utlånade, utan att
behöfva fälla räntan, måste vara att höja utlåningssummorna,
hvarigenom de få tillfälle att inlöså större inteckningar.
De omständigheter, Hr v. Hartmansdorff uppgifvit, äro icke
för mig tillräckligt gällande; ty min öfvertygelse är, att
långt större olägenheter skulle uppstå, om maximi-summan
skall förblifva den hittills bestämda, emedan det då kan
hända, att penningarna komma att ligga räntelösa, eller att
räntan måste nedsättas. Jag kan icke se, att det kan blifva
särdeles svårt eller vådligt för Ridd.direct. att skaffa sig penningar
på kortare tid till låns, om så skulle behöfvas, dä
jag deremot anser det vådligt, att den utlånar för mycket
på namn. På dessa grunder tillstyrker jag bifall till Utsk:s
förslag.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af den siste värde talaren. Det har handt under
den tid, jag varit ledamot af Ridd.direct., att personer
förfrågat sig, huruvida det icke vore möjligt att emot första
inteckningen erhålla större lån än i5,ooo r:dr; men Direct.
, som icke ägt att öfverskrida reglementet, har nödgats
afstå sådana låne-ansökningar, genom bifall hvartill penningarna
på ett vida bättre och säkrare sätt kunde utlånas.
Ridd.Utsk. vid förra riksdagen, som tillstyrkte den förhöjning
i maximi-summan, hvilken närvar. Ridd.Utsk. föreslagit,
var då i tillfälle att inse nödvändigheten deraf. Jag
skulle tro, att de olägenheter, Hr v. Hartmansdorff omnämnt,
äro mindre än de på andra sidan; och jag anhåller
derföre vördsamt om bifall till Utsk:s förslag.
äa
Den la Maj c. m.
Gr. Gyldenstolpe, A Ib. Carl Phil.: Sorn jag har
äran vara ledamot af Ridd.Utsk., får jag, till bevis på svårigheten
för Ridd.direct. att med nu gällande föreskrifter få
penningarna utlånade, äran upplysa, att 20,000 r:dr ligga i
Banken endast mot 3 proc:s ranta; och jag hemställer då till
Hr v. Hartmansdorff, örn detta icke är en större förlust, än
den han omnämnt.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott nämna, att
till och med den dag, då jag lemnade min befattning såsom
Ridd kamererare , voro inga penningar outlånade uti Riddarhusets
cassör.
Frih. Hermelin, Carl: Jag tager mig friheten nämna,
att örn en del fonder äro så små, som Hr v. Hartmansdorff
uppgifvit, så gifves det andra, sorn äro större än den
föreslagna maximi-summan, och att meningen ingalunda är
att föreskrifva, att det föreslagna beloppet skall, utan endast
att det må på en hand utlånas, så att det är obetaget
att till den, som så åstundar, utlåna mindre belopp.
Utsk:s förslag i denna punkt blef af R. o. Ad. bifallet.
3:o rör:de belåningen af rå- och rörs- samt insockne
- f r ä 1 s e h e m rn a n äfvensom af b e r u s t a d e
säterier och utsockne frälsehemman;
' /po rör:de en föreslagen förändring i 3 §. 4 morn.
läge regie mentet;
5:o rör:de en af Ridd.direct. föreslagen, men af
TJtsk. afstyrkt förändring i 5 §. af lånereglem
e n t e t.
Hvad Ridd.Utsk. i dessa tre punkter tillstyrkt blef af
R. o. Ad. bifallet.
6:0 rör:de de publika papper, hvilka såsom hyp
o t h e k för lån få godkännas.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle för min del tro,
att alternativet af 4 proc. icke behöfves, då hypotheker med
1 proc:s ränta kunna fås.
Gr. Cronhjelm: Det är blott fråga örn säkerhet i
sjelfva det räntebärande papperet; och om således den hypothicerade
förskrifningen löper med 5 proc:s ränta och
hufvudreversen lyder å 6 proc., måste försträckningen vara
proportionerlig! mindre än det belopp, hvarå det hypothicerade
papperet lyder, hvarigenom säkerheten blir densamma,
som om procenten vöre lika, så att det icke är underkastad
t någon fara att bifalla förslaget.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
Gr. Cronhjelm: Såsom tillägg vid denna punkt får
jag föreslå, att äfven Armeens Pensionscassas obligationer
måtte få emottagas såsom hypothek, derom Direct. icke kunnat
göra någon framställning, emedan dessa papper tillkommit,
sedan Direct. afgaf sitt förslag.
Den 13 Maj c. ra.
53
II. Ex. Hr Gr. o. Ord för. hemställde, om R. o. Ad.
biföll, att Armeens Pensionscassas räntebärande obligationer
äfven skulle få godkännas såsom hypotheker för lån utur
Riddarhusets fonder, på enahanda sätt som öfriga i denna
punkt upptagna publika papper.
Bifölls.
R. o. Ad. förordnade tillika, att detta sistnämnde beslut
skulle till Ridd.Utsk. remitteras till iakttagande vid
de föreskrifter, hvilka från Utsk. Ridd.direct. meddelas.
Den ännu oafgjorda delen af 7: de punkten, ang:de
maximi-summan för belåningen emot säkerhet af
publika papper.
Hvad Utsk. i denna del tillstyrkt blef af R. o. Ad. bifallet.
8:0 rör:de rättighet att för Riddarhusets medel
äfven begagna sådan upplåning, som i Riksg.-  cont. göres, samt rör:de en föreslagen förändring
i 6:te punkten af anmärkningarna till
1 å n e r e g 1 e m e n t e t s 4 §•
Utsk:s tillstyrkande i denna punkt bifölls.
Bifölls.
11 och 13
R. o. Ad. fann dessa punkter ej erfordra någon åtgärd.
'4 S-.
R. o. Ad. godkände Ridd.direct:s åtgärd i afseende på
utgifvandet af fortsättningen utaf Carlsköldska vapenboken.
i5 och 16 §§.
Biföllos.
Ridd.Utsk:s trenne hemställanden i anledn. af granskningen
utaf Ridd.direct:s protocoll biföllos.
Den anmälan, Utsk. gjort, att kostnaderna till läktarens
inredning för främmande åhörare och till bänkarnas i riddarhussalen
förseende med nytt kläde blifvit af riksdagskostnadsmedlen
dels ersatta, dels bestridda, fann R. o. Ad.
ej erfordra någon handläggning.
Slutligen, och i öfverensstämmelse med Utsk:s i sista
punkten af dess mentor, gjorda hemställan, beslöt R. o. Ad.
att förklara Ridd.direct. sin tillfredsställelse öfver det sätt,
hvarpå ridd.-ärenderna sedan början af sista riksdag blifvit af
Direet. handhafda.
Ånyo föredrogs Ridd.Utskrs d. 21 sisth April på bordet
lagda mentor, öfver förvaltningen af Wadstena Adliga Jungfrustifts
ärender sedan sista riksdag, m. m.
R. o. Ad. beslöt, att detta memor. skulle punktvis
pröfvas.
1 $■
Denna §. fann R. o. Ad. ej erfordra någon åtgärd.
54
Den 1a Maj e. m.
2 §.
Frih. Boye, Fredr.: Jag torde böra upplysa R. o. Ad.
om grunden, hvarföre Direct. ansåg ifrågavar. fröken böra
till inskrifning antecknas näst före de jungfrur, som den i
Maj i83o undergått lottning, hvilken var den, att, då hon
föregående året ansetts icke kunna komma under lottning af
det skäl, att inskrifningspenningarna 24 timmar för sent blifvit
insatta, fadren likväl medgaf, att penningarna kunde få
stå qvar, hvarigenom en förmån sålunda tillskyndades cassan.
Likväl förföll frågan, emedan fadren återtog penningarna,
och dottern dessutom afled.
Gr. Strömfelt, Hans Fr ed r.: Skälet, hvarföre Utsk.
ansett Directrs beslut till sin grundsats vara af beskaffenhet,
att det bort föranleda till den uti ifrågavar. §. till R. o. Ad.
gjorda hemställan, var det, att då penningarna icke blifvit
inom stadgad tid insatta, ansåg Utsk. det skola innefatta en
prejudice för de öfriga jiingfruerna, om den ifrågavar. blifvit
före dem till inskrifning antecknad, särdeles då räritebeloppet
å de insatta penningarna var så högst obetydligt.
Utsk:s hemställan i denna §. bifölls.
3 §■
Hvad Utsk. i båda momenterna af denna §. hemställt
blef af R. o. Ad. bifallet.
4 S
Sedan
R. o. Ad. i anledn. af Utsk:s memor., ronde förvaltningen
af ridd.-ärenderna sedan sista riksdag fattat sitt beslut
uti det i denna §. förekommande ämne, fann Ståndet §:n
nu ej erfordra någon åtgärd.
5 §.
Utskrs i denna §. gjorda hemställan, att R. o. Ad. måtte
förklara Ridd.direct. sitt välbehag öfver det sätt, hvarpå
stiftsarenderna blifvit sedan början af sista riksdag utaf direct.
förvaltade, blef af R. o. Ad. bifallen.
Vid förnyad föredragning af Ridd.Utsk:s d. 21 sisth April
på bordet lagda memorial, i anledn. af Gr. O. A. Cronhjelms
anförande i frågan om maximi-summan för utlåningen på
namn ur Riddarhusets cassör, fann R. o. Ad. samma memor.,
såsom ej erfordrande någon åtgärd, endast böra läggas till
handlingarna.
Hr Lagerhjelm, Pehr, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Ridd.Ordnts 22 §. stadgar: ”1 Utsk. föres ordet af
den R. o. Ad:s led åmot, som bland de närvarande
har främsta sätet på Riddarhuset.” Under tillämpning
af detta stadgande har erfarenheten uppdagat flera olägenheter.
De egenskaper, som utmärka en god och driftig
Den 12 Maj e. ra.
55
ordförande, hafva icke i lika mån blifvit allas lott, och den
erfarenhet, den vana vid ärenders handläggning samt det
omdöme och nit, sorn tillhöra en utskottsledamot, bibringa
honom icke alltid beslutsamhet att åtaga sig ordförandet.
Man har sett personer, hvilkas höga nummer på Riddarhuset
skolat göra dem lill ordförander, rent af vägra att emottaga
plats i Utsk., derest icke någon person af högre nummer
funnes villig och tjenlig att derjemte inväljas. En annan
gång hafva electorerna, sedan en skicklig ordförande
blifvit utsedd för något visst Utsk., då dennes ordningsnummer
varit låg, icke kunnat invälja ledamöter af högre nummer
för att ej taga ordförandet från den utsedde, oaktadt
dessa personers egenskaper ingifvit electorn all tillfredsställelse
med deras val. Det saknas ej heller exempel, att personer
funnits, som man önskat få till ordförander, men de
hafva genom fullmagter eller genom sitt namn haft en så
låg nummer, att denna önskan icke kunnat uppfyllas. Äfven
hafva ledamöter bland R. o. Ad. funnits, hvilka för
sin höga nummer, och då de icke hunnit förvärfva sig vana
att föra ordet, icke kunnat inväljas i Utsk., med mindre de
förskaffat sig en lägre nummer på Riddarhuset. Slutligen
kan jag icke undgå att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på
den betydligt högre grad af sannolikhet att träffa ett godt
val till ordförander, som fri valrätt öfver hela Riddarhuset
bland ooo ledamöter måste medföra framför den inskränkning,
som 22 §. Ridd.Ordn. nu innebär; och på alla dessa
förenade skäl, hvilka under 3:ne riksdagar, hvarvid jag från
början haft äran vara elector, stadgat min öfvertygelse, anser
jag mig böra vördsamt föreslå följande lydelser af 22 §.
Ridd.Ordn.
'1 Utsk. föres ordet af den R. o. Ad:s ledamot,
”sorn af R. o. Ad:s elector er dertill blifvit utsedd,
"och i hans f rånva ro af den, som bland de närvarande
har främsta sätet på Riddarhuset.” — Uti
19 §. bör i sammanhang härmed R. o. A:ds Eleetorer åläggas
att utse ordförander i Utskotten.
Skulle R. o. Ad. antaga denna förändring, bör underd.
hemställan göras om K. M:s nåd. stadfästelse under loppet
af innevar. riksmöte.
Om remiss häraf till Rådd.Utsk. anhålles.
Remitterades till Ridd.Utskottet.
Hr Stråle, Nils Wilh., hade inlemnat ett anförande,
som upplästes, så lydande:
Till de anmärkningar, jag redan haft äran framställa
vid 3:dje och 4;de punkterna af BancoUtskrs betänk. N:o 6,
ang:de Bankens förvaltning och rörelse, anhåller jag att få
lägga några ord.
Under discussionen, ang:de sättet för Bankens uppköp
af silfver från utländsk ort, begick jag det misstag, att jag
36
Den ia Maj e. m.
trodde Utsk. hafva antagit den gångbara coursen med til—
lägg af transportkostnaden såsom det pris, som för silfret
finge betalas, då deremot vexlingsgrunden, hvarmed lärer
förstås 128 sk:r, är af Utsk. antagen till grund för bestämmande
af inköpspriset. Releverandet af detta misstag tycktes
mig vara det enda verkliga skäl, hvarmed Hr v. Troil
kunde bemöta mina anmärkningar. Å min sida härrörde
misstaget egentligen deraf, att jag icke kunde föreställa mig,
att Utsk. verkligen åsyftat den, enligt min tanka, okloka
mesure att, om coursen nedginge till 1 2G sk:r på Hamburg
eller derunder, sluta aftal om silfver* införande derifrån till
ett pris af 133 sk:r. Ett sådant förfarande torde förekomma
hvar och en såsom en misshushållning med Bankens medel,
helst då i betraktande tages, att vid en så låg cours
sorn 126 sk:r eller derunder något verkligt behof för Banken
att köpa silfver och för ett sådant ändamål göra uppoffringar
ej torde förelinnas. Lägger man nu härtill, att om coursen
vore i fallande, trassenterna säkerligen genast skola söka
engagera Banken till silfverköp till i33 sk:r, måste man med
skäl befara, att de olägenheter, man i anseende till Bancostyrelsens
organisation velat finna af en direct vexelhandel,
i ännu vidsträcktare mån skola blifva märkbara vid fråga
om silfverköp för Banken, då coursen står under 128 sk:r.
För min del kan jag ej annat finna, än att den i 3:dje och
4:de punkterna föreslagna utväg till reella fondens förstärkande
antingen skall komma att stadna vid en blott föreskrift
på papper utan användbarhet, eller ock för Banken
komma att medföra onödiga omkostnader oell förluster. Jag
får således ånyo afstyrka densammas antagande.
Skulle, emot all förmodan, Bancostyrelsen komma i nödvändighet
att begagna det creditiv å utländsk ort, som blifvit
till utvexlingens betryggande föreslaget, är det klart, att
Bancofullmägtige till gäldande af de lyftade summorna måste
uppköpa växlar. Det blir då lätt för vederbörande att
uträkna, när Bankens behof infaller, och de skola säkerligen
ej underlåta att taga väl betaldt för sina vexlar. Mig
tyckes det då vara vida bättre, att Bancostyrelsen, i de goda
dagarna och innan något behof yppar sig, begagnar tillfället
af en låg cours för att uppköpa vexlar och deraf bilda
en fond hos något säkert utländskt handelshus samt, på sätt
jag förut föreslagit, derå förskaffar sig någon ränta, som betäcker
kostnaderna för silfrets införande. På det att en sådan
rättighet ej må missbrukas, torde det dock vara nödvändigt
att lemna Hrr Bancofullmägtige så bestämda föreskrifter,
som möjligt är. I sådant afseende vågar jag föreslå
följande:
1:0 Bancofullmägtige må ej köpa vexlar till högre cours
än i32 sk:r för 1 frdr Hamb. b:co; noga tillseende, att sådant
vexelköp ej må ske, förrän det visat sig, att coursen
läng
-
Den 12 Maj e. m.
5?
lungre tiel hållit sig så hög, utan benägenhet att falla.
Vexeluppköp niå ej äga rum utom i det fall, att tillgången
visar sig större än behofvet, och således må Fullmägtige aldrig
å börsen anmäla sig till uppköp af någon viss summa.
2:0 För hvarje 100,000 r:dr specie, sorn upphandlade
blifvit, nedsättes den cours, Banken betalar, med 1 sk., så
att, då 5oo,ooo r:dr specie blifvit upphandlade, ej mera än
128 sk. må betalas. Dermed fortfares tilldess coursen nedgått
till 124 sk., hvarunder Bankens cours ej nedsättes.
3:o Skulle allmän missväxt inträffa, sä att spannmål
från utrikes ort måste införas, och det visa sig, att för ett
sådant behof silfver skulle komma att utföras, må Hrr
Bancofullmägtige sälja vexlar till 133 sk. på Hamburg.
4:o Ali annan vexelförsäljning vare Fullmägtige strängeligen
förbjuden; men de böra, sedan fonden så länge burit
ränta, att transportkostnaden dermed betäckes, införa reelt
mynt till metalliska fondens förstärkning.
Om den således föreslagna rörelsen med klokhet bedrifves,
uppkommer deraf den följd, att den behållning, Banken
erhåller af dess inflytande inkomster, genast i betalning för
vexlarna utgår i allmänna rörelsen, utan att öka folkets
skuldsättning till Banken, hvars uppdrifvande jag för min
del anser skadlig. Bankens vinst är dock icke disponerad,
utan belinnes uti reel valuta, hvilken R. St. kunna vid deras
sammankomst till utomordentliga behof använda; och då
sådana troligen aldrig lära komma att tryta, fordrar klokheten
att dertill samla tillgångar och icke vara satt i nödvändighet
att för hvarje sådant behof ytterligare öka Rikets
skuld.
Remitterades till BancoUtsk. i sammanhang med den af
R. o. Ad. d. 6 dennes e. m. beslutade återremiss af samma
Utskrs betänk. N:o 6.
Hr Dalman, Willi. Fredr., hade ingifvit ett så lydande
anförande:
Då jag inom motionstidens slut väckte förslag om förändring
af de lagstadganden, som ålägga domaren ä landet
ovilkorlig skyldighet att vid alla s. k. extra förrättningar,
före afresan från förrättningsstället, till parterna utgifva
protocoll och utslag, förbehöll jag mig att framdeles få närmare
utveckla motiverna för denna motion; och som jag, när
remiss beviljades, fann mig urståndsatt att då begagna tillfället
för en sådan utveckling, har jag dröjt dermed, till
dess det blifvit afgjordt, hvad behandling nya civil-lagförslaget
af R. St. skulle erhålla. Men sedan all utsigt för någon
generellare granskning af detta lagforslag under innevar.
riksdag numera försvunnit, anhåller jag att få fullfölja min
motion och i sådant afseende nu något utförligare framställa
de skäl, sorn tala för den af mig äskade partiella lagförän7
H. 8
5S
Den u Maj e. m.
dringen. Jag anser detta desto angelägnare, som motionen
tilläfventyrs för mången kan synas endast åsyfta en fördel
för domaren på parternas bekostnad, och förslaget af sådan
anledning kunde möta motstånd, ehuru dess antagande i
sjelfva verket skall finnas lika fördelaktigt för parterna, söm
nödvändigt för domaren.
Klagan föres ofta öfver domares försumlighet, särdeles
å landet, att inom föreskrifven tid utlemna protocoll och
utslag, och å ena sidan kan det icke nekas, att så länge
fatalier för ändringssökande i allmänhet beräknas, icke efter
tiden för domens lifgifvande, utan efter dess muntliga
afkunnande, är det för parter af högsta vigt att, sedan domen
blifvit afsagd, nied minsta möjliga uppehåll erhålla
skriftlig del deraf; uppenbart igenfinnes ock i detta partens
behof grunden för stadgandet i 1734 års lag, att häradshöfding
skall, innan han från tingstad reser, gifva domen skriftligen
ut, såsom det heter i 24 Cap. 5 §. Rätteg.balken Men
å andra sidan måste det äfven medgifvas, att detta stadgande,
taget i all sin stränghet och särdeles med tillämpning på
extra förrättningarna, vid numera förändrade förhållanden
medför olägenheter, som borde kunna undvikas.
Då lagen gafs, voro rättegångarna såväl till mängdsom
vidlyftighet utan all jemnförlighet med vår tid. Ej nog dermed,
att de förekommande målen då voro mångfaldiga gånger
färre, utan sällan eller aldrig gafs i prot. sådan utförlighet
åt parternas förhandlingar vid den muntliga proceduren
inför underdomstolarna, att icke domaren lätteligen
kunde vid sjelfva dombordet fullständigt författa hela sin
dombok; hvaremot numera både göromålens mängd och
isynnerhet de ökade anspråken på protocollens fullständighet,
jemte klarhet och logiskt sammanhang i framställningen
af sjelfva besluten, göra i de flesta fall för domaren
omöjligt att under sjelfva sessionen införa allt i dpmboken,
utan nödga honom att inskränka sig till ett memorial-protocoll,
med ledning hvaraf han sedermera uppsätter expeditionerna,
innan de lill parterna utlemnas uti den ordning
och mera städade form, som nu för tiden icke får saknas.
Häraf hafva vid ordinarie tingen å landet uppkommit de s.
k. expeditionsdagarna, eller en mellantid emellan parternas
förhandlingar och dagen för expeditionernas utlemnande (dermed
tinget vanligen slutar), hvilken mellantid domaren jemväl
begagnar för att betänka sig, innan beslutet fattas och
afsäges i mera invecklade mål. Men hvarest domaren tillbringar
dessa expeditionsdagar, antingen å tingstaden eller å
sitt hemvist, mäste för parterna vara fullkomligt likgiltigt;
i sednare fallet hafva de till och med den fördelen att med
större skäl kunna påräkna, att målens utarbetning sker med
det lugn och den sorgfällighet, som hos domaren alltid erfordras,
men icke alltid kan väntas under ett ambulatoriskt
vistande än på det ena, än på det andra tingstället. Erkän
-
Den ja Maj e. m.
59
papdet häraf har också föranledt till en modification af Rätteg.
balkens förutnämnda stadgande, genom expeditionstaxan
af d. i5 Maj 1821, der samma föreskrift blifvit sålunda uttryckt,
att domare ålandet ej må, sedan ting afiyst är,
afresa från tingstad, innan a|la erforderliga expeditioner äro
till utlemnande färdigskrifna; hvarmed man just haft för afsigt
att antyda, att göromålens utarbetning under expeditionsdagarna
får ske, hvarhelst domaren finner det beqvämligast,
blott han, sedan utslagen äro afkunnade och tinget afiyst,
med minsta möjliga uppehåll tillhandahåller parterna deras
handlingar. Men dels har denna modification blifvit belt
och hållet förbisedd vid den nya redaction, som 24 Cap. 5
§. Rätteg.balken erhållit genom K.Förordn. d. 10 Sept. 1823,
der det hithörande stadgandet blifvit oförändradt bibehållet
i de gamla ordalagen, så att man numera verkligen är i
förlägenhet, huru de tvenne^ särskilda, från hvarandra afvikande
författningarna rätteligen böra förstås; dels äger i allt
fall den större latitud, som föreskriften i expeditionstaxan
medgifver, ingen tillämplighet på extra förrättningar. Ty
eldigt uttryckliga stadgandet i 9-4 Cap. 8 §. Rätteg.balken
skall vid syn i jordatvister å landet domen afsägas, der synt
blifvit; och i analogi härmed anses vid alla synförrättningar
å landet rättens utslag — ehvad det är hufvudsakligt eller
uppskofsbeslut — böra, förrän rätten åtskiljes, på stället afkunnas,
hvarefter, då förrättningen eller tinget dermed är
slut åtminstone för den gången, domarens skyldighet alt
före afresan från stället utlemna protocoll och utslag ovilkorligen
inträder. I afseende på detta slag af mål qvarstår
således ännu det äldsta stadgandet i ali sin stränghet och
har äfven, hvad ägodelningsmålen särskildt beträffar, blifvit
ytterligare förnyadt uti 18 Cap. 5 §. af Skiftesstadgan d. 4
Maj 1827, likasom särskild föreskrift härom, till iakttagande
vid husesyner, förut blifvit meddelad i husesyns- och
boställs-ordningen af d. i5 Sept.
Nu äro likväl syner i jordatvister, qvarn-undersökningar
med deraf föranledda tvister 0111 vattenuppdämning jemte liera
dylika mål, eller i allmänhet sådana, som fordra besigtning
på stället, och framför allt ägodelningsmålen de vidlyftigaste
och mest invecklade, som en underdomare å landet
har alt handlägga; och just i afseende på dessa har han
företrädesvis fått sig ålagdt att alltid omedelbart efter målets
utagerande vara färdig såväl med sitt Omdöme ofver saken,
som med uppsättningen af en fullständig och behörigen
ordnad expedition, under det öfverdomstolarna, der det
mognare omdömet och större skickligheten mäste förutsättas
vara samlade, aldrig sakna tillfälle till all den besinning,
som i hvarje sak anses behöflig. Förgäfves må man härvid
invända, att möjligheten af ett misstag hos underdomaren,
deri rättelse kan vinnas genom ändringssökande, är af mindre
betydenhet; ty svårligen lärer i principen en rättegångs
-
Öo
Den 12 Maj e. m.
ordning tunna godkännas, som sätter skyndsamheten i domarens
åtgärder framför säkerheten eller, snart sagdt, tvingar
domstolen i första instansen, hvars utredning af måldt
likväl är den grundval, på hvilken äfven öfverdomaren måste
bygga, till en mindre sorgfällig behandling och måhända
till förhastade beslut. Icke heller må man åberopa, att
domaren är oförhindrad att på förrättningsstället taga sig det
nödiga rådrummet; ty dessa förrättningsställen äro stundom
af den beskaffenhet, att rätten der icke ens kan få tak öfver
hufvudet, och ofta sådana, att hvarken ordförande eliev
ledamöter der kunna hvila öfver nättén. Om derföre föreskriften
alltid efterföljdes och förrättningarna således uttänjdes
till den längd, som erfordras för uppsättning på stället
af fullständigt protocoll och utslag, jemte utskrifning deraf,
så blefve följden endast, att parterna belastades med ökade
utgifter för såväl flera dagars tractamenten, som för resekostnader
emellan förrättningsstället och närmast belägna
lämpliga nattqvarter, ulan att ändock den nödiga besinningen
vunnes för domaren, hvilken, för egeu del störd af både
vistelseort och omgifning, i allt fall skulle föranlåtas att
förfara så brådskande som möjligt, af consideration ej mindre
för parternas ökade kostnader, än för rättens egna ledamöters
önskningar, att en för dem ofta dyrbar tid icke måtte
längre, än oundgängligt vore, med förrättningen upptagas.
Men ifrågavar, stadgande efterföljes i sjelfva verket sällan
och kan icke ens alltid efterföljas; ty för att bereda
parterna den lindring i kostnader, hvilken enligt K., brefvet
d. io Aug. 1789 skall äga rum genom fördelning af skjutsersättningen,
när flera extra-förrättningar verkställas under
en resetur, har domaren åliggande att, så vidt möjligt, utsätta
flera förrättningar till företagande efter hvarandra under
en resa, hvaraf likväl ofta händer, att då hvarje måls
vidlyftighet icke kan på förhand vara känd, medhinnes ej
expeditionen af en föregående förrättning, innan den utsatta
dagen för en efterföljande inträffar. Protocollets och utslagets
utlemnande före afresan från stället blifver då omöjligt;
man söker hlott att få målet utageradt, hvarefter rätten afkunnar
sitt beslut efter ett i hast uppsatt concept och förrättningen
aflyses med löfte till parterna att få fullständig
expedition, så fort ske kan, sig tillställd. Men emedlertid
mäste domaren antingen äfventyra tilltal för en öfverträdelse
af författningarnas föreskrift, som icke stått i hans förmåga
att undvika, eller ock mäste han iakttaga den försigtigheten,
sorn äfven merendels brukas, att förmå parterna
till prot. förklara, att de afstå från sin rättighet till expeditionens
erhållande på stället och åtnöjas med löftet att få
den efteråt. Intetdera är likväl, efter min tanka, lämpligt
hvarken för domaren eller parterna, emedan i domarens
ställning det är opassande, att han sättes i nödvändighet att
till sin personliga fördel öfvertala parterna till frånträdande*
Den 12 Mi j c. m.
6t
af en laglig rättighet, hvilket dessutom understundom kan
misslyckas, enär den part, som fått orätt i sjelfva saken, åtminstone
i första ögonblicket derefter oftast är mindre böjd
att med domaren ingå någon vänlig öfverenskommelse; och
för parterna är, sedan utslaget blifvit afkunnadt, hvarje
dröjsmål med skriftliga delfåendet af betydenhet och kan någongång
leda till förlust af fatalier.
Af hvad jag sålunda anfört lärer man inse, att betydliga
olägenheter af nu gällande stadganden förefinnas för både
domare och parter, och det återstår endast att tillse, huru
dessa olägenheter skola kunna afhjelpas på ett sätt, som
på en gång bereder den nödiga lättnaden och försäkrar parterna
att hvarken blifva förnärmade i sin rätt eller betungade
med ökade kostnader. Måhända skulle det ändamålsenligaste
vara att med Lagcommitte'en antaga, att alla domar,
såväl vid ordinarie som extra ting och synförrättningar,
böra till parterna inför rätten utgifvas och fatalier beräknas
derefter, men tiden för domens utgifvande bero på
rättens eget bestämmande inom en viss termin, sedan målet
blifvit utageradt. Svårligen kan man likväl, efter min tanka,
vidtaga denna generella förändring isoleradt från åtskilliga
andra förändringar, som först kunna komma i fråga i
sammanhang med förslaget lill ny rättegångsordning i sin
helhet; och då jag för min del anser föreskriften i expeditionstaxan
i det närmaste tillräcklig, hvad de ordinarie tingen
angår, har jag i motionen inskränkt mig till att, i afseende
på extra förrättningar, der en förändring isynnerhet
är af behofvet påkallad, föreslå den utväg, som jag trott
vara tjenligast och för ändamålet tillfyllestgörande, intilldess
Lagcommitteens princip, med hvilken mitt förslag i grunden
instämmer, kan i hela sin omfattning blifva gällande.
Ur denna synpunkt har jag i min motion föreslagit (om
än med något olika ordalag, hvilka jag anhåller att här få
till mera bestämdhet beriktiga) ett sådant förändradt stadgande:
att i alla mål, som utföras inför ägodelningsrätt, och
i de syneförrättningar, som af häradsrätt verkställas, bör,
sedan saken blifvit förd till slut, rättens utslag, så vidt ske
kan, afsägas genast eller innan rätten åtskiljes, och protocoll
jemte utslag af ordföranden till parterna utlemnas före
afresan från förrättningsstället; men i händelse målet finnes
vara af den vidlyftighet, att sådant icke kan af ordföranden
medhinnas, må väl öfverläggning om beslutet emellan
rättens ledamöter äga rum, men utslaget icke då afsägas,
utan i sådant fall det bero af rätten att före åtskiljandet bestämma
och för parterna tillkännagifva annan dag för nytt
sammanträde, inom högst en månads förlopp, då utslaget
skall afkunnas och alla förut begärda exemplar deraf inför
rätten till parterna utgifvas. För fullständighetens skull torde
jag nu ytterligare få tillägga, att i detta stadgande jemväl
bör intagas, dels att rättens nya sammanträde äfven må
6a
Dtn ii Maj e. m.
kunna utsättas å häradets tingställe, i fall mindre kostnad
för parterna derigenom beredes, hvilket likaledes bör bero
af rätten, och dels att, om något mål skulle vara af den
Utomordentliga vidlyftighet, att rätten anser den i allmänhet
bestämda yttersta terminen af en månad otillräcklig, anmälan
derom bör af rättens ordförande skyndsamt göras hos
vederbörande Hofrätt, som efter omständigheterna då äge att
bestämma annan lämplig tid, om hvilken parterna sedermera
genom ordförandens försorg underrättas.
De gifna fördelarna af den lagförändring, jag sålunda
åsyftat, äro:
1:0 att domaren, till båtnad för både sig och parterna,
alltid får en uti vidlyftiga och mera invecklade mål behöflig
betänketid, för att stadga sitt omdöme olver saken, innan
domen afsäges;
2:0 att parterna med visshet kunna påräkna, att domen,
efter afkunnandet, genast blifver till dem utgifven, i stället
att overkställbarheten i vissa fall af de nu gällande, alltför
stränga föreskrifterna haft till påföljd en, snart sagdt, allmän
afvikelse derifrån; och
3:o att tillfälle till prot:sjustering erhålles; ty då domaren
under sjelfva förrättningen måste inskränka sig till ett
memorialprot., har justering af prot. hittills icke kunnat ske,
med mindre alla rättens ledamöter, till parternas betungande
med ökade kostnader, skulle blifvit fjvarhållna på stället,
intilldess fullständigt prot. hunnit uppsättas, hvaremot intet
hinder, enligt mitt förslag, för parterna möter att vid det
rya sammanträdet, före domens afkunnande, begära uppläsning
af förrättningsprot. med rättighet att till dagens prot.
göra de anmärkningar emot det föregående, hvartill de linna
sig äga anledning; måhända borde det till och med stadgas,
att en sådan uppläsning alltid skulle äga rum.
Det enda inkast åter af någon vigt, som skulle kunna
göras emot den föreslagna förändringen, är farhågan för ökade
kostnader för parterna; men äfven i detta hänseende skall
förslaget, efter min öfvertygelse, leda snarare till lindring
än till betungande. Jag har redan förut visat, att parter
genom nuvar. stadganden vid hvarje förrättning, blott i och
för expedierandet af prot. och utslag på stället, bringas på
åtskilliga kostnader, som eljest kunde undvikas; hvartill jemväl
kommer, att då, vid utsättandet af flera förrättningar efter
hvarandra, nu måste för hvarje på förhand beräknas vissa
expeditionsdagar, hvilka kunna blifva än färre, än flera,
än sorn sedermera behöfyas, kan den fördelning af kostnaderna,
hvarom här ofvan omnämnda K. brefvet d. 10 Aug.
1788 stadgar, merendels ej ske annorlunda, än godtyckligt.
Om dererpot domarens skyldighet att före alresan från förrättningsstället
tillhandahålla parterna prot. och utslag upphör,
kan ingen ersättning för den tid, expeditionen upptager,
äga rum; dagtractamentet inskränkes, utan några expe
-
Den 11 Maj e. m.
G3
ditionsdagar, endast till den tid, sorn åtgår till sjelfva förrättningen
och parternas förhandlingar, äfvensom, genom en
lättare beräkning häraf på förhand, resekostnadernas fördelning
på flera förrättningar kan noggrannare bestämmas och
bättre controlleras. Hvad sålunda för parterna besparas,
skall otvifvelaktigt i alla händelser motsvara den nya kostnad,
de måste vidkännas till det särskilda sammanträdet för
domens afkunriande och expeditionens lifgifvande, särdeles
som del bör följa af hvad redan finnes föreskrifvet och jemväl
kan, om man anser det behöfligt, särskildt stadgas, att
flera mål böra, så vidt möjligt är, vid ett sådant sammanträde
förekomma och kostnaden på alla fördelas. Men örn
man vidare besinnar, att dessa särskilda sammanträden, hvilka,
efter hvad jag förut nämnt, alltid böra utsättas, der sådant
med parternas minsta kostnad kan ske, ganska ofta kunna
infalla å häradets tingställe under de tider, då ordinarie
ting pågå, i hvilket fall ingen ersättning kan fordras af de
rättens ledamöter, som tillika äro vid tinget tjenstgörande,
samt att för öfrigt tillämpningen af det föreslagna stadgandet
skulle komma att bero, icke af rättens ordförande enskildt,
hos hvilken man skulle kunna misstänka ett i afseende
på kostnaderna stridigt interesse ernot parterna, utan samfäldt
af rätten, hvars öfriga ledamöter hafva en så ringa ersättning
sig tillerkänd, att någon håg hos dem visst icke kan
förutsättas att oftare, än nödigt är, förspilla sin tid med
förrättningar af ifrågavar. beskaffenhet; sä torde det böra
medgifvas, att likasom den af mig nu åsyftade lagförändringen
för enskilda parter onekligen bereder en större säkerhet,
lika gifvet kan man antaga, att den i allmänhet icke för
dem medför några ökade kostnader, utan snarare en lindring
deri.
Jag anhåller, att detta mitt anförande får remitteras till
LagUtsk., till hvars omsorg och mognare pröfning jag öfverlemna!'
att, i händelse förslaget vinner bifall, för detsamma
uppgöra en lämplig redaction.
Remitterades till LagUtsk. i sammanhang med Hr Dalmans
d. 4 sisth Mars lill samma Utsk. remitterade motion,
ang:de ändring i stadgandet om skyldighet för domare att
vid extra förrättningar på stället utlemna prot.utdrag.
Hr Rothlieb, Axel Fredr., uppläste följandet
Hvad Bevilln.Utsk. föreslagit till följd af Ki M:s nåd. pro-*
pos., nemi. curhusafgiftens fortsatta Utgörande af alla mantalsskrifna
personer, härefter som hittills, till öch nied det år,
då näst inträffande riksdag slutas, gillar jag för min del fullkomligt.
Ingen åtagen bevillning kan för landet lemna mera
båtnad än denna, och så använd och redovisad, sohl den hittills
varit, har jag ej hört något kiander hvarken mot det
ena eller andra äga rum. Det är blött vid 3:dje punkten i
förslaget till svar ä, K. M:s nåd. propos., som jag tar mig
64
Den 13 Maj e. m.
frihet anmärka, att då pröfningseommitteerna hittills ägt
uppdrag ej allenast att bestämma det skillingsbelopp, som i
egenskap af curhuSmedel bör för året af alla mantalsskrifna
personer utgå, utan äfven att revidera tillryggalagda årets
räkenskaper samt granska användandet, och då den utväg,
som den nu föreslagna förändringen innehåller, blott länder
till kostnad och besvär för landet samt deputerade i alla fall
skulle besluta, att den ifrågavar. befattningen mätte öfverlåtas
(säkert i alla orter) på länens pröfningscommitte'er; så får
jag ödmjukast föreslå, i händelse II. R. o. Ad. skulle bevilja
återremiss, en sådan förändring i förslaget till underd. svar
på K. M:s nåd. propos., rörande curhusafgiften, som jag vågat
anföra, eller att med årliga bestämmandet af utgående
beloppet inom hvarje län af curhusmedlen måtte tillgå som
hittills, äfvensom med deras användande och årliga revisionen
af deröfver förda räkenskaper.
It. o. Ad. biföll, att detta yttrande skulle fä åtfölja den
i förmiddagsplenum beslutade återremiss af Bevilln.Utskrs betänk.
N:o 8.
Justerades i prot.utdr. för d. io dennes e. m. och 3
prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes och lades på bordet Exped.Utskts utlåt. N:o 9
i anledn. af väckt motion om ersättning för tryckningskostnaden
af bihanget till RiksSt:s protocoll under de första månaderna
af riksdagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 16 Maj 1834-
Plenum kl. f till 6 e. m.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista till val af sex Electorer
efter Gr. De Geer, Carl, Hr von Post, Stafs, Hr Lagerhjelm,
Pehr, Hr von Heijne, Georg, Frih. Hermelin, Aug., samt
Hr Liljenstolpe, Garl Otto; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o 236. Frih. Stjerneld, Gust. Algernon,
„ 24g. Frih. Adelsvärd, Joh. Carl,
,, 484- Hr Breitholtz, Claes Joseph,
„ 1092. Hr Leijonmarck, Joh. Adolph,
,, i5ig. Hr. v. Döbeln, Joh. Wilh., och
„ 2i6r. Hr af Zelle'n, Nils Wilhelm.
Ju
-
Den 16 Maj.
55
Justerades i prot.utdr. för d. i dennes e. m., t prot.-  utdr. för d. 7 dennes oell 5 prot.utdr. för d. 12 dennes e. m.
Justerades pleni-protocollen för d. 2 dennes e. m., för
d. 5 och 6 dennes f. och e. m. samt för d. 7 dennes.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
betänkm och utlåt:n från
Lagutskottet:
Nto 43. öfver Riksd.fullm. Peter Pelirssons förslag, att
lagfartssökande måtte vara skyldig förete gravationsbevis;
N:o 44. öfver Riksd.fullmrge Peter Pehrssons och Nils
Strindltmds motioner om utarbetande af en executionsr
stadga;
N:o 45. öfver Riksd.fullm. Peter Pehrssons motion, att
för de orter, der verkställigheten af utmätningar nu vöre
delad mellan kronofogde och bergsfogde, ändring häruti
mätte förordnas, så att omförmäida befattning blott endera
tillkommer;
N:o 46* öfver väckta motioner, angtde rättighet för
länsmän, nämndemän och fjerdingsmän, eller den person,
fordringsägaren eljest bar förtroende till, att verkställa utmätningar;
N:o
47- öfver Riksd.fullm. Olof Olofssons motion, ang:de
vilkorliga utmätningsresolutioner;
N:o 48. öfver Hr G. Ad. Bruncronas motion om vissa
lagbestämmelser för att förekomma utmätningsmans tillgrepp
och förskingring af utmätta medel;
N:o 49' Öfver Riksd.fullm. Aud. Danielssons motion om
annan fördelning, än den sorn nu äger rum, af försäljningsprovision
för utmätt fastighet;
N:o 5o. öfver Riksd.fullm. J. Jac. Rutbergs motion, att
för kronoutskylder af faslighet, den ägaren till utskyldernas
godtgörande afstår, vidare betalningsansvar icke må honom
åligga;
N:o 5i. öfver Riksd.fullm. Nils Magnussons motion om
bestämmande af viss tid tor fullföljd af hos K. M:s Bef:hde
skedd lagsökning emot löftesman, som borgat såsom för egen
skuld;
N:o 5a. öfver Riksd.fullm. Lars Larssons förslag till stadganden,
rör:de tiden, inom hvilken utmätning bör verkställas,
m. £1. hithörande frågor;
N:o 53. öfver väckta motioner, ang:de stadganden till
förekommande deraf, att gäldenär, medelst diktade köpeafliandlingar,
undanhåller sina tillgångar från utmätning;
N:o 54. öfver Riksd.fullm. Peter Pehrssons motion, ang:de
ett stadgande i fråga om skyldighet för barn, »om i
7 II. 9
G5
Den 16 Maj.
föräldrars lifstid emottager deras egendom, att ansvara för
föräldrarnas skulder;
Wto 55. öfver motioner om stadgande af skyldighet för
gäldenär att, i blist af annan tillgång, med arbete aftjena
sin skuld;
Wto 56. öfver Riksd.fullm. Måns Månssons motion, att
fordringar å 100 r:dr b:co, eller derunder, icke måtte behöfva
i concurs skriftligen bevakas;
Wto 57. öfver Riksd.fullm. Olof Olofssons motion att,
då frälsemans bo till concurs afträdes, målet måtte upptagas
af underrätt;
Wto 58. öfver Riksd.fullm. Anders Anderssons motion
om ändring af 3o <j. i concurslagen;
Wto 5g. öfver Hr F. L. Rosenqvists motion om upphäfvande
eller ändring af 5i §. i concurslagen;
Wto 60. öfver Ruksd.fullm. Pehr Pehrssons motion om
förklaring af 74 §• concurslagen;
Wto 61. öfver väckta motioner derom, att inteckningshafvare
och andra veterliga borgenärer ej måtte behöfva att,
i anledning af årsstämning, deras fordringar angifva; 4
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
Wto 53. i anledn. af väckt fråga om förändring uti indelta
Armeens organisation och om militär-undervisningens
införande vid Rikets allmänna läroverk, i öfverensstämmelse
med andan af conscriptionssystemet;
Wto 54. i anledn. af väckt fråga om ett förändradt löningssätt
för presterskapet på Gottland;
Wto 55. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utskts
utlåt. Wto 7, angtde väckt fråga om utfärdande af förbud
emot accord till landshöfdinge-embeten;
Wto 56. i anledn. af väckt fråga om förbud emot införsel
i Riket af hästar från Danmark och dess Tyska provinser;
Wto
57. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utskts utlåt.
Wto 12, angtde väckt motion om anställande af Worrska
hingstar vid Rikets stuterier.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 7 c. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 21 Maj 1834-
Plenum kl. g f. m.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exped.
Utsk. inkomna förslag till R. Stts und. skrifvelse!- till K. M.:
Den 21 Maj.
N:o 31. ang:de skyldighet för båtsmän att vid återkomst
från commendering vara försedda med prestbevis;
N:o 32. rör:de af K.M. i nåder föreslagna och af R. St.
antagna förändringar i Rikets grundlagar;
N:o 34- ang:de inom Constit.Utsk. vid sista riksdag väckta
och af R. St. nu godkända förslag till ändringar i Rikets
grundlagar.
Vidare upplästes till justering Exped.Utskis förslag N:o 33
till R. St:s und. skrifvelser till K. M., ang:de de af K. M.
vid sistförflutna riksdag föreslagna ändringar uti 19, 21 och
88 §5- af Reg.formen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Uti detta förslag är
ordet obehaglig nyttjadt, hvilket jag uti en så vigtig fråga
som denna anser icke lämpligen böra begagnas, utan böra
utbytas mot något mera passande, som jag tror lätteligen
skall kunna finnas, fastän jag -nu i ögonblicket icke kan uppgifva
det mest passande; hvarföre jag äfven anhåller, att
expeditionen måtte till Exped.Utsk. återlemnas för undergående
af en slik förändring.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag förenar mig
med Frih. Palmstjerna uti den anhållan, att Exped.Utsk.
må erhålla uppdrag att välja ett lämpligare ord i stället för
ordet obehaglig.
Ofvannämnde från Exped.Utsk. ingifna förslag N.'o 33
återremitterades.
Frih. Toll, Gust. Phil., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Såsom frånvarande vid discussionerna, röride BancoUtsk:s
betänk, i allt hvad Bankens reglering vidkommer för
ändamål såväl att betrygga realisationen som näringarnas
undsättande, anser jag mig af nit för denna fosterlandets
stora angelägenhet äfven uppmanad att afgifva några yttranden
i anledning af de för min uppfattning ännu rådande,
vacklande opinioner, eller måhända äfven af många
orätt förstådda meningar, som härunder varit uttalade, med
vördsam anhållan, att de vid återremissen till BancoUtsk.
må få åtfölja till det afseende, Utsk:s pröfning deraf lärer
bestämma. Ehvad man skulle yrka såsom skäl för ändring
uti den en gång genom lag bestämda grunden för realisationen,
hvilken äfven är af Utsk. bibehållen., anser jag dylika
satsers antydande af långt betänkligare och svårare följder
i anseende såväl till misstroende af egen förmåga att
döma, som bristande redlighet att vilja fullgöra sina åtagna
förbindelser, hvilken man såmedelst offentligen ådagalägger,
än den fondbrist, hvilken Utsk. visar varn af ingen betydenhet.
Man synes mig genom dylika invectiver vilja lemna
åt slumpen, huru Svenska näringarna skola ens för framtiden
få emotse hoppet att lefva af de rättsenliga lifspriuei
-
6S
Den 11 Maj.
per, som med ett säkert myntväsende först kunna begynna?
elier fortgå att äga vamnagt och obestånd till trogna ledsagare,
hvilka starkast inom oss motarbeta den industriella
verkningsförmågan. Med särdeles bekymmer ser mången vän
af fosterlandet och dess framskridande dylika bemödanden af
den fraction framalstras, hvilken af vanmagt och förlägenhet
vinner mest och sålunda helst vidhåller oredan. Mätte
det sålunda, som jag skulle uppriktigt önska, icke kunna
vara ett stort eller öfvervägande interesse, som i detta hänseende
kan fordra uppmärksamhet! Vid öfverläggningarna,
ang:de Bankens function såsom lånebank, fruktar jag derföre,
att man icke allmänt gjort sig tydligt, att myntväsendets
garanti af allmän och enskild ägande-rätt bestämmer
noga dess afskiljande såsom functione^ åt staten. Bankens
creditiv och dess långifvande förrättningar skola möjligen,
utsträckta till den grad, dit man helst önskat kunna sträcka
dem, ådraga sig åtminstone misstanka af den mindre säkerhet
för alla, som densamma oundvikligen får tillkomma, såsom
Bank och högsta garanten af ägande-rätten, att i främsta
rummet tydligt visa. Man klagar då med skäl, att,
utom hvad Banken möjligen kunnat disponera såsom undsättning
enligt de beståndande föreskrifterna (hvilka man
visligen icke velat rubba), förekomma andra magtpå liggande
näringsunderstöd, hvartill man äfven anser Banken kunna
gifva creditiv. Äfven jag delar farhågan för en möjlig
brist i denna vigtiga angelägenhet, derest icke staten för
realisationens trygghet ager magt i sina händer att formera
de första och angelägnaste lånebehofven. Jag tror, att
modernäringens, jordbrukets, hufvudsakliga undsättande
egentligast förefinnes i dess behof att förblifva orubbad i
de institutioner, som till dess fördel varit vidtagna, samt
indirecte på den industriella vägen, der olika mercantila
förmåner inom nästan hvarje provins skulle erbjuda rika
källor till förkofran samt förtjena statens undsättning och
uppmärksamhet i högre grad, än hittills ens varit möjligt.
Blandar sig staten alis icke häruti, anser jag riksförluster
beredas deraf, att mägtigare capital-ägare utifrån skola, under
garanti för sin egendom uti Banken, deponera sina capitaler,
röra sig några år uti dessa lönande industri-företag,
och derefter återgå, sedan nationen hunnit lära sig detsamma,
och tillika med sina nedsatta fonder utföra den erhållna
vinsten från landet. Denna våda är dock icke så svår;
jag anser nationen till och med uti många hänseenden blifva
i behof af dessa lärdomar; men jag önskade, att dylika
vinstgifvande företag måtte lemnäs åt de inhemska ägarne
af capitäler, som hellre derpå, än å den allmänna förlägenheten,
ville beräkna sin säkra vinst. Här inträder likvist
behofvet af statscrediten; och då hos oss ett gammalt thema
med variationer: ju mer man lånar, ju mer man
sätter sig i skuld, hinner framdeles blifva utsjunget,
Den 2i Maj. x
skola väl någon gång de öfvervägande fördelar deraf komma
att fordra någon uppmärksamhet, då dermed (nemi. efter
ordnadt system och noga bestämdt belopp) må kunna lättas
utvägar för oundgängliga behofs fyllande och gifvas den nedsättning
uti contanta statsbidragen, sorn jag anser för hvarje
provins på närmare eller längre afstånd från hufvudstaden
vålla mindre eller större olägenheter uti sin rörelse. Jag tror
äfven Riksg.cont:s ordnande, att öfvertaga statens undsättningsbestyr,
vara en oundviklig följd af Bankens förändrade
befattning, och sålunda nämnde Cont. vara det verk, som
bör emottaga och redovisa alla de creditiv och undsättningar,
hvilka af Banken skola utgå.
Tiden mognar allt, att af sin egen kraft uppehållas,
sorn är lefvande industri; men ovanan och den osäkerhet,
hvaruti alla rättsförhållanden i principväg hittills hållil
nationen, kan icke hastigt förbytas, hvarföre vårt industriella
lif ännu länge måste blifva under något förmynderskap
för att utveckla sig. Jag vill dock vid ett regleradt
myntväsende hoppas, det fäderneslandets rätta framgående i
välmagt, (sorn icke ensamt vore på efterhärmnings-, utan egna
vägar) och allmän förbättrad esprit i detta fall visa oss alla
den sanna äran och lyckan uti att kunna gagna sitt iand
tillika med sig sjelf.
Hr Gripenstedt, Jac., uppläste följande:
Realisationen är visserligen enligt sist samlade R. St:s
besiut afgjord, då den kan ske till 128 sk. och då banken
äger tillräcklig silfverfond; men då dessa grunder ännu icke
kunnat uppfyllas, och silfverutvexlingen altså ej kunde ske
pä den tid, som äfven då beslöts, synes det mig, som detta
beslut redan förlorat ali sin kraft.
Realisation uti Sveriges närvarande olyckliga hnshållningsställning,
då yppighet och flärd nedsänkt oss i alla afseenden
och så mycket på handelsvågen, att oberoendet är
förloradt, är, efter min tanka, mycket betänklig för vårt
kära fädernesland; ty hvar som helst man utgifver mera, än
raan får in, blifver bestämdt alltid följden tomhet, och sålunda
blifver vår Bank tom för guld och silfver. Det kallar
jag g r u n d f ö r s t ö r a n d e.
Anledningar gifvas att förmoda, att, i händelse den nu
ifrågavar. realisationen verkställes, ägare af Svenska capitaler
såväl in- som utrikes skola genast använda sina liggande
sununor för att tillvexla sig Bankens silfver, hvarigenom
tydligen uppstår brist af denna vara, och följaktligen en
gifven följd deraf blifver uppsägning å alla intecknade skulder;
och hvad värre följder detta skall verka uti ett redan
förut uti penningeoreda varande land kon jag ej annat än
bedja Rikets nu församlade Ständer noga betänka. Jag vågar
således dernäst föreslå, att vi må allvarligt tänka på åtgärder,
som leda till indragningar och hushållning inom
vårt land, äfvensom med utländska varor, då jag äfven tror,
7°
Den si Maj.
att realisationen aldrig behöfdes, utan med öfverbalance i
handeln gjorde sig sjelf, och allt det onda, den efter min
tanka nu alstrar, kunde undvikas; och tager jag mig friheten
råda alla realisationens vänner noga betänka alla de mesurer,
som brukas till detta ändamåls vinnande, så att icke
ångern måtte öfverstiga alla de väntade förhoppningarna.
Jag har nämnt dessa ord för att på förhand hafva tillfälle
att högtidligen reservera mig från deltagandet i åtgärder,
som kunnat bidraga till den förestående och, efter mintanka,
alldeles riksförstörande bankrutten; och skola (jag hoppas
det) finnas flera med varm fosterlandskänsla, som torde
häruti understödja mina rena åsigter, hvilka jag hoppas skola
uti en framtid visa deras välgörande verkningar, och att endast
Sveas väl varit målet för dessa yttranden.
Jag utbeder mig vördsamt, att detta yttrande måtte
åtfölja remissen till behörigt Utskott.
Remitterades tili BancoUtskottet.
Föredrogs ånyo och bifölls Exped.Utsk:s d. 12 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 9, i anledn. af väckt motion
om ersättning för tryckningskostnaden af bihanget till
RiksSt:s protocoll under de första månaderna af riksdagen.
Ånyo föredrogs LagUtskrs d. 16 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 43 öfver Riksd full m. Peter Pehrsons förslag,
att lagfartssökande måtte vara skyldig att förete gravationsbevis.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.: Den motion,
som af Pehr Pehrson blifvit väckt, innefattar 2:ne alternativer,
af hvilka det ena är en följd af det andra. Utsk.
har förklarat, att det vill förena sig med BancoUtsk. för att
afgifva utlåt, öfver första alternativet; det sednare har Utsk.
upptagit och förkastat. För min del kan jag ej se, att detta
är en riktig method. Jag tror ej, att man kan förkasta det
ena, utan att vara öfverens om det andra. Jag tror det således
vara riktigast, att det nu föredragna betänk, får hvila,
intilldess LagUtsk. gemensamt med BancoUtsk. afgifvit utlåt,
öfver första alternativet. Dessförinnan kan jag icke bestämma
mig, huruvida det sednare alternativet bör antagas eller
afslås. Jag får altså vördsamt anhålla, det Hr Gr. o. Landtm,
täcktes föreslå Ståndet, att deLta betänk, måtte få hvila för
alt åter föredragas i sammanhang med det utlåt, öfver första
alternativet, hvarmed LagUtsk. omtalat, att samma Utsk.
tillika med BancoUtsk. framdeles inkommer.
1 anledn. häraf beslöt R. o. Ad., att LagUtsk:s betänk.
N:o 43 skulle hvila, intilldess det uti samma betänk, omtalade
utlåt, från Banco- och LagUtsk:n inkommit.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 16 dennes på bordet lagda
Den ai Maj.
7i
betänk. N:o 44 öfver Riksd.fullm:ge Peter Pehrsons och Nils
Strindlunds motioner om utarbetande af en executionsstadga.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Inom detta hus
hafva åtskilliga motioner blifvit väckta derom, att executionsförfattningarna
fordrade en omarbetning, så mycket mera
väsendtlig, som vi kanhända gå en lyckligare tid för våra
creditförhållanden till mötes. En ledamot, Hr Cederschjöld,
har väckt fråga, om icke Utsöknts- och Handtsbalkarna i
den nya lagen kunde särskildt utbrytas och blifva föremål
för R. St:s pröfning vid denna riksdag. Vid remissens beviljande
förklarade jag, att detta icke skulle vara omöjligt.
Om också LagUtsk. skulle linna, att det ej låter sig göra;
om också tiden på riksdagen vöre så långt framskriden, att
vigtigare föremål hindrade att i sin helhet behandla dessa
balkar, hemställer jag likväl, om det ej vore af största vigt
att tillse, det en executionsstadga, byggd på bättre grunder,
kunde lätta bildandet af creditföreningar och stadga förtroendet
man och man emellan. Jag skulle tro, att det af
LagUtsk. är orätt att spridt behandla alla de motioner, som
i detta ämne till Utsk. inkommit. Jag skulle derföre anhålla,
det Hr Gr. och Landtm, täcktes göra den framställning,
att detta betänk., som innefattar ett afslag å en framställning
rör:de en ny executionsstadga, måtte få hvila, intilldess
LagUtsk. inkommit med sitt yttrande om hvad som
är att göra vid det nya lagförslaget.
Uppå derefter gjord proposition biföll R. o. Ad. Frih.
Ehrenborghs nu gjorda framställning.
Uppå derom af Frih. Ehrenborgh gjord begäran, och
uppå enahanda grunder, som af honom blifvit anförda rörrde
LagUtskts betänk. N:o 44> beslöt R. o. Ad., att nedannämnde
betänktn frun LagUtsk., såsom ägande sammanhang med
betänk. N:o 44» äfven skulle hvila, intilldess LagUtsk. inkommit
med sitt yttrande om hvad som är att tillgöra det
nya lagförslaget, nemi.:
N:o 45* öfver Riksd.fullm. Peter Pehrsons motion, att
för de orter, der verkställigheten af utmätningar nu vore
delad emelian kronofogde och bergsfogde, ändring häruti
måtte fordras, så att omförmälda befattning blott endera tillkommer;
N:o
46. öfver väckta motioner, ang:de rättighet för länsmän,
nämndemän och fjerdingsmän, eller den person, fordringsägaren
eljest har förtroende till, att verkställa utmätningar;
N:o
47* öfver Riksd.fullm. Olof Olofssons motion, ang:de
vilkorliga utmätningsresolutioner;
N:o 48. öfver Hr G. Ad. Bruncronas motion om vissa
7>
Den 21 Maj.
lagbestämmelser för att förekomma utmätningsmans tillgrepp
och förskingring af utmätta medel;
N:o 49. öfwer Riksd.fullm. Anders Danielssons motion
om annan fördelning än den, som nu äger rum, af försäljningsprovision
för utmätt fastighet;
N:o 5o. öfver Riksd.fullm. Joh. Jac. Rutbergs motion , att
för kronoutskylder och fastighet, den ägaren till utskyldernas
godtgörande äfstår, vidare betalningsansvar icke må honom
åligga;
N:o 5i. öfver Riksd.fullm. Nils Magnussons motion om
bestämmande af viss tid för fullföljd af hos K. M.'s Ref:hde
skedd lagsökning emot löftesman, hvilken borgat såsom för
egen skuld;
N:o 52. öfver Riksd.fullm. Lars Larsons förslag till stadganden,
rör:de tiden, inom hvilken utmätning bör verkställas,
m. fl. hithörande frågor;
N:o 53. öfver väckta motioner, ang:de stadganden till förekommande
deraf, att gäldenär medelst diktade köpeafhandlingar
undanhåller sina tillgångar från utmätning;
N:o 55. öfver motioner 0111 stadgande af skyldighet för
gäldenär att, i brist af annan tillgång, med arbete aftjena
sin skuld.
Ånyo föredrogos och biföllos nedannämnda d. 16 dennes
på bordet lagda betänkm från LagUtsk., nemi.:
Nio 54- öfver Riksd.fullm. Peter Pehrssons motion, ang:de
ett stadgande i fråga om skyldighet för barn, som i föräldrars
lifstid emottager deras egendom, att ansvara förföräldrarnas
skulder;
N:o 56. öfver Riksd.fullm. Måns Månssons motion, att
fordringar å 100 r:dr b:co, eller derunder, icke mätte behöfva
i concurs skriftligen bevakas;
N:o 57. öfver Riksd.fullm. Olof Olofssons motion, att,
då frälsemans bo till concurs afträdes, målet måtte upptagas
af underrätt;
N:o 58. öfver Riksd.fullm. And. Anderssons motion om
ändring af 3o §. i concurslagen;
N:o 5g. öfver Hr F. L. Rosenqvists motion om upphäfvande
eller ändring af 5z §. concurslagen.
Föredrogs ånyo LagUtskts d. 16 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 60 öfver Riksd.fullm. Pehr Pehrssons motion om
förklaring af 74 §■ concurslagen
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att Frih.
Stael von Holsteins reservation må blifva uppläst.
Den af Hr Dalman uppgifna reservation upplästes.
Hr Dalman: Emedan jag icke förr än nu haft tillfälle
att taga kännedom om detta betänk., begärde jag, att reser
-
Dea al Maj.
73
servationen måtte uppläsas; men då jag rm finner, att reservanten
icke sett saken riktigt, anser jag äfven betänk, böra
bifallas, hvarom jag således vördsamt anhåller.
LagUtsk:s betänk. N:o 60 bifölls.
Frih. Boye, Fredr.: Jag skulle för min enskilda del
anhålla att få veta, hvaruti skillnaden ligger emellan de af
EagUtsk. ömsom begagnade uttrycken: ”att motionen
måtte lemnäs utan a f s e e n d e," och ”att motionen
måtte ogillas.” Mig synes det vara alldeles detsamma att
lemna en motion utan afseende som att ogilla densamma,
ehuru jag, för min del, anser uttrycket: ”mätte ogillas,”
mindre passande. Jag hemställer, om icke Utsk:s uppmärksamhet
bör fästas på detta förhållande, hvartill jag bekänner,
att jag icke inser anledningen.
Frih. Ehrenborgh, C asp. Wilh.: Till svar å Frih.
Boyes hemställan torde jag få upplysa, att det vanligen har
fått bero af Utsk:n sjelfva att välja de termer, som de ansett
motionen förtjena, när de funnit densamma icke kunna
bifallas. Uttrycket: ”lemna utan afseende,” innefattar
något mindre ogillande, än det andra uttrycket; och
jag tror derföre, att för den, som vill juridiskt se saken,
är det klart, hvarföre det ena eller andra uttrycket blifvit
användt.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 16 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 6i öfver väckta motioner derom,
att inteckningshafvare och andra veterliga borgenärer ej
måtte behöfva att i anledn. af årsstämning deras fordringar
angifva.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Mot detta betänk,
hafva åtskilliga ledamöter reserverat sig och bland dem Hr
Holm, hvars åsigt jag delar och hvars reservation jag derföre
anhåller må blifva uppläst.
Hr Holms reservation upplästes.
Frih. Ehrenborgh: Det blefve alltför tröttande för
B. o. Ad. att afhöra alla de skäl, jag för min enskilda del
har att anföra för min begäran om afslag å betänk. Jag
vill blott nämna, att concurslagen så nyligen undergått en
förbättring, att jag anser det icke vara lämpligt att uti en
så vigtig fråga, som den betänk, omfattar, företaga en omarbetning
af densamma, helst jag befarar, att sådant skulle
leda till mindre lyckliga följder; hvadan jag anser det vara
försigtigast att låta det gamla stadgandet qvarstå i oförändrad!
skick, och i följd deraf tillstyrker afslag på betänk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag tilltror mig icke
att kunna ingå i någon pröfning af sjelfva saken. Jag skall
blott utbedja mig att få göra en anmärkning i afseende på
7 H. 10
74 Den 21 Maj.
formen och redactionen. Här star nemi. uti förklaringen
öfver [36 §.: ”Borgenär, som ej å utsatta dagen sin fordran
hos rätten angifvet1, eller den ej förut angifvit, håfve sin
rätt förlorat, der ej den fordran varit af sökanden känd.”
Hvilken ar sökanden här? Är det fordringsägaren, så förefaller
det mig obegripligt, att hans kännedom af fordran
skulle kunna tjena honom till ursägt för försummelsen af
dess bevakning. Är det åter cesssionanten, så är det svårt
att bevisa, att han icke känt fordringen. För att få någon
mening häruti, måste jag derföre förutsätta, att ett tryckfel
härvid förelupit och att det i stället för ordet känd
skall heta godkänd; ty i annat fall synes mig detta stadgande
innefatta en omening, som jag för min del icke kan
förklara.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag fullkomligen
gillar de grundsatser, hvarpå Utsk:s betänk, stödjer sig, finner
jag likväl, på de af Hr Cederschjöld anförda skäl, redactionen
så ofullkomlig och vårdslös, att jag, för erhållande
af ett tydligare redactionsförslag, begär återremiss af
betänk.
LagUtskls betänk. N:o 6t återremitterades.
Vid förnyad föredragning af Oecon.Utskrs d. 16 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 53 i anledn. af väckt fråga om
förändring uti indelta Armeens organisation och om militärundervisningens
införande vid Fikets allmänna läroverk i
öfverensstämmelse med andan af conscriplionssystemet, blef
samma betänk, ånyo lagdt på bordet af Gr. Cronhjelm,
Otto Au g., samt Hr Hjärne, Harald.
Ånyo föredrogs och bifölls Oecon.Utsk:s d. 16 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 54, i anledn. af väckt fråga om
ett förändradt löningssätt för presterskapet på Gottland.
Företogs till pröfning Oecon.Utskrs d. 16 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 55, i anledn. af gjorda anmärkningar
vid XJtsk:s utlåt. N:o 7, ang:de väckt fråga om utfärdande
af förbud emot accord till Landshöfdinge-embeten.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag skall utbedja
mig att först få göra en anmärkning i afseende på sjelfva
formen uti förslaget till beslutet. Der står nemi.: ”ifrågavarande
accorders nedsättning.” Jag tror, att uti Utsk:ns
förslag till beslut bör bestämdt utsättas, hvarom fråga är,
och icke blott ordet: ifrågavarande. Beslutet uti ett betänk.
bör nemi. så affattas, att Exped.Utsk. endast behöfver
afskrifva detsamma, men icke genomläsa hela betänk, för
att erfara, hvarom fråga är. Dessutom innehåller detta förslag:
”att R. H. St. skulle hos K. M., med förklarande af
Den sr Maj.
deras underd. tacksamhet för de af K. M. för ändamålets
vinnande redan vidtagna åtgärder, &c. Jag har så nyss erhållit
detta betänk., att jag icke hunnit göra mig underrättad,
huruvida K. M. låtit till Ständernas kunskap komma,
att några åtgärder blifvit vidtagna till afskaffande af accorder
vid landshöfdinge-embeten. För min del minnes jag icke,
om vi derom erhållit officiel kännedom, eller om tillvaron
af dylika accorder, och skulle derföre tro, såvida någon bättre
underrättelse af någon annan ledamot icke kan meddelas,
att det ej går an att gifva den uuderd. skrifvelsen till
K. M. den form, Utsk. tillstyrkt, utan att, med uteslutande
af tacksägelsen, man blott bör frambära den underd. önskan ,
att K. M. för nedsättning och afskaffande af accorder vid
landshöfdinge-embeten täcktes vidtaga de mått och steg,
som i nåder kunna lämpliga finnas.
Gr. Posse, Arvid: Den första anmärkningen, som den
siste talaren behagat göra, synes mig af ringa betydenhet
och ganska lätt besvarad. Hela betänk, afser löneaccorder
vid landshöfdinge-embeten, och någon otydlighet kan icke
uppkomma af det i beslutet nyttjade ordet: fråga va
ran
de,” helst man blott behöfver gå till rubriken af betänk.
för att finna, hvad berörde ord afser. Men saken är
i allt fall af så ringa betydenhet, att det är mig likgiltigt,
hvilkendera formen redactionen i detta fall erhåller. Hvad
åter den andra anmärkningen beträffar, eller att ur den
underd. skrifvelsen till K. M. skulle uteslutas förklarandet
af R. St:s underd. tacksamhet för de af K. M. för accordernas
afskalfande redan vidtagna åtgärder, så har det synts
talaren, att man icke bör frambära tacksamhet, då man
icke vet, hvarför man tackar. Han har medgifvit, att han
icke läst betänk., och det förklarar saken; ty Utsk. har,
fastän icke i officiel, likväl i enskild väg, erhållit den upplysning,
att genom af K. -.M:s vidtagna nåd. åtgärder 9 landshöfdinge-embeten
redan blifvit accordsfria, äfvensom att amortering
af accorder till fem andra är beslutad och påbörjad.
Det är derföre, särdeles då man vet, att K. M. enskildt härtill
betydligen bidragit, som jag anser tacksamheten denna
gången icke vara öfverflödig, utan anhåller, att meningen
derom må stå qvar.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag erkänner visserligen,
att det kunde vara likgiltigt, om den underd. tacksägelsen
varit uttryckt, eller icke. I anledn. af hvad Hr Cederschjöld
yttrat, att meningen om en slik tacksägelse bör ur den
underd. skrifvelsen uteslutas derföre, att någon officiel kännedom
icke erhållits om de åtgärder, som till accprdernas
afskaffande blifvit vidtagna, likasom det icke heller varit officielt
bekant, att accorder funnits, får jag nämna, att om
någon officiel kännedom om accordernas tillvaro icke funnits,
har dock såväl deras tillvaro som amortering varit
Dcii 2i Maj.
länd genom de s. k. lettres de retenue, Dessutom tror jag,
att det icke kan vara skadligt, utan tvärtom gagneligt, att R,
St. i denna sak uttrycka en fullständig opinion. Jag tillstyr-’
ker derföre bifall till betänk., sådant det befinnes.
Hr Cederschjöld: Såvida uti sjelfva den und. skrift
velsen repiten i Utsk:s betänk, kominer att intagas, sorn lenirnar
nödig upplysning om förhållandet, har jag intet att animalia
mot antagande af Utsk:s betänk.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: 1 anledning af Hr
Cederschjölds framställning, huruvida accorder vid landshöfdingetjenster
verkligen finnas, får jag yttra, att det torde
vara allmänt bekant, att sådana accorder sedan längre tid
tillbaka existerat; att de således icke af vår nuvarande Regering
blifvit införda, men att den söker efterhand afskaifa
dem. De uppgifter om nuvarande förhållanden i afseende
härå, sorn finnas i Utsk:s betänk., äro enliga med den kämnpdom,
jag derom äger.
Oecon.Utsk:s utlåt. N:o 55 blef af R. o. Ad. bifallet.
Ankom K. M:s Hofcanceller och öfverlemnade, å Dess
höga vägnar, K. Mis under d. 7 i denna månad aflåtna nåd,
skrifvelse till R. St., atigide ett af särskilda i nåder förordnade
commitlerade uppgjordt förslag till ändringar och jemnkningar
i nu gällande Tulltaxa, hvilken nåd, skrifvelse upplästes
oell lades på bordet.
Ånyo föredrogos och lades till handlingarna Oecon.Utskts
d. 16 dennes på bordet lagda utlåtJn.
N:o 56. i anledn. af väckt fråga om förbud emot inför-»
sel i Riket af hästar från Danmark och dess Tyska provinser;
N:o 5i. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s ut-,
låt. N:o 12, ang:de väckt motion om anställande af Norrska
hingstar vid Rikets stuterier.
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, tillkännagaf, att sedan
åtskilliga Bänkmän blifvit till Electorer utsedde, hade för
följande Bänkm:safdelningar tid efter annan ledigheter uppstått,
nemi. för
8:de Bänkm:safdeln. efter N:o io5 Frih. Strömfelt, Carl
Melcher;
litte1 Bänkm:safdeln. efter N:o 236 Frih. Stjerneld, Gust.
Algonon;
23:dje Bänkmtsafdeln. efter N:o 456 Hr Aminoff, Joh. Fredr.;
34:de Bänkmtsafdeln. efter N:o i586 Hr Raab, Axel Arvid ;
43:dje Bänkm:safdeln. efter N:o 2o52 Hr Hultenheim, fullm.
Frih. Hermelin, Aug.;
4y:de Bänkm:safdeln. efter N:o 2202 Hr Möllerhjelm, Axel.
I följd hvaraf H. Ex, anmodade nyssnämnde Bänkmtsaf
-
Deli ai Maj.
77
deln:r att i början af nästa plenum välja nya Bänkmän i de
pfgångpas ställe,
Justerades i prot.utdr, för denna dag,
Upplästes från de öfriga resp. Stånden ankomna prot.-  utdr., nemi. från PresteSt. af d. io, i5, 21 och 24 sisth
April samt d, 2, 5, 6 och 7 dennes; från BorgareSt. af d,
10, i5, 17, 21, 24, 25 och 28 sisth April samt d. 2, 5,
|6, 7, 10 och 12 dennes, samt från BondeSt. af d. 10, i5,
ai, 24, 2Ö och 28 sisth April samt d. 5, 6, 10 och 12 dennes.
Rades till handlingarna.
Upplästes och lades på hordet 2:11c från BorgareSt. ankomna
prot.utdr. af d. 16 dennes, nemi.:
1:0 med inbjudning till de öfriga RiksSt. att deltaga uti
det af Ståndet fattade beslut, att val till Just.ombudsman
och hans suppleant, till Tryckfrihetscommitterade och till
den Nämnd, som uti Reg.f:s io3 §. omförmäles, skola inom
denna månads utgång företagas; jemte tillkännagifvande att
Ståndet i sammanhang härmed anmodat LagUtsk. att, inom
8 dagar efter af detta beslut erhållen del, inkomma med utlåt,
öfver Just.ombudsmrs embetsförvaltning; samt
2:0 med tillkännagifvande, att Ståndet för dess del beslutat
att inom denna månads slut välja Fullmägtige uti Banken
och Riksg:scont., samt inbjudning till de öfriga Stånden
att äfven inom samma tid välja sina Fullmägtige i nämnde
verk; hvarjemte Ståndet beslutat anmoda Banco- och
StatsUtskm att, inom 8 dagar efter delfående af beslutet,
afgifva utlåt:n, det förra öfver de nuvar. BancoFullmägtiges
och det sedpare öfver nuvar. Fulipaägtiges i B,iksg:scont.
förvaltning,
Upplästes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomna utlåtanden:
N:o 79. ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
i:sla hufvudtitel;
Nio 80. ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
2:dra hufvudtitel;
N:o 8r. ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
3:dje hufvudtitel;
N:o 82. ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
4:de hufvudtitel;
N:o 83. ang:de utgifterna under Riksstatens 5:te hufvudtitel;
N:o
84. ang:de regleringen af utgifterna under Rikssta»
tens 6:te hufvudtitel;
N;o 85. ang:de Rjksstateps 7:de hufvudtitel;
N:o 86. i fråga om utgifternas reglering under Riksstat
tens 8:de hufvudtitel}
^8 Den a4 Maj.
N:o 87. angide regleringen af Riksstatens gide hufvudtitel;
N:o
88. angide regleringen af utgifterna under Riksstatens
idde hufvudtitel;
Nio 8g. angide utgifter å allmänna Indragningsstaten.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 f. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 24 Maj 1834.
Plenum kl. 10 f. m.
Vid nu anstäldt bänkmansval utsagos till Bänkman för
8:de Bänkmisafdin N:o 114- Frih. Hummelhjelm, fullm. Hr
von Wahrendorff, Martin;
nite Bänkmisafdin Nio 2Ö7 Frih. Klingspor, Mauritz;
34lde Bänkmisafdin Nio 1600 Hr Braunerhjelm, Ferdinand,
genom lottning med Nio i563 Hr Cederstråle, Joh. Casimir
;
43:dje Bänkmisafdin Nio 2o58 Hr af Grubbens, Nils Wilh.,
genom lottning med Nio 2062 Hr af Dittmer, fullm. Hr
Nordenanckar, Gust.;
47lde Bänkmisafdin Nio 222g Hr af Ekstedt, Axel;
För 23idje Bänkmisafdin infann sig ingen väljande.
Uppbröts Hrr Electorers lista till val af ledamöter i
StatsUtsk. efter Hr Gyllenhaal, Lars Herman; i Bevilln.-  TJtsk. efter Hrr Croneborg, Carl Joh., och Virgin, Claes, samt
uti Ridd.Utsk. efter Hr Svedenborg, Carl Gust; och befunnos
hafva blifvit utsedde till ledamöter i
StatsU tskottet:
Nio 1778 Hr Meck, fullm. Gr. Gyldenstolpe, Anton
Gabr,
BevillningsUtskottet:
Nio ig4o Hr Tersmeden, Jacob, och
Nio 2220 Hr af Ekenstam, Israel;
Riddar husUtskottet:
Nio 2307 Hr af Tuneld, Carl Erik.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. Stis underd. skrifvelser
till K. M., nemi.;
Den 34 Maj.
79
N:o 35. ang:de frihetsår för jernverk inom Norrbottens
och Westerbottens län;
N:o 36. angrde hegardt låne-understöd af allmänna medel
för fullbordandet af en brobyggnad vid Carlskrona;
N:o 37. ang:de undersökning i afseende å kungsådran i
Dalelfven vid Elfkarleby;
N:o 38. rörtde frälsehemmans skyldighet att utgöra kronobrefbäring.
Remitterades till Bevilln.TJtsk. K. M:s d. 21 dennes på
bordet lagda nåd. skrifvelse till It. St., ang:de ett af särskilda
i nåder förordnade coinmitterade uppgjordt förslag till
ändringar och jetnnkningar i nu gällande tulltaxa.
Justerades 6 prot.utdr. för den 21 dennes.
Justerades pleni-protocollen för d. 10 och 12 dennes f.
och e. m.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, tillföljd
af inom Talmansconferencen uppgjord öfverenskommelse, val
af den Nämnd, som enligt io3 §. Reg.F. skall äga att döma,
huruvida Högsta Domstolens samtliga ledamöter gjort
sig förtjenta att i deras vigtiga kall bibehållas, komme att
förrättas nästk. Fredag d. 3o dennes; och hemställde H. Ex.,
om icke R. o. Ad. vid denna riksdag, likasom vid de föregående,
skulle anse nödvändigt att på samma gång utse ett
visst antal suppleanter, hvilkas antal H. Ex. föreslog till fyra.
Bifölls.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att, till följd af
detta beslut och till åtlydnad af 33 §. Ridd.Ordn., hvarje
vallista således borde innehålla 16 namn; anhållande H Ex.,
att R. o. Ad:s ledamöter, till lättnad vid uppsummeringen
af rösterna, behagade upprätta vallistorna i alphabelisk ordning-
Ånyo föredrogs Oecon.Utskrs d. 16 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 53, i anledn. af väckt fråga om förändring
uti indelta Armeens organisation och om militär-undervisningens
införande vid Rikets allmänna läroverk, i öfverensstämmelse
med andan af conscriptionssystemet,
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Med kännedom derom,
att det föredragna betänk, redan blifvit af 2tne Stånd bifallet,
linner jag, att någon annan åtgärd i afseende derå nu
mera troligen icke skulle komma att uträtta något särdeles;
men då jag likväl anser ämnet vara af största vigt för mitt
fädernesland, ber jag att få yttra några ord deri. Lika med
"Utsk. tror jag, att motionärens förslag, sådant det blifvit
framstäldl, icke är lämpligt, emedan jag anser, att det korn»
80 De» 24 M .1 ji
me att möta starkt och måhända billigt motstånd , om mail
beslöte, att beväringsynglingarna borde ingå i indelta Ar-*
meeus nummer; men ideen att grunda vårt försvar på nationalbeväring
ar så riktig, och den besparing, som skulle
uppstå genom en sådan organisation af vårt försvar, är så
påtaglig, att jag icke kan undgå förklara, det jag anser
Xltsk., i anleda, af den väckta frågan och med ytterligare
ledning af de åsigter, hvilka innefattas i den betänk, följ—
aktiga reservation, hafva bort föreslå, det en del af Armeen,
i mån af sig yppande vacancer, måtte indragas och de
derigenom uppkommande besparingarna användas till öfning
af den öfriga Armeen, hvarmed beväringsynglingarna, utan
att ingå i nummer med den stående stammen, likväl, under
vissa år för hvarje, borde vara förenade.
Hvad beträffar 2:dra punkten af motionen, rörtde Krigsacademiens
upphörande och militärlärares anställande vid
allmänna undervisningsverken, är det visserligen sannt, att
ämnet blifvit ventileradt i sammanhang med uppfostringscommitteens
arbeten, och sålunda redan på det sättet beror
på K. M:s afgörande; men hvar och en, som närmare gjort
sig reda för den slags bildning, man vid Carlberg ernottager,
måste, äfven om man sjelf begagnat denna uppfostringsanstalt
och oaktadt man vet, huru vida bättre den är nu,
än förr, samt att den är ledd af en man, till hvilken våra
uppfostringsverk i allmänhet hafva stora förbindelser, likväl
medgifva, att den är alltför ensidig för att vara lämplig
och tillräcklig för danandet af anförare för ett nationelt försvar,
hvilket vi icke kunna undgå erkänna, att vi behöfva
för att vara säkra om bibehållandet af vår sjelfständighet.
Jag hade derföre trott, att R. St. borde hos K. M. anhålla
om skyndsamt afgörande af denna fråga. Det är visserligen
gifvet, att tillämpningsskolor för Armeen jemväl äro behöfliga;
men att insätta ynglingen vid i3 års ålder för att då
uteslutande bildas till ett visst yrke, anser jag icke vara
riktigt. Hvar och en, som är i tillfälle att förskaffa sig
bildning, bör försöka inhemta densamma så allmänt som
möjligt, för att sedan med så mycket mera omdöme kunna
välja sin lefnadsbana, på hvilken han alltid, valet må blifva
ett eller ett annat, mötes af behofvet att veta mera, än
hvad directe och oundgängligen tillhör hans yrke. Sålunda,
och ehuru jag förutser, att någon påföljd denna gång deraf
icke kan vara att förvänta, yrkar jag dock, på de grunder
jag nu anfört, återremiss af betänk.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., uppläste följande:
Utan att ingå Ö närmare granskning af Hr Montgommeries
många skäl för sitt förslag till indelta Arméens
amalgamerande med nationalbeväringen, och ehuru
fullkomligen förenande mig uti åsigten om de fördelar,
som
Den i\ Maj.
81
som genom nationens krigiska bildande kunna uppsta, anser
jag mig likväl skyldig att uppgifva de orsaker, på hvilka
jag grundar min öfvertygelse om omöjligheten af att genom
förslaget vinna detta hufvudändamål, och än mindre att
derigenom tillika kunna förse statscassan med de millioner,
som uppgifvits.
Indelta Infanteriets nummer, som hålla karl, utgöra endast
något öfver 20,000. En class landtbeväring, som exerceras,
torde nu kunna beräknas till i5,ooo man, och skall
säkerligen, då sjöbeväringen äfven öfvas, uppgå till vida mer.
Då således en class beväring utgör inemot samma belopp som
indelta nummerna, kunde knappt mer än e n sådan till ordinarie
soldater antagas, och tjenstgöringen för nummer följaktligen
icke blifva för 5 år, som motionären anfort, utan
endast för ett år. Skulle deremot tjenstgöringen ovilkorligen
böra fortgå under loppet af 5 år, så frågas: efter hvilken
grund de beväringsskyldiges insättande i nummer skulle
äga rum? Huru än sådant skedde, uppstode alltid ett högst
betydligt antal beväringsskyldige, som ej kunde tjena för
nummer.
Fordrade man af de i nummer insatta uppfyllandet af
alla de skyldigheter, som indelta soldaten åligga, såsom arbetscommenderingar,
garnisonstjenstgöringar, fångbetäckningar,
m. m., skedde påtaglig orättvisa emot de beväringsynglingar,
som måste bestrida allt detta, i jemnförelse mot
dem, som endast undergingo den lindriga, vanliga beväringsexercisen,
äfven om densamma, som sig bör, betydligen utsträcktes.
Då i dylikt fall, eller alt beväringskarlen för 5
år antogs i nummer, alla således ej derigenom kunde exerceras,
vanns icke heller ändamålet, "att hela den uppväxande
generationen, efter hand, på detta sätt,
blir vapenför," etc.
Huru med cavallcri-tjensten skulle tillgå, omnämnes ej i
motionen; jag förbigår den således äfven bär.
Då nu, genom den beväringsskyldiges tjenstgöring under
5 år, hufvudändamålet, nationens allmänna krigiska
bildande, icke kan vinnas, återstår att efterse, huruvida
i anseende till de stora summor, som genom vaeance-afgifterna
skulle inbringas, tjenstgöring för endast ett år kan
åstadkommas, eller, i händelse tillgångarna icke heller sådant
medgifva, om öfningen åtminstone kan utsträckas så
långt, att beväringsmanskapet i någon mån kan anses erhålla
den skicklighet, som af en arme' måste fordras och, ehuru
alltför ringa öfningen inom den indelta är, likväl kan
motsvara densamma.
Indelta Infanteriet utgör, som ofvan nämnts, något öfver
20,000 man, och vi vilja för jemnhetens skull antaga
22,5oo man; recruternas antal per medium för året har,
ehuru deruti äfven mindre exercerade soldater äro inberäk7
II. i<
8a
Den 24 Maj.
unde, utgjort omkring 900. Divideras förestående summa
med den sistnämnda, blir qvoten a5, som ungefärligen är
det antal år, soldaten tjenar. Om nu hvarje karl, inberäknadt
in- och utrycknings daga ma, bevistat 2tne
recrutmöten ä 10 dagar, plus endast 12 dagars regementsmöte
årligen, så synes, att han under 25 år inalles varit
samlad uti 320 dagar. Läggas härtill march-dagarna till
och från mötena, commenderingar, m. m., så'borde beväringskarlen
således minst hela året vara i tjenstgöring, för
att kunna anses äga samma färdighet som den indelta. Invändes
deremot, att den indelta soldaten väl, förrän han
lemnar tjensten, bör vara tjenstbar, så svaras derpå, att den
uppsigt af befälet, som han ständigt är underkastad, bör
under loppet af några år ingifva honom större förtroende
för detsamma oell mer inverka på hans disciplin, än ett
års tjenstgöring kan det på beväringsynglingen; och att soldaten,
som dessutom sjelfmant ingått i yrket och deraf är
beroende, således i allmänhet förr bör kunna disciplineras.
Men medlen räcka ej för så lång tjenstgöring, och örn man,
oaktadt ofvanstående anmärkning, skulle anse ännu kortare
beväringsexercis uppfylla ändamålet, hvilket jag icke tror,
då ingen stam finnes, omkring hvilken beväringen derefter
kan samlas, så låtom oss se, huru lång tid en beväringskarl
med de genom vaeance-afgift inbringade medel kunde i och
för vapenöfningen underhållas.
Vacance-afgiften för de nummer, hvilka enligt särskild
öfverenskommelse velat ingå på alt betala densamma, bar
per medium utgjort något öfver 42 r:dr årligen, och vi antaga
den till 41 r:dr per nummer Om kostnaden för underhållet
af hvarje karl, med de för marcher, sjukvård, m.
m. uppkommande utgifter, skulle anses utgöra endast 16 sk.
per dag, lemnade 4-i r:dr 129 exercisdagar. Göres beräkningen
åter efter samma grunder som för indelta Infanteriet,
hvilket för 7 r:dr per nummer kan anses årligen erhålla
ungefärligen i medeltal io exercisdagar, så lemna 43 r:dr
tillfälle till endast 60 exercisdagar, eller knappt så lång tid
som den kortaste recrut-exercis, hvilken i K. propos. blifvit
upptagen såsom nu för indelta Infanteriet oundgänglig.
Denna sistnämnde calcul öfverensstämmer äfven med den,
som i en hast kan uppgöras för beväringens exercis; ty
för år i832 hafva för en summa af 65,000 r:dr 9,241 man
■— således med öfver 7 r:dr för hvarje — blifvit i 10 dagars
tid exercerade.
Som vacance-afgiften ofvanföre är beräknad efter det
belopp, hvartill den uppgått under förhållanden, då vacancer
endast ägt rum med högsta möjliga afgift, kan densamma
icke så högt påräknas, om alla nummer gjordes vacanta.
Att vacancer emot afgifts erläggande allestädes äro
möjliga att åstadkomma är dessutom icke heller gifvet; ty
reg:ter finnas, der nu befintliga vacancer varit svåra att er
-
Den -4 M a j.
S3
hålla, och elt reg:te, der sådant icke lill bestämdt antal
varit möjligt. Exercistiden linge således minskas i samina
förhållande, sorn afgiften nedsattcs eller vacance-afgift alldeles
icke erhölles; och då dertill kominer, att staten till
indelta soldatens beklädande endast för året lemnar en åttondel
af munderingens värde, och att, då slitningstiden nu är
upptagen till 4 är, den i händelse af större slitning finge
beräknas för betydligen kortare tid, borde naturligtvis skillnaden,
emellan hvad staten nu består och framdeles komme
att erfordras, äfven utgå af vacanee-afgiftsfonden.
Att öfningstiden, med de tillgångar, som vacance-afgiften
ensamt lemnade, och flera ännu oförutsedda utgifter,
icke kan blifva särdeles lång, torde ofvanstående, ehuru
ofullständiga beräkning tillfyllest utvisa, äfvensom att de
många millionerna på så sätt icke äro till finnandes.
Ehuru oriktigt jag anser det vara, att i följd af lösliga
calculer vilja reducera en arme, på hvilken vår sjelfständighet
i sekler varit grundad, som med den korta öfningstid,
hvilken nu är densamma lemnad, ändå är så användbar,
och med längre kunde blifva ypperlig, och som till
fullo, såväl under krig som uti fredliga yrken, rättvisa! det
förtroende, nationen för densamma hyser, vill jag derföre
visserligen icke neka, att försvaret, för att blifva ihärdigt
och vid alla tillfällen bestämdt skyddande emot öfvervåld,
bör vara helt och hållet nationell. Men ett sådant försvar
måste verka genom ordnade former, som äro afpassade efter
statens ceconomiska och sociala- inrättningar samt krigskonstens
reglor. Vapenöfningar äro derföre af Styrelsen föreslagna
i öfverensstämmelse med vara vanor.
Af ofvanföre uppgifna skäl anhåller jag, att Occon.-  Utsk:s afstyrkande af förslaget må af R. o. Ad. gillas.
Ilr Peyron, Gust. Abrah.: Jag förenar mig till alla
delar med H. Ex. Hr Gr. Brahe och ber blott, enär jag såsom
ledamot afUtsk. deltagit i målets beredning och nu saknar Utsk:s
ordförande här närvarande, att få redogöra för de motiver,
hvarpå Utsk. grundat sitt afstyrkande af motionen. Utsk.
har fullkomligt gillat motionärens idee, men har dock, med
bibehållande af nu gällande beväringslagar, ansett densamma
fullkomligt overkställbar. Det är icke tänkbart, att beväringsynglingar
skola blifva soldater efter 10 dagars exercis,
och den, som tror det, har icke gjort sig bekant med sådana
saker eller varit i beröring med beväringsmanskap. Uti
Utsk:s beredningsafdelning för det i fråga var. ärendet gjorde
sig Gr. Horns förslag gällande, att nemi. hälften af indelta armeen
skulle successivt indragas och vacanceafgifterna användas
till öfning af den öfriga armeen, jemte beväringen; men
i Utsk:s plenum fanns detta förslag fullkomligt grundfalskt
och oriktigt. Vår indelta arme' utgör för närvarande endast
84
Den a4 Maj.
22,000 man, oell att hälften deraf skulle kunna anses för
nog, luter knappt tänka sig. Af sådana skäl kullvoterades
afhandlingens förslag i Utsk:s plenum. Jag yrkar, att betänk,
må bifallas.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Ehuru jag finner, att
XJtsk. grundligt motiverat dess afslag till motionen, anhåller
jag dock att få tillägga några ord dels i afseende å sjelfva
ämnet, dels i anledning af några yttranden, som under denna
discussion förekommit. Jag delar med motionären den
öfvertygelse, att vårt lands försvar väsendtligen grundar sig
på ett väl utbildadt beväringssystem. Men ett sådant låter
icke utföra sig enligt 1812 års beväringsstadga. I Preussen,
hvarest en med strömmar af blod vunnen erfarenhet infört
detta system till den ytterlighet, att prinsen, grefven, den
rike bankiersonen, lika med den ringaste medborgare, ingår
i armeens leder, der icke någon civil embetsman finnes, som
icke börjat med att vara soldat; der kan beväringen ersätta
behofvet af en större indelt arme'. Men i Sverige, der man
för 100 r:dr kan köpa sig fri från skyldigheten att deltaga
i landets försvar, här låter det icke tänka sig, att arme'en
skulle kunna recruteras från beväringsmanskapet; och äfven
i militäriskt och ceconomiskt afseende är det framställda förslaget
olämpligt och skadligt, på sätt Hr Gen .Adjutanten
för Armeen i dess anförande så riktigt utvecklat. Jag vill
derutöfver citera exemplet från Norrige. Der utgöres armeen
af beväring, hvilka under fem ar hafva en sådan skyldighet
sig ålagd; men man hör också alla klaga öfver den olägenhet,
att soldaten, just då han hunnit blifva väl uppexercerad,
måste lemnäs tillbaka från truppen.
Hvad den oeconomiska sidan beträffar, har man beräknat
de förmodade besparingarna ända till flera millioner. Jag får i
afseende härå först erinra, att det är ganska svårt att få rotehållare
att ingå på erläggande af vacanceafgift. Svårigheten för
dem att anskaffa contanta penningar förorsakar, att de vanligen
hellre hålla soldatnumret fyldt, än ersätta det i contant,
så att, ehuru vacanceafgifterna blifvit betydligen nedsatta,
man har svårt att bibehålla sä många, som nödvändigt
erfordras till spel, underofficerare, m. m. Dessutom
brukas för närvarande öfver 100,000 tunnland jord såsom
soldatindelningar, och denna är gemenligen den bäst brukade,
emedan soldaten måste använda största omtanka, om
han derpå skall kunna föda hustru och barn. Om dessa boställen
återföllo till hemmanen, hvarifrån de äro tagna, skulle
de säkerligen förfalla i vanvårdnad eller användas såsom torpställen,
och man vet, huru dessa gemenligen skötas, hvilkas
innehafvare vanligen måste använda deras tid under arbete
hos jordägaren. Man behöfver endast se på de soldattorp,
som tillhöra vacancerotarna; vanligast befinnas de i vanhäfd.
Om nu hela armeen skulle recruteras af beväring, skulle ju
sålunda 100,000 tunnland jord för landets produetion till
Den a4 Maj.
85
större delen gå förlorade. Af de skäl, jag nu anfört, samt
dem, uti hvilka jag instämt, anhåller jag altså om bifall till
betänkandet.
Gr. Cronhjelm: Innan jag ingår i besvarandet af de
dels emot mig, dels och synnerligast emot motionen gjorda
anmärkningar, ber jag att få uppläsa ett document, tilt hvilket
R. o. Ad. torde kunna sätta stone förtroende, än till
hvad både jag och många andra skulle kunna anföra. Detta
document är en K. propos., afgifven d. 3i Oct. 1809. K. M.
lät nemi. kort efter regementsförändringen nedsätta en committé'
af de yppersta män af militäryrket, för att framställa
den möjligen säkraste planen för bibehållandet af Rikets framtida
bestånd och sjelfständighet. Denna plan uppgjordes kort
efter, sedan Riket varit liotadt af en öfverhängande fara,
och då sålunda föreställningen om möjligheten af fruktansvärdare
anfall emot dess sjelfständighet af hvarje känsla lifligt
omfattades. Af de personer, hvilka uti Statsrådet kraftigast
understödde det K. förslaget, vill jag endast nämna
numera aflidne Gr. v. Platen, hvars blotta namn torde få
anses innebära en borgen för att ämnet icke blef lösligen behandladt.
Uti denna K. propos. heter det bland annat: "Ej
"heller bör obemärkt lemnäs, att nationalbeväringen nödvändigt
skall förekomma den omåttliga stegringen af soldatle"gor,
som från ett krigstillstånd, med nuvarande inrättningar,
är oskiljaktig, och att, om nationalbeväringen hinner
"till den stadga, som endast tiden och Svenska folkets egna
"patriotiska böjelser kunna densamma gifva och hvarigenom
tillfälle skulle yppas att, till en början un"der
fredstid och tor hän da sedan för alltid, hålla
"intill tvåtredjedelar af indelta arméens num"mertal
vacant, en betydlig inkomst skulle för
"Riket beredas genom rust- och rote hålla res a f"gifter
för dessa vacant a numror.”
Sedan propos. ankommit till R. St. och hos dem mött
betydligt motstånd samt, utan medgifven remiss, blifvit af
liondeSt. afslagen, förevar här på Riddarhuset en skarp dis—
cussion i ämnet. Under minne af de lidanden, som träffat
landtvärnet, uppträdde en stor del af landtadeln för att motsätta
sig förslaget; och då ömsom klander, ömsom beröm
vexlades i hänsyftningen till de rådgifvare, som medverkat
till propos., samt Statsrådsprotocollet icke var densamma följaktig,
beslöts infordrande deraf. R. o. Ad. fick detta d. 7
påföljde Nov. jemte ett särskildt, d. 5 förutgångne hållet
prot., uti hvilket sednare, som till det förra utgjorde missiv,
Konungens rådgifvare, hvilkas meningar i det första prot.
endast summariskt blifvit upptagna, närmare utvecklat rnotiverna
till det K. förslaget. Uti detta prot. säges: "Men då
"R. o. Ad. härom (nemi. att se Statsrådsprot.) yttrat en un"derd.
önskan, hvaruti de af Statsrådets ledamöter, som den
SG
Den 24 Maj.
”ifrågavar. pvopos. und:st tillstyrkt, nu äfven instämde, med
”förklarande, att de skulle detta sitt tillstyrkan”de
till en för Rikets framtida sjelfständighet och
”säkerhet, efter deras öfvertygelse, nödvändig
”anstalt inför Gud och men nisk or med tillfredsställelse
försvara” &c. Den K. propos. är contrasignerad
af en Konungens ännu varande rådgifvare, Hr Gr. af
Wetterstedt, som likväl nu af en sorglig anledning icke ar
här närvarande. På de skäl, sorn de citerade documenten
innefatta, lemnade många sin röst för ideen; och jag beklagar,
att de principer, som år 1809 utgingo från Konungens
Rådkammare, numera synas från samma sida icke längre
vilja vidhållas. Jag ber dock för min del att få adoptera
dem och tror, att uti den discussion, som 1809 härstädes i
ämnet förevar, finnas nog starka skäl för att häfva hvarje
tvifvel i afseende å fördelarna af den ifrågaställa ideens utveckling
i en så mycket som möjligt utsträckt tillämpning.
Då jag nu skulle ingå i besvarandet af de anmärkningar,
som i dag emot motionen blifvit gjorda, och då mau
tyckts tro min åsigt öfverensstämma med motionärens förslag,
får jag först förklara, att jag anser motionen i sina detailler
olämplig, och att det blott är ideen, som mitt godkännande
omfattat. II. Ex. Hr Gr. Brahe har ansett, att
den militära bildningen hos våra soldater, i händelse af ideens
tillämpning, skulle blifva olämplig. Jag tror, att då
förslaget ej borde blifva så ensidigt uppgjordt, att icke hela
beväringsclassen skulle få större öfning och dertill använda
längre lid, den militära bildningen i vår arme', långt ihan
att komma att visa sig ofullständig, blefve vida fullständigare
än för närvarande. Denna invändning har, under det
Hr af Dalström förklarat sig deruti instämma, likväl af honom
blifvit motsagd just med de skäl, han framställt till vederläggning
af min åsigt. Hr af Dalström har nemi. åberopat
Norrige och omtalat, att Norrska officerare beklagat
sig, att soldaten der, då han blifvit bildad till sådan, går
undan ur armeens leder och officeren nödgas mista honom.
Detta är just den stora fördelen af ett nationelt försvar. Det
är nemi. icke meningen, att soldaten skall anses såsom officerens
tillhörighet, utan såsom landets. Då han hunnit bilda
sig, för att behörigen kunna användas till dettas försvar,
då är han ock berättigad att lemna exercislederna och återgå
ut i nationen. Der är han alltid såsom soldat att påräkna,
under det han likväl verkar och arbetar såsom allmän
medborgare, tilldess faran och behofvet kalla honom till
ett annat verknirigsfält; och då ett sådant system hunnit utveckla
sig, kan man påräkna och lita på, att när folket blir
uppfordradt att resa sig i massa, behöfver icke landet frukta
för sitt försvar. Hr af Dalström har vidare åberopat förhållandet
i Preussen. Jag tror, att man der gått för långt
i tillämpningen af beväringssystemet; men då Hr af Dal
-
Den 24 Maj.
ström riktigt erinrat, att man kommit till detta system genom
en med strömmar af blod köpt erfarenhet, skulle jag
önska, att Sverige ej dröjde så länge att antaga det system,
som för oss i denna väg kan vara lämpligt, att äfven vår
erfarenhet om behofvet deraf kommer att framtvingas genom
sådana blodströmmar. Jag är säker, att de sedan icke
skola rinna. Hr af Dalström bar sagt, att uti Preussen prinsar
och grefvar stå med i leden. Det är tillfredsställande,
att sådant kunnat tillvägabringas i ett despotiskt land, der
nristocratiens välde vanligen är starkast; och roan torde då
böra antaga, att det vackra efterdöinets införande i ett land
sådant sorn vårt, der aristocratien numera torde böra anses
urståndsatt att lägga några mera väsendtliga hinder deremot,
altså icke bör möta något synnerligt motstånd. Jag skulle
önska, att man måtte komma derhän, att, om äfven rättigheten
att lega funnes qvar, hvar och en likväl fann sin pligt
vara att sjelf ingå i nationalförsvarets leder, och sålunda
icke ville begagna sig af möjligheten att undvika sådant.
Jag föreställer mig sålunda, att det lämpligaste varit, 0111
II. St. nu ingått till K. M. med en underd. skrifvelse, hvari
tillkännagifvits en sådan Ständernas åsigt, att de nu höllö
före, det vårt nationalförsvar borde utbildas, egentligen med
hänsigt till beväringen, samt anhållit, det K. M. intill nästa
riksdag behagade afgifva förslag i ämnet, i enlighet med
de grundsatser, II. St. uttryckt. Då kunde i sammanhang
dermed jemväl undanrödjas de hinder, hvilka nu anses linnas
i vår nuvarande beväringslag.
Den förste talaren, som yttrade sig efter mig, har ingått
i sådana detailler, hvarigenom han velat visa, att de af
ide'ens tillämpning påräknade besparingar icke i verkligheten
skulle uppkomma. Jag är af en motsatt öfvertygelse i denna
del; men då jag nu icke kan vara beredd att ingå i några
bestämda moträkningar, får jag blott med uttryck af
min öfvertygelse besvara den sålunda gjorda anmärkningen.
Jag är fullkomligen förvissad, att i fall K. M. framställde
ett fullständigt och lämpligt förslag i detta vigtiga ämne,
skulle det visa sig, att nationen både i ceconomiskt och
moraliskt hänseende komme att vinna på dess antagande.
Man har sagt, att det är svårt att få rotehållare att ingå
på att erlägga vacance-afgift. Detta kan vara mera naturligt,
då dessa medel ingå till statsverket, utan att provinsen,
hvarifrån de utgå, känner, om något eller intet deraf
kommer densamma till nytta. Möjligen äro dessa afgifter
äfven ännu för höga; men om medlen stadnade i provinsen
till bekostande af dess beväringsöfning och utginge i naturprestationer,
såsom t. ex. säd, är jag öfvertygad, att rotebållarne
begärligt skulle derpå ingå. Jag tror ock, att det
bästa sättet ligger i det af Gr. Horn uppgifna förslag till
bestämmande af hvilka rotar, sorn komma att blifva vacanta.
Om nemi. allmänheten finge täfla om rättigheten att i stål
-
88
Den a4 Maj.
let för soldat lemna en viss årlig afgift, och beloppet deraf
skäligen nedsattes, skulle ändamålet säkert vinnas. Man har
trott, att man icke borde reducera en arme, hvarpå vår
sjelfständighet i sekler hvilat och sorn gjort sig fullkomligt
förtjent af ett fortfarande förtroende. Jag tror icke, att
här ar fråga om att reducera fäderneslandets försvar, utan
tvärtom att utbilda det enda rätta system för danande af
en sådan arme', som med säkerhet kan bevara vår sjelfständighet.
Slutligen har man sagt, att ett hinder emot ide'ens
tillämpning skulle Unnas deruti, att den jord, soldaten nu
brukar, i händelse den tillfölle rotehållarnes hemman, skulle
falla i vanhäfd; och man har trott, att denna jord för
närvarande är den bäst skötta. Jag känner icke förhållandet
härmed och tror näppeligen, att någon bestämdt känner
det; men jag tror, att bildningen jemväl hos åkerbrukare
numera är kommen derhän, att de likaväl som soldaterna
förmå inse fördelen af att sköta all sin jord väl. Jag
fortfar att anhålla om återremiss af betänk.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag uppstiger icke för att
afhandla det speciella i motionen. Hvad den oeconomiska
delen deraf beträffar, är jag af H. Ex. Hr Gen.Adjutantens
för Armden beräkningar så öfvertygad, som man nödvändigt
måste blifva genom authentika sifferuppgifter. Beträffande
frågans militäriska del, öfverensstämmer all min erfarenhet
med H. Ex:s åsigter i ämnet. Men jag åsyftar vårt
försvarssystems betraktande från en allmännare synpunkt,
den nemi. af den vigtiga hos oss redan länge gängse eontroversen
örn företrädet emellan försvar medelst massor och försvar
medelst en fåtaligare, men fullkomligt öfvad, disciplinerad,
härdad och utrustad arme'-styrka. En talare har förekommit
mig i åberopandet af frami. Gr. v. Plåtens tanka.
Äfven jag ämnade anföra denna för att förklara min skiljaktighet
från denna ganska mägtiga auetoritet. Gr. v. Platen
var i vårt tidehvarf ett bland de mest lysande bevisen på
vårt lands fortfarande förmåga att alstra utmärkta, ja, jag
säger gerna, stora män. Jag tillriiknade mig som en heder
att i alla öfriga mål med honom dela åsigter, för hvilka jag
på detta rum ofta och ifrigt stridt. Jag har mycket arbetat
med mig sjelf för att äfven uti detta göra det; men
47 års erfarenhet och trägen tänkning i ämnet altsedan 1810
hafva allt mer och mer allagsnat mig från den store mannens
åsigt. All ökning af ammer utöfver det antal, man kan
behörigen bilda och utrusta, ingår mer eiler mindre i systemet
af försvar med massor; och undersökningen, huruvida
detta stridssätt äger företräde framför det med öfvade arraeer,
adresserar sig således i mer eller mindre mån till den
väckta motionen. Försvaret med massor förutsätter för det
första oförmågan till all olfensiv; ty endast med fullkomligen
bildade och utrustade trupper är denna tänkbar. Den
lid,
Dea 2-\ I\Iaj.
tid, då nationer vältrade sig som snölaviner på nationer,
ar alltsedan Åsarnas hitkoinst förbi. Men en defensiv, utan
förmåga till offensiv, är redan deri ofullkomlig. Det är att
duellera med förmåga att blott parera, icke att stöta. Nu
inrycker man med en i proportion till befolkningarna ringa
styrka. Man måste handla efter system; framgången beror
af strategi och tactik; men ingendera kan användas med
obildade och ofullkomligen utrustade trupper. Betraktom
nu den, vid denna oförmåga till offensiv, återstående defensiven!
Hvilka äro dess vilkor? Jo, först att icke hindra invasion,
ty till dennas motande erfordras nödvändigt den regelmessiga
stridsstyrka, jag askar; utan denna måste man
vara beredd på invasioner, ålan måste insläppa fienden i
landet för att sedan förgöra deri. Här väga förhållandena
lika i strategiskt hänseende, och krigslyckan ger utslaget.
Men skådom följderna för landet äfven vid lyckligaste militäriska
utgång. Betänkom de fiendtliga sköflingarna. Är
naturen hos oss så productiv som t. ex. i Flandern och i
Bayern, der ett år efter invasionen knappt något spår synts
qvar? Äro vi så fattiga på egendom ofvan jord, att vi deraf
föga hafva att förlora? Äro vi så lika, att, när fienden
förstört våra fabriker, våra stora inrättningar1, vära allmänna
byggnader, vi genast efter kriget förmå återställa allt detta?
Kunna samtliga dessa frågar icke med ja besvaras, så skickar
sig icke för oss ett defensionssystem, som förutsätter
gränsens öfvergifvande och fiendens insläppande i landet för
att sedan förgöras af massorna. Må jag tillägga en psychologisk
anmärkning. Sammanloppet af massor förutsätter i
nationallynnet något, som icke är i vårt. Bevis, att saken
icke finnes hos folket, är, att ordet icke finnes i språket.
Jag hade nära sagt en thiis ia sm, men förgäfves söker jag
det egentliga Svenska ordet och nödgas bruka det Franska
entrainement eller engouement, som beteckna sydligare
nationers fallenhet att för en upphetsande ide' sammanlöpa.
Ja, detta kan icke till denna grad finnas i protestantiska
länder. Vi hafva icke de munkar, de pope)-, som fanatisera
massorna. — Att jag så här inträngt i en undersökning,
som icke var af förevarande motion omedelbart föranledd,
härrör af den vigtighet, jag finner deruti, att vien
gång stadga våra grundsatser i dessa magtpåliggande ämnen,
Ide'en att medelst ganska få stridsmäns lönande i fred äga
ganska många att påräkna i krig är ganska förförisk, och
har derföre alltför länge varit hos oss en af dé ide'er, emellan
hvilka opinionen sväfvar fram och tillbaka. Vi äro för
ett sådant sväfvande temligen fallna, och det är i sådana
cardinalfrågor högst menligt. Må en apologue mig tillåtas.
'Frenne ryttare satte sig till häst; den ena red till höger
och den andra till venster. En red uppenbarligen orätt,
men han insåg sitt misstag och vände om. Det kostade ho7
H. 12
Den a4 M a j.
nom mera tid, möda och hafra; men han kom, ehuru senare,
till rätta målet. Den tredje red idkeligen volt; om
aftonen var hästen utriden och ryttaren qvar vid stalldörren.
Så hafva vi länge gjort i mångå och ganska vigtiga
frågor. Sålunda ifrågasattes redan 1790, om vi borde hafva
örlogsflotta eller bara skärgårdsflotta, eller båda och i
hvad proportion; och detta ventileras ännu. Så hafva vi
förfarit i de mest magtpåliggande administrationsmål, såsom
financesystem, tull-lagar och brännvinsförfattningar, ja, t. o.
m. i fråga om hållskjutsen. Sedan man kunde skäligen hoppas,
att opinionen om dess skadlighet var stadgad; sedan
ångbåtar och diligencer väl fått börja lätta dess afskaffande,
får man ju höra anmärkas: ”att det är ändå bra, att
’’den vid landsvägen liggande bonden får förtjena en constant
styfver till sina contributioner.” På detta sätt, mina
Hrr, komma vi aldrig till en fast utgångspunkt i något;
och utan en sådan kommer man aldrig till något nyttigt,
till något dugligt i något.
Hr von Troil, Emil: Med godkännande af de theoretiska
principer, hvarpå motionen hvilar, kan jag dock ej
gilla mer än en af de practiska slutföljder, motionären velat
draga deraf. Jag anser i allmänhet orätt att på detta
rum discutera principer, hvaraf ingen tillämpning för tillfället
påyrkas; men då åtskilliga andra talare inlåtit sig på
detta fält, vill jag i korthet säga min tanka, som är, att
ett försvar, som hunnit utbildas till fullkomlighet, måste
uteslutande bestå af en personal, som ej är legd. Den siste
talaren har ordat om mindre arméers företräde framför massor.
Om dermed menas obildade massor, tyckes det ej vara
lämpligt såsom motskäl emot dem , som ifra för beväringens
fullständigare bildande. Var det åter talarens mening att i
allmänhet göra en jemnförelse emellan conscriberade och
legda armeer, så vill jag i afseende på de förras användbarhet
endast hänvisa honom till det land, sorn han måhända
känner bättre än någon annan inom detta hus, det
land, hvars segrande legioner vi minnas utbredda från Tajo
till Moskwa. De voro ej legda dessa legioner och de bibehöllo
öfverhanden, tilldess de mötte härar, som ej heller
voro det.
Det förslag, om hvilket jag velat förena mig med motionären,
är tillsättandet af militärlärare vid våra högre allmänna
undervisningsverk. Denna fråga står ingalunda i
oskiljaktigt samband med Krigsacademiens upplösning, utan
är det tvärtom nödvändigt, att denna kommer att fortfara,
tilldess densamma genom militär-undervisningens grundliga
meddelande vid universiteten befinnes vara öfverflödig. Tillsättandet
af dessa lärare tror jag så mycket mindre bör uppskjutas,
som det är en känd sak, att Krigsacademien ej ar
tillräcklig att meddela bildning åt mer än en mindre del af
Den 24 Maj.
Oi
armeens befäl. Det är på denna grund, sorn jag yrtar återremiss.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Äfven jag ber att få yttra
några ord i ett ämne, som länge sysselsatt min uppmärksamhet
och min tillgifvenhet. Det är otvifvelaktig!, att
Sveriges försvar ytterst hvilar på beväringssystemet. Jag är
derom så öfvertygad, att jag tror alla andra åtgärder böra
stå tillbaka för utvecklingen af denna hufvudfråga; icke så
likväl, att öfriga negligeras, m<en så, att denna dock lemnäs
företräde. Men då jag sålunda tror, att vårt försvar förnämligast
bör byggas på viljan hos alla att försvara landet,
när det gäller, vill jag derföre icke, att detta försvarssystem
skall för nationen utgöra en landsplåga i fredstid. Detta inträffar
dock, om man uteslutande bygger försvaret på beväring.
Då kommer det att förhålla sig såsom i Preussen,
att hvar och en är soldat. Jag önskar gå en sådan medelväg,
att man icke åsidosätter, hvad vårt försvar erfordrar,
utan att derföre plåga nationen med onödig krigstjenst; och
då måste man erkänna nödvändigheten af en stående arme',
en kärna, kring hvilken beväringen kan samla sig,en ledare
i fält, en vårdare i läger. Härtill är ingen bättre stam tänkbar
än vår indelta arme'. För att vara kort, vill jag nu
blott framställa 2:ne satser, hvarpå utbildningen af vårt försvarssystem
hufvudsakligen hvilar. Den första är, att indelta
armeen bör betydligen mera öfvas för att vara stam. K.
M. bär i sådant afseende föreslagit inrättande af exerciscompagnier.
Vi få detta ämne snart under öfverläggning. Jag
vill nu blott säga, att efter dessas införande skulle vår arme
blifva den förträffligaste stam, man kunde önska sig. Den
a:dra satsen är, att beväringsexercisen bör utsträckas, icke
så, att beväringen ingår i nummer, men så, att han erhåller
disciplin och vapenöfning. Härtill anser jag erfordras 20
dagars excercis, minst 2:ne år å rad, måhända bäst 3 år.
Men då skulle Svenska ynglingen besitta en fullkomligt tillräcklig
bildning och öfning, för att inom 2 ä 3 veckor till
verklig krigstjenst införlifvas med den stående armeen och
gemensamt med den gå både offensivt och defensivt tillväga.
Då en talare här synts utgå från den synpunkt, att vårt
försvar hvilar på stående trupp, ber jag blott att få påminna
den värde talaren, den berömde krigaren, att vår indelta
arme' icke öfverstiger 25,000 man; och jag hemställer till honom,
huruvida han tror, att Sverige kan bygga sitt försvar
på en sådan styrka, vore den ock bildad som Romarne. Derföre
behöfva vi icke taga vår tillflykt till några obildade
massor. Vi hafva nemi. 5o,ooo man beväring. Behofvet af
att flytta denna styrka från den ena ändan af landet till den
andra kan icke komma i fråga; men det vigtiga är att inom
en kort tid kunna på hvarje punkt uppställa en arme',
och vi kunna på \[\ dagar till hvilken punkt som helst, hvarifrån
en fiende skulle kunna anfalla oss, samla åtminstone
*
Dea Maj.
20,000 man, då nian nemi. sluter beväringen till armeen, oell
med denna styrka skola vi tryggt kunna möta fienden och med
säkerhet kasta honom tillbaka i sjön, derifrån han kommit.
Jag yrkar bifall till betänk, och tror, att vi till nästa riksdag
kunna från Regeringen förvänta ett förslag i detta ämne,
som pa det för landet fördelaktigaste sätt kan sluta striden
deröfver.
Gr. Löwenhjelm: Det är för en talare af högsta vigt
att lätt förstås uti ett så magtpåliggande ämne som detta.
Huru långt det är från mig att misskänna conscriptionens
värde har jag ådagalagt, då jag oinskränkt förenat mig med
II. Ex. Hr Gr. Brahes anförande. Icke heller har jag åsyftat
en jeinnförelse emellan legda och icke legda trupper,
helst jag ingalunda medgifver någon moralisk skillnad vara
att uppdraga dem emellan. Val minnes jag den tjenstetid , då
jag, under fullt erkännande af våra raska värfvades varde
under den egentligast militära synpunkten, misströstadfe att
någonsin se deras sedlighet i bredd med våra indelta soldaters.
Men detta ses nu af mig och af alla, som känna vår
närvarande värfvade arme'. Jag begagnar detta tillfälle alt
offentligen hembära denna hyllning åt det General- och
Reg:tsbefäl, som åstadkommit denna vackra förändring och
gjort, att nu är Svenska soldatens individuella frejd densamma,
antingen han är värfvad, indelt eller conseil beråd. Hvad
jag med min argumentation åsyftat, har Hr General Lefren
bättre än jag uttryckt, då han sagt fullständig soldat.
Att i fält sända ofullständiga soldater är mångfaldig misscalcul.
Man ökar krigskostnaden utan motsvarande krigsnytta;
man skadar krigsordningen; man försvårar armeens
födande i krigsorten; man förstärker blott siffran i förslagen;
man vållar farliga illusioner, öfverdrifna anspråk och bedrägliga
beräkningar af alla slag; man försvagar produetionen
i landet, utan nytta för dess försvar, och förringar sålunda
landets förs vars k raft. Min ide', åter upprepad med all
den eoncision jag förmår, är, att vi böra och måste bereda
den talrikaste försvarsstyrka, som kan behörigen bildas och
regelmessigt utrustas; men att uppbud af stridsfolk utöfver
denna norm sker utan nytta, ja, sker till skada. En talare
liar anfört Frankrikes framgångar med conscriberade harar.
Utan Carnot’s då nya krigssystem hade conscriptionssystemet
allena icke alstrat dessa framgångar. Det tillopp, som 179I
och 1794 bildade de talrika Franska härarna, har afven anförts
till fördel för nationalbeväringssystemet på högsta scala.
Vare långt ifrån mig att misskänna epokens patriotism och
Franska nationens modiga krigslust; men ändå är det icke
epigram, utan historiskt factum, att den kringvandrande
guillotinen utdref många, och denna värfvare vilja vi väl icke
anlita. I nutidens lynne ligger icke benägenhet att i massor
löpa från hus och hem. Då jag i mitt förra anförande mottalade
detta försvarssystem och omtalade såsom dess corol
-
Den 24 Maj.
larmm sannolikheten dervid af fiendens invasioner, glömde
jag nämna, att till detta försvarssätt också hörer att, som
Ryssarna, sjelf uppbränna sina byar, sina städer, ja, sin hufvudstad.
Jag hade derjemte frågat, huruvida vi äro dertill
benägna och huru vårt land sedan, och under manga decennier
efter segern, skulle befinna sig af ett slikt defensionssystem
?
Må jag tillägga en psychologisk betraktelse. Svensken
är ypperlig soldat, ja, utan nationalfåfanga vare sagdt,
lian är bland de bästa i verlden. God soldat blir lian under
alla förhållanden, men det ligger djupt i hans natur att
exclusivt i rote och led vara allt hvad han som soldat är
egnad att vara. Det tumultuariska sättet att från hus och
liem löpa till strids tillhör icke hans lynne. Jag tvekar
icke att bredvid detta påstående ställa Fältmarskalken Stenbocks
ärorika Skånska fältslag; ty de bevisa intet mot hvad
jag om nutiden sagt. Nationen var då electriserad af lidens
krigsanda; otacksamt vore också att ej lemna Danskarna sin
del i utgången. Må jag rätt förstås! Dålig soldat blir Svensken
aldrig; men så ypperlig, som han förmår vara, blir
han aldrig, örn ej använd så reguliert, sorn jag sagt.
Ilr Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach.: Jag
hade icke ämnat yttra mig i detta för mig i visst afseende
främmande ämne; men då jag hört Gr. Löwenhjelm åberopa
en 47-årig erfarenhet, får jag just till denna erfarenhet framställa
den fråga: om icke, i fall ett sådant beväringssystem
som det i motionen framställda, eller ännu bättre det i Gr.
Horns reservation föreslagna, varit infördt i Finland, detta
landskap då ännu varit Svenskt? Den slående arméen eller
dess befälhafvare visade mera farhåga för att genom ett envist
försvar utsätta allmogens kojor för fiendens härjningar
än ägarne sjelfva, hvilka jag tror dessa gerna hade uppoffrat
för att få förblifva Svenskar. Jag undrar icke, om Hr Gr.
Löwenhjelm icke kan finna någon stor skillnad emellan legda
soldater och beväringsmanskap; ty jag är öfvertygad, att äfven
den legda soldaten under en sådan befälhafvare som Hr
Gr. alltid uppfyller sin skyldighet. Jag är i öfrigt förekommen
af flera värda talare och isynnerhet af Hr v. Troil,
samt vill nu endast tillägga, att jag af Franska krigshistorien
inhemtat, att de s. k. massorna, med den mindre öfning dessa
1792 hade, likväl i offensivt krig öfverlräffade Preussens
och Österrikes m. fl. magters legda soldater samt gjorde betydliga
eröfringar; och Hr v. Troil hor riktigt anmärkt, att
det icke lyckades Europa att kufva Frankrike, förrän det
organiserade nationalbeväring.
Jag förenar mig således med dem, som yrkat återremiss af
betänk., fastän detsamma redan blifvit af 2.’ne Stånd bifallet, på
det R. o. Ad. åtminstone må ådagalägga hvilken opinion inom
detta Stånd är rådande angående nationens håg och förmåga
alt genom beväringen försvara Rikets sjelfständighet och frihe t.
Den a4 Maj.
Hr Lefren: Jag skall bedja att få besvara ett yttrande
af Gr. Löwenhjelm. Hr Grefven har nemi. skäligen positivt
sagt, att Svenska soldaten blott är utmärkt, då han är
i rote och led samt fullständigt utrustad, men att han saknar
den liflighet, som fordras för att hastigt ryckas i striden.
Jag vill citera exempel; de tala. 1813 exercerades
beväringen i4 eller 20 dagar och gick derefter hem. 1814
exercerades den samma tid, om icke kortare, och straxt derpå
marcherade den till gränsen, organiserad såsom jägarcorps.
De fingo der en liten stam af indelta arme'en, med
hvilken de förenade sig; men öfver af bataillonen voro
conscriberade. Efter en kort öfningstid täflade dock dessa
så med den gamla hären från första gången till den sista och
på det utmärkta sätt, att Konungen fann dem förtjenta af
dess särskilda nåd. belöning. Då skedde striden likväl ej i
led; men jag trotsar likväl, att man i Frankrike med något
tiraillörsystem skulle kunna framvisa ärofullare strider. Jag
mins en bataillon af 3oo man, utaf hvilken endast 17 funnos,
som icke blifvit träffade af kulor. 3o dödades, och när
de stridbara öfriga icke hade mera qvar af sin ammunition,
plundrade de sina fallna kamraters patronkök, och då all
tillgång var uttömd, väntade de lugnt på sitt befäls befallningar.
Sådan har jag sett en Svensk beväringstrupp efter
14 dagars exercis 2:ne år å rad. Men om man af sparsamhet
icke vili medgifva en sådan utsträckning af beväringsmanskapets
exercistid, blifva våra beväringsynglingar råa recruter,
och mycket af det försvar, landet af dem påräknar,
ginge derigenom förloradt. Jag har trott mig vara skyldig
yttra detta, då uti en så vigtig fråga, som denna, jag anser
hvar och en böra frambära sin öfvertygelse på fäderneslandets
altare.
Gr. lowenhjelm: Jag tvekar icke att med ja besvara
den fråga, Hr Rosenschöld till mig framställt, och jag går
längre än han. Finland hade kunnat försvara sig med hvilken
conscription som helst. Härvid torde man likväl böra
anmärka, att Finnarna långt före kriget sjelfmant och på
det enträgnaste begärt den vidsträcktaste conscriptions påbjudande
af Regeringen och organiserande i landet; hvaremot
vi nogsamt påminna oss, att det icke gick lätt att i
Sverige få conscriptionslagen af Ständer samtyckt och i landet
verkställd, äfven sedan den var påbjuden. Sådant torde
antyda någon skillnad mellan det Svenska och det Finska
lynnet i denna punkt. Riktigare än med oi-den rote och
led uttryckes min tanka, då jag säger, att Svensken är van
att se försvaret ståndsmessigt; han strider bättre, då hans
stånd är krigarens, än då han tillfälligtvis blir inkallad deri.
Allraminst kan min mening med orden rote och led vara att
inskränka Svenskens skicklighet till den slutna striden. Jag
har factiskt visat mig anse honom utmärkt mägtig den spridda;
jag ville säga, att han bör vara inrullerad, d. v. s.sol
-
Den a4 Maj.
95
datyrkct bör vara bans stånd. Flera talare hafva ställt frågan
emellan frivilliga och legda soldater. Jag anmärker, att
den, som blir soldat i följd af en lag-§., är vida mindre frivillig
än den, som af fri vilja tagit lega eller värfning.
Oegentliga ordval alstra ofta oriktiga begrepp, och våra benämnelser
äro ofta incorrecta. Vi minnas alla 2:ne reg:ter,
som hette volontärer. Illa för dem hade varit, om de af
det vackra namnet förledts att tro sig tjena frivilligt; ty
första olofliga frånvaron ur garnisonen justerade misstaget
med i5 par spö.
Hr Dalman, 'Wilh. Fredr.: Jag är visserligen icke
behörig att yttra mig öfver den militära delen af frågan,
och jag inskränker mig i afseende derå till instämmande i
den reservation, en medborgare och tillika militär, Ryttmästaren
Gr. Horn uti Utsk. afgifvit. Jag tror, att hans förslag,
att halfva indelta armeen måtte successive indragas,
skulle bereda tillgång till de af K. M. begärda anslag för
längre och ändamålsenligare vapenöfning»!- för beväringsmanskapet;
och jag anser således detta förslag högst nyttigt
och antagligt. Hvad Hr Gr. Löwenhjelm sagt, att man
nemi. icke hos alla Svenska medborgare i allmänhet skulle
finna den enthusiasm för vårt lands försvar, som man kan
påräkna, sedan denne medborgare valt militärväsendet till
sitt yrke, tror jag icke vara med förhållandet öfverensstämmande.
Historien visar, som jag tror, att den krigsära, Svenska
armeen inlagt sedan indelningsverket stiftades, är högst
problematisk, då jag undantager början af Carl XII:s krig.
Gustaf Adolph den Store förde sina krig, dessa de mest ärorika,
hvarom våra häfder hafva att förtälja, till större delen
med conscriberade härar. Jag tror således, att Sveriges
försvar hufvudsakligast hvilar och ännu mer bör söka sitt
stöd hos beväringen; och jag tviflar, att den enthusiasm,
som kan förefinnas hos vår indelta arme', i händelse af ett
krig, skulle för vårt försvar vara särdeles tillräcklig att påräkna,
i fall denna arme' icke ägde stöd i nationalbeväringen.
Gr. Cronhjelm: Då jag första gången yttrade mig,
ansåg jag discussionen här numera vara af mindre vigt,
emedan 2:ne Stånd redan bifallit betänk, och jag sålunda
trodde, att återremissen utan motstånd skulle beviljas. Med
den riktning, discussionen nu tagit, tror jag deremot, att
den är af högsta vigt. Det är Hr Gr. Löwenhjelm, som gifvit
den denna vigt. Hans satser, consequent utförda, leda
nemi. till ganska eftertänkliga slutföljder, dem Hr Grefven
måhända icke sjelf åsyftat. Den ena är nemi. den, att
Svenska folket icke skulle förmå att försvara sig; detta ligger
till tydlig följd af hans yttrande. Gr. Löwenhjelm har
med vanlig dialectisk förmåga förvillat de mindre insigtsfull»
på min sida. Hr Gr. har antagit såsom axiom, att
9°
Den 34 Maj.
resning i massor icke duger för offensiven; och låtom oss
nu, har Hr Gr. sagt, se till, huru det förhåller sig med defensiven.
Dervid har Hr Gr. sökt visa, att äfven den icke
duger, med en styrka af den ifrågaställda beskaffenheten.
Den enda utvägen för möjligheten af vårt försvar har Hr
Gr. altså ansett böra sökas i bibehållandet af vår indelta
arme'. Jag ber att få påminna, det vår indelta arme'
är så obetydlig, att det är omöjligt att med den hvarken
offendera eller defendera. Skulle nu detta icke heller låta
sig göra med nationalbeväring, så äro vi ju utan försvar.
Men detta är icke förhållandet. Hafva vi uti indelta armeen
en tillräcklig stam för bildandet af vår nationalbeväring,
så äro vi fullkomligt i stånd att försvara oss och äfven
att taga offensiven, örn sådant påfordrades. Hr Gr. har
vidare dragit i tvifvel, huruvida Svenska folket äger förmåga
af enthusiasm, och Hr Gr. har i detta afseende med företräde
omtalat Spaniens munkar och Ryssarna i deras vackra
tider. Jag tror, att enthusiasm finnes hos Svenska folket,
och att den äfven gjort sig gällande, då man för långt misskänt
den. Hr Gr. har dock en passant erkänt, att detta
folk under Stenbocks fanor visade en viss enthusiasm; men
Hr Gr. har härledt denna endast från de ärofulla krig, som
då lifvat den. Kan den af sådana anledningar uppkomma,
lärer den säkerligen icke heller uteblifva, i fall vår sjelfständighet
skulle hotas. Jag vill icke undersöka, huruvida
det kan vara historiskt oriktigt att tillskrifva Danskarna någon
del i Stenbocks framgåtagar med den Skånska utskrifningen;
men det vill synas, som framställningen i denna del
icke fullkomligt qvadrerade med den allmänna höflighetsprincip
mot alla, sorn tycktes framkalla citationen af Spaniens
munkar .och Rysslands krigsbragder 1812. Jag ber blott
att för bestämmandet af frågan, huruvida icke Sveuska folket
med enthusiastisk känsla omfattar sin sjelfständighet, få
hänvisa till den medfödda ovilja, hela nationen hyser för vår
östra granne; huru denna t. o. m. uttrycker sig i hätskhet
emot blotta varor från detta land, emot blotta derifrån
hemtade bruk, deras iakttagande må komma från Styrelsen
eller från någon enskild medborgare. Jag är således öfvertygad,
att Svenska folket med hängifvenhet skulle gå man
ur hus, om fäderneslandets försvar sådant kräfde. Hvad beträffar
den af Gr. Löwenhjelm omnämnda voltridningen,
måste jag bekänna, att en sådan verkligen äger rum; men
jag tror, att sådant oftast är mindre dens skuld, sorn rider
volten, än dens, som commenderar henne. För att gifva någon
application häråt, ber jag att få upplaga Gr. Löwenhjelms
exempel, att han nemi. redan 1790 hörde samma
strid, som ännu pågår, ang:de företrädet af den roende eller
seglande flottan, och att man sålunda oupphörligt ridit
volt uti denna fråga. Jag har visat, hvad man år 180g
uti
Den 2/i Maj.
97
uti Konungens rådkammare tänkte i nu förevar, ämne; och
vi hafva deremot nu fått höra en Konungens rådgifvare yttra
helt andra åsigter. Skada är det emedlertid, att iel;e
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt i dag varit närvarande; vi
hade måhända då kunnat få emottaga något beriktigande af
voltridningen i detta ämne. Jag instämmer till alla delar
med Hr Lefre'n deri, att beväringens öfningstid må utsträckas,
och jag yrkar, att R. St. må begära, hvad han hoppas,
nemi. att vi vid nästa riksdag må få af K. M. emottaga
en fullständigt utarbetad plan i denna vigtiga fråga; det
är sålunda för att öka anledningarna till förhoppningen om
ett sådant förslag, som jag yrkar återremiss af betänk.
Hr Gr. Löwenhjelm har sagt, att det var en tid, då
han misströstade, att värfvade soldatens conduit skulle kunna
uppbringas derhän som den indeltas, att han nu funnit,
det lian i denna förmodan misstagit sig. Jag önskar, att lian
snart må komma tili samma erfarenhet i afseende å sina
åsigter ang:de nationalförsvaret, och att han sålunda snart
må komma att, lika med mig, just uppå detta slags försvar
bygga hoppet om bibehållandet af vår sjelfständighet.
Hr Gr. Löwenhjelm har vidare emot Hr v. Troil anfört,
att det var Carnotska, spridda krigssystemet, som hufvudsakligen
bidrog till Fransosernas framgångar, men att
detta stridssätt icke passade för vårt lynne. Hr Gr. bar sedermera
irånträdt detta påstående och förklarat, att han
med uttrycket rote och led menade, att Svensken egentligen
endast uppfyllde sin plats på stridsfältet, då han tillhörde
militärståndet, då han ingått i armeens rullor; och
ytterligare har Hr Gr. sagt, att i Frankrike var guillotinen
den förnämste värfvaren. Jag vill icke bestrida, att utskrifningarna
någon gång skedde under detta stränga äfventyr;
men guillotinen gaf dock icke model och bestämde aldrig
sjelfuppoifringarna. Dessa voro en villig följd af den värma
i känslan för fosterlandet, som alltid så företrädesvis uttrycker
sig hos ungdomen, och uti hvilken jag är viss, att
äfven vi skola kunna påräkna ett säkert försvar. Det är redan
anmärkt, huru Frankrike oaflåtligen segrade, så länge
det endast möttes af stående härar; och den tankan, att
Svensken är fullständig soldat endast då han tillhör krigsståndet,
upprycker hela ideen af ett beväringssystem och vore
för vår sjelfständighet den mest olyckliga tanka, som kunde
finnas, om den lyckades att vinna insteg hos allmänheten.
Jag tror, att Hr Gr. hyser något förvilladt begrepp om hvad
som menas med en frivillig krigare, om han sätter denne i
samma kategori som en värfvad soldat. Jag tror nemi.,
att man harvid bör gå något längre tillbaka än till det ögonblick,
då muskötten tages på ryggen, och jag går till det,
då Svenska folket åtog sig skyldigheten att låta sina söner
under vissa år stå färdiga att lyda krigskallelsen; jag skulle
7 H. i3
t
()8 Dea 24 M a j.
tro, att hvarje yngling, sorn utgår enligt 18(2 års beväringslagar,
äger rättighet att kallas frivillig, och jag hoppas, att
lian äfven på det sättet af befälet ma anses. Jag önskar,
att återreraiss icke må vägras, och jag skulle så mycket
hellre se, att bifall till betänk, numera icke komrae att beslutas.
, sorn detta blifvit påyrkad t under utveckling afsådana
satser, som förr torde förtjena att härledas från skråandans
fördomar, än från den esprit, som jag förmodar äga rum inom
detta Stånd.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag fruktar, att voltridningen
inom ideerna och kretsgången af discussionen härrör
förnämligast deraf, att man icke strängt uppfattar sjelfva
tvistämnet. Dertill hörer nemi. icke, om de frivilliga
soldaterna eller de tvungna bättre eller sämre uppfyllt sin
skyldighet. Jag tror, att historien innehåller så många exempel
af utmärkthet för båda, att dessa gerna kunna qvitta
om företrädet sinsemellan. Åtskilligt af hvad man här anfört,
grundar sig dessutom på fullkomliga misstag. Manbar
sagt, att i Gustaf II Adolphs tid utgingo Svenska ynglingarna
oöfvade i striden. Jag tror motsatsen. Det är visserligen
sannt, att landets söner utgingo utur fädernehuset till oförgängliga
segrar; men de voro öfvade under många års strider,
och de leddes steg för steg från pröfvande motgång till
omtvistad framgång och slutligen till oförgängliga segrar af
den beundransvärda Konung, hvilken utgjorde föresyn i allt
det, som utmärker en stor man. Sådant verkade mer till
de oförgätliga segrarna, än att soldaten utskrefs directe utur
nationens sköte. Hvad den Franska soldaten angår, vill jag
minnas, alt under första fälttåget var framgången icke på de
conscriberades sida, utan först sedan armeen erfarit många
motgångar började äfven den conscriberade soldaten att visa
sig såsom den vinnande. Man har här äfven omnämnt Preussiska
arme'en. Jag tror, att den värde talaren, som omnämnt
densamma, äfven bort erinra sig tiden något längre tillbaka
och ända till iy56. Då bestod Preussiska armeen ej af
conscriberade, utan af trupper, anvärfda mot alla de grundsatser,
som af theorierna gillas, och man kunde säga, att
den var sammanrafsad; men jag trotsar dock hvar och en
nation att uppvisa mera ärofulla bragder, än denna arme'då
utförde. Sådant torde ådagalägga, att striden om den ena
eller andra truppens företräde är helt och hållet ändamålslös.
Om soldaten har förmåga att känna sig lifvad genom
äran af fosterlandets försvar, går han sin bana lyckligt framåt,
han må för öfrigt benämnas så eller så. Detta allt hör
ej till ämnet. Här är blott fråga, huruvida man anser för
vårt sjellförsvar nödigt att äga ett visst antal mera öfvade
trupper, jemnförelsevis till det större antalet mindre öfvade.
Detta är icke genom betänk, utredt, och jag tror icke, att
begreppen i denna del ännu hunnit nog mogna för att man nu
skulle kunna komma till någon visshet derom. Jag ville gerna,
Den v!\ M a j
t)9
att saken skulle betraktas från samma synpunkt snmllr Lefren
sett deri; men jag tror icke, att man kan komma lill någon
grundad öfverläggning, utan att man får en fullkomlig
öfversigt af det hela, och en sådan tror jag, att vi endast
kunna tillförlitligt påräkna lios Regeringen. Jag skulle således
anse, att frågan rätteligen bör hvila, tilldess Regeringen
finner för godt att framställa ett utförligt förslag deri.
TJr en sådan synpunkt yrkar jag bifall lill betänk. Jag tror,
att en opinionsyttring i detta fall tjenar till ingenting oell
är af intet behof påkallad; ty jag gillar i allmänhet icke sådana
opinionsyttringar, som ej leda till något resultat.
Hr Peyron: Jag bar tagit mig frihet begära ordet, icke
för att ingå i en historisk undersökning, ang:de skillnaden
emellan legda eller icke legda soldater, utan endast för att
fästa uppmärksamheten på, hvartill väl den begärda återrernissen
skulle tjena. Jag och flera med mig hafva trott, att
beväringens införlifvande med armeen skulle vara ganska
nyttigt. Men så länge närvarande beväringslagar existera,
tror jag icke, att något ändamålsenligt förslag i denna del
kan åstadkommas. Jag yrkar altså bifall till betänkandet.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: I början af denna discussion yrkade
jag bifall till betänk., och jag bar icke sedermera, af
de til! åstadkommande af ett annat beslut framställda skäl,
ändrat denna min mening. Yi utgå alla från principen att
erkänna conscriptionens nödvändighet; men det torde tillåtas
mig att fästa uppmärksamheten på faran utaf att förändra
det gamla systemet, som har erfarenheten för sig, innan
man vet, huruvida det är möjligt att utföra och verkställa
det nya, man vill sätta i stället. De talare, hvilka
röstat för återremiss af betänk., hafva erkänt, att frågan
icke kunnat antagas i enlighet med det förslag, den väckta
motionen innehåller. Vi veta alla, att principen hyllas på
det lifligaste af Regeringen; men så länge bruk, vanor eller
behof äro nog mägtiga för att göra lagens bibehållande nödvändigt,
lär det icke vara skäl att till Regeringen framställa
en önskan, som ej kan gå i fullbordan. Man har yttrat,
att det vore riktigt att utsträcka beväringsexercisen till en
längre tid. Ingen kan dela denna öfvertygelse Ulligare än
jag, hvarföre den äfven af mig uti mitt till Konungen afgifna
und. förslag rör:de armeens samt försvarsverkets behof
blifvit framställd; men Regeringen ansåg, ehuru fullkomligen
gillande åsigten, den likväl för närvarande betänklig att
utföra, emedan den fruktade ett menligt inflytande på åkerbruket
genom att fråntaga det någon betydligare del af en
påräknad arbetsstyrka. Sjelfva hufvudåsigten är emedlertid
af alla delad. Utslc. bar äfven erkänt den, fastän det icke
ansett sig kunna tillämpa den på det Sätt, motionären föreslagit.
Må det tillåtas mig att fråga, hvartill i sådant fall
en återremiss skulle tjena. Min önskan är, som jag redan
100
Den a/j Maj.
haft äran nämna, att heväringssystemet matie vinna den största
möjliga utvidgning; men jag tror icke, att det bör ske
på indelta armeens bekostnad, ty jag hemställer, om 20,000
man öfvad trupp kan vara för mycket att tjena till stain
för minst 60,000 man beväring.
Gr. Cronhjelm har trott, att mina framställda calculer
icke äro tillförlitliga och att andra skulle kunna uppställas,
sorn visade de betydliga besparingar, hvilka jag betviflat komma
att äga rum, i fall det föreslagna systemet antoges. Han
har dock icke framlagt dessa mot-calculer, och han torde
således ursägta, att jag icke finner skäl att endast på lösa
oell intet bevisande ord frångå mina.
Hr Dalman har, om jag icke misstager mig, sagt, att
den indelta armeen ingifver högst litet förtroende, och att
nationen ej, vid en inträffande fara, har mycket att vänta
af densamma. Detta yttrande mäste förmodligen härleda sig
från förhastande eller missförstånd; ty Hr Dalman torde alltför
väl påminna sig, att ingen äger rätt att framställa sölande
suppositioner emot någon enskild, och således ändå mindre
emot en så allmänt och på goda skäl aktad corps som t
indelta arme'en. Jag uppstiger ej här för alt uti ifrågavar.
afseende försvara densamma, ej heller för att säga, hvad nationen
i farans stund kan förvänta af armeen, eller att omtala
det förtroende, den ingifver; ty allt detta är mer än
tillräckligt bevisadt genom historiska facta och grundadt på
samtidens öfvertygelse. Jag får endast yttra den önskan, att
försynen måtte förskona oss från att öfverlefva den tid, då
ställningen inom fäderneslandet blefve sådan, som Hr Dalman
tyckes tro den vara; ty jag frukta]’, att'vi då skulle
komma till den bedröfliga erfarenhet, att de, som mest tala
om sin kärlek för frihet, sjelfständighet och fosterland, möjligen
kunde blifva de sista att sätta i practik, hvad de så
mycket framställa i theori, eller att, då det verkligen gällde,
ådagalägga mod och uppoffringar för fosterlandet, och
att detsamma således kunde blifva försvarslöst.
Gr. Löwenhjelm: Jag känner obehaget utaf att nödgas
sä ofta uppträda; men det är angeläget att i så vigtiga
frågor blifva rätt förstådd, och jag har blifvit på det högsta
missförstådd. Sådant är dock ofta bland oss följden af
långa och vidt utgrenade discussioner, särdeles när dessa
afhandla abstractioner. Öfv.ertygad om misstag har jag icke
kunnat blifva, enär ingen talare upptagit hvad jag sagt,
och således än mindre hvad jag menat. Jag vädjar i detta
afseende till prot., hvars synnerliga uppmärksamhet jag nu
utber mig. Aihafrämst förklarade jag mig likstämmig utan
undantag med II. Ex. Ilr Gr. Brahes anförande; men när
han på det varmaste hyllat conseriptionssystelhet, huru
skulle jag hafsa afsett förringande af detta systems värde?
Efter detta sade jag mig vilja under en allmännare synpunkt
undersöka de alltför myck&t gängse begreppen om
Den 34 Msj.
101
möjligheten och nyttan af försvaret med massor, stäldt i
motsats till det med utbildade och reguliert organiserade
trupper. Jag tror mig uti denna undersökning ingalunda
hafva misskänt beväringssystemets fördelar, och jag behöfver
dessutom i afseende härå endast åberopa, hvad jag i
detta ämne yttrade vid 1812 års riksdag, då jag gick längre
i mina yrkanden, än någon annan. Väl säde jag, att
försvar icke kan med fördel utföras med oöfvade soldater;
men icke sade jag och icke tror jag, icke kan jag tro eller
säga, hvad man dock velat tillägga mig, att vi icke skulle
kunna försvara oss emot hvilket anfall som helst. Jag sade,
att förmåga till oöensiven hörer till en fullständig defensiv
och icke är möjlig utan med utbildade trupper;
men chancerna, i händelse af en fiendtlig invasion, ställde
jag ändå fullkomligen lika emellan fienden och oss. Jag öfvergick
härefter till en undersökning i afseende å följderna
för landet af invasion, hvarvid jag trodde mig ådagalägga,
att dessa, äfven i händelse af fullständigaste slutliga seger,
skulle blifva högst svåra. Allraminst har jag bestridt nationalbeväringens
förmåga att bildas till dugliga soldater;
jag har blott yrkat skadligbeten af uppbud deraf utöfver
hvad som kan bildas, väl utrustas och reguliert organiseras,
helst sådant leder endast till farliga illusioner och bedrägliga
beräkningar, samt beröfvar landets produetiou en arbetskraft,
som icke blifver sann stridsstyrka. Lika litet har
jag bestridt vår soldat skicklighet till tjenstgöring i spridd
ordning. Jag har uttryckligen sagt, att jag med rote och
led menade karlens inryckande i compagniet och i bataillon,
och att han blefve oförlikneligen bättre soldat, då det
blef hans regelmessiga stånd att vara soldat. Men ingalunda
har jag bestridt Svensken förmåga att strida på hvad
sätt som helst, samt strida tappert och lyckligt, likasom
jag ej heller påstått, att beväringsynglingen, om han får
tillräcklig öfning, icke kan hinna samma användbarhet som
den indelta soldaten. Man behöfver i detta afseende endast
påminna sig Wermlands jägare. Åtskilligt skulle visserligen
kunna sägas om den emot mig anförda nationaliteten af Gustaf
Adolphs här, hvilken till stor del utgjordes af främmande
nationer; men detta hör icke hit. Jag bestrider än, att
våra citerade, ärofulla krig förts efter mass-systemet. De
fördes genom utskrifning, och hvad denna var, det är nutidens
conscription. Uppbud i massor hafva vi undantagsvis
haft; men aldrig utgjorde de vårt systematiskt påräknade
försvarssätt. Jag tänker fullkomligen, att den entliusiastiska
hänföring, som förutsätter en ständigt till hands varande
benägenhet att för ett sig yppande ändamål resa sig
i massa, icke tillhör vår nationalkarakter; men jag har dermed
icke klandrat denna karakter; tvärtom. Hvad angår
mitt yttrande i anledning af Fältmarskalken Stenbocks segrar
i Skåne och en talares anmärkning dervid, svarar jag,
102
Den 24 Maj.
att äfven jag yrkar grannlagenhet emot andra nationer i
parlamentära debatter; men att jag noga känner den gräns,
denna grannlagenhet utstakar och som ingalunda öfverträdes
genom förmodan, att en fiendtlig arme' för mer än ett
sekel tillbaka manövrerat illa, då den besegrats. Hvad jag
nämnde om Rysslands energiska försvar 1812 är ett factum,
hvars åberopande icke kan med riktighet anses för annat,
än en purt historisk citation. Aldiäg blir en opinion om
vår yttre politik af mig på detta rum yttrad, så länge jag
förblifver ett af denna politiks ombud. Att uti mina anföranden
tro sig finna ett så olämpligt yttrande är och blir
alltid ett misstag.
Hr von Troil: Hvad beträffar principen för vår nationalbeväring,
är denna af Hr Lefre'n så nöjaktigt utredd,
att det skulle vara öfverflödigt och förmätet af mig att vidare
tillägga något, särdeles som vi om några dagar återkomma
till frågan vid öfverläggningarna om budgeten. Jag
har sålunda begärt ordet endast i anledn. af en talares fråga,
hvartill en återremiss skulle tjena. Den värde talaren
lärer icke hafva hört mitt sista yttrande, eller ock derå
icke fästat något afseende. Jag har nemi. icke föreslagit
någon indragning hvarken af Arme'en eller Krigsacademien,
men jag har yrkat, att militärlärare måtte anställas vid universiteten.
Denna sak anser jag icke böra uppskjutas; och
jag hemställer, om icke återremiss i sådant afseende kunde
medgifvas. Någon fara för indragning af armeen lärer i
alla fall icke uppstå. Då en så obetydlig minoritet inom
Ståndet yttrat sig för en sådan, lärer Utsk. förmodligen
icke finna sig föranlåtet att frångå dess förra beslut.
Hr Dalman: Jag anser mig skyldig mig sjelf och H.
Ex. Hr Gr. Brahe att till prot. förklara, det han högeligen
misstagit sig om åsyftningen af mitt yttrande. Det ärsannt,
att jag sade, att Svenska folkets sjelfständighet icke kan skyddas
ensamt af indelta arméen; men jag tror mig hafva tillagt—
och 0111 jag underlåtit det, var det af distraction—,
såvida icke Svenska folket understödjer denna arme'. Jag
utgår nemi. från den synpunkt, att det i vår tid icke äro
anne'erua, som kunna försvara nationernas sjelfbestånd. De
äro nödvändiga för den tactiska bildningen af försvarsstyrkan,
men de utgöra icke hufvudsaken för försvaret. Min
mening har icke varit att ingå i något specieit bedömande
ang:de lämpligheten eller verkställbarheten af indragning utaf
en del af indelta arméen. Jag har i detta afseende endast
slödt mig vid en skarpsinnig militärs yttrade åsigt i ämnet.
Jag skulle tro, att då det af honom framställda förslag afser
beredandet af ökade anslag till utvidgning af vår bevärings
exercerande och derjemte synes kunna åstadkomma medel
till hvarjehanda andra för vårt försvar nödiga behof,
hvilka vi alla önska måtto kunna fyllas och hvartill jag
Den 24 Maj.
gerna skall lemna min röst, då nemi. tillgångar skapas genom
indragningar, vare sig inom den indelta eller värfvade
armeen, man emot ett sådant förslag icke bör hafva något
att invända. Jag anhåller, att Hr Gr. Brahe och H. R. o.
Ad. må vara öfvertygade, att min mening icke varit någon
annan än den, jag nu förklarat.
Åtskilliga hördes yrka proposition.
Gr. Cronhjelm: Uti dessa något lifliga rop på proposition
ber jag att få hänvisa Gr. Löwenhjelm till Svenska
folkets enthusiasin, hvilken jag hoppas icke heller skall uteblifva,
då den pä allvar påfordras. Jag anser mig skyldig
att svara på den framställda frågan, hvartill en återremiss
skulle tjena. Jemte den anledning dertill, som Hr v. Troil
uppgifvit, har jag det skäl, att jag anser Utsk. böra föreslå
R. St. att uti und. skrifvelse till K. M. anhålla, det K. M.
täcktes vid nästa riksdag för Ständerna framlägga ett utarbetadt
förslag, hvarigenom tillfälle komnie att beredas till
mera öfning för vår beväring genom besparingar och indragning
ur indelta armeen.
Hvad de framställda calculerna beträffar, har jag ingalunda
betviflat riktigheten af dem, som Gr. Brahe framställt,
sådana de befinnas; men jag tror, att andra kunna
uppställas, hvilka, utan att afvika från det troliga, skola
lemna helt andra resultater än de förra. Slutligen och då
jag är bland dem, som någon gång vågat tala om fosterlandskänsla
m. m., och då jag icke tänker något annat, än
hvad jag kan säga, samt min natur är sådan, att jag så
gerna går öppet tillväga och icke genom ett låtsadt förbiseende
gömmer inom mig intrycket af de pilar, som emot
mig kunna riktas, ber jag att i anledn. af Gr. Brahes yttrande,
att de, hvilka tala mest om fosterlandskänsla, måhända
vore minst att lita på, då det gäller, få förklara,
det jag hoppas att företrädesvis under H. Ex:s eget beful få
gifva honom dementie i afseende på denna proposition, hvad
mig beträffar.
Hr Peyron: Det är i anledning af en talares, Ilr v.
Troils sednaste yttrande, som jag ber att få yttra ännu några
ord. Jag tror nemi., att frågan om militärlärares anställande
vid universiteten äger alltför nära sammanhang
med det hela af Uppfostringscommitteens utlåt. ang:de våra
undervisningsverk, för att kunna partielt behandlas. Hvad
beträffar Gr. Cronhjelms yrkande, att en skrifvelse, på sätt
han föreslagit, måtte till K. M. ingå, får jag såsom min enskilda
tanka förklara, det jag icke anser Utsk. berättigadt
att söka gifva riktning åt Regeringens åtgärder i detta afseende.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Det är mig okärt att ånyo nödgas
uppträda; men jag vill endast i följd af Gr. Cronhjelms
yttrande, att vara träffad af hvad jag anfört, förklara, det
jag ingalunda syftade å Hr Gr:n. Om alla hyste lika inye
-
Den 24 Maj.
ten afsky för personligheter som jag, skulle säkerligen R. o.
Ad. aldrig här blifva besvärade hvarken af personliga anfall,
af ursägter för desamma, eller af förklaringar öfver hvad
med yttrandena menats. Hvad det nu ifrågavar. yttrandet
beträffar, kunde jag så mycket mindre hafva för afsigt att
dermed träffa Hr Gr:n, sora Gr. just sjelf är i den kategori
att, då det gäller, ovilkorligen vara pligtig att framträda.
Hr von Troil: Om mitt yttrande uppkallat Hr Peyron,
har han uppkallat mig. Jag kan nemi. icke finna något
oskiljaktigt sammanhang emellan uppfostringscommitte'-  eus stora betänk, och anställande af militärlärare på sätt jag
yrkat. Detta kan ske, om än uppfostringscommitteens förslag
aldrig komma att verkställas. Jag förnyar således min
begäran örn propos. till återremiss.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde proposition till
återremiss af Oecon.Utsk:s betänk. N:o 53.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. framställde derefter propos. till bifall å samma
betänk.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Boye, Ludv.: Utan att tillåta mig någon oskälig
klagan deröfver, att StatsUtsk. ej ännu inkommit med
betänk, öfver min motion om upptagande af ett utaf alla
Stånden beslutadt statslån af 2 millioner silfver, får jag dock
inför prot. stalla den anhållan till Hr ordföranden och öfrige
ledamöter af Utsk., att denna min motion ej må blifva
alldeles bortglömd. Jag har i mitt anförande i realisationsfrågan
ogillat de garantier, BancoUtsk. föreslagit; och
det är för mig angeläget, att min motion, ang:de silfverlånets
begagnande såsom garanti åt realisationen, vinner en
sådan handläggning, att min åsigt, till det afseende den
kan finnas förtjena, må blifva R. St. underställd, förrän så
sent, att den icke kan leda till något resultat.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag bestrider Frih.
Boye all befogenhet att påminna StatsUtsk. om hapdlaggningen
af den motion, som dit remitterats, och jag tror icke,
att Utsk. vid denna riksdag gifvit anledning till en sådan
påminnelse. Jag får emedlertid tillkännagifva min opinion
häruti, att nemi. Frih- Boyes motion icke bör komma under
handläggning, förrän den vida v.igtigare frågan, huruvida
realisationen skall ske eller icke ske, förut hunnit afgöras.
Denna fråga har ett stort inflytande på Frill. Boyes
motion. Derpå beror, huruvida staten rimligen kan ingå i
några låneoperationer på utländsk botten, för att utlåna här
i landet. Det är naturligt, att båda frågorna inverka på
hvarandra, och att, om än Utsk., förrän realisationsfrågan
blifvit afgjord, inkommer med svar å Frih. Boyes motion,
kun
-
Den s>-4‘ Maj.
10J
kunde pröfning deraf likväl icke skäl gen böra förekomma,
förrän beslut uti hufvudfrågan blifvit fattadt.
Frih. Boye: Då jag började med den förklaring, att
jag icke tänkte framställa någon klagan, var det oväntadt
att få böra, det StatsUtsk:s ordförande fann sig missbelåten
med mitt yttrande. Detta kan dock vara mig likgiltigt, ty
det var min rättighet att yttra mig. Nu ber jag att få fästa
uppmärksamheten på den olyckliga omvändning af frågornas
sammanhang med och beroende af hvarandra, sorn
Hr Ordföranden tillåtit sig. Det är nödvändigt alt få veta,
om det fattade beslutet ännu existerar, eller om det är helt
och hållet bortglömdt. Det sednare vore rätt beklagligt för
realisationen. Jag har emedlertid fredat mig från förebråelsen
att icke hafva gjort, hvad jag kunnat.
Föredrogs ånyo BorgareSt:s d. 21 dennes på bordet lagda
prot.utdr. af d. 16 i denna månad, ang:de val inom
denna månads utgång af Just.ombudsmannen och hans suppleant,
Tryckfrihets-coramitterade och den Nämnd, som uti
Reg.formens io3 §. omförmäles.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att hvad den i
io3 §. Reg.formen omförmälda Nämnd anginge, vore valet
deraf redan bestämdt till nästk. Fredag d. 3o dennes.
Beträffande åter valet af Just.ombudsman och dess suppleant,
hade det vid föregående riksdagar ej blifvit verkstäldt,
förrän LagUtsk. inkommit med sitt utlåt, öfver Just.-  ombudsmannens embetsförvaltning, i anledn. hvaraf H. Ex.
ansåg sig till R. o. Ad. böra hemställa, om icke Ståndet äfven
vid denna riksdag skulle behaga iakttaga enahanda förhållande.
Bifölls.
Hvad åter anginge valet af Committerade till tryckfrihetens
vård, yttrade H. Ex., att visserligen intet hinder funnes,
att ju det när som helst kunde företagas, men hemställde,
örn icke R. o. Ad. skulle behaga till Talmansconferencens
bedömande öfverlemna att bestämma den lämpligaste
tiden för detta val.
Bifölls.
Ånyo föredrogs BorgareSt:s d. 21 dennes på hordet lagda
prot.utdr. af d. 16 i samma månad, angrde val af Fuilmägtige
i Banken och Piiksg.cont. inom denna månads utgång.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då val af
Fullmägtige i Banken och Riksg.contoret ej lämpligen kunde
ske, och vid föregående riksdagar ej heller skett, förrän sedan
de förutvarande Fullmägtiges förvaltning blifvit af R.
St. pröfvad, ansåg Ik. Ex. sig böra till R. o. Ad. hemställa,
om R. o. Ad. behagade förklara, det R. o. Ad. icke kunde
antaga den af BorgareSt. i detta afseende gjorda inbjudning.
Ropades ja.
7 H- '4
Den 2ij M a j.
Hr Rosenblad, Bernil., hade inlemhat ett så lydande
anförande:
Ett tillfälligt förhållande föranlåter mig att föreslå en
interimistisk utvidgning af Bancodiscontens utlåning.
Då Armeens fullmägtige beslöto utgifvandet af obligationer
med 5 proc:s ränta och successiv amortering lill inlösen
af armeens officerares accorder, ingaf den stora begärlighet,
som nära likartade papper, af Riksg.cont. utgifna, vunnit
hos allmänheten, ett stort förtroende till lättheten att
kunna utan förlust utgifva deni bland allmänheten. Detta
icke endast föranlät många af armeens officerare (hvilkas accorder
icke voro förfallna till inlösen) att emottaga anbudet
af liqvid i obligationer, utan äfven Directionen öfver Armeens
Pensionscassa att uppsäga hela graders accorder till
belopp, öfverstigande cassans ägande contanta behållning. Men
orsaker — utom mitt ämne att här undersöka — gjorde upplåningen
mot dessa papper vida mindre lätt, än man förmodat,
och de enskilda officerare, som anmält sig till erhållande
af obligationer för sina accorder och rättat uppsägningar
af skulder o. s. v. efter den förmodade contanta
tillgången, befinna sig nu i stor förlägenhet. Disconten har
varit bestormad med efterfrågningar, om dessa papper ej der
emottagas, hvilket vi nödgas förneka, och enskildt hafva
de varit blottställda för stora prejerier af penningemännen.
Detta föranlåter mig att såsom en interimistisk åtgärd, att
genast vidtaga, intilldess R. St. hinna fatta sina allmänna
beslut om Banken och dess disconters lånerörelse, föreslå:
a) att Armeens Pensionscassas utgifna obligationer med
5 procts ränta må af Bancodisconten belånas, på högst 6 månader,
med högst g o proc. af ålydande belopp, och
b) att till detta ändamål discontens fond för publika papper
må interimistiskt förstärkas med 100,000 r:dr, hvartill de under
löpande halfåret i bancovinst ingångna och amorterade
b:cosedlar lemna full tillgång utan verklig tillökning i den
beräknade sedelstocken.
Om remiss till BancoUtsk. anhålles.
Lades på bordet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 2r dennes
på bordet lagda utlåt:n N:ris 79, 80, 8r, 82, 83, 84, 85,
86, 87, 88 och 89, ang:de regleringen af utgifterna under
Riksstatens tio hufvudtitlar samt Indragningsstaten, blefvo
nämnde utlåtm ånyo lagda på bordet af Gr. Cronhjelm,
Otto Au g. samt Hr Rothlieb, Axel Fredrik.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda från Oecon.
Utsk. inkomna betänk:n och utlåt:n:
N:o 58. i anledn. af väckt motion om en författnings
utfärdande, hvarigenom lönen för pastorernas adjuncter eller
Don 2.J Maj.
vicarier bestämmes att alltid vara en i denna författning
fastställd del af pastoratets kända inkomst;
IV:o 5g. i anleda, af väckta motioner, j ör:de presterskapets
aflöning;
N:o 60. i anleda, af väckta frågor dels om rättighet till
enskilda theatrars anläggande, dels ock om upphörande af de
afgifter lill K. Theatern, som för representationer i landsorterna
erläggas;
N:o 61. i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande
för att uppmuntra byggnadsföretag i Rikets större städer
och företrädesvis i lmfvudstaden;
N:o 62. i anledn. af väckt fråga om befrielse för allmogen
på Gottland från skyldigheten att bygga och underhålla
boställshus åt tullbetjeningen vid landthamnarna derstädes;
N:o 63. i anleda, af väckt fråga om ett förändradt användande
af den £ proc., som af sterbhus inom Wermlands
län erlägges;
N:o 64» i anledn. af väckt motion, att något ansvar, utöfver
hvad lagen bestämmer, icke måtte medelst särskilda vitén
kunna åläggas vägbyggnadsskyldige för försummad inställelse
vid vägsyn;
]N:o 65. i anledn. af väckt fråga, alt till allmänna landsvägarnas
underhåll en viss lämplig afgift måtte af resande erläggas;
N:o
66. i anledn. af väckta motioner, angrde åtskilliga
ändringar uti föreskrifterna om allmänna väghållningsskyldigheten;
N:o
67. i anledn. af väckta motioner, angtde ryttares,
soldaters och båtsmäns dagsverksskyldighet lill församlingarnas
pastorer.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Mandagen den 26 Maj 1834-
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 16 och 21 dennes.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 24 dennes.
Ånyo föredrogs StatsUisk:s d. 5 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 78 i afseende på några med statsregleringen
gemenskap ägande allmänna frågor.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Jag får till Hr Gr.
o. Landtm, vördsamt hemställa, huruvida detta utlåt, i sin
Den a6 Maj f. m.
helhet eller punktvis kommer alt föredragas, emedan jag
derefter vill ratta de anmärkningar, jag har att framställa.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då ingen af
It. o. Ad:s ledamöter yrkat, att betänk, borde punktvis dis—
culeras, komme det att i sin helhet till pröfning företagas.
Frih. Åkerhjelm: I)å jag i egenskap af Konungens
rådgifvare med mitt underd. tillstyrkande biträdde deri K.
propos., som varit föremål för StatsUtskts utarbetning af såväl
detta som öfriga till statsregleringen hörande utlåt:n,
liar jag vid det tillfället följt deri öfvertygelsen, att vid de
föreslagna utgifterna åsyftades Rikets nytta, och att äfven
flerfaldiga delar deraf voro oundgängligen behöflig™. På samma
grund och med samma öfvertygelse går jag nu att framställa
de anmärkningar mot StatsTJtskls betänkrn anglde statsregleringen,
i de delar, der Utsk. ådagalagt motsatta åsigter
med dem, som utgjort grunden för den nåd. propostn.
Det torde icke hafva undfallit någons uppmärksamhet,
att allmänna karak teren af den statsreglering, som från närvar.
StatsUtsk. utgått, innebär en särdeles obenägenhet mot
de förslag, som för statsverkets behof blifvit af Regeringen
framställda. Icke nog dermed, att StatsUtsk. ansett sig böra
tillstyrka afslag på de flesta nya föremål af statsbehof, har
Utsk. äfven följt samma negativa åsigt i afseende på sådana
utgiftsposter, som angå embetsverkens reglering, ehuru Ständerna
sjelfva derom framställt klarligen uttryckta, bestämda
Önskningar; och ehuru Utsk. såsom hufvudsak ligt skäl för
sina afstyrkanden i de särskilda fallen anfört statsverkets bristande
tillgångar, har Utsk. icke destomindre uti sitt inkomstbetänk.
afhändt statstillgångarna icke obetydliga extraordinarie
inkomstkällor. Genom detta sätt att reglera om
statsverkets inkomster och behof har StatsUtsk. kommit till
en ökad brist, som förminskar de förra och lemnar de sednare
till ännu större del ouppfyllda. Hade Utsk. deremot
följt andra beräkningsgrunder, tror jag, att resultatet också
blifvit annorlunda. Genom den, om jag så får yttra mig,
anomalien i vårt arbetssätt i afseende på statsregleringens
uppgörande, att statsverket grundar sina beräkningar på de
extra ordinarie eller föränderliga inkomsterna, sådana de varit,
ulan afseende på de föiändringar, vare sig till förökning
eller minskning, som kunna och skola uppkomma genom de
särskilda föremål, som tillhöra Bevilln.Ut'k:s utarbetning, har
StatsUtsk. kommit derhän att i afseende på extraordinarie
inkomsterna icke kunna bestämma sina beräkningar efter
hvad som på denna riksdag blir, utan efter hvad som varit.
Bestämmandet af brännvinsbeskattningen kan och måste,
lill följd af de allmänna önskningarna, erhålla ett ganska
stort inflytande på beloppet af de påräknade inkomsterna
och den skeende statsregleringen, och detta förhållande,
det nemi., att det qvantitativa af sagda inflytande icke ännu
Den 36 Maj f. m.
är kändt, och den omständigheten, att förslaget om den
blifvande tullbevillningen är lika obekant, skulle ensamt
kunna vara tillräckligt skäl att begära återremiss af betänk.
, för att emedlertid vinna den tid, Bevilln.Utsk. kan
ytterligare behöfva för att utarbeta sina vigtiga förslag öfver
dessa ämnen. Dessa kunde då med utgiftsfrågornas slutliga
pröfning blifva samtidiga, och man skulle derigenom
troligen komma till ett lämpligare förhållande emellan inkomster
och utgifter, än nu är fallet, helst om dervid följdes
den sunda regeln att tillstyrka de utgifter, som funnos
nödiga, förminska de mindre behöfliga och afslå de öfverflödiga.
I en tafla, så till sägande, finge man då beskåda
det hela, hvilket såväl vid regleringar af statens oeeonomiska
angelägenheter som af enskildas måste vara det rätta.
En vard ledamot af R. o. Ad., Hr Gr. v. Fersen, har också,
efter min tanka, för några dagar sedan ganska riktigt fastat
uppmärksamheten dervid, och mig förundrar det, att icke
redan längesedan de Hrr och män, som äro initierade i denna
slags financelära, icke längesedan fallit på den tankenatt
ställa eller föreslå arbetssättet vid våra riksdagar så, att
Stats- och Bevilln.Utsktn samråda, när riksdagen hunnit till
den ståndpunkt, att tillgångar och behof skola afvägas, för
att med fullständigt sammanhang uppgöra statsregleringen.
Sedan jag nu sålunda yttrat mina allmänna Asigter öfver
den karakter, som mig synes, att statsreglerings-betänkandena
innehålla, öfverg år jag till de speciella anmärkningar
öfver hvarje punkt, som till en början visa sig uti betänk.
N:o 78.
K. M. har uti sin nåd. propos. framställt, att, så länge
beräkning af spannmål under penningelönerna anses böra
fortfara, ett från riksdag till riksdag oföränderligt medelpris
derå, grundadt på de nästföregående 10 årens riksmarkegång,
må bestämmas, på det att de olägenheter och besvär
uti räkenskaperna, som föränderligheten i markegångspriset
medför, måtte upphöra. Utsk. har medgifvit nyttan
af den af K. M. i nåder föreslagna förändringen, men anser
densamma likväl ännu icke böra äga rum, utan att samma
pris 6r:dr såsom minimi-värde å den under lönerna begripna
spannmål samt enahanda beräkningssätt af riksmarkegången,
som nu iakttages, tills vidare bör äga rum, emedan
i annat fall, och derest ett medelpris nu skulle efter
de sist förflutna 10 årens riksmarkegångar bestämmas, detsamma
genom skedd uträkning visade sig utgöra 6 r:dr 44
sk. 6 r:st,, hvarigenom en löneförhöjning för tjenstemännen
och derjemte en ökad statsutgift skulle, efter StatsUtsk:s förmenande,
uppkomma. Man kan icke förneka, att om medelpriset
grundas på de io sista årens riksmarkegång, uppkommer
denna summa. Men om densamma till detta belopp
icke utgått till löntagarne för hvarje särskildt år, har
likväl af staten till löntagaren för dessa 10 år utgått den
I 10
Den 26 Maj f. m.
summa, som motsvarar berörde medelpris, och hvaraf hvarje
io:dedel utgör 6: 44- 6. Enahanda förhållande blir äfven
framdeles, d. v. s. att hvarje ro:dedel af ett decennium
väl kan gå öfver, men icke undei\6r:dr, så länge detta belopp
beräknas som minimum. Följden af den nåd. propos.
blir således hvarken löneförhöjning för tjenstemännen eller
ökad utgift för staten, ty 10 år skulle alltid i detta afseende
kosta den lika mycket, om de fördelas i ioidedelar eller ej;
men mindre svårigheter i räkenskaperna, mera stadga och
säkerhet i löningssättet uppkommer härigenom. Jag erkänner
emedlertid lämpligheten deraf, att spannmålsberäkningen
under lönerna måtte upphöra; och jag tror äfven detta kunna
utan befarad osäkerhet för löntagaren ske, sedan myntbestämninger.
försiggått och i den mån tjenstemännens löner vinna
behöflig tillökning genom de dels skedda dels föreslagna nya
löneregleringarna. En reservant i StatsUtsk., Hr Santesson,
har i detta afseende framställt ett förslag, som synes förtjena
uppmärksamhet, det nemi., att ett medium af de sednaste
antingen 10 eller 5 årens riksmarkegångspris måtte fastställas
såsom gällande till nästa riksdag, att all spannmålsberäkning
under lönerna å stat afskaffas med innevar. års
utgång, emot det alt de embets- och tjenstemän, hvilka nu
innehafva ordinarie löner på stat, å allmänna indragningsstaten
fa bibehålla denna förmån intill deras afgång eller
befordran tili andra löner. Jag vill ej ingå i pröfning, huruvida
den nu var. tjenstemannastaten kan äga billig rätt att
uppföras på indragningsstat för deras under lön beräknade
spannmål, i händelse denna beräkningsgrund skulle upphöra.
Allt beror uppå, om denna fördel för dem är ett lönevilkor
eller ej. I förra fället synes Hr Santessons förslag vara billigt,
i det sednare anser jag nämnde beräkningsgrund kunna
upphöra, sedan mynibestämningen är gjord, ulan något
uppförande på indragningsstat. Genom återremiss af betänkandet
kommer Utsk. i tillfälle att undersöka dessa alternativa
förhållanden och att föreslå, hvad det anser vara
bäst. Utsk. har slutligen föreslagit ett partielt upphörande
af denna spanqmålsbéräkning, nemi. vid anslående af nya
löner eller förhöjning i gamla, då i förra fallet ingen och i
det sednare endast det förut varande tunnetalet skulle under
lönerna beräknas. Härigenom uppkomma olika beräkningsgrunder
och lönevilkor för tjenstemän af lika grader,
lika tjenstepiigter, lika ansvar och äfven i ett och samma
embetsverk, hvilket allt jag tror vara olämpligt och principvidrigt.
StatsUtsk. har i 2.'dra punkten af sitt utlåt, förklarat,
i anledn. af K. M:s uti Dess nåd. propos. gjorda framställning
om nödvändigheten af vissa utgifter för försvarsverkets
upprätthållande, hvartill K. M. intill nästa riksdag begärt
ett årligt anslag af 333,3334 r:dr, att utgå af öfverskotten
på statsverkets inkomster, så vidt de dertill lemna tillgång,
Den 26 Maj f. m.
sedan derå anvisade utgifter blifvit betäckta, under medgifvande
att årliga anvisningar på öfverskotten förut ägt ruin,
sig hysa den åsigt, att öfverskotten å statsverkets inkomster
äro medel af den beskaffenhet, alt några statsutgifter icke
på dem böra anvisas. Jag erkänner fullkomligen riktigheten
af denna åsigt, så vidt fråga är om bestämda årliga behof,
som ovilkorligen måste fyllas och som i intet fall
kunna uppskjutas; men då fråga är om behof af motsatt
beskaffenhet, kan jag icke antaga denna grundsats. Jag
skulle tro, att föremål, som väl äro bestämda till sitt belopp,
men som möjligen icke blifva nödvändiga hvarje år,
icke äro lämpliga för öfverskottens användande. Hufvudsakliga
anledningen till den K. propos. är att åstadkomma
behöflig vapenöfning för armeen och flottan; och jag frågar:
om ett så gagneligt ändamål skulle kunna vinnas genom
användandet af öfverskotten, vore det då skäl att afslå
propos:n derom? För min del har jag aldrig kunnat finna
den egentliga nyttan af öfverskottens skrinläggande och
hållande ur allmänna rörelsen. Jag har tvärtom föreställt
mig, att då föremålen för deras användande äro noggrannt
pröfvade, då dessa utgöra vigtiga och nyttiga beståndsdelar
af statens sjelfbestånd, vore det en så mycket större förlust
alt ej dertill använda dessa, utan någon ökad beskattning
uppkommande tillgångar, som deras utspridande i rörelsen
sätter industrien i ökad verksamhet. Att inläsa dem i Banken
och förvara dem till nästa riksdag åstadkommer icke
samma nytta. Utsk. har sjelf sagt, att uti en stats utveckling
ligga ytterligare grunder för ökade inkomster, hvilka i
samma måll ökas, som folkmängden tilltager, handel och
näringar förkofras; ett förhållande, som erfarenheten äfven
nogsamt bevisat under de sednare åren, då tullinkomsterna
i icke ringa mån tillväxt, hvilket ytterligäre bevisar en tilltagande
handel och förbättrad näringsflit. Med antagande
häraf skulle jag tro, att man icke äger någon anledning befara,
att dessa inkomster skola förminskas, så vidt fredliga
förhållanden fortfara, utan att man bör kunna sannolikt
påräkna, att dessa förhållanden skola gå i tilltagande, och
öfverskott således ej heller skola saknas, hvadan det icke bör
vara underkastadt någon våda att på dessa öfverskott anvisa
det belopp, som uti den nåd. propos. är uppgifvet. Ilufvudfrågan
måste således vara, huruvida det uppgifna behofsföreniålet
förtjenar afseende eller ej. Då här är fråga om att
använda nämnde tillgångar till vapenöfningarna, d. v. s. till
.försvarsverkets förstärkande, utan att öka dess numerär, torde
en blick böra fästas särskildt härpå. Grunderna och vil—
koren för en stats militärförsvar böra regleras efter landets
läge, dess folknummer, dess financiella förmåga och de staters
militär-organisation, med hvilka den kan komma i
fiendtligt förhållande. Sveriges försvarsverk utgöres af en
stående här och af en uppbådad reserv, beväringen. Den
Den 26 Maj f. m.
förras numerär utgör icke fullt en tredjedel af den sednares
hela styrka, och begge äro, jemnförelsevis med åtskilliga
andra staters militärstyrka, visserligen mycket undertaliga.
Jemngodheten skall således sökas i dugligheten, och
huru skall den ernås utan öfning eller med för liten öfning?
1 hvarje yrke är öfning ett vilkor för framgång. Vapenöfningarna
för armeen äro knappt tilltagna i tid, och för
beväringen äro de alldeles otillräckliga. Att begagna disponibla
tillgångar härför måtte anses nyttigt och ändamålsenligt.
Kan detta cj bestridas, hvarföre afstyrka tillgångarnas
användande? Jag kan åtminstone ej finna skäl härtill.
Bland andra skäl för dess uttalade åsigt, att öfverskotten icke
böra för några statsutgifter anvisas, har StatsUtsk. äfven anfört
dessa extra inkomsters ojemna belopp, och att man måste
vänta halftannat år, innan man får veta, huruvida de
utfallit med brister eller öfverskott. Vid ett sådant förhållande
skulle 1833 års öfverskott vara kändt i835, och då
möter intet hinder att använda det öfverskott, som sålunda
förefinnes, för det behof, jag förut omnämnt. Hvarje år
mäste man alltid veta, huruvida något öfverskott finnes för
2 år tillbaka, och man kan derefter ställa de utgifter,
hvartill det förmodade öfverskottet skulle användas. StatsUtsk.
har äfven ansett, att itiksg.cont. för sina betydliga
skulder skulle komma att behöfva en del af de tillgångar,
hvarmed inkomsterna kunna öfverskjuta utgifterna. Jag känner,
att detta är förhållandet; men om Riksg.contts skuld
ställes på en viss amortisering, skulle jag ej anse det omöjligt,
att äfven detta ändamål skulle kunna vinnas med de
inkomster, som af beskattningen å brännvinet samt af tullverket
äro att påräkna, utan hinder deraf1, att den ifrågavar.
summan för försvarsverket anvisas å öfverskotten.
Skulle det sednare ej intratta, är det visserligen beklagligt;
men det är dock icke värre, än att dessa behofs fyllande
måste uppskjutas, och man måste finna sig dervid
StatsUtsk. har i frågan om centonal-afgiften tillstyrkt
densammas öfverflyttande lill och uttagande i sammanhang
med allmänna bevillningen. Delta är alldeles enligt med
den nåd. propos., och jag har således dervid ingenting att
anmärka.
TJtsk. har uti 4:c*e punkten af dess utlåt,, med anledning
af dispositioner å besparingarna till dels löneförhöjningar
dels löneregleringar inom de embetsverk, hvilka blifvit
reorganiserade, kommit till det resultat att föreslå lt. St.
att besluta, det inga sådana anvisningar å besparingar må
äga rum samt att lemna K. M. del af detta beslut. Jag
anser lika med StatsUtsk. riktigheten deraf, att besparingarna
icke böra vara föremål för bestämda löne-anvisningar.
Men anledningen till de flesta af dessa löne-anvisningar är
de flera, både civila och militära embetsverks förnyade orga
-
Den 26 Mflj f. m.
ganisation, hvilken varit föremål för R. St:s åsigt och önskan
under loppet af många riksdagar och slutligen vid sista
riksdag till deras afgifna bestämda framställning till K.
M. att låta till verkställighet bringa de förslag, som af särskilda
committéer före 182! års riksdag i detta afseende blifvit
uppgjorda; uti hvilken framställning R. St. yttrade: ”Med
”öfverlemnande af committerades betänk, och med åberopande
af deri anförda hufvudgrunder, få R. St. hos E. K. M.
”i underd. anhålla, det E. K. M. må täckas till verkställighet
befordra de delar af samma förslag, E. K. M. finnér
”leda till styrelsens förenkling och till inskränkning i embetsmännens
antal.”
Vid 1823 års riksdag hade äfven ett af committerade
uppgjordt förslag till förändring af Statsrådets organisation
blifvit till behörig ändring i grundlagen beredt, hvarmed
åsyftades dessa embetsbefattningars utsträckning till activa
tjenstepligters utförande. Allt hade vid 1823 års riksdag
blifvit granskadt af ett särskildt Utsk. Grundlagsförändringen
afslogs dock vid sista riksdag; men hvad som qvafslod
och ej var underkastadt denna förändrings vanskliga öde,
var, hvad jag nyss uppläst, frågan om embetsverkens nya
organisation. Detta har nu med största delen af de civila
och militära embetsverken ägt rum; och jag tror ej, att något
finnes, inom hvilket en sådan inskränkning icke inträffat.
Det har icke varit möjligt att vid en reglering, som skulle
ske emellan riksdagarna och sora ovilkorligen fordrade nya
lönetillgångar, hänvisa desamma på annat än besparingarna;
och man skulle verkligen tro, att detta äfven varit R. St:s
mening, enär de ingalunda uttryckt eller, mig veterligen åtminstone,
ens åsyftat, att embetsverkens lönetillgångar borde
och kunde anses tillräckliga för uppfyllandet af nya och
förbättrade, på successiva regleringar hvilande reformer. En
sådan åsigt synes ej heller tänkbar från Ständernas sida. Det
ligger i sakens natur, att göromålens mängd skola ökas. Det
ligger äfven i skyldigheten vid en lönereglering att tillse, det
tjenstemannacorpsens löner i någon mån lämpas efter dess
bemödanden, och dymedelst befrias för de hufvudsakligare
bekymren öfver otillräcklig, nödtorftig bergning, som rycka
uppmärksamheten från det offentliga lifvets omsorger till det
enskildas. Ur denna synpunkt hafva dessa regleringar blifvit
utförda. Principvidrigheten af bestämda löners anvisande
på besparingarna har vid intet tillfälle af dessa dispositioner
lemnats utan uppmärksamt afseende. Men då fråga varit
om en så länge önskad, så mycket behöflig reglering som
denna, syntes det icke vara något skäl att uppskjuta dermed,
helst begge Statsrnagterna voro ense om saken och
den frånvarande uttryckligen begärt, att den närvarande måtte
densamma till verkställighet bringa, utan vilkor för tid
eller medlens anvisande. Skall emedlertid någon anmärkning
göras i anleda, af slika dispositioner, så tror jag, att denna
7 H. i5
vi.} Den 16 Maj f. m.
i
anmärkning bör inskränka sig till hvad R. St. vid andra tillfallen
iakttagit, då TJtsk. nemi. alllid tillstyrkt R. St. oell
dessa hos K. M. i följd deraf alltid framställt sin underd.
önskan om undvikande af sådana statsmedels dispositioner inom
titlarna, hvarvid R. St. trott sig böra anmärka. Ändamålet
vinnes lika väl, om R. St. ställa sig inom den demarcationslinea,
de sjelfva uppdragit. Uti 62 §. Reg.F. stadgas,
att särskilda summor af bevillningen skola till särskilda ändamål
användas och dessa summor under bestämda hufvudti
t lar uti Riksstaten anslås; och uti 64 §• af samma grundlag
heter det: ”Såväl Rikets ordinarie statsmedel och inkomster,
som hvad, på sätt omförmäldt är, under namn af
extraordinarie utlagor eller bevillningar till statsverket af
R St. anslås, vare under Konungens disposition, att till de
af R. St. pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas.
” R. St. kunna ej pröfva andra behof än dem, sorn
vid statsregleringen äro kända. De tillgångar, som inom titlarna
uppkomma emellan riksdagarna genom vacancer eller
lägre utgiftspriser, än beräknadt var, äro eventuella inkomster,
och då dessa disponeras inom titelns gräns, och endast
för föremål, som till densamma höra, synes detta vara en, i
Ri St:s frånvaro, den andra Statsmagtens i sjelfva grundlagen
afsedda rättighet. R. St. äga ju dervid sin granskningsratt
öfver användandet oinskränkt. Att detta också alltid varit
R. St:s åsigt, vittnar deras första beslut i afseende på
hufvudtitlarnas reglering, ett beslut, från hvilket R. St. aldrig
sedan vackt fråga att sig skilja. Uli Riksdagsbeslutet
1810 yttra Ständerna: ”Jemlikt Reg.F:s 62 och 64 §§• och
”med skyldigt afseende, ej mindre af Riksstyrelsens befriande
”från olampliga inskränkningar i dess dispositionsrätt öfver
”statsmedlen, än äfven på försäkrandet af dessa medels anländande
till pröfvade behof och bestämda ändamål, hafva
”vi enhälligt fastställt följande hufvudtitlar, och för hvarje
”af dem anslagit nedannämnde summor, att inom sjelfva ti”teln
af K. M. fritt och obehindradt disponeras.”
Af hvad jag sålunda anfört, jemnfördt med de upplästa
grundlags-§§. och 1810 års riksdagsbeslut, torde den slutsats
vara obestridligen riktig att StatsUtsk. väl kunnat till
R. St. gorå den framställning, att R. St. måtte hos K. M.
i underd. göra den anmälan, att anvisningar å besparingarna
lill bestämda löneanslag måtte i möjligaste måtto undvikas,
men icke att tillstyrka R. St. att fatta ett beslut, att sådana
anvisningar å besparingarna ic^e få äga rum,.emedan sådant
vore att öfverskrida den gräns, R St. yttrat vara för
sig i grundlagen utstakad.
Dessa äro de hufvudsakligaste anmärkningar, jag fästat
mig vid i afseende på utlåt. N:o 78, hvilka jag, för mindel,
anser vara af den beskaffenhet, att jag hos Hr Gr. o. Landtm,
samt R. o. Ad. , vördsamt anhåller, att betänk, måtte till
StatsUtsk. återremitteras, och att mina framställda anmärkningar
mätte få åtfölja återremissen.
Den 26 M a j f. m.
Frih. Sparre, Sixten, uppläste följande:
StatsCJtsk:s hushållnings- ellef besparingssystem lian j;ig
i sakernas nuvarande skick, för min del, på intet vis gilla
eller anse helsosamt för Sveriges hvarken statshushållning,
enskilda välstånd eller sjelfständighet.
Den statshushållning, som åsyftar jemna intrader å folkets
sida utan fullkomligen motsvarande utgifter, skall oemotsägligen
i första rummet leda till penningebrist i landet, med
deraf följande obelåtenhet och stagnation i all rörelse, och,
hvad som värre ar, genom en derpå beräknad, väl riktad
skattkammare med fattig nation till de resultater, som historien
framvisat efter Carl Xl:s död här och Fredrik den
Stores tillträde till Preussiska thronen. Att Östersjöns stränder
skulle sett ut på annat sätt efter en alldeles motsatt
statshushållning lärer ingen, för sakens eller sanningens skull,
bestrida mig.
Det torde icke obenäget upptagas, att jag denna gängen
tager mig friheten kalla detta StatsUtsk:s system för ett njugghetssystem,
som, utom i ofvannämnda fall, äfven är skadligare,
än mången torde föreställa sig, för vår sjelfständighet.
Sveriges yltre förhållanden äro visserligen de lyckligaste,
som någonsin funnits under tjugo års framgång; men här
komma ännu många gånger tjugo år för Sverige, och hvem
kan svara för dem, eller åtminstone för de näimäste, annat
än Regering och representanter, som dertill äro skyldiga?
Man har länge nog ordat om friheten och derom så vidlyftigt
afhandlat, att man alldeles glömt eller tyckts vilja
glömma det första vilkoret dervid. Det torde anses förmätet
af mig, att här nu närmare vidröra detta ämne; men
förklarar jag dock 1 korthet, att, näst en enda man, hvilken
såvål häruti som i så myeket annat ädelt lika mycket
öfverträffa!- oss alla, som han blifvit ständigt motverkad just
af de alltför mycket dec.lamerande frihetsvännerna, alt, säger
jag, uti känslan för en ädel frihet mäter jag mig med
hvar enda af alla de moderna frihetshjeltar, sorn derom högtidligast
ordat. Skillnaden oss emellan må hvar och en inom
sig sjelf ransaka —; min frihetskänsla hvilar på sjelfständighet,
utom hvilken jag icke allenast försmår, utan föraktar
all frihet. Nu frågar jag: huru vill Sverige någonsinvara
fritt utan sjelfständighet, någonsin sjelfständigt utan
sjellförsvar, och någonsin kunna sjelf försvara sig utan stora
ansträngningar och uppoffringar? ”Att lyda under hvem
"sorn helst, blott man mår väl” är ett beqvämt svar,
men icke Svenskt och litet förenligt med frihet. — Hvad
man i statshushållning kallar ansträngningar eller uppoffringar,
torde icke så alldeles vara uppoffring, sorn man vill låta synas.
StatsUtsk. grundar sitt betänk, på statens tillgångar.
Detta är i tvenne afseenden falskt; först i principen, ty för
den enskilde mannen mäste hushållningsberäkningen alltid
utgå från inkomsten, efter hvilken utgiften bör beräknas, då
n6
Deu aö M ;i j f. m.
tvärtom statsmannen mäste ovilkorligen såsom grund taga utgiften,
och derpå öfverväga den möjliga inkomsten. Kan
den oundgängliga statsutgiften icke utan nationens under-,
gång eller utarmande bestridas, mäste nationen upphöra att
vara nation; men jag är förvissad, att sådant nu icke är
förhållandet och icke ens kan blifva det utom med den förvända
statshushållning, att landets rörelsecapital äfven ge-,
nom ett sådant medel skulle minskas, nemi., att statsintraden
skulle öfverstiga statsutgiften med någon betydlig summa
, såsom t. ex. ^ million eller derutöfver.
StatsTJtsk. vill visa, att den kända inkomsten icke räc-.
ker till den äskade utgiften, derigenom att inkomsten noga
beräknats, bland annat grundad på inkomster af tull- och
brännvinsskatt i likhet med sista Ständers heräkning, på
hvilken grund TJlsk. utfärdat, hvad man kallar, princip-betänk.
, deri Utsk. i a:dra punkten tillstyrker, att ”den grund-,
”.sats må af R. St. godkännas, att statsutgifter icke böra an”visas
på öfverskotten af statsverkets inkomster,” Deremot,
och då Utsk. icke rimligen kunnat förneka, att förökade
inkomsttitlar vöre att påräkna genom tullinkom-i
Ster m. m., medelst samhällets stigande välstånd
och folkmängd, har Utsk. funnit sig föranlåtet att i det
stället utaf dessa öfverskott bilda tillgångar för Riksg.cont.,
till ett hastigare inlösande af dess skuldförbindelser eller till
fond för anvisade creditiv, och vidare uti 4:de punkten ”till”styrka
R. St. att hos K. M. undtst anmäla, det R. St. be-!
”slutat, att de under Riksstatens lmfvudtitlar uppkomman-v
”de besparingar icke må anvisas till några bestämda lönings”anslag
på stat.” Hvad kan väl Utsk:s mening med allt detta
vara? Utsk. citerar sjelf —: ”K. M:s höga rätt är det ostri-,
”digt att till de med hufvudtitelns anslag åsyftade ändamål
”disponera äfven sådana besparingar, som inom titeln vid ori
”dinarie anslagen kunna uppkomma, och denna K. M:s fria
”dispositionsrätt är oundgänglig” &c. &c. &c.; och allt detta
oaktadt stadnar Utsk. med: att R. St. beslutat, huru besparingarna
skola användas. Detta låter nog besynnerligt,
då Utsk. icke kan förneka en half millions tillkomst uti in-,
traden, och icke heller kan neka till de verkliga behofven,
sorn Konungen i nåder framvisat. Vill då Utsk, lemna Sverige
försvarslöst eller, som är detsamma, uti otillräckligt försvarsskick?
Så kan åtminstone resultatet bli hastigare. Eller skall
denna halfva millions årliga öfverskott ingå för att begrafvas
i hvalfvén inom Stockholms murar, och allmänna penningerörelsen
såmedelst årligen försvinna? Resultatet blir då
måhända aflägsnare, men lika säkert detsamma.
Utsk. vill låta förstå, huruledes R. St. skulle äfventyra
att öfverskrida statsverkets tillgångar och föranleda en skuldsättning,
för hvars betäckande ingen fond är beredd, genom
anvisandet af hestämda anslag å öfverskotten af statsverkets
inkomster. Har det då för Utsk. varit en hemlighet eller
D e n 26 Maj f. ra.
*17
omöjligt att föreslå den lika rätta och säkra som enkla åtgärden
att i första rummet, såsom med viss och säkert påräknad
inkomst, göra anslag till personals-aflöning, beväringsexercis,
excercis-compagnier och sqvadroner samt hästars underhåll,
med ett ord till allt sådant, hvars inrättande måste
oafbrutet fortgå och som icke tål uppehåll eller afbrytning,
samt att derefter anvisa till öfrig materiel m, m. i mån af
tillgångarna? På detta sätt kan ingen skuldsättning uppkomma
och ingenting äfventyras; men de tvenne hufvudmålen
vinnas: försvarsverket med alla andra behof förbättras och
fyllas samt rörelsecapitalet återkommer i omlopp utan strypning
eller indragning. Då jag antager, att massan af Svenska
folket vill vara fri och äga ett sjelfständigt rike, afser
jag i första rummet statsverkets behof i närvar, skick och
att dessa behof måste betäckas, och dernäst strider jag i
det yttersta emot allt system, sorn skulle föranleda rörelsecapitalets
förminskning. Således, när statens påträngande behof
blifvit fyllda, böra, i stallet för samlade öfverskott (hvilka
aldrig böra hvila, utan åter användas), bevillning eller,
ännu snarare, grundskatter jemnkas och minskas.
StatsUtsk:s sjelf obetviflade förmåga att med en särdeles
kort bestämdhet afgöra de framvisade statsbehofven, tvärtemot
Konungens omständliga och kända noga begrundande
af alla io hufvudtitlarnas tillstånd, vill jag just icke kalla
förmätet; men käckt är det dock. Lika viss på, att Konungen
noga och säkert beräknat tillgångarna, innan H. M.
yrkat anslagen, lika öfvertygad är jag, att tillgångarna äro
alldeles tillräckliga utan hvarken skuldsättning eller ökade
skatter; men derjemte, att de skattdragandes bördor icke
böra minskas, så länge landet ännu kräfver ansträngningar,
särdeles till riksförsvarets fullkomnande. Nationen fordrar,
och det med lika mycket skäl som af uråldrig vana, att
Konungen skall försvara Kiket, skydda personlig säkerhet,
skipa lag och rätt; och ett enda Ständernas Utsk. vill så
godt som taga honom vapnen ur händerna!
Jag tiljstyrker ogillande af StatsUtsk:s betänk, uti allt,
som rörer såväl den s. k. principfrågan som allt öfrigt, hvilket
leder till nedsättning uti de anslag, hvilka Konungen
så nödvändigt och så visligen äskat, med anhållan för öfrigt
om återremiss.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det är icke min afsigt
att till besvarande upptaga de anmärkningar, som göras
vid detta StatsUtsk:s utlåt., då jag inser, att större delen af
de anmärkningar, Frih. Åkerhjelm framställt, måste föranleda
till återremiss derutaf. Jag skall blott yttra några ord
i afseende på ordningen, som det är sagdt bör iakttagas vid
en statsreglerings uppgörande. Jag instämmer uti den af
Frih. Åkerhjelm uttalade grundsats, att alla statens tillgångar
böra tagas i beräkning vid uppgörande af förslag till
statsrcgleringcn och att en allmän öfversigt i detta afseen
-
Den 26 Maj f. m.
tle bör framläggas vid slutliga regleringen af det Utsk., som
framlagt förslaget till statens reglering; men då jag fullkomligen
instämmer i denna grundsats, får jag likväl anmäla,
att de rigtigaste grundsatsers tillämpning understundom blir
omöjlig blott i följd af några små omständigheter, hvilka’
vid första påseendet synas obetydliga, men vid närmare betraktande
finnas oöfvervinnerliga. Vid detta tillfälle hafva
vi måst afse tiden, denna stränga mätaren af våra göromål
och handlingar. StatsUtsk. har nemi. trott det vara
dess pligt att till Ii. St. ingifva dessa förslag till statsregleringen,
innan den för riksdagens längd i grundlagen bestämda
tid tilländalupit. Att inom loppet af denna tid få några
frågor af Bevilln.Utsk. besvarade rör:de den brännvinsbeskattning,
som detta Utsk. ämnar hiresia, och de inkomster,
som i följd deraf kunna vara att påräkna, anser jag
hade varit ett fåfängt hopp. Vi känna nogsamt i hvad skick
denna fråga, hvarpå så många förhoppningar blifvit grundade,
belinner sig uti Bevilln Utsk. Den hvilar ännu nästan
outredd. Hvad åter tullbevillningen angår, lära vi nogsamt
erinra oss, att det icke är mer än 8 dagar sedan de meddelanden
från K. M. inkommit, hv.ilka skola ligga till grund
för denna frågas behandling; och alla dessa omständigheter
utgöra tillräckliga skäl, hvarföre StatsUtsk. icke kunnat tillämpa
den grundsats, som jag skulle önska kunnat följas.
En vidare utveckling af denna sak torde vara öfverflödig,
enär hvad jag anfört lärer utgöra tillräckligt upplysande
skäl för StatsUt'sk:s förfarande.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Innan jag går att utlåta
mig öfver det s. k. princip-betänk , ber jag att såväl
för detta som öfriga statsregleringen rörande utlåtanden få
hembära StatsUtsk. min tacksamhet för den hittills inom
Representationen okända hushållsamhet, hvarmed förslagen
äro uppgjorda. Då detta betänk, i sin helhet föredrages,
ber jag att först få förena mig med Frih. Åkerhjelm i afseende
på frågan om fastställande af ett medelpris å den under
lönerna inbegripna spannmålen, emedan jag anser det
välgörande för landet och således måste beklaga, att StalsUtsk.
icke funnit skäl att tillstyrka bifall härtill. Med ett
sådant generelt pris äro nemi. förknippade 2:ne väsendtliga
fördelar: den ena, lättnad i räkenskaperna och revisionen;
men den andra och hufvudsakligaste, att den skattdragande
allmogen derigenom under de svåra åren icke drabbas hårdast
af missväxten, då tyngden blir fördelad på alla åren.
Jag tillstyrker således återremiss af denna punkt och anser
den föreslagna åtgärden vara ganska klok och välgörande
för landet; äfvensom jag icke kan linna något talande motskäl
uti hvad Utsk. för sin åsigt anfört rör:de myntvärdets
bestämmande vid denna riksdag.
Vidare förekommer uti delta StatsUtsk:s utlåt, lilIsty 1 —
kande af den grundsats, att några statsutgifter icke böra au
-
Den 26 Maj f. m.
"0
visas pä öfverst otten af statsverkets inkomster. Denna princip
gillar jag fullkomligen oell anhåller derföre, att Utsk.
i denna del icke ville frånträda sitt till R. St. framlagda
förslag. Jag skalle icke hafva vidrört denna omständighet,
0111 jag icke dertill varit föranledd af.tvenne talare. Frih.
Åkerhjelm oell Gr. Sparre, hvilka trott, att öfverskottens
skrinläggning skulle föranleda till ett strypsystem. Jag (inner
icke, på hvad vis dessa öfverskott skalle blifva skrinlagda,
enär Utsk. tydligen föreslagit, att de skulle användas
till betäckande af Riksg.cont:s skuld. Jag ber att få
på mi n nå om hvad i detta ämne vid förra riksdagen passerade.
Man yttrade då, 0111 icke i ordställningen, åtminstone
i grunden detsamma sorn nu, nemi. att om allt noga öfvervagades
, utgifterna beräknades efter inkomsterna, skulle någon
fara icke uppkomma genom antagande af K. M:s project
att på öfverskotten anvisa vissa statsutgifter. Det har
dock så slagit ut, att Riksg.cont. blifvit skuldsatt. Att någon
skrinläggning af öfverskotten i allmänhet icke kommer
i fråga, derom är jag öfvertygad, att Styrelsen nog drager
försorg.
Man har vidare tadlat, att dessa frågor icke blifvit utarbetade
samtidigt med Bevilln.Utsk:s förslag till brännvinsbeskattning
och tullbevillning. Jag ber blott att få påminna,
hvad en annan talare, Frih. Palmstjerna, redan omnämnt,
att då K M. först för några dagar sedan till R. St.
öfverlemnat propos. ronde tullbevillningen, det icke varit att
förvänta, att man af rådgifvare-personalen härstädes skulle
Jå emottaga förebråelser för det mair icke dröjt med statsregleringens
uppgörande, till dess man fått se, hvad tullen
kunde inbringa, helst StatsUtsk. och R. St. i sådant fall allt
för mycket skulle öfverskrida tiden för riksdagens afslutande.
Ytterligare har Utsk. tillstyrkt bifall till K. M:s propos.
om centonal-afgiftens öfverflyttande till och uttagande
i sammanhang med allmänna bevillningen. Äfven denna åtgärd
är af väsendtlig nytta för räkenskapernas och revisionernas
hastigare gång, hvarföre jag anser åtgärden i sin
princip vara riktig och således tillstyrker bifall till Utskrs
förslag i denna del, men tillika yrkar återremiss äfven i afseende
på denna punkt derföre, att Utsk., som varit i tillfälle
att inhemta, hvad centonalen för Wadstena Krigsmanshuscassan
utgör, och tillstyrkt dess öfverflyttande till allmänna
bevillningen, icke på samma sätt förfarit i afseende
på Amiralitets-Rrigsmanscassan, i afseende på hvilken sistnämnda
Utsk. haft kännedom om centonal-afgiftens belopp
endast för ett år; af hvilken anledning, och då jag har mig
särskildt bekant, att det föreslagna medelbeloppet är för lågt
beräknadt, jag anhåller, att Utsk. måtte vidblifva principen,
men i afseende på Amiralitets-Krigsmanscassan inhemta kännedom
om rätta medelbeloppet af centonal-afgiften till densamma,
emedan sistnämnda cassa, i händelse, såsom jag be
-
130
Den 26 Maj f. m
farar, den af Utsk. föreslagna summa, som belöper sig på
samma cassa, icke motsvarar livad den hittills i centonalafgift
erhållit, skulle blifva urståndsatt att bestrida sina årliga
pensionsutgifter.
Vidare liar Utsk. föreslagit R. St. att hos K. M. und:st
anmäla, det R. St. beslutat, att de under Riksstatens hufvudtitlar
uppkommande besparingar icke må anvisas till några
bestämda löne-anslag på stat. Detta förslag anser jag
vara fullkomligen grundlagsenlig! och af behofvet påkalladt.
En värd talare, Frih. Åkerhjelm, har trott sig mindre från
grundlagens föreskrift, än ett föregående riksdagsbeslut (år
1810), hemta stöd för den åsigt, att ett sådant R. St:s beslut,
som det nu ifrågavar., skulle innefatta en utsträckning
af denna Statsmagts rättigheter. Hr Frih. har sagt, att han
för sin åsigt hemtade något stöd af 62 och 64 §§. Reg.F.;
men det egentliga skälet från 1810 års riksdagsbeslut. Jag
ber att härifrån få subtrahera 1810 års riksdagsbeslut, emedan
ett af 1810 års Ständer fattadt beslut icke kan hindra
närvar. Ständer att fatta ett beslut i strid med delta, då
det blott öfverensstämmer med grundlagen. Jag vill derföre
se till, hvad denna i närvar, fall stadgar. 62 §. Reg.F.
innehåller: ”Sedan statsverkets behof blifvit af StatsUtsk.
uppgifna och af R. St. pröfvade, ankommer det på R. St.
att en deremot svarande bevillning sig åtaga samt att tillika
fastställa, huru särskilda summor deraf skola till särskilda
ändamål användas, och dessa summor under bestämda
hufvudtitlar uti Riksstaten anslå.” Här stadgas tydligen,
att R. St. äga rätt att bestämma, huru särskilda summor skola
användas till särskilda ändamål. Uti 64 §• samma grundlag
stadgas vidare: ”Såväl Rikets ordinarie statsmedel och
inkomster, sorn hvad, på sätt omförmäldt är, under namn
af extraordinarie utlagor eller bevillningar till statsverket af
R. St. anslås, vare under Konungens disposition, att till
de af R. St. pröfvade behof och efter den upprättade
staten anordnas.” Detta tyckes vara den bestämdaste
föreskrift, som kan äga rum; och jag kan icke se, huruledes
det icke skulle vara R. St:s rättighet att säga: Vi
hålla oss till 64 §• Reg.F. Jag tror således, att StatsUtsk:s
förslag är i allo riktigt; men då Frih. Åkerhjelm för sin
åsigt i afseende på denna punkt velat hemta stöd derifrån,
att K. M. företagit reglering af åtskilliga embetsverk, och Hr
Frih. påmint, att denna reglering varit af R. St. begärd,
anhåller jag få erinra, ehuru jag icke känner StatsUtsk:s motiver,
att det gifves andra motiver än dessa, hvilka måhända
äro mera talande. Det har nemi. handt, icke längre sedan,
än att man kan hafva det i minnet, att K. M. utan R. St:s
hörande inrättat en ny Hofrätt; att K. M., tvärtemot R.
St:s beslut vid sista riksdag, anvisat en betydlig summa till
löneförhöjning för Gardesreg:ternas officerscorpser; det har
händ t,
D e n a6 Maj f. m.
rii
handt, att en särskild Raketcorps blifvit uppsatt. Huru långt
detta i framtiden kan sträcka sig, kan nian ej förutse, om
ej R. St. i god tid fatta beslut deremot. Jag tror således,
att från dessa händelser hemtas de starkaste skäl för det beslut,
som StatsUtsk. tillstyrkt. Det är en sanning, på sätt
Frih. Åkerhjelm upplyst, att R. St. anhållit om en ny organisation
af embetsverken; men R. St. hafva i deras und.
skrifvelse uttryckt den önskan, att em hetsman 11a personalen
måtte inskränkas. Jag finnér det naturligt, att en ändamålsenlig
organisation af en mängd embetsverk, som varit i behof
af löneförbättringar, icke kan ske utan någon kostnad.
Jag går så långt i billighet, som rättvisan fordrar, då jag medgifver,
att straxt vid organisationens inträdande nya ökade
kostnader måste uppstå, enär några öfverflödiga tjenstemän,
som flyttas på indragningsstal, ej kunna mista sina löner;
och om så tillgått, skulle jag icke haft något att yttra deremot.
Men då det liändt, att åtskilliga embetsverk med
i5,ooo r:dr öfverskjutit den gamla staten, spannmålen oberäknad,
visar det sig, att grapnlagenheten mot andra Statsmagten
fordrat, att Styrelsen väntat med tillsättandet af
dessa nya tjenster och förökade löner, till dess R. St., efter
erhållen kännedom om förhållandet, deröfver yttrat sig, då
R. St. säkerligen skulle funnits mera beredvilliga att lemna
de erforderliga anslagen. Det är på dessa grunder, som jag
tror, att den ifrågavar. organisationen äfven kan bidraga till
alt bifalla den skrifvelse, StatsUtsk. i denna punkt föreslagit,
hvilken jag för min del biträder, under anhållan, att
Utsk. vid återremissens besvarande icke måtte frångå en så
klok åtgärd, som den Utsk. sålunda föreslagit. För öfrigt
har jag ingenting att tillägga, utom den anhållan, att dessa
anmärkningar må få åtfölja återremissen.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland: Mot den i första
punkten af detta StatsUtsk:s utlåt, anförda princip för
beräkningen af priset å den under lönerna begripna spannmål
och mot Utsk:s tillstyrkande uti 4;de punkten af samma
utlåt, nödgas jag anmäla, att jag icke kan med mitt bifall
tillstyrka Utsk:s förslag. Jag vill likväl nu icke uppehålla
R. o. Ad:s tid med en utveckling af skälen för min
tanke i dessa delar, emedan jag återkommer på dessa ämnen
vid föredragningen af 3:dje hufvudtiteln; roen jag hav trott
mig skyldig yttra detta, för att ej genom stillatigande anses
gilla Utsk:s åsigt i dessa delar.
Frih. Lagerbjelke, Joh.: Till en början får jag conformera
mig i de anmärkningar, som Frih. Åkerhjelm framställt.
I afseende på 3;dje punkten af Utsk:s utlåt, har Gr.
Cronhjelm hufvudsakligen förekommit mig i hvad jag hade
att säga rör:de centonalen; men jag torde likväl få afgifva
några upplysningar till StatsUtsk:s ledning. Den centonal,
som inflyter till Amiralitets-krigsmanscassan har utgjort, per
medium för 5 år, 5,106 r:dr 22 sk. årligen; men StatsUtsk.
7 II. 16
Den 26 M a j f. m.
t
liar uti sitt utlåt, öfver 6:te hufvudtiteln endast till 4>5oo
r:dr upptagit dessa medel. Dessutom tinnes en annan mindre
omständighet att anmärka, den nemi., att åtskilliga personer
ännu qvarstå på flottans stat, hvilka tjent vid f. d. Armeens
Flotta, och hvilkas centonal ingår till Wadstena krigsmanshus-cassa,
men kommer att öfverflyttas till Amiralitetskrigsmanscassan.
Dessa centonalmedel utgöra 4oo r:dr, som
nu är för mycket för Wadstena krigsmanshus-cassa och för
litet för Amiralitets-krigsmanscassan. Ännu en omständighet,
som kan lägga svårighet i vägen för den reglering af centonalen,
hvilken Utskottet föreslagit, är den, att centonalen
utgår äfven af alla sjötractamenten och varierar årligen i mån
af den större eller mindre sjöexpeditionen, så att jag, för
min del, icke kan upplysa, huruvida man skulle kunna tillämpa
denna centonalafgift på bevillningen. Dessa äro de
tillägg, jag har att göra till hvad Gr. Cronhjelm yttrat,
med hvilken jag i afseende på ifrågavar. punkt af utlåt, förenar
mig.
Ilr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag är väsendtligen
förekommen af Gr. Cronhjelm, och får derföre börja med
att förena mig med honom. Jag vili blott tillägga, att jag,
för min del, anser det så mycket lämpligare, att spannmålspriset
fastställes från riksdag till riksdag, som det är tungt
för den skattdragande att nödgas betala mera, då han får
dålig årsväxt, än då skörden varit gynnande, och det i moraliskt
hänseende är oförsvarligt, att den ena folkclassen skall
äga skäl att glädja sig öfver den andras olycka; ty förhållandet
är nu bedröfligtvis sådant, att embetsman icke kunna
undgå alt beklaga sig öfver god årsväxt. Men detta kan
hjelpas genom bestämmande af ett medelpris från riksdag till
riksdag, hvarigenom den skattdragande komme att betala så
mycket mindre det hårda året, som han betalade mera under
det goda. Dessutom synes det mig olämpligt, att markegången
sättes i Nov. månad, innan spannmålsprisen hunnit
stadga sig. Man kunde dröja dermed till Jan. månad,
om den princip antoges att fastställa ett medelpris å spannmålen
från den ena riksdagen till den andra.
För öfrigt vill jag blott inskränka mig till besvarande af
några af Frih. Åkerhjelm vid 4-de punkten af Utsk:s ifrågavar.
utlåt, framställda anmärkningar, hvarvid jag likväl
får tillkännagifva, att jag icke från början var uppe, utan
uppkom under fortgången af Hr Fi ih:s anförande, så att jag
icke annat än ofullständigt kan upptaga Hr Frih:s argumenter.
Jag tyckte, att den värde ledamoten klandrade Utsk.
derföre, att det tagit lärdom af hvad som ägt rum vid regleringen
af styrelseverken och varnat att för framtiden icke
tillåta disposition af besparingarna till några bestämda löneanslag
på stat, samt att talaren åberopade R. St:s beslut vid
i8i3 års riksdag, hvarigenom R. St. öfverlemnade åt K. M.
att reglera styrelseverken, och att det således blott varit till
Den a5 5Iaj T. m.
följd af detta R. St:s beslut, som regleringen »keit; men jag
får tillägga, att R. St. öfverlemnade ombesörjandet af denna
reglering på sätt, som i särskilda Utsk:s betänk, närmare
var utredt. Man får derföre gå till detta betänk,
för att se, huru Ständerna önskade, att denna styrelseverkens
reglering skulle ske. När man dessutom vet, huru detta
betänk, afgjordes, nemi. utan discussion i Stånden, hade
man kunnat vänta, att Konungens rådgifvare åtminstone icke
skolat gå längre ät) i berörde förslag var uppgifvet. Men
går man till detta betänk., finner man pag. a 19 följande:
"I sammanhang härmed har Utsk. jemväl antagit, att, till
''undvikande af statens betungande med utgifter i och för den
"nya embetsregleringen, det förhållande lämpligast synes kun”na
iakttagas, alt de förökade löningsförmånerna, hvilka der"vid
blifva nödiga för åtskilliga embets-och tjenstemän, icke
"utgå annorlunda än i den mån, de indragna lönerna blif"va
genom innehafvarnes afgång eller befordran lediga, för
"vinnande af hvilket ändamål till K. M. synes böra öfver”iemnas
att använda de löner, som genom afgång
"eller befordran indragas vid de verk, der sådant
"anses af behofvet mest påkalladt, utan afseende
"derpå, om lönen derstädes eller vid något annat
"verk blifvit ledig — —; och kunde i följd häraf provisoriska
löningsstater uppgöras, för att vid först blifvande
"riksdag till R. H. St:s pröfning öfverlemnas."
Särskilda Utsk. hade sålunda förbehållit R. St. den rättighet
att kunna få pröfva de provisoriska regleringar, som
K. M. kunde finna nödiga att göra. Det är således klart,
att de stater, som nu kallas interimsstater, icke böra kunna
anses vara för alltid fastställda, utan äga R. St. rättighet att
pröfva och jemnka samt således äfven inskränka dem, i händelse
de sträcka sig längre, än R. St. vid 182^ års riksdag
medgifvit; och om det nu icke är möjligt att göra en sådan
inskränkning, är det åtminstone nödvändigt att för framtiden
vidtaga sådana bestämda åtgärder, att Konungens rådgifvare
icke må äga något slags förevändning att kunna tillåta
sig sådana löneregleringar på de besparingar, som möjligen
kunde uppkomma på riksstatens lrufvudtitlar. När man
ser, att uti ett verk, nemi. KrigsCollegium, der bristen visserligen
är obetydlig, hvarje ledamot har 400 r:dr större lön
än ledamöterna i Svea Hofrätt, tyckes det, som skulle, derest
Hofrätten blifvit tagen till måttstock vid regleringen, Presidenten
kunnat aflönas med Collegii egna medel. Samma
öfverdrifna frikostighet finner man äfven i löneregleringen
lör Förvaltn. af Sjöärend., Kammarrätten o. s. v. Med ett
ord, då man ser, huru illa R. St:s afsigt med den åstundade
styrelse verksregleringen blifvit uppfylld, tror jag, att
man bör vara varsam för framtiden. Visserligen har domsrätten
blifvit skiljd från tvenne Collegier, nemi. Bergs- och
CommereeColkna; inen de fortfara ännu att vara ganska kost
-
Den '26 Maj f. m.
bara verk, ehuru Utsk. hade föreslagit, att de skulle upphöra
att vara Gollegier och blott blifva Contor. Sorn sagdt
är, jag förutser, för inin del, svårigheten och kanhända omöjligheten
att förändra de stater, som redan äro reglerade,
nemi. de s. k. interimsstaterna. Det enda sätt, hvarpå rättelse
kan åstadkommas, torde vara att nu ställa det lönbelopp,
som anses öfverflödigt, på indragningsstat, för att upphöra
med nuvar. innehafvares afgång. Men deraf bör man
åtminstone hemta den dyrköpta lärdom att förekomma sådant
för framtiden.
Gr. Horn, Claes Fredi'.: Då det nu föredragna utlåt.
kan a:-.ses såsom ett principutlåt., tager jag mig friheten
att generelt yttra mig deröfver. Jag vill då medgifva, att
StatsUtsk. riktigt uppfattat den allmänna andan i landet,
den allmänt uttalade öfvertygelsen om behofvet att reglera
staten med afseende på möjliga indragningar och besparingar.
Den allmänna opinionen häröfver är så högt uttalad
öfver hela landet, att den icke kunnat undgå StatsUtskts
uppmärksamhet; och jag förmodar, att 11. St. ej heller kunna
för sig dölja, att allmänna rösten fordrar åtgärder i motsats
med dem, som vid föregående riksdagar ägt rum. Men då
jag erkänner, att StatsUtsk. riktigt uppfattat sin bestämmelse,
tycker jag mig dock sakna en sådan utveckling af frågan,
som det ålegat Utsk. att framlägga, den nemi. att upplysa
nationen om de verkliga statsbehofven, huru de tillkommit
och huru de skola skiljas från de inbillade och öfverflödiga,
med afseende på statens tillgångar till behofvens fyllande;
och om, då endast sådana behof blifvit framställda, som äro
oundgängligen nödvändiga, desamma med consequent raisonnement
kunnat framställas, tror jag, att Utsk. kunnat
vänta allmänt bifall till behofvens fyllande, och att man från
Styrelsens organer ej fått höra så mycken opposition, som
jag förmodar kommer att göra sig gällande. Jag tror nemi.,
att då StatsUtsk. afslagit så många af K. M. nödiga ansedda
behof, Utsk. äfven bort noga granska, huruvida icke en
mängd indragningar kunnat äga rum. Det, hvarpå man synes
hafva fästat mesta afseendet, nemi. försvarsverket, hade
kunnat blifva föremål för en annan reglering. Det hade icke
varit ur vägen, om Utsk. uttalat en mening, son: från flera
håll synes göra sig gällande, den nemi., att så länge detta
slatsbestyr saknar en ändamålsenlig administration, är det
förgäfves att komma till en rationel reglering af försvarsverket.
Man må offra på armden hvad summor som helst,
och landet skall qvarstå på samma punkt; ty då man efter
ao års fred påkallar millioner för försvaret, synes det vara
ett stort bevis på en felaktig administration i denna styrelsegren.
Om derföre StatsUtsk., med den magt, detsamma
tillkommer, och det förtroende, som dess personal bör äga,
blott framställt en hänsyftning dertill, att i administrationens
former ligger en omöjlighet för staten att ordna sina
Dcn 26 Ma j f. m.
stridskrafter och att, så långe detta omöjlighetstillstånd inom
samhället fortfar, StatsUtsk. icke ansett sig tillständigt
att tillstyrka fyllandet af sådana behof, som blifvit framställda;
om Utsk., säger jag, utgått från denna synpunkt och
afsett det felaktiga i vår administration, tror jag, att man
med mera samdrägt skulle kommit till slut, än jag förmodar,
att vi mi komma. Det är således på samma gång StatsCJtsk.
söker tillbakahålla i ett afseende, som jag ville, att
Utsk. skulle gått till grunderna i det andra; ty här uppoffras
stora anslag, utan att spår synes till deras användande
uti Rikets förbättrade tillstånd. Jag skulle då önska, att
Utsk. iitgår från den princip att framställa en tableau öfver
statens tillstånd, förvaltning och behof, hvilken jag saknar,
likasom jag saknar den från Styrelsens sida; ty jag tror, att
så länge Representationen står i fullkomlig obekantskap med
hvad som verkligen tarfvas för statens behof, skola oupphörliga
strider uppkomma och vi återvända till våra hem
med den förebråelsen att icke kunna stå till ansvar för våra
principaler för det sätt, hvarpå vi behandlat statens angelägenheter.
Jag har nyligen varit i tillfälle att höra rösten i
landsorterna i detta afseende, och jag har med bekymmer
erfarit, hvad man synes fordra af representanterna; ty man
fordrar af statens representanter sådant, som man blott borde
fordra af Styrelsen, nemi. planer för statens reglering efter
system och princip. Jag skulle önska, att då Utsk. återfår
detta utlåt, med de anmärkningar, som dervid blifvit
framställda, Utsk. ville gå till grunden med statens ställning.
StatsUtskrs åsigt, att några statsutgifter icke böra anvisas på
öfverskotten af statsverkets inkomster, gillar jag fullkomligen,
emedan jag anser öfverskotten nödiga för statens credit, och
att således några extra behof på desamma icke böra anvisas,
helst jag icke kan erkänna några extraordinarie behof
vid statsregleringen; ty hvad som pröfvas vara ett behof,
måste fyllas, och dess fyllande kan således icke lemnäs åt
hazarden, hvarigenom statens säkerhet kunde äfventyras.
Huruvida man inom hufvudtitlarna kunde använda besparingarna
till löneförhöjningar, beror på den undersökning,
huruvida icke R. St. skola förutsätta ett system, som jag
ogillar, nemi. att R. St. skola afslå löneförhöjningar derföre,
att medel saknas, men icke derföre, att de blifvit förklarade
obehöfliga. Om tillgångar finnas för löneförhöjningar,
som kunde vara sannt behöfliga, anser jag behofvet
böra fyllas; men deraf följer icke, att, om R. St. ansett löneförhöjningarna
oriktiga, den andra Statsmagten kan bevilja
dem. Jag önskar derföre, att StatsUtsk. äfven måtte inse
nödvändigheten deraf att bestämdt reglera staten och uttryckligen
förklara, hvad som är verkligen behöfligt och hvad som
icke är det, och under intet vilkor tillstyrka besparingarnas
användande till bestämda statsutgifter, emedan dessa besparingar,
då de finnas, böra vara att tillgå för oförutsedda behof.
156
Den a6 M a j f. m.
Frih. Rantzou, Joli. Al b., instämde i hvad Gr. Horn
nu yttrat.
Frih. Gederström, Jac.: Äfven jag instämmer uti begäran
om återremiss af utlåt., så mycket hellre, som, då de
öfriga utlåtrna rör:de statsregleringen förekomma, frågan om
besvarande af denna återremiss kommer att förfalla genom
hvad R. St. i afseende på berörde utlåtanden besluta. Delta
utlåt, innefattar grunderna för de förslag, StatsUtsk. afgifvit,
och utgör en ledning för öfvertygelsen om hvad som
förekommer efteråt.
Hvad först angår spannmålsberäkningen under lönerna,
finnér jag det principlöst, att Utsk. föreslagit denna beräknings
försvinnande vid nya löner eller förhöjning i gamla, så
länge denna beräkningsgrund bibehålles i afseende på de
gamla lönerna. Kan denna beräkning borttagas öfverallt,
har jag ingenting deremot; men att icke följa samma princip
i afseende på alla löneinkomster, anser jag vara orätt.
Utsk:s förslag att till K. M. ingå med skrifvelse om R.
St:s beslut, att besparingar å riksslatens hufvudtitlar icke
må anvisas till några bestämda löneanslag på stat, står icke
tillsammans med begreppet om Styrelsens functioner. Det är
ej speciella staterna, som af R. St. böra bestämmas; men
dessa speciella stater utgöra ledning i afseende på bedömandet
af den summa, som för hvarje titel erfordras, och som
således gifver siffran af hvad sorn behöfver anslås. Om under
loppet emellan riksdagarna sådana tillfälligheter uppkomma,
att en tjensteman på ett ställe finnes öfverflödig och på
ett annat en ny tjenst behöfver tillsättas, faller det af sig
sjelf, att administrationens and 'målsenliga gång erfordrar,
att Styrelsen äger att härom efter omständigheterna förordna;
och det gifves således intet skäl att göra någon ändring
uti hvad sorn sedan 180g varit öfligt. Den oriktigheten, att
i riksstaten uppföra speciella staterna, i stället för att de
borde utgöra bilagor dertill, har medfört det begrepp hos
många, att en embetsman skall ovilkorligen hafva så och så
mångå r:dr och sk:r i lön, och en annan med samma tjenstebefattning
en viss mindre summa, utan att deras functioner
kunna komma under pröfning af dem, som förstå att
bedöma desamma.
Det bar blifvit yttradt, att några anvisningar på öfverskotten
icke borde äga rum, enligt hvad StatsUtsk. framställt.
Jag inedgifver fullkomligen, att alla kända behof
icke böra på öfverskotten anvisas, emedan så ringa öfverskott
som möjligt böra uppkomma. En sådan anvisning på
öfverskotten skulle ej innefatta annat än ett försök att undvika
anslag, der de fordrades, och detta är den egentliga
anledningen, hvarföre inga sådana anvisningar på öfverskotten
böra äga rum. Men det är på andra sidan ganska vigtigt,
att, om inkomsterna beräknas så, att stora öfverskott
uppkomma, R. St. visa, huru öfverskotten skola användas,
Den a6 Maj f. m.
I37
så att de icke ligga onyttiga för samhället, lill skada jemväl
för rörelsen och näringarna. R. St. hafva visserligen behof
af betydliga summor för betäckande af Riksg.contrs
skuld; men att göra en anvisning på öfverskotten för ett
bestämdt behof är i detta som i öfriga fall oriktigt. Önskligt
vore att, på sätt Frih. Åkerhjelm yttrat, StatsUtsk. satt
sig i beröring med Bevilln.Utsk., hvarigenom StatsUtsk.
kommit i tillfälle att närmare känna statens tillgångar. Jag
vill nu icke vidlyftigare yttra mig, emedan jag återkommer
till dessa ämnen vid föredragningen af StatsUtsk:s utlåt:n
öfver de särskilda hufvudtitlarna.
Hr Lagerhjel m, Pehr: Bland de allmänna frågor,
som med statsregleringen äga gemenskap och som StatsUtsk.
behandlat uti utlåt. N:o 78, hvilket utgör föremål för vår
öfverläggning, hade jag väntat mig få en allmän fråga behandlad,
hvilken jag dock uti detta utlåt, finnér förbigången,
den nemi., huruvida det bär sig att bevilja de utgifter,
som Utsk. föreslagit, eller sådant icke bär sig. Jag hade
väntat mig denna fråga utredd, icke blott hvad statsverket
angår, utan äfven i afseende på Riksg.cont. En sådan
utredning hade vägledt omdömet i flera fall, då fråga
är att bedöma, huruvida en utgift är mer eller mindre nödig
eller nyttig; ty hvad rättesnöre har omdömet, om man
ej vet, huruvida tillgångar finnas eller ej. Detta föranleder
mig till den önskan, att Utsk. äfven omfattat den fråga,
som jag vidrört. StatsUtsk. hade haft lätt att jemnföra
Riksg.cont:s och statsverkets ställning nu med dess tillstånd
i en förfluten tid, då Utsk. blott behöft gå i5 år tillbaka
för att finna en betydlig skillnad. R. St. sammanträdde
18r8 och hade då besparade medel, så att dermed bestriddes
icke blott riksdagskostnaden, utan äfven en betydlig utgift
derutöfver. I hvad skick befinner sig nu Riksg.cont.?
Jo! belastadt med 3 millioner r:drs skuld; då det deremot
var skuldfritt 1818. Detta är en skillnad, som bort blifva
utredd, åtminstone för att vägleda omdömet. Jag vill med
ett exempel upplysa detta. K. M. har uti sin nåd. propos.
föreslagit, att öfverskotten måtte användas till beväringens
exercerande. Hvem är det väl, som ej önskar beväringens
exercerande? Eller skulle någon tveka att medgifva öfverskottens
användande dertill, såvida de finnas och någon
skuldsättning för Riksg.cont. icke äfventyrades. Om nu R.
St. beviljade dessa föreslagna utgifter och deremot skulle
följa ett behof för Riksg.cont., hade det varit önskvärdt att
få veta, om StatsUtsk. ämnar föreslå en tillökning uti bevillningen,
t. ex. uti brännvinsbevillningen. Sådant hade
vägledt omdömet. Nu känner man ej StatsUtsk:s afsigt. Är
det åter StatsUtsk:s afsigt att skuldsätta staten, så frågar
jag, om någon skulle vara benägen att nu göra kostnader,
hvarigenom vi skulle skuldsätta våra efterkommande. Hafva
vi fått betala de kostnader, sorn våra förfäder gjort? De
Den a6 Maj f. m,
lemnade öfverskott åt oss. Skulle StatsUtsk. vara sinnadt att
inleda staten uti ett statsskuldssystem, så vore det önskligt
att få veta, huru det skulle verkställas och om närvarande
period vore den rätta, då en realisation förestår, hvartill ett
creditiv behöfves, då man vet, att Armeens Pensionscassa
begärt medel, men ej kunnat få, och då man vet, att
Riksg.cont. ej kunnat få låna mot 5 procts ränta. Vid sådana
förhållanden vore det önskligt att få veta, om närvar,
tidpunkt är den rätta för ett skuldsättningssystems införande.
I afseende på frågan , ang:de K. M:s rätt att disponera
besparingarna under hufvudtitlarna, måste jag erkänna, att
jag tvekar med mitt omdöme, huruvida en sådan rättighet
bör vara eller icke; men hvad jag vet, är det, att näst efter
j823 års riksdag uppgjordes en ny stat under 4-de hufvudtiteln,
som betungades med 34,ooo r:dr; att R. St. vid förliden
riksdag förklarade sig icke kunna bevilja någon tillökning
för gardesreg:ternas befäl, men att icke desto mindre
straxt efter riksdagen på besparingarna anvisades 18,000
l"dr för detta ändamål.
Frih. Boye, Ludv.: Då nu Regeringen fullgjort sin
pligt att till Representationen uppgifva statens, d. v. s. fäderneslandets
behof, vidtager Representationens pligt, visserligen
å ena sidan att med rättskaffenhet pröfva de uppgifna
behofven, men också å den andra ovilkorligen att fylla de
behof, som bestått pröfningen; och Representationen står
följaktligen inför Nationen i alldeles lika ansvar för hvad
hon afslår, som för hvad hon bifaller. Då jag, i enlighet
med denna grundsats och erkännande ingen annan, går att
pröfva StatsUtsk:s förevar, princip-betänk, i de delar, deri
jag tillåter mig ett omdöme, hoppas jag, att sjelfva mitt sätt
att fullgöra granskningen skall bevisa, att rättvisa och måtta
äro de ändamål, jag söker.
Hvad irsta punkten af det under N:o 78 ingångna betänk.
angår, får jag förena mig i det yttrande, Hr Cederschjöld
afgifvit. På de af honom anförda skäl begär jag
återremiss och önskar, att StatsUtsk. ville antaga den nåd.
propos., K. M. derom afgifvit; men jag utber mig att i anleda.
af det yttrande, soin den förste värde talaren afgifvit,
få dervid göra några anmärkningar. Det är möjligt, att jag
fattat saken oriktigt, och i sådant fall emottager jag gerna
rättelse; men bland de flera alternativer, lian framställt såsom
antagliga, i stället för den utväg, K. M:s propos. föreslår,
tyckte jag mig äfven höra nämnas, att jemväl sådana
embetsmän, hvilka ej kunna få någon löneförhöjning, skulle
kunna, till följd af JK. M:s propos. och förevar, betänk.,
förlora den fördel, de hafva af spapnmålsranslaget under
lönerna. Jemte det jag bestrider detta, öfverlernnar jag till
Utsk. och R. St:s rättvisa att pröfva, om en propos., gjord
af K. M., icke i afsigt att i minsta mån förorsaka något lidan
-
Den 26 Maj £ m. 129
Hände, om denna propos. skulle i något enda fall för ett
sådant resultat rättvisligen kunna åberopas, eller 'erhålla en
riktning till lidande för en hel class af embetsman. Skälet
tycktes mig vara, att, då realisationen föregått, de skulle erhålla
ett mynt, som icke fluetuerar. Jag önskar realisationen,
och jag skall, då denna fråga förekommer, visserligen
icke underlåta att med allt det allvar, hvaraf jag är mäg1ig,
understödja den, såvida den har till föremål Nationens
trefnad; men jag älskar icke chimeriska och illusoriska föreställningar
samt förstår icke, då embetsmannen efter realisationen
icke erhåller ett öre mer eller ett öre mindre än
förut, jag förstår icke, säger jag, med hvilken illusion man
skall kunna tillfredsställa honom vid den förlust, han nödgas
lida, då man säger honom: Ni får i silfver icke mera
än jemnt motsvarande, hvad ni haft i sedlar; men för ombytet
måste ni förlora en del af hvad ni förut hade.
Beträffande åter 2:dra punkten, eller frågan om öfverskotten,
klandrar jag icke Utsk. derför, att det, sin öfvertygelse
likmätigt, gjort ett tillstyrkande sådant som detta;
men då jag anser högst angeläget, att B.. St. bevara deras
pröfningsrätt, ang:de det företräde, Utsk. ger åt Riksg.cor,t:s
behof framför de statsbehof, som nu äro i fråga, en pröfning,
som icke kan uppstå, förrän alla de särskilda statsanslagen
äro granskade, ty det är först då, som jemnförligheten
kan anställas emellan vardet af Riksg.contts behof och värdet
af statsverkets behof; hvarförutan mig äfven synes, att frågan
om öfverskottens undantagande från Ständernas disposition
icke heller bör eller kan pröfvas, förrän vid slutlig granskning
af inkomst-betänk, det visar sig, 0111 inkomsterna befinnas
sådana, att undantaget må kunna äga rum. Jag förbehåller
mig altså öppen rätt att, sedan budgetens detailbetänkm
förevarit, få ang:de det resultat, som principbetänk.
föreslår, vidare mig yttra.
Hvad slutligen 4;de punkten angår, begär jag äfven, på
alldeles samma grund och samma skäl, återremiss deraf och
önskar då, att Utsk. ville taga i något närmare eftersinnande,
om det icke finnes en motsägelse emellan Utskts tillstyrkande
häri och det tillstyrkande, Utsk. gör i betänk. N:o8i
pag. 16, der Utsk. yttrar sig ang:de Raketcorpsen, att den
må fortfara, om K. M. anser den nödig och oni genom indragningar
på andra håll utvägar dertill finnas. Utvägen
genom indragningar synes mig stå i temlig analogi med utvägen
genom besparingar; och det är för alt icke framdeles,
då betänk. N:o8i förekommer till pröfning, hafva händerna
bundna, som jag upprepar min begäran, att nu förevar.
betänk, måtte återremitteras, med anhållan, att dessa
anmärkningar derjemte må få till Utsk. afgå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme i eftermiddag att fortsättas.
7 H. *7
D c 11 26 M a j f. m.
Hr Lefren, Joli. Pelir: StatsUtsk. har i dess betänk.
N:oy8, rör:de en ny reglering i afseende på centonalens erläggande,
framställt grundsatser, hvilka jag delar; men jag
vill dervid göra en enda anmärkning, sorn jag tror vara
grundad på rättvisa och billighet, nemi. att den summa,
som skall utgöra ersättning till de veik, hvilka hittills burit
upp centonalen, måtte bestämmas vid hvarje statsreglering
eller hvarje riksdag, så att de donationer af centonalen,
som äro gifna till åtskilliga inrättningar, icke må minskas
med tiderna, utan följa med tiderna. Om R. St. bevilja
löneförhöjningar vid någon riksdag, är det skäl, att äfven
den summa, som skall motsvara centonalen, må förhöjas
till ett derefter lämpadt förhållande på grund af sjelfva
principen af centonal-afgifter. I annat fall skulle den summa,
sorn vid denna riksdag bestämmes såsom ersättning,
ständigt förblifva oförändrad, hvilket jag anser obilligt och
orättvist emot dem, som erhållit donationen.
Hvad återigen angår den punkten, som rör K. M:s rätt
att fritt disponera besparingarna iuom hufvudtitlarna, kan
jag icke, vid jemnförandet af 62 §. Reg.F. och 2 mom. af
3o §. Riksd.Ordn., finna annat, än att denna rättighet, då
jag juridiskt betraktar saken, är alldeles oemotsäglig. Jag är
för min enskilda del af den tanke, att den grundsats, Utsk.
framställt, är klok, och jag skulle önska, att Regeringen icke
administrerade efter annan grundsats, emedan den skulle
nödsaka Regeringen att väl begrunda hvarje utgift, för att
förekomma brist på de för öfrigt behöfliga medlen; men jag
skiljer denna sak, såsom en klokhet och princip ä Regeringens
sida, från Konungens rätt att fritt disponera besparingarna
inom titeln. Jag vill således hvad Utsk. föreslagit,
om den tanken hos K. M. framställes i form af en und. önskan,
och i sådant fall gillar jag den lifligen; men jag ogillar
denna tanke, om den framställes såsom ett beslut, hvartill
R, St. förmena sig äga rätt. Jag har uttryckt denna
min mening förr och derföre framställt den i större korthet.
Jag begär, att Utsk. måtte collationera och citera de grundlags-^.
, som, bokstafligen tolkade, kunna anföras till stöd
för Utsk:s tanke. Jag får slutligen förklara, att jag för min
enskilda del är lika mån som någon annan derom, att Regeringen
icke må träda R. St:s rätt för nära, men att jag
på andra sidan är lika ömtålig om, att R. St. icke må träda
Konungens rättigheter för nära. En ömsesidig varsamhet
bör äga rum, på det friheten må bibehållas och onödiga
tvistigheter förekommas.
Hr Stuart, Carl Gust.: Det är icke för att yrka återremiss
af förevar, betänk., som jag begärt ordet. Jag instämmer
deremot hufvudsakligen i hvad Utsk. derutinnan anfört, och
skulle för min del önska, att betänk, genast blefve bifallet;
men då jag förmodar, att en återremiss af detsamma kom
-
Den 26 Maj f. m.
iner att äga mm, anhåller jag vördsamt att få fästa uppmärksamhet
på några omständigheter, som deruti förekomma
och hvilka torde böra föranleda till några mindre rättelser
uti Utsk:s hemställanden.
Hvad först beträffar den under lönerna beräknade
spannmålen, gillar jag fullkomligt den af Utsk. yttrade
åsigt, att ett medelpris å densamma, på sätt K. M. föreslagit,
skulle medföra en bestämd löneförhöjning och i följd
deraf ökade statsutgifter; men lika med en af reservanterna
inom Utsk. anser jag det vara ett skadligt och onaturligt
förhållande, att embets- och tjenstemännens iuteressen
tillväxa i samma mån, som folkets välmåga af missväxt och
dyr tid nedsättes. Det finnes, efter min tanke, icke något
giltigt skäl för spannmålsberäkningens fortfarande. Spannmålsprisens
stegring inverkar föga på embetsmannens lefnadsbehof.
Yictualie-varorna falla vanligen i samma mån,
som spannmålspriset stiger, och om äfven ökade bekymmer
skulle uppkomma för embetsmannen, då hela landet är lidande,
torde ett sådant förhållande icke skäligen kunna af
honom öfverklagas. Jag instämmer derföre i den mening,
Hr Santesson uti sin reservation uttryckt, och skulle önska,
att spannmålsberäkningen under lönerna hädanefter måtte
upphöra på det sätt, att all sådan spannmålsberäkning vid
innevar. års slut afskaffades, dock med rättighet för de embetsmän,
hvilka för närvar, innehafva löner på ordinarie
stat med derunder beräknad spannmål, att fortfarande till
deras afgång eller befordran åtnjuta den derför belöpande
förhöjning. Detta skulle icke medföra någon statsutgift, i
fall Riksg.cont. finge sig uppdraget att de år, dä riksmarkegångspriset
öfverstiger 6 r:dr, ersätta skillnaden emellan dessa
6 r:dr och nämnde markegångspris. Deremot borde spannmålsberäkningen
upphöra för alla dem, som fr. o. m. nästa
år vinna befordran. Härigenom skulle, på sätt jag haft äran
yttra, något ökadt anslag för Riksg.cont. icke blifva behöfligt,
enär den vid stegrade markegångspris inträffande förhöjning
i värdet af den Kronan behållna spannmål skulle fylla,
hvad i berörde hänseende kunde komma att utgifvas. Jag kan
icke på något sätt instämma i Utsk:s yttrande, att löningsspannmål
ensamt för de löner, som hädanefter anslås, icke må
beräknas, emedan sålunda en olikhet i löneförmåner skulle
uppkomma, som otvifvelaktigt komme att medföra en mängd
olagenheter och missförhållanden.
Hvad öfverskotten angår, har sednare årens erfarenhet
tillräckligen visat oriktigheten af att på dem anvisa några
utgifter. De beräkningar som blifvit uppgjorda öfver Riksg.-  cont:s nuvar. ställning, visa det resultat, att Cont., som bort
komma i åtnjutande af öfverskotten, deraf för åren i83o och
1831 icke erhållit en enda skilling, utan i stället måst till
Statscont. utbetala ej obetydliga summor till fyllnad af uppkomna
brister å de på öfverskotten anvisade anslag. Jag
sLtille vilja tillägga, att någon åtgärd borde tillstyrkas af
StalsUtsk. till beredande deraf, att öfverskotten måtte förr,
un som nu vanligen är förhållandet, komma Riksg.cont. tillhanda.
Jfågon fruktan, att rörelsecapitalet derigenom skulle
minskas, anser jag ej böra hysas, helst det ar allmänt
kändt, att Riksg.cont. har en löpande skuld af nära i millioner
r:dr, till hvars amortering öfverskotten komma att
användas.
Beträffande 3:dje punkten afUtsk:s betänk., anhåller jag
att få fästa Utsk:s uppmärksamhet derpå, att vid centonalens
öfverflyttande på bevillningen det är nödigt att ihågkomma,
det centonal icke utgöres af alla löner, hvadan en emot centoaalen
svarande bevillningsafgift således endast bör påföras
de tjenstemän, å hvilkas löner centonal hitintills varit innehållen.
Slutligen får jag, lika med en annan värd talare, förklara,
det jag hade önskat, att Riksg:sverkets tillstånd och
behof blifvit uppgifna i sammanhang med statsverkets. Jag
tog mig friheten att derom vid riksdagens början väcka en
motion, men den har ännu icke blifvit besvarad. Jag tror,
att det för mången, likasom för mig, varit lättare att bestämma
sin öfvertygelse i frågor om anslag för statsverket,
örn lian i samma stund haft kännedom om Riksg.contrs tillstånd
och sålunda icke behöft befara att, genom uppfyllande
af statsbebofven, nödgas åsidosätta Riksg.contcs behof till
vårdande af Rikets credit. I händelse af återremiss å betänk.
anhåller jag, att detta mitt anförande må få densamma
till UtsL åtfölja.
Frih Silfverskjöld, Garl: För min del har jag biträdt
StatsUtskls förevar, betänk, i usta, 2:dra, 3:dje och
5:te punkterna. Hvad i:sta punkten beträffar, har jag trott,
att om realisationen vid denna riksdag går i verkställighet,
skola spannmålsprisen vid en blifvande riksdag hafva hunnit
till den stadga, att det då kan blifva lätt, möjligen obehöfligt,
att bestämma det ifrågavar. medelpriset. Måhända
har jag misstagit mig, och i fall återremiss af betänk, beviljas,
kommer Utsk. i tillfälle att taga denna fråga i närmare
öfvervägande. Beträffande a:dra punkten, eller frågan
om öfverskottens anvisande, kan jag icke neka, att jag skulle
(inna det vara af vigt för Riksg.cont. att få behålla dessa
öfverskott för att derigenom erhålla en fond till creditiver
och af betalningar af Rikets för band varande skuld; men då
jag önskat det, har del varit under förutsättning, alt R. St.
måtte anvisa de för försvarsverket nödiga anslagen. Skulle
deremot dessa ej blifva beviljade, nödgas jag öfvergå till de
värda ledamöters mening, som önska, att anvisningar på öfverskotten
må ske til! uppfyllande af detta behof. Således
skulle jag för min del tro, att det varit bäst, om detta prineipbetäuk.
kunnat företagas efter 3:dje hufvudtitelns regie
-
Dea aG Maj f. m.
133
rande. Att 4;de punkten af detta betänk, tages af Utsk. i
närmare öfvervägande anser jag högst vigtigt.
Egentliga orsaken, hvarföre jag begärt ordet, är, att en
talare omnämnde Raketcorpsens uppsättande såsom ett missbruk,
som Styrelsen skulle hafva begått. Jag önskar att få
använda samma exempel såsom ett bevis på nödvändigheten,
att samma ordning fortfarande äger rum, sorn hittills blifvit
iakttagen med besparingarnas användande. Raketcorpsen
är helt och hållet grundad på tillgångar inom Artilleriet.
Den består af 25 man, och ett dubbelt antal nummer hålles
vacanta vid Artilleriet för betäckande af corpsens underhållskostnad.
Befälet är commenderadt från Artilleriet och består
af 2 officerare samt 2 eonstaplar, hvilka tillhöra Artilleriets
stat. Följaktligen är Raketcorpsen så reglerad, att
den hvilken stund, R. M. behagar, kan upplösas och införlifvas
med Artilleriet. För det närvarande vill jag ej ingå i
något yttrande om Raketcorpsens större eller mindre nytta,
emedan vi få discutera derom, då fråga blifver om anslagen
på 3:dje hufvudtiteln; men jag vill nu endast antaga, att
denna corps varit af behofvet påkallad och nödvändig, och
frågar, huru detta ändamål väl kunnat vinnas, i fall K. M.
ej kunnat disponera besparingarna. Enligt min tanke visar
det sig således redan af det exempel, som blifvit anfördtsåsom
bevis på missbruken af besparingarnas användande, att
besparingarna inom titeln böra få disponeras såsom hittills;
och att jag icke misstager mig deruti synes af en anmärkning
å pag. 33 af StatsUtsk:s utlåt. N:o 8i, hvarest en försvarare
af Utsk:s förslag i 4:^e punkten af betänk. N:o 78
linner sig föranledd att reservera sig emot Utskts förslag i
afseende på Raketcorpsen.
En värd talare, med hvilken en annan förenat sig, har
strängt klandrat StatsUtsk., för det Utsk. icke föreslagit ett
nytt system och en ny organisation för hela statsbestyret,
samt begärt, att sådant måtte ske vid återremissens besvarande.
Förrän jag för min del ville ingå i utarbetande af
dessa nya organisationer, skulle jag dock önska att få veta,
hvaruti det egentligen felaktiga ligger, som skall rättas; ty
jag erkänner väl, att jag är en ifrig vän af reformer, men
innan jag önskar dem, måste jag vara öfvertygad att de
äro nyttiga. Jag tror jemväl, att Utsk. hvarken skulle ägt
förmåga att uppgöra förslag till alia dessa genomgripande reformer,
eller kunnat veta hvilka reformer det bort föreslå;
ty derförinnan fordras framför allt, att deras nödvändighet
måste vara allmänt erkänd.
Tvenne värda talare hafva önskat, att Utsk. i detta betänk,
hade uppgifvit Riksg:scont:s ställning och behof, samt
huru statsregleringen i sin helhet skulle slå ut, på det man
kunde se, huruvida ökad bevillning eller skuldsättning deraf
blefve en följd. Jag tror icke, att detta varit för Utsk. möjligt,
ty alia Riksg:scont:s behof kunna icke vara kända; men
134
Den 26 M a j f. ra.
deremot tror jag, att det varit en skyldighet för hvarje ledamot
af StatsUtsk. att göra sig reda för, huru statsregleringen
skulle komma alt slå ut, i händelse R. St. bifölle,
hvad Utsk. i afseende på de io hufvudtitlarna föreslagit. Så
har jag gjort, och jag anhåller att få göra reda för mina i
detta afseende gjorda beräkningar, hvilka måhända kunna
tjena till någon ledning för mången, som önskar ökade anslag
å en eller annan af hufvudtitlarna. Hvad således först
angår Riksg cont:s ställning, så, på sätt det upplyses af en
tableau af den 27 sisth Mars, som blifvit tx-yckt och utdelad
i RiksSt., utgöi-a för närvarande Riksg.cont:s skulder,
på bestämda tider till betalning förfallna och löpande
med ränta, 5,728,772 r:dr, och det förmodas, att
under årets lopp skola ytterligare behöfva upplånas 1,731,138
r:dr. Då skola Riksg.cont:s samtliga skulder blifva 7,454)910
r:dr. För att kunna få någon ledning för alt bei’äkna, hvad
som erfordras till denna skulds reglerande, har jag föreställt
mig, att den skulle kunna omsättas i obligationer, löpande
med 4 procls ränta och 2 proc:s afbetalning å capitalet. I
sådan händelse erfordras årligen i rundt tal 447?33o r:dr.
Till de öfiiga skulder, Riksg.cont. äger och som upptages
under rubrik: Ouppsägbara capital, hvarå endast
ränta godtgöres, erfordras omkring i3,ooo r:dr om året.
Årliga räntan till H. M. Konungen utgör 200,000 r:dr. Aflöningarna
till Just.ombudsm., Riksg.cont:s tjenstemän m. fl.
uppgå till 72,000 r:dr. Sedermera antager jag suppositionsvis,
att R. St. komma att bevilja de af K. M. äskade 3,000,000
r:dr till försvarsverkets iståndsättande, m. fl. behof. Om R.
St. dertill bifalla, fordras till ränta och amortissement å detta
capital under åren 1835—i83g tillsammans 54o,000, eller för
hvarje år i medium 108,000 r:dr. Om nu ytterligare Riksg.-  cont. till fyllande af statsverkets behof lemnar ett årligt bidrag
af 1,757,100 r:dr, skulle Contrs årliga behof blifva
2,597,400 r:dr. Jag väntar mig den anmärkningen, att Riksg.-  cont:s skulder ej skola kunna omsättas i obligationer, löpande
med 4 procrs ränta och 2 proc:s capitalafbetalning; men
om också endast en af de 6 proc., som blifvit beräknade,
kunde användas till amortering, blefve Contts ställning i alla
fall fördelaktigare än nu, då ingen amortering äger rum.
Tillgångarna för Riksg.cont. utgöras af åtminstone 33,4oo
r:dr i räntor, som ingå för säkra fordringar, samt af allmänna
bevillningen, hvilken vid sista riksdagen beräknades till
2,3oo,ooo r:dr. Då uppkommer en blist af 264,000 r:dr,
nemi. i hvad fr. o. m. nästa år Riksg.cont. kommer att behöfva
för att betala sina räntor och amortissement till Banken,
och med denna summa tror jag, att bevillningen kan
ökas; ty för min del kan jag ej förmoda, att Nationen skulle
med ovilja mottaga en bevillning, som har sin grund i Bankens
consolidering.
Jag öfvergår nu till statsverket. Dess tillgångar skulle
Den jG Maj f. m.
blifva förenäranda bidrag från Riksg.cont., 1,7^7,100 r:dr. Sedermera
statsverkets inkomster, enligt betänk. N:o 54 uppgående
till 7,652,000 r:dr. Sedan finnas åtskilliga utgifter,
som betäckas af ökade inkomster utöfver hvad betänk. N:o
54 upptager, utan att erfordra tillökning i bevillning; de
uppgå till en summa af 48,5oo r:dr. Så har jag trott oell
hoppas, att brännvinsafgifterna kunna beräknas att utgå lill
det belopp, hvartill de af K. M. upptagits, nemi. 545,000
r:dr. Nu äro de af StatsUtsk. blott beräknade till 4^0,000
r:dr och böra följaktligen lemna en tillökning af 115,000 r:dr.
Derjemte tror jag, att genom bevillning böra ersättas statsverkets
minskade inkomster genom nummerlotteriets indragning,
mantalspenningar borttagande för i5 och 16-åriga
personer samt slutligen räfstetingspenningarnas afskafFande,
uppgående tillsammans till gi,63o r:dr. Då slutar sig statsregleringen
på det sätt, att en summa af 60,000 r:dr bl ifver
öfver. Men vill man nu ytterligare antaga, alt Riksg.cont.
icke skall behöfva någon annan amortissementsfond än den,
som erhålles genom öfverskotten, och följaktligen icke behöfva
mera än 5 proc. till ränta på dess skulder, så ökas tillgångarna
i rund summa med 75,000 r:dr. Slutligen har inom
StatsUtsk. den opinion börjat allmänt göra sig gällande,
att Riksg.cont. under årets lopp icke skall behöfva upplåna
de i tableaun af d. 17 Mars upptagna 1,731,138 r:dr, utan
att denna summa kan minskas med 5oo,ooo r:dr. Derigenom
skulle Contrs utgifter minskas med 3o,ooo r:dr. Då blefvo
tillgångarna i65,ooo r:dr utöfver de anslag, StatsUtsk. i dess
utgiftsbetänk. tillstyrkt. Det är denna slutsumma, till hvilken
jag kommit genom de noggrannaste calculer, jag kunnat
uppgöra och i hvilka jag icke åsyftat att räkna hvarken
den ena eller andra saken till någon fördel.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skall icke borttaga tiden
med ett vidlyftigt yttrande öfver hvad StatsUtsk. i detta
sitt principbetänk. verkligen föreslagit. I detta fallet torde
redan tillräckligt hafva blifvit ytlradt, och jag instämmer
med de värda ledamöter, som begärt betänkrs återremitterande.
Jag vill blott uttrycka min förundran att, fastän jag
hört en ledamot af Utsk. förklara, att han ogillar Utskrs
förslag i 4-de punkten, icke finna hans namn bland de ledamöters,
som vid betänk, fogat sina reservationer. Jag anser,
att ett betänk., som rörer den allmänna frågan eller
sjelfva principen för statsregleringen, bör leda de beslutandes
omdöme, då detaillerna förekomma, och således i de hufvudsak
ligare delarna upplysa, reda och undanrödja de fördomar,
som finnas och kunna motverka beslutens ändamålsenlighet.
I detta hänseende bekänner jag, att detta betänk,
synes mig alldeles ofullständigt. Det vidrör några småsaker,
några ämnen, som kunna gifva anledning till onödiga tvistefrågor
emellan Statsmagterna; men de vigtiga frågorna vidrör
det icke. Det jag önskat hade varit en fullständig bud
-
i3G
Den 26 Maj f. m.
get, sorn kunnat leda omdömet genom bestämmandet af de
behof, som verkligen finnas, deras större eller mindre vigt
samt hvilka tillgångar till beliofvens fyllande kunna påräknas.
Jag erkänner likväl gerna, att efter våra former har
Utsk. mycken svårighet att bestämdt lemna en sådan uppgift.
StatsUtsk. har icke att uppgöra och bestämma bevillningsmedlen
och tulla fgifterna; de tillhöra ett annat XJtsk.
Enahanda är förhållandet nied en annan inkomstkälla för
statsverket, som man nu vill fråntaga staten. Det är nemi.
fråga om, huruvida den stora egendom, som ligger i statsbanken
och tillhör statsverket, skall blifva alldeles onyttig
för staten och den skattdragande, eller icke lemna statsverket
någon inkomst. I detta fall har StatsUtsk. icke någon
föreslående rätt, och StatsUtsk. sväfvar således i ovisshet,
huruvida det får beräkna, hvad vid sista riksdagen tillstyrktes,
då banken var mindre consoliderad än nu. Jag erkänner
således svårigheterna för StatsUtsk. att uppgöra en budget;
men då jag likväl nu hört en värd ledamot förtjenstfull!
framställa en beräkning, som väl måste grunda sig på
hypotheser, men likväl kan tjena till ledning för de beslut,
som skola fattas, hade jag önskat, att StatsUtsk. låtit en sådan
calcul åtfölja sitt principbetänk. Vidare hade jag önskat,
att Utsk. i dessa allmänna frågor hade fastat R. St:s
uppmärksamhet på de utgiftsposter eller de summor, som
ovilkorligen fordras, såsom varande oumbärliga till uppfyllande
af statens åligganden, till skillnad från de möjligen
umbärliga utgifterna. Hade Utsk., såsom jag vid början af
riksdagen uti en motion begärde, framställt en jemnförelse
emellan Rikets inkomster och utgifter åren 1778—1787 samt
1804—1807, så skulle jag tro, att för den stora allmänheten,
hvartill jag äfven räknar mig, som icke kan äga de insigter,
hvilka erfordras för att specielt känna vigten af hvarje
ifrågakommande utgift för landets försvar, en ledning blifvit
lemnad för att bedöma, huruvida verkliga, ouppfyllda behof
i detta afseende finnas, eller om det är sannt, som man
vill missleda Svenska allmänheten att tro, att hvad Regeringen
föreslagit kan umbäras. En sådan ledning hade varit
af vigt, ty det finnes väl ingen Svensk man, som icke känner,
att det sista, han ville vägra, vore hvad som fordras
för landets försvar. Hade Utsk. velat göra en dylik
framställning, skulle jemväl den okunnige funnit, att under
Gustaf III:s tid voro alltid de ordinarie anslagen otillräckliga
och ganska betydliga extraordinarie medel måste anslås,
samt att, sådant, oaktadt förråd saknades, då kriget utbröt;
man skulle sett, huru under Gustaf Adolphs regering under
fredsåren saknades medel till de s. k. materiella behofven
äfven med ett anslag, som uppgick till en million r:dr silfver.
Förmågan att bestrida de verkliga behofven var likväl
så ringa, att icke en gång de angelägnaste reservtillgångar
för
Den 26 Maj f. m.
för ett krig kunde anskaffas; tj då kriget börjades, måste
man dyrt uppköpa krigsförnödenlieter från England, hvarföre
krigskostnaderna gingo så högt, oberäknadt att i dröjsmålet
vid anskaffandet från ett främmande land troligen låg
en af orsakerna, hvarföre Jandtvärnet hann att dö af brist på
kläder, innan dessa hunno blifva färdiga. Men äfven andra
bevis finnas, att den tidens anslag af 1 million r:dr silfver för
försvarsverkets materiella behof ej räckte till. Jag känner t. ex.
den anecdot af min fars, som var ingeniör, papper, att dåvar.
Chefen för Ingeniörcorpsen förgäfves föreställde behofvet att
befästa Warkaus i Savolax, der hela escadern för Savolaxska
sjöarnas försvar var förlagd, och hvartill kostnaden uppgafs
till 240,000 r:dr (silfvervärde). Man erkände väl detta
behof, men tillgångar saknades. Följden blef också, att, när
Ryssarna vid krigets utbrott vintertiden 1808 inryckte i Savolax,
hela denna skärgårds-escader måste brännas upp, och
huruvida icke äfven detta hade sin del i den olyckliga utgången
af detta krig lemnar jag tili den sakkunnige att bedöma.
Då var likväl anslaget för materiella behofvcn till
landets försvar 1 million r:dr i silfver, motsvarande 2f millioner
r:dr b:co efter nuvar. myntfot. Jag vet icke, om prisen
af behöfliga effecter m. rn. stigit eller fallit; men nu utgöra
dessa anslag på 3:dje och 4:de hufvudtitlarna tillsammans
knappt i,35o,ooo r:dr eller föga mer än hälften af dåvar.
anslag. Då man ser detta hafva varit förhållandet från
mer än ett halft sekel tillbaka, måste det äfven för den
okunnige vara klart, att landets försvar fordrar mer, än
hvad som nu är beviljadt. En sådan uträkning tror jag
skulle gagnat mera, skulle leranat större upplysning och mera
utredt begreppen än samtliga de punkter, som Utsk. vidrört.
Jag önskar derföre, att Utsk., antingen då det framlägger
frågan om extra eller bevillningsinkomsterna, eller då
det besvarar den nu troligen skeende återremissen af detta
betänk., måtte framställa ett öfverslag af hela Rikets ställning
och behof; äfvensom jag anhåller, att Utsk. måtte fästa
en särdeles uppmärksamhet vid de hufvudsakliga frågor,
hvilkas afgörande inverkar på landets försvar. Jag begär
återremiss af betänk, samt att dessa anmärkningar må få
densamma åtfölja.
Hr von Hartmansdorff, Aug.J Hr Lagerhjelm har
yttrat en sats, i hvilken jag instämmer och för hvilken jag
anhåller att få anföra några ytterligare skäl, emedan den af
en annan värd ledamot blifvit bestridd. Hr Lagerhjelm har
sagt, att StatsUtsk. bort i ett sammanhang framställa de
statsregleringar, som åligga detsamma, nemi. både regleringen
af de utgifter, hvilka bestridas af det egentliga statsverket,
och regleringen af dem, som tillhöra Riksg.cont.
Några ledamöter hafva redan utvecklat nyttan och behofvet
af en sådan sammanhängande framställning. Den hade bort
7 H. .8
D e n ä6 M a j f. tn.
följa af Regeringens efterdöme att, såvidt det på henne berott,
hafva vid 2:ne riksdagar, den näst förflutna och deri
innevarande, i ett sammanhang framställt, hvad som i dessa
afseenden linnes och erfordras. Men dessa värda ledamöter
hafva förbigått en omständighet, hvarom jag tror, att man
vid detta tillfälle äfven bör erinra. Det är, att så länge
StatsUtsk. icke gjort en sammanhängande framställning af
tillgångar och behof, beror det på Utsk. i första hand och
sedan på oss öfriga ståndsledamöter att, hvar för sig, vara
så partiska som helst. Denna väld utöfvas så, att då fråga
är om en utgift, som man gynnar, tillstyrker eller bifaller
man den; men när en utgift förekommer, som man mindre
tycker om eller som angår någon annan, säger man: vi hafva
icke råd. När vi hinna till detaillerna, torde jag få visa,
att linder det Utsk. afstyrkt sådana utgifter, som K. M.
ansett nödiga, har det deremot tillstyrkt andra, som hvarken
af K. M. eller någon bestämdt uppgifven motionär blifvit
äskade, nien som Utsk. förmodligen tyckt om. Sedan jag
vid sista riksdagen blifvit ledamot af StatsUtsk., yrkade jag,
att man skälle åt Utsk:s framställningar ang:de tillgångar
och behof gifva den fullständighet, som jag tiu trott mig
böra fordra. Det lyckades ej då att förmå StatsUtsk. dertill,
förrän mot slutet af riksdagen; men jag hoppades, att
man nu skulle börja, såsom man då slutade. Man har nu
val sagt, dels att det icke vore möjligt uppgöra en sådan
fullständig framställning och dels att deh icke vore stort
värd, emedan missräkningar hädanefter kunde äga rum såsom
hittills. Jag vet väl, att det beror på R. St. att besluta
den ena och förkasta den andra utgiften, så att statsregleringén
aldrig blifver fullständig, förrän förstärkta StatsUtsk.
röstat öfver den sista voteringspropositionen. Men det
är dock klart, ätt om man beräknar sina tillgångar, på sätt
StatsUtsk. redan gjort, efter de föregående årens medeltal
och all sannolikhet för framtiden och tillika upptager alla
sina utgifter, vare sig genom Riksg.-eller Statscont., så blifver
det möjligt för hvar och en att bedöma, huruvida tillgångarna
medgifva utgifterna utan eller med skatternas förhöjning
inom någon viss gräns, och att inom densamma bevilja
de anslag, man finner vigtiga, och förkasta de öfriga,
med ett ord, hvarje riksdagsman skulle genom en sådan utredning
sättas i stånd att efter sitt omdöme uppgöra sin
Statsreglering, hvilket i sakens närvar, skick är omöjligt.
Särskildt får jag hembära Frih. Silfverskjöld min tacksägelse
för det han visat, att han både velat göra och gjort en sådan
sammanhängande beräkning. Men jag beklagar, att icke
StatsUtsk. i det hela gjort så med. Én viss ledamot återkommer
vid alla möjliga tillfällen med det påståendet, att
förra StatsUtsk. missräknat sig. Om det är en fix ide' hos
honom, så är det förgäfves att söka vederlägga den; men
för de ledamöter af R. o. Ad., som måhända icke voro till
-
Den 26 Maj f. nj.
städeS, då jag förra gången rättade samma villfarelse, tror
jag mig böra anföra, att enligt de tabeller, som äro bifogade
nu var. StatsUtsk:s betänk. N:o 54* beräknades vid sista
riksdagen inkomsterna till 7,285,000 r:dr, men hafva, enligt
samma tabell, utgjort för år 18 Jo ett belopp af 8,297,465
r:dr och för 1831 ännu mera, eller 9,073,409 r:dr; således
det ena året 1 million och det andra 1,788,000 r:dr mera,
än Utsk. beräknat. För i83a lärer bokslutet ännu icke
vara färdigt, och kan icke vara det för 1833. Ingen lärer
således med skäl kunna säga, att förra StatsUtsk. beräknat
inkomsterna för högt. Att beräkningen varit för lag bar ingen
hittills klandrat. Att anslag på öfvevskotten beviljades,
var icke af StatsUtsk. löranledt, utan sådant beslöts af 11.
St. emot StatsUlskts förslag. Således, 0111 man säger, att
II. St. missräknat sig, är det möjligt, alt man kan hafva
rätt; men det kan först synas, när Riksg.contts ställning
varder ådagalagd. Emedlertid kan ingen dylik förebråelse
med fog göras StatsUtsk. I afseende på bestämmandet af .
löningsspannmulens pris från riksdag till riksdag instämmer
jag med dem, som yrkat antagande af K. M:s nåd. propos.
Af spannmålen under lön anser jag de nya Ijensterna böra
få lika anslag med de gamla, så länge denna beräkning fortfar.
Skälen äro redan af andra varda ledamöter utvecklade.
Mot borttagandet framdeles af denna beräkning för alla löntagare
gemensamt har jag intet att invända, så framt ingen
löneförminskning derigenom sker. Deremot instämmer jag
icke med dem, som synas tro, att spannmålspriset kan blifva
oföränderligt derföre, att vi få ett fast mynt, ty i sådant
fall skulle ingen förändring i detta pris äga runi i England,
Frankrike eller andra länder, som hafva klingande mynt;
men man ser likväl motsatsen som oftast inträffa. Hvad
som blifvit sagdt om misstagen vid åtskilliga embetsverks
organisation anhåller jag alt få besvara, då fråga oni deni
vid föredragningen af de särskilda betänkandena förekommer.
Frih. Åkerhjelm: Jag nödgas till besvarande upptaga
några anmärkningar, som blifvit gjorda vid mitt förra anförande,
och hade i annat fall visserligen icke upptagit lt.
o. Ad:s dyrbara tid med att ännu en gång yttra mig i detta
ämne; men skyldigheten ålägger mig att nu uppträda. Det
har blifvit sagdt, att jag emot StatsUtsk:s behandling af betänk.
öfver statsregleringens utgifter och behof gjort den förebråelsen,
att Utsk. icke inväntat, hvad Bevilln.Utsk. öfver
de extraordinarie inkomsterna har sig uppdraget att utarbeta.
Sådan har icke min mening varit; jag har endast beklagat,
att vårt arbetssätt är sådant, och jag har, med instämmande
i Gr. v. Fersens framställning, önskat, att deruti
måtte blifva en förändring. Jag har således icke framställt
min åsigt i detta ämne såsom en förebråelse emot Utsk.,
emedan samma behandlingssätt blifvit öfvadt vid alla riksdagar.
Jag kan likväl icke frångå den tanke, att då man
Den s6 Maj f. m.
kommer till Cn viss ståndpunkt vid statsregleringen, då jemnförelse
emellan inkomster och utgifter kan ske, då Bevilln.-  Utsk. skall genom sina förslag bos R. St. framställa hvilka
förändringar i inkomsterna böra ske, vore det önskligt, att
dessa föremål blefve sammangjutna till ett helt derigenom,
att Utsk:n jemte hvarandra behandlade dem, och att R. St.
således korame i tillfälle att i en tafla se behofven och tillgångarna.
Det har blifvit anmärkt, att grundlagen i 62 och 64
§§. tydligen lemnade R. St. i fråga om dispositionen på besparingarna
samma rätt att besluta, sorn i alla frågor, rör:de
utgifter för statsregleringen. Då man noga läser 62 §.,
finnér man dock blott följande: ''Sedan statsverkets behof
”blifvit af
”komnier det på R. St. att en deremot svarande bevillning
”sig åtaga samt att tillika fastställa, huru särskilda summor
”deraf skola till särskilda ändamål användas, och dessa sum"mor
under bestämda hufvudtitlar uti Riksstaten anslå.”
64 §• in nehåller endast: ”Såväl Rikets ordinarie statsmedel
”och inkomster, som hvad, på sätt omförmäldt är, under
”namn af extraordinarie utlagor eller bevillningar till statsverket
af R. St, anslås, vare under Konungens disposition,
”att tili de af R. St. pröfvade behof och efter den upprät”tade
staten anordnas.” I 2 morn. af 3o §. Riksd.Ordn. är
föreskrifvet, huru granskningen af dessa stadgandenx iakttagande
skall försiggå, och att i fall, emot R. St:s. beslut, de
till hvarje hufvudtitel anslagna summor befinnas dragna till
andra ändamål än dem, som under samma hufvudtitel höra,
eller något af R. St. faststäldt anslag blifvit öfverskridet,
skall Utsk. derom göra anmärkning. Huru uppgöres
nu statsregleringen? På det sätt, att den verkställande magten
framlägger utgiftsbehofven i de delar, som vöra hvarje
administrationens, utgiftsföremål. Af dessa speciella summor,
som undergå StatsUtsk:s pröfning, hopsummeras ett totalbelopp
för hvarje hufvudtitel, och fores under i dess rubrik.
Sedan titlarna blifvit af R. St. fastställda, öfvertemnas de
till verkställande magten att derpå göra anordningar. Om
då den verkställande magten disponerar inom dessa titlar till
de af R. St. utsatta föremål, nemi. de bestämda, såsom personalstaternas
aflöningar, och de till penningebeloppen föränderliga,
såsom inköpen af materiella behof, sä har verkställande
magten uppfyllt föreskriften. När hvarje löntagare
får, hvad R. St, pröfvat, att han bör erhålla, när de materiella
föremålen äro uppköpta till bestämda qvantiteter, så
är föreskriften iakttagen. Men om på dessa personalstater
vacancer inträffa och derigenom besparingar uppkomma;
om till de materiella behofven mindre än den anslagna summan
åtgår, emedan prisen fallit, så hafva, under det föreskriften
blifvit uppfylld, besparingar uppkommit, som hvarken
af R. St. eller K. M. kunnat förutses. Dessa besparingar
Den a6 Maj {. m.
har jag föreställt mig ligga inom den verkställande magtens
rättighet att disponera till sådana föremål, som tillhöra den
titel, hvarpå de uppkommit, äfven om dessa skulle vara löneförhöjningar,
och ännu har aldrig anmärkning blifvit gjord
emot, att så skett, än mindre beslut fattadt, att så icke får
ske. Jag tror således, att dylika dispositioner stå i öfverensstämmelse
med såväl grundlagen sorn hittills följd praxis,
och R. St. kunna endast, i fall dispositioner af besparingarna
vore en olaglighet, hafva rätt att besluta desammas upphörande.
Annat är att anse dessa dispositioner såsom en principvidrighet;
deruti instämmer jag , och så har jag alltid ansett
dem, hvarföre jag äfven sagt, att de skett af nödtvång.
Men om sålunda endast det principvidriga vore, hvad som
borde blifva grund för anmärkningar, hade Utsk. bort inskränka
sig till att hemställa, det R. St. måtte hos K. M.
framställa en und. önskan, att sådana dispositioner på besparingarna,
hvilkas föremål ära bestämda löner, ej måtte
äga rum. Jag kan icke, af hvad jag hört i denna del anföras,
finna något skäl att frånträda min öfvertygelse derom.
Jag har ingen åtrå att se denna K. M:s dispositionsrätt utÖfvad,
utan har deremot alltid haft mycken betänklighet vid
sådana åtgärders beslutande; men då dylika dispositioner icke
strida mot grundlagen, och R. St. alltid förr ansett dem lagliga
äfven i fall, som måhända varit mer anmärkningsvärda
än detta, har jag trott, att ett bifall till Utsk:s hemställan
vöre en afvikelse från hvad grundlagen medgifver verkställande
magten. Jag förnyar mitt yttrande, att principen erkänner
jag; men framställningen hos K. M. bör ske i anmärknings-
och önskningsväg och icke såsom beslut. Det
har blifvit sagdt, att det vore flera löneföremål, hvarför
besparingarna på 2:dra och 3:dje hufvudtiteln blifvit använda,
än de, som förekommit i anledning af embetsverkens
organisation. Det är sannt och visar sig, i ett egentligt fall,
på 3:dje hufvudtiteln; men jag tror, att äfven bland dessa
finnas sådana, som ära föranledda af R. St:s egen önskan.
Jag har nämnt embetsverken hufvudsakligen derföre, att de
erhållit största andelen af besparingarna och de öfriga personella
dispositionerna äro mindre betydliga. Här har blifvit
nämndt, såsom en utsträckning af verkställande magtens
rättigheterpntt en Raketcorps blifvit uppsatt. Frih. Silfverskjöld
har förekommit mig i detta afseende och upplyst, alt
Vippsättningen af denna corps är provisionel och endast grundal'
sig på vacanta nummer inom artilleriet, att alla löner
för denna 25 man starka corps äfven utgå från artilleriet,
med hvilket den har förening, och att de utgifter, som erfordrades,
om icke vacancerna skulle fylla behofven, skulle
tagas från anslaget till oförutsedda behof på 3:dje hufvudtiteln.
Besparingarna hafva således i denna del ej blifvit
anlitade. Det har blifvit fråga, att vid embetsverkens organisation
Regeringen sträckt sina åsigter och beslut öfver
Den 36 Maj f. m.
verkställigheten längre, än committerades förslag innehåller,
och man har ansett det förslag, som vid föregående riksdag
lemnades till Ständerna, vara den bestämmelse, hvarefter
dessa embetsverk borde organiseras. Jag förmodar, att den
person, som gjorde anmärkningen, icke varit närvarande, då
jag uppläste R. St:s underd. skrifvelse i ämnet. Jemte denna
skrifvelse öfverlemnade R. St. förslaget till K. M. med den önskan,
att det måtte gillas i de delar, som K. M. funne leda tili,
förenkling och inskränkning i embetsmannapersonalen. Häraf
slutar jag bestämdt, att Ständerna öfverlemnade till K. M. att
bedöma, hvilka delar vöre antagliga; ty Ständerna uttryckte
icke någon annan grundsats, än att dervid borde afses in-:
skränkning af embetsmannapersonalen. Nå väl! så har organisationen
också skett, och jag tror, att det icke skall finnas
något organiseradt eller till organisation föreslaget embetsverk,
deri icke embetsmannapersonalen blifvit minskad,
ehuru göromålen tillväxt sedan sista riksdag. Jag torde vidare
få utveckla, om så nödigt blir, hvad jag upplysningsvis
vidrört, då frågan om embetsverkens organisation blifver
föremål för Ståndets pröfning.
Man har omtalat, att Riksg.contrs skuld skulle utgöra
3 millioner r:dr, och jag har äfven läst det i en offentlig,
tidning. Jag hav icke för närvar. Riksg.contrs tabeller till
hands, och Frih. Silfverskjöld har i detta afseende lemnat
nödiga upplysningar. Riksg.contrs skulder härflyta emedlertid
hufvudsakligen från 3:ne förhållanden. Det ena är statens
skuld till Banken, utgörande 4,400>000 rrdr; det andra,
är det utgifna spannmålscreditivet 1,000,000 rrdr, och det
3rdje skälet är det nödiga användandet af 3oo,ooo rrdr tili
anstalter mot cholera morbus. Den första omständigheten är
en följd af R- Strs eget beslut. Jag tror dock, att denna
reglering varit ganska riktig. Hvad åter beträffar den ut-,
gångna summan af creditivet, är den af natur att åtminstone
till en del återfås, och sådant skei* successivt, i fall icke
ytterligare missväxter inträffa. Hvad det tredje skälet till
Riksg.contrs skuldsättande angår, äro dessa medels dispositions
orsak och verkningarna deraf allmänt kända. Medlen
återgå ej i penningar; men frukten deraf är redbarare, nationens
bevarande från en härjande farsot, hvilket, näst Försynens
hjelp, kan sättas på åtgärdernas räkning emot det
onda.
Anmärkningar hafva jemväl blifvit gjorda vid de alternativer,
jag framställt i afseende på beräkningen af spannmålen
under lönerna. Jag yttrade nemi. den åsigt, att den
föränderlighet, som nu äger rum, skulle mycket modifieras
genom bifall å K. M:s. propos. Då blir det en säkrare beräkningsgrund.
Men detina föränderlighet kan helt och hållet
försvinna, om spannmåIsberäkningen under lönerna borttages,
och detta kan ske på tvenne sätt, antingen såsom en
reservant, Hr Santesson, föreslagit, att nuvar. innehafvare af
Den 26 Maj f. m.
i43
ordinarie löner pä stat i detta afseende öfverllyttas på indragningsstaten,
eller också på det sätt, att, i händelse skälet
för spannmålsberäkningen icke vore löneförhöjning, utan
beräkningen endast blifvit införd för att i något afseende
bilda correctiv mot de svårigheter och kostnader, som för
tjenstemän uppkomma genom ett vacklande mynt, den upphör,
när detta skäl icke längre existerar. Jag har gått
försigtigt till väga i denna framställning; ty då jag anser
K- M:s nåd. propos. innebära en nyttig förändring uti närvar.
till besvär och oreda ledande förhållande, tror jag, att
ett fullkomligt upphäfvande af spannmålsberäkningen dock
vore det bästa. Att komma derhän, måste man syfta. Är
det rättvist och billigt, att denna beräkning går bort utan
ersättning, bör dermed ej fördröjas; om det är orättvist,
må uppförande på indragningsstaten skydda mot orättvisan.
Detta har jag trott mig böra öfverlemna till StatsUtskrs bedömande,
som bättre än jag är i tillfälle att undersöka originen
till spannmålsberäkningen under lönerna, samt hvad den
innehåller för säkerhet för nuvar. tjenstemän.
Gr. Horn: Jag är uppkallad af en värd ledamot af
StatsUtsk. och är skyldig honom en förklaring af mitt förra
yttrande; han har nemi. trott, att jag strängt klandrat StatsUtsk:s
förfarande genom aflåtande af betänk. N:o 78. Om
jag varit sträng i mina anmärkningar, har sådant mera legat
* mina ord, än i min afsigt. Men jag får bekänna, att jag
icke kan fatta meningen med detta betänk, vara annan, än
ntt framlägga för R. St. en statsplan. Jag kan ej anse meningen
dermed hafva varit någon annan än den att i de allmänna
frågorna framlägga en allmän plan för statsregleringen;
och om detta varit afsigten, anser jag betänk, vara i
högsta grad ofullständigt. Då jag derjemte yttrat, att StatsUtsk.
bort granska och framställa behofven mera bestämdt,
har jag blott fästat mig vid det åliggande för StatsUtsk.,
som föreskrifves i 2 mom. 3o <j. Riksd.Ordn., deri det heter:
”Vidare åligger detta Utsk. att utröna, pröfva och fö"reslå
det, som till Stats- och Riksgäldsverkens behof erfordras,
sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit
”iakttagna." Det är, efter min tanke, ett positivt åliggande
för StatsUtsk. att bereda nödiga indragningars och besparingars
iakttagande. Jag medgifver, att StatsUtsk. har ganska
svårt att på egen hand fullgöra en sådan dess förbindelse;
men det är just på grund af dessa svårigheter, som jag Önskat,
att StatsUtsk. framställt för R. St. det hufvudsakliga
hindret för en ändamålsenlig reglering,nemi. bristande statsplan.
Samma värde ledamot har egentligen endast fästat afseende
på 3:dje hufvudtitelns behof och dervid gått så långt,
att han önskat öfverskottehs begagnande för denna titel. Jag
hade önskat, att den värde ledamoten, då han ansett sådana
medel böra användas, äfven föreslagit 4;de liufvudtiteln till
åtnjutande af samma förmån. Att icke så skett, bevisar, att
,44
Den 26 Maj f. m.
StatsUtsk. handlat ensidigt och utan plan i dess förslag
om statsregleringen. Det äi1 icke utan, att en vigtig opinion
inom landet synes börja göra sig gällande, och jag tror, att
samma opinion delas af administrationen, den nemi. att sjöförsvaret
bör såsom en hufvudsak ingå i Sveriges försvarssystem.
Om det skulle pröfvas, att detta sjöförsvar varit
mindre afsedt, om verkliga behofven för detsamma befunnes
sådana, som den sanna patrioten ej kan neka, så vet jag icke,
hvarföre man skulle ansett endast 3:dje hufvudtiteln böra
komma i åtnjutande af de tillgångar, som kunde finnas i ölverskotten.
Deruti ligger, efter mitt omdöme, en riktning till
en ensidig åsigt af Sveriges försvar. Jag fästar mig hufvudsakligen
vid 3:dje och 4-de hufvudtitlarna, emedan jag tror,
att det är kring dem, som den stora frågan om tillgångar
och behof kommer att egentligen hvälfva sig. Jag skulle
tro, att då man hufvudsakligen fäster sig vid 3:dje hufvudtiteln,
borde man pröfva, om icke, enligt 3o §. Riksd.Ordn.,
Utsk. kunnat iakttaga sin förbindelse att söka indragningar,
der de kunna åstadkommas. Min tanka är, att stora indragningar
kunnat ske och att just derigenom ett kraftigt försvar
kunnat åstadkommas. Detta är min enskilda öfvertygelse,
och jag kan icke förändra den. Det skulle vara önskiigt,
att, då StatsUtsk. saknar en från Styrelsens sida uppgjord
plan för Rikets försvar, Utsk. sjelf ville göra sig reda
för en sådan plan och framställa den för R. St., som kunde
öfverlemna den till K. M. Saknaden af en dylik plan är
naturlig inom en sådan administration som den Svenska. Jag
yttrar icke detta i individuelt afseende, utan finnér, att förhållandet
ej kan vara annorlunda, der ingen Krigsministere
finnes. Jag tror tiden vara inne att uttala den allmänt rådande
meningen, att en förändring i detta fall är af högsta
nöd påkallad. Vi veta alla, att det är en civil person, som
skulle vara den egentliga Krigsministern. Den har befattningen
med såväl lands- som sjöförsvaret. De militärpersoner,
som borde hafva en ansvarighet, äro underlydande embetsman
och oansvariga verkställare af de särskilda administrationsdetaillerna.
Så länge detta kan äga rum, är det, efter
min tanke, StatsUtsk:s verkliga åliggande att fästa R. St:s
uppmärksamhet derpå, att det är omöjligt att med bästa vilja
åstadkomma ett ordnadt försvarsverk. ]?å denna vilja har
jag ej tviflat; men jag anser omöjligt, att en ändamålsenlig
statsplan i detta afseende kan under närvar, förhållande af
Styrelsen framställas. Jag tror, att sådant endast efter en
grundlagsförändring kan ske. Hvarföre har då StatsUtsk. icke
gifvit tillkänna, att det ämnar confrontera sig med Constit.-  Utsk. öfver denna fråga. Jag tror, att stora tillgångar gå
alldeles förlorade eller äro felande, då de kunna vara påkallade
till ett sannt behof eller erfordras till Sveriges försvar.
Jag har tagit mig friheten att äfven i annan väg fästa
upp
-
Den 26 Maj f. m.
uppmärksamhet på en annan del af frågan; men jag tror,
att, under det jag varit frånvarande, man icke gjort afseende
på hvad jag framställt för att bereda tillgång till 3:dje
hufvudtitelns behof, hvilket jag funnit nödigt, emedan jag
anser dessa behof vara sanna och verkliga. StatsUtsk. har
utgått från en annan grundsats, då det sagt, att tillgångar
icke finnas, utan att ingå i undersökning, huruvida behofven
kunde fyllas genom sådana indragningar, som det enligt
Riksd.Ordnts 3o §. tillkommer Utsk. att föreslå. Detta har
varit hvad jag egentligen åsyftat, då jag i mitt första yttrande
anmärkt, att jag trott, det Utsk. kunnat mera planmessigt
behandla förevarande frågor.
Skulle någon anvisning af öfverskotlen verkligen kunna
komma i fråga och sådan anvisning böra ske till statsverkets
behof, skulle jag önska, att de i främsta rummet
finge användas för uppfostringsverken; ty både tillgångarna
och behofven bero på en sann nationaluppfostran och bildning,
hvilken skall upplifva medborgarens känsla för dess
national-existens, som jag tror icke kunna bibehållas, om
man blott vill utarma folket. Men nya tillgångar skola
otvifvelaktigt alstras genom en växande upplysning, hvarigenom
såväl de intellectuella som de mechaniska krafterna
kunna vinna utveckling.
Frih. Silfverskjöld: Af den siste värde talarens yttrande
anser jag mig uppkallad att beriktiga ett uttryck,
som blifvit mig tillagdt i fråga om öfverskottens anvisande.
Jag tror mig hafva sagt, att om ej R. St. skulle uppföra
tillräckliga anslag för försvarsverket, önskade jag, att öfverskotten
till delta ändamål må få användas, utan att jag dervid
nämnt titeln. I fall jag nämnt den 3:dje, önskar jag att
få ti''ägga den 4-'de hufvudtiteln; ty om R. St. icke bevilja
de ! denna titel högst nödiga anslag, ser jag ingen annan
utväg, än att i framtiden, såsom hittills, göra an visningar på
öfverskotten. Samme värde ledamot har ytterligare anmärkt,
att StatsUtsk. icke gjort sig reda för en försvarsplan. Jag
tror mig kunna säga, att bland StatsUlskrs ledamöter vore
jag en af dem, som bäst kunde ingå i pröfning af en försvarsplan;
men jag bekänner, att jag icke tilltror mig förmågan
att framställa en sådan plan. Med Hr Gr. instämmer
jag åter deruti, att Utsk. kunnat gå vida grundligare
till väga med utredande af motiverna för sina afslag. Jag
önskar, att så måtte ske, och om återremiss beviljas, skall
jag, i hvad på mig beror, söka att få utredningen så fullständig,
som möjligen sig göra låter.
StalsUtsk:s utlät. A:o 78 återremitterades.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 21 dennes på bordet
lagda utlåt. 3M:o 79, ang:de regleringen af utgifterna
under Riksstatens i:sta hufvudtitel.
7 H. 19
i46
Den 26 Maj f. m.
Hr Danckwardt, Magn. Georg, uppläste följande:
I propos. örn statsverkets tillstånd och behof föreslås af
K. M. vid i:sta hufvudtiteln, att anslagen för lustslottens
underhåll, tillsammans 29,796 rtdr, må öfverflyttas till 8:de
hufvudtiteln, dit de rätteligen höra och der oek redan det
af enahanda beskaffenhet varande anslaget för underhållet
af Stockholms slott städse varit uppfördt.
Denna öfverflyttning måste anses höra till ordning och
consequens, isynnerhet som användandet af dessa anslag,
med undantag af det för Rosersbergs slott, hvarmed är ett
särskildt förhållande, granskas i Kammarrätten och af R. St:s
Revisorer; men jag yrkar den äfven af det skal, att härigenom
en utväg beredes att till bidrag för underhållet af
Gripsholms och Strömsholms slott, hvartill deras obetydliga
statsanslag, ungefär 3,3oo r:dr, icke förslår, använda en något
år möjligen uppkommande behållning å anslaget för de
publika husens underhåll i landsorterna. Af detta sistnämnda
anslag hafva väl tillförne, utan anmärkning å R. St:s sida,
åtskilliga gånger sådana bidrag till dessa och egentligen
till Gripsholms slott anordnats, då behofvet fordrat; men
med den fullkomliga noggrannhet vid statsmedlens användande,
som måste iakttagas, öfverensstämmer detta icke,
enär anslagen äro på olika hufvudtitlar uppförda. K. M.
har vid föregående riksdagar framställt nödvändigheten af
tillökning i anslagen för dessa slott, ulan att sådant ledt till
annat än några bestämda summors anordnande för en gång
för Strömsholms slott; men om dessa slott skola vederbörligen
underhållas, kunna R. St. icke i längden undgå att
förhöja samma anslag, derest icke den nu föreslagna utvägen
till bristernas afhjelpande antages, och hvilken således
verkligen innefattar en besparing, enär det är troligt, att,
särdeles om några år, anslaget för de publika husen i landsorterna
understundom kan lemna en årlig behållning af några
hundra r:dr åt ifrågavar. behof. Någon fruk tan, att detta
anslag genom den ifrågavar. öfverflyttningen skulle oskäligt
dragas från dess hufvudföremål, kan icke med skäl deremot
åberopas. Till underhållet af Stockholms slott, som
står på 8:de hufvudtiteln, hafva några medel från detta anslag
icke anordnats, ehuru det ganska väl behöfts, icke heller
till de publika byggnaderna i hufvudstaden; och det har
också, ehuru att anse som en förslagssumma, aldrig blifvit
öfverskridet. StatsUtsk. liar i dess afgifna utlåt, afstyrkt
ifrågavar. öfverflyttning ur de skäl, dels att, enligt föreskrifterna
för dispositionen af de å 8:de hufvudtiteln uppförda
byggnadsanslag, kostnadsförslag öfver byggnadsarbeten
skola upprättas och granskas, entrepienad-auetioner hållas,
besigtningar å arbetet ske m. m., controller, som icke skulle
vara användbara för reparationer å lustslotten; dels att
K. M. bör äga förordna, huru de för dessa slott anvisade
summor lämpligast böra till de afsedda ändamålen användas.
Den 36 Maj f. m.
>47
Dessa anförda skäl till afstyrkandet å berörde framställning
lära icke kunna godkännas. Utom det, att, med undantag
för Rosersbergs slott, kostnadsförslag öfver reparationerna å
lustslotten äfven uppgöras och arbeten understundom på
entreprenad verkställas, äfvensom användandet af alla byggnadsanslagen
på K. M:s nåd. pröfning i Statsrådet beror, lärer
icke sådant rimligen böra verka hvarken för eller emot
frågan å hvad hufvudtitel dessa anslag skola uppföras, enär
de äro af den beskaffenhet, att deras användande är föremål
för vederbörlig granskning och revision.
Genom hvad jag sålunda anfört tror jag mig hafva ådagalagt,
att det gjorda förslaget, som icke medför någon tillökning,
tvärtom åsyftar besparing för framtiden, och att skälen
emot detsamma icke äro grundade. Finna R. St., att
nuvar. förhållande, det oaktadt, skall fortfara, uppkommer
deraf ingen annan följd, än att anslagen för Gripsholms och
Strömsholms slott förr eller senare måste förhöjas, så vida
slotten' skola kunna behörigen underhållas. Det lmfvudändamål,
som med förslaget varit åsyftadt, skulle äfven kunna
vinnas genom ett förklarande af R. St., att vid de tillfällen,
då anslaget för publika husen i landsorterna funnes
sådant kunna medgifva, derifrån må kunna anvisas nödigt
bidrag för underhållet af Gripsholms och Strömsholms slott.
På alla dessa skäl hemställer jag vördsamt, huruvida
icke en återremiss af betänk, bör äga rum.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: I likhet med hvad Hr
Danckwardt anfört och uppå de af honom andragna skäl
får jag vördsamt yrka, att anslagen till lustslottens underhåll
icke må qvarstå på i:sta hufvudtiteln , utan öfverflyttas
till den 8:de. Af detta skäl anhåller jag om återremiss af
förevar, betänk.
II. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Såsom t. f. Riksmarskalk
anser jag det vara min skyldighet alt yttra mig i denna
fråga. I)e för de flesta slott anslagna summor äro så
otillräckliga, att de knappt räcka till för de mest påträngande
reparationer å tak och fönster. För öfrigt är det
icke möjligt att dermed bestrida några väsendtliga yttre reparationer,
och således alldeles icke att underhålla det inre
af slotten. Det är således ovilkorligen nödvändigt, att i en
framtid högre anslag beviljas. Det sätt, Hr Danckwardt tillstyrkt,
vore emedlertid det ändamålsenligaste, emedan tillfälle
sålunda erhölles att använda de besparingar, som möjligen
på ifrågavar. titel kunna uppkomma, hvarigenom icke
något särskildt anslag nu erfordrades. På dessa skäl förenar
jag mig med Hr Danckwardt i anhållan om återremiss af
StatsUtsk:s förevar, betänk.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 79 blcf af R., o. Ad, återremitteradt.
Den 26 Maj f. m.
Vid förnyad föredragning af StatsTJtskrs d. 1 dennej e.
m. på bordet lagda utlåt. Nro 62, i fråga om upphörande
af de i norra länen af Riket utgående räfstetingspenningar,
med hvilket ut!åt:s slutliga pröfning R. o. Ad. d. 10 Maj f.
m. beslutat att uppskjuta, tilldess statsregleringen skulle föredragas,
blef detsamma af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 21 dennes på bordet lagda
utlåt. Nro 80, ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
2:dra hufvudtitel.
Hr Danckwardt, Magn. Georg, uppläste följande:
Vid granskningen af StaisTJtskrs utlåt., rörrde aldra hufvudtiteln,
har jag med verklig ledsnad erfarit den hushållsanda,
sorn uppenbarat sig i StatsTJtskrs yttranden och förslag
i afseende på åtskilliga af Regeringen gjorda framställningar,
ronde löningsstaterna för de reglerade civila embetsverken.
Det är allmänt kändt, att den beböfliga reorganisationen
af dessa embetsverk grundar sig på R. St:s egna, vid
flera riksdagar förnyade framställningar. R. St. anförde väl
äfven såsom skäl dertill, att förmedelst tjensters förening och
indragning besparingar för statsverket dervid skulle i vissa
fall kunna beredas; men hvar och en, som förmådde göra
sig närmare reda för förhållandet, kunde med säkerhet förese,
att sådant icke skulle blifva slutliga resultatet på det hela.
Först och främst hade genom samhällets framskridande utveckling,
genom nya författningar och inrättningar i nästan
alla grenar af förvaltningen, göromålen inom embetsverken
mer och mindre betydligt tilltagit; dernäst voro tjenstemännen
vid vissa verk under all beräkning ringa aflönade, och
slutligen befanns, samtidigt med organisationsfrågan, en allmän
lönetillökning för embetsmännen i följd af myntets fallna
värde nödvändig. Det var på sådant sätt naturligt, att
verkens nya regleringar skulle i allmänhet utfalla med tillökade
stater, och dessa hade bestämdt vuxit till högre belopp,
om icke verkens förbättrade organisation gått i bredd
dermed. Vid detta förhållande måste det förefalla obilligt
och orättvist, att åt de civila embetsmännen, som, jemnförelsevis
mot de öfriga, i allmänhet äga ett mödosamt, ansvarsfullt
och otacksamt kall, neka hvad skäligt är, i ali
synnerhet sedan R. St. vid sista riksdag förbättrat militärstatens
lönevilkor; och jag kan icke föreställa mig, att sådant
kan instämma med R. St:s upphöjda åsigter om allmän
rättvisa i detta afseende, i förening med allmän nylla.
Efter dessa förutsända allmänna anmärkningar går jag
att granska StatsUtskrs förslag i vissa delar af dess förevar,
utlåtande.
I afseende på den vid irsta punkten af betänk, förekommande
reglering af lönevilkoren för K. Mrs Cancelli bekänner
jag uppriktigt, att det varit mig oväntadt att finna
StatsTJtsk. med en betydande pluralitet hafva afstyrkt det af
Den 2Ö Maj f. m
>49
K. M. framställda förslag örn cancelli-sportlernas upphörande.
Då det redan länge, såväl inom som utom Representationen,
varit föremål för en allmännare önskan, att ett på dylika
inkomster grundadt aflöningssätt, såsom i flera fall olämpligt,
skulle efterhand, der det sig lämpligen göra lat, afskalFas,
hade man haft skäl att förmoda, det ett förslag härom
från Regeringens sida icke skolat mötas med ett afstyrkande,
och det innehar i sanning ett föga uppmuntrande
exempel för Styrelsen att för R. St. framlägga förslag till
förbättringar i de administrationen rörande ämnen, då de på
på sådant sätt upptagas. Undersöker man StatsUtskrs skäl
mot ifrågavar. förslag, finner man, att Utsk. i allo erkänt
riktigheten af förslaget, och att den i allo olämpliga sportelinkomstens
afskaffande vore att önska; men att, enligt
Utskts tanka, en partiel sådan förändring icke medförde någon
väsendtlig nytta, och vore förenad med flera olägenheter,
deribland att dels grunderna för fullmagters chartering
i vissa fall kornrne att till betungande för tjenstemännen
förändras, dels alt inan icke kunde med säkerhet controllcra
ingåendet till staten af den mot sportlerna svarande
förhöjda chartse sigillatae-afgiften, så alt förändringen kunde
medföra en ökad statsutgift. Dessa af StatsUtsk. uppgifna
skäl synas mig vara dels af ingen vigt, dels alldeles oriktiga.
Att på en och samma gång kunna afskaffa sportler för alla
tjenstemän lärer få anses knappt verkställbar!, och det torde
äfven fordra närmare öfvervägande, om det för alla vore
fullt lämpligt. En gång måste man dock göra början i
saken, och det är detta, man nu föreslagit. Derföre, attén
sådan anstalt icke kan eller måhända icke bör generelt vidtagas,
kan icke något giltigt hinder uppstå att bringa den i
verket, der saken synes i alla afseenden nödig, nyttig och
utan olägenhet verkställbar. Med sportlerna inom K. M:s
Cancelli är ock i allmänhet ett annat förhållande än med
sportler vid andra embetsverk och domstolarna; de förra
utgöra egentL fullmagtslösen, och en obetydlig del innefattar
afgift för domar och utslag, hvilken afgift icke heller på annat
sätt, än genom oriktig beräkning, är underkastad förändring.
— Hvad de uppgifna olägenheterna af förslaget angår,
lärer den om ändringen i nu gällande grunder för fullmagters
chartering syfta på de i förslaget omnämnda förhöjningar
å lösen för fullmagter å civila tjenster med indelta
löner, för häradshöfdingar, landssecreterare, postinspectorer
och postmästare samt för fullmagter till consistoriella pastorater.
Denna förhöjning, såsom billig och skälig, kommer,
derest ifrågavar. förslag af R. St. afslås, efter all anledning
att i allt fall vid det anbefallda utfärdandet af en förnyad
cancellitaxa äga rum; men då R. St. med förslagets antagande
kunna bestämma den förhöjda chartse-afgiften, beror
det ju af R. St. sjelfva att modifiera denna afgift, efter hvad
de finna lämpligt och billigt. Att åter genom förslaget
*5o
Den 26 Maj f. m.
ökad utgift skulle statsverket tillskyndas derigenom, att man
icke kunde i den ökade chartae-afgiftens riktiga ingående vara
säker att erhålla ett mot sportlerna svarande belopp, är en
fruktan, som har inga grundade skäl för sig. Kära hälften
af de afgifter, som för fullmagter och andra expeditioner inom
K. M:s Cancelli erläggas, ingå redan till staten, utan att
någon anledning förefinnes, att underlåtenhet vid iakttagandet
af de derom meddelade föreskrifter äger rum. R. St.
kunna bestämma hvad vidare lämpliga eontroller i detta fall,
sorn de finna nödiga; och genom de föreslagna förhöjningarna
å lösen för fullmagter å vissa tjenster ökas dessutom afgifterna
icke obetydligt, äfvensom i allmänhet i följd af de
lönetillökningar, som vid embetsverkens reglering tillkomma.
Jag är ock fullkoml. öfvertygad, att staten skall få mera i
ökad chartae-afgift, än cancellisportlernas belopp nu utgör,
och att, om sportlerna afskafläs eller R. St. icke göra högre
anslag på stat, än StatsUtsk. tillstyrkt, tjenstemännen derpå
skola komma att förlora. En annan såväl för statens tjenst
som för tjenstemännen sjelfva högst menlig följd uppkommer
i öfrigt af cancellisportlernas bibehållande, hvilken
StatsUtsk. alldeles förbigått att vidröra, den nemi., att då
dessa sportler utgöra icke långt ifrån hälften af hela aflöningen,
och tjenstemännen således skulle vid en reglering,
grundad på sportlernas ingående till en gemensam cassa,
undfå ena hälften af sin aflöning i sportler och andra hälften
i lön på stat, så erhölle de vid afskedstagande, likasom
hittills, blott lönerna på stat i pension, dermed de ingalunda
kunna vara belåtna, utan derföre måste, såsom nu sker, antingen
till sin död qvarstå i tjenst, vani. efter 65 års ålder
alldeles otjenstbara, eller ock afgå med försäkran om orubbadt
bibehållande af sportellotten för deras öfriga lifstid. I
Civilstatens Pensionsinrättning erhölle de icke heller sin aflöning
i pension, så att förhållandet är, äfven i detta hänseende,
näi-a enahanda. Men jag bör icke uppehålla mig vid
någon vidare vederläggning af de grunder, StatsUtskrs pluralitet
mot ifrågavar. förslag anfört; de finnas upptagna i
en afUtsk:s ledamöters, Hr Gr. Hamiltons betänkrt bifogade,
af flera Utsk:s ledamöter understödda reservation, hvilken
jag ber alt jemväl härvid få åberopa; äfvensom jag i öfrigt
till StatsUtsk. ber att få framställa den anhållan, det StatsUtsk.
vid besvarande af den återremiss af förevar, utlåt.,
som förmodl. kommer att äga rum, ville låta trycka, för att
återremissen åtfölja , Committerades för Cancelliets reglering till
K. M. afgifna betänk, i denna del, så att RiksSt. vid den
slutliga pröfningen må kunna taga fullständig kännedom af
saken, den der icke i StatsUtskrs nu afgifna utlåt, finnes i
hela dess sammanhang och till alla dess grunder framlagd
och utredd.
I afseende på lönebeloppen för tjenstemännen inom K.
Mrs Cancelli har StatsUtsk. icke obetydligt nedsatt dc af K.
Den 26 Maj f. ra.
M. föreslagna, oell hvilka till största delen äro lika med de
redan för Collegierna antagna lönegraderna samt grunda sig
på den minsta personal, som är möjlig. Det lärer icke kunna
bestridas, att en Revisionssecreterares tjenstbefattning är
ansvarsfullare och mera magtpåliggande än ett Hofrättsråds,
och denne sednare äger genom andel i revisionsskillingar likväl
högre löneförmåner, och genom årlig semester äfven mera
ledighet, än den förre. Hvad Expeditionssecreterare och
Protocollssecreterare angår, är det för en hvar, som tager
ringaste kännedom om göromålen, och äfven vid jemnförelse
af det hittills vanliga antalet af personalen uppenbart, att
det nu föreslagna är så ringa tilltaget, och att dessa tjenstemän
i följd deraf få så trägen sysselsättning, att de icke
kunna sköta andra tjenster derjemte. Huru obillig är icke
då den nedprutning af deras löner, med 200 r:dr för hvardera,
som StatsUtsk. föreslagit; och kan man begära skickliga
och nitiska embetsmän, då de så aflönas? I min i Cancelli-committe'en
härom afgifna särskilda tanka har jag yttrat
det efter mitt omdöme och min erfarenhet icke vara
möjligt, att med det vid hvarje Stats-expedition uppförda
antal Expeditionssecreterare besörja expeditioners uppsättning
jemte biträdet vid föredragningen, och jag hade derföre föreslagit,
att, såsom i många år vid Kammar-expeditionen,
till högst betydlig vinst för göromålens gång i alla afseenden,
tillgått och äfven numera vid Handels- och Financeexpeditionen
blifvit infördt, protocollsföringen och expeditioners
uppsättning borde af en och samma person besörjas,
och de äldsta af dessa tjenstemän åtnjuta 1600 samt de yngre
1200 r:drs lön; men äfven om detta arbetssätt icke allmänt
inom Stats-expeditionerna antages, bör sådant icke,
såsom StatsUtsk. anfört, verka till nedsättning i de föreslagna
lönerna för protocollssecreterarne, enär på det hela
samma arbete med enahanda personal skall verkställas, och
i allt fall nämnde tjenstemän näst föredraganden innehafva
den vigtigaste befattningen inom Cancelliet samt städse i löneförmånerna
varit lika med assessorer i Hofrätten och Collegier.
De af StatsUtsk. föreslagna nedsättningarna i registratorernas
löner är från 1200 till 1000 r:dr, i cancellisternas
från 800 till 65o r:dr och i vaktbetjeningens från 266: 32.
till 200 r:dr, äga lika liten billighet för sig. En registrator
skall, oberäknad! den tid han i öfrigt på sin tjenst behöfver
använda, hvarje söckendag från kl. 10 till half 3 oupphörligt
finnas på sitt embetsrum och kan, med en rätt utöfning
af sin tjenst, svårl. hafva någon bisyssla. Då copisterna
af StatsUtsk. rätteligen blifvit bibehållna vid 4°°
r:drs lön, inser jag icke skalet, hvarföre icke cancellisterna
skulle få njuta den för verken anslagna andra gradens lön
med Boo r:dr, särdeles som dessa tjenstemän understundom
måste biträda vid protocollsföring och hufvudsakligen vid
expeditioners uppsättning. Att vaktmästarne i Cancelliet skulle
Den 26 M a j f, m.
njuta mindre lön än vaktmästarne i Collegierna, dertill saknas
likaledes giltigt skäl. Om, som jag dock icke förmodar,
StatsUtsk» allmänna åsigt ronde spannmålsberäkningen under
lönerna godkännes, uppkommer en ytterligare minskning
i de nedsatta lönebeloppen.
Jag måste på alla dessa nu anförda grunder vördsamt
begära återremiss af StatsUtsk» ifråga var. förslag, med anhållan
till TJtsk. att fästa ett rättvist afseende å hvad rör:de
aflöningen för det hittills i alla tider illa lottade K. M:s Cancelli
blifvit i den nåd. propos. om statsverkets tillstånd och
behof begärdt. Då personalen är så högst betydligt inskränkt
emot den hittills tjenstgörande; då alla mindre nödiga sysslox’
blifvit indragna; då Cancelliets tjenstemän icke skäligen böra
njuta mindre aflöning, än de i Collegierna; då hela det tillökade
anslaget, sorn för 113 personer begäres, blott utgör
l5,882rldr eller 14.0 rldr på hvarje person, ett belopp, hvartill
tillgångar icke kunna vid en klokt tillställd statsreglering
komma att räknas, utan att. föranleda någon ny beskattning;
så gör jag mig försäkrad, att StatsUtsk., vid en ytterligare
granskning af frågan, icke underlåter att med dess tillstyrkande
bidraga till den utgång deraf, som uppfyller tjenstemännens
i K. M:s Cancelli länge hysta billiga förhoppningar
om förbättring i deras ringa lönevilkor. Många af deni
komma ändå på flera år deraf icke i åtnjutande, då verkställigheten
af regleringen, i saknad af indrägningsstat för
den öfverflödiga eller med lönevilkor utöfver hvad förslaget
innehåller försedda personalen, länge kommer att uppehållas.
Den af K. M. föreslagna nya staten för KammarColIlm,
hvilken utfaller med en tillökning af 8,332 r:dr, har StatsUtsk.
i 5:te punkten af betänk, helt och hållet afstyrkt, varande
af den öfvertygelse, att detta verks reorganisation bör
kunna ske med dess nuvar. stat, på sätt som skett med Bergsoch
CommerceColtegierna samt till någon del med Statscontoret.
Mera olämpliga exempel i detta fall, än Bergs- och CommerceCoIlegierna,
hafva icke kunnat af Utsk. citeras. Från
BergsCollim skiljdes hela dess domsrätt, och från CommerceCollini
en särskild Division, som hade särskilda göromål sig
uppdragen. Äfven hvad Statscont. angår, visar sig med beräkning
af de tillökade löner, sorn nu af StatsUtsk. blifvit tillstyrkta,
en betydlig förhöjning emot förr i dess stat. Defc
är visserligen sannt, att KammarColIlm blifvit frånskiljda åtskilliga
af dess förra ärender; men de voro dock af mindre
betydenhet och kunna anses till en stor del motsvarade af
de för Collini ökade vigtiga och omfattande göromål, sorn
under sednare i5 åren uppkommit i följd af ifrågasatta förändringar
och omskapningar samt nya regleringar i flera
grenar af inre styrelsen, och hvilket, långt ifrån att förminskas,
tvärtom snarare synes tilltaga. Från KammarCollegii
stat har ock före detta afgått Afräknings- samt Bytes- och
Re
-
Den 26 Maj f. ra.
>53
Rcductionscontorer.s aflöning, hvarigenom bidrag härifrån för
den öfriga regleringen försvunnit. Att 14 tjenstemän inom
Collini, såsom StatsUtsk. anfört, ansetts kunna indragas,
är icke heller förhållandet; det är icke iner än 7 tjenstemän,
1 vaktmästare och 1 bokbindare, hvilken sednare äfven
betjenar Stalscont. med böckers inbindning. Ända sedan
i8o3 har Colllm haft 000 r:dr utom stat till utdelning bland
tjenstemännen, och denna summa ökades 1826 med 3,5oo
r:dr, såsom alldeles oundgängligt för ärendernas behöriga
gång, ehuru vid 1828 års riksdag icke ansågs lämpligt föreslå
dessa summors uppförande å stat, förrän den slutliga regleringen
af Collini blifvit uppgjord. Det är visserligen sannt,
att inom detta verk falla särskilda sportelinkomster; men enligt
de uppgifter, jag derom äger, äro de icke af någon särdeles
betydenhet och kunna i medeltal högst beräknas till
1800 å 2000 r:dr; fördelade emellan 37 personer, utgöra de
en obetydlig tillökning i lönerna. Efter den antagna principen
vid Collegiernas lönereglering hafva sådana sportler icke
i allmänhet blifvit beräknade, ehuru motsatsen visserligen
kunnat äga skäl för sig, då dessa inkomster inom verken äro
olika. Numera torde det icke böra ensamt för de återstående,
oreglerade verken komma i fråga. Att KammarColllm
med nuvar. tillgångar kan ändamålsenligt regleras, såsom StatsUtsk.
säger, är ett påstående, som otvifvelaktigt är bygdt
på en oriktig grund. Statscont. har i dess underd. utlåt, öfver
den projecterade staten väl föreslagit indragning af ett
ytterligare kammarråd, en actuarie, en cancellist och en
kammarförvandt i Karnmar-arehivet, hvarigenom en minskning
i den begärda summan skulle uppkomma af 3,200 r:dr;
men KammarColllm har i svar härå, som mig synes, nöjaktigt
ådagalagt, att ingendera kan afdragas. Möjligen skulle
den tillökade kammarskrifvaren i Kammar-archivet kunna
afprutas; men äfven dertill saknas, i min tanka, fullkomligt
skäl, och den erforderliga summan minskades derigenom blott
med 400 r:dr. — Under anhållan om återremiss äfven i denna
del af StatsUtskls utlåt, yrkar jag således, att hvad i dea
K. propos. i afseende på regleringen af KammarCollegii stat
blifvit föreslaget må af R. St. bifallas; och skulle det, i min
tanka, vara ganska orättvist och obilligt af R. St., om de
sådant förvägrade och derigenom nekade detta verks behöfiiga
tjenstemannapersonal den förbättning i deras vilkor, andra
verk redan erhållit.
Hr D anckwardt tilläde derefter muntligen:
I afseende på regleringen af BergsCoIlegii tjenstemannapersonal
och stat uppgifver StatsUtsk. i 7:de punkten af förevar.
betänk., att denna reglering i sammanhang med Myntoch
Controllverken till en början skall utfalla med behof
af ökadt statsanslag, hvilket skulle till en del vara föranledt
deraf, alt alla ledamöterna i BergsCollim ansetts böra
7 H. 20
Den 26 Maj f. h»,
utgöras af Bergsråd med derefter lämpad aflöning, i stället
för äfven af Assessorer enligt förra stater. Detta anförande
saknar behörig grund. Vid alla regleringar af embetsverk,
dervid tjenstemannapersonalen inskränkes, blir det nödvändigt,
att åtskilliga öfverflödiga personer bibehålla sina löner,
och att i följd deraf, intilldess de på ett eller annat sätt
afgått, en brist uppkommer för de bibehållna tjenstemännen
i deras bestämda, ökade lönevilkor. Detta har med den verkliga
framtida regleringen af verkets stat ingenting att göra,
och den kan således icke sägas hafva åstadkommit ökndt
statsanslag, då verkets förra anslag ej blifvit öfverskridet genom
regleringen. Om R. St. icke finna skäl att öfverflytta
de öfverflödiga personerna på indragningsstaten, hvilket af
R. St. beror, blifver följden deraf endast den, att den qvarvarande
personalen får åtnöjas med mindre löner, tills de
förra afgått, eller att, såsom för Bergscolhm af K. M. blifvit
förordnadt, en tjenst tillsvidare lemnats obesatt för att
fylla bristen i tjenstemännens löner, eller att denna brist af
besparingarne utgått, tills den upphör. — Att Bergscolhm numera
icke utgöres af assessorer borde icke med skal kunna
anmärkas. Det var en stor skillnad, då BergsColhin tillika
vur en verklig domstol med President och 7 ledamöter; det
kunde då vara lämpligt att, såsom i Hofrätterna, en del af
ledamöterna voro assessorer med mindre löner; men nu, då
domsrätlen blifvit skiljd från Colhm och det består af en
President och blott 3:ne ledamöter, kan jag ej inse skälet,
att af de sednare T.ne voro Assessorer och endast en Bergsråd,
isynnerhet i ett verk, der tillfällen lill befordran äro så få,
att man kan taga för afgjordt, att ingen hinner hädanefter
blifva Bergsråd, innan han är öfver 4° är; och om någon
då får 1600 r:dr i lön såsom tjensteman i Stockholm, lärer
ingen med skäl kunna säga, att det är för mycket.
Jag begagnar i öfrigt detta tillfälle för att besvara den
anmärkning, som i anledning af det i dag förevar. StatsUtsk:s
s. k. principbetänk. N:o 78 afen ledamot gjordes i afseende på
de verkställda organisationerna af Bergs-och CommerceCollegierna.
Det sades af denna ledamot, att de blifvit gjorda i
strid med de grunder, som af R. St. i detta afseende blifvit
yttrade. Frih. Åkerhjelm har redan visat, att förhållandet
icke är sådant, och att särskilda Utskts vid 1823 Ars riksdag
afgifna förslag, att dessa Collegier skulle organiseras med
hvar sin chef och secreterare, hvarken pröfvades eller antogs
af R. St., ulan att hela frågan örn organisationen af embetsverken
öfverlemnades till K. M:s pröfning och vidtagande af de åtgärder,
förändringar och indragningar, som K. M. funne lämpliga
och ledande till förenkling i styrelsen. Vid denna pröfning,
som skedde först af utsedda coinmittéer, ansåg man sig
icke för närvarande böra på ett så inskränkt sätt organisera
dessa Collegier; och jag är fullkomligen öfvertygad, att om
R. St. sjelfva deltagit i den närmare granskningen af orga
-
Den a6 Maj f. m.
lbS
nisationsfrågan i denna del, hade hvarken R. St. eller den
värde ledamot, som nu gjort anmärkning härvid, tillstyrkt,
att de dessa verk tillhörande »render skulle öfverlemnas åt
en chef med beslutande rätt, utan funnit nödvändigheten
af att gå lika försigtigt till väga, sorn Regeringen gjort. Man *
bör besinna, att dessa verk äro så tillsägandes egentligen ett
slags committeer för Regeringen till utarbetande af de ämnen,
som tillhöra deras befattningar. Det torde då icke vara
ur vägen att vid en sådan utarbetning särskilda opinioner
må kunna uttalas och göra sig gällande, hvilket icke vore
fallet, om den verkställdes af en chef och en secreterare.
Emot nyttan häraf torde det vara af mindre betydenhet, cm
4 ledamöter i Commerce- och 3 i BergsColl. blifva afiönade på
stat, hvilket icke särdeles verkar på det stora hela. Framtiden
må visa, huruvida en öfvergång till dessa Collegiers organisation
på det andra sättet kan vara lämplig eller icke; lika
med öfriga committerade för BergsCollegii organisation har
jag varit af den tanken, att detta Colbm för närvarande borde
organiseras såsom nu skett, och den äfven här närvar,
ledamot, som utarbetat ett förslag till en ny bergverksstadga
och äfven yttrat sig i frågan om bergsauetoritetens organisation,
har icke tillstyrkt BergsCollegii organiserande med allenast
en chef och en secreterare, utan jemväl ansett en colJectiv
behandling af bergsärenderna i andra instansen med
den nu bestämda personalen vara nödig.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag hade trott, att detta
betänk., likasom åtskilliga andra vid denna riksdag föredragna,
skulle komma att punktvis discuteras, och jag hade föreställt
mig, att sådant skulle hafva föranledt till reda och
förkortande af discussionen. Som detta icke skett, ber jag
att, då jag nu har ordet, få yttra mig generelt öfver punkterna.
, såvida jag ihågkommer dem. Men innan jag går att
yttra mig öfver en fråga, som rör personella eller löneanslags
uppförande på stat, ber jag äfven att få framställa några
generella reflectioner, hvarifrån jag ämnar utgå vid bedömandet
af de särskilda punkterna. Jag känner nogsamt,
att inom hela landet yttrat sig ett behof af hushållning och
att således nationen, pä sätt Gr. Horn redan omnämnt, verkligen
väntar af dess representanter, att hushållning i dess
strängaste grad blifver iakttagen. Detta behof känner jag
visserligen; men man har å andra sidan sagt, att inkomsterna
skola lemna större tillgångar, än StatsUtsk. uppgifvit,
och att således många utgifter kunna utöfver Utskrs förslag
beviljas med säkerhet, att skatterna dock icke behöfva ökas.
Jag tror icke det, emedau jag anser Riksg:scont:s skulder
först böra afgå och betalas; men om jag ett ögonblick antager,
att icke allenast inkomsterna räcka till statsregleringen och
-regleringen intill nästa riksdagen af Riksg.cont:s skuld, utan ock
derutöfver blifva åtskilliga summor, som man kunde anvisa
till andra ändamål, så uppstår likväl hos mig den frågan, om
i56
Den 26 Maj f. m.
det, oaktadt dessa summor funnes och för statsverket kunde
vara nyttiga, är skäl att bevilja dylika anslag. 1 detta afseende
finnér jag mig ur stånd att med rättvist bedömande
kunna yttra mig. Jag hade derföre önskat, att den s. k. räkenskapsdagen
med rådgifvarne hade föregått beslutet om anslagens
beviljande. Tvenne fall kunna vara för handen. Det
ena fallet är, att ett allmänt förtroende till den rådgifvande
personalen uti Konungens rådkammare är rådande; detta vore
visserligen anledning till bifall för .Nationalrepresentationen
å de anslag, denna personal tillstyrkt och begärt. Men oni
detta fall icke ar för handen; om Nationen tror behofvet
fordra, att åtskilliga af denna personal ombytas; om Nationen
trott sig böra uttala detta behof; om man sett exempel,
att sådana förändringar och concessioner från R. St:s
sida, som denna rådgifvande personal gjort till de angelägnaste
föremål för sina bemödanden, icke blifvit gillade; oin
nian såväl i offentliga uttryck som i enskilda samtal horten
allmän missbelåtenhet blifva uttalad; så hemställer jag, om
det vore skäl, att vi, innan vi ens kunnat fälla någon dom
öfver administrationen, innan vi inbekommit Const.Ulskrs dechargebetänk.
, lemnade bifall till hvad administrationen begärt.
Jag kan hafva stadgat min öfvertygelse om hvilketdera
af dessa fall nu är för handen, och jag är öfvertygad,
att nästan jemväl hvarje individ af Representationen stadgat
sin tanke defom; men det är mig icke såsom representant
tillåtet att ensamt på grundjaf den enligt min tanke allmänna
opinionens påträngande kraf och på grund af de förhållanden,
som ligga inom gränsen för min enskilda kännedom, fälla
en dom, som är af vigt för nutiden och efterverlden. Det är
derföre, och ehuru jag tror, att min öfvertygelse icke i följd
af Constit.Utsk:s betänk, kan blifva betydligt förändrad,
som jag förklarar, att jag i närvar, ögonblick anser min pligt
vara att, äfven om tillgångar funnes, icke säga ja till de begärda
anslagen, och som jag tror, att, om detta betänk,
återremitteras, vi, då förnyadt utlåt, från StatsUtsk. inkommer,
kunna bättre och med närmare kännedom, på grund af
Constit.Utskzs dechargebetänk., fatta vårt beslut. 4 Af dessa anledningar
tillstyrker jag på förhand återremiss, så mycket
hellre, som jag har några mindre anmärkningar att göra vid
Utsk:s betänk., och som jag i närvar, ögonblick ej kan bifalla
något och ej vill hafva på mitt samvete att hafva afslagit något,
som verkligen kan vara nödvändigt.
Sedan jag sålunda yttrat mig generelt, ber jag att få
tillägga, det jag fullkomligt instämmer i Gr. Hamiltons reservation
i afseende på frågan, huruvida sportlerna inom K.
M:s Cancelli böra upphöra och ett riktigare löningssält införas.
Man har ofta inom detta Hus och inom Representationen i
allmänhet hört klander deröfver, att Regeringen icke framkommit
med förslag till förbättringar; och jag döljer icke,
att min enskilda öfvertygelse är, att örn man nu skulle gå
Den 26 Maj f. m.
till doms med Konungens rådgifvare, så hade man att mer
förebrå dem för hvad som blifvit underlätet, än för hvad
som blifvit verksteldt, och jag ber alt få tillägga, att det är
långt från mig att icke gifva rådgifvarepersonalen den rättvisa
och den tacksamhet, som den förtjenar för de förslag
till förbättringar, som från dess sida lemnäs Representationen.
Jag anser det förslag Styrelsen afgifvit ang:de löneregleringen
i K. M:s Cancelli vara af den förtjenst, att jag tror
mig derföre böra vara Regeringen tack skyldig. Det sportelsystem,
som hittills blifvit följdt, är ett prejerisystem, som
icke väl slår tillsammans med en embetsinans förhållande i
allmänhet och är lika fördömligt för den, som tager, som
för den, som gifver. K. M. har i sin nådiga propos. gifvit
ett förslag, huru detta skulle kunna afhjelpas, men hvilket
Utsk. icke tilltrott sig att tillstyrka. Då jag tillstyrker detta
förslag, sker det derföre, att K. M. i detsamma uppgifvit en
möjlighet att på en annan väg återfå samma inkomster, så
att jag följaktligen kan tillstyrka detta förslag, utan att derigenom
tillstyrka förökade utgifter för staten. Hela skillnaden
är, huruvida dessa tjenstemän skola erhålla sina löner i
sportler, eller om dessa böra ingå till statsverket under förm
af charta sigillata och sedermera i form af löner utgå till
tjenstemännen. Jag tillstyrker således, alt i detta fall Utsk.
efter en återremiss må taga K. M:s propos. under ytterligare
öfverläggning och att vi måtte begagna oss af det fördelaktiga
förslag, som af K. M. blifvit framstäldt. Jag anser detta
nödigt icke allenast för sjelfva sakens skull, utan jemväl derföre,
att då man så ofta hört Styrelsen klandras för underlåtenhet
att framkomma med förslag och planer, bör Representationen,
då det någon gång händer, att förslag inkomma,
omfatta tillfallet att visa, det Representationen icke
äfven då vill sätta sig på tvären. Jag anser således det äfven
för principens skull vara af vigt att bifalla oftanämnde
förslag.
För öfrigt instämmer jag äfven i afseende på 6:te punkten
i de reservationer, som blifvit gjorda emot tillökningen
i Statscontts personal. Det är deruti upplyst, att Statscont.
på sin expectancestat äger tjenstemän med bepröfvad och erkänd
skicklighet. Det torde således vara billigt, att dessa
tjenstemän begagnas, innan Representationen beviljar anslag
till nya tjenstemän. Jag ber således, att äfven i 6:te punkten
få förena mig med reservanterna, och anhåller, på de
skäl jag nu yttrat, om återremiss af Ulskts betänk., rör:de
2:dra liufvudtiteln.
Hr Gr u n d e 1 s t j e r n a, A x e I W i I h., anförde skriftligen:
Efter att hafva upplyst, att postmedlen, hvilka vid sista
riksdag beräknades till 35o,000 r:dr årligen, deraf 100,000
r:dr skulle utgöra statsverkets nettobehållning, sedermera varit
i jemnt stigande och år i83i uppgått till en summa af
466,177 r:dr 42 sk. 8 r:st., har StatsUtsk. uti dess utlåt. N:o 54,
iö8
Den 26 Maj f. m.
V
ang:de beräkningen af statsverkets inkomster, i öfverensstämmelse
med det utaf sednast församlade Ständer fattade beslut
tillstyrkt, att 100,000 r.‘dr årligen afsättas såsom statsverkets
nettobehållning af ifråga var. medel och att öfverskoltet
derå må utgöra tillgång såväl för postverkets stat och
öfriga utgifter som lill postinrättningarnas förbättrande, hvarefter
Utsk. förslagsvis upptagit bruttoinkomsten af postmedlen
till 43o,ooo r:dr.
Utsk. har förmodligen gjort sig underrättadt om de betydliga
förbättringar, som postanstalterna i Riket sedan sist—
förflutna riksmöte undergått, och de tillökade utgifter, som
deraf varit en följd, samt med afseende härå icke ansett sig
kunna föreslå statsverkets årliga behållning af postmedlen till
mer än ofvanberörde 100,000 r:dr.
Vid beräkningen af bruttoinkomsten har Utsk., i likhet
med hvad vid caleulen af andra inkomster blifvit iakttaget,
antagit en summa, som något understiger beloppet af den
årliga postintraden efter sednaste riksdag. Skälen härtill synes
hafva varit, att inkomsten ej bör calcuieras högre, än
den med säkerhet kan anses blifva, och att, om ock densamma
öfverstege de 4^0,000 r:dr, som Utsk. beräknat, öfverskotta
må blifva ep ytterligare tillgång till bestridande af
förefallande utgifter vid postverket och deribland äfven sådana,
som af skeende förbättringar i postanstalterna kunna
uppkomma.
Med dessa grunder och beräkningar, vid hvilka visserligen
icke varit något att erinra, torde likväl ej öfverensstämma
det förslag att i annan väg förminska postverkets
blifvande tillgångar, som Utsk:s sedermera afgifna och nu föredragna
utlåt. JsT:o 80 innehåller. I iy:de punkten deraf,
rörtde Tullverkets aflönings- och orakostnads-scater, yttrar
Utsk: nemi. följande:
”k Tullverkets omkostnadsstat är till postporto uppförd
"en förslagssumma af i5,ooo r:dr, hvilken utgift harleder
”sig deraf, att Tullverket, som fordom ägt fribrefsrättighet,
”men, då det öfvertogs på arrende af enskilda, ansågs böra
”bestrida kostnaden i och för deras brefvexling, sedermera,
”ehuru åter förvandladt till ett Kronans embetsverk, fortfarande
erlagt och ännu erlägger postporto efter allmänt
”gällande taxa för såväl afgående som i vissa fall äfven för
”ankommande bref. Utsk., som icke inser någon gillig or’’sak
till ett sådant undantag och som för öfrigt linner, att
”Postverkets inkomster så betydligen stigit, att borttagan”det
af det frän Tullverket hittills påräknade årliga bidrag
”icke kan, åtminstone ej i någon väsendtlig mån, lägga hin”der
i vägen för postinrättningarnas ändamålsenliga utvid”gande,
om, på sätt K. M. föreslagit, statens nettobehållning
”af Postverket beräknas lika med hvad vid sista riksdag upptogs,
ellef till endast 100,000 r:dr, föreslås altså: att berörde
till postporto afsa t ta i5,ooo r:dr må från
Den a6 Maj f. m.
"Tullverkets omkostnadsstat utgå; dock på det att
"icke fribrefsrättighets meddelande åt Rikets alla tullkamrar
"och inspectioner må föranleda till missbruk eller postförin"gens
obehöriga betungande, tillstyrker Utsk. vidare: att, så”som
hittills, Tullverket må på stadgade terminer utgifva det
"i och för brefvexlingen i tullärender belöpande postporto,
"men att genom årligen skeende liqvid Postverket åter godt"gör
Tullverket det inbetalade beloppet."
Tag bestrider ingalunda Utsk:s uppgift, att Tullverket
fordom åtnjutit fribrefsrättighet; men jag får deremot till
stöd för det förhållande, som i mångfaldiga år ägt rum och
fortfarit äfven sedan tullarrendet upphörde, åberopa K. brefvet
af d. 2i Juli 1752, hvaraf ett bestyrkt transsumt barbos
bilägges.
Uti detta bref stadgas, att publika verk, som äro Kronan
tillhöriga, icke böra undantagas från postportos erläggande,
enär de hafva egen fond, och såsom skäl dertill
an fores,' att ehuru det i sig sjelf icke annat är än att
taga penningar utur den ena Kronans cassa öch lägga uti
den andra, så vinnes likväl genom fribrefsböckers minskning
en god ordning och att nogare uppsigt hafvas kan till
missbruks och underslefs hämmande.
Anledningen till detta stadgande är, efter min öfvertygelse,
lika gällande nu som förr; men Utsk. torde måhända
anse sig hafva uppgifvit ett medel att förekomma fribrefs
missbruk vid Tullverket, då Utsk. föreslagit, att porto för
bref i tullärender skall först erläggas och beloppet sedermera
samma verk af postmedlen ersattas, och jag bör derföre
yttra mig, huruvida detta medel bör kunna godkännas.
Det ligger i sakens natur, att då Tullverkets tjenstemän
betala porto för de bref, de afsända med posten, postförvaltarne
icke komma att anställa någon undersökning, om
brefven angå tjenstärender eller icke. De blifva således utlemnade
utan anmärkning. Att en brefemottagare angifven
ett fribrefs missbruk är något hittills alldeles ovanligt och
kan dessutom vid den ifrågavar. brefvexlingen så mycket mindre
förväntas, som emottagaren ej kan hafva sig bekant, huruvida
afsändaren ämnar i afgifvande räkning med Tullverket
godtgöra sig utbetalt porto för det afsända brefvet, vid
hvilken debitering missbruket först kan anses hafva blifvit
begånget.
Då postporto-räkningarna granskas i sistnämnde verk,
kan något fribrefsmissbruk svårligen upptäckas, så framt ej
afsändaren haft den ©försigtigheten att derå upptaga något
bref, adresSeradt lill en person, som ej i någon egenskap
bör kunna emottaga ett fribref, eller med hvilken någon
officiel brefvexling ej kan underhållas. Föga sannolikt är
det dessutom, att den ena tjenstemannen skall uppträda
såsom angifvare emot den andra, enär förlusten, som miss
-
Den 26 Maj f. ra.
bruket förorsakat, icke ens träffar det verk, hvarvid de
begge tjena, utan ett främmande.
Jag tror altså, att genom antagandet af Utskts förslag
det dermed åsyftade ändamål, en bättre controll emot missbruk,
icke kommer att vinnas.
Utvidgning af fribrefsrättigheten Jemnar ovedersägligen
tillfällen till flera missbruk af denna rätt och är så mycket
mera skadlig, som troligen de flesta sådana missbruk icke
blifva upptäckta, hvartill orsaken måhända bör sökas äfven
deri, att anledning att dem misstänka ofta icke förefinnes.
Följderna häraf äro icke obetydliga förluster för staten,
hvilka, enligt min tanka, endast på det sätt skulle kunna
förekommas, att hvarje Kronans verk eller embetsman, som
ansågs böra åtnjuta portofrihet för bref i tjensten, betalade
porto för sådana bref och deremot fick en efter behofvet
lämpad summa till postpenningar af staten sig anslagen.
Men jag vill nu öfvergå till en ännu vigtigare anledning
till anmärkning vid Utsk:s förslag, rör:de ifrågavar.
ämne.
På sätt ofvan nämndt är, har Utsk. calculerat bruttoinkomsten
af postmedlen till 460,000 r:dr. Jag skall dock
beräkna den ännu högre.
För år i832, hvars posthufvudbok är den sista, som
blifvit afslutad, har denna inkomst vid brefpost-inrättningen
uppgått till  479)668:47* 3.
om härtill lägges förslagsvis beräknad
uppbörd vid paketpostinrättningen
J^^LZLZ:494,668: 47. 3.
så uppkommer en tillgång af
i834 års stater upptaga:
För allmänna brefpost-inrättningens utgifter
342,764:37. 4*
För paketposten 27,886: 32. —
Jemnlikt K. brefvet af d. 3 Dec.
i832 skall årligen till fond för
nybyggnad af ångfartyg afmattas
7,000. — —
För statsverket påräknas såsom
^hållning 100,000. 477>65o:2i. 4.
Öfverskottet för året utgör då 17,018:25.11.
Härvid bör anmärkas, att något anslag till postillonernas
beklädnad, som utfaller hvartannat Ar, icke är uti innevar.
års stat för brefpost-inrättningen uppfördt. Denua
beklädnad kostade förlidet år omkring 5,000 r:dr. De år,
då kapotter för postillonerna skola anskaffas, erfordras dessutom
dertill en summa af 5,3oo r:dr.
Ic
-
Den aG Maj f. m.
Icke heller är uti samma stat någon summa beräknad
för den tillökning, sorn under de föregående åren iigt ram
i och för den under lönerna inbegripna spannmål, hvilken
tillökning, enär riksmarkegångspriset innevar. år icke öfverstiger
6 r:dr tunnan, således för detta år försvinner. Per
medium för 5 år, eller fr. o. m. i83o t. o. m. år i8j4, har
denna förhöjning årligen utgjort i r:dr 4 sk- io r:st. för
hvarje tunna spannmål, och för 4,223 tunnor, som staten
upptager, kan hela beloppet af förhöjningen beräknas till
4,648 r:dr 11 sk. 2 rist. om året.
Till roteringsersättningar åt posthemman är i staten
uppförd en summa af 2000 r:dr. Dessa ersättningar, soin i
flera orter utgå med endast 3 å 10 r:dr för hel rote, fordra
i allmänhet förhöjning, hvadan anslaget dertill behöfver ökas
med minst 1200 r:dr. För att skyndsamt befordra den med
ångbåt till Götheborg ankommande Engelska posten måste en
särskild snällpost inrättas emellan sistnämnde stad och Stockholm.
Den kommer att kosta årligen i5oo rldr.
Till posternas bevarande för skafning och väta samt deras
bättre vård i öfrigt under transporten inom Riket blifver
det nödvändigt, att åkdon med derå anbringade täckta
och med lås försedda lådor vid postföringen begagnas. Anskaffas
och underhållas sådana af postförarne, hvilket torde
vara lämpligast, så måste dessa derför tilläggas någon ersättning
såsom vagnpenningar, och om än en sådan anstalt
icke genast öfver allt kan tillvägabringas, uppkommer likväl
en ny utgift af flera tusen rldr.
Då Postverket är ansvarigt för de penningar, som uti
behörigen recommenderade bref blifva afsända, måste äfven
Postverket äga någon tillgång till ersättningar, i fall penningarna
under Postverkets vård förkomma. Någon gång
blifva väl sådana medel Postverket godtgjorda; men erfarenheten
har jemväl visat, att denna ansvarighet medfört betydliga
förluster för verket.
Det öfverskott af 17,018 rldr 25 sk. 11 rist., som här
ofvan blifvit beräknadt, förslår visserligen icke till dessa ytterligare
och andra tillfälliga utgifter, som ej sällan förekomma,
utan måste dertill påräknas någon ökad inkomst.
Tullverkets omkostnader i och för dess brefvexling utgjorde
år i83i i5,655i 48. 3.
och år i832  15,2721 36. 8.
eller tillsammans för begge åren 30,928: 3i.
De hafva således i medeltal för året uppgått till. 15,464: i5. 11.
Skulle nu Postverkets inkomst härmed förminskas
och Nummerlotteriet komma att upphöra,
hvars enahanda kostnader för åren 1832
och 1833 uppgått per medium för året till . 7,187: 24. 4-
så komma Postverkets hittills påräknade inkomster
att nedsättas med en summa af . . . 22,651: 4°- 3.
7 H. 21
Den 26 Maj f. m.
Af hvad jag nu haft Uran andraga torde det vara ådagalagdt,
att Postverket, såvida dess inkomster icke stiga utöfver
hvad skäligen förniodas kan, ej ännu kan umbära ersättning
för fortskaifningen af Tullverkets bref.
Skulle framdeles ett annat förhållande inträffa, anser jag
det då blifva mera öfverensstämmande med statens fördel,
att i stället för beviljandet af fribrefs rättighet åt verk, som
hafva egna fonder, men för närvarande betala porto förderas
brefvexling, och hvilka äro Banken, Riksg.cont., Tullverket,
Nummerlotteriet, Wadstena Krigsmanshuscassa och
Manufactur-disconten, staten förbehåller sig en efter tillgångarna
lämpad, ökad inkomst af postmedlen.
Anhållande, att StatsUtskts förevar, betänk, på grund af
dessa mina anmärkningar måtte varda återremitteradt, begagnar
jag nu för öfrigt detta tillfälle att bemöta den framställning,
som af en och annan representant vid denna riksdag
redan blifvit gjord och än vidare torde förnyas, att, då
Postverkets brutto-inkomst uppgått till öfver 45o,ooo r:dr årligen
, statsverkets behållning deraf, beräknad till endast
joo,000 r:dr, synes vara alltför ringa, med den erinran, att
den portofrihet för inrikes bref, som publika verk, embetsoch
tjenstemän för närvarande åtnjuta, kan uppskattas till
minst 3oo,ooo r:dr
om året, och att, om härtill läggas de kostnader,
Postverket vidkännes för frankering eller
lösen af de från K. Cabinettet, Svenska Missionerna
vid främmande Hof och CommerceColhm
afgående eller till dem ankommande utrikes
bref, jemte den inrikes porto, som å dessa
bref skulle belöpa, men icke heller ersättes,
utgörande tillsammans omkring  20,000. „ 1
samt statsverkets behållning 100,000. ,,
Summa 420,000 r:dr
så visar det sig, att om än härifrån afdrages
värdet af de friheter, posthemmanen i Sverige
i och för postföringen åtnjuta, hvilket skäligen
ej kan upptagas till större summa än ...... . 4°>°°0 r:dr
årligen, statens fördel af postinrättningen i Riket,
såväl genom direct vinst som medelst be-
sparing i utgifter, kan uppskattas till 38o,ooo r.‘dr
samt att den förmenta disproportionen emellan Postverkets
brutto-inkomst och statsverkets vinst af postinrättningen , hvars
liufvudföremål egentligen måste vara communicationernas underhållande
och befrämjande, i sjelfva verket således ej äger
rum.
Bilaga.
Utdrag af K. M:s nåd. bref till CancelliColkm af d. 21
Juli iy52.
Deli 26 Maj f. m.
i63
Secreta Utsk. liar altså först i anseende till breffrilieten
anfört, att det väl i underd. tillstyrkt breffrihet för R. St:s
Contor, och det i afseende på vissa särskilda omständigheter,
som för detta Verk tyckas vara gällande; men hvad Banken
angår, så håller Secreta Utsk. i underd. före, att postporto
må erläggas, så för de ankommande som afgående bref, emedan
en sådan brefväxling till verkets nytta och uti dess enskilda
angelägenheter föres; hvarförutan förordnadt är, att
publique verk, som äro Kronan tillhörige, icke heller böra
undantagas ifrån postportos erläggande, enär de hafva egen
fond, ty ehuru det i sig sjelf icke annat är, än att taga penningar
utur den ena Kronans cassa och lägga uti den andra,
så vinnes likväl genom fribrefsböckers minskning en god ordning
och att nogare uppsigt hafvas kan till missbruks och
underslefs hämmande.
Nu som Wi till alla delar velat bifalla R. St:s Secrete
Utskls i förenämnde måtto gjorda underd. anhållan och tillstyrkande,
så varder Eder sådant till behörigt verkställande
och iakttagande härigenom i nåder förständigat, och Wi befalle
&c.
Rätteligen transsumeradt betygar
C. Spongberg.
Frih. Cederström, Jac., uppläste följande:
Emot StatsUtsk:s utlåt. N:o 80, angrde regleringen al;
utgifterna under Riksstatens 2:dra hufvudtitel, förekommer,
att Utsk., med förbiseende af de grundsatser, som det sjelf
antydt och erkänt, från förvillelser och oriktiga uppgifter hemtat
anledning för till- eller afstyrkanden; sålunda förekommer
först i afseende på Just.Revisions-expeditionen , Stats-expeditionernaoch
öfriga till K. M:s Cancelli hörande afdelningar, att
Utsk., såsom skäl till dess afstyrkande af K. M:s propos., att alla
s. k. sportler inom K. M:s Cancelli, med undantag endast af
lösen för afskrifter och diarii-bevis, måtte upphöra, och dessa
afgifter i stället utgå till Kronan medelst beläggning af charta
sigillata, samt att ett motsvarande statsanslag borde å Riksstaten
uppföras, anfört att, ehuruväl Utsk. icke kan undgå
erkänna riktigheten af de skäl, som för förslaget ligga till
grund, och medgifva, att önskligt vore, om den i allmänhet
olämpliga sportelinkomsten kunde upphöra emot' det, att
Cancelliets embéts- och tjenstemän finge tillräckliga på stat
uppförda löner, en partiel sådan förändring icke skulle medföra
någon väsendtlig nytta, men väl vore förenad med flera
olägenheter, bland hvilka Utsk. uppgifver, att nu gällande
grunder för fullmagters cliartering i vissa fall komme
att förändras på ett sätt, som för de tillträdande skulle blifva
högst betungande, i förhållande till hvad hittills varit
vanligt, dels ock att, då man icke med bestämdhet kail förutsätta
eller med säkerhet controllera ingåendet af en fullt
164
Den aG M a j f. m.
motsvarande chartae-sigillatae-inkomst, den till uppförande å
stal nu föreslagna summa af 37,35o r:dr möjligen skulle, till
större eller mindre del, blifva en i sjelfva verket ökad statsutgift.
Då Utsk. icke kunnat bestrida, det ju sportelinkomsterna
inom K. CancelliExpeditionerna uppgått till det uppgifna
beloppet, och då, enligt den K. propos., detta sportelbelopp
i stället genom åsatt charta sigillata skulle till staten
ingå, är svårt att finna, hvarifrån den Utsk:s aning härleder
sig, att förändringen skulle i afseende på fullmagters chartering
i vissa fall blifva för tillträdare högst betungande, i
förhållande till hvad hittills varit vanligt; ty då samma r:drtal
kornme att erläggas för fullmagten, enär icke mera stämpladt
papper blifver den åsatt, än efter hvad förut, författningarna
likmätigt, bort ske, med tillägg af hvad förr såsom
lösen utgått, och till bestämmelserna i chartae-sigillataeförordn.
naturligtvis hörer, att derom stadganden upptaga
lill ömsesidig rättelse för dem, som utfärda expeditioner,
och den det åligger att desamma lösa, synes hvad Utsk. häruti
anfört innefatta ett missförstånd om rätta förhållandet
och sakna all grund.
Controllen öfver charteringen, som Utsk. anser svår att
med säkerhet verkställa, fordrar dock icke här vidlyftigare
besvär, än en jemnförelse emellan registrataturet öfver expeditionerna
med chartse-sigillatse-förordn., en utväg den Utsk.
lärer erkänna vara lika så lätt som pålitlig. Om möjligen
för något år expeditionernas antal och beskaffenhet skulle
verka dertill, att den genom cliarteringen lill staten ingående
summa icke vore fullt svarande emot den, som nu för löneregleringen
blifvit äskad, lärer dock Utsk. svårligen kunna
bestrida, att i allmänhet och vida oftare expeditionernas
mängd kommer att tillskynda staten en betydligen större inkomst.
När sålunda de af Utsk. anförda betänkligheter måste
underkännas, torde den hemliga, af Utsk. icke angifna,
farhågan, att sportlernas upphörande i Cancelli-expeditionerna
möjligen skulle fä till följd, att systemet utsträcktes
till alimänlighet, hvilket likväl Utsk. sjelf yttrar önskligt vore,
men hvarvid några enskilda tjenstemäns inleressen öro
motsatta, vara det dolda skäl, som föranledt Utskrs yttran
de,
hvilket så mycket hellre bär af R. St. förkastas, som,
i händelse sportelsystemet i allmänhet derigenom i en framtid
kan komma att upphöra, statsverket derigenom vinner
tillgångar att utan särskilda statsbidrag reglera embets- och
tjenstemännens löner så, att de kunna uteslutande egna sig
åt sina tjelister. Utsk. har yttrat sig icke kunnat tillstyrka
den lönereglering, K. M. föreslagit, nemi.:
för Revisionssecreterare å r:dr 2000. —
„ Expeditionssecreterare  „ 1800. —
„ Protocollssecreterare  „ 1200. —
„ Registratorer  1200. —
Dea 26 Maj f. m.
l65
för Cancellister å ridr 800. —
,, Copister
. „ 4oo. —
,, Vaktmästare
„ 2661 32.
utan föreslagit
för Revisionssecreterare
,, 1600. —
,, Expedilionssecrererare ....
„ 1600. —
,, Protocollssecrelerare
„ 1000. —
,, Registratorer
,, IOOO.
„ Cancellister
„ 65o. —
,, Copisterna, lika med K. propos.
„ 400. —
„ Vaktmästarne
. „ 200. —
Men efter uppgift, att fördelningen af sportlerna beror
pä K. M:s förordnande, tillstyrker Utsk. beviljandet af den
uppgifna bristen ii3i r:dr 4> sk. 6 rist., dock utan all tillökning
i spannmål, samt, för att befordra regleringens verkställighet,
att på allmänna indragningsstaten öfverflytta 2497
r:dr 14 sk. 3 r:st., med derunder begripna 235 t:r spannmål,
motsvarande de löner, hvilka anses böra indragas.
Då genom dessa tillstyrkanden, i fall sportlerna komma
att jemnt fördelas inom samtliga Cancelli-expeditionerna, den
af K. M. föreslagna reglering af lönerna vinnes med ensamt
afdrag af den under bristen, 1131 r:dr 4f sk. 6 r:st., föreslagna
spannmål, innefattar Utskls afstyrkande icke annat,
än ett tillstyrkande att fortfarande vidblifva sportelsystemet,
hvars skadlighet det likväl erkänt. Jag yrkar altså rättelse
i denna del och bifall till K. propositionen.
Uti 5:te punkten förklarar Utsk. sig icke kunna tillstyrka
bifall till K. M:s propos. om anslag af 8,332 r:dr 3i
sk. 11 rist. årligen, med 824 t:r spannmål derunder för K.
KammarCollim. Utsk. yttrar, att då fråga väcktes om en
förändrad organisation af Styrelseverken, var afsigten dermed,
på sätt den i It. Stis röride detta ämne aflåtna flera
und. skrifvelser äfven finnes uttryckt, att bereda Styrelsens
förenkling och inskränkning i embetsmännens antal, hvarigenom
en nödig ansedd löneförbättring måtte tillvägabringas;
att efter en sådan grund, och genom vidtagandet af
ändamålsenliga förberedande åtgärder, hafva redan före sista
riksdagen K. Statscont. samt sedermera K. Bergs- och
CommerceColIegierna blifvit reglerade, utan att någon tillökad
utgift, åtminstone icke till något betydligare belopp,
erfordrats; och då, hvad KammarCollim särskildt angår,
Utsk. säger sig hafva inhemtat, att en icke ringa del af göromålen
blifvit på andra embetsverk öfverflyttad; att 14
tjenstemän inom KammarCollim anses kunna indragas, och
att sportler till icke ringa belopp till detta verk ingå, kan
Utsk. icke frångå den öfvertygelsen, att CoIIegii reorganisation,
ändamålsenligt verkställd, bör kunna ske med nu ägande
tillgångar; samt då bifall till hvad för KammarCollim
blifvit äskadt skulle föranleda till beviljande af dylika anslag
för öfriga, ännu icke reglerade embetsverk, anser Utsk.
i6S
Den 26 Maj f. m.
sig hafva motiverat sitt tillstyrkande till afslag af den Kproposm.
För granskning af hvad Utsk. sålunda röride anslag för
KammarColhm yttrat, fordras att i ett sammanhang jemväl
upptaga Utsk:s tillstyrkande i och för Statscont:s och Kammarrättens
lönereglering, samt att åter erinra om hvad Utsk.
sjelf anfört hafva varit motiv, då fråga väcktes om en förändrad
organisation af Styrelseverken, nemi. att genom inskränkning
i embetsmännens antal bereda medel till en nödig
löneförbättring. Tillses måste altså, huru dessa grundsatser
i och för KammarCollegii samt Statscontrs och Kammarrättens
organisationer blifvit iakttagna.
Från KammarColkm till Statscont. är öfverflyttadt den
summariska controllen öfver uppbörden och redogörelseverket
samt uppsigten öfver Chartse-sigillatae-contoret och Vågstaterna.
Vid samma tillfälle öfverflyttades från Collegii stat
på indragningsstaten Afräkningscontts io tjenstemän, och
motsvarande belopp lemnades till lönereglering i Statscont.
med tillsammans 3,6o4 r:dr 6 sk. 5 rist., icke till KammarCollegii
reglerande. Chartae-sigillatae-cont:s öfverflyttning medförde
ingen egentlig förändring i något af verkens organisation,
emedan Chartae-sigiIlatae-cont:s tjenstemän blefvo der
tjenstgörande, ehuru under Statscont:s i stället för KammarCollegii
uppsigt.
Till Kammarrätten öfverflyttades besvär i bevillningsocli
debiteringsmål samt afskrifningsfrågor, hvilka alla från.
KammarColkm till förenämnde 2:ne verk öfverflyttade mål
och befattningar tillhörde en af de dåvarande 8 föredraganderna,
och husesynsmålen till domstolarna. Således kan
man anse, att Collegii nuvar. 6 ledamöter hafva i proportion
till antal fullt ut så mycket, om icke mera göromål än
de förut varande.
Enligt K. brefvet d. 14 Febr. 1826 indrogos tjensterna
vid Bytescont. till ett antal af 4» med sammanräknade löner
af r:dr 12 sk. Personerna öfverflyttades på indragningsstat,
ehuru göromålen ännu äro bibehållna vid KammarColhm.
Reductionscont. likaledes 1 embetsman, jemte anslag
till skrifvarebiträde, med tillsammans 681 r:dr 2 sk. 8 r.
Från 1821, då KammarCollegii embets- och tjenstemannapersonal
utgjordes, enligt bilagda förteckning, af 63 personer,
utom personalen vid Myntet, Chartse-sigill.- och Vågstaterna
samt bokbindare och verkets vaktbetjening, har genom
den nu föreslagna organisationen embetsmannapersonalen
inom verket blifvit, enligt samma förteckning, nedsatt
till 3g, oberäknadt vaktbetjeningen, hvilken, med undantag
af en mindre, är till antalet lika sorn förut.
Af de i bilagda förteckning afgående i/j embets- och
tjenstemän äro 7 återuppförda, fastän under andra benämningar,
så att egentligen 7 bortgå och icke 14, såsom af
Utsk. uppgifves.
Den a6 Maj f. m.
De af Utsi. såsorh betydliga uppgifna sportler, hvilka
skola tillfalla KammarColhm, kunna såväl till beloppet sora
fördelning af hosfogade uppgift bedömas. Utskrs Hrr ledamöter
lära, efter besinning och nu vunnen närmare underrättelse
om förhållandet, finna dem vara mindre betydliga,
och det så mycket mera, sora sportlerna per medium årligen
icke uppgå till mera än emellan 16- å 1800 r:dr, i
stället för 2,672 r:dr, som sisth år ingingo.
Om de från KammarColhm indragna tjenstemännens löner,
hvilka på indragningsstat blifvit öfverflyttade, utan att
motsvarande medel blifvit Colkm anvisade, erhållits för de
qvarvarandes lönereglering, hade visserligen icke erfordrats
den summa, Konungen i Dess propos. nu funnit sig nödsakad
äska. Att indraga personalen af KammarCollegii embetsoch
tjenstemän, utöfver hvad i KammarCollegii und. förslag
upptages, kan icke, med möjlighet för ärendernas behöriga
gång, verkställas; och det kan med skäl förundra, att Utsk.
derom yttrat en så bestämd tanke, utan att hafva tagit en
direct kännedom om vidden och beskaffenheten af de till
detta embetsverk hörande mål och befattningar. I händelse
Utsk., för att erhålla en på verklighet i stället för på oriktiga
grunder vunnen öfvertygelse om beskaffenheten af de
arbeten, som åligga KammarColhm, skulle vilja genom deputerade
bese KammarCollegii registraturer, protocoll och
expeditionsböcker, och derefter anställa jemnförelse med dem
i öfriga Collegier och K. Statscont., kunde Utsk. ej undgå
att erhålla en förändrad öfvertygelse.
Af hvad nu anfördt blifvit, torde vara påtagligt, att
Utsk. saknat anledning afstyrka det anslag, K. M. begärt
för KammarColhm, helst Statscont., icke KammarColhm,
fått tillgodonjuta lönerna efter de från KammarColhm indragna
tjensterna i Afräkningscont.
För att utveckla, huru oriktigt Utsk. yttrar sig, då
det uppgifvit, att den närvar, fördelningen af ärenderna beredt
en större ordning och ökad controll i uppbörds- och
redogörelse verket, må anföras, ehuru ämnet egentligen tillhör
kameral-lagstiftningen och icke statsregleringen: att
Statscont., till hvilket controllen öfver uppbörden och redogörelseverket
är öfverflyttad, då det första gången i och
för detta arbete fick sig tillsända landsböckerna från länen,
hos K. M. begärde och erhöll den förändring enligt K. Kung.
af d. 10 April 1828, att landsböckerna skulle ingå directe
till Kammarrätten, hvarigenom den summariska controllen
öfver uppbörden derstädes genast vid sjelfva födseln blef
omintetgjord, inskränkt, som den nu är, till den simpla
förrättningen att addera de från länen inkommande summariska
räkningarnas summor och jemnföra dem med sedermera
inkommande, overificerade afskrifter af specialräkenskaperna.
Utsk. må det vara förbehållet att anse detta hafva
medfört ökad ordning och controll i uppbörds- och redo
-
i68
De» afi Maj /, ra.
görelseväg; men för personer, hvilka för täkenskapsverket
icke äro främmande, kan sådant icke ådagaläggas. Statscont.
kan icke (oaktadt det allvarligaste nit saknande tillfälle att
se annat än overificerade sifferuppgifter, hvilka utan en
otänkbar vårdslöshet icke kunna innehålla synbara skiljaktigheter
eller fel; ty sådant kan ensamt genom jemnförelsen
med verificationerna upptäckas) controllera uppbördsbeioppet.
Kammarrättens controll af debet är inskränkt till jemnförelsen
af siffran i de såsom verificationer med landsboken
åtföljande mantals- och taxeringslängder och för den ordinarie
räntans belopp till jemnförelse med föregående årets
debet och de såsom verificationer landsboken åtföljande jordeboks-förändringsextracter;
men den egentliga verificationen
öfver hvad hos de skattskyldiga blifvit upptaget, som är
uppbördsboken, åtföljer icke landsboken och är sålunda icke
synlig i Kammarrätten. Hela controllen öfver redogörelsen
är nu således jemväl hos K. Kammarrätten i ofullständigt
skick.
Första vilkoret för en ändamålsenligt ordnad redovisning
är, att hvarje uppbördsmans uppbördssumma skall i
förväg vara känd och pröfvad, innan den till fördelning och
uppbörd anbefalles. Dertill fordras, att uppbördsboken, som
specifikt skall upptaga för hvarje skattskyldig person eller lägenhet
den ränta, afgäld eller bevillning, som utgöras bör,
hvarvid den del deraf, som efter jordeböckerna utgår i persedlar
eller räntor, hvilka efter förvandling skola utgöras,
bör vara förvandlad och uti penningar utförd, boken uppsummerad
samt af vederbörande K. M:s Befthde, med uppfoördsordres
försedd, uppbördsmannen tillställd. Men med
den efter närvar, författningar bestämda tid för markegångssättningen
och uppbördsmötets företagande är sådant likväl
icke möjligt, emedan markegången skall sättas emellan d. I
och 5 Nov. samt således icke hinner blifva fastställd till den
tid, i slutet af Nov., då uppbördsmötet börjas; och likväl
skola ordinarie räntorna derefter vara beräknade. Följden
häraf är, att uppbördsböckerna incompletta måste lemnäs
uppbördsmännen, hvarigenom dessa kunna påföra de
skattskyldiga högre afgifter, än som vederbör. Till undanrödjande
af dessa olägenheter fordras, att samma markegång
blifver gällande för fem eller flera år, eller ock, att den
markegång, som de första dagarna i Nov. sättes, blir gällande
för det påföljande, i stället för, som nu, samma års uppbörd.
Men sorn persedlarna af den ordinarie räntan måste
controlleras genom jemnförelse med jordeböckerna, hvilket i
första rummet tillhör landscontoren, synes det mig lämpligt,
att det verk, som har uppsigten öfver jordeböckerna,
jemväl har uppsigt deröfver, att de deri uppförda räntor
och medel blifva i uppbörden riktigt debiterade och beräknade.
Snart nog torde det visa sig vara nödvändigt, att
debet pröfvas af detta embetsverk. _
Den sG Maj f. m.
I afseende åter på hvad Utsk., som tillstyrkt bifall till
den af K. M. begärda förökning i Statscont:s personal med
ett anslag af 5,200 r:dr, föreslagit rör:de skrifvelse till K.
M., med förmodan, att löneförhöjningen, som K. M. från
i833 års början tillagt statscommissarierna af 4°o r:dr till
likhet med hvad för RrigsColkra och Förvaltn. af Sjöärend.
blifvit bestämdt, eller 2000 r:dr, icke må af 2.:dra liufvudtitelns
tillgångar tilldelas, synes innefatta en Utskts afsigt,
att denna iönetillökning skulle af andra medel lemnäs, helst
Utsk. icke tillstyrkt R. St. att begära återkallandet af beslutet
derom i R. brefvet d. 16 Febr. i833; men då det är
grundlagsvidrigt att från andra titlar dertill anvisa medel,
och då rådsbefattningarna i Rikets Hofrätten och Collegier,
statscommissarierne och revisionssecreterarne icke lämpligen
kunna anses lönade med mindre än 2000 r:dr, der de icke
genom andra inkomster af sportler kunna i denna summa
vinna fyllnaden, tolde Utsk., med frånträdande af dess tillstyrkande
i detta fall, i det återkommande betänk, å stat
uppföra råderna i Rikets Hofrätter och Collegier samt statscommissarierna
till 2000 r:drs löner, för Hofrätterna med afdrag
af de sportelinkomster, som Utsk. påstår dem äga,
ehuru Utsk. icke uppgifver deni till belopp, tills de, i likhet
med hvad för R. Cancelli-espcdilionerna nu är föreslaget,
kunna försvinna; hvarvid för Hofrättens vice President
löneförhöjningen efter enahanda förhållande bör äga rum.
Beloppet af ledamöternas i Svea Hofrätt inkomst i sportler
genom revisionsskillingar synes af bilagda officiella uppgift.
För Rammarrättens lönereglering anför Utsk., att vid
bestämmandet af det högre lönebeloppet för tjenstemännen
inom verket i allmänhet afseende icke synes blifvit Jemnadt
derå, att icke obetydliga belopp ingå till fördelning emellan
Kammarrättens tjenstemän, dels såsom lösen för utgående
expeditioner, dels ock såsom anmärk ni ngsprocenter, tyckes
111ig icke tillräckligen motivera det af Utsk. tillstyrkta afslag
till det anslag, K. M. äskat af 15,oy5 r:dr 28 sk. 9 r:st.
Beloppet af de uppgifna extra inkomsterna har Utsk. icke
uppgifvit; men af dem tillfaller ingenting kammarrättsråden.
Dessa böra således utan afseende derpå förses med löner
i öfverensstämmelse med deras vederlikar i Rikets Idofrätter
och Collegier, eller 2000 r:dr. Hvad åter de öfriga
tjenstemännen beträffar, är klart, att i fäll icke denprincipenliga
förändring nu kan vidtagas, att staten för medel, sorn
på grund af anmärkningar inflyta, icke vidare afstår 25 proc.*
utan att procenterna, der de skola utgå, i egenskap af böter
erläggas af den felaktige, vare sig redovisande eller uppbördsman,
så måste dock i allt fall, såvida rättvisa skall äga
rum, efter beräkning af hvad dessa tjenstemän i extra inkomster
per medium uppbära, beräknadt för en tid af 10
år, deras lönereglering ställes sä, att de, inberäknadt dessa
7 H. 22
Den 36 Maj f. m.
extra inkomster, erhålla lika med deras vederlikar i andra
verk, hvarpå ock den K. propos. är grundad.
Utsk. tillstyrker, att det vid sista riksdag bestämda anslaget
af 600 r:dr för electriska cur-anstalten må få fortfara
i 3:ne år, eller till 1837 års slut. Inrättningens gagnelighet
är vitsordad; det är således svårt att inse, hvarföre icke
Utsk. föreslagit detta anslag att räcka till nästa riksdag,
hvarvid då blifvande Ständer komme i tillfälle att pröfva,
huruvida anstaltens gagnelighet fortfarande är vitsordad,
för att om dess framtida varaktighet besluta. Att befordra
inrättningens tillvarelse under blott 3:ne år, synes mig icke
väl betänkt; och jag tillstyrker altså, att, med ändring af
hvad Utsk. föreslagit, detta anslag uppå SundhetsCollegii
stat må få utgå intill nästa riksdag.
I afseende på åtskilliga motioner, ronde förhöjning i
aflöning för kronobetjening på Gottland, i Westerbottens
Lappmark och på Öland, yttrar Utsk., att med landsstaternas
reglering ännu må uppskjutas, men att R. St. i und.
anhålla, att fullständiga förslag måtte vid nästa riksdag blifva
R. St. förelagda, och att, sorn kronobetjening på åtskilliga
andra ställen finnes med icke högre löner, än de på
Gottland och Öland, de väckta motionerna icke gifva anledning
till särskild reglering i löneväg.
Då vid landsstaternas lönereglering inom länen i allmänhet
fråga kan uppkomma att på några ställen minska
antalet af tjenstemän och derigenom bereda tillgångar för
regleringen, är likväl detta förhållande för Öland, Gottland
och Westerbottens Lappmark icke sådant. Någon minskning
i antal kan der icke äga rum, utan på bekostnad af
ordning. Giltigt skäl finnes altså icke att uppskjuta med
regleringen af de ifrågavar. tjenstemännens löner, utan torde
Utsk. till pröfning böra upptaga motionerna.
I allmänhet måste jag bestrida den af Utsk. antagna
grundsats att icke under lönerna beräkna spannmål, efter
hvad hittills ägt rum. Denna förändring i antagna löningsgrunder
medför olikheter i aflöningsbeloppen för alla tillkomna
tjenster och är således principvidrig, då såsom grundsats
måste antagas, att tjenstemän med samma befattning
böra vara lika lönade; och jag yrkar derföre, att Utsk. öfverallt,
der det tillstyrkt, vare sig nya löner eller lönetillökningar,
må i enlighet med den K. propos., efter hittills
fastställda grunder för lönereglering, derunder beräkna
spannmål.
Bilagor.
Lif. A.
(Se bifogade tabell.)
Lil. A.
Ö. P. M. öfver sportelutdelningen i K. K a m m a r C o 11: m åren i 8 3a och i 8 3 3.
atdra Prov.cont.
Total utdel-  ning ssumma.
Secreteraren.
Cancelliet
gemensamt.
Adv.fisc.cont.
Kamer.
Brandel.
lista
Prov.cont.
Kamer.
Törnqvist.
Moberg.
Carlmark.
Spak.
Norgren.
Kamer.
Nyblaeus.
3:dje
Prov.cont.
Sigillp:gr.
aldra
qvart.
i832. . .
285: 42. -
8: 20. -
185: 10. -
1: 14. -
b: 3i. -
11: 37. -
11: 14. -
12: 19. -
6: 46. -
1: 37. -
7: 4o. -
5: 37. -
5: 47. -
25: 36. -
3ldje
d:o
dlo . .
506: 38. -
15: 6. -
255: 32. 6.
2: 33. -
8: i5. -
64: 45. -
51: 26. 6.
— 13. -
— i3. -
16: 21. -
11: 14. -
43: 23. -
56: 36. -
4**de
dlo
dlo . .
610: 47. 4.
16: 22. -
285: 3i. -
5: 6. -
1: 42. -
19: 41. -
115: 3i. -
28: 4. -
57: 10. —
5: 18. 8.
7: 9. 6.
12: 46. -
23: 2. 2.
58: 24. -
S:ma
1,403:
3i.
4-
40.
—
-
724:
25.
6.
7: 5. -
7:
25.
-
39: 45.
-
189: 42.
-
72:
1.
6.
44:
21.
-
7:
10.
8.
31:
22.
6.
28:
1.
-
70:
24.
2.
141.
— -
i:sta
qvart.
i833. . .
600:
i3.
-
13:
26.
-
218: 41.
6.
0}
1
49:
16.
4-
51:
28.
8.
117:
5.
6.
18:
10.
8.
26:
4-
4-
52:
3a.
-
—
—
-
5:
11.
-
6:
18.
-
59:
12. -
aldra
d:o
d:o . .
565: 44.
4-
11:
4-
502:
i3.
6.
2: 28. -
1:
29.
4-
11: 37.
2.
105:
3i.
6.
25:
14.
6.
23:
14.
6.
1:
46.
-
19:
39. 8.
5:
28.
-
10:
10.
2.
48:
36. -
3:dje
d:o
d:o . .
1,170:
37. 9.
55:
6.
4-
507:
11.
2.
8: 38. -
17:
3o.
8.
55:
42.
4 •
165:
3i.
1.
57:
2.
10.
42: 43.
6.
2:
35.
8.
28:
36.
6.
43:
16.
6.
99:
J9-
2.
126:
12. -
4:de
d:o
d:o . .
335:
»7-
4-
11:
3g.
-
146:
10.
6.
- 46. -
—
—
-
11:
>7-
2.
59: 34. 8.
56:
18.
10.
5:
20.
11.
5:
16.
11.
16:
8.
3.
2:
20.
-
5:
25.
8.
38.
— -
Sima
2,672:
16.
5.
71:
27.
4 •
1,174:
28.
8.
16: i5. -
68: 28. 4.
130:
29.
4-
446:
6.
91
116: 46.
10.
95:
35.
3.
40: 34.
7-
65:
36.
5.
52:
17-
6.
121:
25.
-
272:
12. -
Stockholm den 17 Maj iS34*
Fr. Wilh. Dufva.
'Anmärkning. ilo Secreleraren har särskildt, enligt författningarna, lösen för de fullmagter och constitutorialer, som af Collina utfärdas, men hvilkas belopp, sedan de flesta sådana tjenster numera tillsättas af
K.. M. eller vederbörande verk, såsom Tullstyrelsen, Statscont. och Bergscollim, är, jemnförelsevis mot hvad fordom varit, obetydlig.
2:0 Hvarje Provinscontors andel i sportierna delas vidare inom cont. 1 4 lotter, utom den kamereraren enskildt tager af skattebrefs lösen. Cancelliets gemensamma sporteldel ater delas vidare i
6 lotter. Totalutdelningssumman har således utgått i 23 lotter, hvartill komma 7 lotter i sigillpenningarna, eller tillsammans 3o lotter.
3io I Usta och 3idje Prov.contoren delas lösen emellan kammarförvandten och 3me kammarskrifvare till lika andel för hvardera. I Advocatfiscalscont. delas lösen emellan kammarskrifvaren och
copisten till hälften hvardera. Den större sportelinkoinst, som tillfallit kamereraren och tjenstemännen i 2idra cont., har inträffat genom ökade skatteköp, sedan de i Halland dervid brukade
skattevärderingarna upphört, men kommer att ännu hastigare försvinna, i den mån hemmanen derstädes hunnit till skatte lösas.
Tillhör ii. o. Ad. Prof. i834, 7 H. pag. 170,
Den a6 Maj f. m.
Lit. B.
K. KammarCollegii embets- och tjenstemannapersonal
utgjorde år 1821:
1 President,
1 Vice President,
7 Råder,
1 Secreterare,
1 Referendarie eller aldre Seeret.,
a Actuarier,
a Registratorer,
4 Notarier,
4 Cancellister,
3 Copister,
1 Advocatfiscal,
1 Vice Advocatfiscal,
7 Kamererare,
1 Kammar Archivi-Inspector,
5 Kammarförvandter,
a Bokhållare,
ao Ordin. Kammarskrifvare.
tills. 63 personer.
Enligt nu föreslagna organisationer utgör K.
KammarCoIIegii erabetsmanna-personal:
1 President,
6 Råder,
1 Secreterare,
5 Notarier,
1 Actuarie,
1 Registrator,
7 Cancellister,
1 Advocatfiscal,
4 Kamererare,
4 Kammarförvandter och
8 Kammarskrifvare.
tills. 3t) personer.
Pen 26 Maj f‘ m.
Lik G.
Förteckning uppå K. KammarCollegii gamla och
nu föreslagna personal.
1
"56
President
Kammarråd
Secreterare
Referendarie
, .
Notarier , . .
Actuarie
Registratorer  .
Cancellister
Copister , ,
Advocatfiscal
Vice Advocatfiscal
Kammarskrifvare i Adv.fisc.cont. . .
Copist i d:o
Cancellist i d:o
Kamererare i Provinscontoren . . .
Inspector i Archivicontoret . . . .
Kamererare i d:o
Kammarförvandter i Provinscontoren
D:o i Archivicont. . .
Kammarskrifvare i Provinscontoren .
D:o i Archivicontoret .
V aktbetjente:
Vaktmästare
.
Kammardrängar
D:o i Archivicontoret .
9
Bokbindare
n
o
?s
2L S
m 5:
Summa
Förminskningen utgör altså:
Embets- och tjenstemän ... 7.
Yaktbetjente
i.
48I *5|
Tillkommer.
De» 26 Maj f. m.
Lif. D.
Enligt de i undertecknads vård befintliga qvittenser
öfver utdelade revisionsskillingsandelar har
hvarje K. Svea Hofrätts ledamot bekommit:
År 1827
. b:co r;dr 76: 32. —
» '828 „ „ 110. — —
» l8a9 » » 117: 24. —
» i83o „ „ i36: 6. 5.
>> i8ji ,, „ 85: 12. 4*
» >832  „ „ 87: 3g. 5.
» >833 „ „ 87: 3g. 5.
Stockholm och K. Svea Hofrätts Advocatfiscalscontor
d. 23 Maj 1834.
Carl Henr. Pfeffer.
Hr Lefre'11, Joli. Pehr, anförde skriftligen:
Jag förenar mig till alla delar i den reservation mot
Utsk:s beslut i i:sta punkten, rör:de K. M:s Cancellis lönereglering,
som Hr Gr. Hamilton ang:de sportlernas afskaffande
anfört och som af flera Utsk:s ledamöter blifvit understödd.
K. M:s nåd. propos. hör så mycket hellie af
Ständerna bifallas, som den utgör första steget till en högst
nödig reform af civila fjenstemäns löiiingssätt, Jag anhåller,
att Utsk., med frångående af sitt fattade beslut, ville
förena sig i hvad Gr. Hamilton anfört.
Likaledes förenar jag mig med hvad Hr Prosten Åstrand
anfört i dess reservation vid i7:de punkten, ronde fribrefsrätt
för Tullverket. Det vill synas mig, som borde Tullverket
tillkomma samma fribrefsrätt som andra Kronans
verk , och att onödiga af- och påföringar af summor i räkenskaperna
böra undvikas.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag skall ej
länge upptaga It. o. Ad:s tid och har endast begärt ordet
för att till alla delar instämma i de af Hr Danckwardt anförda
anmärkningar emot StatsUtsk:s betänk, i i:sta punkten
eller i afseende på anslaget till K. M:s Cancelli, äfvensom
i hans begäran om återremiss af betänk. Jag gör det
både af böjelse och pligt; ty jag förmodar, att den, sorn i
framtiden kan blifva Chef för K. M:s Cancelli, skall blifva
lika angelägen sorn den, hvilken för närvar, har äran vara
>74
Den a6 Maj f. m.
det, att embets- och tjenstemännen derstädes må fa uppbära
de löneförmåner, hvaraf de gjort sig förtjenta. Jag förbigår
visserligen vid detta mitt tillstyrkande den af en värd ledamot,
Hr Gr. Cronhjelm , omnämnda dom öfver rådgifvarepersonalen,
som äfven angar mig; men jag har i dessa sednare
dagar haft en ytterligare, ehuru sorglig anledning att,
åtminstone hvad afsigterna beträffar, öka det lugn, hvarmed
jag emotser äfven den stora, för oss alla gemensamma räkenskapsdagen.
Fortsättningen af discussionen öfver StatsUtskts utlåt.
N:o 80 uppskjöts till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 26 Maj 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes den i förmiddags-plenum denna dag började
pröfning af StatsUtskts d. 21 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 80, ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
2:dra hufvudtitel.
Frih. Boye, Ludv.: Innan jag begifven mig till de
anmärkningar, jag har att göra emot StatsUtsk:s betänk.
rör:de 2:dra hufvudtiteln, vill jag bemöta ett yttrande, som
här på förmiddagen blifvit fäldt, emedan detta yttrande innebär
ett begrepp, hvilket, så vidt jag vet, nu för första
gången framstäldt på detta rum, behöfver tillrättavisas. En
talare gaf genljud af den erinran, som nyligen af journalismen
blifvit gifven åt Representationen, nemi. att det mindre
vore genom ansvarighetslagarna, än genom afslag å budgeten,
som Ministeren borde åtkommas. Men för att afgöra,
om denna sats tillhör en sann patriotism, behöfves, man må
för öfrigt vara af hvilken politisk couleur som helst, blott,
att man låter det oförvillade förnuftet besvara denna fråga:
Gifves väl något fall, då det kan vara Representationen tillåtet
att låta fäderneslandet umgälla något politiskt missnöje,
det må nu vara af hvad natur som helst, eller riktadt emot
hvilken höjd som helst? Antagom i ett land — och jag antager
helst i ett annat land —, att Regenten vore nog svag
för att i frågor om fäderneslandets väl tillåta en dagtingan;
antagom, att det lyckades för en fraction af opinionen att
Den a6 Maj e. m.
*?5
suga: vi bry oss icke om fäderneslandets väl, med mindre Ministéren
bortskickas; så frågar jag: hvad skulle blifva följden?
Jo, att den nya Ministeren icke förr intagit sina platser,
un en ny fraction skulle göra samma försök emot den.
Friheten är det dyrbaraste menniskan äger; men på begreppet
derom hvilar hela denna dyrbara fördel, och utan säkerhet
gifves. ingen frihet. Jag frågar nu: I en sådan tactik,
som den nyssnämnda, hvar vore säkerheten? För min
del qvittar det mig lika, om Ministeren står eller faller, ty
jag hyser ingen förkärlek för den nuvarande; men jag gör
mig den frågan, hvad som skulle vinnas med ett ombyte.
Må således Konungen ombyta sina rådgifvare, om han vill;
men att fordra det genom vagran till de anslag, hvaraf fäderneslandet
är i behof, det är att upplösa samhällsbanden.
Jag begifven mig nu till mina anmärkningar emot Utsk:s
betänk, och har vid första punkten en framställning att göra,
som ligger mig om hjertat. I 46 år har jag tillhört JustitieRevisionen
och sett dess glada dagar, men finnér, att den
nu stjufmoderligt behandlas, och jag begär derföre att få säga
något till dess bästa. I alla tider hafva revisionssecreterarne
haft företräde framför collegii-råden och expeditionssecreterarne.
Jag vill ej åberopa ett lapprisbevis från
rangordningen, utan jag stödjer mig på revisionssecreterarnes
göromål, som äro många gånger mödosammare och af mera
vigt, då medborgares säkerhet och välfärd skall af dem i sista
handen vårdas; och likväl har Utsk. afstyrkt den tillökning
i revisionssecreterarnes löner, som Konungen begärt.
Utsk. har för detta afstyrkande framställt tvenne skäl, af
hvilka dock vid närmare granskning intetdera består. Det
ena skälet är collectivt för både revisions- och expeditionssecreterare,
att sportlerna äro betydliga; men Utsk. lärer
hafva varit okunnigt om den omständigheten, att af spovtlerna
inom Just.-expeditionen ingen skilling tillfaller revisionssecreterarne,
och jag hemställer, huru billigt det då är
att tillämpa detta skäl på dem. Det andra skälet, som Utsk.
nyttjat, gäller ensamt för revisionssecreterarne, nemi. att de
blifvit satta i jemnlikhet med hofrättsråden. Det har icke
alltid så varit, utan sanningen är, att revisionssecreterarne
alltid stått framför hofrättsråden; men äfven om skälet vore
riktigt, förtjenar det erinras, att hofrättsråden utöfver sin
lön hafva andel i revisionsskillingarna, som gå till några
hundra r:dr för hvardera, hvaremot revisionssecreterarne
hafva intet motsvarande. För öfrigt anhåller jag att såsom
ytterligare bevis, huru stjufmoderligt revisionssecreterarne
blifvit behandlade, få göra en jemnförelse emellan dem och
exped:ssecreterarne, hvilka alltid ansetts de förra underordnade,
och till bevis hvarom jag blott vill nämna, att jag hade
exped:ssecreterare-fullmagt 4 är innan jag befordrades till
revisionssecreterare. Nu hafva likväl, enligt Utskrs förslag
till aflöningsstat, exped:ssecreterarne, till hvilkas tjenstgöring
176
Den 26 Maj e. m.
äfven hör att biträda statssecreterarne i deras föredragfling,
när så beliöfves, för denna föredragning, och således för det
de göra sin tjenst, fått ett särskildt arfvode af 200 r:dr för
deni hvardera utöfver lönell, sorn dessutom är lika med revisionssecreterarnes.
Jemnför man vidare dessa sednare med
kammarrevisionsråden, en jemnförelse, som sannerligen förr
aldrig gjordes, så finner man, att kammarrättsrådens löner
uppgå till 2000 r:dr, under det revisionssecreterarnes uro upptagna
till blott 1600 r:dr. — Andra tider, andra begrepp;
och jag Ur skyldig att hylla dem. Emedlertid må det tillåtas
en gubbe att påminna om fordna tider, dock utan afsigt
att på något satt nedsätta värdet af expedtssecreterarnes
tjenster eller förminska de fördelar, sorn dessa embetsman
kunna vinna. Sanning är likväl, att fordom, då embetena
värderades efter vigten och mödosamheten af de göromål,
som dermed voro förenade, hade revisionssecreterarne, efter
gamla staten, 600 r:drs lön, då expedtssecreterarne hade 4°°
r:dr; hvaremot nu, då antingen tiderna vändt om begreppen,
eller exped:ssecreterarne haft den lyckan att äga, om
icke tilltagsnare, åtminstone lyckligare chefer, förhållandet
blifvit så omvändt, att expedlssecré terar ne skulle få 200 r:dr
mera än revisionssecreterarne. — Jag anhåller, att dessa mina
anmärkningar, vid återremissen, som jag förmodar att R.
o. Ad. beviljar, få åtfölja till Utsk., af hvars rättvisa jag
väntar rättelse i det begångna misstaget, hvilket jag likväl
icke lägger Utsk. till last, emedan jag vet, att Utsk:s flesta
ledamöter icke kunnat känna förhållandet.
Hr af Billbergh, Joli. Peter, uppläste följande:
Efter genomläsande af dessa utlåtanden, har det varit
svårt för mig att upptäcka den grundsats, som StatsUtsk:s
pluralitet följt vid granskningen af statens behof, då Utsk.,
utan afseende pa det mer eller mindre billiga eller nödvändiga,
med få undantag afstyrkt bifall till det,.sorn hegardt
blifvit, med begagnande af det hufvudsakliga skälet, att statsverkets
inskränkta tillgångar icke medgifva några nya eller
ökade anslag.
Denna utgångspunkt, att först bestämma tillgångarna
och derefter bedöma statens behof, kan jag icke förlika med
mitt begrepp om ett rättmätigt anspråk på en god förvaltning
samt tryggad allmän och enskild säkerhet, för vinnande
hvaraf de dertill nödiga medel måste anslås. Ett sådant
förfarande instämmer icke heller med grundlagens mening
och syftning, som inhemtas af 5y §. Reg.F., så lydande:
”Efter Rikets och statsverkets tillstånd och behof läte Kolningen
till Utsk:s öfverläggning framställa, hvad staten kan
”tarfva utöfver de ordinarie inkomster, och hvilka
”behof genom bevillningar böra fyllas.” Påföljande 62 §.
tillerkänner väl R. St. rättighet att pröfva statsverkets behof
och att åtaga sig en deremot svarande bevillning, men
an
-
I
Den aö Maj e. m. 175
antyder derjemte, att StatsUtsk. endast skall uppgifva samma
behof, d. v. s. icke söka skill för att afstyrka deras fyllande.
Då likväl StatsUtsk. afstyrkt bifall till nästan allt, hvad
Konungen fordrat, vill det synas, som grund härtill hemtats
antingen derifrån, att fordringarna varit öfverdrifna,
eller att Riket icke förmår att upprätthålla det oundgängliga
statsbestyret och sålunda bevara sin sjelfständighet; men
då det förra motsäges af den mängd af enskilda motioner
om anslag, som blifvit gjorda, och det sednare icke instämmer
med förhållandet under föregående perioder, då statsutgifterna
varit vida större samt landets production och befolkning
betydligen mindre än nu, så måste man antaga, att
något annat motiv föranledt StatsUtskis pluralitet att med så
litet förtroende och så ringa välvilja bemöta Konungens omsorg
att upprätthålla och förbättra vårt närvar, statsskick.
Förutsättande såsom sannolikt, att StatsUtsk. tagit intryck
af hvad man så ofta hört och läst i tal och skrift om skatternas
ständiga ökande i följd af ständigt ökade statsbehof,
hvilka sednares minskning man påräknat såsom en följd af
vår lyckliga 20-åriga fred, vill jag försöka att ådagalägga,
om äfven skal finnes till en sådan framställning. För
fullgörande häraf är en jemnförelse nödig emellan beskattningstillståndet
1809 och det närvar., grundad på kronoräkenskaperna
och i83o års R. St:s beslut.
År 1809 erhöll statsverket följande inkomster af nedannämnda,
ännu gällande bevillningstitlar:
Allmänna bevillningen 2,5oo,ooo.
Sjötullsmedlen 1,354,000.
Brännvinsbränningsafgiften .... 362,000.
Postmedlen
126,000.
Chartae-sigillatae-medlen  90,000.
eller tillsammans 4)4^2,000 r:dr.
Vid i83o års statsreglering bestämdes samma bevillningar
att utgöra netto:
Allmänna bevillningen ...... 2,270,600.
Sjötullsmedlen
1,750,000.
Brännvinsbränningsafgiften .... 545,000.
Postmedlen  100,000.
Chartae-sigillatas-medlen  270,000.
eller tillsammans 4)9^5,600 r:dr.
Efter denna ovederläggliga framställning i siffra visar
sig uppenbarligen, att statsverkets anslag af samtliga bevill—
ningarna år i8 3o endast utgjorde 5o3,6oo r:dr mer än år
180g, hvilken tillökning ensamt drabbat consumtionsbevillningarna,
då deremot den directa eller allmänna bevillningen
blifvit minskad med 229,400 r:dr. Men då tillika
i öfvervägande tages, att sedan år 1809 har den s. k. landt7
H. 2J
Den 30 1VI a j e. ra.
tullen och accisen, som inbragte 3oo,ooo r:dr, och saltpetergärden,
som uppgick till 124,000 r:dr , jemte några smarte
skatter alldeles försvunnit, så ådagalägges häraf, att långt
ifrån att bevillningsskatterna, oansedt den tillkomna större
folkmängden, blifvit ökade, utgöras de nu till nära lika
belopp uti ett sämre mynt som år 18og uti
silfver, och det måste anses lika med en betydlig
skattelindring.
Härvid bör icke heller förbises, att då Riket år 180g
var beläst a dt med en högst betydlig ut- och inrikes
skuld, den förra uppgående till 10,660,871 r:dr, med
en årlig utgående ränta af 514,871 rtdr Hamb. b:co, så,
oaktadt politiska tilldragelser fordrade militäriskt kustförsvar
till lands och sjös åren 18r 1 och 1812 samt oaktadt hela
armeen var i activ tjenstgöring uti Tyskland och emot Norrige
åren 1813 och 1814, hvilket allt sammanlagdt kostade do
millioner r:dr, befunno vi oss likväl år 18 io befriade
från all utrikes skuld. — Detta förhållande ensamt
borde väcka förvåning och erkänsla hos dem, som förstå att
bedöma de vanliga och för staterna menliga följderna af dylika
ansträngningar.
En jemnförelse emellan näringarnas olika tillstånd under
dessa särskilda perioder, om den bär vore lämplig alt framställa,
skulle blifva lika fördelaktig för sednare tidens administration,
till bestyrkande hvaraf jag endast vill anföra
den omständigheten, att då vi nu exportera spannmål i goda
år och deraf hafva vårt eget behof uti medelmåttiga,
nödgades vi förr införskrifva spannmål äfven de år, då sädesproduetionen
ansågs god.
Att rättvisan skipas under starkare controller, än fordom;
att statens medel mera noggrannt användas till sina
bestämda ändamål; att alla administrationens delar blifvit förbättrade,
fast ännu mycket återstår i deras fullkomnande,
och att besynnerligen allt, hvad till försvarsverket hörer,
blifvit försatt uti ett vida fördelaktigare skick, än tillförne;
detta lärer icke af någon kunna eller vilja bestridas.
Det är, enligt min tanke, efter en sådan allmän öfverskådning
af förhållandena i sitt hela och icke
af partiella tilldragelser eller förmenta underlåtenheter,
som man bör stadga omdömet öfver Regeringens
mer eller mindre omsorgsfulla nit för landets väl; och
må det tillåtas mig förklara, att jag, såsom en följd af hvad
anfördt är, har vida större förtroende till Konungens urskilning
i fråga om statens verkliga behof, än till StatsUtsk:s
motiver för dess afstyrkande, hvilkas mindre tillförlitlighet
jag blir i tillfälle att ådagalägga, då jag nu går att
granska de skäl, på hvilka StatsUtsk. ansett sig icke kunna
tillstyrka uppförandet å stat af K. Kammarrättens lönetillökning.
Dessa skäl äro, utom de vanliga knappa tillgångarna,
Den 26 Maj c. m.
>79
alt Öfverstyrelse!» kunnat anförtros åt en mindre talrik cmbetsmannapersonal,
när hvarje lkevisionscontor äger en chef
eller commissarie, som är ansvarig för göromålens behöriga
gång inom cont., och att den nya aflöningsstaten i flera delar
skiljer sig från den för Hofrätterna af R. St. fastställda
stat.
Verkliga förhållandet härmed är, att sedan R. St. redan
vid 1823 års riksdag till K. M. framställt sin anderd, önskan
om en reform med styrelseverken, under förklarande,
att alla rättsfrågor borde dem frånskiljas, blefvo successive en
betydlig del af så beskaffade mål öfverflyttade från Collegierna
till K. Kammarrätten, jemte det K. M. fann enhet
och säkerhet i ärendernas behandling fordra, att besvär uti
anmärkningsmål, afgjorda i de K. Collegierna, skulle hänvisas
till K. Kammarrätten, i stället för att de tillförne upptagits
till omedelbar pröfning af K. M. Följderna af denna
reform voro väl, att Konungens Cancelli-expeditioner och de
K. Collegierna vunno mer och mindre minskning af ärender,
hvarigenom det äfven blef en möjlighet att minska de
sednares personal och verkställa deras reform och löneförbättring
utan betydligt tillskott af statsmedlen; men hvaremot
göromålen i K. Kammarrätten årligen tillökades, så att,
då domstolens mål år 1824 voro 1048, uppgingo de, under
ett ständigt växande, år 1832 till 2145 och år 1833 till 2336.
Under det att K. Kammarrätten sålunda pålades mer äu
fördubblade göromål och Collegierna förunnades en af behofvet
länge påkallad löneförbättring, erhöll K. Kammarrätten
ingen annan fördel, än att K. M, uppå verkets underd.
framställning, anslog en årlig gratification af »5oo r:dr
till fördelning emellan verkets betjening. En committé' tillförordnades
ändtligen, som skulle föreslå ny instruction och
aflöningsstat för K. Kammarrätten, hvarvid i betraktande
kom, att väl lönerna, men icke personalen kunde till
alla delar ställas i likhet med K. Hofrätterna, i anseende till
Kammarrättens dubbla befattning att vara öfverdomstol i
alla kamerala mål och tillika ett öfverrevisionsverk.
Utom det att ledamöterna i anseende till ökade göromål
voro förhindrade, ansågs det oförenligt med domarebefattningen,
att de, såsom förut, skulle hafva inspection öfver Revisionscontoren,
hvarföre och då oundgängligt var, att Revisionscontoren,
sålunda afhängiga från domstolen, skulle
hafva en chef, som vakade öfver enhet, ordning och säkerhet
uti revisionsarbetet, det ansågs nödigt, att denna befattning
uppdrogs åt en öfvercommissarie, hvarigenom ÖfverRevisionsdepartementet,
i administrativt afseende, är skiljdt
ifrån domstolen.
Den andra omständigheten, uti hvilken K. Kammarrättens
organisation är skiljaktig från Hofrättens, består deruti,
att K. Kammarrätten icke har några assessorer, lika med
Hofrätterna. Utan att jag vill göra någon jemnförelse emel
-
Den a6 Maj e. m.
lan ledamöternas inom dessa verk olika göromål till mängd
och natur, torde det göra tillfyllest anmärka, att K. Kammarrättens
ledamöter utgöra nu till antalet endast 7, med
en underlydande pei-sonal af 47 personer, då antalet af K.
Svea Hofrätts ledamöter utgör 24, nemi. 11 hofrättsråd och
i3 assessorer, med en underlydande personal af blott 3i personer.
Häraf visar sig, att betjeningen i Hofrätten, som är
föga talrikare än ledamöterna, äger förhoppning att vidunga
år vinna denna befordran och kunna således vara belåtna
med en mindre lön, helst de i alla fall hafva vida större
utsigt att hinna till rådslön än i K. Kammarrätten, hvarest
betjeningens antal är nära 7 gånger större än ledamöternas.
Dessutom bör härvid tagas i betraktande, att secreteraren,
advocatfiscaler och commissarie!- ogerna emottagit iedamotsplatsen,
då dermed endast åtföljde assessorslön, föga öfverstigande
de förras lön, och att anslåendet af rådslöner var
enda vilkoret, hvarunder man billigen kunde fordra, att domstolen
skulle handlägga mer än dubbelt antal af mål med
en inskränktare personal.
Hvad åter angår de af Utsk. omförmälda sportlerna, är
förhållandet dermed sådant, att cancellibetjeningens högst inskränkta
antal, i förhållande till expeditionernas mängd och
vidlyftighet, icke möjligen medger, att allt af dem kan personligen
fullgöras, utan nödgas de ofta betala mer, än hvad
i lösen för blott en ringa del af expeditionerna inflyter, för
biträden med renskrifning; och i anseende till observationsprocenten
förekommer, att den är så oviss och utfaller så
olika på revisionsbetjeningen, att den icke annorlunda kunnat
beräknas vid löningsstatens upprättande, än att antalet
högre löner blifvit minskadt i större proportion, än de mindre
blifvit ökade, så att, då gamla staten bestod 5 commissarier,
i5 revisorer med högre och 9 revisorer med lägre
lön samt 10 kammarskrifvare, upptager nya staten endast 3
commissarie!-, 8 revisorer med högre och 8 revisorer med
lägre lön samt i3 kammarskrifvare.
Vid ett sådant förhållande, då K. Kammarrätten, genom
öfvertagande af en mängd ärender från de förvaltande verken,
varit ett medel för deras reorganisation med förbättrade
löner utan statens betydliga kostnad, och då, detta oaktadt,
K. Kammarrättens totala personal blifvit minskad med
8 personer, hvaribland 2 ledamöter, samt de högre löningsgraderna
blifvit minskade till vinnande af möjligaste besparing,
frågas med skäl: om det är öfverensstämmande med
rättvisa och billighet, att StatsUtsk. vill vägra detta verk
enahanda löningsvilkor, som de öfriga styrelseverken långt
förut tillgodonjutit?
Jag har med uppsåt förbigått att nämna, i hvilken betydlig
mån detta verk bidrager till sin egen aflöning, och
vigten deraf, att tjenstemännen icke alltför mycket betungas
af omsorgen för egen bergning, öfvertygad, att det redan
Den a6 Maj e. ra.
181
anförda är tillfyllest bevisande, om skäl få gälla och antagas;
i motsatt fall är redan för mycket härom ordadt.
I öfverensstämmelse med hvad jag haft äran yttra, anhåller
jag om återremiss af utlåt, i hela dess vidd, och, förvissad
att Bevilln.Utsk. icke saknar tillfälle att genom en
för de skattdragande omärkbar tillökning på consumtionsbevillningarna
fylla hvad som befinnes brista uti närvar, tillgångar
för de oundgängliga s t a tsb e h o f ve n, yrkar jag,
att StatsUtsk. må framlägga till RiksSt:s bepröfvande och godkännande,
hvad rättvisa och billighet fordra, samt hvad som
är af behofvet påkalladt för nationens försvar, för betryggande
af dess sjelfständighet och för tillfredsställandet af nationens
anspråk på en framskridande förbättring uti administrationens
alla delar.
Hvarefter Hr af Billbergh muntligen tilläde:
Då hela 2:dra hufvudliteln nu är före, anhåller jag att
äfven få göra en anmärkning vid den punkt, som handlag
om Tullverkets stat. Jäg vill härvid icke tala hvarken
för eller emot den åsigten, huruvida tullcassan sjelf bör betala
postporto för alla embetsbref, ehuru mycket kan invändas
emot en sådan åsigt, särdeles då man besinnar, att en
stor mängd af dessa bref utgöras af utkommande författningar,
som måste med posten öfversändas till vederbörande
tulltjensteman i landsorterna; utan jag fäster mig hufvudsakligen
vid Utsk:s förslag att, med erkännande af Tullverkets
fribrefsrättighet, icke destomindre tillförbinda Tullverket
att förskottsvis erlägga postporto, som sedermera vid årligen
skeende liqvid skall af Postverket återgäldas. Utsk. har
väl ansett missbruk med fribrefsrättigheten härigenom lättare
kunna förekommas; men det torde ligga öppet för hvar
och en, att just motsatsen inträffar, ty så länge brefven betalas,
har Postverket ingen rättighet att undersöka deras innehåll,
hvaremot, i händelse de gå med fripost, controllen
emot möjliga missbruk skulle finnas hos både Tullverket och
Postverket. Då således detta förslag blott leder till en vidlyftig
redovisning inom begge embetsverken och snarare till
skada än till gagn i afseende på controllen, önskade jag, att
Utsk. måtte frångå detsamma. 1 sjelfva saken rörtde Tullverkets
fribrefsrättighet vill jag endast, i anledning af hvad
Hr Grundelstjerna på förmiddagen anförde, yttra, att jag
väl känner tillvaron af det K. bref, som stadgar skyldighet
för de embetsverk, som hafva egen uppbörd om hand, att
erlägga postporto; men Tullverket har ingen egen uppbörd
eller penningeförvaltning, utan behållningen af sjötullsmedlen
ingår till Statscont. och är bevillningsmedel.
Hr Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach.: Jag
skall icke upptaga tiden med anmärkningar mot detaillerna
af Utsk:s förslag till statsreglering, ty äfven för StatsUtsk.
anser jag det hafva varit omöjligt att bestämma, i hvad mån
Den 26 Maj e. m.
nationen kan bära de skatter, som kräfvas; dertill bade erfordrats,
att financeregleringen och grunderna för bevillningen
varit förutbestämda. Om linanceregleringen uppgöres pä sådant
sätt, att rörelsecapitalet förminskas och egendomsvärdet
nedsättes, vågar jag påstå, att nationen icke kan utgöra
de begärda utgifterna utan skuldsättning, likasom jag, i motsatt
fall och om bevillningsgrunderna blifva sådana, att största
bevillningen lägges på dem, som hafva mesta tillgångarna
att betala, tror, att någon särdeles svårighet för dessa utgifter
icke skulle möta. Men så mycket ang:de principerna
för statsregleringen i det hela. Hvad nu ifrågavar. 2:dra
liufvudtitel beträffar, ser jag gerna, att Utsk. tillstyrkt uppmuntrande
af diligence- och paketpost-inrättningarna; ty jag
är framför allt beredvillig att bevilja sådana utgifter, sorn å
en annan sida bidraga att minska nationens mest tryckande
onera, och deribland är skjutsen, hvilken minskas i samma
mån som diligence- och paketpost-inrättningarna uppmuntras,
och utvidgas. Dock fäster jag härvid det vilkor, att dessa
inrättningar må blifva mera ändamålsenliga än hittills. Mart
har i dessa inrättningar alltför mycket velat imitera utlund—
ningen, utan tillbörligt afseende på localförhållanden, hvarpå
kan anföYas såsom exempel, att förnämsta orsaken, hvarföre
paketpost-inrättningen icke bär sig, består deri, att vagnen
icke blifvit byggd för våra backiga vägar och små hästar,
utan måste fortskaffas med utländska hästar. Om en
diligence gick directe mellan Stockholm och Helsingborg,
skulle hundratals invånare i Köpenhamn och grannriket begagna
den för kortare besök i vår hufvudstad, och det är
just för dessa utländska resande, som en sådan inrättning är
af största nyttan, emedan utländningarna annars alltid måste
köpa sig egen vagn i Helsingborg, hvilken de vid återresan
nödgas sälja med förlust. Jag bifogar således såsom
vilkor för det af Utsk. tillstyrkta anslaget för diligence-och
paketpost-inrättningarna, att de må blifva ändamålsenligeu
organiserade, äfvensom att de så mycket som möjligt må blifva
utvidgade, hvartill förhöjd skjutslega isynnerhet skulle bidraga
jemte något bidrag af de hållskjutsskyIdiga, i den mån
hållskjutsen kan afskalfas. I io:de puukten har Utsk. tillstyrkt
ett fortfarande anslag af 600 r:dr för en electricitetsmachin
här i Stockholm; men om jag ej minnes orätt, fogades
vid sista riksdagen det vilkor vid detta anslag, att det
skulle användas ej blott för en eleetricitetsmachin, utan äfven
för den ännu nyttigare inrättningen af ett galvaniskt
apparat, och jag yrkar derföre, att detta vilkor måtte uppfyllas.
Vid 1 i:te punkten, rörrde anslaget till farsoters och
smittosannna sjukdomars botande, har jag en vigtigare anmärkning
att göra. Detta anslag beviljades vid sista riksdagen
mot förbehåll, att det äfven skulle användas för farsoters
och smittosamma sjukdomars förekommande, ehuru StatsUtsk:s
pluralitet vid sista riksdagen ej ville inse vigten af
Den 26 Maj e. m.
i83
»adana sjukdomars förekommande, utan ansåg riktigare att
anslå medel till deras botande. Emedlertid är det klart, att
sistnämnda besväret blir öfverflödigt, om man lyckas i det
förstnämnda, och dessutom äro de vanliga slagen af smittosamma
sjukdomar äfven mindre kostsamma att förekomma,
än att bota. Exempelvis vill jag nämna, att om ett barn
fått smittkoppor, linnes ingen af staten förberedd utväg att
afskilja detta barn från all sådan gemenskap, hvarigenom
smittan kan spridas, och följden är, att en partiel farsot
uppkommer, der blott ett enda barn från början varit angripet.
Likaså skulle, örn 2 eller 3 personer blifvit angripna
af rödsot, sjukdomens spridande kunna förekommas, om
tillgång funnes att för hyra anskaffa ett särskildt hus och
särskilda personer för de sjukas vårdande, eller att bilda ett
slags quarantainesanstalt; men nu har man blott anvisat tillgångar
för läkare och medicin, sedan sjukdomen spridt sig
till hundratals menniskor. Jag anhåller om återremiss af
betänk., och att dessa mina anmärkningar få åtfölja till Eftsk.
Frih. Lagerheim, Elias: Vid 4;de punkten af Utsk:s
betänk. N:o 80 utbeder jag mig att få i afseende på Postverkets
stat göra åtskilliga anmärkningar, och att i sammanhang
härmed jemväl vidröra Utsk:s förslag i 1 yrde punkten,
rör:de Tullverkets fritagande från erläggande af postporto för
dess brefvexling i och för tjensteåligganden. Ehuru detta
ämne redan af en annan talare blifvit upptaget, anser jag
mig dock böra tillägga några ytterligare upplysningar.
Postverkets stat utgöres af:
1:0 Ordinarie aflönings- och expensstaten, hvilken för detta
år blifvit beräknad till 57,019: 45. 4*
men i t83t års stat upptogs till .... 45,663: 16. —
Skillnaden utgör således 11,356:2g. 4*
och har uppkommit dels för aflöningen vid åtskilliga nya
postcontor, dels genom den skedda fördelningen af Stockholms
postcontor och dels genom den reglering af löner och
expenser, som verkställdes år i832.
2:0 Indragningsstaten och
3:o Pensionsstaten hafva undergått obetydlig förändring, hufvudsakligen
härrörande från indragning af ett postcontor.
4:o Omkostnadsstaten är upptagen till . . . 283,166: 32.—•
och utgjorde enligt i83i års stat .... 226,583: 16.—•
Skillnaden är 56,583: 16. —
För att visa, huru denna skillnad uppkommit, torde det
vara nödigt att särskildt genomgå de underafdelningar, hvaraf
omkostnadsstaten består.
Den utgöres af:
a) omkostnadsstaten för inrikes posterna, beräknad
till
IOO, 5oo. — —
184
Deri 26 Maj e. m.
b) sjöpostfartens underhållande 4^i000>
c) utrikes brefvexlingen  16,000.
d) nybyggnader och reparationer jemte skrif
-
Hvad först inrikes postföringen beträffar, har den största
tillökningen i utgifterna på denna underafdelning uppkommit
genom ökade postgångar och ökad postskjutslega,
hvartill äfven kommer en förhöjning i postillonernas dagtractamente,
som nu utgår med 1 r:dr i stället för 32 sk.,
och hvilket ansetts såsom en billig ersättning för de större
fordringar af postillonerna, som nu göras emot förr, likasom
den ökade skjutslegan blifvit nödvändig, i samma mån
som skyndsandieten vid postens fortskaffande blifvit ökad.
Utgifterna på denna artikel af staten uppgingo för 1833 tili
1 o/j,45o r:dr och således till 3,g5o r:dr mera än för innevar.
år förslagsvis blifvit beräknadt, härrörande deraf, att postil—
lonsbeklädnaden, som infaller hvartannat år och kostar omkring
5ooo r:dr, icke för detta år är upptagen; men då
emedlertid denna utgift hvarlannat år återkommer, och härtill
jemväl lägges, att några få ställen ännu finnas, der för
besparing skull postilion icke åtföljer posten, men detta snart
blifver öfverallt nödvändigt för att undvika sådana händelser,
som nyligen timat med den genom postbondens försumlighet
förlorade väskan till Wisby, så finner man, att de för
inrikes postföringen beräknade 100,5oo r:dr snarare äro för
lågt än för högt upptagna, och att en brist således lätt kan
uppstå, till hvars betäckande möjligen blifvande öfverskott i
inkomsterna måste påräknas, helst, på sätt en annan talare
redan förut upplyst, en tillökning jemväl torde komma att
erfordras i den summa, som blifvit beräknad för posthemmanens
roteririgsersättning. Denna ersättning är nu i staten
upptagen till 2000 r:dr, men utgår så olika, att den i en
del län uppgår till i4 å i5 r:dr och i andra till endast 4
å 5 r:dr för hel rote, hvadan en reglering till likhet emellan
alla och någon förhöjning för dem, som hafva minst,
är af behofvet högt påkallad; och om K. M. bifaller hvad
ÖfverPostdirectörs-embetet i denna del redan föreslagit, uppkommer
en ökad utgift utöfver den föreslagna staten af omkring
1200 r.‘dr. För öfrigt anser jag mig här äfven böra
nämna, att bland de förbättringar, som inrikes postanstalterna
i sednare tider undergått och hvilka, ehuru af mycken
fördel för communicationernas lättande, likväl betydligt
bidragit till ökade utgifter, jemväl hörer inrättningen på några
ställen af snällposter. Dessa kosta vida mer, än de inbringa,
och fråga har derföre af Poststyrelsen blifvit väckt
om högre postportos erläggande af dem, som begagna snäll
-
materialier, ved och ljus
e) extraordinarie utgifter
12,000.
g,666: 32. —
Summa 280,166: 32.
po
-
Den 26 Maj e. ra,
185
posterna; men som regleringen af inrikes porto heror på R.
St., liar K. M. funnit sig hindrad att denna framställning
upptaga och afgöra, hvilken derför af R. St. nu torde höra
tagas i öfvervägande, då 5o procts förhöjning i porto-afgifien
för de bref, sorn fortskaffas med snällpost, lämpligen synes
kunna bestämmas, särdeles som billigheten fordrar, att
de orter, som äro i saknad af denna inrättning, icke betungas
med utgifter för andra, mera gynnade orters beqvämlighet.
Beträffande dernäst sjöpostfarten, så bestrides den
1:0 emellan Grisslehamn och Eckerön, der den går för
Postverkets egen räkning med seglande båt; och har nyligen
en ny båt måst inköpas, hvilket jag endast nämner för
att visa, huru omöjligt det är att på förhand med noggrannhet
beräkna alla Postverkets utgifter;
2:0 emellan Öland och Gottland (Öfver oordentlighet i
denna postgång, sorn bestrides af enskild entreprenör, hafva
klagomål tid efter annan blifvit anförda, som föranledt Poststyrelsen
till åtskilliga undersökningar på stället och skriftvexling
med K. M:s Befthde, hvarvid blifvit utrönt, att till
förekommande af onödigt uppehåll och till vinnande af större
ordning och noggrannhet erfordras en närmare controll
och tillsyn vid inloppsorterna såväl på Öland som Gottland,
än som hittills ägt rum; hvilket dock föranleder till en ökad
utgift af omkring 5oo-rtdr utöfver hvad i stat blifvit påräknadt,
i fall K. M. finner för godt att bifalla den af Poststyrelsen
i detta afseende gjorda framställning.);
3:o emellan Ystad och Greifswald. Denna postgång har
förut blifvit besörjd medelst entreprenad och kostade då
2i,5oo r:dr, men bestrides numera för Postverkets egen räkning
med ångfartyg, som visserligen äro ganska dyrbara, då
de endast i inköp kostat omkring r5o,ooo r:dr och deras
underhåll dessutom erfordrar betydliga summor. De erbju *
da likväl numera det allmänna bland annat äfven den fördelen,
att en del af Flottans manskap och officerare der kunna
inöfvas att föra och servera ångfartyg. Utgifterna för
denna postgång kunna emedlertid icke så noga beräknas, då
det är nära omöjligt att på förhand bestämma, hvad sorn
erfordras för ångfartygens underhållande; men det är sannolikt,
att dessa kostnader snarare komma att öfver- än
understiga förslaget, helst åtskilliga nya reservpiecer för det
äldre af Postverkets ångfartyg i år mäste anskaffas. Dessutom
tillkommer den omständigheten , att förrådshus för kol
och andra förnödenheter i Ystad erfordras, och att Postverket
troligen sättes i nödvändighet att äfven vara betänkt på
inköp af en seglande jakt, sorn förut underhölls af entreprenören
för att begagnas under den tid, som seglationen ännu
är öppen, sedan ångbåtsfarten upphört. Derigenom skulle en
7 H. 34
Den 26 Maj e. m.
ytterligare utgift af 5 eller 6,000 r:dr uppkomma, som icke
blifvit i staten afsedd.
Hvad derefter utrikes brefvexlingen angar, har den
nu blifvit beräknad till 116,000 rtdr. .Den var i föregående
staten upptagen till 112,000 r:dr, men utgifterna uppgingo
i sjelfva verket för sisth år till ett högre belopp, hvartill
den höga coursell egentligen varit orsaken. Denna inverkar
betydligt till höjning eller sänkning af utgifterna för
brefvens befordran till utrikes orter, och bland realisationens
fördelaktiga resultater skulle således äfven blifva, att
betydliga fluctuationer härutinnan icke för framtiden behöfde
befaras. "Utrikes brefvexlingen bestrides:
1:0 genom posten till Hamburg öfver Danmark (Den
medförde förut förlust; men genom en ny postconvention
med Danmark och genom den af K. M. fastställda nya taxa
för utrikes bref är denna omständighet numera afhulpen.
Jag betraktar likväl för min del saken från den synpunkten,
att staten icke bör påräkna någon vinst af utrikes posten,
utan snarare genom någon uppoffring bereda handeln och
trafiken den lättnad, hvaraf de äro i behof.);
2:0 genom posten öfver Greifswald, hvilken jag förut
omnämnt, och
3:o genom posten till England mellan Götheborg och
Hull. Denna har, lika med staten för sisth år, blifvit beräknad
till i5oo £ Sterb, eller omkring 20,000 r:dr; men enligt
nyligen träffad convention med Engelska S:t Georgs ångbålseompagniet
i Liverpool kommer denna summa att åtgå
för postgångens ombesörjande af nämnde bolag under endast
p månader af året, och enligt K. M:s nåd. föreskrift halden
gamla communicationen medelst seglande paketbåtar
fortfarit under första qvartalet af innevar. år, hvarigenom
utgifterna för denna postgång komma att för detta år ökas
med 375 £ Sterl. eller omkring ^,5oo r:dr b:co utöfver staten.
Dessutom har Poststyrelsen, för att göra den numera
öppnade hastigare communicationen med England så nyttig
som möjligt, genast vara betänkt att i sammanhang härmed
inrätta en snällpost emellan Stockholm och Götheborg, som
på 52 å 54 timmar kunde föra Engelska posten emellan
dessa ställen. Förslag dertill är redan uppgjordt med en
omkostnadsberäkning af omkring t5oo r:dr, hvilket endast
beror på Konungens pröfning och beslut, hvadan, i händelse
förslaget bifalles, hvilket är alt förmoda, en ytterligare
utgift på omkostnadsstaten uppkommer af i5oo r:dr,
som icke varit beräknade. För öfrigt bör jag här nämna,
att Engelska posten är den för Postverket mest betungande
och går med en förlust, som för detta år minst torde kunna
uppskattas till 10 å 12,000 r:dr. Den bör likväl i framtiden
blifva mer productiv, och då denna communication
isynnerhet torde blifva förmånlig för landet i mercantilt och
Den 36 Maj c. ra.
industrielt afseende, anser jag dessa medel viii använda; emedlertid
är förhållandet, att Postverket på detta sätt utbetalar
en premie till Svenska handeln af omkring 10,000 r:dr
årligen.
Jag kommer nu till staten för nybyggnader och reparationer
jemte skrifmaterialier, ved och ljus, hvilken stat är
upptagen: för nybyggnader och reparationer till 3,000. — -  och för skrifmaterialier m. m. till .... 6,G66: 32. -
eller tillsammans 9,666: 32. —
Reparationer och nybyggnader bestriddes tillförne af andra
allmänna medel; men enligt numera utfärdadt K. bref
skola alla verk, som hafva egna inkomster, sjelfva bestrida
dylika utgifter. I samma mån postcommunicationerna utvidgas,
måste utgifterna på denna titel tilltaga, och för i år
har behofvet inträffat att uppföra eller inköpa ett nytt posthus
i Haparanda, som ensamt medtager 34oo r:dr. Poststyrelsen
har redan härom till K. M. gjort underd. hemställan,
emedan det är omöjligt att på annat sätt få en passande local;
men följden är, att en brist i det beräknade anslaget af
minst 2 ä 3ooo r:dr uppstår. För närvar, har Postverket
egna hus i Stockholm, Helsingör, Upsala, Grisslehamn oell
Haparanda; men framdeles torde det blifva nödvändigt alt
inköpa sådana på flera ställen, der nya postinrättningar kunna
komma att anläggas och inga passande lägenheter finnas
mot hyra att tillgå. Ett sådant förhållande har uppstått vid
Åby i Skåne, och Poststyrelsen har funnit sig föranlåten att
ingå till K. M. med hemställan om anskaffande af eget hus
åt postmästaren derstädes, hvartill K. M. för ögonblicket icke
ansett sig kunna bifalla, då inga medel dertill syntes vara
alt tillgå; men emedlertid qvarstår nödvändigheten att be
reda
denne tjensteman tak öfver hufvudet.
Beträffande slutligen extra utgifterna, som äro de beräknade
till 12,000 r:dr, bestå de förnämligast i beväringsoch
utredningspersedlar. Huruvida denna summa blir otillräcklig
eller lemnar öfverskott, kari endast framtiden utvisa,
då åtskilliga nya persedlar, såsom väskor och poslpåsar'numera
komma att af Postverket anskaffas och underhållas.
Utom dessa nu uppräknade stater finnes jemväl en särskild
stat för paketpostinrättningen, som Utsk. äfven upptagit,
och hvilken stat utgöres dels af
sjelfva paketpostens underhållande .... 23,885: 32.
och dels understöd till diligenceinrättningen- 4>°°°- —
eller tillsammans 27.880: 32.
Denna inrättning har hittills icke motsvarat de fördelar,
man deraf väntat sig, utan går med en förlust af 8 till
10,000 r:dr för Postverket, hvars brutto-inkomst af inrättningen
icke öfverstiger i5,ooo r:dr. En värd talare på detta
rum har anmärkt, att paketposten skall vara mindre ändamålsenligt
inrättad, och att vagnarna aro lör stora. Här
-
i88
Den a6 Maj c. m.
vid får jag invända, att om vagnarna vore mindre, skulle
äfven mindre utrymme linnas för passagerare och fraktgodsr
helst man förgäfves må invända, att flera, men smärre vagnar
i stället kunna användas. Förlusten skulle derigenom
blifva ännu större, så länge paketposten måste fortskaffas för
Postverkets egen räkning med skjuts emot beting. Oaktadt
K. M:s Bef:h:de i orterna varit ganska nitiska att söka emot
billi gare vilkor bereda entrepriser för paketpostens förskaffande,
har detta icke lyckats, och Postverket betalar ännu
öfverhufvud 3a sk. b:co pr mil och häst, eller dubbelt emot
den vanliga skjutslegan. Emedlertid hafva nya vagnar numera
blifvit beställda, mera lämpade efter behofvét. Erfarenheten
har visat, att denna inrättning väl i början för nyhetens
skull något mera begagnades af passagerare j men detta
har allt iner och mer uttagit, hvilket icke heller bör förefalla
underligt, när man eftertänker, att en resande kan
färdas för samina pris med en häst och eget åkdon, som en
plats kostar på paketpostvagnen, samt besinnar, att man i
allmänhet hos oss ej älskar det tvång under resor att vara
färdig på en viss tid, att icke få egna mer än en half eller
tre qvarts timma till sina maltider och dylikt. Poststyrelsen
har hä:af funnit sig föranlåten att ingå till K. M. med hemställan.
om en sådan förändring i inrättningen, att den lemnar
mera utrymme för paketer och endast ger rum för ett
par passagerare, med hufvudsaklig beräkning på resande till
eller ifrån contioenten. Samme talare har äfven anmärkt,
att det skulle vara lämpligare, att paketposten färdades directe
emellan Helsingborg och Stockholm. Den går nu härifrån
till Ystad, såsom egentliga öfver fartsstället till continenten;
men en mindre paketpost går derjemte emellan
Helsingborg och Ystad, hvilken, ehuru i mindre scala, erbjuder
samma fördelar som den andra, och har äfven visat
ett fördelaktigt inflytande på denna.
Af hvad jag nu haft äran anföra befinnes, att Postverkets
alla utgifter efter den upprättade staten uppgå, på sätt
StatsUtsk. i sitt betänk, äfven upptagit, till 3^0,6501 ai. 4*-
Mm jemnlikt K. M:s föreskrift i nåd.
bref af d 8 Dec. i83i skola årligen till fond
för nybyggnad af ångfartyg afsättas 7000
r:dr, hvilket är så mycket angelägnare, sorn
ingen slitning på ångfartygen är i staten beräknad
och Postverkets eria fartyg Constitutionen,
som redan är 7 eller 8 år gammalt,
troligen icke kan tjena mera än 3 eller
4 år ännu. Ett nytt ångfartyg kostar minst
75,000 r:dr, hvartill ingen tillgång skulle
finnas, om man ej på förhand vore betänkt
på att dertill afsätta en fond.
Denna nybygga.fond utföres altså här med 7,000. — -
Transport 377,600: 21. 4-
Den 26 Maj e. m.
Transport 377,650: 21. 4
och när härtill lägges statsverkets påräknade
inkomst af Postverket ...... 100,000. — -
uppkommer en summa af 477)65o: 21. 4-  som först erfordras, innan något öfverskott kan äga rum.
Men jag har redan förut visat, att följande utgifter sannolikt
tillkomma utöfver staten, nemi.:
Roteringsersättning  1,200. — -
Inköp af en storbåt vid Grisslehamn . . 1,000. — -
Tillökade utgifter för sjöpostfarten mellan
Öland och Gottland  5oo. — -
Tillökning för Engelska correspondeneen . 6,000. — -
Nybyggnader och reparationer  2,000. — -
eller tillsammans 10,700. — -  hvilken summa, tillagd den nästföregående 477>85o: 21. 4-
utvisar ett totalbelopp af 488,35o: 21. 4-
Om nu inköp af en seglande jakt emellan Ystad och
Greifswald jemväl erfordrar, hvilket med säkerhet kan antagas,
kommer dessutom sistnämnde summa att ytterligare
ökas med 5 eller 6000 r:dr; och detta allt bevisar, att ett
verk med sådan omfattning och vidsträckthet som Postverket
omöjligen kan på förhand beräkna sina utgifter med
den noggrannhet, att det öfverskott, som tilläfventyrs visar
sig vid beräkr,ingen af inkomsterna, kan anses disponibelt.
Oberäknadt de förluster, Postverket kan möjligen göra genom
poströfveri, behöfves det blott en sådan storm, som den
vi hade i går, för att det Postverkets ångfartyg, sorn just då
Loide färdas emellan Greifswald och Ystad, möjligen kan
hafva lidit ett betydligt haveri, särdeles som detta fartyg ej
har så starkt machineri, att det kan uthärda en storm, och
följden kan blifva, utom betydliga kostnader för fartygets reparation,
att ett reservfartyg, utan afseende på någon uppoffring,
måste anskaffas.
Det är således klart, att då postcommunicationerna bestridas
med ångfartyg, måste man alltid vara beredd på oföresedda
utgifter. Men om vi nu efterse Postverkets inkomster
och beräkna dem, lika med hvad de utgjorde 1832, till
4.79,668: 47- 3. eller i jemn summa till. . 48°,°oo. — ~
och härtill lägges paketposten, som sistlidet
år inbringade  r5,ooo. — —
så uppkommer en bruttoinkomst af 495,000. — —
Om nu utgifterna för året härifrån afdra
gas
med 488,35o: 21. 4-
utgör skillnaden 6,649: 26. 8.
som således blir den enda behållning att använda till postnnstalternas
förbättrande, och hvaraf altså visar sig , att brist
i stället för öfverskott kan uppkomma genom Utsk:s förslag,
att Postverket skulle gå i mistning af de i5,ooo r:dr eller
Deli 26 Maj e. m.
något derutöfver, sorn hittills varit att påräkna för Tullverkets
brefvexling, isynnerhet som fråga jemväl uppstått om
upphäfvande af Nummerlotteriet, deraf Postverket haft en årlig
inkomst af omkr. 7000 r:dr. Jag vill icke inlåta mig i någon
undersökning, huruvida Nummerlotteriet bör bibehållas eller
icke; men om det afskafifas, är förhållandet, att en inkomst
af 7000 r:dr för Postverket försvinner, och i sådan händelse
kan Postverket ännu mindre undvara den hittills påräknade
inkomsten från Tullverket, såvida det med samma summa
som hittills skall bidraga till statsverkets inkomster.
Emot sjelfva sättet för Utskts behandling af denna sista
fråga kan dessutom den anmärkning göras, att Utsk. vid beräkningen
af statsverkets inkomster upptagit af Postverket
100,000 r:dr såsom förut, med förklaring, att resten finge användas
för postanstalternas förbättrande; men nu har Utsk.
icke desto mindre i dess betänk, yttrat, att Postverket kunde
bära sig jemväl utan de i5,ooo rtdr, som Tullverket betalt
i postporto, och således rätteligen beräknat statens behållning
af Postverket till n5,ooo r:dr. I afseende härpå
bör för öfrigt anmärkas, att statens vinst af Postverket icke
ensamt består i de 100,000 r:dr, som ingå till Statscont.,
utan förnämligast deri, att statens hela brefvexling i alla förvaltningens
grenar bestrides utan minsta kostnad. Under sisth
år utgjorde beloppet af betalta bref från samtliga postcontoren
i Riket 2,166,767 stycken, och fribrefven 3i5,873 stycken,
eller omkring i af totalbeloppet; men om fribrefven
beräknas, icke efter mängd, utan lodtal, torde de hafva i
vigt öfverstigit de betalta brefven. Fribrefven hafva på sednare
tider så tilltagit i tyngd, att isynnerhet för deras skull
en förbättring i anstalterna visar sig nödvändig; ty posten
är nu så belastad med fribref, att man på flera af de större
vägarna nödgas nyttja tre hästar, i stället för två, till postens
fortskalfandc, och beständigt inkomma nya ansökningar
från postbönder, som begära att vid postens forsslande
få använda en häst mera, än förr. Man har väl hittills, så
vidt möjligt, sökt afböja dessa ansökningar; men på åtskilliga
ställen äro de af verkligt behof påkallade och måste af
Poststyrelsen tillstyrkas, så snart medel blifva att tillgå.
Hvad slutligen beträffar en annan talares anmärkning,
att Tullverket ej har egna fonder, och således ej är bland de
verk, sora, enligt det i detta afseende citerade K. bref af d.
21 Juli 1752, böra erlägga postporto, får jag blott erinra,
att då meningen tydligen är, att sådana verk, som hafva
särskilda medel under sin förvaltning, böra betala porto ”till
"vinnande af god ordning och så, att nogare uppsigt hafvas
”kan till missbruks och underslef? hämmande," som orden
lyda, torde detta talarens skäl förfalla. — Jag anhåller, att
detta mitt anförande får åtfölja återremissen af Utskts betänk.,
i begäran hvarom jag instämmer med föregående talare.
Hr von Stahl, Au g.: Då jag nu går att yttra några
Den 26 Maj c. m
>9i
anmärkningar emot Utskrs betänk, i den delen, som angår
JustitieRevisionen, bör jag i främsta rummet reservera mig
mot förebråelsen att tala i egen sak, enär jag sjelf tillhör
detta embetsverk. Men då det icke lärer komma i fråga,
att R. o. Ad. i dag fattar något beslut i ämnet och Just.-  Revisionens Chef är hindrad att vara tillstädes, har jag ansett
mig pligtig att meddela några upplysningar, hvaraf jag
förmodar, att Utsk. saknat kännedom.
Hvarefter Hr von Stahl uppläste följande:
Justilie-expeditionen utgöres för närvar, af 8 revisionssecret.
-, 8 protocollssecret.-, 11 cancellist- och 10 copistbefattningar
jemte 3 registratorer. Redan år 1828 förklarade
K. M., i anledn. af ... St:s derom gjorda underd. framställning,
Sig i nåder vara betänkt på en förändrad organisation af
detta verk. Sedan den tiden har ej någon befordran inom
Expeditionen ägt rum, hvaraf inträffat, att de flesta tjenstemännen
derstädes bestrida högre befattningar än dem,
hvarå de innehafva fullmagter, äfvensom att en del ordinarie
tjenster nu mäste skötas af den extraordinarie betjeningen.
För verkets ofvannämnda 4° embets- och tjenstemän finnas
endast 24 löner på stat anslagna, så att cancellist- och copist-tjenstgöringen
, äfvensom en del af protocollssecreteraregöromålen
verkställs, snart sagdt, för intet. När man från
statsanslaget afräknar, hvad som tillkommer Just.Cancellersexpeditionen,
föredraganderna samt några tjenstfria tjenstemän
inom Just.-expeditionen, hafva protocollssecret.-, cancellist-
och copisttjensterna, d. v. s. den egentliga expeditionen
af alla de mål och ärende!', som förekomma i Konungens
Högsta Domstol och genom Just.-expeditionen föredragas
i Statsrådet, bestridts af tjenstemän, 29 till antalet,
hvilka derför sammanlagdt uppburit endast omkring 2Öoo
r:dr, som, då ljuspenningarna, såsom ungefärligen, ehuru ej
fullt, motsvarande pensionsafgifterna, derifrån afdragas, utgör
för hvar och en af dessa tjenstemän omkring go r:dr.
Han är således ej att jemnföra med daglönaren. Nej! statsverket
har ej ens bestått honom för hans mödor, hvad fästningsfången
och correctionisten kosta.
Huru föga uppmuntrande detta tillstånd är för tjenstemännen
torde lätteligen inses. Revis.-secreterarne, hvilka, så
länge befordran inom verket var att vänta, hade att påräkna
biträde af extraordinarie betjening, äro deraf nu i saknad,
och ej sällan händer, att revis.-secreteraren sjelf måste
besörja de minsta detailler, t. o. m. renskrifning. Det torde
vara tid, att denna oreda må upphöra. — K. M. har också,
till afhjelpande af dessa oformligheter, beslutat en inskränkning
i personalen inom Just.-expeditionen, för att medelst
redan ägande anslag och en förhöjning deri af circa 4600
r:dr kunna förse embetsmännen med en löneersättning, någorlunda
svarande mot deras mödosamma arbeten och, gé
-
Den q6 Maj e. m.
norn den föreslagna minskningen i tjenstemännens antal, ökade
göromål.
Ofta hör man upprepas, att rättvisans jemna, säkra och
skyndsamma handhafvande utgör ett bland statsförfattningens
vigtigaste föremål; och då man å ena sidan måste
medgifva detta, hör man också å den andra tillse, att de
embets- och tjenstemän, som handlägga göromålen, äro så
tillräckligt lönade af staten, alt deras befattningar ej försvåras
af bekymmer för tarflig bergning, helst deraf beror
möjligheten för dem att, jemte odeladt uppoffrande af tid
och krafter åt tjensten, hafva uppfyllda sina lefnadsbehof
med hänsigt till deras ställning i samhället. Att StatsUtsk.,
i fråga om det för Just.-expeditionen begärda ökade anslag,
helt och hållet förbisett detta angelägna föremål anhåller
jag att kortligen få ådagalägga.
En Revis.secret:s embetsbefattning är, utan all gensägelse,
bland de vigtigare i samhället. Honom åligger att
bereda och hos K. M. i Dess Statsråd och Högsta Domstol,
således i sista instansen, föredraga alla de mål och ärender,
som röra medborgarens vigtigaste rättigheter, hans lif, hans
ära, hans egendom. På denna tjenstemans handläggning beror
således, hvad som är medborgaren dyrbarast. Hos honom
har man följaktligen rätt att företrädesvis fordra redbarhet
och upplysning, skicklighet och nit för dess vigtiga
kall. Embete! är också det högsta inom verket, hvartill
man befordras. Det innefattar ett chefsskap, emedan hvarje
revis.secret. har sin egen expedition. Det torde lämpligen
ej kunna jemnföras med någon annan befattning än
statssecreterarens. Begge föredraga de inför Konungen och
expediera Dess beslut; begge äga de i 38 §. Reg.formen
uttryckt deras pligt i afseende på skyldigheten att vägra
contrasignation etc. Det skiljer sig från hofrättsråds-embetet
ej mindre deruti, att det är åtföljdt af högre rang och
trägnare göromål, utan äfven deri, att då hofrättsråden arbeta
med collectivt ansvar, utöfvar revissecret. dess befattning
med ensam ansvarighet. Hofrättsråden hafva utsigten
att blifva ordförande på sin division och att derigenom komma
i åtnjutande af hvila från föredragning och följaktligen
från det besvärligaste af tjenstgöringen, då deremot Revis.-  secret:s göromål äro lika, antingen han är den äldste eller
han är den yngste. Hofrättsråden hafva hoppet att vid en
mera avancerad ålder uppnå vice-presidentsplatsen och dermed
förenad högre inkomst. För revis.secret. åter gifves
inom verket ej något vidare avancement. Härjemte är revis.
secret. jemväl ledamot af en öfverdomstol, nemi. K, Cancellirätten.
Den jemnförelse med ett hofrättsråd, som StatsUtsk.
sökt tillegna honom, är således oriktig, utom i allt
annat, äfven deri, att hofrättsråden, genom deras andelar i
revisionsskillingar, redan äga en högre inkomst än Revis.-  secreteraren. ,
Den afi Maj e. m.
T sednare tider hafva målen i Just.-expeditionen dessutom
tilltagit ej allenast i mängd, utan äfven i vidlyftighet, och
detta i det förhållande, att antalet af sådana mål nu åtgör
mera än dubbelt mot den tid, då Sverige ännu ägde Finland.
Hvarje rättegångsmål af större vigt och omfattning vandrar
vanligen till Kungs, innan det afstadnar. Begäret att skrifva
vidlyftigt, särdeles i rättegångar, har också tilltagit i en
förvånande grad. Således förekomma ofta exempel, att mål
inkomma, deri handlingarna väga flera lispund, och någon
gång sådana, som i egentligaste mening kunna sägas utgöra
hästlass. Det är väl sannt, att dessa roal förut passerat
Rikets öfverdomstolar, hvilka deraf äfven fått vidkännas
tyngden; men fördelade på ledamöterna inom Hofrätterna,
Krigshofrätten, Kammarrätten, Öfre Borgrätten med de
flera öfverdomstolar, från hvilka mål fullföljas genom Just.-  revisionen till K. M., torde tyngden deraf hafva varit mindre
känbar för dessa ledamöter, än den blir för Revis.secreterarne,
som, nu 8 till antalet, få dela dem sig emellan. Derigenom
att Högsta Domstolen förvandlats till en instans, i stället
för att vara en revisionsdomstol, inträffar också, att parterna
först, då målet fullföljes till K. M., finna nödigt skaffa
sig verkligt skickliga rättegångsombud, hvaraf åter den följd
uppkommit, att här framdragas skäl, bevis och omständigheter,
hvarå förut under rättegången ej varit fästad någon
vigt; hvilket förhållande åter leder till vidlyftiga skriftvexlingar,
förhör och ökade göromål.
Att alla dessa förenade omständigheter göra revis.secret.-  embetet lill ett bland de mest mödosamma torde vara klart,
likasom att för arbetets gång en större tjenstemanna-personal
i Just.-expeditionen inom alla grader är behöflig.
K. M., som städse gått R. St:s billiga önskningar till
mötes, synes äfven deri velat uppfylla dem, att K. M.,
med bifall till hvad R. St. vid flera föregående riksdagar
begärt, i allmänhet sökt att, genom inskränkning i tjenstemanna-personalen,
inom embeisverken tillvägabringa förbättrade
löneinkomster med redan ägande statsanslag. Samma
nåd. afsigt har afven blifvit följd vid den beslutade reorganisationen
af Just.Revis.-expeditionen. Ehuru personalen blifvit
minskad till nära hälften af hvad den enligt nuvar. organisation
utgör, har dock statsanslaget ej varit tillräckligt
att för detta, framför andra, vanlottade embetsverk bereda
en reform, som uppfyller det billiga anspråk, embetsmännen
inom Just.-expedit:n i anseende till vigten af deras plats ostridigt
äga att åtminstone ej vara i saknad af hvad för tillfredsställande
af lifvets nödvändigaste behof erfordras: ett anspråk,
som ej synes vara för högt stegradt och hvilket nu så
mycket hellre måste anses böra fyllas, som dessa tjenstemäns
befattningar, i anseende lill den inskränkta personalen, hädanefter
blifva ännu mera betungande. StatsUtsk., som ej fun7
H. 25
Den 2G Maj e. m.
nit sig kunna tillstyrka det för detta ändamål begärda ökade
anslag, har uppgjort förslag till aflöningsstat för Just.-  ftevisionen, sorn slår så ut, att någon tillökning skulle kunna
nied det närvar, statsanslaget bestås åt prot.secret.-, cancellistoch
copist-graderna. TJtsk. synes dock ej hafva beräknat,
att den föreslagna tillökningen icke står i något förhållande
till de ökade göromål, som genom reformen åtfölja dessa
tjänster; och ehuru det K. förslaget åsyftar en inskränkning
af revis.secreterarnes antal från 8 till 6, och deras befattningar
derigenom blefve ännu mer besvärliga, än de redan äro,
har dock Utsk. funnit dessa embetsman böra uteslutas från
all lönetillökning. Denna obillighet i Utsk:s betänk, var
oväntad, och derest den vinner framgång, befarar jag, att
ärendernas gång inom Just.-expeditionen kommer att lida af
den visserligen annars berömvärda sparsamlietsandan. Men
ej endast i förenämnde omständighet igenfinnes det obilliga
i Utskts förslag. Utsk. har ansett exped.secreterarnes i Cancelli-expeditionerna
aflöning böra bestämmas till likhet med
revis.secreterarnes eller 1600 r:dr, och derjemte föreslagit en
förhöjning af 600 r:dr derutöfver för den exped.secret., som
biträder statssecreteraren med föredragning.
Jag frågar hvar och en, som äger minsta kännedom om
verkliga förhållandet, om icke en revis.secret:s embetsbefattning
är till det minsta så magtpåliggande, så ansvarsfull och
så mödosam, som den med föredragning biträdande exped.-  secretts. Denne sistnämnde tjensteman föredrager endast de
mål och ärender, hvarmed statssecreteraren sjelf ej vill sig
befatta. Dessa mål bestå vanligen endast af en del s. k.
beredningsmål, d. v. s. sådana, som föredragas i Rikets allm.
ärenders Beredning och derefter förekomma i Statsrådet. En
sådan föredragning inträffar för den biträdande exped.secret.
öfverhufvud taget endasten förmiddag i månaden, högst hvar
3:dje vecka. Hans göromål synas således ej motsvara mer än
ungefärligen en åttondedel af revis.secretts. Utsk. har dock funnit
revis.secret. ej böra i löneväg mätas med denne tjensteman
och vara förtjent af aflöning endast till lika belopp med
öfriga exped.secreterares i Statsexpeditionerna. Rättvisan fordrar
likväl, att denna inconsecjuens rättas; medel dertill torde
först böra sökas i nedsättning af biträdande exped.secreterares
arfvode till 400 r:dr, och att medelst de härigenom
besparade 800 r:dr, jemte hvad som i öfrigt kan vara skäl
att genom en billig jemnkning anskaffa, upphöja revis.secret.-  lönen till de af K. M. begärda 2000 rtdr. Att i löningsväg
jemnföra honom med en vanlig exped.secret., är att vilja så
till sägande degradera embetet.
Exped.secreterarnes i Statsexpeditionerna embetsbefattningar
motsvaras inom Just.-expeditionen af cancellisttjensterna;
ty likasom exped.secreterarne i Statsexpeditionerna åligger
att efter protocollet uppsätta de derifrån utgående K.
beslut m. m., likaså tillkommer cancellisterna i Just.-exped:n
Den 16 Mii j e. m.
att der förrätta samma tjenstgöring; hvarom jag hänvisar
Utsk. att Jäsa Cancelli-ordn. och instructionen för Just.Revis:s
expeditioner. Jag vågar derjemte försäkra, att en ca ned listbefattning
i Revisionen kräfver så stor arbetssamhet och sä
mycken skicklighet, som någon exped.secret.-tjenst i Statsexpeditionerna.
Med skäl skulle det kunna betraktas såsom
en bristfällighet i reformationen af Just.-expedtn, att icke cancellistgraden
der upphöjts till exped.secret.-värdighet.
Prot.secret.-tjensterna i Just.-expedtn bestridas nu af 8
personer. Dessa tjenster anses redan nu för mödosamma.
Inskränkta till 4; på sätt K. M. föreslagit, blifva deras göromål
följaktligen fördubblade; att fordra dubbelt arbete,
men endast anslå i5 procts förhöjning i lönen, är ej väl beräknadt.
Jag föreställer inig ej heller, att personer finnas,
som i längden kunna stå ut med att mot endast 1000 rtdrs
lön besörja prottsföringen i Statsrådet och Högsta Domstolen,
d. v. s. författa (i digra prot. i veckan, emedan Högsta Domstolen
har session 5 dagar och conseil inträffar en gång hvaiv
je vecka. För att göra dessa tjensteinäns arbete mera åskådligt,
har jag här lill hands en veckas dylika protocoll. Denna
massa utgör ungefärligen lika mycket som en dombok för
ett vanligt häradsting, och jag kunde citera en mängd råd
stufvu-rältcr,
der domboken för hela året ej motsvarar den
1
^
na votum.
Att prot.secret.-graden är försedd med skickliga män, är
af största vigt ej blott för föredraganden, men äfven för
.Statsrådets och Högsta Domstolens ledamöter. Embetet har
också hittills alltid varit jemnfördt med Hofrätts-assessorsgraden,
med hvilken det varit stäldt lika i löningsväg. Att
nu, sedan dessa sedhare tjenstemän vid sisth riksdag fingo
förhöjning till 1200 r:dr, vilja nedsätta prot.secreterarnes i
Just.-revisionen till endast 1000 r:dr, då likväl deras göromål,
enligt den föreslagna förändrade organisationen, blifva
bland de mest mödosamma, hvarpå exempel kan anföras,
är ej särdeles väl betänkt.
Statsexpeditionerna hafva äfven här blifvit i så måtto
bättre lottade, som der föreslagits 3 prot.secreterare för hvarje
Expedition. Då nu, såsom förut är nämndt, conseil endast
inträffar en gång i veckan, inskränker sig dessa tjenstemäns
göromål till ett prot. för hvarje 3:dje vecka, eller om
man antager 46 arbetsveckor på året och 6 tjenstgöringsdagar
i hvarje vecka för Just.-expcd.n, men 1 tjenstgöringsdagar
i veckan för hvarje Statsexpedition, föredragningen i Rakets
allm. ärenders Beredning inberäknad, och om man på detta
sätt uppställer jemnförelsen arithmetiskt, utfaller den sålunda,
att då på hvarje prot.secret. inom Just.-exped:n belöper
69 dagars protrsföring om året, har deremot en prot.secret.
inom de egentliga StatSexpedittna endast 3o| dagars prottsföring
årligen alt bestrida.
Den stora skillnad i besväret af tjenstgöringen torde följ
-
Den 26 Maj t. m.
akliigen kräfva, att åtminstone prot.secrettne inom Just.-  exped:n må anses vara förtjenta af de 1200 r:dr, K. M.
ansett dessa tjenstemän böra ätnjula.
Af den skildring, jag nu sökt göra af Just.Revisionens
vanlottade tillstånd och af det behof, verket har af det förhöjda
anslag, K. M. för detsamma af R. St. fordrat, tviflar
jag ej, att R. o. Ad. skall erkänna, att Just.expedtn blifvit
alltför styfmoderligt behandlad.
Det enda skäl, StatsUtsk. åberopat för afstyrkande af
den nåd. proposm, synes mig vara, alt statens tillgångar ej
medgifva detta ökade anslag. Huruvida detta skäl bort användas
här, der fråga är att medelst en alltför ringa uppoffring
å det allmännas sida förhjelpa en hel domare-corps
från oecouomiskt bekymmer för tarilig bergning och tilldela
den en mot trägna och ansvarsfulla mödor svarande löneersättning,
derom vill jag ej vidare yttra mig; nien att detta
skäl ej alltid fått galla lika mycket, inhemtar man, när
man bläddrar några blad längre fram i betänk.
Frih. Boye: I anledn. af den revue af samtliga civila
embetsverken, som Utsk. i nu förevar, betänk, framställt,
hafva dessa embetsverk nästan alla haft någon, som här höjt
sin röst till deras fördel; men jag har icke hört någon tala
för CommerceCoIhm, och jag begär således, föranledd af
rättskänslan, att för detta veik få söka hos Utsk. utverka
ett billigare omdöme, hvilket jag förglömde, då jag förra
gången hade ordet. Utsk. yttrar sig angrde den af Konungen
fastställda nya staten för CommerceCollrro: Ehuru genom
denna reglering en besparing, åtminstone
framdeles, för statsverket befedes, kan Utsk.
dock icke undgå yttra den öfvertygelse, att personalen
inom detta embetsverk, hvars verkningskrets
blifvit så betydligen inskränkt, kan ytterligare
förminskas. Detta tål någon närmare granskning.
CommerceCoIhm bestod före dess reorganisation af en President
och 2 Divisioner med 6 ledamöter i hvarje, och sedan
Just.-divisionen derifrån afskiljdes, återstod Ilandelsdivisionen,
hvars göromål snarare blifvit ökade, än minskade. Nu åter
består CommerceCoIhm blott af 4 ledamöter, så att-J:del äfven
på Handelsdivisionen blifvit indragen, och af dessa ledamöter
är det blott 3, som njuta lön af staten; ty deri 4;de
aflönas af Manufact.disconten, Jag respecterar visserligen
Utsk:s öfvertygelse, men jag hyser äfven min, grundad på
mera kännedom om förhållandet, än de flesta ledamöter af
StatsUtsk. varit i tillfälle att inhemta; och min öfvertygelse
är, att det i sanning fordrades en så kraftfull President, sorn
CommerceCoIhm ägde, då organisationen skedde, för att åtaga
sig att med 4 ledamöter uträtta lika mycket, sorn förut
med 6; ty förutsättningen, att göromålen inom den förut s.
k, Handelsdivisionen blifvit förminskade är alldeles falsk.
Jag klandrar likväl icke Utsk., tvärtom anser jag ett misstag
Den 26 Maj e. m.
'97
helt naturligt, då jag besinnar, att Utsk. är sammansatt af
personer, bland hvilka de flesta icke kunna känna förhållandet
närmare och nu äro för mycket sysselsatta för att söka
alla små detailunderrättelser; men jag önskade, att Utsk.
ville fästa afseende på denna framställning, och jag begär
derföre, att detta mitt yttrande afven får åtfölja återremissen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då jag nu ämnar tala
för högre anslag, än dem Utsk. tillstyrkt såväl i afseende
på Konungens Cancelli som åtskilliga andra ändamål, bör
jag först söka undanrödja de hinder, som blifvit framställda
mot beviljande äfven af de ringare belopp, Utsk. föreslagit,
särdeles sorn jag sjelf möjligen torde vara ett bland dessa
hinder. En ledamot har nemi. i förmiddags sagt sig icke
vilja bifalla ens hvad Utsk. föreslagit, så länge räkenskapsdagen
för Statsrådets ledamöter ännu icke inträffat och han
följaktligen icke visste, huruvida något ombyte af rådgifvarepersonalen
vore att förvänta. Jag kan ej finna, livad denna
omständighet har för sammanhang med de ifrågavar. anslagen
till embetmännens löner; ty en exped.secreterare, en copist,
ett kammarråd behöfva förbättrad lön lika väl, antingen
Per eller Pål är Konungens rådgifvare. När man fäster
ett dylikt vilkor vid anslagens beviljande, synes det, att man
ej yttrar sig med afseende på deras behof, för hvilka anslagen
skulle beviljas, utan med hänsigt till andra ändamål.
Man tyckes vilja begagna de underordnade embetsmännens
trångmål för att få de rådgifvare, med hvilka man ej är belåten,
undanröjda på sådant sätt, att man till embetsmannen
gör denna vackra framställning: om J viljen hjelpa oss
att undanrödja edra närmaste förmån eller deras chefer, så
kunnen J hoppas på löneförbättring, men annars icke. lett
iand, der cn regerande Ministere finnes, kunna sådana framställningar
möjligen hafva något inflytande på ärcndernas gång;
roen hos oss, der styrelsen, Gudi lof! är hos Konungen, kan
en dylik dagtingan ej tjena till annat än att uttrycka sitt enskilda
missnöje. Men anlagom, att något mera kunde uträttas
med en sådan framställning, så vill jag äfven för detta
fall närmare skärskåda halten af den varde ledamotens yttrande,
och visa, hvad afseende det förtjena!*. För den, sorn
önskar ombyte, är det icke nog att veta, det man skulle slippa
de nuvar. rådgifvarne, utan man måste äfven veta hvilka
roan skulle få i stället. Den värde ledamoten hade således
äfven bort uppgifva hvilken rådgifvarepersonal han såsom
vilkor för anslagens beviljande ville hafva anställd. Svenska
folket kunde eljest icke veta, om bytet vore mellangiften
värd. Det kunde visserligen hända, alt R. St. ville åtaga
sig högre bevillning, om de finge se andra rådgifvare omgifva
Konungen; och en sådan utgång skulle gifva både honom
och dem att tänka på. Men troligen är, att Ständerna
ej lägga så stor vigt på rådgifvarepersonalen, och att de, efter
inhemtad kännedom om den nuvarandes efterträdare, icke
Den 26 Maj e. m.
ville gifva ett öre emellan. I sådant fall Liefve det förmodligen
inga andra, som röstade för de högre anslagen, ån de
embetsman, som derigenom skulle vinna högre löner, och de
som vore candidater till rådgifvareplatserna. Men som de
förra och de sednare tillsammans icke utgöra pluraliteten
bland B.. St., skulle de blott genom egna bidrag kunna åstadkomma
förändringen. Den löneförhöjning dé förra vunne,
skulle de genom bidragen åter förlora, om icke de nya rådgifvarne
skulle genom samma bidrags förökande nödgas tjena
antingeu för intet eller för ganska nedsatt lön, hvarigenom
dessa ansvarsfulla embeten torde förlora större delen af deras
begärlighet. R. o. Ad. torde häraf finna, huru lös den
grund är, hvarpå ifrågavar. framställning hvilan, och huru
litet den syftar till något allmänt gagn. Om den syftar till
något annat, lemnar jag åt hvar och en med rättsinnigt omdöme
att afgöra.
Då jag nu öfvergår till frågan om anslaget för Konungens
Cancelli, anhåller jag desto mera att först få yttra mig
om styrelseverkens organisation, som R. o. Ad. år 182! hedrade
mig med det förtroende att vara ledamot i det särskilda
Utsk., sorn då behandlade denna fråga. Konungen
har sedermera i det hela utgått från den åsigt, som då gjorde
sig gällande, nemi. att embetsverken borde utgöras af en
mindre talrik, men väl lönad personal. Orsaken, hvarföre
de smärre lönerna för det fordna större antalet icke alltid
räckt till åt de förra, bättre lönade efter den nya organisationen,
kommer deraf, att de gamla lönerna, som till stor
del bestämdes på en tid, då Riket hade klingande mynt, numera
blifvit genom myntförsämringen så nedsatta, att de måste
flerdubblas, för att motsvara deras förra värde i godt
mynt. Då jag säger, att inom Konungens Cancelli en prot.-  secreterare för närvar, har 777 r:dr, en registrator 35or:dr,
en cancellist 264: 8. och en copist 179: 24. i årlig lön, och
då högre aflönad personal är i anseende till ökade göromål
behöflig, finner R. o. Ad. lätteligen, att ökade anslag erfordras,
om Konungens Cancelli skall blifva åtminstone lika aflönadt
med Statscout., sorn år 1824 först organiserades ånyo
och hvars af R. St. godkända lönereglering man sedermera
i allmänhet tagit till mönster för de öfriga embetsverken.
Ehuru Konungens Cancelli borde hafva bättre löner än andra
embetsverk, emedan dess medlemmar i sista instansen
handlägga Räkets ärender och således borde vara de skickligaste
(hvarföre också en högre examen fordras af dem, än
af de öfriga), så finner man förhållandet vara motsatt. I Konungens
propos. äskas blott samma löner öfver hufvud för
Cancelliets personal, som för de öfriga verkens, så att då en
kammarskrifvare i Statscont. har 4°° r:dr, har en lika summa
blifvit begärd för en copist i Cancelliet; då andra lönegraden
i Statscont. är 800 x-:dr för en notarie eller bokhållare,
begäres detsamma för en cancellist i Statsexpedilioner
-
Den aG Maj e. m.
'99
lia; då tredje graden i Statscont. är laoo r:dr för cn kamererare
och K. räntmästare, har lika lön blifvit äskad för en
prot.secreterare. Endast för exped.secreterarne sorn stå Statssecreteraren
närmast och ofta äro derjemte föredragande hos
Konungen, har H. M. föreslagit något högre belopp, än för
collegii-ledamöterna i allmänhet äger rum; ty då exped.-  secvet:ne enligt Konungens proposition skulle få 1800 r:dr,
hafva statscommissarierna blott 1600 r:dr. Det finnes likväl
Collegier, der ledamöterna hafva mera, såsom i CommerceCoIhm,
hvarest lönen väl endast är 1600 r:dr, men ledamöterna
få derjemte särskilda arfvoden från Manufacturdisconten
af 2y5 r:dr hvardera, så att de i sjelfva verket
redan åtnjuta större inkomster, än nu för exped.secrettne
blifvit begärda. Jag erkänner riktigheten deraf, att revis.-  secretihe, som äro föredragande inför K. M. af justitieärender,
få, på sätt Hr v. Stahl yrkal, det lönebelopp af 2000
rtdr, som K. M. föreslagit ; men jag motsätter mig deras
upphöjelse på exped.sccret:nes bekostnad. Utan att vilja nedsätta
vigten af revis.-secret.embetet, måste jag säga, att när
man ser icke allenast prot.secreterare, utan äfven cancellister
och copister förordnade att göra revis.secrettnes tjenst,
föranledes man att tvifla på deras behof af större urskillning
och längre vana vid grannlaga ärenders handläggning, och
då man ser 4-, }ag hor mig t. o. m. hafva sett 5, Justitieföredragande
i förra veckan på en gång inträda hos K. M.,
kunna ej många inål af dem, som under veckan förekomma,
belöpa sig på hvardera. Exped.secrettne skola icke blott ansvara
för uppsättningen af alla från Statsexpedittna utgående
bref och resolutioner m. m., utan äfven vara skickliga till
att i stället för Statssecret. föredraga i Allm. Beredningen och
under hans frånvaro eller andra förfall företräda hans embete.
Det har handt, att exped.secrettne vägrat åtaga sig
dylik befattning och att särskilda arfvoden måst åt dem anslås;
derföre har man funnit bäst vara att gifva i ett för
allt ett årligt arfvode åt den, som med föredragningen biträder.
Hvad sjelfva lönen beträffar, bör man ihågkomma,
att exped.secret.-embetet är det högsta, hvartill de flesta tjenstemännen
i Cancelliet kunna komma, emedan Statssecretme
blott äro 4- Att då hafva 1800 rtdr såsom yttersta målet
för ett helt tjenstemannalifs mödor, synes icke vara för mycket.
Slutligen bör man ihågkomma, att till den föga behagliga
eller lugna exped.- eller prot.secret.-befattningen endast
i den mån kunna påräknas skickliga sökande, som de
blifva tillräckligt lönade, och att Statssecretts arbete i samma
mån lindras, som skicklighet finnes hos dessa hans närmaste
underordnade. Vill man lemna honom ledighet att
uttänka och utföra förbättringar i styrelsen, så måste man
genom skickliga biträdens tillräckliga aflöning befria honom
från det tidsödande och onyttiga mechanlska arbetet.
I afseende på utte punkten, rör:de anslaget till farso
-
300
Den 26 Maj e. m.
ters och smittosamma sjukdomars botande, får ja", dock
ulan att motsätta mig Hr Munck af Rosenschölds förslag, att
anslaget bör användas ej allenast för sjukdomars botande,
utan afven för deras motande, hvarom föreskrifter redan linnas
både i hänseende till koppsmitta och andia menniskosamt
kreaturssjukdomar, göra följande anmärkningar:
I det vid propos. om statsverkets tillstånd och behof fogade
prot.utdr. från Ecclesiastik-expedit. sid. 2 utredes, att
utgifterna för farsoters och smittosamma sjukdomars botande
öfverstigit anslaget 9000 r:dr med 2600 r:dr i årligt medeltal,
hvilka måste af 2:dra hufvudtitelns besparingar bestridas.
SundhetsColhm hade förra riksdagen föreslagit att öfverföra
dessa utgifter på länen, hvarigenom bättre controll
och mera besparing skolat kunna vinnas. Men som R. St.
ogillat denna utväg, hade Colkm nu föreslagit, att de gooo
r:dr måtte befrias från vissa utgifter, hvarigenom anslaget
kunde blifva tillräckligt att bestrida icke allenast de dermed
egentligen åsyftade kostnaderna, utan äfven den summa af
34o r:dr i medeltal för 5 år, hvarmed kostnaderna för medico-legala
besigtningar öfverstigit anslaget dertill 3ooo r:dr.
De af SundhetsCollrm således ifrågaställda utgifterna äro spesificerade
sid. 3 och utgöra:
arfvode till provincial-chirurgen i Stockholms län, hvilka
borde uppföras på' medicinalstaten .... i5o. — -  kostnader för läkares resor till veneriska sjukdomars
upptäckande och förekommande, hvilka
borde af curhusmedlen i hvarje län bestridas y32: 16. —
för medicamenter åt fattiga sjuka, hvilka borde
tillhöra fattigvården inom hvarje län eller
socken 3,24i: 27* ~
samt för Stockholms läns provisoriska curhus 169: 28. —
tillsammans 4;29^: 23- —
Statscont. yttrade, att den sistnämnda utgiften följaktligen
borde utgå af Stockholms län och att, om K. M. gillade
SundhetsCoIlegii förslag att befria anslaget från bestridandet
af förestående 4>29^: 23, borde de gamla anslagen
9000 r:dr och 3ooo r:dr möjligen blifva mera än tillräckliga;
men hemställde, att begge måtte blifva förslagsanslag. Denna
öfverflyttning gillades af K. M. sid. 4 i prot.utdr., och i propos.
sid. 8 äskades den för de 9000 r:dr, derest R. St. funne anslaget
böra såsom en allmän utgift fortfara.
Statslltsk. finner (betänk. 80 sid. 22) icke skäl tillstyrka
någon ändring i Ständernas beslut vid sista riksdag, angrde
SundhetsCoIlegii förslag, att dessa utgifter skulle länsvis bestridas.
Anslagets öfverflyttning till 8:de hufvudtiteln varder,
ehuru dess egenskap af förslagsanslag erkännes, dock afstyrkt,
emedan det, enl. Statscont:s yttrande, bör räcka till, enär
åtskilliga derå nu anvisade, men ej dithörande
ut
-
Den a6 Maj c. m.
i »c
utgifter 6' f v e r fi y 11 a s på de f o n d e r, hvarifrån de
rätteligen böra utgå, och emedan staten för SundhelsColltm
, under hvars omedelbara disposition medlen äro ställda,
tillhöra riksstatens 2:dra hufvudtitel.
StatsUtsk. säger ej hvilka de till anslaget icke hörande
utgifter äro, hvarifrån det borde befrias för att blifva tillräckligt
för sitt egentliga ändamål. Utan tvifvel är det förenämnde
429^ r;dr 23 sk.; men det är icke nog att mena
det, och att denna mening visserligen är riktig, utan den
måste så bestämdt utsägas, att K. M. kan deruppå, såsom
på R. St:s uttryckliga beslut, grunda de förändringar i närvar.
förhållanden, hvilka följaktligen borde vidtagas.
Om arfvode! till prov.chirurgen i Stockholms län, i5o
r:dr, skall kunna, enl. SundhetsCollegii förslag, aiföras från
det ifrågavar. anslaget och uppföras på medicinalstaten, fordras
dertill R. St:s uttryckliga beslut, hvilket StatsUtsk. icke
bort förgäta.
Om Konungen ville, till ersättning af kostnaderna för
läkares resor till veneriska sjukdomars upptäckande och förekommande,
disponera omkring y3o r:dr, utan R. St:s uttryckliga
beslut, af curhusmedlen i länen, så skulle utan
tvifvel anmärkningar göras emot dem, som till en sådan åtgärd
råd gifvit eller deri deltagit, aldenstund dessa medel blifvit
beviljade med förbehåll att icke begagnas till andra ändamål
än curanstalterna, och emedan räkningarna för provincialläkares
embetsresor utan undantag skola, enl. 23 5- Prov.-  läkare-instructionen af d. i3 Juni 1822, af medicinalfondeu,
d. ä. af ifrågavar. gooo r:dr betalas. Vederbörande skulle i
annat fall utan tvifvel säga: Anslaget utgjorde, då instructionen
utfärdades, blott 6000 r:dr, och likväl skulle dessa resekostnader
deraf bestridas. Sedermera hafva R. St. ogillat
SundhetsCollegii förslag, att länen sjelfva borde betala, och
ökat anslaget för samma ändamål med 5o proc. Deraf synes
desto tydligare, att det är medicinalfonden och icke curhusmedlen
i länen, hvaraf dylika reseräkningar böra godtgöras.
Således, om StatsUtsk. och R. St. vilja göra denna
förändring, bör det förra bestämdt uttala siri mening och de
sednare deras beslut, till deraf följande efterrättelse.
Alldeles lika är förhållandet med betalningen från vederbörande
län eller socknar för medicameuter åt fattiga
sjuka, omkring 32/jo r:dr årligen. Den nyss åberopade
prov.läkare-instruct:s 11 §. föreskrifver, att medicamenter,
som provinc.läkaren åt fattiga sjuka förordnar, vare sig för
veneriska eller andra sjukdomar, skola af medicinalfonden ersättas.
Ville man ändock, på grund af StatsUtsk:s yttrande
eller R. St:s dermed möjl. öfverensstämmande och lika obestämda
uttryck, öfverflytta dessa utgifter på orterna, skulle
samma anmärkningar göras mot Regeringen , sorn i förra häu7
H. 2b
D e ii 26 M a j e. ni.
seendet, och apothekarne möjl. få vänta förgäfves på betalnings
erhållande.
Om StatsUtsk. bestämdt uttrycker sin mening och R.
St. deras beslut, rör:de de 2ine nästföregående utgifternas öfverflyttning
på orterna, bör enahanda förhållande med kostnaden
för Stockholms läns provisoriska curhus väl deraf följa.
Men som det vore stridande mot praxis, torde, till undanrödjande
af tvifvelsmål och tvister derom, äfven i detta fall
R. St. böra uttryckligen säga deras mening. Skulle den icke
blifva för dessa 43oo r:drs öfverflytt ning dels på stat, dels på
orterna, så måste de 9000 och de 3ooo r:dr antingen öfverflyttas
såsom förslagsanslag på 8:de hufvudtiteln, eller ökas
med 4000 r:dr på den aldra, emedan bristernas medeltal å
är i stigande, särdeles hvad kostnaderna för medico-legala besigtningar
angår, emedan dessa ökas i samma mån som våldsamma
och hastiga dödsfall tilltaga genom fylleriet. Endast
under de 4 första månaderna af år i834 hafva öfver 2270
r:dr åtgått för dylika besigtningar. Om medel i samma förhållande
erfordras för den återstående delen af året, skulle
6800 r:dr i det hela, eller 38oo r:dr hehöfvas utöfver detta
anslag allena, utom 23oo r:dr, som skulle, efter åtgången
under årets första tredjedel, behöfvas för smittosamma sjukdomar
utöfver de 9000 r:dr för hela året.
Anser någon hushållningen med dessa medel icke vara
god, återstår den alternativt framställda, men af Utsk. icke
antagna utvägen att låta hvarje län sjelft bestrida och sjelf
controllera alla dithörande utgifter.
Skulle StatsUtsk., oaktadt kännedomen om förenämnda
förhållanden, likväl vilja utan förhöjning bibehålla ifrågavar.
anslag på aldra hufvudtiteln, vore det detsamma, som att på
denna titels besparingar göra ett ständigt anslag af 4000 r:dr.
Sådant bör ej förmodas, emedan det vore stridande mot de
grundsatser, Utsk. sjelf uttalat. Det kunde ock hända, att
tillgång af besparingar fattades. Skulle då smittosamma sjukdomar
botas, eller våldsamt dödade menniskors lik besigtigas
endast under de förra delarna af året, så länge penningarna
räckte, men hösten vara en hjelp- och strafflöshetens
tid, då man hvarken finge bot för sjukdomar, eller eftersyn,
huruvida de ihjelslagna ljutit döden genom eget eller andras
förvållande?
Alt på 2:dra hufvudtiteln qvarhålla ifrågavar. förslagsanslag
derföre, att SundhetsColllm, som disponerar medlen,
har sin stat derå uppförd, är ett af de skäl, som bevisa för
mycket, öm det gäller anglde SundhetsCoJllm, borde det
väl äfven gälla om andra verk, som disponera förslagsanslag;
och emedan ingen af dessa myndigheter är uppförd på 8:de
hufvudtiteln, borde alla förslagsanslagen förflyttas derifrån
till de hufvudtitlar, hvarå de disponerande verken sig befinna,
det förra anslaget .
och på det sednare
2,598.
Den 26 Maj c. m.
och 8:de titeln i det närmaste försvinna. Efter denna regel
borde StatsUtsk. äfven hafva från io:de hufvudtiteln förflyttat
anslaget åt Medico-chirurgiska Institutet till den 2:dra,
emedan det äfven af SundhetsColbm disponeras.
Rörande i3:de punkten om Carolinska medico-chirurgiska
Institutet instämmer jag med Hr Ekström i yrkande, att
detta institut måtte erhålla de a3o2: 10. 8., som ännu fattas
för dess fullständiga organisation. Som det nu är så nära
sin fulländning, synes det mig bättre att gifva fullt ut till
denna inrättning, på det alt något måtte åtminstone blifva
färdigt, än att utdela så litet åt alla, att de samtligen blifva
lika illa lottade.
Hvad slutligen angår sista punkten om kostnaden förtryck
ningen af riksbokslutets capitalräkningar, har jag väl
ingenting emot den af Utsk. föreslagna utgiften, men anser
mig böra offentligen yrka, att Statscont. måtte göra dessa
capitalräkningar så enkla och summariska som möjligt, samt
i stället lägga detaillerna i bilagorna. För närvar, är capitalräkningen
så vidlyftig och upptager så många detailler,
att den icke tjenar den stora allmänheten till någon nytta,
utan snarare leder till förvillelse. Till exempel på möjligheten,
att bringa vidlyftiga räkningar till summarisk enkelhet,
tager jag mig friheten hänvisa till den redovisning öfver
Bankens ställning, som afgafs för år 182g. Det är blott
fyra summor i hvarje capitalräkning, som äro hufvudsaldiga
och förnämligast böra framställas, nemi. huru mycket man
hade vid årets början, huru mycket som influtit under årets
lopp, huru mycket som åtgått under samma tid, och slutligen
huru mycket man har qvar vid årets slut. R. St:s Revisorer
hafva i sina sednaste beräkningar visat, huru dylika
förenklingar af rikshufvudboken kunna göras.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar äfven mätte
få åtfölja till StatsUtskottet.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Utsk. båticke
funnit för godt att fästa afseende å min motion om förbättrade
löner för kronofogdar och häradsskrifvare på Gottland.
Antalet af dessa tjenstemän är fyra; och med någon
kännedom om göromålen torde hvar och en finna, att detta
antal icke tål minskning. Jag har uti min motion visat,
huru ringa de nämnde tjenstemännens inkomster för närvar,
äro; det är tungt för en chef, som det åligger att tillhålla
underordnade tjenstemän, hvilka med uppbörden hafva befattning,
att icke fördröja densammas aflemnande och med
drift fullgöra sina mångå och olikartade åligganden , att nemi.
se dessa tjenstemän så illa lönade, att de icke kunna lifnära
sig, utau på för deras tjenst främmande och måhända understundom
derifrån alldeles distraherande vägar. Om förhållandet
verkligen är sådant, som Utsk. uppgifvit, att nemi.
kronofogdar och häradsskrifvare på andra ställen icke äga
högre löner än de pä Gottland, hade det likväl varit önsk
-
Ben 26 Maj c. m.
ligt, att Ulsk. behagat förvissa sig derom, huruvida icke det
bristande i lönebeloppet tilläfventyrs ersättes af vissa, utaf
gammal vana, kronofogdar och häradsskrifvare tillkommande
förmåner, hvilka på Gottland icke äga rum. Jag begär
nu icke, att Ulsk. skall ingå uti en noggrann undersökning
häraf, och jag vill ej heller upptaga Ståndets tid med upprepande
af den fullständiga redogörelse, min motion innehåller
öfver de ifrågavar. tjenstemännens otillräckliga löninkomster;
men jag ber Utsk. fästa uppmärksamhet derpå,
att dessa tjenstemän på Gottland hafva en stor uppbörd,
emedan nästan inga kronoränlor der äro indelta till löntagare,
och att det således är högst angeläget, att denna, så
fort som möjligt, ingår till ränteriet. Det torde då icke vara
för mycket hegardt, att kronofogdarne och häradsskrifvarne
åtminstone hafva så mycket i lön, som mången länsman
med bättre boställen på andra orter. Jag anhåller således
om återremiss af betänk.; och då hela den af mig begärda
anslagssumman för en ytterst behöflig lönetillökning
uppgår till endast jooo r:dr b:co för dem gemensamt, synas
medel dertill utan svårighet kunna beredas; hvadan jag anhåller
och hoppas, att IJtsk. måtte tillstyrka bifall till min
motion.
Gr. Cronhjel m, Otto Au g.: Jag har vid inträdet
på detta rum föresatt mig att tala sanningens språk, äfven
då derför erfordrades bortläggande af de considerationer,
hvilka gemenligen åtfölja menniskolynnet, särdeles det, som
icke är böjdt för sarcasmer och bitterheter. Jag har föresatt
mig att uttala dessa sanningar i så lindriga termer sorn
möjligt, och jag tror, att jag icke heller i dag brutit emot
dessa föresatser. Jag har sagt, att jag af åtskilliga skäl fann
mig förhindrad att med min röst biträda beviljandet af ökade
anslag. Jag vill upprepa dessa skäl och jemnföra dem
roed dera, hvilka Hr v. Hartmansdorff såsom mina nu till
vederläggning upptagit. Jag tror, att man af denna jemnförelse
skall finna, det Hr v. Hartmansdorff, för att kunna
genomföra sin vederläggning, behagat, att icke säga pådikta,
åtminstone oriktigt tillräkna mig skäl, dem jag aldrig ägt
och sålunda icke heller användt. Jag har sagt, att jag icke
ansåg oss böra bevilja ökade anslag, förrän allmänna rösten
uttalat en annan öfvertygelse om hushållningen med de allmänna
medlen än den, hvilken torde få anses såsom grunden
till de föreskrifter, som en så stor del af de valda representanterna
i berörde afseende fått emottaga af deras
principaler. Men jag är derföre icke bland dem, som tio,
att landet vinner på njugghet i sådana anslagsfrågor, hvilkas
beviljande för landet är nödvändigt. Jag tror, att dessa
måste utgå, och jag tror vidare, att det finnes åtskilliga anslag,
hvilka, i händelse tillståndet i landet sådant medgåfve,
vore af högsta nytta, om de nemi. skulle användas af en administration,
för hvilken folket hyser förtroende. Jag tror
Den a6 Maj e. ra.
icke, och jag liar sagt det, att vårt statsverk för närvar, tillåter
ökade anslag; men jag har, då jag antagit motsatsen,
att nemi. tillgångar verkligen kunde beredas, påstått, att det
i alla fall vore orätt att företaga någon pröfning, huruvida
stora anslag skola lemnäs åt Regeringen, innan den stora räkenskapsdagen
öfver administrationens framfarna handlingssätt
ännu inträffat och vi kommit i tillfälle att derefter bedöma,
med hvad förtroende vi kunna möta Styrelsens fordringar.
Jag har sagt, att jag icke kunde med godt samvete
afgöra, huruvida de begärda anslagen borde beviljas eller
icke, dels emedan jag icke bestämdt kände landets möjliga
tillgångar, dels emedan decharge-betänk. ännu icke från
Constit.TJtsk. ankommit och man således icke vet, hvad större
eller mindre grad af gillande vi böra tillerkänna Styrelsens
handlingssätt. Jag har sagt, att om Svenska folket vore
skyldigt administrationen förtroende, borde Representationen
gå Administrationens fordringar till mötes så långt som
möjligt. Detta var det ena alternativet. Jag har vidare sagt,
att om förhållandet emellan folket och administrationen vore
sådant, att det både inom publiciteten och på annat sätt
gjort sig gällande hos nationen, att ett ombyte af flera bland
rådgifvare-personalen erfordrades; om denna opinion vore så
stark, att den t. o. m. tydligt uttryckte sig uti frågor, som
Styrelsen gjort till föremål för sina lifligaste önskningar och
som just derföre misslyckats, så (och detta var mitt andra
alternativ) har jag trott, att några ökade anslag icke borde
beviljas. Jag har likväl icke yttrat mig för det ena eller
andra alternativet, emedan, om äfven jag dels genom de
forskningar och den lilla skarpsinnighet, hvarmed jag följt
de allmänna förhandlingarna, dels af den allm. opinionens
påträngande kraft redan funnit mig tvungen att antaga en
bestämd opinion i detta fall, jag likvist icke ansett det öfverensstämmande
med den moderation, den lugna pröfning,
som jag tror tillhöra representanten, att af en förut fattad
opinion låta hänföra sig, utan att först något lyssna tillden
möjligen blifvande majoritetens. Jag har derföre trott, att
man borde afvakta tillfället, då denna skall anses uttrycka
sig. Då jag iakttagit detta; då jag sålunda ännu alldeles
icke gjort någon tillämpning, men deremot nu med förundran
hört, att en Konungens rådgifvare och en talare, som
vanligen försvarar samma sidas satser, antagit, att jag yrkat
ombyte af Ministeren; så hemställer jag till omdömet inom
detta hus, om det är jag, som genom mina framställda alternativer
trädt grannlagenheten för nära, eller om icke denna
i stället blifvit öfverträdd af dem, som gjort tillämpningen.
Sedan decharge-betänk. genomgått pröfning, blir det
för mig tid att göra tillämpning af ett eller annat af mina
framställda alternativer, och jag skall då söka göra den så
samvetsgraunt sorn möjligt. Nu vill jag ingå i en granskning
af det yttrande, man fällt, att det nemi. skall vara
no6
Den aG Maj e. m.
constitutionsvidrigt och för landet skadligt att, i händelse af
det utaf mig framställda sednare alternativ, vägra anslag. Jag
fortfar dock att tro, det sådant är fullkomligt constitutionsenligt,
och jag kan derför åberopa en auetoritet, som af mina
motståndare torde böra anses gällande. Det är nemi. en
från trycket utgifven förtjenstfull skrift: Om Styrelsens
organisation, hvilken, åtminstone enligt hvad i allmänna
blad blifvit berättadt, skall vara författad af en skarpsinnig
man, som innehar en bland Svenska administrationens högsta
värdigheter och är nära anförvandt med en af Konungens
rådgifvare. I denna skrift läser man, att det är en
sann constitutionel princip, att, i fall nationen icke har förtroende
till Konungens rådgifvare, borde Representationen
vägra att utgöra skatterna. Jag har icke velat gå så långt.
Jag har blott trott, att man icke borde lemna mera än hvad
som fordrades för statsmachinens oafbrutna, fast knappa gång.
Man har sagt, att Sverige icke har någon minister, utan endast
Konungsliga rådgifvare. Jag tror, att denna uppfattning
står i strid mot andan af vår constitution. Vi hafva
visserligen icke särskilda ministrar för hvarje fack af administrationen
; men den rådgifvande personalen har här en
collectiv ansvarighet för alla regeringsåtgärder, och om nationen
är missbelåten med deras handlingssätt i allmänhet,
kan den och bör på samma sätt uttrycka denna i afseende
å det bela af Styrelsens förhandlingar, som den i andra länder
uttryckes i afseende å någon viss förvaltningsgren. Örn
det tillätes mig att, lika med en annan talare, föreställa mig
ett land, hvarest en Styrelse funnes, hvars ledamöter, oaktadt
aktningsvärda personer i det enskilda lifvet, likväl befunnes
icke vara vuxna sitt vigtiga kall; om denna Styrelse
icke blott inom nästan alla samhällsclasser, inom publiciteten,
inom Representationen, ja, inom den Styrelsen närmast
omgifvande administrationspersonalen, från och med Presidenten
ända ned till extra-ordinarien ansågos i sina offentliga
bestyr, i sin stora samhällsverksamhet, i sina rådslag hos
Konungen, såsom vacklande, tvehågsna och kraftlösa, qvarhållande
samhället på en stationär punkt; om en sådan personal
omsider uppspäddes med en och annan friskare vilja,
en och annan kraftigare karakter, och ej en gång detta kunnat
frambringa några friskare resultater; örn, säger jäg, ett
sådant land funnes, der man öfver hela landet kände detta,
men endast Konungen vöre derom okunnig; då frågar jag,,
om det icke vore Representationens pligt att uttala de vigtiga,
fastän beklagliga sanningarna, så att de genljudade upp
till konungathronen? Jag har dock icke sagt, att Sverige är
detta land, emedan pröfvodagen är ännu icke kommen.
Man har vidare sagt: Hvad skulle vi väl vinna på ombytet?
En talare har nemi. yttrat: Jag ser mig omkring och
finnér icke några bättre personer att sätta i stället. En annan
har sagt, att vi icke skulle vinna ett öre på bytet.
D c il 26 Maj c. m.
207
Om det förra vore sannt, så är det i sanning icke till fördel
för nuvarande administration, som det kunde anföras,
att befordringssystemet varit sådant, att inga dugliga personer
funnes på de närmaste platserna, hvilka kunde fylla de
ledigblifna högsta. Jag tror, att detta icke skulle vara bland
de minsta skäl till klander mot Styrelsen. Jag sträcker min
grannlagenhet för långt för att vilja svara på Hr v. Hartmansdorffs
uppgift, alt bytet icke vore värdi ett öres mellangift.
Den kan vara sann; men jag vill icke ens inom min
tanke urskilja, från hvilket rådgifvare-ombyte talaren kunnat
äga anledning hemta exemplet i denna del. Jag har icke
något att i saken vidare tillagga, och jag skulle icke uppehållit
med hvad jag sagt, om jag icke ansett min pligt vara
att inför denna aktningsvärda och nu talrikare, än på förmiddagen,
närvarande samling påminna 0111 hvad jag sagt,
för att icke än ytterligare beskyllas för helt annat. Jag härmed
flit varit undfallande, emedan jag ansett tiden ännu
icke vara inne, då jag bör yttra mig mera bestämdt. Jag
slutar med den förklaring, att jag tror, det nationen gerna
gifver, och tar sig nära för att kunna det, åt personer, till
hvilka den har förtroende, väl vetande, alt de lemnade medlen
snart återgäldas nationen genom det nyttiga sätt, på hvilket
de då för henne användas. Men har man icke förtroende
för administrationen, så lemnar man ägaren hvarenda
skilling, särdeles då man, såsom jag, anser ett vägrande å
denna väg vara det enda egentliga och verksamma medel
för att visa, att förtroende för Styrelsen icke linnes i landet.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar må åtfölja
till Utsk., enär jag förmodar, att deras yttranden, som förorsakat
dem, komma att blifva återremissen följaktiga.
Frih. Boye: Jag skall icke försöka alt i ringaste måtto
förminska antagligheten af den förklaring, den siste talaren
afgifvit; jag önskar, att den må gälla för hvad den kan.
Icke heller är jag så svag för den i vår tid så allmänna po
pularitetssjukan,
att jag bryr mig om att upptaga till besvarande
det bedömande, en ledamot tillåtit sig, huruvida
jag talar för eller mot Ministeren. Aktningen för detta hus
försäkrar mig, att jag der har att påräkna en sanningsenlig
och rättvis urskillning, och jag behöfver icke något annat
försvar. Jag förblifver orubbligt vid den tanka, jag framställt,
alt nemi. i frågan om fäderneslandets behof icke på
något sätt ingår Statsrådens ägande eller icke ägande förtroende.
Utan att öka behofvet af ytterligare förklaringar,
tror jag sålunda, att det förblifver ett åliggande för oss representanter
att pröfva landets behof och att, utan att fråga
efter hvad som behagar eller icke behagar det ena eller andra
partiet, utan att ett ögonblick uppehållas genom ropet
från de enskilda afsigterna, eller hvarifrån som helst, fylla
dessa behof, sedan vi pröfvat dem erforderliga för fäder nes
-
ao8
Den aG Maj e. m.
landets väl. En sådan pröfning vill jag icke göra beroende
af hvad annat förhållande som helst, och jag skall verkställa
den efter min öfvertygelse, samt gerna underställa den allmänhetens
pröfning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den siste talaren har ganska
riktigt yttrat, att det är representantens pligt att i första
rummet afse landets behof; och om det då är landets största
behof att erhålla en förändrad administration, måste det ock
vara representantens första pligt att söka åstadkomma en sådan.
Min öfvertygelse är, att en sådan förändring är landets
största behof. Jag faster mig dervid mindre vid personalen
; den kan, i jemnförelse med behofvet af förändring
i våra olyckliga institutioner, icke ens komma i beräkning.
Jag har i förmiddags-plenum sökt göra tillämpning af denna
min åsigt på närvar, fråga och trott, att Utsk. bort se saken
från denna sida. Dessförinnan blir hvarje anslag otillräckligt.
Jag åberopar således hvad jag på förmiddagen yttrat,
att jag anhåller, det Utsk. måtte tillse, om icke förändring
af vår administration är nödvändig, samt söka framställa
förslag till åstadkommande deraf, och i sådant afseende
sig med Constit.Utsk. communicera.
Gr. Cronhjelm: Jemte det jag instämmer med den siste
talaren, ber jag att få tillägga, hvad han troligen förbisett,
att då det nemi. är gifvet, alt våra institutioner äro i
högsta grad felaktiga, lärer det ock icke tåla något tvifvel,
att, om vi äga en kraftfull Styrelse eller, i motsatt fall, då
vår Styrelse kommer att utgöras af en skicklig och driftig
personal, vi med säkerhet torde få förvänta förslag till institutionernas
förbättrande.
Frih. Boye: Till den värde talare, som yttrade sig
näst efter mig, till hans goda urskillning hemställer jag, om
han icke i sin uppfattning af mitt yttrande äfvensom uti sitt
eget påstående sammanblandat, hvad som likväl noga bör urskiljas.
Ett är nemligen materiella och annat är politiska
behof. Genom sammanblandningen af dessa har talaren begärt
af StatsUtsk., hvad som endast kan fordras af Constit.-  Utsk. Jag har icke inlåtit mig i någon tvist om de politiska
behofven; jag har blott sagt, att då fråga är om samhällets
materiella behof, bör pröfningen deraf icke bero eller
upphållas af några politiska frågor. Må den värde talaren
vända sig till Constit.Utsk. med så många politiska
frågor han vill, och må han emottaga min försäkran, att
när de från berörde Utsk. hitkomma, skall jag pröfva dem
allvarligt och rättvist; men med frågan om statens materiella
behof hafva de intet sammanhang, och böra altså icke
få deri inblandas; och jag skulle tro mig brista i rättvist förlitande
till Ståndets urskillning, om jag ett ögonblick tvifla—
de, att distinctionen deremellan här godkännes.
Hr
Den 26 M a j e. m
Hr von Hartmansdorff: Jag ämnar icke uppträda
för att trötta R. o. Ad. med att tala emot någon. Jag
tänker blott tala för Cancelliet.? vaktmästare, hvilka jag
glömde att nämna, då jag sist yttrade mig. K. M:s propos.
föreslår för hvardera af dessa 166 r:drs lön. Utsk. har nedsatt
den till 200 r:dr. Jemnför man nu förhållandet med
StatscontJs vaktmästare, så linner man, att lönen för en sådan
är 3oo och för en kammardräng 2Öo r:dr. I detta verk.
äro dock 6 kammardrängar, förutan vaktmästaren. Uti Statsexpeditionerna
deremot finnes, utom i Krigs-, med arne, blott
en vaktmästare i hvardera; och då denne är sysselsatt från
morgonen och äfven på aftnarna hvarje postdag, torde R. o.
Ad. finna obilligheten af att endast tillerkänna honom 200
r:drs lön. Jag yrkar således äfven för dessa, att de må komma
i åtnjutande af de lönefönmåner, K. M:s nåd. propos.
föreslår. Den ringaste hör lika väl åtnjuta sin tillständiga
rätt som den förnämste.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Öfver StatsUtsk:s
under öfverläggning varande betänk. N:o 80 ämnar jag i
möjligaste korthet yttra min mening.
Med Hr Danckwardt instämmer jag i dess framställning,
rör:de sportelsystemets upphörande vid Just-R.evisionsexped:n,
Statsexpeditionerna och öfriga till K. M:s Cancelli hörande
afdelningar. Jag tror, att en sådan förändring i denna löneinkomst,
som K. M:s nåd. propos. innehåller, af Hr Danckwardt
i dag biträdd och ytterligare utvecklad, skall leda till
fördel för staten och nytta för enskilda. Mera än sannolikt
är det, att genom sportlernas borttagande och en motsvarande
tillökning i charta sigillata-afgiften till Kronan , denna
sednare skall vinna i inkomst, enär anledningarna till dessa
slags afgifter snarare måste till- än aftaga; och då löntagaren
härigenom erhåller enahanda löneinkomst som förut, om
sportlerna såsom extraordinarie inkomst medräknas, och denna
lön då blifver i alla delar bestämd och försäkrad, samt
af ingen annan utgår än af staten, synes mig den enskilda
fördelen äfven vara beredd genom denna föreslagna förändring,
ett mindre tjenligt lönesätt dymedelst borttaget och ingen
tillökning i contribuerandes afgifter derigenom föranledas.
Hvad anslaget för KammarCollegii nya organisation beträffar,
instämmer jag till alla delar i de anmärkningar, som
här blifvit gjorda emot StatsUtsk:s afstyrkande af bifall å
den derom afgifna K. propos. Jag skulle i sanning finna det
hårdt och, jag tillägger, orättvist, om ett embetsverk, som
har sig anförtrodda så vigtiga och mödosamma tjenstebesörjanden
som detta, icke finge, lika med de öfriga reorganiserade
embetsverken, tillgodonjuta en emot dess tjenstemannapersonals
uppoffring af tid och bemödanden för statens nytta
och allmänt bästa svarande aflöningsstat, och om denna personal
till bördan af skyldigt ansvar för ålagda, i numerär
7 H. 37
■jin
Den 26 Maj e. m.
vill något minskade, men i vigt och omfång deremot till—
vaäta tjenstepligter äfven ensam tvingades att lägga den af
bekymmer öfver dess egen oell dess familjs saknade, nödtorftiga
bergning.
Till grund för de, som mig synes, högst nödiga och
billiga anmärkningar, som här blifvit gjorda emot StatsUtsk:s
tillstyrkande, att den tillökning i utgiftsstalen förK. Kammarrätten,
hvilken blifvit en följd af dess nya organisation, icke
måtte å stat uppföras, hvaraf följer, att densamma blir på
besparingarna qvarstående, har Hr af Billbergh framlagt så
goda och fullständigt utvecklade skäl, att jag i detta afseende
har intet egentligt att tillägga. Men då jag i dessa anmärkningar
nu instämmer, kan jag ej undgå att fästa uppmärksamheten
på det särskilda förhållande, som företer sig vid jemnförelsen
af StatsUtsk:s i dess principbetänk. N:o 78 framlagda
grundsats, att det är oriktigt att anvisa bestämda löneanslag
på hufvudtitlarnas besparingar, och dess medgifvande
i betänk. N:o 80 att likväl låta Kammarrättens nya lönereglering
qvarstå på denna eventuella tillgång; ty jag kan ej
ett ögonblick tänka mig, att Utsk. ansett denna, på Konungabeslut
och till följd af R. St:s om embetsverkens reorganiserande
framställda, af mig här i dag upplästa underd förklarande
och önskan hvilande, administrativa åtgärd skulle
tipphäfvas till kraft och verkan. Mig förekommer det således,
som hade Utsk., under sin, jag medger, betänkliga
kryssning emellan statens behof och dess tillgångar, i det förstnämnda
s. k. principbetänk. velat undvika Seylla och i det
sednare stött på Carybdis.
Under discussionen på förmiddagen inom detta hus öfver
sistnämnde betänk, yttrade en värd talare Gr. Cronhjelm
åtskilliga märkbara satser, som jag anser mig böra till närmare
skärskådande upptaga. Såsom jag uppfattade menindå,
hördes talaren vara sinnad att icke med sin röst bevilja
de till de uppgifna statsbehofvens fyllande begärda anslag,
så länge Constit.Utskls omdöme öfver den rådgifvande Styrelsepersonalen
ej inkommit till Stånden och rätta grunderna
för ett emot densamma, efter hans mening, varande misstroende
kunnat erhållas, och lian tycktes benäget förklara,
att örn han ginge till doms med denna personal, skulle det
möjligen föranleda honom derhän, att mindre ogilla densamma
för hvad den gjort, än för hvad den underlåtit att
göra. Den hypothetiska omklädnad, hvari talaren, i anledning
af några emot dessa hans satser af tvenne andra talare
här gjorda anmärkningar, insvept, som jag kunnat uppfatta,
den förra af dessa förkunnade meningar, har satt honom
i tillfälle att modifiera det directa deri och att på indirect
väg säga detsamma, under förbehåll att alltid hafva
det bestämda domslutet osagdt, intilldess Constit.Utsk. afgifvil
sitt.
Ulan att nu begagna någon hypothetisk vändning, vill
Den aG Maj e. m.
211
jag först upptaga hvad af dessa stränga yttranden synes mig
påkalla ett gensvar, under förbehåll att äfven i minordning
få tillita förenämnde argumentationsutväg, om densamma skulle
för ämnets utvecklande blifva mig nödig.
Constit.Utskrs ifrågasatta, måhända snart nog ankommande
betänk, kommer att omfatta resultatet af en granskning
utaf några och 20,000 särskilda regeringsärender. Det
skall då visa sig, om något eller några af dessa blifvit behandlade
på ett lagstridigt eller för staten oell det allmänna
ofördelaktigt sätt, och man bör deraf komma i tillfälle att
bedöma, om den arithmetiska proportionen och den moraliska
vigten af de tilläfventyrs anmärkta åtgärderna beröfva
den rådgifvande Styrelsepersonalen folkets rättvisa förtroende,
eller om granskningsresultaten dertill icke föranleda.
Att förkunna denna personal förtjent af misstroende för
hvad densamma icke gjort, är, lindrigast sagdt, hårdt och
orättvist eller meningslöst. Men hvad ligger härunder, hvilket
är då det ogjorda? Detta har den värde talaren icke
uttryckt, och det dolda anspråket kan ej upptagas, om äfven
det vore billigt. Må talaren derföre framställa siri mening;
min rätt vidtager då att icke blindt antaga denna mening,
utan att pröfva och afväga, om densamma instämmer
med min öfvertygelse om mitt fäderneslands nytta; om detta
ogjorda är verkställbart; om det af den rådgifvande Styrelsepersonalen
kan och bör företagas. Tilltroende mig att
lika redligt tjena, lika varmt älska detta fädernesland som
någon annan, bör min tilläfventyrs olika öfvertygelse med
deras, som anmärka mot mina embetsåtgärder, ingalunda beröfva
mig det förtroende, dessa åtgärder kunna förtjena.
Jag nämner blott mig, ehuru svårt det är att tala i egen sak
och fastän de gjorda anmärkningarna, de högljudda, fast
obestämda anspråken, det långvariga klandret är riktadt mot
hela den rådgifvande Styrelsepersonalen; men jag är blott
min egen målsman och har ej rätt att oombedd tala för andra.
Gr. Cronhjelm har under den hypothetiska formen
framställt ett Iand, hvarest Styrelsens rådgifvare, som jag
tror orden föllo, förlorat förtroendet i landsorterna och inom
publiciteten. Äfven jag skulle för ett ögonblick vilja
framställa en hypothes och tänka mig ett land, der man söker
utsprida, att dess Styrelse förlorat förtroendet inom landsorterna,
men icke inom, utan genom publiciteten. En annan
värd talare har under den lifliga debatten yttrat, soin
jag uppfattat orden, alt det vore våra institutioners felaktighet,
frågan om förbättringar i dem, frågan om införandet
af nya och icke egentligen frågan om Styrelsepersonaleu,
hvilken han ansåg ej böra komma i beräkning, som vållade
den allmännare klagan, det existerande klandret. Det har
också blifvit sagdt, att om sistnämnde personal förbättrades,
skulle institutionernas förbättring äfven deraf följa. Nå val!
Jag vill ej undvika att upptaga, hvad man sannolikt menar
213
D c H 26 Maj e. m.
med förbättring i våra institutioner, och då jag dervid icke
tror småsaker böra komma i beräkning, utan endast stora,
i samhällsordningen ingripande föremål, nämner jag Representationen
och Skatteväsendet.
Hvad den förra beträffar, delar jag den meningen, som
en längre och alltid fortgående erfarenhet synes ådagalägga,
att dess inre väsende, så till grunder som till former och
verkningssätt, tarfvar förbättring, och jag är förundrad deröfver,
att våra statsmagter kunnat uträtta så mycket godt
och förnuftsenligt, som de i flera delar gjort under så hinderliga
och complicerade förhållanden som dessa. Men huru
skulle väl en reform häruti tillskapas, huru skulle den utföras?
Jag tilltror mig icke att uppgöra ett förslag dertill,
som på en gång garanterar nyttan och verkställbarheten af denna
förändring, som på en gång ersätter de få fördelarna, det
närvarande äger, och är befriadt från dess flerfaldiga brister,
med ett ord, sorn försäkrar nationen om ett bättre. Något sådant
förslag har, mig veterligen, ännu icke blifvit gjordt och
troligen lärer ännu ingen hafva ett dylikt att erbjuda. Ägde
vi ej en representativ samhällsbyggnad, en på seklers vanor
och häfd hos måhända ej så få personer grundad förkärlek
för denna tidens lemning, så vore det kanske ej så svårt att,
under noggrannaste bevarande af den constitutionelt monarkiska
principens helgd och frihet, uppgöra en på andra grunder
hvilande representativ statsförfattning, än den nuvarande.
Men då de derom egentligen stridiga interessena befinna
sig inom Representationen, har jag alltid trott lämpligast vara,
att också förslaget om dess förändrande utginge derifrån.
Constit.Utsk. är en naturlig organ för en sådan handläggning;
hvarje riksdagsman kan, efter grundlagen, ingifva motion
i ämnet till detta Utsk. Jag hav sjelf varit ledamot i
Utsk., då reformer af detta slag sattes i fråga och föreslogos,
och jag tror mig veta, att flera förslag om representationsförändringar
till nuvarande Constit.Utsk. ingått. Deras
halt och värde äro mig obekanta; svårligen torde något af
dem äga den fullständighet, som ämnets stora vigt kräfver.
Utsk. lärer emedlertid ej underlåta att noggrannt skärskåda
dem, och tiden skall visa, om afseendet för corporationers
interessen kommer att stå efter behofvet af reformen, eller
0111 motsatsen inträffar, när denna fråga en gång på allvar
kommer att behandlas. Men ehuru den än slår ut, blir alltid
någon missnöjd, och då faller missnöjet troligen på Styrelsens
rådgifvare, hvilkas kall isynnerhet är tungt, då de
klandras för sina åtgärder, utan att kunna säga hvarken sig
sjelfva eller andra, hvarföre det sker. Det är smickrande
att med fredadt samvete tjena en älskad Konung och ett älskadt
fosterland, och under sådana förhållanden, som dessa,
är det äfven tröstande. På den ståndpunkt, jag innehar, lärman
sig känna svårigheter i pligters utöfning och mensklig
»fullkomlighet j uppfyllandet af viljans fordringar, mera äti
Den 26 Maj c. m.
måhända pu någon annan plats i samhället. Den värde talaren,
som är en man med förmåga, nit för många saker
och, jag vill tro, med insigter, skulle här få erfara äfven
dessas otillräcklighet. Jag önskar honom denna bekantskap
och hoppas, att han må tjena sig upp, få gagna och lära.
Skatteväsendet, eller jordens beskattning, är det andra
stora ämnet, hvari man fordrar reformer. Saken är af yttersta
vigt och icke från Styrelsens sida lemnad utan vidrörande.
För några år sedan organiserades en committé' för
att länsvis undersöka tillståndet i detta afseende. Beskattningen
i Upland är utrönt. Det ytterst ojemna häruti är
genom denna undersökning ådagalagdt; svårigheterna af sådana
forskningar äro härigenom tillräckligen bevisade; men
huruvida beståndet eller obeståndet hos de ojemnt skattlagda
härflyta från denna, till sina orsaker icke utredda ojemnhet,
är icke och har icke kunnat af denna committé' utrönas.
Sannolikt kommer emedlertid dess verksamhet att fortsättas,
såsom nödvändig preliminär åtgärd för att inhemta,
0111 fel förefinnas och hvaruti de bestå, innan man söker och
begagnar utvägar för deras afhjelpande. Säkert är dock, att
den omreglering, som skatteväsendets tillstånd torde erfordra,
blir af så vidt omfattande och grannlaga beskaffenhet,
att den kommer att kräfva mera omsorg och uppoffring, än
man ännu kanske betänkt. Lätt är således att tala örn saken,
men svår är den att utföra. Af KammarCoIkm äro
undersökningar började och fortsatta om jordeböckernas,
denna skatteväsendets statistik, tillstånd. Stor oreda är derigenom
upptäckt och Kammar- och KrigsColhna äro af K.
M. anbefallda att uppgöra och inkomma med förslag öfver
sättet att fortsätta dessa forskningar och bereda rättelse i
det oriktiga, som dervid upptäckes.
Att våra institutioner i öfrigt anses felaktiga ärnämndt;
men hvari detta består, är ej angifvet. Om Representationen
afvet dem, må den då uppgifva förhållandet och föreslå
ändringar och förbättringar; att Styrelsen sedan med
uppmärksamhet och deltagande behandlar förslagen har jag
ingen anledning att betvifla. At Styrelsen har likväl nitet,
att sjelf framlägga förslag, ej beredt något särdeles uppmuntrande.
Dess rådgifvande personal är ej organiserad pu en
till activa handlingar ledande princip. Den är riktad åt det
passiva, det återhållande; sjelfva grundlagen vittnar derom.
Enligt 9 §. Reg.formen kunna beslut fattas, utan att den
rådgifvande personalen yttrat ett ord i saken; och om emot
besluten ej anmärkning sker, kan sådan tystnad lagligen fortfara
i åralängder. Skulle förtroendet rättvisligen kunna frånkännas
en sådan rådgifvare? Hvarken grundlagens föreskrift,
eller dess anda eller våra styrelseformer öppna fält för utbytet
af den passiva karakteren mot den activa hos den rådgifvande
personalen i vårt land. För denna är det således
ingen lätt sak alt sätta stora ingripande förslag åbane, stri
-
Den a6 Maj e. m.
da för deras genomdrifvande, ombesörja och controllera deras
verkställande; och likväl synes man fordra alla dessa åtgärder
af densamma. Under sistförflutne riksdag afslogs förslaget
om ändring i Styrelsepersonalens organisation. Man
ropade här mot Ministerial-styrelse och tillstöt med detsamma
utsigten af en beredd laglig rätt att handla i bredd med
tänka och råda. Någon skonsamhet torde väl derföre de äga
rätt att fordra, som under sådana förhållanden verka för allmänt
gagn, och att så skett, lärer Constit.Utsk. kunna bedöma.
Om derföre af den massa regeringsärender, som i
detta Utsk. nu undergått granskning, få saker finnas anmärkningsvärda,
så äro ju de flesta godkända; och finnes då
redbar grund för ett misstroende mot de handlande ansvariga?
Rolen att handla är så svår, den att klandra så lätt,
att missförhållandet ej bör ökas med den sednares orättvisor.
Sker likväl detta, förblifver dock medvetandet af uppfyllda
pligter det stöd, som af inga skiften rubbas.
Gr. Cronhjelm: Jag är skyldig åkalla R. o. Ad:s öfverseende,
då jag ånyo nödgas uppträda för att yttra mig
i ett ämne, som redan blifvit nog vidlyftigt discuteradt.
Den siste talaren har sagt, att jag klandrat, hvad Konungens
rådgifvare underlåtit, och hänvisat mig att hellre, då
det behöriga tillfället inträffar, undersöka, huruvida dessa
rådgifvare handlat orätt uti hvad de gjort, Han har derjemte
uppmanat mig att uti de värf, som skulle kunna blifva
mig anförtrodda, uppfylla min pligt och försöka, hvad
det är att handla så, att alla äro belåtna med hvad man
gjort, och att ingen klagar öfver hvad man underlåtit. Jag
försäkrar den värde talaren, att jag icke skall underlåta söka
uppfylla, hvad jag nu tror vara eller framdeles kan blifva
min pligt såsom representant; och jag hoppas, att talaren
derefter skall komma i tillfälle att döma, huruvida det
är han, som nu haft skäl att emot mig uppträda, och att
jag icke skall få anledning blifva missbelåten med hans domslut.
Samme talare har upprepat, hvad jag yttrade, att om
ett land funnes, der Styrelsen förlorat förtroendet inom
publiciteten (talaren har uteslutit, att jag härjemte sade: om
man från den högsta till den lägsta hörer omtalas, att något
förtroende för Styrelsen icke finnes), och talaren har sagt,
att man hellre borde säga genom publiciteten. Om jag antager,
att detta varit ett riktigare uttryck, tror jag, att min
sats derpå intet förlorar; ty den Styrelse, som icke uthärdar
publicitetens blickar, detta enda och på samma gång säkraste
medel att till folket sprida kunskapen om såväl det
riktiga som det oriktiga af Styrelsens åtgärder, en sådan
Styrelse kan aldrig förtjena något förtroende, emedan detta
måste grunda sig på kännedom om hennes handlingssätt.
Vidare har samma talare upptagit ett mitt yttrande sålunda,
som skulle jag sagt, att när vi hafva skickliga personer
i Styrelsen, äro institutionerna nog goda. Jag har sagt, om
Den aG Maj e. m.
aiS
vi hafva sådana personer, få vi snart goda institutioner.
Ytterligare har denne talare sagt, att jag klandrat hvarje
åtgärd. Denna beskyllning torde vara så mycket mera oförtjent,
som jag endast i de yttranden, jag idag afgifvit, sagt,
att vi vore Regeringen tack skyldiga för tvenne goda förslag,
nemi. ang:de förändring af inarkegångssättningen i Riket,
och det andra, ang:de sportelaflönings-systemets afskaffande
inom K. Cancelliet. Detta torde få stå såsom ett litet
plus i den svåra räkning, talaren mot mig uppgjort. Äfven
har denne talare sagt, att det vore från Representationen,
man hade rätt att förvänta förslagen till förbättringar uti
våra samhällsinstitutioner, vare sig constitutionella eller oeconomiska.
Jag är och förblifver med honom af motsatt tanka
i denna del. Jag tror, att det är ojemnförligt mycket
lättare för Styrelsen, än för den enskilde, att afgifva sådane
förslag. Den punkt, på hvilken den förra står, öppnar
för henne en vida större öfversigt af samhällsförhållandena,
och lemnar henne vida säkrare och lägligare tillfällen att
inhemta den sakkännedom, som är oundgänglig för att framlägga
systemer, hvilka skola kunna antagas i practisk tillämpning.
Ytterligare har nämnde talare påstått, att rådgifvare
kunna genomgå hela en sådan dess embetsmannabana
med iakttagande af fullkomlig tystnad i rådkammaren.
Det är möjligt, att så kan ske, om formerna i sina yttersta
gränsor gagnas. Men lika öfvertygad som jag är, att den
värde talaren sjelf icke begagnat sig af ett sådant sätt att
utöfva sitt rådgifvarekall, lika olyckligt tror jag, att det
skulle vara för landet, om våra ansvariga rådgifvare sålunda
i tillämpningen uppfattade deras pligter mot nationen.
Man har sagt, att det är vådligt att angripa det gamla, äfven
om det skulle finnas, att det tarfvar förbättringar, innan
man har.något bättre att sätta i stället. Men om man
aldrig börjar arbeta på detta bättre och aldrig angriper detta
otjenliga gamla, så lärer detta sednare fortfarande förblifva.
Man har sagt, att det är tungt att finna sig klandrad
för allt och att det höga embetet verkligen icke är afundsvärdt.
Jag vill medgifva detta och erinrar derjemte, att
då en börda alltid är lättare i mån som den på flera fördelas,
blifva naturligtvis de mest befogade att klaga, som
nödgas draga hela lasset. I anledn. af hvad som är anmärkt,
ang:de billigheten uti att från Styrelsepersonalen förvänta
förslag i ett eller annat afseende, lära institutionerna åtminstone
lemna tillräckligt utrymme för en sådan förväntan,
enär vi icke längesedan uti allmänt tryck sett trenne
Konungens rådgifvare framträda med väl utarbetade förslag,
uti en fråga, som likväl icke torde böra anses af någon större
vigt för landet, nemi. theater-frågan. Om vi blott uti andra
ämnen finge emottaga resultaterna af sådana omsorgsfulla
forskningar, så ägde vi säkerligen ingenting att klaga
öfver. Men jag vill nu icke yttra mig vidare; det rätta till
-
2l6
Deli aG Maj c. m.
fället dertill kommer snart. Jag vill endast mi förklara, att
någon tadelsjuka icke leder mina yttranden och att jag är
färdig att framträda på allas vår räkenskapsdag med den
försäkran, att jag endast talar efter min innerliga öfvertygelse
och att jag tror, det denna, i de flesta fall, är ett uttryck
af landets.
Ilr von Hartmansdorff: Jag hemställer till R. o. Ad.
samt den siste talaren, hvad StatsUtsk. väl kan hafva för upplysningar
eller rättelser att hemta af räkenskaperna på domedagen,
och önskar, att vi måtte få återgå från den afväg,
hvarpå tvisten om rådgifvarnes förtroende och Representationens
förändring m. m. inledt oss, till regleringen af
statsutgifterna under 2:dra hufvudtiteln som nu är öfverläggningens
föremål.
Frih. Åkerhjelm: Jag är skyldig Gr. Cronhjelm att
upplysa honom om hvad jag tror mig hafva sagt, nemi.
icke, att hvarje Regeringens åtgärd blifvit klandrad, utan
att många blifvit det, äfven i afseende å dem, sådant ej
bort förväntas. Grin har vidare sagt, att jag påstått det
vara representantens pligt att framställa förslag. Jag har
åsyftat, att det är representantens rättighet att göra sådana
och att, om representanten hyser den opinion, att förändringar
äro nödiga, samt äger förmåga att uppgöra förslag
till åstadkommande af dessa förändringar, det då synes vara
hans pligt att framställa dylika förslag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag förenar mig med Hr v.
Hartmansdorff i anhållan, att vi mätte få återgå till discussion
öfver atdra hufvudtiteln. Jag gör det så mycket hellre,
som de, hvilka vilja bestämma sitt beslut deröfver i
mån af hoppet om ombyte af personer inom Konungens
rådkammare, numera icke synas mötas af några farliga hinder
för framgång af deras förhoppningar, sedan vi nu hört
en talare påstå, att förslag till förändringar böra komma
från Representationen, samt en annan, som med ali uppmärksamhet
följt ärenderna, likväl sagt sig endast känna
tvenne goda förslag, hvilka utgått från Styrelsen, nemi. det
ena, ang:de markegångssättningen, och det andra af den
obetydlighet, att han knappt korn ihåg det. Ombyte lärer
således tydligen vara att förvänta.
Gr. Cronhjelm: Jag instämmer med Hr v. Hartmansdorff
i anhållan, att vi må öfvergå till det egentliga ämnet,
och her endast att få påminna om, att det icke är jag, som
inledt afvikelsen derifrån. Jag har endast gått försvarsvis
tillväga.
Hr Roos, Carl Ulr., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
StatsUtsk. har, med nog långt sträckt hushållning i vissa
de
-
Don qG M :i j c. ni.
delar a ?:dra hufvudtiteln, likväl fnnnit skälen för Statseontrs
anspråk så talande, att Utsk. tyckes i detta fall
hafva lemnat sina besparingsprinciper alldeles å sido. Erkännande
deremot behofven på andra ställen, anser jag för
min del det redan omorganiserade och löneförbättrade Statscont.
just vara det embetsverk, som i sista rummet bort ifrågakomma
att nu hugnas med förnyade fördelar. Jag anhåller
således att härvid få framställa mina åsigter.
Att Statscont., såsom varande i sjelfva verket intet annat
än en liqvidations-bureau, någon gång blifvit organiseradt
i collegial form, är och förblifver ett fullständigt misstag.
Någon deducerad bevisning, att förhållandet verkligen
är sådant, erfordras för ingen del; ty detta misstag både ligger
öppet och är öppet erkändt, deruti nemi., att Presidenten
eller Collegiets ordförande, till motsats af första ideen
om ett Collrm, i Statscont. är ensam beslutande. Det enkla
och rätta hade varit, att verket fått en directör, eller skattmästare,
eller chef med hvad annan benämning, som ansetts
tjenlig, med under hans omedelbara förmanskap lydande
tjenste-, men icke oafhängiga embetsman, såsom förhållandet
är t. ex. med Postverket och Landtmäteriet. Skulle härutöfver,
vare sig med hänsigt till den högre representation,
man kunde anse chefen tillständig, eller med afseende å vissa
smådetailler, dem han icke ansåges väl medhinna eller borde
befrias från att alltjemnt följa, ett närmare biträde anses erforderligt,
så hade rätta utvägen varit att tillstå honom en
sous-chef eller underdirectör. Om man nödvändigt velat gå
härutöfver, för att, om jag så får uttrycka mig, gifva styrelsen
en bredare front, borde man likväl inskränkt sig tili
hvad Tullstyrelsen kan tjena som modell, eller att tillsätta
2.‘ne departementschefer, af hvilka hvardera inför directören
föredroge sina tillhörande ärender; och synes en sådan fördelning
för Statscont. lämpligen kunnat vara af i departementschef
för inkomst och i för utgift. Men om collegiala
formen icke kunnat undvikas, hade i alla fall 2.‘ne ledamöter
utom ordföranden varit lika tillräckligt här som t. ex.
i KrigsCollegii nfdelningar, der flesta rösterna besluta, med
både större qvantum göromål och ett egentligare och större
ansvar, likasom rymligare fält för klander der äger rum,
alldenstund verklig förvaltning finnes, då Statscont. endast
incasserar anslagen och utbetalar, hvad staterna bestämma.
Efter denna öfversigt af huru Statscont:s styrelse kunde
vara, öfvergår jag att som kortast visa, huru dess inre organisation
och styrelse för det närvar, befinnes, och i sammanhang
dermed obehöfligheten af åtminstone en del af de
föreslagna nya lönerna. Utom cancelliet, med vanliga funetioner,
äger Statscont. ett Exped.-kamererarecont. med i
kamererare till chef. Till detta cont. remitteras alla inkommande
reqvisitioner för att efterses och uppgifvas, huruvida
7 H. a»
Den iG Maj e. m.
det reqvirerade öfverensstämmer med stat, hvarefter sådant
ined kamererarens underskrift och ansvar för uppgiften anmäles.
Härförutan inbegripes under detta contors karnererares
uppsigt och förmanskap i kammarförvandt, som skall
föra en generel öfversigt öfver tillgång och utgift och, som
jag tror, deröfver månadtligen utskrifva en calcul; i statsbokhållare,
som upprättar staterna, hvilka sedan af Presidenten
lära contrasigneras, och i mernorialboks-bokhållare,
hvilken annoterar hvad som å titlarna anordnas och vid
årets slut nedför summorna. Vidare finnes ett s. k. Riksbokslutscontor
jemte Chartae-sigillatae-contoret, hvardera under
i kamererares chefskap och ansvar, samt slutligen K.
Räntekammaren med 2tne räntmästare, i för inkomst och i
för utgift, hvilka, i likhet med de öfriga afdelningarnas förmän,
livar på sitt ställe ansvara för under dem lydande ärender
och göromål.
Sedan nu hvarje fråga på sitt behöriga departement blifvit
utredd och med ansvarspligt af departementschefen anmäld,
och den af verkets chef i grund deraf beslutade expeditionen
blifvit af secreterare och departementschef (kamererare)
contrasignerad, kan jag icke finna, att något annat
än chefens ensamma underskrift mera här, än t. ex. i Postverket
eller vid landtränterierna, erfordras, då beslutet i alla
fall ankommit på chefens ensamma tillgörande och äfven af
honom ansvaras.
Om man med rang, löner och öfriga anledningar till utseende
af myndighet och inflytande ville inrätta tomma sinecurer,
t. ex. vid Postverket af poslcornmissarier, eller vid
landshöfdinge-embetena af landtråd, eller med andra dylika
benämningar, hvilka ägde att sitta till hords med cheferna
och dela deras anseende, utan att äga rätt att med sina vota
på besluten omedelbarligen inverka, så tror jag, att man med
detsamma hade nedlagt ett frö till sträfvande efter skråmessig
ensidighet och besvärande småaktighet, då naturen hos
de inrättade onödiga embetena ingåfve, att i den mån och
på det sätt, hvartill utväg erbjödes, låta erfara sin tillvaro
och känna sin myndighet: ett resultat, det jag åtminstone
icke kan anse för godt och önskvärdt. Om af dem, som varit
i någon contact med Statscont., skulle erfarits och kunna
vitsordas, att ett sådant förhållande der inträffar, anser
jag, att man med nya löner icke bör söka öka det onda,
sorn redan finnes. Efter all min öfvertygelse, och jag tror
jemväl efter hvarje sakkunnigs omdöme, äro statscommissariebefattningarna
de mest lätta och commoda civila befattningar
af motsvarande rang och vilkor, som finnas; och jag
tror, att man rätt väl kunde och möjligen äfven borde vid
deras besättande följa den princip, att man nemi. ditflyttade
andra gamla och, hvad man kallar, utnötta civila tjensteman,
hvilka behöfde, som man säger, komma i ro, men icke
vore till pensions erhållande fullåriga. — På alla dessa skäl,
Den 26 Maj e. ra.
219
och intill dess KammarColl:m och Kammarrätten i löningsväg
komma på en med Statscont. jemnförlig fot, afstyrker
jag alldeles att öka Statscontrs stat med den föreslagna nya
statscommissarie-lönen.
Under de sekler, som förflutit, sedan Sveriges Kammarverk
ordnades, under det Riket varit iner än dubbelt i
vidsträckthet och styrka mot nu, under vida mera invecklade
förhållanden än nu och under sjelfva den stränge räknemästaren
K. Carl XI, som visserligen icke i otid hushållade med
rep och spik, — under alla dessa förhållanden har särskild
advocatfiscal för Statscont. icke erfordrats; men nu, dåinan
allt mer och mer söker förenkla förhållandena, sedan Kammarrätten
med dess advoc.fiscalsembete finnes, hvarifrån man
icke kan skilja befattningen med sig yppande balancer, och
sedan, om någonsin någon domsrätt för Statscont. existerat,
den nu likväl alldeles upphört; nu etablerar man ett särskildt
advoc.fiscals-embete för Statscont. Då Utsk:s förslag
i denna del synes vara alldeles omotiveradt, har jag nödgats
sjelf forska efter anledningen till uppkomsten af detta
nya embete; och har jag häruti icke lyckats bättre, än att
jag blott trott mig finna en viss inre rangstrid mellan Statscont.
och KammarColhm, till hvars advoc.fiscals-embete Statscont.
någon gång stått i tjensteförhållandc. För min del anser
jag ett särskildt advoc.fiscalsembete i Statscont. ej blott
öfverflödigt, men äfven skadligt,, såsom ledande till korssande
åsigter och åtgärder i kammarärenderna och nästan oundvikliga
collisioner med ad voc.fiscalsembetena i KammarColbm
och Kammarrätten. Härförutan tror jag äfven, alt ettdera,
antingen den föreslagna nya notarie- eller cancellistlönen,
rätt väl kunde besparas, för att användas annorstädes inom
titeln.
Då häremot StatsUtsk. för KammarColbm och Kammarrätten,
de embetsverk, som verkligen förvalta och bevaka
statens mångsidiga, ceconomiska angelägenheter, och som, oni
man på försök under t. ex. 3 år ville dem tillstänga, otvifvelaktig!
ledde till den erfarenhet, att under tiden uppkommande
balancer och förluster för Kronan skulle uppgå till
ett belopp, tillräckligt att under ett halft sekel bestrida dessa
verks aflöning, då StatsUtsk. nemi. för dessa vigtiga och
oumbärliga embetsverk icke velat anslå det allraringaste för
att sätta tjenstemännen här i utkomstförbållande till någon
jemnlikhet med t. ex. Statscontrs och Tullverkets, eller de
under R. St:s omedelbara inseende stående verken, banken
och Riksg.cont., uti hvilka nyssnämnde lyckligare verk dock
obestridligen hvarken erfordras den större insigt, skicklighet
eller det uthållande arbete, som äro oumbärliga egenskaper
för KamraarColllm och Kammarrätten (hvarpå i parentbes
må såsom exempel nämnas, att odugliga extra-ordinarier från
det ena hållet blifvit fullgoda och berömda contorschefer på
320
Den a6 Maj c. in.
det andra); sä anser jag för en pligt att upplysa det olämpliga
häruti och begära en skiilig rättelse.
Frän början af KammarCollegii inrättning var en kammarskrifvare
derstädes lika aflönad med en kronofogde, och
att flyttas från kronofogde till kammarskrifvare ansågs såsom
befordran. Huru är förhållandet nu? Göromålen i KaminarColhm
äro enahanda; kammarskrifvaren der är icke renskrifvare,
hvilket sysslande tillhör extraordinarierna, utan
han delar deremot göromålen med kamereraren och drager
med honom lika tunga och lika ansvar, så att, om andra
yttre förhållanden icke mellankommit, läte det väl höra sig,
att det förra företrädet för kammarskrifvare i KammarColhm
framför kronofogdar, såsom tjenstemän inom en högre institution,
ännu kunde anses tjenligt. R. St. hafva redan före
detta ansett löneförbättring för landsstatens tjenstemän behöflig
och nödig. Nå väl! nu är förhållandet sådant, att
en tjensteman i KammarColhm uppbär i aflöning mindre än
^ eljer \ mot dess vederlike vid landsstaten, oansedt tjenstepiannen
i KammarColhm nödvändigt måste vistas i hufvudstaden,
som är den dyraste orten. Också gränsa kammarskrifvarens
i KammarColhm vilkor ovedersägligen intill sjelfva
uselheten, med lön, som jag tror, af 218 r:dr, hvaraf, sedan
centonal, bevillning, pensionsafgift &c. afdragits, återstå
circa 200 r:dr, som, fördelade på 365 dagar, gör en daglig
inkomst af 26 sk. och några r:st. Jag hemställer till Hrr
riksdagsmän från landsorterna, sedan oundviklig hushyra blifvit
härifrån afdragen, huru många sk:r som kunna återstå för
de öfriga menskliga behofven, och hvilken grad afbildning,
skicklighet, nit, arbete och patriotism man för en sådan
penning har rätt och skäl att fordra. TjenstemannapersonaJen
vid cmbetsverken i Stockholm utgöres vanligen af söner
till den del af medelclassen, som har till princip att lemna
sina hai n ali den bildning och uppfostran, hvartill utväg finnes,
för att sedan låta det ankomma på dem sjelfva att söka
förvärfva sin utkomst. Efter sålunda i skolor, gymnasier
och vid acadcmierna använd ungdomstid, hvarvid de
tillgångar, som det förutan annars till någon grad vanligen
funnits, blifvit medtagna, inträder ynglingen vid omkring 20
års ålder, blott och bar, såsom extra ordinarie i embetsverken.
Går nu allt lyckligt och väl, och han uthärdar den
långa svältcuren, så kan han hoppas att, efter 10 års förlopp
och med fortsatt flit och arbete för alldeles intet, ändtligen
vid 3o års ålder vinna den mången gång afundade lotten
att, med förbindelse af fortsatt dagligt släp och beroende,
komma i åtnjutande af den förut uppgifna årsinkomsten
200 r:dr. Hade han häremot vid vanlig ålder blifvit satt på
skomakarestolen eller på skräddarens bord , så hade han redan
från barndomen varit född af sitt yrke; den kostnad, som
blifvit använd på hans uppfostran, hade kunnat blifva förlag
hit' hans bosättning sorn sin egen, och han hade med
Den a6 Maj e. m.
flit oell omtanka kunnat vara en oberoende, behållen, om
icke förmögen man vid den ålder, då han som statens uppfostrade
tjenare, om allt gått väl, med vilkor, sämre än för
den enskildes dräng, inträdt i ett ständigt beroende och, för
åtminstone 9 af to, i en ständig brist. Taflan tyckes vara
mörk; den är dock sann. Om det skulle falla någon riksdagsman
från landsorten in att gå ut i den stolta, rika och
vackra hufvudstaden för alt göra sig underrättad om hvilka
som äga de stora och höga husen m. m., om de icke möjligen
kunna vara de afundade embets- och tjenstemännens i
hufvudstaden tillhörighet. Han frågar då: hvad kan detta
hus vara värdt? 3o, 40, 5o och 60,000 r:dr svaras. Än detta
och detta? Något mer eller något mindre lemnäs till besked.
Men hvilka kunna ägarne vara till dessa dyra och dyrbara
husen, fortsätter han? Det tillhör den skomakaren; det den
skräddaren; det der är ett af den garfvarens o. s. v. Går
han åter in i de stora husen, eller gör sig annars underrättad
af hvilka de bebos, så skall han erfara, att i våningarna,
de stora och yppiga våningarna, der bor idel borgerligt
folk; men på vindarna träffar han ofta de afundade statens
civila tjenstemän. Säkert skall härvid någon invända, att
det beror af hvar och en sjelf att välja sitt yrke och att statens
tillgångar äro knappa. Hvad första frågan beträffar,
eller att det berott af hvar och en sjelf att blifva tjensteman
eller ej, så är förhållandet icke alldeles sådant. Man linner
nemi. icke förrän vid mognare år, sedan ungdomstiden är
förspiid och öfvergång till annan sysselsättning för sen, att
man ovetande blifvit inledd på en bana, der beroende och
brist är mödornas vanliga lön. Också äro de gamla fördomar,
hvilka för mången bestämt hans bana som tjensteman,
numera så pass aflägsnade, att de flesta af civila tjenstemän
önskade att kunna flytta sig till handtverkarens mera sjelfberoende
kall, och att de för sina söner hellre välja ett borgerligt
yrke, än tjenstemännens släp. Detta skall för framtiden
verka åtminstone det goda, att trängseln på tjenstevägen
icke blir så stor. Vidkommande härnäst statens knappa
tillgångar, kan jag icke inse, att det är staten mera
än den enskilde tillständigt att icke löna den oumbärlige tje—
narén någorlunda i förhållande till fordringarna å bildning
och skicklighet från statens sida, och menskliga behofvens
måttliga fyllande å tjenstemännens, oberäknadt den anständighet
i hållning och umgänge, som lärer förblifva en fortfarande
påräknad pligt hos tjenstemannen. Jag känner flera
fall, der ynglingar af 17 å 18 års ålder, omedelbarligen utgångna
från skolan, af enskilda blifvit engagerade som han*
delsbokhållare och genast erhållit i lönevillkor 5oo r:dr b:co;
och jag tror då, att om statens tjensteman, med dubbelt så
kostsam bildning och med arbete för intet omkring 10 år,
vid 3o års ålder kommer i åtnjutande utaf en aflöning till
4oo r:dr, sådant icke kan kallas öfverdrifvet eller för mycket.
222
Den 26 Maj e. m.
Då nu större lönebelopp för de lägre tjenstegraderna icke
lärer fordrats, med derefter lämpad proportionel förhöjning
åt de högre, kan jag icke undgå att tillstyrka bifall till det
för KammarColiegii förnyade organisation och lönereglering
begärda förökade anslag.
Med Kammarrätten inträffar i det närmaste samma allmänna
förhållande sorn med KammarColkm, med likväl den
skillnaden, att Kammarrättens nya organisation redan blifvit
satt i verket och tjenstemännen varit några år i åtnjutande
af de förbättrade lönevilkoren. Då jag härförutan något närmare
känner förhållandet å den sidan i Kammarrätten, som
innefattar Revisionscontoren, anhåller jag att få redovisa för
den nya personal- och löne-regleringen inom dessa contor
för att visa, det något öfverflöd hvarken i det ena eller andra
afseendet här äger rum. Efter Kammarrättens gamla
stat utgjordes revisionspersonalen af 5 commissarier, 24 revisorer
och 10 kammarskrifvare, med ett ordinarie löneanslag
af 17,543 r:dr 32 sk., samt dessutom fr. o. m. år 1827 ett
extra anslag för ökade göromål af 3ooo r:dr, deraf cancelliet
uppburit -jpdel, så att, med jemväl af R. St. erkändt
behof af löneförbättring, utgjorde det belopp, som i och
för revisionsverket af gammalt oklandradt utgått, ig,54$
r:dr 32 sk. Efter nya organisationen utgöres personalen af
3 commissarier, 16 revisorer och 12 kammarskrifvare, med
ett sammanlagdt löneanslag af ig,6oo r:dr. Häraf befinnes,
att af personalen 2 commissarier och 8 revisorer blifvit indragna
samt 2 kammarskrifvare tillkommit, eller en minskning
på det hela från 3g tjenstemän till 31, och således summa
minskning 8, hvarigenom den tillvägabragta löneförbättringen
inom revisionscontoren så utfallit, att i nytt anslag
endast begärts och hittills utgått 66 r:dr 16 sk. Hvad nu
särskildt beträffar personalens antal, tror jag med visshet,
att den, som känner beskaffenheten och vidden af Rikets
räkenskapsverk, icke ens skulle önska, mindre föreslå en
ytterligare personal-nedsättning inom revisionen. Väl har
jag hört, att det förslag varit å bane att inskränka revisionsstyrkan
till 8 revisorer, och att, om den meningen blifvit
rådande, skulle man för Kammarrätten i det hela bestämt
sig till omkring gamla statens anslagssumma. Vid första
påseendet företer sig här idel vinst på alla håll, — i första
rummet för de 8 revisorerna, i det, genom omöjligheten
att hinna revidera räkenskaperna, deras åtgärd skulle inskränkas
till en så beskaffad generel granskning, som den R.
St:s Revisorer utöfva; för Kammarrättens ledamöter och cancelli
åter deruti, att arbete och tjensteåliggande skulle minskas
i ännu större grad, än förbättrade inkomstförhållanden
vunnits, samt slutligen äfven för staten, alldenstund någon
förökad utgift då icke erfordrades. Ide'en i sig sjelf utvisar
visserligen, att den goda viljan ej är förlägen om förslag;
men att det ifrågavar. skulle leda till ett önskvärdt resultat,
Den aG Maj e. m.
aa3
det betviflar jag högeligen, ehuru man förespeglar, att om
B.. St. afslå det för Kammarrätten nödiga anslaget, detta
föi-slag kommer att ånyo upptagas och i verket sättas. — Angående
vidare den i nya regleringen revisionspersonalen tillslagna
aflöning, är förhållandet sådant, att 6 revisorer hafva
namn och lön som kammarskrifvare ä 4°° r:dr, 8 revisorer
lönas med 600 r:dr och 8 revisorer med 800 r:dr hvardera.
Med afseende håde af behofvet och af motsvarande
vilkor i andra verk tror jag icke, att man här varit för
rund; tvärtom befinnes, att 6 revisorer i Kammarrätten,
med kammarskrifvare-benämning, tjena för 4°° r:dr och 8
revisorer med 200 r:dr hvardera mindre än t. ex. revisorer
i KrigsColkm, oaktadt revisionen i Kammarrätten handlägger
målen i en högre instans och här det slutliga ansvaret.
Då detta likväl både är principvidrigt och innebär orättvisa,
kan jag icke underlåta att häruti yrka skälig rättelse,
så att revisionspersonalen i Kammarrätten måtte komma i
åtnjutande af motsvarande iönevilkor med dess vederlikar i
andra verk. Utsk. har väl uppgifvit, att sportler och observationsprocent
tillflyta personalen inom Kammarrätten. Hvad
sportlerna beträffar, äro de här, som på andra ställen, en
cancelliets tillhörighet, ända till den grad utsträckt, att revisionspersonalen
vid befordringar får skatta till cancelliet
7i Proc- den tillträdande lönen. Med observationsprocenten
åter är förhållandet sådant, att -ledel deraf tillfaller cancelliet,
-|:del commissarien i contoret och -Jidelar revisorn.
Då nu i inkomstbetänk. observationsmedlen calculeras till
8000 r:dr, blifver den deraf belöpande proc. 2000 r:dr,
hvaraf, efter uppgifna grunder, summan 1200 r:dr tillfaller
anmärkningsförfattarne. Förhållandet är vidare, att denna
fördel egentligen och nästan helt och hållet stadnar i Landsbokscontoret,
der hvad som anmärkes gemenligen utgår, hvilket
icke är händelsen i de andra och särdeles Militärräkenskapscontoret,
hvarest anmärkningarna mera åsyfta rättelse
för det kommande, än någon särskild fördel för anmärkaren,
och såsom bevis hvarå jag med säkerhet kan uppgifva,
att i detta contor anmärkningsprocenten öfver hufvud icke
tillskyndat personalen en inkomst öfver 3 ä 4 r:dr per man
om året. Men att vidtaga en förändring med amnärkningsproc:s
fördelning, skulle jag icke anse rätt tjenligt, särdeles
så länge revisorerna t. ex. vid Tullverket uppbära -feddar
mera än revisorerna i Kammarrätten åtnjuta, eller i5 proc.
af hvad som i anmärkningsväg inflyter, likasom i KrigsCollem
12 proc. bestås, utan att sådant inverkar på sjelfva lönerna
o. s. v.
Slutligen får jag framställa det allmänna omdöme, att
jag skulle i afseende på statens reglerande anse den åsigt,
som åsyftade att göra de civila institutionernas personal till
folkets män, hellre än blott tjenares tjenare, vara den klokaste
och bästa. Om rättvisans skipare och civilstyrelsens
Den aG Maj c. m.
organer hallas i skäligt oberoende till ställning och utkomst,
tror jag, att medborgaren kan med ro lägga sig om aftonen
och stiga upp utan bekymmer om morgonen. Vill man gå
den motsatta vägen, directe att medgifva tjenstemannens
omedelbara beroende och afsättlighet, indirecte att så förknappa
hans vilkor, att en någorlunda sjelfständig existans
icke är möjlig; vill man dertill oafbrutet öka anslagen på
3:dje titeln, anslå fonder för obestämda ändamål, inrätta
gensd’armerier o. s. v., så tror jag, att man är på den bana,
som leder till, hvad man annorstädes sett, konstlade
uppror med åtföljande blodscener och sköfling.
Jag anhåller om återremiss af betänk, och att dessa mina
anmärkningar måtte få åtfölja.
Hr Stråle, Nils Wilh., hade inlemnat ett anförande,
så lydande:
Utan att ingå i granskning af de skäl, på hvilka H.
StatsUtsk. i allmänhet tillstyrkt nedsättning af de löner, K.
M. för embetsmännen i Konungens Cancelli i nåder föreslagit,
har jag trott mig böra fästa uppmärksamheten deruppå,
att ett annat förhållande torde äga rum i afseende
på revisionssecret:nes löner, än öfriga ifråga var. embets- och
tjenstemäns. Det torde icke behöfva sägas, att på revisionssecret:s
kunskaper och skicklighet till en betydlig del beror,
med huru mycken skyndsamhet ärenderna kunna i Konungens
Högsta Domstol förekomma och afgöras. Man inser
lätt, att en mindre redig föredragning eller mindre skicklighet
i målens utarbetande skall föröka arbetet för Högsta
Domstolens ledamöter och vålla, att ett mindre antal årender
kan handläggas på samma tid, som varit tillräcklig för
ett vida större under en skickligare persons föredragning.
Då det numera är en bekymmersam visshet, att antalet af
oafgjorda mål de sednare åren ökat sig, så att en ovanlig
ansträngning erfordras, om icke detta onda skall allt mer
och mer tilltaga, torde det vara af vigt, att alla möjliga
utvägar vidtagas för att befordra ärendernas gång. Skulle
det visa sig, att, oaktadt allt an vändt bemödande af Högsta
Domstolen, det blefve omöjligt att återbringa saken i det
skick, den bör vara, utan balancen af oafgjorda mål årligen
okas, så att rättvisan i många fall kommer, så till sägande,
att ligga nere, då fruktar jag, att olägenheter inträffa,
hvilka ej kunna i penningar mätas och till hvilkas afhjelpande
man får svårt att finna utvägar. Det är för att
söka i möjligaste måtto motverka ett sådant tillstånd, som
jag tager mig den friheten yrka, att lönerna för revisionssecrehne
måtte bestämmas till 2000 r:dr, på sätt K. M. föreslagit.
Den lilla tillökning i statsutgift, som härigenom
uppkommer, blifver säkerligen i framtiden mångdubbelt
ersatt.
Hr
Dea a6 Maj e. ra.
Hr B er gen schjöld, Erik Joln, hade inlemnat följande
skriftliga anförande:
Då nu till discussion förekommer StatsUtsk:s betänk.,
rör:de a:dra hufvudtiteln, anser jag mig icke kunna stillatigande
förbigå, att StatsUtsk. dervid lemnat utan behörigt
afseende K. M:s nåd. propos. om ökadt lönanslag för Just.-  Revisions-expeditionen. Den personal, för hvilken efterprojectstat
löner äro beräknade, är i sanning icke talrik. Detta
har StatsUtsk. medgifvit, och antalet är ock beräknadt på,
att en mera sorgfri utkomst skulle kunna åtminstone i de
högre tjenstegraderna beredas, då tjenstemännen egnade hela
deras arbete åt ett enda verk. Det kan således ej annat
än förundra, att StatsUtsk. beräknar samma personal, utan
att tillika considerera de vilkor, hvarigenom arbetets verk- •
ställande af den blefve möjligt. Gerna skulle jag se, om lönerna
jemväl ökades för Hofrättsledamöterna; då deras vederlikar
i administrativa verk äro deraf i åtnjutande, synes
deras anspråk derpå icke öfverdrifvet. Men af detta skäl följer
väl derföre icke, att den af K. M. för revisionssecreterare
i nåder föreslagna löneförhöjning afslås, då fråga nu är
att göra en ny reglering i Just.-expeditionen. För nedsättning
af de i öfrigt föreslagna lönebeloppen torde några gällande
skäl icke heller finnas, särdeles då lön för exped.secreterare,
med särskildt arfvode för föredragning, är af Utsk.
föreslagen till lika belopp med hvad revisionssecreterare nu
innehafva. K. M:s nåd. propos. upptager en noga afvägd
skillnad emellan tjenstegrad och löneförmåner, deri jag anser
någon rubbning, utan att frångå princip, icke böra äga
rum; och jag yrkar således vördsamt, att de föreslagna lönerna
i alla tjenstegrader måtte i likhet med samma nåd.
propos. bestämmas; anhållande, att dessa mina anmärkningar
måtte vid blifvande återremiss få till StatsUtsk. åtfölja.
Hr Klingstedt, Gust. Fredr., hade ingifvit ett så
lydande anförande:
H. StatsUtsk. har afstyrkt det af mig motionerade anslag
af 333 r:dr 16 sk. b:co till Hr Direct. Godlund för det
vigtiga och hjelpsamma biträde, han lemnar Svenska allmänheten
genom sin goda och väl använda e!ectricitets-inrättning,
af det skäl att han ej är läkare, hvarjemte högbemälda
Utsk. skall hafva indragit det under K. SundbetsGollegii
disposition ställda anslag af 600 r:dr b:co till belöning
för den läkare, som allmänheten med electricitet biträdde.
Då det ej är att förmoda, att StatsUtsk. skulle hafva
indragit det vid föregående riksdag gjorda anslag, om ändamålet
dermed vunnits, men lika ostridigt är, att electriciteten
är af största nytta för den lidande menskligheten, samt
af de intyganden, som motionen åtföljt, upplyst blifvit, att
nästan alla stadens läkare anvisat af sina patienter till elec7
H. 29
Dea a6 Maj e. m.
tricitetens begagnande bos Hr Godlund, så synes StatsTJtsk.
ej haft skäl att afstyrka anslaget till Godlund för det, att
lian ej är läkare; ty såsom sådan vore han skyldig och nödsakad
att med electricitet biträda sådana patienter, som deraf
vore i behof, men nu kan han till mensklighetens skada,
när lian vill, upphöra med den svåra och bekymrande sysselsättning
att höra lidandes klaganden, och då förlorar det
allmänna ett gifvet ställe, der electricitetens hjelp, utan hinder
af läkare-sysselsättning, när som helst kan erhållas. Månne
det ej tillhör Svenska folkets yepresentanter att uppmuntra
och understödja en dylik inrättning; och månne, då vid
en föregående riksdag en nära dubbelt större summa kunde
anslås, ej hälften deraf borde bibehållas, om också det förra
anslagets ställande under SundhetsCollegii disposition förfelats?
Ty det som kunde anses nyttigt förra riksdagen,
måtte nu ej kunna bedömas att vara utan allt värde. Det
är i hopp, att dessa skäl måtte verka till ett annat utlåt.,
som jag vördsamligen anhåller om återremiss af StatsTJtsk:s
betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: I motsats med de flesta talare,
som yttrat sig i denna fråga, får jag förklara, det jag
anser mig böra gilla den sparsamhet, som Utsk. på de flesta
ställen iakttagit. Jag godkänner de motiver, som legat till
grund för Utsk:s afstyrkande af de begärda tillökningarna,
nemi. brist på tillgångar. K. M. har äfven tillkännagifvit
den princip, H. M. ansett böra iakttagas, nemi. att statsregleringen
kunde uppgöras inom för handen varande tillgångar,
utan ökad bevillning. Jag erkänner visserligen behofvet (och
uti några fall ett trängande behof) af tillökning i lönevilkoren
för en del af de tjenstemän, för hvilka löneförbättringar
nu äro begärda; men jag tror icke, att genom de föreslagna
tillökningarna af några iooo r:dr för hvarje embetsverk
behofven kunna afhjelpas. Dertill fordras mera genomgripande
reformer i vårt civila administrationssätt, äfvensom
verksamma förändringar uti det hittills brukliga arbetsoch
expeditionssättet. När man besinnar de dagligen växande
göromålen inom nästan alla grenar af förvaltningen, de
lasstals sig ökande pappersmassorna, hvilka uppfylla embetsrummen,
så att der, snart nog, knappt är någon plats öfrig
för embetsmanua-personalen, så torde hvar och en inse
nödvändigheten att påtänka ett annat, mera förenkladt arbets-
och expeditionssätt än det nuvarande, så att göromålen
må kunna i någon betydligare mån förminskas. Jag vet
icke, om det finnes något land, hvarest, i förhållande till
folkmängden, skrifves så mycket som i Sverige, och jag vet
icke, hvarföre ej vi kunna förskaffa oss lika enkla administrationsformer
som andra länder hafva. Jag tror icke, att
det vore olämpligt, om R. St. härpå fästade K. M:s uppmärksamhet.
Om lönanslagen skola fylla ändamålen, bör
rättigheten att uppbära lön vara oskiljaktigt förenad med
Den 3C Maj c. m.
skyldigheten att göra tjenst. Nu finnas deremot embetsman,
som under decennier icke skö'tt de tjenster, de innehafva.
De, som verkligen förrätta dessa tjenster, äro då naturligtvis
vanlottade, såsom beröfvade de af staten för desamma
anslagna löneförmåner. Detta kan väl icke för närvar, helt
och hållet aflijelpas; men det är nödvändigt att vidtaga förberedande
åtgärder till undvikande af sådana missförhållanden
för framtiden. Jag anhåller att få förklara, det jag instämmer
uti Hr Gr. Hamiltons och Hr Petréa reservationer
i afseende på Utskrs svar å K. M:s förslag, ang:de upphörandet
af sportler inom K. Cancelliet. Härjemte ber jag att
få fästa StatsUtsk:s uppmärksamhet såväl derå, att de tjenstemän,
hvilka flyttas på indragningsstat, böra tillförbindas göra
tjenst, då sådant påkallas, som att deras löner böra minskas
eller upphöra i den mån, de kunna erhålla annan lön
på allmän stat. Utsk. har föreslagit lön för en ny notarie i
Statscont., hvilken jemväl skulle tjenstgöra såsom prot-föralide
för magasinsärenderna. Skall detta anslag bifallas, så bör
magasinsärendernas aflöningsstat minskas med det derå uppförda
notarie-arfvode. Hvad K. BergsCoIlmi vidkommer, instämmer
jag i den af Hrr Petre' och Waern samt Frih. Tersmeden
emot Utskts yttrande afgifna, så lydande reservation:
”Sorn K. BergsCollegii göromål redan äro mycket inskränkta,
och öfvergången till nu under beredning varande friare
system för bergshandteringens idkande nödvändigt måste reducera
detta CoUim till den obetydlighet, att detsamma icke
i framtiden kan bestå såsom särskildt embetsverk, anser jag
StatsUtsk. hafva ägt anledning tillstyrka It. St. att i und.
anhålla, det K. M., vid härefter i BergsColhm inträffande
ledigheter, täcktes endast medelst constitutorial tillsätta de
embeten och tjenster, hvilka icke genast kunna indragas.”
Jag anser mig kunna fästa destomera vigt vid detta yttrande,
som detsamma är afgifvet af 3:ne bland vårt lands betydligare
bruksidkare, och anhåller, att Utsk. måtte understödja
deras förslag. Slutligen får jag anhålla, att Utsk., i
fall det icke skulle vidhålla dess uti betänk. N:o 78, angtde
besparingarna, meddelade utlåt., måtte föreslå, att de uppkommande
besparingarna å de s. k. förslagsanslagen hädanefter
likasom hitintills må hållas Riksg.cont. tillhanda. Jag
begär, att detta mitt yttrande må åtfölja återremissen.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: Jag har blott begärt ordet
för att förena mig uti den reservation, Hr Gr. Hamilton
emot detta betänk, afgifvit; och jag anhåller, att denna unn
förklaring må få åtfölja återremissen.
Hr v on Hartmansdorff: Hr Klingstedt har uti dess
nu upplästa anförande yrkat, att StatsUtsk. måtte anslå 333
r:dr 16 sk. åt Hr Godlund, på det han må fortfarande betjena
allmänheten med sin electricitetsmachin. Då Utsk. ansett
den, som hittills begagnats under vård af en vetenskap
-
Den a6 Maj e. m.
ligt bildad läkare, icke böra vidare än för några år få njata
statsanslag, torde det vara olämpligt att. begära något dylikt
för Hr Godlund, hvilken ingen sådan bildning ådagalagt.
Det är icke obekant, att dylika cur-anstalter gemenligen
inbringa betydliga inkomster åt ägaren och således bärn
sig sjelfva, enar han icke, såsom Doctor Säve, bör betjena
allmänheten kostnadsfritt. Hr Godlund har dessutom
icke saknat uppmuntran från det allmännas sida. Dels har
han erhållit en belöningsmedalj, dels blifvit hugnad med titel
af cecon.directör, endast i och för de förtjenster han
ådagalagt genom practiserandet med den omförmälda electricitetsmachinen;
ty uti ceconomisk väg hade han ej, såsom
jag vill minnas, andra förtjenster att åberopa, än att
han under i8a3 års riksdag varit extra vaktmästare i Oecon.-  Utskottet.
StatsUtsk:s utlåt. N.‘o 80 återremitterades.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
jF. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 27 Maj i834<
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. a6 dennes e. m.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 21 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 81, ang:de regleringen af utgifterna under
Riksstatens 3:dje hufvudtitel.
II. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., uppläste följande:
Ingen kan med större ledsnad än jag uppträda i afsigt
att tala för ökade anslag; men då detta, såsom nu, sker i
öfverensstämmelse med min embetspligt och min öfvertygelse,
blir obehaget deraf inildradt.
Enligt hvad jag förut haft äran nämna, äro de anslag,
Regeringen lör 3:dje hufvudtiteln begärt, de minsta, hvarmed
den ansett sig kunna vara belåten. De åter, som jag
på ifråga var. titel föreslagit, öfverstiga vida det i K. propos:n
upptagna belopp. Hufvudändamålen för de begärda
tillökningarna äro: härens organisation i öfverensstämmelse
med de framsteg, krigskonsten gjort, och lämpad efter fordringarna
för ett allvarsamt försvar; personalens inom armeen
utbildande för krigsyrket, möjligheten af densamrnas
utkomst och deraf följande nit för tjensten; materiellens tillökning
och förbättring samt befästningars anläggande, der
Den 17 Maj f. m.
219
sådana äro nödiga; med ett ord, fors vars vasen dets fullkomnande,
och således stadfästandet af vårt oberoende af främmande
magter. Detta vigtiga ändamål kan ej vara likgiltigt
för någon Svensk. Det är alltför nära förenadt med det
enskilda interessét, med en stadgad samhällsordning, med hederskänslan
och med den stolthet, sorn tillhör en frisinnad
nation.
Att betvifla möjligheten eller misstro uppriktigheten och
sannfärdigheten häraf vore att medgifva, hvad man någon
gång velat påstå, att nemi. vi endast lefva i våra minnen,
och att nationen icke mera, såsom fordom, är i stånd alt utveckla
samma kraft, samma bestämdhet i vilja att bibehålla
sitt från oberoendet härflytånde anseende och äfven att i kritiska
ögonblick förvärfva ökad aktning och ryktbarhet. Vare
det långt från mig att i något afseende dela dessa tänkesätt,
eller att af den ringa bevågenhet, hvarmed StatsUtsk. omfattat
de angelägenheter, som röra förs vars väsendet, draga
den slutsats, att detsamma nu mindre än fordom utgör föremål
för den upplystes och den sanna fosterlandsvännens
största uppmärksamhet. Jag vill på sin höjd tro, att den
pluralitet, som i nämnde Utsk. medverkat till resultatet, endast
förbisett det allmännas sanna interesse, och hoppas i
följd deraf, att detta förbiseende skall af nationens öfriga representanter,
af de Högh Stånden i möjligaste måtto rättas.
Uti hvad sora rör aflöningen af personalen oell dennas
högst nödiga öfning, m. m., för hvilka årliga anslag äro begärda,
förekomma såsom af StatsUtsk. afstyrkta:
1:0 De un der lön en för Presidenten uti K. K rigsColltm
begripna 3o4 t:r spannmål.
Presidentsbefattningen uti ett embetsverk, hvars göromål
äro så magtpåliggande och af så vidt omfattande natur
som bemälde Collegii, kan icke annat än i hög grad medföra
ansvar och arbete för innehafvare!) af densamma. Lö-.
ren bör således vara i förhållande dertill och i öfverensstämmelse
med öfriga Presidenters. Då nu dessa under sina
löner äga spannmål, bör väl Presidenten i KrigsColkm ej
vara den förutan, eller, om man anser, att spannmålsberäk-1
ningen i allmänhet småningom bör upphöra och således icke
heller inbegripas uti ifrågavar. lön, torde väl åtminstone en
ersättning, svarande emot det belopp, hvartill förhöjningen
uppgår, derför böra beredas.
KrigsColltm har förut ägt 6 civila ledamöter å stat.
Committeracle för verkets organisation funno 5 civila ledamöter
nödiga, hvaremot vice ordförande-platsen indrogs; men
K. M. inskränkte antalet till 4> emot det att de, för betydligen
tillökta och trägna göromål, skulle erhålla nu ifrågaställda
arfvoden. Dessa arfvoden lära icke egentligen kunna
anses gravera statsverket, ej heller cassafonderna, hvarifrån
de utgå, emedan de tagas af sådana räntemedel, hvilka inflyta
genom cassornas omsorgsfulla förvaltning samt utgå för
a3o
Den a6 Maj f. ra.
cassornas ändamål, då de utgöra aflöning för bestyren med
dertill hörande ärenden. Indragning af dessa arfvoden måtte
icke utgöra föremål för Utsk:s behandling, då staten, hvarå
de äro utförda, är af K. M. i Kader fastställd och Constit.-  Utsk. vid det fattade nåd. beslutet icke funnit anledn. till
anmärkning, samt för utgiften något anslag icke behöfver af
R. St. å 3:dje hufvudtiteln anvisas. Detsamma gäller ock
angtde spannmålsberäkningen under lönerna, hvilka för öfrigt
äro lika med hvad E. St. för K. Statscont:s personal
godkänt och anvisat.
Då R. St. icke billigtvis kunna göra afseende å ett så
ringa tillskott som 497 r*dr för ett RiksCollegii ändamålsenliga
organisation och aflöning, torde alla anmärkningar vid
nya staten böra förfalla.
a: o Topographiska Corpsen.
Ändamålet med denna corps’ organisation har varit en
närmare förening emellan armeen och densamma, på det att
det topographiska yrket ej måtte isoleradt från krigskonstens
öfriga delar behandlas. Omkring 100 officerare utur särskilda
vapen hafva redan vid nämnde corps inhemtat såväl under
fred som hufvudsakligen under krig högst nyttiga och
oumbärliga insigter. Corpsen vinner en personal, som i krigskonstens
practiska delar, i det mechaniska af tjenstens detailler
äger vana och insigter, oumbärliga vid den stabstjenst,
som under krig åligger densamma; armeen deremot en inom
befälet jemnt underhållen färdighet i det topographiska yrket.
För ledningen häraf har en chefsplats inom corpsen varit
nödig, och man kan icke med billighet invända, att en
major, som för Fältmätningscorpsen förut bestods, derför är
tillräcklig, emedan chefen under krig skall förrätta en Gen.-  qvartermästares högst vigtiga åligganden, hvarför den skicklighet,
som dertill erfordras, måste belönas, och han icke
heller i fred kan saina det inflytande och de personliga förhållanden,
som för utöfningen af befattningen i allmänhet
erfordras.
Det för uppnåendet af dessa ändamål erforderliga obetydliga
anslag torde ej böra af R. H. St. nekas, så mycket
mindre som, om vid en reorganisation afseende bör fästas å
principen, att besparingar å ett håll böra lemna tillgångar
till utgifter å ett annat, den visserligen här blifvit tillämpad,
emedan vid reorganisationen af denna corps hela underlieutenantsgraden
blifvit indragen. Jag vågar således hoppas,
att reorganisationen, hvarigenom en minskad spannmålsberäkning
af 80 t:r uppkommit, men för hvilken en tillökning
i contant erfordras, uppgående inberäknadt de i5o
r:dr, StatsUtsk. för en renritare ansett böra bifallas, till
1697 r:dr, må genom detta begärda anslags beviljande vinna
fullbordan.
3:o Hvad Gardesreg:ternas interimsstater beträffar,
har jag redan uti mitt anförande d. ,17 sisth Mars
Den 27 Maj f. m.
vördsamt tillkännagifvit mina åsigter uti detta ämne och de
skäl, som föranledt de ökade anslagen. Jag får endast tillägga,
att man ej, enligt min öfvertygelse, utan den största
orättvisa kan fråntaga dem ett tillskott, som ingen med billighet
kan anse vara för högt beräknadt, och att, då ordning
och ändamål i hvarje del måste utgöra hufvudföremål
för R. H. St:s upplysta omtanka, sådant likväl icke
skulle vinnas, om ett återgående ovilkorligen ägde rum,
emedan regtterna, som nu erhållit en ändamålsenlig organisation,
desorganiserades.
Man har visserligen någon gång, och sednast vid denna
riksdag, velat påstå, att härvarande garnisonsreg:ter kunde
indragas; men har man dervid besinnat, att Stockholm ej
allenast är Rikets hufvudstad, utan ock gränsestad,
samt att dess belägenhet i militäriskt hänseende äfven i öfrigt
icke nog kan tagas i beräkning; alt banken, archiver,
en mängd allmänna cassör och verk, samlingar och förråd
der äro förvarade; alt allt, hvad Sverige i financielt, vetenskapligt
samt militäriskt afseende äger dyrbarast, der finnes
förenadt, förutom publika byggnader, ansenlig privatförmögenhet,
enskilda anläggningar samt dyrbara fabriker? Har
man verkligen påmint sig allt detta, så måste man äfven
medgifva, att Stockholm, som tillika är stor handelsstad,
der icke sällan ett betydligt antal främmande matroser finnas
samlade, för sin säkerhet och trygghet erfordrar en betydlig
garnison. Då nu denna garnison, äfven fulltalig,
är ansenligen mindre till antalet, än de främlingar, här ofta
finnas, samt alltid jemnförelsevis mycket mindre än andra
hufvudstäders, och då, genom soldatens utsättande i ett
hårdt clirnat t. o. m. hvar 4^de dag öfver 8 timmar om dygnet
för köld och oväders åverkan, hvarifrån den sjuklighet,
som i allmänhet råder inom Stockholms garnison till stor
del härflyter, den tjenstgörande styrkan således äfven minskas,
har behofvet af en ökad garnisonsstyrka i hufvudstaden
icke ensamt af dess civila styrelse, utan äfven enskildt
af dess invånare vid flera tillfällen varit framstäldt. Styrkan
har ock i förra tider, icke ensamt under K. Gustaf III,
utan äfven under Förmyndare- och efterföljande Regering
varit vida större.
Man måste följaktligen såväl af alla dessa skäl, som af
de i mitt förenämnda anförande afgifna yttranden i detta
ämne, medgifva nödvändigheten häraf, och således omöjligheten
af garnisonens minskande och än mindre indragande.
Garnison af snarare större än ringare styrka äu
den närvar, borde följaktligen finnas; och skulle tjenstgöringen
äfven på annat sätt än hittills kunna bestridas, innefattade
detsamma förmodligen hitbeordrandet, i de nu befintligas
ställe, af indelta trupper, ej compagnivis, såsom en
ledamot af ett annat Stånd föreslagit, utan regementsvis.
Men frågas: skulle en så ansenlig styrka af endast indelta
Deri 2j Maj f. m.
trupper, sora för stadens betryggande och för li e 1 a garnisonstjenstens
utgörande ständigt erfordrades, kunna hitkallas
och här en längre tid qvarblifva utan att stöta de många
interessen, rust- och rotehållare äga, eller kan den kostnad,
som härigenom uppstår, anses vara ringa? Enligt en enkel
beräkning synes lätt, hvad jag äfven uti underd. memorial
af d. 3 sisth Dec. tillkännagifvit, att en indelt infanteri-styrka
af 800 man med nödigt befäl skulle, endast i
aflöning, kosta 60,864 r:dr b:co om året, oberäknadt utgifter
för marcher, beklädnad, jordbrukets försummande och, genom
ofta påkommande sträng tjenstgöring, otvifvelaktigt
uppstående högre legor m. m. Cavalleriet i proportion betydligen
mera. Då nu fotgardesreg:ternas interims-aflöningsstater
icke för ett reg:te af samma antal, sorn ofvan
nämnts, och med ständig tjenstgöringsskyldighet upptaga mera
än 87,56] r:dr, synes lätt, huru oklokt det vore att för en
obetydlig och visserligen icke på erfarenhet grundad penningevinst
i hög grad försvaga sin styrka.
Väl bar jag uti mitt ofvannämnde underd. memorial
hemställt, ej hvad Utsk. uppgifvit, nemi. tillökning af gardesreg:ternas
styrka, ulan, ”då jag icke anser lämpligt
föreslå ökandet af gardesreg:ternas numerär eller anslagen
för deras underhåll,” till nåd. pröfning framställt, det måtte,
för att så vidt möjligt afhjelpa flera nu befintliga olägenheter,
indelt trupp turvis incommenderas till tjenstgöring
i Stockholm, hvilken åtgärd för indelta regtternas instruction
och tjenstbarhet borde blifva af stor nytta; men
detta ändamål kunde deremot icke vinnas, örn för hela
garnisonstjenstgöringens bestridande endast en ringa indelt
styrka förlädes till hufvudstaden, emedan i stället för nit
och drift, sorn för målets ernående fordrades, sjukdomar,
håglöshet och ledsnad samt deraf följande svårigheter att erhålla
antagligt folk, i följd af den omnämnda sålunda alltför
stränga tjenstgöringen, uppstode, som allt verkade i motsats
emot hvad man åsyftat. Styrkan borde således dertill
vara stor, och då inträffade åter, att indelta trupperna, med
den tjenstgöring.de i öfrigt bestrida, oftast vore från rotartia,
frånginge nästan helt och hållet sin bestämmelse i fredstid
såsom åkerbrukare, och således äfven sin natur af indelta
trupper.
StatsUtsk. har i följd häraf, på grundade skäl, afstyrkt
den af Hr Petre' föreslagna indragning af någotdera utaf gardesregiterna.
Nämnde ledamots yttrande, i sin emot detta
beslut afgifna reservation, i fråga om gardesregtterna, ”befraktade
från en moralisk synpunkt,” anser jag
Jmig icke till vederläggning böra upptaga, såsom ej behöfligt
fcller värdigt, med kännedom af Representationens rättskänsla
och de upphöjda tänkesätt, som utmärka såväl Svenska
militären i allmänhet, som den del deraf, hvilken reservanten
-
Den 27 Maj f. m.
ten så orättvist anfaller, hvarföre jag oet tror, att riktigaste
behandlingen af detta ämne är att endast öfverlemna
detsamma till de rätt-tänkandes bepröfvande, hvarigenom
såväl reservationen som reservanten säkerligen blifva bedömda
så, som de förtjena.
Jag vågar således hoppas, att den af K. M. nådigst föreslagna
tillökning, att framdeles på ordinarie stat utgå, må
af R. H. St. medgifvas.
4:0 För Kronprinsens Hussar-regtte är äfven
en lämpligare organisation än förut fastställd. Genom densamma
har en bättre ordning, större controll i flera afseenden
och en högst nödig lönetillökning för civila personalen,
regtts-qvartermästaren, i:sta lieutenanterna oell adjutanterna
åsyftats. Tillgång i och för dessa förbättringar och löneförhöjningar
har man sökt åstadkomma genom indragningar
af flera platser och genom pennitteringens utsträckande så
långt, som den med hänsigt till tjenstgöringen är möjlig.
Men det oaktadt här en brist uppstått, hvilken, då den
endast uppgått till en högst obetydlig summa, man icke
ansett kunna lägga hinder i vägen för införandet af den
åsyftade förbättringen. Då nu möjligheten att tillvägabringa
densamma är beredd genom befälets bemödanden och
till en del genom uppoffringar af enskilda interessen, hvilket
allt vittnar om nit och verksamhet för allmänt hästa,
skulle man ej kumm annat än på det högsta beklaga, om
detta så berömvärda och af Representationen ofta yrkade
nit af densamma motverkades genom nekandet af en regleling,
för hvilken den föreslagna utgiften, stor r,32i r:dr,
icke en gång kan anses vara bestämdt gifven, emedan värdet
af den genom regleringen besparade spannmålen möjligen
kan öfverstiga det belopp, hvartill den i contant blifvit beräknad.
Förhållandet härmed är närmare utredt uti de för
reg:tet sednast utfärdade stater. Jag vill således icke dermed
onödigtvis upptaga en dyrbar tid.
5:o Vid Wermlands F ä 11 j ä g a r e - r e g: t e är lönen för
reg:tschefen beräknad, ej till lika belopp med chefernas vid
de öfriga regtterna i allmänhet, utan endast till 2,5oo r:dr.
Jag vädjar således till R. o. Ad:s upplysta omdöme, om
den för bemälde chef begärda lönetillökning, stor 678 r:dr,
är billig eller ej; och då representationsskyldigheten dermed
är förenad, äfvensom nödvändigheten att sjelf förskaffa sig
bostad, underhålla tjensthästar m. m., hoppas jag att tillökningen
beviljas.
I afseende å detta reg:te har äfven fråga väckts om
detsammas indragande; men Utsk. har här förmodligen påmint
sig, att indragningar icke alltid fördelaktigt inverkat
på statsregleringen, emedan, då ingen efter Svensk lag kan
mista hvad han rätteligen erhållit, utgiften måste qvarstå
och ersättning dessutom beredas för den förlorade väpnade
7 H. 3o
T)i'n 25 Ma j.
st vrian. Utsk. har således visligen afstyrkt en ledamots' af
annat Stånd förslag till ifrågavar. indragning.
6:0 Raketcorpsen. Ilen förvånande effect, som genom
krigsraketers användande åstadkommes, har i de
flesta länder fästat en alltför stor uppmärksamhet, för att
hos oss kunna förbises. Sedan man genom försök och andra
till ändamålet ledande åtgärder lyckats att kunna tillverka
raketer af fullgod beskaffenhet och sedan snart ingen
Europeisk arme' saknar detta vapen, har man ansett tiden
vara inne att äfven hos oss organisera en raketcorps.
Detta nya vapen, af helt olika natur med artilleriet, häraf
många skäl icke kunnat med detsamma helt och hållet
förenas, och anskaffandet af medel till corpsens bildande
genom reduction inom artilleriet hade förorsakat minskning
i de påräknade activa faltbatteriernas antal eller styrka.
Raketcorpsens bestämmelse blefve icke ensamt att tillverka
och föra sitt vapen, utan äfven att bilda en pyrotechnisk
eller fyrverkare-corps, och skulle genom denna sin dubbla
bestämmelse onekligen äga ett mägtigt inflytande på krigsväsendets
delar, hvilket en förutseende Styrelse lika litet
kunnat förbise, som hvad i öfrigt till försvarets ändamålsenliga
ordnande hörer. Jag bör äfven fästa uppmärksamheten
derpå, att krigsrakeler, utom andra skäl, isynnerhet
af tvenne äro af stor vigt för oss; ty de utgöra ett verksamt
förstöringsmedel mot cavallen, hvilket medel Sverige,
som har en alltför ringa styrka af sistnämnda vapen, icke
bör lemna obegagnadt, och att de kunna uti couperad
terrain, der fortskalfandet af artilleri icke är möjligt, lemna
artilleriets verkan, som vid försvaret af delileer, positioner
m. m. är af den väsendtligaste nytta. Den elfect,
Engelska raket-batteriet, som i Tyskland år 1B13 åtföljde
Svenska armeen, under bataillen vid Leipzig ådagalade, är
för väl bekant inom oss, för att här beliöfva omnämnas.
Jag har i korthet antydt corpsens ändamål. Ulan å
stat uppförd t anslag kan den ej för framtiden äga bestånd,
emedan omständigheterna icke medgifva att af disponibla
tillgångar underhålla densamma.
7:0 K. M har hos R. II. St. begärt ett fyllnads-anslag
för lönereg 1 eringen vid indelta Infanteriet,
till belopp af ig,3oo r:dr. StatsUtsk. har icke heller ansett
sig böra detsamma tillstyrka.
Ehuru indelta Arme'ens lönereglering med det sednast
beviljade tillökta anslag kunnat i allmänhet på ett temligen
tillfredsställande sätt uppgöras, hafva likväl tillgångarna icke
medgifvit att uppföra det lönebelopp för reg:ts-qvartermästare,
andra capitainer och fänrikar vid samtliga Infanteri-regementerna
och för subaltern-olficerare vid de Skånska.
Den begärda ringa tillökningen af 100 r:dr för reg:tsqvartermästaren,
hvarigenom dennes lön kunde uppföras till
samma belopp som compagnichefernas, 100 r:dr för andra
Den aj Maj.
235
capitainerna, samt endast från 25 till 5o r:dr för subalternofficerarne,
torde, i betraktande af de små löner, sorn för
dem förut kunnat beräknas, så mycket mindre böra anses
vara för högt tilltagen, som, då de vanliga, betydliga afdragen
å lönerna blifvit gjorda, behållningen blir obetydlig.
Ehuru med tacksamhet fullkomligen erkännande Rikets sednast
församlade Ständers beredvillighet att upphjelpa indelta
Armeens lönevilkor, torde man likväl böra tinna billigheten
af den begärda tillökningen.
Att i fråga om ett så vigtigt och genomgripande arbete,
som ett dylikt med indelningsverket gemenskap ägande
nödvändigt mäste vara, på förhand bestämdt till siffran
uppgifva, huru beräkningarna dervid skulle slå ut, var naturligtvis
icke möjligt. Den vid löneregleringen uppkomna
brist har man genom indragning af ett betydligt antal beställningar,
så vidt möjligt varit, sökt att minska; men att
derigenom uppbringa lönerna till skäligt belopp har likväl
icke varit möjligt. I anledning häraf, och med hänsigt så
väl till indelta Armeens förtjenster, som de flera ändamål,
hvilka med densamma åsyftas, anhåller jag, att R. H. St.
ville anordna de medel, som erfordras till lönernas förhöjande
för ofvanstående personal, i öfverensstämmelse med
hvad R. M. nådigst framställt.
8:0 För Rifbevärings-regttet har K. M. nådigst
föreslagit, att å stat mätte såsom disponibla uppföras de
4,56i r:dr, hvilka nu innehafvas af den ännu qvarvarande
personalen af f. d. Lifdrabant-corpsen, men som ovilkorligen
efter densammas afgång skola komma reg:tet till godo. H. M,
har ansett de.t vara så mycket billigare, att nämnde personals
löner nu öfverflyttas på allm. indragningsstaten, som
den öfriga Arme'ens löner, i mån af tillgångarna, redan
blifvit eller äro under reglering, då deremot Lifbeväringsreg:tet,
om man med oväld öfverväger dess ställning, är
ganska vanlottadt, så i afseende till dess högst knappa och
otillräckliga löner, sorn äfven derföre, att detsamma till sina
årliga vapenöfningar nödgas begagna från främmande reg:ter
commenderadt underbefäl. Denna sednare omständighet har
K. M. likväl sökt afhjelpa genom tillstånd åt reg:tschefen
att på försök antaga till ifrågavar. reg:te egna underofficerare
och corporaler, som, inuehafvande borgerliga näringar
och åtnjutande samma rättigheter, som äro soldater i allmänhet
tillerkända, icke från statsverket erhålla annat underhåll
än tractamente och beklädnad under de årliga vapenöfningarna,
eller detsamma, snm hittills utgått till det
commenderade underbefälet. — Detta försök, som äfven är
ett steg till förenande af det borgerliga yrket med försvaret
af fosterjorden, synes redan, genom befälets nit, under nu
påstående öfningar visa en hoppgifvande framgång. Att fullfölja
denna organisation och bereda det i hög grad illa lönade
befälet en möjlig utsigt till bergning är så mycket
Deii 27 Maj.
mera en pligt, som bevanngssystemet derigenom upprätthålles
samt fullkomnas, oell emedan den summa, som nu
begäres, egentligen endast är att anse såsom ett förskott,
för hvilket statsverket får ersättning i män af den afgång,
som enligt naturens ordning måste uppstå bland ep personal
af i3, utaf hvilka 2:ne Uro öfver 70 år, några 60 och derutöfver,
samt endast en under 4° år.
I öfrigt kail jag ej annat än på det högsta förena mig
uti hvad Hrr Lundgren och Eckerman m. fl., hvilka emot
Stats-Utsk:s beslut reserverat sig, i detta afseende anfört,
och får dervid blott tillägga, att de små lönerna icke en
gång till af dem uppgifvet belopp af personalen kunna påräknas
såsom behållning. Då al’ detsamma afdrag göres uti
accordsränta, till Armeens Pensionscassa, kronoutskylder m.
m., blir behållningen endast för en capitaine omkring 24.7
r:dr och för en subalternrofficer 200 r:dr, Att compagnichefs-lönen,
hvilken utgör föremålet för de flestas förhoppningar
och således äfven borde bereda dem en möjlig bergning,
icke uppgår till mer än 247 r:dr, är i högsta grad
beklagligt och torde således icke kunna undgå R. H. St:s
uppmärksamhet och behjertande, hvarvid den högre persosonalen
äfven torde böra komma i åtanka, emedan densammas
löner icke kunna anses vara förmånligare än den öfriges.
I anledn. häraf får jag på det högsta tillstyrka, att
den åtgärd, K. M. i nåder föreslagit, må af R. II. §f. bifallas.
9:0 K. M. har uti sin nåd. proposition till R. St. framställt
nödvändigheten af att såväl de å öfverskotten för
arméens materiel anvisade 70,000 r:dr, som ytterligare 90,000
r:dr måtte å stat uppföras. StatsUtsk. har tillstyrkt uppförande
å stat af den förra summan, men deremot afstyrkt
beviljandet af den sednare. Då redogörelsen för medlens
•användande icke egentligen kan anses tillhöra mig, vill jag
icke heller upptaga tiden med densamma, utan i stället öfvergå
till det i sammanhang dermed af Utsk. framställda
förslag ”om ö fver I e m n ande t till de bevä ringsskyldigas
fria val att, mot en af passad lämplig vedergällning
i penningar, sjelfva anskaffa sig
rockar och byxor.”
Jag får i anledn. deraf tillkännagifva, att nuvar. beklädnadssätt
är grundadt på R. St:s år 1812 fattade och af
K. AI. gillade beslut, hvarigenom bestämdes: ”att beväringsmanskapet
af K. IM. och Kronan förses med beklädnad,
”beväring och nödiga utredningspersedlar.” Under sednaste
riksdag upptogs Ufven denna fråga till öfverläggning; men
man har hittills endast ansett lämpligt, att beväringsmanskapet
nyttjade egna skjortor, strumpor och skor, hvarföre
hvarje karl erhållit ersättning af ; r:dr b:co vid reg:ter i
landsorterna, och 1 r:dr 24 sk. vid Lifbevär:s-reg:tet. Den
ersättning, som för öfriga beklädnadspersedlar borde bestås,
kunde svårligen beräknas lill mindre än 4 r;dr b:co för
Deli 27 Maj. 23^
hvarje man. För i5,ooo man uppgår den härtill nödiga
summan till
60,000 r:dr.
Utsk. har sjelf beräknat utgiften för rockar och
byxor till 69,000 „
Skillnaden utgör således  ... 9,000 r:dr,
men ock förlusten af i5,ooo munderingar, som för den utgifna
summan befunnits underhållna, och således i förråden
att tillgå. Då i alla fall under krig manskapet torde beklädas
lika med de öfriga trupperna, skulle för sådant
tillfälle ett betydligen större antal munderingar på en gång
böra anskaffas, än nu till en början kan anses böra äga rum.
Fördelarna i mconomiskt hänseende kunna således vara oafgjorda;
i militäriskt åter aro desamma utan tvifvel öfvervägande.
10:0 Arme'ens vap e nö fni n g a r äro af så utomordentlig
vigt, att desamma icke af någon sann fosterlandets
vän kunna med likgiltighet förbises. Det oaktadt har motsatsen
ägt rum, emedan StatsUtsk. icke vid det i sådant
afseende fordrade anslag synes hafva fästat särdeles uppmärksamhet.
En soldats danande är likväl ej så lätt och snart
gjordt, sorn mången synes tro. Det består icke ensamt uti
hans exercerande, utan i meddelandet af liera insigter och
öfning till vinnande af färdigheter, som allt vore för vidlyftigt
att här omnämna. liela verldshistorien intygar, att
dugligheten i alla afseenden betyder mer än myckenheten;
och sednare tiders krig hafva visat oss, att staters öden
kunna afgöras genom ett enda fälttåg, Exemplet af en nybildad
stat, som upprest sig mot en granne med blott hälften
så stor folkmängd och sorn, oaktadt den satte massor
af odanade härar i rörelse, likväl blifvit underkufvad af ett
ringa antal väl öfvade soldater, om ej en annan mägtig
grannstat hejdat de sistnämndas framgångar och tagit den
nya staten under sitt beskydd, är vår tid för nära för att
kunna förbigås. Denna nation lärde häraf, att ett lands
försvar icke utföres genom ord, som ingen fiende förfära,
utan genom kraftig handling, hvartill oftast fordras mer än
vanliga insigter, mannamod och ordning, Den erfor vidare,
att disciplinen utgör själen i en för krig samlad styrka samt
vilkoret för framgång och seger; att förutan disciplin uppkommer
oordning, att oordning medför flykt, flykt nederlag;
att disciplin svårligen kan vinnas af trupp, sorn icke är
samlad, och att den bäst inskärpes hos trupp, som är
under gevär, d. v. s. trupp, som exerceras; att exercis
således är rätta medlet att vinna disciplin, grunden för
framgång. Resultatet af den sålunda föryärfvade erfarenheten
blef upprättandet af en väl aflönad, organiserad och
öfvad arme', med icke mindre numerär än 99,880 man af
alla vapen och med en årlig kostnad af nära 46 millioner
francs.
238
Den 27 Maj.
Svenskarna behöfva icke, hoppas jag, numera någon
erfarenhet af denna art. De känna alltför väl de vådor för
Riket, sorn genom oförutseende samt försummelser härutinnan
kunna uppstå, och de veta således, att det, när kriget;
är börjadt, är för sent att begynna organisera, disciplinera,
undervisa och öfva såväl befäl som trupp. Sådant måste
vara gjordt förut; men det kan icke ske, då ordnandet,
såsom nu, hindras, eller det öfriga medhinnas på de korta
möten af omkring 10 exercisdagar för Infanteriet, och
icke fullt i3 för Cavalleriet, som erfarenheten visat, att
dertill årligen med nu befintliga tillgångar endast kan lemnäs.
lag yrkar således på det högsta, att de medel, som
såväl för Armeens vapenötningar, för exerciscomp
agn i er och sqvad roner samt för ett större antal
beväringsmanskaps exercerande till ett minimibelopp
blifvit uti den K. proposm upptagna, må af R.
Ii. St. beviljas. Indelta Arméens reg:tsmöten har jag, i
enlighet med hvad sedan långliga tider bestämdt varit, föreslagit
till 17 dagar årligen; och då häruti äro inberäknade
in-och utryckningsdagarna, samt helgdagar, och regndagar
dessutom äfven kunna inträffa, lärer väl ej särdeles lång
öfning genom dessa möten beredas ifrågavar. arme'. Utsk.
har i det hela gillat förslaget, då det särskildt trott sig
böra omnämna detsamma; men i afseende å indelta aromens
vapenöfningar yttrat: "att tillgång för dessa öfningar reddan
finnes beredd genom den, enligt afslutade contract, till
"Kronan från rust- och rotehållare utgående passevolance”afgiften,
att denna afgift hittills för ändamålet funnits tillräcklig,
och att Svenska arradens styrka icke blifvit i sednare
tider ökad." I hvad mån tillgången finnes eller är
tillräcklig har Utsk. sjelf upplyst, då det utur det gillade
förslaget tillkännagifvit, alt enligt noggranna, på flera års
afslutade räkenskaper grundade beräkningar erfordras för
nämnde öfningar en summa af 219,000 r:dr, då deremot
passevolance-cassans årliga inkomst endast är omkring 198,000,
hvarigenom en brist af 31,000 r:dr uppkommer; och hvad
Utsk. anfört, nemi.: "att Svenska armeens styrka icke blifvit
i sednare tider ökad,” torde så mycket mindre vara ett
skäl mot beliofvet af större anslag för den nu befintligas
exercerande, som, om verkligen styrkan blifvit det, den i
sådant fall uppkomna större kostnaden för exercisen väl ej
kunnat ensamt drabba den nuvar. passevofance-fonden, utan
måst bestridas utaf särskildt dertill anvisade medel. Då nu
ifrågavar. tillgång icke är tillräcklig för vanliga möten, kan
den så mycket mindre vara det äfven för öfni ngsläge r.,
hvilkas nödvändighet ej blifvit bestridd eller en gång kan
bestridas; hvarföre jag ock vågar anhålla, att något afseende
å Utsk:s häri yttrade åsigt samt afstyrkande af de för
dessa öfningar erforderliga anslag ej må göras.
Redan i K. Carl XI:s tid insåg man nödvändigheten af
Deri 27 Maj.
utvidgade öfningsmöten; och uppå SecretaUtskts derom gjorda
und. framställning utfärdades d. 12 Nov. 1766 i sådant
afseende följande nåd. föreskrift:
”Hos K. M. har i nåd. öfvervägande kommit, huru otili—
''räckliga de vanliga reglts- och compagni-möten för de in”delta
reg:terna samt exercis-månaderna förde värfvade äro,
"att formera en rörlig arme', emedan då ett reg:te exercerar
"allena, kunna icke de rörelser ske och den öfning inhem"tas,
som i fält förekommer, enär en arme' är församlad.
"Infanteri, Cavallen samt lätta trupper agera då tillsam"mans,
medverka till ett gemensamt ändamål och biträda
"hvarandra, hvarvid åtskilligt förekommer, som icke kan
"ulöfvas annorlunda än i en större Corps, sammansatt af
"flera olika vapen. Såväl K. Carl XI sorn flera utrikes mag"ter
hafva ock redan gifvit efterdömen och bevil, huru en
”arme' genom flera regners sammandragande och öfning i
"fredstid kan beredas och göra nytta i krig Såväl i anse"ende
till dessa skäl som R. St:s Secreta Utskrs untl. tillstyrkande
har K. M. i nåder funnit nödvändigt och nyt"tigt,
att vissa campementsplatser blifva utsedda, der flera
"reg:ter, bestående af Infanteri, Ca valleri och Artilleri, kun"na
församlas och några veckor öfva sig i de stycken,
"sorn under krig isynnerhet förekomma och i en större
"corps endast kunna verkställas, hvarigenom äfven soldaten
"kunde blifva vand vid den ordning under march och lä"ger,
samt den hushållning och skötsel både för sig och hä"star,
som i fält bör iakttagas, kärlek och förtroende slad”gas
reg:ter och corpser emellan samt en nyttig täflan upp"väckas.
" I äldre tider kunde således icke nog öfning
för trupperna beredas; men i vår tid, då krigsvetenskapen
gjort förvånande framsteg, då det i andra länder ej är fråga
om öfning under loppet af dagar eller veckor, utan under
åratal, anser man öfningen, så förminskad den äfven
nu är, snart sagdt umbärlig och föreslår i fråga om vapenöfningar:
"inskränk hing af regtternas särskilda
"möten.”
Hvad exercis-sq va d ron e ma beträffar, är det derför
anvisade anslag, stort 22,000 r:dr, Ursprungligen endast
beviljadt för Skånska och Småländska cavalleri-i-eg:terna.
Dessa sqvadroner hafva varit af utomordentlig nytta för cavalleriets
tjenstbarhet, och man har derföre velat, att sådana
Öfverallt och efter en bestämd grund ordentligen infördes,
på det att recrut-undervisningen måtte komma i det
ordnade skick, som för cavalleri-.vapnets utbildande oundgängligen
erfordras, och utom hvilket indelta cavalleriets
tjenstbarhet icke kan upprätthållas. K. M. har derföre framställt
nödvändigheten af exercis-sqvadroners införande vid de
cavalleri-corpser, som ännu ej äga dylika inrättningar. Det
är således icke derföre, att det ofvan uppgifna anslaget är
otillräckligt för de sqvadroner, hvartill det beviljades, som
2^0
Den 27 Ma j.
K. M. begärt 17,000 r:dr, utan för att inrätta sådana sqvadroner,
der de ej finnas.
Hvad Utsk:s mening egentligen varit, då det föreslagit,
”att kostnaderna för exercis-sqvadroner afven hädanefter bor”de
inskränkas inom det förutvar. anslaget,” kan jag ej rätt
förklara, 0111 dermed ej skulle förstås, att recrut-exercisen
och dresseringen af remonter är vid de corpser, som ej erhållit
dylika sqvadroner, mindre nödig än vid de öfriga, en
grundsats, som jag för ruin del ej kan gilla.
StatsUtsk. har uti sitt betänk. N:o8i, pag. 23 & 26, anfört
en del af de skäl, som föranledt förslaget till exerciscompagniers
inrättande för indelta infanteriet. Utsk. har
gillat detsamma och för utförandet velat bevilja 3o,ooo r:dr.
Man klagar i allmänhet öfver, att kostnaden vid utförandet
af ett förslag oftast vida öfverstiger det belopp, hvartill det
på förhand blifvit beräknadt; men om förhållandet nu uti
ifråga var. afseende blefve sådant, torde det vara mer än ursägtligt,
ty från 118,000 r:dr, som egentligen ansetts erfordras,
har summan såsom ett minimum bestämts till 68,000
r:dr, hvarefter den K. propos., med hänsigt till tillgångarna,
upptager 09,000 r:dr, och Utsk., enligt hvad sorn omnämnts,
vill endast bevilja 3o,coo r:dr.
Om ändamålet med inrättningen af exercis-compagnier
endast vöre vanlig recrut-exercis, så, ehuru vigtig den äfven
är, kunde den likväl rättas efter tillgångarna; men då nu
meningen är att bibringa soldater och underofficerare den
bildning och practiska skicklighet, som af dem med rätta
kan äskas, för att hvar i sin grad uppfylla de dermed förbundna
skyldigheter; att lemna ett hittills saknadt tillfälle
åt dessa underofficerare äfvensom åt ynglingar , särdeles inom
beväringen, att vinna de kunskaper, som böra utgöra vilkoret
såväl till befordran inom officersgraden, som för antagandet
vid armeens högre läroverk, och slutligen att officielt
pröfva och intyga de kunskaper, som af sökande till officersgrad
kunna vara inhemtade utom skolan, så måsteman
medgifva, att ändamålet kan förfelas, om anslaget alltför
mycket inskränkes.
Nödvändigheten af beväringsmanskapets exercerande
utöfver hvad hittills skett har såväl under denna
riksdag, som isynnerhet under den sistförflutna blifvit så
fullständigt ådagalagd, att dervid nu icke kan vara något att
tillägga. Jag har uti mitt oftanämnda förslag, med fästadt
afseende å tillgångarna, anfört lämpligheten af endast 2.‘ne
års vapenöfning för samma dass. Jag önskade, att nationens
representanter ville fästa den vigt vid ifrågavar. manskaps
utbildande, som ändamålet med dess bestämmelse såsom
national-oafhängighetens försvarare förtjenar. Jag önskar
detta, emedan jag lifligt känner nödvändigheten deraf;
men jag yrkar endast nu, att de 3o,ooo r:dr, sorn i den K<
Den u; Maj.
propos:n anses för detta ändamål ytterligare nödvändiga,
må till fullo beviljas, pä det att den korta, hittills vanliga
exercisen åtminstone må kunna utföras och brister icke för
alla ändamål uppstå. Den begärda summan är så mycket
mindre för högt beräknad, som snart en hel dass för ett förflutet
år kan i anseende till bristande medel befinnas oexercerad.
Min åsigt rörrde detta ämne har under discussionen den
24 dennes vunnit en ökad styrka genom flera utmärkta talares
många framställningar om vigten af conscriptions-systemet
för vårt försvar; och då jag således fullkomligen är
öfvertygad om detsamma, anser jag mig nu endast böra tillägga,
att systemets utveckling och användbarhet helt och
hållet är beroende af det tillfälle till exercis, som för beväringsmanskapet
beredes. I följd häraf är jag förvissad,
att Utsk. kommer att tillstyrka och R. St. att bevilja den
nu begärda ringa summan till vinnande af ett så magtpåliggande
ändamål.
Att genom reorganisationer eller indragningar erhålla
medel till dessa med flera behof, i öfverensstämmelse med
hvad man någon gång velat påstå, låter sig icke göra. Jag
har förut upplyst, att sådana blifvit gjorda, der de varit
verkställbara. Numerären af Svenska armeen är nu ungefärligen
densamma, som den varit sedan sekler tillbaka, då
deremot flera andra länders stående härar i sednare tider
blifvit, snart sagdt, flera gånger fördubblade. Ingen under,
om någon del af dessa massor från ständig krigsfot en gång
återvänder till fredliga yrken; men hos oss, hvilka skaile
bär i sådant afseende från krigstjenst befrias? Beväringsynglingen,
hvilken ännu ej äger sanna begrepp om betydelsen
af beväringspligten, eller den ständige krigsmannen
med sin ringa öfning, sorn, der det gäller ära, fädernesland,
lif eller död, skall leda den förre?
Beväringsmanskapet, påräknadt såsom en högst nödig
förstärkning eller reserv, skulle ej lemna särdeles pecuniär
tillökning för armeen, som förutan detta manskap blefve
alltför svag; och genoinl armeens indragande erhållas icke
på långt Ti är de medel, som för nationens krigiska bildande
äro nödiga. Af alla de calculer, hvilka i sådant afseende
blifvit uppgjorda, och bland hvilka jag haft tillfälle
att se åtskilliga, har ingen med tillfredsställelse upplöst
detta så ofta framkastade problem. Uti dem, hvilkas föremål
varit att visa möjligheten af tillräckliga medels erhållande
genom reductioner, äro fullkomligt arithmetiska, och
således lätt bevisade, misstag begångna; de öfriga misstagen
att förtiga.
Må detta således lända mig till nrsägt, att jag icke
röstar för någon förändring uti nuvar. förhållanden, förrän
tillförlitliga förslag och beräkningar blifvit uppvisade, som
med full säkerhet kunna Jemna Öfvervägande fördelar, och
7 H. Ji
Den 27 Maj.
nationen med allvan vill underkasta sig de besvärligheter
och ökade utgifter, sorn genom en ändamålsenlig, allmän
krigisk bildning för densamma uppstå. Nyttan af en sådan
bildning ar alltför bestämdt erkänd för att här behöfva
omnämnas, än mindre bevisas; men hufvudvilkoren för densammas
erhållande äro vilja och t i d. Är den föx-ra med
allvar uttalad, kan den sednare genom tålamod vinnas.
Målet kan således uppnås; men också först derefter är
lämpligt att upphäfva, hvad vi för försvarets utförande nu
äga, oell vi kunna så mycket hellre med trygghet afvakta
denna tid, som vi genom vår nuvar. organisation se medborgerlighetens
allmänna fordringar uppfyllda, i principen
för vårt nationalförsvar, i formen af vår stående här.
Under sednaste riksdag yttrade StatsUtsk., uti ett af R. St.
gilladt anförande, i sammanhang med frågan om angelägenheten
af mera utsträckta vapenöfningar för beväringsmanskapet
: "att vår indelta arme' bör fr arn gent till
behörig styrka bibehållas och dess tjenstbarhet
fullkomnas, i den mån tillgångarna medgifva och
krigskonstens fortgående utbildning kräfver;”
och under denna riksdag har Allm Besvärs- och Oecon.-  Utsk., uti sitt betänk. N:o 53 anfört, "att om än beväringsskyldig
heten skulle kunna utsträckas, måste
i alla fall en nationalbeväring, för att kunna
uppfylla hvad man af densamma har att vänta,
icke sakna en s. k. stam af in öfvad, stående
trupp, hvartill den indelta torde vara den enda
ändamålsenliga, som under nuvar. förhållanden
kan åstadkommas, och der före, i stället för att
afskaffas, böra till behöflig styrka bibehållas
och till tjenstbarhet fullkomnas, intilldess samma
ändamål framdeles, i följd af conscriptionssystemets
utbildning och i öfverensstämmelse
dermed, må kunna på annat sätt vinnas och t i 11—
vägabringas.
Nationens tänkesätt och önskningar lära således härigenom
kunna anses uttryckta, och då desamma öfverensstämma
med Styrelsens vid flera tillfällen yttrade åsigter, skulle
afvikelser härifrån endast leda till obeslutsamhet, som aflägsnade
tiden för uppnåendet af det önskade resultatet och
möjligheten af försvarets allvarliga utförande. I följd af allt
detta är det således vår pligt att utveckla och väl vårda
denna, utan samhällets betryck, i våra dagar bildade organisation,
ej så mycket för oss sjelfva, utan fastmer för våra
efterkommande, på det att densamma må inge full öfvertygelse
om möjligheten att bibehålla sjelfständigheten, utan
hvilken fosterlandskänslan svalnar, förtroendet upphör, och
med densamma trefnaden inom samhället.
Om under en långvarig fred öfningstiden är för kort,
blir öfningen endast ytlig, och det af så mycket mera skäl,
Den 27 Ma j.
som de krigserfarnas antal med hvarje dag minskas. Öfningarna
få derigenom lätt en riktning, som kan leda från ändamålet.
De hittills verkställda hafva varit lämpade efter
tillgångarna; men öfningarnas otillräcklighet är redan bevisad.
Det är således hög tid att förlänga dem, så att de
kunna vederbörligen ordnas och en allman väg för dem utstakas,
från hvilken afvägarna blifva, örn ej omöjliga, åtminstone
försvårade. Men huru verkställa sådant, då medlen
dertill saknas? — Att emot sä vigtiga ändamål bespara
eller neka de anslag, som af Styrelsen till ett minimibelopp
blifvit begärda, vore en misshushållning, som jag på det
högsta vågar afstyrka; ty den skicklighet och den krigiska
anda, som derigenom går förlorad, framkallas ej i behofvets
stund med några medel, allraminst med så materiellasom
de, hvilka här äro i fråga.
Styrelsen har således uppfyllt sin pligt. Den har uppgjort
förslagen; Nationens representanter äga att antaga eller
förkasta dem. Jag hoppas med tillförsigt det förra; men
skulle emot förmodan det sednare inträffa, må åtminstone
ansvaret för bristande ordning, disciplin, krigisk bildning
och tjenstbarhet m. 111. samt de olyckor, som deraf förr
eller senare blifva en följd, ej drabba Styrelsen.
Af alla dessa nu uppgifna skäl anhålles om återremiss
af StatsUtsk:s betänk. N:o 81.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland, anförde skriftligen
:
Vid II. StatsUtsk:s utgiftsbetänk. N:o 81 anser jag mig
pligtig att göra följande anmärkningar, hufvudsakligen i afsigt
att närmare upplysa anledningarna till en del af de
begärda anslag, som blifvit vägrade, på det att, vid skeende
återremiss, dessa upplysningar må, vid ny granskning af
ärendet, komma under skärskådande.
3:dje hufvu dtiteln,
ira mom. KrigsCollegium.
Utsk. har bifallit den för detta Collrm föreslagna stat,
men med vilkor, att ingen tillökning i det förutv
a r. s p a n n m å 1 s a n s 1 a g e t må uppföras, och förbehåll
för öfrigt, att de arfvoden, som af särskilda
cassors medel utgått till Krigsråden, icke
hädanefter dem vidare må tilldelas.
Vid förbehållet i afseende på spanmnålsberäkningen får
upplysas, att vid K. Statscontis nya organisation år 182^
förhöjdes spånnmålsberäkningen för dervar, tjenstemän i proportion
af lönetillökningen, och att denna grund blifvit följd
vid alla derefter organiserade embetsverk, med undantag af
Hqfrätterriä.f Hvad anledningen kan vara till denna olikhet
vet jag ej, om den icke finnes deruti, att sportler äga runn
i de juridiska verken, nien deremot icke i de öfriga, åtminstone
alldeles icke för ledamöterna i KrigsCollhn. Af skäl,
Dell u~j Maj.
sorn lätt kunna inses, förbigår jag att anmärka, att all
spannmålsberäkuing i presidentslönen är utesluten; men för
den öfriga personalen kan jag icke undgå att anse orättvist
att en annan grund för spannmålsberäkningen under lönerna
skulle följas än den, som är antagen i staten för Statscopt.
, hvilket var det första verk, som omorganiserades och
hvars löningsgrunder redan förut af 11. St. blifvit gillade
och äfven nu följda af Utsk. vid den i betänk. N:o 80 föreslagna,
tillökta personal af samma embetsverk. Hvad dernäst
angår de åoo rtdr, som hvardera af krigsråden i stat
under namn af arfvoden blifvit tillagda af särskilda under
Collegii förvaltning stående cassör, och hvartill några statsmedel
icke blifvit begärda, så får upplysas, att Coll:m, som
i8o5, 181 x, i8i5 och sist r83r undergått organisationsförändringar,
alltid haft ett större antal civila ledamöter än
nu, och att vid den sista eller 1831 års organisation, hvilken
inskränkte Collegii personal från 7! till 33 embets- och
tjenstemän, krigsrådens antal nedsattes från 6 till 4-  committerade, som utarbetade oi-ganisations-projectet, hade
likväl i underd. föreslagit 5 civila ledamöter; men K. M.
täcktes i nåder minska deras antal till 4 på det sätt, att
den femtes göromål fördelades på de 4> och att dess lönebelopp,
under namn af ai-fvoden att utgå af cassorna, likaledes
fördelades på de fyra. Motiverna för dessa ai-fvoden
äro fullständigt utförda i K. M:s nåd. bref om Collegii organisation
af d. 17 Dec. x83x, hvari äfven anföres, att dylika
arfvoden för ledamöterna i CommerceCollrm blifvit i
nåder anslagna.
Sådan är uppkomsten till dessa arfvoden, och då i
KrigsColkm de 5 sista åren per medium blifvit handlagda
i3,4oo mål årligen, eller 258 mål i hvarje vecka; då ärende
enås beskaffenhet icke medgifver några semestrar för ledamöterna
såsom i andra verk, och icke ens, att ferier vid
helger kunna äga runi, och då dessutom dessa arfvoden icke
Utgå af statsmedel och icke heller af boställs- och krigsmanshus-cassornas
capitalfonder eller inkomster af landet,
Utan af räntorna pä dessa cassoi-s utlånade medel, får jag
på det högsta yrka, att förenämnda ai fvoden för ki-igsråden
må, såsom alldeles oumbärliga, bibehållas.
Vidare har under samma mom. litt. c. blifvit vägradt
att på indragningsstaten öfverflytta de 2581 r:dr 8 sk., som
nu uppbäras på 3:dje hufvudtitelns besparingar af de vid sista
l-eglering på indi-agning ställda tjenstemän, med den anmärkning,
att deri äro inbegripna i54o r:dr arfvoden, hvilka
vanligen anses böra försvinna, då tjenstgör
i ngsskyldigheten upphör. För personerna kan det
väl vara likgiltigt, hvarifrån medlen utgå; men bm dessa medel,
som dock minskas i mån af löninnehafvarnes afgång eller
placering till motsvarande vilkor, öfverflyitades på indragningsstaten
, vore man försäkrad för den förlägenhet, som
Den 37 Maj.
345
kunde uppkomma, om på titeln icke blifva några besparingar,
hvilket tned en knapp stat väl är möjligt. Om deremot
Utsk:s princip i betänk. N:o 78 gillades, att inga löner
på besparingarna linge anvisas, skulle dä dessa på indragning
ställda personer få intet? Hvad dessa arfvoden beträffar,
får upplysas, alt de icke innehafvas såsom lönetillökningar,
utan af personer, som icke hafva någon annan lön för
sina befattningar och hvilkas tjenstgöring dessutom icke ännu
upphört. De innehafvas med 65o r:dr för hvardera af
Utredningsintendenterna i Götheborg och Christianstad, hvilkas
tjenstgöring icke kan upphöra, förrän dervar. förråden
enligt sednaste planen blifvit efterhand bortflyttade och minskade.
De öfriga 240 r:dr uppbäras af Capitaine von Fieandt,
i egenskap af adjutant vid KrigsCollegii Utredningsafdelning.
Denna sednare befattning är väl påräknad att upphöra; men
capitainen har nu i nära i-| år måst göra tjenst för utredningsintendenten
vid Stockholms förråd, hvilken, beklagligen
af slag rörd, ännu lemnar fullkomlig osäkerhet om vederfående
och för hvilken ingen annan suppleant varit att
tillgå, hvarföre capitainen mer än mycket väl vid denna trägna
och ansvarsfulla befattning förtjent det ringa arfvodet;
och måste jag af dessa skal yrka, att förenämnde arfvoden
ej nu må rubbas.
3; d j e mom. Af den på Topographiska Corpsens stat föreslagna
tillökning af 1697 r:dr har Utsk. endast föreslagit
anslående af i5o r:dr för en renritafe.
Fältmätningscorpsen var vid sin första inrättning en särskild
corps, saramanslogs sedan för hushållnings skull med
Jngeniörcorpsen eller Fortilicationsstaten och har nu åter blifvit
en särskild corps under namn af den Topographiska.
Då jag under corpsernas förening i många år haft den
äran vara chef för detta verk, torde jag vara behörig vitsorda,
att den nuvar. organisationen är ändamålsenligare. Jag
vet knappt någon annan anledning, som låg till grund för
corpsernas förening, än att begges yrken grundade sig på
samma mathematiska och physiska elementar vetenskaper; men
många andra yrken hafva ock denna likhet, och äro dock
ganska skiljaktiga i deras practiska utöfning. Det är derföre
ändamålsenligasl, att hvarje särskildt yrke skötes af dertill
särskildt öfvade personer, och då nu corpsernas afsöndring
icke fordrar en högre utgift än i547 r:dr, synes mig att der-»
på icke är skäl att hushålla.
i3:de mom. Utsk. har vidare afslagit den af K. M. i
nåder föreslagna öfverflyttning på indragningsstaten af ännu
qvarvarande lifdrabanter, för att hastigare afhjelpa Lifbeväringsreg:tets
officerscorps till nödiga lönevilkor. Härvid
får jag endast göra den anmärkning, att då det är kändt
och gifvet, att, enligt nuvarande militärsystem, den stående
armeen endast utgör stam för krigsarmeen, som i behofvets
stund med beväringsmanskap måste till nödig styrka fyllas.
Den 37 Maj.
och då erfarenheten visar, huru omöjligt det är att i farans
stund skapa nytt befäl, är det en skadlig hushållning att icke
efter hand göra allt hvad ske kan, för att hafva ett sådant
befäl att påräkna, då det behöfs.
Uti det vid Utsk:s betänk, bilagda Statsrådsprot. pag.
3, som upptager de militära behof, som hos K. M. till öfverläggning
förekommit, äro uppförda i5,ooo r:dr till formerande
af genitrupper eller sappörer och pontonierer. Då
likväl denna post för denna gäng icke fått ett rum i den
nåd. propos., vill jag endast begagna tillfället att här anföra,
att i alla Europeiska armeer, utom den Svenska, finnas sådana
trupper; att säkert inom detta hus linnas mångå ledamöter,
hvilka med mig kunna af erfarenhet intyga, huru
svårt, om icke omöjligt, det är att i krig utföra de angelägna
förrättningar, som tillhöra en sådan trupp, örn man
icke dertill har en särskildt öfvad personal, och att det derföre
icke länge kan fördröjas att i detta afseende vidtaga någon
åtgärd, hvilken öfvertygelse jag önskar måtte öfvergå
till en så allmän opinion, att saken en annan gång med hopp
om framgång måtte kunna företagas.
18: de mom. Utsk. har tillstyrkt afslag på en summa
af 90,000 r:dr till fyllnad uppå K. KrigsCollegii militära afdelningars
stater för de materiella behofven, under antagande,
att genom det äskade anslaget materiellen visserligen
skulle hastigare corn pietter as, men att den , med
hittills använda tillgångar samt med iakttagande i öfrigt af
en klok och omtänksam hushållning med anslagen på det
hela, skall kunna i ändamålsenligt skick bibehållas. Hosgående
bilaga visar, att de för Artilleriafdelningen på denna
stat upptagna behof icke äro af beskaffenhet att öka materiellen,
utan endast att underhålla det existerande.
Fortiflcationsafdelningens lilla anslag af 52,000 r:dr är
ock endast afsedt till byggnaders underhåll och chartae-verkets
fortsättande; och på dessa 2:ne afdelningars anslag kan
således ingen minskning äga rum. Ehuru Utsk. icke uppgifvit
på hvilka artiklar minskningen skulle falla, utan endast
i rund summa vägrat 90,000 r:dr, förmodar jag derföre, att
minskningen varit afsedd på Utredntsafdelningens budget.
Nu är likväl förhållandet sådant, att, med undantag af den
projecterade årliga anskaffningen af s>5oq nya capotter för beväringsmanskapet
med en kostnad af 45,000 r:dr, alla öfriga
å Utredningsafdelningens budget för åren 1834—*838 uppförda
behof antingen grunda sig uppå af K. M. med de värfvade
reg:terna i nåder afslutade passevolancecontract, hvilka ,
utan äfvenlyrande af ännu drygare utgifter för statsverket,
icke kunna eller böra rubbas, eller ock äro af oundvikliga
behof påfordrade, samt i begge fallen icke kunna lemnäs
ouppfyllda, så framt de värfvade reg:terna och beväringsmanskapet,
likasom de indelta reg:terna (så vidt dét rörer
tropheer, communionsaker, remtyg, personel utredning och
Den 27 Maj.
tross), skola till den styrka, hvarje regtte eller corps nu utgör,
i tjenstbart skick till Rikets försvar vidmagthållas. Det
är således icke, på sätt StatsUtsk. förmodar, fråga att med
det begärda tillökade anslaget ”hastigare complettera
arme'ens materiel,” utan blott alt underhålla densamma
i brukbart skick till den numerär, som redan i bruk finnes.
Vid anskaffningarna hafva de strängaste controller och
all omtanka till erhållande af god vara och billigt pris blifvit
af KrigsColhm iakttagna. .Någon ytterligare nedsättning
i den beräknade kostnaden kan genom dessa medel, efter all
sannolikhet, icke tillvägabringas.
Beväringsmanskapets styrka har, som följd af folkstockens
tillväxt, vunnit en så betydlig tillökning, att minst i5oo
nya monderingar måste till nasta års vapenöfningar hållas i
beredskap, så framt icke en motsvarande styrka af detta manskap
skall blifva obeklädt.
ig:de mom. Utsk. föreslår, att R. St. hos K. M. ville
göra underd. hemställan, om icke, i stället för beklädnad i
natura, beväringsmanskapet kunde bruka egna kläder och
för rockar och byxor erhålla en contant slitningsersättning,
likasom de nu få för strumpor och skor. TJlsk. inser beliofvet
af likhet och grundar sin tanka om verkställigheten
i en fullkomligax-e utbildning af de i provinserna vanliga
drägter.
Om ock i min enskilda öfvertygelse ett sådant beklädnadssystem
har mycket önskvärdt i sjelfva grundtanken, måste
jag dock erinra, att det icke låter utföra sig med ett
penndrag. Om K. M. också gillade ide'en, måste i första
rummet undanrödjas det hinder, som ligger i 1812 års riksdagsbeslut,
att beväringsmanskapet af Kronan skall beklädas;
dernäst måste man vara förvissad, att tjenliga national-eller
provinsdrägter verkligen finnas och hos hvarje beväringsyngling
kunna påräknas, och slutligen fordras för den militära
moraliteten ovilkorligen någon likhet emellan indelta armeens
och beväringens beklädnad. Om ock det är möjligt att tillvägabringa
en utförbar plan för allt detta, fordras säkert flera
år att uppgöra, öfvertänka och granska en sådan plan,
som ingalunda får vara förhastad. Ännu flera år fordras att
förbereda verkställigheten, och jag har derföre visst intet emot,
att frågan i underd. öfverlemnas till K. M. med underd. anhållan,
att K. M. ville taga den i nåd. skärskådande; men
deremot måste jag bestämdt yrka, att denna nya ide' icke
må få hafva något inflytande på nu bestämmande anslag för
beväringsmanskapets beklädnadsbehnf. Största delen af beväringens
beklädnad är i brist af tillräckliga anslag i ett dåligt
tillstånd, jackorna äro i allmänhet båldt slitna och capotterna
alldeles utslitna, att förtiga öfriga brister; och det
vore en samvetssak, att fäderneslandets dyrbara ungdom skulle
vanvårdas, medan man utarbetar och öfvertänker nya och
djupt ingripande planer.
a48
Den 27 Maj.
Hvad angår anslagen för arme'ens vapenöfningar, lärer
Hr Gen.Adjutanten för Arméen lemna tillräckliga upplysningar.
Jag kan likväl icke undgå anmärka vid:
21 morn., att jag icke kan fatta, hvarföre Utsk. ansett
sig kunna inskränka det begärda högre anslaget till exercissquadroner,
då Utsk. erkänt principen af exercis-squadroners
och exerciscompagniers nödvändighet. Erfarenheten liar visat,
att de hittills för detta ändamål anslagna 22,000 r:dr
icke varit tillräckliga att vid alla cavallerireg:ter införa sådana
inrättningar, och om de äro behöfliga vid Infanteriet,
äro de det ännu i mycket högre grad vid Cavalleriet, der
äfven hästen skall dresseras, och der karlens individuella
bildning är af ännu större vigt. Jag anhåller derföre, att
Utsk. måtte närmare granska detta förhållande och söka utfinna
medel till det begärda anslaget.
Af alla dessa anledningar får jag yrka återremiss på betänk.
och anhålla, att dessa anmärkningar må få åtfölja.
Bilaga.
Af de för KrigsCollegii Artilleriafdelning, såsom årligen
erforderliga, uppgifna 197,000 r:dr bör bestridas:
Kostnaden för nybyggnader, hvilka erfordras dels för
förrådshusens utvidfande, dels för att ersätta sådana hus och
byggnader, som genom ålder eller andra orsaker icke vidare
kunna begagnas 3o,8oo.
Underhållet af alla till artilleriförråden och
reg:terna hörande byggnader, såsom förråds- och
boningshus, stall, ridhus m. m 11,400.
Hush yre-k os t nåd er, dels för tygcontor å
åtskilliga detachementer, dels för stall, manege m. m. 2,900.
Anskaffningskostnaden för smärre virke, jern,
stål, kol, läder, buldan m. fl. materialier, som erfordras
vid artilleriets hufvudstationer och detachementer
för att kunna underhålla de uti förråden
upplagda fordon och persedlar, äfvensom fästningarnas
bestyckning 11,700
A m m un i t i on skost nader, innefattande anskaffning
af laboratorii-instrumenter och verktyg,
tillverkning af fyrverkspersedlar, såsom antändningsoch
geschwinda-rör, brännare och andra ernstkroppar,
blykule-stöpning, bombers, granaters och
kulors rengöring, glacering och omstapling m. m. . ^,100.
Upphandling af eke virke, kastpiecer, projectiler,
instrumenter för mörsares, kanoners och
kulors besigtning, äfvensom sådana persedlar, som
genom artilleriets ökade hästantal måste anskaffas 26,000.
Underhållet af artillerireg:ternes stall och ridpersedlar,
samt stallinredning och inventarier . . 2,700.
Transport 89,600.
Deu 27 Maj.
Transport
Iståndsättningen af den materiel, som årligen
begagnas af artilleri-reg:terna och deras detache
-
89,600.
menter till exercis, målskjutning
öfver
tillverkningskostnaden för den infanteri-, artillerioch
cavalleri-ammunition, som under vapenöfnin
garna
förbrukas
Diverse extra utgifter, såsom aflöning vid inventeringar,
arbetsskillingar åt commenderadt manskap,
åkare-penningar, skrifmaterialier för för rådsstaterna,
resekostnader, frakter och forlöner m. m.
Kostnader för krutbrukens underhåll och krutets
tillverkning samt öfriga dermed gemenskap ägande
utgifter, såsom för krutproberare-instrumenter,
krutförråds och kärls underhåll, krut- och hårtäcken
, filtsockor, krutproberarnes tractamenten, transporter
m. m
Upphandling af gevärs- och pistols-stockämnen
för de uti förråden förefallande reparationer, gevärsremmar,
sablar, huggare, m. m. . . . . .
Underhållet af icke allenast de vid armeen och
för beväringsmanskapet utevarande gevär och pistoler,
uppgående, utom sablar och huggare, till ett
antal af omkring 45,000 st., utan äfven af de uti
förråden upplagda hand- och sidogevär af särskilda
modeller
Anskaffning och underhåll af de för gevärsreparations-verkstäderna
erforderliga verktyg och instrumenter
, äfvensom uppköp af jern, stål, kol, smergel,
olja m. m. för gevärsreparationerna ....
Räntan å köpeskillingen för Mariebergs egendom,
dess underhåll, aflöning åt lärare vid läroverket
derstädes, resekostnader för eleverna till och
från Marieberg, uppköp af instrumenter, böcker,
char tor, ved, ljus m. m., samt öfriga för inrättningen
oundgängligen nödiga kostnader
',000.
9,000.
4g,c
4» 100.
18,000.
4,3oo.
15,ooo.
Summa
197,000.
De för kruttillverkningen erforderliga medel kunna 1
det hela endast anses som ett förskott och icke såsom en
utgift, enär inkomsten af krulförsäljningen tillfaller statsverket,
och denna inkomst, som per medium årligen uppgår
till 84,000 rtdr, betydligt öfverstiger kruttillverkningskostnaden
(saltpetern oberäknad).
Stockholm d. 26 Maj i834*
Claes Breitholtz,
Gr. Lewenhaupt, Mauritz, uppläste följande:
StatsUtsk:s pluralitet har funnit för godt att i sitt betänk.
N:o 8i fullkomligen afstyrka, ej mindre den af Ko7
H. 3a
Den a 7 Maj.
nungen proponerade öfverflyttning å allra, indragningsstaten
af f. d. Lifdrabaut-corpsens ännu å Lifbevär:s-reg:tets stat
årligen uppbärande löneförmåner, än ock den af mig väckta
motion om nytt anslags beviljande utöfver hvad H. M.
nådigst täckts R. St. föreslå. StatsJJtsk. anför såsom skäl
för detta sitt afstyrkande följande (se StatsUtsk:s betänk.
N:o 8i, pag. 18, mom. i3).
Jag har dels uti min motion, dels ock uti besvarandet
af de anmärkningar, som af en värd ledamot af detta Stånd
blifvit mot densamma gjorda, utvecklat de skäl, som, efter
min tanka, böra tala för en löneförbättring för Lifbevärtsregttet.
Att åter nu här upprepa dem, vore att onödigt
upptaga en dyrbar tid, helst H. Ex. Gen.Adjutanten för
Armeen så tydligen ådagalagt de billighetsgrunder, på hvilka
en sådan begäran fotar sig. Utsk. har ej heller i sitt
utlåt, jäfvat behofvet af en sådan, och flera af dess ledamöter
hafva uti bifogade reservationer tillstyrkt den. Utsk.
grundar sitt afstyrkande dels på statsverkets otillräckliga
tillgångar, dels deruppå, att då Lifbevär:s-reg:tet framdeles
kommer, i mån af f. d. Lifdrabant-coi;psens afgång, i åtnjutande
af den begärda löneförbättringen, Utsk. anser regrtet
böra vara belåtet med en sådan småningom och plockvis
skeende förbättring i officerscorpsens lönevilkor.
Jag hade verkligen vågat hoppas, att StatsUtsk. skulle
mera fäst sin uppmärksamhet vid ett ämne som detta, på
hvars utgång större delen af en hel class medborgares väl
eller ve beror; och jag har svårt att föreställa mig, att en
årlig summa af ej större belopp än r:dr 12 sk. b:co
med derunder inbegripna 340 t:r spannmål, hvilka dessutom,
efter naturens ordning, småningom och kanske årligen
amorteras, skulle för statsverket blifva synnerligen känbar;
åtminstone blir den det säkerligen mindre för detsamma,
än för de individer, som, enligt Utskrs tillstyrkan, derutaf
skulle blifva i mistning och hvilkas hela framtid beror
på utgången af denna fråga. Jag skulle våga tro, att delen
sådan uppstår, statsverket som hjelpare bör mellankomma,
— en princip, som, tills datum af R. St. hyllad, i närvarande
casus skulle blifva, om jag ej misstager mig, det första
beviset på motsatsen.
Jag hade så mycket mera vågat smickra mig med hoppet
om bifall till min begäran, som Utsk. tillstyrkt löneförhöjning
för Gottlands Nationalbeväring. Der t. ex. äro
alla capitainerna uppförda till 4oo r:dr btco lön, en summa,
som blott 4 capitainer vid Lifbevär:s-reg:tet uppbära
(de 5 andra hafva 'endast 34o r:dr), ehuru väl dessa för sina
platser betalat ett accord, stort 2,066 r:dr 32 sk., då vid
Gottlands Nationalbeväring inga aecorder deremot finnas.
Jag anser visserligen ej den för Nationalbeväringen på Gottland
för obillig eller för högt upptagen, snarare tvärtom,
men vågar tro, att en förbättring i Lifbevärts-officerarens
X) c ii 27 Maj.
lönevilkor lika mycket, om ej ännu mera, af billighet och
rättvisa är påkallad. Må man läsa min motion i ämnet och
pröfva den contanta behållning, hvar och en af dem har,
sedan alla afdrag blifvit gjorda!
Slutligen appellerar jag till XJtskrs rättskänsla, huruvida
det är billigt, att en enda officerscorps, sorn med den öfriga
armeen täflar i nit att uppfylla sina pligter, uteslutes
från den löneförbättring, som blifvit alla andra beviljad,
helst då, sedan Utsk. upplyst och åberopat statsverkets
knappa tillgångar och jag således anser mig böra för närvar.
afstå från det anslag utöfver hvad H. M. Konungen
för reg:tet proponerat, som min motion innehåller, den återstående
summan 4)561 r:dr 12 sk. b:co, utgörande hvad H.
M. täckt? i nåder proponera, ej kan såsom nytt anslag anses,
utan blott ett förskott af hvad en gång, fast långsamt,
skall komma reg:tet till godo.
Under åberopande af såväl* de skäl, min motion innehåller,
som dem jag nu anfört, än ock de reservationer,
som Hrr Lundgren, Eckerman, Gyllenhaal, Thyselius och
Santesson afgifvit mot StatsUtsk:s betänk., rörtde denna fråga,
anhåller jag om återremiss i denna del af betänk.; äfvensom
att Utsk., vid en ytterligare pröfning af detta för
reg:tets befäl så magtpåliggande ämne, benäget behagade
f»åminna sig det visserligeh vulgära, men dock sanna gama
Svenska ordspråket: ”att medan gräset gror, dör ofta
hästen.”
Hr Grip, Carl Gabr,, uppläste följande:
Vid StatsUtsk:s nu afgifna utgiftsbetänk. kan man icke
underlåta alt göra den generella anmärkning, att StatsUtsk.
utgått från en alldeles oriktig synpunkt, då det, utan att
företaga någon egentlig eller hufvudsaklig granskning af de
i K. M:s nåd. propos. uppgifna behof, eller utan att försöka
vederlägga deras nödvändighet, följt den visserligen beqväm
liga, men derföre icke alltid antagliga grundsatsen att
afstyrka anslag, som det heter, i anseende dertill, att tillgångarna
dem icke medgifva. Man ser Utsk. hela betänk,
igenom hafva hållit sig vid den, i dess tanka, gyllene
regeln, att man bör rätta munnen efter matsäcken; men
det har icke betänkt, att detta är blott en nödregel och att
sjelfva förnuftsregeln är denna: så många munnar, så många
matsäckar. Den skeppscapitaine, som ger sig ut till sjös
ulan full proviant, beräknad för hela besättningen, är oförsigtig
och obetänksam, elak, om det sker af karghet eller
snålhet; och det är icke mycket att förtänka, om besättningen,
då brist under farten uppstår, later honom hårdt
umgälla det och öfvergifver honom, då land hunnits, ty
han har då brutit emot den sednare eller förnuftsregeln.
Men om, genom storm och vidriga vindar, farten hämmas
eller kosan måste förändras och förlängas, och en långsam
-
252
Den 27 Maj.
marc och längre resa, än som möjligen kunnat förutses, deraf
blir en följd, då bjuder klokheten att minska portionerna,
att hushålla med vattentillgångarna, med ett ord, alt
följa den första eller nödregeln, och ingen har skäl eller
rätt att sig deröfver beklaga. Men är då fäderneslandet
stadt i en sådan nöd, att dess verkliga behof icke kunna
fyllas? Man får ej medgifva det, ej ens tänka det; ty då
vore republiken i fara.
Men man vill till stöd för liusliållningsprincipen uppställa
liknelse emellan staten och enskilda familjer. Nå väl!
jag medger den; men den måste, för att vara tillämplig,
icke göras med en familj, som lefver af ett visst fruktbärande
capital, utan vilja eller förmåga att genom särskild
industri eller arbete öka sina tillgångar; icke heller med en
familj, hvars chef är embets- eller tjensteman, som endast
har sin stone eller mindre lön och icke har tid att (och i
allmänhet icke heller bör) befatta sig med särskilda industriösa
förelag. Öfverskrida dessa sina årliga tillgångar, blir
den naturliga följden, att den förra måste tillgripa capitaiet
och blir slutligen bankrutt, och alt den sednare måste
börja att skuldsätta sig och sedan på gäldstugan. Om detta
sker, oaktadt all möjlig hushållning, till följd af oskäligt
knappa löningsvilkor, hvems är väl felet, och kan det förlåtas
den, som dertill varit orsaken? Af menniskor icke!
Liknelsen bör ske med en arbetande familj; ty såsom staten
består och uppehälles genom medborgarnes gemensamma bidrag,
eller derigenom, att de till densamma afstå en del af
producten af deras flit, arbetsamhet och industri, hvarförutan
de sjelfva, hvar för sig, icke kunna upprätthålla sig,
så mäste äfven chefen för en arbetande familj af medlemmarnes
samlade arbetskrafter upphemta, hvad han behöfver
till det helas underhåll, under alltid bibehållen belåtenhet
och trefnad inom kretsen. Huru gör en sådan familjchef?
Börjar han med att på höft bestämma det arbete, som af
hvar och en skall förrättas, utan afseende på behofvet, hvilket
är detsamma som att först säga, till den eller den summan,
hvarken öfver eller under, få statsverkets inkomster
uppgå eller bör bevillning bestämmas. Nej! han gör det
icke; ty det kunde måhända blifva för litet, hvarigenom
familjens bestånd äfventyrades, eller kunde det blifva för
mycket, till lika men för det hela, emedan för mycken
ansträngning under ett år kunde medföra slapphet, orklöshet
och tröghet under flera påföljande. Huru gör han då,
om han handlar förståndigt? Han börjar vid slutet af året
att noga beräkna, hvad han för familjens underhåll behöfver
fr. o. m. d. t Jan. t. o. m. d. 3i Dec. påföljande året.
Sedan han funnit detta, då först företager haft frågan örn
beskattningen, d. v. s. han öfverslär, huru många timmar
om dagen hvarje medlem i familjen måste arbeta för att
inbringa, hvad sålunda under årets lopp erfordras. Han
Dea 27 Maj.
a53
kungör derefter resultatet af sin beräkning för familjens
medlemmar. Det behöfliga arbetet (skatten) måste då presteras.
Men om familjen är delibererande, torde föreställningar
om dess dryghet icke uteblifva, eller, örn den är
beslutande, torde den rakt utaf vägra utgörandet af någon
del deraf. Få föreställningarna gälla eller beslutet stå fast,
blifver naturligtvis resultatet förr eller senare familjens upplösning.
Men troligen söker chefen att återföra de vilseförda,
att varna dem för en sådan följd. Den delibererande
församlingen torde ock lyssna till varningen, underkasta sig
de nödiga uppoffringarna och skall då finna sig väl deraf;
men den beslutande torde fortfara att besluta så länge, tills
nödvändighetens lag hindrar den att någonsin mera besluta.
Riktigheten af den nu uppgjorda liknelsen lärer väl
svårligen kunna bestridas; och det blir dä en sanning, att
det folk, som, derföre att det icke vill eller icke kan,
vägrar fylla de behof, hvilka för dess bestånd och förkofran
erkännas nödvändiga eller nyttiga, måste omsider; gå
under och genom förlusten af frihet och sjelfständighet upphöra
att vara ett folk. Måtte ingen ibland Representationen,
Adelsman, Andelig, Borgare eller Bonde, måtte ingen Svensk
misströsta, att vi kunna bestå, hvad Staten fordrar, om vi
det vilja.
Jag har nu medelst jemnförelser, hemtade både från
sjö och land, sökt visa, att Utsk. gjort orätt, då det till
hufvudsaklig grund för sin föreslagna statsreglering antagit
en regel, som endast är nödregel, och som dessutom rakt
strider mot tydliga föreskriften i sista punkten, 2 mom. af
3o §. i Riksd.Ordn., hvilken börjar med statsreglering
och slutar med bevillning, alldeles så, som min förståndige
familjchef här ofvan företager saken.
Jag vill icke heller lemna ovidrördt, hvad likväl andra
talare närmare torde utveckla, att Utsk. vid tillämpningen
af sin egen grundsats gått nedanom densamma, då det föreslagit
dels upphörandet af vissa inkomsttitlar, dels en minskad
beräkning deraf, vida under hvad, efter vunnen erfarenhet,
bör kunna calculei’as, äfven med utsigt till öfverskott
derutöfver. På detta sätt har brist på tillgångar uppstått,
som icke fanns eller kunde beräknas, då K. M:s nåd.
propos. om statsverkets tillstånd och behof författades. Då
K. M., efter tagen kännedom af de uppgifna beliofven, endast
ville till R. St. framställa de mest nödvändiga, skedde
det derföre, att K. M. ville undvika en högre beskattning,
enär K. M. fann de då beräknade statsinkomsterna tillräckliga
att dessa behof betäcka, om derjemte till vissa af dem,
som voro af beskaffenhet att möjligen kunna ett eller annat
år mer eller mindre inskränkas, en del af påräkneliga öfverskott
å inkomsttitlarna finge användas; men K. M:s
mening var icke, och kunde icke vara, att någon del af
statsinkomsterna skulle borttagas, utan att ersättas, eller att
254
Den 27 Ma}.
desamma genom för låga beräkningar skulle nedsättas, och
på detta sätt brister för oeftergifliga behof skapas.
Jag öfvergår nu till detaillerna:
1:0 Utsk. har gjort rätt, då det tillstyrkt uppförandet
på stat af en presidentslön för KrigsCollan, samt då det
bestämt innehafvarens pensionsrätt, men icke så, då det
förklarat sig hvarken kunna tillstyrka beviljandet af de tillökade
i63£ t:r spannmål under lönerna eller uppförandet
på stat af de för löneregleringen erforderliga 497 r:dr 3 sk.
2 r:st., pä annat vilkor, än att de arfvoden, som af särskilda
cassör till krigsråden utgått, icke hädanefter dem tilldelas.
Utsk. har, förmodligen derifrån af hållet af summornas
ringhet, icke här åberopat sin allmänna regel för afslag:
bristande tillgångar; det har i stället ansett, att spannmålsberäkningen
bort ske efter samma grunder som vid sista
lönereglering för Hofrätterna. Skälet är icke uppgifvet; mig
synes rättast, att spannmålen för KrigsColbm beräknats lika
sorn för StatsCont. Begge verken äro Collegier; och orättvist
samt principlöst vöre det, att, så länge staten består
spannmål under lönen för den ena tjenstemannen, en annan
bans vederlike inom samma verk skulle deraf vara i saknad.
Derför, att arfvodena skulle upphöra emot uppförandet på stat
af ofvannämnde 497: 3. 2., är intet skäl uppgifvet. Jag får
deremot anmärka: att det väl icke vöre mycket vunnet med
att erhålla 497 r:dr 3 sk. 2 r:st., emot att afstå 1600 r:dr,
eller arfvodenas belopp; att det är skäl, att cassorna bestrida
sina förvaltningskostnader; att krigsråden visserligen
icke kunna anses för högt lönade med 2000 r:dr, helst då
det besinnas, att de tjena hela året igenom utan semester
och hafva lika trägna som ansvarsfulla göromål.
Således, och då anledning icke är att betvifla organisationens
ändamålsenlighet, men den deremot blifvit verkställd
med all möjlig hushållning såväl i det afseeudet, att
personalen blifvit till den minsta möjliga inskränkt, som ock
att lönerna icke blifvit bestämda högre, än behof och rättvisa
kräfva, anser jag, för piin del, Utsk. hafva bort tillstyrka,
att ofvanberörde 497 r:dr 3 sk. 2 r:st. i penningar
och i63j t:r spannmål under lönerna må å stat uppföras,
äfvensom de för presidenten föreslagna 3o4 t:r spannmål under
lönen; ty så länge spannmål under de öfriga presidentslönerna
beräknas, vöre det orätt att derifrån utesluta KrigsCollegii
president, den mest sysselsatte af dem alla,
2:0 I frågan om öfyerflyttning på allm, indragningsstaten
af den genom regleringen såväl af KrigsColkm som
KrigsHofrätten öfverflödig blifna personalens löner anmärker
jag endast, att en sudan öfverflyttning visserligen vore
ledande till ordning och reda i räkenskaperna, samt att skälet
till nya statens för KrigsHofrätten tillämpning från detta
års början påtagligen varit, att, sedan öfriga embetsverk
kommit i åtnjutande af den högre aflöning, hvilken genom
Den 27 Maj.
a5S
sednare regleringen blifvit dem tillagd, det hade varit orättvist
att låta KrigsHofrätten längre och under obestämd tid
vänta på den, som redan 1825 blifvit densamma tillerkänd.
3:o Topographiska och Ingeniör-corpserna:
Här åberopas Hr Gyllenhaals m. fl. väl grundade reservationer.
4»
4:o Gardesreg:ter na: De tillökningar för dessa reg:ter,
hvilka nu kommit i fråga, äro hufvudsakligen föranledda
genom den förändrade organisation, K. M. funnit lämpligt
och nyttigt att åt dem gifva; löneförhöjningar för befälet
hafva hufvudsakligen endast ägt rum för reg:tsbefälet och
stabsofficerare. Då K. M. närmast och bäst lärer kunna
bedöma, huru en militärisk corps för uppfyllandet af sin
bestämmelse bör vara organiserad; då en rundare aflöning
för befälet vid corpsen, som skola vaka öfver hufvudstadens
säkerhet, och der tjenstgöringen, både i anseende till local
och öfrig beskaffenhet, föranleder till högre utgifter än annorstädes,
synes af billighet påkallad, och då äfven i allmänhet
måste medgifvas, att i tidens längd staten icke vinner
genom karghet i lönanslag för dess tjenstemän, utan
att snarare någon, ehuru icke utöfver behofvet sträckt frikostighet
mångfaldigt medför sin egen ersättning, hvarom
förhållandet i andra stater vittnar; så hade jag önskat, att
Ulsk. tillstyrkt de begärda anslagens beviljande.
6:0 Detsamma gäller om Kronprinsens Hussar-regite.
TJtsk. hade här icke bort underlåta att anmärka, att då,
enligt 17 punkten i betänk. N:o 81, å anslaget för cavallen-
och artilleri-hästarnas cementering m. m. saint fotlrragering,
genom de vidtagna regleringarna, uppkommit en
besparing af tillsammans 562 r:dr 8 sk., hvaraf för Kronprinsens
Hussar-reg:te 558 r:dr, arden egentliga tillökningen
för detta Reg:te, i stället för i32i r:dr 3g sk., endast 763
r:dr 89 sk. Beviljandet af denna ringa tillökning, hvarifrån
dessutom bör afgå skillnaden emellan det verkliga och stats2>riset
för besparade 268 t:r spannmål in natura, de år då
spannmålen är i högre värde, synes icke böra dragas i betänkande,
då den för en af K. M. nyttig ansedd och icke såsom
sådan af Utsk. bestridd organisation uppkommit.
7:0 Wermlands Jägare: De 3o t:r spannmål under
lönerna, hvilka här ifrågakommit, hafva erfordrats för
vinnande af likhet inom staten. Intilldess att generelt beslut
om indragning af denna afloningsförmån kan tagas, bör
väl icke inom samma stat den ena få beräkna sådan förmån,
den andra icke. Jag har redan anmärkt detta. Då lönen
för cheferna för Lifreg:tets och Smålands Grenadier-batailloner
är bestämd till 25oo r:dr, synes väl både billighet och
rättvisa kräfva, att chefen för Wermlands Fältjägare, som
är i saknad af boställe eller inqvarteringsförmåner, kommer
i åtnjutande af lika belopp. Vid förra riksdagen begärdes
väl blott 2000 r:dr; men meningen var väl utan tvifvel då,
Den aj Maj.
att lian derjemte skulle få på besparingarna behålla de 5oo
r:dr, han särskildt förut såsom taffelpenningar uppburit. Jag
förmodar detta, eller också, att ett verkligt förbiseende
härvid ägt rum.
gro Om de af Utslc. vid Artilleriet afstyrkta löneförhöjningar
för befäl och irste constaplar gäller hvad redan är
sagdt om nyttan för det allmänna, att icke alltför mycket
må hushållas vid lönebestämmelser. Behofvet af de ifrågavar.
är af II. K. II., G-eneralFälttygmästaren nogsamt ådagalagdt.
Att en informations-officers-lön icke skulle bestås
vid Wendes Artilleri-regrte, lika väl som vid de tvenne andra
Artilleri-regrterna, dertill är väl icke något giltigt skäl.
Förhöjningen i medicamentspenningarna grundar sig på
redan uppgjorda och framdeles motseende contract. Naturen
af ett contract medgifver intet tvång; det måste grunda
sig på frivilligt åtagande. Att directe genom Kronans försorg
besörja artilleri-manskapets sjukvård, utom härpå allm.
garnisons-sjukhuset, skulle otvifvelaktig! leda till drygare
kostnader. Utgiften är således nödvändig och hade bort
tillstyrkas.
Hvad Raketcorpsen angår, har Utsk., med frångående
af sin antagna princip, att inga aflöningsstater må ställas på
besparingar, tillstyrkt, att densamma med sin nuvar. personal
skulle aflönas med disponibla tillgångar, d. v. s. besparingar.
Om också detta till en tid skulle låta sig göra,
vore ej dermed mycket vunnet, ty med en så ringa styrka
skulle corpsen i activt krig göra föga nytta; och då hvad
Utsk. välbetänkt yttrat pag. 11 om nödvändigheten att under
freden bilda artilleristen måhända i ännu högre grad
gäller om raketieren, så synes, då nyttan af en sådan corps
icke kan bestridas, det anslag icke böra vägras, som för
dess organisation till bruk och gagn i krigstid erfordras.
10:0 Indelta Infanteriet: Utsk. har förbisett, att
R. St. vid förra riksdagen på långt när icke beviljat, hvad
K. M. för indelta armeens lönreglering då äskade. Då dagliga
erfarenheten ådagalägger, huru ofta skickliga unga officerare
måste lemna tjensten, dertill föranledda af nöd och
brist; då medborgare af alla classer bland det yngre befälet
hafva söner eller nära anförvandter, som detta öde, hvilket
vanligast medför fullkomligt elände, kan drabba, borde man
väl här kunna räkna på Representationens rättskänsla, om
icke frikostighet. Om man föreställer sig att en ung fänrik
första året måste sätta sig i 5o r:drs skuld, de följande likaså,
tills han blir lieutenant, så inser man lätt, att den
tillökning i Ion, han då erhåller, icke förslår att betala den
skuld, han under tiden med räntor på räntor sig åsamkat.
Han måste således fortfara med skuldsättningen, och när
han blir capitaine, har han ändå icke mera än som fänrik,
utan skulder. Dessa komma att trycka honom hela hans
bana
Den 37 Maj.
bana igenom, mina Hrr! låtom oss icke vara karga emot vära
försvarare; sådant är icke vackert.
i3:o Lif'beväringsreg:tet: Här åberopas Hrr Lundgrens
och Ekermans m. fl. reservationer, som fullständigt
ådagalägga rättvisan af hvad K. M. om detta reg:tes löneförbättring
i nåder föreslagit.
18:0 och 19:0. Jag kommer nu till anslagen för materiellen,
ovedersägligen den vigtigaste punkten. Då siffrorna
här tala och tydligen ådagalägga behofven, dels grundade
på passevolaneecontract, hvilka icke utan betydlig förlust för
staten kunna upphäfvas, dels föranledda af varors och arbetslöners
stegring och af den större mängd persedlar, hvilkas
årliga anskaffning och underhåll genom bevär:smanskapets
tillväxt i antal är oundviklig; då man känner, att bevär:smanskapets
beklädnadspersedlar, bibehållna och reparerade
så länge man kunnat, nu nästan totalt äro förslitna,
der nytt ej kuenat anskaffas, och som är ganska litet; då
man annu har i friskt minne åren 1808 och 180g, och således
känner följderna af att hafva en arme' utan nödig utredning
och beklädnad; då man ännu ihågkommer landtvärnets
historia, måste man förundra sig, att TJtsk. afstyrkt
bifall till det äskade särskilda anslaget af 90,000 r:dr utöfver
de af öfverskotten, till fyllnad i KrigsCollegii departementers
materiella behof, sedan sista riksdag utgångna 70,000
r:dr, utan att annorlunda än i allmänna ordalag om besparingar,
hvilka här icke kunna äga rum, om klok och omtänksam
hushållning, hvilken bevisligen aldrig uraktlåtits,
söka vederlägga behofvets oeftergiflighet. Möjligheten af det
ena och frånvaron af det andra återstår för Utsk. att bevisa
medelst bestämda uppgifter af hvad som kan besparas och
huru bättre må kunna hushållas. I annat fall måste anslaget
beviljas, såvida armeens materiel icke skall råka i fullkomligt
förfall, hvilket derefter skulle föranleda till oberäkneligt
drygare utgifter. Den hushållning, Utsk. velat bygga
derpå, att manskapet sjelf skulle anskaffa sig rockar och
byxor, är högst problematisk, stridande med 1812 års beväringsstadga,
som på goda, lätt insedda grunder bjuder,
att bevärtsmanskapet skall klädas lika med soldaten, och
motverkande det med anskaffningen af reservförrådet afsedda
ändamålet, att alltid tvenne munderingar för en dass beväringsmanskap
må finnas, så att i behofvets stund tvenne
classer, fullt beklädda, ehuru den ena med äldre persedlar,
må kunna draga ut i fält, under det att nya omgångar af
munderingar anskaffas. Hemställan till K. M. om den af
Utsk. i detta afseende föreslagna förändring torde derföre
böra afstyrkas, men det äskade anslaget oafkortadt beviljas.
20:0 Indelta armeens vapenöfniflgar! Utsk. hat'
här förbisett, att endast soldaten får vid möten och vapenöfningar
underhållas af passevolancecassor. Står truppen
7 II. 31
a58
Den 57 Maj.
utom reg:tets stånd, måste befälets aflöning m. fl. utgifter
bestridas af statsmedel. Nyttan af större öfningsläger har redan
länge varit insedd och erkänd; skälen kunna hemtas
utur K. brefvet till KrigsColhm d. 12 Nov. 1766. Vill man
hafva en arme' med vana och skicklighet, måste den val öfvas
såväl i stort som smått. Allt skäl för beviljandet af det
begärda anslaget för detta ändamål synes derföre vara för
handen.
21:0 Då det måste vara gifvet, att hvad som icke räckt
till ensamt för de södra Cavalleriernas exercissqvadroner, ännu
mindre kan förslå äfven till de norra Cavalleri-corpsernas,
är det svårt alt finna, hvarföre Utsk., som fullkomligen insett
och medgifvit dessa öfningars nytta och nödvändighet
och således icke derifrån lärer vilja utesluta de sistnämnda
corpserna, afstyrkt den begärda tillökningen i anslaget derför.
Äfvenledes, och då vid uppgörandet af calculerna öfver
exerciscompagnierna för Infanteriet säkerligen all möjlig
hushållning blifvit beräknad, synes det af Utsk. uppgifna
skäl för det härtill äskade anslagets nedsättning böra förfalla.
Bäst vore således, om K. propos. i dessa delar helt och hållet
bifölles.
Gr. Lewenhaupt, Patrik, anförde skriftligen:
Då jag finnér, att StatsUtsk. ej ansett sig böra tillstyrka
det till ökande af befäl för 2:ne compagnier vid K. Hallands
bataillon begärda anslag af 25o6 r:dr 32 sk. b:co, ej 2460
r:dr, hvartill Utsk., förmodligen af misstag, uppfört den begärda
summan, och då Utsk. såsom skäl dertill anfört: att
K. M. ej upptagit denna begäran uti Dess nåd. propos.; att
statsverkets tillgångar äro otillräckliga, och slutligen, att denna
ökning af befäl ej skulle åstadkomma någon fullständig
organisation, anser jag mig skyldig att å detta ämne ännu
något fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet.
I en tid, då man allt mer och mer tyckes inse det nyttiga
ändamålet med vår beväring, då nationens ungdom,
långt ifrån att frukta den dag, då deras ålder ålägger dem
att låta införa sina namn i beväriugens rullor, tvärtom i allmänhet
med längtan motser densamma, med glädje infinner
sig å exercisplatsen och ofta med saknad skiljer sig derifrån ;
i denna tid och under dessa förhållanden hoppades jag, att
R. St. ej skulle tveka att söka afhjelpa åtminstone de brister
i beväringens organisation, som med ringa uppoffring
kunna undanrödjas, och var det denna tanka, som föranledde
min motion. Än en gång får jag erinra, till upplysning
för dem, som ej äro medlemmar af StatsUtsk. och som måhända
ej tagit noga kännedom af motionen: det är icke någon
löneförhöjning för befälet som är begärd; det är en af
nödvändigheten påkallad tillökning af dess personal.
Utsk. har anfört, att K. M. ej upptagit detta anslag uti
Dess nåd. propos.; men då K. M. redan vid sisth riksdag begärt
det'; då Gen.Adjutanten för Armeen nu äfven vitsordat
Den 27 Maj.
nödvändigheten deraf, och då dessutom behofvet af detta
anslag så tydligt framställer sig för en hvar, som vill pröfva
det, har jag ej anledning tro, att Utsk. särdeles lärer fästa sig
vid detta skäl, så mycket mindre, som Utsk. ju afstyrkt flera
af K. M:s nåd. propos:r, men tillstyrkt andra anslag,
ehuru ej af K. M. proponerade.
Utsk. anser ingen fullständig organisation äfven med
detta anslag kunna ernås. Jag har uti en särskild till Utsk.
lemnad promemoria haft äran framställa, huru medelst detta
anslag en för bataillonen nyttig och ändamålsenlig organisa-;
tion kan vinnas; att den blir så fullständig, som vid de stående
regiterna kan icke fordras och lärer ej heller vara nöd^
vändigt, blott den är sådan, att ändamålet med beväringen,
nemi., att den i behofvets stund kan användas, blir upp->
fyldt.
Det hufvudsakligaste af Utskrs skäl till afstyrkan är utan
tvifvel det, att statsverkets tllgångar skola vara otillräckliga;
må det dock tillåtas mig anmärka, att de i mina anföranden
noggrannt upptagna och, i jemnförelse med det begärda anslaget,
betydliga minskningar i hittills årliga utgifter för bataillonen,
som ernås, om anslaget beviljas, göra denna utgift
så ringa, att den, såsom sådan, torde blifva lika litet
märkbar, sorn den blir gagnelig för det afsedda ändamålet.
Jemnförelsevis utbeder jag mig få upplysa, att äfven om
det begärda anslaget beviljas, kommer likväl staten för Hallands
bataillon ej att Öfverstiga staten för endast ett cornpagni
af det reg:te, som kostar minst af alla i Svenska arme'™
och troligen i någon arme, nemi. K. Wermlands Fältjägareregtte.
Armeen erhölle likväl på detta sätt uti HaU
lands bataillon 4 beväringscompagnier med öfvadt befäl att
påräkna. Besluta R. St. vid slutligt afgörande, oaktadt hvad
i detta ämne blifvit anfördt, att godkänna Utsk:s betänk.,
då må Hallands bataillon förblifva uti samma tillstånd af
ofullkomlighet, hvari den hittills varit, och derutur ingen
befälhafvare, äfven med bästa vilja, af de skäl jag i min
motion utvecklat, utan R. Sl:s bevågenhet förmår att upplyfta
densamma; och må Hallands beväring förblifva den
enda inom fäderneslandet, som, i saknad af gammal stam,
tillika blir utan tillräckligt befäl och således tvifvelsutan
underkastad det svåraste af allt, nemi. samma olyckliga öde
som landtvärnet, att i behofvets stund erhålla okunniga och
ovana handledare.
Jag har ej klagat öfver, att jag såsom bataillonschef med
1000 r:drs lön är underkastad samma slags ansvar som
hvarje regttschef, nemi. för förrådet och uppbörden, med
den skillnad, att de sednare kunna ställa till ansvar reg:tsqvartermästaren
och reg:tsskrifvaren eller deras cautionister,
i händelse af balance, hvilken utväg jag saknar, emedan
dessa tjenstemän ej finnas på stat vid bataillonen; ej heller
deröfver, att jag på egen bekostnad måste underhålla den
360
Den 27 Maj.
officer, som velat ataga sig förrätta dessa tjenster; jag har
gjort det hittills och erhåller ingen minskning i mina utgifter
eller ökning i mina inkomster, om det begärda anslaget
beviljas; men det är i högsta grad nedslående att, blott i
brist af några 100 r:drs ärligt anslag, finna 111ig, såsom nu
förhållandet är, alldeles urståndsatt att kunna uträtta någon
ting nvttigt eller ändamålsenligt i egenskap af chef för Hallands
bataillon.
Åberopande dessa mina skäl, grundade på hvad jag redan
i min motion haft äran anföra, och Öfvertygad, att R.
o. Ad. gillar mina motiver, anhåller jag om återremiss af
StatsTJtsk:s betänk, och hoppas, att Utsk., inseende, att mitt
syftemål endast är att i min mån gagna fäderneslandet, ej
ånyo lemnar min begäran utan afseende.
Jag anhåller, att detta anförande måtte bifogas återrejnissen
af StatsUtsk:s betänkande.
Hr af Sille'n, Georg Axel, uppläste följande:
Då den tjenstebefattning, mig åligger, sätter mig i tillfälle
att någorlunda känna förhållandet med indelta armeens
aflöning, hoppas jag, att H. R. o. Ad. icke obenäget anser,
att jag uppträder för att derutinnan meddela några upplysningar
i anledning af StatsUtsk:s utlåt. K:o 81, i hvad det
rörer K. M:s nåd. propos. om ett fyllnadsanslag af 19,300
»:dr för löneregleringen vid nämnde arme'.
Sjelfva den nåd. proposl i denna del innehåller endast
denna stroph; ”Fyllnadsanslag för löneregleringen
vid indelta infanteriet 19,800 r:dr;” men går man till
det den nåd; propos. bilagde Statsrådsprot., finner man pag.
3 specification på behofvet. Der heter det: "Ehuru indelta
”armeens lönereglering med det af R. St. vid sista riksdag
”beviljade tillökade anslag kunnat i allmänhet på ett til 1—
”fredsstörande sätt uppgöras, hafva tillgångarna likväl icke
”medgifvit att uppföra det lönebelopp för reg:tsqvartermä”stare,
andre capitainer och fändrikar vid samtliga infanterj”reg:terna
och subalternerna vid de Skånska, som med afseende
å tjensternas beskaffenhet och vederbörandes utkomst
"skäligen bort äga rum. Den lönetillökning, som K. M. på
”sådan grund, enligt förut fattadt nådigt beslut, funnit böra
”ifrågakomma, uppgår för
23 reg:tsqvartermästare å 100 ,,,,,, , 2,3oo.
72 andre capitainer ä 100
7,200.
8 d:o vid Skånska infant.reg;terna ä 25 . , . 200,
l6o fänrikar ä 5o
, 8,000,
ifi d:o vid Skånska infant.reg:terna a 25 , , 400<
jö förste lieutenanter vid dito ä 5o , , , . , 800.
8 andra dito å 5q , 4°°-
tillsammans ig.joo.
Som här icke omnämnes, huru stort det lönebelopp för
dessa beställningar är, på hvilket nu uppräknade tillöknin
-
Den 27 Maj.
gar skulle ske, får jag vördsamt upplysa, att enligt K. M:s
nåd. circulärbref af d. 1 Febr. i8i3 är tilldelt på stat åt
vid alla indelta infanterireg:ter; men vid de Skånska är anslaget
för en reg:tsqvartermästare 600 r:dr och för en andre
capitaine 45o r:di-.
Samma K. circulärbref innehåller ganska tydligen det
beslut, som omförmäles i nyssnämnde Statsrådsprot.; ty pag.
4o heter det: ”Och då Wi sålunda ansett, att de föreslagna
"lönerna för ofvanberörde beställningar höra ökas med 100
”r:dr för regrtsqvartermästare, 100 r:dr för andre capitai”nerna
och 5o r:dr för fänrikarna vid samtliga öfriga infan”terireglter
och corpser, men vid Skånska infanterireglter så,
”att 2:dre capitainerna erhålla ^5 r:dr, reg:tsqvartermästare
''700 r:dr, förste lieutenanterna 35o r:dr, 2.‘dre lieutenanterna
”3oo r:dr och fänrikarna 225 r:dr; men tillgångarna härtill
”för det närvar, saknas, vilje Wi framdeles i nåder vara be”tänkta
att i detta afseende nödiga medel bereda och anvisa.”
Det är detta åt ofvan omförmälde löntagare gifna hopp,
K. M. 1111 önskat blefve uppfyldt. Hvar och en inser lätteligen,
huru vanlottad isynnerhet lägsta graden af dessa officerare
är med en lön, till sin numerär lika stor med en
kammardrängs vid Collegierna, men, efter de betydliga afdragen
derå, till sitt verkliga belopp mycket ringare. Utsk.,
hvilket, som jag förmodar, gjort för sig kändt nyssnämnde
belopp, har likväl icke vidare yttrat sig öfver delta behof,
än med dessa få, behofvet ingenting vederläggande ord:
”men utöfver de betydliga summor, sorn till berörde ändarna!
vid sisth riksdag anvisades och hvilka då uppgåfvos
”blifva dertill tillräckliga, kan Utsk. icke något ytterligare
”anslag tillstyrka.”
Jag får nu visa, att åtminstone fänrikarnas lönebelopp
på intet sätt svarar emot det förhållande till de öfriga lönerna,
hvari det borde stå. Efter K. Carl XI:s stat och indelning
utgjorde en chefs eller öfversles lön 5oo r:dr och en
Ijeuteiiants eller fänriks 33 r:dr 16 sk. Fänrikslönen motsvarade
således Ttj af chefens lön. Nu är chefens lön efter nya
staten 35o<> r:dr och fänrikens 200 r:dr; denna är altså endast
T’¥ mot chefslönen. Jag har icke gjort denna bevisning
för att gifva anledning dertill, atf fänrikarna skulle göra inkräktning
på chefslönerna. Jag anser så mycket mindre någon
fråga derom böra uppstå, som jag verkligen anser dessa
löner, åtminstone såsom de visa sig i siffran, vara nog ringa,
emedan de vida understiga öfverstclönerna elter indelningsverket.
Följande uppsats ådagalägger detta,
Efter 1833 års allöningslislor för efiernämnde Io regrter,
Utan urval tagna för mitt calculerande, utgjorde gamla öfverste-indelningaruas
afkastning för sammil år:
1 reg:tsqvartermästai'e
1 andre capitaine .
1 fänrik . . . .
700 r:dr
5oo „
200 ,,
a6a Den 17 Maj.
För Usta Lifgrenadicr-reg:tet 4^73: 4- -"*
„ 3:dra D:o  4,897: 7. 7.
„ Uplands 5,137: x. 6.
„ Calmare 11. 2.
,, Södermanlands 5,018: 33. ir.
„ Skaraborgs 4)832: 1. 5.
„ Westmanlands 4>47o: 6. 8.
„ Dal  6,735:43. 5.
„ Elfsborgs 3,966:21. 11.
„ Westgötha Dals 4>ll9:21, 8-
Detta utgör per medium för hvarje chef4,858 r:dr och
det under ett år, då markegången på spannmålen var ganska
låg. Skulle nu en fänrik få i lön -j-Vdel af detta belopp,
Liefve lönen ungefär 325 r:dr, och i allmänhet hafva fänriksindelningarna
gifvit vida högre afkastning, allt efter boställenas
godhet, och detta förklaras lätteligen, då man vet,
att merendels största löninkomsten legat uti bostället och
att ett fänriksboställe i allmänhet utgör mantal, då ett chefsboställe
på intet ställe utgjort i5 mantal, något enda högst
8 till 10 mantal.
Efter den stat, som i allmänhet blifvit ordnad för de
administrativa verken, och hvartill typen tagits af den för
Statscont. af frami. Presidenten Gr. Wirse'n projecterade och
i nåder antagna, utgör lägsta gradens lön 400 r:dr eller
•J:del af högsta ledamotslön. Nu kan nian anse öfverstelieutenanten
med 1,800 r:drs lön efter nya staten, i anseende
till tjenstegraden, närmast jemnförlig med ledamot i ett
civilt verk. Fänriken skulle efter den beräkningsgrunden
böra hafva 45o r:dr i lön. Man lärer således finna, att det
minsta en fänrik bör åtnjuta i lön är i5o r:dr. Detta utgör
också jemnt y-jldel emot chefslönen och således i siffran
visserligen svarande mot förra proportionen af fänriks- till
öfverste-lönen, men ingalunda i verkligheten, i anseende till
den saknad af boställe, fänriken nu har.
Att så lågt nedsätta esta gradens lön, att icke den tjenande
med verklig sparsamhet kan hafva någorlunda utkomst,
är efter min tanka oriktigt. Det är vid sitt inträde
i tjenst, han mest behöfver för sin equipering, och som han
skall lägga grunden för sin framtid. Mäste han begynna med
stor skuldsättning, blifva utsigterna allt mer och mer mörka,
hågen för tjensten aftager och han måste ofta lemna
den i förtid, till ingen båtnad för staten, hvars onyttiga
medlemmars antal kan merendels blott tillökar. Också gjorde
K. Carl XI:s stat ingen skillnad emellan fänriks- och lieut—
nantslön. De voro lika stora.
På alla dessa skäl föreslår jag vördsamt, att först och
främst måtte anslås, i likhet med hvad Statsrådsprot. utvisar,
för 160 fänrikar å 5o r:dr 8,000.
16 dito vid Skånska infant, h r:dr 4°°-
S:a 8, joo.
Den 97 Maj.
Men som jag ansett mig böra betrakta utgiftsbetänk. med
en generel blick, för att uti det relativa förhållandet, hvaruti
utgiftsposterna stå till hvarandra, utröna deras mer eller
mindre nödvändighet, så öfvergår jag nu till Lifbevärtsreg:tels
stat. Jag kanner icke densamma vidare, än hvad
som kan inhemta? af Hr Eckermans reservation emot Utsk:s
ofstyrkande af bifall till K. M:s nåd. propos., ang:de tillökning
för detta regtte; men är förhållandet sådant, som berörde
reservation utmärker, att en capitaine ej har mer än
35or:drs lön, en lieutenant 2Öo r:dr samt en fänrik 225 r:dr
och beklädnadspenningar 43 r:dr, så tvekar jag icke att tillstyrka
lönetillökning för denna corps, isynnerhet för capitainerna.
I rummet derefter synes mig tillökning af lönerna för
de yngre capitainerna vid Artilleriet till 600 r:dr böra komma
i fråga. Då detta vapen fordrar högre kunskaper hos
dess officerare, än infanteri-reg:ternas, och då de äro nödsakade
att vara i garnisonstjenstgöring, anser jag dem snarare
böra komma i åtnjutande af 600 r:drs lön, än Infanteriets
andre capitainer. Dessa böra först sedermera komma i
fråga; hvarvid jag likväl får anmärka, att efter indelningsverket
en capitaine hade dubbelt så stor lön som en fänrik,
och att, om också fänrikarna få i5o r:dr lön, andre capitainerna
likväl uti dem redan anslagna 5oo r:dr stå till fänrikarna
uti samma lönförhållande som capitainerna efter indelningsverket.
Sist anser jag fråga böra uppstå om tillökning
af reg:tsqvartermästarnes löner.
Men då, som mig synes, det är en pligt af representanten
att vid statsbehofvens pröfvande följa samma ide',
som han, efter min åsigt, bör låta tjena sig till ledning vid
pröfningen af sina enskilda tillgångar och behof, har jag,
för att fullfölja denna ide', måst avancera fram till en annan
af hufvudtitlarna. Jag är öfvertygad, att hvarken jordbruket
eller de andra näringarna, sig sjelfva lemnade utan
onödiga tvångsband, fordra något understöd af staten. K.
M. har icke heller äskat någon tillökning på denna hufvudtitel;
men då Utsk. likväl föreslagit en tillökning af 33,000
r:dr utöfver anslaget vid förra riksdagen, önskar jag desto
hellre, att Utsk. täcktes återkalla sitt tillstyrkande i denna
del, som jag anser denna tillökning högst onödig. Hvad
deraf särskildt beträffar anslaget för jordbruksinstitutet på
Degeberg, hörde jag visserligen liera ädla talare på detta
rum understödja motionären i hans förslag till anslående af
medel för denna inrättning; men jag föreställde mig då, att
en sådan luxartikel icke skulle blifva af StatsUtsk. nu understödd.
Vi hafva redan kanske för mycket af statslux i detta
fall uti den existerande Landtbruksacademien. Må den,
så länge den fortfar, utbreda sina välgörande verkningar.
Stora hafva dessa ännu icke visat sig. Man plöjer, man dikar,
man göder, man sår sin åker nu som förr, åtminstone
a64
Den 27 Maj.
här i trakten omkring Stockholm, som Ur närmast experimentalfältet.
Må Hr Nonnen fritt af egen kraft framgå med
sitt institut! Må de, som vilja lära sig den stora konsten:
jordbruket, hvars högsta konst den slore Ehrensvärd förklarade
med 2:ne ord, gerna vända sig till Hr Nonnens institut
och betala sin inhemtade kunskap, bäst de gitta; men
må icke staten derpå offra en enda fyrk! De possessionater,
som behöfva rättare och icke sjelfva kunna instruera dem,
må betala undervisningen; men vi alla, som antingen icke
behöfva dessa rättare, eller också förstå att sjelfva vägleda
dem, vi böra icke betala en sådan undervisning. Hvad det
egentligen vetenskapliga uti jordbruket beträffar, hvarmed
lärer menas chemi oc.li botanik, så, utom det att vi hafva
en vetenskapsacademi, läres detta vid universiteten, och en
förståndig bonde sköter sin jord rätt väl utan detta vetenskapliga.
Genom den indragning, jag här föreslagit af en utaf
StatsUtsk. tillstyrkt tillökning af 33,000 r:dr, vinnes tillgång,
som jag förmodar, icke allenast till de högst billiga
lönetillökningarna på 3:dje hufvudtiteln, jag föreslagit, utan
äfven för behofvet till fyllnad i den nödiga staten för KammarColkm,
ett vigtigt verk, hvarpå hela Rikets kamerala
ärender hufvudsakligen bero, och hvars embets- och tjenstemän,
med tjensteskyldigheter, som aldrig lemna dem ledighet,
hvilket är förhållandet med de collegiala befattningarna
i allmänhet, visserligen hafva rätt att komma i åtnjutande
af lika belöning, som de andra publika verken redan fått
uppbära.
Jag anhåller, att Utsk. täcktes taga dessa erinringar och
upplysningar i öfvervägande, hvarföre jag utbeder mig, att
detta måtte få åtfölja den äterremiss, jag hoppas H. R. o. Ad.
lärer finna nödig af Utskts utlåt, öfver 2:dra, 3:dje och g:de
hufvudtitlarna.
Hr af Dalström, Gust. Jac., anförde skriftligen till
prot. följande:
StatsUtskts åliggande är, enligt 3o §. 2 mom. Riksd.-  Ordn., att utröna, pröfva och föreslå, hvad till statsverkets
behof erfordras. Det synes mig likväl, som denna pröfning
af verkliga behof, och deras skiljande från mindre nödvändiga,
icke alltid blifvit iakttagen med den noggrannhet, sorn
vederbör; åtminstone har man ej någon anledning att sluta
dertill af de i allmänhet nog knapphändigt angifna skäl till
förslag att vägra fyllandet af de behof, K. M. ansett nödvändiga
till statsinrättningens jemna och säkra fortgång.
Möjligen kunna dessa skäl utförligt anträffas i Utskrs protocoll,
men det hade likväl ej varit utan nytta, att de äfven
kommit till RiksStts kännedom; och skulle de, i händelse
de verkligen finnas, till icke obetydlig del hafva förkortat
Öf
-
Deu 27 Maj.
265
öfverläggningarna öfver det förevar, utgiftsbetänk., hvilka, i
saknad deraf, troligen komma att uttänjas lill icke obetydlig
längd.
Hvad som särdeles fästat min uppmärksamhet, är förhållandet
med 3:dje hufvudtiteln, der jag tror mig oftast
sakna grundad och noggrann pröfning af behofven, men
fastmera ett fortsatt, någon gång till ytterlighet drifvet
och, som mig synes, redan på förhand fattadt system att
ihärdigt neka till hvad hegardt och oundgängligt nödvändigt
är. Utsk. tyckes deri hafva funnit sitt dixi et salvavi.
Likväl högaktar jag de mäns djupsinnighet, urskilning och
sakkännedom, hvilka äga R. St:s förtroende af det magtpåliggande
värfvet att vara medlemmar i detta Utsk. Jag
vill således hellre tro, att skyndsamheten, eggad af de mindre
lämpliga ropen derom fran vissa häll, egentligen varit
orsak till hetänk:s knapphändighet och kanske äfven till vägrandet
af väl förmärkta, men mindre pröfvade behof. Jag
anhåller derföre, att R. o. Ad. och äfven Utsk., dit jag hoppas
att få detta anförande remitteradt, täcktes lemna uppmärksamhet
åt några detailler, dem jag nu går att vördsamt
framställa, och hvilka röra io:de punkten af betänk.
K. M. har nådigst tillkännagifvit, att vid den verkställda
löneregleringen för indelta armeen tillgångarna icke medgifvit
att uppföra det lönebelopp för reg: t s-q var ter mästa re,
andre capitainer och fänrikar vid samtliga infanteri-regtterna,
som med afseende å tjensternas beskaffenhet och vederbörandes
utkomst skäligen bort äga rum, och derföre lill
detta ändamål begärt ett anslag af ig,3oo r:dr, att fördelas
emellan icke mindre än 253 personer. Detta anslag har Utsk.
vägrat att tillstyrka, och det af skäl, att de vid förra riksdagen
anvisade summor i och för nämnde lönereglering då
ansågos tillräckliga. Detta skäl att komma från saken kan
jag ej anse för annat, än att vara ganska knapphändigt, och
jag utber mig vördsamt att i detail få bevisa det.
Det bör anmärkas, att då anslag för indelta armeens
lönereglering vid förra riksdagen begärdes och beviljades,
var ännu ingen lönereglering verkställd, och att, ehuru de
personella staterna voro bestämda, kunde kostnaderna derför
endast i öfverslag beräknas, emedan förhållandet vid
tillgångarnas fördelning ej bestämdt kunde förutsättas, förr
än verkställigheten af löneregleringen inträdt. Om således
vid sjelfva löneregleringen vid samtliga reg:terna och fördelningen
af nära 1 million r:dr, utgjord af boställen, indelta
räntor, kronotionde, hemkall, jord-ersättningar, vacanceafgifter
och bestämdt statsanslag, en brist af ig,3oo r:dr
kunnat uppstå, är det då billigt, att ehuru lönerna i allmänhet
icke kunde uppgå till det beräknade beloppet, armeen
likväl skall gå i mistning af sin billiga och påräknade
löneinkomst? Men då jag utsäger orden: Armcens billiga och
7 H, 34
Den 27 Maj.
påräknade löneinkomst, får jag vördsamt anföra orsaken,
hvarföre indelta ammen länge tåligt fördragit en mindre än
tarflig bergning, och att en förbättring derutinnan högt af
behofvet påkallades. Jag får derföre föra 11. o. Ad. till minhes,
att K. M., i förening nied R. St., under riksdagen år
1812 fann Sveriges säkerhet och framtida sjelfbestånd fordra,
att landets försvarare ökades till ett öfver fyrdubbelt
antal. Allmänna beväringen decreterades, befälets antal måste
äfven i följd deraf ökas, och kort derefter förordnades,
att hvarje reg:te skulle organiseras på 3 batailloner och
befälet således ökas med^:del, ehuru högst ringa anslogs till
detsammas aflönande. Följden deraf samt att Fördelningsoch
Brigad-generaler infördes på stat blef också, att reg:tsehefs-indelningarna
anslogos till generalslöner, reg:tscheferna
lingö öfverstelieuten:ts-löner; blott trenne eapitainer fingo
capitaineslöner, 8 fingo lieutentslöner och en fick nöja sig
med fänrikslön; lieutenanterna och fänrikarna fingo dels fänriks-
dels underofficerslöner o. s. v. Detta var ett liårdt slag
för indelta armeen; men fäderneslandets väl fordrade det.
Det indelta befälet gick med undergifvenhet och utan minsta
tecken till knot sitt hårda öde till mötes; ty, mina Hrr,
den, som tagit på hand att offra sin välfärd och sitt lif för
fädernesland och medborgares lugn, skyr ej försakelser, och
offret på fäderneslandets altare är känbart; men det dit lag—
ges af honom utan tvekan.
Denna armeens betryckta belägenhet fortfor likväl i 20
år, eller lill år 1833, då på vår nuvar. upplysta och hägnande
krigsstyrelses förslag en allmän lönereglering och i
flera fall löneförbättring ägde rum. Men redan då gjorde
StatsUtskts antagna refrain , statsverkets inskränkta tillgångar,
sig gällande, oell lönerna kunde icke uppgå till det belopp,
K. M. fann med billighet öfverensstämmande. De faststallda
lönerna kunde ej till fullo utgå; synnerligast ägde detta
förhållande rum vid reg:tsqvartermästare-, andre capitainesoch
fänriks-beställningarna, hvarföre också K. M. nu begärt
det ifrågavar. anslaget af ig,3oo r:dr för hela arméen.
Jag hade önskat, att någon i Utsk. hade framställt detailförhållandet
med dessa löner för att visa, huru liten den
Verkliga löneinkomsten är för hvar och en inom dessa grader
af arméens befäl, och jag tror, att Utsk., ledt af billighetskänsla
och behjertande af ett verkligt behof, då ej afStyrkt
detta anslag. Men då jag af Utsk:s yttrande i io:de
punkten af betänk, till en sådan förmodan ej kan hemta
någon anledning, anser jag det ej vara från sitt ställe, att
jag nu går att derför redogöra.
Reg:tsqvartermästare-lönen är för det närvar, (se K. M:s
nåd. bref af d. 2 Febr. 1833, bil. lit. P.) beräknad till 6i3
r:dr. Derifrån skäll likväl afdragäs interesset af medelaccordet
3oöo r.‘dr, eller 180 r:dr; likaledes 24 r:dr till Arme'ens
Pensionscassa, och då äfven tillkommer afdrag till Enke-och
Den 27 Maj.
Pupillcassan, centonal och bevillning samt utgifter till regttet,
återstår sjelfva behållningen, ej öfver 38o r:dr. K. M. h^r
föreslagit en tillökning af 100 r:dr, och med billighet kan
man ej säga, att dessa löneinkomster äro för högt beräknade
för en person, sorn i och för sin tjenst måste hålla
sig ridhäst, utan ersättning ofta mäste göra resor i tjensten,
och liar under sin vård, uppbördsmannaaosvar och redovisning
beväringsmanskapets persedlar till ett ganska stort värde.
Andre capitainerna äga i lön 4^7 ftdr; medelaccordet
utgör för denna grad 2000 r:dr, hvaraf interesset, sorn måste
afdragas från lönen, gör 120 r:dr. Om afgifterna till
pensions-, enke- och pupillcassorna, centonal och bevillning
samt afgiften vid regjtet sammanräknas till blott 4o r:dr,
återstår endast en behållning af 277 r:dr. K. M. har föreslagit
en tillökning af 100 r:dr. Graden innehafves af personer,
hvilka i 16 till 20 år tjent staten. De äro skyldiga
att föra expeditionen inom compagniet, förrätta syner, besigtningar
och verkställa andra förrättningar, i hvilka alla
ändamål de ofta måste företaga resor. Deras öde är således
ej afundsvärd!, och ingen lärer kunna neka, alt icke den
tillökning, K. M. för deni begärt, är af behofvet påkallad.
Men ännu skarpare synes mig förhållandet vara i fänriksgraden,
Fänriken har i lön 175 r:dr. Derifrån bör afdragas
interesset å medelaccordet 4°° r:dr, hvilket tillsammans
med afgifterna till pensionscassan, enke- och pupillcassan,
centonal, bevillning och till reg:tet utgör en summa
af minst 45 r:dr; således återstår för fänriken i verklig löneinkomst
i3o r:dr. K. M. har derföre hos R. St. begärt för
hvarje person inom denna grad en tillökning af 25 till 5o
r:dr, hvarigenom fänriken likväl ej skulle komma till det
måttliga lönebeloppet af 200 r:dr, hvilken summa StatsUtsk.
likväl ansett behöflig för vaktmästare inom Cancelliet. För
den knappa lönen i3o r:dr måste fänriken kläda och föda
sig, bevista möten, förrätta torpsyner och andra besigtningar,
hvarvid han årligen vanligtvis måste resa sammanlagdt
5o mil och kanske derutöfver. Man fordrar, att fänriken
är en bildad menniska, och för hans tjenst äro vissa kunskaper,
ej särdeles inskränkta, af nödvändighet. Ej en skilling
kan han förtjena utöfver sin knappa lön; ty lyckligtvis
är ej sportelsystemet kändt bland militären. Ilan ar statens
embetsman, och honom tillhör att träda fienden närmast under
ögonen, då det gäller fäderneslandets och medborgarens
sak. Det är således ej möjligt, att förhållandet, då det blifver
rätt upplyst, kan undgå att ådraga sig Utsk:s och R,
St:s uppmärksamhet.
Af anförda skäl anhåller jag vördsamt om återremiss af
betänk., på det Utsk. måtte komma i tillfälle att tillstyrka,
hvad K. M. för indelta arme'ens lönereglering begärt, samt
att detta anförande måtte få åtfölja återremissen.
2GS
Dfn 27 Maj.
Hr af Dalström tilläde derefter muntligen:
Dernäst tager jag mig friheten framställa något, som fästat
min uppmärksamhet vid det påföljande af förevarande
betänk,, nemi. för det första hvad som angår anslag för arme'ens
vapenöfningar, synnerligast i afseende på stora läger.
Det synes mig, som StatsUfsk. vid detta tillfälle icke fästat
uppmärksamhet på hvad dessa läger egentligen äro, eller att
de utgöra tillämpningsskolor i stort för hvad i smått blifvit
inlärdt, och att regrtsmölen endast förete krigskonstens a b c.
Man måste vid reg:tsmöten inöfva detaillerna, men endast
vid stora läger kan tillämpningen i stort äga rum. Det är
likväl icke ensamt på de stora lägren, som truppen drager
väsendtlig nytta af desamma. Redan uppbrottet och marchen
gifva soldaten mycken öfning och äro af stor nytta för
hans brukbarhet i fält, emedan de bibringa honom färdighet
att der tillämpa de föreskrifter, som blifvit honom meddelade.
Redan uppbrottet från hemorten är ju att betrakta
såsom uppbrott från vidsträckta cantoneringsqvarter för att
samla truppen på en punkt, derifrån den i massa kan föras
mot fienden. Marchen till ifrågavar. öfningsläger måste ske
med noggrannhet och under ständig bevakning, hvilket vid
sådana tillfällen är anbefaldt. Samlingen till de stora lägren,
der flera olika vapen sammanträffa, ar äfven af särdeles vigt
för hvarje slags vapen. Vid sådana tillfällen måste man förutsätta,
att en allmän krigsplan äger rum. Den sammankomna
armeen måste på förhand veta, hvar fienderna finnas
och hvad ändamål, sorn åsyftas. En ständig bevakning
mäste jemväl bestridas af de till lägret commenderade regrterna.
Sjelfva öfningarna, som skola ske med de olika vapnen,
miste hafva för afsigt icke allenast positiousläran eller att
visa truppens olika uppställning allt efter de olika ändamålen,
utan fältmanövrarna måste jemväl visa tillämpningen af
denna positionslära. Manövern måste visa, huru trupper af
olika vapen böra agera tillsammans, af huru stor vigt det
är att kunna röra hvarje vapen väl och med begagnande af
terrainen samt vapnens samverkan. Utom dessa omständigheter
måste det erkännas, att någon förtröstan icke kan sättas
på en arme', som saknar skickliga befälhafvare; och jag
anser, att de stora lägren hafva en så väsendtlig del i möjligheten
att dana befälhafvare, att de omöjligen utan sådana
läger kunna danas. Vi måste erkänna, att landets försvar
beror på en väl bildad arme', och en arme' kan icke blifva
väl bildad utan öfningar, som svara mot svårigheten att inlära
kriget. Det bör vara nationens bemödande, att en sådan
krigsbildning må vinnas, och således borman icke spara
på de dertill nödiga utgifter, helst de, använda under freden,
kunna förekomma kriget och dermed följande större
uppoffringar. Jag önskar således, att mina anmärkningar vid
denna punkt jemväl må få åtfölja den återremiss af betänk,,
hvarom jag förut anhållit.
Den 27 Maj.
369
Jag ber att få tillägga några ord om exercis-compagnier
ocb sqvadroner. Det förundrar mig, att Utsk. icke fastat
en allvarligare uppmärksamhet på denna vigtiga fråga. Jag
skulle tro, att Utsk. i annat fall funnit, att i samma mån
exercis-compagnier och sqvadroner införas, vinner man ändamålet
att få en bildad arme för godt köp. Vi veta ganska
väl, att våra knappa tillgångar ej medgifva att utsträcka
reg:ternas exercis utöfver de vanliga 17 dygnen. Derunder
upptages soldatens tid med att repetera eller ånyo inöfva,
hvad han under föregående möte Järt, och han inhemtar
ingenting af hvad som är tillämpningen af detta abc i
krigsvetenskapen. Deremot anser jag exercis-compagnierna ej
allenast vara en nödvändig bildningsanstalt för soldaten, hvarigenom
dennes krigsbildning ständigt underhålles samt han
jemväl sedermera kan ändamålsenligare begagna den korta
mötestiden, utan jag anser exerciscompagnierna också utgöra
en practisk läroanstalt för befälet i afseende på dess skyldigheter
i krigsyrket och användandet af inhemtade theoretiska
kunskaper, hvilka äro af föga värde, i fall de ej blifva
utvecklade af practiken, som åter svårligen kan ske utan
tjenstgöring vid exerciscompagnier, som lemna officerare och
corporaler tillfälle att göra sig mera förtrogna med sin tjensteulöfning.
Derförutan tror jag, att exercis-compagniers införande
skulle bereda den nytta, att gradpasseringen der kunde
ändamålsenligare ske, än i Stockholms garnison, hvarest
gradpasseringen är till stor tunga för dem, som skola verkställa
den. Jag anhåller derföre, att i denna punkt Utsk.
måtte fästa uppmärksamhet vid angelägenheten af exerciscompagniers
införande, och jag tror, att hela den af JU M.
dertill begärda summa bör i sådant ändamål beviljas. Det
förefaller mig besynnerligt, att, sedan Utsk. sett, att alla
möjliga prutningar redan ägt rum, hvarföre också den
äskade summan är så ringa, att jag icke förstår, huru de
oundvikligaste utgifterna dermed skola kunna bestridas, Utsk.
dock vill ytterligare pruta på det begärda anslaget; jag skulle
deremot tro, att intet prut bör äga rum i fråga om ett så
nödvändigt anslag som detta. Jag anhåller följaktligen äfven
i anseende till denna punkt om återremiss af SlatsUtskts
betänk., samt att dessa anmärkningar dervid må få åtfölja.
Hvad Hallands infanteribataillon beträffar, får jag yttra
endast några ord. StatsUtsk. säger, att det hittills varit en
möjlighet för befälet vid dennu bataillon att exercera Hallands
läns beväring med tillhjelp af de vid bataillonen anställda
surnumerära officerare. 1 anseeude till detta yttrande
tror jag, att Utsk. icke fästat uppmärksamhet hvarken
på Gr. Patrik Lexvenhaupts motion, eller på det anförande,
jag i denna sak aflemnat, hvarigenom blifvit upplyst, att
nämnde beväring aldrig blifvit exercerad ensamt af befälet
vid Hallands bataillon, utan att sådant alla år skett med bi
-
Den a; Maj.
trude af såväl officerare sorn underofficerare vid Elfsborg*
regemente.
Hr Akrell, Garl: Jag anhåller att vid 3 morn. af
StatsUtsk:s betänk. N:o 8r få bifoga några anmärkningar till
dem, som af åtskilliga värda talare redan blifvit gjorda.
Topographiska corpsen eller, sorn den förut kallades, Fältmätningscorpsen
har, under sin korta tillvaro, rönt det missödet
att nu för andra gången af R. St. botås med upplösning.
Redan vid Riksdagen 1809 och 1810, således 3:ne år efter
corpsens inrättande, väcktes fråga om dess indragning,
hvilken fråga likväl stadnade i en underd. önskan 0111 sådan
förändring i corpsens organisation, att någon besparing af
medel derigenom kunde uppkomma. Med anledning häraf
blef corpsen år 1812 sammanslagen med Tngeniörcorpsen och
ställd under ett med denna corps gemensamt befäl; men den
besparing af Topogr. corpsens chefslön, som dermed skulle
vinnas, uteblel likväl alldeles, emedan man ansåg nödigt att
af densamma, vid corpsernas förening, tillskapa en secundchefs-beställning.
Den nya sammanblandade organisationen
var frän sin första början stridande mot båda corpsernas behof
och fördelar. Olämpligheten af att förena 2:ne corpser
med alldeles olika föremål och verkningskrets var också för
mycket påtaglig för att i längden kunna äga bestånd. Den
i andra länder, genom ett utvidgadt krigssystem, vunna erfarenhet
jemte den större användbarhet, topographien derunder
erhållit, och den större uppmärksamhet, den i följd deraf
tillvunnit sig, hade längesedan åt detta yrke och åt dess
idkare anvisat en egen plats i den militära organisationen,
äfvensom en närmare förening med en annan närslägtad inrättning:
Generalstaben. I följd af denna förvandtskap kan
under krig någon bestämd gräns icke alltid utstakas emellan
hvarderas tjenstebefattningar; de ingå ofta uti hvarandra
och förena sig intimt i de tjenstepligter, sorn under namn af
generalqvartermastarebefattningarna ömsom tillhöra båda dessa
corpser. Den enas personal mäste således vara hemina-:
stadd med den andras yrke,- äfvensom med krigskonsten i
allmänhet, i hvars detailler båda måste äga practisk färdighet.
Topograph-officeren mäste bildas i armeen och derifrån
utgå, likasom Generalstabs-officeren, denne äga kännedom i
topographiens theori och tillämpning, och Topographiska
corpsen sålunda blifva en fortsatt bildningsanstalt för blifvande
Generalstabsofficerare.
Det är på dessa grunder, som Topographiska corpsens
nya organisation af år 1831 sig stödjer. Man har vid denna
organisation sökt att, så vidt möjligt varit, förena de stridiga
fordringarna, å ena sidan på hushållning och sparsam-:
het, och å den andra på nödig utkomst och billig uppmuntran
för personalen. Man har till det minsta möjliga belopp
inskränkt denna personal, under iakttagande af den regel,
*tt en stor del af dess tjenstebefattningar, både i fred och
Den 37 Maj.
i krig, mäste verkställas af officerare, coramenderade från
armdén. Man har endast bibehållit det antal, som oundgängligen
fordrats för att underhålla och fullkomna yrkets
theori i öfverensstämmelse med tidens fordringar, förbereda
och leda de topographiska arbetena, vårda krigsarchivet och
till armeens högre militärläroverk lemna lärare i de ämnen,
som corpsen tillhöra.
Lönernas belopp har blifvit bestämdt till likhet med
hvad inom Artilleriet och Ingeniörcorpsen bestås för motsvarande
grader, med undantag likväl af chefslönen, som är
i3oo r:dr mindre, än för samma grad vid Artilleriet nu är
anslaget. Beträffande totalbeloppet af dessa löner, öfverstiger
detsamma icke den summa, som förut tillkommit corpsen,
dels enskildt, dels gemensamt med Ingeniörcorpsen, under
förutsättning likväl, att Topograph.-corpsen fått behålla den
secundchefdön , hvilken förut såsom chefslön tillhört corpsen,
men vid dess förening med Ingeniörcorpsen blifvit förvandlad
till secundchefslön vid de förenade corpserna. Men då
chefen för Ingeniörcorpsen i infordradt underd. utlåt, öfver
den nya organisationen yrkat bibehållande af förenämnde
lön såsom för denna corps omistlig, äfven efter corpsernas
särskiljande, har genom nåd. bifall härtill en lönebrist af
1697 (rätteligen 1700) r:dr för Topograph. corpsen uppkommit,
hvilken hittills blifvit ersatt genom anvisning på 3:dje
hufvudtitelns besparingar, men till fyllnad hvaraf en motsvarande
lönetillökning nu blifvit föreslagen att i stat uppföras.
Jag vill icke bestrida nödvändigheten af oftanämnde secundchefslöns
bibehållande vid Ingeniörcorpsen; jag är öfvertygad,
att denna corps, med en de sednare åren mångdubbelt
ökad verkningskrets, är i verkligt behof af denna
ökning i sin nog inskränkta personal, äfvensom af 2tne regttsofficerare
utom chefen, desto hellre som en af dem måste
såsom ledamot i KrigsCollegii Fortifications-departement företräda
chefens ställe, då denne är sladd på resor till inspecterande
af Rikets fästningsbyggnader, eller annars af laga
förfall hindrad. Jag har endast velat visa, huru den ifiå—
gavar. lönebristen för Topograph. corpsen uppkommit, och
att den summa, som till dess fyllande varit påräknad, nu
användes till ett annat, lika oundgängligt behof.
För närvar, utgör Topograph. corpsen den enda på stat
varande Generalstab i Svenska armeen. Såsom militär-inrättning
kan densamma icke under krig umbäras och bör således
i fredstid underhållas, emedan dess personal måste på förhand
bildas och icke kan i behofvets stund ånyo uppsättas. Men
äfven betraktad från en annan synpunkt, än den blott militäriska,
bör nyttan af denna corps under fredstid icke anses
tvifvelaktig; den bevises af de gagnande arbeten, corpsen
utför och hvilka numera icke kunna undvaras i ett bildadt
samhälle. I alla armeer i Europa finnas sådana inrättnin
-
Dm 37 Ma j.
gar under olika benämningar, men med hufvudsakligen lika
organisation, som hos oss, och med enahanda föremål: det
att under fredstid författa fullständiga charteverk öfver de
resp. länderna, jemte dertill hörande rrjilitariskl—statistiska
beskrifningar, på hvilka arbetens vetenskapliga fullkomnande
ingen möda eller kostnad sparas. Med jemnförelsevis ganska
ringa tillgångar, och ofta kämpande mot svårigheter och hinder,
som i andra länder äro okända, har Topograph. corpsen
hos oss äfven uppfyllt dessa åligganden; dess arbeten i den
vägen kunna ganska väl bestå för den sakkunniga granskningen
och uthålla en jemnförelse med hvad man i andra
länder under vida mer gynnande omständigheter kunnat
åstadkomma. Jag har ansett mig kunna och äfven böra anföra
detta såsom en skyldig gärd af aktning och erkänsla för
den man, som sednast och under en längre tid såsom chef
haft ledningen af dessa arbeten, äfvensom för de kamrater,
hvilka deråt egnat sina kunskaper och sin oafbrutna verksamhet.
Enligt våra författningar få resultaten af dessa arbeten
icke allrnängöras; vinst och förlust kunna, i detta
hemlighetssystem, någorlunda motväga hvarandra; men Topograph.
corpsen har derigenom hittills förlorat ett önskadt
tillfälle att för den granskande allmänheten ådagalägga nyttan
af sin tillvaro. Denna för corpsen så missgynnande omständighet
är likväl nu i det mesta undanröjd, sedan K. M.
i nåder befallt, att af Rikets militära charteverk sammandrag
skola utarbetas och, jemte tillhörande statistiska beskrifningar,
af corpsen länsvis utgifvas. Dessa redan påbörjade
sammandrag komma att utgöra ett, efter en gemensam
plan ordnadt, charteverk öfver Riket, så mycket mer afbeliofvet
påkalladt, som de arbeten vi i den vägen äga, tillkomna
genom en enskild mans nit och uppoffringar, äro genom
förslitning till större delen oanvändbara.
För att rätt bedöma arten af den verksamhet, hvaråt
Topograph. corpsen sig egnar, och afgöra, huruvida denna
verksamhet bör underhållas genom fortfarande uppoffringar
å statens sida, bör man äfven öfverväga dess förhållande till
den öfriga armeen; dess bemödande och medverkan att inom
densamma sprida nyttiga kunskaper; de tillfallen, den
bereder för det yngre befälet att lära känna sitt land och
att, under dess affattande på charta, öfva sig att militäriskt
bedöma och beskrifva större eller mindre delar deraf. Nära
100 officerare af arméen hafva under tjenstgöring vid Topograph.
corpsen haft tillfälle att förvärfva en sådan, under
krig så ofta behöflig, färdighet.
Jag bör ej trötta med en fullständigare framställning i
detta ämne. Jag tror det redan anförda vara nog för att
framkalla någon uppmärksamhet på de bidrag till allmänt
gagn, som Topograph. corpsen både i direct och indirect väg
lemnar, äfven utöfver det mål, som för krigets behof varit
med
Den i-j Mij.
17S
med denna corps afsedt. Under sådana förhållanden och på
en tid, då med skäl bildning och upplysning inom armeen
uppmuntras och äskas vida mer an förr; då alla tillfällen
att dem förvärfva af det yngre befälet uppfattas med ökad
liflighet, vore det, synes mig, en ilia beraknad hushållning
för det allmänna att, för besparingen af några ioortdr, vilja
förstöra eller nedsätta en corps, som också i sin män bidrager
till befordrande af så vigtiga föremål.
H. StatsUtsk:s pluralitet har likväl sett saken annorlunda;
den har ansett ett lönanslag nödigt för en renritare
vid corpsen, men onödigt och obehöfligt det anslag, hvarpå
bela corpsens bestånd till så stor grad hvilar. Utsk. grundar
sitt afslyrkande af det begärda anslaget på den förutsättning,
alt regleringar af corpser och stater böra verkställas
inom förut befintliga anslag. Jag har redan haft äran
visa, att corpsen icke fått behålla hela det anslag, hvartill
den ansåg sig äga någon rätt; och lärer väl indragningen af
en hel grad, nemi. underlieutenants-graden, också vitsorda,
att den af Utsk. framställda principen blifvit hyllad och, så
vidt det varit möjligt, vid corpsens förändrade organisation
iakttagen. Att ännu mer, än som redan skett, minska personalen,
låter sig icke göra med bibehållande af dess verksamhet
i fred och med uppfyllande af de ändamål, som
med densamma i krig åsyftas. Ej utan sorgfällig pröfning
af behofvet har beloppet af denna personal blifvit fastställd.
Den enda utväg, som återstår i händelse af bifall till StatsUtskts
inskränkningsförslag, är således att med 1,54.7 (t,55o)
r:dr minska det lönebelopp, som blifvit officerarne af corpsen
tillerkändt. Men denna minskning i förmåner, vid hvilkas
framgena bibehållande innehafvarne sig betryggat till
följd af K. bref och fullmagter, skulle under närvar, förhållanden
blifva än mera känbar och obillig, emedan i
corpsens nuvarande lönanslag ännu brister en summa af
1000 r:dr, hvilken icke kommer innehafvarne af de nya eller
tillökade lönerna till godo, förrän efter underlieutenantsgradens
successiva afgång, hvartill ännu många år torde åtgå.
Corpsen skulle sålunda för närvarande gå i mistning af
2,55o r:dr, eller nära 23 proc. af de 10,000 r:dr, som till
militära statens aflöning ansetts behöfliga; och jag hemställer
vördsamt till R. o. Ad:s upplysta pröfning, om lönanslagen
aro så tilltagna, att de kunna tåla en slik nedsättning.
Befordringarna gå i s. k. vetenskapliga corpser ganska långsamt;
ej förr än vid mera framliden ålder hinner någon till
de bättre platserna, men hunnen dit, bör han väl vara någorlunda
tryggad för behofven, sedan han i de lägre graderna
uppoifrat tid och medel att förvärfva de kunskaper,
hvarå anspråken å det allmännas sida ständigt tillväxa. Sådant
är åtminstone det hopp, sådan den tillförsigt till R.
7 H. 35
Den 27 Maj.
St:s rättvisa och billighet, sorn man inom Topographiska
corpsen ännu hyser.
Jag förenar mig med de Hrr, som yrkat återremiss, och
anhåller, att dessa mina anmärkningar må få åtfölja återremissen.
Frih. Fleetwood, Carl Gust., anförde skriftligen:
Då Statsdtsk. afstyrkt den nådigst föreslagna förhöjningen
af chefslönen vid Wermlands Fältjägare, synes Utsk. mera
hafva fästat sig vid hvad K. M. förmenas hafva föreslagit
vid den förra än vid den närvar, riksdagen. Utan att
ingå i någon vidare undersökning häraf, lärer hvar och en
inse, till hvilka besynnerliga resultater ett sådant behandlingssätt
leder, helst när det är fotadt på en oriktig förutsättning.
K. M. föreslog ej vid förra riksdagen någon reglering
af befälets löner vid Wermlands fältjägare, utan endast
alt passe yohan ceri skulle från reg:tsofficerarne öfverflyttas
till stabscapitainerna, samt att de förra skulle få ersättning,
så mycket mera billig, som vid löningsstatens första
uppgörande en viss vinst af passevolancen är beräknad, för
hvilken äfven bevillning blifvit erlagd. Den projecterade
tillökningen för reg:lsofficerarne befanns likväl ej motsvara
förlusten, isynnerhet som af föreslagna 2,775 r:dr, 5oo r:dr
borde afgå till musikens underhåll, i ersättning för de 680
r:dr, som reg:tet förut till samma ändamål bekommit af
Philipstads bergslag, samt 5oo r:dr, hvarmed chefslönen en
längre tid varit tillökt och som af särskilda medel utgått,
uppföras på ordinarie stat. Af dessa anledningar förändrades
K. RI:s propos. på det sätt, att några af befälet fingo
förhöjda löner; men någon allmän reglering af lönerna kunde
ej tillvägabringas med den återstående ringa sunaman,
hvilken ej heller af dåvar. SlatsUtsk. kunde höjas utöfver
hvad K. M. först föreslagit, ehuru hvar och en insåg, att
reg:tet blef vanlottadt.
Med fästadt afseende på de ringa tillgångarna har K.
M, nu endast föreslagit förhöjning af chefslönen, så mycket
mera billig, som den endast är upptagen till ett belopp,
svarande mot den lägsta inom armeen, ehuru tjenstgöring
och utgifter äro lika nied de chefers, som äro upptagna till
3,6oo r:dr. Såväl chefs- som majors- och compagni-expeditionerna
föras på samma sätt, som vid de indelta reg:terna,
och diarier och brefböcker utvisa, att ankomna och afgångna
handlingar och bref äro af nära lika beskaffenhet och
mängd, som vid dem. Utgifterna äro ej heller mindre, men
falla tyngre på chefen för Wermlands jägare, emedan han
ej har boställe och måste bo i en stad, som jemnförelsevis
är en bland de dyraste inom Piiket. Den moraliska pligten
hos en chef, sorn är passevolantör, att hålla sitt compagni,
om möjligt, bättre än de öfriga, förminskar också i möjligaste
måtto den compagni-inkomst, som är afsedd i passe
-
T) e 11 27 AI a j.
volance-contractet. Härtill må äfven anföras, att denna inI
o nist är ganska oviss, enär den understundom utfaller med
förlust, och skulle alltid göra det, om K. M. fordrade sä
lång tjenstetid, 60m passevolance-contractet medgifver. Under
krig upphör den helt och hållet.
Att vidare anföra några bevis för billigheten af chefslönens
förhöjande ■ från 1,821 r:dr b:co till 2,5oo r:dr, torde
vara öfverflödigt, helst det icke kan dragas i tvifvel, att
hvad som anses såsom minimum för Uste rriajorerne vid öfriga
reg: ter, måste vara för ringa för chefen för Wermlands
fältjägare, samt att, om vid principen af lönanslag embetsmännen
i vårt land böra åtnöja sig med de minsta möjliga,
det dock torde böra tagas i betraktande, huruvida icke ett
alltför ”lågt” arfvode för vederbörande chefer skulle menligt
inverka på derus t jens tebefattningar.
På grund af hvad nu blifvit anfördt anhåller äfven jag
om återremiss.
Hr Lefrcfn, Joli. Pehr, uppläste följande:
Det är för landets försvar af yttersta vigt, att indelta
Infanteriet erhåller den hildning, som fordras för att utgöra
en fullt pålitlig stam för beväringen, och att denna sednare
erhåller en så stor grad af vapenöfning, som erfordras för
att kunna genast inträda i stammens leder och med densamma
utgöra en duglig trupp, hvarmed man genast kan
rycka mot henden. En på förnuft grundad sparsamhet i
statsutgifter är lofvärd; en sparsamhet, som medför olyckor,
kan ej gillas.
Jag vågar bestämdt uttala den öfvertygelse, alt Sveriges
beväringsmanskap måste minst 2:ne somrar å rad under ty
till 20 dygn öfvas 1 det nödvändigaste af hvad en krigsman
bör känna för att utan fara för sig sjelf och det land, han
skall försvara, kunna inträda i stammen. Det vore ömkligt,
ja, nära nödvändigt, att denna öfningstid utsträcktes
äfven till 3:dje året; men jag har hör velat yrka blott det
minsta möjliga. Jag anser som en helig medborgerlig
pligt alt utan omsvep uttala min öfvertygelse: att fäderneslandet
löper fara att blifva ett ref för eröfraren,
om R. St. ej behjerta denna vigtigaste punkt af hela
statsregleringen.
Jag är född i en provins, som efter nära 7 århundradens
förening med Sverige, och sedan den af Sverige mottagit
christendom och civilisation, förlorades endast och allenast
i följd af försummade försvarsanstalter. Finska allmogen,
van att vara fienden nära, önskade vapenöfningar i
fredstider; men man understödde ej denna ädla drift till
sjelfförsvar; man hushållade i otid,, och när faran stod
för dörren, funnos män utan vapenöfning och tomma vapenhus.
Det oaktadt ville folket resa sig i massa, men afstyrktes
af dem, sorn nu för sent insågo, alt elt national
-
Den 87 Maj.
försvar måste vara förbered t, om det skall lyckas. Den reguliera
armeen kunde ej i sina leder upptaga en rå massa,
utan all kunskap i vapen; den måste ensam uthärda kampen
och bortsmälle i ärofulla strider, under växande mod
och växande beredvillighet att offra sig till sista man, af
känsla för pligt, af tillgifvenhet för ett älskadt moderland.
Jag uppdrager denna varnande tafla icke derföre, att faran
nu ar för dörren, men derföre, att Svenska män må i densamma
skåda sina barns eller barnabarns öden, om de nu
visa karghet vid beredandet af försvar i kommande tider,
eller vekligt sinne vid sina söners bildande till krigsmän, på
det de, när fäderneslandet påkallar, ej må, likt mina landsmän,
falla ett offer för fadrens illa beräknade sparsamhet
eliel- bristande förutseende. Manga af det folk, som sedan
ett fjerdedels århundrade upphört att tillhöra Eder, finnas
ännu i Edert skygd, bergade undan stormen. De äga ingen
annan gärd af tacksamhet att erbjuda, än varningar och
obrottslig trohet. Jag är en bland dem, och jag tror mig
afbörda en del af den skuld, i hvilken jag står till mitt
nya, älskade fosterland, då jag yrkar: att anslag må beviljas
såväl till indelta armeens vapenöfningar, som till beväringsmanskapets
vederbörliga exercerande minst a:ne somrar
å rad, på sätt jag ofvanföre anfört; att medel måtte anslås
till nödig beklädnad för beväringen, emedan beväringslagen
af 181a bestämmer, att så skall ske; samt slutligen, att
medlen till dessa oafvisliga behofs fyllande må tagas genom
beskattning på luxen och på brännvinet. Jag vädjar till
StalsUtsk:s-ledarn oter nas fosterlandskänsla, och ber dem hålla
taflan af framtiden för ögonen och handen på hjertat. J!
hvilkas pligt det är att för Ständerna utleda ärenderna, J
agen ibland eder män, som kunna bereda detta vigtiga ämne,
och alle agen J, jag tviflar ej derpå, lika värma som
hvilken annan för vårt gemensamma fäderneslands val.
Frih. Sixten Sparre har gjort en mation om löneförbättring
för lärare-personalen vid Krigsacademien, Det vore
önskligt, om StatsUtsk. kunde finna utväg att tillstyrka
bifall till motionen, emedan många af lärarne ära så lönade,
att de icke hafva tarflig utkomst.
1:0 Af staten synes, att Krigsacademien har 5 iectorer
och 2:ne språklärare, samt att 4 arfvoden, hvardera af 20a
r:dr, finnas för särskilda leetionsämnen.
2:0 Staten upptager 4 lectorslöner, hvardera å 600 r:dr
och 4° Dr spannmål under lönen, ä 44 r:dr; t leetorslön
ä 4oo r:dr och 3o t:r dito under lönen å 6 r:dr samt Solna
pastorat såsom prebende; 1 språklärare å y5o r:dr och 3o t:r
under lönen å ö r:dr; 1 språklärare å 5oo r:dr och 3o t:r
spannmål a 6 r:dr under lönen.
3:o De i irsta punkten nämnda arfvoden tillhöra ej vissa
lärare-befattningar, utan kunna tilldelas efter omständighe
-
Ben Maj.
terna dem af academiens tjenstemän, som hafva skicklighet
att föreläsa de läroämnen, för hvilka dessa arfvoden aro
bestämda. För närvarande innehafvas dessa 4 arfvoden af
3:ne bland lectorerna.
4-'o Af staten synes äfven, att en adjunctslön i matheinatiken
innehafves på tjenstledighetsstat af Lieuten. Lithander
med 45o r:dr och 40 t:r ä 4i *:dr under lönen. Denna utgift
tynger academiens stat, utan att lemna någon lindring
för den tjenande personalen, och blir först då disponibel,
när Lithander tager afsked eller med döden afgår.
5:o Committeen till öfverseende af Rikets allmänna läroverk
tillstyrkte i sitt underd. betänk., bilag. ]N:o 4 litt. V.,
en tillökning för Krigsacademiens lärare af tillsammans 2000
r:dr årligen; men af det anslag, R. St. under förra riksdagen
beviljade allmänna läroverken, hafva Krigsacademiens lärare
icke erhållit ringaste del.
6:0 Om dessa 2000 r:dr, eller någon betydligare del
deraf, nu kunde beviljas, är rättast, att detta anslag icke
tilldelas lectorerna, utan de lectorer och språklärare,
sorn äro sämst lönade, hvarefter vid Lithanders afgång fy 11—
naden kunde erhållas, då en slutlig reglering af lärarnes aflöning
kunde ske.
7:0 Jag vågar vördsamt anhålla, att Utsk. täcktes fästa
sin uppmärksamhet dervid, att Krigsacademiens lärare äro i
allmänhet svagt lönade; att inrättningen ej medgifver rättighet
för lärarne att för privata lectionstiinmar, som talrikt
lemnäs, emottaga ringaste extra arfvode; samt att denna lärarepersonal
äger föga utsigt till vinnande af befordran; hvarföre
jag lika vördsamt anhåller, alt åtminstone någon delaf
hvad motionärerna föreslagit måtte anvisas till förbättring i
de lectorers och språklärares löne vilkor, hvilka deraf äro i
största behof.
Frih. Cederström, Jac.: StatsUtsk. har i allmänhet
vid dess afstyrkande af de begärda anslagen på 3:dje hufvudtiteln
anfört, såsom redan blifvit anmärkt vid utlåt, om 2.'dra
hufvudtiteln, att anslagen icke kunnat tillstyrkas i anseende
till statens knappa tillgångar, ehuru Utsk. ännu icke är i
tillfälle att känna de tillgångar, staten äger. Det synes dock,
som ett oeftergifligt vilkor för anslagens afstyrkande på ett
sådant skäl bort hafva varit, att man med säkerhet kunnat
känna, att denna uppgift var sann. Intilldess R. St, beslutat
om beräkningen af såväl de ordinarie inkomsterna som
de afgifter, hvilka skola utgå genom bevillning, kunna tillgångarna
icke uppskattas, och först derefter, samt sedan utgiftsummornas
belopp blifvit kändt, kan man beräkna, huruvida
någon brist till utgifternas bestridande förefinnes eller
icke. Jag kan således icke annat än på det högsta ogilla
ett sådant Utsk:s förfarande. Hade Utsk. uppställt den bevakning
öfver inkomsterna, sorn Utsk. gjort på grund af dess
T) r n i- Ma j.
inkomstbetiink. och de i lliksSt. dervid gjorda anmärkningar
eller uppgjort ett bokslut öfver statsverkets inkomster
och utgifter, så hade åtminstone en synbar statsbristsumma
visat sig, sorn varit calculabel oell kunnat tjenat till ledning
för R. St.
Det har rätteligen blifvit yttradt af Gen. Ad jutan ten för
Arméen, att indelta arméen måste bibehållas i ett ordnadt
skick, intilldess en fullt bildad nationalarme'' kan uppfylla
dess ställe. Det låter sig icke göra att förändra ett lands
försvarsverk annorlunda än i systematisk ordning, och att
vilja öfvergå till ett nytt system, innan detsamma är förbered
t, vore ett oförstånd, hvartill jag förmodar, att Ut sk.
icke kan göra sig skyldigt. Det faller af sig sjelf, att örn vi
komma i behof af ett mer utbildadt försvar än det, som
indelta armeen jemte beväringen kan lemna, samt om det
jemväl vore utredt, att en sådan organisation kunde vinnas
för bättre pris, än den hittills varande, skulle likväl öfvergången
endast kunna ske successivt, och det genom en större
utbildning lurs indelta arméen, än den-som nu finnes. Derigenom,
att nödiga anslag aldrig saknas för såväl den indelta
arméens som beväringens öfning, endast derigenom kunna,
slutligen de förändringar ske i conscriptionslagarna, som lemna
Sverige mot hvilket anfall som helst tillräckliga strids •
massor. Jag anhåller, att Utskts förevar, betänk, må återremitteras
och dessa mina anmärkningar dermed åtfölja till
Utskottet.
Hr Rothlieb, Axel Fredr., anfördte skriftligen:
På de skäl, som Hrr Gyllenhaal, Thyselius, Santeson,.
Lundgren och Eckerman i deras reservationer anfört, rör:de
yrkadt anslag till Lifbevär:sreg:tets lönereglering, får jag särskildt
begära återremiss. Då det synes vara obestridligt, att
ett befäl på stat kan och bör göra mera för sin trupp än
ett kanske hvarje år ombytt, som skulle tillfälligt användas
och som i alla fall kostade staten, så, är det ej skäl att vägra
anslag för en ändamålsenlig reglering af lönerna vid Lif—
bevä,r:sreg:tet. Man bör se det nit och den skicklighet, som
det nu samlade befälet nedlägger, för att med nog värma
omfatta den framställning, Hr Gr. Lewenhaupt i dess motion
gjort. Jag tager mig derföre friheten anhålla, det Utsk. vid
återremissen och det nya förslaget i afseende på Lifbevärtsreg:tet
ville iakttaga samma rättvisa, som emot Gottlands
Nationalbeväring samt föreslå bifall såväl i afseende på K.
propositionen som Hr Gr. Lewenhaupts motion, hvilken, ehuru
Hr Gr. densamma för dess. enskilda del nu återtagit, jag
nu anhåller fä upptaga som min egen till befrämjande af regleringen
af K. Lifbevär:sreg:tets löner.
Frih. Sparre, Sixten, uppläste följande:
Då jag egentligen på de grunder, som jag förut förklarat
i mina anmärkningar emot StatsUtsk:s utlåt. N:o 78, i
Deu 27 Maj.
allmänhet ogillat Utsk:s förfarande med allt hvad Utsk. afstyrkt
11. St. att bevilja till de iiskade anslagen linder alla
10 hufvudtitlarna, anhåller jag, att, efter nogare begrundande
af det visserligen vidsträckta ämnet och med fullt förtroende
till de upplysningar, som nu ifrån Ständernas genom
kunskaper och erfarenhet mest sakkunniga män blifvit
och vidare blifva meddelade, Utsk. måtte inse nödvändigheten
och riktigheten af att uti ett mera moget och liberalt
utlåt, gå dessa RäksSt:s organers billiga önskningar till mötes,
med hänsigt till statens oemotsägliga behof, till hvilkas
fyllande verkligen finnas alldeles tillräckliga tillgångar.
Enär jag nu på dessa och förut utvecklade skäl tillstyrker
anslag för alla såväl af K. M. som dessutom från flera
håll framvisade behof, vill jag blott i korthet fästa mig vid
några punkter i utlåt. 3V:o 81.
4:<le punkten. Utsk. gör blott en berättelse, huru,
i följd af förändrad organisation, till befordrande af gardesregfternas
tjenstbarhet erfordrats 18,568 r:dr 27 sk. 6 rtst.
utöfver de vid sista riksdag anvisade anslag, som Ständerna
då i underd. anhållit måtte genom minskning i befälets personal
beredas, på hvilken grund Utsk. nu afstyrker desamma.
Jag tycker Utsk. borde inse, att, då Konungen icke
anser sig böra minska befälets personal, icke heller afstyrkan
var riktig.
9: de punkten, rörande Raketcorpsen: Utsk. tillstyrker,
att K. M. må låta den fortgå med förutvarande disponibla
tillgångar, sedan Utsk. uti N:o 78 tillstyrkt R. St. besluta
att fråntaga K. M. dessa tillgångar!!!
r4:de punkten. Utsk. afstyrker anslag för Hallands
bataillon egentligen derföre, att K. M. icke intagit det i dess
nåd. propos. Detta skäl quadrerar icke väl med de åtskilliga
anslag, Utsk. tillstyrkt, oaktadt de icke varit upptagna
i Konungens nåd. proposition.
i6:de punkten. Utsk. har likaledes på samma grund,
jemte flera skäl, afstyrkt tillökning uti lönerna för lectorerna
vid Krigsacademien; dock har Utsk. här gjort en omständlig
utveckling om leetorernas åtskilliga förmenta särskilda
förmåner, hvilka förmåner likvist uti sjelfva verkligheten
blifvit en hel hop förstorade.
i8:de, ig:de, 2o:de, 2irsta, 22:dra punkterna, alla
lika högt anmärkningsvärda, förbigår jag utaf vördnad för
en dyrbar tid, förvissad, att de, det oaktadt, icke utan.upplysande
anmärkningar återremitteras jemte hela utlåtandet^
Jag anhåller, att denna korta uppställning må få åtfölja remissen.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag nödgas uppträda för
att tala emot flera organer inom den militära hierarchien,
vill jag likväl först göra full rättvisa åt den person inom den
militära styrelsen, som här ganska förtjenstfull ådagalagt
vigten af sitt kall att, såvidt på honom beror, bereda ar
-
Den 27 Maj.
me'ens tjenstbarhet. Jag menar Gen.Adjutanten för Armeen,
hvilken icke af grundlagen är ålagd någon ansvarighet för
militärsystemets ändamålsenlighet, men hvars åliggande det
är, att tillse, det den etfectiva styrkan af armeen må vara
i så tjenstbar! skick som möjligt. Jag gör rättvisa åt hans
bemödanden i detta fall; men jag kan deremot icke gilla,
att cheferna för den militära administrationen icke varit betänkta
på att underlätta sådana bemödanden genom en ändamålsenligare
organisation af Sveriges stridskrafter. Det måste
vara bekymmersamt för den, som skall emottaga befäl
öfver dessa stridskrafter, att se dem så desorganiserade eller,
rättare, saknande ali organisation. Att förhållandet verkligen
är sådant kan lätt bevisas och blifver tydligt vid den
flyktigaste blick på vår annes sammansättning, hvilken är
olika jemväl för samma vapen. Vi hafva värfvade corpser af
flera slag; en del af dem tjenstgör aldrig, utom vid möten, och
en del tjenstgör dagligen samt anses dock icke kunna nog
exerceras, utan att dessas tjenstbarhet uppskattas högre än
de förras. Man har ännu en annan värfvad arme', nemi.
den, som är värfvad på lifstid, och denna är på särskildt
sätt organiserad; der har den ena corpsen dubbelt så stort
befäl som den andra och finnas chefer för 5oo samt chefer
för 1200 man. Man har en beväring, som är erkänd att utgöra
Rikets förnämsta försvar; men oaktadt Konungens rådgifvare
i commandomål sjelf medgifvit och yrkat, att Sveriges
försvar måste vara fotadt på denna beväring, huru är den
väl organiserad? Man har bestämdt yttradt, att denna beväring,
för att blifva tjenstbar, mäste införlifvas med en
stam, hvars numerär är -f större än beväringens. Bredvid
detta system ställer man dock ett annat, som dermed står i
fullkomlig strid. Vi hafva nemi. bevär:sreg:ter, som sakna all
stam och ej en gång hafva underbefäl på stat, och likväl anser
man dem vara lika väl organiserade, som den öfriga armeen;
ty skulle de ej anses så, hvarföre skulle de då bibehållas
och icke införlifvas med den öfriga beväringen? Man
har således gått ut från alla möjliga åsigter, och i intet fall
följt något system. Det är följaktligen omöjligt att afgöra,
hvad som anses för det rätta; och jag tror mig sålunda hafva
ådagalagt, att det är fullkomlig blist på system inom den
militära styrelsen. Af en bland cheferna för denna styrelse
har jag i detta afseende endast hört, att man borde anskaffa
så många matsäckar som möjligt för munnarna och äfven så
många munnar som möjligt. Här har vidare blifvit yttradt,
att man för arméens exercis hade en fond uti passevolancecontracten.
Jag bekänner uppriktigt, att då jag hört detta
yttras af en chef för militära administrationen, kan jag ej
annat än vara förundrad öfver detta fortsatta bemödande att
vilja gäcka lag och rätt. Jag fordrar, att man erkänner,
det passevolanceafgifterna grunda sig på beskattning och icke
På
Den 27 Maj. a8i
på contract. Utsk. har äfven omnämnt passevolance-afgiften
såsom en tillgång, men tillika sagt sig framdeles vilja
lemna särskildt utlåtande i denna fråga. Jag skulle önska,
atf Utsk. vid Öfvervägande af den motion, jag väckt om
passevölance-afgiftens upphäfvande, ville besinna, att denna
beskattning icke utgått till följd af något laga stadgande,
och att StatsUtsk., i fall det icke finner några andra medel
att ersätta denna afgift, måtte föreslå, att den skall utgå i
form af bevillning. På förhand får jag jemväl förklara, att
derest andra medel ej kunna anskaffas, kommer jag att väcka
deh motion, att passevölance-afgiften skall utgöras genom
bevillning. Jag skulle dock tro, att StatsUtsk., genom förslag
ätt indraga en del af armeens effectiva numerär, skulle
kunna bereda någon besparing; och jag vågar tro, att bibehållandet
af en stor öexereerad stam, utom den tunga, sådant
medför för landet, äfven är alldeles otjenligt i militäriskt
hänseende. Man bär bär yrkat, och jag erkänner riktigheten
af den sats, att en mindre, men väl öfvad trupp
är bättre, än en större, mindre väl exercerad. Jag hemställer
derföre, huru det kan blifva möjligt att, med bibehållande
af nuvarande knekte-conträct Och utan större tillgångar,
än Staten nU kan erbjuda,* så exercera den indélfä årin
dien , att den kan lemna skickliga instructÖrer för beväringen.
Vi känna, huru denna arme' recruteras under fredstid.
Jag tror, att jag ej skall blifva motsagd, då jag säger, att
denna värfning börjar blifva svårare än hittills, och att de
personer, som ingå i indelta armeens leder, vanligen äro sådana,
som icke hafva någon annan Utkomst inom jordbruket,
samt att de flesta biand dem mera söka sin fortkomst
såsom jordbrukare och familjefäder, än såsom krigare och
instruCtörer.
Jag har tagit mig friheten att söka försvara den öfvertygelse,
jag äger, att indelta armeen icke, så organiserad
som den nu är, kan lemna instructÖrer för beväringsmanskapet;
men jag får erkänna, alt, i fall man icke vill öfvergå
till ett beväringssystem, utan vill fota Rikets försvar
i första rummet på stående trupper samt anse beväringen
endast som en recrutclass för stående arme'en, så måste denna
stående arme' erhålla en exercis, svarande emot dess ändamål
ochfnödiga tillgångar dertill af StatsUtsk. anvisas; ty
jäg anser det vara större förlust för landet att bibehålla en
oexerceräd, enrollerad, värfvad eller indelt arme', än att nödgas
utgifva de för dess öfvande nödiga medel. Jag yrkar således
alternativt, att antingen indelta armeen indrages till så
stor del, att man erhåller medel till den återstående delens
exercerande, eller också genom allmän bevillning medel må
sökas att hålla den effectiva massan vid den tjenstbarhet, Som
hos en stam bör kunna fordras. Jag tror, att det äfven i
afseende på beväringen är nyttigt; ty då man för bevärin
7
H. 36
282
Den 27 Maj.
gen visar en stam eller krigare, hvarefter den Lör bilda sig,
Lör beväringen hos dessa krigare finna något företräde, eller
en skicklighet och öfverlägsenhet, sorn de kunna erkänna.
Jag tror jemväl, att personer af de bildade classerna
skola framdeles länge betänka sig pa att ställa sina söner i
lederna af den indelta armeen, sådan den hotar att blifva.
I följd af den stående armeens förfall skulle också beväringssystemet
mer och mer förlora af sitt värde. Jag måste derföre
ännu en gång yrka, att staten måtte uppoffra så mycket
den förmår, för att underhålla den stam, som anses behöflig,
och skulle hela dess nuvarande numerär af RiksStjs
pluralitet anses behöflig, mäste pluraliteten jemväl bevilja
högre anslag för densammas exercerande. Jag vill likväl icke
säga, att för denna stams exercerande skulle fordras den för
landet verkligen förtryckande åtgärden att samla armeen till
stora öfningsläger. Jag vågar tro, att sådana läger icke äro
nödvändiga för soldatens öfning; de äro icke tillämpningsskolor
för krigarens yrke, ty detta kan endast tillämpas i
den verkliga striden; de blifva endast simulacrer, och jag
tror mig hafva så mycket minne af min tjenstetid som militär,
att jag kan bestämdt påstå, att dessa simulacrer äro
missledande för soldatens begrepp, ty striden afstadnar just
der den skulle utveckla sig. Förgäfves söker man gifva eavalleriet
begrepp om sin styrka, då man jagar hästarna in
på infanteriets bajonetter och låter dem vända om vid en
salva af gevären. Jag tror deremot, att stora läger fö» befälet
visserligen kunna vara af nytta; men det tactiska af
manövrerna kan inöfvas med mindre trupp medelst ståugoch
rep-batailloner, då man jemväl undgår att visa truppen ?
det befälet behöfver lära sin tjenst, och jag anser det vara
vigtigt, att befälets inöfvande så litet som möjligt sker inför
truppens ögon, utan bör sådant ske, förrän truppen blifvit
samlad. Värdet af öfningar i fälttjenstgöringen, som man
ansett så nyttiga, betviflar jag högeligen, och allt hvad i
den delen kan vara behöfligt, tror jag kunna öfvas vid
corpsernes reg:tsläger. Dertill fordras icke några duCchmarcher.
Jag skulle tro, att man ej öfvar en trupp i strategiskt
afseende genom dessa marcher under fredstid; ty
man bör påminna sig, att det är stor skillnad emellan att
marchera efter marchruta och att göra det på krigsfot, derunder
man efter omständigheterna måste vidtaga sina åtgärder.
Det strategiska och tactiska måste under öfningsmarchen
lemnäs å sido. Jag kan icke nedtrampa hvarken den
besådda eller obesådda marken. Jag möter ständiga hinder
för strategiska rörelser, och soldaten får ej det ringaste begrepp
om fältlefnaden. Jag kan ej en gång göra en ändamålsenlig
bivouac, ty jag skulle derigenom förorsaka skada.
Jag bestrider således på det högsta allt anslag till sådana
stora öfningsläger; men för arme'ens öfning inom sina ståndqvarter
anser jag, att intet bör afprutas.
B e 11 aj M a j
-
Man har yrkat på löneförhöjningar. Jag skulle tro, att
pra de anses behöfliga, böra de sökas i indragning af numerären,
hvarigenom lönerna för de öfriga kunna ökas. Ett
sådant system har redan blifvit påbör jadt; ty jag tror mig
vela, att numerären blifvit ställd på vacancer för att bereda
högre löner för befälet. Jag ogillar icke detta, om det
kan ske systematiskt och lagenligt. Jag har yrkat, att om
roan erkänner beväringssystemets riktighet, bora de corpser,
som hafva en uteslutande sysselsättning med bévär:smanskapet,
hafva en ändamålsenligare organisation. Jag tillstyrker
således, att Lifbevär:s-reg:tet äfvensom Hallands bataillon
måtte erhålla en sådan organisation och att de dertill nödiga
anslag må beviljas. Jag önskar det så mycket mer, som
jag tror, att denna organisation, om den också ej blifver
sådan, jag skulle önska, likväl skall ådagalägga systemets
riktighet, och att, om man med en philosophisk blick vill
följa utvecklingen af beyär:ssystemet, man ganska snart skall
komma från tron på den stående och anvärfda armeens företräde.
Jag yrkar således, att StatsUtsk. må bereda medel
för en förbättrad organisation af Lifbevär:s-reg:tet och Hallands
bataillon, men att dessa medel må sökas genom indragning
af en del af den indelta arme'ens numerär. Jag
vill ej längre upptaga R. o. Ad:s tid, utan slutar med anhållan,
att dessa anmärkningar må få åtfölja den återremiss
af förevar, betänk., sorn jag förmodar, att R. o. Ad. behagar
besluta.
Ankom K. M:s HofCanceller, hvilken å K. M.‘s höga vägnar
allemnade en Dess nådiga propos. till R. St.
Frih. Boye, Fredr.: Jag anhåller att få yLtra några
ord i anledning af följande af StatsUtsk. i fråga om exercissqvadroner
och compagnier afgifna yttrande: ”Utsk. inser
”och erkänner vigten af de skäl, som för förslaget ligga till
”grund, äfvensom riktigheten af den sats, att, då en arme
”är behöflig °ch finnes, utvägar jemväl böra beredas för denian!
mas vidmagthållande i tjenstbart skick.” Utsk. är deruti
med mig af en och samma tanke; men vi differera betydligt
deruti, att de medel, som Utsk. velat anslå till vapenöfningar,
af mig anses alltför ringa. Det är obestridligt,
att äfven vår indelta arme öfvas för litet. Det torde tillåtas
mig, som några och trettio år tjenstgjort vid indelta armeen
(och deraf -§:delar sora cavallerist och -|:del såsom infanterist),
att yttra mig i denna fråga, hvari jag således bör
hafva någon sakkännedom; men jag anser det öfverflödigt,
emedan något livar inser, huru litet man kan bilda en soldat
på 21 dygn, Det är således högst nödvändigt, att exercisen
räcker längre och att dertill nödiga medel anslås. Jag
tror, att man i allmänhet för mycket fästat sig vid ordet
vapenöfning, då man dermed menar truppens exercis, i ändamål
att soldaten må väl handtera sitt gevär peli evola
-
Den 27 Maj.
tionerna ske med geometrisk noggrannhet. Det är ej detta
jag förstår med vapenöfning. Helt annat är det hufvudsakiiga
af soldatens bildning. Ilan bör vara så öfvad, att lian
kan sköta sig sjelf på egen hand i den tumultuariska stri-?
den, der han är öfverlemnad åt sitt eget omdöme; hans förhållande
i läger, i bivouac på marcher, att systematiskt kunna
slita ondt utan men för helsan och den activa tjenstgöringen,
Det är mindre ofta kanske man besegrar fienden
genom batailler, utan det sker genom hastiga marcher, och
de kunna endast af öfvade soldater verkställas. Napoleon
tog 3o,ooo man vid Ulm, utan att för tillfället lossa ett
skott; det skedde genom hans hastiga och väl beräknade
marcher. Det torde tillåtas mig att göra en jemnförelse
emellan de åsigter, man i andra länder har om hvad det
vill säga att bilda en soldat. I Preussen anses en soldat
icke kunna bildas med mindre än 3:ne års tjenstgöring vid
stående armeen, eller hvad som kan så anses; ty egentligen
finnes i Preussen icke någon stående arme', emedan ytdel deraf
årligen afgår och efter 3 31's förlopp ingen enda soldat är
i armeen af dem, som för 3 år sedan inträdde. Armeen
består således af conscriberade för Irenne år, men kan dock
anses såsom en stam. Under 21, 22 och 23 året utbildas
karlen till soldat. Ilan får undervisas i allt, får till en del
sjelf sörja för sina behof och läres l. o. m. att sy sina kläder
och skor. Vid 23:dje året anses soldaten bildad och är i
2:ne år alldeles fri att återgå till andra medborgerliga yr-*
ken, men tillhör ännu reserven; men man har antagit, att
Iian efter a:ne år kan hafva till en del glömt, hvad han
lärt, och han får derföre under påföljande 5 år, då lian
står i första uppbådet, årligen exercera 14 dagar såsom vårt
landtvärn, När han fyllt sina 3o år, står han ännu 5 år
qvar såsom krigare, men deltager icke mer i vanlig exercis,
utan öfvas endast om söndagarna i målskjutning, och
först efter det 35:te året är han ledig från vidare krigsbildning,
ehuru han ännu tillhörer landstormen. Dessa fäcta
mäste fullkomligen bevisa, hvad man i andra länder förstår
med att bilda en soldat. Om man nu jeranför denna öfning,
som upptager mer än 1000 dagar, med vår exercis, som in*
skränkev sig till 21 dagar om året, så kan man lätt komma
till den slutsats, som öfverensstämmer med min erfarenhet,
att soldatens öfningstid hos oss är alldeles förkort; och
ehuru jag önskar, att med statens medel måtte hushållas,,
■vill jag likväl ej, att det hittills följda hushållningssystemet
i detta afseende skall fortfara. Jag torde äfven få anföra en
besynnerlighet, sorn nu ägt rum, att nemi. vid 2:ne cavalleri-reg:ter
firmas exevcis-sqvadroner, men att sådana sqvadroner
saknas vid de öfriga, Jag förundrar mig deröfver;
ty om de äro nödvändiga vid 2:11c reg:ter, äro de det äfven
vid de andra. Jag vill icke längre upptaga B., o. Ad:s
dyrbara tid, emedan jag är öfvertygad, att betänk, blifver
Den 27 Maj.
285
återremitteradt, oaktadt deri flera detailler förekomma, hvaröfver
jag ville yttra mig. Jag vill endast i förbigående nämna,
att jag anser billigheten fordra att lemna något högre
anslag till Lifbevär:sreg:tet och Hallands bataillon, hos hvilka
corpser erforderlig tjenstbarhet eljest icke kan påräknas;
ty vill man bilda fullt dugliga soldater, bör man hafva tillräckligt
och goda instructörer,
Gr. Löwenhjelm, Gust,: Föremålet för det yttrande,
jag går att afgifva, är StatsUtsk:s tillstyrkande af afslag
å Regeringens begäran om anslag för exei’cis-squadroner. Jag
uppstiger för att yttra mig i detta ämne, emedan jag deri
har någon sakkännedom. Jag är upphof till dessa exercissquadroner
i så måtto, att de uppkommit till följd af ett
dertill af mig uppgjordt förslag. Jag har mig bekant, alt
anslag i sådant ändamål skedde för 3:ne reg:ter. Befälet vid
Lifregflsbrigaden ansåg ändamålet bättre vinnas genom längre
squadronsmöten, och deras begäran derom bifölls. Sedermera
har erfarenheten visat, att detta medel var ändamålsvidrigt
eller åtminstone mindre ändamålsenligt. Dessa regzter
hafva derföre nu fått exercis-squadroner; men de hafva inga
anslag dertill. Jag förenar mig med en annan värd talare i
fråga om rationaliteten deraf, att dessa anslag för hela cavnMeriet
beviljas. Härvid förekommer jemväl en annan betraktelse.
Jag förbigår allt det miiitäriska i frågan, ty nyttan,
som kunde a priori förutsättas, har af erfarenheten
blifvit besannad. Men exercis-squadronerna medföra en stoi*
fördel för de rustande. Det är påtagligt, att oskickliga ryttare
på illa eller alldeles icke dresserade hästar skola förstör
ra dessa hästar inom kort lid, Mången dugtig och tjenstbar
häst har blifvit cassabel och casserad i följd af misshandling.
Det är således de rustandes fördel, att ryttarne blifva väl
exercerade. Derigenom undvikes det motstånd på hästarnas
sida, som föranleder till hästarnas förderfvande, och hvar
och en, som är ryttare, vet, att en enda våldsam arlet eller
vändning kan vara nog för att göra hästen cassabel. Den,
som minnes indelta cavalleriet för någon längre tid sedan
eller före exercis-squadroner nas införande, skall säkert pirum
na sig, att ryttmästaren måste börja med att tröttrida
squadronen genom idkebgt trafvande, innan manövrerna kunde
företagas, Hvad jag nu anfört tyckes bevisa exercis-squanernas
nytta för de rustande. Jag tror, att det kunde vara
nyttigt, att dessa anmärkningar åtfölja till Utsk., på flät
ärendet äfven under den synpunkten må betraktas.
Hvad beträffar de stora lägren, anser jag dem hafva en
stor i moraliskt afseende nyttig verkan på soldaten. Jag
medger, att bataillons- och compagni-exercis kan lika väl öfvas
vid regUsmöten; men det medför en lätt insedd nytta
att låta soldaten se sig sjelf uti ett stort läger och uppställd
j långa lineer. Detta ger honom begrepp om landets och
armeens styrka. Det passerar nu något i Frankrike, sopa
Den 27 M a j.
ienmar upplysning om detta förhållande. Marskalk Soult,
hvars krigserfarenhet icke kan jäfvas, sammandrager i detta
ögonblick 2:ne läger om 80,000 man hvardera. För hvar
och en, som följt Europas politik, är det påtagligt, att dessa
stora lager icke hafva någon yttre politisk syftning, utan
att sådant endast sker i anseende till den militäriska nyttan
af stora läger.
Jag begagnar detta tillfälle för att på det fullkomligaste
förena mig med hvad General Lefre'n anfört i frågan om
nationalbeväring. Jag har alltid ansett nationalbeväringen
såsom ett nödvändigt vilkor för ett godt defeiisionssystem. Förhållandet
har ej fordom varit sådant; men sedan 3o ä 4o år
har nationalbeväringen blifvit ett oeftergiflig! vilkor för försvaret.
Detta mitt instämmande i hvad General Lefre'n i
detta ämne yttrat, bör icke anses såsom ett återtagande af
hvad jag härom för några dagar sedan inför R. o. Ad. anförde.
Att det icke är något återtagande, derom kunde jag
åberopa General Lefrens eget vittnesbörd; ty han har sig
bekant, huru fullkomligt öfverens jag länge varit med honom
i militäriska åsigter. Att jag mindre lyckligt än lian
utvecklat min ide' och i följd deraf ansetts hafva yttrat mig i
strid med Hr Lefrens anförande måste varit mitt fel; och
lycklig i ordval mätte jag den dagen icke hafva varit, då
missförståndet gått så långt, att man ansett, det jag bestridt
Svenska soldatens skicklighet att strida i spridd ordning, — jag,
som på denna skicklighet hos Svenska soldaten gjort högre
anspråk än någon annan, och som uppbragt den till en grad,
som länge ansågs omöjlig, äfven sedan den var uppnådd, till
en skickfighetsgrad, sorn ännu icke är hunnen i några andra
Europeiska länder, efter främmande officerares yttranden
vid våra läger. Då är det icke troligt, att jag kunnat
bestrida Svenskens skicklighet att möta fienden i spridd
stridsordning. För öfrigt, och hvad den debatten angår, vädjar
jag tryggt till prot., och jag vädjar äfven till det allmänna
omdömet, som hittills icke gifvit mig anledning befara,
att mina ide'cr anses liflösa i frågor om nyttiga interessen för
fäderneslandet.
Hr Peyron, Gust.: Jag ber om tillgift för det jag,
oaktadt så skickliga talare redan mycket ordat i detta ämne,
gör några anmärkningar.
Jag medger visserligen, att husbållningssystemet är berörn
värd t, prisvärdt, förmånligt, ja, äfven nödigt; men, mina
Herrar, då ett kraf är kändt, ett behof uppgifvet och
pvöfvadt, tror jag det vara Representationens oyilkörliga pligt
att fylla det.
Jag har hört, icke allenast på detta rum, utan synnerligast
på det, der den här väckta, men nu undanröjda motionen
om indelta infanteriets recruterande med beväringsskyldiga
behandlades, att den öfvertygelsen allmänt blifvit
Uttalad, att den indelta soldaten icke vöre så instruerad, icke
Deu 27 Maj.
ägde den individuella skicklighet, sorn af honora påkallades,
helst då han hör betraktas som stam, mönster och ledare
för en massa beväringsskyldige. Äfven jag, mina Hrr, delar
denna öfvertygelse. Hvad Hr Gr. Löwenhielm nu yttrat,
tyckes gifva styrka åt hvad jag i detta afseende ämnar
yttra.
Konungen har i den nåd. propos., angtde armeens va-'
penöfningar, föreslagit ett tjenligt sätt att afhjelpa denna allmänt
öfverklagade brist medelst exerciscompagniers formerande.
Det synes klart af proposm, som jag har under ögonen,
att det minsta möjliga belopp till detta vigtiga ändamål
blifvit hegardt, och af de kostnadsförslag, på hvilka
denna begäran blifvit fotad och hvilka blifvit H. StatsUtsk.
meddelade, synes, att den största hushållning dervid blifvit
iakttagen, och icke desto mindre föreslår Utsk. blott 3o,000
r:dr, yttrande, att om all nödig sparsamhet iakttages, torde
det vara nog. Om man till dividend af denna summa tager
reg:ternäs antal, får man en qvot af 1200 r:drb:co,och
jng frågar Utsk., huru man dermed skall kunna tillvägabringa,
hvad som åsyftas? Mig synes dessutom den nåd. propos.
ganska modest; ty jag tror, att 55 mans exercis-compagnier
under blott 2:ne månader om året är mycket för litet.
Derigenom skulle åtgå 20 år, tills hela regttets personal genomgått
exercisskolan, och den indelta soldaten tjenar per
medium icke öfver denna tidrymd. Jag besvär H. Utsk. att
behjerta saken; den är af vigt.
Om Itikets nu församlade fäder och vise täckas, som
sig bör, beskatta brännvinsbränningen, hvilken, emot min röst,
synes uteslutande komma att vidlåda jorden; om de täckas
göra afseende å Hr Gr. II. v. Fersens reservation vid Bevilln.
Utskts betänk. N:o 5, aug:de grunderna för bevillningen;
om den indirecta beskattningen antages, är jag öfvertygad,
att medel skola åstadkommas både till detta magtpåliggande
och andra af nöden påkallade behof.
Jag begagnar ock delta tillfälle för att fästa H. R. o.
Ad:s uppmärksamhet å 24rde punkten af samma betänk.
• Utsk. yttrar deri, att vid bestämmandet af anslag för
durchmarehkostnader har Utsk. tagit under öfvervägande
de af Riksd.fullm:ge J. Andersson och Nils Persson
väckta motioner om förändrade grunder för betalningens
bestämmande för tågande truppers underhåll; men, såsom
jag fattat dessa motioner, åsyfta de ingalunda någon
ändring uti detta anslag, ty de angå blott den indelta soldatens
underhåll under marcher, och dessa besoldas af mötespassevolancecassan.
När emedlertid dessa åberopade motioner
blifva behandlade, hvilket ännu icke skett, anhåller
jag vördsamt, att II. Utsk. täckes begrunda saken; ty äfven
den är af vigt. Indelta soldaten är ypperlig och god, när
han blir riktigt instruerad, men icke, såsom på detta rum
blifvit en gång, då jag var frånvarande, yttradt, lätt att fö
-
388
D e 11 M a j.
da och att afspisa med välling, sur mjölk och potates; tvärtom,
han är af alla nationers soldater kanske svårast att föda
och tarfvar sina goda mål. Också har Regeringen landsfaderligen
insett detta och genom såväl fältförvaltningsreglementet
som 1816 års kungörelse föreskrifvit, hvad den tågande
indelta soldaten skall hafva; och jag anser nödigt, att
inqvarteringsgifvarne tillerkännes full ersättning för hvad de
sålunda gifva soldaten.
Jag anhåller vördsammast, att dessa mina tankar få åtfölja
återremissen, om hvilken äfven jag vördsamligen anhåller.
Hr af Dalström: Ehuru jag till alla delar förenar mig
med hvad Hr Lefren anfört, rör:de det af Frih. Sparre tillstyrkta
anslag till löneförhöjning för lärarne vid Krigsacademien,
anhåller jag likväl att få tillägga några ord i detta
ämne. Utsk. medger visserligen, att dessa lärare, hvilka äro
kända för skicklighet och hafva ett strängt arbete, behöfva
en Iönetillökning. Etsk. erkänner, att deras nuvar. löner
äro ganska ringa; men TJtsk. tror, att de hafva en ersättning
derför genom de arfvoden, de särskildt åtnjuta, jeta te
andra ceconomiska fördelar. Hvad dessa arfvoden beträffar,
äro de sådana, som gifvas för särskilda lectioner; de gifvas
således för ett dubbelt arbete och belöpa sig blott till 200
r:dr. Sådana arfvoden utgifvas nu för föreläsningar, som
förr betalades med 1200 r:dr, och den lärare, som nu har
en sådan särskild befattning, erhåller utom de 600 r:dr, lian
har i lön, endast 200 r:dr för det arbete, hvarför andra
baft 1200 r:dr. Hvad åter angår de ceconomiska fördelarna,
äro de ganska ringa. Lärarne hafva visserligen fria husrum
m. m.; men om man tager i betraktande, hvad lärare vid
andra undervisningsverk hafva tillfälle att förtjena genom
privat undervisning, dels för sina egna disciplar, dels för andra
personer, torde dessa fördelafr finnas obetydliga, ty sådana
tillfällen finnas icke för lärarne vid Krigsacademien.
Det är dem icke tillåtet att taga en skilling för den privata
undervisning, de lemna en cadet; men det är deremot deras
skyldighet att gifva deni privata lectioner, som icke kunna
följa med de allmänna. Det är således en ganska stor skillnad
emellan dessa och andra lärare.
Det är Visserligen' ganska sannt, att boningsrummen äro goda,
men def är en stol' olägenhet för lärarne, att Krigsacademien
liggér mil från staden. Dyrheten af lifsmedel är i följd
deraf större än i sjelfva staden. Tjenstgöringen är också ganska
trägen; ty lärarne hafva 2:ne iections- och 2.'ne examensdagar
i veckan. Dessutom blifva eftermiddagarna upptagna af
de tentamina, hvartill cadetterna kunna anmäla sig, hvilket
ålägger lärarne en skyldighet, som endast existerar vid Krigsacademien,
men hvilken skyldighet åtföljer ämnesläsningsmethoden,
en reform, hvarmed acadcmien funnit sig väl bela
-
Dcn Maj.
låten, och som jag hoppas skall vinna efterföljd vid andra
läroverk.
Jag bör vid detta tillfälle icke underlåta att fästa uppmärksamhet
vid en omständighet, som för mig och troligen
för de flesta af R. o. Ad. är af vigt, nemi. att vid förra
riksdagen anslogo R. St. en betydlig summa till förökande
af lönerna för lärarne vid undervisningsverken i allmänhet.
Af denna summa hafva Krigsacademiens lärare icke erhållit
en enda skilling, ehuru ganska gällande skäl derför funnits
att framställa. Jag tager mig friheten att för R. o. Ad.
uppläsa, hvad BondeStrs prot.utdrag i denna fråga af d. 3
Aug. 182g innehåller: "BondeSt. fann för godt att bevilja
"ett ökadt anslag af 3o,ooo r:dr b:co, med vilkor, att dessa
"medel i första rummet användas till skyndsamt utarbetande
af läroböcker för religions- samt annan allmän theore"tisk
och practisk bildning i och för folkskolors behof, samt
"att derefter må ifrågakomma förbättrade lönanslag åt lä"rarne
vid de lägre skolor, der ny förbättrad läromethod
"för framtiden införes; hvarjemte, med anledning af det efterdöme,
som Krigsacademiens lärostat i detta hänseende
"redan gifvit, BondeSt. ansåg, att R. St. borde hos K. M.
"i und. anhålla, att någon förbättring i dessa lärares löne"vilkor
äfven härigenom måtte tillvägabringas.” Ytterligare
är Exped.Utsk:s memorial vid samma riksdag N:o 4^2 talande
för denna sak, att Krigsacademiens lärare borde komma
i åtnjutande af understöd från de i och för detta ändamål
af R. St. anslagna medel. Detta memor. lyder sålunda:
"Sedan vid justering af Exped.Utsk:s förslag N:o 216 till R.
"St:s und. skrifvelse, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ont
"ökadt anslag för undervisningsverken, samma förslag blif"vit
af de resp. RiksSt. godkändt, nemi. af H. PresteSt. och
"V. BorgareSt. utan förändring, men af H. R. o. Ad. samt
"Hederv. BondeSt. med iakttagande af det förtydligande, att
"näst efter orden: Tillämpningsskolornas fullkomnande bor"de
införas: utan afseende derå, till hvilken huf"vudtitel
de höra.” I följd häraf synes Krigsacademien
hafva bort komma i åtanke vid fördelningen af denna summa.
Detta har likväl icke ägt rum, och jag kanner icke
orsaken dertill; men som föredraganden i detta ämne är
närvarande, torde det vara möjligt att derom erhålla upplysning,
hvilket skulle vara af största interesse för Krigsacademien
att känna, och icke heller lära vara för R. o. Ad.
likgiltigt. Jag anhåller således, att Frih. Sparres motion örn
anslag till löneförhöjning för Krigsacademiens lärare måtte
vinna StatsUtsk:s behjertande och att derå måtte fästas det
afseende, att denna lärare-personal icke må blifva i saknad
af sina dagliga behof, helst deras tjenstgöring är så tragen,
att de icke hinna läsa för sina egna barn, utan derom må7
H. *7
Den 27 Maj.
ste anlita andra. Äfven dessa anmärkningar torde få åtfölja
den återremiss, hvarom jag anhållit.
Jag begagnar detta tillfälle att yttra några ord i afseende
på en värd talares anförande, att uti vår militära administration
icke följes något system. Jag vill blott anföra, att
Krigsstyrelsen har hos K'. M. anmält och K. M. hos R. St.
i nåder föreslagit, att exercis-coippagnier må inrättas vid de
indelta reg:terna. Dessa hafva till andamål att erhålla en
fullkomligt bildad stam, hvilken måste vara en karna för
beväringsmanskapet och så bildad, att hvarje soldat kan tjena
till befäl och instructör för beväringen. Meningen med
dessa exercis-compagnier är sålunda, att de skola småningom
underhålla armeen med fullkomligt bildade soldater;
och då Styrelsen icke har tillfälle att gifva den indelta armeen
den vapenöfning att göra den fullkomligen användbar
såsom kärna för beväringen, har Styrelsen gått den medelväg
att småningom bibringa armeen denna duglighet och
skicklighet derigenom, att årligen 55 man få en fullständigare
bildning i exercis-compagnierna. Då dessa sedermera
ingå uti arme'ens leder, hoppas man, att det icke skall dröja
länge, icke 20 år, innan hela arméen blifver fullkomligen
brukbar, äfven de soldater, som icke haft tillfälle att deltaga
i exercis-compagniernas ökningar. Jag frågar då, om
detta icke är ett system, örn detta sätt att bilda en brukbar
arme' icke är användbart, och om man i detta fall kan
beskylla Styrelsen för bristande system? Ytterligare har
samma värde talare yttrat, att inga andra ingå i armeens
leder än de, som icke hafva annat underhåll eller äro oljenliga
till andra yrken. Det kan väl handa, att han har en
sådan erfarenhet om förhållandet med dem, som blifvit soldater
på hans egendomar eller i den trakt, der han vistats;
men jag får anmärka, att i allmänhet, åtminstone vid det
reg:te i Westergöthland, sorn jag tillhör, ager detta förhållande
icke rum. Vanligen tager en ung bonddräng lega. då
han önskar gifta sig. Han viii hafva tak öfver hufvudetför
att ingå i alla medborgerliga förhållanden såsom make och
far för en lycklig familj. Detta ar vanliga motivet, hvarför
legan tages, och det bevises också derigenom, att det alldeles
icke är svårt att få soldater. De kunna nästan fås för
intet, och ofta utgör legan icke mer än 5 r:dr. Således
tror jag, att det af den värde talaren uppgifna förhållande
icke liar den allmänlighet, han svnes hafva velat antyda, då
hans yttrande angick hela indelta armeen; det torde deremot
endast gälla om en eller annan individ.
Hvad åter angår samme värde ledamots yttrande rör:de
stora läger, hade jag ämnat besvara det; men sedan Gr Löfvenhjelm
redan så fullständigt utvecklat ämnet, återstår för
mig endast att förena mig med honom. Jag fruktar, att i afseende
på dessa läger en allmän förvirring äger rum. Sådant
torde kunna til (räknas vära tidningsskrifvare. Dessa stora
Den 2~j Maj.
öfningsläger hallar nian lustläger. Jag vet dock icke, Iivari
det lustiga består, om icke, att det kan vara lustigt lor dem ,
som se pä. Befälet och soldaten kunna åtminstone icke anse
dem som lustläger, och de lemna ingen förlustelse, men
väl tillfredsställelse för dem, som derigenom inhemta practisk
skicklighet i det yrke, de valt. Jag anhåller, att dessa
ord måtte uti prot. få inflyta såsom svar på hvad Gr. Horn
anfort, äfvensom att de till Utsk. må åtfölja den återremiss,
It. o. Ad. torde bevilja å förevar, betänk.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh., uppläste följande:
Gillande
den hushållsprincip, som genomgår det hela
af ifrågavar. betänk., anser jag likväl, att Utsk. gått för
långt vid denna princips tillämpning emot Cavalleriet, då
detsamma i fråga om exercis-sqvadroner endast yttrar, att
de redan beviljade 22,000 r:dr tyckas stå i jemnförligt förhållande
till Infanteriets anslag.
Jag vill ej yttra mig om tillräckligheten af infanteriets
anslag; men jag måste beklaga, att cavalleriets behof blott
blifvit jemnförda med det andra vapnets, utan att anses förtjena
en särskild undersökning, eller utan att man deremot
ansett sig behöfva anföra ett enda motskäl, så vidt man icke
såsom sådant skall anse, hvad en reservant, Hr Petre', anmält
såsom motiv för sitt afslag: "att nemi. han anser hvar"je
nytt anslag blifva hinderligt för nödiga reformer.” Jag
lemnar derhän denna argumentations verkliga värde, mea
tror, att om reservanten hade velat beträda reformernas
bana, hade visserligen anslag till exercis-sqvadronen i första
rummet fästat hans uppmärksamhet. Cavalleriet utgör en
vigtig länk i den kedja, hvarvid Rikets sjelfförsvar är fastad,
och om man också önskar sammansmida en ny kedja,
måste man likväl under tiden söka stärka den gamla kedjans
svagare länkar, helst den ifrågavar. troligen blir ganska användbar
i den nya.
Cavalleriet knn icke, såsom infanteriet, fullbildas under
kriget; det måste redan förut hafva ägt en långvarig öfning
för att kunna i fälttåg begagnas, isynnerhet det Svenska,
hvars fåtalighet icke lärer medgifva, att detsamma söker sin
styrka i djupa colonner. Hos oss måste cavalleristen aga individuel
skicklighet och, så att säga, växa tillsammans med
hästen. Man yrkar indragningar på arnmens numerär; men
från cavalleriet hafva sådana indragningar längesedan ägt
rum, så att dess styrka, oaktadt allt hvad man invänder
om våra skogar och berg, visserligen ej står i ett afvägdt
förhållande till arméens öfriga vapen. Statsverket uppbär
betydliga vacance-afgifter, och både rättvisan och pligterna
mot landet synas således fordra, att en del af hvad detta
vapen förlorat i nummerstyrka ersättes detsamma genom
fullkomnandet af den återstående delens militärisk» bildning.
Den 17 Maj.
Särskildt för det reg:te, jag tillhör, bör jag tillägga, att
för ingen af armeens särskilda cavallericorpser har så litet
blifvit gjordt, emedan tillgångar saknats. Vi äga icke en enda
casern, icke ett enda stall, icke ett enda ridhus på statens
bekostnad, icke en gång ett tjenligt falt inom reg:tets
stånd, hvarpå en reg:tsexercis kan anställas. Oificerscorpsen
har för egna pengar uppsatt ett simpelt ridhus, hvaruti statens
remonter dresseras, och betalar efter temligen dryga
taxor sin inqvartering; men vi beklaga oss icke, ty vi veta,
att det är medel, som saknas. Då man emedlertid nu äfven
synes vilja neka oss att få gifva vår trupp den bildning,
sorn icke endast vårt, utan landets interesse fordrar, kan jag
icke annat än på det högsta yrka, att R. St. måtte ogilla
Utsk:s betänk, i denna del; och jag anhåller, att Utsk. efter
återremissen måtte bestämdt yttra sig, huruvida den nödyändiga
cavalleriets bildning, som med exercis-squadronerna
åsyftas, kan för de nu anslagna 22,000 r:dr vinnas.
Skulle emot förmodan Utsk:s pluralitet med ja besvara
denna fråga, så vågar jag särskildt uppmana dem utaf Utsk.,
sorn möjligtvis kunna vara af en annan tanka, att i reservationsform
$å fullständigt utreda förhållandet och utveckla
dessa åsigter, att det nya anslagets nödvändighet och belopp
icke måtte blifva beroende ensamt af Utsk:s dom, utan blifva
föremål för en upplyst pröfning äfven af de öfriga RiksSt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Sedan så många och så
starka röster höjt sig, icke blott för de anslag, Utsk. tillstyrkt,
utan äfyen för ännu drygare, är det visserligen utan
allt hopp om framgång inom detta rum, som jag höjer min
svaga st.i nima mot åtskilliga af de anslag, Utsk. föreslagit.
Jag anhåller likväl att, såsom en reservation, få till prot.
redogöra för mina skäl att bestrida dessa. Jag medger visSprligen,
att åtskilliga af de anslag, som Regeringen begärt
och hvartill Utsk. tillstyrkt bifall, afse vigtiga och angelägna
behof, hvaribland jag i främsta rummet räknar anslagen
för beväringens vapenöfningar; men jag tror, att då Utsk.
icke inom befintliga tillgångar kunnat bereda medel till dessa
utgifter, äro de icke så angelägna, att dermed icke kan anstå,
tilldess tillgångar blifva på detta sätt beredda. För
min del skulle jag tro, att genom ändamålsenliga reformer
af den militära administrationen sådana tillgångar, och ändå
prera, skulle kunna vinnas inom 3:dje liufvudtiteln, sådan
(ien nu är. Jag finuer t. ex. bland Stockholms garnison ett
Lifgardesregtte till häst, som lärer kosta staten årligen inalles
ofver 2oq,oqq r:dr; och ingen lärer dock vilja påstå, att
detta Lifgarde är påräknadt såsom nödvändigt för statens
försvar. Jag medger, att det tillhör royautetens emblemer
ptt omgifya sig med någon yttre glans, och har derföre ej
yelat föreslå, att denna corps må helt och hållet indragas;
tpen jag tror, att reduetion af en del utaf dess styrka kuntje
bereda mer än tillräcklig tillgång för beväringens exercis
Den 37 fttaj.
och de flera vigtiga föremål, för hvilka Regeringen fordrat
anslag. Jag finner äfven ganska svaga skäl vara af Utsk.
anförda för bibehållande af Wermlands Fältjägare, och ett
RiksSt. lärer redan föregått med exemplet af en återremiss
uppå Utskrs hemställan i detta ämne. Jag är icke hemmastadd
i den militära organisationsläran; men jag tror likväl,
att man lätt skulle kunna blifva det så vidt, att man kunde
finna ganska gällande anledningar till ogillande af Utsk:s för-?
farande att förbise reformer, hvilkas verkställbarhet icke kan
bestridas och hvarigenom tillgång vunnits för de nya anslagen.
Hvad angår Utskrs förslag, att de vid sista riksdagen
provisoriskt beviljade 70,000 rrdr till arme'ens materiel matte
uppföras på stat, så förundrar det mig, att Utsk. icke framställt
någon utredning, huru dessa, vid förra riksdagen, endast
till den innevar. provisoriskt beviljade medel blifvit
använda, och att Utsk. ej heller, i sammanhang härmed, utredt,
huru de nära tre millioner extra medel till försvarsverket,
som sedan sista riksdagen utgått, blifvit använda.
Vi hörde vid förra riksdagen, icke en utan mångfaldiga gånger,
yttras från den sidan, derifrån då, såsom nu, högre anslag
yrkades, att hvad som då begärdes skulle blifva så tillräckligt,
att man icke behöfde mera. Vi veta också, att
det var endast genom en enskild ledamots af detta Stånd
synnerligen nitiska bemödanden, som ifrågavar. anslag af
70,000 r:dr kunde genomdrifvas, sedan Regeringen nästan
uppgifvit allt hopp derom. Jag tror således, att Utsk. af
allt detta bort äga en ökad anledning att inför R. St. framlägga
en specifik utredning öfver användandet af nämnde
summa samt att ådagalägga Regeringens missräkningar vid
sista riksdag i detta fall, innan Utsk. tillstyrkte R. St. att
på god tro uppföra ett för tillfället begärdt anslag på stat
för alltid. Jag har nemi. med största förundran af ordföranden
i StatsUtsk. på detta rum hort sägas, att, oaktadt
de såsom tillräckliga vid sista riksdag rubricerade medel,
våra förråd dock är o tomma, våra fästningar obefästade.
Efter en sådan bekännelse vet jag icke, huru
man skall kunna hafva förtroende för ett ändamålsenligt användande
af dylika anslag; och om vi således, utan säkerhet
och öfvertygelse i detta afseende, bevilja, hvad som nu
ytterligare begäres, kunde vi ju lika lätt vjd en kommande
riksdag få höra upprepas, att våra förråd äro tomma och
våra fästningar obefästade!! Det gifves likväl ett anslag på
denna titel, hvilket jag icke kan annat än understödja, och
detta är för Krigsacademiens lärare. Jag tror, att organisationen
af detta läroverk förtjenar nationens tacksamhet, och
att således lärarne derstädes böra aflönas på det sätt, att de
hunna qvarstadna vid academien, ulan omsorger för sin nödtorftiga
utkomst.
Medan jag nu har ordet, kan jag icke neka mig att upptaga
ett yttrande, fäldt af en värd ledamot i Lördagens ple
-
234
Den 27 Maj.
xium. Det sades nemi., att af de personer, som mest tala
om mod och sjelfuppofFringar, torde man minst kunna vänta
sig sådana, då fara vore å färde. Utan att just här hafva
hört någon tala om sjelfuppoffring i den mening, den
värde talaren åsyftat, och utan att önska, det någon sådan
må komma i fråga, tror jag, att ett svar på detta yttrande
ej kan vara ur sitt ställe, då jag hört samma jargon så ofta
föras af dem, som företrädesvis anses privilegierade att äga
s. k. mod. Jag värderar lika mycket, som någon annan,
det personliga modet hos krigaren. Jag hoppas och tror,
att detta mod finnes icke blott hos hvarje individ inom krigshären,
utan hos en hvar, som älskar frihet och fosterland,
och för mig är det, snart sagdl, otänkbart, att den, sorn
älskar friheten, icke deråt skulle vilja gifva ett offer, sorn
så ofta gifves åt öfverdådet och lättsinnet. Men, mina Hrr,
det finnes ett annat slags mod, som kan göra sig gällande
äfven i fredens lugn; det är modet att säga sanningen, att
under förödmjukelsers tyngd strida mot magtmissbruken,
okunnigheten, orättvisorna för upplysningen och det rätta;
modet att icke blott dö, utan äfven lefva för fäderneslandet,
med den fasta föresats att arbeta på samma gång för folkets
belåtenhet, odjing och frihet, som för fäderneslandets yttre
sjelfbestånd. Detta mod är det sanna medborgerliga modet,
det innefattar jemväl den bildade krigarens; och jag skulle
beklaga det samhälle, som icke hade annat mod att påräkna,
än det att rusa henden till mötes på slagfältet, ett mod,
hvilket finnes äfven hos den råa barbaren. Endast genom
det medborgerliga modet är det, som samhällena framskri-r
da på civilisationens stora bana; deraf göres oss behof afven
inom våra nuvar. rådplägningar, och med det andra slaget
ensamt vore vi föga belåtna, äfven om vi kunde uppställa de
talrikaste härar af de mest oförskräckta krigare.
Gr. Horn: Till hvad jag förut yttrat skall jag bedja
att få göra några tillägg för att göra mina ide'er mera be^
gripliga, emedan jag tror, att jag blifvit missförstådd af en
talare, som yttrat med mig olika tankar, rör:de indelta solr
datens tjenstbarhet till sitt yrke. Den värde ledamoten har
icke riktigt hört mitt yttrande, då han trott, att jag sagt,
att det vore svårt att till indelta arme'ens recrutering Hnna
dugliga soldater, eller med andra ord, att de endast vore så^
dana, som vore rent af landstrykare. Sådan har min mening
icke varit; icke heller har jag velat göra befälet dea
anklagelse, att det recruterar sådana personer. Jag har blott
sagt, att det är svårt att finna sådana personer, som icke
mera afse fördelen att åtkomma ett jordbruk, än som egentz
ligen hafva lust och håg för militära yrket, och att dess
soldater äro. sådana, sorn mera önska att komma uti ett familjelif,
än att egna sig åtsoldatyrket, och att jag tviflar på,
att sådana personer äro de mest tjenliga för att utgöra stammen
för en nationalbeväring; ty dertill fordras mera lust
Den 27 Maj.
för soldatyrket för att utgöra den instructiva delen af ärenden.
Jag har således trott, att indelta armeen icke borde
blifva stam för nationalbeväringen derföre, att den är
legd och hufvudsakligen sysselsätter sig med åkerbruket, såsom
egentliga föremålet för dess inträde i krigstjensten. Det
ar en stam, sorn nationalbeväringen behöfver. Jag erkänner
detta behof Men denna stam måste vara fullkomligen danad,
och i den måste linnas befäl och ej blott soldater, eller
sådana machiner, som egentligen äro tjenliga för all den hunnörs-tjenstgöring,
man annu vill anse för en militärisk hufvudsak.
Det har blifvit yltradt om de stora lägrens nytta, att
soldaten der får se sin och landets styrka i stora lineer. Jag
betviflar, att soldaten der kan se sin styrka utvecklad. Jag
har vid sådana läger under tjenstgöring i lineen icke haft
tillfälle alt sysselsatta 111ig med annat än min enskilda tjenstgöring,
och soldaten måtte då ännu mindre kunna sysselsatta
sig med annat, emedan han har mycket mer att observera
på sig sjelf än befälet. Han är en machin, som ledes af befälet.
En värd ledamot eller tvenne hafva talat för nödvändigheten
af exercis-squadroner för indelta cavalleriet, hvartill
anslag är behötligt. Jag erkänner de stora förtjenster, Gr.
Löwenhjelm ådagalagt såsom skapare af Svenska cavalleriets
exercisreglemente, som jag icke tror vara af något annat öfvertraffadt.
Jag började min tjenstgöring vid detta vapen, då
dess tilldanande etter Hr Gr. Lövvenhjelms verkligt genialiska
insti uctioner vidtog, och laide att beundra den högt förtjente
chefens förmåga att intränga uti de allra minsta detailler
med en sann militärisk blick. Jag godkänner fullkomligen
nyttan för rust- och rolehållarne af exercis-squadronerna;
men jag sträcker mina reflexioner ännu längre.
Jag tror, att hela det vapnets organisation är till stor tunga
både för .tatsverket och den rustande. Det är ej nog, att
häst och karl hållas pa mötet. Vanligen står hästen n månader
om året på rusthållet, och ju bättre och liliigare hasten
ar, ju mindre skall han kunna motsvara de fordringar,
man begär af detta vapen; och om krig utbryter, då en forcerad
march frän roten erfordras, skall det visa sig, huru
stor del som framkommer till gränsen i tjenstbart stånd. Det
är således min öfvertygelse, att indelta cavalleriet ar otjenligt.
Dess dyrhet är tillika ett talande skäl att tillvägabringa
en besparing genom att organisera det till värfvadt cavallen,
dä man med beräkning af den större färdigheten
kunde minska numeraren. Det måste äfven beräknas, att,
såsom indelta cavalleriet är organiseradt, kan det inträffa, att
detta vapen blefve alldeles obrukbart, dådet nemi. låter tänka
sig, att hälften af karlnumerären är sjuk och den andra
hälftens hästar äfven sjuka. I sådant fall finnes ingen nummer
tjenstbar, emedan en frisk karl ej får enl. författnin
-
Den aj Maj.
garna göras beriden på en sjuk kamrats bäst. Den officer,
sorn företog en sådan blandad commendering, skulle vara
sin tjenst förlustig. Äfven från denna synpunkt betraktadt
inser man olämpligheten af indelta cavalleriet. Jag tror derföre,
att StatsUtsk., som äfven vid denna riksdag och kanske
vid flera kommande riksmöten måste suppleera en krigsminister,
borde inkomma med förslag till förändrad organisation
af indelta cavalleriet. Men skulle StatsUtsk. icke finna
lämpligheten häraf, torde Utsk. böra söka att vinna indelta
cavalleriets tjenstbarhet på en annan väg, nemi. genom
värfvade cavalleriets försvinnande och det indelta cavalleriets
incommendering till garnisons-tjenstgöring, hvarigenom
man skulle komma till målet att sprida en allmän
tjenstbarhet inom hela numerären.
Man har talat om Krigsacademiens tjenlighet och förträfflighet.
Jag vill icke bestrida, att lärarne fullgöra sina
Skyldigheter, och att de, som utgå från academien, äro väl
danade för sitt yrke; men jag bestrider principen af denna
academis existens. Jag har förut yttrat mina åsigter uti detta
ämne. Jag tror, att dessa lärare skulle med mera gagn
för det allmänna kunna användas vid andra allmänna läroanstalter;
och jag anser derföre denna academi böra indragas.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Vid K. M:s nåd.
proposi, rör:de statsverkets tillstånd och behof, tog jag mig
friheten att göra några anmärkningar, hvilka remitterades
till StatsUtsk. Jag hade smickrat mig med det hopp, att
StatsUtsk. skolat derpå fästa något afseende, så att Utsk.
åtminstone upptagit desamma till vederläggning. Men då
jag blifvit sviken i detta hopp, nödgas jag nu derom ytterligare
påminna. Jag uppgaf åtskilliga omständigheter, i
hvilka besparingar skulle kunna göras för att vinna tillgång
för andra behof. Jag uppgaf t. ex., att klädet kunde nyttjas
här, såsom i England, oöfverskuret, hvarigenom det
Vunné 25 proc. i varaktighet och man således kunde spara
h.5 prbc. i den kdstnad, som nu derpå användes. På denna
artikel torde sålunda kunna besparas omkring -fo,ooo r:dr.
Den ändra punkten angick gevärens anstrykning till befordrande
af deras störré varaktighet. Som d<?c årliga behofvet af
gevär blifvit uppgifvet tillöooo, synes deras varaktighet icke
Vara beräknad till mer än 20 år, hvilket i fredstid gör, å
17 dagar om året, 340 brUkningsdagar. Men om de sluppe
ätt för rengöring ideligen sÖnderskrufvas, borde deras varaktighet
helt visst kunna åtminstone fördubblas, och sålunda
60 årlig besparing derpå göras äf 5d,ooo r:dr. Om slutligen
utgifterna för Saltpeter- och krUt-tillverkningen kunde
minskas med 60,ddo rldr; skulle man sålunda erhålla en sammanlagd
bésparing af i5o,ooo r:dr. Jag får derföre vördsamt
anhålla, att Utsk. måtte taga detta i öfvervägande och
an
-
Den 27 Maj.
a97
nnse dessa besparingar såsom en tillgång, hvarpå oundgängliga
behof till ett motsvarande belopp borde anvisas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: StatsUtsk. säger,
sidan ig uti i&de punkten ang:de Frih. Sparres och Riksd.-  fullm. Anders Danielssons motioner, rörtde tillökning i lönerna
för leetorerna vid K. Krigsacademien på Carlberg,
"att Utsk. väl ej på ena sidan kan neka, att den å stat för
leetorerna uppförda lön 600 r:dr är nog ringa, då man
eflersinnar de stora fordringar, man äger på denna lärarepersonal,
men att dervid å andra sidan förekommer, att
ehuru Rikets sednast församlade Ständer, vid beviljandet af
18,000 r:dr årligen till universiteten och tillumpningsskolor11a,
till K. M. öfverlemnade dispositionen af anslaget, utan
afseende derå, till hvilken hufvudtitel läroanstalten hörde;
och K. M. sålunda, örn behofvet ansetts oundgängligt, kunnat
af berörde anslag anvisa medel till förbättring i lectorernas
vid Krigsacademien vilkor, K. M. likväl dermed låtit
anstå och ej heller derom vid denna riksdag lill R. St.
något meddelande afgifvit."
I anledning af detta Utskts yttrande, hvarigenom det
synes vilja låta förstå, att K. M. icke ansett ifrågavar. anslag
behöfliga, hade jag i alla fall ämnat begära ordet.
Men sedan jag dertill särskildt blifvit uppmanad, har jag nu
så mycket större anledning dertill. R. o. Ad. täcktes påminna
sig, alt Läroverkscommittéen föreslog till läroverkens
upphjelpande i det hela 168,000 r:dr, hvaraf R. St. vid sist—
lidne riksdag beviljade 42)0OO r:dr för eleraentar-läroverken,
såsom utgörande den gemensamma stammen för alla
undervisningsverk. Deremot lingö universiteten och tillämpningsskolorna
endast 18,000 r:dr, ehuru för dem tillsammans
blifvit begärda 126,000 r:dr. De erhöllo således 108,000
r:dr mindre, än för dem ansetts nödigt Man kan deraf sluta,
huru otillräckliga de för det sednare ändamålet beviljade
medlen skulle blifva. Vid deras fördelning, hvilken skett
på min und. föredragning, följde K. M. samma grundsats, sorn
R. St. sjelfva iakttagit vid beviljandet af de 42,«oo r:dr,
nemi. att först söka fulländningen af de läroanstalter, som
ansågos utgöra stammen för de öfriga. I sådant hänseende
fingo universiteten företräde. Tillgångarna vora likväl så
knappa, att Upsala universitet endast erhöll 8,85o och Lunds
y,55o r:dr. Återstoden användes för ett läroverk, som kan
anses för en utgrening af universiteten, eller deras medicinska
faculteters practiska afdelning, nemi Carolinska institutet
i liufvudstaden. R. o. Ad. vet, att för våra läkare i allmänhet,
särdeles de militära, är föreskrifvet. att de skola
yara chirurgiae magistrar, hvilken grad ej vid universiteten,
utan vid Carolinska institutet, meddelas. Anslaget gick således,
om ej till Krigsacademien, dock till ett halft militäriskt
ändamål. Af ett sådant förhållande följer ingalunda,
7 IL 38
2gS
De 11 aj Maj.
att K. M. ansett ökadt anslag för Järarne vid Carlberg vara
mindre behöfligt. För egen del kan jag icke annat än på
det högsta yrka, att R. o. Ad. måtte bifalla detta anslag,
och anhåller af sådan anledning äfven om återremiss af betänkandet.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Fastän en större del
af de vid StatsUtsk:s förevar, utlåt, framställda anmärkningar
äro af beskaffenhet, att de redan utgjort föremål för
StatsCJtskts öfverläggning, skall jag likväl icke upptaga någon
af dem till besvarande, enär så många andra anmärkningar
äro gjorda, hvilka vid en blifvande återremiss kunna
utgöra ledning för Utsk. och lemna upplysningar för den
nya behandlingen af de frågor, som förekomma i detta utlåtande.
Det är blott några få här yttrade allmänna satser,
som jag anser mig böra besvara. I afseende på den tanken,
att Utsk. skulle suppleera en krigsminister, tror jag, för
min del, att StatsUtskts närvar, organisation icke är sådan,
att en krigsminister på det sättet kunde representeras. Visserligen
medgifver jag, att inom Utsk. förevarit åtskilliga frågor,
som hafva nära förvandtskap med en krigsministers bestyr,
och med behandlingen hvaraf så noga tillgått, sorti om
Utsk. ansett sig utgöra en del af krigsministeren; men slutligen
har man funnit, att det åsyftade ändamålet icke på
det sättet stod att vinna. Hvad de ändringar i allmänhet
angår, som man ansett, att Utsk. hade bort föreslå, får jag
äran upplysa, att StatsUtsk. har punktvis genomgått alla rubrikerna
på riksstaten och granskat, huruvida några ändringar
kunde äga rum, dervid Utsk. funnit sig icke kunna
föreslå några nedsättningar på 3:dje lmfvudtiteln. Här är specielt
nämndt anslaget till K. KrigsColkm, att detsamma borde
indragas, eller ock, om jag fattade meningen riktigt, specifikt
af Utsk. framläggas behofvet, hvarpå detta anslag
grundas. Utsk. har trott, alt sådana specifika redogörelser
egentligen innefattas i revisionsberättelsen; och då utgiftsbetänk.
skulle växa till alltför stor voliun, om alla sådana
uträkningar sorn den ifrågavar. skulle detsamma åtfölja, har
Utsk. ansett det vara lämpligare, att anslagen och redogörelsen
finnas på hvar sitt bestämda ställe, der de af hvar
oell en, som befattar sig med ärendernas behandling, kunna
återfinnas. Detta är älven orsaken, hvarföre Utsk. ej heller
vidfogat någon tableau öfver inkomsterna, enär det redan
förut framlagt en sådan, så att hvar och en, sorn ingår i beräkning
af behofven, kan jemnfora den summan med inkomsterna,
när båda talen äro uppgifna uti de tableauer, som
Utsk. framlagt för Ständerna.
Hvad särskildt angår de tillgångar, hvarpå Hr Cederschjöld
fästat uppmärksamheten, kan jag, för min del, icke
anse dem vara så beskaffade, att några oundgängliga behof
derpå kunna anvisas; emedan dessa tillgångar äro långt mer
