# ID: svediakorp-gov461
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 70,519
# sentences: 2,747
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den ly Mars f. m.
3oi
Slutligen får jag anmäla, att jag har den olyckan höra
så illa, alt jag ej kan deltaga i discussionen; hvarföre jag
hegar att skriftligen få besvara de anmärkningar, som tilläfventyrs
kunna göras emot hvad jag nu anfört.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det är mig en stor
fägnad, jag ville nästan säga ära, att genom mina anmärkningar
hafva lyckats, till ämnets utredning, framkalla två så
utmärkta män. Mitt ändamål är just derigenom i det närmaste
vunnet, nemligen så vidt det rörde angelägenheten att
erhålla kännedom om motiverna till de stora fordringar,
hvilka i K. M:s propos blifvit så naket framställda. Jag
begär endast tillstånd att emot hvad, som nu blifvit anfördt,
få göra några anmärkningar, någorlunda i samma ordning,
sorn frågorna förekommit.
Man har sålunda anfört, det försök blifvit gjorda att
nyttja Svenskt kläde oöfverskuret, men att det befunnits dertill
vara för dåligt. Jag hemställer dock, om delta kläde ej
blir ännu sämre just genom öfverskärning, då det derigenom
förlorar ^ af sin styrka och varaktighet, och om icke, då
det anses godt nog öfverskuret, det måste vara ännu bättre
utan öfverskärning? Jag medger, att det, oöfverskuret, kan
vara mindre vackert och glänsande; men i verklig godhet
kan det omöjligen vinna genom öfverskärningen.
Man har sagt, att de på artillerigården liggande metallkanoner
äro endast sådana, som blifvit tagna från Sveriges
fiender, samt att de böra bevaras såsom trophe'er och minnen
af våra bragder. Jag tror likväl, att dessa minnen förvaras
tillräckligen och bäst uti historien, der de äro tillgängliga
för en hvar, då de deremot på artillerigården endast
af ganska få kunna åskådas. Det är dessutom olämpligt
att skryta med materiella minnen af bragder, då man
måste låna medel till sitt försvar.
Man har medgifvit, att 3oo,ooo r:dr äro för litet för
Stockholms befästning, och man har sagt, att man hos oss
mäste börja smått och fortgå långsamt, om man vill utföra
någonting stort. Jag vet alltför väl, att man så gjorde med
Götha canal. Man begärde i början ganska litet, på det bifall
dertill skulle erhållas, och utsträckte anspråken i samma
mån återgången blef omöjlig. Men jag hemställer, om detta
är ett exempel att följa, och om det icke snarare bör tjena
till varning?
Emot mina anmärkningar, i afseende på nu brukligt
uppköp af saltpeter, har blifvit förklaradt, att man bör söka
uppmuntra dess tillverkning inom landet för att blifva
oberoende af utlandhingen för en sak, som är så oumbärlig.
Men jag frågar, 0111 ej koksaltet är lika oumbärligt? Det
produceras icke hos oss, men derföre bero vi likväl icke af
utländningen Det magasineras; och hvarföre kan ej med
sa Itp etern förhållas på samma sätt? Jag hoppas dessutom,
att Sverige aldrig vill skafta sig krig med alla grannar på en
3o2
Den 17 Mars f. ra.
gång och sålunda betaga sig all eommunication med hela
den öfriga verlden.
Man har sagt, att om saltpetern än betalades till ett
öfverdrifvet pris, vore dess production likväl en nationalvinst,
emedan penningarna stadnade i landet. Men jag ber
Gud bevara oss från sådana nationalvinster; ty på sådant
sätt kan man producera sig husfattig. .
Man har såsom skal, hvarför metallkanonerna böra förvaras,
erinrat, att de blifvit köpta för Svenskt blod. Men
månne frukten af det Svenska blod, sorn längesedan flutit,
är illa anvand, om man derigenom kan aldrig så litet minska
den Svenska svett, som skall flyta för fyllandet af försvarsverkets
behof?
Vidare har man, örn jag eljest fattat orden riktigt, sagt,
att uniformen böf vara grann, emedan fatiger då Jattare uthärdas.
Om så vore, måste jag medgifva det vara orätt att
påyrka mera enkelhet. Men jag har svårt att tro, det vår
militär skulle genom uniformens grannlåt vinna någon tillökning
i mod och härdighet. Uniformens förnämsta egenskaper
har jag ansett vara värme, ledighet och enkelhet.
Man har uppgifvit, att den allmänna välmågan inom
landet är i tilltagande. Jag medger, att productionen har
tilltagit; men jag fruktar, att förhållandet är helt annorlunda
med välmågan, ty consumtionen har ökats i ännu större
mån än productionen, så att man blir allt fattigare, ju
mer man producerar. Vore förhållandet annorlunda, och
välmågan verkligen i tillväxt, så kan jag knappt begripa,
hvarföre man nu skulle behöfva tillgripa utvägen att skuldsätta
sig samt kasta bördan af statsutgifterna på sina barn
och efterkommande.
Slutligen vill jag blott anföra ett nytt exempel på misshushållning
med Statens medel. Då nemligen casserade gevär
skola försäljas, sker det, jag vill ej söka utfundera af
hvad orsak, med vilkor, att de skola exporteras. Derigenom
måste en sådan försälj liing naturligtvis inbringa ofantligt
mycket mindre, än om gevären finge försäljas till qvaivstadnande
inom Riket.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi.: Då Hr Cederschjölds
anförande emot K. propos. 0111 Statsverkets tillstånd oell behof
åter är bragt å bane, torde det tillåtas äfven mig att deremot
göra några anmärkningar, ej så mycket derför, att de
åsigter, som deri framställas, äro i allmänhet stridande emot
mina egna, utan synnerligast, emedan Hr Cederschjöld med
väldig hand anslagit ett accord, som för dagen mäktigt genljuder
i sinnena; ty indragningar, besparingar, vägran af anslag
och förnekande af sådanas behof utgöra den Jacobsstege,
på hvilken man nu för tiden söker att uppstiga till popularitetens
himmel.
Hr Cederschjöld uppgifver, att ändamålet med hans anförande
är att åstadkomma besparingar. Jag skall också ifra
Den 17 Mars f. m.
3o3
för sådana, när de äro möjliga; men innan man kan spara,
måste nödvändiga behof vara uppfyllda, och detta är ej förhållandet
med försvarsverket. Örn man jemnför hvad 1809
års Ständer anslogo till försvarsverkets materiel med det,
som nu dertill får utgå, och tager i betraktande den försämring,
vårt mynt sedan nämnde år undergått, skall man
finna snarare minskning än någon förökning. Då anslogs en
million riksd. till defensionsverket; nu hafva 3:dje och 4;de
liufvudtitlarna för samma ändamål att påräkna ej fullt
million. Jag hemställer dock, om ej denna ena million motsvarar
2 till 3 för närvarande. Ilr Cederschjöld säger, att
alla regleringar, som skett, endast förorsakat ökad kostnad,
och påstår, att benämningen ”reglering” hör vara synonym
med hushållning. Jag hänvisar i detta afseende till ett ämne,
hvarmed Hr Cederschjöld ej är obekant. För reglering
af undervisningsverken har en summa af 168,000 r;dr ansetts
erforderlig, hvaraf vid sista riksdagen beviljades endast
60,000 r:dr. Af samma skäl, som någon förändrad reglering
af försvarsverket ej hör ske, så lange man ej kan tillvägabringa
besparing derigenom, af samma skäl borde undervisningsverken
förblifva oreglerade, enär äfven en sådan
reglering erfordrar nya anslag. Hr Cederschjöld framställer
vidare ett cardinalskäi, som val skulle verka besparing , men
sorn jag ej anser lämpligt: att nemligen anslag kunna umbäras
derföre, att de ej förr varit erforderliga. Detta är
detsamma som att påstå, det inga nya behof kunna eller
böra uppkomma, och skulle hafva till följd, att staten
alltid förblefve i ett stationärt tillstånd. Jag tror dock ej,
att Hr Cederschjöld vill räknas bland dem, som åstunda
sådant.
Äfven jag erkänner behofvet af de begärda sju reservbatterierna
och får dervid nämna, det meningen är att sålunda
erhålla icke en materiel i reserv eller en sådan,
som skulle ersätta den, sorn under krig kan förbrukas, utan
en materiel för reserven, d. v. s. för så många batterier,
hvarmed vid ett krigs utbrott den nuvarande ordinarie artilleripersonalen
måste förökas; hvilket är nödvändigt, emedan
man under fred aldrig kan hafva så stor styrka, som
erfordras i krig, då alltid tillökning behöfves.
Hvad anslaget vid sista riksdagen till gevärs anskaffande
beträffar, får jag upplysa, att det utgjorde ej, såsom Hr Cederschjöld
uppgifvit, 104,000, utan 49^,000 r:dr. Afsigten
hr att med de i5,ooo gevären fylla förråden för kommande
behof och icke att genast begagna dem. Det tyckes således
ej vara orättvist, om man till inköpet upptager lån, då ej
blott samtid, utan särdeles framtid kommer att hafva nytta
af det, som inköpes. Angående den föreslagna gevärens brungöring
har H. Ex. Hr Gr. Brahe redan upplyst, att meningarna
örn nyttan deraf äro ganska delade. Jag fruktar, att
om den införes, kunde det slutligen gå med gevären, som
3o't
Den 17 Mars f. m.
med fruns bruna thekoppar, hvilka aldrig rengjordes, hvaraf
visserligen ingen hushållning bereddes.
Frih. Franc Sparre har upplyst, att planen till Carlsborgs
fästning icke är uppgjord endast efter oförsökta theorier;
men 0111 ock så vore, tror jag icke detta blifva ett skäl
att ej verkställa den. På samma grund borde man aldrig
införa något nytt, förrän det blifvit i andra länder profvadt.
Jag skulle i sanning anse lyckligt, om man i statsförfattningen
—- den personliga frihetens befästningskonst — aldrig ville
tillämpa yngre än 4°~åriga theorier.
I afseende på den principen, att man bör neka anslag
åt ett båll, så snart besparing ej blifvit gjord åt ett annat
och man ej sjelf förstår att bedöma behofvet af det begärda
anslaget, vet jag ej, livart den slutligen skulle leda. Så
skulle t. ex. jag neka allt anslag till medicinalvården, för
det jag ej egentligen förstår detta ämne. Detta förfarande
vore väl ingalunda riktigt, då det är representantens skyldighet
att taga kännedom örn de ämnen, hvaröfver han
skall besluta. En sådan okunnighet kan aldrig gälla som
ursägt, allraminst för en så skarpsinnig man som Hr Cederschjöld,
för hvilken det i min tanka ingalunda blir svårt att
erhålla nödiga upplysningar om försvarsverkets verkliga behof.
I de af Hr Cederschjöld framstallda utvägar till besparing
instämmer jag till en del; för det första i förslaget
att hvar som helst uppköpa saltpeter, der den fås för bästa
pris, samt om ändradt kruttillverkningssätt. Jag yttrade denna
mening redan vid förra riksdagen och qvarstår ännu dervid,
ehuru man numera lärer få svårt att verkställa den, sedan
nya contract i likhet med de förra blifvit uppgjorda om
krutlefveranser till Kronan. Men jag medger icke, att .hav
tillverkas dåligt krut, utan tror, att vårt ar lika godt sorn
andra landers; och om det förr tillverkats sämre, lärer sådant
ej kunna tillräknas nuvarande Styrelse
För det andra tror jag, att den afHr Cederschjöld uppgifna
besparing genom användande af endast oöfverskuret
kläde till armeens beklädnad blir ganska bra , när det blott
först är eonstateradt, att öfverskärning försämrar klädet.
Derom äro likväl meningarna ganska delade. Jag har talat
med två lefverantörer, som voro af alldeles olika tankar.
Den ene påstod, att kläde genom öfverskärning väl får vackrare
appretur, men blir mindre starkt; hvaremot den andre
uppgaf, att det alls icke får mindre uthållighet, men att det
utan öfverskärning underkastas större äfventyr af eassering
och sålunda icke i allmänhet kan erhållas för bättre pris.
Att jemnföra Svenskt commisskläde med det Engelska går ej
an; ty ehvad det förra användes med eller utan öfverskärning,
är skillnaden som natt och dag. Det Engelska öfverskäres
likväl, men kardas icke. I afseende på aromens beklädnad
tror jag för öfrigt, att många besparingar kunna ske.
Den 17 Mars f. ra.
3o5
Nu händer det, att ett reg:te är beklädt med bättre kläde
än ett annat, hvaraf uppstår en ej nyttig täflan, sorn medför
ökade kostnader. Till undvikande häraf hafva försök
blifvit gjorda för anskaffandet af ett normalkläde; men dervid
har mött den svårighet, att fabriköi-erna sjelfva ej äro
angelägna härom, emedan de anse sig nu blifva lättare utaf
med sin vara, och att de således till och med lagt hinder i
vägen för införandet deraf.
Hvad angår Hr Cederschjölds uppgift, att armeens indragning
vid 1809 års riksdag blifvit till en del medgifven
såsom vilkor för nationalbeväringen, har det icke lyckats
mig att i samma riksdags protoc. kunna upptäcka något sådant.
Jag har endast funnit, att K. M:s propos. om nationalbeväringen
blef vid berörde riksdag återtagen.
Hr Cederschjöld har äfven trott, att besparingar skulle
kunna äga ruin genom förenkling af militärens uniformer;
men i detta fall bör väl göras något afseende på hvad som
redan skett, och jag skulle tro, att uniformerna, om man
endast undantager några cavalleri-regrters, äro så enkla, som
de möjligtvis kunna vara, så snart man vill kalla det uniform.
Jag kommer nu till Hr Cederschjölds sista förslag, att
de i förråden och isynnerhet på artillerigården härstädes
befintliga obrukbara metallkanoner och mörsare böra försäljas
till förekommande af skuldsättning för försvarsverket.
Jag hade knappast trott ett sådant förslag möjligt från en
ledamot, som alltid visat sig äga en så patriotisk känsla som
Hr Cederschjöld. Jag höjer min röst deremot, ingalunda af
förkärlek till piecerna, derföre att de tillhöra mitt yrke, ej
heller derföre, att i min tanka den af Hr Cederschjöld upptagna
summa bör nedsättas till 200,000 r:dr. Fördelad på
Sveriges 3 millioner menniskor, gör skillnaden emellan Hr
Cederschjölds och min beräkning blott några sk:r på hvarje
medborgare. Jag vill betrakta förhållandet från en mindre
materiel, en mera ädel synpunkt. Jag vill tala såsom rid
dersman,
såsom Svensk. Och då frågar jag Eder, mina Hrr!
hvad äro väl dessa kanoner? De äro trophéer, köpta med
våra fäders blod, med deras blod, hvilka åt så mången af
oss förvärfvat det hedersrum, han här innehafver. De äro
mer än hundraåriga minnen — ack! det enda Sverige skördat
— af den tolfte Carls undersköna härnadståg; de äro
samtida vittnen af den fjortondes lika ärofulla, men mera
nyttiga hjeltebragder. De erinra, för att nyttja skaldens ord,
om den tid, ”då Europas segrare i Nordens hyddor bodde,”
och ”0111 det hjeltenainn, som trötta ryktet bar.” De tyda
ock, att ”Svensken än kan bli beundrad af en verld; ty
Oscar vuxit opp att föra Fingals svärd.” Och dessa dyrbara
minnen såval af forntida storhet och kialt, som af en
ännu icke svunnen förmåga, — månne någon af Eder, J
4 H. 39
Den 17 Mars f. ra.
Sveas högsinnade Riddersman! månne någon af Manhems
friborna söner skulle kunna medgifva deras afyttrande, skulle
kunna bifalla, att dessa segertecken, sorn utgjort våra förfäders
stolthet och för oss böra vara un heligare, linge, för
att åt hvarje medborgare bespara en lumpen penning, försäljas?
O nej! jag tror det icke. Fasansfullt vore elt sådant
beslut, och olycksbringande dess följder. Ty om vi sälja den
urgamla ära, vi ärft, hvad värde får sedan den ringa egna,
vi kunna oss förvärfva? Långt bättre vore det att, om nöden
så krafvel-, försälja — de hafva ju äfven ett metalliskt
värde — de sköldemärken, som här omgifva oss. Ty dessa
tala blott om våra egna anor. De äretecken, för hvilkas
bibehållande jag ordat, tala deremot om Sveriges, 0111 Fäderneslandets
anor.
Gr. Mörner, Carl: I afseende på den förändrade
hushållning med saltpetermedlen, som Hr Cederschjöld föreslagit,
hafva H. Ex. Gr. Brahe och Frih. Franc Sparre på
ett så upplysande sätt besvarat Hr Cederschjöld, att jag ej
ämnat något dervid tillägga; men sedan nu Hr Cederschjöld
åter sökt vederlägga, hvad emot dess förslag blifvit anmärkt,
q^li bland annat påstått, att förlusten på sallpeterhandteringen
vore en nationalförlust, ber jag alt i anledning deraf få
yttra några ord.
Jag anser snltpetertillverkningen för en så vigtig binäring
och så betydligt bidragande till lättnad i skattebördorna,
att jag på det högsta interesserar mig för beståndet af
denna näring. Jag delar alldeles icke Hr Cederschjölds åsigt
och tror ej Kronans pris vara så öfverdrifvet, då man tager
i betraktande arbetskostnad, risk af cassation och besvär genom
en ofta lång transport; men om ock något öfverskott
skulle uppkomma, tror jag, att detta ej bör missunnas den
skattdragande allmogen. Gr. Brahe har uppgifvit beloppet
af saltpetertillverkningen i norra provinserna. Jag torde få
anföra, att i Kronobergs län uppgår den årligen till 18- ä
19,000 r:dr b:co, en ej obetydlig summa för detta län; och
emedan betalningen utfaller i Jan. månad, användes större
delen deraf till liqviderande af kronoskatterna samt ingår således
åter till statscassan. Häraf kan jag icke finna någon
egentlig nationalförlust uppstå; men väl ville jag anse för en
sådan, om man skulle köpa saltpctern, der den kunde erhållas
för bästa pris, på sätt Hr Cederschjöld yrkat, ty då skulle
den troligen med största fördel kunna införskrifvas från
Finland, hvarigenom ett betydligt penningebelopp ginge ur
landet; och att deri skulle ligga någon klok hushållning med
Statens medel, kan jag för min del ej inse. För öfrigt tinner
jag den anställda jemnförelsen emellan koksalt och saltpeter
ej vara hit lämplig, emedan det förra icke kan inom
landet tillverkas.
II. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag vill endast fästa Hr Cederscbiölds
uppmärksamhet derpå, att jag icke yttrat, det allt
Den 17 Msri f. ra,
Svenskt kläde skulle, såsom oöfverskuret, vara oanvändbart
till armeens beklädnad, utan blott, att de prof, jag haft tillfälle
att se, vore af sådan beskaffenhet, att dylikt kläde
omöjligen kunde användas till arméens beklädande. Jag tror
äfven, att sådant commisskläde, som hos oss för närvarande
tillverkas, ej oöfverskuret kan användas, och att, intilldess
våra klädesfabriker i detta afseende hinna närma sig de Engelska,
det blifver nödvändigt att begagna commissklädet,
såsom hittills, öfverskuret; hvilken öfvertygelse jag stödjer
på hvad jag hört klädesfabrikörer sjelfva härom yttra. Ingen
kan, enligt hvad jag förut omnämnt, högre än jag önska,
att vi måtte kunna erhålla en sådan materiel som den
Engelska, äfven om den i bonite' endast närmade sig densamma.
Hr Cederschjöld har satt våra fästningsarbeten i jemnförelse
med arbetet vid Götha canal. Jag hemställer, om
en sådan lämpligen kan äga rum, eller om det är riktigt att
anse Ständerna, i afseende på förstnämnde företag, inledas
i anslag, hvilkas slutliga belopp man ej skulle kunna bestämma.
Gillade ritningar samt uppgjorda kostnadsförslag
utvisa hela beloppet, som till arbetets fullbordande erfordras.
Men då man med visshet kunde förutse, att allt ej
skolat på en gång beviljas, och man känner svårigheten af
att anskaffa de mindre summor, som till detta vigtiga ändamål
äskas, har man måst inskränka sig till att vid hvarje
riksdag begära det minsta möjliga, för att kunna fortsätta
arbetet efter den plan, man uppgjort.
Hvad saltpetertillverkningen beträffar, har aldrig blifvit
bestridt, att nuvarande sätt att producera saltpeter är dyrare,
än om man införskref beliofvet af densamma; ej heller
bar yrkats, att med produetionen borde fortsättas derföre,
att den skedde endast inom riket, utan för det att man genom
den kan förskaffa en betydlig förmån och inkomst åt
de skattdragande, och att man genom denna produetion är
i detta afseende oberoende af utländningen.
Jag får äfven nämna, att Hr Cederschjöld ej lärer rätt
uppfattat Frih. Sparres mening, då Frih. ej yttrat, att granna
uniformer skola utgöra driffjädern till krigarens handlingar;
tvärtom har Frih. just sagt, att känslan för fosterlandet och
pligtens bud bör vara den förnämsta, men tillika trott, att
något yttre medel behöfdes för att lifva ungdomen och lätta
mödorna.
Hr Cederschjöld har föreslagit, att casserade gevär böra
säljas. Detta sker årligen; de söndertagas vanligen förut, så
att jern och träd afyttras hvart för sig.
Hvad slutligen beträffar Hr Cederschjölds jemnförelse emellan
Svenskt blod och Svensk svett, tror jag mig ej böra till
vederläggning upptaga densamma, emedan jag anser sådant
vara öfverflödigt, då jag aldrig kan betvifla de känslor, som
i detta afseende lifva R. o. Ad. Jag får således endast till
3o8
Den 17 Mars f. m.
den värde talaren hemställa, örn han ej låtit så långt hänföra
sig af sitt patriotiska nit för besparingar, att känslan
derför undertryckt den ridderliga.
Frih. Boye, Ludv.: Det fördelaktiga intryck, som jag
tyckt mig finna R. o. Ad. hafva erfarit af Gr. Brahes och
Frih. Franc Sparres upplästa anföranden, tror jag skulle delas
af allmänheten och det vore säkerligen nyttigt alt skyndsamt
meddela densamma yttranden, då besparingslusten för
närvarande synes vilja öfvergå till en ytterlighet, som kan
skada, i stället för att gagna. Jag hemställer derföre, om ej
Hr. Gr. o. Landtm, skulle vilja anmoda bemälde Hrr att från
trycket låta särskildt utgifva sina anföranden.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Som de anföranden,hvarom nu
är fråga, lemonts endast för att besvara de af Hr Cederschjöld
gjorda anmärkningar samt för att upplysa R. o. Ad.
om orsakerna, som legat till grund för de äskade anslagen,
äfvensom för att tjena till ledning för StatsUtsk. vid afgifvandet
af dess utlåtande, får jag vördsamt hemställa, om de
förtjena att tryckas särskildt, då de ändå finnas att tillgå i
protoc. för alla dem, som skulle önska att taga närmare kännedom
af desamma.
Frih. Boye: Om jag icke ansett Gr. Brahes och Frih.
Fi ■ane Sparres yttranden vara af utmärkt förtjenst, och att
det skulle blifva nyttigt för allmänheten att få dem sig meddelade,
då ropet på besparingar beständigt förnyas, skulle
jag ej framställt min begäran om deras särskilda tryckning.
Jag hyser aktning för den modesti, som föranledt Gr. Brahe
att vägra sitt bifall; men jag tror denna känsla höra vika,
då fråga är om den nytta, som genom mitt förslag kan
åstadkommas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om, emot Gr. Brahes önskan,
hans anförande skulle befordras till tryckning, anhåller
jag, att jemväl de motiver, som Frih. Boye dertill framställt,
mätte blifva tryckta.
Hr von Heijne, Georg: Jag har med lika varmt interesse
för någon tid sedan åhört Hr Cederschjölds anmärkningar,
som jag i dag afhört svaren derpå. Jag är öfvertygad,
att samma ädla känsla föranledt både de förra och de
sednare. Proposition af Hr Gr. o Landtm, om tryckning af
Gr. Brahes och Frih. Franc Sparres ypperliga och sakrika
anföranden skulle äfven jag önska, emedan de derigenom
konime till allmänhetens kännedom och bedömande; men
jag inser det ädla i Gr. Brahes vägran. Hans tal' var ej ämnadt
att tryckas, och Gr. Brahe är känd för att ej önska
annat än att upplysa, der upplysning behöfves. Det skulle
kunna härida, att dessa anföranden ändå hunne till allmänhetens
kunskap genom periodiska pressen. Jag förenar mig
Den 17 Mars f. m.
3og
derföre med Gr. Brahe deri, att proposition om deras tryckning
ej må framställas.
Frih. Boye: Då jag påminner mig, att särskild tryckning
blifvit begärd i elt fall af mindre vigt och i afseende
på anföranden af mindre förtjenst, samt att proposition derom
både framställts och bifallits för omkring 14 dagar sedan,
och jag nu ser mitt förslag mött af ett besynnerligt
motstånd, hvars anledning jag icke förstår; så får jag förklara,
att hvad som går an den ena veckan, det kan, efter
mina conseqvensbegrepp, användas också den andra. Jag
förnyar derföre min anhållan om Hr Gr. o. Landtnäs proposition.
Gr. Posse, Arvid: Jag får hemställa, huruvida proposition
bör ske, sedan Gr. Brahe icke medgifvit den begärda
tryckningen. Jag instämmer så mycket mera i denna
Hr Gr:s åsigt, som hans anförande endast är att anse såsom
svar på Hr Cederschjölds anmärkningar, och dessa icke blifva
särskildt tryckta.
Frih. Boye: Jag har aldrig courtiserat inom detta hus,
och det var ej heller af courtoisie, som jag framställde min
begäran om tryckning. Det var mig alldeles likgiltigt på
hvad ståndpunkt, hög eller låg, som talarne befunno sig;
jag gjorde endast afseende på den nytta, som jag trodde allmänheten
skulle erhålla genom tryckningen. Alen jag är ej
envis och medger gerna, att min begäran, då den mött motstånd,
må förfalla.
Ofvanstående i anledn. af Hr Cederschjölds anmärkningar
vid K. M:s nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och
behof afgilna yttranden remitterades till StatsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komine att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Ånyo föredrogs Gr. Cronhjelms, Otto Aug., d. 11 dennes
e. m. på bordet lagda anförande med förslag i afseende
på tryckningen af hillänget till ltiksSt:s protocoll.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Då min motion nu kommer
att remitteras till Exped.Utsk., ber jag att få beledsaga
den med det korta yttrande, att jag icke anser Utsk. ovilkorligen
böra fästa sig vid det exempel, som jag i motionen
framställt, utan endast taga det till ledning, då jag är öfvertygad,
att någon besparing i allt fall skall äga rum, örn
än det minimum för tryckningskostnaden icke kan till vägabringas,
som motionen upptager och hvilket jag icke heller
vågar hoppas, då sjelfva Exped.Utsk. är vidrigt sinnadt mot
motionen.
Remitterades till Exped.Utsk.
3io
Den ij Mars f. in.
Föredrogs ånyo Frih. Cederströms, Jac., d. n dennes
e. in. på bordet lagda anförande i anledn. af det utaf K. M.
till 11. St. öfverlemnade förslag till lag för Banken, m. m.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Som jag begärde Frih.
Cederströms ifrågav. motion på bordet, anser jag mig böra
förklara, att detta skedde endast till följd deraf, att jag, då
motionen väcktes, icke kunde till fullo höra dess innehåll;
men sedan jag nu haft tillfälle att taga närmare kännedom
deraf, har jag ingen anmärkning att vid densamma göra,
utan hemställer, att den må till vederbörligt Utsk. remitteras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om, sedan
BancoUtsk. uti memorial, som denna dag komme att uppläsas,
återlemnat K. M:s nåd. förslag till lag för Banken,
R. o. Ad. skulle finna lämpligt, att remissen af Frih.
Cederströms nu föredragna anmärkningar finge uppskjutas,
tilldess nyssnämnde memorial blifvit afgjordt.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag skulle för min del
vilja tillstyrka remiss af Frih. Cederströms ifrågav. motion,
utan afseende på tiden för föredragningen af BancoUtsk:s
inkomna memorial. Vi hafva af tidningarna sett, att BancoUtsk.
, ehuru med en ringa pluralitet, beslutat att återskicka
den dit remitterade K. skrifvelsen med förslag till lag för
Banken. Jag har redan förut yttrat min enskilda åsigt, att
remiss derå borde ske till BancoUtsk., som bör upptaga målet,
och R. o. Ad. har jemväl beslutat att remittera densamma,
dock icke ensamt till BancoUtsk., utan äfven till
LagUtsk. Jag tror derföre, att en ytterligare bordläggning
af Frih. Cederströms motion skulle kunna gifva anledning
till den tankan, att R. o. Ad. icke skulle ämna att återremittera
BancoUtsk:s memorial, en mening, hvilken jag hoppas
icke skall blifva den gällande.
Frih. Cederströms nu föredragna anmärkningar remittex-ades
till Banco- och LagUtskotten.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. ii dennes e. m. på
bordet lagda utlåtande N:o 16, i anledn. af ei-hållen återremiss
å betänk. N:o 2, i’ör:de Talnfännens ersättning för egna
riksdagskostnader, klubbkostnaderna, samt aflöningen till
Ståndens och Utsk:ns cancellier, m. m.
I sammanhang häiuned föredrogs ett prot.-utdr. från
Hederv. BondeSt. af d. i3 dennes, innehållande inbjudning
till de öfriga RiksSt. att instämma i BondeSt:s beslut i denna
fråga, nemligen att
1:0 ersättningen för Landtnäs och Talmännens egna riksdagskostnader
blifvit bestämd till 400 r:dr b:co för hvarje i
månaden;
2:0 någon aflöning af statsmedel för Ridd.-fiscalen icke
kommer att äga rum;
3:o den öfriga cancellipersonalen hos RiksSt. och Utsk:n
skall åtnjuta ett månadtligt förskott utaf två ti*edjedelar af
Den 17 Mars f. m.
3u
livad hvar och en vid sista riksdagen tillädes, samt att,
emot riksdagens slut och i sammanhang med statsregleringen,
»StatsUtsk., efter samråd med Landtm, och Talmännen, skall
uppgöra förslag till den tillökning, som cancelli-personalen
bör tillkomma; dock så, att denna tillökning icke blifver
mindre, än att hvar och en i det hela undfår, hvad för
livarje plats vid förra riksdagen bestods; hvarjemte Ståndet
dessutom tillagt sin secreterare ersättning för resekostnaden
till och från riksdagen samt 33 r:dr 16 sk. b:co i månaden
för hushyra;
4:o aflöningen för Ståndens cancelliet- beräknas från riksdagens
ulblåsning och till 8 dagar efter dess slut, samt för
Utskrs cancelliet- från antagningsdagen och intilldess den anställda
personalen, i mån af arbetets upphörande, kan förafskeda;;
5:o
det i allt öfrigt kommer att bero vid hvad Utsk.
i memorialen N:ris 2 och 16 föreslagit.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas.
Första punkten, angående den månadtliga ersättningen
åt Landtm, och Talmän nen.
Frih. Cederström, Jac.: Utsk. har uti sitt sednare
utlåt, yttrat sig anse ett månadtligt anslag af 5oo r:dr till
Ur Landtm, och ^00 r:dr till hvardera af de öfriga Talmännen
såsom R. St. värdigt och fullt motsvarande Hrr Talmäns
riksdagskostnader. Om ett sådant anslag verkligen vore
fullt svarande emot hvad dessa Representationens högsta
embetsmän behöfva för bestridande af de utgifter, som med
deras befattningar äro förenade, skulle äfven jag anse anslaget
vara R. St. värdigt; men då jag betviflar, att det är fullt
svarande emot kostnaderna, anser jag det icke vara R. St.
värdigt att så inskränka anslaget, att Hrr Talmän skulle nödsakas
af egna medel bestrida nämnde kostnader. Under åberopande
al hvad jag härom yttrat, då frågan förra gången
förevar, begär jag således den proposition, att ersättningen
för Hr Landtmrs och öfriga Talmännens riksdagskostnader må
fastställas i likhet med hvad vid sista riksdagen ägde ruin.
Jag vet likväl icke, örn något särskildt anslag för Hr Landtm,
då utgick, eller örn det inskränkte sig tiil kostnaden för
landtmls-klubben; men för de öfriga Talmännen utgjorde
det, såsom jag vill minnas, 700 r:dr i månaden.
Hr von Heijne, Georg: Såsom gammal riksdagsman
har jag flera gånger återvänd t från riksdagen och på särskilda
orter i alla sälskapskretsar råkat personer, som alltid
klagat öfver, huru litet blifvit uträttadt och huru mycket
riksdagen kostat; men den inskränkning, som nu i början
af riksdagen blifvit föreslagen i de s. k., men af mig
icke såsom egentliga ansedda riksdagskostnaderna, förefaller
mig, sorn deri skärf, hvarom i Bibeln talas, att en andelig
man lade i offerkistan. De rätta kostnaderna härröra från
3l2
Den 17 Mars f. ni.
riksdagarnas längd och minskas icke betydligt genom afprutning
pä dem, som nu äro i fråga, hvartill jag linner intet
skal; ty icke kostar det mindre att lefva nu än förr. Jag
fruktar, att denna muta åt allmänna omdömet icke tillfredsställer
Nationen, utan att vi i stället böra försöka att göra
riksdagen så kort som möjligt. De af Utsk. här föreslagna
besparingar anser jag blott såsom minutier och önskar derföre
för min del, att ersättningen till Hrr Talmän måtte
bestämmas till lika belopp som förr; men om R. o. Ad. vill
antaga Utsk:s förslag , skall jag ej opponera mig deremot.
.lag betraktar dock, som sagdt är, en sådan afprutning i
dessa s. k. riksdagskostnader såsom obetydlig och på intet
satt tillfredsställande Natiouens fordringar.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Då Utsk:s första betänk.
i ämnet förevar, understödde jag den meningen, att
ingen ersättning till Hrr Talmän borde äga rum, helst Utsk.
icke uppgifvit, hvarföre den skulle erfordras, sedan alla RiksSt.
afsagt sig representationsmåltider, och Talmännen således
blifvit befriade från ali representationsskyldighet. Jag hade
likväl icke ämnat att nu yttra mig öfver denna punkt, utan
velat nedlägga min enskilda opinion, särdeles som flera ledamöter
sagt mig, att något afseende å denna opinion icke
skulle fastas, och jag härom icke ville strida med pluraliteten;
men då åtskilliga talare nu yrkat, alt ersättningen till
Hrr Talmän skulle bestämmas till lika belopp sorn vid sista
riksdagen, mäste jag uppträda emot denna åsigt. Jag erkänner
emedlertid, att jag, lill följd af min förut yttrade opinion,
borde instämma med Frih. Cederström, hvad ersättningen
till Hr Landtm, särskildt beträffar, emedan H. Ex.
Hr Gr. De Geer vid sista riksdagen icke uppbar någon ersättning,
och det således genom Frih. Cederströms förslag
till proposition skulle inträffa, att Hr Landtm, äfven nu icke
finge någon ersättning; men deremot måste jag destomera
bestrida Frih:s förslag, hvad de öfriga Talmännen angår,
hvilka derigenom skulle få en ytterligare tillökning utöfver
hvad Utsk. föreslagit, och jag begär således proposition till
bifall å Utsk:s betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å hvad StatsUtsk. i denna punkt föreslagit.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Cederström begärde votering.
Gr. Cronhjelm: Då Frih. Cederström begärt votering,
fruktar jag att nödgas besvära R. o. Ad., ehuru ogerna, med
ännu en votering, nemi. örn contrapropositionen; ty jag kan
för ingen del medgifva, att dertill antages Frih. Cederströms
förslag, att ersättningen till Hrr Talmän skulle bestämmas i
likhet med hvad vid sista riksdagen ägde rum, enär derigenom
en betydlig tillökning, emot hvad Utsk. föreslagit, skulle
uppstå för de öfriga RiksSt:s Talmän, men Hr Landtm.
der
-
Den 17 Mart f. ra.
3i3
deremot få ingen ersättning. Jag anhåller således, att contrapropositionen
åtminstone måtte föländras; ty vid sista riksdagen
var, såsom jag förut haft äran nämna, intet anslag
bestämdt för Landtm., utan blott för Landtmtskluhben, hvilken,
på sätt jag vid ett föregående tillfälle upplyst, kostade
omkring 38,000 r:dr b:co. Denna fråga hör likväl icke hit,
utan utgör en särskild punkt af Utskrs betänkande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Äfven jag anhåller,
att Frih. Cederström måtte närmare och mera bestämdt uttrycka,
hvad han menar med den proposition, han yrkar;
ty vid sista riksdagen var intet anslaget, hvarken för Hr
Landtm, eller de öfriga Talmännens egna riksdagskostnader;
de öfriga RiksStrs Talmän njöto då endast ersättning forsin
representationskostnad. Nu hafva deremot alla Stånden afsagt
sig allt anspråk på representation å Talmännens sida,
så att fråga endast är om ersättning för deras egna riksdagskostnader,
hvarom vid sista riksdagen ingenting var bestämdt.
Utan att Frih. Cederström närmare uttrycker sin mening,
skulle således oreda och ovisshet om beslutet uppkomma, i
händelse vid den förestående voteringen contrapropositionen
vunne.
Frih. Boye, Ludv.: Sedan votering blifvit begärd, uti
hvilken anhållan äfven jag för min del instämmer, vill jag
blott förklara, att jag tror Frih. Cederströms förslag kunna
förtydligas, om contrapropositionen så uppställes, att i händelse
nej vinner, anslås för Hr Landtm, lika mycket, som
var anslaget, innan H. Ex. Hr Gr. De Geer blef Landtm.,
och för de öfriga Talmännen lika med hvad vid sista riksdagen
ägde rum.
Frih. Cederström: Jag kan för min del ej finna, att
den af StatsUtsk. uppgjorda titeln eller rubriken, hvarunder
Talmännens ifrågav. arfvoden vid sisla riksdagen utgått, i
någon mån verkar på saken. Det är likgiltigt, om de blifvit
upptagna såsom ersättning för representationskostnader
eller andra kostnader. Här är endast fråga om beloppet,
och det är detta, som jag yrkar nu måtte bestämmas lika
med sista riksdagens anslag.
Frih. Palmstjerna: Jag har ännu icke af Frih. Cederström
blifvit upplyst om den summa, som han anser böra
för Hr Landtm, anslås; ty det är bekant, hvad också redan
blifvit erinradt, att vid sista riksdagen dåvarande Landtm,
ej uppbar någon summa, hvarken under den ena eller andra
rubriken. Samma förhållande ägde äfven rum vid 1823
års riksdag, och vid de föregående riksdagarna har icke heller
någon viss summa varit bestämd, utan talmännens representationskostnader
ersattes då efter räkning. Då nu fråga
är att anslå cu bestämd summa, måste den således upp4
H. 4o
3i4
D e ii 17 Mats f. m.
gifvas. Mahanda hafva Frih:na Boye och Cederström, som
yrkat votering, afsett den summa, som, enligt hvad StatsUtsk.
i sitt första betänk, upplyst, vid 1815 års riksdag efter
räkning åtgick för Talmännens representationskostnader,
nemligen för Hr Landtm. 2000 r:dr och för hvardera
af de öfriga Talmännen 1000 r:dr i månaden. Jag anhåller,
att de värda ledamöterna häröfver måtte afgifva ett kathegoriskt
svar.
Gr. Cronhjelm: Lika med. Frih. Palmstjerna finner
jag mig icke det ringaste klokare genom Frih. Cederström»
sednaste yttrande, enär han deruti yrkat samma anslag för
Hr Landtm, som vid sista riksdagen, då intet anslag ägde
ruin. Att åter yrka, det Hr Landtm, skulle aflemna räkning
öfver sina utgifter, finner jag sårande för min grannlagenhetskänsla
och förmodar, att de flesta lika med mig
önska, att en viss summa må bestämmas. Såsom ytterligare
skäl för bifall till Utsk:s betänk, får jag erinra, att BondeSt.
nedsatt anslaget för Hr Landtm, till samma summa sorn
för de öfriga Talmannen; men att PresteSt. bifallit Utsk:s
betänk., hvilket BorgareSt. troligen äfven kommer att göra.
Om nu R. o. Ad. skulle fatta ett annat beslut, åsyftande
förhöjning i de af Utsk. bestämda summorna, skulle två
Stånd komma att stadna emot två; och, oberäknadt besväret
att nödgas tili förstärkt StatsUtsk. hänskjuta denna mindre
vigtiga fråga, skulle det möjligen kunna hända, att BondeSt:»
mening segrade i förstärkta Utsk., och att således Hr
Landtm, kom att erhålla en mindre summa, än Utsk. föreslagit.
Till följd häraf och för att ernå ett sammanstämmande
beslut af tre RiksSt., tror jag det vara bäst att bifalla
Utsk:s betänkande.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han hoppats,
att R. o. Ad. helt enkelt skulle bifalla, hvad StatsUtsk. i
denna punkt föreslagit, och hade således, ehuru saken på
visst sätt anginge honom personligen, icke ansett sig förhindrad
att densamma öfvervara; men då, genom den vändning,
som disciissionen tagit, H. Ex. nu fann sig jäfvig
att, under målets afgörande, hos R. o. Ad. föra ordet, anmoda
II, Ex. den äldsta närvarande Grefven, H. Ex. Hr Gr.
Brahe, Magn., att emottaga klubban.
Sedan H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lemnat salen och H.
Ex. Hr Gr. Brahe intagit landtm:sstolen, yttrade:
Frih. Boye, Fredr.: Jag vill endast upplysa, att hvad
Talmännen för de öfriga RiksSt. angår, utgjorde anslaget
för deras representationskostnader vid sista riksdagen 600
r:dr b:co i månaden.
Gr. Cronhjelm: Då jag sista gången hade ordet, förglömde
jag att fästa Frih. Cederströms uppmärksamhet derpå,
att sedan såväl R. o. Ad. som de öfriga RiksSt. numera
afsagt sig alla representatiousmållider hos sina Talmän, miste
Den 17 Mars f. m.
31S
val åtminstone någon nedsättning i Talmännens kostnader
deraf blifva en följd. Jag hemställer således till Frih. sjelf,
huruvida det kan anses consequent att nu fatta ett beslut,
hvarigenom man skulle säga, att ehuru Landtm, och Talmannen
icke vidare behöfva gifva inål lider, skola de dock erhålla
samma betalning för sina kostnader som under den
tid, de bade skyldighet att gifva måltider.
Frih. Cederström: Här har blifvit anmärkt, att ingen
viss summa ar uppgifven till grund för beslutet i contrapropositionen,
och Stats Utsk :s ordförande har upplyst,
att Landtm, vid i8i5 års riksdag åtnjöt 25oo r:dr i månaden.
Deremot har samme ledamot ej upplyst den proportion,
hvarefter ersättningen för Landtmts och de öfriga Talmännens
kostnader utgick vid 1818 års riksdag. Tilläfventyrs
skulle den summan kunna antagas, så framt en bestämd
summa nödvändigt skall utsättas, hvilket jag likväl för min
del icke anser beliölligt.
Frih. Boye, Ludv.: Då R. o. Ad. afsagt sig alla representationsmåltider
hos Hr Landtm., ligger det visserligen i
consequensen häraf, att ersättningen för Ilr Landtnäs kostnader
bör nedsättas emot hvad förr ägt rum; men jag medgilver
derföre icke, att denna nedsättning bör ske ända till
den punkt, som Utsk. föreslagit. Jag får ock, i anledning
af de skäl, som blifvit liemtade från de öfriga Ståndens beslut,
förklara, att jag hvarken nu eller någonsin låter mig
ledas af underrättelsen örn hvad de öfriga Stånden beslutat;
ett sjelfständigt Stånd behöfver icke och bör icke hemta ledning
för sina beslut från de öfriga RiksSt:s. Men för att
nu få en viss summa till grund för contrapropositionen, och
i betraktande deraf, att alla representationsmåltider numera
äro afskaflade, hemställer jag, om icke, i stället för de a5oo
r:dr, som, efter hvad vi hört, utgingo till Hr Landtm, vid
1815 års riksdag, ersättningssumman för honom nu bör bestämmas
till 1000 r.dr i månaden.
Gr. Cronhjelm: Om jag lika ihärdigt skulle vidhålla
min enskilda mening som de 2:ne värda talarne här midtöfver,
skulle vi komma att få ännu en votering; ty jag
skulle då yrka, att ingen ersättning till Landtm, och Talmännen
måtte äga rum. Jag har emedlertid funnit ett nytt
skäl för bifall till Utsk:s betänk, uti Hr Gr. o. Landtm:s eget
yttrande, innan lian afträdde, nemi. att han önskat, det R.
o. Ad. skulle bifalla, hvad Utsk. föreslagit; ty att påtruga
Hr Gr. o. Landtm, mera, än han sjelf vill hafva, synes ej
lämpligt. Skulle åter motivet för den här föreslagna förhöjning
vara härledd af någon böjelse att bispringa någon af
de andra Talmännen, synes det mig vara bättre, att vi votera
säx-skildt, t. ex. om Hans Högvördighets anslag, men förblifva
vid den summa, hvarmed Hr Landtm, sjelf förklarat
sig belåten.
3i5
Den i~j Mars f. m.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag icke kan tro, att den siste
värde talaren fått något särskildt uppdrag att förklara
Hr Gr. o. Landtnäs ord, och då jag, sorn äfven hört dessa
ord, icke heller kan tro mig påtruga honom något, enär
jag utan afseende på närvarande förhållanden anser af vigt,
att frågan icke behandlas på sådant sätt, att det för Konungen
en annan gång måhända skulle blifva svårt att finna en
Landtm., fortfar jag i min begäran, att rooo r:dr i månaden
måtte blifva den summa, som i contrapropositionen bestämmes
för Hr Landtm.; och skall det vara mig likgiltigt,
om vi derigenom hotas med en, två eller tio voteringar.
Gr. Horn: Som här från början blifvit ordadt om Ständernas
värdighet, synes det mig olämpligt att gifva en taxation
på Landtmrs värde eller på Konungens svårighet att
framdeles finna en Landtm, efter det större eller mindre belopp,
som är bestämdt till ersättning för Hr Landtm:s egna
kostnader; ty detta tror jag icke vara R. o. Ad. värdigt.
Jag får för öfrigt åberopa det beslut, Ståndet redan fattat,
att afsäga sig alla måltider hos Hr Landtm., och tror, att
dermed skulle stå i strid, om man vid bestämmandet af den
summa, som nu är i fråga, ville afse några representationskostnader,
i stället att inskränka den till ersättning för de
enskilda. På denna grund anser jag mig ej kunna yttra annat
än bifall till Utsk:s betänkande.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller endast, att de tvenne
ledamöter, som begärt votering, måtte sins emellan komma
öfverens om contrapropositionen, på det vi må undvika flera
voteringar, än nödigt är.
Frih. Cederström: Sedan Frih. Boye nu föreslagit en
bestämd summa, vill jag ej föreslå någon annan, utan får
mitt förslag till contraproposition gerna förfalla.
Hr Montgom erie, Gust.: Efter det Frih. Cederström
nu mera tillåtit, att hans förslag ej vidare må komma i fråga,
hemställer jag, om icke Frih. Boye äfven skulle vilja
afstå från sin proposition.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har icke uppfattat Frih. Cederströms
medgifvande på samma sätt, som den siste värde
talaren; jag har trott mig finna, att Frih. Cederström endast
förklarat sig vilja åtnöjas med det förslag till contraproposition,
som jag uppgifvit, utan alt han derföre frånträdt
sin mening, att en förhöjd ersättning till Hr Landtm,
bör äga rum. Härmed må dock vara huru som helst, så
afstår jag för min del icke från den begärda propositionen.
Gr. Gyldenstolpe, Ulrik: Frih. Cederström har väl
numera medgifvit, att iooo r:dr må blifva den summa, sorn
i contrapropositionen bestämmes för Hr Landtm.; men han
bär icke upplyst, hvilken summa han begär för de öfriga
Talmännen. Jag hemställer derföre, om meningen är, att de
Den 17 Mars f. m.
3*7
4-oo r:dr i månaden, som Utsk. föreslagit, skola qvarstå för
Talmännen i de öfriga RiksSt:n.
Frih. Boye, Ludv.: Då Frih. Cederström begärt, att
Talmännen för de öfriga RiksSt. skulle erhålla samma ersättning,
som vid sista riksdagen var bestämd och hvilken,
enligt hans uppgift, skulle hafva utgjort yoor:dr, men, enligt
hvad en annan ledamot upplyst, rätteligen steg endast
till 600 r:dr i månaden, och då här fordras, att en bestämd
summa utsätles, anser jag i contrapropositionen böra intagas,
att ersättningen för Hr Landtm, bestämmes till 1000 r:dr,
men för hvardera af de öfriga Talmännen till 600 r:dr i
månaden.
Gr. Cronhjelm: Jag fruktar, att den siste talarens
sednaste yttrande ej qvadrerar med hvad han förut anfört.
Han yttrade nemligen nyss, att sedanStånden afsagt sig alla
representationsmåltider, vore det consequent, att någon nedsättning
ägde rum i anslagssumman för Talmännen, och han
hemtade derifrån skäl att föreslå 1000 r:dr i stället för 2000
r:dr för Hr Landtm.; men nu yrkar han 600 r:dr för de
öfriga Talmännen, oansedt denna summa var densamma,
som till dem utgick, då tafflar skulle hållas. Jag hemställer
således, om icke åtminstone någon nedsättning äfven för
de andra Talmännen bör äga rum.
Frih. Palmstjerna: Jag fruktar, att Gr. Cronhjelm
begär för mycket, om han fordrar, att alla talare skola vara
consequenta i tankar oell framställningssätt. Det är nog,
om meningarna blott kunna sammanjemnkas till en bestämd
voteringsproposition, och detta hoppas jag nu vara gjordt,
om, såsom Frih. Boye föreslagit, till contraproposition antages,
att 1000 r:dr må bestämmas för Hr Landtm, och 600
r:dr för de öfriga Talmännen. Jag hoppas således, att vi få
förblifva dervid.
Frih. Boye, Ludv.: Jag tackar den siste talaren för
det försvar, han lemnat mig; jag begär likväl att sjelf få
försvara mig litet bättre. Till den criticant, som ständigt
under denna riksdag följt mina yttranden för att hacka på
dem, vill jag blott förklara, att den nu anmärkta inconsequensen
försvinner, då jag påminner, att det var från de
förhållanden, hvilka vid i8i5 års riksdag ägde rum, som
consequensen drogs. Men R. o. Ad:s tid blifver icke lyckligt
använd, om den upptages af advocatoriska ordstrider.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få
veta, om det är officielt bekant, huru de öfriga Stånden afgjort
denna fråga.
Undertecknad Ridd.Secret.: Någon officiel underrättelse
om denna frågas afgörande har icke från de öfriga
RiksSt. ankommit, utom från BondeSt., hvars prot.-utdr.
derom nyss blifvit uppläst, af innehåll, att BondeSt. ansett
Dea 17 Mars f. m.
en lika summa af 4<J0 r:dr i månaden böra bestämmas såväl
för Hr Landtm, som för de öfriga Talmännen.
Gr. Cronhjelm: Jag, som, utan afseende på minenskilda
öfvertygelse i denna fråga, utgått från den princip,
att det icke vore ändamålsenligt att fatta ett beslut, som
skulle föranleda till ingen åtgärd, har derföre skaffat mig
underrättelse örn de öfriga RiksSt:s beslut, och kan således
upplysa, att StatsUtsk:s ifrågavar. betänk, före detta plenum
icke blifvit föredraget i BorgareSt., men att PresteSt. bifallit
detsamma. För öfrigt instämmer jag med Erih. Palmstjerna,
att det icke lönar mödan att fordra consequens i
tankar och handlingssätt hos vissa talare.
Upplästes till justering följande voteringsproposition:
Den, som bifaller, att en månadtlig ersättning i ett för
allt må anslås för Hr Landtm, med 5oo r:dr och för hvarje
af de andra Talmännen med 4°o r:dr b:co, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. bestämma ersättningen för
Hr Landtm, till 1000 r:dr b:co och för hvarje af de andra
Talmännen till 600 r:dr månadtligen.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Uti den upplästa
voteringspropositionen har jag trott mig finna, att ja-propositionen,
som borde innehålla bifall till Utsk:s betänk., är
något ändrad mot hvad Utsk. föreslagit; ty i Utsk:s förslag
står icke, att ersättningen skulle utgå i ett för allt, utan i
månaden. Mig har det åtminstone undfallit, att i den upplästa
voteringspropositionen ersätlningssunnnorna till Talmännen
blifvit bestämda att utgå i månaden.
II. Ex. Hr Gr. och Ordföranden upplyste, att uti
ja-propositionen vore den nu föredragna punkten af StatsUtsk:s
utlåt. N:o 16 ordagrannt intagen.
Frih. Boye, Fredr.: Jag hemställer, om det icke vore
bättre, att i förra delen af voteringspropositionen helt enkelt
säga: Den, som bifaller Utsk:s betänk., voterar ja. Propositionen
kan måhända i annat fall missförstås, och mig symes,
alt den bör vara så kort som möjligt.
Sedan ofvanstående voteringsproposition ånyo blifvit uppläst,
blef den af R. o. Ad. godkänd.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer.
Ja — 164.
Nej — 68.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 17 Mars e. m.
3x9
Måndagen den 17 Mars 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskrs d. 11 dennes på
bordet lagda utlåtande N:o 16, i anledn. af erhållen återremiss
å betänk. N:o a, rör:de Talmänflens ersättning för egna
riksdagskostnader, klubbkostnaderna saint aflöningen till Ståndens
och Utskrns cancellier, m. m.
A n d r a p u nk ten, an g:d e klubb kostnaderna.
Hr af Grubbens, Nils Wilh.: Om jag icke misshörde
mig i förmiddags, lärer denna punkt vara bifallen af BondeSt.
Jag anser det således icke värdt att diskutera om saken;
men jag vill taga tillfället i akt och hemställa till H.
Pi. o. Ad., om icke Ståndet ville anmoda Ridd.TJtsk. alt till
nästa plenum inkomma med betänk, öfver min rörande klubbkostnaderna
väckta motion, på det saken må komma under
snar pröfning.
Gr. Cronhjelm, Otto Äng.: Jag känner visserligen
icke, i hvad mån Ridd.TJtsk. kan komma att till- eller afstyrka
Hr af Grubbens motion; men hvad jag tror mig känna
med visshet är, att Ridd.-cassan är i den belägenhet, att
den icke tillåter någon extra utgift, allraminst af onödig beskaffenhet.
Jag tror således, att den motion, Hr af Grubbens
väckt, icke har mycken utsigt för sig att gå fram, så
vida Ridd.TJtsk. icke vill föreslå R. o. Ad. något i låneväg,
ett fondsystem eller något dylikt modernt husliållningssätt,
hvarigenom våra efterkommande kunde komma att betala
R. o. Äd:s soupeer för denna riksdag.
Hr af Grubbens: Jag tror icke, att i min motion finnes
ett enda ord om, att några medel skulle gå ut ur Ridd.-  cassan. När motionen återkommer, anhåller jag att få ytterligare
tala derom.
Uppå derom framställd proposition blef denna punkt af
R. o. Ad. bifallen.
Tredje punkten, ang:de aflöningen för R.iksSt:s
och Utsk:ns cancellipersonal.
Gr. Cronhjelm: Innan II. R. o. Ad. går att afgöra denna
punkt, anser jag för min pligt, såsom ledamot i Ridd.Direct., att
upplysa, det Ridd.Direct. eller synnerligen Seci’eteraren, haft
mycken svårighet för att lyckas erhålla skickliga notarier. Af
dessa notarier är endast en boende i Stockholm; de öfriga hafva
måst vidtalas att lemna sina tjenstebefattningar i landsorterna.
Cancellist-ansökningar hafva icke fattats; men notariernas
tjenstgöring är af den beskaffenhet, att dertill fordras icke
allenast mycken arbetsamhet och skicklighet, utan jemväl
vana och naturlig fallenhet. Af dessa skäl har Ridd.Direct.
trott sig böra, så vidt det varit den tillåtlig t, genom dess
320
Den 17 Mars e. m.
Secreterare garantera dessa personer samma inkomst som notarierna
hade under förliden riksdag; och jag äfvensom de
öfriga ledamöterna i Ridd.Direct. skulle finna oss uti en ganska
svår ställning, om H. R. o. Ad. behagade göra någon
nedsättning i arfvodets belopp. Jag vågar derföre tillstyrka,
att R. o. Ad. måtte i detta afseende förena sig med BondeSt.
, som beslutat, att utom den tillökning, Utsk. föreslagit
för Bonde-secreteraren, skulle tilldelas åt den nuvarande cancellipersonalen
-f af den aflöning, som vid sista riksdagen lernnades,
att såsom minimum förskottsvis lyftas, och att vid
riksdagens slut hela arfvodet skulle bestämmas, dock så, att
beloppet icke finge understiga det vid sista riksdagen. Samma
beslut har äfven af BorgareSt. blifvit fattadt, och frågan
blifver sålunda genom R. o. Ad:s instämmande afgjord;
och jag tror, att vår cancellipersonal, särdeles notarierna,
för hvilka jag mest ifvar, göra fullkomligen skäl för denna
aflöning. Jag vågar således tillstyrka bifall å BondeSt:s inbjudning
i denna punkt.
Frih. Cederström, Jacob: Äfven jag tillstyrker, att
BondeStts beslut måtte tjena till grund för det beslut, H. R.
o. Ad. fattar, dock med den förändring, att summan, som
vid riksdagens slut bestämmes, måtte per månad blifva lika
stor med den, som under sista riksdagen månadtligen utgafs;
ty om denna riksdag blir kortare, böra icke samma arfvoden
utbetalas. Jag tror således, att de böra beräknas efter
månad, och tillstyrker med detta tillägg bifall å BondeSt:s
beslut.
Hr von Heijne, Georg: Från samma synpunkt, jag
utgick, då jag i förmiddagsplenum yttrade mig, att alla sådana
afprutningar äro alltför mesquina i jemnförelse med
hvad som åtgår till riksdagskostnader för de enskilda riksdagsmän,
som hålla sig sjelfva, och från hela landet åt de
valda riksdagsmännen; från samma synpunkt hemtar jag äfven
skäl för att anse cancellipersonalen icke böra aflönas med
mindre än vid sista riksdagen. Det torde vara en allmän
önskan, att våra former må blifva sådana, att vi kunde vara
belåtna med en mindre cancellipersonal; men under närvarande
former finner jag en afprutning i cancellipersonalens
arfvode vara olämplig.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Då frågan
förra gången förevar hos R. o. Ad., tillstyrkte jag bifall till
TJtsk:s betänk.; men det blef återreinitteradt, och i svaret
på återremissen har Utsk. fullständigt upplyst, att dess afsigt
ingalunda varit någon nedprutning af arfvodena under
det belopp, de voro vid sista riksdagen. Utsk. har äfven upptagit
det skäl, jag förra gången anförde, att uppbärandet af
en större summa vid slutet af riksdagen synes vara förmånligare
för cancellipersonalen, än det ifrågasatta större förskottet
å
Den ij Mars c. ra.
321
a aflöningen per månad. Skulle| likväl R. o. Ad. allmänt hysa
den tankan oell önskan, att förskotten å dessa arfvoden må
genast utdelas med ett högre belopp, vill jag icke ensam
sätta mig deremot; men jag ber att få fasta uppmärksamheten
derpå, att vi icke böra göra StalsUtsk. den orättvisa
att anseUtsk. hafva, till cancellipersonalens förfång, Uti dess
förslag afsett ett mesquineri i hushållning.
Gr. Cronhjelm: Jag vill, i anledning af hvad den siste
talaren anfört, hafva äran upplysa, att BondeSt:s inbjudning
instämmer med StatsUtsk:s betänk, äfven deri, att minst
en tredjedel af arfvodenas belopp skall innehållas och först
vid riksdagens- slut tilldelas cancellipersonalen. Dit enda,
hvari BondeSt;s beslut skiljer sig från StatsUtsk:s hemställan,
är den omständighet, att BondeSt. förklarat, att den
vid slutet af riksdagen tilldelade summan, sammanlagd med
hvad månadtligen utbetalas, icke skall komma att understi
ga det belopp, som vid sista riksdagen af cancellipersonalen
uppbars. Det är således icke min mening att yrka, det cancellipersonalen
må erhålla något utöfver arfvodenas belopp
vid sista riksdagen, och ej heller, alt hela beloppet må genast
utbetalas, men att dessa personer må erhålla säkerhet,
att de icke skola erhålla mindre, än förut blifvit utbetaladt.
Särskildt får jag tillagga den bevekelsegrund, att R. o. Ad:s
cancelli nu består af ett vida mindre antal personer än vid
förra riksdagen, hvilka dock hafva lika mycket att göra som
den större personalen vid sista riksdag; att R. o. Ad. alltid
haft stor svårighet att erhålla notarier; alt det icke är utan
exempel, att man vid början af riksdagen dertill får antaga
personer, som, oaktadt de äro skickliga i andra afseenden,
sedan mäste ombytas, emedan de icke hafva erforderlig vana
vid delta slags arbete, samt slutligen, att då de blifvit
antagna under förutsättning, att deras arfvode icke skulle
belöpa sig till mindre än det, som var anslaget vid förra
riksdagen, skulle jag och många med mig anse orätt, om.
samma inkomst icke blefve dem garanterad. På dessa skäl
får jag anhålla, att R. o. Ad. måtte instämma uti BondeSl:s
beslut.
Ilr Gyllenhaal, Lars Herman: Såvida jag vid
uppläsningen kunnat fatta BondeSlts beslut, har derigenom
blifvit stadgad en minimisumma, under hvilken BondeSt.
ansett cancellibetjeningens aflöning icke böra få gå. Gr.
Cronhjelm har delat samma åsigt; men jag vågar hemställa,
huruvida R. o. Ad. anser sig tillständigt att, emot stadgandet
i 24 §• Riksd.Ordm, nu bestämma en gifven summa.
Jag hemställer, om icke sådant vore att gå StalsUtsk. i förväg;
ty detta Utsk. har ännu icke varit i tillfälle att, efter
öfverläggning med Hr Gr. o. Landtm, samt Talmannen, föreslå
beloppet, hvilket skall ske vid riksdagens slut, med
4 IL 41
Den 17 M*rs e. m.
afseende på göromålens vigt oell mängd. Jag tror således
det icke vara fullkomligen grundlagsenlig! att nu på förhand
garantera cancellibetjeningen en gifven summa vid
riksdagens slut. Alla de skal, som af Gr. Cronhjelm nu
blifvit åberopade, skola då hos mig och säkerligen äfven bos
StatsUtsk:s öfriga ledamöter komma under noggrannt öfvervägande,
och ingen önskar högre än jag, att ifråga var. personer
må erhålla en belöning, svarande mot deras arbete
och förtjenst. Men jag har icke ansett mig tillständigt att
nu genast ingå i pröfning af hvad de skola erhålla, utan har
jag, likasom StatsUtskjs öfriga ledamöter, trott sådant icke
förrän vid riksdagens slut böra eller kunna föreslås och af
R. St. pröfvas.
Hr von Heijne: Jag anser ett beslut, hvarigenom R.
o. Ad. förenar sig med det, som BondeSt. fattat, icke innefatta
någon föreskrift om en bestämd summa för diessa arfvoden;
det skulle blott förutsätta, att de icke borde blifva
mindre än vid sista riksdagen, men det skulle bero afStatsUtsk.
att föreslå och af R. St. att antaga en större summa,
hvilket jag likväl icke nu tillstyrker. Jag önskar endast, att
R. o. Ad. måtte förena sig i det yttrande, BondeSt. afgifvit,
att cancellipersonalen icke må hafva att vänta sig mindre
än vid sista riksdagen; dessa personer böra något sånär
veta för hvad de skola arbeta. StatsUtsk. har yttrat, att
dess tanke vore att icke minska arfvodena, men snarare personalen.
Det skulle jag äfven önska; men jag tror, att det
förutsätter, att vår Representation skall hafva andra former,
som göra göromålen mindre vidlyftiga och att mindre skrifveri
behöfves. I annat fall kunna vi icke minska antalet af
cancellibetjeningen. Summan af hvad jag vill säga är, att
jag önskar, att R. o. Ad. ville förena sig i samma beslut,
som BondeSt. fattat.
Gr. Cronhjelm: Jag får vördsamt upplysa, att 24 §•
Riksd.Ordn. icke, såsom en värd ledamot påstått, föreskrifver,
att arfvodena skola först vid riksdagens slut bestämmas,
utan att slutliga arfvodet skail vid riksdagens slut utbetalas,
och jag förmodar, att det är på denna grund, StatsUtsk.
velat innehålla en tredjedel eller något mer, för att
då cancellipersonalen tilldelas; tvärtom innehåller denna §.,
att dessa aflöningsmedel skola bestämmas på samma gång
som statsregleringen uppgöres, och statsregleringen förekommer
vanligen första gången vid början af riksdagen, eller
åtminstone icke långt efter dess början. Jag tror således,
att R. o. Ad. äro oförhindrade att bestämma en minimisumma.
Jag vill visserligen icke yrka, att denna summa
vid riksdagens slut må öfverskridas; men dessa personer böra
hafva någon säkerhet, att deras arfvoden icke blifva mindre
än förut, helst de, i anseende till den mindre personalen,
hafva vida mer att göra an vid sista riksdagen.
Den 17 M*r« e. m.
3*3
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Dä jag, kallad af
Hr Gr. o. Landtm, såsom ordförande i Utsk., haft tillfälle
att jemte ordföranderna i öfriga Utskm yttra mig i denna
fråga, och jag'dervid tillkännagifva min mening, att 24 §.
Riksd.Ordn. bör så förstås, att cancellister och notarier bör
vid riksdagens slut tillkomma en vedergällning, lämpad efter
göromålens mängd, så torde jag få uppläsa orden i denna §.:
"Och erhålle vid riksdagens slut en efter göromålens vigt och
"mängd lämpad vedergällning af statsmedlen, hvilken af Stats"Utsk.
, efter öfverläggning med Landtm, och Talmännen,
"föreslås och, i sammanhang med den öfriga statsreglerin"gen,
af R. St. bestämmes.” Jag kan icke dela den opinion,
som en talare yttrat, att då man förklarar, att ett minimum
ovilkorligen skall tilldelas dessa personer, det icke också säges,
att det skall tilldelas dem, ehvad de göra sin tjenst val
eller illa. Jag har haft tillfälle under flera riksdagar erfara,
att göromålen kunna afUtskms tjenstemän skötas både skickligt
och mindre skickligt och med mindre flit, och jag har
varit nödsakad se, att den mindre flitige och oskicklige erhållit
lika arfvode med den skicklige och oförtrutne. Jag
vill icke understödja detta oskick, och jag anser cancellibetjeningen
kunna vara säker att den vederfares rättvisa, då det
är öfverlemnadt till Landtm, och Talmännen att jemte StatsUtsk.
bestämma den summa, som vid riksdagens slut bör såsom
vedergällning dem tillkomma. De af StatsUtsk. föreslagna
förskotten anser jag fullkomligt tillräckliga att ligga
till grund, tills denna vedergällning vid riksdagens slut kan
dem tilldelas; och jag är öfvertygad, att om Utsk:ns tjenstemän
med skicklighet och drift, så att intet uppehåll genom
deras förvållande uppkommer, fullgöra sina åligganden, skall
det blifva en kär omsorg för Landtm, och Talmännen äfvensom
för StatsUtsk. att förskaffa dem den vedergällning, hvaraf
de göra sig förtjenta. Jag anhåller om proposition till
bifall å StatsUtsk:s betänk.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag erinrar mig, att vid alla
de riksdagar, som följt efter regementsförändringen, d. ä. under
all den tid, som dessa former varit gällande, ett annat
förhållande, så vidt mig veterligt är, ägt rum med cancelliaflöningen
än det, som vid denna riksdag föreslås; och då
jag härtill lägger, att Heder v. BondeSt. redan yttrat sig på
annat sätt, anser jag grundlagens helgd icke vara öfverträdd
derigenom, att jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller om proposition
till bifall å BondeSt:s inbjudning, så mycket hellre,
som den distinction, hvilken den siste värde talaren
gjort i afseende på skicklighet och oskicklighet, lärer, då
den återstående tredjedelen skall utdelas, få allt det afseende,
den förtjenar. Det är icke att förmoda, att något Utsk:s
ordförande skall föreslå samma belöning för den icke
skicklige som för den skicklige, och jag har fullt förtroende
till StatsUtsk., att det skall hafva samma omsorg. Jag
34
Den 15 Mars e. m.
ser således i anmärkningen blott ett sätt att courtisera StatsUtsk.
och anhåller om proposition till bifall å BondeSt:s inbjudning.
Frih. Ehrenborgh: Det har aldrig varit nain mening
eller mitt sätt, då jag talar, att courtisera någon slags opinion.
Jag lemnar åt den siste värde talaren att bedöma,
hvilken af oss, som i detta afseende courtiserar mest. Jag
vill blott förklara, att då jag icke anser det vara min rätt
att bestämma arfvodet för någon tjensteman inom det Utsk.,
hvars ordförande jag har den äran att vara, och då man
vet, att det vid början af riksdagen icke beror på ordföranden
att tillsätta tjenstemännen, utan af en pluralitet, ofta
bestämd af BondeStåndet, så tror jag mig icke böra tillstyrka
ett sådant minimum, sorn skulle sätta Landtm, och Talmannen
ur tillfälle alt rectifiera, hvad sorn bör rectifieras.
För öfrigt är den praxis, Frih. Boye jemväl omnämnt, mig
fullkomligt likgiltig; jag följer endast grundlagen, och jag
vädjar till Hr Frih. sjelf, om han med all möjlig speculaliv
förmåga kan tolka den annorlunda, än jag gjort.
Frih. Boye: Jag är förvissad derom, att i fall någon
jemnförelse kunde äga rum, för att bedöma hvilken som varit
eller är mest courtisan, jag eller den siste talaren, så
skulle jag på jemnförelsen icke tappa; och efter en jemnförelse
blifvit framkallad, vill jag säga, att jag icke har äran
vara ledamot, ännu mindre ordförande i Utsk., och derföre
kan jag icke hafva någon afsigt att åt mig behålla någon
myndighet till slutet af riksdagen. Jag förblifver vid min
anhållan om proposition till bifall på BondeSt:s inbjudning.
Gr. Cronhjelm: Jag ber att få förklara, det jag, då
jag yrkar förening i beslutet med BondeSt., trott mig fullgöra
Riksd.Ordn:s 9,4 §- Jag har särskildt af ordföranden
1 StatsTJtsk. hört, att man inom några veckor kunde förvänta
StatsUtsk:s förslag om aflöningens belopp tillika med
statsregleringen. Frågan kommer således i alla fall icke att
uppskjutas intill riksdagens slut. l^å sådan grund och då
Landtm, och Talmännen hafva sin lätt öppen att öka eller
minska den vid riksdagens slut återstående tredjedel och att
afskeda den, som icke är skicklig, tror jag vi göra bäst och
rättvisast, om vi bifalla BondeSl:s inbjudning. Vi hafva då
gått närmare grundlagen så tillvida, som, mig veterligen,
icke förr varit regleradt så, att man lemnat bestämmandet
till framtiden. Tjenstemännen hafva alltid fått vid riksdagens
början veta, för hvad de skulle arbeta. Jag vill icke
i detta fall strida; jag ville blott önska, att mina motståndare
hade haft omsorgen att anskaffa notarier, hvartill hos
It. o. Ad. fordras den största färdighet, emedan inom detta
hus finnas flera, som tala mycket och fort, hvarigenom arbetet
i samma män blir svårare och drygare. Den svårighet,
vi nu haft att anskaffa dem, skulle framdeles ytterli
-
Den 17 Maus e. m.
3^5
gare ökas, om aflöningen blefve minskad, då likväl arbetet
blifvit förökadt.
Frih. Cederström: Det har blifvit yttradt, såsom hemtadt
från 24 §. Riksd.Ordn., att det icke skulle gå an att
fastställa ett minimum af det arfvode, cancellibetjeningen
bör erhålla, förr än vid riksdagens slut. Den värde ledamot,
sorn yttrat sig så, ordföranden i Constit.Utsk., synes
liafva förbisett, alt i händelse man icke kan bestämma ett
minimum, kan man icke heller gifva förskott, då man stricte
följer 24 §• Jag skall läsa upp inom.: ’ Så väl Ståndens,
”sorn Utsk:ns Secreterare, jemte den under Riksdagar biträdande
nödiga betjeningen i Ståndens cancellier samt R. St:s
”Utsk., njute samma säkerhet med Riksdagsmän, och erhålle
”vid Riksdagens slut en efter göromålens vigt och mängd
”lämpad vedergällning af statsmedlen, hvilken af StatsUtsk.,
”efter öfverläggning med Landtm, och Talmännen, föreslås
”och, i sammanhang med den öfriga statsregleringen, af R.
”St. bestämmes.” Att följa ordalydelsen här, skulle således
icke heller något förskott kunna äga rum, utan först vid
riksdagens slut skulle R. St. öfver vedergällningen besluta.
Likväl har samme ledamot tillstyrkt bifall till StatsUtsk:s
betänk., hvari förskott på arfvodet föreslås. Jag skulle likväl
tro, att då man icke bestämmer den summa, som skall
utgå, utan säger, att under den och den summan skall beloppet
icke bestämmas, har man icke trädt grundlagen för
nära. Ville man åter drifva det derhän, att betjeningen icke
förr än vid riksdagens slut skulle erhålla någon aflöning,
tror jag, att göromålen snart skulle afstadna och att Ständerna
sålunda blefve tvungna att förändra ett sådant beslut.
JVIen i afseende på BondeStrs beslut anhåller jag att få fästa
uppmärksamheten på det tillägg, jag nyss hade äran föreslå.
EondeSt:s beslut lyder vid slutet sålunda: ”Emot riksdagens
slut och i sammanhang med statsregleringen uppgör
”StatsUtsk., efter samråd med Hr Landtm, och Talmännen,
”förslag till den tillökning, som cancellipersonalén bör lil 1—
”komma; dock må denna tillökning icke blifva mindre, än
”att livar och en i det hela undfår, hvad för hvarje plats
”vid sista riksdagen bestods.” Det går icke an att utan inskränkning
instämma i detta beslut, att hvar och en i det
hela skall undfå lika mycket som vid förra riksdagen, och
derföre har jag begärt det tillagg i beslutet, att cancellipersonalen
icke pr månad må erhålla mindre, gn hvad vid
sista riksdagen bcslods. Jag anhåller ytterligare om proposition
derpå.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag hemställer vördsamt,
huruvida ett fullkomligt ingående på BondeSt:s förslag
att för cancellipersonalen bestämma en minimiaflöning till
det belopp, som utgjorde maximum vid sista riksdagen, är
fullkomligt ändamålsenligt. Jag vili icke ingå i diseussion,
326
Den 17 Mars e. m.
huruvida det är grundlagsenlig! (derom tror jag mycket kan
sägas mot och med); men jag tror det vara klart, att om
detta belopp antages till minimum, lärer ett maximum komma
att blifva mer betydligt, än man föreställer sig, eller
också reducera sig till intet. Jag tror för min del, att ett
instämmande i BondeSt:s förslag eller, såsom här blifvit yrkadt,
förskottens bestämmande till -| af hvad denna personal,
hvar och en inom sin grad, hade i aflöning vid förra
riksdagen, skulle vara,ganska lämpligt, helst man då skulle
komma till ett slut i denna fråga, emedan två Stånd redan
fattat ett sådant beslut, hvilket genom B. o. Ad:s bifall
skulle blifva B. St:s beslut, och cancellibetjeningen sålunda
visste, hvad den hade att vänta sig såsom förskott. Ett fullkomligt
instämmande i BondeSt:s förslag torde, på sätt Frih.
Cederström yttrat, icke vara ändamålsenligt; men om H. B.
o. Ad. ville fatta och inbjuda de öfriga Stånden att deltaga
i det beslut, att StatsUtsk. borde i sammanhang med statsregleringen
inkomma med definitivt betänk. 0111 den aflöning,
som skall bestås, så tror jag, att cancellipersonalen icke skall
blifva lidande och att tidsutdrägten icke blifver betydlig,
helst om man betänker, att, i fell B. o. Ad. nu instämmer
i BondeSlrs beslut, saken icke kommer att blifva afgjord,
förrän ett förstärkt StatsUtsk. kommit tillsammans, och således
icke innan en eller annan vecka förflutit. Då torde
tiden melian ett sådant afgörande och det, sorn kan bero på
statsregleringen, icke blifva så betydlig, att denna skillnad
kan blifva någon uppoffring för cancellipersonalen. Jag får
derföre tillstyrka, att B. o. Ad. måtte besluta ett månadtligt
förskott för denna personal, bestämdt till afhvadarfvodena
sista riksdagen utgjorde, samt att StatsUtsk. förelägges
att i sammanhang med statsregleringen inkomma med
definitivt förslag öfver ifrågavarande aflöning.
Frih. Ehrenborgh: I anledning af Frih. Cederströms
directe till mig ställda yttrande vill jag svara, att jag medger
med honom, att strictissime intet förskott kunde gifvas;
men om man ville så strängt tillämpa grundlagen, skulle ingen
utgift under riksdagen kunna ske, emedan alla sådana
utgifter måste ske förskottsvis. Skulle vi dock, såsom Gr.
Cronhjelm föreslagit, förena oss uti BondeSt:s beslut att fixera
ett minimum för hvarje grad, förmodar jag, att Frih. Cederström
skall medgifva, att sådant icke skulle öfverensstämma
med det motiv, jag framställt för aflöningens bestämmande
vid slutet af riksdagen af StatsUtsk., efter öfverläggning
med Landtm, och Talmannen. Svårligen kunde i sådant
fell mer eller mindre drift och skicklighet på vedergällningen
hafva inflytande; ty detta minimum är så betydligt,
att sannolikt Talmännen och StatsUtsk. icke skulle våga
föreslå högre arfvoden. Frih. Palmstjerna har nu föreslagit
förskottens fixerande till -§ af aflöningen vid förra riksdagen,
och i fell på sådant sätt en sammanjemnkning kan
Den 17 Mars c. m.
3u7
göras, vill jag icke lägga hinder i vägen. Jag har endast
yttrat mig för principens skull, och den måste jag vidhålla,
då jag i Talmansconclaven varit en bland de första, som fästat
uppmärksamheten på nödvändigheten att återgå till den
grund för aflöningen, som i grundlagen finnes föreskrifven.
Gr. Cronhjelm: Enligt den enskilda, men ändock ganska
säkra underrättelse, jag nu fått i afseende på, huru detta
mål blifvit afgjordt hos BorgareSt., får jag tillkännagifva,
att om R. o. Ad. skulle vilja, med förnekande af någon del
af BondeSt:s beslut i denna punkt, förena sig örn att bestämma
förskottet och cancelliets vedergällning till af dess
belopp vid sista riksdag, skall frågan komma att undgå förstärkt
StatsUtsk. och R. o. Ad:s beslut blifva R. St:s. BorgareSt.
har nemi. bestämt, att | af arfvodenas belopp vid
förra riksdagen böra tilldelas cancellipersonalen såsom minimum,
äfvensom att Landtm, och Talmännen samt StatsUtsk.
må vid statsregleringen inkomma med förslag om tillökningen.
Jag tror, att jag samt Frih:na Palmstjerna och Ehrenborgh
äro ense, och såvida icke Hr Gyllenhaal vidhåller sitt
yrkande, hafva då skiljaktiga opinioner här icke gjort sig
gällande.
Frih. Boye: Det der compositionssystemet, som jag igenkänner
från föregående riksdag och hvaraf skulle följa, att
det Stånd, som sist yttrade sig, skulle vara af ingen betydenhet,
emedan ämnet vore att anse såsom afgjordt genom
2:ne Stånds förut fattade beslut, detta system kan jag icke
godkänna. Jag tror, att hvart och ett Stånd handlar rättast,
då det icke bryr sig om andra opinioner, än sin egen.
Då jag tillstyrkte bifall till BondeSt:s inbjudning, skedde det
under den förutsättning, att fråga ej kunde uppstå derom,
att aflöningen skulle beräknas annorlunda än pr månad; men
sedan Frih. Cederström gjort erinran derom, anser jag icke
ur vägen att följa denna erinran, och derföre anhåller jag
om propos. till bifall å BondeSt:s inbjudning med det tillägg,
att aflöningen beräknas pr månad.
Gr. Cronhjelm: Då jag till någon del frångått det yrkande,
hvarmed jag började, ber jag att få förklara, att jag
anser mig icke hafva bort fortsätta detta yrkande, då det
icke mera kan leda till något ändamål. Då jag nemi. vet,
att tvenne Stånd fattat ett annat beslut och att målet, derest
vi stadna i ett särskildt beslut, konnner till förstärkt StatsUtsk.
, så tror jag, att det är bättre för den rättvisa utgången
af saken, att cancellipersonalen erhåller ■§• af sin aflöning,
helst jag är öfvertygad, att Landtm, och Talmännen
samt StatsUtsk. icke kunna vilja föreslå det återstående beloppet
till mindre än ^ af sista riksdagens arfvoden.
Frih. Boye: Jag utber mig att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att om R. o. Ad. fullgör denna Donde
-
3 28
Den 17 Mars e. m.
St:s inbjudning, blir det icke den tredje meningen, utan två
Stånds beslut; ty jag kan icke föreställa mig möjligheten,
att BondeSt. haft för afsigt att bestämma aflöningen annorlunda
än pr månad, och således komme två Stånd att stadna
mot två. Jag ser ingen fara i det. Skulle en sådan konsideration
i alla beslut göra sig gällande, blir det bekymraerfullt,
huru vi ständigt skola jemnka och jemnka; jag har
icke framställt mitt yrkande för att förena mig med den siste
talaren, och jag förändrar icke min mening derföre, att
han blifvit af annan tanke.
Hr von Hohenhausen: Sedan Frih. Boyeafstått från
sin yttrade mening, har jag intet att anföra, och får blott
begära Ilr Gr. o. Landtmrs proposition.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde proposition till
bifall å hvad StatsUtsk. i denna punkt föreslagit.
Ropades ja och nej.
H. Ex. förnyade enahanda proposition blef på samma
sätt besvarad.
Frih. Palmstjerna: Som denna propos. icke tyckes
förena alla meningar, får jag anhålla, att Hr Gr. o. Landtm,
behagade framställa den propos., jag begärt.
I anledn. häraf föreslog H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, bifall
till StatsUtsk:s förslag i denna punkt med den förändring,
Frih. Palmstjerna yrkat, nemligen, att cancellipersonalen
såväl vid RiksSt:s som Utsk:ns cancellier skall åtnjuta
ett månadtligt förskott utaf två tredjedelar af hvad för hvarje
plats vid sista riksdagen varit bestämdt, samt att i sammanhang
med statsregleringen, efter samråd med Landtm, och
Talmännen, förslag skall uppgöras till den tillökning, som
cancellipersonalen bör tillkomma.
Bifölls.
Fjerde punkten, om skjuts- och tractamentseinsättning
åt Seereteraren vid BondeSt. för resan
hit samt åter till sin hemort.
Femte punkten ang:de Ridd.-fiscalens afl önan de
utaf riksdagskostnads 111 edlen.
Dessa tvenne punkter biföllos.
Sjette punkten, ang:de tiden, från hvilken och
till och med hvilken arfvoden och t r acta mentén
må beräknas.
Frih. Cederström: För min del tror jag, att BondeSt:s
beslut om denna punkt är mera ändamålsenligt, än hvad
StatsUtsk. föreslagit Det kan hända, att inom ett Utsk.
göromålen minskas så, att en stor del af betjeningen kan
förafskedas och icke bör fortfara att åtnjuta arfvoden. Jag
anhåller derföre om propos. å bifall till hvad BondeSt. i
denna del beslutat.
D«n 17 Mars c. m.
Uppå derom framställd proposition fann R. o. Ad. för
godt att instämma i hvad BondeSt. rör:de denna punkt beslutat.
Hvad StatsUtsk. i öfrigt i dess memorial N:o i och utlåtande
N:o 16 föreslagit och hvarom särskildt beslut icke
redan blifvit fattadt, fann R. o. Ad. för godt att bifalla.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. nu genomgått
StatsUtsk:s betänk., anhåller jag att få till prot. anmäla min
reservation mot Högloft. Ståndets beslut på f. m., rör:de det
arfvode, som till Landtm, och Talmännen bör utgå. Jag
grundar denna reservation på de följder, jag befarar af den
njugghet, som blifvit visad emot dessa samhällets högsta embetsman.
Uppå deras noggranna iakttagande af grundlagarnas
föreskrifter hvilar i betydlig mån varaktigheten af samhällets
statsskick och ett lugnt framskridande till förbättringar
deri. Den njugghet, Representationen emot dem ådagalagt,
anser jag vara ett illa beräknadt medel att förvärfva
förtroende till öfriga bemödandens verkningar på Statens fördel.
Frih. Boye och Hr Rothlieb, Carl Fredr., reserverade
sig äfven emot R. o. Ad:s ifrägav. beslut.
Hr af Melin, Henr. Georg, uppläste följande:
Med anledning af det benägna bifall, H. R. o. Ad. under
alla sedan år 1809 varande riksmöten täckts lemna Frimurare-barnhnsdirectionen
härstädes, att Långfredagen få uppföra
den vanliga concerten å detta rum till förmån för en
så välgörande inrättning, får, såsom vice ordförande i samma
direction, jag vördsamt anhålla, det E. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, läcktes lill 11. R. o. Ad:s bifall härå göra proposition.
Uppå derom framställd proposition biföll R. o. Ad., att,
på sätt hittills varit vanligt, riddarhussalen äfven instundande
Långfredag får begagnas af Frimurare-barnhusdirectionen
för att derstädes låta uppföra en concert, till förmån
för samma barnhus.
Upplästes BancöUtsk:s den 14 dennes afgifna memorial
N:o 5, i anledn. af från tvenne RiksSt. erhållna remisser utaf
K. M:s nåd. skrifvelse till R. St. med förslag till lag för
Banken.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Då jag förenat vnig i
den reservation, som Hr Lefre'n och flera af BancoUtskts ledamöter
låtit medfölja Utsk:s utlåtande och nu blifvit uppläst,
hemställer jag vördsamt, på de skäl denna reservation
innehåller, att BancoUtsk:s memorial måtte nfslas, samt att
Utsk. må anbefallas att stalla sig till efterrättelse H. R. o.
Ad:s redan beslutade remiss om detta måls handläggande af
Banco- och LagUtskm,
4 H. 4a
33»
Den 17 Mars e. m.
Frih. Cederström, Jac.: Så mycket hellre inst,Immer
jag med den siste värde talaren och förmodar något annat
än afslag icke kunna följa på ifrågavarande memorial, som
R. o. Ad. redan i förmiddags, oaktadt Hr Gr. o. Landtm,
då erinrade, att detta memorial hade inkommit, till BancoUtsk.
remitterade ett af mig gjordt anförande i ämnet. R.
o. Ad:s beslut i förevarande fråga blef derigenom på förhand
tillkännagifvet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: I anledn. af Frih. af
Nordins begäran om afslag å BancoUtsk:s memorial har jag
velat anhålla, att memor. må få hvila på bordet, på det frågan
icke par surprise må afgöras.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Om tvenne ledamöter
förena sig i att begära memor. på bordet, har jag intet att
tillägga; men i fall sådant icke sker, utan discussionen fortsättes,
vill jag yttra några ord. Jag anser mig nemligen,
då jag var en bland dem, som här stridde för den sats, att
allt det grundlagsvidriga skulle från lagförslaget afskiljas,
vara skyldig förklara, att jag anser lika vådligt att godkänna
den magtutvidgning, som BancoUtsk. velat tillegna sig.
Skulle Utsk:n tillerkännas rättighet att från sig förskjuta sådana
propositioner eller motioner, som påtagligen liörde till
deras handläggning, så skulle man komma på den punkt,
att det icke mera vore Ständerna, utan Utsk:n, som afgjorde
målen; ty hvad blefve väl följden, örn Utsk:n förklarade,
att de icke kunde upptaga de mål, som till dem blifvit remitterade,
då R. St. enligt Riksd.Ordnls 44 §•’cke äga att omedelbarligen
pröfva målen. Jag anser den enda väg för att
komma till beslut vara, att BancoUtsk. behandlar målet.
Uti detta yttrande, som jag anhåller må få åtfölja remissen,
får jag göra det tillägg, att jag för min del anser det tillhöra
BancoUtsk. att från Konungens propos. afskilja det, som
icke står i öfverensstämmelse med grundlagen, men upptaga,
hvad som rörer grunderna för Bancostyrelsen. Jag anhåller
således om R. o. Ad:s beslut, att BancoUtsk. skall upptaga
målet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utan att på något
sätt vilja bestrida bordläggningen, vill jag dock fästa Hr Dalmans
uppmärksamhet derpå, att det icke vore att frångå
den vanliga ordningen, om detta BancoUtskts memor. genast
afgjordes; ty det är icke af den natur som vanliga utsk:sbetankm,
hvilka afhandla sjelfva ämnet, som blifvit remitteradt.
Dessa böra alltid hvila på bordet till nästa plenum
efter första föredragningen; roen 44 §• Riksd.Ordn. innehåller,
alt i anledn. af sådana utlåt:n som det förevarande böra
RiksSt skyndsamt yttra sig, under hvilket Utsk. de anse
målet höra. Frågans afgörande nu genast vore således icke
att frångå ordningen.
Den i; Mars e. m.
33i
Hr Dalman förklarade, att han icke kunde afstå från
sin begäran, att ifrågavar. memorial skulle få hvila på
bordet.
Frih. Rantzou, Joh. Alb., och Gr. Spens, Garl
Gust., förenade sig med Hr Dalman.
Företogs till pröfning BancoUtsk.'s d. ii dennes e. m.
och d. i3 dennes e. m. på bordet lagda memorial N:o 4> i
anledn. af R. o. Ad:s Utsk. gifna anmodan att ofördröjligen
inkomma med kategoriskt svar i fråga om silfverutvexlingen.
Frih. Rantzou, Joh. Alb., begärde, att detta memorial
ytterligare måtte få hvila på bordet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sådant icke
kunde ske, emedan BancoUtskrs memorial redan tvenne gånger
varit bordlagdt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då Ronungens nåd.
skrifvelse af d. 17 sisth Febr. tillkännagifver Ronungens bestämda
åsigt, att silfverutvexlingen kan och bör taga sin början
d. 1 nästk. Juli, och dåBancoUtsk. nu torde vara i tillfälle
bedöma, i hvad mån omständigheterna för närvarande
medgifva att med den silfverfond, som finnes, verkställa realisationen;
så anser jag intet hinder möta BancoUtsk. att nu
kathegoriskt yttra sig, huruvida silfverutvexlingen kan, enligt
vid sista riksdagen gifven lofven samt enligt de af Regeringen
yttrade åsigter, nu fullgöras. Jag kan ej annat än
på det högsta instämma i den af Regeringen yttrade åsigt om
utvexlingsdagens bestämmande och tror, lika med hvad en
åldrig, vördnadsvärd man, realisationens veteran, som man
här kallat honom, yttrat, att stadgandet af tiden, då vexlingen
skall taga sin början, här är det vigtigaste, samt att
vi sedan i fred och ro kunna komma öfverens om det öfriga.
Om deremot vi först skola strida om garantierna, innan
hufvudsaken är afgjord, skola de splittrade interessena
svårligen kunna förena sig. Men sedan förlikningen är slutad,
är det allas gemensamma interesse att upprätthålla realisationen.
Jag yrkar således återremiss å BancoUtsk:s memor.
, med föreläggande för Utsk. att, i enlighet med R. St:s
vid sista riksdagen fattade beslut samt af R. M. bekräftade
lofven och försäkran, äfvensom de afsigter, hvilka R. M.
förklarat vara den egentliga grunden och anledningen för
Ständernas närvarande sammanträde, att, säger iag, i enlighet
med alla dessa grunder föreslå R. St., att Banken d. 1
instund. Juli må öppnas för silfverutvexling.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Om här vore fråga om
att stadga några garantier på den grund, att garantier icke
förut funnes, utan vore behöfliga för silfverutvexlingen och
realisationen, skulle jag fullkomligen förena mig i BancoUtsk:s
memor.j men då jag å andra sidan considererar, att
33a
Den i-j Mais c. m.
K. St. vid sista riksdag, utan aning om elt annat sammanträde,
beslutat, att Konungen skulle äga att utsätta dagen
för utvexlingen; då jag considererar, att Ständerna då antogo
en banklag och alt Sländerna dä stadgade de garantier
lör realisationen, hvilka Ständerna ansågo innehålla säkerhet
för dess bestånd, linner jag endast den fråga här böra undersökas,
huruvida reella fonden nu tillåter en varaktig vexling
eller icke. Jag medger visserligen, att några nya försigtighetsmått
kunna och böra vidtagas; men jag ser intet hinder
för deras vidtagande, sedan R. St. först bestämt, huruvida
reella fonden tillåter utvexlingen. Min enskilda öfvertygelse
är, att denna fond lemnar full säkerhet för realisationens
framtida bestånd, äfven om utvexlingen genast företages.
Det är på sådan grund och då jag föreställer mig,
att BancoUtsk. icke kan hafva särdeles mycken svårighet alt
genom ett generelt öfverslag granska, huruvida fonden hav
tillräckliga realia för att börja vexlingen, jag vågar yrka
återremiss på memor., med föreläggande för BancoUtsk. att,
så fort sig göra låter, inkomma med betänk., huruvida reella
fonden tillåter utvexling eller icke; ty derpå torde vexlingen
bero och icke på några nya garantier. Jag föreställer
mig, att realisationens motståndare vid detta tillfälle ej
kunna bättre blanda sina kort, än då de oupphörligen yrka
på nya lagar och garantier. Vi hafva likväl redan fastställt
garantier och lagar för Banken i den akt och mening att
derigenom fullkomligen trygga realisationens bestånd; och
jag tror, att om R. St. blefye i tillfälle att fatta ett beslut
om utvexlingsdagen, skola opinionerna och interessena jemnka
sig. De, som nu framställa så många farhågor och yrka
så mångå garantier, skulle troligen då blifva mindre ihärdiga,
sedan de blifvit öfvertygade om omöjligheten att förhindra
realisationens verkställande.
Frih. Boye, Ludv.: För alla, som äro af den tanka,
att realisationen är ovilkorligen en lycklig, en nyttig sak,
för alla dessa personer är det också ganska naturligt, att de
önska ett afgörande af tiden, då silfverutvexlingen skall ske;
men för mig, som redan haft äran förklara, att jag ser realisationens
nytta blott ur en vilkorlig synpunkt, nemligen såvida
näringarna få något understöd, om de till följd af realisationen
kunna öka sina produetioner; för mig, som tror,
att Nationens tillstånd här utgör första frågan och Bankens
den andra; för mig, som ömar för alla de olyckliga personer,
hvilkas skulder kunna blifva uppsagda, och som finner
möjligheten af uppsägningar på 70 millioner r:dr utan
minsta tillgång till deras betalande; för mig är det icke likgiltigt,
om tillfredsställande garantier för realisationens bestånd
finnas, innan den går i verkställighet. Jag är långt
ifrån att vara en fiende till realisationen, och i fall de vilkor,
sorn Nationens val fordrar, blifva uppfyllda, skall jag
mottaga realisationen såsom en välgerning; men i annat fall
Den 17 Mars c. m.
335
ber jag Er, mina Hrr, emottaga en gammal mans försäkran,
att J skolén komma att ångra Er. Jag anhåller följaktligen,
att BancoUtsk:s memor. må läggas till handlingarna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Med åberopande af hvad
jag i föregående plenum yttrat vid remitterandet af Gr. v.
Schwerins memorial, får jag ytterligare yrka, att BancoUtsk.
måtte ofördröjligen vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga
för utvexlingen. Jag kan icke, lika med en värd
talare här midtemot, finna, att några ytterligare garantier
aro af nöden, enär R. St. redan vid sista riksdag stadgat
alla de då nödigt befunna garantierna, och vi, i fall deras
beslut blifvit satt i verkställighet, redan kunnat hafva en
utvexling. Likväl återstår ännu en omständighet, som måste
afses, nemligen förhållandet emellan reella fonden och
sedelstocken. Lika med en annan värd talare anser jag den
för vexlingens bestånd nödiga proportionen emellan silfver
och sedlar vara uppnådd, och att vi således icke böra vidhålla
den proportion af 5 till 8, som vid sista riksdagen
stadgades, helst denna proportion är alldeles oberoende af
lagen för utvexlingen; men i fall BancoUtsk. skulle finna nödigt,
att denna proportion iaktlages, tillkommer det Utsk. att
föreslå R. St. de åtgärder, hvarigenom den kan uppnås. Ehuru
jag anser sådant lätt kunna ske på ett eller annat sätt,
vill jag dock icke föreslå någon utväg dertill, helst jag tror,
att det skulle vara mer att skada än att gagna saken, om
jag derom yttrade någon opinion. Jag anhåller, alt Utsk.
måtte åsidosätta alla mindre betänkligheter för att komma
Nationens önskningar till mötes och omsider hinna ett slut
på de oredor, som olika interessen förorsaka i våra myntförhållanden;
och hinna vi icke detta slut genom realisationens
verkställande d. 1 Juli, så tror jag, att vi förgäfves
skola bemöda oss att hinna målet under denna riksdag.
Frih. Cederström, Jac.: Det förundrar mig, att i en
så vigtig fråga som den, när Bankens tjugoåriga moratorium
skall upphöra, man föreställer sig, att BancoUtsk. redankan
vara i tillfälle att yttra sig om det förhållande, hvari Bankens
rörelse står, och den tillgång, som reella fonden, relativt
till sedelmassan, lemnar för utvexlingen; att man icke
vill lemna Utsk. tid att noga betänka dessa ämnen, utan
deremot fordrar, att Utsk. genast skall bestämma dagen, då
utvexlingen skall börja. I fall en närmare utredning icke
vore nödig, behöfde Utsk. icke utlåta sig, utan Ständerna
endast decretera denna dag; men då Utsk. skall utlåta sig,
äro R. St. berättigade att af Utsk. fordra upplysning om
Bankens ställning, om de författningar, som för dess lånerörelse
äro vidtagna och möjligen behöfva förändras, samt
om lagstiftningen för hela dess rörelse. I annan händelse
kan icke någon förutse utvexlingens följder; den skulle troligen
icke blifva långvarig och ett ytterligare moratorium
334
D e » 17 Mart e. m.
blifva nödvändigt, hvilket dock ingen rättskaffens man kan
önska. Jag skulle derföre tro, att sedan R. St. fastställt
siffran för utvexlingen, och någon fråga om ändring deruti
icke blifvit vackt, bör ett uppskof icke väcka farhågor, utan
tvärtom ingifva större förtroende för beståndet af den ordning,
sorn skall inträda; ty liden, när detta skall ske, bör
vara grundad på öfverläggning, när det kan ske, utan att
förrycka våra samhällsförhållanden. En motion har blifvit
gjord om undersökning af Riksg.Contts ställning, som äfven
verkar på Bankens; men denna motion hafva vi ännu icke
sett besvarad af StatsUtsk., och vi veta således icke, hvilket
inflytande förhållandet i Riksg.Cont. kan hafva på Banken;
med ett ord, det är omöjligt att med betänksamhet i afseende
på följderna för samhället yrka, att BancoUtsk. kan
eller skall, innan det hunnit granska allt, hvad till dess
handläggning i frågan blifvit remitteradt, afgifva ett bestämdt
utlåtande om den tid, då realisationen bör gå i verkställighet.
Jag anhåller, att Utsk:s mentor., såsom välgrundadt
och icke erfordrande någon åtgärd, må läggas till handlingarna.
Frih. af Nordin, Carl Joli.: Innan jag går att yttra
mig i hufvudsaken, ber jag fa nämna, att jag allt ifrån förra
riksdagen ifrigt önskat, att beslutet om realisationen må
komma till verkställighet, så fort sådant med säkerhet kan
ske; denna min öfvertygelse har jag aldrig under någon öfverläggning
i BancoUtsk. vikit ifrån att hafva till synpunkt.
Efter detta förklarande anhåller jag att få fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet vid hvad som är meningen med en remiss
från RiksSt. till Utsk. Meningen måste vara den, attUtsk.,
som har närmare tillgång till handlingarna och som känner
de motioner, hvilka i de öfriga Stånden i samma ämne kunna
vara väckta, må komma i tillfälle att taga noggrann kännedom
0111 de på ämnet inverkande förhållanden, för alt sedermera
med sakkännedom afgifva sitt utlåtande. Nu är dock
förhållandet sådant, att i denna stund icke ens alla remisser
kommit BancoUtsk. tillhanda; mycket mindre har Utsk. haft
tillfälle att taga kännedom om dem så fullständigt, som för
afgifvandet af utlåtande i en så vigtig sak som denna erfordras.
Här har af en ledamot inom R. o. Ad. blifvit yttradt,
att garantierna vore tillräckliga, att de nödiga lagstadganderna
redan funnes och att förhållandet emellan reella fonden
och utelöpande sedelstocken vore det enda, man beliöfde
beräkna, för att kunna lemna det anbefallda kathegoriska
svaret. Om så vore, skulle jag nu genast kunna lemna
de nödiga upplysningarna; ty detta förhållande känna vi
nästan alla. Man behöfde i sådant fall endast lemna det
svar, att Banken har 17 k 18 millioner i silfver, och att de
utelöpande sedlarna uppgå till 32 millioner. Jag tror dock,
att något mer erfordras för att kunna fatta ett så vigtigt beslut
som det ifrågavarande. Jag tror det vara nödigt att
Den 17 Mars e. m.
335
länna, hurudan Bankens rörelse efter luckans öppnande skall
Blifva, och BancoUtsk. kan icke beräkna, hvad beslut R. St.
skola fatta om lånerörelsen, hvilket beslut jag anser böra föregå
utvexlingsdagens bestämmande; ty om Sländerna besluta
lånerörelsens utvidgande, är den nuvarande proportionen
för ringa. Skulle Ständerna deremot besluta att minska lånerörelsen,
är proportionen öfverflödig. För min del anser
jag den vara tillräcklig, om lånerörelsen får förblifva vid nuvarande
förhållande; och då sålunda proportionen endast vilkorligen
kan bedömas, tills K.. St. fattat sitt beslut örn lånerörelsen,
är det nödigt, att de Hrr, som uppriktigt önska
realisationens framgång, för att vinna sitt mål, gifva sig den
tid, att Utsk. må kunna sammanjemnka de nog stridiga tankar,
hvilka kunna äga rum inom Utsk. Ett för starkt påskyndande
kunde leda till resultater, hvarmed dessa Hrr
kunde blifva föga nöjda. BancoUtsk:s utlåtande innehåller
dock icke, att utvexlingen icke kan börja den dag, K. M.
föreslagit, utan blott, att Utsk. icke för närvarande derom
kan utlåta sig, hvilket Utsk. ansåg sig vara pligtigt att anmäla,
då R. o. Ad:s remiss innehåller, alt Utsk. borde skyndsamligen
inkomma med kategoriskt svar,j och icke orden:
så fort sig göra låter, vid svarets infordrande blifvit nyttjade.
Jag ber derföre, att R. o. Ad. ville gifva sig tålamod; tydå
Utsk. ännu icke kan beräkna följderna, kan det icke taga
på sitt ansvar att föreslå någon viss utvexlingsdag. Men om
R. o. Ad. ville lägga förevarande memorial till handlingarna,
är jag öfvertygad, att hvar och en skall arbeta på att, så
fort sig göra låter, inkomma med ett definitivt utlåtande,
som skall leda omdömet i stället för att, såsom nu kunde
ske, missleda det.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag har för ofta yttrat mina
tankar i detta ämne, för att någon, sorn derå fästat uppmärksamhet,
skulle kunna betvifla, hvilka de äro. Men i
anledn. af de anmärkningar, som blifvit gjorda mot hvad
som utgör min önskan, eller ett snart afgörande af denna
vigtiga fråga, egentliga föremålet för R. St:s närvarande sammankomst,
vill jag fästa uppmärksamheten på hvad Gr.
Cronhjelm redan vidrört, att nemligen alla de för realisationens
verkställighet vid sista riksdag nödiga befunna, förberedande
åtgärder (och, som man vet, bestämdes besluten af en stor
majoritet) sedermera jemväl blifvit fullbordade, endast med
undantag, att en liten brist finnes i silfverfondens föreskrifna
förhållande till sedelstocken. Frågan är således, örn
denna lilla brist, som d. 1 Juli, efter den ofördelaktigaste
beräkning, föga kan öfverstiga 1 proc., bör verka något ytterligare
uppskof i den utvexling, vid hvilken sednaste Ständer
fastat så mycken vigt och som de påräknat skola hafva långt
för detta inträffat. Frih. Boye har sagt, att man borde se
på Nationen och ej ensamt på Banken. Detta är också min
tanka; men Nationens dyrbaraste interessen fordra att ju förr
336
Den ij Mars c. m.
dess hellre få den frågan afgjord, o ra och när vi skola äga
ett säkert mynt, en säker värdemätare af all den egendom,
sora bestämmes i Svenskt mynt, — en säker beräkningsgrund
för alla de industriens företag, sora måste afse afsättning i
Sveriges gångbara mynt. För nationens stora och allmänna
interessen är det vida mindre magtpåliggande — huru nyttiga,
kloka och ändamålsenliga beslut äfven i det fallet onekligen
äro —, om den eller den lånerörelsen blir litet bättre
eller sämre reglerad, får några hundratusen r:dr mer eller
mindre. Enligt hvad redan ganska riktigt är anmärkt, så,
fastän vi skulle bestämma utvexiingsdagen, äro vi derigenom ingalunda
förhindrade att sedermera fatta alla de beslut rörande
Bankens rörelse, creditens underlättande m. m., som
jordbrukets och öfriga näringars bästa kan anses fordra; men
skulle vi vid dessa beslut fästa vilkoret af utvexlingens medgifvande,
komme vi att befinna oss på samma punkt af osäkerhet,
,som före 1829 års Ständers realisationsbeslut. Hafva
vi icke i förutnämnde frågor hört de mest olika, ja, rakt
motsatta förslag framställas, såsom fordringar, såsom garantier,
än för realisationens bestånd, än för dess nytta, från
och med anspråket att från Statens sida skaffa tillgång för
liqviden af de 58 millioner enskilda inteckningar, som finnas
i Sveriges jord, om det skulle falla fördringsägarne in
att uppsäga dem, till det att från Banken skilja all lånerörelse
och endast göra den till en cassaförvarare för Stockholms
allmänna verk och köpmän; och huru många olika
planer, liggande emellan dessa begge ytterligheter, hafva icke
erhållit hvar och en sin förespråkare? Jag vidrör ändå icke
de olika opinionerna ronde det lagstiltningssätt för Banken,
som hvar och en anser utgöra garantien för dess bestånd.
Då det således vore omöjligt, att lånerörelsen kunde så regleras,
att allas anspråk blefve uppfyllda, skulle man genom
dess förnyade och onödiga sammanblandning med den enkla
frågan: skall i83o års realisation verkställas eller ej, endast
gifva denna nya motståndare, och gifva de gamla nya
förevändningar.
Det enda inkast, som hos mig gjort någon verkan, är den
farhåga, en så varm och nitisk vän af realisationen , som BancoUtsk:s
ordförande, tyckts äga, att nemi. sakens forcerande
möjligen skulle kunna frambringa ett resultat, motsatt hvad
man önskar. Lifligt kännande hela vigten af att så ej måtte
inträffa, tillstår jag, att detta ett ögonblick gjort mig tvehågse;
men denna tvekan har dock snart försvunnit vid ett
närmare skärskådande af förhållandena. Utvexlingen är det
stora föremålet för denna riksdag. Dess vigt och nödvändighet
tyckas numera vara så allmänt insedda, att man till
och med från de håll, der man minst väntat det, hört yttras,
att mot dess verkställighet, efter en gång fastställd
grund, ägde man ingenting att invända. Men vid åtskilliga i
sam
-
Den 17 Mars e. m.
337
sammanhang med realisationen väckta bifrågor har man
hört — i rikt mått — betänkligheter och farhågor yttras,
hvilkas uppkomst det lugnade, opartiska sinnet måhända en
dag skall finna svårt att förklara. Misstroenden hafva uppstått
(misstydningar å ett håll framkalla likartade å ett annat),
att icke öfverallt vid dessa bifrågors behandling man
afsett dem sjelfva, utan den verkan, deras bifall eller afslag
kunde äga på hufvudfrågans afgörande. Må då denna öppet,
ärligt och enkelt snart blifva föremål för våra ofverläggningar.
Då skall hvar och en nÖdgas bestämdt förklara sig
såsom realisationens vän eller fiende, utan att äga en 72-a eller
en banklag att skjuta framför sig. Då jag här oförstäldt uttalat,
hvad sorn hos mig öfvervunnit alla betänkligheter mot
utvexlingsfrågans snara afgörande, anser jag mig skyldig att
uttrycka den tillfredsställelse, hvarmed jag i afton hört tvenne
värda talare, hvilkas nit för realisationen aldrig af mig
varit betviflad, men som i föregående dagarnas vigtiga frågor
försvarade motsatta meningar med mig, i denna fråga
dela samma öfvertygelse och värma. Jag önskar uppriktigt
att snart blifva skyldig alla mina motståndare i förutnämnde
frågor samma förklaring. Jag anhåller om återremiss af
memor., med förnyad anmodan till Utsk. att skyndsamt föreslå
utvexlingsdagen.
Ilr von Heijne, Georg: Under förutsättning, att
mynlbestämningslagen af d. 1 Mars i83o i allt anses vara
grunden för den realisation, som nu i allmänhet önskas,
tror jag frågan vara, huruvida också alla vilkor för denna
lag äro uppfyllda. Jag anhåller, att den korta motionen i
detta ämne, som blott innehåller 1 k 3 rader, måtte uppläsas,
på det R. o. Ad. må finna, om vi icke aflägsnat oss
från ämnet.
Den af Hr von Heijne begärda uppläsning verkställdes.
Hr von Heijne fortfor derefter: Denna nu upplästa
anmodan är ganska kort och afser blott ett kategoriskt
svar ang:de möjligheten af utvexlingens verkställande. Mig
förefaller det såsom om detta svar endast behöft upptaga,
huruvida proportionen af 5 till 8 är vunnen eller kan vinnas
genom några åtgärder från R. St., samt, ifall proportionen
icke är uppnådd, hvad som återstår för att fylla den;
ty utan något nytt beslut af R. St., som förklarar, att denna
proportion icke behöfves, kan man, enligt min tanka,
icke frångå förraStänders beslut, att reella fonden vid barlcoluckans
öppnande skall utgöra fem åttondedelar af sedelstocken.
Den arithinetiska uppgiften i delta fall tror jag således
vara det kategoriska svar, Utsk. bort afgifva och derpå basera
svaret i hufvudfrågan.
Gr. Cronhjelm: Om här vore fråga om att fastställa
garantier och grunder för en realisation, som vid denna riks
4
H. 43
338
Den 17 Mars e. m.
dag först blifvit ifrågaställd, skulle jag trott, att Frih. af
Nordin hade rätt; men dä frågan Ur att verkställa en
realisation, som har för sig garantier, af sednaste Ständer
ansedda för tillräckliga, anser jag vår pröfning numera endast
afse, huruvida utvexlingen kan börjas å den utsatta dagen.
Då Ständerna uppdrogo åt H. M. Konungen att bestämma
tiden för utveXlingens början, skedde sådant utan allt
afseende på lånerörelsen eller någon af utvexlingen beroende
förändring derutinnan. Ständerna åtskiljdes med den öfvertygelsen,
alt utvexlingen kunde börjas, så snart man uppnått
den nödig ansedda proportionen, såsom 5 till 8, emellan silf—
vex-fonden och sedelstocken. Skulle här vara fråga om något
annat, än huruvida den reella fonden är tillräcklig, befinna
vi oss på samma punkt som förut. Jag vill icke bestrida,
att åtskilliga tillägg eller förändringar i banklagen i och för
realisationen kunna vara nödvändiga, men jag finner dem icke
nödvändigt böra föregå beslutet om utvexlingens början
å bestämd dag; ty så länge vi strida 0111 de nödiga garantierna,
så länge ledamöter kunna säga, att vi först böra tillse,
att näringarna gått framåt i större scala, och framställa
fromma önskningar, för hvilkas uppfyllande kanske en hel
mansålder icke skulle vara tillräcklig, så länge står realisationen,
mina Hrr, i vida fältet.
Då jag fått prdet, begagnar jag tillfället för att yttra
min förundran deröfver, att Konungens rådgifvare, hvilkas
interesse det bör vara att understödja Konungens propos.,
att de, säger jag, icke här vilja uttrycka någon ledning för
vår opinion. Är det K. M:s mening, att utvexlingen skall
börjas den 1 Juli, så anser jag dem böra bistå de svaga röster,
som här höjas för denna tanka; men är det åter Konungens
tanka, att försigtigheten bjuder realisationens vänner
icke drifva på dess verkställighet ännu någon tid, så må
man öppet yttra det, ty målet är för vigtigt, mina Hrr, för
att vi längre skola fördjupa oss i en strid om garantier, som
efteråt kunna bestämmas. Prot. skall åtminstone i framtiden
utvisa, att från den sidan, der man mött mesta motstånd
vid 72 §:s genomdrifvande, något hinder icke uppstått
för realisationens antagande, utan att samma personer tvärtom
varit mest varma för en åsyftad stadga i myntväsendet;
att de yttrat den opinion, att ju längre vi dröja härmed,
ju mera splittras sinnena och aflägsnas målet. Jag tror derföre,
att vi böra komma till ett slut härutinnan. Jag vill
likväl icke vidare vara envis om återremiss, blott vi af Konungens
rådgifvare få veta, på hvad punkt vi stå; ty skola
vi längre uttänja riksdagen med närvarande strider, vinna
hvarken landet eller realisationen, men kanske några enskilta
interessen derpå.
Frih. Boye: Jag upptager med tillfredsställelse den
uppmaningen, sorn blifvit gjord af en värd ledamot. Jag
svarar med all den redlighet, hvaraf menniskan är mäglig,
Den 17 Mars e. ra.
339
att jag vill realisationen, och jag ger cn borgen för mitt
allvar, då jag förklarar, att realisationen, efter min öfvertygelse,
utgör ett vilkor för näringarnas förkofran. Jag vet
icke, hvartill denria brådska skall tjena. Jag tror, att jag
talar mera för realisationen än de, som brådstörtande önska
dess fullbordan; men jag är öfvertygad, och jag tror, att
många äro det med mig, att efter realisationens verkställande
med för mycken brådska, är det för sent att tänka på
det inflytande, den kommer att äga på näringarna.
När jag får se några åtgärder i detta afseende vidtagas,
skall jag ej dröja att äfven påyrka realisationens fullbordan.
Skulle jag åter se, att man blott tänker på Banken, men ej
på näringarna och enskilda gäldskyldiga, så säger jag nej
till realisationen. Jag bryr mig ej om, med hvem jag heurterar.
Jag tager ingen ledning af Högsta Magtens organer;
ty jag är här såsom sjelfständig representant, och jag anser
de närvarande representanterna lika mägtiga som förra riksdagens.
Dock må man blott i någon mån öfverväga företaget,
och jag skall anse realisationen för en välgerning. Dessutom
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att det blott är
Adeln, men intet af de öfriga Stånden, sorn skyndat på verkställigheten
af realisationen. Det kan ju hända, att något
af de öfriga Stånden går längre i farhågor, än jag. Med ett
ord, jag tror, att denna brådska går något för långt.
Hr Hegardt, Christ. Bernh.: Jag instämmer hufvudsakligen
uti hvad Gr. Cronhjelm och Hr Rosenblad så
väl och grundligen anfört. Det måste afgöras och snart afgöras,
antingen lånerörelsen skall bero af utvexlingen eller
tvärtom. Skall utvexlingen rättas efter lånerörelsen, så förutser
jag ett obegränsadt uppskof, med alla dess förderfliga
följder. Skall åter lånerörelsen bestämmas efter utvexlingen,
så skall man snart komma öfverens och icke begära mer, än
sorn med Bankens bestånd är förenligt. Första vilkoret för
Bankens gagnelighet för det allmänna är, alt Banken kan
äga bestånd. Farhågor hafva här blifvit framställda för att
skrämma sinnena. Man talar om uppsägning af 70 millioner
r:drs skuld. För mitt förstånd är det obegripligt, att
en fordringsägare, som i 25 år måst åtnöjas att emottaga
sina räntor uti ett mer och mer försämrad' mynt, skulle
finna skäl att uppsäga sin fordx-an i den stund, lian erhölle
säkerhet för myntvärdets bestånd; att han skulle finna sig
benägen dertill just då, när anledningen vore minst. Men
uppskjutes deremot realisationen, då liar jag all anledning
att befara, alt hvarje omtänksam fordringsägare oförtöfvadt
uppsäger sina capitaler, för hvad pris som helst förvandlar
dem i vexlar och å främmande ort söker rädda den egendom,
för hvilken han ej finner skydd inom fäderneslandet.
Men vare sig härmed huru som helst, vi hafva länge nog,
i 25 år, måst se anspråk på rätt gifva vika för anspråk på
lån; det är hög tid, att ett omvändt förhållande inträder.
34o
Den 17 Mart c. m.
Jag anhåller om återremiss af betänk, i samma syftning,
som Gr. Cronhjelm, Hr Rosenblad m. fl. värda talare
yrkat.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: En talares skäl för
hans framställning hemtas ur hans förmodan, att under de
olika meningarnas conflict hvar och en gäller, hvad den kan
gälla. Men de skäl, som hemtas från facta, böra vara af
natur att reda begreppen, ej förvilla dem. Af sednare beskaffenheten
tror jag det här fällda yttrandet vara, att nemligen
Bankens ställning icke kunde med visshet bedömas, innan
Riksg.Cont:s ställning vore känd. Jag får i detta afseende
hänvisa till 66 §. Reg.F., hvarest det heter: —”sedan
StatsUtsk. öfver Contorets tillstånd och behof sig utlåtit,
komma R. St. att genom särskild bevillning tillskjuta de medel,
som för betalning af denna gäld, till ränta och capital,
oumbärliga finnas--.” Således lärer, efter Reg.F:s föreskrift,
ingenting i detta afseende bestämdt af Banken kunna
fordras, och Riksg.Cont:s ställning icke hafva inflytande pä
Banken.
Hvad beloppet af Riksg.Cont:s utelöpande sedlar angår,
inverkar det ej för närvarande på Bankens ställning; ty i
samma mån Riksg.Cont:s utelöpande sedelstock ökas, i samma
mån minskas Bankens, emedan efter den liqvidation,
som för 10 ä 11 år sedan ägde rum emellan Riksg.Cont. och
Banken, hvarigenom Riksg.ContJs skuld öfverfördes på Banken,
Riksg.Cont. sedermera endast utgifvit sedlar i denman,
som bancosedlar ingått. Jag har ansett mig böra afgifva
denna förklaring, på det ingen må tro, att den framställda
satsen är ovederlägglig.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har begärt ordet
i anledn. af en värd talares insinuation, som skulle alla
de, hvilka röstade emot antagandet af 72 §:s R,eg.F. nya redaction,
hafva gjort det i afsigt att tillintetgöra realisationen.
Jag får derföre, emedan jag varit af den tanka, att 72 §. ej
borde bifallas, förklara, att jag knappt tror, det någon kau
innerligare än jag önska realisationens fullbordande. Deremot
fruktar jag, att den mindre allvarligt önskas af just dem,
hvilka mest tala om garantierna för dess bestånd. Jag tror,
att de garantier, som finnas, äro tillräckliga, och att det åtminstone
skulle vara högst äfventyrligt att börja realisationen
med nya experimenter i lånerörelsen. En värd talare
har omnämnt, huru vådligt för näringarna det skulle vaixi,
om lånerörelsen minskades, och huru farligt det vore för
Banken, om den blefve utsträckt. Det är ju derföre bäst
att låta Bankens lånerörelse förblifva in statu quo. Dessutom
kunna de lånebehöfvande hoppas att lättare erhålla
privata lån, då capitalisten vunnit säkerhet att återfå sina
penningar oförsämrade. Jag förenar mig derföre med dem,
som tillstyrka återremiss af memor., under önskan, att, så
Den 17 Mars e. ra.
fort sorn möjligt, ett bestämdt svar måtte inkomma, huruvida
Utsk. anser Banken kunna öppnas till utvexling. Det
enda tillägg, jag skulle vilja göra, vore det, att tiden för
utvexlingens början icke skulle bestämmas till d. 1 Juli, utan
hellre till någon kort tid, t. ex. 8 dagar efter den dag, då
Ständernas beslut blifvit af K. M. sanctioneradt, på det ingen
oreda må förorsakas af en i sjelfva verket enfaldig speculation
på den crisis, som skall inträffa vid utvexlingens
böljan.
Gr. Posse, Arvid: Äfven jag önskar, att BancoUtsk.,
så fort sig göra låter, mätte afgifva bestämdt utlåtande om
tiden, då utvexlingen kan börjas; ty jag längtar med otålighet
efter den tid, då Ständerna må komma i tillfälle att
gifva verkställighet åt sitt beslut och då våra vexelvinglares
skördetid är förbi. A andra sidan kan jag ej bestrida riktigheten
af hvad Hr Nordenanckar anfört; ty det är gifvet,
att sedan man undanryckt de garantier, som i83o års Ständer
gifvit, fordras det tid för att åstadkomma andra. Dessutom,
sedan förespeglingen om silfrets utförande ur landet
förlorat sin verkan, har man i stället sökt bibringa den öfvertygelse
om de farhågor, som man sökt fästa vid begreppet
om ett strypsystem. Äfen denna opinion vederlägges lättast
derigenom, att allt, som rörer lånerörelsen, först uppgöres.
Ehuru jag derföre icke anser den största skyndsamhet
vinnas genom en återremiss, yrkar jag icke dess mindre
återremiss af mentor., emedan derigenom åtminstone vinnes
den fördel, att R. o. Ad. uttalar en opinion, som kan vara
nyttig.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag anhåller att
få förena mig med dem, som yrka, att BancoUtsk. må utsätta
någon dag, då realisationen må taga sin början. Jag
grundar detta utlåtande derpå, att jag icke kan finna någon
förändring uti de förhållanden, som ägde rum, då sednaste
Ständer beslölo realisationen. Samma lagar, som då
gällde, finnas nu, samma garantier. Jag torde få erinra, att
vi numera hafva ännu en ytterligare garanti, som ligger uti
63 §. Reg.F., hvilken blifvit af alla Stånden bifallen. Jag
kan ej anse den K. propos. för annat, än en uppmaning till
Ständerna att, med frånträdande af beslutet om proportionen
såsom 5 till 8, låta de lagar inträda i verksamhet, sorn
då af Ständerna fastställdes. Man har ansett farhågor kunna
inträffa för lånerörelsen, och att den således på förhand
borde vara bestämd. Jag kan ej finna, hvaruti dessa farhågor
bestå och således ej heller, att Ständerna böra fatta
något beslut, som afser uppskof med utvexlingens början; ej
heller kan jag fatta de betänkligheter för realisationen, som
roan velat hemta från förhållandet emellan Riksg.Cont. och
Banken i afseende på rättigheten att utgifva sedlar. Riksg.-  Cont. äger icke att fabricera en enda sedel, utan då Stän
-
Den 17 Mars c. ni.
demas beliof fordrar det; oell jag vet således icke, hvarifrån
de farhågor kunnat härledas, som yttrades i sista plenum.
Jag anhåller, lika med de flesta, som yttrat sig, om återremiss
af BancoUtsk:s memorial.
Frih. af Nordin: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att uti ifråga v. memor. har BancoUtsk. ingalunda
sagt, att utvexlingen icke skulle kunna börja den 1
Juli; det har blott tillkännagifva, att det ännu icke kunde
afgifva ett kategoriskt svar häröfver. Jag är öfvertygad,
att BancoUtsk. inom den uti den K. propositionen föreslagna
tiden skall inkomma med utlåtande och tillstyrka Bankens
öppnande till utvexling, så vida Utsk. dessförinnan fått
fullkomlig sakkännedom i ämnet. Skulle man detta oansedt
önska, att Utsk. utan vidare undersökning genast inkomme
nied utlåt., att utvexlingen å den eller den dagen skall börjas,
så vill jag icke sätta mig deremot, emedan jag önskar
realisationens början. Men så länge det beror på Utsk:s bedömande,
huruvida utvexlingen å viss dag kan börjas, anser
jag det vara för tidigt för Utsk. att afgifva ett utlåtande i
detta afseende, innan det gjort sig bekant med alla de frågor,
som stå i sammanhang med realisationsfrågan. Jag är
öfvertygad, att om någon vidare föreskrift från Stånden icke
inkommer, skall Utsk. inom 6 h 7 veckors förlopp inkomma
med fullständigt betänk, rörrde tiden för utvexlingens början
med afseende å lånerörelsen och garantierna för realisationens
bestånd. Men, som jag sagt, om R. o. Ad. vill återremittera
memor., har jag ingenting deremot.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag får börja med
betygandet af min synnerliga aktning för de ledamöter, hvilka,
ehuru stridande mot mig och andra om antagandet af
nya redactionen af 72 §. Reg.F., nu likväl förfäkta realisationens
framgång, och särdeles har det fägnat mig att höra
cn ledamot, hvars förfäders namn är förenadt med minnena
af ordning och reda i Svenska penningeväsendet, jemväl ifra
derför. I sjelfva saken instämmer jag med Hr Hegardt, att
realisationens 'uteblifvande vore det farligaste, som kunde
hända de gäldskyldiga. Fordringsägarne skulle då, för att
rädda sina capitaler, nödgas uppsäga dem och söka göra dem
frukbärande i länder med fast mynt, och förmodligen helst
i deras statslån, såsom det beqvämaste förräntningssättet.
Bestämdt känner jag i närvarande ögonblick en capitalist,
som har sina penningar stående i Norrska statsobligationer,
och hvilken, då några deribland blifvit utlottade, väntat
med inköp af andra, för att se Ständernas beslut om realisationen
och derefter bestämma, huruvida han skall låta sitt
capital gå in i Rikets mynt eller icke. Det är klart, att
hvar och en, som har utväg att följa hans efterdöme, äfven
skall göra det, för att rädda sin egendom. Frågan om verkställigheten
har i närvarande ögonblick kommit på sin rätta
Den 17 Mars e. m.
343
punkt. Antingen skall man börja med hufvudsaken: utvexlingen
, och låta biomständigheterna: lånerörelsen, deraf bero?
Eller skall man göra tvärtom, och börja med lånerörelsens
bestämmande, samt låta det komma derpå an, huruvida
realisationen kunde äga rum? Vidtager man den sednare
utvägen, så befarar jag, att hufvudsaken blefve så bunden
af hvarjehanda olika förbehåll och vilkor, att den slutligen
skulle befinnas overkställbar, eller icke nog betryggad.
Jag afstyrker således detta behandlingssätt. Deremot begär
jag icke heller, att de, som anse lånerörelsen för hufvudsaken,
skulle, utan någon säkerhet för sig, öfverlemna åt realisatörerna
att först få utvexlingen afgjord, utan jag föreslår
den medelvägen, att man, under vilkor att låta lånerörelsen
förblifva sådan hon är, bestämmer utvexlingens början till
den utsatta dagen d. 1 Juli i834- Då vet hvar och en,
hvad han har att påräkna, och ingen farhåga bör äga rum
hvarken på den ena eller andra sidan. Om jag ej misstagit
mig om Gr. Cronbjelms mening, åsyftar han detsamma. Mig
synes då den lämpligaste utvägen vara att återremittera meraor.
till BancoUtsk., med föreläggande att ofördröjligen till
Stånden afgifva utlåt., huruvida, med lånerörelsens bibehållande
i hennes närvarande skick, utvexlingen kan börjas å
den af K. M. föreslagna tiden, oaktadt den brist, som ännu
förefinnes i det bestämda förhållandet af 5 till 8 mellan silfver
och sedlar.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag förenar mig uti hvad
Frih. af Nordin yttrat; åtminstone är jag ganska benägen
dertill, emedan min ringa insigt i Bankens förhållanden icke
tillåter mig att i detta vigtiga ämne uttala någon bestämd
opinion.
Föremålet för detta anförande är att protestera mot det
argumentationssätt, sorn här ägt rum. En värd talare började
sitt anförande sålunda: För dem, som anse realisationen
önskansvärd, för alla dessa personer är det också ganska
naturligt, att de önska ett afgörande af tiden, då silfverutvexlingen
skall ske. Det vore mot detta argumentationssätt
jag lånar min röst. Jag lemnar min röst åt dem, hvilkas
mening är, att lag är lag. Vi känna en lag af den t
Mars iS3o, så formlig som någon af Ständerna antagen och
Konungen sanctionerad lag. Jag tror, att detta (vare det
sagdt utan compliment, ty dertill är tiden för långt framskriden
på aftonen) äfven är den värde ledamotens afsigt; jag
tror det a priori, och jag tror det efter hvad han sjelf yttrat.
Men oegentligheter i uttryck verka i längden oegentligheter
i meningar. Jag tror, att om man länge och ofta
framställer realisationsfrågan såsom vilkorlig, såsom ankommande
på en eller annan omständighet, t. ex. den fördel, som
näringarna och jordbruket, med afseende å en utvidgad lånerörelse,
deraf böra förvänta; så skall i några sinnen den
344
Den 17 Mars e. m.
meningen försvagas, att myntbestämningen är lag oell att
ntvexlingen, med mindre en lag mellan kommer, skall ske.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Det är med mycken
tvekan jag begärt ordet för att yttra mig uli ett ämne,
deruti ett Utsk. förklarat, att det icke kan lemna det svar,
Ständerna begärt. Jag skulle icke heller hafva fordrat detta
svar, om jag ej ansett meningen vara, mindre att af Utsk.
fordra det, än för Ståndet att uttrycka en opinion i en fråga,
så vigtig som denna. Jag borde ej tillåta mig att tvista
med ordföranden i Utsk. om möjligheten för Utsk. att gifva
ett sådant; jag bör tro, att Utsk. ansett sig ej kunna gifva ett
sådant, då det ej skett. Men jag hemställer, om Utsk. icke
åtminstone bort lemna ett sådant svar, som öfverensstämde
med dess förmåga att gifva och Nationens fordran att erhålla.
Beträffande lånerörelsen, var jag kanske den förste, som
yrkade utvidgning deraf för jordbruk och näringar; men vare
långt från mig att vilja yrka en sådan utsträckning, 0111
det ej kan ske pä grunder, som äro förenliga med Bankens
bestånd. Detta måste kunna upplysas. Nå väl, mina Hrr,
Är Bankens silfverfond nu sådan, att utvexlingen kan börjas?
Det är härom, som fråga är; och häröfver bör Utsk. kunna
lemna upplysning. Jag anhåller att få fasta uppmärksamheten
derpå, att vi, utan att såra den af Utsk:s ordförande
här uttalade mening, böra uttrycka en bestämd opinion, af
innehåll, alt Utsk., så vidt görligt är, bestämdt besvarar
den nu framställda frågan. Jag önskar detta mindre för det
svar derpå, som från Utsk. blir att förvänta, än fast mer
för att gifva allmänheten tillkänna, att detta Stånd med kraft
vill söka hinna till målet: realisationens fullbordan.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Myntbestämningsoch
banklagarna af d. 1 Mars i83o samt K. M:s skrifvelse
till Ständerna, innehållande Dess önskan, att utvexlingen
senast d. 1 instund. Juli mätte börjas, är den ståndpunkt,
hvarifrån jag utgår. I myntbeslämningslagen finnas grunderna
nedlagda för Konungens och Ständernas afgifaa förbindelse,
och uti banklagen föreskrifterna för uppfyllandet
af denna förbindelse. I dessa sednare är bestämdt uttryckt,
att de stadgar, ordningar och reglementen, som efter utvexlingen
blifva nödiga, skola uppgöras efter de grunder, som
i myntbestämnings- och banklagarna blifvit utstakade. Jag
kan således ej finna annat, än att, om utvexlingen kunnat
börja före R. St:s nuvar. sammanträde, hade dess verkställande
hvarken hindrats eller uppehållits deraf, att alla bestämmelser
om lånerörelsen icke varit gjorda. Hvarföre anser
BancoUtsk. dessa nu böra föregå utvexlingen eller uppehålla
möjligheten att besvara, när den kan börja? Så
långt gingo icke i83o års Ständer. Såsom de såg äfven
jag saken i83o och röstade för den som riksdagsman samt
har sorn Konungens rådgifvare tänkt och handlat på samma
-
Pen 17 Mars e. m.
345
ma sätt. Lika med Hr Hegardt tror jag derföre, att utvexlingen
bör föregå lånerörelsens verkställande och ej tvärtom.
Riksg.Cont:s ställning kom icke i beräkning, då i83o
års myntbestämning beslutades. Grunden, hvarifrån man
utgick, var den, att i och med detsamma Banken erhöll
all möjlig soliditet, skulle oredan i myntväsendet upphöra
och, i den stund utvexlingen började, större säkerhet i
äganderätten inträda samt Sverige inom sig och utom sig
erhålla den credit, som dess financiella ordning fÖrtjenade.
Jag har hört Utsk:s ordförande nämna flera skäl, hvarför
annat svar, än det som erhållits, icke kunnat lemnäs. Jag
blott inser vigten af det, att ett påskyndande svar skulle
snarare skada än gagna den beslutade och önskade realisationen.
Månne ej, på sätt Hr v. Hartmansdorff föreslagit,
ändamålet vunnes, om Utsk. erhölle lämpligt rådrum för
inkommande med ett kategoriskt svar på frågan.
I afseende på frågan om utvidgad lånerörelse, hypoth,eksföreningar
m. m., erkänner jag högtidligen deras välgörande
inflytelse på jordbruk och näringar i allmänhet, äfvensom
dessa industrigrenars behof af sådana understöd, och jag
ämnar bestämdt med min röst öka deras antal, sorn ifra för
dem, så snart jag, efter mitt begrepp, finner de grunder,
hvarpå dé hvila, innebära nödiga garantier och leda till ändamålet.
Men jag anser realisationen alltid böra föregå dessa
löneregleringar och deras bestånd derpå bero. Jag tillstyrker
återremiss af memor., med föreläggande för Utsk. att
med afseende å Bankens reella fond, så fort sig göra låter,
inkomma med bestämdt svar, huruvida utvexlin gen d. x Juli
kan börjas.
Frih. Boye: Under förnyande af den försäkran, att jag
vill realisationen äfven så varmt som de, hvilka sätta tvifvel
till uppriktigheten af mina ord, och under den afgjorda Öf•vertygeisen
inom mig, att jag gaghar ändamålet mera än de,
som brådska med realisationens fullbordan, tror jag mig bolm
gifva vigt åt min anmärkning. Jag anhåller att få till
den lycklige talare, som vändt sig till mig, föl-klara, att äfven
jag anser lagen af den 1 Mars för en lag; men att den
har fästat vid sina föreskrifter ett vilkor, som jag finner ännu
icke vara verkstäldt, det vilkor nemligen, att reella fonden
skulle förhålla sig till sedelstocken såsom 5 till 8. Men
den värde ordföranden i BancoUtsk, har upplyst, att till
denna proportion ännu saknas 3öo,ooo t:dr; och jag skulle
häraf hafva tillräcklig anledning att erinra mina motståndare,
att vid ett slikt förhållande vore det icke ett uppfyllande
utan öfverträdande af lagen, sådan den är, att tillåta utvexlingen.
Men jag viii icke begagna några slags undanflykter.
Hvad är nu frågan? Ordföranden 1 BancoUtsk. har sagt,
att om 6 ä j veckor kan bestämdt svar från Utsk. vara att
förvänta. Hr v. Hartmansdorff och Gr. Cronhjelm hafva sökt
4 ti. 44
346
Den 17 Mars e. m.
att gå en medelväg. För min del sätter jag mig ej emot,
att propos. må framställas på sätt Hr v. Hartmansdorff föreslagit.
Hr Rosenblad: Jag anmälde mig efter Hr v. Heijne,
hvars framställning, enär ingen upptagit densamma, jag anhåller
att fä besvara. Hr v. Heijne har önskat få utredt,
huruvida de vilkor, som fordras för verkställandet af Ständernas
beslut, blifvit uppfyllda eller icke, och trott, att, i
sednare fallet, en anmälan derom borde göras hos K. M.
Men förhållandet är sådant, att K. M. uti Sin nåd. skrifvelse
tillkännagifvit, att K. M. icke ansåg något hinder för
utvexlingens början d. 1 Juli deruti möta, att proportionen
såsom 5 till 8 icke är fullt uppnådd. Det är således icke i
sjelfva myntbestämningslagen, som hindret ligger, utan endast
i det reglementariska. Jag kan ej instämma med Hr v.
Hartmansdorff deruti, att lånerörelsen kunde förblifva sådan
den nu är, eller afgöras i sammanhang med realisationsfrågan.
Lånerörelsen är ett för vigtigt ämne för att icke fordra
en särskild uppmärksamhet och behandling. I händelse
utvexlingsfrågan behandlas utan sammanhang med frågan om
lånerörelsen, skall jag åtminstone med min röst bidraga till
ett ändamålsenligt beslut i sednare afseendet. För min del
yrkar jag återremiss af raemor., jemte föreläggande förUtsk.
att med görligaste skyndsamhet inkomma med utlåt, i ämnet,
och är öfvertygad, att Utsk. snart skall inkomma med
sitt betänk., ehvad det anser Banken till utvexling kunna
öppnas å den utsatta dagen, eller icke.
Åtskilliga hördes yrka proposition.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Då jag för andra gången
hegärde ordet, sedan jag afsade mig det, var det i anledning
af Frih. Boyes yttrande, att proportionen som 5 till 8
skulle vara i lagen uttryckt. Men detta är ett misstag. Det
är angeläget, att sådana villfarelser icke ofta återkomma,
emedan de slutligen kunna komma i vana. Jag är ledamot
i BancoUtsk.; jag har föresatt mig att mera höra på, än
deltaga i öfverläggningarna, och skall äfven bär ställa mig
denna föresats till efterrättelse, så ofta jag finner åsigterna
öfverensstämma med min opinion. Man har satt i fråga, att
den, som varit med om memor:s författande, skulle önska
uppskof med realisationens fullbordande. Jag kan icke bättre
försvara mig, än då jag förenar mig uti hvad Hr Gr.
Löwenhjelm och Hr Hegardt yttrat.
Frih. af Nordin: Jag begärde ordet i anledning af
Frih. Boyes yttrande, att jag skulle sagt det vara i myntbestämningslagen,
som proportionen af 5 till 8 omnämnes.
Detta har jag ej yttrat; ty det är i reglementet, som fråga
härom förekommer. Efter hvad jag nu hört, vill jag ej vidare
bestrida återremiss af memor., då dervid kommer att
uttryckas, att IJtsk., så fort sig göra later, inkommer med
Den 17 Mais e. m.
54;
sitt betänk., emedan åt Utsk. derigenom lemnäs tillfälle att
inhemta de för ett tillförlitligt utlåt, oundgängligaste upplysningar
uti nödiga ämnen.
Hr von Heijne: Det är visst interessant att få höra
elen vigtiga frågan örn realisationen afhandlas på ett så upplysande
sätt som i afton. Då jag yttrade min sats, att BancoUtsk.
borde inkomma med ett kategoriskt svar, huruvida
det är möjligt, att Banken tili utvexling kan öppnas d. 1
Juli, så var det ingalunda min mening, att Utsk. skulle aflemna
ett sådant svar i morgon. Jag har blott framställt
den förfrågan och fordrar BancoUtsk:s svar, huruvida den
nödiga proportionen såsom 5 lill 8 vore vunnen, eller huru
mycket som felades deri; och så länge detta vilkor
qvarstår, om än icke in extenso i myntbestämningslagen, likväl
såsom ett vilkor för dess fullbordan, så anser jag denna
lag icke kunna sättas i verkställighet.
Gr. Horn: Jag vågar återföra II. o. Ad:s uppmärksamhet
på ett yttrande af ordföranden i BancoUtsk. Om jag
ej misstagit mig, önskade Hr Frih. Nordin ett beslut af Ståndet,
att Utsk. ville behandla målet med den raskhet och
skyndsamhet, som jag och flera med mig äfven önska. Jag
trodde, att Hr Frih. för sin åsigt skulle funnit stöd inom
Utsk., och skulle på den grund velat framställa en sådan
begäran till B., o. Ad.; men jag vågade icke, öfvertygad, att
ett sådant bestämdt yttrande af mig icke skulle med bifall
emottagas. Jag tror likväl, att då ordföranden i Utsk. häntydt
på ett dylikt beslut, kan man gifva ökad vigt åt den
opinion, som här gjort sig gällande genom en så beskaffad
föreskrift.
I anledning af det skäl, som här blifvit yttradt om utvexling
s p e ii o d e 11 s beroende af proportionen emellan silfverfonden
och sedelstocken, torde jag få fästa uppmärksamheten
derpå, att K. M. uti särskild skrifvelse bestämt d. 1 Juli
såsom den dag, då K. M. önskade, att silfverutvexlingen
måtte börjas. Jag anser oss icke utan betänkliga följder kunna
aflägsna oss från den tiden, och att BancoUtsk. derföre,
med särskild uppmärksamhet härpå, bör skyndsamligen kategoriskt
utlåta sig, huruvida utvexlingen å den sålunda
bestämda tiden kan börjas.
Frih. Boye: Af en ledamot, som äger ett stort värde,
har jag fått en tillrättavisning, som jag anser af intet värde.
Man har sagt, att proportionen som 5 till 8 icke förekommer
omnämnd i banklagen, utan att denna fråga endast tillhör
det reglementariska. Jag är förundrad öfver en sådan
erinran. Jag frågar: är sådant annat än ordklyfveri? Ända
från i83o har jag icke hört talas örn annat, än att vilkoret
för utvexlingens början vore proportionen emellan reella fonden
och sedelstocken såsom 5 till 8. Nu säger man, att detta
vilkor icke äger egenskap af lag, utan endast tillhör det
3.',8
Den 17 Mars e. m.
reglementariska. Jag kan icke inse, hvaruti skillnaden består,
och tror mig derföre hafva haft rätt.
Gr. Cronhjelm: Efter jag fått ordet, torde det tillåtas
mig att till svar åt den siste värde talaren lemna den
upplysning, att banklagen alldeles icke åberopar dessa stadgandet),
rörtde proportionen såsom 5 till 8. Men då jag begärde
ordet, var det egentligen för att framställa min öfvertygelse
i anledn. af hvad Gr. Posse nämnt rörtde de garantier,
som numera icke skulle finnas för realisationens verkställande,
Jag anser nemligen 72 §:s nya redaction icke vid
sista riksdag hafva varit beräknad såsom någon garanti, nödvändig
innan vexlingen. Sista Ständer beslutade, att vexlingen
skulle ske år 1833 samt att, då Ständerna sedan eller
j835 skulle sammankomma, man skulle afgöra, om 72 §:s
nva redaction vore behöflig. Jag förblifver således vid dea
öfvertygelse-, att alla de garantier, som i83o funnos, ännu
gifvas i detta ögonblick. Af sådana skäl och då hinder häremot
icke möter i 49 §• Riksd.Ordn., anhåller jag hos Hr
Gr. o. Landtm. 0111 följande propos., som jag uppsatt och
anser vara i öfverensstämmelse med hvad andra talare äfven
begärt, nemi.: R. o. Ad. återremitterar mentor., med
anmodan till BancoUtsk. att, så skyndsamt som
möjligt, till R. St. inkomma med svar, huruvida,
med bibehållande af den lånerörelse, som nu bedrifves,
och oansedt reella fonden ej ännu till sedelstocken
är till fullo såsom 5 till 8, utvexling
kan, med full framtida soliditet för Banken, äga
rum på den af K, IM. föreslagna dag, eller d. 1 Juli
år i834*
Hr Cederschjöld: Sedan realisationens motståndare
blifvit drifna ur sina öfriga positioner, hafva de samlat sina
få återstående stridskrafter i den svaga skansen af proportionen
som 5 till 8. Emot denna skans vill jag derföre nu rikta
hela mitt anfall, och jag hoppas, att den icke länge skall
bålla sig,
Uti bancoreglementet stadgades år i83o i afseende på
berörde proportion, att, vid beräkningen af sedelstocken,
summan af depositioner i vexelbanken måtte vid den tidpunkt,
då anmälan örn utvexlingens verkställighet skall af
BancofuIImägtige ske, antagas till 2,400,000 r:dr på sådant
sätt, att hvad som öfverstiger detta belopp, skall tilläggas
summan af utelöpande sedlar, och hvad depositionerna äro
mindre, afgå på den summa, som i sedlar beräknas fordra
l inlösen. Enligt Stats- och BancoUtskms betänk. N:o 14,
pag. i83, hade sjelfva summan blifvit bestämd såsom det
belopp, hvilket kommer närmast medeltalet af hvad depositionerna
under en längre tid af ar utgjort. Men som depositionerna,
enligt hvad jag vill minnas från den tid jag
tar revisor, betydligt ökats sedan sistlidne riksdag, ända
Den 17 Mars e. m.
349
derhän, att de i medeltal för de fem sista åren uppgå till
mer än en million utöfver den summa, som R. St. år i83o
utsatte, så behöfver man nu blott, efter förra Ständernas
princip, rätta sjelfva summan och upphöja den med en million,
för att, utan vidare uppköp af en enda shilling silfver,
få det olycksaliga vilkoret af 5 till 8 fullkomligt uppfyldt,
öfver och icke under. Man behöfver sålunda i denna del
icke på ringaste sätt jemnka och capitulera med realisationens
motståndare, ulan man kan, pä sätt jag nu föreslagit,
med det noggrannaste iakttagande af förra Ständernas beslut
genast förklara Banken färdig till silfvervexling.
Fi’ih. af Nordin: På det vi en gång må få slut på
frågan, hvad proportionen som 5 till 8 betyder, har jag begärt
ordet. I banklagen finnes intet ord derom; men i reglementet,
som sednaste Ständer lemnade sina Bancofullmägtige,
föreskrefvo Ständerna, att när silfverfonden erhölle en
proportion till sedelstocken såsom 5 till 8, skulle Bancofullmägtige
gifva K. M. sådant tillkänna. Således beror nu frågan
endast på en klar föreskrift, att vexlingen skall börja
utan afseende på denna proportion; och meddelandet af en
sådan föreskrift innebär icke den ringaste ändring hvarken
1 reglementet eller banklagen. Jag har ansett mig böra yttra
min opinion i detta fall, enär jag, utom Frih. Boye, nästan
varit den enda, som ansett raeraor. böra läggas till handlingarna.
Man skulle tro, att jag svalnat för realisationen;
men sådant är ingalunda fallet. Slutligen får jag förklara ,
alt jag med nöje underkastar mig, hvad R. o. Ad. i denna
fråga beslutar.
Hr von Heijne: Det är blott några ord, jag tager mig
friheten ätt yttra i anledn. af hvad som blifvit antydt, som
skulle proportionen af 5 till 8 icke vara ett af Ständerna
vid sista riksdag beslutadt vilkor för myntbestämningslagen.
2 §. uti densamma bevisar, att denna proportion utgör ett
sådant vilkor. Jag anhåller, att denna §. må blifva uppläst,
för att visa, huru lagens föreskrift i närvarande ögonblick
är beskaffad i afseende på Bancofullmägtiges åligganden, innan
utvexling linge äga rum. Det ankommer på BancoUtsk.
att föreslå och på nuvarande Ständer att besluta om qvarstående
eller ändring af vilkoren för utvexlingen, såsom Hr
v. Hartmansdorff antydt; men innan sådant beslut fattats,
qvarstå dessa vilkor.
Bancofullmägtige skulle ingå med anmälan till K. M.,
när proportionen emellan silfverfonden och sedelstocken såsom
5 till 8 vore uppnådd. Jag hade föreställt mig, att
BancoUtsk. kunde säga, att denna proportion finnes eller
icke finnes. Jag tror mig hafva försvarat den tanken, att
förenämnde proportion är ett vilkor, som i 2 5- af myntbestämningslagen
blifvit åberopadt genom de anbefallda förberedande
åtgärderna, som borde varit uppfyllda, innan Banco
-
35o
Don fj Mars c. m.
fullmägtiges skyldighet inträdde att till K. M. göra anmälan
om utvexlingens början.
Frih. Boye: Hr v. Heijne har förekommit mig i hvad
jag ville yttra. Jag vill blott erinra derom, att den tillrättavisning,
jag fått, icke stigit mycket i värde. Då det medgifves,
att vilkoret finnes, ål' det ju detsamma, om det förekommer
i det ena papperet eller i det andra.
Hr Lefren: Den siste talaren tyckes icke mycket bry
sig om, huruvida en föreskrift finnes i det ena eller andra
papperet. Är det icke skillnad, om den t. ex. står i grundlagen
eller allmänna lagen. Det är något lösligt att så behandla
saken.
Frih. Boye: Till R. o. Ad:s upplysta bedömande har
jag framställt mina tankar. 1 Jag har ej trott, att jag lösligt
behandlat något ämne, och skall undanbedja mig ett sådant
yttrande. Må den värde ledamoten akta sig för att lösligt
behandla personer. Sjelf skall jag akta mig derför.
IJ. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: K. M. har
uttalat sin åsigt om Bankens öppnande till utvexling den i
instund. Juli. Statsrådsprotocollet, som åtföljde den nådiga
skrifvelsen, vittnar, att Konungens rådgifvare tillstyrkt densamma.
Såsom en af dem får jag för min tanke blott
åberopa detta protocoli. Enskildt vill jag tillägga, att då
ingen innerligare än jag önskar, att det tvifvelsmål, i händelse
det ännu finnes, måtte upphöra, huruvida en högtidlig
lofven skall blifva lag, sä förenar jag mig, på de af Gr.
Posse och Frih. Ehrenborgh anförda grunder, med dem, som
begärt återremiss af memor., med föreskrift för Utsk. att
skyndsamligen inkomma med bestämdt utlåtande i frågan. Den
opinionsyttring, som derigenom uttalar sig, är, enligt min
öfvertygelse, icke behöflig för Utsk., och jag hemtar derför
tillräckliga skäl från hvad ordföranden i BancoUtsk. yttrat;
men jag tror, att den kan vara nyttig och nödig föiallmänheten
och för Svenska folket. Det är derföre, jag med
glädje biträder den.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, arn R. o. Ad.
ansåg de vid BancoUtsk:s memorial N:o 4 gjorda anmärkningar
hindra dess antagande och detsamma således böra
återremitteras.
Ropades ja.
Upplästes och lades på bordet BeviIIn.Utsk:s d. i5 dennes
afgifna memorial N:o 2, ang:de återlemnande af Prosten
Doctor Björkmans till Högv. PresteSt. ingifna memorial om
portofrihet för contractsprostarnas skrifvelser i embetsärende!-.
Hr Estenberg, Pehr, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Vid Ur Bruncronas d. 1 dennes väckta motion om ban
-
Den ij Mats e. ra.
351
colån för Stockholms invånare till uppförande af nybyggnader
för handtverkare och arbetare här i staden får jag vördsamt
meddela den upplysning, att Stockholms Brandförsäkringscontor
allt sedan år 1818 lemnar lån till dylika företag
mot 2 procts ränta och 2 procts årlig afbetalning på
capilalet. Under dessa förflutna 16 år hafva endast 10 personer
begagnat denna förmån, och deribland blott en enda
murmästare, oaktadt sådana hafva egna arbetare att tillgå.
För egen räkning har jag ä en af mina egendomar uppfört
en 3:ne våningars stenbyggnad för arbetsclassen, utan
att hafva betjenat mig af detta lånebiträde, så förmånligt
det än tyckes vara. Härigenom har jag kommit till den erfarenhet,
att orsaken, hvarför allmänheten så sällan tillitar
sådana Brandförsäkringseontorets byggnadslån, måtte härröra
deraf, att boningsrum för arbetsclassen verkligen aro flera i
Stockholm att tillgå, än för denna class af medborgare behöfvas,
eller åtminstone vid flyttningstiderna efterfrågas, emedan
då vanligen smärre hushåll hyra rum, der de sedan till
sig inhyra slägtingar, bekanta och andra sina likar. Genom
sådana sammanflyttningar skadas och illa medfaras de uthyrda
rummen, så att husägaren derigenom får vidkännas
vida drygare reparations- och renhållningskostnader, än han
möjligen kunnat förmoda. Dessutom torde skälet till missräkning
med sådana byggnaders uppförande, äfven med de
föreslagna lättare tillgångarna, vara, till och med om egna
arbetare användas, alt mången arbetare saknar tillräcklig
sysselsättning, icke endast vintertiden, då åtskilliga arbeten
inställas, utan äfven om sommaren, då Stockholm de sednare
åren öfversvämmats af arbetssökande från Wermland
och andra provinser; hvartill äfven mycket måtte bidraga
den stora införseln af sådana utländska varor, som äfven
bär i landet med mycken skicklighet kunnat tillverkas, hvarigenom
Stockholms mantalsskrifna arbetare beta ges en oafbruten
och tillräcklig förtjenst, och hvilka omständigheter
sätta dem ur stånd att ordentligen betala sin hushyra samt
att, såsom i förflutna tider, magta bebo rum, utan att intaga
andra till deltagande uti hvi’an.
Jag anhåller vördsammast, att dessa mina anmärkningar
måtte få åtfölja Hr Bruncronas motion till Oecon.Utsk., dit
densamma d. 3 dennes remitterades.
Remitterades till Oecon.Utskottet.
Hr af Ekenstam, Israel, hade ingifvit ett anförande,
som upplästes, så lydande:
Jag har dröjt tills efter motionstidens slut, för att på
ett ställe kunna sammanföra de anmärkningar, som jag anser
nödiga vid gjorda motioner och yttranden i brännvinsbränningsfrågan;
och jag uppställer dem här nedan i nummerföljd,
för mera redighet skull och för lättheten att sedermera
vid behof kunna dem särskildt åberopa:
352
Den 17 Mars e. nu
1:0 Man har yrkat, att, då brännvinsförbud kommer i
fråga, föranledt af missväxtår, samma förbud då ej må utsträckas
tili hela Riket, utan göras partiel! för de localer,
sora vederbörande kunna anse vara i verklig beröring med
de vanlottade provinserna. Med Sveriges vidsträckta kuster,
och sedan Götha-, Trollhätte-, Hjelmare- och Strömsholmscanaler
samt de genom dem förenade större och mindre insjöar
lemnat ett ansenligen utvidgadt tillfälle för sjötransport
från och till de inre delarna af landet, torde knappast finnas
något län i Riket, sorn ej directe eller indirecte tager
en känbar inflytelse af varuomsättningen vid dessa kuster
och stränder. Skälen för en motsatt åsigt äro så klena, att
jag ej anser dem värda tidsutdrägten af citerande och vederläggning;
ingalunda derifrån undantagen en värd talares
declamatoriska försäkran i detta afseende, att han ej kan
fatta, huru en enda kappe säd kan komma från
Jönköpings län till Westerbotten. Om en bristande
industri någon gång hos köpmännen ännu icke så hastigt,
som man skulle önska, sätter prisen i jemnvigt, så blir en
sådan egentlig okunnighet småningom afhjelpt just derigenom,
att inga isolerade bestämmelser förvexla industriens
allmänna stråt. Värre än de mercantila olägenheterna af
partiella brännvinsbränningsförbud framställer sig den o r eda,
som oundgängligen skulle derigenom uppstå på de vidsträckta
gränsorna emellan sådana gynnade och missgynnade
provinser. Jag anser, att de motiver till oro, sorn
derigenom kunde uppkomma, skulle gö‘ra mera ond blod
(som man säger), än de otroliga anledningar till uppror,
dem man här såsom troliga förespeglat oss.
2:0 I afseende på tiden för den årliga brännvinsbränningen
är min fasta öfvertygelse, att 2:ne månader om året
äro mer än tillräckliga för att fylla de angifna beli ofven,
hvilka, ehuru inbillade och af missledning tillkomna,
dock äro genom vana och fördom så rotfästade, att de endast
^småningom kunna ytterligare inskränkas af en närmare
upplysning om eget verkligt interesse. Jag anser mig
hvarken behöfva besvära Ståndet eller Utsk. med bevis 0111
2tne månaders tillräcklighet såsom productionstid för struparnas
billiga behof. Den calculen blir alltid evident, så
snart den företages, synnerligen för Utsk., som i alla fall
kommer i nödvändighet, genom de i ämnet gjorda motioner,
att sjelf uppgöra en sådan beräkning på grund af de
facta, som i deni blifvit framställda. Såsom bidrag till den
frågans besvarande: huru mycket brännvin kan produceras
inom Riket under a:ne månader med den bränneriredskap,
som finnes? får jag endast summariskt erinra, att med den
rymd af 3,543,000 k:r brännvinspannor (per medium 2o|k:a
hvardera), hvilka till taxering äro anmälda, otvifvelaktigt
kan produceras Öfver 3o millioner k:r brännvin i hvarje
Den 17 Mars c. m.
353
månad. De, som af ett eller annat egoistiskt eller missförstod
t interesse vilja bibehålla latituden för brännvinsbränningen
så stor som möjligt, våga derföre ej heller vidare
argumentera med struparnas behof, utan begifva sig genast
till 3:ne andra omständigheter, nemi.:
a) laudtboens behof af penningetillgång för kronoulskyl
dernas
afbördande;
b) ladugårdens behof af ökad stillning;
c) åkerns behof af ökad spillning.
Sedan det icke numera lärer kunna nekas, att allmogen
kan, på 2:ne månader, tillverka allt det brännvin, som
den ämnar och förmår åstadkomma, och då dermed början
får göras vid slutet af Nov. månad, torde det första af dessa
inkast ej fordra vidare vederläggning. Hvad beträffar ladugardens
behof af ökad stillning vid foderbrist om våren,
så har omtankan nog spelrum i detta afseende för att
utdryga en ringa fodertillgång genom besparing under dranktilloppet,
eller under Dec. och Jan. månader, så att densamma
blir tillräcklig under den med farhåga emotsedda s.
k. vårskarfven.
Hvad deremot beträffar åkerns behof af ökad spillning,
så är genom ojäfviga physiska och mathematiska bevis
fullständigt ådagalagdt, ej allenast att drankgödselns qvalitet
är utomordentligt svag, ända till den grad, att god-,
Seltillgången derigenom icke får någon positiv tillökning,
utan än värre, att den relativa tillökning, som vill synas
uti en ökad qvantitet, ingalunda ens till massa motsvarar
behofvet för återställelse i bördigt skick af den vidgade
åkermark, som producerat materialierna till dranken. För
den uppmärksamma beräknaren blir detta bedröfliga factum
ovedersägligt och står i full öfverensstämmelse med stor production
af säd och potates, så länge den för brännvinsbehofvet
upprifna åkerjorden, genom det missförstådda interesset,
ännu ej hunnit fullkomligt utmagras, hvilket ofelbart skall
följa af brännvinsbränningens fortsättande i dess nuvarande
skick. Deremot kan inskränkning af brännvinsbränning verka
den förmån, att en god del af den, på konst, för
brännvinsbränning uppdrifna productionen af näringsämnen
kommer ladugårdarna iinmediate till godo genom utfodring,
och sålunda directe och ofelbart gifva landtbruket en verklig,
i stället för en illusorisk eller fe'brile, styrka. En
gång, när den ökade productionen icke blir, hvad man kallar,
konstgjord, utan åstadkommen på en mindre, men bördig
åker, då först inträder ett annat förhållande med brännvinsnäringen.
Såväl egen som andras practiska erfarenhet
öfverensstämmer påtagligen med de vetenskapliga upplysningar,
som i detta ämne äro att tillgå genom undersökning
af Svenska män med Europeisk ryktbarhet.
4 H. “ 45
354
Den 17 Mars e. m.
3:o Angående tiden för brännvinsbränningens afbrytande
i 2lne terminer, så måtte väl den ideen af sig sjelf
förfalla vid betraktande af den kostnad och de oredor, som
skulle uppstå genom pannornas dubbla försegling inom ett
och samina är. Man vill till och med uppgifva kostnaden
för detta ändamål öfver hela Riket till 40,000 r:dr för hvarje
gång, på satt sorn den nu sker. Då bränning får ske om
hösten, eller vid slutet af Nov. månad, samt då foderbesparingen,
såsom i föregående punkt är visadt, likaväl kan ske
om vintern som om våren, så finnas ej, mig veterligen, några
skäl, sorn tala för de dubbla terminerna, men många
emot desamma.
4:o En värd talare, Hr Charpentier, har med skäl ifrat
emot främmande tillsatser i brännvinet, hvilka ganska
synbart skola hafva medfört skadlig verkan på garnisonen i
hufvudstaden. Detta är en allmän samting, icke allenast för
hufvudstaden, utan allestädes, i den mån som brännvinet
mer eller mindre begagnas. Motionären har dervid endast
vidrört de skadliga tillsatser, som med afsigt bibringas
brännvinet. Jag tror deremot, att den er g, som sjelfmant
åtföljer fabrikationen uti redskapens nuvarande skick, spelar
skadligaste rolen bland de främmande tillsatserna, äfvensom
i dranken (jemte ättikesyran). Denna giftblandning skulle
blifva ännu ymnigare, om redskapen skoftals hvilar, såsom i
/öregående punkt omtalas. Jag rangerar mig för ett ögonblick
i fiendens leder och yrkar med de supande, att vid
redskapens bestämmande hufvudsakligen göres afseende derpå,
att den, åtminstone möjligen, må kunna rengöras
invändigt från erg, hvilket icke nu är fallet.
Flenser i kopparrörens bugter, förtenning, eller ock bruket
af jernrör, der sådana kunna gagnas, är en billig de supandes
fordran.
5:o Sättet att motverka de främmande ämnenas tillsättning
i brännvinet, hvilka med afsigt ditkommit för att
gifva det en apparent styrka, tror jag böra, med största hopp
örn framgång, sökas på alldeles motsatt väg emot den föreslagna,
just derföre, att missbruket har tillkommit för att
efterapa den påbudna styrkan. Att ytterligare skärpa
ansvaret för försäljning af undergradigt brännvin,
utan alt tillika kunna åstadkomma någon verksam controll
emot tillsatserna, hvilka endast genom chemisk åtgärd
kunna upptäckas, synnerligen som de lätteligen kunna så
göras, att till och med proberaren eller det laggiltiga instrumentet
ger ett falskt resultat, och utan att det blir möjligt
vid upptäckten att skilja tillverkarens operationer i denna
väg från försäljarens i andra eller tredje hand; ett sådant
ansvar anser jag derföre mera motverka än befrämja ändamålet.
Deremöt tror jag, att en icke ringa anledning till
detta skälmstycke skulle undanrödjas och dessutom liera fördelar
vinnas, om försäljningen i minut af undergradigt bränn
-
Den i j Mars e. m.
355
vin Liefve Lär tillåten lill ungefärligt lika styrka som det
portvin, de mera bemedlade folkclasserna förtära, och
hvarmed jag anser, att massan af de supande saklöst kan
vara belåten. När den lagliga pretentionen på starkt brännvin
blir undanskaffad, tror jag, att en god del af anledningarna
till denna slags förfalskning skall derigenom blifva
mindre verksam. Mig synes dessutom, att ett betydligt, ett
önskvärdt steg till återgång från dryekenskapsvanan vore vunnet,
om den supande, i sitt stora antal supar, småningom
kunde vänja sig att intaga och Alnöjas med ett ringare qvantum
spiritus, synnerligen som erfarenheten gifver vid handen,
att ju mindre qvantum spiritus menniskan förtär och
ju mindre concentrerad den är, ju mindre skada medför den.
6:0 I afseende ej mindre å sättet än beloppet af brännvinsbränningsbeskattningen
tillhör jag den åsigt, som yrkar
all den stränghet, allmänna opinionen möjligen kan medgifva.
Skälen dertill äro, uti aktningsvärda representanters
framställningar med samma tendens, redan komna Utsk.
tillhanda, hvadan det vore öfverflödigt att sådana nu ånyo
upprepa. Jag åtnöjer mig derföre att såsom ändamål an
gifva
beskattningens verkan på brännvinspriset intill 1 r:dr
24 sk- h:co såsom minimum. Detta ändamål kan vinnas
på flera vägar; men lika viss är den möjligheten, att representanternas
skarpsynthet i detta fall kan misstaga sig om
de rätta medlen för den längd af tid, som de icke äro
samlade. Med en sådan möjlig förutsättning och med ett
varmt behjertande af landets lidande genom bibehållande af
en misslyckad, ehuru välmenande mesure, torde det blifva
oundgängligt för ändamålets vinnande att hos K. M. i underd.
anhålla om vidtagande af nödigt tillägg i sådana åtgärder,
som under Ständernas frånvaro intill nästa riksdag
kunna finnas nödiga emot allmänna brännvinsprisets nedsjunkande
under 1 rtdr 24 sk. b:co k:n, i den händelse alt
Ständernas nu afgifvande stadganden skulle, vid användandet,
icke befinnas nog kraftiga och således under tiden förfela
detta ändamål.
I afseende på den intrad, som möjligen kan uppkomma
af brännvinsbränningsbevillningen, hvilken ej heller med någon
särdeles visshet torde kunna bestämmas, enär den ytterst
beror på individernas större eller mindre begagnande
af rättigheten till brännvinsbränning, får jag vördsamt
föreslå, att sedan det för Statsverket deraf påräknade belopp
blifvit afsatt, öfverskottet må tjenligen fördelas emellan
anslag till folkskolor och premier för brännvinsexport.
I afseende på bränningsmethodernas emancipation utur
okunnighetens förmynderskap är jag af en mening, mycket
skiljaktig från den, Frih. Löwen yttrat, men delar fullkomligen
Hr v. Troils klara åsigt, med blott inskränkning till
336
Den 17 Mars e. m.
ett maximibelopp af pannerymd, beräknadt efter 90 k:rs
(enkel redskaps) capacitet i afverkning.
Vidhållande den opinion att önska, det K. M:s tillgörande
åtgärder inå få påräknas såsom en regulator under
Ständernas frånvaro till ernående af det mål, som de under
sin sammanvaro härutinnan komma att besluta, exempelvis
antaget brännvinsprisets upprätthållande vid minst 1
r:dr 24 sk. b:co k:n, anser jag mig emedlertid böra angifva
det beskattningssätt, som jag för min del önskar må läggas
till grund för Ständernas primitiva beslut i frågan. Vid ett
sådant förhållande kan jag ej ett ögonblick tveka att gifva
företrädet åt Frih. Sprengtporten ingeniösa beskattningside',
hvilken, på det enda i min tanka tjenliga sätt, medlar emellan
husbehofsbränningen och den fabriksmessiga brännvinsnäringen.
Dervid beder jag att endast få göra en utvidgning,
som, ehuru liten, jag dock tror skall äga stor inflytelse,
nemi. att ali skatt för brä n n v inspr od uct i o ne n bör
erläggas vid samma tillfälle, då anmälan göres
till brännvinsbränning. Jag tror, att ett sådant vilkor
innebär enda sättet att hos den lättsinnige brännvinsbrännaren
vederbörligen sammanbinda verkan med orsaken; hvaremot
jag är förvissad, att oin afgiften, hädanefter såsom hittills,
utgår, sedan brännvinet är antingen förtärdt eller försåldt,
så skall den höjda skatten icke immediate verka hos
den stora massan något annat, än ett ökadt skrik öfver ökade
utlagor, utan ali vidare egentlig tillämpning eller derivation.
7:0 Hr Stedts mening att uppdraga de närmaste bestyren.
med reglering af detaillerna i detta ärende åt municipalauctoriteter
inom socknarna hyllar äfven jag, såsom en
vigtig förbättring i administrationen; dock skulle jag vilja
utsträcka omfånget af en sådan directions verksamhet till
häradet, i stallet för socknen, med afseende på dess
stundom inträdande beröring med häradets tjenstemän. Men
för resten, och i det bela, kan jag ej anse Hr Stedts motion
i brännvinsfrågan annorlunda, än såsom en stor, mycket
erfaren, och skicklig fabrikants yttersta vilja, innebärande
förslag till uppoffring af alla de förmåner, hvilka, med
näringens, bibehållande i ett florerande skick,
möjligen kunna umbäras.
8:0 Vid Frih. v. Strokirchs förtjenstfulla förslag, ej mindre
till stadgar för brännvinsbränningens idkande, än i ett
Sammanhang till eriminallag emot de näringen åtföljande
missbruk både i production och consumtion, anser jag för
tidigt att fästa mig, enär sådana bestämmelser nödvändigt
mäste i hufvudsaken basera sig på det beslut, hvari B. St.
i denna fråga stadna. Jag anhåller vördsamt om remiss af
dessa anmärkningar till Bevifin.Ulsk.
Itemitterades till Bevil(n.Utskoltet.
Den Ij Mars c. m.
35?
Hr Charpentier, Jean Toussaint, hade inlemnat
följande:
Då min motion om löneförbättring för capitainer med
s. k. lägre lön vid artilleri-reg:terna d. 3 dennes förevar till
remiss, anhöll jag endast vördsammast, att remiss måtte beviljas
och att StatsUtsk. ville dervid fästa det afseende, ämnet
verkligen förtjente, samt förbehöll mig att cn annan gång
få besvara de af Gr. Gyldenstolpe, Anton, emot densamma
vid tillfället gjorda anmärkningar.
Jag trodde sannerligen icke, att jag vid denna framställning
skulle i Hr Gr. finna en motståndare, och allraminst,
att den skulle väcka något missnöje, hvartill jag likväl
hemtar anledning deraf, att Hr Gr. vid ingången af sin
anmärkning säger, att han anser ”det mindre grannlaga
”af mig att oombedd framkomma med en begäran
”om lönanslag, under förutsättning, att capitai”nerna
med lägre lön är o mest vanlottade.” Jag
erkänner, att det af mig om dem nyttjade ordet: mest
vanlottade, icke var väl valdt; jag skulle hafva begagnat
uttrycket: mindre vällottade, ty det vet jag vara enligt
med sanningen; men jag menar äfven då icke af den
orsak, att de äro capitainer med lägre lön vid artilleriet,
men derföre, att de såsom artillericapitainer, förlagda på dyra
garnisonsorter, hafva, i anseende till tjenstepligter och
lefnadsförhållanden, för litet att lefva af. Hr Gr. upplyste,
att H. M. Konungen i sin nåd. proposition begärt förhöjning
å dessa capitainers löner till 600 r:dr ifrån 54o r:dr, eller
den enligt organisationen med 4o r:dr förhöjda lönen, som
de annars från detta års början skulle komma att uppbära.
Detta är ju ett bevis, att jag icke haft så orätt.
Hr Gr. säger vidare: ”att han skulle vara mycket orättvis
mot dem, ät hvilka befälet blifvit anförtrodt, om, med
förutsättning att det af mig uppgifna förkållandet verkligen
existerat, någon anmälan derom likväl icke ägt runi.” Menar
Hr Gr. med befälet vapnets högste befälhafvare, så
försäkrar jag, utan att vara orättvis emot mina vapenkamrater,
att jag sjelf tror, det ibland oss icke finnes någon, som
till högre grad erkänner och högaktar hans upplysta och för
vårt vapen så välgörande styrelse, som jag; jag vet väl, att
han noga insett behofvet af löneförhöjning för capitainer med
lägre lön och att hans nåd. förord varit gällande vid den,
enl. Hr Gr:s upplysning, af Regeringen föreslagna löneförhöjning.
Hvad min grannlagenhet beträffar, så har jag gifvit prof
på den, då jag uti min motion reserverat mig för möjliga
anklagelser att vilja gå någon auetoritet i förväg, som med
saken haft att befatta, samt dessutom äfven uppgifvit orsaken
, hvarföre äfven jag uppträdde för att söka göra enskildas
fördelar gällande. Jag kände sannerligen icke med full visshet,
att någon annan löneförhöjning var i fråga, än de ofvan
-
358
Den 17 Mars e. m.
nämnde 4° r:dr; men örn också en enskild man med någon erfarenhet
framträder och inför R. St. i detai! förevisar behofvet
af en sak, synes mig, som skulle det tjena till stöd för
samma sak, att den framställes äfven från annat håll.
Att jag oombedd väckt motionen, är enligt med sanna
förhållandet, och detta blyges jag icke att bekänna; men
huru visste Hr Gr. detta så bestämdt? Dessutom är det ett
yttrande, som förundrar mig att få höra inom detta hus.
Skall man vänta med att framställa en sak, tills man derom
blifver ombedd; hvarföre då icke äfven af samma skäl vänta
med anmärkningarna mot densamma? Eller hade någon
uppdragit åt Hr Gr. alt besvara min motion? Nej! jag vill
tro, att det icke så var; utan har Hr Gr;, likasom jag, följt
sin inspiration, den vi med lika rätt och enligt samma lag
bär uttalat. Dessutom kan jag försäkra, hvad mig angår,
att mina afsigter vid detta tillfälle varit de allrarenaste;
gerna må jag derföre af en eller annan individ missförstås
och orättvist bedömas, blott jag vinner det af mig åsyftade
ändamålet: löneförhöjning för bemälda mina krigs- och vapenkamrater.
Hr Gr. anser 600 r:dr årlig lön vara tilIräcklig för dessa
capitainer; likväl äro vi deruti af alldeles stridiga tankar.
Detta bevisar emedlertid en berömvärd oegennytta hos Hr
Gr., som måhända snart nog inträder på stat bland dessa capitainer.
Men om man äfven skulle höra dessa till antalet
ar capitainer i denna omständighet; månne icke då någon
skillnad uppstode mellan Hr Gr. och deras yttrande i fråga
om tillräckligheten ? Utaf ofta nämnde capitainer äro för närvarande
de flesta öfver medelåldern; och hastigare befordran
till denna grad, än hvad nu sker, torde ej vara att påräkna
under en långvarig fred. De skulle således, om lönen
icke blifver större än 600 r:dr, komma att tjena för den
ringa lönebehållningen af omkring' 484 r:dr, med ringa hopp
om snar befordran till bättre förmåner.
Jag har aldrig gjort någon jemnförelse emellan garderna
och artilleriet; huru kan det då komma i fråga, att en sådan
skulle vara nöjaktig eller icke-nöjaktig? Jag har, utan
afsigt att med cn skilling vilja förminska gardesofficerslönerna,
blott i förbigående nämnt, alt skiljaktigheter finnas emellan
oflicerarnes af samma grad vid Infanteri-gardes- och K.
Svea artilleri-reg:tets löner, och hvilka jag förmodar i en
framtid skola blifva jemnade. Jag hade önskat, att Hr Gr.
icke vidrört detta ämne, emedan det tvingar mig att uppehålla
mig vid denna sak längre tid, än jag velat. Hr Gr.
säger, att gardesreg:ternas officerare äro högre lönade än flera
bland de äldre capitainerna vid artilleriet. Löneskillnaden
i de öfriga graderna äfvensom bland civilpersonalen skulle
dock kunna tåla att omtala, då Hr Gr. väckt denna fråga;
men såsom ej hörande till saken vill jag ej uppehålla en dyrbarjlid
dermed. Hvad jag likväl med visshet vet, är, alt,
Den ij Mars e. m.
bland den sednare, regrtsbokhållaren vid artilleriet från detta
års början åtnjuter endast 5oo r:dr i lön, då redogörarne
vid infanteri-gardesreg:terna tjena för 65o r:dr. Hr Gr.
säger, att gardesreg:ternas fördelar uppvägas vid artilleriet
genom en hastigare befordran till högre löner, af orsak, att
vid de förstnämnde endast finnas 8 högre löner och 26 subalterner,
som dertill kunna avancera, men att deremot
vid artilleriet finnas 22 högre löner. Emot detta sednare
får jag göra den anmärkning, att vid Svea- och Götha reg:-  ter finnas vid hvardera ej mer än 12 högre capitaineslöner;
men deremot 8 capitainer med lägre lön samt 44 suba kerner,
eller tillsammans 5i individer, som eftersträfva dessa
12 löner. Jag vill då fråga, om förhållandet kan jemnföras,
ännu mindre anses som fördel. Det nu uppgifna förhållandet
vid Svea och Götha reg:ter om högre capitaineslöner och
antalet af dem, som aspirera desamma, förefinnes äfven i
samma proportion vid Wendes reg:te. Hvad Hr Gr. nämner,
att löneskillnad icke bör äga rum för dem, som tjena
vid samma vapen, vill jag väl gilla; men nog skulle undantag
kunna äga rum mellan Svea artillerireg:tes officerare och
de andra artillerireg:lernas, emedan de förstnämnde äro förlagda
på en ännu dyrare garnisonsort än de sednare, och
detta förmodar jag vara ett af skälen till fotgardernas högre
lönevilkor emot det öfriga infanteriets.
Jemte det Hr Gr. afstyrker min motion (hvilken jag
åter på det vördsammaste tillstyrker), yttrar Hr Gr. sin öfvertygelse
vara, att StatsUtsk. icke fäster afseende på sådana
enskilda motioner. Då är jag åter af olika tankar med
Hr Gr.; ty min öfvertygelse är, alt Utsk., som består af
bland oss sjelfva valda, upplysta och loyala män, med beredvillighet
emottager samt med urskillning granskar och bedömer
våra dit remitterade motioner; och i sådant fall fruktar
jag icke, att min, såsom icke varande grundlagsvidrig,
kommer att erfara det af Hr Gr. förespådda missöde.
Hvad artilleri-officerarnes tjenstgöring beträffar, vill jag
ej derom nu tala, men tror, att örn jag vädjar till dem af
andra vapen, de skulle vara rättvisare än Hr Gr:n.
Slutligen får jag bedja det Ilögl. Ståndet om tillgift för
det jag förnött tiden med uppläsande af detta mitt anförande,
hvilket jag vördsamt anhåller måtte få åtfölja min motion
till Ilögl. StatsXJtsk., samt äfven blifva de öfriga resp.
Stånden meddeladt; men jag har genom detta anförande velat
begagna mig utaf en af menniskans ädlaste rättigheter,
den att försvara sig.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi'.: Jag skall endast
nämna några ord i anledning af hvad som blifvit yttradt.
Jag har icke funnit mig vederlagd; men deremot har Hr
Charpentier såsom ett yttrande af mig upptagit, hvad jag
icke ens tänkt. Då det är lång tid, sedan jag justerade
mitt yttrande, hade jag ej trott, att man nu skulle vilja
3Go
Den 20 Mars.
påbörda mig ett påstående, som jag ej fällt. Jag matte väl
veta, huru många högre capitaineslöner finnas vid regrtet,
efter jag sjelf är aspirant dertill. Jag har icke sagt, att der
finnas 22 högre capitaineslöner, utan 22 capitainesplatser,
och att således avancementet bör kunna gå snabbare vid
detta än vid gardesreg:terna, som hafva blott 8 capitaineslöner,
men 26 subalterner. Det är blott denna anmärkning,
jag velat göra, på det icke framställningen må stå ovedersagd.
Dessa båda anföranden remitterades till StatsUtsk.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde StatsUtsk:s
d. 10 och 12 dennes afgifna utlåttn:
N:o 18. ang:de provisoriska utbytet af den för Gen.AssistanceCont.
begagnade egendom emot den Stockholms stad
tillhöriga f. d. s. k. Hessensteinska egendomen;
N:o ig. angrde afskrifning och eftergift af Piiksg.Contts
hos Götha canalbolag ägande fordringar, samt räntas godtgörande
å de utaf bolagets insättningar uti Riksg.Cont. derstädes
innehållna medel, till säkerhet för fullbordande af
återstående arbeten i liamnbyggnadsväg; äfvensom Canaldirectionens
hemställan om förskott utaf sistnämnde medel till
utförande af ett hamnbyggnadsarbete vid Mern;
N:o 20. i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Öfvercommissarien
Öijers und. ansökning att vid afskedstagande få å
allm. indragningsstaten uppbära sin nu innehafvande lön såsom
pension;
N:o 21. i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de grunden
för liqviden af numera aflidne pastorn Doct. Collins iönefordran.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, det Frih.
von Strokirch, Johan Herman, uti skrifvelse till H. Ex. förmält
sig, i anseende till inom dess hus timadt dödsfall, vara
nödsakad att afsäga sig det honom lemnade förtroende
att vara ledamot i Bevilln.Utsk.
H. It. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsängen den 20 Mars 1834.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 17 dennes f. och e. m.
Justerades pleniprotocollen för d. n denpes f. och e. m.
Den 10 Mars.
36i
I anledn. af justeringen af protocollet för d. n dennes
c. m. hade Hr Skogman, Cai'i Da v., inlemnat ett anförande,
så lydande:
Jag afhörde stillatigande den långa discussionen om den
enkla frågan, ang:de remiss af K. M:s nåd. skrifvelse med
förslag till lag för Banken, emedan, efter den vändning discussionen
tog att innefatta mer eller mindre hofsamt framställda
anmärkningar emot mina åtgärder såsom Konungens
rådgifvare, jag ej fann förenligt med mitt begrepp om vårt
regeringssätt att vid det tillfället och på detta rurn ingå i
någon förklaring deröfver, och emedan jag, i fall jag ock
må blifva förvunnen om en grundlagsvidrig åsigt, åtminstone
ej ville göra mig saker till en handling, som jag
ansåg grundlagsvidrig. Då nu prot. öfver samma discussion
justeras, anhåller jag att, med begagnande af min rätt såsom
ledamot af K. o. Ad., få tillkännagifva, det jag af all
den vältalighet och ifver, hvarmed den motsatta meningen
yrkats, icke blifvit mer än förut öfvertygad derom, att nu
gällande 72 §. af Reg.F. lägger något hinder i vägen för R.
St. att göra en stadga om Banken, som inrymde Konungen,
t. o. m. i samma ordalag, samma delaktighet i besluten
rörtde Bankens förvaltning, som åsyftades genom den föreslagna
nya redactionen af berörde §., hvilken redaction,
såsom icke antagen, måste betraktas såsom bade den aldrig
funnits. Denna min åsigt, grundad på den enkla satsen, att
den , som har en laglig rätt, kan besluta om sättet för dess
utöfning och den åt andra delegera, styrkes deraf, att R. St.
vid sisla riksdag, med fullt bestånd af 72 §. och utan att
finna något grundlagsvidrigt eller betänkligt i Stats- och BancoUtsktns
i detta afseende afgifna yttranden, underkastade K.
M:s pröfning och delaktighet ganska vigtiga beslut om Banken,
hvilka beslut genom K. M:s sanction blefvo allmänna
civila lagar,'lyckligtvis ännu gällande. Till ytterligare stöd
för min öfvertygelse härutinnan skulle jag kunna åberopa
den under sista riksdag vid flera tillfällen yttrade mening,
att den föreslagna förändrade redactionen af 72 §. i Reg.F.
icke var af nöden och att samma ändamål kunde genom en
civillag, utan grundlagsförändring, vinnas. Om ock någon
olikhet i ordalag emellan grundlagsförslaget och lagförslaget
hade ägt rum, så hade det jemnförelsevis varit af ringa
vigt, då saken varit densamma; och jag kan för min
del ej fatta tankegången hos dem, som bestridt antagandet
af 72 §:s förändrade redaction, men tillika erkänt behofvet af
lag för Banken, stiftad af Konungen och R. St. gemensamt.
Om K. M. skulle föreslå R. St. att till K. M. öfverlåta
att efter omständigheterna förhöja tullafgifterna eller andra
allmänna beskattningstitlar, skulle ett sådant förslag anses
stridande emot Reg.F. 57 §., eller åsyftande en förändring af
densamma? Kunde fråga skäligen väckas om vägrad behand4
H. 40
362
Den 20 Mais.
ling deraf eller om ansvar för grundlagsöfverträdelse genom
blotta framställningen? Kunde ej deremot med skäl åberopas,
att It. St. vid flera riksdagar, utan någon constitutionel
betänklighet, lemnat Konungen dylik rättighet, hvilken
ännu i denna stund äger rum i afseende på porloafgiften
för utrikes brefvexlingen?
Dessa mina åsigter om 72 §:s mening och tillämpning
må anses oriktiga; jag vågar dock tro, att de, öppet framställda,
icke medföra minsta våda för grundlagens helgd.
Jag anhåller, att detta mitt anförande varder i prot. intaget.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den tystnad, som
Statssecreteraren för handels- och financeärenderna iakttog
inom detta hus vid discussionen om banklagen, värderade
jag, helst jag trodde, att han ville till efterföljd begagna det
gamla ordspråket, att en dålig sak blir sämre derigenom, att
man vill söka försvara densamma. Men sedan jag nu funnit,
att jag härutinnan hade misstagit mig, och då jag med
bestörtning hört den värde ledamoten ännu påstå, alt Konungen
kan inrymmas delaktighet i Bankens styrelse och
förvaltning utan ändring af grundlagarna, kan jag icke längre
iakttaga tystnad. R. St. äro committerade af Svenska folket
att följa grundlagarna, att bevara dem såsom ett fideicommiss
åt deras efterkommande. Det är oss icke rnedgifvet
att ändra dessa lagar annorlunda, än på det sätt de sjelf—
ve utstaka. Med samma skäl som man kunde, på nu föreslagna
sätt, delegera åt Konungen delaktighet i Bankens styrelse,
med samma skäl skulle man äfven genom en civillag
kunna förändra 57 §. Reg.F. och öfverlemna åt Konungen
Svenska folkets beskattningsrätt. Med ett ord, det finnes då
mera icke något heligt i vår constitution. Till och med det
af Hr Skogman åberopade exemplet, ang:de utrikes brefvexlingen,
tjenar blott till ett nytt bevis på oriktigheten af hans
begrepp om grundlagarnas tillämpning, då han kunnat till
en och samma kategori hänföra två så himmelsvidt olika
förhållanden. Det åt Konungen lemnade uppdraget att modifiera
den utrikes postporton hvilar nemi. blott på ett beslut
af B. St., hvilket de när som helst kunna genom ett
nytt beslut sjelfva upphäfva. En civillag kan deremot icke
af Ständerna ändras eller uppliäfvas, utan Konungens begifvande.
Jag får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på faran af en
sådan åsigt af grundlagarna, som Hr Skogman framställt.
Det finnes visserligen flera sätt att tillintetgöra grundlagarna.
Detta kan ske genom ett K. påbud eller s. k. ordounance.
Detta sätt, som begagnades år xB1 r och hvars tillgripande
då var af behofvet högt påkalladt, är åtminstone i så måtto
mindre vådligt, som det grundlagsvidriga påbudet kan af nästa
Ständer upphäfvas. Ett annat sätt att tillintetgöra grundlagar
består deruti, att förändringen verkställes vid samma
riksdag, då fråga derom väckes. Detta sätt begagnades år
Den 10 Mars.
363
1812, då tryckfriheten tillintetgjordes. Men dertill fordrades
åtminstone alla fyra Ståndens sammanstämmande beslut.
Det gifves ännu ett sätt att tillintetgöra grundlagar eller,
rättare sagdt, betaga dem deras kraft, nemi. genom deras
suspension, såsom det, af billigheten påkalladt, skedde vid
1817 och 1828 årens riksdagar. Afven dertill fordras likväl
alla 4 Ståndens sammanstämmande beslut, hvarigenom afgörandet
försvåras, och faran i samma mån minskas. Men
det sätt att tillintetgöra grundlagar, som det blifvit vår tid
förbehållet att påhitta, nemi. genom stiftande af deremot
stridande civillagar, är vida farligare än de öfriga, emedan
dertill endast erfordras 3 Stånds beslut, och det i samma
mån måste vara lättare att utföra. Det gifves intet stadgande
i våra grundlagar, som icke genom civillag på sådant
sätt skulle af 3 Stånd kunna tillintetgöras. Detta sätt är så
mycket farligare, som det ej ens blifvit förutsedt af våra
grundlagsstiftare. Del gifves nemi. ingen direct utväg att
förekomma ett sådant äfventyr, om ej Landtm, och Talmännen
vilja riktigt behjerta, att R. St. utgöra den ena hälf- v
teu af lagstiftningen, och låta dem mot den andra Statsmagten
begagna samma rätt, som denna ej sällan gjort gällande
emot dem. Jag kan således icke utan största oro erfara,
huru en Konungens rådgifvare vill försvara försöket att på
lagstridigt sätt kullkasta en §. af Reg.F.; och jag skulle vil ja
från det gamla Rom låna det bekanta uttrycket: ”Republiken
är i fara.” Jag föranledes härtill, icke af fruktan, att
förslaget till banklag nu skulle kunna blifva antaget. Jag
tager för gifvet, att det redan fått sin bane. Det är sålunda
för mig nu en småsak. Men det är för framtiden, jag
fruktar, och för faran af prejudicatet alt låta på Ståndens
godtfinnande ankomma stiftandet af civillagar, som upphäfva
grundlagen. Jag förutser nemi. den möjlighet, att sådana
lagar skulle i tidernas längd kunna stiftas till folkets förtryck,
och fruktar, att deraf skulle förr eller sednare föranledas
en contrabrytning, som kunde skaka timonen och
kanhända vålla dess fall. Jag vill åtminstone hafva mitt
namn och mitt minne räddadt från efterkommandes förebråelser
att hafva delat eller godkänt sådana åsigter, och derigenom
på något sätt medverkat till de möjliga olyckorna.
Frih. Boye, Ludv.: Jag utbeder mig af R. o. Ad. en
urskillning emellan begrepp och sak. En sådan är här vigtig.
Jag ogillar Hr Skogmans begrepp, och jag gillar, utan
att likvist dela de yttrade farhågorna, Hr Cederschjölds beriktigande
af detta begrepp; men af detta ädla Stånd begär
jag, att rättvisa må åtfölja urskillningen. Kunna vi väl neka,
att 72 §. var lika gällande vid sista riksdag, som nu? Kunna
vi neka, att ända från 1668 till i83o Konungarnagten aldrig
varit inblandad i Bankens styrelse? Nå väl! är det icke
en sanning, att lill den civillag, som Konungen år i83o ulga!’,
var Konungen af R. St. anmodad alt lemna sin sanG
-
3G4
Den ao Ma rs.
tion? Jag finner då väl ett oriktigt begrepp uti det sätt, på
hvilket Hr Skogman ansett denna fråga; men jag finner det
ej förunderligt, att Hr Skogman från de af sednaste Ständer
redan vidtagna åtgärder, att dessa nemligen ej trodde sig
förändra grundlagen derigenom, att de i en civil lagstiftning
för Banken för foro gemensamt med Konungen, kunnat hemta
anledning till den åsigt, han i afseende å den föreslagna
banklagen hyst. Jag gillar icke, såsom jag sagt, hans begrepp
i ämnet; men jag tror ej derföre, att man äger rätt
att tillskrifva honom något uppsåt att kränka grundlagen.
Var denna väl kränkt år i83o? Jag tror, att exemplet derifrån
åtminstone kunnat bilda en anledning till det omdöme,
Hr Skogman tillämpat.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anser mig ej med
tvslnad kunna förbigå det af Hr Skogman nu upplästa anförande,
enär jag tillåtit mig att förut taga en linigare del
i denna sak. Innan jag likväl yttrar mig vidare, får jag
förutsända den förklaring, att jag icke ett ögonblick kan
föreställa mig, att Hr Skogman ej i Konungens rådkammare
handlar i öfverensstämmelse med hvad han här nu yttrat sig
tänka. Hr Skogman har sagt, att han hyser den åsigt, att
Konungen och Ständerna äro oförhindrade att genom en civillag
stadga allt detsamma, som genom den numera afslagna
förändringen af 72 §. Reg.F. åsyftats. Jag anser denna
åsigt i högsta grad vådlig; och om faran i denna fråga
icke kan synas så stor, enär Konungens öfriga rådgifvare
deri yttrat sig vara af en annan åsigt än Hr Skogman, så
är dock denna Hr Statssecreterarens tanka för framtiden så
mycket farligare, då den hos honom synes så bestämd, att
han icke ens emot densamma kunnat hemta tillräckliga skäl,
hvarken från Konungens öfriga rådgifvares tillkännagifvanden,
eller från alla öfriga talares här framställda åsigt i denna
del. Hvartill skulle det väl tjenat, att förslaget till 72
§:s förändring blifvit antaget, om samma ändamål på en vida
beqvämare väg kunnat vinnas? Jag erkänner, att efter detta
Hr Statssecreterarens förklarande, och sedan jag sett Konungens
öfriga rådgifvare uppmana alla krafter för att genomdrifva
72 §., börja vådorna att för mig visa sig större. Jag
var bland dem, som trodde, att remiss af Konungens skrifvelse
icke kunde vägras. Mu hav BancoUtskts pluralitet vägrat
att upptaga densamma; och jag börjar finna, att de ledamöter,
som vid remissen tänkte olika med mig, haft skäl
för de vådor, de framställt, då vi nu veta, att det ej är af
misstag, utan af öfverläggning och oaktadt Konungens öfriga
rådgifvares motsatta förklarande, som Hr Skogman framhärdar
i sin tro, att vi kunna antaga, hvad som är rakt stridande
mot grundlagarna. Jag har ansett mig skyldig att
äfven vid detta tillfälle i protoc. åt efterverlden förvara mina
farhågor för sådana åsigter hos Konungens rådgifvare i
afseende å våra grundlagar.
Den 20 Mars.
3G5
Ilr von Heijne, Georg: Det är äfven för mig en
smärtsam känsla, alt den tystnad, Hr Skogman vid vår discussion
angående banklagen iakttog, icke alltid kom att fortfara.
Yi bade då åtminstone kunnat tillegna oss den lyckan
att tro, det Ilr Skogmans åtgärd i denna fråga kunnat
grunda sig på ett misstag, ehuru nog långt sträckt, då det
inför Konung och Statsråd kunnat framställas. Men då Hr
Skogman nu såsom en öfverlagd tanka upprepar, att, oaktadt
den föreslagna förändringen af 72 §. Reg.F. är förkastad,
denna förändring likväl skulle kunna antagas såsom civillag,
anhåller jag att i allo få förena mig med hvad Hr
Cederschjöld nu anfört.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Hvad Hr Carl David
Skogman såsom ledamot af detta Stånd tänker eller icke
tänker öfver grundlagen, det är fullkomligt likgiltigt; men
hvad han såsom Statssecreterarc för handels- och linanceärenderna
deröfver tänker, det är af den högsta vigt. Och
då jag ej hört någon af de många, som dertill visserligen
varit mera både berättigade och förpligtade än jag, framställa
sådant, får jag nu anmäla: ”att det är anledning till
”anmärkning mot Statssecreteraren för handels- och finance”ärenderna,
hvarom remiss begäres till Constit.Utsk., inför
”hvilket anledningarna uppgifvas skola.”
H. Ex. Hr. Gr. o. Landtm, förklarade, att den afHr
Dalman nu anmälda anmärkningsanledning komme, till följd
af 29 §. RiksdOrdn., att till Constit.Utsk. remitteras.
Frih. Cederström, Jac.: I anledning af hvad som
blifvit yttradt af några ledamöter i afseende å hvad Ilr Skogman
anfört, vill jag till protoc. förklara, att det är en ofantligt
stor skillnad emellan den lag, som stiftades för Banken
år i83o och hvilken ej kunde blifva civillag utan Konungens
samtycke, samt hvad nu är i fråga. Nämnde lag innehar
icke någon ändring i grundlagen; och af samma skäl,
som denna lag underställdes Konungens sanction, kan icke
heller nu någon civil lagstiftning för Banken äga rum utan
Konungens bifall. Men sådant är helt annat, än att i lagen
föreslå stadganden, som äro i strid med grundlagen.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 17 dennes e. m. på bordet
lagda memorial N:o 5, i anledn. af från tvenne RiksSt.
erhållna remisser utaf K. M:s nåd. skrifvelse till R. St. med
förslag till lag för Banken.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag var den, som begärde
detta memorial på bordet, anser jag mig böra tillkännagifva,
fatt sedan jag numera haft tillfälle genomläsa detsamma
och erfarit de för Utskrs återförvisningsbeslut anförda
grunder, har jag funnit, att Utsk. icke så, som jag föreställt
mig, motiverat sitt beslut. Jag hade nemligen trott,
att Utsk. skulle förklarat, att banklagsförslaget, såsom stri
-
366
Den ao Mars.
dande mot grundlagen, då icke kunnat upptagas; men då Utsk.
deremot begagnat sådana skäl, att det nemligen förklarat sig
af 3 §■ uti dess instruction vara förhindradt att omedelbarligen
behandla frågor, som afsåge ändring uti Bankens fundamenter;
så och enär fråga ej här varit om ett omedelbart
upptagande, utan målet blifvit i behörig ordning lill Utsk.
remitteradt, måste jag anhålla om återremiss af memorialet,
på det Utsk. må ingå i pröfning af förslaget och derefter till
Ständerna inkomma med ett kategoriskt svar, huruvida det
anser sig kunna, emot grundlagens föreskrift, upptaga detsamma,
eller icke. Tilläfventyrs kan härigenom beredas den
enskilda fördel för mig, att Utsk. finnér anledn. till lika beskalfad
anmärkning emot Ilr Skogman, som den jag nyss
anmält.
Ilr Gunther, Carl: Ett uppmärksamt betraktande af
den riktning och tendens, som röjer sig i de inom Representationen
förefallna discussioner och tilldragelser, tvingar
ovilkorligen till besinnande först om orsaken till existerandet
af Svenska folkets representanter, eller R. St., och deras
allmänna åliggande; för det andra om ändamålet med
R. St:s nuvarande extra sammankomst eller s. k. urtima riksdag,
och R. St:s i följd deraf förhanden varande speciella åliggande.
Enligt mitt begrepp om grundlagarnas innehåll och de
deruti för Konung och undersåter tydligen utstakade ömsesidiga
rättigheter anser jag tillvarelsen af Svenska folkets representanter
grunda sig på följande orsaker:
i:o Svenska folkets urgamla rättighet att, genom sina
representanter, sig allena beskatta, och dem i följd deraf tillerkänd
rättighet att granska Statsverkets räkenskaper och
förvaltning;
2:0 Svenska folkets frihet att, genom sina representanter,
gemensamt med Konungen lagar stifta och förut stiftade
lagar förändra eller upphäfva;
3:o Svenska folkets frihet att, genom sina ombud, förvalta
Rikets Bank- och Riksg:sverk.
Inom dessa här nämnda grunder uppfattar jag alla R.
St:s åligganden, jemte en ovilkorlig skyldighet att i alla deras
bemödanden och åtgärder städse iakttaga ett i grundlagarna
bestämdt uttaladt ändamål för deras tillvarelse, nemi.
att, med eller jemte bibehållande af Konungamagtens helgd,
bereda folkets sällhet och sjelfständighet.
Det speciella ändamålet med nuvarande urtima riksdag
finnes uttryckt i K. M:s, af omsorg för folkets väl, utfärdade
nåd. kallelse till R. St., nemi. myntväsendets reglerande
genom fullbordande af de dertill förberedda anstalter och
vidtagande af i sammanhang dermed erforderliga åtgärder;
hvarvid jag anser det åligga R. St. att, af tacksamhet för
Konungens omsorger och till uppfyllande af folkets billiga
väntan, gå Konungens milda och rättvisa afsigter till mötes.
Den 20 Mars. 36j
Efter att hafva redogjort för dessa mina åsigter, stadnar
jag med bedröfvad känsla vid ett närmare betraktande af de
under 2:ne månaders tid inom Representationen redan förefallna
tilldragelser och vidtagna åtgärder. Denna tafla företer
föga tillfredsställande för fosterlandets vänner, alldenstund
man deruti finner mera ett aflägsnande än närmande till
det af Nationen efterlängtade mål, hvars ernående, utgörande
R. Strs åliggande vid denna urtima riksdag, likväl
motverkas dels genom mer om ord än sak uppkomna stridiga
och vidlyftiga discussioner, dels genom vissa afdelningars,
i min tanka, felaktiga åtgärder, dertill, som jag tror,
missledda af enskilda interessens inskränkta uppfattning af
Nationens fordringar; hvartill äfven torde bidraga det misstroende,
som under föregående riksdagar blifvit utsådt för
att, under patriotismens larv, tillfredsställa enskildt begär till
magt och inflytande.
Mig synes derföre de inom närvar. Representation förefallna
tilldragelser röja ett förbiseende af Nationens heligaste
interessen, och sålunda ett åsidosättande af Representationens
ovilkorliga pligt, som gått så långt, att ett af Ständerna
tillsatt Utsk. undandragit sig behandlingen af den vigtigaste
sak, som blifvit från ärne Stånd dit remitterad; öfver
hvilket förfarande jag, enligt min öfvertygelse, anser mig
skyldig att öppet och ärligt uttrycka mitt ogillande, och tillika
finner mig böra uppriktigt tacka samtliga R. o. Ad:s ledamöter
i nämnde Utsk. för deras pligtenliga reservation
emot den tillfälliga majoritetens förvillade åsigter.
Misstag kunna ske, det som är skedt kan ej ändras;
men för att förekomma de olycksdigra följder, som deraf
möjligtvis kunna uppstå, och för att på den lätta vägen
närma oss till det af våra pligter utstakade mål, vågar jag
vördsamt föreslå, att den förut beslutade remissen af K.
propos. med förslag till banklag må åtföljas af återremiss
utaf BancoUtskrs nu föredragna memorial och tillika beledsagas
af R. o. Ad:s uttryckliga åläggande för BancoUtsk. att
skyndsamt handlägga den del af K. förslaget, som bestämmer
skiljande från Banken äf all sådan lånerörelse, som ej
med Bankens bestånd och trygghet kan förenas; hvilket jag
anser utgöra hufvudsaken i det K. förslaget och tillika
grunda sig på den riktigaste princip. Sedan detta är bestämdt,
bör af Stats- och BancoUtskm gemensamt företagas
reglerande af det verk, till hvilket lånerörelsen öfverflyttas;
och slutligen, då dessa arne åtgärder blifvit fullgjorda, bör
af Banco- och LagUtskrn utarbetas en banklag, som bestämmer
Bankens functioner.
Jag får derföre vördsamt hos H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propositions framställande till återremiss afBancoUtskrs
nu föredragna memorial, jemte anmodan till Ridd.Secret.
att uppsätta R. o. Adrs uttryckliga åläggande för Banco
-
3G3
Den 20 BI a r s.
Utsk. att, på sätt jag föreslagit, handlägga den K. propos.
nied förslaget till banklag.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh., anförde skriftligen
:
Hedrad af R. o. Åd:s uppdrag att vara ledamot af BancoTJtsk.
, är det å ena sidan min pligt att underkasta mig Ståndets
fria bedömande af det sätt, hvarpå jag sökt att motsvara
detta förtroende; men det är äfven å andra sidan min
rättighet att genom ett öppet framställande af sanningen hindra
hvarje opinionens missvisning och de olika omdömen,
förmodl. grundade på missförstådda framställningar, hvarför
jag varit utsatt Ämnets vigt och den vändning, discussionen
tagit, tvinga mig tiil en sådan framställning, så mycket hellre
som BancoUtskts protocoll för den dag, då min förklaring
afgafs, ännu icke blifvit justeradt och expeditionens hastiga
afsändande till RiksSt hindrat mig från att förrän på
lt. o. Ad:s bord erfara innehållet af den förklaring, jag skulle
hafva gifvit och hvarigenom mina uttryck icke blifvit så
alldeles riktigt reproducerade.
Sedan debatten ang:de den K. propos. återlemnande en
stund fortgått, och en aktningsvärd ledamot af Utsk., här
närvarande, derunder yttrat, att det vore naturligt, att
BancoUtsk. icke kunde behandla de egentliga lagfrågorna,
yttrade jag mig ord för ord, som följer:
- - - "Otvifvelaktigt är, att den ifrågavar. propos. innehål”ler
ämnen, som icke böra af detta Utsk. behandlas; men
"jag hade önskat, att man kunnat undvika att återuppväcka
"de strider, som blifvit tillräckligen förda uti Ståuden, och
"jag får derföre förklara, att jag för min del ej finner nu"gon
betänklighet vid att emottaga den nåd. propos. och
"öfverlemna den till Finance-afdeJningen, med det tillägg,
"hvilket äfven synes öfverensstämma med den nyssnämnde
"ledamotens åsigt, att Afdelningen, med förbigående af hvad
"sorn strider emot våra grundlagar, endast bör yttra sig öf"ver
förslagets financiella delar.”
Denna min framställning bestreds genast af flera personer
ur den åsigt, att det icke Vore ett Utsk. tillstätidigt att
sålunda stycka en K. propos., hvilken endast i sin helhet
kunde komma under öfverläggning och afgörande. Ingen
enda röst instämde i min åsigt. Jag tilläde då, "att jag icke
kände det lagstadgande, hvarpå man ville stödja denna tanka;
men om så vore, att propos. endast i sin helhet skulle
behandlas och komma under omröstning med ja eller nej,
vore jag nödsakad att. tillstå, att den ej borde af BancoUtsk.
behandlas.” Jag undandrog mig sedan voteringen,
emedan, ehvad utgången än kunde blifva, den icke kunde
blifva öfverensstämmande med min åsigt.
Min derefter vid justeringen gjorda förklaring var af
följande innehåll: "att jag undandragit mig voteringen, emedan
-
Dcn 20 Mar
"dan man cj ansett för Utsk. tillständigt att behandla vissa
"delar af den K. propos., utan att densamma borde i sin hel"liet
upptagas till pröfning och omröstning med ja eller nej
och jag tilläde sedan: "Att jag icke ansåg den af Utsk. åberopade
3 §. af instructionen för BancoUtsk. här kunna til—
"lämpas."
IJenna min förklaring har icke af protocollsföranden blifvit
så uppfattad, som jag önskat; tvärtom har min öfvertygelse
blifvit framställd allt för mycket vacklande genom den
slutmeningen, ”a tt jag icke hunnit stadga den;" hvarom
jag likväl åberopar de här närvarande ledamöternas af
BancoUtsk. vitnesbörd, att jag ej yttrat ett enda ord.
Man klandrar nu mitt aflägsnande från voteringen; men
det förefaller mig, som detta klander snarare härleder sig
från båda partiernas tro, att en rösts tillökning för deras
åsigt hade kunnat vinnas. Jag älskar icke en half opinionsställning,
och för att åtminstone icke förtjena mera än det
ena partiets klander, vill jag öppet uttala, att om jag under
frågans dåvar. form skulle hafva röstat, hade jag följt
Utsk:s majoritet, och detta af det skäl, att genom en annan
denna frågas behandling man kunde utsättas för dea oformligheten
att få en civillag, som ändrade grundlagen och, än
värre, att få se grundlagens ändring, förberedd af BancoUtsk.
, öfverlemnad till Ständernas pröfning och möjliga antagande
af 3 Stånds majoritet, utan att Constit.Utsk. derom
blifvit bordt.
Jag har icke missförstått eller misstrott Konungens ädla
afsigt att för nationens ombud öppet framlägga sina åsigter,
rör:de Bankens lagstiftning; men ehvad känslan dervid än må
dictera och oaktadt allt hvad man må yttra om Ständernas
rätt att under formen af civillag upplåta större eller mindre
del af den magt öfver Banken, som de hittills utöfvat, kan
jag icke låta förvilla mig vid bedömandet af sanningen, nemi.
den sanning: att i83g års Ständer böra vid sitt sammanträde
finna oförminskad sin rättighet att, enl. 72 §:s innehåll,
gifva ordningar, stadgar och reglementen för Banken.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Då genom BancoUtsk:»
meinor. den föreslagna banklagen nu åter är föremål för öfverläggning,
anhåller jag att få anföra ytterligare skäl för
frågans remitterande på sätt som skett, och altså för återrcrniss
af betänk. Då banklagen sednast förevar, hade jag äran
yttra, att jag var rädd för Regeringens magtutvidgning i afseende
å Banken. Jag bibehåller denna åsigt; men jag är
jemväl rädd, att den Statsmagt, jag tillhör, skall öfverflytlas
på Utsk:n. Utsk:n skola nemi. i första hand lemna utlåt.
i förekommande frågor. Yi få ej i Stånden omedelbarligen
upptaga dem till afgörande. Om nu den K. propos.
gör sin rund mellan samtliga Utsk:n, hvilka alla förklara
sig icke kunna upplaga den, så hafva Utsk:n derigenom be
4
H. 47
Den 20 Mars.
stämt, att den skall förfalla, emedan de satt Stånden ur
tillfälle att deröfver besluta. Min speciella tanka är den,
att i83o års banklag ej erfordrar några vigtigare förändringar,
och det är således mera för principens skull, som jag
tror, att R. o. Ad. bör besluta återremiss af memor.; och
om jag ej visste, att Ur Landtm., för hvars emot min stridande
åsigt i detta fall jag likväl hyser all aktning, fortfar
att anse sig icke kunna göra proposition å det tillägg, som
jag vid frågans sednaste föredragning påyrkade, skulle jag nu
begära det; men nu återstår mig ingen annan utväg än att
anhålla, att remissen må åtföljas af den min enskilda åsigt,
att jag tror, det R. o. Ad. kunnat och bort bifoga remissen
med det tillägg, att Utsk. icke måtte till pröfning upptaga
de §§. i lagförslaget, sorn stå i strid emot grundlagen.
Jag finner ej något hinder för ett sådant afskiljande; och då
i83o års lag i sista §. innehåller, att den ej får ändras på
annat sätt, än i öfverensstämmelse med 87 §. Reg.F., finner
jag det fullkomligt lagligt, att, om banklagen erfordrar några
ändringar, Utsk. upptager de §§. af förslaget, som förtjena
upptagas, samt tillstyrker ett contraförslag, som då,
enligt samma 87 §., kan till Konungen öfverlemnas. Jag
yrkar återremiss och får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derå, att Ståndet genom ett preliminärbeslut yttrat en opinion
i denna fråga, då R. o. Ad., oansedt detta memor. hviJade
på bordet, beslöt remiss af Frih. Cederströms motion i
samma ämne.
Frih. Cederström, Jac.: De talare, som yttrat sig i
ämnet, hafva framkommit me^ en hop enskilda åsigter, i
stället för att hålla sig vid sjelfva saken, huruvida frågan
rätteligen tillhör Utsk. Dervid tänker jag att hålla mig.
Uti Hr Lefrens reservation finnas de motiver, som ådagalägga,
att Utsk. haft orätt. Det har af en ledamot blifvit påstådt,
att särskild propos. kunde göras till bestämmande af
föreskrifter för frågans handläggning inom Utsk. Jag protesterar
emot ett sådant påslående och förmodar, att Hr
Landtm, ej derå kan meddela propos. En annan ledamot
har ansett Utsk. endast böra yttra, att det finner lagförslaget
i strid mot grundlagen. Jag bestrider äfven denna åsigt.
XJtsk. är skyldigt att behandla frågan §. för §., tillstyrka eller
afstyrka, göra tillägg, der så fordras, och utesluta, der sådant
behöfves. Den siste talaren , som sagt, alt i83o års banklag
ej behöfde ändras, lärer hafva föga förmåga att föreställa
sig banken och dess skick efter realisationens verkställande.
Jag förmodar, alt Utsk, ej lärer inkomma med sitt
yttrande, förrän vederbörande tjenstemän i Ranken fått tillfälle
utlåta sig i frågan, på det ej nödiga stadganden må ur lagen
utelemnas.
Jag åberopar ånyo 1 och 2 punkten af Hr Lefrens reservation
och begär propos. till ogillande af memor. samt att
Utsk. må föreläggas upptaga frågan.
Den 20 Mars.
Hr von Heijne, Georg: Äfven jag skulle vara färdig
att biträda den tanka, sorn vill återremittera Utsk:s memorial.
Men jag måste tillkännagifva, att en tvekan lios mig
uppstått. Jag borde visserligen, såsom gammal riksdagsman,
känna grundlagen bättre, än jag gör; men jag måste tillstå,
att jag nödgas anhålla, att den §. må uppläsas, som väckt
min tvekan, i fall en sådan verkligen linnes, hvaruti det stadgas,
att Konungens propos:r ej få ändras, utan skola i sin
helhet antagas eller förkastas. Skall förslaget sålunda behandlas,
är det af den beskaffenhet, att vi vid afgörandet
deraf stå på samma punkt, som innan 72 §. var afgjord,
och således komma att än en gång votera öfver den.
Gr Cronhjelm: Jag får fästa uppmärksamheten på några
yttranden af Frih. Cederström. Här är nu ej fråga om,
huru banklagen är beskaffad, utan blott om återrerniss
bör beslutas eller ej. Jag anser en sådan böra äga rum, men
tror icke, att propositionen bör ställas till ogillande af Utskts
betänk. Frih. Cederström har sagt, att den, som yrkar, att
iBJo års lag icke behöfver förändras, ej kan bedöma tillståndet
efter realisationen. Denna förebråelse skulle då troligen
komma att träffa ganska många, när man påminner
sig, alt denna lag var skrifven och beslutad just för samma
realisation, för hvilken vi ännu strida. Var lagen lämplig,
då den beslöts, så måste den äfven vara det nu, med obetydliga
förändringar. Men det är på denna oupphörligen repeterade
och besvarade sats, att nemligen de lagar, vi för
Banken äga, icke gå an, hvarpå bela orsaken till uppskof
med den afsedda ordningen grundar sig. Jag anhåller oin
återrerniss af mentor.; och Utsk. lärer troligen inse, att sådant
innebär ett ogillande af Utsk:s föregångna åtgärd.
I afseende å hvad den siste talaren nämnt, får jag äran
anmärka, att då denna fråga skall behandlas enligt 87 §.
Reg.F., har Utsk. tillräcklig latitud att afskilja, hvad det
ej anser vära lagligt eller nyttigt, samt åliggande att inkomma
med contraförslag, hvilket, i fall det af Stånden godkännes,
derefter i ordentlig form underställes K. M:s sanction.
Fråga, huruvida alla de §§., hvilka finnas stridande
mot grundlagen, böra helt och hållet afskiljas från förslaget,
behöfver ej i Utsk. uppstå; ty örn Utsk. ej iakttager, hvad.
grundlagarna föreskrifva uti dess utlåt, i ämnet, så återremitterar
Ståndet betänk, ånyo och föreskrifver Utsk. att uppgöra
ett lagligt contraförslag. Jag anhåller om återrerniss.
Ilr Rosenblad, Bernh.: Jag har vid en föregående
discussion i detta ämne med vilja undandragit mig att deri
deltaga, enär jag flera gånger yttrat, huru jag förstår 72 (j.
Reg.F.; och äfven med det misstroende till denna tanka,
som de motsatta åsigterna hos mig kunnat väcka, har jag
likväl trott mig finna någon ledning för mitt omdöme, icke
blott uti det förhållande, alt fyra JliksSt. vid ett tillfälle
Den ao Mars.
synts tillhöra samma öfvertygelse, utan äfven deruti, att jag
funnit ledamöter, som varit af annan tanka för- än eftermiddagen.
Jag skall nu ej yttra mig öfver, huru långt lagen
kau gå eller icke, utan blott i afseende å fovmfrågan.
Det är ganska riktigt, hvad Gr. Cronhjelm anmärkt, att
Utsk., antingen ett förslag af ifrågav. beskaffenhet kommer
från Konungen eller någon enskild motionär, är obehindradt
att deri föreslå de ändringar, som kunna finnas lämpliga.
Då ett förslag från K. M. är i fråga, blir enda skillnaden
den, att om detsamma ej i dess helhet anlages, blir förslaget
Ständernas i stället för Konungens och behöfver Konungens
bifall. Men här Ur sjelfva frågan den: antingen kanea
lag för Banken stiftas enligt Sy §. Reg,F., eller kan den det
icke? Antingen medgifver y?. §. sådant, eller medgifver deu
det icke? Bancofullmägtige öfverlemnade till BancoUtsk. 2:ne
förslag från Banken, utarbetade af dess secreterare. Det ena
af dessa var af vidsträcktare beskaffenhet, än K. M:s, samt
upptog alternativt både den nuvarande och den förutsatta
nya ya likväl med det uttryckliga förklarande, att lagen
skulle äga ovilkorlig egenskap af civillag. Uti det andra
lagförslaget är sagdt, att det skall få gällande kraft a£
Konungens sanction efter föregången pröfning. Dessa förslag
hafva blifvit öfverlemnade till Utsk. Innefattade de väl frågor,
sorn icke kunde väckas, icke upptagas? Den 14 Mars,
i834, samma dag som BancoUtsk. förklarade, att det icke
kunde upptaga Konungens förslag, samma dag öfverlemnade
Utsk. till Bancofullroägtiga de ofvanberörda förslagen, med'
begäran, att Fullmägtige deröfver måtte meddela utlåt, och
ådagalade således., att Utsk. ansåg dem utgöra föremål för
pröfning.
Jag skall nu ej yttra mig vidare i afseende å saken, utan,
öfvergår till formfrågan. Frih. af Nordin har yrkat afslag å.
memor.; andra hafva begärt detsammas återremitterande.
För min del tillstår jag, att jag anser sådant för saken likgiltigt;
men för mig visar sig i afseende å återremiss den betänklighet,
att detta beslut kan anses innefatta en pröfning,
och att vi således, då betänk., i frågan nästa gång förekommer,
kunde nödsakas antaga detsamma med förändringar.
Men afslås^ memor. och förklaras, att frågan ånyo öfverlemnas
till Utsk., tror jag formen vara rättast iakttagen. Jag
yrkar altså afsteg å memorialet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: De värda talare, som vid:
tillfället, då banklagsförslaget remitterades till Banco- och Lag—
Utskrnr, ansåg© öfverflödigt och förolämpande mot Utsktn att
låta remissen åtföljas af några föreskrifter 1 afseende å frågans
behandling, torde nu erkänna, att anledningarna till
det begärda tillägget rättfärdigat sig. Jag gillar icke deras;
åsigt, som tro, att remiss å en K. propos. kan vägras; men
det är Ståndens rätt att besluta, till hvilket Utsk. remissen
»kall ske, och det är jemväl Utsk:s rättighet att vägra upp
-
Don ao M a r s.
3j3
taga oell till Ständen återställa de ämnen, sorn de anse icke
tillhöra deras behandling. R. o. Ad. remitterade frågan till
Banco- och LagUtsk:n; så äfven 2.'ne andra Stånd. Jag tillstår,
att jag vid denna remiss ej delade deras åsigt, hvilka
påyrkade remiss till Gonstit.Utsk.; men nu är min öfvertygelse
stadgad, att sådant bort ske, emedan allt visar, att
förslaget involverar en grundlagsförändring, och följden, om
Utsk. tillstyrker den nya banklagen, blir den, att det tillstyrker
en förändring i grundlagarna. Det är BancoUtsk:s
rätt, och i denna fråga jemväl pligt, att communicera sig
med Constit.Utsk.; och det hade således varit både lämpligt
och behöfligt att genom remissen på förhand föreskrifva en
sådan communication. Det yrkade afslaget af memor. anser
jag olämpligt, emedan Utsk. då ej finge del af de skäl, som
utgjort grund för, att memor. icke blifvit antaget, då Utsk.
deremot nu af denna discussion kan hemta någon ledning
för sitt omdöme i denna del.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Frågan är ganska enkel, om
man får förklara den i enkelhet. Utsk. har tillämpat 44 §•
Riksd.Ordn., som uti 3 mom. lyder sålunda: ”Vill Utsk.
återlemna något från ett eller flera RiksSt. remitteradt mål,
såsom till dess befattning ej hörande, åligge Utsk. att, sist
inom 8 dagar, afgifva sitt utlåt., med deruti anförda skäl,
till samtliga RiksSt.” etc. etc. Detta har Utsk. fullgjort och
föreburit skäl, som det ansett gällande. Jag har reserverat
mig emot dessa skäl. Min reservation är underställd R. o.
Ad:s pröfning och, såsom jag hoppas, gillad af en stor del.
Jag anhåller nu, att Hr Landtm, behagar föra målet i dess
rätta skick, med iakttagande af föreskriften uti fortsättningen
af dess utaf mig nyss till en del citerade mom. i 44 §•?
som lyder: - - - ”RiksSt., hvilka derefter böra skyndsamt
yttra sig, under hvilket Utsk. de anse målet höra.” Det är
naturligt, att om R. o. Ad. helt enkelt förklara: Vi förblifva
vid vårt redan fattade beslut, så är saken dermed slut,
och Utsk. kan ej, under förutsättning, att det blott är skälen,
hvarmed R. o. Ad. ej äro nöjda, framkomma med nya
skäl för enahanda åtgärd. Jag yrkar således afslag å memor.,
samt att frågan må behandlas i öfverensstämmelse med det
af mig citerade grundlagsstadgande.
Åtskilliga hördes yrka proposition.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Då jag var en
bland dem, som, vid discussionen före frågans remitterande,
yttrade min mening vara den, att jag ej ansåg det vara rätt
att vid remissen fästa något vilkor, samt gjorde det tillägg,
att jag ansåg ett sådant vilkors utfästande innebära något
förödmjukande för Utsk., måste jag nu förklara, att jag skulle
önskat, att ett sådant vilkor grund lagsen ligt kunnat bestämmas.
Då hade vi icke stått på den punkt, att vi fått
se Utsk. nu framkomma med svepskäl för att undvika någon
Den 20 Ma r s.
egentlig handläggning af ärendet. Jag begagnar med flit ordet
svepskäl, emedan jag för min del icke kan finna, att
fjtsk. anfört några verkliga. Yi hafva nu icke att göra med
annat än 72 §. med sin gamla redaction; och det är Utsk:s
skyldighet tillse, att det icke till R. St. inkommer med några
förslag, som strida emot denna §, af grundlagen, eller hvilken
annan det må vara, den 1 eller 1 i4 §• Jag tror således,
att det varit Utsk:s skyldighet att behandla och pröfva
förslaget, och jag kan ej gilla, hvad en ledamot yttrat,
att Utsk. kunnat äga rätt föreskrifva en af dess afdelningar,
huru den borde handlägga frågan. Om R. o. Ad. nu vidhåller
det beslut, Ståndet förut fattat, måste Utsk. behandla
frågan. Jag är för öfrigt förekommen af Hr Lefren, som
riktigt uppfattat och framställt saken, och jag förenar mig
med honom uti att begära, det R. o. Ad., utan afseende på
Utsk:s skäl, må återförsätta frågan i samma skick, som den
befanns, då remiss deraf beslöts, samt föreskrifva Utsk. att
densamma handlägga; för hvilket ändamål handlingarna böra
till Utsk. återsändas.
Frih. Boye, Ludv.: Då jag besinnar, att 72 §. redan,
innan remissen förekom inom Utsk., var afslagen, och antager,
att Utsk. ej derom kunde vara okunnigt, anser jag
deraf följa, att allt hvad förslaget innehåller, ägandegemenskap
med grundlags-§:r, bort af Utsk. förbigås; och jag kan
då ej finna annat, un att Utsk. uti den åtgärd, det nu vidtagit,
förbisett, hvad detsamma ålåg. Jag begär återremiss
på memorialet och vill endast tillägga, att Utsk. må utlåta
sig öfver de delar af förslaget, som icke strida emot grundlagen,
samt att, om någon scrupel hos en eller annan ledamot
skulle uppstå, denne då hellre må afsäga sig sin plats
i Utsk., än att försätta Utsk. i inactivitet.
Gr. Cronhjelm: Då några talare begärt afslag å memor.
och Frih. Ehrenborgh sagt, att han önskar, det handlingarna
måtte till Utsk. återsändas, får jag äran upplysa,
att till R. o. Ad. icke ankommit några handlingar från Utsk.
i denna fråga. Jag yrkar återremiss, på det Utsk. af den
dermed följaktiga discussionen må inhemta detta Stånds opinion
i saken.
Frih. af Nordin, Carl Joli.: Den behandling detta
mål i Utsk. kan komma att erhålla, i händelse R. o. Ad.
återremitterar merner., tillhör icke mig att här yttra. Jag
hoppas, att Utsk. .ställer sig grundlagen till efterrättelse;
och skulle det misstaga sig, förmodar jag, att tillrättavisning
icke lärer komma att saknas, då Stånden komma att
pröfva frågan.
Att jag påyrkar frågans återgång till Utsk. är klart, då
jag förenat mig med Hr Lefrens reservation. Jag yrkade i
sista plenum afslag å rnemor.; det blef då begärdt på bordet
och discussionen afbröts sålunda. Jag hade eljest kom
-
Den 20 Mar
3?5
mit att på det sätt beriktiga mitt yrkande, att jag påstått
sakens behandling enligt 44 §■ Riksd.Ordn., hvarigenom Utsk.
kan ovilkorligen förpligtas att ingå i pröfning af ämnet, och
ej kan återkomma med en sudan framställning, som nu ägt
rum.
Jag skall bedja att få upptaga, hvad en ledamot af Utsk.
sagt, att nemi. bans yttrande ej blifvit så fullständigt intaget,
sorn lian önskat. Jag får i anledning häraf erinra den
värde ledamoten derom, att då frågan första gången i Utsk.
förevar, voro redan 6 dagar förlidna af den tid, inom hvilken
Utsk., i fall det icke ansåg sig kunna upptaga frågan,
borde återsända densamma lill RiksSt. Jag anmälde detta
förhållande; frågan afgjordes så, som vi känna. För att icke
försumma tiden, mäste Utsk. då besluta att, utan afvaktan
af uppsättning af discussionen, författa förevar, mcmor., för
att justera detsamma påföljde dag. Vid denna justering uppkom
ny discussion. Härunder tillkom det i rnemor. använda
4:de skäl, som icke influtit i första discussionen; och det var
hufvudsakligen vid detta sednare tillfälle, som Hr Nordenanckar
afgaf sitt yttrande. Då rnemor. härefter blifvit justeradt
oell godkändt, framställde jag, att de ledamöter,
hvilka vid sednare tillfället yttrat sig, borde, i fall de åstundade,
att deras yttranden måtte medfölja memor., tillkännagifva
sådant för secreterare!!; och jag tror icke, att Hr Nordenanckar
gjort något sådant tillkännagifvande. Jag har ansett
nödigt att lemna denna upplysning, och hemställer till
den värde ledamoten sjelf, om icke förhållandet är sådant,
som jag nu uppgifvit.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har icke hört
någon ledamot bestrida niemons återförvisning; jag vill derföre
blott yttra mig i formfrågan. Ett Utsk:s rätt att till
Stånden återlemna en ditremitterad fråga är i 44 §• R-iksd.-  Ordn. gifven. Ett sådant återlemnande kan äga rum med
eller utan skäl, och §:n föreskrifver således, huru förfaras
skall, äfven i den sednare händelsen. RiksStm yttra nemi.
ånyo, under hvilket Utsk. de anse målet höra. Om de flesta
Stånden förblifva vid deras första tanka, måste Utsk. behandla
ärendet. Stadna deremot 2:ne Stånd mot två, skall
Constit.Utsk. afgöra, hvarthän frågan förvisas bör. Intet annat
synes mig således vara tvifvel underkastadt, än hurudan
återförvisningen till Banco- och LagUtsk:n bör blifva.
Några hafva yttrat, att man från K. M:s nåd. förslag till
banklag borde afskilja vissa delar; andra hafva påstått, att
man borde tillägga vissa föreskrifter om de ämnen, med
hvilkas behandling Utsk:n förnämligast borde sysselsätta sig.
Ingendera delen tror jag öfverensstämma med 56 §: R.eg.F.;
der står nemi.: "Utslcns förslag skola först i Ståndens plena
framställas till antagande eller förkastande, utan förändringar
eller tillsatser. Göras dervid i Ståndens plena sådana anmärkningar,
som hindra antagandet, erhålle Utsk. del af
3;6
D«n 20 Mars.
dessa anmärkningar, för att derefter förslagen ytterligare
granska och jemnka.” I öfverensstämmelse med detta allmänna,
hvarken undantag eller tillagda föreskrifter föranledande
stadgande har R. o. Ad. förut förfarit, och jag återkallar
i minnet, hvad som under sista plenum tilldrog sig
i fråga om lånerörelsen, då flera ledamöter instämde uti den
mening, Gr. Cronhjelm och jag yttrade, men hvilken dock
icke återremitterades såsom Ståndets bestämda tanka, hvartill
ett beslut, som inneburit en förändring eller tillsats, erfordrats.
En ledamot har i anledn. af någon grundlags-§.,
den han likväl ej ihågkom att uppgifva, befarat, detUtsk:n
icke skulle äga rätt att föreslå ändringar i en K. propos. och
således ej heller i den nu förevar, banklagen; men jag vet
icke någon §. mer än den 81 i Reg.F., som omtalar sådant,
och den angår endast grundlagsförändringar samt är följaktligen
i afseende å bank lagsförslaget icke tillämplig. Hvad
behandlingssättet deraf beträffar, får jag erinra, att banklagen
vid sista riksdag behandlades af Banco- och LagUtsk:n
gemensamt. R. o. Ad. samt de flesta Stånden hafva således
nu beslutat i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad då ägde
rum; BancoUtsk. deremot synes mig äfven deri hafva haft
orätt, att det ensamt handlagt ett mål, som blifvit remitteradt
jemväl till LagUtsk., då det ej längre berodde afBancoUtsk:s
välbehag att ej tillkalla LagUtsk. Jag förmodar dock,
att detta åliggande iakttages, då saken till BancoUtsk. återkommer.
I afseende på ordalagen, hvarigenom återförvisningen
skulle uttryckas, har man haft åtskilliga betänkligheter.
Några hafva ej velat kalla beslutet åter remiss, emedan
man befarat, att vi derigenom skulle hafva betagit oss rättigheten
att återremittera Utsktns betänk, i hufvudsaken, när
det inkommer. Men som här endast är fråga om formen,
anser jag berörde uttryck vara utan inskränkande påföljd i
saken. Yrkandet, att man skulle säga, att Utsk:s memor.
borde antingen undanrödjas, afslås eller ogillas, synes mig
följaktligen vara alldeles likgiltigt; men till undvikande af
misstag, torde det rättaste vara att helt enkelt följa ordalagen
i 44 §• Riksd.Ordn. och förklara, att R. o. Ad. fortfarande
anser målet höra under Banco- och LagUtsk:n, samt
att Ståndet fördenskull återställer detsamma till deras behandling.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Emedan hufvudändamålet
med K. M:s propos. är Konungens deltagande i
Bankens styrelse och förvaltning, samt en grundlagsförändring
sålunda blefve en följd af propos:ns antagande, anser
jag BancoUtsk. skyldigt att antingen i hela dess vidd antaga
förslaget, eller ock helt och hållet förkasta detsamma. Och
då det tydligen visar sig, att propos. kan föranleda till ett
grundlagsvidrigt beslut, anser jag det icke vara rådligt att
återremittera frågan till Utsk. -p
T) c n 20 Mars.
Frih. Ehrenborgh: Discussionen visar, att Ståndet är
ense om att återförvisa frågan, och alt meningarna blott äro
olika om sattet. Jag bekänner för min del, att, på sätt jag
förut nämnt, jag har trott, att då Utsk. skickade tillbaka
den dit remitterade frågan, skulle de tillhörande handlingarna
hafva åtföljt Utsk:s metnor. till Ståndet; det har likväl
nu blifvit upplyst, att så icke skett, och detta kan vara
likgiltigt, ehuru jag ännu tror, att handlingarna bort åtfölja.
Men hvad nu formen för R. o. Ad:s beslut beträffar, tror jag
det vara bäst att hålla sig vid ordställningen i 44 §• Riksd.
Ordn., och att 11. o. Ad. således i det svar, som skyndsamt
skall afgifvas, må förklara, att Ståndet anser målet böra
till Banco- och LagUtskms gemensamma behandling. Genom
denna propos., hvarom jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller,
förmodar jag, att alla opinioner i denna fråga skola
kunna sammanjemnkas till en enda.
Frih. Cederström: R. o. Ad erinrades för några plenidagar
sedan af en värd ledamot om vigten deraf, att icke
nyttja oegentliga termer. Om man nu vid återskickandet af
en preliminär hemställning från Utsk., hvilken blott innehåller
återlemnandet af en gjord remiss och hvarvid den
siste talaren misstagit sig, då han trott, att handlingarna
bort åtfölja till detta Stånd, enär de blifvit skickade till Preste-
och BondeStånden, hvarifrån remissen utgått; så blifver
begagnandet af ordet återremiss ett oegentligt uttryck, emedan
endast sådana hufvndsakliga förslag kunna återremitteras,
vid hvilka anmärkningar göras, som hindra förslagets
antagande. Här är frågan åter blott, om målet skall hänvisas
till annat Utsk., eller om R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt förra beslut, ogillar Utsk:s förfarande.
Hr Nordenanckar: Jag uppträder i anledn. af Frih.
af Nordins yttrande, icke för att vederlägga, utan för att
besanna riktigheten af Frih:s utsago. Förhållandet var nemi.,
att sedan BancoUtsk:s plenum slutades kl. mellan 2 och 3
e. m., ville jag påföljande dagen justera min reservation;
men målet bade då redan blifvit till RiksSt. afsändt, och
det var således jag sjelf, som försummade justeringen. Hvad
sjelfva saken angår, får jag för öfrigt blott tillägga, att ehuru
jag såsom ledamot af detta Stånd varit bland dem, sorn
ansett frågan rätteligen tillhöra Constit.Utsk., finner jag likväl,
på grund af 44 §■ Riksd.Ordn., ingen betänklighet att,
då målet andra gången återkommer till BancoUtsk., der handlägga
detsamma.
Frih. af Nordin: Jag vill endast vid Frill. Ehrenborghs
yttrande derom, att Utsk. skulle hafva oriktigt förfarit,
då det icke till R. o. Ad. återskickat handlingarna i
målet, i korthet anmärka, att R. o. Ad. ännu icke skickat
Utsk. några handlingar rör:de denna fråga, och att den af
4 H. 4«
3,8
Den 20 Mars.
Ulsk. besvarade remiss endast kommit från Preste- och BonileSt:n,
till hvilka handlingarna afven blifvit återlemnade. I
afseende på behandlingssättet af frågan tror jag ingen annan
åtgärd böra vidtagas, än 44 §• 3 mom. Riksd.Ordn. utstakar.
Der står tydligen, att RiksSt. böra skyndsamt yttra sig, under
hvilket Utsk. de anse målet böra; men åtgärden rubriceras
hvarken såsom återremiss, afslag eller ogillande. Frågan
är helt enkelt, om R. o. Ad. vidblifver sitt förra beslut,
att målet bör af BancoUtsk. handläggas, och i händelse
de flesta RiksSt. stadna i samma beslut, lärer ingen
tvekan kunna uppstå orri Utskts pligt att hufvudsakligen yttra
sig öfver det ifrågavarande förslaget lill lag för Banken.
Frih. Ehrenborgh: Jag har blott ånyo begärt ordet för
att få förklara, att det undlällit mig, att det icke varit i
anledning af remiss från detta Ständ, som BancoUtsk. afgifvit
sitt memor., och att min anmärkning rörtde handlingarnas
återställande således varit oriktigt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o Ad.
behagade förblifva vid den af Ståndet redan beslutade remiss
till Banco- och LagUtsktn af K. M:s nåd. skrifvelse till
R. St. med förslag till lag för Banken, hvilken nåd. skrifvelse
i sådant fall borde till snar handläggning åt Utsk:n
återlemnas, tillika med de i aidedn. af BancoUtsk:s memorial
N:o 5 denna dag afgifna yttranden.
Bifölls.
Ilr von Heijne: Då Frih. af Nordin nyss förklarat,
att den K. skrifv. med förslag till banklag ännu icke från
R. o. Ad. blifvit till Utsk. öfverlemnad, och målet således
nu första gången kommer att afgå till Utsk., anhåller jag,
att i Hr Gr. o. Landtmrs propos. måtte intagas, att de i anledn.
af bank lagsförslaget här förut afgifna yttranden äfven
måtte åtfölja till Utskottet.
Ilr Rosenblad: Ehuru jag ej tillhör BancoUtsk., torde
jag dock i anledning af den siste talarens erinran få upplysa,
att orsaken, hvarföre BancoUtsk. icke uti sitt afgifna
memorial vidrört den af R. o. Ad. beslutade remissen af
banklagsförslaget, vai it den, att denna remiss, då memor.
afgafs, ännu icke till Utsk. ankommit, ehuru den väl numera
lärer vara dit expedierad med alla tillhörande discussioner.
För egen del får jag likväl, i afseende på Hr Gr. o.
Landtmts framställda propos. hemställa, om det, då 44 §•
Riksd.Ordn. föreskrifver, att det beror på Ståndet alt afgöra,
under hvilket Utsk. målet hörer, kan stå tillsammans
med denna föreskrift, eller om det anses lämpligt och behöfligt
att till Utsk. remittera den discussion, som nu ägt rum.
Undertecknad Ridd.Secre t.: I anledning af den fråga,
som uppstått, huruvida den af R. o. Ad. beslutade remiss
af Konungens propos. med förslag till lag för Ban
-
Den 20 Mars.
379
ken ännu ankommit till Utsk., får jag vördsamt upplysa, att
bi-slutet om remissen fattades d. 11 i denna månad, hvarefter
i plenum d. i3 ytterligare beslöts, att de sistnämnde
dag i anledn. af den K. propos. gjorda anmärkningar skulle
till Utsk. åtfölja; men som prot. för d. ii först i dag blifvit
justeradt, har remissen ännu icke kunnat expedieras.
Gr. Cronhjelm: I afseende på den anmärkning, sorn
blifvit gjord emot Hr Gr. o. Landtm:s framställda propos., vill
jag blott förklara, att jag funnit den fullt öfverensstämmande
med grundlagen och vågar för enskild del begära, att
åtminstone mitt i anledn. af BancoUtskts memor. i dag afgifna
yttrande får åtfölja till Utsk.
Börjades pröfningen af de sedan sista riksdag hvilande
och uti den med Constit.Utsk:s memorial N:o i följande uppgift
upptagna, till afgöranda beredde grundlagsändringsförslag,
hvilka icke redan af R. o. Ad. blifvit nfgjorda.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag anhåller vördsamt,
att Ridd.Secret. vid föredragningen af hvarje särskild grundlagsfråga
måtte upplysa, huru den blifvit afgjord i de öfriga
RiksSt , emedan discussionerna tilläfventyrs derigenom
kunde förkortas.
Undertecknad Ridd.Secret. tillkännagaf, att han vore
i tillfälle att lemna sådana upplysningar, rörrde Borgareoeh
BondeSttns beslut; men att prot.utdr. i ämnet ännu ej
från PresteSt. ankommit.
Den af K. M. föreslagna förändrade redaction
af 4;de punkten i:a mom. i 24 §■ Riksd.Ordn., så lyd
a n d e:
- - - "Till nämnde betjening, hvilken af Stånden sjelfva
tillsättes, räknas hos R. o. Ad. fyra cancellister; i
”PresteSt. en notarie och två cancellister; i BorgareSt. sammaledes,
och i BondeSt. två notarier och fyra cancellister.”
Borgare- och BondeSttn hade antagit det nya förslaget.
Den föreslagna nya redactionen blef nu äfven af R. o.
Ad. bifallen.
De af K. M. föreslagna förändrade redactioner
af 19, 21 och 88 §§. Re g. Formen.
§• '9-
”Inkomma till Konungen, från domstolar och embets”män,
förfrågningar om rätta meningen af allmänna ci”vil-,
criminal- och kyrkolag, eller anser eljest
”Högsta Domstolen förklaring i sådant fall nö”dig,
äge ock Högsta Domstolen att, emellan riksda”garna,
dylika lagförklaringar gifva.”
§• 21-
”Konungen äger tvenne röster i de mål, hvilkas före
-
38o
Den ao Mats.
”dragning och afgörande Han för godt finner att i Högsta
”Domstolen öfvervara. I afla frågor om förklaringar öfver
”Lagen emellan riksdagarna skola Högsta Domstolens
Deslut Dos Konungen i Stats 11 ådet anmälas,
”Gillar Konungen den gifna lagförklaringen, ut”färdes
den med Dess underskrift; ogillar Konungen
densamma, förfalle den till all kraft och
"verkan.”
S. 88.
”Med förklaring öfver civil-, criminal- samt kyrkolag
"förhålles, under riksdag, sorn med sådan lags stiftande.
"De förklaringar öfver lagens rätta mening, Högsta Domstolen,
med Konungens bifall, emellan riksdagarna
"gifver, kunna af R. St. vid nästpåföljande riksdag
"ogillas, hvarefter de icke längre vare gallande, eller af
"domstolarna iakttagas och åberopas må; och Döra der"före,
vid hvarje riksdags början, alla sedan f ö”r
e g å e n d e riksdag sålunda u t f ä r d a d e 1 a g f ö r k 1 a"ringar
blifva R, St:r af Konungen meddelade,”
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag anhåller, att
de nya redartionsförslagen till 19, 21 och 88 §§. af Reg.F,
mätte blifva särskildt och hvart för sig föredragna.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Innan H. R. o. Ad. 1 einnar
det bifall till den ifrågav. förändringen, hvilket jag förmodar
icke uteblifva, har jag ansett mig böra fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet uppå den lagstiftningsmagt, som genom den
nya redactionen af 19 §. Reg.F. inrymmes Högsta Domstolen.
Då nemligen den gamla redactionen för utfärdande af
en lagförklaring förutsätter, att förfrågningar skola inkomma
från domstolar och embetsman om lagens rätta mening
i sådana fall, som till domares åtgärd höra, så stadgar den
nya redactionen, att Högsta Domstolen jemväl äger föreslå
lagförklaringar i alla de fall, då Högsta Domstolen anser sådant
nödigt. Högsta Domstolen får, i följd deraf, initiativet
i alla lagförklaringsfrågor.
Genom ett godtyckligt och ensidigt sätt hos Högsta Domstolen
att tolka och förstå lagen skulle det således kunna
bända, att vi finge en lag under riksdagarna och en annan
emellan riksdagarna. Vi hafva i dag haft exempel på ett så
besynnerligt sätt att förstå sjelfva grundlagen, att man verkligen
icke deraf uppmuntras till något förtroende. Lägger
man således i Högsta Domstolens magt att förklara lagen,
utan afseende på något annat behof deraf, än Domstolens
egen vilja, så kan detta, i en framtid, möjligen leda till
ganska betänkliga följder, Jag vill ej säga, att jag fruktar
något för det närvarande; men den tid kan komma, då äfven
i Högsta Domstolen kunna finnas män, som hylla samma
grundsatser och äga samma förvillade begrepp om rätta
meningen af de utaf R. St. och Konungen stiftade civil-,
Den 20 Mars.
criminal- och kyrko-lagar, som -vi hört en af Konungens
rådgifvare hysa i afseende på våra grundlagar.
Jag afstyrker derföre bifall till nya redactionen af 19 §.
Reg.Formen.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: I anledn. af Frih.
Ehrenborghs begäran om särskild föredragning hvar för sig
af de trenne §§. i Reg.F., som förekomma uti det af K. M.
i nåder afgifna förslag till grundlagsförändring i afseende på
meddelandet af förklaringar öfver lagens rätta mening, tager
jag mig friheten hemställa, om elt sådant föredragningssätt
kan stå tillsammans med 81 §. Reg.F., der det heter:
Tillstyrker Utsk. hvad Konungen föreslagit, hvile
frågan till nästa riksdag; samt längre fram: Samtycka
då alla RiksSt. till Konungens förslag, hegare
de dag, att på rikssalen få R. St:s bifall dertill
afgifva. Då de här ifrågavar. trenne §§. stå i ett omedelbart
sammanhang med hvarandra, förmodar jag, att Hr
Gr. o. Landtm, torde derigenom finna sig förhindrad att
framställa propos. på hvarje §. för sig, och jag anhåller
vördsammast, att de nya redaclionerna, såsom , efter min tanka,
tillsammans innefattande ett enda af Konungen afgifvet
förslag uti ett och samma ämne, må gemensamt bifallas eller
afslås, om de äfven möjligtvis skulle kunna särskildt dis—
cuteras, för att lätta öfverlaggningen.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det lärer vara angeläget
att först få afgjordt, huruvida de trenne redactionsförändringarna,
som angå lagförklaringar i Högsta Domstolen,
böra föredragas hvar för sig, eller i sin helhet. En värd ledamot
har väl sagt, att de stå i oskiljaktigt sammanhang
med hvarandra; men jag kan icke dela denna åsigt, enär jag
finner intet hinder möta för att antaga t. ex. den första tjock
förkasta de öfriga, eller tvärtom. Jag påminner mig likväl
icke, huruvida förslaget till dessa redactionsförändringar
tillkommit i följd af en enda K. propos. eller flera särskilda.
I förra fallet synes det väl vara något skäl för Frih. v.
Schulzenlieims åsigt; men då förslaget blifvit uppstäldt i särskilda
§§., bör det ej kunna bestridas R. St. att pröfva detsamma
§. för §., helst det icke är en gifven följd, att, om
än förslaget tillkommit genom en enda K. propos., §§■ hafva
oskiljaktigt sammanhang med hvarandra. Jag hemställer
således lill Hr Gr. o. Landtm., att särskild föredragning må
äga rum å hvarje §. för sig.
Gr. Cronhjelm: I afseende på sättet för föredragningen
förenar jag mig med Gr. Horn. I afseende på 19 §. särskildt,
så ehuru jag har mig bekant, att densamma i PresteSt.
blifvit afslagen, och R. o. Ad:s beslut således är af mindre
vigt, anser jag mig likväl böra öppet förklara, att jag
för min del icke kari rösta för den nya redactioneq, på dep
grund, att om det äfven kan antagas, alt Högsta Dqmsto
-
382
Den ao Mars.
len vore besatt med män, som åtnjuta allmänna förtroendet,
hvarom jag nu icke vill ingå i något omdöme, tror jag
mig likväl icke böra åt Högsta Domstolen gifva en i Svenska
folkets lagstiftningsrätt så ingripande magt, som här är i
fråga. Jag alstyrker således antagandet af den nya redaetionen
till ig §. Reg.F.
Frih. Ehrenborgh: Då jag framställt den begäran, att
hvarje §. måtte föredragas för sig, anser jag det tillhöra mig
att försöka en vederläggning af Frih. v. Schulzenheims inkast
emot ett sådant föredragningssätt. Jag ar med i Jr Frih.
af samma tanka, och vi kunna icke vara af olika tanka derom,
att en K. propos. oin grundlagsförändringar bör behandlas
i sin helhet. Men detta gäller, efter inia åsigt, behandlingssättet,
då propos. först förekommer till grundlagsenlig
handläggning, och detta har i förevar, fråga skett vid
sista riksdagen. JNu ligga deremot alla de nya redactionsförslagen
såsom Constit.Utsk:s förslag på Ståndens bgrd och
kunna, efter min tanka, hvart för sig antagas eller förkastas.
Det skulle göra mig ondt, om Hr Gr. o. Landtm, ansåge sig
förhindrad att göra annan propos., än på alla tre §§. tillsammans,
emedan jag då för min del nödgades afslå dem alla.
Den första kan jag nemligen ej tillstyrka, väl icke till följd
af något misstroende till Högsta Domstolen, men emedan jag
anser lagförklaringars utfärdande alldeles obehöfligt, när ingen
förfrågan om lagens rätta mening till Högsta Domstolen
inkommit. Högsta Domstolen dömer i förefallande rättsfrågor,
och domen gäller såsom prejudicat för hvad den kan
gälla, men icke såsom lag, hvilken kunde blifva en lagförändring.
De begge öfriga §§. skulle jag deremot vilja bifalla,
om de särskildt föredragas, hvartill jag desto hellre tror,
att Hr Gr. o. Landtm, bör anse sig oförhindrad, som jag
har mig bekant, att Talmännen i de Ofrälse Stånden föredraga
dessa §§. hvar för sig.
Frih. Cederström, Jac.: Jag kan icke godkänna den
siste talarens åsigt om formen för föredragningen och ber R.
o. Ad. erinra sig den väsendtliga skillnad, som äger rum i
fråga om grundlagsförändringar, som härröra från en K. propos.
och en enskild motionärs eller Constit.Utsk:s derom framstådda
förslag, nemi. alt i förra fallet förändringen, om den
af alla 4 RiksSt. bifalles, är grundlag, men i sednare fallet
skall den underkastas Konungens sanction. Om nu Konungen
uti ett sammanhang föreslagit förändring af flera
i grundlagen, kunna icke R. St. gifva bifall till den ena och
förkasta de öfriga, med mindre än att man vill införa den
nyheten, att R. St., i stället för att blott anmäla sitt bifall,
underkasta detsamma Konungens sanction; och dertill fordras
en föregående ändring i grundlagarna, ty eljest skulle man
inskränka Konungens rätt att deltaga i stiftandet af grundjagen,
och sälta honom ur stånd alt ogilla, livad Ständerna
Den 20 M a r s.
333
sålunda antagit, om ock hela det från Konungen utgångna
försl aget derigenom kunnat förryckas. Jag bestrider således
särskild föredragning af de ifrågavar. §§. hvar för sig, och
tror icke, att något skäl kan hemtas från hvad de öfriga
Talmännen härutinnan tillåtit sig, då detta står i strid med
grundlagen och skulle, om det föranledde lill ett olagligt
beslut, göra 11. St. förtjenla af en tillrättavisning fiån Konungen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Utan att ingå i
formfrågan, begär jag att nu få göra några anmärkningar
vid den nya redactionen af ig§. särskildt, helst, i händelse
alla tre §§• skola på en gång afgöra*, de öfriga komma att
dela den 19 §:s öde att, såsom jag hoppas, blifva afslagna.
Jag har nemligen emot denna §. tvenne anmärkningar att
göra, grundande sig på de tvenne förändringar, sorn innefattas
i den nya redactionen, och af hvilka den ena rörer
frågan om sjelfva de lagar, som kunna blifva föremål för
förklaring, och den andra angår sättet för förklaringens afgifvande.
Den gamla redactionen upptager inga vissa lagar,
utan omnämner endast lagen i allmänhet, och omfattar således
all lag, sorn af domstolarna tillämpas, då deremot den
nya redactionen omnämner endast allmän civil-, criminal-och
kyrkolag, utan att stadga någonting, huru med förklaring
af andra lagar bör tillgå. Hvad åter beträffar sättet, eller
hvarifrån initiativet skall komma, så innehåller gamla redactionen,
att Högsta Domstolen äger gifva lagförklaringar,
endast då förfrågningar om lagens ratta mening från domare
oell embetsmän inkomma; men enligt nya redactionen
skulle Högsta Domstolen kunna när som helst afbryta eller
förändra utgången af en rättegång genom utfärdandet af en
lagförklaring, utan att någon villrådighet, huru målet borde
afgöra*, hos domaren i de lägre instanserna ägt rum.
Ur detta skäl anser jag mig böra afslå den nya redactionen
till ig §.; och, i händelse 21 och 88 §§. skulle i sammanhang
med denna förekomma till afgörande, anhåller jag att
äfven dervid få göra några anmärkningar.
Gr. Horn: Som det icke lyckats mig att ännu hafva
fått inhemta Hr Gr. o. Landtnäs svar, huruvida de ifrågavar.
§§. skola föredragas särskildt eller i ett sammanhang,
ber jag att från formfrågan nu få öfvergå till sjelfva saken,
dervid jag, hvad ig §. särskildt angår, anser mig böra anmärka,
att jag vid uppräknandet af de lagar, som kunna
blifva föremål för Högsta Domstolens förklaringar, finner
icke allenast de oeconomiska utan äfven krigslagarna vara
uteglömda, ehuru Högsta Domstolen i sista instansen äfven
afdömer krigsmål. Jag tror för öfrigt, lika med de talare,
som af den nya redactionen befarat vådor, att Högsta Domstolen
genom det lemnade initiativet skulle kunna någon
gång utfärda lagförklaringar ulan behof deraf. Jag fruktar
38 i
Den 20 Mars.
likväl mindre vådlig påföljd häraf, enär jag förmodar det i
allt fall vara lätt för Högsta Domstolen att alltid finna en
underdomare, som vore benägen att inkomma med förfrågan,
när sådant önskades, och det är således hufvudsakligen
från redactionens ofullständighet, som jag för min del
liemtar skäl till afslag å densamma. I ovisshet, huruvida
icke 21 och 88 §§, komma att föredragas i sammanhang med
den ig:de,.utbeder jag mig äfven att nu få yttra mig om dem.
I afseende på?.i §. har jag samma anmärkning, som jag gjorde
vid sista riksdagen, nemi., att genom den nya redaclionens
antagande skulle åt Konungen öfverlåtas ett fullkomligt
envälde i lagstiftningen, enär det alltid, emellan riksdagarna,
skulle bero på Konungen att i Statsrådet omgöra de
lagar, som vid riksdagarna blifvit af Konung och Ständer
gemensamt stiftade, och att åt lagförklaringarna gifva helgd
af lag, ehuru de i sjelfva verket blott innefatta en förklaring
öfver det sätt, hvarpå Högsta Domstolen ser en viss sak,
och en underrättelse för den domare, som förfrågat sig, huru
saken bör afdömas. Från denna synpunkt betraktade,
äro lagförklaringarna icke detsamma som lag. Men om Konungen
skulle i Statsrådet äga att besluta om riktigheten eller
oriktigheten af Högsta Domstolens yttrade åsigt, skulle
beslutet få kraft af lag, åtminstone till nästa riksdag; och
detta innebär en vådlig magt, som Konungen icke kan vilja
begagna, utan att underkasta sig ett personligt klander för
de misstag, som vid lagstiftningen kunna äga rum, och för
hvilket klander jag vill undvika att blottställa Konungen.
Hvad derefter 88 §. beträffar, så gälla samma skäl för afslag
derå; och jag kan således, i händelse Hr Gr o. Landtm,
ej skulle tillåta förslagets pröfning §. för §., ej annat än till
styrka
afslag å förslaget i sin helhet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag förenar mig till alla delar
uti hvad Frih. Ehrenborgh så förträffligt anfört i både form
och sak; ty om Hr Gr. o. Landtm, anser sig förbunden att
föredraga alla tre §§• på en gång, så blir ett nej till hela
förslaget en gifven följd, och jag måste då äfven för min
del, önska detta nej; men om hvarje §. afgöres för sig, få
alla meningar tillfälle att uttrycka sig. Jag ber nu att få
fästa R. o. Adis uppmärksamhet på vigten af den i Ista, eller
ig §. Då vi nemi. betrakta, huru liten juridisk insigt man
i allmänhet har att vänta af Statsrådets ledamöter, och, med
all vördnad för Konungen, vi möjligen äfven kunna hafva
en Konung, som icke egnat sig åt juridiken, så skulle rättigheten
till lagförklaringars utfärdande äfven utan inkomna
förfrågningar vara, att åt Högsta Domstolen lemna en magt,
som jag på det högsta måste motsätta mig.
Frih. von Schulzenheim: Då jag begärde ordet, var det
för att söka vederlägga en värd talares sednaste framställning
rö
-
L) c ii 20 Mars.
385
rörande formen för föredragningen. Jag har häri blifvit förekommen
af Frih. Gederström och ber blott alt ytterligare
få fästa JR., o. Ad:s uppmärksamhet på de i 8i §. förekommande
ord: Samtycka då alla RiksSt. till Konungens
förslag (nemligen Konungens förslag i sin helhet),
hegare de dag att på rikssalen få fi. St:s bifall
dertill afgifva. Antaga icke RiksSt. samfäldt Konungens
proposition (nemi. propositionen i sin helhet),
vare den afslagen. Jag vill emedlertid icke vidare uppehålla
mig vid frågan om formen, under förbehåll att framdeles
dertill hafva öppen rätt, sedan Hr Gr. o. Landtm, behagat
förklara, huruvida propos. å de ifrågav. §§. kommer
att framställas gemensamt för alla eller särskildt på hvar §.
för sig; men då flera talare nu framställt anmärkningar,
som åsyfta afslag å nya redactionen af ig §., samt en talare
derjemte utsträckt sina anmärkningar äfven till 21 oell 88
55-, torde det tillåtas mig att i ett sammanhang få framställa
och utveckla motiverna för det af Konungen i nåder afgifua
förslaget. Att förklara lagens mening med tillämpning på
framgent förekommande fall innebär ostridigt en handling
af lagstiftande, icke af lagskipande magt. Bestyrkande denna
sats, säger också 88 §. Reg.F.: Med förklaring öfver
civil- och criminal- samt kyrkolag för hålles
som med sådan lags stiftande. Men då den ena hälften
af lagstiftande magien icke ständigt är församlad, och
dä behof af lagförklaringar emellan riksdagarna kunde uppstå,
var det genom en ganska naturlig delegation, som man
ville uppdraga åt lagskipningens högsta organ att inträda i
stallet för den frånvarande delen af lagstiftande magten. Här
hade likväl grundlagsstiftaren måhända bort stadna och icke
från delaktighet i lagförklaringarna utesluta den andra delen
af lagstiftande magten. Högsta Domstolen hade bort helt
enkelt emellan riksdagarna inträda i R. St:s magt, utan att
intränga inpå Konungamagtens område. R. St. kunna icke
vid riksdagarna, utan Konungens biträde och sanction, förklara
civil-, criminal- och kyrkolag; men Högsta Domstolen
kan det nu emellan riksdagarna, ty Konungen har der
endast tvenne röster och kan således öfverröstas, hvarefter
R. St. kunna gilla den af Högsta Domstolen gifna lagförklaringen,
och en permanent lag har då blifvit Konungen emot
Dess vilja påtvungen. Det första och vigtigaste motivet för
Konungens propos. i denna del har således varit, att Kouungamagten
måtte försättas, i afseende på lagförklaringal', i samma
prerogativ emot Högsta Domstolen som emot R. St., och
detta ändamål har ansetts lämpligast kunna vinnas genom
införandet i 21 §. af den föreslagna förändrade redactionen,
så lydande: I alla frågor om förklaringar öfver lagen
emellan riksdagarna skola Högsta Domstolens
beslut hos Konungen i Statsrådet anmälas.
4 H- 49
388
Den 20 Mars.
Gillar Konungen den gifna lagförklaringen, utfördes
den med Dess underskrift; ogillar Konungen
densamma, förfalle den till ali kraft och verkan.
Detta stadgande innebär ej annat, än att åt Konungen
öfverlemna samma rätt emellan riksdagarna i afseende
på Högsta Domstolen, som han förut äger under riksdag i
afseende på R. St.; och jag kan så mycket mindre med Gr.
Horn finna, att något envälde härigenom skulle blifva Konungen
tilldeladt, sorn hvad sorn här åsyftas egentligen blott
är ett veto för Konungen, utan rättighet att ens använda
det initiativ, sorn ostridigt i lagförklaringsfrågor nu tillkommer
Konungen vid riksdagarna. Högsta Domstolen qvarstår
deremot i ett högre prerogativ än Konungen derigenom, att
Högsta Domstolen ensam kan föreslå lagförklaringar.
Nu gällande 88 §. Reg.F. innehåller vidare, att "me d förklaring
öfver civil-, criminal-samt k y r k o 1 a g f ö rhålles,
som med sådan lags stiftande. De förklaringar,
som, till svar på inkomna förfrågningar
om lagens rätta mening, Konungen genom dess
Högsta Domstol emellan riksdagarna gifver, kunna
ÖCc. &c Häraf borde väl anses följa, att med de lagar,
öfver hvilkas rätta mening Högsta Domstolen äger att
gifva förklaring, ej förstås annat, än civil-, criminal-och kyrkolag.
89 §. bestämmer dessutom särskildt, att det tillkommer
Konungen ensamt att afgifva förklaringar öfver de oeconomiska
lagarna. Men 19 §. står dock för närvarande i någon
strid med 88 §., hvilken sistnämnde ensamt handlar om
civil-, criminal- och kyrkolag, då deremot 19 §. förutsätter,
att förklaringar skulle af Högsta Domstolen kunna
meddelas i alla de fall, som till domares åtgärd
höra, hvartill, enligt denna §:s ordalydelse, skulle kunna
räknas äfven de oeconomiska lagarna, enär desamma ofta af
domare tillämpas. Det var denna motsägelse, som Konungen
i sitt nådiga förslag äfvenväl velat förekomma genom
införandet i 19 §. af de samma orden: civil-, criminaloch
kyrkolag, som förut finnas i 88 §., i stället för den
nu befintliga perioden: i sådana fall, sorn till domares
åtgärd höra. Hvad åter den andra i 19 §. föreslagna redactionsförändringen
beträffar, så hafva väl flera ledamöter
ansett oriktigt, att Högsta Domstolen, utan föregående förfrågningar,
skulle äga att gifva lagförklaringar och underställa
dem K. Mts sanction. Jag skulle likväl tro, att Högsta
Domstolen, som befinner sig på en upphöjd centralpunkt
i lagstiftningen, lättast är i tillfälle att bedöma, om någon
mo'säge!se och olikhet i lagens tillämpning vid domstolarna
äger rum, samt huruvida, til! förekommande deraf, ett förtydligande
af sjelfva lagen erfordras; och detta har varit orsaken,
hvarföre Konungen icke ansett Högsta Domstolen i
sådana fall nödvändigt böra afvakta inkommande förfrågningar.
Gr. Horn har äfven anmärkt, att krigslagarna skulle i
Den io Matt.
förslaget blifvit uteglömda biand dem, hvaröfver Högsta
Domstolen skulle äga att afgifva förklaring. Jag får i anledning
deraf hänvisa till sista mom. af 33 §. Riksd.Ordn.,
som uttryckligen bestämmer, att under civil- och crimiuallag
älven förstås de delar af krigslagar och författningar
rörande krigsväsendet, som äga tillämpning till medborgare
utom krigsstaten; och om krigsartiklarna, i hvad de angå
sjelfva krigsmagten, lärer här icke vara fråga, då deras förklaring
måste tillhöra samma Statsrnagt, som dem stiftat.
Jag kan således icke medgifva, att någon uraktlåtenhet i berörde
hänseende ägt rum. Slutligen och då inga anmärkningar
emot de öfriga delarna af Konungens ifrågavar. nåd.
förslag här blifvit gjorda, än de, jag nu i korthet genomgått
och, så vidt jag förmått, sökt att besvara, inskränker
jag mig till att hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
till bilall å de föreslagna redactionsförändringarna.
Frih. Ehrenborgh: Jag skall icke längre uppehålla
tiden med ytterligare upptagande af det sätt, hvarpå Frih.
von Schulzenheim sett saken i afseende på formen; det återstår
blott att i denna dél öfverlemna afgörandet till Hr Gr.
o. Landtm., och måhända har jag sett saken orätt. Då jag
likväl förut blott yttrat mig öfver 19 §., men Hr Gr. o.
Landtm, tillåtit discussionen att utsträckas äfven till den 11
och 88, anhåller jag få förklara, att om 19 §. ej blir antagen,
tvekar jag ej att understödja antagandet af de öfriga
2:ne. Om åter frågorna på en gång afgöras i sin helhet, måste
jag med mitt nej beledsaga hela förslaget; hvaremot, i
händelse Ilr Gr. o. Landtm, tillåter särskild propos. på hvarje
§., jag för min del skulle rösta nej för 1 §., men ja för
de öfriga. Jag ser nemi. ingen våda uti ett sådant veto för
Konungen, som 21 §. åsyftar, och hvilket jag anser stå i
full harmoni med det veto, som tillkommer R. St. sjelfva i
afseende på alla lagförklaringar.
Frih. Cederström: Innan Hr Gr. o. Landtm, yttrat
sig, om förslaget kommer att föredragas i sin helhet, anser
jag öfverflödigt att yttra mig i sjelfva saken; men sedan formen
af Hr Gr. o. Landtm, blifvit bestämd, begär jag att
ånyo få ordet.
Gr. Horn: Äfven jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
behagade gifva sin enskilda tanka tillkänna, huruvida de 3
ifrågavar. §§. skola särskildt eller på en gång företagas till
afgörande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då förändringarna
i 19, 21 och 88 §§. Reg.F. vid sista riksdag blifvit
af K. M. i en och samma propos. samt såsom ett sammanhängande
helt föreslagna, och då de på enahanda sätt
blifvit vid samma riksdag af Constit.Utsk. ansedda och behandlade,
ansåg H. Ex. sig icke kunna göra propos. till an
-
38S
D c t) 20 M a r s.
tagande eller förkastande af den nya redactionen utaf någon
af ofvannämnde §§. särskildt, utan borde de alla tre i ett
sammanhang antingen bifallas eller afslås.
Gr, Horn: Sedan Hr Gr. o. Landtm, nu afgifvit den
förklaring, som jag väntat mig, beder jag att få upptaga,
livad a:ne värda talare anfört i motsats mot min åsigt af de
nya redactionerna till 21 och 88 §§. Vore här blott fråga
om ett veto för Konungen, skulle jag visserligen ej undandraga
mig att tillstyrka antagandet; men då man besinnar,
att Konungen bibehåller sina 2:ne röster i Högsta Domstolen,
hvars praeses han är, blir det utom all fråga, att Konungen
äger tillfälle att vid lagförklaringars afgifvande äfven
utöfva initiativet. Jag kan således icke frångå den öfvertygelsen,
att Konungen här skulle tilldelas en rättighet
att emellan riksdagarna ensamt stifta lagar, hvilka It. St.
visserligen vid påföljande riksdag skulle kunna ogilla, men
hvaruti jag icke linner tillräcklig säkerhet; ty vi hafva sett
rescripter utfärdas genom blotta polisförfattningar, hvilka sedermera
vunnit helgd af civillag och blifvit af domstolarna
tillämpade samt kunnat blifva det ända derhän, att fråndöma
Svenska medborgare lif, ära och gods. Dessa föreslagna
nya §§, kunna icke, så vidt jag förmår inse, stå tillsammans
med den andel i lagstiftningen, som blifvit Ii. St.
ombetrodd och hvilken, om än jag icke kan säga, att den
värdigt utöfvas i Representationens närvarande ställning, likväl
ej kan bortlemnas genom det prerogativ för Konungen,
som nu är i fråga, utan att blottställa oss för en annan
kommande Representations förebråelser att hafva åt den andra
Statsmagten decreterat envälde i lagstiftningsväg. Jag
afstvrker på grund häraf hela förslaget.
Frih. Boye: Jag uppfyller en pligt och, örn man så
vili, en förödmjukande pligt, då jag nödgas förklara, att
jag, som ej kände ordningen för ärendernas föredragning
och således ej på förhand visste, att denna fråga nu skulle
förekomma, icke nog eftersinnat innehållet af de 3 ifrågavar.
J§.,. och i följd häraf ser mig böra öfvergå tillen annan åsigt,
än den jag nyss yttrat. Så gerna jag ännu förenar mig med
Frih. Ehrenborgh i afseende på formen, som här inverkar
på hufvudsaken (ty följden af det antagna behandlingssättet
blifver, att oaktadt jag gerna skulle vilja säga ja till
2:ne af dessa §§., nödgas jag likväl säga nej till alla tre),
så skyldig är jag att, efter närmare begrundande, yttra en
från Frih. Ehrenborghs skiljaktig åsigt i sjelfva saken. Den
första frågan, sorn jag gjort mig, har varit, hvari skillnaden
emellan de gamla och nya redactionerna består, och jag haida
funnit, att den iiy §. i sin nya redaction innefattar en
inskränkning i Högsta Domstolens rätt att gifva lagförklaringar.
Den gamla redactionen lyder nemi. sålunda: Inkomma
till Konungen från domstolar och embetsman
Den 20 M a r s.
39y
förfrågningar 0111 lagens rätta mening i sådana
fall, som till domares åtgärd höra, äge ock Högsta
Domstolen att de sålunda sökta förklaringar
gifva. Denna redaction ger således Högsta Domstolen samma
rätt emellan som under riksdagarna, och skillnaden i
den nya redactionen är, att, jemte det de lagar, som skola
förklaras, blifvit omständligt utförda, Högsta Domstolens förklaringsrätt
är inskränkt till tiden emellan riksdagarna. Detta
är således en inskränkning, till hvilken jag, följande blott
egen öfvertygelse och utan att bry mig om deras tanka, som
j denna §. tyckas vilja finna något annat, skulle säga ja, om
det vore mig tillåtet att rösta öfver §. särskildt. I 21 §. lyder
åter den gamla redactionen: Konungen äger 2:ne
röster i de mål, hvilkas föredragning och afgörande
Han för godt finner att i Högsta Domstolen
öfvervara. Alla frågor om förklaringar öfver
lagen skola hos Konungen anmälas och Dess röster
deruti inhenitas och beräknas, änskönt Han
icke i Högsta Domstolens ö f v e r 1 ä g g n i n g a r derom
deltagit. Enligt denna redaction har Konungen således
endast 2:ne röster i alla lagförklaringar, och den nya åsyftar
att gifva Honom ett veto emot Högsta Domstolen. Härutinnan
ser jag en välgörande omsorg, den nemligen, att
Konungen må kunna återhålla en lagförklaring, som står i
strid med hans åsigt om lagens rätta mening; och jag skulle
derföre äfven vilja bifalla denna §. Men när jag sedermera
går till 88 ser jag deruti — 0111 jag så får uttrycka mig
— en insidiös utvidgning i Högsta Domstolens magt, till hvilken
jag måste säga nej. Den gamla redactionen stadgar nemligen
endast i allmänhet, att Högsta Domstolens lagförklaringar
kunna af R. St. ogillas, och detta kan således när
som helst ske; men i den nya redactionen äro de orden til—
lagde: vid näst påföljande riksdag, hvarigenom en
prescription blifvit bestämd, som jag anser vådlig i 2:ne afseenden,
dels derföre att correctivct, som skulle igenfinnas i
jueddelad uppgift på alla sedan föregående riksdag utfärdade
lagförklaringar, icke är tillförlitligt, enär någon glömska härvid
kan äga rum, och dels derföre, att följden häraf skulle
blifva en tillökning i Högsta Domstolens magt på bekostnad
af R. St:s rättigheter. Efter Hr Gr. o. Landtnäs förklaring,
att proposition ej kan framställas annorlunda, än på förslaget
i sin helhet, mäste jag således säga nej till alla 3 §§.
Hr Dalman: Som jag har mig bekant, att Presteoch
BondeStni afslagit åtminstone en af de ifrågavar. §§. eller
den 19, kan det beslut, som R. o. Ad. nu går att fatta,
ej leda till någon påföljd och discussionen synes mig derföre
böra vara så kort som möjligt. Jag vill derföre nu, hvad
2i och 88 §§. beträffar, inskränka mig till den förklaring,
att jag instämmer med Frih. Ehrenborgh och icke kan dela
Gr, florus farhågor för någon våda af dessa §§. För mia
3go
l
Den ao M a r s
del finner jag det constitutionella samhällsskicket fordra, att
man icke åt en oansvarig magt, som Högsta Domstolen, öfverlemnar
att stifta lagar, oell att om således Högsta Domstolens
gifna lagförklaringar skola af Konungen i Statsrådet
sanctioneras, äger man i rådgifvarnes ansvarighet en hittills
saknad garanti. Då fråga dessutom endast är om ett bestämdt
veto, finner jag äfven häri en fördel, emedan ju färre
lagförklaringar, ju bättre Jag förenar mig således till
alla delar med Frih. Ehrenborgh, äfven hvad formen för
behandlingssättet angår.
Frih. Cederström: Man har yttrat farhåga för den
föreslagna förändringen af ig §. och deruti sett en rättighet,
leornad åt Högsta Domstolen, att, utan föranledande af
inkomna förfrågningar, föreslå onödiga och onyttiga tillägg
till förut stiftade lagar. Jag förmodar dock , att högsta domaremagten,
hvilken bäst är i tillfälle alt se den olika tolkningen
af lagarna, som vid domstolarna äger rum, och följderna
deraf, äfven bör i främsta rummet fästa Styrelsens uppmärksamhet
på nödvändigheten att förekomma dessa följder
genom förklaring af lagens rätta mening, der sådant är af
behofvet påkalladt; och som delta behof kan emellan riksdagarna
uppstå, bör rättelsen i vigtigare frågor då kunna
ske, hvaremot det är naturligt, att, i händelse frågan är så
obetydlig, att dermed kan fördröjas intill nästa riksdag, Konungen
icke heller meddelar sin sanction åt den af Högsta
Domstolen föreslagna lagförklaringen, innan R. St. deröfver
yttrat sig. Jag kan således ej finna annat, än att den nya
redactionen till ig §. är ganska ändamålsenlig och står i
fullkomlig öfverensstämmelse med det åliggande, alla embetsmyndigheler
redan hafva, att opåmindt gifva Konungen
tillkänna allt, hvad som erfordras till rättelse i de delar,
hvilka omedelbart höra under deras handläggning. På dessa
skäl gillar jag för min del ig§:s nya redaction. Jag gillar
äfven den 21 §., emedan nya redactionen deraf återför
till sin princip, hvad grundlagen hittills i afseende å lagförklaringar
saknat, oell fråntager Högsta Domstolen, hvad den
otillbörligen fått, nemi. magten att genom en lagförklaring
kunna stifta lag, som emot Konungens vilja blir gällande,
om den af R. St. gillas. Det veto, som i all annan lagstiftning
blifvit Konungen tilldeladt, är honom här fråntaget
och ersättes icke genom hans arne röster i Högsta Domstolen.
Jag anser således denna förändring ej blott för nyttig, utan
såsom alldeles nödvändig. Hvad slutligen 88 §. beträffar,
öfverensstämmer den här föreslagna förändringen med principerna
för R. St:s granskningsrätt af alla öfriga styrelseåtgärder.
Här har vul blifvit yttradt, att R. St:s rättighet
att gilla eller ogilla utfärdade lagförklaringar härigenom
skulle inskränkas; men R. o Ad. torde finna, att när R. St.
vid hvarje riksdags början få fullständig kännedom om alla
sedan föregående riksdag utfärdade lagförklaringar, åligger
Den 20 Mars.
det R. St. att deröfver vid samma riksdag yttra sig, på det
icke lagstiftningen under en längre tid må förblifva i ett
ofullständigt skick. Jag begär på dessa skäl propos. till bifall
å de ifrågavar. 3:ne §§.
Hr Stråle, Nils Wilh : Jag ämnar för min del hvarken
af- eller tillstyrka de grundlagsförändringar, sorn nu Uro
i fråga (sådant tillkommer icke mig, såsom ledamot af Högsta
Domstolen); men det torde likväl tillåtas mig att lemna
några upplysningar, som kunna tjena R. o. Ad. till ledning
vid beslutet. I första §., eller den ig, har det blifvit föreslaget,
att Högsta Domstolen skulle äga att, utan inkomna förfrågningar,
gifva lagförklaringar; och i afseende härpå har man
hyst betänkligheter, som kanske ej äro alldeles ogrundade.
Det händer emedlertid ofta, att Högsta Domstolens domar
blifva ansedda och åberopade såsom prejudieat öfver frågor,
hvilka icke derigenom blifvit afgjorda, oell man har tili och
med sett i författningssamlingar Högsta Domstolens beslut
oriktigt citerade såsom prejudieat öfver principfrågor, hvilka
icke i besluten innefattats; och det skulle således icke vara
utan nytta, om Högsta Domstolen ägde att sjelf gifva en
förklaring om hvad som rätteligen vore afgjordt. Beträffande
åter det veto, som åsyftats i 21 medgifver jag, att
det förefaller besynnerligt, att 1809 års grundlagssliftare i afseende
på de lagförklaringar, som utfärdas emellan riksdagarna,
endast bestämde åt Konungen 2tne röster, då deremot under
riksdag ingen lagförklaring kan meddelas utan Konungs
och R. St:s gemensamma beslut. Det synes opassande att
emellan riksdagarna Högsta Domstolen skall kunna tvinga
Konungen att, emot hans öfvertygelse, utfärda en lagförklaring.
Jag tror likväl orsaken ligga deri, att lagstiftaren
tänkt sig det förhållande, hvari Högsta Domstolen skulle befinna
sig, om den i anledning af en inkommen förfrågan
skulle yttra sig öfver lagens rätta mening så eller så, men
Konungen i Statsrådet skulle hysa en annan åsigt. En ledamot
af Högsta Domstolen skulle då vid lagens tillämpning
nödgas antingen frångå sin egen fattade öfvertygelse om lagens
mening och rätta den efter Konungens åsigt, hvarigenom
han skulle komma att döma efter en ännu icke utfardad
Jag, eller ock förblifva vid sin mening och döma derefter,
oansedt Konungen yttrat en annan åsigt; hvarigenom ett
olämpligt och obehagligt förhållande skulle uppstå emellan
Konungen och Högsta Domstolen. Att förekomma detta
funno troligen 1809 års lagstiftare ingen annan utväg, än
att öfverlemna lagförklaringsrätten emellan riksdagarna till
högsta domaremagten, hvarvid dock Konungens 2tne röster
alltid borde inhemtas och beräknas. För min del tror jag
äfven, att om Högsta Domstolen skulle komma att förklara
lagens mening på ett sätt och Konungen på ett annat,
skulle vid förekommande frågors afdömande ett vacklande förhållande
uppstå, och att till förekommande häraf det är
m
3g2
Den 20 M a r s.
bättre, att lagförklaring utfärdas, sådan den af Högsta Domstolen
blifvit beslutad. Står densamma i strid med Konungens
egen åsigt, så lärer Konungen icke underlåta att vid
nästföljande riksdag föreslå dess upphäfvande genom en ny
lag, till hvilken R. St., i fall Högsta Domstolen förfarit felaktigt,
icke lära underlåta att lemna bifall, och derjemte
ställa Högsta Domstolens ledamöter till ansvar, i fall de
sknlie finnas hafva uppenbarligen missbrukat deras magt.
Dessutom inträffar det merendels, att, då frågan är tvifvelaktig,
meningarna inom Högsta Domstolen blifva så delade,
att Konungens 2:ne röster äro afgörande; och i sådant fall
erfordras ingen rättighet till veto för Konungen. I anledning
af hvad Frih. Boye yttrat derom, att, enligt nu gällande
redaction, Högsta Domstolen skulle äga att gifta lagförklaringar
äfven under riksdag, får jag blott upplysa, att
Högsta Domstolen icke på sådant sätt förstått grundlagen;
utan har Högsta Domstolen jemväl under innev. riksdag, då
en begäran om lagförklaring inkommit, tillstyrkt, att densamma
måtte lill R. St:s åtgärd öfverltmnas.
Hr von Heijne, Georg: Det är icke i afseende på
sjelfva hufvudfrågan, d. v. s. bibehållandet af de gamla eller
antagandet af dö nya redactionerna, som jag hegart ordet,
utan endast för att i allmänhet yttra mig öfver sättet
för behandlingen af Konungens ifrågavarande förslag. Jag
fruktar, att ett ganska vådligt prejudieat kunde etableras,
om vi, till följd of denna frågans behandling, icke skulle
kunna vänta oss Hr Gr. o. Landtnäs proposition på Konungens
förslag till grundlagsförändringar, annat än i massa.
För min del ser jag intet ondt deri, att hvarje §. behandlas
särskildt; men deremot finner jag det vara vådligt, om flera
§§. i grundlagen, plockade ur särskilda ställen deraf, såsom
här den i9:de, 2i:sta och 88:de, skola på en gång framställas
till antagande eller förkastande. Jag föreställer mig i en
aflägsen framtid, då Ständerna vore tilläfventyrs mindre betänkta
på sin pligt, att möjligen Konungen kunde i ett enda
förslag framställa hela Reg.F. till förändring; och lika
väl sorn nu 3 §§. skola på en gång afgöras, kunde då 20,
3o eller alla §§. genom en enda votering antagas. Jag vågar
derföre afstyrka all annan behandling af Konungens nu
ifrågav. förslag, än punktvis, eller hvarje §. för sig. Jag
skall likväl icke för min del af Hr Gr. o. Landtm, äska en
propos., som blifvit vägrad; men jag öfverlemna!' åt R. o.
Ad. alt bedöma, hurudant förhållandet skall blifva, om man
på detta sätt slumpar med riksdagsfrågorna.
Gr. Cronhjelm: Sedan Hr Gr. o. Landtm, numera förklarat
sin enskilda åsigt i formfrågan, och vi således hafva
alt vänta propos. på alla 3 §§., eller förslaget i sin helhet,
begär jag alt äfven få yttra mig om 21 och 88 §§. Jag an
hål
-
Den a o Mars.
393
håller likväl att först i afseende på 19 §. få ånyo erinra, att
den alldeles icke är en blott omskrifning eller ett förtydligande
af hvad som förut finnes stadgadt, utan i ett afseende
tillägger Högsta Domstolen en ny och vådlig magt, den
nemi., att utan anledning af inkomna förfrågningar utfärda
lagförklaringar. I gamla redact. står: Inkomma till Konungen
från domstolar och embetsman förfrågningar
om lagens rätta mening i sådana fall, som
till domares åtgärd höra, äge ock Högsta Domstolen
att de sålunda sökta förklaringar gifva;
och här är således endast fråga om sökta förklaringar. I
den nya redact. står deremot: Inkomma till Konungen
från domstolar och em betsm än förfrågningar 0111
rätta meningen af allmän civil-, criminal- och
kyrkolag, eller anser eljest Högsta Domstolen förklaring
i sådant fall nödig, äge ock Högsta Domstolen
att emellan riksdagarna dylika lagförklal
ingar gifva. Jag kan på grund häraf ej annat än afstyrka
antagandet af denna nya redact., emedan den dels utesluter
oeconomiska författningar och dels åt Högsta Domstolen
inrymmer en ny magt att när som helst gifva lagförklaringar.
Beträffande derefter 21 och 88 §§., har Hr Stråle
redan visat vådan deraf att lemna Konungen i StatsRådet ett
veto emot Högsta Domstolen. Det kan väl synas oformligt,
att Konungen i fråga om lagförklaringar kan öfverröstas
af Högsta Domstolen; men detta räcker i allt fall icke
längre, än till näst påföljande riksdag, så framt Högsta Domstolens
åsigt befinnes oriktig; och då man här måste i omdömet
skilja, hos hvilken största förmågan att förklara lagens
rätta mening kan förutsättas, antingen hos Konungen,
eller hos Högsta Domstolens ledamöter, bör man väl tilltro
de sednare en slik förmåga, särdeles då de äro så ense, att
deras mening utgör pluralitetens emot Konungens 2:ne röster.
Jag tror således, att Hr Stråle tillräckligen utvecklat
skälen, hvarföre dessa sistnämnde 2:ne §§. äfven böra afslås,
och jag vill blott ytterligare tillägga, att det skulle kunna
hända, att Högsta Domstolens alla öfriga ledamöter äro ense,
men Justitieministern ensamt af en annan åsigt; och som
han tillika är ledamot af StatsRådet, skulle det för honom
blifva lätt att der genomdrifva sin enskilda mening, isynnerhet
med det förtroende, som man måste antaga, att han
alltid hos Konungen äger i dylika frågor. Faran häraf vore
väl ingen, om Justitieministern alltid vore en man, till
hvilken Nationen äfven kunde sätta förtroende; men i annat
fall blefve påföljden vådlig, emedan ingen lagförklaring skulle
kunna erhållas utan Justitieministerns bifall. Jag afstyrker
på dessa skäl alla de ifrågavarande nya redactionsförslagen.
Frih. von Schulzenheim: Med kännedom om de beslut,
som a:ne RiksSt. redan fattat, ang:de K. M:s nåd. propos.
4 H. ' 5o
394
Den 20 Mars.
om de grundlagsförändringar, sorn nu äro föremål för R. o.
Ad:s öfverläggning, borde jag kanhända icke länge upptaga tiden;
men jag anhåller dock att i anledning af Frih. Boyes
anmärkningar emot 88 §. få ännu ytterligare tillägga några
ord. Frih. har fästat sig vid de i nya redact. förekommande
orden: vid nä st på följande riksdag, hvarigenom en
prescription blifvit bestämd för utöfningen af R. St:s rätt att
ogilla utfärdade lagförklaringar. Jag skulle deremot för min
del tro, att i alla sådana frågor en presciäption är nödvändig:
en dom, som ej i rätter tid öfverklagas, vinner laga
kraft; en styrelseåtgärd, som lemnäs utan anmärkning vid
näst påföljande riksdag, kan icke sedermera åtalas, och i
analogi härmed borde väl en viss tid äfven bestämmas för R. St:s
rätt att ogilla gifna lagförklaringar. Jag tager tnig derjemte
friheten att fästa Ståndets uppmärksamhet på slutliga tillägget
i 88 §.: Och böra derföre vid hvarje riksdags
början alla sedan föregående riksdag sålunda utfärdade
lagförklaringar blifva R. St. af Konungen
meddelade. Det blefve då icke möjligt, alt någon
utfärdad lagförklaring skulle kunna undgå R. St:s uppmärksamhet;
till följd hvaraf någor våda af den föreslagna prescriptionen
icke heller vore att befara. För öfrigt är jag i
afseende på de ytterligare skäl, som tala för det nåd. förslagets
antagande i sin helhet, förekommen af Frih. Cederström.
Detta förslag har hufvudsakligen afsett, att Högsta
Domstolen , såsom domaremagtens högsta organ , ej måtte emellan
riksdagarna utöfva större magt, än R. St. under riksdag;
och denna allmänna åsigt är af den vigt, att jag tror, det
R. o. Ad. ej borde dertill vägra sitt bifall. Bland mängden
af de detailanmärkningar, som här blifvit gjorda och som redan
till en del äro af mig besvarade, har jag hört mycken
vigt läggas derpå, att Högsta Domstolen skulle insättas i en
högre magt genom rättigheten att äfven utan inkomna
förfrågningar föreslå lagförklaringar, en magt, hvilken man
synes vara särdeles obenägen att åt densamma inrymma. Jag
förblifver likväl i detta hänseende vid den öfvertygelse!), att
ingen kan bättre än Högsta Domstolen vara i tillfälle att inse
behofvet af dessa lagförklaringar, och får blott tillägga,
att om äfven under närvarande förhållanden ett sådant behof
voi'e af Högsta Domstolen insedt, ingenting väl vore lättare,
än att föranstalta om en inkommande förfrågan från
någon underdomare. Följderna af den befarade magtutvidgningen
vore just derföre icke heller så betänkliga, som man
synes vilja föreställa dem. Jag skall icke upptaga tiden med
en längre fortsatt discussion i detta ämne, och förnyar derföre
blott min vördsamma anhållan om Hr Gr. o. Landtm:s
propos. till bifall å K. M:s nåd. förslag.
Frih. Cederström: Jag anhåller, så framt prot.utdr.
derom ankommit, att få veta, huru denna fråga blifvit bchandjad
och afgjord i de öfriga RiksStånden.
Den 20 Mars.
395
Undertecknad Ridd.Secret.: BorgareSt. har afslagit
nya redactionen till 19 §., men bifallit 21 och 88 §§.; BondeSt.
har åter bifallit alla 3 §§.; men ang:de PresteSlls beslut
är jag ej i tillfälle att meddela upplysning.
Frih. Cederström: Efter den nu meddelade upplysningen
örn de öfriga RiksSt:s beslut, linner jag icke uti dem
samma hinder, sorn en föregående talare, att få Konungens
ifrågav. förslag antaget till efterrättelse; ty BorgareSt., som
förfarit oriktigt, då det delat förslaget och antagit 2:ne §§.,
men afslagit den 3:dje, är pligtigt att återupptaga frågan i
sitt rätta skick. En dylik händelse har förut inträffat vid
i8j5 års riksdag, då 3:ne RiksSt. i anledning af en K. propos.
beslöto att icke vid den riksdagen företaga de sedan föregående
riksdagen då hvilande grundlagsfrågorna om förändrad
representation, men likväl måste, på grund af R. o.
Ad:s ensamma beslut, åter upptaga och afgöra dessa frågor.
Jag finner således intet hinder af det beslut, BorgareSt. nu
fattat; ty det är möjligt, att detta Stånd, på uppmaning att
återupptaga frågan, tinner sitt misstag och, med frånträdande
af sitt förra beslut, bifaller det ifrågavarande förslaget i
sin helhet.
Frih. Ehrenborgh: Då jag icke kunnat uppfatta de
förhållanden, som ägt och äga rum inom de öfriga RiksSt.,
på samma sätt som den siste värde talaren, finner jag för min
del det vara likgiltigt, hvad beslut R. o. Ad. nu fattar. Jag
anser mig likväl böra förklara, att jag icke med Frih. von
Schulzenheim tror, att det skulle blifva så lätt för Högsta
Domstolen att få förfrågningar från underdomstolarna, der
de icke behöfdes; och om än försök gjordes att erhålla sådana,
så, oberäknadt den menliga verkan, som deraf kunde
härflyta för Högsta Domstolens egen existens vid en påföljande
riksdag, förmodar jag, att innan svaret å förfrågningen
meddelades, skulle den mellanliggande auctoritetens utlåtande
inhemtas, huruvida en förklaring vore behöflig. Jag
tror således, att det band på Högsta Domstolen, som nu finnes
i 19 , icke är utan sin nytta, och att, så länge det
qvarstår, Högsta Domstolen ej skall hafva så lätt att ingå i
lagförklaringar, hvilka alltid böra så mycket som möjligt
undvikas. Det är mig för öfrigt okärt, att sista riksdagens
Constit.Utsk. sett saken så, att nu ifrågav. 3:ne §§. måste i
ett sammanhang afgöras. Att nuvar. Constit.Utsk. icke sett
den alldeles lika, visar sig deraf, att Utsk. i sin meddelade
uppgift på de sedan sista riksdag hvilande grundlagsfrågor
upptagit fyra särskilda K. propos:r och deribland hopfogat
2:ne. Emedlertid ser jag mig i den obehagliga ställning att,
åtminstone vid denna riksdag, icke kunna genom bifall till
21 §:s nya redaction åt Konungen gifva den magt, som jag,
lika med Hr Dalmam, anser honom böra äga.
Gr. Horn: Jag tror väl med Frih. Cederström, att R»
D c 11 20 Mars.
o. Ad. bör fatta sitt beslut, oberoende af hvad de öfriga
RiksSt. i denna fråga beslutat; men jag instämmer icke med
Frih. deri, att vi kunna tvinga BorgareSt. att frångå sin mening,
enär Frih. icke uppgifvit hvilka tvångsmedel dertill
skulle användas. Hvad sjelfva saken angår, måtte jag hafva
blifvit missförstådd, då man trott, att jag icke åt Konungen
velat lemna ett veto i lagstiftningen; ty jag har endast yttrat
mig emot ett veto i lagskipningen, hvilket, såsom Hr
Stråle .redan sagt, skulle neka Högsta Domstolens ledamöter
att i förekommande fall döma efter samvete och egen öfvertygelse.
På denna grund är det, som jag anser farligt att
å Konungen öfverlåta den magt, som innefattas i det nya
redaetionsförslaget.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag skall
icke ingå i frågan såsom lagförslag, ty dertill ser jag mig
icke vuxen; utan jag begär blott att med några ord få fästa
mig vid det här fallda yttrandet om ett farligt prejudicat,
så framt icke hvarje §. särskildt afgöres. Det har redan
blifvit upplyst, att ett af Konungen afgifvet förslag till
grundlagsförändring, om alla fyra RiksSt. dertill samtycka,
är grundlag, utan att något ytterligare bifall dertill af Konungen
erfordras, och till följd häraf måste man väl äfven
nödvändigt, till antagande eller förkastande på en gång,
sammanföra de §§., som af Konungen blifvit i Dess förslag
sammanförda; ty eljest skulle man, lika väl som man vill
dela förslaget i sina §§,, kunna dela hvarje §. isina momenter,
och dessa skulle äfven , ryckta ur sitt sammanhang, gälla
som grundlag, hvilket jag för min del anser som ett vida farligare
prejudjcat. — En ledamot af Högsta Domstolen har
ansett nyttigt, om lagförklaringar kunde af Högsta Domstolen
meddelas ulan föregående förfrågningar, och mig synes
jemväl, att skäl dertill är för handen, när Högsta Domstolen
finner, att olika begrepp om lagens mening råda hos underdomstolarna;
men för att förekomma all våda af en slik
rättighet, synes stadgandet i 21 §., att Högsta Domstolens
förslag till lagförklaringar skola underställas K. M:s sanction,
innefatta ett nyttigt band på Högsta Domstolen. Jag upprepar
för öfrigt, att jag icke anser mig böra vidare ingå i denna
fråga, hvad sjelfva hufvudsaken angår, och har blott till
protoc. velat anföra den åsigt, jag nyss framställt.
Hr Cederschjöld: Under åberopande af hvad jag
förut yttrat 0111 19 §., skall jag nu öfvergå till några ytterligare
anmärkningar emot de öfriga 2:ne §§. Hvad den
21 angår, instämmer jag med Hr Stråle och vill blott tillägga,
alt det alltid skall blifva svårt för B. St. att ogilla
en lagförklaring, som Konungen i StatsRådet antagit, och
att således många lagförklaringar skulle blifva godkända,
ehuru de i sjelfva verket bort ogillas. Beträffande åter 88
§,, instämmer jag med Frih. Boye deruti, att orden: vid
Den 20 Mars.
397
näst p a följande riksdag, innefatta en restriction i R.
St:s rättigheter, som kan blifva vådlig; ty det skulle kunna
hända, att den embetsman, som hade sig ålagdt att vid en
riksdags början meddela R. St. uppgift på de sedan föregående
riksdagen utfärdade lagförklaringar, underlät att göra
denna uppgift fullständig, och det ansvar, som derför kunde
drabba honom, återställde likväl icke R. St:s rätt att vid
en annan riksdag pröfva de lagförklaringar, som vid den föregående
blifvit förbisedda. Det skulle afven kunna hända,
att LagUtskts betänk, i ämnet inkomme så sent till RiksSt.,
eller att så många hinder lades för pröfningen deraf genom
återremiss, bordläggningar och dylikt, att R. St. ej medhunno
att, innan riksdagen afblåstes, yttra sig öfver alla sedan
föregående riksdagen utgifna lagförklaringar; och deras
rätt dertill skulle då vara förlorad. Jag afstyrker på dessa
skäl hela det ifrågavar. förslaget till grundlagsförändring.
Gr. Cronhjelm: Jag begärde ordet i anledning af Frih.
Cederslröms sednaste yttrande. Detta har sedermera blifvit
besvaradt af Gr. Horn, och lika med honom hemställer jag,
hvar det tvångsmedel linnes, som skulle kunna emot BorgareSt.
användas. För öfrigt vill jag blott meddela den upplysning,
som tilläfventyrs kan tjena Frih. till en bättre tröstegrund,
att, efter hvad jag har mig bekant, PresteSt. afslagit
alla tre ifrågavar. §§. Jag fäster mig så mycket hellre
härvid, som jag för min del är belåten med detta afslag,
och till följd häraf icke anser mig böra särdeles ihärdigt inom
detta hus fullfölja en strid, som icke kan leda till något hufvudsakligt
resultat. Det tillkommer emedlertid R. o. Ad. att
äfven uttrycka en opinion, och denna blifver, efter min åsigt,
riktig genom afslag.
Frih. von Schulzenheim: Det är i anledn. af hvad
Gr. Horn sednast anfört, som jag ånyo begärt ordet. Om
jag ej misstagit mig, tror jag mig nemi. hafva hört den värde
Gr:n yttra den åsigt, att detta förslag till förändring af
grundlagen i de delar, som angå lagförklaringars utfärdande,
skulle åsyfta att åt Konungen lemna ett veto äfven i lagskipningsfrågor.
Jag får då påminna, att här alldeles icke
kan vara fråga hvarken om den individuella uppfattning af
lagens mening, som hos hvarje domare föregår domslutet,
eller om någon Högsta Domstolens före underrättens dom inträdande
tolkning af lagen in casu, utan om meddelandet af
föreskrifter, som skola tjena till framgen efterrättelse med
allmän tillämpning på förekommande fall.
Frih. Ehrenborgh har, såsom ytterligare skäl för sin
åsigt rör:de formen, omtalat Constit.Utsk:s sammanfogande
af 2:ne K. propos:r uti det nu förevar, förslaget. Förhållandet
härmed är sådant, att Konungen under d. 11 Sept.
1829 först afgaf en nåd. propos., innehållande alla delar af
det nu sedan sisla riksdag livdande förslaget, med undanlag
398
Den 24 Mars f. m.
af sista tillägget i 885*; men då Constit.Utskrs första betänk,
härom med tillstyrkande af den K. propos. i RiksSt. förekom,
blef detsamma återremitteradt med den anmärkning,
som af de flesta RiksSt. förklarades vara deras gemensamma
tanka, att ett stadgande borde införas om sättet, hvarpå R.
St. vid hvarje riksdag skulle få kännedom om de sedan föregående
riksdagen utfärdade lagförklaringar. I anledn. häraf
afgaf K. M. under d. 5 Dec. 1829 en ny nåd. propos.
med förslag till det sista tillägget i 88 §., hvilken sednare
propos. sålunda endast utgjorde ett supplement till den förra;
och detta är orsaken, hvarför Constit.Utsk. hopfogat desse
2,‘ne K. proposlr till ett enda förslag. — Jag hade äfven
ämnat att till besvarande upptaga Hr v. Heij nes framställning,
men har i den delen blifvit förekommen af Hr v. Hohenhausen,
och afstår således från denna min föresats.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å de af K. M. föreslagna och sedan sista riksdag livilande
nya redactioner af 19, 21 och 88 §§. Reg.formen.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. E x. framställde derefter propos. till afslag å samma
redactionsförslag.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarjemte votering
begärdes af Frih. Cederström.
Justerades följande voteringsproposition:
Den, som bifaller de af K. M. föreslagna och sedan sista
riksdag hvilande nya redactioner af 19, 21 och 88 §§.
Reg.formen, voterar
j a 7
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. afslå de af K. M. föreslagna
och sedan sista riksdag hvilande nya redactioner af :g,
31 och 88 §§. Reg.formen.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 18.
Nej — 90.
H. Pi. 0. Ad. åtskiljdes kl. \ till 4 e- Joln
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 24 Mars 1834*
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.uldr. för d. 20 dennes.
D e 11 a4 Mars f. m.
399
Fortsattes den slutliga pröfningcn af de sedan sista riksdag
hvilande och af Constit. Utsk., jemte dess d. 24 sisth Febr.
på bordet lagda memorial N:o 1, uppgifna och ännu ej afgjorda
förslag till ändringar i Rikets grundlagar.
i:sta mom. sista perioden af 24 § R.iksd.Ordn.:
- - - Skulle i något Ständ eller Utsk. en talrikare Cancellibetjening
oundgängligen tarfvas, åge Ständens plena alt derom,
på skeende anmälan, förordna; men ej må denna betjening
ökas blott för behof vet af ytterligare rcnskrif'tingsbiträde
j hvartill kostnaden bör medelst särskildt anslag bestridas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sora det, enligt nu gällande
grundlag, beror på Ståndens fria behag att afslå en
från Utsk. inkommen begäran om ökad cancelli-personal,
anser jag den föreslagna nya redact. till 24 §. Riksd.Ordn.
öfverflödig och dessutom stridande mot den gällande principen
att i grundlagen undvika för många detailföreskrifter.
Jag tillstyrker således ogillande af förslaget.
Frih. Cederström, Jac.: Jag anhåller, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes tillåta, att Ridd.Secret., vid föredragning
af de särskilda §§., enligt inkomna prot.uldr. tillkännagifver
i hvad beslut de öfriga Stånden i afseende på desamma
stadnal.
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att detta förslag
blifvit bifallet af PresteSt., men afslaget af Borgare- och
BondeSt:n.
Den föreslagna förändringen blef af R. o. Ad. afslagen.
i:sta perioden af 26 §. Riksd.Ordn.:
Konungen eller ----- sammankomma på Räkssalen,
senast inom åtta dagar från deiij då Riksdagen blifvit> enligt
23 kungjord.
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att detta förslag
blifvit bifallet af alla de öfriga RiksStånden.
Uppå derom framställd proposition blef det äfven af
R. o. Ad. bifallet.
1 :sta perioden af 28 §. Riksd.Ordn.:
Ridderskapet och Adeln tjenligast finnér, ge
nast
eller sist inom tolf dagar, sedan Riksdag, jemlikt 23
kungjord blifvitledamöter, lika många af hvarje Stånd, i
de Utsk., hvilka skola ärenderna bereda och utarbeta.
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att detta förslag
blifvit af alla de öfriga RiksSt. bifallet.
Äfven R. o. Ad. biföll detta förslag.
i:sta mom. af 36 §. Riksd.Ordn.:
1:0 Utom förenämnda i Reg.formens 53 §. omförmälda
och föreskrifna Utsk., äge R. St. att välja och förordna ett
Exped.Utsk., bestående af tolf ledamöter, för att ej mindre
4oo Den 24 Mari t ra.
revidera vederbörande Utsk:s förslag till de expeditioner, som
under Riksdagen af Stånden gemensamt utfärdas, än äfven
uppsätta dem, hvilka ej tillhöra annat Utsk.-s befattning, samt
andeligen Riksdagsbeslutet, oell att alla sålunda reviderade
eller uppsatta handlingar till R. St:s justering öfverlemna;
och äge HofCancelleren, eller den hans embete företräder,
rättighet att i Utsk. öfvervara Riksdagsbeslutets justering, i
de delar deraf, som röra Konungens yttranden.
irsta perioden af 72 §. Riks d. Ord n.r
Ingen expedition ----- först blifvit uppsatt af det
Utsk., sorn nmlet sist handlagt, reviderad af Exped.Utsk.,
der detsamma icke omedelbart besörjer uppsättningen, och
sedermera uti Stånden behörigen justerad och underskrifven.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Constit.-  TJtsk. vid sis' riksdag förklarat dessa båda förslag med hvarandra
äga os .1 jäktigt sammanhang.
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att de nu föredragna
tvenne förslag blifvit afslagna af Preste- och BorgareStm,
men bifallna af BondeSt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det är visserligen
öfverflödigt att motivera mitt tillstyrkande, sedan frågan af
de öfriga Stånden är afgjord. Jag vill derföre blott anmärka,
att det nya förslaget innefattade den väsendtliga förbättring,
att det Utsk., som behandlat målet, skulle uppsätta
expeditionen, och det sedan endast tillkomma Exped.Utsk.
att revidera eller, rättare sagdt, jenmfÖra densamma med
prot.utdragen.
Frih. Cederström, Jac.: Lika med den siste talaren
anser jag det vara öfverflödigt att yttra mig i denna fråga
annorlunda, än att i prot. förvara min mening i strid med
hans derutinnan, att jag anser det vara menligt för riksdagsgöromåiens
gång att bifalla de nya förslagen, emedan
den revision, som Exped.Utsk. i enlighet dermed skulle tillkomma,
visserligen skulle föranleda till tvister och stridigheter
om rätta meningen i expeditionerna, hvaraf åter skulle
följa communicationer och förklaringar, hvilka icke så hastigt
kunde aflöpa som nu, då Stånden sjelfva utan vidare
omgång justera expeditionerna.
Uppå derom framställd proposition blefvo dessa förslag
af R. o. Ad. afslagna.
lista perioden af 4-3 §. Riksd.Ordn.:
Skulle ett Utsk. ----- genom Deputerade, utan att
likväl tvä eller flera Utsk. nili gemensamt ärendet afgöra. — -  lista mom. af 44 §• Riksd.Ordn.:
1:0 Hvarje Konungens Propos., äfvensom hvarje inom
Stånden väckt fråga om sådana allmänna ärender, som kunna
el
-
Dea a4 Mars f. m.
eller afgörande upptagas, utan skall öfverlemna*
till utredande ät behörigt Utsk., hvars yttrande, deraf alltid
ett exemplar ma hvarje Stånd meddelas, bör, enligt hvad
här ofvanföre förelägga Utsk. viss tid till betiin
kandets
afgifvande.
irsta mom. af 44 §• Riksd.Ordn. (tillägg vid slutet):
- - - Skulle R. St. anse något ärende, hvaröfver ett Utsk.
sig yttrat, erfordra, i vissa delar, behandling af annat Utsk.,
må frågan, efter beskaffenheten, dit remitteras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Constit.-  Utsk. vid sisth riksdag väl förklarat dessa tre förslag med
hvarandra stå i nära inbördes beröring, hvarföre de oek nu
blifvit R. o. Ad. på en gång föredragna; men H. Ex. förklarade
tillika, att enär Constit.Utsk. icke ovilkorligen ansett
dem af hvarandra beroende, funne Fl. Ex. det ankomma
på R. o. Ad. att afgöra dem hvart för sig, eller alla gemensamt.
Uppå derom gjord framställning ansåg R. o. Ad. dem
böra gemensamt afgöras.
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att Preste- och
BondeStrn bifallit dessa tvenne förslag, men att BorgareSt.,
som äfven bifallit irsta perioden af 43 §. Riksd.Ordn. samt
tillägget till irsta mom. af 44 §• Riksd.Ordn., afslagit dea
förändrade redactionen af irsta mom. utaf 44 §• Riksd.Ordn.
Hr Cederschjöld: Detta project är grundadt på deu
princip, att intet mål skulle remitteras till mer än ett Utsk.
Men vi se af erfarenheten vid denna riksdag, att det, oaktadt
allt vårt bemödande, icke varit möjligt att alltid följa
denna princip; och jag får derföre hemställa, om det icke
skulle vara vådligt att för framtiden betaga Stånden rättigheten
att remittera mål till liera Utsk. Dessutom skulle det
föranleda till en ofantligt större tidsutdrägt, om målen successivt
skulle behandlas af flera Utsk., t. ex. först af Allm.
Besvärs- och Oecon.Utsk., derefter af StatsUtsk. och slutligen
tilläfventyrs af LagUtsk.; för hvarje instans med återremiss
och kanhända voteringar i förstärkt Utsk. Jag anser
derföre bäst att i detta afseende icke hafva händerna bundna,
och tillstyrker således afslag å ifråga v. föreslagna redactionsförändring.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: För min
del ser jag ingen olägenhet deruti, att då Utsk. med annat
eller andra sammanträda till öfverläggning om något ärende
af särdeles vigt, desamma, på sätt nya redactionsforslaget
åsyftar, likväl icke gemensamt afgöra frågan, emedan controllen
är bättre, om ärendet blott till ett Utsk. remitteras;
äfvensom jag tror, att ärendet blir hastigare och ofta bättre
utredt, om det af hvart Utsk. för sig behandlas. Vi hafva
4 II. 5:1
Den Mars f. m.
dessutom Under föregående riksdagar sett, till hvilken tidsutdrägt
det leder, att målen af sammansatta Utsk. behandlas.
Af dessa skal och då det kan vara Stånden temligen likgiltigt,
om målet af det ena eller det andra Ulsk. herodes,
blott det blir val utredt, tillstyrker jag antagande af de nya
redactionsförslagen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag får vördsamt
tillstyrka afslag på de föreslagna redactionsförändringarna af
43 och 4 4 §§• Riksd.Ordn.; hvad 43 §• beträffar, af det skäl,
att nya förslaget innehåller, att 1 eller flera Utsk. icke må
gemensamt ärendet afgöra. Jag tror nemi. icke, att det stämmer
öfverens med våra öfriga grundlagar, att något Utsk.
skulle kunna ett ärende afgöra; ty Utsk:s åliggande är endast
att bereda ärendet, men alt afgöra detsamma tillkommer
ingalunda Utsk. Detta redactionsförslag är således alldeles
oegenlligt och skulle möjligen kunna leda derhän, att
något Utsk. kunde anse sig berätligadt till ett afgörande,
sorn endast tillkommer Stånden. På denna grund tillstyrker
jag afslag på denna §.
Hvad 44 §• 1 perioden beträffar, ser jag i den gamla redact.
intet hinder att remittera mål till blott ett Utsk.; men
deremot i den nya redact. ett hinder, i händelse ett mål
skulle anses böra remitteras till 2 Utsk. Jag tror, att ett
sådant hinder icke bör uppställas, helst det, i stället för att
leda till ändamålet, tvärtom skulle förorsaka tidsutdrägt och
i alla afseenden synes stå i strid med grundlagens anda och
mening samt de vilkor, som grundlagen i allmänhet utstakat
för Utsk:ns arbetssätt. Vi hafva vid denna riksdag
sett behofvet af att remittera till 1 Utsk. K. M:s nåd. förslag
till lag för Banken, som öfverlemnades till Banco- och
LagUtsk:n, hade efter ifråga v. föreslagna redactionsförändring
icke kunnat öfverlemnas till mer än ett Utsk. och sålunda
måhända blifvit öfverlemnadt till LagUtsk., ehuru det egentligen
tillhör BancoUtsk:s behandling. Jag afstyrker således,
på dessa grunder, äfven detta redactionsförslag.
Gr. Horn: Om ärenderna kunde rationelt behandlas inom
vår Representation genom Utsk:n, skulle jag tillstyrka
antagandet af de förändrade redactionsförslagen; men då
Utsk:n äro strängt begränsade inom deras verkningskrets,
finner jag det vådligt att antaga förslagen. Vi veta nemi.,
att ett mål kan innehålla olikartade ämnen, hvilka af flera
Ulsk. böra behandlas, i hvilket fall således, efter nya förslaget,
tidsutdrägt med ärendets granskning skulle förorsakas.
Frih. Palmstjerna har ganska riktigt upplyst felaktigheten
uti den föreslagna redactionsförändringen af 43 §• 1
perioden i det afseende, som skulle ärendena kunna af Utsk.
afgöras; så att, om R. o. Ad. skulle vilja antaga de föreslagna
förändringarna af 43 och 44 SS- Riksd.Ordn., vore derigenom
all utväg betagen att komma från den olägenhet, som
D e 11 24 M a r s. f. m.
vid den förra §. är fästad. Jag tillstyrker således alslag på
dessa redactionsförslag.
Frih. Cederström: Det har blifvit yttradt, att de uppställda
förslagen skulle kunna leda till skyndsamhet vid ärendernas
behandling. Men härvid företer sig till öfvervägande
den omständighet, att då det beror på det Utsk., med
hvilket ett annat vill sätta sig i communicalion, att svara
nej, skulle sådant föranleda till preliminära belänk:n, innan
målet erhölle den hufvudsakliga behandling, hvaraf följer
det definitiva beslut, som underställes Ståndens pröfning och
afgörande; och då således hvarken uti det af Frih. Palmstjerna
anmärkta felaktiga redactionsförslag eller uti de öfriga
uppställningarna ett enda riktigt uttänkt förslag till befordrande
af ärendernas skyndsamma behandling är att finna,
utan de föreslagna förändringarna tvärtom skulle föranleda
till tidsutdrägt, kan jag icke annat än tillstyrka afslag
å desamma.
Hr von Hartmansdorff, August: För min del har
jag såsom utsk:s!edamot tillräckligen sett olägenheterna deraf,
att mål behandlas af flera Utsk. gemensamt; hvadan jag
för ärendernas skyndsamma gång tror det vara angeläget att
undvika remiss af ett mål till flera Utsk. Men då erfarenheten
visat, att mål stundom äro af beskaffenhet att likväl
höra till flera Utsk:s behandling öfverlemnas, så instämmer
jag med dem, som anse rådligast vara, att grundlags-§. qvarstår
oförändrad, ehuru jag, som sagdt är, anser, att man
i tillämpningen bör så litet som möjligt begagna sammansatta
remisser. Jag tillstyrker således afslag å 43 §:s nya redaction.
Hvad åter 44 §• beträffar, har jag icke insett något
väsendtligt skäl att ogilla den föreslagna redactionsförändringen,
utan tvärtom funnit den innefatta en förbättring, ehuru
visserligen icke af någon särdeles vigtig beskaffenhet. Jag
tillstyrker således dess antagande.
Hr Cederschjöld: Det är blott i afseende på den siste
värde talarens hemställan, att 44 §• 1 morn. borde antagas,
som jag begärt ordet. Den föreslagna förändringen är
i sjelfva verket högst obetydlig. Hela skillnaden består blott
deruti, att enligt nya redaetionen skulle remissen ske till
behörigt Utsk., och enligt den gamla till behörigå Utsk.,
eller att ordet Utsk. står i nya redaetionen i singulari, och i
den gamla i plurali. Men då uti gamla redaetionen det,
som skall remitteras, nemi. Konungens propos:r m. m., äfven
står i plurali, ligger deruti intet hinder, att ju hvarje särskildt
mål kan remitteras blott till ett Utsk., då nya redact.
deremot hindrar dylika måls remitterande till flera Utsk.
Det är derföre omöjligt att åtskilja båda förändringsförslagen,
utan böra de gemensamt förkastas.
Hr von Hartmansdorff: Den anmärkning, Hr Ceder
-
4°4
Den 34 Mars. f. m.
schjöld gjort ang:de uttrycken i singulari och plurali, är
ganska riktig. Men om man anser sig bunden af denna skillnad,
borde äfven ordet: vederbörligt i 2 mom. af 44 §•
rättas ifrån singularis till pluralis till öfverensstämmelse med
1 mom. i §. Men lika så litet som It. o. Ad. eller något
annat Stånd af denna singularis i sednare mom. är hindradt
alt remittera till flera Utsk. de deri omnämnda ärender, lika
litet tror jag ett sådant uttryck i r moni. kunna hindra remiss
till blott ett Utsk.; till följd hvaraf jag ej heller kan
inse någon motsägelse deri alt bifalla antagandet af 44 §• 1
inom., på samma gång som den föreslagna förändringen af
43 §. afslås.
Hr von Hohenhausen: Derest It. o. Ad. skulle i öfverensstämmelse
med de ledamöters åsigt, hvilka yttrat sig
derför, afslå de föreslagna redactionsförändringarna, vill jag
icke ensam yrka deras antagande. Men jag vill blott fästa
de Hrrs uppmärksamhet, som yttrat sig, derpå, att ingenstädes
i Reg.F. eller Riksd.Ordo. finnes anledning till det
bruk, som först vid sednare riksdagar inrotat sig, att nemi.
till flera Utsk. remittera samma mål. Detta bruk bär man
velat afhjelpa genom den föreslagna redactionsförändringen
uti förevarande §§.
Hvad Frih. Cederström anmärkt, att ett Utsk. icke äger
magt att tvinga det andra till sammanträde med sig, äger
sin riktighet; äfvensom att, derest ett Utsk., emot förmodan,
skulle vilja undandraga sig ett slikt sammanträde, Ståndens
föreskrift i sådant afseende blefve nödig. Men detta
är ett fall, som sällan torde inträffa, hvilket jag dessutom
icke tror skulle verka synnerlig tidsutdrägt, om sammanträde
emellan Utsk:n vore så nödvändigt, att R. St. i slikt
fall måste det ålägga.
Hr Cederschjöld: Jag vilt, i antedn. af den siste talarens
uppgift, att det först vid sednare riksdagar varit i
bruk att remittera mål till flera Utsk., blott upplysa, att
samma praxis redan ägde rum 1809, och att man då redan
hunnit öfvertyga sig om omöjligheten att icke remittera något
mål till mer än ett Utsk., såvida man ej ville förbise
den tidsutdrägt, som vore förknippad med remiss till blott
ett Utsk. af mål, hvilka fordrade flera Utsk:s handläggning.
Uppå derefter framställd proposition blefvo de tre nu
föredragna förslagen af R. o. Ad. afslagna.
48 §. Riksd.Ordni ngen:
Föredragningsämnen - r - - - närvar. Ståndets ledamot,
innehållande fullständigt, eller åtminstone i hufvudpunkt
terna bestämdt förslag till det beslut, hvars fattande åsyftas.
UnderteCkn. Ridd.Secret. anmälde, att detta förslag
blifvit af Preste- och Borgare-Stånden bifallet, men afslaget
af BondeStåndet.
Den 24 Mars f. ra.
4o5
Frih. Palmstjerna: Jag tillstyrker afslag å detta förslag
på den grund, att det ändrar en hufvudsaklig omständighet,
som är medgifven i motionsrätten.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke kunnat höra
skälet, hvarföre den siste värde talaren afstyrkte förslagets
antagande. Mig synes, att det skulle vara rätt väl, om man
i hvarje project, som framställes, äfven vore förbunden att
uppgifva sättet och möjligheten att detsamma verkställa. Om
sådana riksdagsmän, som ej sjelfva kunna uppsätta sina motioner,
finna denna §. i sitt förändrade skick besvärlig, bör
man likväl förmoda, att R. o. Ad. icke har något emot förslagets
antagande; hvadan jag tillstyrker, att detta Stånd, lika
med Borgare- och PresteStm, måtte detsamma godkänna.
Frih. Cederström: Af de skäl, den siste värde talaren
anfört, skulle jag vara benägen att tillstyrka bifall till
förslaget; men då följden blefve en massa af discussioner,
huruvida en eller annan motion vore af behörig form och
beskaffenhet, och derigenom mången dag borttoges med onödig
öfverläggning, helst Utsk. hastigare afgör, hvad åtgärd
målet kan anses böra påkalla, finnér jag mig så mycket hellre
böra afstyrka förslagets antagande, som discussionerna inom
Stånden i förenämnde afseende äfven skulle leda dertill, att
motionerna komme Utsk:n tillhanda senare, än som vederbör.
Gr. Cronhjelm: Jag vågar tillstyrka afslag å ifrågavar.
redactionsförändring på de af Frih. Cederström anförda
grunder i förening med ett ytterligare skäl, det nemi., att
förslag möjligen kunde framkomma af vigtig beskaffenhet,
men hvilka, i saknad af nödiga upplysningar före motionstidens
slut, icke kunde tilläggas den bestämmelse, som redactionsförändringen
förutsätter; och då förslaget sålunda åsyftar
en ganska betydlig inskränkning i motionsrätten, tillstyrker
jag afslag derå.
Het nu föredragna förslaget blef af R. o. Ad. afslaget.
Nytt mom. i 4 g §• Riksd.Ordn.:
1:0. Hvar och en allmän fråga
ovägerligen
fattas.
2:0. Då saken från Utsk. ----- acter och handlingar.
3:o. Vid prof ningen, i Standens Plena, af TJtsk. af gifta
förslag, skall detsamma först framställas till antagande eller
förkastande, utan förändring. Göres dervid anmärkning till
förändring, och finner Ståndet 'ärendet tillfyllest utredt, må
Ståndet, sedan bestämdt förslag till sådan ändring blifvit uppgjordt,
om dess antagande eller förkastande, antingen genast,
eller, derest någon ledamot det äskar, i annat Plenum besluta.
Men är anmärkningen af den beskaffenhet, att den anses fordra
närmare utredning, erhålle Utsk. del deraf, för alt förslaget
derefter ytterligare granska och femnka. När ett så
-
4o6
Den 24 Mars f. m.
lunda beredt förslag till Stånden återkommerbehandles det
på samma sått, sorn här ofvan om Ulsk.-s första förslag stadgas,
dock att ytterligare återremiss ej må äga rum.
4:o. Återförviser något till expeditionen be
tagas.
i:sta mom. af 56 §. Re g. For men:
Allmänna frågor ----- och deröfver sig yttra, på
sått i Riksd.Ordn. föreskrifves. (Det öfriga af mom. utgår.)
Underteekn. Ridd.Secret. anmälde, att såväl tillägget
i 49 §• Riksd.Ordn., som förändringen af 56 §. Reg.F. blifvit
bifallna af Preste- och BorgareSt:n, men afslagna af
BondeSt.
Frih. Palmstjerna: Jag hemställer vördsamt, om icke
R. o. Ad. skulle finna lämpligt att afslå detta redactionsförslag,
såsom ledande till längre tidsutdrägt, än det sätt, hvarpå
ärenderna för närvar, behandlas.
Hr von Troil, Emil: Sedan redactionsförslaget genom
öfriga Ståndens beslut redan är förkastadt, kan det visserligen
vara likgiltigt, i hvad beslut R. o. Ad. stadnar; men
jag vill likväl, för att reda begreppet, besvara, hvad den
siste talaren yttrat, att förslaget skulle föranleda till tidsutdrägt
vid ärendernas behandling. Då vid ett Utskrs betänk,
någon mindre omständighet anmärkes, som hindrar betänkts
antagande, gifves för Ståndet nu ingen annan utväg, än att
återremittera betänk. Antages åter ifrågavar. grundlagsförändring,
blifver en sådan återremiss onödig och tid följaktligen
besparad.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har ansett
det vara nyttigt, om Stånden ägde att utan återremiss, i
anledn. af mindre väsendtliga anmärkningar, med smärre
förändringar antaga betänk:n. Dervid tror jag likväl hafva
blifvit förbisedt, att vår grundlag ansett grunden för ärendernas
behandling finnas i noggranna betänkm öfver ämnet;
att då dessa betänk:n således böra utarbetas iUtsk., Utsk:t,
som handlagt målet och äger tillgång på erforderliga handlingar
j och för detsammas bedömande, möjligen kunde vederlägga
de framställda anmärkningarna, hvarföre lagstiftaren
sålunda ansett det vara nödigt, att betänk, med dervid
gjorda anmärkningar återremitteras, på det Utsk. må blifva
i tillfälle att sig deröfver utlåta i de händelser, då anmärkningarna
varit af beskaffenhet, att de hindrat betänkts antagande,
Mati torde jemväl finna, att i händelse sådana ideer
gjort sig gällande hos alla Stånden och medfört olika beslut,
skulle följden blifva sammanjemnkningar af Ståndens beslut
i nästan hvarje fall. Men sådant har grundlagen sökt undvika
i möjligaste måtto, ej allenast för tidsutdrägtens skull,
Utan synnerligast för ärendernas ändamålsenliga behandling,
helst ajan vet, att sammanjemnkningar alltid äro sämre, än
Den 24 Mars f. ra.
de helt uppgjorda förslagen, oberäknadt, att det skulle vara
lätt att i Ständens plena, vid tillfällen då endast få ledamöter
vore tillstädes, på grund af obefogade anmärkningar verka
beslut, som innefattade ofördelaktiga förändringar i de
afgifna betänktna. Jag kan således icke annat än afstyrka
förslaget. Detta är visserligen likgiltigt för saken, sedan frågan
i de öfriga Stånden redan är afgjord; men det är ingalunda
likgiltigt, om R. o. Ad. bifaller, der afslag förnuftsenlig!
bär följa.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: I de skäl, jag ämnat
anföra mot antagande af ifrågavar. förslag, är jag af den
siste talaren hufvudsakligen förekommen. Här har många
gånger, såsom motiv för det beslut R. o. Ad. borde fatta,
blifvit anmäldt, huru frågan i de öfriga Stånden aflupit.
När sålunda i grundlagsfrågor upplyses, att ett Stånd afslagit
Utsk:s betänk., eller att ett Stånd afgjort frågan annorlunda
än de öfriga, så anser R. o. Ad. frågan vara afgjord.
Men detta sätt att åberopa de öfriga Ståndens beslut är i
min tanka oriktigt; ty det åtei’står ännu en utväg att få frågan
afgjord och bifallen, äfven om den af något Stånd skulle
vara afslagen, den nemligen, att inbjuda det Stånd, som varit
af skiljaktig mening, att instämma i de öfrigas beslut.
En sådan inbjudning har ofta ägt rum, och frågor hafva
derigenom blifvit på ett motsatt sätt afgjorda.
Hr von Troil: Jag har icke haft lyckan blifva öfvertygad
af de skäl, Frih. Cederström anfört för afslag å §.
Det är visserligen sannt, att lagstiftaren sökt förekomma förhastade
beslut genom föreskriften, att målen skola tillUtskrs
behandling öfverlemnas; men detta ändamål synes vara vunnet
genom första remissen; ty att ånyo, för att få ytterligare
betänketid, göra en remiss, tror jag, att riksdagens ganska
knappa tid icke borde tillåta. Man har visserligen sagt,
att om det vore tillåtet att, utan föregången återremiss, med
förändringar antaga ett betänk., skulle det kunna hända,
synnerligast om fä ledamöter tillstädesvoro, att förändringar
tillkomme på grund af obehöriga anmärkningar. Men jag
torde få fästa uppmärksamheten derpå, att förhållandet blir
enahanda, då betänk, efter återrenxissen förekommer, så att,
om man ville consequent förekomma sådant, borde det föreskrifvas,
att betänk, skulle återremitteras, intilldess detsamma
från Utsk. återkomme sådant, att det i sin helhet
kunde antagas eller förkastas. Då en sådan föreskrift icke
finnes, ser jag ingen större våda att med förändringar antaga
ett betänk., då det första gången förekommer, än efter
återremissen; och jag får- derföre anhålla om propos. till antagande
af förslaget.
De nu föredragna förslag till nytt mom. i 49 §• Riksd.-  Ordn. och förändrad redaction af 56 §. Reg.F. blefvo af R.
o. Ad. afslagna.
4o8
Den 24 Mars f. ra.
Nytt morn. i 49 §• Riksd.Ordn.:
5:o När utlåtande från RiksSt. till Ulsk. återremitteras,
böra alla anmärkningarna, sednast inom S dagar derefter,
meddelas Utsk. genom j lister adl prot.utdr., antingen i utförligt
transsumt, eller ock af Secreteraren punktvis och i korthet
sammanfattade, dock, i sednare händelsen, med öppen
rätt för Ståndsledamot att sin särskilda mening in ex tensa
skriftligen bifoga, såsom i Sj §. stadgadt är.
Underteckn. Ilid d.S ecr e t. anmälde, att detta förslag
blifvit bifallet af PresteSt., men afslaget af de tvenne öfriga
Stånden.
Hr von Hartmansdorff: Det är visserligen likgiltigt,
hvad beslut R. o. Ad. fattar, sedan frågan i de öfriga Stånden
är afgjord. Men det skulle förmodligen se besynnerligt
ut, om R. o. Ad., som redan har denna föreskrift i Ridd.-  Oidn., skulle afslå densamma, då fråga är om Riksd.Ordn.
Uti Ridd.Ordnts 29 §. står nemi.: "Väcker någon muntligen
en fråga, som på bordet lägges eller remitteras, eller med
de öfriga RiksSt. communiceras, bör anförandet till prot.
dicteras och afskrift deraf till bordet aflemnas innan nästa
plenum. Gör någon muntligen sådana anmärkningar vid ett
Utsktsbetänk., att de till detsammas återremitterande föranleda,
böra de inom åtta dagar vara skriftligen uppsatta
och inlemnade till Ri dd, can c e 11 ie t.” Jag tillstyrker
således bifall till momentet.
Hr Bråkenhjelm: Någon likhet emellan detta föreslagna
inom. och den åberopade 29 §. Ridd.Ordn. kan jag
icke inse. Hufvudsakligasle förändringen genom det föreslagna
mom. i Riksd.Ordn. består deruti, att Secret. skulle
vid återremissen punktvis och i korthet sammanfatta de framställda
anmärkningarna. En sådan rättighet tillkommer honom
icke enligt Ridd.Ordn., som stadgar, att derest de till
äterremiss föranledande anmärkningarna icke inom 8 dagar,
skriftligen uppsatta, inlemnas till Pudd.cancelliet, komma de
att till Utsk. afsändas, sådana de till prot. blifvit uppfattade,
De skola således af Secret. in extenso till Utsk. öfverlemnas;
och jag finner det ganska vådligt att, på sätt sorn
i mom. blifvit föreslaget, låta sammandraga anmärkningarna,
synnerligast de, som framställas på detta rum, hvarest det
talas mycket och fort. Jag tillstyrker således afslag å förglaget.
Uppå derom gjord propos. blef detta förslag af R. o.
Ad. bifallet.
02 §. Riksd.Ordn.:
Utaf alla memorial och anföranden, som äro af egenskap
att böra till något R. St:s Utsk. remitteras, skola till
btiilidet ingifvas två exemplar, hvaraf det ena stadnar vid
prot.,
Den Mae* f. m. -jog
prot.j och clet andra till Utsk. afgår. Begäres communication
med de öfriga Stånden, ajlemnes dessutom tre exemplar,
för att deni tillställas.
Underteckn. liidd.Secret. anmälde, att detta förslag
blifvit bifallet af alla de öfriga IliksSt:n.
Uppå gjord propos. bifölls det likaledes af R. o. Ad.
2:dra Period, i i:sta morn. af 5j §. Riksd.Ordn.:
Vill ledamot, som ej
— lill prot., hvilket
må Medslånden tillställas , enär han de för communicationen
och prolocollet nödiga exemplaren deraf lill Secreteraren aflemna!'.
- - -
Detta morn., hvilket af de öfriga RiksSt. blifvit bifallet,
bifölls nu äfven af R. o. Ad.
2:dra och 3:dje perioderna af 5g §. Riksd.Ordn.:
- - - 2:0 Sådana handlingarj hvilka till samtliga RiksSt. inlemnas,
eller från dem utgå, skola icke i protocollen intagas,
ulan endast med nummer eller kort rubrik antydas. Af dessa
handlingar böra, såsom ett bihang till samtliga RiksSt.s
protocoll, Konungens Propositioner, Utsk.ns betånkm, R. St.-s
und. skrif reiser, samt Riksdagsbeslutet, särskildt från trycket
utgifvas, dock att hvad förut är i tryck till RiksSt. utdeladt
icke må, pä allmän bekostnad, ånyo tryckas.
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att detta förslag
blifvit bifallet af Preste- och BorgareSt:n, men afslaget af
BondeSt.
Uppå framställd propos. blef det nya förslaget af R. o.
Ad. bifallet.
1: s t a period, i 55 §. R e g. F o r ra e n:
Ej må R. St. i Konungens öfvervaro öfver något ämne
rådpläga eller besluta. - - -
i:sta mom. sista punkten i 27 f. Riksd.Ordn.:
(Utgår).
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att hvad som blifvit
rÖr:de de nu föredragna delarna af 55 §. Reg.F. och 27
§. Riksd.Ordn. föreslaget vore af de tre öfriga RiksSt. bifallet.
Uppå derom gjord propos. stadnade R. o. Ad. äfven i
enahanda beslut.
Sednare mom. i 56 §. Reg.Form.:
(Uteslutes fr. o. m.: Frågor om förändringar - - - - -  t. o. m. som ofvan sagdt är.)
Förra mom. i 81 §. Reg.Form.:
Denna Regeringsform samt Rikets  och möjliga
att verkställa.
Inkommer till R. St. Constit.Utsk., i följd af Riksdags
4
H. 52
Den s4 Mars f. ra.
mans motioilj med något förslag till grundlagsändring, må
R. St. kunna derom vid samma Riksdag öfverlägga, men icke
besluta. Göras i Plena icke anmärkningar mot Utsk.-s förslag,
hvile det, såsom ett R. St.-s utlåtande, till nästa Riksdag.
Göras åter mot förslaget anmärkningar, förvises de, sorn
hvarje RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma
tankar, lill Constit.Utsk., hvilket åligge att meningarna, i
möjligaste måtto, lill ett helt utlåtande sammanjeninka, och,
om oförenliga skiljaktigheten yppats, dem till behandling hos
RiksSt. derjemte anmäla. Sammanstämma nu dessa i ett utlåtande,
hvile det till nästk. Ständers pröfning. Finnas åter
något Stånds tankar, i en eller flera delar, stridande mot de
öf rigas, och fogar sig ej samma Stånd ejler dem, varde, för
slutlig jemnkning, Constit.Utsk., genom val af RiksSt.s Plena,
förstärkt till ett antal af tjugu personer frän hvarje Stånd,
hvilka, med iakttagande af hvad 38 §. Riksd.Ordn. stadgar,
bestämme R. St:s utlåtande, för att, dymedelst fullständigt
beredt, hvila på sätt ofvan sagdt är. Ofver de sålunda, till
afgörande vid nästa Riksdag hänskjutna, förslag skall då endast
kunna med ja och nej beslutas; och öfverlemne RiksStånden
de af dem samfäldt antagna förslagen, genom sina Talmän,
till Konungen, med begäran att Han ville Sitt bifall
dertill gifva. Konungen inhemte ----- icke samtycker
till deras åstundan.
aldra period, sednare inom. i 8r §. Reg.F.:
- - - Tillstyrker Utsk. Konungens förslag, hvile detsamma,
oförändradt, till nästa Riksdag, då R. St. skola sitt beslut
derom fatta. - - -  rj 3 §. Riksd.Ordn.:
Stadna RdksSt. i sina beslut ----- med R. St:s rätt
afgöra.
Om behandlingen, i dessa fall, af grundlagsfrågor är
genom 81 §. i Regeringsformen särskildt stadgadt.
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att de nu föredragna
förslagen blifvit af Preste- och BondeSt:n afslagna,
men bifallna af BorgareSt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Den nu föreslagna förändringen
angifves åsyfta att afhjelpa, som det beter, ”en
uppenbar motsägelse” emellan 56 §. 2 mom. och 81 §. 2 mom.
Reg.F., i fråga om behandling af Konungens propositioner
till grundlagsförändring.
56 §. berättigar nu i allmänhet RiksSt. att till Constit.-  Utsk. förvisa de anmärkningar, som göras vid Utsk:s tillstyrkande
af grundlagsändringsförslag. Häraf följer, att Constit.-  Utak:s tillstyrkande, jemväl rör:de en Konungens propos. till
en sådan ändring, kan återremitteras.
Detta har Constit.Utsk. vid sista riksdag ansett stå i
strid med stadgandet i 8t §. 3 morn., alt nemi., örn Constit.—
Den Mars f. m.
Utsk. tillstyrker ett Konungens förslag till grundlagsförändring,
frågan bör hvila till nasta riksdag, hvaraf Utsk. dragit
den slutsats, att it. St. i detta ämne icke ägde någon öfverläggningsrätt,
ej ens den att genom en återremiss af sina
gemensamma tankar tilläfventyrs förmå Constit.Utsk. att
frångå sitt första tillstyrkande.
Utur denna synpunkt har det moment i 56 §., hvilket
angår behandling af grundlagsfrågor blifvit borttaget, och
ett annat inom. inllyttadt i 81 §., hvilket stadgar en sådan
behandling af grundlagsfrågor, som den, hvilken nu bjudes i
56 §., endast för de ändringsförslag, som, framställda af
enskild motionär, utaf Constit.Utsk. tillstyrkas; hvaremot
Constit.Utsk:s tillstyrkande af en Konungens propos. i en
grundlagsfråga skulle anses såsom kategoriskt.
Jag inedgifver, att det finnes ett slags motsägelse 1 redact.
emellan 56 §. 1 morn. och 81 §. 1 mom. Reg.F., i thy
att det förra lagrummet synes innefatta, att R. St., äfven i
händelse Constit.Utsk. afstyrkt en Konungens propos. rör:de
ändring i grundlagarna, icke äga att derom vid första
riksdagen besluta; men det sednare åter lemnar R. St. fritt
val alt antingen genast afslå den frånstyrkta propos., eller
ock uppskjuta afgörandet till nästa riksdag.
Granskar man närmare meningen, finner man likväl, alt
ordet besluta i 56 §. betyder lill antagande besluta. Om
Utsk. endast velat undanrödja motsägelsen, hade blott ett par
ord till utmärkande af ofvannämnde mening erfordrats; och
då motsägelsen dessutom endast rörer det mindre vigtiga behandlingssättet
af en K. propos., den Constit.Utsk. afstyrkt,
finner jag deraf alldeles ingen anledning att förändra formen
eller förminska R. Strs granskningsrätt öfver en sådan K.
propos., hvilken 1?. å i3 ledamöter i Constit.Utsk. tillstyrkt.
Denna förändring synes nu således egentligen åsyfta
en hufvudsaklig utvidgning af det redan nog inägtiga Constit.
Utskts magt, och skulle införa en nu icke befintlig skiljaktighet
emellan behandlingssätten af Konungens grundlagsförslag
och af Representationens, hvartill skäl svårligen kunna
uppletas i denna mer än i någon annan fråga, deri Regeringen
är motionär.
På dessa skäl yrkar jag afslag å de nya redactionerna.
De nu föredragna förslagen till ändringar i 56 och 8t
§§. Reg.F. samt y3 §. lliksd.Ordn. blefvo af R. o. Ad. afslagna.
11 §. Riksd.Ordn.:
1:0 Med de i j §, omförmälda föreskrifter förstås bestämmandet
af skyldigheten för vederbörande corporationer
eller embetsman att, utan någon påminnelse och utan annan
anledning än sista Riksdagsbeslutet, vid ansvar besörja, att
valen till Riksdagsmän må, inom den för deras början och
slut af K. St. bestdmda ti di, i laglig ordning och med all
Den 24 Mars f. m.
skyndsamhet verkställas; tillhörande det Domcapitlen att för
Presterskapet, Hufvudstadens Magistrat att för dervarande
Borgerskapet, samt Landshöfdingarne, hvar i sitt Län, att
för de öfriga Stadernas Borgerskap och Menige Allmogen om
sådana valförrättningar, å embetets vägnar, föranstalta.
2:0 Landshöfdingarne åligge härvid särskildt att om riksdagsmannaval^
för Allmogen tidigt utfärda kungörelse, med
föreskrift att samma dag, då denna i kyrkorna uppläses, sockenstämma
för electorsval af Allmogen skall lill nästföljande
söndag utlysas. Skulle, uti en eller flera kyrkor af ett pastorat,
Gudstjenst saknas å den söndag, då kungörelsen borde
uppläsas, åligge det Presterskapet att genast, genom kronobetjente
i pastoratet, besörja, det nästa dag ett exemplar
af kungörelsen skyndsamt circulerar från by till by, uti sådana
församlingar eller capell-lag, med förständigande att deras
ledamöter hafva att nästföljande söndag sig vid moderkyrkan
infinna till electorsval, i händelse Gudstjenst icke samma
söndag bör hållas i egen kyrka, då valet derstädes må
för socknen eller capell-laget förrättas. Dorrihafvanden i häradet
vare alltid valförrättare för BondeStändet; är han frälseman,
förordnes dertill opämindt af Hofrätten en ofrälse, sä
tidigt, att valen mä vid den i Riksdagsbeslutet utsatta termin
kunna börjas.
3:o När Konungen eller StatsRådet kalla R. St. till Urtima
Riksdag, skola, utan vidare erinran än sjelfva kallelsen,
vederbörande corporationer eller embetsman skyndsamt och i
öfrigt på sätt genom 1 och 2 moni. liär ofvan stadgas draga
försorg om valens behöriga verkställighet. När åter, enligt
Regeringsformens g5 §., de deri nämnda embetsmyndigheter
meddela offentliga underrättelser om R. St:s inträffande sammanträde,
tillhöre det dessa myndigheter, utom Ridd.Direct.,
att sjelfva om valen i förrberörde ordning foga anstalt. Angående
tiden för riksdagen lärer Konungen, då Han dertill
kallar, Hofrätterna förständiga. Utfärdas kallelsen af StatsRådet
eller af vederbörande embetsmyndigheter, skola, i
förra fallet, StatsRådet, och i det sednare, Landshöfdingarne
ofördröjligen härom Hofrätterna, ' det ändamål 2 mom,
antyder, underrätta.
4:o Ankommer kallelse till Urtima Riksdag, sedan val
till Lagtima Riksdag för sig gått, vare sådana val för Urtima
Riksdagen gällande, utan att ny fullmagt för den valde
må erfordrasy bärandes likväl, om tiden för Urtima Riksdagens
början, de valde behörigen underrättas genom de corporationers
eller embetsmäns försorg, som föranstaltat om valen.
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att detta förslag
blifvit af alla tre de öfriga Stånden bifallet.
Frih. Cederström: Detta förslag till ändring i grundlagen
anser jag vara skadligt, och afstyrker derföre detsamma.
Anledningen härtill är den, att i händelse valen till
Den a4 Mars f. m.
413
riksdagsmän genast efter slutad riksdag skulle förrättas, Liefve
liela den personal, som utgör Representationen , ställd under
det skydd, som riksdagsmän äga af grundlagen, så att
de fritagas från möjligheten att kunna för skuld insättas eller
för mindre förseelser i häkte inmanas. Med ett ord,
detta skydd, som rätteligen icke annorlunda än under riksdag
hör äga rum, bör således icke heller kunna utöfver ändamålet
utsträckas; och jag tillstyrker derföre afslag påförslaget.
Frih. Boye, Ludv.: Till de af Frih. Cederström anförda
grunder för sitt tillstyrkta afslag å ifrågav. grundlagsförslag,
uti hvilket tillstyrkande jag förenar mig, anhåller
jag att få foga ett annat skäl. Emellan valen till urtima
och lagtima riksdagar finnes den skillnad, att för de sednare
ingen viss tid är bestämd, inom hvilken valen böra vara förlättade.
Man har trott, att denna lucka borde fyllas; men
detta har allt för illa blifvit försökt, då i förslaget står, att
"valen till riksdagsmän må inom den för riksdagens början
och slut af R. St. bestämda tid” &c. Det är då blott i orden,
som den egentliga skillnaden består; ty bristen är densamma
som förut. Hvad hindrar väl, att valen förrättas 4
år förut, hvaremedlertid de valda personerna undergingo sådana
förändringar i deras ställning, som tillintetgjorde deras
valbarhet. Det är af detta tillökta skäl, som jag förenar
mig med Frih. Cederström att tillstyrka afslag å redactionsförändringen.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag skall ej inlåta
mig i någon pröfning, huruvida förslaget i sig sjelf kan vara
nyttigt eller icke. Jag vill blott tillkännagifva, att så, som
det finnes redigeradt, kan jag icke med min röst biträda
dess antagande. Der står nemligen: ”Med de i 2 §. omförmälda
föreskrifter förstås bestämmandet af skyldigheten för
vederbörande corporationer eller embetsman att, utan någon
påminnelse och utan annan anledning än sista riksdagsbeslutet,
vid ansvar besörja, att valen till riksdagsmän må, inom den
för deras början och slut af R. St. bestämda tid, i laglig
ordning och med all skyndsamhet verkställas.” Jag kan icke
inse, hvartill ordet: deras hörer; ty det kan icke anses hafva
rapport till riksdagsmän, ehuru man af ordalagen icke
kan komma till någon annan mening. Ett sådant redactionsförslag
kan jag för ingen del bifalla.
Frih. Palmstjerna: Jag är hufvudsakligen förekommen
af de yttranden, som redan äro afgifna, innefattande
afstyrkt bifall till den föreslagna redactionsförändringen, uti
hvilket afslyrkande jag instämmer. Det torde icke vara lämpligt
att antaga denna lag, hvilken, såsom Frih. Ehrenborgh
anmärkt, är redigerad så, att man endast gissningsvis kan
utröna, hvartill ordet: deras refererar sig. För min del
skulle jag tro, att det har afseende på valen, men icke på
44
Den aj Mars f. m.
riksdagsmän. I alla fall kan denna §. icke medföra den
ordning, som måste vara ändamålet med en så beskaffad
grundlag som Riksd.Ordn., lika mycket som med hvarje annan
lag i allmänhet; ty denna §. kan hafva den följd, att
valen stundom anställas 6 månader, stundom i år, ja, ända
till 3 år före riksdagens början. .Någon ordning i detta fall
skulle jag tro vara af nöden och med redactionsförslaget
åsyftad, ehuru ändamålet är förfeladt. Under det jag sålunda
medgifver, att en förändring i gamla redactionen är af
behofvet påkallad, kan jag likväl icke annat än afstyrka det
framlagda förslagets antagande.
Hr von Troil: Jag erkänner, att jag för min del icke
kan finna någon otydlighet uti den föreslagna redact. i i
mom. ii §. Riksd.Ordn. Der står nemi.: ”att valen till
riksdagsmän må, inom den för deras början och slut af R.
St. bestämda tid, i laglig ordning och med all skyndsamhet
verkställas.” Om man kan finna, hvad som skall verkställas,
så måste man väl äfven finna, hvad som menas med deras.
För min del kan jag svårligen finna, huru redact. skulle
ställas, för att blifva tydligare. Hvad en annan talare yttrat
om det skydd i likhet med det, sorn tillkommer riksdagsmän,
hvartill, efter hans förmodan, den utsedde representanten
genom sjelfva valet skulle anses berättigad, så tror
jag, att en sådan förmodan är tillräckligen vederlagd uti iio
§ Reg.F. samt 78 §. Riksd.Ordn., som uttryckligen förklara,
att riksdagsman icke utan .Ståndets beslut kan sin frihet beröfvas
eller under tilltal ställas, och hvaraf tyckes följa, att
detta skydd tillkommer riksdagsmannen endast under den
tid, Ständerna äro tillsammans.
En tredje ledamot har fästat sig vid den oordning, som
skulle uppkomma deraf, att valen kunde förrättas å betydligen
skiljaktig tidrymd från riksdags början. Härvid får jag
blott erinra, att det är Stånden, och icke ett Ständ enskildt,
som bestämma tiden för valen.
Detta har jag anfört till vederläggning af hvad sorn
blifvit yttrad t mot förslaget. Det skäl, som talar för dess
antagande, är vida större, det nemi., att tillräcklig tid må
leranäs representanterna, synnerligast af den lägre classen, att
bereda sig till sitt vigtiga kall genom inhemtande af nödiga
insigter uti de oundgängligaste ämnen. Att i detta afseende
endast lemna dem några få veckor skulle kunna synas
vara grundadt på den beräkning att erhålla Representationen
till en del sammansatt af medlemmar, som icke ägde
kännedom om de ämnen, hvarom de gå att besluta.
Jag medgifver, att §. kunde varit bättre redigerad, att
tiden kunde varit bestämd lill år eller ett helt; men då
sådant icke skett, och då man icke bör förmoda, att Ständerna
begagna rättigheten annorlunda, än att de för valen
utsätta en lämplig tid, samt då de 3 Stånden, som denna
Den 24 Mais f. m.
5- egentligen angår, bifallit densamma, vågar jag till R. o.
Ad. hemställa att göra detsamma.
Frih. Ehrenborgh: Jag har en gång förklarat, att
jag icke vill yttra mig i saken. I sådant fall skulle jag till
och med anse de af Hr v. Troil anförda skäl mera tala för
förslagets antagande än för motsatsen, såvida jag'ansåg redaclionsförslaget
kunna uppfylla fordringarna. Jag tror, att
man, fastän något senare, kunde komma till samma ändamål
genom en contraproposition af Regeringen. Men jag
har dock måst fästa mig vid några uttryck i §., som förefallit
mig felaktiga; och jag hemställer till Hr v. Troil, 0111
det icke varit lätt att undvika tvetydigheten, örn, i stället
för: valen till riksdagsmän, det hetat: riksdagsman*
na valen. En annan omständighet har jag äfven fastat mig
vid. Uti 2:dra punkten af förändrade redactionsförslaget står
nemligen: ”Domhafvanden i häradet vare alltid valförrättare
för BondeSt.”, ehuru domhafvanden (hvilket reduetionsförslaget
äfven straxt efter innehåller), om han är frälseman,
icke äger förrätta valet. Allt detta är små redactionsfel,
som jag skulle förbigå, om jag trodde, alt §. i öfrigt innefattade
de correctiver, som jag anser vara nödiga. Likväl
skaij jag icke, i fall fråga är om skiljaktighet i meningarna,
yrka votering.
Frih. Cederström: Då §:ns antagande blifvit af en ledamot
yrkad, har jag ansett mig böra tillägga några ord till
hvad jag redan yttrat. Det lärer vara klart, att ingen kan
eller bör till riksdagsman utses, som icke är så qvalificerad,
som det fordras för att kunna blifva representant. Det är
äfven tydligt, att om §. antages, skulle ofta motsatsen inträlfa.
Det finnes nemligen inom de 3 öfriga Stånden ledamöter,
som vid riksdagens slut vore berättigade att kunna blifva
valda till riksdagsmän och dertill genast utsåges för följande
riksdag, hvarförinnan de dock på ett eller annat sätt
kunde förlora deras valbarhet. Till en sådan oordning lärer
lagstiftningen svårligen böra gifva anledning för det af Hr
v. Troil afsedda ändamål, att representanterna måtte lemnäs
tid att bereda sig till deras vigtiga kall.
Jag skulle förmoda, att hvarje Svensk man, i den ställning
att han är berättigad att deltaga i lagstiftningen, måste
bereda sig att kunna deltaga deruti. Det är en medborgerlig
pligt, som åligger en hvar, han må vara af hvad
Stånd som helst, som hyser anspråk på att anses för upplyst
man.
Jag tillstyrker afslag å förslaget. m
Frih. af Nordin, Carl Johan: Erkännande vigten af
den förändring, som nya redact. innefattar, nödgas jag dock
mot densamma göra ejj anmärkning. Jag anser vigligt vid
all lagstiftning, att den icke sker ofullständigt. Sådant är
likväl förhållandet med 1 mom. i nya redact. till 11 §.
4i6
Ben Mars f. m.
Riksd.Ordn. Der står nemi.: ”Tillhörande det Domcapitlen
att för Presterskapet, Hufvudstadens Magistrat att för dervarande
Borgerskapet, samt Landshöfdingarne, hvar i sitt Län,
att för de öfrige städernes Borgerskap och menige Allmogen
om sådana valförrättningar, å embetets vägnar, föranstalta.”
Sedan detta redigerades, hafva nemi. ytterligare i Representationen
inkommit bruksägare, som äro uteslutna bland
dem, hvilka om valförrättningarna skola underrättas. Jag
tror, att fullständigheten påkallar rättelse i detta afseende;
och på denna grund afstyrker jag förslagets antagande.
Hr von Troil: En värd ledamot har yrkat afslag på
den ifrågav. redact:sförändringen på den grund, att om det
hände, att valen förrättades alltför lång tid före riksdagen,
kunde den valde emedlertid komma i kategori att icke böra
vara riksdagsman. Detta skäl torde likväl förfalla, då man
besinnar, att enahanda förhållande kan inträffa under loppet
af riksdagen. Det gifves ju dessutom omständigheter,
hvilka kunna göra nya val nödiga, som genom ingen grundlags-^.
kunna förebyggas, nemi. dödsfall. Jag finner derföre
ingen stor oordning deruti, om valen förrättas tidigare eller
senare.
Samme ledamot har äfven trott, att hvarje Svensk medborgare,
som är valbar, bör vara beredd att, utan vidare
betänketid, inträda i Representationen. Detta är en anmärkning,
som jag anser icke erfordra annan vederläggning,
än att fästa uppmärksamheten på hvilka som äro valbarn.
Kan man begära, att en bonde eller handtverkare alltid
skall vara beredd till riksdagsmannakallet derföre, att han
icke saknar all anledning att möjligtvis kunna blifva vald
till riksdagsman.
Hvad åter 2:ne andre ledamöter upplyst anfört, rör:de
redact:sfelen i förslaget, så kan jag icke bestrida, att i slutet
af 2 punkten den felaktighet förefinnes, att då det först
heter, att domhafvanden a 11 tid är valförrättare, följer straxt
derefter, att om han är frälseman, äger han icke förrätta
valet. Jag medgifver äfven, att bruksidkare borde varit i
i:sta punkten omnämnde bland dem, om hvilkas valförrättningar
vederbörande auctoriteter föranstalta. Men jag hemställer
likväl till dem, som gjort anmärkningarna, om icke
dessa redactionsfel äro af beskaflfanhet att svårligen kunna
gifva anledning till någon villrådighet vid tillämpningen.
Beträffande det af Frih. Ehrenborgh omnämnda contraförslag,
vill jag blott anmärka, att i händelse R. o. Ad. afslår §.,
kommer någon anmälan till K. M. icke att äga rum, och
torde således just antagandet af detta ofullkomliga förslag
vara säkraste utvägen att från K. M. erhålla ett bättre. —
Ytterligare får jag fästa uppmärksamhet derpå, att de öfriga
3:ne Stånden antagit förslaget; hvadan, och då detsamma
icke
Den 24 Mars f, m.
4i7
icke direct inverkar på detta Stånd, jas» skulle tro, att R.
o. Ad. icke gör rätt, om R. o. Ad. hindrar förslagets antagande.
Frih. Ehrenborgh: Då jag först begärde ordet för att
yttra mig i detta ämne, förklarade jag, att det icke var mot
§:s innehåll, jag ville göra någon anmärkning. Den siste talaren
har fullkomligt uppfattat andan af hvad jag ville säga.
Jag trodde, att den nya §. innebar så betydliga redactionsfel,
att det vore svårt att antaga den; men genom samme
värde talares framställning har jag blifvit öfvertygad, att
man handlade orätt emot de tre RiksSt., som gillat förslaget,
om man hindrade dem att få ett stadgande, som inverkar
på dem och icke på oss. Jag har den öfvertygelse, att
§., såsom den nu är redigerad, icke uppfyller, hvad som är
nödigt för dessa Stånd; men då de önska dess antagande,
vore det mindre grannlaga af oss att hindra det. Jag har
dessutom den förtröstan till Regeringens omtanka, att om
också R. o. Ad. antoge denna §., skulle sannolikt från Konungen
komma en contraproposition, hvilken uppfyllde alla
de fordringar, som de, hvilka representeras, hafva, att de
valda icke må hafva alltför kort tid att bereda sig på deras
uppdrag. På denna grund har jag, fastän jag förut klandrat
redactionen, icke någon betänklighet vid att nu tillstyrka
bifall till denna §.
Hr Cederschjöld: Nyss uppkommen, vill jag blott taga
mig friheten att försvara grundlagsförslaget mot några
anmärkningar, sorn sednast blifvit gjorda i afseende på redactionen.
Man har såsom en motsägelse klandrat följande
mening: "Domhafvanden i häradet vare alltid valförrättare
"för BondeSt.; är han frälseman, förordnas dertill opåmindt
"af Hofrätten en ofrälse.” Det var nödigt att bestämma
hvem som vanligtvis skulle vara valförrättare, emedan förut
ett stadgande endast funnits för undantaget. Jag medger visserligen,
att redactionen synes innebära en motsägelse; men
måhända har Utsk. valt detta sätt att uttrycka meningen
just för att vinna fullkomlig öfverensstämmelse med andra
likartade ställen i grundlagen. Så står t. ex. i g §. Reg.F.,
att Konungens rådgifvare "vare ovilkorligen förbundne, alt
"sina meningar yttra och förklara;” samt längre ned i samma
§., att ”der någon särskild mening icke blifvit till prot.
"anförd, anses de närvarande hafva styrkt Konungen till det
"beslut, han fattat.” Enligt detta sednare morn. hafva Konungens
rådgifvare således rättighet att icke yttra sina meningar,
tvärtemot det nyss föregående lagbudet. Likaledes
star i Reg.F:s 109 §.: "Ej må riksdag räcka längre än tre
"månader;” men i nästa punkt: "Skulle likväl vid nämnde
"tids förlopp R. St ännu icke hafva riksdagsärenderna af"gjort,
anmäle de det hos Konungen och aske, att riksda4
H. 53
Dea ?4 Mari I. m.
”gen måtte fortfara någon viss tid” &c. &c. Detta är allt
skenbara motsägelser, såvida man icke hellre vill kalla dem
exceptioner från den allmänna regeln. Jag har endast velat
anföra detta, på det att den nu ifrågavarande motsägelsen
icke må hindra §:s antagande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag instämmer hufvudsakligen
i hvad Hrr v. Troil och Cederschjöld yttrat i
afseende på denna §. Det är visserligen möjligt och kanske
icke så svårt att få redactionen fullkomligare, än hon nu
är; men om R. o. Ad. icke skulle vilja bifalla andra förslag
än de fullkomliga, befarar jag, att knappast något torde
kunna antagas. I afseende på behandlingssättet får jag erinra,
att det varit brukligt mellan Stånden vid de liksdagar,
hvari jag deltagit, att det eller de Stånd, hvilkas interessen
icke varit i fråga vid någon förekommande grundlagsförändring,
uppskjutit sina beslut, intilldess de Stånd, som
ämnet egentligen rört, yttrat sig, och att då de sednare funnit
sig belåtna med förslaget, hafva de öfriga Stånden icke
ansett sig böra hindra förändringens antagande. Det skulle
ock synas besynnerligt, om R. o. Ad. nu icke skulle finna
sig belåtet med en redaction, som blifvit gillad af de Stånd,
på hvilka den ensamt inverkar. En värd ledamot har anmärkt
såsom en ofullständighet, att bruksidkare ej blifvit
nämnda i §:n, ehuru de nu utgöra medlemmar af BorgareSt.
Deremot bör jag nämna, att en af dessa bruksidkare, som
nu för första gången är riksdagsman, till mig yttrat, att den
tid, som han haft att bereda sig till riksdagen, varit för
kort, och att han för sin del önskade rättelse derutinnan.
Jag hemställer derföre, att R. o. Ad. icke måtte förhindra
de öfriga Stånden att, intilldess en fullkomligare redaction
kan vinnas, nu erhålla den förbättring, de önska, och anhåller
således om bifall till förevarande förslag.
Hr von Hohenhausen: Jag ämnar icke fästa mig vid
redactionsförändringen, som i det hela kan vara en småsak
så snart man vet, hvad meningen är, men vid sjelfva hufvudsaken,
som är bestämmandet af tid för valens förrättande.
Hr v. Troil har nämnt, att utsättande af ett eller ett
halft år kunde vara lämpligt. Jag tror, att äfven vid lagtima
riksdag borde en tid vara utsatt, och att ett halft år
vore en tillräcklig beredelsetid. Att åter lemna en längre
tid öppen för dessa val skulle återföra oss till de förra tiderna
och medföra riksdagsmännens bearbetande från en eller
annan sida. När tiden nu icke blifvit bestämd till ett
halft år, som jag anser vara tillräcklig, utan deremot ingen
tid är bestämd, så kan jag icke finna något skäl att antaga
denna förändring, hvilken jag följaktligen afstyrker.
Gr. Cronhjelm: Jag vågar tillstyrka den förändring,
som är föreslagen. Jag medger visserligen, att redactionen
kunnat vara bättre; men jag anser den dock vara tillräck
-
Den a 4 Mars f. m.
4*9
ligen tydlig, för att §. må kunna tillämpas utan misstag.
Jag tror lika med Hr v. Hartmansdorff, att man bör hafva
så mycken grannlagenhet för de andra Stånden, att man ej
afslår ett stadgande, som de ansett nyttigt, då det egentligen
inverkar endast på dem; men jag mäste bestrida, att de
andra Stånden alltid iakttagit den delicatess, att de väntat,
tills H. R. o. Ad. yttrat sig uti ämnen, som angått detta
Stånd. Näst efter denna §. kommer 12 punkten, som ensamt
angår R. o. Ad:s representationsrätt, och öfver denna
punkt hafva de tre öfriga Stånden redan fattat deras beslut,
och den är af BondeSt. afslagen. Jag vill dock icke,
att ett sådant exempel må följas. I afseende på hvad den
siste värde talaren yttrat, får jag anmärka, att här icke är
fråga om bestämmande af tid för valförrättningarna; sådant
skall ske i riksdagsbeslutet, och intet hindrar att då bestämma
den lämpligaste tiden för dessa val. Jag anhåller om bifall
å den nya §.
Hr von Troil: Hr v. Hohenhausen har såsom skäl
mot förslaget yttrat, att dess antagande skulle lemna en
ökad tid att, såsom orden föllo, bearbeta dem, som väljas
till riksdagsmän. Jag medger, att detta vid första påseende
har mycket skäl för sig; men man torde finna, att en sådan
bearbetning likaväl kan^ske på riksdagsorten, i fall de
valda äro sådana, att de låta bearbeta sig, och då tror jag,
att intet vore förloradt derigenom, att bearbetningen blefve
undangjord före riksdagen. Man behöfde i sådan händelse
icke draga ut på riksdagen så länge, att den varar 18 månader.
Riksdagens resultater blefve troligen i båda fallen
lika olyckliga; men kostnaderna blefve åtminstone mindre i
det förra. Jag tillstyrker således bifall å förslaget.
Hr von Hohenhausen: Jag skall blott yttra några
ord i anledn. af hvad Hr v. Troil sist anfört såsom skäl för
valens anställande längre tid före riksdagen. Jag skulle tro,
att riksdagarnas längd till större delen beror af det tillfälle,
som lemnäs partier att utbilda sig, för att sedermera strida
om att göra sina meningar gällande. Detta tillfälle blifver
större, i samma mån riksdagsmannaval ske tidigare; och
det är på sådan grund jag, med fullt instämmande i Hr v.
Troils mening, att riksdagsmännen kunna behöfva ett halft
års tid att förbereda sig på deras uppdrag, anser högst
otjenligt att tillåta riksdagsmannavalens anställande genast
efter slutad riksdag. Jag fortfar således att afstyrka den nya
§:s antagande.
Frih. Ehrenborgh: Jag erkänner, alt Ridd Secret:s
tillkännagifvande, huru de öfriga Stånden afgjort förevar. §.,
undfallit mig, och anhåller derföre att ännu en gång af Ridd.-  Secret. få upplysning, huruvida de andra Stånden antagit $.
Underteckn. Ridd.Secret.: Medelst prot.utdr. från de
De» a/j Mars f. m.
öfriga RiksSt. har oflicielt blifvit tillkiinnagifvet, att dessa
Stånd bifallit förevar, redactionsförändring.
Frih. Ehrenborgh: I anseende till detta af de öfriga
RiksSt. fattade beslut, och på de skäl Hr v. Troil anfört,
får jag nu yrka bifall till den nya redactionen.
Uppå derom af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. blef den föreslagna nya redact. af R. o. Ad.
bifallen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
koxnme kl. 6 i eftermiddag att fortsättas.
12 §. Riksd.Ordn.:
Ridderskapet och Adeln infinner sig till Riksdag och
representeras genom hvarje introducerad Ätts Hufvudman eller
, i dennes frånvaro, genom den tillstädes varande närmaste
ÄItc mannen j eller, om icke heller någon Ättemän sig inställt,
genom en af Hufvudman eller hans rätts innehafvare
vederbörligen förordnad Fullmagtig af annan introducerad
Ätt,- allt enligt Ridd.Ordn., hvilken, likasom öfriga Ståndsordningar,
bär vara i öfverensstämmelse med grundlagarna
författad,
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att detta förslag
blifvit afslaget af BondeSt., att BorgareSt. uppskjutit frågans
afgörande och att från PiesteSt. ingen underrättelse i denna
del till R. o. Ad. ankommit.
Hr Bråkenhjelm: R. o. Ad. har det egna i sin
Ståndsinrättning, att de äga en Ståndsardning, som Konungen
stadfästat och efter hvilken R. o. Ad. representeras.
Tidens högt uttalade fordringar på en representationsförändring
lära icke tillåta oss att förblifva vid hvad vi nu äro;
det står således R. o. Ad. öppet att sjelfva med Konungens
sanction förändra sitt representationssätt, såsom R. o. Ad.
bäst synes. Men om ett stadgande af representationssättet
införes i grundlagen, torde det blifva svårare att deri åstadkomma
de förändringar, R. o Ad. i ett eller annat afseende
skulle önska. Jag tror det således vara af yttersta vigt, att
Högl. Ståndet, just för en blifvande representationsförändring,
bestämt yttrar sin opinion derom, på det allmänheten
må få veta, hvad R. o. Ad. tänker i detta fall. Jag
anhåller om proposition till afslag å ifrågavar. tillägg i Riksd.-  Ordn:s 12 §.
Ilr Cederschjöld: Jag har begärt ordet för att lemna
den underrättelse, att motion i detta ämne inom Constit.-  Utsk. vid sista riksdagen väcktes, just till förekommande af
sådana försök till ändring af R. o. Ad:s representationssätt,
som den siste värde talaren bjöd till att genomdrifva vid det
tillfälle, då förslag till Ridd.Ordn. andra gången förevar och
då ganska få ledamöter på Riddarhuset voro tillstädes. Han
Den 24 Mars f. m.
yrkade nemi. då, i form af en contraproposition, alt Ståndet
skulle organiseras genom val och inskränkas till i5o ä
200 ledamöter. Följden af en sådan förändring skulle troligen
hafva blifvit den, att Högh Ståndet kommit att representeras
endast af embetsman, som innehaft förtroende-sysslor;
och jag öfverlemnar till de andra Ståndens samt allmänhetens
bedömande, hvad inflytande detta skolat hafva
på ärendernas behandling. Ilade jag icke varit tillstädes,
och Landtm, icke vägrat propos. pä deu grund, att frågan
icke varit underkastad Utskrs pröfning, så hade R. o. Ad.
måhända 1111 varit representerade på det sätt, den värde le
damoten
ännu tyckes hafva i sigte.
Gr. Cronhjelm: Då här är fråga om, att R. o. Ad.
bör uttala en opinion, anser jag beslutet varn af mycken
vigt. Jag behöfver icke nu för R. o. Ad. uttrycka min
förut yttrade öfvertygelse om behofvet af en förändrad Representation.
Jag vill samma ändamål som Hr Bråkenhjelm;
men jag söker det icke på ensidiga vägar, icke derigenom, att
något visst Stånd par surprise betages sin representationsrätt.
Jag har alltid funnit underligt, att då Nationen (om jag får antaga,
att RiksSt. representera Nationen) bestämmer de öfriga
Ståndens representationssätt, så skall deremot R. o. Ad:s
bero af Ståndets majoritet, och af en majoritet, som vi vid
föregående riksdagar sett vara lätt att få åt det häll, de magtägande
önskat. Jag tror således, att R. o. Ad. nu bör uttala
den opinion, att Ståndets representationssätt bör intagas
i grundlagen, för alt icke bero af majoriteten inom Ståndet.
Det är ganska gifvet, att om en officerscorps skulle välja
sin representant, skulle valet falla på reg:tschefen; det vore
svårt för officerarne att frångå honom. Äfven så skulle
landshöfdingarna kunna verka i tid och skaffa sig röster af
iandtadeln, R. o. Ad:s representanter skulle nästan uteslutande
komma att utgöras af höga embetsmål!, hvilket icke
vore öfverensstämmande med Nationens interesse. Blotta möjligheten
af sådana ändringar är redan tillräcklig för att förmå
oss alt söka en ändring i närvarande förhållande. Jag
vet icke, hvarföre R. o. Ad., med den riksdagshistoria vi
hafva, och då R. o. Ad. genom den Ridd.Ordn., vi parsurprise
erhållit i tidernas närhet, har ett exempel på, huru lätt
ändringar i vår ståndsordning kunna genoradrifvas, skulle vilja
underkasta sig de beslut, som majoriteten kan fatta vid
tillfällen, då ganska få ledamöter vore närvarande, och som
kanske utan svårighet i en framtid kunde vinna sanction.
Jag anser enda utvägen för R. o. Ad. att bevara en möjlighet
af sjelfständighet just bero af Ståndets talrikhet, Den,
snart sagdt, enda möjligheten ligger deri, att Regeringen
icke innan riksdagens början kan förutse hvilka ledamöter
komma att intaga platser på våra bänkar, dag önskar derföre,
att R, o. Ad. genom sitt beslut i förevar, ämne ville
visa sig vara måna om sm sjelfständighet. Jag vet, att Bonde-r
Den a/j Mars f. ra.
St. afslagit detta redactionsförslag och skulle tro, att man
äfven deruti kunde se någon anledn. för R. o. Ad. att bifalla
det; ty för mig är det oförklarligt, hvarföre iBondeSt.
så hastigt afslagit en förändring, hvaraf BondeSt. ej kan
hafva någon olägenhet. Jag tillstyrker bifall å grundlagsförslaget.
Hr Bråkenhjelm: Efter jag varit den enda ledamot
af detta Stånd, som yrkat afslag på förevar. så lärer det
vara förgäfves, att jag fortfar i detta yrkande. Emedlertid
anser jag såsom min ovilkorliga riksdagstnannapligt att inför
R. o. Ad. och hela Svenska folket förklara, att jag anser
för en olycka, om detta stadgande införes i Riksd.Ordn.,
emedan R. o. Ad. derigenom betages den rättighet, detta
Ständ framför de öfriga äger att med Konungens bifall modifiera
sitt representationssätt efter tidernas kraf. Att någon
uppriktigt önskar förändringar i vår Representation på samma
gång, som han yrkar ifrågavar. stadgandes intagande i
Riksd.Ordn., det erkänner jag, att jag icke begriper, och
vågar jag derföre betvifla. Man har gjort mig den hårda
beskyllningen att vid sista riksdagen hafva velat genom surprise
genomdrifva en ny Ridd.Ordn., då ett ganska ringa antal
ledamöter var närvarande. Förhållandet var, att då Ridd.-  Utsk. inkom med sitt betänk., innehållande förslag till ändringar
i då gällande Ridd.Ordn., begärde jag ordet och föreslog
en ny redaction af Ridd.Ordn. Det är naturligt, alt
om detta förslag vunnit den framgång, att jag trott det kunna
erhålla dåvar. Landtmrs propos. till bifall, hade jag varit
den förste, som begärt det på bordet, på det Högl. Ståndet
kunnat erhålla närmare kännedom derom; och innan
målet hann denna utveckling, torde det vara något hårdt,
att jag skall beskyllas för att hafva par surprise velat narra
på Ståndet en Ridd.Ordn. Jag fortfar att anse ifrågavar. tillägg
i Riksd.Ordn:s 12 §. böra afslås.
Frih. Boye: Föremålet för vår nuvarande öfverläggning
är, huruvida den nya 12 §. i Riksd.Ordn. bör bifallas
eller afslås; men oförmodadt har discussionen blifvit kastad
in på ett helt annat ämne, och deri har man begärt en opinionsyttring.
Jag har begärt ordet för att bestrida sådant,
och skulle i det främmande ämnet blott åberopa, hvad Gr.
Cronhjelm anfört. Jag anhåller om propos. till bifall å förslaget.
Hr von Heijne, Georg: Det är oss alla bekant, att
fle tre öfriga Stånden gjort någon förändring i deras representationssätt:
BondeSt. sednast vid denna riksdag, då det intagit
frälsehemmansägare; PresteSt. förut och BorgareSt. vid
sista riksdag; men alla dessa förändringar hafva utgått från
den princip att icke minska, utan öka den styrka, hvarje
Stand hade såväl i afseende på upplysning som personal,
pär har åter uppstått fråga om att förminska R. o. Ad:s
Den 24 Mars f. tn.
4a3
personal, hvilken, såsom ganska riktigt blifvit anmärkt, är
ilen enda pålitliga styrka för R. o. Ad:s representation. Skulle,
såsom jag uppriktigt önskar, en ingripande representationsförändring
någonsin komma i fråga, medan min röst
ännu kan höras; skulle en sådan förändring, som Nationens
önskningar påkalla, utan att Nationen ännu bestämdt vet, huru
den bäst skall kunna representeras, så skulle jag vara den
förste, som, till följd af min öfvertygelse om förändringens
ändamålsenlighet, ville afträda min plats på Riddarhuset;
men derförinnan bestrider jag ali sådan inskränkning, som
nu kommit i fråga. Universiteten hafva till PresteSt., och
bruksidkarne hafva till BorgareSt. lemnat flera upplysta ledamöter,
och några upplysta män mera torde komma att inträda
i BondeSt. till följd af den frälsehemmansägare nu tillagda
representationsrätt. Enligt samma princip tror jag, att
det vore nyttigt, om ofrälse jordägare kunde vinna inträde
bland R. o. Ad., oaktadt detta Stånd redan är ganska talrikt,
och om sådant nu vore i fråga, skulle jag icke hafva
något emot att lemna dem plats; men med min röst anser
jag mig böra afslå denna redactionsförändring, som åsyftar
förminskning i Ståndets personal.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Boye har redan riktigt
anmärkt, att discussionen, i stället för att hvälfva sig
derom, huruvida R. o. Ad. bör bifalla en §., hvarigenom
dess nu gällande representationssätt intages i grundlagen och
derigenom försäkras mot sådana öfverraskningar, som vid sista
riksdagen koramo i fråga, rörer ett ämne, som icke hörer
till saken, eller blifvit lill öfverläggning framstäldt, nemi.
frågan, huru Adelns representation framdeles borde blifva
beskaffad. Jag anhåller fa fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att hvad mening man derom må hysa, torde likväl
en genomgripande förändring i representationen svårligen
komma i fråga för ett Stånd allena, utan att tillika utsträckas
till de öfriga Stånden. Jag inser då icke, hvarföre det
skulle vara mera brådtom att verkställa förändringen inom
R. o. Ad. än inom de öfriga Stånden, hos hvilka den icke
kan ske, förr än förslaget derom hvilat från den ena riksdagen
till den andra. Jag finnér således icke skäl, hvarföre
ej R. o. Ad:s representationssätt bör vara infördt i grundlagen,
och derigenom förblifva lika länge, som de öfriga
Ståndens, försäkradt mot dylika oförmodade förändringsförsök,
som det, hvarom Hr Cederschjöld erinrat från förra
riksdagen och hvilket jag äfven ganska väl iliågkommer. Jag
tillstyrker således, att H. R. o. Ad., utan afseende på BondeSt:s
oväntade afslag å ifrågavarande grundlagsförändring,
måtte densamma gilla.
K. M:s HofCanceller ankom och aflemnade trenne K.
M:s nåd. skrifvelser till R. St.
Gr. Cronhjelm: Sedan Hr von Heijne, såsom jag tyckt
44
Den a4 M a r s f. m.
mig finna, talat i samma anda som jag, och således velat
yttra sig för bifall till betänk, samt derjemte sagt, att han
önskar genomgripande reformer i Representationen, så har
den talare, som bestridt betänk., Hr Bråkenhjelm, sett tvenne
ledamöter, på hvilkas ord han icke bör lita, emedan han
icke tror, alt någon, som önskar representationsförändring,
lan tala för bifall till förevarande §. Jag vill återkalla i
minnet, hvad historien i detta afseende lärer. Jag har gjort
några forskningar i R. o. Ad:s riksdagsförhandlingar i äldre
tider och funnit, att just vid de riksdagar, då Ståndet varit
talrikast, har Ståndet fattat de sjelfständigaste beslut. 1786
års riksdag måste afblåsas, emedan man icke kom någonstädes
med R. o. Ad:s då talrikt församlade ledamöter. Vid
178g års riksdag utgjordes R. o. Ad. af nära 900 personer.
Ståndets medlemmar hade då icke ens rum på bänkarna, utan
måste stundom stå på gångarna; och det är Högloft. Ståndet
väl bekant, att man ej heller då kunde komma långt mot
Ståndets vilja. Jag är innerligen öfvertygad, att just talriklicten
är det, sorn skall göra Ståndet sjelfständigt. För öfrigt
kan jag icke inse, hvarföre en riksdagsman bland R. o.
Ad. skulle vara mindre mån om sin representationsrätt, än
ledamöterna af de öfriga Stånden, och då deras, men icke
R. o. Ad:s, representationssätt nu finnes intaget i grundlagen,
anser jag principenligt, att sådant nu sker. Jag tillstyrker
således bifall till det föreslagna tillägget, ehuru jag vet,
att sådant icke nu leder till någon ändring, då BondeSt. afslagit
detsamma.
Hr von Heijne: Det torde vara öfverflödigt att yttra,
det ett misstag om ifrågavar. grundlagsförslags innehåll förorsakat
några oegentligheter i mitt förra anförande: R.
o. Ad. lärer dock af hvad jag yttrat draga den conclusion,
att jag i sjelfva verket önskar bifall till förslaget.
Hr Bråkenhjelm: Det har blifvit anfördt såsom ett
af de kraftigaste skäl för denna §:s införande i Riksd.Ordn.,
att man borde försäkra Högloft. Ståndet att alltid blifva så
talrikt som möjligt. Om de värda ledamöter, som anfört
detta, Gr. Cronhjelm samt Hrr Cederschjöld och v. Heijne,
verkligen tro, att i Ståndets mångtalighet ligger någon styrka,
hvilket jag icke vill bestrida, så ligger det ju i sjelfva
sakens natur, att man borde genom något stadgande söka
bestämma antalet af Ståndets ledamöter. Sådant kunde ske,
i fall R. o. Ad:s ledamöter skulle utses genom val såsom inom
de öfriga Stånden. Huru stort antalet bör blifva, har
ännu ingen uppgifvit. Om val införas, kan ledamöternas
antal dock blifva ganska stort, till och med goo, såsom Gr.
Cronhjelm nämnt, emedan mer än 900 på Riddarhuset introducerade
ätter finnas. Häruti ligger således intet hinder
för afslag å det föreslagna tillägget. Jag ämnar icke yrka
vo
-
Den 24 M a r s f. m.
votering, men anhåller örn propås. till afslag, efter det den
blifvit framställd till bifall.
Hr Ehrencrona, Sam. Carl Phil. Gammal: Jag
anhåller att få fästa Hr Gr. o. Landtnäs samt H. R. o. Ad:s
uppmärksamhet på ett förhållande, som, i fall det blifvit
omnämndt af någon ledamot, undfallit min uppmärksamhet.
Det har blifvit sagdt, att ifrågavar. stadgandes införande i
Riksd.Ordn. endast skulle hafva den följd, att rättigheten,
som vi nu äga på grund af Ridd.Ordn., skulle bevaras oss
genom grundlagen; men så vidt jag förstått 12 §. Ridd.Ordn.
och den nu ifrågavar. redactionen, stämma de icke öfverens.
Den nya redactionen är, åtminstone enligt min tanke, så
otydlig, att tvist genom dess antagande skulle kunna uppstå.
12 §. Ridd.Ordn. säger: "Häfver ättemän i behörig ord"ning
antecknad blifvit, åge i sådant fall hufvudman rättighet
att, i grund af behörig fullmagt, säte för annan ätt
"intaga;" således sedan hufvudman icke varit närvarande vid
andra uppropet och ättemän i följd deraf vunnit inträde på
Riddarhuset, äger samma hufvudman att, på grund affullmagt,
intaga säte för annan ätt. Deremot innehåller den
ifrågavar. nya § i Riksd.Ordn. "R. o. Ad. infinner sig till
”riksdag och representeras genom hvarje introducerad ätts
"hufvudman eller, i dennes frånvaro, genom den tillstädes—
"varande närmaste ättemannen.” Nu frågar jag vördsamt,
om, nära ättemän fått pollet, sedan den icke blifvit uttagen
af hufvudmannen, och hufvudmannen sedermera erhåller
pollet såsom fullmägtig, ättemannen icke skall kunna få representera
sin egen ätt, emedan, enligt denna redaction, ättemannen
äger representationsrätt endast i hufvudmannens
frånvaro.
Gr. Cronhjelm: Måhända har jag icke riktigt uppfattat,
hvad den siste talaren anfört; men för att bevisa, att
elen nya §:n är fullständig, kan man beskrifva den så, att
det, enligt samma §., icke är möjligt för någon adelsman
att blifva utestängd från representationsrätt, hvarken såsom
hufvudman eller ättemän, eller såsom fullmägtig för annan
ätt. Jag tillstyrker således bifall å denna §.
Hr Bråkenhjelm: Jag tror mig litet bättre, än den
siste talaren, hafva fattat meningen af Hr Ehrencronas anförande.
Det bestod nemi. deri, att hufvudmannen, såvida
han vore närvarande vid riksdagen, skulle betaga hvarje annan
man af ätten rättighet att för densamma intaga säte,
hvilken rättighet blifvit ättemännen, enligt den nya redactionen,
förbehållen endast i hufvudmannens frånvaro. Hr
Ehrencrona lärer således menat, alt ättemännen genom hufvudmannens
närvaro skulle betagas deras representationsrätt.
Gr. Cronhjelm: Det är klart, att om hufvudmannen vid
4 II. 54
4a6
Den q4 Mars f. m.
första eller andra anteckningen är närvarande, får ättemän
icke ut pollet; men om hufvudmannen icke varit närvarande,
utan ättemän blifvit antecknad, hindrar den nya §. icke
hufvudmannen att såsom fullmägtig intaga säte för annan
ätt, och kan den antecknade ättemannan icke derigenom förlora
rättigheten att representera sin ätt. Jag får ytterligare
tillstyrka bifall å den förändrade §.
Den föreslagna nya redactionen af 12 §. Riksd.Ordn.
blef af R. o. Ad. bifallen.
Första period, sednare mom. af i3§. Riksd.Ordn.:
2:0 Universiteten i Upsala och Lund, g enom academi ska
Consistoriernas samtliga ledamöter och Universitetens ordinarie
Adjnnclerj skola till Riksdagsmän i PresteSt. utse, hvartdera
minst en Professor från de verldsliga Facultcterna, dock med.
rättighet att ställa tvenne sädana fullrnägtige. - - -  Sednare mom. af 17 §. Riksd.Ordn.:
2:0 Vid alla riksdagsmannaval -
uppbäras och
redovisas. För en af hvartdera Universitetets fullrnägtige bör
ofvannämnda rese- och underhålls-koslnad utgå från academie-fonden.
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att PresteSt. afslagit
det förra förslaget, men bifallit det sednare; att BorgareSt.
uppskjutit afgörandet af båda förslagen, men att RondeSt.
bifallit begge ifrågav. förslag.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Constit.-  Utsk. vid sistl. riksdag förklarat de föreslagna förändringarna
i i3 och 17 §§. Riksd.Ordn., ehuru hörande till ett förslag,
kunna partielt afgöras, och då PresteSt., hvilket frågan närmast
rörde, bifallit det ena, men afslagit det andra, ansåg
II. Ex. sig böra framställa särskild proposition å hvardera
förslaget.
Uppå derefter gjorda särskilda propositioner blefvo begge
förslagen af R. o. Ad. bifallna.
x:sta period. 5 mom. af 14 §. Riksd.Ordn.:
5:o Ingen må för Städerna till Riksdagsman utses, som
ej minst tre år varit Magistratsperson eller mantals- och
skattskrifven borgare i Staden, ej heller någon
- -
brukande bergsman.
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att detta förslag
blifvit uppskjutet af PresteSt., afslaget af Borgai'eSt., och bifallet
af BondeSt.
Ilr von Troil: Jag vågar tillstyrka afslag på den ifrågav.
förändringen. Anledningen är, att den skulle göra en
ytterligare inskränkning i valbarheten, oaktadt ett af de största
fel i vårt representationssätt är, att de väljande sällan
hafva tillgång på tillräckligt antal valbara personer, som på
en gång öga skicklighet för riksdagsmannakallet och läglig
-
Den a4 Mars f. m.
4a?
het att sig detsamma åtaga. Den nu ifrågavar. §. åsyftar endast
att göra bristen ännu större, emedan den utesluter de
borgare, som flyttat på landet. Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att dessa personer, som i följd af denna förändrings
antagande icke skulle blifva representerade i BorgareSt.
, ej heller kunde blifva det i BondeSt., och att således
den representerade classen skulle minskas, då likväl dess förökande
varit syftemålet med de flesta förändringar i Representationen,
som i sednare tider blifvit antagna. Jag tillstyrker
således afslag å förevarande förslag, och anhåller om proposition
derpå.
Detta förslag blef af R. o. Ad. afslaget.
irsta period, af iö §. Riksd.Ordn.:
Allmogen i hvart härad väljc, efter hemmantalet, till
Riksdagsman af BondeSt. en, inom häradet boende och besuten
krono-, kronoskatte-, frälse eller frälse-skatte hemmansägare,
hvilken icke tillförene - - - - - i Rikets tjenst
innehaft - - -
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att detta förslag
blifvit af alla tre de öfriga RiksStm bifallet.
Gr. von Fersen, Axel, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Förslaget till förändring af Riksd.Ordnrs i5 §. företer i
irsta perioden ett jemnkningsförsök emellan tidens fordringar
af representationsrätt för hitintills orepresenterade och Ståndsgenuitetens
oförkränkta bibehållande. Att någonsin experimenterandet
å den vägen lyckas, betviflar jag högeligen; och
är det i alla fall ej genom ett låtsadt medgifvande af anspråk,
härledda af förändrade förhållanden, men en i sjelfva
grunden emot dem bibehållen partiskhet, som något verksamt
i förbättringsväg kan åstadkommas. Det är antydt,att
förändringen åsyftar att förskaffa frälsehemmansägare representationsrätt;
men den måtte väl böra dem tillerkännas endast
i och för det, att de äga fastighet af frälsenatur, och
då kan jag ej inse något giltigt skäl för några få, mer än för
alla, att af den fördelen blifva delaktiga. Billighet och rättvisa
synas mig fordra, att, utan undantag, samma rättighet
härutinnan alla hemmans- eller fastighetsägare tillerkändes,
och att den slags bannlysning från medborgerligt förtroende,
hvilken slutet af perioden innebär emot af lagen från förandet
af andras talan eljest icke uteslutna, upphäfdes. Denna
mer generella och tvifvelsutan enda rättsenliga åsigt igenfinner
jag ej i den föreslagna förändringen; och då densamma
således endast afser ett ändamålslöst ökande af valman?-  nens antal med bibehållande af samma oriktigheter i princip
samt obilliga inskränkning af den krets, inom hvilken
Svenska hemmans- eller fastighets-ägaren berättigas att sin
riksdagsfullmägtig utse, anser jag det förelagda förslaget tili
4a8
Deli 24 Mars. f. m.
förändringen i i:sta perioden böra afslås; ty om inan ej förbättrar,
kan åtgärden att förändra, lindrigast sagdt, vara öfverflödig.
Hr von Troil: Om här vore fråga om att uppgöra den
bästa rcdaction af i5 §. Riksd.Ordn., skulle jag förena mig
med den värde ledamot, hvars yttrande nu blifvit uppläst;
men då nu endast är fråga om att med ja eller nej besluta
örn den föreslagna redactionsförändringen, lärer man icke behöfva
ingå i undersökning, huruvida den är den bästa möjliga,
utan böra inskränka sig till pröfningen, huruvida den
är bättre eller sämre än den nu gällande redactionen. Jag
tvekar icke att tro den vara bättre, emedan nu den betydliga
class af medborgare, som utgöres af frälsehemmansägare,
icke är representerad, och intet förnuftigt skäl kan uppgifvas
för detta förhållande. Anledningen, hvarföre de icke
varit representerade i BondeSt., är den, att frälsehemmanen
i gamla tider uteslutande tillhörde R. o. Ad.; men sedan
dessa hemman upphört att tillhöra något visst Stånd, skulle
jag tro det vara obestridligt, att ingen grund finnes, hvarföre
frälsehemmansägare icke skulle kunna välja och väljas
till riksdagsmän i BondeSt., då de för öfrigt äro så qvalificerade,
som ifrågavar. §. bjuder. Det enda, man kunde säga
emot den nya redactionen, är, att den till någon del inskränl*er
nuvarande valmäns, rätt; men då dessa valmän nemi.
BondeSt., medgifvit denna inskränkning i deras rätt, skulle
jag tro, att något annat Stånd icke borde hafva något deremot.
Frih. Boye: Jag är förekommen af den siste värde talaren,
men vill tillstyrka bifall å den nya redactionen äfven
derföre, att jag icke kan tänka mig något mera oskäligt, än
att en sjelfägande bonde å frälsehemman skall vara utsesluten
från den representationsrätt, som tillhör innehafvaren
af kronohemman.
Det nya redactionsförslaget blef af R. o. Ad. bifallet.
2: dr a perioden af i5 §. Riksd.Ordn.:
- - - Vilja flera härader, hörande till samina domsaga, förena
sig om en, inom dennas område boende och besuten ful 1—
mägtig, vare sådant dem obetaget. Skulle någon domsaga
innehålla f ärre än ett hundrade valberattigade hela hemman,
må den kunna, med ett eller flera inom annan domsaga belägna
härader, om gemensam fullmäktig sig förena.
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, att delta förslag
af alla tre de öfriga Stånden blifvit bifallet.
Den nya redactionen blef äfven af R. o. Ad. bifallen.
Ny punkt vid slutet af i5 §. Riksd.Ordn.:
- - - Till förrättande af valen f ör alla häraderna inom en
domsaga, skola clectorerne pä samma dag och ställe sammanträda.
Den 24 Mars f. m.
Underleckn. Rid cl.Secret. anmälde, att de tre öfriga
Stånden bifallit detta förslag.
Uppå derom framställd propos. blef det äfven af R. o.
Ad. bifallet.
2: dr a och 3: d j e perioderna af 68 §. Riksd. Ordn.:
- - - Desse Revisorer ----- afslutade räkenskaper, och
tage alltid revisionsförrättningen sin början den 1S Augusti;
skolandes såväl R. St. — - - - böra af Konungen kallas.
Och må ingen revision öfverskrida en tid af fyra månader.
- - -
Underteckn. Ridd.Secret. anmälde, alt PresteSt. afslagit,
men de tvenne öfriga RiksSt. bifallit detta förslag.
Frih. Palmstjerna: Jag får yrka afslag å ifrågavar.
förändring i 78 §. Riksd.Ordn. Det ändamål, som med redactionsförändringen
tyckes vara åsyftadt, anser jag, för min
del, icke på något sätt genom dess antagande kunna vinnas;
ty för det första är fyra månaders tid icke tillräcklig, om
genom dess bestämmande man skall anse sig hafva vunnit
tillräcklig tid att på annat sätt, än vid nu vanliga revisioner
äger rum, granska de räkenskaper angående statsverkets
styrelse och förvaltning, som till revision aflemnas, och för
det andra är det, i min tanke, högst olämpligt för de revisorer,
som väljas från landsorterna, att tiden, då revisionen
skall börjas, utsattes till d. i5 Augusti. Det torde vara öfverflödigt
att närmare utveckla sina tankar i detta ämne, då
den nya redactionen redan i ett af RiksSt. blifvit afslagen;
men jag har dock trott mig böra anhålla, att R. o. Ad. måtte
instämma i detta beslut.
Gr. Cronhjelm: På det första skäl, som Frih. Palmstjerna
uppgifvit för afslag å den nya redactionen, anhåller
jag om bifall till densamma. Hr Frih. har nemi., i fall jag
icke orätt uppfattat hans mening, sagt, att tiden i alla fall
icke vore tillxäcklig för att granska räkenskaperna. Nu hafva,
revisorerna blott trenne månader för att verkställa granskningen,
och vi känna, att denna tid är för kort. R. St:s
granskningsrätt har under sednare tider undergått åtskilliga
afprutningar. Yi känna, att den blifvit af, snart sagdt, intet
värde genom den tolkning, R. St:s instruction för deras
revisorer af K. M. erhållit. Revisionen kunde åtminstone
genom ifrågavar. förändring blifva noggrannare, och då tre
månader äro för litet, bör man väl icke afslå fyra derföre,
att de ändå icke äro tillräckliga. Tidens utsättande till d.
1 Aug. gör intet, då förslaget i alla fall förfaller; men den
opinion, som R. o. Ad. nu yttrar, är af vigt i afseende på
ett blifvande beslut i ämnet, helst jag tror, att revisionstiden
temligen allmänt, såväl inom Representationen som Administrationen,
anses vara för kort. Jag har haft tillfälle att
genomläsa StatsCont:s berättelse, deruti StatsCont., emedan,
43o
Den »4 Mars f. m.
enligt dess tanke, revisionstiden vore för kort, föreslagit åtskilliga
förändringar i sin närvar, förvaltning, hvilka jag dock
nu icke tillräckligt påminner mig; men jag har velat nämna
detta för att visa, att icke allenast inom R. St., utan äfven
inom sjelfva de administrativa verken, revisionstiden anses
vara för kort. Jag anhåller följaktligen örn bifall till förslaget
och hoppas, det Högh Ståndet skall linna, att såväl
granskningsrättigheten som den tid, hvilken för granskningen
utsattes, böra stå i förhållande till upplysningen och
vårt förbättrade statsskick.
Frih. Palmstjerna: Jag har icke yttrat, att jag ansåg
närvar, revisionstid icke medgifva, att revisionerna fullständigt
verkställas. Jag tror för min del, att de äfven under
den tid, som nu är utsatt, nemi. 3 månader, kunna fullständigt
ske; men måhända hafva vi ett olika begrepp om
hvad ordet fullständigt i detta afseende innebär. Min tanke
är, att en fullständig revision äger rum, när styrelsen
och förvaltningen af statsverket samt alla dispositioner derå
kunna tillräckligen granskas, äfvensom förvaltningen af Bancooch
Riksg.verken; och jag tror, att på en tid af 3 månader
samt med det arbetssätt, som af R. St:s revisorer hittills
blifvit begagnadt, detta ändamål äfven kan vinnas. Men
anser man, att till en fullständig granskning af statsverkets
räkenskaper hörer granskning af sjelfva siffrorna i de särskilda
böckerna, som kunna revideras, så tror jag visserligen,
att en tid af 3 månader är otillräcklig; ty då skulle
revisorernas granskning, efter min tanke, närma sig till den
granskning, som åligger Kammarrätten, och denna är af den
vidlyftighet, att örn något ändamål dermed skall blifva uppfyldt,
hvarken 3, 4 eller 12 månader skulle dertill vara tillräckliga
med det antal revisorer, som för närvarande är bestämdt.
Jag tror således icke, att något ändamål skulle vinnas
genom tidens utsträckande till 4 månader; ty de 3 månader,
sorn nu äro bestämda för revisionen, kunna, om de
rätt användas, vara fullkomligt tillfyllestgörande för det ändamål,
som grundlagen med revisionerna afsett.
Gr. Cronhjelm: Jag vet visserligen, att den nya (j. är
afslagen af PresteSt. och att således vårt beslut är af ingen
verkan för det närvar.; men jag anser mig icke böra underlåta
att framställa de skäl, som tala för en förlängd revisionstid.
Vi veta ganska väl, att den tid, som för det närvar,
är bestämd, är mycket för kort. Jag vill icke påstå, att
R. St:s revisorer skola ingå i en så partiel granskning, som
Kammarrätten; men jag begär icke endast, att de skola granska
räkenskaperna, utan jemväl att de skola hafva lid att
framställa förbättringar i åtskilliga delail ler. Sådant kan
icke medhinnas, då tiden är så kort, att revisorerna oftast
fått arbeta på för- och eftermiddagarna samt på flera afdelningar
för sjelfva granskningen; sålunda blifver ingen tid att
Den a4 BI a r s. f. m.
framkomma med förslag till förbättringar. Jag erkänner, att
R. o. Ad:s beslut nu är af ingen verkan, och jag erkänner
äfven, att om tiden derigenom kunde blifva förlängd, skulle
sädant likväl icke vara af någon nytta, så länge den sednaste
instructionen för revisorerna fortfar, ty denna instruction
är påtagligen icke öfverensstämmande med hvad grundlagen
i de menlösa tiderna afsåg; men jag tror ändock, att det är
af vigt, att Högl. Ståndet uttalar den opinion, att revisorerna
böra erhålla längre tid till granskningens verkställande.
Jag förnyar min anhållan om bifall till förslaget.
Den föreslagna ändringen i a:dra och 3:dje perioderna
af G8 §. Iliksd.Ordn. blef af R. o. Ad. afslagen.
Ånyo föredrogs och Indes till handlingarna Constit.-  Utsk:s d. 24 sisth Febr. på bordet lagda memorial JV:o 2,
ang:de infordrad skyndsam uppgift å grundlagsändringsförslagen
vid 63 och 72 §§. Reg.F.
Vid förnyad föredragning af Ilr Ilöökenbergs, Åke, d.
l3 dennes f. m. på bordet lagda anförande, i anledn. af Gr.
Cronhjelms motion om grundlagarnas föreläsande vid academierna,
blef samma anförande till Oecon.Utsk. remitteradt.
Hr von Heijne, Georg: Då enskilda affärer icke tillåta
mig att, så länge som skulle erfordras, vara närvarande
i Stockholm såsom elector, torde jag få afsäga mig detta
af II. R. o. Ad. vid riksdagens början mig lemnade förtroende;
och anhåller jag 0111 H. Ex. Hr Gr. o. Landtmrs framställning
till R. o. Ad. om bifall till denna min begäran.
R. o. Ad. biföll, uppå derom framställd propos., denna
begäran af Hr von Heijne.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leoni)., hade uti plenum d. i3
dennes f. m. gjort en motion, hvaruti han bland annat yrkat,
att Exped.Utsk. skulle anmodas uppsätta en af honom
föreslagen tacksägelse-adress från R. o. Ad.; men som ett
sådant förslag var stridande emot 36 §. Riksd.Ordn., förklarade
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att motionen icke kunde
upptagas.
Företogs till pröfning Oecon.Utsk:s d. i3 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. N:o 2, i anledn. af väckt fråga om
anläggning af en stad vid Lysekihl i Bohus län.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Jag har för mindel
icke kunnat finna några tillfyllestgörande grunder för Allm.
Besvärs- o. Oecon.Utsk:s tillstyrkan till R. St., att de i detta
afseende skulle till K. M. ingå med und. skrifvelse. Vi
se, huruledes riksdag efter riksdag 13. St. ingå med und.
skrifvelse!1 till K. M.; och det kan förefalla den, som icke
43*
Den 24 Mars f. m.
följt riksdagarnas gang, ganska förundransvärd!, att dessa
skrifvelser till större delen icke erhålla något afseende. Detta
förhållande förklaras tillräckligen, då man besinnar, hurusom
R. St. till K. M. ingå med skrifvelser i ämnen, hvilka
för dem icke varit fullt utredda, med skrifvelser, som hvila
på ganska ovissa grunder och understundom på helt och hållet
falska förutsättningar. Jag vill icke säga, att detta vid
förevar, tillfälle i hela sin vidd gäller om den skrifvelse,
Allm. Besvärs- o. Oecon Utsk. nu föreslagit; men jag kan
icke finna förhållandet så utredt, att R. St. i detta afseende
höra inför Konungen yttra någon opinion. Det är visserligen
sannt, att den nu föreslagna skrifvelsen icke skulle
yttra någon bestämd eller klar opinion om saken; men äfven
deruti finner jag ett skäl emot, att en sådan skall afgå,
emedan, när R. St. vända sig till sin Konung, jag tror dem
böra ådagalägga en bestämd opinion och nedlägga den i ordalydelsen
af den und. skrifvelsen; ty hvartill skulle denna
eljest tjena? Det vore nu egentligen ingenting annat, än en
erinran till Konungen, att ett ställe finnes med namnet Lysekihl,
hvilket måhända i framtiden kunde blifva en stad.
Jag är öfvertygad, att Konungen icke är obekant med tillvaron
af Lysekihl, att Konungen med uppmärksamhet följer
de framsteg, som på en och annan ort existera, samt att
Konungen icke skall underlåta att i ett ämne, sådant som detta,
vidtaga nödiga åtgärder och ändamålsenliga beslut, förutan
någon erinran derom från R. St. Vore något sådant
med visshet för handen, kände man, att något i detta afseende
blifvit försummadt, skulle jag visserligen icke bestrida
afgåendet af den und. skrifvelsen; men i sakens nuvar. skick
ser jag dertill ingen anledning. Jag anhåller om afslag på
betänk.
Uppå framställd proposition blef Oecon.Utskrs betänk.
N:o 2 af R. o. Ad. bifallet.
Frih. Palmstjerna: Emedan jag anser denna und.
skrifvelse alldeles ändamålslös, får jag anmäla min reservation
emot R. o. Ad:s nu fattade beslut.
Ånyo föredrogs och bifölls Oecon.Utskrs d. i3 dennes
e. m. på bordet lagda betänk, i anledn. af gjorda motioner
om landsfiscalstjensternas upphörande.
Vid förnyad föredragning af PresteSt.‘s prot.utdr. af d.
1 dennes med inbjudning tili de öfriga RiksSt. att instämma
uti Ståndets beslut om en Deputation till H. M. Konungen,
för att betyga R. St:s und. tacksägelse för den visa och hulda
omsorg, som K. M. haft ospard till förhindrande af choJera-sjukdomens
inträngande i vårt land, fann R. o. Ad. för
godt att uti samma beslut instämma.
Upp
-
Den 24 Mars f. m.
433
Upplästes oell lades på bordet nedannämnde denna dag
ankomna nåd. skrifvelse!1 från K. M.:
1:0 af d. 22 sistl. Febr., ang:de ifrågaställd utvidgning
af Götheborgs spinnhus;
2:0 af d. 8 dennes, ang:de förhållandet med indelta
reg:ternas beklädnadsmedel;
3:o af samma dag, rörrde ett på R. St:s begäran utarbetadt
förslag till lån-inrättning, till understöd för bergsmanshandteringen
i Riket.
Upplästes följande från Ridd.Utsk. inkoinne
Ilörsamste Memorial!
Medelst prot.utdr. af d. 3 dennes e. m. har H. R. o. Ad.
behagat till Ridd.Utsk. remittera ett anförande utaf Hr af
Grubbens, Kils Wilh., innefattande hemställan, att, i händelse
H. R. o. Ad. skulle bifalla det af StatsUtsk. gjorda förslag
i afseende å klubbkostnaderna vid innevar. riksdag,
nemi., att dessa må inskränkas till utgifterna för klubbrummens
hyrande samt förseende med ljus och ved, för nödig
uppassning och för anskaffning af tidningar, H. R. o. Ad.
sjelft måtte, under fortsättningen af denna riksdag, bestå
kostnaderna för servering af tim, vin och vatten, dricka
samt soupe' å de s. k. Landtmts-soireerna på det sätt, att
en hvar ledamot af Ståndet, som uttagit pollet, så länge
lian den innehar, för nämnde ändamål betalade månadtligen
antingen 3 r:dr b:co, eller ock 1 r:dr b:co, med skyldighet
i sistnämnde fall för alla, som qvarstadna öfver soupéen,
att derför erlägga 1 r:dr riksgts; hvarförutan motionären,
för det fall, att någon brist skulle uppkomma, föreslagit,
att de hyresmedel, till hvilkas utbekommande H. R.
o. Ad., i likhet med de öfriga Stånden, förmenas vara berättigad!,
måtte till betäckande af berörde brist användas.
I anledning häraf och då StatsUtskfs betänk., angtde
klubbkostnaderna, numera är vordet af R. St. bifallet, får
Utsk. vördsamt anföra: att sorn det ändamål, hvarför den
ofvan omförmälda, alternativt föreslagna afgiften skulle användas,
enligt Utsk:s tanka är af den beskaffenhet, att det
lärer ankomma på hvarje enskild ledamot af Högh Ståndet
att bestämma, huruvida och i hvad mån lian finner lämpligt
att samma afgift erlägga, Utsk. altså, med härå fästadt
afseende, anser sig icke tillständig!, att den ifrågavar. motionen
understödja; och lärer, i händelse denna Utskrs mening
skulle af H. R. o. Ad. godkännas, något Utsk:s yttrande
icke erfordras i anledn. af den utaf motionären väckta
fråga om användandet af den hyresersättning, som, enligt
hans förmenande, borde R. o. Ad., i likhet med de
andra RiksSt., tillkomma; hvilket dock till H. R. o. Ad:s
4 11. 55
434 Den a4 Mars e. m.
vidare pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm d. 19
Mars 1H34-
H. F. Strömfelt.
W. F. Dalman.
Lades på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 24 Mars 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3:ne prot.utdr. för denna dag f. m.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 17 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 18, ang:de provisoriska utbytet af
den för Gen.AssistanceCont. begagnade egendom emot den
Stockholms stad tillhöriga f. d. s. k. Hessensteinska egendomen.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anhåller vördsamt
om återremiss af StatsUtsk:s nu föredragna betänk, på den
grund, att, om än bytet skulle kunna anses förmånligt å
ömse sidor, det dock är det mest för staden, hvarföre mellangift
ej bör äga rum. Jag tror, att f. d. Hessensteinska
husets läge gör det passande för Riksg.Cont:s vexlingsrörelse,
emedan mig synes olämpligt att skicka allmänheten till
det andra huset ner i backen; men detta sednare lemnar
tillräckligt utrymme för riksarchivet och är brandfritt.
Deremot finnes i f. d. Hessensteinska huset endast norra
flygeln för riksarchivet, och således kan bytet anses vara
för Ständerna i visst afseende till och med ofördelaktigt.
Mellangiften är väl obetydlig; men det blir icke en obetydlig
utgift, som i alla fall snart erfordras för ny quaibyggnad
vid Hessensteinska huset. Jag har mig särskildt bekant,
att BondeSt. på dessa skäl återremitterat betänk.; och
då Utsk:s ordförande,! Frih. Palmstjerna, reserverat sig emot
det tillstyrkta utbytet, får jag ytterligare påyrka återremiss
äfven af R. o. Ad.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: På grund afsa
väl den siste talarens anmärkningar som de emot Utsk:s betänk.
gjorda reservationer får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
deruppå, att den föreslagna mellangiften af 4000 r:dr
tillkommit och blifvit staden tillerkänd till följd af ordentligen
skedd besigtning och värdering af begge husen. Jag
vill ej bestrida, att ju R. St. hafva både rätt och magt att
Den a4 Mars e. m.
435
arbitrera i denna fråga; men då Utsk. ansett bytet rara fördelaktigt
för såväl statsverket som staden, tror jag, att någon
annan grund vid bytets afslutande ej bör följas än, om
jag får så uttrycka mig, mätismannaordom. Ett annat skäl
till utbytet, på de af StatsUtsk. föreslagna grunder, tror jag
igenfinnas i den omständigheten, att då Ständerna 1823 föreslogo
staden att öfvertaga Gen,AssistanceGont., fastades dervid
det vilkor, att huset skulle få åtfölja och staden dessutom
årligen erhålla 3ooo r:dr till betäckande af förlusten
vid lånerörelsens bedrifvande; men staden ansåg sig då ej
kunna gå in på detta förslag. Vid sista riksdagen förnyade
Ständerna propositionen, likväl ulan detta vilkor; och som
Stockholm ej kan vara utan assistance-inrättning, måste detta
sednare förslag antagas. Jag har härigenom velat erinra,
att under ett annat förhållande hade staden fått huset för
intet. Det torde äfven böra ihågkommas, att statsverket årligen
vinner omkring i5,ooo r:dr derpå, att Stockholm öfvertagit
Assistance-cont., ty det har sluppit en förlust af
io,coo r:dr, som lånerörelsen hvarje år medförde; hyran af
Hessensteinska huset är beräknad lill 3ooo r:dr, och dessutom
undvikes afskrifningen af balancer, som i medeltal
uppgått till i5oo r:dr årligen.
Jag får således tillstyrka bifall till betänk.; men om det
ändock skulle återremitteras, hvilket jag ej ämnar bestrida,
anhåller jag att få upptaga och besvara den ena reservantens
mening, som tyckes vara att, om utbytet skall ske, afskilja
och för statsverket bibehålla det s. k. tornet, der magasinen
nu finnas. Dessa kunna dock ej undvaras för lånerörelsen,
och med deras bibehållande är ej utväg att der inrätta
riksarchiv. För att kunna lösa problemet att utan förlust
drifva assistance-rörelsen har man varit nödsakad inskränka
personalen af tjenstemännen. Staten underhöll 5o
till 60 personer, hvaremot nu endast 8 äro antagna. Men
för att göra det möjligt för dessa att sköta rörelsen, måste
inredning och magasinens läge vara sådana, att ingen tidsförlust
uppstår; och ett dylikt hinder, i förening med otillräckligt
utrymme, skulle blifva en följd af tornets afskiljande,
som dessutom är alltför inskränkt för riksarchivet.
Bättre är, om de 16 ä 20,000 r:dr, som besparats staten för
reparationer å Gen.AssistanceContts hus, användas till uppbyggande
af en eller 2:ne flyglar vid f. d. Hessensteinska huset,
så erhålles tillräckligt utrymme för riksarchiv.
Skulle R. o. Ad. återremittera betänk., vill jag, såsom
jag redan nämnt, ej bestrida detta; men jag anhåller
blott, att propos. först må göras till bifall å detsamma.
Gr. Cronhjelm: Om jag ville antaga samma beräkningsgrund,
sorn den siste talaren, och betrakta, huru mycket
staten vunne årligen vid att slippa lombard-rörelsen,
kunde jag nästan hafva skäl tillstyrka att skänka staden det
lius, hvarom nu är fråga, och ändå ett till. Men jag tror
436
Den 24 Mars e. m.
mig ej böra fasta afseende derpå; jag vill hålla mig endast
vid, att staten ombesörjt en rörelse, som alldeles icke passar
för den, och hvarmed den således icke bör längre befatta
sig, hvilket bevisas bäst af den siste talarens egen uppgift
om tjenstemannapersonnlens antal förr och nu , eller som,
då rörelsen bedrefs för staten, uppgick till 64, och då den
bedrifves af enskild man, skötes med 8 personer. Jag kan
dessutom icke finna staten skyldig att göra någon uppoffring
för Stockholms sämre allmänhet, som egentligast har nytta
af denna låninrättning. Jag tror mig äfven böra afstyrka
det af Prosten Östberg framställda alternativ. För min del
har jag tyckt mig finna, att Frih. Palmstjerna i sin reservation
anfört de hufvudsakligaste skäl för afslag å betänk.
Han har först sagt: "Jag anser, att det tilibytta huset ej
”■lern nar tillräcklig eller passande local för riksarehivet, hvilket
kan beredas uti det frånbytta huset.” Om jag ock skulle
frångå detta skäl under antagande, att mellangift icke komine
i fråga, kan jag alldeles icke frångå ett annat Frih:s
skäl: ”För att gifva Stockholms stad fördelen af att, utan
”särskild kostnad, äga en för pantlånerörelsen inredd och
”tjenlig local, kan ett medgifvande af föreslagna husbytet
”måhända vara i sin ordning; men att derjemte, för att beneda
staden denna fördel, utbetala en mellangift, det anser
”jag vara alltför långt drifven beredvillighet å R. St:s sida.”
Detta är i korthet anledningarna till min anhållan om
återremiss af betänk., hvartill jag torde kunna lägga ännu
en, som jag redan nämnt, nemi., att BondeSt. i förmiddags
återremitterat detsamma, och detta till och med icke utan
debatt, emedan Ståndet i början ville alldeles afslå det.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Ehuru instämmande med
Frih. Sprengtporten deruti, att det vore mindre lämpligt,
att mellangiften 4°°° 'cke erlades, då begge husen efter
ordentlig värdering blifvit uppskattade, förenar jag mig
dock uti att yrka återremiss, emedan det ej blifvit undersökt,
om norra flygeln af f. d. Ilessensteinska huset är tjenligt
till rikäarchiv, i hvilken omständighet jag anser fullständigt
förslag böra uppgöras. Denna åsigt, som jag yttrat i
Utsk., ehuru jag ej reserverat mig mot pluralitetens mening,
anser jag mig böra nu ånyo framställa.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Äfven jag anser
olämpligt, att staten erlägger mellangift för ett hus, som är
sämre, nemi. till sitt inre värde. Jag torde dessutom få erinra,
att i f. d. Hessensteinska huset ej finnes tjenlig local
eller tillräckligt utrymme till riksarchiv, emedan fönster och
dörrar upptaga för mycket rum i den dertill föreslagna flygeln,
Det är för öfrigt ej rådligt, att inrätta ett sådant archiv
i ett hus, som är så fullt af eldstäder; utan böra så
vigtiga handlingar, som de, hvarom nu är fråga, vara i möjligaste
måtto skyddade för eldsvåda. Jag förenar mig således
med dem, sorn yrka återremiss af betänkandet.
Den 24 Mars e. m.
Uppå derom framställd propos. Lief StatsUtsk:s utlåt.
N:o 18 återremitteradt.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 17 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o rg, ang:de afskrifning och eftergift af
Riksg.cont:s hos Götha canalbolag ägande fordringar, samt
räntas godtgörande å de utaf bolagets insättningar Uti Riksg.-  cont. derstädes innehållna medel till säkerhet för fullbordande
af återstående arbeten i hamnbyggnadsväg, äfvensom
Canaldirectionens hemställan om förskott utaf sistnämnde medel
till utförande af ett hamnbyggnadsarbete vid Mern.
Gr. Posse, Arvid: Det är endast emot sista punkten
af Utsk:s betänk., som jag anser mig hafva anledning att
göra anmärkning. Då 11. St. vid sista riksdagen beviljade
lånebiträde till Götha canals färdigbyggande, fastades dervid
de vilkor, att canalbolaget skulle uti Riksg.cont. insätta 10
proc. af actiernas primitiva belopp för att användas till canalens
fullbordande, i händelse det gifna anslaget icke dertill
skulle förslå; men sedan canalen var färdig, skulle bolaget
återfå dessa medel, utom 93,000 r:dr, hvilka alltid
skulle i Riksg.cont. qvarstå såsom en reparationsfond, hvarförutan
det äfven stadgades, att dubbla beloppet af de kostnader,
som erfordrades för sådana arbeten i hamnbyggnadsväg,
hvilka vid canalens öppnande ännu icke voro verkställda,
likaledes skulle i Riksg.cont. innehållas, intill dessa arbetens
fullbordande. Nu finnas, sedan canalen blifvit öppnad,
dylika ofullbordade hamnbyggnadsarbeten till ett kostnadsbelopp
af 686 r r:dr, och dubbla summan häraf, eller 13,722
r:dr, innestår således i Riksg.cont. Men sedan Canaldirectionen
beslutat att under loppet af innevar. år verkställa ett af
dessa arbeten, eller hamnbyggnaden vid Mern, hvilket blifvit
beräknadt till ett kostnadsbelopp af 5roo r:dr, begärde
Direct. hos Fullmägtige i Riksg.cont. att af förberörde medel
få lyfta 10,200 r:dr såsom svarande emot arbetets dubbla
kostnad; och för att icke hos Fullmägtige möta några svårigheter
erbjöd Direct. sig att, en för alla och alla för en,
afgifva personlig ansvarsförbindelse, att arbetet inom årets
lopp skulle blifva verksteldt. Häröfver hafva Fullmägtige
för sin del yttrat, såsom orden lyda i Utsk:s betänk.: ”att
”enär 5o §. 2:dra punkten Lit. G. af reglementet för Riksg.-  ”cont. innehåller, att de, till säkerhet för återstående arbe”teu
i hamnbyggnadsväg, i Riksg.cont. innehållna medel
”skola derstädes qvarstå, intilldess allt arbete i hamn byggnadsväg
blifvit fullgjordt, hade Fullmägtige emot detta tydliga
stadgande ansett sig ej kunna CanalDirect:s eljest icke
”obilliga begäran bevilja, utan densamma till R. St:s pröfning
hemställt.” StatsUtsk. har deremot icke ansett CanalDirect:s
begäran lika billig, utan afstyrkt R. St. att till densamma
lemna bifall. För min del tror jag, att Hrr Fullmägtige
åt reglementet gifvit en oriktig syftning; jag klan
-
I
438 Deri 24 Mars e. ni.
drar likväl icke deras åtgärd att ej emot ordalydelsen utlemna
den begärda summan, utan föregående hemställan till R.
St. Men om Ständerna nu genom bifall till Utsk:s betänk,
förklara, att den gjorda tolkningen af reglementet bör förblifva
gällande, komma de ifrågav., för ännu ofullbordade
hamnbyggnadsarbeten afsatta medlen att alltid innestå i Riksg.-  cont. såsom blott en skåderätt, och arbetena förblifva ofulländade;
ty en del af deni äro så beskaffade, att de endast
kunna verkställas vid en viss vattenhöjd i sjöarna Wenern
och Roxen af 10 eller högst 11 fot, och detta inträffar ganska
sällan, hvaraf således följer, att om ingen andel af de
deponerade medlen får lyftas, förrän allt arbetet är verksteldt,
skall hela summan för alltid eller åtminstone för en
längre tid förblifva oåtkomlig och icke ens de arbeten, som
under tiden kunde verkställas, blifva fullbordade. Jag anhåller
på denna grund om återremiss af StatsUtskts betänk.,
och föreslår vördsamt, att Utsk. må tillstyrka R. St. att
meddela sådan förklaring åt reglementet för Riksg.cont. att
de 13,722 r:dr, som här äro i fråga, må kunna användas
för de arbeten, hvartill de äro ämnade, i den mån arbetena
blifva verkställda. Jag begagnar för Öfrigt detta tillfälle
för att förklara, att om någon skulle anse, det Canaldirect.
, innan några medel få i Riksg.cont. lyftas, först bör
verkställa det motsvarande arbetet och således gå i förskott
för kostnaden dertill, så önskar jag, att Utsk. ej måtte derå
fästa något afseende; ty Canaldirect. ingår ej uti ett dylikt
förskott af 2:ne skäl, dels emedan återbetalningen, efter den
tydning man gifvit åt Riksg.Contrs reglemente, skulle blifva
alltför osäker, såsom beroende, enligt hvad jag förut nämnt,
på en viss vattenhöjd, som tilläfventyrs ej inträffar under
nuvarande direct:sledamöternas lifstid, och dels emedan Canaldirect.
anser sig böra sätta en gräns för en del actieägares
gränslösa anspråk på Directrs personliga ansvarsförbindelser
vid lånenegocialioncr.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har uti den siste
värde talarens yttrande funnit något, sam jag icke väl
kan förlika. Ilan har nemi. sagt, att Canaldirect. väl vill,
en för alla och alla för en, ingå i proprie borgen hos Riksg.-  cont. för den summa, som får lyftas, och således ikläda sig
återbetalningsskyldighet, i händelse ändamålet ej vunnes, utan
någon ting bruste i arbetets fullbordan; men att Direct. deremot
ej ville upptaga lån. Om Direct. ej fruktar att i Riksg.-  cont ikläda sig borgens ansvar för den lyftade summan, så
vet jag ej, hvarföre den skulle frukta att upplåna samma
summa hos enskilda, helst räntan, som skulle erläggas, erhöiles
af Riksg.cont. Men denna motsägelse gifver mig anledning
att befara, det Canaldirect. sjelf fruktar, att medlen
ej skola räcka till, och att afskrifning framdeles skall
ånyo komma i fråga. Eli annan uppgift i den siste värde
talarens anförande har äfven väckt inin förundran, nemi.
Dea 24 Mars <*. m.
43y
att vattenhöjden vid Mein skulle på något sätt bero af vattenhöjden
i Wettern och Roxen. Jag skulle för min del
tro, att den ensamt beror på vattenhöjden i Östersjön. Jag
tillstyrker således bifall till Utsk:s betänk, i denna del.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Det synes af den siste
talarens yttrande, som han icke gjort sig tillräcklig reda för
förhållandet i denna sak. Canalbolaget ålades vid sista riksdagen
att sätta pant för canalens färdigbyggande med det då
beviljade anslaget; och detta skedde äfven. Men R. St. medgåfvo
tillika, att panten skulle återfås, då canalen var färdig,
dock under förbehåll, alt dubbla beloppet af kostnaden
för då ännu återstående hamnbyggnadsafbeten skulle ytterligare
qvarstå i Riksg.cont., intilldess äfven dessa arbeten blifvit
färdiga. Nu har Canaldirect. ingått till Hrr Fnllmägtige
i Riksg.cont. med anmälan, att den ville verkställa ett af
dessa arbeten och det betydligaste, eller quaien vid Mern,
och begärt att få lyfta dertill motsvarande penningar mot
ingången ansvarighet för arbetets verkställande på utsatt tid;
men Fullmägtige hafva dertill svarat, att penningarna icke
kunna lemnäs, emedan reglementet för Riksg.cont. förutsatte,
att hela den deponerade summan skall qvarstå, intilldess
allt arbete är färdigt. Händelsen är emedlertid, att på ett
ställe, t. ex. vid Stegeborg i Östergöthland, erfordras en pålning
och stenars upptagande, som tilläfventyrs för vattenhöjden
ej kan verkställas på 20 år, och följden blefve således,
att äfven om allt det öfriga arbetet kunde inom fa år verkställas,
men några pålar lättades vid Stegeborg, skulle Direct.
ej få lyfta en enda skilling i Riksg.cont. endast derföre,
att icke allt arbetet vore färdigt. Man ser således häraf,
att Canaldirectionen väl kan ikläda sig borgen för arbetets
verkställande, men icke för upptagande lån hos enskilda,
emedan det vore osäkert, om de i Riksg.cont. insalta
medlen kunde, för att betala det upptagna länet, återfås kanske
på 5o år. Då Direct. ansvarar för nu ifrågakonme arbetets
verkställande, synes mig obilligt, om den icke skulle
utfå den deremot svarande summan, helst dubbla beloppet
af kostnaden för de sedan återstående arbetena i allt fall
kommer att i Riksg.cont. qvarstå, hvarom jag för min del
finnér skäligt, att ett uttryckligt stadgande meddelas; och
förmodar jag, att detta äfven varit Gr. Posses mening. För
öfrigt, och då jag nu har ordet, begär jag att få till besvarande
upptaga en anmärkning, som, efter hvad jag har
mig bekant, blifvit lagd till grund för BorgareSt:s beslut om
återremiss af XJtskrs betänk., och hvilken anmärkning jag finner
besynnerligt, att icke Utsk. sjelf på förhand upptagit och
besvarat, emedan derigenom säkert mången anmärkare skulle
hafva blifvit tystad. Man har nemi- befarat, alt 0111 canalbolaget
återfinge sin uti dess alla fastigheter in tecknade
skuldsedel, hvaruti bolaget förbundit sig att aldrig afhända
sig sina donerade skogar, jordegendoirfar och stenbrott, så
44°
Den 24 Mars e. m.
skulle ingen säkerhet finnas för abalienation af dessa canalens
tillhörigheter. Men det är redan bestämdt i sjelfva canalbolagets
octroj eller privilegier, att dessa donationer aldrig
under något vilkor få från canalverket skiljas, så att i
samina stund sådant sker, har bolaget förverkat octroj och
privilegier. Jag har ansett mig böra erinra härom, emedan
jag hört invändningen göras af flera, men ej funnit den upptagen
och besvarad afUtsk.; och jag begär således, att detta
mitt yttrande må till Utsk. åtfölja återremissen, hvarom jag
förenar mig med Gr. Posse, på det den förklaring måtte gifvas
åt Riksg.conUs reglemente, att Ganaldirect. berattigas att
af de för ännu ofullbordade hamnbyggnadsarbeten deponerade
medel, hvilka inalles utgöra endast 13,722 r:dr, utfå så
mycket, som hvarje gång motsvarar det arbete, som inom
året verkställes, mot förbehåll, att dubbla beloppet af kostnaden
för de återstående arbetena alltid qvarstår i Riksg.-  cont., samt att Canaldirectionen, en för alla och alla för en,
ansvarar för arbetets verkställande, hvarom jag likaledes finner
nödigt, att föreskrift meddelas. Jag önskar desto hellre,
att de återstående arbetena måtte kunna ej genom lån, utan
på detta sätt verkställas, som jag hoppas att derigenom en
gång få reda i bolagets affärer och slippa att se Direct. satt
i nödvändighet att ingå i beständiga lånenegociationer, hvilka
redan nära försatt bolaget i concurstillstånd.
Gr. Posse: Sedan Gr. Cronhjelm redan besvarat Hr
Cederschjölds anmärkningar, har jag föga att dervid tillägga.
Jag beklagar blott, om jag uttryckt mig så otydligt, att Hr
Cederschjöld deraf fått anledning till sitt misstag, och får
fästa den värde ledamotens uppmärksamhet på skillnaden
emellan att ikläda sig ansvarighet för ett arbetes fullbordande,
eller ingå borgen för den dertill erforderliga summan.
Canaldirect. har endast erbjudit den förra ansvarigheten,
men har icke velat åtaga sig att anskaffa penningar, om
hvilkas återfående den ej varit förvissad. I öfrigt får jag
återkalla i Hr Cederschjölds minne, att jag sade, det vissa
hamnbyggnadsarbeten bero på 10 fots vattenhöjd i sjöarna
Wenern och Roxen, hvaraf följer, att dessa arbeten icke kunna
stå i något sammanhang med vattenhöjden i Östersjön;
men frågan är just nu örn ett dylikt arbete vid Mern, der
det kan verkställas, ehuru icke på de andra ställena. Hvad
åter farhågan för framdeles afskrifningar beträffar, så ber
jag Hr Cederschjöld i den delen lugna sig, enär dubbla kostnadsbeloppet
för de ofullbordade arbetena alltid kommer att
i Riksg.cont. qvarstå.
Hr Cederschjöld: Det har ej lyckats mig att rätt
kunna fatta den siste värde talarens bevisning. Jag kan
nemi. ej förstå, att Canaldirect. skulle tveka att upptaga lån
för att dermed verkställa det nu ifrågakomna arbetet, om
den
D e n 24 Mars e. m.
den ansåge för säkert, att arbetet bunde utföras med de i
Riksg.cont. insatta medlen; ty Direct. vore ju alltid förvissad
att få lyfta medlen, sedan allt arbete vore färdigt, oell
lån borde dertill under tiden lätt kunna mot samma säkerhet
erhållas. Jag skall likväl ej längre tvista om det begärda
förskottet, utan endast yrka, att om allt arbetet icke
kan utföras för den lyftade summan, ny värdering måtte
ske på kostnaden för återstoden, och dubbla beloppet deraf
ånyo deponeras; ty jag fruktar, att kostnadsförslagen för
dessa hamnbyggnadsarbeten kunde vara uppgjorda likasom
för sjelfva canålen.
Gr. Cronhjelm: Det vilkor, den siste värde talaren
velat fasta vid medlens lyftning, öfverensstämmer både med
hvad jag förut yttrat och med R. St:s föregående beslut, så
att jag visserligen ej har någonting att deremot anmärka.
Men då jag såsom revisor haft tillfälle att besigtiga de ännu
återstående arbetena jemte kostnadsförslagen dertill och att
jemn föra dessa med det redan gjorda arbetet på de sista 3:ne
åren, tror jag på grund af Hr Cederschjölds egen förutsättning,
att förslagen till hamnbyggnadsarbetena blifvit uppgjorda
lika med dem för sjelfva canalen, hvilka, n.b. under
de sista 3:ne åren, varit fullt tillförlitliga, och att, då dubbla
beloppet af dessa kostnadsförslag alltid qvarhålles, ingen
ting riskeras. Hr Cederschjöld har ännu icke uppfattat förhållandet
riktigt, då lian ånyo talat om upptagande af lån
mot Canaldirect.vs borgen; ty jag tviflan icke heller, att lån
skulle kunna erhållas mot 5 proc., och att man till och
med kan antaga, att Direct. skulle få behålla detta lån i
några år; men om Direct. ej får lyfta en skilling af den i
Riksg.cont deponerade summan, så länge några pålar ännu
fåtlas i det erforderliga arbetet, kan Direct icke på egen
ansvarighet ingå i någon lånetransaction, emedan det är
osäkert, om och när medlen skola ur Riksg.cont. återfås.
Under åberopande af hvad jag förut anfört, fortfar jag således
att anhålla om återremiss af Utsk:s betänk.
Gr. Posse: Jag vill icke vidare orda om den ifrågakomna
borgen, sedan Gr. Cronhjelm nu för andra gången
upplyst förhållandet; jag vill blott lemna Hr Cederschjöld
den upplysning, att har är fråga om flera hamnbyggnadsarbeten
med särskildt uppgjorda kostnadsförslag för hvarje,
nemi. vid Sjötorp, vid Roxen och vid Mein, af hvilka kostnaden
för detta sistnämnda utgör 5,ioor:dr; och det är endast
en häremot svarande summa, som Direct. nu begär att
få lyfta. Dubbla beloppet af kostnaden för de öfriga återstår
således ändock insätt i Riksg.cont.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få
ur Riksg.cont:s reglemente uppläsa de punkter, som bestämma
denna fråga; och R. o. Ad. torde deraf finna billigheten
4 H. 56
Don i\ 1VI a r s c. m.
al en återremiss. Reglementets föreskrifter lyda, sid. i5
§. öo i reglementet för Riksg.cont:s Fullmägtige:
a) ”att bolaget å de, till säkerhet för canalens fallhorn
dande och underhåll, uti Riksg.cont. insatta medel skall af
Cont., så länge medlen, till större eller mindre belopp, der
innestå, få uppbära årligen 5 proc:s ränta;”
b) ”att livad, efter canalens fullbordande, af det insatta
beloppet återstår utöfver ofvanberörde tredjedel deraf, eller
93,926 r:dr, skall bolaget återställas; men skulle något arbete
i hamnbyggnadsväg, i anseende till under tiden befintligt
högt vatten eller annat dylikt naturhinder, icke kunna
fldlgöras inom den tid, bär ofvan för canalarbetets fullbordande
blifvit föreskrifven, innehåjles jemväl af bolagets
insättning dubbla beloppet mot hvad för samma arbete i
kostnadsförslag^ är upptaget, intilldess allt blifvit fullgjordt,”
Hvad reglementet sålunda föreskrifvit, bar Canaldirect,
iakttagit, men nu inkommit med en anhållan att af de redan
i och för fullbordandet af ännu återstående hamnbyggnadsarbeten
insatta medlen återfå en del, för att dermed verkställa
ett visst uppgifvet arbete mot Canaldirect:s ansvarsförbindelse,
alt arbetet skall blifva verkstäldt. Om nu R,
St. likasom Utsk- vilja säga, att denna begäran står i strid
ined reglementet, så har man dermed ej sagt annat, än att
så länge R. St, icke gjort jemnkning i reglementet, måste
det af Fullmägtige i Riksg.cont. efterföljas. Men nu, då R.
St. äro föi-samlade och när som helst kunna göra en sådan
jemnkning, lärer åtminstone något annat skäl böra begagnas,
i fall man vill afslå Direct:s begäran, Jag tillstyrker
derföre återremiss af Utsk:s betänk.
StatsUtskis ifrågavar. utlåt. N:o 19 bjef af R. o, Ad. återremitteradt.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. StatsUtskts,
d. 17 dennes e. m. på bordet lagda utlåttn:
N:o 20. i anledn, af K. M:s nåd. remiss å Öfvercommissarien
Öijers und. ansökning att, vid afskedstagandet, få å
allmänna indragningsstaten uppbära sin nu innebafvande lön
såsom pension;
N:o 2r. i anledn. af K. M;s nåd. propos., angtde grunden
för liqviden af numera aflidne Pastorn Doct. Collins
lönefordran,
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.Utskrs d. xj dennes e. m,
på bordet lagda memorial N:a a, ang;de återlemnande af
Prosten Doct. Björkmans till H. PresteSt, ingifna memor. om
portofrihet för contractprostarnas skrifvelser i embetsärende!-,
beslöt R. o. Ad. att med detta måls afgörande uppskjuta,
tills underrättelse från PresteSt, inkommit om dess
be>lut i ämnet.
Den it\ Mars e. na.
443
Upplästes och lades på bordet StatsUtsk:s d. 21 dennes
afgifna memorial N:o 23, med återlemnande till BorgareSt.
af 2:ne till Utsk. remitterade motioner, ang:de hypotheksföreningar,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att innan nästa plenum utse en ledamot uti Bevilln.Utsk.
efter Frih. v. Strokirch, Joli. Herman, hvilken, enligt förut
gjordt tillkännagifvande, afsagt sig sin befattning som ledamot
i nämnde Utsk.
Justerades pleni-protocollen för d. i3 dennes f. och
e. m.
Upplästes åtskilliga frän de 'öfriga RiksSt. ankomna
prot.utdr., nemi. från PresteSt. af d. och 27 sisth Febr.
samt d. 1, 3, 4o 11, i3 och [7 dennes; från BorgareSt. af
d. 24 sisth Febr. samt d, i , 3, 4> 8, 11, i3, 17 och 20 dennes,
samt från BondeSt. af d. 1, 3, 4» 8, 10 och 11 dennes,
Lades till handlingarna.
H, R. o. Ad, åtskiljdes kl. | till B 0111 aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfver stolpe.
i
‘ ■ ..
■
'
