# ID: svediakorp-gov465
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 77,539
# sentences: 2,849
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 7 Maj.
2fJ0
Jen 2:dra i r:dr 16 st. b:co, den 3:dje 16 sk. b:co, den/}:de
10 sk. B rst. b:co. Jag hemställer, om det går an, att ett
folk, som säger sig vara på vägen att reglera sitt mynt,
lemnar Europa exempel af sådant barbari, som det skulle
vara, om man antoge en myntenhet, hvars multipler och underafdelningar
icke svarade emot landets preglade silfvermynt.
En sådan barbarism lärer icke af någon kunna försvaras.
Hvad den omständighet beträffar, som Hr Cederschjöld
anmärkt, att nemi. de nya sedlarna icke behöfva
maculeras, om myntenheten antages till i r:dr b:co, och
att i sådant fall plåtarna fortfarande kunna begagnas, får
jag upplysa R. o. Ad. om ett förhållande, som jag hade önskat
kunna förtiga. R. St. beslöto nemi. vid förra riksdagen,
hvilket äfven inflöt i bancoreglementet, att Bancofullmägtige
borde besörja redactionen af de nya sedlarna
och att i densamma jemväl borde införas myntets silfvervärde
i öfverensstämmelse med Ständernas fattade beslut.
R. St. beslöto i afseende på alhagen, att myntet skulle vara
12-lödigt, och härtill har K. M. lemnat sitt bifall; men
uti andra frågan, ronde vigten, begagnade R. St. icke deras
rättighet att för deras del besluta, utan öfverlemnade
åt K. M. att, efter vetenskapsmäns hörande, bestämma något
afdrag i vigten, dels till vinnande af en med Sveriges
hufvudvigt mera öfverensstämmande beräkning, dels till bidrag
i myntningskostnaden. I följd häraf har K. M., genom
rayntordningen af d. 25 Juni 18J0 bestämt, alt i r:dr specie
skall innehålla T§s U v. v. fint silfver och t§ö $ v. v.
koppar. .Derjemte har K. M. bestämt en betydlig nedsättning
i det uti förra myntordningen medgifna remedium,
hvilket nuvarande tids bättre anstalter vid myntverket medgifvit.
Genom nya myntordningen är remedium i finheten
(korn) bestämdt till y-söö Pa ® myntsilfver. Remedium
i vigten (skrot) är deremot bestämd per U för hela specier:drn
till y-isai f°r halfva till för fjerdedels och åt
tondedels
till Tg^ö, samt för tolftedels r:drn till xéia?
öfver eller under. När således Fullmägtige uti redactionen
af nya sedlarna skulle införa r:drns silfvervärde, hafva de, i
stället att citera den gällande myntordningen, i sedlarna utsatt,
att i r:dr b:co innehåller U v. v. fint silfver. När
man nu betänker, att bancolagen innehåller, att man inför
Svea Hofrätt lagligen kan stämma Banken, om den skulle
neka att utgifva det silfver, hvartill den förbundit sig,
skulle ju Banken vid ett sådant förhållande blifva tvungen
att utbetala skillnaden emellan den silfverqvantitet, myntet
enligt myntordningen får innehålla, och det belopp, som
uti de nya sedlarna blifvit utfästadt, d. v. s. en individu kan
rata det mynt, som Konungen låtit pregla i öfverensstämmelse
med R. St:s beslut. När dessa sedlar således lyda på
högre belopp, än de enligt myntordningen böra, hemställer
jag, huruvida det är tänkbart, att dessa sedlar någonsin
3 oo
D c n 7 Maj.
kunna utsläppas i rörelsen. Något skäl för antagande af i
r:dr b:co till myntenhet kan sålunda icke hemtas från den
besparing, sorn dessa sedlars bibehållande skulle medföra,
enär desamma, ehuru väl de än må vara gjorda, från den
första till den sista måste mnculeras. Jag ber ora ursägt
för det jag varit något vidlyftig; men jag ansåg mig böra
upplysa fl. o. Ad. om sakernas förhållande.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Då det är
afgjordt, att K. M. enligt grundlagen icke kan förändra
myntets skrot och korn, följer deraf på intet sätt, att bestämmandet
af myntenhetens underafdelningar beror på begge
Statsmagternas beslut. Att så borde vara, har Hr Gr.
af Wetterstedt förklarat, och jag instämmer deruti; men
det är en annan sak, hvad sorn bör vara, och en annan,
hvad som verkligen är. Jag ser såfedes icke, hvarföre, när
man i behörig yäg kan vinna den ändring, som bör ske,
men icke hejlre bör begagna den utvägen i än ingå i grundJagsförklaringar,
för hvilka man till och med måste rådfråga
lexica. Uti de förändringar, jag föreslagit i Hr Lefre'ns
motion, hade jag framställt nyttan af att fästa myntenheten
vid 16 sk.b:cq, såsom särdeles lämplig att delas i 100 delar,
de der komine att motsvara ett förut kändt skiljemynt. Utsk.
har äfven funnit, att en sådan hundradedel eller mynt-centime
i det närmaste motsvarade i styfver riksgrs och att den af
n)ig föreslagna enheten således icke verkade någon rubbning
i närvar, begrepp och förhållanden. Utsk. har äfven förklarat,
att det vore mera systematiskt och strängt riktigt att
antaga den af mig föreslagna enheten, men af considerationer
gått derifrån. Jag skulle dock önskat, att Utsk. äfven
af considerationer för princip och riktighet litet närmare
begrundat ämnet.
Sfer) jag vill lemna den frågan. Jag ser likväl ej, hvarföre
icke BancoUtsk., af consideration för volumen af återremissen,
kunnat förhålla sig som BancoUtsk. vid förra riksdagen
och. till K. M. hemställa, hvad som kunde anses nyttigt.
Det är hvar och en obetaget att i Constit.-Utsk. väcka
fråga om ändring uti en sak, hvilken, då den anses böra
ändras, äfven torde blifva ändrad. Jag har hört dem,
som talat emot decimalräknings införande i myntet; men de
farhågor, man uppställt deremot, tror jag skulle hafva försvunnit,
om den af mig uppgifna myntenheten blefve antagen,
enär dess hundradedel motsvarar en styfver riksg:s Realisationens
s. k. varma vänner, hvilka endast afse realisationen,
se uti hvarje förslag, som deruti ingår, endast hinder
emot densamma. Dock torde B,, o. Ad. finna, att, nalman
bestämmer ett nytt mynt, det är bäst att genast göra
det, så att man undviker att någon tid derefter förändra
detsamma. Jag skall för öfrigt, enär det icke länder till
framgång, icke vidare påyrka antagande af mitt förslag,
Den 7 Maj.
3oi
utan öfverlemna!-, för min del, till BancoUtskls bepröfvande
att antaga decimalräknesättet eller icke, helst begreppet
oin hvad som i detta fall är rätt, nu är allt för litet allmänt.
Gr. Cronhjelm: Jag mäste visserligen hafva illa uttryckt
mig sista gången jag hade ordet, emedan Frih. Cederström
kort efter uppstod för att vederlägga det yttrande,
som skulle jag sagt, att jag önskade, att Hr Lefre'ns
förslag rörtde myntregleringen ej måtte blifva antaget. Jag
kan icke tillerkänna mig att hafva förtjent denna vederläggning.
Jag instämde till alla delar i Hr Lefre'ns förslag och
bestred uppskof dermed. Hr Lefre'n har sedermera uppgifvit
skälen, hvarföre de nya sedlarna icke kunna användas.
Den omständighet, ättstor kostnad för ny sedelskrifning skulle
uppstå, anser jag vara af ringa vigt. Jag tror, att Representationen
gerna bör vidkännas ett anslag, äfven om det
uppginge till 100,000 r:dr för införandet af ett myntsystem,
som, om det nu icke införes, troligen icke skall blifva infördt
på många år; nu är deremot rätta tidpunkten att införa
detta system, och det af flera orsaker. När en myntreglering
och silfvervexling skall tillvägabringas, måste väl
första frågan blifva att bestämma den enhet i myntet, som
skall antagas. Men detta systems införande är äfven vigtigt
i afseende derpå, att detsamma är antaget att inom några
år tillämpas i hänseende lill mått, mål och vigt. När det
nu är bestämdt, att allmogen dagligen eller oftare handtera!’
och beräknar mynt, än mått, mål och vigt, så skulle,
om decimalräkningen nu införes i myntet, allmogen emedlertid
småningom hinna vänja sig vid detta beräkningssätt,
och öfvergången till detsammas tillämpning i afseende på
mått, mål och vigt blefve då ganska lätt. Det enda, jag
har att anmärka emot delta system, är det, att jag fruktår,
att de nya namnen skola försvåra dess antagande. BondeSt.
har nemi. mera fästat sig vid benämningen än saken,
och det var säkerligen namnen, som afskräckte Ståndet från
att ingå på förslaget; ty sjelfva saken förstodo de. Men
jag finner äfven, att det icke går an att införa systemet,
utan att förändra namnen, emedan bibehållandet af de gamla
namnen skulle medföra lika stora svårigheter. Jag förklarar
ännu en gång, att det skulle vara den största skada,
om man uppskjuter med systemets införande, och att, om
det icke nu införes, jag fruktar, att jag aldrig kommer i
tillfälle att med min rost tillstyrka dess antagande; ty då
vi nu med realisationen hafva infört nationen på ett nytt
räknesätt, som går ifrån dess vanor, skulle vi, om vi några
år derefter antoge decimalsystemet, blott ännu mera inveckla
förhållandet. Om derföre meningen är, att detta system
skall införas, anhåller jag, att detsamma må blifva antaget
vid denna riksdag.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Då jag framställde
Den 7 Maj.
mina anmärkningar emot den constitutionella grundsats, som
BancoUtsk. uti dess betänk, yttrat, framställde jag dem belt
och hållet till TJtskrs bepröfvande, och jag hade således
icke velat på något vis upptaga R. o. Ad:s tid med något
ytterligare försvar af min åsigt, enär denna fråga efter återremissen
ånyo förekommer. Jag hade derföre icke begärt
ordet, med mindre jag trott, att jag af Hr v. Troil blifvit
missförstådd. Jag gifver för mycken rättvisa åt den klarhet,
som alltid utmärkt hans framställningssätt, för att icke
önska, att äfven å min sida blifva klart förstådd. Jag har
öppet yttrat min åsigt om 79 §. Reg.-F.; jag har sagt, huru
den vid föregående tillfällen och äfven vid sista riksdag
blifvit förstådd. Att andra kunna hysa med mig skiljaktiga
åsigter finner jag naturligt, ty jag har aldrig haft och
kommer aldrig att hafva den personliga egenkärleken att
tro mina åsigter vara ofelbara. Jag har icke sagt och jag
tror ej, att mitt yttrande gifver den aflägsnaste anledning till
den tanken hos mig, att Utsk. genom advocatoriska tydningar
sökt inkräkta på den andra Statsmagtens område.
Jag tillåter mig icke, allraminst under parlamentariska öfverläggningar,
att ingå uti bedömande af de inre motiverna,
öfver hvilka blott den högre Magten dömer. Det enda
sättet att vinna aktning för egna motiver är, att hysa aktning
för andras. Detta må blifva min trosbekännelse.
Hr von Qvanten, Carl: Onekligen måste jag erkänna,
att Utskts framställda förslag, rörtde användandet af decimalräkningen,
är vetenskapligen riktig. Men vi skrifva lagar
för folk, som icke uppnått samma bildning som vi, och
vi måste derföre se till, hvad deras behof fordrar, innan
vi införa denna vigtiga Jag; och jag tror, att vi i närvar,
stund icke böra erbjuda dem denna decimalräkning, hvarpå
de hafva ingenting att vinna, men mycket att förlora. Med
all aktning för handelsståndet drifves dess rörelse genom
en betjening, som icke alltid är pålitlig, utan ganska ofta
gör allmogen orätt, hvilket ännu mindre skall kunna controlleras,
om decimalräknesättet införes i myntet, dä allmogen
vid dessa handelsliqvider måste åtnöjas med hvad som
gifves tillbaka. Vid ett sådant förhållande frågar jag: Kan
detta förslag anses för det bästa, för det lyckligaste för den
stora massan af Svenska folket? Det är sannt, att mått, mål
och vigt ingriper mycket i frågan om myntbestämningen,
och att det är angeläget, att dess fördelningar qvadrera med
myntets; hvarföre jag i denna fråga nödgas nämna något om
mått, mål och vigt. Jag får då upplysa, att icke hela verlden
antagit denna beräkning. Frankrike är det land, som
först antog detsamma, hvarest likväl, till följd af inkomna
klagomål öfver de bedrägerier, hvartill det nya räknesättet
föranledt, Napoleon år 1812 d. 12 Febr. nödgades genom
en allmän författning afböja missbruket. Klyfning är det
De 11 7 Maj.
3o3
nemi. en sak, sorn livar och en liegriper; det förslå
alla, men j är ej så lätt att förstå; dertill fordras en mera
rnathematisk insigt. Det är visserligen sannt, att om decimalräknesättet
Skall blifva användt i afseende på mått, mål
och vigt, bör öfverensstämmelse häremellan och myntet äga
mm och decimalräkningen i afseende på det sednare jemväl
införas. Men då del icke är bestämdt, att det verkligen
tillämpas "i afseende på mått, mål oell vigt, skulle jag tro,
att det vore olämpligt att antaga delta räknesätt i myntet,
lör hvilken åsigt jag får åberopa det ytterligare skäl, att
jag icke finner det vara rätt, att den mindre kunniga allmogen,
på samma gång ett nytt mynt införes, skall besväras
med ett nytt räknesätt, hvarföre jag tror, alt man åtminstone
bör uppskjuta med detta systems införande. De
öfriga 3 Stånden hafva dessutom icke antagit detsamma, och
jag tior, att de icke komma att göra det. Hvad myntenheten
angår, kan jag icke annat än understödja det project,
sorn Gr. Löwenhjelm framställt, nemi. att dalem silfvermynt,
eller 8 sk., måtte utgöra enheten, hvilken jag så mycket hellre
föredrar, som den svarar mot en mark Hamb. b:co och
således qvadrerar med ett mynt, kändt öfver hela verlden,
oberäknad fördelen dels af en låg myntenhet, dels alt få
aflysa riksdalersräkningen, då roan deremot, om kronan anlages,
hvilken innehåller £ r:dr silfver, kommer i beröring
med 3:ne slag af riksdalrar, hvilket förhållande måste medföra
stora oredor.
Hvarefter Hr von Qvanten uppläste följande:
Största myntenheten synes mig böra blifva 8 sk. silfver,
hvarigenom man återkommer till den gamla dalersräkningen,
som med 128 sk. cours svarar emot 3a sk. riksg:s:mt och
kan kallas krona, eller daler courant. Då blir en styfver
b:co lika med 1 sk. riksg:s:mt, som bör blifva minsta enheten.
Vid räkenskapers förande erfordras endast 2:ne columner.
Förstnämnda enhet svarar då ungefär emot 1 franc,
emot § mark Hamb. b:co, och öfverensslämmer äfvenväl med
flera andra nationers mynt, hvarjemte dalersräkningen qvadrerar
med Sveriges gamla, väl uttänkta förhållande emelian
mått, mål och vigt, der nu alla mindre enheter, såsom
32 jungfrur på kannan, 32 kappar på tunnan och 32
lod på skålpundet, äfvenväl dessa delas uti 32 delar, likasom
dalem i 32 styfver, till stor lättnad och ledning vid
all handel för mindre kunniga räknare, såsom t. ex. för allmogen.
Man kunde derefter aflysa allt annat mynt, då, vid
beräkningar och jemnförelser med det gamla riksg:s-myntet,
man blott behöfver tillägga 5o proc. af antal silfverdalen,
för att finna r:drn riksgts, som jemnt svarar emot hvarannan,
t. ex. 2 r:dr riksg:s blifver lika med 3 daler silfver,
3 r:dr lika med 4§ daler silfver o. s. v. Uppbörden skulle
äfvenväl härigenom betydligt förenklas, och inom några år
3o4
Don j Maj.
komrae all annan myntberäkning af sig sjelf att försvinna.
Vid användandet af dalerräkningen i bandel blifver alltid
styfvern lika nied kanna, kappe eller lod, så att t. ex., om
tunnan kostar 3i daler, kostar i kappe styfver; kostar
i Ä j| daler, då kostar ett lod 2^ styfver o. s. v., sorn
utgör lika många skir riksg:s. Halfva och fjerdedels styfrar
böra myntas; mindre enhet behöfves ej.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Hr Lefre'n har så fullkomligen
uti sin motion utvecklat alla de skäl, som kunna
tala till förmån för det nya myntsystemet, att han kunnat
bespara sig den mödan att uppsöka ett ytterligare befordringseller
insinualionsmedel uti texten af de nya btcosediarna.
Han har nemi., såsom det synes mig, gjort Bancostyrelsen
den förebråelsen att å dessa sedlar oriktigt hafva utfört det
motsvarande silfvermyntets halt. Beslutet härom fattades
före mitt inträde i Bancostyrelsen, och det är således ingen
personlig åtgärd, jag har att försvara; men jag hyser den
öfvertygelsen, att mina colleger i denna sak ingalunda gått
oriktigt till väga, ty om man tager i betraktande den knappt
märkbara skillnad, som genom det tillåtna remedium kan
uppkomma, skall det befinnas innehålla den vigt fint silfver,
som sedel texten i enlighet med myntordningen af år i83o
utsätter. Jag är nu icke i tillfälle att närmare utveckla skälen
för denna min öfvertygelse, ty min hesa röst tillåter
mig ej att vara utförlig; men ytterligare nöjaktiga upplysningar
skola, om de erfordras, isinom tid varda meddelade.
Hvad sjelfva saken beträffar, vill jag icke bestrida det
vetenskapliga värdet af Hr Lefre'ns förslag, hvilket ingalunda
påkallar mitt omdöme; men jag bestrider, att det i
närvar, tidpunkt är tillämpligt, emedan större delen af de
kostnader, som blifvit nedlagda uti nya sedelmyntet, derigenom
vore förspilda, hvarvid jemväl bör ihågkommas, att
det nya sedelmyntet är sådant, att del omöjligen kan förfalskas
och nära nog icke eftergöras. När härtill kominer,
att förslaget skulle lända till förvillelse bland allmänheten,
ser jag icke, hvarföre man ej kan ännu några år uppskjuta
med dess antagande. Man har öfver 10 år talat och beslutat
om åtgärder att få ett verkligt mynt i rörelsen, att låta
Banken gora rätt för sig, och ännu ar man icke dermed
färdig, ännu vacklar man, då fråga är att verkställa. Har
man en gång fått saken, nog kan man få namn derpå. Jag
kan icke finna, att det medför någon väsendtlig nytta, ehvad
man har en större eller mindre myntenhet. För mitt förstånd
är det klart, att det är myntets intrinseca värde, icke
dess benämning, som bestämmer detsammas förhållande till
varor, arbeten och tjenster. Jag vet icke heller hvad man
menai- med detta goda köp, som en mindre myntenhet skulle
tillvägabringa, och inser icke fördelen deraf; ty antingen
skul
-
1
Den 7 SI a j.
3o5
skulle della goda köp blifva allmänt för alla varor, arbeten
och tjenster, eller ock blott för vissa. I förra fallet
vore det utan nytta, emedan man förlorade i egenskap af
säljare, arbetare eller tjenstskyldig, lavad man vunne i egenskap
af köpare och användare af andras arbete och tjenster.
I sednare fallet deremot vore det orättvist och skulle, på
bekostnad af vissa yrken och arbeten, leda till förmån för
andra. Lika med Hr Cederschjöld tror jag den närvar, tidpunkten
vara den minst tjenliga för antagande af ett nytt
system i myntväsendet, och att dermed bör uppskjutas till
nästa riksdag.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag kan ej dela deras
tanka, som ansett 79 §. Reg.-F. icke lemna R. St. rättighet
att deltaga i lagstiftningen, ang:de myntets underafdelningar
och form. Jag tror, på de skäl, som Hr v. Troil si
grundligen utvecklat, att meningen i 79 §. Reg.-F., hvilken
lyder sålunda: ”Ingen förändring i Rikets mynt till skrot
eller korn, det vare sig till förhöjning eller afslag, må äga
liim utan R. St:s bifall,” bestämdt påkallar R. St:s bifall
lill förändring i afseende på myntets storlek, och således
tillägger dem rättighet att deltaga i lagstiftningen om såväl
myntenheten, som dess underafdelningar. Hvad sjelfva
saken beträffar, kan jag icke annat än i principen instämma
med Hr Lefren, ehuru jag, lika med Hr Cederschjöld och
Hr Hegardt, anser den närvar, tidpunkten icke vara tjenlig
för införandet af en ny myntbenämning. Jag tror, att man
bär skulle kunna begagna en medelväg, om man nemi. antoge
det system, som återfinnes i förenade Stats- och BancoUtskrns
vid förra riksdagen betänk. j\T:o 5, pag. ig, hvarigenom
myntenheten föreslås till 1 r:dr riksgts med underafdelningar
af en § och r r:dr. Enheten, i r:dr riksgts,
som är lika med 12 sk. i silfver, motsvarade då kronan,
och om dessa trenne myntsorter ia sk., 6 sk. och 3 slu
silfverstycken fastställdes, hade vi i sjelfva verket infört systemet
utan de förvillande benämningarna. Då man allmännast
räknar i riksg:s och detta äfven är det enklaste och
ntinst förvillande, tycker jag ej, att det är värdi att låta
skräma sig af ordet riksgts; ty jag tror ej, att någon förkärlek
för benämningen: banco finnes hos Svenska allmogen.
Då jag således anser det vara af vigt, att decimalsystemet
införes vid nästa riksdag , tror jag det vara ett steg på denna
bana, 0111 man antager den enhet och de underafdelningar,
jag uppgifvit, utan att likväl införa de benämningar,
Hr Lefre'n föreslagit.
Iir von Hartmansdorff, Aug.: Såsom ledamot af
Stats- och BancoUtsk:n vid förra riksdagen deltog jagipluralitetens
mening, att enheten borde blifva 1 r;dr h:co, men
har sedermera, af skäl, som här blifvit utvecklade, trott
6 H. 39
Sofi
Den 7 Maj.
mig böra öfvergå på den meningen, att enheten bör blifva,
såsom BancoUtsk. föreslagit, i r:dr riksgts. De skäl, man
andragit för enhetens förblifvande vid i r:dr b:co, såsom
att de nya sedlarna i annat fall måste casseras och sådana
mindre omständigheter, synas mig allt för obetydliga för
att böra hindra beslutet, särdeles som dessa nya sedlar skola
vara af den beskaffenhet, att de ändå icke kunna begagnas.
Jag tror ej, att jag, såsom Bancofuilmägtig, deltagit i
beslutet om dessa sedlar; meni alla fall anser jag mig, om
ett fel dervid är begånget, ej böra tillstyrka, att man går
vidare på en oriktig bana. Hvad myntenhetens underafdelningar
beträffar, är jag af samma mening som B. St. vid
sista riksdagen, nemi. att enheten bör delas i sådana stycken,
som motsvara de nu gällande sedelvalörerna, 2.4 > '8
och 12 sk. riksgts, samt slutligen att äfven stycken a 6 sk.
riksgts måtte finnas, emedan i de vanliga vexlingarna fråga
oftast förekommer om utbyte deraf. Skulle myntregleringen
bestämmas på detta sätt, blefve det för en hvar lätt
att erfara det nya silfvermyntets värde vid jemnförelse med
de val kända sedlarna. Hvad myntets benämningar angår,
kan jag för min del icke annat än afstyrka de nya namnens
införande i närvarande ögonblick. Om realisationen,
såsom jag hoppas, nu varder beslutad, skulle då bland allmänheten
komma ej allenast ett nytt mynt, som man förut
icke sett, utan äfven nya sedlar, som man icke kände; komme
nu härtill nya namn, så vore det den 3:dje nyheten,
som på en gång skulle införas. Ehuru högt man må uppskatta
begrepp och urskillning hos menige man, måste man
likväl finna, att så många nyheter på en gång skulle föranleda
till bedrägerier på den enfaldiges bekostnad och till
missnöje med åtgärden. Jag finner icke den påstådda faran
vara för handen, att om man icke nu inför den nya benämningen,
skulle man framdeles icke kunna göra det. Då
Utsk. i bifogade beräkningar har visat, att det nya mynt,
som skulle införas, i det närmaste motsvarar det gamla och
dess underafdelningar, så qvarstår ju denna motsvarighet
äfven för framtiden, och förändringen kan ju införas då
såväl som nu. Hvad decimalräkningens införande angår,
erkänner jag riktigheten att önska det framdeles äfven för
öfverensstämmelsen med mått, mål och vigt efter samma
beräkning; men då jag i närvar, ögonblick redan ansett
införandet på en gång af 3:ne andra nyheter i myntväsendet
vara oriktigt, finner jag ännu mera olämpligt att tillägga
den 4:(le> hvaraf, större svårigheter skulle uppkomma.
Slutligen anhåller jag äfven att få yttra några ord i
afseende på skrot och korn. Af grundlagen finner jag bestämdt,
att Konung och Ständer gemensamt besluta om
myntets skrot och korn; men då myntets enhet, t. ex. 1 r:dr,
icke kan bestämmas, utan att man säger huru mycket silfver
och koppar skola uti denna r:dr innefattas, är det nö
-
Dcn >] Maj.
digt, att Konung och Ständer gemensamt besluta, icke blott
om den proportion af silfver och koppar, som i myntmetallen
skall finnas, utan äfven om den vigt af således blandad
metall, som skall utgöra myntets enbet. Blir åter fråga
att slå större mynt än enheten, eller mullipler eller ock
underafdelningar deraf, anser jag det vara Konungens rätt
att derom ensamt besluta. Den enda fråga, hvaruti B.. St.
synas böra med Konungen dela beslutande-rättigheten om
underafdelningarna, vore, örn det skulle finnas nödigt att
anlaga en så liten underafdelning, att större proportion af
koppar behöfde tillblandas silfret, än i det öfriga myntet,
och hvarigenom skrot och korn följaktligen blefve olika.
Så vidt jag fattat Gr. af Wetterstedts yttrande, tror jag ej,
att han yrkat något annat; och jag kan ej finna, huru man,
vid läsning af grundlagens stadgande i detta fall, kan fatta
meningen annorlunda.
Hr Cederschjöld: Hr Lefre'n har till stöd för sin
theori anfört, att man i handel oell vandel i allmänhet räknar
i riksg. Jag finner deruti intet hinder för bibehållandet
af b:coräkningen, ty i alla fall kommer £ r:dr specie åtminstone
i längre tid att benämnas i r:dr riksg:s. Att dessutom
riksgts icke kan anses för landets normalräkning finnes
bäst deraf, att alla legala handlingar äro ställda på r:dr b:co,
och att, om uti förekommande handlingar myntsorten icke
är bestämdt uttryckt, domstolarna förmodligen alltid antaga,
att man menat b:co. Samme värde talare har äfven sagt, att
decimalräkningen är särdeles lätt. Ja! på papperet; men den
är deremot mera svår att begagna till läkning i hufvudet,
hvilket räknesätt grundar sig på halfvering, såsom man lätt
kan finna, då man hör fruntimmer uppgöra beräkningar i
hufvudet. Med decimalräkningen skulle menige man sålunda
vid dagliga liqvider hafva svårt att komma från hvarandra.
Jag anser derföre bäst att icke vid sjelfva realisationens början
öka svårigheten af det nya speciemyntets begagnande
genom införandet af decimalräkning. Lämpligast torde det
vara att åtminstone dröja dermed intill den tid, då samma
räknesätt skall begagnas i mått, mål och vigt, samt låta allmänheten
emedlertid bereda sig derpå. Samme värde talare har
äfven sagt, att de nya baocosedlarna måste maculeras, emedan
de lyda på visst qvantum silfver, utan omnämning af remedium.
Men då man besinnar, att remedium endast är det belopp, hvartill
myntpiecerna kunna få variera öfver eller under i vigt och
silfverhalt, så är det klart, att detta förhållande jemnar sig, då
flera myntstycken tagas tillsammans, och att remedium sålunda
försvinner; ty i samma mån det ena myntstycket är mindre, är
det andra större. På de ställen utrikes, hvarest guldmynt finnes,
väges också alltid myntet och emottages icke, om det ej är
fullvigtig!. Skulle deremot fråga vara blott om en enda r:dr,
blefve det åtminstone klagandens åliggande alt bevisa, det han
3oS
Dch 7 Maj.
blifvit lidande på myntpiecens möjliga remedium, hvilket
åter icke kan ske utan en vida kostbarare analys. Slutligen
får jag, i händelse man till enhet vill antaga i r:dr riksgrs,
hemställa, om man icke kunde gifva denna enhet namn af
Riksort, som t. ex. i Danmark motsvarar J r:dr.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Ehuru jag hufvudsakligen
instämmer i Utsk:s förslag, uther jag mig likväl att få uppgifva
mina skäl härför, efter jag i detta ämne finnér tankarna
så delade. Jag får då förklara, att, så vidt jag känner
rörelsen i Jandet, beräkningen allmännast sker i riksg:s. Ett
ytterligare skäl för antagandet af riksg:s-r:drn tili enhet framför
r:drn b:co är det, att riksg:s-r:drn lättare än b:co-r:drn
kan jerauföras med silfver-r:drn, emedan riksg:s-r:drn jemnt
4 gånger innehålles uti silfver-rtdrn, hvilken deremot utgör
ett hlandadt tal af h:co-r:drn. Hvad myntets afdelningar
heträlfar, anser jag decimalfördelningen vara den rätta och
att den hör antagas i afseende på myntet, på samma gäng
som detta räknesätt kommer att tillämpas i afseende på mått,
mål och vigt. Någon svårighet synes mig dervid icke möta.
Jliksdalern indelas uti 100 delar, och 2.'ne sådana delar
utgöra en skilling. Skillnaden mellan detta och närvar, förhållande
kommer snart att försvinna. Allmogen är dessutom
ej ovan vid decimalräkningen, som finnes på tumstocken och
i tjogräkningen. Jag tillstyrker derföre, alt ETtsk. förblifver
vid sitt förslag, dock så, att detta räknesätt icke antages i
afseende på myntet, förrän detsamma kommer att tillämpas
till mått, mål och vigt.
Hr von Troil: Jag beklagar, att en otydlighet uti
mill förra yttrande nödgat II. Ex. Hr Gr. a f We 11 e r s t e d t
att emot sin vilja åter bryta tystnaden. Jag tackar Hr Gr.
för den öfvertygelse, han yttrat om BancoEltsk:s motiver för
sitt handlingssätt, och jag får tillägga, att jag af Hr Gr:s
förra yttrande icke hemtade anledning till förmodan om
någon annan öfvertygelse hos Hr Gr.; men då man sett
inom andra länder och kanske äfven någon gång hos oss,
på hvad vägar man sökt komma lill sitt mål, torde mitt
förra yttrande icke finnas så opassande. Hvad för öfrigt
angar frågan om myntenhelen och dess afdelningar, vill
jag ej vara vidlyftig, enär en återremiss icke lär kunna undvikas
i anledning af det sammanhang, som detta betänk,
äger med BancoUtsk:s betänk. N:o 6. Saken är dessutom så
fullständigt utredd, att jag nu endast vill tillägga några ord.
Man har mycket fästat sig vid kostnaden för de nya sedlarna,
hvilka redan äro färdiga. Det är visserligen sannt, att någon
förlust i afseende på dem skulle uppkomma; men denna
är likväl mindre, än man tror, emedan det först är i dessa
dagar, sorn man börjat färdiggöra några sedlar. Skulle deremot
myntenheten blifva den, hvarom Ständerna vid förra;
riksdagen öfyerenskommo, skulle kostnaden blifva mycket;
Den 7 Maj.
3 09
större genom silfvermyntets omslående, och man finnér således,
att samma hushållsprincip ligger till grund för antagandet
af den enhet, som Utsk. föreslagit. Hvad det motstånd
beträffar, som decimalsystemet rönt i de öfriga Stånden,
tror jag, att nar betänk., som i Stånden icke blifvit
afslaget, utan återiemitteradt, återkommer, de dervid framställda
anmärkningarna skola finnas så upplysande, att detta
beräkningssätt utan svårighet antages, åtminstone af detta
Stånd.
Hr af Ekenstam, Isr.: Då jag gjort det till en föresats
att icke onödigtvis omsäga, hvad andra sagt, har jag ingenting
att tillägga till hvad som blifvit yttradt 0111 fördelen af decimalsystemet,
hvilket äfven jag hyllar, utan får blott anmärka en liten
skiljaktighet hos dem, som velat vid myntregleringen använda
samma system. Hrr Lefren och v. Hohenhausen, båda anhängare
af tiotalsräkningen, föreslå dock olika myntenhet och
hafva, den förre arne, den andre blott en underafdelning af sin
enhet. För min del skulle jag önska att bibehålla Hr Lefre'ns
myntenhet (rtdrn riksgrs); men i afseende på underafdelningarna
skulle jag med Hr v. Hohenhausen endast vilja begagna
den ena eller slanten, hvaraf 100 på enheten. Namnet
penning, såsom underafdelning, anser jag böra uteslutas,
synnerligen derföre, alt denna benämning varit i landet
fordom brukad med annan betydelse, och jemväl derföre,
att denna mellnnafdelning är vid räkning och bokföring
öfverflödig, då man ändamålsenligt kan åtnöjas med endast
2:ne columner: (r:dr courant och slant). Man skulle
också derigenom i möjligaste mån undvika nya benämningar
med nya definitioner. I afseende på tiden för införande
af rottals-räkningen hafva många, med erkännande af räknesättets
företräde, likväl ansett den närvar, tidpunkten icke
vara lämplig för detsammas antagande, hvaremot andra ansett
systemet böra nu införas. Af sådan anledning anser jag
det vara af stor nytta, att Utsk. uti svaret på återremissen
framställer tvenne alternativer; det ena, som tillstyrkte att
nu genast antaga tiotalsräkningen, och det andra att antaga
den på samma gång, som den kommer att tillämpas på
jnatt, mål och vigt. Om båda dessa förslag på en gång
framställas, är jag öfvertygad, att man lättare skall ingå
åtminstone på ettdera alternativet.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: I hufvudfrågan
är redan så mycket ordadt, att jag icke skal! upptaga tiden
med något yttrande derutinnan; men då ingen af talarne
fästat sig vid en omständighet, sorn måhända är en obetydlighet,
nemi. namnet på den enhet, som är i fråga, skall
jag bedja att få framställa den mening, jag hyser. I den
händelse nemi., att enheten bestämmes till j r:dr riksgrs,
hvilket jag för min del anser vara det rättaste, efter man
allmännast räknar i riksg:s, och derest denna enhet icke
Den 7 Maj.
skulle antagas under benämning af krona, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, all det synes mig, som skulle benämningen
r:dr riksgrs vara en oegentlig benämning, då ett silfver
mynt icke är någon Rikets gäld. Mig synes, att man
snarare kunde antaga en benämning, sorn brukas i andra
Jander, nemi.: courant. Om enheten benämndes i r:dr
courant, svarade r r:dr i silfver mot 4 r:dr courant. Antager
man detta förslag, uppkommer ingen förvillelse utom
det, att man bar 2:ne slags mynt, hvilket man i alla fall
måste hafva.
Gr. Cronhjelm: Det är synnerligast citerandet af Napoleons
författning, att decimalräkningen skulle upphöra,
som påkallat svar af mig. I min tanka har Hr v. Qvanten
begått ett misstag, då han sagt, att decimalräkningen i mått,
mål och vigt icke här vore antagen. Den är antagen, ehuru
ännu icke införd i allmänna sammanlefnaden; och hvad
således de olägenheter bet radar, som Hr v. Qvanten ansett
decimalsystemets införande i myntet skulle medföra till följd
af allmänhetens bristande kännedom om detta beräkningssätt,
så utgör detta förhållande just det mest talande skäl
för nödvändigheten att skyndsamligen införa decimalräkningen
i myntet, på det allmänheten må hinna lära sig detta
räknesätt, innan detsamma kommer att tillämpas i afseende
på mått, mål och vigt, och de olägenheter förekommas,
sora i annat fall då skulle uppstå. Samme värde talare har
sagt, att den naturliga räkningen är grundad på klyfning,
och en annan talare liar sagt, att om roan i afseende på
räkning i hufvudet vänder sig t. ex. till ett fruntimmer, så
grundar sig hennes naturliga operation på klyfning. Detta
medgifver jag fullkomligt. Men jag frågar, om icke fruntimmer
eller allmogen lika lätt räkna i tjog. Detta räknesätt
brukas öfver allt, och decimalräkningen är således på
sätt och vis redan känd. Hr Hegardt har sagt, att man ej
borde införa det nya systemet derföre, att i sådant fall den
större summa, som är nedlagd i det nya sedelmyntet, uppoffrades
och det är af vigt att få ett nytt mynt. Men jag
frågar, hvarföre skola vi brådska med det nya sedelmyntet?
Då vi så länge kunnat vara belåtna med det gamla, hade
vi ju ännu kunnat vänta ett år med förfärdigandet af det
nya, helst vi icke rönt några betydliga olägenheter af det
gamla myntet. Dessutom har jag mig särskildt bekant, att
BancoUtsk. hört Bancostyrelsen öfver projectet att inställa
sedeltillverkningen BancoUtsk. har visserligen i särskilda fall
beslutande rätt öfver Bancostyrelsen; men förhållandet lärer
varit sådant, att erforderligt antal ledamöter af R. o.
Ad. saknats för att med Ständers rätt fatta beslut för Bancostyrelsens
efterrättelse i detta fall, hvarföre BancoUtsk. funnit
sig föranlåtet att i annan form framställa saken till Bancofullraägtige;
och sedan ämnet hvilat hos Fullmägtige i 10
Den 7 Maj.
dagar, har frågan blifvit, emot Commissariatets tillstyrkan,
afslagen. Vid ett sådant förhållande fordrar jag minst, att
Bancofullmägtige här uppträda och uppgifva skälen, hvarföre
de ansett sedeltillverkningan böra fortfara, och icke,
såsom nu skett, skylla på den stora, nya sedeltillverkningen
såsom orsak, hvarföre man ej kan antaga ett nytt myntsystem.
Hr Cederschjöld har ansett samma underafdelningar
böra antagas, sorn Hr v. Hartmansdorff och Hr Dalman föreslagit,
och visat, att om man antager dem, ingår man de
facto på deeiina!sy'stemet. Jag lemnar denna sak åt Utsk.,
att dervid fästa så mycket afseende som möjligt; men då
talaren sjelf föreslagit ett nytt namn, nemi. Riksort, hemställer
jag, om han icke begått samma fel, som han önskat,
att hans motståndare skulle undvika, nemi. införandet af
nya och förvillande namn. För öfrigt tror jag, att det vore
ändamålsenligt, om man kunde undvika för konstiga namn,
och jag skulle derföre vilja tillstyrka bibehållandet af benämningen
r:dr med tillsats af epithetet courant eller något
annat lika lämpligt.
Hr Hegardt: I anledn. af hvad Gr. Cronhjelm sednast
■yttrat, får jag äran upplysa, att då sednast församlade Ständer,
genom deras reglemente för Bancostyrelsen, förordnade,
att denna styrelse skulle, så fort som möjligt, gå i författning
om nya sedlars tillverkande, ll. St. voro derom så
angelägna, att de yttrade, det dessa sedlar kunde till och
med komma att utgifvas före silfver ut vexlin gens början,
hvilken R. St. förmodade kunna vidtaga år 18J2. Det har
varit för att efterkomma denna föreskrift, som sedellillverkningen
af Bancostyrelsen blifvit fortskyndad. IVär BancoUtskrs
skrifvelse för icke längesedan ankom till Bancostyrelsen
med förfrågan, huruvida någon olägenhet kunde uppkomma
derigenom, att tillverkningen af de nya sedlarna inställdes,
voro redan till ett värde af 1 millioner nya sedlar
af 10 rtdrs värde förfärdigade. Bancostyrelsen svarade då,
att det visserligen skulle gå an att inställa ali tillverkning,
ty möjligt vore till och med att inställa hela bancorörelsen;
men styrelsen visade också, att det skulle medföra olägenheter
och kostnader, särdeles om R. St. skulle förblifva vid
sitt gamla beslut. Derpå svarade åter BancoUtsk. uti obestämda
ordalag, att Utsk. trodde, att Fullmägtige kunde i
denna del handla efter omständigheternas föranledande, enär
reglementet icke deremot lade hinder, men Utsk. ville icke
derom något förordna. Hade Utsk. varit så visst om sin
sak, hade det helt enkelt kunna förordna, alt tillverkningen
skulle inställas. Då hade Bancofullmägtige ställt sig
Utskts föreskrift till efterrättelse, och hade sådant kommit
på Utsk:s ansvar; men nu syntes det, som Utsk. icke velat
taga detta ansvar på sig, ulan velat låta det hvila på Fullmägtige.
Hvad åter beträffar Gr. Cronbjelms yttrande, alt
312
Den 7 Maj.
det icke vore af sa mycken vigt, om det dröjde med de
nya sedlarna, får jag nämna, att jag anser det vara af största
vigt för samhället, att man söker förekomma grofva
hrott och undvika nödvändigheten att ofta använda lifsstraff
eller andra svära bestraffningar; och denna helsosamma verkan
torde af det nya sedelmyntets införande om några Siva
ra att förvänta.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser ingen brådska
vara med det nya sedelmyntets införande. Om R. St., såsom
jag hoppas, besluta, att ulvexlingen af silfver skall
börjas någon dag under denna sommar, skulle jag tro, att
Bancostyrelsen gjorde bäst att icke utfärda de nya sedlarna
på ett eller kanske i år derefter, på det allmänheten först
måtte lära sig känna silfvermyntets värde genom jemnförelse
med de gamla sedlarna, som redan äro henne bekanta. Sedan
denna jemnförelse bibringat henne fullständig kännedom
om det nya silfvermyntets värde, tror jag det vara lid alt
införa de nya sedlarna. Eljest torde genom flera nyheter
på en gång misstag, ovisshet och obelåtenhet åstadkommas.
Jag anser för min del vida vigtigare att skydda den oskyldige
för de förluster, han skulle äfventyra genom dessa
nyheter, än att genom dem söka hindra sedelförfalskare från
brott. Den oskyldige bör ej för brottslingens skull underkastas
någon förlust, och dessa sednare äro i alla fall de
fåtaligaste. Äfven den nya benämningen r:dr courant afstyrker
jag. Om man håller sig vid bruket, torde man göra
rättast ; och enär man i handel och vandel alltid menar r:dr
riksg:s, när man ej uttryckligen säger b:co, behöfver man
blott stadga, att då intet annat än r:dr nämnes, förstås dermed
alltid r:dr riksgts, och att, då man menar r:dr b:co,
bör sådant bestämdt utsättas. Så har hittills varit vanligt i
alla enskilda liqvider, och det enda ställe, der b:co menas,
men ej bestämdt utsättes , är i Kronans och andra allmänna
räkenskaper. Sätter man der ut b:co, kommer bruket att
fortfara utan misstag.
Hr von Qvanten: Jag vill endast upplysa om ett
misstag, som Gr. Cronhjelm pålagt mig, att jag nemi. skulle
sagt, att decimalräkningen icke linnes i Frankrike. Jag har
tvärtom sagt, att decimalräkningen der finnes och att endast
underafdelningarna och multiplerna på metern och litern
undergått förändring; och det är synnerligast i afseende på
vigten, som man i Frankrike ansåg olämpligt att använda
decimalräkningen. Napoleon säger också i sin förklaring:
”Det är i vigten, som olägenheterna af decimalfördelningen
”mest låtit känna sig och hvaruti de flesta missbruk insmugit
sig, dels genom okunnighet och dels genom vinningslystnad
hos de trafikerande, som, tvungna att använda de”cimalvigterna,
icke destomindre fortforo att sälja efter gamla
”vig
-
Den'j Maj.
3.3
”vigterna, och hvarvid de, genom felaktiga eller bedrägliga
”jemnförelser emellan de nya vigterna och bråk af dem,
”formerade nya inbillade storheter, öfverensstämmande med
”de gamla vigterna. Också har denna nya fördelning af
”vigterna, såsom icke lämplig för handeln, aldrig varit an”norlunda
an ofullkomligt antagen, hvarföre Regeringen fun”nit
sig föranlåten att införa bruket af vanliga vigter” &c.
Det var just i vigten, som han införde £:a, |:delar och ^:delar.
Napoleon utgaf en sådan författning i8ia d. 12 Febr,, då
han var i sin största välmagt. Han behöfde icke göra det
för att vinna popularitet, utan han gjorde det af rättskänsla
och för att dermed gora Jandet en stor tjenst. Jag hat*
dessutom ännu ett annat skäl för mitt yrkande, nemi. att
decimalräkningen icke är antagen i andra länder, t. ex. i
England, det* upplysningen ändå är ganska stor, ej heller i
Danmark. Ryssland har antagit den; men der kan man göra
mycket, som icke går an i Sverige. Jag anser det således
'lämpligast att bibehålla vårt gamla räknesätt. Man har anfort,
att vi redan hafva tjogräkning, och det är visserligen
sannt, att en menniska har 10 fingrar samt med tillhjelp
af dem och sina tår kan räkna till ett tjog; men fingrarna
äro icke gjorda att räkna på, utan böra användas att gripa
de objecter, man räknar, och jag kan derföre icke finna, att
de äro någon god grund för decimalräkningens införande.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Äfven jag biträder
deras mening, som i öfverensstämmelse med Utsk:s betänk,
yttrat sig för myntenhetens bestämmande till 12 sk, specie,
svarande mot t rtdr riksgts. Jag tror, att då man kommer
titom Stockholm, begreppet om riksg:smynt i allmänhet fästat
sig vid riksdalerräkningen, och jag tror, att det är
mycket nyttigt att bibehålla vid myntenheten detta begrepp,
Ora således denna myntenhet kunde behålla namnet riksdaler
Utan tillägg, vore sådant visserligen bäst. Jag tror dock,
att vi icke kunna underlåta att bibehålla de tre slags riksdalrar,
som vi redan hafva, nemi. silfver-, b:co- och riksgrsr:dr.
Jag tror, att det vare farligt att till undvikande af
ett af dessa slag upphöja blco-ridrn till ridr specie. Derigenom
kunde farhåga för tillökta skatter och åtskilliga tvister
uppkomma; men om, såsom Utsk, föreslagit, 12 sk. silfver
ahtoges till enhet, med benämning af r‘dr, tror jag, att
olla farhågor vore undanröjda. I afseende pä decimalräkningen
kan jag ej annat än erkänna, att den är den rationellaste
räkningen, Jag kart enskildt upplysa, att jag varit i
tillfälle att för ett pär år sedan öfvertyga mig om dess
lättfattlighet, då vid Finspång kanoner förfärdigades för
Franska Regeringens räkning. Flera Fransyska officerare
voro då der, och inom i4 dagar voro alla mina arbetare
så hemma i räkningen med meter, decimeter, centimeter oell
6 M, 4o
3i4
Den 7 Maj.
millimeter, alt de endast med någon brist vid uttalet tillämpade
dessa räkningssätt med den största noggrannhet. Jag
tror således, att decimalräkningen allena kan med lätthet
fattas; men jag kan icke dölja, att vid öfvergången från ett
vexlande mynt till ett stadgadt, måste jag biträda de personers
åsigter, som till en annan tid, t. ex. nästa riksdag,
vilja uppskjuta det nya systemets antagande.
Hr Lefre'n: Det är för andra gången jag nödgas uppträda
för att försöka en vederläggning af min värde vän,
Hr Hegardt, med hvilken jag i den allmänna realisationsfrågan
så öfverensstämmer, att jag önskade att icke nödgas
från honom afvika i detaillerna. Hr Hegardt har sagt, att
om den nya sedeltillverkningen ej skulle fortgå, kunde sådant
hafva till följd en inställelse af Bankens rörelse, och
att om Utsk. varit så visst på sin sak, hade del endast behöft
anbefalla tillverkningens inställande. Jag ingår ej i
någon pröfning af andra utsktsledamöters visshet eller ovisshet
i detta fall; men om jag också haft benägenhet för att
deltaga i en sådan befallning, var dock. jag, äfvensom Utskts
alla öfriga ledamöter, derifrån förhindrad, emedan R. o. Ad:s
ledamöter ej voro tillstädes till det antal, som grundlagen
fordrar för att tillåta beslut med R. St:s rätt. Det har blifvit
nämndt, att Utsk. velat undandraga sig det ansvar, sorn
kunnat följa på ett sådant beslut. Jag hoppas, att, när
Utsk. blifver fulltaligt, det kommer att visa sig, om pluraliteten
vill fatta ett sådant beslut eller icke. Det är för
tidigt alt spå, men jag vill tro, att det icke uteblifver.
Hvad åter beträffar, att, såsom Hr Hegardt sagt, Banco -  styrelsen till följd af förra Ständers beslut vore oförhindrad
att när som helst låta de ifrågavar. nya sedlarna komma ut
i rörelsen, får jag, till förekommande afall fruktan, att något
sådant kunde hända, såsom en surprise under R. St:s
sammanvaro, lugna med följande förklaring. R. St:s beslut
för Bancofullmägtige lyder så, att Bancofullmägtige skola
först i rörelsen utsläppa nya sedlar af större valörer, nemi.
på i5, 5o, loo och 5oo r:dr. Dessa sedlar äro ännu icke
färdiga, och icke en gång plåtarna till dem äro färdiga samt
kunna ej blifva det på flera månader. Således kunna R. St.
vara trygga, att Bancostyrelsen icke ännu på några månader
kan utfärda några nya sedlar, emedan man sysselsatt
sig hufvudsakligen med den sort af sedlar, som sist skola
gifvas ut. Hr Hegardt har sagt, att det vore desto angelägnare
att snart utfärda nya sedlar, som man derigenom
skulle förekomma de brott, som föranledas af lättheten att
efterapa de gamla. Jag tror, lika med Hr v. Hartmansdorff,
det vara angelägnare att icke brådska med de nya sedlarnas
utgifvande, ulan att de böra utlemnas successivt långt
efter silfverutvexlingen, kanske ett år efteråt, för att småningom
vänja allmänheten vid dem. Sedan folket lärt sig
Dtn 7 Maj.
3i5
att vexla de gamla sedlarna mot silfvermyntet, lian det blifva
tid att sätta de nya sedlarna i omlopp. Hr v. Qvanten
bär sagt, att i Ryssland kan mycket ske, som icke kan ske
i Sverige. Lyckligtvis är det sä, och jag hoppas, att så
skall förblifva. Det beror på R. St. att betrygga detta förhållande.
Jag pekar bestämdt på anslagen för Rikets försvar.
Hvad angår, att decimalräkningens införande endast
skulle tillhöra Ryssland och ej flera civiliserade folk än
Fransmännen, får jag nämna, att Nederländerna, Schweitz
och de delar af Italien, sorn stått under Frausyskt inflytande,
hafva decimalräkningen. Det vore således icke ett tecken
lill barbari, utan ett tecken till frihet, att vi antogc
detta system, som företrädesvis hos civilisationens folk är
infördt. England har det ännu icke. Dess vidsträckta commerciella
ställning har der hindrat systemets antagande; men
Engelsmännen hafva den fördelen, att deras mynt är deladt
i 20-tal, de räkna vanligen med decimaler och dividera sedan
med 2. Det är en högst interessant uppgift, som H.
Ex. Hr Gr. af Wetterstedt lemnat, att arbetarne på Finspång
så hastigt lärt sig, icke blott att använda deeimalräkningen,
utan äfven de främmande namnen. Det var tvenne
nyheter pä en gång; men med den reda i begrepp, som vanligen
finnes hos Svenska allmänheten, undrar jag ej, att det
gick lätt för dem att reda sig i dessa complicerade förhållanden.
Vi hafva samma erfarenhet icke långt härifrån vid
Myntet. Arbetarne der räknade genast efter första veckan
efter det nya vigtsystemet, och det skulle vara högst besvärligt
för dem att gå tillbaka till det barbariska räknesätt,
de förut följt,
Ilr Cederschjöld: En värd talare har sagt, att det
icke brådskade med det nya sedelmyntets utgifvande, och
att roan ej borde hafva det afseende på brottslingarna, att
för deras skull skynda dermed. En annan värd talare har
deruti instämt. Men jag får erinra, att ifrågavar. olyckliga
menniskor blifvit brottslingar just derföre, att det varit så
lätt att förfalska Bankens sedlar. Då det kunnat ske med
en träpinne, såsom vi sett i dagbladen, måste det vara hög
tid att genom sedlarnas förbättring undanrödja frestelsen till
dylika brott; och jag skulle anse mig vara vållande till för—
falskarnes olycka, om jag icke högt yrkade, att dessa sedlar
må afskaffas.
Hr Hegardt: Det tyckes mig, som discussionen skulle
afvika från ämnet, och jag vill blott i anledning af Hr Leflens
yttrande förklara, att jag antingen uttryckt mig otydligt,
eller också, att mitt yttrande blifvit oriktigt uppfattadt.
Jag har ej sagt, att det ålåge Fullmägtige att skynda med
ulgifvandet af något slag af de nya sedlarna; min afsigt var
att uttrycka, det R. St. föreskrifvit och förordnat, att de
nya sedlarna skulle vara färdiga långt före närvar, tidpunkt
t 3»6
Den -j Maj.
och att Fullmägtige således haft skäl antaga, att de ej borde
inställa tillverkningen af sedlar, som bort långt fördetta
vara färdiga, men som för oöfvervinneliga hinder ännu ej
kunnat blifva det, oaktadt alla bemödanden af den oför-,
gätlige, nyligen aflidne ordföranden i Bancostyrelsen, under
hvars närmaste ledning och tillsyn delta arbete fortgått
och med hvilken jag tror, att ingen af de nu lefvande realisationens
och bancoverkets vänner kunna jemnföras i verk-*
samhet,
Gr, Löwenhjelm, Gust.: Det vore för mig och alla
framstegens verkliga vänner och befordrare en stor sak, om
man skulle anse utgången af denna debatt otvifvelaktig i afseende
på sjelfva qvästio an, eller huruvida vi skola få decimalräkning
eller icke, Jag anhåller få göra R, o. Ad. upp--  niärksamma derpå, att vi länge hört talas om framsteg. Jag
har hört det med särdeles glädje, ty jag ifrar mycket för
verkliga och nyttiga framsteg; men det kan icke hafva undfallit
Ståndet, att vid hvarje ifrågakommet framsteg framställas
väldiga betänkligheter, Framstegen vilja vi hafva,
men det framsteg, som Tit. föreslår, går ej an; och sorn
sådana inkast förnya sig vid hvarje fråga, blifver det rop
och intet annat. Hvad nu blifvit föreslaget afser ett verkligt
framsteg i civilisationen och icke blott ett framskridande
på grannlåtsbanan. Den simplification och sanna nytta,
detta förslag åsyftar, behöfver så mycket mindre bevisas,
spm vi till och med af förslagets motståndare hört, att decimalsystemet
i och för sig sjelf är riktigt, under det de
sagt, att vi ej böra antaga det. Jag skulle trott, att detta,
förslag, liktidigt med den nu förestående myntbestämningen,
vöre verkställbar!; ty att det vore nyttigt, derom hyser jag
leke något tvifvelsmål. Meri min ringa erfarenhet och sakkännedom
tvinga mig att inställa ett yttrande öfver dess
Verkställbarhet för närvarande; förbindande jag dock härvid,
att denna åtgärd för förståndet framställer sig såsom
utan allt tvifvel önskansvärd och, så vidt jag inser, till och
med underlättande åtgärden att införa decimalräkning i afseende
på mått, mål och vigt, i hvilket fall jag likväl underkastar
min tanke mera erfarnas bedömande.
Det har blifvit åberopad t, att Napoleon år 1812 utgaf
en författning, som modifierat användandet af decimalräkning
i Frankrike, Denna författning har jag nyss i öfversättning
sett, och hvad jag med säkerhet kan intyga är, att
Fransyska Regeringen ej känner andra mått, mål och vigter
än de, som äro indelade efter decimalsysteroet; och under
eft långt vistande i Frankrike samt den erfarenhet, jag
såsom actor publicus varit tvungen att inhemta, har jag
icke någon enda gång varseblifvit begagnandet af något annat
räkoesystem i Frankrike, Jag bör således tro, att Na—
poleons nu åberopade författning inskränkte sig till att lin
-
Den 7 Maj.
dra förra författningars stadgande samt tillåta begagnandet
af flera slags mått, mål och vigt.
Jag kan icke annat än på det bestämdaste rösta för den
lägsta möjliga myntenhet. Jag frångår mitt derom gjorda
förslag och understödjer Hr Lefréns motion eller Utsk:s
betänk, om myntenheten. Det är R. o. Ad. nogsamt bekant,
att en mindre enhet befordrar hushållning, och vi
hafva sedan 1800 erfarit verkningen af en hög myntenhet.
Jag måste lika bestämdt rösta för de gamla namnens
bibehållande; ty ehuru de nya namnen vore rationellare, är
jag dock öfvertygad, att mesurerna skola lättas, i fall man
ej frångår de gamla benämningarna.
Det har blifvit anfördt, att hvad som sker i Ryssland,
kan derföre icke ske i Sverige, och detta är fullkomligen
riktigt; men det har blifvit anfördt såsom ett bevis på svårigheten
att få nationen att frivilligt ingå på decimalsystemets
införande. Vi hafva ett bevis på motsatsen i Finland.
Finnarna äro ej kända för alt lättfärdigt taga efter främmande
nationers inrättningar, kanske minst deras grannars,
likasom det i allmänhet är vanligt, att man förr tillegnan
sig andras än sina grannars uppfinningar; men likväl är mig
försäkradt, att hela Finska nationen begagnar decimalräkningen
med mycken lätthet. Detta tyckes bevisa, att äfven
allmogen hos oss utan vedervilja och svårighet kunde
Jära sig denna räkning. Andra länder, har man sagt, h^fva
icke antagit decimalsystemet. Hr Lefrén har uppräknat
flera länder, hvarest det begagnas; och ehuru detta system
kanske i dessa länder blifvit antaget i följd af deras dåvar.
beroende af Frankrike, har det sedermera blifvit bibehållet,
hvilket bevisar, att systemet funnits lämpligt. Men i
alla fall, när vi stundom ej förmå och stundom ej vilja följa
andra länders efterdömen af verksamhet, skulle jag önska
att veta, hvarföre vi skola följa deras efterdömen af lojhet,
såsom jag kallar denna tvekan att tillegna sig civilisationens
framsteg. Dessa länder hafva utan tvifvel sina skäl för att
icke antaga detta system, och om de i detta afseende blifva
efter oss, äro de framföre oss i många andra fall, och jag
upprepar mitt tvifvel, huruvida det kan vara rationelt att
följa dem i det stationära, då vi icke följa dem i framskridandet.
Man har äfven anfört, att öfverensstämmelse borde
råda emellan indelningen af vårt silfvermynt samt nuvarande
mått, mål och vigt. Vi hafva nemi. 3a kptr på tunnan,
3a lod på U, m. m. Jag får då först och främst nämna,
att en sådan öfverensstämmelse i underafdelningarna icke
existerar utomlands, och att för det andra den är högst
ofullständig älven hos oss. Våra fourragernkningar visa ett
annat förhållande; och då man påminner sig, att vi hafva
tunnor om 56 och tunnor örn 63 kannor, strukna och rågade
tunnor, victuälieyigt, bergsvigt m. 111,, så synes hela
poncordanceskälet vara af föga vigt emot decimalsyslemcts
31S
Den 7 Maj.
antagande vid myntberäkningen och kanske snarare böra föranleda
dess utsträckande, ju förr dess hellre, till mått, mål
och vigt. Jag hemställer derjemte till dem, som bättre än
jag känna våra provinser, huruvida de tro, att läkningen af
32 öre på i daler är särdeles begagnad. På dessa grunder,
och under de vilkor, jag framställt, röstar jag för decimalsystemets
antagande.
Hr von Qvanten: Då Hr Lefrén tillvitat mig, att
jag ansett endast Frankrike vara det land, der decimahåkningen
blifvit införd, får jag nämna, att jag med Frankrike
äfven menade de länder, som tillhörde Frankrike, då den
författning skrefs, som jag uppläst, och af de länder, Hr
Lefren uppräknat, är det således endast Schweitz, som jag
icke tagit i beräkning; men detta land tog då äfven intryck
af Frankrike och kunde den tiden nästan anses såsom en
Fransysk provins. Jag vill icke motsäga riktigheten eller
fördelarna af decimalräkningen (tvärtom anser jag den vara
den enda och bästa); men jag liar endast velat framställa,
huruvida det vore nyttigt att för närvar, införa den, synnerligast
med afseende på underafdelningarna. Det är dessa,
som äro olämpliga, hvarföre man också i Frankrike troligen
återkommer att begagna methoden att dela i ^ra och ^.'delar.
Då jag gjorde min framställning i afseende på myntenheten,
förutsatte jag, att vi skulle få lika mått, mål och
vigt öfverallt, och att således victualievigten skulle bibehållas
samt deremot bergsvigten och de öfriga vigtberäkningarna
skulle försvinna. Likaså ansåg jag ej omöjligt, att vi
skulle få en tunna, som motsvarar alla de mångfaldiga tunnor,
vi uu äga, och derföre trodde jag, att varuenheterna
lätt skulle kunna jemnföras med den myntenhet, jag föreslog,
hvilken just var densamma, som Gr. Löwenhjelm önskade,
då denna fråga första gången förevar. Jag finner
nu, att Hr Gr. gått ifrån sin princip, och det kan jag icke
yttra mig emot; men troligen kommer frågan att förfalla,
då jag nu är ensam om den åsigt, att 8 sk. silfver borde
vara myntenheten. Flera talare hafva dock medgifvit, alt
ju mindre myntenheten är, desto bättre är det, och detta
tyckes vara ett talande skäl för antagande af 8 sk. silfver
såsom myntenhet, emedan denna enhet är den minsta, som
blifvit föreslagen, och qvadrerar med andia nationers mynt
och äfven med det mynt, vi hittills haft; ty jag tror, att
vi hafva en stor myckenhet, åtminstone i million, mynttecken
i Banken, som qvadrera med 8 sk. silfver. Alla plåtstycken
qvadrera dermed; hvaremot den nu föreslagna nya
myntenheten svarar hvarken emot våra gamla mynttecken
eller andia nationers mynt.
Frih, Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Här är redan så
mycket ordad t, så många nyttiga upplysningar meddelade
Under disoussionen i fråga om decimalräkningens införande
och inyntcnheteus bestämmande, att jag ej har något särde
-
Deri 7 Maj.
les att dervid tillägga; men jag anser mig dorle, innan sallen
återgår till Utsk., böra framlägga min mening öfver dessa
frågor. Lika med hvad flera lalare och BancoUtsk. föreslagit,
anser äfven jag den lägsta enheten, i r:dr riksgts,
svarande mot 12 sk. silfver, vara den lämpligaste, såsom
den mest öfverensstämmande med folkets vanor och medförande
de minsta förändringar i handel och vandel samt troligen
i varupris och arbetslöner. Frågan om namnet är visserligen
vigtig. Onl decimalräkningen införes, hvaruti äfven
jag instämmer, enär densamma otvifvelaktig! i räkenskaper,
ränteberäkningar och andra förhållanden ar den enklaste,
redigaste och klaraste räknemethoden, så blifver del i min
tanke alldeles öfverflödigt att, efter dess införande, begagna
jemnförelsen med den fordna, då upphörda räknemethoden
i de lägre mynlfördelningarna. Tvärtom skulle jag tro, att,
om man då fortfar att söka relativen med dessa sednare,
man kommer i oreda och förlägenhet; hvaremot och om man
antager decimalräkningen såsom den enda räknegrunden både
i hufvudet och på papperet, saken blir klar, och ingen
fruktan för förluster genom räknesättet skall då uppkomma.
Här har yttrats farhåga mot införandet af namnet krona,
och att 1 r:dr borde preglas å det för 12 sk:r silfver gällande
mynttecken, som kommer att motsvara 1 r:dr riksgts,
och man har ansett, att orden riksgts eller courant borde
tilläggas valören 1 r:dr. Såsom här redan är anfördt, komma
vi sannolikt att i beräkning äga 3:ne slags riksdalrar,
nemi. i r:dr i silfver, innehållande 48 sk. i silfver och efter
realisationen 1 28 sk. i btcosedlar; 1 r:dr blcosedlar, motsvarande
i värde 18 sk. i silfver, och 1 r:dr i riksgrssedlar,
motsvarande i värde 12 sk. i silfver. Blir denna sednare
ridr enheten, så kommer b:co-r:drn att endast blifva idealisk,
så i papper som i silfver. Under sådana förhållanden
fruktar jag, att tillägget riksgts eller courant å 12 sk:r silfverstycket
skulle gifva ett begrepp om underhaltighet, som
minskade myntets credit. Mig synes derföre lämpligast att,
med införande af ett nytt mynt och nya ordningar i myntväsendet,
äfven införa nya namn å undervalörerna af detta
mynt. Af myntets namn och pregel skall hvarken begreppet
då förvillas om dess värde eller förtroendet dertill förminskas,
och är det på dessa grunder jag så mycket hellre
tillstyrker bifall å hvad Utsk., i anledn. af Hr Lef're'ns
motion, i detta afseende föreslagit, som jag fruktar, alt om
dessa åtgärder icke gå gemensamt och samtidigt, det torde
blifva svårare att infora dem partielt i framtiden, enär vanan
i allmänhet blir kärare, ju längre hon varar. Namnen
lirona, penning och slant skulle således, efter min tanka, åtfölja
myntbestämningen och decimalräkningen, och deras införande
icke uppskjutas till en oviss framtid, om de nu anses
lämpliga och nyttiga, hvilket jag naturligtvis underställer
sakkunnigare personer i ämnet, än jag är.
3:ao
Den 7 Maj.
Gr. Löwenhjelm: Att jag frångått min först yttrade
tanke, att 8 sk. silfver borde stadgas såsom myntenhet, har
skett af tvenne hufvudsakliga skäl. Jag tillstyrkte en sådan
enhet dels derföre, att jag anser en låg enhet vara fördelaktig,
och den, jag föreslagit, syntes vara tillräcklig för Sverige,
då den motsvarar en franc eller den enhet, som Frank*-  rike med ett många gånger större rörelsecapital antagit, och
dels derföre, att myntningskostnaden Liefve mindre, emedan
sålunda endast kopparn behöfde ompreglas, så att ioo i stället
för 96 öre komme att utgöra 8 sk. silfver. BancoUtsk.
har nu uppgifvit några olägenheter vid antagandet af denna
enhet, som kanske fullkomligen motväga de fördelar, jag
åsyftat; och detta har varit ena skälet, hvarföre jag frångått
min först yttrade tanke, och mitt andra skäl dertill
grundar sig på min önskan, att icke försvåra det mål, jag
hufvudsakligast afser, decimalsystemets antagande. Hvad benämningen
beträffar, förenar jag mig med Frih. Åkerhjelm,
af hvars skäl jag blifvit öfvertygad, att de gamla benämningarna
skulle föranleda till de gamla myntberäkningarnas
qvarblifvande i föreställningen och räkenskaperna. Skulle
sådant blifva följden af de gamla namnens bibehållande, så
böra de afskaffas, och det är på sådan grund, jag nu instämmer
i hvad Frih. tillstyrkt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag saknar förmågan att ingå
i en lång discussion, och derföre skall jag blott förbehålla
mig att framdeles skriftligen få yttra mina betänkligheter
vid ifrågavar. betänk. Mig har äfven blifvit sagdt, att
här förefallit anmärkningar rnot vissa åtgärder af BancofuIImägtige.
i Ehuru, om berättelsen är riktig, dessa anmärkningar
äro af den art att besvara sig sjelfva, skall jag icke
underlåta att, om det behöfves, göra reda för de tadlade
åtgärderna, då frågan förekommer om Bancofullmägtiges förvaltning.
Jag vill blott nu yttra en tanke, att om den satsen
vore sann, att en s. k. låg myntenhet vore en forman,
och deraf rena slutfÖljden ar, att ju lägre, ju förmånligare,
så ser jag icke, hvarföre man icke föreslagit runstycket till
blifvande myntenhet.
Gr. Horn: Då jag i början af discussionen tog mig friheten
yttra, att jag ansåg t r:dr blco vara den myntenhet,
som borde antagas, var det derföre, att H. Ex, Hr Gr. af
Wetterstedt 1 ett anförande, röride 79 Reg.F,, ville förklara
Konungens prerogativ att låta slå mynt så, att mig
syntes, att alla åtgärder i denna fråga från R. Stis sida ej
kunde vinna afseende inom Regeringen. Jag har blifvit underrättad,
att det nya myntet blifvit slaget efter gamla myntfoten,
utan afseende på R. Stis vid förra riksdagen fattade,
af Konungen sanctionerade beslut om hvad myntet bör innehålla
i silfver. Man har nemi, bibehållit det gamla speeiemyntet
oförändradt och slagit de mindre myntstyckena 1
bråk
Den 7 Maj.
bråk deraf. Men sedan jag liört ledamöter af Konungens
Conseil tillstyrka, att enheten skall utgöra J af i r:dr specie,
och jag finnér,'att för en hastig utvexling af silfver det
vore det bästa och kanske enda sättet att, med antagande
af Utskrs förslag, förändra det af K. M. under tiden slagna
myntet, då nemi. en krona kommer att utgöra £ rrdr specie,
så frångår jag mitt förslag om myntenhetens bestämmande
till i r:dr b:co och förenar mig med dem, som tillstyrkt
bifall å BancoUtskrs förslag.
Hr SÖlfverberg, Magn. Didr., hade inlemnat ett
så lydande anförandet
Vid BancoUtskrs betänk. N:o 7, innehållande förslag lill
ett nytt myntsystem, utbeder jag mig vördsamt att få göra
några anmärkningar. Ehuru jag å ena sidan delar den öfvertygelsen,
att decimalsystemet gör en icke obetydlig lättnad
vid böckers och räkenskapers förande, finner jag dock
å den andra, oberäknadt svårigheten för den mindre upplysta
folkclassen att studera sig in i de nya förhållandena,
så stora olägenheter vid Iiqvider man och man emellan, i fall
förslaget skulle antagas, att de vida öfverväga nämnde fördel.
Utsk. föreslår nemi.:
1:0 myntenheten, kallad krona, till 1 r:dr riksgrs eller 3a
sk. b:co;
2:0 dernäst en s. k. penning, svarande emot jgtdel af kronan,
således 4 sk. g|. rist. riksg:s, samt
3:o en s, k. slant, svarande emot j5:del af penningen, således
5§f r:st. riksgrs.
Att dessa ojemna och i bråk gående valörer ostridigt skola
åstadkomma oreda i Iiqvider, lärer ej kunna betviflas.
I fall decimalsystemets antagande anses nödvändigt och
nyttigt, hvilken öfvertygelse jag dock ej till alla delar äger,
skulle jag anse lämpligare, att myntenheten bestämdes till 5o
sk. riksgrs; underafdelningarna blefve då 5 sk. och £ sk. riksgrs.
De flesta Iiqvider ske vanligen antingen på större summor
eller ock för smärre dagliga utgifter under 1 rrdr riksgrs;
sällan inträffar, att just denna valör behöfver begagnas. Således
skulle jag våga tro, att, med en sådan förändring,
systemets införande komme att medföra mindre olägenheter.
I fall af återremiss af betänk, anhåller jag vördsamt,
att dessa mina anmärkningar må få åtfölja till BancoUtsk.
BancoUtskrs betänk. Nro 7 återremitterades.
Gr. Cronhjelm: Sedan betänk, nu är återremitteradt,
och ordföranden bland Bancofullmägtige hit uppkommit, anhåller
jag att directe till de Hrr Fullmägtige, jag ser närvarande,
få ställa några ord i detta ämne. Om en fortsatt
sedelfabrication kommer att äga rum, blifver öfvergången
till ett nytt myntsystem med hvarje dag allt svårare och
svårare. När jag dertill lägger, att Bancofullmägtige, enligt
sednaste Ständers beslut, äro förpligtade att i första han
6
H. 4<
3 22
D en 7 Ma j.
den lala förfärdiga de nya sedlarna på större valörer,
en sedelfabrication, som är förenad med vida mindre kostnad,
så anhåller jag, att Hrr Fnllmägtige ville fästa sin uppmärksamhet
på denna discussion och att, oansedt Fullmägtige
icke gjort afseende på den avis, som blifvit lemnad från
BancoUtsk., hvilken icke kunde vara annat än avis, emedan
R. o. Ad:s ledamöter i Utsk. ej voro fulltaliga, Fullmägtige
efter denna förnyade avis ej måtte envisas med denna sedelfabrication;
och jag tror, att någon särskild uppmaning härtill
ej bort vara behöflig, då bancoreglementet innehåller,
att vexlingen och följaktligen fabricationen af de större sedlarna
först skall äga rum, och derjemte denna fabrication
är mindre kostsam, än tillverkningen af mindre sedlar.
Hr Rosenblad: Då jag icke känner någon §. hvarken
i Riksd.- eller Ridd.Ordn., som tillåter bland öfverläggningsämnen
upptaga enskilda anmaningur till R. St:s Fullmägtige
i afseende på deras förvaltning samt fullgörande af
deras åligganden, så får jag, till svar å hvad Gr. Cronhjelm
anfört, förklara, att när Gr:s uppmaningar i vederbörlig
ordning blifva framställda, d. v. s. såsom motion till BancoUtsk.
, om han anser någon viss åtgärd af Baneostyrelsen
behöflig, eller i anmärkning å vederbörlig ort, om han anser
Fullmägtige hafva uraktlåtit åliggande skyldigheter, skall
icke svar uteblifva; men här och nu anser jag mig hvarken
dertill förpligtad eller berättigad.
Hr Hegardt: Jag instämmer i Hr Rosenblads yttrande
och får dervid blott tillägga, att det förekommer mig
bra sällsamt, att man fordrar, det Bancofullmägtige skola
kunna gissa till, att BancoUtsk. ej varit fulltaligt. Då BancoUtsk.
skrifvit till Fullmägtige, bar man bort förmoda, att
det varit fulltaligt, emedan beslut i ämnet eljest ej kunde
af Utsk. fattas. Skrilvelsen har således ej kunnat anses som
en avis, och fordringarna på Fullmägtige gå verkligen något
för långt.
Gr. Gro n h jelin: Det är verkligen för att återgifva den
siste talarens uttryck, på det Fullmägtige icke må behöfva
gissa sig fram, som jag gjort min framställning. Här
har blifvit föreburet, att Fullmägtige ej ägde kännedom,
huruvida någon inställande åtgärd med sedclfabricationen
kunde vara nödvändig. Jag anser den högst nödvändig, och
har derföre, i egenskap af representant ansett såsom en skyldighet
att yttra mig, på det Fullmägtige ej må behöfva gissa
sig fram, och detta yttrande torde kunna af Fullmägtige
äd notitiam upptagas.
Hr Rosenblad: Jag skall icke frångå, hvad jag anser
vara min pligt, att icke ingå i svaromål på hvad Gr.
Cronhjelm yttrat; men på det att R. o. Ad:s ledamöter ej
må låta skräma sig af den uppgifna för stora fabricationen
nf smärre sedlar, vill jag nämna, att af de några och ao,000,000
Den 7 M a j.
3a3
ridr sedlar af alla valörer, som äro föreslagna alt blifva
färdiga till d. i Juli, hela beloppet i ettor och treor endast
utgör 2a3 millioner, eller knappt mer än hvad förbrukningen
fordrar, innan möjligen andra, lydande å nya
myntvalörer, kunna utkomma.
Gr. Cronhjelm: Såsom fortsättning af Hr Rosenblads
jemnförelse får jag nämna, att dessa 2,000,000 stora sedlar
lära komma att kosta långt mer än de 20,000,000 mindre
sedlar, som bort blifva tillverkade. Detta torde förtjena att
komma i betraktande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., uppläste följande:
Då jag varit hindrad att öfvervara och deltaga uti R.
o. Ad:s öfverläggningar, såväl i Måndagens eftermiddags-:
plenum som i går, öfver BancoUtsk:s betänk., ang:de grunderna
för Bankens förvaltning och rörelse, så har jag, under
åberopande af de muntliga anmärkningar, jag i plenum
d. 5 f. m. tog mig friheten framställa vid i:a och 2:a punkterna
af betänk, i frågan om Bankens metalliska cassa eller
proportionen emellan silfverfond och sedelstock, nu i korthet
sammanfattat de väsendtliga erinringar, jag funnit vid
de öfriga punkterna. De äro följande, nemi.:
Vid otte punkten:
Jag gillar principen att lemna Banken ett creditiv i silfver
å utrikes ort, och tror detsamma till och med kunna
bestämmas högre än en million r:dr silfver. Intet sätt gifves
att enklare och utan mindre beröring med börsen åter-,
ställa ett möjligen rubbadt missförhållande emellan sedelstock
och silfverfond, än genom assignationer å ett creditiv,
hvilket är synonymt med en Bankens valuta, deponerad
på annat ställe än i Banken. Kostnaden derför är jemnförelsevis
obetydlig, och då Banken, pä sätt föreslaget är,
får behålla sin vinst, finnes en mer än tillräcklig fond att
betäcka denna kostnad.
Vid 6:te punkten:
Den här gifna föreskrift, att Banken vid första förförmånliga
cours bör betala sina trattor å creditivet, synes
mig för strängt bindande och onödig. Den sämsta af alla
bankstyrelser är en dålig sådan, som har alltför många föreskrifter
att pedantiskt fullgöra; ty då eljest den eller de
upplysta och skickliga bland de tolf skulle kunna lyckas
att göra sina åsigter gällande, kan det, med föreställningar
hos de öfriga om den bokstafliga lydnadspligten och deras
skiljda begrepp om bokstafvens tolkning, ganska lätt hända,
alt de minst förståndiga, men mest lydaktiga, komma att
våda, och att således, der föreskriften, i följd af omständigheternas
vexling, hel 111 nes otjenlig och förderflig, alltsammans
går sönder.
3a|
Den 7 Maj.
Vid 7: d e punkten:
DÄ vid frågan om indragning af Bankens rörelsecapital,
möjligt endast för den händelse, att rörelsens
behof ersättes af andra creditpapper, Bancostyrelsen
isynnerhet bör söka förekomma, alt denna indragning
icke träffar landsortens possessionaler, utan capitalerna i hufvudstaden,
der utvägarna äro så mycket flera att anskaffa
penningar, anser jag det medel, som för detta ändamål i
första rummet bör användas, vara:
a) upplåning af penningar emot Bankens obligationer,
för att, i mån af productionens och rörelsens behof,
åter i låneväg utsläppas;
b) derefter försäljning af Bankens grundfonds-obligationer,
samt
c) i sista rummet försäljning af Bankens inteckningar.
Genom de två första utvägarna träffar man de capitaler,
som söka namncredit, men genom den sista utvägen
dem, hvilka söka realcrediten, d. v. s. den förra drabbar
hufvudstadens rörelsecapital och den sednare landsorternas.
Deremot anser jag föreskriften, att Bancostyrelsen skall
äga minska eller inställa Bankens utlåningar, fullkomligt öfverflödig,
onödigt uppskrämande och endast tjenande dertill
att sätta vapen i händerna på dem, som direct eller indirect
motarbeta den goda saken. Jag anser det nemi.
gifvet, att om, såsom Utsk. förutsätter, rörelsecapitalet kommer
att ökas utöfver behofvet genom privatbankernas och
hypotheksföreningarnas sedlar m. m., så faller naturligtvis
jemväl räntan; och en väl administrerad Bank måste fördenskull,
utan svårighet, kunna få upplåna dessa öfverskott.
För alt pröfva, huruvida begreppet om denna öfverproduction
af mynt är falskt eller sannt, behöfver Banken
endast afbida, huruvida nya lånesökande anmäla sig för att
utbekomma nya lån eller icke. Anmäla sig sådana med vederhäftighet,
visar sig deraf, att rörelsen i sjelfva verket
icke har öfverflöd af capitaler, och så tvärtom. Deraf följer
ock, att många af de gamla lånen inbetalas.
En discont och bankstyrelses naturliga rätt att vägra
lån ligger uti det enkla förhållande, att ingen lag kan tvinga
henne att meddela sådana, d. v. s. att anse de sökande
såsom vederhäftiga, och skäl anföras aldrig till discontdirectionens
protocoll.
Om emedlertid föreskriften ang:de rättighet att inställa
utlåningarna skulle införas i reglementet, bör åtminstone dervid
stadgas, att dessa inställningar i första rummet böra träffa
de inom hufvudstaden lånesökande; äfvensom det för sådan
händelse synes vara billigt, att discontlånerörelsens
minskning icke vidtager för andra lån än dem, som reverseras
efter i83.f. Men, sorn sagdt är, hela den ifrågavar. föreskriften
qvarstår blott till skrämskott och förargelse, och
Den -j Maj.
3a5
den föga gamman, som en och annan capitalisl deraf kan erfara
, synes mig verkligen icke förtjena särdeles mycket afseende.
Vid io.‘de punkten:
Föreskriften, att Bancostyrelsen åligger att, då proportionen
emellan silfverfond och sedelstock nedfaller under
i till 5, skyndsamt vidtaga tjenliga anstalter till återställande
af denna proportion, anser jag, uppå de såväl af mig
som flera andra talare i förmiddagens plenum d. 5 dennes
andragna skäl, både oriktig och vådlig, samt yrkar således,
att den må borttagas.
Vid litte punkten:
I fråga om den framdeles tillämnade förhöjning af sedelvalören
till 5 gånger myntenheten anser jag det vara
olämpligt att nu i allmänhet besluta om hvad framdeles
skulle ske i en angelägenhet af denna natur.
I öfrigt torde det vara problematiskt, huruvida det
blifver någon till reda och enkelhet ledande åtgärd alt icke
göra den minsta sedelvalören lägre än två gånger myntenheten.
Jag betviflar detta, och ehuru jag anser skillingssedlarna
kunna småningom afskaffas, tror jag likväl, att sedelenheten
och silfvermyntenheten böra vara med hvarandra
öfverensstämmande.
Vid i 6: d e punkten:
I afseende å den enskilda assigneringsrätten på Banken
vill jag ej absolut motsätta mig dess bibehållande, men tror
dock det stadgande nödigt, att den bör med nästa riksdag
upphöra; äfvensom jag tror, att minsta assignationsbeloppet
bör kunna höjas till 5o r:dr b:co, i följd hvaraf den arbetande
classen icke komme att äfventyra så mycket genom
ett möjligt missbruk af dessa assignationer.
Vid i 8:d e punkten:
Creditivet för Manufacturdiscontfonden anser jag böra
öfverflyttas pä Riksg.-cont» och garanteras af R. St. Då näringarna
behöfva understöd af staten, är det så godt, att
detta sker direcle och ej genom att inveckla dem med Banken.
Hvad deremot angår Jerncont:s creditivrätt, kan jag ej
finna deni något afseende behöflig, enär Jerncont. säkert halden
credit, alt det sjelft kan skaffa sig lån. Hellre skulle
man kunna begära, att skillnaden emellan den lägre ränta,
Jerncontoret nu betalar till Banken, och den högre, det finge
gifva till allmänheten, ersättes Gont. af Banken. Detta
vore åtminstone rent spel.
Fastighetsutlåningen torde, i anseende till sakernas nuvarande
ställning, icke kunna minskas; men jag är dock af
den öfvertygelse, att den borde öfverlemnas till Riksg.-cont.
emot dess obligationer, hvilka troligen blefve lättare att för
Banken realisera och, i händelse af behof, belåna, än de
326
Den 7 Maj.
på 28 års betalningstid ställda fastighetsinteckningarna. Då
jag likväl finner tnig nästan ensam om tankan uppå denna
öfverflyttning, hoppas jag icke framgång deråt vid denna
riksdag, men har dock icke bort dölja min tanka om hvad
jag anser vara principenligast.
Vid 2 1: s t a punkten:
Äfven Bancodiscontlånerörelsen tror jag kunna småningom
öfverflyttas lill Riksg.-cont. emot Cont:s obligationer
till Banken. Men om detta ej heller kan ske vid denna riksdag,
torde den af Utsk. föreslagna minskning af utlåningssumman
med 240,000 r:dr b:co årligen m. ni. tjena till litet
eller intet, om ej att väcka förskräckelse hos de lånbeliöfvande
tjenstemännen och skrik hos realisationens fiender.
Vid 22:dra punkten:
De af Utsk. föreslagna cassacreditiven kan jag ej
gilla. Det blefve, i min tanka, endast ett nytt slags assignationsrörelse,
kunde föranleda till mycket vingleri, sätta
Banken i osäkerhet om dess utelöpande förbindelser och inveckla
Banken ytterligare i förhållande till tusentals personer.
Vid 2 5: t e punkten:
Lit. e). Jag tror de dubbla hypotheker, som för lån
utur handelsdisconten skulle remplacera borgen, icke innefatta
någon förbättring i denna del af banco-lånelagstiftningen,
utan är jag af den öfvertygelse, att om belåningsreversen
är god och åtföljes af ett godt hypothek, böra såväl
Banken som enskilda mäklare kunna utan äfventyr utlemna
sina capitaler på några månader.
Vid 2 g: d e punkten:
Jag medgifver, att jag finner billigheten fordra, att
Banken af siu vinst Iemnar så mycket till Riksg.-cont., sorn
motsvarar de 88,000 r:dr, hvilka Cont. årligen afbetalar å
statsverkets skuld till Banken; men ehuru jag med säkerhet
tror, att en sådan disposition kan ske vid nästa riksdag af
dåvar. öfverskott, vågar jag likväl icke nu föreslå densamma.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må få åtfölja återremissen
till BancoUtskottet.
Remitterades till BancoUtsk. i sammanhang med dea
förliden gårdag e. m. beslutade återremiss af BancoUtsk:s
betänk. ]\’:o 6.
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. 24 sisth April på
bordet lagda betänk. N:o 8, i anleda, af K. M:s till R. St.
aflåtna och af samtliga RiksSt. till BancoUtsk. öfverlemnade
nåd. skrifvelse af d. 8 Febr. i834, ang:de Bankens öppnande
till utvexling af silfver.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag får vördsamt till Hr
Gr. o. Landtm, hemställa, huruvida det kan vara lämpligt
T) e n 7 Ma j.
att nu, då så få af R. o. Ad:s ledamöter äro närvarande,
föredragning sker af detta vigtiga betänkande.
Gr. Cronhjelm, Otto Ali g.: Jag tror det kan vara
lätt lämpligt alt företaga detta betänk, nu, emedan jag förmodar
att efter de återremisser, som R. o. Ad. beslutat i
anseende till de många sakrika anmärkningarna vid BancoUtskts
betänktn N:o 6 och 7, det icke kan vara tvifvel underkastad!,
att ju R. o. Ad. ej kan eller bor fatta beslut i
afseende på vexliugsdagen, förrän beslut blifvit fattadt om
de grunder för vexlingen, dessa betänka) angå. Jag anhåller
derföre, att förevar, betänk. N:o 8 må återremitteras i
sammanhang med begge de andra, på den grund, att jag
tror, aLt de vid BancoEtsk:s förra betänktn gjorda anmärkningar
möjligen skulle kunna föranleda Utsk. att i någon
män ändra eller jemnka utsättandet af den föreslagna vexlingsdagen.
Hr af Ekenstam, Israel: Att Riddarhuset nu är mera
tomt än förut, förmodar jag blott vara en tillfällighet
för ögonblicket, och de bortgångna torde snart återkomma,
då de få veta, att denna vigtiga fråga förehafves. Om vi
lili icke företaga detta betänk.,, blifver det liggande qvar
flera dagar, efter vi ej hafva eftermiddagsplenum, och jag
hoppas jemväl, att discussionen ej skall blifva lång i ett ämne,
hvarom säkerligen hvar och en redan hunnit stadga sin
opinion.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Vid det uti Utsk:s betänk.
ifrågavar. ämne, nemi. realisationen, må det vara
min svaga förmåga tillåtet att yttra några ord. Om realisationen
efter primaplan hade kunnat med skälig lätthet verkställas
i hela dess vidd, d. v. s. att silfver funnes till utvexling
emot de uti omlopp varande omkring trettio millioner
sedlar, bade den varit af en nytta, som förmodligen
för ofta blifvit omrörd för alt af mig nu vidare omnämnas.
Dess väsendtiigaste torde vara sedlarnas ringa värde hos utländningen,
sä länge deremot ej linnes valuta i silfver, och
dervid yppande svårigheter vid handelsliqvider. Men denna
olägenhet har ej inflytande på den inrikes rörelsen. Deremot,
om nu, då ej en gång proportionen af 5 lill 8 är
fylld, vexling skulle börja, skulle förmodligen oändliga rubbningar
och stockning förefalla i handel och vandel i följd
af det värde, som silfret erhölle i jemnförelse mot sedlarna.
Enligt min åsigt vore således allrafördelakligast att vänta
med vexling, tilldess ej allenast proportionen af 5 till 8
vore vunnen, utan tilldess hela det för realisationen behöfliga
silfver funnes. Då skulle preglingen af myntet ske
med tillräckliga underafdelningar, så alt tillräckligt mindre
myntsorter förefttnnes för att svara emot ungefär alla de nu
s. k. cassasedlar. Jag anser då ej heller böra strängt vidhållas
realisationen efter 128 sk:r; den kunde höjas till vi
-
328
Den 7 M * j.
da öfver. Emedlertid skulle Bankens nu ägande silfverfond,
om man ej ville lemna den orörd, kunna utlånas till dem,
som åstundade, emot säkerhet och återbetalning till capital
och ränta uti silfver, äfvensom utvexlas till den, som
behagade, enligt för blifvande realisation fastställd cours,
emot någon afgift. Derigenom skulle Hrr handlande blifva
i tillfälle att göra affärer uti Svenskt hårdt mynt, och den
inrikes rörelsen rönte äfven ej den olägenheten att blifva
rubbad.
Skulle dessa mina åsigter ej vinna bifall hos BancoUtsk.
, skulle jag dernäst för min del tillstyrka, att man åtminstone
sökte ernå proportionen af 5 till 8, innan vexling
börjades.
Hr Rosenblad: Det är icke utan enviss ledsnad, som
jag hört, att en ledamot, som vid början af riksdagen med
så mycket nit talade för realisationen, nu med så mycken
likgiltighet betraktar dess uppskjutande. För min del kan
jag icke undgå att yrka bifall å betänk., på det R. o. Ad.
måtte uttala en opinion, huruvida Konungs och Ständers
förut fattade beslut skall gå i verkställighet, så att allmänheten
ej må vara i osäkerhet om Ståndets tankq nu i detta
fall. Ledsamt skulle det vara, om frågan lomme att afgöras
genom votering och dervid bero på en sinkadus, emedan
så få af Ståndet äro närvarande. Skulle ett uppskof ej
kunna beviljas, får jag rätta mig derefter; men jag kan ej
frångå mitt yrkande på bifall af betänk. Jag önskar tillägga,
att den nyligen bortgångne man, som egnade alla sina bemödanden
åt verkställigheten af realisationen, när han sista
gången yttrade sig inom detta Stånd, som hedrat honom
med sitt förtroende i hans lifstid och äfven på ettså utmärkt
sätt hedrat hans minne, i fall jag nu har orätt, måtte (såsom
jag då trodde) verkligen sett för mörkt, då han yttrade den
farhågan, att denna fråga, vid hvilken så många nationella
interessen äro fästade, komme att blifva beroende af de
individuella åsigter, som söka att göra sig gällande i afseende
på förändringar i andra Banken rörande ämnen, hvilka måhända
äro nyttiga, men i alla fall icke böra sammanblandas
med den stora realisationsfrågan; ty om det är sannt, att de
beslut, som i dessa afseenden vid denna riksdag kunna fattas,
inverka på realisationens fortgång, så är det lika sannt, att
derpå skola inverka de beslut, som fattas i en framtid, och
på sådan grund kunde man lika såväl vilja uppskjuta realisationen
af farhågor för de beslut, som i83g kunna blifva
fattade. Frågan är nu helt enkelt att pröfva, huruvida,
såsom Utsk. ansett, bristen i den vid förra riksdagen beslutade
proportion mellan silfver och sedlar är likgiltig och
för öfrigt alla vilkor äro uppfyllda för att kunna lösa en
heligt gifven försäkran till innehafvare af Bankens sedlar.
För
■
Den 7 Maj.
För min del för jag förklara, att så länge jag äger någon
förmåga, skall jag, utan afseende på det medhåll jag kan
erhålla, strida för denna sak, och jag kan icke godkänna
de nya financiella principer, som nu söka göra sig hörda,
vare sig från gäldstugan eller andra håll. Jag ämnar såle
des
icke lemna detta rum utan bifall till betänk, eller
votering.
Frih. Cederström, Jac.: Sedan R, o. Ad. till BancoUtsk.
återremitterat dess betänkm N:o 6 & 7 och således
de grunder, på hvilka Banken skall ordnas, icke ännu af
R. o. Ad. blifvit beslutade, den lagstiftning icke skett,
som för Banken kommer att blifva gällande, anser jag mer
än obetänksamt att bestämma utvexlingsdagen, emedan Utsk.
först skall hafva sig tillhanda de anmärkningar, som blifvit
gjorda, samt R. St:s beslut rörtde denna lagstiftning bör vara
fattadt och af Konungen sanctioneradt, innan verkställighet
af realisationen kan följa. Af allt, hvad en representativ församling
kan göra obetänkt, är det värsta att vidtaga beslut,
som i verkställigheten äro rent af omöjliga. Jag kan således
icke göra något afseende på hvad den siste talaren anfört
och tror, att betänk, omöjligen nu kan annat än återremitteras.
Jag kan ej heller underlåta att göra anmärkning
mot Utsk., som ansett sig kunna föreslå utvexling den
af K. M. föreslagna 1 nästk. Juli, utan afseende derpå, alt
K. M:s skrifvelse i ämnet innefattar vilkoret för vexlingens
början denna dag, att det vore efter det lag för Banken
fastställd blifvit. Det är denna lag, jag yrkar må
blifva fullständig, d. v. s. att alla stadganden i Liancoordningen
och särskilda författningar, som angå förvaltningen
och myntets beskaffenhet, må inkomma i lagen och på sådant
sätt en fullständig lagstiftning vinnas, hvarigenom allt,
hvad förut varit stadgadt, blifver uppliäfvet och R. St:s instruetion
för Bancofullmägtige innefattas i enkla detailförbållanden.
Det är mycket angeläget för medborgare i allmänhet,
att bancolagen, såsom en civil lagstiftningt hvilken
icke kan rubbas genom de instruetioner, som R. St. kunna
utfärda för sina Fullmägtige och hvilka icke böra angå
annat än arbetsordningen inom verket, blir i ett sammanhang
uppfattad, på det allmänheten städse må vara i tillfälle
att känna sina rättigheter såsom delägare i Banken i
mån af en hvars ägande mynt eller förbindelser till Banken.
Jag anhåller derföre om återremiss å detta betänkande.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.: Ehuru jag var
cn bland dem, som ifrigast yrkade, att BancoUtsk. skulle
inkomma med positivt betänk., huruvida Banken kunde öppnas
till utvexling af silfver d. 1 nästk. Juli, och jag således
ej skulle tveka ett ögonblick att nu understödja detta
betänk., om jag vore säker, att allt det kunde inom nämn6
H. 4*
3V
Den 7 Maj.
de tiri verkställas, sorn före vexlingen måste hafva slett,
nödgas jag do'Ck nu förena mig med dem, som begärt betänkts
återremitterande. Här hafva nemi. uppstått frågor
om förändring af myntenheten, om förändring af den.na
fayntenhets namn samt huruvida mindre sedelmyntet skall
aflysas efter viss tid eller icke. Allt detta verkar på vexlingen,
så snart bancoluckan blifver öppnad. Jag hoppas,
att ingen eller åtminstone få röster inom detta hus skola
höjas för att bestrida, att luckan må öppnas, så snart möjligen
ske kan; men lika med Frih. Gederström fruktar jag,
att beslut må vidtagas, som möjligen icke kunna sättas i
verkställighet. Jag kan dock icke dela Frihts öfvertygelse,
att bancolagen bör vara gjord, förrän utvexling sker, och
jag kan så mycket mindre dela denna mening, som Konung
och Ständer vid sista riksdag ej ansett nödigt, att någon
annan lag än den af d. i Mars i83o skulle finnas, innan
luckan öppnades. Jag tror således, alt bancoluckan, under
helgd af denna lag, kan öppnas, men icke förr, än beslut
blifvit fattadt om de myntsorter, som skola utvexlas. Då
det varit fråga om att ändra den myntenhet, som förut funnits,
tror jag det vore betänkligt att nu förklara, att bancoluckan
skall öppnas d. i Juli, utan afseende derpå, huruvida
BancoUtsk. är satt i tillfälle att derförinnan hafva allt
färdigt. Jag tillförser mig, att med det nit och omsorg,
Utsk. hittills ådagalagt, det skall blifva Utsk. kärt att, så
fort denna vidlyftiga discussiou kommit Utsk. tillhanda,
återkomma med ett betänk., som sätter R. St. i tillfälle att
fatta ett bestämdt beslut om utvexlingsdagen, så tidigt, att
måhända den tid dertill kan bestämmas, som nu blifvit afsedd.
Jag vågar icke nu positivt säga, huruvida de nödiga
åtgärderna kunna medhinnas, och derföre vågar jag icke
tillstyrka bifall å betänk., utan deremot, att det må återremitteras.
Gr. Cronhjelm; Jag är lill största delen förekommen
af de tvenne sista talarne. Jag var äfven en bland dem,
som ifrigt yrkat, att betänk, om utvexlingsdagen måtte snart
från Utsk. inkomma. Jag gjorde det i början af riksdagen
och i den mening, att om vi då hade kunnat fatta beslut i
ämnet, hade BancoUtsk. efter ett så tidigt beslut kunnat
arrangera allt, hvad som borde ställas i ordning. Men na
är förhållandet annorlunda. Det vore en hög grad af incbnseqvens,
som det H. Ståndet finge på sin räkning, om
Ståndet ville bifalla ett betänk, sådant som detta. Det kunde
hända, att vi först vid midsommartiden skulle återbekomma
BancoUtskrs betänk:n i de nyss återremitterade frågorna
och att således R. St. icke ens hade beslutat, hvilken
myntenhet vi skola hafva, då den nu föreslagna utvexlingsdagen
inträffar. Följaktligen tror jag, att Hr Rosenblad
ej behöfver vid detta tillfälle, såsom han yttrade sig,
Den 7 Maj.
frukta för en ”sinkadus,’’ utan lärer Ståndet nästan niangrannt
finna en återremiss nödvändig. För öfrigt ber jag att
få till svar på Frih. Cederströms yttrande nämna, att det
tyckes, som Frih. hade förglömt, att en banklag verkligen
finnes, om den ock kan tarfva någon förändring. Jag önskade,
att inga vigtigare hinder vore för utvexlingen d. i
Juli, och den kan äfven då ske med full laglydnad, emedan
vi redan hafva en fullständig banklag. På förut anförda
skäl nödgas jag dock anhålla om återrejniss af det förevar. ■
betänkandet.
Hi-’Hegardt: Först får jag vördsamt underställa Hr
Gr. o. Landtm., huruvida discussionen i ämnet har börjat
eller icke. Hr Rosenblad har gjort, och jag förenar mig i
den framställning, att öfverläggningen måtte uppskjutas till
pästa plenum. Skall den dock företagas, får jag nu, lika
fned Hr Rosenblad, förklara, det jag anhåller om bifall å
betänk, och, i fall det ej bifalles, nödgas besvära med votering.
Jag anser de återremisser å BancoUtsk:s betänkrn
N:o 6 och 7, som af R. o. Ad. blifvit beslutade, icke böra
hindra bifall å betänk. N;o 8, och jag anser R. o. Ad.
värdigt att uttrycka sin mening om utvexlingens skyndsamma
företagande, äfven i fall utvexlingen till följd af de öfriga
Ståndens beslut skulle blifva fördröjd. Jag får således
först fråga, huruvida det kan vara ändamålsenligt att nu
fortsätta discussionen, eller huruvida öfverläggningen öfver
sjelfva frågan verkligen är börjad eller icke.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det vore så
mycket mera utom allt tvifvel, att öfverläggningen i imfvudfrägan
vore börjad, som dels BancoUtsk:s nu föredragna
betänk, redan tvenne gånger varit bordlagdt och således
nu måste till pröfning företagas, dels yttranden vörrde
det i betänk, förekommande ämne redan af åtskilliga talare
blifvit afgifna.
Hr Hegardt: Detta betänkande innehåller egentligen
endast tvenne upplysningar: Den ena, att BancoUtsk. anser
den proportion, sorn Bankens metalliska fond äger till sedelr
stocken, vara tillräckligen betryggande för utvexlingens fortgång,
samt den andra, att hvarken i hänseende till Bankens
förråd af myntadt silfver eller ordnandet af cassa-local för
vexlingen och andra Bankens inre förhållanden något hindra;-  Bankens öppnande till silfverutvexling d. i nästk. Juli. Då nu
dessa upplysningar icke gerna kunna bestridas till sin riktighet,
ser jag icke något hinder för bifalla hvad Utsk. föreslagit. Antingen
Utsk:s återremitterade förslag framdeles blifva antagna eller
icke, måste dock stadgaridena för Banken så uppgöras, att de
blifva förenliga med vexlingens fortsättande. Jag vågar med full
visshet antaga, att R. o. Ad. vill vidmagthålla myntbestämningslagen,
och om Ståndet vill det, vill Ståndet också, att
den utan dröjsmål verkställes; ty göres dermed uppskof, blif
-
33j
Den 7 Maj.
ver verkställigheten deraf en omöjlighet. Sådant blefve blott
en förnyad anledning all fortsätta samina schackrande med
vexlar, som redan en längre tid ägt rum, hvarigenom coursell
ytterligare skulle uppjagas och gifvas nya anledningar
till inbillade farhågor för att skräma och förleda den stora
enfaldiga hopen. Jag anhåller således örn bifall å förevar,
betänkande.
Hr .Stråle, Nils Wilh.: För att kunna fatta ett omdöme,
huruvida detta betänk, nu kan bifallas eller måste
återremitteras i sammanhang med belänktna N:is 6 och 7,
måste man taga i betraktande, hvilka omständigheter skulle
kunna hindra, att utvexlingen d. 1 Juli tager sin början.
Den första omständigheten är, att förhållandet emellan reella
fonden och sedelstocken icke uppnått proportionen af 5
till 8, såsom R. St. vid sista riksdag beslutat. Utsk. har
upplyst, att denna brist icke är större än 68,429 r:dr 44 skiö
rtst. silfver, och jag förmodar, det hvar och en funnit,
alt en sådan brist icke bör förorsaka uppskof med utvexlingen,
oaktadt den förhindrat Bancofullmägtige att hos K.
M. anmäla, det allt var färdigt för utvexlingen , och erfordrar
ett R. St:s beslut, som säger, att sådant icke hindrar
utvexlingen. Jag tror således, att denna brist icke bör hindra
bifall å betänk. Af alla de punkter, sorn förekomma i betänkandena
N:ris 6 och 7, torde det icke vara någon annan,
som har bestämdt sammanhang med utvexlingen, än den om
myntets valör eller enhet och afdelningar. Om nu också
R. .St. besluta, att enheten skall blifva 12 sk. i silfver,
hemställer jag, om det kan vara nödigt att uppskjuta silfverud
vexlingep, tills en stor del af fonden kan hinna ompräglas.
Jag tror ej, att det vore nödigt att dermed uppskjuta så
länge. Man kan ju alltför väl utgifva det förra myntet,
som till större delen består af sådana 12 sk:s-stycken, hvilka
äro lika användbara. Jag tror således icke, att utvexlingen
beror af någon af de punkter, som förekomma i Utskts
betänkrn Ntris 6 och 7. Jag har väl hört nämnas, att det
skulle vara nödvändigt att ändra vexlingsgrunden från 128 sk.
till någon annan, och jag har hört, att fråga derom uppstått
i andra Stånd; men jag tror, att någon sådan fråga
ej nu kan komma under R. St:s pröfning. Utvexlingsgrunden
är bestämd genom en af R. St. beslutad och af Konungen
stadfästad lag, som tillkommit i den ordning, grundlagen
för civil lags stiftande bestämmer, d. v. s. att LagUtsk.
afgifvit ett betänk., som R. St. bifallit, samt att K. M.,
efter Högsta Domstolens hörande, stadfästat R. St:s beslut.
Om nu en förändring deri skall äga rum, mäste den ske i
samma ordning, som lagen blifvit stiftad, d. ä. genom en
motion, som remitteras till LagUtsk. för att i laga ordning
behandlas. Någon sådan motion har icke blifvit väckt; jag
tror derföre, att om K. M. icke skulle afgifva någon nåd.
Den 7 Maj.
333
propos. i ämnet, Ian en fråga om förändring i myntbestäm-'
ningsgrunden icke vid denna riksdag upptagas, hvilket vi
dessutom ej behöfva beklaga. Af dessa skäl tror jag, att
icke något hinder finnes för bifall å betänk. N:o 8. Jag
skulle önskat, att det blifvit bifallet, fastän de andra betänk:na
blifvit återremitterade. Det hade varit nyttigt, om
vexlingen blifvit börjad, innan beslutet om lånerörelsen af.
It. St. blir fattadt, hvarigenom många farhågor skulle
försvinna. Jag kan ej föreställa mig, att någon skulle hysa
den tanken, alt realisationen skall rubbas eller tillintetgöras
(en sådan tanke tror jag ej här kunna uppstå); men säkert
är, att om den skulle finnas, kunde den ej vinna något
afseende. Jag har således ej någon betänklighet vid att
bifalla betänk. N:o 8; men då jag hört flera personer yttra
en motsatt åsigt, hyser jag icke hopp, att man nu skall
bifalla betänk. Jag vill ej yrka votering derom; men jag
har till prot. velat uttrycka min tanka, att betänk, af R. o.
Ad. kunde bifallas, och jag tror, att det vore nyttigt i allmänna
opinionen, om R. o. Ad. ville fatta ett sådant beslut.
Hr von Qvanten: Jag är öfvertygad, alt denna för
fäderneslandets val så högst vigtiga fråga numera anses såsom
alldeles antagen och af behofvet högt påkallad, nemi.
myntbeslämningen och silfverutvexlingen. Jag skall således
icke hafva mycket att anföra, emedan jag är öfvertygad, att
större delen af husets ledamöter dela denna åsigt; men då
inom fäderneslandet finnas många äfven af Representationen,
som icke bestämdt äro af denna tanka, anhåller jag att få
anföra några motiver, som kunna häfva de scrupler, hvilka
möjligen återstå.
Hr von Qvanten uppläste derefter följande:
Med de principer, man antagit för ali bankinrättning,
jemnförda med det förhållande, som tableauen af vår egen
Bank lemnar från 1777 till närvarande tid, visar det sig,
att den metalliska valutan aldrig stått i fördelaktigare förhållande
till sedelstocken än nu, och att coursen bibehållit
sig al pari med vexling under vida oförmånligare förhållanden.
Vi njuta nn fredens lugn; vi behöfva ej, såsom
fordom skedde, importera spannmål för millioner; räntorna
för den utländska skulden trycka ej mera handelsvågen ; våra
näringar producera i alla utgreningar mera; folkmängden
har ökat sig; och likväl är vårt rörelsecapital förminskadt,
mot hvad det fordom varit, ända till 26 millioner,
som vi hade mera år 1808.
Då nu ingen kan förneka, att icke ökad folkmängd,
ökad production och varumängd kräfva ökade capitaler, och
att dessa i stället blifvit förminskade, torde det ej vara svårt
att finna orsaken till närvar, förlägenhet, den jag i första
rummet tillskrifver ett vacklande myntvärde och deraf följande
oredor, som i första hand träffa den jordbrukande
334
Den 7 Maj.
classen och dem, som äga spannmål eller andra landtmannavaror
på sin lön; ty om jag antager, att alla näringar
kräfva och uttaga en viss del af rörelsécapitalet, att exportoch
importhandeln med dertill hörande vexelköp i första
rummet uttager sitt behof af gångbara myntet, hvilket behof
ökas i samma mån, som myntet försämras, sker sådant
till känbar förlust för den inhemska jordbruksnäringen, då
ej lörelsecapilalet kan ökas i samma förhållande, som det
försämras. Om således den utländska handeln under ett
stadgadt myntförhållande exempelvis krafvel1 8 millioner af
de ioJ-, vi nu äga, evnlverade till silfver, äro 3|- millioner
öfver till den inre handelsrörelsens bedrifvande. Om jag
vidare antager, att stapelstadens export- och importbandel
måste gå sin jemna gång, ehvad myntvärdet försämras eller
icke, följer deraf, att om t. ex. coursen försämras 25 proc,, erfordrar
denna handel, i stället för 8 millioner, io mill., hvarigenom
större delen af rörelsecapitalet, ioJ- millioner, uppslukas
af denna handel och lemnar intet öfrigt åt den inre,
som vid ett sådant förhållande endast bedrifves för dagen.
Härutinnan igenfinner man orsaken, hvarföre inga spannmålsförråd
samlas, med undantag af några obetydliga i Skåne,
och hvarföre spannmålen i de vestra provinserna gäller,
snart sagdt, intet vid goda skördar; hvaremot den genast
gäller 3 ä 4 gånger så mycket, så snart minsta missväxt
inträffav, då behofvet påkallar spannmålsimport, ehuruväl
erfarenheten lärt oss, att productionen icke särdeles öfverstiger
consumtionen, fördelad på såväl goda sorn ofördelaktiga
skördar.
Vöre Sverige ett från verldshandeln isoleradt land, kunde
det vara likgiltigt, hvad mynt man ägde; men då vi behöfva
flera utländska varuartiklar, hvaraf en del ingå i vilkoret
för vårt uppehälle, måste vi, lika andra nationer, antaga
den allmänna myntmätaren, guldet eller silfret, såvida
man vill befordra trefnad och välmåga bland Svenska
folket.
Man talar om, att Finnarna genast skola inställa sig för
att invexla silfver emot sina btcosedlar, som lära uppgå till
flera millioner; meri sådant har man icke att befara, ty om
Finnarna skulle önska att få silfver, hafva de dertill andra
lika säkra utvägar, hvaraf de då långt för detta hade begaguat
sig, Finnarna drifver en stark handel på Stockholm
och förtjena, efter hvad man påstår, Jj million årligen. Derför
köpa de vexlar på Hamburg, med hvilka de trassera å
andra orter. Denna vinst behöfver ej utgå i silfver, emedan
underbalaneen nödvändigt måste corrigeras på annan naturlig
väg genom öfverbalance på annat håll; ty eljest skulle
ju Finnarna på 5o å 6o år äga hela vårt rörelsecapital.
Vidare fruktar man för en allt för öfverdrifven vexling af
silfver, då Banken öppnas till vexling. Jag delar ej denna
fruktan; vår handel och våra näringar förbjuda detta. Här
Den 7 Maj.
335
är ju dessulorn ingen hrist på guld oell silfver; huru skulle
väl sådant trifvas inora vära Jandaniären, om ställningen
vore så nedslående, som nian, för att hindra mynlbestämningen,
har velat låta påskina.
Jag yrkar sålunda, att vexlingen må taga sin början d.
i Juli efter 128 sk., såsom öfverensstämmande med helgden
af redan antagna stadgar uti ifrågavar. ämne, och dessutom
öfverensstämmande med jordbrukarens och alla andra näringars
trefnad och Förkofran.
Hr von Qvanten tilläde muntligen:
Jag skulle skatta mig lycklig, om jag genom detta anförande
kunnat öfvertyga Hrr jordbrukare, att de vinna på
ett stadgadt mynt; ty om vi hade ett mynt, som gälde 96
sk. i stället för 128 sk., skulle vårt rörelsecapital gälla i5
millioner i stället för 11J millioner i silfver, hvartill vårt
rörelsecapital nu uppgår. Vi hafva nu fått 6J- millioner silfver
i Banken, men också fått myntvärdet lill 1 ii million,
och det är vigtigt att ej för mycket nedsätta värdet af det
mynt, hvaraf alla näringar skola hafva sin utkomst.
Frih. Rantzou, Joli. Albert, uppläste följande:
Jag finner Utsk. hafva så fullständigt utredt frågan om
silfverfondens tillräcklighet för att öppna Banken till vexling
d. i:ste nästk. Juli efter den af Konung och Ständer beslutade
lag, att jag icke dervid anser mig hafva något att tillägga.
Med en silfverfond af 6|- millioner i silfver, motsvarande,
å 128 sk:r, utöfver 17,600,000 r:dr i b:cosedlar;
med en af staten garanterad grundfond af utöfver 4 millioner
och en fond af 3 till 4°o,ooo r:dr årligen för sin förstärkning;
med ett på en sä utomordentligt vidsträckt rymd
spridd sedelmassa af icke fullt 3o millioner, och slutligen
med ett i grundlagen faststäldt monopolium att ensam utgifva
sedlar, som för mynt i Riket erkännas, kan Sveriges
Bank i närvar, ögonblick anses såsom en bland verldens mest
solida Banker och således, efter min orubbliga öfvertygelse,
utan några slags närbelägna eller aflägsna vådor för utvexlingens
bestånd öppna sina hvalf, allrahelst om hon till
opinionens lugnande berättigas att å utländsk ort bereda sig
ett något betydligt creditiv i silfver, hvilket, derest man
icke envisas i den, uti min tanka, så fåvitska ideen att vilja
tvinga Banken att onödigtvis hålla en alltför stor cassa,
Banken dock sannolikt icke i annan händelse, än den olyckliga
och lyckligtvis icke troliga af ett krig på utrikes botten,
kan komma att behöfva begagna, åtminstone ej för melan
högst korta tider. Af dessa skäl delar jag Utsk:s åsigt,
att det är både öfverflödigt och otjenligt att, före utvexlingen,
med en betydlig uppoffring för Banken söka vinna
den af sista Ständer stadgade proportionen af 5 till 8 emellan
silfverfond och sedelstock; och tror jag, att en dylik
åtgärd endast i närvar, ögonblick, då vår handel ej torde
336
D c u 7 Maj.
hafva några öfverskott att disponera, skulle leda derhän,
att samma silfver, som Banken köpte för i44 eller 146 sk.,
finge några veckor derefter utlemnas mot 128 sk., och hvilket
således endast erhölles till låns.
Hvad sjelfva utvexlingsdagen angår, fäster jag visserligen
föga vigt deruppå, om den heter d. 1 Juli eller något
annat. För Bankens räkenskapers skull torde den dock böra
bestämmas till början af något qvartal. Men något, hvaruppå
jag fäster den största vigt, är, att denna utvexling
börjar så fort som möjligt och medan R. St. ännu
äro samlade. Den nuvar. handelsställningen kunde visserligen
hafva varit fördelaktigare, än den är, i händelse
den financiella krisen i NordAmerica icke inträffat, såsom
följd af styrelsens i detta land, som det vill synas, högst
okloka envishet, hvilken derstädes vållat penningebrist och
hög ränta samt således fördröjt åtskilliga, äfven på Sverige
tillämnade handelsföretag. Men denna kris måste hafva en
snar öfvergång och är troligen öfverstånden i närvar, stund,
hvarefter vi åter kunna vänta oss den vanliga vexeltillgången
af och genom Sveriges betydliga jernskeppning till denna
verldsdel. Deremot har Rysslands och Finlands behof
af spannmål, samt Frankrikes och Englands af trävaror,
suppleerat en bristande efterfrågan af jern, och det förra,
snart sagdt, rensopat Finland från Svenska btcosedlar. Vår
handels utländska skulder äro, efter alla sannolika beräkningar,
på de sednare åren minskade, en följd bland annat
af en minskad credit, i sin ordning åter en följd af vårt
nödmynt och våra odugliga financiella lagar. Våra magasiner
äro fyllda af colonialvaror sedan ett föregående år,
och några betydliga reqvisitioner å sådana varor torde föga
i år löna sig. Det för allmänheten bekanta förslaget af
Engelska S:t Georgs-compagniet att utvidga transitofarten på
Götha canal lofvar oss betydliga fördelar och inlockande
af utländska capitaler. Många enskilda och, enligt hvad
jag tror mig med visshet veta, en af hypotheksföreningarna
har redan anbud om utländska fonder, i samma stund realisationen
sker, m. m.
Detta ådagalägger för mig ovedersägligen, att tiden är
inne att ju förr, desto hellre verkställa myntbestämningslagen
af d. 1 Mars i83o. Ett uppskof t. o. ra. blott till
hösten skulle, efter min tanka, hafva ganska menliga följder.
Coursen , som ostridigt har någon benägenhet att stiga,
skulle då lätt, på samma sätt som sisth år, kunna uppjagas
till 149 ä 100 sk., och då vore vexlingen, om ej
i sjelfva verket farlig, åtminstone fasaväckande hos de
”förskräckta i landena.” Detta skulle i ännu högre grad
inträffa, om vexlingens början utsattes till en tid, då
R. St. voro åtskiljda, d. v. s. uppskjötes till nästa Januari
månad.
Min
Deu 7 Maj.
33;
Min tanka är således, att vi, såsom ordspråket lyder,
”böra smida, medan jernet är varmt”, och jag befästes i
öfvertygelsen om nödvändigheten häraf, då jag i dessa dagar
förnummit ganska väl anlagda försök att splittra opinionerna
i denna vigtiga samhällsangelägenhet, å ena sidan, genom
att rubba realisationsgrunden, d. v. s. att tillintetgöra
all realisation, hvilken numera ej, utan ett öppet gäckeri,
lärer kunna fordras af styrelsen efter en annan norm,
än den lagligen fastställda, samt å den andra genom att
samtnanväfva sta tslåne-projecterna med realisationen, och
förespegla de förra såsom följder af den sednare. Ehuru
jag icke biträder någondera af dessa tankar, och ehuru jag
med lika liflig öfvertygelse afslår statslånen, som jag bifaller
realisationen, underlåta dock icke dylika försök att hos
mången verka misstroende för den goda saken.
Låtom oss derföre, mina Hrr, icke låta stunden och
tillfället gå oss ur händerna att taga första steget på ordningens
bana! Låtom oss, enigt och fast slutande oss till
hvarandra och våra Medsländer, handla i hederns, rättvisans
och folkets sanna interesse. Låtom oss i detta fall föregå
med ett efterföljelsevärdt exempel och icke skrämas af de
otidiga farhågor, som okunnigheten eller splittringsbegäret
kringsprida!
Efter denna framställning torde R. o. Ad. nogsamt finna,
alt jag är färdig att bifalla det nu föredragna betänk.; men
då regleringen af garantierna för realisationen för det allmänna
omdömets och ordningens skull bör föregå, så, och
då några anmärkningar mot betänk, icke framställa sig, kan
jag icke yrka någon annan åtgärd dervid, än att R. o. Ad.
må uppskjuta att deröfver kategoriskt yttra sig, d. v. s. att
det må hvila, tilldess frågorna om grunderna för Bankens
förvaltning och rörelse blifvit fastställda.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Då jag var bland dem,
som biträdde Gr. v. Schwerins yrkande om Bankens öppnande
till silfverutvexling d. i nästk. Juli, har jag en moralisk
förbindelse att yttra mig i ämnet. Jag skulle visserligen,
lika med den siste värde talaren, önska, att utvexlingen,
oberoende af alla reglementariska förhållanden, kunde
äga ruin vid den föreslagna terminen; men då jag nu tror
mig äga de garantier för vexlingen, som jag trodde mig
sakna i början af riksdagen, tror jag ej, att man bör fortskynda
vexlingen på en bestämd dag. Man skulle afklippa
en bättre reglering af Bankens rörelse och förvaltning, om
man icke ville afvakta Utskts förnyade utlåt, derom, innan
dagen, då silfverutvexlingen skall börja, blifver bestämd.
På sådan grund yrkar jag återremiss å detta betänk.; ty
jag tror icke, att den åtgärd, Frih. Rantzou föreslagit, kan
vidtagas, utan att betänk, nu måste antingen bifallas eller
återremitteras.
6 II. 43
33S
Den 7 Maj.
[Jr Ribbing, Arvid: Då jag icke förr vid denna riksdag
deltagit i de allmänna öfverläggningarna, önskar jag, att
R. o. Ad. icke måtte anse såsom förmätet, att jag uppträder
för att yttra mig i ett så vigtigt ämne sora det, hvilket föranledt
R. St:s sammankallande.
BancoUtsk. har i dess betänk. Wto 8 tillstyrkt Konungens
nåd. propos. att genom silfverutvexlingens verkställighet
uppfylla den förbindelse, K. M. o. R. St. sig åtagit genom
myntbestämningslagen af d. i Mars i83o. Ingen har här
gjort några anmärkningar vid Utsk:s tillstyrkande, utan alla
hafva varit med TJtsk. eniga att vilja uppfylla Konungens
och R. Sirs lofven. Att inga hinder mätte möta för detta
uppfyllande, derför har Utsk. sökt draga försorg, och
hvar och en bör med det täfla i nit för detta angelägna
ändamål.
Låtom oss granska de grunder, hvarpå Utsk. bygger sitt
hopp om den s. k. realisationens bestånd, silfrets tillräcklighet
för utvexlingen och Bankens fortfarande förmåga att
uppfylla sina functioner såsom vexel- och lånebank.
Dessa grunder utgöras i detta betänk, egentligen i vederläggning
af farhågor: den första, underbalauce i handeln,
anser Utsk. i längden försvåra realisationens upprätthållande;
men derigenom, att silfret underkastas utförpassning
såsom annan vara, skall Regeringen komma i tillfälle att erfara,
om denna underbalauce i handeln existerar och derefter
att vidtaga tjenlig» utvägar för handelns och näringarnas
upphjelpande.
1 förbigående får jag anmärka, att de smygvägar, på
hvilka silfret kan gå ur landet, bevakas icke af någon tullbetjent,
och någon förpassningsstadga kan icke å dessa utvandringar
göras tillämplig. Antagom dock, att allt silfver,
som ginge ur landet, utförpassades och att Regeringen derigenom
finge kunskap, att det utgjorde ett alltför stort
belopp. Det vore då, sorn Regeringen skulle vidtaga tjenliga
utvägar för handelns och näringarnas upphjelpande.
Utsk. synes således förutsätta, hvad jag icke viii bestrida,
att Regeringen i detta fall arnu har någonting ogjord!; men
örn det skulle medgifvas Utsk., att vi, i fråga om ceconomisk
styrelse, icke varit särdeles lyckliga, tror jag dock, att
vi haft en Regering, som haft vilja att gagna. Måhända
skall, såsom Utsk. förutsätter, nöden i Banken, såsom annan
nöd, åstadkomma en större förmåga; men denna hypothes
torde likväl icke böra beräknas såsom ett stöd för
Bankens reella fond.
Den yppade första farhågan om underbalance i handeln,
i fall den inträffar, synes således Utsk. ingalunda hafva undanröjt,
utan förr ådagalagt till sitt verkligen ohjelpligt menliga
inflytande å realisationen.
Den andia farhågan, att Svenska b:cö-sedlar i Finland
skulle alltför hardt påkänna Bankens reella fond, besvarar
Den 7 Maj.
TJIsk. dermed, att silfverfonden är härför tillräcklig; rnen
detta beror af det föregående, likasom af det efterföljande,
ty det kan ju hända, att, om t. ex. den i det föregående
omnämnda dåliga liandelsconjuncturen uttagit större delen af
silfret, det återstående blefve otillräckligt för inlösen af Finnarnas
och öfriga grannars innehafvande Svenska b:co-sedlar.
Den 3:dje farhågan, eller att capitalisterna skulle skrinlägga
sina penningar, sedan de tillvexla! sig silfver, anser
Utsk. hindras af ränteförlusten , sorn skrinläggning skulle
medföra; men om underbalance i handeln med inströmmandet
af b:co-sedlarna utrikes ifrån gör Bankens ställning osäker,
på sätt här ofvan befarats kunna ske, så blir speculationen
god att skrinlägga silfver och ränteförlusten icke betydlig
eller långvarig. Att näringarna, såsom Utsk. här vidare
yttrar, få tillräckliga capitalunderstöd i och med silf—
verutvexlingen genom utländska näringsidkares och deras
capitalers inflyttning, är endast sannt, såvida denna utvexling,
med beståndet af realisationen, oafbrutet fortgår; men
sotn utländningen nog torde veta att taga sig till vara för
alt flytta in sig oell sina capitaler, förrän efter en längre
tid erfarenheten visat beståndet af realisationen i ett land,
der förr någon sådan aldrig i längden bestått, torde vi icke
böra beräkna inflyttningen samtidig med realisationen.
Utsk. anser, att de penningar, som ligga under Kronans
uppbörd, icke kunna uppvisas till inlösen vid bancoiuckan;
men om dessa penningar redan hafva blifvit uppvisade
såsom sedlar och förvandlade till silfver, hvilket ofelbart
sker, om det misstroende mot realisationen, som, på
sätt en annan talare sannt upplyst, i landsorterna existerar,
der vidare fortvarar, så är det ock gifvet, att Banken saknar
detta silfver för upprätthållande af sin rörelse; och ingen
må tro, att någon underlåter uttaga silfver i beräkning
alt nödvändigt hafva sedlar till kronouppbörden.
Jag torde alltför länge hafva tröttat R. o. Ad. med ledan
gamla betänkligheter emot realisationen; men jag har
äfven sjelf derunder erfarit obehaget, som hvar och en måste
känna, då han talar i strid med opinionerna. Jag har
dock börjat min framställning med ett tillkännagifvet ändamål
att täfla med Utsk. i bemödande att undanrödja hindren
för uppfyllandet af Statsmagternas förbindelse att verkställa
i83o års myntbestämningslag; och derföre gör jag nu
följande framställning:
Vid en blifvande realisation uppstår tvifvelsutan den
olägenhet vid silfverrnyntets begagnande i allmänna rörelsen,
att penningeöfversändningar ske mindre beqvämt än
förut med sedlar. I de länder, med vida mindre distancer,
der gångbara myntet är klingande, nyttjas ofta guld, som
här ej finnes, vid skeende remisser; men icke dessmindre äro
sedlar eller vexlar för en beqväm are afsändning så ettersökta,
alt de betalas med ett högre penningebelopp i klin
-
D e n 7 Maj.
gande mynt än det, livard pappersmyntet eller vexeln lyder.
Jag föreslår altså, att, innan silfverutvexling börjar, ovilkorligen
genom lag stadgas, att hädanefter såsom hittills
sedelmyntet blir det allmänneligen gångbara, att i all kronouppbörd
endast sedlar emottagas, alt alla ränteinbetalningar
till Banken, Riksg.-cont., eller korteligen, att vid alla inbetalningar
till Kronan eller verk, hvarom Konung och
Ständer äga laglig rätt att sådant förordna, endast sedeloch
kopparskiljemynt eller mindre silfvermynt än sedelvalörerna
får nyttjas, äfvensom att alla utbetalningar från statsverket
och publika utlåningar ske i sedlar; emoltagarne,
ehvad de äro lön- eller låntagare, naturligtvis öppet att vid
bancoluckan genast fordra silfvervexling, Ett omtänksamt
beredande af denna beqvämlighet i rörelsesättet medför ock
den följden, att det omöjligen låter tänka sig, att sedelstocken,
vid pass 34,ooo,oop r:dr, kan till större belopp än
något öfver hälften, 18,000,000 r:dr (hvarför silfvervaluta
finnes), till inlösen uppvisas, emedan resten, 16 millioner r:dr,
åtgår till ut- och inbetalningar för statsverkets räkning samt
de under bela året småningom ingående kronoskatterna och
andra uppbörder, då endast statsintraderna beräknas till öfver
g,000,000 r:dr ärligen, Är detta pu en osviklig sanning,
så blir ock det eq annan, att detta förslag, egentligen till
beqvämlighet för landels inre penningerörelse, tillika otvunget
erbjuder en af de säkraste garantier för realisationens
hestånd, undanrödjer alla behof af lån utifrån, rörelsecapitalets
minskning, låns indragning och andra för näringarnas
bf förderfliga medel.
Vid betraktande af det ofantliga capital, som ut- och
ingår till statsverket, utgörande nära hälften af hela sedelstocken,
skulle man anse, att den af mig föreslagna Jagen
skulle utgöra en alldeles öfverflödigt stor garanti; men då,
utom de farhågor, Utsk. sjelf uppställt, och hvilka till och
med jag medgifver möjligen kuuna vara nog stora, det torde
finnas andra, som icke tagits i beräkning; så torde måhända
denna kostnadsfria garanti icke blifva öfverflödig, utgörande
egentligen en blott creditanstalt för fortvarande lättnad
i rörelse mellan Banken, statsverket, corporationer och
enskilda medborgare,
Hr Stråle: Jag skall ej förlänga discussionen med en
vederläggning af hvad den siste talaren anfört, utan får
blott till Hr Gr, o. Landtm* samt R. o. Ad. hemställa, om
det icke vöre lämpligast, att propqsitionen till återremiss å
detta betäpk. skulle innehålla, att sådant skedde i sammanhang
med BancoUtskrs förut återremitterade betänk. Skulle
deremot propos, framställas till återremiss i anseende till
gjorda anmärkningar, så skulle jag med min röst nödgas
bestrida den, emedan en sådan återrrmiss skulle antyda, att
»nan ansett anmärkningarna så väsendtliga, att frågan nu ej
Den 7 Maj.
kunnat afgöras. Men jag tror, att en återremiss i sammanhang
med Utsk:s betänk. JN':ris 6 och 7 kunde bifallas utan
svårighet, och jag får hemställa till de Hrr, som tänkt lika
med mig, om det ej kunde gå an att låta ett sådant beslut
fattas utan votering och att endast reservera sig deremot.
Gr. Cronhjelm: Jag har begärt ordet hufvudsakligen
för att dels tillkännagifva, att detta betänk, är från de
tre öfriga Stånden återremitterad! i sammanhang med betänk:na
JV:ris 7 och 8 och dels erinra om följderna af en här
företagen votering. För att först yttra mig i afseende på
den propus., Hr Stråle föreslagit, tror jag, att grundlagen
icke gifver anledning att återremittera i sammanhang med
andra frågor; men jag tror, att betänk. N:o 8 är så uppstäldt,
att It. o. Ad. kan besluta en sådan återremiss i anseende
lill det vilkorliga i Ulsk:s hemställan. Utsk. säger:
”Till följd af de åsigter, Utsk. nu framlagt, och med vördsamt
hänvisande till de garantier, hvilka blifvit af Utsk.
”föreslagna uti dess under N:o 6 denna dag afgifna betänk,
”med förslag till vissa hufvudgrunder för Bankens förvaltning
och rörelse, samt i förhoppning, att Utsk:s
”sistnämnda betänk, varder i dessväsendtligaste
”delar af R. H. St. antaget, får Utsk. härigenom tillstyrka
R. H. St. att till uppfyllande af den förbindelse, K.
”M. och R. H. St. genom myntbestämningslagen af d. 1 Mars
”i83o sig åtagit, bifalla, det Banken, på sätt K. M. i nå”der
föreslagit, må d. 1 nästk. Juli till utvexling af silfver
”öppnas.” Således är det påtagligt, att Utsk:s betänk, är
vilkorligt och grundadt på den förutsättningen, att hufvudgrunderna
för Bankens rörelse och förvaltning skulle bifallas.
Jag tror således, att propos. kunde så ställas, att, i anseende
till betänkrs vilkorliga beskaffenhet, R. o. Ad. må
anse detsamma böra återremitteras, Jag skall nu visa följden
af en votering om bifall eller återremiss af detta betänk.
Om ja vann, vore det en slags opinionsyttring, sorn måhända
vore stötande för de andra Stånden och icke gagnelig för
R. o. Ad., emedan det H. Ståndet nästan mangrannt vid riksdagens
början uttryckte sin opinion i realisalionsfrågan, Då
var det af yigt att visa BancoUtsk. och folket, huru R. o,
Ad. tänkte i denna sak; men sedan vi gjort det, yet jag icke,
hvartill opinionsyttringen nu skall tjena, om ej för att visa,
det vi kunna sätta oss på tvären mot de andra Stånden och
att gifva anledning alt säga, det R, o. Ad., såsom i tryck
redan blifvit påstådt, icke bryr sig om några grunder, utan
blindvis bifaller, Om åter nej vinner, kan man tro, att R.
o. Ad. har ovilja för att företaga silfverutvexlingen d. 1 Juli.
Således vore ej hehet’ detta resultat nyttigt. På alla dessa
skäl och just derföre, att jag ej tror, att någon, som ej är
realisationens varma vän, här höjt sin röst, samt vi således
alla önska samma mål, tycker jag, att vi kunde förlikas oiq
34*
Dcn 7 Maj.
hvad jag anser vara klokast för saken och för oss sjelfva,
att nemi. återremittera betänk., såsom beroende af Utsk:s
föregående utlåtrn. Jag tror, att ett bifall till betänk, denna
gång kunde skada derigenom att par ricochet en annan
gång träffa R. o. Ad.
Hr Rosenblad: De skäl, som blifvit framställda för
den mening, att man borde söka anledningar till återremiss,
då sådana anledningar icke finnas, har jag icke funnit öfvertygande;
men just den betänklighet, som blifvit anförd
emot den propus., Hr Stråle föreslagit, att en sådan propus,
ej står tillsammans med Riksd.Ordn., styrker mig så mycket
mer i den öfvertygelse, att i fall R. o. Ad. icke vill erkänna
de betänkligheter för grigndade, hvilka af Ilr Ribbing
blifvit anförda, men, efter min tanke, ej förtjena afseende,
och som äro de enda anmärkningar, hvilka gjorts emot betänk.
, måste förevar, betänk, antingen bifallas eller afslås.
I afseende på följderna af en votering medgifvcr jag, alt
det icke har något resultat till befrämjande af utvexling d.
i Juli, då trenne Stånd redan återremitterat betänk, och
genom den olyckliga sammanblandning, Utsk. gjort, den enkla
saken blifvit så mycket mer försvårad. Men till ytterligare
bevis, huru orätt man gjort att icke åtskilja frågorna och
huru litet de ämnen, som förekomma i Utskrs betänkrn Nrris
6 och 7, inverka på utvexlingsfrågan, får jag anföra, att
Hr Le fre'ns förslag om myntenheten, som jag för min del
visserligen icke godkänner, väl ej kan vinna större framgång,
än att blifva bifallet i alla instanser. I sådant fall mäste
det hafva till följd, att antingen skall utvexlingen ske, innan
detta förslag sättes i verkställighet, eller ock skall den uppskjutas,
intilldess man hinner gifva ut nya sedlar, lydande
å det nya myntet. Jag förmodar, att sjelfve motionären är
för mycket vän af realisationen för att vilja det sednare,
och det synes ej heller hafva varit Utskrs tanke; och är det
icke deras tanka, så utgör sagda förslag, ehvad utgång det
får, ej heller efter IJtskrs åsigt något hinder för silfverutvexling
d. i Juli. Vill man deremot uppskjuta utvexlingen,
tilldess man slagit nya kronor och slantar och fått tillräckligt
antal nya brco-sedlar färdiga i dessa valörer, får jag
gifva tillkänna, att såvida man vill, jemnlikt R. Strs beslut
vid förra riksdagen, hafva godt och säkert papper, så torde
den mechaniska verkställigheten fordra minst ett år, och
säkert ii år erfordras, innan kronosedlar skulle kunna utvexlas.
Vill man vänta till dess, kommer man att uppskjuta
ända till i836. Af vådan af en på tid utställd utvexling
trodde jag man haft nog erfarenhet, äfvensom det ringa
förtroende en sådan numera hos allmänheten äger. Lika
med Frih. Cederström anser jag högst nödigt att få Bankens
rörelse under skydd af lagen. Jag var den förste, sorn
föreslog något sådant vid förra riksdagen; men deLta är en
Den 7 Maj.
343
salt för sig, som icke bör förorsaka uppskof med förevar,
frågas afgörande. Vid början af riksdagen uttalades allmänt
eller nästan enhälligt inom detta Stånd, att vexlingen borde
äga rinn utan afseende på de smärre förändringar och
jemnkningar, som i andra hänseenden kunde vara nödiga inom
bancoverket. Då visade R. o. Ad. sig vara ifrig vän af
silfverulvexlingen. Men .samtidigt härmed förekom en annan
vigtig fråga, som stod vid sidan af denna; den discuterades
inom samtliga RiksSt. med bitterhet och blef af
2:ne afslagen. Manga trodde sig deruti blott se en förevändning
för att motarbeta den stora frågan; men sedan
man nu sluppit det skälet, har man fått tillfälle att haka
sig fast vid de frågor, som i Utskts föregående betänkt!) äro
framställda. Man vet, att åtminstone uti ett Stånd frågan
om förändring af myntbestämningsgrunden med mycket bifall
blifvit upptagen, ehuru i början af riksdagen ingen der
satt den i fråga. Det skulle verka ganska menligt, om icke
inom det Stånd, som vid riksdagens början så allmänt uttalade
sin tanke till fördel för realisationen, samma opinion
äfven nu uttrycktes; man kunde eljest befara, att, när betänk.
återkomme, ändrade meningar sökte göra sig gällande.
Följaktligen är uttrycket af en opinion icke en ovigtig sak;
hvaremot intet giltigt skäl blifvit anfördt för betänkts återremitterande.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, uppläste följande:
Med anledning af BancoUtskts yttrande, angtde i Finland
varande Svenska sedlar och möjligheten af deras utbyte
mot silfvermynt, då Banken till utvexling deraf öppnas,
tror jag mig böra utveckla min opinion i ämnet, grundad
på en närmare kännedom af det landets ceconomiska och
financiella ställning, helst jag derigenom torde bidraga till
lugnande af en af de farhågor, som för realisationens bestånd
förekommit. Det förhållande, hvari jag stått till Finland
under en mångårig tjenstbefattning såsom Svensk Gen,-  consul derstädes, och hvarvid jag kommit i beröring med
dess handelsinteressen och penningeförhållanden, samt den
fortsatta bekantskap med detta lands pecuniära ställning,
jag genom slägtrelationer och enskilda affärer äger, torde
sätta mig i författning alt med någon sannolikhet kunna bedöma,
huruvida farhågan i anfördt afseende må vara grundad
eller icke.
För det närvar, bedrifves penningerörelsen i Finland både
med Svenska och Rvska sedlar. I de provinser, som
närma sig till Ryssland, befinnes det Ryska sedehnyntet vara
det rådande; i de vestra orterna, som stå i handelsförbindelse
med Sverige, är åter det Svenska mest gångbart
och det Ryska deremot att anse mera såsom vara, tillvexlad
eller, lättare, köpt efter det pris, sorn Svenska coursen
på utrikes orter, jemnförd med den i Petersburg, bestäm
-
344
Den 7 Maj.
mer, att användas antingen i handel på Ryssland eller till
kronoutskylder, hvilka ovilkorligen skola utgå i Ryskt mynt,
eller till afhördande af interessen och capitalafbetalningar å
lån såväl i Finska statsbanken, funderad på rubelsedlar, sorn
i andra publika, alltid af sådana sedlar bestående cassör.
Det är således af lika, om ej mera påtagligt och direct interesse
för en stor del af Finska producenter, än inom sjelfva
Sverige, att det Svenska representativa myntet må äga
ett fixt och godt värde, hvarom äfven opinionen i landet är
odelad. Om Finska Styrelsen, ledd af falska åsigter, skulle
förbjuda införande af Svenska sedlar, inser man lätt, att
följden blefve all möjlig inskränkning å Svenska sidan af
Finska handeln, för att hindra en jemn utpumpning af silfver
ur Svenska Banken, motsvarande den årliga Finska handelsvinsten
på Sverige, hvilken, i förbigående sagdt, dock
icke är de facto sä stor, som man vanligen föreställer sig,
ett förhållande, som nu ej är tillfälle att närmare utreda.
Penningebristen, redan nog stor i Finland, blefve då fullkomligt
förstörande. Ett förbud mot införande af Svenska
sedlar under valör af 2 r:dr b:co, för att mera i rörelsen
framtvinga de Rysk-Finska kopeksedlarna, har förut befunnits
olämpligt, och, ehuru mig veterligen ej återkalladt,
har detta förbud förlorat all kraft och aldrig ländt till
efterlefnad.
Jag tror således, att, till de båda ländernas inbördes
båtnad, Svenska sedelmvntet kommer fortfarande att utgöra
en del af Finlands rörelsemedel och med vida större credit
än förr, sedan det motsvarar åsatt valuta och äger ett fixt
värde. Om för tillfället silfvermynt från Sverige till större
belopp hågohgång till Finland öfverbyttades, torde det hända,
hvad jag af gamla män hört efter 1776 års realisation
hafva inträffat, att nemligen i denna från Banken aflägsna
ort agio konime att betalas för att mot det obeqväma silfret
få tillvexlade större sedlar,
Skulle man åter förutsätta det hära orimliga, att hela
den i Finland löpande Svenska sedelstocken skulle strömma
till Banken atl utbytas mot silfver, så förekommer den ofta
omtvistade frågah, huru stor massan af Svenska sedlar i
sjelfva verket i Finland kan vara? Det Vore förmätet att
tro sig med visshet kunna uppgifva detta belopp; men den
erfarenhet, jag vunnit, gef mig någon rätt till den slutsats,
att det capital i Svenska Sedlar, som egentligen och för beständigt
derstädes är i omlopp, icke kan vara särdeles betydligt.
Landet ägei’ ej stora capitalister, minst med rörliga
capitaler, och de få, sorn finnas, hafva vanligen förvandlat
sina capitaler till Ryskt mynt och insatt dem i Petersburgs
lombard, jag minnes med hvilken svårighet jag
efter kriget incasserade Svenska publika fordringar, ehuru
Råde Svenska och Ryska arme'erna hade spridt penningar
i
Den 7 Maj.
i landet. Penningebristen är nu vida större och allmänt öfverklagad;
verkan häraf visar sig i låga fastighetsvärden
och de höga procent, man beräknar i Finland vid egendomsköp.
Det öfverskott till Finlands fördel, som dess handel
på Stockholm medför, ar endast under och något efter segelfarten
synbart. Under loppet af vintern återgår det till
Stockholm, att användas till vexlar, för att betacka den
skuld, Finska importörer gjort på utrikes ort. Vintertid är
i Finland vanligen stor brist på större sedlar, så att vid
remisser med posten sådana med svårighet anskaffas. Också,
då jag såsom Generalconsul för Allm. Magasins-directls
räkning uppköpte spannmål, eller eljest behöfde draga på
Stockholm, voro mina assignationer högst begärliga, hvilka
jag utbytte mot sedlar af 2 och 3 rldrs valör och äfven derunder.
Af allt detta synes kunna slutas, att en stor sedelmassa
icke kan vara i oafbrutet omlopp i Finland och att,
sedan det Svenska mynt, som under seglationen indragits
från Sverige, småningom under årets lopp återkommit, att
på vår börs användas till vexelköp, återstoden af de i Finland
utelöpande Svenska sedlarna äro oumbärliga för den
inre rörelsen; hvadan vådan af silfvers uttagning ur vår
Bank torde vara mindre hotande, än man föreställt sig.
Då jag har ordet, vill jag begagna tillfället, för att yttra
den förhoppning jag hyser, att genom de åtgärder, hvilka
i afseende å Bankens organisation och blifvande verksamhet
komma att iakttagas, en betydlig besparing i kostnader
synes böra, om ej genast, åtminstone i framtiden kunna tillvägabringas,
hvilken, i anseende till den tillökning i Bankens
behållna inkomst, som dymedelst uppkommer, skall öka dess
kraft och sjelfständighet. Enligt den tryckta öfversigten af
Bankens ställning, har dess förvaltningskostnad och enskilda
utgiftsconto efter 1831 års bokslut uppgått för ett är lill
icke mindre än 248,971 r:dr 5 sk. 11 rist. och för disconterna
särskildt till 67,394 r:dr 9 sk. 9 rist., eller tillsammans
316,365 rldr i5 sk. 8 rist., under det, efter afdrag af
alla afkortningar, nettobehållningen af alla ränteinkomster
endast utgjort något öfver 400>000 rldr. Det bör förmodas,
att genom den definitiva reglering af Bankens organisation
i det hela, som förra Ständer anbefallt, sedan realisationen
hunnit till verkställighet, Bankens vinstconto framdeles
bör få ett förmånligare utseende och således den årliga
behållning, TJlsk. i dess betänkande Nio 6 calcnlerat
till 567,000 rldr, räntan å Biksg.-contls skuld inberäknad,
kunna påräknas att erhålla ett ytterligare tillskott, att för
Bankens räkning på förmånligaste sätt anväudas. Bland omständigheter,
hvilka dertill kunna anses sammanverka, ina
nämnas transportl äkningens afskaffande och arbetsmethodens
förenkling i öfrigt, så vidt det med nödiga controller står
att förena, samt tjenstemannnpersonalens deraf troligen för
6
II. 44
Den 7 Maj.
anledda förminskning, de lill Banken ingångna brukbara,
äfven större sedlars återutgifvande, skillingsedlarnas försvinnande
ur rörelsen, en ändatnålsenligare hushållning vid Tumba
pappersbruk, upphörandet af nybyggnader och nya inrättningar
derstädes, det sega och mera uthålliga sedelpapperets
användande o. s. v.
Hvad åter angår tidens bestämmande för utvexling, utgörande
föremålet för det nu föredragna betänk., bekänner
jag, att jag länge trott den tid vara den lämpligaste dertill,
då segelfarten hvilade, hvarigenom vid bancoluckans öppnande
tillfälle för ögonblicket stängdes att i större senia med
beqvämlighet exportera det myntade silfret. Jag trodde, att
man derigenom skulle undvika den första stormen, som misstroende
och egennyttiga, om än falska, speculalioner kunde
uppväcka och såmedelst afböja den oro och misscrédit, som
en häftig ultagning af silfver vid utvexlingens början i landet
kunde åstadkomma. Farhågan för utbyte af de i Finland
befintliga Svenska sedlar ansåg jag ock då böra lugnas och
allmänheten vänja sig, under en längre tids väntan på öppnad
segelfart, vid det nya förhållandet, småningom nödsakad
att erkänna representativet lika godt samt för transport
och förvaring bättre, än den valuta, det föreställer. Men
då å andra sidan förekommit, att coursen på ett naturligtvis
efterhand och utan minsta skakning redan förbättrats och
vid b:co-Iuckans öppnande till utvexling än vidare måste
förbättras i den mån, att uttagning och utskeppning af silfver
ej kunna erbjuda någon vinst, när alla dermed förenade
omkostnader tagas i beräkning, har detta förhållande besegrat
all den betänklighet, som hos mig uppstått, och öfvertygat
mig, att tiden nu är den lämpligaste att sätta realisationen
i verket, helst erfarenheten lärer visat, att efter skeppningens
slut coursen vanligen höjt sig, samt i hvad fall sorn
helst Banken ingenting bör periclitera med de garantier , Utsk.
föreslagit. Det rådligaste, äfvensom det rättenligaste, är således,
att den af Statsmagterna beslutade och af alla ordningens
vänner så ifrigt efterlängtade realisationen ju förr
desto hellre må bringas till verkställighet, hvartill lämpligaste
tiden äfven torde vara inne under det B. St. äro församlade,
hvilka då, om så skulle fordras, i vissa möjligen
förekommande, oförutsedda vigtigare detailfrågor kunna lemna
nödiga föreskrifter. Jag gör mig förvissad, att alla anstalter
för utvexlingens verkställighet och oafbrutna gång,
jemte hvad i sammanhang dermed i afseende å utgifvandet
af nya sedlar bör iakttagas, äro så förberedda, att något
uppskof icke vidare må sältas i fråga, sedan utvexlingsdagen
blifvit bestämd, hvarom ett förhastadt beslut i den vägen
vid förra riksdagen lemnar varning; börande vid utvexlingsdagens
bestämmande jemväl tagas i betraktande omgången af
ärendets behandling i hela dess vidd och den tid, som fordras,
innan det definitivt af Statsmagterna hunnit blifva af
-
Den - Maj.
307
gjordt oell innan det fattade heslutet hunnit promulgera?,
på det hancoluckan ofelbart må till utvexling upplåtas den
dertill beramade dag.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag delar hufvudsakligen de
åsigter, sorn Hr Frih. Rantzou samt Hrr Stråle, Rosenblad
och Hegardt yttrat, och anhåller derföre om propos. å bifall
till BancoUtsk:s betänk. Jag kan icke, lika med en annan
värd ledamot, linna Utsk:s tillstyrkande i detta betänk,
vara vilkorligt. Ulsk. yttrar endast, att det är i förhoppning,
att betänk. N:o 6 varder i dess väsendtligaste delar af
R. St. antaget, sorn Utsk. tillstyrker silfverutvexling d. r Juli.
Jag hyser också denna förhoppning, och fastän jag nästan
oafbrutet varit närvarande under de discussioner, som rörande
betänk. N:o 6 inom detta Stånd ägt rum, har jag icke
hört något anföras, sorn, enligt min tanke, bör kunna föranleda
BancoUlsk. att uti dess förnyade betänk, föreslå några
hufvudsakliga förändringar i de hufvudgrunder, ifrågav. betänk.
innehåller. Då Utsk., likasom nu tvenne af Bancoslyrelsens
ledamöter, lillkännagifvit, det icke något hinder inom
Banken förekommer för utvexlingens verkställande dea
nu föreslagna dagen, anser jag de nu anförda skälen förden
begärda återremissen icke förtjena afseende. Dessa skäl hafva
för öfrigt ledan förut blifvit af åtskilliga talare tillräckligen
vederlagda. I anseende till den långt framskridna tiden
vill jag ej heller ingå i en visserligen lätt verkställbar vederläggning
af de enda, ännu obesvarade Jemnade anmärkningar,
sorn af Hr Ribbing blifvit framställda. Jag får således
blott förnya min anhållan om propos. till bilall å Utsk:s
betänkande.
Gr. von Fersen, Hans: Det är i anledn. af den vigt,
llr Rosenblad lagt på bifallet till delta betänk., som jag
begärt ordet, llr Rosenblad bar ansett nödigt att nu framkalla
en opinionsyttring; men detta synes mig alldeles öfverflödigt.
Mig synes, att man ej för ofta bör anlita opinionsyttringar,
och att de åtminstone böra besparas, när de
ej leda til! något ändamål. Du nu trenne Stånd återremitterat
betänk., torde det vara bättre att vänta, tills ett afgörande
beslut skall fattas, och då genom elt moget beslut
Jenina en opinionsyttring, värd efterföljd. Här bar blifvit
sagdt, att inga nu framställda anmärkningar, med lindaur
tåg af Hr Ribbings, kunde föranleda återremiss. Till en
början får jag förklara, att jag icke, i anseende till de af
Ur Ribbing gjorda anmärkningar, önskar återremiss; rnen jag
är deremot villig att biträda begäran om återremiss på deri
grund, att förevar, betänk, nr baseradt på förutsättningen,
att betänk.' N:ö 6 skulle vinna bifall. Nåv nu sistnämnde
betänk., eller basen för det nu förevar., är återremitterad!,
hemställer jag, huruvida det vore enligt med hvad man
borde göra, alt bifalla betänk. JNT:o 8, hvilket således synes
3gS
Don 7 Ma j.
med allt skäl kunna återremitteras; och Gr. Cronhjelm har
redan uppläst den delen af belätik., hvarpå jag grundar detta
mitt omdöme. Jag vill till BancoUtsk. ställa den önskan,
att Utsk. måtte, såvidt möjligt är, bereda denna sak en så
skyndsam gång, att Utsk. blefve i tillfälle att vid återremissens
besvarande ej behöfva förändra den nu föreslagna dagen
för Bankens öppnande till silfverutvexling, emedan jag
önskade, att utvexling finge börjas d. i Juli, fastän jag anser,
att ett bifall dertill vore för hastigt lemnadt, om sådant
skedde, innan R. St. fattat sitt beslut öfver de nyss
återremitterade betänkandena från BancoUtskottet.
Hr Rosenblad: Oberäknadt, att det ej är mitt fel,
om vårt beslut kommer för sent, eller sedan frågan redan
blifvit afgjord af de andra Stånden, enär jag yrkat, att detta
vigtiga mål måtte först behandlas, får jag i anledn. af
Gr. v. Fersens yttrande, att en opinionsyttring ej skulle
tjena till något, anmärka, att om R. o. Ad. på detta sätt
år 1829 hade behandlat saken, då R. o. Ad. företog hufvudfrågan,
utan afseende på att den från tvenne andra Stånd
blef återremitterad; jag får anmärka, säger jag, att om icke
denna opinionsyttring skett, hade troligen ingen realisation
blifvit beslutad, utan skulle vi ännu befunnit oss i samma
chaos af hopplös rayntoreda, som förut.
Hr Dalman: Jag instämmer med de värda ledamöter,
som ansett ett bifall till detta betänk, icke vara vådligt,
utan gerna kunna lemnäs. Jag anser nemi. ej betänk, om
silfverutvexlingen hafva något oskiljaktigt sammanhang med
Utsk:s föregående betänkm, och skulle derföre icke tveka
att med min röst bifalla detsamma; men då jag ej är af
deras antal, sora anse en opinionsyttring, då den ej leder
till något resultat, vara nyttig, allraminst då sådant skulle
bero på en sinkadus, såsom Hr Rosenblad befarat, vill jag
ej bestrida betänk:s återremitterande, och jag tror, att man
så mycket mindre bör sätta sig deremot, som en opinionsyttring,
hvarigenom betänk, bifalles, kunde verka menligt
hos de andra Stånden, som redan återremitterat betänk. Jag
får sålunda förklara, att ehuru jag till alla delar bifaller
de grundsatser, Utsk. framställt i detta betänk., vill jag
ej motsätta mig deras önskan, som vilja se betänk, återremitteradt.
Gr. von Fersen: I anledning af hvad Hr Rosenblad
nyss anfört, får jag erinra, att vid det af Hr Rosenblad
cilerade tillfälle opinionsyttringen angick företagande af en
hufvudfråga, och annat är opinionsyttring, då beslut skola
fattas, och opinionsyttring, då man i otid vill neka en
återremiss.
Hr Lefre'n: Jag tviflar på, att Hr Rosenblad har
riktigt uppfattat sättet att befordra realisationen, då han
Din ; Maj.
399
al/tid och enständigt yrkar på att sätta alla frågor på spetsen
af ett varde. Jag tror, att en lugnare besinning ar ett
bättre sätt att "vinna detta ändamål. Jag tviflar på, att
realisationen har många varmare vänner än jag; men jag
nödgas likväl bekänna mig till dem, som yrka, att det ej
är farligt att låta en god sak utveckla sig, utan att Sätta
frågorna på toppen. Hr Rosenblad har behagat anfalla mitt
förslag i afseende på myntenheten isina sista retranchementer
med förespeglingen, att detta förslag skulle föranleda
till ompregling af alla våra mynttecken. Hr Rosenblad känner
för väl bancoverkets förhållanden för att icke veta, att
denna anmärkning ej äger bestånd inför hans egen lindrigaste
pröfning. De nuvar. mynttecknens beskaffenhet utgör således
intet hinder för utvexlingens företagande när sorn helst.
Hvad opinionsyttringen vidkommer, är det med stor fägnad,
som jag, likasom hvarje annan vän af realisationen, hört,
att ingen talat emot utvexlingen. R. o. Ad. tyckes vilja
besluta en återremiss af betänk., utan att någon satt i fråga
silfverfondéns tillräcklighet. Jag tror, att man längesedan
upphört att tvifla i hufvudsaken, och ingen har salli fråga,
att R. o. Ad. kunde hesitera ett ögonblick att, när frågan
återkommer till afgörande, taga ett beslut, som är R. o. Ad.
värdigt, det nemi. att uppfylla, hvad som är löfval samt
således heder och ära fordra. Jag yrkar således återremiss,
icke derföre, att jag hyser någon hesitation vid att gifva min
röst för realisationens verkställande, men af aktning för
Medstånden. Jag finner icke fördelaktigt för R. o. Ad. att
väcka deras missnöje genom en opinionsyttring, helst en
opinionsyttring, som har tre Stånds beslut emot sig, är af
föga värde, och man ej bör skjuta bort sitt krut onödigtvis.
Hr Rosenblad: Det fägnar mig, att Hr Lefre'n sjelf
haft godheten vederlägga de Hrr, som mot mig påstått, att
Hr Lefre'ns förslag om en ny mynlenhet utgör ett hinder
för silfverutvexlingens företagande d. i nästk. Juli.
Hr Skogman, Carl Da v., hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Som göromål möjligen kunna hindra mig att vara tillstädes,
då BancoUtsk:s betänk. N:o 8 förekommer till öfverläggning
hos R. o. Ad., anhåller jag att skriftligen få anföra
följande:
Utsk. säger sig ej vara i tillfälle att meddela upplysning
om den beräkning, som legat till grund för den uti K. M:s
nåd. skrifvelse af d. 8 sisth Febr. uppgifna summa af omkring
160,000 r:dr specie, såsom bristande i den vid sista
riksdag antagna proportionen af 5 till 8 emellan metalliska
fonden och den utelöpande sedelstockens silfvervärde efter
myntbestämnings-grunden. Jag får i anledning häraf upplysa
, att ofvannämnde beräkning är grundad på den af
Bancofullmägtige allmängjorda uppgift öfver vexelbankens
4oo
Den 7 Maj.
ställning vid slutet af Juni månad i833. I denna uppgift
upptages bristen i den stadgade proportionen till 38o,i34r:dr
43 sk. 8 rst. specie, och 608,000 r:dr i brcosedlar omförmälas
såsom disponibla för silfveranskaffning, utan någon
inverkan på det af R. St. fastställda beräkningssätt. Dessa
608,000 r:dr b:co svara, efter 128 sk., emot 227,000 r:dr
specie, och om denna summa drages ifrån förberörde brist
af 38o,i34 r:dr 43 sk. 8 rst., blir densamma förminskad till
i53,i34 r:dr 43 sk. 8 rst., och nära 7,000 r:dr specie återstå
uti den i K. M:s nådiga skrifvelse upptagna summa af
omkring 160,000 r:dr specie, svarande emot en skälig
anskaffningskostnad för 227,000 r:dr specie.
Efter en senare uppgift öfver vexelbankens ställning d.
3i Dec. iS33 uppkommer en större brist uti proportionen
af 5 till 8. Bristen upptages väl i sjelfva verket mindre,
eller till 35[,o2Ö r:dr 3o sk. 4é rst. i stället för 38o,i34r:dr
43 sk. 8 rst.; men den summa i brcosedlar, som kan till
silfveranskaffning användas utan inverkan på proportionen,
är deremot, i följd af godtyckligt fastställda beräkningsgrunder,
förminskad från 608,000 r:dr till 384,980. r:dr.
Dessa 384,980 r:dr svara, efter 128 sk., emot 144,348 r:dr
36 sk:r specie, hvilka, dragna ifrån 35i,02Ö rrdr 3o skir
4§ rst., lemna en brist af 206,677 r;dr 42 sh. 4z rst. specie.
För hvarje iooo rrdr i brcosedlar, som utgifvas utöfver
berörde tillgång af 384,3go r:dr, erfordras en tillökt
silfveranskaffning af 234 rsdr 18 skrr, hvarigenom beräkningarna
ytterligare invecklas. BancoUtsk. har uppställt 4 sårskilda
beräkningar (bil. Nro 1—4) öfver förhållandet af S
till 8, hvilka beräkningar omvexla emellan ett silfverbehof
af 556,866 rrdr 3 sk. 7 rst. och ett af endast 68,429 '.‘dr
44 sk. 10 rst., ett bevis, huru godtyckliga sjelfva beräkningsgrunderna
äro.
Huru härmed må vara, så är det ett factum, af flera
talare på detta rum framstäldt och äfven af BancoUtsk.
erkänd t, att Bankens redan ägande metalliska fond
är mer än tillräcklig att när som helst börja utvexling
efte r my n tbes tärn ni n gsg runden. Det alock
ett factum, mer och mer erkändt, att ett fortsatt uppfyllande
af Bankens förbindelser beror vida mindre af den
metalliska fondens arithmetiska förhållande vid någon viss
tidpunkt, ari af kloka beslut om dess rörelse och förvaltning,
samt dessa besluts kloka och rådiga handhafvande,
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, framställde proposition
till återremiss af BancoUtsk:s betänk. JVto 8.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Rosenblad: Af alla de skäl, som jag bär hört
yttras emot mitt yrkande om bifall till betänk., finner jag
endast ett enda vara giltigt, det nemi., att betänk, kommit
att föredragas under det så få af R. o. Ad:s ledamöter varit
Den 7 Maj. 4oi
närvarande; och enär en opinionsyttring af så få ledamöter
ej kan vara af vigt, vill jag inskränka mig tillen reservation
emot det nu fattade beslutet.
Hr Hegardt: Jag förenar mig i Hr Rosenblads reservation,
emedan jag icke insett någon anledning till återremiss,
enär jag i*cke finner något oskiljaktigt sammanhang
emellan detta och BancoUtsk:s näst föregående betänkanden.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, förenade sig med Hr
Rosenblad.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 4 e
In
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den io Maj 1834-
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 7 dennes.
Justerades pleni-prot:n för d. 28 sisth April f. och e. m.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Till mina föregående
yttranden, rör:de lotteri-inrättningen, anhåller jag att,
i sammanhang med den skedda protocollsjusteringen, få tillägga
några ord, med begäran, att äfven detta yttrande får
åtfölja den beslutade återremissen af StatsUtsk:s betänk, om
lotteri-inrättningens upphäfvande. Med anledning såväl af
gjorda reservationer som af de upplysningar, hvilka under
discussionen öfver ämnet förekommit, har jag funnit mig
böra öfvergå till den meningen, att ett classlotteri i stället
för nuvarande nummerlotteri borde inrättas. Derigenom skulle
det klandervärda i organisationen af nummerlotterispelet
såsom statsinrättning kunna undvikas, och inrättningen göras
populär för de mindre bemedlade folkclasserna, samt
ändock bereda sannolik säkerhet för en påräknad inkomst
åt statsverket, hvilken hvarken lärer kunna eller böra ersättas
genom ny beskattning. För vinnande häraf anser jag
väl, att insatsen för hvarje lott bör ställas på högre summa,
men likväl sålunda regleras, att den kan fördelas ända
till -j^tdelar, hvarigenom flera spelare kunna deltaga i spelet
och insatssumman på det hela blifva betydligare. Äfven
synes det mig, att inrättningen bör så kunna ställas, att
inga särskilda utvägar på spelarnes bekostnad må behöfva
begagnas, för att densamma skall bära sig, och slutligen
anser jag, att administrationen bör kunna så inrättas, att
Dont 18 Maj f. m.
någon besparing må äga rum i de nuvar. nog dryga administrationskostnaderna,
Med dessa vilkor är jag färdig att
.'el »stämma i den närvar, lotteri-inrättningens utbyt.
i ..:ot <;:t classlotteri, hvilket, på sådant sätt inrättadt,
bö val t be friad i. från Je brister, som med rätta depopularisera
den förr-a, och måhända innebära en bättre och
isynnerhet redbarare säkerhet, att staten deraf erhåller lika
inkomst, sorn af nummerlotteriet. Att denna inkomst för
staten är högst behöflig, lärer ingen bättre erfara än StatsUtskottet.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: Jemte det jag förenar
mig med Frih. Åkerhjelm, utbeder jag mig få förklara, att
jag måste bestrida borttagandet af nuvar. lotteri-inrättning,
så framt icke något annat sättes i stället, som förvissar staten
om samma inkomst som den förut af lotteriet haft att
påräkna.
Dessa båda anföranden remitterades till StatsUtsk. i sammanhang
med den utaf R. o. Adi beslutade återremiss af
samma Utskrs, såsom bilaga till utlåt, N:o 54, afgifna särskilda
utlåt. lit. i, i anledn. af väckta frågor om indragning
af K. Nummerlotteriet eller detsammas förvandlande till
Classlotteri.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna Bevil!n.-Utsk:s
d. 2 dennes e. tn. på bordet lagda memorial N:o 6, i anledn.
af anmärkningar emot betänk. N:o 3, ang:de Hr Erik
Lefflers motion om brännvinsbränningens inställande.
Företogs till pröfning Bevilln.-TJtsk:s d. 2 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. N:o 7 i anledn. af Hr Nordenanckar,
Gust., motion om stadgande af böter för uteblifvande
från 2:a kronouppbördsstämmqn.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Om det är sannt, hvilket
jag ej bör betvifla, då uppgiften kommer från en landshöfding,
att de skattdragande icke sjelfmant erlägga sina
utskylder, men hafva penningar hemma aflagda i afvaktan
på kronobetjeningens ankomst för att utkräfva dem, så finner
jag visserligen det vara af behofvet påkalladt, att något
bötesansvar stadgas för underlåtenheten att infinna sig
vid första uppbördsstämma!!; men jag yrkar ändock afslag
å Bevilln.-Utsk:s ifrågavar. betänk, på den grund, att R. St.
sjelfva såväl vid 1823 års riksdag som vid sista riksdagen till
Konungen ingått med underd. anhållan, att de förut stadgade
böterna för slik underlåtenhet måtte upphäfvas. Konungen
har också härom utfärdat en författning, men med
förklaring, att den endast skulle gälla på försök i 5 år,
hvaraf nu blott ett år återstår, och det ankommer således
Dea 10 Maj f. m.
353
på Konungen att efter den bestämda tidens förlopp ånyo
yttra sig öfver ämnet, sedan lian hört sina Bef:h:de, oell
att då vidtaga deri åtgärd, som Iran finnas lämplig. Jag vet
sålunda icke, hvarföre man nu skulle besvära Konungen
med en skrifvelse, då man i allt fall på annan väg kan få
de ifrågavar. böterna åter upplifvade, särdeles då det skulle
innebära alltför mycken inconseqvens att, sedan man vid
2:ne riksdagar förnyat en anhållan, vid den 3:dje riksdagen
komma med en alldeles motsatt begäran. För att undvika
en sådan inconseqvens å R. Sl:s sida, och då något behof icke
är förhanden att begära upphäfvandet afen författning, sorn
ändock inom i år upphör, anhåller jag om propos. till afslag
å betänk., hvilket också är det beslut, hvaruti åtminstone
ett annat RiksSt* slädnät.
Frih. Hamilton, Hugo Adolph: Hen siste värde
talaren har för sin begäran om afslag å Ulsk:s betänk, ej
anfört annat skäl, än att man borde undvika inconsequens
AR. St:s sida, enär man kunde hoppas, att Konungen ändock
skulle åter införa de ifrågavar. böterna, sedan det ofog,
som öfverklagas, visat sig såsom följd af deras borttagande»
Jag kan likväl svårligen tro, att man bör drifva consequensen
så långt, att icke R. St., då de i välmening för folket
begärt dessa böters afskaffande, men numera inse sitt misstag,
sjelfva böra söka alt få detsamma rättadt. Mig synes
det snarare hedrande för R. St. att här taga initiativet och
säga: utgången har visat, att saken icke'bär sig, och vi anhålla
derföre, att böterna må åter införas. Räddhågan för
inconseqvens tror jag annais skulle inleda R. St. blott till
envishet, utan behörigt afseende på rättvisan och nyttan.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Jag instämmer med
Gr. Cronhjelm i begäran om afslag å Utsk:s betänk.* men
anhåller att med några ord få utveckla min åsigt i ämnet.
Jag anser som en medborgerlig pligt att sjelfmant betala sina
kronoutskylder, emedan hvar och en bör gälda något
för det skydd, han njuter af staten. Detta är således en moralisk
förbindelse, som Utsk. likväl alldeles icke afsell, utan
endast betraktat frågan från en materialistisk synpunkt, då
Utsk. velat, att skyldigheten skulle utkräfvas genom tvångsmedel,
i stället att jag anser pligtkänslan dertill böra vara
tillräcklig. Besynnerligt är det också, att då kronobetjeningen
förmodligen äfven skulle få omedelbar befattning med
ifrågavar. böters indrifvande, blifver samma person efter
Utsk:s förslag åklagare, domare, verkställare och delägare i
böterna. Skulle åter anmälan hvarje gång göras hos K.
M:s Bef:h:de, och böterna uttagas i Vanlig executiv väg, så
skulle detta vara förenadt med så mycken omgång, att man
snarare skulle förlora än vinna i besväret. Jag skulle för
hlin del helst se ett helt annat uppbördssätt infördt m. fl.
6 H. 45
354
Den i o Maj f. m.
terminer för skatternas indrifvande; men då Utsi. ej föreslagit
någonting i denna väg, tror jag den af Utsk. liär tillstyrkta
åtgärden vara olämplig. Åtskilliga ledamöter inom
Utsk. hafva också reserverat sig emot pluralitetens beslut,
och jag instämmer med dem, samt begär propos. till afslag
å betänkandet.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: Jemte det jag förenar
mig i de anmärkningar mot Utsk:s betänk., som Gr. Cronhjelm
och Hr af Dalström gjort, utber jag mig att få tillägga
den särskilda anmärkningen, att de flesta skattskyldiga,
som äro i tillfälle att betala sina utskylder i rällan lid,
säkerligen skola fullgöra det utan hvarken böter eller kronobetjeningens
påhelsning, så länge de äga rättighet att med
sina grannar och bekanta skicka penningar till uppbördsstämmorna;
men då Utsk. nu föreslagit böter till 2 sk. af
hvarje r:dr på debetsedeln för alla dem, som icke bevista
andra uppbördsstämman, synes det nog hardt, att allmogen
skall se sina utlagor ökade med ^tdel, endast för underlåtenheten
att personligen infinna sig, ehvad betalning erlägges
eller icke. På dessa skäl yrkar jag likaledes afslag å
betänkandet.
Gr. von Hermansson, Carl: Om erfarenheten besannade,
hvad en ledamot här yttrat, att den medborgerliga
pligten och moraliska känslan äro tillräckliga för att förmå
de skattskyldiga att sjelfmant erlägga sina utlagor, skulle
jag instämma med dem, som begärt afslag å Utsk:s betänk.
Jag har dock en helt annan erfarenhet, och så länge
vi stå på den ståndpunkten, att den moraliska känslan
ej kan anses tillräckligt verksam för ändamålet, tror jag,
att de nu ifrågavar. böterna utgöra ett lämpligt tvångsmedel
och att Utsk:s förslag förtjenar bifall.
Gr. Cronhjelm: Jag får ytterligare påminna, att Konungen
d. 9 Juni i83o afskaffat alla böter för uteblifvande
vid uppbördsstämmorna genom en författning, som uttryckligen
gäller endast på försök i 5 år. Innan denna tid
tilländalupit, måste således K. M:s Bef:h:de inrapportera,
hurudan verkan af författningen visat sig, och om de härvid
säga, att böter ännu vidare äro behöfliga, beslutar Konungen
naturligtvis, att försöksförfattningen skall upphöra.
Jag insel- således intet skäl för R. St. att i detta ämne besvära
Konungen med en skrifvelse, och jag fortfar att på
grund häraf att yrka afslag å Utsk:s betänk. Jag tillhör
väl icke den meningen, som, lika med åtskilliga reservanter
inom Utsk., antager den moraliska känslan såsom i detta
fall tillräckligt verkande hos de skattdragande; men deremot
delar jag Hr af Dalströms tanka, att uppbörden borde
ske i flera terminer. Härmed må dock vara hurusom helst,
så tror jag, att saken kommer i sitt bästa skick, om man
låter Konungen inhemta underrättelser från alla sina Be
-
Deri i© Maj f. m.
355
f:h:de, och icke blott från den, som väckt nu ifrågavar,
motion.
Hr von Troil, Emil: Om R. St. hade sina uppbördsman,
likasom de hafva sina egna taxeringsman, skulle jag
instämma i Utsk;s förslag att ingå till Konungen med en
underd. skrifvelse i detta ämne; men då det nu är Kronans
embetsmän, som hafva befattning nied uppbörden, är det
gifvet, att om dessa finna det närvar, förhållandet på något
sätt hinderligt för deras tjenstutöfning, anmäla de sjelfva
sådant hos Konungen, som icke lärer underlåta att förordna
om den rättelse, som kan vara behöflig, utan något
initiativ från R, St:s sida. Jag yrkar derföre afslag å betänkandet,
Hr af Dalström: Jag har blott begärt ordet för alt,
till svar å hvad Gr. v. Hermansson anfört, erinra, att jag
icke ansett alla tvångsmedel att komma pligtkänslan till hjelp
såsom öfverflödiga, ehuru jag icke kan finna de af Utsk.
föreslagna böterna lämpliga. Ty att komma på restlängden
anses redan som en skam, hvilken allmogen skyr, och imaterielt
afseende tillkommer äfven den omständigheten, sorn
anses ännu värre, att den, som icke sjelfmant betalar, äfventyrar
besök af länsmannen eller fjerdingsmannen, hvilket
vanligen plär vara mindre välkommet och sällan aflöper utan
någon kostnad; och häri ser jag tvångsmedel, som i allmänhet
torde vara mera verkande, än befrielsen från de ifråyagavar.
böterna.
Gr. Mörner, Carl: Då en landshöfding väckt motion
pm uppiifvande af den författning, sorn Utsk. tillstyrkt, och
jag nu är närvarande, kan jag ej annat än till alla delar
instämma i de grunder, hvarpå motionen hvilar,. Förhål--  landet i mitt län är, att sedan böterna för uteblifvande från
sista uppbördsstämman blefvo borttagna, har trögheten hos
allmogen att sjelfmant betala sina utskylder varit uppenbar;
och det är naturligt, att då folket vet, att det utan någon
ansvarspåföljd får dröja med betalningen i det längsta och
att staten sjelf åtagit sig besväret att för intet indrifva medlen
hos hvar och en särskildt, begagnar man sig häraf. Det
är visserligen ej välkommet för allmogen att få länsmannen
i huset, och den borde således sjelf vara mån att slippa
dessa besök; men erfarenheten visar, att detta ej gör tillfyllest,
och att kronobetjeningen har ett obeskrifiigt besvär
att gå från hus till hus för att indrifva uppbörden. Om
iniativet till den föreslagna förändringen och återupplifvandet
af det äldre stadgandet kommer från R. St. eller från
K. M:s Befshrde kan emedlertid vara likgiltigt, och jag vill
derföre ej bestrida afslag å Utsk:s betänk. Jag tror likväl,
att saken kommer att erfordra mera omgång och besvär,
om Konungen skall inhemta underrättelse från alla sina Bef:h:de,
som kunna inkomma med sinsemellan olika utlåt:n,
356
Den 10 Maj f. m.
hvarföre jag för min del anser bifall till Utsk:s förslag vara
lämpligast.
Hr von Hohenhausen, Mich, Silvius: Det är icke
allenast för att minska kronobetjeningens besvär, utan isynnerhet
för allmogens egen säkerhet att icke äfventyra utskyldernas
erläggande tvenne gånger, sorn det är angeläget,
att de skattskyldiga infinna sig vid uppbördsstämrnorna och
uppvisa sina debetsedlar. Ty för Bevilln.-Utsk. har det blifvit
upplyst, att om betalningen ej erlägges vid sista uppbördsstärnman,
har hvarken fogden eller länsmannen tid att
Verkställa indrifningen i gårdarna, utan den uppdrages vanligen
åt en fjerdingsman, soiij sällan är skrifkunnig, så att den
betalande icke kan erhålla qvittens och ännu mindre kan
få det särskildt annoteradt af häradsskrifvaren, hvilket likväl
för dess giltighet erfordras. Allt, som går på sidan om
det ordentliga sättet, leder alltid till osäkerhet, och hvarföre
skulle man då icke åter upplifva ett stadgande, som
erfarenheten visat vara af största behof för de skattskyldigas
eget bästa. Skulle någon icke hafva penningar, hvarmed
han kan afbörda sina utskylder, så är det naturligt
och öfveretfsstämmer äfven med författningens mening likasom
med Ulsk:s förslag, att blott han infinner sig vid uppbördsstämman
och uppvisar sin debetsedel för att få den
behörigen annoterad och blifva uppförd på den ordentliga
restlängden, slipper han böter, oaktadt han icke är i tillfälle
att betala, På Gottland har väl hittills ingen särdeles
olägenhet visat sig af det nu gällande stadgandet; nien då
det blifvit upplyst, att på flera andra ställen ordningen fordrar
eq förändring, vet jag ej något skäl att bibehålla en
oordning, som tillika leder till bristande controll och äfventyret
för de skattskyldiga sjelfva af dubbel betalning.
Frih, Cederström, Jac.: Här har blifvit yttradt, att
då den nu gällande författningen efter en viss tid kommer
att upphöra och Styrelsen då blir i tillfälle att bedöma,
huruvida det äldre stadgandet bör åter upplifvas, vore det
olämpligt, att R. St. härutinnan taga initiativet. Jag kan
så mycket mindre godkänna en sådan åsigt, som det är på
R. St:s begäran, som den nya författningen emanerat, och
fråga dessutom nu uppstått om en modification af det äldre
stadgandet, så att det icke ensamt är fråga om återupplifvande
af den äldre författningen, utan om utfärdandet
af en i vissa delar derifrån skiljaktig ny författning. Hr v.
Hohenhausen liar för öfrigt redan upplyst, att denna författning
är behöflig icke blott för att lindra kronobetjeningens
besvär, utan äfven för controllen af statens uppbörd
och de skattskyldigas säkerhet, att icke utskylderna må för
andra gången utfordras, hvilket skulle kunna hända, om
debetsedeln icke företes på uppbördsstämman och blir af
häradsskrifvaren annoterad, emedan fogdens qvitto derför
-
Den io Maj f. m.
357
utan ar ogiltigt. Men mot Utskrs förslag, att böterna skola
delas emellan åklagaren och socknens fattiga, har jag
den anmärkningen, att någon åklagare eller kärande inför
domstol här icke är behöflig, och att denna föreskrift således
blott skulle leda till oreda. Det bör i stället heta, att böterna
skola fördelas till hälften emellan socknens fattiga och
den kronobetjent, som med uppbörden haft befattning; och
på denna grund anhåller jag om återremiss af betänk. I
sjelfva saken är deremot Utsk:s förslag riktigare och mera
conseqvent, än den äldre författningen, som stadgade lika
böter för alla; ty den, som har större afgifter och följaktligen
större tillgångar, men likväl tredskas med betalningen,
intilldess kronobetjeningen kommer hem till honom
för att uppbära dera, bör böta mera såsom ersättning för
kronobetjeningens besvär och skjuts.
Gr. Cronhjelm: Hvad som i afseende på uppbörds-*
verket är gagneligt i vårt land, eller icke, har Konungen
tillfälle att inhemta af sina Bef:h:de och sin President i KammarColhm.
Om således Konungen hyser förtroende till dem,
lärer han ej underlåta att vidtaga de åtgärder, som af dessa
embetsman tillstyrkas; och jag kan till följd häraf ej finna
lämpligt, alt 11. St. befatta sig med denna fråga. Likasom
jag alltid ansett det vara orätt, då corpschefer, som
icke lyckats att genomdrifva sina förslag hos Konungen,
vända sig direete till R. St., finner jag det vara orätt, att
en Konungens Bef:h:de, på sätt sorn här skett, i stället att
vända sig till Konungen, vändt sig till Ständerna. För min
del öfverlemnar jag med förtroende till Konungen att, efter
det den bestämda tiden för nu gällande författning till—
ändalupit, vidtaga den åtgärd, som Konungen anser lämplig.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En värd ledamot har
förmodat, att här vore fråga om första uppbördsstämman;
men det är misstag, ty endast den andra eller sista uppbördsstämman
är i Ulsk:s betänk, ifrågaställa. Man har äfven
sagt, att uppbörden borde ske på andra tider och i flera
terminer, än nu sker. Vid sista riksdagen var fråga derom
väckt och debatterades allvarsamt i StalsUtsk.; men det
befanns då, likasom vid flera andra tillfällen, när man velat
förändra inrättningar från en så god upphofsman som
Carl XI, att de, som förmentes hafva största nyttan deraf,
nemi. BondeSt., bestridde saken. När nu fråga endast är
örn rättelse af ett misstag, hvilket föregående Ständer begått
genom hegardt upphäfvande af en författning, hvars
bibehållande numera visat sig vara nödvändig, synes det,
jiå sätt en ledamot af Utsk. redan anmärkt, vara riktigare,
att B.. St. sjelfva erkänna och söka rätta misstaget, än att
framhärda deruti för att icke erkänna deras förhastande.
Hvad sjelfva saken angår, anhåller jag att, med afseende å
hvad några ledamöter här anfört, få tillägga några anmärk
-
358
Dea 10 Maj f. m.
ningar. Man har sagt, att allmogen utan vitesansvar nog
aktar sig att komma på restlängden, emedan den skyr derför,
likasom för kronobetjeningens besök och de kostnader,
som dermed äro förenade. Erfarenheten bär emedlertid visat,
efter hvad flera landshöfdingar upplyst, att i åtskilliga
län denna afsky för kronobetjeningens besök icke är så
stor som för ordentlig betalning af utlagorna. I de öfriga
länen behöfver man ej hysa någon farhåga för den föreslagna
författningen, emedan den, som ordentligt betalar, slipper
både böter och besök. Om verklig fruktan för dessa
besök hos allmogen äger rum, vore det ju en välgerning,
om böterna både kunde förmå de skattskyldiga att betala
ordentligare, och med detsamma förskona dem från de omtalade
besöken. En värd ledamot har sagt, att man borde
vänta till slolet af den tid, sorn Konungen för den nu gällande
provisoriska författningen bestämt, för att derigenom
undgå erkänna sitt misstag. Men om man ej har betänkande
vid att begå misstag, bör man ännu mindre draga i betänkande
att lätta dem, särdeles om man vill, att Konungen
skall fästa afseende å II. St:s skrifvelse!-. Genom en ny
skrifvelse skulle man endast hafva försatt saken i samma
skick, som i fall ingen skrifvelse förra gången blifvit aflåten.
Afgifver man deremot ingen ny und. skrifvelse, har
Konungen svårt att rätta ett af R. St. begånget, men af
dera sjelfva icke erkändt misstag. Man har anmärkt, att
lång omgång skulle följa af kronoutskyldernas utmätning,
och sådant har blifvit anfördt af en ledamot, som talat mot
Utskts förslag. Mig synes, sorn denna anmärkning talade
för betänk., emedan utmätningar skulle genom dess antagande
blifva färre. Rämpligheten af de ifrägakomna böterna
anser jag icke vara mindre i landsorterna än i hufvudstaden.
Att de der äga rum, kan jag af egen erfarenhet
vitsorda. Frånvarande en gång, då uppbördsstämman inföll,
anmodade jag en annan att fullgöra betalningen; men han
glömde det, och jag fick plikta. Då uppbörden skall ske
på en vidsträcktare rymd och är förenad med mera besvär,
såsom förhållandet är på landet, behöfvas böterna desto mera
för ordningens och tidsbesparingens iakttagande. Jag instämmer
likväl i Frih. Cederslröms anmärkning rör:de böternas
fördelning, äfvensom i den af en annan värd ledamot
gjorda anmärkningen, att böter icke böra stadgas för försummelsen
att bevista den a:dra uppbördsstämman, utan för
försummelsen att då betala; och på grund häraf förenatjag
mig i anhållan om återremiss.
Hr von Hohenhausen: Sedan Hr v. Hartmansdorff
redan upptagit det mesta af hvad jag ämnade yttra, vill
jag blott ytterligare fästa uppmärksamheten derpå, att då
den författning, sorn stadgade böter, blifvit upphäfven på
Ständernas begäran, kan det ej vara ogagneligt, att R. St.
Den 10 Maj f. m.
35g
yttra sig öfver verkan häraf, pä det Konungen mä inhemta
kännedom om allmänna förhållandet härmed, hvilket jag
också tror vara ändamålet med den väckta motionen. Hvad
Frih. Cederströms anmärkning mot ordet åklagare beträffar,
synes det väl kunna tagas för gifvet, att det alltid är
fogden eller kronobetjcningen i länet, som är åklagare, och
att den ena hälften af böterna kommer att tillfalla någon af
kronobetjeningen; men då jag ej vill bestrida, att uttrycket
kan blifva bestämdare, vill jag ej motsätta mig återremiss.
Frih. Cederström: Man har i sanning föga eller a I Isintet
inträngt i grunderna för vår lagstiftning, om man tror,
att initiativet hos Konungen till nya ceconomiska författningar
bör komma från embetsverken och icke från R. St.,
som bäst äro i tillfälle att lemna upplysning om de localförhållanden,
som höra afses. Del är för öfrigt öfverflödigt
att tvista med Gr. Cronhjelm om hvad i detta afseende är
gagneligt och lämpligt; ty så länge grundlagen är tydlig
deruti, att R. St. äga yttra sig i alla oeconomiska frågor,
torde den värde ledamoten ursägta, om de begagna sig
af denna rätt och icke afvakta embetsverkens anmälanden.
Hr v. Hartmansdorff har gjort anmärkning emot ordet bevista
och trott, att böterna borde stadgas för uraktlåten
betalning. Jag medger väl, att ordet: bevista, icke är det
rätta, men jag kan icke medgifva, att böterna böra utgå
för uraktlåten betalning; ty om den skattskyldige är vid uppbördsstämman
tillstädes och låter annotera, att han icke kan
betala, kan restlängden ändock göras färdig genom häradsskrifvarens
annotation af såväl betalta som obetalta utskylder,
och bär, hvarest frågan isynnerhet är om controllen,
bör den omständigheten, att betalning ej kan fullgöras, icke
verka till samma förhållande som i städerna, der böter äga
rum, om betalningen icke sker på dagen. I afseende på
hvad Hr v. Hohenhausen yttrat om böternas fördelning mellan
kronobetjeningen i länet, får jag ytterligare anmärka,
att det icke är till kronobetjeningen i hela länet, som dessa
böter böra gå , utan blott till den kronobetjent inom fögderiet,
sorn har besvär med utskyldernas indrifning; och jag
förnyar altså min begäran om återremiss.
Hr von Troil: Såsom skäl för Utsk:s förslag har blifvit
uppgifvet, att säkerhet för de skattskyldiga eljest brister,
att de ju kunna få betala tvenne gånger. Om det
verkligen är så illa tillstäldt, att de skattskyldiga kunna äfventyra
att få betala sina utskylder flera gånger, erfordras
otvifvelaktigt någon hjelp; men denna finnes icke i TJtskts
förslag, emedan flera personer ändock alltid skola komma
på restlängden, då de äro underkastade samma äfventyr.
Hr v. Hartmansdorff har från ett loftal öfver Carl XI och
en framställning af betänkligheterna att förändra hans inrättningar,
i stället att tillstyrka bibehållande af det gamla,
36o
Dc 11 io Maj. f. m.
slulat med att föreslå en större förändring, än någon annan,
då han velat, att böter skulle stadgas för underlåten
betalning, livi I ket är ett hel t nytt förslag, skildt från både
Utskrs och den gamla författningen. Hittills har man endast
fordrat, att den skattskyldige skulle inställa sig för att
bocka sig för uppbördsmannen; men hvartill en vandring
till uppbördsslämman för sådant ändamål skall tjena, kan
jag icke inse. Jag skulle för öfrigt tro, att det sällan inträffar,
att de, som hafva penningar, icke sjelfmant betala,
enär de eljest äfventyra att ersätta kronobetjeningens
kostnader för indrifnjngen, hvilket, om det icke redan är
stadgadt, borde föresluifvas såsom det lämpligaste medlet.
Gr. Cronhjelm: Hr v. Troil bar redan besvarat Hr
v. Hartmansdorff, och jag vill blott tillägga, att om jag
nämnt första uppbördsstämman, har delta varit ett misstag,
dervid jag menat den andra. Men jag har egentligen begärt
ordet för att besvara ett märkvärdigt yttrande af Frih. Cederström,
att Konungen skulle få bättre upplysningar af R.
St. än af Landshöfdingarna i oeconomiska frågor, och att,
med tillämpning häraf på nu förevar, fall, R. St. skulle
bättre kunna upplysa förhållandet än landsstaterna. Det måste
vara omöjligt för R. St. att känna, hurupass ordentligt
utskylderna betalas; och det är verkligen besynnerligt
att höra Landshöfdingarnas förman, Presidenten i KammarCollrm
förklara, att Konungen härom kan inhemta bättre
underrättelser af R. St., än af sina embetsman. Jag kan
likväl ej tro, att embetsmännen äro förtjenta af denna beskyllning,
och fortfar således att anse bäst att vänta med
återinförandet af det gamla stadgandet, tilldess Konungen
från sina Befrhrde inhemtat, hvad verkan den nu gällande
författningen medfört. Skulle åter Utskrs förslag anses äga
något företräde framför det gamla stadgandet, så skulle jag
vilja instämma i begäran om återremiss med den modification,
att Utsk. i allt fall icke må föreslå utfärdandet af någon
ny författning, innan tiden för den nu gällande tilian—
dalupiti Jag anser dock för min del afslag å betänk. vara
lämpligast.
Hr von Hohenhausen! I anledning afhvad här blifvit
yttradt om böter för uraktlåten betalning, anser jag mig
böra förklara^ att detta åtminstone icke instämmer med min
mening, då jag biträdde Utskrs förslag, emedan jag anser,
att den, som icke kail betala, bör vara fri från böter, blott
han inställer sig vid uppbördsstämman och uppvisar sin debetsedel
till annotering för controllen. Ilr v. Troil har sagt,
att om ingen säkerhet är förenad med restlängden, vöre det
illa. Det är en helt annan sak med restlängden; men det
skulle kunna hända■, att allt kommer på restlängden, om
kronobetjeningen skall fara omkring i gårdarna för alt indrid
-
drifva slätterna, och Kronan skulle icke få sina inkomster
pä ett helt år. Vid andra uppbördsstämraan synes hvar och
en kunna infinna sig, och oni han betalar, får han säkerhet
genom qvitto och häradsskrifvarens annotation, hvilket deremot
icke kan ske, om indrifningen skall verkställas i gårdarna.
Man mäste vara ganska litet bevandrad med förhållandet
i landet, om man ej inser detta, och då R. St.
begärt den nu gällande författningen på försök, synes det
vara grannlaga af embetsmännen, att de önskat, att R. St.
äfven måtte yttra sig öfver verkan deraf. Emedlertid instämmer
jag, i anletln. af Fril). Cederströms anmärkning
mot ordet: åklagare, i begäran om aterremiss.
Frih. Hamilton: Det ari anledning af tvenne yttranden
af Hr v. Troil, som jag begärt ordet. Den värde talaren
har sagt, att som besväret med uppbörden tillkommer
Kronans tjenstemän, icke R. St., borde vi ej befatta oss
dermed. Jag bekänner, att jag icke kan inse denna skillnad
emellan statens tjenare; men om för de tjenstemän, som
jemte uppbörden hafva befattning med tillsynen öfver lagarnas
helgd och den personliga säkerheten, tiden skall upptagas
med resor till dem, som tredskas att erlägga sina utskylder,
synes mig ett sådant förhållande olämpligt. Samme talare
har äfven sagt, alt han icke vet, hvartill de skattskyldigas
vandringar till uppbördsstämma)) och dermed förenade kostnader
skola tjena. De leda dock till ordning i uppbördsverket
och den säkerhet för de skattskyldiga sjelfva, att indrifningen
icke behöfver öfverlemnas åt en kronorättare,
som kan slarfva bort hvad han uppburit; och hvad kostnaden
angår, tror jag, att de i högre grad förorsakas just
genom fogdens resor. Här är för öfrigt mindre fråga om
det fattigare folket, som merendels, så långt tillgångarna
medgifva, skicka sina utlagor genom andra till uppbördsmöte^
utan isynnerhet om den förmögnare allmogen, som har den
högfärden att fordra, det kronobetjeningen skall komma hem
till dem för att få penningar, men kanske tillika ovett.
Frih. Cederström: Det må vara Gr. Cronhjelm förbehållet
att förtyda hvad jag yttrat; sådant förtjena)' intet
svar. Men i anledn. af hvad Hr v. Troil anfört derom, att
kronobetjeningen skulle njuta ersättning för sina resor i och
för indrifningen af uppbörden, måste jag erinra, att förhållandet
icke är sådant. Det är angeläget att i practiska
frågor taga kännedom om verkliga förhållandet, och här
är det ett factum, att intet ansvar för närvar, drabbar dea
skattskyldige, äfven om han har penningar till hands, men
icke erlägger dem, förrän de utmätningsvis utkräfvas. Det
har blifvit sagdt, att embetsmännen skulle bättre kunna
upplysa förhållandet än R. St.; men localförhållanden, om
hvilka jag talat, måste vara bättre kända af R. St. Först
6 Jä. 46
Dea jo Maj f. m.
sedia R. St. gjort en framställning hos Konungen, hör han
silia embetsman deröfver, innan han fattar sitt beslut, och
i händelse R. St. således ingå med en skrifvelse i detta ämne,
lärer Konungen icke underlåta att deröfver höra Landshöfdingärna,
i fall han anser sådant af nöden, men eljest
det embetsverk, som med saken har befattning.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan ej annat än vidblifva
meningen, att böterna böra stadgas för underlåten
betalning vid andra uppbördsstärnman; ty hvartill skulle de
eljest tjena? Icke kan det vara tillräckligt, att de skattskyldiga
infinna sig endast för att personligen mönstras och uppvisa
sina debetsedlar, utan för att betala och få qvitto med
annotation af häradsskrifvare!!, som då är tillstädes. Detta
kan uträttas af en enda bonde för hela byn eller socknen,
och jag vet en aktningsvärd jordägare i Calmar län, sorn
alltid plägar åtaga sig att aflemna kronoutskylderna för hela
socknen eller de flera socknar, der han har egendom. Allmogen
betalar till honom i mån af sina tillgångar och han
betalar sedan till uppbördsmännen på en gång, hvarigenom
lättnad vinnes både för folket och uppbördsmännen. Om
derföre böterna gälla för uraktlåten betalning, kan den verkställas
af den ena för den andra; men om de blott skola
afse skyldigheten att infinna sig vid uppbördsstärnman, och
de skattskyldiga sedermera ändock få besök af kronorättaren,
medför åtgärden blott tidspillan och kostnad för allmogen,
utan gagn för statsverket. Jag fortfar altså att på
dessa skäl begära återremiss.
Hr von Troil: Jag beklagar, att en ledamot i Bevilln.
Utsk. ej kunnat inse det olika förhållande, som uppstår,
om skatterna uppbäras af R. St. eller Kronans tjenstemän.
Jag vill då upplysa, att lägre tjenstemän, då de finna
några brister, alltid anmäla sådant för sina förmän, hvilka
åter vända sig till sina chefer, tilldess man slutligen kommer
till den ort, der det felaktiga kan afhjelpas. Stöde nu
uppbördsmännen directe under Riksg.-cont., vore det rätt,
att Ständerna togo befattning med afhjelpandet af den här
öfverklagade olägenheten; men då det nu är kronobetjeningen,
som har med upphörden att göra, kan jag ej frångå,
att jag finner det lämpligare, att den vänder sig till Landshöfdingarna
eller KammarColhm, och att saken derifrån går
vidare till Konungen. Hr v. Hartmansdorfifs förslag anser
jag alltför hårdt och kan derföre ej tillstyrka detsamma;
men jag ser åtminstone någon ide' deri, då deremot föga
skulle uträttas med stadgandet om skyldighet att infinna sig
vid uppbördsstärnman blott för att omtala, att man icke
kunde betala. Oberäknadt vandringarna leder det väl till
sportler för uppbördsmännen; men detta utgör icke skäl för
inig att tillstyrka ett sådant stadgande. Frih. Cederström
har sagt, att indrifningen af restlängden icke kostar de skatt
-
Den io Maj f. m.
363
skyldiga något, och han har tillika önskat, att nian måtte
taga kännedom om författningarna, innan man yttrade sig i
allmänna ämnen. Jag deremot önskar, att man ej måtte åtnöja
sig med att blott liisa författningen, utan äfven taga
kännedom om luiru det i sjelfva verket går till, då man
torde komma under fund med en och annan utgift för de
skattdragande, som författningen ej omtalar,
Gr. Cronhjelm: Ehuru Frih. Cederström för närvar,
icke är på sin bänk, anhåller jag att få lemna en upplysning,
som var ämnad åt Frih., och hvarom han framdeles
kan taga kännedom, i fall han deraf skulle vara i behof,
den nemi., alt ehuru Frih. sagt, att inga kostnader äro för
de betalande förenade med restlängdernas indrifning, hafva
vi ett betänk, på bordet, som snart lär förekomma, hvaraf
inhemtas, att man i Norrland mycket klagar öfver de kostnader,
som restransakningarna medföra. Frih. Cederström
har för öfrigt ganska riktigt upplyst, att Konungen, innan
han fattar sitt beslut, bör höra vederbörande embetsverk,
som här är KammarColkm. Det är af vigt, att detta i förevar.
läll iakttages; ty om R. St. besluta att ingå med en
skrifvelse, och den remitteras till KammarColkm, hoppas
jag, alt om samma ligge-mflnader iakttagas, som i afseende
på sista riksdagens skrifvelser, skall det säkert draga ut öfver
den tid, då vi allt fall hafva att förvänta en ny författning
i ämnet.
Hr Rothlieb: I händelse af återremiss, vill jag blott
hemställa till Utsk., att i fall Utsk. vidblifver sitt förslag,
bör skillnad göras emellan dem, som tredskas, och dem,
som sakna tillgångar, genom tillägg af de orden: såvida
icke utskylderna måste executivt utsökas. I annat
fall synes mig Utsk:s förslag vara alltför hårdt.
Bevilln.TJtskts betänk. N:o 7 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Ånyo föredrogs Bevil!n,Utsk:s d. 2 dennes e. m. på bordet
lagda memorial N:o g, angående återlemnande af cn från
H. R. o. Ad. remitterad motion af Hr Gr. Cronhjelm, rör:de
reglering af den till stapelstäderna utgående tolag.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Då den återlemnade
motionen är min, har jag ansett nödigt att icke allenast noga
genomläsa Utsk:s memorial, Titan äfven göra mig underrättad
om målets behandling inom Utsk., och förhållandet
dermed är, att det lyckats en talare, som här uppträdde
emot remissen till Bevilln.Utsk., att få sin ide' gillad i Utsk.
tili den grad, att motionen icke ens blifvit uppläst. Jag
finnér likväl detta behandlingssätt nog lösligt och ingalunda
grundlagsenlig!; ty då grundlagen skrefs, kunde man ej så
noggrannt uttrycka alla måls anhörighet till hvarje Utsk. ?
364
Ptu 10 Mij f. m.
ulan Inan mäste hänföra dem under vissa allmänna rubriker.
Den motion jag väckt, handlar om reglering af städernas tolag,
som Sr en allmän afgift och upptages af hela folkel,
emedan den utgår äfven af sådana varor, som salt och socker,
hvilka ponsumeras af alla; men icke destomindre, och
fastän Bevilln.Utsk. vid sista riksdagen upptog frågan utan
pågon motion och oaktadt BorgareSt. protesterade deremot,
har nuvarande Bevilln.Utsk. skickat den dit remitterade motionen
ifrån sig. Man har väl anfört ett exempel af en dylik
motion, som vid 1810 års riksdag blifvit remitterad till
StatsUtsk.; men om sådana skäl skola gälla, vet jag icke,
hvarföre man ej snarare skulle antaga sednare riksdagars
praxis, Jag vill likväl icke grunda min mening på praxis,
utan på sakens natur; och jag hemställer, om icke tolagen
är samma afgift som tullen, eller om det är möjligt att uppgöra
en ordentlig tulltaxa utan i sammanhang med en reglering
af tolagen. På denna grund anser jag R. o. Ad. icke
böra godkänna en åtgärd, som skulle leda till den följd, att
motionen ej finge någon behandling, och jag auhåller altså
om åtcrremiss af beläuk,
Gr. von Fersen, Hans: I anledn. af den siste värde
talarens yttrande torde äfven jag få meddela några upplysningar.
Han har sagt, att han noga granskat, huru Utsk.
behandlat frågan, och han har tillika haft den godheten
att tillägga mig att hafva lyckats i genomdrifvandet af min
ide' inom Utsk. Jag får då upplysa, att jag i Utsk;s afdelning
icke yttrade ett ord om min enskilda mening, hvart
målet rätteligen bort remitteras; men vid uppläsning af motionen
och de yttranden, som åtföljde densamma, (ingo afdelningens
öfriga ledamöter kännedom om min mening, och
då beslöts, att frågan genast skulle företagas, för att återskickas.
För hvad som sedermera tilldrog sig, då frågan
förekom i Utsk:s plenum, är jag väl icke pligtig att svara;
men jag bör dock tillkännagifva, att ingen begärde handlingarnas
uppläsning, hvilket säkerligen i sådant fall icke
blifvit vägradt. Gr. Cronhjelm har vidare velat hänvisa till
föregående riksdagars praxis, och det förundrar mig, att
den värde talaren härvid kunnat åberopa mera än en föregående
riksdag; ty Utsk, har upplyst, huru en kort efter
grundlagens stiftande väckt fråga om tolagen då behandlades,
och deraf är klart, att Utsk, icke heller efter praxis
haft orätt i sin åsigt, helst den frågan, sorn vid sista riksdagen
förevar, ej hade samma omfattning sorn den nu väckta
motionen, och således icke kan med densamma jemnföras.
Gr. Cronhjelm har afven sagt, att tolagen är enahanda afgift
som tullbevillniiigen, och den hänför sig visserligen till
tullen, såsom utgående med vissa proc. deraf, men icke är
det derföre samma afgift; ty t, ex., bär i Stockholm utgå
fattigförsöriningsafgifterna med vissa proc. af be vi II ningen
Den io Maj f. m.
365
efter 2 Art., men icke kunna dessa nfgifter derföre hänföras
till bevillningsinål. Att frågan örn städernas tolag skulle
förblifva oreglerad derföre, att Bevilln.Utsk. ålerskickat motionen,
kan jag icke heller inse; ty motionen har äfven blifvit
remitterad till Oecon.Utsk., och jag tror ej, att detta
IJtsk. underlåter att upptaga den. Bevilln.Utsk. har föröfrigt
icke af Riksd.Ordn. funnit sig pligtigt att antyda, hvarthän
motionen bör remitteras, utan endast att återlemna den,
med förklaring, att Utsk. icke kunnat upptaga den, såsom
icke varande, hvarken efter 60 §. Reg.F. eller 3 §. af Ansvarighetslagen,
ett bevillningsmål. Men om R. o. Ad. icke
destomindre anser, att Utsk. bör upptaga motionen, och de
öfriga RiksSt. deri instämma, blir Utsk. skyldigt att upptaga
den, ehuru det icke kunnat ske på grund af remiss endast
från ett RiksSt. Särskildt har jag mig bekant och begär
af Ridd.Secret. officiel upplysning, huruvida icke 2 Stånd
sedan bifallit Utsk:s memorial; men hvad beslut det tredje
Ståndet fattat, känner jag icke, och det kan således ankomma
på R. o. Ad., om 2 Stånd skola stadna emot 2, då man
lärer få hänskjuta frågan till Gonstit.Utsk.
Underteckn. Ridd.Secret.; Någon annan underrättelse
om de öfriga RiksStts beslut i denna fråga har ännu
icke ankommit, än att BorgareSt. lagt Bevilln.Utsk:s ifrågav.
betänk, till handlingarna.
Hr Lagerhjelm, Pehr; Det synes mig fordra en närmare
granskning, hvarifrån Bevilln.Utsk. hemtat anledningarna
att återskicka den ifrågavar. motionen, hvilket åtminstone
icke tjenar till riksdagens förkortande; ty äfven om
flere Utsk. möjligen varit lika qvalificerade att upptaga denna
motion, finner jag ändock icke skäl för Utsk:s åtgärd,
enär det ena Utsk, såväl som det andra består af ledamöter
från alla Stånd. Men Utsk. har såsom skäl bland annat
åberopat 60 *j. Reg.F., som uppräknar hvilka afgifter skola
såsom beviUningar anses, och deribland förekomma accisafgifter,
med hvilka tolagen har mycken likhet; tv den är
i stapelstäderna en afgift på alla varor, sorn från utrikes
ort dit inkomma, Den har äfven likhet med tullen genom
sättet, hvarpå den tillkommit och uppbäres; Konungen bar
också remitterat frågan om tolagen till den nedsalta Tull-*
committeen, och då Bevilln.Utsk. kommer att yttra sig öfver
TuIleommitte'ens förslag, aral) anledning, att detta Utsk,
ändock korrimer att yttra sig jemväl öfver tolagen. Jag ser
således hvarken i målets natur eller eljest något tillräckligt
skäl för Utskts åtgärd; ty de öfriga §§., som Utsk. åberopat,
höra icke särdeles till saken. 53 §, Reg.F., som endast
omtalar den generella karakteren af Utsk:s sysselsättning, kan
icke upptaga alla till Utsk. hörande mål; men deremot finnes
36 §. Riksd.Ordn., sorn berättigar R, St. att tillsätta
flera Utsk., om de finnas af nöden. Jag frågar likväl, i hvad
366
Den 10 Maj f. m.
hänseende det skulle vara nyttigt, om frågan måhända skulle
återskickas från både Bevilln.-, Stats- och Oecon.Utskm,
hvilka begge sednare Utsk. kunna hafva samma skäl som
Bevilln.Utsk. att skjuta målet ifrån sig, och R. St. derigenom
skulle föranledas att tillsätta ett nytt Utsk., då man
redan har ett, bestående af 48 ledamöter, som kan handlägga
saken. Utsk. har, efter min tanka, icke anfört något
skäl, som hindrar Utsk. att behandla frågan, men väl åtskilliga
för att kunna blifva af dermed. Jag skulle likväl
tro, att man bort kunna vänta den bevågenhet af Utsk., att
det, i stället för att skjuta ifrån sig så mycket som möjligt,
upptog till behandling alla dit remitterade frågor, som kunde
der handläggas.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: När motionen
här förekom lill remiss, var min mening, att den borde
remitteras ensamt lill Bevilln.Utsk., hvilket, likasom de öfriga
Ulsk:n, enligt 34 §’ Riksd.Ordn. äger att, efter erhållen
remiss, behandla sådana mål, som icke till visst Utsk.
höra, helst denna fråga om reglering af tolagen, ehuru ett
önskningsrnfli, har så nära sammanhang med tullregleringen,
alt intet Utsk. kunde behandla frågan lättare än Bevilln.-  Utsk., dit Tul!committe'ens yttrande troligtvis äfven kommer
att remitteras. R. o. Ad. remitterade likväl motionen till
både Bevilln.- och Oecon.Utskm; men nu har Bevilln.Utsk.
tagit sig anledning att skjuta målet ifrån sig deraf, att tolagen
icke står nämnd i de §§., som tala om bevillningsmålen.
Jag har reserverat mig emot detta beslut, men vill
icke upptaga tiden med en ytterligare discussion i ämnet,
helst jag visserligen anser Oecon.Utsk. vara lika oförhindradt
att handlägga målet, ehuru det naturligtvis af detta Utsk.
måste ske med mera omgång och besvär; jag inskränker mig
således dertill att, då jag anser Bevilln.Utsk. hafva oriktigt
förfarit, anhålla om afslag å Utsk:s ifrågavar. betänk.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller atl till besvarande få
upptaga några yttranden af Gr. v. Fersen. Han har sagt,
att min motion åsyftade en mera omfattande åtgärd, änden
frågan, som sista riksdagen förevar, och att Bevilln.Utsk. af
sådan anledning då rätteligen kunnat upptaga målet, men
icke nu. Jag skulle likväl tro, att förhållandet i visst läll
är motsatt; ty jag har icke yrkat en så vidt omfattande åtgärd,
som vidtogs af sista riksdagens Bevilln.Utsk., hvilket
helt hastigt afklippte städernas rätt till tolag af flera artiklar,
derigenom att Utsk. vid åtskilliga varor i tulltaxan insatte;
”fritt frgn tolag,” och sålunda borttog afgiften,
utan att ens Konungen fick tillfälle att yttra sig deröfver.
Den värde talaren har äfven sagt, att tolagen icke är samma
afgift som tullen- Jag skulle dock tro, att naturen af
en afgift icke bestämmes af ändamålet, hvartill den användes;
men deremot är det ett factum, att tolagen är en all
-
Den 10 Maj f. m.
36y
män afgift, lill hvilken alla medborgare conlribtiera, enär
den utgår af alla exporterade råämnen och bland impörtartiklarna
af så allmänt consumerade varor som salt och socker.
Gr. v. Fersens sammanställning af tolagen med fattigförsörjningsafgifterna
är icke heller riktig; ty de sednare äro
communalafgifler, sora bestämmas på sockenstämma, hvaremot
tolagen icke kan af commiinerna sjelfva regleras, utan
måste underställas StatsmagteVnas beslut. Gr. v. Fersen har
vidare åberopat den §. i Riksd.Ordn., eller 44 §■> SOD1 talar
om Utsh:s skyldighet att återskicka motioner, sorn icke höra
till dess behandling; men denna §. föreskrifter endast, huru
återsändandet skall ske, när frågan icke rätteligen tillhör
det Utsk., till hvars behandling den blilvit remitterad, hvaremot
den icke gifven Utsk. rätt att återskicka hvilken motion
som helst, och således kan den åberopade §. här icke
komma i fråga såsom stöd för Utskrs åtgärd, helst min motion
måste anses såsom rätteligen tillhörande Bevilln.Utsk.,
med hänseende både till sjelfva frågans natur och det sätt,
hvarpå begge Statsmagterna förut behandlat slika frågor.
Ty att R. St. betraktat saken från denna synpunkt har jag
redan visat med sista riksdagens exempel, och örn man vill
efterse, huru Konungen ansett den, finner man, på sätt Hr
Lagerhjelm redan upplyst, att alla handlingar rörrde tolagen,
som från Konungens Bef:h:de inkommit, jemte CommerceCollegii
utlåtande deröfver blifvit af Konungen öfverlemnade
till granskning af Tullcommitte'en, hvars arbete,
om det så tidigt blifver färdigt, kommer att öfverlemnas
till Bevilln.Utsk. Hvad åter den omständigheten beträffar,
att BorgareSt. Jagt Utskts betänk, till handlingarna, kan derifrån
intet skäl hemtas, emedan det är bekant, att BorgareSt.
så envisats med att betrakta saken sorn privilegiifrfiga,
att vid sista riksdagen BorgareStts ledamöter afträdde från
förstärkta Utsk., då frågan om tolagen der genom votering
skulle afgöras. BorgareSt. är således visserligen nuvär. Bevilln.
Utsk. förbundet för dess åtgärd att skicka motionen
från sig; men detta kan ej blifva någon ledning för B. o.
Ad:s beslut. Jag förenar mig altså med reservanterna inom
Utsk. och anhåller om propos. till afslag å betänk, med
den förklaring, att R. o. Ad. vidblifver sin förut beslutade
remiss.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan icke gilla Bevilln.-  Utsk:s beslut att frånsäga sig behandlingen af detta mål,
särdeles som jag, då frågan äfven blifvit remitterad till Oecon.
Utsk., som utan tvifvel kommer att handlägga den , anser
mig böra nämna, att detta för Oecon.Utsk. icke blir möjligt
utan samverkan med Bevilln.Utsk,, hvars nu vidtagna
åtgärd således blott leder till en omväg, som rätteligen icke
bort kunna äga rum, då remissen var ställd till beggeUtsk:n
gemensamt. Jag vet för öfrigt intet skäl för Bevilln.Utsk.
368
De» le Maj f. m.
att afsäga sig denna fråga, då Ussk. upptagit alla de väckta
frågorna om brännvinsbränningen; ty i den åberopade 60 §.
står endast taladt om brännvinsbeskattningen, men icke om
den oeconomiska delen af brännvinsförordningen.
Gr. von Fersen: I anleda, af den siste värde talarens
yttrande vill jag blott nämna, att brännvinsbeskattningen hvilan
på grunderna för förordningen om brännvinsbränningslättigheten,
oell derföre måste Bevilln.Utsk. äfven hafva sin
del i uppgörandet af dessa grunder. I anledning åter af Hr
Lagerhjelms anförande får jag förklara, att jag icke tilltror
mig kunna bestämma, huruvida Utsk:s åtgärd kan leda till
riksdagens förkortande eller förlängande: men TJtsk. harvid
detta tillfälle trott sig böra fästa afseende derpå, om tolagen
är ett bevillningsmål eller ej, hvartill jag för min del
ej kan finna den kunna hänföras. 60 §. utstakar hvad med
bevillningsmål bör förstås, och om man går till ansvarighetslagen,
stå der i 3 §. från bevillning undantagna sådana afgifter,
hvilkas föremål äro inrättningar till enskildas
gemensamma nytta och beqvämlighet, såsom
båk-, bro-, färj- och andra afgifter af dylik
beskaffenhet; de här uppräknade afgifterna äro jemväl
allmänna. Hr v. Hohenhausen har åter åberopat 34 §• Riksd.-  Ordn., der det visserligen står, att R. St. kunna remittera
sådana mål, som till visst Utsk. icke höra, antingen till
Allm. Besvärs- och Oecon.Utsk., eller till något
af de öfriga Ulsk:n, och denna hänvisning företrädesvis
till Oecon.Utsk. synes äfven gifva stöd åt Bevilln.Utskrs
åsigt; men der står i allt fall, att det är R. St., som sålunda
kunna ålägga ett TJtsk. att upptaga till behandlingen
remitterad fråga, icke ett RiksStånd ensamt. Om således
RiksSt. samfäldt ålerskicka motionen till Bevilln.Utsk., blir
det Utsk:s pligt att upptaga den; men förrän detta skett,
bar Utsk:s pluralitet ansett sig böra handla icke efter R. o.
Ad:s smak, utan enligt grundlagen och med afseende huruvida
frågan är ett bevillningsmål, eller icke. Då Gr. Cronhjelm
upptagit ett föregående yttrande af mig, som skulle
jag hafva sagt, att Bevilln.Utsk. vid sista riksdagen förfarit
riktigt i den frågan, som exempelvis blifvit framställd, har
jag antingen missagt mig eller blifvit missförstådd; ty min
öfvertygelse är, att Bevilln.Utsk. vid sista riksdagen aldrig
bort befatta sig med frågan om tolagen; och om dåvar. Utsk.
ansåg sig kunna i tulltaxan införa: fritt från tolag, hoppas
jag, att nuvar. Bevilln.Utsk. ej skall göra det. Såsom ytterligare
skäl att gifva frågan egenskap af bevillningsmål haiman
åberopat, att Konungen skickat alla handlingarna rörrde
tolagen till Tullcommitte'en. Jag får i anledning häraf blott
fästa uppmärksamheten derpå, att Konungen kan skicka hvad
mål som helst till en af honom sjelf tillsatt committé', som
är
Den 10 Maj f. ra.
36g
är skyldig att upptaga det; men Ulsk. är icke skyldigt att
upptaga hvilken motion som helst på remiss af Mott ett
RiksSt. Återkommer nu ifrågavar. motion från samtliga RiksSt.
till Bevilln.Utsk , så hlifver den upptagen och skall af
TJtsk. utredas så sodl man kan; men derföre kan jag likväl
ej frångå den enskilda mening, jag hyser, att tolagen icke
är någon bevillningsfråga.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har begärt ordet
för att yttra min mening, huruvida frågan om tolagen
är ett bevillningsmäl. En värd talare har redan visat, att
tolagen är en allmän afgift, som Utgår af hela Svenska folket,
såväl producenter som consumenter; och, såsom tola
gen
uppbäres, kan jag ej anse den annorlunda, än som en
förhöjning i tullafgifterna. Men när det nu står i 60 J. Reg.F.:
”Ej.må några allmänna afgifter, af hvad namn
”och beskaffenhet som helst, utan R. St:s samtycke
kunna förhöjas, stora sjötullen å inkom”111
ande och utgående spannmål allena undantagen,
” följer häraf, att ingen tolag kan af K. M. beviljas
eller förhöjas utan R. St:s begifvande. Att tolagen ovilkorligen
är en bevillningsafgift, finnes äfven deraf, att R. St.
skulle kunna afskaffa hela sjötullen, hvarpå tolagen är baserad,
likasom de gjort med landttnllarna, hvarigenom tolagen
sålunda skulle komma att försvinna. Dessutom hafva
R. St. redan kunnat fritaga vissa artiklar från tolag, och då
måste det vara deras rättighet att fritaga alla. Man har
väl åberopat 3 §. af ansvarighetslagen för Konungens rådgifvare;
men såsom undantag från de afgifter, till hvilkas
påbjudande fordras R. St:s samtycke, bestämmas der sådana,
i 60 §. ej omnämnda afgifter, ”hvilkas föremål äro inrättningar
till enskildas gemensamma nytta och
”beqvämlighet.” En sådan afgift, som Konungen kan påbjuda
utan Ständernas begifvande, skall således vara till
gemensam nytta, nemi. för den, som erlägger och den,
som emottager afgiften; äfvensom den skall vara till nytta
och beqvämlighet ”för enskilda.” Men hvad nytta hafva
väl producenter och consumenter i landsorterna t. ex. af
Stockholms garnison, till hvars inqvartering en del af tolagen
användes, eller af Stockholms barnhus och andra stadens
allmänna inrättningar. Häraf visar sig klart, alt tolagen
icke hör till de i ansvarighetslagen undantagna afgifter,
och att frågan verkligen är ett bevillningsrnål; hvadan jag
tillstyrker 11. o. Ad. alt, med ogillande af Bcvi!ln.tJtsk:s
ifrågavar. betänk., återförvisa frågan till Utsk. med förständigande
att den handlägga.
Hr von Troil, Emil: Detta ämne synes mig af en
så tydlig beskaffenhet, att jag icke skulle hafva begärt ordet,
om jag af någon annan hört den §. citeras, som bäst
6 II. 47
3;s
Den 10 Maj f. in.
synes mig utreda förhållandet. Denna Hr 73 §. Reg.F., som
säger, att inga pålagor m. m. få hädanefter utan R. St:s
fria vilja och samtycke, i den ordning förut närandt
är, påbjudas, uppbäras och fordras. Denna förut nämnda
ordning är ingen annan än den, som för bevillningsmål finnes
föreskrifven; och lärer det vara utredt, att större dejen
af tolagen tillkommit efter 1809 och således är, hvad
grundlagen menar med ny pålaga. Följaktligen måste den
såsom bevillning behandlas; och tror jag derföre, att det
rättaste hade varit, om remissen skett till Bevilln.-Utsk. ensamt.
Att Oecon.-Utsk. deltager i behandlingen kan dock
vara oskadligt; men kunde man bringa saken derhän, att
alla frågdr om beskattning till vissa föremål skulle hänskjutas
under K. RI:s oeconomiska lagstiftningsrätt, så funnes ingen
gräns för de skatter, Regeringen kunde pålägga, enär
föremål att uppgifva för deras användande troligen aldrig
Romme att saknas. Det blefve då onödigt att i detta afseende
vända sig till R. St., och en skuggbild qvarstode endast
af den constitulionella friheten, som ej kan finnas utan
beskattningsrätt och yttranderätt.
Frih. Cederström, Jac.: Det är för tidigt att 1111 ingå
i sjelfva ämnet, innan Utsk. utlåtit sig deröfver; men ang:de
frågan, om Bevilln.-Utsk. bör gemensamt med Oecon.-  Utsk. handlägga motionen, instämmer jag i den meningen,
att så länge tolagen utgår i sammanhang med tullen, bör
det Utsk., som behandlar tullen, naturligtvis äfven behandla
frågan om tolagen, och på denna grund anhåller jag om
återremiss af betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: R. o. Ad. har redan
remitterat den ifrågavar. motionen till Bevillnrs- och OeconomiUtskrns
gemensamma behandling, och denna åtgärd anser
jag vara riktig, emedan frågan om tolagen synes äga
gemenskap både med Bevilln:s- och Oecon.-Utskrs göromål.
En annan värd ledamot har redan anmärkt, att accisafgifter
finnas upptagna i 60 §. Reg.F., samt att de der upptagna
hevillningsafgifter hafva nära förvandtskap med tolagen.
Att den icke är bevillning, utan en af Konungen ensamt
beroende afgift, synes af 3 §. i ansvarighetslagen, der det
förbjudes Statsrådets ledamöter att tillstyrka Konungen någon
åtgärd , som strider emot Reg.Fts bokstafliga föreskrift i 60 §,
till förhöjande af den bevillning, R. St. sig åtagit, eller af
sådana artiklar, hvilka i densamma till bevillning räknas,
dock härunder icke begripna sådana, i denna 60
§. ej omnämnda afgifter, hvilkas föremål är o inrättningar
till enskildas gemensamma nytta och
beqvämlighet, såsom båk-, bro-, färj- och andra
afgifter af dylik beskaffenhet. Dessa sistnämnda afgifter
höra således icke till bevillningen och kunna af Statsrådets
ledamöter tillstyrkas utan R. St;s samtycke. Att icke
Den 10 M a j f. ra.
rakna tolagen bland dessa undantagna afgifter, synes mig
vara att drifva tolkningen till förtydning. Tolagen är äfven
anslagen och användes för broars och bryggors underhåll,
och om man icke vill förstå tolagen bland dessa andra
afgifter af dylik beskaffenhet, torde det blifva svårt
att säga, hvilka med dylika menas, Men då man erinrar
sig lolagens sammanhang med tullen, anser jag motionen
böra hunskjutas till begge de omnämnda Utskrn. Vid sista
riksdag bestämdes tullen för ull med uttryckligt vilkor, alt
ingen tolag deraf skulle utgå; och jag vill minnas, att det
äfven var en annan artikel i tulltaxan, för hvilken samma
beslut fattades. Nödvändigheten att behandla frågan om
tolagen i sammanhang med tullen torde deraf nogsamt inses.
Jag tror således den förut beslutade remissen vara riktig
och instämmer i begäran om den proposition, att II. o.
Ad. måtte, med afslag å Bevilln.-Usk:s betänk., vidblifva sitt
förra beslut,
Gr, Cronhjelm: I anledning af ett föregående yttrande
af Gr. v. Fersen, att Oecon.-Utsk. ensamt skulle
kunna handlägga denna fråga, utbeder jag mig att
få fästa uppmärksamheten derpå, huru detta skulle tillgå.
Tolagen utgår med vissa proc, af tullen, och huru skall
Oecon.-Utsk. veta den blifvande tullen, utan att från Beyilln.
-Utsk, infordra hela tulltaxan? Det är således naturligt,
att frågan bör afgöras i sammanhang med tullregleringen,
Gr. v. Fersen har sedermera sagt i afseende på brännx
vinsfrågans natur, att den tillhörde Bevilln.-Utsk., emedau
brännvinsbeskattningen hvilar på grunderng för brännvinsförordningen
i öfrigt, Samma skäl gäller då äfven här; ty
tolagen hvilar på grunderna för tullen. Gr. v. Fersen hatvidare
sagt, att häri hoppas, att nuvar. Bevilln.-Utsk. icke
skall i tulltaxan införa de orden: fritt från tolag. I sådant
fall vore åtminstone ändamålet med min motion helt och
hållet förfeladt; ty följden skulle blifva, att tolagen ytterligare
förhöjdes, i stället att jag sökt få den inskränkt, Jag
har för öfrigt icke sagt, att Bevilln.-Utsk. borde upptaga
frågan derföre, att Konungen öfverlcmnat alla inkomna handlingar
rör:de tolagen till Tullcommitte'en, utan jag liar endast
anfört detta såsom exempel på Konungens åsigt om
tolagens sammanhang med tullen. Hr v. Hartmansdorff har
läst 3 §, af ansvarighetslagen på ett sätt, som icke stämmer
öfverens med hans vanliga skarpsinnighet, då han kommit
till den slutsats, att tolagen vore af lika beskaffenhet med
håk-, bro- och färjpenningar eller dylika afgifter; ty han
liar härvid förbisett orden: till gemensam nytta. Att
tolagen erlägges tilt någon gemensam nytta är jag icke
i stånd att inse; och då Hr v. Hartmansdorff hemställt, hvad
med andra afgifter af dylik beskaffenhet skulle
förstås utom tolagen, så, ehuru jag visserligen icke är så
Den 10 Maj f. m.
bevandrad i dessa skråafgifter, att jag kan uppgifva dem
alla, torde jag få hänvisa honom till lotspenningar,
hamnpenningar och afgifler för duc d’alber, m. fl.,
hvilka äro sådana afgifter, sorn erläggas för inrättningar
till enskildas gemensamma nytta och beqvämlighet. Då samme
talare vidare sagt, att tolagen skulle vara bland de afgifler,
Konungen ensam kan bestämma, vill jag ej bestrida,
att så hittills skett, men tror, att det icke bort kunna ske,
och hoppas, att, sedan den värde ledamoten inkommit i Konungens
Rådkammare och tiderna blifvit mera upplysta, sådant
icke vidare skall hända, Jag fortfar att begära afslag
å Utskjs betänkande.
Uppå derom af H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, gjord
framställning fann R. o. Ad. för godt att förblifva vid sitt
förut fattade beslut om remiss af Gr, Cronhjelms motion,
rör:de tolagen, till Bevillnts- och Oecon.-Utsk;n.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs d. 2 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 60, i anleda, af väckta motioner om
lönersättning till Capitainerna Sjöbohm och Tilosius samt
till Lieutenanten G. M. Hård.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag ber R. o. Ad. om
tillgift för det jag nödgas anhålla om återremiss af StatsUtsk:s
utlåt., ehuru frågan är obetydlig. Jag har icke
vid denna riksdagen föreslagit någon utgift utom den obetydliga,
sorn nu är i fråga och hvilken i principen ändock
icke är så obetydlig, fastän saken är af den beskaffenhet,
att jag, hvilken man här förut väl tillerkänt någon theori i
afseende på qo me 11 ingen practik, nödgas, snart sagdl,
kringgå frågan för alt icke kunna beskyllas alt förnärma
den så helig ansedda go §• Förhållandet är, att jag väckt
motion om fönersättniug för 2:ne gamla militärer vid Flottan,
nemi. Capitainerna Sjöbohm och Tilosius, och den tredje,
eiler Lieuten. Hård har tillkommit med en af honom sjelf
ingifven motion i samma afseende. De tvenne förstnämnde
äro emellan 60 och 70 år, den tredje 49 eller 5o år, och
en af dem hade redan deponerat accord för avancement tilt
högre grad, då de blefvo satta på expectance-stat med den
lön, de förut innehaft, ehuru den ena tjenstgjort som capitaine
i 6 år och den andra i 3 år, men utan lön. De uppgingo
då till Gen.-Ad ju tanten för Flottan och försäkrades,
att saken blott härrörde från glömska, sorn skulle blifva
rättad, men fingo sedermera afslag på sina ansökningar om
förhöjd lönersättning på den grund, att Konungen fann inga
medel vara alt tillgå; och detta har gifvit anledning till
de nu väckta motionerna. R. o. Ad., som sjelf äger flera
ledamöter af krigsståndet, torde vara ense om den gamla
principen, att hvar och en bör äga att avancera i sin tur
till capitaine, och att, om denna ordning frångås, chefen
Den 10 Maj f. m.
3j3
liar åliggande att visa personens oduglighet. Men detta är
icke fallet här, och näppeligen har någon enskild haft sådan
magt, som GeneralAtniralen år 1824, då han genom ny
organisation af Flottan afgjorde 70 personers öde, utan att
de ens blefvo hörda. Det är visst icke min mening att nu
klandra denna GeneralAiniralens magt; meri det tyckes, sorn
dessa män, hvilka säkerligen ej hafva många år qvar af sin
lefnad, och alla tre hafva stora familier, hör tillerkännas
samma rätt som andra. Jag torde tillika få fästa uppmärksamheten
på en annan omständighet, som lern nar ett ytterligare
billighetsskäl för motionerna, att nemi. vid sista riksdagen
motion väcktes om lönersättning till ÖfversteLieuten.
de Mottoni, som var utländning och endast varit i activ tjenstgöring
i 3 år, dä deremot två af de nu ifrågavar. officerarne
tjenat öfver 00 och den tredje 32 år, och att den begärda
lönersättningen blef honom beviljad med retroactiv verkan
af beslutet, oaktadt Konungen förut afslagit äfven hans
ansökning. Vid sådant förhållande skulle ett afslag denna
gången vara en verklig parodi på K. St:s förra beslut, helst
ingen retroactiv verkan här blifvit begärd. Jag anhåller på
dessa skäl om återremiss af Utsk:s betänk., synnerligen som
ingen ny utgift för staten uppkommer, utan den ärliga minskningen
i expectancestaten lemnar full tillgång. Särskildt har
jag mig bekant, att afgången på denna stat under loppet af
innevar, år redan varit så stor, att det begärda beloppet
deraf kan tagas. Icke helier kan saken såsom prejudicat
vara farlig, emedan flera personer bland dem , sorn vid flottans
organisation sattes på expectance-stat, icke finnas, som
äro i samma predicament, eller då voro berättigade att tillträda
högre lön. Jag får också i sammanhang härmed upplysa
ett af Utsk. begånget misstag, då Utsk. sagt, att de
ifrågavar. personerna icke äro skyldiga till tjenstgöring, ty
de måste hålla sig uniform och äro pligtiga att tjenstgöra
under krig; hvarförutan jag äfven torde fä nämna, att under
den särskilda tjenstgöring, som för cholerabevakningen
ägde rum, voro flera officerare på flottans expectancestat
härtill commenderade.
Frih, Palmstjerna, Carl Otto: Hvad den oriktighet
angår, som, efter Gr. Cronhjelms utsago, skall finnas i
Utsk:s betänk., får jag förklara, att jag tror ingen sådan
der vara till finnandes, enär de handlingar, som Utsk. haft
att tillgå, upplysa, att ifrågavarande officerare äro befriade
från tjenstgöring utom vid sådana tillfällen, då särskildt
tractamente bestås. För öfrigt får jag fästa uppmärksamheten
på skillnaden emellan dessa Hrrs rätt att nu komma
i åtnjutande af större lönbelopp, än de förut innehaft, och
frågan om de Mottoni vid sista riksdagen. Hans anspråk att
erhålla tillökning uti pension var grundad på bestämdt, skriftligt
löfte om ett visst lönebelopp, hvaremot de nu ifråga
-
3j4
Den io Maj f. m.
var. personernas anspråk äro grundade endast på bi 1/ighe—
ten; ty enligt författningarna hade de ingen annan rätt, än
att vid afskedstagande få behålla den förra lönen, eller vid
befordran erhålla den lön, som med den högre graden före
flottans organisation var förenad. Om återreraiss skulle
beslutas, får jag anhålla, alt Utsk. måtte ändra sitt tillstyrkande
i andra mom. af betänk., hvilket jag anser innefatta
ett redan nog långt frångående af den sparsamhetspriucip,
sorn Utsk. annars ådagalagt och bör ådagalägga äfven här;
ty flottans expectancestat är redan nog betydlig och förminskar
anslaget till flottans underhåll och nybyggnad, hvilket
jag för min del anser angelägnare.
Gr. Cronhjelm: Jag förenar mig i den delen med
Frih. Palmstjerna, att Utsk., orri frågan återremitteras, gerna
kan borttaga sitt tillstyrkande i i mom. af betänk., rör:de
försäkran till Capitainen Sjöbohm oell Lieuten. Hård att,
i förhållande till hvarderas grad, blifva vid afskedstagande!
hugnade med samma anslag utöfver pensionsbeloppet,
hvarom Capitainen Tilosius förut af Konungen fått löfte;
ty förhållandet är, ehuru jag förglömde att förra gången,
jag yttrade mig, derom upplysa, att alla tre dessa officerare
ändock få vid afskedstagande! mindre, än de nu hafva,
särdeles som de betalt afgifter till pensionscassan endast efter
det lägre lönebelopp, som före nya organisationen ägde
runi, och således måste fortfara att vara i tjenst. Men
hela frågan handlar endast om 5oo v;dr för atla tre tillsammans,
och tillgång dertill finnes redan på exspectanceStaten
genom icke längesedan inträffad afgång af en person,
Major Qvist; och att nu neka detta ringa anslag till tve
personer, under åberopande af fjollans behof till underhåll
och nybyggnad, synes icke öfverensstämma med rättvisa och
billighet. Var fallet med de Mottoni^ anspråk, att de voro
grundade på skriftligt löfte, så förundrar det mig, att Konungen,
sorn var Befälhafvare för norra Arme'en i Tyskland,
då de Mottoni antogs i tjenst, afslagit hans ansökning i Statsrådet,
och att han måst vända sig till Ständerna för att
få ett beslut nied retroaktiv verkan. Jag önskar icke något
sådant retroactivt beslut, utan endast att R. St. skulle säga,
att i händelse Konungen finner skäl att bifalla den sökta
lönersättningen, hafva de ingenting deremot och anse, alt
medlen kunna utgå; redan i motionen har jag inskränkt mig
härtill och tror, att all nödig delicatess derigenom är iaklr
tagen. Frill. Palmstjerna har för öfrigt begått ett misstag,
då lian sagt, att de 3:ne officerarne ej hafva rätt till annan
lön, än de hade vid afskedstagadet, ty efter hvad jag
redan upplyst hafva de icke tagit afsked och kunna icke
göra det; de hafva blott blifvit flyttade ur rullorna med
tillsägelse att stå rjvar, men utan rättighet till vidare befordran.
Den io Maj. f. m.
375
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gnhr.: I händelse af återrerniss
anhåller jag, att Utsk. ville framlägga de skäl, på
grund hvaraf Capitaine Tilosius, efter Utsk:s anmälan, blifvit
i nåder försäkrad att vid afskedstagandet, utöfver sin
pension, undfå 200 r:dr årligen å flottans expeetance-stat,
emedan Utsk. i 2 mom. af betänk, grundat sitt tillstyrkande
af enahanda förmån för Gapitainen Sjöbohm och Lieut.
Hård derpå, att samma skäl skola förekomma för dem. Jag
anser mig nemi. icke kunna döma härom eller fatta beslut
i saken, utan att veta hvilka de skäl äro, hvarpå beslutet
skall grundas.
Gr. Cronhjelm: Jag tror mig kunna genast upplysa
den värde ledamoten, som sist yttrat sig, att intet särskildt
skäl finnes förden Gapitainen Tilosius tillagda förmånen, utan
förhållandet är helt enkelt, att hans ansökning öfversändes
och förordades af Befälhafvande Amiralen i Carlskrona, då
deremot de andras ansökningar gingo genom chefsexpeditionen
vid Stockholms station. Detta är enda anledningen till
de olika besluten, hvarigenom Konungen beviljat den ena
en särskild förmån,'men icke de andra; men frågan härom
kan gerna utgå för dem alla tre, emedan ingen af dem,
såsom jag förut nämnt, är i tillfälle att begagna sig af den
här ifrågavar. fördelen.
Gr. Gyldenstolpe: Om det förhåller sig såsom Gr.
Cronhjelm sagt, att inga skäl finnas för den särskilda förmån,
hvarom Capilainen Tilosius fått försäkran, och då Utsk.
endast sagt, att samma skäl förekomma för de öfriga, finner
jag ingen anledning att för dessa sednare tillstyrka enahanda
förmån.
Gr. Cronhjelm: Jag svarade nyss Gr. Gyldenstolpe
endast på hans förfrågan om de skäl, på grund hvaraf Konungen
tillerkänt en af de 3:ne officerarne en särskild förmån
framför de öfriga, och jag sade, att inga skäl dertill
förefunnos relativt till de 2,’ne, som icke fått samma fördel;
men detta bör icke kunna hindra R. St. att nu tillstyrka
lika fördel för alla tre uti ett annat afseende.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 60 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af Stats Utsk:s d. 2 dennes e.
m. på bordet lagda utlät. N:o 61, i anledn. af väckta motioner
om rättighet för hemmansägare å Gottland att få erlägga
penningelösen för deras räntetjära, blef detsamma af
R. o. Ad. bifallet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
korame att fortsättas i e. m. kl. £ till 6.
3j6
D«n 10 Maj. f. m.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. a dennes e. m. på hordet
lagda utlåt. N:o 62, i fråga om upphörande af de i norra
länen af Riket utgående räfstetingspenningar.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag anser detta
StatsUtsk:s utlåt, böra återremitteras, emedan Utsk. väl
hemställt, att dessa s. k. räfstetingspenningar, som utgöra
en del af landshöfdingarnas löner i de norra länen, skola
upphöra och ett motsvarande anslag uppföras på riksstaten,
men icke, så vidt jag kunnat fatta Utskrs mening,
bestämdt förklarat, huruvida anslaget skall fortfara allt framgent
eller blott under ruvar, innehafvarnes tid. Jag skulle
för min del tro, att då afgiften tillkommit och blifvit bibehållen
såsom ersättning för landshöfdingarnas i de norra
länen vidsträcktare embetsresor, men dessa efter länens numera
skedda fördelning ansetts öfverflödiga, borde ett motsvarande
anslag för framtiden äfven anses obehöfligt och således
upphöra efter nuvar. innehafvarnes afgång.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om den värde ledamoten,
som yrkat återremiss, behagar fasta närmare uppmärksamhet
vid Utskts betänk., tror jag han skall finna, att
Utsk. icke föreslagit annat, än hvad den värde ledamoten
sjelf önskat; ty Utsk. har här endast tillkännagifvit, att det
framdeles skulle föreslå uppförandet på stat af ett motsvarande
anslag. Då statsregleringen förekommer, är således
rätta tiden att bestämma, om anslaget skall framdeles fortfara
eller icke, och med bifall till detta utlåt, skulle jag
tro, att ingenting i den delen vöre afgjordt.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Jag har icke kunnat
fatta StatsUtskls mening i förevar, betänk, annorlunda,
än att ett mot räfstetingspenningarna svarande anslag ovilkorligen
skall på stat uppföras, och att, i händelse delta
betänk, bifalles, någon vidare pröfning således icke äger
rum, huru länge anslaget skall fortfara. Ur denna synpunkt
har jag ej heller något emot betänk, att anmärka;
men om det motsvarande anslaget skall bero på särskild
pröfning, måste jag motsätta mig det här föreslagna borttagandet
af räfstetingspenningarna, emedan brist derigenom
skulle uppstå i den för landshöfdingelönerna i allmänhet
påräknade summan. Då likväl Utsk. säger, att Utsk. vid
statsregleringen skall föreslå uppförandet af
motsvarande anslag, har jag trott meningen dermed
icke kunna vara annat än ett stadigvarande anslag, hvilket
också är desto nödvändigare, som deli för handen varande
allmänna regleringen af landshöfdingelönerna derförutan
icke kan verkställas, enär beloppet, som här är i fråga, icke
är obetydligt.
Frih. Palmstjerna: I anledning af den siste talarens
an
-
Den 10 Maj. f. ra.
anmärkning får jng upplysa, att Ulsk. vid statsregleringen
föreslagit, att ett mot räfstelingspenningarna svarande anslag
skall på 2:dra hufvudtiteln fortfarande upptagas. Men
detta blir icke, såsom jag förut nämnt, en bestämd följd af
bifall till detta betänk,, utan kommer först att afgöras vid
statsregleringen.
Gr. Gyldenstolpe: Den omständigheten, att Hr Danckwardt
fattat Utskrs förslag på ett annat sätt eller sålunda,
att det motsvarande anslaget skall på riksstaten fortfarande
uppföras, innebär redan, att Utsk:s förslag är tvetydigt, och
jag fortfar derföre att begära återremiss, på det man icke,
då 2:dra hufvudtiteln lill granskning förekommer, må af
detta betänk, vara bunden i beslutet.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Jag anhåller om upplysning,
huruvida detta betänk, nu är för andra gången föredraget;
eljest synes mig bäst, att det får ytterligare hvila,
tilldess statsregleringen förekommer, ty en återremiss linner
jag icke lämplig, helst Utsk. icke haft för afsigt att minska
inkomsterna för de svagt lönade landshöfdingarna i de
norra länen. Jag skulle derföre tillstyrka de talare, sorn
hysa någon farhåga för bifall till detta betänkande på förhand,
att begära detsamma ytterligare på bordet.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Som jag har mig bekant,
att betänk, nu är före första gången, anhåller jag om
den propos., att frågan får hvila till företagande i sammanhang
med statsregleringen. Det skulle eljest kunna hända,
att vi här borttoge en afgift, som utgör en del af fyra
landshöfdingars löner, och vid statsregleringen afsloge beviljandet
af ett motsvarande anslag, hvarmed dessa Jandshöfdingar
skulle blifva mindre belåtna.
Uppå derom framställd propos. beslöt It. o. Ad., att
StatsUtsk:s utlåt. N:o 62 skulle hvila för att i sammanhang
med statsregleringen ånyo föredragas.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 2 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt:n:
N:o 63. ang:de frihetsår för jernverk inom Norr- och
Westerbotten;
N:o 64. i anledn. af väckt fråga om skatteköp af hemmanet
Norrgrytstorp till klockareboställe för Carlskoga församling;
N:o
65. i fråga om förändrade tider för restransakningars
verkställande inom Westerbottens län.
Till pröfniug företogs StatsUtsk:s d. 2 dennes e. m. på
hordet lagda utlåt. N:o 66, i anledn. af väckt motion, att
6 H. 48
Den 10 Maj f. m.
anmärkningar öfver oriktig debitering ej må drabba deri
skattskyldige, sedan lians debetsedel blifvit qvitterad, utan
den person, sorn debiteringen verkställt.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: StatsUtsk. har tillstyrkt
afslag å den ifrågavar. motionen på den grund, att vederbörlig
controll på skatternas rikliga debitering skulle genom
antagande af motionärens förslag saknas. Jag godkänner resultatet,
att motionen lemnäs utan afseende, men såväl motionärens
förslag som Utsk:s betänk, vittnar, att man icke
tagit tillräcklig kännedom orri 1111 gällande bevilln:s-förordning;
ty der stadgas redan i 14g S- hvad motionen åsyftar,
eller att Kammarrätten icke äger att göra anmärkningar vid
debiteringen, då den skattdragande dermed förklarat sig nöjd
och Kronans vid taxeringen närvar. Ombud icke heller anfört
besvär deröfver. Jag finner således något nytt stadgande
i detta afseende icke al nöden, och tillstyrker på denna
grund afslag å betänkandet.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Hvad Gr.
Cronhjelm nyss citerat rörer endast anmärkningar mot taxe1'ings-committe'ernas
åtgärder; men en annan sak är med den
debitering, som icke beror af bevillntstaxeringen. I afseende
på denna finnes stadgadt, att Kammarrätten äger göra
reservationskraf emot den skattskyldige inom tre år, och
blott i den händelse, att denna tid försittes, har Kammarrätten
förlorat sin anmärkningsrätt. Då detta således är helt
och hållet skiljda saker, tillstyrker jag bifall till Utsk:s betänk.
, såsom välgrundadt.
Frih. Cederström, Jac.: Jag tillstyrker likaledes bifall
till Utsk:s betänk., ty Gr. Cronhjelms motiver för afslag
röra endast bevilln:smedlen, men icke de öfriga afgifter,
som finnas på debetsedeln, och således har Utsk. ganska
riktigt uppfattat saken.
Gr. Cronhjelm: Betänk, börjar sålunda: Riksd:sf
11 lim. Thomas Nilsson från Christianstads län
har, uti ett hos BondeSt. afgifvet och till Utsk.
re mitte rädt memorial, framställt de olägenheter
och kostnader, som i landsorterna de sednare
åren tillskyndats den skattdragande menigheten
genom de anmärkningar öfver för låg debitering,
som göras i K. Kammarrätten; till förekommande
af hvilken skada motionären föreslagit,
att hvar och en skattdragande borde, sedan han
fått sin debetsedel qvitterad, befrias från allt
vidare kraf för det året, samt det anmärkta beloppet
i stället drabba den, som oriktigt debiterat.
Samma motion väckte jag vid sista riksdagen, hvilket
föranledde ett beslut, som finnes intaget i 149 §. af hévilln:sförordn.
, att nemi. Kammarrätten icke äger att sjelfmant
Den 10 Maj f. ra.
379
göra anmärkning mot för låg debitering, utan endast pröfningsrätt,
då den skattdragande eller Kronans ombud klagar.
Jag skulle således önska, att de ledamöter, som nu
uppträdt emot mig, ville något närmare begrunda ämnet, då
de torde finna, att hvad motionären åsyftat redan är stadgadt;
och för att lenina tillfälle till en närmare undersökning
af förhållandet, får jag anhålla, att frågan måtte hvila
på bordet till nästa plenum.
Frih. Boye, Fredr., förenade sig i Gr. Cronhjelm*
begäran, att StatsUtskts utlåt. Nto 66 än ytterligare måtte
få hvila på bordet.
Föredrogos ånyo och bi föl los LagUtskts d. i dennes e.
m; på bordet lagda betänkanden:
!V:o 38. öfver Hr Prosteu Doctor A. G. Elfströms motion,
alt de i K. kung. d. 27 Aug. 1820 meddelade föreskrifter,
angtde vederbörandes åliggande att till presterskapet
aflemna förteckningar på personer, dömda eller ställda
under framtiden för gröfre brott, äfven måtte till mindre
brottmål utsträckas;
Nto 39. i anledn. af Hr Prosten Doctor A. G. Elfströms
motion om skyldighet för båtsmän att, när de från commendering
till hemorten återvända, rara försedda med prestbevis.
Företogs till pröfning LagUtskts d. 1 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. Nto 4° öfver Hr Prosten L. G. Mittags
motion 0111 meddelande af föreskrift, att äktenskap bör,
inom viss tid efter skedd lysning 3:dje gången, genom vigsel
fullbordas, eller ock fästningen varda upplöst.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Emot LagUtskts
nu föredragna betänk, hafva Hr v. Sydow, Hr Hessle m. fl.
ledamöter i Utsk. reserverat sig, och jag anhåller att få
instämma med dem. Jag skulle icke tveka att begära afslag
å betänk., såvida här icke förekom, att betänk, fördelar
sig i tvenne delar, af hvilka den ena innefattar ett tillstyrkande
af en lagförändring, men den andra ett afstyrkande.
Betänk, i sin helhet kan således väl bifallas, men
icke afslås, och jag ser derföre ingen annan utväg, än att
på de skäl, reservanterna anfört och hvilka Utsk. väl torde
behöfva att ånyo begrunda, begära återremiss.
LagUtskts betänk. Nto 4° ålen emitterades.
Föredrogs ånyo LagUtskts d. 2 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. Nto 4r öfver Professoren Doctor E. C. Grenanders
motion om förändrade föreskrifter i afseende å kungörelsers
publicerande i kyrkorna.
Den jo Maj f. m.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Konungen bär
nyligen utfärdat en förordning om sättet för allmänna kungörelsers
promulgerande, hvilken likväl icke innefattar någon
förändring i det förra stadgandet om deras uppläsning
från predikostolen; och som jag, lika med BondeSt:s ledamöter
i Utsk., befarar, att LagUtskts förslag, att presten
skulle för andra gången uppträda på predikostolen för kungörelsernas
uppläsning efter Gudstjenstens slut, blir en försämring
i stället för en förbättring, tillstyrker jag afslag å
Ulsk:s nu föredragna betänkande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: En ledamot har förklarat
sig befara, att, i händelse Utsk:s förslag antoges,
uppläsning från predikstolarna af kungörelserna, skulle uteblifva.
Men sorn han icke uppgifvit några skäl till denna
fruktan, har jag inga att vederlägga. Den föreslagna ändringen
består endast deri, att uppläsningen nu skulle komma
att ske efter Gudstjenstens slut, i stället att den nu
sker under densammas fortgång. BoudeStts ledamöter i Utsk.
hafva befarat, att underlåtenhet af kungörelsernas behöriga
uppläsande skulle komma att äga ruin. Det kunde likväl ej
ske ulan olydnad mot författningarna; men antager man
den i ett fall, kan man äfven göra det i andra. Underlåtenheten
kan likaväl inträffa nu som dä, och ansvaret är i
sednare händelsen icke mindre strängt. Uppläsningen borttager
naturligtvis icke mera tid, antingen den verkställes
efter eller under Gudstjensten; men fördelen är den, att
andakten icke afbrytes utaf ämnen, sora äro för densamma
icke blott främmande, utan äfven deremot stridande. Om
den föreslagna förändringen antoges, behöfde inga andra
uppehållas i kyrkan under kungörelsernas uppläsning än husfäder
och sådana, som egentligen hade att efterhöra kungörelsernas
innehåll och ställa sig dem till efterrättelse. Jag
yrkar således bifall till betänkandet.
Frih. Ehrenborgh: Anledningen, hvarföre jag underlät
att, då jag sist yttrade mig, uttrycka de skäl, sorn
innefattas i BondcStts ledamöters reservation, var den, att
jag icke önskade att här ingå i discussion öfver ämnen, sorn
angå religiositeten. Jag anser det vara af största vigt, att
allmänheten får kunskap om de kungörelser, som utfärdas,
och jag betvifla!-, att menigheten komme att qvarstadna i
kyrkan längre, än sjelfva Gudstjensten räckte. Denna afslutas
nu, enligt kyrkolagen, med altartjenst, och jag tror,
att bästa sättet att qvarhålla folket äfven öfver kungörelsernas
uppläsande är, att dessa fortfarande uppläsas, innan
presten nedstiger från predikstolen. Då uppläsningen förnämligast
sker till efterrättelse för menigheten, samt representanterna
deraf reserverat sig emot förändringen, torde
det vara orätt att, utan afseende å dessas mening, vid den
-
Den io Maj f. m.
na riksdag vidtaga en åtgärd, som flera gånger förut är
vorden föreslagen, men hittills aldrig vunnit bifall.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Lika med Frih. Ehrenborgh
önskar jag afslag å betänk. Jag linner visserligen
riktigt att icke sammanblanda Gudstjensten med verldsliga
förrättningar; men då likväl af det nu ifrågavar. bruket
icke försports några olägenheter, och samtliga Utskts ledamöter
af BondeSt. reserverat sig emot betänk., finner jag
fullt skäl att åtminstone tillsvidare uppskjuta den föreslagna
förändringen. Många gånger, dä Hr v. Hartmansdorff
och jag varit af olika tanka, har denna olikhet härledt sig
derifrån, att jag icke kunnat hysa samma kärlek som han
lill gamla bruk och vanor. Jag har nu fått byta rol ined
honom och yrkar, af undseende för den åsigt, representanterna
af allmogen uttryckt, qvarstående af ett gammalt bruk.
Jag tror ock, att den föreslagna förändringen skulle komma
att medföra den väsendtliga olägenhet, att menigheten ofta
icke komme att taga kännedom om allmänna påbud, hvilka
i första rummet äro för dem af vigt att känna. Då t. ex.
större communioner inträffa, eller några af åhörarne hade
lung kyrkoväg, skulle de säkert begifva sig bort, så snart
sjelfva Gudstjensten vöre , afslutad; och fastän det är föreslaget,
att prosten, innan han lemnar predikstolen, skall
tillkännagifva, huruvida några kungörelser linnas att uppläsa,
är man icke säker, att ett sådant tillkännagifvande klefve
så fullständigt, alt allmänheten ens linge besked, hvarom
de ifrågavar. kungörelserna handlade. Jag tror således,
att, om än icke i principen riktigt, man likväl af aktning
för BondeSt. i denna del, och för att undvika de af förändringen
möjligen uppkommande olägenheter, bör förblifva
vid hvad hittills öfligt varit, och sålunda afslå betänkandet.
Frih. Cederström, Jac.: Jag yrkar afslag å betänk,
och håller BondeSt:s ledamöter räkning för det de velat
visa sig måna om att inhemta kunskap oro de kungörelser,
de skola efterlefva.
Hr von Hartmansdorff: I afseende å sjelfva saken
har jag blott en anmärkning att göra. Det har synts mig,
som föreställde sig Frih. Ehrenborgh, att kyrkofolket, i händelse
förändringen vidtages, ej kunde veta, huruvida några
kungörelser vore att uppläsa eller icke. Förslaget innehåller
dock, att presten skulle tillkännagifva sådant, innan han
nedstege från predikstolen. De, som då behöfde eller ville
afhöra kungörelserna, skulle nog stadna qvar, och de öfriga
kunna gerna aflägsna sig, ty eljest pläga de blott störa de
öfriga med sitt prat,
I afseende å de personligheter, som Gr. Cronhjelm nu
och flera gånger riktat mot mig, får jag, lika som Frih.
Cederström nyss gjort, förklara, att de icke förtjena något
38a
Den 10 Maj f. ra.
svar. Skulle hvar och en ledamot till besvarande upptaga,
hvad han af Hr Gr. i sådant hänseende får uppbära, skulle
våra rådplägningar snart urarta från lugna öfverläggningar
om sak till käbbel.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag kan icke
inse någon olägenhet utaf, utan finner endast fördel uti, att kungörelserna
uppläsas efter Gudstjenstens slut. Intet hinder möter
då, att man ju icke kan ingå i samtal om kungörelsernas innehåll
och sålunda göra hvarandra derom bättre underrättad.
Men att förlänga Gudsljensten med ämnen, som för densamma
äro helt och hållet främmande, anser jag oriktigt.
Efter Gudstjensten kun uppläsningen deremot ske lämpligast
både i afseende å Gudstjensten och kännedomen om kungörelsernas
innehåll. Skulle man icke fatta detta rätt, kan
man vid tillfällen af sockenstämma närmare underrätta sig
om verkliga meningen och sålunda undvika misstydningar.
Jag tillstyrker altså bifall till betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då det i detta ämne icke
kan vara utan vigt, att Statssecreteraren för eclesiastik-ärenderna
yttrat sig för förändringen, tror jag mig böra uttrycka
min opinion till fullkomlig motsats med hans. Efter den
erfarenhet, jag äger, förefaller det mig högst olämpligt,
att uppläsningen af kungörelserna skulle ske efter Gudstjenstens
slut; åtminstone i landsförsamlingarna är bullret då
sä stort och varar så länge, att det hindrar dem, som vilja
taga kännedom om kungörelserna, att uppfatta och förstå
dem. Det skadar dessutom icke, att äfven de, hvilka för
det närvar, kunna anses icke behöfva känna de påbud, sorn
utkomma, likväl hafva någon kunskap derom; och om presten
äfven tillkänoagåfve, att kungörelser vore att uppläsa,
är det icke sagdt, att man derföre finge vela, hvarom de
handlade, och största delen af folket skulle altså troligen
icke uppehålla sig för att afhöra dem.
Gr. Cronhjelm: Uti sjelfva saken har jag icke något
att tillägga; men det är i anledning af det sista ordet uti
en talares yttrande, ett ord, hvilket jag icke vill upprepa,
som jag begär att få lemna ett gensvar. Hr v. Hartmansdorff
har sagt, att han ofta fått uppbära personligt förnärmande
uttryck af mig. Jag tror, att våra protocol! bäst
skola vittna, huruvida han haft anledning till denna beskyllning.
För min del, och då jag nogsamt påminner mig,
hurusom det ofta händt, att den värde ledamoten i sitt
stränga klander mot allt nytt gått så långt, att han icke
ens velat tillåta pröfning af förslag till någon förändring
och beskyllt mig, under milt försvar för motsatta åsigter,
för nyhetsmakeri *Scc.; för min del må det tillåtas mig, att,
ehuru jag är lekman och harden äranatt tala emot .Statssecret.
för ecclesiaslik-ärenderna, att besvara hans tillvitelse
med den något bibliska liknelse, att det förefaller mig, sorn
Den io Maj f. m.
383
hade Hr v. Hartmansdorff sett grandet i sin broders öga,
men icke bjelken i sitt eget.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
återremiss af LagUtskrs betänk. N:o 4i.
Ropades ja och nej.
Samma propos., ånyo framställd, blef på enahanda
sätt besvarad.
Gr. Cronhjelm: Mig veterligen har ingen begärt
återremiss å betänk., och jag begär således propos. till afslag
derå.
Gr. Mörner, Carl: Jag skulle visserligen förena mig
med dem, som önska afslag ä betänk.; men för att äfven
gå den andra åsigten till mötes, får jag begära återremiss,
på det en modification af det nuvar. stadgandet må vinnas,
utan att förändringen derföre behöfver blifva så vidsträckt,
som den nu är föreslagen. Jag medger, att det för ändamålet
är lämpligare, att uppläsningen sker såsom hittills,
fastän jag ock tror, att densamma, utar särdeles men, kunde
ske efter Gudstjenstens slut. Men det gifves tillfällen, då
sinnet verkligen är mera helt öfverlemnadt åt de religiösa
betraktelserna och känslorna, såsom t. ex. vid barnens första
nattvardsgång. Att då låta nattvardstalet efterträdas af
kungörelser, hvilka ofta äro af den beskaffenhet, att de
väcka förargelse och verldslig omtanka, tror jag icke vara
lämpligt. Jag hemställer således, om man icke kunde inskränka
sig derhän att stadga, det uppläsningen skulle ske
efter Gudtjenstens slut vid sådana ttllfällen, då barnen begå
deras första nattvardsgåag. Jag yrkar altså i detta afseende
återremiss.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å LagUtsk:s betänk. N:o 41*
Ropades ja och nej.
Uppå derom framställd propos. blef nu ifrågavar. betänk.
af R. o. Ad. afslaget.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 2 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. N:o ^1. öfver motioner med förslag till
ändring i nu gällande lag, ang:de behandlingen af frågor
om oenighet makar emellan.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Uppå de af Hr
Gr. Sparre uti dess vid betänk, fogade reservation framställda
skäl anhåller jag, att betänk, må afslås; och skulle
denna min anhållan icke bifallas, vill jag blott reservera
mig emot bifall till Utsk:s betänkande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag förenär mig
med Frih. Ehrenborgh i anhållan om afslag å betänk., åbe
-
384
Den io Maj f. m.
ropande de skäl, som Gr. Sparres och Professor Grubbe*
reservationer innehålla. Vi böra akta oss för att lossa de
religiösa band, som för närvar, omgärda äktenskapets bestånd,
på det att äktenskapet må hållas i tillbörlig helgd,
och äktenskapsförbindelser lika litet må lättsinnigt brytas,
som lättsinnigt ingås.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag kan icke föreställa
mig, att äktenskapet hålles i helgd derigenom, i att
oeniga makar tvingas att lefva tillsammans. Jag tror tvärtom,
att äktenskapet gåfve större helgd, om svårigheterna
för dess upphäfvande minskades, så att man kunde slippa se
äkta makar tillbringa hela deras återstående lif i split och
osämja. Jag har lefvat i Danmark, hvarest till skillsmässa
icke fordras mera, än ett förklarande af båda makarna att
icke mera Vilja lefva tillsammans, och ett vidhållande af samma
föresats efter 2 års förlopp. I denna väntningstid äger
Konungen till och med att gifva dispens. Jag har likväl i
nämnde land icke sett flera äktenskapsskillnader än här; meu
väl här flera ohyggliga äktenskap. Jag yrkar derföre bifall
till betänk, eller återremiss, på det Utsk. må gifva den följda
principen ännu större utsträckning, än som nu skett.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag kan icke neka mig
den tillfredsställelsen att hembära Utsk. min uppriktiga hyllning
af de grundsatser, Utsk. uti det ifrågavar. betänk, erkänt.
Lika med Hr Cederschjöld tror jag, att de varningsgrader
och chicaner, hvilka nu måste föregå ett äktenskaps
upplösning, snarare motarbeta än befordra det moraliska
ändamålet, nemi. att underhålla och befästa det moraliska
bandet i äktenskapet; ty sedan ett olyckligt missförhållande
börjat, återställes harmonien visserligen icke af något yttre
tvång, utan fastmer torde det onda derutaf ökas, och man
lärer knappt nog kunna förete ett enda exempel, att några
varningar inför domcapitel eller af domstol ålagda böter verkat
återställande af frid och belåtenhet emellan missnöjda
makar. Jag anhåller således, lika med Hr Cederschjöld, att
betänk, må bifallas eller i annat fall, uti det afseende han
uppgifvit, återremitteras.
Hr von Hartmansdorff: En ledamot har trott sedligheten
vara större i Danmark i anseende till lättheten der
att bryta aktenskapsbandet. Jag afundas ej grannriket en
sådan fördel, utan tror, att om Hr Cederschjöld kände de
husliga förhållandena der lika väl som här, skulle han komma
till helt andra slutsatser än den, han nu yttrat. Man
har sagt, att chicanen af en varning inför domcapitlet borde
afskaffas. Jag erkänner icke, att denna åtgärd bör så
benämnas; men om man finner värningen obehaglig, särdeles
för den oskyldige, så bör man påminna sig det gamla ord
språ
-
Den 10 Maj f. pi.
3S5
språket: att det icke är ens skuld, att j:ne fräta,
oell att de således gerna må vara underkastade det obehag,
hvartill de sjelfva äro skulden. Man har vidare sagt, att
en varning inför domcapitlet sällan lärer återställa den brutna
friden. Deremot får jag åberopa Utskts förslag i ett föregående
betänk., att uppgöra vilkor för redan skiljda makars
återinträde i äktenskap med hvarandra. Då detta bevisar,
att man förutsätter, det lagligen skiljda makar skulle
vilja återvända till sammanlefnad med hvarandra, bör man
destomera förmoda, att ett sådant återvändande kan äga
runi, innan det yttersta steget är taget. Mig synes det endast
utmärka nog mycken egenkärlek, om man icke skulle
tro sig tåla vid en varning af den myndighet, som börsöka
återställa den brutna friden; och jag fortfar alt yrka afslag
å betänk.
Frih. Ehrenborgh: Jag har tagit för regel att aldrig
på detta rum ingå i långa juridiska afhandlingar, hvilka
vanligen mera trötta, än de för den hastiga uppfattningen
bevisa. Jag vill derföre äfven nu blott förklara, att
jag tror, det staten icke vinner på, att sociala band hastigt
kunna upplösas; ju hårdare de sammanknytas, desto bättre.
Då fråga varit om lagstiftningen för äktenskap, har jag derföre
alltid varit bland dem, som ansett skiljsmessor böra så
mycket som möjligt försvåras; då man vet, att den vigtiga
förbindelsen icke kan sä lätt brytas, torde man icke så lättsinnigt
deri ingå. Uppå dessa i korthet framställda skäl
fortfar jag att yrka afslag å betänk.
Hr Cederschjöld: Riktigheten af en värd talares yttrande,
att jag icke känner Danmark lika väl som mitt fädernesland,
kan jag visserligen icke bestrida, oaktadt jag vistats
i Danmark 2a3 år. Om jag äfven icke skulle med
full visshet känna, huruvida äktenskapen i sjelfva verket
äro lyckligare der än här, tror jag mig dock kunna med
någorlunda säkerhet påstå, att moraliteten både inom och
utom äktenskapet åtminstone icke är mindre än här. Jag
önskar visserligen icke, att skilsinessorna må blifva flera;
men jag tror, att de skulle blifva vida färre, om man lossade
de yttre band, hvaruti dessa förhållanden nu äro fjettrade.
Man finner nemi. alltid, att just der, hvarest hindren
äro större, der är ock retelsen och sträfvandet alt öfvervinna
dem i samma mån starkare.
Hr Dalman: Då jag anser samhällets ändamål vara
icke blott att sammanhålla sig sjelf såsom statsinrättning,
utan jemväl att utbilda moraliteten hos sina medlemmar; då
jag tror, att ett sådant ändamål, långt ifrån att befordras,
tvärtom motverkas derigenom, att man söker genom tvångsmedel
bereda fortfarandet af sådana förhållanden, som störa
6 H. 49
3Sö
Den io Maj f. m.
familjefriden, så kan jag icke med Frih. Ehrenborgh dela
öfvertygelse, att samhället vinner på att genom tvång sammanhålla
sådana sociala band, som icke vilja eller kunna
sammanhålla sig sjelfva. Jag tror nemi., att friheten i det
civiliserade samhället säkrast sammanhåller allt, så i det allmänna
som det enskilda. Deu, som erfarit olyckan af att
hafva varit i missförhållande inom sin familj, vill säkerligen
befria sig derifrån med uppoffring af hvad som helst; och
jag beklagar, om han läte afhålla sig från en skilsmessa af
de yttre svårigheterna deremot. Då likväl erfarenheten vitsordar,
att mången för närvar, låter dessa hinder verka, tror
jag åtminstone icke, att deruti ligger något godt för samhället;
och kan jag verkligen icke föreställa mig, hvad de,
som tro detta, mena med samhällets behof af moraliskt bestånd
och framskridande.
Jag förnyar min begäran om bifall till betänk.; men
skulle återremiss beviljas, ber jag att få beledsaga densamma
med den anmärkning, att den föreslagna tiden af 6 månader
för skillnaden till säng och säte synes mig vara väl
kort och böra i lagen bestämmas med minst 6 månader.
En tillfällig misssämja synes mig nemi. kunna uppkomma,
hvilken behöfde en längre tid för att glömmas eller försonas,
utan alt den derföre vore nog stadgad för att utgöra
grund för äktenskapets upplösning. Skulle Utsk. vilja taga
denna anmärkning i öfvervägande och derefter rätta betänk.,
så hoppas jag, att, då det återkommer, Ståndet icke skall
linna betänklighet vid att dertill lemna bifall.
Hr von Hartmansdorff: En ledamot har trott, att
svårigheterna vid upplösningen af äktenskapsbandet just skulle
utgöra en aggelse att önska dess upplösning. Jag vet väl,
att naturer kunna finnas, som företrädesvis eftersträfva det
förbjudna; men i allmänhet torde man väl få antaga, att om
man befinner sig i förhållanden, hvilka icke kunna godtyckligt
upplösas, är man gemenligen fördragsam, emedan man
vet, att man eljest endas tökar sin olycka. Hvad medborgare
äro i förhållande till samhället, det äro medlemmarna uti en
familj ännu närmare till hvarandra. Jag kan vara misskänd
och misshandlad af mina medborgare, samt följaktligen missnöjd
med dem, men jag måste hafva fördragsamhet med
dem och de med mig, emedan vi tillhöra samma fädernesland;
och sålunda förlikas vi omsider bättre, än vi eljest
skulle göra.
Hr Cederschjöld: I anledning af den siste värde talarens
yttrande, att naturer finnas, hvilka drifvas att begå
en handling blott derföre, att den är förbjuden, får jag förUara,
att jag, för min del, icke är bland dessa. Men jag
vill likväl söka afskaffa en lag, som jag finner onaturlig,
helst jag tror, att det endast är slafsinnet, som tåligt finner
sig under hvilken lag som helst.
I
Den 10 Maj f. m«
33?
Hr Dalman: Jag får blott fästa uppmärksatnlieten derpå,
att här icke är fråga om att upphäfva alla hinder
emot äktenskapsskillnader, utan blott att borttaga skyldigheten
för oeniga makar att resa lång väg för att inför domcapitlet
emottaga en oftast blott ceremoniös varning. Jag
tror, att den tid är förbi, då dessa högvördiga auetoriteter
utöfvade något välde öfver samveten och tänkesätt; och jag
är öfvertygad, att om föreställningar af församlingens presterskap,
af föräldrar, vänner och anhöriga icke verka, så
Uträttar varningen inför domcapitlet ej heller något. Det
är emedlertid endast denna sistnämnda varningsgrad, som är
fråga om att borttaga, och jag hemställer, om den kan vara
af något slags vigt för äktenskapets helgd.
Hr von Hartmansdorff: Jag önskar, att Hr Cederschjöld
aldrig må tro, att jag uti ofördelaktiga exempel åsyftar
honom, allraminst i fråga om lagars öfverträdelse. Hvad
åter beträffar påståendet, att domcapitlels varningar icke till
något tjena, så, i fall personer finnas, hvilka icke vilja låta
rätta sig af presterliga myndigheter, sorn dertill äro förordnade,
gäller det dock icke i afseende å alla; och de förra
kunna, såsom jag hoppas, rätta sig med tiden. Jag fortfar
att begära afslag af betänk, och anhåller om votering, ifall
afslaget derförutan icke beviljas.
Frih. Hermelin, Carl: Jag anhåller om upplysning,
huruvida underrättelse ankommit från de öfriga Stånden,
huru betänkandet der blifvit afgjordt.
Underteckn. B.idd.-Secret.: Förevar, betänk, är af
Borgare- och BondeSttn återremitteradt. Från PresteSl. har
någon underrättelse icke ankommit, om eller huru frågan
derstädes blifvit afgjord.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos:r först
till återremiss, dernäst till bifall och slutl. till afslag å LagCJtsk:s
betänk. N:o 42j hvilka alla tre propos:r blefvo med
ja och nej besvarade.
Hr Oxehufvud, Olof Phil.: Efter hvad jag trott
mig uppfatta, hafva de flesta yrkat återremiss, och jag anser
altså contrapropostn böra ställas derå, i stället för på
afslag, helst 2:ne Stånd redan lära återremitterat betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då sådana anmärkningar
emot betänk, blifvit gjorda, att detsamma i anledn. deraf
icke kunnat antagas, och då grundlagens tydliga mening äi ,
att när anmärkningar emot ett betänk, göras, hvilka syfta
på detsammas förändring och sålunda återremitterande, bör
en sådan ske. Jag anser fördenskull contraproposm böra
ställas på återremiss.
Hr Dalman: Jag förenar mig så mycket hellre med
Hr Gr. Horn, som jag sjelf framställt en anmärkning, hvil
-
3SS
Den 10 Maj f. m.
len torde förtjena att tagas i betraktande, den nemi., att
jag önskade, det tiden för skillnaden till säng och säte måtte
bestämmas med minst 6 månader.
Frih. Cederström, Jac.: Jag anhåller att få fästa
uppmärksamheten å en period i i mom. af 56 §. Reg.F.
Der står: ”Utsk:ns förslag skola först i Ståndens plena framställas
till antagande eller förkastande, utan förändringar
"eller tillsatser.” Vi hafva förut haft denna formfråga under
discussion. R. o. Ad. fann då tydligt, likasom jag förmodar,
att Ståndet i dag skall finna, att nemi., då propos.
rätteligen blifvit framställd först till bifall och derefter tili
afslag, så måste, om under någon af dessa propos:r votering
begäres, voteringspropos:n ställas till bifall och afslag.
Vilja de, som yrka återremiss, hafva sin mening fram, så,
och i fall icke någon fortfar att yrka bifall, böra propostua
ställas till afslag eller återremiss.
Gr. Horn: Jag skulle tro, att betänk, icke kan afslås,
då anmärkningar deremot blifvit gjorda, som afse ändringar,
enär Ståndet då icke komme i tillfälle att pröfva frågan i det
skick, densamma erhölle, sedan de föreslagna ändringarna af
TJlsk. blifvit tagna i öfvervägande. Jag ber, att afseende
härå må fästas.
Frih. Cederström: Enär de, hvilka icke finna de
gjorda anmärkningarna förtjena afseende till återremiss och
icke heller vilja bifalla betänk., likväl måste hafva sig öppet
att försöka få sin mening genom votering gällande, anser
jag propostn böra ställas på afslag eller återremiss. De,
sorn vilja bifalla betänk, i dess nuvar. skick, kunna alltid,
då frågan kommer tillbaka, bereda beslut för deras åsigt;
men skulle alla 3 meningarna, för bifall, afslag och återremiss,
nu bestämdt påyrkas, måste man votera om voteringspropositionen.
Hr von Hartmansdorff: Enär jag nu erfarit, att
2:ne Stånd redan återremitterat betänk., afstår jag från mitt
yrkande på votering, i fall äfven R. o. Ad. vill besluta
återremiss.
Uppå derefter förnyad propos. hlef LagUtsk:s betänk.
N:o 42 af R. o. Ad. återremitteradt.
Ånyo föredrogs Oecon.Utsk:s d. i dennes e. m. på bordet
lagda betänk. N:o 3y, i anleda, af väckta motioner ej
mindre om bestämda föreskrifter för befordringar inom Postverket,
än ock om behofvet af ny postordning och instruction
för postinspectorer och postförvaltare samt af nytt löningssätt
för dessa tjenstemän.
Hr Grundelstjerna, Axel Wilh.: Emot Utsk:s förslag
i sista punkten af betänk, ber jag att få göra några an
-
Pen 10 Maj f. ra.
3Sg
märkningar. I förra delen deraf tillstyrker Utsk. nemi., att
it. St. må hos K. M. i underd. anhålla om granskning och
omarbetning af nuvar. postordning och instruetion för postinspectorer
och postförvaltare. I anledn. häraf får jag upplysa,
att K. M. redan anbefallt en sådan granskning och
utsatt viss tid, inom hvilken densamma bör vara verkställd.
Den föreslagna åtgärden lärer således vara öfverflödig. Hvad
åter beträffar sednare delen af Utskts förslag i oroförmälda
punkt, synes det åsyfta införande af bestämda löner för
postförvaltare-tjenster i stället för sportler, hvaraf densamma
nu till större delen hemta sina inkomster. Dessa löner
skulle då komma att betunga staten; och ehuru jag visserligen
i allmänhet icke är vän af sportelsystemet, tror jag
likväl icke, att det uti ifrågavar. fall bör afskaffas, emedan
uti detta löningssätt ligger en sporre för de omförmälda
tjenstemännen att uppmärksamt och nitiskt gå allmänheten
tillhanda, emedan deras arfvoden derpå bero. Dessutom är
detta löningssätt det, hvarigenom tjensterna blifva rättvisast
lönade; ty ju flera correspondenter, destomera arbete, och
derefter böra äfven inkomsterna rätta sig. Vidare förekommer
jemväl den omständighet , att om correspondenterna
skola erlägga afgifterna till staten i stället för till poslförvaltarne,
skola dessa afgifter utgå efter bestämda taxor,
hvilka åter icke kunna upprättas emellan riksdagarna, utan
måste tillkomma genom Konungs och Ständers gemensamma
beslut. Att rättvist uppgöra sådana taxor vore icke heller
lätt, emedan den ena har vidsträcktare och den andra mindre
vidsträckt correspondance m. m. Genom öfverenskommelse
emellan postförvaltaren och eorrespondenten kunna sådana
förhållanden bäst jemnkas. Jag yrkar afslag å betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Instämmande
med den siste värde talaren, får jag derjemte endast fästa
uppmärksamheten derå, att om en sådan lönereglering,
som uti Utsk:s förslag åsyftas, komroe att äga rum, skulle
bruket att fordra och gifva sportler troligtvis i alla fall
qvarstå. Jag tror således, att fulla skäl till återremiss förefinnas.
Hr von Troil, Emil: Sedan Hr Grundelstjerna upplyst,
att 3:dje punkten af Utsk:s tillstyrkande är obehöfligt,
skulle jag tro, att hela betänk, kunde afslås. Uti första
punkten tillstyrker besynnerligt nogen underd. anhållan, det
K. M., vid återbesättande af lediga tjenste:- inom och under
Postverket, läcktes fästa nåd. afseende å långvarig, nitisk
och pålitlig tjenstgöring vid samma verk. Jag hemställer,
huru det är möjligt för Utsk. att känna, om K. M. icke
redan iakttagit, hvad Utsk. här föreslagit att begäras. Det
enda Utsk., som jag anser behörigt att göra dylika framställningar,
är Constit.Utsk.; men för min del är jag förvissad,
att vid återbesättande af de ifrågavar. tjensterna ordent
-
3y°
Den 10 Maj f. m.
liga förslag upprättas af ÖfverPostdirectörs-embetet, och att
K. iVI. derpå fäster det afseende, de kunna förtjena. Åtminstone
hafva sednare tiders befordringar i denna väg visat de
lyckliga följder, att mindre underslef ägt rum och statsverket
altså kommit i åtnjutande af större inkomster. Jag tror
således, att enär irsta punkten af förslaget synes fullkomligt
oriktig, den sista fullkomligt onödig och den medlersta af
ingen vigt, kan hela betänk, lämpligen afslås.
Hr Nordenadler, Ludv. Gust., hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Det sätt, hvarpå Allm. Besvärs- och Oecon.Utsk. besvarat
de från H. R. o. Ad. samt V. BorgareSt. till Utsk.
remitterade motioner, rörrde ”bestämda föreskrifter för befordringar
inom K. Postverket, äfvensom angrde behofvet
"af ny postordning och instruktion för postinspectorer och
"postförvaltare samt af nytt löningssätt för bemälda tjenstemän,
” utmärker nog tydligt, att Utsk. antingen icke riktigt
uppfattat frågan om rättighet till befordran inom K.
Postverket, eller ock ansett samma fråga så ringa och obetydlig,
att den icke förtjente någon uppmärksamhet, emedan
extra-ordinarier inom detta embetsverk icke kunna annorlunda
betraktas än renskrifvare i allmänhet; hvarföre
ock isynnerhet till krigstjenst odugliga militärpersoner borde
till postsysslor befordras, såsom det i andra länder skall
vara brukligt.
Efter dylika premisser och sedan Utsk. rakt uteslutit
de inom K. Postverket engagerade extra-ordinarier från ali
competens till posttjenster, hade det sådeles icke bort förmodas,
att resultatet skulle blifva ett tillstyrkande af "un"derd.
anhållan, att K. M., vid återbesättandet af lediga
"tjenster inom och under K. Postverket, täcktes fästa nåd.
"afseende å långvarig, nitisk och pålitlig tjenstgöring vid
"samma verk."
Då Utsk. satt extra-ordinarier i lika kategori med vanliga
renskrifvare, torde Utsk. icke erinrat sig, att K. ÖfverPostdirectörs-embetet
är ett statens embetsverk, och att de
personer, hvilka som extra-ordinarie kammar- eller contorsskrifvare
derstädes vinna inträde, följaktligen äro statens
lönlösa tjenare, likaså väl som alla andra extra-ordinarier,
hvilka, i hopp om framtida befordran, söka och erhålla engagement
i något af Rikets Collegier eller öfriga på riksstaten
uppförda styrelseverk.
Det är således icke K. Postverkets extra-ordinariers, utan
sjelfva styrelseverkets anseende, sorn blifvit nedsatt derigenom,
att dess extra-ordinarier blifvit af Utsk. ansedda endast
som renskrifvare, d. v. s. sådana, som begagnas blott
för tillfället, skrifva frivilligt hos enskilda för betalning,
icke ens hafva försvar hos den, de betjena, och altså icke
heller äro honom någon lydnad skyldiga. Att den af Utsk.
Den 10 Maj f. m.
gjorda jemnförelse likväl är alldeles oriktig och ett rent misstag,
har Utsk. också sjelf insett och äfven sjelf rättat dermed,
att Utsk. på ett annat ställe i dess betänk, förklarat,
att ”K. Postverket står under samma befordringslagar som
•”Rikets öfriga Verk och Collegier.” Då nu detta sanna och
rätta förhållande är medgifvet, hvarföre då, i rak opposition
deremot, yttra, att K. Postverkets extra-ordinarier äga
ingen rätt till befordran inom verket framför hvar och en
annan utom verket? Annorlunda har detta samma Utsk.
vid förra riksdagen betraktat denna samma fråga, då Utsk.
uti dess betänk, af d. i3 Maj 1829 (N:o lii) funnit sig på
goda skäl böra tillstyrka underd. anmälan af den önskan,
”att K. M. täcktes anbefalla vederbörande auetoriteter att
”sorn incompetenta anse alla sådana sökande till lediga sysslor
”inom och under K. Postverket, hvilka icke förut tjenst”gjort
som extra-ordinarier eller vicarierande postmästare,
”samt derunder ådagalagt skicklighet, nit och pålitlighet,
”hvilket sednare isynnerhet vid dessa beställningar vore af
”högsta vigt för allmän och enskild säkerhet; och hyste
”Utsk. den tillförsigt, att K. M. med synnerlig nåd täcktes
”omfatta sådana embetsman, som längre tid inom K. Postverket
tjenstgjort, då de kunde förete vederbörandes vitsord
om trogen tjenst och visad redlighet i ombetrodda för”rättningar.
”
För Utskts nu alldeles förändrade tänkesätt har icke
blifvit anfördt något enda vederläggningsvärdt skäl; ty icke
ian det få namn af skäl, att för inträde vid K. Postverket
ej erfordras någon academisk examen och att, sedan Rikets
vid förra riksdagen församlade Ständer ansett detta ärende
vara af så stor vigt, att Utsk:s då gjorda och af R. St.
gillade nyssnämnda hemställan blifvit till K. M:s nåd. bifall
anmäld, K. M. under d. 18 Juli 1829 i nåder förklarat samma
hemställan icke kunna bifallas. Hvad academisk examen
angår, så är det en sak, hvilken beror på K. M:s eget nåd.
godtfinnande, att derom förordna äfven för dem, som i K.
Postverket söka inträde; men att sådant icke skett ännu,
bör icke rättvisligen utestänga de redan engagerade personerna
från befordran, då de dertill gjort sig förtjenta;
och att K. M. i nåder icke bifallit R. St:s år 1829 gjorda
und. hemställan, det utesluter icke möjligheten af ett annat
nådigt beslut, i fall R. St. i und. ytterligare vederlägga
icke blott, att, såsom förra gången yttrades, tjenstgöring
inom verket är nödvändig för utrönande af sökandes
skicklighet och pålitlighet, såsom varande af högsta
vigt för både allmän och enskild säkerhet, utan äfven att
befordringslagarna anse för en uppenbar orättvisa, att K.
Postverkets antagna, alldeles lönlösa eller ock för en ringa lön
mångårigt arbetande tjenstemän skola beständigt se sig förbigångna
af militärpersoner vid alla andra tillfällen, än då
någon så usel och dålig postförvaltaretjenst varder ledig,
Den 10 Maj f. n>.
att ingen dylik, för K. ÖfverPostdireclörs-embetet vanligtvis
främmande parvenu anser det löna mödan söka en sådan
tjenst. För öfrigt, hvad moralisk eller legal rättighet
har väl en bättre eller sämre, högre eller lägre, duglig eller
oduglig officer, sedan han antingen icke behagar, icke får
eller icke kan längre tjena i den väg, han börjat sin bana,
alt tränga sig in på civilståndet och, utan att derstädes en
enda minut hafva gjort tjenst eller visat någon skicklighet
och pålitlighet, taga brödet från den civile och tvinga denne
till en beständig glömska under sin lefnads tillbringande i
ett trälaktig! arbete och en tryckande fattigdom? Har väl
Utsk. gjort sig reda för detta förhållande, och kan väl Utsk.
nöjaktigt besvara denna fråga? Jag tviflar härpå så mycket
mera, som mililärlefnaden i dessa fredliga tider är ganska
beqvämlig, och ståndet dessutom äger en så rik pensionscassa,
att statens civila tjenster icke böra, på rättvisans och.
civilpersonalens bekostnad, vara pensionsinrättningar för militärer,
hos hvilka man en och annan gång funnit sådana
orsaker till den sökta befordran vid Postverket, att ingen
befordringssökande Postverkets tjensteman skulle vilja beräkna
sig dem såsom meriter. Månne dessa äro de mest tjenliga
och pålitliga, att bevara det förtroende och den säkerhet,
som från postförvaltaretjenster äro oskiljaktiga? En
och annan balance, som i sednare tider yppats hos tjenstemän
af denna dass, äfven hos Svenske postförvaltaren i
Greifswald, hvilken icke heller genom tjenstgöring som extraordinarie
inora K. Potsverket ådagalagt sin duglighet och
pålitlighet i tjensten, torde bäst besvara denna fråga.
Jag anhåller således om återremiss af det ifrågavar.»
oväntade betänk., äfvensom att dessa mina anmärkningar måtte
få remissen åtfölja.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Om jag icke misshörde
mig, tyckte jag mig uti Hr v. Troils yttrande finna, det
han ansett Utsk. hafva förfarit riktigare, om det, i fall
lagarna för de ifrågavar. befordringarna funnits öfverträdda,
gjort anmärkning deremot i Constit.-Utsk.; och äfven Hr
Nordenadler har tyckts rikta sina anmärkningar åt detta
håll. Jag får då, oaktadt jag icke tagit närmaste del i behandlingen
af detta mål, likväl upplysa, att jag, så mycket
som möjligt, sökte förskaffa mig kännedom derom, och att
jag dervid icke fann ringaste anledning att taga saken från
den synpunkten; tvärtom har jag trott mig erfara, att det
befordringssätt, som följts, ländt Postverket till fromma,
och jag känner sjelf ett särskildt fall, dervid åtskilliga missbruk
upptäcktes af en militär, sedan han ernottagit postcontoret.
Jag har sålunda visst icke något att anmärka
mot det hittills följda befordringssättet och yrkar nu, i anledning
af de anmärkningar, som i öfrigt blifvit framställda
eiuot betänk., att detsamma må afslas.
Den ie Maj f. m.
3g3
Gr. Cronhjelm, Otto Äng.: Hvad den första punkten
beträffar, anser jag den fullkomligt olämplig, enär
den innefattar anmärkningar emot det sätt, K. M. iakttagit
vid tillsättande af tjenster under Postverket, hvilka anmärkningar
icke ens under discussioner i Stånden skulle kunnat
förekomma utan erinringar om go §. Reg.F. och sålunda
ännu mindre uti en tind. skrifvelse till K. M. I afseende
åter på det i 2.'dra punkten föreslagna kungörandet i tidningarna
har motionären sjelf sagt, att vid hvarje inträffad
ledighet öfverhopa militärerna med ansökningar, och ledigheten
torde således äfven för de civila posttjenstemänneu
icke böra vara mera obekant, än för denna mängd militärer;
hvadan kungörandet synes öfverflödigt. Hvad slutligen
3tdje punkten angår, gro vi, i afseende å omarbetning och
sammandrag af poslförfattningarna underrättade, att en sådan
åtgärd ledan blifvit af K. M. i nåder anbefalld och
således icke torde böra af Ständerna begäras; och vidkommande
den föreslagna förändringen af löuesättet, äro de
ifrågavar. tjensterna af den natur, att sportler dervid i alla
fall komme att äga rum. Äfven då man accorderar om ett
visst arfvode, får man ju alltid, om man skall påräkna
villighet, gifva en douceur derutöfver. Jag yrkar således
afslag å betänkandet.
Hr von Troil: Jag beklagar, att en värd ledamot,
som likväl icke sitter långt ifrån mig, ändock ej hört, hvad
jog sist yttrade. Jag sade nemi., att jag icke ansåg Oecon.-  TJtsk. vara i tillfälle att ingå i bedömande af motiverna för
Konungens befordringar, enär endast Constit.-Utsk. får läsa
Statsråds-protocollen. Jag vill ej vidare uppehålla, då meningarna
icke synas vara mycket delade, utan förnyar min
anhållan om afslag å betänkandet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr,: Jag kan icke förena mig
med dem, som anse förslaget i första punkten af det ifrågavar.
betänk, olämpligt. Jag tror nemi., att R. St., utan
att ingå i omdöme öfver de grunder, K. M. vid utnämningar
till postmästarebeställningar hittills följt, kunna i und.
tillkännagifva, det de önska, att en lång och pålitlig tjenstgöring
inom Postverket böra äga företrädesrätt till afseende
vid befordringar inom samma veik. Jag tror, att ett förklarande
från Ständernas sida i denna del är af rättvisa påkalladt
och heuatar sitt stöd i erfarenheten, enär man, åtminstone
derest man lyssnar till allmänna opinionen i detta
fall, torde äga anledning sluta, att K. M:s uppmärksamhet
icke af Dess rådgifvare blifvit tillbörligen fästad å detta
förhållande.
Gr, Cronhjelm: Så vidt den siste talaren grundar sin
mening på erfarenheten af sednare tiders utnämningar, måste
jag bestrida densamma, synnerligast då jag påminner mig
6 H.
NttHaflnu
>)4
Den 10 Maj f. m.
<Jt yttrande i motionärens nu upplästa anförande, livarigenom
lian synts hafva velat, att postcommissarietjensten i
Greifswald borde återbesatts med någon tjensteman inom
Postverket. Det är en känd sak, att man icke behöfver aflägga
några specimina för att vinna inträde i Postverket,
och ehuru man med pålitlighet kan bestrida förefallande
renskrifvaregöromål, torde man derföre icke hafva förvärfva!
sig några anspråk på förtroende till utförande af sådana
värf, som verkligen fordra kunskap och erfarenhet. Jag
tror, att det skulle kunna inträffa, att man icke inom bela
Postverket funne någon person, åt hvilken kunde uppdragas en
sådan befattning sorn den ifrågaställa, enär mycken färdighet
i främmande språk dertill fordras. Det är sannt, att
jag sjelf är militär, fast icke postmästare-candidat, oaktadt
jag gerna skulle önska, att jag ägde en postmästaresyssla;
ineti jag talar dock af fullkomlig öfvertygelse om hvad jag
anser vara bäst och lämpligast. 1 Frankrike och Preussen
äro de ifrågavar. tjensterna besatta med och förbehållna endast
militärer; och jag tycker, att man går en billig medelväg,
dä man här bekläder dem ömsom med militärer och
ömsom med civila. Jag tror icke heller, aLt man i allmänhet
haft skäl att klaga öfver de utnämningar, som i denna
väg skett; och jag skulle anse det obilligt att betaga en utmärkt
militär med stor familj, men af ålder oförmögen att
längre fortsätta den militära banan, rättigheten att på det
ifrågavar. sättet söka sin bergning för återstående dagar.
Man har sett militärer söka och erhålla presidents-, landshöfdinge-
m. fl. platser, hvilkas fyllande verkligen erfordrat
kunskap och skicklighet, utan att någonting i anledning
deraf från Ständerna låtit höra af sig; och man bör
då icke bestrida militärerna tillfälle att vinna sådana platser,
hvilka ostridigt kunna skötas med en vanlig bildning,
blott ordning och pålitlighet iakttages.
Oecon.-Utskts betänk. N:o 37 blef af R. o. Ad. afslaget.
Biföllos, vid förnyad föredragning, Oecon.-Utskts d. 2
dennes e. m. på bordet lagda betänktn:
JV:o 38. i anledn. af väckt motion om upphörande af
kronofisket vid Elfkarleby;
N:o 4°- > anledn. af väckt motion om städernas befrielse
från inqvartering vid recrut- och remontmöten.
Föredrogs ånyo Gecon.-Utskts d. 1 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 3g, i anledn. af väckt fråga om Jemtlands
återförläggande under Westernorrlands län.
Hr von Törne, Mich.: Det förslag, som Riksd.*sfullm.
Rutberg afgifvit att åter förena Jemtland med Westernorrlands
län, har Allm. Besvärs- och Oecon.-Utsk. så fullkomligt
vederlagt, att föga mera kan behöfva att tilläggas.
Den 10 Maj m.
395
Vid i823 års riksdag väcktes samina fråga, men blef
af R. St. afslagen. Jag anförde då till R. o. Ad:s protocoll
d. 5 Sept. nämnde år de skäl, som, enligt min öfvertygelse,
visade otjenligheten af förslaget. Med åberopande deraf får
jag nu blott den äran tillägga, att det är med verklig tillfredsställelse
jag finner den uppmärksamhet, som Utsk. lemnat
de stora, obegagnade tillgångar, Jemtland äger i sina
skogar och mineralstreck, hvilkas begagnande på ett ändamålsenligt
sätt erbjuder betydlig vinst.
Sveriges norra provinser kunna blifva en rik kalla till
fäderneslandets,^upphjelpande, om de tillfällen begagnas, som
der finnas och ,som jag sökt närmare utreda uti mina anföranden
till R. o. Ad:s protocoll af d. 5 Jan. och i5 April
år 1818. Sverige har allt hitintills gjort föga mer för att draga
fördel af sina malmstreck och skogar, än endast frambringat
en god metallisk ämnesvara, tjenande egentligen upplystare
och penningerikare folkslag att deraf hemta de rätta
och stora fördelarna.
Såsom skäl för sin framställning, att Jemtland mätte
förenas med Westernorrlands län, har motionären bland annat
anfört, att länsstyrelsen skall hafva uppmuntrat invånarne
till odlingsföretag, hvilka icke varit afpassade efter
landets climat och derföre misslyckats. Denna uppgift är
icke enlig med sanna förhållandet. Det har alltid varit min
öfvertygelse, att alla ceconomiska lagar och åtgärder borde
grundas på noga kännedom af loctda omständigheter, ty
utan en sådan kunskap kunde botemedlen hafva skadligare
följder än sjelfva de svårigheter, man ville afhjelpa. Derföre
var min första åtgärd att anskaffa alla de upplysningar,
som erfordrades för Jemtlands odling och förkofran.
Jemtlands läns aktningsvärda invånare hafva, uppå
min proposition, inrättat municipalstyrelser i hvarje socken,
på sätt mina till K. M. i uud. afgifna femårsberättelse!- närmare
utreda. Genom dessa stiftelser hafva fullständiga uppgifter
erhållits om hvarje sockens obegagnade lägenheter och
lämpligaste sättet att dem odla. Något misstag från länsstyrelsens
sida har således icke varit möjligt, emedan ingen
bättre kunnat bedöma, hvad som borde åtgöras, än de mest
upplysta inom hvarje socken; också hafva, mig veterligen,
inga odlingar misslyckats, utan alla framgått med verklig
båtnad för länets jordbrukande dass.
Det torde icke böra förbises, att riksdrraännen från
Jemtlands län vitsordat motsatsen af hvad riksdtfullm. Rulberg
från Westernorrlands län troligen ganska välmenande,
men utan sakkännedom, anfört.
Jag tillstyrker vördsamt bifall till Utsk:s betänkande.
Oecon.-TJtskrs utlåt. N:o 3g. blef af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning Oecon.-Utsk:s d. 2 dennes e. m.
Den 10 Maj. f. m.
pu bordet lagda betänk. N:o 4', i anledn. af väckt motion
om åtskilliga förändringar i Judereglementet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få
göra några anmärkningar emot Utskts förslag, att R. St.
skulle hos K. M. i lind. anhålla: ”att de Judar, som med
vederbörligt tillstånd i Riket inflyttat och sig härstädes bosatt
samt deras barn må äga frihet att besöka och njuta
undervisning vid alla publika skolor samt gymnasierna och
academierna i Riket, med vilkor, att de underkasta sig gällande
skolordning och lagar, så att i a fedin,de å undervisningens
meddelande något undantag för Judar icke äger rum.”
1 den händelse Iltsk. föreslår, att så mätte förhållas, med
vilkor att judebarnen uppfostras i Christna läran, har jag
icke något emot förslaget att erinra; men i annat falt måste
jag yttra betänkligheter dervid. Utsk. har föreslagit,
att något undantag för judebarn i afseende å undervisningen
icke skulle äga rum. Skolordnts föreskrifter borde följaktligen
lända till efterrättelse såväl för dessa som för andra
barn. Men skolordningen bjuder, att undervisning skall
meddelas i Christna religionen, att bön skall hållas, psalmer
sjungas, predikoförhör förrättas, m. in. Då nu religionsundervisningen
skulle meddelas, kunde judebarnen, hvilka icke
uppfostrades till Christna läran, ju tänka och yttra: hvad
magistern säger, det tior jag icke på, ty mina föräldrar säga
helt annat. Olämptigheten häraf linner man desto tydligare
när man besinnar, att religionsundervisningen i skolan
icke kan eller bör bibringas såsom en historia eller statistisk
uppgift om de begrepp, som den Christna bekännelsens
medlemmar hysa, utan såsom en framställning af
hvad som i religiöst hänseende är rätt, och hvilket följaktligen
utgör föremål för tro. Ännu mera olämplig visar sig
sammanblandningen i skolan af de olika trosföVvandterna,
då bön skall göras. Kan man väl föreställa sig ett större
gyckel med allt hvad heligt är, än att låta barn frambära
boner tilt en Frälsare, på hvilken de icke tro? Lika olämpligt
är att låta Judar sjunga christna psalmer och i predikoförhör
redogöra för christliga predikningar. Men icke
nog härmed. Disciplinen är för skolan af största vigt. Denna
kan bland barn icke utföras efter torra moralbud. Rättsläror
kunna af dera icke rätteligen uppfattas, utan såsom
religion. Huru skulle det tillgå, om christna och judebarn
gemensamt deltagit i något ofog, hvarför de borde tillrättavisas,
och läraren behöfde för barnen framställa Frälsaren
såsom förebild af försonlighet, sjelfförsakelse, m. fl. dygder,
men då icke skulle kunna vända sig med sina förmaningar
till alla barnen, utan blott till de christna? Hvarmed skulle
läraren tilltala judebarnen? Det hörer icke till den christn©
skollärarens skyldighet att känna det Mosaiska religionssystemet;
honom åligger icke, äfven om han kunde det, att
B
Den 10 M a j f. m.
397
utföra en Rabbis varf. Skulle då judebarnen blifva utan
annan varning, än aga, eller skulle läraren åberopa inoralsystemer,
sorn barnen ej kunna känna eller förstå? Dessutom
bör man komma ihåg, att skolan icke kan umbära föräldrars
bistånd. En lärare kan icke komma långt med barnets
moraliska bildning i skolan, om hans bemödanden icke
understödjas hemma i föräldrahuset. Särdeles i de stora städerna,
hvarest sedeförderfvet är störst och der Judarna vistas,
är föräldravården mest nödig. Der bör således nödvändigheten
att sälta sina harn i en sådan skola, hvarest religionsundervisningen
öfverensstämmer med den, som barnet
hemma åtnjuter, vara störst. Man kan väl säga, att förhållandet
möjligen icke blefve bättre, äfven om judeföräldrarna,
innan barnen inträdde i skolan, tilläte dem uppfostras i
Christna läran, men likväl icke kunde deri lemna något biträde.
Del är klart, att någon brist härutinnan mäste judebarnen
vidkännas; men det synes ock kunna antagas, att
den Jude, som beslutat låta sina barn uppfostras i en an
nan
lära än den, han sjelf bekänner, ej kan vara så samvetslös,
att han ju icke skulle lemna barnet ostördt i de
religionsbegrepp, det i skolan inhemtar.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag skyndar att förklara,
det jag från början till slut hyser motsätta åsigter med
dem, hvilka den siste talaren nu yttrat. Det förundrar mig,
att en man, som är känd för upplysning och sjelf står i
spetsen för våra uppfostringsanstalter, skall drifva den sats,
att endast de, som tillhöra en viss religion, böra få dela
fördelarna af våra undervisningsverk. Den värde talaren har
sagt, att det är olämpligt, att judebarnen skulle få deltaga
i åhörandet af religionsföreläsningarna i skolorna. Jag kan
icke inse några skäl härtill. Mig synes ett sådant sätt just
vara det allralämpligaste för att förmå judebarnen att an
taga
den religion, vi anse för den bästa. Jag föreställer
mig nemi., att en sådan öfvergång till vår lära, sorn grundade
sig på en genom jemnförelser vunnen öfvertygelse om
dess företräde skulle vara den skönaste frukt af det tillstånd,
man lemnat judebarnen att deltaga i allmänna skolornas
religionsundervisning. Jag kan icke heller inse, hvarföre
icke judebarnen jemväl skulle kunna utan förargelse
öfvervara böne- och sångstunderna. Jag förmodar, att våra
skollärare äro nog upplysta för att ej behandla judebarnen
med någon motvilja, och att de således icke heller
skulle ålägga dem att läsa böner, som icke öfverensstämde
med den religion, barnet bekände. Jag kan således icke
finna något skäl att förneka medlemmarna af här bosatta
judefamiljer rättighet att begagna hvilket af våra undervisningsverk
som helst. Hvad beträffar föräldrabiträdet för utvecklingen
af barnets själsodling, erkänner jag visserligen,
*tt detta är vigtigt, i samma mån skolan är talrik; men må
T) c n 10 Maj f. m.
man då lemna åt föräldrarna att bestämma, i hvad mån
detta behof kan motsvaras eller icke, och ej tillerkänna
Statsmagterna någon rättighet att afgöra sådant. Finna de
judiska föräldrarna, att det befarade missförhållandet icke
är för deras barn menligt, så må de icke förhindras att låta
dessa begagna våra skolor; och må Svenska Representationen
icke gå att fatta ett beslut, som säkerligen skulle
nedsätta henne långt under upplysningen af den tid, i hvilken
vi lefva.
I afseende å öfriga punkter af betänkandet vill jag börja
med att öppet erkänna, det jag verkligen hyst ovilja för
det Judiska folkslaget, ehuru jag blyges för denna känsla,
hvilken ingalunda är enlig med den fördomsfrihet, sorn man
i våi' tid äger ratt alt påräkna hos bildade menniskor; men
emedlertid kan jag icke vara nog orättvis att, om jag förbigår
att bestämma mig i frågan, huruvida vi borde hafva
tillåtit Judar att vistas i landet, jag icke, då dessa nu få
finnas här, skulle påyrka, att man icke genom en obillig
undanlags-lagstiftning må tvinga dem till sådana sysselsättningar,
som de fria medborgarne i landet icke behöfva
välja för sin utkomst, såsom procenteri och hvarjehanda
annan neslig födkrok. Sådan blir likväl följden, då
man icke vill lemna dem tillfälle att använda sina capitaler
på sådana vägar, som hvarje annan medlem i staten ager
rättighet till. Jag har lärt känna åtskilliga personer af denna
folkclass, hvilka åtnjuta och förtjena allmän aktning;
och jag är öfvertygad, att antalet af sådana skulle ökas i
den män man lossade onaturliga band, som hittills hindrat
dessa medborgare att dela fördelarna af uppfostran och de
allmänna utvägarna till en redlig bergning och förkofran.
På grund af hvad jag nu anfört, ar jag färdig atl bifalla
den del af Utsk:s betänk., som tillstyrker rättighet för Judarna
att deltaga i våra undervisningsanstalter; men jag begär
likväl återreoiiss ä hela betänk., på det disk. ina öfverväga,
huruvida icke fullt skäl finnas att medgifva Judarna,
om än icke rättighet att besitta jord på landet, åtminstone
tillstånd att bosätta sig i flera städer och der bedrifva
all slags borgerlig näring. I afseende å föreskriften om
borgare-ed föreställer jag mig, att några hinder icke i denna
omständighet kunna möta, emedan Judarna äga en ed,
som uti borgerliga förhållanden här i landet stundom affordra»
dem, såsom motsvarande våra eder. Jag skulle likväl
icke vilja tillstyrka, att Judarna medgåfves riksdagsmannarätt;
men sådant kan särskildt bestämmas i reglementet.
Min mening har endast varit, att man icke, då Judarna skola
vistas i landet, bör beröfva dem, för det första tillfälle
till uppfostran och för det andra till försörjning. Jag begär
återremiss.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag är till stor del
Den 10 M a j (. m.
395
förekommen af den siste värde talaren, med hvilken jag förenar
mig. Det är otvifvelaktig!, att de judiska föräldrar,
hvilka tillåta sina barn att begagna christna skolor, derigenom
tillkännagifvit, att de lemnat åt barnen sjelfva att
jemnföra båda religionerna och välja, hvilkendera de vilja
antaga. Derigenom, att man hindrar dem från skolans begagnande,
hindrar man dem således äfven ifrån att afsäga
sig den judiska och omvändas till den christna läran. I fordna
lider sökte man omvända till christna religionen med eld
och svärd; men sträfvandet att hindra från öfvergången till
den tro, man sjelf anser vara den rätta och kanhända enda
saliggörande, är helt och hållet nytt. Man har fruktat,
att judebarnen, vid utöfningen af de religiösa bruken, skulle
störa de öfriga. Jag vet icke, hvarföre man kan förmoda,
att så skulle ske; men om det in trallade, blefve säkerligen
ett sådant barn afvisadt från skolan. Man har vidare
sagt, att christna lärare icke skulle kunna förmana enligt
judaismen, och att judebarnen således skulle komma att sakna
lämpliga förmaningar. Men de io Guds bud äro just
grunden för den sanna judaismen, och jag skulle nästan önska,
att hvarje religionslärare ville något mera, än som sker,
bålla sig vid detta thema, nemi. lagen; jag tror icke , att samhället
derpå skulle förlora. Vidare har man påstått, att
barnet icke har nytta af de lärdomar, det inliemtar i skolan,
i fall dessa ej understödjas i föräldrahuset. Men om
denna princip skulle strängt tillämpas, fruktar jag, att man
finge utesluta en mängd christna barn, emedan olyckligtvis
flera exempel gifvas på sådana familjer, uti hvilka barnen
hemma visst icke kunna erhålla någon styrka för de läror,
de i skolan emottaga. Jag önskar således, att Utsk. må
vidblifva dess gjorda tillstyrkande, och anser det nödvändigt,
att judebarnen få tillfälle inhemta kunskap om vår
religion, på det de må inse dess företräde.
Frih. Cederström, Jac.: Jag anser föremålet för den
föreslagna tillåtelsen för judebarn icke vara att bereda dem
till omvändelse, utan endast det, att samhällets ordning fordrar,
att medlemmarna deraf erhålla undervisning och upplysning,
på det de icke för samhället må blifva skadliga.
Flera gifvas visserligen, som, fastän de sjelfva varit uppfostrade
i christna läran, likväl låtit sina barn fritt välja den
tro, de ville antaga. Vi äro icke bland dem, som tro, att
vår religion är den enda saliggörande. Det är Kattolikerna
som äga en sådan föreställning. Vi tro, att man kan blifva
salig i hvilken tro sora helst, och något skäl att försöka
göra proselyter finnes altså icke. Men jag vill deremot
bifalla betänk, af rättsgrunder; ty jag kan icke finna mera
hinder emot Judarnas inträde i skolan, än i kyrkan. Att
åter, såsom Gr. Cronhjelm yrkat, utsträcka deras rättigheter
till bedrifvande af borgerliga näringar i städerna eller rätt
4oo
Den 10 Maj f. m.
til! besittning af jord å landet, anser jag icke lämpligt.
Äfven om de icke finge blifva riksdagsmän, komme de dock
att skatta till arfvode för riksdagsmän, och jag vill icke,
att de skola närmare införlifvas med nationen. Denna sekt
är en slägt-sekt, hvars egenheter skilja den från all full
ständig
gemenskap med hvarje annat folkslag. Jag yrkar
bifall till betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Äfven jag har med ledsnad
hört de satser, sora blifvit yttrade af föredraganden för
uppfostringsärenderna. Af en man med kärlek till vetenskap
och upplysning och derjemte ägande ej allenast en djup
religiös känsla, utan ock, som det tyckes, mycken anhänglighet
för hvarje dogm af den kyrka, han tillhör, är det
hårdt att vilja säga till en får: "Ni måste uppfostra el
son
i en annan tro än er egen, eller ock lemna honom
utan undervisning." Att, såsom Hr v. Hartmansdorff yttrat,
lärjungen skulle inför lärarne åberopa, att hans far tror
annat, än hvad som läres, befarar jag ej; vilja lärarne inlåta
sig i en sådan polimik, torde lika lätt af christna
föräldrars barn, vid budordens förklarande, kunna fås den
invändning, att deras föräldrar bruka göra tvärtom. I olikhet
med Hr Statssecreteraren för ecclesiastikärenderna tror
jag Frälsarens exempel, blott genom dess moraliska skönhet,
äga nog kraft att verksamt kunna framställas äfven för dem,
som ej tro på det öfvermenskliga deruti. Men då den värde
talaren slutligen gått så långt, att han trott, det andaktsöfningarna
skulle öfvergå till ett gyckel, såvida judiska
barn skulle få vara närvarande, får jag förklara, att detta
är ett af de få ämnen, hvaruti jag vågar åberopa egen erfarenhet.
Jag har en längre tid haft nära befattning med
en skola, hvaruti christna och judiska barn emottogos, der
undervisning i christendomen meddelades af en prestman,
Gudstjenst hölls hvarje söndag samt bön hvarje morgon och
afton, och jag vågar försäkra med lika mycken andakt som
i någon af de skolor, som tillhöra Hr Statssecreterarens föredragning;
men barnen fingo derjemte lära fördragsamhet med
andras meningar och att man bättre tjenar det högsta väsendet,
då man älskar sina medmenniskor, än då man hatar
eller föraktar dem. I anseende till första punkten af betänk,
nödgas jag dock yrka återremiss. Då Judarna äga rättighet
att bo i vissa städer, anser jag olämpligt att utesluta dem
från något lofligt näringsfång, som inom dessa städer kan
idkas. Hvad borgare-eden beträffar, tror jag ej dermed bör
vara så noga, när man ser, att Judarna kunna vara laglydiga
undersåter utan sjelfva tro- och huldhetseden. Dessutom
torde formuläret för eden kunna så modifieras, att
den af Judarna ansåges för bindande. Jag vill ej yttra mig,
huruvida det var lyckligt, att Judarna blefvo insläppta i
vårt
Den io Maj f. ra.
vårt Iand; men sedan vi emottagit dem, måste för dem
öppnas utvägarna till upplysning och arbete, som äro de
tvenne vilkoren för ali moralisk förädling och medborgerlig
gagnelighet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag instämmer med Hr v»
Hartmansdorff, oaktadt det verkligen icke är uppmuntrande
att uppstiga på bänken. Jag skall dock söka redogöra för
mina skäl, under förmodan, att det är sådana, som böra
bestämma hvarje beslut. Det första, som förekommer iden
allmänna skolan, är bönen. Det är icke möjligt, att en
person kan med andakt deltaga deri, som icke erkänner
bönens innehåll; och kan han icke deltaga deri med andakt,
är det icke rätt, att han deri deltager. Detta är
deremot icke heller rätt, så vida det nemi. medgifves, att
bönen är väsendtlig; ty då böra alla deltaga deri. Ännu
ett skäl vill jag anföra. Det är nemi. föreslaget, att intet
undantag från allmänna skolordningen skulle äga rum. Denna
känner likväl blott christna läran; och huru vill man begära,
att barn, uppfödda i en annan tro, skola öfvergå till
vår lära, utan att de förmå bedöma den? Man synes nu
af philantropi vilja göra den sats gällande, att man måste
genomgå allmänna skolan för att blifva upplyst. L sådant
fall torde en ganska stor del af R. o. Ad. icke kunna kallas
upplysta; åtminstone kan jag icke räkna mig dertill, ty jag
liar icke genomgått någon allmän skola. Helt annat är förhållandet
med gymnasierna och aeademierna, der den egentliga
föräldravården om barnen icke kan äga rum, utan särskildt
föranstaltande; men i afseende å dessa tror jag, att
Utskrs tillstyrkande varit öfverflödigt, ty, efter mitt förmenande,
få hvad folkslag som helst vistas och taga undervisning
der; åtminstone vet jag, att Turkar fått det. För allmänna
ordningens skull anser jag emedlertid skadligt, att
judiska barn medgifves rättighet att begagna undervisning i
de publika skolorna; och det är icke heller af någon nödvändighet
påkalladt, emedan de lätt kunna få tillfälle till
undervisning i privat väg.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I alla frågor
ang:de Svenska institutioner afser jag i första rummet
Svenska nationens fördel. Om judiska barn skulle tillåtas
att begagna undervisningen i våra allmänna skolor, tror jag,
att de böra uppfostras i christna läran. Det beror på föräldrarnas
fria vilja, om de vilja lemna sina hårnät den allmänna
skolan; men sedan de gjort detta, och sålunda äfven
tillåtit barnen deltaga i vår religionsundervisning, böra de
oek tillåta dem att antaga vår trosbekännelse, ty det är ju
eljest detsamma, som om de säde: vi vilja låta uppfostra
deni i christna läran, men vi vilja icke gifva dem dop. Men
vilja de icke det, hafva deras barn icke i skolan att göra,
G H. 5i
Den io Maj f. m.
för att endast störa andakten för våra barn. Jag önskar
derföre återremiss af betänk, i och för nu omförmälda
punkt. Hvad Hr Lagerhjelm nämnt, äger sin riktighet i afseende
på academierna, men ej på gymnasierna; ty vid dessa
är man endast fritagen från skyldigheten att Jäsa österländska
språken, men icke från deltagande i religionsundervisningen.
Hvad beträffar Gr. Cronhjelms förslag, ang:de utsträckning
af Judarnas näringsfrihet, får jag nämna, att jag öfverallt
sett, Ji vil ket hat som råder emellan Judarna och de
öfriga invånarne uti sådana länder, der de förra äga en
stor näringsfrihet; huru de alltid utgöra en stat i staten,
och huru deras medfödda anlag att alltid vända sina företag
endast sig sjelfva tillgodo, utan allt afseende på det rikes
fördel, i hvilket de äro bosatta, kommer dem att oaflåtligen
missbruka den hospitalitet, de erfarit. Äfven i politiskt hänseende
har man ofta sett, hvilket stort inflytande de utöfva.
Jag vill likväl icke, att, då Judarna en gång fått tillstånd
att komma hit, de icke äfven skola få tillgodonjuta de
rättigheter, hvarom deras reglemente för närvarande försäkrar
dem; men jag vill icke derutöfver utsträcka dessa rättigheter.
Ehuru således jag känner flera af Judiska nationen, för
hvilka jag hyser stor aktning, kan jag icke medgifva detta
folkslag några fördelar, sorn jag tror skulle komma att lända
Svenskarna till skada; hvadan jag i förut uppgifna afseendet
yrkar återremiss af betänkandet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag instämmer med de
ledamöter, som yttrat sig emot Hr v. Hartmansdorff, och
bar föga att tillägga de grundliga skäl, som af Gr. Cronhjelm,
Hr Cederschjöld och synnerligast af Hr v. Troil blifvit
anförda. Jag delar likväl icke med dem någon förundran
deröfver, att från Hr Statssecreteraren v. Hartmansdorff
hafva hört sådana satser, som han i dag framställt,
jag har nemi. af offentliga handlingar mig bekant, hurusom
Hr Statssecret., i egenskap af Konungens rådgifvare,
hindrat personer af Judiska trosbekännelsen icke blott från
inträde i skolan, utan äfven från fortsättning af deras studier,
sedan de erhållit nog underbyggnad för att kunna vinna
inträde vid högre läroverk. Jag kan för en åsigt, motsatt
den Hr v. Hartmansdorff försvarar, åberopa en stor
ecclesiastikauctoritet. En man, mer än de liesta af våra
religionslärare utmärkt för snille, bildning och sann christlighet,
har likväl, i egenskap af ephorus för ett gymnasium
i hufvudstaden, icke tvekat att tillåta Israelitiska ynglingar
att inträda i detta läroverk, utan att han ens funnit behöfligt
att, såsom ett annat consistorium, derom förfråga sig
genom Ecclesiastik-expeditionen; och man har likväl utaf
detta förhållande, mig veterligen, icke försport några menliga
följder. För min del skulle jag anse det vara ett högst
Den io Maj f. m.
obilligt tvång att vilja förmå judiska föräldrar att, såsom
vilkor för deras barns undervisning i någon Luthersk skola,
anbefalla barnens uppfostran i och antagande af en annan
trosbekännelse, än den föräldrarna sjelfva anse vara den lätta;
oell göra de allt hvad de böra, när de tillåta barnens
undervisning i båda troslärorna samt öfverlemna åt dem
sjelfva alt, när derefter de dertill erhålla nog mognad, välja,
hvilkendera de önska föredraga. Oni barnen, sedan de utan
sjelfpröfning antagit vår troslära, funne sig dermed missnöjda
och ville återgå till sina fäders tro, så väckte sådant
långt mera förargelse, än om de alltid föiblifvit Judar. Jag
tror i allmänhet, att det vore väl, 0111 man först erhölle
upplysning om beskaffenheten af en religionslära, innan man
blindt antager den; och då Christern!omens historiska basis
just ligger i Judaismen och Gamla Testamentet, torde det
ej heller vara ur vägen, att en Luthersk lärare uti sin religionsundervisning
omfattade äfven de Judiska religionsbuden,
och jag tror icke, att några menliga verkningar deraf borde
kunna befaras för de Christna lärjungarna. På dessa skäl
tillstyrker jag bifall till andra punkten i betänk. Hvad åter
beträffar första punkten, angrde vägrad utvidgning af Judarnas
delaktighet i landets industriella fördelar, förenar jag
mig med hvad Gr. Cronhjelm i afseende härå yttrat. Ulsk.
synes hafva utgått från den lika gamla som falska sats, att
vissa folkclasser hafva vissa medfödda vanor, hvilka de icke
Lurina öfvergifva. Jag tror, att man ej bör förgäta, att det
oftast är lagarna, som bilda ett folks vanor, lefnadssätt och
förderf, och att, om lagarna fortfara att vara felaktiga,
man förgäfves bjuder till att ombilda vanorna, och klandrar
orättvist de sednare för de förras skull. Då man således
stiftar lagar, som hindra Judarna att finna sin utkomst på
ett naturligt och andra medborgare lofgifvet sätt, tvingar
man dem ofta att söka denna genom missbruk af de få återstående
rättigheter, man lemnat dem. Då man t. ex. förbjuder
dem att bosätta sig eller idka stadigt näringsfång i
andra än vissa städer, är det då undransvärdt att de, för
att sprida sina varor, måste förse sig med endast lätt gods,
och på kringvandringar bortskackra det? Jag tror, att Judarnas
naturalisation visat sig af nytta i de länder, der de
varit fria. Jag vill blott citera Nordamerika: der göres icke
något afseende uppå om medborgaren är Jude eller tillhör
någon annan religionssekt, endast uppå, huruvida han vördar-lagarna;
likväl stå moraliteten och industrien der påen
långt högre punkt, än den i ett land, med den största stränghet
mot alla kättare, någonsin torde kunna hinna.
Jag anhåller, att Utsk. må föreslå, att Judar äga bosätta
sig och vinna burskap i hvilken stad som helst inom
Sverige, förvärfva jord på landet samt obehindradt utöfva
hvarje näringsfång. Hvad borgare-eden beträffar, tror jag
lika med Hr v. Troil, att den, i fall så nödigt finnes, kan
4°4
Den 10 Maj f. m.
för Judar förändras, så att de, efter sina trosformler, lunna
aflägga denna såväl som borgenärs eller, om jag ej misstager
mig, tro- och huldhetseden.
Hr von Hartmansdorff: Då mina motståndare visat
så mycken fördragsamhet mot Judarna, torde de äfven behaga
visa någon fördragsamhet emot Hr v. Hartmansdorff,
vare sig såsom Svensk medborgare eller såsom innehafvare
af ett embete, till hvars åligganden både religionens och
den allmänna undervisningens vård höra, samt således tillåta
honom anföra några skäl till vederläggning af hvad
emot hans yttranden blifvit framstäldt. Man har sagt, att
det icke behöfdes att tillhöra någon viss troslära för att äga
rätt till undervisnings erhållande här i Riket. Mitt yrkande går
ej längre, än att judebarnen ej böra berättigas att inhemta
deras upplysning på bekostnad af våra Svenska christna barn,
hvilkas undervisning jag anser komma att störas genom de
förras deltagande deri på det föreslagna sättet. Man har sagt,
att judebarns intagande i skolan skulle bereda deras omvändelse
till Christendomen. Det kan väl vara. Men våra skolor äro
icke stiftade för att omvända Judarnas barn, utan^ för att
bilda våra egna. Man har trott det vara nyttigt för barn af
främmande religion att begagna en Luthersk skola, emedan
de då skulle komma i tillfälle att jemnföra christna läran
med deras egen och välja den bästa. Jag kan icke tillerkänna
barn nog skarpsinnighet för alt anställa en sådan
jemnförelse, och mina motståndare synas vara af samma
dem motsägande mening, då de gilla, att judeföräldrar icke
göra valet för deras barn. Ville man vara lika samvetsgrann
i andra ämnen, som Judarna berömmas för att vara,
då de, i osäkerhet om den bästa religionen, ej låta barnen
uppfostras i någon viss, så borde man för samma osäkerhets
skull icke bibringa barnen någon bestämd lära i andra
ämnen. Följden deraf skulle blifva, att man ej torde lemna
dem bestämd undervisning i något ämne, och alt en
fullkomlig brutalitet skulle blifva följden af den stora 1 i De—
raliteten. Man har äfven, såsom skäl för bifall till förslaget
anfört, att det i Rikets och utländska tidningar skulle
klandras, om Ständerna visade sig så illiberala som jag.
Deremot synes mig, att man snarare skulle nedsätta sig i
andras mening, om man visade sig hylla en falsk upplysnings
läror. Fäster man något afseende på tänkesätten i andra
lander, så får jag nämna, att t. ex. i Frankfurt äro vid
samma läroverk särskilda lärare anställda icke blott för den
Katholska och Lutherska religionen, utan äfven för de begge
bekännarnes politiska historia. Vid våra skolor och gvinnasier,
såsom underordnade läroverk, linnas deremot icke så
beskaffade, särskilda lärare. Man har trott det hafva varit
bäst, om vi varit alldeles af med Judarna. Jag instämmer
häruti, men icke derutinnan, att sedan man likväl fått dem
Deli 10 Maj f. m.
!\ o5
liit, man stall bevilja dem sådana friheter, att de varda
skadliga för våra landsmän. Man har sagt sig känna flera
aktningsvärda medlemmar bland Judarna. Jag kan äfven
saga det; men tror, att man kunde säga detsamma om Maliomedaner,
i fall sådana lefde bland oss. Jag skulle dock.
derföre icke vilja lemna deras barn inträde i våra skolor
eller tillfälle att underrätta våra barn om månggiftets förträfflighet,
m. fl. satser. Det förundrar mig, att man icke
äfven velat tillerkänna Judarna riksdagsmannarätt. På samma
grund, som man velat utsträcka deras näringsfrihet till
alla orter och alla yrken, kunde man väl äfven tillerkänna
dem riksdagsmannarätt. Man går från ena rättigheten till
den andra, och stödjer sig på de redan vunna, för att få
ännu flera. Det är derföre, som jag velat från början mota
deras insteg, eller, såsom roan säger, stämma ån i backen.
Man har prisat Nordamerika för den fördragsamhet med alla
religioner, som der råder. Jag bör i anledning häraf erinra,
hurusom just denna liberalitet i religionsbegreppen föranleder
antingen till den söndring i mångfaldiga sekter, hvarigenom
man befarar Unionens upplösning, eller till den likgiltighet,
hvarigenom ali religion åsidosattes. Det förra är
allmänt bekant; det sednare vill jag visa med ett exempel från
staten Virginia. Der beslöts, att bön skulle hållas vid nationalförsamlingens
öppnande; men som medlemmarnas politiska
samveten icke medgåfvo alt gifva någon religion företräde,
och den, enligt hvilken bönen skulle hållas, tycktes
derigenom få ett försteg, så blef ingen bön utaf. Man har
anmärkt, att den Judiska lagen, eller Tio Guds bud, vore
tillräcklig att åberopa, äfven af våra christna lärare. Jag
får deremot förklara, att jag anser hvarken Mosaiska eller
någon allmän moralisk lag tillräcklig; ty det är icke med
lagen, utan med Evangelium och med Frälsarens sköna föresyn,
som man bör vända sig till barnets lättrörda hjerta.
Om man ville, i stället för hans efterdömen, åberopa ett
visst system, ett visst capitel eller §. af Plato eller Confucius,
af Kant eller Boethius, skulle barnet skratta läraren
midt i ansigtet, och dermed vore moralpredikan slut. Man
har sagt, att om lärdomar i skolan icke tjenade till något, med
mindre de understöddes af exempel inom föräldrahuset, så
skulle vår ungdom af de ringare folkclasserna, der elaka
exempel inom hus så ofta förekomma, ej i allmänhet vinna
mycket på våra läroanstalter. Jag har icke talat om exempel,
utan om läran. Exemplen äro af stor vigt, men de
dåliga äro undantag från läran och ej regel äfven i judehus.
Jag har icke talat om någon viss saliggörande tro; men jag
har yrkat, att man åt någon tro bör gifva företräde. Hr
Lagerhjelm har redan besvarat anmärkningen, att det vore
hardt, om Judarnas barn skulle lemnäs utan undervisning.
Det är Judarnas egen sak att förskaffa den åt sina barn;
men icke bör man lägga en sådan skyldighet på Svenska
4<>6
Deli 10 Maj f. m.
samhället. Hvad gymnasierna beträffar, är förhållandet med
dem, likasom med skolorna, att inga ämnen äro undantagna
från den allmänna undervisningen, icke ens de gamla språken
i den nu gällande skolordningen. Att då undantaga det
vigtigaste af alla ämnen eller religionen, vore väl en parodi
på all ordning. Hvad åter universiteten vidkommer, så läser
man der religion och hvilket ämne man behagar, oberoende
af sina medlärjungar. Jag finner således icke något
hinder, att ju icke judebarn må tillåtas studera derstädes.
Hr Dalman har häntydt på ett mål af tillämplig beskaffenhet
till nu förevarande fråga, deri jag, i egenskap af Konungens
rådgifvare, yttrat min mening. Han har förmodligen
icke läst Statsråds-protocollen i. detta ämne, och det
är icke tillständigt att här inlåta sig i närmare uppgifter, än den
utgångna expeditionen visar. Men deraf synes, att den ifrågavar.
ynglingens fader icke ville, att sonen skulle uppfostras i
christna läran, utan att han skulle få välja hvilken tro han
framdeles, efter anställd jemnförelse, ville antaga. Denna
yngling bade ej heller varit i någon allmän Svensk skola,
utan i den s. k. Tyska. Att en ephorus tänkt annorlunda i
saken, betyder intet mera för mig, än min mening betyder
för mina motståndare. Äfven Ärkebiskopen hade en motsatt
åsigt; men det torde dock vara tillåtet, lika väl för mig som
för den ringaste, att förblifva vid min öfvertygelse. Hr v.
Troil har upplyst, huru det tillgår med religionsundervisningen
vid en privat, större skolinrättning. Jag tror ock, att
vid sådana läroverk som på Barnängen och vid Carlberg
&c., hvarest föräldravården besörjes på stället såsom i en
helpension, och der barnen hvarken höra eller se annan lära
än den christna predikas eller bekännas, der är det mindre
äfventyrligt att låta judebarn undervisas gemensamt med
christna; men så är det icke uti allmänna skolor. Hvad
som kan vara mindre skadligt vid de förra inrättningarna,
upphör derföre icke att vara högst menligt vid de sednare.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan ej neka,' att jag
med bekymmer hört Hr v. Hartmansdorff med sådan ifver
försvara de satser, han drifvit till förhindrande af de Judiska
barnens uppfostran i våra Svenska skolor; men jag har
deremot med nöje tyckt mig höra, att han ansett det af
vigt för undervisningen, att föräldravård är dermed förenad,
och då han särskildt nämnt Barnängen, skulle jag önska, att
Hr Statssecreteraren behagade med uppmärksamhet följa undervisningen
der. Der går judebarns och christna barns uppfostran
i bredd med hvarandra utan några olägenheter och
utan att någon förvillelse uppstår hos de christna barnen,
om de någongång skulle höra, att judebarnen tviflade på
en eller annan religionssats. Hvad beträffar Utsk:s förslag
uti den ifråga var. punkten, deri jag i Utsk. likväl ej delta
-
Den 10 Maj f. m.
git, tror jag, att Utsk. gått något längre i restriction, än
jag skulle anse vara nyttigt. Del står nemi. i Utsk:s förslag,
att de af Judiska nationen, hvilka vilja begagna allmänna
skolorna, måste underkasta sig gällande skolordning
och lagar. Det vill härutaf synas, som man ville tvinga
till iakttagande af vissa ceremonier, hvilket tvång kunde
vara brottsligt i åtskilliga fall, såsom i afseende å nattvardsgång
och dylikt. Jag tror, att redactionen hör blifva sådan,
att, i stället för det man förbinder de ifrågavar. barnen
alt ”underkasta sig,” man stadgar, att de icke få bryta
mot gällande skolordning &c. Då man tillåter Judarna
att hygga och bo i landet, icke såsom utländningar, utan
såsom verkliga medlemmar af Svenska samhället, har staten
i och med detsamma åtagit sig skyldigheten att tillåta dem
begagnande af hvarje utväg för att hilda sig till nyttiga och
aktade medborgare. Jag tror till och med, att beväringsskyldighet
åligger Judarna, och jag förstår ej, hvarföre man
icke, genom upplåtande åt detta folk af delaktighet i alla
samhällets rättigheter, skall söka att med detsamma amalgamera
äfven de Judar, som utgöra medlemmar deraf, och
icke längre fortfara att följa detta castsystem, hvarvid vi
så länge varit fastvuxna. Jag tror detta skulle vara ett
stort steg framåt till Svenska samhällets fördel. Jag finner
icke ens något skäl att hindra Judarna deltaga i riksdagsmannaval,
eiler i sjelfva utöfningen af riksdagsmannakallet.
Jag vet, alt detta nu är förbjudet i grundlagarna, och jag
vill således icke yrka det; men jag tror i alla fall, alt de
sjelfva icke skulle finna någon särdeles belåtenhet vid att
deltaga i våra onyttiga representativa sammankomster. Jag
yrkar återremiss.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Både från en religiös
och politisk synpunkt visa sig för mig skäl till bifall
af Utskts tillstyrkande: från den religiösa derföre, att det
tillhör en Christen att vara tolerant; från den politiska derföre,
att det är en ovilkorlig consequens af det tillstånd,
man lemnat Judarna att här inflytta och åtnjuta åtskilliga
Svenska invånares fri- och rättigheter, att jemväl tillåta deras
barn, hvilka också äro Svenska invånare, att inhemta
den undervisning, som erfordras för att, såsom sådana, lära
känna sina pligter och måhända derigenom göra sig förtjenta
att slutligen blifva Svenska medborgare, ett fall, hvaruppå
exempel ej saknas. Om ett judebarn, under en så beskaffad
uppfostran, jemväl får sådana begrepp om christna
lärans redbara sanningar, att det vid framskriden ålder, af
fri öfvertygelse om denna trosbekännelses företräde, till densamma
öfvergår, och denna individ derjemte är en moraliskt
god och nyttig menniska, tror jag, att både kyrkan och samhället
derigenom gjort en helsosammare vinst, än om denna
tros öfvergång skett såsom tvångsvilkor för någon deremot
4oS
Den 10 Maj f. m.
erliållen rättighet, vare sig hvilken sorn helst. Om jag fattade
Hr v. Hartmansdorffs mening rätt, är hans bestridande,
att judebarn må tillåtas inträde i Svenska skolorna, icke oinskränkt,
utan endast med afseende å de förmenta olägenheter,
som skulle uppkomma vid de der förefallande religionsöfningarna.
I sådant fall skulle ju en modification af skolordningen
kunna tillvägabringas, hvarigenom nämnde barn
berättigades att icke deltaga i bönestunder och andaktsöfningar
inom skolan, så framt deras föräldrar eller målsmän
sådant icke sjelfva begärde. Den fader af Judastammen, hvarom
Hr v. Hartmansdorff talat, som förklarade, att han icke
på förhand ville bestämma, hvad tro hans sou borde antaga,
utan låta dennes egen öfvertygelse mogna till afgörande
i denna sak, anser jag hafva handlat ganska berömvärdt;
och jag tror, att hvarje sådant steg, ju mera det finnes
grundadt på upplysning och öfverläggning, destomera är af
värde och lemnar desto större säkerhet för ett framgent bestånd.
Jag anser således, att med en sådan modification af
skolordningen, som den jag omnämnt och hvilken, af hvad jag
under discussionen trott mig finna, äfven af Gr. Horn blifvit
framställd, Utskts betänk, kan efter dess återkomst bifallas,
utan att hvarken samhälls- eller samvetsrätt derigenom
skall i något hänseende förnärmas.
Hr Dalman: Jag tror, att få kunna hysa mera fördragsamhet
med andras meningar än jag; och ehuru det är
mig obehagligt, alt Hr v. Hartmansdorff i närvar, fall kali
äga en så olika åsigt med min, respecterar jag dock hans
öfvertygelse. Med tillfredsställelse har jag af den värde
talaren erfarit, att både Ärkebiskopen och en Högv. Biskop
jemte consistorium i detta fall äro af olika tanka med
Hr Statssecreteraren; och det ville deraf synas, som vore
det bättre, att en sådan Biskop beklädde föredragningsembetet
inom Ecclesiastik-expeditionen än en lekman, äfvensom
det tyckes bevisa tvärtemot Hr v. Hartmansdorffs eget yttrande
för några dagar sedan, då fråga var om biskoparnas
indragning, att en lekman någon gång bättre skulle bevaka
consistorii prester,liga angelägenheter än en prestvigd.
Hvad Nordamerika angår, vågar jag fullkomligt bestrida Hr
v. Hartmansdorffs uppgifter derom. Jag har i tillförlitliga
skrifter läst och har dessutom af personer, som i decennier
vistats i nämnde land, hört, att man ingenstädes kan finna
en mera sann religiositet och verklig andakt än der. Jag
tviflar således, att religionsfriheten och det förmenta sektväsendet
i en framtid kunna leda till upplösning af Unionen
emellan de södra och norra staterna. Orsakerna till splittring
dem emellan äro helt andra; men för min del är jag
alldeles icke så rädd för denna upplösning i ett land med
det politiska lage som Nordamerika, derom likväl icke nu
är
Den 10 Maj. f. m. 4°9
' ' ' , i
är tillfället att tala. I allmänhet tror jag, att det innefat
tar
ett stort misstag att sammanblanda religion med trossatser
och dogmer och att företrädesvis söka inpregla dessa
i det linga sinnet, i stället för att lata det från det sköna
och gudomliga inom menniskan sjelf och inom naturen leda
sig till uppfattning af det sköna, herrliga och upplyftande
i den uppenbarade religionen, som, i min tanka, bör ingenting
mindre vara än en torr minnes- och utanlexa. Om
man derföre later barnets tro utveckla sig ur dess eget hjerta
och dettas uppfattning af det heliga ordet samt i bredd
dermed klarna af förståndet, så blifver denna tro säkerligen
både fastare och varmare, an då den grundar sig på inproppade
dogmer, hvilka barnet icke begriper och som på
detsamnia ofta ej göra något annat intryck, än det ingalun
da
behagliga att behöfva lära sig, hvad man ej förstår.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall icke yttra mig
i afseende på mer än en omständighet. Jag tyckte mig nemi.
finna, det en ledamot trodde, att jag gåfve företräde åt läroanstalterna
på Barnängen, framför våra allmänna skolor.
Sådan har min mening aldrig varit. Tvärtom anser jag dea
allmänna skolan, hvarest barnen i fädernebuset eller i andras
luis åtnjuta föräldravård och hafva ett hem mellan skolgången,
vara bättre inrättad än de läroanstalter, hvarest skolan
tillika är en casein. Men denna jemnförelse hörer egentligen
icke hit, utan jag vill endast göra denna anmärkning
för att icke framdeles beskyllas för hvad jag icke sagt eller
menat.
Gr. Cronhjelm: Jag skall söka vara kort i mitt svar,
ehuru åtskilliga anmärkningar uppfordrat mig att afgifva ett
sådant. För det första vill jag hänvisa till betänk., som **
visar, att icke någon enda prest reserverat sig deremot, '
och hvaraf det vill synas, att lekmän kunna drifva de crassasle
dogmerna. Jag kan icke hysa samma öfvertygelse,
som Hr v. Hohenhausen, att Judarna icke kunna amalgameras
med andra nationer; men jag tror, att de icke nu kunna
det med oss, så länge onaturliga lagar hindra dem derifrån.
Det är dessa, jag önskar måtte uppbäfvas. Sedan man tillåtit
detta folk att få inträde i vårt land och blifva medlemmar
deraf, bör man äfven medgifva det den frihet, som
öfriga medborgare åtnjuta. Hr v. Hartmarsdorff har sagt,
att man ej bör öfverlemna åt barnens urskillning att välja
hvilken religion de vilja antaga, emedan lian icke tilltrott
dem nog skarpsinnighet för ett sådant val. Jag tror, att
Hr v. Hartmansdorff högeligen misstagit sig, om han anser
religionskäuslan bero på skarpsinne. Jag skulle förmoda,
att det rena barnahjertat lätt skulle afgöra den saken, blott
det hade tillhjelp afen vanlig upplysning. Hr v. Hartmansdorff
har anfört, att i andra länder finnas särskilda lärare
6 H. 52
4i»
Den 10 Maj f. m.
för de olika religionerna. Detta är ganska naturligt i sådana
länder, der både Reformerta och Katholska religionen
äro antagna, men skulle vara föga behöfligt bär, der blott
ett ringa antal gifves, som icke tillhör den allmänna läran.
Hr v. Hartmansdorff har trott, att man borde bota det
onda i dess början. Detta hade kunnat anföras, då det valfråga
om att tillåta Judarna inflyttning i landet; men nu
är ingen anledning att tala derom. Om man ville åberopa
exempel, skulle man kunna hemta sådana, i fall det vore
tillständigt, från de mest höga förhållanden och dermed
visa, att man vid barnen kan fästa de vigtigaste och skönaste
förhoppningar, fastän de icke hafva samma troslära,
som föräldrarna. Frih. Åkerhjelm har upptagit och besvarat
Hr v. Hartmansdorffs yttrande i afseende å den fader,
som ville öfverlemna åtsinson att sjelf pröfva och bestämma
hvilken trosbekännelse han borde antaga; och då jag besinnar,
att frågan slutligen skall öfverlemnas till K. M:s
afgörande, är jag glad att utaf Hr Frih:s yttrande kunna
sluta, att det åtminstone gifves en inom Statsrådets personal,
som icke hyser så beskaffade stränga grundsatser, som dem
Hr v. Hartmansdorff yttrat. Jag hoppas likväl, att Hr v.
Hartmansdorff icke må finna det sätt besynnerligt, på hvilket
roan uttryckt sin förundran öfver de principer, han
försvarat. Man kan hysa aktning för den enskilda mannens
öfvertygelse; men då det är fråga om en person, som hos
Konungen skall leda besluten, så, och utan att derföre vilja
förnärma personligheten, kan man likväl icke återhålla uttrycken
af ett starkare ogillande af principer, som man tror
sig hos Styrelsen böra bekämpa.
Hr von Hohenhausen: Jag tror icke, att det vilkor
för en fader, att, i fall han vill insätta sina barn i en christen
skola, han skall afgifva den förklaring, att dessa barn
skola uppfostras i den christna läran, skall tvinga fadren
att antingen derpå ingå, eller ock nödgas neka barnen undervisning.
Om roan t. ex. frågar, huru många af R. o.
Ad., sorn genomgått de allmänna skolorna, så tror jag icke,
att ens fdel deraf begagnat en sådan undervisning. Allmänna
skolorna äro till för den stora mängdens skull och
icke för särskilda fåtaliga sekter, hvilkas inträde deruti
skulle störa de öfrigas undervisning. Jag vidblifver således
den tanka, att en offentlig förklaring af fadren, att han
ämnar tillåta barnen uppfostras uti vår lära, bör föregå
rättigheten till inträde lör judebarn i allmänna skolorna,
och att derjemte dessa barn , i fall de befinnas störa de öfriga,
må blifva ur skolan aflägsnade.
Hvad för öfrigt beträlfar utvidgningen af Judarnas rättigheter,
ber jag Gr. Cronhjelm fästa uppmärksamheten dervid,
att i de lander, der man lemnat Judarna största frihet,
hafva dessa mest missbrukat densamma. I Polen t. ex. fin
-
Den 10 Maj f. m.
nes knappt en enda egendomsherre, sorn vagar lill förpaktare
på sina gods begagna annat än Judar, emedan de hälla
så ihop, att de lätteligen kunna skada dem, som icke vilja
afse deras fordringar att vara i besittning af de möjligen
största fördelar. Jag kan för min del icke finna något skäl,
hvarföre man hos oss skulle utsträcka Judarnas rättigheter
vidare, än hvad man hittills medgifvit, särdeles då man besinnar
deras stora fruktbarhet och huru snart de föröka sig,
der de finnas. Jag åsyftar icke inskränkning i de rättigheter,
som redan äro Judarna förunnade; men jag emotsätler
mig all utvidgning deraf, och jag hemtar skälen till mitt
motstånd från hvad jag i detta afseende i Tyskland och andra
länder sett. Jag vet icke, hvarföre vi bär skulle öppna
ett experimentalfält för att vinna en erfarenhet, hvilken
andra länder i tillräcklig mån lemna och som der ingalunda
visat sig fördelaktig. Å andra sidan skulle jag sätta mig
emot, om fråga vore, att de borde aflägsnas från landet.
Sådant vore våld; men att tilldela dem rättigheter, hvilka
skulle komma att förnärma våra egna landsmän, dertill kan
jag icke begifva mig, ty jag är i första rummet Svensk.
OeconomiUtskrs betänk. N:o 41 återremitterades.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 4 e- ™»
In fidem protocolli, i
FO. Silfverstolpe•
Lördagen den io Maj 1834.
Plenum kl. ~ lill 6 e. m.
Företogs till pröfning Oecon.-Utsk:s d. 2 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. Wto 32, i anleda, af väckt fråga om
artilleri-hästars begagnande, i stället för kronoskjuts, lill forsling
af Kronans spannmåls- och mjölförråd för vissa garnisonsorters
behof.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Jag betviflar ingalunda
och ämnar icke bestrida de svårigheter, man uppgifvit
vara förenade med nuvar. sätt att forsla Kronans spannmålsoeh
mjölförråd för vissa garnisonsorters behof; men som jag
ej kan instämma i Utsk:s tanka om sättet att afhjelpa dessa
olägenheter, nödgas jag anhålla om återremiss af detta betänk.
Utsk. har uppgifvit, att artilleri-hästar borde begagnas till
sådana transporter. Jag får upplysa, att det ej låter sig göra
att dertill begagna dessa hästar, emedan deras antal knappast
räcker till recruternas exercerande. De behöfvas dessutom
till profköring af kanoner, lavetter och ammunitionsvagnar
m. ra., så att det blefve omöjligt att ytterli
-
Ben 10 Maj e. m.
gare utsträcka begagnandet af hästarna. Jag vet visserligen,
att deri anmärkning kunde göras, att Wendes Artilleri haft
sina hästar på utfodring; men detta är af den anledning,
att regrtet icke ägt ridhus och således ej kunnat, likasom
artilleri-reg:terna i Stockholm och Götheborg, om vintern
använda sina hästar till daning af recruter, hvartill
dock framdeles blifver tillfälle, emedan regrtet nu kommer
att emalia ridhus. Jag skall äfven upptaga Utskrs yttrande,
ait, i fall artilleri-hästarnas antal vore otillräckligt, hästar
för ifrågavar. ändamål borde anskaffas och underhållas förde
medel, som nu till ersättning för transporten med kronoskjuts
utbetalas; dock att kostnaden' härför icke må öfverskrida
det hittills för kronoskjutsningen vanligen utgående
belopp. Det kunde visserligen gå an, och om dessa medel
räckte till, hade jag intet att deremot invända; men jag
tviflan, att de skulle svara emot behofvet. Jag skulle tro,
att det lämpligaste vöre att med någon af stadsboerna eller
i orten varande person, såsom t. ex. mjölnaren vid de qvarnar,
der spannmålen skall förmalas, uppgöra contract om
ifrågavar. transport, samt att dertill använda ersättningsmedlen
för kronoskjutsen. Af denna orsak, och endast derföre,
anhåller jag om återremiss af Utskrs betänk, och att
Utsk. ville uppgifva, huruvida de nu för handen varande
olägenheterna ej kunde afhjelpas genom uppgörande af contract
om denna forsling.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill vist icke besrlida
återremiss på de grunder, Hr Gr. Brahe anfört. Jag får
dock fästa uppmärksamhet derpå, att Utsk. blott alternativt
framställt det förslag, att artilleri-hästar till ifrågavar. forsling
skulle begagnas, d. v. s. om tillfälle dertill gåfves,
eller hästarnas antal vore så stort, att denna forsling jemte
de öfriga göromål, hvartill deskola begagnas, dermed kunde
verkställas; men i annat fall har Utsk. föreslagit uppköp
af hästar. Man har äfven tänkt på möjligheten af ett sådant
arrangement, sorn Gr, Brahe uppgifvit; men jag tror, att
det vore nyttigare, om trosshästar kunde dertill användas.
Jag tror, att denna forsling, hvartill uti Christianstad, enligt
uppgift, hega gnas 60 3 80 par hästar i månaden, kunde bestridas
med 3 å 4 Par hästar, och jag är öfvertygad, att
dessa kunde underhållas på stall för hvad transporten kostar,
då man icke beräknar den mångfaldiga tunga, som
drabbar allmogen, hvilken uppbådas från aflägsna orter för
alt skjutsa en mil. Det är på dessa grunder, Utsk. trott
det vara nyttigt äfven i militäriskt afseende att kunna underhålla
ett större antal hästar på stat; men jag vill icke
bestrida, att äfven den åtgärd kunde vidtagas, som Gr. Brahe
omnämnt, eller att man kunde aecordera med andra, i fall
arlilleri-regrterna ej ville emottaga, eller Generalbefälet ej
såsom lämplig anser dea föreslagna forslingen med artillerihästar.
Den 10 Maj. c. m.
4.3
Frih. Silfverskjöld, Carl: Det är med afseende på
det alternativ, som Gr. Horn omnämnt, som jag vill yttra
några ord. Efter min beräkning skulle det fordras 8 å q
hästar för ifrågavar. transport i Christianstad. Hvarje häst
vid Wendes arlilleri-reg:te är i sednaste statsreglering beräknad
till en kostnad af i38 r:dr 8 sk. b:co, hvilket för
g hästar utgör 1,243 r:dr 24 sk. Lägger man dertill kostnaden
för vagnar, blefve summan nära i,5oo r:dr b:co. Delta
synes mig vara en nog betydlig summa blott för att få denna
transport verkställd; och för min del skulle jag tro, att
om man, på sätt H. Ex. Hr Gr. Brahe föreslagit, sökte att
genom beting lindra allmogens besvär, skulle mera vinnas för
mindre summa och regrtet blifva mera belåtet, än om det
nödgades öfvertaga denna transport, hvilken dessutom komroe
alt inverka på statsutgifterna; ty en artillerihäst är beräknad
att hålla ut 10 år, och skall den kunna stå i liumjner
så länge, måste den med omsorg vårdas. Jag anhåller
örn återremiss af betänkandet.
Oecon.-Utskzs betänk. N:o 42 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af Oecon.-IJtskrs d. 2 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 43) i anledn. af väckt motion,
att jord- och strandägares rätt till hafsfiske måtte uti
den under utarbetning varande nya fiskeristadgan blifva bibebehållen,
blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Oecon.-Utsk:s d. 2 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 44) i anledn. af vackt fråga om
utsättande af belöning för författandet af en ny cateehes
för menige man.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Utsk. anser sig icke
kunna tillstyrka bifall till förslaget om belöning för författandet
af en lärobok i Cbristendomen för menige man; och
såsom skäl uppger Utsk. följande: Först att till författandet
af en sådan lärobok skulle erfordras ”en egen förmåga och
”inre kallelse, en kallelse, som, der den finnes, hemtar he”la
sin bevekelsegrund från sjelfva ämnets värde, men, der
”den saknas, af inga yttre medel kan uppväckas.” Jag medger
visserligen, att man ej kan genom belöning åstadkomma
förmåga, der den saknas; men jag tror, att man kan väcka
förmågan till verksamhet genom belöning. Jag bar också
alltid tyckt mig finna en vida verksammare inre kallelse till
de större prestlägenheterna än lill de mindre, och tror derföre,
att en belöning skulle vara en god väckelse för den
inre kallelsen äfven till författandet af en lärobok i Christenaomen.
Vidare säger Utsk.: ”att motionären icke uppgifvet
hvilken sorn borde pröfva ett sådant förslag, eller på
”hvars omdöme belöningens tilldelande skulle grunda sig.”
Men jag liar hänskjutit delta lill K. M., emedan det var
4>4
Den 10 Maj c. m.
K. M., sorn skulle utsätta belöningen och följakleligen pröfva
de inkommande täflingsskrifterna; och jag hyser det förtroende
till K. M., att K. M. nog skulle veta både att utse
dfe personer, som borde pröfva, och sättet, huru pröfningen
borde ske. Vidare befarar Utsk.: ”att den, som fö”retoge
utarbetandet af ifrågavar. förslag, med beräkning
”alt derför vinna belöningen, skulle troligen hafva i syfte
”att lämpa framställningssättet i öfverensstämmelse med den
”åsigt, som linn förmodade hos sina domare vara eller blif”va
den gällande.” Det är just det jag önskar, att han må
lämpa sig icke blott efter gamla theologiska menniskofunder,
utan fast mer efter tidens upplysning och dess anspråk
på biblisk enkelhet. Utsk. säger jemväl, att det ej kan dela
motionärens åsigt, att en särskild cateches borde begagnas
för menige man. Delta har icke heller varit min mening.
Jag har tagit ordet: menige man, i dess egentliga t
betydelse och dermed menat alla Svenska medborgare utan.
undantag; och jag önskar, att läroboken blefve sådan, att
den kunde uppfylla sitt ändamål hos den dass af medborgare,
som icke har att vänta någon annan undervisning,
samt att den derjemte kunde tjena till grundval äfven för den
mera fulländade undervisning i christendomen, som genom
andra läroböcker vinnes i de egentliga läroverken. Då jag
sålunda hoppas hafva vederlagt Utskts motiver, får jag till
R. o. Ad. hemställa, om icke conclusionen bör förkastas.
Slutligen har Utsk. tillstyrkt en und. anhållan ”om K.
”M:s nåd. befallning till Presterskapet att inom sig utse en
”eller flera deputerade för att utarbeta förslag till de ändringar
och förbättringar i nämnde lärobok, hvilka kunde
”befinnas nödiga, och hvilket förslag borde vara färdigt att
”antagas vid samma tid, sorn den nya bibelöfversättningen.”
Härvid får jag erinra, alt jag för min del skulle högligen
önska, att Presterskapet icke må blifva anmodadt att deputera
någon eller några för att åstadkomma ändringar och
förbättringar i catechesen. Vi hafva redan sett, huru
många utmärkta män hafva deruti gjort ändringar och s. k.
förbättringar utan väsendtlig nytta, och utan att man derigenom
kommit betydligt närmare målet. Man har således
icke att förvänta någon förbättring på denna väg, emedan
den från början blifvit anlagd i orätt riktning, utan man
måste göra en radicalare förändring och utgå från andra
principer än dem, hvilka hos catechesförfattare i vårt land
hittills gjort sig gällande. Denna lärobok borde efter Utsk:s
förslag blifva färdig att antagas på samma gång, som den
nya bibelöfversättningen. För att döma efter den långsamhet,
hvarmed denna bibelöfversättning hittills framskridit (jag
tror det redan varat 100 år), skulle hvarken vi eller våra
barn få upplefva den tid, då den nya läroboken skulle komma
att antagas. Jag får af dessa skäl ytterligare anhålla
om återremiss af betänkandet.
Den io Maj e. m.
4i5
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller äfven
om återremiss, men på något skiljaktiga grunder mot dem,
Hr Cederschjöld anfört. Vid det förslag, han gjort, att i
catechesen eller den allmänna lärobok i Christendomen, som
lian önskat, målte införas en kort betraktelse öfver naturen
och menniskans ursprungliga tillstånd, får jag anmärka, alt
det visserligen är nyttigt och riktigt, att naturens kännedom
bibringas såväl i folkskolorna som i de högre undervisningsverken;
men jag anser olämpligt, att en sådan undervisning
införes i religionsläran eller catechesen, hvars ändamål icke
är annat, än att i ett bestämdt system sammanfatta den religionslära,
hvartill samhällets medlemmar sig bekänna. Då
denna ofta är olika i nästgränsande länder, är naturvetenskapen
deremot densamma. Man bör således lätteligen inse,
att de ej äro af beskaffenhet att höra tillsammans. Hvad
åter beträffar en belönings utsättande för den åstundade catechesens
utarbetning, är jag visserligen af samma mening
som Utsk., att en sådan bok icke fås genom penningens
lockelser allena; men nog kunde det hända, alt belöningen
lättade företaget, och jag har derföre intet emot, att R. St.
utsätta någon vedergällning för ett dylikt arbete. I afseende
på. sättet att förskaffa oss en bättre lärobok i religionen
är jag icke af Utskrs mening, att K. M. borde anbefalla
Presterskapet att inom sig utse deputerade till ett sådant
företag. Jag tror icke, att det bör blifva föremål för samfäld
utarbetning af flera; om det skall lyckas, bör det göras
af en enda person, men sedermera kan det vara lämpligt,
att en dylik bok granskas af flera personer för att dervid
göra nödiga erinringar och rättelser. Att inskränka K. M:s
val af de granskandes personal endast inom ett visst stånd
torde ej vara lämpligt, enär catechesen är en lärobok för
alla Sveriges barn, till och med för Judarna, om Hr Cederschjölds
önskan går i fullbordan. Jag anhåller således
äfven om återremiss af Utskts betänkande.
Hr Cederschjöld: Jag tror tvärtemot den siste värde
talaren, att en kort framställning af naturen är alldeles nödvändig
i en populär religionsbok, för att lära ungdomen känna
Skaparens storhet och beundra honom såväl i det oändliga
bimlahvalfvet som i solgrandet. Jag tror, att barnet skulle
få ett sannare begrepp om Skaparen genom en sådan undervisning,
än då det endast lärer, att Gud är en ande,
med abslract uppgifna, oändliga egenskapex-, såsom nu står
att läsa i catechesen. Genom en betraktelse öfver naturen,
detta Skapelsens storverk, skulle barnet säkerligen få ett
högre och ädlare begrepp om det Högsta Väsendet än nu,
dä det kanhända om sljernorna gör sig samma begrepp, som
om lysmaskarna.
Hr von Hartmansdorff: Då jag sist yttrade mig,
glömde jag nämna, att vexelundervisningssälskapet redan
4iG
Deli 10 Maj c. m.
gjort långvariga bemödanden att för folkskolorna anskaffa en
lärobok, som, jemte öfriga föremål för undervisningen derstädes,
äfven skulle innefatta naturkunskapen; men dessa bemödanden
hafva hittills icke lyckats, just för brist på medel att belöna
ett sådant arbete. I den framställning, jag gjort till K. M.
anglde anslag för folkundervisningen, äfvensom genom enskilda
motioner har man sökt att af R. St. erhålla ett anslag
af i5oo r:dr till belöning för den, som fullbordar ett
sådant företag. I fall R. St. bevilja detta anslag, hoppas
jag, att verkan deraf ej skall uteblifva.
Oecon.-Utsk:s betänk. N:o 44 återremitterades.
Föredrogs ånyo Oecon.-Utskts d. 2 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 45, i anledn. af väckt fråga om uttryckligt
stadgande derom, att mäldägare ej må anses pligtig
att till mjölnares biträde hålla folk vid qvarnen under
förmalningstiden.
Hr Riben, Carl Wilh.: Min afsigt är att vördsamt
begära afslag pä detta betänk. Men för att icke onödigtvis
upptaga R. o. Ad:s tid med en discussion, som kanske är
onödig, anhåller jag att llidd.-secret. ville upplysa, huruvida
underrättelser från de andra Stånden ankommit om
sättet, hvarpå de behandlat detta mål, i följd hvaraf en
discussion kanske icke lönar mödan. Jag anhåller att, sedan
denna upplysning blifvit meddelad, få yttra mig vidare.
Underteckn. Ridd.-Secret.: Detta betänk, är afslaget
af BorgareSt.; men från de öfriga Stånden har någon underrättelse
om målets afgörande icke ankommit.
Hr Riben: Som det således kan vara af inflytande på
målets utgång, huru det af R. o. Ad. afgöres, får jag förnya
min anhållan om afslag å Utskrs betänk, och uppgifva
mina skäl dertill. Utsk. har haft för afsigt att föreslå en
författning, för att åstadkomma reda och ordning i ett
fall, deruti jag tror att just oreda och oordning skulle
uppkomma, om Utsk:s förslag af R. St. och derefter af K.
M. blefve antaget. Här är fråga om att få en författning,
som skulle berättiga mäldägare att vid qvarnen aflemna säden
emot qvitto af mjölnaren, som skulle verkställa förmalningen,
utan att mäldens ägare qvarstadnade eller vid målningen
vore tillstädes. För att riktigt bedöma ämnet, är det
nödigt att taga kännedom om nuvar. förhållandet i olika
landsorter. Det går så till, att den, sorn behöfver mala,
då bristande vattentillgång eller stort tillopp af folk åstadkommer
trångmål vid qvarnen, skickar till qvarnen för att
fråga, när lian kan få mala. Detta kullas att begära stämning
till qvarnen, och mjölnaren ger då stämning till den
dag, då han tror sig kunna taga emot säden, hvilken på
den utsatta dagen föres till qvarnen af ägaren, som sjelf
biträder vid målningen. Så tillgår åtminstone i Upland,
West
-
Pen ro IM a i c, m.
Westmanland och Södermanland, det är jag säker på, och
jag har ingen anledning att tro förhållandet vara annorlunda
i andra provinser. Nu har deremot Utsk. föreslagit, att
det skulle vara hvar och ens rättighet att när som helst
föra sin säd till qvarnen och kasta den ifrån sig der, för
att blifva qvar på mjölnarens ansvar. Månne Utsk. tagit i
betraktande, hvem som borde bekosta magasinsbyggnaderna
för denna säd; hvem som skulle underhålla alla de drängar,
hvilka skulle skyffla säden, som eljest skulle förskämmas;
hvem som skulle draga försorg om lagningen af säckar,
som af råttor ätas upp m. m.? Jag ber, att B. o. Ad.
täcktes besinna, att alla dessa omständigheter ej varit tagna
i betraktande vid beskattningen af qvarnar, och jag begriper
derföre icke, huru Utsk:s förslag kan stå tillsammans
med äganderättens helgd. Ilr Peyron har i sin reservation
mot Utskrs betänk, såsom medelväg föreslagit: ”att en vedergällning
för qvarnägarens ökade kostnader må tagas i
”beräkning vid qvarntulltaxans upprättande såväl af magistraten
som häradsrätterna, eller ock att denna vedergäll”ning
eller penningeafgift i hvarje ort fastställes på enahanda
sätt, som qvarntulltaxorna tillkomma, till undanrödjande
deraf, att qvarnägaren eller dess ombud göra egennyt”tan
gällande och egenmägtigt taxera qvarnsökanden.” Detta
förslag är mycket bättre än Utskrs och har framför Utskrs
den förtjenst att vara verkställbart, och jag skulle derigenom
icke tveka att instämma i Hr Peyrons förslag, derest
jag trodde, att något sådant stadgande vöre af nöden. På
dessa skäl anhåller jag, att R. o. Ad., lika med ett annat
Stånd, ville afslå Utskrs förevar, betänkande.
Frih. Cederström, Jac.: Äfven jag tillstyrker afslag
på detta betänk. Det förhållande, att mäldsökande och mjölnare
biträda hvarandra, länder till ömsesidig nytta och säkerhet.
Det faller af sig sjelf, att om mjölnaren ensam skall
skjöta förmalningen, måste äfven de, som lemnat säd till
förmälning, nöja sig med, att deras säd ombytes mot andras.
Dessutom kan det för qvarnägaren omöjligen låta sig
göra alt behålla förmålen säd längre tid och derigenom taga
bort rummet för den säd, som skall förmalas. R. o. Ad.
torde således finna skäligt att afslå förevar, betänkande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Man har emot Utskrs betänk.
velat finna, att det skall vara stridande mot äganderätten
och omöjligt att verkställa. Jag får då först upplysa,
att livad Utsk. har föreslagit icke allenast är verkställbart,
utan äfven fullkomligt öfverensstämmande med Sveriges
lag. Utsk. känner visserligen, att praxis i allmänhet är
annorlunda; men på många ställen mottages mälden enligt
lagens föreskrift, nemi. efter vigt, hvilken föreskrift vore
öfverflödig, i fall ägaren borde stadna bredvid sin säd. Det
6 H. 53
4i8
Den 10 Maj c. m.
ar ej heller sagdt, att qvarnägaren skall vara skyldig att magasinera
säden eller mottaga mer, an han vill; han har ingen
förbindelse att mala‘mer, än tiden medgifver, och han
kan således visa bort dem, hvilkas säd han ej är i tillfälle
att förmala. Mäldsökanden kan således icke fordra magasiner
vid qvarnen, utan måste infinna sig, när qvarnen är
ledig; men då han kommer dit att söka mäld, äger han rättighet
att, i fall mjölnaren vill emottaga mälden, aflemna
den efter vigt och behöfver icke qvarblifva der. Om det
vore hans skyldighet att qvarstadna, kunde han blifva uppehållen
flera dagar, i fall mjölnaren behagade uppskjuta
förmalningen, och det är till förekommande af ett sådant
missbruk som lagen stadgat, att mälden bör vägas till och
från mjölnaren. Så hafva äfven domare sett saken och dömt
i denna fråga, fastän jag ej kan neka, att äfven motsatta
åsigter hos domare gjort sig gällande; också hafva domar
för Utsk. blifvit framlagda, hvilka helt och hållet öfverensstämma
med Utskrs åsigt. Jag bestrider afslag å betänk, och
begär dess antagande.
Hr Riben: Jag tror, att den värde ledamot, som sist
yttrade sig, begick ett misstag, då han sade det vara mjölnarens
rättighet att afvisa mäld. Det finnes en gammal förordning,
som ålägger mjölnaren att mottaga säd af aila, då
han innehar skattlagd qvarn; men det faller af sig sjelf,
att han icke kan mala, utan i den mån han har vatten och
förut emottagen mäld ej hindrar förmalningen. Derföre,
alt det finnes en förordn. af 1739, som ålägger mjölnaren
att hafva vigter i qvarnen, följer icke, att han skall vara
ensam ansvarig för sädeus vård under det den finnes i qvarnen,
och på sådant sätt kunde säden komma att blifva qvarliggande
flera veckor eller månader, i fall vattentillgång
lomme att saknas. Hvad de domar angår, som blifvit framlagda
för Utsk., har jag tagit kännedom af dem. Det är
sannt, att en häradsrätt dömt en mjölnare att mala utan biträde
af mäldägaren ; men den domen är upphäfd genom Lagmans-
och Hofrätternas sammanstämmande beslut, af hvilka
åtminstone lagmansrältens dom äfven blifvit framlagd hos
Utsk. För öfrigt är den sak, hvarom dessa domar handla,
nu inkommen till K. M:s pröfning. Jag förnyar min anhållan
om afslag af detta betänkande.
Uppå derom framställd propos. blef Oecon.-Utsk:s betänk.
N:o 45 af R. o. Ad. afslaget.
Vid förnyad föredragning af Oecon.-Utskrs d. 2 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. JV:o 46, i anleda, af väckt fråga
om utfärdande af författning med förbud emot monopoliers
stiftande till menigheters förfång, blef samma utlåt, af
R> o. Ad. bifallet.
Deri 10 Maj c. ra.
4 >9
Ånyo föredrogs och lades till handlingarna Exped.-Utsk:s
d. 2 dennes e. m. på bordet lagda memor. N:o 7 med svar
å återremiss af Utskrs memor. Wto 6, angrde anslag i och
för correcturläsning, m. m.
Då nu ånyo föredrogs Exped.-Utsk:s d. 2 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 8, i anledn. af. väckt motion rör
r:de verkställigheten .af tryckningen utaf bihanget till RiksSt:s
protocoll samt utskrifningen af manuseriptet dertill,
blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Sedan nu Exped.-Utsk:s
betänk, är bifallet, emedan ingen annan åtgärd dervid fanns
att taga, ber jag att till prot. få reservera mig, om icke
emot Ståndets nu fattade beslut, åtminstone emot en sådan
behandling, som detta mål erhållit. Expcdit.-Utskts ordförande
var närvar, vid och deltog sjelf uti debatten, ang:de
min motion om tryckningen af bihanget. Icke destomindre
ignorerade Utsk. motionen samt uppgjorde, innan remissen
hann ankomma, contract med flera boktryckare och
på annat sätt, än jag föreslagit. Sedermera får jag, i anledning
af åtskilliga ordalag uti utlåt, göra följande anmärkningar.
På andra sidan af betänk, står: ”för att få utredt
verkliga förhållandet med det i Hörbergs namn gjorda
anbud” &c. Jag får då säga, att jag icke i Hörbergs namn
gjort något anbud, ulan att jag endast förfrågat mig hos
honom och andra boktryckare samt haft den försigtigheten
att visa motionen för Hörberg för att af en man af yrket
erhålla tillförlitlig upplysning öfver tryckningskostnaden. Det
är af sådan anledning, Hörberg genomläst min motion; men
Utsk. har, utan all anledning, ansett mig såsom en slags
commissionär för boktryckaren Hörberg. Vidare står på sista
sidan: ”utom det att, genom Hörbergs inför Utsk. af”gifna
förklarande, ha i t en af det i hans namn gjorda
"anbud tillräckligen torde vara uppdagad.” Detta är,
minst sagdt, >ett olämpligt uttryck af ett LUsk. och åtminstone
ett uttryck, som jag icke hade väntat, att något Utsk.
skulle i anledn. af en motion framföra till R. St. Detta kan
ej härleda sig från annat än ovilja, att den entreprenad,
Utsk. med en dess tjensteman hade uppgjort, ej blef antagen,
och att Utsk. vid justeringen icke fästat uppmärksamhet
vid de ordalag, som hade influtit. Jag anser dem olämpliga
och förnärmande för motionären. Detta är allt, hvad
jag velat anmärka.
Hr Stuart, Carl Gust.: I anledn. af de anmärkningar,
den siste talaren gjort vid Expedit.-Utslits utlåt. K:o 8,
anhåller jag, såsom ledamot af Utsk., att få fästa Ståndets
uppmärksamhet dels derpå, att Utsk. ej kunnat annat än
anse den framställning, som gjordes af Gr. Cronhjelm, vara
grundad på ett anbud af boktryckaren Hörberg, enär Hr
4'jo
Deli >o Maj. e. m.
Gr. sjelf i sin molion tillkännagifvit, att Hörberg ville åtaga
sig tryckningen på de uppgifna vilkoren. Ulsk. trodde
sig åtminstone deraf äga anledning att anse Hr Gr:s motion
innehålla ett anbud, som af boktryckaren Hörberg blifvit
på detta sätt framstäldt. För öfrigt torde de uti utlåt, förekommande
uttryck lätt förklaras deraf, att Hörberg inför
Utsk. uppgifvit, det han ej ville kännas vid detta anbud
eller åtaga sig tryckningen emot det pris, Gr. Cronhjelm
föreslagit. Det är endast detta, som jag i anledn. af Hr Grrs
anmärkningar ansett mig böra upplysa.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 2 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 67, ang:de tull- m. fl.
bevilln:smedels lefverering till Riksg.-cont., blef det ånyo
hegardt på bordet af Gr. Cronhjelm, Otto Au g., och
och Hr Stuart, Carl Gustaf.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtskrs d. 2 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. Nro 68 i fråga om disposition af de
vid K. Poliskammaren i Stockholm ådömda ensaks- och
vitesböter.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs d. 2 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. Nro 69 i anledn. af erhållen återremiss af
betänk. Nro 19, ang:de afskrifning och eftergift af Riksg.-contrs
hos Götha canalbolag ägande fordringar samt räntas godtgörande
å de utaf bolagets insättningar uti Riksg.-cont. derstädes
innehållna medel till säkerhet för fullbordande af återstående
arbeten i hamnbyggnadsväg, äfvensom canaldirectionens
hemställan om förskott utaf nämnde medel till utförande
af ett hamnbyggnadsarbete vid Mern.
Uppå derom framställd propos. biföll R. o. Ad. StatsUtskrs
utlåt. Nro 19 med det uti utlåt. Nro 69 föreslagna
tillägg till 3:dje punkten.
Företogs till pröfning StatsUtskrs d. 2 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. Nro 70 i anledn. af gjorda anmärkningar
vid TJtskrs betänk. Nro 18, angrde provisoriska utbytet af
den för Gen.-Assistance-contoret begagnade egendom emot
den Stockholms stad tillhöriga, f. d. s. k. Hessensteinska
egendomen.
Frih. Palmstjerna, Carl Ottor Lika litet som Utsk.
frångått sitt uti betänk. Nro 18 gjorda tillstyrkande, har
jag frångått min detta betänk, bifogada reservation. Jag
anser nemi., att då man går Stockholms stads önskan till
mötes att medgifva utbyte af Gen.-Assistance-contrs hus mot
Hessensteinska huset, är man likväl icke skyldig att betala
någon mellangift. Oaktadt den värdering, som skett, visar
Deli 10 Maj e. m.
4?t
någon skillnad i värdet af ifrågavar. hus, Sr jag dock öfvertygad,
att en sådan skillnad icke i sjelfva verket existerar.
Jag tror, att Gen.-Assistance-cont:s hus äger fullt ut
samma värde som det Hessensteinska, fastän det icke är repareradt
och i det yttre skick som Hessensteinska huset.
Jag har visserligen icke för afsigt att enständigt bestrida detta
husbyte; men jag tror, att det vore lämpligarre, att bytet
skedde jemnt om jemnt, utan någon mellangift. Jag tager
mig derföre friheten att, i öfverensstämmelse med min reservation,
föreslå, att R. o. Ad. ville besluta, att utbytet
må ske, men ulan den conlanta mellanafgiften å statens sida.
Frih. Cederström, Jac.: Jag instämmer fullkomligt
med Frih. Palmstjerna. Den egendom, hvars bortbytande
här kommit i fråga, är uppgifven till ett par tusen r:dr lägre
värde än Hessensteinska huset, men är dock en vida större
byggnad, och så mycket större, att otvifvelaktigt en dubbelt
större summa åtgått till dess uppförande. Då kan det
icke vara skäl att annorlunda än jemnt om jemnt utbyta
detta hus emot det Hessensteinska, och jag hegär således
propos. enligt den reservation, Frih. Palmstjerna afgifvit.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: På de af Utsk.
anförda, ganska talande skäl, som dels förut och dels nu i
anledning af de vid återremissen gjorda anmärkningarna blifvit
framställda, får jag tillstyrka R. o. Ad. bifall till ifrågavar.
betänk. Jag tror, att i fråga om detta utbyte icke
blott bör tagas i betraktande husens storlek och den kostnad,
som åtgått till deras uppförande, ehuru jag äfven i
detta fall alldeles icke är öfvertygad, att uppförandet af
Gen.-Assistance-cont:s hus varit kostsammare, än byggnaden
af det Hessensteinska huset, utan jag tror, att man bör afse
husens relativa värde och läge. Hvad jag bestämdt vet,
är, att en enskild ägare till Hessensteinska huset kunde påräkna
4 a 5 proc. af dess nu uppgifna värde, hvaremot en
enskild ägare af Gen.-Assistance-cont:s hus knappast kunde
räkna 2a3 proc. på värderingssumman. Enskilda skulle
således icke tveka alt utbyta Assistance-cont:s hus mot det
Hessensteinska med mellanafgift efter mätismanna ordom. Då
det är otvifvelaktigt, att detta utbyte är förmånligt för såväl
statsverket som Stockholms stad, och då derigenom befordras
ett ändamål, som hittills utgjort statsbestyr, skulle
jag föreställa mig, att intet skäl för R. St. finnes att frångå
det värde, StatsUtsk. beräknat; och jag är öfvertygad, att
StatsUtsk. vid denna riksdag ej skall tillstyrka något utbyte,
som icke är fördelaktigt för staten och hvilket R. St.
således gerna kunna medgifva. Jag får derföre tillstyrka
bifall till hvad Utsk. nu föreslagit.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Då StatsUtsk:s betänk,
förra gången förevar, instämde jag till alla delar med Frih.
Palmstjerna deruti, att bytet måtte ske jemnt om jemnt och
4 21
Den io Maj e. m.
det sa mycket hellre, som fördelarna på ena eller andra
sidan numera ej kunna så noga utredas, emedan inflyttningen
i Gen.-Assistance-cont:s hus skett före Ständernas sammankallande
och inredningen af Hessensteinska huset äfvenledes
redan skett. Jag tror således, att något annat icke
återstår, än att verkställa bytet och att dervid qvitta jemnt
om jemnt. I anseende till detta förhållande har jag ej velat
upptaga R. o. Ad:s tid med ett omständligare yttrande.
Hr Hammarhjelm, Carl Fredr., förenade sig med
Frih. Palmstjerna.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Efter min öfvert)'-  se är Gen.-Assistance-cont:s hus vida mera värdt än det Hessensteinska
huset, icke allenast med afseende på byggnadskostnaden,
utan äfven med afseende på husens nuvar. värde
samt slutligen med afseende på den vidsträcktare tomten,
som tillhör Gen.-Assistance-cont:s egendom. Om man till
uthyrning åt handlande begagnade de stora dithörande förrådsrummen
och magasinen, som ligga vid sjön och således
heqvämligen kunde dertill användas, förmodar jag, att vida
betydligare hyror kunde erhållas af Assistance-contls hus
än af det Hessensteinska, hvars sidentapeter och prydliga
spislar äro af föga värde uti embetsrum. Man skall också
ihågkomma, att uthusen i Hessensteinska egendomen torde
behöfva ombyggas, emedan de, att döma efter utseendet,
hålla på att ramla. Likaså torde det förhålla sig med quaien
vid canalen midt emot Riddarhuset. Jag är således öfvertygad,
att Stockholms stad erhåller en betydlig summa till
skänks, äfven om utbytet sker jemnt om jemnt. Ett sådant
byte vill jag dock icke motsätta mig; men derutöfver bör
staten icke göra betydlig förlust, hvarföre jag instämmer i
Frih. Palmstjernas förslag.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Jag är icke af samma
tanke med de Hrr, som anse ingen mellangift böra äga rum.
Det är till följd af en formlig värdering, som Hessensteinska
huset blifvit uppskattadt till 4ooo r:dr mer än Assistancecont:s
hus. Jag kan icke ingå i någon pröfning, huruvida
denna värdering är riktigt uppgjord eller icke; men då den
icke blifvit öfverklagad, synes det mig vara skäl alt icke här
söka en vinst för staten på Stockholms stads bekostnad, och
dessutom tror jag, att, i fall Stockholms stad förklarade sig
ej vilja gå in på bytet, skulle R. St. komma i bryderi, helst
den local, Assistance-cont:s hus har, är genom sin aflägsenhet
icke passande för Riksg.-cont., dit så mycket folk måste
begifva sig, och bytets återgång altså skulle för Riksg.-  cont. vara ganska betänkligt. Den enda betänklighet, jag i
denna fråga haft och som jag yttrade, då målet förra gången
förevar, har varit tvifvelsmålet, huruvida riksarchivets
interesse blifvit bevaradt; men efter de upplysningar, StatsUtsk.
erhållit af riksarchivarien, har denna betänklighet
Den 10 Maj c. ra.
4?3
försvunnit, oell jag tillstyrker derföre bifall till Utsk:s be-i
tänkande.
Frih. Sprengtporten: Jag har blott velat tillägga en
upplysning, som jag förut meddelat, men nu torde få återföra
i R. o. Ad:s minne, nemi. att vid i8a3 års riksdag erbjödo
R. St. Stockholms stad hela Assistance-cont:s hus utan
afgift och 3ooo r:dr årligen, om staden ville öfvertaga assistance-rörelsen,
och att vilkoren för denna rörelses öfvertagande
nu äro så fördelaktiga för statsverket, att årligen
nära i5,ooo r:dr b:co besparas, emedan årliga förlusten på
lånerörelsen utgjorde 10,000 r:dr, afskrifningar och balancer
uppgingo till i,5oo r:dr samt hyran af Hessensteinska liuset
lan beräknas till 3ooo r:dr årligen. Under alla dessa omständigheter
och då ordentlig värdering ägt rum, vågar jag
hemställa, om det är skal, alt blott för suppositioners skull
pruta på hvad Utsk. föreslagit. Jag skall ej vidare yttra
mig i denna fråga; men det strider emot min känsla om
hvad som är rätt och billigt att vägra Stockholms stad skillnaden
emellan värderingssummorna.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag förenar mig med
Frih. Palmstjerna och får ytterligare blott till besvarande
Upptaga några anmärkningar emot Frih:s förslag. Man har
sagt, att en ordentl. värdering blifvit gjord, och att dervid
den nu uppgifna skillnaden i husens värde blifvit funnen. Jag
erinrar mig dervid, att en värdering blifvit af vederbörande
auetoriteter i Stockholm förrättad på ett byggnadsarbete,
som skulle göras vid garnisonssjukhuset, hvarvid kostnaden
beräknades till omkring 8000 r:dr, men arbetet på entreprenad-auetion
öfvertogs mot omkring 3ooo r:dr. När så
stor misscalcul kan existera i afseende på hus, som skola
byggas, tror jag, att man ej kan förlita sig på de calculer,
som angå hus, hvilka redan längesedan äro byggda,
och jag kau derföre icke tillstyrka bytet på annat sätt, än
jemnt om jemnt. I afseende på hvad man sagt, att en betänklighet
blifvit håfven, sedan riksarchivarien blifvit hörd,
får jag nämna, att, i fall mitt minne ej bedrager mig,
1'iksarchivets behof blifvit inskränkt blott till rum för årstryckets
utdelning, och en så liten fördel torde ej göra någon
mellangift behöflig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla StatsUtsk:s nu föredragna utlåt. N:o 70.
Ropades starka nej, blandade med ja.
JT. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
biföll, på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit, att bytet mellan
f. d. Gen.Assistance-cont:s hus och f. d. Hessensteinska huset
finge ske jemnt om jemnt.
Ropades ja och nej.
Den jo Maj e. m.
Frih. Palmstjerna: Mitt förslag åsyftar allenast den
ändring i hvad Utsk. tillstyrkt, att den contanta mellangiften
af 4000 r:dr ej må äga rum.
Frih. Silfverskjöld: Förra gången jag hade ordet,
yttrade jag, att jag ej var i tillfälle att bedöma, huruvida
värderingen var tillförlitlig eller ej; men jag vågar taga för afgjordt,
att det ej är Ståndets afsigt, att Stockholm skall
förlora, hvilket, ifall värderingen varit riktig, skulle inträffa
medelst antagande af Frih. Palmstjernas förslag. Skulle således
R. o. Ad. ej vilja fullkomligen bifalla Utsk:s betänk.,
så skulle jag för min del vilja föreslå, att R. o. Ad. måtte
antaga betänk, med den förändring, att en ny värdering å
husen skall anställas under sådana controller, som R. o. Ad.
kan finna nödiga, och att på denna värdering må komma
att bero, om och hvilken mellangift skall erläggas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
biföll , att det ifrågasatta bytet af hus finge äga rum, dock
utan någon mellangift.
Ropades ja och nej.
Frih. Sprengtporten: Jag befarar, att den af Hr Gr.
o. Landtm, nu framställda propos. kan gifva anledning till
ett missförstånd, ty den propos., Frih. Palmstjerna begärt,
innefattar endast, att den föreslagna contanta mellangiften
af 4°°o r:dr må försvinna, och icke, att ingen mellangift
borde äga rum, i följd hvaraf staden ej heller skulle erhålla
ersättning för premie- och bevilln:s-lånet. Jag anhåller
derföre, att, i fall propos. skall framställas i anledn. af
Frih. Palmstjernas förslag, den må göras i full öfverensstämmelse
dermed.
Frih. Palmstjerna: Den contanta mellangiften utgör
blott 4000 r:dr, och det var denna summa, jag velat skulle
qvittas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla, att den Riksg.-cont. tillhöriga, för Gen.-  Assistance-cont. begagnade, på Riddarholmen belägna egendomen
må utbytas emot f. d. s. k. Hessensteinska, äfven på
Riddarholmen liggande egendomen, dock utan annan mellangift,
än att Riksg.-cont. ansvarar för det premie- och bevillningslån,
för hvilket Hessensteinska egendomen uti Stockholms
stads brandförsäkrings-cont. häftar; under godkännande
i öfrigt, att Fullmägtige i Riksg.-cont. må erhålla föreskrift
att på en gång låta betala de återstående 28 årens brandförsäkringsafgift
för sistnämnde egendom.
Bifölls.
Ånyo föredrogos och biföllos nedannämnda d. 2 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt:n från StatsUtsk., nemi.:
N:o
Den 10 Maj e. na.
4aS
Wto 71. i anledn. afHr Törneblads, Carl, i egenskap af
R. Si:s Just.-ombudsman, väckta motion om löneersättuing;
JNT:o 72. ang.‘de tryckningskostnaden för RiksStts protocoll
vid innevar. urtima riksdag, prenumerationen å samma
protocoli samt redovisningen för de tryckta exemplaren;
Wto 73. öfver Ilr Båäths motion om dels lånunderstöd
och dels särskildt anslag utaf allmänna medel till en hamnbyggnad
vid staden Wadstena;
Wto 74. i anledn. af K. Mts nåd. propos. till StatsUtsk.,
angtde lån af allm. medel till understöd vid fullbordandet
af en brobyggnad vid Carlskrona;
Wto 75. i anledn. af Hr Forsbergs memorial, angtde
lånunderstöd lill staden Uddevalla;
Wto 76. öfver Riksd.-fullm. Anders Svenssons motion, angtde
länanslag till en brobyggnad öfver Wissa- ån vid Halmstad ;
Wto 77. i anledn. af Hr G. Zanders motion om förändring
i vilkoren, emot hvilka ett byggnads-lånebiträde vid
sisth riksdag blifvit beviljadt staden Worrköping.
Föredrogs ånyo StatsUtskts d. 5 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. Wto 78 i afseende på några med statsregleringen
gemenskap ägande allm. frågor.
Hr Riben, Carl Wilh., och Frih. von Schulz enil
eini, Dav., begärde, att detta utlåt, ytterligare mätte få
hvilka på bordet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi'.: Jag får hos Hr Gr.
o. Landtm, vördsamt anhålla om den propos., att då SlatsUtsk.
i detta betänk, säger sig hafva afgifvit förslag till
reglering af riksstaten, detta betänk, må få hvila, tills berörde
förslag inkommit och R. o. Ad. hunnit taga kännedom
om dess innehåll.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer helt
och hållet i hvad Gr. Gyldenstolpe föreslagit. Det har vist
icke varit StatsUtskts afsigt, att detta betänk, skulle inkomma
före Utskts öfriga utlåttn rörande statsregleringen;
men som det nu föredragna utlåt, blifvit hastigare tryckt
än de öfriga, har Exped.-Utsk. förmodligen ansett sig böra
inskicka det. Jag anhåller, att detsamma nu må få hvila
och icke företagas till afgörande förrän näst framför StalsUtskts
utlåttn, angtde de 10 liufvudtillarna.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Jag skulle önska, att
af ordföranden i StatsUtsk. erhålla upplysning, huruvida
statsregleringen i afseende på utgifterna redan är inom Utsk,
uppgjord och färdig att till R. St. öfverlemnas; ty i annat
fall kunde det inträffa, att väntan blefve nog lång, och om
detta betänk, bör återremitteras, vore, derest sådant skedde
nu på förhand, tiden icke obegagnad. Jag befarar således,
6 H. ~ 54
4*6
Den 10 M*j c. m.
att tiel måhända förloras och icke vinnes genonx det nu
föreslagna uppskofvet.
Frill. Palmstjerna: I anledn. af Hr v. Hartmansdorff*
förfrågan får jag äran tillkännagifva, att alla hufvudtitlarna
äfvensom indragningsstaten blifvit i StaltsUtsk:s plenum nfgjorda
, samt att utlåtm derom äro till Exped.-IJtsk. aflemnade.
Trenne liufvudtitlar äro redan tryckta och med det
öfriga fortsattes, så alt Exped.-Utsk:s cancelli gifvit tillkänna,
att alltsammans inom 5 å 6 dagar blifver färdigt.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
StatsUtsk:s utlåt. N:o 78 skulle hvila pä bordet, tills StatsUtskts
betänk:n rör:de hufvudtitlarna tili It. o. Ad. inkomma.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.-Utskrs d. 5 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. N:o 5, ang:de grunderna för den
blifvande allm. bevilIn., blef detsamma ånyo lagdt på bordet
af Gr. Cronhjelm, Otto Au g., och Hr R o tlilieb, Axel
Fredrik.
Företogs till pröfning Hevilla.- och Oecon.-Utsk:ns d. 5
dennes e. m. på bordet lagda betänk. IV:o a, i anledn. af
väckta motioner om jagtbevillning till premier för rofdjur*
dödande.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I den reservation,
som jag bifogat Utskms beslut, har jag utvecklat
de skäl, hvarföre jag tror, alt R. St. borde bifalla en jagtbevillning,
eller medgifva en rättighet inom de särskilda länen
att en sådan bevillning sig åtaga. Bevilln.-Utsk. har endast
fästat sig dervid, att hemmansdelarna redan fått sig
ålagda vissa afgifter till premier för rofdjurs utödande. Det
är tvenne saker, som härvid böra afses, den ena, att rofdjuren
må utödas, och den andra, att på ett förståndigt
sätt må hushållas med det nyttiga villebråd, som våra skogar
innehålla. Jag tror, att åtminstone i de norra länen,
der jagten hunnit sedan längre tid blifva en industrigren
och der folkets interesse är det kraftiga medel, som återhåller
hvar och en att skjuta på förbjuden tid samt att borttaga
äggen af orrar och tjädrar, kan en riktig hushållning
med villebrådet ej behöfva uppmuntras, emedan allmänna
nyttan deraf i dessa provinser är insedd; men förhållandet
är annorlunda i andra orter. Man misshushållar med det
vilda, skjuter på förbjuden tid, och deraf uppstår brist på
ett nyttigt födoämne, som äfven kan användas till export.
Icke blott såsom nöje, ulan äfven lill befordrande af landets
fördel, hafva s. k. jagtförbund blifvit inrättade af dem,
som älska jagten. Dessa äro visserligen vackra inrättningar
och nyttiga, så länge det nit, som föranledt dem, fortfar;
men detta nit torde småningom afsvalna. Bevilja deremot
Den 10 Maj c. m.
427
R. St., att inom hvarje Jan får åtagas en viss bevillning af
dem, som idka jagt (och jag är öfvertygad, alt ingen jägare
derföre skall afstå från jagten), då uppstår af gemensamt
interesse ett jagtförbund, som kraftigare skall befordra ändamålet.
Att kronobeljeningen icke kan förslå att hålla
tillräcklig eftersyn öfver förfarandet med villebrådet, känner
hvar och en, som bott på landet; funnes deremot flera interesserade
jägare, så blefve eftersynen lätt. Till förekommande
af misstydning af den framställning, jag gjort i min
reservation, får jag nämna, att jag, vid idkandet af jagt fäster
det vilkor, att jagten må ske på laga tid och i laga
ordning, så att den, som betalar bevillning, icke derföre
skall få jaga på annan mark än den, som är honom tillåten.
Jag har föreslagit, ”att intill nästa riksdag en årlig
”bevillning å idkandet af jagt må åläggas och uppbäras inom
”hvarje län till det belopp, som kan öfverenskomma?, på
"sätt som för åtagande och uppbärande af curhusafgiften.
”stadgadt är; dock icke högre än 24 sk. för dem af allmoden
och t r:dr af alla andra, samt att inkomsten uteslutande
användes till premier för rofdjurs utödande inom lä”net,
och alt redovisningen för dessa medels användande år”ligen
uti en allmän kungörelse af K. M:s Bef:h:de medde”las.
” I de norra länen anser jag endast en afgift af å
2 sk. behöfva utgöras till förökande af premie-cassan för
rofdjurs fällande, hvilket blefve nyttigt för dem, som hafva
kreatur och således äro blottställda för skada af rofdjuren.
Denna bevillning skulle endast åläggas jägare och ej
heller tillfalla andra än de jägare, som sysselsätta sig med
rofdjurens utödande, och hvarje jägare skulle utan minsta
missnöje åtaga sig en afgift till ett för dem och landet så
nyttigt ändamåls befrämjande. Det är ett verkligt behof för
vårt land, alt jagten uppmuntras, och den utgör i Tyskland
och andra länder en nyttig sysselsättning och härdning för
kroppen. Stadnar man endast vid mat- och spelborden, så
är det mer än beklagligt, och jag tror derföre, att man genom
stadganden i afseende på jagten bör söka bereda ett
allmänt folknöje. Jag har väl hört den invändning göras,
att man ej vore skyldig att betala för den jagt, man idkar
på sin egen jord; men då bevillningen skulle utgå till ett
allmänt ändamål, tror jag ingen vara så egoistisk, att han
ville undandraga sig den; också skulle han ej länge hafva
vildt på sina ägor, om villebrådet blefve utödt på grannarnas
mark. Jag anhåller således om återremiss af detta betänkande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Redan vid förra
riksdagen reserverade jag mig mot ett betänk, af Bevilln.-  och Oecon.-Utsk:n, deri jagtbevilln. afstyrktes. Jag erkänner
likväl, alt frågan i afseende på verkställigheten nu vunnit
mycket genom de modificationer, Hr v. Hohenhausen
De o 10 Maj e. r».
föreslagit, och skulle tro, att de åtgärder, han tillstyrkt,
skulle i betydlig mån bidraga till rofdjurens utödande. Efter
officiell afgifna approximativa beräkningar uppgår den
skada, som årligen af rofdjur åstadkommes, till 200,000 r:dr
b:co, och deras utödande torde således i statsoeconomiskt
hänseende vara af större nytta, än man vanligen föreställer
sig. Jag har visserligen vid förra riksdagen hört såsom skäl
emot ifrågavar. bevilln. anföras, att den skulle undertrycka
den martialiska andan; men i andra länder, der en dylik
bevilln. blifvit antagen, har den ej haft ett sådant inflytande.
Detta skäl synes således icke vara välgrundadt, och jag
får derföre, i öfverensstämmelse med Hr v. Hohenhausen,
begära återremiss af förevar, betänk.
Frih. Pal m stjerna, Carl Otto: Jag får erkänna, att
jag är af en motsatt åsigt med de värde talare, som redan
yttrat sig i ämnet. Jag sätter värde på villebråd och anser
jagten såsom ett nöje och ett helsosamt tidsfördrif, som bibehåller
krafterna intill den sednare åldern, hvarföre man
gerna kunde erlägga bevilln.; men jag tror, att en så beskaffad
bevilln. skulle vara långt mera skadlig, än nyttig.
Jag tror, att man ganska väl kan få medel till premier för
rofdjurs utödande, utan att samla dem på detta sätt. I många
provinser, t, ex. Westmanland, finnas redan sådana premier,
hvilka uppgå till 20 å 3o r:dr för hvarje varg, och
de samlas derigenom, att hvar och en på sin debetssedel påföres
skottpenningar efter det antal rofdjur, som fällas. Detta
på flera orter antagna bruk tror jag likaväl uppfylla ändamålet,
som medlens insamlande såsom bevilln. Jag tror,
att långt mindre angeläget är att bibehålla villebrådet i skogen
eller att erhålla en smaklig rätt på bordet, än att befordra
skickligheten hos hvarje Svensk man att kunna handtera sitt
gevär, I fall fienden landstiger på våra kuster, bör hvarje
man kunna träffa sitt mål, och man bör ej genom skatt på
konsten att skjuta förtaga lusten och färdigheten att handtera
bössan. Jag skulle derföre tro, att man snarare borde
bevilja premier för dem, sorn skjuta den fogeln, som flyger
i skogen, än för dera, hvilka träffa den fogel, som är fästad
på en stång; ty det förra förutsätter större öfning, och
j behofvets stund träffar raan det lefvande mera säkert, då
man vant sig att skjuta på rörliga föremål. I mängden af
våra provinser anses det såsom en heder att med skicklighet
handtera sitt gevär, och gevärets bruk är en gammal
vana, som jag anser vara långt nyttigare, än att bibehålla
villebrådet, om än dess fullkomliga utödande yore alt befara.
Jag tillstyrker således bifall å förevar, betänk,
Gr, von Fersen, Hans: Då jag med min röst bi trid t
Utsk:ns förevar, betänk-, anser jag såsom en pligt att till
besvarande upptaga de anmärkningar, som nu mot detsamma
blifvit gjorda. Ilär Har blifvit anmärkt, att det vore
Den io Maj e. m.
för att vårda jagten, som ifrågavar. afgift eller bevilln. borde
åläggas. Mig synes dock, sorn jagten ej härigenom skulle
blifva bättre vårdad, och att den, oaktadt denna afgift af
is4 '*k. eller 1 r:dr, kunde lika väl våldföras sorn nu. Jag skulle
tro, att jägareförbund i provinserna i detta afseende borde
kunna uträtta mycket mera, än denna bevilln. för rättigheten
att ladda sitt eget gevär. Jag vet, att i Italien
skall man icke blott betala för det man bär ett gevär, utan
äfven dertill hafva, särskild tillåtelse; men jag hoppas, att
vi må få behålla det bos oss häfdvunna • fria bruket af vapen,
synnerligen som historien vittnar, att vi icke missbrukat
denna rättighet. För öfrigt bar man sagt, att denna
afgift skulle bidraga till förhöjda premier för rofdjurs fällande.
Men jag får hemställa till dem, som talat för denna
bevillnts n ila i anseende till sednast nämnda föremål, om
icke rofdjtu n säkrast blifva fällda, om hvar och en kan
skjuta och fälla dei rofdjur, som gör skada. Hr v. Hohenhausen
har framställt sin önskan, att jagten må blifva ett
allmänt folknöje. Jag delar denna tanka, men troi' bevillnts
läggande derpå ej synnerligen befordra detta ändamål. I minnet
torde jag få återföra, att jag i början af riksdagen gjort
en motion om folkfesters inrättande, och målskjutning här
dervid icke blifvit förglömd. Jag instämmer, att jagten är
ett nöje och en nyttig sysselsättning; men jag får till Hr v.
Hohenhausen hemställa, om för vinnande af det ändamål,
han åsyftar, det är bättre att tillåta ett fritt begagnande af
gevär, än att på ett eller annat sätt hindra folket att öfva
sig i skjutning. För öfrigt ville jag ej tillägga något för att
ej längre upptaga tiden, utan förenar jag mig med Frih.
Palmstjerna i anhållan om bifall lill TJtsktus betänk.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Af erfarenheten, äf
vensom
af åtskilliga från flera orter ingångna underrättelser,
känner jag nogsamt, alt de olyckor, som allmänheten
får vidkännas genom rofdjur, med hvarje år tilltaga. Af
denna orsak anser jag verkligen nödigt, att medel anskaffas
till premier för deras fällande. Örn sådant lämpligast skulle
ske såsom Hr v. Hohenhausen föreslagit, eller om det vore
bättre att, på sätt Frih. Palmstjerna uppgifvit, uppföra skottpenningar
å debetssedlarna i mån af de fällda rofdjurens antal,
lemnar jag derhän. Men mig synes, att någon anslalt
bör vidtagas till sådana medels insamlande, och jag skulle
derföre, utan att vilja bestämdt yttra mig om principen,
önska, att R. o. Ad. ville återremittera förevar, betänk.,
hvarigenom man kunde erhålla närmare underrättelse, huruvida
inrättningar i detta afseende finnas i flera eller färre
delar af landet, och huruvida icke den af Hr v. Hohenhausen
föreslagna afgiften borde utgöras, icke såsom allmän bevilln.
, utan efter enskildt arrangement af communerna, för
att till deras egen nytta användas.
43o
Den io Maj c. m.
Flili. Cederström, Jac.: Det är i tvenne afseenden
vigtigt att icke uraktlåta de medel, sorn finnas för fredandet
af nyttiga oell utödandet af skadliga djur. Författningarna
stadga visserligen premier för rofdjurs fällande, och flera
härader finnas, der sådana premier til! följd af öfverenskomma
1 ser uppgå till betydliga belopp; men i allmänhet äro
dessa premier för små. Jag kan likväl icke med Hr v. Hohenhausen
och motionären instämma deruti, att ifrågavar.
afgift hör blifva en bevilln., som kommer att utgå efter frivilligt
lillkännagifvande af en hvar, sorn vill idka jagt. En
sådan bevilln. skulle alltid medföra den olägenhet, alt åtskilliga
komme att idka jagt, utan att erlägga bevilln., och
sålunda blefve förbrytare, hvilket skulle förorsaka rättegångar
och chicaner, som böra undvikas. Med de Hrr, sora
bestridt betänk., instämmer jag deruti, att hvarje Svensk man
bör få bära vapen utan afgift, och att ingen bör alfordras
betalning för den jagt, han idkar på egen mark; men för
att bereda communerna tillgång på medel till såväl premier
som jagtredskap för rofdjurens utrotande, anser jag nödigt,
att en bevilln. finnes, som af communerna uppbäres samt af
dem sjelfva i förening med landshöfdingarna disponeras och
redovisas efter föreskrifter, som på förhand böra fastställas.
Då skulle jag tro, att en sådan bevilln., långt ifrån att fastställas
till det belopp, Hr v. Hohenhausen i allmänhet föreslagit,
bör inskränkas lill hvad han ansett vara behöfligt i
de norra länen, nemi. i a i sk., hvilken afgift deremot bör
erläggas af hvarje mantalsskrifven mansperson. Då blefve hvar
och en interesserad att tillse, det oloflig jagt ej må idkas,
hvaremot villebrådet, i fall endast en del af landets invånare
erlade afgiften och sålunda förvärfvade sig rättigheten
att ensamma jaga, af det öfriga folket endast vore att anse
såsom en prydnad för skogen. Jag anhåller, att betänk, må
återremitteras.
Hr von Hohenhausen: Af den siste talarens yttranden
märker jag, att han icke hunnit genomläsa förevar, betänk.
Utsk. har icke afstyrkt, att hvar och en må få bära
gevär, och ej heller jag har i min reservation gjort det; det
har således varit öfverflödigt att derom orda. Jag har tvärtom
gjort det förebehåll, att intet hinder eller band må läggas
för begagnandet af gevär; men om jag skall begagna
det och har mer nytta af att skjuta i skogen än på en
stång, mäste man äfven tillse, alt skogen kommer att innehålla
foglar, på hvilka man kan skjuta. På salt som nu
hushållas med jagten (och det är omöjligt, alt i dess nuvar.
skick deröfver hafva nödig tillsyn), blir den' mer och mer
förstörd. Att erhålla en god hushållning dermed anses i
alla andra länder såsom ett behof. Jag vet icke heller hvarföre,
då man ej utsätter en hög, utan en låg afgift, såsom
den af i å 2 sk., hvilken jag föreslagit för de norra länen,
Den io Maj c. m.
43i
der jagten väl vårdas, man bör befara, att jägaren ej vill
erlägga en sådan afgift, hvilken ej uppgår till värdet af en
sup brännvin. Ifrågayar. afgift skulle skapa ett storL jagtförbund
och kunde gifva anledning att hilda jagtförbund i
provinserna. Jag tror derföre, att just för att befrämja ett
sådant ändamål, som målskjutningars inrättande, måste man
ställa så till, att jagten blir rik; och då afgiften är ringa,
lär ingen neka att deruti deltaga. Jag har af sådan anledning
uppgifvit maximum till i r:dr för ståndspersoner och
hälften deraf för allmogen, så att ingen genom afgiftens höjd
lärer afhållas från jagt; och jag tror, att när detta är maximum,
skall afgiften, långt ifrån att motverka jagtens bedrifvande,
väcka ny håg och nit för densamma. Ilvad man pa
annat sätt söker tillvägabringa, blir endast för en liten tid
och af föga inflytande. Jag erinrar mig, att i Frankrike,
den enda gång, som politiska tänkesätt icke hade inflytande
på beslutet, var jag uti Deputerade-Kammaren, då der företogos
de grundligaste undersökningar i afseende på Asket,
hvars utödande man befarade, och det var med största omtanka
man sökte att dervid bereda den förnuftigaste hushållning
för närvarande och kommande tider. Hvad jagten
derstädes angår, så är den öfverallt ett nationelt nöje. Ilar
är icke fråga om en afgift till slatscassan, utan till hvarje
provins för att understödja de jagtcassor, som redan finnas,
men icke förslå för deras ändamål. Jag vet således intet
skäl, hvarföre man ej skall nyttja ett nyttigt medel till befordrande
af en både i moraliskt och p Ii y si sk t afseende nyttig
sak; ty jag anser oss vara i behof af andra nöjen än
mat- och spelborden och jemväl behöfva härdning för kroppen.
Jag förnyar således min anhållan om återremiss af
detta betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Till hvad Gr. v. Fersen
yttrat till försvar för detta betänk, får jag tillägga, att med
de bruk och vanor, som råda i de flesta af Sveriges provinser,
isynnerhet slättlandet, skulle icke stå att förena sådana
jagtlagar, som nu kommit i fråga. Det är ytterst få
provinser, som sysselsätta sig med jagt; men jemväl de öfriga
kunna vara i behof af skjutgevär för att utrota rofdjur
af alla slag. Skulle nu dessa forceras att gifva bevilln. för
jagt och icke hafva rättighet att utan sådan bevillnrs erläggande
skjuta, skulle många lagbrott komma att föröfvas,
helst det vore svårt alt afgöra, om jagaren skjutit på en
hök eller på en dufva, i fall man ville stadga, att endast
skjutandet på nyttigt villebråd vore otillåtet. Jag vill dock
icke neka, att jagtlagarnas stränga handhafvande vore nyttigt
isynnerhet i de norra provinserna, der jagten utgör en
verklig näring; men jag vet icke, hvarföre landshöfdingarna
ej skulle kunna handhafva de lagar, som redan finnas, utan
att en bevilln. pålägges, hvarigenom säkerligen intet ända
-
43a
Den i» Maj e. m.
mål skulle vinnas. I fall ändamålet är att få en bevilln. till
rofdjnrs utödande, blefve det svårt att påföra den efter någon
allmän princip, emedan det finnes provinser, som icke
lida af rofdjur, eller åtminstone ytterst sällan äro utsatta
för dem, då deremot andra provinser ständigt äro deraf besvärade.
Jag tror således, att det bör ankomma på communerna
sjelfva att öfverenskomma om skottpenningar för
rofdjurs fällande, och jag tror, att det är ganska få provinser,
der sådana öfverenskommelser ej redan äro träffade.
Att nu vilja hindra folket att bära gevär derföre, att personer
eljest kunde attackeras såsom krypskyttar, anser jag
olämpligt och i^tan ändamål. Man bör söka att först ingifva
nationen håg för jagt medelst uppmuntrande af målskjutningar,
och sedan man inöfvat folket i sådana lekar, kan
det vara tid att erbjuda rättigheten att jaga mot en måttlig
bevilln. för att erhålla en cassa till premier för rofdjurs
utödande.
Hr Sandelhjelm, Paul: Med anledn. af hvad under
denna diseussion förekommit om anstalter till rofdjurs utödande
får jag nämna, att det var endast för några år sedan,
som K. M. anbefallde landshöfdingarna att, efter vederbörandes
hörande, gå i befattning om förbättrade anstalter
till rofdjurs utödande; att detta äfven skett, och att K.
M. sedermera för en del län fastställt derstädes träffade öfverenskommelser
om jagtanstalter. I Elfsborgs län hafva sådana
föreningar öfverallt blifvit ingångna och år 1825 gillade
af K. M., hvarföre också medel derstädes icke saknas
till premier för rofdjurens utrotande. För min del anhåller
jag om bifall till förevar, betänk., emedan jag icke anser
någon jagtbevilln. vara af nöden.
Gr. von Fersen: Såsom jag fattade Hr v. Hohenhausens
sista yttrande, åsyftade det mera att visa nyttan af en
noggrann tillsyn öfver jagten, än att försvara lämpligheten
af bevilln. af jagt. Jag tiar ej heller någonting emot, att
jagtstadgandena blifva skärpta, tvärtom skulle jag önska att
derpå fastades synnerligt afseende; men jag inser icke, att
bevillnings erläggande för jagt kan dertill medverka. För
öfrigt företer sig vid antagandet af en slik bevilln. en stor
olägenhet i afseende på controllen, huruvida föreskrifterna
följas. Jag föreställer mig, att en person, som t. ex. är sknttskrifyen
i Stockholm, kommer till Skåne och derstädes idkar
jagt. Huru blefve det då möjligt alt bestämma, om han erlagt
bevilln. eller icke? Denna svårighet att controilera det
föreslagna stadgandets efterlefnad kan icke anses obetydlig,
emedan det ganska ofta händer, att man jagar på annan ort,
än der man har sitt egentliga hemvist. Hr v. Hohenhausen
har redan lemnat upplysning om det förhållande, hvarom
Frih. Cederström misstagit sig. Det var egentligen i anledn.
af
Den io Maj e. ra.
$33
aF delta misstag, jag begärde ordet för att påminna, att det
är motionärerna och reservanterna, som begärt, att bevillning
må erläggas för rättigheten att nyttja gevär, men att
Utskotten aFstyrkt detta förslag, genom hvars antagande gevären
troligen skulle blifva ännu mera nedröstade, än de redan
äro. Utsk:n vilja således lemna rättighet till fritt och
lagligt begagnande af de gevär, sorn finnas.
Hr Rothlieb, Axel Fredr.: Frih. Palmstjerna har
upplyst, att i Westmanland en inrättning blifvit stadgad, sorn
meddelar premier för rofdjurs fallande. Jag har anledn. att
tro, att förhållandet är enahanda i åtskilliga andra provinser.
I Östergöthland har en ganska ansenlig jagtcassa blifvit samlad,
hvarifrån rika premier tilldelas dem, som fälla rofdjur.
Jag anser det icke vara billigt, alt jemväl de provinser, sorn
redan sammanskjutit cassör till premier för rofdjurens utödande,
skulle åläggas en bevillning, som tomine att användas
till sådana premier. Af sådan anledning, äfvensom
i anseende till de skäl, som redan blifvit anförda för bifall
till Utsk:ns förevar, betänkande, anhåller äfven jag, att det
må bifallas.
Frih. Cederström: Jag måtte hafva illa uttryckt mig,
efter jag blifvit missförstådd såväl af Hr v. Hohenhausen
som af Gr. v. Fersen, ty jag har uppfattat Utsk:ns betänk,
i Öfverensstämmelse med Gr. v. Fersens nu gjorda förklaring.
Jag önskar derföre ytterligare nämna några ord. Den
fiendskap emot jagt och villebråd, som varit rådande i Sverige,
har härflutit från de tider, då jagten var ett monopolium,
som tillhörde dels Konungen och dess medfölje, dels
Adeln. Men jagten i allmänhet är sedan 1789 tillåten för
alla innehafvare af jord, och sedermera har till och med
högdjursjagten blifvit lofgifven. Det finnes således ingen jagt,
som för den Svenske medborgaren är förbjuden, och följaktligen
måste det vara hvarje Svensk mans interesse, alt
jagten må vårdas, i stället för att dess förstörande fordom
ansågs såsom en fördel. Det är på sådan grund, som jag,
lika med Hr v. Hohenhausen, föreslagit, att en afgift må
erläggas, icke för rättigheten att jaga, men för rofdjurs utödande
och tillsyn öfver jagtordningarnas efterlefnad till villebrådets
förökande. Jag har tillstyrkt, att en sådan afgift
med 1 ä 2 sk. måtte betalas af hvarje mantalsskrifven mansperson,
för att användas såväl till premier för rofdjurs utödande,
som till nödiga kostnader för jagten i allmänhet.
Dertill fordras i flera fall att om hösten fånga foglar för
att till våren föda och då utsläppa dem. En klok hushållning
med jagten skulle vara ganska nyttig och af största interesse.
De ufgifter, som häraderna nu erlägga till premier
för dem, som skjuta rofdjur, kunde undvaras, emedan ifrågavar.
allm. bevillning skulle fylla detta behof. En sådan
6 H. 55
434
Den 10 Maje. ra.
hevilla., som af motionärerna och reservanterna blifvit föreslagen,
har jag dock föga benägenhet att tillstyrka, emedan,
på sätt Gr. v. Fersen anmärkt, det blefve ganska svårt,
då någon rest från en ort till en annan, att controllera,
huruvida han för den jagt, han idkar, erlagt bevil In. eller
icke, samt i sednare fallet är lagbrytare. Jag anhåller om
betänkts återremitterande.
Frih. Sprengtporten: Åtskilliga värda talare hafva
upplyst , att öfverenskommelse!' i flera orter blifvit ingångna
om premiers erläggande för rofdjurs fällande. Det
är nrig icke obekant, att sådana premier existerat från längre
tid tillbaka. Alt de likväl icke verkat mycket för ändamålet
att utrota rofdjuren, upplyses af det förhållande,
att dessa fortfara att göra lika mycken skada som förut.
Skälet dertill torde kunna hemtas deraf, att dessa premier
ej allenast varit alltför låga, utan jemväl saknats i en del
af lliket. Jag är öfvertygad, att för hjordarnas vård emot
rofdjuren icke finnes någon annan verksam utväg än ganska
höga premier, sorn äro lika öfver hela landet och som det
ålägges communerna att utbetala, då något rofdjur fälles.
Men om något sådant skall stadgas, bör man vara betänkt
på den lindrigaste utvägen att anskaffa de medel, hvarmed
sådana premier skola bestridas. Jag har trott, att en bevillning
på jagt vore lämplig, i fall den blefve högre för
ståndspersoner och lägre för allmogen, och den controll,
som man föreställer sig att blifva så svår, skulle, efter min
tanke, med lätthet kunna utöfvas af den practiska jägaren,
hvars interesse skulle förmå honom att tillse, det ingen
idkade jagt, utan att dertill vara berättigad. Jag anhåller,
att dessa anmärkningar må få åtfölja betänk., i fall detsamma
blifver återremitteradt.
Hr von Hohenhausen: Gr. Horn har anfört, att det
beror på landshöfdingarna att tillse, det jagtstadgandena blifva
efterlefvade, och att sådant kunde ske under närvarande
förhållande. Jag får derföre göra Hr Gr. uppmärksam på
svårigheterna dervid. Kronobetjenigen kan icke förslå till
en sådan eftersyn, emedan den är sysselsatt med mycket annat;
och det är gifvet, att efterlefnaden af hvilka stadganden
som helst icke är att lita på, om den icke bevakas af
den stora mängdens interesse. Den nödiga tillsynen skulle
deremot vinnas, om flera personer i provinserna blefve interesserade
för saken och allmogens söner deruti skulle deltaga.
Hr Sandelhjelm har upplyst, att för några år sedan
ett nåd. bref från K. M. afgätt till samtliga landshöfdingar,
med föreskrift att draga försorg om förbättrade anstalter
till rofdjurens utödande. Dervid får jag göra den
anmärkning, att ett sådant K. bref icke blifvit aflåtet till
landshöfdingarna i Malmöhus och Gottlands län. Föröfrigt
får jag reservera mig mot hvad Gr. v. Fersen anfört, att
Den 10 Maj e. ra. ^35
piotionärerna och reservanterna önskat förbud att hära
gevär. Jag har icke yttrat det i min reservation, utan tvärtom
uttryckligen sagt, att intet förbud deremot bör existera,
och jag bestred det, såsom Hr Gr. torde erinra sig, äfven
i Utsk., hvartill jag jemväl, såsom landshöfding jpå Qpttland,
hade särskilda skäl.
Gr. Horn har omnämnt förhållandet på slättlandet i Upland,
och huru föga man der tänker på jagt. I Frankrike
finnes mycket mera slättland än bär, och der interesserar
man sig dock allmänt för jagten. Jag anser, att det kraftigaste
medlet, att hos oss uppväcka nationens interesse derför,
vore att mot en ringa afgift berättiga hvar och en att
idka jagt. Den inkomst, som härigenom vunnes, skulle öka
de allmänna afgifterna till rofdjurs fallande och kunde således
bidraga att höja de premier, som hittills endast utgått
från jordbruket och visat sig icke vara nog verkande till
rofdjurens utrotande. Kär de anstalter, vi förut haft, icke
varit tillfyllestgörande, hvarföre skola vi då ej vidtaga en
åtgärd, som, efter min öfvertygelse, grundad på den erfarenhet
man inhemtat i andra länder, skulle hafva den påföljd,
att mängden af landets invånare interesserade sig för
jagten? Det olika förhållandet i våra norra provinser har
liärflutit deraf, att, såsom Frih. Cederströrn pämnt, jagträttigheten
fordom var vissa personer förbehållen, De personer,
som hade en sådan uteslutande rätt, hodde nästan icke
i Norrland, hvarföre derstädes allmänna interesset för jagten
fortfarit, och villebrådet icke blifvit förstördt, utan jagten
lemnar en betydande vinst. Nu hafva sedan 1789 så många
år förflutit och dock har jagten i de öfriga provinserna ej
vunnit någon förkofran. I fall man vill sjelfva saken, måste
man således vara betänkt på medel dertill; och jag vet
icke något bättre, än det nu föreslagna, nemi. att uppväcka
och förena alla jagtidkares interesse derför. Jag förnya;’
min anhållan om betänkts återremitterande,
Hr von Qvanten, Carl: Då flera värda ledamöter
tillstyrkt bevillnts erläggande för rättigheten att jaga, önskar
jag yttra några ord. Första grundvalen för all hevilla,
är att veta, hvar den skall tagas, och det är just händelsen
med en bevilln. för jagt, att man icke vet, hvilka jägarne
äro, ty man känner, att det är omöjligt att hindra
krypskyttar att drifva sin handtering, emedan man ej får
rätt på dem; och då man ej vet, hvem som skjuter, frågar
jag, huru nian skall kunna beskatta jägaren? Enda sättet
dertill vore att försegla alla bössor, såsom man förseglar
brännvinspannorna. Jag ser åtminstone ingen annan möjlighet
att controllera hvem som skjuter, än alla bössors försegling.
Huruvida sådant kunde convenera Svenska allmänheten,
lemnar jag dock derhän; jag förmodar, att åtgärden
skall anses olämplig, och får således föreslå, att betänk, må
436
Den 10 Maj e. ra.
bifallas utan återremiss. Jag tror jemväl, att man genom
en bevilln. af jagt skulle hindra rofdjurens skjutande, emedan
skyttarne blefve färre, och således torde bevilln. vara
i strid med ett af de tvenne ändamål, som dermed åsyftas.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag är en af
dem, som önska bifall till förevar, betänk., emedan jag icke
af Hr v. Hohenhausens förslag ser någon vinst för det ändamål,
han åsyftat. Hr v. Hohenhausens äfvensom motionärernas
förslag utgå egentligen på att skaffa premier för
rofdjurs fällande. Antingen måste rofdjurs utödande vara
till allmän eller till enskild nytta. Är nyttan allmän, bör
också afgiften dertill utgå af alla medborgare och icke endast
af dem, som idka jagt. I fall åter nyttan är enskild,
såsom jäg anser den vara, emedan den skada, som af rofdjur
förorsakas, egentligen endast drabbar vissa orter och
äfven der blott dem, som hafva kreatur, så skulle jag anse,
att det är genom enskild beskattning eller genom öfverenshommelser
enskilda emellan, som ifrågavar. premier eller
andra anstalter för rofdjurens utödande böra bekostas. Deremot
skulle andra än de, som draga nytta af rofdjurens fällande,
få vidkännas kostnaderna derför, i fall man skulle
söka tillgångar dertill genom att belägga jagten med bevilln.
Här har blifvit anfördt, att det icke funnits bland reservanterna
personer, som ansett orätt, att hvar och en skall få
begagna bössa. Hr v. Wahrendorffs reservation innehåller
dock, att han, i anseende till de olägenheter, som åtfölja
närvar, frihet för en hvar att begagna jagtbössa, med fägnad
bemärkt motionärernas försök att tillvägabringa någon
bättre reglering i anseende till jagträttighetens utöfvande.
Det blefve dessutom svårt att uppbära ifrågavar. bevilln.
, emedan jagt idkas af många personer, som icke äro
skattskrifna. Skola väl de jägare, som icke uppnått den ålder,
att de böra erlägga mantalspenningar, vora befriade
från den bevilln., andra skulle nödgas erlägga? Jag förenar
mig med dem, som tillstyrkt bifall å detta betänk.
Gr. von Fersen: Jag har begärt ordet endast för att
rätta ett misstag, sorn influtit i Hr v. Hohenhausens sista
anförande. Hr v. Hohenhausen har nämnt, det jag skulle
sagt, att han yrkat förbud att bära gevär, hvarjemte han
påmint mig om
ska val, att Hr v. Hohenhausen icke yttrade en sådan mening
inom Utsk.; men jag har också icke yttrat de ord,
Hr v. Hohenhausen lillegnat mig. Jag har endast nämnt,
att det var reservanterna och motionärerna, sora velat införa
bevilln. af jagt, och att detta skulle vara första steget
alf få gevären ännu mera nedröstade, än de äro.
II. Es. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. lili
återremiss af Bevilln. o. Oecon.Utsktns betänk, N:o 2.
Ropades ja och nej.
Den lo Maj e. m.
437
Gr. von Fersen anliöll om propos. till bifall å ifrågavar.
belänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å samma betänk.
Ropades ja oell nej.
H. Ex. förnyade derefter sin först gjorda propos. till
återremiss af Bevilln, och Oecon.Utsk:ns betänk. N:o 2.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna BancoUtskts
d. 5 dennes e. m. på bordet lagda memorial N:o 9, i anledn.
af såväl från H. R. o. Ad. erhållen återremiss å Utsk:s under
K:o 4 afgifna memor., ang:de infordradt kategoriskt svar
i fråga om silfverutvexlingen, som ock ett af Gr. v. Schwerin
afgifvet anförande, ronde anmaning till BancoUtsk. att
skyndsamligen inkomma med utlåt, angtde vexlingstidens utsättande
till d. 1 instund. Juli.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskts d. 5 dennes
e. m. på bordet lagda betänk. N:o 10, ro'r:de Hr Wedbergs
motion, med hemställan, att beredandet af realisationens
verkställighet måtte ske i Stats- och BancoUtsktn gemensamt,
blef samma betänk- af R. o. Ad. bifallet.
Biföilos, efter förnyad föredragning, Oecon.Utskrs d. 5
dennes e. ro. på bordet lagda utlåtm:
N:o 47< i anledn. af väckt motion derom, att åtskilliga
j Elfsborgs län kringspridda rusthållsnummer under Westgöt
lia afsutna Cavalleri måtte derifrån afsöndras samt med
Elfsborgs och WestgöthaDahls regtter förenas;
K;o 48. i anledn. af väckta motioner derom, att spridda
roteandelar måtte i möjligaste mån sammandragas;
J\T:o 49. i anledn. af väckt fråga om frälsehemmans
skyldighet att utgöra kronobrefbäring.
Till pröfning företogs Oecon.Utskts d. 5 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. N:o 5o, i anledn. af väckt fråga om
ny organisation af liushållssälskapen.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Uti aliade
hushållssälskaps-stadganden, som jag genomläst, har jag funnit
särskild föreskrift, huru desamma skola undergå förändring,
i öfverensstämmelse hvarmed såväl från Gottlands som
åtskilliga andra län underd. ansökningar till K. M. ingått otn
nåd. sanction å föreslagna förändringar uti hvarje läns särskilda
stadganden , deröfver Laqdtbruks-academien blifvit
hörd och med utlåtande inkommit, äfvensom K. M. i dessa
dagar deröfver lärer hafva fattat beslut. Då nu ett slikt
förhållande äger rum med de 14 a i5 hushållssälskaps
-
438
Den io Maj c. m.
stadganden, jag liaft tillfälle att se, och förhållandet förmodligen
är detsamma med de öfriga länens hushållssälskap,
ser jag icke något behof för R. St. att i detta fall hos K.
M. göra någon särskild underd. hemställan; hvadan jag, med
den erfarenhet jag äger, icke kan annat än afstyrka motionen,
såsom alldeles öfverflödig,
H. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: I anledn.
af hvad Hr v. Hohenhausen nyss anfört, får jag äran upplysa,
att den begärda förändringen uti Gottlands busbållssälskaps-stadga
nyligen blifvit af K. M. bifallen, och att
enahanda förhållande ägt rum med de flesta hushållssälskaps
underd. ansökningar. Jag hyser likväl den öfvertygelsen,
att det icke är genom partiella förändringar uti deras stadgar,
som liushållssälskapen blifva nyttiga, utan att detta endast
kan ske derigenom, att sälskapet sättes i en sådan slags
verksamhet, som väcker interesse och deltagande för saken.
Det gifves nemi. hushållssälskap, som blott en gång om året
sammanträda och som hafva svårt att erhålla sina ledamöter.
För miq del tror jag, att hushållssäjskapen böra sättas
i förening med den föreslagna organisationen af communalstyrelsen,
Hr Sandelhjelm har i slikt afseende ingifvit ett
förslag, som, med någon modjfication, skulle sätta hushållssälskapen
i en nyttig verksamhet; hvarföre jag, lika med Hr
v. Hohenhausen, anser en anhållan af R. St. bos K. M. uti
ifrågavar. fall, ehuru oskyldig den kunde vara, öfverflödig,
helst något ändamål med Utsk:s betänk, under dess närvar,
form icke kan vinnas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer med
de ledamöter, som yrkat afslag å betänk. Jag tror för min
del, att liushållssälskapen hafva stadgar och bokstäfver nog,
men att det är andan, soni saknas; ty det är endast några
få sådana sälskap, som i sednare åren gifvit prof på verksamhet
och nit samt åstadkommit någon nytta i provinserna.
De flesta hafva nemi, inskränkt sig till iakttagande af sina
Stadgar, hvilket i föga män leder till den ändamålsenliga
verksamhet, som med dessa sälskap är afsedd. De förändringar
och tillägg m. m,, sorn kunna komma i fråga eller
icke komma i fråga, kunna ernås utan någon skrifvelse från
R. St, till K. M, Men den stora nyttan med dessa inrättningar
beror icke på dessa förändringar uti stadgarna, utan
på sälskapens verksamhet, omtanka, patriotiska tänkesätt och
deraf följande angelägenhet att väcka håg och lust för nyttiga
företag och inrättningar i landsorterna, fag förnyar således
min anhållan om afslag å betänk.
Qecon.Utskts betänk, N;o 00 blef af R, o. Ad. afsiaget.
Ånyo föredrogs Qecon.Utskts d. 5 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. JN':o 51, i anledn. af väckt motion om afskalfande
af extra länsmän i Blekinge.
Den 10 Maj c. ra.
43g
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller vördsamt
hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. att betänk, må afslås.
Flera gånger har jag för R. o. Ad. tillkännagifvit min
åsigt, att man så sällan som möjligt bör till K. M. frambära
önskningar, som angå föremål af mindre vigt och hvarå
afslag är att förvänta. Jag äger speciel kännedom om förhållandet
i Blekinge. Dess långsträckta, skogbevuxna kuster
äfvensom provinsens inre oländiga beskaffenhet försvåra
communicåtionen, som folkrikheten och den vidlyftiga terrainen
för kronobetjeningen oftare påkalla i denna än andra
provinser, hvilket förhållande hos mig stadgat den öfvertygelse,
att K. M:s Bef:h:de derstädes icke kan med den
ordinarie kronobetjeningen fullgöra sina åligganden och derföre
funnit sig nödsakad begära extra länsmän, hvilka, efter
hvad jag varit i tillfälle att bedöma, gjort lika mycken,
om icke större nytta än de ordinarie, synnerligast hvad missbruket
af brännvinsbränningen angår. Jag anser således desse
extra länsmän vara af nöden och skulle tro, att, då K.
M. redan bifallit iandshöfdingeris hemställan om sådana länsmäns
tillförordnande, svaret från K. M. icke kan blifva annat,
än afslag på en anhållan från R. St. i öfverensstämmelse
med Utsk:s tillstyrkande. Detta utgör skäl för mig
att hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla örn propos. till afslag
å betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Frih. Ehrenborgh bar begärt
afslag å betänk, derföre, att det skulle handla om ett
mål af mindre vigt. Jag hemställer, huruvida det icke är
af vigt, då det rörer ett municipalbestyr. För min del anser
jag det af högsta vigt, ehuru frågan om extra länsmän
kan vara mindre betydlig. Men då Frih. yttrat, alt en hemställan
från R. St. i detta fall icke skulle mötas med gehör,
får jag förklara, att jag har en annan öfvertygelse. Det
kunde hända, att om representanterna från orten inkomme
med ett förslag, stridande mot landshofdingens, K. M. lyssnade
till deras önskan likaså mycket som till landshöfdingen.
Det har blifvit sagdt af personer inom TJtsk., som
äro från Blekinge, att socknar derstädes finnas, hvarest man
i municipalform vunnit detsamma som K. Mts Bef:h:de genom
extra länsmän, och att dessa extra länsmän tillskapa en
mängd brott för att kunna lifnära sig; och personer från
orten hafva sagt, att de anse sig lida af deras tillvaro.
TJtsk. har lyssnat härtill och ansett, att om en tillökning i
polispersonalen finnes af beliofvet påkallad, det då vore bättre
att dela länsmansdistricten, än att tillsätta sådana länsmän,
som måste lefva på tillskapade brott. I allmänhet synes
det icke, som Hrr Landshöfdingar skulle vara gynnare
af municipalinrättningar. I Blekinge har fråga uppstått att
genom dylika inrättningar hämma brott, såsom oloflig brännvinsbränning
och brännvinssupande, utan att sådant visat
44°
Den 10 Maj e. m.
någon god påföljd just till följd af dessa länsmäns tillvaro,
hvilket deremot bättre lyckats i de socknar, der sådana länsmän
icke funnits. Med den kännedom, jag sålunda af personer
från Blekinge inhemtat, kan jag icke annat än tillstyrka
betänkandet.
Gr. von Fersen, Hans: Den siste talaren yttrade,
om jag lätt fattade honom, att extra länsmännens inkomster
skulle blott bestå i sportler. Jag får då upplysa, att
på andra orter, t. ex. i Södermanland, finnas sådana extra länsmän,
hvilka aflönas afortens invånare. Egentligen begärde
jag ordet för att instämma med Frih. Ehrenborgh uti
begäran om afslag å betänk, på den grund, att betänk, tillstyrker
Pi. St. att hos K. M. frambära und. önskan, att extra
länsmän eller andra polistjenstemän utan lön eller bestämda
arfvoden icke måtte i Blekinge eller andra Rikets län
tillförordnas; ty jag anser det obilligt att förbjuda någon
ort, som det önskar, att erhålla extra länsmän eller hvad
ordningsman det vara kan, om orten deraf finner sig i behof.
Frih. Ehrenborgh: Gr. Horn har säkert missförstått
mig, om han trott, att jag icke är lika varm vän af munrcipalinrättningar
som han. Jag önskar på det högsta, att
man må ernå detta ändamål; men jag har sett de största
svårigheter vid de få tillfällen, då K. IM. ställt sakerna i en
sådan form, hvarvid jag blott behöfver åberopa skiftesstadgan
och huru svårt det varit att förmå personer att åtaga
sig befattningen af gode män, hvilket möjligen härledt sig
från distancernas längd och åtskilliga andra förhållanden,
som göra det svårare hos oss, än i andra länder, att tillvägabringa
dessa inrättningar. Jag :viflar dock icke, att vi
ju närma oss detta mål; men innan vi upphunnit det, tror
jag det icke vara så alldeles riktigt från Ständernas sida att
genom framställande tili K. M. af sådana önskningar, som
den ifrågavarande, sätta K. M. i nödvändighet att svara nej;
ty jag ser icke möjligheten af att K. M. kan afslå en landshöfdings
begäran att för ordningens upprätthållande inom
länet få antaga en större polispersonal. Det är sannt, att
extra länsmännen äro lönlösa, men de ordinarie äro i det
närmaste så äfven, då de allmänt ej tjena för mera än 100
r:dr; och när de dertill äro till den grad öfverhopade med
göromål, att de icke utan yttersta ansträngning kunna medhinna
dem, frågar jag, huru polisuppsyningen möjligen skall
kunna behörigen skötas utan sådana extra tjenstemän, synneriigast
i Blekinge, hvarest endast finnas 2:ne fogdar och
sex länsmän, men hvarest jemnförelsevis mångfaldigt flera
brott blifva begångna, än i Skåne. Det är under sådana
förhållanden, som jag tror, att Representationen icke handlar
rätt, då den genom en sådan hemställan till K. M., som
den ifrågavarande, sätter K. M. i den obehagliga nödvändig
he
-
Den 10 Maj e. m.
44*
beten att afslå hemslällningen. Betänk, omtalar i sina premisser
möjligheten af municipalinrattningar, men slutar med
att til! styrka R„ St. att hos K. M. frambära den und. önskan,
att extra länsmän eller andra polistjenslemän utan lön
eller bestämda arfvoden icke måtte i Blekinge eller andra
Rikets län tillförordnas. När K. M. vid sista riksdagen framställde
beliofvet af ökade löner för landsstaten, men till
gångarna
icke medgåfvo det, och samma skäl sannolikt föranleder
dertill, att vid denna riksdag någon tillökning
icke heller beviljas, -så hemställer jag, om någon annan
utväg återstår, än att antaga sådana tjenstemän, som förrätta
tjensten gratis eller mot de få sportler, som deras
tjenstebefattning kan förskaffa dem; och om en eller annan
brottslighet, såsom följd deraf, blifvit framkallad och åklagad,
måste man underkasta sig det. Emedlertid tviflar jag,
att äfven den verksammaste styrelse skall kunna hålla ordning
utan att fä använda de medel, som dertill erfordras;
ty man kan ej sträcka sig utöfver möjlighetens gräns.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hufvudsakligen förekommen
af Frih. Ehrenborgh, förenar jag mig med honom
uti begäran om afslag å betänk. Det vore visserligen i
högsta grad önskligt, om municipalinrattningar k uti de till—
vägabringas; men jag tror, och hvar och en af R. o. Ad.
lärer inse detsamma, att det för närvar, icke är möjligt, om
icke på en och annan ort. Det af Gr. Horn citerade exemplet
i Blekinge är icke för mig fullt bevisande, att municipalinrättningarna
i denna ort skulle hafva fullgjort de
åligganden, som de åtagit sig; ty att färre brott på sådana
orter blifvit begångna är icke bevisadt deraf, att ett mindre
antal Förbrytelser funnits vid domstolarna anhängig gjorda,
helst troligen icke alla förbrytelser blifvit åtalade; utan
bevisar ett slikt förhållande snarare, att extra länsmännen
fullgjort sina skyldigheter och att förbrytelserna af dem
blifvit lagligen behandlade. Annat kan det icke bevisa. Med
den kännedom, jag äger om Blekinge, anser jag denna provins
vara i behof af extra kronobetjening, emedan göromålen
icke ens med de antagna extra länsmännen kunna fullkomligt
medhinnas.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag är förekommen af
Gr. Horn och instämmer med honom. Äfven jag har någon
kännedom om Blekinge. Jag vet, att allmänheten derstädes
fordrar mera eftersyn än i andra provinser i anseende till
en från ålder visad böjelse för handgripliga åtgärder, synnerligast
vid sammankomster å söndagarna; och ehuru jag
således medgifver, att denna provins kan hafva behof af
extra länsmän, bestrider jag likväl, att de må tillsättas, såvida
de icke blifva försedda med löner, som kunna erhållas
antingen af besparingar på 2:dra hufvudtiteln, eller ge6
H. 56
44*
Den ie> Maj e. m.
nom bidrag af orovinsens invånare; ty jag kan icke annat
än finna det vara i högsta grad oriktigt att tillsätta tjenstemän
utan annan lön än den, de sjelfva kunna förskaffa sig
genom åtalan af lagbrott. Dessutom är jag icke öfvertygad*
att alla de extra länsmän äro behöfliga, sorn af landshöfdingen
i Blekinge blifvit begärda, synnerligast som han så
nyligen emotlagit länet, att han troligen ännu icke hunnit
göra sig tillräckligen bekant med hvad som i sådant afseende
kan finnas behöfligt eller icke, och, efter hvad jag känner,
uti åtskilliga socknar derstädes municipalinrättningar
finnas för bestridande af sådana functioner, som tillkomma
extra länsmännen. För min del kan jag icke finna, att landshöfdingens
begäran kan blifva ett afgörande skäl för bifall
till sådana tjenstemäns tillsättande. Landshöfdingen har nemi.
äfven begärt att få hålla en lönlös polisgevaldiger på hvarje
gästgifvaregård, hvilken begäran likväl af K. M. blifvit
afslagen. Den enda anmärkning, jag skulle vilja göra vid
betänk., är den, att jag önskar, att i stället för orden: ”icke
måtte i Blekinge eller andra Rikets län tillförordnas,” måtte
insättas orden: ”icke måtte i Rikets län tillförordnas.” I öfrigt
finner jag betänk, väl grundadt. Vi hafva på detta rum
haft en ganska upplysande discussion om landsfiscalstjensterna,
och samma skäl gälla om extra lansmän. Allmogen har
begärt deras afskaffande, och den känner bäst i hvad mån de
äro besvärliga.
Gr. Horn: Jag vill visserligen instämma med Frih.
Ehrenborgh deruti, alt det måtte vara svårt för många
landshöfdingar att åstadkomma municipalinrättningar i länen;
men jag skulle tro och är nästan öfvertygad derom,
att svårigheten ligger uti bristande kraft att öfvervinna och
utrota gamla vanor, så att, om vederbörande verkligen åstunda
att tillvägabringa municipalinrättningar, ett ihärdigt bemödande
säkerligen skall föra till målet. Gr. Cronhjelm har
förekommit mig i hvad jag ville yttra om lönlösa tjenstemän.
R. o. Ad. bar funnit det vara oriktigt, att landsfiscaler skola
finnas, derföre att de äro lönlösa. Jag vet ej, om man kari
frångå principen, hvad extra länsmän beträffar. Jag har
icke bestridt, att länsmän skola finnas, utan har t. o. m.
yrkat, att deras antal skall ökas; men jag vill, att de icke
skola vara lönlösa. Hade jag varit ledamot af StatsUtsk.,
skulle jag ansett det för en pligt att vid pröfningen af beliofven
tillse, att landtregeringens organer blifvit väl lönade,
och för sådant ändamål sökt åstadkomma medel genom besparingar;
ty jag gillar ej den slags njugghet att vilja afslå
verkliga behof för staten. Dertill skall jag med min röst
icke bidraga, i fall fråga blir om en ändamålsenlig organisation
af länsmanstjensterna; hvaremot jag anser det ganska
skadligt att bibehålla de lönlösa länsmanstjensterna, hvilket
jag förmodar, alt alla landtbrukare äfven skola nogsamt inse
Den io Maj e. m.
443
och gifva mig rätt i denna åsigt. Jag vidblifver således
min anhållan om bifall till betänkandet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag anhåller att få
förena mig med dem, som önska afslag å betänk. Jag skulle
önskat, att dä Utsk. tillstyrkt afskaffande af extra länsmän,
Utsk. hade grundat detta tillstyrkande på någon erfarenhet
0111 deras skadlighet. Jag har icke kunnat inse, alt tillfälle
gifvits att komma till sådan erfarenhet; ty då rättigheten
att tillsätta dessa länsmän utfärdades d. 7 Dec. förlidet år,
har motionären under den korta tiden intill riksdagens början
säkerligen icke kunnat komma till någon erfarenhet örn
följderna af dessa tjenstemäns tillförordnande, eller om flera
brott försports uti sådana districter, der de funnits, än
i andra; hvadan det äfven skulle synas besynnerligt, om R.
St., utan någon egentlig grund för deras begäran, skulle
inkomma till K. M. med anhållan om dessa extra länsmanstjensters
afskalfande. Men kan säga, att länsmännen, sorn
icke hafva någon lön, måste genom tillställande af öfverträdelse!'
af lagarna förskaffa sig sportler för sitt lifsuppehälle;
men det gifves ju äfven sportler, som icke grunda sig
på sådana tillställningar. Man har jemnfört extra länmanstjensterna
med landsfiscalstjensterna. Jag skulle tro, att landsfiscalerna
äro Kronans åklagare, men länsmännen Kronans
tjenstemän, och att det således kan ligga i landsfiscalernas
interesse att se genom fingrarna med öfverträdelse!', eller
alt dertill! reta allmänheten, hvilket deremot icke bör kunna
ligga i länsmännens interesse. Gr. Cronhjelm har såsom
skäl för bifall lill betänk, åberopat den förmodan, att nuvar.
landshöfdingen i Blekinge saknar kännedom om länets
behof. Jag afhållen mig från något omdöme om denne landshöfding;
men jag skulle tro, att, ehuru kort tid han ännu
varit landshöfding i Blekinge, han likväl äger lika stor kännedom
om länet som Gr. Cronhjelm. Dessutom kan det hända,
att det är landssecret. och kamereraren, som ansett extra
länsmännen vara Lehöfliga och begärt att få tillförordna
sådana tjenstemän; och jag skulle tro, att förstnämnde
tjenstemän känna ställningen inom länet. På dessa grunder
förnyar jag min anhållan örn afslag å betänkandet.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag vill
icke ingå uti att upprepa de skäl, som af Frih. Ehrenborgh
blifvit anförda och uti hvilka jag förenar mig; men jag vill
fästa uppmärksamheten derpå, att en närmare eftersyn å
brännvinsbränningen är of behofvet påkallad under förbjudna
bränningstiden och att ett större antal uppsyningsman i
detta afseende i åtskilliga orter kan vara nödvändigt. Gottland
äger inga extra länsmän, emedan de derstädes icke funnits
behöfliga, men har deremot ordningsmän vid hamnarna,
hvilka äro så beskaffade polistjenstemän som de, hvilkas afskaffande
Utsk. jemväl tillstyrkt. De äro likväl alldeles nöd
-
444
Den io Maj e. ra.
vändiga vid hamnarna för ordningens bibehållande. De erhålla
ingen aflöning, utan de, sorn till ett slikt sysslande
förordnas, äro merendels förmögna personen, sorn äga sitt
hemvist invid hamnen. De kallas allmännast ordningsmän,;
men saken föräldras icke, om de komma under benämning
af munjcipalstyrelse. Hågen för munipipalinrättningar är
likyäl icke stor, hvilket äfven visat sig denna, riksdag genom
de £lera motioner, som blifvit väckta om afskaffande af
beredniugs- eller ta^eringscommittderna, hvilka dock äro af
bogsta vigt. Men der ordning behöfves, der mäste may
Sfven skaffa medel att hålla ordning. Jag tror, att det kun-;
de val behöfva undersökas, huruvida municipalinrättningarpa
skulle uppfylla sitt ändamål, så att de icke blott för namnets
skyll införas. Af de skäl, jag nu anfört röride ordningsmannen
vid hamnarna, kan jag icke annat än afstyrka
bifall till betänk., enär detsamma afser dessa ordningsmäns
afskaffande, hvilka blifvit begärda, tillförordnade och med
hvilka landet funnit sig belåtet.
Hr von Hartmansdorff, Aug,: Jag instämmer med
Frih. Ehrenborgh och Hr v. Hohenhausen uti begäran ory
afslag å betänk. Ianledn. hvad af den siste värde talarens yttrande
om svårigheten att förmå vederbörande deltaga i municipalinrätlniogar,
får jag meddela de ledamöter af It. o.
Ad., som måhända icke känna det, att när fråga här i Stockholm
forekomynit om val af taxeringsman inom R. o. Ad.,
har jag aldrig sytt exempel på, att flera än i el ler 2 personer
infunnit sig. Det vanliga förhållandet har varit, att Piidd.-  directls ledamöter mäst allena välja , eller, sedan man flera
månader förgäfves försökt förmå någon att åtaga sjg besväret,
har en eller annan af Directls ledamöter yödgats göra
det. Så liten lust har man för dylika befattningar; och dy
förhållandet kan vara sådant inom detta Stånd med en befattning
af den beskaffenhet sorn den nyssnämnda, huru vill
man då tänka sig, att municipalmyndigheter i landsorterna
skola vilja åtaga sig extra länsmansbefattningar, som äro
förenade med resan och särdeles obehagligt besvär. Det är
mycket, o.m man kan förmå dem att med nit föra tillsynen
öfver allmänna fattigvårds- och uppfostringsanstalter, der
fråga icke är om tvångsåtgärder, utan blott om vård och
uppmuntran. Men att vilja förmå dem åtaga sig sådana befattningar,
som afse fiscaliserande å förbrytelser, arrestanters
gripande och sådant mera, hvarför allmänheten bär afsky,
det anser jag vara ett fruktlöst försök. Skulle man
besluta att med någon anhållan härom ingå till K. M., så
skulle man begära det, som ej kan bifallas. Slutligen får
jag erinra, att då man talat om municipalinrättningar i allmänhet,
har man likväl icke sagt, huru de böra vara be7
skaffade. Jag anser mig således, under detta sakernas obestämda
skick, böra afstyrka R. o. Ad. att framkomma med
Den 10 Maj e. m.
445
en sådan anhållan, som nu föreslås; hvadan jag förnyar min
anhållan om afslag å betänkandet.
Erih. Ehrenborgh: Då jag anmälde mig, hade Hrr v.
Hohenhausen och v. Hartmansdorff ännu icke yttrat sig. Dp
hafva förekommit mig, och jag får derföre blott tillägga,
i afseende på den incoiisequens, som man förmenat skulle
uppstå, i fall Ä. o. Ad., som afstyrkt landsfiscalstjensternas
bibehållande, nu ville tillstyrka extra länsmäns förordnande,
att dét är den stora skillnad emellan landsfiscaler och extra
länsmän, att de förra icke bero af K. M:s Bef:h:de; de till
och afsättas af Just.-Cancelleren, då deremot extra länsmännen
egentligen icke äro annat än ett hjelpmedel i K. M:s
Bef:h:des hand till bestridande af göromål af den odiösa be-:
skaffenhet, att de säkerligen icke skulle kunna öfverflytta?
på någon municipa|inrättn jng. Jag vidblifver derföre så mycket
hellre mitt tillstyrkande {il| extra länsmännens bibehållande,
sorn derigenom endast på en lönlös person öfverflytt
tas en del af de göromål, hvilka det tillhör en annan person
att uträtta för den obetydliga lönen af 100 r:dr. Lika
med Gr. Horn skulle jag önska, att den tid snart lomme,
då landsstatens tjenstemän kunde blifva väl lönade; men intilldess
ser jag föga eller ingen skillnad emellan att hafva
en ordinarie tjensteman med ioo r:drs lön, eller en extra
utan löu.
Gr. Horn: Då för en tid tillbaka en värd ledamot af
detta Stånd yttrade sig om vår landtregerings förmåga att
vidmagthålla polisen, höjde sig ingen röst deremot. Nu har
man bärt af en af Hrr Landshöfdingar yttras, att landtpolisen
vere i behof af tjenstemän, som ej kunna lönas. Sådant
har jag ansett för en motsägelse. Jag skulle tro, att,
om för dessa bestyr, som anses icke kunna öfverlemnas åt
munieipalinrättningär, de föreslagna tjenstemännen verkligen
vore af behofvet påkallade, K. M. icke skulle sakna kännedom
om detta behof, och att, i sådant fall, en framställning
derom kommit till 11. St. i sådan form, att den icke
blefve afslagen. Min öfvertygelse är det visserligen, att en
länsman med ioo r:drs lön nära nog är detsamma som en
lönlös, och jag har äfven yttrat, att jag anser en löneförbättring
vara af behofvet påkallad; men det torde vara en
afgjord sak, att om 2:ne personer skola lefva af sportler,
fordras flera förbrytelser, än om det blott är en, som skall
hafva sitt upphälle deraf. Jag kan derföre icke annat än
upprepa det kända factum, att sådana lönlösa tjenstemän
göra allt sitt till för att komma åt allmogens penningar
genom tillskapande af brott samt genom misshushållningens
xinderstödjande; och deri okunniga allmogen blir på sådant
sätt lidande på ganska betydliga summor, som jag skulle
Önska kunde i annan väg utgå för att i laglig ordning tilldelas
tjenstemännen.
446
De» io Maj. e. m.
Gr. Cronhjelm: Discussionen synes mig hafva gatt
något utom ämnet. Åtskilliga talare söka bevisa nyttan af
extra länsmän. Sa vidt jag hört, har ingen bestridt detta;
men frågan är, om de må finnas utan lön, och detta är det,
som jag bestrider, emedan de måste lefva af något och detta
måste gå af folkets fickor, såsom förhållandet redan är med
de ordinarie länsmännen, hvilkas lön är otillräcklig för deras
uppehälle. Jag kan icke göra någon skillnad emellan
extra länsmän och landsfiscaler. De tillsättas af olika auctoriteler,
men båda tillhör det alt fiscalisera på folket. Då
fråga var om landsfiscalstjensternas afskalFande, röntes intet
motstånd. JVu hafva vi fått in dem under en annan benämning,
i fall betänk, afslås. Jag har ingenting deremot, men
yrkar blott, att de må blifva med lön försedda. Det är
ganska sannt, att municipalinrättningarna kunna anses ligga
i sin linda i vårt land; men man kan å andra sidan säga,
att på landet göres ganska ringa för deras befrämjande.
Gr, Gyldenstolpe har icke förstått mig, om han trott, att
jag jenjnfört min kännedom om Blekinge med landshöfdingen.
Jag har sagt, att jag icke vore öfvertygad derom,
att det antal extra länsman verkligen är behöfligt, som landshöfdingen
begärt, helst jag förmodade, att landshöfdingen,
som nyligen ti 11 träd t länet, af denna anledning saknade den
fullständiga kännedom om detsammas beskaffenhet, som erfordras
för att med säkerhet bedöma, hvad som i slikt afseende
må anses vara af behofvet oundgängligen påkalladt.
Detta har jag sagt; men efter det blifvit releveradt, skall
jag närmare redogöra för min åsigt. Sedan Blekinge nemi.
för 2 år sedan mistat en landshöfding, som icke behöft några
extra länsmän, som höll en sträng ordning och var allmänt
afhållen, kom en annan landshöfding dit, som, utan
att känna sitt län, började med att tillförordna extra länsmän.
Mm härifrån har jag icke hemtat egentliga skälet för
mitt omdöme om extra länsmännens afskafFande. Det hvilar
på den bättre grunden att icke under den olika benämningen
af extra Jänsmanstjenster bibehålla landsfiscalst jensterna,
hvilkas upphörande man redan beslutat. Om vi nästa riksdag
kalla dessa extra länsmän för landsfiscaler, är jag öfvertygad
, att R. o. Ad. genast skulle besluta deras afskalFande.
Ilr von Hohenhausen: Jag kan ej fatta, hvaruti
motsägelsen består uti den förändrade organisationen af länsstyrelsen,
att extra länsmän införas på samma gång som
landsfiscalerna afskaffas; ty der extra länsmän blifvit antagna,
har sådant skett för att lindra ordinarie länsmännens
göromål. Frih. Ehrenborgh har redan visat skillnaden emellan
landsfiscaler och extra länsman, hvilka sednare stå under
länsstyrelsen, då deremot landsfiscalerna tillförordnas af
Just.-Cancelleren. Hvad det beträffar, att dessa extra läns
-
Den 10 Maj (. m.
44?
öian, som icke njuta någon lön, för sportlernas skull skulle
inleda allmogen i processer och öfverträdelser af lagar och
författningar, får jag nämna, att det ingalunda är dessa
tjenstemän, utan sådana personer, som icke hafva någon
tjenst, eller de s. k. brännvins-advocaterna, hvilka på sådant
sätt förleda allmogen och måhända ofta låta betala sig af
båda parterna. Dessa äro det, som utsuga allmogen vid
domstolarna, och icke de förenämnda tjenstemännen, ty dem
kan man hålla derifrån; och om de i slikt afseende beträdas
med någon öfverträdelse, varda de i ögonblicket skiljda vid
deras befattningar. Jag kan således icke annat än vidblifva
mitt tillstyrkande, att betänk, må afslås, då det är angeläget,
alt Blekinge, hvarest flera brott än annorstädes blifva
begångna, icke saknar tillräcklig polis.
Frih. Ehrenborgh: Jag har i detta ämne redan borttagit
för mycket af R. o. Ad. tid; jag vill blott taga mig
friheten bedja Gr. Cronhjelm närmare undersöka förhållandet,
innan Hr Gr. för R. o. Ad. uppgifver, hvaruti länsmannens
göromål bestå. Honom tillkommer icke blott att
vaka öfver ordningen och åtala brott; och då det blott är
i detta enda fall, han kan jemnföras med landsfiscalen , var
äfven jemnföreisen emellan den sistnämnde och extra länsmannen
alldeles olämplig, och jag kan på intet vis taga åt mig
den förmenta inconsequensen. Jag har en gång förklarat,
att om vi kunde få flera länsmän med lön, vore det så
mycket bättre; men då det är omöjligt för K. M. att anslå
löner åt dem, återstår ingen annan utväg för ordningens
vidmakthållande, än att antaga sådana tjenstemän utan lön.
För öfrigt tror jag, att man icke bör beskylla landshöfdingarna
för att icke söka befrämja municipalinrättningar; för
min del får jag göra de iandshöfdingar, med hvilka jag
som embetsman och jordägare haft att göra, den rättvisan,
att de för nyssnämnda ändamål gjort allt, hvad på deni kunnat
bero, ehuru utan framgång, hvilket jag anser hufvudsakligen
böra tillskrifvas den låga ståndpunkt af bildning,
hvarpå de classer stå, der sådana inrättningar synneriigast
borde införas.
Gr, Horn: Då fråga var om landsfiscalstjensterhas försvinnande,
ansåg man länsmännen fullkomligen kunna bestrida
deras befattning, och det måste således, efter denna
tanke, vara någon likhet emellan dessa begge tjenslebefattningar.
Hvad möjligheten för dessa tjenstemän att tillskapa
brott angår, skulle jag i detta fall kunna nämna flera exempel,
men vill blott uppgifva, huru de protegera biännvinsbryggerierna
och sedan låta muta sig; huru de tillställa
slagsmål och hafva vittnen i bakhåll. Jag skulle tro, att
dessa extra länsmän äfven äro sådana, sorn man kallar brännvins-advocater;
ty jag kan knappt tro, att personer med
allvarsammare karakter och pålitligare hållning skulle vilja
‘ 44S
Den io 1VIaj e. m.
åtaga sig en befattning, som nödgar innebafvaren att lefva
af brott. Man har åberopat flera skäl för svårigheten att
åstadkomma municipalinrättningar i vårt land. Jag nekar
ej, att de äro gällande i vissa fall; men om man går till
grund med saken, skall man finna, att de måhända äro
mindre, än man föreställer sig. Jag vill blott åberopa,
hvad som i slikt afseende blifvit gjordt för cholerans utestängande,
då man i municipalbestyr kanske gick längre,
än nian bort; och folk saknades då icke, som ville åtaga
sig de nödiga bestyren. Jag tror derföre, att om auctoriteterna
allvarligen vilja arbeta för sådana inrättningar, folk
icke skall saknas, som vilja åtaga sig de särskilda befattningarna.
Gr. Cronhjelm: En värd talare har sagt, att jag
misstagit mig, då jag funnit likhet emellan länsmän och
landstiscaler. Jag har talat om extra länsmän. Jag har mig
äfven bekant, hvad som står uti betänk., nemi. att K. M:s
Bef:h:de i anledn. af flera oordningar inom länet begärt
extra länsmän och polisgevaldiger. Från just denna anledning,
hvarför de blifvit begärda, har jag herntat grunden
för mitt omdöme, att extra länsmännens befattning vore nära
beslägtad med landsfiscalernas. De äro nemi. antagna icke
så mycket för bestridande af de couranta göromålen, som
fast mera för att tillse, att icke oordningar må inträffa inora
de större dislricten, der de ordinarie länsmännen icke kunna
medhinna sådant. Jag skulle således tro, att landsfiscals- och
extra Iänsmanstjensterna hafva ganska mycket syskontycke af
hvarandra, och om någondera befattningen skall bibehållas,
skulle jag gifva företräde åt landsfiscalstjensterna derföre,
att de äfven äro fiscaler på sjelfva landsstaten. Man liar sagt,
att tillgångar saknas till dessa tjenstemäns aflöning. Jag tror
likväl, att härtill icke skulle erfordras så stora summor,
som blifvit begärda för gardesreg:terna, och jag tror, att
K. M. vill vara i tillfälle att framställa propos. om anslag
till löner åt de förra. Jag för min del vill icke sätta mig
emot sådana anslag; men jag bestrider, att sådana tjenstemän
skola finnas, hvilka måste söka sitt uppehälle genom
att pungslå allmänheten.
Hr von Hartmansdorff: Om den värde ledamoten,
som sist yttrade sig, icke kan inse skillnaden emellan en
offentlig åklagare, som landsfiscalen är, och en verkställare
af länsstyrelsens beslut, som länsmannen är, så lärer det
vara förgäfves för någon af R. o. Ad:s ledamöter att bibringa
honom en sådan insigt. Man har anmärkt, att om
landsfiscalerna borttagas, saknas fiscaler på extra länsmännen
och på länsstyrelsen sjelf. Att döma af de yttranden, som
vi sednast hört emot länsstyrelsen, synes det som den, i
fall landsfiscaler fattades, dock icke saknade fiscaler på sjelfva
Rid
-
(
Den 10 Maj t. m.
44o
Riddarhuset. Ja? skulle likväl önska, att de sednare måtte
hafva samma åliggande sorn landsfiscaler, nemi. att bevisa,
hvad de säga, eller innehålla med sina beskyllningar, eller
ansvara för de obevisade. Den ringaste tjensteman är lika
berättigad att njuta sin oskuld till godo som den högre
embetsmannen och bör särdeles i sin frånvaro få vara oantastad.
En talare har nu omnämnt behofvet af löneförhöjning
åt länsmän. K. M. har vid föregående riksdagar redan
begärt anslag för detta ändamål; men det afslogs. Nu, när
det ej är uttryckligen begärdt af Konungen, yrkas det af
riksdagsmän, och Styrelsen anses alltid hafva orätt, huru
den gör. Ser man saken alltid genom mörka synglas, så är
det förgäfves att deremot påstå, det föremålen verkligen
äro ljusare.
Hr af Harmens, Henr. Otto; Frih. Ehrenborgh är
en af de talare, sorn uttryckt detsamma, som jag ville
yttra, och dä jag således är förekommen, får jag blott
nämna, att då jag sjelf bor på landet, interesserar det mig,
att landshöfdingarna äga magt att hålla ordning i länen. Det
är stor skillnad emellan landsfiscaler och länsmän. Hr v.
Hartmansdorff har upplyst rätta förhållandet. För min del
anser jag krouobetjeningens personal snarare böra ökas, än
minskas.
Hr Dalman, Wilh. Fred.; Jag tillhör dem, som yrka
bifall å betänk. Jag har visserligen ringa erfarenhet uti
ifrågavar. afseende, emedan jag föga vistats i landsorterna;
men jag har den likväl tillräcklig för att kunna lemna det
vitsord, att icke engång de ordinarie länsmännen göra synnerlig
nytta. Jag har alltid bestridt den satsen, att statens
tjenstemän böra vara uselt lönade och således tvungna att
på andra, måhända mindre lagliga vägar söka sitt uppehälle.
Detta blefve troligen förhållandet med de ifrågaställa extra
länsmännen, genom hvilkas antagande man i min tanka endast
tillskapade ett nytt slags korpar. Om länsstyrelsen derföre
icke genom ordningsmän, fjerdingsman eller andra municipalinrättningar
kan lyckas bibehålla ordning och skick
bland allmänheten, så beklagar jag mycket, om det skall
ske genom extra länsmän. Hade Regeringen ansett dessa sednare
nyttiga och nödvändiga, sä- är jag öfvertygad, att propos.
om lönanslag till dem icke uteblifvit. Jag vet väl,
att landshöfdingen i Blekinge väckt fråga om dylika extra
länsmäns tillförordnande derstädes; men jag vet äfven, att
denne landshöfding endast en kort tid vistats inom sitt län
och att han således icke torde känna rätta förhållandet, och
jag grundar derpå den förmodan, att, om han känt detta,
han icke bort anse extra länsmän kunna i denna ort uträtta
något godt. Om, på sätt Gr. Horn anmärkt, en person
blott skall lefva af sportler på brott, så tror jag, att
6 H.
5j
Den io Maj e. m.
han icke kan vara mycket pålitlig; ty det måste vara en
helt annan känsla, qn den att vinna sin utkomst, som gör,
att man söker upptäcka oell beifra brott inom samhället,
och jag^beklagar åtminstone den, som icke har någon annan
sporre för sitt handlingssätt, än slem vinning. Jag förenar
mig med Grefvarna Horn och Cronhjelm uti begäran om bifall
till betänk., hvarifrån jag icke afstår utan votering.
Gr. Cronhjelm: Hr v. HartmansdorlF har uti sitt sista
yttrande ansett de talare, Gr. Horn och mig, som hyste motsatta
åsigter med honom, icke hafva respecterat länsmännens
oskuld. Jag respecterar deras oskuld och skulle önska,
att den vore så ren, som den bör vara. Hvad för öfrigt
yttrandet om fiscaler på Riddarhuset beträffar, får jag
nämna, att jag tror det just höra till Representationens föremål,
att inom densamma finnas fiscaler på administrationen;
men det är verldens gång, att sådant, klandras af personer,
som fordom tillhört antalet af dessa fiscaler. Hvad de mörka
synglasen beträffar, bero dessa på de omständigheter, hvarunder
de bildas; och om Gr. Horn och jag se genom mörka
glus, är det åter en tillfredsställelse att veta, det på sednare
tider handt, att den, som fordom betraktade Styrelsen
nied så mörka synglas, lyckats att få ljusare utsigter.
Hr ron Hohenhausen: Om Hr Dalman, som till—
kännagifvit, att han mest vistats i Stockholm, så fullkomligen
saknar kännedom om förhållandet i landsorterna, att han
tror länsmännen kunna undvaras, då likväl en allmän stagnation
i rörelsen skulle blifva en följd af deras borttagande,
så anser jag det likväl icke vara rätt att, på sätt som
den värde ledamoten gjort, yttra sig om en hel tjenstemannapersonal,
hvaraf största delen förtjenar lika mycken aktning
sorn hvarje annan hederlig karl. Detta anser jag således
vara ett förhastande af Hr Dalman.
Hr Dalman: Jag kan ej förmoda, att jag uttryckt mig
så illa, att deraf skulle kunna dragas den mot min öfvertygelse
stridande mening, att jag ansett länsmännen under
närvar, förhållanden kunna undvaras. Jag har blott åsyftat,
att om ordningsmän elier municipalstyreiser funnits, kunde
de undvaras, hvarföre jag önskat, alt de sednare måtte bildas.
Men jag anser länsmännen i alla fall för ett nödvändigt
ondt och tror, att de åtminstone i moraliskt hänseende
göra mera ondt än godt. Jag kan icke erkänna, att mitt
yttrande härledt sig hvarken från obetänksamhet eller förhastande,
emedan jag tror min åsigt vara den allmänna röstens;
men jag tillskrifver sådant mindre länsmännens moralitet,
än deras olyckliga ställning i samhället, då det är sa
inrättadt, att de oftast icke kunna hafva sin utkomst, utan
att i mer eller mindre mån nödgas öfverträda sina pligter.
Jag vädjar till Hr v. Hohenhausen och alla landshöfdingar i
Sveriges Rike, om de kunna neka, hvad jag i detta fall yttrat.
Den 10 Maj. e. m.
Hr Sandelhjelm, Paul: Jag uppträder för att neta
till sanningen af hvad Hr Dalman påstår. Det tinnes hland
länsmännen i Elfborgs län de mest aktningsvärda personer.
Det är visserligen sahn t, att der gifvits de, som missbrukat
sin tjenst; men de hafva också blifvit aflägsnnde. Olyckligt
är det emedlertid, att länsmännen skola lemnäs i den ställning
att nödgas öfverträda sina åligganden för att kunna lifnära
sig. Jag för min del gillar icke, att länsmän eller andra
tjenstemän tillsättas utan lön. Jag har hos K. M. anhållit
om länsmansdistricternas delning och ingifvit förslag
dertill, och jag hoppas, att K. M. fäster afseende derpå.
Det är icke någon umbärlig tjenstemannapersonal, utan,
snart sagdt, den oumbärligaste, intilldess den tid kommer,
då municipalinrättningar kunna öfvertaga en del af göromålen.
Jag anhåller om afslag å betänkandet.
Hr Dalman: Det skulle mycket tillfredsställa mig, om
jag misstagit mig rör:de förhållandet med länsmännen i Elfsborgs
län, och om de der äro mera samvetsgranna än annorstädes.
Orsaken härtill mäste dock vara den, att de äga
boställen, löner eller enskild förmögenhet, ty att lefva af
intet, är ej möjligt; och om någon i öfrigt medellös åtag<
r sig en tjenst, hvaraf han icke har någon inkomst att
påräkna, så förutsätter detta, alt han antingen ämnar söka
sitt uppehälle inom ett annat gebiet än tjenstens, lefva på
skuld eller öfverträda sin pligt, för att kunna lifnära sig.
Ehuru det således visserligen både finnes och kan finnäs
manga hederliga länsmän, tror jag likväl, att den, som utan
enskild, förmögenhet åtager sig en lönlös tjenst af dvlik beskaffenhet,
icke gör det under förutsättning att ofelbart följa
sin pligt och sin öfvertygelse. Detta är åtminstone min
öfvertygelse, den jag ansett och anser mig hafva full rät'»
tighet att här yttra.
Gr. Horn: Jag skulle tro, alt den talare, som yttrade
sig näst före den siste, icke tagit kännedom af betänk., då
lian begärt afslag derå, ehuru detsafnma tillstyrker hvad
lian begärt.
Hr von Hohenhausen: Jag får äfven i afseende på
Gottland bestrida sanningen' af hvad Hr Dalman anfört. Jag
nödgas göra det, emedan det annars skulle se ut, som om
jag medgifvit, att förhållandet är sådant, sorn Hr Dalman
framställt det; men jag kan på samvete försäkra, att det
icke så förhåller sig. Det gifves på Gottland länsmän, med
hvilka Hr Dalman skulle önska att få umgås.
Hr von Hartmansdorff: Hr Dalman har förutsatt,
att den, som mottager en tjenst utan lön och utan att äga
enskild förmögenhet, nödgas åsidosätta sin pligt för att kunna
underhålla sig med binäringar. Om så beklagligen vore,
befarar jag, att det embetsverk, hvarest Hr Dalman tjenar,
45*
Den 10 Maj c. m.
skulle genom dervar. tjenstemäns kända lönlöshet befinna sig
uti en alltför olycklig ställning; roen jag tror, att förhållandet
är vida bättre, än af Hr Dalmans yttrande bör förmodas,
och jag önskar, att vi ej må ingå i discussioner, som äro
Ståndet ovärdiga.
Hr Sandelhjelm: Den inconsequens, sorn synes bestå
deruti, att jag yrkar afsiag på betänk., ehuru jag anser
extra länsmän utan' lön icke böra förordnas, låter förklara
sig deraf, att jag, för den händelsen, alt min anhållan om
districternas delning skulle blifva afslagen, ansett extra länsmän
i nödfall böra användas, enär ordinarie länsmännen
omöjligen kunna medhinna göromålen uti de district, der
folkmängden uppgår ända till i3,ooo menniskor
Hr Dalman: Jag får blott till R. o. Ad, hemställa,
huruvida jag gjort mig förtjent af en sådan tillvitelse, som
Hr v. Hartmansdorffs sednaste framställning innebär. Jag
har yttrat min Öfvertygelse vara den, att länsmännen, till
följd af sina usla löneinkomster, ofta mäste tillgripa mindre
riktiga medel för att finna sin utkomst. Äro väl extra tjenstemännen
i Konungens Cancelli härmed jemnförliga, eller
hvaruppå skulle de väl kunna tillskansa sig olagliga inkomster
inom tjernsten? Det är visserligen beklagligt, att de
måste söka sin utkomst utom tjensten; men detta förhållande
lärer väl på intet vis kunna sammanställas med det, alt inom
tjensten samt i och genom densamma på oriktiga vägar bereda
sig medel. Följden af lönlösa tjenstehefaltningar i alImänhet
och äfven inom Konungens Cancelli blir emedlertid alltid
den, att Konungen kommer atis sakna skickliga embetsmän ,
och att flera dugliga ämnen, i saknad af tillfälle att kunna
allvarligt egna sig åt ett lönlöst yrke, nödgas divergera sig
åt andra häll samt kasta sig in i befattningar, som allt mer
och mer aflägsna dem från statens tjenst. Jag skall dock
för min del icke yrka någon löneförhöjning hvarken för mig
eller mina kamrater.
Gr. Cronhjelm: Jag har ej uppträdt för att uttänja
discussionen. Jag kan medgifva, att discussionen räckt dubbelt
längre tid, än den behöft, och att mindre lämpliga
uttryck blifvit nyttjade; men jag kan icke medgifva, alt någon
ledamot upphäfver sig till ordningsman inom Ståndet
till den grad, att han förklarar discussionen ovärdig.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
återremiss af Oecon.-Utsk:s betänk. JV:o 51.
Ropadei nej.
II. Ex. framställde derefter propos. till bifall å samma
betänkande.
Ropades ja och nej,
Den 10 Maj. e. m.
453
Hvarefter H. Ex. framställde propos. till afslag å Oecon.-  Utsk. betänk. N:o 5l.
Ropades äfven ja och nej, hvarjemte votering begärdes.
Frih. Ehrenborgh: Jag anhåller att få veta, huru
denna fråga hos de öfriga Stånden blifvit afgjord.
Underteckn. Ridd.-Secret.: Ingen underrättelse rör:de
de öfriga Ståndens beslut i denna fråga är ännu ankommen.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition:
Den,
som bifaller Allm. Besvärs- och Oecon.-Utsk:s
betänk. N:o 5i, i anledn. af väckt motion om afskaffande af
extra länsmän i Bjekinge, voterar
. . )a;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslå Allm. Besvärs- och
Oecon.Utsk:s ofvannämnde betänk. N:o 5i.
Under det att voteringspropos. utskrefs, anmälde sig
Gr. Cronhjelm och yttrade:
Nu, sedan voteringspropos:n är justerad, har jag fästat
min uppmärksamhet på den olikhet, hvilken förefinnes emellan
den deruti upptagna rubrik på betänk, och TJtsk:s verkliga
tillstyrkande. I rubriken står nemi. endast: ”om afskaffande
af extra länsmän i Blekinge,” då deremot Utsk:s
slutmening innehåller ”tillstyrkan om frambärande till K. M.
af den underd. önskan, att extra länsmän eller andra polis—
tjenstdtnän, utan lön eller Jiestämda arfvoden, icke mätte i
Blekinge eller andra Rikets län tillförordnas. Jag
har blott velat anmärka detta till förekommande af misstag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att voteringspropostn
ordagrannt innehöll den af Oecon.Utsk. uppgifna
rubrik på betänk., och att, då den nu redan blifvit af R.
o. Ad. godkänd, någon förändring deruti numera ej kunde
äga rum.
Gr. Horn: Jag får reservera mig mot det sätt alt uppsätta
voteringspropositionen, att den ej bestämdt innehåller,
hvarom man skall votera.
Frih. Palmstjerna: Jag kan ej annat finna, än att
det sätt, hvarpå voteringspropos:n är uppsatt, är ganska riktigt,
när det är fråga om bifall eller afslag å ett betänk.
Det rätta måtte alltid vid sådana tillfällen vara att uti propos.
ordagrannt upptaga den å betänk, utsatta rubrik.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
k, Ja — 31.
Nej — a.f.
454
Den 10 Maj e. m.
Föredrogs ånyo och bifölls Oecon.Utsk:s d. 5 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. Wto 52, i anledn. af väckta motioner,
dels om upphörande af expeditions-kronofogdetjenster,
dels om åtgärder till befordrande af de författningars
efterlefnad, som bestämma vilkoren för dylika tjensters tillsättande.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utskrs d. y dennes
e. m. på bordet lagda betänk. N:o8, i anledn. af såväl K. M:s
nåd. propos., angrde curliusafgiftens fortfarande, som åtskilliga
i ämnet väckta motioner, blef samma betänk, ånyo lagdt
på bordet af Gr. Cronhjelm, Otto Aug. samt Hr Dalman,
Wilh. Fredr.
Hr von Troil, Emil, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Hrr Bancofullmägtige hafva genom sin secreterare låtit
underrätta mig, att de äro sinnade att till nästa sessionsdag
låta inkalla mig såsom fullmägtig i aflidne Gr. v. Schvverins
ställe. Men då lill min kunskap kommit, att skiljaktiga
meningar uppstått ang:de rätta förståndet af B. o. Ad:s beslut
vid sednaste riksdag: att jag skulle vara suppleant för
Ståndets fullmägtige uti Banken intill nästa riksdag, i afseende
på hvad med orden nästa riksdag vid detta tillfälle
rätteligen bör förstås, då de antingen kunna tydas till
början af riksdagen, eller ock tagas i samma bemärkelse,
som för Bancofullmägtige, hvilka äfven äro valda till nästa
riksdag, hvarmed menas den dag, då R. St. välja deras efterträdare;
så föranlåtes jag, atj hos det H. Ståndet vordsamligen
anhålla om förklaring, huruvida min egenskap af suppleant
för R. o. Ad:s fullmägtige i Banken fortfar, oaktadt
R Fl. St:s sammanträdande, eller om H. R. o. Ad. i motsatt
fall behagar företaga nytt val till Bancofullmäglig i aflidne
Gr. v. Schwerins ställe.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag anser visserligen
saken vara klar, att Hr v. Troil bör inträda såsom Fullmägtig
i Banken; men då så få af Ståndets ledamöter nu äro
uppe, anhåller jag, alt hans anförande måfå hvila på bordet.
Hr af Sille'n, Wilh, Gideon, förenade sig med Gr.
Cronhjelm.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
