# ID: svediakorp-gov462
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 145,225
# sentences: 5,245
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P r o t o c o 11,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1834.
Femte Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1834-
f. /:
Onsdagen den 2 April 1834-
Plenum kl. io f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i BevillnUtsk.
efter N:o 3/J.8 Frih. von Strokirch, Johan Herman;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd N:o 1468. Hr
Stedt, Claes.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 24 sisth Mars f. och e. m.
Justerades pleni-protocollet för d. 17 sisth Mars f. m.
I anledning af justeringen uppläste Hr Cederschjöld,
Pehr Gust., följande:
I det till justering nu upplästa protocollet förekomma
ett par yttranden, som jag vid tillfället fruktade ej hafva
rätt fattat, och hvilka jag derföre nu får till besvarande
upptaga. Hr Gr. Gyldenstolpe förklarade, att det icke lyckats
honom i 1809 års Riksdags protocoll upptäcka något
Regeringens medgifvande af indragning i den stående Armeen,
såsom vilkor för Nationalbeväring. Jag anser mig derföre
böra gå Hr Gr. tillhanda med den upplysning, att i R.
o. Ad:s protocoll för d. 4 Nov- 1809 kan pag. 98 igenfinnas
”K. M:s Nåd. Propos. till R. St. om vidtagande af särskilda
kraftiga anstalter till Rikets försvar och framtida säkerhet;
Gifven Stockholms Slott d. 3i Oct. 1809.'’ Och
att Ilr Gr. nederst på io2:dra sidan kan få tillfälle att ur
samma Nåd. Propos. läsa följande: ”Ej heller bör obemärkt
”lemnäs, att — — om Nationalbeväringen hinner till den
”stadga, som endast tiden och Svenska folkets egna patrio”tiska
böjelser kunna densamma gifva, och hvarigenom till—
”fälle skulle yppas att, till en början under fredstid och tör”hända
sedan för alltid, hålla intill två tredjedelar af in”delta
Arme'ens nummertal vacant, en betydlig inkomst skul”le
för Riket beredas genom rust- och rotehåljens afgifter
”för dessa vacanta numror."
H. Ex. Hr Gr. Brahe upplyste, att casserade gevär numera
verkligen försäljas till qvarblifvande i Riket, men på
det sätt, att de förut söndertagas, så att jern och träd afyttras
hvar för sig. Denna upplysning rättfärdigar ingalunda
förhållandet med gevärens försäljning i ccconomiskt afseende,
och sätter tilläfventyrs förfarandet i politiskt afseende
i en ännu ofördelaktigare dager. Ty att en sådan för
-
4
Den i April.
säljning måste inbringa ofantligt mycket mindre, än om gevären
hela och i deras ursprungliga skick försåldes till qvarblifva
nde i Riket, är lätt att inse; och historien lärer oss,
att Sveriges thron aldrig stod säkrare, än under den långa
tid, då liela Svenska folket var beväpnadt.
Jag anhåller, att detta yttrande måtte till StatsUtsk. få
åtfölja Grefvarna Gyldenstolpes och Brahes af mig åberopade
anföranden.
Hr Cederschjölds yttrande remitterades till StatsUtskottet.
Justerades pleni-protocollen för d* 17 sisth Mars e. m.
och för d. 20 i samma månad.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.t Jag anhåller vördsamt
att få framställa den motion, att Ridd.Utsk. må, så fort sig
göra låter, till R. o. Ad. inkomma med separeradt betänkande
rör:de grunderna för utlåningen af de under Ridd.-  Direct:s förvaltning stående fonder. Uti instructionen för
Direct. är stadgadt, att, i brist af säkrare utväg för utlåningen,
densamma må ske mot namnförbindelser och 6 proc.
åi lig ränta, under personligt ansvar af de ledamöter i Dirrct.
, som beviljat lånet, för den brist, som fonderna möjligen
kunna komma att deraf vidkännas, Det har icke varit möjligt
för Direct. att göra fonderna fruktbärande utan att öfverskrida
maximi-summan för sådana utlåningar, utgörande
3o,ooo R:dr; hvadan omkring 80,000 R:dr på berörde sätt
blifvit utlånade, enär Direct. i annat fall icke skulle kunnat
bestrida stipendii- och pensions-utgifterna. Hvarje dag ställes
Direct. i nödvändighet att öka sina så beskaffade förbindelser
och att verkligen begå handlingar, stridande mot en
ålagd instruction. Men då jag anser Direct. icke vidare böra
försättas i ett sådant brydsamt förhållande, under det Directts
principaler, R. o. Ad., äro samlade och Ridd.Utsk. sedan
flera månader organiseradt, anhåller jag, att Ridd.Utsk.
må inkomma med särskildt betänkande deröfver, huruvida
lånerörelsen vidare må på förenämnde sätt utsträckas, eller,
för utgörande af förenämnde utgifter, Direct. tillåtas att utöfver
de redan utlånade 80,000 R:dr, mot enahanda säkerhet,
ytterligare utlåna medel. Jag torde få tillägga, att genom
de utlåningar, Direct. på namn och på eget bevåg verkställt,
icke en enda skilfings förlust uppkommit.
Remitterades till Ridd.Utskottet.
Gr. Strömfelt, Hans Fredr.: I egenskap.af ordförande
i Ridd.Utsk. får jag vid detta tillfälle för R. o. Ad.
anmäla, att sedan inventering af de till Riddarhuset hörande
fonder och dervid befintliga lånehandlingar nyligen är
förrättad, samt andra förberedande åtgärder äfven blifvit
verkställda, ämnar Utsk. ofördröjligen, och inom den i Ridd.
Ordn. föreskrifva tid, till R. o, Ad., inkomma med utlåta»-
D e n a April.
i
5
de öfver såväl det af Gr. Cronhjelm nu väckta, som octalia
öfriga ämnen, hvartill Ridd.Direct:s afgifna Riksdagsberättelse
föranleder.
StatsUtsk:s d. 24 sisth Febr. på bordet lagda memorial
Nio 10 om återlemnande till BondeSt. af åtskilliga motioner
rörtde en jemnare fördelning af roteringsbesväret, hvilket
memorial It. o. Ad. d. 3 sisth Mars £ m. beslutat skola hvila
, tills underrättelse ankommit om BondeSt:s beslut i ämnet,
Lief nu, sedan genom prot.-utdr. af d. i3 i sistnämnde
månad inhemtats, att BondeSt. till Oecon.Utsk. remitterat
de ifrågavarande motionerna, å nyo föredraget för B. o. Ad.,
som, med godkännande af samma memorial, instämde i
nyssnämnde af BondeSt. beslutade remiss.
Sedan R. o. Ad. d. 3 sisth Mars e. m. beslutat, att Frih.
Cederströms, Jac., d. 27 Febr. på bordet lagda anförande,
i anledning af Riksdagsmannen Strindlunds motion emottillvägabringande
af rättelser i jordeböckerna skulle hvila, intilldess
underrättelse ankommit om remissen af sistnämnde
motion, och det nu, genom prot.-utdr. af d. i3 sisth Mars,
blifvit kändt, att Riksdagsmannen Strindlunds motion af BondeSt.
blifvit remitterad till StatsUtsk., beslöt R. o. Ad. att
äfven till samma Utsk. remittera Frih. Cederströms ifrågavarande
anförande i ämnet.
Upplästes å nyo och lades till handlingarna K. Mls d.
24 sist!. Mars f. m. på bordet lagda Nåd. Skrifvelse, ang:de
ifrågaställd utvidgning af Götheborgs spinnhus.
Remitterades till
Stats-Utskottet:
K. M:s d. 24 sisth Mars f. m. på bordet lagda Nåd.
Skrifvelse, ang:de förhållandet med indelta Infanteri-Reglternas
beklädnadsmedel;
Allm. Besv.- och Oecon.-Utskottet:
K. M:s d. 24 sisth Mars f. m, på bordet lagda Nåd.
Skrifvelse, .rörtde ett, på R. Stis begäran, utarbetadt förslag
till låninrättning, till understöd för bergsmanshandteringen
i Riket.
Vid förnyad föredragning af Ridd.Utsk. d, .24 sisth Mars
f. m. på bordet lagda memorial, ang:de gjord motion örn
Landtmis-soupeernas fortfarande på R. o. Adis enskilda bekostnad,
blef samma memorial bifallet.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped Utsk. inkomua förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M.:
6
Den a April.
N:o 2. angrde utgifternas för innevarande Riksdag omedelbara
bestridande genom Riksg.Cont.;
N:o 3. i fråga om Bankens rättighet att erhålla liqvid
för 2:ne på densamma öfveriåtna aldre kronofordfingar;
N:o 4- ang:de arrendatorernas af Klabböle Krono-Iaxfiske
und. ansökning om eftergift i i83o års arrende;
N:o 5. angrde Assessoren Landströms und. ansökning om
afskrifning af dess skuld till Strömsholms stutericassa.
N:o 6. ang:de Kamereraren Krutmejers ansökning om
befrielse från arrendet af Kungsgårdshemmanet Rinkeby i
Stockholms Län;
Nro 7. ang:de Enkan Sahlmans und. ansökning om befrielse
från skyldigheten alt ansvara för arrendet af lotter»
Wto 5i af Upsala Hofstalläng;
Nro 8. i fråga om eftergift af ett dana-arf till Piteå stad;
Nro g. ang:de sökt eftergift af Öfverinspectoren Borghs
sterbhusdelägare ådömda anmärkningsmedei.
Likaledes upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s under Nro 10 afgifna förslag till R. St:s und. adress
till H. M. Konungen, i anledning af H. M:s Nåd. omsorg
för clio lera-sjukdomens utestängande från Riket.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 24 sisth Mars
e. m. på bordet lagda memorial N:o 23, med anmälan, att
Hrr Santessons och Hembergs motioner angtde hypotheksföreningar
blifvit, såsom icke tillhörande StatsUtsk:s handläggning,
till BorgareSt. återställda, beslöt R. o. Ad. att uppskjuta
med detta måls afgörande, tilldess underrättelse ankommit
om hvad beslut BorgareSt. i ämnet fattat.
Upplästes StatsUtsk:s memorial N:o 24 af d. a5 sisth
Mars, innehållande en anmälan om anledning till anmärkning
emot Föredraganden för Krigsärenderna.
Denna anledning till anmärkning remitterades till Constit.
Utskottet.
Likaledes upplästes StatsUtskrs memorial N:o z5 af d.
20 sisth Mars, innehållande anmälan om en anledning till
anmärkning emot Föredraganden för Handels- och Financeärenderna.
Den anmälda anledningen till anmärkning remitterades
till Constit.Utskottct.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde inkomna
betänkanden, memorial och utlåtanden från
StatsUtskottet:
N:o 22. i anledning af R. St:s Revisorers åren t83o oell
i832 afgifna berättelser till 11. St. om samma år verkställ
-
D c il J April.
7
da granskningar af Statsverkets med dertill hörande allmänna
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1827, 1828,
1829 och i83o;
N:o 34. med anmälan, att åtskilliga från BondeStåndet
ankomna motioner, angående hypotheksföreningar, blifvit,
såsom icke tillhörande Slats-Utsk:s handläggning, till BondeStåndet
återställda;
BevillningsUtskottet:
N:o 3. angrde Hr Lefflers motion om und. anhållan hos
K. M., att brännvinsbränningen vid instundande Maj eller
Juni månads början måtte varda inställd;
Lagutskottet:
N:o 2. öfver Theolog. Lectorn Laurenii motion, det rättigheten
att kalla huspredikanter måtte upphöra, eller åtminstone
varda i vissa hänseenden inskränkt;
N:o 3. öfver Riksd.-fullm. Nils Insulins förslag till ändring
af 23 Cap. 2 §. Rätteg:sB:n;
N:o 4-. öfver Riksd.-fullm. Nils Strindlunds motion om
ett tillägg till lagen för åhörare vid RiksSt:s sammanträden;
N:o 5. öfver Riksd.-fullm. Pehr Isacsson Myrungs motion
om upphäfvande af 9 §. i 2 Gap. Gift.B:n;
N:o 6. öfver Riksd.-fullm. Erik Nilssons motion om utfärdande
af en lag till afböjande af uppgifna olägenheter,
som för rust- och rotehållare skulle uppkomma derigenom,
att ryttare och soldater utan tillstånd afveko och höllö sig
borta från deras rätta station, 111. m.;
N:o 7. öfver Riksd.-fullm. G. W. Olbers’ motion, ang:de
skärpning af straffet för falskt vittnesmål och för mened;
N:o 8. öfver Riksd.-fullm. Peter Pehrssons motion om
rättighet för parter att deras till domstol ingifna handlingar
återbekomma;
N:o g. öfver Riksd.-fullmlge Peter Pehrsons samt Joh.
Bengtssons motioner om upphäfvande af landsfiscalers rättighet
till kostnadsersättning uti mål, der de å tjenstens vägnar
föra talan;
N:o ip. öfver Riksd.-fullm. G. W. Olbers’ motion, om
ändring i bestraffningen för missgerningsmans släppande;
N:o 11. öfver Riksd.-fullm. Peter Pehrssons motion om
upphörande af underdomares åliggande att till Hofrätter insända
renoverade exemplar af domböcker, utom i vissa mål;
N:o 12. i anledning af tvenne motioner utaf Riksd.-fullm.
Anders Nilsson, den ena om ett tillägg till 9 Cap. 11 §.
Hand.B:n, i afseende å ansvar för den, som förnekar veterlig
skuld, och den andra om bestämmande af rätter domstol
för åtalande af sådan förbrytelse;
N:o i3. om en Cancellist för LagUtsk. samt en Secre
-
8 Den j April.
terare med notariearfvode för Lag- och Oecon.Utsk:ns sammansatta
Beredning;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o 4- i anledn. af väckt fråga om upphörande af det
s. k. HemförareBåtgillet i Götheborg;
N:o 5. i anledn. af väckt motion, angtde reqvirerande
och forslande af stämpladt papper från hufvudstaden till
landsorterna;
N:o 6. i anledn. af väckt fråga om skyldighet för uppbördsman
att vid kronouppbörden emottaga söndriga bancooch
riksgäldssedlar;
N:o 7. i anledning af väckt fråga om utfärdande af förbud
emot accord till Landshöfdinge-embeten ^
N:o 8. i anledning af väckt motion om rättighet för
Askersunds stad att årligen hälla en marknad, till enskild
fördel för nämnde stads borgerskap;
ExpeditionsUtskottet:
N:o 5. ang:de ökadt cancellibiträde för Utskottet;
N:o 6. ang:de anslag i och för correctursläsning m. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för denna dag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 7 April 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2,'ne prot.utdrag för d. 2 dennes.
Justerades pleni-protocollen för d. 24 sisth Mars f.
och e. m.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., uppläste följande:
Som den lagliga Riksdagstiden snart löper till ända,
men man redan tydligen kan finna, att de angelägnaste riksdagsärenderna
omöjligen kunna hinna dessförinnan afgöras,
får jag vördsammast föreslå, att R. St. måtte, i stöd af
109 §. i Reg.F., hos K. M. i und. äska en månads förlängning
-
Den 7 April.
9
ning i Riksdagstiden; och om R. o. Ad. skulle anse ett sådant
beslut böra vidtagas, torde MedSt. inbjudas att deruti
instämma.
Uppå derom framställd proposition biföll R. o. Ad., hvad
Hr Cederschjöld nu föreslagit.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 17 sistl. Mars e. m. pa
hordet lagda memorial N:o 2, ang:de återlembande af Prosten
Doct. Björkmans till PresteSt. ingifna memorial om portofrihet
för contractsprostarnas skrifvelser i embetsärender.
I sammanhang med detta memorial, hvars afgörande R.
o. Ad. d. 24 sisth Mars e. m. uppskjutit, tills PresteSt:s beslut
blifvit kändt, föredrogs nu:
1:0 PresteSt:s prot.utdr. af d. sistl. Majs, af innehåll,
att Ståndet, efter de upplysningar, som under discussionen
blifvit meddelade, beslut t att låta den af Prosten
Doctor Björkman väckta fråga förfalla samt att lägga Bevilln.-  Utsk:s memorial N:o 2 till handlingarna;
2:0 BorgareStis prot.utdr. af d. 20 sisth Mars, af innehåll,
att Ståndet, med ogillande af Bevilln.Utsk:s memorial
N:o 2, förklarat den deruti omförmälda motion böra af
Bevilln.Utsk. pröfvas, samt
3:o BondeSt:s prot.utdr. af samma dag, af innehåll, att
Ståndet, med bifall till Bevilln.Utsk:s memorial N:o 2, ansett
Prosten Doct. Björkmans motion böra remitteras till
StatsUtsk.
II. Ex. Hr Gr. och Landtm, hemställde, om R. o. Ad.,
sedan PresteSt. beslutat att låta frågan om portofrihet för
contractsprostarnas skrifvelser i embetsärender förfalla, behagade
tillåta, att Bevilln.Utsk:s memorial ]\!:o 2 endast linge
laggas till handlingarna.
Frih. Cederström, Jac., Den ifrågavarande motionen
är af föga vigt eller interesse; men PresteSt:s beslut att
låta densamma förfalla är likväl oformligt, ty Utsk. bör utlåta
sig, innan något afgörande i Stånden kan ifrågakomma.
Jag kan således icke instämma i PresteStts beslut, utan yrkar,
att bestämmas må, hvart motionen skall remitteras.
Gr. Frölich, Gust.: Då PresteSt., på sätt det upplästa
prot.utdraget visar, beslutat, att motionen skall anses
förfallen, har jag trott, att ett sådant beslut innefattar detsamma,
som om motionaren återtagit motionen; och på sådan
grund bifaller jag Hr Landtm:s framstallda proposition.
Frih. Cederström: En väckt motion kan, innan remiss
derå blifvit beviljad, i fall Ståndet sådant bifaller, af
motionären återtagas; men sedan remiss deraf ägt rum, tillhör
motionen icke mera hvarken ett enskildt Stånd eller in
-
5 H.
2
xo
Den 7 April.
dividen, utan hela Representationen, och beror altså på dess
beslut.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det torde
icke vara R. St. obetaget att nedlägga en vackt fråga, när
samtliga Stånden uti ett sådant beslut instämma; och detta
förhållande inträder nu, i fall R. o. Ad. instämmer i det
beslut, de öfriga Stånden fattat. Jag anhåller således om
proposition derå, att betänkandet må läggas till handlingarna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss gjorda
proposition.
Bifölls.
Å nyo föredrogs StatsUtsk:s den 2 dennes på bordet
lagda utlåtande N:o 22, i anledning af R. St:s Revisorers
åren i83o och i832 afgifna berättelser till R. St. om samma
år verkställda granskningar af Statsverkets med dertill hörande
allmänna fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
åren 1827, 1828, 1829 och i83o.
Begärdes å nyo på bordet af Frihtna Gederström,
Jac. och von Schulzenheim, Davfd.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utskts d. 2 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 3, ang:de Hr Lefilers motion om und.
anhållan hos K. M., att brännvinsbränningen vid instundande
Maj eller Juni månads början måtte varda inställd, blef
detsamma af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning LagUtskrs d. 2 dennes på bordet
lagda betänkande N:o 2 öfver Theol. Lectorn m. m. Laurenii
motion, det rättigheten alt kalla huspredikanter måtte upphöra,
eller åtminstone varda i vissa hänseenden inskränkt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Ehuru jag icke är ibland
dem, som vilja försvara privilegiers helgd, bör jag dock i
närvarande fall fasta uppmärksamheten på den omständighet,
att Bögv. PresteSt. uti en fråga, hvars sammanhang
med den närvarande föranleder till hvad jag nu ämnar yrka,
visat sig ledt af en särdeles ömhet om hvad det ansett
vara dess privilegium. Del har nemligen handt, att PresteSt.
icke velat tillstyrka åtnjutande af presterlig tjenstårsheräkning
för lärare vid uppfostringsanstalter, som af enskilda
corporationer blifvit inrattade. Då sådana enskilda
inrättningar likväl äro i behof af skickliga lärare, lika väl
som de allmänna, men Regeringen kan vägra att tillåta dem
fc' delen att få räkna presterliga tjenstår, så äterslår för dessa
ärares uppmuntran i nämnde afseende ingen annan utväg
än den, alt då dem af Staten undandrages all slags uppmuntran
, genom utverkande af kallelser för dem till hus
-
Den 7 April.
ii
predikanter sålunda bereda dem tillfälle att icke, genom
bibehållande af deras lärarebefattningar, nödgas uppoffra
fördelen utaf att jemväl förskaffa sig presterliga meriter.
Jag vill visst icke säga, att hvarken läroverken eller kyrkan
vinna af stadgandet om tjenstårsberäkning inom ecclesiastikstaten;
men så länge detta stadgunde finnes, tror jag af ofvan
anförda orsak, att R. o. Ad. icke bör afsäga sig rättigheten
att kalla huspredikanter, och yrkar altså afslag på
betänkandet.
Hr Riben, Carl Wilh.: Jag vill icke yttra mig öfver
sjelfva hufvudfrågan; men då betänkandet synes innebära
förslag till ändring uti R. o. Ad:s privilegier, tror jag ärendet
böra remitteras Ridd.-TJtsk. Jag anhåller derföre om
proposition å en sådan remiss, samt att den må åtföljas af
Gr. Horns nu afgifna yttrande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid Lag-Utsk. nu föredragna betänkande gjorda anmärkningar
hindra betänkandets antagande och detsamma
således böra återremitteras.
Gr. Posse, Arvid: Jag inskränker mig till att på de
af Gr. Horn anförda skäl yrka afslag å betänkandet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då jag farmin del,
på grunder dem jag vid flera föregående Riksdagar upprepat,
anser, att ett betänkande icke kan afslås, då det första
gången i Stånden förekommer, reserverar jag mig mot
proposition till afslag, och tror, att återremiss bör äga rum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att det ofta vid
föregående Riksdagar handt, att Utsk:s-betänkanden, hvilka
ej förut varit återremitterade, blifvit af R. o. Ad. afslagna,
och H. Ex. fann ingenstädes i grundlagarna ett
sådant handlingssätt vara förbjudet.
Hr Cederschjöld: Jag vet allt för väl att ett motsatt
förhållande vid sednare Riksdagar ägt rum; men jag
vill erinra, att i början af vårt nuvarande constitutionella
statsskick, då man bäst borde känna meningen af våra
grundlagar, nemligen 180g, förklarade Landtm, alt ett betänkande,
då det första gången i Ståndet förekommer, ej
kan afslås.
Frih. Cederström: Denna likgiltiga fråga inleder en
annan af stor vigt. 56 §. Reg.-F. är tydlig och bör icke
kunna missförstås. Den innehåller: ”Allmänna frågor, som
uti R. St. plena väckas, må ej till ett omedelbart afgörande
der upptagas, utan skola öfverlemnas till behörigt Utsk.,
som äge att dem utreda och deröfver sig yttra. Utskottens
förslag skola först i Ståndens plena framställas till antagande
eller förkastande utan förändringar eller tillsatser.
Göras dervid i Ståndens plena sådana anmärknin
-
12
Den 7 April.
gar, som hindra antagandet, erhålle Utsk. del af dessa anmärkningar,
för att derefter förslagen ytterligare granska
och jenmka. När ett sålunda beredt förslag till Stånden
återkommer, då åge de magt att detsamma oföfändradt eller
med förändringar antaga eller ock alldeles förkasta.”
Häraf torde för en hvar, som vill förstå, finnas klart, att,
i händelse Ståndet vill antaga betänkandet i ett fÖrändradt
skick, kan sådant icke ske, utan att återremiss måste föregå;
men om Ståndet vill helt och hållet afslå betänkandet,
är sådant tydligen i grundlagen tillåtet.
Hr Cederschöld: Jag har begärt ordet för att göra
reda för mina bemödanden att förstå grundlagen, och begär
i sådant afseende att få upprepa hvad jag på ett annat
ställe i denna fråga yttrat, nemi. i Handbok för Riksdagsmän,
2:dra upplagan, pag. 47- ”Det gifves förmodligen i
våra grundlagar intet ställe, som blifvit så ofta som detta
(i 56 §. Reg.-F.) tillämpadt på rakt motsatta sätt, och alltid
under åberopande af ordalydelsen. Stundom har man
förkastat ett Utskotts första betänkande, under åberopande
af föreskriften: att Utskottens förslag skola först i
Ståndens plena framställas till antagande eller förkastande.
Stundom har man deremot ansett ett afslag till Utskotts
första betänkande innefatta nödvändighet af återremiss.
Till stöd för denna mening har man åberopat föreskriften,
att betänkandet skulle återremitteras, derest anmärkningar
dervid gjordes, som hindrade antagandet. Detta är
den mening, som först gjorde sig gällande, nemligen då
grundlagens anda borde vara bäst känd, år 1809, t. ex. hos
R. o. Ad. d. i5 Juli och 14 Nov.”
”Denna stridighet i tillämpningen härrör förmodligen
deraf, att Reg.-F:s författare hafva velat variera uttrycken,
och sålunda på ena stället uttryckt meningen helt enkelt
genom ordet förkasta, men på det andra genom en omskrifning,
nemligen: göras dervid anmärkningar, som
hindra antagande t."
”Mig synes ordalydelsen och hela sammanhanget tydligen
utvisa, att ett Utskotts första betänkande skall framställas
till oförändradt antagande eller förkastande
nemligen i det skick, hvari det då är. Om emedlertid sådana
anmärkningar dervid blifvit gjorda, som hindra antagandet,
eller med andra ord, som göra, att betänkandet
i dess dåvarande skick förkastas; så skall det tillika
med de gjorda anmärkningarna till Utskottet ovilkorligen
återförvisas, utan att något särskildt bifall af Ståndet dertill
erfordras, eller proposition derom ens bör framställas.
Men när Utskottets svar och ytterligare utlåtande till Ståndet
återkommer, 'då, men icke förr, äge de magt att
detsamma — — alldeles förkasta.
”Ordet alldeles utmärker här en väsendtlig skillnad
Den 7 April.
i3
emellan detta förkastande och det förra, som blott hade
afseende på det skick, hvari betänkandet då var.”
Jag torde dessutom få erinra, att den mening, jag nu
försvarat, jemväl yrkades af vår nu varande Landtm, vid
1809 års Riksdag, t. ex. d. 14 Nov. (R. o. Ad, prot. pag. 701.)
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: R. o. Ad.
har redan vid denna Riksdag afslagit, hvad i grundlagsenlig
väg var beredt, för att förkorta omvägarna vid målens
afgörande. Skulle nu Hr Cederschjölds tolkning, som jag
medger har sina vissa skäl för sig, antagas och Stånden således
betagas tillfälle att, första gången ett betänkande förekommer,
afslå detsamma; så skulle man, i stället för att,
enligt hvad alla våra Riksdagars erfarenhet påkallat, söka
förkorta riksdagstiden, förorsaka förlängning deraf. Jag
tror, att R. o. Ad. är fullkomligt berättigad att nu afslå
betänkandet, och jag anhåller om proposition derå.
Frih. Cederström: Om, då ett betänkande forsta gången
förekommer, några anmärkningar deremot icke göras,
men alla Ståndets ledamöter likväl synas vara ense om att
afslå detsamma och sålunda besvara propositionen till antagande
med nej, samt nu härvid af någon ledamot begäres
votering, så lärer väl contrapropositionen icke kunna ställas
på återremiss i anledning af anmärkningar, hvilka icke
blifvit gjorda, utan måste contrapropositionen ställas på afslag.
Hr Cederschjölds tolkning är således i tillämpningen
omöjlig. Om anmärkningar göras, som hindra antagandet,
sådant betänkandet är, d. v. s. om Ståndet anser saken antaglig,
men vill deråt gifva en förändrad form, då måste
återremiss äga rum; men just hvad Hr Cederschjöld sjelf
framställt, bevisar emot i stället för för honom, ty ordet
alldeles i sista perioden af första momentet i 56 §. utmärker,
att Ståndet, då ett betänkande andra gången till
afgörande förekommer, oaktadt det varit förutsatt, att Ståndet
genom återremissen önskade ämnets antagande i förändradt
skick , likväl då icke är bundet af hvad som utgjort anledningen
till den beslutade återremissen, utan i alla fall kan a 11-  deles förkasta betänkandet. Jag är öfvertygad, att man,
med aldrig så litet lugn i eftertankan, skall finna, att Stånden
äga rätt att, utan återremiss, afslå ett betänkande, då
det första gången förekommer, och att ett sådant afslag vid
ett betänkandes andra föredragning, oansedt den vid återremissen
yrkade förändring, jemväl kan äga rum. Jag yrkar
således proposition till afslag å betänkandet.
LI. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som förklarade, det han
ansåg sig i stöd af 56 §. Reg.-F. berättigad att framställa
proposition till afslag å ett ifrån Utskott första gången inkommet
betänk., gjorde derefter proposition till afslag å
Lag-Utsk:s betänk. N:o 2.
Ropades ganska starka ja, blandade med nej.
D en 7 April.
Ankom K. M:s Hof-Canceller, hvilken å K. M:s höga
vägnar öfverlemnade en Nåd. Propos. och en Nåd. Skrifvelse
till R. St.
Föredrogos å nvo och biföllos Lag~Utsk:s d. 2 dennes
på bordet lagda betänk:n.
N:o 3. öfver Riksd.-fullm. Nils Insulins förslag till ändring
af a3 Cap. 2 J. Rätteg.-B:n;
N:o 4- öfver Riksd.-follin. Nils Strindlunds motion om
ett tillägg till lagen för åhörare vid Riks-St:s sammanträden;
N:o 6. öfver Riksd.-fullm. Erik Nilssons motion om utfärdande
af en lag till afböjande af uppgifna olägenheter,
som för rust- och rotehållare skulle uppkomma derigenom,
att ryttare och soldater utan tillstånd afveko och höllö sig
borta från deras rätta station, m. m.;
N:o 9. öfver Riksd.-fullm:ge Peter Pehrssons samt Johan
Bengtssons motioner om upphäfvande af landsfiscalers
rättighet till kostnadsersättning uti mål, deri de å tjenstens
vägnar föra talan;
N:o 10. öfver Riksd.-fullm. Hr Garl W. Olbers’ motion
om ändring i bestraffningen för missgerningsmans släppande;
N:o 11. öfver Riksd.-fullm. Peter Pehrsons motion om
upphörande af underdomares åliggande att till Hofrätten
insända renoverade exemplar af domböcker, utom i vissa
mål;
N:o 12 i anledn. af tvenne motioner af Riksd.-fullm.
Anders Nilsson, den ena om ett tillägg till 9 Cap. ii §.
Hand.-B:n, i afseende å ansvar för den, sorn förnekar veterlig
skuld, och den andra om bestämmande af rätter
domstol för åtalande af sådan förbrytelse.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utsk:s d. 2 dennes
på bordet lagda betänkanden N:o 5 öfver Riksd.-fullm.
Pehr Isacsson Myrungs motion om upphäfvande af 9 §. i 2
Cap. Gift.-B:n, samt N:o 8 öfver Riksd.-fullm. Peter Pehrssons
motion om rättighet för parter att deras till domstol
ingifna handlingar återbekomma, blefvo dessa begge betänkanden
hvart för sig å nyo begärda på bordet af Hr Hallenborg,
Carl Joh. och Gr. Horn, Claes Fredrik.
Företogs till pröfning Lag-Utsk:s d. a dennes på bordet
lagda betänkande N:o 7 öfver Riksd.-fullm. Hr C. W.
Olbers’ motion, angående skärpning af straffet för falskt vittnesmål
och för mened.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag nödgas begära
att vid förevarande betänkande få göra några anmärkningar.
Jag anser nemligen, att frågan, huruvida särskildt
stadgande skall tilläggas 18 §. 17 Cap. Rätteg.-B:n, är af
den egenskap, att jag icke kan antaga Utskts förslag i den
-
Den 7 April.
i5
na del. Utsk. har sagt, att den, som icke är vittnesbär ej
heller bör få deltaga i val, som innebära medborgerligt förtroende.
Jag delar den princip, som ligger till grund för
Utsk:s åsigt; men jag anser frågan vara af den ingripande
natur, att vi ej böra deruti göra en isolerad förändring,
helst vi torde befinna oss nära den punkt, då en större
revision af lagarna förekommer vid granskningen af det
generella lagförslaget. Jag afstyrker sålunda på dessa skäl
antagandet af det partiella förslaget.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: För min del tror
jag icke, att man bör afslå ett Utsk:s förslag, som man anser
vara riktigt, eller ens uppskjuta bifall dertill, under
förväntan att kunna på en gång få bifalla ännu flera vigtiga
frågor. Det kunde då bända, att den nyttiga förändringen
allt för länge uteblefve. Jag inser icke, hvarföre
man ej nu genast kan antaga det ifrågavarande förslaget,
enär sådant alldeles icke hindrar antagandet af andra, framdeles
förekommande nyttiga förslag i samma ämne, och
anhåller således om proposition till bifall å betänkandet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag för min del
skulle, om jag ansåg det lofligt, nästan vilja yrka afslag å
betänkandet, men får nu i stället begära detsammas återremitterande,
hufvudsakligen af det skäl, att jag anser den
föreslagna skärpningen af straffet för mened, att nemligen
ett sådant brott komme att hindra från åtnjutande af medborgerligt
förtroende, vara allt för obetydlig. Jag tror ock,
att i straffbestämmelsen en väsendtlig skillnad bör göras
emellan en sådan menedare, som sjelf och frivilligt bekänner
sitt brott, och den, som blir derom öfverbevist, såsom till
ex. om ett vittne öfvertygas att icke hafva varit närvarande
vid det tillfälle, hvarom det vittnat m. m. För en sådan
menedare bör ett hardt straff bestämmas, såsom mig
synes, kroppsstraff; ty ärans förlust är för en sådan person
detsamma som intet, emedan han redan förut icke hade
någon ära att förlora. Att deremot utsätta för hardt straff
för den, som sjelf upptäcker sitt brott, skulle vara vådiigt,
emedan det kunde afskräcka honom att lyda samvetets röst.
Jag yrkar sålunda återremiss.
Frih. Boye, Ludv.: Jag utber mig att få förena mig
med Frih. Ehrenborgh, och åberopar samma skäl som han.
Jag fastade vid sista Riksdag uppmärksamheten på olämplighelen
af partiella ändringar i sådana ämnen, sorn förekomma
i det nya lagförslaget. I conseqvens härmed^ yrkar
jag nu afslag å betänkandet.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det torde
för hvar och ens öfvertygelse synas ganska osäkert, när
tidpunkten för nya lagens antagande kan komma att inträffa.
Jag har bland jurister hört olika meningar äga ruin
i6
Den 7 April.
till och med i afseende på principerna, efter hvilka lagprojectet
är uppfattadt; och i fall dessa ej antagas, måste ju
det hela omarbetas. Jag anser derföre det föreslagna stadgandet
nu kunna och böra bifallas, så att, om en person
förlorat äran, men genom förändrade omständigheter uti
större förmögenhet och deraf följande inflytande möjligen
kan komma i åtanka vid de ifrågaställda valen, lagen likväl
må hindra hans väljande. Jag yrkar antagande af betänkandet.
Frih. Ehrenborgh: Jag nödgas än en gång begära
ordet för att närmare utveckla anledningen, hvarföre jag
icke bifaller TJtsk:s förslag. Jag anser nemligen, att allt,
hvad som rörer fråga om bevisning genom vittnen, så ingriper
i vår lagstiftning, att stadganden angående falskt
vittnesbörd och ansvaret derför icke böra framstå isolerade,
utan i system; äfvensom jag anser åtskilliga andra förhållanden,
i afseende hvarå sådant nu icke finnes stadgadt,
böra föranleda till uteslutande från medborgerligt förtroende.
Det är för vidlyftigt att här ingå i någon utförlig
deduction af dessa omständigheter; men jag kan icke underlåta
att förklara, det jag är örn för att, synnerligen i
afseende på brottmålslagstiftningen, se partiella åtgärder vidtagas,
hvilka stå i sammanhang med ett förväntadt systematiskt
helt. Sålunda tror jag, att detta förslag icke hör isoleradt
antagas.
Hr Cederschjöld: En värd talare har påmint om
sitt förfarande vid sista Riksdag att afstyrka alla partiella
förbättringar i vår lag; och den siste värde talaren har derutinnan
instämt i den förres åsigt. Jag får i anledning häraf
upprepa, hvad jag vid sista Riksdag yttrade, nemligen,
att önskligt vore, det de väsendtligaste och i sjelfva verket
nyttiga stadganden och förändringar, sorn innehållas i LagCommittéens
förslag till allmän civil- och criminal-iag, kunde
partiel! afgöras, emedan det eljest är fara värdt, att ingenting
blir utaf hela nya lagförslaget. Af sådant skäl förenar
jag mig med Hr von Hartmansdorff deruti, att alla sådana
partiella förbättringar må vidtagas, som stå i öfverensstämmelse
med det nya lagförslaget, på det dettas slutliga
antagande sedermera må blifva så mycket lättare.
Frih. Boye: Jag anhåller att till stöd för mitt sista
yttrande få fästa uppmärksamheten vid några omständigheter,
hvilka i min föreställning äro af väsendtlig och ömtålig
beskaffenhet. Det ifrågavarande brottet är mened; men
det kan begås på flera sätt, olika lill orsaker och påföljder.
Man kan nemligen besvärja, en oriktig bouppteckningsuppgift,
hvarigenom man endast förminskar fattigprocentsbeloppet.
Här synes väl brottsligheten icke så stor, sorn då
man genom sin falska ed t. ex. gör menniskor olyckliga.
Man
Den 7 April.
»7
Man kan vidare göra falska bevakningar i concurser m. m.
Gradationer för den olika brottsligheten i dessa olika fall iiro
således nödiga; oell det är ett fel af lagstiftaren att ingå i
en partiel pröfning, hvarigenom lian möjligen kan binda
händerna på sig vid granskningen af systemet i sin helhet.
Hr von Hartmansdorff: En värd talare har sagt,
att det ifrågavarande förslaget vore alltför mycket genomgripande,
för att böra särskildt antagas. Det torde vara svårt
att finna något vigtigare förslag, om hvilket man icke kunde
säga detsamma och på den grund yrka uppskof med antagande
af hvarje sådant, intilldess det nya lagförslaget i sin helhet förekommer.
I sådant fall skulle LagUtsk. vara helt och hållet
öfverflödigt, för annat än behandlingen af den K. Propositionen
, ang:de ny lag, som möjligen ar att förvänta. Så har
likväl icke LagUtsk. blifvit ansedt förr, och det torde vara
ett misstag att anse det så nu. Hvad bestraffningen för mened
beträlfar, instämmer jag med Hr v. Hohenhausen. Brottet
är ett af de för samhället farligaste, enar man, på 2.:ne
vittnens intyg, kan fråndöma? det dyrbaraste man äger.
Rätteg.B:n föreskrifver för närvarande, att den, som vittnar
falskt, skall aldrig mer vara vittnesbär. Således då menedaren
ej äger det förtroende, att afseende göres å hvad
han sjelf sett eller hört, huru kan honom väl då tillerkännas
förtroendet att frambära andras önskningar och utföra
menigheters uppdrag? Mig förefaller det såsom en bestämd
brist, att det föreslagna tillägget icke redan finnes i lagen;
och jag anser altså dess införande vara af behofvet påkalladt,
samt yrkar bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Hr Cederschjöld: En värd talare har sagt, att mened
vore olika brottslig, allt efter beskaffenheten af dess följder.
Jag förstår icke sådana gradationer i menedens moraliska
brottslighet. Jag anser lögnen lika föraktlig, om den
gäller slort eller smått, helst då man till dess bestyrkande
tager den högsta Domaren till vittne.
Frih. Boije: Af hvad den siste talaren yttrat, skulle
man kunna tro, att en lindring i straff genom det föreslagna
tillägget inträdde. Lögnen, befästad med ed, är ettsvårt
brott; men den är också icke i lagen lemnad utan straff,
fast lagstiftaren vetat gradera detsamma i mån af dess påföljder.
Om den falska eden har till påföljd en menniskas förlust
af lif, ära och gods, bör den väl icke straffas lika nied
en besvuren falsk bouppgift? Gradationer måste i sådana
afseenden nödvändigt finnas.
Hr von Hohenhausen: Då jag ej kan tänka mignågon
lindrigare bestraffning för en menedare, än den att förklaras
förlustig allmänna förtroendet, vet jag icke, hvarföre
man ej skulle bifalla betänkandet; och jag anhåller altså
örn proposition derå.
5 H. 3
iS Den 7 April.
Uppå derom framställd proposition blef LagUtsk:s betänkande
N:o 7 af R. o. Ad. bifallet.
Bifölls LagUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda memorial
N:o i3 om en Cancellist för LagUtsk. samt en Secreterare
med notarie-arfvode för Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Oecon.Utskottens sammansatta Beredning.
Å nyo föredrogos och biföl los Oecon. Utskrs den 2 dennes
på bordet lagda utlåtanden-:
jV:o 4- * anledn. af väckt fråga 0111 upphörande af det
såkallade Hemförare-Båtgillet i Götheborg;
N:o 5. i anledn. af väckt motion, angrde requirérande
och forslande af stämpladt papper från liufvudstaden till
landsorterna;
N:o 6. i anledn. af väckt fråga om skyldighet för uppbördsman
att vid kronouppbörden emottaga söndriga bancooch
riksgäldssedlar;
Nto 8. i anledn. af väckt motion om rättighet för Askersunds
stad att årligen hålla en marknad, till enskild fördel
för nämnde stads borgerskap.
Företogs till pröfning Oecon.Utsk:s d. 2 dennes på bordet
lagda utlåtande ISr:o 7, i anledning af väckt fråga örn
utfärdande af förbud emot accord till Landsliöfdinge-embeten.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag liar vid en föregående
Riksdag sökt fästa R. St:s uppmärksamhet på den
synnerliga olämpligheten af accorder för förtroendesysslor i
allmänhet och särskildt för Landshöfdingesysslorna; jag anser
mig derföre nu böra framställa de anmärkningar, jag
har att göra emot Oecon.Utsk:s ifrågavarande betänkande.
Utskottet afstyrker all åtgärd i anledning af den väckta
motionen om förhud emot accord till Landshöfdinge-embeten,
emedan Utsk. anser saken omöjlig, eller att inga dylika
accorder nu mera existera. Men då vi alla veta, att
ett motsatt förhållande i sjelfva verket äger rum, kan åtminstone
icke det af Utsk. åberopade skälet gälla. Jag skulle
för min del ej varit missnöjd, om motionen helt och hållet
uteblifvit, emedan jag vet, att åtgärder redan blifvit
vidtagna för att minska och småningom utrota dessa tjensleaccorder;
men sedan motionen blifvit väckt, böra R. St. ej
låta den förfalla. Ty likasom det beslut, hvarigenom R. St.
läto vid sista Riksdag en vackt fråga om utdelning till rostoch
rotehållare af gamla passevolancefondens besparingar,
förfalla, nu blifvit af Regeringen åberopadt såsom skäl att
neka R. St. rätt att lära känna förvaltningen af dessa besparingar,
lika så skulle, i händelse R. St. nu biföl lo detta
Utskotts afgifna utlåtande, Regeringen framdeles kunna åberopa
detta såsom skäl att bibehålla accorderna för Landshöf
-
Den 7 April.
*9
dingesysslorna. Jag anhåller derföre om återremiss af utlåtandet.
Gr. Posse, Arvid: Ostridigt hafva accorder för Landshöfdingesysslor
tillförne ägt rum; men hvarken Utsk. eller
den värde ledamoten, som nu gjort anmärkning vid Utsk:s
utlåtande, lärer kunna med visshet säga, om och i hvad
mån de ännu äga rum. Under sådana förhållanden skulle
det, efter min tanka, icke hafva varit riktigt handladt, om
Utsk. tillstyrkt R. St. att till K. M. ingå med en und. skrifvelse,
som endast grundade sig på gissningar; ty jag hoppas,
att R. St. alltid uti sina inför thronen framburna önskningar
skola stödja sig på visshet och säker kännedom i ämnet.
Men jag vill som enskild antaga, att dessa accorder
ännu äga rum; jag kan likväl, ehuru lifligt jag äfven för
min del önskar, att de måtte försvinna, icke sträcka mina
fordringar för uppfyllandet häraf ända derhän att föreslå
åtgärder, som skulle medföra enskilda personers lidande eller
till och med olycka. En hastig öfvergång från ett system
till ett annat förfelar dessutom ofta ändamålet; och
jag är öfvertygad, att ett stadgande, som innebar ovilkorligt
förbud emot de ifrågavarande accorderna, skulle, om
det nu på en gång utfärdades, genom det lidande, som bereddes
för dém, hvilka för sina innehafvande embeten erlagt
accord under de tider, då ingen anledning att tvifla på
accordets återfående var för handen, förorsaka så mycket
klander och en sådan missbelåtenhet i allmänna opinionen,
att måhända den nu rådande oviljan emot accorderna skulle
försvinna och de största missbruk med dem lika hastigt
återkomma; ty ytterligheterna följa hvarandra. Den rätta
principen är således att gå successivt till väga; och att Regeringen
ser saken från denna synpunkt, saint redan vidtagit
åtgärder i enlighet härmed, derpå hafva vi många bevis.
Jag vill icke i detta afseende åberopa den Förordn. om
förbud mot tjensteköp inom landsstaterna, som motionären
velat hafva tillämpad äfven på deras Chefer eller Landshöfdingarna;
ty ehuru Regeringens berömvärda afsigt att afskaffa
tjensteaccorder i allmänhet derigenom blifvit ådagalagd,
innefattar likväl denna Förordning, om jag så får uttrycka
mig, alltför radicala stadganden , för att vara tillämplig
på Landshöfdingebeställningarna, till hvilka utnämning
sker utan föregående ansökning eller upprättadt förslag. Men
deremot har Regeringen för afskalfandet af Landshöfdingeaccorderna
antagit samma amorteringssätt, som inom Armeen
; hvarom jag för enskild del kan åberopa det exempel,
att då jag emottog Skaraborgs län, var dermed förenadt ett,
efter min åsigt, icke obetydligt accord, hvilket vid min afgång,
efter 7 år, hade blifvit genom K. M:s egen handkassa
amorteradt, så att sysslan nu är accordsfri. Att, med kännedom
om sådana förhållanden, nu ingå till Konungen med
begäran om ytterligare åtgärder för de ifrågavarande accor
-
20
Den 7 April.
demas borttagande, skulle vara, om icke otacksamt, åtminstone
olämpligt. Jag anhåller derföre om proposition till bifall
å Utsk:s utlåtande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid Oecon.TJtskrs utlåtande N:o 7 gjorda anmärkningar
hindra dess antagande samt utlåtandet således böra
återremitteras.
Ropades ja och nej.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Till de värda ledamöter, som
önska återremiss, förmodligen på de skäl, llr Cederschjöld
anfört, underställer jag, huruvida de icke böra taga i betraktande,
att motsatsen af hvad de önska kan inträffa, örn
TJtsk. i ett nvtt utlåtande linner sig föranlåtet alt i mera
bestämda ordalag afstyrka motionen, under åberopande af
den bär omtalade nödvändigheten att ännu tills vidare bibehålla
de ifrågavarande accorderna.
Hr Cederschjöld: Jag skulle icke envist yrka återremiss,
om icke af det skäl, som jag förut anfört, att jag
nemligen befarar, det Standernas underlåtenhet att fästa afseende
å motionen, sedan den en gång blifvit vackt, framdeles
kunde anföras som bevis på deras godkännande af saken
och föranleda till Landshöfdinge-accordernas beständiga
bibehållande. I sådant fall skulle jag åtminstone önska, att
i de län, der inga accorder äga rum, Landshöfdingarnas
löner nedsattes till ett mot räntan för accordet svarande belopp,
t. ex. med i,5oo ä 2,000 R:dr.
Gr. Posse: Hr Cederschjöld har såsom skäl för sin begäran
om återremiss anfört sin farhåga, att ett bifall lill
XJtsk:s utlåtande skulle af Regeringen anses såsom ett af
R. St. lemnadt bifall till Landshöfdinge-accordernas bibehållande;
och den värde talaren har till stöd för denna mening
åberopat exemplet af en annan fråga från sista Riksdagen.
Utan att vidare inlåta mig i den saken, vill jag blott fästa
uppmärksamheten derpå, att det anförda exemplet angick en
fråga, hvari R. ,St. hafva beslutande-rätt, då här endast ett
önskningsmål är i fråga.
Frih. Boye, Fredr: I anledning af hvad såväl Gr.
Posse som Hr Cederschjöld anfört med syftning derhän, att
det från sista Riksdagen blott vore ett exempel, att en i
önskningsväg anmäld petition stadnade dervid, att man ansåg
R. St. icke böra dermed besvära K. M., och att frågan
på sådan grund förföll, utan att ändamålet vanns, får jag
erinra, att vid sista Riksdagen motion väcktes om utverkande
af tillstånd till en sak, som jag för min del trodde vara
hvar mans rättighet. Oeeon.Utsk. sade äfven då, att R. St.
ej borde besvära K. M. med någon und. skrifvelse i ämnet,
emedan K- M. i allt fall ej lärer underlåta alt lemna det
äskade tillståndet; men då en enskild man 14 dagar der
-
Den 7 April.
21
efter gjorde underd. ansökning derom, fick han den resolution,
att Konungen då icke mera än förr fann skäl att till
ansökningen lemna bifall. Mig synes således verkliga anledningar
vara för handen till den farhåga, Hr Cederschjöld
yttrat.
Hr von Troil, Emil: Det finnes få factiska förhållanden,
om hvilkas tillvaro allmänheten tror sig vara mera
säker, än om accorderna till Landshöfdingeplatser; och sedan
R. St:s uppmärksamhet genom den ifrågavarande motionen
blifvit fästad på detta förhållande, måste R. St. deröfver
yttra en opinion. Om man således nu låter frågan
förfalla, förklara R. St. derigenom, att de anse förhållandet
bra sådant det är; önska de åter ett annat, böra de besluta
en underd. hemställan i ämnet till K. M. För min del
tror jag det nuvarande förhållandet hvarken vara nyttigt eller
enligt med grundlagarna. Jag anser tjensteaccorder i allmänhet
skadliga och särdeles dem, som angå förtroendeposter;
ty grundlagen har gifvit Konungen rättighet att, när
som helst, skilja de högre embetsmännen från deras embeten,
och detta är nyttigt, emedan Regeringen närmast omkring
sig behöfver personer, till hvilka den hyser förtroende;
men genom accordet får Konungen äfven magt att beröfva
dessa embetsmän en del af deras egendom, hvarigenom
de göras vida mer beroende af Regeringen , än grundlagen
åsyftat. Jag säger likväl icke detta med hänseende
till nuvarande förhållanden, ty ingen bland hvarken vännerna
eller motståndarne till nuvarande Regering lärer lägga
den till last någon öfverdrifven stränghet emot högre embetsmän;
men jag anser saken vådlig för framtiden och tror,
att Representationens uppmärksamhet med skäl blifvit fästad
på detta ämne.' Jag yrkar derföre återremiss af Utsk:s utlåtande,
med anhållan, att Utsk, ville tillstyrka R. St. att
ingå med en und. skrifvelse, deri de begära, att K. M. täckes
fastställa elt lämpligt sätt för afskaifandet af accorder till
Landshöfdingesysslor.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss gjorda
proposition till återremiss af Oecon.Utsk:s utlåtande N:o 7.
Bifölls.
Efter förnyad föredragning biföllos Expedit.Utsk:s d. 2
dennes på bordet lagda memorial:
]ST:o 5. ang:de ökadt cancellibiträde för Utskottet;
N:o 6. ang:de anslag i och för correcturläsning m. m.
Upplästes och lades på bordet K. M:s af IlofCancelleren
denna dag aflemnade
1:0 Nåd. Propos. till R. St. af d. 1 sisth Mars, ang:de
ändring af 8, 9 och 10 §§. samt förklaring af 2 §.117 Cap.
HandelsBm;
22 Den 7 April.
2:0 Nåd. Skrifvelse till R. St. af d. 25 sisth Mars, ang:de
tillökning af lånbidraget till Manufactur-Discontfonden.
Gr. Cronhjelm, Otto Äng., uppläste följande:
Med stöd af 56 §. ltiksd.Ordn., som tillåter Riksdagsman
att, i anledning af under Riksdagen inträffande händelser
eller redan upptagna ärenden, framställa nya motioner,
går jag att, uti ett för vår handel och vår sjöfart högst
vigtigt ämne, begagna denna min rätt.
Under motionstiden erfor jag, att en aktad representant
af BorgareSt., Hr Waern, hade väckt motion om undersökning
och reglering af den till stapelstäderna utgående Tolag.
Jag ämnade då, när betänkande i anledning af denna
motion hos R o. Ad förekom, yttra mina åsigter af ämnet och
söka tillvägabringa den förändring och de beslut, som ovilkorligen
måste förr eller sednai-e äga rum, om ej ett laglöshetstillstånd
i denna de! och ett laglöshetstillstånd i en beskattningsfråga
skulle fortfara uti ett lagbundet samhälle och hos ett folk,
som är månt om helgden af sin urgamla rätt att sig sjelf beskatta.
Jag ansåg denna sak så mycket vigtigare, som 60 §.
Reg.F. tydligen stadgar, att "Konungen ej må några allmänna
afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan
”R. St:s samtycke kunna förhöja, stora Sjötullen å inkom"mande
och utgående spannmål allena undantagen.” Jag
visste, hvad hvar och en, som har kunskap om beskaffenheten
af städernas tolag, vet, att den är af alldeles samma
natur som tullbevillningen, d. v. s en ”allmän afgift,” som
utgår af nästan hvar och en till städerna inkommande eller
utgående vara, fabricat eller råämne. Jag visste, att, äfven
efter inträdandet af vårt nya statsskick, denna tullbevillning
genom Kongliga påbud blifvit högst betydligt förhöjd
och undergått många förändringar utan R. St:s hörande,
och jag visste, att dessa allmänna beskattningsmedel
nästan aldrig användes till de ändamål, hvartill de voro
gifna; att deras förvaltning och redovisning icke voro
underkastade någons af Statsmagterna granskning; äfvensom
att denna tullbevilining genom en i högsta grad ojemn fördelning,
enär den utgår vid t. ex. tvenne nästgränsande städer
till det mest olika belopp, bildade ett ovilkorligt hinder
för möjligheten att tillvägabringa en rättvis och principenlig
tulltaxa. Jag visste, att denna tullbevilining förhindrar
på vissa ställen den industriutveckling och handelsliflighet,
som med nederlagen är åsyftad, samt bortvisar från
tullinkomsterna den betydliga andel, som skulle uppkomma
dels af nederlagsgodsets förtullande och afsändande till andra
inrikes orter, dels derigenom, att andra nationer, genom
afhemtande och consumerande af våra nederlag, med
oss inginge i närmare handehrelationer. Jag visste nemligen,
att då för tolagens skull en vara af mångfaldiga slag,
såsom t. ex. tobak, måste hafva ett sammanslaget tullvär
-
Den 7 April.
de, som alltid blir högre än i andra länder, der tolag ej
äger ram och i hvilkas taxor inga värden behöfva utsättas,
följer deraf, att tolagkafgifterna verka, fast indirecte, ofördelaktigt
på nederlagsrörelsen, i så måtto att, i följd af denna
afgift, alla varor i Sveriges tulltaxa måste äga ett bestämdt
utsatt värde, efter hvilket recognitionsafgiften med i proc.
af varuvärdet liqvideras vid varors utskeppning från nederlaget
till främmande ort; och blir det således i vissa fall en
större uträkning för Norrmännen att gå förbi Götheborg till
Danmark och der hemta af nederlagens varor. Jag ansåg
således och anser ännu det vara af yttersta vigt för vår handel
och vår industri samt för deraf följande större tullintrader,
att tolagen reglerades.
Men då Hr Warns motion i BorgareSt. till remiss förekom,
behagade det Y. Ståndet att förklara, det frågan
vore af privilegii natur, och, som man säger, lägga den
under bordet, d. v. s. vägrade den remiss. Jag skulle visserligen
icke vara emot, att alla privilegier, tillhöriga särskilda
ItiksSt., lades under bordet och aldrig mera afhördes
eller tillämpades; och jag måste i ren conseqvens af
denna önskan högeligen bestrida, att några flera Riksståndsprivilegier
tillskapas, än som redan förut finnas. Jag har
således genom denna frågas behandling inom BorgareSt. fått
en ökad anledning alt se frågan ånyo väckt och komma till
afgörande. Det är af dessa anledningar, äfvensom med anledning
af de redan väckta tullmotionerna och den i allmänhet
Bevilln.Utsk. åliggande granskning af tulltaxan , med
hvilka denna fråga står i nära samband, jag här, under
form af ny motion, får i ämnet något föreslå. Jag har icke
haft tillfälle taga kännedom 0111 Hr Wuerns motion, men
skall framställa saken efter de åsigter, jag hos mig om densamma
stadgat.
Jag torde först få äran ådagalägga, att frågan icke är af
privilegii natur. Endast några städer hafva i sina privilegier
tillstånd till upptagande af tolag, och denna till ett
ojemnförligt lågt belopp, emot hvad nu sker, samt anvisad till
särskilda ändamål, hvilka nu mera till stor del icke med tolagsafgifterna
afses. Största beloppet af all tolag har tid efter
annan, på särskilda städers ansökningar, blifvit genom
flera K. Bref och Resolutioner dem tillagdt, äfvensom någongång
genom tulltaxorna. 182.6 års tulltaxa företer ett
bland de märkvärdigaste exempel, huru icke allenast tolag
kan genom ett. enda stadgande i en tulltaxa förhöjas,
utan äfven huru Regeringen i ett land, der folket tror, att
det sig sjelf beskattar, genom ett enda penndrag kan lägga
skatt på folket. Uti tulltaxorna före år 1826 voro alla varuvärden
beräknade och utsatta uti R:dr Hambi Btco samt tolagsafgifterna
stadgade till vissa proc. i R:dr Svenskt B:co
på detta värde i Hamb. B:co. K. M. befallde dock Ar 1826,
att alla uti tulltaxan upptagna värden skulle beräknas uti
Den 7 April.
Svenskt B:co samt tolagsafgifterna beräknas efter samma procentbelopp
som förut. Följden deraf var, att då tolagen
fick beräknas med samma proc. på en till siffran vida högre
summa än förut, blef tolagen höjd i samma proportion, som
då existerade emellan siffrorna för en summa, uttryckt i
Svenskt B:co, och siffrorna för samma summa, uttryckt i
Hamb. B:co. Det finnes ingen stad, som icke för rättigheten
till tolag kan förebära åtskilliga K. Resolutioner, gifna
långt efter städernas anläggande och privilegierande. Äfven
sedan införandet af 1809 års statsskick hafva många K. Resolutioner
om tolag tillkommit; och om BorgareSt. yrkar ett
strängt iakttagande af den princip, att tolagen är en privilegii-fråga,
måste deraf blifva en ovilkorlig följd, att städerna
skola lill statscassan återbära all den tolag, som dem
tillflutit till följd af alla K. Bref efter år 1809, enär Regeringen
efter denna tid, emot 114 §• Reg-F-? ’cke kunnat tillägga
BorgareSt. några nya eller förökade privilegier. Mig tyckes
i alla fall förmånligast för borgerskapet sjelf att icke
motsätta sig regleringen för framtiden af en fråga, som, om
den äfven för det förflutna noga undersöktes, kunde hafva
till följd, i fall grundlagen, äfven utan afseende på pri vi I e—
gii-frågan, noggrannt följdes, attalia förhöjda tolagsafgifter,
hvilka efter 1809 uppburits till följd af K. beslut, borde till
statscassan återbäras, enär K. M., efter 60 §. lleg.F., icke
kan utan R. St:s medverkan besluta några allmänna afgifters
förhöjande.
Att Regering, Ständer och Borgerskapet icke ansett frågan
vara af privilegii natur bevisas deraf, att uti 18i6 års
tulltaxa blifvit stadgad tolagsfrihet för åtskilliga varor. Alt
Regeringen icke ansett frågan vara af privilegii natur bevisas
ytterligare deraf, att ett K. Bref af d. 14 Äng. i83o
fritager från tolag trävaror och ull. Att R. St. icke ansett
frågan vara af privilegii natur bevisas deraf, att tolagsfrågan
blifvit af R. St. och af deras Utskott vid Riksdagarna
handlagd utan afseende på I5orgareSt:s mening.
Hvad nu angår sjelfva tolagsfrågan, torde det tillåtas
mig först få framställa det axiom, hvarpå min sats, att tolagens
reglering är för vår handel af så mycken vigt, hvilan,
det nemligen , att då tolagen är i stapelstäderna en afgift
på varor, som ankomma från eller utgå till utrikes ort,
så är den ej, i och för sig sjelf, annat, än en ytterligare
tull på dessa varor.
Tolagen utgöres af dels ordinarie tolag, dels i nq
var terings- eller tillöknings-tolag, dels ock pä några
ställen af allmän tolag, hvarunder inbegripes både
ordinarie och inqvarteringstolagen.
Ordinarie tolag har blifvit städerna tillagd, dels för
några städer uti deras privilegier, dels ock genom särskilda
K. Resolutioner. I Stockholm t. ex. uppkom denna afgift
först
Den 7 April.
försl i följd af 5 J. 7 mom. i de staden af Drottning Christina
d. 16 Mars 1636 meddelade privilegier. Den gafs då
endast på vissa varor och endast till ett belopp af 1 proc.
på inkommande och £ proc. på utgående samma varor. Tolagen
anslogs då till vissa bestämda ändamål, helt olika med
dem, hvartill den nu användes; och synes af en annan punkt
uti samma privilegier, att meningen med tolagen icke var
att använda den till alla slag af stadens allmänna behof,
utan att invånarne staden skulle dem på annat sätt fylla.
Det heter i denna punkt: ”Efter och, ehuru stor staden är,
”dock likväl få finnas, som draga stadens tunga, sökandes
”allehanda undflykter under åtskilliga pretexter, så, på det
”stadens förmän såväl som andra måga veta, hvilka och hu”ru
vidt hvar och en skall njuta någon frihet, då vilje vi
”det således förordnat hafva; alla, som bygga och bo i sta”den
och malmarna och drifva borgerlig näring, med köp
”och säljande eller med handtverk och arbete, det vare sig
”Frälsemän, Borgare, Kronans enskilde eller ock Adelsmäns
”tjenare, skola utan åtskillnad draga dagsens tunga och bör”da,
hvar efter sin råd och ämne.”
Samtliga stapelstäder, som funnos år iyi5 och ej uppburit
ordinarie tolag, blef sådan tillagd genom Nåd. Bref d.
21 Sept. samma år. Inq var ter i n gs to lag blef Stockholm
tillagd genom ett K. Bref af d. 16 Juli 1688. Ett K. Bref
af d. 3 Maj 1718 tillägger öfriga stapelstäder inqvarteringstolag.
Ett K. Bref af d. 28 Febr. 1717 bestämde öfriga städers
tolagsbelopp till 1 proc. å inkommande arbetade ooli
utgående råämnen samt till.£ proc. å inkommande rå- och
utgående arbetade varor.
K. Brefvet af år 1715 utvisar, att ordinarie tolagen blifvit
anvisad till underhåll af bryggor, packhus och andra
nödiga byggnader samt andra nödvändiga dylika omkostnader.
Det var ock icke obilligt, att alla sådana beqvämligliets-
och nödvändighets-anstalter, som städerna måste för
sjöfarten vidkännas, bekostades af de trafikerande eller deras
varor; men i tidens längd hafva dessa tolagsafgifter blifvit
använda till många för desamma främmande ändamål,
och aflägse orter eller deras invånare hafva således fått för
stapelstäderna betala en mängd omkostnader, som det lagligen
tillhör städernas egna invånare att betala och sorn uppstädernas
invånare, utan all hjelp, få ensamma bestrida, såsom
fattigvård, kyrkobyggnad, skolbyggnad, underhåll af
gymnasier, sjukvård, broanläggningar, aflöning af Magistraten,
m. fl. dylika ändamål.
Om man, för att riktigt få begrepp om, huru med fördelningen
af tolagsinkomsterna tillgår och till hvad belopp
de nu utgå emot hvad privilegierna innehålla, undersöker
förhållandet exempelvis i Stockholm, finner man, att då
allmänna tolagen, enligt privilegierna, var i proc. på
5 H. 4
Den 7 April,
inkommande och £ proc. på utgående och blott å vissa
varor, utgår den nu, till följd af K. Brefven af d- 20 April
1825 och 6 Maj 1826, med 2-J proc. på nästan alla varor,
som inkomma, och i-|proc. på dem, som utgå. Man finner
vidare, att oansedt 1715 års K. Bref utstakar ändamålen,
hvartill tolagen får användas, så fördelas den nu i Stockholm
på följande sätt:
Stadscassan får t3-j°ö; InqvarteringsCommissionen
börs-, bro- och hamnbyggnadsfonden t3-j% och Stockholms
allmänna barnhus y^jdelar. Af de T8^, som stadscassan
bekommer, utgå till stadens publika läroverk 10,000 R:dr;
till cui—och sjukhus 5,000 R:dr; till corrections- och spinnhusen
1000 R:dr; till poliskammarens aflöning och hushyra
2,65o R:dr och till kronouppbördsverket 11,824 R:dr.
Om man åter betraktar, huru hufvudsummorna af inkomster
och utgifter stå till hvarandra, finner man, att
Stockholm har i inkomst af handelsrörelsen, d. v. s.
af tolag, hamnpenningar &c  255,748 R:dr
Stockholms utgifter för anstalter till sjöfarten,
för underhåll af alla publika byggnader
samt af bryggor och hamnar jemte embetsmäns
aflöning
190,37g R:dr
Öfverskott af inkomster från handelsrörelsen 65,36g R:dr.
Stockholm har i öfriga utgifter .... 254.g46R:dr.
och i öfriga inkomster ig3,545 „
Brister 6i,4oiR:dr.
Dessa 6r,4oi R:dr B:co, som rätteligen skulle tillhöra
Stockholms invånare att sjelfva tillskjuta, tagas nu af öfverskotten
från tolagen, och ändå blir ett öfverskott af skillnaden
emellan .... 65,36g R:dr.
och 61,4.01 ,,
eller 3,968 R:dr B:co i öfverskott.
Skulle man nu speciellare ingå i detailierna, finner man,
att af den stora summan, 190,379 R:dr, som synes hafva
åtgått till det med tolagen afsedda ändamål, största delen,
eller 106,076 R:dr, åtgått endast till Stockholms embets- och
tjenstemäns samt betjenings löner, pensioner, arfvoden, hushyror,
begrafningshjelp, sportelandelar m. m. Vidare finner
man, att af samma summa åtgått 4°,735 R:dr till underhållsomkostnader
för publika byggnader, så att egentligen icke
blifvit använda till kostnader för byggnader, hamnar
och andra i och för sjöfarten vidtagna anstalter
mera än 43,568 R:dr B:co.
Om denna summa afdrages från den
summa, som Stockholm häri inkomst af
handelsrörelsen, eller. ..... 255,748 R:dr B:co.
så återstå B:co R:dr 212,180, som således
staden har mera i inkomst af handelsrörelsen,
Den 7 April.
a7
än hvad i och för sjöfarten utgifves. Alla de i denna motion
gjorda beräkningar äro grundade på medelsummorna af
förhållandena de fem åren fr. o. m. år 1827 t. o. m. år 1831.
Medelsumman på alla städernas inkomster dessa fem år
af handeln och sjöfarten, inkomster, som lill ändamål i och
för dessa rörelser äro gifna, utgör .... 468,480 R:dr.
(deraf tolagen ingår meden summa af 313,667 R:dr)
Kostnader för byggnader, hamnar och andra
i och för sjöfarten vidtagna anstalter . . . 95,220 „
således ett öfverskott af 373,260 R:dr,
som icke användas till anstalter i och för sjöfarten, d. v. s.
att om tolagsafgifterna alldeles borttogos med en summa af
3i3,667R:dr B:co från öfverskottssumman 373,260 R:dr B:co,
återstår ändock en summa af 5g,5g3 R:dr B:co, som städerna
genom bro- och hamnpenningar &c. hafva af sjöfarten
och handeln mera i inkomst om året, än som i och för samma
sjöfart och handel af städerna utgifves.
Likväl utgår från denna summa 373,260 R:dr, enl. K. Bref,
till underhållskostnader för publika byggnader 100,662.
samt af gammal praxis till embets- och
tjenstemäns samt betjenings löner, pensioner,
arfvoden, hushyror, begrafningshjelp, sportelandelar
m. m 225,716.-^6 378
så att samtliga städerna likväl hafva, oaktadt berörde afgifters
användande till dessa främmande föremål, ett öfverskott
af 46,882 R:dr B:co.
Ett ganska märkvärdigt förhållande är äfven, att då den summa,
som städerna sålunda genom en allmän afgift eller beskattning
uppbära, utgör, efter hvad jag här ofvan visade,
468,480 R:dr B:co, uttaxeras från samma städer för hus,
borgerlig rörelse, samt under åtskilliga andra inkomsttitlar
endast 434,4^7 Rtdr; så att städerna således erhålla en summa
af 34,o43 R:dr B:co mera af en allmän beskattning, än
samma städer sjelfva erlägga i skatt af städernas hus, borgerliga
rörelse och åtskilliga andra titlar till städernas egna
behof eller till bestridande af alla sådana kostnader, som
i uppstäderna bestås af städerna sjelfva utan hjelp och som
lika tillhöra alla städer i landet att bekosta. Det är ytterst
förvånande, om man granskar förhållandet emellan hvad t.
ex. Stockholm ger till det allmänna i skatt och hvad staden
af det allmänna, eller tolagen, bropenningar m. m., får i skatt
0111 året. Man finnér då, att all slags borgerlig och industriel
rörelse, skön konst, läkares och advocaters förtjenst,
alla dessa yrkens betjente &c., med ett ord all skatt efter 2
Art. utom tjenstemäns löner, betalade t. ex. år 1828 R:dr B:co
164,i58 R:dr 16 sk. 3 r:st., då deremot staden erhöll i skatt
af tolags- och andra afgifter för handeln och sjöfarten 255,748
R:dr, således nära dubbelt emot hvad ali rörelse i staden
betalade till Kronan. Om man nu till skatten af ali rörelse
38
Den 7 April.
adderar skatt af all jord och fastighet i staden för samma
år eller 49)622: 8. 3., alla tjenstemäns skatt, som utgjorde
40,924." 3g. 5., samt arrendatorer.? skatt, 3to: 26.2., så blir
all skatt, som hela Stockholm betalade år 1828, med undantag
af capitationsafgiften, d. v. s. all skatt af jord, fastigheter,
handelsrörelse, löner eller från hela andra Art.
255,oi5: 42. 1.; så att Stockholm ändock erhållit år 1828
mera af Staten 732 R:dr 5 sk. 11 r:st., än Stockholm till
Staten betalade. Förhållandet för 182g är ändock för Statsverket
mindre gynnande, deremot bättre för år i83i, så att
förhållandet 1828 ungefärligen kan vara ett medium. I Götheborg
är förhållandet ändock värre, ehuru jag icke varit
i stånd att till siffran bestämdt uppgifva det; men jag har
slutat dertill, då jag jemnför Götheborgs inkomster af de
allmänna sjöfartsafgifterna med skatten till Kronan för hela
Götheborgs län. Götheborgs stad erhåller ensam i inkomst
af tolag och allmänna afgifter från sjöfarten och handeln
per medium årligen 116,278 R:dr Ii:co. Deremot utgjorde
skatten till Kronan för år 1828 af all slags industriel
och borgerlig rörelse inom hela Götheborgs län icke hälften
deraf, eller 5i,54o R:dr; och hela länets bevillning, inberäknad
alla städernas, utgjorde, sammanlagd såväl för alt
borgerlig och industriel rörelse som för fastigheter i städer
och på landet, eller, med ett ord, allt hvad Götheborgs län
i bevillning skattade, utom capitationsafgiften, 92,232 R:dr.
Statsverket erhåller således i bevillning eller skatt efter 2
Art. från liela Götheborgs län omkring ^ mindre summa,
än Götheborgs stad ensam erhåller i skatt från Staten genom
uppbärandet af yällmänna afgifter på sjöfarten och
handeln, eller rätteligen genom allmänna afgifter, som drabba
den del af Svenska folket, hvilken consumerar Götheborgs
handelsvaror. Från Blekinge län ingick 1828 i bevillning
på all handel och borgerlig samt fabriksrörelse derstädes
en summa af i4,6i5 R:dr, då likväl de båda städerna
Carlskrona och Carlshamn för samma år uppburo sylnligt
uti allmänna afgifter af sjöfart och handel 14,960
R:dr; jag säger synligt, emedan Carlskrona stad slumpvis
utarrenderat sina inkomster till en summa, enligt jemnförelse
med tullspecialerna vida understigande hvad sorn
rätteligen inflyter, hvarföre dessa inkomster äro vida större,
än de i stadens räkenskaper synas1. Jemnför man åter hvad
hela Riket per medium Tinder de 5 sista åren, till och med
i83t, årligen betalat i skatt till städerna genom allmänna afgifter
i tolag, hamn- och broumgälder på kringliggande allmoge
&c., hvilken summa således för år 1828 utgjorde
468,480 R:dr, med hvad af hela Riket samma år betalades
i skatt till Kronan för fastigheter å landet och i städerna,
för bruksrörelsen, fabrikerna, ali handel och borgerlig rörelse,
all landtmanna-industri, alla tjenstemäns löner, all
skön konst, läkares och advocaters m. fl. tillfälliga inkom
-
Den y April.
39
ster, nied ett ord, utom capitationsafgiften, liela Rikets bevillning,
som utgjorde 1,402,873 R:dr, så finner man, att
hela Riket skattar till städerna ungefärligen af hvad hela
Riket skattat till Statsverket, oell då icke alla Rikets släders
bevillning utgör | af heia landets, synes deraf, att stapelstädernas
bevillning icke är så stor som den summa, samma
städer erhålla i skatt af hela landet, och att det således
vore en stor vinst att alldeles befria från skatt alla stapelstäderna
och återtaga de allmänna afgifter, som nu hela
nationen till samma städer ändock slutligen betalar uti tolagen
m. fl. mindre afgifter på handeln. Hvad inqvarteringstolagen
beträffar, är den gifven med ett bestämdt
ändamål och vilkor för stapelstäderna alt vara skyldiga till
bestridande af inqvartering. Men denna skyldighet hafva
dessa städer sedermera under flera Riksdagar icke allenast
velat afskudda sig, utan också dertill erhållit R. St:s bistånd.
Vid sednaste Riksdag t. ex. ingingo R. St. med und. anhållan,
att K. M. behagade låta i städer, der inqvartering kunde
komma i fråga, bygga för statsmedel hus till inqvarteringens
emottagande. Mig veterligt är det endast stapelstäder,
som hafva garnison, och på dessa få ställen erhålles inqvarteringstolag
uti vederlag, äfvensom troligen ickeborgerskapet
i dessa städer skulle vilja undvara garnisonen, enär
bela statskostnaden för dessa trupper vanligen användes och
bortköpes i staden. Städer finnas, som utom Kronans etablissementer
derstädes aldrig skulle förmå att såsom städer
fortvara, såsom t. ex. Carlskrona. Tvenne städer hafva afsagt
sig eller äga icke inqvarteringstolag, hvaremot de också
äro från inqvartering befriade; dessa äro Westervik och Marstrand,
den sistnämnde från år 1823. Hvad användandet af
denna inqvarteringstolag beträffar, har dermed gått till såsom
med användandet af den ordinarie tolagen; den har på
många ställen blifvit hel och hållen till andra ändamål använd.
Så har t. ex. en stad (Norrköping) användt 34,000
R:dr B:co till en jernbro.
I Götheborg upptages och användes ordinarie och inqvarteringstolag
gemensamt och användes till:
InqvarteringsCassan i4,4^2 Rsdr.
Fattigvården 7,668 „
Fattighuset 5,4 • 8 „
Stadens barnhus 2,846 „
Börsen  i,oi5 ,,
Domkyrkan och Tyska kyrkan hafva ända
till år 182g haft anslag, som nu fördelas
till ett handelsinstitut 2,000 ,,
och ytterligare till fattigvården .... >4,728 „
eller tillsammans 48,127 R:dr.
Tolagen derstädes utgör 84,o63 R:dr, hvaraf således
omkring hälften användes till främmande ändamål. Det
kan väl ej vara fullt billigt, att t. ex. Wermlandsbruken
3o
Den 7 April.
betala tolagsafgifter, att användas till fattigvård och kyrkobyggnader
m. ra. i Götheborg? o. s. v.
I afseende på användandet af tolagen kan ytterligare,
såsom ett bevisande exempel, nämnas, att Carlskrona stad
för många år sedan, på en und. anhållan om nödvändighet af
förhöjd tolag till bestridande af Magistratens löner, erhöll bifall
dertill, men genast derefter slumpvis utarrenderade hela
stadens inkomst, då den af några förmögna handlande derstädes
inropades. Inropssumman räckte fullt till aflöningen
och lemnade ett ej obetydligt öfverskott, oansedt arrendatorerna
hade sin ganska stora vinst. För några år sedan begärdes
åter förhöjning å tolagen, då detta förhållande upptäcktes.
K. M. hade befallt, att allt öfverskott, sedan Magistraten
var aflönad, skulle användas till vissa för sjöfarten
nyttiga ändamål; men det befanns, att allt öfverskott var
afsatt för att deraf bilda en pensionsanstalt åt Magistratens
enkor och barn. Från det i nåder bestämda ändamålet har
således blifvit olagligt dragen ej allenast hela denna pensionsfond,
utan allt hvad under namn af enskild vinst på tolagen
tillfallit arrendatorerna. CommerceCoIlegium har nu
begärt det olagliga arrendecontractets lagliga häfvande, och
frågan hvilar hos K. M.
I afseende på beräkningen af tolagen förekomma ganska
tänkvärda omständigheter.
Jag har t. ex. redan visat, huru förhållandet är med
Stockholm, att nemligen tolagen der utgår till vida högre
belopp, än privilegierna tillstädja. Genom K. Brefvet d. 28
Febr. 1717 bestämdes ordinarie tolagen lika för alla städer;
men ali tolag har dels genom tulltaxorna, dels ock genom K.
Resolutioner undergått så många förändringar, att den numera
är till den grad olika på olika ställen, att om ett sådant
förhållande fortfarande skall äga rum, det allt framgent
skall blifva omöjligt att upprätta någon klok tulltaxa,
eller på sunda och generella principer uppgöra ett system
för handeln och näringarna. På K. M. har det hittills berott
att ensamt bevilja tolag och den, efter sig företeende
omständigheter, till beloppet bestämma.
Oaktadt så skett mångfaldiga gånger efter år 1809, vågar
jag bestämdt förklara, att sådant är rakt stridande mot
vår grundlags både anda och bokstaf i 60 §. Reg.F.; ty
skulle ett sådant förhållande fortfarande få äga ruin, så skulle
i en framtid, på stapelstädernas borgerskaps anhållan, K.
M. kunna pålägga ali handel så stora tolagsafgifter, att,
ehuru R. fit. kunnat antaga ett ganska liberalt handels- och
tullsystem, prohibi ti vsystemet dock i verkligheten ägde rum,
och de hoga tolagsafgifterna skulle komma att verka till
tullförsnillning och beständiga lagbrott. Alt sådant inträffar,
är visserligen icke troligt; men jag har velat något längre
än vanligt utsträcka principen om K. M:s rätt att bevilja
tolag, för att bevisa, det den alldeles icke står till
-
Den j April.
3t
sammans med vår nuvarande grundlag. Den är dessutom i
60 §. Reg.F. förbjuden. Det skulle då bero af K. M. att åt
hvar och en stapelstad, som man antingen för politiska orsaker
ville gynna eller som skaffade sig mägtiga förespråkare,
gifva högst betydliga inkomster, som likväl ändå i sista
handen betalades af det kringliggande landet eller den allmänhet,
som consumerade stapelstadens handelsvaror.
Af närlagde tabell synes till hvad stor grad tolagen å
olika ställen ar olika. I tvenne städer, som ligga näst intill
hvarannan, såsom Calmar och Carlskrona, är tolagen till
den grad olika, att när den i Calmar är f proc. för inkommande
såväl tillarbetade som råvaror, är den i Carlskrona 3
proc. på inkommande tillarbetade och i-J- proc. på råvaror;
när den i Calmar är ■§• proc. på utgående, är den i Carlskrona
3 proc. på utgående råvaror och j-i proc. på tillarbetade.
Utom den stora skillnaden af 2J- proc. emellan
tolagen i Calmar och Carlskrona, synes äfven den på handelsrörelsen
ganska menligt inverkande omständigheten, att
i Carlskrona göres skillnad på tolagens belopp emellan råa
och förädlade varor, samt om varan exporteras eller importeras;
då deremot i Calmar icke någon skillnad i dessa omständigheter
äger rum. Af dessa skiljaktigheter uppstår,
utom omöjligheten att uppgöra en generel tulltaxa, så att
de afgifter säkert kunna beräknas, hvarmed varorna skäligen
böra och kunna beläggas, flera andra olägenheter för handeln
och industrien. Så t. ex. blir en vara, som är importerad
till Carlskrona, nära 3 procent dyrare, än om den
importeras till Calmar; och en råvara, exporterad från Carlskrona,
blir nära 3 proc. dyrare, än en sådan vara, exporterad
från Calmar. Alen då likväl erfarenheten alltid visat,
att det icke är de handlande, som förlora på dessa ojemna
förhållanden, utan den allmänhet, med hvilken köpmannen
handlar, blir följden, att t. ex. då en handlande i Carlskrona
icke vill sälja sin importerade vara med mindre vinst än
en handlande i Calmar, allmänheten i och omkring Carlskrona
måste betala alla importerade varor nära 3 proc. högre
än i Calmar; äfvensom att, då allmogen omkring Carlskrona
har att sälja några råämnen, som exporteras, de få
nära 3 proc. mindre för samma vara, då den införes till en
köpman i Carlskrona, än allmänheten omkring Calmar får, om
samma slags vara säljes till export af cn handlande i Calmar.
Allmänheten omkring Carlskrona är således genom de K.
Förordningarna, som tillåta Carlskrona 3 proc. tolag, tvungen
att betala alla de importartiklar, som den hos köpmannen
behöfver köpa, nära 3 proc. dyrare och att lemna alla
sina till köpmannen för export försålda råämnen till nära 3
proc. lägre pris, än allmänheten omkring Calmar. Då t. ex.
Götha canal vid sitt utlopp till Östersjön blef färdig, och
tullstation samt nederlagsställe bildades vid samma utlopp,
eller vid Mems station, blef naturligtvis fråga om de afgif
-
3a
Den 7 April.
ter, som vid denna lossningsort skulle äga rum. Söderköping,
till hvilken stapelstad Meni egentligen utgjorde en uthamn,
gjorde då anspråk på tolagsafgifterna emot skyldighet
att bygga packhus 111. m. Genast protesterade en annan stapelstad,
Norrköping, deremot, med begäran att erhålla denna
rättighet eller en andel i tolagen. Slutligen, lör att ej
förminska Norrköpings tolagsinkomster derigenom, att fartyg,
med mindre tolag vid Mern, kunde lockas att der hellre
inlöpa, än vid Norrköping, nödgades K. M. bestämma lika
höga tolagsafgifter vid Mern som vid Norrköping. Tolagens
bestämmande fick således ej bero af sina naturliga orsaker,
eller behofvet af sjöfartens förbättrande och upphjelpande,
utan af alldeles enskilda interessen, att nemligeu en
närgränsande stad skulle blifva försäkrad om sina inkomster,
de må vara tillkomna med eller utan rätta. I stället att genom
inga eller obetydliga afgifter vid Mern söka locka farten
till en ny farled, måste nu, utan afseende derpå, genast
bestämmas samma höga afgifter, som finnas viden närgränsande
stor handelsstad, dit handeln, sjöfarten och rörelsen
redan i århundraden vant sig och således kan tåla högre
afgifter. En annan följd af denna länk i vår stora kedja af
considerationer var, att nu ålägges vid Mern inqvarteringstolag
på både ut- och inkommande varor. Inqvarteringstolag
erlägges på ett ställe, der ej finnes ett enda privat
boningshus eller en enda borgare, och der således inqvartering
aldrig kan äga rum, ehuru inqvarteringstolag aldrig
gifvits för annat än skyldigheten att emottaga inqvartering.
Jag har blott exempelvis anfört detta för att visa orimligheten
af, att det förhållande, som med tolagen i Riket nu
äger ruin, längre skulle få fortfara.
Dessutom tillkomma hvarjehanda märkvärdiga förhållanden
vid tolagsafgifternas beräkning. I åtskilliga städer göres,
såsom ofvan visadt är, icke skillnad emellan exporterade
eller importerade varor; i andra åter göres denna skillnad.
I några städer göres ej skillnad emellan förarbetade eller
råa varor; i andra städer göres denna skillnad. I flera
städer beräknas tolagen efter de i nuvarande tulltaxa bestämda
värden; i andra städer åter efter de värden, som
finnas utsatta i tulltaxorna dels af år 1816, dels af år 1826.
På några ställen beräknar man tolagsriksdalern, efter KammarCollegii
och StatsContorets bref af d. 17 Jan. 1799, med
3 d:rs:mt på R:drn. På andra ställen har man beräknat tolagen
till annat procentbelopp, än sorn genom de K. Resolutionerna
är stadgadt för beqvämlighets skull vid räkningen.
Efter sammanförandet af dessa och tilläfventyrs ännu
flera, stora olikheter, hvilka med tolagen öfver hela Riket
äga rum och hvilka tillförne icke torde vara af många
Svenska män kända, finner hvar och en klart omöjligheten
-
Den 7 April.
33
ten för utländska handlande att med någon säkerhet i
dessa fall göra sina beräkningar för expeditioner på Sverige;
att många kanske derföre, äfvensom för de många särskilda
uppbörderna och uppehållen, som för ett till Sverige ankommet
handelsfartyg äga rum, ogerna vilja göra expeditioner
på vårt land , hvarigenom vår allmänhet mindre får draga
fördelen af den liandelstäflan , hvartill främmande nationer
lockas i ett land, som har lämpliga och val ordnade tullagar,
skyndsamt och öfverallt lika uppbördssätt och uppbördsbelopp,
samt ringa uppehåll för de trafikerande.
I afseende på uppbördssättet eller dess controllerande,
äfvensom huruvida medlen blifva använda till de bestämda
ändamålen, är om den ordinarie tolagen i äldre eller nyare
tider intet bestämdt. I afseende på inqvartcringstolagen stadgas
i 1688 års K. Bref, att uppbörden skulle förvaltas af någon
af städernas betjente och borgerskap, och att dessa skulle
derför i KammarColbm göra redo Om eller huru länge
en sådan redovisning ägt rum, är icke utrönt uti CommerceColl:m,
hvars interessanta undersökningar i ämnet jag förskaffat
mig och hvarifrån jag tagit en stor del af de sifferuppgifter
angående tolagen, jag har för ämnets utredning begagnat.
Af 6 §. i K. Resol. på städernas besvär d. 16 Oct.
1723 saknas ej anledning till den tydning, att inqvarteringstolagen
då blifvit öfverlåten till städernas fria disposition.
All tolag ingår nu i städernas cassör och användes till ändamål
af skiljaktig beskaffenhet, utan annan redovisning än
den städernas borgerskap eller styrelser besluta.
Slutligen måste jag fästa uppmärksamheten vid det för
hela landet ganska vigtiga förhållande, att tolagsafgifterna
betydligt försvåra en utvidgad nederlagsrörelse och en lönande
transitohandel.
Tolagsafgifter hafva till följd, hvad jag ock till en del
redan visat, att nemi. andra stapelstäder, som skola hemta
varor å nederlag i Götheborg, möjligen kunna finna större
fördel alt taga dem directe utifrån. En af de största oformligheter
är, att i Götheborg betalas tolag för sådana utländska
varor, hvilka under förpassning ankomma från inrikes
orter, äfven då de komma till staden landvågen. Sådana
varor hafva naturligtvis redan en gång förut, eller å första
inrikes lossningsorten, betalat tolag. Det är äfven notoriskt,
att Norrmän hafva större uträkning vid att hemta sina varor
från Danmark, än på den vida kortare vägen från nederlaget
vid Götheborg, emedan i hela Danmark ej existerar tolag,
således ej bestämda värden i tulltaxan och deraf följande
höga recognitionsafgiftcr, då varor på nederlagen liemtas.
I Norrige existerar icke heller tolag. Ett Danskt fartyg går
således med större fördel den stora omvägen till Norrige för
att hemta varor, än det liemtar samma varor på den vida
kortare vägen från nederlaget i Götheborg. Många sådana
combinationer skulle kunna citeras.
På alla dessa grunder vågar jag vördsamt föreslå:
5H. 5
34
Den 7 April.
t:o Att eli noggrann undersökning blir i ämnet företagen,
och hvarom R. St. torde hos K. M. höra göra und.
anhållan; att genom denna undersökning må utrönas, med
hvad rätt särskilda städer tolagsafgifterna uppbära, till hvad
belopp och å hvilka varor den blifvit staden tillåten, äfvensom
å hvilka varor och till hvad belopp otillåten tolag
blifvit uppburen.
2:0 Att lill alla enskilda interessens lugnande—interessen,
som säkert af tolagens undersökande eller blotta motionen
derom genom representanter komma i stark rörelse —
R. St. behagade besluta, alt fråga ej kan uppstå om någon
återbärings- eller redovisningsskyldighet för det förflutna.
3:o Att R. St. hos K. M. måtte anhålla, det förslag
till en ändamålsenlig och på rättsgrunder stödd fördelning
af tolagen städerna emellan blir verkställd, grundad på ett
medium af de sednaste årens rättmätigt uppburna tolagsinkomster,
i förhållande till tullinkomsterna på stället samma
år, och att detta förslag till fördelning må blifva R. St. sednast
vid nästa Riksdag förelagdt.
4:0 Att R. St. må besluta, att, intilldess denna undersökning
och fördelning blir af dem stadfästad, tolagsafgifter
må, till ett för de 5 sednare åren utredt medii-belopp af
förhållandet emellan hvarje orts tolagsbelopp och der för
året influtna tullbelopp, blifva från tullcassan hvarje stapelstad
årligen tillhandahållna, och tolagen hädanefter alltid
blifva inberäknad i den på hvarje vara uti tulltaxan lagda
tull, hvarigenom tullafgifterna blifva på alla ställen i Riket
lika, möjlighet blir beredd för uppgörandet af en generel
tulltaxa och de trafikerande vinna en stor lättnad, då de
endast behöfva uppehålla sig med en uppbördsman och en
liqvid, i stället för att, såsom nu, hafva tvenne. Genom
denna sednare åtgärd skulle de större städerna äfven vinna
vid att slippa underhålla särskilda tolags-uppbördstjenstemän.
Skulle R. St. likväl finna, alt tolagen bör qvarblifva
och af städerna uppbäras, vågar jag föreslå, att, huru än
denna tolag må regleras, R. St. må hos K. M. anmäla, jemte
det beslut, att städernas tolagsinkomster icke hädanefter
må öfverstiga den maximisumma, hvartill den nu uppgår,
utan att allt blifvande öfverskott skall till Statsverket ingå,
äfven R. St:s und. önskan och anhållan:
a) Att som det ej med rättvisa i beskattningsväg låter
förena sig, att i följd af höga tolagsafgifter, hvilka ej drabba
borgerskapet ensamt, utan alla consumenter i och utom staden
, den ena stapelstadens borgerskap vidkännes vida mindre
bidrag till staden än borgare i en annan stad; och som
det med god ordning instämmer , att ett stadgande finnes,
som bestämmer, hvartill tolagsafgifter må användas, på det
ej, såsom nu sker, denna afgift i en stad må ingå i stadscassan
för bestridande af hvarje slags behof, eller användas
till föremål, som ville synas för densamma främmande, såsom
för fattigvård, kyrkobyggnad, aflöningar vid läroverk o. s. v.,
Den 7 April.
35
hvaraf största delen endast rörer städernas invånare oell ej
landets, sorn likväl indirecte i högst betydlig män vidkännas
tolagsafgifterna, R. St. på alla dessa skäl underdånigst anhålla,
att K. M:t täcktes stadga och anbefalla, till hvilka
ändamål tolagsinkomsterna skola uteslutande användas.
b) Att som tolag är en allmän beskattning, städernas
borgerskap och styrelser må förpligtas att inför vederbörligt
Rikets Embetsverk, hvilket äger åtgärderna controllera och
räkenskaperna granska, redovisa uppbörden och användandet
af tolagsinkomsterna, af hvilka alla, som ej till sina afsedda
och i nåder anbefallda ändamål blifvit använda, genast
böra till Statsverket inlefvereras.
Uppgift, huru tolagen utgår (uti procent af varuvärdet) olika
uti nedannämnde stapelstäder. Tolagen är här fördelad i
allmän, ordinarie, inkvarterings.
Götheborg
Halmstad .
Helsingborg
Hernösand .
Hudiksvall .
Jönköping .
Kongelf. . .
Landskrona ,
Luica
Malmö . . .
Marstrand . ,
Norrköping
Nyköping . ,
Piteå
Stockholm .
Strömstad .
Sundsvall. .
Söderhamn.
Söderköping .
Uddevalla .
U mea . . . .
Warberg . .
Westervik. .
Wisby . . .
Ystad ....
Calmar . .
Carlshamn
Carlskrona .
Christianstad
Gefle
proc.
I
Varor
Inkommande.
Varor
Utgående
Allm.
T
Ord.
ola
I
n<jv.
&•
Allm.
T
Ord.
ola
s
8
2
I
j
8
/
3 af arb.
} ■
/
3 af arh.
\
1\ af r3.
2
I
\
lä “f rä.
3
3
2 proc. med
40 pr: s för-  hö jn. föp
ofri» fartyg.
3
P
1
2
i med
lika för-  höjning.
F
—{
l|af arh.
7. «f «r.
}—
X
a
3
I
a
3
1
2
3
i
proc.
2
a f
i
s a mm a
y ä r
i
/
I
x arb.
s
3
) —
r
*s
i
* arb.
l
5 rå.
i
i
i ra.
1 1 1
1 1 1
X
4
3
4
I
1
2
*5
2
2
*3
2
3
X
I
1
2
5
3
3
2
3
3
1
I
ii
3
kl
? arb.
1 rå.
I
} *
—{
St
1 arb.
I lä.
Inijv.
g
-
d e.
36
Den 7 April.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: Som jag afven tagit kännedom
af det amne, som utgör föremål för Gr. Cronhjelms
nu väckta motion, utbeder jag mig att i anledning deraf få
yttra några ord. Första frågan lärer vara, huruvida motionen
kan upptagas, såsom icke väckt inom den i grundlagen
utstakade motionstiden. Men då 56 §. Riksd.Ordn. stadgar,
att nya motioner lunna föranledas af lättade beslut,
och BorgareSt. nu sagt, att ämnet är en privilegii-fråga,
samt på sådan grund vägrat remiss å Hr Waerns förut väckta
motion, så är detta ett beslut, med anledning hvaraf en
ny motion, efter min tanka, kan väckas och upptagas. Att
åter frågan icke är af privilegii-natur , finnes deraf, att åtskilliga
K. Resolutioner, hvarigenom städerna fått sig tolag
tillerkänd, i sednare tider tillkommit, då Konungen ej ägt
rätt att gifva privilegier, hvaraf följer, att om frågan verkligen
vore af privilegii-natur, borgerskapet, som ändock begagnat
sig af de sålunda tillkomna Resolutionerna, lunde
förpligtas att återbära allt hvad de i olaglig väg fått tillstånd
att uppbära; men för min del tror jag ej frågan vara af
grundlagsnatur, eller angå något Stånds privilegium. Jag fäster
mig härefter vid vigten af ämnet, och vill blott till
den värde motionärens förtjenstfulla framställning tillägga,
att tolagen på Utgående jern för närvarande uppgår här i
Stockholm ända till ii sk. b:co per Skfö, men tillika utgår
så olika på olika ställen, att denna omständighet ensamt
borde föranleda till en närmare granskning af förhållandet.
Så är t. ex. tolagen på denna artikel i Gefle
£ proc. och i Götheborg i proc. i allmänhet, men för ofria
fartyg proc. De åtgärder, som städerna för sina uppburna
tolagsafgifter vidtagit för handelns beqvämlighet,
hvartill tolagen, enligt dess primitiva ändamål, bort användas,
äro också, ehuru olika på olika ställen, så ringa i jemnförelse
till de uppburna afgifterna, att fördelen för städerna
befinnes högst anmärkningsvärd. Om man t. ex. afdrager,
livad städerna Stockholm och Götheborg per medium af 4
år användt och bekostat för handeln från de under samma
tid uppburna tolagsafgifterna, återstår för dessa städer ensamt
ett öfverskott af 4°8,ooo R:dr. Jag tror således, att tolagen
både kan och bör nedsättas betydligen, eller till dess
primitiva belopp; och om tilläfventyrs detta icke öfverallt
är möjligt, förmodar jag likväl, att tolagen i allmänhet kan
nedsättas till ^ proc. Som den innebär en allmän beskattning,
synas medlen ej heller böra undgå revision och behörig
redovisning, hvilken lämpligast sker inför det Verk, som
liar uppsigt öfver handeln, eller CommcrceColl.Tn ; och denna
fordran synes så mycket mer befogad, som erfarenheten
visar, huru tolagen hittills blifvit använd på ett sält, som
ej är förenligt med dess ändamål. Jag instämmer på dessa
skäl till alla delar i motionärens förslag, och anhåller om
remiss deraf, jemte delta mitt yttrande, till Bevilln.Utskottet.
Den 7 April.
3?
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: När frågan
rörer ett annat RiksSt. och dess privilegier, samt vi hört,
att detta Stånd redan fattat ett beslut ur denna synpunkt,
är det gifvet, att sjelfva formfrågan är af ömtålig beskaffenhet;
och som jag icke tilltror mig att nu genast ingå i pröfning,
huruvida ämnet verkligen är af privilegii-natur, innan
jag inhemtat kännedom om grunderna för BorgareSt:s åsigt,
anhåller jag att, utan prejudice för formfrågan, Gr. Cronlijelms
nu väckta motion måtte hvila på bordet till nästa
plenum. Emedlertid torde jag fa fästa uppmärksamheten
derpå, att till städerna ingå, utom den egentliga tolageu ,
åtskilliga andra afgifter, som bestämdt äro af ccconomisk
natur, såsom baran-, bro- och mätarepenningar m. fl. dylika,
hvilka ofta förblandas med den egentliga tolagen.
Man har sagt, att endast stapelstäderna hafva rätt att uppbara
tolag; dock finnas åtskilliga städer vid Wenern och
Wettern och, såsom jag vill påminna mig, äfven vid Mälaren,
som likaledes fått rättighet till slika afgifter. Men, efter
hvad jag förut nämnt, anser jag målet för närvarande allt
för litet utredt för en bestämd förklaring, huruvida det innefattar
en privilegii-fråga, eller ej; och jag upprepar derföre
min anhållan, att, utan prejudice för den frågans afgörande,
motionen måtte hvila på bordet till nästa plenum,
så framt icke Hr Gr. o. Landtm, finnér sig i tillfälle att nu
genast gifva svar på formfrågan.
Gr. Cronhjelm: Den siste talaren har utgått från
den synpunkten, att frågan om städernas tolag skulle kunna
innefatta ett ämne af privilegii-natur. Till svar härå
får jag blott erinra, att både Regeringen haft en annan åsigt,
då den efter helt andra grunder funnit sig kunna tilldela
städerna tokig genom utfärdade Resolutioner på inkomna
ansökningar, och att Ständerna tillförne behandlat frågan
på ett sätt, hvarigenom de likaledes förklarat den icke vara
af privilegii-natur; ty förstärkta StatsUtsk. voterade vid sista
Riksdagen öfver frågan om tolagen, oaktadt ledamöterna
af BorgareSt. undandrogo sig att deruti deltaga. Då det således
redan är afgjordt, att tre Stånd kunna besluta i ämnet,
synes man vid behandlingen af min motion ej behöfva iakttaga
någon consideration för BorgareSt:s beslut.
Frih. Boye, Fredr.: Med anledning af hvad som blifvit
nämndt om tolagens uppkomst, den jag tror vara af enskild
och tillfällig beskaffenhet, tager jag mig friheten upplysa,
att sjelfva ordet Tolag redan ger tillkänna dess ursprung.
Nar handel i Sverige nästan uteslutande drefs endast
med Hansestädernas invånare, voro deras skeppare
ännu illa belåtna med våra mindre rymliga eller väl vårdade
hamnar. De erbjödo derföre gerna ett tillskott, en
påökning i de förut bestämda hamnafgifter, för att blifva
bättre accommoderade; detta kallas på deras språk, platt
-
33
Den n April.
tyskan: ene Tolag. Då jag är född i en trakt af norra
Tyskland, der detta språk af skeppare och allmogen allmänt
talas, är jag i tillfälle genom exempel upplysa, att språkbruket
ännu begagnar detta uttryck; inan säger: ick will ju
ene Tolag geben, — ick will so väl t oläggen; hvarigenom
man tillkännager sig vilja gifva en ökad afgift, ett
tillskott af del förut bestående eller öfverenskomna. Som
dessa öfverenskommelse!' emellan Hanseskepparne och städerna
gjordes efter olika åsigter, har tolagen derigenom blifvit
olika för hvarje local; och för rein del kan jag häraf icke
draga den slutsats, att tolagen grundar sig på eller utgör
något Borgerskapets privilegium.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Af opasslighet hindrad
att öfvervara början af detta plenum, har jag sedermera fått
höra, att R. o. Ad. redan bifallit Exped.Utsk:s memorial om
ökad betjening till correcturläsning; och som denna af Exped.
Utsk. föreslagna åtgärd, hvilken blifvit vidtagen utan
allt afseende å min till Utsk. remitterade motion rörande
detta ämne, otvifvelaktigt skall medföra större kostnader för
tryckningen af bihanget till RiksSt. protocoll, än det entreprenad-anbud,
som förut blifvit afslaget, måste jag reservera
mig emot R. o. Ad:s beslut. Jag beklagar, om någon enskild
förtrytelse öfver afslaget å det förra betänkandet föranledt
Utsk. till en åtgärd, som uppenbart leder till större
kostnader. Jag skall emedlertid icke underlåta att genom
en ytterligare motion göra framställning om det sätt, hvarpå
Exped.Utsk. för framtiden bör bete sig för att verkställa
tryckningen med minsta kostnaden; men jag har på förhand
velat afgifva denna förklaring, på det man ej måtte tro, att
mitt förslag förorsakat de större kostnader, som nu komma
att äga rum.
Upplästes och Iades på bordet nedannämnde inkomna
betänkanden och utlåtanden, nemi. från
St a t s-Utskottet:
N:o 25. ang:de indragning af Vexel-controllörs-befattningarna;
N:o
26. i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de afskrifning
af några Statsverkets fordringar hos hospitalsfonden och
curhusen i Södermanlands samt Götheborgs och Bohus län;
N:o 27. med förslag till sammanjeinnkning i RiksStts
skiljaktiga beslut, rörande Talmännens ersättning för egna
riksdagskostnader samt allöningen till Ståndens och Utskottens
cancellier;
N:o 28. i anledn. af Wisingsö hemmansägares und. ansökning
om nedsättning i lösen för dagsverken till Wisingsborgs
Kungsgård;
N-'o 29. i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de försäljning
till skatte af de till ekplantering anslagna Bispmo
-
D e ii 7 April.
39
tala Kungsgård och tvenne under Wisirigsborgs Kungsgård
lydande hemman, saint om inköp för ekplantering af jord å
Wisingsö;
N:o 3o. angrde- afskrifning i Skara stads räkenskaper af
deri balancerade båtsmans-vacancemedel;
N:o 31. i anledn. af väckt motion om frihet för Immetorps
hyttelag, i Carlskoga härad, att lill K. M. och Kronan
erlägga tionde-tack jern;
N:o 32. ang:de försäljning till skatte af alla indragna
Adelsfane-boställen;
Allm. Be sv. och O e con. U t sk o 11 e t:
Nio g. i anledn. af väckt fråga 0111 uppförande af en
bro öfver Dalelfven i trakten af Gysinge bruk;
N:o 10. i anledn. af gjord motion om högre arfvode till
nämndemän för deras förrättningar i tjensten;
N:o 11. i anledn. af väckt fråga om upphörande af II.
K. o. Ad:s rättighet att å frälse ägor anlägga krogar;
N:o 12. i anledn. af väckt motion 0111 anställande af
Norrska hingstar vid Rikets stuterier;
N:o i3. i anledn. af väckt motion om förbud emot införsel
i Riket af hästar från Danmark och dess Tyska provinser;
N:o
14. i anledn. af väckt motion om en marknads hållande
i staden Mariefred;
N:o i5. i anleda, af väckt fråga om bebofvet af ett sammandrag
utaf de författningar, som bestämma knektars och
båtsmäns skyldigheter och rättigheter;
N:o 16. 1 anledn. af väckt fråga om vissa föreskrifters
iakttagande vid permittering af manskap från de värfvade
reg; terna;
N:o 17. i anledn. af väckta motioner, ang:de upphörande
af stapelstädernas skyldighet att hålla upplag af salt och
spannmål;
N:o 18. i anledn. af väckta motioner om förändrade
stadganden i afseende å skeppsägares skyldighet att förse sig
med helfrihetsbref och Turkiska pass.
Upplästes följande från Ridd.Utsk. inkonme
Hörsamste Memorial!
Till Ridd.Utskottet har H. R *o. Ad., medelst prot.-  utdr. af d. 8 dennes, behagat remittera en af Gr. Cronhjelm,
Otto Aug., väckt fråga 0111 förändrade föreskrifter för
utdelningen af de bflletter, som lemnäs åt åhörare af R. o. Ad:s
öfverläggningar, jemte de, i anledn. deraf, nämnde dag afgifna
yttranden.
Men som Ridd.fiscalen, hvars yttrande i denna fråga
Utsk. inhemtat, dervid anmält, att de olägenheter, hvilka
föranledt honom att äska ett förändradt sätt för hillet—utdelningen
, nu mera icke förspordes, utan att utdelningen der
-
4o
Den 7 April.
emot ginge för sig ganska ordentligt, har Utsk. altsä trott
sig sakna anledning att för närvarande föreslå någon förändring
i detta hänseende; dock har Ridd.fiscalen hos Utsk.
anhållit att, derest ett annat förhållande skulle visa behofvet
af en sådan förändring, få derom hos Utsk. göra anmälan,
då Utsk. lämpligast torde blifva i tillfälle alt med förslag
derom till H. R. o. Ad. ingå; hvilket dock R. o. Ad.
vördsamt underställes. Stockholm d. 28 Mars i834-  H. F. Steömfelt.
W. F. Dalman.
Lades på bordet.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för d. 2 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen elen io April 1834»
Plenum kl. io f. m.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller att få till dagens
protocoll reservera mig mot R. o. Ad:s i sista plenum vidtagna
beslut i anledn. af LagUtsk:s betänk. N:o 7. Såsom
grund för min reservation får jag icke blott åberopa, hvad
jag då yttrade emot behandlingssättet, utan äfven såsom ytterligare
skäl andraga det omdöme, som hos mig står orubbligt,
att betänk.’s lmfvudsakliga syftning företer tvenne stora
brister, den ena, att den föreslagna skärpningen är så otillräcklig,
att då lagstiftaren fäster den vid menederiets grofvaste
art, har lagstiftaren betagit sig möjligheten att skärpa bestraffningen
i de öfriga fall, sorn stå långt nedanom den
högsta arten. Den andra bristen är, att skärpningen är öfverflödig;
ty om man antager, att en person redan om falskt
vittnesmål blifvit öfvertygad, är han också i hög grad vanfrejdad
och utesluten från möjligheten att blifva föremål för
allmänt val, om också ej något laga stadgande derom finnes.
Med denna reservation har jag dock icke för ändamål att
träda den aktning för nära, som jag är skyldig pluralitetens
beslut.
Justerades 8 prot.-utdr. för d. 7 dennes.
Å nyo föredrogs och remitterades till LagUtsk. K. M:s
d. 7 dennes på bordet lagda Nåd. Propos. till R. St., angrde
än
-
D e n io A p r i 1 f. m.
4«
ändring af 8, 9 och 10 §§., samt förklaring af 2 i 17
Cap. Hand.-B:n.
Likaledes föredrogs ånyo och remitterades lill StatsUtsk.
K.M:sd. 7 dennes på bordet lagda Nåd. Skrifvelse till R.
St., angrde tillökning af lånebidraget till ManufacturDisconten.
Hr Stedt, Claes Fredr., uppläste följande:
Sedan jag förgäfves väntat, att någon ledamot af detta
Stånd, med större anspråk, än dem jag kan äga, uppå att
vinna uppmärksamhet och bifall, skulle höja siri röst i anledn.
af händelser, som äro beklagligtvis alltför väl kända
och mötas af det allmänna ogillandet både inom och utom
RiksSt., har jag ansett mig icke kunna längre uppskjuta att,
med den rättighet, som 56 §. Riksd.Ordn. lemnar, deröfver
gifva min mening tillkänna, för alt, åtminstone hvad mig
enskildt angår, hafva gjort, hvad jag anser för en oeftergiflig
pligt, nemi. att redogöra inför mina landsmän för mina
tänkesätt i ett ämne, sorn på det närmaste rör vår samhällsinrättnings
grundvalar.
Uti tvenne nyligen från trycket utkomna ströskrifter,
dem jag så mycket hellre undviker att på detta rum till sina
titlar uppgifva, som ingen af R. o. Ad:s ledamöter kan
derom misstaga sig, hafva sådana yttranden emot II. M. Konungen
personligen blifvit framställda, sorn omöjligen kunna
förenas med den vördnad och den helgd, hvaruti Konungens
Majestät bör hållas, icke blott likmätigt .3 §. Reg.F.,
utan enligt sjelfva begreppet om ett monarkiskt regeringssätt.
Huruvida lagens arm kommer att emot dessa förgripelser
utsträckas, är mig obekant, äfvensom huruvida, i sådan
händelse, undanflykter kunna gifvas, för att förlama dess
kraft. Pä detta rum tillkommer det ingen af oss att ingå i
undersökning om handlingars juridiska brottslighet eller oskuld,
hvaröfver andra myndigheter i Staten äro tillsatta att utlåta
sig; men det är vår rättighet att, oberoende af den juridiska
frågan, betyga, såsom en integrerande del af samhällskraften,
såsom nationens representanter, vart ogillande afen
undersåtes i offentligt tryck visade vanvördnad emot det K.
Majestätet, som är hvad samhället har högst och oantastligast,
och som i alla tider varit föremål för Svenska folkets
vördnad. Jag tror dessutom, att det är vår pligt att vid
detta tillfälle, framför hvarje annat, utsäga vårt omdöme
öfver den begångna handlingen i allmänhet, enär i de omtalade
skrifterna blifvit mer än tydligen yrkadt, att, hvad
deruti förekommer, är instämmande med det allmänna tänkesättet.
Tystnad skulle derföre denna gång kunna lika lätt
åberopas såsom bifall från Representationens sida, som en
från annat håll iakttagen tystnad vid ett annat tillfälle blifvit
uti en af de nämnda skrifterna åberopad såsom bevis uppå,
5 H. ö
/
42
Den 10 April f. ra.
att förut af författaren gjorda uppgifter och omdömen icke
kunnat vederlaggas och derföre vore sanna.
Jag är, såsom förmodligen alla ledamöter af detta Stånd,
vän af tryckfriheten. Jag vet, hvilken garanti den utgör för
alla andra borgerliga friheters bestånd, och att ett sådant
samhällskick, som vårt, kan den förutan hvarken upprätthållas
eller fullkomnas; men jag vet också, att denna frihet
är utsatt för missbruk och att i passionens hand blifva ett
medel till undergräfvande och störtande af samma byggnad,
som den är bestämd att skydda. I många, kanske de flesta
fall torde visserligen tryckfriheten innebära i sig sjelf correctivet
emot sitt missbruk; men i sådana fall, som det nu
förevarande, kan Representationen, enligt min öfvertygelse,
icke, utan att blottställa sjelfva friheten, med tystnad öfverlemna
godtgörelsen af det skedda onda åt denna långsamt
verkande motkraft. Nationen måste ådagalägga sin oponion
på den enda erkändt lagliga vägen, genom sina representanter;
hon måste förklara sig, huruvida hon är på Konungens
sida, eller på vedersakarens.
Våra meningar äro vid denna Riksdag, måhända mer
än vid de föregående, delade öfver de ämnen, hvilka Konungen
kallat oss att öfverväga och afgöra. Sådant har sin
grund uti dessa ämnens beskaffenhet, emedan de röra egendomsinteressen
och egendomsvärdens bestånd eller förryckande.
Likväl äro vi alla Svenskar och tillgifna det samhällsskick,
vi sjelfva instiktat, och den Konung, vi sjelfva enhälligt
utvalt. Vi vilja alla, att Konungens Majestät, som
äfven är Nationens, skall bibehållas i helgd. Jag tviflan således
intet ögonblick uppå, att, likasom i frihetens fosterbygd,
England, alla stridiga parti-interessen förena sig och
låta sina tvisteämnen falla och blifva såsom en man, när
det ringaste utseende är dertill, att thronens rättigheter eller
anseende vilja antastas, om det ock endast vore genom
obetänkta ordalag, likaså skall ingen skiljaktighet här uppstå,
när fråga är om att yttra, huru R. o. Ad. anser de tilltag,
som, i opinionens namn och under dess åberopande,
blifvit gjorda till förnärmande af Konungens anseende.
Jag föreslår derföre, att R. o. Ad. ville förena sig om
utväljande af en stor deputation, för att inför H. M. Konungen
tolka R. o. Ad:s förtrytelse öfver att i utkomna tryckta
skrifter Konungens Majestät blifvit för nära träd t genom
satser och uttryck, dem R. o. Ad. ogillar, samt för att vid
samma tillfälle förnya betygandet af R. o, Ad:s ovandelbara
trohet och tillgifvenhet.
Skulle R. o. Ad. härtill samtycka, hemställer jag, huruvida
icke MedSt. böra på passande sätt inbjudas att sig
häruti med R. o. Ad. förena.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Då jag vördsamt ber
att få yttra några ord i ett ämne af den grannlaga beskaf
-
Den io April f. m.
43
fenhet, som detta äger, förutsänder jag den förklaring, att
jag icke läst en enda af de skrifter, som nu blifvit klandrade.
Jag har af personer, till hvilka jag liar förtroende, hört,
att de deri nyttjade ordalag jemte framställningens form äro
sårande för hvar och en rättänkande Svensk man, sorn är
vän af tryckfriheten , Konungamagten och en constitutionel
monarki. Jag är således benägen att tro detta omdöme,
och, efter att hafva afgifvit denna förklaring, hoppas jag,
att R. o. Ad. icke ett ögonblick betvifla!', att ju icke jag
lifvas af samma varma nit för laglighet och tryckfrihet, som
motionären, fastän jag yttrar den öfvertygelse, att det steg,
lian föreslagit, icke är sannt constitutionelt och icke bör
vidtagas af en Statsmagt, som bör vårda lagarnas helgd. Representationen
är just nu samlad, för att öfverse lagarna och
samhällsinstitutionerna och deri tillvägabringa förbättringar
samt att ogilla möjligen vidtagna godtyckliga åtgärder och
förekomma sådana för framtiden; och nu skulle den ena
Statsmagten nalkas den andra med en så godtycklig handling,
sorn egentligen uttryckte, att den ansåg lagarna möjligen otillräckliga.
Konungen kan vara i de utkomna skrifterna skymfad
till sin person, och i sådant fall skulle Konungen, om
också Dess ädla tänkesätt och upphöjda ståndpunkt bjöd Honom
alt med förlåtande skonsamhet öfverse förbrytelsen,
dock göra orätt att lemna den opåtald. Statens sanna fördel
fordrar, att lagen göres gällande; och jag skulle tro,
att R. o. Ad. eller Representationen icke bör gå lagen i förväg.
Det kunde eljest hända, om några kitsliga författare
sammansatte sig, att stora deputationer af RiksSt. dagligen
finge marchera för att betyga sin ledsnad öfver utkomna
skrifter; och ehuru det nu möjligen kunde ske med rättvis
anledning och till den högsta personen i samhället, kunde
sådant i kommande tider ske i anledning af mindre rättvist
bedömande och till mindre höga personer. Af denna anledning
och med förnyande af den förklaring, jag i början
af mitt yttrande afgifvit, att jag högt ogillar det oriktiga
och inconstitutionella i framställningssättet och de sårande
uttrycken, hvarhelst sådant inträffar, ber jag att likväl få
till protocollet förklara, att jag icke anser den motion, Hr
Stedt väckt, böra bifallas, ehuru jag skänker min hyllning
åt de motiver, som förekomma i denna motion.
Hr Stedt: Jag kan icke dela Gr. Cronhjelms nu yttrade
åsigter. Jag tror, att i sådant fall som detta man icke
träder domaremagten för nära genom bifall till min motion,
utan sålunda endast uppfyller sin undersåtliga pligt; hvar-;
före jag ej heller kan afstå från min begäran.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om det också vore enligt
grundlagens anda, att en motionär från en sådan händelse,
som nu blifvit framställd, skulle kunna leda sig till en sådan
begäran, sorn den Ilr Stedts motion innefattar, skulle
44
Den 10 April f. m.
jag likväl, lika med Gr. Cronhjelm, tro, att man genom ett
infall dertill skulle gå lagskipningen i förväg, liepresentationen
skulle sålunda upphäfva sig till domare öfver utkommande
skrifter och såsom en jury behandla tryckfrihetsfrågor. Jag
är icke heller i tillfälle att bedöma rättvisan eller orättvisan
af det yttrande, som blifvit fäldt öfver dessa skrifter;
men jag tror, att huru brottsliga de än må vara, bör lagstiftningen
icke befatta sig med deras bedömande, så länge
vi hafva en lagskipning, till hvars befattning målet hörer.
Jag afstyrker således förevarande motion.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag förenar mig med
den siste värde talaren i afstyrkande å denna motion, och
del så mycket hellre, som den värde motionären sjelf erkänt,
att R. St icke utgöra en lagskipande magt. Men hvad
vore väl det åsyftade beslutet annat än ett uttryck af ett
slags lagskipning, så mycket olämpligare, som ingen anklagad
fått tillfälle att förklara sig och icke ens något bestämdt
brott blifvit uppgifvet. Motionären fordrar, att It.
o. Ad. skulle till K. M. afsända en deputation rör:de ensak,
som han icke ens låtit komma till Ståndets kännedom. Med
ett ord, jag anser saken så oformlig, att jag hemställer, huruvida
någon proposition derå må kunna göras, helst motionen
tyckes strida, mot 86 §. Reg.F. Uti denna §. stadgas
nemligen, att med tryckfrihet förstås rättigheten att
endast inför laglig domstol kunna tilltalas för en skrifts innehåll;
och R. o. Ad. är ju icke någon laglig domstol. Har
förbrytelse skett, så tillhör det vederbörlig åklagare att
inför domstol beifra densamma. Jag förnyar derföre min
begäran till Hr Gr. o. Landtm., att proposition icke må
framställas, emedan ett möjligt bifall dertill vore stridande
tnot grundlagen,
Gr. Cronhjelm: Jag ber att få tillägga några ord,
sorn jag förglömde, då jag sist yttrade mig. Jag anser nemi..,
att om man ett ögonblick antoge, att en deputation afginge,
kunde Konungen genom detta uttryck af allmän hyllning anse
•det olagliga i skrifterna vara nogsamt uppdagadt för publikens
ögan, hvilket åter kunde föranleda dertill, att skrifterna, änskönt
de vore brottsliga, icke blefve åtalade ; men i fall de äro
brottsliga, anser jag nödvändigt, att de måste åtalas. Skulle
de åter icke vara olagliga, i hvad ställning skulle väl saken
försättas genom ifrågavarande opinionsyttring af Representationen?
En jury skulle då nödgas sätta sitt beslut antingen
i strid med Representationens omdöme och mot sin
egen öfvertygelse, eller tvärtom. På hvilken sida man än
må betrakta saken, anser jng förslaget vara oformligt och
inconstitutionelt; och jag kan icke tro, att Konungen ett
Ögonblick skall betvifla, att samma folk, sorn frivilligt valt
Honom, skall fortfarande skänka Honom den hyllning, Uno
Dc ii io April f. mu
45
förljenar, äfven om Representationen icke afgår med den föreslagna
deputationen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då H. Ex.
icke tilltrodde sig att, i följd af något grundlagarnas stadgande,
neka proposition å hvad Hr Stedt yrkat, ansåg H. Ex.
sig skyldig till R. o. Ad. hemställa, om R. o. Ad. biföll Hr
Stedts förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
I följd hvaraf II. Ex. förklarade, att Hr Stedts förslag
af R. o. Ad. ej blifvit antaget.
Då nu i ett sammanhang föredrogos StatsUtskts d. 24
sisth Mars e. m. på bordet lagda memorial af d. 21 i samma
månad, med återlemnande af Hrr Santessons och Hembergs.
till Utsk. remitterade motioner, ang:de hypotheksföreningar,
samt BorgareSt:s prot.utdr. af d. 2 dennes, enligt
hvilket Ståndet sistnämnde dag remitterat ofvan omtalade
motioner till BancoUtsk., beslöt R. o. Ad. att, med godkännande
af StatsUtsk:s ifrågavarande memorial, instämma
u-ti den af BorgareSt. beslutade remiss till BancoUtsk.
Å nyo föredrogs StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 22, i anledn. af R. St:s Revisorers åren i83o
och i832 afgifna berättelser till R. St. om samma år verkställda
granskningar af Statsverkets med dertill hörande allmänna
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1827,
1828, 1829 och i83o.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att, till vinnande
af redighet vid behandlingen af detta utaf en mängd
olika punkter bestående utlåtande, R. o. Ad. ville tillåta,
att discussionen finge afhandla hvarje punkt särskildt, allt
efter som punkterna uppläsas, ehuru någon proposition till
bifall eller återremiss icke kunde framställas, förrän alla
blifvit genomgångna.
Bifölls.
Vid den till följd häraf punktvis verkställda föredragningen
uppstodo discussioner i anledning af följande §§.
§• 2-
Gr. Posse, Arvid: Den nu upplästa §. af StatsUtskls
betänkande innehåller en grundlagsförklaring, och jag ber
att mot densamma få göra den dubbla anmärkning, att dels
Utsk. icke varit behörigt att meddela en sådan förklaring
och dels den tydning, Utsk. gifvit åt grundlagen, icke är
riktig. Obehörigt att meddela förklaringen har StatsUtsk.
varit derföre, att, i enlighet med 29 §. Riksd.Ordn., sådant
tillkommer endast Constit.Utsk., och oriktig är den slutsats,
hvartill Utsk. kommit, nemligen, ”att den decharge, som i
"följd af Constit.UtslOs granskning af StatsRåds-protocollen
46
Den io April f. ra.
”meddelas Konungens Rådgifvare, icke kan utsträckas derhän,
”att Konungens Föredragande derigenom frikallas från angvar
för statsmedlens behöriga förvaltning;” ty enligt 106
och 107 §§. af Reg.F. samt 29 §. Riksd.Ordn åligger det
Constit.Ulsk. att vid hvarje Riksdag granska, såväl Föredragandens
som StatsRådens förhållande i egenskap af Konungens
rådgifvare och 76 §. Riksd.Ordn. säger bestämdt, att
”allt, hvad R. St. efter granskning godkänt eller lemnat oan”märkt,
bör anses hafva vunnit decharge,” hvilket måste
gälla likaväl för den Föredragande som för StatsRåden. Ordalydelsen
i grundlagen är således emot den princip, som i
Utsk. gjort sig gällande, och denna princip är ej heller öfverensstämmande
med andan af vår grundlag; ty der finnes
ingenstädes, i fråga om prescriptionstid för ansvarigheten,
någon skillnad uppdragen emellan StatsRåden och de Föredragande,
hvilka dessutom jemväl äro Konungens Rådgifvare.
Hade Utskottet inskränkt sig till att instämma i den
åsigt, Revisorerna framställt, eller i det yttrande, Frih. Silfverskjöld
afgifvit, så hade jag icke ägt anledning till någon
anmärkning, ty jag erkänner fullkomligt oformligheten af att
den gifna dechargen skulle lägga hinder i vägen för granskningen
af räkenskaperna; men mig synes, att Utsk. nu beträdt
en väg, som jag på det högsta fruktar, den nemligen,
att gå på sidan om lagen och att tyda den efter omständigheterna.
Jag tillstyrker således afslag å 2 §., och det så
mycket hellre, sorn jag tror, att den jemnkning, grundlagen
kan behöfva, kan åstadkommas af enskild motionär i grundlagsenlig
väg.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag förmodar, att Hr
Gr. o. Landtm, icke emot grundlagens bud kan framställa
proposition till afslag å en särskild §. af ett betänkande, som
första gången lill afgörande förekommer, och hoppas således,
att den siste värde talarens i den delen framställda begäran
icke vinner afseende. Jag anser, att den decharge, som Konungens
Rådgifvare vunnit för sina åtgärder, icke kan gälla
i afseende på andra åtgärder än dem, som kunnat blifva
pröfvade af Constit.Ulsk. genom granskningen af de tillgängliga
StatsRåds-protocollen; och jag kan icke föreställa mig,
att den i alla fall chimerika ansvarigheten, sorn i grundlagen
stadgas, kunde vara till den grad löjlig, att Konungens
Rådgifvare vore tvenne år ansvariga och 2:ne år intet ansvar
underkastade. I sådant fall behöfde högsta rnagten
blott vänta, tills de 2 ansvarsfria åren inträffa, för att begå
hvilka brott mot grundlagarna som helst. Jag tror således,
att StatsUtsk, riktigt förfarit, då det ansett sig ej allenast
böra utsträcka granskningen till alla åren, utan ock i följd
deraf till R. St. inkomma med de andraganden, hvartill denna
granskning kunde föranleda. Jag finner äfven, att Frih.
Silfverskjöld, samt de öfriga ledamöter af StatsUtsk,, som
Den io Apri 1 f. m.
47
reserverat sig mot Utsk:s beslut, alldeles icke tillvitat Utsk.
att vilja ingå på någon grundlagsförklaring; men att Frih.
Silfverskjöld haft rätt i sin anmärkning, att Utsk. bort fästa
R. St:s uppmärksamhet derpå, att, till undvikande af tvister
i detta ämne, man borde ställa vår ansvarighetslag i närmare
öfverensstämmelse med grundlagens anda. Således, jemte det
jag erkänner riktigheten af Utsk:s förfarande, skulle jag önska,
att i det återkommande betänkandet vi finge en hänvisning
till förekommande af misstag om grundlagens och ansvarighetslagens
mening i denna fråga.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag fruktar, att
om StatsUtsk. följde den uppmaning, Gr. Cronhjelm afgifvit,
skulle Utsk. beträda den väg, som Gr. Posse anser leda
förbi lagen, nemligen att StatsUtsk. skulle vilja förklara
grundlagen eller gifva förslag till förklaring af grundlagens
bestämmelser. Jag tror, att detta ensamt tillhör Constit.Utsk.;
men StatsUtsk. har i förevarande §. afgifvit förklaring öfver
sitt sätt att anse de pligler, hvilka 3o §. Riksd Ordn. ålägger
detta Utsk. Det har ansett denna 3o §. bjuda, att
Utsk. i sin rätt att göra anmärkningar vid dispositionen af
Statens medel icke är hindrad af den decharge, sorn af R.
St. uppå Constit.Utsk. tillstyrkan är lemnad för de år, hvilkas
räkenskaper af StatsUtsk. blifva granskade. Det är visserligen
ett factum, att den decharge, som vid sista Riksdagen
år 1829 gafs StalsRådets samtliga ledamöter, är af den
beskaffenhet, att, i min tanke, ingen anmärkning för den tiden,
som förflutit före den 4 Nov. 1828, kan numera äga
rum; ty ordalagen i denna decharge äro sådana, att de, juridiskt
sedda, afskära all möjlighet dertill. Jag tror likväl,
att Ständerna icke varit förpligtade att afgifva denna decharge
i så omfattande ordalag, som då skett, och att den
kunnat lemnäs i närmare öfverensstämmelse med grundlagen.
Grundlagen stadgar nemligen uti Riksd.Ordn:s 76 §., som redan
af en värd ledamot blifvit åberopad, att ”allt, hvad
”R. St. efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, bör
”anses hafva vunnit decharge;” men läser jag vidare, finnér
jag, att sådant bör gälla endast i afseende på det granskade.
Denna inskränkning torde vara nödig att iakttaga
vid meddelandet af decharge; ty hvad som icke ärgranskadt,
bör icke heller godkännas, och Ständerna äro således
icke pligtiga att meddela någon decharge, förrän denna
granskning ägt rum. Nu är det en notorisk sanning, att
dispositionen af statsmedel ej kan anses granskad, innan Revisorerna
eller StatsUtsk. verkställt den dem enligt grundlagarna
åliggande granskning, som icke kan ske i Constit.-  Utsk.; och jag tror således, att StatsUtsk. i detta hänseende
handlat i full öfverensstämmelse med grundlagen och varit
pligtigt att uti ifrågavarande 3 §. uttrycka sin öfvertygelse
om det handlingssätt, som här borde iakttagas, derföre att
48
Den 10 April f. m.
i83o års Revisorer satt i fråga, huruvida någon oformlighet
i grundlagen uti detta afseende existerade. Det torde vara
öfverflödigt att nu ingå i någon vidlyftigare discussion i detta
ämne, enär de anmärkningar, som nu göras, endast Jära
kunna föranleda återrémiss.
Gr. Horn, Claes Fredi’.: Jag instämmer icke med
den siste talaren deruti, att det skulle vara att gå på sidan
om lagen eller att vandra en oriktig väg, om StatsUtsk. skulle
anse sig böra tillstyrka eller gifva anledning till en grundlagsförklaring;
ty enligt 43 §. Riksd.Ordn. är den utväg för
alla Utsk. lemnad öppen att, om de under behandlingen af
riksdagsärenderna finna sådant nödigt, eller något ärende af
särdeles vigt påkalla en grundlagsförändring, sammanträda
med Const.Utsk. och fästa detta Utsk:s uppmärksamhet på
nödvändigheten af en grundlagstolkning, hvilken proposition
sedermera kommer att af Constit.Utsk. underställas 11. St:s
pröfning, såvida detta Utsk. finner anledning att densamma
väcka. Således finner jag, att StatsUtsk. äger både rättighet
och pligt att hos Constit.Utsk. anmäla de förtydliganden af
grundlagen, det under målens behandling kan finna nödiga,
och jag anser detta hafva varit rättaste sättet för att i förevarande
fall tillvägabringa en rättelse. Jag instämmer uti
Gr. Posses mening, att en tolkning af grundlagen har ägt
rum, då StatsUtsk. skiljt emellan StatsRådens och Föredragandes
ansvarighet; dertill finnes ingen anledning af grundlagens
stadganden. På grund af dessa anmärkningar yrkar
jag betänkandets återremitterande.
Frih. Cederström, Jacob: Frih. Palmstjerna har
rätteligen upplyst, att 76 §. Riksd.Ordn. tydligen innehåller
den bestämmelse, att hvad som icke blifvit gransk ad t, icke
heller vunnit decharge, och att man således kan från denna
§:s tydliga ordalydelse draga den slutföljd, att de räkenskaper,
som, då dechargen lemnades, icke voro granskade af StatsUtsk.
, utan blifvit det efter sista Riksdag, kunna föranleda
till ansvarighet. Dervid förekommer likväl, att Constit.Utsk.,
pä sätt Frih. Palmstjerna yttrat, har i dess förslag till decharge
upptagit ett sednare datum än det, intill hvilket räkenskaperna
voro granskade, och att detta förslag vunnit
bifall Dervid har Constit.Utsk. förbisett, att det vid granskningen
af StatsRåds-protocollen icke kunnat granska de förhållanden,
som först kunnat utredas, sedan de luckor, som
finnas i dessa protocoll, blifvit fyllda genom granskningen af
räkenskaperna; och att således dessa räkenskaper kunna
lemna anledningar till anmärkning , som förut icke kunnat
ses af Utsk. Detta är ett förbiseende i afseende på formen
oell ordningen af Constit.Utsk. vid sista Riksdag; ty sjelfva
saken är i grundlagen förutsedd. Hvad beträffar en värd
ledamots yttrande, rörande StatsUtsk:s sammanträde med
Con
-
Den 10 April f. m.
49
Const.Utsk., ser jag ingen anledning till ett sådant sammanträde;
ty om någon ledamot vill väcka fråga om grundlagsförklaring,
bör sådant ske directe i Constit.Utsk., och örn
StatsUtsk. ville med annat Utsk. öfverlägga om ansvarighetslagen,
synes sådant lämpligast kunna ske med LagUtsk. Jag
instämmer i den gjorda begäran om återremiss.
Gr. Posse: Då jag nyss yrkade afslag å denna del af
betänkandet, föreställde jag mig, att R. o. Ad. skulle särskildt
afgöra hvarje §.; men sedan jag blifvit upplyst, att de
endast skola särskildt discuteras och att endast bifall eller
återremiss å betänkandet nu kan komma ifråga, får jag förändra
min anhållan dertill, att mina anmärkningar må få
åtfölja åter rejn issen.
Ilr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anser mig blott
böra tillkännagifva, att en motion inom Constit.Utsk. ofelbart
blifver gjord om utvägars vidtagande till förekommande
af de oformligheter, som StatsUtsk. nu uppgifvit.
Frih. Palmstjerna: I anledning af Gr. Horns yttrande
får jag erinra, att jag icke nämnt något i afseende på
ett sammanträde af StatsUtsk. med Constit.Utsk. Det var
endast i anledning af Gr. Cronhjelms förslag, att StatsUtsk.
måtte till R. St. afgifva något yttrande om förståndet af
grundlagens föreskrift, som jag yttrade, att ett sådant utlåtande
icke vore formenlig!. I afseende på anmärkningen, att StatsUtsk.
gjort skillnad emellan Konungens Rådgifvare och Föredraganden,
tror jag mig förbunden er inra om 3o §. Riksd.-  Ordn.; der nämnes uttryckligen Utsk:s skyldighet att på förekommande
anledningar göra anmärkning emot contrasignanten,
men der finnes icke ett ord om Konungens öfriga
Rådgifvare. Derföre har också StatsUtsk., i min tanke, icke
rättighet eller skyldighet att äfven hvälfva de anmärkningar,
som kunna komma i fråga, på dessa öfriga Rådgifvare; och
detta är orsaken, hvarföre endast de föredragande blifvit
nämnda i 2 §. af StatsUtsk. betänkande.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Det har blifvit yttradt
af flera ledamöter, att StatsUtsk. skall ingått i en förklaring
af grundlagen, som icke skulle tillkomma Utsk. Fråga om
rättighet dertill kan icke uppstå, och Utsk. har ej heller
gjort en sådan förklaring. Men då Utsk. skulle handlägga
Revisorernas berättelse för år i83o, var det nödigt att stadga
en princip, efter hvilken dervid förekommande ämnen
skulle behandlas, och denna Utsk:s princip har blifvit uttryckt
i den förevarande 2 §. Jag delar den icke, såsom
min dervid gjoi'da reservation vitsordar; men jag anser icke
oformligt, att Utsk. i sitt betänkande antydt, efter hvilket
bedömande Utsk. handlagt frågan. Lyckligtvis har någon
anledning till anmärkning icke kommit att äga rum. Hade
5 H. 7
5 o
Den 10 April f. m.
det skett, sa hade StatsUtskts tanke föranledt en besynnerlig
oformlighet; men jag tror, alt den förevarande §. hvarken
föranleder till afslag, återremiss elier bifall, emedan densamma
endast innebär ett yttrande om den princip, efter hvilken
Utsk. bedö'mt frågan.
s. 3.
Frih. Cederström: Då ifrågavarande §. innehåller en
anmärkning från StatsUtsk. mot en af gunst och nåd beviljad
eftergift af Majoren Uggla ådömd ersättning, men slutmeningen
innehåller den hemställan, ”att R. St. hos K. M.
”i und. anhålla, det restitution eller eftergift af medel, som,
”i följd af laga kraftvunna beslut, till Statsverket ingått eller
”dit böra ingå, icke må i annan ordning beviljas, än författningarna
bestämdt stadga och förmå;” så nödgas jag begära,
att StatsUtsk., efter skedd återremiss, måtte utreda rätta
förståndet af detta förslag till Ständernas und. skrifvelse.
Det lärer vara klart, att våra lagar i allmänhet föreskrifva,
att eftergift af medel, som till Statsverket böra ingå, icke
får i annan ordning beviljas, än författningarna förmå. Är
åter StatsUtsk:s mening, att frågan om restitutionen till Majoren
Uggla skall förfalla och således icke upptagas, torde
äfven detta förslag böra förfalla. Genom en återremiss kommer
Utsk. i tillfälle att uttrycka rätta förståndet af detta förslag.
Hr af Billbergh, Joh. Pet: Äfven jag delar den
öfvertygelse, att det beslut, som StatsUtsk. här tillstyrkt R.
St. att fatta, är olämpligt; men jag tror icke, att det behöfver
någon förklaring. Hela anledningen är olämplig för
att på grund deraf ingå med en und. skrifvelse till K. M.
Frih. Cederström har redan antydt, att det beslut, som Ständerna
med bifall till detta förslag skulle fatta, vore, att restitution
eller eftergift icke borde beviljas i annan ordning,
än författningarna stadga och förmå. Hvad författningarna
stadga om restitution, tillämpas uti första instanserna och
icke af Konungen. Beslutet skulle således innefatta ett underkännande
af den ordning, som blifvit följd vid behandlingen
af dylika ärender; men jag hemställer, hvad anledning
Utsk. haft att i detta ämne tillstyrka någon skrifvelse
af hvad innehåll som helst. Jag tror här icke är rätta stället
att åberopa de bevekande skäl och omständigheter, som
föranledt Konungen att bevilja ifrågavarande restitutioner;
men de anledningar, hvarpå Utsk. grundat sitt förslag, äro
endast, att till Majoren Uggla blifvit efterskänkt den stora
summan af 108 R:dr 24 sk., hvilka medel han aldrig uppburit,
utan blifvit ålagd att ei’sätta derföre, att han låtit
missleda sig att betala kläde, som sedermera blifvit casseradt,
äfvensom att till ÖfversteLieuten. Norlin blifvit restitueradt
ett penningebelopp af 354 R;dr 02 sk., hvilka hans
välvilja förmått honom att utgifva af egna medel till aflöning,
då regttscommissarien qvarstadnat vid commissariatet
Den io April fT ra.
för att uppgöra sin redogörelse, och Korlin icke kunde ia.
sina förskott ersatta, emedan reg:tscommissarien, då han kona
hem, hade förstört penningarna. Jag hemställer, huruvida
det då varit lämpligt att gifva nåd eller icke, särdeles då
fråga var, icke om Statens utan om krigsfondens medel. I
så beskaffade fall tror jag, att icke någon giltig anledning
finnes att besluta en und. skrifvelse till Konungen af hvad
innehåll sorn helst, utan att deremot anmärkningen bör förfalla;
och på sådan grund anhåller jag om återremiss.
Frih. Silfverskjöld: Jag förenar mig med de ledadamöter,
som önska återremiss. Jag kan likväl icke underkänna
riktigheten af principen för StatsUtsk. tillstyrkande,
men tror, att en sådan skrifvelse kan sparas till andra vigtigare
tillfällen. Man ser vid alla Riksdagar, att K. M. icke
underlåter att i vigtiga mål begära Ständernas medgifvande;
och deremot lärer å andra sidan i mindre betydliga frågor
Konungens beslutande-rätt icke böra sättas i fråga. Jag tror
derföre, att denna anmärkning, såsom obetydlig, kan förfalla.
Gr. Cronhjelm: Jag anser StatsUtsk:s betänkande i 3
§. vara fullkomligen väl grundadt och icke i den delen böra
föranleda till återremiss. Jäg hade derföre icke tänkt att
yttra mig i denna fråga; men då jag hör en af Utsk:s ledamöter
yttra den opinion, som jag på flera ställen i detta
betänkande funnit vara factiskt hyllad af Utsk., att man
nemligen icke bör bry sig om principen, då små summor
äro i fråga, så vill jag förklara, att jag icke anser någon
summa vara så liten, att den icke bör kunna föranleda till
den åtgärd, Utsk. nu föreslagit. Vi skola på flera ställen
finna den princip iakttagen , att anrnärkningsanledningarna
blifvit lemnade utan åtgärd derföre, att de angått små-,
summor.
§• 5.
II.- Stuart, Carl Gust., uppläste följande:
Utsk. bar uti 5 <j. hemställt, att Revisorernas anmärkning
dervid, att de för Carlbergs Kungsgård belöpande byggnads-
och reparationskostnader för Solna församlings prestgård
och klockareboställe blifvit anvisade å anslaget till
byggnader och reparationer i landsorterna, malte, såsom af
K. StatsCont. nöjaktigt förklarad, få förfalla. Genom antagandet
af denna förklaring har Utsk. således gillat den af
K. StatsCont. deruti yttrade åsigt, att ifrågavarande anslag
vore afsedt, ej allenast till underhåll af Kronans hus och
byggnader, utan ock för andra förefallande byggnadsarbeten
och reparationer, som kunde komma i fråga att på allmän
bekostnad verkställas. Skulle R. St. äfven gilla en sådan
utsträckning af föremålet för detta anslag, befarar jag, att
detsamma måste, för att kunna motsvara behofvet, ökasmed
en vida betydligare summa än det belopp af 88ooR:dr,som
utgör den af K. M. deruti nu äskade tillökning. Det torde
52
Den 10 Apri 1 f. jn.
dessutom i sådant fall lätteligen kunna i en framtid inträffa,
att underhållet och vården af Stateus egna byggnader varder,
till en möjligen oersättlig skada för det allmänna, åsidosatt,
för att bereda tillgång till de mångfaldiga byggnadsföretag,
hvarvid enskilda eller corporatioBer kunna göra
anspråk å allmänt biträde.
Jag anser mig, med afseende härå, böra vördsamt tillstyrka
återremiss af förberörde §., äfvensom af den 6o §.,
som angår samma ämne, med anmodan till Utsk. att föreslå
R. St. att hos K. M. i und. anhålla, det endast sådana
utgifter, som erfordras för uppförandet eller underhållandet
af Kronan tillhöriga byggnader, måtte hädanefter varda anvisade
å anslaget under 8:de hufvudtiteln till byggnader och
reparationer i landsorterna.
Frih. Cederström: StatsUtsk. har upplyst i början af förevarande
5 att Carlbergs Kungsgård för sina afhysta 4 mantal
njuter säterifrihet och på sådan grund icke är skyldigt
att deltaga i prestgårdsbyggnad m. fl. sådana onera. Detta
öfverensstämmer med 26 Cap. Byggn.B:n. Litet längre ner
i samma §. förekommer dock anslag för prestgårdsbyggnad
och reparation vid Solna, och slutligen föreslår Utsk., att
anmärkningen må förfalla derföre, att anmärkningen blifvit
gjord ej mot saken, utan egentligen mot fonden, hvarifrån
medlen blifvit tagna. För mig synes det klart, att då hemmanen
äro af säteri-natur och således, enligt lag, fria från
prestgårdsbyggnad vid Solna, har något anslag icke bort äga rum.
Frih. Silfverskjöld: För mig har frågan synts fullkomligen
nöjaktigt utredd, då jag falt den öfvertygelse, att
anslaget icke för framtiden skall komma att äga rum. Att
på detra speciella fall grunda en sådan und. skrifvelse
som Hr Stuart föreslagit, vore att generalisera frågan, oaktadt
det förhållande, som förorsakat Revisorernas anmälan, icke
mera äger rum , utan genom sedermera ingånget arrendecontract
det blifvit arrendatoren ålagdt att ansvara för hemmanens
alla onera. Frågan synes mig således helt och hållet
kunna förfalla.
Frih. Cederström: Att contraeten med arrendatorerna
af de under Carlberg lydande hemmanen af säteri-natur
ålägga dem att ansvara för extraordin. onera och besvär,
har med denna fråga icke något sammanhang, ty derunder
inbegripes icke prestgårdsbyggnad och reparation, från hvilket
onus säterier äro befriade; och hade StatsUtsk. tagit
kännedom om 26 Cap. 2 §. Byggn.Bm, hade säkert ett sådant
utlåtande sorn detta icke blifvit afgifvet.
i 9-
Hr Stuart uppläste följande:
Uti c) §. har väl Utsk. tillkännagifva, att K. StatsCont.,
i afseende på verkställandet af beviljade afskrifningar uti
Den 10 April f. ra.
53
Statsverkets och magasinsfondens räkenskaper, fdreskrifvit
enahanda ordning, som för dylika afskrifningar uti K. KrigsCollegii
räkenskaper blifvit stadgad genom K. Brefvet af d.
7 April i83o; men då Utsk. icke upplyst, huruvida samma
ordning, hvars fördelar StatsCont. jemväl erkänt, numera
äfven iakttages vid afskrifningar i de öfriga förvaltande Verkens
redogörelser, anser jag det vara för tidigt att, innan
förhållandet härmed blifvit behörigen utredt, låta Revisorernas
anmälan om behofvet af ett allmänt stadgande i berörde
hänseende förfalla.
§; .6.
Gr. Cronhjelm: Revisorerna hafva gjort anmärkning
dervid, att ett räntefritt förskott af 5ooo R:dr på ett uppgjordt
contract blifvit lemnat till Capitainen Wihlborg, och
Landshöfdingen har upplyst, att detta contract, som var af
beskaffenhet att kunna uppsägas af hvardera contrahcnten,
af Capitainen Wihlborg blifvit uppsagdt dagen efter dess afslutande.
Förskottet har först kommit Statsverket till godo,
då en förut afslutad lefverans blef gjord. Detta contract
synes mig hafva blifvit uppgjordt endast för att komma åt
förskottet räntefritt; och då contraetet är uppgjordt ena
dagen samt uppsagdt den andra, torde hvar och en, som läser
handlingarna, finna, att lefverantören, för att få penningar
till en annan lefverans, gjort upp contraetet, för att
uppsäga det, så snart han lyftat penningarna. På det icke
sådant underslef n\å framdeles äga rum, anser jag, att
StatsUtsk. bör tillstyrka Ständerna att hos K. M. uti und.
skrifvelse hemställa, att Landshöfdingärna må åläggas att,
vid de tillfällen, då lijelpsändningar af spannmål göra det
nödvändigt att contrahera med enskilda, taga borgensförbindelser,
samt att, om contraetet uppsäges, penningarna genast
må återbäras, isynnerhet då uppsägningen sker af lefverantören.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja
återremissen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas kl. 6 i eftermiddag.
§. 26.
Gr. Cronhjelm: Så länge gamla passevolancefonden
fortfar att af Regeringen anses såsom icke varande under
R. St:s dispositionsrätt, och så länge den gamla fonden således
icke får anses såsom statsmedel, anser jag icke förmånligt
att sammanblanda den med statsmedel till vissa ändamål.
Jag anser således, att de lån, som från KrigsCollegii
ArtilleriDepartement blifvit lemnade till mötespassevolancecassan,
icke bort meddelas utan ränta, och att en utlåning
frän ArtilleriDepartemcntet så mycket mindre bort ske utan
ränta,-som samina Departement ägt en skuld af öfver 37,000
R:dr, hvarför ränta betalades. Jag anser, alt .StatsUtsk.,
dä betänkandet återkommer, bör tillstyrka Ständerna att
54
Den xo April f. m.
hos K. M. begära, det ranta måtte blifva ArtilleriDepartementet
tillagd för ifrågavarande lån, och att, på det icke
såsom motskäl må anföras, att räntefria försträckningar skett
äfven från passevolancefonden till ArtilleriDepartementet,
räntan å dessa lån äfven må liqvideras. Att lån lemnäs till en
fond, som icke står under Ständernas granskning, utan att
ränta derför erlägges, finner jag vara oriktigt.
§• 3i.
Gr. Cronhjelm: Mig synes, att Utsk. i denna §. sammanblandat
tvenne olika saker. En anmäidonng har af Revisorerna
blifvit gjord emot det bokförings- och räkenskapssätt,
som vid Flottans stationer blifvit följdt. Samma anmärkning
har af StatsUtsk. blifvit vitsordad, med förmälan
att en sådan anmärkning redan förut blifvit gjord. Det är
således ett bestämdt factum, att bokförings- och räkenskapsmethodeima
icke äro ändamålsenliga, och jag känner specielt,
att de äro i högsta grad complicerade. Utsk. har dock ansett
sådant, icke böra föranleda till någon åtgärd, då K. M. genom
Nåd. Skrifvelse anbefallt StatsCont. att för de förvaltande
Verken upprätta sådana räketiskapsformulärer, som leda till öfverensstämmelse
med Rikshufvudbokslutet Jag har genomläst
den skrifvelse, StatsCont. i följd deraf afgifvit, och om också
Förvaltningens af Sjöärenderna bokslut på det uppgifna sättet
ställes i full öfverensstämmelse med Rikshufvudbokslutet,
blir dock icke olägenheten derigenom afhjelpt; ty olägenheten
ligger egentligen icke i bokslutet, utan i den bokföringsmethod,
som äger rum. Det är derpå jag önskar fästa Utskottets
uppmärksamhet, äfvensom derpå, att Flottans stationer
ej kunna anses såsom förvaltande Verk, hvilkas bokslut
de anbefallda ändringarna angå. En af Flottans stationer
har stundom icke en gång haft någon hufvudbok. De
anbefallda ändringarna angå således icke den här anmärkta
ofullständigheten i bokföringsmethodefi; och jag tror altså,
att Utsk. bör taga anmärkningarna i närmare öfvervägande
och föreslå en und. begäran om undersökning i detta afseende,
på det sedermera ett förbättrad!: bokföringssätt må
kunna stadgas. Samma anmärkning gäller äfven i en kommande
punkt, ang:de ÖfverIntend.Embetets räkenskaper; och
jag skall ej heller, då denna punkt förekommer, underlåta
att framställa skälen för återremiss.
Ilr Stuart uppläste följande:
Till hvad Gr. Cronhjelm i anledn. af StatsUtsk:s yttrande
uti 3i §. erinrat, anhåller jag att få tillägga: att då omförmälda
, af Revisorerna anmärkta skiljaktigheter uti redogörelserna
för anslagen å 4;de hufvudtiteln, äfvensom den
af Utsk. jemväl erkända ofullständigheten i redovisningssättet
för dessa anslag, ännu lära fortfara, Utsk., efter min
tanke, bort föreslå någon lämplig åtgärd, hvarigenom den
af R. St. vid sista Riksdag önskade och, enligt hvad Reviso
-
Ren io April f. ra.
55
reina anmält, af behofvet högt påkallade förbättring och
förenkling af bokföringsmethoderna vid redovisningen för de
till Flottan anslagna medel måtte med det allraförsta åstadkommas.
Jag anser Utsk. hafva ägt desto större anledning att fästa
Pl. St:s uppmärksamhet på angelägenheten häraf, som, i
anseende till den redan af 1827 års Revisorer öfverklagade
och ännu icke afhjelpta svårigheten att behörigen granska
räkenskaperna för ifrågavarande anslag och controllera användandet
af de högst betydliga summor, som uti dessa räkenskaper
redovisas, det med revisionerna åsyftade ändamål
icke kan, hvad de för försvarsverket till sjös anslagna medel beträffar,
under nuvarande redovisningssätt vinnas. Vid detta
förhållande kan jag ingalunda dela Utsk:s åsigt att, för den
sålunda högst nödvändiga förändringen af bokföringssättet i
afseende på Flottans anslag, afvakta den möjligen ännu aflägsna
tidpunkt, då tjenliga och med Rikshufvudboken öfverensstämmande
formulär för de allmänna medel förvaltande
Verkens räkenskaper hunnit upprättas, granskas, pröfvas
och fastställas.
Frih. Silfverskjöld: Ehuru fullkomligt instämmande
med de sista värda talarne 0111 vigten deraf, att ej allenast
de förvaltande Verkens bokslut, utan ock deras bokföring i
allmänhet må blifva ordnad efter bestämda formulär, anhåller
jag dock att få fästa uppmärksamheten derpå, att, enligt
de upplysningar som jag erhållit i StatsCont., detta Verk är
betänkt på att föreslå förbättringar icke blott i afseende på
bokslutet, utan äfven i afseende på bokföringen i allmänhet.
Som Utsk. icke haft skäl att betvifla verkställigheten deraf,
har Utsk. ej ansett sig böra föreslå några särskilda åtgärder,
genom hvilka ieke mera skulle vinnas än genom dem, som
redan nu vidtagas.
Frih. Lagerbjelke, Joh: Jag tror mig vid detta
tillfälle böra till den upplysning, som Frih. Silfverskjöld
lemnat, bifoga den, att ett nytt redogörelse-reglemente, som
kommer att upptaga Flottans hela redogörelse-verk, är under
arbete och med det snaraste torde blifva färdigt. Detta
är det enda, som jag anser mig vid denna §. hafva bort
upplysa.
Gr. Cronhjelm: Jag får, till svar å hvad Frih. Silfverskjöld
nämnt, upprepa: att K. M:s Skrifvelse till StatsCont.
och R. St:s underd. skrifvelse till K. M., hvilka jag
läst, icke angå annat än bokslutet för de förvaltande
Verken, och detta är helt annat än redovisnings- och bokförings-methoden
för Flottans stationer. För att med låda
bevisa hvad jag säger, får jag framställa, att i detta ögonblick
i832 års räkenskaper vid Stockholms station ännu icke
äro inkomna frän filialcontoren till hufvudcontoret, fastän
de boil inkomma för 6 månader sedan. De komma ej
56
Den io April f. m.
heller in till Förvaltn. af Sjoärenderna förrän fram på nästa
år, och således år efter deras afslutande i stället för i
år derefter, och sådant härrör af det i högsta grad complicerade
bokföringssättet. Hvad den siste talaren omnämnt,
eller att ett nytt redogörelse-reglemente snart torde blifva
utfärdadt, kan det föranleda till förändring i det nu anmärkta
förhållandet; men om mitt minne icke bedrager mig,
bestämmer samma reglemente 120 civila tjenstemän för Flottan,
som endast har 220 officerare. Deraf kan man se, huru complicerad
bokföringsmethoden är. Jag har sjelf åtskilliga gånger varit
revisor öfver dels allmänna dels enskilda fonder och skaffat
mig någon kännedom om de särskilda bokföriugsmethoder
i våra publika Verk, men icke funnit någon method vara så
complicerad som den, hvilken följes i Flottans räkenskaper,
isynnerhet vid stationerna, och kan således icke afstå från
mitt yrkande, att rättelse deri inå till vägabringas.
Frih. Silfverskjöld: Jag har icke bestridt Gr. Cronhjelms
framställning, att K. M:s Nåd. Bref till StatsCont. i
förevarande ämne endast omnämner bokslutet; men StatsCont.
har deraf icke sett sig förhindradt att sträcka sin åtgärd
längre än K. M:s befallning antyder, eller dertill, att
räkenskapernas förande må komma att stå i harmoni med
bokslutet. Jag upprepar, att Utsk. viii funnit ändring i
Flottans räkenskapssätt vara behöflig; men att man, då saken
var under utarbetning, ej ansett nödigt att föreslå någon
förnyad und. skrifvelse till K. M.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott tillägga, att jag ej linner
med representantens kall förenligt att på detta sätt låta
de nödiga åtgärdernas vidtagande bero pä förvaltande Verks
godhet; och det skulle vara en speciel godhet af StatsCont.
att utsträcka den anbefallda åtgärden utöfver hvad Konungens
Skrifvelse innehåller.
§• 33.
Ilr Cederschjöld: GeneralTullstyrelsen har förklarat,
att den ifrågavarande svängkranens användande vid större,
svårliandterligare piecers lossning och lastning medfört
nytta för trafiken och äfven för Tullverket i så måtto, att
skyndsamhet vid lossningen derigenom befordrats. Denna
nytta måtte likväl varit af kort varaktighet; ty, så vidt jag
vet, har denna kran knappt blifvit nyttjad mer än en gång,
nemligen, då den försöktes och med detsamma casserades.
Jag hemställer derföre, om icke vid den ifrågavarande und.
skrifvelsen borde göras det tillägg, att kranen borde försäljas,
med skyldighet för köparen, att borttaga den; ty sedan
lim redan i flera år stått såsom ett varnande exempel på
obetänksamma företag, torde han således ej längre behöfvas
för detta ändamål.
Frih.
Dea 10 April f. m. 5j
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Det var under deti
tid, då Tullverkets styrelse var mig anförtrodd, som utbetalningen
af den för ifrågavarande svängkran bestämda summa
skedde, och det var äfven under samma tid, som Tullstyrelsen
afgaf den i StatsUtsk:s utlåtande införda upplysning om
denna inrättning. Kranen hade då visserligen icke varit
mycket brukad, men hade dock flera än en gång blifvit begagnad
med nytta, och under en del af sommaren hade den
med fördel varit begagnad vid flera betydliga lossningar. Den
svaga grund, hvarpå den var uppförd, nemligen på pålverk, gjordt'
den visserligen mindre pålitlig och mindre säker, hvarigenom
kranen också kom i oreda, gick sönder och måste repareras.
Huruvida den sedermera efter min styrelsetid kunnat
begagnas, känner jag icke.
§. 36.
Frih. von Schulzenheim, David: De tvenne summor,
hvilka gifvit It. St:s Revisorer och StatsUtsk. anledning att
föreslå ifrågavarande utgärd, iiro verkligen så obetydliga, att
jag tvekar att med en anmärkning i detta ämne upptaga
R. o Ad:s tid. Då likväl, på sätt ÖfverPostDirectionen upplyst,
Cabinettet har obegränsad portofrihet för såväl dess utrikes
som inrikes brefvexling samt äfven rättighet att begagna
extra post, hemställer jag, huruvida den föreslagna und.
skrifvelsen till K. M. kan vara lämplig. Om den princip
antogs, att alla Verk, som äga rätt att afsända extra poster,
vore skyldiga att derför lemna ersättning, blefve deras expensmedel
ganska starkt graverade; och jag kan icke inse,
hvarföre Cabinettet skulle vara mer än alla andra Verk skvldigt
att ersätta utgifterna för extra poster. Jag anhåller,
alt denna anmärkning må få åtfölja den troligen blifvande
återremissen.
§• 42-
Frih. Cederström: Vid hvad StatsTJtsk. på grund af
CommereeCollegii förklaring yttrat i afseende på ÖfverDirectören
vid C.ontrollverket i Stockholm är intet att anmärka;
men då icke blifvit anmäldt, att någon åtgärd i afseende på
controllstämpelmedlens lefverering i det öfriga Raket blifvit
vidtagen, torde en und. skrifvelse i ämnet vara behöflig.
§. 43.
Frih. Cederström: I den nu förevarande 43 §. förekomma
åtskilliga anmärkningar, först derom, att i räkenskaperna
upptagas arfvoden och postporto, som sålunda aldrig
kunna controlleras, Controllverket bör derföre erhålla portofrihet
under dermed förenad ansvarighet. Anmärkningen ont
Controllverkcts aflöning och expenser bor åter föranleda dertill,
att aflöningen inom Verket uppföres på ordinarie stat.
Derigenom förfaller frågan, huruvida den bör utgå från controllmedlen
eller anslag på ConnncrceCollegii stat; hvaremot
5 H. 8
58
Den to April f. m.
den bör utbetalas af StatsCont. Jag anhåller, att StatsUtsk.
i anledn. af dessa anmärkningar först upptager Controllverkets
aflöning i Statsregleringen och sedermera föreslår portofrihet
för Verket.
§. 56.
Frih. Cederström: Sedan StatsUtsk erkänt, att sjelfva
handlingen förutsätter, att anspråket blifvit gjordt, då
anordning blifvit utfärdad, förefaller det mig mer än besynnerligt,
att man vill, derföre att anordningen ej blifvit
uttagen, annihilera betalningen. Om deremot fordringsägaren
uttager assignationen, erkänna Ulsk. och StatsCont.
, alt densamma utgör liqvid för ett godkändt belopp
och att innehafvaren efter behag, förr eller senare,
' kan sig deraf begagna, eller, rättare uttryckt, att medlen
äro ett af honom i Banken förvaradt depositum, som, när
som helst, kan uttagas mot assignationen. Det händer, att
en medborgare gör ett anspråk gällande, som godkännes icke
genast, utan i, 2 eller 3 år senare; kort sagdt, han har
svårt att veta, när frågan kan blifva afgjord, och under tiden
kan denne fordringsägare aflida samt dess arfvingar icke
så snart erhålla kunskap om det väckta anspråket. Det är
således stridande mot all rättsgrund att bifalla, hvad Utskpå
grund af StatsCont:s framställn. tillstyrkt, nemligen, att
för uttagandet af medlen samma prescriptionstid må utsättas,
som förut genom K. Kungörelsen af d. 8 Sept. 1824
blifvit bestämd för dem, hvilka vilja göra sina anspråk på
fordran hos Statsverket gällande. Jag bestrider följaktligen
Utsk:s förslag helt och hållet, med mindre att sådana anordningar
komma att genom allmänna tidningarna såväl inom
fäderneslandet som på utrikes orter kungöras, med kallelse
eller förständigande för den, hvars anspråk blifvit godkändt
och anordning derå utfärdad, det han ägde att sjelf eller
genom ombud anordningen i StatsCont. uttaga sist inom io:de
årets utgång, räknadt från den dag, annoncen i tidningarna
införd blifvit.
Gr. Cronhjelm: Äfven jag tror, att det förslag, StatsUtsk.
gjort om prescriptionstid, hvarinom StatsCont:s assignationer
böra uttagas, ej är antagligt, och får till stöd för
detta bedömande framställa saken utur tvenne synpunkter.
För det första har man ännu sedan äldre tider oliqviderade
fordringar, som troligen aldrig blifva liqviderade och som
Statsverket sökt att på ett eller annat sätt komma ifrån; de
härleda sig till och med från Carl XI:s och Carl XII:s tider.
Det är bekant, att Statsverket, såväl inom som utom landet,
med anledning häraf ej har särdeles credit. Att nu säga:
att den, som ej inom 1 år uttager sina penningar, ej
skall erhålla dem, vore att gifva dödsstöten åt den ringa
återstående crediten. För det andra, och ehuru jag, såsom
icke varande jurist, ej fullkomligt förstår saken, tror jag , att
Den 10 April f. m.
5g
det ej instämmer med Sveriges lag att bestämma i år för
uttagandet af fordringar hos Statsverket, när prescriptionstiden
för fordringar man och man emellan är to år. Jag
tror således, att LagUtsk. bör öfverse detta förslag och åtminstone
uppgifva, om det ej är i strid med allmänna lagen.
Jag anhåller om återremiss af betänkandet på grund
af de vid denna §. gjorda anmärkningar.
S- 6l
Gr.
Cronhjelm: Jag anser anmärkningen här gälla
egentligen formen. Det anslag, som Konungen disponerat,
skulle äfven jag velat tillstyrka, i fall sådant berott på mig,
men ej på det sätt det blifvit gifvet. Det är nemligen, enligt
K. M:s Nåd. Bref d. 19 Juni i83o, tillerkändt Professor
Ågren till en utländsk resa, med föreskrift, att det skulle
tagas från öfverskottet på anslaget till allmänna undervisningsverken,
och summan har jemväl derifrån blifvit tagen,
oaktadt detta anslag till undervissningsverken ej fördelades
förrän i Dec. månad j833. Jag anser formen vara öfverträdd
och frågan vigtig såsom principfråga; hvarföre jag också
tror, att den bort föranleda dertill, att Utsk. tillstyrkt
en und. skrifvelse till K. M., med hemställan,'att anvisningar
ej må ske på öfverskott af sådana anslag, som ej för
året lemna öfverskott, och synnerligen då dessa anslag äro
gifna till annat ändamål än det, hvarför anvisningen sker.
Jag anhåller, att denna anmärkning må få åtfölja återremissen.
§. 6a.
Frih. Silfverskjöld: Jag yrkar återremiss af betänkandet
i anseende till förslaget i förevarande §. Då R. St.
icke föreskrifvit något sådant vilkor vid beviljandet af anslaget
till expectance-arfvoden, som skulle hindra Konungen
att bevilja högre arfvoden efter befordran, linner jag Konungen
ej vara förhindrad att efter godtfinnande utdela dessa
arfvoden, och tror jag härmed böra fortfara, såsom hittills
skett. Det är kändt, huru många behöfvande finnas och
huru otillräckliga anslagen äro; och då Ständerna icke kunna
lemna tillräckliga anslag, böra de åtminstone lemna Konungen
fri disposition af de medel, som till detta ändamål
blifvit afsatta.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., förenade sig i hvad
Frih. Silfverskjöld nu anfört.
§• 67.
Gr. Cronhjelm: Vi äro nu åter på den olyckliga frågan
om skeppshandeln, och det synes, som ett oblidt öde
vållade, att då frågan på ett eller annat sätt återkommer,
skola alltid sådana procedurer vidtagas, att man aldrig kommer
till någon slutlig åtgärd. StatsUtsk. har nu ansett sig
böra gå till HofCanceileren för att erhålla upplysning om
målets handläggning, då likväl Justitieombudsmannen i sin
6o
Den to April f. ut.
berättelse till R. St. anmält, att "K. M. under d. ii Dec.
"i8'5o handlingarna i målet till Just.Cancelleren i Nåder öf"verlemnat,
för att, i anseende till den olikhet, som visade
"sig emellan hvad till Kronan blifvit betaladt för skeppet
”Tapperheten och fregatten af Chapman samt hvad i con”tracten
finnes bestämdt, emot vederbörande vid behörig
"domstol utföra talan om den ersättning, hvartill Kronan kunde
”pröfvas vara lagligen berättigad.” Det är således bestämdt
kunnigt för hela Representationen och för hela Svenska folket,
ej allenast hvad som är tillgjordt, utan äfven hvad som
icke är tillgjordt; det är nemligen bekant, att Just.Cancelleren
livilat på handlingarna från den 11 Dec. i83o, och det
synes som om en sådan åtgärd, sorn StatsUtsk. vidtagit, endast
kunde föranleda dertill, att denna affär kommer att
spöka vid en annan Riksdag. Jag tror således, att då vi
alla känna förhållandet, det enklaste vore, att StatsUtsk,
skulle föreslå en und. skrifvelse till K. ÄL, med anhållan,
att detta besynnerliga mål måtte blifva nied någon större
skyndsamhet behandladt. De ledamöter, som vid slutet af
förra Riksdagen voro i Exped.Utsk., hafva ej en ringa del i
det trassel, som i detta mål uppkommit, då Utsk, ej allenast
uppsatt en und. skrifvelse, deri namnen på fartygen
blifvit förbytta, utan jemväl en hufvudsaklig del af Ständernas
beslut icke blifvit expedieradt; hvarföre ock fyra ledamöter
af Utsk, funno sig böra, efter Riksdagens slut, uti
rind. skrifvelse inberätta, huru Ständernas skrifvelse bort
vara framställd. Man kan ej underlåta att anmärka detta
såsom den största uraktlåtenhet, då man med ledsnad ser
gamma stridsfråga återkomma. Konungen har med mycken
loyaute behandlat ämnet, då han ansett sig böra, jemlikt
de fyra ledamöternas hemställan, upptaga saken, och jemväl
de felaktiga namnen på fartygen hafva, enligt protocolJet,
blifvit rättade; men felet synes nu ligga hos Just.Cancelleren,
Den person, mot hvilken talan skulle anställas, är
längesedan död, och proclamadagen instundar snart. Just.-  Cancelleren behöfver blott iakttaga den försigtigheten att låta
proclamadagen gå förbi, för att vara säker, att ingen enda
skilling skall utdömas i ersättning. Jag tillstyrker derföre,
att alla bivägar må öfvergifvas och Ständerna gå raka
vägen till K. M. med anhållan, att vederbörande auetoriteter
må anbefallas att skyndsamt handlägga saken.
Frih. Silfverskjöld: Jag instämmer med Gr. Cronhjelm
deri, att det synes, som ett oblidt öde hindrade att
komma till reda i skeppshandelsfrågan; men jag tror, alt
skulden vidlåder sjelfva Representationen vid sista Riksdagen,
som förblandade fartvgens namn. StatsUtsk. kommer
Snart i tillfälle att genom särskildt betänkande utreda förhållandet;
och vill jag derföre blott upptaga den frågan,
huruvida StatsUtsk,, såsom Gr. Cronhjelm yttrat, ej bort
D c ii io April f. m.
61
söka vidare upplysningar, utan genast tillstyrka en und.
skrifvelse till R. M. Gr. har sagt, att det vore kunnigt för
liela Representationen och Svenska folket, livad i denna fråga
blifvit tillgjordt; men det synes icke vara Gr. och således
ej heller hela Representationen kunnigt, att K. M. genom
Nåd. Bref i sist). Jan. månad beslutat frågans nedläggande.
Och redan detta tyckes hafva utgjort en grundad anledning
till Stats-Utsk:s hemställan.
Frih. Cederström: Med anledning af hvad Gr. Cronhjelm
yttrat emot en Exped.Utskrs expedition vid sista Riksdagens
slut och hvad lian dervid tillagt i anledn. af en
skrifvelse af fyra detta Utsk:s ledamöter till K. M. efter
Riksdagens slut, hade jag väntat, att, då'man velat göra anmärkning
och dervid åberopa en förklaring, man hade för
fullständighetens skull äfven upptagit, hvad denna skrifvelse
innehåller. I sådant fall hade det icke ens för någon kunnat
göras tänkbart, att felet låg hos Exped.Utsk. Det härrörde
deremot från StatsUtsk., som hade skrifvit det betänk.,
hvilket det åläg Exped.Utsk. att expediera.
Gr. Cronhjelm: Då jag alldeles icke betviflar den
uppgift, Frih. Silfverskjöld lemnat, att K. M. i Jan. månad
detta år anbefallt, att denna fråga skall nedläggas, cn åtgärd
som jag i flera år förväntat, vet jag icke, hvartill det kunnat
tjena, alt Utsk. hos HofCancelleren begärt en upplysning
i denna fråga, enär ett sådant K. M:s bref kan af hvilken
af Utsk:s cancellister som helst efterfrågas och utbekommas.
I afseende på hvad Frih. Cederström nämnt, får jag yttra,
att äfven jag hade förväntat, att Exped.Utsk. skulle ordentligare
expediera skrifvelsen till undvikande af ett sådant förhållande,
som nu uppkommit. Det må vara ett fel af StatsUtsk.
, att namnen blifvit förblandade; det lärer dock icke
våra osannt, att Exped.Utsk. begått det felet att helt och
hållet uteglömma ett vigtigt beslut, och det lärer äfven vara
en factisk sanning, att /(. ledamöter efter Riksdagens slut
ansett sig böra anmäla hos Konungen , huru R. St:s beslut
hade bort blifva expedieradt. Jag har i sjelfva saken intet
vidare att tillägga, sedan jag blifvit underrättad, att den är
nedlagd; men jag tycker mig här se en lek med formerna,
då man låtit målet vandra genom en mängd auetoriteter och
slutligen remitterat det till chefen för åklagaremagten, och
först, sedan det legat der flera år, fattat beslutet, att det
skall nedläggas. Jag inser, att det bästa måhända varit att
genast nedlägga frågan; men att först göra en simulacre
med sakens handläggning och sedan besluta dess nedläggande,
anser jag formstridigt och hafva varit ganska olämpligt
j ett land, der Nationen är ömtålig om formerna.
Frih. Cederström: Till hvad jag nyss anfört, vill
jag blott tillägga, att som jag är cn af de 4 ledamöter,
sorn undertecknat den efter Riksdagens slut gjorda anmälan
62
D c ii io April f. m.
hos Konungen, begär jag endast, att StatsUtsk. måtte sätta
sig i tillfälle att bedöma denna skrift, jemnförd med det betänk
, som ifrån Stats- till Exped.Utsk. inkom.
Frih. Silfverskjöld: Gr. Cronhjelm har fullkomligen
rätt deruti , att det stått StatsUtsk. och hvar och en af
dess ledamöter öppet att efterhöra K. M:s ifrågakomma beslut
och, om en sådan skrifvelse emanerat, erhålla afskrift
af densamma; men då jag, lika litet sorn Gr. Cronhjelm,
ägde mig bekant, att ett sådant bref ankommit, var det
svårt att söka kännedom om dess innehåll, och fann Utsk.
nödigt att söka upplysning hos HofCancelleren, hvilket icke
fördröjt saken, emedan Utsk. om ett par dagar erhöll de begärda
upplysningarna i ämnet. Jag tror, att Utsk. snart
skall lyckas nöjaktigt utreda frågan, och jag vill derföre icke
nu ingå i närmare utveckling af sjelfva hufvudsaken.
Frih. von Schulzenheim: Då jag begärde ordet,
var det endast för att, i anledning af Gr. Cronhjelms framställda
förslag om en ytterligare und. skrifvelse till K. M«,
taga mig friheten upplysa, att, till följd af StatsUtsk:s bos
HofCancellersEmbetet gjorda begäran om upplysning i afseende
på delta måls handläggning och det deraf uppkomna
resultat, bar jag icke underlåtit att derom inhemta K. A'I:s
nåd. befallning; och hafva derefter alla de begärda upplysningarna
af HofCancellersEmbetet redan blifvit afgifna. StatsUtsk.
torde derföre snart komma i tillfälle att inkomma
med ett fullständigt utlåtande i denna fråga, hvilken då till
öfverläggning och afgörande hos R. o. Ad. förekommer.
Jag hemställer derföre, om frågan icke nu kunde hvila, till
dess Stats-Utsk. inkommit med sitt betänkande i ämnet,
grundadt på de upplysningar, som från HofCancellersEmbetet
blifvit afgifna.
Gr. Horn: Mig vill det synas, att sedan Ständerna förbisett
hela den vigtiga politiska delen af skcppshandelsfrågan,
hafva Ständerna icke kunnat vänta sig annat, än hvad sora
skett. Jag Caster ett högst obetydligt interesse vid denna
frågas behandling , sedan ansvarighetsfrågan vid sista Riksdagen
förföll. Hvad gäckeriet med våra former beträffar,
anser jag för min del, att det constitutionella samhällsskicket
derigenom i högsta grad lider, genom den
vigt man fäster vid småsaker, sedan man öfversett med de
stora; och jag kan icke anse detta ämne förtjena den uteslutande
uppmärksamhet, som man numera från flera håll
synes vilja deråt egna.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Gr. Cronhjelm har förklarat,
att han är mycket mån om formernas iakttagande. Hr Gr.
torde då tillåta den erinran, att grundlagens stadgande undfallit
honom , och behaga slå upp 90 §. Reg.F. Der står:
"Under R. Sils eller deras Ulsk:s öfverläggningav och prof
-
Den 10 April f. m.
G3
”ning må icke uti något annat fall eller på något annat sätt,
”än denna grundlag bokstafligen föreskrifter, komma frågor
”om embets- och tjenstemäns till- och afsättande, Regerings”och
Domaremagternas beslut, resolutioner och utslag.” Det
vore fägnesamt, om Hr Gr. iakttoge samma stränghet mot
sig sjelf i afseende på formerna , sorn han yrkar hos andra.
Jag har icke kunnat neka mig detta uttryck af min känsla,
då jag å andra sidan delar obehaget af att åter höra lalas
om skeppshandelsfrågan.
Gr. Cronhjelm: I anledn. af Frih. v. Schulzenheims
anförande får jag yttra, att jag förenar mig i hans anhållan,
att saken må hvila, och det så, att den må anses jordfastad
med den man, som till en del föranledt den. Uti hvad Gr.
Horn yttrat, kan jag icke fullkomligen instämma. Jag anser
ej af så liten vigt, om Statsverket erhåller någon ersättning
för den betydliga förlust, som vi veta, att det på denna affär
fått vidkännas. I anledning af hvad den siste talaren nämnt, ber
jag åter att få förklara , att jag vid sista Riksdagen var ledamot
af R. o. Ad. och då hörde samma talare samt Frih. Jacob
Cederström sä ofta, såväl för mig som andra, uppläsa 90 §.
Reg.F., att det fullkomligen lyckats dessa Hrr att nästan
ord för ord inplanta den i mitt minne. Jag skall nu, såsom
hittills, ställa mig den till efterrättelse och iakttaga samma
stränghet mot mig sjelf, som jag begär af andra.
llr Lefren: Det fägnar mig rätt mycket att höra, det
den siste talaren theoretiskt kanner sin pligt, och jag hoppas,
att praktiken då kommer efter.
$• ?'•
Frih. Silfverskjöld: Jag har ej kunnat dela den af
Utsk. här uttryckta tanke, såsom min deremot gjorda reservation
visar; jag har nemligen ej kunnat inse behofvet för
R. St:s Revisorer att-taga en närmare kännedom om krutförrådens
tillstånd, än om öfriga till försvarsverket hörande
förråd, för att Revisorerna skola komma i tillfälle att fullgöra
den dem åliggande granskning, men väl att åtskilliga betänkligheter
kunna möta att genom aflemnande af de ifrågasatta
generalsammandragen allmängöra, huru stora krutqvantiteter
försvarsverket äger att tillgå. På grund deraf anhåller
jag om återremiss å betänkandet. Jag får äfven tillägga, att
det kunde blifva ganska betänkligt att genom sådana sammandrag
göra bekant, huru stora krutförråden äro. Man kan
nemligen förutsätta, att efter ett krig krutqvantiteterna kunde
vara mindre betydliga. Om då någon magt skulle vilja
anfalla oss, skulle det lämpligaste tillfället kunna väljas. Här
är dessutom fråga om en persedelgranskning, som icke kan
tillhöra Revisorerna; och skulle denna princip, att sådan
granskning tillkommer dem, ytterligare utsträckas, skulle
Revisorerna dermed blifva så upptagna, att de ej kunde
fullgöra sitt åliggande att granska medlens förvaltning.
64
Den 10 April f. ra.
Frih. Cederström förenade sig med Frih. Silfverskjöld.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Jag anhåller att
få förena mig med Frih. Silfverskjöld, likvist endast i så
måtto, att jag anser ganska lämpligt att upprätta ett sammandrag
på den årliga tillverkningen och åtgången af krut,
d. v. s. på allt, hvad som lefvereras till Kronan samt på
hvad som förbrukas, utan att deri införes behållningen från
föregående år, emedan jag anser nödigt, att någon coritröll
linnes derpå, att ej mera krut må försäljas eller på annat
sätt afgå, än som årligen tillverkas, hvarigenom det reservförråd
, som för Rikets försvar kan behöfvas, skulle minskas.
Slen jag anser icke nödigt, att Revisorerna eller R. St. få
veta, huru mycket krut finnes; deras pligt är endast att tillse,
det någon misshushållning ej må äga rum, och att således
icke förråden må minskas genom öfverdrifven försäljning.
Denna controll vinnes derigenom, att man jemnför den årligen
tillverkadeqvantiteten med förbrukningen;och ett sammandrag,
som upplyser denna proportion, anser jag ganska nyttigt.
II. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag får till alla delar förena
mig i den af Frih. Silfverskjöld gjorda reservation, och det
med så mycket större skäl, som den uti den väckta motionen
åsyftade, nödiga ordningen ändock vinnes genom de räkenskaper,
hvilka årligen inlemnas till Kammarrättens granskning.
Af dessa räkenskaper synes, hvad som åtgått, och
man undviker sålunda att lemna kännedom om förråden åt
dem, som på intet vis derom böra underrättas, och hvilken
kännedom kunde medföra ganska obehagliga följder.
k ?8-
Hr Cederschjöld: Då man utaf räkenskaperna ser,
att en besparing finnes uti gamla passevolancefonden, uppgående
till mer än 290,000 R:dr, och denna besparing nödvändigt
måste hafva någon ägare, vare sig de, som dertill
bidragit, eller Statsverket; så anser jag det vara nödvändigt,
att R. St. komma i erfarenhet af, hvarest dessa medel finnas
och huru de för framtiden blifva använda. Uti 58 §. Reg.F.
stadgas, att derest genom tractater med främmande magter
några medel skulle till Riket inflyta, skall för dem på enahanda
sätt redovisas som för öfriga statsinkomsterna. Men
när redovisning skall äga rum för medel, som tillkomma
Statsverket genom tractater med främmande magter,
bör väl ännu mer en sådan redovisning ske för medel, sorn.
influtit genom tractater med Svenska medborgare; och
under denna kathegori ligger helt visst gamla mötespassevolancefonden.
Om man icke vill medgifva, att de, som dertill
contribuerat, skulle återfå denna besparing, blir andra
alternativet ovedersägligt, att den mäste tillfalla Staten. Jag
nödgas derföre anhålla, att dessa anmärkningar må få åtfölja
återremissen.
Gr.
Den io April f. m.
65
Gr. Cronhjelm: Jag begär att fä instämma uti elen
af den siste talaren yttrade princip, att lill dessa medel mäste
linnas någon ägare. Jag anser dem icke kunna vara
Konungens eller Regeringens enskilda, utan tror, att de rätteligen
utgöra allmänna medel, enär de tillkommit genom
allmänna bidrag. Dessa 298,622 R:dr äro i närv. ställning,
då Staten är belastad med en icke obetydlig skuld och inskränkningar
lill följd deraf fordras, ingalunda att försmå,
helst då nya anslag äro begärda. Jag tror, att Ständerna
icke kunna annat än taga i anspråk medel, som äro af allmän
natur och till Statsverket influtna. Här har blifvit
uppställd en deduetion, som skulle bevisa, att någon revision
af dessa medel icke borde äga rum; till stöd hvarför åberopats
ett svar från HofCancelleren, af innehåll: "att enär
å ena sidan K. JM. vid flera tillfällen förklarat gamla mötespassevolance-cassan
icke böra vara underkastad revision af
R. St:s Revisorer, hvilket ock R. St. vid sednaste Riksdag
genom formligt fattadt beslut, i anledning af uti denna fråga
väckt motion och i sammanhang med fastställandet af
grunderna för den nya passevolanceinrättningen, för deras
del medgifvit." Jag ber att i anledning häraf få öppet
förklara, att något sådant beslut aldrig blifvit fattadt; utan
måste i detta afseende ett misstag hafva förelupit i HofCancellerens
skrifvelse. Hr Prosten Stenhammar har uti sin reservation
vid ifrågavarande StatsUtsk:s betänkande häröfver
meddelat upplysning. Reservanten säger nemligen: ”Desto
mindre förmår jag inse, att den i K. M:s genom Hr HofCancelleren
Revisorerna meddelade nåd. svar antydda mening
kan hemtas utur Stats- samt Allmänna Besv.- och Oecon.-  TJtsk:ns utlåtande vid sistl. Riksdag (N:o 72 pagg. 60, 6t) som
den väckta motionen åsyftade anspråk å den gamla passevolance-eassans
behållning, för att derigenom bereda nedsättning
i nya passevolcanceafgiften, eller, såsom orden lyda:
särskild redovisning och utdelning till rust- och rotehållare
af det öfverskott, som vid passevolancens slut möjligen kunde
befinnas. En sådan återbäring af öfverskottet till rustoch
rotehållarne sjelfva hafva R. St. icke bifallit, utan förklarat,
att frågan derom borde förfalla, hufvudsakligen på den
grund, att rust- och rotehållare icke vid contractens undertecknande
gjort något förbehåll att efter passevolancetidens
slut få disponera besparingarna till deras förmån." Sista
Ständer hafva aldrig medgifvit, att passevolaneemedlen skulle
vara fritagna från revision, utan hafva tvärtom velat göra
deras ostridiga revisionsrätt gällande; men då någon revision
deraf icke kan äga rum, enär enständigt dertill nekas, vågar
jag föreslå, att StatsUtsk., i det betänkande som kommer att
följa på återremissen, må anse besparingen af den natur, att
StatsUtsk. i utgiftsbetänkandet kan föreslå, att de nya anslag,
som möjligen tillstyrkas, må kunna anvisas på denna fond,
5 H. 9
66
Den 10 April f. ra.
sa långt den förslår, samt att Utsk., då sistnämnde betänk,
förekommer, vill hafva dessa medel i minne. I alla fall bölen
und. skrifvelse örn denna cassas revision af StatsUtsk.
föreslås.
Frih. von Schulzenheim: Jag kan för det första
omöjligen medgifva den af en värd ledamot framställda
extensiva tolkningen af 58 §. Reg.F. Der står tydligen: ”genom
tractater med främmande magter” och derunder mäste
icke kunna inbegripas contract med egna undersåtare, hvarföre
slutperioden af denna §. på närvarande fall icke synes
kunna hafva ringaste tillämpning.
Hvad dernäst vidkommer frågan, att någon revision af
gamla passevolancefonden icke blifvit R. St:s Revisorer rnedgifven,
torde jag få äran upplysa, i motsats af hvad 2:ne
ledamöter af R. o. Ad. och äfvenledes en reservant inom
Ulsk. anfört, att åtminstone uti förenade Stats- samt Allm.
Besv. o. Oecon.-Utsktns betänk, vid sista Riksdag N:o j-2 all
anledning finnes, att Riksdagstidlm:ge Botvid Jonssons och
Joli. Jac. Rutbergs motioner åsyftat redovisning för dessa
medel i vanlig väg. Pag. 6o står nemligen: ”Hvad slutligen
vidkommer Riksdagsfullm:ge Botvid Jonssons från Östergöthland
samt Joh. Jac. Rutbergs frän Norrbottens län yttrade
anspråk å den behållning, hvilken i den nuvar. mötespassevolance-cassan
möjligen kan förefinnas, samt yrkande, att
redovisning derför måtte infordras.” Med denna
redovisning måste väl ej menats någon annan, än den vid
flera tillfallen af Ständerna begärda, nemligen inför Revisorerna
eller StatsUtsk.; till följd hvaraf, och då Utsk:n tillstyrkte
Ständerna att låta denna fråga förfalla, och Ständerna
i sammanhang med deras beslut öfver förenämnde betänkande
N:o 72 bifallit denna hemställan, det åtminstone
för mig vill synas temligen klart, att Ständerna, om de än
icke bestämt och i uttryckliga ord biträdt principen, att
passevolance-cassan skulle vara undantagen från revision, åtminstone
beslutat, att all fråga derom borde förfalla.
StatsUtsk. har nu yttrat, att det ansett det åberopade
R. St:s beslut endast innefatta det afseende, R. St. lemnaÖe
å en i ämnet väckt enskild motion. Detta skulle visserligen
varit förhållandet, i fall vid sista Riksdag sammansatta Statsoch
Oecon.Utsk:n särskildt behandlat Rutbergs samt Botvid
Jonssons motioner och desamma i särskildt betänk, framställt.
Men så har icke tillgått. Ulsktn hafva företagit dessa båda motioner
i sammanhang med K. M:s Nåd. Propos. om mötespassevolanee-afgiften,
hvilket bäst synes af rubriken å ofvannämnde
betänk. N:o 72, som lyder sålunda: ”Utlåtande i
anledn. af K. M:s aflåtna Nåd. Propos. om den s. k. mötcspnssevolancen
för de indelta regementerna samt flera i detta
ämne väckta enskilda motioner.” Utsk:n hafva således behandlat
alia de vid sista Riksdag väckta frågor om mötes
-
Den 10 April f. m.
6j
passevolance-afgiften i ett sammanhang; och då Ständerna,
på Utsk:ns hemställan, beslutat, att den speciella frågan om
redovisningen måste förfalla, kan jag, för min del, icke inse
annat, än att principfrågan i denna del måste anses vara
afgjord. Utgående således från såväl Konungens vid flera
tillfällen afgifna förklaringar, som äfven från hvad jag, för
min del, måste på nyss anförda skäl anse för ett R. St:s beslut,
uttryckt genom bifall lill StalsUtsk:s betänk., kan jag
icke föreställa mig, huru Ständerna hvarken numera kunna
inkomma med förnyad anmälan om revisionsrätt af gamla
passevolancefonden, eller för deras del göra på denna fond
några anvisningar. Om derföre fråga nu vore om ett slutligt
afgörande, skulle jag tillstyrka bifall å hvad Utsk. i
denna punkt föreslagit. Men då härom nu icke torde
blifva fråga, i anseende till de flerfaldiga anmärkningar, som
vid detta betänkande blifvit gjorda, anhåller jag, att delta
mitt yttrande må få åtfölja den återremiss, som K. o. Ad.
troligen lärer komma att besluta.
Ilr Grip, Carl Gabr.: Förekommen af den siste talaren,
hvars åsigter i detta ämne jag till alla delar gillar, tinner
jag ingenting dervid böra vidare anföras; utan vill endast
tillägga den enskilda önskan, att denna å Ständernas
sida, lika orättvist som olagligen, länge förda strid en gång
må upphöra.
Gr. Horn: Jag bestrider den tolkning af frågan, som
Frih. v. Schulzenheim behagat framställa. Då Hr Frih. åberopat
innehållet af 58 §. Reg.F., som skulle det endast hafva
afseende på medel, influtna genom tractater med främmande
magter, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att §.
egentligen innehåller ett generelt stadgande, att Statsverkets
tillstånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter, skall
vid hvarje Riksdag för StatsUtsk. uppvisas. Onekligen är
passevolancen tillkommen utan någon tractat med utländska
magter, hvadan äfven granskningsrätt af passevolancefonden
lika onekligen tillkommer Ständerna, hvilka aldrig frånträdt
denna rättighet. Den har blifvit dem betagen genom en
missledande Rådgifvares åtgärd, hvilken vi vid detta tillfälle
icke äga rättighet att vederlägga, men endast kunna beklaga.
Likväl förundrar det mig högligen, huru detta nekande tili
Ständernas granskningsrätt kunnat fortsättas, sedan Regeringen
medgifvit, att passevolancefonden utgör statsmedel.
Denna granskningsrätt är likväl vilkorligen medgifven, och
det är detta vilkorliga medgifvande, jag mäste klandra, emedan
det icke står tillsammans med Ständernas allmänna granskningsrätt
af statsförvaltningen. Att försvarandet af denna
rättighet å Ständernas sida skulle stämplas såsom en orättvisa,
hade jag icke väntat, allraminst af en person, som är
Konungens Rådgifvare. Det kunde besvaras på ett annat
sätt, om jag sä ville. Jag vill slutligen erinra, att, ehuru
68
Deli io April f. m.
jag fäster mindre vigt vtd siffran, men deremot högsta vigt
vid principen, jag likväl får fästa StalsUtsk:s uppmärksamhet
på dessa medels existens, så att de må blifva använda
till Bikets sanna nytta.
Gr. Cronhjelm: Frih. v. Schulzenheim har sökt per
analogiam bevisa, att Ständerna genom afslag å en motion
skulle hafva medgifvit motsatsen af hvad motionen åsyftade.
En sådan bevisning tror jag icke analogt må utsträckas huru
långt som helst. Jag skall närmare betrakta förhållandet
med betänkandet N:o 72. Det föranleddes af K. M:s Nåd.
Propos., hvaruti K. M. förklarade, att någon granskningsrätt
af gamla passevolancefonden icke kunde medgifvas; ett förklarande,
som K. M. dessutom flera gånger ofticielt afgifvit.
I sammanhang med den Nåd. Propos. hade Utsk:n till behandling
företagit tvenne i ämnet inkomna motioner från
BondeSt. derom, att den behållning, hvilken i mötespassevolance-cassan
möjligen kunde förefinnas, måtte till rust- och
rotehållarne utdelas efter förutgången vederbörlig redovisning.
Bust- och rotehållare hade ej gjort ett sådant förbehåll
af utdelning af passevolancefondens behållningar. B. St.
ansågo således en utdelning ej böra ske, äfvensom en revision,
begärd endast för att se, hvad som kunde utdelas, således
ej tjenade till något. Men då betänkandet dessutom var en
följd af en K. Propos., som förnekade Ständerna granskningsrätten,
frågar jag, hvad man väl annat hade att göra,
än låta motionerna förfalla, hvarigenom Ständerna, vid ett
sådant förhållande, dock icke i principen bifallit, att granskningsrätten
vore dem lagligen betagen, ehuru jag icke tviflar,
att sista Ständer äfven skulle afsagt sig densamma, om man
önskat ett sådant beslut af dem och låtit någon göra motion
de rom; hvax’emot jag hoppas, att närvarande Ständer skola
vara litet mera måna om sin rätt.
I den tolkning, Gr. Horn gjort af Hr Grips yttrande, kan
jag icke instämma. Jag tyckte mig nemligen höra den sistnämnde
ledamoten yttra den önskan, att den olyckliga och orättvisa
strid, som blifvit förd med B. St., måtte upphöra. Det
är i samma anda, som jag yttrat mig; och jag instämmer
på det sätt med Hr Grip, att jag anser oss böra sluta striden
med att använda medlen till för Staten nyttiga ändamål,
hvilka Konungen ansett af behofvet påkallade, helst
jag icke kan fatta, hvartill denna strid, såsom den blifvit
förd, skall tjena. Konungen kan ju icke hafva någon vilja,
skiljd från Bikets sannskyldiga väl; Konungen behöfver ej
och bör ej eftersträfva en fond af statsmedel, hvars användande
B. St. ej få controllera. Till extra utgifters bestridande
disponerar Konungen en särskild summa, som, om den
icke är tillräcklig, efter behofvet kan ökas. Om förhöjning
lili detta anslag vore begärdt, skulle jag, när denna fråga
förekom, ej vara emot en tillökning, likväl under vilkor,
Dtu io April f. m.
att man slipper se det ständiga bemödandet att vilja undandraga
Ständerna deras granskningsrätt. Det liar gått så
långt, att för 1829 års passevolanceafgift, sorn är särskildt
redovisad, Konungen anbefallt utskrifning af 2:ne särkilda
räkenskaper, på det att Ständerna icke skulle få det minsta
med den att göra; oell Konungen har särskildt förbehållit
sig dispositionen af räntan. Är första hufvudtiteln för liten,
bör man begära, att den ökas, hellre än att man kastar
ut misstankar i landet om statsmedels disponerande till enskilda
ändamål. Hvar och en vet, att gamla passevolancefonden
icke användes till sitt bestämda föremål, utan till en
extra utgiftsfond. Vi veta, att man i Kammarrätten kan få
se, huru fonderna användas; och då kan jag icke annat än
finna det oformligt, att en slik granskningsrätt skall vara
Revisorerna betagen; och det är detta, som jag, lika med
Hr Grip, ansett för en orättvis och olaglig strid med 1. St:r,
ehuru Hr Grips ordalag måhända äro något för stränga mot
Regeringen.
Frih. v. Schulzenheim: Då jag begärde ordet, var
det i anledn. af ett af Hr Gr. Horn fäldt yttrande, att Konungen
vilkorligen medgifvit granskningsrätten af passevolancefonden;
hvarvid jag får upplysa, att hvad den före år
1829 tillkomna gamla passevolaiicefonden beträffar, Konungen
alltid ovilkorligen afslagit all granskning deraf,
samt att Konungen åter i afseende på de från och med år
1829 influtna passevolancemedlen ovilkorligen tillåtit
desammas revision, hvarvid endast fastades vilkoret af Konungens
dispositionsrätt öfver medlen, på sätt som förut ägt
rum, hvilket är något helt annat, än ett vilkor för medgifvandet
af sjelfva revisionen. K. M:s förbehåll af lika dispositionsrätt
som förut grundar sig på Dess Nådiga Propos. till
Ständerna i Jan. månad 1829, angrde förnyad instruetion
för R. St:s Revisorer, och angår icke blott passevolancecassan,
utan alla öfriga cassör, som ditintills endast hade blifvit
granskade i Kammarrätten, men som då blefvo underkastade
granskning af R. St:s Revisorer.
Jag kan icke, på sätt en annan värd talare yttrat, medgifva,
att min deduetion, ang:de Ständernas fattade beslut i
afseende på den gamla passevolancecassans revision, skulle
vara så alldeles hårdragen, och jag ber derföre att få ännu
en gång fästa uppmärksamheten på Stats- samt Allm. Besv.-  och Oeeon.Utsk:ns betänk, i den del, jag förut nämnt. Utsk:n
yttra nemligen pag. 60, i anledning af de begge Riksdagsfullm:ges
af BondeSt. väckta motioner om passevolancecassans
revision och behållningens utdelning: ”så och enär
”R. St., vid bestämmandet af den nu tilländagångna termin
”för truppernas underhållande vid möten genom en allmän
”anstalt, icke fästade något förbehåll om särskild redovisning
eller utdelning till rust- och rotehållare af det öfver
-
Den io April f. m.
”skott, som vid passevolancens slut möjligen kunde befinnas.”
Denna stroph i Utsk:s betänk.: ”icke fastade något förbehåll
om särskild redovisning,” antyder fullkomligen åtminstone
Utskrns åsigt.
Såsom skäl för Ständernas granskningsrätt af passevolancefonden
har äfven blifvit åberopadt i mom. af 58 §.
Eeg.F., som stadgar: ”Vid hvarje Riksdag läte Konungen
uppvisa Statsverkets tillstånd i alla dess delar, till inkomster
och utgifter, fordringar och skulder, för det StatsUtsk., som.
R. St. utvälja.” Konungens vägran af revision a passcvolancefonden
har deremot just tillkommit derföre, att Konungen
icke ansett passevolancefonden utgöra statsmedel och
således icke vara föremål för 58 §. Behållningen af gamla
passevolancefonden åter kan icke annorlunda betraktas, än
såsom ett saldo eller en rest, tillkommen genom ett entreprenadcontract.
Helt annat är förhållandet med den nya
passevolancecassan. Uti den Nåd. Propos. af d. 24 Febr.
1839 uttrycker sig K. M. om dessa medel medföljande ord:
”Viljande K. M. medgifva Ständerna att med revisionen af
räkenskaperna må förhållas i öfverensstämmelse med hvad
K. IM. uti Dess till Rikets nu församlade St. afgifna Nåd. Proposition
om instruction för R. St:s Revisorer föreslagit.”
För öfrigt tror jag mig böra upplysa, hvilket säkerligen
hvar och en, som vill begagna den af Gr. Cronhjelm
omtalade tillgång till räkenskaperna, äfvenväl skall finna, att
den gamla passe volancecassan icke blifvit använd till ändamål,
som icke ägt större eller mindre sammanhang med Armeens
underhåll. Orsaken, hvarföre passevolancecassans räkenskaper
för år 1829 äro skiljda från de öfriga, är så tillräckligen
utvecklad i HofCancellersEmbetets af StatsUtsk.
åberopade svar till R. St:s Revisorer af d. 3 Nov. 1802, att
dervid är föga eller intet att tillägga.
Jag anhåller, att detta mitt förnyade yttrande må få åtfölja
återremissen.
Hr Grip: Jag har haft äran begära ordet, för att sluta
den olyckliga strid emellan Grefvarna Horn och Cronhjelm,
hvartill jag varit en oskyldig anledning, och får derföre
förklara, att Gr. Horn lika riktigt fattat min mening,
som densamma af Gr. Cronhjelm blifvit riktigt uppfattad.
Gr. Horn: För att afgöra tvisten, huruvida passevolancemedlen
äro statsmedel eller icke, borde det vara utredt,
huruvida de icke blifvit använda till Statens behof. Man
har påstått, att de icke blifvit använda till föremål, främmande
för 3:dje hufvudtiteln. Man kunde dervid göra en eller
annan anmärkning och fråga t. ex., huruvida kyrkbyggnader
m. m. dylikt hörer till 3:dje hufvudtiteln. Men om de äfven
icke blifvit använda utom 3:dje hufvudtiteln, äro de
dock ämnade att bestrida indelta Armeens exercis, såsom
författningarna stadga. Det åligger Staten att bekosta alla
Den 10 April f. m.
71
vapenöTn ingar derutöfver; och hafva dessa medel dertill
blifvit använda, mäste de anses såsom statsmedel och följaktligen
äfven redovisas. Nu står det hvar och en fritt att
i Kammarrätten taga kännedom om förhållandet härmed,
hvilket äfven jag gjort och dervid funnit, att medlen till
största delen' blifvit använda på ett sätt, som icke öfverensstiimmer
med rust- och rotehållarnes åtagna förbindelser.
Det är på dessa grunder, som jag icke kan förklara, huru
man kunnat vilja bortraisonnera, att medlen äro statsmedel,
på samma gång som man medgifver, att de användas till
statens behof. Att K. M. vilkorligen bifallit revision af
medlen, bevisas af Frih. v. Schulzenlieims sista yttrande,
hvilket således äfven innefattar ett erkännande, att de äro
statsmedel och följaktligen äfven underkastade revision; och
jag kan således icke annat än finna det småaktigt att från
revision undanhålla medel, om hvilkas användande hvar menniska
kan göra sig underrättad i Kammarrätten.
Gr. Cronhjelm: Frih. v. Schulzenheim har vid den
citerade strophen utur Utsk:ns betänk, begått det felet att icke
läsa till punkt. Om man derföre läser hela perioden, finner
man, att der blott är fråga om rust- och rotehållarnes
rätt att återfå sina penningar; men der afhandlas icke Ständernas
granskningsrätt. Emedlertid har Frih. v. Schulzenheim
börjat med att påstå, det Ständerna medgifvit det oriktiga
i granskningsanspråket. Från denna position har Hr Frih.
retirerat till en annan bakom liggande och yttrat, att om Ständerna
icke bestämdt biträdt principen, att granskning af passevolancecassan
icke tillkornme dem, de åtminstone tyckts antyda
det, då de beslutat, att frågan ronde den gamla passevolancecassan
skulle förfalla; hvarifrån Hr Frih. ytterligare
fortsatt reträtten till en långt bakom den sistnämnda belägen
position och åberopat Stats- och Oecon.Utskms åsigt
vid sista Riksdag. I denna position vill jag gerna lemna Hr
Frih. i ro; emedan vi icke äro skyldiga att rätta oss efter
dessa Utsk:s åsigter, hvarföre denna position ej är för mig
på minsta sätt vådlig.
I öfrigt har Hr Frih. sagt, att behållningen endast vore
en rest, ett saldo efter ett entreprenad-contract. Jag
skall ett ögonblick medgifva det, om man derigenom blott kan
få rätt på entreprenören. Men kan entreprenören ej igenfinnas,
så tror jag, att behållningen icke kan betraktas såsom
rest på en entreprenad, utan såsom allmänna medel, hvilka
kunna komma Staten till gagn, när utgiftsbetänkandet förekommer
till afgörande. För öfrigt skulle det vara interessant
och skulle äfven bilägga många stridigheter, om det
vore Representationen möjligt att få reda på, hvarföre denna
vägrade granskning blir fullföljd, enär det är medgifvet
att i Kammarrätten få upplysning om dessa medel. Konungen
äger ingen fri dispositionsrätt af statsmedlen, utom af
72
Dtn io April f. m.
extra utgiftsfonden, som Konungen efter behag disponerar
samt slutligen Cabinettscassan. Till intet af dessa slag kunna
ifrågavarande medel hänföras; de kunna således icke vara
annat än statsmedel.
I anledn. af Gr. Horns och Hr Grips tvist, hvaruti jag
blifvit inblandad, får jag förklara, att i det olika begrepp,
hvarom de tvenne ledamöterna stridt, jag anser Hr Gr. Horn
hafva lika fullkomligt rätt som den andra ledamoten fullkomligt
orätt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag får hufvudsakligen
hänföra mig till hvad Gr. Cronhjelm anfört. För min del tycker
jag, att frågan, huruvida passevolancemedlen iiro statsmedel
elfer icke, är ganska enkel, då man nemligen för besvarandet
deraf endast behöfver fråga sig, huru passevolancemedlen
tillkomma. Detta är ju genom tillskott af statens medborgare,
och det ligger följaktligen i sakens natur, att de
äro statsmedel och att således Svenska folkets ombud , K.
St., äga granska, luiru deras egendom användes och förvaltas.
Den omständigheten, att Regeringen hitintills afslagit
en sådan granskning och bestridt folkets rätt i denna del,
kan icke hindra oss att ytterligare begära och Regeringen
att slutligen finna sig vid att medgifva samma rätt. För öfrigt
kan jag icke annat än uttrycka min högsta förundran
deröfver, att StatsUtsk. icke anfört något annat skäl för sitt
betänkande i frågan, än att Utsk. af K. M:s Nådiga förklarande
funnit sig lörhindradt att tillstyrka någon åtgärd
i anledning af Revisorernas framställning. Jag kan icke
finna, att Utsk. kan af någon K. förklaring blifva hindradt
att tillstyrka, hvad helst Utsk. för sin del anser lagligt och
nyttigt och som icke strider emot grundlagen. Det är endast
denna lag, som bör utgöra Utsk:s rättesnöre; och då jag
följaktligen finner det af Utsk. anförda skäl fullkomligt
meningslöst, mäste jag, under åberopande i öfrigt af de utaf
Hr Gr. Cronhjelm och Hr Cederschjöld framställda grundade
anmärkningar, yrka åtcrremiss af betänkandet i denna
del, under anhållan, att detta yttrande må till Utsk. åtfölja.
II. Ex. Ilr Gr. Mörner, Adolph Göran: Jag hade
icke tänkt att bryta en tystnad, som jag helst iakttager under
en tid, då jag hör sä många nya satser och påståenden
blifva gällande och med ett sällsamt sjelfförtroende försvaras.
För min del vet jag, att då jag 1809 var ledamot af
StatsUtsk., föreställde vi oss icke, att Ständerna ägde rättighet
att granska passevolancceassans medel. Under Statsverkets
tillstånd och behof a Wigo vi det inbegripas, som ingår
till StatsCont., som utgör Statens ordinarie inkomster
och derföre äfven utgör föremål för den allmänna redovisningen.
Under namnet passevolancé, 0111 man enkelt fattar
det, inbegripes entreprenad-contract: förbindelse ä ena sidan
Den 10 April f. m. j3
och tillskott å den andra. Rust- och rotehållarne hafva
tillskjutit en summa i stället för de prestationer in natura,
hvarmed de annars borde aflöna soldaten. Detta skedde i
fordna tider genom särskilda aftal och contract. Vid sednare
Riksdagar har det skett genom Ständernas särskilda
förklarande; men då Ständerna vid 1812 års Riksdag åtogo
sig passevolancen för bestämd tid, ej från år till år, var detta
ett contract med Kronan. Kronan åtog sig att bestå visst
till soldatens underhåll och Ständerna att dertill lemna ett
visst tillskott. När Kronan uppfyllde sina åtagna förbindelser,
hade den rättighet att disponera medlen. De hafva
blifvit disponerade, icke för enskilda behof, utan för allmän
nytta. Deras användande har blifvit granskadt i vanlig
väg. Men att underkasta dessa medel Revisorernas granskning,
vore en annan fråga, som blefve ledsam derföre, att
R. St:s Revisorer så ofta utöfvat sin granskningsrätt på ett
sätt, föga öfverensstämmande med hvad som dermed åsyftas;
de hafva fästat sig vid en mängd småsaker och gått in
i detailler, som i intet annat land skulle utgjort föremål för
en Representations uppmärksamhet och granskning. Om
Ständerna, i stället att fästa sig vid dessa små detailler, hade
hållit sig vid det stora allmänna, huruvida armeens behof
blifvit uppfyllda, om vapenöfningarna blifvit verkställda
på ändamålsenligt sätt, soldatens behof icke förbisedda;
så tror jag ej, att fråga skulle varit att neka en vidsträcktare
granskning. Men det är Ständerna, sorn utsträckte sina
yrkanden, och icke Konungen, som vägrat dem deras
rättigheter, emedan det först är i sednare tider, som fråga
blifvit väckt om granskning af passevolancecassan, nemligen
vid 1818 eller 1823 årens Riksdagar, eller åtminstone vid en
af de sednare Riksdagarna, då Ständerna aldrig tillförne
väckt fråga derom; och det är således Ständerna, sorn utsträckt
sina påståenden, och icke Regeringen, som vägrat
dem någonting, och man kan då säga, att det är concessioner,
.sorn Ständerna begärt. När passevolancen ingicks, var
det under särskilda vilkor. Passevolancecassan är tillkommen
genom allmänna bidrag och består således icke egentligen
af statsmedel. Man bar frågat, hvem den tillhör. Det
är icke fråga om, att den kan tillhöra någon annan än det
allmänna, utan endast 0111 dispositionen och revisionen deraf,
likasom fråga icke heller är att undandraga den den allmänna
nyttan. Men frågan är, om medel, för hvilka Regeringen
har uppfyllt sina åtagna förbindelser, skola vara
underkastade en granskning, som Utgår från en falsk synpunkt,
vida utsträckt utöfver den, som åsyftas genom Reg.-  F:s stadgande. Reg.F. stadgar, att Statsverkets tillstånd och
behof skall för R. St. uppvisas; men den förbehåller i 64 §<
Konungens disposition såväl Rikets ordinarie statsmedel och
inkomster, som äfven hvad under namn af extraordinarie ut5
H. io
Den io April f. m.
Jagor eller bevillningar till Statsverket af R. St. anslås, att
till de af R. St. pröfvade behof efter den upprättade staten
anordnas.
Det är således Konungens dispositionsrätt, sora är öfverskriden,
och om Ständerna icke uppmärksamt iakttaga
gränsen för deras granskningsrätt, om de icke afhålla sig
ifrån att inkräkta på den dispositionsrätt, som tillkommer
Regeringen, kunna de mycket snarare bereda frihetens undergång
än annars; ty de kunna gifva anledning till sådana
skakningar, hvilkas utgång man icke kan beräkna.
Jag kan icke följa en af de sista talarne i de reträttoch
anfallspositioner, som han med mycken skicklighet utfört;
äfvensom jag ej heller kan upptaga allt, hvad han yttrat,
icke heller hvad en annan talare anfört, emedan jag
icke kunnat fästa det i minnet. Men jag vill nämna, att
det är mycket lätt att säga, att man vill göra det eller det,
när man yrkar utvidgning af Ständernas rättigheter den ena
gången efter den andra; men det är icke lika lätt att förutse
Statens behof: och när man känner, att granskare komma,
som icke nogsamt kunna känna alla Statens behof, eller
fästa tillräckligt afseende derpå, så är det ej underligt, om
man icke vill underkasta de medel, för hvilka alla genom
entreprenad-contractet iklädda förbindelser blifvit uppfyllda,
en annan granskning än den, som sker inför allmänna Verken,
och att R. St:s Revisorer således dermed icke böra besväras,
hvilken öfvertygelse R. St:s Stats- samt Allm. Besv.
och Oecon.Utsk. äfven synas hafva delat, då de yttrat: ”sorn
hade Ständerna, för att icke äfventyra några fyllnadsbidrag
af statsmedlen för den nya passevolance-inrättningens möjliga
bestånd, haft för afsigt att åt K. M. öfverlemna att, efter
Dess Nåd. pröfning, med rust- och rotehållare afsluta
om reg:ternas underhållande; och härtill kommer, ej mindre
att den träffade öfverenskommelsen å K. M:s sida blifvit
uppfylld genom manskapets omsorgsfulla proviantering
och sjukvård samt hästarnas utfodring, så ofta reg:terna varit
under vapen sammandragna, än jemväl, att rust- och rotehållare,
vid undertecknandet af de härom upprättade contract,
icke gjort något förbehåll att efter passevolancetidens
tilländagående befintliga besparingar till deras förmån få
disponera, anse Utsk:n, för sin del, den härom väckta fråga
så mycket hellre böra förfalla, som den af R. St. och
deras Revisorer redan tillförne gjorda und. anhållan, att redogörelsen
för den gamla mötespassevolance-cassan få granska,
icke blifvit af K- M. bifallen, samt R. St., emot K.
M:s sålunda redan förklarade Nåd. beslut, icke äro i tillfälle
alt någon åtgärd i detta fall vidtaga.” Ständerna hafva
således sjelfva högtidligen förklarat, att någon granskning
icke kunde äga rum.
Lika med Hr Grip anser jag den strid, som här blifvit
förd, just derföre vara orättvis, att den angår medel,
Den 10 April f. m.
för livilka alla förbindelser äro uppfyllda och som utgöra
genom hushållning uppkommet öfvei-skott, hvilket det måste
tillkomma Regeringen att använda för samma nyttiga ändamål,
nemligen vapenöfningarna, utan att behöfva underkasta
detsamma Revisorernas mindre insigtsfull granskning.
Gr. Cronhjelm: Den siste talaren har behagat förklara,
att han icke trott sig nog skicklig att kunna följa mig
uti de reträtter, jag åstadkommit, och de anfall å positioner,
jag utfört. Jag får såsom en genhöflighet svara, att
jag icke tilltror mig att följa honom på den vidlyftiga terrain,
han med särdeles taktisk skicklighet öfvergått; emedan
jag skulle blifva alldeles förvillad af den mängd olika terrainföremål,
som han på samma gång omfattat. Talaren har,
såsom Konungens Rådgifvare, förklarat, att det var med
ledsnad, han bröt tystnaden under en tid, då han hörde så
mångå nya satser och påståenden söka göras gällande. Detta
yttrande kan jag icke lemna obesvaradt, dels emedan det
är sällsamt att finna en Konungens Rådgifvare uppfylla sitt
kall derigenom, att han ålagt sig tystnad på ett rum, der
han borde försvara Styrelsens principer och åtgärder, dels
emedan jag tror detta yttrande hufvudsakligen vara riktadt
mot mig; och jag får då förklara, att min mening visserligen
icke varit och aldrig skall blifva att förmå den värde
talaren att bryta den tystnad, han sig ålagt på detta rum,
men att det förundrar mig, att han brutit den på ett sätt,
som ådagalägger, att han förgätit den fordna tidens satser
på samma gång, som han klandrar den närvarande tidens.
Talaren har nemligen åberopat 1809; lian har klandrat, att
nutidens satser med sjelfförtroende försvaras. Af en Konungens
Rådgifvare är det förunderligt att höra Representationen
bestridas att hysa sjelfförtroende till sina satser, åtminstone
så länge de icke blifvit vederlagda, eller så länge man
icke är öfvertygad, att de äro oriktiga; men då han förklarat,
att han icke kunnat instämma i åsigter, som äro rakt
motsatta dem, han hyste 1809, och då han yttrat, att han
den tiden, såsom ledamot af StatsUtsk., och många med
honom icke föreställt sig, att man skulle kunna år i834
tillvägagå såsom nu sker; så ber jag att få instämma i talarens
sats. Jag tror nemligen, att man icke då föreställt sig,
huru de constitutionella förhållandena skulle utbilda sig,
på sätt som skett under denna mellantid; och jag tror, att
om jag ett ögonblick ägde i min förmåga att återförsätta
dessa 1809 års män i den ställning och de tänkesätt, de då
hade, skulle de förundra sig öfver deras egen obegripliga
förmåga att förneka nästan allt, hvad de förut yrkade. För
att bevisa detta, behöfver man blott läsa den sista talarens
förträffliga ytranden vid 1809 års Riksdag. Talaren har åberopat
Ständernas högtidliga förklarande om nya passevolancen
vid förra Riksdagen. Var det en högtid, så var det åt
-
Den 10 April f. m.
minstone en sorglig högtid, emedan den åtföljdes af hela
BondeSt:s protest, hvarföre den ej heller kan åberopas såsom
en högtidlig förklaring. Det var ett af de olyekligaste mål,
som någonsin passerat R. St.; ett mål, der den skattdragande
allmänheten protesterade mot ingrepp uti enskilda contract.
Det var sorgligt äfven derföre, att såväl den siste
talaren som flera andra Konungens Rådgifvare frångingo sin
contraproposition, antogo Konungens och på detta rum försvarade
den utgång, målet erhöll; hvilken, om den, efter
sådana procedurer, skall kallas högtidlig, äfven måste heta
sorglig. Vidare har samme talare sagt, att Konungen äger
disponera medlen. Jag ber blott att få tillägga de orden:
"”enligt det ändamål, hvartill de blifvit bestämda.” Talaren
har vidare påstått, att behållningen uppkommit genom god
hushållning. I det fallet hänvisar jag talaren sjelf och hvar
och en, som derom vill göra sig underrättad, till Kammarrätten,
hvarest man kan öfvertyga sig, att öfverskottet till—
kommit, oansedt en verklig misshushållning i fordna tider
Sigt tum. Hvad talaren yttrat om den allmänna syftningen
1809, har jag i mitt första yttrande besvarat. Dernäst har
talaren i något stränga ordalag tillvitat Ständerna och deras
Revisorer, att de vid deras granskningar fasta sig vid
småsaker och ingå i sådana minutiösa detailler, som i intet
annat land blifva föremål för en statsgranskning samt föranleda
till split Statsmagternå emellan, samt att de åsidosatt
nationens stora interessen och v ig t i ga samhällsangelägenheter.
Jag vill icke bestrida, att ju, synnerligast vid
sista Riksdag, så tillgått. Men all god gåfva kommer ofvan
ifrån; och jag tror, att i samma ögonblick och samma man
Representationen sett de stora ingripande interessena och reformerna
komma ofvanifrån , i samma mån skulle Representationen
ansett sig böra medverka till det stora och nyttiga
ändamålet samt funnit sig lifvad att understödja ett sådant
Styrelsens fosterländska handlingssätt. Men om Styrelsen ej
haft de stora interessena till föremål, måste man ej undra,
om en Representation, sådan som vår, icke heller haft det.
Hvilken af Statsmagterna, som förtjenat förebråelsen, lemnar
jag åt hvarje opartisk bedömare att afgöra. Ytterligare
har talaren sagt, att det oupphörliga sträfvandet till klander
mot den andra Statsmagten och det oupphörliga bemödandet
att utvidga gränsorna genom inkräktningar på dess
område är, att begära oupphörliga concessioner af densamma.
Det är icke tillfälle eljer tid, eller för minnet möjligt,
att mr uppgöra fullständig räkning med debet och credit
öfver dessa Statsmagternas ömsesidiga concessioner; men kan
jag göra den siste talaren en tjenst dermed, skall jag icke
Underlåta att uppgöra en sådan jemnförelse, och ägde jag
såsom jag förut nämnt, den förmågan att försätta talaren i
den ställning, hvari lian 1809 befann sig, skulle han förvånas
öfver, huru saldo uppstår i räkningen till fördel för
Den io April f. m.
Styrelsen vid jemnförelsen emellan de concessioner, hon gjort,
och dem, hon vetat erhålla sedan 180g. Talaren har likväl
skänkt mig och samtiden en bestämd rättvisa, hvarför jag
tackar honom. Han har nemligen sagt, att öfverskottet utgör
”allmänna medel,” som således väl tillhöra Staten
eller det allmänna. Från detta af en Konungens Rådgifvare
afgifna yttrande, hvilket jag hoppas skall återfinnas i protoc.,
kan man emotse bättre tider; och det är på detta Hr Gr.
Mörners yttrande, sorn jag, när ulgiftsbetänkandet förekommer,
jemväl vill stödja mitt påstående, att det är Ständernas
rätt att disponera medlen till ändamål, nyttiga för Staten.
Vidare har talaren slutat med att uppdraga för oss en
sorglig målning, huru vi allt mer och mer riskera frihetens
undergång genom våra fortsatta bemödanden att få granska
passevolancecassan. Den tid, då man med framgång förespeglade
nationerna sådana vådor, anser, jag längesedan vara
förbi'; åtminstone trodde jag, att försigtigheten fordrade att
icke antyda dem: och jag vet icke, huru sådana yttranden
kunnat framföras, som möjligen kunnat gifva anledning till
misstanka om inconstitutionella afsigter hos Konungens Rådgifvare;
ty jag anser, enligt principen för vårt stats-skick,
att man å ena sidan bör vara lika befriad från fruktan för
inkräktningar på frihetens område, som jag å andra sidan
tror det vara vår pligt att icke söka att sträfva i mottsatt
riktning. Yttrandet, fäldt utaf en af Konungens Rådgifvare,
har endast derigenom en stor märkvärdighet.
Gr. Horn: Hufvudsakligen förekommen af Gr. Cronhjelm
uti de svar, han lemnat Gr. Mörner, får jag dock fästa
uppmärksamheten på en omständighet, som han ej upptagit,
nemligen det medgifvande af Gr. Mörner, att passevolancemedlen
äro statsmedel och likväl icke underkastade
Ständernas granskningsrätt, hvilket de icke blifvit derföre,
att den ansetts alltför noggrann. Jag har förut i dag yttrat
mina åsigter om Revisorernas granskning i allmänhet och
det småaktiga sätt, hvarpå den, till följd af instructionen
för Revisorerna, verkställes. Jag vill derföre icke i allmänhet
bestrida Gr. Mörners sats. Revisionen borde omfatta ett
större syftemål och icke fästa sig blott vid en silferberäkning;
men i detta enskilda fall uppstår ett annat åliggande för Representationen.
Emedan passevolancen 1812, såsom Gr. Mörner
riktigt uppgifvit, genom tillstyrkande från Ständernas sida
tillkommit såsom en entreprenad emellan dem och Kronan,
måste det för Ständerna på en gång vara ett åliggande
och en rättighet att tillse, huru detta contract uppfylles.
Mot den ena contrahentens skyldighet svarar den andres
rättighet. Då passevolancen är grundad på ett contract, anser
jag, framför all annan, denna granskning åligga Ständerna.
Hade Revisorerna vid en sådan granskning funnit
misshushållning å ena sidan, men öfverskott å den andra,
?8
Den 10 April f. m.
Lade det ålegat dem att tillstyrka Ständerna att fästa afseende
på dessa medel. Det är på grund af dessa skäl jag
fäster största vigt vid revisionen af passevolancemedlen,
emedan passevolancen involverar ett contractsförhållande,
för hvilket Ständerna uppställt sig såsom garanter.
Frih. Palmstjerna: Ett framstäldt yttrande om Ständernas
granskningsrätt och det sätt, hvarpå denna granskning
af Revisorerna verkställes, har uppmanat mig att till
vederläggning begära ordet; men då jag vid närmare eftersinnande
tinner, att här nu endast strides om en opinion,
vill.jag i afseende på den långt framskridna tiden, af aktning
för R. o. Ad., för denna gång afstå.
H. Ex. Hr Gr. Mörner: Jag önskade få veta, hvarest
ibland mina under 1809 års Riksdag afgifna yttranden finnes något,
som kan angå förevarande fråga. Denna fråga om passevolancemedlen
kan jag ej påminna mig då hafva varit föremål
för öfverläggning, icke en gång inom Utsk., ännu mindre
i Stånden.
Hvad återigen en af de sednare talarne, Gr. Horn yttrat,
att det är just derföre, att passevolancen grundar sig på
contract, som medlen böra underkastas granskning, hemställer
jag till honom sjelf, om icke just detta contract innehåller
sjelfva heskatfenheten, huru det skall uppfyllas. När
trupperna erhållit den förplägning och det underhåll, som
dem tillkommer; när vapenöfningarna skedde på sätt, som
de borde ske, var contractet uppfyldt, och Ständerna behöfde
ej, för att öfvertyga sig derom, huruvida contractet
blifvit uppfyldt eller ej, efterfråga annat, än om trupperna
blifvit väl vårdade och skötta; och jag tror, att de på denna
fråga skola få ett tillfredsställande svar.
Beträffande åter hvad en annan talare yttrat, att jag
sagt, att den uteblifna granskningen vore en följd af Ständernas
högtidliga förklarande vid förra Riksdagen, hade jag
icke appuierat på formen och hade derifrån icke velat hemta
stödet för mitt yttrande; men min afsigt var, att contractet
med rust- och rotehållarne blifvit uppfyldt derigenom, att
soldaten fått, hvad han borde hafva, och att Utsk:n förklarat,
att någon åtgärd icke vore att vidtaga. Att behållningen
utgör allmänna medel, har icke blifvit nekadt, och att
den användes till allmänna behof är en sanning, som aldrig
blifvit bestridd. Det är blott fråga om granskningsrätten;
men då tiden är långt framskriden, vill jag ej vidare uppehålla
mig dermed.
Frih. von Schulzenheim: Tiden är långt framskriden
och, oaktadt flera yttranden kunde för mig återstå att
besvara, flera positioner att gemensamt med en af de värda
talarne än ytterligare genomtåga, vill jag dock icke dermed
pröfva R. o. Ad:s tålamod.
Den 10 April f. m.
79
Jag skall blott upptaga ett yttrande af Gr. Cronhjelm,
som troligen undfallit honom utan afsigt. Han har omtalat
en Konungens Rådgifvares contraproposition vid samma tillfälle,
då frågan om mötespassevolancen vid sista Riksdag förevar.
Jag kan icke påminna mig något dylikt. Efter min
öfvertygelse skulle sådant hafva innefattat den största olaglighet,
den grofsta af alla tänkbara oformligheter. StatsRådet
tillstyrkte Konungen, på sätt prot.utdr., som åtföljde K.
M:s Nåd. Propos., utvisar, tvenne alternativer för frågans behandling
eller, rättare, tillstyrkte Konungen, att alternativt
framställa frågan till Ständerna ur 2:ne synpunkter. Detta
förslag om ett alternativt framställningssätt mäste komma till
Ständernas kunskap derföre, att prot.utdr. måste Ständerna
tillställas, och protoc, åter mäste förås på ett med sanna
förhållandet öfverensstämmande sätt. Denna frågans behandling
inom StatsRådet, uppkommen såsom jag nyss utvecklat,
lärer väl hvarken kunna eller böra qvalificeras såsom ett
contracts-project.
För att slutligen yttra ännu några ord i hufvudsaken,
torde det tillåtas mig att, till stöd för min åsigt, få åberopa
instructionen för R. St:s Revisorer af år i83o. Det torde
af ingen nekas, att passevolancecassan ditintills icke blifvit
af Revisorerna, utan endast i Kammarrätten granskad, och.
att den sålunda står i samma kathegori med de öfriga cassör,
som linnas uppräknade uti 1 §. af berörde instruction,
hvarest det heter: "att alla räkenskaper för de allmänna
cassör och fonder, sorn hittills icke blifvit af R. St:s Revisorer
utan endast i Kammarätten granskade, från och med
dem för år 182g, böra uti årligen afslutad rikshufvudbok
ingå.” Af den nu upplästa §. synes ostridigt följa, att passevolancecassans
räkenskaper, lika litet som de öfriga särskilda
cassornas, varit åsyftade att ingå i rikshufvudboken
för 1829. Ingå de åter icke i rikshufvudboken, som innehåller
sammandrag af redovisningen, lärer man ej heller
kunna påslå, att de måste ingå i den uti 2 §. omtalade redovisning,
hvilken likväl ensamt utgör föremål för den Revisorernas
granskning, som i 4 §• omförmäles. Jag anhåller,
att äfven detta yttrande får åtfölja återremissen till Utsk.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Jag vill begagna
tillfället att med några få ord yttra min mening; jag skall
ej länge uppehålla R, o. Ad:s tid. För min del kan jag af
denna fråga icke inse någon våda för vår lagbundna frihet.
Hon inskränker sig, å ena sidan, till att få granska den gamla
passevolancecassans medel, och å den andra till vägran
af en sådan granskning; och härutaf kan jag icke finna någon
anledning till en sådan fruktan. Jag tror för min del,
att vida allvarligare försök skulle å Statsmagternas sida anställas
för att väcka tanken, att en sådan fara vore förhanden,
och jag är öfvertygad, att hvarken Konungens Råd
-
8o
Den 10 April f. m.
gifvare eller Representationens ledamöter skola finna denna
sak ledande till dylika farhågor för frihetens bestånd.
Hvad sjelfva saken beträffar, finnér jag ganska naturligt
och billigt, att Ständerna önska att få se passevolancemedlen
användas till de föremål, hvartill de blifvit ämnade,
nemligen Armeens nytta och dess vapenöfningar. Denna
Ständernas billiga och rättvisa begäran har äfven föranledt
till en önskan att fa granska passevolancefonden före 1829.
Jag vet, alt denna cassa, som har betydliga utgifter att vidkännas,
äfven liar och måste hafva motsvarande inkomster.
Jag tror äfven, att dessa icke blifvit använda till annat än
militära ändamål, vapenöfningarna och hvad dermed gemenskap
äger. Jag ingår emedlertid nu ej i pröfning derom,
och dispositionerna deraf tillhöra en tid, då jag icke deltog
i besluten öfver allmänna ärender. Fullständiga upplysningar
i detta afseende kunna emedlertid af en hvar, afven
af mig, erhållas i Kammarrätten, der cassans utgifter och inkomster
granskas. Till följd af R. St:s fattade beslut, med
anledning af gjord motion om gamla passevolancecassans
granskning synes mig denna fråga vara så afgjord, att nämnde
granskning ej tillkommer R. St. eller deras Revisorer.
Jag kan derföre icke finna, att nuvarande StatsUtsk. oriktigt
uppfattat denna mening, att Ständernas granskningslätt före
ofvanberörde tid icke kunde äga rum. Hvad åter beträffar
granskningen efter sistnämnde år, eller revisionen af den nya
passevolancecassan, har just vid det tillfälle, då gränslineeu
uppgjordes emellan dessa cassör, såsom en följd af Ständernas
önskan , att alla cassör skulle till Ständernas revision
aflemnas, denna sednare cassa, med alla dess utgiftsföremål,
blifvit underkastad Revisorernas granskning. Den gamla cassan
ålades vid delningen att fullgöra sina förbindelser och
den nya inträdde i83o i sina. Dessa räkenskaper hafva från
1829 ingått till Revisorerna och StatsUtsk. De komma derigenom
i tillfälle att se, huruvida medlen blifvit använda
till sina bestämda föremål; och jag är öfvertygad, att anmärkningar
icke uteblifva, om detbefinnes, att medlen blifvit
till annat använda. På dessa grunder förefaller det mig,
som skulle frågan om granskningen vara afgjord så, att för
den meranämnde föregående tiden någon vidare granskning
icke kan ifrågasättas; hvaremot för den sednare tiden
densamma är underkastad Ständernas pröfning och deras
granskande medlemmar; och jag instämmer således uti hvad
StatsUtsk. framställt.
Gr. Cronhjelm: Jag är skyldig Hr Gr. Mörner ett
svar. Han har frågat mig, hvarest jag sett något yttrande
af honom år 1809 uti passevolancefrågan. Jag får då förklara,
att jag icke sett ej heller åberopat något sådant yttrande
af Hr Gr. för den Riksdagen, så mycket hellre som jag
kän
-
Den 10 April f. ra.
81
känner, att passevolancen först år 1812 beslutades och tog
sin början. Men då talaren närande den stora uppfattningen
af våra statsbehof; då han nämnde uppfattningen af vårt
statsskick 1809 och den allmänna syftningen den tiden; det
var då, sora jag vågade påminna, att dessa 1809 års män
skulle förvånas, om de kunde återförsättas i den ställning,
de då hade. Jag har åberopat Hr Gr:s understundom afgifna
förträffliga yttranden 1809; men har jag icke sagt, att något
af dem rörde passevolancen, icke ens tänkt mig , huru ett
sådant yttrande skulle blifvit. Dock bör jag nu göra H. Ex.
den rättvisan, att jag är öfvertygad, att om II. Ex. då yttrat
sig i passevolanccfrågan, det hade skett i fullkomlig öfverensstämmelse
med de principer, jag nu haft äran derutinnan
yrka. För öfrigt har jag intet att tillägga, sedan
Statsrådet Frih. Åkerhjelm så fullkomligt vederlagt Statsrådet
Gr. Mörner i afseende på de inträffande vådorna för vår
constitutionella frihet.
Frih. Palmstjerna: Såsom en af i832 års Revisorer
torde det fordras af mig att icke med tystnad höra ett factum
, som ej äger grund, ronde orsaken, hvarföre icke Revisorerna
upptogo frågan om gamla passevolancefonden, hvilken
var den, att summan 298,622 R:dr i3 sk. var i rikshufvudboken
upptagen såsom nettobehållning, hvadan det
ålåg Revisorerna att infordra specialräkenskaperna, som lågo
till grund för denna behållning. Jag har trott mig i anledn.
af Frih. v. Schulzenheims yttrande böra afgifva denna upplysning,
då deraf möjligen kunde dragas den tanke, att Revisorerna
bort förbigå denna fråga och anse den afgjord genom
riksdagsförhandlingarna 182g.
Gr. Horn: Jag skall ej fästa särdeles vigt vid ett yttrande,
som jag dock nödgas till besvarande upptaga, efter
det kommit frän en Konungens Rådgifvare. Frih. Åkerhjelm
har nemligen sagt, att han icke insett några stora vådor för
friheten, hvarken uti den framställda begäran eller vägrandet
af granskningen. Jag vill fritaga mig från att se några
vådor, hvarken från ena eller andra sidan. Farhågorna, som
Hr Frih. så riktigt klandrat, komma således från ett annat
håll, hvarifrån man icke väntat, att de skulle komma, på
samma gång som sådant klandras af en annan Rådgifvare.
Den vidare föredragningen af StatsUtsk:s utlåtande Jf.‘o
22 uppsköts till eftermiddagsplenum.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 c. m.
In fnlera protoeolli,
F. O. Silfverstolpe.
11
8a
Den 10 April e. m.
Thorsdagen den io April 1834*
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes föredragningen af StatsUtsk:s d. 2 dennes på
bordet lagda utlåtande j\:o 22, i anledning af R. St:s Revisorers
åren i83o och i832 afgifna berättelser till R. St. om
samma år verkställda granskningar af Statsverkets med dertill
hörande allmänna fonders tillstånd, styrelse, och förvaltning
åren 1827, 182.8, 182g och t83o; hvarvid yttranden
afgåfvos i anledning af följande §§.
s. 80.
Frih. Cederström, Jac.: Mig synes, att utur Utsk:s
tillstyrkande böra uteslutas orden ”gamla passevolancefonden,”
enär R. St. ej äga rätt att derå göra några anvisningar.
Efter en sådan förändring torde Utsk:s tillstyrkande kunna
bifallas.
§. 86.
Gr. Cronstedt, Claes: Vid Carlskrona station har
besigtning af flottans ekeförråder nu mera ägt rum, och den
derom afgifna berättelse visar, att någon brist ingalunda förefinnes.
Förrådet skulle nemi. innehålla 40?000 cubikfot,
då det deremot befanns uppgå till 200 cubikfot derutöfver;
men kostnaden för inventeringen uppgick till 700 R:dr B:co.
Sådant torde visa, hvad verkan Utsk:s förslag komme att
medföra.
§• 99-
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag åberopar såsom
anmärkning emot denna punkt Hr IJetres reservation. Jag
erkänner visserligen flottans behof af öfning och klandrar
icke dispositioner till sådana ändamål; men jag tror det vara
vigtigt att få utredt, huruvida Convoj-connnissariatet bör
bekosta dessa utgifter. Jag anser nemi. tidpunkten nu vara
inne, då convojafgifterna böra till större delen försvinna.
Jag har förskalfat mig uppgift på rederier och lästetal i
Stockholm och Götheborg samt funnit, att antalet deraf alldeles
förvånande minskats. 1815 uppgick antalet af Götheborgs
fartyg till ett antal af 280, då de deremot nu endast
utgöra några och 70. I Stockholm äger ungefärligen samma
förhållande rum. Så länge vi följa ett system, hvarigenom
handeln obehörigt tryckes, är det naturligt, att främmande
fartyg erhålla frakter framför våra. Jag vet exempel
på, att utur våra egna hamnar hafva främmande fartyg ta
git
frakt framför våra egna.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Het förhållande,
att antalet af lästetal hos oss minskats, härrör in
galunda
från de till Convoj-commissariatet utgående afgifter,
Den 10 April e. ntt
83
hvilka erläggas till Barbaresk-staterna och sålunda bereda
skydd åt vår handel. Denna minskning i lästetalet anser jag
härleda sig derifrån, att man i främmande hamnar, såsom
Marseille och Genua nr. fl., kommit i erfarenhet af, att vära
fartyg äro sämre utrustade och mera blottställda för haveri
m. m. Under den tid Pommern tillhörde Sverige, förorsakade
de Tyska skepparnes många haveriräkningar en
betydlig skada för Svenska frakthandeln. Så snart ett
Svenskt fartyg skall assureras, afsluta assnradörerna aldrig
assurancen utan föregången besigtning å fartyget, hvilken
åter medför dryga kostnader, under det en sådan besigtning
sällan äskas å Amerikanska och Engelska fartyg, hvilket naturligtvis
bidrager att åt dessa lemna företräde. Dessutom
äro assurancerna, endast med undantag för några i de utländska
hamnarna välkända skeppare högre å Svenska fartyg,
än å de Amerikanska och Engelska. Åt Genuas frakthandel
har man gifvit en fördelaktig vändning derigenom,
att hela besättningen, från skeppsgossen till capitainen, äga
vissa andelar i fartygets vinst och således äro i högre grad
interesserade för densammas uppdrifvande. Detta gör, att
deras fartyg, sorn äro väl utrustade och snällseglande, på
allt sätt bemöda sig att genom hastiga expeditioner öka
sin vinst och förtroendet till dem. För öfrigt torde det ej
kunna nekas, att då afgifterna till convojcassan användas
ensamt till fördel för frakthandeln, bör den ock af denna
handel bekostas och icke af hela Staten, hvars allmänna behof
från detta håll i alla fall äro svåra nog att fylla.
Gr. von Rosen, Axel: Jag har begärt ordet i an
ledning
af Gr. Cronhjelms sista yttrande, som till en del
redan blifvit besvaradt af Hr von Hohenhausen, med hvilken
jag förenar mig. Men jag ber att få tillägga några ord.
Jag tror, att den starka minskningen i våra skeppsrederier
förnämligast härleder sig från våra skeppsredares egen försummelse.
De hafva inga andra farliga medtäflare vid befruktningen
än Norrmännen. Dessa segla med stora fartyg,
dem de såsom gamla och altså emot lågt pris inköpt på
auetioner af Svenskarna. Derå frakta de trävaror på norra
Frankrike och England och kunna lasta betydligt mera på
sådana fartyg, i anseende till de förändringar, hvilka de
med dem vidtaga. Om Norrmännen inköpa en gammal tremastare,
låta de strax derifrån borttaga mesanmasten, minska
kajutan m. m., så att jag icke uppgifver för mycket, då jag
påstår , att de sålunda höja fartygets lästetal med å 3o
proc. utöfver hvad förra ägaren deri kunde inrymma. I
Norrige finnas dessutom inga sjömanshus, utan besättningen
aflönas särskildt för hvarje resa. Derjemte är capitainen på
fartyget gemenligen delägare deri, oftast ända till en fjerdedel.
Dennes interesse är således nära förbundet med fartygets.
För min del tror jag, att våra Svenska rederier, med
Den 10 April c. ra.
iakttagande af behörig industri och speculation, lätt kunde
förbättra deras tillstånd, samt att man icke bör uti convojafgifterna
söka orsaken till det aftagande, som i afseende på
våra skeppsrederier ägt rum, utan alt nämnde afgift kan, och
nödvändigt ännu måste, fortfara.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag får hemställa, om
icke den af Gr. Cronhjelm nu väckta fråga om convojafgiftens
upphörande tillhör annat Utsk. än StatsUtsk. Jag tror
icke, att StatsUtsk. kunnat eller kan ingå i pröfning af denna
fråga, utan nu endast ägt att revidera räkenskaperna och
undersöka , huruvida medlen blifvit i öfverensstämmelse
med författningarna disponerade. Frågan om upphörande
af, eller nedsättning uti, convojafgiften tror jag rätteligen
böra behandlas af det Utsk., som har sig tullregleringen
ålagd, samt i sammanhang med detta ämne.
Gr. Cronhjelm: De talare, som trott, att jag påstått,
det convojafgiften är den enda, hvars tryckande beskalfenhet
fnenligt inverkar på våra skeppsrederier och vår frakthandel,
hafva fullkomligt misstagit sig. Jag har sagt, att tiden alinne
att i möjligaste måtto söka befria denna industrigren
från de flera afgifter, som trycka den, och jag har ansett,
att man borde börja med afskaffandet af convojafgiften, såsom,
i min tanka, numera öfverflödig. Uti ett land, der goda
hamnar finnas, godt virke, goda arbetslöner &c., måste
det synas underligt, att vi likväl nödgas stå efter alla andra
nationer i skeppsbyggeri väsendet. Jag har, icke utan möda,
förskaffat mig uppgift å alla de afgifter, som trycka vår
handel. Jag skall vid ett annat tillfälle framlägga dessa för
R. o. Ad., som säkerligen skall linna dem förvånande. Exempelvis
vill jag endast nämna, hurusom Svenska fartyg, i
consulade-afgifter och till Svenska kyrkan, i London, uti Engelska
hamnar erlägga 5 ä 6 £ Sterb, då deremot Amerikanska
fartyg erlägga icke fullt x £. Jag har trott tiden nu vara
inne för convojafgifternas upphörande, emedan jag ej kan
inse, att vår handel nu har behof af det skydd, till beredande
hvaraf dessa afgifter varit ämnade. Mig veterligen hafva
också icke, sedan Algier utaf Fransmännen intogs, några presenter
från Sverige till Barbaresk-staterna utgått. Det synes
väl billigt, att afgifter, som icke behöfvas till de anslagna
ändamålen, böra försvinna. Skulle StatsUtsk. ej anse sig
kunna upptaga frågan till det resultat, jag påyrkat, må något
annat Utsk. dermed taga befattning.
Jag upprepar, det jag förenar mig i Hr Petre's reservation,
att de föreslagna 4^,000 R:dr icke böra utgå eller afsättas.
Såsom jag lofvat, skall jag härstädes vid ett annat
tillfälle framlägga en fullständig tableau öfver alla afgifter,
som trycka vår bandel; och man skall förundra sig öfver
dessa afgifters orimliga belopp.
Or. von Rosen: Gr. Cronhjelm har sagt, alt dryga
Den io April e. m.
85
afgifter tryda handeln, oell äfven jag har mig bekant, att
dessa, särdeles i Engelska hamnar, äro högst känbara;
men här är nn fråga om convojafgifter och nödvändigheten
af sådana. I detta afseende tror jag mig kunna försäkra,
att vid hvarje consuls ombyte i Marocco och jemväl öfriga
Barbaresk-stater, med undantag af Algier, betydliga utgifter
existerat. Hvad beträffar jemnförelsen emellan hvad som trycker
vår handel och den utländska, önskade jag blott, att
man i sammanhang härmed kunde jemnföra den point, å
hvilken våra handlande i drift och industri befinna sig, med
den, de större utländska köpmännen innehafva. Exempelvis
vill jag fästa uppmärksamheten å ett förhållande, som
sistlidne höst inträffade vid Götheborg. Ett Amerikanskt
fartyg, fördt af Cap. Stanhope, inkom nemligen till Känsö
den ena fredagen och började lossa sin barlast, bestående
af i55 läster. Nästpåföljde tisdag var han åter segelfärdig
med ny last af 200 tons eller 3,5oo SkS jern; då deremot
vid samma tid ett Svenskt fartyg använde 3 veckor att inlasta
2000 Skåf. När den hushållning och, om jag så får säga,
förståsigpåarekonst, som i andra länder äger rum, jemväl hos
oss gör sig gällande, tror jag, att derigenom skola beredas
fördelar, som icke kunna uppvägas af hvilka lättnader för
skeppsbyggerierna som helst.
Gr. Cronstedt: Jag ber att få lemna några upplysningar
i ämnet. Convoj-commissariatet har 2 gånger hos K. M.
begärt nedsättning uti convojafgiften, och Konungen har bifallit
en sådan. Sisth år gjordes ytterligare hemställan om
nedsättning; men att alldeles borttaga denna afgift, anser
jag omöjligt för närvarande. Afgifter utgå nemi. ännu med
20,000 R:dr till Marocco och 8000 R:dr till Tripolis, förutan
presenter till Tunis; och det öde, som förestår Algier,
torde ännu vara ganska tvifvelaktigt Det torde lika väl kunna
åter intagas af Turkarna, som bibehållas af Fransmännen;
och för min del tror jag icke, att de handlande skulle
vilja vägra att betala en afgift, som för vår skeppsfart bereder
lika skydd, som alla andra nationer åtnjuta.
Frill. Åkerhjelm , Gust. Fredr.: Mig synes Gr. Cronlijelms
anmärkning, såsom innefattande fråga om convojafgiftens
upphörande, nära nog likna en ny motion. Jag
medgifver, att betydliga afgifter vidlåda vår handelsrörelse;
men jag kan icke föreställa mig en sådan rörelse utan åtföljande
afgifter. Den handlande kan alltid göra sig betäckt
genom varuomsättningar, och consumenten får alltid ersätta
honom. Men Gr Cronhjelm liar. trott, att de vår handel
åtföljande omkostnader äro drygare än i andra länder, och
jag ber att i detta afseende få emot Hr Gr:s framställning
citera ett exempel. Då jag var Chef för GeneralTullstyrelsen
kom jag att närmare undersöka förhållandena uti omförmulda
afseende. Här då varande Franska sändebudet ha
-
86
Den io April c. m.
de nemi. gjort framställning för att vinna reclamation utaf
afgifter, erlagda här i Stockholm för ett af hans nations
fartyg, som härstädes lossat och lastat. Detta var af 100
lästers drägtighet, och afgifterna hade uppgått till omkring
5oo R:dr B:co. Jag fann sjelf beloppet betydligt, och företog
mig alt söka närmare besked i saken. Jag förskaffade
mig då från ett handelshus här i staden uppgift å hvad afgifterna
i Franska hamnar utgöra, och fann, på grund af
qvitterade räkningar, att omkostnaderna i Fransk hamn för
ett lika stort fartyg, som derstädes lossat och lastat, stigit
till omkring 900 R:dr Btco. Jag meddelade Franska sändebudet
upplysning härom, och han ansåg sig derefter icke
befogad att framträda med några reclamationsanspråk.
Till stöd för afskaffandet af convojafgifterna har blifvit
anfördt, att sedan Algier numera lyder under Franskt
välde, skulle några presenter dit icke mera erfordras, och
vår handel i Medelhafvet icke behöfva något med omkostnader
förknippadt skydd. Det är redan förut erinradt, att
denna occupation är helt och hållet precär; och man kån
icke veta hvilka politiska förhållanden, som, i afseende å
denna stat, kunna inträda. Dessutom föranleda de öfriga
Barbaresk-staterna till utgifter från Sverige, för vården >om
dess handel; och hvar skulle väl dessa tagas, om de icke
från denna handel utgjordes? Det är derjemte alltid angeläget
att äga tillgångar reserverade för oförutsedda händelser.
Handeln heror till så väsendtlig del på politiska förhållanden;
örn dessa blifva missgynnande och nödiga utgifter i
anledning deraf ifrågakomma, hvar står man väl dä, om
icke en på hilliga grunder bildad cassa finnes att tillgå, för
att betäcka behofven? Jag anser således, att den ifrågavarande
afgiftens upphörande komme att medföra en menlig
verkan för vår handel, samt tror Utsk:s förfarande vara
riktigt och instämmer deruti.
Gr. Cronhjelm: Den siste talaren har hufvudsakligen
yttrat sig i ämnen, dem jag icke vidrört. Han har nemligen
jemnfört afgifterna för fartyg i Svenska hamnar med
sådana afgifter i utländska hamnar, och visat, att de förra
icke äro så stora som de sednare. Jag har omnämnt de afgifter,
som uteslutande trycka Svenska rederierna och icke
den handlande i allmänhet; ty denne tager nog sitt igen af
consumenten. Jag har anmärkt, hurusom andra nationers
fartyg få frakter i våra egna hamnar och i concurrens med
våra egna fartyg, och förklarat, att jag ansett nödigt och
billigt, att de afgifter, som nu tillhöra rederierna, höra, så
vidt ske kan, försvinna, eller i möjligaste måtto nedsättas.
I Sverige äro så många sådana afgifter, sorn utomlands icke
äga rum, såsom cotivoj-, tolags-, fribrefsafgift m. fl., hvilka
jag en annan gång skall specificera, att det är omöjligt,
att våra skeppsredare kunna hålla lika godaj fartyg emot
samma pris som utländningen.
Den 10 April c m.
87
Gr. Cronstedt har upplyst, att nedsuttningar i convojafgifterna
de sednare åren iigt ruin; och om jag sålunda,
enär oförutsedda behof hunna inträffa, iche haft rätt uti
att yrka, det hela denna afgift bör försvinna, har jag åtminstone
ägt anledning påstå, att nedsättning deraf bör äga
rum i mån af handelns mindre behof af det slags skydd,
samma afgift skulle åstadkomma, då det nemi. visat sig, att
en sådan nedsättning under 2:ne år kunnat ske. Jag fortfar
således att instämma i Hr Petres reservation, att en betydlig
nedsättning kan äga rum, enär mindre skydd och
mindre utgifter äro af nöden.
§. 102.
Gr. Cronhjelm: Vid denna §., ang:de K. ÖfverintendentsEmbctet,
får jag göra samma anmärkning, som den jag
framställde vid §. 3i. Hvad form StatsCont. än må uppgifva
för att åstadkomma öfverensstämmelse med riksbokslutet,
qvarstår dock den felaktighet, att det är omöjligt controllera
hvad hvarje arbete kostat särskildt. Man kan väl
få se, att betydliga fonder medtagits till publika byggnader;
men någon specifik uppgift å kostnaden för hvarje byggnad
kan man der/öre icke erhålla. Jag anser det således
angeläget, att StatsTJtsk. föreslår en underd. anhållan om ett
så beskaffadt formulär för redogörelsen, att man deraf kan
få se, hvad hvarje särskildt arbete kostat; ty dessförinnan
är det icke möjligt att bedöma, om hushållning blifvit iakttagen
eller icke.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Då 3i §. förevar, upplyste
jag, det StatsCont. fått uppdrag att gifva nöjaktiga formulär;
och vid denna §. äger samma förhållande rum. Jag
befarar således, att ingen åtgärd skulle följa derutaf, att
man till K. M. inginge med en und. skrifvelse i ämnet. För
min del tror jag, att man bör hushålla med skrifvelser till
K. M. StatsExpeditionerna äro redan förut öfverhopade med
göromål; och jag fruktar, att om man icke afsåge det verkliga
behofvet vid ökandet af dessa göromål, Ständerna skulle
få mera skäl än hittills att klaga, att deras önskningar ej
blefvo uppfyllda. Detta har varit min åsigt, då jag biträdde
Utsk:s beslut.
Gr. Cronhjelm: Jag får anhålla, att Utsk. må anse
min anmärkning såsom icke gjord, i den händelse Utsk. kan
framvisa någon skrifvelse, som ålägger StatsCont. att i afseende
å de ifrågavarande räkenskaperna åstadkomma någon
detaillerad reda. Men jag är säker, att Utsk. icke kan det,
emedan jag sett den K. Skrifv. tilt StatsCont. och funnit,
att denna blott afser de förvaltande Verkens boksluts öfverensstämmande
med riksbokslutet.
Sedan io3 och 104 §§• samt slutmeningen af utlåtandet
blifvit upplästa och lemnade utan anmärkning, yttrade
88
Den io April e. m.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att, sedan föredragningen
af betänk, nu är slutad, få framställa en anmärkning
vid 97 §., hvars föredragning jag hindrades att öfvervara.
Utsk. har deruti förklarat sig anse den anmälan, Revisorerna
gjort rörande afskrifning af en cabinettscassans skuld till
convojcassan icke erfordra någon åtgärd. Jag förenar mig
uti den reservation, Hr Petre emot detta Utskottets tillstyrkande
afgifvit. Hr Petre' har såsom grund för sin reservation
förklarat, det han ansåg Utsk., före frågans definitiva
afgörande, hafva bort, på grund af de hos Utsk. förekomna
skäl, genom skrifvelse till HofCancelleren äska dels upplysning
om beskaffenheten af de handelsförhållanden med
främmande magter, som till ifrågavarande afskrifning kunnat
föranleda, dels ock meddelandet af de härmed sammanhang
ägande räkenskaper. Jag anser detta raisonnement fullkomligt
grundadt. Förrän man beviljar en afskrifning, lärer det
väl böra antagas såsom en conditio sine qua non, att man
vet, om utgiften lagligen tillkommit och varit af behofvet
påkallad. Slutligen får jag i allmänhet emot betänk, anmärka,
att jag icke funnit mig nöjd med detsammas uppställning.
Hvad får man väl t. ex. för upplysning i 97 §. ? Den
är alldeles ingen, utan man måste söka den i särskilda handlingar.
Så är förhållandet i många af betänkts §§. Jag hade
trott, att Revisorernas berättelse i StatsUtsk. icke bort
erhålla en så löslig behandling; och då flera aktningsvärda
representanter afgifvit sina reservationer, ber jag att få förena
mig med dessa.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då återremiss af betänk,
otvifvelaktigt kommer att äga rum i anledning af de mot
detsamma gjorda anmärkningar, hemställer jag till Utsk.,
huruvida det icke finnér sig äga full anledning att föreslå
förändringar uti instruetionen för R. St:s Revisorer, på det
att det obehag icke må äga runi, att Konungens och
Ständernas gemensamma mening med instruetionen
må vara stridande mot 68 §. Riksd.Ordn. Skulle StatsUtsk.
altså finna en sådan förändring i instruetionen nödig, anhåller
jag, att det nya instructionsförslaget må uppställas så
enkelt och i så nära öfverensstämmelse med 68 §. Riksd.-  Ordn. som möjligt.
Frih. Palmstjerna: I afseende å hvad den siste talaren
yttrat, tror jag detsamma innebära en ny motion och
anser, att denna fråga icke kan upptagas i utlåtandet öfver
Revisorernas berättelse.
I anledning af Gr. Cronlijelms anmärkning mot 97 §. af
betänk, får jag upplysa, att pluraliteten i Utsk., likasom
i832 års Revisorer, ansåg ifrågavarande afskrifning af 82,663
R:dr icke vara anmärkningsvärd i annat afseende, än att den
betydligen understeg den summa, som enligt K. M:s Nåd.
Bref
Den io April e. ni.
89
Bref skulle a (Toras. Det ar ådagalagdt uti Revisorernas berättelse,
hvilken icke kunnat in extcnso intagas i betänk.,
att de ifrågavarande utgifterna skett under åren 182,5 och
1826, då convojcassans räkenskaper icke voro underkastade
revision. Den ena hälften affördes då genast såsom vanlig
utbetalning; men den andra hälften qvarstod, till dess K.
M. befallde, att densamma borde alföras. De ifrågaställa
utgifterna gälla en förfluten tid; och jag kan icke inse, huru
anmärkningar nu kunna äga rum för utgifter, som blifvit
anbefallda 1825 eller 1826 enligt då gällande grunder.
Det synes af första punkten i Revisorernas berättelse, att
deras anmälan i denna del ägt rum endast ur den synpunkt,
att afskrifningen blifvit anbefalld till större belopp, än den
skett; då man deremot i andra punkten, hvilken angick en
sednare tid, icke ansåg afskrifningen tillfyllestgörande, utan
ville veta, hvartill beloppet blifvit användt.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid StatsUtsk:s utlåt. N:o 22 så viii för- som eftermiddagen
gjorda anmärkningar hindra utlåt:s antagande och
detsamma således böra återremitteras.
Ropades Ja.
Gr. Cronhjelm: Otto Ari g.: En af R. o. Ad:s äldsta
och utmärktaste ledamöter, en af Svenska folkets ädlaste
representanter, Grefve Fredrik Bogislaus von Schwerin, har
gått till ett bättre lif. Hans sinne för dygd och ära, hans
fosterländska nit verka nu mera ibland oss endast såsom ett
skönt minne och ett uppmanande exempel för oss och våra
efterkommande. Af denna sorgliga anledning tager jag
mig friheten föreslå, det R. o. Ad. behagade besluta att såsom
Stånd, anförda af vår Landtm., åtfölja den aflidnes stoft
till dess livilorum.
Fredrik Bogislaus von Schwerin tillhörde visserligen icke
något visst Stånd, han tillhörde Svenska Folket och dess
lagbundna Konungamagt; jag är dock öfvertygad, att Rikets
första Stånd gerna ger en gärd af hyllning åt det rena fosterlandssinnets
dygder, från hvilket Stånd de än må utgå.
Det gifves måhända många ibland Eder, mina Hrr, som ej i
allo godkände den aflidnes politiska åsigter; men striderna i
dessa afseenden äro nu slutade, och säkerligen gifves ingen,
som icke skänker den aflidne den uppriktigaste högaktning.
Jag anhåller om' proposition å denna min framställning
och tillägger min vördsamma begäran om Öfverseende, för
det jag, såsom ung och således måhända mindre behörig än
andra, gjort denna hemställan. Det är dock, mina Hrr, vi
unga, sorn förlorat mest; vi, som, enligt naturens ordning,
bäst behöfva de mognade råden, den erfarna ledningen; vi,
sorn längst skola känna saknaden efter den bortgångne, hvars
liela lif var en kedja af bemödanden för fosterlandets väl.
5. IL \i
9»
Den io April c. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det II. Ex., förut
underrättad om den framställning Gr. Cronhjelm nu gjort,
ansåg såsom en verklig tillfredsställelse för sig att till R. o.
Ad. få hemställa, om R. o. Ad. behagade bifalla, hvad Gr.
Cronhjelm nu föreslagit.
Ropades ja.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., uppläste följande:
I Ridd.Ordnls 23 §. står: ”Den, som blifvit vald till le”damot
af Utsk., äge rätt att i samma plenum, vallistan
”blifvit öppnad, eller i det näst följande, denna befattning
”sig afsäga. Sedermera må afsägelse icke äga rum, utan
”med Ståndets samtycke, eller efter anmälan hos Landtm,
”och pollettens återlemnande, hvarmed en på sédnare sättet
”afgången ledamots utöfning af riksdagsmannarätt för den
”Riksdagen upphör.”
Som jag trott mig förmärka, att detta nog stränga stadgande
till någon del varit orsaken till de många afsägelserna,
hvilka i början af denna Riksdag ägde rum, får jag för
H. R. o. Ad. föreslå en förändring af denna §. Till denna
förändring tror jag mig böra hemta förnämsta skälet från i og §.
Reg.F., hvarest stadgas, att ”Riksdag ej må längre räcka än
3 månader.” Då nemligen en riksdagsman åtager sig befattningen
såsom Utskottsledamot, har han af denna §. en gifven
anledning till den förmodan, att det åtagna arbetet ej
skall räcka utöfver 4 månader. Om han nu ordnar sina enskilda
angelägenheter så, att det efter denna tid blir för honom
omöjligt att med befattningen såsom Utskottsledamot
fortfara; så är det obilligt, att han derföre skall förlora sin
riksdagsmannarätt för hela den Riksdagen.
Jag föreslår derföre vördsamt, att §. 23 af Ridd.Ordn.
må erhålla följande redaction:
”Den som blifvit vald till ledamot af Utsk., äge rätt
att i samma plenum, vallistan blifvit öppnad, eller i det
nästföljande, denna befattning sig afsäga. Sedermera, och
inom 4 månader från den dag, då Riksdagen enligt 27 §.
Riksd.Ordn. tagit sin början, må afsägelse icke äga rum,
utan med Ståndets samtycke, eller efter anmälan —”
o. s. v. hela §. till slut, såsom den nu lyder.
Vidare uppläste Hr Bråkenhjelm följande:
Jag tager mig friheten ånyo väcka H. R. o. Ad:s uppmärksamhet
på nödvändigheten af någon förändring uti Ståndets
representation. Med anledning af 41 §■ af Ridd Ordn.
föreslår jag, att 1 §. af denna lag må erhålla följande ordalydelse:
”R.
o. Ad. representeras vid Riksdag på det sätt, att
samtliga lefvande introducerade ätter, efter den nummerföljd,
som de i matrikeln nu hafva, fördelas uti 4° till ätternas
antal lika stora afdelningar, hvarvid, om något öf
-
Den 10 April e. m.
verskott uppkommer, detsamma fördelas på de sista afdelningarna
med en ätt på hvardera. De frälsemän, som höra
till samma afdelning, utvälja inom densamma för hvarje
Riksdag tio riksdagsmän; och insänder hvar och en frälseman
sin vallista till Ridd.Direct. inom 20 dagar före Riksdagens
början.”
Alla öfriga redactionsförändringar, uteslutningar eller
tillägg uti den nu gällande Ridd.Ordn., hvilka en sådan förändring
af Ståndets organisation skulle göra nödvändiga,
torde Ridd.Utsk., efter förslagets pröfvande, bäst vara i tillfälle
att föreslå.
Jag förutser, att många med obehag skola anse detta
mitt förslag; men jag vet likväl, att ganska aktningsvärda
och insigtsfull ledamöter af detta Stånd med mig dela lika
tankar i hufvudsaken.
Jag anhåller, att förslaget må remitteras till Ridd.Utsk.,
för att sedan i vederbörlig ordning pröfvas.
Hr Bråkenhjelm yttrade derefter:
R. o. Ad. saknar i detta ögonblick ordinarie Secreterare,
i anledning af beslutet vid början af Riksdagen att med
tillsättandet af berörde plats borde anstå, intilldess Ridd.-  Utsk. inkomme med sitt betänk, öfver Ridd.Direct:s riksdagsberättelse;
och innan tillsättandet kommer att äga rum,
är det af vigt att tillse, huruvida någon person af erforderlig
skicklighet kan vara belåten med de lönevilkor, som åtfölja
Ridd.Secreterare-befattningen. Enär R. o. Ad. vid sista
Riksdagen beslöt, att nämnde befattning icke får innehafvas
i förening med någon Statens tjenst, anser jag Ridd.Secret:s
lön, hvilken för närvarande icke utgör mer än 600 R:dr
B:co årligen, vara alltför ringa; och jag tror, att man förgäfves
komme att försöka att emot ett sådant arfvode erhålla
någon skicklig person. Af sådan anledning och med kännedom
derom, att Ridd.-cassans tillstånd är sådant, att densamma
under åren i83i och i832 förkofrat sig med omkring 2000
R:dr B:co under hvartdera året, föx-eslår jag en förhöjning
i den blifvande Ridd.Secret:s lön till 1,200 R:dr, i stället
för 600 R:dr B:co.
Å denna min motion begär jag remiss till Ridd.Utsk.
Slutligen uppläste Hr Bråkenhjelm följande anförande
:
Öfvertygad derom, att de arfvoden , som Ridd.Directrs
ledamöter åtnjuta, äro alltför ringa för dem af Direct:n, sorn
uti förvaltningen af Riddarhusets angelägenheter hafva sig
någon vidsträcktare detail uppdragen, samt att Ridd.-cassan
icke medgifver någon förhöjning af dessa arfvoden, tager
jag mig friheten för H. R. o. Ad. vördsammast föreslå, att de
nuvarande sex arfvoden, hvartdera af 200 R:dr, må sammanslås
till 3:ne, hvartdera ä 4°° R;dr; af hvilka ett borde
tillfalla den biand Direct:s ledamöter, som hade vården
9*
Den 10 April e. m.
om de genealogiska tabellerna, det andra den ledamoten,
som ägde närmaste tillsynen öfver räkenskaperna, samt det
tredje den ledamoten, sorn ägde vården om sjelfva Riddarhuset
fried dithörande byggnader. Man kan visserligen invända
mot denna föreslagna förändring, att då förvaltningen
af Riddarhusets angelägenheter allt hittills af Direct. på
ett för R. o. Ad. tillfredsställande sätt varit besörjda, vore
ej skäl att i dess organisation göra någon förändring. Grunden
för denna invändning kan jag sä mycket mindre bestrida,
som jag om dess riktighet blifvit under denna Riksdag
uti Ridd.Utsk. öfyertygad. Men då skulle jag med samma
rätt kunna anföra, att den äldste bland Directts Hrr ledamöter,
H. Ex. Hr Gr. o. Ordföranden, derstädes utan arfvode
uppoffrat en mångårig möda, och med sitt ädla nit
vårdat R. o. Adis angelägenheter. Det egentliga skälet för
denna min motion hemtar jag dock från arbetet med de genealogiska
tabellerna. Det torde vara för de flesta bland
R. o, Adis ledamöter bekant, att Riddarhusets geneal. tabeller
aldrig tillförne hafva varit uti ett så fullkojSiligt skick
som nu. Det är äfven en lika allmänt erkänd som högt
värderad sanning, att så länge R, o. Ad. får hugna sig af
samma verksamma, ihärdiga och ädla biträde, som hittills,
ljti vården af dessa tabeller, äro alla andra mått och steg
i och för detta ändamål öfverflödiga. Men om detta biträde
af en eller annan, alltid beklagansvärd orsak skulle komma
att upphöra, fruktar jag, att det hlifver besannadt, hvad
tabellernas nuvarande vårdare yttrat: "Arbetet är visserligen
ej konstigt: hvem som helst kan göra det; men hvem
sorn helst gör det icke,”
Äfven tillsynen vid reparationer och besigtningar å byggnaderna
medför mera besvär, än som billigtvis kan ersättas
med 200 R:dr; och om H. R. o. Ad. ej skulle finna för godt
att genom sammanslående bilda blott 3:ne arfvoden, torde
dock 2ine, hvartdera å 4°° R:dr, det ena i och för tabellverket
och det andra för vården om byggnaderna, på slikt
sätt kunna hildas; då likväl 2:ne, hvartdera af 200 R:dr,
skulle återstå.
Hr Bråkenhjelm tilläde:
I anledning af det undantag, som i Riksd.Ordn. göres i afsönde
på sådana motioner, hvilkas behandling tillhör Ståndens
särskilda Utsk., anhåller jag, att de trenne af mig nu
väckta motioner , hvilka endast angå Ståndet enskildt vid
kommande ceconomiska frågor, må genast varda remitterade.
Dessa 4 motioner begärdes på bordet.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. Stis und. skrifvelser till
K. M.;
Den 10 April e. m. tji
N:o ii. ang:dc väckt fråga om anläggning af en stad vid
Lysekihl i Bohus län;
N:o 12. ang:de Öfvercoinmissarien Öijers ansökning att
vid afskedstagande! få å* allmänna indragningsstaten såsom
pension uppbära sin nu innehafvande lön.
Vid föredragning i ett sammanhang af StatsUtskrs d. 2
dennes på bordel lagda memorial N:o 34, med återlemnande
af Riksdagsmännen Hans Janssons och Anders Mårtenssons
motioner, ronde åtgärders vidtagande till befordrande afhypotheksföreningar,
samt af BondeSt:s prot.utdr. af d. 7 dennes,
innehållande, att Ståndet sistnämnde dag till BancoUtsk.
remitterat de omtalade motionerna, beslöt R. o. Ad. att,
med godkännande af StatsUtskrs memorial N:o 34, instämma
i den af BondeSt. beslutade remiss.
Å nyo föredrogs LagUtskrs d. 2 dennes på bordet lagda
betänk. Nro 5 öfver Räksd.-fullm. Pehr Isacsson Myrungs
motion om upphäfvande af g §. 2 Cap. Gift.Bm.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag har
mig bekant, att uti motionen, som föranledt förevar, betänk ,
en misskrifning ägt rum, hvilken i sista plenum hos BondeSt.
blifvit rättad och som derstädes åstadkommit å tetrem iss.
Jag anhåller således, att detta betänk, må hv,ila , till dess officiel
underrättelse, huru frågan i BondeSt. blifvit afgjord,
hinner lill oss inkomma.
Undertecknad Ridd. Secret.r I anledning af Hr v. Hohenhausens
anmärkning får jag äran upplysa, att prot.-utdr.
från BondeSt. redan ankommit med underrättelse, att detta
betänk, i nämnde Stånd blifvit återremitteradt.
Hr von Hohenhausen: Sedan behörig upplysning nu
vunnits, får jag anhålla örn betänkts återremitterande, på
det, sedan rättelse numera ägt rum, så att den genom missskrifning
tillkomna oriktiga citation af §. blifvit rättad, ny
pröfning af frågan må företagas.
Frih. Ehrenborgh, Casper Willi.: Äfven jag hade
mig bekant, hvad Hr v. Hohenhausen upplyst; men jag tror
mig likväl böra hemställa bifall å Utsk:s betänk. Jag tror
nemi. icke, att det går an, att man, 2 månader sedan en
motion är gifven och då motionstiden således längesedan är
förbi, förebär, att motionen är oriktig samt deråt gifver en
belt annan tydning, än densamma förut innefattade. Jag kan
således icke annat än tillstyrka bifall till LagUtsk:s beslut
och anser återremiss ej böra äga rum.
Hr von Hohenhausen: Då man på grund af under
Riksdagen timade händelser äger l ätt att väcka nya motioner,
och misskrifning vid åberopande af §. nu ägt rum, samt
94
Den io April e. m.
LagUtsk. i anledning deraf blifvit misslcdt, synes skäl till
återremiss förelinnas. Jag yrkar altså en sådan, utan att likväl
ingå i någon juridisk pröfning af målet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För att få det mystiska
töcken skingradt, som synes sväfva omkring detta betänk.
, anhåller jag att detsamma må blifva uppläst.
Till följd häraf upplästes BondeSt:s ofvanomtalade prot.-  utdr. af d 7 dennes, af innehåll, att BondeSt. återremitterat
LagUtsk:s betänk. N:o 5 i anledn. af ett uti prot.utdr. infördt
anförande utaf Riksd.-fullm. Pehr Isacsson Myrung, hvaruti
han upplyst, alt uti hans motion genom skriffel influtit g §.
i 2 Cap. Gift.B:n i stället för 2 §. af samma Cap., i hvilken
sistnämnde §. det varit hans afsigt att söka ändring.
På grund af denna upplysning fann äfven R. o. Ad.
för godt att till LagUtsk. återremittera dess betänk. N:o 5.
Företogs till pröfning LagUtsk. d. 2 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 8 öfver Riksd.-fullm. Peter Pelirssons motion
om rättighet för parter att deras till domstol ingifna
handlingar återbekomma.
Hi- Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag hemställer, om
icke uti redactionen af Utsk:s tillstyrkande felas ordet ”icke.’'
Der står nemi , att parten äger rätt återfå handlingar ”af
”sådan beskaffenhet, att de, om behof deraf framdeles upp”står,
böra, enligt lag och laga stadgar, vara hos vederbörande
"embetsmyndigheter i hufvudskrift att tillgå.” Det vore curiöst,
0111 just de handlingar skulle kunna af parten återfås,
som vore för domstolen oundgängliga. Jag tror således, att
sådana handlingar varit afsedda, sora icke böra hos vederbörande
embetsmyndigheter vara att tillgå.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag instämmer fullkomligt
med Hr Cederschjöld. Det är otvifvelaktigt, att, på
sätt han anmärkt, ordet icke blifvit uteglömdt och att Utsk.
således velat uttrycka motsatsen till hvad det verkligen sagt.
Jag anser således "fullt skäl till återremiss vara för handen,,
och yrkar en sådan.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Äfven jag anhåller
att få förena mig uti Hr Cederschjölds anmärkning emot
redactionen af Utsk:s tillstyrkande och tror, att ordet icke
derutur blifvit uteglömdt. Jag yrkar således återremiss, för
att få denna rättelse iakttagen, och skall derefter icke hafva
något emot, att betänk, bifalles.
Uppå derom framställd proposition blef LagUtsk:s betänk.
]V:o 8 af R. o. Ad. återremitteradt.
1 nyo föredrogs Gr. Cronhjelms, Otto Aug., d. 7 dennes
på bordet lagda motion, ang:de reglering af den till stapelstäderna
utgående tolag.
Dan io April c. m.
95
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh., uppläste följande:
Med anledning af Hr Gr. Cronhjelms i sista plenum väckta
motion, åsyftande regleringen af stapelstädernas tolag,
finner jag mig föranlåten att yttra några tankar, hvilka dock,
i anseende till den korta tiden, icke kunna vara grundade
på den fullständiga undersökning af frågan i alla dess delar,
som jag skulle hafva önskat åstadkomma.
Hen åsigt, sorn Hr Gr. vill göra gällande, att K. M:s
rättighet att meddela städerna tolag är stridande emot 60 §.
af Reg-F., denna åsigt är ny. R. St. hafva icke betraktat
Svenska folkets beskattningsrätt ur denna synpunkt, såsom
det vill synas af stadgandet i 3 §. af den ansvarighetslag för
Konungens rådgifvare, som Konungen och R. St. fastställt
d. 10 Fehr. 1810, uti en tidpunkt, då ännu rätta förståndet
af grundlagens bestämmelser var i friskt minne. Deri heter
det: Skulle Statsråds-ledamot eller Konungens rådgifvare i
commandomåi tillstyrka Konungen att vidtaga sådant steg,
hvilket uppenbarligen är stridande mot Reg.formens bokstafliga
föreskrift uti 57 §., rörtde R. St:s beskattningsrätt,
uti 60 §. till förhöjande af den bevillning, R. St. sig åtagit,
eller af sådana artiklar, hvilka i densamma till bevillning
räknas, allt sådant lill förökande af Kronans inkomster, dock
härunder icke begripna sådana i denna 60 §. omnämnda afgifter,
hvilkas föremål äro: inrättningar till enskildas gemensamma
nytta och beqvämlighet, såsom båk-, bro-, färjoch
andra afgifter af dylik beskaffenhet — — —, miste
embetet &cc.
Huruvida tolagen är af privilegii-natur eller icke, är en
tvistefråga, som jag icke ämnar vidlyftigt vidröra, då jag föreställer
mig, att denna del af ämnet blir fullständigt utredd
i det RiksSt., som saken närmast rörer. I Stockholm grundar
sig denna uppbörd på Stadens privilegier af den 6 Maj
i436 och den 10 Mars i636. Om jag skulle tillkännagifva
en egen åsigt i denna del, skulle jag snarast tro, att den tolag,
som är lemnad städerna för alltid i form af ett privilegium,
är och förblifver ett sådant, som icke kan upphäfvas
i annan väg, än den grundlagen anvisar. Hvad åter angår
den tolag, som K. M., med begagnande af sin ceconomiska
lagstiftningsx'ätt och i öfverensstämmelse med ansvarighetslagens
3 förlänat på behaglig tid, föreställer jag mig,
att denna tolag kan efter behof förökas, minskas, eller till
följd af Konungens beslut alldeles upphöra; äfvensom att R.
St., ehuru de i detta fall icke kunna något förordna, likvist
i önskningsväg kunna till K. M. framställa deras tankar.
Gr. Cronhjelm har uppställt ett stort antal beräkningar,
hvaraf han dragit åtskilliga slutsatser. Dervid förekommer
först: att stapelstäderna samfäldt uppbära i tolag
en större summa än den, hvartill deras bevillning
efter 2 Art. uppgår.
Jag frågar den värde motionären: Hvad bevisar han
96
Den 10 A pri 1 e. m.
härigenom? Jo! han bevisar, att handel och rörelse äro föga
lönande i städerna. Men är det under sådana förhållanden
billigt alt fråntaga eller inskränka för dem en från urminnes
tid åtnjuten fördel, för att tvinga deni till högre municipala
afgifter?
Har Gr. åter velat ådagalägga, att städerna äro gynnade
på landets bekostnad, elier att, i följd af dem tillerkända inkomster,
som till sin natur äro statsbidrag, de blifvit satta
i tillfälle att undandraga sig municipala afgifter, genom
hvilket förhållande deras beskattning är liögre än landets på
det hela, då hade det varit mera upplysande att uppgöra en
jemnförelse emellan totalbeskattningen på hvarje individ t. ex.
i Stockholm och totalbeskattningen på hvarje individ i det
öfriga landet.
Med ledning af de uppgifter, som förekomma i Hr Öfverste
af Forsells Statistik och i Öfverståth.Embetets sednaste
5-årsberättelse, har jag försökt en sådan jemnförelse, hvaraf
det visar sig, att beskattningen, fördelad på folkmängden,
är betydligt högre i Stockholm än i det öfriga landet, och
skillnaden blir ännu märkbarare, om man till beskattningen
å hufvudstadens invånare räknar deras högre andel i tulluppbörden
för sådana varor, som här consumeras och hvaribland
tullen å den Finska importen nästan uteslutande är
en skatt på hufvudstadens inbyggare. Äfven hade det förtjent
ihågkommas, att Stockholm, som endast har en af
Rikets folkmängd, erlägger omkring f af hela Rikets bevillning
efter i och 2 Art., samt att öfver hälften af hela Rikets
tulluppbörd här inflyter.
Vidare bevisar Gr. genom sina beräkningar, att tolagen
användes för sådana föremål, som det borde
tillhöra städernas invånare att sjelfva genom
åtagen beskattning bekosta, samt att jemnförelse
v i s en ringare del af tolagen användes för sådana
föremål, som afse befordrandet af handel
och sjöfart.
Jag erkänner, att till någon del så är, och att detta är
en af de många ojemnheter i vårt beskattningsväsende, som
man öfverallt påträffar; men så länge å andra sidan städerna
betungas med sådana besvär såsom den permanenta inqvarteringen,
sorn ensamt för Stockholm vållar en kostnad
af omkring 77,000 R:dr årligen; så länge de få vidkännas
skyldigheten att bekosta Kronans uppbörd, sjelfva aflöna sina
domare och i Stockholm sin provincialläkare-stat, att underhålla
tullhus vid alla stadens landttullar, ehuru ingen
uppbörd der för staden äger rum, så länge de besväras med
kostnaden för sådana delar af polisväsendet, som till sin natur
icke är municipala, jemte åtskilliga andra servituter, som
åligga antingen städernas cassa, deras tjenstemän eller deras
invånare, utan all jemnförlighet med landets inbyggare; så
länge tror jag, att man icke alltför mycket får lägga vigt
på
Den io April e. m.
97
obilliglieten af tolagens fortfarande. Gr. yttrar vidare, att
af den stora summa 190,379 R:dr, som i Stockholm har utgått
till de med tolagen afsedda föremål, 106,576 R:dr åtgått
endast till Stockholms euibets- och tjenstemän, löner,
pensioner och sportler m. m. Gr. har sålunda yttrat, hvad
jag, att dorna af hans åsigter i öfrigt, icke hade väntat, att
aflöningen till tjenstemän bör beräknas bland de med tolagen
afsedda föremål.
Jag är nu icke i tillfälle att controllera nyssnämnde
uppgift om beloppet af tjenstemänuens löner till silfvan, då
jag icke sett detail-calculerna eller känner Gr:s beräkningssätt.
Emedlertid torde det tillåtas mig upplysa, att den i
stat fastställda aflöningen för Stockholms Magistrat och dess
underlydande verk samt Stockholms DrätselCommission med
dess talrika tjenstemannapersonal, och härmed kan egentligaste
hufvudstadens municipala administration anses vara
completterad, utgått från stadscassan per medium af 5 år
med 57,65g R:dr. Sannolikt har Gr., för att komma till
denna höga beräkning, ehuru mindre riktigt, äfven upptagit
aflöningarna för Kronans uppbördsmän. Jag skulle föreställa
mig, att en stor del af det missförhållande, som Gr. velat
finna mellan anslagen till fördel för sjöfarten och anslagen
till aflöningar, försvinner, om man erinrar sig, att större
delen af de ifrågavar. tjenstemännen äro snart endast till
för handelns och sjöfartens beqvämlighet. Under denna
kathegori måste åtminstone hänföras parmmätare, bro- och
hamnfogdar, våginspectorer och vågskrifvare, architecter och
tillsyningsmän vid qvai- och hamnbyggnaderna med liera.
En annan ledamot af R. o. Ad., Hr Lagerhjelm, här
ansett, att tolagen skulle kunna nedsättas. Jag hyser en
alldeles motsatt åsigt, hvad Stockholm angår, och tror mig
tillräckligt känna stadscassans ställning för att yttra den öfvertygelsen,
att då jag förmodar, att Stockholms borgerskap
eller dess invånare, utan bestämda åligganden, icke skulle
kunna förmås att fylla den brist, som på detta sätt uppkornme,
följden af en nedsättning endast blefve, att det goda och
allmänt nyttiga, som ännu kunde ske, uteblefve, och att det
goda, som redan blifvit uträttadt, finge förfalla.
Tjenstemännen kunna icke beröfvas sina tjenster, än
mindre sina löner, med ett ord: det blef de materiella föremålen,
som finge gifva vika. Allraminst är en sådan nedsättning
möjlig, då stadscassan på 5 år icke kunnat minska
sin skuld, och då den har så betydliga arbeten för händer,
som uppmuddringen af Clara sjö, reparationen af slussen,
tillbyggnaden af gäldstuguhäktet, qvaibyggnaderna m. m.
Af hvad jag sålunda haft äran anföra anhåller jag att
i korthet få sammandraga den mening: att jag ingalunda
har något att invända deremot, att en undersökning må företagas
till utredande af alla omständigheterna med tolagen,
5 fl. i3
93
Den 10 April e. ra,
samt att, eliuru jag icke bestrider, att R. St. må hos K. M.
i underd. yttra den önskan, det må K. M. vidtaga sådana
uppå K. M. beroende åtgärder, i följd hvaraf olikheten i tolagen
städerna emellan må kunna i möjligaste måtto rättas
eller upphöra, hvilket lätteligen kan ske genom en föregående
jemnkning af inqvarteringsbesväret och, om det skulle
behöfvas, genom införande i en *-eller annan stad af en
jemnknings- och fy 11 nåd s to la g, hvilken i egenskap af
bevillning må till statsverket inflyta, så länge den förstaden
icke erfordras, jtyg likvist icke kan tillstyrka, att några förberedande
eller definitiva åtgärder vidtagas till borttagande
af tolagen, förrän ordentligen utrönt blifvit och i laglig väg
stadgadt, i hvad mån det tillhör Statsverket, och stapelstädernas
invånare eller borgerskap eller de i handel eller sjöfart
trafikerande att framgent bekosta de utgifter, hvartill tolagen
nu användes; och då jag förutser, att, i följd af en sådan
reglering, de utgifter, som komma att påläggas stapelstädernas
borgerskap och invånare, tillagda till dem, de nu
få vidkännas, blifva så tryckande, att deras uttagande i direct
beskattningsväg blefve obillig och kanske i flera fall
omöjlig, anser jag äfven, att en dylik åtgärd icke må kunna
vidtagas, innan städernas invånare, såsom en ersättning
för tolagens försvinnande, blifvit i vederbörlig ordning berättigade
att, till betäckande af sina allmänna municipala
utgifter, med K. M:s bifall få pålägga sig sjelfva consumtionsafgifter,
obehindrade i valet af det uppbördssätt, de för
andamålet finna lämpligast.
Slutligen och då frågan vidrör ett önskningsmål, anser
jag, att Hr Gr. Cronhjelms motion bör remitteras till Oeconomi
Utsk.
Transsumt. , Bil. L i t. A.
In nominc sanctse et individa® Trinitatis.
Wij Olof med Guds Nåd Ärchiebiskop i Upsalom &c.
hafwom Wij uppå mena Rijksens wägnar unt och tillåtit med
godom friom willja och berådne modhe, att Rådet och menheten
i Stockholm the nu äro och tillkommande warda i
ewärdelijken tijd måga och skola niuta och bruka efterskrifna
Altida, Privilegia och frijhet, frij och obehindrade för
oss och alla wära efterkommande och skoloni wij och wära
efterkommande wara them thertill behielplige efter wår yttersta
makt mot alla män ähwar the hallst äro som them
och thera efterkommande häruti i någrehanda motto hindra
wilha; först att Staden Stockholm hafwo och ägo till ewärdelikom
tijd, såsom tillförene förunt och gammalt warit bäfwer
— Wågenc och Klädehuset thera Ränta och ali
annor Stadsens ingield och Ränto, som Staden af allder
Ränlat bäfwer och än Ränta kan i Staden och Stadsens frij
-
Den 10 April c. m.
99
liet, besynnerlika nembda Assöna med allom gamblom tillagörn
som af allder under Staden legat bäfwer. —
Datum Stockholmis Anno Domini Milesimo, Qvadringentesimo
Tricesimo Sexto feria tertia proxima post Feslum
Sancti Johannis Apostoli et Evangelist*, ante portum latinum,
qvse est Sexta dies mensis Maji.
Rätteligen utdraget utur de i Stockholms DrätselCommissioiis
RamererareContor i afskrift förvarade handlingar, betygar
ex officio
J. F. Eklund,
DrätselCommissionens Secreterare.
Transsumt. Bil. Lit. B.
Wij Christina med Guds Nåde &c. &c. giöre witterligit,
att eftter wäre trogne undersåter, oss Elskelige Borgmästare
och Råd och menigheten i wår hufwudstad Stockholm, bäfwe
underdånigst presenterat oss deras Privilegia och frijheeter,
som de af wäre förfäder, framledne Sweriges Konungar och
Regenter bekommit hafwa, Ödmiukeligast af oss begiärandes,
att wij dem samma deras wählfångna Privilegia, frij och rättigheter
nådigst Confirmera och förbättra wehle. Så alldenstund
de hafwa, så på sine egne som sine efterkommandes
wägnar, låfwat och tillsagt att Wehle bewijsa Oss
och Sweriges Krono, ali huldhet, troheet, hörsamhet och
underdånig lyduo, wårt och Riksens gagn och wälfärd alili
jd sökia, skada och förderf, efter yttersta makt och förmögenhet
afwärja och oss der om i tijd tillkännagifwa och
sig i alla måtto så förhålla som trogne och redelige undersåtare
ägnar och bör: Tij hafwe wi deras underdåniga be-»
giäran, såsom på god skiäl funderat, nådigst uptagit och dem
bemälte deras Privilegia, icke allenast härmed Confirmera
och bekräfta, utan ock så mycket nu ske och wår Stat tillåta
kan, af gunst och Nåd förbättra wehlat, och det uti
efterföljande punchter.
7 mom. Unna Wij Staden uthi Tolag, af allt inkommande
gods, fremmandom eller inländskom tillhörigt En Dahlér
procento; item, af allt utgående, så wähl Koppar som andre
waror, inge undantagandes En half Dahlér för hwarje
hundrade.
Till yttermehro wissö hafwe wij detta med wårt Konungslige
Secret försegla och med wår och Sweriges Rijkes
Respective Förmyndares och Regering underskrift bekräfta
låtit; Som är gifwit och skrifwit på wårt Konungslige
100
Deli 10 April c. 111.
Slott Stockholm den Tijonde Martii åhr efter Christi börd
Ett Tusend Sexhundrade och pä det Tretijonde Siette.
t \ Gabi'. Oxenstjerna Gustafsson j Jacobus de la Gardie_,
Sy. Rik. Drotz. S. R. Marsk.
Carl Gylldenhielm _, Pehr Sparre, ,
RiksAmiral. uthi R.Cantzlcrens ställe.
Gabriel Oxenstjerna,
Frijherre till Mörby oell Lindholmen,
S. R. Skattmästare. Nils Nilsson,
Secret. Regius.
Rätteligen utdraget utur de i Stockholms DrätselCommissions
JiauiererarcContor i afskrift förvarade handlingar, betygar
ex officio
J. F. Eklund,
DrätselCommissionens Secreterare.
Hr von Hohenhattsen, Mich. Silvius: Jag förutsätter
att, på sätt förut öfligt varit, förr än denna fråga
blifvit föredragen till remiss, officiel underrättelse ankommit i
afseende å den behandling af Hr Waerns motion i samma
ämne, hvarpå denna nya motion grundar sig, oell utan afseende
å den enskilda underrättelse, jag i detta fall kan äga,
anhåller jag således om upplysning, om något officiell tillkännagifvande
i omförmälda omständighet ankommit.
Upplästes ett transsumt af Borgare.St:s prot. d.Bsistl. Mars,enligt
hvilket Ståndet ansett en af Hr Waern väckt motion, ang:de
uppbärande af tolag och om ordning för upprättande af taxor
va. m., röra en privilegiifråga och således ej kunna remmitteras.
Hr von Hohenhausen: Jag har af göromål varit förhindrad
att, förr än i går, genomläsa motionen, och det
skedde då endast sorn hastigast. Jag gjorde likväl några anteckningar,
fast jag icke medhann att ordagrannt upptaga
de ställen, jag fann anmärkningsvärda. Jag nämner detta för
att icke beskyllas för möjligen oriktiga citationer.
Härefter uppläste Hr von Hohenhausen följande
skriftliga anförande:
Sedan Gr. Cronhjelm i dess motion ådagalagt lolagsafgifternas
skadliga inflytande såväl genom deras belopp,
en ökad tui(afgift, som detta belopps olikhet uti särskilda
städer och det besvär, deras erläggande orsakar de trafikerande
, samt sökt visa , att tolagsinkomster för städerna
icke höra till Borgerskapets privilegier, åtminstone icke det
belopp i denna inkomst, som tillkommit genom beviljad förhöjning
derå efter år 1809, föreslår motionären alternativt,
1:0 att R. St. må hos K. M. göra und. anhållan om undersökning,
med hvad rätt de särskilda städerna åtnjuta tolag,
till hvad belopp och å hvilka varor samt utredande af
beloppet utaf den tolag, städerna utan rättighet dertill hitintills
uppburit;
2:0 att i den underdåniga skrifvelsen må uttryckas , att
R. St. icke äska någon återbäring af hitintills af städerna
uppburen tolag utöfver det belopp, hvartill de varit berättigade;
Den io April e. m.
101
3:o att vederbörande matte anbefallas uppgöra en på
rättsgrunder stödd fördelning af tolagen mellan de dertill berättigade
släder utaf den tolag, dem rättmätigt tillkommer, samt
4:o att R. St. må besluta, att tolagsinkomsten, efter
medium af de förflutna 5 åren fr. o. m. 1827 t. o. m. 1831,
hvarå CommerceColkm uppgjort uträkning på grund af från
städerna infordrade uppgifter, må af tullmedlen tilldelas
hvarje stad, intilldess den nya regleringen blifvit förrättad
och fastställd, och att tolagen hädanefter alltid måtte blifva
inräknad i tullen, hvarigenom tullafgifterna blifva lika i hela
Riket, och städerna slippa underhålla särskilda uppbördsman.
Andra alternativet: Att om R. St. skulle besluta
att låta tolagen qvarblifva vid städerna och af städernas
tjenstemän uppbäras, R. St. måtte besluta, alt tolagsinkomsten
icke må öfverstiga den maximisumma, den nu utgör,
och att allt öfverskott derutöfver skall till Statsverket
inflyta, samt und. anhållan göras, att K. M. måtte täckas
bestämma, till hvilka ändamål tolagsinkomsterna må i framtiden
få användas; hvarförutan Borgerskapet bör förpligtas
att inför vederbörligt Rikets Embetsverk redovisa inkomsterna
af tolagen och deras användande, hvilket Embetsverk bör
granska och controllera denna redovisning, och allt, som icke
till bestämda ändamål användes, genast till Statsverket indraga.
Vid första frågan eller huruvida t o 1 a g sa fgi f t e r
tillhöra BorgareStts privilegier, hvilket Gr. Cronhjelm
hestridt, får jag anmärka, att detta Stånds privilegier icke,
såsom R. o. Ad:s samt PresteSt:s innefattas uteslutande uti en
särskild Konungaförläning eller stadgar, utan att hvarje stad
särskildt förunnade privilegier måste anses dithörande. Detta
hindrar visserligen icke, att, på sätt som tillgått med flera
mindre R. o. Ad:s privilegier efter 1809 års Riksdag, motioner
blifvit väckta att dem upphäfva, hvilket ock skett med R.
St:s samtycke och Konungens Nåd. stadfästelse.
Uti flera stapelstäders privilegier, der tolag i desamma
blifvit städerna förunnad, har beloppet icke funnits utsatt.
Sedermera hafva genom särskilda K. Resolutioner dels
stapelstäderna i allmänhet, dels särskilda bland dem blifvit
beviljade förhöjningar i tolagen, hvilka tillkomna förmåner,
med juridisk stränghet betraktade, väl icke kunna anses tillhöra
dessa städers privilegier; men torde dock rättsgrunden
för deras bibehållande bero uppå, huru städerna å deras sida
uppfyllt de vilkor, under hvilka de blifvit dem förunnade.
Gr. Cronhjelm har anmärkt det grundlagsvidriga deruti,
att äfven efter utfärdandet af vår nuvarande grundlag flera
städer blifvit beviljad förhöjning i tolag, ehuru densamma,
såsom en trillafgift, tillkommer R. St. att fastställa. Dervid
får jag erinra, att Ständerna icke förrän vid 1823 års Riksdag
bestämde sjelfva tulltaxan; att dess bestämmande af Ständerna
före den Riksdagen icke blifvit påyrkadt, samt att,
mig veterligen, har icke förrän vid denna Riksdag af Hr
Waern och Gr. Cronhjelm någon fråga blifvit väckt att be_
1
102
Den io A pr i 1 c. m.
slämma tolagen, hvilken föröfrigt i flera stapelstäders privilegier
finnes nämnd och äfven till sitt belopp uli några städers
privilegier utsatt.
Den af motionären uti dess första alternativ föreslagna
tind. anhållan om en undersökning, röride tolagens belopp
och beskaffenhet samt vilkoren dervid, torde vara öfverflödig,
enär K. M. redan d. 22 April i83o anbefallt dess CommerceCol
l:m att en sådan undersökning verkställa samt und.
utlåtande afgifva och denna undersökning försiggått genom
infordrade specifika upplysningar, först af K. M:s Befrhde i
de län, der stapelstäder finnas, och sedan af magistraterna i
dessa städer, och Collini redan afgifvit sitt betänkande, hvilket
K. M. nådigst förordnat skall öfverlemnas till Committeen för
granskning af tulltaxan och öfriga Tullverket rörande författningar,
med uppdrag för Committeen att afgifva und.
Utlåtande om grunderna för den närmare reglering af tolagsafgifterna,
som kan finnas af behofvet påkallad. Det synes
således mer än troligt, att Bevilln.Utsk. erhåller del såväl
af Committe'ens utlåtande öfver tulltaxan som öfver tolagsuppbörden
i stapelstäderna.
Att lugna städerna för fruktan att få återbära den tolag,
dem efter 1809 i stöd af K. författningar tillflutit,
som motionären äfven i första alternativet föreslagit, synes
icke beliöfligt, lika litet som att uppgöra en fördelning,
stödd på rättsgrunder, af den tolag, städerna hitintills uppburit,
dem emellan. Rättsgrunderna äro de K. Brefven med
tillstädjelse deraf. De, som tillkommit efter utfärdandet af
vår gällande grundlag, torde vara de enda, å hvilka R. St.
kunna göra något framtida anspråk att såsom bevillningsmedel
behandla. JNödiga upplysningar öfver dessa inkomster
och behofvet af dem sakna R. St. icke, då, utom det att,
som jag förut nämnt, magistraternas egna uppgifter derom äro
i CommerceColbm till finnandes, hvarje stad äfven har sin
deputerade riksdagsman,
Jag kan icke bestrida, att för handelsrörelsen det vore
fördelaktigt, om, på sätt i slutet af första alternativet föreslås,
beloppet af tolagen, efter medium af de beräknade 5
åren, skulle utaf tullmedlen tilldelas hvarje stad, äfven för
städerna sjelfva, såvida magistraterna och städernas äldsta till
fulla beloppet uppgifvit dessa inkomster, sorn jag icke får
betvifla; dock torde, i fråga om Ständernas beslutande-rätt
häröfver, ankomma på, om det finnes, eller icke, uti särskilda
städers privilegier utsatt, att de äga sjelfva uppbära
tolagen, huruvida R. St., utan alla 4 Ståndens gemensamma
instämmande, kunna besluta för alla städer en sådan
förändring i uppbörden, och hvartill äfven Konungens sanction
erfordras.
Uti andra alternativet, om R. St. besluta, att tolagen
får qvarblifva vid städer och af dess tjenstemän uppbäras,
föreslås, alt R. St. må besluta, alt maximibeloppet
Den 10 April c. m.
io3
fixeras vid nuvarande förhållande och alt framdeles blifvande
öfverskott derutöfver skall ingå till Statsverket. Jag får
dervid erinra, att ingen stad hvarken genom privilegier eller
särskilda resolutioner, så vidt mig är bekant, på annat sätt
blifvit tillerkänd en tolag, än medelst en viss proc. å varuvärdet,
på ett eller annat sätt utrönt, och att således i de
fall, der rättighet till en sådan procent icke är bestridlig,
torde äfven vara obestridligt, att, utan dessa städers medgifvande,
icke något maximibelopp kan utsättas. Den föreslagna
und. anhållan, att K. M. må bestämma de ändamål, lill
hvilka tolagsinkomsterna få användas, innehålla ju redan de
J^. Resolutioner, genom hvilka tolagen blifvit beviljad eller
förökad, men visserligen ankommer på K. M. att låta tillse,
att dermed förfares på sätt de K. Resokna föreskrifva,
äfvensom på R. St., örn de skulle anse det lämpligt, att
derom göra und. anhållan hos K. M.
Hitintills hafva, på grundaf Landshöfd.-instructionen, K.
Rcsol. på städernas besvär 1734, K. Förklaringen d. 1 Mars
1746 och K. Instructionen för Kammarrätten, magistraternas
af borgerskapet reviderade räkningar öfver städernas inkomster
och utgifter afgifvits till Landscontoren, dock utan
skyldighet eller rättighet för Landscont. att dem revidera.
Endast då tvist uppstår emellan magistraten och borgerskapet
rörrde förvaltningen af stadens enskilda medel, tillhör
det, på grund af nyssnämnda författningar, Kammarrätten
att sådana mål immediate upptaga. Det af motionären
nämnda K. Brefvet af d. 18 April 1684, som stadgar, alt
städernas räkenskaper för deras egna medel böra till KammarColkm
insändas, är väl icke upphäfvet; men när denna
föreskrift upphörde att fullgöras, som icke lärer vara i mannaminne,
är mig obekant. För öfrigt, sedan Kammarrätten
och CominerceCollan icke vidare, såsom då nyssnämnda Bref
utfärdades, utgöra departementer af KammarColkm, synes
föreskriften icke heller numera vara lämplig.
I anledning af hvad jag i sista plenum nämnde rör:de
liamnumgälderna, som utgå under en mängd särskilda rubriker
och någon gång förblandas med tolagen, får jag ytterligare
anmärka, att de höra uteslutande till den oecouomiska
lagstiftningen; men äfven rörande deras reglerande på
sätt, att de icke må orsaka onödig tunga för handelsrörelsen
, har K. M. nådigst anbefallt Landshöfdingärna i de län,
som äro belägna vid hafvet eller vid sjöarna Wenern, Wettcrn,
Hjelmaren och Mälaren, att de böra, efter granskning
af gällande stadganden, upprätta taxor och, så vidt görligt
är, förenkla desamma.
Ehuru efter all anledning denna fråga, vida fullständigare
utredd, kommer att blifva R. St. och deras Bevilln.-  Utsk. meddelad, så hvarken vill eller kan jag bestrida remiss
af Gr. Cfonhjelms motion till Bevilln.Utsk., men anhåller,
att mina anmärkningar äfven må blifva den följaktiga.
D eli 10 April c. m.
Hr von Hohenhausen tilläde derefter muntligen:
Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar må åtfölja
till Bevilln.- o. Oecon.Utsk:n, om R. o. Ad. skulle besluta,
att frågan skall remitteras till båda Utsk:n; men då 2 mom.
af 34 §• Riksd.Ordn. ålägger hvarje Utsk. att vid en motions
behandling endast afse ämnets beskaffenhet med afseende
å den R. St. eniigt grundlagen tillkommande rätt att
deröfver besluta, och Bevilln.Utsk. behandlar alla tullfrågor,
tror jag det vara bäst, att remissen sker ensamt till Bevilln.Utsk.
Gr. von Rosen, Axel: Då två så sakrika yttranden blifvit
afgifna, står jag, som borde tala med afseende å Götheborg,
på en verkligen låg ståndpunkt, emedan jag ännu icke är i besittning
af de upplysningar, som kunna erfordras för ett grundligt
anförande emot motionen. Jag får emedlertid reservera
min rätt att framdeles få inlemna de rättelser i motionärens
uppgifter, som kunna vara af liehofvet påkallade. Tendensen
af Frih. Sprengtporten.? anförande synes afse Stockholm,
och Hr v. Hohenhausens yttrande tyckes behandla sjelfva
principen. Båda kunna till större delen lämpas på Götheborg,
och jag instämmer således uti hvad deruti förekommer.
Uti en fråga, sådan sorn denna, deruti privilegier och
förordningar korsa hvarandra, bör man icke lemna andra
uppgifter än dem , 0111 hvilkas riktighet man är fullkomligt
viss; och såsom sådan får jag i afseende på Götheborg tillkännagifva,
att de utaf den ifrågavarande afgiften inflytande
medel bestämdt disponeras i öfverensstämmelse med afsedda
ändamål och på sätt gällande förordningar föreskrifva.
Hvad beträffar de af Gr. Cronhjelm omnämnda 17,000 R:dr,
användas dessa till förbättrande af segelfarten emellan Wenern
och hafvet, hvilken åter, jemte det inflytande densamma
har på vår trävaruhandel, tillika gäller hela rikets jernhandel
, till värde af öfver 5 millioner årligen. Hvad angår
inqvarteringstolagen för Götheborg, har den aldrig blifvit
använd till någon byggnad, men deremot aldrig räckt
till för årliga behofvet, utan mäste bristen hvarje sommar
på borgerskapet uttaxeras; och det har gifvits år, då denna
taxering belupit sig till 4°,000 R:dr B:co. Detta oaktadt må
jag i förbigående nämna, att staden af enskilda medel redan
på 1790-talet uppbyggt en casern, som då kostade
240,000 R:dr, ett förhållande i uppoffringsväg, som lärer
ensamt af Götheborg framställas. Hvad vidkommer de tolagsafgifter,
som utgått till kyrkorna, har K. M. numera
befallt, att desamma skola upphöra om 2:ne år och deraf endast
uppbäras 2000 R:dr årligen, på vissa år, till handelsskolan.
Gr. Cronhjelm har uppställt en jemnförelse emellan de
skattebelopp, hvarmed Götheborgs län till Staten contribuerar,
samt de afgifter, som staden Götheborg genom tolag
uppbär. Jag får upplysa, att resultatet af denna jemnförelse
här
-
Den 10 April e. m.
härleder sig derifrån, att £ af landet, eller Bohus län, ära
flera gånger lägre beskattade än den öfriga delen, hvilken
är från 5 ända till q gånger så högt onererad. Hvad dessutom
beträffar städernas beskattning, lärer man väl ej komma
närmare, än då taxeringsmän på ed och samvete bestämma
beloppet deraf. Jag skall nu icke tillägga mera, men
förbehåller mig att, sedan jag från Götheborg erhållit de
detailupplysningar, jag derifrån begärt, få framställa dessa.
Frih. Cederström, Jac.: Uti denna fråga bör man
först afgöra, af hvad beskaffenhet densamma är. Ett Riksstånd
har förklarat, att det är en privilegii-fråga, och således
vägrat remiss deraf. Det är angeläget, att R. o. Ad.,
om vi besluta frågans remitterande, åt densamma lemnar en
så beskalfad utveckling, alt det icke i Utsk. må inträffa, att
ett Stånds ledamöter vägra deltaga i ärendets pröfning. Härvid
bör man först fråga sig: om BorgareSt. äger något privilegium
att uppbära tolag? Derpå måste man svara: nej!
Uti grundlagarna finnes BorgareSt. icke något annat privilegium
förunnadt, än dess i Riksd.Ordn. stadgade representationsrätt.
Några andra privilegier för Ståndet finnas icke.
Tolagen är således en afgift, som kan bestämmas genom oeconomiska
författningar, hvilka efter tid och beskaffenhet kunna
förändras, af 3 Stånd beslutas och med Konungens sanction
stadfästas.
Härefter förekommer att utröna, om tolagsafgiften är
af sådan allmän beskaffenhet, att R. St. böra derom besluta,
eller om sådana frågors afgörande beror på hvad städerna,
efter deras olika behof, kunna hos K. M. i detta afseende
utverka. Att detta sednare alltid varit antaget, synes deraf,
att tolagsafgifterna ömsom varit högre, ömsom lägre,
allt efter som K. M. i detta fall förordnat. På 1660-talet
öfverlemnades till städerna rättigheten att uppbära tolag såsom
byggnadshjelp och till aflöning af stadens tjenstemän.
6o §. Reg.F. kan i denna fråga icke åberopas; ty denna §.
handlar om allmänna afgifter, och deribland lärer icke
kunna räknas en sådan som denna, hvilken utgår till enskilda
städer. Uti 6o §. står: ”Ej må några allmänna afgifter,
af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan R.
St:s samtycke kunna förhöjas, stora sjötullen ä inkommande
och utgående spannmål allena undantagen.” Tolagen är icke
och kan icke kallas allmän afgift, eller en sådan, som
erlägges af Rikets samtliga invånare, enär densamma betalas
endast af de trafikerande. Men ett är, huruvida tolagens
beräknande och användande bör utgöra föremål för R. St:s
öfverläggningar, och annat, huruvida icke denna afgift skulle
kunna, till större båtnad för samhället, regleras på jemnare
och ändamålsenligare sätt, än som för närvarande äger
rum. I detta afseende delar jag Gr. Cronhjelms åsigt. Hr
5 II. i4
io6
Den 10 April e. M.
von Hohenhausen har upplyst, att K. M. redan infordrat sådana
upplysningar i delta ämne, som stödja sig å noggranna
undersökningar deruti, samt jemväl, att Tullcommittéen fått
del af de handlingar, hvilka, till följd af K. M:s berörde
Nåd. befallning, inkommit. Stånden lära således äfven hafva
att förvänta del af dessa handlingar; och man får då se,
till hvad belopp och hvilka ändamål den ifrågavarande afgiften
på olika orter utgår. Det faller af sig sjelf, att om
Staten finner lämpligt indraga tolagsafgiften, måste Staten
anslå erforderliga belopp till städernas byggnadsbehof och aflöning
af deras tjenstemän. Jag tror, att dessa anslag komme
att blifva vida betydligare och känbara. Att deremot
ordna tolagsafgiften och lämpa den efter städernas allmänna
fördel, det anser jag ganska vigtigt. Jag tror visserligen
ock, att städerna, i mån af behof, kunna öfverenskomma om
en högre afgifts erläggande; men sådant bör icke bestämmas
efter nyck och tillfällighet, utan enligt uppgjord plan.
Att på siffra bestämma afgiften för alla år är icke möjligt,
emedan den naturligtvis uppgår till olika belopp i mån af
en större eller mindre skeppsfart; men hvad som brister det
ena året, återkommer det andra, och flera års sammanlagda
räkningar gifva resultatet till grund för omdömet.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Ämnet är ett bland de
vigtigaste, som förevarit under denna Riksdag. Om vi verkligen
önska att reglera tullafgifterna så, att det blir möjligt
för inländska och utländska handlande att derå göra några
säkra beräkningar för sina speculationer, är det nödvändigt
att undanrödja det stora hinder, som, emot möjligheten af
sådana beräkningar, nu existerar uti olikheten af tolagsafgifterna
för olika städer. Jag har sökt förskaffa mig upplysningar
i ämnet, dels utaf Landshöfdingarnas berättelser
till CommerceColbm och dels i enskild väg. Jag hoppas,
att Utsk., då det sammanställer de förhållanden, jag utrönt
deraf, och med ledning af de handlingar i öfrigt, hvarmed
CommerceCollrm kan tillhandagå, skall komma i tillfälle att
lemna ett fullständigt och nöjaktigt svar på min motion.
Frih. Sprengtporten har sagt, att jag medgifvit, att utur
tolagsafgiftsmedlen borde utgå löner för stadens tjenstemän.
Jag har endast sagt, att gammal praxis varit sådan.
Stockholms stad uppbär i tolag och öfriga inkomster
af sjöfarten 205,600 R:dr och använder deraf till primitiva
ändamål blott 43,000 R:dr. Utan att vilja yrka tolagsafgifternas
nedförande till denna summa, har jag blott exempelvis
nämnt detta speciella förhållande, för att lemna Utsk. en
ledning för omdömet om hvad i saken kan vara billigt eller
icke. Jag har emotsett, alt mägtiga interesse» skulle komma
att höja sig för Stockholm och Götheborg, och jag har
derföre icke velat föreslå något specielt, som kunde hindra
framgång åt den generella syftningen af min motion. En
Den io April e. m.
107
af de talare, som uppträdt emot min motion, liar sagt, att
han icke talade för enskilda interessen. Gr. v. llosen har
deremot öppet förklarat, att han förde talan för Götheborg.
Jag hade visserligen väntat mig, att enskilda talare skulle
uppträda för enskilda orter; men jag har dock hoppats, att
de enskilda interessena skulle vika för den generella nytta
för hela Riket, som jag åsyftat med min motion. Det synes
väl vara rättvist, att stapelstäderna icke åtnjuta större
fördelar än uppstäderna, utan att de förra, som de sednare,
få taga sig ut bäst de kunna med fattigvård, kyrkobyggnad
o. s. v. Frih. Sprengtporten har undrat, hvarifrån jag tagit
den summa af 106,000 R:dr, som uti min motion, ibland
uppgifterna angående Stockholm, förekommer. Jag får då
upplysa, att jag hemtat densamma från de upplysningar i
ämnet, hvilka Hr Baron och Öfverståthållaren till CommerceColkm
ingifvit Gr. v. Rosen har trott, att jag begått flera
misstag i mina uppgifter, ang:de Götheborg, och lofvat
åstadkomma beiiktningar deri. Jag får då upplysa, att dessa
uppgifter ordagrannt och till siffra äro liemtade från de
uppgifter, Landshöfdingen öfver Götheborgs län till CommerceCollrm
ingifvit. Skulle irringar deruti vara begångna,
skall det vara mig en tillfredsställelse att af Gr. v. Rosen
få emottaga rättelser deri; och jag skall derefter visserligen
icke underlåta att till Utsk. ingifva desamma, för att iakttagas
vid pröfningen af min motion.
Åtskilliga hafva ansett denna fråga vara af privilegiinatur.
Det skulle verkligen för statscassan vara båtande,
om så vore; ty skillnaden emellan hvad såsom tolag uppbars
år 1809 och hvad efter denna tid samt ännu fortfarande
i detta afseende utgår, bestiger sig till 5 ä 6 millioner.
Vore det en privilegiifråga, veta vi, att Konungen
icke ägt rätt att deruti vidtaga några förändringar, i följd
åter hvarutaf städerna varit oberättigade att uppbära högre
tolag än den, som 1809 fanns bestämd, och att skillnaden
således borde till statscassan ingå; och i stället för att tolagen
nu uppgår till 3go,ooo R:dr, skulle den då reduceras
till omkring 100,000 R:dr. Jag får åter fästa uppmärksamheten
derpå, att K. M. genom ett penndrag i 1826 års tulltaxa
förhöjde tolagsafgiften så mycket som skillnaden emellan
Svenskt B:co och Hamb. B:co, enär det stadgades, att tolagen,
hvilken utgått efter viss proc.-beräkning i Svenskt B:co
å varans värde i Hamb. B:co, skulle utgå med lika procentberäkning
på varans värde i Svenskt B:co. Jag vill icke
yrka, att tolagsafgifterna böra försvinna. Jag föreställer
mig, att så manga enskilda interessen härvid skola ifrågakomma,
att den önskade regleringen helt och hållet uteblifver,
om man begär för mycket; men jag har trott, att
denna afgift kunde betydligen reduceras.
Jag kan icke ingå på Frih. Cederströms påstående, att
tolagsafgiften icke kan hänföras under 60 §. Reg.F. Skulle
Den io April c. m.
denna afgift anses för enskild, skulle äfven öfriga tullafgifter
sålunda betraktas. Frih. har sagt, att då dessa afgifter
utgå till enskilda städel-, niåste de anses såsom enskilda utgifter.
På samma grund skulle en presidentslön, t. ex. i
KammarColhm, anses för enskild derföre, att den uppbäres
af en enskild man. Någon mer allmän afgift kan väl icke
finnas än den, som drabbar hvar och en consument eller
hvar och en, som försäljer sina varor till exportören, med
ett ord, som betalas nästan af hvarje Svensk man. Man
har sagt, att Konungen äger rätt att reglera tolagsafgiften
efter behag. Om jag antager detta ett ögonblick, visa sig
resultaterna sådana, att om t. ex. Ständerna antaga ett lågt
tullsystem, men K. M. beslutar höja tolagen till 10 ä i5
proc,, så inträder ju i sjelfva verket, tvärtemot Ständernas
beslut, ett prohibitivsystem. Jag tror det således vara rakt
stridande mot andan af våra grundlagar, som stadga, att
Jt, St. bestämma tullen; ty tull och tolag äro afgifter helt
och hållet af samma slag, ehuru de utgå under olika namn.
Kan Konungen icke bestämma tullen, bör han icke kunna
bestämma tolagen. Men jag har med vilja kringgått denna
omständighet, för att icke genom tvist härom väcka ett
större motstånd. Jag är öfvertygad, att när frågan från
Utsk. återkommer uti ett, såsom jag hoppas, utredt skick,
skall det icke undfalla någon, att saken är af den högsta
vigt. Jag har i min motion citerat det talande exemplet af
förhållandet emellan Calmar och Carlskrona, emellan hvilka
städer en skillnad i tolagsafgiften af icke mindre än nära 3
proc. äger rum, så att importören i Carlskrona får betala nära
3 proc, mera för de varor, han inför, än hvad i Calmar
erlägges, och exportören jemväl erlägga nära 3 proc. mera
för de varor, han från Carlskrona utför; hvilket i det hela
vill säga, att allmogen omkring Carlskrona får betala nära
3 proc. mera för hvad de skola köpa, och erhålla nära 3
proc. mindre för hvad de hafva att sälja, än allmogen omkring
Calmar. Troligen finnas sådana olikheter jemväl på
andra ställen. Jag är visserligen icke förkär för hvarken
det ena eller andra förslaget; min önskan har blott varit,
att saken skulle regleras så, att vissa afgifter kunde i tulltaxan
bestämmas, hvarefter hvar och en handlande kunde
rätta sina beräkningar. Mycket af hvad som i min motion
finnes framstäldt, har jag hemtat från CommerceColhm, och
lika mycket har jag förskaffat mig från andra håll. Jag har
känt de största Svenska handelshus, som ej haft sig bekant,
till hvad belopp afgifterna i våra olika hamnar uppgått;
och huru skall man då kunna begära, att utländningen
skall kunna skaffa sig besked i dessa omständigheter.
Dessa konstlade uppbördssätt och olika utgiftsposter förorsaka
uppehåll och osäkerhet samt åstadkomma, att utländningen
ogerna besöker våra hamnar. Hr v. Hohenhausen har
trott, att städerna icke behöfde lugnas mot fruktan för ett
Den to April e. m.
alltför mycket vådligt ingrepp i deras interessen. Till och
med denna discussion tror jag tillräckligt hafva ådagalagt,
att ett sådant lugnande icke är öfverflödigt. Vi hafva nemi.
hört talare här uppstå, hvilka endast fästat sig vid det interesse,
som varit den stads, för hvilken de varit mest interesserade,
och påstått, att tolagens bibehållande varit alldeles
nödvändigt, ni. m. Jag anser det högst vigtigt och nödigt,
att ändamålen, hvartill tolagen skall utgå, noggrannt
bestämmas. Nu finnas bär väl 5o Konungabref i detta afseende;
men ingenstädes kan man fa fullkomlig upplysning
om förhållandet. Jag tror icke ens, att Administrationen
sjelf skulle kunna reda det. 1715 stadgades, att medlen
skulle redovisas i KammarColbm; men sådant sker åtminstone
icke nu, och jag tviflar på, att det någonsin ägt rum.
Nu användas medlen på de mest olika sätt, emedan ingen
redovisningsskyldighet existerar; och de egentligen afsedda
ändamålen blifva till och med helt och hållet förbisedda.
Så har förhållandet åtminstone till en del varit i Carlskrona.
Staden klagade, att den icke hade tillräckligt att löna
sina tjenstemän med. Konungen beviljade då förhöjning i
tolagsafgiften, under stadgande likväl, att, i händelse öfverskott
inträffade, desamma borde till stadens hamn användas.
Magistraten utarrenderade hela denna uppbörd och
fick 2000 R:dr årligen utöfver det uppgifna behofvet. Af
dessa medel grundades en pensionsanstalt för magistratens
enkor och barn. Men derefter äskade staden ytterligare
höjning af tolagsafgiften, och då upptäcktes det oriktiga
förfarandet. Troligen existera flera sådana förhållanden, dem
jag icke kunnat få reda på. Hvar och en lärer således inse,
att en reglering är nödig. I afseende å sättet härför skall
jag gerna gå in på hvilket förslag som helst, blott det leder
till ändamålet. Slutligen får jag upplysa Frih. Cederström,
det jag föreslagit, att hela tolagsafgiften skulle ingå till tull—
cassan. Jag har icke yrkat, att någon bestämd summa derutaf
skulle till tolagen disponeras; utan jag har sagt, att
man såsom norm i detta afseende borde taga medelförhållandet
under de sista fem eller tio åren emellan rörelsen och
afgiften på hvarje ställe, samt bestämma, att det förhållande,
som då uppstode, komme att tjena till grund för framtiden.
Det har händt, att man undantagit vissa artiklar
från tolagsafgifterna. I Bevilln.Utsk. uppstod nemligen, vid
sista Riksdag strid i afseende å tullen på vissa varor, och
man hittade då på att i tulltaxan utsätta, att icke någon
tolag derå ägde rum Dessa artiklar voro få; men af dem
utgår icke någon tolag. Detta bevisar, att äfven R. St.
reglerat tolagsfrågor.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar må åtfölja
remissen till vederbörligt Utsk.
Gr. von Rosen: Vid mitt yttrande, att någon irring
kunde äga rum uti Gr. Cronhjelms uppgifter rörtde Göthe
-
Ilo
Den 10 A ji r i 1 e. m.
borg, har Gr.‘n invundt, att om någon sådan irring verkligen
förefuniios, skulle den härröra från mina egna uppgifter,
derutur Gr:n hemtat sina. Jag får i anledning häraf
erinra, att jag endast till CommerceGoIlrm missiverat de af
magistraten i Götheborg gjorda uppgifterna om tolagen, på
hvilka Gr. Cronhjelm syftat. Det är möjligt, att någon missskrifning
i dessa uppgifter ägt rum, eller att magistraten
begått något misstag; men säkert är, att tolagen i Götheborg,
pä sätt jag förut omnämnt, i åtskilliga delar användes
olika mot hvad Gr. Cronhjelm uppgifvit, och att 7000
it:dr deraf årligen gå till den s. k. Elfstyrelsen för bekostandet
af quaibygguader och dylikt, hvilket åtminstone ej kan
anses främmande för de med tolagsafgifterna åsyftade ändamål.
Jag upprepar emedlertid, att det för mig är omöjligt
att nu här på stället, innan jag fått tillfälle att inhemta nödiga
upplysningar från Götheborg, redogöra för alla de olika
förhållanden med tolagen, som alltifrån stadens privilegier
af år 1628 tid efter annan uppkommit.
Frih. Sprengtporten: Det måste hafva varit en förut
fattad opinion hos Gr. Cronhjelm, att han uti mig väntat
sig en motståndare, den der pligtskyldigast skulle uppträda
för att försvara Stockholms interessen, som föranledt Gr:n
till den tankan, att jag i allt motsatt mig hans åsigt; ty
genom mitt yttrande tror jag mig icke hafva gifvit anledning
till denna tanka. Jag har tvärtom medgifvit, att det kunde
vara nyttigt, för att komma till en principenlig reglering af
tullafgifterna, att tolagen uppbars till lika belopp i alla stapelstäder.
Jag har äfven delat Gr:s åsigt, att det icke är billigt,
att hela landet contribuerar till upprätthållande af municipalinrättningarna
i åtskilliga städer, och har, för att bereda
nödig rättelse i dessa missförhållanden, uppgifvit de,
efter min tanka, enda utvägar, som, med iakttagande af
billighet, leda derhän.
Gr:n har yttrat, att jag oriktigt ansett honom hafva hänfört
aflöningar till tjenstemän bland de med tolagen rätteligen
afsedda föremål. Om jag häruti misstagit mig på Gr:s
mening, ligger felet i den ordställning, han sjelf begagnat
och hvilken icke annorlunda kan förstås. Jag finner mig äfven
föranlåten att göra samma anmärkning, som Hr Gr. v.
Rosen nyss framställt, att jag blott inmissiverat, men icke
uppgjort eller undertecknat de uppgifter till GommerceColbm,
hvarpå Gr. Cronhjelm stödt sina beräkningar. Det oaktadt
är jag öfvertygad om uppgifternas tillförlitlighet, men är
icke lika viss på riktigheten af de calculer, som Gr:n derpå
grundat. 1 detta fall har jag förut erinrat om det missledande
deri, att bland aflöningarna för stadens tjenstemän upptaga
Kronans uppbördsmäns löner, hvilkas aflönande utgör
ett i sanning obilligt onus för Staten. Jag är nu i tillfälle
att uppgifva en annan irring, då Gr;n bland personella för
-
Den io April c. m.
m
delar uppräknat betalande af hushyror, sorn utgå för embetsrum
och allmänna inrättningar.
Gr:n har slutligen antydt, att om man tillerkände K.
M. rättigheten att bevilja städerna tolag, ingen gräns skulle
finnas för tolagens höjande, och att det kunde gå så långt,
att ett af Ständerna antaget liberalt handelssystem skulle
kunna öfvergå till ett verkligt prohibitivsystem.
Jag svarar Gr:n, att för alla missbruk i denna del finnes
samma correctiv, som för andra missbruk i utöfningen
af Konungens oeconomiska lagstiftningsrätt; och sannolikt
skulle ansvaret för Konungens rådgifvare icke uteblifva, om
man kunde tänka sig, att, utöfver behof och ändamål, stapelstädernas
tolag till landets skada blefve ökad.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar få åtfölja
den öfriga discussionen till vederbörligt Utskott.
Frih. Cederström: Det torde finnas obeliöfligt att vederlägga
Gr. Cronhjelms yttrande i anledning af hvad jag
förut anfört. Blott i ett afseende anser jag mig böra tillrättavisa
den värde ledamoten, nemi. i afseende på påståendet,
att tull och tolag äro samma afgifter, och att således
begge innefatta egenskapen af bevillning. Det är en stor
skillnad, om en afgift endast beräknas efter en annan afgift,
men för öfrigt utgår för ett enskildt ändamål, eller om den
erlägges af hvar man till det allmänna. Tolagen är icke bestämd
till något allmänt ändamål, utan för städerna enskildt,
och man mätte väl kunna skilja emellan Stat och stad. —
Hvad beträffar KammarCollegii presidentslönens beskaffenhet
af afgift, har jag deraf ingen erfarenhet; för mig är den en
inkomst, som utgår af Staten, och endast i den händelsen,
att bevillningen derför vore anslagen staden, i stället att
ingå till Staten, synes mig denna bevillning kunna jemnföras
med tolagen. För öfrigt torde det böra erinras, att i
en fråga, der man kommer i collision med flera enskilda
interessen och ett helt Stånds fördomar, är det angeläget,
att frågan behandlas med den varsamhet, att man visar sig
icke vilja förnärma någon eller förrycka det, hvarpå flera
bland våra städers bestånd hvilar. Jag har icke heller funnit
en sådan syftning i Gr. Cronhjelms motion; men angående
sjelfva beskaffenheten af tolagen har jag ansett, det
begreppen behöft redas, till ledning för dem, som komma
att behandla denna fråga, med hvilken jag tror, att BorgareSt.
sjelf skall finna sig belåtet och inse nyttan af ämnets utredning,
blott man aktar sig att bestämma ett visst oföränderligt
belopp för tolagen, hvilken tvärtom alltid bör rätta
sig efter folkmängden och rörelsen.
Ilr von Hohenhausen: Jag vill endast, till hvad jag
förut anfört, tillägga några få ord. Man har sagt, att städernas
privilegier ej tillhöra borgerskapet och att inga privilegier
för BorgareSt. finnas utom representationsrätten;
men när privilegier blifvit lemnade åt en stad, äro de gif
-
112
Dea i o April c. ra.
na till borgerskapet i denna stad, och när detta borgerskap
utgör en del af Rikets BorgareSt., måtte val särskilda privilegier
för detta Stånd finnas. Jag har för öfrigt ej bestridt
nyttan af en reglering, utan endast velat fästa uppmärksamheten
på de olika synpunkter, hvarunder frågan kunde ses;
och det är således för att bidraga till utredning af förhållandena,
som jag ingått i granskning af Gr. Cronhjelms motion.
I andra länder behöfva likaledes städerna, åtminstone
alla af någon betydenhet, särskilda inkomster för bestridandet
af sina municipalutgifter, och i Frankrike erlägges för
sådant ändamål en ganska betydlig accis. Äfven de städer,
som icke ligga vid hafvet, uppbära vid tullarna en sådan
accis, som i verkligheten drabbar consumenterna eller betalas
af alla invånarne i staden. Det är kändt, att dessa afgifter ensamt
i Paris öfverstiga Sveriges och Norriges samtliga statsinkomster.
Det är icke heller tänkbart, att våra städer
skulle kunna umbära ett sådant understöd för bekostandet
af deras egen jurisdiction och styrelse, publika byggnader,
m. m.; och det är derå jag velat fästa uppmärksamheten,
ehuru jag medgifver, att motionären icke yrkat fullkomligt
borttagande af ifrågavarande afgifter, eller påstått, att de
helt och hållet kunna umbäras.
Gr. Cronhjelm: Gr. v. Rosen har ytterligare talat om
oriktigheten af mina uppgifter rörande Götheborg, och jag
har redan erinrat, att om så är, ligger misstaget uti de från
Konungens Bef:h:de missiverade handlingarna, efter hvilka
jag i min motion specifikt upptagit alla de särskilda ändamål,
hvartill tolagsinkomsterna i Götheborg för närvarande
användas. Men då Gr. v. Rosen sjelf erkänt, att dessa uppgifter,
ehuru af staden sjelf afgifna, tilläfventyrs kunna vara
ofullständiga, synes den undersökning, som jag med motionen
åsyftat, destomera nödig. Jag tror icke heller, att
något misstag ägt rum i mina uppgifter för Stockholm; ty
då jag uti den summa, som här användes till ändamål, hvilka
för tolagen äro främmande, inberäknat, hvad som åtgår
till hushyror och aflöning åt uppbördsverket, så, ehvad dessa
utgifter äro ett onus för Stockholm eller icke, lärer det
väl böra medgifvas, att de ej hafva något sammanhang med
tolagens primitiva ändamål. Jag vill för öfrigt blott tillägga,
att jag icke sagt, det Frih. Sprengtporten bestridt min
motion;! jag känner den värde talaren för väl för att kunna
tro, det han skulle bestrida en så nyttig sak.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog, att Gr. Cronhjelms
nu föredragna motion måtte till Bevilln.Utsk. remitteras.
Gr. von Fersen, Hans: I anledn. af sjelfva motionen
vill jag ej yttra mig, utan blott om Hr Gr. o. Landtnäs
framställda proposition om remiss deraf till Bevilln.Utsk.
För min del tror jag ej motionen innefatta ett bevillnings
mål.
Den io April c. ra.
11J
mål. Dessa finnas uppräknade i 60 §. Reg.F., och 3 §. af
ansvarighetslagen för Konungens rådgifvare undantager uttryckligen
från de artiklar, hvilka till bevillning räknas, sådana
i Go §. ej omnämnda afgifter, ”hvilkas föremål äro inrättningar
till enskildas gemensamma nytta och beqvämlighet,
såsom båk-, bro-, färj- och andra afgifter af dylik
”beskaffenhet.” Som mig synes, måste tolagen räknas bland
dessa sistnämnda afgifter, som äro från 60 §. undantagna,
och jag grundar min åsigt äfven ytterligare derpå, att Gr.
Cronhjelms motion åsyftar en und. anhållan från R. St. till
K. M., hvilket icke är förhållandet med bevillningsmål. Endast
såvida tolagen skulle jemnkas på sådant sätt, att städerna
i ersättning för densamma erhöllo statsanslag och statsbristsumman
dymedelst blefve större, hvilket i första hand beror
på StatsUtsk., är det efter min tanka, som frågan i sista
hand kommer till Bevilln.Utsk:s handläggning; men ingalunda
nu genast, helst motionären bland annat begärt upplysningar,
som Bevilln.Utsk. ej är i tillfälle att kunna anskaffa,
åtminstone icke annorluuda än genom enskilda forskningar,
såsom t. ex. å hvilka varor otillåten tolag hittills
blifvit uppburen. På dessa grunder anhåller jag, att motionen
måtte remitteras till Oecon.Utsk., som, i händelse Utskanser
sammanträde med StatsUtsk. af nöden, enligt 43 §.
Riksd.Ordn. dertill har öppen rätt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad.r
Preste- och BondeSt:n vid sisth Riksdag, jemlikt Bevilln.-  Utsk. då afgifna memorial N:o 54, ansett tolagen tillhöra
Bevil!n.Utsk:s behandling, hvilket gifvit II. Ex. anledning att
nu äfven föreslå remiss till Bevilln.Utsk. af Gr. Cronhjelms
samma ämne rörande motion.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För min del anser
jag motionen böra remitteras till Bevilln.Utsk., emedan jag
tror, att detta Utsk. kan yttra sig deröfver med största sakkännedom.
Frågan om tolagen ingriper klarligen i de förhållanden,
som regleras af tullförfattningen, och denna uppgöres
al' Bevilln.Utsk.; hvadan detta Utsk. synes vara bäst i
tillfälle att bedöma frågan örn tolagens belopp och fördelning.
Jag tillstyrker således remiss till Bevilln.Utsk., och det
lärer ej kunna bestridas, att det Utsk., som genomgår tulltaxan,
lättast kan fälla omdöme om tolagen och lämpligaste
beloppet deraf i jemnförelse med tullafgifterna. Kännedom
härom saknas både hos Oecon.- och StatsUtsk., hvilka Utsk.
väl skulle kunna arbeta sig till densamma; men för att förekomma
tidsutdrägt och få den säkraste grunden för frågans
afgörande är remiss till Bevilln.Utsk., efter min tanka,
det rättaste.
Gr. Cronhjelm: Jag anser motionen desto hellre böra
remitteras till Bevilln.Utsk., som frågan om tolagen, på
sätt förut är nämndt, har sammanhang med tulltaxan. Jag
5 II. i5
Den io April e. ra.
är för öfrigt förekommen genom Hr Gr. o. Landtnäs afgifna
förklaring och får blott tillägga, att Bevilln.Utsk. vid sista
Riksdagen inkom med ett utlåtande öfver tolagen i sammanhang
med tullbevillningen, utan att ens någon motion i ämnet
då var väckt. Skulle likväl R. o. Ad. vilja besluta remiss
till Oecon.Utsk., skall jag ej sätta mig deremot, emedan
jag är öfvertygad, att detta Utsk. då måste söka sammanträde
med Bevilln.Utsk., som således i allt fall kommer
att få den hufvudsakligaste befattningen med målet.
Hr von Hohenhausen: Jag förenar mig med Frih.
Palmstjerna och ser ingen möjlighet att handlägga denna fråga
annorlunda, än i sammanhang med tulltaxan. JVär nu saken
förut varit behandlad af Bevilln.Utsk., vet jag ej, hvarföre
handläggningen skall ske af 96 personer, då den kan verkställas
af 48. Jag tillstyrker alltså remiss till Bevilln.Utsk.,
särdeles då 34 §. Riksd.Ordn. ger utrymme för remiss till
hvilket Utsk. som helst.
Gr. von Fersen: I olikhet med den siste värde talaren
måste jag äntlu vidhålla, att motionen ej måtte till Bevilln.
Utsk. remitteras, icke derföre som skulle jag ej dela den
åsigten, att 48 personer hafva lättare att behandla frågan
ängö, eller hvilket större antal som helst, men derföre, att
frågan ej är ett bevillningsmål. Jag har redan upplyst, hvad
med bevillningsmål förstås, och jag har till stöd för min
åsigt framställt 60 §. Reg.F. och 3 §. af ansvarighetslagen,
hvilka begge §§. jag tror vara en god grund, då deremot
talarne af den motsatta meningen haft ingen grund att åberopa.
Väl har Hr Gr. o. Landtm, sagt, att cn dylik fråga
vid sista Riksdagen gick till Bevilln.Utsk.; men jag vet icke,
hvarföre, då jag nu framställt grunder för ett annat behandlingssätt,
ett förbiseende af det rätta vid sista Riksdagen nu
hör föranleda till ett fortfarande dermed, och jag inser ej
heller någon nödvändighet deri, att nuvar. Bevilln.Utsk.
ovilkorligen skall gå i förra Utsk:s fotspår. Jag förnyar på
dessa skäl min anhållan om remiss till Oecon.Utsk.
Frih. Sprengtporten: Då ett Oecon.Utsk. finnes nedsatt
för behandlingen af frågor, tillhöriga den ceconomiska
lagstiftningen, skulle jag tro det ej vara så alldeles riktigt
att besvära Bevilln.Utsk. med detta mål; ty ehuru jag väl
känner, att Bevilln.Utsk. äfven kan upptaga och behandla
frågor, som föranleda till und. önskningar, skulle exemplet
kunna leda derhän, att frågan om tolagen framdeles skulle
anses sorn ett bevillningsmål. Emedlertid och då man förr
beviljat remiss till sstne Utsk. gemensamt, samt det bruk, sorn
vid denna Riksdag ägt rum, att aldrig remittera någon fråga
till mer än ett Utsk., foranledt dertill, att en motionär
kanske ej får något svar på sin motion, hvilket just är fallet
med mig i afseende på frågan om en brännvinsaccis här
i Stockholm) så hemställer jag, om icke en remiss till både
Den 10 April e. m.
n5
Bcvilln.- och Oecon.Utsk:n. vore lämpligaste sättet att uppfylla
grundlagens föreskrifter.
Frih. Palmstjerna: Den af Gr. v. Fersen åberopade
60 §. synes mig ej inverka på förevar, fråga. Deremot har
å vår sida blifvit åberopade 2:ne grunder, af hvilka jag är
fullkomligt viss på den ena, och tror mig äfven kunna vara
viss på den andra. 34 §. Riksd. Ordn. stadgar i 1 inom.: ”Viljall.
St. hellre, än att tillsätta flera Utsk., remittera
sådana mål, som till visst Utsk. icke höra,
antingen till Besv.- o. Oecon.Utsk. eller till något
af de öfriga förut tillsatta Utsk., vare samma
Utsk. pligtigt att med dess utlåtande, i enlighet
med erhållen remiss, inkomma; och bestämme
sjelfva ämnets beskaffenhet efter grundlagen,
men icke den hvarje särskildt Utsk. i allmänhet
uppdragna befattning, huruledes ett mål, i enlighet
med R. St:s deröfver tillhöriga beslutanderätt,
bör afgöras.” Nu hör detta mål icke till något visst
Utsk., och om således Ståndet vill remittera det till Bevilln.
Utsk., är detta Utsk. oförhindradt att upptaga frågan. På denna
grund, hvilken var den ena, uppå hvilken jag stödt min mening,
är jag fullkomligt viss. Den andra grunden var åter
den sakkännedom i ämnet, som borde kunna förväntas hos
Bevilln.Utsk., och jag hemställer till Gr. v. Fersen sjelf, om
jag häruti bedragit mig; jag är öfvertygad, att svaret skall
utfalla till allas vår tillfredsställelse.
HrvonHohen hausen: Den sednast citerade grundlags§.
eller 34 §• Riksd.Ordn. berättigar Ståndet att remittera motionen
till hvilket Utsk. som helst, och på denna grund har
jag ansett Bevilln.Utsk. lämpligast, enär frågan har beröring
med detta Utsk:s Öfriga befattningar; men om R. o. Ad.
1111, emot det antagna bruket vid denna Riksdag, vill besluta
remiss till 2:ne Utsk. gemensamt, skall jag visserligen
för min del ej yrka votering, utan förena mig med Frih.
Sprengtporten.
Gr. von Fersen: Då jag sjelf är ledamot af den afdelning
af Bevilln.Utsk., som har att behandla tulltaxan, vill
jag icke till besvarande upptaga Frih. Palmstjernas till mig
gjorda hemställan, huruvida någon sakkännedom hos Bevilln.-  Utsk. är att förvänta. Det står Frih. sjelf äfvensom R. o.
Ad. öppet att framdeles härom fälla omdöme; men för mig
vore det opassande att häröfver yttra mig vidare, än att
jag ber den värde Frih. vara öfvertygad, att ingenting inom
Bevilln.Utsk. skall sparas för att icke i någon mån med vett
och vilja åsidosätta R. St:s förtroende. Deremot anser jag
mig böra förklara, att då 34 §• Riksd Ordn. säger, att R. St.
kunna remittera sådana mål, som till visst Utsk. icke höra,
antingen till Oecon.Utsk. eller till något af de öfriga Utsk:n;
så har just detta gifvit mig anledning att begära remiss till
Oecon.Utsk., som här i främsta rummet står upptaget. Emedler
-
Den io April e. m.
tid, då Frih. Sprengtporten nu begärt remiss till begge de ifrågav.
Utsk:n, hemställer jag, om icke motionen äfven bör remitteras
till StatsUtsk., emedan, då fråga är att återföra tolagen till
hvad den rätteligen bör vara, en brist för städerna kan uppkomma,
sorn, i händelse den skall ersättas genom statsmedel,
ökar statsbristsumman. Jag anhåller således, i fall Hr
Gr. o. Landtm, anser motionen kunna remitteras till flera
Utäk., om proposition å remiss äfven till StatsUtsk.
Uppå derom framställd proposition beslöt R. o. Ad. remiss
till Bevilln. och Oucon.tltsk:n af Gr. Cronhjelms förev.
motion.
Bifölls StatsUtskts d. 7 dennes på bordet lagda utlåt.
JM;o 25, angtde indragning af vexelcontrollörs-befattningarna.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs d. 7 dennes
på bordet'lagda utlåt. N:o 26, i anleda, af K. M:s Nåd. Propos.
angrde afskrifning af några Statsverkets fordringar hos
hospitalsfonden och curhusen i Södermanlands- samt Götheborgs
och Bohus län, blef samma utlåt., uppå begäran af
Gr. Cronhjelm, Otto Aug. samt Hr Hjärne, Harald, å nyo
lagdt på bordet.
Företogs till afgörande StatsUtsk:s d. 7 dennes på bordet
lagda memorial N:o 27 med förslag till sammanjemnkning
1 RiksSt:s, skiljaktiga beslut, rör:de Talmännens ersättning
för egna riksdagskostnader och aflöningen till Ståndens och.
Utsk. Gancelliei%
i:sta punkten.
Den deruti föreslagna voteringspropositionen blef af R.
o. Ad. godkänd.
2: dr a punkten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Denna andra punkt
innefattar en fAlga af icke synnerlig vigt, enär slutsumman
af den aflöning sorn kommer att bestämmas för caneeUi-betjeningen,
ändock beror af ett annat förslag, som
framdeles af StatsUtsk. kommer att afgifvas. För att få
frågan afgjord med minsta omgång, tager jag mig derföre
friheten föreslå, att R. o. Ad., med frånträdande af dess
förra beslut, förenar sig med Preste- och Borgare-St:n att
fastställa antagningsdagen såsom början för cancelli-betjeningens
aflöning såväl i RiksSt:n som i Utsk:n, helst detta synes
innefatta den riktigaste och lämpligaste beräkningen.
R o. Ad. förenade sig, på sätt StatsUtsk. föreslagit,
uti Preste- och Borgare-St:ns • beslut, att aflöningen för
RiksStrs cancellier skall beräknas från och med antagningsdagen
till och med den dag, då tjenstgöringen upphör.
3:dje punkten.
Hr Riben, Carl Wilh.: Om verkligen frågan om
Den 10 April e. m.
u7
Ridd.-fiscalens aflöning af riksdagskostnadsmedlen är af den
beskaffenhet, att den, såsom Utsk. sagt, skall förfalla derföre,
att 2 Stånd stadnat emot 2, hvilket likväl torde vara
mycket tvifvel underkastadt, så blifver deraf en följd, att
med Ridd.-fiscalens aflöning måste förhållas som förut; och
då får Ridd.-fisealen i allt fall sin aflöning af statsmedlen,
såsom han förut alltid haft.
Frih. Palmstjerna: Ridd.-fiscalen har väl vid sista
Riksdagen erhållit aflöning af allmänna medel, men icke vid
de föregående. Han stod då upptagen i Ridd.Ordn., men
icke nu; och på denna grund har Utsk. ansett sig ej kunna
föreslå annat, än att frågan borde förfalla. Ingen motion
i ämnet har blifvit väckt, ingen remiss derom har från R.
och Ad. kommit Utsk. tillhanda, utan frågan väcktes inom
Utsk., och från Ridd-cancelliet har icke ens något prot.-  utdr. ankommit till Utsk. om Ridd.-fiscalens tjenstgöring under
Riksdagen. Det beror likväl af R. o. Ad. att ogilla Utsk:s
åsigt och inbjuda de öfriga Stånden att instämma i R. o.
Ad:s förra beslut. Emedlertid skulle jag för min del tillstyrka,
att frågan må förfalla, helst jag tror, att Ridd.-  fiscalen ändock, såsom tillhörande Riddarhusets cancelli, får
aflöning under den benämning, som kan finnas lämpligast.
Hr Riben: Frågan må vara väckt på hvad sätt som
helst, nog af, att 2 Stånd bifallit och 2 Stånd afslagit den.
Då måste först undersökas, om denna fråga är af sådan beskaffenhet,
att den kan anses förfallen. 75 §. Riksd.Ordn.
lyder: ”Till grundlags stiftande, upphäfvande, förändring
eller förklaring fordras alla RiksStls sammanstämmande
beslut och Konungens sanction.
För beslut i alla öfriga ärenden, de mål undantagna,
hvarom i Reg.F:s 66, 69, 70, 71 och 72 §§. särskildt
förordnadt är, gälle, jemte Konungens samtycke,
3 Stånds mening; men skulle 2 Stånd stadna
emot 2, för fa lie frågan och förblifve vid det,
som tillförne stadgadt varit, utan att samma
fråga mål kunna vid den Riksdagen ånyo väckas
eller upptagas.” Detta måtte likväl ej kunna anses tillämpligt
å frågan om Ridd.-fiscalens aflöning. Jag tillstyrker
derföre, att R. o. Ad. förblifver vid dess förra beslut och
inbjuder de öfriga Stånden att deruti instämma.
Frih. Palmstjerna: Jag fruktar nästan, att jag misstagit
mig, då jag hört den siste värde talaren till stöd för
sin mening åberopa 75 §. Riksd.Ordn. Der står: Till grundlags
stiftande &c. — — För beslut i
alla öfriga ärenden &c. — — — — — — gälle 3
Stånds mening; men skulle 2 Stånd stadna emot
2, för fal le frågan. N11 är frågan om Ridd.-fiscalens aflöning
ingen grundlagsfråga och inbegripes således under de
öfriga ärenden, som skola förfalla, när 2 Stånd stadna
n8
Den 10 April c. m.
emot 2. Jag tror till följd häraf, att Utsk. icke handlat
oriktigt, då det ansett denna fråga böra förfalla.
Hr Riben: Missförståndet emellan Frih. Palmstjerna
och mig härrör derifrån, att Frih. vid citerandet af y5 §.
just öfverhoppade den raden, som bestämmer frågan. Der
står nemligen, att för beslut i alla öfriga ärender galle,
jemte Konungens samtycke, 3 Stånds mening; men
till dessa ärender, sorn fordra Konungens bifall, hör väl
icke Ridd.-fiscalens aflöning och således icke heller till dem,
som kunna förfalla. Jag ber derföre om förlåtelse, att jag
ännu tror, det StatsUtsk. här misstagit sig.
Frih. Cederström, Jac.: Jag instämmer desto hellre i
Hr Ribens åsigt, att frågan icke bort anses förfallen, som Utsk.
sjelf i den frågan, hvarom nästföregående mom. af betänk,
handlar, sett saken från en annan synpunkt och, oaktadt 2
Stånd äfven der stadnat emot i, framställt jemnkningsförslag
och voteringsproposition för förstärkt Utsk.; men då
i denna fråga om Ridd.-fiscalens aflöning ingen voteringsproposition
blifvit af Utsk. föreslagen och en sådan icke kan
erhållas utan återremiss, hvilket äter skulle föranleda till
en ännu större oformlighet, sedan betänk, blifvit punktvis
föredraget och 2:ne punkter redan äro bifallna, så tillstyrker
äfven jag bifall till denna 3:dje punkt, särdeles som Ridd.-  fiscalen, efter hvad StatsUtsk:s ordförande upplyst, har
sig öppet att få ersättning i annan väg.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., hemställde, om R. o.
Ad. behagade låta bero vid hvad StatsUtsk. i 3:dje punkten
yttrat.
Bifölls.
Å nyo föredrogs StatsUtsk:s d. y dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 28, i anledn. af Wisingsö hemmansägares und.
ansökning om nedsättning i lösen för dagsverken till Wisingsborgs
Kungsgård.
Hr af Ström, Israel Adolph, uppläste följande:
Jag arnar icke fästa mig vid den af StatsUtsk. nog lågt
nedsatta dagverkslösen, men får vördsamt fästa uppmärksamheten
på redactionen af utlåtandet. Den skall nödvändigt
leda till stridigheter. Om jag t. ex. skulle uppbåda arbetsfolk
till Kungsgårdens skötsel eller till planteringarna, kunna
bönderna svara: Neji vi vilja hellre betala dagsverkena
med penningar efter £ af markegåtigen. Skaffar jag i följd
deraf en mängd statdrängar, komma bönderna och vilja arbeta,
och det kan dem efter nu varande redaction ej förnekas;
ty de hafva rättighet att med arbete aftjena sina
skattedagsverken, och både drängar och bönder behöfvas
icke på samma gång. Derföre får jag vördsamt föreslå, att
redactionen förändras sålunda: ”Kronan äger rätt att för ekplanteringens
och kungsgårdens skötsel af dessa dagsverken
sig begagna in natura; och bör ekplanteringscassan derför
Den 10 April c. m.
119
erlägga den stadgade ^:delen af markegångspriset. De dagsverken,
som planteringsstyrelsen ej behöfver, få af sökanderna
lösas efter -J- af markegångspriset i länet.
Frih. Silfverskjöld, Garl: Jag skulle så mycket
mindre tro, att Utsk:s förslag kan leda till de utaf Hr af
Ström anmärkta svårigheter, som de dagsverksskyidiga på
Wisingsö sjelfva i sin und. ansökan ej begärt bättre, än att
få utgöra sina dagsverken in natura. På denna grund har
det hvarken kommit i fråga eller för Utsk. synts angeläget
att föreslå annat, än hvad sökanderna sjelfva begärt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vill ej bestrida
återremiss, ty redactionen af beslutet kan uppställas på många
sätt. Jag tror likväl, att den af Utsk. föreslagna är så
pass tydlig, att ingen misstydning skäligen kan befaras. Utsk.
har nemligen sagt: att sökanderna må bibehållas vid
rättigheten att utgöra dessa dagsverken in natura,
samt att, då Kronan finner sig deraf ej vara i
behof, utan lösen i penningar för dem skall erläggas,
denna må bestämmas till ^ af hvad den
årliga markegången för dränge-dagsverken i länet
u tsätter, d. v. s. att om Kronan är i behof af dagsverkena,
kommer ej i fråga att lösa dem med penningar; men om de
ej behöfvas och lösen således skall erläggas, inträder först
rättigheten att betala dem med -J af markegångspriset.
Skulle emedlertid 11. o. Ad. icke, lika med mig, finna detta
nog klart uttryckt i redactionen af Utsk:s förslag, vill jag
ej bestrida återremiss; må handa äro dock de korta meningarna
ofta lika klara som de vidlyftigare.
Frih. Cederström, Jac.: Det är vigtigt, att i alla
beslut, som skola leda till författningars utfärdande, ordalagen
blifva så tydliga, som behöfves för att stadgandet ej
må kunna förty das. Jag tror ej heller, att den ifrågavar.
redactionen behöfver särdeles förlängas för att göras tydlig,
meu finnér deremot Hr af Ströms gjorda anmärkning riktig
och förenar mig således med honom i begäran om återremiss
å betänkandet.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Jag delar de ledamöters
åsigt, som anse redactionen i Utsk:s förslag till R.
St:s beslut i förevar, fråga icke vara nog tydlig. Detta förslag
innehåller en bestämd rättighet för hemmansägarne på
Wisingsö att utgöra sina dagsverken in natura, men deremot
ingen rättighet för Kronan att på lika sätt uttaga dem; och
om den nedsättning i losen för dessa dagsverken till ^ af
markegångspriset, som Utsk. jemväl föreslagit, skulle bifallas,
vore säkert, att hemmansägarne skulle bestrida Kronan en
sådan rättighet, ehuru de icke kunna neka, att den nu förefinnes,
hvilket bevisas af deras egen ansökning. För ekplanteringens
verkställande å Wisingsborgs Kungsgård har
120
Dvn io April e. m.
Kronan nu mera kommit i behof af dagsverken in natura
derstädes, hvilka äfven under de sednare åren, efter frivilliga
öfverenskommelser emellan ekplanteringsstyrelsen och
hemmansägarne, blifvit utgjorda mot betalning till de sednare
efter markegångspris; och det är således angeläget att uttrycka,
det ekplanteringsstyrelsen rnå äga rätt att af de hemmansägarne
åliggande dagsverken få in natura uttaga deni
styrelsen årligen behöfver mot betalning till Statsverket
efter samma nedsatta pris, som för de dagsverken, hvilka ej
in natura utgöras, varder faststäldt. Hvad detta pris angår,
kan jag ej neka, att den nedsättning deri, som Utsk. föreslagit,
synes nog betydlig. Man bör besinna, att de ifrågavar.
dagsverkena äro inbegripna i hemmanens ordinarie räntor,
såsom motsvarande mantalsräntan; och ehuru hemmanen på
ön må vara mindre förmånliga, tror jag likväl ej, att de
kunna anses så svaga, att de behöfva en så betydlig lindring
i berörde ränta. K. M:s Bef:hde, som närmast måste anses
känna förhållandet i denna del, har ock, likasom KammarColl:m,
tillstyrkt nedsättning i lösningspriset för dagsverken
endast till halft markegångspris, och detta synes mig vara nog.
Hr af Ström: Jag har ingen ting annat att tillägga, än
att, i händelse Utsk:s förslag bifalles, skola de dagsverksskyldiga
säkert alltid begagna sig af den medgifna lösuingsrätten,
hvaraf följden blefve, att då nödiga dagsverken för ekplanteringarna
icke kunna erhållas annorstädes än på ön, skall
Kronan antingen komma att prejas på en öfverdrifven betalning
för de dagsverken, som erhållas, eller ock tvingas att
sköta Kungsgården med egna drängar, som kosta mera. Jag
förnyar derföre min anhållan om den förut begärda ändringen
i Utsk:s förslag, som fordrar så liten möda, men befriar
från allt äfventyr för framtida stridigheter.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag förenar mig till
alla delar med Hr Danckwardt i den mening, att den nedsättning,
Utsk. föreslagit, är för hög. Jag har af Utsk:s betänk.
sett, att de auctoriteter, som blifvit hörda i ämnet,
tillstyrkt losen af de ifrågav. dagsverkena mot halft markegångspris;
och då jag icke funnit, att Utsk. på något sätt
motiverat sin tillstyrkan af en ytterligare nedsättning , anser
jag mig böra sätta större tillit till auctoriteterna, samt
begär på denna grund återremiss af betänkandet.
Uppå derefter framställd proposition blef StatsUtsk:s utlåt,
N:o 28 af It. o. Ad. återremitteradt.
Föredrogs ånyo och biföllos Oecon.Utskts d. 7 dennes
på bordet lagda
Betänkande N:o 9, i anledn. af väckt fråga om uppförande
af en bro öfver Dal-elfven i trakten af Gysinge
bruk; samt
Ut
-
Den 10 April e. m.
121
Utlåtande N:o io, i anledn. af gjord motion om högre
arfvode till nämndemän för deras förrättningar i tjensten.
Företogs till pröfning Oecon.Utskls d. 7 dennes på bordet
lagda belänk. Nio 1 I , i anledning af väckt fråga om
upphörande af it. o. Adis rättighet att å frälse-ägor anlägga
krogar.
Frih. Cederström, Jac.: Utsk. liar tillstyrkt, att genom
it. o. Adis afsägelse samt de Öfriga RiksStIS dertill
lemnade bifall och Konungens sanction sista mom. af t4 §.
i R. o. Adis privilegier må till vidare kraft och verkan upphöra.
Detta skedde redan genom eoncessionerna vid 180g
års riksdag, och efter den tiden hafva frågor om krogars
anläggning blifvit af embetsverken lika behandlade, ehvad
R. o. Ad. eller andra dertill sökt tillstånd. Jag skulle således
tro, att den åtgärd, Utsk. nu föreslagit, är alldeles
obehöflig, och begär på denna grund återremiss af betänk.,
på det Utsk. i stallet må förklara, att det åsyftade ändamålet
redan är vunnet, enär den ifrågavar. rättighetens upphafvande
förut blifvit stadgadt genom 9 §. i Riksdagsbeslutet af d.
a Maj 1810 och faststäldt genom K. Kungör, d. 6 Apr. samina år.
Hr von Hartmansdorff, Aug.l Det torde vara angeläget
för Ståndet att höra ordalagen i det beslut, Frih.
Cederström åberopat, på det man må kunna öfvertyga sig,
att saken verkligen förhåller sig på sådant sätt, sorn Frih.
uppgifvit. Då Utsk. ansett sig böra gora framställning om
särskildt upphäfvande af det ifrågavar. privilegium för R. o.
Ad. att anlägga krogar, förmodar jag, att sådant icke skett
utan anledning och att saken åtminstone kan vara tvist underkastad;
hvadan jag tror det icke skada, om Ståndet till
yttermera visso bifaller betänk.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g. i Jag anhåller att i
korthet få redogöra för de tvenne sätt, hvarpå jag ser denna
fråga. Ostridigt är den af privilegii-natur; men om den redan
är afgjord och rättigheten för R. o. Ad. att anlägga krogar
förut upphäfven, hvilket jag visserligen ej har skäl att
betvifla, då Kammarcollegii president derom försäkrat, kan
jag ej instämma med den siste talaren i den åsigt, att R. o.
Ad. ändock till yttermera visso skulle afsäga sig detta privilegium
; ty om Konungens sanction derå begärdes, kunde
Konungen med skäl säga, att som frågan redan är afgjord,
kan H. M. dermed ej taga någon befattning. Men örn åter
frågan icke är förut afgjord, synes mig, att den icke heller
nu bör afgöras, då Ståndet är så fåtaligt samladt, Pu dessa
skäl anser jag det vara bäst, att frågan får hvila till en
annan dag, hvarom jag alltså anhåller.
Frih. Cederström: Enligt >4 $• i H. 0. Adis privile5
H. tö
122
Den 10 April e. m.
gier, som till sina hufvudsakligaste delar upphäfdes genom
1809 års concessioner och Riksdagsbeslutet den 1 Maj 181a,
var rättigheten åt R. o. Ad. förbehållen att på sina sätesgårdar
anlägga krogar; men sedan hvarje Svensk man blifvit
berättigad att äga säteri ock frälsejord, samt frihet blifvit
lemnad hvar och en att drifva hvilken borgerlig näring som
helst, följer häraf klart, att krogrörelses bedrifvande, efter
erhållet tillstånd i behörig ordning, är lika fri för ägare till
säterier och kronoskattejord. Att nu efteråt ens sätta i fråga,
att en rättighet i detta hänseende skulle för R. o. Ad.
stå öppen framför andra medborgareclasser, vore vådligt.
Jag anhåller, att den hithörande 9 §• af Riksdagsbeslutet d.
a Maj 1810 måtte uppläsas.
g §. af Riksd.-besl utet d. a Maj 1810 upplästes.
Gr. Cronhjelm: Af den nu upplästa 9 $. i 1810 års
Riksdagsbeslut finner jag det vara Frih. Cederströms mening
att per analogiam komma till sitt mål, på det sätt nemi., att
sedan R. o. Ad. afsagt sig sin uteslutande rätt att äga säterier,
skulle det blifvit hvarje säteriägares rättighet att, lika
med R. o. Ad., anlägga krogar; men vid sådant förhållande
tror jag med Hr von Hartmansdorff, att ett bestämdt förklarande
är af nöden, och jag förnyar derföre min anhållan,
att frågan må hvila på bordet till nästa plenum, på det den
må kunna afgöras vid ett tillfälle, då Ståndet är mera talrikt
samladt.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.: Jag befarar, att
Frih. Cederström irrat sig, då han sagt, att det nu ifrågavar.
privilegium redan vore upphafvet; ty ehuru det icke mera
gäller för R. o. Ad. ensamt, qvarstår det likväl för ägare af
säterier och frälsejord, och K. M:s Befihde kunna icke neka
dem att å sina ägor anlägga krogar, då de dertill anmäla
sig. Utsk:s tillstyrkande åsyftar således att få denna rättighet
för frälse- och säteriägare upphäfven, och under denna
synpunkt tyckes mig, att frågan, så vidt den rörer R. o. Ad:s
privilegier, är så obetydlig, att den gerna kan afgöras af dem,
som nu äro närvarande, utan ytterligare uppskof.
Frih. Cederström: Den siste talarens eget yttrande
torde hafva öfvertygat R. o. Ad., att jag icke irrat mig, emedan
han sjelf vitsordat min framställning, att rättigheten
till krogars anläggning numera icke utgör något privilegium
för R. o. Ad., och att då ens sätta i fråga upplifvandet af
i4 §• i privilegierna, synes ej lämpligt. Ty om äfven R. o.
Ad. skulle bifalla Utsk:s förslag att afsäga sig den ifrågavar.
rättigheten såsom ett ännu existerande privilegium, är det
icke gifvet, att de 5 sammanstämmande röster, som erfordras för
privilegiers upphäfvande, skola utfalla på samma sätt; PresteStåndet,
som alltid visat sig ömtåligt om alla slags privilegier,
skulle måhända kunna afslå förslaget. Jag inser således
icke, hvartill det skulle tjena, att R. o. Ad. afsade sig
Dea io April e. m.
iaS
en rättighet, af hvilken alla andra redan dc facto äro i besittning;
och hvad den omständigheten beträffar, att K. M:s
Bef:hde icke skola kunna förvägra anläggandet af krogar å
säteri- och frälsejord, har väl en sådan tydning sedan 1809
blifvit på åtskilliga ställen practiserad, men icke öfverallt,
utan en del K. M:s Bef:hde hafva ansett sig oförhindrade att
efter omständigheterna pröfva alla sådana ansökningar.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sorn jag i egenskap af ledamot
i Oecon.Utsk. handlagt denna fråga, torde jag få upplysa,
huru Utsk. betraktat den. Utsk. har nemligen ansett
rättigheten till krogars anläggning såsom ett ännu för R. o.
Ad. personelt existerande, men icke med jorden förenadt privilegium,
i likhet med åtskilliga andra personella privilegier för
R. o. Ad., som icke äro upphäfna, såsom rättigheten att dömas
omedelbart af Hofrätt, tolfringningen och dylikt. I
följd häraf har Utsk. ansett den ifrågavar. rättighetens upphäfvande
bero på ytterligare concession af R. o. Ad.
Gr. Cronhjelm: Sedan den siste värde talaren upplyst,
att Utsk. utgått från den synpunkt, att det ifrågavar.
privilegium skulle vara personelt för R. o. Ad., ehuru det,
efter hvad här blifvit upplyst, rätteligen numera är förenadt
med jorden, anhåller jag om återremiss af betänk.; ty om
R. o. Ad., såsom Utsk. föreslagit, nu skulle för sin del afsäga
sig rättigheten att å sina ägor anlägga krogar, men
ingenting stadgades rörande andra frälse- och säteriägare,
skulle denna afsägelse ej leda till det åsyftade ändamålet.
H. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Gr. Cronhjelm; ty det förhåller
sig verkligen så, att rättigheten till krogars anläggning numera
åtföljer jorden och har icke sedan 1809 ansetts utgöra
något personelt privilegium för R. o. Ad. Men i följd häraf
synes Utsk. för afskaffandet af denna rättighet hafva valt ett
olämpligt uttryck genom tillstyrkandet af en afsägelse å R.
o. Ad:s sida af rättigheten såsom ett Ståndets privilegium.
Frih. Ehrenborgh: Jag uppträder icke för att bestrida
återremiss af betänk.; tvärtom, sedan jag hört åtskilliga
ledamöter yrka derpå, skall äfven jag biträda deras mening,
desto hellre som jag, efter den upplysning en ledamot i Utsk.
lemnat, funnit, att man der misstagit sig om författningarna.
För mig synes åtminstone klart, att den ifrågavar. rättigheten
numera ej är ett privilegium för personer, utanför jord,
och vi hafva flera af samma slag uttryckta i R. o. Ad:s privilegier.
Så är t. ex. rättigheten att bygga husbehofs-mjölqvarnar,
som förr varit personel för R. o. Ad., numera förenad
med jorden, och åtskilliga andra förmåner skulle kunna
uppräknas, som förr ansetts identifierade med de personer,
som deraf voro i besittning, men numera, sedan R. o.
Ad. år 1809 gjorde concession af sin uteslutande rätt att
Den to April e. tn.
äga frälse- och säterijord, öfvergått till ägarne af sådan jord
rned samma rätt, som dessa förmåner förut innehades af R,
o. Ad. Då således Utsk. genom sin tillstyrkan otvifvelaktigt
åsyftat att få den omnämnda rättigheten till krogars anläggning
helt och hållet borttagen, hade uttrycken bort lämpas
derefter; och jag tillstyrker derföre, att genom återremiss
Utsk. föranledes till ett nytt betänk., hvarigenom ändamålet
kan vinnas.
Hr von Hohenhausen, Mich, Silvius; Jag kan icke
instämma i Frih. Ehrenborghs åsigt; ty de embetsman, åt
hvilka lagarnas handhafvande och verkställighet äro anförtrodda,
Uro tvungna att följa författningarnas ordalydelse;
och då det nu står, att Ridd. o. Ad- äger å sina sätesgårdar
bygga krogar, har man, oaktadt åtskilliga skäl tala för
Frih. Ehrenborghs åsigt, ansett sig nödsakad att tyda detta
stadgande derhän, att om säteriet besittes af frälseman, kan tillstånd
till kroganläggning å ägorna icke förvägras, men väl,
om egendomen innehafves af någon annan. Af hvad en ledamot
i Oecon.Utsk. här yttrat, styrkes jag äfven i den tanka,
att denna tydning är den rätta; men emedlertid får jag,
för att tillfälle må gifvas till ämnets vidare utredning, förena
mig i den af en ledamot förut framställda begäran, att
frågan matte hvila på bordet till nästa plenum,
Frih. Cederström: Det synes, som alla, hvilka yttrat
sig i ämnet, vore ense derom, att sedan hvar man blifvit
berättigad att äga säterier, har hvar och en äfven fått rättighet
till de med sådan jord förenade förmåner; men Hr v.
Hohenhausen har redan ganska riktigt anmärkt, att rättigheten
till krogars anläggande icke är någon med jorden åtföljande
förmån, utan en rättighet, sorn, enligt privilegierna,
skulle tillkomma R, o. Ad, enskildt, och hvilken rättighet R.
o. Ad icke heller afstod, då Ståndet medgaf besittningsrätten
af säterier åt andra medborgareclasser. Då likväl genom
samma beslut friheten åt alla uppläts att idka hvilken
borgerlig näring som helst, mot skyldigheten att underkasta
sig de afgifter och de controller, som i hvarje fall finnas nödiga,
är det tydligt, att R. o. Ad. för utöfningen af rättigheten
att å sina ägor drifva krogrörelse underkastat sig
samma föreskrifter och samma pröfning, som för alla andra
äga rum. Det skulle i sanning vara högst vådligt för sedligheten,
om rättigheten att utan särskildt tillstånd anlägga
krogar skulle anses åtfölja jorden. Jag anser all fråga om
upphäfvande ånyo af hvad sorn redan ar upphäfvet böra alldeles
förfalla och begär proposition på återremiss, på det
Utsk, må i enlighet härmed Undra sitt afgifna utlåtande.
Gr, Cronhjelm: Jemte det jag får förklara, att jag numera
för min del a fstår från begäran oro ytterligare bordläggning,
hvilket också följer af sig sjelf, sedan jag förenat mig
med dera, som önska återremiis, utbeder jag mig blott att
Dtn 10 April e. ra.
få fästa uppmärksamheten derpå, att då det är ett obestridligt
factum, att rättigheten till krogars anläggning står i
samma kathegori med rättigheten att anlägga liusbehofsqvarnar,
så blir följden af bifall till Utskis nu afgifna förslag,
att R. o. Ad. ensamt afsäger sig denna rättighet, men
att den skulle qvarstå för öfriga ägare till säteri och frälsejord.
Frågan om R. o. Ad redan förut afsagt sig denna
rättighet må vara tydlig eller otydlig, så tillstyrker jag således
återremiss, på det TJtsk. må bestämdt föreslå, att den
ifrågavarande rättigheten må borttagas från alla frälse- och
säteriägare.
Oecon.Utsk:s betänk. Nio 11 blef i anledn. af de dervid
gjorda anmärkningar till Utsk. återremitteradt.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
betänk:n och utlåtanden från
StatsUtskottet:
Nio 35. i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St., angide
lindring i vilkoren för begagnandet af del utaf R. St. till
återuppbyggande af staden Borås anslagna låneunderstöd;
Nio 36. i anledn. af väckt motion, att kronohemman
må kunna försäljas och gå till gälds betalning, samt att äldste
sonens företrädesrätt framför andra syskon till besittning
derå måtte afskaffas;
Nio 3y. angide afskaflandet af Borgholms garnisons servismedel
samt djeknepenningarna;
BevillningsUtskottet:
Nio 4- i anledn. af Frih. J. W. Sprengtporten och Hr
C. R. af Robsahms motioner om fastställande af en viss accisafgift
å brännvin, som till Stockholm och Rikets större städer
införes;
Lagutskottet:
Nio 14. öfver Prosten L. G. Mittags förslag, att, när
frånskiljda makar vilja å nyo träda i äktenskap med hvarandra,
laga lysning måtte föregå;
Nio i 5. öfver Riksd.-fullm. C. W. Olbers’ motion om ändring
i 3 Gap. Sjöskadebalken, Sjölagen;
Nio 16. i anledn. af Riksd.-fullm. And. Nilssons motion
om ändring i nu gällande straffbestämmelser för missgerningsmans
släppande;
Nio r 7. öfver Riksd.-fullm. Sam. Jönssons motion om
förlängande af tiden, inom hvilken part, som vill söka ändring
i Hofrätts dom eller utslag, bör sådant hos Hofrätten
tillkännagifva;
Nio 18. öfver Riksd.-fullm. Nils Insulins motion om ändring
af 1 och 3 §§. i 3o Gap Rätteg.Bin;
Nio 19. öfver Hr Aug. v. Ståbis och RikscUfullm. C. L.
i»6
Den i5 April f. m.
Hessles motioner om ändring i nu gällande stadgande, ang:dc
öfverdomstol i tullmål;
N:o 20. öfver Riksd.-fullm. Joli. Anderssons motion om
åläggande för domstol, som finnér part liafva misstagit sig
om forum, att honom till rätter, bestämdt uppgifven domstol
hänvisa;
N:o 21. öfver Hr Aug. v. Stahls motion, att mål angrde
nidingstjufnad, hvarom 3, 4 och 5 §§. 42 Gap. Missg.B:n
förmäla, må upphöra att vara af underställnings egenskap;
N:o 22. i anledn. af Prosten Mittags motion om upphäfvande
af eller ändring uti föreskrifterna om tiden för begrafningar;
N:o
23. öfver Riksd.-fullm:ge Peter Pehrssons och Johannes
Johanssons motioner om upphörande af domares rätt
till andel i sakören;
N:o 24. öfver väckta motioner, dels om upphörande af
frälseränte-ägares rätt till lösen af skattefrälsehemman, som
säljas utom börd, dels ock ang:de rättighet för jordägaren
att lösa räntan, när densamma utom börd säljes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 12 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den i5 April 1834-
Plenum kl. io f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M.f
N:o i3. angtde grunden för liqviden af framlidne Pastorn
Doct. Collins hos Statsverket innestående lånefordran;
N:o 14. med tillkänhagifvande af verkstäldt nytt val till
ledamot i Hemliga Utsk. efter med döden afgängne Contractsprosten
Svedelius;
N:o i5. rör:de Riksdagens förlängande på en månad.
Hr von Hedenberg, Carl Aug., hade inlemnat följande,
som upplästes y
Vid remissen till StatsUtsk. af K. M:s nåd, skrifvelse,
ang:de förhållandet med indelta Infanteri-regementernas beklädnadsmedel,
har riksdagsm. inom BondeSt, J. J. Rutberg
från Norrbottens län ansett sig böra göra den anmärkning,
att, i anledn. af åtskilliga regjters större behållningar i beklädnadscassorna
och deribland K. Westerbottens Fältjägarereg:tes,
beklädnadsbidraget bör kunna nedsättas från jj- till
Den i5 April f. ra.
T’j af munderingens värde, och trott sig finna så mycket
mera skäl dertill, sorn honom specielt vore bekant, att förenämnde
reg:te sisth höst erhållit ny beklädnad.
I anledning häraf anser jag mig böra upplysa, att
ehvad skäl Rutberg än har för sin proposition om nedsättning
af beklädnadsbidraget, torde det icke böra hemtas från
förhållandet inom K. Westerbottens Fältjägare-regrtes beklädnadscassa,
hvars ceconomiska ställning icke borde vara
honom okänd, särdeles med de upplysningar, han såväl
här af tjenstemän inom beklädnadsdirectionen som af räkenskaperna,
jemnförda med författningar och verkliga förhållandet,
kunnat hemta, nemi. att den tillfälliga behållningen
uppkommit derigenom, att reg:tet, som år i83o borde
försetts med så väl ny tjenstgörings- som rotekist-mundering,
icke desamma kunnat erhålla förrän sisth år, till
hvilken tid, i anseende till förändrade modeller och färg å
klädet samt nödiga förberedelser dertill rn. m., blott en mundering
hunnit förfärdigas; att deri andra, eller rotekistmunderingen,
nu är under beställning, och att behållningen icke
är större, än att beklädnadsdirectionen ansett sig för närvarande
nödsakad inställa förfärdigandet af åtskilliga dertill
hörande persedlar, af brist på behöfliga medel.
Rutbergs förmodan om nedsättning af beklädnadsbidraget
torde alltså icke kunna anses vara grundad på verkliga
förhållandet, af hvilket skäl jag i högsta måtto bestrider
den äskade nedsättningen, enär i sådant fall tillgångarna
för detta mig nådigst anförtrodda reg:tes behöriga beklädnad
icke skulle blifva tillräckliga.
Om detta mitt ödmjuka yttrandes remitterande till H.
StatsUtsk., att i sammanhang med liufvudfrågan behandlas,
anhålles vördsamligen.
Remitterades till StatsUtskottet.
Ankom K. M:s HofCanceller, hvilken, å K. M:s höga
vägnar, aflemnade en nåd. propos. och en skrifvelse till
R. St.
Justerades 8 prot.utdr. för d. io dennes e. m.
Justerades pleni-protocollet för d. 7 dennes.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsTJtsk:s d. 7 dennes på
hordet lagda utlåt. N:o 26, i anledn. af K. M:s nåd. propos.,
ang:de afskrifning af några Statsverkets fordringar hos liospitalsfonden
och curhusen i Södermanlands samt Götheborgs
och Bohus län.
Likaledes föredrogos ånyo och biföllos nedannämnda d.
7 dennes på bordet lagda utlåt:n och betänkm från Oecon.-  Utsk., nemi.:
128
Den i5 April f. m.
N:o ia. i anledn. af väckt motion om anställande af
Norska hingstar vid Rikets stuterier;
N:o i3. i anledn. af väckt motion om förbud emot införsel
i Riket af hästar ifrån Danmark och dess Tyska provinser;
N:o
14. i anledn. af väckt motion om en marknads hållande
i staden Mariefred;
N:o i5. i anledn. af väckt fråga om behofvet af ett
sammandrag utaf de författningar, som bestämma knektars
och båtsmäns skyldigheter och rättigheter.
Företogs till pröfning Oecon.Utsk:s d. 7 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 16, i anledn. af väckt fråga om vissa
föreskrifters iakttagande vid permittering af manskap från
de värfvade regiterna.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller om återremiss af
betänk, på den grund, att det synes mig något för hårdt att
ålägga en person att ovilkorligen gå 2 mil om dagen, med
skyldighet att, om han af sjukdom blir uppehållen, derom skaffa
sig bevis. I torpstugan, der hansjuknade, kunde det ju vara
honom omöjligt att erhålla något bevis, som han ej heller kunde
bekomma af det aflägse boende presterskapet eller kronobetjeningen;
och jag kan derföre icke annat än linna en
obillighet i detta stadgande. Jag yrkar derföre återremiss
af betänk., på det att Utsk. må taga i betraktande medborgares
naturliga rätt att icke få sig ålagda skyldigheter, som
öfverskrida förmågan att uppfylla dem.
II. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Det är på intet vis för
att sätta mig emot återremissen, som jag begärt ordet, utan
endast för att upplysa derom, att det ifrågavarande tillägget
redan är intaget i den utarbetade nya soldat-instructionen,
hvilken är af K. M. nådigst gillad och således oförtöfvadt
kommer att läggas under pressen, för att sedan öfverlernnas
till efterlefnad inom arme'en. För Öfrigt har jag, enligt
hvad jag förut haft äran nämna, intet emot återremissen,
om den af R. o. Ad. skulle pröfvas nödig.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag anhåller äfven
om återremiss af detta betänk. Jag tror, att Utsk. af
riksdagsm. Anders Danielssons motion tagit sig anledning att
föreslå något, som motionen icke åsyftar. Utsk. har föreslagit,
att den tid, sorn den permitterade behöfver för att
tillryggalägga vägen till och från permissionsorten, bor beräknas
efter 1 mil om dagen, på det han icke må taga sig
anledning att uppehålla sig å vägen längre, än nödigt är,
och derigenom erhålla tillfälle att någon tid kringstryka
landet. Men om han nu t. ex. hade 20 mil att gå och
kun
-
Den i5 April f. ra.
kunde tillryggalägga dem på en dag, skulle han ju äga rättighet
att 9 dagar kringstryka landet. Utsk. har likväl icke
upplyst, att några olägenheter härigenom uppkommit,
och jag anser derföre det föreslagna vilkoret vara öfverflödigt
och olämpligt. Dessutom är det omöjligt för karlen att
så bestämma sina resor till 2 mil om dagen. Han äger
icke, såsom hvar och en annan, att taga in på gästgifvaregårdar,
utan måste på andra ställen, genom öfvenskommelse,
söka sitt nattherberge, och kan således af omständigheterna
hindras att, med bästa vilja, kunna uppfylla, hvad
Utskottet föreslagit. Men härförutan företer sig en annan
omständighet vid Utsk:s förslag. Det stadgar nemligen icke,
att han vid afgången från permissionsorten skall förse sig
med bevis, hvaraf man kan finna, när han begifvit sig på
vägen. Af dessa förenade skäl och i betraktande deraf, att
soldaten, för erhållande af det nödiga beviset af presterskapet
eller kronobetjeningen, ofta behöfver gå 3 å 4 mil, nödgas
jag anhålla örn återremiss af betänkandet.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Jag nödgas taga mig
friheten att i anledn. af Gr. Gyldenstolpes yttrande anmärka,
att, hvad han icke anser vara lämpligt för värfvade armeen
, redan länge utöfvats vid indelta regrterna. Ingen karl
har vid dem blifvit permitterad, som icke medfört behörigt
bevis från presterskapet i den församling, der han uppehållit
sig.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skall, om så fordras, med bevis
kunna styrka, att det funnits prester, som nekat att påteckna
permissionspasset, då soldaten skolat återvända hem, under
föregifvande, att han icke tillhörde den församlingen,
utan reg:tsförsamlingen. Stadgandet härom finnes väl i tjenstgöringsreglementet;
men detta reglemente lärer icke vara
gällande för presterskapet.
Gr. von Platen, Baltzar Julius Ernst: Det kan
ingalunda vara min önskan att bestrida en återremiss af
ämnet. Men på det R. o. Ad. må komma i erfarenhet
deraf, all förslaget icke är så lösligen grundad!:, som några
talare trott, får jag nämna, att Gr. Gyldenstolpe!
och Frih. Boye tyckas begära återremiss af alldeles nfiotsatta
grunder. Den ena har ansett den föreslagna tiden
för soldatens resa till och från permissionsorten, beräknad
efter 2 mil om dagen, vara för kort; den andra
deremot, att man med detta stadgande vore föga belåten,
då soldaten, som hade 20 mil till vistelseorten och tilli '-ggalade
dem på en dag, derigenom kunde i g dygn kringstryka
landet; men bästa beviset derför, att Utsk. icke
haft så orätt i sina åsigter, är det, att Gen.Adjutanten för
Armeen varit betänkt på att göra samma bestämmelse, sorn
Utsk. åsyftat. livad svårigheten att af presterskapet erhålla
5 H. 17
i3o
Den i5 April f. m.
bevis angar, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att i
förslaget står: ”presterskapet eller kronobetjeningen.”
Gr. Gyldenstolpe har äfven sagt, att Utsk. gått längre,
än motionären begärt. Jag ser icke, att Utsk. af Riksd.-  Ordn. varit förhindradt att, då inom Utsk. den öfvertygelse
yttrat sig, att en oordning uti ifrågavarande afseende existerade,
begagna tillfället för att föreslå oordningens afhjelpande.
Såsom jag förut nämnt, har jag ingenting emot återremiss
af betänkandet.
Frih. Boye: Upplyst derom, att den föreslagna marclitiden
öfverensstäinmer med tågordningen, begifver jag mig
från det skäl, jag åberopat, ehuru det förefaller mig ganska
tungt, att en person skall kunna åläggas att gå 20 mil
på 10 dagar; men den anmärkning hoppas jag skall vinna
afseende af Utsk., att om lian under en sådan march sjuknar,
en lättnad bör gifvas honom att anskaffa det erforderliga
beviset deröfver. Länsmannen kan vara borta, presten
kan vara borta, hvarigenom en a 2 dagar lätteligen för honom
gå förlorade. Det är således endast i sednare afseendet,
jag qvarstår vid min begäran om återremiss.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Endast för ett tillägg till hvad
jag redan nämnt, har jag begärt ordet. Hr af Dalström har
upplyst, att, hvad Utsk. föreslagit, redan länge ägt rum vid
indelta reg:terna. Jag får anföra, att detsamma äfven varit
öfligt vid åtskilliga af de värfvade reg:terna, och att, ehuru
jag icke vill bestrida, det någonstädes svårighet i detta afseende
kunnat uppstå, den likväl ej varit allmän; ty tillägget,
som blifvit yrkadt, är infördt uti det tjenstgöringsreglemente,
Generalen Gr. G. Löwenhjelm för Lifgardet till
häst författat, och hvilket reglemente allt sedermera, äfven
under den tid jag haft äran commendera detta reg:te, varit
till efterföljd anbefaldt, utan att svårighet deraf i någon del
försports.
Gr. von Platen: Jag vill blott hemställa till Hr Frih.
Boye, om icke under namnet kronobetjening kunna inbegripas
andra än länsmän.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag är af lika tanka
med de talare, som hittills begärt afslag å betänk.; ty jag
vet icke, hvartill förslaget skall tjena, synnerligast sedan
Gen.Adjutanten för Armeen upplyst, att ett sådant stadgande,
som förslaget innefattar, redan blifvit gjordt; men äfven
om denna upplysning icke blifvit meddelad, skulle jag
likväl hafva tillstyrkt afslag å förslaget. Under min femtonåriga
tjenstetid vid värfvade reg:ter, dels i södra delen
af Böket och dels i Stockholm, hvarunder jag äfven, i egenskap
af t. f. compagnichef, en längre tid haft befattning med
permitteringar, har jag icke i ett enda fall erfarit något men
af de författningar rör:de permittering, som redan finnas,
eller att någon olägenhet för allmogen deraf uppstått; utan
Den i5 April f. m.
i3i
det händer tvärtom, att många bland allmogen inkomma till
compagnicheferna med begäran om permision för den eller
de karlarna. Jag anser således det föreslagna stadgandet
vara alldeles obehöfligt och så mycket mera otillämpligt,
som karlen, hvilken hai-4oå 5o mil till sin hembygd, verkställer
resan på det sätt, att sedan han gått 4 ä 5 mil eller
dagar, arbetar han några dagar för att förtjena sitt uppehälle
för de dagar, han åter fortsätter färden, och fortfar
på detta sätt, tills han hunnit till bestämd ort. Jag finner
således motionen alldeles icke af behofvet påkallad eller dass
bifallande till något ledande, och vet derföre icke heller,
hvartill återreinissen skall tjena, enär dermed icke kan vinnas
något ändamål. Jag yrkar således afslag af betänk.
Hr von Scheele, Knut Georg: Hitkommen i detta
ögonblick, är jag okunnig om hvad som blifvit i förevarande
ämne taladt, men anhåller likfullt vördsammast, att få
anföra de skäl, hvarpå jag grundar en önskan om återremiss
af detta Utsk:s betänk. Hvad Utsk. sjelf anfört mot motionärens
yrkande, gäller äfven emot dess deröfver gifna utlåtande och
deraf föianledda förslag. Det är nemi. fulleligen sannt,hvad
Utsk. har betänkt, att, då missbruk äga rum, desamma hufvudsakligast
böra tillskrifvas underlåtenhet i den tillsyn å
permitteradt manskap, som kronobetjeningen i landsorterna
åligger. På denna grund anser jag föreskriften om någon
tidsberäkning för färdandet till i passet uttryckt destinationsort
obehöflig oell innebärande ett misstroende till de auetoriteter,
som antaga och permittera garnisonernas individer.
Tillser kronobetjeningen, såsom densamma åligger, att ingen
uppehåller sig hvarken på vägar eller orter, som icke äro i
passet antydda, så måste väl hvar och en påskynda sin
march, och då tillika närmaste vägen tillden i passet angifna
ort är, såvida inga omvägar der omtalas, den enda lofliga,
måste förmodligen hvar och en framkomma på möjligen kortaste
tid. Motsatsen skulle leda till de största orimligheter.
Häraf följer ock, att den permitterade icke får afvika från
samina väg. Hvad åter beträffar de äskade bevisen af presterskap
och kronobetjening i orten, vågar jag betvifla detta
förslags lämplighet. Det är ganska lätt att både säga och
skrifva: presterskap och kronobetjening. Att neddraga de
förra i de sednares befattning är tidens anda. Dervid torde
dock mycket vara att anmärka. Herdestafven fordrar sin
man hel och hållen; batonen, som jag tror, likaså. Båda
uro oumbärliga, men i en och samma hand är fara, att de
motverka hvarandra. Hvad Utsk. här antydt, är i min tanka
kronobetjeningens ensak. Om icke den högre kronobetjeningens
tid och förmåga skulle tillåta dessa intyg, hvilket
jag dock ingalunda betviflar, så vet jag ej, hvarföre man
icke hellre, än att ännu mera blanda presterna bland polisens
organer, tillåtit andra i orten boende, trovärdiga män
Den i5 April f. m.
såsom sexman, kyrkovärdar, ordningsmän, fjerdings- och
nämndemän, afgifva dessa välfrejdade, men likväl äfven misstänkta
personers förfallobevis. Dessa äro vanligen närmare
att tillgå än presterna, som redan äro mer än tillräckligt
sysselsatta med verldsliga magtens handhafvande. Utsk:s slutliga
tillstyrkande, att tiden, då den permitterade anländer till
bestämd ort, likaledes bör af presterskap eller kronobetjening
å passet antecknas, vågar jag anse öfverflödigt. Presterskapet
har sig ensamt ganska bestämda och ändamålsenliga
föreskrifter gifna härutinnan, hufvudsakligen följande:
att ingen soldat får permitteras utan vederbörlig attest af
reg:tets pastor; att dessa soldater, under permissionstiden,
stå under socknepresterskapets andliga uppsigt oell själavård,
och att de vid permissionstidens utgång skola till regitet
medföra den eller de vederbörande själasörjares intyg på
den attest, som de vid permissionens beviljande innehade.
Dessa intyg utvisa till dag och dato både ankomst och afgång.
Lägga vi nu härtill, att ingen vid vite må öfver 14
dagar efter ankomsten fördröja uppvisandet af sitt betyg hos
pastor, samt att lag samma är för husbonde, som någon i
arbete tager och ej inom sagd tid sådant hos pastorsembetet
anmäla låter, så kan jag ej, så länge dessa stadganden efterlefvas,
förmoda, det något vidare bestyr af kronobetjeningen
härutinnan af behofvet påkallas. Motionärens yrkande
tror jag åse en pröfning af förmåga hos den, som
lofvar arbetsförtjenst och hvilken ofta kan vara tvetydig.
Då, i min tanka, Utsk. förbisett detta, vågar jag vördsammast
yrka återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag tillåter mig naturligtvis
icke att ingå i något yttrande, ang:de det militära
i denna sak. Men en ledamot har sagt, att det tjenar
till ingenting, att Ståndet uttrycker en mening i detta ämne
, emedan det utgör ett önskningsmål och Styrelsen redan
varit betänkt på ett stadgande, lika lydande med det, som
Utsk. föreslagit. Om detta skäl vore lämpligt till ifrågavarande
fall, så ser jag ej, hvarföre det icke skulle vara antagligt
vid alla de tillfällen, då Oecon.Utsk. öfverlenmar betänk:n
till Ståndens afgörande. Men lika såväl sorn Ståndet
i andra önskningsmål uttrycker en mening, lika väl kan det
göra så nu. Jag vet således icke, hvartill ett afslag skulle
tjena. Hvad den föreslagna skyldigheten för presterskapet
beträffar, är det klart, att om Konungen skulie finna de
föreskrifter, som redan gifvas, tillräckliga, så utfärdas inga
vidare. Skulle åter ytterligare stadganden finnas behöfligt,
lärer Regeringen nog tillse, att de icke blifva olämpliga för
ståndet. Att de ifrågavarande föreskrifterna hvarken äro
onödiga eller olämpliga, skulle jag snarare tro, än motsatsen
, emedan jag icke ser någon reservation mot det afgifna
förslaget af någon bland PresteStls ledamöter inom Oecon.-
Den 15 April f. m.
i33
Utsk. Detta är i alla fall en bisak; men hufvudsaken, som
Ståndet skulle uttrycka, vore önskan, att en bestämdare
ordning med detta manskap matte iakttagas; och det tror
jag icke vore öfverflödigt.
En särskild omständighet har mot förslaget blifvit anmärkt,
den nemligen, att man utsatt för lång väg för soldaten
att gå. Jag får dervid erinra, att den väg, som Dalkarlar,
Wermländningar, Småländningar och andra, hvilka
söka arbete, frivilligt tillryggalägga, är vida längre, synnerligen
hvad Småländningarna beträffar, hvilket jag ofta erfarit.
Jag tror således, att ingenting i detta afseende vore att
befara, om betänkandet bifölles, hvilket jag vördsamt tillstyrker.
Gr. von Platen: Då man så ofta och så mycket hört
talas om det oriktiga uti att förlänga riksdagarna, ber jag
att fä hemställa, om det lönar mödan att längre sysselsätta
sig med ett ämne, som icke kan få något att betyda. Gen.-  Adjutanten för Armeen har upplyst, att det åsyftade förhålhandet
redan äger rum vid en del af de värfvade reglterna.
Hr af Dalström har tillkännagifvit, att detta förhållande
iakttages vid de indelta reglterna, och H. Ex. Hr Gr. Brahe
har ytterligare upplyst, att hvad Utsk. föreslagit redan är
af K. M. gilladt och under tryckning. Det är under sådana
förhållanden, som jag hemställer, om det lönar mödan
att ytterligare tillgöra någonting i denna sak.
Uppå derefter framställd proposition blef Oecon.Utsk:s
betänk. Arn 16 af R. o. Ad. afslaget.
Ånyo föredrogs Oecon.Utskrs d. 7 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 17 i anledn. af väckta motioner, angrde
upphörande af stapelstädernas skyldighet att hålla upplag af
salt och spannmål.
Hr Råben, Carl Willi.: Oeeon.Utsk. har föreslagit
Ständerna att hos K. M. i und. anhålla, att den stapelstäderna
ålagda skyldigheten att hålla ständiga saltupplag måtte
upphöra. Jag utber mig att få fästa R. o. A:ds uppmärksamhet
på en mot detta tillstyrkande af riksdagsmannen Nils
Månsson afgifven reservation, uti hvilken Bonde.St:s närvarande
samtliga ledamöter instämt.
Förhållandet är sådant, att redan år 1773 utkom en
författning, som ålade stapelstädernas handlande att årligen
införskrifva ett efter hvarje stads rörelse lämpadt qvantum
salt, samt att derjemte på ständigt upplag hålla en qvantitet,
i allmänhet motsvarande af införselbeloppet. Tid efter
annan hafva dessa stadganöen i afseende på särskilda städer
undergått förändring och sednast genom K. förordn. d.
8 Maj 1829 blifvit bestämda och reglerade. Utsk. har ganska
riktigt anmärkt, att författningen om stapelstädernas
skyldighet i detta fall utkom på en tid, då productplacatet
fjettrade den fria handelsrörelsen, hvarförutan det vidtagna
i34
Den 15 April f. m.
försigtighetsmåttet funnits nödvändigt, enär den directa hitförseln
af salt från Portugal och öfriga vid Medelhafvet belägna
länder, der denna vara finnes att tillgå, i allmänhet
icke verkställes med dessa länders egna fartyg, och handeln
med denna vara således, då concurrens med utländningen,
till följd af de prohibitiva författningarna, icke vore
att befara, biefelt godtyckligt föremål för den Svenska handelsspeeulationen,
i den större eller mindre mån tillfälle yppades
till mera vinstgifvande företag; men att, då grunden
för detta stadgande i och med productplacatets upphäfvande
i afseende på de flesta stater, till hvilka Sverige står i
handelsrelationer, numera är undanröjd, och erfarenheten bestyrkt
den sanning, att sådana varor, som finna en säker och
lönande afsättning, alltid äro att tillgå samt salthandeln häruti
icke gör något undantag, Utsk. ansett stadgandet om stapelstädernas
saltupplags-skyldighet kunna, utan fara för saltbrist,
upphäfvas. Jag anser visserligen, lika med Utsk., för högst sannolikt,
att under närvarande fria handelsförhållanden salt icke
skall komma att saknas, äfven om saltupplags-skyldigheten
försvinner. Men sannolikhet är icke visshet; och mig synes,
att man bör äga visshet om, att det är öfverflödigt, innan
man tillstyrker upphäfvande af ett stadgande, hvarigenom,
i händelse man misstagit sig, landet utsättes för brist på den
oundgängligaste af alla förnödenhetsvaror. Vöre här fråga
om något annat än salt, skulle jag icke draga i betänkande
att instämma i Utsk:s tillstyrkande; men då den rörer denna
alldeles oumbärliga artikel, anser jag det högst äfventyrligt.
Man föreställe sig möjligheten af en spärrning i Sundet, af
politiska conjuncturer, som för någon tid afskure handeln
på Medelhafvet, och man finner lätteligen i hvilken ställning
landet skulle råka, om stadgandet borttoges. Det vill synas
mig, som motionären sjelf icke är så alldeles öfvertygad om
öfverflödigheten af detta stadgande, som Utsk. ansett honom
vara. Han anför nemligen: ”att de betydliga summor, som
deri måst nedläggas, varit utan nytta dragna utur allmänna
rörelsen och i sin mån minskat det för densamma nödiga
capital; att de handlande härigenom tillskyndats en årlig
förlust, till hvars betäckande de varit nödsakade att höja
priset såväl å salt som å andra importvaror, hvilket åter
drabbat consumenten, och hvarigenom mer eller mindre skada
uppkommit.” En annan ledamot af BorgareSt. har understödt
motionen och med åtskilliga uppgjorda calculer sökt
ådagalägga, bland annat, att om man för en tidrymd af 7.5
år beräknade kostnaden af samtliga saltupplagens inköp och
desammas underhåll genom fyllandet af de qvantiteter salt,
som årligen bortsmälta, samt dertill lade en ränta, beräknad
för hvarje år till 6 proc., så uppstode för de handlande och
skeppsredarne en förlust af icke mindre än 346,ooo r:dr
b:co. Jag har icke varit i tillfälle att granska dessa calculer
och ar således ur stånd att bedöma deras tillförlitlig
-
Den i5 April f. m.
135
het; men vare härmed huru sorn helst, så tyckes mig de
framställda skälen vara bäst vederlagda uti riksd.-fullm. Aals
Månssons bifogade reservation, hvarest det, bland annat, heter,
: ”Manne ej salthandeln, som ingalunda är oviss, bereder
så tillräcklig vinst, att den gör köpmannen skadeslös för de
capital, han säger ligga ofruktbara i saltlagren? Månne ej
dessa lager kunna omsättas med nytt salt, innan så mycket
af dem hinner bortsmälta? Månne ej i alla handelsvaror capital
ligga någon tid ofruktbara? Månne, såsom några föregifva,
speculationen hindras genom ifrågavarande lager, som
ej tillitas förr, än intet salt linnes hos enskilda? Och månne
det ej är mera hederligt att för Statens biista bortlakas en
och annan tunna salt, än några tusen bouteiller champagne?
Gerna vill jag medgifva, det skyldigheten att hålla saltlager
bör mera proportionel fördelas efter städernas olika
behof; men de högst vigtiga skäl, som tala emot Utsk:s tillstyrkan
om skyldighetens totala försvinnande, bekräftas genom
det intyg, några Borgerskapets representanter meddelat,
att saltlagren i hufvudstaden och andra Rikets städer
flera gånger måst anlitas och att en allmän nöd annars skulle
uppkommit. Den ovedersägliga sats, som yrkar harmoni emellan
rättigheter och skyldigheter, är äfven här tillämplig.
Stapelstäderna hafva sina stora rättigheter, tolag m. m., och
så länge de ej afsäga sig dem, kunna de väl ej billigtvis yrka,
att en af de motsvarande skyldigheterna, som den ifrågavarande
är, skall försvinna.”
Jag anhåller om proposition till återremiss af betänk.,
med begäran, att Utsk. måtte taga i öfvervägande, hvad reservationen
innehåller.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Lika med
Hr Riben anser jag återremiss af betänk, nödig, derföre atti
samma betänk, är tillstyrkt upphäfvande af skyldigheten för
stapelstäderna att såväl hålla saltlager, som vara försedda
med spannmål till viss proportion. Hvad sednare skyldigheten
beträffar, härleder den sig från en tid, då Sverige måste
förse sig med upplag af säd från utländska orter; men då denna
tid är förbi, synes det åtminstone vara skäl att tillstyrka,
att icke stapelstäderna ensamt böra äga denna förbindelse.
Jag erinrar ling visserligen bestämdt, att år 1819 eller 1820
befanns, vid undersökning, sådan brist på spannmål i Stockholm,
att afgångna spannmålslaster måste återkallas; men då
tillgång på spannmål finnes inom landet, lärer det för närvarande
icke vara behöfligt, att spannmålslager skola finnas;
hvarvid jag dock får anmärka, att i alla stora och folkrika
städer i främmande länder underlåtes aldrig en noga uppsigt
derå, att så tillräckliga spannmålslager äro att tillgå, att
någon brist i slikt afseende icke är att befara.
Hvad åter beträffar stapelstädernas skyldighet att vara
försedda med saltlager, hafva tiderna i detta afseende icke
förändrat sig, sedan beslutet härom meddelades, annorlunda
I
i36 Den i5 April f. m.
än att sillfisket i Bohuslänska skärgården upphört; men derföre
hafva äfven de saltlager, hvarmed Götheborg och öfriga
deromkring belägna städer borde vara försedda, blifvit
betydligen minskade. Men öfverallt står behofvet af salt qvar.
Det är en vara, som måste utifrån hemtas. Sednast om hösten
r 833 yppades genom en ovanligt stor tillgång på strömming
vid Gottland ett större behof af salt, än de handlande
hade påräknat. Då återstod icke annan utväg än att tillita
saltlagren; och då fisken skulle blifvit skämd, innan CommerceCollegii
beslut härom hunnit ankomma, tillstyrkte jag
magistraten att, utan afvaktan deraf, anlita närmaste stapelstäders
saltlager. Hade sådana då icke funnits, hade större
delen af fångsten gått förlorad. På samma sätt kan ju sillfisket
i Bohuslänska skärgården hastigt återkomma, då det
måste vara lyckligt att äga dessa lager. Äfven i BorgareSt.
har jag sett, att man i detta fall fästat mera afseende på
den allmänna fördelen, än på den enskilda vinsten. Men då
i allt fall producenten är den, för hvilken lagren måste finnas,
och han måste betala desamma, ser jag intet skäl, hvarföre
Ständerna skulle ingå til! K. M. med und. anhållan om
upphäfvande af stapelstädernas skyldighet i detta fall. Här
har väl blifvit anfördt, att genom productplacatets upphäfvande,
till följd af reciprocitets-systemet med de flesta handlande
nationer, ett friare handelsförhållande blifvit infördt;
men Utsk. har icke upplyst, huruvida sådant medfört den
verkan, att salt med utländska fartyg blifvit hitfördt. Medelhafvet
är i detta afseende den vanliga ressourcen. Våra
fartyg, som gå dit med spannmål, återtaga vanligen en saltlast;
och då skyldigheten att hålla saltlager på detta sätt
icke kan vara betungande, men behofvet af dessa lager verkligen
är för handen, finner jag intet skäl, hvarföre icke denna
lilla olägenhet, om man så vill kalla den, skall qvarstå,
då den länder hela landet till säkerhet och förmån. Jag anhåller,
på dessa grunder, om återremiss af betänkandet.
Gr. von Rosen, Axel: Jag vågar, kanske något ensidigt
sedt, men med tillämpning af de förhållanden, som förete
sig å vestra kusten, tillstyrka antagande af Oecon.Utsk:s betänk.
Påtagligen gifver den närvarande tiden största anledning
att tillstyrka spannmålslagrens upphörande. De äro tillskapade
under en tid, då Sverige införskref mycken spannmål.
Nu är förhållandet motsatsen. Jag har haft den erfarenheten
i Götheborg, der vi hade ett upplag, alt det alltsedan
1812 icke varit möjligt att deraf sälja en enda kappe
utan stor förlust. Enahanda har förhållandet varit med saltlagren,
hvilka legat såsom ett capdt mortuum i några år,
och, ehuru priset på salt varierat ända till iöoproc., bardet
likväl icke varit anledning att öppna dem, emedan concurrensen
med utländningen, sedan de prohibitiva eller restric
-
Den i5 April f. m.
tiva författningarna försvunnit, alltid tryggat mot fullkomlig
brist; ty sedan, efter continental-systemet, handeln med
frakter icke är så liflig som förr, är det ett gifvet resultat,
att de skepp, sorn idka frakthandel, alltid medföra en saltlast,
då de återvända till Svenska kusten för att reparera.
En ledamot har sagt, alt om Sundet tillspärrades, skulle
en del af landet utan saltlager komma att lida brist på salt,
enär detsamma icke komme till Östersjön. Men om sä hände,
tillspärrades väl ändock icke Götha canal, hvarigenom
communicationen kunde befordras. På dessa grunder anser
jag oss aldrig komma att lida brist på salt, äfven om saltlagren
borttagas, och jag tillstyrker derföre antagandet af
Utsk:s betänkande.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Om jag, utan afseende
på utgången af denna sak och hvad de andra Stånden beslutat,
skulle yttra mig i ämnet, skulle jag ej tveka att bifalla
betänk., emedan jag anser detsamma väl grundadt;
men då jag bestämdt känner, att 2 Stånd beslutat återremiss,
yrkar jag äfven detsamma, helst man derigenom kunde
lyckas aflägsna de farhågor, som man hos dessa tvenne
Stånd velat göra gällande.
Om man från rättsgrunder bedömer förhållandet med
stapelstädernas förbindelse att vara försedda med saltlager,
linner man, att sådant numera icke kan vara deras åliggande,
enär de vilkor, hvarunder detta åliggande tillkommit,
från andra Statsmagtens sida icke mera uppfyllas. Skyldigheten
för stapelstäderna att hålla saltupplag tillkom nemligen
derföre, att det var förbjudet för främmande nationers
fartyg att hitföra varor, som icke voro producerade i deras
egna länder; och då fartyg från Portugal och Spanien nästan
aldrig besökte våra hamnar, var det nästan uteslutande
våra grosshandlande, som måste införskrifva Saltet, och deras
förbindelse att alltid hålla landet med denna artikel blef ännu
nödvändigare under den tid, då frakthandeln var förmånligare
än nu, och då Svenska fartyg vid hemgåendet
icke, af brist på annan last, behöfde förse sig med Saltlasten
Annorlunda är förhållandet nu. Efter reciprocitets-systemet
kan nästan hvilken nation som helst hitföra salt, och man ser
till och med Amerikanare hitföra denna vara , då de hitkomma
för att köpa jern. Ehuru jag derföre finner det vara orättvist,
att grosshandlande eller skeppsredare skola vära förbundna
att hålla saltupplag, skulle jag likväl mindre afse
sådant, i fall landets nytta och nödvändigheten fordrade det;
ty det oundgängliga behofvet kan möjligen i vissa fall fordra
undantag från det strängt rätta. Men då det numera
visat sig, att frakthandeln med Svenska fartyg sä till sågandes
är ingen emot förr, och våra bortgående fartyg sålunda,
för att icke göra hemresan utan all förtjenst, äro tvungna
att medtaga saltlaster, så blifva vi på det sättet genom nöd
5
H. .8
138
Den i5 April f. m.
vändiglieten försedda med erforderligt salt. Om jag åter utgår
från de satser, som i närvarande tider i afseende på
ali handel och industri gjort sig gällande, så tror jag, att
tillgång aldrig skall saknas på en vara, hvaraf man har stort
behof; och att derföre några vissa liandelscorpser skola vara
förbundna att hålla saltlager, då man lemnar frihet åt
hela landet och åt alla utländska ankommande fartyg att
handla med denna vara, anser jag vara både orättvist och
oklokt. Då det dessutom är ett bestämdt factum, att handelsmännen
sjelfva aldrig vidkännas den förlust, som uppkommer,
i händelse saltlagren icke blifva anlitade, så fördyras
således saltet för allmänheten derigenom, att denna
förlust Iägges derpå. Jag vill i detta afseende blott nämna
Götheborg, som har ett upplag af i5,ooo tunnor, hvilket
på 24 år icke blifvit anlitadt. Det är äfven en allmänt känd
sak, att koksaltet i hög grad drager till sig fukt, hvarigenom
mycket smälter bort, så att lagren är från år måste påfyllas, och
på sådant sätt försvinner inom en tidrymd af 10 år hela det primitiva
capitalet. Men detta capital kan icke tagas utur köpmannens
fickor, utan att återtagas på annat sätt; derföre måste
köpmannen vid den öfriga saltförsäljningen göra sig betald
för det lager, som ligger borta. Det kan visserligen, såsom
Hr v. Hohenhausen exempelvis nämnt, genom någon tillfällig
händelse inträffa, att en brist för några dagar inträffar
, hvarpå vi äfven vid någon större sillfångst sett exempel
i Norrige, der likväl, oaktadt några saltlager derstädes icke
finnas, behofvet inom få dagar blifvit afhulpet; men att för
en sådan tillfällig enskild förlust handelscorpsen skall vara
förbunden hålla ständiga saltlager, hvarpå hela nationen måste
vidkännas en dryg förlust, anser jag orättvist och stridande
mot en riktig handelsprincip, och skulle derföre tillstyrka
bifall till betänk., om jag ej trodde, att man på en
försigtig väg kunde komma till det åsyftade målet. Jag yrkar
nemligen, att Utsk. må inkomma med ett betänk, i samma
syftning som det ifrågavar., att skyldigheten att hålla
saltlager må försvinna, men icke ovilkorligen för all framtid,
utan till en början på försök, så att att man kan få
se, huruvida någon skada derigenom uppkommer. Jag tror,
att man, för att lugna sinnena, bör gå denna medelväg,
men är fullkomligen öfver ty gad, att så länge vi behöfva salt,
skall det icke fattas.
Gr. Posse, Arvid: Den värde talaren, som först gjorde
anmärkningar vid Utsk:s betänk., har gillat Utsk:s åsigt,
men ansett försigtigheten fordra att icke tillstyrka uppluifvande
af stadgandet af stapelstädernas skyldighet att hålla
salt på upplag, innan man med säkerhet känner, att de förändrade
handelsförhållandena göra detta stadgande öfverflödigt.
I detta afseende anser jag det vara min skyldighet att
upplysa, att det ingalunda varit på theoretiska satser, Utsk.
grundat det omdöme, som blifvit framstäldt. Regeringens
Den i5 April f. ra.
uppmärksamhet har länge varit fästad p;\ detta ämne., i följd
hvaraf alla möjliga upplysningar blifvit infordrade äfven
från CommereCollerm, som inkommit med ett utlåtande,
hufvudsakligen instämmande med Oecon.Utskts åsigt. Af
dessa upplysningar har Utsk. funnit, att, med undantag af
aä3 gånger, saltlagren aldrig varit anlitade, och att det
varit tillfälliga omständigheter, men alldeles icke nöd eller behof,
som dertill föranledt; att deremot saltupplagen äro till sitt
belopp olika på olika trakter samt i öfrigt oriktiga, förderfliga
och tryckande för städernas handel och minskas till
den grad, att de, på sätt Gr. Cronhjelm upplyst, ganska
säkert försvinna till TL:del om året, hvaraf följer, enär summan
för det nu befintliga sammanlagda saltlagret utgör
l5o,ooo r:dr, att årliga förlusten uppgår till i5,ooo r:dr,
som tillsammans med räntan å capitalet belöper sig till en
sammanräknad årlig förlust af 24,000 r:c*r. Af dessa och
de skiil, sorn blifvit anförda af Grefvarna Cronhjelm och v.
Rosen samt af Hr v. Hohenhausen, nemligen att handeln
med salt på Sverige är fri för nästan alla nationer, att Svenska
fartyg, i brist på frakter, hemföra saltlaster för att icke
gå blott med barlast, och att upplagen sålunda numera icke
äro af behofvet påkallade, under det capitalerna derför icke
blott ligga ofruktbara, utan på ganska kort tid försvinna,
har Utsk. ansett saltlagren böra upphöra, så mycket hellre,
sorn, derest någon tillfällig omständighet skulle medtaga så
stor qvantitet salt, att brist på denna vara skulle föranleda
en tillfällig förlust, denna förlust säkerligen icke skulle uppgå
till ett enda års förlust på saltlagren. Ehuru jag således
på dessa grunder anser betänk, kunna och böra bifallas,
vill jag likväl, sedan detsamma af 2 Stånd blifvit åteijremitteradt,
icke motsätta mig en återremiss deraf från R. o. Ad.
Frih. Boye, Ludv.: Betänk, omfattar 2:ne föremål,
det ena stapelstädernas skyldighet att hålla spannmålsupplag
och det andra deras förbindelse att hålla saltlager. I förra
afseendet medgifver jag, att en sådan förändring föregått,
att denna skyldighet är öfverflödig, hvadan jag äfven medgifver,
att den må försvinna; hvaremot jag har en annan öfvertygelse
i afseende på saltet. Detta tillhör naturbehofven,
och jag tror det vara lagstiftarens skyldighet att tillse, icke
blott att tillgång gifves för naturbehofven, utan äfven att
denna tillgång finnes för ett drägligt pris. Jag tviflar visserligen
icke, att vi ju icke skola hafva tillgång derpå; men
min öfvertygelse är, att om saltlagren försvinna, skall följden
blifva den, att denna vara stiger i pris 3 å 4o<> proc.
Man har, till styrka för påståendet att saltupplagsskyldigheten
borde upphöra, åberopat rättsbegrepp. Denna nya tidens
sätt att medgifva, det skyldigheterna försvinna, under det
rättigheterna stå qvar, kan jag icke bifalla. Om jag trodde,
att skyldigheten att hålla saltlager ensamt motvägt fördelen
Den i5 April f. m.
af productplacatet, skulle jag godkänt den efter rättsgrunder
försökta deduetionen; men jag vet, att städernas privilegier
afven innehålla andra dem beviljade förmåner, hvilkas till-i
godonjutabde står i bredd med ifrågavar. skyldighet.
Slutligen får jag fästa uppmärksamheten på ett skäl,
som för den motsatta åsigten kanske af misstag blifvit anfördt.
Man sager nemligen, att genom upphäfvande af productplacatet
liar större lättnad blifvit beredd för utländska fartyg
att hitföra salt; alt Svenska fartyg, enär frakthandeln, efter
contincntalsystemets fall, på långt när icke är så liflig som
förr, äfven oftare intaga saltlaster, samt att, då brist på denna
vara sålunda icke är att befara, saltupplngsskyldigheten
följaktligen bör försvinna. Nå väl, mina Hrr, hemtar man
ej just från denna större lättnad uti förbindelsernas uppfyllande
ett skäl mera, för att låta skyldigheten qvarstå. Jag
kan ej inse, hvarföre man skall borttaga förbindelsen just då,
när den blir lätt att uppfylla. På dessa skäl och då 2:ne
Stånd återremitterat betänk., tillstyrker jag äfven återresa
iss deraf.
Hr af Billbergh, Joli. Peter: All kostnad utan
motsvarande nytta blir Nationens förlust. Ilär ar ej fråga
om stapelstädernas, utan landets interesse. Oecon.Utsk. har
fullständigt ådagalagt, äfvensom Gr. Posse upplyst skälen,
hvarpå Utsk., i öfverensstämmelse med CommerceCollegii
åsigt, grundat sitt tillstyrkande, att skyldigheten för stapelstäderna
att hålla saltupplag måtte försvinna. Dermed förenar
äfven jag mig, utan att jag anser mig för R. o. Ad. behöfva
upprepa, hvad Utsk., efter min öfvertygelse, i detta fall ganska
riktigt anfört. Jag anhåller blott att till besvarande få
upptaga några af de invändningar, som blifvit framställda
mot Utsk:s betänk, och, bland dem, i första rummet riksd.-  fullm, Niis Månssons reservation, hvaruti reservanten yttrar,
att om saltupplagen borttagas, skall priset på denna vara
höja sig, Jag tror motsatsen. Det ligger för mig temligen
klart, att så länge saltupplagen skola finnas, de handlande
icke underlåta att å denna vara sätta det högsta möjliga
pris, fqr att derigenom erhålla någon skadeersättning för den
förlust, de måst vidkännas under den långa tid, de nödgats
hajla dessa läger, hvilken stegring i priset så mycket lättare
kan äga rum, sorn andra staters handlande, af fruktan att
icke vi na afsättning dermed, underlåta att till stapelstäderna
föra salt, väl vetande, att de äga lager att tillita, men
icke vetande, att desamma endast i behofvets stund få tillgripas.
Samma skäl ligger äfven till grund, hvarföre brist
på salt kan uppkomma i en stad, som äger saltlager; ty
andra handlande afhåHas från att speculera på denna handelsgren
och att förse sig med större enskilda lager, då de
veta, att vipplagsmagasihen, när så påfordras, kunna upplåtas.
Härtill kommer äfven, att då det ligger i handelns natur
Den i5 April f. m.
att söka ersättning för liden förlust, höjes priset på salt i
behofvets stund, så länge saltlagren finnas, då deremot, om
dessa lager icke vöre att påräkna, någon brist vid sådana
tillfällen till följd af concurreusen nied utländningen icke
skulle uppkomma.
Man har i samma reservation anfört, att communicationen
kan afskäras genom Sundets spärrning, och att derigenom
tillfällen skulle lemnäs till prejerier med denna nödvändighetsartikel,
derest ej saltlagren vore att tillgå; men då
vi numera hafva Götha canal, hvarigenom communieationen
kan befordras, så finnér jag det icke tänkbart, att salt icke
skall komma till Östersjön, helst, under de förutsatta förhållandena,
det likväl alltid måste finnas några nationer, som
ägde rättighet att passera Sundet, äfven för att med denna
artikel förse andra vid Östersjön belägna länder, hvilka icke
hafva saltupplag.
Någon har sagt, att sall upplagen äro behöfliga för den
händelse, att fisket någon gång skulle erfordra en större
tillgång på denna vara. Jag hemställer, om det icke är
sannolikt, att de handlande, i fall saltupplag icke funnes, skulle
vara mera omtänksamma att förse landet med denna artikel;
äfvensom jag tror, att då ett behof i detta afseende skyndsamt
bör uppfyllas, man hinner anskaffa salt från närmaste
stapelstäder hastigare, än CommerceCollegii beslut om lagrens
öppnande hinner ankomma. Jag tillstyrker således antagande
af Ulsk:s betänk., under anhållan, i händelse återremiss
deraf heslutas, att Utsk. af de anförda motiverna icke må
låta förvilla sig till att frångå sin en gång yttrade tanka.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Uti detta betänk,
innehållas, som nämndt är, tvenne ämnen, nemligen fråga om
afskaffande af stapelstädernas skyldighet att hålla upplag af
spannmål och af salt. Hvad säden beträffar, har man ansett
Sverige numera äga tillräcklig tillgång derpå, hvadan åtskilliga
ledamöter funnit sig kunna i detta hänseende tillstyrka
Utsk:s betänk. För min del tror jag äfven, att man kan
göra det, så vidt det rörer södra delen af Pöket, men deremot
icke för norra delen deraf, eller för de landskap, som
äro belägna norr om Gelle; ty den fria concurrens, som den
siste talaren åberopat såsom betryggande i allmänhet mot
brist å de varor, man behöfver, är derstädes genom is förhindrad
en stor del af året. Jag anser fördenskull spannmålsupplagen
i den delen af Pöket böra bibehållas, och att
betänk, således i detta afseende bör efter skeende återremiss
förändras.
Beträffande åter andra punkten af betänk., eller saltlagren,
så vet en hvar, att saltet lika litet kan umbäras, som
inom landet frambringas utan alltför stor kostnad; och då
jag således på detta och andra redan anförda skäl tillstyrker
galtlagrens bibehållande, vill jag korlligen lill besvarande
Den i5 April f. ra.
upptaga några af de anmärkningar, hvilka blifvit framställda
såsom skäl för den motsatta åsigten. Man säger, att dessa
saltupplag icke behöfva anlitas; men Ilr v. Hohenhausen
har med exempel bevisat motsatsen. Man har sagt, att saltlagren
småningom bortsmälta och att de deri nedlagda capitalerna
sålunda förloras. Men då en ledamot omförmält,
att i städerna inom det honom anförtrodda län saltpriset
omvexlat ända till i5o proc., frågar jag, om saltlägren icke
bort tillitas för att förekomma den öfverdrifna dyrheten,
och örn de ej fördenskull böra bibehållas? Den liknöjdhet
eller vårdslöshet, hvarmed de hittills blifvit begagnade, borde
upphöra, men icke blifva skäl till den nyttiga anstaltens afskaffande.
Vidare yttrar man, att i händelse af inträffande
krig finnes väl någon neutral nation, som för sin vinnings
skull inför salt i våra hamnar. Jag deremot tror, att fienden,
om han äger tillräcklig sjömakt för att hindra det,
hvarken tillåter den ena eller den andra att inlöpa; och man
skulle då utan lager hafva utsatt sig för äfventyret att sakna
sall eller nödgas köpa det till öfverdrifvet pris. Jag inser
intet skäl, hvarföre man skall göra ett sådant rön, just
då Riket bäst behöfde sina krafter till annat ändamål än
sitt eget uppehälle. Man påstår det vara orättvist att ålägga
de handlande hålla saltlager. Härvid får jag erinra , att
en af de handlande sjelfva i Utsk. betänk, anmärkt, att den
förlust, de härpå göra, taga de igen af förbrukarne genom
prisets höjande såväl å salt som andra varor. R. o. Ad. finner
då lätteligen, att denna förlust drabbar Riket i det hela,
och att den ej utgör något annat än en allmän försäkringsafgift,
hvarigenom man tryggar sig mot vådan att sakna salt.
Man yrkar vanligtvis och synnerligen vid denna riksdag, att
man i utgiftsfrågor bör göra afseende å hvad SondeSt. yttrat,
emedan detta Stånd mest deltager uti allmänna bördor.
Jag skulle önska, att man äfven vid detta tillfälle ville göra
afseende på BondeStrs yttrande. Det tyckes nemligen vilja
underkasta sig den afgift, som det genom saltlagrens bibehållande
kan komma att vidkännas.
En värd ledamot har anfört, att det åberopade exemplet
af brist på salt vid ett inträffande större fiske icke vore
så talande, emedan man i sådant fall kunde få salt från en
annan stad. Men det torde ej behöfva bevis, att om än salt
funnes i närmaste stad, sedan saltlagren upphört, väntar likväl
fisken då lika litet på ankomsten af det salt, hvarmed
han skall förvaras, som nu på ankomsten af CommerceGoIlegii
tillstånd att lyfta saltlagren. I stället att anföra sådana
skäl, borde man föreslå, att de hinder, som finnas för
saltlagrens användande, måtte häfvas, så att det vid tillfälliga
behof finge, utan vidare omgång, bero på magistraternas
medgifvande att tillita saltlagren. Jag anhåller vördsamt,
att dessa anmärkningar må få åtfölja återremi6sen.
Den i5 April f. m.
143
Gr. Cronhjelm: Jag stall be att till besvarande fa
upptaga några af de anmärkningar, som förekommit emot
den princip, jag i denna fråga framställt. Den siste talaren
äfvensom åtskilliga andra ledamöter hafvet fästat sig vid dyrlieten
af saltet. Man har befarat, att i samma stund såltiagren
försvunne, skulle priset å salt ökas, emedan handelscorpsen
kunde sälta sig tillsammans och höja det. Till någon
del har den siste talaren haft godheten att vederlägga
sig sjelf, då han bevisar, att hela landet nu betalar en försäkringsafgift
för att vara tryggad t mot vådan att lida brist
på salf, ty detta innefattar ju ett ostridigt medgifvande, att
saltet onödigtvis alltid är dyrare, så länge vi hafva saltupplagen.
Om dessa borttoges, skulle ju saltpriset i allmänhet
falla. Det fanns en tid, då Hr v. Hartmansdorff ofta
påminde oss om ändamålsenligheten af de Norrska institutionerna.
Den liden är förbi. Jag skulle likväl önskat, att
Hr v. Hartmansdorff äfven i detta fall velat meddela upplysning
örn förhållandet i Norrige; ty man skulle då erfarit,
att detta land, hvars hufvudsakliga exportartikel består i fisk
och som således årligen använder en högst betydlig qvantitet
salt, emot andra länder, egentligen aldrig lidit sådan brist på
salt, som icke inom få dagar på det ställe, der bristen tillfälligtvis
yppat sig, blifvit afhulpen, oansedt derstädes hvarken
gifvas försäkringsafgifter eller allmänna saltupplag.
Man har sagt, att, då salt numera liitföres mycket lättare
än förr genom den efter continentalsystemet förminskade
frakthandeln i förening med concurrensen med utländningen
efter reciprocitetssystömels införande och productplacatets
upphäfvande, skyldigheten alt hålla saltupplag väl
icke bör försvinna, i samma mån det blir lättare att fullgöra
denna skyldighet. Detta skulle jag visserligen anse vara
riktigt, i händelse salttillgången vore ställd under en de
handlandes egen tillsyn. Men sådant är icke förhållandet,
utan de handlande måste hålla dubbla saltlager, ett för deras
rörelse och ett, som de icke få se oftare, än då det inventeras,
eller de särskildt begära tillträde dertill. Inventeringen
har på åtskilliga ställen icke kunnat ske på flera år,
emedan saltet legat sammangyttradt i en klump, hvadan det
endast årligen blifvit något påfyldt. Jag skulle vara för,
att handelscorpserna ägde skyldighet att hålla saltupplag,
såvida de finge behålla dem under deras egen vård, underkastade
inventering, när så påfordrades. De kunde då sälja
undan det äldsta och sköta det, såsom de nu sköta sina enskilda
saltlager. Om blott de handlande visade sig alltid äga
salt till salu, hvilket icke lärer brista, är ju säkerheten nog.
Nu måste de hafva tvenne lager, ett för allmänheten, och
ett för en möjligen inträffande brist. Götheborgs saltlager
har under mer än 24 års tid aldrig varit rördt. Det deruti
nedlagda capitalet är således under denna tid 2^ gång bort
-
*44
Den i5 April f. m.
kastadt, utan nytta hvarken för landet eller de handlande
sjelfva.
Man har, i afseende på hvad betänk, innehåller ronde
spann målslagren, sagt, att då de norra orterna genom is äro
hindrade att få sig spannmål tillsänd, borde spannmålsupplagen
i dessa delar af Riket bibehållas. Men just delta anser jag
för det säkraste sättet att skapa brist i de norra orterna;
ty det är gifvet, att hvar och en i öfriga delarna af Riket
vore rädd att föra spannmål till de orter, der lager funnos
emedan han ej kunde veta, till hvad grad desamma voro
medtagna, eller om de fyllde behofvet, hvaraf följaktligen
skulle hända, attén mängd dit ämnade expeditioner uteblefve,
och att spannmålen således äfven blef dyrare än eljest.
Jag anhåller, att dessa anmärkniugar må få åtfölja
återremissen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har begärt ordet,
egentligen blott för att fästa uppmärksamheten på den motsägelse
och strid i åsigter, som äger rum emellan Utsk:s
tillstyrkande, alt saltlagren mätte upphöra, och de författningar,
sorn ännu äro gällande i afseende på saltpeter. Man
är icke nöjd med att skaffa sig upplag af saltpeter, utan
man uppoffrar stora summor för att sjelf producera det,
oansedt naturen af våra jordarter icke synes vara dertill
gynnande, och ehuru saltpetern blott användes till försvarsverket
mot våra politiska fiender, hvilka vi merendels skaffa
oss sjelfva, då deremot saltet oundgängligen erfordras till
försvaret mot naturen, som det icke står i mensklig magt
att ändra. Det är på sådan grund, som jag anser, att man
bör hafva lika mycken omtanka att förekomma brist på salt
som på saltpeter, och att man således icke bör tillintetgöra
de försigtighetsmått, sorn i detta afseende blifvit vidtagna i
hänseende tili saltet, åtminstone så länge man vidhåller dem,
som finnas rörande saltpetern. För öfrigt skall jag till besvarande
upptaga blott en enda framställning af den siste
värde talaren, nemligen den, att man på försök kunde borttaga
saltupplagen för någon tid och, om olycka derigenom
inträffade, återställa dem. Men härvid får jag erinra, att de
olyckor, som i brist på salt kunde uppkomma, kunde vara
så ofantligt ingripande, t. ex. svåra sjukdomar, att de sedermera
icke blefve så lätt afhulpna. Det är blott dessa anmärkningar,
jag velat göra, hvilka jag anhåller må få åtfölja
återremissen.
Hr von Hohenhausen: Frågan kan visserligen be
handlas
ur tvenne synpunkter. Den ena afser då enskild
vinning för handeln eller de trafikerande och den andra Rikets
invånares fördel, och hvad som ur den ena synpunkten
kan betraktas såsom nyttigt, finnes då vara skadligt ur den
andra. Hvad som blifvit yttradt ang:de spannmålsupplag i
Den i5 April f. na.
nj5
de norra provinserna lunde äfven sägas om districtmagasiner;
men man bör dock påminna sig provinsupplagen.
I afseende på saltupplagen bör man påminna sig, då
man hemtar exempel från Norrige, att det var en tid, då
saltet endast genom tillverkning inom landet kunde erhållas,
hvilket derföre blef otillräckligt för den ymnigare tillgången
på fisk, hvaraf en stor del följaktligen gick förlorad. Genom
cn hämmad communication kan ett sådant förhållande derstädes
lätteligen åter inträffa; men, utan afseende på sådana
oförmodade hinder för saltimporten , kan äfven i Norrige på
de orter, der icke en ständig fiskfångst gör en större salttillgång
nödvändig, brist på denna vara lätteligen yppas,
emedan de handlnhde icke förse sig med större saltlager, än
för ett, högst i år. Detta inträffar, som sagdt är, icke på
de orter, hvarest det gifves jemn fiskfångst, utan på sådana
, der fisket i hast återkommer. Enahanda förhållande
kan lätteligen inträffa i Bohuslänska skärgården, om de hanlandes
lager vore lämpade efter den vanliga årliga åtgången.
Hvad det beträffar, att saltlagren förorsaka högre pris å
denna vara, är det visserligen sannt, att när lagren tryta,
taga de handlande sin ersättning för förlusten genom de ständiga
säl t lagren, derigenom att de höja priset å det salt, som
försäljes; men då priset rättar sig efter tillgången, kunna de
ju föregifva brist, då tillräcklig tillgång finnes, hvaraf följer,
att det icke är genom saltlagren, som priset å salt stegras.
Jag har trott mig böra nämna detta, såsom svar på
hvad i detta afseende blifvit anfördt, och anhåller, att äfven
dessa anmärkningar må få åtfölja återremissen.
Frih. Boye: En värd talare har framställt ett skäl,
som åtminstone för mig varit en fullkomlig nyhet. Han har
sagt, att saltlagren ligga utom köpmannens egen vård och
således förderfvas. Jag betviflar icke sanningen häraf, ehuru
jag förut icke hort sådant; men jag vill fästa uppmärksamheten
derpå, att helt annat är den brist, som finnes i anstalterna
för saltlagrens förvarande, oell helt annat skyldigheten
att hålla dessa lager. Må man rätta de förra, men
icke borttaga den sednare.
En värd ledamot har från förhållandet i Norrige velat
hemta stöd för sitt förmenande, att salt icke skulle komma
att tryta, om saltlagren borttoges. Må det tillåtas mig att
från samma premisser draga en motsatt conclusion. Det är
sannt, att i Norrige erfordras stora saltlager; men den värde
ledamoten har sjelf påmint oss, att Norrige har en
egen näringsgren, nemligen fiskerierna, som beklagligtvis numera
icke finnas hos oss. Våra handlande skulle således
icke förse sig, äfven om saltupplagen försvunne, med sådana
lager, som Norrska köpmannen, till följd af det olika förhållandet
derstädes, alltid måste innehafva; ty skälet, hvarföre
5 H. 19
i46
D e 11 15 April f. ra.
de Norrska handlande förse sig med större saltlager, är icke
här existerande. Jag förblifver således vid den tanken, och
mitt sunda förnuft säger mig det, att i samma mån säl tiagren
förminskas, i samma mån skall det blifva lättare för
köpmannen att höja priset på saltet, hvilket blefve tungt
för den fattigare delen af folket, för hvilken samhället äfven
är skyldigt att draga omsorg.
Gr. Cronhjelm: En talare har sagt, att fel existerade
Uti sättet att förvara saltlagren och att minskning i salttillgången
skulle blifva en följd af saltlagrens borttagande. Så
länge lagren skola finnas under magistraternas eller tullauctoriteternas
nyckel och tillsyn och icke få röras utan
CommerceCollegii tillstånd, blir följden den, att de handlande
aldrig få sälja sitt äldsta salt, som genom fukt sammangyttras
till en klump. Under många år hafva dessa lager
legat obegagnade af hela landet, utom en enda gång,
då Gottland behöft anlita detsamma. Norrige har det gemensamt
med Sverige och andra länder, att i samma mån
behofvet af en vara är stort, i samma mån är äfven tillförseln
större.
En annan värd ledamot har från förhållandet med saltpetern
velat komma derhän, att saltlagren äro nödvändiga.
Mig veterligen finnas inga salpeterlager. Salpetern tillverkas
inom landet; saltet införskrifves. Likasom nämnde talare
såsom läkare säkert känner det, känner jag ett annat
salt, nemi. Engelskt salt, hvarpå vi aldrig hafva lidit
brist, oansedt vi deraf icke äga några lager och oaktadt äfven
de svåraste sjukdomar skulle uppkomma eller åtminstone
ej kunna botas, om detta salt ej funnes. Läkare föreskrifva
det ofta och till stor dosis, men ännu har aldrig tillgång
derpå saknats.
Hr Rothlieb, Axel, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Stapelstädernas skyldighet, att alltid hafva ett visst belopp
tunnor salt till allmänhetens behof inneliggande för kommande
händelser, har hittills hört till de nyttiga inrättningar,
som vid tillfällen af krig eller farsoter tryggat den
mindre bemedlade, hvilken ej är i tillfälle att förut sörja
för behöfven, från faran af antingen brist på den forsta
nödvändighetsvaran, salt, eller ock från det höga pris, som
vid mindre tillgång uppkommer. Ett under så många år
fortsatt åliggande för handlande i stapelstäderna, som det
ifrågavarande, är ett från föräldrar till barn öfvergående
onus, som icke är något nytt; och jag vet ej, hvarföre en
gammal, nyttig befunnen inrättning skall borttagas, då ingen
annan tunga dermed drabbar de handlande och de ej
äro hindrade att hvarje år föryttra de gamla saltlagren,
blott ett partie, som för hvarje stapelstad är bestämdt, finnes
till hands i händelse af behof. Örn jag ej alldeles gil
-
Den i5 April f. m.
lar den värma i uttryck, sorn Riksdagsm. Nils Månsson i sin
reservation mot Oecon.Utsk:s betänk, framställt, är jag likväl
i sak med honom fullkomligt ense och anhåller om återremiss
af nämnde betänk, i den del, som rör frågan om
skyldigheten för stapelstädernas handlande att vara försedda
med vissa partier salt, i händelse af behof, hvilken skyldigdiet
jag yrkar måtte fortfara.
Oecon.Utsk:s betänk. N:o 17 blef af R. o. Ad. återreinitteradt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att H. M.
Konungen utsatt nästk. Thorsdag d. 17 dennes för emottagande
af R. St:s stora Deputation lill uttryckande af deras
erkänsla för K. M:s omsorger till afvärjande af cholerafarsoten.
I anledning af det beslut, R. o. Ad. d. 10 dennes e. m.
fattat att bevista Gr. von Schwerins, Fredr. Bogislaus, begrafning,
anmodade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. Ståndet att
samlas å Landtm Isklubben kl. ^ till 6 e. m. Thorsdagen d.
17 dennes, då nämnde begrafning komme att äga rum.
Vid förnyad föredragning af Oecon.Utskls d. 7 April på
hordet lagda betänk. Nio 18, i anledn. af väckta motioner
om förändrade, stadganden i afseende på skeppsägares åliggande
att förse sig med helfrihetsbref och Turkiska pass, blef
samma betänk, å ny o lagdt på bordet af Gr. Cronhjelm,
Otto Au g., samt Gr. Taube, Gust. Erik.
Företogs till pröfning StatsUtskis d. 7 dennes på bordet
lagda utlåt. Nio 29, i anledn. af K. Mis nåd. propos.,
anglde försäljning till skatte af de till ekplantering anslagna
Bispmotala Kungsgård och 2Ine under 'Wisingsborgs Kungsgård
lydande hemman, samt om inköp för ekplantering af
jord å Wisingsö.
Hr af Ström, Israel Adolph, uppläste följande:
Sedan StatsUtskis majoritet tillstyrkt den K. Propos., är
det icke min afsigt att denna gången fasta mig vid StatsTJtskis
betänk, i sjelfva hufvudsaken; men det är emot det
högst oriktiga i premisserna mitt anförande skall riktas. Det
har varit mitt ödes skickelse att alltid få nyorganisera,
och alltid har i början ett skrik uppstått öfver olämpligheten
af mina förslag och åtgärder. Jag utbeder mig få återkalla
i minnet, huru mina förslag, röride en förändrad hushållning
med Djurgården ganska länge äterhöllos och, sedan
de blifvit satta i verket, visat sin stora nytta. Huru många
försköningar och beqvämligheter hafva icke der blifvit
utförda? Och penningarna hafva varit tillräckliga samt lemnat
betydande öfverskott utan hjelp af någon annan cassa.
Den i5 April f. m.
Huru mycket klandrades icke de skrifter, jag utgaf i skogshushållningen,
när de först utkommo? Ja, den första varpå
vägen alt alldeles bannlysas i K. Landtbruks-academien,
och ändå begagnas den nu nästan uteslutande af dem, som
vilja införa en bättre skogshushållning. Redan är 1802 yrkade
jag, att Jägeristaten skulle instrueras; men mina förslag
motarbetades, och först år 1829 fattades det beslut, att
de skulle sättas i verket och ett skogsinstitut inrättas , sedan
jag dessförinnan på egen hand undervisat flera elever
oeh nyttan fanns påtaglig. Huru mycken strid uppstod icke
vid förslaget om införandet af ett bättre hushåliningssätt med
kronoparkerna och allmänningarna? Det var nära att duka
under; men 1111 ser litet hvar, att det går framåt och halsin
nytta med sig. Så kommer det visserligen att gå äfven
med ekplanteringarna, fastän mina förslag nu klandras.
Sedan StatsUtsk. medgifvit, hvad den K. Propos. innehåller,
återstår för mig intet annat än att, inför detta hus
åtminstone, få rättfärdiga mitt förfarande och visa, att jag
icke lättsinnigt, utan på goda skäl och grunder förfarit;
hvadan jag utbeder mig E. Ex:s och H. R. o. Ad:s tålamod
för att afhöra mina skäl.
Då jag emot min böjelse cmottog styrelsen öfver ekplanteringarna,
insåg jag nogsamt, att denna befattning skulle
ådraga mig många ledsamheter. Ett förslag var redan
uppgjordt, hvilket icke var öfverensstämmande med mina
åsigter (ty jordvidden 25,000 tunnland var för högt tilltagen
och det begärda anslaget, i5o,ooo r:dr, till nästa riksdag
mycket för drygt); och det var klart, att om det rubbades,
skulle det stöta den eller dem, som afgifvit detta förslag.
Jag var för mycket medgörlig att ändå emottaga denna
befattning. En ny plan uppgjordes, som inskränkte jordrymden
till 4° tunnlands plantering om året, således till
10,000 tunnland att successivt planteras, och penningeanslaget
till 25,ooo r:dr. Den första befallning, som mig derefter
gafs var att undersöka, huruvida Bispmotala-jorden var
tjenlig eller icke; och då jag, vid skedd undersökning på
stället, fann unga ekar topptorra nästan öfverallt, var det
ett tecken, alt jorden var otjenlig. Jag lät derföre fälla en
eller annan, och fann, att kärnröta redan visade sig i 4°-  åriga, ja, i 3o-åriga ekar. Efter en sådan upptäckt kunde
jag icke med lugnt samvete tillstyrka ekplanteringen på en
sådan jord. Det var visserligen svårt att framkomma med
ett yttrande, som var stridande emot ett till K. M. redan
afgifvet förslag; det skulle nödvändigt tagas illa af den, som
afgifvit det första; men jag frågar, om den utväg, jag tagit,
att vid en sak af så stor vigt öppet säga sanningen och
följa min öfvertygelse, icke var rättare, än att ådraga Staten
en onyttig kostnad och mig en beständig förebråelse, om det
ock skulle medföra förlusten af ens eller annans vänskap,
Då jag afven lick nådig befallning att uppgifva någon annan
D c ii x 5 April f. m.
tjenlig local, erinrade jag mig Wisingsö, hvarest jag nägra
år förut sett ef ar af ovanl ig storlek mot deras ålder. Denna
ö förenade alla de förmåner, hvilka voro föreskrifna
och som voro nödiga att iakttaga, och låg dessutom skyddad
för en utländsk fiendes plundring, när ekarna blefvo
brukbara, och transportvägen var lätt. Visserligen har jag
hört några, från ett visst håll, klandra detta val af local;
men flera hafva gillat det. Det klandrades först af det
skäl, att planteringen skulle vara utsatt för stormarna, och
träden i följd deraf kullkastas eller krökas af vindarna;
men der granen icke kullkastas, der står eken ännu fastare.
Man har sedan föregifvit, att jorden var för grund; men då
man ser, att förut planterade ekar trifvas och växa raskt;
då man ser päronträden, som äfven hafva djupa pålrötter,
skjuta högt och rakt i höjden, och då man såväl vid planteringarna
som vid enkom anställda gräfningar funnit jorden
tillräckligt djup för ändamålet, utom på några få ställen
[och hvar finnes någon local, som så uteslutande äger
alla förmåner och inga brister?); så blifver jag ännu af den
öfvertygelsen, att ingen bättre local kan uppgifvas. Derefter
uppgafs, att jorden var för mager och kunde endast bära
hafra, som ändå gaf missväxt de flesta åren. Jag lät köra
djupare och göra längre hillar, och har sisth år fått 96 t:r
hvete efter 12 t:rs utsäde, 278 t:r råg efter 27^ t:rs utsäde,
17 t:r ärter efter 2 t:r, utom 521 t:r hafra, på en jord,
sorn sades icke skulle kunna bära annat än klen hafra. Den
bädd, på hvilken leran hvilar, är lerskiffer, ej kalk, som af
motpartiet blifvit uppgifvet och StatsUtsk. supponerat, och
denna lerskiffer är lös och genomtränglig. Öfver Wisingsöjordens
förträfflighet för ekplantering har jag tvenne bevis
i mina händer. Det ena, landtmätaren J. Al vins beskrifning,
som säger, att ”Wisingsö är beläget på ett berg, bestående
”af lerskiffer. Skifferberget träffas vid brunnsgräfningar allestädes
på södra ändan. Jordmånen tyckes hellre bära löf”träd
än barrskog. De förstnämnda växa fort och resligt;
”men de sistnämnda i allmänhet trögt, blifva qvistiga och
”tjocka vid roten, qvalliga och ruttna, förrän de mogna.”
Det andra, tvenne ekprof; af dessa är det ena från Wisingsö,
med 5 safringar på en decimaltum, det andra från KungsNorrby,
hvars ek är bättre, än den från Bispmotala, med
3o safringar på en decimaltum. Den förra blir tjockare på
fem år, än den sednare på 3o år. Wisingsö-profvet är af
splinten eller ytan, således omogen, och har derföre icke
ännu den täthet, som den vid högre ålder erhåller. Det
bör härvid upplysas, att ek af stark växt blir starkare än
ilen af trög växt, i motsats af hvad som inträffar med barrträden.
Wisingsö har väl på några ställen grund jord, men
detta är i sydöstra kanten; och ju längre upp man kommer
på ön, desto djupare blir jorden, och på den norra och vestra
halfliden saknas alldeles skifferlagret och man linner en
-
De» i5 April f. m.
dast leran. Wisingsöjorden liar mycken likhet nied den midt
öfver sjön på Grenna-sidan varande, och då denna, såsom
belägen vid stora landsvägen , är mera känd, får jag vördsamt
hänvisa på de der växande ekar, hvilka för deras höga
växt äro utmärkta och bevisa, att jorden är passande,
fastän dessa ekar genom en omild behandling blifvit vanställda,
qvistade eller, sorn det kallas, bandade; men de
qvarstående stammarna visa dock, hvad de med bättre skötsel
kunnat vara. •
Jag medgifver gerna, att ännu en undersökning må göras,
pä det intet tvifvel hädanefter måtte äga ruin och intet
afbrott ske i företagets jemna gång; men för att dessförinnan
lugna, får jag vördsamt upplysa, att jag nu under
riksdagens lopp, och sedan jag hörde nämnas farhågorna,
låtit anställa förnyade gräfningar, öfver hvilka jag tagit bevis,
som härjemte bifogas och lyda sålunda:
På begäran af Hr Jägmästaren Berg hafva undertecknade
undersökt jordens djup å Kungsgården Wisingsborgs
ägor sålunda, att å nämnde Kungsgårds gärden 5 gropar till
2 0 3 alnars djup blifvit gräfda på särskilda ställen, der man
förmodat att kunna träffa berg närmare jordytan, äfvenså i
ängarna på 3 särskilda ställen till samma djup uppkastat jorden,
utan att berg anträffats. Likaledes har jorden å hemmanet
Aspby Pelirsgårds ägor blifvit genom gräfning undersökt
på 3:ne ställen, der berg förmodats vara närmare jordytan,
utan att på ofvannänmde djup kunna anträffas. Dessutom
intyga undertecknade, att vid brunnars gräfning på
ön, jorden allmännast varit 4; 6 till 18 alnar djup, på få
ställen grundare, såsom på Näs hemmans östra gärde, äfvensom
Stigby hemmans ägor samt på ett eller annat ställe
på östra sidan af ön, der berget går närmare ytan.
Wisingsö d. iq Mars i834*
C. F. Uggla,
Kronolänsman.
Jöns Jönsson i Kumlaby. Johannes Jonsson i Aflösa.
Nämndemän.
Till följe af K. Styrelsens ordres af d. 11 dennes har
gräfning till utrönande af jordens djup å Kungsgårdens ägor
äfvensom å Asby Pelirsgårds ägor skett, hvaröfver bevis härjemte
ödmjukast öfversändes.
Äfvenledes får jag ödmjukast anmäla, att jag mätit några
af de ekar, som linnas å Kungsgårdens ägor, deraf 2.'ne
vid grindvaktarestugan, hvaraf den ena håller 20 tums diameter,
1 alu öfver roten, är 6 alnar hög till kronan och
omkring 22 alnar från roten till toppen; den andra 16 tums
diameter, 7 alnar till kronan och lika höjd till toppen, samt
2:ne i Kungsgårdens s. k. hästhage, deraf den ena håller 18
tums diameter 1 aln ofvan roten, med 11 alnars höjd till
kronan och omkring 34 alnars höjd från roten till toppen;
den andra deremot har 8 tums diameter med circa 20 al
-
Den i5 April f. m.
i5i
nars liög stam, nästan qvistfri ända emot toppen, alla med
till utseendet friska stammar.
Wisingsborg d. 21 Mars 1834- Gustaf Berg.
Jag hoppas härigenom hafva ådagalagt, att jagjcke lättsinnigt,
som några få synas tro, behandlat denna vigtiga
sak, af hvilken jag endast skördat bekymmer och besvär,
men efterkommande skola draga nyttan. Det är genom vår
nuvarande Konungs kraft och visa anordningar allt detta
blifvit satt i verket. Klandret har väl äfven trängt ända till
thronen; men det har lyckats mig att der rättfärdiga mitt
förfarande, och jag hoppas att äfven hafva gjort det inför
E. Ex. .och H. R. o. Ad.
Frih. Ehrenborgh, Casper Willi.: Jag anhåller, att
ifrågavar. betänk, måtte blifva återremitteradt, icke derföre,
att jag vill bestrida denna undersökning, som Utsk. föreslagit
till utrönande af jordmånens å Wisingsö tjenlighet äfvensom
af localens lämplighet till ekplantering, utan derföre,
att jag anser denna undersökning böra utsträckas längre,
än Utsk. begärt. När Ständerna vid förra riksdagen beslöto
att upplåta ekskogarna åt skattemän, som ville tillösa
sig desamma, beslöto de tillika, att större ekplanteringar
skulle anläggas till betryggande af Kronans behof för framtiden;
för hvilket ändamål de jemväl anvisade medel och
öfverlemnade åt K. M. att härtill använda de först disponibla
Kungsgårdar, som dertill kunde finnas tjenliga, eller att
utbyta dem mot andra platser, som kunde finnas tjenligare;
hvarvid Ständerna tillika fästade K. M:s uppmärksamhet
derpå, att dessa planteringar företrädesvis borde anläggas i
Rikets sydligare del. För min del anser jag det vara utom
allt tvifvel, att eken har sin större växtkraft i R/ikets södra
del, hvilket Hr af Ströms sakrika betänk, jemväl bekräftar;
äfvensom det lärer vara af naturforskare utrönt och bestämdt
gifvet, att eken egentligen icke trifves ofvanför södra delen
af Sverige och att de bästa ekskogarna finnas i Tyskland,
Danmark, Skåne och Blekinge. Vill man således komma till
det resultat, som åsyftas, tror jag, att man dertill bör använda
den provins, som i alla afseenden är den bäst passande.
Detta är Skåne; och jag tror derföre, att Styrelsen företrädesvis
bör fästa sin uppmärksamhet pä denna provins.
Öfverste af Borneman, hvilken var en af de första, som behandlade
detta ämne, har tillstyrkt, att vissa delar af Skåne
borde inköpas för att användas till ekplantering. Jag
har undersökt förhållandet med ekens växtlighet i Rikets
norra och södra delar, och jag vädjar till Hr af Ström,
örn icke i södra delen eken växer åtminstone 23 år fortare,
än i den nordligare delen. Jag hemställer då, om icke, när
man vill ett så stort ändamål, som det ifrågavarande, man
hör välja den ort, der eken växer fortast och der man kunde
inköpa så beskaffade rymder, hvarest för flottans behof
Den i5 April f. ra.
finnes tillgång på espings- och krum virke. Jag vet, att inom
Skåne icke finnes någon kronolägenhet, som dertill kan
användas; men deremot vet jag, att jordmånen och klimatet
i Skåne och den delen af Blekinge, som är belägen närmast
hafvet, gifva ett exstant bevis derpå, att dessa provinser
äro tjenligast för ekplanteringar, hvarom flottans officerare
kunna lemna det bästa vitsord; ty från Skåne och Blekinge
har man för flottans behof hemtat det virke, som icke
blifvit iuförskrifvet från Tyskland. Af dessa skäl får jag
fästa Utsk:s uppmärksamhet derpå, att i händelse Wisingsö,
efter föregången undersökning, skulle finnas tjenlig för ekplantering,
borde, enär 10,000 tunnland äro bestämda alt
härtill användas, men fråga icke är att använda mer än
hälften af denna jordrymd, eller 5,000 tunnland å Wisingsö,
planteringar å de återstående 5ooo tunnland verkställas i
Skåne, så mycket hellre som om äfven det skulle finnas,
att eken till följd af jordmånens beskaffenhet å Wisingsö,
såsom bestående af kalkberg med ringa jordlager deröfver,
derstädes hastigare utvecklar sig, den likväl i Skåne skall
finnas starkare och följaktligen mera användbar för flottans
behof. Det är derföre, som jag tror, att, i fall det är angeläget,
att en sådan ekplantering företages, den bör ske i
Skåne samtidigt med den å Wisingsö; ty för min del finner
jag det vara orätt att uppskjuta densamma i Skåne, intilldess
man fått se resultaterna af försöken å Wisingsö.
På dessa skäl anhåller jagom återremiss af betänk., med
begäran, att StatsUtsk. för planteringen ville företrädesvis afse
Skåne.
Hr Danckwardt, Magn. Georg: Det är icke min mening
att begära återremiss af StatsUtsk:s ifrågavarande betänk.,
emedan jag icke vill motsätta mig de ytterligare upplysningar,
som StatsUtsk. föreslagit böra inhemtas, huruvida Wisingsö
finnes af den tjenliga beskaffenhet, att den derstädes
påbörjade ekplanteringen anses böra företrädesvis der fullföljas.
Jag har väl icke haft tillfälle taga kännedom af den
undersökning, som å Wisingsö föregått, rörrde dess tjenlighet
till ifrågavarande ändamål, emedan frågan om ekplanteringars
anläggande derstädes redan var af K. M. afgjord,
innan jag från KrigsExpeditionen öfvertog föredragningen af
ekplanteringsärenderna; men jag är öfvertygad, att då denna
undersökning blifvit verkställd af Hr af Ström, en person,
som ådagalagt fullkomlig kännedom i skogshushållningen
samt nit och drift i hvad han sig åtager, densamma varit
så grundlig och pålitlig, att något tvifvel numera icke
bör uppstå om Wisingsös företräde till ekplantering framför
Bispmotala kungsgård; och ehuru jag således tror, att StatsUtsk.
kunnat undgå att tillstyrka ytterligare undersökning
härom, vill jag likväl icke bestrida densamma, emedan jag
Den i5 April f. m.
i!)3
är öfvertvgad, att den skall gifva ytterligare styrka åt det
redan upplysta förhållandet. StatsUtsk. har hufvudsakligen
fastat sig vid de af Hr af Borneman och Öfverjägmästare!!
Ebert, såsom undersökningsmän, samt framlidne Hr Gr. v.
Platen och Hr Gr. Hamilton, såsom sakkunniga män, gjorda
förslag om Bispmotala Kungsgårds användande till ekplantering.
Hvad Hr af Bornemans yttrande härom innehåller,
känner jag icke; men hvad jag vet, är det, att Hr Ebert
samt Grefvarna v. Platen och Hamilton äfven föreslagit
Ombergs Kronopark till ekplantering, ehuru det af hvar
och en är kändt, att den, såsom innehållande kalkberg, är
olämplig dertill, och att något yttrande af dem ronde Wisingsös
användbarhet dertill icke blifvit afgifvet förmodligen
derföre, att de icke ansett elen böra för ekplantering komma
i fiåga, såsom, med Undantag af Wisingsborgs Kungsgård,
icke Kronan tillhörig.
I afseende på hvad Frih. Ehrenborgh anfort, att ekplantering
för Kronans räkning i Skåne företrädesvis borde företagas,
får jag anföra, att enär, på den grund, att R. St. vid
förra riksdagen beslutade, att till ekplantering tjenliga Kronoparker
och Kungsgårdar skulle för behofvet användas, och
så beskaffade Kronoparken och Kungsgårdar icke finnas i
Skåne, Wisingsborgs Kungsgård blifvit till ekplantering af
K. M. anslagen och planteringen redan der påbörjad, lärer
den der icke längre böra afbrytas, utan äfven, om, som jag
tager för afgjordt, jordmånen på ön finnes till ekplantering
tjenlig, å inköpt jord derstädes böra fortsättas. Det torde
vara lämpligast att för närvarande inskränka sig till ekplanteringens
fortsättande derstädes, enär för planteringens utsträckande
jemväl till Skåne fordras att derstädes inköpa
tjenliga trakter, hvartill medel af R. St. erfordras, jemte det
förvaltningskostnaderna på 2.*ne skilda localcr blifva betydligt
högre.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För min enskilda
del är jag af nära samma öfvertygelse som Frih. Ehrenborgh
i afseende på Skånes och Blekinges lämplighet för ekplantering.
Visserligen icke hela Skåne, men vissa delar deraf, äro i
anseende till ekens växtlighet de mest tjenliga orter för ekplantering
i stor scala; men uti i fråga var. afseende har StatsUtsk.
icke haft att yttra sig Öfver denna fråga, eiler hvilken
den lämpligaste orten för ekplanteringen vöre. Här hal*
endast varit fråga om en jemnfÖrelse emellan Bispmotalas
och Wisingös tjenlighet dertill. StatsUtsk. bär Utgått från
den synpunkten, att Ständerna vid sisth riksdag öfverlemnade
verkställigheten af ekplanteringen i Riket tili den verkställande
magten ock anslogo medel dertill. StatsUtsk. hal*
ansett, att i denna, såsom i alla andra frågor, hvarje Statsmagt
bör hålla sig inom den i grundlagen densamma anvi
5
II. 20
i54
Dea i5 April t. m.
sade verkningskrets och icke, utom då omständigheterna det
påkalla, ställa sig på yttersta gränsen deraf. Jag tror, att
sedan Ständerna till Konungen öfverlemnat så väl medel till
planteringarna som gillande af förslaget i sin helhet, och
Konungen äger fria händer att såväl inköpa den jord, som
kan vara tjenlig, sorn att genom utbyte af Kronans nu ägande
jord anskaffa någon sådan, ärendets fullbordande hörer
helt och hållet till administrativa magten och att det icke
står så bedröfligt till med administrationen, att lagstiftandemagten
behöfver öfvertaga denna del af statsbestyret. Ur
denna synpunkt har StatsUtsk. endast ansett sig med afseende
på den outredda frågan, huruvida Wisingsö eller Bispmotala
är tjenligare för ekplanteringen, trott sig böra tillstyrka,
att en fullständig undersökning må ske, innan det afgjordes,
hvilketdera stället härtill skulle väljas, och att, såvida
Wisingsö linnes så tjenlig, att den började ekplanteringen
bör företrädesvis der fullföljas, Konungen måtte låta vidtaga
de derstädes för sådant ändamål nödiga åtgärder. Dermed
har således Utsk. icke tillstyrkt, att ekplantering uteslutande
må ske på Wisingsö; ty ekplanteringen derstädes hindrar
icke en ekplantering i Skåne och ej heller inköp af jord i
denna provins, i händelse Styrelsen vill der låta verkställa
ekplantering; och, till bevis att medel dertill finnas att tillgå,
tager jag mig friheten att erinra om de 127,000 R:dr, som
till följd af R. St:s beslut vid förra riksdagen finnas till Konungens
disposition i Riksg.Cont. Jag tior således icke, att
detta StatsUtskts betänk, lägger något hinder i vägen för hvad
åtgärd som helst, Konungen kan finna nödigt att vidtaga,
eller för ekplanterings företagande på andra ställen, än de,
som nu varit i fråga, och att således en återremiss å detta
betänk, ej skulle åsyfta något ändamål utöfver det, som med
ett bifall dertill står att vinna.
Hr af Ström: I anledning af den fråga, som uppstått
om ekplantering i Skåne, har jag intet att invända; men jag
hemställer, huruvida det kan vara lämpligt att arbeta på
tvenne ställen på en gång. Jag medger, att Skåne kan vara
tjenligt för ekplantering; men hvad jag är säker om är,
att Wisingsö är det, äfvensom att i hela Sverige och ej en
gång i södra Tyskland finnes någon jord, som har den kraft
att frambringa ek, som jordmånen på Wisingsö. Om nu
planteringar skulle anläggas äfven i Skåne, blefve det nödigt
att organisera åtminstone tvenne localadministrationer,
och det skulle icke gå an att utan stora uppoffringar till
annat ställe flytta de inrättningar, som redan med betydlig
kostnad blifvit gjorda på Wisingsö. Jag anser ej Wisingsö
vara tillräcklig för artilleriets och flottans hela behof, utan
endast för hälften af detta behof; men innan Wisingsö är
fullplanterad, anser jag skadligt att anlägga planteringar på
andra ställen, såvida det ej visar sig, att jordmånen på Wisingsö
ej är fullt tjenlig, hvilket jag hoppas ej skall inträffa.
Den i5 April f. m.
Oell skulle efter de ioo årens förlopp resultatet af ekplanteringen
på Wisingsö ej befinnas tillfredsställande, skall det
ej vara emot min böjelse, att plantering företages i Skåne;
men derförinnan tror jag sådant ej böra ske.
Frih. Ehrenborgh: Det torde vara fruktlöst att ytterligare
begära en återremiss å detta betänk.; men åtminstone
skall jag icke låta min röst vara med om att hylla
den hushållningsprincip, att man bör börja med ett experimentalfält,
hvars tjenlighet icke med säkerhet kan beräknas.
Jag tror, att ekplantering kan lyckas på Wisingsö; men
hvarken Hr af Ström eller jag kan mer än theoretice känna
det. Det är likväl factiskt, att Skåne och Blekinge hafva
de bästa ekar, som finnas i Sverige; och att det kunde
gå an att inköpa ekskogar i Skåne för bättre pris, än de
kunna planteras på Wisingsö, är äfven factiskt. Jag vågar
derföre säga, att den statshushållningsprincip, som fordrar,
att så stora kostnader, som man vill lägga ner på Wisingsö,
skola användas på ett experimentalfält, icke är lämplig. Jag
tror åtminstone, att i bredd med detta experimentalfält borde
man anlägga planteringar i den provins, der ekskogar redan
finnas och der eken har sitt egentliga hemvist. Jag
kan icke undertrycka denna öfvertygelse, som delas af alla
de sakkunniga män, hvilka tänkt i detta ämne med afseende
på flottans behof; och jag vädjar till alla dem, som
känna detta behof, huruvida de kunna gilla det förslag, att
icke förr än ioo år härefter börja ekplantering i den provins
, der eken blir starkast och växer 25 år fortare. Jag
har ej den lyckan, att såsom vetenskapsman kunna yttra
mig i detta ämne, och kan endast citera andra vetenskapsmäns
omdöme; men jag tror, att ingen af dem skall motsäga,
hvad jag yttrat. Jag vet äfven, att det, såsom Frih.
Palmstjerna yttrat, beror på Konungen att fatta hvilket be-t
slut, Konungen kan anse lämpligt; men jag tror det tillhöra
Representationen att, om möjligen i detta fall någon missledning
skett, upplysa Konungen och Styrelsen derom, innan
det blifver för sent att gå tillbaka till rätta vägen; och jag
tager mig friheten yttra den öfvertygelse, att rätta vägen
hade varit att i Skåne inköpa sådana egendomar, der ekskog
finnes och snart kunde förökas; ty att vänta med skeppsbyggnaderna,
tills ekar hinna uppväxa på Wisingsö, blir långsamt.
Jag klandrar icke detta experiment; men jag tror,
att på samma gång med detta försök man bör göra det,
som icke är experiment, nemligen inköp af jord i Skåne,
der god ekskog finnes och med säkerhet kan fortplantas.
Detta anser jag enligt med en riktig statshushållningsprincip,
och tills jag kan blifva öfvertygad om motsatsen, måste jag
stå qvar vid min mening.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Ehuru jag visserligen tror,
att StatsUtskis betänk, i ritt närvarande »kick kan antaga»,
156
Den i5 April f. in.
vill jag dock icke bestrida återremiss. Jag anser frågan vara
af stor vigt, och hvarje ny upplysning är således af värde.
Här liar utaf Hr af Ström och andra talare blifvit lemnade
upplysningar, och dessa äro förtjenta af att tagas i
öfvervägande af Utsk. Frågan är, såsom jag nämnt, af väsendtligt
inflytande för framtiden och angår ett monument,
som nutiden uppreser åt sig. Utsk. har derföre trott, att
grunden borde noga undersökas, och hvarken kunnat förbise
den undersökning, som blifvit verkställd af Hofjägmästaren
Ubert, eller de upplysningar, sorn blifvit lemnade af flera
andra för grundlighet kända män. Hr af Ström har yttrat,
att hans förslag klandrats; men sådant har icke varit Utsk:s,
åtminstone icke min enskilda mening. Jag tror, att en hvar
är öfvertygad om Hr af Ströms skicklighet och nit; men
detta har icke bort hindra Utsk. att tillstyrka en ny undersökning,
Efter ali anledning förmodar jag, att den, jemnlikt
Hr af Ströms tanke, kommer att utfalla så, att Wisingsö
finnes tjenlig för ekplantering; men Utsk. har haft all anledning
för sin hemställan i betraktande af de upplysningar,
sorn blifvit lemnade i frågan om nedsättning i lösen för de
dagsverken, Wisingsöhemmanen utgöra till Wisingsborgs
Kungsgård, hvaraf inhemtas, att jorden varit synnerligen
mager, då säden blott gifvit 3:dje ä 4:c*e kornet. Hvad angår
Frih. Ehrenborghs vttrande, att Utsk. bort föreslå ekplantering
äfven i Skåne, betviflar jag, att Utsk. för närvarande dertill
baft anledning. Utsk. har blott haft att behandla Konungens
propos, i ämnet, som angår, huruvida Wisingsö bör
företrädesvis framför Bispmotala utses till ekplantering; men
måhända kan Utsk. efter den discussion, som nu ägt rum,
komma i tillfälle att utsträcka sitt yttrande i ämnet.
Gr. Cronhjelm; Jag finnér visserligen Utsk:s betänk,
väl grundadt, emedan den förra undersökningen och det
beslut, fordna Ständer tagit i delta mål, stått i rak strid
med hvad nu blifvit uppgifvet, nemligen, att Bispmotala icke
vöre lämplig för ekplantering. Het misstag, som i denna
fråga på ena eller andra sidan ägt rum, måste genom ny
undersökning utredas, så att den, som talat sist, icke må få
rätt derföre, att han talat sist, utan måhända någon jemnkning
äga rum eller något vissare resultat erhållas. Bispmotala
är en egendom af betydligt värde, der nästan hvarje
turn af jorden är i högsta grad productiv. Denna egendom
skall således, antingen den kommer att användas till ekplantering
eller .att försäljas, lemna en betydlig tillgång för
denna plantering. Utsk., som föreslagit en ny undersökning
i ämnet och att Konungen sedermera må besluta, hvarest
planteringen må ske, kan af denna discussion få anledning
att begära, det undersökningen må utsträckas; och jag tror,
att utan annan anledning Utsk. skall finna sig oförhindradt
alt begära undersökning ej allenast på Wisingsö och Bispmotala,
utan också, att den må utsträckas till de provinser,
Den i5 April f. m. 157
som utgöra sjelfva moderlandet för de ekskogar, Sverige hittills
haft. På sätt Frih. Ehrenborgh yttrat, är det bekant
för hvar och en, som vistats i södra delen af Riket, att
Skåne och Blekinge lemna mycket ek och af ganska stort
yärde. Ek införes dagligen till Carlskrona för ovanligt godt
pris, och det är ej utan anledning, man kan förmoda, att
sedan den fria dispositionen af ekskog fortfarit en längre tid,
brist derpå skall uppstå. Då planteringen alser kommande
tiders behof samt det är möjligt, att Wisingsö om 60 å 70
år kan befinnas lika otjenlig som Bispmotala nu försäkras
blifva efter samma tid, tror jag klokheten bjuda att på 2
ställen fördela både den kostnad och det arbete, som skall
göras. Också har redan förut varit tillstyrkt, att plantering
skulle ske håde på Omberget och Wisingsö; men nu vill
man inskränka den endast lill Wisingsö. Jag erkänner och
värderar högt Hr af Ströms skicklighet; men misstag kunna
ske, och det är ej representanten tillåtet att tro på en
enda persons uppgift, då fråga är om så stora kostnader för
det allmännas framtida nytta. Man bör således omfatta tillfället
att hos Konungen anhålla om undersökningens utsträckande
jemväl till de södra provinserna. En värd talare har
sagt, att Kungsgårdar icke finnas i dessa provinser; der finnes
dock både Flyinge och Dalby. Det är möjligt, att stuterierna
icke kunna undvara deras inkomster från dessa
Kun gsgårdar, och jag vill ej bestämdt tillstyrka deras användande
till ekplantering; men jag har dock velat erinra, att
Kungsgårdar derstädes finnas. Jag tror, lika med Frih.
Ehrenborgh, att det är klokare att söka målet på den väg,
han omnämnt, och att det är större hushållning att inköpa
en lämplig trakt i Skåne, der ek finnes, än att börja planteringar
på en trakt, der ekskogar icke finnas. I alla fall
och på grund af de upplysningar, Hr af Ström lemnat, tror
jag, att man ej bör försumma Wisingsö-localen, oaktadt man
knappast kunnat förmoda, att Wisingsö kan lemna någon
god ek, då man bestämdt vet, att Wisingsö är den sämsta
trakt kring Wettern; att säden der endast gifver 3:dje och
4tde kornet och att dess grund utgöres af kalklager. Hr af
Ström säger sig hafva inhemtat den erfarenhet, att planteringen
på Wisingsö skall komma att lyckas, och jag tror att
man genom undersökning på jemväl andra ställen skall komma
till bättre resultat, än man förmodat. Jag anhåller derföre,
att Utsk. må inkomma med förslag, som gifver anledning
att utsträcka undersökningen längre än till Wisingsö,
och det så mycket hellre, som då undersökning i alla fall
skall ske, det är af obetydlig kostnad, om den ulsträckes till
ett par provinser mer eller mindre.
Hr af Ström: Jag får återkalla i minnet, hvad mitt
memorial innehåller , att ek nu finnes på Wisingsö med 8
ä 10 safringar på en decimaltum, hvilka deremot på andra
ställen äro 30 å 3o. Jag medger, att god ek möjligen kan
Den i5 April f. m.
växa i Skåne, hvilket jag icke varit i tillfälle att undersöka;
inen jag har hört, att flera sådana förslag blifvit gjorda om
planteringar i Skåne, såsom ekens hemvist, utan att något
enda af dem låtit realisera sig. Således måste något hinder
finnas. Vid Wisingsö deremot stå 5o,ooo ekar i full växt,
hvilka slå to turas skott om året, då de komma i farten
att växa. Beviset på dess jordmåns lämplighet för ekars
production grundar sig således ej blott på theori, utan också
på praktisk sanning. Ekar finnas der utan qvist till 22 alnars
höjd; och då ft. St. fastställt, att de anslagna medlen skola
användas med sparsamhet, så vet jag icke skäl att börja
planteringar på flera ställen, då det icke är bevisadt, att localen
på Wisingsö är otjenlig, helst man vet, huru svårt det
är att freda planteringarna för åverkan, och att planteringen
på Wisingsö kan utsträckas så långt som helst öfver hela ön,
och jag är öfvertygad, att flottan skall kunna få sina behof
3o å 4° år förr från Wisingsö än ifrån Skåne. I fall någon
ny ekplantering skall anläggas, är detta en annan sak, som
jag anhåller måtte skiljas från den förevarande. Jag finner
icke, hvarföre återremiss kan vara nödig, då StatsUtsk. lemnat
Konungen rättighet att efter eget behag vidtaga alla de
arrangementer, som Konungen i detta fall finnér nödiga.
Hvad Konungen gjort, har icke blifvit klandradt; och inkastet,
att träden skulle blåsa omkull, lärer vara vederlagdt.
Jag hoppas således, att den påbörjade planteringen på Wisingsö
ej lemnäs ofullbordad. Då man ständigt återgår, blir
aldrig något färdigt, och då öfverlemnar jag planteringen åt
dem, som vilja göra den.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag delar fullkomligen
Hr af Ströms tanka, att localen för ekplanteringen
blifvit väl vald, då Wisingsö dertill utsågs. Denna ö ligger
väl ett par grader nordligare än Skåne; men jag hyser mera
förtroende för de factiska grunder, Hr af Ström anfört,
än till theoretiska principer. Jag bestrider icke, att en ytterligare
undersökning må läggas till dem, sorn redan skett;
men jag hoppas, att Konungen i alla fall, då beslut kommer
att fattas, skall skänka sitt förtroende till den person, som,
genom hvad han hittills uträttat, gjort sig företrädesvis förtjent
af förtroende till riktigheten af hans uppgifter och
nyttan af hans förslag. Jag delar Frih. Ehrenborghs åsigt,
att om tillgång finnes att utan afbrott i planteringen på
Wisingsö, hvars afbrvtande jag anser skadligt, då den redan
hunnit så långt, i fall icke desto giltigare skäl dertill förekomma;
jag delar, säger jag, Frih. Ehrenborghs mening, att
om öfverskott finnas å de medel, som öro ämnade till plantering
på Wisingsö, det må användas till ekplanteringar i
Skåne; och på sådan grund tillstyrker äfven jag en återremiss,
på det Ständerna må komma i tillfälle att tillstyrka,
att, i händelse något öfverskott finnes å de medel, som for
-
Den 15 April f. m.
i5g
dras för plantering å Wisingsö, det må användas lill plantering
i Skåne.
Frih. Ehrenborgh: Jag nödgas ännu upptaga några
ögonblick af R. o. Ad:s tid, för att vända mig mot Hr af
Ström i afseende på några af dess uppgifter. Hr af Ström
torde göra mig den rättvisan att medgifva, att jag i mitt första
yttrande hänvisade till hans sakrika anförande, och det
har aldrig fallit mig in , att hans uppgifter vore annat än
riktiga. Jag har icke heller betviflat, att Wisingsö är tjenligare
till ekplantering än Bispmotala; men med fullkomlig
slutföljd af den sats, Hr af Ström drifvit, att Wisingsö är
bättre än Bispmotala, drifver jag den, att Skåne är bättre
än Wisingsö, emedan Skåne ligger längre i söder, och jag
skulle helt och hållet bestrida Wisingsös tjenlighet till ekplantering,
om den icke vore ö. Jag tror nemligen, att eken
har det gemensamt med andra plantor att växa bäst inom
ett visst territorium, och att detta ej sträcker sig utöfver
Småländska gränsen. Jag tror dock, att Wisingsö genom sin
särskilda belägenhet såsom ö samt genom sin skiffergrund
och myckna mergel är bättre, än någon annan lika nordlig
del af Sverige; men jag bestrider bestämdt, att den kan vara
bättre än Skåne, ty jag anser icke för bevis derpå, att
ett eller annat träd växt fort. Bevisen böra hemtas från
stora skogar, och jag vågar bestrida, att safringarna på ett
träd kunna lemna tillräcklig ledning för omdömet, som bör
bestämmas af liera andra skäl och framförallt af klimatet
mera än af jordmånen. Jag skulle icke tveka ett ögonblick,
att, då jag anser forstvetenskapen företrädesvis böra sysselsätta
sig med barrträden i norra delen af Sverige, antaga
den hypothes, att denna vetenskap bör i Skåne uteslutande
befatta sig med Jöfträden; och jag tror det vara af väsendtlig
vigt, att ekplantering, samtidigt med den på Wisingsö,
afven anstöllcs i Skåne. Den uppgift, att mycket blifvit taladt
om ekplantering i Skåne, men intet blifvit verkstäldt,
torde Hr af Ström sjelf kunna rätta, i fall han behagar besöka
åtskilliga enskildas ekplanteringar, såsom vid Säbyholm
och Krageholm samt åtskilliga andra egendomar. Ekskogarna
äro der så vackra, att de bevisa, alt Skåne är ekens
stamland i Sverige.
Frih. Palmstjerna: I anledning af Frih. Ehrenborghs
sista yttrande, att han förmodar, det ekens territorium i Sverige
ej sträcker sig utöfver Småländska gränsen, tager jag
mig friheten lemna den upplysning, att man i trakten emellan
Falköping och Alingsås finner byggnader, som blifvit
uppförda af plankor om j ä 8 qvarters bredd. Der har
således stått en betydlig ekskog, som säkert varit tjenlig
äfven till skeppsbyggnad. Denna trakt har samma nordliga
höjd som Wisingsö, men ej samma klimat. Denna anmärkning
kan visst ej förringa den satsen, att Skåne måhända är
i6o
Den i5 April f. m.
i Sverige lämpligast för ekplantering, men utgör dock ett
factiskt bevis, att trakter, som ligga långt mer i norr än
Skåne, kunnat vara tjenliga för det ändamål, man åsyftar
med plantering på Wisingsö. Jag tror således, att äfven
Wisingsö skall kunna uppfylla ändamålet, och en fördel, som
Wisingsö har framför Skåne, är den lätta transporten; ty
Skånes stränder lemna icke ek, utan endast de trakter, sorn
ligga längre in i landet. Jag har förut yttrat, att min öfvertygelse
öfverensstämde med Frih. Ehrenborghs deruti, att
Skåne och Blekinge äro lämpliga för ekplantering; men detta
förhållande hindrar icke, att andra trakter i Sverige kunna
vara lika lämpliga dertill. Och om Wisingsö skulle vara
ett undantag från den allmänna regeln, så ser jag icke,
hvarföre ej planteringen der skall kunna fortsättas uteslutande
framför andra orter, såvida der kan blifva tillräcklig
qvantitet af det ekvirke, som man genom plantering söker
att erhålla.
Hr Danckwardt: I anledning af den fråga, som här
förekommit om ekplantagers anläggande äfven i Skåne, och
hvilken fråga icke har ovilkorligt sammanhang med föremålet
för förevar, betänk., ber jag få ytterligare anföra, att
K. M. icke kan, på grund af It. St:s skrifvelse i ämnet vid
sista riksdag, besluta om några ekplanteringars anläggande
för Kronans räkning i Skåne, enär enskild jord dertill måste
inköpas. R. St. yttrade sig i ämnet sålunda: — — —
”få R. St. till E. K. M.'s nåd. pröfning i und. öfverlemna att,
”efter föregångna noggranna undersökningar om localens och
"jordmånens passande beskaffenhet för ekplanteringar, till
"en början använda sådana Kungsgårdar, Kronopar"ker
och Kro noallmänningar, hvilka uppfylla de här
"ofvan uti nästföregående punkt uppgifna villkor, och som
"antingen derföre nu genast kunna disponeras eller ock blif"va
disponibla i den ordning, ai-rendecontract eller förlä"ningsrätt
derå tilländalöpa.” R. St. tilläto väl äfven utbyte
af andras jord mot dessa Kronans egendomar; men sådant
kan svårligen och allraminst i Skåne låta sig verkställas.
Det var med anledning af förberörde föreskrift, som K. M.
anordnade Wisingsö till ekplantering; och sedan den nu är
derstädes börjad och kan, som jag förmodar, med fördel
fullföljas, hemställer jag, huruvida den lämpligen bör afbryta
s och om icke deremot jord derstädes bör inköpas, på det
företaget må kunna på samma punkt verkställas. Jag yttrade
visserligen i afseende på Skåne, att några Kungsgårdar
der icke finnas att till ekplantering användas; men jag kunde
dermed icke mena andra än dertill disponibla Kungsgårdar.
Flyinge och Dahlby Kungsgårdar, som Gr. Cronhjelm
citerat, äro. af R. St. anslagna till stuterier. De kunna
således icke användas till ekplantering, och några andra
kungs
-
Den i5 April f. m.
kungsgårdar i Skåne äro icke af mig kända. Frih. Palmstjerna
har sagt, att medel finnas för ekplanteringarna; men dessa
medel äro icke anslagna till inköp af jord, och derföre har
K. M:s ifrågavar. nåd. propos. blifvit gjord. Hade deremot
ett så beskaffadt tillstånd ägt rum, hade propos. icke beliöft aflåtas.
Jag tror dock icke, att dessa medel kunna blifva tillräckliga
för inköp af jord både på Wisingsö och i Skåne,
äfvensom för de Öfriga planteringskostnadernas bestridande,
särdeles som, om jord i Skåne skall inköpas, en större sammanhängande
jordrymd på ett ställe måste dertill inlösas. För
öfrigt motsätter jag mig hvarken återremissen af betänk., eller
att ekplanteringar må ske jemväl i Skåne; men jag anser,
att de anslagna medlen i sådant fall blifva otillräckliga.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Om, efter föregången
återremiss, StatsUtsk. kan blifva i tillfälle att föreslå en
så vidsträckt undersökning, som Frih. Ehrenborgh Önskat,
skall jag icke hafva något att erinra deremot; tvärtom, jag
förenar mig med honom i en sådan önskan. Men StatsUtsk.
har, i det skick frågan dit inkommit, trott sig icke bora gå
längre, än att, såsom nu skett, besvara den väckta frågan
om inköp af jord på Wisingsö till ekplanteringens fortsättande
derstädes. Hela den discussion, som här förefallit,
synes mig fullkomligen rättfärdiga det beslut, hvari StatsUtsk.
stadnat, nemi att tillstyrka eu förnyad undersökning
i detta grannlaga ämne. StatsUtsk. hemtade sitt skäl dertill
från stridigheterna emellan Hr af Ströms uppgifter och den
undersökning, som föregått rö‘r:de tjenligheten af såväl Bispmotala
som Wisingsö för ekplantering, äfvensom de särskilda
yttranden, hvilka afgifvits af flera ledamöter i StatsUtsk.,
som äro bosatta dels i Östergöthland dels i Jonköpings län.
Vid sådant förhållande var det förlåtligt, om StatsUtsk. icke
kunde blindt tro på Hr af Ströms uppgifter i detta ämne,
utan trodde sig böra begära en ny undersökning. Hr af
Ström har i sitt första yttrande sagt, att han ville rättfärdiga
sig inför R. och Ad., på det hans förfarande icke må
bedömas så lättsinnigt, som man synes hafva velat anse det,
Jag förklarar bestämdt, att ingen af Utsk:s ledamöter sagt,
att Hr -af Ström lättsinnigt behandlat saken; och jag vädjar
till R. o. Ad., huruvida något enda ord i betänk, finnes,
som kan gifva ringaste anledning till ett sådant omdöme.
Tvärtom hafva både jag och Utsk:s alla öfriga ledamöter
gjort rättvisa åt Hr af Ströms i både theoretiskt och practiskt
hänseende kända insigter, och då dessa sålunda blifvit
erkända och medgifna, hade jag sannerligen icke väntat, att
Utsk. skulle erhålla denna oförtjenta beskyllning. Jag bestrider
icke återremissen, om det ändamål derigenom kan
vinnas, som Frih. Ehrenborgh åsyftat; och jag tillägger, det
jag är synnerligen förundrad deröfver, att Hr af Ström,
5 H. rt
162
Den i5 April f. m.
som har inseende öfver ekplanteringarna i Riket, vill motsätta'
sig, hvad Frih. Ehrenborgh yrkat, att ekplantering må
ske icke blott på en punkt, utan på (lera ställen, på det att
den i en framtid må kunna med mera allvar fortsättas å det
ställe, sorn, efter vunnen säker erfarenhet, dertill befinnes
mest tjenligt.
Frih. Ehrenborgh: Med äfventyr att trötta R. o. Ad.
nödgas jag ytterligare säga några ord i ett ämne, som jag
anser vara af så stor vigt, att jag ej kunnat undgå att dervid
fästa uppmärksamheten. Några ledamöter af StatsUtsk.
hafva sagt, att det icke tillhörde dem att göra det tillägg,
som åsyftats genom mina anmärkningar. Jag kan icke neka,
att jag måste gifva ett slags vitsord åt denna uppgift, och
jag erkänner, att StatsUtsk. ej haft ringaste anledning att
göra annat, än det gjort. Jag torde då få återkalla i R. o.
Adis minne, att jag började denna discussion med att begära
återremiss, för det jag trodde, att de upplysningar, jag
ansett mig böra lemna i detta ämne, kunde vara af vigt.
Jag måste äfven bekänna, att då jag hörde Hr af Ström
uppläsa ett långt memorial, deri han sökte vederlägga åtskilliga
af Utsk:s uppgifter, trodde jag sådant ske i ändamål
att bereda en återremiss, och jag har sedermera med
förundran hört, att han icke önskar återremiss å betänk.
Jag har trott, att en återremiss i alla fall icke vore ur vägen
, i hopp att Styrelsen kunde fästa någon vigt vid hvad
en enskild representant från Skåne yttrat. Jag måste ännu
qvarstå vid den öfvertygelse, att för mitt fädernesland skulle
det vara af högsta vigt, att, samtidigt med ekplanteringen
på Wisingsö, något gjordes för ekplantering i Skåne.
Jag har ej motsatt mig planteringen på Wisingsö och tror,
att den skall gå väl, men är säker, att den skulle lyckas i
Skåne. Jag ser således icke skäl, hvarföre återremissen bör
vägras, enär Utsk. i alla fall ej kan lemna mina anmärkningar
annat afseende, än de förtjena; och jag tror, att återremiss
mången gäng blifvit beviljad på mindre skäl, än dem
jag nu anfört.
Gr. Cronhjelm: Jag tror detta mål vara ett af de
vigtigaste, som vid denna riksdag förekomma, emedan det
handlar om flera millioner för våra efterkommande, och ett
litet prof på, huru nödvändigt det är, att undersökning ej
allenast sker på Wisingsö, utan äfven utsträckes till andra orter,
är, att vi hafva fått de mest stridiga uppgifter i detta
ämne. En Öfverjägmästare har sagt, att Bispmotala, och en
annan att Wisingsö är tjenligaste stället för ekplantering.
Den, som sagt, att Wisingsö är bäst, är ilen, som nu tyckes
fä råda, emedan han har sista ordet. Jag är född och
uppbädd i Östergöthland och känner något den provinsen.
Jag får derföre till den upplysning, som blifvit lemna:! om
Bispmotala, att ekar derstädes efter år ruttna, lägga den
Dea i5 April f m.
i53
faetiska uppgift, att ägor om ägor med denna kungsgård ligger
Carlshult, hvarifrån betydliga lefveranser af större eksorter
blifvit lemnade till canalbyggnaden, då man behöfde
de grofvaste stockar till slussportarna; att rundt omkring
Bispmotala växa dugliga ekar, och att samma kungsgård
dessutom har den fördel framför kringliggande trakt, att
kungsgården ligger vid Wetterns strand. Jag vill ej säga,
att Bispmotalas läge är bättre än Wisingsös, utan blott, att
Bispmotalas läge är ganska lämpligt, och jag anhåller derföre,
att, i fall Utsk., enligt Frih. Ehrenborghs önskan, tillstyrker
undersökning i de orter, der de bästa och största
ekar växa, sådan undersökning äfven må ske i trakten kring
Bispmotala. Jag känner, att flottan nyligen contraherat om
20,000 cubikfot eke från Skarhult i Skåne, och sådant bevisar
ytterligare, att jordens beskaffenhet i denna provins måste
vara lämplig för produetion af ek. Till svar på Hr
Dänckwardts yttrande ber jag få nämna, att jag icke tadlat,
att undersökningen icke sträckt sig till Skåne, enär .Ständerna
icke begärt det; på samma grund har jag ej heller
kunnat undra derpå, att StatsUtsk. icke inkommit med hernställande
derom, då det icke dertill haft anledning. Men
då jag förmodar och önskar, att detta betänk, blifver återremitteradt,
anser jag lämpligast, att icke i den und. skrifvelscn
uttryckes, det Ständerna bestämdt önska ekplanteringar
i Skåne, utan att den af StatsUtsk. föreslagna undersökningen
äfven må utsträckas till Skåne och Blekinge.
Jag vet, att flottans tillgångar äro anticiperade för många
är till uppköp af ek långt utöfver hvad under flera kommande
år kan behöfvas, och jag åstundan således icke, att
någon ekskog må inköpas i Skåne för att genast kunna begagnas,
utan ser med ledsnad, att flottan lagt sig till så stora
qvantiteter deraf. Man behöfver ej gå längre än till
flottans stationer för att se, att vi redan hafva större förråd
eke, af hvilka mycket nu ligger under bar himmel, af brist
på skjul. Det är just för framtiden, sorn man ej bör inskränka
planteringen till en viss local, och jag tror det icke
vara practiskt calculeradt att besluta ekplantering på ett enda
ställe. Yi kunna icke veta, hvad om 100 år kan inträffa;
möjligen blifver förhållandet då detsamma vid Wisingsö,
som nu säges vara vid Bispmotala, att när eken der blir y5
år gammal, duger den icke. Det är af sådan anledning och
då det synes, som om Ständerna vid sista riksdagen hade
misstagit sig, då de, enligt Gr. v. Plåtens och flera andra
sakkunniga mäns mening, ansågo Bispmotala kungsgård lämplig
för ekplantering, som jag yrkar, att vi icke må fästa oss
vid en enda punkt i riket, af fruktan för nytt misstag. Det
är problematiskt, huruvida icke ekplanteringen på Wisingsö
i en framtid skall finnas misslyckad; hvaremot det är att
förmoda, att en sådan skall lyckas i den provins, som länge
haft goda ekskogar. Jag tror således, att klokheten fö
-
*64
Den i5 April f. m.
reskrifver att liafva ekplantering pä flera ställen, oell förnyar
min begäran om återremiss.
Hr D an c k ward t: I anledning af den siste talarens
yttrande ber jag endast att få upplysa, det meningen icke
är att ensamt på Wisingsö anlägga Kronans ekplanteringar.
Det är så mycket mindre meningen, som denna ö icke innehåller
så mycken jord, som till planteringarna erfordras,
utan endast 5ooo tunnland; hvaremot R. St. beräknat 25,ooo
och Hr af Ström ansett 10,000 tunnland behöfyas. Således
är det visserligen meningen att framdeles verkställa ekplantering
äfven på en annan punkt, och jag tror äfven, att den
då bör företrädesvis ske i Skåne; men frågan är, om det
bör ske genast och på en gång med planteringen på Wisingsö.
I fall sådant beslut fattas, blir det, såsom jag förut
yttrat, nödigt, att R. St. auctorisera K. M. att inköpa jord
äfven derstädes, och att medel dertill anvisas, då det nu befintliga
anslaget till ekplanteringen i sådant fall är otillräckligt.
Att en undersökning numera sker om företrädet för
ekplantering emellan Wisingsö och jorden i Skåne, anser jag
icke lämpligt, sedan planteringen på Wisingsö redan blifvit
påbörjad. Det torde dessutom icke behöfva undersökas, att
Skåne har lämpligare jordmån och klimat för ekplantering,
än Wisingsö.
Gr. Cronhjelm: Den siste värde talaren har orätt uppfattat
mina ord, om han trott, det jag yrkat, att planteringen
på Wisingsö må upphöra. Jag har ej velat bestrida, att
den må fortsättas, och jag har hört, att 5ooo tunnland der
kunna i sådant ändamål begagnas. Jag har vid detta tillfälle
haft olyckan att tala såväl emot Hr af Ström som emot
Hr Danckwardt. Af den siste talarens yttrande finner jag,
att äfven de sjelfva tala emot hvarandra. Hr af Ström har
sagt, att planteringen icke bör sträckas utom Wisingsö, om
icke möjligen i en framtid, då man 0111 100 år kunde hafva
slutat planteringen på Wisingsö. Nu förklarar Hr Danckwardt,
att han ej önskar ekplantering ensamt på Wisingsö,
som icke vore dertill tillräcklig, utan äfven på andra ställen.
Således finner man, att mina motståndares yttranden
icke qvadrera med hvarandra. Jag instämmer helst med den
siste talaren, emedan hans yttrande är mest enligt med min
tanke, att ekplantering må ske äfven på andra ställen än på
Wisingsö.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 29 återremitterades.
Föredrogos å nyo och biföllos nedannämnde d. 7 dennes
på bordet lagda utlåtln från StatsUtsk., nemligen:
N:o 3o. ang:de afskrifning i Skara stads räkenskaper af
deri balancerade båtsmans-vacancemedel;
N;o 3r. i anleda, af väckt motion om frihet för Immc
-
Den i5 April f. m.
i65
torps hyttelag i Carlskoga härad att till K. M. och Kronan
erlägga tiondetackjcrn;
N:o 32, ang:de försäljning till skatte af alla indragna
Adelsfane-boställen.
Vid förnyad föredragning biföll II. o. Ad. Ridd.Utskrs
d. 7 dennes på bordet lagda memorial om ifrågaställd förändring
för utdelning af billetter till R. o. Ad:s öfverläggningar.
Å nyo föredrogs Hr Brukenlijelms, Pehr Reinh., d. 10
dennes e. m. på bordet lagda motion, att de Ridd.Direct:s
ledamöter nu tillslagna sex arfvoden måtte till ett mindre
antal sammanslås.
Hr Riben, Carl Wilh.: Från äldre tider tillbaka var
det brukligt, att ledamöterna i Ridd.-Direct., de sex nemi.,
gratifierades med en åm rhenskt vin om året. Jag får bekänna,
att jag icke vet, hvarifrån det bruket kommit, och
att jag icke vet, hvarföre arfvodet blifvit förändradt till 200
r:dr. Jag har dock hört sägas, hvad jag icke kan uppgifva
såsom säkert, att Ridd.-skjulen i äldre tider varit upplåtna
åt ett handels-compagni, som måhända haft dem för
godt pris, och att det måhända deremot varit ett åliggande för
compagnie! att gifva en åm vin åt hvar och en af Ridd.-directörerne.
Vare dermed huru det vill, Direct. består nu af
7 personer. Till ordförande har R. o. Ad. alltid valt någon,
som innehaft Rikets högre värdigheter, och arfvode för honom
har aldrig kommit i fråga; de öfriga 6 hafva haft arfvoden
af 200 r:dr hvardera, summa 1200 r:dr. Hr Bråkenhjelm föreslår
nu, att dessa 6 arfvoden må sammanslås till 3:ne och således
utgöra 4-oo r:dr hvardera, hvilka skulle gifvas åt 3:ne directörer,
hvaremot de öfriga 3:ne icke skulle erhålla någon slags vedergällning.
De 3, som skulle erhålla arfvoden, vore först den,
som har vården om genealogierna och för hvars skull han
uttryckligen förklarat, att hela motionen är gjord; sedermera
den, som har inseendet öfver byggnaderna, och slutligen
den, som har tillsynen öfver räkenskaperna. Jag får deremot
anföra, att det "visst är möjligt, att dessa befattningar
för närvarande gifva någon trägnare sysselsättning åt dessa
3 ledamöter, än de öfrigas; men det är alldeles icke sagdt,
att ledamöterna från riksdag till riksdag skola hafva samma
befattning, ty det är intet, som hindrar Direct. att låta
dessa befattningar turvis gå från den ena till den andra ledamoten
; sådant beror på Direct:s pröfning och egen beqvämlighet.
Dertill kommer, att alla 6 ledamöterna i alla
fall hafva samma ansvarighet, då ansvarighet för Direct.
kan komma i fråga, och alla hafva samma förbindelse
att uppehålla sig i Stockholm. Det skulle således blilva
ett besynnerligt förhållande, om hälften skulle hafva aflöning
och den andra hälften icke. Vid verkställigheten
Den i5 April f. ra.
skulle äfven besynnerliga omständigheter inträffa. Hvem skall
afgöra hvilka skola erhålla och hvilka icke skola erhålla arfvoden?
Skall sådant öfverlemnas till ordförandens afgörande,
så fruktar jag, att R. o. Ad. icke finge någon ordförande i
Direct.; ty att afgöra, hvem som skall få och hvem som
icke skall få sådant arfvode, vore en så obehaglig befattning,
att svårligen någon ville åtaga sig den. Skulle åter
ledamöterna sjelfva öfverenskomma örn hvilka som skola hafva
arfvode, så förutsätter det en ganska stor sämja dem
emellan, om de skola komma öfverens. Skulle åter R. o.
Ad. anställa dubbla val, ett till sådana ledamöter, som betalas,
och ett till sådana, sorn icke skola hafva arfvode, så vill det
synas mig, som en sådan åtgärd icke skulle öfverensstämma med
den känsla af grannlagenhet, hvilken alltid inom R. o. Ad. gjort
sig gällande. Ehvad man än må säga, blifver det dock något
desobligeant mot dem, som icke skulle erhålla arfvode,
att så godt som säga till deni, att de skola sitta i Direct.
blott för att fylla rummet. Jag tillstyrker afslag å motionen
och anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja remissen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är i hufvudsaken förekommen
af den siste värde talaren. Jag tror mig likväl böra
yttra den tanken, att det ligger mycket större säkerhet för
R. o. Ad. att låta de 7 ledamöterna i Ridd.-Direct. öfverenskomma
om de befattningar, hvar och en skall utöfva,
än att Ståndet sjelf skulle afgöra sådant; mycket säkrare är,
att de inom sig utse de lämpligaste dertill , än att Ståndet
skulle göra det. Jag har dessutom den öfvertygelsen, att
ingen af dessa 6 ledamöter skulle vilja mottaga någon tillökning
i sina inkomster på sina kamraters bekostnad, och jag
bör yttra, att den aktningsvärde man, för hvilkens skull
motionen blifvit gjord, aldrig skulle tillåta sig det; ty det
är för mycket stridande mot hans begrepp om rätt att mottaga
någon sådan löneförhöjning. Jag förenar mig med Hr
Riben och begär, att motionen på de nu anförda skälen
må afslås.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag kommer såsom
ledamot i Ridd.-Utsk. i tillfälle att bemöta de anmärkningar,
som blifvit gjorda emot denna min motion. Jag har endast
uppträdt för att till R. o. Ad. hemställa, huruvida det
kan öfverensstämma med den grannlagenhet, som, enligt
hvad en ledamot nyss yttrat, alltid inom R. o. Ad. ägt rum,
att påstå, det jag för en enskild ledamots fördel föreslagit
förändring i den nu gällande aflöningen. Jag tror det varit
så mycket mindre grannlaga, att ens vidröra denna sak, som
emellan denna Ridd.-ledamot och mig det förhållande äger
rum, att han är chef och jag underordnad. Det är uppenbarligen
icke för personen, utan för befattningen, som jag
har väckt denna motion; jag har derjemte bestämdt uttryckt
den tanka, att så länge R. o. Ad. äro nog lyckliga att få behålla
honom såsom vårdare af genealogiska tabellerna, är
Den i5 April f. m.
förhöjningen öfverflödig. Det är, efter min tanka, en sökt
vändning och mindre grannlaga att på detta sätt bemöta
motionen.
Frih. Boye: Man öfverträder icke grann lägenhetens
gräns för det man oriktigt uppfattar en framställning; och
dä jag verkligen trott, med anledning af hela memorialet,
att ett särskildt afseende varit fästadt på den ledamot, som
har befattning med genealogiska tabellerna och för hvilken
ett beröm särskildt influtit: ett beröm, deruti vi alla instämma,
så kan jag vidkännas, att jag möjligen fattat meningen
orätt; men jag vidkänner ej att hafva öfverträdt grannlagenhetens
gräns. Saken är i alla fall i sig sjelf ganska olämplig
(ty'det är olämpligt alt begära, det 3 ledamöter skola
dela den aflöning, hvartill alla 6 äro berättigade), emedan
jag är öfvertygad och slutar af min egen känsla, att ingen
af dem tar emot det. t
Remitterades till Riddarhus-Utskottet.
Till remitterande föredrogs Hr Bråkenhjems, Pehr Reinh.,
d. 10 dennes e. in. på hordet lagda motion med förslag tili
förändrad redaction af a3 §. Ridd.Ordn.
Hr Riben, Carl Wilh.: Då jag, såsom ledamot i förra
Riksdagens Ridd.Utsk., deltog uti upprättandet af det förslag
till en ny Ridd.-Ordn , som då gjordes, och då den §.,
i hvilken Hr Bråkenhjelm nu föreslagit en förändring, verkligen
är en bland dem, i detta project, som blifvit bibehållen
oförändrad; så får jag i korthet redovisa för de motiver,
som ledde Utsk. att tillstyrka denna §. sådan, den nu
är. Det ligger för en dag, att inom 11. o. Ad., der ledamöterna
ej äro valda, der ledamöterna för sitt uppehälle på
riksdagsorten ej erhålla några arfvoden eller tractamenten,
skall det inträffa, att många, som blifvit kallade till Utsk:sledamöter,
skola blifva hindrade af enskilda affärer att under
hela riksdagen sitta i Utsk. Utsk. trodde, att ärenderna
icke vinna, utan förlora genom ombyten af Utsk:s-ledamöter,
sedan riksdagsarbetena äro i full gång. Utsk. trodde
derföre, att det vore nyttigt, att ett laga stadgande funnes,
som innehar en uppmuntran för den ledamot, som ej
tilltrodde sig att intill riksdagens slut bibehålla en sådan befattning,
att afsäga sig den så fort som möjligt, och innan
Utsk. hunnit i full verksamhet. Detta var orsaken, hvarföre
man stadgade, att afsägelsen borde ske i samma plenum,
vallistan blifvit öppnad, eller i det nästföljande. Hr Bråkenhjelm
tycker tvärtom. Han anser nemligen, att till Utsk.
valda ledamöter böra fä afsäga sig denna befattning ej allenast,
såsom nu är stadgadt, i första plenum efter vallistans
öppnande, utan äfven sedan 4 månader gått förbi, räknade
från den dag, då Konungen afgifvit sin nådiga prop. om
Statsverkets tillstånd och behof, d. v. s. just vid den tid, då
riksdagsarbetena äro i full gång. Då skulle, genom en så
-
i6S
Den i5 April f. m.
dan ändring, i Utskm inkomma ledamöter, tilläfventyrs ledda
af helt andra åsigter än de, som derstädes förut gjort
sig gällande, och återremisserna komma att behandlas af andra
personer än dem, som afgifvit de första betänkandena;
kort sagdt, en helt ny personal kunde sålunda komma att
hildas i Utskm. Det skäl, som Hr Bråkenhjelm här anfört
för en sådan förändring, har jag svårt att erkänna såsom
skäl. Han uppger nemi., att hvar och en riksdagsman har
skälig anledning att tro, det riksdagen skall slutas inom den
i grundlagen omförmälda tid af 4 månader. Jag skulle tro,
att efter den erfarenhet, som alla vära riksdagar efter år
1809 lemnat, de måste vara få, som tro, att riksdagen på
4 månader kan slutas, så länge det nu var. representationssättet
fortfar. Jag tillstyrker derföre afslag å motionen och
anhåller, att dessa mina anmärkningar må få åtfölja remissen.
Remitterades till Ridd.-Utskottet.
Föredrogs å nyo Hr Bråkenhjelms, Pehr Reinh., d. 10
dennes e. m. på bordet lagda motion med förslag till ändring
af Ridd.Ordn. 1 §. rör:de R. o. Ad:s representation.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Till en del är den dis—
cussion, som jag förmodar skola uppkomma öfver detta
ämne, redan förd, då fråga förevar om intagande af R. o.
Ad:s representationssätt i grundlagen. De, som ej öfvervarit
sista riksdagen, erforo då, att Hr Bråkenhjelm under den
* riksdagen väckte samma motion, att den då blef afslagen
och föranledde en värd ledamot, Hr Cederschjöld, att göra
en annan motion, den nemligen, att R. o. Ad:s representationssätt
skulle införas i grundlagen, hvilket förslag af R.
o. Ad. samt tvenne andra Råks.St. vid innev. riksdag bifölls.
I parenthes anhåller jag att såsom ett motstycke till Hr
Bråkenhjelms förevar, förslag få framställa den motion, att
R. o. Ad. måtte inbjuda BondeSt. att instämma i de öfriga
Ståndens beslut om värt representationssätts införande i grundlagen.
Jag hade icke tänkt att göra denna motion; men det
är nödvändigt att framställa den, för alt slippa det nu gjorda
förslagets ständiga förnyande, hvarigenom, om icke vid
denna, dock vid en annan riksdag, Ståndet pär surprise, kundese
största delen af sina medlemmar beröfvade deras representationsrätt.
Jag är biand dem, som anse en allmän representationsförändring
af behofvet påkallad; men många
vilja en sådan förbättring, utan att anse nyttigt, att ändringar
ske särskildt för ett Stånd. Jag vill ej genom denna
framställning, att jag Önskar representationsförändring, framkalla
några finkänsliga ledamöters anmärkningar emot nödvändigheten
deraf, utan endast andraga, att, då jag hyser
denna enskilda önskan, att hela det nuvarande representationssättet
må förändras, jag likväl ej ett ögonblick kan gå
in på, att förändringen skall ske parlielt för R. o. Ad. Detta
-
Den i5 April f. m.
ta Stund har, i anseende till sin sammansättning, ej af den
öfriga nationen varit ansedt såsom mycket sjelfständigt; man
har trott, att de många functionärer, som tillhöra Ståndet,
icke skulle tillåta det att uttrycka en sjelfständig opinion. Om
jag kunde tro, att detta vore förhållandet, skulle jag förmoda
att sådant i vida större grad komme att vidlåda det
representationssätt, som Hr Bråkenhjelm föreslagit. Då Ståndet
nu är ganska fattigt och således den sjelfständighet, som
är grundad på förmögenhet, är försvunnen, linnes intet annat
vilkor för vår sjelfständighet än talrikheten. Det är endast
genom omöjligheten för Regeringen att inverka på den
stora mängden personer, hvaraf Ståndet består, och genom
omöjligheten att innan riksdagens början känna hvilka, som
skola blifva riksdagsmän, som R. o. Ad. ännu kan bevara
den sjelfständighet, vi äga. Vi behöfva endast se, hvad historien
säger i dessa fall. Så snart R. o. Ad. varit ovanligt
talrikt samlade, har också R. o. Ad. utmärkt sig för den
största sjelfständighet och förvärfvat nationens bifall, om
icke för tillfället, såsom år 1789, dock af efterverlden, som
högt värderat dess handlingssätt. Jag anser icke något vidare
fattas för att göra vårt representationssätt alldeles odugligt,
än bifall till Hr Bråkenhjelms förslag. Skulle det drifvas
igenom, så förutser jag, att endast embetsmän och högre
functionärer skulle väljas; och hvad sjelfständighet man då
kunde förvänta af Ståndet, lemnar jag åt en hvar att sjelf
bedöma. Jag tror, att det vore ett det olyckligaste steg,
man kunde taga, och att man derigenom skulle undergräfva
hela det lilla anseende, R. o. Ad., såsom Stånd, ännu kan
äga. Jag afstyrker således motionen och ber att särskildt få
fästa uppmärksamhet derpå, att under tider, då man säger,
att alla medborgare af bildning böra vara representerade,
framträder en ledamot, som säger sig nitälska för tidens fordringar,
med förslag om en ståndsordning, enligt hvilken endast
några af R. o. Ad., dels såsom väljande dels såsom valda,
kunde få deltaga i representationen. Jag hemställer, hvad
rätt sålunda blefve lemnad den stora massan af R. o. Ad.,
som icke utgöres af capita och således icke finge deltaga i valen,
och hvilka ej heller kunna välja eller väljas till representanter
i de andra Stånden. Jag anhåller att få skriftligen inlemna
min motion om BondeSt:s inbjudande att instämma i
beslutet, att vårt representationssätt må intagas i grundlagen;
ty skall förändring ske, måste den ske i sin helhet och
icke partielt, och jag kan icke ett ögonblick tänka mig, att
det enda, sorn återstår af R. o. Ad:s privilegier, att den dyrbara
representationsrättigheten skulle mindre varmt omfattas af
R. o. Ad., än af de öfriga Stånden, och att R. o. Ad. som utgör
Videl af Representationen efter ståndsindelningen och hvars
till representation berättigade medlemmar äro lika många,
som de öfriga Ståndens tillsammantagna, ej skulle äga rätt
5 II. M
\
IJO
Den i5 Apri 1 f. m.
att få sitt representationssätt infördt i grundlagen, utan endast
i en ståndsordning, hvilken man ser ledamöter från den
ena riksdagen till den andra vilja kullkasta, i det de söka
borttaga denna allmänna representationsrätt. Jag anser oss,
så länge vi hafva den, böra förvara den såsom det dyrbaraste
arf, sorn ännu återstår af våra förfaders mandom och
förtjenst. Jag gillar ej denna rätt till sjelfskrifven representation,
då den numera icke ar grundad på förmögenhet;
men så länge vi hafva den qvar, är det vår pligt att bevara
detta dyrbara fädernearf. Jag yrkar afslag å Hr Bråkenhjelms
motion.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Den siste talaren har
vidt och bredt utlåtit sig öfver min motion, utan att jag varit
i stånd att deribland uppfatta ett enda giltigt skäl emot densamma.
Hans anförande består af en mängd grannlåter om
våra förfäders fortjenster och dyrbarheten af det representationsarf,
de efterlemnat. Jag vill endast upptaga ett eiler
annat af de lösligen framställda, förmenta skälen. Det var
hufvudsakligen på tvenne grunder, som Gr. Cronhjelm stödde
sitt afstyrkande. Den ena var, att Ståndet taliikt rch endast
talrikt skulle äga den sjelfständighet, det sorn Stånd borde äga.
Till stöd derför hafva riksdagarna under Gustaf lilis tid blifvit
åberopade. Jag kan deremot åberopa riksdagarna före Gustaf
lilis tid under frihetstiden och bevisa, huru B. o. Ad. då
handlade. Sedan nu hvar och en börjar inse, atl flit och
omtanka om sig sjelf och de sinas bergning är det bästa sättet
att bereda sitt välstånd, tviflar jag, att riksdagarna framdeles
skola blifva talrikt besökta. Särskildt vid denna riksdagen
är säkert, att en mängd bemedlade adelsmän i landsorterna
med nyfikenhet och spänd väntan afbida Ständernas
beslut anglde vigtiga frågor, för hvilka Konungen sammankallat
dem; och icke destomindre finnes R. o. Ad. icke vara
mångtaligare vid denna riksdag än vid den förra. Men
om man också skulle anse talrikheten såsom ett nödvändigt
skydd för Ståndets medlemmars sjelfständighet, hvarföre icke
bestämma antalet. Nu åter votera stundom 36o personer på
Riddarhuset, såsom det händt i fråga om anslag till Götha canal,
och detta antal är också det högsta, som under de sednare
riksdagarna deltagit i något beslut; men ganska mänga gånger
hafva de vigtigaste ärenden blifvit afgjorda af 3o å 4°
personer. Huruvida Ståndets sjelfständighet sålunda genom
antalet är tryggadt, lemnar jag till en hvar att bedöma.
Det har blifvit sagdt, att Ståndet skulle äga skydd mot corruption
derigenom, att det vore omöjligt för Regeringen att
känna hvilka, sorn kunde blifva riksdagsmän; men om man
kastar ögonen på catalogen öfver Ståndets ledamöter vid de
tre sista riksdagarna, finner man i det liela samma namn,
och jag skulle åtminstone till trefjerdedelar i förväg kunnat
bestämma, af hvilka ledamöter R. o. Ad. vid denna riksdag
skulle komma att bestå; detta hade alldeles icke varit svårt. Är
Den i5 April f. m.
Regeringen verkligen interesserad af att känna hvilka som skola
komma till riksdagen, så gör Regeringen visserligen icke några
nya bekantskaper, emedan vi litet hvar äro tjenstemän.
Det har blifvit sagdl, att om R. o. Ad. skulle välja sina representanter,
skulle valen hufvudsakligen falla på innehafvare
af förtroendesyslor och högt uppsatta embetsmän. Detta
bevisar, att den, som gjort anmärkningen, ej tagit kännedom
om motionen. Det är alldeles omöjligt att, då Ståndet
fördelas i 4° delar och inom hvarje afdelning io riksdagsmän
skola väljas, det är omöjligt, säger jag, att Ståndet
i sådant fall skulle komma att bestå endast af högre
embetsmän. Man har vidare sagt, att meningen med min
motion vore att tillerkänna representationsfördelen åt endast
några få adelsmän. Enligt min motion skulle dock R. o. Ad.
välja 4oo riksdagsmän. I närvarande ögonblick saknar hela
den s. k. landtadeln eller åtminstone de liesta adelsmän, som
äro bosatta på landet, tillfälle att deltaga i lagstiftningen;
de skulle åtminstone få den ersättning, i fall val blefve införda,
att kunna välja representanter, om de också icke sjelfva
blefvo valda. Hela denna fråga utgör en strid emellan
Landtadeln och Stockholms Adel, och om alla de i5oo adelsmän,
som finnas inom Riket, komme tillhopa och finge votera
på detta rum, skulle jag väl vilja se, om Stockholms
tjenstemän skulle blifva de rådande.
Man säger, att en genomgripande förändring i representationen
vore nödvändig, men att en partiel förändring
skulle mer skada än gagna. Jag,hemställer till hvar och en
att bedöma möjligheten att kunna verkställa en genomgripande
förändring, såvida den icke sker successivt. Det är
naturligt, att ju mera vi nalkas det rätta, ju lättare skola
vi hafva att hinna fullkomligheten. Det är således högst
sannolikt, att ju mindre ändamålsenlig representationen är,
desto mindre kan man hoppas, att den skall snart reorganiseras.
Utan successiva förän dringar kan en genomgripande
ändring endast vinnas genom en revolution, och jag har icke
hört någon önska en sådan.
Gr. Cronhjelm har åberopat den dyrbara, från förfädren
ärfda rättigheten att här tala för det allmänna bästa; men
den, som sätter så högt värde på denna rätt, borde komma
ihåg, huru mycket större värde och vigt rikdägsmannens tal
äger, då han uppträder såsom vald till följd af sina eommiltenters
förtroende. Han talar då ett annat språk och höres
med andra oron.
Gr. Cronhjelm har väckt motion, att R. o. Ad. måtte inbjuda
BondeSt. att förena sig med R. o. Ad. i antagande af
Constit Utsk:s förslag att införa R. o. Ad:s representationssätt
i grundlagen. Jag har dervid intet att anmäla, än det
förbehåll att få begagna min grundlagsenliga rätt att låta,
min särskilda tanka åtfölja en sådan inbjudning.
De»i is April f. m.
Frih. Boje, Ludv.: Den värde motionären har, såsom
mig synes, beklagat sig deröfver, att den talare, som gjort
anmärkningar deremot, ej beledsagat dem med tillräckliga
skäl. Mig synes likväl, att de voro goda; men må hända
gick deras vigt förlorad genom vidlyftigheten, och om kortheten
är, hvad motionären fordrar, skall jag vara så kort
som möjligt. Jag utgår dock från det begrepp, att motionen
är bristfällig i högsta måtto till sin princip och omöjlig
i sin verkställighet. Det är ej R. o. Ad:s rätt allena,
det är fäderneslandets rätt, som är i fråga. Fäderneslandets
rätt gäller det, att Rikets första Stånd må blifva hädanefter
så sjelfständigt som hittills. Sjelfständigt är det i följd af
sjelfva institutionerna , hvilka bestämma, att dess representanter
ej må väljas, på det att ingen må kunna uteslutas.
Förmågan att utesluta hvem man behagar, äfvensom att utverka
de val, man helst önskade, skulle snart vinnas. Jag gillar ej, men
jag anser nödvändigt, att hvarje ministere, dåden tror sitt system
vara nyttigt för fäderneslandet, skall göra allt för att
vidhålla det; och jag anser det vara en skyldighet för ministeren,
då den öfvertygad om riktigheten af sina principer
och sitt handlingssätt, att qvarhålla sig i sin ställning. Det
blir således nödigt för ministeren att verka på valen, och
det blir då la haute police, som skulle bestämma hvilka
som skola väljas, och följden blefve snart den, att innan andra
riksdagen ingen sjelfständig adelsman ville infinna sig
vid valen, för att öfverrösta®. Hvad åter verkställigheten
beträffar, Iemnar jag till hvar och en, med sundt förnuft begåfvad,
menniska att bedöma, huru det skall gå till att indela
Adelns medlemmar i 4° afdelningar och låta dessa sinsemellan
välja hvardera 10 riksdagsmän. Hvar bo väl alla
dessa adelsmän, och huru skola de samlas, då några af dem
bo i Umeå och andra i Malmö län? Om man också ville
indela dem länsvis, kunde intet hindra dem att göra undanflyttningar,
och huru skulle valförrättningarna sedermera
verkställas? Jag tillstyrker afslag å denna motion och
anhåller, att då Gr. Cronhjelms mation blir ingifven, den
må läggas på bordet; och förbehåller jag mig att få understödja
den.
Hr Riben, Carl Wilh.: Jag hade äfven ämnat yttra
några ord för afslag å motionen; men som motionären nu
är bortgången, vill jag endast i största korthet anhålla, att
Ridd.Utsk. . måtte fästa någon uppmärksamhet på de stadgandcn
: adliga privilegierna , Reg:sFormen och Riksd.Ord:n, sorn
röra förevarande ämne, i följd hvaraf jag tror motionen vara
bestämdt stridande mot grundlagens anda, om också icke mot
dess bokstaf. ijaJ års privilegier innehålla nemi., enligt pag'
5i i 36 häftet af R. ö. Adis protoc. vid förra riksdagen: ”Utaf
"R. o. Atf. infinner sig en af hvar ätt, som familjens säte
. "och stämma hafva skall. Kan ej någon af familjen 'sig infinna,
håfve frihet att välja af annan familj fiillmägtig,
Den i5 April f. m. i^3
”sorn sjelf ej stämma för sin familia förer.” 114 §. Reg.F.
försäkrar Ståndet om tillgodonjutande af dessa privilegier och
79 §. RiksdOrdn. säger: ”Ingen af R. o. Ad., som enligt
”Ridd.Ordn. till säte och stämma berättigad är, ej heller nå”gon
lagligen kallad eller vald riksdagsman för annat Stånd
”må kunna af hvad anledning som helst förmenas att riksdagen
bevista.” Af allt detta vågar jag draga den slutsats,
att ett sådant stadgande, som Hr Cederschjöld vid förra riksdagen
föreslog, icke år 1809 kom in i Riksd.Ordn. derföre,
att ingen menniska anade, att det kunde behöfvas. Då Hr
Bråkenhjelm nu under tvenne riksdagar visat, att det kan
vara af nöden, utber jag mig att få instämma i Gr. Cronhjelms
motion om en inbjudning till Bonde.St., som gjort,
hvad som står i dess förmåga för att hindra införandet af
det stadgande, Hr Cederschjöld föreslagit.
Gr. Cronhjelm: Motionären har, såsom den siste talaren
anmärkt, redan bortgått; men då han, innan han bortgick,
förklarat, att han ej fäste synnerligt afseende på att
besvara anmärkningarna, emedan han i Ridd.Utsk. finge
tillfälle upptaga dem till vederläggning, vill jag dock till
svar å hvad han här yttrat nämna några ord, som af honom
skriftligen kunna besvaras i Utsk. 1 afseende på den
ömsesidiga bredden af våra anföranden vill jag ej göra någon
jemnförelse. Jag beklagar, om motionären ej skulle äga
några minnen från sina förfäder; mina minnen äro mig kära,
och jag tror, att sådant kan stå tillsammans med en
sann känsla för fäderneslandet. Han har åberopat frihetstiden,
en citation, som alltid, åtminstone hos mig, förorsakar
motvilja. Så hörde jag äfven för någon tid sedan under en
discussion, som ej har sammanhang med denna, en talare
åberopa de stupstockar, som under frihetstiden blifvit uppresta
afR. o. Ad., och min känsla sårades djupt deraf. Nu har man genom
citerandet af frihetstiden äfven velat bevisa nödvändigheten
af förändring i R. o. Ad:s representation. Man har sagt, att
•J:delar af R. o. Ad. äro desamma, som med förra riksdagen,
och att Regeringen icke har några nya bekantskaper att göra.
Jag tror likväl, att R. o. Ad. nu till stor del består af ledamöter,
som icke öfvervarit förra riksdagen, och att blotta
omöjligheten för Regeringen att pä förhand kunna beräkna,
hvilka representanter skola infinna sig, alltid skall vara af
god verkan för vår sjelfständighet. Motionären har tviflat pä,
att i fall en sådan förändring, som han föreslagit, ägde rum,
de i Stockholm stationerade underordnade tjenstemän skulle
få tillträde på Riddarhuset. Han har derigenom anfört det
enda skäl, som jag kan anse tala för förslaget. Vi hade nemi.
af denna goda verkan kunnat slippa denna och dylika motioner.
Han har jemväl sagt, att vårt kall vore så mycket
dyrbarare, sedan vi blifvit valda. Detta vore sannt, om
här vore fråga om val af Svenska folket; men de val, motionären
föreslagit, skulle, om de möjligen uttryckte något,
D r 11 15 April f. m.
likväl uttrycka ganska litet. Jag kan ej fatta, huru jag, efter
att genom möjligen 9 eller 10 familjers, ja, kanske blott
2 röster hafva vunnit inträde på detta rum, skulle kunna
anse min pligt dyrbarare eller i minsta mån ändra ord och
talesätt, hvilket motionären ansett böra blifva en följd deraf.
Jag tror, att den opinion, som komme att uttryckas,
ej vore folkets och ej heller It. o. Ad:s. Förslaget strider
emot den själfständighetsprincip, som är nedlagd i vårt närvar.
representationssätt!, och skulle ej medföra någon nytta
för den allmänna representationsförändring, motionären tyckes
önska. Skall förändring äga rum, så förmodar jag, att
den ej skall ske på det sätt, att representanterna skola qvarsitta
på fyra kamrar, utan att den blir så genomgripande,
att all förmögenhet och bildning, som också är förmögenhet,
blir representerad. Jag skall genom ett exempel, hemtadt
från vår matrikel, upplysa, huru omöjligt det blefve
att göra den fördelning af ätter, som nu föreslås. Gr. Leyonstedt
t. ex. finnes i England, om han finnes i lifvet, och
på samma sätt finnas en mängd familjer, som ej äro bosatta
i fäderneslandet, eller hvilkas vistelseort åtminstone är obekant.
Den föreslagna fördelningen blefve således omöjlig ;
men jag fäster mig mindre vid verkställigheten af förslaget,
som genom antagande af dervid oundgängliga förändringar
skulle kunna jemnkas, än vid det oriktiga i sjelfva principen
, emedan den bestämdt komme att betaga Ståndet dess
redan kanske nog ringa sjelfständighet. Jag vill ej åberopa
flera skäl, emedan jag en gång förut åberopat dem. Jag
har i ett föregående plenum citerat riksdagarna 1786 och
178g, och kunde jemväl nämna flera andra, som bevisa,
att Ståndet, då det varit talrikast, fattat de sjelfständigaste
beslut, hvilket väl ej kunnat härröra af hasarden. Nu vill
man borttaga talrikheten derföre, att Ståndet under några
riksdagar varit fåtaligt; men jag tror, att man för den goda
sakens skull ej bör betaga Ståndet möjligheten att i större
antal komma tillsammans, och afstyrker således denna motion
på det allra högsta.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är en bland dem,
som anse representation af R. o. Ad. efter val vara olämplig.
Jag har flera gånger yttrat det och vill ej för närvarande
ingå i någon öfverläggning derom. Men den siste
värde talaren har här omnämnt ett uttryck, sora han förmodligen
velat tillegna mig och dervid citerat oriktigt. Han
har sagt, att det sårat hans känsla att hafva icke längesedan
hört nämnas, det R. o. Ad. under frihetstiden upprest
stupstockar. Något sådant har ej undfallit mig. Jag
har blott sagt, att Ständerna, då de voro enväldiga, missbrukat
sin magt, på samma sätt som enväldiga Konungar.
Då historien intygar, att de ätter, hvilkas medlemmar folio
för bödelsyxan under Ständernas envälde, icke undergått
sådan misshandling sedan Christian Tyrans tid, så är jemn
-
Den i5 April f. m.
förelsen klar; och ingen bör stötas af påminnelsen om ovedersägliga
facta. Deremot såras min känsla med skal af Gr.
Cronhjelms yttrande, att R. o. Ad:s sjelfständighet består i
dess talrikhet. Det är en beskyllning, som ar oförtjent,
obevist och förolämpande. Jag har sett sjelfständigheten lika
väl uttalad, då Ståndets bänkar varit glest, som då de
varit tätt besatta. I fall man amer sjelfständigheten bestå
deruti att motstå Regeringens önskningar, får jag erinra
om ett tillfälle vid en af de sednare riksdagarna, då R. o.
Ad:s ledamöter voro så fä, att jag vill minnas, det pluraliteten
utgjordes af omkring i3 och minoriteten af 5 eller
6 röster vid en votering, som utföll emot hvad man ansåg
Regeringen åstunda. För närvarande torde mindre sjelfständighet
behöfvas till att bestrida, hvad Regeringen önskar,
än att upprätthålla sin mening mot andra magter, som söka
med smädelsens medel kufva representantens öfvertygelse.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag afstyrker den
ifrågavarande motionen på den grund, att intet ändamål synes
dermed vara åsyftadt; åtminstone har något sådant ej
blifvit tillkännagifvet. Hvar och en motionär plägar åtminstone
utveckla bristerna i de stadganden, han vill hafva ändrade
, och fördelen af sitt förslags antagande; men intetdera
inträffar här. Man har ofta, i strid med den mening
Gr. Cronhjelm uttalat, sagt, alt R. o. Ad:s mångtalighet borde
föranleda till förändring i dess representationssätt. Sådant
synes motionären icke hafva,åsyftat, då han föreslår4oo
representanter för R. o. Ad., hvilket antal tyckes vara ganska
artigt. Motionären har sagt, att den förevarande frågan
anginge en strid emellan Landtadeln och Stockholms
Adel. Jag kan icke föreställa mig en strid ulan ändamål ,
och vet således icke, huru någon strid kan uppkomma mellan
den Adel, som bor på landet, och den, som bor i hufvudstaden,
då hvardera har samma rättighet att representera,
antingen på grund af fullmagt eller medfödd rätt. Jag
kan icke förklara Hr Bråkenhjelms motion på annat sätt,
än att han med förtäckta ord velat säga, att R. o. Ad:s representanter
borde åtnjuta arfvoden , och att således de, sorn
ej kunna bekosta utgifterna för riksdagen , må komma i tillfälle
att blifva riksdagsmän. Ett sådant ändamål har motionären
dock icke utvecklat, hvarföre jag också afstyrker motionen,
emedan den icke bestämdt åsyftar något ändamål
och deri hvarken några brister i nuvarande eller fördelar af
det föreslagna representationssättet blifvit antydda; och, för
att komma från denna motion till ett annat ämne, anhåller
jag att få instämma med Gr. Cronhjelm i den ön
skan,
att R. o. Ad. ville inbjuda BondeSt. att förena sig
med de öfriga Stånden i det beslut, att R. o. Ad:s re
presentationssätt
må blifva infördt i grundlagen, på det
man må undgå förslag till förändringar, lika litet motivera.
Den i5 April f. in.
de och lika litet af ändamålet påkallade som det förevarande.
Gr. Cronhjelm: Jgg vågar vid detta tillfälle icke tillräkna
mig felet, att mitt yttrande kommer att gå utom ämnet.
Jag vill i anledning -af den talares anförande, som yttrade
sig näst före den sista, nämna, att om den citation,
jag gjort, icke varit ordagrann, har jag återgifvit uttrycket
åtminstone i samma anda, som det, enligt historien, kan anses
innefatta. Jag skulle tro, att jag för en man med det
historiska sinne och de historiska kunskaper, som denne talare
äger, ej kan behöfva upprepa de historiska bevisen på
11. o. Ad:s större sjelfständighet i följd af talrikheten , och
jag har icke sagt, att R. o. Ad. nu ej har sjelfständighet,
utan yttrat, att Ståndet varit i samma mån sjelfständigare,
som det varit talrikare; och jag kan icke återtaga detta uttryck,
likasom jag ej heller kan medgifva, att det är förnärmande.
Hvad åter angår R. o. Ad:s sjelfständighet vid
sista riksdagen, vill jag, af grannlagenhet och i consequens
af hvad jag förut sagt, icke yttra mig derom. För öfrigt
tror jag, att den åberopade voteringen icke bevisar något.
Jag skulle kunna citera flera andra voteringar, der Ståndet
vid första uppropet varit fåtaligt och der resultatet, om de
då närvarande ensamme fått votera, hade blifvit fullkomligt
sjelfständigt, men genom de under andra uppropet efterskickades
och uppkonmes röster blifvit helt annorlunda.
Jag vill ej vidare yttra mig i detta ämne. Vår närvarande
ståndsrepresentation, såsom Ridd. o. Adel, kan hafva brister;
men blefve den sådan, som Hr Bråkenhjelm föreslagit, skulle
bristerna blifva vida betydligare.
Hr Bråkenhjelm: Jag uppträder för att i största korthet
vederlägga den talaren, som yttrat, att han icke insett
något ändamål med min motion. Den, som vill tillsluta
ögonen, kan göra det; men jag hvarken vill eller kan det.
Bristen i vårt representationssätt anser jag så gifven och
tydlig, isynnerhet hvad R. o. Ad:s representation beträffar,
att jag icke ansett mig behöfva upplysa den. Vinsten återigen
skulle hufvudsakligen bestå deri, att den s. k. Landtadel
skulle uppkomma till riksdagarna, i fall val finge
ske, och i det större afseende, som den valde representantens
mening skulle vinna. Mången, som nu är berättigad till
säte och slämma vid riksdagen, bryr sig icke om denna
rätt, emedan lian har slumpen att tacka derför. Skulle
deremot representanterna kallas genom medborgares aktning
och förtroende, skulle de säkert infinna sig vid riksdagarna.
Remitterades lill Ridd.Utskottet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den i-5 April e. m. 177
Tisdagen den i5 April 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för denna dag f. m.
Upplästes och lades på bordet K. M:s denna dag f. m.
af Dess HofCanceller aflemnade:
1:0 nåd. skrifvelse med öfverlemnande af Lag-committeens
förslag till allmän civillag;
2:0 nåd. propos., angrde särskild vedergällning till Lagcömmitteens
arbetande ledamöter efter numera fulländad!
uppdrag.
Ånyo föredrogs Hr Bråkenhjelms, Pehr Reinh., d. 10
dennes e. m. på bordet lagda motion om förhöjning uti dea
Ridd.Secreteraren anslagna lön.
Hr Riben, Garl Wilh.: Den nu förevarande, af Hr
Bråkenhjelm väckta motionen om löneförhöjning för Ridd.-  Secreteraren ber jag att få tillstyrka. Jag kan icke undgå
att finna, det 600 r:drs ökning af Ridd.-cassahs utgifter för
densamma är ganska betydlig; men jag anser denna utgift
oundgänglig, ty utan en sådan skulle man icke kunna erhålla
någon skicklig person, som ville gå in på att odeladt lemna
sig åt Ridd.-secret.-befattningen, och ett sådant vilkor måste
likväl, enligt R. o. Ad:s beslut vid sista riksdag, fastas
vid tjenstens återbesättande. Lönen utgör för närvarande
600 r:dr b:eo; med den föreslagna tillökningen skulle-den altså
utgöra 1200 r:dr. Då man härtill lägger öfriga agrementer,
som medfölja tjensten, såsom fria rum, ved, afgifter
för introductioner, arfvode under riksdagarna <Stc., torde
löneförmånerna blifva sådana, att Ridd.Secret. derpå kan
berga sig, ehuru lönen i alla fall visserligen icke kan anses
för stor. Jag hoppas ock, att den föreslagna tillökningen i
längden icke skall blifva särdeles känbar för Ridd.-cassan,
enär jag förmodar, att Gr. Cronhjelms motion om Ridd.-  fiscalstjenstens indragning kommer att vinna bifall, och lönen
för denna tjenst sålunda blifva disponibel för Ridd.Secret.
Hvad Fiscalen af fonderna uppbär, lärer väl böra delas
emellan Kamereraren och förste Cancellisten, hvilka komme
att öfvertaga de göromål, som förut tillhört Fiscalen.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.: Enär R. o. Ad.
vid sista riksdag beslöt, att Ridd.Secret. icke får innehafva
någon annan Statens tjenst, lärer väl hvar och en taga lör afgjordt
behofvet att öka R.idd.Secret:s lön på ett sådant sätt,
att någon skicklig och lämplig person vill åtaga sig detta vigtiga
embete. Jag förenar mig alltså i motionen och är Öfvertygad,
att Ridd.Utsk. skall utfinna medel till en sådan
5 H. 2 3
ij8
Den i5 April e. m.
förhöjning i lönen, att R. o. Ad. kan tillbjuda tjensten åt
en person, som fullt motsvarar förtroendet. Jag tror, att
någon bestämd summa i detta fall nu icke behöfver angifvas.
Frih. Rantzou, Joh. Al b.: Jag är till större delen
förekommen af de talare, som redan yttrat sig i ämnet,
och jag förenar mig med dem uti att understödja motionen.
Jag tror, att R. o. Ad:s Secreterare bör så lönas, att han
icke behöfver söka andra inkomster ändem, som åtfölja tjensten,
och att han med dessa må befinna sig i en fullkomligt
oberoende ceconomisk ställning; och för att erhålla en
person, som med skicklighet förenar sjelfständighet i tänkesätt
och vill uteslutande fästa sig vid denna mödosamma befattning,
anser jag löneförhöjning nödvändig. Jag instämmer
således i motionen; men begär, att deruti få framställa
det amendement, att lönen må höjas till i,5oo r:dr b:co,
i stället för det motionären proponerat förhöjningen endast
till 1,200 r:dr.
Frih. Boye, Ludv.: Jag föreställer mig, att hos R. o.
Ad. i denna fråga icke kan uppstå någon annan betänklighet
än den af regret, att tillgångarna för närvarande icke
tillåta erbjudandet af en högre tillökning, än den föreslagna;
men jag tror, att den inblandning ang:de fiscalstjenstens
indragning, man gifvit åt denna fråga, bör derifrån uteslutas,
och pröfningen af den saken lemnäs öppen, tilldess motionen
derom förekommer.
Jag ber för öfrigt att fästa Utskrs uppmärksamhet derå,
att då löneförhöjningen nu beviljas endast till 1,200 r:dr,
är sådant föranledt deraf, att tillgångarna för närvarande
icke medgifva en större tillökning, och att Utsk. alltså må
fästa det vilkor vid förhöjningen, att densamma framdeles i
mån af tillgångar bör utsträckas vidare. Då man besinnar,
att denna tjensteman afstår från hvarje annan dess
tjenst och förhoppningarna att avancera till sådana, samt
man derjemte considererar ovissheten i afseende å hvad penningen
framdeles kan blifva värd, tror jag icke, att man
hör stadna vid den föreslagna summan 1,200 r:dr, utan, då
tillgångarna medgifva, Öka den.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Redan under motionstiden
yttrade jag mig i öfverensstämmelse med hvad motionären
nu föreslagit. Jag har nemligen trott, att då R. o.
Ad. gillade principen, att Ridd.-secret.tjensten icke får innehafvas
i förening med någon Statens tjenst, följde deraf nödvändigt,
att de löneförmåner, som tillhöra Ridd.-secret.tjensten,
boj-de höjas så, att innehafvaren af denna tjenst deraf
kunde vara fullt bergad. Jag föreslog indragning af den i
min tanka öfverflödiga Ridd.-fiscalstjensten, emedan jag trodde,
att man derigenom skulle bereda medel till Iöneförhöj
-
Den i5 April *. m.
*79
ning för de verkligen behöflig tjenstemännen. Jag delar dock
den tanka, att förhöjningen af Ridd.Secret:s lön ej bör göras
beroende af nämnde indragning, utan att man derifrån
endast för framtiden borde påräkna de erforderliga medlen;
hvaremedlertid jag anser Ridd.-cassan kunna i alla fall
betacka utgiften, då capitationsafgiften, sorn, i anseende till
reparationer m. m., fortfarande erfordras, ännu framgent
lärer komma att bibehållas.
Men då jag yttrat detta, får jag tillika förklara, att jag
anser Ridd.Secret. böra vara belåten, om lönen, på sätt föreslaget
är, fördubblas. De förmåner, Ridd.Secret. utöfver
den bestämda lönen åtnjuter och hvarå jag till Utsk. skall
inlemna förteckning, motsvara ungefärligen lika belopp som
sjelfva lönen, då denna antages till 1,200 r:dr; och på sådana
inkomster, tror jag, att Ridd.Secret., äfven med familj,
kan vara fullt bergad. Jag yrkar således, att förhöjningen
må bestämmas med afseende å dels Ridd.-cassans tillgångar,
dels ock hvad den ifrågavarande tjenstemännen verkligen
bör och kan vara belåten med. En sådan förhöjning
önskade jag måtte vidtaga genast och utgå från capitationsfonden,
hvartill ersättning sedan kan lemnäs af de medel,
som från fiscalstjensten besparas.
Remitterades till Ridd.Utskottet.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utskts d. 10 dennes
e. m. på bordet lagda betänk. N:o 4, i anledn. af Frih.
Sprengtporten och Hr af Robsahms motioner om fastställande
af en viss accisafgift å brännvin, som till Stockholm och
Rikets större städer införes, blef samma betänk, å nyo begärdt
på bordet af Gr. Cronhjelm, Otto Au g., och Hr
Riben, Carl Wilhelm.
Ånyo föredrogs BorgareSt:s d. 10 dennes e. m. på bordet
lagda pi’Ot.utdr. af d. 7 dennes, innehållande dels in
bjudning
till de resp. Medstånden, dels anmodan till Utsktn,
att med riksdagsgöromålen måtte på allt möjligt sätt fortskyn
das.
Ilr af Dalström, Gust. Jac.: Det finnes troligen ingen
inom detta hus eller bland Representationens medlemmar,
som icke lika lifligt med BorgareSt. önskar riksdags
ärendernas
fortskyndande så mycket som möjligt, emedan
det för hvar och en är nogsamt kändt, att riksdagskostnaderna
aro ganska dryga och medtaga en betydlig del af bevillningen.
Men man bör ihågkomma, att dessa kostnader
till stor del härröra från den långsamhet, som oskiljaktigt
är förenad med de former, grundlagen föreskrifver; och jag
är öfvertygad, att BorgareSt. erkänner detta. Man måste
äfven medgifva, att Utsk:n, åt hvilka ärendernas hufvudsakliga
beredning är anförtrodd, vid denna riksdagen arbeta
Den i5 April c. m.
med al] ifver: och BorgareStåndet lärer icke härom vara i
okunnighet. Till följd häraf och då Svenska nationen af sina
representanter, som nu äro församlade till flera vigliga
och nyttiga ärenders afgörande, säkerligen mindre vantar
den hastighet vid målens behandling, som stundom kan
sträckas för långt, än den betänksamhet, hvarigenom ärenderna
blifvet med grundlighet handlagda, finner jag intet
skäl för den inbjudning, BorgareSt. gjort till de öfriga RiksSt.
; jag anser den tvärtom olämplig och anhåller om proposition,
att den må läggas till handlingarna, på salt BoudeStåndet
gjort.
Upplästes ett prot.utdr. från BondeSt. af d. 10 dennes,
af innehåll, att BondeSt., i anledn. af BorgareStis ofvan föredragna
prot.utdr., funnit, att BorgareSt., med åsidosättande
af den inbördes uppmärksamheten emellan RiksSt. och
titan anledning af riksdagsärendernas gång inom Medslånden
under förflutna tiden af riksdagen, gjort den genom inbjudningen
uttryckta framställningen om ärendernas skyndsammare
behandling; vid hvilket förhållande Ståndet ansett
samma inbjudning icke föranleda till annat afseende, än att
läggas till handlingarna.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.: Sedan jag nu
hört BondeSt:s prot.utdr. ronde BorgareSt:s inbjudning uppläsas,
får jag förklara, att jag ej anser de termer, BondeSt.
1 sitt beslut nyttjat, vara dem, som det är R. o. Ad.
värdigt att i sitt svar begagna. BorgareSt. har visserligen
icke gjort inbjudningen i någon annan afsigt, än den goda,
att se riksdagen, så vidt möjligt, fortskyndad; åtminstone
kan jag ej tänka mig möjligheten, att ett Stånd i annan väg
kan komma med en framställning till sina Medständer. Det
synes mig derföre vara mera värdigt att svara, det R. o. Ad.
lika med BorgareSt. finner, att, så vidt ärendernas ordentliga
gång medgifver, bör den största möjliga skyndsamhet i förening
med nödig betänksamhet användas. För min del tror
jag det hufvudsakligen bero af RiksSt. sjelfva att genom
enighet och kraft i besluten få ett snart slut på riksdagen;
och i händelse denna åsigt delas af R. o. Ad. lärer det ej
blifva svårt att för svaret till BorgareSt. finna så passande
uttryck, att de för ingen blifva sårande.
Frih. Rantzou, Joli. A Ib., förenade sig med Frih.
Ehrenborgh.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.:1 Jag instämmer visserligen
deruti, att de ordalag, BondeSt. i sitt beslut rörlde
BorgareSt:s ifrågavarande inbjudning begagnat, icke äro
lämpliga för R. o. Ad.; men jag bekänner, att dessa beständiga
påminnelser om riksdagens påskyndande, som man
nu får höra, icke synes mig vara föranledda af hvarken
Utskins eller RiksStis behandlingssätt af ärenderna vid denna
Den 15 April e. m.
iSi
riksdag, och jag vet således icke, hvartill BorgareStrs inbjudning
tjenar. Jag anhåller derföre om den proposition,
att frågan måtte läggas till handlingarna, såsom ej erfordrande
någon åtgärd, och jag inser ingen nödvändighet för
R. o. Ad att afgifva ett svar; men om ett svar skall meddelas,
anser jag R. o. Ad. böra svara, att Ståndet lifligt omfattar
hvarje tillfälle till riksdagens förkortande, men icke
funnit någon anledning vara för handen till särskild uppmaning
i detta hänseende.
Uppå derom framställd proposition fann R. o. Ad.
BorgareSt:s nu föredragna prot.utdr. ej erfordra någon åtgärd,
utan endast böra läggas till handlingarna.
StatsUtsk:s d. 10 dennes e. m. på hordet lagda utlåt.
N:o 35 i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St., ang:de
lindring i vilkoren för begagnandet af det utaf R. St. lill
återuppbyggande af staden Borås anslagna lånunderstöd,
blef å nyo föredraget, men begärdes på bordet af Gr. von
Rosen, Axel, och Hr Raab, Axel Arvid.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts d. io dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 36, i anledn. af väckt motion, att
ki 'onohemman må kunna försäljas och gå till gälds betalning,
samt att äldste sonens företrädesrätt framför andra syskon
till besittning derå måtte afskaffas, blef samma utlåt,
af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtskls d. io dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 3y, angrde afskaffande af Borgholms
garnisons servismedel samt djeknepenningarna.
Begärdes å nyo på hordet af Hr Stuart, Carl Gust.,
och Hr von Troil, Emil.
Företogs till pröfning LagUtskrs d. io dennes e. m. på
bordet lagda betänk. N:o i4 öfver Prosten L. G. Mittags
förslag, att, när frånskiljda makar vilja ånyo träda i äktenskap
med hvarandra, laga lysning måtte föregå.
Ilr Dalman, Willi. Fredr.: Jag tager mig friheten
fästa Ståndets uppmärksamhet på den princip, som ligger
till grund för LagUtskrs ifrågavar. betänk., den nemi. att
för åtskiljda makar försvåra en återförening. För min del
kan jag icke gilla denna princip, och anser inga andra hinder
böra läggas för en sådan återförening än dem, som äro
nödvändiga för bibehållande af nödig ordning, hvartill nu
gällande stadganden, efter min tanka, äro tillräckliga, utan
att någon ny föreskrift om lysning och vigsel erfordras. Jag
anhåller således om återremiss af betänk., eller skulle helst
önska afslag derå, i läll sådant anses, då frågan nu första
i8i
Den i5 April c. m.
gången är före, kunna äga rum; men i händelse af återremiss
skall jag vid ett annat tillfälle vidare utveckla min
åsigt i ämnet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag kan ingalunda dela den siste
talarens åsigt. Då skilsmässen försätter makarna i samma
belägenhet som före giftermålet, så att de ömsesidigt kunna
ingå nya förbindelser, ser jag intet skäl, att icke vid fråga
om en ny förening dem emellan iakttaga samma försigtighetsmått
i afseende på tredje mans rätt, som finnas stadgade
i fråga om personer, emellan hvilka ingen förbindelse förut
ägt rum. Jag finnér Utskts skäl välgrundade, och begär
proposition till bifall å betänkandet.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller att
i denna fråga få förena mig med Hr Dalman, och då mina
tankar i ämnet äro helt och hållet skiljda från mängdens,
eller de åsigter, som på sednare tider sökt göra sig gällande,
skulle jag anse mig handla orätt, om jag icke i korthet
redogjorde för min mening. Jag tror för min del, att
rätta sältet för sedlighetens bevarande är att försvåra sjelfva
skilsmässan emellan makar, och jag har derföre vid flera
tillfällen yttrat mitt ogillande af de utvägar, som i sednare
tider blifvit vidtagna för att lätta upphäfvandet af ingångna
äktenskap. Erfarenheten har också visat, att denna
lättnad har till följd en upplösning af alla andra sociala förhållanden.
Af samma skäl kan jag ej understödja ett förslag,
enligt hvilket ny lysning och vigsel skulle erfordras
för att återknyta ett redan upplöst äktenskapsband. Hr
Dalman har sagt sig ämna vid ett annat tillfälle vidare utveckla
skälen för sin åsigt; jag åter har alltid ansett detta
rum icke vara rätta stället för vidlyftiga deduetioner, och
jag inskränker mig derföre nu till den förklaring, att jag
önskat, att LagUtsk., då vi förr eller sednare hafva att förvänta
ett helt nytt lagverk, icke inkommit med förslag till
denna partiella ändring, som, efter min tanka, är ganska
obetänkt.
Hr von Stahl, Au g.: För att icke uppehålla discussionen,
anhåller jag blott att till alla delar få förena mig med
Frih. Ehrenborgh och Hr Dalman.
Frih. Boye: Bemödandet att förena oeniga makar har
redan nått sin yttersta gräns, innan skilsmässan tillätes, och
skiljobrefvet bör göra slut på detta bemödande, då det gör
slut pä äktenskapet. Men derefter inträder behofvet af samma
varsamhet i afseende på tredje mans rätt, som lagstiftningen
funnit sig skyldig att iakttaga i fråga om förbindelser
emellan ogifta personer, d. v. s. att genom lysning de
personer, som tilläfventyrs efter skilsmässan med någondera
af makarna inträdt i förbindelse, böra blifva underrättade,
att detta sednare aftal är på väg att brytas. Jag vet
Dan 15 April e. ra.
i83
icke, hvarföre denna varsamhet om tredje mans rätt skall
mindre vårdas eller hafva mindre värde, då fråga är om ny
förening emellan lagligen åtskiljda makar, än eljest. Jag anhåller,
att dessa mina anmärkningar må åtfölja återremissen,
hvilken jag ej vill bestrida.
Gr. Cronhjelm: Jag förenar mig med Hr Dalman och
Frih. Ehrenborgh. Jag tror, att den olyckliga disharmoni
emellan makar, som föranledt skilsmässan, möjligen skulle
kunna lättare häfvas, om tillfälle lemnades dem att åter
flytta tillsammans; men jag finner denna utväg ansenligen
försvårad genom Utsk:s förslag och anser de stadganden,
som nu förefinnas, lämpligare, särdeles som jag ej delar den
mening, att makar efter ett flerårigt äktenskap, hvarunder
de äfven kunna sammanaflat barn, befinna sig efter skilsmässan
i alldeles samma förhållanden som före giftermålet.
Jag anhåller, att äfven denna anmärkning får åtfölja återremissen
till Utskottet.
LagUtsk:s nu föredragna betänk. N:o i4 blef af R. o.
Ad. återremitterad t.
Ånyo föredrogos och b i fö 11 os LagUtsk:s d. 10 dennes e.
m. på bordet lagda betänkanden:
N:o i5. öfver Riksd.-fullm. C. W. Olbers motion om ändring
i 3 Cap. Sjöskadebalken, Sjölagen;
N:o 17. öfver Riksd.-fnllm. Sam. Jönssons motion om
förlängande af tiden, inom hvilken part, som vill söka ändring
i Hofrätts dom eller utslag, bör sådant hos Hofrätten
tillkännagifva ;
N:o 18. öfver Riksd.-fullm. Nils Insulins motion om ändring
af i och 3 §§. i 3o Cap. Rätteg.B:n.
Lades till handlingarna LagUtsk:s d. ro dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 16, i anledn. af Riksd.-fullm.
And. Nilssons från Malmöhus län motion om ändring
i nu gällande straffbestämmelser för missgerningsmans släppande.
Föredrogs ånyo LagUtskrs d. 10 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. N:o ig öfver Hr Aug. von Stahls och Riksd.-  fullm. Hr C. L. Hessles motioner om ändring i det nu gällande
stadgande, ang:de öfverdomstol i tullmai, m. m.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag instämmer i denafLagUtsk.
föreslagna förändringen af 1828 års förordm, ang:de
upphörande af CommerceCollegii domsrätt i vissa mål, såsom
varande af behofvet påkallad; men jag tror, att Utsk. i redactionen
af sin hemställan begått en misskrifning, som torde
föranleda till återremiss af betänk. Utsk. har nemi. tillstyrkt
R. St. att hos K., M. i und. anhålla om sådan ändring i nämn
-
I
184
Den i5 April e. m.
de förordning: att mål, som angå förbrytelser mot
författningarna om oloflig införsel och utförsel
af varor, tullförsnillning, ut- och inrikes seglation,
samt varutransporter landvågen inom landet
och nederlag, (hvarunder jemväl ansetts inbegripna
öfverträdelse!' af den åt allmogen i sju
härader a f E1 f s b o r g s län samt städerna Borås och
Ulricehamn beviljade handelsfrihet) hädanefter
&c. I anledn. af otydligheten i denna ordställning har jag uppgjort
ett annat redactionsförslag, som jag, vid den återremiss
af betänk., hvarom jag anhåller, torde få underställa Utsk.,
så lydande:
Att 11. St. i und. anhålla, det K. M. täcktes, med ändring
af hvad K. förordn. af d 17 April 1828, ang:de upphörande
af CommerceCollegii domsrätt i vissa mål, uti detta
afseende innehåller, i nåder stadga: att äfven mål, som angå
förbrytelser mot författningarna om oloflig in- och utförsel
af varor, tullförsnillning, ut- och inrikes seglation och varutransporter
landvågen inom landet, (härunder jemväl inbegripna
öfverträdelse!' af författningarna rör:de den allmogen
i sju härader af Elfsborgs län samt städerna Borås och
Ulricehamn beviljade handelsfrihet) hädanefter skola fullföljas
i den Hofrätt, under hvars domvärjo underrätten, som
målet handlagt, lyder; äfvensom att åtal emot underrätt för
tjenstefel i dessa mål likaledes böra i vederbörande Hofrätt
göras anhängiga och afdömas; lärande, i händelse K. M.
härtill lemnar Dess nådiga bifall, de uti högstberörde nådiga
förordning meddelade föreskrifter, ang:de tiden och hvad
som för öfrigt vid ändrings sökande bör iakttagas, äfven
varda härefter behörigen lämpade.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Willi.? Ehuru jag, lika
med Hr Stuart, skulle önskat bifall till Utsk:s förslag i sjelfva
hufvudsaken, nödgas jag likväl, på de af Hr Stuart anförda
skäl, förena mig med honom i begäran om återremiss.
Det förhåller sig nemi. verkligen så, att i den meningen af TJtsk:s
förslag, som lyder: hvarunder jemväl ansetts inbe
gripna
öfverträdelser af den åt allmogen i sju
härader af Elfsborgs län samt städerna Bolås
och Ulricehamn beviljade handelsfrihet, hafva orden:
författningarna om blifvit uteglömda. Jag tror
visserligen, att, då här icke är fråga om något uppgjordt lagförslag,
som skulle på rikssalen aflemnas, utan endast att till
K.. M. frambära en und. anhållan, otydligheten i allt fall
skulle vid författningens utfärdande blifva rättad; men måhända
är det ändock riktigast att genom återremiss få rättelsen
gjord, innan någon skrifvelse afgår.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag förenar mig i begäran
örn återremiss, med den förklaring, att jag gillar prin
ci
-
Den i5 April e. ra.
cipen, som innefattas i Utsk:s förslag, och att min begäran
således endast grundar sig på den bristfälliga redactionen,
helst det icke torde vara just så säkert, att den anmärkta
felaktigheten skulle blifva observerad vid författningens utfärdande.
LagUtskrs betänk. N:o 19 blef i anledn. af dessa anmärkningar
återremitteradt.
Nedannämnde d. 10 dennes e. m. på bordet lagda betänk:n
från LagUtsk. blefvo af R. o. Ad. bifallna, nemi.:
N:o ao. öfver Riksd.-fullm. Joh. Anderssons från Calmar
län motion om åläggande för domstol, som finner part hafva
misstagit sig om forum, att honom till rätter, bestämdt
uppgifven domstol hänvisa;
i\:o 21. öfver Hr A. von Ståbis motion, att mål angrde
nidingstjufnad, hvarom 3, 4 och 5 §§. 42 Gap. Missg.B:n
förmäla, må upphöra att vara af understallningsegenskap;
N:o 23. i anledn. af Hr Prosten Mittags motion om upphäfvande
af eller ändring i föreskrifterna om tiden för begrafningar;
N:o
23. öfver Riksd.-fullm. Peter Pehrssons från Calmar
län och Joh. Johanssons från Bohus län motioner om upphörande
af domares rätt till andel i sakören;
j\T:o 24. öfver väckta motioner, dels om upphörande af
frälseränteägares rätt till lösen af skattefrälsehemman, som
säljas utom börd, dels ock ang:de rättighet för jordägaren
att lösa räntan, när densamma utom börd säljes.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde inkomna
betank:n och utlåt:n, nemligen från
StatsUtskottet:
N:o 38. i anledning af Fullmägtiges i Riksgäldscontoret
gjorda anmälan af Hofmarskalken och Riddaren Gustaf Ridderstolpes
till dem ingifna ansökning om återfående af en
intecknad förbindelse, utgifven till säkerhet för handelshuset
här i Stockholm, under firma J. C. Muller & comp. af
R. St. beviljad liqvid för 7 st. af Riksgäldscontoret utfärdade,
på postcontoret i Hamburg år 1812 förkomna partialobligationer,
hvardera på 1000 floriner Brab. vexelmynt;
N:o 3g. i anledning af Hr Rosenblads, Bernhard, motion,
angående Riksgäldscontorets räkenskapers granskning i
Kammarrätten, ifrån och med för äri835;
N:o 40. i anledning af Hr Hammarhjelms, C. F., motion,
om anslag i 10 år åt Skottske agronomen Steffens;
N:o 4.1. i fråga om förhöjning i aflöningen för storskiftes-
och afvittringslandtmätare;
N:o 42. i frågan om K. Förste Lifmedicus af Pontin*
bibehållande vid ett pensionsanslag;
5 H. 24
Den i5 April e. ra.
Nio 43- i fråga om anslag af allmänna medel till bevarande
af kyrkoruiner vid Wisby;
N:o 44- i frågan om Warbergs fästningsbyggnaders användande
till correctionshus;
Nio 45- i fråga om hegardt anslag till uppförande af
Curhus- och lasarettsbyggnad i Skellefteå, m. m.;
Nio 46. i fråga om uppförande af magasinshus vid
Mörbylånga köping och i Strömstad;
Nio 47- i anledn. af väckt motion om anslag för underhållandet
af långebro vid Christianstad;
Nio 4^. i fråga 0111 rättighet för fånggevaldiger att
under fångtransport begagna särskild ridhäst;
Nio 49- i anledn. af Hr Trolins motion om anslag af
statsmedlen till en brobyggnad öfver sundet emellan Sigtuna
och Steninge-landet;
N:o 5o. i anledn. af väckt fråga om årligt anslag åt Loka
helsobrunn ;
Nio 5i. i anledn. af väckt fråga om anslag till inköp
af vissa exemplar utaf den nya upplagan af Tunelds geographi;
Nio 52. i frågan om Medelpads inbyggares befrielse
från underhållet af länshäktet;
Nio 53. i anledn. af K. M:s nåd. proposition om Civilstatens
pensionscassas anspråk på nådårsbesparing af pensioner
å allmänna indragningsstaten;
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och
O e c o n.-Utskotten:
Nio i. i anledn. af Hr Gust. Montgomeries motion, angående
brännvinsbränningens inställande ;
Lagutskottet:
Nio a5. öfver Riksdagsfullm. Erik Eriksons från Westmanland
motion om prescriptionstid för domfästa fordringar;
Nio 26. öfver Hr Frih. Jacob Cederströms motion om
Upphäfvande af förbudet att föra foder från bole;
Klo 27. öfver Riksdagsfullm. Johan Anderssons från Upland
motion, dels om uppläsande vid hvarje ting och en
gång om året från predikstolarna af K. förordningen d. 28
Juni 1798, angående vissa omständigheter uti lagsökningsoch
utmätningsmål, samt af K. förklaringen den i5 Januari
1806, rörande behörig domstol för klander emot räkning å
borgade varor, dels ock att hänvisning till klander måtte
å sådan räkning af borgenären tecknas;
Silo 28. öfver väckta motioner, angående skärpning af
straffet för skogsåverkan;
Nio 29. öfver Hr Gust. Fredr. Klingstedts samt Riksd.-  fullmige Peter Pehrssons från Jönköpings och Botvid Jonssons
från östergöthlands län motioner om nedsättning af
räntan å penningelån ;
Allm. Besvärs- och Öecon.Utskottet:
Nio 19. i anledn. af vackt fråga om anläggning af en
Den i5 April e. m.
köping i Wittsjö by af Westra Göinge härad och Christianstads
län samt inrättande af ett postcontor derstädes;
N:o 20. i anledn. af väckt fråga om inrättande af ett
nytt Stift, bestående af Gestrikland, Helsingland, Herjeådalen
och Medelpad;
JNT:o 21. i anledn. af väckt fråga om stapelstadsrätt för
staden Falkenberg;
N:o 22. i anledn. af väckt motion om utlåning af beklädnadscassornas
medel;
N:o 23. i anledn. af väekt motion om begagnande af
stenkol till eldning å ångfartyg i stället för ved;
N:o 24. i anledn. af väckt motion om öppen rättighet
att i staden Sigtuna anlägga fabriker och om frihetsår för
dylika anläggningar;
3V:o 25. i anledn. af väckt motion om förflyttning af
gästgifveriet i Skillingarum till Wimmerby stad;
N:o 26. i anledn. af gjorda anmärkningar vid Utsk:s
betänk. N:o 3, angående väckta motioner om landsfiscalstjensternas
upphörande;
N:o 27. i anledn. af väckt motion om utvidgad frihet
för presterskapet att få embetsbref till K. M:s Befh:de genom
kronobetjeningens försorg fortställda;
N:o 28. i anledn. af väckt motion derom, att Arieplougs
och Arvidsjaurs Lappmarker måtte till Norrbottens län
förläggas;
N:o 39. i anledn. af väckt motion angående verkställandet
af arbeten för K. flottans i Carlskrona behof;
N:o 3o. i anledn. af väckt motion, att Förvaltn. af
Sjöar, måtte upplösas och dess göromål till K. KrigsColkm
öfverllyttas;
N:o 3i. i anledn. af väckt motion örn meddelande af
så beskaffade privilegier för Trelleborgs by, som medföra
rättighet att hålla öppna salubodar;
N:o 32. i anledn. af väckt motion, att beväringsynglingarna
icke måtte samlas till vapenöfning, förrän de uppfordras
till Rikets försvar ;
N:o 33. i anledn. af vackt motion, angående rättighet
för en beväringsskyldig att annan duglig karl i sitt ställe sätta.
Upplästes från de öfriga RiksSt:n ankomna prot.-utdr.,
nemi. från PresteSt. af d. 8, 20 och 24 sisth Mars samt 2
och 7 dennes; från BorgareSt. af d. 2, 7 och 10 dennes,
samt från BondeSt. af den i3, i5, 17, 20 och 34 sisth Mars
samt 2, 7 och 10 dennes.
Lades till handlingarna.
Ii. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
iSS Den tj April.
Thprsdagen den 17 April 1834-
Plenum kl. £ till 2"e. m.
Sedan äfven Deputationer från de öfriga PiiksSt., under
anförande af deras Talmän, till Riddarhuset ankommit, afgick
kl. \ till 2 till K. Slottet den stora Deputation, hvilken
inför K. M. skulle frambära R, St:s und. tacksamhet
för de emot cliolerasjukdomens inträngande i Riket vidtagna
åtgärder,
R o. Ad:s Deputation återkom kl, ^ till 3 e. m. ,!oeh
Ståndet åtskiljdes genast.
In fidem protocolli,.
F. O. Silfverstolpe*
Måndagen den 21 April 1834-
Plenum kl. io f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. i5 dennes e. m.
Ankom K. M:s HofCanceller, hvilken å Dess höga vägnar
afl,unnade
1:0 K. M:s nåd. prop. till R. St., ang:de f. d. allmänna
magasfnsfönden och betalningsvilkoren för erhållna spannjnålsunderstöd,
samt
2:0 K. M:s nåd. svar uppå R. St:s underdåniga skrifvelse,
äng:de riksdagens förlängande.
Den nåd. propos. lades på bordet och det nåd. svaret
btcf lagdt till handlingarna, såsom icke erfordrande någon
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, tillkännagaf, att, i följd af
Jagliga förfall, lediglieter i Utskrn uppstått efter följande R.
o. Ad:s ledamöter, nemi.: uti Cons t it. Ut sk. efter Hr Hedenstjerna,
Otto, uti Stats.Utsk. efter Hr Lagerheim,
Gust., uti Be vil ln. U t sk. efter Gr. Posse, Fredr-,
samt uti Oecon.IJtsk. efter Hr Ramsay, Otto Joh.
Henr., hvilka ledigheter H. Ex. anmodade Hrr Electorer
att skyndsamligen ersätta.
Ånyo föredrogs K. M:s d. i5 dennes e. m. på bordet
lagda nåd. skrifvelse till R. St., med öfverlemnande af Lagcommitteens
förslag till allmän Civillag.
Frih. Boye, Ludv, uppläste följande:
Från den tid, dä Lagcommitte'ens arbete tog sin början,
har, dels af aktning för allmänhetens skäliga rätt, dels
i ändamål att ej allenast gifva upplysning åt opinionerna i
ämnet ? utan äfven framkalla kunniga och erfarna mäns an
-
D e a i x April.
märkningar oell omdömen, den berömliga omsorg varit iakttagen,
att, i den mån committeens arbete fortgått, detsamma
blifvit från tryckpressen allmänheten meddeladt, äfvensom
de af Hofrätterna insända, dels af underdomare och
dels af Hofrätterna afgifna anmärkningar blifvit tryckta ;
men ehuru Högsta Domstolens granskning af lagförslaget varit,
efter hvad man sagt mig, redan förliden höst slutad, hafva
likväl protocollen derom ännu icke från trycket utkommit; och
sorn ej mindre conseqvensen, än äfven det större värde, som allmänheten
gerna ger åt Högsta Domstolens granskning och omdöme,
synes fordra, att berörde protocoll varda tryckta, får
jag vördsamt föreslå, det R. St. ville i und. skrifvelse till
K. M. begära, att anstalt derom må varda anbefalld.
Jag anhåller, att denna motion må varda till behörigt
TJtsk. remitterad.
Vidare uppläste Frih. Boye följande anförande:
Det stora och mödosamma arbete, som varit Lagcommitte'en
anförtrodt och vid hvilket allmänna uppmärksamheten
länge varit fästad, är nu af K. M. Ständerna meddeladt
i förslaget till ny civillag. De fordringar, som 87 §. i
Reg.F. bjuder åt lag-propositioner, hvilka kunna af den ena
Statsmagten göras den andra, äi'0 så mycket mindre i allo
uppfyllda i den K. skrifvelse, hvarmed lagförslaget bifogas, som
K. M. icke deri gifvit något eget yttrande hvarken till'bifall
eller ogillande af lagförslaget; hvarförutan Statsrådets medsända
protocoll upplyser, att icke heller fråga der förevarit
om lagförslagets innehåll. Denna särskilda omständighet förklarar
sig likväl lätt, då man går tillbaka till sjelfva arbetets
upphof. Då man läser LagUtsk:s betänk, till 18x0 års
Ständer, dateradt d. 1 April, samt vidare Ständernas und.
skrifvelse till K. M. af d. 2 Maj samma år, erfar man, att Ständernas
begäran endast gått ut på, att en committé skulle förordnas,
som hade att företaga sig ”lagarnas urskiljande,
förenklande och förbättring;” och sedan denna begäran
blifvit villfax-en och arbetet numera afslutadt, samt
Högsta Domstolen jemväl granskat den del deraf, som innefattar
civillagen, och sig deröfver yttrat, är det visserligen
ett förnyadt vedermäle af K. M:s grannlagenhet, att Ständerne
fått sig öfverlemnat att sjelfva bedöma, om och huruvida
det ändamål, som varit af Ständerna sökt, må finnas af
det nya lagförslaget vara uppfyldt eller ej. Men då häraf
också följer, att Ständerna måste sakna all den ledning, som
af en K. M:s propos. i ämnet hade varit att hemta såväl i
den hufvudsakliga Irågan om förslagets antagande, som i de
vigtiga preliminära frågor, hvilka af omsorgen för ämnets
behandling påkallas, nemligen om en ytterligare granskning
af lagförslaget bör äga rum, innan detsamma till afgörande
företages, eller ej, samt i båda fallen, huru föredragningen
inför Ständerna må verkställas, antingen genom endast LagUtsk;s
batänk., eller genom muntligt föredrag af någen der
-
igo
Den 21 April.
till förordnad person, och slutligen, om dervid vår gamla
lag får antagas till den grund, hvarifrån pröfningen bör
utgå, eller om det nya lagförslaget må dertill genast godkännas
; så befinna sig Ständerna nu i den ytterst brydsamma
belägenhet, att stadna i ensamt ansvar till samtid och
efterverld för den grundlighet eller det lättsinne, som kommer
att utmärka sjelfva behandlingssättet af det ärende,
hvarpå icke allenast varande och kommande generationers
rättsförhållanden skola bero, utan som jemväl skall väsendtligen
ingripa i sjelfva moralbegreppen.
Med känsla för detta ansvar, och i den öfvertygelse,
att för mycken varsamhet icke kan här användas, samt med
begagnande af den rätt, som 56 §. i Riksd.Ordn. ger, får
jag vördsamt föreslå, att R. St. ville till preliminärt afgörande
företaga frågan om ärendets behandlingssätt, samt att
alltså LagUtsk., till hvilket K. M:s nåd. skrifvelse nu bör remitteras,
må derjemte anmodas att med särskildt betänk, i
sådant afseende inkomma.
Då man nu å ena sidan erinrar sig de mångfaldiga
anmärkningar till rättelse i detta lagförslag, som i officiel
väg från underdomare och Hofrätter inkommit och hvilka
blifvit från tryckpressen allmänheten meddelade, och man
vidare besinnar, att Högsta Domstolen, efter att hafva verkställt
den granskning, som Reg.F. föreskrifver, ogillat många
delar af förslaget samt jemväl derom afgifvit det generella
omdöme, att ”detsamma icke i sitt nuvarande skick
är antagligt, utan har behof att omarbetas, innan
det kan med Högsta Domstolens und. tillstyrkande
beledsagas,” men man också deremot å den andra
icke heller kan, utan afvikande från både sanning och
rättvisa, förneka, att ju förslaget jemväl innehåller förträffliga
saker, som visserligen skola gifva en väsendtlig förbättring
åt vårt lagverk; så synes ett urskiljande deremellan vara
af högsta angelägenhet, ehuru jag föreställer mig, att
detta urskiljande endast kan tillkomma Ständernas LagUtsk.
att verkställa. Att det skulle redan vid denna långt framskridna
riksdag kunna medhinnas, anser jag så mycket mera omöjligt,
som den förberedande anstalt ännu icke gått i fullbordan,
hvarom R. St. vid sista riksdag, uti und. skrifvelse till
K. M. under N:o 145», gjort anhållan, nemligen, att ”en tydlig
och åskådlig uppställning måtte utarbetas, innefattande
en jemnförelse af de- väsendtligaste
skiljaktigheterna emellan den gamla lagens stadgande
n och de, hvilka till antagande i stället nu
föreslås:” en anstalt, som Ständerna då förklarat böra
tjena till stödjepunkt, ledning och rättelse, för
Ständernas granskningsarbete, ehvad det k omin
e att å en eller flera riksdagar för sig gå, och
som också, rätteligen utförd, utgör ett oeftergifligt vilkor
för möjligheten af all grundlig pröfning å Ständernas sida.
De» 21 A pril.
Då jag reclamerar ett föregående uppfyllande af detta
vilkor, anser jag likväl för min pligt att begära en särskild
Utsk:s uppmärksamhet på nödvändigheten, att nyssnämnde
Ständernas föreskrift varder genom förtydligande inskränkt
till jemnförelsen blott emellan sjelfva principfrågorna och
deras hufvudsakligaste tillämpning; ty att utsträcka jemnförelsen
till alla detailfrågor, vore att göra verkställigheten
nära nog omöjlig samt medtoge en oberäknelig tidsutdrägt.
De gamla lagbuden tillhöra icke blott 1734 års lagbok,
utan igenfinnas, ofta förändrade och stundom hvarandra
motsägande, i mångfaldiga andra lagsamlingar, såsom
Moddos verk m. fl.; men de ligga likväl alla inom principfrågornas
afdelningar, och åtfölja altså dem.
Under förutsättning, att LagUtsk. torde anse berörde
redan vidtagna beslut icke hvarken böra eller kunna öfvergifvas,
och i den förmodan, att Utsk., såsom visserligen
ägande full sysselsättning för riksdagens återstående tid i de
propositioner och motioner, som blifvit dit remitterade eller
tilläfventyrs ännu kunna tillkomma, samt att Utsk. altså
icke torde medhinna att det förberedande arbetet verkställa,
väntar jag, att Utsk. föreslår, att med den definitiva granskningens
företagande må uppskjutas till nästa riksdag, samt
att Ständerna ville inskränka deras åtgärd i ämnet till blott
beslut, huru den slutliga grankningen må fullbordas.
Då det icke synes hvarken med Ständernas pligt mot
nationen, eller med Reg:sformen öfverensstämmande, att
Ständerna skulle ät några delegerade medlemmar uppdraga
Ständernas afgöranderätt, hvarken i anseende till principer
eller till detailler, så lärer något sådant icke heller kunna
föreslås; men då, äfven med antagande, alt lagförslaget
skulle gillas, min öfvertygelse ålägger mig att förklara, det
jag anser sjelfva redactionen äga mångfaldiga och stora behof
af ett ytterligare öfverseende, önskar jag också högeligen,
att ett sådant kunde äga rum, innan förslaget till afgörande
förekommer, emedan jag icke tror, att Ständernas eller
Utsk:s tid bör med redactionsfrågor upptagas. Jag ville derföre
fästa Utsk:s uppmärksamhet derpå , med Öfverlemnande,
om icke, då Ständerna icke lära undgå att hos K. M. i und.
förnya deras förra begäran, att personer må förordnas till
utarbetande af jemnförelsen emellan den gamla lagens stadganden
med lagföi-slagets, dem också kunde uppdragas att
föreslå sådana redactionsförändringar, som af dem ansågos
nödiga, med rättighet att i det ena och andra afseendet
begagna biträde af de här i staden varande ledamöter af
Lagcommittéen.
Beträffande åter den slutliga föredragningen inför Ständerna,
bör jag icke undertrycka den tanka, att Ständerna
skulle med mångfaldigt större både lättnad och säkerhet
kunna deras dyrbara afgöranderätt utöfva, om de tilläto,
att — sedan den näst inträffande Riksdagens LagUtsk., som
IQ2
Den 21 April.
genast vid riksdagens början fått emottaga ej mindre det
särskildt begärda arbetet, derförinnan från trycket utgifvet,
än äfven det till redactionen öfversedda lagförslaget, verkställt
granskningen deraf och dervid urskiljt, hvad af samina
förslag efter Utskrs omdöme borde antagas eller lemnäs,
samt derom, så långt medhinnas kunde, sitt betänk, afgifvit
— en dertill förordnad Referent linge alltsammans muntligen
inför Ständerna, på rikssalen församlade, föredraga,
med iakttagande af den ordning, som 1734 års lagbok utvisar,
och hvartill skulle höra, att, efter Ständernas gemensamma
öfverläggning, proposition i hvarje fråga, i likstämmighet
dermed, af Referenten uppgjordes, för att sedermera
inom hvarje Stånd särskildt afgöras. Att ett sådant Ständernas
sammanträde pä ett rum endast till föredragningens
emottagande, och hvarvid det naturligtvis ankom pä hvarje
riksdagsmans eget befinnande att sitt yttrande der afgifva
eller att dermed innehålla, intilldess afgörandet inom Ståndet
förekom, — att detta sammanträde skulle innebära någonting
stridande emot Riksd.Ordn., det kan jag, för min
del, icke inse; men om någon betänklighet deremot skulle
förefinnas, synes mig, att den kunde lätteligen undanrödjas
derigenom, att motion derom ingafs till nuvarande Constit.-  Utsk., för att vid denna riksdag discuteras och genast i början
af den nästa antagas.
Ytterst, och för att ej missförstås, må det tillåtas mig
att förklara, att jag med det föreslagna närmare öfverseende!
af lagförslagets redaetion ingalunda har för afsigt, att
någon granskning af hvarken principer eller detailler dervid
må äga rum, utan blott af sjelfva redactionen; hvartill dock,
efter min tanka, måste höra, att, der sådant skulle fordras,
en omflyttning af lagbuden från ett ställe till ett annat må
kunna föreslås.
Att denna motion må varda till LagUtsk. remitterad,
derom anhåller jag vördsamt.
Dessa båda anföranden lades på bordet.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då det blifvit min
lott att, i egenskap af President uti en af Hofrätterna, granska
det förslag, som K. M. nu till R. St. öfverlemnat, kan
jag ej vid detta tillfälle undertrycka min känsla af glädje
och tillfredsställelse öfver, att detta förslag ändtligen kommit
till R. St:s kännedom. Det innefattar visserligen, efter
min mening och efter de ledamöters af Hofrätten, hvilka med
mig granskat detsamma, åtskilligt, som vi för vår del icke
kunnat gilla; men de som grundligt undersöka det, måste
alltid erkänna, att det innefattar de största bevis på djupsinnighet
hos de män, som utarbetat det. Den man, som så
länge i främsta rummet ledde arbetet och hvars beröm min
röst är för svag att här tolka, ligger nu i sin graf; men efterverldeu
skall säkerligen göra honom den rättvisan att genom
-
JDcn 21 April.
norn sitt nit för detta arbete hafva förvärfvat sig obestridliga
anspråk på Svenska folkets erkänsla. Arbetet har sedan
fortgått under nuvarande Just.Statsministerns ledning; och
man bör vara öfvertygad, att de meningar, han godkant såsom
granskande ledamot af committeen, skola på högre ort
af honom understödjas och vinna framgång. Jag anser, att
nationen är skyldig Konungen en gärd af tacksamhet för
den delaktighet af förslaget, vi nu undfått; och ehuru öfverlemnandet
icke skett i den form, som man måhända väntat,
lär det efter min mening icke läggas Styrelsen till last,
ty K. M. har vid föregångna riksdag redan förklarat, att K.
M. icke ville meddela propos. i ämnet, förrän bela lagförslaget
blefve färdigt; och som criminal-lagförslaget, oaktadt
det är utarbetadt, likväl icke ännu är i det skick, att detsamma
kan framläggas för Ständerna, har Konungen icke ännu
kom.nit i tillfälle alt fullgöra, hvad K. M. hoppades,
dä K. M. aftackade It. St. vid slutet af förra riksmötet. Jag
förenar mig med Frih. Boye i afseende på den af honom
begärda tryckningen af protocollen vid Högsta Domstolens
granskning af förslaget; och jag förenar mig jemväl med honom
deruti, att riksdagen är för långt framskriden, så att
vi ej äga tillräcklig tid att med grundlighet nu granska förslaget
i dess helhet. Såsom ledamot af committeen inom Skånska
Hofrätten har jag redan förklarat, att jag icke ansåg
tidpunkten vara inne för aflysandet af 1734 lirs lag 1 förrän
nödiga åtgärder i detta afseende blifvit vidtagna, alla sådana
stadganden af rent ceconomisk egenskap, som nu finnas
i Byggn.- och Handels-balkarna, äro ifrån förslaget uteslutna,
och ehuru särskilda författningar lör de flesta fall fylla de af
ett sådant uteslutande uppkommande luckorna, måste dessa
författningar likväl nödvändigt ölverses till bringande i öfverensstämmelse
med grunderna för nya lagen, innan den gamla
aflyses. Utur förslaget äro också uteslutna alla straffbestämmelser,
hvilka i stället blifvit införda i den nya Strafl'-b:iH
Civillagen kan sålunda, efter min mening, icke antagas, förr
än criminallagen hinner granskas och alla sådana åtgärder
vidtagas, som stå i samband med nya lagen. Sedan jag sålunda
redogjort för mina åsigter, tilltror jag mig likväl icke
förmåga att uppgifva förslag till ledning för LagUtsk:s förfarande
i afseende på lagförslaget. Jag förenar mig således
med Frih Boye uti dess önskan, att LagUtsk. må inkomma
med förslag, huru den lmfvudsakliga pröfningen må kunna
verkställas. Sista riksdags LagUtsk., der äfven jag hade den
äran att vara ledamot, hade önskat att inkomma med ett sådant
förslag; men det afhölls derifrån af fruktan att dermed icke
uträtta något, emedan kommande Ständer icke kunna bindas
af föregående Ständers förslag. Man måste erkänna, alt
samma skäl visserligen finnas nu sorn vid sista riksdag, oell
att, om kommande Ständer icke antoge förslaget, arbetet
5 H. a5
Den 11 April.
nära nog kunde anses ogjordt. Men ehuru jag hyste denna
farhåga vid sista riksdag, bekänner jag, att jag nu hoppas,
det blifvande Ständer skola gilla, hvad de närvarande besluta.
Jag hyser altså den förmodan, att Utsk. kan och bör
gifva någon ledning för blifvande Ständers granskning af
lagarbetet. För mig vill det synas, att det mycket skulle
underlätta granskningen, om R. St. förnyade den skrifvelse
till K. M , de vid sista riksdag beslöto, innefattande nemi.
begäran derom, att de väsendtligaste skiljaktigheterna emellan
den gamla och den föreslagna nya lagen måtte uppdragas
i en tableau, uti hvilken man jemväl erhölle förklaring
af orsakerna till skiljaktigheterna. Den vid sista riksdag i
ämnet afgångna skrifvelse har icke kunnat läggas till grund
för Regeringens nu vidtagna åtgärd, emedan Ständernas dervid
framställda begäran omfattade det nya lagverket i sin
helhet och således jemväl criminallagen. Nu är denna färdig
och jag ser intet hinder för verkställighet, till en blifvande
riksdag, af hvad R. St. vid den sista begärde. Jag
anser dock nödvändigt, att denna tableau uppgöres af samma
ledamöter, som handlagt arbetet, emedan jag befarar,
att om den skulle upprättas af andra , kunde nya principer
göra sig gällande. Jag vill icke upphäfva mig till domare,
huruvida de nu antagna äro de rättaste; men jag tror, att
arbetet bör öfverskådas från samma synpunkter, som det utgått.
Jag är glad, att arbetet nu kommit till Ständernas kunskap,
och att dessa sålunda blifvit satta i nödvändighet att taga
närmare kännedom derom. Jag är öfvertygad, att, sedan en sådan
blifvit inhemtad, skall den fördom försvinna, att så många
och väsendtliga olikheter äga rum emellan det nya och gamla;
och man skall jemväl erfara, att der olikheterna i principer äro
alltför stora, såsom t. ex. i frågan om arfsrätt, hafva alternativa
förslag blifvit framlagda, hvaraf man kan antaga hvil—
ketdera man finner för godt. Bland andra anmärkningar, man
hört framställas mot det nya lagarbetet, är äfven den, att
språket icke skall vara nog classiskt. Äfven jag har funnit
redactionen i vissa fall mindre tydlig, än jag önskat; men
jag har dock funnit den långt ifrån sä klandervärd, som flera
påstått. Det classiska språk, som man finnér i 1734 årslag,
tillhör ej vår tid; och jag beklagar, att språkets klarhet
icke gått i bredd med begreppens utveckling. Jag tviflar
dock, att vi nu kunna komma till något bättre i detta
afseende, än hvad förslaget innehåller, fast jag visserligen
skulle önska, att så kunde ske. Jag önskar emedlertid, att
Utsk. må behandla denna fråga med den värma, varsamhet
och djupsinnighet, som ämnets vigt luäfver, och att i834års
Ständer må i afseende på lagförslaget hylla sådana principer,
som äro lika värdiga dem, som principerna för vår nu
gällande lag voro värdiga 1734 års Lagstiftare.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Frågan utgör verkligen ett
bekymmer för dem, som allvarsamt tänka derpå. Den gäller
Den ax April. ig5
icke blott civillagcn, utan jemväl brottmålslagarna, kyrkolagarna,
krigslagarna, samt ytterligare, och då i gamla lagen
stå åtskilliga oeconomiska författningar, hvilka derifrån
böra afskiljas, sålunda äfven de oeconomiska lagarna. Då
man betänker, att alla dessa äro under omarbetning och böra
ställas i öfverensstämmelse med hvarandra och med grundlagarna,
visar sig ett så omfattande arbete, att man verkligen
kan säga, att det är bekymmersamt, huru man dermed
skall komma till slut. Nu är frågan om civillagen, och man
har sagt, att det skulle vara önskligt att uti en tableau få se
skiljaktigheterna emellan det gamla och nya framställda. Att
framställa de hufvudsakliga skiljaktigheterna är ganska lätt;
men att framställa dessa skiljaktigheter specielt och fullständigt,
är ett ganska vidlyftigt och svårt arbete. Ilufvudfrågan
är, om en lag skall skrifvas ånyo, eller om vi skola
förblifva vid den vi redan äga och deri göra de tillägg och
förbättringar, som tidsomständigheterna påkalla. Efter 1809
uppstod den tanka, att det nya samhällsskicket jemväl fordrade
en ny borgerlig lag. Detta tror jag ock vara klart.
Men man uppfattade frågan så, som skulle en helt och hållet
ny lag behöfvas; och från denna synpunkt utgick Lagcommitte'en
och framställde icke till föremål för undersökning,
om eller huru det eller det stadgande borde ändras,
utan huru en ny lag borde skrifvas. Exempelvis vill jag
hålla mig vid en §., och väljer dertill den i:sta, som i 1734
års lag lyder: ”Vill man hjonalag bygga; tå skall han mö
”af hennes giftoman begära, och ej med väld taga, eller
”hemliga till sig locka.” Uti det nya förslaget lyder i:sta
§.: ”Vilja man och qvinna äktenskap med hvarannan ingå;
”gifve sitt fria ja och samtycke dertill kyrkoherden i den
”församling tillkänna, hvarest qvinnan sitt hemvist häfver”
&c. &c. Uti 2 §. af gamla lagen står: ”Fader är sine dotters
giftoman &c.” Uti 2 §. af den nya; ”Omyndig tage
”till äktenskap giftomans bifall.” Lagcommitteen har i sina
motiver ej framställt, hvarföre den skrifvit så. Då man
efterf örskär, finner man visserligen, huru LagCommittéen
troligen betraktat saken; man har sagt: Äktenskapet är ett
contract, och det bör uttryckas, att båda contrahenternas
fria ja och samtycke dertill således erfordras. Vidai-e står
i den gamla Jagen ”mö,” då det i den nya heter ”qvinna.”
Man har velat generalisera uttrycket, så att det äfven skulle
omfatta giftermål med enka. Uti gamla lagen står, att ”mö”
skall af hennes giftoman begäras; uti den nya heter det, att
”omyndig” skall till äktenskap taga giftomans bifall. Förändringen
synes icke anmärkningsvärd, så länge man blott
håller sig vid att granska den nya lagen; men vänder man
nu frågan och säger: hvarföre skall den gamla lagen ändras?
visar sig förhållandet annorlunda. Gamla lagens ord, att
"man skall mö:af hennes giftoman begära,” härleder sig från
1 Gap. i §. Giftermålsbalken i Landslagen, der det heter:
Den 21 April.
”Vill nian kona bidja, tå skall han giftoman och skyldaste
”fländel- hennes åt hitta och bon sin börja.” Denria föreskrift
oin frieriet, att friaren skall först vända sig till giftomannen,
saknas alldeles i nya lagen.
Deremot, när man läser i §. af det nya förslaget, fattar
man det begrepp, att det första steg, 2:ne personer, sorn
vilja ingå äktenskap med hvarandra, hafva att taga, är att
gå till presten. Giftomannens magt blefve derigenom betydligen
inskränkt, emedan saken då redan 'erhållit sådan offentlighet,
att giftomannen får svårt att säga nej, och i sådant
fall torde fästmannen troligen komma att söka domaren,
som har svårt att vägra, enär laga skäl lill hinder
ofta kunna saknas, oaktadt äktenskapet likväl icke torde vara
passande. Genom detta sätt att skrifva ny lag, utan att
fråga sig, om och hvarföre den gamla behöfde ändras, hafva
dringar skett, som man icke ens tänkt på. Derföre är nu
första frågan: Skall det upprättade förslaget ligga till grund
för den nya lagén, eller skall det omarbetas? I Högsta
Domstolen har jag för min del ansett det vara rättast att
nu sammandraga en codex af allt, som för närvarande är
lag, samt derefter företaga en omarbetning med iakttagande
af nödiga ändringar och rättelser, men under den regel att
icke borttaga något af det gamla, utan att motivera hvarföre.
Då vore det lätt att döma, om man godkände en förändring
eller icke. Att en sådan omarbetning Lomme att
blifva förenad med stora svårigheter, inser jag ganska väl;
men jag tror, att den vöre ändamålsenligast, såväl för ernåendet
af sjelfva de förändringar, som erfordras och önskas,
som i afseende å redactionen. Då K. M. ej yttrat sin tanka
i denna fråga, vore det önskligt, att Ständerna nu fattade
sitt beslut deruti. Ansåge man det utarbetade förslaget böra
ligga till grund för den nya lagen, hade man derefter att
skrida till den speciella granskningen; ansåge man åter, att
någon ny lag icke borde skrifvas, utan att man borde sammandraga
och omarbeta den gamla, så blefve det nödigt, altantingen
de förra ledamöterna i Lagcommitteen, eller andra,
dertill erhölle uppdrag. Dessförinnan anser jag det olämpligt
att besluta om sättet för granskningen; ty närvarande
Ständer kunna icke grundlagsenligt binda blifvande Ständer
vid hvad de förra i detta fall besluta. Skulle R. St. ej anse
en omarbetning nödig, utan att det nu varande lagförslaget
borde till speciel granskning företagas, blefve det måhända
beliöfligt att utse ett permanent Utsk. som dermed toge befattning,
men sådant borde likväl icke ske utan i sammanhang
med criminallagen,
Jag hemställer således till LagUtsk. att fästa sig videen
fråga, om det nya förslaget behöfver omarbetas eller ickej;
men dertill fordras en noggrann undersökning. Förslaget
innehåller mångå goda saker, som icke böra förkastas, och
hvilka uti den blifvande lagen böra införas $ men detta un
-
I
Den 21 April.
danrödjer icke nödvändigheten af en fullständig omarbetning
efter de grunder, jag uppgifvit. Jag anhåller, att dessa mina
anmärkningar må få åtfölja remissen till Lagutskottet.
Frih. Boye: Då jag i mitt sednaste yttrande begärde, att
Ständerna nu skulle inskränka sig till frågan om behandlingssättet,
ansåg jag consequensen fordra, att jag icke tillät mig
något omdöme i hufvudfrågan, d. v. s. om det nya förslagets
värde i jemnförelse tili den gamla lagen: en fråga, den
jag trodde vara för tidig och olämplig, förrän inom den
församling, som skall afgöra densamma. Men då man emedlertid
nu fällt omdömen i detta afseende, och derigenom
provocerat mitt, får jag förklara, att jag sökt underrätta mig
om skillnaden emellan de båda lagverken, samt att jag tror,
att det nya innehåller många förvillelser, men derjemte också
många förträffliga saker, och att det således skulle vara
lika oriktigt att detsamma blindt antaga, som att blindt förkasta.
Sedan jag sålunda nu frånträdt min första föresats
och fällt ett yttrande i hufvudsaken, ber jag att få säga några
ord i anledning af hvad de talare yttrat, som i ämnet
uppträdt. Jag är då förut skyldig förklara, att det är naturligt,
att den vid sista riksdag begärda tableauen icke blifvit
verkställd, ty skrifvelse!! derom var så obegränsadt utsträckt,
att den gjorda begäran var, snart sagdt, omöjlig att
efterkomma; och hade den ock kunnat det, hade sådant,
utom en lång tidsutdrägt, derjemte lätteligen kunnat förorsaka
oreda. Jag har sökt rätta detta samt fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten att inskränka tableauen till principerna
och den hufvudsakliga tillämpningen deraf, och att
den således icke borde innefatta alla detail-omständiglieter.
Man har talat om behofvet af en ny omarbetning af lagförslaget.
Jag bekänner, att jag icke kan inse nödvändigheten
deraf. En sednare committé' skulle säkerligen icke komma
fullkomligheten närmare än en föregående; och jag vet
icke, hvartill det skall tjena att nedsätta committé på committé'.
Jag tror, att urskiljandet af hvad som bör antagas,
eller icke, kan verkställas af ett blifvande LagUtsk., sedan
ordentlig
andra förberedande åtgärder vidtagna, som kunna underlätta
den detaillerade granskningen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Nästan alla talare,
som yttrat sig i ämnet, hafva instämt i behofvet af uppskof
med R. St:s handläggning af det nya lagverket. Jag för
min del måste bekänna, att jag i allmänhet är rädd för uppskof
till morgondagen med hvad som kan göras i dag. Man
har sagt, att det är nödvändigt att uppgöra en tableau öfver
skiljaktigheterna emellan den gamla lagen och den föreslagna
nya, samt att sådant erfordrade en längre tid. Men jag föreställer
mig, att om nämnde tableau, såsom den förste värde talaren
sjelf medgifvit, inskränktes till upptagande endast af principer
-
Den ai Ajiril.
na, kunde densamma snart nog uppgöras, helst jag är öfvertygad
, att Lagcommitte'ens ledamöter icke underlåtit att för
sig sjelfva uppställa en sådan jenmförelse-tableau, eller åtminstone
snart skulle kunna uppgöra den.
Man har föreslagit, att vid denna riksdag endast borde
uppgöras en plan för kommande Ständers behandling af frågan;
men nyttan af ett sådant arbete vore ganska osäker,
helst kommande Ständer icke voro bundna af våra beslut i
detta afseende, utan kunde följa hvilken annan plan de behagade.
Med den siste värde talaren förenar jag mig deruti, att
det vore orimligt eller åtminstone olämpligt att nu tillsätta
en ny committé' för att pröfva den förras arbete; på det
sättet skulle man aldrig komma till något slut.
Man hör ofta klagas, att uti redactionen af förslaget
till den nya lagen icke igenfinnes den classicitet, som uti 1734
års lag. Jag tror, att en stor del af denna vördnad för classiciteten
i vår gamla lag endast härleder sig från fördom;
och att de flesta, åtminstone bland dem, som icke äro jurister,
torde finna redactionen af 1734 års lag i många fall olämplig.
Det lärer väl få antagas såsom ett nödvändigt vilkor
för en god redaction af lagen, att samma begrepp på alla
ställen uttryckas med samma ord; men sådant finner man
på många ställen i den gamla lagen icke vara iakttaget. På ett
ställe läser mant. ex.: gör någon det eller det, straffes så
eller så; på ett annat: gör man det eller det &c., likasom
skulle en qvinna kunna göra det strafflöst. På ett ställe
står, att något skall bevisas med 2:ne vittnen; på ett annat,
att det skall ske medelst a:ne mäns vittnesmål; hvilket
ock gifvit anledning dertill, att ett testamente, bevittnadt
af en man och en qvinna, en gång blifvit ogilladt af underdomstol
och denna dom fastställd i högsta instansen i Gustaf
IV Adolphs tid. Sådant torde bevisa, att den gamla redactionen
verkligen icke är så vördnadsbjudande, som man
vill påstå. Jag tror till och med, att man deri skall kunna
uppleta ord, som jag trotsar allmänheten och nästan juristerna
sjelfva än riktigt förstå; och för att förstå en lag bör
man väl icke behöfva dictionär! För min del önskar jag lifligt,
att vi må komma till granskning af den nya lagen;
och jag hemställer, att början må göras med Handels- och
Utsökn.-B:na, hvilka båda lagbalkar kunna, utan rubbning
af systemet, skiljas från det öfriga. Nu sedan man, till ledning
för omdömet, har 3:ne Ilofrätters, åtskilliga domares,
juridiska faculteters och Högsta Domstolens yttranden i ämnet,
synes 111ig endast erfordras vanligt sundt menniskoförstånd
för att kunna fatta och uttala en opinion i saken.
Jag hemställer dock, huruvida icke en förstärkning af LagUtsk.
vore nödig, och föreslår en sådan till 48 ledamöter af
hvarje Stånd, till bildande af ett slags plenum plenorum, i så
nära likhet med hvad som skedde för behandlingen af 173401*
Den 21 Apri
199
lag, som våra former kunna medgifva. Jag tror, att discussionen
i saken då skulle komma att hufvudsakligast gå för
sig i Utsk; ty om 4$ af dem, som i hvarje Stånd uro mest
talföra, finge tillfälle att i Utsk. uttömma sig, föreställer
jag mig, att öfverläggningarna i Stånden skulle blifva högst
obetydliga. Om detta Utsk. hade sina sammanträden på e.
m., försummades dermed ingen ting väsendtligt för det öfriga
riksdagsarbetet.
Man bar sagt, att riksdagen är så långt framliden, att
vi derföre icke skulle hinna ingå i granskning af lagförslaget.
Jag vet väl, att vi hafva föga mer än en månad qvar
utaf den lagliga riksdagstiden, men icke om •£, -J:del eller
hur stor del af riksdagen är tilländalupen. Jag begär, att
detta mitt yttrande må få åtfölja till LagUtsk. och vill blott
tillägga den hemställan, huruvida, i händelse Utsk. skulle
finna betänkligt föreslå en sådan förstärkning af Utsk., som
jag uppgifvit, det då icke skulle finna ändamålsenligt, att,
sedan Utsk. afgifvit betänk, öfver de 2:ne balkarna, jag nämnt',
alla Stånden trädde tillsammans i conferenser på ett runi
och, under Hr Landtnäs ordförandeskap, discuterade ämnet
samt sålunda öfverenskomme örn de beslut, som borde fattas
i de särskilda Stånden.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Äfven jag ber att få
yttra några ord i detta vigtiga ämne. Jag instämmer med
den siste värde talaren, att, sedan en betänketid af 24 år
nu varit lemnad hvar och en, sorn önskar förändring af den
gamla lagen eller antagande af en ny, nu borde och kunde
vara i tillfälle att fatta sitt beslut i ämnet. Jag medger dock,
att jag är tveliågse, örn detta beslut bör fattas vid denna
riksdag, eller om man dermed bör uppskjuta till den nästkommande.
Skulle denna riksdag komma att fortfara ända
tilldess nya lagen hinner fullkomligt af Ständerna genomgås,
skulle jag ej nu emotsätta mig granskningens påbörjande,
äfven om jag trodde civil-lagförslaget vara sådant, att
det i och för sin egen skull genast kunde antagas; men
denna riksdag är nu nära sitt i grundlagen bestämda slut.
Dessutom är criminal-lagförslaget ännu icke granskadt af
Hofrätterna och Högsta Domstolen; och jag anser det stå i
oskiljaktigt sammanhang med civillagen samt sålunda böra
gemensamt dermed behandlas. Hr Stråle har föreslagit, att
LagUtsk. måtte utlåta sig öfver den hufvudfråga: huruvida
en ny lag skall utarbetas eller den gamla blott öfverses,
förbättras och, sammanflickad med utkomna förklaringar, utgifvas.
Jag vågar bestrida detta förslag. Man skulle då komma
att besluta öfver lagarbetet i massa; och jag, med de flera
inom Stånden, som icke äro jurister, skulle då nödgas rätta
sina opinioner helt och hållet efter andras omdöme, emedan
vi icke hade nog juridisk kunskap för att, efter en så generel
pröfning, fatta något eget beslut. Jag tror, att ämnet
göres luttfattligast för hvar och en, om en table au uppgöres
200
Den 21 April.
hvarutaf man kan inhemta skiljaktigheterna i principerna för
det nya och det gamla, och sålunda komma i tillfälle att pröfva
företrädet hos livar och en af dessa särskildt. Jag för min del
skulle icke anse mig i tillfälle att nu lemna något omdöme, huruvida
en helt och hållet ny lag bör utarbetas, eller om den
gamla lagen, med deri tid efter annan gjorda förändringar,
hör läggas till grund för lagverket. Jag kan icke heller bedöma,
huruvida närvarande LagUtsk. kan hinna framställa
en sådan tableau, som Friherrarna Boye och Ehrenborgh
samt jag sjelf finna af nödvändigheten påkallad. Jag skulle
nästan tro det vara bäst, att sådant skedde af dertill utsedda
personer efter riksdagen; men jag önskade, att den omnämnde
tableauen blefve färdig och publicerades så snart
som möjligt, på det att det nya lagverket, sedan man lemnat
en så beskaffad ledning för omdömet, kunde intill nästa
riksdag blifva föremål för granskning af det sunda förnuftet
hos nationen, och en opinion i frågan sålunda finge bilda sig
äfven inom allmänheten. Om man nu företoge de 2:ne balkar,
Hr Cederschjöld uppgifvit, skulle möjligen blifvande
Ständer ändock finna sig föranlåtna att företaga dessa till ny
granskning, och vore af intet derifrån förhindrade. Nya
eller förändrade åsigter kunde då göra sig gällande. Jag anser
således nödvändigt att uppskjuta, till dess hela lagförslaget
på en gång kan komma under pröfning och på samma
riksdag afslutas, hvilket nu omöjligen kunde låta sig göra.
R. St. hafva en Just.Ombudsman, hvilken, på det sätt einbetet
hittills handhafvits och med den laglydnad, man derifrån
måste sluta sig till hafva varit allmänt rådande, icke
har särdeles mycket att göra. Vi hafva äfven hört fråga
framställas derom, att detta embete kunde upphöra. Sådant
allt utgör stöd för den mening, jag i detta afseende hyser,
eller att R. St. från detta deras högsta ombud öfver lagarna
böra kunna med skäl förvänta en sådan grundlig föredragning
af det nya lagarbetet vid nästa riksdag, som Frih.
Boye ansett vara nödig.
Jag har blott velat till Utsk. medsända denna min opinion,
samt tager mig friheten fästa Utsk:s uppmärksamhet
på vigten deraf, att Utsk., så fort som möjligt, må afgifva
sitt betänk, och då uppgifva, huruvida Utsk. antager detta
behandlingssätt eller, i motsatt fall, tror sig vara i behof af
förstärkning eller icke, på det Ståndens beslut i formfrågan
derefter må kunna fattas.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Sent uppkommen, vet
jag icke, om jag möjligen kan vara, i hvad jag nu vill anföra,
förekommen af de Hrr, som yttrat sig före mig. Jag
ämnar icke ingå i omdöme om de större eller mindre brister,
som i den föreslagna nya lagen kunna finnas. Jag tror
lika med Frih. Boye, att förslaget äger väsendtliga både förtjenster
och brister; men hvad sjelfva sättet för frågans helland
-
Den ai April.
handling angår, tror jag, att man vid detta tillfälle, såsom
vid hvarje' annat, då man vill uppställa något författningsförslag,
bör utgå från bestämda grundsatser. Man börjar då
vanligen att inom sig sjelf reda de principer, hvarefter systemet
skall utvecklas i detail. Just derföre, att vi uti vår
lagstiftning beklagligen hafva nog mångå exempel deruppå,
att man underlåtit att för sig fastställa några vissa principer,
innan man börjat skrifva författningarna, finnér man ock
så många af dessa sednare sakna system. Yi böra akta oss
att fortfarande tillvägagå på detta sätt. När fråga är att
stifta en ny lag, ligger det väl icke någon uteslutande vigt
uppå, om den blir färdig 3 eller 4 är förr eller sednare.
Det vigtiga är, att lagen blir sådan, att folket dermed finner
sig belåtet. Jag tror icke, att LagUtsk. denna riksdag
kan medhinna genomgå hela lagförslaget; men jag anser, att
XJtsk., om icke, såsom det nu är sammansatt, åtminstone
efter en ändamålsenlig förstärkning, kan, innan R. St. sannolikt
åtskiljas, blifva i tillfälle att framlägga ett betänk, öfver
de väsendtligaste principfrågor, hvarpå de särskilda stadgandena
sig grunda, såsom t. ex. principerna för äktenskapslagarna,
arfsrätten, testamentsrätten, sakrätt m. m. Härvid
kunde tillika fogas en tabellarisk uppställning, som innefattade
jemnförelserna emellan den gamla och den nya lagens
stadganden. Detta betänk, kunde, efter min öfvertygelse, af
ett skickligt LagUtsk. uppfattas så enkelt, att en hvar blefve
i tillfälle att bestämma sitt omdöme i principfrågorna,
deraf de väsendtligaste kunde vid denna riksdag afgöras. Den
visserligen högst svåra konsten att redigera kunde sedan uppdragas
åt dertill af K. M. utsedda personer, hvarefter nästa
riksdagens omsorg blefve allenast att granska dessa redactioner.
Det finnes ingenting oklokare och farligare än
öfverraskningar i lagstiftning. Det är en af civilisationens följder,
att i samma mån hon fortgår, isamma mån blifva rättsförhållandena
mera invecklade och rättstvisterna således flera.
Der civilisationen är i sitt högsta flor, finner man också
den största mångsidighet af begrepp, angående hvad som
är rättighet eller icke, och den största hårdnackenhet i försvaret
för hvad man anser vara ens rättighet. Behofvet af
tydlighet och bestämdhet i lagen är således vida större nu ,
ändå den gamla lagen skrefs, och redactionen är sålunda af
högsta vigt samt fordrar nödvändigt, att man icke lösligen
pröfvar den. Det är visserligen sannt, att, såsom man erinrat,
det nya lagarbetet nu pågått i 24 år, och att en sådan
tid kan synas lång; men jag hemställer, huru mycket allmänheten
vet om den nya lagen, och om den väl kan anses
särdeles mycket mera beredd på att mottaga den nya lagen
nu, än då arbetet börjades. Det är således ganska olyckligt,
att allmänheten ej, i enlighet med hvad R. St. vid sista riksdag
begärde, fått en så kort och lättfattlig resumé' af lag5
H. 26
Den ai April,
förslaget, och grunderna derför så klart utvecklade, att enhvar
deröfver kunnat bestämma sin åsigt, utan att så mycket
villrådighet yppar sig i detta ämne.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag förenar mig uti
den hemställan, som Frih. Boye gjort. Ämnet är af högsta
vigt såväl för närvarande som kommande generationer. Dess
Behandling fordrar varsamhet och en mogen öfverläggning;
och jag instämmer så mycket hellre uti Frih. Boyes åsigt i
denna del, som jag hemtar ytterligare stöd derför från det
sätt, hvarpå K. M. behagat öfverlemna förslaget till R. St.,
hvilket synes afse, att R. St. för närvarande hufvudsakligen
endast böra taga kännedom om förslaget, men icke ingå i
någon definitiv pröfning deraf. Jag kan icke dela Hr Dalmans
förslag. Jag finner det hvarken vara verkstälIbart eller
leda till något ändamål, utan förnyar jag mitt instämmande
i Frih. Boyes framställning, att Lagtltsk. må föreslå sättet
för lagverkets behandling och afgörande vid en kommande
riksdag i sammanhang med criminallagen, sorn väl redan
är utarbetad, men likväl för' närvar, icke i det skick, att
den kan till afgörande granskas.
Frih. Ehrenborgh: Det är egentligen i anledn. af
Hrr Cederschjölds och Dalmans yttranden, sorn jag begär att
få tillägga några ord. I anledning af Hr Cederschjölds yttrande
får jag då förklara, att ingen kan mera varmt än jag
önska att se vår lag i harmoni med tidehvarfvets fordringar;
men jag tror, lika med Hr Dalman, att lagförslagets
antagande några år förr eller sednare är fullkomligt likgiltigt,
men att det icke är likgiltigt, att det antages, innan
allt är beredt för dess ändamålsenliga antagande ; och lika
gerna som jag skulle se en lag antagen, hvilken öfverensstämmer
med folkets behof och fordringar, lika smäl tande skulle
det vara för mig såsom lagskipare, att se en lag göras gällande,
hvilken, likasom i Bayern, måste allysas, innan den
knappt hunnit blifva bekant. Den betänklighet, jag hyser
deremot, att Ständerna skulle vid denna riksdag ingå i hufvudsaklig
granskning af civillagen, härleder sig ingalunda från
någon allmän håg att skjuta upp, utan blott från min öfvertygelse,
att en mogen besinning är nödvändig i ett så vigtigt ämne
som detta. Om det blefve fråga om en afgörande votering,
skulle jag, som genom mitt embete blifvit satt i nödvändighet
att taga frågan i närmare öfvervägande, visserligen icke vara
tveksam om hvad jag borde rösta; men då de flesta,
som hafva att deltaga i beslutet, icke äro jurister, har
jag ansett det nödigt och lämpligt, att saken framlägges så
åskådligt som möjligt. Min erfarenhet har sagt mig, att om
ett juridiskt ämne framställes klart och åskådligt, kan det
ofta bedömas likaväl af den, som icke är jurist, som af en
lagfaren; men om man insveper det i det mörker, som måste
för den ytliga forskningen syna* förbundet med ett helt
Den ax April.
ao3
system, så har mängden dels icke förmåga och dels ger den
sig ej tid att nogare genomgå frågan. Detta har varit grunden
för min åsigt om behofvet af en jemnförelse-tableau;
och jag tror icke, att en sådan är så hastigt uppgjord, som
Hr Cederschjöld tyckts föreställa sig. Ett sådant arbete
fordrar största forskning och noggrannhet, om det skall blifva
sådant, att man med säkerhet skall kunna fästa sig dervid;
och jag är öfvertygad, att icke några andra äro i stånd
att rätt uppställa en sådan tableau, än de, som förut handlagt
arbetet.
Hr Dalmon har föreslagit, att man nu borde pröfva och
antaga sjelfva principerna för civillagen, men dröja med
granskningen af redactionen. Jag skulle gå in på detta förslag,
om jag trodde, att Representationen för närvarande befinner
sig på den punkt, att den kunde om dessa principer
fatta sitt omdöme, till antagande eller förkastande; men jag
tror icke, att arbetet ännu i allmänhet är nog bekant för
att man kan framlägga principerna i ändamål att deröfver
fatta beslut. Det kunde då lätteligen inträffa, att vi nu
antoge, hvad vi vid en blifvande riksdag komme att ångra
och då önskade kunna förkasta. Kan man blott öfverenskomma
om principerna, så är det förnämsta undangjordt;
ty jag kan icke föreställa mig, att vi här, inom Representationen,
skulle vilja ingå i detaillerna af redactionen. Jag
kan icke inse, huru man då skulle komma tili något slut;
fastän jag väl minnes, att R. St. uttalat en sådan åsigt, då
de nemi. år i8x5, i anledn. af en K. M:s nåd. propos., innefattande
vissa principer för domstolarnas organisation,
förklarade, att de icke kunde ingå i pröfning af frågan,
utan gemensamt med dess tillämpning i redaction. Skulle
vid denna riksdag en bestämd önskan prononcera sig att antaga
en ellei- annan del af förslaget, så instämmer jag med
Hr Cederschjöld deruti, att Handels- och Utsöka.-balkarna
företi-ädesvis må företagas. Jag tror, att dessa äro i ett så
isoleradt skick, relativt till det hela, att de utan rubbning
af principerna och systemet kunna utbrytas; och jag kan
icke neka, att då Ständerna äro sammankallade för att återföra
ordning i myntväsendet och säkerhet i transactionerna
man och man emellan, så ligger det närmast ett sådant ändamål
, att jemväl söka ordna executionslagarna. Jag hemställer
likväl, om icke begreppen äfven i denna del kunna
behöfva att mogna till nästa riksdag.
Man har anmärkt, att år äro på det nya lagverket
använda. Jag är icke bland dem, som tro, att denna tid är
onödigt förspilld. Jag tror, att för att omarbeta en lag
fordras mera förmåga, än sorn fallit på de flesta individei-s
lott. Ända från den tid, år 1810, då Ständerna begärde arbetets
företagande, har K. M. med största omsorg eftersökt
personer, som kunde vilja åtaga sig samt äga förmåga att
utföra detta grannlaga och vigtiga arbete. Döden har un
-
Den at April.
danryckt en del af committe'ens medlemmar, och en del har
tröttnat och lemnat sina platser, så att numera endast 3:ne
ledamöter af committeen återstå. Vår närvarande Just.-ombudsman
har äfven varit kallad och deltagit uti committeens
arbeten, och jag erkänner fullkomligt hans intellectuella förmåga;
men troligen tilläto honom icke hans physiska krafter
att längre fortfara såsom ledamot i committe'en. Från Just.-  ombudsnus-embetet hafva R. St. icke heller, åtminstone i afseende
å lagförslaget, hemtat särdeles skördar på sednare
tider, fastän jag visserligen icke kan undgå att förena mig
med Gr. Cronhjelm deruti, att man från det hållet billigen
kunnat förvänta någon ledning i detta afseende; och jag,
långt ifrån att uti Just.-ombudsmrs-embetet se ett , på
sätt jag hört någon påstå, onödigt elier öfverflödigt embete,
som borde afskaffas, önskar tvärtom lifligt att det må fortfarande
finnas såsom en dyrbar bild af den constitutionella
ide', våra grundlagars stiftare uti inrättandet af detta embete
velat uttrycka, och hoppas att alltid få se det besatt med
män, som skola fylla deras plats, hvartill jag äfven för min
del räknar vilja och förmåga att följa våra lagars tillämpning
och bevaka deras behof af förbättring, och som sålunda
jemväl komma att anse det för sig ärorikt att för R. St.
framlägga sina åsigter i afseende å det nya lagverket; och
jag tror äfven, att man då i Just.-ombudsmannen bör kunna
hoppas att finna den föredragande , som Frih. Boye föreslagit.
Hr Stråle: Jag måste hafva uttryckt mig otydligt,
emedan Gr. Cronhjelm i anledning af mitt yttrande trott,
att jag menat, det någon ny lag icke borde utfärdas. Sådant
har aldrig varit min mening. Den fråga, jag framställt,
var den, huruvida lagen borde ånyo skrifvas eller icke.
Lagcommitteen har skrifvit en lag ånyo, utan att motivera,
hvarföre den förkastat de gamla stadgandena. För 24 år
sedan, då committe'en började sina arbeten, var visserligen
bos mången den tanke gällande, att lagen borde skrifvas
ånyo, och jag erkänner, att då jag först skulle fatta mitt
omdöme (ifver det nya lagarbetet, tänkte jag helt och hållet
olika deröfver emot hvad jag gjort, sedan jag, åtminstone en
dag i veckan, under ett helt års tid sysselsatt mig med arbetets
granskning. Jag stadnade då i den öfvertygelse, att
commit een utsträckt arbetet alltför vida, och jag yttrade
vid sisti riksdag några ord i afseende på det sätt, på hvilket
jag anser, att man bort tillvägagå. Jag trodde nemligen,
att lagstiftaren icke borde utgå från sina individuella
begrepp, utan att lian borde hemta sin utgångspunkt från
folkets begrepp, dess seder och lynne. Jag sade, att jag fruktade
alltför stora reformer i denna del. Om förändringarna
blefve så stora, att folket alldeles icke igenkände sin lag,
fruktar jag, att det komme att gå såsom i Bayern, att man
nemligen nödgades aflysa lagen kort efter densammas utfar
-
Den 21 April.
305
ilande, emedan folket dermed kände sig obelåtet. Man föreslår
nu en mängd af ingripande förändringar, utan iakttagen
pröfning, huruvida folket åstundan dessa förändringar,
eller är beredt att emottaga dem. Så har man t. ex. i en
punkt föreslagit förändring af giftorätten. Hade folket önskat
en sådan förändring, måsteman taga för gifvet, att det
sökt vinna de resultater, som utaf förändringen skulle blifva
en följd, på den väg, som dertill redan finnes öppen,
nemi. genom ingående af äktenskapsförord. På sådant sätt
kan man förändra giftorätten, huru man behagar. Jag tror
likvist icke, att denna utväg ofta blifvit begagnad; jag känner
åtminstone icke något exempel i detta afseende. Att
fråga är om en väsendtlig förändring i arfsrätten tror jag knappt,
att bonden ännu ens vet utaf. Jag förstår icke, hvarföre man
skall påtvinga folket Jagförändringar, hvilka icke öfverensstämma
med deras önskningar. Lagcommittéen har, såsom
jag förut anmärkt, utgått från principen, att lagen borde
ånyo skrifvas; och det är denna principfråga, hvars beskaffenhet
jag tror R. St. vid denna riksdag kunna och böra
pröfva och afgöra. Antages icke den, måste hela lagförslaget
omarbetas. Den tableau, som önskas, kan icke fullständigt
uppgöras på annat sätt än derigenom, att man sammanfattar
allt hvad som nu är lag och, för hvarje särskildt fall,
sammanställer allt, hvad derom för närvarande finnes stadgadt,
med det, som till antagande föreslås, hvarigenom man
kommer i tillfälle att göra en säker jeninförelse emellan det
gamla och nya. Jag fästade uti mitt sista yttrande uppmärksamheten
å i §. i lagförslaget och visade, att det var
svårt att säga, såväl hvad som derutaf är nytt eller
gammalt, som hvarföre det nya blifvit satt i stället för det
gamla. För ett fullkomligt utredande i denna del fordras
utförliga afhandlingar vid hvarje punkt; ty skiljaktigheterna
äro så många såväl i anseende till förändring af ord som
begrepp. Inskränker man sig till antagande och motiverande
af erforderliga, hufvudsakliga förändringar, så kan sådant
utan alltför stor tidsutdrägt och svårighet tillvägabringas;
men skulle alla skiljaktigheterna i sammanhang granskas,
tror jag, att dertill erfordrades mera tid för ett Utsk. än
en hel riksdag.
Hr Cederschjöld: En värd talare har trott, att det
ej vore rådligt att till afgörande företaga ett par balkar särskildt,
emedan andra principer kunde blifva rådande vid en
kommande riksdag, och lagen sålunda kunna komma att
sakna nödigt sammanhang. Men jag tror, att dylika considerationer
icke böra afhålla oss från att påbörja granskningen
af det vigtiga arbetet. Man måste i detta såväl som i
andra fall något lita på lyckan och Guds försyn. Eljest och
om man ville fullfölja den yttrade principen till dess yttersta
gräns, skulle man icke ens kunna våga fatta något slags
20Ö
Den 21 April.
beslut, emedan det ju vore en möjlighet, att genom en förändring
i personalen andra meningar kunde göra sig gällande
i nästa plenum.
Trenne utmärkt kunniga och aktade jurister hafva afrädt
företagande af lagförslagets granskning vid denna riksdag
och tillstyrkt uppskof, emedan frågan vore så särdeles
vigtig oell behäftad med många svårigheter; men jag skulle
anse det af vigt, att vi företaga granskningen just under det
vi äga ibland oss dessa utmärkta jurister, så att vi kunde få
begagna deras insigter och erfarenhet. De, som kunna så
tydligt inse alla svårigheter, mäste äfven bäst förmå afhjelpa
och undanrödja dem. Derföre tror jag, alt vi vid denna
riksdag böra påbörja granskningeu; hvars och ens lif står i
Herrans hand. Den siste värde talaren har ånyo upprepat
och åberopat första §. Gifterm.-balken såsom förment bevis
på den gamla lagens företräde och på olämpligheten att
göra någon ändring utan trängande behof. Han har anfört,
att uti gamla Jagen står: "Vill man hjonalag bygga; tå
”skall han m ö af hennes giftoman begära” &c.; och uti
det nya förslaget: ”Vilja man och qvinna äktenskap med
”hvarannan ingå” &c. Jag, såsom läkare, finner deremot
just härutinnan ett väsendtligt företräde hos det nya lagförslaget.
Ty det deruti uttryckta lagbudet är klart och kan
af hvarje domare omedelbarligen tillämpas; då deremot stadgandet
i gamla lagen erfordrar läkarebetyg.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag är äfven afdon
meningen, att man vid denna riksdag blott bör besluta om frågans
behandlingssätt; men hurudant bör detta blifva? Man
bar sagt, att It. St. nu böra uttala en mening om de grundsatser,
hvarpå den nya lagen stödjer sig. Jag tviflan pä, att
sådant vore lämpligt. Om grundsatserna skulle afgöras utan
jemnförelse roed deras tillämpning i redactionen, blefve det
svårt att med visshet sluta, hvart man ville hän; och skillnaden
emellan det gamla och nya kunde icke lätt afvägas.
Om grunder framlades, hvilka öfverensstämde med all logisk
och juridisk consequens, men icke ägde deras rot i
Nationens lynne, dess gamla bruk Och vanor, så kunde det
lätt bända, såsom det förmäles hafva händt i Bayern, att
den nya lagen måste aflysas, kort efter sedan han blifvit antagen.
Iios oss har man desto mera anledning att befara
en sådan utgång, som man vet, att det ramlade lagverket i
Bayern var utarbetadt af en bland tidens yppersta jurister,
hvilken nog mycket torde hafva tjent vår Lagconnuitte till
föresyn. Hr Stråle synes mig hafva uppfattat saken i sin
grund, då han yrkat, alt Ständerna först böra yttra sig, huruvida
icke den gamla lagen skall ligga till grund för det
nya förslaget. Jag är af denna tanka, emedan jag ej anser,
någon annan lagförändring lämplig än den, som småningom
göres i man af sig yppande behof. Utgifningcn af en ny
Den 21 April.
20J
lag bör följaktligen, efter min mening, inskränka sig till att
fullständigt samla de lagstadgar och föreskrifter, sorn redan
finnas, derutur borttaga, hvad som anses otjenligt, der tillägga,
hvad sorn felas, och deri rätta, hvad sorn kan linnas otydligt.
Om detta förfarande bör gillia i allmänhet, gäller det
isynnerhet om Sverige, som aldrig varit eröfradt, som derföre
bibehållit sina egna lagar, utgångna ur folkets sköte och
utvecklade jemte det. Härledande sig från så aflägsna tider,
att skrifkonsten knappt var känd och att lagarnas indelning
ännu bibehållit namnet af de träskifvor, hvarpå runorna ristades,
skulle ett våldförande af dessa, med folkets innersta
lif förbundna lagar vara högst förderfligt. Om man derföre
beslutar, att den gamla lagen skall ligga till grund för den
nya, så vinner man, jemte fördelen att bibehålla hvad folket
länge känt oell älskat, äfven den, att kunna begagna den
gamla lagens språk. Anmärkningar deremot hafva visserligen
blifvit gjorda; men de hafva angått endast småsaker, hvilka,
om de än någon gång kunnat förvilla en underdomare, åtminstone
icke bort i högre rätt föranleda misstag. Bibehållandet
af den gamla lagens språk medför den stora fördel,
att, under det de skickligaste jurister erkänna detsammas
fullkomlighet, det är begripligt för hvarje man, som icke
är jurist. Lägger man det gamla till grund, så vet man
åtminstone hvad man har; men om man förkastar det gamla,
utan att hafva noga öfvervägt företrädet af hvad som
skall siittas i stället, så händer det, på sätt Hr Stråle med
exempel ur gamla och nya lagens giftermålsbalkar visat, att
man mera förlorar, än vinner. Så måste det äfven vara; ty
den gamla lagen är ej ett foster af en mans skarpsinnighet
eller ett tidehvarfs rön, utan af mångfaldiga generationers
dyrköpta erfarenhet och slutsatser. Man skall derföre börja
med att undersöka, icke om det nya förslaget är antagligt, utan
om den gamla lagen behöfver ändras. Hr Stråle har derföre
rätteligen anmärkt, att det möjligen behöfves att, på grund
af den gamla lagen, helt och hållet omarbeta det nya förslaget,
om det skall kunna antagas. Jag tror det äfven och
att det varit ett misstag af Lagcommitteen att från början
hafva gjort något annat, än att på ett ställe sammanföra,
hvad i hvarje fall linnes stadgadt, och derefter mönstra bristerna.
Genom detta misstag har committe'en kommit på
afvägar, dem vi nu frukta att öfvergifva för det stora arbete,
man skulle nödgas använda för att på den rätta vägen
söka målet. Men det är bättre att nu besluta omvändelsen,
än att ännu längre fördröja och försvåra den.
Några ledamöter hafva yttrat sig anse en uppställning
jemnförelsevis af skiljaktigheterna emellan de gamla och de
nya stadgandena väl vara behöflig, men alltför svår att utföra.
Jag tror visserligen, att den blefve det i detail; mert
om man inskränkte sig derhän att jemnföra grundsatserna
med hvarandra, och icke uppställde dessa jemnförelscr allt
ao8
Den ai April.
för knapphändigt, utan med hänvisningar både till motiverna
och till de bestämda lagstadgarna, så torde ändamålet nog
kunna vinnas. En sådan försigtighet, hvilken alltid af Constit.-  Utsk. iakttages, då grundlagsförändringar komma i fråga,
och hvilken merändels plägar iakttagas af LagUtsk. vid spridda
lagförändringar, synes mig vid lagens förändring i sin
helhet vara ännu mera nödvändig, på det att äfven menige
man i vårt land, som har den lyckan att äga en med lagen
väl bekant allmoge, må kunna på något säkrare, än andras
berättelser, grunda sin mening om det nyas företräde. En
ledamot har sagt, att man vore ledsen vid den gamla lagen.
Jag tror deremot ingen annan vara det, än sådana nyhetsälskare,
hvilka klandra allt, som är äldre än de sjelfva. Det
motstånd, den nya lagens införande hos domare i allmänhet
löner, torde bevisa, att han icke är så efterlängtad, som här
påstås. Tvärtom är jag förvissad, att detta domrarnes tänkesätt
kommer att delas af allmänheten, när hon blott hinner
blifva bekant med det nya lagförslaget. Att förstärka LagUtsk.
finnér jag icke lämpligt; ty ju flera ledamöter, ju flera
meningar och ju större svårighet att förlika dem. Vöre meningen
åter, att Utsk. skulle arbeta på afdelningar, så kunde
man icke vänta sig nödigt sammanhang i behandlingen. Att
Utsk. skulle till detta arbete använda eftermiddagarna eller
andra lediga stunder, är ett förslag, som visar, huru lätt
man tager saken. Jag deremot tror, att Utsk. till detta,
det vigtigaste af sina arbeten, behöfver använda hela sin
skarpsinnighet och sin bästa arbetstid, samt att småsakerna
hellre kunna på eftermiddagarna behandlas. Förslaget, att
frågan skulle i alla Ståndens närvaro discuteras utom protocoli,
anser jag icke heller böra föranleda till något afseende.
Vid 1823 års riksdag deltog jag i dylika öfverläggningar
och fann dem utan egentligt gagn, emedan de flesta
äro likgiltiga eller stillatigande vid öfverläggningar, som föras
utom protocoli, och utan det interesse, som ett för handen
varande beslut medför. I afseende på skyndsamheten
med denna frågas behandling instämmer jag med dem, som
anse försigtigheten vara mera värd. Det betyder föga, om
den nva lagens antagande fördröjes ett tiotal år till; men
det vore illa, om hundrade året efter det, då vår .gällande
lag antogs, skulle utmärkas derigenom, att man utan mogen
pröfning förkastade, hvad som under så många år visat sig
godt och nyttigt. Jag kan åtminstone icke gifva min röst
dertill.
Frih. Boye: En värd ledamot har begärt, att LagUtsk.
nu till en början skulle sysselsätta sig med 2:ne särskilda
balkar, nemi. Hand.- och Utsökn.-balkarna, och jag vill gerna
medgifva, att dessa tvenne balkar, som hvila mer på
practiska än theoretiska begrepp, kunna särskildt behandlas;
men
Dea 21 April.
men älven i afseende på dessa balkar finnas sådana skiljaktigheter
mellan den gamla lagen och nya lagförslaget, att jag
icke skulle tro det kunna vara likgiltigt för RiksSt. att först
uti eu tableau få se och uppfatta dessa skiljaktigheter. För
öfrigt ber jag att till den ledamot, som ansett den ifrågaställda
tableauen vara så lätt uppgjord, få förklara, att
detta yttrande bevisar, det han sjelf alltför lätt betraktat,
hvad med denna tableau åsyftas. För min del tror jag ej,
att ett sådant arbete kan fullbordas hvarken på en dag eller
måhända på ett år. Jag ber äfven att fä förklara, det
jag värderar den aktsamhet vid nya lagars antagande, som
den siste värde talaren tillstyrkt, och jag förenar mig fullkomligt
i hans önskan, att den nya lagen i sjelfva språket
kunde uppnå samma fullkomlighet, som iy34 års lag äger.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Hos flera talare
har den mening gjort sig gällande, att nya civillagen icke
bör till granskning hos R. St. förekomma, förrän i sammanhang
med den nya brottmålslagen. Detta är också efter min
åsigt det rätta, och jag förbigår att åter upprepa de skäl
för denna mening, som redan blifvit anförda, men vill blott
tillägga, att då viet nya lagförslaget åsyftar en reform såväl
uti privaträtten som uti rättegångsväsendet, synes det icke
vara lämpligt att företaga en ny organisation af rättegångsordningen
i civila mål, utan i förening med rättegångsordningen
i brottmål. Här har flera gånger blifvit sagdt, att
man redan haft en betänketid af 24 år- Jag får i anledning
deraf erinra, att förslaget till ny civillag i sin helhet först
befordrades till trycket år 1826; och hvad en ledamot yttrat
derom, att förslaget redan skulle vara granskadt utaf
alla opinioners jurister, är icke heller enligt med förhållandet;
ty de juridiska faculteterna i Upsala och Lund hafva
ännu icke, mig veterligen, afgifvit något yttrande öfver nya
civillagen. Jag hemställer likväl, om icke dessa faeulteter,
såsom representanter af den högsta theoretiska kunskapen i
ämnet, böra yttra sig öfver civillagen, såsom redan skett i
afseende på nya criminallagen; och jag föreslår altså, det
R. St. må besluta, att ett sådant yttrande bör infordras,
hvarvid det tillika är angeläget, att tillräcklig tid bestämmes
för faculteterna att fullgöra detta uppdrag. För milt
del finner jag det sätt för ett nytt lagverks uppförande,
som Hr Stråle föreslagit, vara det bästa, och på sådant sätt
har man äfven förfarit, ej mindre vid sammanfattandet af
andra länders utmärktaste lagverk, än oek tillförne hos oss.
Hvad den erinran beträffar, som här likaledes blifvit gjord,
att saken icke vidare borde fördröjas, så inser jag ej, att
någon särdeles vigt här ligger på hastigheten, särdeles som
jag ej kan finna, att några giltiga skäl äro för handen för
antagandet af en ny civillag, De skäl, man åberopat för
5 H. 27
210
Den 21 April.
behofvet af ett nytt lagverk, äro hufvudsakligen hem tade
från den förändring vårt statsskick undergick år 1809; jag
tror likväl den åsigten vara mindre riktig, att en förändring
i statsrätten nödvändigt inverkar på privaträtten. Yi se
t. ex., att, oaktadt Romerska staten i politiskt hänseende undergick
ganska betydliga förändringar i Augusti och Constantini
tider, verkade detta likväl ej omedelbart på privaträtten;
till och med åtskilliga offentliga rätten tillhörande
begrepp, såsom det om c i vi te t, blefvo oförändrade. 1772
års revolution, som medförde väsendtliga förändringar i statens
styrelse, verkade ej det minsta pä privaträtten; och den
i Franska republikens i2:te år utkomna civillag bibehölls,
med ombyte af namn och utan betydligare ändringar, under
den mest enväldiga Kejsares regering och den constitutionella
monarkien. Det andra skälet, man åberopat, är det cliaotiska
skick, hvari vårt lagverk befinnes genom en mängd
särskilda författningar; och jag medgifver, att detta till en
del kan genom ny lag afhjelpas, men icke på långt när så
mycket, som man i allmänhet föreställt sig. Man har nemi.
trott, att större delen af de särskilda författningarna skulle
upptagas i den nya lagen. Få äro likväl de, jemnförelsevis
till mängden, hvilka blifvit upptagna i Lagcommitteens förslag,
ty en mängd af dessa särskilda författningar gälla för
särskilda classer eller näringar; och hafva dessa, enligt den
vid nästan alla lagstiftningar följda grundsats, blifvit ur allmänna
lagen uteslutna. Dessutom ligger det i ett rättssystems
natur af beständig utveckling att tid efter annan
utbildas genom yttre former, d. v. s. genom nya författningar.
En ny lagbok gifver äfven sjelf anledning till nya författningar,
emedan det hör till sakens natur, att åtskilliga
ineonsequenser i den nya lagen alltid linnas, som först vid
tillämpningen blifva observerade och erfordra, jemte de nya
sätt att eludera lagen, som påfmnas, ytterligare tillägg och
förklaringar eller rättelser. Af de flesta länders laghistoria
inliemtas äfven, att på en ny lag alltid följt en mängd
författningar. I följd häraf är min öfvertygelse, att intet
trängande behof af ny civillags antagande förefinnes, och
att man väl kan gifva sig tid att noga betänka det af Lagcommitte'en
nu uppgjorda förslag. Hvad beträffar den tableau
af skiljaktigheterna emellan gamla och nya lagen, som
här blifvit ifrågasatt, så har en ledamot ansett en sådan tableau
ganska lätt, under det andra ledamöter funnit den
förenad med betydligt arbete; och Gr. Cronhjelm har särskildt
för sin del fordrat, att denna tableau skulle uppgöras
på sådant sätt, att äfven de, som icke äro jurister, deraf
skulle kunna bedöma företrädet emellan det gamla och
nya. Denna olikhet i åsigter synes mig tillräckligen utmärka
svårigheten att åstadkomma ett ändamålsenligt arbete,
och att i detta hänseende uppfylla Gr. Cronhjelms fordringar
Ur icke ens paöjligtj ty den, som icke är jurist och så
-
Den 21 April.
211
ledes cj studerat vetenskapen, lär väl icke genom en tableau
kunna blifva vetenskapsman eller få förmågan att bedöma
principer, hvilkas företräde till och med skickliga jurister
hafva svårt att afgöra. Dessutom innehålla motiverna lill lagförslaget
en slags tableau öfver skillnaderna deremellan och
gamla lagen. Jag förenar mig med Hr Stråle och Hr v. Hartmansdorff,
att LagUtsk. måtte anmodas först yttra sig Öfver
sjelfva planen till den nya civillagen och huruvida man icke
bör inskränka sig till en blott sannnangjutning och förbättring
af det redan bestående, hvilket, efter min tanka, är
det enda sätt, hvarpå ett lagverk bör uppgöras, som icke
ensamt skall rätta sig efter dagens opinion, utan äga bestånd
för tidsåldrar. Det torde också vara desto angelägnare att
förfara på detta sätt, då man hört klagan öfver de misslyckade
försök med nya lagverk, som i andra länder ägt
rum, och hvarpå England äfven är exempel, utom det förut
citerade Bayern, der likväl tidehvarfvets störste criminalist
hade befattning med den nya lagens sammanskrifning.
Gr. Cronhjelm: Jag begär blott att få yttra några
ord till svar åt Hr Cederschjöld. Den värde ledamoten har
trott, att man borde skynda med den nya civillagen och nu
utbryta 2:ne balkar till särskild behandling; hvarjemte talaren
till stöd för sin mening åberopat, att vi nu här hört
3:ne utmärkt skickliga jurister yttra sig i ämnet, och derföre
önskade, att man icke skulle vara i saknad af dessa juristers
biträde vid den förestående granskningen. Det är deremot
just för att vi icke må falla i händerna på dessa eller
andra utmärkta jurister, som jag tillstyrkt, att man icke
måtte brådska; och såsom skäl har jag förut anfört, att jag
tror, det juristerna af såväl den ena som andra åsigten och
alla Rikets högre domstolar redan till K. M. yttrat sig öfver
det nya lagförslaget, och att fråga nu är om nationens
opinion, eller huruvida detta förslag står i förening med folkets
vanor och begrepp. Det är också derföre, som jag önskat
en sådan tableau öfver skiljaktigheterna emellan den
gamla och nya lagen, som äfven för dem, hvilka icke äro
jurister, kunde tjena till ledning vid bedömandet; och jag anser
detta desto angelägnare, om jag får antaga den siste talarens
påstående, att äfven skickliga jurister hafva svårt att afgöra
företrädet emellan de skiljaktiga principer, som äro i fråga.
Detta utgör ett nytt skäl att icke brådska, och ett ytterligare
igenfinnes i nödvändigheten att vänta, tilldess man
kan till systematisk behandling på en gång företaga både
civil- och criminallagen, emedan de i många fall böra utgå
från samma hufvudprinciper. Det är väl sannt, att 24 år
förflutit, sedan Ständerna uttalade sin önskan om ett nytt
lagverk; men för min del finnér jag icke denna tidrymd för
lång eller för illa använd; och då jag specielt känner den
tid, som åtgick för utarbetandet af 1734 år£ lag, emedan en
Dea 11 April.
af mina förfäder var ordförande i dåvarande Lag-eommission,
utbeder jag mig få nämna, att då detta arbete slutligen
1734 framlades för Ständerna, fanns ingen af corn 111 i töens
första ledamöter qvar i lifvet, utom ordföranden, hvaraf
visar sig, att detta lagverk fordrade en hel mans ålder.
Hr Cederschjöld har äfven trott, att äfventyret af de olika
opinioner, som vid denna riksdagen och en påföljande kunde
göra sig gällande, ej vore så farligt, och att man i detta
hänseende borde något förlita sig på lyckan. I min tanka
är det deremot alldeles nödvändigt, att samma principer
och opinioner genomlöpa hela verket, då det en gång antages,
så att icke den ena Representationen fastställer en princip
och den andra en motsatt, på möjligheten hvaraf vi hafva
ett talande bevis i de principer, som i allmänhet af nu
varande Representation uttryckas i motsats mot sista riksdagens.
Jag anser derföre, att vi böra hafva alla materialier
så beredda, alt hela lagverket sedan kan afgöras påen riksdag,
då jag önskade att Just.-ombudsmannen äfven vore beredd
att föredraga saken på sådant sätt, att vi, sorn icke äro
jurister, kunna efter tillräckliga upplysningar afgöra den.
En värd talare har trott, att universiteternas juridiska faculteter
först borde höras. Detta anser jag öfverflödigt. Konungen
har fastställt en viss tid för afgifvande af påminnelser
emot Lagcommitte'ens förslag till ny civillag; hvarje
medborgare har dertill haft rättighet och, med det begrepp
jag gör mig om en academisk lärares kall, kan jag ej tro
annat, än att universiteternas professorer så mycket följa sin
tid, att de icke skulle hafva lemnat detta tillfälle obegagnadt,
örn de ansett Lagcommitte'ens arbete stå i strid med deras
åsigter; sådant hade man till och med haft rätt att fordra.
Dessutom är Högsta Domstolen för närvarande besatt med
en person, sorn blifvit hemtad från de juridiska faculteter11a,
så att deras åsigter icke varit utan sin representant vid
den granskning, nya lagförslaget undergått i Högsta Domstolen;
och då det redan så ofta blifvit sagdt, att lagförslaget
innehåller för mycket nya tlieorier och gör för litet afseende
på det förut bestående, m. m. d., inser jag icke, hvartill
det skulle tjena att tillkalla ännu flera, af hvilka samma
yttrande kunde förväntas. Det skulle endast gifva motståndarne
till alla förbättringar vapen i händerna och anledning
att benämna utlåtandet ett professorsarbete, i strid mot
nationens lynne och önskningar. Hr Stråle har trott, att
LagTJtsk. bör i främsta rummet för R. St. framställa, huruvida
de vilja hafva en ny lag eller blott omarbetning af den
gamla, och Hr Stråle har för sin del ansett, att R. St. borde
på förhand besluta, att inga genomgripande förändringar
i gamla lagen matte antagas. Vi skulle således utan en föregående
tablcau öfver skiljaktigheterna mellan den gamla
och nya lagen, utan att ens känna, hvari skillnaderna bestå,
votera, huruvida vissa stora principer skulle antagas eller
Den ax April.
ai3
förkastas; detta måste jag motsätta mig. Jag tror, att både
godt och ondt finnes i nya lagförslaget, och att det bäst
kan bedömas, om de föreslagna förändringarna i en tableau
framställas; men att på förhand uttala en opinion, hvarigenom
det nya utan föregången pröfning skulle casseras eller
gillas, kan jag ej godkänna. I Hr v. Hartmansdorffs yttrande
igenkänner jag den kärlek för vår historia och våra vanor,
som så ofta hos den värde ledamoten gjort sig gällande.
Emedlertid, då talaren yttrat, att inga andia önskade
en ny lag än de, som ville hafva allting lika gammalt som
de sjelfva, skulle jag tro, att han gått för långt, och att
han borde akta sig för ett sådant nit för allt gammalt; ty
0111 den princip, talaren uppställt, skulle antagas, stadnar
man vid den förklaring, att som Svenska folket icke önskar
sig någon ny eller någon förbättrad lag, bör nya lagförslaget
helt enkelt läggas under bordet, hvilket likväl vore nog
hardt, i afseende på ett arbete, som kostat så betydliga summor,
och dä R. St. vid flera riksdagar uttalat ett behof af
detta arbete. För min del anser jag, såsom jag förutnämnt,
lagförslaget icke böra casseras utan föregående pröfning; och
jag förmodar, att hatet emot det nya och kärleken för det
gamla vid denna pröfning äga tillräckligt utrymme för att
då göra sig gällande. Jag fortfar af dessa skäl att tillstyrka,
det Utsk. måtte föreslå, att till nästa riksdag en tableau
uppgöres, och aft de personer, sorn utarbetat nya lagförslaget,
dervid måtte biträda, samt att R. St. derjemte hos Konungen
anhålla, att criminallagen vid nästa riksdag äfven
varder till Ständerna öfverlemnad tillika med en dylik tableau
öfver skiljaktigheterna emellan densamma och gamla
brottmålslagen. Särskildt ställer jag dessutom en anmodan
till LagUtsk. att föreslå en punkt i Just.-ombudsmannens instruetion,
hvarigenom må stadgas, att Just.-ombudsmannen
bör specielt använda sig för det nya lagförslaget. Om det
tillätes mig att i sammanhang med detta ämne fälla ett generelt
yttrande öfver Just.-ombudsmannens instruetion, så
ber jag att få förklara, det jag tror, att med principerna i
denna instruetion är enligt, om Just.-ombudsmannen hade
åliggande att gå R. St. något mera tillhanda vid alla förekommande
frågor om nya lagförslag.
Frih. Ehrenborgh: Jag är ledsen att nödgas ytterligare
förlänga en discussion, som måhända redan tröttat R.
o. Ad.; men jag är dertill föranledd af åtskilliga här fällda
yttranden. Jag har för min del afhållit mig från allt yttrandeom
dctaillerna af det nya lagförslaget; men då en ledamot
af Högsta Domstolen och en af Konungens rådgifvare
framkastat, att Lagcommitte'en föreslagit sådana förändringar,
som äro motbjudande för folket, ber jag att få erinra,
att de flesta mera genomgripande förändringarna skola vid
en närmare granskning finnas vara alternativt föreslagna,
214
Den 21 April.
mindre af nyhetsbegär, än tili följd af behofvet af en vetenskaplig
utgångspunkt och ett systematiskt samband för
arbetet. Jag lägger icke committeen detta till last; tvärtom,
äfven der alternativer icke äro föreslagna, såsom t. ex.
i frågan om ogift qvinnas myndighet, så, ehuru jag icke delar
coinmitteens åsigt i denna punkt, förundrar det mig icke,
att committeen framställt detta förslag, helst det svårligen
såsom princip kan försvaras, att en qvinna kan blifva myndig
vid femton år, om hon i 24 timmar varit gift, men deremot
mäste, såsom ogift, förblifva omyndig vid hvilken ålder
som helst. D^t är också endast med afseende på tillämpligheten
för Sverige, som jag i denna del varit och ännu
är med committeen af olika tanka. Emedlertid, då alternativer
för de flesta större förändringar äro föreslagna,
lärer man icke med skäl kunna förebrå committe'en att hafva
velat påtvinga folket nya och mot dess vanor och tänkesätt
stridande grundsatser. Jag hemtar häraf ytterligare
stöd för den önskan, jag redan yttrat, att man ännu må
gifva tid åt allmänna opinionen att uttala sig öfver Lagcommitteens
arbete, på det detsamma åtminstone icke måtte
förkastas endast derföre, alt det ännu icke är tillräckligen
kändt.
Hr Cederschjöld: Man har väl talat derom, att allmänheten
bör få kännedom om det nya lagförslaget, innan
det till pröfning företages; men jag får i anledning häraf
fästa uppmärksamheten derpå, att 8 år redan förflutit, sedan
civillagen trycktes och utdelades. För att döma efter
hvad sorn händt i afseende på criminallagen, att nemligen
den rättighet, Konungen lemnat åt hvar och en att
yttra sig deröfver och göra anmärkningar emot förslaget,
blott blifvit begagnad af mig och några få andra personer,
utom dem, som, till följd af sina embetsmannabefattningar,
haft åliggande att utlåta sig, hemställer jag, om bättre resultat
i afseende på civillagen kan väntas genom ytterligare
tidsutdrägt. Genom ytterligare uppskof skulle tvärtom
bela saken falla mera i glömska, eller åtminstone dess afgörande
försvåras just genom anmärkningarnas växande mängd.
Man yrkar, att intet förslag till ny lag bör företagas
till afgörande, förrän man vore säker på dess fullkomlighet.
Men vi skulle då i evighet få vänta pä den nya Jagen,
helst fullkomlighet icke är att hoppas af menniskoverk.
Dessutom utbeder jag mig få erinra, att 87 §. llcg.F. gifver
anvisning på sättet för framtida förändringar, i fall de skulle
finnas behöfliga. Jag begagnar slutligen detta tillfälle för
att pa Svenska upprepa den sanning, hvarom en värd ledamot
vid en föregående riksdag på Franska anfört ett gammalt
ordspråk, nemi. att det ej finnes någon större fiende
till en god sak, än ett allt för ängsligt bemödande att lä
den fullkomlig.
Den 21 April.
Frih. Boje: Jag anser mig skyldig att tillrättavisa ett
här begånget misstag, sorn innebär en orättvisa emot Lagcornmitteen.
Det har icke varit på eget bevåg eller mot
gifven föreskrift, sorn Lagcommitte'en vid uppgörandet af
sitt förslag gått lill, hvad man kallar, öfvermått i nya theoder
•, ty committeen ingick redan i8i5 till Konungen med
en förfrågan i detta hänseende, och Konungen öfverlemnade
den till It. St., som berättigade committeen att sträcka sitt
arbete så långt committeen sjelf fann för godt, med vilkor,
att intet band derigenom vore lagdt på Ständernas egen pröfning,
när förslaget blifvit färdigt. Jag har ansett mig böra
nämna detta för att visa, det committeen ej öfverskrida,
hvad man af densamma haft att vänta, och jag får tillika
erinra, att om committeens arbetande ledamöter icke varit
ledda af ett utmärkt nit för saken, hade det visserligen varit
lättare för dem att inskränka sig j sitt arbete. Då jag
sista gången hade ordet, glömde jag att i afseende på förslaget
om utbrytning af 2:ne särskilda balkar göra en erinran,
som jag nu her alt få framställa, den nemi., att genom Konungens
nåd. propos. om dc tysta förmånsrätternas upphörande
synes det särskilda behof af ifrågavarande utbrytning,
som financiella hänseenden påkalla, blifva undanröjdt.
Hr von Hartmansdorff: En talare liar yttrat, att
innan R. St. företaga granskningen af nya civil-lagförslaget,
borde de juridiska faculteternas yttranden deröfver infordras,
och derutinnan instämmer äfven jag. En annan talare
har väl sagt, att man ej hade mycket att vänta af ett
professorsarbete; det kan likväl komma derpå an, och jag
inser icke, hvarföre största ljuset ej skulle kunna förväntas,
der man har största rättigheten att påräkna det. I motsats
emot den sistnämnde talarens mening om vetenskaplighetens
ringa värde, har en annan yttrat, att Lagcommitteen gjort
rätt deri att för sitt arbete taga en vetenskaplig utgångspunkt
och att fästa mera afseende derpå, än på folkets vanor
och begrepp. Örn dessa stridiga yttranden emot hvarannan
qvittas, torde saken få sin behöriga gång, och vederbörande
komma att blifva hörda. En värd ledamot har sagt
sig anse otjenligt, att R. St. på förhand yttra någon mening
om grundsatserna för det nya lagverket, innan man i detaillerna
sett, hvarthän tillämpningen bär. Häri instämmer
jag destomera, som jag tror, att hvar och en, som icke gör
sig mödan att taga kännedom af ett förslag i sin tillämpning,
gör rättast att icke heller yttra sig öfver grundsatserna.
Samme värde ledamot har lagt mig till last, att jag i
alla nya inrättningar önskar se ett sammanhang med hvad
som finnes förut. Jag nekar icke, att sådan är min mening
äfven i denna fråga, der jag tror, att det nya bör grunda
sig på det gamla och redan bestående, så framt nian ej skall
bygga slott i luften. Jag tackar för rådet att icke allt för
2l6
Den 21 April.
mycket hålla mig vid det gamla, men tror icke, att man
vid närmare granskning af mina handlingar och äfven tryckta
förslag till ändringar i flerfaldiga hänseenden skall finna
mig förtjent af en sådan, förebråelse. För att likväl genast
återgälda det erhållna rådet, torde jag få gifva ett annat,
nemi. att den, hvars namn har sin största utmärkelse af en
förfaders deltagande i stiftningen af 1734 års lag, ej måtte
utmärka sig sjelf genom nedrifvandet af det verk, som den
förre bidragit att uppföra. En annan värd ledamot har
sagt, att sedarf det nya förslaget till civillag varit tryckt i
8 år, och tillfället att deremot göra anmärkningar blifvit
till största delen obegagnadt, vore detta ens eget fel. Det
må vara; men jag tror denna likgiltighet härleda sig derifrån,
att jurister i allmänhet, särdeles domarecorpsen, från
början ansett förslaget utgånget och företaget från så orik tiga
grunder, att de tagit för afgjordt, att en fullständig omarbetning
skulle blifva nödvändig, och således ansett all granskning
dessförinnan förtidig. Jag har icke yrkat, att 11. o. Ad.
endast skulle bifalla fullkomliga förslag och har nyligen i
en grundlagsfråga påstått, att man måtte godkänna ett något
ofullständigt, men dock antagligt. Samma talares hänsyftning
på ett af mina föregående yttranden är således icke
här tillämpligt. Men som jag önskar att rätt förstås, särdeles
af mina vänner, och för att slippa med dem strida om
ord, vill jag försöka att med en medicinsk liknelse förtydliga
min mening om den nya lagens införande. En menniskokropp,
särdeles då han blifvit något gammal, tål icke vid
några hastiga förändringar i dieten, utan att blifva illamående
eller möjligen upplösas. Pä samma sätt förhåller sig med
samhällskroppen, isynnerhet dä han är så gammal som vår.
Ileglorna för samhällsdieten eller för det sätt, hvarpå samhällslifvet
verkar och rör sig, äro just våra lagar. Det är
således lika oförsigtigt att rubba den genom hastiga förändringar,
som det skulle vara vådligt för en äldre menniska,
om läkaren skulle förordna en hastig förändring i hennes
lefnadssätt.
Hr Dalman: Jag har blott begärt ordet i anledn. af
Ilr v. HartmansdörfFs yrkande, att de juridiska faculteterna
måtte höras öfver civil-Iagförslaget. Jag kan ej förena
mig med den värde talaren härutinnan och tror ej, att de
juridiska faculteterna vid våra universiteter för närvarande
äro besatta med så utmärkta män, att någon särdeles
båtnad deraf vore att förvänta; åtminstone kan denna
slutsats göras af deras redan afgifna yttranden öfver
criminallagen. Dessutom skulle en sådan åtgärd, efter
min tanka, endast leda till förvillelse genom ytterligare
thcoretiserande, i stället hvarför jag tror, att lagarna
alltid höra rättas efter samhällets befintliga förhål
-
Den 21 April.
215
landen och tidens skiljaktiga kraf. Om således dessa förhållanden
nu icke äro desamma som för 100 år sedan; om
samhällskroppen icke är i samma tillstånd nu som då, så
fordras också nya lagar och en förändrad diet. För min
del tror jag, att den nya tiden, som är frisk och ung, just
derföre vantrifves af den gamla skröpliga tidens diet och fordrar
en, som bättre passar för dess ålder och behof. På sätt jag
förut nämnt, finner jag likväl icke nödvändigt, att den nya
lagen nu omedelbart och med acclamation antages; jag har
endast velat uttrycka min öfvertygelse, att en ny lag är af
nutiden och Svenska folkets behof påkallad.
Gr. Snoilsky, Nils: Jag har blott begärt ordet för
att upplysa, det jag tror ett misstag vara begånget, då man
sagt, att juridiska faculteten i Upsala icke yttrat sig Öfver
förslaget till den nya lagen; ty både den juridiska och filosofiska
faculteten i Upsala hafva, efter hvad jag vill minnas,
afgifvit ett ganska lasvärdt och högst förtjenstfullt yttrande
deröfver, hvilket äfven varit föremål för Lagcommitteens besvarande
tillika med öfriga inkomna anmärkningar, föröfrigt
får jag förklara, att jag i afseende på sjelfva saken,
eller om den nya civillagens antagande, förenar mig i de
betänkligheter, Hr v. Hartmansdorff deremot framställt.
Gr. Cronhjelm: .Tåg skall, då jag nu ånyo fått ordet,
blifva helt kort. Hr v. Hartmansdorff har yrkat lagförslagets
remitterande till de juridiska faculteterna; men sedan vi nu hort
en annan värd ledamot uppgifva, att dessa faculteter redan yttrat
sig i ämnet, vet jag i sanning icke, hvad jag skall tro om
dessa stridiga uppgifter, meddelade å ena sidan från en man af
yrket och å den andra från sjelfva föredraganden för undervisningsverket.
Emedlertid ber jag att få förklara, att
om upprepandet af benämningen professorsarbete var stäldt
till mig såsom förebråelse, så lärer Hr v. Hartmansdorff
icke fattat mitt yttrande riktigt. Jag sade nemligen endast,
att jag ansåg de juridiska faculleternas hörande Öfverflödigt,
då de redan haft tillfälle att yttra sig, om de det åstundat;
men från de skäl, Hr v. Hartmansdorff sjelf begagnat,
då han åberopade, att dagens theorier icke borde grunda vårt
beslut, hemtade jag anledn. till den fruktan, att dea nya lagens
motsåndare skulle kunna kalla lagförslaget ett professorsarbete,
om de juridiska faculteterna hördes. För Öfrigt
får jag, i anledn. af det råd jag emottagit att icke yttra mig
öfver andra ämnen, än dem jag läst, förklara, att jag från
innevar. riksdags början läst alla inkomna och här föredragna
betänk:n och att, om Gud förlänar helsan, ämnar jag fortfara
med denna understundom temligen tråkiga sysselsättning
till riksdagens slut. Hvad slutligen dieten beträffar, så anser
jag liknelsen derom här icke vara fullt lämplig; och om
5 H. 28
Den st April.
äfven någon Iccalåkomma skulle genom antagandet af en ny
lag tillstöta rikskroppen, fruktar jag icke, att med så skickliga
läkare, som vi hafva i Hr v. Hartmansdorff och hans
colleger, de ö'friga rådgifvarne, någon fara för rikskroppen
skall blifva för handen.
Gr. Snoilsky: Jag vill blott tillägga mitt förra yttrande,
att den juridiska faculleten i Upsala icke, så vidt jag
kan påminna mig, till följd af någon särskild remiss yttrat
sig öfver förslaget till den nya lagen; hvilket jag icke heller
påstått. I öfrigt vill jag nu påminna mig, såsom Hr Strussenfelt
erinrat, att berörde yttrande hufvudsakligen innefattar
anmärkningar öfver förslaget till criminallagen. Likväl
tror jag, att i början af förslaget förekommer något om grunderna
äfven för civillagstiftning, som är ganska läsvärdt.
Frih. Cederström, Jac.: Jag anhåller att få uppläsa
LagUtsk:s i detta ämne afgifna betänk, d. i April 1810.
Det lyder, som följer: "Utsk. bör härvid blott erinra, att
ehuru, som förut sagdt är, allt hvad Nationen äger af insigt,
erfarenhet och patriotism bör bringas i täflan till det ifrågavar.
stora ändamålets befrämjande, det i alla fall blefve
oundgängligt, alt icke allenast en särskild committé af sakkunniga
män förordnades, som vore särdeles förbundna att
på lagars och författningars redaction och förenkling arbeta,
och dervid begagna de afhandlingar och projecter, som under
hand af andra kunde blifva insända, utan ock att nämnde
committe's arbeten, efter andra nationers exempel och på
sätt äfven hos oss förr varit öfligt, blefve af trycket utgifne
såsom projecter, för att åt allmänheten öppna tillfälle för
påminnelser och anmärkningar, helst ostridigt är, att det är
vida lättare, att i andras arbeten upptäcka verkliga brister,
än att sjelf utarbeta något felfritt, och att äfven mindre
kunniga kunna, undervisade af en tillfällig erfarenhet, gifva
nvttiga upplysningar, hvarmedelst, äfvensom af det sätt,
hvarpå allmänheten finnes fatta det föreslagna, goda anledningar
kunna hemtas till rättelser såväl i uttrycken som i
projecternas hufvudsakliga innehåll. Och borde de gjorda
påminnelser sedermera af committe'en i tillbörligt öfvervägande
tagas, för att med fullbordadt betänk, och förslag till
K. M. och R. St. å nästa lagtima riksdag inkomma. Att 1
de ämnen, som blott angå vissa orter i Riket, Landshöfdiugars
och andre embetsmäns äfvensom invånarnes yttrande
förut borde infordras, är ock otvifvelaktigt af högsta angelägenhet.
”
Med iakttagande af dessa grunder och detta sätt för
nva lagverkets uppgörande skulle jag förmoda, alt någon
föregående inskränkning i nuvar. LagUtskts eller RiksStrs
verkningskrets vid granskningen af det nu öfverlemnade förslaget
till ny civillag ej är lämplig. Jag förmodar tvärtom,
att LagUtsk., med hänseende till hvad JEl. St. redan beslutat,
D c h a i April.
219
icke skall underlåta att, så långt tiden under innevar. riksdag
medgifver, göra sina anmärkningar vid förslaget såväl i
afseende på principerna sorn redactionen, hvarefter det tillkommer
RiksSt. att göra de ytterligare anmärkningar, hvartill
de kunna finna sig befogade; och först derefter kan det
komma i fråga att, om så pröfvas nödigt, tillsätta en ny
committé' för förslagets granskning och omarbetning i enlighet
med de grunder derför, R. St. kunna besluta; dervid
jag likväl önskar, att denna nya committé' måtte besättas
med män, som icke äro så upptagna af andra embetsgöromål,
att de, lika med den granskande Lagcommitteen, börja
ined den förklaring, som igenfinnes i de nya lagförslaget
åtföljande protocollen, att coinmitteen ej kunde medhinna
en fullständig granskning af förslaget, utan derföre inskränkte
sig till en granskning endast af de §§., öfver hvilkas redaction
de arbetande ledamöterna varit af olika meningar.
Hr Strussenfelt: I anledn. af Gr. Snoilskys yttrande,
att de juridiska faculteterna redan utlåtit sig öfver förslaget
till ny civillag, får jag förklara, att, åtminstone så vidt jag
känner, något annat utlåtande öfver civillagen icke från
faculteterna inkommit, utom måhända ett eller annat yttrande
i sammanhang med deras utlåtande öfver criminallagen.
Gr. Cronhjelm har sagt, att faeulteternas utlåtande
vore mindre behöfligt, särdeles som en f. d. juris professor
för närvarande innehade en plats i Högsta Domstolen. Jag
ken likväl ej tro, att denna tillfälliga befordran skulle utgöra
ett tillfyllestgörande skäl för att förbigå de juridiska
faculteterna. Sådant är åtminstone icke vanligt i andra länder
och har icke heller tillförne varit vanligt här; ty åtminstone
hvad juridiska faculteten i Lund beträffar, blef dess
yttrande öfver civillagen infordradt, ehuru utan resultat,
emedan tiden för utlåtandets afgifvande var allt för kort
för att den enda professorn, som i Lund utgör juridiska faculteten,
skulle jemte öfriga embetsåligganden kunna medhinna
ett sådant yttrande. Om derföre, som flera önskat,
fråga ånyo skulle uppstå om infordrandet af de juridiska faeulteternas
utlåtanden öfver förslaget till ny civillag, hemställer
ja’g, att de åtminstone måtte erhålla ett års rådrum för detta
arbete. Jag vill föröfrigt icke, lika med Hr Dalman, yttra
mig öfver en hel facultets qvalification, och jag känner icke
Hr Dalmans kunskaper för rättfärdigandet af ett sådant omdöme;
men i allt fall anser jag det innebära ett åsidosättande
af grannlagenhetens fordringar, om man i denna fråga
förbigick de juridiska faculteterna.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott uppmana Gr.
Snoilsky att i nästa plenum framlägga, om han kan, de utlåtanden,
som af de juridiska faculteterna blifvit afgifna öf->
ver Lagcommitttfens förslag till ny civillag.
220
Den 21 April.
Hr Dalman: Då mari sagt, att mitt yttrande rörande
de juridiska faculteterna innebär ett åsidosättande af .gran nlagenhetens
fordringar, är jag skyldig förklara, att jag sjelf
studerat vid universitetet i Lund och att jag hyst ganska
stora begrepp om den der varande professorens i juridiken
kunskaper och förmåga under den tid, han ännu hade tillräcklig
vigor för att fylla sin plats; men denne lärare arnu
öfver 70 år gammal samt har på egen begäran erhållit
tjenstledighet, och hans lärarekall bestrides af eu yngre man,
om hvilken erfarenheten icke erbjuder något lysande vitsord.
Hvad åter beträffar juridiska faeulteten i Upsala, känner jag
den endast genom dess utlåtande öfver förslaget till ny criminallag,
hvilket,' efter mitt omdöme, ej berättigar faeulteten
till annat yttrande, än det jag fällt och hvilket derföre
åtminstone för min räkning må qvarstå i protocollet.
Gr. Snoilsky: Såsom en skyldig gärd åt sanningen
efterkommer jag gerna Hr v. Hartmansdorlfs uppmaning och
får förklara, att juridiska faeulteten i Upsala icke yttrat sig
öfver förslaget till ny civillag annorlunda än tillfälligtvis i
sammanhang med utlåtandet öfver criminallagen. Hvad
åter juridiska faeulteten i Lund beträffar, har jag aldrig påstått,
att nämnde facultet collectivt afgifvit något utlåtande;
dock har jag sett anmärkningar öfver det nya lagverket af
Professor Cederschjöld i Lund, hvilka äro förtjenta af mycken
uppmärksamhet.
Uppå derom af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord framställning
blef K. M:s nu föredragna skrifvelse tili LagUtsk.
remitterad.
Föredrogs ånyo K. M:s d. i5 dennes e. m. på hordet
lagda nåd. propos., angående särskild vedergällning till Lagcommitteens
arbetande ledamöter efter numera fulländadt
uppdrag.
Frih, Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då R. o. Ad. nu,
såsom jag förmodar, ämnar remittera den sednast föredragna
K. propos. till StatsUtsk., torde det tillåtas mig att få fästa
Utsk:s uppmärksamhet på de uttryck af R. St., som igenfinnas
uti en vid i8i5 års riksdag aflåten skrifvelse och hvilka
vittna om , huru 1815 års Ständer uppskattade de män, som
Utarbetat nya lagförslaget. Då Konungen vid den riksdagen
afgaf nåd. propos. om förhöjdt arfvode åt Lagcommitteens
arbetande ledamöter, svarade R. St. sålunda: att ehuru
R St. då, som vid den sistförflutna riksdagen, voro af
den öfvertygelse, att ledamöterna i Lagcommitteen snarare
borde förvänta efter fullbordadt arbete en emot deras möda
svarande vedergällning, än ett större arfvode underarbetets
fortgång, hafva de likväl, med afseende å de anförda vigtiga
skäl, beslutat &c.
Den ai April.
22 l
I denna skrifvelse finner jag uttryckt ett erkännande af
livad man är Lagcommittéens arbetande ledamöter skyldig,
sedan de nu fullbordat sitt arbete, som jag under näst föregående
discussionen hos flera talare icke förnummit. För
min del hyser jag nu samma tankar som förr om denna deras
förtjenst, och anhåller att få fästa Utsk:s synnerliga uppmärksamhet
vid de anspråk, som dessa män, ehvad nya lagförslaget
antages eller förkastas , med skäl äga på Svenska
folkets erkänsla för ett arbete, som ar af den beskaffenhet,
att jag skulle räkna mig till den största ära, om jag förmått
vara medarbetare deraf.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Äfven jag tillstyrker,
att StatsUtsk. må föreslå någon lämplig och ej för njugg vedergällning
åt Lagconimitte'ens arbetande ledamöter, desto
hellre som jag anser det vara mera lämpligt att förarbeten
af ifrågavar. beskaffenhet bestämma en passande belöning vid
arbetets slut, än att tillsätta committe'er med dryga arfvoden
under arbetets fortgång. Såsom en början på denna bana
och tillika såsom en billig ersättning för Lagcommitte'ens arbetande
ledamöters på nya lagförslaget nedlagda möda, anser
jag det ifrågavar. nya anslaget vara ett bland de få, som
jag vid denna riksdag kommer att tillstyrka.
Frih. Boye, Ludv.: Jemte det jag förenar mig med
de 2:ne sista värda talarne, utbeder jag mig att få tillägga
en omständighet, hvarå jag hoppas, att uppmärksamheten
icke förgäfves skall hafva blifvit fästad, den nemi., attLagcommitte'ens
arbetande ledamöter icke allenast varit sysselsatta
med detta arbete, som onekligt vittnar om ett utmärkt
nit, utan äfven med mångfaldiga andra arbeten, såsom ny
concurslag, ny inteckningslag, urskiljandet af de administrativa
verkens myndighet från domaremagten m. m. Jag kan
ej tro annat, än att det är öfverensstämmande med Nationens
vilja, att dessa män komma i åtnjutande af den enda
tacksamhet, som de måhända för sitt mödosamma arbete
få uppbära.
Remitterades till StatsUtskottet.
Företogs till pröfning Oecon.Utsk:s d. 7 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 18, i anledn. af väckta motioner om
förändrade stadganden i afseende på skeppsägares åliggande
att förse sig med helfrihetsbref och Turkiska pass.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: I anledning af den uppmaning,
jag för en stund sedan emotlog att läsa och taga
kännedom om de frågor, öfver hvilka jag yttrar mig, hoppas
jag nu genast kunna ådagalägga, att jag icke allenast
läst Utsk:s ifrågavar. hetänk. om CommerceCollegii helfrihetsbref,
ulan äfven åtskilliga andra handlingar, sorn varit af
nöden att genomgå för en fullständig kännedom af ämnet.
222
Den 21 April.
Jag skall likväl, för att för mycket upptaga tiden, sammanfatta
mig så kort som möjligt, och böljar derföre med den
förklaring, att jag instämmer med motionärerna och anhåller
om återremiss af betänk. Skyldigheten för skeppsredare
att vara försedda med helfrihetsbref igenfinnes icke i någon
allmänt utfärdad författning, förrän i K. förordn. af d. 22
April 182g. Uppkomsten af dessa fribref är emedlertid sådan,
att dä på 16’00-talet Svenska Kronan icke mägtade att
bygga och underhålla så mångå skepp, som erfordrades,
sökte man genom särskilda förmåner uppmuntra byggandet
af sådana handelsfartyg, sorn äfven kunde begagnas i krig,
och till den ändan stadgades i ett K. placat af år 1661, att
helfrihet i tullens erläggande skulle åtnjutas af Svenska
fartyg, som voro så byggda, att de till det minsta kunde
föra 24 stycken samt höllö i längden 120, i bredden 20 och
i höjden 6 fot; hvaremot mindre inhemska farkoster skulle
allenast åtnjuta halffri het. Under de tider, då produetplacatet
sedermera gjordes gällande, uppkommo flera nuancer
i afseende på fartygens håde bestyckning och lästetal,
till dess det slutligen 1722 stadgades , att alla Svenska på
cravel byggda fartyg lingö åtnjuta helfrihet; men sedan
CommerceColkm derefter börjat, utan känd anledning af dess
instruetion, utfärda årliga fribref, begärde Borgerskapet 1 y3 t
att slippa denna afgift, hvilket likväl, enär man redan då
funnit afgiften utgöra en hufvudsaklig sportel för CommerceColhm,
afslogs, och man tog dervid till skäl productplacatet
samt nödvändigheten att vid tullclareringen hafva skillnad
på hel- och halffria fartyg. Efter den tiden hafva såväl år
1762 som vid flera andra tillfallen förnyade hemställningar
af både Tullstyrelsen och särskilda städers borgerskap blifvit
gjorda för att undslippa de olägenheter, som med årliga fribrefs
anskaffande äro förenade och bland hvilka jag endast
vill nämna, att då samma fribref icke ens får gälla för en
enda resa, om den räcker öfver året, har det handt, att Svenska
fartyg vid hemkomsten från dylika resor, i brist af nytt
under tiden anskalfadt fribref, fått betala tullumgälder lika
med främmande nationers fartyg; men CommerceColhm har
afstyrkt all förändring. Detta har föranledt åtskilliga motioner
i ämnet, ej mindre vid sista riksdagen än vid denna;
och då nuvar. Oecon.Utsk. för sitt afslag å motionerna ej
anfört andra grunder, än att Utsk. förmodat, det K. M.
måtte haft högst vigtiga skäl att lemna R. St:s vid sista riksdagen
gjorda framställning i denna fråga utan afseende, kan
jag ej inse annat, än att dessa skäl bestå deruti, att CommerceCoIlrm
skulle förlora en inkomst af 3 r:dr 12 sk. b:co
för hvarje fribref; ty sedan K. M. redan genom en allmän
författning förklarat, att aila Svenska fartyg, af hvad beskaffenhet
som helst, skola åtnjuta helfrihet, samt vi derjemte
hafva reciproeitetstractater med de flesta handlande nationer,
hvarigenom nästan all tillämpning af productpla*
Deu 21 April.
223
catet upphört, förstår jag icke, hvartill de årliga fribrefven
skola tjena. Jag anhåller åtminstone, att Utsk. måtte uppgifva,
hvartill de tjena. Jag bör vid detta tillfälle ytterligare
nämna, huruledes det stundom handt, att då utländska
och Svenska fartyg legat i samma hamn, de handlande måst
för en skyndsam expedition befrakta det utländska fartyget
framför det Svenska, hvilket icke haft fribrefvet till hands
och således icke kunnat lika fort utclareras. Konungen har
väl numera tillåtit, att fribrefsblanketter skola på stället finnas
i de stapelstäder, sorn derom göra ansökan och kunna visa,
att bristen derpå verkat menligt uppehåll i deras sjöfart;
men då det kan tagas för afgjordt, att fribrefvens anskaffande
här i Stockholm alltid skall för aflägsnare orter medföra
tidsutdrägt, vet jag icke, hvarföre omgången af särskild ansökning
från hvarje stad skall vara behöflig. Svenska fartyg
måste för närvar., till bestyrkande af sin nationalitet,
vara försedda med magistratens certificat, mätarebref,
bilbref, skepparens burbref, helfri hetsbref
och folkpasset, d. v. s. inalles sex doeumenter (går fartyget
åt Medelhafvet, erfordras dessutom Turkiskt pass, som
då blir 7:ae documentet); då deremot Danska fartygs nationalitetshandlingar
blott bestå af ett mäte- eller köpebref,
som gäller för beständigt, ett borgarebref, sorn likväl sällan
finnes i anseende till mätbrefvets fullständighet, och
ett folkpass eller uppgift på de personer, som finnas å
fartyget, hvilken uppgift skepparen sjelf dessutom får göra.
Häraf kan man göra sig ett begrepp om den mängd afgifter
och besvär, hvarmed Svenska sjöfarten är betungad emot
andra nationers; hvadan jag förmodar, att Utsk. skall finna
allt skäl, att Svenska skeppsredare må blifva befriade från
den besvärliga omgången att i CommerceColkm hvarje år
anskaffa nya fribref, särdeles som de synas mig- alldeles onödiga,
sedan det numera i allt fall för tullbetjeningen i hvarje
hamn är ganska lätt att utröna, om fartyget är Svenskt
eller icke, och om således helfrihet vid tullumgälderna får
åtnjutas, samt det förhållande med främmande nationer äger
rum, att, såsom jag vill minnas, endast Corsikanare och några
Italienska staters fartyg erlägga ofri tull eller -|:dels förhöjning,
om de någonsin besöka våra hamnar. Jag anhåller,
att dessa mina anmärkningar få åtfölja den återremiss, jag
förut begärt, och förnyar min uppmaning till Utsk. att åtminstone
upplysa, hvartill de ifrågavar. fribrefven numera
gagna; ty nationaliteten af fartyget kan alltför väl styrkas
genom något af de öfriga 5 skeppsdocumenterna och det 6:te,
eller fribrefvet, afskalfas.
Frih. Rantzou, Joh. Alb., förklarade, att han understödjer
de åsigter, Gr. Cronhjelm yttrat.
Oecon.Utsk. betänk. N:o 18 återremitterades.
ii!\
Den at April.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde inkomna
betänkm och utlåt:n från:
ConstitutionsUtskottet:
N:o 4. med uppgift å de af samtliga RiksSt. godkända
grundlagsändringsförslag;
StatsUtskottet:
N:o 54- ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster;
jemte följande dertill hörande bilagor:
Lit. A. ang:de sökt lindring eller nedsättning uti tiondeafgiften
för tackjernstillverkningarna inom åtskilliga bergslager;
Lit.
B. i anledn. af väckt fråga om ny hammarskattstaxering
af jernbruken inom Småland;
Lit. G. i fråga om fortfarande nedsättning i aluntionden
för Lofvers bruk;
Lit. D. i anledn. af väckt motion om nedsättning uti
afgifterna å Svenska aluntillverkningen i allmänhet;
Lit. E. ang:de femtonåriga personers befriande från mantalspenningars
erläggande;
Lit. F. i anledn. af väckt fråga om upphörande af mantalspenningarna
samt lagmans- oeh häradshöfdinge-räntan;
Lit. G. i frågan om städerna Stockholms och Götheborgs
befrielse från erläggandet af sterbhusafgift;
Lit. H. öfver väckt fråga om nedsättning af controllstämpelafgiften
å guld-, silfver- och tennarbeten.
Lit. I. i anledn. af väckta frågor örn indragning af K.
Nummerlotteriet eller detsammas förvandlande till Classlotteri,
jemte dermed sammanhang ägande frågor;
N:o 55. öfver den af Hr Stjerncreutz, Peter Niclas, hos
R. o. Ad. väckta motion, ang:de utbekommande från RiksgäldsCont.
af en dess, enligt afgifven räkning å ved och
brännkol till Landtnäs s. k. soireer vid sisth riksdag, ägande
fordran;
N:o 56. ang:de en gratification åt Commissarien D. Ek
för dess hafda befattning med reparationen och inredningen
af Riksg.Cont:s förra hus, som nu begagnas af de ofrälse
RiksSt. samt R. St:s Utsk.;
N:o 57. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse om ytterligare
statsanslag för Armeens Pensionscassa, om dispositionen
af accordsreglerings-anslaget och örn belåningsrätt å accordsfondens
obligationer;
N:o 58. i anledn. af K. M:s nåd. propos. om upphörande
af liggemånaders och begrafningshjelps beräkning vid tillträde
af vissa högre civila embeten;
N:o 5g. i anledn. af de åren i83o och 1832 församlade
R. St:s Revisorers till R. St. afgifna berättelser om verkställd
granskning af Riksg.Cont., det derunder lydande Gen.AssistanceCont.
och Götha Canalbolags, samt Malmö f. d. Discontverk;
Lag
-
Den 24 April.
Lagutskottet:
N:o 3o. öfver Riksd.-fultmrge Pehr Jönssons och Pehr
Henrikssons motioner om inskränkning af det i nu gällande
lag föreskrifna antal af nämndemän;
Is':o 3i. öfver Riksd.-fullm. And. Nordmarks motion om
inskränkning af den nuvarande tillåtelsen för ynglingar bland
allmogen att vid 18 års ålder ingå äktenskap;
N:o 32. öfver Riksd.-fullm. Joh. Erikssons motion om
förändrade föreskrifter ronde den undersökning, som bör föregå,
innan sjelfspillingar må begrafvas;
N:o 33. öfver Riksd.-fullm. Botvid Jonssons förslag till
vissa föreskrifter i afseende på tiden, inom hvilken ransakning
öfver häktad person borde företagas, m. m.;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o 34. i anledn. af väckt motion derom, att de 124
tunnor spannmål, som under benämning af domkyrkotunnor
nu årligen gå ifrån Hernösands stift till Upsala domkyrka,
hädanefter må tillfalla Hernösands kyrka.
Upplästes och lades på bordet följande frenne från Ridd.-
Utsk. inkomna memorial:
1:0 ang:de Riddarhusärendernas förvaltning sedan början af
sista riksdag, m. m.;
2:0 ang:de förvaltningen af Wadstena Adliga Jungfrustifts
ärender sedan sista riksdag, 111. m.;
3:o i anledn. af Gr. Cronhjelms, OttoAug., anförande i frågan
om maximisumman för utlåningen på namn,
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 24 April 1834-
Plenum kl. io f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af Utskottsledamöter
i deras ställe, hvilka afsagt sig sina platser i ncdantiämnde
Utsk.; och befunnos hafva blifvit utsedda till ledajnofi
Constit
ut io nsU tska ttet:
efter Hr Hedenstjerna, Otto,
N:o 1662 Hr Nordenfeldt, Olof;
StatsUtskottet:
efter Hr Lagerheim, Gust.,
N:o 2270 Hr Hagelstam, Otto Julius;
5 II. 2g
Sen *4 April.
BcvillningsUtskottet:
efter Gr. Posse, Fredrik,
N:o 97 Frih. Fägersköld, fullm. Gr. Hamilton, Jacobf
Allm. Besvärs- och OeconomiUtskottet:
efter Hr Ramsay, Otto,
N:o i Frih. Oxenstjerna, Carl.
Hr Nordenfeldt, Olof, anmälde sig vara hindrad
att emottaga den plats i Constit.Utsk., hvartill ban blifvit
kallad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade i anledn. deraf
Hrr Electorer att skyndsamligen sammanträda för att utse
en ledamot uti Constit.Utsk. efter Hr Nordenfeldt.
Justerades 3 prot.utdrag för d. 21 dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M. nemi.:
N:o 16. ang:de ett tillägg uti 17 Cap. 18 §. Rätteg.B:n;
N:o 17. ang:de ändring i bestraffningen för missgerningsmans
lössläppande;
N:o 18. rör:de ett tillägg till 9 Cap. 1 r §. Hand.B:n
om ansvar för den, som förnekar veterlig skuld;
N:o 19. angrde landsfiscalstjensternas upphörande;
N:o 20. ang:de väckt fråga om uppförande af en bro
öfver Dalelfven i trakten af Gysinge bruk;
N:o 21. rör:de behofvet af ett sammandrag af gällande
författningar, ang:de knecktehållet;
N:o 22. ang:de tillägg i föreskrifterna rör:de permittering
af värfvadl manskap;
N:o 23. ang:de indragning af vexelcontrollörsbefattningarna.
Ånyo föredrogs och remitterades till StatsLTtsk. K. M:s
d. 21 dennes på bordet lagda nåd. propos., 'ang:de f. d. allmänna
magasinsfonden samt betalningsvilkoren för erhållna
spannmålsunderstöd.
Företogs till pröfning Bevilln.Utsk:s d. 10 dennes e. ra.
på bordet lagda betänk. N:o 4 i anledn. af Frih. J. W.
Sprengtporten och Hr C. R. af Robsahms motioner om
fastställande af en viss accisafgift å brännvin, som till Stockholm
och Rikets större städer införes.
Frih. Boye, Ludv.: För den mening, jag går att framställa,
hemtar jag bevisningen från några allmänna begrepp,
om hvilka jag således först bör erinra. Mig synes det vara
en axiomatisk sanning, att då hufvudstaden ej äger någon
brännvinsfabrication, måste hufvudstadens consumtion af den
-
Dch 34 April
-
a»7
na vara köpas från landsorterna, ehvad dess pris står a sk.
högre eiler lägre. Nära nog lika ostridig är den sanning,
att i fråga odi prisen gäller den gamla regeln, att prisen
alltid rätta sig efter varumängdens förhållande till behofvet,
så att en större tillgång bereder lindrigare pris och en inskränktare
tillgång ökar dem. Till dessa sanningar vill jag
lägga ännu en, i det jag erinrar derom, att i fråga om den
författning, som vid denna riksdag bör vidtagas om husbehofsbränningen,
hafva icke mindre Konungens nåd. propos.
än alla enskilda motioner framställt såsom ändamål varans
fördyrande till förekommande af varans missbrukande och,
såsom medel dertill, en ansenlig inskränkning i varutillverkningen,
dels genom en kortare tid för bränningen och dels
genom högre beskattning. Af allt detta synes mig följa, att
priset, enligt vår allmänna önskan, skall stiga, d. v. s. att
det blir producenten, som bestämmer priset, och icke consumenten,
och i rak följd deraf, att den afgift, som lägges
på brännvinet, träffar consumenten, men ej producenten.
Den obetydliga olägenhet, som producenten har deraf, att
han vid tullen nödgas gå i förskott för hvad han några
timmar derefter får lyfta på torget, denna obetydliga olägenhet
synes mig icke förtjena något afseende. Då jag således
tager för gifvet, att beskattningen trätfar consumenten,
anser jag mig genom ifrågavarande afgift komma några steg
närmare det ändamål, jag åsyftar, det nemi. att få varan
dyrare. Af alla dessa skäl vill jag till hvad motionären föreslagit
i afseende på beskattningen lemna min röst, och
behöfver derföre, såsom förberedande åtgärd, återremiss å
detta betänk., hvarom jag altså anhåller; men jag skall öppet
medgifva, att i frågan om användandet af denna accisafgift
har en scrupel hos mig uppstått, som jag önskar lemna
till Utsk:s bepröfvande. I en tid, då statens tillgångar
synas vara så små, så otillräckliga, att StatsUtsk. för bristande
tillgång måste afslå anslag äfven till angelägna,behof,
att i en sådan tid begagna min representationsrätt för att
bevilja beskattning, icke till staten, utan till förmån för en
enskild Corporation, har synts mig betänkligt, och vid denna
betänklighet mötes jag af en annan scrupel, den nemi.,
att jag icke vet eller förstår, om det är tillåtet att åt en
gjord motion gifva en annan riktning, än den motionären
åsyftat; men om den ifrågavarande afgiften icke emot motionens
riktning kan tilläggas statscassan, röstar ja? för, att
den må utgå till det ändamål, motionären uppgifvit. Jag
anhåller om återremiss å betänk, och att dessa anmärkningar
dervid må få åtfölja.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Den motion,
som jag väckt, har haft det missöde att bittert klandras,
icke så mycket inom Reprerentationen, hvilket måhända torde
återstå, som mera utom densamma. D«t var också gan
-
Dt* il\ April.
ska lätt fattligt, att delta skulle blifva följden. Stockholms
stads interessen, sorn man velat finna uteslutande befordrade
oell afsedda i min framställning, ehuru det var ett statsbehof,
som jag uppgifvit, och en statsinkomst, jag sökt bereda;
Stockholms stads interessen hafva aldrig ägt den lyckan att
vara särdeles populära, då deremot brännvinstillverkningen
i öfvermått njutit denna förmån. Då jag likväl vågar hoppas,
att R. o. Ad. betraktar frågan ur en mera omfattande
synpunkt, och sålunda beviljar en återremiss af detta betänk.,
om icke af någon annan anledning, åtminstone af den, att
Utsk. öfverlemnat åt minoriteten omsorgen att utreda frågan,
anhåller jag alt nu få göra de anmärkningar, hvartill
TJtskrs icke särdeles motiverade afslag dock gifver anledning,
liilligheten af det förslag, jag väckt, hvilar på den förutsättning,
att den accis, jag föreslagit, är en consumtionsafgift
på hufvudstadens invånare. Jag erkänner, att jag för denna
sats icke kan åberopa annat skäl, än hvad af mig förut
blifvit anfördt, att. enligt all erfarenhet och all theori
i beskattningsväg, sådant blifvit antaget och nu gifvet.
Jag hade äfven åberopat ett annat skäl, som Utsk. icke velat
upptaga till någon pröfning, än mindre till någon vederläggning,
förmodligen af den goda anledning, att det varit
svårt att vederlägga; jag hade nemi. anfört, att såvida
tullumgälderna icke annorlunda kunna betraktas, än som en
consumtionsafgift på hela Rikets inbyggare, i den mån de förbruka
den införda varan, måste äfven accisen betraktas såsom
en consumtionsafgift på invånarne i den stad, vid hvars tullar
den erlägges. Den ringa olägenheten landtinannen får
vidkännas genom ett förskott, som ganska hastigt blir honom
ersatt vid föryttrandet af en så begärlig vara som
brännvinet; denna ringa olägenhet tror jag honom vara godtgjord
genom den beqvämlighet och nytta, han ofta sjelf är
i tillfälle att röna af förbättringarna i hufvudstaden, och
genom den materiella vinsten för hans rörelse och industri,
som uppkommer i följd af hufvudstadens stigande i välstånd
och befolkning samt i följd deraf ökade consumtion. Jag tror,
att man icke utan ensidighet kan betrakta städernas och
landets inbördes förhållande annorlunda. Men om denna
skatt är en consumtionsafgift för hufvudstadens invånare;
om del är för consumenlerna i staden likgiltigt, om brännvinspriset
stiger några sk:r; om det snarare är att önska,
att detta pris må stiga; om de föremål, jag afsett, äro nyttiga
för det allmänna och öfverenstäminande med tidehvarfvets
kraf och upplysningens fordringar, så tror jag, att det
varit skäl att bifalla den framställning jag gjort. Utsk. har
användt ett skäl, om jag får kalla det skäl, då det yttrat
den farhåga, att denna accis skulle kunna föranleda till återinförande
af landttullssystemet. Jag kail icke besvara Utsk.
annorlunda än genom åberopandet af cn gammal, ehuru
ganska trivial regil f att nemi. det finnes ingenting så skad
-
D c n 24 April.
ligt, sorn icke har någon nyttig sida, och att det bör vara
lagstiftarens omsorg att tillegna sig det nyttiga och afskilja
det skadliga. Jag är icke någon vän af det fordna landttullssystemet;
ty den fördel, staten derigenom bereddes, öfvervägdes
af det hinder, det lade för allmännna rörelsen.
Men accisen utgår ur en helt annan grundsats; man lemnar
den till en stad för dess allmänna företag, och nyttan
deraf faller tillhaka på landet. Jag tror likväl, att det icke
kan blifva skäl att införa accisafgifler i våra små jordbrukande
städer; men i hufvudstaden, som har ett helt annat
interesse för hela Riket genom det stora inflytande, den utöfvar
på hela landets rörelse, och som har helt andra behof
att fylla, hvilka icke alltid kunna fyllas genom directe
afgifter, kan en sådan afgift, åtminstone på denna vara,
lämpligen såsom ett undantag äga rum. Det är en vigtig
sak i en tidpunkt, då man från alla håll hör reformer påkallas,
men då man är lika tveksam, lika villrådig att vidtaga
de åtgärder, som naturligen skulle leda derhän, att
den grundsats må göra sig gällande inom Representationen
att betrakta hvar fråga för sig, så att man icke afslår det i
och för sig sjelf nyttiga derföre, att man upptäcker en aflägsen
möjlighet att från ett nvttigt beslut i framtiden leda
sig till öfverläggningar och beslut i frågor, som man icke
skulle vilja bifalla. Jag kan för min del icke hysa detta
misstroende lill egen förmåga att sjelfständigt pröfva de ämnen,
som framdeles kunna komma under handläggning. Jag
kan icke dela Utsk:s tanka, alt det vore en lämplig ersättning
för accisen att beskatta krogar och näringsställen. En
reservant har redan anfört, hvarföre sådant ej vore tjenligt.
Krogarna kunna i allmänhet ej beskattas högre, än redan
sker, och hvar och en, som har kännedom om denna beskattning
i Stockholm, vet, alt den redan är så hög, som
den kan vara. Dessutom finnas i Stockholm flera olika arter
af näringsställen. En del hållas såsom borgerlig rörelse
och kunna icke underkastas arrendeafgift, och den krognäring,
som drifves till följd af Öfverståth.embelets tillstånd,
är upplåten för längre tid eller för alltid, så länge vilkoren
icke blifva öfverträdda. Näringsrättigheten kan således icke
fråntagas deras innehafvare. Under sådana förhållanden förefaller
det mig icke sannolikt, att någon särdeles hög arrendeafgift
skulle erläggas för de krognummer, hvilka tillfälligtvis
blifva lediga. Den utväg, Utsk. föreslagit, är således,
efter min tanke, icke verkställbar. Men det gifves en
annan, som kanske kunde bereda statscassan någon större inkomst,
nemi. att utarrendera stadens brännvinsbränningsrättighet,
som är beräknad att utöfvas med 63 nittiok:spannor.
Jag befarar likväl, att vidtagandet af denna anstalt skulle för
producentens interesse blifva menligare, än den jag föreslagit,
hvilken landtmannen endast genom missförstådt begrepp
om afgiftens beskaffenhet kan anse skadlig lör sig. Jag an
-
Den 34 April.
håller slutligen att få fästa Utskrs uppmärksamhet derpå,
att min motion innefattar tvenne delar. I den ena har jag
begärt ett statsanslag för de byggnadsföretag, jag uppgifvit,
och i den andra föreslog jag sättet att ersätta staten för detta
statsanslag. Utsk. har erkänt, att det icke tagit i betraktande
den förra delen; den återstår således obesvarad,
och frågan har återkommit i ofullständigt skick och stympad.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. måtte bevilja återremiss,
och att Utsk. måtte anse sig compelent att behandla
frågan i hela sin vidd eller, i annat fall, för frågans fullständiga
handläggning sammanträda med StatsUlsk. Utom
dessa skäl får jag för min anhållan om återremiss åberopa
de bättre utvecklade skäl, som inom Utsk. af reservanterna
blifvit framställda.
Gr. Frölich, Gust.: Det kan icke vara min mening
att bestrida återremissen, så mycket mindresom jag i Utsk.
biträdt minoritetens åsigt; men då till Utsk. ankommit prot.-  utdr., som tillkännagifva, att Borgare- och BondeStm bifallit
Utsk:s betänk., hemställer jag, om något ändamål med
återremissen kan vinnas, och inskränker mig till endast denna
erinran.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Äfven jag anhåller
om återremiss å Beviltn.Utsk:s ifrågavar. betänk., mindre
måhända för den effect, det kan hafva på sjelfva saken, efter
den upplysning Utsk:s ordförande lemnat, än på det R.
o. Ad. måtte i denna fråga tillkännagifva en opinion, som
jag ej anser ovigtig vid detta tillfälle. Utsk. har såsom skäl
för afslaget å motionerna antydt åtskilliga satser, dem jag
för min enskildadel ej skulle vilja hylla, och hvilkas hyllande
jag befarar skulle afhålla oss från att beträda en bana,
som det är hög tid för oss att anträda, om vi vilja ingå på
riktiga beskattningsgrunder. Utsk. har nemi. sagt, att en
accisafgift for hufvudstaden innefattar första steget på en
ny skättebana. Jag skulle tro, att detta, långt ifrån att vara
ett skäl för af afslag, bort anses såsom skäl för bifall till
förslaget. Det återstår nu att se, om motionerna voro af
beskaffenhet att fordra ett sådant biträde, lemnadt påen ny
skattebana, nemi. allmänna föremål. Frih. Sprengtporten*
motion afser 3:ne ändamål; Hr af Robsahms ett. Frih.
Sprengtporten åsyftar nemi. ombyggandet af södra slussen,
uppförandet af ett riksmuseum med dertill hörande nationalbibliothek,
samt slutligen förändring af Kronans byggnader
på Helgeandsholmen. Det tredje af dessa föremål erkänner
jag endast tillhöra Stockholms stad; de tvenne andra
anser jag deremot icke böra bekostas enskildt af hufvudstaden.
Slussen är nu mera icke en så beskaffad anstalt,
som endast ger fördelar för Stockholm; genom de öppnade
r.ommunicationerna herodes en allmän vinst. Jag tror derföre,
att slaten har skyldighet att dertill lemna bidrag.
Den 24 April.
Hvad ater ett riksmuseum och ett nationalbibliothek beträffar,
erkänner jag deri ett stort nationelt ändamål och icke
ett enskildt interesse för Stockholm. Jag kan således för
min del icke finna, att det bidrag, sorn är i fråga, komme
att användas endast till förmån för Stockholm. Men
om jag äfven ville antaga, att så vore samt att äfven andra
städer kunde sätta i fråga så beskaffade bidrag till vinnande
af högre välstånd, har jag dock aldrig varit af deras tanke,
som tro, att landtmannens fördelar minskas derigenom, att
städerna stiga i välstånd; tvärtom tror jag, att landtmännens
välmåga ej kan betydligt ökas, innan vi här, likasom i andra
länder, fått stora och rika städer. Hessa skola köpa
och consumera landtmannens produeter, och i samma mån
de stiga i välmåga, i samma mån vinner landtmannen. Jag
tror, att vi länge missförstått denna städernas invånares
och landtmännens vexelverkan på hvarandra, och att
från detta missförstånd, att skilja den ena classens fördelar
frän den andras, det stationära skick har uppkommit, hvaruti
så väl landtmanna- som stadsmannanäringarna sig befinna.
Om således Utsk. icke är hindradt af formen att inkomma
med nytt och motiveradt betänk., skulle jag önska, att Utsk.
ville begagna detta tillfälle att efter en återremiss gifva R.
o. Ad. tillkänna sina tankar öfver detta vigtiga ämne; och
jag anhåller derföre, att förevar, betänk, må blifva återremitteradt,
och att dessa mina anmärkningar må få åtfölja
remissen.
Frih. Boye: Jag anhåller att, i anledning af hvad de
tvenne sista värda talarne framställt, få göra några erinringar.
Den anmärkning, som ordföranden i Bevilln Utsk. gjort,
kan jag icke anse förtjena afseende. Jag har aldrig ämnat
följa och aldrig hittills följt den princip, att de andra Ståndens
behandlingssätt af våra öfverläggningsämnen bör inverka
på R. o. Ad:s beslut. Om tvenne Stånd bifallit delta
betänk., har dock ett Stånd, nemi. PresteSt., återremitterat
det, och genom en återremiss från R. o. Ad. får Utsk.
en förökad anledning att bättre eftersinna frågan. Gr. Frölichs
anmärkning hindrar mig således icke att qvarstå vid
min anhållan om återremiss. Till Frih. Ehrenborgh står jag
i förbindelse och hembär jag min tacksamhet förden anledning,
han gifvit mig alt närmare förklara ett yttrande,som
jag nu finner kunnat tagas i annan mening, än jag velat uttrycka.
Jag har aldrig trott, att de föremål, som uti Frih.
Sprengtporten ifråga var. motion aro uppgifna, icke tillhöra
staten. Det vore en orimlighet att säga, det Stockholms
slussar mera enskildt, tillhöra Stockholms stad än Strömsholms
sluss; och staten är så mycket mera förbunden att
draga försorg om deras uppförande, som landsorterna deraf
hafva större fördel än Stockholm. Men då jag trott mig
särskildt känna, att den impopularitet, som denna motion
Den 24 April.
obehörigt fatt, uppkommit deraf, att man orätt sammanblandat
frågan och ansett förslaget endast röra Stockholms
stads fördelar, har jag gjort min erinran, på detUtsk. måtte
närmare eftersinna frågan och genom ett förnyadt betänk,
undanrödja denna scrupel. Jag ville således förklara, att
min mening icke varit att bestrida ett anslag förde allmänna
byggnaderna i Stockholms stad, som tillhöra staten;
utan, långt ifrån att vilja lägga svårigheter deremot, har jag
velat lätta bifallet, då jag tillstyrkt, att afgiften må ingå
till st.atscassan, hvarigenom StatsUtsk kunde komma i tillfälle
att anvisa medel till de ifrågavar. ändamålen. På detta
sätt får jag förklara min mening, och jag qvarstår vid
min begäran om återremiss, med anhållan, att äfven detta
anförande må få åtfölja densamma.
Gr. von Fersen, Hans: Det är ingalunda i afsigt
att bestrida återremiss å detta betänk., som jag begärt ordet,
helst jag emot Utsk:s beslut afgifvit en reservation,
som är betänk, bifogad; jag önskar endast lemna några upplysningar
i anledning af Frih. Sprcngtportens yttrande, att
dess motion blifvit oriktigt behandlad inom Utsk. Då den
blifvit, behandlad på den afdelning, der jag är ledamot,
tillhör det mig att redovisa, hvarföre Utsk. icke ansett
Sig böra upptaga frågan om byggnadsföretagens större eller
mindre behöflighet. Afdelningen har nemi. ansett frågan,
huruvida denna beskattning på brännvin borde föreslås, vara
af deri egenskap, att den först borde afgöras. Sedan denna
fråga blef så afgjord, att någon sådan beskattning icke vore
lämplig, hade i och med detsamma Utsk:s handläggning
af frågan om byggnadernas större eller mindre nödvändighet
förfallit. Hade deremot afdelningen ingått i granskning
af byggnadernas nytta och nödvändighet och derpå baserat
sitt beslut om afslag, så synes, åtminstone för mig, som hade
motionärens begäran blifvit afklippt; men nu står det
honom öppet att, på grund af 56 §. Riksd.Ordn., vända sig
till StatsUtsk. för att få anslaget upptaget i statsregleringen,
i händelse StatsUtsk. anser ändamålet nödvändigt. För
mig synes det, att Bevilln.Utsk. icke kunnat handlägga målet
på annat sätt och icke bort utlåta sig, huruvida de ifrågakomna
byggnadsföretagen vore behöfliga, sedan det funnit,
att; en sådan beskattning ej kunde åläggas. Hade Utsk.
ansett elen böra utgå, hade man sedermera kommit att yttra
sig, huruvida det eller det byggnadsföretaget borde äga företräde;
men då Utsk. ansåg, att någon afgift vid tullen ej
borde erläggas för brännvin, kunde Utsk. ej heller ingå i
pröfning af byggnadsföretagens nytta. Jag har velat upplysa
detta och tror, att det varit bäst för motionären, att Bevilln.-  Utsk. icke ingått i en sådan pröfning, emedan hans rätt att,
enligt 56 §. lliksd.Ordn., göra sin anhållan på annat ställe
el
-
Den i!\ April.
eljest har det blifvit afklippt. I anledit. af Gr. Frölich*
yttrande får jag nämna, det jag tror Bevilln.Utskrs vidare
handläggning af denna fråga komma att bero af det beslut,
R. o. Ad. nu fattar, och att de tvenne Ståndens beslut ingalunda
lägga binder i vägen för frågans ytterligare behandling
inom Utsk.
Gr. Frölich: Det är endast i anseende till den anmärkning,
Frih. Boye gjort mot den upplysning, jag meddelat,
att tvenne Stånd medelst prot.utdr. redan tillkännagifvit
deras bifall till förevar, betänk., som jag tagit mig friheten
begära ordet. Jag har icke kunnat uppgifva, hvad
det tredje Ståndet, eller PresteSt., beslutat i frågan, emedan
det icke i officiel väg kommit till Utsk:s kännedom}
och detta har varit enda anledningen, hvarföre jag endast
omnämnt Borgare- och BondeStms beslut.
Frih. Rantzou, Joli. Albert: Då jag tillhör majoriteten
inom Utsk., torde jag endast behöfva åberopa de
skill, betänk, innehåller för att den ifrågavar. accisen ej
bör äga rum. Min öfvertygelse har icke blifvit rubbad,
hvarken al' hvad jag här hört eller af de omständliga reservationer,
som åtfölja betänk, och hvarigenom den motsatta
meningen sökt göra sina åsigter gällande. Ingen lärer bestrida,
att om stadens styrelse ägde betydligare inkomster,
än den nu äger, ingen särdeles svårighet skulle uppstå att
utfinna ändamål för deras användande; och aldrig blifver
en stad så skön, att den icke kan blifva skönare. Jag motsäger
icke heller, att det vore väl, om medel funnes till
några af de ändamål, Frih. Sprengtporten uppgifvit i sin
motion; men mig må dock förlåtas, om jag icke, för att
vinna dessa ändamål, vill pålägga folket en skatt, som blefve
förhatlig för folket i anseende till uppbördssättet, hinderlig
för communicationen och ledande till ständiga lagbrott.
Det skulle utgöra första steget på en ny skattebana,
hvilken (jag upprepar Utsk:s uttryck), är lockande för den
lätthet, hvarmed man tyckes på densamma kunna framgå,
men som oförmärkt skulle återföra oss till ett landttulIsystem,
som är ändamålsvidrigt. Detta är mitt förnämsta skäl emot
förslaget. Ett annat, som likväl möjligen kunde undanrödja*
genom stränga controller, står tillsammans med ett visst
tvifvel om hushållningen med medlen. Man ser af reservationerna,
att ej engång de, som tillstyrkt accisen, instämma
i det ändamål, hvartill den borde användas. Den ena anser
ett nationalmuseum, den andra slussombyggnaden för det
vigtigaste; en tredje mening skulle tilläfventyrs anse förskönandet
af Helgeandsholmen behöiligast. Då man således nu
är oviss, huruvida något verkligt behof linnes, synes mart
äfven kunna uppskjuta dessa byggnadsföretag, helst i en tid,
då de publika byggnader, som blifvit uppförda under dö
5 H. 3o
234
Den 24 April.
sednaste tjugu åren, lemna oss föga hopp att af de ifrågakomna
byggnadernas företagande under vår lifstid se något
resultat. Af alla dessa skäl, och med hänsigt dertill, att
Bevilln.Utsk. kommer i tillfälle att föreslå en högre skatt
för krogarna och derigenom bereda en betydlig inkomst för
statscassan, har jag icke kunnat annat än afstyrka Frih.
Sprengtportens motion och tillstyrka bifall å Bevilln.Utsk:s
betänkande.
Frih. Boye: Jag respecterar alla andras meningar; men
då jag ej fullkomligt begriper dem, tror jag, att det äfven
kan hända andra i afseende på mina yttranden. Jag vill
icke ånyo upprepa den bevisning, jag framställde för den
grundsatsen, att ifrågavar. beskattning ingalunda skulle träffa
producenten utan consumenten. När jag då hör den värde
ledamot, som sist talade, yttra, att denna pålaga måste
blifva förhatlig för folket, erinrar jag mig, att ordet
folk i dessa tider har fått flera tydningar. Örn med folket
här förstås den stora massan af producenter, vet jag
icke, hvarföre afgiften för dem skulle blifva förhatlig; ty
den lilla olägenheten att vid tullen lemna ett ringa förskott
kan säkerligen icke ensam hafva denna verkan. Vill jag åter
igen med ordet folk förstå consumenterna på Stockholms
krogar, så bekänner jag, att jag anser mig hafva så mycket
mindre skäl till skonsamhet emot detta folk, som B,, o. Ad.
tyckes allmänt vara af den tanken, att varan bör fördyras,
såsom ett medel att förekomma missbruket deraf. Jag erkänner,
att jag ej heller förstår hvilka lagbrott skola föranledas
af denna accis. Jag önskar, att den värde ledamoten
måtte uppgöra för sig sjelf, huru dermed hänger ihop;
men jag kan icke fatta beslut på grund af skäl, som jag
icke förstår.
Hr Rosenblad, Bernhard: Då jag, när denna motion
väcktes, understödde densamma, var det mindre derföre,
att jag insåg oundgängligheten, behöfligheten af ökade inkomster
för Stockholms stad. Jag erkänner den ofta hörda satsen, att
intet samhälle finnes i Sverige, som har så stora fördelar af det
allmänna som Stockholm, och som för dessa fördelar gör så
få uppoffringar; men orsaken, hvarföre jag understödde motionen,
var, att jag deri i dubbelt afseende fann en nyttig princip.
Jag tror nemligen, att man icke utan betydlig rubbning i nuvar.
förhållanden kan i fiscalisk väg åtkomma brännvinsconsumtionen
annorlunda, än genom en i de större städerna pålagd landt -  tullsafgift, hvilken blifver så mycket mindre känbar, som på
dessa ställen vanligen redan finnes samma bevakningspersonal,
somför denna uppbörd skulle erfordras, så att den enda förändringen
blefve, att afgiften erlades till de personer, som i
alla fall måste hafva tillsyn äfven öfver importen. Den andra
stora principen, som förmådde mig att understödja denna
motion, fastän jag icke ägt tillfälle utveckla den så full
-
Den 24 April.
235
ständigt, som jag hade önskat, var, att då jag å ena sidan
icke kunnat undgå att finna, huru tryckande tolagsafgifterna
varit i vissa städer, såväl för deras egen rörelse som för
deras afnämare, och å den andra sidan insett, atti flera städer,
t. ex. Norrköping, tolagsinkomsten svårligen skulle kunna
umbäras utan ersättning från annat håll (ty der inträffar
icke samma förhållande som i Stockholm, att borgerskapet.
verkligen kunde göra större ansträngningar för sina communal-behof);
så har jag ansett ifrågavar. förslag lemna tillfälle
till en ganska nödig framtida förminskning af tolagsuingälderna
och deras förbytande till ändamålsenliga accisafgifter.
Det var dessa omständigheteter, som föranledde
mig att understödja motionen; och då jag icke finnér något
i Utsk:s betänk., som kan förmå mig att frångå mina förut
yttrade åsigter i ämnet, får jag anhålla om återremiss å
detta betänkande.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då betänk, redan
lärer hafva blifva bifallet af 2:ne Stånd, tjenar återremiss till
intet, och det är således icke i sjelfva saken , som jag vill yttra
mig. Jag vill blott fästa uppmärksamhet på en princip,
som en och annan värd talare nu velat göra gällande, nemi.
att det vore så väl att komma in på den vägen att genom
accisafgifter fylla statens behof. Jag har vistats i städer,
der accis funnits, och sett, huru stora olägenheter och stort
missnöje derigenom uppkommit. Men det är icke blott af
erfarenheten, utan äfven af theorien, som jag bestrider den
ifrågavar. principen. Då nemi. nästan alla menniskor måste
förtära ungefär lika mycket för att uppehålla sitt lif, måste
accis på förnödenhetsvaror drabba alla ungefär lika tungt.
Den är således endast en indirect capitationsafgift; och likasom
man haft näseskatt och hufvudskatt eller s. k. koppskatt,
kunde accisen kallas mågs katt. Derigenom, att den
träffar alla lika, skulle den komma att förtrycka den fattige
till lättnad för den rike. I öfrigt förekommer härvid en sak,
som hos mig väcker betänklighet, den nemi., att den accis,
som producenten förskjutit, skulle, i händelse brännvinet utfördes
till Finland, komma exportören till godo. En värd
talare har sagt, att det alltid vore consuinenten, som finge
betala accisen; men detta inträffar blott, då ringa tillgäng
på varan finnes och producenten sålunda sjelf kan bestämma
priset. Då tillgången deremot är större, nödgas
producenten åtnöjas med det möjligen lägsta pris, och i sådant
fall får han och icke consumenten betala accisen.
Frih. Ha m il ton, Hugo Adolph: Då jag i den reservation
, som jag bifogat detta betänk., har yttrat mig i samma mening
som Frih. Ehrenborgh (uti hvars yttrande jag förenar
mig) och hvilken nu egentligen blifvit angripen af Hr Cederschjöld,
och jag af sådan anledning nu vågar yttra några
ord i ämnet samt dervid för första gången härstädes höjer
336
Den i\ April.
min röst, anhåller jag om R. o. Adis öfverseende med den
Oöfvade talaren. Här har blifvit sagdt, att de, som önska,
att accis må införas, skulle önska en ny skatt, som vore förhatlig
för nationen, och såsom grund derför har blifvit anfördt,
att den komine att träffa alla lika och vore indirect.
Hetta är just tvenne af de egenskaper, som jag önskade, att
skatterna i allmänhet ägde; ty jag anser fördelaktigast, att
de drabba alla lika och äro indirecta. Jag har kanske orätt;
Bien detta är den åsigt, jag hufvudsakligen fästat mig vid,
då jag, efter att hafva blifvit vald till ledamot i Bevilln.Utsk.,
sökt göra mig redo för de bästa beskattningsgrundsatser.
Jag har trott, alt hvad vi egentligast behöfde, vore ett nytt
beskattningssystem; ty det är ej sjelfva beloppet af våra
skatter, som är betungande, enär detta är vida lägre än i
de flesta andra länder och t. ex. icke uppgår till mer än
hälften mot hvad i Norra Amerika erlägges. De borde således
icke vara tryckande och i följd deraf förhatliga; men
allmänheten höres dock klaga öfver att icke kunna komma
lit med dem. Orsaken dertill kan således icke vara annan
än den, att skatterna äro ojemnt fördelade och uteslutande
trycka landtbruket. Också äro de directa skatterna här dubbelt
så höga som i Frankrike och 5 ä 6 gånger högre än i
England. Således vore icke illa, om äfven vi kunde komma
in på en bana, der beskattningen lades på den directa
förbrukningen. En sådan skatt skulle knappast blifva känbar,
då den lädes på våra njutningar och icke ensamt på
\å!'t lifsuppehälle. Derföre ansåg jag det vara väl, om vi
på detta sätt, då afgiften är obetydlig, kunde verkställa ett.
experiment för att se , hvad nytta ett inträde på en sådan
ny skattebana kunde medföra; och på sådan grund har jag
tillstyrkt förslaget. Det har sedan blifvit sagdt af Frih,
Kantzou, att ifrågavar. skatt skulle komma att drabba landtmannen
och afbryta communicationen. Frih. Boye har deremot
fullkomligt bevisat, att skatten icke drabbar producenten
, utan consumenten; och således, skulle den icke komma
att erläggas af landtmannen, utan af det lägre folket i Stockholm,
hvilket redan har tillfälle till en så stor arbetsförtjenst
i jemnförelse med samma dass i andra städer, att afgiften
icke för dem kan blifva särdeles betungande. Slutligen har
Frih. Rantzou sagt, att man vill göra Stockholms stad skönare
och att, i fall medel funnes, man aldrig skulle få den
nog; skön. .Tåg får då erinra, att här icke är fråga om försköning
af Stockholms stad, med undantag af Helgeandsholmen,
utan om sådana behof, som vår tids upplysning högt
påkallar och sorn redan gjort sig gällande i Danmark och
flera andra mindre stater, t. ex. Braunschweig, som har de
förträffligaste inrättningar för konsterna och i bildningsväg.
Sådana behof och slussens ombyggnad mäste bekostas af
State» och icke af staden. Här är således icke fråga om
Stockholms försköning. Såsom bevis emot byggnadsföreta
-
D c n 24 April.
gens nödvändighet har man åberopat reservanternas skiljaktighet,
i det den ena skulle vilja det ena ändamålet och den
andra ett annat. Delta är en följd af olika smak, och jag
har nämnt ett nationalmuseum derföre, att slussens ombyggnad
icke för närvarande är något trängande behof, hvaremot
vi hafva ett verkligen trängande behof af ett nationalmuseum,
då vi äga betydliga konstalster, hvaribland 1200
taflor, som icke kunna uppställas, utan nu äro spridda i
slottsrummen, der de icke kunna med tillräcklig noggrannhet
vårdas. Enahanda är förhållandet med vårt riksarchiv,
hvarföre äfven dyrbara handlingar gått förlorade. Jag tror
således, att ett museum är i hög grad af behofvet påkalladt;
men jag har härmed icke velat bestrida riktigheten af de
öfriga reservanternas skäl, utan blott sökt ådagalägga, att
deras skiljaktighet i fråga om medlens användande icke kan
anses såsom något skäl mot bifall å motionen. Jag anhåller
om återremiss af betänk.
Frih. Boye: En värd ledamot, Hr Cederschjöld, har
gjort den erinran, som är ganska riktig, att inträffande
ymnighet af en vara fäller dess pris och att accisafgiften
derföre i sådant fall träffar producenten; men om han
haft den godheten att närmare eftersinna tillämpningen
deraf, skulle han funnit, att skälet slår bom i denna
fråga. Man får icke glömma, att syftningen i den stora
brännvinsfrågan gått ut på att inskränka brännvinstillverkningen;
och det är förutsättningen af detta, som föranleder
mig till erinran om den lika sanna motsatsen, att när denna
önskan har nått sitt ändamål, när produetionen blifver ringa,
så är den erinran, Hr Cederschjöld gjort, så mycket mindre
tillämplig, som i rak följd deraf måste inträffa, att det
blir producenten, som bestämmer priset och således till detta
pris också räknar den ifrågavar. afgiften.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Som jag i
en reservation utförligt framställt mina skäl emot detta betänk.
, skall jag nu ej vara vidlyftig. Jag får blott fästa uppmärksamheten
dervid, att här är fråga om en bevillnings
påläggande, och att målet således är af bevillningsnatur och
icke ett önskningsmål, hvilket inverkar på målets afgöi'ande.
Frih. Boye har förekommit mig, då han upplyst det förhållande,
som inträffar, då, såsom jag tror, hvar och en af
oss önskar, att den ymniga tillgången på brännvin blifver inskränkt
inom tillbörliga gränsor; och hvad beträffar, att
ifrågavar. afgift skulle falla tungt på de fattigare classerna,
får jag erinra, att skatten kommer att utgå för brännvin,
och att man, i fall den bör erhålla någon särskild benämning,
snarare borde kalla den strupskatt, än magskatt. Hvad
åter beträffar den allmänna frågan om införande af accis i
städerna, och att en sådan, såsom varande en indirect skatt,
vöre nyttig, får jag uttrycka min öfvertygelse, att en dylik
a38
Den April.
skatt, utom i mycket stora städer, alltid blir uppäten genom
de omkostnader, dess uppbärande fordrar; och ingen kan
neka, att den blir ett gene för den allmänna trafiken. J)å vi
veta, att, utom Stockholm och kanske Götheborg, vi icke
äga några stora städer, så tror jag, att införandet af ett accissystem
för vårt land vore olämpligt; men med Stockholm
äger det förhållande rum, att den nödiga tullbevakningen
redan finnes; att det brännvin, som införes, i alla fall uppskrifves,
och att accisön således icke förorsakar längre tidsutdrägt,
än som erfordras för sjelfva afgiftens erläggande.
I min reservation har jag uppgifvit sättet att uppbära denna
afgift med skyndsamhet och utan någon chican för dem,
som importera brännvin. Jag har äfven trott mig böra bestämma
ett visst ändamål, hvartill denna inkomst borde användas
, och har derföre nämnt anskaffandet af local till ett
liksarchiv och ett museum för de sköna konsterna. Jag tror,
att med den inkomst, som till nästa riksdag kunde erhållas,
skulle dessa ändamål kunna vinnas, och längre har jag icke
trott mig böra gå. Dessa äro allmänna ändamål; men Stockholms
stad skulle deraf vinna största fördelen både i intellectuel
och materiel väg genom sjelfva byggnaderna, och på
sådan grund tror jag det vara rättvist, att afgiften erlägges
af consumenterna i Slockholm; hvaremot jag i annat fall
skulle motsätta mig att af en särskild stad uppbära medel
för ett allmänt ändamål, hvartill hvar och en är skyldig att
bidraga. Jag anhåller, att betänk, må till Bevilln.Utsk.
återremitteras.
Frih. Sprengtporten: Jag finner mig förekommen
af Hr v. Hohenhausen i den erinran, att frågan såsom bevillningsmål
icke kan förfalla, om betänk, blifvit aterremitteradt
af PresteSt. I min motion har jag i första rummet
begärt, alt de medel, som på detta sätt kunde inflyta, må
användas till anskaffande af en tjenlig local för ett riksmuseum.
Jag yrkar sådant ännu och förenar mig på sådan
grund i hvad Hr v. Hohenhausen i sin reservation framställt,
att örn några medel beviljas, de må i första rummet användas
till afhjelpande af bristen på ett museum.
Frih Boye, Fredr.: Jag anhåller vördsamt, på det
en återremiss icke må ske förgäfves, att PiiddSecret. täcktes
upplysa mig, hvad åtgärd PresteSt. i denna fråga vidtagit.
Underteckn. Rid d. Secret.: Från PresteSt. har ännu
ingen officiel underrättelse inkommit, huru denna fråga derstädes
blifvit behandlad.
Frih. Boye, Fredr.: Då det således ännu är en möjlighet,
att 2 Stånd återremittera frågan, skall jag icke sätta
mig emot en återremiss; men jag hemställer vördsamt,
huruvida icke denna fråga involverar eller så nära rörer
sjelfva den hufvudsak liga frågan örn brännvinsbränningen
Den 24 April.
a3g
och dess beskattning, att det vore försigtigast att ajournera
densamma, intilldess hufvudfrågan ar afgjord.
Hr Cederschjöld: Jag har af en vard talare blifvit
missförstådd, då lian trott, alt jag ifrat blott mot accis på
brännvin, då jag deremot endast talat mot accis i allmänhet
å lifsförnödenheter, såsom spannmål, smör, ost &c. Det är
således mot principen i detta fall, som jag yttrat mig. Jag
vill önska och hoppas, att Eevilln.Utsk. måtte finna lämpligare
utvägar att i möjligaste måtto fördyra brännvinet,
och att Utsk. ville föreslå rättighet för hvarje stad att å
auction till den högstbjudande utarrendera krogrättigheten,
hvarigenom det åsyftade ändamålet till fyllande af städernas
behof säkrast skulle vinnas.
För öfrigt är det sagdt, att detta mål, såsom bevill—
ningsmål, ej kunde förfalla blott derföre, att 2 Stånd förkastat
detsamma. Men just derföre måste det snarare förfalla;
och för öfrigt gör y5 §. Riksd.Ordn. i detta afseende
ingen skillnad emellan bevillnings- och andra mål. Dock
anser jag det vara för tidigt att härom vidare yttra mig.
Frih. Boye, Ludv.: Jag får den äran erinra derom,
att då jag var den, som uppgaf, att PresteSt. återremitterat
frågan, skedde sådant efter den särskilda uppgift, jag
derom erhållit och som måhända icke varit med verkliga
förhållandet öfverensstämmande, hvarföre jag i detta afseende
ej heller begär förtroende; men i hvilketdera fallet sora
helst tror jag, att R. o. Ad. handlar behörigt, om R. o. Ad.
gör, hvad det bör göra, utan afseende på de öfriga Ståndens
åtgärder. Hvad målets ajournerande beträffar, får jag erinra,
att nu endast är fråga 0111 återremiss, och att det således
skulle vara stridande mot all ordning att uppskjuta med beslut
i detta fall, intilldess vi fått se ett annat mål (inaliter afgjordt,
hvadan jag således tillstyrker återremiss af betänk.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag är ledsen öfver att
vid detta tillfälle icke kunna dela åsigter med personer,
med hvilka jag eljest så gerna tänker lika. Jag kan nemi.
icke med Frih. Rantzou och Hr Cederschjöld instämma uti
de af dem yttrade åsigter. Den sistnämndes yttrande har
dock hufvudsakligen föranledt mig att begära ordet i afseende
på den af honom uttalade principen att lägga skatten
på försäljaren af brännvinet. Det är en bestämd sanning,
att den skatt, man vill lägga på brännvinet, måste tagas af
tillverkaren, hvars ensak det må vara att återtaga densamma
af säljaren eller consumenten. Att lägga skatten på säljaren
går i flera afseenden icke an. För det första vitsordar
deras erfarenhet, hvilka sitta i taxeringscommitteerna i Stockholm,
att man alltför ofta är sysselsatt att fördela skatten
för en krogrörelse emellan flera innehafvare för året, och
att idkarne af krögarerörelsen merendels äro fattiga. Dessutom
kan jag nämna flera städer och bland dem specielt
Den 24 April.
Carlskrona, der brännvin säljes nästan i hvarenda bod, hvilket
icke kan förekommas, man må fiscalisera så mycket man
vill, emedan det alltid föregifves, att det utminuterade brännvinet
erhållits till skänks. Det går således icke an att lägga
skatten på någon annan än producenten, honom obetaget
att vid försäljningen återtaga den. För öfrigt instämmer
jag med Hr Cederschjöld deruti, att accisen är olämplig
derföre, att den trycker den fattige lika med den rike,
så vidt denna accis afser nödvändighetsvaror. Men jag tror,
att vi äro komna från den tid, då man anser brännvinet
för en nödvändighetsvara; och då jag således af detta skäl
vill göra ett undantag i afseende på brännvinet, anser jag
detta undantag, medelst införande af den föreslagna accisen,
icke innefatta något farligt prejudicat. Då jag erkänner, att
landet har åtskilliga skyldigheter i afseende på byggnader i
hufvudstaden, hvartill statsutgifter äro nödvändiga, så tycker
jag, att då man kan på lasten och liderligheten eller
öfverflödet lägga denna afgift, jag icke bör lägga mig deremot
; och anhåller jag på sådana grunder om återremiss af
betänkandet.
Ilr von Troil, Emil: Jag hade icke tänkt att begära
ordet i denna discussion, sedan Hr Cederschjöld yttrat den
tanke, som äfven är min, hvarföre jag endast uppträdt för
att vederlägga, hvad den siste värde talaren yttrat. Jag har
nemi. icke funnit, hvad han sökt påstå, att några synnerliga
svårigheter möta vid förslaget att lägga afgiften å försäljningen
af brännvinet, utan finner detta tvärtom ganska
lätt, om först ett visst antal krogar bestämdes inom vissa
district och man sedermera uppläte åt de mestbjudande att
hålla dem. Fanns då ingen, som ville betala, hvad som begärdes,
så finge vi åtminstone en krog mindre. Man skulle
sålunda erhålla lika många fiscaler som krogar, emedan de,
som idkade rörelsen, skulle blifva vaksamma derpå, att ingen
obehörig befattade sig med samma rörelse, oberäknadt,
att man genom polis kunde förekomma en oloflig försäljning
i salubodarna. Deremot anser jag, att om landltull å brännvin
införes, blir det ganska svårt att på en gång undvika
två motsatta olägenheter. Om nödiga controller skola äga
rum derå, att allt det brännvin, som införes, verkligen
blir förtulladt, uppkommer otvifvelaktigt tidsutdrägt och
chicaner för de trafikerande. Vill man åter undvika dessa
olägenheter och t. ex. antaga den method, som Hr v. Hohenhausen
i sin reservation föreslagit, kommer afgiften endast
att till fullo erläggas af den, som är nog ärlig att ej vilja
begagna de tillfällen till underslef, hvilka de otillräckliga
controllerna erbjuda. Att sådana utvägar, att undandraga
sig äfven låga afgifter, ej i vårt land lemnäs obegagnade,
upplyses bäst af resultatet utaf den vid sista riksdag beslutade
en skillings-afgift för hvarje tillverkad kanna brännvin.
Den a4 April.
Hi* von Hohenhausen: Hvad de högre beskattade
krogarna beträffar, blir det en omöjlighet att i detta afseende
tillvägabringa en skatt, utan att densamma äfven skalle
falla å försäljningen af mat, så vida det icke alldeles skulle
förbjudas att försälja mat och brännvin på samma ställe,
hvilket jag dock icke tror låter sig göra; ty vilja bättre folk
å spisqvarteren taga sin appetitssup, så vilja äfven de lägre
classerna göra det. Hvad jag ville föreslå , vore sådana åtgärders
vidtagande, hvarigenom man kunde förekomma prejeri
vid tullen, utan att inskränka controllerna mot underslef,
ehuru jag med afseende å den betydliga qvantitet brännvin,
som årligen införes till Stockholm, i allt fall anser den
föreslagna skillingsafgiften icke komma att utgöra så ringa
belopp, som Hr v. Troil föreställt sig. Jag anhåller om återremiss
af betänkandet.
Hr von Troil: Hr v. Hohenhausen har Sagt, att genom
Hr Cederschjölds förslag, att lägga afgiften å krogarne,
äfven maten skulle fördyras. Sådant kunde visserligen
äga rum på de ställen, der både mat och brännvin försäljes;
men vi äga inom hufvudstaden ställen, der blott mat försäljes,
och jag ser ej något märkligt ondt uti att uppmuntra till
att besöka dem, genom att beskatta de öfriga.
Hr Rosenblad: Oberäknadt att, äfven om man ktthde
vinna ändamålet att genom det af 2:ne ledamöter föreslagna
sätt, alt medelst en slags auction utarrendera krogarna,
få en betydlig skatt, såsom utgörande en betydlig statsinkomst,
detta omöjligen kan hafva annat resultat, än att
hvar och en krogidkare måste bestämma, huru mycket bränvin
han möjligen kunde förbruka, för att derefter göra sitt
anbud, som han, af fruktan att de öfriga krogidkarne kunde
äga förmågan att draga till sig kunderna, icke vågade
göra för högt, så står det likväl för mig klart, att den inkomst,
som på detta sätt uppkomme, skulle blifva vida mindre
än den, som bereddes genom den föreslagna afgiften å
hvarje kanna bränvin, som passerar tullen; och jag vädjar
till de Hrr, som jemte mig deltagit i taxeringscommitte'erna
i Stockholm, om icke, då man, oansedt minuteringsafgiften
nu är obetydlig, hört klagomål öfver otillåtna krogar, när
afgiften för krogrörelse!! blef högre, man hade att riskera, att
lönnkrogarna skulle blifva talrikare, under det att de beskattade
krogarna aftoge. Jag erkännner visserligen lika
med Hr Cederschjöld, alt jag icke älskar att införa någon
förändrad beskattning, särdeles den, som man i allmänhet
kallat för accis. Men alla reglor hafva sina undantag, och
om man derföre anser, att brännvinet bör fördyras, sä linner
jag intet lämpligare sätt dertill än genom landttullarnä
i större städer.
Gr. Cronhjelm: Hr v. Troil har sagt, att man kunde
förbjuda obehörig brännvinsförsäljning och utdelning i sa5
H. 3«
Den 24 April.
lnbodar, och att förhöjd beskattning å krogarna skulle föranleda
till vaksammare fiscaliserande å lönkrogarna. Förbud
emot brännvinsminutering å andra ställen än krogar existerar
redan, och ehuru tillräckligt antal fiscaler å lönkrogarna
finnes, äro likväl lönkrogarna öfverallt, synnerligen
i småstäderna, flera an de beskattade. Jag känner bestämdt
städer och har uppgifvit en, hvarest det mesta brännvinet
försaljes å lönkrogar; och jag fruktar derföre, att följden
af det föreslagna fördyringssättet genom högre skatt å krogrörelsen
skulle blifva, att lönkrogar bildades i hvartenda
hus, mer och mindre svåra att åtkomma Landttullarna vill
jag icke införa, och jag tror ej, att vi blifva bragta derhän
genom den föreslagna accisafgiften, i afseende hvarpå underslef
lätteligen controlleras genom den vaksamma tullbetjening,
vi äga i Stockholm, samt lättheten att genom uppmätning,
till längd och djup, af kärlet, hvarpå brännvinet
införes, conlrollera dess innehåll.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Det är fägnesamt att höra,
att de flesta, som talat i detta ämne, yttrat sig för beskattning
å en öfverflödig och skadlig vara för att bereda ett
nyttigt ändamål. De åtskiljas blott deruti, att några vilja
lägga denna skatt på införseln, andra på utminuteringen.
Det är likväl en gammal grundsats, att då man etablerar
consumtionsafgifter, bör man undvika att lägga denna afgift
endast på den ena eller andra, utan bör afgiften utgå
på begge sätten. Jag tillstyrker derföre återremiss af betänk.
, på det att man må söka vinna afgiften på begge de
sätt, som af skickliga talare här blifvit framställda.
Hr Dal man, Wilh. Fredr.: För att icke förlänga
discussionen, får jag endast förena mig med Hrr Cederschjöld
och v. Troil, dels emedan jag ogillar principen af accisafgifter,
hvilka äro både förhatliga att erlägga och svåra
att controllera samt ledande till en beskattning å förnödenhetsvaror,
hvilken jag anser oriktig, och dels emedan, ehuru
jag delar deras tanke, som vilja fördyra brännvinet, jag
dock icke tror, att det förslag, motionen innefattar, skulle
leda derhän. Jag har dessutom hvarken i motionen eller i
de reservationer, som åtföljt Utsk:s betänk., kunnat bestämdt
urskilja, till hvilket ändamål den ifrågavar. accisen skulle
användas. Motionären och reservanterna hafva nemi. tyckts
ganska mycket tveka i valet emellan dessa ändamål. En har
företrädesvis önskat ombyggnad af södra slussen; en annan
vill i främsta rummet hafva ett nationalmuseum; en tredje
vill förskona staden genom inköp af bvggnaderna på Helgeandsholmen,
m. m. Mig synes således, som intet af dessa ändamål
för närvarande vore så företrädesvis vigtigt, att en
splitterny beskattning för ernående deraf erfordrades. Jag
tror derföre, att vi nu böra bifalla betänk., destohellre som
det redan är af tvenne Stånd godkändi, och discussionen
Den i\ April.
a<j3
deröfver således synes mig för sjelfva resultatet onödig. Vi
undvika då dels en ny, lika vidlyftig debatt, och dels den
tvist, som tilläfventyrs eljest väntar oss derom, huruvida
icke, oaktadt tvenne Stånds afslag å motionen, målet genom
de tvenne öfrigas bifall kunde komma att hänvisas till förstärkt
StatsUtsk., en tvist, den vi afböja, om betänk, nu
bifalles, och hvilket jag så mycket mer tillstyrker, som, enligt
min uppfattning af grundlagen i denna del, saken redan
förfallit i följd af Borgare- och BondeSttns afslag å förslaget.
Frih. Boye, Fredr.: Det är endast i anledning af hvad
bär blifvit anfördt om controllen och chicanen, som jag tagit
mig friheten att nämna några ord. Här är i allmänhet
taladt om brännvinet; men brännvinet har flera egenskaper.
JVfir det införes, bör man hafva afseende å dess qvantitet;
men dess qvalitet bör väl äfven tagas i betraktande.
Hvad hindrar väl att gifva bränvinet 12, i5 eller 20 graders
styrka. Om man då t. ex. inför 100 kannor 18-gradigt
brännvin, så utgör denna qvantitet 3oo k:r 6-gradigt
brännvin, hvarför afgiften endast till -y blifvit erlagd. För
att således vinna rättvisa vid accisafgiftens bestämmande,
borde brännvinet jemväl proberas och graderas, på det att
ingen orättvisa måtte äga rum, eller inkomsten minskas. Jag
hemställer derföre, i fall R. o. Ad. beslutar återremiss af
betänk., att Utsk:s uppmärksamhet må fästas derpå, att i
och med detsamma det beslutas, att en afgift å inkommande
brännvin bör äga rum, det tillika bör stadgas, alt denna
afgift bör lämpas efter brännvinets styrka, som vid införseln
genom thennometer bör utrönas.
Hr von Troil: E11 värd talare har trott, att det af mig
föreslagna sätt att lägga afgiften på säljaren icke skulle inbringa
så betydligt belopp, emedan den ena krögaren skulle
frukta, att en annan, som ägde ännu större talent, skulle
draga till sig de flesta kunderna och derföre icke våga att
göra högt anbud å krogrättigheten. Jag för min del tror
deremot, alt krögerilalenten beklagligtvis är så allmän i vårt
land, att svårligen någon brist på speculanter skulle uppstå.
Vidare har man talat om faran för underslef, som genom
förslaget skulle föranledas. Dervid får jag anmärka, att detta
är något, som äger rum vid alla indirecta beskattningar.
För min del kan jag ej frångå den öfvertygelse, att controllen
skall lättas, om den ej allenast åligger tjenstemän,
utan äfven ingår i enskilda personers interesse. Det kan
vara sannt, alt i Stockholm finnes ett stort antal lönkrogar;
men då afgiften för krogrättigheten hittills varit så
ringa, hafva de, som erlägga en slik afgift, icke vårdat sig
om att förfölja dem, som utan afgift idka krogrörelsen. Hr
Lefre'n har ansett afgiften böra läggas både på införseln och
och utfuinuteringen. Jag kan ej instämma deruti. Jag an
-
Den 24 April.
«er tullar böra finnas vid gränsen, så länge de finnas i andra
länder De bilda ett slags krigstillstånd emellan staterna.
Men att införa samma system inom de särskilda delarna
af Riket, såsom man här föreslagit, skulle vara illa. Det
är också endast på ganska få ställen inom andra länder, sorn
pågra inrikes tull-linier finnas.
Hr von Hohenhausen: Hvad Hr v. Troil yttrat i
afseende på tullsystemet i allmänhet delar jag visserligen
och vill i detta afseende särskildt nämna Preussen. Det äv
ett så klart insedt statsintresse, emedan man inom samma
land är skyddad af samma lagar och njuter samma förmåner.
Men sådant är icke förhållandet, om man flyttar utom staten.
Hvad krogarna beträffar, är det hvarken så lätt att
erhålla sådana eller afgifterna för desamma så ringa; utan
är afgiften för krogrörelsen, hvilken såväl på åtskilliga ställen
i Stockholm som i Gelle och flera andra städer är utarrenderad,
efter inkomsten taxerad till det möjligen högsta
belopp. I afseende på accisen får jag nämna, att man i de riken,
der större uppstäder finnas, varit nödsakad att tillgripa denna
inkomst, för att dermed bestrida communalutgifterna
inom staden, hvilken beskattning likväl funnits så betungande,
att folkmängden i sådana städer till följd deraf minskats.
Här är icke fråga om något sådant; ty utom det, att
Stockholm icke äger den folkmängd, att den kan jernnföras
med de större utländska städerna, är här endast fråga om
en afgift å brännvin, som förderfligt verkar på Stockholms
stad; och det är derföre jag tillstyrker motionen och anhåller
om återremiss af betänkandet.
Frih. Rantzou: Jag kan icke frångå mitt förra yttrande.
Jag har sagt, att förslaget är förhatligt, hinderligt
för den inre fria rörelsen och ländande till lagbrott; och
jag vidblifver min tanke. Huru svår är icke controilen vid
tullen; huru föranledande till illusion af stadgandet, i händelse
motionen biföl tes, är icke Stockholms öppna belägenhet!
Jag öfverlemna»' till R. o. Ad. att öfverväga detta. Jag
tror, att vi på annat sätt kunna fördyra b»'ännvinet; och
jag förnyar derföre min anhållan om bifall till betänkandet.
Ilr von Hohenhausen: Jag glömde att till besva
rande
upptaga, hvad Frih. Boye yttrade om brännvinets
profvande, hvilket icke blifvit afsedt i motionen. Någon
fördel kunde visserligen tillskyndas den, som införde starkare
brännvin än andra och än det, som i allmänhet begagnas.
Men enahanda är förhållandet med varor i allmänhet,
för hvilka lika tull erlägges för samma sort, utan afseende
på bättre eller sämre beskaffenheten. Jag anser någon
skillnad lika litet böra göras i ena fallet som i det andra,
helst en sådan skillnad skulle föranleda till den chican,
sorn man måste undvika.
D c n i!\ A p r i 1.
Frih. Sprengtporten: Om Frih. Fr. Boye hade läst
Hr v. Hohenhausens reservation, skulle han funnit, att förslag
icke saknas för uppbörden af accisafgiften. Detta förslag
är så fullständigt utveekladt, att jag, som väckt motionen,
anser mig böra instämma uti hvad Hr v. Hohenhausen
i detta afseende yttrat. Hr v. Troil har åberopat Preussen,
hvarest man försöker borttaga tullarna, och han har ansett
att det skulle strida emot den allmänna principen att införa
accisen, som han ansett lika med tull. Jag tror, att accisen
qvarstår i Preussen, äfvensom att den hörer till ett annat
system, än tullen. Frih. Rantzou har sagt, att accisafgiften
är förhatlig. Sådant ligger i hvars och ens begrepp
derom. Jag anser den icke så, och det är måhända blott
en enskild ledamots tanke. Hvad slutligen angår den befarade
försnillningen vid brännvinets införsel , så är förhållandet
enahanda vid alla indirecla beskattningar; men någon
försnillning af denna vara är likväl mindre att befara, dels
i anseende till dess temligen stora volum och dels emedan
den föreslagna ringa afgiften af 2 sk. för k:n icke erbjuder
anledning till något olagligt företag i detta fall.
Hr von Troil: Den siste värde talaren har sagt, att
jag förblandat landttullen med accis. Denna beskyllning får
jag transportera från mig till Bevilln.Utsk. Med tull förstår
jag den afgift, sorn erlägges för rättigheten att förflytta en
vara från en ort till en annan; med accis åter den, som erlägges
för rättigheten att tillverka eller försälja en vara.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om B., o. Ad.
ansåg de vid Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 4 gjorda anmärkningar
hindra dess antagande och betänk, således böra återremitteras.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Dalman och Frih. Rantzou begärde votering.
Sedan emellan åtskilliga ledamöter någon tvehågsenhet
uppstått, huruvida orden: och Rikets större städer,
samt orden: i anledning af Hr Frih. J. W. Sprengtportens
och Hr C. R. af Robsahms motioner, borde
intagas uti den i voteringspropositionen inflytande rubrik å
Bevilln.Utsk:s nu föredragna betänk. N:o 4» förenade R. o.
Ad. sig slutligen om följande voteringsproposition, hvilken
godkändes, nemi.:
Den , som bifaller Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 4 om fastställande
af en viss accisafgift å brännvin, som till Stockholm
och Rikets större städer införes, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinn er nej, anses Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 4. i anledning
af de dervid gjorda anmärkningar, böra till XJtsk. återremitteras.
Den 24 April.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer
Ja — 5i.
Nej — 107.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Då jag i sista
plenum deltog i discussionen ang:de civillagen, var jag mahanda
icke nog fullständig, och får derföre nu ytterligare
utveckla mina åsigter i detta vigtiga ämne.
Hr Strussenfelt uppläste derefter följande:
Ett fritt folks positiva lagar kunna icke betraktas såsom
endast tillkomna genom lagstiftarens vilja. De äro uppvuxna
ur sjelfva folkets karakter, lynne och seder, hvilka de
alltid återspegla. I folkets första ungdom består lagkunskapen,
som då är en gemensam tillhörighet för alla, endast i
kännedom af rättsvanor, hvilka genom den allmänna öfvertygelsen
om deras nödvändighet och rättvisa äga de lagar
tillkommande egenskaper, samt derföre måste såsom sådana
anses. På denna grund uppstår och utbildar sig, i likhet med
folkets öfriga riktningar, äfven rättssystemet. Lagarna äro i
följd häraf aldrig i något stillastående tillstånd, utan i ständigt
fortgående utveckling; de utbildas genom inre stilla verkande
krafter samt hvila ytterst på folkets öfvertygelse.
Utan tillbörligt afseende å denna lagarnas historiska grund
samt nära liksom organiska sammanhang med folket blir
hvarje lagförslag, om också i sina detailler och nära sammanhang
consequent genomfördt, dock vid användandet förderfligt.
Sedan jag nu antydt en af de vigtigaste sidor, hvarifrån
all lagstiftning bör ses, torde det tillåtas mig få närmare fästa
uppmärksamheten å de särskilda yttringar af lagstiftarens
verksamhet. Denna kan nemi. betraktas från olika synpunkter,
i det den kan gå ut på antingen att codificera de såsom
lagar hos folket gällande rättsvanor, eller att, efter granskning
utaf rättskällorna, på ett ställe i ordning sammanfatta
alla särskildt tid efter annan utkomna gällande lagstadganden,
eller ock att i följd af högre politiska skäl ändra lagstiftningens
grundsatser eller införa nya sådana, d. v. s. tillvägabringa
en reform af de juridiska begreppen. Ehuru
man stundom ser dessa båda ändamål, hvarigenom lagstiftarens
verksamhet bestämmes till sina riktningar, förenade vid
nya lagböckers författande, måste dock merendels det ena
äga öfvervigten och de andra endast visa sig såsom underordnade,
hvarigenom de altså erhålla egenskap af biändamål.
I följd häraf, och då dessa ändamål verkligen kunna
afsöndras, äger man också tillräcklig anledning att särskildt
hvar för sig betrakta desamma. Det synes derföre vara ej
mindre nödvändigt för dem, som äro kallade att bedöma en
ny lag, än den, hvilken fått sig uppdraget stifta en sådan,
att göra sig noga reda för det dermed åsyftade ändamål.
Den a4 April.
Al
Rättsvanors codificerande inträffar vanligen under folkets
ungdom och visar oss lagstiftarens verksamhet i sin största
enkelhet. Då, såsom hos oss, flera lagböcker efterträdt
hvarandra, kan det numera endast blifva fråga om att upptaga
ett ringa antal sedvanor i en ny sådan, emedan förrådet
deraf redan blifvit i de föregående uttömdt, och deraf
således endast är att vänta ett ringa bidrag till de promulgerade
lagarna.
Afsigten ined författandet af en ny Svensk civillag bör
derföre, enligt min tanka, sökas i nödvändigheten antingen
att blott ordna och samla de nu gällande stadganden till ett
helt, eller ock att införa nya juridiska begrepp, göra modificationer
i de bestående, förändra uppställning och lagtext,
d. ä. tillvägabringa en juridisk reform.
Då ingenting i verlden är underkastadt fullkomlig stabilitet,
måste man medgifva, att under en längre tid, af flere
särskilda anledningar, större eller mindre förändringar äfven
skola inträffa i privaträtten; men vigtig blir frågan om
sättet för dessa förändringars verkställande, om de böra ske
medelst nya lagböcker eller genom de medel, som vanligen begagnas
för rättssystemets vidare utbildning Då lagarna äro
underkastade en ständig utveckling, är det klart, att yttre
former måste härtill begagnas. Äfven är det tydligt, att
lagböcker icke alls äro härtill tjenliga, emedan hvarje tillägg
eller noggrannare bestämmelse i lagstiftningen då skulle framkalla
en ny sädau. Man måste således för detta ändamål
begagna sig af andra medel, hvilka hos oss äro K. bref, rescript,
m. m., eller med ett ord författningar. Dessa synas
företrädesvis böra begagnas, då fråga är blott om mindre,
partiella reformer. Vill man åter införa ett helt nytt lagsystem
eller i det bestående verkställa reformer, ingripande
antingen i sjelfva hufvitdgrunderna eller behandlingen, så
måste författningar härtill vara otillräckliga och olämpliga,
emedan de i följd af sin beskaffenhet äro egnade att mera
vidröra det partiella i lagstiftningen. I slikt fall är en ny
lagbok det enda tjenliga medel. Då flera af lagsystemets
grunder och ideer skola borttagas eller förändras, blir också
en fullständig omarbetning deraf nödvändig, emedan att
rubba grundvalen eller delarnas inbördes sammanhang är
detsamma, som att rubba hela byggnaden. I sådan händelse
kan en ny lagbok icke heller uteblifva.
Man inser genast, att vid författandet af nya lagböcker,
som hafva till afsigt en total reform eller omarbetning af
rättssystemet, lika mycket är att förlora som att vinna, emedan
det ankommer ej allenast på de mäns förmåga, hvilka
skola utarbeta desamma, utan äfven på sjelfva methoden och
tidens förmåga i allmänhet till dylika företag. Sådana slags
omarbetningar synas dock vara föga öfverensstämmande med
rättssystemets naturliga och successiva utveckling, som bör
ske inifrån och ej utifrån. Redan häraf kan man äga an
-
Den i\ April.
ledning till farhåga för detta slags företag. Ämnet är likvist
af den vigt, att det torde förtjena ett närmare skärskådande,
äfvensom den härmed sammanhängande fråga, huruvida
det är nödvändigt, med hänsigt till folkets behof, att
underkasta Svenska privaträtten en omarbetning efter nya
grunder och ideer.
De, hvilka ifra för företag af sådan beskaffenhet, stödja
sig vanligen på det de kalla förnuftets fordringar, sorn
böja äga större vigt än det bestående och det förutgångna,
emedan det sanna och rätta icke kan bestämmas genom bruk
och sedvanor, utan endast genom förnuftet. Sådan var den
åsigt, som i synnerhet gjorde sig gällande i förflutna seklet,
då man ville lägga allt under blotta förnuftets bedömande.
Äfven de, hvilka såsom skäl för mera ingripande reformer
åberopa andra länders exempel och tidens upplysning, komma
likväl med dessa förra deri öfverens, att de fästa ingen
eller ringa vigt vid den historiska utvecklingen, utan hemta
hufvudsakliga anledningarna till onrskapningen utom, ej inom
folket.
Enär det rena förnuftet icke kan vara af yttre förhållanden
beroende, jnäste, då detsamma antages såsom lagstiftarens
enda eller förnämsta rättesnöre, äfven derigenom allt
afseende åsidosä ttas å localförhål landen och folkens egendomlighet
eller nationalitet. Denna utgör dock en af deras
mest ömtåliga sidor. Ju mera ett folk är medvetande af
sitt värde, desto mera plägar denna egendomlighet framlysa
i dess institutioner. Att angiäpa dess egendomlighet är i
grunden detsamma, som ett angrepp på dess sjelfständighet.
Då de drag, som skilja ett folk från alla andi’a, eller stämpla
det till ett särskildt folk, försvunnit, mäste detsammas
existens såsom folk äfven upphöra, och i dess ställe endast
finnas individer, hvilka, i slikt fall, vanligen blifva med andi’a
folk införlifvade.
Förnuftets blotta aprioriska constructioncr komma merendels
att slå liksom enstaka bland folket, som ej förmår
uppfatta och förstå dem. De förblifva derföre mumielika
former utan anda och lif, samt stå således i fullkomlig
motsats med de historiskt utbildade inrättningarna, hvilka
man bör föreställa sig såsom varande i oi-ganiskt sammanhang
med folket och ägande ett inneboende lif, hvai's sträfvande
röjer sig genom en ständigt fortgående utveckling.
Man måste dock göra vår tid den rättvisa, att den tyckes
inse det skefva och grundlösa i de åsigter, enligt hvilka
det rena förnuftet ensamt tillei-kännes domsrätt i hvarjehanda
förekommande frågor. Man har måhända stundom
hört någon gå till och med väl långt i ifver för den historiska
continuiteten; men detta kan icke verka på halten och
värdet af den historiska åsigten, som nu tyckes äfven hafva
gjort sig gällande i de flesta länder-.
Verk
-
Den 24 April.
^49
Verkningarna af alla reformer, äfven de partiella, äro
svåra att beräkna, emedan de bero mera af subjectiviteten
lios det folk, der de skola äga rum, än af de ideer, som
derför ligga till grund. Uti sjelfva utförandet ligger äfven
en svårighet. Dertill fordras både lugn och försigtighet; att
sammanfoga det nya förändrade med det gamla beslående,
så att inga ojemnheter eller inconsequenser uppkomma, är
svårare, än mången föreställt sig. Är reformen åter mera ingripande
och medför en rubbning i de grundsatser, som varit
allmänt bland folket erkända och antagna, måste naturligtvis
vådan blifva större. Erfarenheten, hvars råd ej äro
att förkasta, har visat oss, huru reformer, grundande sig
både på ädla och förnuftiga ide'er, i stället att medföra
åsyftad nytta, åstadkommit splittring och slutligen förfärliga
reactioner. Hvad som, jemte öfvertygelsen 0111 det gamlas
fullkomliga oduglighet, skall kunna bestämma till ett så vigtigt,
alltid äfventyrligt steg är hufvudsakligen folkets högt
och enhälligt uttalade önskan. Kan man icke med sannolikhet
räkna på, att reformen skall understödjas af folket,
fordrar klokheten , att företagandet häraf åtminstone uppskjutes.
lie for mer i lagstiftning höra ostridigt till de allravigtigaste,
emedan lagarna stå i det närmaste sammanhang med
folket och utgöra en af de grundvalar, hvarpå samhället
stödjer sig. Faran af sådana reformer måste altså i samma
mån, som de äro ingripande, äfven visa sig större. Det synes
derföre vara försigtigast att genom ett planmessigt verkställande
af partiella reformer söka undvika de mera ingripande,
hvilka på sådant sätt kunna, om icke alltid, dock
ofta undvikas.
Hvad nu särskildt angår Svenska privaträtten, torde
det våra svårt, äfven för en utmärkt lagkunnig, att visa,
det vår civillag, som för knappt ett sekel tillbaka omarbetades,
numera befinnes så oduglig, att den oundvikligen
måste underkastas en ytterligare omarbetning efter nya grunder
och åsigter; men att massan af folket, som uppväxt
och införlifvat sig med vår nu gällande lagbok, icke hyser
denna öfvertygelse,-derom är jag fullkomligen säker; och till
ett omdöme i detta afseende torde jag ej vara alldeles incompetent,
då jag i flera särskilda provinser inom de båda
sydliga Hofrätternas jurisdictioner fungerat såsom domare,
samt derigenom varit i nära beröring med folket. Ännu
mindre har det yttrat sin önskan om en slik bearbetning af
vår lag. En sådan önskan kan ej anses uttryckt genom den
af 1809 års Ständer beslutade committé' till våra lagax-s
öfverseende. Dessutom ligger det i revolutioners natur att vilja
utmärka sig genom omskapningar och noviteter; och efter
min öfvertygelse har detta, likaså mycket som behofvel, föranledt
Lagcommitteens sammankallande. I öfrigt torde det
vara mindre riktigt att alltid tillskrifva folkets öfvertygelse
ett af representanter fattadt beslut.
5 H. 3 a
Den i'\ April.
Man kan med skäl fråga efter orsakerna till den hastiga
tillväxt och förändring i ideer, som skulle göra det nödigt!
att, efter knappt ett sekel, åter företaga en reform af
vår civillag. Förgäfves synes mig hvarje bemödande att derpå
gifva tillfredsställande svar.
Se vi på Sveriges yttre förhållanden till andra länder,
så finna vi, att det numera nästan kan betraktas såsom en
ö-stat. Genom afhandandet af Pommern slets det sista band,
som, fastän svagt, sammanknöt Sverige med Continenten.
Af de flera främmande folk, som fordom varit i vårt statsförbund
upptagna, återstå blott några få, som utgöra stamförvandter
till oss. Sverige har således under en längre tid
varit vida mindre tillgängligt för främmande inflytelse än
fordom, hvarföre reformer, såsom en följd af dylika yttre
inverkningar, nu mindre än förr äro att förvänta. Härvid torde
mången erinra, att håfven, långt ifrån att såsom skiljomurar
kringgärda folken, tvärtom äro de medel, hvarigenom
utvexling sker ej blott af varor, utan äfven af idéer. Visserligen
är detta sannt; men obestridligt är det dock, att
institutionerna uti en genom sitt läge från andra afskiljd stat
just derigenom utveckla sig på ett mera egendomligt sätt.
England lemnar härpå det ojäfvigaste bevis.
Fråga vi efter några vigtiga händelser inom vårt land, hvilka
möjligen kunnat gifva folket en annan riktning och bidraga
till en sådan ideernas hastiga utveckling, så förekomma
väl i vår historia under den tid, som följde efter vår
nu gällande lags antagande, tvenne revolutioner. Namnet
låter visserligen betydelsefullt, emedan tanken lätteligen ledes
på den verldshändelse, sorn skakade Frankrike innerst i sina
grundvalar och gaf en impuls åt nästan hela det öfriga
Europa. Våra revolutioner hafva lyckligtvis varit af mindre
förfärlig beskalfenhet, men äfven mindre fruktbara på
inflytelserika följder. Man bör dock icke neka, att vår privaträtt,
i följd af 1809 års statshvälfning, erhållit några vigtiga
bidrag, vittnande örn en nyare tids frihetssinne och liberalitet;
men påstå kan man dock icke, åtminstone med
skäl, att denna händelse i betydlig mån inverkat på rättssystemet.
Man hör ofta just dem, som mest klaga öfver,
att denna statsförändring medfört så obetydliga resultater,
dock åberopa densamma såsom skäl för en reform af privaträtten.
Denna är likväl, i min tanke, ej så nära förenad
med statsrätten , att förändring deri också bör medföra förändring
i den förra. Skälen härtill har jag förut omnämnt.
Ännu mindre kan man, på grund af rättsstudiets framsteg
inom vårt fädernesland, sluta till behofvet alt underkasta
privaträtten en ny reform. Detta studium har beklagligtvis
i vårt land länge stått på en lägre ståndpunkt än de
flesta andra. Då det ej är lämpligt att här göra en framställning
af vår juridiska litteratur, torde jag endast behöfva
erinra, att vi ännu sakna fullständiga och dugliga läro
-
Den a4 A p r il.
bocker i de flesta lagfarenhetens delar, och att, sedan den
nu gällande lagens utgifvande, några commentarier af värde
deröfver ej utkommit. Något större bevis kan, efter min
tanke, ej gifvas på lagfarenhetens stationära tillstånd såsom
vetenskap inom vårt fädernesland. Då vår juridiska litteratur,
i jernnförelse till andra länders, äger nästan icke något
att uppvisa, så synes mig derigenom vara oemotsägligen
ådagalagd,t, att någon synnerlig tillväxt i juridiska begrepp
och ideer ej heller ägt rum. Det tyckes mig, att i sednare
tider, då hvarje företag, som väckt något slags interesse, lifligt
discuterats och granskats, en lag icke heller borde kunna
föråldras, innan man deröfver hunnit verkställa commentarier.
Då juristerna, åt hvilka Jagfarenheten blifvit såsom
en särskild vetenskap anförtrodd, gjort så ringa för dess vidare
utveckling, huru kan man då väl förutsätta eller förmoda,
att ett sådant lif och rörlighet skulle röja sig i sjelfva
folkets juridiska idd-spher, att densamma, så till sägaudes,
växte lagen öfver hufvudet.
Man torde icke heller böra alldeles förbise en annan vigtig
omständighet, att nemi., ju allmännare och större folkets lagkunskap
är, desto äfventyrligare måste det alltid vara att i lagverket
verkställa mera ingripande reformer. Ju mera begreppen
rotfästat och gjort sig gällande, ju svårare måste
det vara att förändra dem; och detta gäller isynnerhet om
folkmassan, som emottagit dem i arf af förfäder, utan att
deröfver särdeles reflectera. Genom sådana reformer är folket
i fara att beröfvas allt eller ganska mycket af sin kännedom
örn lagarna; och ingen lärer väl bestrida, att sådant
är en stor olägenhet. Jag anser mig tryggt kunna påstå,
att de mest upplysta nationer stå efter Svenskarna i kunskap
om sitt lands lagar. Såsom bevis härför behöfver jag
blott erinra, att man ofta ser Svenska bonden sjelf utföra
till och med tvistemål och deribland äfven sådana, som är
af ganska invecklad beskaffenhet. I andra länder deremot
vågar äfven en bildad man sällan utföra den obetydligaste
rättegång, utan att tillkalla en jurist såsom biträde. Denna
Svenska folkets allmänna kännedom om sin lagstiftning måste
naturligtvis i främsta rummet tillskrifvas beskaffenheten
af sjelfva rättegångsordningen och förträffligheten af 1734
års lag, som i allmänhet är bestämd och populär genom sin
enkelhet samt i afseende på uttrycken kort. Men äfven andra
orsaker, som jag här måste förbigå, hafva bidragit att
göra lagarna tillgängliga för folket. I denna egenhet hos
Svenska folket ser jag altså ett ytterligare skäl emot företagande
af alla mera ingripande reformer inom privaträtten,
helst en stor del af detta folk, såväl i följd af våra nu gällande
lagar som de nya förslagen, är kallad att deltaga i
sjelfva lagskipningen.
Vid frågor om nya lagars stiftande torde tidens riktning
och förmåga härtill alltid böra komma i beräkning; men
□5a
Den a} April.
ännu större vigt mäste härå fastas, då genom nya lagböcker
åsvftas mera ingripande reformer i rättssystemet. Den tid,
hvilken skall kunna vara mägtig af en lagbok , bör, enligt
det omdöme, som lemnats af en utaf i6:de seklets största
män , vara i juridiska insigter öfverlägsen de föregående tiderna.
Det är icke afgjordt, att hvarje tid är skickad till
hvilket företag som helst. I detta afseende kan en yngre
ofta stå tillbaka för en äldre, i andra fall mindre upplyst.
Att antaga, det vår tid i alla afseenden är öfverlägsen de
föregående, kan blott anses såsom fåfänga. Likasom individens
öfverlägsenhet icke är så mycket beroende af den
mängd utaf begrepp, den tillegnat sig, utan fastmera af det
lif, sorn deri röjes och sammangjuter dem till ett helt, så
kan man icke heller uppskatta tidens värde blott efter kunskapsförrådets
storlek. Att var tid, hvad plastisk konst angår,
icke kan mäta sig med ett 24 sekler aflägset tidehvarf,
erkännes allmänt. Då man åtminstone i ett afseende måste
medgifva vår tids underlägsenhet, kan det icke vara mera
förvånande eller förödmjukande att äfven i andra fall erkänna
ett sådant förhållande. Jag för min del hyser den
öfvertygelse, att vår tid, oaktadt sin verkliga öfverlägsenhet
i flera afseenden, dock är mindre än flera andra föregående
egnad till lagstiftning. Det torde tillåtas mig få
anföra blott några få af de skäl, hvarpå denna öfvertygelse
grundar sig.
Naturvetenskaperna synas i våra dagar och särdeles i
vårt fädernesland hafva tilldragit sig större och allmännare
uppmärksamhet, än de flesta öfriga. Af vetenskapsmän erhålla
få så stor och utbredd ryktbarhet sorn de, hvilka idka
förstnämnde vetenskaper. Den del af philosophien, som sluter
sig till dessa, tyckes äfven mera interessera våra samtida än moral-philosophien
eller naturrätten. Om naturvetenskapernas
höga anseende och stora popularitet bör härledas antingen från
det stöd, de lemna åt det practiska 1 ifve t, eller derifrån, att de
genom sin ungdom och den hastiga utveckling, som är denna
tidsålder egen, väcka ett lifligare deltagande, kan vara
detsamma; nog af, att vi finna, det vår tid företrädesvis
gifver dem sin hyllning. Åtskilliga män af förtjenst hafva
till ock med sökt göra den mening gällande, att denna naturvetenskapernas
öfvervägande riktning borde föranleda en
förändring i de lägre läroverken, så att den classiska litteraturen,
som fordom stod så högt och i väsendtlig mån bidragit
att ur medeltiden utveckla en bättre nyare, skulle gifva
plats åt de förstnämnda.
Sådana åsigter äro, efter min öfvertygelse, ingalunda
gynnande för iagfarenhetens studium, som står vida närmare
den classiska litteraturen än naturvetenskaperna. Romerska
språket är ännu, åtminstone i visst hänseende, juristernas.
Äfven här, hvarest, man i allmänhet äger löga eller ingen
Den 24 April.
253
kännedom om Romerska rätten, kan man dock för lagfarenlietens
studium ej helt och hållet undvara Piomerska språket,
hvarmed en stor del af de juridiska begreppen äro , så till sägandes,
sammanväxta. Flera länders inhemska äldre lagar
och urkunder äro också författade på latin. Genom detta
språk banas derjemte vägen till kunskapen om det för sin
method och conscqvens allmänt beundrade rättssystem, hvilket
blifvit öfverlemnadt åt efterverlden såsom det vigtigaste
monument af Romersk storhet. Genom sin lagstiftning och
litteratur beherrska!'Romaren ännu verlden, fastän hans fädernestads
välde och glansen af dess 3oo triumpher sedan
sekler varit försvunna.
Då man såsom en utmärkelse för vår tid erkänner dess
stora rikedom af ideer och vetenskapliga resultater, hvari
den otvifvelaktigt är alla föregående öfverlägsen, mäste man
ock derjemte häri se ett bevis på svårigheten för individen
att i sin helhet omfatta och bearbeta något visst ämne. Likasom
man i de stora fabrikerna infört arbetets delning, har
man sökt använda samma method i det vetenskapliga området;
i följd hvaraf man sönderdelar vetenskaperna i allt mindre
och mindre delar. Härigenom alstras dock ofta en viss
ensidighet och inskränkthet i åsigter hos individen, i det
man genom ett sådant förfarande framgår blott i vissa riktningar
utan afseende på andra i aflägsnare eller närmare
sammanhang varande omständigheter. På ett slikt sätt blir
det nästan omöjligt att komma till en total öfversigt. En
lagstiftare bör dock äga en tydlig uppfattning af sitt folks
hela karakter, lif och ide-spher samt lagfarenhetens vetenskapliga
ståndpunkt; och en sådan total öfversigt tror jag i
våra tider vara vida svårare än i de föregående. Mången
torde dock erinra, att detta är en svårighet, som kommer
att allt mer och mer ökas. Det är likväl osäkert, emedan
man lika litet kan förutse gången af eulturhistorien som
verldshistorien.
Likasom begäret i allmänhet tillväxer i samma mån det
tillfredsstälies, har vår tid, oaktadt sin stora ide'rikedom,
dock en omåttlig åtrå efter nya. Det tydligaste beviset härpå
är den hastighet, hvarmed allt i våra dagar föråldras,
eller åtminstone så anses. Denna otålighet och missbelåtenhet
med det närvarande gör, att man understundom önskar
till hvad pris som helst blifva af med det gamla, utan att
närmare eftertänka, hvad som derför skall sättas i stället.
En sådan rörlighet och vexling inom ideernas verld kan ingalunda
vara gynnande för de företag, som, till sin natur
allvarliga, fordra ett moget begrundande, ett lugnt, planmessigt
utförande. Man önskar förändringar, icke alltid så
mycket för sjelfva sakens skull, som mera för att deri finnas
vehikler för andra afsigter. Härigenom lägges, enligt min
öfvertygelse, äfven hinder i vägen för Iagstiftningsförsök, som
böra vara beräknade, icke för ett visst parti eller del af
254
Den a4 April.
folket, utan för det hela, ej blott på den opinion, som uppstår
och faller med dagen, utan på högre, mera oföränderliga
grunder.
Vår tid känner sig äfven, mera än de föregående, tryckt
och besvärad af former. Flera hafva ur lagstiftningen redan
blifvit uteslutna, och mängden önskar säkerligen fleras
borttagande. Ej sällan hör man klagas öfver den vigt, som
i vissa verk lägges på former, hvilket ofta benämnes såsom
småsinne. Visserligen är en form i och för sig, samt endast
såsom sådan betraktad, af föga värde; men ansedda såsom
medel för högre ändamål erhålla former , enligt min öfvertygelse,
en ganska stor vigt. Derigenom befordras ordning
och enhet, hvaraf både lagstiftning och lagskipning äro i behof.
De tjena äfven att afskilja juridiska handlingar från de
inom hvardagslifvet förekommande, och derigenom liksom uppmana
till större allvar och betänkande vid dessa förstnämnda.
Den säkraste ledning för bedömandet af vår tids juridiska
förmåga bör man dock egentligen hemta från dess juridiska
prestationer. De vigtigaste af sednare tiders lagstift—
ningsförsök inom privaträtten äro Fransmännens Code civil
och Österrikiska lagen. Jag torde derföre här få anmärka
det omdöme, som en af vår tids snillrikaste och lärdaste
rättskunniga, de Savigny, lemnat om dessa verk, hvilka af
honom anses såsom talande bevis på vår tids oförmåga till
lagstiftning. Ett sådant omdöme om Code civil bör mindre
förundra oss, då vi betrakta de omständigheter, hvarunder
densamma uppstått. Sedan Frankrike, i en följd af år skakadt
af statshvälfningar, befunnit sig nästan i ett inre upplösningstillstånd,
och den ena politiska theorien efterträdt
den andra, företog man sig på Republikens sista dagar att
utarbeta denna lag, som blef färdig på den korta tiden af
4 månader och sedermera discuterades i ett Statsråd, som,
huru skickligt det ock kunde vara, dock ej utmärkte sig genom
juridiska insigter. Någon materiel fullständighet låg ej
i planen för detta arbete; också har man anmärkt, att flera
vigtiga ämnen der blifvit förbigångna. De, hvilka stiftat
denna lag, tyckes äfven sjelfva hafva insett otillräckligheten
af de deri förekommande bestämmelser, enär domaren lemnades
rättighet att för de fall, som derefter ej kunde bedömas,
följa naturliga billigheten, Romerska rätten, de gamla
coutumerna, sedvanor, prejudicater, allmänna rättsgrunder
och maximer, m. m., hvilket allt utgör en oöfverskådlig subsidiar-rätt,
hvars gränsor äro så godt som obestämda. I sjelfva
Frankrike höras också nu helt olika omdömen emot det,
som Eigot-Preameneu lemnade om Code civil, nemi. att
den vore det fullkomligaste lagverk , sorn någonsin utkommit,
och alt till och med Justinianska lagen derför stod tillbaka.
Baron Locre, en af Frankrikes nuvar. utmärktaste jurister,
yttrar deremot i ett för några år sedan utkommet arbete,
att Code civil dödat allt rättsstudium i Frankrike.
Den 24 April.
355
Vid Österrikiska lagens utarbetande har Romerska rätten
blifvit begagnad såsom en hufvudkälla. I denna lag liar
man ej sökt lenina bestämmelser för hvarje särskildt fall,
utan bemödat sig att uppställa begreppen om rättsförhållanden
och de allmänna reglorna derför, hvarefter förekommande
händelser sedermera borde bedömas. Vid ett verk
af sådant omfång, och uppgjordt efter denna plan , måste
det ligga ytterst vigt på, huruvida dessa begrepp blifvit
klart och skarpt uppfattade; men just häri ligger en af
nämnde lags svagaste sidor. Då man icke ansett Österrikiska
lagen tillräcklig för alla förekommande frågors bedömande,
bar naturrätten antagits som hjelpkälla till fyllande af denna
brist. Det blir således ej lagen, utan något helt annat,
som kommer att utgöra domarens högsta ledning.
Se vi åter på våra egna juridiska arbeten, finna vi, att
sednare tiders litteratur i detta afseende är mycket fattigare
än den, som tillhör tiden, hvilken närmast föregick 17^4
års lag. I sednare hälften af 17 seklet, då man redan var
sysselsatt med dess arbetande, röjde sig onekligen mycket lif
och vetenskaplig anda inom de studier, som äro med lagfärenheten
närmast förenade och liksom utgöra dess hjelp—
källor. Flera af de män, som vid denna tiden bearbetat
dessa studier kunna ännu anses bland våra utmärkta litteratörer.
Då utkommo våra landskapslagar, och de flesta af
våra bättre juridiska arbeten tillhöra samma tid.
Man kan således med allt skäl påstå, att den tid, sorn
närmast föregick 1734 års lag, i juridiskt hänseende var ganska
utmärkt, och att detta arbete derföre tyckes hafva infallit
under en för dylika företag ganska gynnsam period.
Tiden, som följt på denna lag, är deremot ytterst arm på
juridiska produetioner. Sednare dagars juridiska litteratur
är mycket fattigare, än man borde vänta af det tillstånd,
hvari den befann sig redan under en aflägsen tid. Det
bästa, den har att uppvisa, inskränker sig till några academiska
dissertationer, som, i likhet med de flesta andra, blifvit
lästa af blott några få. Till det vigtigaste, som i juridiskt
afseende åstadkommits efter utgifvandet af 17T4 års lag,
hör, enligt min lanke, den critiska upplaga, som på Regeringens
befallning nu ombesörjes af våra gamla lagar, och
hvilket arbete, efter competenta domares omdöme, fallit i
utmärkt skickliga händer; men ännu har detsamma, hvaraf
mycket återstår, ej kunnat bära de frukter, man är berättigad
att deraf förvänta.
Att lagfarenhetens studium vid universiteten ej heller j
står på någon hög ståndpunkt tyckes man nästan kunna sluta
endast af det ringa antal lärare, som derför blifvit anstäldt.
Under det medicinska och theologiska faculteterna vid Lunds
academi hvardera utgöres af 4 professorer, finnes egentligen
blott en i den juridiska. 1 Upsala äro endast 2:ne juris
professorer. För öfrigt fordras nog ringa lärdomsprof af
256
Den 24 April.
dem, som egna sig åt lagfarenheten. De iiro nästan dispenserade
från allmän humanistisk bildning; och för denna brist
har man icke hellel' sökt ersättning i en vidlyftigare juridisk
curs, hvilket också vore svårt med den nuvarande ringa lärarepersonalen.
Ingenting torde dock förtjena större uppmärksamhet,
såsom bevis på tidens lagstiftningsförmåga, än utkommande
författningar. Härigenom ådagalägges tydligen, hvartill den
i juridiskt afseende är mägtig. Skall man nu härefter bedöma
vår tid, så kan omdömet derom ej blifva fördelaktigt.
Knappast någon klagan är så allmän och, jag vågar tillägga
det, så väl grundad som den öfver brister i sednare tiders
fölfattningar. Blott exempelvis torde det tillåtas mig anföra
den allmänt kända K. förklaringen af d. i4 Maj i8o5, angående
lagens rätta förstånd och tillämpning vid mål, som
röra klander å fast egendom. Hvar och en, som känner
den, vet, huru stora svårigheter vid deras författnings tillämpning
kunna uppstå; att, efter ordalagen, prescriptionstiden
fiuctuerar från 20 ända till 100 år och derutöfver; och likväl
är detta tydligen stridande håde emot förklaringens syfte
och begreppet om prescription. Det är långt ifrån mig,
att jag genom detta exempel vill kasta skugga på en afliden
aktningsvärd nion, hvilken allmänt, och troligen med rätta,
ansågs såsom en af vårt lands skickligare lagkunniga. Jag
ser häri endast ett bevis på tidens brister, hvarifrån det icke lyckats
till och med en utmärkt man att göra sig fullkomligen
fri. Vi äro alla barn af tiden; äfven de få, som mägta stiga
framom densamma, äro dock i många fall underkastade
dess inflytelse. Då flera samtida utmärkta män ej kunna
åstadkomma något dugligt i ett visst fack, får sådant ej tiII—
skrifvas deras personlighet, utan yttre omständigheter, eller
hvad vi kalla tidehvarfvets oförmåga i detta afseende. I
förmåga att skrifva författningar står vår samtid, enligt min
tanke, långt efter dem, sorn lefde i slutet af iyrde och början
af i8:de århundradet. Få torde de vara, som, med tillräcklig
kännedom för ett omdöme i detta ämne, bestrida ett sådant
förhållande.
Att sjelfva vårt språk numera synes mindre tjenligt till
lagstiftning, än fordom, har af flera redan blifvit anmärkt;
och märkvärdigt är, att man äfven i Tyskland, der språket
under sednare tider erhållit en så stor och mångsidig
utveckling, gjort samma anmärkning.
Sammanfattar man nu alla dessa omständigheter, synes
mig visserligen deri ligga ganska giltiga skäl att vid lagstiftningsförsök
iakttaga stor försigtighet och, så mycket möjligt
är, söka undvika mera ingripande reformer i lagverket,
hvarigenom lika mycket, om ej mera, står att förlora, än
att vinna.
Det
Den 2.4 April.
Det vore visserligen i sin ordning att har äfven företaga
en granskning af de nya lagförslagen; men då densamma
här borttoge alltför mycken tid, och det ännu torde vara
för tidigt att här falla ett omdöme om halten och värdet af
detta förslag, vill jag blott inskränka mig till em undersökning,
huruvida förslaget till civillag innefattar blott partiella
ändringar i vårt nuvarande rättssystem eller der äfven förekomma
förändringar i de vigtigare rättsbegreppen och
grundprinciperna. Såsom högst vigtig förändring måste, så
vidt jag kan linna, anses, att mö vid 25 år varder myndig.
Följderna af detta stadgande äro vigtiga och ingripande i liera
afseenden. De inverka ej blott på Fäderneväldet, utan
äfven på qvinliga bildningen och sedligheten. Till vigtiga
nyheter torde också böra hänföras, att arfsrätten för större
delen af folket blifvit förändrad; att testamentsrättigheten,
dä bröstarfvinge finnes, blifvit inskränkt till blott hälften af
testators egendom; att den nu befintliga skillnad emellan
ärfd och förvärfd egendom i afseende på testainentsfriheten
blifvit upphäfd; att förbud emot ocker blifvit ur lagförslaget
uteslutet. För att närmare upplysa om sättet, huru Lagcommittecn
framgått, torde det vara lämpligt att betrakta
ett visst rättsförhållande, sådant det befinnes i vår nu gällande
lag och i det nya förslaget. Jag vill härtill välja ett
af de vigtigaste i personrätten förekommande ämnen, nemi.
äktenskapet. Fästning, som föregår detsamma, kan efter nu
gällande stadgande, i händelse båda trolofvade vilja skiljas
och hvarannan ej häfdat, upphäfvas utan vidare formaliteter.
Enligt nya förslaget sammanfaller fästning med lysning,
som ovilkorligen skall följa härpå, derest fästningen ej skall
anses bruten. Vilja fästehjon skiljas, skola de af Kyrkoherden,
i närvaro af föräldrar eller närmaste fränder eller några
församlingens ledamöter, till förlikning rådas. Någon
viss tid för vigsel finnes väl ej i allmänhet bestämd; men
domaren kan dock, enligt förslaget, i följd af enderas utaf de
trolofvade begäran utsätta tid till sammanvigandet. Orsaken
till dessa nya stadganden uppgifves vara förekommande af
ostadighet hos trolofvade personer. Det synes dock, som
Lagcomrnittcen ej varit lika mån att förekomma ostadighet
hos gifta, enär äktenskapsskillnad blifvit befriad från flera
af de hinder, sorn nu derför ligga i vägen. Enligt lagförslaget
beror detta, oaktadt deremot antagna correctiver,
dock endast och ytterst på makarnas eget godtfinnande. Efter
nu gällande stadgande kan den, som för otrohet blifvit
skiljd ifrån sin maka, ej utan dennas samtycke eller död och
Konungens tillstånd träda i nytt gifte, hvilket eljest är ogildt.
Detta har ur förslaget uteslutits och i stället antagits, att
den, som förbrutit sig, ej må förrän efter a:ne är träda i
nytt gifte; men om sådant ändå skulle äga rum, återgår det
ej, och hvarken allmänna åklagaremagten är berättigad derå
5 H, 3ä
Den 24 April.
tala, eller är prest, som vigseln förrättat, enligt nya strafflagen
skyldig till ansvar. Lagcommitteen liar förändrat
det nu gällande vilkorliga förbud för lifstidsfånge att träda
i äktenskap till ett ovilkorligt, men ändock uteslutit det nu
äfvenledes gällande stadgande, att till fängelse dömda personer
ej må under fängelsetiden sammanvigas. Bland skälen
till återgång i äktenskap hör efter iy34 års lag det fall,
då någon blifvit skiljd från sin maka i anledn. af den andras
frånvaro samt ingått nytt äktenskap och den frånvarande
återkommmer, visar laga förfall och begär förra äktenskapets
fortsättning. Detta stadgande har likväl Lagcommitteen
uteslutit ur förslaget, utan att något annat blifvit
satt i stället. Fastän Lagcommitte'en meddelat föreskrifter
ang:de boets delning och giftorätts förverkande för de
olika fall, då äktenskapsskillnad inträffar, har dock den
händelse blifvit förbigången, då skillnad inträffar i följd af
ena makan ådömd landsflykt eller lifstidsfängelse. I öfrigt
har Lagcommitteen uteslutit stadgandet om morgongåfva,
förändrat giftorätten för större delen af folket, inskränkt
den s. k. fördel, som nu uppgår till ^del af boets lösören,
till blott vigselring, en uppbäddad säng jemte gångkläder.
Om dessa förändringars värde och beskaffenhet vill jag
ej fälla något omdöme; jag har anfört dem endast för att
visa, att Lagcommitteen icke så mycket bemödat sig omatt,
med bibehållande af nu gällande rättsgrunder, blott företaga
ett ordnande af de spridda lagstadgandena, som fastmera
att på förändrade och nya principer uppföra ett rättssystem,
ganska olikt det nu existerande. Den har dock troligen till
detta sitt förfarande ansett sig äga giltiga skäl, helst någon
plan icke af R. St. lärer blifvit bestämd för arbetets verkställande.
Jag kan dock icke dela deras åsigt, som önska en omarbetning
af vår nu gällande lag efter nya grunder och åsigter.
Fastän jag på intet sätt kan öfvertyga mig om hehofvet
eller nödvändigheten af en ny lags utarbetande, torde
det dock, sedan man en gång fästat sig vid den tanken och
då några bestämdt fordra en sådan, vara klokast att äfven
tillfredsställa denna fordring; men jag tror, af de anledningar
jag redan omnämnt, att man dermed bör gå ytterst
försigtigt till väga; att man bör af sjelfva vår nuvarande
lagtext oförändrad! upptaga så mycket som möjligt är
i den nya lagen; att nyheterna och förändringarna isynnerhet
må sträcka sig till uppställningen, ordningen och vissa
begrepps skarpare bestämmande samt införandet af consequens
och sammanhang, der sådant genom felaktiga förordningar
blifvit rubbadt eller eljest saknas; men att, om ock
några partiella mindre ändringar skulle vara af nöden, man
dock bör bibehålla oförändrade de vigtigare begreppen och
de grundidéer, hvarpå vårt nuvarande rättsystem livilar;
att äfven nämnde förändringar ej böra utan giltiga skäl fö
-
Den 24 April.
retagas. Denna plan anser jag vara den tjcnligaste för utarbetandet
af en ny lag; men sådan har, efter min öfvertygelse,
ej den varit, hvilken legat till grund för de nya
lagförslagen.
Gr. Cronhjelm, Otto A u g.: Då den talare, som nu
uppläst sitt anförande, i sista plenum så strängt vrkade, att
förslaget till civillagen måtte remitteras till juridiska faculteterna,
anhåller jag att få tillägga ett ytterligare skäl, hvarföre
jag anser förslaget icke böra till deras granskning öfverlemnas,
hvilket skäl jag funnit i talapens eget yttrande,
då han säger, att juridiska faculteterna jemnförelsevis stå
på en lägre ståndpunkt i Sverige än i andra länder, hvilket
han äfven sökt utveckla i sitt anförande och hvaraf måste
följa, enär han begärt, att anförandet måtte till Utsk. åtfölja
lagprojectet, att han antingen frånträdt den öfvertygelsen,
alt lagförslaget bör till faculteterna remitteras, eller
ock, att han lemnat motsidan starka skäl för dess i strid
med honom yttrade mening, att en sådan remiss icke bör
äga rum. Såsom icke varande jurist kan jag väl ej till alla
delar bedöma halten af anförandet, som visserligen tycktes i.
åtskilliga delar vara ganska sakrikt; men jag kan åtminstone
icke återhålla den reflexion, att vår tid synes derutinnan
vara något för mycket tillbakasatt, äfvensom att det
förefaller mig underligt, att en man, med talarens kunskaper
och ungdom, så mycket vill fördöma allt nytt, innan
man ens ingått i fullständig granskning deraf.
Hr Strussenfelt: Gr. Cronhjelm har sagt, alt han
uti mitt upplästa anförande funnit ett ytterligare skäl derföre
att någon remiss till juridiska faculteterna icke vore
nödvändig, och hemtat detta skäl från det yttrande af mig,
att lagfarenheten står på en lägre ståndpunkt i Sverige än
i andra länder. Sistnämnde förhållande medgifver jag ytterligare;
men derutaf följer så mycket mindre, att förslaget
icke bör till faculteternas granskning öfverlemnas, som
jag anser deni i vårt land vara de mest upplysta domare i
förevarande afseende, fastän de måhända stå tillbaka för
andra länders utmärkta rättskunniga. Vidare har Hr Gr.
funnit det besynnerligt, att jag, en ung man, med de kunskaper,
Hr Gr. tror mig äga, vore emot förändringar. Just
derföre, att jag gjort mig bekant med deåsigter, som i andra
länder föranledt reformer i lagstiftningen, har jag haft
dessa farhågor för sådana förändringar i vårt land. Jag har
sett, huruledes nya lagar i andra länder funnits mindre tjenliga,
om icke odugliga. Allt synes derföre gifva anledning
dertill, att man icke hör uppskatta tidens fordringar för högt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det vare långt ifrån
mig att tro mig besitta förmåga att nu genast tdl besvarande
och vederläggning upptaga hela det vidlyftiga anförande,
sorn Hr Strussenfelt uppläst. Jag tillåter mig dervid
Den 24 April.
blot! en anmärkning, den nemi., att 0111 vår tid måste anses
stå tillbaka för en afinan i afseende å djupet af lagfarenhetsstudier
och juridisk lärdom hos de egentliga s. k. vetenskapsmännen,
så härleder sig detta derifrån, att vår tids
tendens just är den att göra de fordom endast för någon
viss kast tillgängliga kunskaperna, vare sig i lagfarenhet eller
något annat, tillgängliga för sjelfva folkel, eller alt uppå
massan af folket, så till sägandes, fördela det vetande,
som förut blott varit några få personers tillhörighet. För
detta ändamål är det, hvad juridiken beträffar, nödvändigt,
att lagarna blifva så enkla, tydliga och lättfattliga som möjligt;
att de, så mycket som möjligt, utgå från enahanda
grundsatser, och att man från de gamla lagarna afskiljer alia
exceptionella stadganden, samt söker bringa dem till ett
belt, sammanhängande system. Detta anser jag vara bland
det mest hufvudsakliga vid cn lagstiftning i vår tid. Jag vill
ej yttra mig öfver beskaffenheten af de partiella förändringar,
som äro af Lagcommitte'en föreslagna; men jag tror,
ntt. om man ville antaga 1734 års lag såsom codex och deruti
söka inpassa de förändringar och tillägg, som under loppet
af 100 år tillkommit, skulle resultatet derutaf blifva
det mest osammanhängande, vidunderliga och svårfattligaaf
alla lagverk. Jag anhåller, att detta yttrande må få åtfölja
den remiss till LagTJtsk., hvilken Hr Strussenfelts anförande
troligen erhåller.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott recapitulera de skäl,
hvarifrån jag hemtat den grundsats, att lagförslaget icke
borde remitteras till juridiska faculteterna, hvilka skäl Hr
Strussenfelt sjelf uppgifvit. Det ena skälet var nemi., att
juridiska faculteterna ännu i denna dag icke utgifvit en enda
lärobok i lagfarenheten, och det andra, att från facultelerna
icke inkommit något critiskt bedömande af lagförslaget.
Detta tyckes tala för min sats. För öfrigt har jag
begärt ordet för att nämna några ord, som jag glömde, då
jag sist yttrade mig. Talaren har nemi., såsom det synes
mig, icke till fullkomlig consequens fullföljt historiskheten i
sin-annars väl utarbetade skrift, då han sagt, att man bör
bibehålla det gamla derföre, att det är gammalt och man
ej vet, om man får något bättre i stället, men likväl hemtat
ytterligare skäl för sitt påstående derifrån, alt vid de
flera tillfällen, han fungerat som domare, han icke hört folket
begära något nytt. Jag vill härvid erinra, att den
stränga historiskheten vanligen aldrig brukar vädja till folkets
vilja i dylika fall, och att dessutom allmogens vilja
bäst uttryckes genom dess representanter.
Hr Strussenfelt: Gr. Cronhjelm har yttrat, då han
sist uppträdde, att då jag sagt, att något utmärkt juridiskt
arbete icke utkommit från juridiska faculteterna, ligger deruti
ett ytterligare hevis derför, att någon granskning af lag
-
Dea j4 April.
2(51
förslaget af dem icke behöfves. Jag har dock endast sagt,
att icke något fullständigt commentarium eller någon fullständig
lärobok i lagfarenheten, med undantag af den utaf
Hr Professor Rabenius utgifna, från dessa faculteter utkommit,
men nekar -visserligen icke, att af ledamöterna i
nämnde faculteter mindre afhandlingar, vittnande om insigt
oell lärdom, blifvit utgifna. I öfrigt förefaller det mig
underligt, att Gr. Cronhjelm, som bestrider, att faculteterna
skola yttra sig öfver civil lagen eller privaträtten, likväl
begärt, att de skola lasa öfver offentliga rätten eller
grundlagarna. Äga juris-professorerne ej tillräcklig skicklighet
för att lägga någon vigt vid ett yttrande af dem i förstnämnde
afseende, så lära väl deras föreläsningar i detta sednare
ämne ej blifva af något värde och följaktligen öfverflödiga.
Gr. Cronhjelm liar vidare yttrat, att jag ej till full consequens
fullföljt historiskheten, enär densamma ej gjorde afseende
å folkets önskningar, utan ville bibehålla det gamla
blott derföre, att det är gammalt. Sådan är dock icke andan
i de historiska åsigterna. Sådant kan blott den säga,
sorn hastigt och ytligt tagit kännedom om de åsigter, som
blifvit uttryckta af de män, hvilka stå i spetsen för den
s. k. historiska skolan. De vädja alltid till folkets tro, och
det är just härpå, som de historiska åsigterna stödja sig.
Detta har jag äfven tydligen och bestämdt uttryckt; detta
är den utgångspunkt, hvarifrån jag begynt min deduetion.
Hr Strussenfelts skriftliga anförande tillika med de i
anledning deraf nu afgifna yttranden remitterades till LagTJtsk.
i sammanhang med K. M:s till samma Utsk. remitterade
nåd. skrifvelse, med öfverlemnande af Lagcommitteens
förslag till allmän civillag.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde inkomna
betänkm och utlåt:n från
BancoUtskottet:
N:o 6. med förslag till hufvudgrunder för Bankens förvaltning
och rörelse;
N:o 7. med förslag till ett nytt myntsystem;
N:o 8. i anledn. af K. M:s till R. St. aflåtna och af samtliga
RiksSt till BancoUtsk. öfverlemnade nåd. skrifvelse af
d. 8 Febr. 1834- ? angrde Bankens öppnande till utvexling af
silfver;
Lagutskottet:
N:o 34- öfver Riksd.-fullm. Nils Insulins motion, ang:de
meddelande af föreskrift, å hvars ägor sjelfspillingar skola
nedgräfvas;
N:o 35. öfver Gr. O. A. Cronhjehns samt Hr W. Fr.
Dalmans motioner om rättighet att å fideiconuniss-egendom
upptaga lån, motsvarande en tredjedel af egendomsvärdet;
N:o 36. i anledn. af Frih. Ludv. Boyes motion om ut
-
2Ö2
Den i!\ April.
färdande af en lag, rör:de utländsk mans rätt att i Sverige
sig nedsätta samt härstädes förvärfva naturalisation;
N:o 07. öfver Frih. L. Stjernstedts och Riksd.-fullm. S. J.
"Wijkmans motioner om borttagande af dödsstraffet för stöld
ur bref, som äro under postinrättningens eller allmän vård;
Allm. Besvärs- och Oecon.Utskottet:
N:o 35. i anleda, af väckta motioner örn indragning af
biskops- och domprost-embetena;
N:o 36. i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet förde
närmast landsvägen boende hemmansägare att af de derifrån
mera aflägse njuta ersättning för oftare påkommande
inqvartering.
II. Pr. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den a5 April 1834.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för förliden gårdag.
Justerades pleni-prot. för d. io dennes f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Hamilton,
Jac., i anseende till enskilda angelägenheter afsagt
sig det honom lemnade uppdrag att vara ledamot uti Levdin.
Utskottet.
Företogs till pröfning StatsUtskrs d. io dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 35, i anledn. af K. M:s nåd.
propos. till R. St., angrde lindring i vilkoren för begagnandet
af det utaf R. St. till återuppbyggande af staden Borås
anslagna låneunderstöd.
Hr af Dalström, Gust. Jac., uppläste följande:
Då jag vågar en kort stund utbedja mig H. R. o. Ad:s
uppmärksamhet, är det för ett idogt, men olyckligt samhälle,
som 2:ne gånger inom kort tid blifvit försatt i den
mest beklagansvärda belägenhet. Borås stad är bland de få
Rikets mindre städer, hvilka fullkomligt svarat mot ändamålet
med deras anläggning. Den har i alla tider utgjort
medelpunkten för den industri och näringsflit, som så allmänt
är spridd i kringliggande härader; och huru skulle väl
dessa härader, bestående för det mesta af stenbunden, ofruktbar,
af kärr, måssar, berg och skogar uppfylld mark, kunna
föda en stor folkmängd, underhålla en stark rotering
Den a5 April.
203
och utgöra sina betydliga skatter till Staten, om de ej i alla
tider haft sin tillflykt till binäringar? Dessa bestå hufvudsakligen
i tillverkning af ylle-, linne- och bomullsväfnader,
hvilka sedermera kringspridas öfver hela Sverige och
Norrige. Handelsmännen i Borås hafva i alla tider varit ortens
förläggare och afnämare af dess produkter. De hafva
sedermera forslat dem till afsalu i alla städer och vid marknader
på landet; ty det är ensamt Westgöthebondens rättighet
att i påsar kringbära dem i gårdarna. Staden undergick
år 1822 en ryslig brand, då den, utom några få kojor,
helt och hållet förvandlades i aska. Val uppreste den sig
snart med ett herrligare och skönare utseende ur sina ruiner;
men kort derefter såg detta omtänksamma och flitiga
samhälle alla sina ansträngningar gäckas, frukten deraf försvinna,
då en ny vådeld år 1827 förhärjade den föryngrade,
hoppfulla och vackra staden. Eländet hade nu nått sin
höjd, och detta samhälles upplösning hade varit nära, om
ej Konungen, det enskilda välgörandet och Staten räckt det
en räddande hand. Dock voro de vilkor, hvarunder Staten
meddelade sina välgerningar, väl hårda; ty 5 proc:s ränta
och 10 proc:s afbetalning å capitalen vore i dessa omständigheter
i ett annat laud något oerhördt. Men de fattigblifna
olyckliga fattade gerna detta enda hopp till frälsning. Jag
säger de fattigblifna; ty i Borås finues ingen rik, och de
förmögna hafva ej begagnat en enda skilling af detta Jan,
utan tvärtom gått i borgen för sina behöfvande olyckliga
medbroder. Jag vördar StatsUtskls förfarande i denna angelägenhet,
ty, sjelf representant, är det min pligt att mera
afse den allmänna än den enskilda nyttan; men då jag
finner skälen rättvisa, att Staten ej kan taga mindre ränta,
än den sjelf gifver, och jag på denna väg ej ser något hopp
till lindring i Borås stads sorgliga belägenhet, vågar jag fly
till H. B. o. Adis samt StatsUtskis behjertande af min vördsamma
anhållan, att då Borås stads invånare icke beviljas
någon vidare förmån i penningeväg, dem mätte beviljas förmånen
af tid. Jag begär, utom hvad StalsUtsk. tillstyrkt,
att med 10 procis afbetalning å 60,000 ridr, hvarmed början
nästa år skulle göras, måtte äga anstånd till och med 1840,
då jag hoppas, att staden redan så förkofrat sig, att denna
afbetalning då vore möjlig. I annat fall skulle staden med
nästa år bölja att erlägga i skattebidrag, räntor och afbetalning
å lånen af Staten något öfver 3o,oc;o ridr blco; och
då naturligtvis kan förutsättas, att invånarne äfven hafva
betydlig skuld hos enskilda, lärer hvar och en liitt finna,
att sådana summor ej kunna utpressas af i,4>4 skattskrifna
invånare i en tvenne gånger, nära efter hvarandra, afbrunnen
stad.
Under hopp att H. R. o. Ad., äfvensom Utsk., skall
hilliga mitt anförande, anhåller jag vördsamt om återremiss
af betänk., och att detta anförande måtte få densamma åtfölja.
364
D c u a5 April.
Hr Sandelhjelm, Paul, anförde skriftligen:
Såsom ögonvittne till den förödelse, sista olyckliga katastrophen
i Borås åstadkom, kan jag icke undgå att yttra
några ord i förevar, ämne.
Man vet, att staden knappt hunnit resa sig ur gruset
efter 1822 års brand, då den svåra branden 1827 inträffade,
ödeläggande nästan hela staden. Samlade på ruinerna
af deras förra boningar, bedröfvade, men cj modfällda, öfverenskommo
stadens invånare genast, i anledning af mitt
derom gjorda förslag, att vid stadens återuppbyggande följa
en förbättrad plan genom tomternas ökande med en nystadsandel,
de gamla gatornas utvidgande samt nya gators
och öppna platsers anläggande m. m.; hvarjemte de beslöto, alt
endast provisionella byggnader skulle få uppföras, intilldess
tomte- och gaturegleringen på sådant sätt skett, samt plancharta
blifvit upprättad och hunnit vinna K. M:s nåd. stadfästelse.
Naturligtvis kunde detta allt icke verkställas så hastigt,
att ju icke större delen af invånarne nödgades förse
sig med provisionella boningar, bodar och verkstäder, hvarigenom
en särskild betydlig kostnad dem åbragtes; och då
sedermera alla, som förmådde, skulle ordentligen återuppbygga
sina hus samt arbetena för stadens nya planläggning
tillika bedrifvas, stegrades både materialier och arbetslöner
utöfver vanligheten , så att de nybyggda husen i allmänhet
stå ägarne ganska högt i kostnadsvärde.
Visserligen är det sannt och förvaras i tacksamt minne
hos stadens idoga och omtänksamma invånare, att deras bemödanden
härvid kraftigt understöddes af H. M. Konungens
nåd. frikostighet, R. St:s utmärkta välvilja och enskilda medborgares
gifmildhet; men olyckan var alltför stor att kunna
snart botas, och följderna deraf trycka således ännu ganska
hårdt, hvilket jag, med närmare kännedom af invånarnes
ställning, kan och bör vitsorda. Jemte det jag fördenskull
vördsamt tillstyrker bifall såväl till den afskrifning StatsTJtsk.
föreslagit af r0,000 r:dr utaf de såsom lån för nya
planläggningens verkställande och publika husens återuppbyggande
anslagna allmänna medel, som föreslagen nedsättning
i räntan å det öfriga deraf, får jag lika vördsamt derutöfver
föreslå, att, om den af stadens riksd.-fullm. genom
nu ifrågavar. motion begärda räntenedsättning å enskilda lånen
icke skulle kunna, i afseende på öfvervägande hinder,
beviljas, invånarne i Borås åtminstone måtte lemnäs ett längre
anstånd med återbetalning af lånecapitalet, på det att
staden, hvilken såsom afsättnings- och omsättningsställe betydligt
inverkar på kringliggande och närgränsande landsorters
näringar och rörelse, måtte kunna återhemta sitt förra
välstånd inora en ej alltför långt aflägsen framtid. Jag
anhåller i sådan mening vördsamt om återremiss af betänk,
samt att detta mitt anförande måtte få remissen åtfölja.
Hr
Deli a5 April.
■1C6
Hr Stuart, Carl Gust.: R. St hafva vid så mångfaldiga
tillfällen bevisat sin frikostighet att meddela lån och
sin benägenhet att bevilja afskrifningar, att de olikartade anspråk
, som i dessa hänseenden vid hvarje riksdag uppstå och
med mer eller mindre framgång söka att göra sig gällande,
visserligen ingalunda böra väcka någon förundran. Lättheten
att, så snart allmänna medel äro i fråga, vinna frikallelse
från ingångna förbindelsers uppfyllande är för öfrigt af
de lånbehöfvande alltför väl känd, för att medvetandet af
deras oförmåga att kunna fullgöra föreskrifna Iånevilkor skulle
hos dem förorsaka några synnerliga betänkligheter att, sådant
oaktadt, sig dertill förbinda. Erfarenheten har också tillräckligen
ådagalagt de härpå grundade beräkningars riktighet;
sällan har dock någon afskrifningsfråga så omedelbart som
den, hvilken nu utgör föremålet för R. o. Ad:s pröfning,
följt lånansökningen i spåren
I förmodan, att K. M:s vid sistförflutna riksdag aflåtna
nåd. propos. om understöd till återuppbyggande af staden
Borås, eller R. St:s härom meddelade beslut, möjligen skulle
gifvit stadens invånare någon anledning till deras nu väckta
anspråk, har jag med noggrannhet genomgått de detta
ämne rörande handlingar för sista riksdag; men uti dessa handlingar
har jag icke funnit ett enda ord, som antyder, det
något annat understöd af det allmänna, än de begärda och
emot föreskrifna återbetalnings vilkor beviljade lånebiträdena,
för nämnde stad då varit medgifvet eller ens ifrågasatt.
Omförmälda lånebiträden uppgingo till en sammanräknad
summa af 168,900 r:dr, deraf 83,900 r:dr utgjorde, hvad
som blifvit till Riksg.Cont. redan återbetalndt å det staden
vid 1823 års riksdag beviljade lån, och för hvilket sistnämnde
belopp enahanda ränta, som derå förut blifvit erlagd,
eller 3 proc., fastställdes. Utom ifråga var. lönebidrag har
staden Borås efter 1827 års brand, genom årliga anslag till
den nya tomtregleringen och gatornas utvidgande, utaf statens
medel erhållit tillsammans i5,ooo r:dr. Genom dessa
med flera allmänna bidrag och den från f. d. Allm. Brandförsäkringsverket,
efter sista eldsvådan, till stadens husägare
och deras rättsinnehafvare utbetalade brandskadeersättning,
uppgående till ett belopp af 344)9^0 r:dr, svnes det väl,
som Borås stads invånare skulle vara satta i tillfälle att
åter uppföra sina boningar, utan att vidare behöfva för detta
ändamål anropa Konung och Ständer om vtterligare understöd.
Förhållandet lär dock beklagligtvis, enligt hvad
stadens invånare sjelfva nu inför thronen uppgifvit, icke vara
sådant. Riktigheten af denna uppgift hvarken vill eller kan
jag bestrida. Jag önskar deremot visserligen lika lifligtsom någon,
att staden Borås, hvars industri redan för längre tid tillbaka
förvärfvat densamma ett förtjent anseende, och hvars fördelaktiga
inflytande på kringliggande folkrika landsort jem
5
H. 34
Den a5 April.
väl blifvit uti de om Elfsborgs län sednast afgifna femårsberättelser
vitsordad t, måtte, så snart sorn möjligt, icke allenast
fullkomligt åter uppstå ur askan, utan ock återvinna hela
sitt fordna välstånd. Men ehuru jag således gerna erkänner,
ej mindre de fördelar denna stad tillskyndat en icke
obetydlig del af Riket, än ock den vigt densamma äger
för den landsort, deruti den är belägen, anser jag mig likväl
böra på det högsta bestrida, att någon eftergift eller afskrifning
och räntenedsättning för stadens utaf Riksg.Cont.
erhållna lån må, pä sätt StatsUtsk. tillstyrkt, varda beviljad.
Jag anser nemi. sådana afskrifningar som dea nu föreslagna,
derest de icke af omständigheternas kraf oundgängligen
påkallas, vara håde orättvisa och skadliga samt dessutom,
såsom prejudicat, högst vådliga: orättvisa, emedan de
innebära särskilda förmåner för ett mindre antal medborgare
på hela det öfriga skattdragande folkets bekostnad: skadliga,
emedan de minska helgden af ingångna förbindelser
samt menligt inverka på allmänna omdömet om beskaffenheten
af de, till godtgörande af statens skulder, anslagna
tillgångar; och såsom prejudicat vådliga, emedan de hos statens
öfriga gäldenärer väcka mångfaldiga anspråk på enahanda
fördel samt, i händelse af anspråkens underkännande,
icke sällan grundade anledningar till missnöje.
Hvad den föreslagna räntenedsättningen åter beträffar,
förekommer det mig föga rimligt, att vid en tid, då Riksg.-  Cont. är nödsakadt betala 5 proc:s ränta för den summa af
iner än million r:dr, som till lånebiträden och statsanslag
blifvit sedan sista riksdag upplånade, till 3 proc. förminska
räntan å de medel, Cont. häraf i låneväg åter utgifvit.
Skulle deremot, utom den befrielse från bevillning,
som jag, med afseende å de för staden Borås förekommande
bevekande omständigheter, anser staden böra fortfarande
intill nästa riksdag åtnjuta, något understöd, såsom enda
vilkoret för stadens framtida bestånd, nödvändigt erfordras,
torde jemväl staden kunna befrias från öfriga kronoutskylder
och, i händelse äfven sådant skulle befinnas för ändamålet
otillräckligt, derjemte någon jemnkning och förlängning
af terminerna för de erhållna lånens återbetalning kunna
densamma medgifvas.
För öfrigt får jag, i anledn. af det utaf StatsUtsk. begagnade
skäl för ifrågavar. afskrifning, vördsamt erinra, att
jag tror R. St., såsom hela Svenska folkets representanter,
ingalunda hvarken böra eller kunna anse utgifterna för Borås
stads planläggning och tomtreglering m. ni. vara använda
för allmänna föremål. Sedan den lika beqväma som
hittills flitigt begagnade utvägen, att blott genom en anbefalld
ökad sedelfabrication kunna tillfredsställa låneanspråken
, numera, som jag vill hoppas, är för alltid stängd, så
torde det, till undvikande af det i motsatt fall äfven härigenom
uppkommande behofvet af förökade skattebidrag,
Dcji 10 April.
267
hädanefter blifva för R. St. nödvändigt att, vid allmänna
iånebiträdens beviljande, iakttaga större sparsamhet och, vid
deras återfordrande, mindre eflergifvenhet.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag vördsamt
örn Hr Gr. o. Landtnäs propos. å återremiss af StatsUtsk:s
utlåt. N:o 35.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag medgifver gerna,
att den eftergift, StatsUtsk. tillstyrkt, innefattar en beskattning
på Rikets öfriga invånare; men jag är öfvertygad,
att hvar och en, som varit vittne till de olyckor, som öfvergått
staden Borås, hvar och en, som vet, huru alla stadens
tillgångar vid sista branden medtogos, och som besinnar,
huru vigtig Borås stad är för hela Skaraborgs län, såsom
nästan den enda afsättningsort^ för spannmål, skall
säkerligen medgifva, att staden verkligen förtjenar att af det
allmänna bispringas. Pä sätt jag yttrat uti min reservation
emot Utsk:s betänk, är jag likväl af den tanka, att hvad
staten lill slika ändamål som detta förskjuter, bör till statscassan
återgäldas; men jag anser lindring i vilkoren böra
äga ruin. Jag förenar mig derföre med dem, som begära
återremiss i det .afseende Hrr af Dalström och Sandelhjelm
uppgifvit, på det ett förlängdt betalningsanstånd må lemnäs.
Det är af högsta vigt för staden, och jag ber Utsk. derå
fästa uppmärksamhet till förändring af dess nu meddelade
utlåtande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag vid sista riksdagen
var ledamot utaf det Utsk., som föreslog biträde af staten
åt Borås stad samt jemväl sättet för detsammas meddelande,
ber jag att få redogöra för de grundsatser, jag då i ämnet
hyste och hvjlka jag ännu bibehåller. Jag ansåg nemi., att
staten icke borde undandraga det behöfvande samhället sin
credit, då staten var bättre känd än detta; men jag ansåg,
att sådant dock alltid borde ske utan uppoffring för staten.
Staden Borås beviljades då ett nytt lån emot samma vilkor
sorn det, hvilket den förut innehade. Detta understöd tillbjöds
staden, och det berodde på den sjelf att antaga eller
förkasta det. Att nu bevilja afskrifning, lill hvad del sorn
helst, af den försträckta summan anser jag fullkomligt olämpligt.
Innan dylika afskrifningar beviljas, mäste skälen derför
vara högst talande, såsom att ändamålet med den lemnade
undsättningen varit af en allmän och stor beskaffenhet,
med inflytande icke blott på en viss ort, utan af nytta
för hela samhället. Sådant är visserligen icke förhållandet
här. Om man medgifver, att Borås stad är af vigt för
de deromkring liggande häraderna, så är det allt, och Borås
stad drar i lika mån fördel af dessa härader tillbaka;
men icke tror jag, att staden Borås gjort eller gör några sådana
uppoffringar i och för det allmännas nytta, att några
grundade anspråk å den ifrågastälkla eftergiften böra äga
aGS
Den a5 April.
rum. Jag har uti ett tryckt utlåtande af riksd.-fullm, för
Borås stad sett en sats yrkas, som ännu mera styrker mig i
öfvertygelsen, alt det är farligt att ingå på afskrift)ingsprincipen
i afseende å lönebidrag, som staten vid ett eller annat
tillfälle kan bevilja. Vi veta redan, huru de, hvilka
köpt jord af Kronan och bland vilkoren för dessa köp åtagit
sig en viss årlig afgift, huru dessa, säger jag, nu klaga
Öfver för hög beskattning och alldeles icke räkha på, att
en stor del af densamma ingick i sjelfva köpeskillingen. Vi
veta detta; men riksd.-fullm. för Borås stad har gått vida
längre, ty han kallar för skatt, hvad staden betalar i ränta
för, uppå dess egen begäran, af staten erhållna lånunderstöd.
Skulle detta begrepp, om hvad skatt vill säga, göra
sig gällande, dä skulle i sanning ingen gräns finnas för beräkningen
af vår beskattning. Jag, såsom discontdirectör,
skulle då vara i tillfälle att förete en ganska ansenlig lista
på betryckta skattdragande, läntagare nemi., som, för att
undvika gäldstufvan etc., sökt och erhållit lån i discouten.
Jag hyllar visserligen den princip att bereda lindring i vilkoren
för statens godtgörande i och för Iemnade tån; men
någon positiv uppoffring å statens sida bör icke ifrågakomma.
Jag skulle således tillstyrka, att staden erhölle lindring
i skatterna, i fall de, hvilka nu äga rum, verkligen efter
närvarande omständigheter äro för dryga; jag skulle vidare
vilja medgifva, att lånen, till belopp af 2Ö,ooo r:dr, icke
behöfde betalas förrän om io år, samt att för alla 5-proc:slånen
lemnades samma fördel, som nu för s. k. bancolån äger
rum, så att, jemte räntan, 2 proc af capitalet årligen afbetalades,
tilldess lånen vore till fullo återguldna. Detta
vore en stor lindring för staden, enär skuldbördan då fördelades
på en aflägsen framtid; och det allmänna hade derföre
icke gjort någon förlust. Jag får särskildt fästa uppmärksamheten
derpå, huru man verkligen begår mannamån,
då man efterskänker utaf statens tillhörigheter åt särskilda
corporationer, för att lindra följderna af dem öfvergångna
olyckor. Huru mången arrendator eller hemmansegare förlorar
icke genom eldsvåda allt hvad han äger, utan att af staten
erhålla det ringaste understöd; och här skulle staten icke
hafva gjort nog, då den biträdt med lån, utan man vill
jemväl, att den skali skänka efter hela det försträckta beloppet.
Åtskilliga städer hafva, likasom Borås, lidit genom
härjande eldsvådor, utan att erhålla det ringaste understöd,
såsom Cimbritshamn och Sölvitsborg, hvilken sednare stad
för 3o år sedan totalt uppbrann. De hafva hjelpt sig sjelfva.
Jag vill nämna en annan stad, Uddevalla. Vid samma
tid, då en eldsvåda öfvergick denna stad och dess handel
var i sitt största flor och nästan täflade med Götheborgs,
förlorade den sin betydligaste rörelse genom sillfiskets upphörande,
då man emedlertid, i hopp, att handeln fortfarande
skulle visa sig lika gynnsam som förut, börjat stadens
Den 25 April.
269
återuppbyggande i stor scala. Denna stad sökte nedsättning
och eftergift af de låneunderstöd, den af staten erhållit; men
sådant afslogs vid sista riksdag. Då vore det väl en stor
orättvisa att nu medgifva sådana lindringar för Borås, som
äger alla sina näringskällor lika goda qvar.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Jag delar i allode premisser,
som den siste talaren lagt till grund för sin åsigt i ämnet.
Om corporationer framdeles skola påräkna någon välvilja
af staten genom erhållande af lånunderstöd, måste den
grundsats hållas helig, att staten icke skall förlora på en sådan
välvilja. Men å en annan sida kan jag icke neka, att billigheten
fordrar, det någon lindring å annan väg beredes; och
en sådan fordran tror jag, till allt hvad den rättvist kan
sträcka sig, uppfylles, om t. ex. 10 års anstånd lemnäs med
afbetalningarna å lånecapitalen. Jag afviker från Hr Rosenblads
förslag endast i den omständighet, att jag föreslår capitalafbetalningarna
till 1 i stället för 2 proc. Jag tror, atf
billighet och rättvisa sålunda iakttagas.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag har icke afhört
discussionen från början, och det är derföre möjligt, att
jag kan komma att upprepa, hvad som förut kan vara anfördt;
jag ber R. o. Ad. då ursägta sådant.
Jag begär återremiss af betänk., icke derföre, att Utsk:s
tillstyrkande kan anses farligt såsom prejudicat, ty delta är
Gud nå’s redan alltför mycket stadgadt; men det är för
att en gång återkomma från det vinglerisystem, hvilket i
dylika frågor, som denna, hittills blifvit följdt. Det har ej
sällan hiindt, att då man den ena riksdagen erhållit ett lån,
har man en annan riksdag begärt, att det måtte efterskänkas.
Jag erkänner visserligen, att stora olyckor öfvergått
Borås, och jag är derföre benägen att bereda staden lindring
genom utsträckande af tiden, inom hvilken de undfångna
lånen böra återbetalas; men jag kan icke medgifva någon afprutning,
hvarken å capital elior ränta. Vi äro sammankomna
för att bereda ordning och stadga i myntväsendet;
och då tror jag, att det är af vigt att visa, det vi följa ett
sådant system i afseende å allt, som med Bankens eller Riksg,-  Contls affärer äger gemenskap, att vi derigenom betrygga
förhoppningarna på realisationens bestånd. Vårt statsverks
tillstånd är visserligen icke sådant, att det har råd att göra
några presenter; och jag föreslår derföre, att båda de ifrågavar.
lånen må statsverket tillfullo återgäldas, men att den
lindring i vilkoren härför må lemnäs, att Utsk. tillstyrker
5 eller 3 proc:s årlig afbetalning af capitalet; dock att lika
ränta till staten erlägges, sorn den sjelf betalar, d. V- S. 5
proc. Staten har då gjort allt, hvad den kan göra, nemi,
trädt emellan med sin credit och sålunda undsatt den behöfvande
corporationen, utan att staten likväl förlovat genom
det lemnade hislåudet.
Den j5 April.
Hr af Dalström: Då jag för det första får betyga min
uppriktiga tacksamhet emot Hrr Rosenblad och Lefren för
den välvilja, de emot staden Borås ådagalagt genom deras
förslag till lindring uti betalningsvilkoren för de ifrågavar.
lånen, ber jag likväl att få göra några anmärkningar i anleda
af Hr Rosenblads yttrande. Det är visserligen sannt,
att det stod Borås öppet att emottaga eller afsäga sig de lånunderstöd,
staten erbjöd nämnde stad; men valet var likvist icke
mera fritt än den drunknandes, som för alt rädda sig fattar
i halmstrået. Staden ägde icke någon annan tillflykt och
måste således underkasta sig de vilkor, man den föreskref.
Den fick sig erbjudet och antog ett lån emot 5 procts ränta
och 10 års afbetalning: vilkor, sådana, att Norrköpings stad
icke kunde antaga dem, utan hellre afsade sig länet; och
detta kallar dock Hr Rosenblad för uppoffring af staten,
fastän lånet utgick åt en stad, som inom en tid af 5 år
2:ne gånger fått vidkännas så stora olyckor. Vidare har
Hr Rosenblad sagt, att riksdagsfullmägtigen från Borås stad
kallat afbetalningarna å de upptagna lånen för skatter, Uti
nämnde fullmägtiges tryckta yttrande stå dock tydligen under
benämning af skatter upptagna endast 14,85y r:dr 3i sk.
5 r:st., samt såsom ökad bevillning i,2Öo r:dr och för hus
och tomter circa i,3oo r:dr. Hvad staden i räntor och capitalafbetalningar
utgör, står särskildt såsom sådana^ utgifter
angifvet, fast altsammans blifvit såsom gemensam summa upptaget.
Samma värde talare har ock påmint derom, att undsättningar
af staten icke äga rum vid brandskador på landet.
Detta är sannt; men jag torde dock få erinra, att förhål lundena
i de båda jemnförda fallen aro helt och hållet olika.
Uti en stad såsom Borås, der hela ortens näringsflit concentrerar
och afsätter sina produeter, måste en olycka af det
ifrågavar. slaget vara af ojemnförligt känbarare beskaffenhet,
än då den träffar ett enstaka hemman. Gr. Cronhjelm
har väl velat medgifva Borås någon lindring i betalningsvilkoren,
men har icke velat gå längre, än att capitalafbetalningarna
skulle nedsättas till 3 proc. om året. När derjemte 5 proc»
ränta skulle betalas, komme likväl staden att för de betydliga
skuldsummorna erlägga 8 proc. om året.
Hr Gyllenhaal: Det är i anledn. af Hr Rosenblads
yttrande, som jag begärt ordet. Jag respecterar hans öfvertygelse;
men de skäl, han för densamma anfört, hafva icke
kunnat verka till förändring af min. Jag befarar, att hans
yttrade omdöme i afseende å det inflytande, Borås stad utöfvar
på orten, sorn omger den, grundar sig på bristande
sakkännedom. Jag känner visserligen flera städer, som nedbrunnit;
men jag yet icke någon, mer än Borås, som inom
5 år 2:ne gånger totalt nedbrunnit. Nar man lägger härtill,
att invånarne vid dessa eldsvådor förlorade större delen af
sina lösören, tror jag, att Borås står framför någon annan
Den a5 April.
stati i behof af och anspråk på understöd. Staden Uddevalla
liar blott en gång afbrunnit. Händelsen gjorde, att
jag just kom dit samma dag branden skedde; och jag såg visserligen,
att eldsvådan förorsakat en stor ödeläggelse, men
jag såg ock, att en mängd och större delen lösören räddades;
ty det var en lugn sommardag. Uddevalla stad är dessutom
af ojemnförligt mindre vigt för den omgifvande orten.
Man har vidare sagt, att Norrköping icke begagnade sig
af det erbjudna låneunderstödet. Denna stad är dock åter
uppbyggd, och detta torde bevisa, att staden sjelf ägt betydliga
ressourcer. Men jag vädjar till hvar och en, huruvida
Borås väl ännu varit återuppbyggd, om staten icke biträdt
den med lån. Jag begär återremiss af betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Jag uppfyller gerna fordringarna
af rättvisa och billighet, och det är mig derföre så mycket
angelägnare att tillse, om i sådant afseende icke lemnäs några
luckor öppna. Utaf den promemoria, som tryckt utdelades
i sista plenum och som var leornad af Hr Rydin,
gjorde jag en uppfattning, hvari jag möjligen misstagit mig,
och i hvilket fall jag underkastar mig Utsk:s tillrättavisning;
men efter min uppfattning deraf visade sig en omständighet,
som talar starkt lill fördel för staden Borås. Mig ville nemi.
synas, som den summa af 10,000 r:dr, hvilken nu är afUtsk.
föreslagen att afskrifvas, icke skulle på stadens egen begäran
blifvit till densamma öfverlemnad. Har denna skuld
tillkommit på stadens egen begäran, så, och ehuru omnämnde
omständigheter bilda ett visst anspråk på statens biträde,
skall jag dock icke sträcka min välvilja så långt, som min
känsla kunde vilja föra den. Men skulle åter lånet hafva
tillkommit genom Regeringens eller auctoriteters påbud och
till af dessa föreskrifna ändamål, så bör också staten betala
detsamma.
Bin ledamot har yttrat, att staden bör betala lika ränta,
som Riksg.Cont. för sina lån erlägger. Jag får i anledn.
häraf endast erinra, att någon annan ränta än den, som var
förenad med lånets beviljande, icke kan juridiskt begäras.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må få åtfölja till
Utskottet.
Hr von Troil, Emil: I förevar, fråga måste man särskildt
betrakta sak och form. Hvad den förra angår, vet
jag väl, alt Borås är en bland de få af våra Svenska städer,
som förtjena namnet stad genom industri och lilliga näringar.
Jag vet äfven, att Borås undergått det, lyckligtvis
sällsynta, missöde att inom ett qvinqvennium tvenne gånger
förstöras; det tyckes således, som dess understödjande vore
ett värdigt föremål för en uppoffring af staten. Jag äger
dock ej nog localkännedom för att bedöma, om Boråsboerna
verkligen äro i så nödställd belägenhet, att sådant kan vara
nödvändigt. Hvad åter formen angår, vågar jag fälla ett bc
-
aja
Den 25 April.
stämdare omdöme. Att afskrifva en fordran, som kan indrifvas,
och att utlåna mot lägre ränta, än den man sjelf
erlägger, utgör icke annat än gåfvor. Det är då vida bättre
att gifva directe, så att både den, sorn ger, och den, som
tar emot, kunna inse, hvad som öfverlätes, hvilket åtminstone
ej är fallet med ränteförlusten, som fordrar en ej så
obetydlig calcul för att bringas till capital. Capitalafskrifningen
är vådlig som prejudicat, ty den grundlägger den
villfarelse, alt det för den till staten skyldige är lättare att
få sin skuld eftergifven, än det vore att få en lika stor gåfva
för den, som i öfrigt vore i samma belägenhet, men ej stod
i skuld hos staten. Om derföre något bör gifvas till Borås,
må det ske directe genom ett anslag på g:de hufvudtiteln,
såsom denna stad redan fått ett understöd efter sednaste eldsvåda.
Det är tid, att Svenska folket en gäng får en ordentlig
budget, hvarest alla statens utgifter finnas sammanförda,
så att det må kunna se, hvad det skattar och utbetalar.
Gr. Cronhjelm: Den siste talaren har instämt med
mig deruti, att någon räntenedsättning för staden Borås, skulder
till staten icke bör äga rum. Den talare, som yttrade
sig näst förut, har sagt, att räntan icke bör beräknas högre,
än hvartill den blifvit förskrifven; och detta har äfven varit
min mening. Men då den siste talaren sagt, att han saknar
localkännedom för att döma, om ett understöd från
statens sida verkligen är behöfligt, får jag offentligen lemna
den upplysning, som jag i enskild väg förskalfat mig af några
aktningsvärda representanter från trakten af Borås.
Dessa hafva nemi. sagt mig, alt det lån, staten lemnade efter
den brand, som ägt rum näst före den sista, gifvit anledning
till en praktfullhet och ett öfverflöd i byggnadssätt,
som tillgångarna i öfrigt, eller utom stora lånebiträden från
staten, ej medgifvit.
Man bar talat örn branden i Uddevalla, och såsom ett
motsatt exempel i sammanhang härmed får jag nämna, att
den rikaste af invånarne i denna stad, under trenne år efter
eldsvådan, bodde i ett litet hus af 3:ne rum, och först
flera år efter branden började han att bygga och logera sig
beqvämare. I Borås åter lärer straxt efter den första olyckan
en yppighet i byggnadssätt och möblering böl jat visa
sig, som endast låter förklara sig af den lätthet, hvarmed
staden åtkom medel, samt ett förmodligen hyst hopp att
slippa återbetala någon del deraf. Hvad jag nu anfört, är
blott biskäl, ty principen att icke bevilja afskrifningar är
alltid lika; men jag ville lemna dessa upplysningar i anledning
af en ledamots uttryckta ovisshet om, hvad grad af
medömkan Borås kunde förtjena.
Hr af Dalström: Hvad sjelfva rättsprincipen angår,
kan jag ej annat än gilla Hr v. Troils och Gr. Cronhjelms
åsigt
Den a5 April.
3^5
åsigt derom. Jag blott beklagar, att Borås samhälle skall
blifva det första experimentet för tillämpningen deraf, då
vi vid denna riksdag redan sett flera afskrifningar beviljas.
I afseende å Gr. Cronhjelms uppgifter ang:de det praktfulla
byggnadssätt, som i Borås skall äga rum, får jag nämna,
att före sista branden voro de flesta hus af 2 till 3 våningar;
men sedan har man kommit öfverens att endast
bygga envåningshus med vindsrum, och sådant lärer väl icke
kunna kallas särdeles praktfullt. Jag anser derföre de leinnade
lånebiträdena vara ganska klokt och väl använda. Att
flera hus äro brädfodrade samt dörrar och fönster målade
med oljefärg, bör väl icke kallas öfverflöd; och dessutom
hör det till tidehvarfvet att vid byggnadsföretag i allmänhet
icke helt och hållet förbise architecturens fordringar.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag ber att få förena mig
med dem, som yrka, att Staten icke bör förlora på sina försträck
ningar till enskilda corporationer. Jag är af Hr v.
Troil hufvudsakligen förekommen i utvecklingen af skälen
för denna min åsigt. Jag tror icke, att Staten bör vidkännas
några förluster till följd af lemnade undsättningar vid
andra tillfällen , än då felaktiga institutioner föranledt de
bispruugnas behof af understöd. Jag vill icke uppehålla
vidare, utan förenar mig med Gr Cronhjelm och Hr v. Troil.
Frih. Boye, Fredr.: Med anledn. af hvad Hrr Gyllenhaal
och af Dalström nämnt 0111 den allmänna nytta, som
staden Borås skall åstadkomma, får jag tillägga, alt då jag
under 26 års tid bott i Westergöthland, har jag kommit i
erfarenhet af den oberäkneliga nytta, Borås för denna provins
medför. Jag, såsom då varande landtbrukare, vet, att
då man insände sina varor till Götheborg, blef man alltid
missbjuden och nödgades sälja för halfva värdet, hvaremot
man i Borås blef af med sina varor utan missbjudning och
utan chican. Sådant lär förhållandet ännu vara, och jag
anser det således vara af största vigt icke blott för staden,
utan för hela Westergöthland, att Borås erhåller något understöd.
SfatsUtsk:s utlåt. N:o 35 återremitterades.
Ånyo föredrogs StatsTJtsk:s d. 10 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 37, ang:de afskaffandet af Borgholms
garnisons servismedel samt djeknepenningarna.
Hr Stuart, Carl Gust., uppläste följande:
Då jag anser hvarje åtgärd, som i någon mån leder till
förenkling af vårt invecklade uppbördsväsende, vara af vigt,
kan jag icke lemna mitt bifall till StatsUtsk:s hemställan, att
den väckta frågan om djeknepenningarnas upphörande mätte
5 II. 35
Den 25 April.
viii denna, likasom vid sistförflutna, riksdag få förfalla. Jag
får derföre vördsamt anhålla, att jemväl II. R. o. Ad. täcktes
till StatsTJtsk. återremittera dess nu förevar, betänk. I förhoppning,
att, såvida denna återremiss beviljas, Utsk. skall,
vid förnyad behandling af ifrågavar. ämne, dervid fästa det
afseende, som dess vigt verkligen förtjenar, utbeder jag mig
H. Ståndets tillåtelse att få utveckla de skäl, hvarpå min nu
framställda vördsamma anhållan sig grundar.
Redan från längre tid tillbaka hafva lika allmänna som,
efter min åsigt, väl grundade klagomål låtit höra sig i anledning
af dessa afgifter, som, utan afseende å olikheten i
förmåga att dem utgöra, måste till samma belopp erläggas
af alla de skattskyldiga. Det är visserligen sannt, att afgifternas
obetydlighet stundom gör orättvisan af detta beskattningssätt
mindre känbar; men detsammas upphörande för
framtideu utgör otvifvelaktigt i alla fall ett föremål för mångas
lifliga önskningar. Det föreslagna afskaffandet af de s. k.
djeknepenningarna är ett steg på den bana, som för till
detta mål. Dessutom skulle härigenom en af behofvet högt
påkallad förminskning i de mångfaldiga göromål, som åligga
tjenstemännen vid landsstaterna, kunna åstadkommas; ty det
finnes troligen icke någon allmän afgift, hvars uppbärande
och redovisande, i förhållande till dess belopp, förorsakar
så mycket besvär och så mycken tidspillan för uppbördsbetjeningen
och dess controllanter, som ifrågavar. skattebidrag.
Skyldigheten att understödja fattiga skolepiltar i
deras studier omtalas redan i gamla författningar, utfärdade
på i5oo-ta!et; egentligen grunda sig dock djeknepenningarna
på 1624 års riksdagsbeslut och utgöras ännu i allmänhet
med ett derefter oförändradt belopp af 6 öre s:mt elidif
sk. b:co utaf hvarje matlag, med undantag endast för
torpare, inhyseshjon och krigsmän. De skola numera, till
följd af föreskriften uti i8ao års förnyade skolordning, användas
dels till skollärares aflönande och dels till fond för
skolornas allmänna och premiecassor. Enligt hvad det från
trycket utgifna sammandraget af rikshufvudboken för år
i83i utvisar, uppgick, med afdrag för afkortningarna, denna
afgift nämnde år endast till ^787 r:dr 4 sk. 3 r:st. I afseende
på uppbörden och redovisningen af detta för hela Riket
obetydliga belopp är stadgadt, att sedan djeknepenningarna
af kronofogdarna, som desamma uppbära, blifvit, jemte
särskilda reversal, till landscont. aflemnade, skola derstädes
generella sammandrag öfver beloppet från hvarje socken
upprättas och, tillika med de influtna medlen, till vederbörande
consistoriel- öfverlemnas. Vid consistorierna böra åter
särskilda räkningar öfver dessa medel afslutas, hvilka räkningar
sedermera skola, jemte tillhörande verilicationer, tillställas
landscontoret, hvarifrån desamma till K. Kammarrätten,
för gransknings undergående, afsändas. Enär nu härtill
kommer åliggandet för uppbördsbetjeningen att debitera och
D c« a5 April.
ajS
af omkring 190,000 hushåll uppbära omförmälda, 6000 r:dr
understigande afgift, torde, såsom jag redan uppgifvit, icke
någon af de många utskylder, som af Svenska folket erläggas,
jemnförelsevis till beloppet vara förenad med ett så besvärligt
och vidlyftigt uppbörds- och redovisningssätt, som
den nu ifråga var., och följaktligen icke heller vederbörande
landsstats-tjenstemän genom någon så lätt verkställbar åtgärd,
som djeknepenningarnas afskaffande, kunna erhålla en
så betydlig lindring i deras trägna göromål.
Till beredande såväl häraf som af en högst önskvärd
och behöflig förminskning af de mångfaldiga å debetsedlarna
uppförda utskyldsartiklarna, och då jag ingalunda kan,
lika med StatsUtsk., anse den ersättningsskyldighet till läroverken,
som djeknepenningarnas afskaffande skulle för det
allmänna medföra, vara af någon synnerlig vigt, helst beloppet
häraf, äfven under nuvar. förhållanden, måste i skatteväg
utgöras, får jag altså, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad BondeSt. vid sista riksdag i detta hänseende beslöt,
vördsamt föreslå: att d jeknepenningarna må
upphöra att såsom en särskild afgift utgå och, i
deras ställe, ett årligt anslag till det belopp, som
desamma under de 10 si s t fö r fl ut n a åren i medeltal
årligen utgjort, uppföras å Riks statens io:de
hufvudtitel för de ändamål, hvartill djeknepenningar
na hitintills varit använda; lärande, vid den
af StatsUtsk. nu föreslagna förhöjda beräkning af statsverkets
inkomster, tillgång icke saknas för ett sådant anslag,
som troligen icke kommer att betydligt öfverstiga 5ooo r:dr,
men hvarigenom nästan hvarje debetsedel kan, såsom jag redan
antydt, minskas med en post, samt en särskild uppbörd
och redovisning helt och hållet försvinna.
För den händelse åter, att StatsUtsk., emot hvad jag
tror mig äga all anledning förmoda, skulle antingen icke
kunna uppgifva några medel för ifråga var. läroverken efter
djeknepenningarnas upphörande tillkommande ersättning, eller
ock finna sig urståndsatt att bestämma beloppet af samma
ersättning, anser jag mig höra vördsamt hemställa, att
R. St. måtte hos K. M. i und. anhålla, dels att djeknepenningarna
hädanefter mätte, likasom öfriga allmänna utskylder,
ingå till statsverket samt derifrån till vederbörande consistoriel^
disposition anordnas, dels ock att K. M. täcktes,
efter föregången utredning af denna afgifts belopp inom hvarje
län och det sätt, hvarpå densamma till större eller mindre
del användes, låta vid nästa riksdag, i sammanhang med
då förmodligen förekommande fråga om den slutliga regleringen
af anslagen till Rikets undervisningsverk, meddela R.
St. underrättelse om den brist i läroverkens nuvar. tillgångar,
hvilken, i händelse af djeknepenningarnas upphörande,
måste genom nytt anslag oundgängligen fyllas.
Den a5 April.
Jag förnyar min vördsamma anhållan em återremiss af
StatsUtsk:s sednast föredragna betänk.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Djeknepenningarna uppgå
för närvar, till 58oo r:dr samt utgå med i-| och, på vissa
ställen, med endast i sk. af matlaget. Beloppet är således icke
tryckande, men det är indrifningen och uppbörden af medlen ,
.Sorn är besvärlig; och då man medger detta, måste man
likväl å en annan sida erkänna, att i fall djeknepenninjpirna
afskaffa®, är det nödvändigt, att consistorierna tiller—
kännes ersättning af andra statsmedel. I händelse StatsUtsk:s
inkomstbetänk. bifalles, kommer Nummerlotteriet,
hvars inkomst för Staten varit beräknad till r 10,000 r:dr,
att försvinna. Vidare kommer förflyttningen af tiden, hvarifrån
mantalspenningarna böra beräknas, att minska Statens
ordinarie inkomster med 20,000 r:dr; de s. k. interessemedlen,
som uppgått till omkring 2000 r:dr, skulle jemväl försvinna.
De föreslagna nedsättningarna å de ordinarie inkomsterna
uppgå således till 132,000 r:dr; och om man nu ytterligare
skulle afskaffa inkomsten af nära 6000 rtdr, sorn
■djeknepenningarna lenina, befarar jag, att bevillningen komme
att blifva nog dryg- Jag tror således, att en skatt, hvilken,
såsom den ifrågavar., icke är tryckande för folket, ej
heller bör afskaffas derföre, att den för uppbördsmännen
kan förorsaka något besvär. Jag tillstyrker bifall till betänk.
, men skall icke einotsätta mig detsammas återremitterande.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anhåller om återremiss
af betänk. Jag hemställer, huruvida det icke bör anses
för en parodi på all beskattning att bibehålla en afgift,
■som utgår öfver hela Riket med det obetydliga belopp af
dels 1^ sk., dels derunder. Det synes väl vara tid att åtminstone
i sådana små frågor börja öfvergången till ett klokare
och enklare skattesystem. Jag begär således, att den
ifrågav. afgiften må upphöra, samt är öfvertygad, attStatsUtsk.
icke skall få svårt att finna utväg för fyllandet af ett
belopp, så ringa som 58oo r:dr.
Ur af Sille*n, Georg Axel: hade inlemnat följande:
Då nu till pröfning förekommer StatsUtsk:s utlåt, i anledn.
af inom Hederv. BondeSt. väckt motion om afskaffande
af de s. k. Borgholms garnisons servismedel saint djeknepenningarna,
anser jag, sorn vid sista riksdag väckte fråga 0111
de sednares upphörande, mig böra fästa H. R. o. Ad:s uppmärksamhet
på ämnet. Det var just denna skatleartikels
ringhet, nemi 1 sk. 6 r.‘st af hvarje matlag, det må vara
stort eller litet, som fästat min enskilda uppmärksamhet, och
då jag fann, att denna utskyld tillkommit för öfver 200 år
sedan; att det behof, hvarför den tillkom, icke numera existeTade;
att den vore alltför obetydlig för allt det besvär, den
medför för häradsskrifvare och alla, som utfärda contributions
-
Den 25 April.
sedlar, för Kranans uppbördsman, hvilka skola särskildt redovisa
den till consistorierna, samt för Kammarrättens revision,
i anseende till controllen på debitering och redovisning;
så ansåg jag icke betänkligt att föreslå afskaffandet af densamma.
I sitt utlåt. N:o 58 af d. 7 Febr. 1820 öfver denna
min motion yttrade StatsUtsk., som uppgaf, att inkomsten
af ifrågavar. skatt år 1826 utgjorde omkring 5,800 r:dr,
och som instämde i min uppgift, att den, enligt 1624 års
riksdagsbeslut, ingick till consistorierna för att användas, antingen
till ringare skolbetjenters understöd, eller ock till fattiga
skolgossars hjelp i deras studier, att ”afskaffandet af
densamma skulle således medföra förbindelsen att ersätta
consistorierna, hvad de i sådan väg kunna påräkna, utom
svårigheten att för framtiden bestämma en sådan ersättning,
enär djeknepenningarna utgå efter matlag och således skulle
ökas i förhållande till folkmängdens tillväxt, hvarföre, och
då statsverkets tillgångar fullt medtoges till fyllande af de
oundgängliga statsbehofven, StatsUtsk. destomindre ägde skäl
att tillstyrka det med en icke obetydlig utgift förknippade
afskaffandet af djeknepenningarna, som någon klagan öfver
deras utgörande icke blifvit väckt.” Närvarande StatsUtsk.
har blott åberopat, hvad 1829 års StatsUtsk. i denna del yttrade
och Ständerna biföllo.
1829 års StatsUtsk. vederläde ingalunda de af mig anförda
motiver för djeknepenningarnas afskaffande, nemi. att
utskylden vore för ringa att debiteras, uppbäras i särskild
räkning, redovisas och controlleras, samt att hvarken behofvet
för skolverken eller skolgossar af det understöd, hvarför
denna utskyld tillkom, nu existerar såsom år 1624, utan
kom endast genom en falsk slutsats, att derföre, att ifrågavarande
utskyld ingår directe till consistorierna, skulle förbindelsen
existera att ersätta dem, hvad de af densamma
kunde påräkna, till det resultat., att den borde fortfara.
Det är likväl allom nogsamt bekant, huru mycket sedan
år 162.4 skolverken och de studerande dels genom enskildas
ädelmod och frikostighet, dels ock genom ökade statsanslag
vunnit i understöd, för att en så ringa inkomst som den
ifrågavarande kan verka någon betydlig afsaknad, enär den
på hvart consistorium icke uppgår till mer än omkring 4°o
r:dr. Att någon klagan öfver afgiftens utgörande icke blifvit
väckt, må icke vara främmande; ty den är för obetydlig
dertill. Den är knappt af värde för tiggaren; och det
är just detta, söm innebär orimligheten, att den stall utgöra
en skattcarlikel, som ökar de många sådana, hvilkas antal
man, till lättnad i vårt beskattnings- och redogörelseverk,
bör söka att, så mycket möjligt är, förminska, till
reda och enkelhet såväl för Ständernas < behandling af ärénderna,
som uti uppbörds- och redogörelse ver k en.
Samma skäl gäller dessutom för afAafifandet af djeknepenningarna,
som nuvar. StatsUtsk. anfört för upphoran
-
Den a5 April.
det af Borgholms garnisons servismedel. Jag röstar för bifall
till Utsk:s utlåt, i denna del och för återremiss i hvad
det angår djeknepenningarna.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tillhör visserligen
dem, som önska, att utgörandet af åtskilliga skattebidrag,
hvilkas belopp äro obetydliga, men hvaraf uppbörden
är besvärlig, må i möjligaste måtto förenklas; men lika med
Frih. Silfverskjöld anser jag det dock vara af hufvudsaklig
vigt att icke afskaffa en nödvändig inkomst, förrän man halen
annan att.sätta i stället. Då bemälde Frih. upplyst, att
flera ordinarie skatters afskaffande och ersättande af bevillningen
redan äro af StatsUtsk. föreslagna, torde det vara
betänkligt att nu gå än vidare på samma väg, helst man
derjemte hör yrkas, att bevillningen icke skall ökas. Jag
bör dessutom fasta uppmärksamheten derpå, att frågan rörer
afskaffandet af en ordinarie skatt; och detta åter är en
vigtig grundsats, som nu icke torde vara tillfället att vidröra,
meu som förmodligen i sinom tid förekommer, och hvilkens
bestämmande jag skulle önska, att man icke företoge i
sammanhang med en sådan småsak som den ifrågavarande.
Jag anhåller om bifall till betänkandet.
Gr. Cronhjelm: Hr v. Hartmansdorff har medgifvit
riktigheten af den princip, att man bör söka förenkla vårt
beskattningsväsende; men han har icke velat begifva sig till
medgifvande af denna princips tillämpning i närvarande fall,
emedan han fruktat, att man icke skulle finna medel att
på annan väg ersätta den ifrågavar. summan. Hr v. Hartmansdorff
har härvid förmodligen varit hänförd af ett berömvärdt
nit för läroverken; och jag får då hänvisa till den
liberalitet, R. St. alltid ådagalagt, då fråga varit om anslag
till undervisningsverken, samt får för min del förklara, att
jag noggrannt skall fästa saken i mitt minne, då utgiftsbetänkandet
förekommer, och icke underlåta att, i fall den
ifrågavar. skatten afskaffas, yrka förhöjning af bevillningen
till det belopp, som motsvarar djeknepenningarna.
Hvad beträffar den stora principfråga, som Hr v. Hartmansdorff
vidrört, tror jag denna helt enkelt bestå deri, huruvida
Svenska folket äger rätt att sig sjelf beskatta, eller
icke. Sednaste riksdags beskedliga Ständer antogo den sats,
att de ordinarie skatterna icke kunde afskaffas utan K. M:s
begifvande. Jag vill nu icke ingå i någon närmare utveckling,
hvad den saken beträffar. Min tro är den, att R. St:s
beskattningsrätt är klar, såväl hvad ordinarie som andra afgifter
angår; men äfven om jag i denna principfråga skulle
öfverröstas, skall jag likväl icke undandraga mig att söka
medverka till ändamålet på den väg, pluraliteten kommer
att förklara för dej rätta; och då jag derjemte förklarat,
.att jag gerna skall medgifva, det undervisningsverken tillerkänna
ersättning för hvad uti ifrågavarande fall kan dem
Dert a5 April.
379
fråntagas, samt jag förmodar, att omsorgen om dessa verk
varit det ädla motiv, sorn ledt Hr v. Hartmansdorffs yrkande,
hoppas jag ock, att han icke sätter sig emot återremiss
af betänk.
Hr von Troil, Emil: Jag förenar mig med dem, som
yrkat afskaffande af den ifrågavar. afgiften. Jag tror, att
det är lämpligt att med de obetydligare posterna hörja den
förenkling af vårt skatteväsende, soin är så högt af beliofvet
påkallad. Jag kan icke föreställa mig, att det kan blifva
någon särdeles svårighet att genom bevillning ersätta ett
så obetydligt belopp som några tusen r:dr. Ständerna skola
nu definitivt bestämma skolstatens aflöning och kunna således
lätteligen iakttaga behofvet af ersättning för det, som
genom djeknepenningarnas afskaffande skulle för nämnde
stat förloras. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten derå,
att de skäl, på grund hvaraf den ifrågavar. afgiften tillkom,
numera icke finnas. Den påbjöds nemi. i en tid, dä culturen
fordrade, att man särskildt uppmuntrade till studier.
Studerande ynglingar fingo då frihet att gå omkring på landsbygden
och begära allmosor; men redan 1529 började man.
klaga, att den lemnade rättigheten missbrukades och att
djeknarna foro kring landet med lögn och drafvelstidende
och bedrefvo ribalderi. Omkring 100 år efter nämnde tid
beviljades de s. k. djeknepenningarna. Dessa voro då 3 gånger
större än nu, ty de evalverades icke, lika med öfriga
äldre skatter, efter 1776 års realisation till 6 d:r på r:drn,
utan till 18 d:r på r:drn, hvarigenom de nedsjunkit till det
obetydliga belopp, att de ej förtjena en särskild rad på hvarje
debetsedel.
Hr von biartmansdorff: Den ledamot, som sednast
yttrade sig, har sagt, att den ifrågavar. summan är så obetydlig.
Jag medgifver det; men jag önskar, att man må tala
på samma sätt, då frågan blir, icke att borttaga hvad sona
finnes, utan att anslå nya medel till nödvändiga behof. Då
torde man få höra, att om det ock gällde endast 5oo r:dr,
vore dessa likväl odrägliga att bära, etc.
En värd talare har sagt, att om återremiss och förändring
af betänk, beviljas, skall han söka förhjelpa undervisningsverken
till erhållande af sådana anslag från bevillningen,
att de dermed skola blifva belåtna. Jag är honom
förbunden för detta löfte, men måste dock erinra, att 0111 än
en sådan välvilja skulle, såsom jag hoppas, göra sig gällande
inom detta Stånd, är saken dock derigenom icke afgjord,
utan beror på de öfriga Ståndens, eller, i händelsg af olika
beslut, på Nämnds afgörande, då utgången kan vara oviss.
Man har sagt, att de skäl för afgiftens erläggande, som funnos,
då densamma tillkom, icke mera äga rum. Jag medger,
att dessa skäl icke mera finnas; men det gifves andra
af måhända större vigt. Dessa äro nemi., att skollärarne hafva
Den 25 April.
djeknepenningarna inberäknade i deras löneanslag och fullxnagter
på sina beställningar. De äga således rätt att utbekomma
de löner, som blifvit åt dem utfästade; och sådant
kan icke ske, örn medlen undanryckas. Jag undrar, hvad
II. o. Ad:s militära ledamöter skulle säga, om man indroge
de ordinarie räntor, hvaraf deras löner utgå? Sådant vore
våld och måste alltid, såsom sådant, afvärjas.
Frih. Silfverskjöld: Det har visserligen icke undfallit
mig, att om man borttager den ifrågavar. skatten, men
ger undervisningsverken motsvarande ersättning genom bevillning,
så uppkommer derigenom icke någon förlust; hvaremot
vinsten blii' den beredda förenklingen. Men jag befarar
dock, att opinionen icke skulle så betrakta frågan;
ty man glömmer så lätt, att de ordinarie skatterna minskas,
men ihågkommer väl hvarje tillökning ä bevillningen.
Jag vill för närvarande afhålla mig från discussion öfver den
vigtiga principfrågan, huruvida Ständerna allena kunna förändra
ordinarie skatterna. Jag tror icke, att sä är; men vi
återkomma väl snart till denna fråga.
Gr. Cronhjelm: I anledning af Hr v. Hartmansdorff!»
erinran, att man icke bör borttaga, utan att sätta annat i
stället, får jag blott anmärka, att jag anser det vara StatsUtsk:s
pligt att föreslå ersättning för sådana afgifters borttagande,
som utgått till nödvändiga behof; och hvad angår
Hr v. Hartmansdorff!» fruktan, att, om Un ersättningen i detta
Stånd beviljas, det dock kunde hända, att de öfriga Stånden
afsloge den, ber jag blott att få påminna derom, att
jag endast talat för återremiss i vårt Stånd och tror, att
dess beslut i frågan om återremiss bör kunna fattas oberoende
af hvad de öfriga Stånden kunna besluta.
Hvad beträffar den glömska af nedsättningar i skatterna,
hvarom man talat, så Jära de personer, som så ofta här
påminna om behofven af skatteförhöjningar, icke heller underlåta
att påminna om de vida smärre minskningar, som
någon gång kunnat äga rum.
Hr von Troil: Hr v. Hartmansdorff har anmärkt, att
skollärare äga fullmagt på tjenster, hvilkas åtföljande löner
utgå från den ifrågavar. afgiften. Jag får i anledn. häraf
fästa uppmärksamheten dervid, att skolstaten liar en mängd
anslag, som endast Uro provisoriska och hvarpå de icke
äga fullmagter, samt att beloppet häraf vida öfverstiger det,
hvartill djeknepenningarna bestiga sig. Jag har dessutom aldrig
yrkat, att djeknepenningarna borde försvinna, med mindre
än att ersättning derför lemnades.
Uti den vidrörda principfrågan vill jag nu icke heller
inlåta mig, emedan R. St. icke äro hindrade att för sin del
afgöra frågan, ehvad K. M:s sanction å beslutet erfordras
eller icke.
Hr
Den 23 April.
Hr v. Hartmansdorff har till mig särskildt framställt en
önskan, och höfligheten fordrar, att jag gör honom en önskan
tillhaka, den nemi., att Hr v. Hartmansdorff, då fråga
om ökade anslag förekommer, må visa sig lika rädd för att
öka bevillningen, som han nu visat sig för att borttaga en
olämplig och obetydlig ordinarie skatt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta,
huru denna fråga är afgjord i de öfriga Stånden.
Underteckn. Ri dd. S ecr et.: StatsUtsk:s förevarande betänk.
är bifallet af Preste- och BorgareSt., men af BondeSt.
återremitteradt.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 37 återremitterades.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komme att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Företogs till pröfning Oecon.Utsk:s d. i5 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. l\:o 19, i anledn. af väckt fråga om
anläggning af en köping i Wittsjö by af Westra Göinge härad
och Christianstads län, samt inrättande af ett postcontor
derstädes.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller hos
R. o. Ad. att få lemna några upplysningar uti nu förevar,
ämne. Den grundsats trogen, att många och små städer
icke äro nyttiga för landet, föranlåtes jag att begära afslag
å Utsk:s tillstyrkande. Trakten omkring Wittsjö är fattig
och föga produetiv, samt har sålunda alldeles icke behof af
någon köping och ännu mindre af postcontor; ty jag tror
icke, att några andra personer egentligen skulle komma att
begagna detsamma, än en prest och en länsman. Jag vet
åtminstone icke, att flera ståndspersoner finnas i den trakten.
Jag tror det vara olämpligt af Ständerna att besvära
K. M. med underd. skrifvelser, hvilka icke kunna eller bort
leda till något resultat, utan att R. St. så sparsamt som
möjligt böra begagna sig af sin önskningsrätt hos K. M., på
det densamma, då den anlitas, må äga så mycket mera anspråk
på afseende. Jag hemtar härifrån ytterligare skäl till
yrkande af afslag å betänk.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anhåller om bifall
å det ifrågavar. betänk. Jag är dertill föranledd såväl af
den omständighet, att riksd.-fullmägtigen för orten, hvilken
bör om densamma äga bästa locaikännedom, begärt anläggningen
, som äfven af den speciella kännedom jag har om
behofvet deraf. Jag vill i detta afseende endast citera det
exempel, att en bland våra representanter, Gr. Barck, sagt
mig, att man icke kan få bref till Wittsjö, utan att skicka
5 II. 36
Den a5 April.
divecta bud bela mit, eliev ock nöja sig med en tidsutdrägt
af flera veckor, ända till en månad.
Det är visst sannt, att orten icke producerar mycket
spannmål, utan har sin hufvudsakliga näring genom trävaruhandel
på Helsingborg och Landskrona; men jag har
under några dagars vistande i orten hört yttras behof af en
mellanhand, som uppköpte de smärre varupartier, som orten
hade att afsätta och lemnade i stället sådana, hvaraf den
vore i behof. Jag yrkar bifall å betänk, samt tror, att man
i allmänhet bör lemna näringarna tillfälle att fritt utveckla
sig i den riktning, olika localförhållanden kunna påkalla,
utan inskränkning af fruktan att förnärma ett eller annat
gammalt privilegium eller interesse.
Frih. Ehrenborgh: Den siste talaren har icke kunnat
öfvertyga mig, att jag haft orätt i min åsigt af detta
ämne. Jag tror icke, att det skulle gå an att inrätta
postcontor för hvar och en ort, som vore några mil aflägsen
frän stad, likasom jag icke tror, att man bör bevilja
anläggandet af köpingar för alla orter, hvarifrån begäran
derom kan framställas,' då man icke kan inse någon
fördel af anläggningen. Jag torde äga rätt att anse mig bättre
känna den ifrågaVar. orten än den siste talaren, som endast
gjort bekantskap med densamma under ett kort vistande på
stället; och jag tror mig derföre kunna förklara, att Wittsjö
alldeles icke är i behof af någon köping. Då orten afsätter
trävaror, men deremot behöfver köpa säd, vinner den naturligtvis
mera på att directe afsätta sina varor på den ort,
der de kunna utbytas emot spannmål, än att sälja sina varor
till handlande hemma i orten och åter köpa sina behof
af dessa, sorn naturligt icke kunna underlåta att beräkna
någon vinst för sig; och dessutom, om det sökta ändamålet
är af behofvet påkalladt, kan detsamma ju ernås genom direct
ansökning hos K. M., utan att man dermed behöfver besvära
Representationen, hvilken med ett så ringa mål ej ens
hort uppehålla sig så länge, som jag derom nu talat.
Hr von Troil, Emil: Olik båda de sista talarne uti
den omständighet, alt jag nemi. icke har någon localkännedom
om den ifrågavar. orten, yrkar jag dock af allmän
grundsats afslag å betänk. Jag anser det nemi. olämpligt,
att R. St. besvära Konungen med underd. hemställanden i
ämnen, som de icke med visshet känna. Tvenne talare hafva
här yttrat sig i fullkomlig motsats med hvarandra i afseende
å de locala förhållandena, och man kan således icke
veta, hvad man skall tro. Begagnandet af Ständernas önskningsrätt
hos K. M. i sådana fall måste nödvändigt i längden
verka till minskning af K. M:s afseende å Ständernas
önskningar; och i saker, sådana som denna, finnes det ingenting,
sorn hindrar communerna att vända sig till K. M.
directe. Jag har sjelf bott uti en by, hvilken hos K. M
-
Den a5 April.
283
gjorde ansökning i denna väg, den der vann bifall utan svårighet,
ehuru ett anslag äfven erfordrades. Hvad anläggning
af postcontor beträffar, måste sådant möta ännu mindre
svårighet. Jag tillstyrker afslag å betänk, och beklagar
blott, att vi här i landet icke äga provincialständer, som
kunna lemna bestämda underrättelser och omdömen i slika
ämnen som detta.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Just på de skäl, som den
siste talaren anfört, har Utsk. grundat sitt beslut att ej
meddela något hufvudsakligt yttrande i saken, utan endast
anhålla om anbefallande af erforderlig undersökning om
verkliga förhållandet. Skulle Utsk. rättat sig efter de upplysningar,
som af enskilda personer blifvit meddelade, hade
Utsk. tillstyrkt definitivt bifall till den väckta motionen; men
på det full visshet om behofvet måtte ernås, har Utsk. nu
endast föreslagit, alt undersökning må begäras. Utsk. har
häruti trott sig handla rätt, då det understödt en anhållan,
ensamt rörande en viss ort och framställd af committenterna
derifrån.
Gr. Cronhjelm: Gr. Horn har redan upplyst, att här
blott är fråga om en undersökning i ämnet, och att den är
begärd af invånarne i den ort, hvilken densamma angår;
och jag får i anledning af Hr v. Troils anmärkning tillägga,
alt just för det vi icke hafva provincialständer är det nödvändigt
att fästa afseende på en orts fullmägtiges fi omställningar
om ortens behof. Jag förmodar, att K. M., sedan undersökning
förevarit, komme att fatta beslut i saken, och
att han icke med missnöje eller likgiltighet skulle anse Ständernas
skrifvelse, då den har ett så oskyldigt ändamål som
det ifrågavarande. R. o. Ad. har redan i en alldeles dylik
fråga lemnat bifall till ett lika beskaffad! tillstyrkande som
det förevar.; och jag vet icke, hvarföre man nu, mera än
då, skall ensidigt sätta sig emot en fri utveckling af en orts
naturliga medel till förkofran och industri.
Hr von Troil: Om R. o. Ad. vid ett annat tillfälle
afgjort en lika beskaffad fråga som denna på ett annat sätt,
än det jag nu yrkar, har jag uti ett sådant beslut icke deltagit,
emedan jag då ej varit närvarande; och det torde således
icke finnas olämpligt, att jag nu söker åstadkomma det
beslut, som jag anser vara det rätta. Har orten verkligt
behof af den begärda anläggningen , så lärer K. M. icke underlåta
att anbefalla undersökning, då invånarne directe
derom anhålla. Utsk. har icke upplyst, om denna utväg
varit begagnad, och det är då för tidigt för R. St. att, utan
visshet om behofvets verklighet och vigt, deråt inför K. M.
lemna deras förord.
Gr. Posse, Arvid: Då ämnet inom Utsk. förevar,
syntes det verkligen, som skulle Wittsjö hafva behof af en
T
Den as April.
köping oell ett postcontor; och Utsk. kunde således svårligen
lemna annat utlåtande än det, som beslöts, enär Utsk. icke
kunde stödja ett afstyrkande derpå, att frågan är af så ringa
vigt. Ett sådant skäl kan dock göra sig gällande inom
Stånden, och jaS tillstyrker nu afslag å betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att fä förena
mig med Hr v. Troil och vill med ett exempel bestyrka,
hvad han anfört. Under 1823 års riksdag anhöllo Ständerna
om anläggande af åtskilliga nya postcontor, hvaribland
ett på Dahlsland och ett i Arvika vid gränsen emot Norrige.
Vid ettdera, jag minnes ej hvilket, tillstyrkte äfven Landshöfdingen
anläggningen; men då fråga blef om anslag af erforderliga
posthemman, undanbådo sig både ortens invånare
och Landshöfdingen denna förmenta, af R. St. för dem begärda
förmån.
Frih. Boye, Fredr.: Med anledn. af hvad Hr v. Hartmansdorff
upplyst, och för att icke komma i samma dilemma,
anhåller jag, att Landshöfdingen i Christianstads län,
hvilken jag ser här närvarande, må yttra sig, huru han anser
beslutet böra utfalla.. Jag skulle vara benägen att rätta
mig efter hans omdöme.
Gr. De la Gardie, Axel: Som jäg förmodar, att K.
M. behagar infordra mitt utlåtande i ämnet, anser jag mig
icke tillständigt att nu i förväg meddela något yttrande i.
detsamma.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., framställde propos. till
bifall å Oecon.Utsk:s betänk. N:o 19.
Ropades ja och nej.
H. Ex. framställde derefter propos. till afslag å samma
betänkande.
Ropades äfven ja och nejr
Gr. Cronhjelm: Jag begär att fä veta, huru de öfriga
Stånden afgjort denna fråga.
Underteckn-. Ridd.Secret.: Det förevar, betänk, är af
BorgareSt. afslaget, af BondeSt. bifallet och från PresteSt.
har någon underrättelse icke ännu- ankommit, om. frågan
der förevarit eller huru den blifvit afgjord..
H'. Ex.. Hr Gr. o. Lan dtm. framställde propos. till Ater—
Semiss af Oecon.TJtsk:s förevar, betänkande.
Ropadfes neji
Oecon.Utskls betänk. N:o ig blef derefter af R. o. Adi.
afslaget.
Ånyo föredrogos och biföllos Oecon.Utsk:s d. i5: dennes,
e. m. på bordet lagda utlåtm:
Efea 20. i anledn, af väckt Råga om inrättande af ekk
Den aS April.
aS5
nytt stift, bestående af Gestrikland, Helsingland, Herjeådalen
och Medelpad;
N:o 21. i anledn. af väckt fråga om stapelstadsrätt för
staden Falkenberg.
Till pröfning företogs Oecon.Utsk.‘s den i5 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. N:o 22, i anledn. af väckt motion
om utlåning af beklädnadscassornas medel.
Gr. Mörner, Carl: Jag förmodar, att Utsk. vid angifvande
af detta betänk, icke känt rätta förhållandet med
utlåningarna från beklädnadscassorna. Sedan beklädnadsdirectma
förklarat sig icke vilja ingå på att utlåna beklädnadsmedlen
emot eget ansvar för återbetalningen, bar K. M., om
jag rätt minnes, år 1832 tillåtit directma att insätta medlen
i Banken emot 3 procrs ränta. Utaf denna rättighet hafva
flera directioner begagnat sig och endast i cassorna innehållit
5oo r:dr. Härutaf torde R. o. Ad. finna, att utlåning af
beklädnadscassornas medel verkligen får äga rum och är af
K. M. medgifven, samt att något ändamål med den und.
skrifvelsen, sådan densamma nu finnes föreslagen, icke egentligen
vinnes. Den händelse inträffade visserligen förlidetår,
att Banken icke ville emottaga medlen, och för en sådan
borde man vara betänkt på utvägar, att i andra cassör bereda
plats för penningarna. I sådant afseende begär jag,
att betänk, må återremitteras.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har vid ett föregående
tillfälle sökt fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på
angelägenheten af att vara sparsam med beslut om und.
skrifvelser till K. M. i ämnen, som äro af mindre vigt eller
befinnas uti ett outredt skick. R. o. Ad. fästade då icke
något afseende på min sålunda gjorda erinran; men jag hoppas
att nu vara lyckligare, då jag yrkar afslag å förevar,
betänk., enär i afseende derå redan blifvit upplyst, att K. M.
redan vidtagit den åtgärd, Utsk. nu tillstyrkt R. St. att hos
K. M. begära. K. M. behagade nemi. år i83o eller i83r
aflåta nåd. skrifvelse till samtl. bcklädnadsdirectma, hvaruti
dessa lemnades tillstånd att på eget ansvar utlåna de beklädnascassornas
medel, som icke behöfde innehållas. Få utaf
directma ville ikläda sig en sådan ansvarighet; men åtskilliga
ingingo dock derpå, så att en del af de ifrågavar. medlen
på det sättet varit utlånade. Dessutom hafva directma
ägt och jemväl begagnat rättigheten att insätta medlen i
liandelsdisconten, så att beklädnadsdirectma redan äga det
tillstånd, Utsk. tillstyrkt R. St. att hos K. M. utverka; och
jag finner således fullkomligt öfverflödigt för R. St. att nu
vidtaga någon åtgärd i detta afseende. 1 fall den i ämnet
väckta motionen åsyftar, att beklädnadsdirectmas utlåningsrätt
af de förvaltande medlen borde utsträckas derhän, att
directma icke skulle ansvara för de lån, de bevilja, hvilken
286
Den 25 April.
åsyftning jag dock icke finnér i motionen uttryckt, så anser
jag sådant äfven olämpligt; och jag tillstyrker altså afslag
å betänk., till hvars antagande jag icke inser något skäl.
Hr Peyron, Gust. Abrah.: Jag begärde ordet för
att i ämnet lemna några utredande upplysningar, men är nu
deruti förekommen af de 2:ne ledamöter, som redan yttrat
sig i frågan. Jag vill nu blott hafva äran upplysa, att jag
icke var närvar, i Utsk., då ärendet der förevar, samt, lika
med de sista talarne, påminna om den K. författningen i
ämnet af år i83i. Den innehåller, att de ifråga var. medlen
skola utlånas, så framt handelsdisconten vill emottaga den,
och blott 5oo r:dr i cassan innehållas. Tvenne Stånd hafva
redan afslagit betänk.; men jag föreslår återremiss deraf,
på det motionären må få sådant svar, som vederbör.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af de värda talare, som i frågan yttrat
sig före mig; men för att lemna en något närmare
utredning af ämnet, ber jag att få tillägga några ord. R.
St. begärde vid sista riksdag detsamma, som Utsk. nu föreslagit.
Den und. skrifvelsen i ämnet var af d. 5 Febr. i83o.
Den 7 derpåföljde April lät K. M. affärda bref till samtliga
beklädnadsdirectma med befallning, att direct:na skulle till K.
KrigsColkm inkomma med tillkännagifvande, huruvida de
ville åtaga sig personligt ansvar för de utlåningar af de
ifrågavar. medlen, hvilka kunde beviljas. Utaf alla reg:ternas
beklädnadsdirectioner åtogo sig endast 4 det hemställda vilkoret,
och K. M. föranleddes då, af omsorg för rotehållarnes
rätt och bästa, att under d. 19 Febr. i83i tillskrifva
KrigsColkm med förklarande, att K. M. icke kunde medgifva
utlåning, på sätt It. St. begärt; hvaremot K. M. tillät,
att penningarna fingo insättas i handelsdisconten emot 3 proc:s
ränta, med rättighet likväl för directma att, till reparationer
och andra utgifter, uti cassorna innehålla 1000 r:dr. Då
altså förberörde medgifvande redan existerar, och då nu jemväl
den utväg finnes att insätta penningarna i Arme'ens Pensionscassa
samt i Riksg.Cont. emot 5 proc:s ränta, anser jag
den föreslagna und. skrifvelsen fullkomligt öfverflödig, enär
directma redan hafva sig medgifvet allt, hvad lämpligen medfgifvas
kan, för att göra beklädnadsmed len så fruktbärande
som möjligt. Jag anhåller sålunda, att betänk, må afslås, såsom
icke af något behof påkalladt eller till någon åtgärd
ledande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag anser mig skyldig upplysa,
att motionären sjelf varit arbetande ledamot på den
afdelning af Utsk., hvarest ärendet blifvit först beredt, och
att det hufvudsakligen är på hans begäran och i anledn. af
de upplysningar, han lernnat, som Utsk. framställt sitt tillstyrkande
i denna del. Om här vore någon närvar, från
Malmöhus län, som hade sig förhållandena i ämnet derstädes
Den a5 April.
bekant, torde man erhållit upplysning, huruvida beklädnadsdirect.
der verkligen begagnat sig af sin utläningsrätt af de
ifrågavar. medlen. Det lärer verkligen så förhålla sig, att
stora behållningar funnits i cassan, hvilka icke blifvit förräntade;
och det var i aniedn. häraf, som Utsk:s förslag
uppkom. Men efter de upplysningar i saken, som nu blifvit
gifna, instämmer äfven jag i yrkandet å afslag af betänk.
Oecon.Utsk:s betänk. N:o 22 blef af Ii. o. Ad. afslaget.
Hr Törneblad, Carl Peter, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Under den discussion, som i H. R. o. Ad:s plenum d.
21 dennes förevarit, ang:de sätt och form för granskning af
förslaget till allmän civillag, hafva tvenne värda talare, Gr.
Cronhjelm och Frih. Ehrenborgh, anmärkt och förebrått
mig att, i egenskap af Justitie-ombudsman, hafva gjort allt
för litet vid lagförslagen i gransknings-och anmärknings väg;
äfvensom Frih. Ehrenborgh särskildt låtit R. o. Ad. veta, att
jag varit arbetande ledamot i Lagcommittéen, men blifvit
hindrad att dermed fortfara.
Min tvekan om lämpligheten att å min sida till bemötande
upptaga så beskalfade anmärkningar, hvartill jag under discussionen
icke mägtade inse den rätta anledningen, har sedermera
upphört vid föreställningen örn den lofliga afsigten hos
dessa talare att gifva LagUtsk. en ledning för sitt omdöme
öfver min embetsförvaltning, hvilken Utsk. äger att granska;
och med förutsättning af en sådan afsigt finner jag mig befogad
att afgifva detta utlåt., hvilket jag anhåller att till
LagUtsk. få remitteradt jemte discussionsprotocollet.
Lagcommitteens tryckta protocoll, som äro lagförslaget
bifogade, utvisa, att jag åren 1824 och 1825 af embetspligt
deltagit i granskningen af detta förslag till allmän civillag,
hvilket så mycket mindre kan hafva undfallit Frih. Ehrenborgh,
som de af mig under denna granskning gjorda anmärkningar,
och deribland äfven sådana, med hvilka jag inom
Lagcommittéen slädnät i minoriteten, såsom vid 1 Cap. 7 §.
Hand.balken och 3 Cap. 21 §. samma balk, blifvit af Frih.
med hans colleger, likasom af Hr Presidenten i Götha Hofrätt
med hans colleger, i deras afgifna utlåt:n godkända och
antagna till grunder för af dem föreslagna lagstadganden.
Skulle åter de värda talarnes mening hafva varit, att min
embetsåtgärd icke bort stadna vid den sålunda skedda granskningen,
så får jag derom upplysa, att vid granskningsarbetets
början blifvit, som nödvändig gräns derför, i committéen
bestämdt, att emot de åren iSi5 — 1822 från trycket
utgifna lagutkasten, såsom innefattande committe'ens redan
antagna meningar, icke någon annan anmärkning till ändring
eller rättelse finge äga runi än den, som de arbetande ledamöterna
sjelfva, vid den af dem verkställda revision af be
-
a88
Den 25 April.
rörde utkast, funnit skäligt att hos committeen föredraga;
och protocollen vitsorda, att den slutliga granskningen efter
denna method för sig gått. Då nu min granskningsrätt i
Lagcommitteen varit sålunda begränsad i afseende på redan
beslutade eller förkastade lagreformer, och då jag derefter
under d. i Aug. 1826 gemensamt med committéeris öfriga
ledamöter till K. M. i und. ingifvit förslaget till allmän civillag,
sådant sorn det nu blifvit till It. St. öfverleumadt;
så har jag ock under tiden, medan detsamma legat under
granskning i de K. Hofrätterna och i Konungens Högsta
Domstol, saknat all behörighet att individuelt bedöma, hvad
jag collectivt inför K. M. framlagt. Allt intill denna riksdag,
enär det varit obekant, om Lagcommitteens eller något
annat omarbetadt förslag till civillag skulle blifva föremål för
R. St:s pröfning, har jag icke heller ägt någon utgångspunkt
för verksam handläggning vid detta ämne, sorn både af pligt
och böjelse är mig kärt. Det provisoriska skick, hvari alla
lagstiftningsfrågor emedlertid sig befunnit, har efter mitt
begrepp och på de skäl, som i min embetsberättslse vid förra
riksdagen blifvit anförda, bort afhålla mig från speciella
lagförslags framställande. Nu har åter ett annat förhållande
inträdt; och frågan om sättet att behandla de till pröfning
erhållna lagförslagen bör väl blifva den första, likasom den
är vigtig, men svår att lösa.
Min öfvertygelse om vigten och svårigheten af denna
formfrågas upplösning i lagverkets nuvarande skick utgår
från begreppet om Lagcommitteens primitiva befattning och
från erfarenheten deraf under min tjenstgöring såsom arbetande
ledamot. Då det behagat Frih. Ehrenborgh att derom
påminna, må det ock vara mig tillåtet att en och annan
upplysning i den delen afgifva.
Det var med afseende på lagarnas urskiljande enligt 87 och
8g §§. i Reg.formen, hvilket LagUtsk. vid riksdagen år 1809
fått sig ålagdt, som detta Utsk. föreslog och R. St. hos K.
M. i underd. anhöllo om tillförordnande af en committé' att
öfverse lagarna och gifva förslag till nya. Den instruction,
som innefattas i K. M:s nåd. skrifvelse af den i4Febr. 1811,
ang:de grunderna för urskiljande af de oeconomiska lagarna
och om Lagcommitteens befattning med den allmänna civil—
och criminallagen samt rättegångsordningen, stadgar i 3:dje
punkten, att alla de påbud, som särskildt äro utfärdade och
höra till allmänna lagen, sammandragas och der införas i den
ordning, ämnenas natur fordrar; att hvarje ämne med noggranhet
urskiljes och hänföres eller flyttas till sitt behöriga rum;
att ur lagen uteslutes, hvad sorn antingen der eller i nu
gällande författningar icke står i förhållande till förändrade
omständigheter; att der, hvarest fordras ändring eller tillägg,
sådant må föreslås; att lagen, der den är tvetydig, mörk elier
ofullkomlig, må förklaras och förbättras; att för mål och redan
kän
-
Den 26 April.
kända händelser, hvarå beskrifven Jag icke finnes, ny lag må
föreslås, samt att de läror utredas, som äro i lagen nödiga,
men vår lag antingen saknar, eller ofullständigt behandlar.
Vid jemnförelsen emellan dessa föreskrifter och den större
latitud, som i afseende på criminallagens omarbetande var
gifven i instruetionens 4-'de punkt, och i betraktande af den
korta arbetstid af 2% år, som var committerade medgifven
till d. 1 Juli x813, då deras arbeten borde vara färdiga för
att, efter föregången granskning vid i8i5 års riksdag, blifva
för II. St. framlagda, stadgades hos mig den öfvertygelse, att
Konungs och Ständers afsigt med det infordrade arbetet
varit att få civillagarna från de oeconomiska afskiljdajlsammandragna
och för sig framlagda blott med sådana ändringar,
tillägg eller nya stadganden, som utan total reform
kunde göras, för att derefter pröfva, om ett så beskaffadt
lagverk vore ändamålsenligt, eller, i annat fall, hvilka reformer
deri borde äga rum. En sådan preliminär pröfning
kunde i laglig ordning af R. St. medhinnas, och nödiga ansedda
reformer derefter gå i bredd med de från allmänna
lagen uteslutna, oeconomiska författningarnas omarbetande,
på sätt K. M. för godt funnit. Af denna öfvertygelse vägledd,
har jag i Lagcommitteen, såsom en af K. M. i nåder
tillförordnad arbetande ledamot, hvilken blifvit uppdraget
att redigera vissa delar af Jordabalken och licia Byggnin.-  balkcn, inom hvars gränsor de flesta frågor om lagarnas urskiljande
ligga, efter min förmåga fullgjort detta uppdrag
och i Juli månad i8i3 aflemnat utkast till förenämnde lagar
med dertill hörande motiver och betänkm, jemte ett särskildt
project till byordning och byrätters organiserande. Derefter
sökte och erhöll jag K. M:s nåd. tillstånd att från Lagcommitteen
återgå till mitt domareembete.
I följd af de år i8i5 och sedermera af lagstiftande magten
vidtagna åtgärder har lagarbetet fortgått i en förändrad
riktning, hvarigenom instruetionen af år 18r 1, efter mitt
derom fattade begrepp, förlorat sin tillämplighet och nödvändigheten
uppkommit att i ett sammanhang pröfva hela lagförslaget.
Den tid, som blifvit vunnen derigenom, att, utan
lagstiftande magtens preliminära pröfning, ett reformeradt
och efter rättslärans grundsatser conseqvent genomfördt lagverk
blifvit utarbetadt, måste nu till någon del uppoffras
för den återstående pröfningen af frågan, hvilka reformer
eller principförändringar, som R. St. finna nödiga att vidtaga
Dervid förekommer ock till bestämmande, om principfrågorna
skola behandlas särskildt eller i sammanhang med
sina detailler. För min del tillstyrker jag det sednare, emedan
principförändringens alla följder ligga i lagförslagen
åskådliga.
Det återstår ändock att i främsta rummet urskilja sättet,
på hvilken denna pröfning skall förberedas och sedan verk5
II. 37
ago
Den a5 April f. m.
ställas. Att beredandet bör och kan i vanlig ordning ske
genom LagUtsk., synes mig äfvenså klart, som att slutliga
pröfningen i RiksStts särskilda plena skulle medtaga hela tiden
för alla andra riksdagsgörotnål, och med fästad uppmärksamhet
på denna svårighet har bos mig den tanken
uppkommit, att ett förstärkt LagUtsk. eller stor Nämnd kunde
med R. St:s ratt i detta vigtiga mål få besluta. Om denna
mening vinner något afseende, ankommer det på LagTJtsk.
att föreslå Nämndens organisation och befattning tillika
med sättet, huru R. St:s beslut derom skall i grundlagsenlig
ordning beredas och fattas.
^ån detta ämne går jag nu att mig utlåta öfver de
allmänna reflexioner, rör:de min embetsförvaltning, som Gr.
Cronhjelm och Frih. Ehrenborgh låtit undfalla sig.
För den, som innehar Just.ombudsmansembetet, är det
visserligen tillfredsställande att finna uppmärksamheten riktad
åt detta embete och dess förvaltning. Om än denna
uppmärksamhet blifver uteslutande fästad vid någon viss sida
af embetets mångsidiga befattningar; om de anmärkningar,
som dervid uppfattas, skulle röja någon ensidighet eller afse
något annat än saken; så erkänner jag ändock alltid deras
värde, såsom grundämnen till begreppens utredande genom
den öppna discussion, hvartill de föranleda.
Utan att någon positiv åsigt af embetets ide' blifvit af
de värda talarne framställd, hafva de yttrat missnöje öfver
förment overksamhet eller underlåtenhet. Denna åsigt af
det relativa i embetsutöfningen blifver alltid mångfaldig,
såsom utgående från individuella omdömen, hvilka icke kunna
vara grundade på riktig sakkännedom. Den inhemtas af
LagTJtsk. genom granskning af mina embetsförhandlingar,
hvilka må vittna, om, under utöfning af de mest granlaga
värf, som kunna åt en controllerande embetsman uppdragas,
något blifvit åsidosatt. Dervid bör jag blott tillägga, att då
roan, utan att eftergifva den stränga embetspligten, verkar
för lugn och ordning genom förlikande af alla interessen,
ställer man icke fram sin personlighet, hvilken på min plats
sällan har något angenämt att erbjuda; och det måste väl
medgifvas, att der medborgares vigtigaste rättigheter skola
bevakas och befordras i collision med andra lika vigtiga och
ömtåliga samhällsinteressen, är offentliga proceduren det medel,
som ej i förtid bör användas. När ändamålet på annat
sätt blifvit befordradt och vunnet, har sådant aldrig utgjort
någon besparing i mödor och omsorger, fastän de synliga
embetsåtgärderna derom ingenting vittnat.
Under den sist förflutna tiden, då ej endast hela allmänna
lagen, utan äfven kyrkolagen undergått revision, att i
förändradt skick för lagstiftande magten framläggas, och då
krigslagarna samt en stor del af våra ceconorniska författningar
äro under omarbetning, har jag ansett mer än vanlig
varsamhet böra af mig iakttagas med framställande förslag
<4
Den 25 April f. m.
till ändringar och förbättringar, hvaraf behofvet utan svårighet
inses, men hvilkas följder svårligen kunna beräknas,
derest speciella stadganden varda lösryckta utur sammanhanget
af det system, hvars alla delar mäste vara sammansatta
för gemensamma verkningar.
Jag förnyar min anhållan att få detta anförande till
LagUtsk. remitteradt.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: I anledn. af det nu
upplästa anförandet anser jag mig skyldig förklara, att Hr
Just.ombudsmannen, ehuru sjelf närvarande vid den ifrågavar.
debatten, uti ett föregående plenum oriktigt uppfattat
mina ord. Jag har, Gudi lof, ett någorlunda godt minne
och tror mig kunna nu temligen fullständigt recapitulera
mitt yttrande, deri jag förmodar, att Ii. o. Ad. ej skall linna
något omdöme öfver nuvar. Just.ombudsmrs sätt att uppfylla
sin embetspligt. Jag sade blott, att med de åsigter, hvarefter
Just.ombudsmrs-embetet i allmänhet af dess innehafvare
uppfattats, och med den bildning och skicklighet, som våra
domare äga, och hvilka omständigheter verkat, att Just.-  ombudsmrs åtgärd så sällan har erfordrats för embetsåtal,
trodde jag, att Just.ombudsm. hade tillräcklig tid och tillfälle
att emottaga en ytterligare befattning, nemi. den att
göra sig närmare bekant med och för R. St. föredraga det
nya lagförslaget vid kommande riksdag.
Ungefär sålunda tror jag, att mina ord föllo, och derutinnan
lärer man icke med något skäl kunna se en personlig
hänsyftning åt hvarken det ena eller andra hållet. Jag
yttrade vidare, att det hädanefter borde blifva Just.ombudsnus
åliggande att med sin erfarenhet gifva R. St. ledning
i så vigtiga frågor, som då lagförslag förekomma; och
häruti ligger ej heller något klander mot nuvar. Just.ombudsm,
utan endast en syftning på bristande föreskrift i dess
instruetion. Då likväl ämnet nu blifvit bragt å bane, anhåller
jag att öppet få uttala min opinion om Hr Just.ombudsm:s
embetsförvaltning, så vidt jag, såsom icke varande
jurist, kan bedöma den. Jag har med uppmärksamhet genomläst
Just.ombudsm» embetsberättelse till R. St., jag har
funnit den vidlyftig och sakrik, om ock mindre innehållande
en generel öfversigt, än bedömandet af specialiteter; och jag bekänner
att vid slutad läsning återkallades i mitt minneanekdoten
om en af våra framfarna Konungar, Fredrik I, hvilken , då han
till underskrift hört sig föreläsas den berättelse om hvad sig
i Rikets styrelse tilldragit sedan sista riksdag, hvilken berättelse
blifvit uppsatt för att aflemnas till R. St., om jag ej
minnes orätt, vid 1734 års riksdag, utropade: Was, haben
wir das alles gethan? Jag fann nemi. Just.-ombudsmannens
berättelse innehålla långt mera, än jag hade väntat i stöd
af den allmänna opinionen i ämnet, en opinion, hvaraf jag
icke tillåtit mig att på detta rum vara någop organ; och
Den 25 April f. m.
jag bar äfven af personer med omdöme hört, att denna berättelse
skall äga företräde framförden Just.-cancellern skulle
hafva aflemnät, hvilket omdöme jag likväl lemnar i sitt
värde, enär jag icke är i tillfälle att bedöma, hurupass mycket
eller litet beröm deri kan innefattas. Jag får för öfrigt
förklara, att jag hyser mycken aktning såväl för Hr Törneblad
personligen, som för det embete han bekläder, hvilket
jag för min del ingalunda önskar se indraget; jag tror
mig likväl icke hafva yttrat något, som påkallat det svar,
Hr Törneblad nu afgifvit. Slutligen torde jag få tillägga,
att jag är fullt förvissad, det hvar och en personligen aktad
embetsman uppfyller sitt kall efter förmåga, och att klandret,
om det framställes, drabbar ytterst och rättvisast dem
eller den, sorn gjort valet till platsen.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag trodde mig
stå i sådana förbindelser med Hr Törneblad, att någon häntydning
af mina ord på honom personligen icke ens bort
komma i fråga. Uti det yttrande i ett föregående plenum,
hvarvid Hr Törneblad fästat sig, tror jag mig hafva börjat
med att säga, att jag, långt ifrån att önska Just.-ombudsmans-embetets
afskaffande, ansåg det vara af så idealisk beskaffenhet,
att jag önskade, att embetet alltid måtte fyllas
af män, som kunna fylla detsamma. Om man häruti ser
något individuelt sårande, är jag visserligen skyldig upprättelse;
men jag har talat i allmänhet och tror ej, att åt detta
yttrande kan gifvas någon individuel hänsyftning. Då
jag sedermera sade, att R. St icke hemtat särdeles skördar
af sina Just.-ombudsmän, nyttjade jag ordet i pluralis och
kan icke inse, huru Hr Törneblad kunnat finna sig sårad af
ett sådant yttrande. Emedlertid och då jag nödgas nu upptaga
den stridshandske, sorn blifvit utkastad, bör jag förklara,
att med den förmåga, jag känner hos Hr Törneblad
och hvilken det aldrig varit min afsigt att nedsätta, tror
jag, att om han någon gång gjort sig den mödan att för R.
St. framlägga ett så väl genomfördt arbete, som han nu
gjort i anledning af mina yttranden, hade allt skäl till förebråelse
varit borta. Jag nödgas likväl relevera, att Just.-  ombudsm, någon gång, efter min tanka, underlåtit i afseende
pä nya lagförslaget den verksamhet, som erfordrats för
detta grannlaga arbete. Det har ej kunnat vara Just.ombudsmannen
obekant, att samtliga Rikets Hofrätten blefvo
anbefallda att inom viss tid afgifva utlåtande öfver nya civdlagen,
men att Presidenten i Svea Hofrätt aldrig fullgjort
detta, och att således utlåt, från nämnde Hofrätt aldrig kommit
till allmänhetens kunskap. För mig har detta varit så
mycket mera okärt, som Presidenten Sylvander var allmänt
känd för sina djupa juridiska kunskaper, och måhända hade
en påminnelse från Just.-ombudsm. kunnat verka lill ett
annat förhållande och ett crjtiskt arbete af en så erfaren och
Den a5 April f. m.
djupsinnig jurist icke gått förloradt för laggranskningen. Vi
hafva äfven sett, att R. St:s underd. skrifvelser någon gång
icke blifvit nog tidigt föredragna inför K. M., t. ex. den
skrifvelse, R. St. vid sista riksdagen afläto just rörande nya
lagförslaget, hvilken, såsom bekant är, ej blef föredragen
förrän några veckor efter innevar. riksdagens början. Örn
jag således trott mig finna anledning dertill, att Jusf.ombudsm:s-embetet
någon gång blifvit nog passivt behandladt,
och att den grannlagenhet, hvilken Just.-ombudsm. riktigt anmärkt
såsom nödvändig, någon gång blifvit sträckt för långt,
må det förlåtas mig, att jag ännu qvarstår vid mitt yttrade
omdöme. Jag bar likväl lärt mig att alltid skilja sak och
person, och jag anser mig derföre skyldig att här offentligen
förklara, att jag hyser den största aktning för Hr Törneblad
håde såsom menniska och domare, ehuru jag ej kan frångå,
att Just.-ombudsm:s-embetet icke alltid blifvit uppfyldt efter
mitt begrepp om utöfningen af detta embete.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag oförmodadt här hör klander
läggas på en ur tiden bortgången förtjenstfull embetsman,
som hört lill mina enskilda vänner, följer jag min känsla,
då jag utber mig få erinra, att denne embetsman var ytterst
sjuklig och, utom sitt embete, ofta hade särskilda göromål
sig uppdragna. Så t. ex. blef han en gång skickad för att
hålla undersökning i de norra provinserna rörtde der uppkomna
oordningar af en religiös sect, hvilket uppdrag hara
utförde med utmärkt drift och skicklighet, men hvarvid hara
tillika ådrog sig en sjukdom, som slutligen blef anledningen
till hans död. Om således denne embetsman icke inom bestämd
tid inkom med det affordrade utlåt, öfver nya lagförslaget,
kan man icke veta, om han ej dermed erhållit anstånd.
Särskildt känner jag, att bland hans efterlemnade
papper finnas anmärkningar öfver nya civillagen af det dyrbaraste
värde, hvilka, ehuru de sträcka sig endast till en
eller högst 2:ne halkar, vittna om mera duglighet än allt,
som kommit från hela Skånska Hofrätten. Slutligen och då
min motion om öfverflödigheten af Just.-ombudsm:s-embetet
äfven blifvit omnämnd, bör jag förklara, att grunden för
denna motion alldeles icke härledt sig från någonting personligt
emot Hr Törneblad. Jag högaktar honom, och om jag
skulle ogilla något hos honom, är det endast, att han någonsin
emottog denna plats, hvars instruction och inskränkta
magt gör omöjligt att uppfylla dera ide', som låg till grund
för instiftelsen år 1809.
Hr Törneblads anförande remitterades till LagUtsk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har redan öfver»
lefvat så många förändringar i Ridd.Ördn., alt jag icke hade
ämnat derom väcka ytterligare motion; men då viddén
-
294
Den a5 April f. m.
na riksdag flera motioner i detta ämne redan blifvit väckta,
anhåller jag att få öka deras antal med ännu en.
Hr Cederschjöld uppläste derefter följande:
I 79 §. Riksd.Ordn. stadgas, att då Riksdagsman af
Preste-, Borgare- eller BondeSt:n erhåller ledighet från Utsk.,
skall nytt val till utsk:sledamot genast förrättas, nemi. för
att intaga den permitterades plats, intilldess han återkommer.
Så tillgår det i Preste- och BorgareStln, hvarföre ock
utsk:sledamöternaS rum icke behöfva stå lediga mer än högst
några få dagar. I BondeSt. utväljes vid riksdagens början,
förmodligen i stöd af 28 §. Riksd.Ordn., ett visst antal suppleanter
för hvarje Utsk.; hvaraf blir en följd, att detta Stånd
alltid kan i Utsk:n vara fulltaligt. Helt annorlnnda är förhållandet
med R. o. Ad. Enligt 7g §. Riksd.Ordn. skall R.
o. Ad. i dessa fall ställa sig Ridd.Ordn. till efterrättelse.
Men sorn, enligt 23 §. Ridd.Ordn., ända till en tredjedel i
sender af R. o. Ad:s ledamöter i samma Utsk. kunna derifrån
erhålla ända till 3 veckors ledighet (en rättighet, som
så ganska ofta begagnas), samt utsk:sledamöter af R. o. Ad.
äfven eljest kunna oftare, än af de andra Stånden, tillfälligtvis
blifva hindrade att i Utsk:n alltid vara tillstädes; så får
jag vördsammast föreslå den ändring i Ridd.Ordn:s 19 och
a3 §§., att electorerna skola vid riksdagens början utvälja
vissa suppleanter för hvarje Utsk. och, under riksdagens lopp,
efter behof fylla de afgångnas ställen, så att alltid några
suppleanter må finnas för hvarje Utsk., för att deruti inträda,
då ordinarie ledamot afgår eller erhåller ledighet, eller
eljest är någon gång hindrad att sig i Utsk. infinna. Endast
härigenom torde R. o. Ad. kynna undgå att få sitt inflytande
i Utskln alltför mycket miuskadt genom voteringen
per capita.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I anledning af Hr Cederschjölds
nu väckta motion torde jag få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på det förhållande, som äger rum inom det Utsk.,
hvaraf jag har den äran att vara ledamot, att nemi. genom
utsk:sledamöters af detta Stånd bortresa eller andra förhinder
det kunnat inträffa, att blott en ledamot af R. o. Ad.
varit tillstädes vid målens beredning inom en afdelning i
Utsk. På denna grund kan jag ej annat än understödja
Hr Cederschjölds motion, men hemställer tillika, huruvida
icke R. o. Ad. skulle vilja besluta, att behöriga utsk:ssuppleanter
vid denna riksdag böra, oberoende af den med motionen
åsyftade förändringen i Ridd.Ordn., nu genast väljas. Jag
anhåller om Hr Gr. o. Landtmis propos. härå.
Efter en kort öfverläggning, under hvilken Gr. Cronhjelm,
Otto Aug., tillstyrkte Gr. Florns förslag på den
grund, alt suppleanter till R. o. Ad:s fullmägtige_ i Banken
och Riksg.Cont, flera gånger varit valde, ehuru derom intet
Den a5 April f. ra.
finnes i Ridd.Ordn. föreskrifvet, blefvo så väl Hr Cederschjölds
sorn Gr. Horns motioner ingda på bordet.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. Oecon.Ulsks
d. i5 dennes e. m. på bordet lagda ut!ut:n:
N:o 23. i anleda, af väckt motion om begagnande af
stenkol till eldning å ångfartyg i stället för ved;
N:o 24. i anledn. af väckt motion om öppen rättighet
att i staden Sigtuna anlägga fabriker och 0111 frihetsår för
dylika anläggningar;
N:o 23. i anledn. af väckt motion om förflyttning af
gästgifveriet i Skillingarum till Wimmerby stad.
Föredrogos ånyo och bi fö! los StatsUtsk:s d. i5 dennes
e. m. på bordet lagda utlåtanden:
Nio 38. i anledn. af Fullmägtiges i Riksg.Cont. gjorda
anmälan af Hofmarsk. och Ridd. Frih. Gust. Ridderslolpes
till dem ingifna ansökning om återfående af en intecknad
förbindelse, utgifven till säkerhet för handelshuset här i
Stockholm, under firma J. C. Muller & Comp., af R. St.
beviljad liqvid för 7 st. af Riksg-Cont. utfärdade, på postcontoret
i Hamburg år 1813 förkomna partialobligationer,
hvardera på 1000 floriner Brab. vexelmynt;
N:o 3g. i anledn. af Hr Rosenblads, Bernh., motion,
ang:de Riksg.Cont:s räkenskapers granskning i Kammarrätten
fr. o. m. för år i835.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. i5 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 4°; i anledn. af Hr Hammarhjelms,
C. F., motion om anslag i 10 år åt Skottske agronomen
Steffens.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anhåller om återremiss
af StatsTJtskrs nu föredragna betänk., icke såsom skulle
jag vilja yrka särskilda anslag utom statsregleringen; men
då fråga är om ett godt ändamål för jordbruket, och vi ofta
höra, att detsamma behöfver uppmuntran, önskar jag, att
Utsk. måste fästa afseende å motionen i sammanhang med
utgiftsbetänk., så att den föreslagna summan må blifva bestämdt
beräknad och afsatt under g:de liufvudtiteln; ty lika
med hvad Hr v. Troil förut i dag yttrat, anser jag nödvändigt
att hafva en väl ordnad budget och angeläget att icke
bevilja några särskilda anslag på sidan om hufvudtitlarna.
Den nu ifrågavar. utgiften till Hr Steffens är af ett väsendtligt
inflytande för jordbruket, efter hvad jag inhemtat af
sakkunniga personer, och då Utsk:s afdelning, såsom jag hört
sägas, tillstyrkt en förhöjning af 3o,ooo r:dr på g:de hufvudtiteln,
anser jag, ehvad denna förhöjning i Utsk:s plenum
och hos RiksSt till alla delar kommer att godkännas eller
icke, att den af motionären föreslagna summan bör utgå af
Den a5 April f. m.
gide hufvudtiteln, och för sådant ändamål deruti bestämdt
upptagas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den åtgärd, Gr.
Cronhjelm nu föreslagit, kan jag ej anse lämplig, enär på
gide hufvudtiteln hittills intet personelt anslag varit uppfördt.
Snarare borde då ifrågavar. utgift uppföras på allmänna
indragningsstaten. Jag vill likväl icke uppehålla tiden med
en längre strid om denna fråga, ty jag förmodar, att den
redan genom 3 Stånds beslut är afgjord.
Hr Hammarhjelm, Carl Fredr.: Som Frih. Palmstjerna
upplyst, att 3 Stånd redan afgjort denna fråga, anser
jag det ej löna mödan att begära återremiss af Utskls betänk.,
hvartill jag, såsom motionär, annars vore beredd.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att få veta, om frågan
verkligen är afgjord genom 3 Stånds beslut, i hvilken händelse
äfven jag afstår från min begäran om återremiss.
Underteckn. Ri dd. S e c re t.: StatsUtskis ifrågavar. utlåt.
N:o 4° är bifallet af Borgare- och BondeSt:n; men ang:de
PresteStis beslut har ännu icke något prot.utdr. ankommit.
Gr. Cronhjelm: Efter den underrättelse, Ridd.Secret.
nu meddelat, afstår jag från min gjorda framställning, emedan
saken i alla fall kommer att förfalla, äfven om 2 Stånd
skulle stadna emot 2.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4° klef af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af SlatsUtsk:s d. i5 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 4* i fråga om förhöjning i
aflöningen för storskiftes- och afvittringslandtmätare blef
detsamma af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtskis d. i5 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 42 i frågan om K. Förste Lifmedicus af
Fontins bibehållande vid ett pensionsanslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Af ordalagen i StatsUtskis
nu förevar, betänk, synes det, som Utsk. velat tillstyrka
det undantag från författningarna röride pensionsanslagen
för Hofstaterna, hvilket Hr af Pontin begärt. Men
Utsk. har uttryckt sig på sådant sätt, alt dylika anspråk
troligen skola väckas af andra personer, som äro uppförda
på samma pensionsstat, utan att det är klart bestämdt, huruvida
Konungen i afseende på dem kan utöfva samma magt,
som Utsk. nu tillerkänt honom i afseende på Hr af Pontin.
För ämnets närmare utredning anhåller jag att få i korthet
anföra de beslut, som ligga till grund för pensionsregleringen
inom Hofstaterna. Under d. 16 Oct. 1810 bestämde R.
St. för Hofstaternas pensionsrätt vissa vilkor, som sedermera
blif
-
Den a5 April f. m.
blifvit vid sådana pensionsregleringar åberopade och följda.
Således då R. St. d. 6 Juni i B r 8 anslogo en rund summa af
3o,ooo r:dr till pensioner åt K. Carl XIII:s Hofstat, öfverlemnade
de åt Konungen att efter godtfinnande fördela den
emellan personalen; men för dem, som skulle erhålla pensioner,
bestämdes i afseende på deras åtnjutande vissa réglor,
hvilka hufvudsakligen öfverensstämde med de år 1810
stadgade grunder. Deribland var äfven den, att pensionstagare,
som på Kronans eller publikt verks, eller något Kongl,
eller Furstligt Hofs stat innehade eller undfingo lön, skulle
uteslutas från eller frånträda ifrågavar. pension till större
eller mindre del. Från detta stadgande gjordes likväl uttryckligt
undantag för 3:ne personer, nemi. Öfverkammarh.
Gr. Strömfelt, dåvar. Cancellirådet af Leopold och Hofmedicus
Ekman. Då EnkeDrottningen Hedvig Elisabeth
Charlotta kort derefter atled, anslogo R. St. d. i5 Juli 1818
en summa af 16,666 r:dr 32 sk. till pensioner åt hennes
Hof och öfverlemnade på samma sätt fördelningen åt K. M.,
men upprepade icke, hvad de några månader förut sagt om
förlust af pensionen i mån af ökade löneinkomster på annan
stat. Konungen ansåg likväl förhållandet böra vara enahanda
och föreskref för dessa pensioners åtnjutande samma
vilkor, som för de förra. Detta bar också varit anledningen,
hvarföre Konungen, när Hr af Pontin begärde
att, oberoende af blifvande lönetillökning på stat, få oafkortadt
behålla sin hofpension för lifstiden, velat inhemta
R. St:s mening och i sådant afseende öfverlemnat handlingarna
till StatsUtsk. Men i stället att gifva ett bestämdt svar på
frågan, yttrar Utsk. blott, att enär R. St,, uti deras underd.
skrifv. af d. i5 Juli 1818 om pensionsreglelingen
för H. M. EnkeDrottni ngens Hofstat, till
K. M:s nåd. afgörande öfverlemnat ”alla vid nämnde
pe 11 s i o ns regi er i n g förekommande frågor i he”la
sin vidd, utan hinder af särskilda grunder och
”föreskrifter, tndast under förbehåll, att det för
”ändamålet anslagna belopp ej blefve öfverskri”det,
” anser Utsk. sig icke kunna tillstyrka R. St.
att afgöra denna till deras behandling öfverlemnade
fråga, enär den, på grund af R. St:s vid en
föregående riksdag fattade, nyss anförda beslut,
beror på K. M:s egen nåd. pröfning. Hvad ärmeningen
häraf? Skall Konungen kunna reglera staten mer än en
gång för alla, och således när som helst göra om den? Man
skulle då möjligen komma till den slutsatsen, att Konungen
kunde borttaga pensionen från en person för att gifva den
åt en annan, eller tillägga en enda allt, hvad som i män
af inträffad afgång blefve ledigt efter de öfriga, blott det
en gång anslagna beloppet 16,666 r:dr 32 sk. aldrig öfverskredes,
så att slutligen lill och med en vaktmästare, om
5 H. 38
Den 25 April f. m.
lian leftle längst, kunde få hela denna summa, hvilket ingalunda
kunnat vara R. St:s mening. För att undanrödja
tvifvel och tvister derom, i fall Utskrs ordalag föranleda öfriga
pensionstagare att hos Konungen begära samma förmån,
som Hr af Pontin nu begärt, har jag ansett mig skyldig att
göra denna anmärkning och tillstyrker återremiss af betänk.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då jag vid 1818
års riksdag verksamt bidrog till pensionsreg leringen för Högstsalig
H. M. EnkeDrottningens Hofstat, anser jag mig skyldig
att vid detta tillfälle göra rättvisa åt StatsUtsk:s åsigt
och kan icke dela Hr v. Hartmansdorffs tankar. Det förhåller
sig nemi. så, att vid 1818 års riksdag begärdes en
rund summa till nämnde pensionsreglering, och, tvärtemot
hvad som förut var antaget vid pensioneringen af K. Carl
XIII:s Hofstat, öfverlemnade R. St. åt Konungen att reglera
pensionerna för EnkeDrottningens Hof, utan hinder af några
särskilda grunder och föreskrifter. Men oaktadt Konungen
fick denna vidsträckta rätt, utöfvade Konungen den på ett
så grannlaga sätt, att regleringen öfverlemnades åt en committé',
bestående af Riksmarskalken jemte några andra personer,
som varit omkring H. M:s person, hvaribland jag äfven
hade den äran vara, och committeen fann, att sådana
förhållanden ägde rum, att pensionsutdelningen borde i vissa
fall ske utan afseende på de grunder, som blifvit stadgade
för pensionsstaten vid K. Carl XIII:s Hof. Jag vill
likväl af grannlagenhet här icke nämna någon särskild person
såsom exempel härpå; men jag skulle tro, att då Konungen
så grannlaga utöfvat sin erhållna rättighet, att, med
få undantag, de för öfriga Hofstaternas pensionsreglering
stadgade grunder blifvit iakttagna äfven i afseende på EnkeDrottningens
Hofstat, har Utsk. sett saken riktigt, då det
tillstyrkt att till Konungen öfverlemna att göra ett undantag
från dessa grunder för en person, till hvilken nationen
står i förbindelse, icke blott såsom den der länge vårdat
EnkeDrottningens helsotillstånd, ännu i hennes dödsstund,
utan äfven såsom utmärkt vetenskapsman. Jag ser icke heller
någon våda häri, då det i allt fall står R. St. öppet att
framdeles kunna återgå till de förut bestämda grunderna.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har alldeles
misstagit sig, om han trott, att jag med min framställning
åsyftat förekomma, att Hr af Pontin skulle få tillgodonjuta
det begärda undantaget. Jag började med att
säga, det mig syntes, som hade Utsk. velat tillstyrka bifall
å ansökningen, och det vill äfven jag, när vi komma
till beslutet; men jag har befarat, att Utsk:s nu afgifna utlåt.
skulle föranleda andra att anse undantaget för regel,
hvilket jag tror lika litet vara öfverensstämmande med R.
St:s mening, som förenligt med de grunder, hvilka blifvit
lagda för pensionsregleringen såväl af K. Carl XIII:s som
t
Den 25 April f. m.
EnkcDrottningcns Hofstater. Dessa föreskrifter rör:de sistnämnde
Hofstat innefattas i K. brefvet d. 4 Nov. 1818 och
lyda, som följer:
”Ifrån och med nästinstund. år 1819 skola dessa personer
(hvaribland Hr af Pontin förut uppräknad) uppföras
”på Rikets allmänna indragningsstat, för att af de till ifrågavarande
behof af R. St. anvisade medel åtnjuta dem nu
”beviljade pensioner, hvilka, derest ej annorlunda blifvit i
”nåder förordnadt, böra innehafvarne tillgodokomma, intill
”dess de genom döden afgå, så framt de ej å annan
stat hädanefter undfå lön, arfvode eller
”pension , elI er förbättring i redan erhållna inkomster,
och i hvilka fall ofvan nämn de pensioner
skola, i mån deraf, antingen med motsvarande
belopp förminskas, eller ock alldeles uppnora.
”
Om således Utsk. vill tillstyrka ett särskildt undantag
för Hr af Pontin, synes det vara rättast att rent ut säga
det så, att alla andra pensionstagare efter bemälda EnkeDrottning
ej må kunna göra anspråk på samma fördel under
påstående, att sådan är R. St:s mening. Om Konungen,
på grund af de ordalag, Utsk. begagnat, ville antaga,
att så vore, finge man vid nästa riksdag troligen höra stränga
anmärkningar göras dervid och 1818 års K. bref i stället
åberopas såsom det rättesnöre, man bort följa. Det är för
att bestämdt få Veta hvilketdera man menar, som jag förnyar
min anhållan om återremiss.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 42 återremitterades.
Föredrogos ånyo och biföllos nedannämnde d. 15 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt:n från StatsUtsk., nemi.:
N:o 43. i fråga om anslag af allmänna medel till bevarande
af kyrkoruiner vid Wisby;
N:o 44- i frågan om Warbergs fästningsbyggnaders användande
till correctionshus;
N:o 45. i frågan om begärdt anslag till uppförande af
curhus- och lazaretlsbyggnad i Skellefteå, m. m.;
N:o 46. i frågan om uppförande af magasinshus vid
Mörbylånga köping och i Strömstad;
]V:o 47- i anledning af väckt motion om anslag för underhållandet
af långebro vid Christianstad;
K:o 48. i fråga om rättighet för fånggevaldiger att under
fångtransport begagna särskild ridhäst;
N:o 4g- i anlcdn. af Hr Trolins motion om anslag af
statsmedlen till en brobyggnad öfver sundet emellan Sigtuna
och Steninge-landct;
N:o 5o. i anlcdn. af väckt fråga om årligt anslag åt
Loka helsobrunn;
3N':o 5r. i anlcdn. af väckt fråga om anslag till inköp af
3oo
Den a5 April f. m.
vissa exemplar utaf den nya upplagan af Tunelds geographi;
N:o
5a. i frågan om Medelpads inbyggares befrielse från
underhållet af länshäktet;
]V:o 53. i anledn. af K. M:s nåd. propos. om Civilstatens
Pensionscassas anspråk på nådårsbesparing af pensioner
å allm. indragningsstaten.
Efter förnyad föredragning bifollos nedannämnde d. i5
dennes e. m. på bordet lagda belänkm från LagUtsk., nemi.:
N:o 25. öfver Riksd.-fullm. Erik Erikssons från Westmanland
motion om prescriptionstid för domfästa fordringar;
N:o 27. öfver Riksd.-fullm. Joli. Anderssons från Upland
motion, dels om uppläsande vid hvarje ting och en
gång om året från predikstolarna af K. förordn. d. 28 Juni
1798, ang:de vissa omständigheter uti lagsöknings- och
utmätningsmål, samt af K. förklaringen d. i5 Jan. 1806,
rör:de behörig domstol för klander emot räkning å borgade
varor, dels ock att hänvisning till klander måtte å sådan
räkning af borgenären tecknas;
N:o 28. öfver väckta motioner, ang:de skärpning af
straffet för skogsåverkan.
LagUtskrs d. i5 dennes e. m. på bordet lagda betänk.
N:o 26 öfver Frih. Jac. Cederströms motion om upphäfvande
af förbudet att föra foder från bole blef å nyo lagdt på
bordet af Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius, och
Hr Liljenstolpe, Carl Otto.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. i5 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 29 öfver Hr Gust. Fredr. Klingstedts
samt Riksd.-fullm. Peter Pehrssens från Jönköpings
län och Botvid Jonssons från Östergöthlands län motioner,
om nedsättning af räntan å penningelån.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag vill blott i
prot. nedlägga min reservation emot några uttryck i LagUtsk:s
nu föredragna betänk., enär jag icke anser, att betänk.
bör återremitteras. Jag kan icke nemi. gilla de grunder,
Utsk. anfört för att komma till det resultat, som innefattas
i betänk. Då Utsk. säger, att nedsättning af penningeräntan
genom en tvångslag, vare sig för långifvare
i allmänhet eller för vissa bland dem såsom
de publika cassorna, efter Utsk:s öfvertygelse
vore högst otjenlig, gillar jag fullkomligt denna åsigt;
men då Utsk. derefter tillägger: och icke mindre orättvis,
än om man genom en lag nedtvingade afgälden
af alla eller af vissa på arrende upplåtna
jordegendomar, finner jag denna jcmnförelse alldeles icke
tillämplig. Lika med Utsk. anser jag en lag för räntans nedtvin
-
