# ID: svediakorp-gov460
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 147,864
# sentences: 5,420
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P r o t o c o 11,
hållna
lios
>
H ö g 1 o f 1 i g- e
Ridder,skåpet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1854.
Fjerde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta lios Johan Hörberg1834*
Tisdagen den 4 Mars 1834*
Plenum kl. io f. m.
H r Cederschjöld, Pehr Gust., uppläste följande:
Hindrad att i gårdagens plenum vara tillstädes, då Hr Gr<
Posses motion om Motala verkstad remitterades till Utskott,
anhåller jag att såsom anmärkningar dervid nu få vördsammast
afstyrka allt slags beblandelse af Statsverket med
nämnde inrättning. Då R. St. omsider nyss kommit till det
så länge efterlängtade slutet på de dryga utgifterna för Götha
Canal, böra de taga sig tillvara att icke genast öppna,
genom Motala verkstad, ett nytt och evärdeligt afloppsdike
för Statens medel. Jag afstyrker derföre icke allenast att
öfvertaga verkstaden och drifva den för Statens räkning,
utan äfven att ytterligare försträcka bolaget nya lån. Då
denna verkstad icke kan bära sig för ett enskildt bolag, måste
hon nödvändigt medföra ännu vida större förlust för
Staten, derest hon skulle drifvas för dess räkning. Och det
vore dessutom icke blott denna förlust, man kunde såsom
en stående statsutgift för alltid påräkna; man kunde äfven
bereda sig på en vidt utöfver behofvet öfverdrifven utsträckning
af ångmachineriet för försvarsverket, i samma mån det
blefve nödvändigt att skaffa Statens verkstad sysselsättning.
Hvad ytterligare låneunderstöd beträffar, så skulle de vara
föga annat än en handpenning på framlida öfvertagning. De
ångmachiner Staten kan oundgängligen behöfva, må de företrädesvis
tagas vid Motala, så länge de derstädes kunna erhållas
af samma godhet och till samma pris som annorstädes;
men jag skulle högeligen önska, att Staten aldrig måtte
komina i någon annan berörelse med Motala verkstad.
För att ådagalägga, det jag ingalunda önskar Motalas undergång,
utan tvärtom gerna skulle vilja bidraga till dess
förkofran, får jag vördsammast hemställa, om icl e bolaget,
i händelse det dermed vore hulpet, kunde icke allenast få
anstånd med återbetalningen af de försträckningar, sorn det
erhållit af Statens medel, utan äfven för vissa år till mer
eller mindre del, eller kan hända alldeles, befrias från skyldigheten
att derför erlägga ränta.
Gr. Cronhjelm, Otto August: I sjelfva saken skall
jag ej ingå Hade den siste talaren afhört uiscussionen, då
motionen remitterades, vore han, om ej vederlagd, åtminstone
öfvertygad, att saken förtjenar närmare skärskådas. Jag
4
Den 4 Mars f. m.
liar erkänt riktigheten, såsom princip i allmänhet, af den
sats, att Staten icke bör ingå i sådana företag som detta;
men jag har trott, att en central-verkstad för flottorna likväl
alltid borde finnas, ehuru jag medgifvit, att det här vore
felaktigt tillämpa denna undantagsprincip. Jag vill nu
blott yttra, att Motala verkstad, utom 20,000 R:dr B:co af
ManuläcturDisconten, ej äger några lån af statsmedel, utan
af enskilda fonder, såsom t. ex. af Landtbruks-Academien,
af hvilken den har 79,000 R:dr. Intet ändamål vore således
vunnit med hvad Hr Cederschjöld föreslagit.
Dessa båda yttranden remitterades till StatsUtsk. i sammanhang
med Gr. Posses förlidne gårdag till samma Utsk.
remitterade motion om ett lån till Götha Canal Bolag, för
att bereda möjlighet till försäljning eller utarreudeiäng af
Motala verkstad.
Frih. Sparre, Sixten, anförde skriftligen:
I afseende på den åter väckta Passevolancefrågan viii jag
blott, till lättnad för Utsk:s bearbetning, hafva äran i korthet
lemna följande upplysning.
I anledning af 2:ne, utaf åtskilliga Riksdagsfullmägtige
inom BondeSt. vid sista Riksdag, till K. M. i underdån. ingifna
skrifter, innefattande protest emot R. St.'s i denna
fråga meddelade beslut, har K. M. i Nåd. förklarat, att,
hvad angick de uti dessa skrifter dels gjorda anmärkningar
emot lagligheten af detta måls behandling, hvilken skulle
ansetts strida emot rätta meningen af 80 $. Reg.F., samt
att, då frågan vore af bevillnings egenskap, beslutet ej medförde
gällande kraft, enär ej alla fyra RiksSt. sammanstämmande
deruti deltagit; dels ock väckta påstående om rostoch
rotelia Håres särskilda hörande öfver R. St:s beslut, innan
detsamma till verkställighet befordrades; så, emedan
ofvan åberopade 80 §. af Reg. F. bestämdt innehåller, att
"Konung och R. St. äga att samfäldt vidtaga beslut i sådana
ämnen, som angå de med landet och städerna i afseende
å krigsmagten upprättade contract och indelningsverk,
”samt att deruti göra ändring, om så skulle nödigt pröf”vas;”
men någon den minsta anledning af samma §. icke
igenfinnrs lill den i dessa skrifter framställda tydning, som
skulle i så beskaffade ämnen afven rust- och roteliållares
enskilda hörande för giltigheten af beslutet erfordras, hvilken
tydning fastmera stod i uppenbar motsägelse med den
oinskränkta beslutande rätt, som uti berörde ämnen blifvit
de båda Statsmagterna samfäldt tillerkänd; ty och enär 75 §.
Riksd.-Ordn., som bestämdt upptager de Riksdagsärender,
för hvilkas afgörande alla RiksStåndens sammanstämmande
beslut erfordras, icke bland dessa undantag upptager ofvannämnde
i 80 §. Reg.F. omförrnälda ärender, hvilka således
äro att anse lika med alla öfriga mål, der 3:ne Stånds me
-
Den 4 Mars f. ra.
5
ning gäller, fann K. M., på dessa tydligt obestridliga skäl,
ofvanberörde, genom oriktig tydning af grundlagarna tillkomna,
anmärkningar något vidare afseende icke förtjena.
K. M. kunde likaledes icke heller bifalla den uti ifrågavarande
skrifter begärda nedsättning uti de af K. M. äskade
och af R. St. beviljade passevolance-afgifterna, hvilka,
genom minskning emot hvad förut ägt rum, redan undergått
all den nedsättning, som med det åsyftade ändamålet af tillräcklig
vapenöfning för trupperna stod att förena.
Då nu tydligt är, att passevolance-contractet, med stöd
af grundlagarna, af Konung och Ständer på bestämd tid blifvit
upprättadt, så måste vara lika tydligt, att detsamma innan
contract-tidens slut icke kan rubbas, utun af Konung och
Ständer gemensamt.
Om nu pluialiteten af rust- och rotehållare verkligen
finna sig så missbelåtna eller missnöjda med contractet, hvilket
jag dock icke tror vara förhållandet, och de, i stället
för oskälig klagan öfver K. Sfs olagliga beslut, genom vissa
fullmägtige hade i ansökningsväg vändt sig till Konungen,
och K. M. på sådan grund till Ständerna gjort Nådig
Proposition; så hade åtminstone från början den ena Statsmagten
gifvet varit på deras sida; och om Konungen afslaget
alt göra Nådig Proposition, hade R. St. måhända icke
med detta vidlyftiga mål bort blifva besvärade.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag uppträder ogerna, för
att till vederläggning upplaga de af Frih. Sparre gjorda påståenden.
Jag vill först anmärka oformligheten deraf, att
han vill begränsa vår öfverläggningsrätt genom åberopande
af Konungens beslut. Att ingå uti någon undersökning om
dessa besluts mera eller mindre lagenlighet, vore alt gå
go §. Reg.F. för nära. Hvad angår Frih:s tydning af 80 §,
får jag blott ytterligare erinra 0111 hvad som bär är så ofta
sagdt, att nemligen denna §, hvilken föreskrifver, att ingeri
ändring i contracten får äga rum, utan Konungs och Ständers
samfällda beslut, måtte vara lika bindande, som ordet
samfäldt är uti 81 §., der det heter Konungens och alla
fyra Ståndens samfällda beslut. Men om man äfven skulle
medgifva en sådan förtydning af grundlagsbudet, att det
vore möjligt för den ena contrahenten ensam att bryta ett
contract (och contract har K. M. sjelf i sin proposition benämnt
denna fråga); om, säger jag, man äfven skulle antaga,
att ett contractsbrott finge äga rum derigenom, att Statsmagterna
göra det; så skulle deraf följa, att om contracten
förändrades derhän, att afgiften blefve en beskattning, skulle
denna beskattning göras i laglig form: frågan skulle behandlas
af BevillningsUtsk. och sammanstämmande afgöras af alla
4 Stånden eller genom Nämndens utslag. Jag kan således ej
tro, att StatsUtk. kan låta sig förleda af den framställning,
Frih. Sparre gjort. Emedlertid reserverar jag min rätt att
*
6
Den 4 Mars f. m.
framdeles, om så skulle behöfvas, i mitt eget namn få afgifva
en annan, nu ej närvarande ledamots vid ett annat
tillfälle afgifna sakrika anförande i ämnet.
Frih. Cederström, Jacob: Det är endast i afseende
på den siste talarens yttrande derom, att bestämmelsen i 80 §.
Reg.F. skulle vara liktydig med den i 87 §. af samma lag
rörande grundlagsändringar, som jag får erinra, att det i
den sednare heter: Konungens och alla fyra It i k s—
St:s sammanstämmande beslut, då i den förra omtalas
hvad Konungen och R. St. samfäldt besluta. Hvad
uti olika frågor förstås med Ständers beslut, finnes särskildt
bestämdt. Denna anmärkning anhåller jag måtte till StatsUtsk.
få åtfölja Gr. Horns anförande.
Gr. von Hermansson, Carl, förenade sig med Gr.
Horn.
Dessa yttranden remitterades till StatsUtsk. i sammanhang
med Gr. Horns förlidne gårdag till samma Utsk. remitterade
motion om Mötespassevolancens upphörande samt
anslag af allmänna medel till indelta Armeens vapenöfningar.
Vid förnyad föredragning af nedannämnde d. 1 dennes
e. m. på bordet lagda motioner, beslöt R. o. Ad. att remittera
till
Stats-Utskottet:
Frih. Alströmers, Jonas, motion att Höjentorps Kungsgård
måtte till Alströmerska familjen återställas;
Lag-Utskottet:
j:o Hr Crusenstolpes, Magnus Jacob, motion, angående
afskaffande i visst fall af spö- och ris-straff;
2:0 Hr Cederschjölds, Robert, motion, angående ett tillägg
till 3i §. 17 Cap. Rätteg.-Balken.
Å nyo föredrogs Hr Höökenbergs, Carl Åke, d. 1 dennes
e. m. på bordet lagde motion om en löne-ersättning åt
Amiralitets-KammarRådet Strandberg.
Hr Riben, Carl Wilhelm: En värd ledamot har
fiamträdt ined en motion till förmån för Amiralitets-KammarRådet
Strandberg. Han har begärt, att R. St. måtte på
indragningsstat bevilja honom den löneskillnad, som är emellan
den lön han uppbär och den han skulle åtnjuta,
om han vore tjenstgörande. Jag skall utbedja mig att i denna
sak få lemna några upplysningar. År 1824, i sammanhang
med den nya regleringen af Flottan, beslöts en förändrad
organisation af det administrerande Verk, som med
Flottans ärender har bestyr, nemi. Förvaltningen af Sjö—
Ärenderna. För detta Embetsverk upprättades då tvenne
Den 4 Mars f. m.
7
stater, en interimsstat, som nied år 18?,5 skulle gå i verkställighet,
och en annan under namn af ordinarie stat, som
skulle gå i verkställighet, när tillgångarna så medgåfvo. Strandberg
var då Kamererare i Förvaltningen med 777 R:ds lön.
Enligt interimsstaten skulle den höjas till gr i R:dr och efter
ordinarie Staten skulle den utgöra 1,200 R:dr. I Januari
månad 1825, således under loppet af den månad,
med hvars början interimsstaten blef gällande, inkom Strandberg
med en und. ansökning till K. M. om tjenstledighet
under sin lifstid med åtnjutande af interimsstatslönen. Såsom
skäl för denna ansökan föregaf han, att hans syn valsa
försvagad och hans minne så klent, att han ej kunde
uppfylla sin plats. Ehuru han ej var 58 år gammal, och
7 år således fattades uti den tid, då han ägde rätt att med
åtnjutande af lönen i pension afgå, täcktes dock Konungen
bifalla hans ansökan, och han erhöll tjenstledighet på lifstiden,
som han begärt, med bibehållande af interimsstatslönen.
R. o. Ad. behagade således finna, att Strandberg,
vid erhållandet af tjenstfrihet på lifstid, hugnades med fortfarande
bibehållande af en löneinkomst, som med 134 R:dr
B:co öfversteg den, han innehaft på den tid han var tjenstgörande:
en förmån så stor och så ovanlig, att jag hvarken
förut eller sedan sett den beviljas. Tillgångarna medgåfvo,
att ordinarie staten kunde gå i verkställighet från
och med år 1826. Likväl var det icke förr än år 1882,
vid slutet af året, sorn Strandberg inkom till K. M. med
anhållan att få lönen i pension efter ordinarie staten. Såsom
skäl dertill föregaf han, att den ordinarie staten var
redan bestämd, då hans tjenstledighet börjades, ehuru den
ej då kunde gå i verkställighet. K. M. täcktes taga målet
i öfvervägande och resolverade, att, enär Strandberg år 1825
uttryckligen begärt att blifva bibehållen vid lön efter interims-staten,
samt sedermera, under 8 år oafbrutet begagnad
tjenstledighet, tillfullo uppburit lönen till det belopp,
hvarmed den utgick, då tjenstledigheten tog sin början,
hvarigenom alla på rättvisa och billighet grundade anspråk
vore tillfyllestgjorda, funne K. M. så mycket mindre skäl
att bifalla ansökningen, som ordinarie statens löner voro anslagna
endast för de i effectiv eller ordinarie tjenstgöring anställda
personer. Denna Nåd. Resolution är contrasignerad
af mig. Omedelbart efter det att detta beslut var expedieradt,
inkom Strandberg med en und. ansökning, hvaruti lian,
som 7 år förut uppgifvit sig vara så svagsynt och minneslös,
att han ej kunde bestrida tjensten, uppgaf, att lian nu
vid 65 års ålder befann sig återställd och yrkade på denna
grund att få inträda i tjenstgöring med erhållande af 1,200
R:drs lön. K. M. täcktes förklara, att K. M. ej fann skäl
att fästa afseende på hans ansökan. Nu har en ledamot af
R. o. Ad. till hans förmån sökt att hos R. St. erhålla, hvad
hos Konungen är förvägradt. Jag anhåller, att de upplys
-
Den 4 Mars f. m.
ningar jag lemnat må få åtfölja remissen, i fall en sådan
blir beviljad. Till Hr Gr. o. Landtnäs eget bepröfvande lemnar
jag, om en sådan remiss kan stå tillsammans med grundlagen,
elier ej. För min del anser jag mig, enär jag som
föredragande handlagt en af de und. ansökningar, som K.
M. afslagit, moralitet* förbunden att icke bestrida remissen,
och jag gör det ej heller, ehuru här förekommer, att Konungen
genom ett i Statsftådet fattadt beslut förklarat, att
sökanden fått redan alla sina rättmätiga anspråk tillfyllestgjorda,
och derföre afslagit hvad han begärt; och säkert
synes mig vara, att om remissen beviljas, så är det från
denna dag ingen undersåte, som får en ansökning afslagen
hos K. M., förmenad t att sedan besvära 11. St., förutsatt att
man iakttager den försigtigheten att säga, att det icke är
fråga om att göra något klagomål.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Detta mål är af en särdeles
märkvärdighet. Innan jag öfvergår till ämnet, måste
jag göra den anmärkning, att det vore besynnerligt, om, sedan
man remitterat Hr Hårds motion, man nu skulle vägra
att remittera denna. Detta är så mycket besynnerligare,
som det yrkas af den, som vid målet haft såsom föredragande
åtgärd; han borde åtminstone känna det bättre, än
han här ådagalagt. Jag får öppet förklara, att om fada
vore fullt öfverensstämmande med Hr Ribens‘uppgift, skulle
jag väl ej vägra remiss, men finna, att det vore omöjligt att
i saken något vinna. Hr Riben har sagt, att det var på egen
anhållan, som Tit. Strandberg erhöll tjenstledighet. Saken
är ömtålig och att afhandla den så i detail, som Hr Riben
här vill inleda oss till, är kanske stiädande emot 90 §. Reg.-F.
Här är fråga om en gammal man, som var i tjenst såsom ledamot
i ett Verk. Han blef förflyttad till tjenstledighet och
ett memorial från hans Chef skall vara Konungen föredraget,
hvaruti skall vara åberopadt, att det vore Strandbergs
önskan. Ryktesvis fick Strandberg veta detta och gick till
StafsSecreteraren samt tillkännagaf, att det icke var och aldrig
varit hans önskan. StatsSecreteraren svarade, att om
så vore, skulle hans flyttande till tjenstledighet icke ske;
men det skedde likväl. Några dagar derefter hade han två
eller tre gånger samtal med sina Chefer, som försökte att af
honom få en inlaga, att han vore nöjd att komma på expectance-stat
eller sökte tjenstledighet; men det lyckades icke
förrän tre dagar efter det K. beslutets datum. Samma morgon
han underskrifvit detta, gick han åter till StatsSecreteraren
och sade, att han underskrifvit inlagan i den mening,
att löneförhöjningen, som redan förut genom ett K. bref var
hans tjenst tillagd, ehuru den af brist på tillgångar då ännu
ej kunnat utgå, skulle komma honom till godo. Saken var
likväl redan i SlatsRådet justerad 3 dagar förrän mannen
underskrifvit inlagan. Sedan har han gått in till K. M. och
be
-
Den 4 Mars f. ni.
9
begärt, att komma i åtnjutande af den högre löneinkomsten,
men har fått afslag. Vore det fråga om att yrka en undersökning
rörande förhållandet, skulle äfven jag anse frågan
höra under 90 § Reg.F.; men då saken inkommit så lill
sågandes i form af en nådcansökning, kan jag ej sä betrakta
den. Hr Ribens och min framställning af saken skilja sig
hufvudsakligen deruti, att han sagt, att det varit på Strandbergs
egen underd. önskan, som denne blifvit förflyttad på
indragningsstal; jag åter förklarar, att det ar först tre dagar
efter sedan denna förflyttning ägt rum, som Strandberg blifvit
öfvertalad att lemna sin underskrift. Således har, örn ej
orätt, åtminstone ett missbruk skett. När nu den man, sorn
verkade allt detta, är död och föredraganden rymd ur riket,
och saken ej framställes som ett klander, utan blott
som en begäran, att så säga i nådeväg, om ersättning, kan
jag ej finna, att remiss kan vägras. Dessutom får jag förklara,
att Hr Hårds motion, som remitterades, var af enahanda
beskaffenhet. Han var i tur till bättre lön, han hade
deponerat aceord för densamma, och utan sin vetskap blef
han förflyttad på indragningsstaten med den mindre lönen,
lian gick till Konungen; Förvaltningen af S.-Ä. afstyrkte frågan
och han fick aftlag. Strandbergs förflyttning är af samma
natur som Hårds, med den skillnad, att Förvaltn. af S.-Ä.
tillstyrkt Strandbergs ansökning. Här är ej fråga om rätt
eller orätt; det kunna vi ej pröfva; men af välgörenhet, af
medlidande kan Representationen bevilja hvad sökanden begärt
och derigenom begagna det sköna prerogativ att möjligen
lindra, hvad en medborgare genom en Chefs magtmissbruk
kunnat lida, utan att Representationen derföre erkänner
det oriktiga i behandlingssättet.
Hr Riben: Jag skulle hemställa till Gr. Cronhjelm, om
lian kan finna förenligt med en representants kall att påbörda
sin motståndare, hvad denne ej sagt. Hän har yttrat,
att jag afstyrker remissen, ehuru jag varit föredragande i
målet. Jag har förklarat, att jag har en moralisk förbindelse
att ej göra det. En skiilnad förefinnes emellan Hr Gr.
och mig; men den ligger ej i hvad Hr Gr. föiegifvit, utan
deri, att mina upplysningar äro ordagrannt öfverensstämmande
med officiella handlingar och Hr Gr:s grundade på
anecdoter, för mig alldeles okända och hemtade från en tid,
då jag icke var föredragande. Strandbergs egen ansökning
af är i832 omtalar dock ej något våld, som emot honom
år i8a5 skulle hafva blifvit föröfvadt. Till målets completterande
bifogar jag bestyrkta afskrifter af 2:ne Strandbergs egna
und. ansökningar och K. M:s Nåd. Resolution af d. 25 Jan. 1833.
(Afskrift).
Underdänigste Memorial!
Efter tillryggalagd 35 års tjenstetid vid E. K. M:s Flotta,
4 H. a
Den 4 Mars f. m.
hvaraf ao ar inora Förvaltningen af S.-Ä. och dessutom under
denna tid af E. K. M. gagnad vid flera functioner, som
min underdånigst vidfogade tjensteförteckning närmare utmärker,
befinner jag mig, vid nu upphunnen 58 års ålder,
till syne- och minnesförmögenheter så betydligen försvagad,
att jag fruktar numera icke kunna fullkomligen uppfylla den
plats, dit E. K. M:s Wåd. förtroende kallat mig, hvarföre
jag anser som en helig pligt att för E. K. M:s och Statens
tjenst uppoffra egna fördelar och underdånigst anhålla att
åtminstone med min på E. K. M:s för Förvaltn. af S.-Ä. i
Wäder fastställda interimsstat innehafvande Kamererare-lön,
gil R:dr B:co årligen, blifva på expectancestat öfverflyttad,
så länge och intilldess E. K. M. Wådigst täckes pröfva mig
berättigad att nämnde lön oafkortad för min öfriga lifstid på
allmanna pensionsstaten åtnjuta. Stockholm d. i4 Jan. 1825.
O. J. Strandberg.
Lilchetcn med det till K. IirigsExpeditionen ingifna origiual
intygar
A. M. Lundström,
Prot.-Secrct. och t. f. Registrator.
(Afskrift.)
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Genom till Förvaltn. af S.-Ä. d. 11 Jan. 1825 aflåten
Skrifvelse har E. K. M. i Wäder pröfvat godt tillåta mig att
från adjungerad ledamot erhålla tjenstfrihet, med bibehållande
af Kamererare-lönen på stat, hvilken då redan var
bestämd till 1200 JR:dr med derunder inbegripna 114 tunnor
spannmål, ehuru den, i anseende till statstillgångarna, ej genast
kunde till högre belopp än enligt en i sådant afseende
Wådigst fastställd interimsstat, 911 R:dr med derunder begripna
80 tunnor spannmål, utgå, och med denna, ad interim
bestamda, mindre lön har jag alltsedan den tiden och
till närvarande måst mig åtnöja.
Med den undergifvenhet jag alltid ägt för E. K. M:s
Wåd. vilja och välbehag, har jag, tålig, fast lidande, härmed
åtnöjt mig; men då penningen beständigt förlorat i värde,
relativt till de behöfliga varuartiklarna, och E. K. M.,
med skäl deraf, täckts i samma mån öka löntagarens vilkor,
utan att jag af denna förmån blifvit delaktig, så värdes E.
K. M. icke med onåd anse, det jag underdånigst anhåller att
få komma i åtnjutande af den verkliga lön, som mig, i egenskap
af Kamererare, på Förvaltn:s af S.-Ä. stat bestås och
årligen utgår.
Att en lång och oafbruten verksamhet i E. K. M:s och
Kronans tjenst, hvaraf 20 år såsom Kamererare i Förvaltn.
specielt må nämnas, hvilket allt min underdånigst vidfogade
tjensteförteckning närmare utreder, något förslöat de förmögenheter,
som, för denna trägna tjenst, äro oundgängligen
nödvändiga, och således tjenstfrihet nådigst blifvit mig för
-
Den 4 Mars f. m.
ii
unnad, bör väl icke nedsätta eller minska den rättighet, som
E. K. M. JMådigst mig tillagt, nemligen: att Kamererarelönen
på stat åtnjuta, sådan den i och för tjensten nådigst
blifvit fastställd och utgår, helst då E. K. M. så uttryckligen
förordnat, att den, som tjensten bestrider, bör af
besparingsmedlen åtnjuta arfvode, som motsvarar den lön,
som jag på staten innehar, oell detta allt af så mycket större
skäl, som lönen, redan innan jag tjenstfrihet erhöll, af
E. K. M. nådigst var bestämd och fastställd till det belopp,
som den nu utgår och allt sedan år 1826 utgått.
Då jag, under så lång och oförvitlig'tjenst, åt E. K.
M. och Staten uppoffrat min helsa och krafter, bör jag väl
derför, om ej belönas och befordras, åtminstone icke straffas
med minskning i en rättighet, lönen, den jag på intet
sätt förverkat; och ett exempellöst exempel lärer det väl ock
vara, att den, som vicarierar, åtnjuter högre lön, än den
ordinarie embetsmannen, hvarföre ock E. K. M. nådrättvisligen
förordnat, det jag bör lönen på stat åtnjuta, intilldess
jag på allmänna indragningsstaten kan densamma i pension
erhålla, och den, som tjensten bestrider, så länge åtnjuta
arfvode, som motsvarar lönen.
Underdånigst anropar jag E. K. M:s Nåd och rättvisa
att få tillgodonjuta den rätt och förmån, som E. K. M.,
uti dess Nåd. Bref af d. 11 Jan. 1825, mig nådigst lofvat och
tillagt, nemligen Kamererare-lönen, sådan den på ordinarie
staten utgått och utgår, intilldess jag på allmänna indragningsstaten
till lika pension förflyttas; och, i hopp härom,
utber jag mig den nåden att med djupaste vördnad, nit och
trohet till dödsstunden få framhärda
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eder Kongl. Maj:ts
allerunderdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte
O. J. Strandberg.
Likheten med den till K. KrigsExpcditionen d. 8 Oct.
i83a ingifna underd. ansökning intygar
A. M. Lundström,
t. f. Registrator.
(Afskrift.)
K. M:s Nåd. Resolution uppå den af tjenstfrie Kamereraren
i Förvaltn. af S.-Ä., AmiralitetsKammarRådet
Olof Joh. Strandberg gjorda underd. ansökning, att
han, som genom K. M:s till Förvaltn. d. 11 Jan. 1825
aflåtna Nåd. Bref, på egen begäran, blifvit förunnad
tjenstledighet, med bibehållande af sin hos Förvaltn.
å stat innehafvande Kamererare-lön, intilldess han af
pension å indragningsstaten kunde komma i åtnjutande
, och i följd deraf hittills uppburit Kamererarelönen,
sådan som den, enligt Förvaltn:s för år i8a5
gällande interimsstat, utgått, eller med 911 R:dr år
-
J1
Den 4 Mars f. m.
ligen, 80 tunnor spannmål derunder beräknade, måtte
i Nåder förklaras berättigad att uppbära nämnde lön
till det belopp, som ordinarie staten upptager, eller
1200 R:dr årligen, med inbegripna 114 tunnor spannmål,
intilldess han på allmänna indragningsstaten till
deremot svarande pension kunde förflyttas, och det
på den grund, att den högre lönen varit bestämd,
redan då sökandens tjenstledighet i Nåder beviljades,
ehuru förhöjningen, i anseende till bristande tillgångar,
icke förrän med nästpåföljande år 1826 kunnat
gå i verkställighet; hvaröfver ej mindre K. M:s och
Rikets StatsCont. än Förvåitn. af S.-Ä. med underd.
utlåtanden inkommit; gifven Stockholms Slott d. 25
Jan. i833.
K. M har denna underd. ansökning, med hvad dervid
anfördt blifvit, i Nåder låtit sig föredragas; och, enär sökanden
uti sin till K. M. år 1825 underdånigst ingifna ansökning
uttryckligen begärt att blifva bibehållen vid hans å
interimsstaten då inneliafvände lön, samt sedermera, tillföljd
af K. M:s dertill i Nåder gifna samtycke, under 8 års oafbrutet
begagnad tjenstledighet till fullo uppburit Kamererarelönen
till det belopp, hvarmed den utgick, då hans tjenstfrihet
tog sin början, hvarigenom alla på rättvisa och billighet
grundade anspråk i detta hänseende äro tillfyllestgjorde,
finner K. M. så mycket mindre skäl att till den gjorda
underd. ansökningen lemna Nåd. bifall, som de genom
ordinarie staten förhöjda lönerna inom Förvaltn. af S.-Ä. äro
anslagna endast för de i effcctiv eller ordinarie tjenstgöring
anställda personer. Men, i betraktande deraf, att Strandberg,
som nu är 66 år gammal och för nära 43 år tillbaka
inträdt i publik tjenst, fullt uppnått den både lefnads- och
tjensteålder, som K. M:s Nåd. Bref d. 12 No v. 1823 föreskrifver
såsom vilkor för civila embets- och tjenstemäns rätt
att vid afskedet behålla sina löneförmåner oafkortade; så,
och enär han redan år 1025, jemte den i anseende till försvagad
syn och förslappadt minne begärda och då beviljade
tjenstledighet, anhållit att, när K. M. i Nåder honom dertill
pröfvade berättigad, på allmänna pensionsstaten under
sin öfriga lifstid oafkortadt få åtnjuta den å Förvaltnrs interimsstat
då uppförda Kamererarelön, vill K. M. i Nåder tillåta,
att Strandberg, då han begär och erhåller Nåd. afsked,
må varda med nu innehafvande lön, 911 R:dr med derunder
begripna 80 t:r spannmål, på allmänna indragningsstaten
öfverflyttad; hvilket vederbörande till underd. efterrättelse
länder. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. W. Riben.
Likheten med det i K. KrigsExpoditionen förvarade original+conccpt
intygar A. M. Lundström,
Prot.-Sccrct. och t. f. Registrator.
Den 4 Mars f. m.
i3
Hr Rosenblad, Bernil.: De farhågor, som hos mig
uppstodo, då Hr Hårds motion remitterades, hafva ännu mera
ökats, sedan jag sett, att en dylik motion nu blifvit väckt,
och jag sett, att i stöd af Hr Hårds framställning, som kunde
vara rättvis, en motion blifvit gjord om en person i helt
andra förhållanden. Jag tror, att, tvärt emot grundlagens
bestämda ända, man blott behöfde hafva den försigtigheten
att säga: "jag vill ej göra anmärkning emot Konungen eller
”den föredragande,” för att kunna komma fram med hvilken
fråga som helst. Sedan talar man om generosite, kommer
med anecdoter, emot hvilka man kunde sätta andra
an^cdoter, o. s. v. 29 §. Riksd.Ordn. säger bestämdt, sedan
de anmärkningar omtalats, hvilka af Const.-Utsk. få göras:
Frågor i detta ämne kunna i R. St:s plena väckas
och af andra R. St:s Utskott, än Const.-Utsk.,
hos Stånden and rågås, meri icke af R. St. afgöras,
förrän sistnämnde Utskott deröfver blifvit
bordt. När frågor uti R. St:s plena eller andra
Utskott, än Cons t. Utsk., väckas, huruvida StatsRådet,
eller någon dess ledamot, eller någon f öredrägande,
sitt embete på obehörigt sätt utöfvat,
(och i händelse det varit som Gr. Cronhjelm nu nämnt,
att StatsSecreteraren anmält en person till afsked, innan han
derom gjort ansökan; hade detta fall varit inne), böra dervid
följande ordalag och inga andra nyttjas: Det
är anledning till anmärkning mot S t a t s R å d e t,
eller den och den ledamoten eller föredraganden,
hvarom remiss beg ares till Const.-Utsk., inför
hvilket anledningarna uppgifvas skola; och
skall en sådan remiss genast oväger ligen verkställas.
Under R. S t: s öfver läggningar om sådana
frågor, äfvensom i Cons ti t.-Utsk:s yttranden,
skola icke Konungens beslut i mål, sorn röra enskilda
personers eller corp o ra tion e rs rättigheter
och angelägenheter, kunna ens nämnas, än
mindre någon R. St:s pröfning underställas. Detta
är en grundlag, som skall hafva efterlefnad enligt ordalydelsen.
Denna fråga borde hafva blifvit väckt vid förra
Riksdagen, men blef ej anmäld i grundlagsenlig väg. Nu
kommer man fram med den på detta sätt. Det är obehörigt;
och hvad blifva väl följderne? Jo, att då misstag ske,
och sådana kunna med den bästa vilja inträffa, kan den,
som har mod att tvärt emot grundlagen söka protection
hos något Stånd, få sin sak af R. St. pröfvad, och på
det viset komma vi åter jn i de beryktade prejudicemålen,
genom hvilka de förfärligaste orättvisor skedde, och
vid hvilkas behandlande man den efterföljande Riksdagen
gjorde om, hvad man vid den föregående beslutat. Troligen
hafva aldrig sådana orättvisor begåtts, som då af
Ständerna. Jag vill nu ej hindra remissen, efter jag ej
Den 4 Mars f. m.
hindrade remissen af Hr Hårds motion; men jag anser den
olaglig.
Frih. Boye, Ludv.: Innan jag kan tillåta mig att i
ämnet ingå, åligger mig att tillse, örn jag af 90 §. Reg.F.
är derifrån hindrad. Ilen värde ledamot, sorn framställde
hindret, till honom öfverlemnar jag att bedöma, om det
icke är en himmelsvid skillnad emellan att klaga och att,
i en ansökning om hjelp, åberopa hvad som handt, såsom
en olycka. Bevare mig Gud att öfverträda 90 §.; ty jag
skulle då med första steget vara inne på tillståndet före 1772.
Men derföre underkastar jag mig icke det slafviska band
att ej få omtala en sak, såsom en inträffad olycka, för blott
den orsak, att derigenom tilläfventyrs något embetsinannafel
uppdagas. Efter att hafva uppdragit denna skillnad och
hafva frigjort mig från det band, man velat lägga på mig,
begifver jag mig nu till ämnet. Jag anser icke möjligt, att
någon tvekan kan uppstå om riktigheten af hvad Hr Riben
anfört; men annat är det och annat det enskilda förhållande,
som en annan ledamot uppgifvit. Jag vågar ej sätta i
fråga riktigheten af det sednare; men också med full rätt åt
hvad Hr Riben sagt, står likväl min känsla qvar till förmån
för den olycklige mannen. Jag tillstyrker remiss och bifall
af Utskottet.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Man befinner sig alltid på
en ömtålig punkt, då fråga om 90 §. Reg.F. förekommer.
Jag vill ej ingå uti någon undersökning, huruvida detta måls
upptagande deraf är förhindradt; jag tror, att en skarp skillnad
bör göras emellan klander och citation af facta.' Om frågan
blir remitterad, och jag sätter ej i fråga, att ju det sker,
önskade jag, att StatsUtsk. ville considerera, att denna person
är satt på indragningsstat och ej afskild från tjensten.
Det är två särskilda saker. Mig tyckes, att någon förhöjning
bör honom tillkomma, men icke utan med vilkor, att
det sker med Konungens bifall. Under sista Riksdagen hade
vi före en dylik fråga om ÖfversteLieuten. de Mottoni,
som gjorde en reclamation. StatsUtsk. föreslog, att R. St.
skulle undanrödja hindret för utbetalningen genom anslående
af pehningar, men hänskjöt till Konungen frågan, huruvida
han skulle få uppbära penningarna. På sådant sätt inträda
ej R. St. på Styrelsens gebit, utan att den får sin andel
i administrationen. Den är skyldig att göra reda för,
huru den handhafves, och är underkastad controll. Jag tror
ej, att det vore rätt af Representationen att ej låta Konungamagten
derom besluta. Jag tillstyrker, att en lika undersökning
måtte ske som den, hvilken skedde i afseende på de
Mottoni, och, om skäl finnas, att samma åtgärd vidtages,
som i afseende på honom ägde rum.
Gr. Cronhjelm: Frih. Boye och den siste värde talaren
hafva så fullständigt vederlagt, hvad som blifvit yttradt
Den .'i Mars f. ra.
i5
derom, att remiss vore stridande emot go §. Reg.F., att jag
ej derom behöfver yttra mig. Jag vill blott fästa Hr Ribens
uppmärksamhet derpå, att då han sagt att, om vi bevilja
denna remiss, vi i 11 träd t på ett område att få tillvälla
oss en magt, som vi icke äga, så har det varit ett nekande
af remiss. Jag får ytterligare förklara, att, då hvad jag anfört
blifvit uppgifvet såsom anecdoter och man omtalat protection,
jag måste beklaga, om det skulle så vara, att de
uppgifter, jag lemnat, ej skulle finnas i KrigsExpeditionen.
Reslutet är nemligen dateradt trenne dagar innan Strandberg
inlemnat sin ansökning; men detta anför jag blott såsom
ett medlidsamhetsskäl, ej såsom något klander. På det
man ej må tro, att jag åsyftar, det Representationen skall
tillvälla sig någon domsrätt öfver Administrationen, instämmer
jag deruti, att saken slutligen må bero på Konungen.
Om R. St. vilja bifalla Strandbergs ansökan, med vilkor, att
det skall bero på Konungen att bestämma, örn det skall tilldelas
honom eller ej, är jag säker, att Konungen och Hans
Rådgifvare gerna skola omfatta tillfället alt godtgöra ett lidande
eller en oförrätt, som de troligen förut ej afvetat.
Hvad protection beträffar, får jag nämna, alt jag alldeles
icke känner Tit. Strandberg; men af motionen känner jag
saken.
Anmäldes och emottogs K. M:s HofCanceller, hvilken, å
K. M:s höga vägnar, allemnade 2:ne Dess Nåd. Skrifvelser
till R. St.
Hr Höökenberg, Carl Åke: Då jag begärde att få
yttra mig, talade ännu Hr Rosenblad. Jag har blifvit förekommen
af Frih. Boye, och får derföre endast tillägga, att
afsigt.cn
att klandra ålgärderna, ehuru jag ansett nödvändigt, att det
species facti jag inlemnat måtte begagnas, på det R. St. måtte
känna den persons omständigheter, för hvilken jag talar.
Afsigten är ej att klandra.
Frih. Boye: Jag tackar en värd ledamot, Hr Lefren,
för den erinran han gjorde. Jag förenar mig med honom;
detta satt leder säkrast till ändamålet.
Hr Höökenbergs motion, jemte de i anledning deraf afgifna
yttranden, remitterades till StatsUtskottet.
H. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: Som jag
var frånvarande, då en motion lär blifvit väckt om understöd
för Hr Nonnens Landtbruks-institut, och jag hör, att vid
samma tillfälle K. LandtbruksAcadeiniens tillgångar blifvit tagna
i beräkning, anser jag mig böra hafva äran upplysa, att
K. LandtbruksAcademien, som längesedan insett nyttan och
vigten af ett Landtbruks-institut, också har utfäst belöningar
för den rörande detta ämne bäst författade prisskrift
i6
Den 4 Mars f. ra.
och fick sistlidet år tillfälle belöna en sådan, samt att K.
Academien, sedan Hr Nonnen kungjort, att ett sådant institut
vore vid hans egendom inrättadt, beslutit derstädes på
sin bekostnad underhålla 2:ne elever, hvarom kungörelse i
allmänna tidningarna ofördröjligen utkommer. Då dessa elever
komma att kosta 600 R:dr, således en utgift, motsvarande
10,000 R:drs capital, och Acaderniens öfriga tillgångar
äro upptagna för andra bestämda ändamål, nödgas jag
gifva tillkänna, att anledning icke ar, att något ytterligare
biträde kan af Acaderniens fond för institutet vid Degeberg
påräknas. Genom de elever, som från detta institut utgå,
blir man också bäst i tillfälle att bedöma, huruvida detta
institut uppfyller det dermed åsyftade ändamål. Jag anhåller
emedlertid, att dessa upplysningar få åtfölja remissen till
StatsUtskottet.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.: Då del varjag,
som i frågan om det af Hr Nonnen inrättade institut yttrade,
det jag önskade att LandtbruksAcademien kunde komma
honom till biträde genom de fonder, sorn stå under Academiens
disposition, anser jag mig skyldig att yttra mig, i
anledning af hvad den siste talaren anfört. Sedan han förklarat,
att Academien ämnade bistå Hr Nonnen genom att
hos honom hålla elever, för att derigenom inhemta underrättelse,
huruvida institutet kunde anses vara äf den nytta,
att elever der med fördel kunde placeras, skulle Academien
komma att biträda med 600 R:dr B:co årligen. Det anstår
icke mig, att ingå uti pröfning af hvad Academien kan hafva
att använda; jag har endast yttrat den önskan, att en
communication emellan Academien och StatsUtsk. i detta
ämne mätte äga rum. Det vore af stor nytta, om Academien
på ett factiskt sätt kunde bidraga till institutets fördel.
Ålin afsigt har varit att tillkännagifva min öfvertygelse,
hvilken af mångå delas, att LandtbruksAcademien kunde
på ett mera ändamålsenligt sätt än hittills komma jordbruket
till biträde. Ehuru jag anser, att den gjort mycket
gagn, tror jag, att den är i tillfälle att göra ännu mera.
Detta är anledningen till min anmärkning; och jag tror verkligen
, att en communication emellan Academien och StatsEtsk.
skulle vara af mera nytta än skada.
H. Ex. Hr Gr. Mörner: Då jag alldeles icke känt, i
hvad form frågan blifvit väckt om understöd för institutet
vid Degeberg, har jag icke heller kunnat derefter inrätta
de upplysningar jag, hvad LandtbruksAcademien angick,
hade att meddela. Jag får nu den äran förklara, att om
StatsUtsk. behagar sätta sig i communication med LandtbruksAcademien,
skall ett sådant meddelande visserligen med
skyldig aktning och beredvillighet emottagas; men att jag
tror, att resultatet deraf blir intet annat, än att StatsUtsk.,
ge
-
Den } Mir> f. m.
i?
genom en närmare kännedom af Academiens tillgångar och
det sätt, på hvilket de användas, skall linna sig öfvertygadt,
att intet vidare understöd derifrån ar att hemta.
Dessa trenne yttranden remitterades till StatsUtsk. i sammanhang
med Hr Gyllenhaal, Carl, forlidne gårdag till samma
Utsk. remitterade motion örn ett årligt anslag af statsmedlen
till Landtbruksinstitutet på Degeberg i Skaraborgs Län.
Upplästes och lades på bordet K. M:s denna dag ankomna
Md. Skrifvelser af d. 22 sisth Februarii och den 3
dennes :
1:0 med förslag till Lag för Banken, m. m.;
2:0 angående Bevillning af utdelningen å Trollhätte Canaloch
Slussverks-Bolags actier.
Remitterades till LagUtsk. nedannämnde den i dennes
e. m. pä bordet lagda motioner af
1:0 Hr Hjerta, Lars, om utvidgad näringsfrihet;
2:0 Hr Hjerta, Lars, örn offentlighet vid Underdomstolar
och Poliskamrar;
3:o Hr Dalman, Wilh. Fredr., angående ändring i
stadgandet om skyldighet för domare att vid extra förrättningar
på stallet utlemna protocoll och utslag.
Vid förnyad föredragning af Hr Dalmans , Wilh. Fredr.,
d. 1 dennes e. m. på bordet lagda motion om förbättrande
af landsvägarna, blef densamma till OeconomiUtsk. remitterad.
Å nyo föredrogs Frih. Sprengtportens, Jacob Wilh., d.
i dennes e. m. på bordet lagda motion, rörande brännvinsbränningen.
Frih. Boye, Ludv.: Så vidt Frih. Sprengtportens motion
angår s. k. fabriks-brännerianstalter, nödgas jag motsätta
mig densamma, men skall ej nu uppehålla liden med
en vederläggning, som jag tror mig redan hafva gifvit i anledning
af en annan talares anförande förlidue gårdag.
Remitterades till Bevilln.-Utskottet.
Då nu å nyo föredrogs Hr af Robsahms, Carl Reinh.,
d. 1 dennes e. m. på bordet lagda motion om förhöjd tull
å från Finland inkommande varor, blef densamma till Bevilln.
-Utsk. remitterad.
Föredrogs å nyo Gr. Löwenhjelm?, Gust., d. 1 dennes
e. m. på bordet lagde motion om anslag till löner åt Landsfiscaler
eller dessa tjensters afskaffande.
4 H. 3
iS
Den 4 Mars f. m.
Gr Löwenhjelm, Gust.: Främst önskar :jag betaga
min motion ali personligen sårande egenskap. De omtalades
anspråk på denna grannlagenhet i offentliga yttrandet är oberoende
af deras högre eller lägre ståndpunkt i samhället. För
öfrigt vet jag hvarken godt eller ondt om någon Landsliscal
enskildt (med undantag blott af det goda, jag vet om den i
Jönköpings Län, som sisth höst beslog en lönnbränning, men
blef sjelf dömd till böter och tjenstens förlust, för det han
lemnat oförseglad den beslagna och till domstolen införda
pannan).
Om Landsfiscaler in g en er e har jag i våra flesta provinstidningar
läst, att Tullbetjening och Landsstat af dem
hafva motsatsen af biträde mot lurendrägeri och lönnbränning,
samt att biribi och roulette (före K. M:s sednaste Circuiär)
florerade på marknaderna å landet, hvilken svåra beskyllning
afven riktats emot Stadsfiscalerna, utan att någonsin
ett rättfärdigande blifvit synligt. Allt detta har särdeles
bekymrat mig. Må andra Stater kunna mer eller mindre
trefna fortvara i osedlighet och lagförakt; Sverige har
oundgängligt behof af det moraliska kynne, förutan hvilket
det, vid de stränga existensvilkor, vårt läge föreskrifver
oss, icke kunnat som Stat genomlefva sina många ärofulla,
men vanskliga öden.
Dock ar det icke heller på nyssnämnde gravamina å
Landsliscalerna, jag egentligast stödjer min motion. Jag uppleder
den till principfrågan. Jag säger, att sämre administrativ-aiistalt
kan icke tänkas, än utströende i ett land af
ett antal lönlösa tjensteman, sorn genom naturen af ett fiscaliskt
förordnande hvarje ögonblick förmå åverka medborgares
lugn, rykte och egendom. En redlig och flink fiscal är
en välgerning åt en ort; en annorlunda beskaffad fiscal är
en landsplåga. Men en dugtig fiscal är icke tänkbar utan
försäkrad utkomst; vore det än blott derföre, att han ej
kan gagna, om han icke omhvärfves af tillit och aktning.
Men hvad kan opinionen om en tjensteman vara, när
man, för att förklara huru han icke svälter ihjel, nödgas
gripa till förklenliga förutsättningar. Icke lefva våra Landsfiscaler
af sina capitaler; icke förslå deras beslagareandelar.
Hvaraf lefva de då? blir ju den fråga, hvars besvarande
styrker mitt anförda klander af inrättningen.
Jag har i första rummet begärt Landsfiscalernas lönande.
Erfarna Embetsman se i dem för den juridiska magten
nyttig controll å den executiva. Detta lemnar jag derhän
och anmärker blott, att så, som controllörerne aro, mäste
ju controMen blifva. Mitt tillfyllestgörande skal att vilja hafva
Landsfiscalerna bibehållna, om de lönas, är att de öka
antalet af lagens väktare och af allmänna magtens män. Dennas
materiella medel tåla i Sverige icke minskning; fastmera
tarfva de betydlig förstärkning. Men allt ändamål förfelas
med fiscaler, som lemnäs i nyssbeskrifna belägenhet.
Den 4 Mars f. m.
*9
Mina Herrar! allt sorn rörer vår Landsstyrelse kräfver
vår sorgfälligaste omvårdnad. Hvar är hos oss den beväpnade
styrka, som i öfriga stater bildar liksom ett nät öfverlandet?
Vår fåtaliga värfvad»? Arine' garnisonerar på några
punkter af våra kuster; och innan indelt vapenstyrka hinner
behörigen uppbådas, kan mycken Kronobetjening vara ihjelslagen
och läne-residenset sköfladt. Hvarmed upprätlhålles
då ordning bland vår befolkning? hvad skyddar enskild och
allmän säkerhet i vårt land? hvilka äro hos oss allmänna
magtens materiella verktyg? .lo, en oftast obevärad länsman
för liera socknar! och denne länsman understödd af några
oftast lytta och lam-a fjerdingsman! Och när denne länsman
är en valfrejdad och lask karl, går han in i den ursinnigaste
folkhop och fängslar våldsverkarna och afför dem, och
menigheten blottar hufvudet och låter lagen taga sin rätt.
Och månne det är bland ett vekt, försagdt folk detta sker?
Nej! så tillgår bland en den mest dristiga och handfasta befolkning,
sotn bebor vårt klot.
J, mina Herrar, som dagligen åskåden denna Landsstyrelse,
k unnen deraf icke äga samma lifliga intryck, som jag
vid jemnförelsen med de länder, der allmänna magten räder
blott i män af sin öfverlägsenhet i physisk kraft. Vår Landsstyrelse
utgör ett i den öfriga verlden osedt, och så vackert
politiskt phenomen, att den, om än blott för denna sin sällsamhets
och för sin moraliska skönhets skull, borde på det
omsorgsammaste förstärkas och kringskansas. Men den är
oss ändå dyrbarare i än ett annat och högt befallande afseende.
Utom just detta Landsstyrelse-system mägta vi icke
sammanhålla vår Stat; ty vi hofva icke, och troligen få vi
aldrig råd att på materiella styrkans närvaro allestädes fota
vår samhällsordning.
Jag har ofta hört önskas ett Gensd’armeri’s inrättande
hos oss; men tvefaldig omöjlighet förevetter sig. Öfriga Gensd’armeri-länder
hafva circa 5oo gensd’armer för hvarje million
befolkning. Nöja vi oss med hälften, blifva våra gensd
artner 75o, kostande minst 600 R:dr B:co hvar, häst och
karl, samt per medium af befäl och manskap, summa 4?>ö,000
R:dr B:co om året; och — hvar finnes denna summa? hvar
finnes den befolkning, utur hvilken man vill recrutera
verkliga gensd’armer? män af den conduite, att man tryggt
kan qvartaliter till dem utbetala underhåll för karl och häst
samt extra utgiftsmedel; män af den nykterhet, att aldrig
någon kunnat ens misstänka dem för rus; män af oantastad
sedlighet i alla afseenden (ty sakna de menighetens aktning,
så gagna deras vapen föga); män med den juridiska bildning
och det omdöme, att de kunna författa ett protocoil
och äga vitsord (ty gensd’armen måste vara första ransakningsinstansen
i brottmål); sist, men icke minst, män så
dristigt tappra, att de aldrig tveka vid att, på två man
hand, kasta sig in i de vådligaste belägenheter, hvilket vil
-
Den 4 Mar» f. m.
kor dock visst icke skulle hos oss bilda recruterings-svårighet,
oin dermed icke måste förenäs det af den tålighet, som
aldrig före nödvändighetens yttersta bud drager sabeln eller
spänner pistol (och detta är hufvuddraget i ett godt gensd’armeri,
der förtjenst inlägges, icke med gjutet, utan med sparadt
blod). Jag säger det oförtäckt: vår befolkning besitter andra
dugligheter; men när vi hade anvärfva! till gensd’armer
ett tjog afskedade underofficerare, vore ämnet uttömdt.
Förespeglom oss derföre icke möjligheten af en annan landsordning,
än den vi hafva, och värdom denna i alla vägar.
Gr. Mörner, Carl: Gr. Löwenhjelm har nu utvecklat
grunderna för sin motion. Jag begagnar tillfället att yttra
min öfvertygelse derom, att Landsfiscalerna äro obehöriga
tjenstemän. Då de ej varit försedda med löner, är det
klart, huru deras inkomster tillkommit. Sportler af beslag
och böter äro de enda lagliga inkomsterna; man finner, att
dessa ej kunna vara tillräckliga , hvarföre ifrågavarande tjenstemän
ofta på otillåtet vis måste skaffa sig utkomst. De
uppvigla till rättegångar, som kunna undvikas; ty de måste
skaffa sig inkomster, för att kunna lefva. Dessutom kan
den öfriga Kronobetjeningen på landet göra samma nytta, tyr
den har alldeles samma skyldigheter; och jag ser ej något
hinder, hvarföre den ej skulle kunna uppfylla Landsfiscalernas
åligganden. Jag hade deremot önskat, att Landsstatens
tjenstemän kunnat ihågkommas med någon lönförhöjning.
Jag begagnar tillfället af Gr. I.öwenhjelms anförande för att
yttra, att om någon lönförhöjning skulle bifallas, så bör den
tillkomma dem. Jag vill ej nu upptaga tiden med någon
ytterligare utveckling af den frågan, men skulle för min del
önska, att det anslag, som kunde tillkomma Fiscalerna, finge
fördelas på Länsmännen, hvilka nu liro i allmänhet lönte
som drängar; jag tror, att i andia Stånd motion om Landsfiscalernas
anskaffande blifvit väckt, och för min del biträder
jag i så måtto Gr. Lö.wenhjelms i förra plenum väckta
motion, att jag likaledes tillstyrker Landsfiscalernas afskaffande.
Frih. Boye, Ludv.: Jag instämmer i det grundade anförande,
Gr. Löwenhjelm afgifvit. Det är omöjligt att icke
gifva rätt åt saken, och än mindre, när man så lyckligt framför
den som han; men jag är långt ifrån att instämma i Gr.
Mörners mening. Jag tror, att Landsfiscaler olönta äro skadliga;
men att, om de äro väl lönta, skola de göra mycket
godt, såsom de enda controller vi äga på den lägre Kronobetjeningen.
Jag anser dem såsom en länk uti den kedja,
hvilken Gr. Löwenhjelm så väl framställt. De böra bibehållas,
men förses med löner. Hvarje Län bör hädanefter
som hittills hafva en ä två Fiscaler. Hvad Länsmännen angår,
så äro de så dåligt lönta, att jag begagnar samma skäl,
s®m blifvit anförda för löner åt Landsfiscaler, för att yrka
Den 4 Mars f. m.
lönförhöjning åt Länsmännen. — Dessa mina anmärkningar
anhåller jag måtte få åtfölja remissen.
Remitterades till StatsUtskottet.
Företogs till remitterande Gr. Löwenlijelms, Gust., d. i
dennes e. m. på bordet lagda motion, angående PastorsAdjuncters
löner.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag upprepar min reservation
emot hvarje syftning å personlighet. Det är principfrågan
jag uteslutande åser.
Vid närvarande förhållande emellan Pastorer och Adjuncter
äro 2:ne principer våldförda. Pastor får icke, hör åtminstone
icke få Adjunct, med mindre hans själs- eller kroppskrafter
upphört att förslå till församlingens vård. Denna är
tveggehanda: i:o) själavården, från hvars afhandlande jag
afhålles af min vördnad för ämnet, af min otillräcklighet
alt det behörigen afhandla och mest af all bevisnings öfverflödighet;
2:0) församlingens timliga vård, om hvars vigt jag
refererar mig till mitt nyss afgifna anförande, angående vår
Landsstyrelses; ty denna är icke fullkomligen försäkrad medelst
flink Kronobetjening. Att denna måste understödjas af
ett, äfven i verldslig måtto, dugtigt Presterskap, ligger i vår
Landsstyrelses natur. Men dertill hörer, att Adjunctens usla
vilkor icke betaga honom all förmåga och icke ålägga honom
oemotståndligen det snyltgästande på församlingen, som
måste förringa hans existimation bland Sockneboerna.
I Erkesliftet, der varuvärdet är högst och penningevärdet
lägst, lära Adjuncterne per medium njuta ^5 a 100
R:dr Rgs:mt. Jag afvet i Småland ett Pastorat om 2000 R:dr
E:co, der Adjuncten njuter årligen 20 R:dr och ett par stöflor.
Adjuncter, ställda på sådana vilkor, måste ju sakna utväg
till anständig klädsel, till inköp af en bok, till hållande
af en tidning, till umgänge i bildade kretsar, med ett
ord, till medföljande af sin tids upplysning.
Jag nämnde 2:ne principer såsom våldförda. Alla Stånd
hafva behof af aktning, men Lärareståndet isynnerhet; det
mäste i allt vara upphöjdt öfver misstankan. Den att vid
val af Adjunct göres mera afseende på sökandes ringa löneanspråk
än på deras duglighet, mäste ju ofta af närvarande
inrättning kunna alstras, och ostridigt är den stundom
grundad. Jag vet af de mest authentika handlingar,
att en Prestmans enka i Consistorium ansökt om entledigande
af en högst utmärkt man, som vicarierade vid en lägenhet,
och om tillförordnande af en annan, som Samtyckte att vicariera
gratis. För öfrigt uppkommer, genom tingtande om
arfvodet, emellan Pastor och Adjunct ett ömsesidigt förhållande,
hvilket är allt annat än det man gerna tänker sig
emellan tvenne Prestman, som samfäldt sköta detta dyra kall.
I våra verldsliga kall afveta vi icke prutning med våra viearier;
högre förordnanden spara oss alltid detta obehag.
23
Den 4 Mars f. m.
Derföre är det ingalunda några bestämda Riksdalertal,
jag härvid har i tunkan; men väl den inrättning, som vid
ämnets rationella betraktande synes mig påtruga sig förnuftet,
den nemi., att en författning en gång för alla bestämmer
såsom arfvode åt Adjuncten en lämplig proc. af den
kända pastoral-inkomsten. Dervid blir detta arfvode afpassadt
efter hvad Pastorn förmår, samt jemväl efter Adjunctens
ansvar och mödor, äfvensom efter ortens dyrhet; ty
Titan tvifvel äro Pastoraterna förmånliga, i den mån de äro
folkrika, och är lefnaden dyrast i de folkrikaste orterna. En
på sådan grund skeende reglering af Adjunclernas arfvoden
är derföre syftemålet af denna min motion.
Frih. Cederström, Jacob: Mig synes, att Gr. Löwenhjelm
förblandat VicePastorer med Adjuneter. Dessa
sednare äro ej sådana, som bestrida pastoral-vården utan
uppsigt; de begäras af Pastorerna De andra åter tillsättas
af Consistorierna ofta emot Pastorernas vilja. Då en Pastor
begär Adjunct, bör Consistorium pröfva, om hans anhållan
kan bifallas, oell fråga, hvad vilkor han vill åt sitt biträde
lemna. Att stifta någon lag för Adjuncternas löner, tror
jag ej vara med ordning öfverensstämmande; men val är det
Consistoriernas rätt alt, vid tilldelning af Adjuneter, bestämma
deras lönevilkor. Hvad åter VicePastorerna angår, hafva
de alltid bestämda löner af Pastoratets inkomster. Dessa
anmärkningar anhåller jag måtte få åtfölja remissen.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anser visst val vara,
om det ändamål kunde vinnas, som Gr. Löwenhjelm
åsvftat, men lika vigtigt, att det bestämdes hvad tjenstgöring
Adjuneterna skola hafva. Man har här hört talas om
dem, som skött hela pastoral-vården och Pastor deremot
endast själavården. Jag tror, att, så snart man företager en
revision af förhållandena mellan Pastorer och Adjuneter, böra
äfven alla förhållanden bestämmas.
Remitterades till OeconomiUtskottet.
Å nyo föredrogs Gr. Löwenhjelms, Gust , d. i dennes
e. m. på bordet lagda motion, angående tvångtröjans användande
i stället för handklåfvar.
Gr. Jjöwer;hjelm, Gust.: Jag tillhör visserligen dem,
som anse, att ådömdt fängelsestraff skall vara straff. Alen
icke dömda fångar är samhället pligtigt alt lisa, så långt
fängelsets säkerhet medgifver.
Handklåfvarnas användande och den dermed förbundna
pina låg således inom samhällets rätt, så länge intet annat
lika ändamålsenligt förvaringsmedel var kändt; men upphör
att vara samhällets rätt, örn ett sådant medel uppgifves. Ämnet
fordrar oangenäma betraktelser; men när man är kallad
att verka på medmenniskors öden, får man icke undandra
-
D e ii 4 Mars f. m.
a3
ga sig forskning i alla menskliglietens belägenheter, äfven
de lägsta.
Det är svår pina och stor våda vid att åka 60, 70, ja
många flera mil med påskrufvade harrdklåfvar. Vid någorlunda
köld löpa händerna, genom blodets hämmade circulation,
yttersta fara af förfrysning och kallbrand. Denna våda
är större, när det kalla jernet ligger på blotta huden.
Lägges ylletyg emellan, eller får fången vantar, hvilket oftast
sker, uppkommer risk för fångföraren; ty öfvade skälmar
befria då lätteligen sina bänder. Ännu ett och det vigtigaste:
Sverige har äran och berömmet af forturen» äldsta
afskalfande i Europa. Nå väl! bruket af handklåfvar lemnar
en hvar, som öfver fånge råder, medel att, illkommelig
af. något ansvar, torturera honom gräsligen. Dertill beliöfves
blott en tillskrufning, och ho förmår, i händelse af
åtal, skönja, vid hvilken skrufgänga behörig väktarepligt
upphörde och afsigten att pina vidtog?
Tvångtröjan bildar det allrasäkraste medel mot fångspillan.
Tvifvel derom kan icke öfverlefva en technisk och
utan älskog för slendrian anställd forskning. Bevisningen
deraf skulle inleda mig i detailler, till hvilka jag icke kan
våga nedsänka Ståndets uppmärksamhet, men jag erbjuder
mig att derrned LagUtsk. tillhandagå. Må jag blott anföra,
alt på dårhusen har tvångtröjan aldrig öfvervunnits, och
likväl är nogsamt bekant, alt en rasande dåres muscularkraft
mångdubbelt öfverstiger, hvad den starkaste menniska
i normala tillståndet deraf besitter. Tvångtröjan håller fången
i den beqvämligaste kroppsställning, och bildar åt honom
ett ytterligare samt vintertiden honom oftast högst behöflig!
plagg.
Ännu ett: tvångtröjan skall, åtminstone under första åren
af dess införande, blifva mindre vanhederlig för de stundom
oskyldiga, som, på förekomna, fullt skäliga anledningar, måste
afhemtas och inställas med s. k. tjenliga medel.
Bemitterades lill Lagutskottet.
Föredrogs å nyo Gr. Löwenhjejms, Gust., d. 1 dennes
e. m. på bordet lagda motion om rättelse i 5 Cap. 3 och
8 §§• Slraffbalken.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Då jag moverat revision af
allmänna Lagen, Straffhalken 5 Cap. 3 och 8 §§., har jag
ingalunda åsyftat ifrågasättande af vår Lagstiftnings mening
om dessa båda lagrums behörighet. Jag vet rätt väl, att
numera lalér ingen Fogde sig infalla att extra judieialiter
med spö afstraffa den profoss, som i hans tycke slår dåligt.
Jag vet likaså, att den hemmansbrukare, som förmår erlägga
ådömda penningeböter, numera icke af någon domare
tvingas att bekläda spöpålen. Jag har derföre ingalunda ansett
mig besvarad, när man sagt mig: ”Åh, Gud bevars!
=4
Den 4 Mart f. m.
"sådant sker numera aldrig.” Jag genfrågar då så mycket
riktigare och häftigare: "hvarföre står det qvar i lagen, när
"det numera icke ens kan eller får ske?”
Lika litet skulle jag hafva ansett mig besvarad, om mig
företetts formliga, dessa §§. afskalfande lagförklaringar. Jag
skulle då svarat medelst spörsmål, hvi dessa lagförklaringar
icke äro lagboken annexerade. Mitt missnöje i detta mål ut*
gör blott en liten artikel i capitlet om min åsigt i allmänhet
och i prineipväg af vårt förfarande i fråga om lagbok,
och lagsamling.
Det är af högt moment, att i lag eller författning icke
står en enda bokstaf, som icke är fullt allvar. Att deri införa
eller blott qvarlemna sådant, hvars allvarliga utkräfvande
icke är och icke kan vara allmänna magtens mening,
är yppersta och osvikligaste medlet att alstra icke blott förakt
åt det så vanvårdligt skrifna lagbudet, utan att uppfostra
Nationen till lagförakt i allmänhet.
Derjemte föranleder likgiltighet härutinnan till andra,
visserligen ringare, men dock icke ringhål tiga betraktelser.
Hvi skall han således, i villfarelse om sitt lands lagstiftning,
den Svensk, som, ledd af en jcke nog, gängse vettgirighet,
liksom jag köper sig den i K. Tryckeriet år i83i (således
sednast) föranstaltade upplagan af Lagen; ty, mina Herrar!
det är utur detta officiella, allmänna tryck jag uppläst ifrågavarande
§§. Än värre vore ju, om dessa §§. citerades af
en utaf dessa utländska resebeskrifvare och memoire-fabrikanter,
som vållat mig så mycket och så mödosamt nattarbete,
då jag, för att förekomma eller motverka Sveriges förklenande
utomlands, måst rentvätta deras smutsiga sidor, eller
polemisera mot dem i Franska, Engelska och Tyska tidningar.
Men med hvad fog skulle nu min penna misshandla
den af dessa, som skref: "År i834 är det, för åldrig frihet
"och upplysning, så berömda Sverige icke längre kommet,
"än att fall gifvas, der den ena Svensken kan låta godtvek"ligen
spöa den andra, och der en domare kan säga åt en
"pliktfälld och solvent bonde: låt mig hushålla för dig, min
"gosse; du skall behålla dina pengar och släppa till ryggen
," och der bonden måste finna sig i detta känbaia förmynderskap.
Högst sannolikt är utan tvifvel, att nya lagförslaget
undanrödjer dessa båda ifrågavarande och i nu gällande
lagbok qvarglömda §§,; men, saknande fullkomlig visshet
derom och all visshet om tiden, då nya lagförslaget blir
lag, kan jag ej annat än yrka remiss af min motion till Lagutskottet.
Remitterades till Lagutskottet.
Yid förnyad föredragning af nedannämnde d. i dennes
e. m. på bordet lagda motioner, beslöt R. o. Ad. att remittera
till
Lag
-
Den 4 M * r s f. m.
25
Lag-Utskottet:
ito Hr Klingstedts, Gust. Fi'edr., motion om den
lagliga räntans nedsättande till fem för hundradet;
2:0 Hr Adlerbergs, Bror Reinh., motion om Förmyndare-kammares
inrättande på landet;
Allm. Be s v.- och Oecon. - Utskottet:
Hr Adlerbergs, Bror Reinh., motion, att arbetssökande
Dalkarlar och Wermländningar må åläggas att vara försedda
med frejdebevis.
1 nyo föredrogs Hr Adlerbergs, Bror Reinh., d. 1 dennes
e. m., på bordet lagda motion, att Landshöfdingar må
vara berältigade till pension vid fyllda 60 ars ålder.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag fruktar, ait motionären
ej känner, att Landshöfdingåraa redan lia va större
pensions rätt, än han föreslår. De hafva rättighet att vid 65
års ålder taga afsked med bibehållande 1 f sin hela lön, såvida
den ej öfverstiger StatsSecreterare-lönen, om de blott
skaffa läkarebetyg om sjuklighet, och jag vet således ej hvad
högre pensionsrätt dem kan lemnäs. Jag skulle således anmoda
motionären att återtaga motionen, om han icke olyckligtvis
vore utur stånd att höra mitt argument.
Remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogos å nyo och remitterades nedannämnde d. I
dennes e. m. på bordet lagda motioner, nemi. till
Stats-U tskottet:
1:0 Frih. Tolls, Gust. Philip, motion, angående Gyllenstjernska
familjens kronofordran;
2:0 Hr Strussenfelts, Adolph Ludv., motion om anslag
till en normal-anstalt för undervisningen i moderna
språken;
3:o Hr Rosenblads, Bernh., motion om en pension till Majoren
C. W. Gripenstjerna;
Bevill nings-Utsko t tet:
Hr von Wahrendorffs, Martin, motion om bränn vinsbränningsrättighetens
inskränkning till de jordägare, som hafva
eget skogsfång;
Bancö-Utskottet:
1:0 Gr. Pipers, Call Fredr., motion om en ersättning
till ÖfversteLieuten. G. N. Adlerstam;
2:0 Hr Rosenblads, Bernh., motion om granskning af
befordrings-lagarna inom Banken;
4 H. 4
aS
Dea 4 Mars f. m.
3:o Hr Rosenblads, Bernh., motion, rörande uppgörandet
af Bankens bokslut;
4:o Hr Rosenblads, Bernh., motion, med förslag till fördelning
af styrelse-åtgärderna inom Banken;
5:o Hr Gripenstedts, Jacob, motion, rörande silfverut-yexlingen
i Banken;
Lag-Utskottet:
1:0 Hr Bråkenh jelius, Pehr Reinh., motion, rörande näringsfriheten
;
2:0 Hr Strussenfelts, Adolph Ludv., motion om en lagförklaring,
rörande uppskof i rättegång;
3:o Hr Rosenblads, Bernh., motion om utfärdande af
en lag för Rikets skuldväsende;
Allm. Bes v.- och Oecon.-Utskottet:
Hr af Ströms, Israel, motion, rörande skogshushållningen
i Riket.
Å nyo föredrogs Hr Gripenstedts, Jacob, d. 1 dennes
e. m. på bordet lagda anförande, rörande spisinrättningar
utan spirituosa och brännvinets fördyrande.
Gr. von Fersen, Hans: Jag skall anhålla att genom
Ridd.-Secreteraren blifva underrättad, om detta anförande
verkligen innefattar en motion.
Undertecknad Ridd.-Secreterare: Hr Gripenstedts
nu föredragna anförande innefattar visserligen ingen ny motion;
men då det likväl i en punkt innefattar ett yttrande
rörande en fråga, hvilken under denna Riksdag utgjort föremål
för ganska många motioner, nemligen frågan om förminskning
af brännviusconsumtionen genom förhöjning af priset
å denna vara, torde remiss icke böra förnekas, Mot slutet
af anförandet heter det nemligen: ”Men hvarföre vederbörande
ej genom sin afgörande medverkan vilja, genom
”en hög af gifts påläggande på bränn vinsbränningsrättighe”ten,
afskaffa fylleriet och med detsamma förskaffa landet
”den mest välsignade statsintrad, se det är något, som vi
”hvarken kunna förklara eller begripa.”
Hr Gripenstedts anförande remitterades till Bevilln.-Utskottet.
Vid förnyad föredragning af nedannämnde d. 1 dennes
e. m. på bordet lagda motioner beslöt R. o. Ad. att remittera
till
Stats- Ut skottet:
Hr Stråles, Nils Wilh., motion om straff-fängelsers inrättande,
m. m.
r:o Frih. Stjernstedts, Lars, motion, med förslag till ändring
af g §. 17 Gap. HandelsBalken;
2:0 Frih. Stjernstedts, Lars, motion om upphäfvande af
K. Förordn. d. 5 Mars 1746, rörande brefs uppbrytande;
3:o Hr Stråles, Nils Wilh., motion, att, då tilltalad eller
till böter fälld person aflider, åtalets fullföljd må förfalla;
4:o Hr Du Rietz’, Carl, motion om revision af nu gällande
skråförfattningar;
Allm. Ees v.- och Oecon. - Utskottet:
Hr von Sydows, Axel Reinh., motion om utarbetande
af förslag till en allmän gästgifveri-ordning;
Riddar hus-Utskottet:
1:0 Hr Roos’, Carl Ulrik, motion om indragning af de
Ridd.-Direct:s Ledamöter tillslagna arfvoden;
2:0 Hr af Ekenstams, Israel, motion om ändring af instructionen
för Ridd.-Direct. samt Riddarhusets Embets- och
Tjenstemän.
Föredrogs å nyo Hr von Stahls, Aug., d. 1 dennes e.
m. på bordet lagda motion om fördelning af domsrätten i
tullförsnillningsmål på Rikets samtliga HofRätter.
Frih. E h renborgh, Casper Wilhelm: Jag ber att
några ögonblick få upptaga R. o. Ad:s tid, för att med mitt
tillstyrkande beledsaga den väckta motionen. Den splittring
af mil, som uppkommer genom det närvarande förhållandet,
är högst menlig, och ehuru den HofRätt, hvars ordförandeskap
är mig öfverlemnadt, derigenom kommer att få
den mesta tillökning i göromål, tillstyrker jag, att den nu
existerande oformligheten måtte tillbakagå.
Piemitterades till Lagutskottet.
Då nu ånyo föredrogos nedannämnde d. 1 dennes e. m.
på bordet lagda motioner, beslöt R. o. Ad. att remittera till
Stats-Utskottet:
Frih. Hermelins, Aug., motion om fortfarande af anslaget
till Normalskolan för vexelundervisningen;
Bevillnings-Usko ttet:
Ilr Svedenborgs, Carl, motion om upphörande af skillnaden
i ChartoeSigillatae-afgiften för olika medborgareclasser;
Lag-Utskottet:
1:0 Hr von Stahls, Aug., motion, att underställning af
Underrätts ransakning och dom i vissa fall må upphöra;
aS
Den 4 M»rs f- m
-
a:o Hr Svedenborgs, Carl, motion om ändring i rättegångsordningen
vid HäradsRätterna;
3:o Hr Rosenqvists, Fredr. Leonh., motion, att inga förskrifningar
hädanefter må ställas till sedelhafvaren, eller till
viss man eller ordres;
4:o Ilr Rosenqvists, Fredr. Leonh., motion om ändring
i i §. af i83o års Concurslag;
5:o Hr Rosenqvists, Fredr. Leonli., motion om förändrad
redaction af 2 §. i5 Cap. Rätteg.-Balken.
Allm. Besv.- och Oecon.-Utskottet:
1:0 Frih. Hermelins, Aug., motion, rörande sättet för
Presterskapets aflöning;
2:0 Fril). Hermelins, Aug., motion om ändring af K.
Förordn. d. 26 Fehr. 1817, angående sockenstämmor och
kyrkoråd;
3:o Hr Rosenqvists, Fredr. Leonh., motion örn enskilda
theatrars inrättande i liufvudstaden;
4:o Hr Rosenqvists, Fredr. Leonh., motion om afskaffande
af de skådespelare i landsorterna pålagda afgifter tili
K. Theatern och HofCapellets PensionsCassa.
A nyo föredrogs Hr Bruncronas, Gust. Adolph, d. 1 dennes
e. 111. på bordet lagda motion, rörande allöningen för
K. Svea HofRätts Embets- och Tjenstemän.
Frih. Ehrenborgh, Casper Willi.: Trogen den princip,
som jag anser borde vara hvar och en embetsmans,
att icke begära högre löner för sig, sina kamrater eller underlydande,
kan jag ej annat än önska, att den enskilda representanten
följde samma princip. För min del instämmer
jag dock i den mening, att HofRätterna äro lågt lönta,
hvilket torde vara än mera klart, då man jemnför dem med
Collegierna. Men då K. M. ej fästat afseende på Svea HofRätts
anmälan i ämnet, utan förklarat, att K, M. ville genom
en af HofRätternas Presidenter sammansatt Committé
tillse, om någon löneförhöjning bör komma i fråga, skulle
jag tro, att motionen är öfverflödig; och jag är öfvertygad,
att StatsUtsk., likasom jag, inser olämpiigheten af någon
partiel lönetillökning.
Remitterades till StatsUtskottet.
Vid förnyad föredragning af Gr. Cronhjelms, Otto Aug.,
d. 1 dennes e. m. på hordet lagda motion, rörande ombygg
nad
af Trollhätte Canal, blef samma motion till StatsXJtsk.
remitterad.
Remitterades till Oecon.-Utsk. Gr. Cronhjelms, Otto Aug.,
d. 1 dennes e. m. på hordet lagda motioner:
1:0 om tillstånd för enskilda personer att i hufvudsta
den
inrätta theatrar;
Den 4 Mars f. m.
29
2:0 att vid Rikets Academier föreläsningar må hållas öfver
grundlagarna.
Föredrogs å nyo Gr. Cronhjelms, Otto Aug., d. 1 dennes
e. m. på bordet lagda motion, att f. d. GancelliStyrelsens
liandcassa må öfverlemnas till Piiksg.-Contoret.
Frih. von Schulzenheim, Da v.: Det af R. St., vid
1823 års Riksdag tillsatta särskilda Utskott, hvilket förmodligen
icke var i tillfälle att inhemta kännedom om CancelliStyrelsens
s. k. handcassas tillkomst och förvaltning, tillstyrkte,
i sammanhang med dess förslag om indragning af
CancelliStyrelsen, att denna liandcassa eller, som den i äldre
handlingar kallas, CancelliCollegii besparingscassa skulle till
Riksg.-Cont. öfverlemnas; men ingen underd. skrifvelse kom
att derom afgå. Vid sista Riksdag anmälde en motionär detta
förhållande och fästade uppmärksamheten derpå, att beslutet
då borde expedieras. R. St. aflato, till följd häraf, i
Sept. månad 182g en underd. skrifvelse till K. M., med anhållan
att cassan måtte till Riksg.-Cont. öfverlemnas. Vid
föredragningen af denna skrifvelse anbefallde K. M. vederbörande
Verk alt inkomma med nödiga upplysningar, angående
beloppet af denna cassä, samt på hvad sätt den tillkommit
och hvilka utgifter deraf bestridas. Det befanns då, att
den uppkommit genom besparade och tid efter annan förräntade
öfverskott af collectraedel m. m., som för särskilda
ändamål blifvit, redan i början af förra seklet, af enskilda
sammanskjutna, men till följd af mellankommande omständigheter
icke kunnat för de afsedda ändamålen användas,
hvaraf följde, att cassan var af enskild natur och icke kunde
anses såsom utgörande statsmedel. Af detta skäl fann K.
M. icke för godt att anbefalla cassans öfverlemnande till
Riksg.-Cont., utan förordnade, att räntebehållningen deraf
skulle användas till understöd för vetenskapliga arbeten.
Cassans fond utgör nu något öfver 8000 R:dr, som äro utlånade
mot inteckning. Efter dessa upplysningar hemställer
jag, 0111 motionären vill fullfölja sin motion, samt anhåller
i sådant fall, då motionen kommer att remitteras, att detta
mitt anförande måtte lill Utsk. få medfölja.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag hade innan motionstidens
slut genomgått R. St:s skrifvelse!' vid i8a3 och
1829 årens Riksdagar. Bland dessa fann jag en, hvilken jag
ej ansåg angå önskningsmål; det var denna. R. St. anmälde
nemligen sitt beslut, att CancelliStyrelsens liandcassa skulle
till Piiksg.-Cont. öfverlämnäs. Jag ha^' ej varit i tillfälle att
ingå i undersökning, huru denna cassa tillkommit; roen af
skrifvelsen, som innefattade ett R. St:s beslut, trodde jag
mig finna, att den var statsmedel. Frih. von Schulzenheim
-har upplyst, att den uppkommit genom utlånade medel och
räntor samt collecter. I sådant fall erkänner jag, att jag än
-
3o
D c 11 f[ Mars f. m.
nu tror, att medlen icke kunna anses vara så enskilda, att
icke cassan tillhör det allmänna. Det, sorn genom collert
tillkommit, kan ej sägas vara enskildt; ty hvilken är den enskilde,
som rår om cassan? Jag vill likväl icke stadga mitt
omdöme härom, då jag saknar tillräcklig kännedom af saken;
men då R St. såväl 1823 son; sista Riksdagen beslöto,
att medlen skulle till Riksg.-Cont. öfverlämnäs, finnér jag
mig icke kunna afstå från min motion, emedan det tillhör
den Statsmagt, som tvenne Riksdagar tillkännagifvit ett beslut,
hvilket icke ländt till efterföljd, att undersöka, huruvida
det kan vara grundadt på misstag eller icke. Jag anhåller
om remiss af motionen, samt att hvad Frih. v. Schulzenheim
och jag nu yttrat måtte få densamma åtfölja.
Remitterades till StatsUtskottet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har förnummit,
att Gr. Cronhjelm gjort en nyss remitterad motion derom,
att R. St. måtte förnya deras underd. anhållan hos K.
M., att grundlagarna skulle vid Universiteten föreläsas. Jag
får i anledning deraf erinra R. o. Ad. derom, att, då delta
mål förevar vid förra Riksdagen, anmärktes, att en sådan
läsning, om än icke uttryckligen föreskrifven, dock redan
ägde rum. I den skrifvelse, som R. St. afgåfvo om detta
ämne, anliöllo de, att K. M. måtte, i sammanhang med
den förestående regleringen af R i k ets a 11 m ä n na
undervisningsverk, uttryckligen föreskrifva dessa föreläsningars
hållande och vederbörandes examinerande i följd deraf.
Men denna reglering är ej gjord derföre, att det anslag,
som vid sista Riksdag beviljades åt Läroverken, icke hlef
gifvet för längre tid än till denna Riksdag. Man har derföre
blott användt de erhållna medlen lills vidare, i händelse
R. St. ej skulle förlänga detta anslag. Således, och då
K. M., i anledning af R. St:s egna uttryck och förordnanden,
ej ännu beslutit öfver deras förra framställning i ämnet,
synes mig en förnyelse deraf vara öfverflödig och föga
lämplig. Dessa anmärkningar anhåller jag måtte få åtfölja
remissen.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Just på det skäl, på
hvilket den siste talaren afstyrker motionen, just derpå har
jag grundat min föresats att göra den, det nemligen, att
JKonungen icke ännu fattat sitt beslut i ämnet; dels ock derföre,
att då Konungen remitterat denna sak till UppfostringsCommittéen,
och expedierandet således beror på skyndsamheten
af Coromitteens arbeten och resultaten deraf, samt
detta beror på anslag af Ständerna, frågan helt och hållet
är öfverlemnad åt en osäker framtid; ty det kan icke vara
oss bekant, hvarken när Committeen slutar sina arbeten,
eller örn Ständerna lemna några anslag. Af dessa skäl, och
då jag icke deruti, att Universiteten ännu ej blifvit bättre
Den 4 Mars f. m.
3i
organiserade, tan se något hinder mot föreläsandet af något
så enkelt som våra grundlagar, yrkar jag, att 11. St. måtte
framhärda i deras förut gjorda begäran. Jag liemtar ett ytterligare
skäl från olämpligheten deraf, att man vid första
inträdet på embetsmannabanan fordrar den dyraste förbindelse,
man kan lemna, d. v. s. eden och äran att efterlefva
grundlagarna, utan att den i tjenst inträdande personen vet
hvad dessa grundlagar, som han besvär, innehålla. Jag tror,
att om man vill saken, bör man finna medel att icke fördröja
den; ty, snart sagdt, hvilken lärare som helst kunde
åläggas att föreläsa dem; det skulle ej för honom borttaga
mycken tid. Det vore i högsta grad öfverensstämmande med
det eonstitutionella samhällsskicket, att man skulle känna
den statsförfattning, under hvilken man är danad och hvilken
man skall upprätthålla. Jag anhåller om tillstyrkande
af min motion, hvilken ej är min egen, utan tvenne gånger
är af R. St. hos Konungen anmäld.
Frih. Boye, Ludv.: Jag skall ej misskänna tendensen
af motionen; men jag tror den äga just uti constitutionen
en motsägelse, som blir svår att vederlägga. Våra grundlagar
gifva oss den vackra rättigheten att omskapa dem vid
hvarannan Riksdag, och jag förutser, att snart återstår ingenting
af det gamla. Ändamålet måste väl vara att hos
den unga mannen fasta begreppet vid lagar, som bestå och
som han under sin lefnad skall följa; men då läraren läser
Öfver grundlagen måste han börja med: hvad jag nu säger
är blott för i år, nästa år kan det vara annorlunda. Så
länge denna ovaraktighet står qvar, så lange man om några
år finner murket och föråldradt, hvad nu existerar, vet jag
ej hvarföre några föreläsningar skola hållas. Hvad angar,
att saken redan tvenne gånger af Ständerna blifvit framställd,
så skrämmes jag ej deraf, eller bryr mig om opinionsyttringar;
är min opinion riktig, begär jag att den må gillas;
är den oriktig, må den förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Jag är ej af den me
ning,
att man bör eller kan förbigå grundlagarna vid föreläsningen
af våra lagar och vår statsförfattning i allmänhet.
Men då vid Universiteten finnas lärare i lagfarenhet, statshushållning
och statistik, tillhör det dem att följa med sin
tid, och att åt hvarje ny författning', som tillkommer, gifva
sin bestämda plats i föredraget, utan att Regeringen behöfver,
jemte författningens utfärdande, föreskrifva, att'den
skall förelasas. Endast i sammanhang med en allmän reglering,
eller i händelse af uraktlåtenhet, skulle det möjligen
kunna behöfvas alt gifva någon särskild föreskrift i detta
ämne; eljest bör det förstås af sig sjelft. Hvad LäroverksCommittccns
arbeten beträffar, om hvilkas fortgång till deras
slut en värd ledamot förmält sig vara i okunnighet, lar
jag upplysa, att Committcen 1828 fulländade och samma år
32
Den 4 Mars f. m.
d. 20 Dec. afgaf sitt slutliga utlåtande, hvilket år 1829 trycktes
och tilldelades RiksSt:s ledamöter, åtminstone så många,
sora då voro Utskotls-ledamöter.
Gr. Cronhjelm: Först vill jag med några ord besvara
den talare, som yttrat sig näst före den sista. Om den
princip, från hvilken han utgått, skulle tillämpas äfven på
allmänna lagen, hvartill skulle det vät då gagna honom, såsom
jurist, att hafva läst lagarna, om det vore ett motskäl,
att de kunna förändras; ty det kan ske vid hvarje Riksdag,
och genom lagförklaringar af Konungen hvarje månad. Ihvarje
vetenskap, som går fram med tidehvarfvet, måste ju läraren
börja med att säga: hvad jag lärer i dag, kan förändras
i morgon. Just detta skall lifva den unga mannen till forskningar.
Jag har redan uttryckt min. öfvertygelse om olämpligheten
deraf, att ej tjenstemän känna grundlagen, och är
säker, att inom detta hus de fleste ej Kände den, då de inträdde
på embetsmannabana!!. Jag har sjelf som helt ung
besvurit grundlagen, innan jag läst den, och så är säkert
fallet med nästan alla mina kamrater inom krigsmagten.
Jag vill sålunda, att desse unge män må lära sig grundlagen
och att de må gilla denna princip åtminstone tills den
ålderdom kommer, då de frukta för förändringar och önska,
att de och andra ej må känna den. Hvad den siste
talarens anförande angår, får jag förklara, att jag äger och
har läst UppfostringsCömmittdens betänkande (mitt exemplar
är just ett af dem, som här utdelades); men ännu har man
ej fått veta hvad afseende som blifvit fästadt vid de anmärkningar,
hvilka af allmänheten lingö göras vid nämnde betänkande.
Man ser ännu intet resultat. Intilldess böra vi
ej vänta; vi böra låta inflyta i föreskrifterna om den allmänna
bildningen ett stadgande, som bort vara sanitjdigt
med vårt statsskick. Jag ber, att Utskottet måtte fästa alseeude
häruppå, och druger alldeles icke i tvifvel, att ju, då
Konungen ser Ständerna inkomma med en förnyad önskan
derom, resultat skyndsammare kommer att följa.
Frih. Roye: Till de skäl, jag vågat framställa mot motionen
och hvilka jag hemtat från de grundlagsenliga förändringarna,
begär jag få lägga ett annat, mycket Yigtigare.
Grundlagen fördrar, att den efter sin ordalydelse skall tillämpas.
Jag frågar då, om den tanken är fullkomligen orimlig,
att det ligger en viss våda i dess förklarande. Vår constitution
är, till heder för densamma, liberal; men huru förstår
man detta ord? Jo, utur 2 synpunkter; den ena, fördragsamhetens
med all möjlig fri utöfning af menniskorätt;
menar den andra, har icke liberaliteten gått till Jacobinism,
S:t Simonism? Jag säger ej, att detta är att befara, ty våra
Universitet äro för sansade; men omöjligt är det icke, och
hvartill tjena föreläsningar öfver lagar, som skola efter sin
or
-
Den 4 Mars f. m.
33
ordalydelse tydas. Det enda vore att sätta dem i catechetisk
form, i frågor oell svar; föreläsningar öfver dem kunna
vara lika vådliga som nyttiga. Om oek saken vore tio gånger
begärd, hvilar mitt förtroende på Konungens urskillning,
alt han afslår den.
Hr Höökenberg, Carl Åke: Då Frih. Boye förra
gången yttrade sig, ansåg han det vara otjenligt att föredraga
föreläsningar öfver ämnen, hvilka äro underkastade förändringar.
Med samma skäl skulle det vara otjenligt att hålla
föreläsningar öfver vetenskaper, som framskrida. Borde man
vänta med föreläsningar öfver grundlagarna, tili dess de blifvit
oföränderliga, borde man ej eller hålla föreläsningar öfver
vetenskaperna, förrän de kommit till den fullkomlighet,
att ingen vidare utveckling är möjlig. Jag skulle tro det vara
möjligt att hålla föreläsningar öfver dem, ehuru de äro föränderliga;
och de, som blifva tjenstemän, skola nog sedan
taga kännedom om förändringarna, likasom hvar och en vetenskapsman,
ehuru han blifvit examinerad, måste underrätta
sig om vetenskapernas framsteg. I hufvudsaken förenar
jag mig med Gr. Cronhjelm.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att få med några ord
besvara den näst före den siste talande ledamotens yttrande.
Först har han sagt, att det vore förunderligt att föreläsa
lagar, som undergå ständiga förändringar; sedan har han ansett
sådana föreläsningar kunna missbrukas. Han har äfven
anfört ett annat skäl, att nemligen grundlagarna skola ordagrannt
tolkas. Jag hemställer likväl, om, när man sätter
dessa lagar i handen på en ung man, han, äfven i fall han
läst dem från perm till perm, skulle förstå dem. Har ingen
förklaring öfver dem föregått, fordras, för att förstå dem,
en kännedom af det practiska samhällsskicket, äfvensom undersökande
jemnförelser olika §§. emellan. Det är denna utläggning
af ämnet, som skal,' göras, oell hvilken jag tror
vara nyttig. Friherren har äfven sagt, att dessa grundlagsföreläsningar
kunde missbrukas, föranleda till Jacobinism
och S:t Simonisrn. Om denna tanke är framkommen derföre,
att han sett hos den yngre generationen något mera böjelse
för frihetens utveckling och mera lugn hos de äldre, som
på gamla dagar vilja blifva stationära eller hålla sig vid det
gamla, så lärer det ligga i meuskliga lynnet. De som läst
grundlagarna såsom unga, skola måhända, då de blifva gamla,
äfven i sin tur se farhågor och önska, att lagarna ej
mera må läsas; men då tillhör det åter den dåvarande yngre
och kraftfullare generationen, att ej låta samhället blifva
stationärt.
Uppå derom framställd proposition beslöt R. o. Ad., att
Hr v. Hartmansdorffs nu afgifna anförande, tillika med hvad
4 H. 5
I
34 Den 4 Mar* f. m.
i anledning deraf blifvit yttradt, skulle till Oecon.-UtsL åtfölja
remissen af Gr. Cronhjelms nyss till samma Utskott remitterade
motion, att vid Rikets Academier föreläsningar må
hållas öfver grundlagarna.
Vid förnyad föredragning af nedannämnde d. i dennes
e. m. på bordet lagda motioner fann R. o. Ad. för godt att
remittera till
StatsUtskottet:
1:0 Gr. Cronhjelms, Otto Aug., motion om löneersätttaing
för Capitainerne Sjöbohm och Tilosius;
2:0 Gr. Cronhjelms, Otto Attg., motion om förändrad
organisation af Tullverket;
3:o Hr Dahlfelts, Carl Ludv., motion om anslag till stipendier
för skickliga lönlösa lärare vid Rikets Academier;
BevillningsUtskottel:
1:0 Hr Hjertås, Lars, motion om ändringar i nu gällande
Tulltaxa;
2:0 Hr af Robsahms, Carl Reinh., motion om upphörande
af stämpelafgiften på tidningar;
Lagutskottet:
Gr. Cronhjelms, Otto Aug., motion om ändring i nu
gällande författningar, rörande bysättning;
Allm. Besv.- och O e c o n.-U t s k o t te t:
1:0 Gr. Cronhjelms, Otto Aug., motion om underd. anhållan
hos K. M., att vederbörande Embetsverk må anbefallas
att skyndsamligen handlägga de af R. St. vid sista
Riksdag väckta önskningsmål;
2:0 Gr. Cronhjelms, Otto Aug., motion, att Prestman,
som är antagen till lärare vid Lancasterskola, må fortfarande
tillgodonjuta enkel tjenstårsberäkning;
3:o Hr af Robsahms, Carl Reinh., motion om ändringar
i 1782 Ars Jude-reglemente.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, uppläste följande:
Saknande några önskade upplysningar, var jag urståndsatt
att vid föredragningen och remissen af Hr Landsh. von Kraemers
motion, om uppmuntran afrÖk-rior, vidfoga några ord,
hvartill någon erfarenhet och närmare kännedom af det ämnet
torde göra mig befogad.
Jag har varit landthushållare i Finland många år och
är det i Sverige. 1 det förstnämnde landet använde jag,
lika med alla andra jordbrukare, rökrior, och händelsen har
gjort, att på den fastighet, jag förvärfvat på Svensk botten,
äfven Finsk ria var anlagd. Jag är således i stånd att intyga
verkligheten af alla de fördelar, man yttrat tillhöra
sädestorkning i sådan ria. Också finnes i Finland icke den
Den 4 Mars f. m.
35
minsta jordtorpare, som ej är försedd dermed och som'ej
inser dessa fördelar. Jag har sjelf låtit liad råg på fyra alnars
djup omkring 3:ne år ligga orörd och dess fröbarhet
har likväl ej förgått. Man har citerat exempel, att ritorr
råg, funnen under ruiner i något hvalf, der den sedan långliga
tider varit undangömd, bibehållit samma egenskap. Visserligen
intorka 3 å j kappar på tunnan; uppförandet af
lie-byggnaden, lie-eldarens lön, veden och risken i afseende
å eld och för hård torkning, hvarigenom fröbarheten förloras,
äi'0 omständigheter, hvilka ej böra förbises,. Men å
andra sidan förete sig de öfvervägande förmånerna af en
vara, som, en gång införd i magasin, ej bchöfver skötas och
ej skämmes och som intager relativt ett så litet rum. Genom
lökriors inrättande skulle den strida säd, som nu förrinner,
kunna besparas, och säden på marken ej vara blottställd
att förderfvas. Vidare skulle besparing på arbetskraft
uppkomma under sädesbergningen, och samma förhållande
i än högre grad äga rum vid tröskning med slaga af riad
säd, hvilken sednare fordrar endast en tredjedel af det arbetsfolk,
sorn användes för tröskning af ett lika qvantum rå
säd, hvarutom den riade går bättre ut. Den i rökrior torkade
sädens företräde i flera afseenden såsom utsäde lärer
ock vara obestridlig. Om nödig försigtighet iakttages vid
sättning och eldning af vana personer, och om ugnarna, riktigt
anlagda och construerade, hvarje höst öfverses samt förbrända
stenar utbytas mot nya, så är intet att befara, hvarken
i afseende å eldsvåda eller sädens förbränning, och om
än måhända något mera af sämre ved än uppgifna tre famnar
för ioo t:rs torkning skulle åtgå, synes denna vedconsumtion
på den ort, der skog till husbehof linnés, icke,vära
af särdeles betydenhet. Det högre värde, man vid köp tillägger
ritorr säd i jemnförelse med elen råa, har jag erfarit,
då man på min gård betalt mig i R:dr R;gs. och handlande
i Stockholm minst i R:dr 24 sk. pr t:a mera för den
riade, än den råa rågen, hvarigenom torkningens kostnad
fullkomligen blifvit ersatt. Att halm, SQm blifvit genomrökt,
icke vore begärlig för kreaturen, är en fördom- Jag
har trott mig förmärka, att denna halm förtäjes hellre af
dem, än den råa halmen, som ofta är unken.
Oaktadt alla de företräden rietorkning således medför,
känner jag, att flera ståndspersoner, som äfven äro försedda
med rior, likväl föga begagna dem till annat än för utsäde,
och lära äfven de finnas, som låtit sina rior alldeles förfalla.
Äfven jag har här i Sverige saknat en del af de fördelar,
som riorha tillskyndade mig i Finland. Jag tror, att de
böra stå i förbindelse med sädesbergningssättet, d. v. s. med
stackning på fältet, hvarförutan fördelen blir blott partiel;
men då jag sökt införa detta bruk, har rie-eldaren icke förstått
att afpassa värmen, så att den i rånådt tillstånd insatta
rågen antingen blifvit för litet eller för mycket torkad
36
P e 11 4 Mars f. m.
Jag har således nödgats på vanligt sätt förut låta torka sä-,
den i skyl, innan den i sädeslada blifvit inkörd, och först
derefter låtit insätta den i ria, men hvarigenom flera förmåner
gått förlorade. Måhända äga ock min ria och dess ugn
icke fullkomligt riktig construction. Delta torde vara bland
orsaker, hvarföre Finn-rior icke Sverige vunnit det bifall,
de förtjena. För att erhålla allmän credit borde kanske i
spridda orter de första uppföras af Finska byggmästare efter
sednast godkända modeller, i den scala och med de modifiCationer
större eller mindre egendomar kunna fordra; och
torde äfven till en början Finnar böra användas till eldningen,
för att tillära andra, huru dervid rätteligen må tillgå,
så att fuktig säd må kunna inköras, utan att dess påräknade
egenskaper genom torkningen förminskas. Äfven det enklaste
fordrar sin rutin och vana. Hos mig vågar man ock
endast använda ekved till rieeluning, hvaremot i Finland
den sämsta vrakved dertill hugges.
Mot stackning är invändt, att densamma betager landtmannen
det förträffliga åkerbetet efter bergad skörd, och
hvarigenom spilda ax icke komma kreaturen till godo. Jag
mcdgifver detta, om stackningen, såsom i allmänhet i Finland
äger rum, skulle fortfara, till dess ali tröskning hunnit
afslutas. Men torkning i ria hindrar ej, att den under
skörden stackade sädeshalmen, som emedlertid skyddas för
regn, då tid och väderlek det medgifva, kan inköras i sädeslada,
utan äfventyr, i dess icke fullkomligt torra skick,
att rinna, hvarifrån seden sedan, efterhand och när det bäst
passar sig, kan i ria insättas.
Fråga är likväl, om icke torkning af tröskad säd borde
äga företräde på egendomar, der tillgång på bränsle icke
ar stor, elier der sädesproduetionen är betydlig. Denna öfvertygelse,
hvilken icke torde sakna grund, synes gällande i
K. LandtbruksAcademien, och det programm, K. M. enligt
bemälde Aeademies förslag utgifvit i afseende å utsatta pris
i den vägen, öfverensstämmer med en sådan åsigt. Jag ti or
ock, att, om 2:ne de största nu bruklige rior anlädes på
hvarje sida om en loge, skulle der inom 6 dagar, torkningstiden
inberäknad, icke hinna aftröskas mera än högst 40 å
5o t:r, hvilket kanske vöre för litet på sädesrika gods. Tröskrnachiner
torde äfven göra torkning af skuren säd öfverflödig,
så framt torkning af den tröskade sädén sedermera fullkomligt
kan åstadkommas. Men för mindre jordägare, hvilka
nyttja slagan — och desse utgöra mängden — vore utan
tvifvel af obestridlig nytta med inflytelse på hela Rikets
spannmålstillgengar och spannmålshandel, att, derest de äga
någon skog. Finska torkningssättet kunde blifva inhemskt
och allmänt.
För öfrigt anser jag tillfället lämpligt att omnämna ,
det, enligt den upplysning jag erhållit af ett utlåtande, sora
af Secreterare!! vid fv> LandtbruksAcademien blifvit afgifvet,
Dch 4 Mars f. in.
37
K, M. år 1821 redan anslagit 10,000 R:dr, för att till uppmuntran
af sädestorkningsinrättningar utgå i 60 enkla premier
om ipo R:dr och 20 dubbla om 200 R:dr för dem,
som inom slutet af år 1822 inrättat på deras egendomar sädestorkningsanstalter,
af livad slag det vara må, ria, torkmachin
eller torkhus. De mindre premierna skulle tilldelas
dem, som kunde torka minst 6 t:r säd om dagen, och de
större tillfalla dem, som kunde torka dubbelt. Inom den
utsatta tiden bade ock anmälts icke mindre än g5 till erhållande
af de enkla premierna och 132 till de dubbla, ehurn
ingen täflan ägt rum från Skåne, Halland och Blekinge.
Sammanlagda beloppet af hvad till dessa premiers gäldande
hade fordrats, uppgick till icke mindre än 35,goo R:dr, eller
öfversteg tre gånger det bestämda anslaget, och som g:de
Hufvudtiteln icke medgaf bristens fyllande, nödgades Regeringen
inskränka belöningarna till J:del af hela den premiesumma,
hvartill anmälningar skett, utgörande den utbetalda
summan 11,966 R:dr 32 sk. Med dessa till belöning anmälda
inrättningar hade således dagligen bort kunna torkas lifver
2000 t:r säd, ett qvantum, som säkerligen skulle motsvara
allt hvad Sverige till magasinering och export kan behöfva,
och likväl har det befunnits, att alla dessa anlägg-,
ningar icke fört vår spannmålshandel ett steg framåt. Kronan
lider ännu årliga förluster på sina förråd; magasiuskostnaderna
äro alltid lika stora, och säden förderfvas under regniga
bergningstider icke mindre nu än fordom,
Detta allt innehåller omnämnde utlåtande, hvaruti vidare,
jemte berättelse om uppfunna enskilda torkningsanstalter
för tröskad säd och betänklighets anförande emot eldrior, till—
styrkes för den mindre jordägaren att torka tröskad säd i
vanliga kölnor eller i bakugnar efter brödets gräddning, med
begagnande af den värme, som eljest fruktlöst förspilles.
Mer än alla directa uppmuntringar anses slutligen tilI ändamålet
verkande, om bergningssättet kunde förbättras och om
landtmannen kunde påräkna fördelar, som ersatte torknings-,
besvär och kostnad, samt om ett bestämdt förhållande emellan
spannmålens vigt och rymd stadgades.
Dessa upplysningar sakna icke interesse och tillämpning
vid förevarande frågas bedömande och behandling. Jag lemnar
derhän, huruvida författaren till ofvanberördeanförande
i allt har rätt; i afseende å eldrior torde han något misstagit sig;
roen med den föga påföljd, han visat premier för torkningsanstalter,
ehuru verkställda, hafva medfört, hvar>l)land bå-,
de rök- och väderrior skola förekommit, torde, om den föreslagna
förmånens beviljande för eldriors anläggande medgifves,
någon säker controll böra utfinnas i afseende å det åsyftade
ändamålet, i hvilken händelse jag samma förmån högligen
tillstyrker. En jordägare torde således icke böra förunnas en
sådan förmån, så framt han icke hvarje år med behörigt in-,
tyg styrker för vederbörande, att han oafbrutet till sädes-r
3S
Den 4 Mars f. m.
tolkning begagnat den ria, lian uppfört och för hvilken honom
blifvit tillagd den föreslagna afskrifningen.
Jag anhåller, att detta mitt anförande må åtfölja Hr
v. Kraemer* motion.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Till
hvad Hr Bruncrona anfört om det förr gjorda anslaget, får
jag lägga, att jag så mycket mera vill fästa uppmärksamheten
på olämpligheten af premier, som man ej äger någon
säkerhet, att icke husen sedermera användas till andra ändamål.
Det andra alternativet, om lindring i bevillningen, Ur
verksammare, och man följer det med afundsamma ögon vid
TaxeringsCommitteerna. Derföre har jag tillstyrkt det sednare.
Hvad Hr Bruncrona anfört om stackningen tror jag
böra tagas i betraktande, äfvensom att upplysning om sättet
att ritorka sädén med dervid fogad ritning måste allmängöra*
och, åtföljd af beskrifning derå, afsandas till Länen i
lika många exemplar som författningarna. Skulle något författas,
som ytterligare förklarar sättet att stacka säden, så
tror jag det vore fördelaktigt, om det meddelades allmänheten.
Jag anhåller, att detta yttrande måtte åtfölja remissen
af Hr Bruncronas anförande.
IJ. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: I anledning
af hvad här blifvit yttradt om rior och torkningsinrättningar
för spannmål samt deras nytta, utbeder jag mig få er-?
inra, att K. M., som flera gånger varit betänkt på vigten
af sädens torkning och nyttan af ett allmännare bruk af
torkad säd, ännu sisth år, uti ett genom tidningarna kungjordt
programm, utfäst ansenliga belöningar för uppfinning
af de tjenligaste torkinrättningar, såväl för att på en gång
torka både säd och halm, som för att förvara den uttröskade
säden medelst torkning, och att K. LandtbruksAcademien
för närvarande är sysselsatt med försök för att utröna,
hvilka torkinrättningar kunna vara tjenligast och minst
kostsamma. Jag tror således, att hvad i den delen kan göras,
är redan till störredelen verksteldt eliev förberedt; och
återstår mig blott att tillägga, att genom längesedan gällanr.
de författningar är en viss förmånligare beräkning i mått redan
dem förbehållen, sorn vid räntespannmålens erläggande,
ejler vid andra lefveranser till Kronan, lemna behörigen
torkad spannmål. Vilja R. St. dessutom göra något afdrag
på allmänna bevillnjngen för sädesriors inrättande, har
jag visst ingenting deremot; men jag skulle tro, att den enskilda
fördelen, när för ändamålet fullkomligt tjenliga inrättningar
blifvit uppfunna, bör vara en nära tillfyllestgövande
väckelse. Jag anhåller, att dessa upplysningar få medfölja
de öfriga utlåtandena i detta ämne till behörigt Utskott.
Dessa trenne yttranden remitterades till StatsUtskottet i
sammanhang med Hr von Kraemers förlidne gårdag till sam
-
Den S Mars f. m. 39
ma Utsk. remitterade motion om medel till befordrande af
sädesriors anläggning och begagnande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 8 Mars 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-protocollen för d. 27 sisth Febr. samt
d. i dennes f. och e. m.
Gr. Cronhjelm, Otto Äng., uppläste följande:
Då jag i min motion d. 1 sisth Mars vördsamt yrkade
en und. skrifvelse till K. M , med anhållan från R. St. om
utfärdandet af en nåd. påminnelse till de för tillfället nedsatta
Committeer eller till de Embetsverk och Auctoriteter,
hvilka till sitt utlåtande eller undersökning fått remitterade
åtskilliga R. Sirs vid sista Riksdag till K. M. ingifna und.
önskningar, att skyndsammast målen handlägga och, inom
viss i Kåd. bestämd tid, med sina yttranden i ämnet inkomma,
på det R. St. må innan denna Riksdags slut erfara, hvad
afseende blifvit å deras önskningar fästadt, anser jag nu min
pligt vara att här nedan, så vidt jag har mig bekant, uppgifva
alla de und. önsknidgsmål, som till Committeer och
Auctoriteter blifvit remitterade, utan att ännu derifrån hafva
återkommit:
1:0 Ang:de regleringen af Städernas inqvarteringsbesvär, hvilken
år 1809 ifrågasattes och år 1823 af R. St. ytterligare
yrkades. Embetsverken (Krigs- och KamrnarColkne samt
StatsCont.) hafva icke ännu besvarat remissen.
2:0 I anledning af granskningen af JustitieOmbudsmannens
berättelse begärde R. St.:
aj att K. M. måtte nådigst förordna, att vederbörandes
förteckningar öfver alla, för hvilken orsak och på hvilket
sätt samt å hvad ställe som helst, häktade personer
skola öfverlemnas i 3 exemplar från ÖfverStåthållaren
och Konungens Bef:h:de till de Öfverdomstol.!!',
under hvilka de lyda, inom den tid och vid det äfventyr
K. Brefvet af 1788 innehåller, samt att de två exemplaren,
försedda med Öfverdomstolens anteckningar, derifrån
insändas, det ena till JustitiseCancelleren och det
andra till JustitiEeOmbudsmannen;
bj att K. M. täcktes låta tillse, huruvida de nu gällande
krigslagarnas föreskrifter, i afseende på rättigheten till
klagomåls anförande, äga fullkomlig öfverensstämmelse
Dea 8 Mars f. m.
med grundlagarna, samt att, i den händelse en sådan
öfverensstämmelse skulle saknas, krigslagarna då måtte
bringas till enlighet med grundlagarna;
Cj att K. M. täcktes låta undersöka, hvilka påbud och
stadgar böra i kyrkorna och vid häradstingen till menighetens
underrättelse årligen uppläsas, samt anbefalla
utgifvandet af en förteckning derå till vederbörandes
und. efterrättelse.
Denna R. St:s und. skrifvelse har först för någon tid
sedan (d. 8 sisth Febr.) varit föredragen i Högste Domstolen,
som dervid remitterat den till JustitiseCancellerens utlåtande.
3:o Redan vid 1823 års Riksdag bade R. St. begärt rättelse
och lindring i besväret med tågande truppers inqvartering
och underhåll, men ingen annan åtgärd bade blifvit vidtagen,
än att ett förslag till ny tågordning hade blifvit
till trycket befordrad år 1827. Vid sisth Riksdag anhöllo
derföre R. St., att anskalfningen af proviant och fourrage
för tågande trupper måtte verkställas för Kronans räkning;
att, på sätt R. St. år 1823 föreslagit, värdet af ration
och portion måtte vid markegångssättningarna bestämmas
och i taxorna införas, utan någon rätt för KammarColhm
att det förändra; samt ätt trupperna, så vidt
årstiden eller andra förhållanden icke hindra det, måtte
tåga med tross, samt tälta under nätterna och sjelfva
tillreda provianten.
Enligt ett K. Bref d. 12 Mars 1831 har denna R. St:s
skrifvelse blifvit öfverlemnad till Committerade för utarbetande
af en ny tågordning, hvilka dock ännu ej fullgjort
sitt uppdrag.
4:o R. St. anhöllo, att sedan ÖfverDirectören vid Landtmäteriet
aflemnat den und. berättelse, hvarom han redan
erhållit Nåd. befallning, ang:de de förhållanden, som genom
den nya Landtmäteri-taxan kunna uppkomma såväl
för landtmätare som för jordbrukare, K. M., efter pröfning
i öfrigt af framdeles befintliga omständigheter, täcktes
i nåd. bestämma örn och i hvilka delar nedsättning
och jemnkning i den stadgade arfvodesberäkningen skäligen
må äga rum.
Regeringen har, under d. i3 Febr. i83o, anbefallt ÖfverDirectören
vid Landtmäteriet att företaga en revision af
Landtmäteri-taxan, samt, sedan nödiga upplysningar från K.
M:s Bef:h:de, pålitliga landtmätares och äfven andra personers
yttranden blifvit inhemtade, till Regeringen omkring
i83o års slut inkomma med und. betänkande i ämnet, och
dervid uppgifva, om och i hvilka delar nedsättning eller förhöjning
uti den i taxan stadgade arfvodesberäkning skäligen
må äga rum, eller hvilka andra jemnkningar eller tillägg i
taxan jnå vara af behofvet påkallade.
För
-
Den 8 Mars f. is.
4«
Förslaget till nv stadga i detta ämne jemte de begärda
upplysningarna afgufvos till Regeringen först i Jan. månad
i853; hvarefter i påföljde Fehr. en Committé' nedsattes, för
att granska förslaget, m. m. Denna Committé' har annu icke
fulländat sitt arbete.
5:o R. St. förnyade sin begäran om Expeditions-taxans öfverseende.
En Committé' är för några år sedan för detta ändamål
förordnad, men har ännu ej fullgjort sitt arbete.
6:0 R. St. begärde, att K. M. täcktes låta anbefalla, att ett
sammandrag af alin gällande författningar om syner å soldattorp
samt om torps underhållningsskyldigheter måtte
uppfattas och allmängöras, samt årligen på bestämd tid
från predikstolarna kungöras.
Ärendet öfverleinnades åt Committerade för granskning
af författningar i afseende på rustnings- och roteringsförbindelser.
KrigsllofRättsRådet Livijn har fått uppdrag att redigera
Committerades arbeten. Ständerna lingö, innan de
åtskiljdes, veta denna Committe's tillvaro och anhöllo, att
dess arbeten mätte påskyndas m. m., hvarom bref till Committerade
algick d. 7 April i83o; men något resultat har
ännu ej följt.
7:0 R. St. begärde, att LagCommitteen måtte anbefallas att,
sedan hela Lagförslaget blifvit färdigt, författa och i god
tid före nästa Riksdag från trycket utgifva en tydlig och
lätt öfverskådlig framställning om arbetets plan m. m. samt
de väséndtligaste skiljaktigheterna emellan den nu gällande
Lagen och den föreslagna &c.
Denna skrifvelse har, förunderligt nog, ännu icke blifvit
ens hos K. M. anmäld.
8:0 R. St. önskade, att Nåd. befallning måtte utfärdas till
Landshöfdingar och RégttsChefer att insända förslag å de
exercisplatser, hvarest de beväringsskyldig?, från hvarje ort,
utan afseende till hvilket Reg:te de indelas, kunde med
mindre besvär och kostnad, så för enskilde sorn för det
allmänna, fullgöra vapenöfningarna.
Remitteradt till KrigsColkm, hvars utlåtande inkom d.
18 Dec. i833, i afseende å vissa förändringar tili beredande
af lindring vid beväringspligtens fullgörande.
g:o R. St. anhöllo, att den för bp. år sedan K. KammarColltm
anbefallda undersökning om den s k. Preste-taxans
upprinnelse och dess beräkningsgrund må varda utförd
och meddelas nast sammanträdande Stander.
Med Nåd. afseende å R. St:s anhållan har Regeringen
d. 16 Aprit 183o anbefallt KammarColkm vidtaga sådana åtgärder,
att den föreskrifna undersökningen må inom i83i
års slut fullbordas. Ehuru påminnelse afgått till Colltm d.
22 Juni i833, har likväl ännu något svar ej ankommit.
4 H. 6
4»
Den 8 Mars f. a.
io:p R. St. begärde inställande af all indelning till rotering
af hittills oroterad jord.
Denna fråga har blifvit uppskjuten, för att förekomma
i sammanhang med den stora frågan om extra rotering.
n:o Vid öfverlemnandet af 4:de Hufvudtiteln begärdeR. St.,
att då tillgång icke mera bör saknas på specifika uppgifter
om Clereciets samt Lärarepersonalens från Statsverket
utgående aflöning, än för andra Embetsmäns, K. M. måtte
anbefalla vederbörande Embetsverk att intill nästa Riksdag
uppgöra fullständiga special-stater äfven för Clereciets
samt Gymnasii- och Skole-staternas anslag (för Academierna
funnos de) i kronotionde och penningar, samt uppgifter
å taxeringsvärdet af eccleciastika boställen.
KammarColbm och StatsCont. anbefalldes i Juli år 1831
att, elter infordrade nödiga upplysningar, inom årets slut
inkomma med de af R. St. begärda uppgifter, hvilka dock
ännu icke inkommit, oaktadt påminnelser i Juni och Augusti
1033, i anledning hvaraf anförts, att erforderliga upplysningar
från landsorterna ännu saknas.
12:0 Sedan R. St. år 1823 förnyat deras år 1810 gjorda anhållan,
att få uppgift på alla Kronans hus och byggnader,
erhöllos sådana förteckningar vid sista Riksdag, och
begärde R. St., i anledning af dervid förefunna omständigheter,
att några af dem föreslagna åtgärder till ändamålsenligare
fördelning och användande deraf måtte vidtagas,
samt att ÖfverlntendentsEmbetet måtte få öfvertaga
administrationen af alla Kronans fastigheter, som ej
tillhöra landt- eller sjö-försvaret, förvalta anslagen och
efter vissa föreslagna grunder derför redovisa, m. m.
Efter inhemtande af KammarCollegii- och StatsCont:*
utlåtanden har Regeringen förklarat, att Regeringen funnit
den af R. St. begärda förändring, rörande befattningen med
de under KammarCollegii inseende ställda Kronans hus och
byggnader i landsorten, icke vara lämplig eller medförande det
dermed af R. St åsvftade ändamål; hvadan Regeringen icke
funnit skäl bifalla R. St:s ifrågavarande framställning i annan
måtto, än att Regeringen anbefallt att genom vederbörande
låta anskaffa ritningar och beskrifningar öfver de ifrågavarande
Kronans hus och byggnader samt förteckningar
öfver deruti befintliga, Kronan tillhöriga möbler och inventarier,
der ännu icke sådana finnas, samt i anledning
deraf upprätta en hufvudbok å dessa hus och byggnader med
tillhörigheter, och huru de disponeras, hvari sedermera alla
skeende förändringar i dessa delar tid efter annan antecknas.
Denna hufvud bok är ännu icke upprättad.
i3:o Lindring för rust- och rotehållare i Jemtland ansågs
af R St. nödvändig och billig; och som R St., efter Sveriges
föiening med Norrige, funno, att contractet med
Jemtland, hvars milis ej kan commenderas utom provin
-
De» 5 Mars f. ra.
*en, numera borde upphöra, blef det äfven nödigt att,
emot åtagande af samma skyldigheter som den öfriga Armeen,
provinsen roterades efter lika grunder med det öfriga
Riket. De anhöllo, att en sådan reglering måtte göras
såväl med rust- som rotehållet, utan afseende på afvittringarna,
emedan de nya hemman, som uppkomma i
Jemtland, kunde efter hand ingå i voteringen.
K. M. har funnit Sig ej kunna bifalla en ny rotejemnkning
förr, än afvittringsverket är slutadt, utan förblifver
allt vid hvad d. 21 Nov. 1827 i nåder beslöts om en interims-rotering
i provinsen. Landshöfdingen skulle dock så
tidigt inkomma med sitt und förslag till en ny ordinarie
rotering, att det hinner af K. M. pröfvas och föreläggas nu
församlade Ständer till antagande.
Frågan om rustningen i provinsen är uppskjuten.
Landsh. von Törne har i sisth Oct. inkommit med sitt
und. förslag till ny rotering, hvilket förslag sedermera blifvit
remitteradt till KrigsCollegium.
i4-'o R- St anhöllo, att K. M., i sammanhang med Styrelseverkens
organisation, läcktes låta utarbeta en fullständig
författning, rörande civila befordringar och dermed omedelbart
gemenskap ägande frågor.
Detta ärende har i Mars i83o blifvit hänskjutet till de
för Styrelseverkens organisation t. f. Committerade, hvilka
dock synas hafva lagt det ad acta.
i5:o I anledning af K. M. Nåd. Proposition, jemte Committerades
förslag till ny Prestvals-förordning, återlemnade
R. St. nämnde förslag med de ändringar, R. St. funnit
för godt att dervid föreslå.
Detta R. St:s förslag blef i April i83o remitteradt till
Högsta Domstolens utlåtande; och ehuru förslaget grundar
sig på en Regeringens egen Proposition, har det dock hvilat
3f år, innan det ens blifvit anmäldt i Högsta Domstolen,
som återremitterat det till JustitieCancelleren, hvars
utlåtande likväl nu afgifvits, hvarefter målet blifvit å nyo
föredraget och circulerar nu emellan Högsta Domstolens Hrr
Ledamöter.
16:0 I anledning af en Nåd. skrifvelse till R. St:s StatsXJtsk.,
angående förändring och reduction af hemmansräntorna i
de Län, der desamma nu linnas i ett större antal persedlar
utförda, hemställde R. St., det K, M. vid nästa Riksdag
täcktes meddela Nåd. Propos., ej mindre om en förändrad
method för markegångssättningarna, än om indragning
af de till Militär- och Civilstaterna samt Skolestaten
och andra ändamål indelta räntor, emot anvisning af behöriga
summor på stat, samt att räntepersedlarnas reduction
i allmänhet lick hvila; men att, om en sådan för någon
ort ansågs så nödvändig, att den icke borde uppekju
-
44
Den 8 Mais f. m.
tas, verkställigheten icke annorlunda än efter de skattdragandes
hörande måtte vidtagas.
1830 d. 29 Maj remitterades frågan en förändrad method
för markegångssättningen till KammarColhm, som, efter
infordrandet af alla vederbörliga upplysningar, nu är
färdigt att föredraga ärendet i Goll:m och insända handlingsjnassorna
till K. M:t.
Rörande reduetion af hemmansräntorna har Regeringen
redan anbefallt KammarColhm att, för beredandet af dea
allmänna frågan, göra försök med en slik åtgärd i Södermanlands
Län, samt föreslå de derför nödiga förberedelser.
Ett sådant försök har sedermera ej kommit att ske.
17:0 R. St., som erkände riktigheten af den grundsats, att
alla fora privilegiata borde upphöra, ansågo sig likväl ej
för närvarande höra sträcka sig längre än till de enskilda
domstolar och execulionssäten, hvilkas antingen skadlighet
eller umbärlighet är uppenbar och allmänt erkänd.
De föreslogo altså till indragning: Öfra och nedra BorgRätterna,
SlottsRätterna, med undantag af SlottsRätten för
Stockholms K. Slott och Stockholms Stad, PostRätter, såväl
enkla som blandade, SjötullsRätterna, GränsetullRätter
och HallRätter, samt begärde, att RiksmarskalksEmbetets
executionsrätt må till ÖfverStåth.Embetels Cancelli öfverlemnas,
K. CancelliRättens befattning med postmål upphöra,
samt BergstingsRätters, Grafve- och BergsRätters domsrätt
i alla tviste-, brott- och utsökningsmål, hvilka år 1828 blifvit
öfverflyttade från BergsGolhm till Svea HofRätt, uppdragas
ut vederbörande allmänna domstolar.
Sedan alla vederbörandes utlåtanden inkommit, har denna
R. St:s skrifvelse blifvit d. 11 sisth Febr. i StatsRådet
anmäld samt remitterad till Högsta Domstolen.
18:0 R. St. afgåfvo äfven und. förslag till förordning om
upphäfvande af Kära ners-, Lagmans- och Riddare- SvneRätler,
samt till ändring af Rätteg:sBalkens stadganden i
sammanhang dermed.
1831 i Juni blef denna skrifvelse föredragen i StatsRådet,
men lades ad acta.
igro Regeringen, som under d. 11 Dec. i83o utfärdat en
allmän författning angående sättet att behandla ej mindre
extraordinarie afskrifnings-och anmärkningsmål, men deremot
funnit grunderna eller vilkoren för afskrifningars beviljande
ur Statens räkenskaper och eftergift af Kronans
fordringar utgöra föremål för Reg:s och R. St:s gemensamma
pröfning, har således anbefallt KrigsColhm, Förvaltn.
af Sjöar, samt StatsCont. att inkomma med und.
utlåtande och förslag till bestämdare föreskrifter för afskrifningar,
vare sig i penningar, proviant eller andra per
-
Dcu 8 Mats f. m.
45
sedlar, på det Regeringen måtte blifva i tillfälle att härom
till R. St. göra framställning.
20:0 Skeppshandelsfrågan, som alldeles oåtgärdad hvilar hos
JustitieCancelleren.
21:0 R. St. föreslogo inrättandet af en Låneanstalt för tackjernslillverkare.
Vissa Committerade förordnades att utarbeta plan till
en dylik inrättning. Sedan deras arbete var färdigt, bar
K. M. i Maj i833 anbefallt BergsGolltm att låta trycka förslaget
jemte handlingar, för att till inteiessenterna uti den
föreslagna inrättningen utdelas, hvarefter, sedan vederbörande
tackjernstillverkares yttranden, huruvida de vilja uti
inrättningen deltaga samt om och hvilka ändringar eller
tillägg i förslaget kunde finnas böra äga rum, blifvit af Bergmästarna
i orterna inhämtade, BergsColkm skulle dermed,
jemte eget utlåtande i ämnet, till K. M. inkomma.
Detta utlåtande har ännu ej afhörts.
22:0 Den af R. St. till Regeringen öfverlemnade fråga om
reglering af Landtstaternas och Landtmäteristatens löner
m. m. beror på KammarCollegii och StatsContts ännu ej
afgifnä utlåtanden.
23:o R, St. anhöllo, att Banken må äga att genom ombud
deltaga i de årliga inventeringarna af myntets behållningar,
äfvensom att tid måtte bestämmas för utmyntningen
och återlemnande till Banken af det vid myntet emottagna
guid och silfver.
Första punkten är bifallen och i den andra har KammarColhm
fått befallning att inkomma med utlåtande.
24:0 R. St. tillkännagåfvo, att de ansågo Vexelcontrollörsbefattningarna
i Stockholm och Götheborg böra indragas
och att, i händelse de komma alt fortfara, arfvodena derför
måtte komma att utgå'af Extra Utgiftsfonden.
Regeringen har uppskjutit frågan, intilldess förslaget till
ny Vexelstadga och Mäklareordning kommer under pröfning.
2Ö:o R. St. föreslogo en ny Stadga för Rikets mått, mål
och vigt.
Häröfver har VetenskapsAcademiens utlåtande blifvit infordradt.
Remitterades till Allm. Besvts- och OeconomiUtskottet.
Öppnades Hrr Eleetorers lista till ledamöter i Hemliga
Utsk. och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
W:o 131. Gr. De Geer till Leufstad, Garl,
Wto 377. Hr Reuterskjöld, Axel Didrik,
N:o 792. Hr Lagerhjelm, Pehr.
4G
Den 8 Mars f m.
Hr Ceder seli jöld, Pehr Gust., uppläste följande:
Dag från dag har jag hoppats, alt K M:s Nåd. Propos. om
Statsverkets tillstånd och behof skulle hos R. o. Ad. blifva
utförligt granskad af någon, som ägde icke allenast tillräcklig
sakkännedom för att kunna riktigt bedöma de särskilda
ämnena, utan äfven den personliga stallning i samhället, som
kunde bereda hans omdöme vederbörligt gehör. Men då ingen
sådan velat företaga detta arbete, får det ursägtas, att
jag låter nitet för fäderneslandets väl inleda mig på denna
för inig nog främmande bana.
Då man erinrar sig, huruledes vid sistl. Riksdag den
Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof uppgaf
statslån såsom den enda utvägen till betäckande af de ofantliga
extra anslag, som då fordrades för försvarsverket, men
att R. St., efter någon afprutning, funno tillgång till anslaget
utan skuldsättning; och då man nu finnér samma statslåns-
eller statsobligations-utväg anvisad för att fylla nya
extra behof; så kan man nästan blifva frestad att tro, det
statslånesystemets införande är sjelfva ändamålet, och de uppgifna
behofven endast medel till dess vinnande. Till denna
tro skulle man nästan kunna blifva särskildt benägen af sjelfva
bristen på tecken till hushållning och sparsamhet.
Åtminstone synes ingen sparsamhetsandå uppenbara sig
i regleringen af Styrelseverken. R. St. öfverlemnade år 1823
åt K M. att gifva dessa Embetsverk en ny organisation, i
hopp att stora besparingar derigenom skulle vinnas. Och
nu visar det sig redan, att betydligt ökade kostnader derigenom
uppkommit, icke allenast transitoriskt genom de många
indragna embetsmännens försättande på indragningsstat,
utan äfven permanent genom de så betydligt ökade lönanslagen.
Och en ännu ytterligare förökning torde man snart
hafva att förvänta, då åtminstone vissa Verk tilläfventyrs
icke länge kunna umbära tillökning i personalen.
Icke heller synes regleringen af de särskilda Militärcorpserna
vittna om någon synnerlig fallenhet för sparsamhet.
Många corpser finner man hafva blifvit reglerade, men
alltid med ökad kostnad. Mig synes sjelfva ordet ”reglering”
antyda ett tillvägabringande af bättre ordning och
hushållning; och man tyckes åtminstone vara berättigad
till det påstående, att en reglering, som medför ökade kostnader,
icke blifvit med hushållning utförd. Kortligen: ingenstädes
har jag funnit ringaste försök till indragning och
besparing; allestädes idel tillökningar och nya utgifter.
På Tullverkets aflönings- och omkostnadsstater fordras
en tillökning af i3o,ooo R:dr, ”motsvarad,” såsom det heter,
”af en högre inkomstberäkning.” Det ser sålunda nästan
ut, sorn hade tillökningen skett endast derföre, att inkomsterna
dertill lemnade tillgång. I alla fall har ingen
vinst för Staten uppkommit genom den högre inkomsten,
då den åtgått till aflöningars och andra omkostnaders förök
-
Den 8 Mars f. m.
4:
ning: och en stor förlust lian för framtiden deraf blifva
en följd; ty utgiften är ovilkorlig och oföräntltrlig, men inkomsten
tillfällig och beroende al handelsconjuncturernas vexlande
förhållanden.
Samma allmänna anmärkning gäller äfven för Postverket,
hvars aflönings- oell onlkostnadsstater uppföras till
ett ökadt belopp af 100,000 R:dr, med erinran, att det är
■”motsvarad! af en högre inkomst.” Inkomstens förökning,
förorsakad af Posttaxans förhöjning, hade väl icke bort blifva
ett skal till lönförhöjning, helst tjenstemännens löneförmåner,
hvilka de sednare åren blifvit betydligt förbättrade
genom höga sporteltaxor, mätte redan förut hafva varit ganska
goda, åtminstone att döma efter mängden och beskaffenheten
af dem, som till hvarje sådan beställning funnits anmäla
sig såsom sökande.
I afseende på K. SundhetsCollegii stat skulle det
helt visst vara till stor och mångfaldig nytta, om, på satt
vid sisth Riksdag föreslogs, anslaget till farsoters och
smittsamma sjukdomars botande till större delgn
borttoges från Riksstaten, med motsvarande minskning i bevillningen
, och utgifterna bestriddes af hvarje Län särskildt.
Då skulle helt visst mera noggrannhet iakttagas vid pröfningen
af resornas och åtgärdernas nödvändighet och munga
missbruk förekommas, som afståndet och sjelfva formen för
ärendernas behandling göra omöjligt för SundhetsColkm att
upptäcka; och hvilken ofantlig minskning skulle för öfrigt
icke derigenom uppkomma i shriftvexlingen emellan SuiidhetsCollrm
och Landsh.Embetena, till icke ringa lättnad i
postföringsbes väret.
Underhållet af en Electricitetsmåchin istockholm
borde icke betunga Statsverket. Detta medel till sjukas botande
har alltid varit ganska lönande; och 0111 någon ersättning
skulle lemnäs för de fattigas betjenande, borde denna
utgift väl tillkomma Stockholms stad och icke Statsverket.
För KrigsColltm begäres en Presidentslön, 4200 R:dr.
Såsom skäl uppgifves blott, att någon sådan lön för det närvarande
icke är anslagen. Men just af samma skäl skulle
StatsUtsk. kunna finna den öfverflödig; ty beholvet är ju
icke mer trängande nu, än tillförne.
”Enligt de för GardesReg:terna fastställda interims”stater,
grundade på den förändrade organisation, K. M.
”funnit nödigt vidtaga, erfordras, Utöfver de vid sista Riks”dag
anvista anslag,” en summa af 18,568: 27. 6. — Om R.
St. medgifva denna förhöjning utöfver de anslag de fastställt,
så är ett prejudicat gifvet, sorn i sjelfva verket förvandlar
till ett tomt och betydningslöst ord den i grundlagen
stadgade och, såsom ett slags palladium, så ofta beprisade
”Svenska Folkets urgamla rätt att sig beskatta
genom R. St. allena vid allmän Riksdag;”
ty rättigheten att sig sjelf beskatta måtte väl icke skola in
-
Dea 8 Mars f. m.
skrankas blott till bördornas fördelning, utan äfven och i
främsta rummet bestå just i afmätningen och bestämmandet
af sjelfva bördorna. Det är sålunda rent af nödvändigt, att
denna interimsreglering upphafves.
Såsom extra anslag Legäres: till 7 Reservbatterier
115.000 R:dr. Men månne det uti ett vapen, som dagligen
är de största förbättringar underkastadt, icke vore bäst att
uppskjuta med reservens anskaffande, lill dess behofvet åtminstone
kunde förutses af de ordinarie batteriernas användande.
Till i5,ooo Gevär begäres 3oo,ooo R:dr. Men när
man besinnar, hvilka betydliga summor årligen blifvit till
detta ändamål använda, och att af sisth Riksdags extra anslag
104,000 R:dr blefvo dertill särskildt afsakta, skulle man
nästan förmoda, att behofvet åtminstone icke borde vara
större, än att det kunde efterhand fyllas. Och månne man
för öfrigt ej skulle kunna bereda gevären en större varaktighet
genom pipornas och låsens färgning, så att de ej behöfde
nästan dagligen sönderskrufvas, för att rengöras och poleras?
För Carlsborgs fästning begares extra anslag af
300.000 11:dr. Men om denna fästning är', såsom jag hört
påstås, det första försök, som blifvit gjordt att till någon del
realisera en mer än 4°“årig theori, så torde extra anslag finnas
mindre nödvändiga för detta slags experimentalfält.
Stockholms avenuer till sjös fordra ovedersägligen
stark befästning. Men huruvida de till lands behöfva
och kunna befastas, är en sak, hvarom det icke höfves
mig att yttra någon opinion. Jag vågar likväl nästan tycka,
att innan en fiende kunde framkomma till Stockholm på
landsidan, borde tillräcklig styrka kunna hinna sammandragas
till dess motande. Ehuru stor summa 3oo,ooo R:dr föröfrigt
i sig sjelf är, tyckes den likväl vara alltför otillräcklig
till Stockholms befästning både till sjös och lands;
och en alltför ofullkomlig befästning torde vara nästan sämre
än ingen.
Till virke för Carlsborgs lavetage begäres 23,,o00
R:dr. Men för en fästning, som, enligt beräkning, icke lärkunna
blifva färdig på 3o eller 40 år, torde val ännu kunna
dröjas ett eller- annat decennium med anskaffandet af virket
till lavetagen.
Uthus för 2:dra Gardets casern, hvartill begäres
28.000 R:dr, torde hädanefter såväl sorn hittills kunna umbäras;
och uthus för Garnisons-sjukhuset,' tiil en
uppgifven kostnad af 35,000 R:dr, kan jag icke alls erinra
mig behöfvas. Så vidt jag kan minnas, är sjukhuset redan
försedt med tillräckliga uthus.
För fyrbåkars byggnad och förbättring begäres
170,000 R:dr. Men detta betydliga nya extra anslag tyckes
på ett nog besynnerligt sätt strida mot den ökade inkomst,
man
Den 8 Mars f. m.
49
man beräknat af bak- oell lotsmedel. Hvarföre icke hellre
nedsätta inkomstberäkningen, så att fyrbåkarna kunnat förbättras
med öfverskotten ?, Eller åtminstone ieke öka beräkningen
med3o66: 32., så att behofvet af extra anslag kunnat
blifva i samma mån mindre.
Slutligen begäres 14,000 R:dr till åtskilliga anskaffningar
för Upsala Universitet. Då dessa s. k. anskaffningar
ieke äro närmare uppgifna, kan jag icke
yttra mig öfver deras nödvändighet; men jag får blott hemställa,
oin icke Lunds Universitet äfven ar åtminstone i lika
behof af anskaffningar, och följaktligen bör njuta lika rätt
och hugnas med lika vedermäle af R. St:s välvilja.
Med de flygtiga anmärkningar, jag nu tagit mig friheten
att göra, hoppas jag hafva visat, att Konungens Rådgifvare
icke hafva i den Nåd. Propostn ådagalagt ringaste
försök att, genom något slags indragning eller besparing på
ett håll, vinna medel till bestridande af nya nödvändiga utgifter
på ett annat; och jag får vördsammast hemställa, om
icke StatsUtsk., som till större delen består af personer,
hvilka, likasom jag, lära vara okunniga i allt hvad somrör
det för Statsregleringen så högst magtpåliggande försvarsverket,
skulle vilja följa den princip, att icke tillstyrka nya
anslag förr, än det får se allvarliga försök göras till möjliga
indragningar och besparingar på andra håll. De särskilda
behofven kunna icke bedömas af andra än kunniga militärer;
men huruvida en indragning eller besparing blifvit gjord,
det kan hvar och en se och förstå. Detta är åtminstone
den enda måttstock, hvarefter jag för min del kan bedöma
behofven af nya anslag till försvarsverket. Jag medger gerna,
att någon större misshushållning icke finnes, än att vara
alltför ringa mot försvarsverket; ty om detta blir otillräckligt
för sitt ändamål, är allt, hvad derpå blifvit användt,
alldeles bortkastad t. Men jag är derjemte öfvertygad, att
större kraft ej sällan kan åstadkommas med mindre kostnad,
allt efter deras snillegåfvor och hushållningsanda, som
skola uppgöra planerna.
Men för att slutligen undgå den förebråelsen att blott
i allmänhet hafva talat om hushållning, indragning och besparingar,
vill jag nu i korthet antyda några af de utvägar,
som lattast och med största fördel skulle till sådant ändamål
kunna vidtagas
I främsta rummet sätter jag saltpeter- och kruttillverkningen.
I stället för att, såsom nu, till öfverdrifvet
pris uppköpa s. k. inhemsk saltpeter, och deraf låta
årligen tillverka mindre godt krut, att efter flerårig magasinering
och derunder skedd stenlöpning försäljas till underpris,
skulle betydliga summor sparas och vida bättre krut
vinnas derigenom, att man uppköpte saltpeter, hvar helst
den kunde till bästa pris erhållas, och magasinerade det er
4
H. 7
äo
Den 8 Mars f. m.
forderliga förrådet, samt i behofvets stund lät tillverka det
krut, som kunde erfordras.
En annan utväg till kanhända ännu större besparing finnes
i Armeens beklädnad. Allt commisskläde blir hos
oss öfverskuret, till icke obetydlig ökning i priset och ofantlig
minskning i varaktigheten. Jag har af klädesfabrikörer
erhållit den underrättelse, att öfverskärningen fördyrar hvarje
aln kläde med minst 4 sk., och borttager omkring en fjerdedel
af kiädets varaktighet. Man finner sålunda lätt, hvilken
ofantlig besparing skulle uppkomma , om vi härutinnan
följde det rika och manufacturkunniga Englands efterdöme,
och beklädde vår Arme' med oöfverskuret kläde.
Bland utvägarna till besparing vill jag knappt nämna
indragning i den stående Arméens numerär, oaktadt
K. M. år 1809 medgaf den ända till två tredjedelar,
såsom vilkor för den då begärda Nationalbeväringen:
en indragning, hvars lämplighet af Regeringens organer då
med mycken grundlighet ådagalades.
I militärens uniformer kunna utan olägenhet stora
besparingar göras, icke blott för tredje hufvudtiteln, utan
äfven för en stor del af Svenska folket.
För öfrigt tyckas de i förråden befintliga obrukbara
metallkanoner och mörsare väl icke bättre kunna
användas, än till förekommande af Rikets skuldsättning för
försvarsverket; och, efter det ungefärliga öfverslag jag kunnat
göra, skulle jag tro, att endast de piecer, som ligga här
på artillerigården , torde uppgå till ett värde af inemot
3oo,ooo R:dr B:co.
Jag skulle skatta mig outsägligt lycklig, om jag med
dessa välmenta anmärkningar kunnat aldrig så litet bidraga
till afvärjande af den olyckan, att Riket skulle nödgas skuldsättas
för fyllandet af Statens nuvarande behof. Jag bestrider
nemligen denna skuldsättning derföre, att jag icke anser
lofligt för en Stat, utan blott såsom yttersta räddningsmedlet,
att med skuld belasta kommande generationer; eller åtminstone
endast för sådana, våra egna krafter öfverstigande
företag, hvaraf våra efterkommande sjelfva skola skörda
frukt. Jag bestrider denna skuldsättning derföre, att jag anser
sjelfva systemet ledande till lättsinnighet och misshushållning:
derföre, att jag icke tror på den förespeglade amorteringen,
emedan allt mer och iner växande nya behof skulle
vid hvarje Riksdag snarare fordra ett vidare framrusande på
den redan beträdda, brant utför stupande statslånsbanan ; och
slutligen derföre, att jag vill söka freda Regeringen och R.
St. från den hårda dom, som Historien helt visst skulle fälla
öfver dem, 0111 de, efter en 20-årig fred, tillgrepe statslån,
för att fylla Statens nuvarande behof.
Frih. Boye, Ludv.: Vid sjelfva anmärkningarna, som
den siste värde talaren framställt, har jag ingenting att er
-
Den 8 Mars f. m.
5i
inra; men kan deremot icke instämma i det resultat, hvartill
han kommit, och ber derföre att få föra R. o. Ad:s uppmärksamhet
på, som jag tror, en irring i detta resultat.
Den värde ledamoten, hänförd af en åhåga, som har min
och alla andras aktning, har framställt den satsen, att utländska
lån icke borde anlitas, utan i behofvets stund, hvilket,
efter mitt begrepp, vill säga, då de fåfängt anlita»; ty
jag tror, att i behofvets stund, som också oftast är. farans,
är statslånsutvägen tillsluten; och jag tror för öfrigt, att
det är användandet, som bör bestämma beslutet i frågan om
skuldsättning, och att, i sådana fall, uppmärksamheten i
första rummet bör riktas derpå, att af alla sådana utgifter,
hvaraf samtiden tillkommer den minsta, men framtiden skördar
största frukten, hör den sednare äfven vidkännas största
tyngden. Att säga, att all skuldsättning är ett misstag,
det är att begå ett misstag; och det är blott i denna punkt,
som jag velat visa, att en grundsats kan vara riktig i ena
fallet, men oriktig i det andra, och är det nu.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: De anmärkningar,
som Hr Cederschjöld gjort vid K. M:s Nåd. Propos., rörande
StalsVerkets tillstånd och behof, anhåller jag att genast få
besvara, så vidt de angå den del af Propos., hvarmed jag
haft någon befattning. Om talaren gifvit akt på de tryckta
bilagor, som finnas den Nåd. Propos. bifogade, hade hans
anmärkningar förmodligen förfallit, eller åtminstone blifvit af
annat innehåll.
Den första anmärkningen afser den för vissa sjukdomars
botande skänkta electricitetsmachinen i Stockholm, för hvilkens
underhåll och begagnande de vid sisth Riksdag beviljade
600 R:dr -blifvit föreslagna att fortfarande utgå. Hr Cederschjöld
anser denna utgift antingen kunna umbäras, emedan
electricitetens användande för sjukdomar vore nog lönande
för läkaren, sä att det allmännas mellankomst icke
behöfdes för detta medels bibehållande och framgång; eller
ock borde, i motsatt fall, utgiften diabba staden och icke
Staten. Hvad första alternativet beti-äffar, täcktes R. o. Ad.
af pag. 2 i prot.-utdr. för den 18 Jan. 1834 inhemta, att
SundhetsColhm (och således en hel' Corporation af läkare,
emot den ende, som yttrat sig här) förklarat, att denna anstalt
med stigande förtroende varit af allmänheten tillitad;
att den isynneidxet visat sig verksam mot -sådana sjukdomar,
för hvilka den fattigare folkclassen, genom beskaffenheten af
sitt arbete, sitt lefnadssätt och sina bostäder, finnes utsatt,
och att 2x5 pei-soner under loppet af år i832 varit vid electriska
curanstalten emottagna och behandlade, af hvilka i3o
blifvit friska, 38 förbättrade, o. s. v. Dessa fattiga personer
hade förmodligen, i saknad af tillgång att sjelfva betala,
blifvit utan hjelp, om Staten icke betalat för dem. Påståendet,
att, om detta anslag skolat äga rum, Stockholms stad
:J2
Den 8 Mars f. m.
och icke Staten borde hafva det bekostat, lemnar jag derhän.
Jag vet likväl icke, hvarföre samhället skulle mindre bidraga
till läkarevård i hufvudstaden an i Länen. Vid sisth
Riksdag anslogos 2000 R:dr till provincialläkare i åtskilliga
orter, och Ständerna begärde dessutom, att vid påföljande
lagtima Riksdag framställning om provincialläkare-vården i
allmänhet måtte göras. Det har skett redan vid denna, och
i förenämnde prot.-utdr. pag. 5 är framställning gjord om
g nya provincialläkare utom de 8, som redan vid förra
Riksdagen fingo anslag; och i PresteSt. är särskild motion
i slikt afseende väckt. Kan således fråga blifva om nya
anslag för dylika ändamål i landsorterna, så inser jag ej,
hvarföre de gamla anslagen till förmån för hufvudstaden
skulle indragas. I alla fall beror det på Ständerna att härom
besluta efter behag.
Hr Cederschjöld har vidare anmärkt, att kostnaden till
smittosamma sjukdomar och farsoter icke borde utgå af Statsverket
i allmänhet, utan af de särskilda Länen, hvarigenom
en sådan utgifts användande blefve bättre controllerad. Jag
är för min del icke långt ifrån samma öfvertygelse, och har
gifvit den tillkänna pag. 3 i prot.-utdr.; inskränkande mig
likväl till SundhetsCollegii förslag, att omkring 4^00 R:dr
kunde och borde utgå af de säi’skilda Länen. Den åsigt,
som, lios K. M. blifvit rådande och som pag. 4 i prot.-utdr.
finnes uttryckt, åsyftar deremot, att betydliga kostnader icke
skulle tillfälligtvis drabba vissa Län, under det att andra
derifrån befriades, eller att de Län, som hemsökas af någon
farsot, icke ensamma skulle vidkännas kostnaden derför, utan
att den skulle fördelas på hela Riket. Jag tillstår, att, ehuru
coatrollen blefve bättre genom antagandet af Hr Cederschjölds
eller af mitt förslag, ligger likväl billigheten på den
sidan, som K. M. gifvit företräde.
För läkarevården är det likgiltigt, antingen Ständerna
finna det vara lämpligare att låta hvarje Län för sig eller
Statsverket i det hela bära kostnaden, blott medel finnas att
tillgå. R. St. kunna sjelfva välja utvägen.
Vidare har Hr Cedersclijöld anmärkt, att 14,000 R:dr
blifvit föreslagna till hvarjehanda materiella behof vid Upsala
Universitet, men deremot intet åt Lunds. Pag. 16 uti
prot.-utdr. visar, att i den underd. framställning, jag gjorde
af sistnämnde Universitets behof, ansåg jag 2Öoo R:dr årligen
böra detsamma tillgodokomma i stället för de 14,000
R:dr, som Upsala Universitet för en gång skulle undfå. Då
desse 2Öoo R:dr utgöra nära 3 gånger räntan å 14,000 R:dr,
hade Lunds Universitet, i händelse af bifall, blifvit vida
bättre lottadt än Upsala. Men som för dessa 2Öoo R:dr icke
fanns tillgång utan ökade skatter, äskades de icke i den K.
Propos., hvaremot de 14,000 R:dr, såsom beräknade för en
gång att utgå jemte andra summor, hvilka genom lån skulle anskaffas,
blefvo i Propos. upptagna. Om Ständerna, lika med
Dtn 8 Marc f. m.
53
Hr Cederschjöld, anse detta anskalfningssätt vara förkastligt,
får Upsala Universitet lika litet som Lunds något anslag lill
materiellens iståndsättande, och de förblifva då hvarannan
jemnlika i ouppfyllda behof. Särskildt får jag upplysa, att
för Upsala Academi voro de materiella behofven, jemnlikt
pag. i5, specificerade till 44j35o R:dr, hvaremot någon sådan
detaillerad uppgift från Lund icke inkommit.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja Hr
Cederschjölds anförande till Utskottet.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Som Hr Cederschjölds
anmärkningar synnerligast afselt försvarsverket, önskar jag
att få taga närmare kännedom om dem, än jag vid uppläsandet
kunnat göra. Men som jag icke vill uppehålla remissen,
anhåller jag att framdeles fä till vederläggning upptaga
desamma.
K. M:s HofCanceller ankom och aflemnade, å K. M:s höga
vägnar, 3:ne Nåd. Skrifvelser till R. St.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: I anledning af Hr
Cederschjölds här framställda anmärkningar mot K. M:sNåd.
Propos., rörande Statsverkets tillstånd och behof, anser jag
mig skyldig afgifva några påminnelser. I afseende på frågan
om den ökade afiöningsstaten vid Tullverket, hvarvid
Hr Cederschjöld fästat sig, får jag upplysa, att anledningen
till förökningen härrört deraf, att, under det bevakningsanstalterna
till utestängande af farsoten cholera morbus dels
till lands dels lill sjös ökades, visade sig häraf ett ganska
helsosamt inflytande på tullinkomsterna. En ökad uppmärksamhet
blef, till följd häraf, fästad vid kusterna; och det
blef omsider ett gifvet factum, att den ökade inkomsten härrörde
från den ökade vaksamheten. Då sjukdomen aftog och
slutligen upphörde i de länder, med hvilka Sverige står i
liandelsrelationer, och dessa bevakningsanstalter derigenom
gjordes mindre behöfliga eller alldeles obehöfliga, hvaraf följt,
att de först förminskades och sedan upphörde, uppstod den
vigtiga frågan, huruvida den sålunda bortgående bevakningen
vid kusterna skulle afiösas från Tullverkets sida, eller
om, genom besparad vaksamhet, man skulle befara att återgå
till en mindre statsinkomst. Man stadnade då vid det
beslut att öka Tullverkets bevakningspersonal, och man
trodde sig då, likasom man nu är öfvertygad, häruti hafva
rätteligen förfarit, enär den ökade tullintägten i proportion
varit större, än den ökade bevakningskostnaden.
Detta är den egentliga orsaken, hvarföre denna ailöningsstat
ökades. Proportionen emellan utgifterna och inkomsterna
skola sannolikt derigenom ingalunda ofördelaktigt
rubbas, såvida icke handelsconjuncturen på ett motsatt sätt
förändrar sig, oberoende af Styrelsens åtgärder. Huruledes
ett sådant förfarande skall kunna få namn af misshushåll
-
54
D t: n 8 M ars f. m.
ning, tan jag således för ingen del inse, enär erfarenheten
genom den större inkomsten uppenbart bevisar motsatsen.
Beträffande 3:dje och 4'de Hufvud titlarna, som Hr Cederschjöld
äfveti vidrört, har redan Hr GeneralAdjutanten
för Armeen begärt att få besvara de dervid förekomna anmärkningarna.
Men då härvid jemväl blifvit satt i fråga,
huruvida Konungens Rådgifvare med behörig noggrannhet
och skyldig uppmärksamhet på nödig hushållning härutinnan
förfarit, bör jag meddela den upplysning, att de i deras
granskningar om tillökning för såväl personella som materiella
behof med noggrannhet förfarit. Till följd deraf
hafva åtskilliga artiklar, ehuru icke utan skäl föreslagna,
helt och hållet bortgått, samt uti andra större eller
mindre nedsättningar och lämpliga modifieationeu ägt rum.
En del förhöjningar härleda sig från en tillökning i personal,
hvilken till en del, såsom t. ex. Beväringens årliga förökning,
varit oberoende af Styrelsens åtgärder. Ökade underhållskostnader
uppkomma härigenom och fortfara, så vida
icke stora, måhända skadliga indragningar och förändringar
äga rum. Det ligger i naturen af en Stats utveckling,
att utgifter och inkomster förändras och att behof uppkomma,
sorn dels icke varit kända, dels med ringare tillgångar
kunnat fyllas. Utan större reformer kan verkan af denna
naturliga utveckling icke återhållas, och fråga är väl således,
om sådant bör ske, eller om man bör lämpa sig efter de locala
förhållanden, som kräfva uppmärksamhet å ett lands försvar
och sjelfständighet. För öfrigt hafva dessa tillökade
anslag, rörande såväl personalen som materiellen inom vissa
Corpser och Reg:ter, blifvit beräknade att utgå utan tillökning
uti direeta eller indirecta bevillningen; ty de ligga inom
de tillgångar, som visat sig årligen inflyta till Staten. Det
beror visserligen på R. St. att afslå tillökningarna och besluta,
att öfverskotten skola användas till andra ändamål eller
förvaras oanvända; men det tillhör Styrelsen att antyda beliofvet
och visa, huru det må kunna fyllas.
Den sista delen af anmärkningarna afser den större tillökningen
i materiellen af försvarsverket lill lands och sjös,
för hvilken, enligt den K. Propos., skulle beredas tillgång
genom fondsystemets införande. Derom har redan en värd
ledamot Frih. Boye yttrat sig. På verkan af ett sådant systems
införande hviiar detta förslag, och härom kunna visserligen
olika meningar förefinnas; men säkert är, att om
det icke antages, skall det behöfvas stora uppoffringar för
att bereda nödiga utvägar till Rikets försvar, i händelse det
af omständigheter skulle behöfva sättas på en fot, sorn garanterade,
att det motsvarade ändamålet. Jag skulle derföre
tro det vara lämpligt att börja med ett sådant systems
införande under fredstid, och successivt visa dess nytia, då
det med nödig klokhet, säkerhet och moderation införes,
samt i synbar afsigt att dermed frambringa nyttiga saker
D c n S Mars f. m.
55
för landet. XJLi detta förslag är således icke endast försvarsverket
afsedt, utan äfven strömrensningar samt vägars och
comnmnicationers förbättrande och underlättande, jemte andra
vigtiga föremål. Det beror af StatsUtsk. att visa och af
R. St. att bestämma, om en sådan tillgångskälla, som den
ifrågavarande, må öppnas eller ej. Styrelsen har framlagt
behofven och visat utvägarna att, utan ökad beskattning,
fylla dem, och den har således i detta afseende gjort sin
pligt. På II. St. beror frågan hädanefter.
Gr. Posse, Arvid: Sedan en värd ledamot till besvarande
upptagit Hr Cederschjölds anmärkningar i afseende på
den del af K. M. Nåd. Propos., som rörer den administration,
för hvilken det åligger mig att redogöra, återstår för
mig endast att förena mig uti den värda ledamotens yttrande,
under det jag inskränker mig till att blott fästa uppmärksamheten
derpå, att om Hr Cederschjöld funnit för godt
att närmare intränga i förhållandena, skulle Iian säkert funnit
ifrågavarande anmärkning öfverflödig. Till styrka för
detta omdöme behöfver jag icke säga mer, än att den ökade
utgiften uppgått till 60,000 R:dr, ulen den ökade inkomsten
deremot till 5oo,ooo R:dr. Skillnaden utgör således
44°,ooo li:dr, och att göra en uppoffring häraf bade varit
en större misshushållning, än den Hr Cederschjöld trott
sig hafva funnit, så att jag fruktar, att följderna af hans
bushållssystem skulle blifva sämre.
Hr Cederschjöld: I anledning af den siste värde talarens
påminnelse vill jag blott erinra, att embetsman icke
alltid blifva dugliga i samma mån, som de väl lönas, utan
att i vissa tjenstegöromål samma verksamhet kan vinnas genom
en sträng eftersyn.
Gr. Posse: Jag finner mig nödsakad att åter uppträda
för att lemna den upplysning, att inom Tullverket några
löneförhöjningar icke ägt rum, utan att tjenstemannapersonalen
endast blifvit ökad.
Hr Cederschjölds anförande, tillika med de i anledning
deraf afgifna yttranden, remitterades till StatsUtsk.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Sedan hos mig, i egenskap
af ledamot af Ridd.Direet., Ridd.fiscalen. anmält, att
billetutdelningen till inträde å läktaren omöjligen kan på
hittills öfligt sätt fortfarande bestridas, enär ända till 3oo
personer vid utdelningen infunnit sig till täflan örn det jenmförelsevis
högst ringa antalet billetter, hvilket föranledt oreda
och obehagligheter äfven af den art, att man frånryckt
hvarandra billetter, och bemälde tjensteman af sådan anledning
anhållit, att Ridd.Direet., hvilken det tillkommer
att härom föranstalta, ville besluta något lämpligare sätt för
denna billetutdelning, samt Landtm., för hvilken, såsom
56
Den S Mars f. m.
Ordförande i Direct., förhållandet blifvit framstäldt, funnit
det vara lämpligast, att R. o. Ad. härom sjelf beslutar; så
tager jag mig friheten att till R. o. Ad:s afgörande föreslå
en sådan förändring uti ifråga var. afseende, att dagen före
hvarje plenum en lista må finnas att tillgå hos vaktmästaren
i Riddarhusets förmak, hvarå 5o namn må antecknas till
erhållande af billetterna, hvilka sedermera om aftonen af
Ridd.-fiscalen till de antecknade utdelas. Likväl tror jag,
att en annonce derom i tidningarna bör föregå det förändrade
utdelningssättet.
Frih. Boye, Ludv.: I sammanhang med den anmälan,
som den siste talaren framställt, begär jag af Riddarfisealen
erhålla upplysning, huru många platser äro tilldelta
tidningsredactörer, på det att, i händelse åt dem skulle
vara upplåtna flera platser, än som erfordras, en inskränkning
för dem, till öfriga åhörares förmån, må äga rum.
Hr Rothlieb, Carl Fredr.: Då jag torde vara den
förste, som inom R. o. Ad. föreslog offentlighet vid dess öfverläggningar,
hvilket skedde i Juli månad 1818, då frågan
uppskjöts i anseende till Riksdagens nära förestående slut,
anser jag mig nu böra yttra några ord i detta ämne. Jag
tror nemligen, att det sätt, hvarpå billetterna hittills blifvit
utlemnade, är olämpligt, samt att rättelse härutinnan lämpligare
icke kan ske, än på sätt Gr. Cronhjelm föreslagit,
såsom det tjenligaste både för allmänheten och Ridd.-fiscalen,
såvida ordning vid utdelningen skall kunna iakttagas.
Hvad beträffar Frih. Boyes anmärkning om det större
eller mindre utrymme, som tidningsredactörer böra äga, tror
jag den vara något, som jag icke bör besvara. Frågan örn
och huru många platser de skulle hafva är redan afgjord, och
deruti lärer någon ändring icke kunna äga rum. Dessa platser
anser jag vara dem alltid förbehållna, och någon afundsjuka
på tidningsredactörerna lärer hvarken hos Frih. Boye
eller IL o. Ad. uppstå, antingen de vilja begagna sina platser
eller icke. Jag anhåller om proposition till antagande
af den förändring, Gr. Cronhjelm föreslagit.
Gr. Cronhjelm: Till svar å Frih Boyes förfrågan får
jag meddela den upplysning, att tidningsredactionerna disponera
9 platser, hvilka, om de ej alltid finnas fullsatta,
likväl böra hållas öppna, emedan de, som äro borta den
ena dagen, kunna vilja infinna sig den andra, så att alla
platserna visserligen begagnas, eller alla tidningsredactörer
begagna sina platser, om de äfven icke alltid alla äro tillstädes
vid samma tillfälle.
I afseende på frågan om billetternas utdelning får jag,
på det icke enahanda förhållande som hittills vidare må inträffa,
till mitt förslag göra det tillägg, att sedan å listan
blifvit tecknade 5o namn, en afskrift deraf varder uppspikad
-
Den 8 Mars f m.
57
kad å dörren till det rum, hvarest utdelningen sker, på det
hvar och en må se, hvem som för dagen erhåller billelter
eller icke. Någon förändring måste ske, sedan, i stället för
hvad man förmodade, nemi., att saken efter de första pleliidagarna
skulle rangera sig sjelf, tvärtom trängseln och
dermed förenade olägenheter tilltagit; och jag hemställer
derföre, om ej den åtgärd, jag sålunda föreslagit, lämpligen
må vidtagas.
Frih. Boye, Fredr.: Jag är till en det förekommen af
Gr. Cronhjelm; ty det var endast i egenskap af Ridd.Directör,
som jag ville upplysa Frih. Boye derom, att det ändamål,
hvartill Gr. Cronhjelm syftar, i ingen mån kunde vinnas
genom förminskning i antalet af platserna för tidningsredactörerna,
enär de tillsammans endast hafva g billetter.
Härförutan disponeras 20 billetter af Hr Gr. o. Landtm, och
5o utdelas af Ridd.fisealen. 79 personer kunna således få
inträde på läktaren, hvilken omöjligen kan inrymma flera.
Men jag hade Önskat att mera detailleradt få veta, hvaruti
de uppgifna oordningarna bestått, emedan jag har svårt att
föreställa mig, att den publik, som nu befinner sig å läktaren,
skulle vara i stånd att begå några oordningar; och jag
skulle tro, att en bildad publik, efter erhållen underrättelse
att billetter icke finnas, utan alla oordningar aflägsnar sig.
Jag upprepar derföre ännu en gång, att jag icke begriper,
hvaruti de tilldragelser kunnat bestå, tili hvilkas framtida
förekommande man nu skall stifta en lag.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Det synes
mig, som R. or Ad. genom en discussion och direct Öfverläggning
i detta ämne skulle få den ganska vidlyftig och
onödigtvis upptaga tiden. Det förslag, som Gr. Cronhjelm
framställt, anser jag icke alldeles tillfyllestgörande; ty mängden
skulle kunna föreställa sig, att det vore vaktmästaren
ensam, som bestämde, till hvilka billetterna skulle utdelas.
Jag får derföre hemställa, att Gr. Cronhjelms motion må,
jemte de dervid gjorde anmärkningar, blifva remitterad till
Ridd.Utsk., på det att Utsk., efter inhemtade nödiga upplysningar
från Ridd.Direct., må till R. o. Ad. inkomma med
förslag, huru den behöfliga ändringen lämpligen kan ske.
Frih. Boye, Ludv.: Mitt svar till Hr Rothlieb skall
blott blifva ett beklagande öfver den olyckan, att jag af honom
blifvit illa hörd; ty det är icke möjligt, att med Svenska
ord tydligare, än jag gjort, förklara, att min mening
icke varit att vilja betaga tidningsredactÖrerna den rätt de
fått. Det tillmälet , som skulle jag hysa jalousie till tidningsredactÖrerna,
är således, lindrigast sagdt, att hugga i
vädret.
Till den andra ledamoten, som äfven missförstått mig,
bör jag hemställa, huruvida, då rättigheten till plats å läk
4
H. 8
58
Den 8 Mars f. m.
tåren sträcker sig till 9 tidningsredactörer, men vi alla dagar
se, att blott 2 0 3 begagna denna rättighet, det kan anses
för ovilja att önska, det allmänheten må tillgodonjuta de
öfverflödiga platserna. Jag tror icke, att bär linnas 9 tidningsredactörer,
som sysselsätta sig med allmängörande af
Ståndets förhandlingar, och jag vet då icke, hvarföre så
mänga skola "uppvaktas med billetter. Jag känner dessutom,
att 2 af dem äro ledamöter af detta Stånd, och jag vet icke,
hvarföre äfven de skola hafva plats å läktaren; d. v. s. hvarföre
de skola hafva dubbla platser, en här nere och en på
läktaren. Jag förnyar derföre min förklaring, att jag icke
vill fråntaga dem den rättighet, som de i detta afseende
billigtvis böra äga; men att jag dertill icke räknar en dubleringsrätt.
Men jag kan ej gå för långt, då jag, instämmande
i Hr v. Hohenhausens anhållan om remiss till Ridd.-  Utsk., begär, att Utsk. jemväl måtte i öfvervägande taga,
huruvida några af de 9 platserna kunna anses öfverflödiga
för det ändamål, som vid dem blifvit afsedt, och således
kunna blifva att påräkna för allmänhetens önskan.
Hr Le frön, Joh. Pehr: Jag hade begärt ordet, för
att yttra detsamma som Hr v. Hohenhausen, och har således
ingenting annat att nämna, än att jag instämmer med
honom.
Hr von Hartmansdorff, Aug. instämde i hvad Hr
Lefren yttrat.
Hr von Heijne, Georg: Jag begär endast att få rätta
eller lindra några ord, som bär blifvit fällda och möjligen
kunde anses stötande. Här har talats om oordningar vid
billetternas utdelning. Jag föreställer mig, att den, som omtalat
dessa oordningar, icke har velat säga, att oordningar
blifvit begångna af dem, som ämnade begagna billetterna,
helst det troligen ej är denna personal, som uttager billetterna,
utan deras utskickade betjenter &c.
Gr. Cronhjelm: Jag vill visst icke motsätta mig remiss
häraf till Ridd.Utsk., ehuru jag inser, att under emedlertid
fortsatta plena Ridd.fiscalen skall hafva att strida mot
enahanda svårigheter som hittills, hvarom de Hrr, hvilka
icke sätta fullkomlig tro till mina uppgifter, lättast kunna
öfvertyga sig, om de täckas personligen infinna sig vid bil—
letutdelningen, såvida de förmå att intränga i rummet, och
dervid öfvertyga sig, att verklig oreda är förhanden, och att
man således icke alltid af dem, som uttaga billetterna, kan
vänta den ordning, hvilken man ansett sig skäligen kunna
påräkna.
Hr Rothlieb: Jag vill blott anmäla, att jag förenar
mig med Hr v. Hohenhausen i dess yrkande af remiss till
Ridd.Utskottet.
Åtskilliga hördes yrka proposition.
Den 8 Mars f. m.
5g
Hr Rosenblad, Bernh.: Jemte det jag förenar mig
med Hr Hohenhausen om remiss till Ridd.Utsk., vill jag till
TJtsk:s bepröfvande, såsom ett motstycke till förslaget, framställa,
om icke billetterna kunde fördelas på flera händer
till utdelning bland allmänheten, hvarigenom, efter hvad jag
tror, oredan skulle minskas.
Uppå derom framställd proposition blef detta mål remitteradt
till Ridd.Utskottet.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Då jag för några plenidagar
sedan tog mig friheten att begära återremiss af Exped.-  Utsk:s betänkande, ang:de kostnaden för tryckningen af hillänget
till Ståndens protocoll, hade jag för afsigt att efterhöra,
om det ej vore möjligt att få denna tryckning verkställd
för bättre pris. Denna kostnad var beräknad till 32
R:dr a4 sk- B:co arket, inberäknadt häftningen, inbindningen,
tabellerna, registret &e. 1 sådant ändamål har jag satt
mig i communication med en af hufvudstadens största boktryckare,
af hvilken jag erhållit en skriftlig uppgift på kostnaden,
som jag anhåller må blifva Exped.Utsk. meddelad.
Den är af detta innehåll:
”Upplysningsvis får jag äran gifva tillkänna, att ett ark
”af de redan påbörjade betänkanden af nu blifvande bihang
”till RiksStåndens protocoll kan tryckas med samma stilar,
”eller s. k. Cicero Antiqua, i samma format eller in 4:to,
”med 1200 ex. upplaga och tillsläppa papperet samt tillika
”besörja häftningen för 23 R:dr — sk. B:co pr ark.
”Tillägges för correcturläsning . . 1 „ — „ „ „
”och för mariuscripts utskrifning
”med papper
. . — „ 36 „ „ „
”hvilket sammanräknadt utgör . . 24 „ 36 „ „ „
”så skulle behållningen för ifrågavarande entreprenör blifva
”7 R:dr 36 sk. B:co pr ark, eller då det tryckes ett ark om
”dagen af hvarje betänkande, hvilket lärer blifva nödvändigt
för att följa med tiden, så skulle han öfverhufvud
”skörda en inkomst af 69 R:dr 36 sk. om dagen, eller för
"veckan 4*8 R:dr 24 sk. Afsigten, som hittills varit att hus”hålla
med Statens medel, tyckes nu vara att på ett förvånande
sätt slösa dermed. Då det skulle kunna invändas,
”att tabeller förekomma, som fordra 5o, kanske 100 proc.
”förhöjning i arbetslönen, får jag äran nämna, att knappast
”sådant förut skett på hvart i5:de eller 2o:de ark; och bör således
ej detta blifva skälet för den öfverdrifna beskattningen.”
Jag vill äfven upplysa att det är samma boktryckare,
som under sisth Riksdag tryckte StatsUtsk:s betänkanden,
och ehuru dessa uppgingo till en numerär af 44°) finnes
bland denna stora samling icke mer än en enda tabell, som öfverskridit
första arket. Jag föreställer mig, att Exped.Utsk.,
med begagnande af denna uppgift, skall finna anledning att
6o
Den 8 Mars f. m.
betydligen nedsalta det pris för tryckningen, som blifvit uppgifvet
i dess betänkande. Min mening är derföre den, att
den förtjenstfulla person i Exped.Utsk., som på entreprenad
åtagit sig tryckningens ombesörjande, skulle erhålla särskild
godtgörelse för registret och särskild för öfriga besväret.
Jag har ej velat uppgifva namnet på boktryckaren, på det
Exped.Utsk. må nödgas göra efterfrågningar hos flera boktryckare
och dervid måhända finna någon, som vill åtaga
sig tryckningen för ytterligare nedsatt pris. Jag anhåller,
att förenämnde uppgift, så fort sorn möjligt, må blifva till
Exped.Utsk. öfverlemnad.
IJr Rosenblad, Bernh.: Utan att för öfrigt ingå i denna
fråga, vill jag blott, såsom en reconnnendation, till Gr.
Cronhjelms anförande tillägga, att StatsUtsk:s vid sista Riksdagen
tryckta betänkanden utmärkte sig för både bättre papper
och bättre stilar, än alla öfriga Utskotts betänkanden.
Gr. Snoilsky, Nils: I anledning af livad Gr. Cronhjelm
anfört, anser jag mig böra upplysa, att Exped.Utsk,
redan fattat sitt beslut, rörande tryekningen af hillänget till
RiksSt:s protocoll, i anledning af den från R. o. Ad. skedda
återremiss, samt att betänkande^ härom till R. o. Ad. inkommer
i dag eller i morgon; och anhåller jag derföre, att
Gr. Cronhjelms anförande må få hvila på bordet.
Gr. Cronhjelm: Efter den upplysning, som Ordföranden
i Exped.Utsk. aflemnat, och då jag dessutom känner,
att tvenne Stånd bifallit betänkandet, anhåller jag att få afgifva
mitt yttrande till protocollet i tvenne exemplar, samt
att det ena exemplaret må blifva meddeladt det Stånd, som
återremitterat Exped.Utsk:s betänkande, på det att, i händelse
detta Stånd instämmer i min framställning, någon större
besparing må kunna vinnas medelst ett i ämnet förändradt
beslut. Jag vill påminna mig, att BondeSt, afslagit
betänkandet.
Gr. Snoilsky: Jag får vördsamt anmäla, att Presteoeh
BorgareStånden bifallit betänkandet, hvilket BondeSt.
deremot afslagit, så att endast R. o. Ad. återremitterat
nämnde betänkande.
H, Ex, Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad,
tillät, att Gr. Cronhjelms anförande fick med de öfriga RiksSt,
communiceras.
Bifölls,
|
Hr Stedt, Claes, uppläste följande:
Frånvarande, då Frill. Sprengtporten motion ang:de
brännvinsbränningen remitterades, utbeder jag mig att i detta
vigtiga ämne ytterligare få fasta R. o. Ad:s samt Utskms
uppmärksamhet på de fall, hvaruti Frib:s och mina åsigter
äro olika. Jag medgifver, lika med Frih., att husbehofs
-
Den 8 Mars f. m.
6t
brännvinsbränningen, sådan den nu utöfvas, är den skadligaste,
och kan ej tydligare ådagalägga att, efter min öfvertygelse,
denna sats är riktig, än då jag, för bestyrkandet häraf,
hänvisar till Gr. Björnstjernas förträffliga arbete om beskattningens
grunder; men uti sättet att tillvägabringa en
bättre eller mera oskadlig, derom tänka vi olika. Utan att
hysa pretention på infallibilite", men då de af mig uppgjorda
och här förut upplästa förslag grunda sig på en lång erfarenhet
och äro sammanjemnkade af en mängd härvarande
Riksdagsmäns från landsorten ideer, så, och då de äro enliga
med min öfvertygelse, skall jag här göra redo för grunderna,
hvarpå mitt med Frilus olika förslag fotar sig, och
hvilka då äfven tjena som vederläggning af en del utaf Fidius
framställningar.
1:0 Att dela brännvinsbränningen uti terminer, bestrider
jag alldeles. Ty om några vilja begagna irsta, några 2:dra
och några 3:dje terminen, så föranleder detta ett evigt resande
och förseglande för Kronobetjeningen, medför mycket
bråk och medtager mera tid, än de hafva utöfver hvad de
behöfva att använda för att bestrida sin öfriga tjenst; och
att tillsätta särskilda embetsman torde vara alldeles olämpligt.
Dessutom är icke jordbrukaren för sin ladugård belåten
att bränna 2 månader, likasom han icke på förhand kan
uppgifva hvilka a månader för hans behof vore mest gagnande,
och således blifver underkastad ett obehöfligt tvång;
och skulle den mindre jordbrukaren, som begagnar de mindre
pannorna för att hafva nytta af handteringen för sin ladugård
(ty då mäste man bränna i ä 2 bränn i veckan), anmäla
sig att bränna alla tre terminerna, är skatten för hög
och drabbar orättvist den större massan, som bränner för ett
litet hushålls behof och icke med afseende på någon egentlig
vinst. Den af mig föreslagna skatten på de s. k. lyftpannorna
uppgår till emellan 4 ä 5 R:dr B:co och är den allrahögsta,
som, efter hvad jag tror, man till en början skäligen
kan påbjuda såsom nyttig; väl besinnande, att alla ytterligheter
äro skadliga.
2:0 Bibehållandet af de pistoriska pannorna och alla
andra konstpannor måste jag ytterligare bestrida, och mina
skäl skall jag här framställa.
Visserligen kan den regeln vara riktig, att man icke bör
motverka en loflig industri, som orden läsas uti nu gällande
brännvinsförfattning §. 26; men det förhåller sig med
denna regel, som med alla andra, att ingen är utan undantag.
Orsaken, hvarföre man bör göra undantag från denna
regel, är, att denna s. k. industri att uppfinna brännvinsredskap,
som på kort tid afverkar mycket brännvin, är stridande
emot sjelfva den tlxes, man drifver, nemligen att minska
tillverkningen, derigenom fördyra varan och hämma ett
öfverdrifvet supande. Men än värre, att dessa konstpannors
begagnande är, me.d få undantag, ett uteslutande privilegium
6-2
Den 8 Mars f. m.
för Stockholm och dess omgifning, på hela den längre derifrån
belägna landsbygdens bekostnad; ty klart är, att en rörelse
, sådan som denna, aldrig kan löna sig i stort för någon
annan , än den som har sin fabrik nära Rikets nästan enda
afsättningsort, Stockholm, der hvarken förlag, kärl, magasin
eller läckage gravera tillverkningen, emedan man säljer,
så fort man tillverkar, och således oinsätter sitt capital
mångfaldiga gånger under ett brännar, då deremot den aflägse
boende måste vidkännas alla dessa och flera kostnader;
hvaraf följer, att fabrikanten omkring Stockholm kan med
vinst sälja varan vida under, och tvingar den andre att sälja
till ett pris, understigande hvad tillverkningen står honom
till. En industri, som lemnat sådana resultater (och detta
har visat sig under alla de sednare åren till mycket menliga
följder för massan af jordbrukarna) kallar jag icke loflig,
utan tvertom oloflig, och den bör afskaffas. Jag påminner
mig lifligt, med hvad välbehag man i landsorterna
emottog K. M:s Nåd. Påbud om förbud på de industriösa
brännvinspannhattarna och öfriga missbruks-redskap; och yttrade
man allmänt: måtte vår Nådige Konung äfven förbjuda
konstpannorna såsom högst menliga för Nationen! Sådan
är opinionen om industrien, använd i för långt drifven grad
uti brännvinshistorien. Deremot är den af mig föreslagna
redskap en medelmåtta, inom hvars område finnes ett tillräckligt
fält för industriens operationer; ty med denna redskap
kan ett väl inrättadt verk på 6 månader med en 90
k:rs panna afverka 6 ä 8000 k:r, om det hårdt anstränges.
Detta är nog och redan bra mycket; men lyckligtvis är liandteringen
så kinkig, att många aldrig kunna drifva den med
fördel, om den forceras.
Värst är likväl, att dessa konstpannor lemna ett mera
skadligt brännvin, än annan redskap. Dessa konstpannor äro
vanligen mycket platta, och tillmäskningen som skall afverkas,
inneslutes således inom en större kopparyta, än om
pannan är djupare. Jag vill ej inleda mig uti de chemiska
undersökningarna; men jag vill omnämna resultaterna. Om
man på en gång inmurar en konstpanna och en vanlig panna,
hvilkas kopparvigt vore lika, skall man finna, sedan man
med dem bränt både natt och dag under hela terminen, att
konstpannans kopparvigt förminskats med 5o till 100 proc.
mera än den andras. Så är förhållandet, hvilket jag genom
verkställighet utrönt och kan bevisa; och då man häraf lätt
finner, hvart den bortgångna kopparn tagit vägen, nemligen
att den inblandat sig i brännvinet, tror jag, att dessa konstpannor
böra anses förhatliga, såsom de ock för de flesta äro.
Då jag med visshet tror, att dessa mina nu anförda
skäl emot konstpannornas bibehållande icke kunna häfvas,
och K, M:s Nåd. Propos. tydligen åsyftar en minskning i tillverkningen,
hoppas jag att till landets väl kunna motse den
tid, då dessa pannor afskaffas; och hyser jag den förhopp
-
Den 8 Mars f. m.
G3
ning, att konstpannonias försvarare behjerta åtminstone det
af mig sist anförda skälet.
Bättre vöre i alla hänseenden, om man oeftergifligt skulle
vilja lemna rättighet åt någon att tillverka en större portion
brännvin, att då tillåta större pannerymd med enkla apparat,
emedan då åtminstone icke utspriddes ett så särdeles
skadligt brännvin; men, ehuru denna utväg vore bättre, finnas
dock icke heller skäl för dess antagande.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Som det icke
varit möjligt att uppfatta alla de anmärkningar, Hr Stedt
framställt, anhåller jag, att anförandet ntå få hvila på bordet.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde denna dag
ankomna K. M:s Nåd. Skrifvelser af d. 22 sistl. Febr. oell d.
5 dennes:
1:0 ang:de frågan om lindring uti den hemmansägarne i
Jemtland åliggande roterings- och rustningsskyldighet;
2:0 ang:de det vid sista Riksdag framställda förslag till
cn ny Stängselförordning;
3:o i anledning af vackt fråga om inlösen af egendomen
Ekolsund, för att till II. K. II. Ilcrtigcn af Upland
föräras.
Hr af Robsahm, Carl Reinh.: Öfvertygad, att en
sträng hushållning med Statens medel ej allenast är en dygd,
utan jemväl en pligt, tror jag mig icke genom min motion
hafva gjort mig saker till den förebråelsen att vilja bidraga
till Statens betungande, enär Staten för erläggandet af 84,000
R:drs capital skulle tillskyndas en årlig inkomst af 25,000
R:dr. Då jag gick att väcka denna motion, ansåg jag ej
lämpligt att uppehålla R. o. Ad:s dyrbara tid med den vidlyftiga
historiquen om de tänkvärda öden, den s. k. äganderätten
till Ekolsund under trenne sekler undergått, och äfven
nu anser jag mig böra vara kort i detta fall. För att
emedlertid öppet ådagalägga, hvarpå jag grundat min framställning
i detta ämne, får jag äran nämna: att Ekolsunds
gods redan år i542 tillhörde K. Gustaf I; att det sedermera
gick i arf till hans afkomlingar och efterträdare på timonen,
till dess det, genom hvarjehanda transactioner fram och
åter, vid medlet af 1600-talet Kronan frångick, sedan, efter
den sista köpeafhandlingen (som det synes på Drottning Christinas
föranstaltande tillvägabragt) emellan K. Carl Gustaf
och hans svåger Gr. M. G. De la Gardie, godset af högbemälde
Konung afstods och under förpantningsrätt kom i Gr.
Claes Totts händer; att Ekolsund var en Tottska familjens
tillhörighet, till dess bemälde gods år 1681 af K. Carl
XI till Kronan reducerades; att det fortfor att vara Kungsgård
eller kronogods till år 1717, då K. Carl XII skänkte
det såsom ersättning för kronofordringar, hvilka icke blefvo
64
Den 8 Mars f. m.
betalda, ät sin svåger, LandtGrefven Fredrik af Hessen, sedermera
K. Fredrik I; att K. Fredrik, sedan lian i 25 år
innehaft godset och önskade att få allåta det på någon, sorn
han derigenom ville gynna, år iy/p2 förfrågade sig hos R.
St., i anseende till Konungens obekantskap med Svenska lagarna,
hvad säkerhet han hade uti denna besittning, hvarpå
Ständerna, genom enhälligt beslut af d. io Dec. 1742) tillerkände
liögbemälde Konung och dess rätts innehafvare full
dispositionsrätt af Ekolsunds gods, under förpantningsrätt att
besitta, till dess det kunde blifva till Kronan indraget, samt
med bestämdt förklarande, att ingen skulle äga honom i denna
besittningsrätt störa, förr än löseskillingen 84,ooo R:dr
Specie (detsamma som K. Carl Gustaf betalt till Gr. De la
Gardie) blifvit erlagd; att K. Fredrik derefter i Mars månad
1745 genom ordentligt gåfvobref skänkt och öfverlåtit sin
rätt till meranämnde gods åt Grefvinnan Hedvig Ulrika
Taube, samt efter hennes död, som året derefter inträffade,
åt familjen von Hessenstein; att sedan ny fråga blifvit väckt
om förändrandet af ofvannämnde förhållanden, men R. St.
förklarat sig ingen förändring kunna medgifva i hvad af dem
förut om Ekolsund var beslutadt, KammarColl. och StatsCont.
, på embetets vägnar, år 1746 d. 9 Sept. genom ordentligt
pantebref uppläto Ekolsund åt K. Fredrik, såsom
för 84,000 R:dr förpantadt; att då R. St. år 1747 skänkt
Prins Gustaf, då årsgammal, en gåfva af 200,000 d:r sunt,
och fråga väcktes om användandet deraf, blef, på Gr. Tossins
i Rådet gjorda tillstyrkan, beslutadt att derför inköpa
Ekolsunds gods; hvarpå den åldrige Konungen öfvertalades
att, genom egenhändigt skrifven transport på pantebrefvet,
öfverlåta Ekolsund åt Prins Gustaf (den enda äganderätts
handling, som K. Gustaf III derå hade), emot det att Hessensteinska
familjen derför godtgjordes med 70,000 plåtar,
eller 420>O0° dar km:t. (Denna nog hårda handling emot
Konungens egna naturliga barn skedde och sanctionerades i
sittande Rådkammare, der då var. Kronprinsen Adolph Fredrik,
hvilken, på Konungens begäran, åtagit sig att vara
Hessensteinarnes öfverförmyndare, var tillstädes); att K. Gustaf
III, som på Ekolsund tillbragt sina lyckligaste dagar såsom
Kronprins och Konung, i i\ov. 1780 rent af sålde Ekolsund
till George Seton, grosshandlare i Stockholm och Svensk
adelsman, med successionsrätt för hans systerson Alexander
Baron, sedermera adopterad Seton, för 120,000 R:dr Specie;
att uti salubrefvet Konungen icke till denna handling åberopade
någon autorisation af R. St., hvilken ej heller någonsin
blifvit gifven, och ej heller förband sig till hemul;
samt att Alexander Baron Seton, då han är 1814 genom det
famösa gäfvobrefvet skänkte Ekolsund till sin ena son Patrik,
med uteslutande af den andra, den under rättegången
aflidne Alexander, skedde det med förbehåll, att Patrik Seton
icke
Den 8 Mars f. m.
65
icke skulle fa försälja godset under 5oo,ooo R:dr B:co och
aldrig åtaga sig hemul efter lag.
Då jag på ailä dessa skäl icke kan finna annat, än att
Ekolsund ännu i denna stund är ett förpantadt Kronogods
eller Kungsgård, som K. M. och Kronan, eller 11. St., hvilka
beviljat panterättigheten, när som helst äga att inlösa
emot erläggande af panteskillingen, 84,000 R:dr, bör jag
derjemte hafva äran vördsammast tillkännagifva, såväl att
ytterligare upplysning i ämnet skall, der det äskas, genom
min försorg blifva StatsUtsk. meddelad, samt att, i händelse
mitt påstående skulle finnas grundadt, jag, oaktadt den i
underd. föreslagna donationen nu, efter den ankomna Nåd.
Skrifvclsen, ej mera ifrågakommer, likafullt fortfar att yrka,
det Ekolsund måtte för Statens räkning inlösas. Jag anhåller
vördsamt, att detta mitt yttrande måtte få till StatsUtsk.
åtfölja remissen af min i ämnet afgifna motion.
Hr von Scheele, Knut Georg: Det är i anledning
af de anmärkningar, hvarmed Gr. Cronhjelm beledsagat min
motion, då den i min frånvaro remitterades, som jag nu begär
R. o. Ad:s uppmärksamhet; men då Hr Gr. lofvat att
rätta ett misstag, som han -i sina anmärkningar begått, och
jag dessutom fått höra, att desamma i tidningarna blifvit
oriktigt uppfattade, anhåller jag vördsamt att få uppskjuta
mitt yttrande, intilldess Gr. Cronhjelm lemnat sin förklaring.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Då Hr v.Scheeles motion
förekom till remiss, tror jag, att jag yttrade mig ungefärligen
i följande ordalag. Jag sade, att jag ansåg principen,
som motionen vidrörde, vara riktigare än motionen; den
princip nemligen, att communerna skulle få sjelfva afgöra
sina husliga angelägenheter och att icke Statsmagterna skulle
bestämma tiden för Gudstjensternas början. Jag sade, att
jag icke ägde kännedom om Kyrkolagens stadgande i detta
afseende; men att jag af erfarenheten visste, att Gudstjensten
börjar vid olika tid på särskilda orter. Jag sade, att
jag af denna anledning var öfvertygad, att Kyrkolagen icke
hindrade communerna att sjelfva besluta i detta ämne, hvarmed
jag fann det vara olämpligt att Statsmagterna skulle taga
befattning, och på dessa grunder vågade jag afstyrka motionen.
Sedermera har jag af StatsSecret. för Ecclesiastik-ärenderna
erhållit den upplysning, att i Kyrkolagen finnes bestämd
en viss timme för Gudstjenstens början. Härefter bör
jag rätta mitt misstag och förändra mitt yttrande dertill, att
jag önskar, det Utsk. ville tillstyrka Ständerna, att, enligt
87 §. Riksd.Ordn., till K. M. ingå med anhållan, att det
måtte öfverlemnas åt Consistorierna eller de större communerna
att bestämma, vid hvad timme Gudstjensten å särskilda
ställen skall börjas, och att stadgandet i Kyrkolagen
4 H. 9
6G
Den 8 Mara f. m.
matte i enlighet dermed undergå förändring, då i allt fall
detta lagbud icke efterlefves; ty jag kunde anföra mångfaldiga
ställen, der Gudstjensten icke alltid börjas på samma
timme.
I öfrigt torde Hr v. .Scheele finna, att något missförstånd
icke ägt rum.
Hr v. Scheele: I anledning af hvad Hr Gr. Cronhjelm
yttrat, får jag förklara, att å de ställen, hvarest den
i Kyrkolagen bestämda tiden icke för Gudstjensterna iakttages,
äger s. k. duplication rum, hvarigenom conformiteen
måste störas. Skulle Hr Gr. kunna uppgifva något ställe,
hvarest annat förhållande förefinnes, så anser jag det vara
embetsfel, enär allmän lag bestämmer tiden, som endast i
följd af locala förhållanden kan undergå ändring, hvilken
likväl aldrig kan öfverlemnas åt godtycket, utan, enligt K.
Förordn. d. 3 Dec. iS^ä, måste af Consistorium bestämmas.
I afseende å Hr Grefvens tillägg till min motion, vill jag
blott anmärka, att härvid dock noga måste bevaras den eonformite',
som uti hvarje Kyrkoordning är både önskvärd och
nyttig.
Remitterades till OeconomiUtskottet.
Ilr Hjärne, Harald: Jag utbeder mig att få återföra
R. o. Ad:s uppmärksamhet på den öfverläggning, som
i sisth Måndagsplenum f. m. härstädes föreföll i anledning
af min motion om förändring i löningssättet för indelta Armeens
befäl. Då jag nu går att upptåga de anmärkningar,
som Hr Liljenstolpe emot förslaget framställt, kan jag icke
besvara en annan värd ledamot, Frih. v. Dubens muntliga
yttrande, enär detsamma, så vidt jag rätt uppfattade det,
endast innehöll ett omotiveradt bestridande af motionen.
Hr Liljenstolpe är jag Skyldig det svar på hans uppmaning
till mig att återtaga motionen, att ändamålet med
öfverläggningarna på detta rum är att öfvertyga, icke att
öfvertala.
Härefter uppläste Hr Hjärne följande:
Hr Liljenstolpe har, i det anförande han uppläst till afstyrkande
af min motion, hufvudsakligen rört sig omkring
detaillerna af verkställigheten. Jag har uti sjelfva motionen
ej utvecklat dessa detailler. Jag ansåg, att den endast borde
omfatta sjelfva grunden eller systemet, jemte de hufvudsakligaste
skälen för dess antagande, och ansåg detaillerna
af utförandet stå i ett så underordnadt förhållande till sjelfva
principfrågan, att olika tankar i afseende på dem ej borde
inverka på antagandet eller förkastandet af den sednare. Att
i discussionen öfver ett förslag endast sväfva omkring i tillämpningens
mångfaldighet, är ofta ett sätt att bortblanda
sjelfva hufvudsaken, eller åtminstone att göra ämnet svårfattligt
och således omdömet mindre redigt för dem, som
Den 8 Mars f. m.
endast af discussionen skola ledas till en öfvertygelse. Detta
liar säkert ej varit min värda motståndares afsigt. Jag är
öfvertygad om, att lian genom sina anmärkningar åsyftat
samma ändamål som jag, nemligen att lemna ett bidrag till
det vigtiga ämnets utredning och skärskådande. Af detta
skäl vill jag begagna min rättighet att ännu en gång yttra
mig öfver ämnet, för att punktvis besvara Hr Liljenstolpes
anmärkningar, icke derföre, att jag anser dem vara af någon
öfvertygande beskaffenhet, men derföre att, när dessa
anmärkningar förfalla, min åsigt vinner en ökad styrka derigenom,
att, då anmärkningarna tyckas hafva utgått från en
sträng ensidighet, den värda motståndaren natuiligtvis uppträdt
med sina bästa vapen, hvaröfver segren ändå alltid är
en seger, ehuru lätt.
Hr Liljenstolpe börjar med att åberopa sin mångåriga
erfarenhet såsom indelt officer. Jag hyser aktning för denna
grund till hans enskilda öfvertygelse; men jag kan ej antaga
den såsom ett skäl. Det ligger i menniskans menskliga
natur, att hennes ideer kunna växa fast vid fördomar
och vanor, och jag fritager ej någon från deras mer elier
mindre inflytelse. Men dessa intryck äro helt och hållet individuella,
och få ej, i form af erfarenhet, påtrugas någon
annan.
För det andra framdrar den värda talaren, såsom ett
hufvudsakligt skäl emot mitt förslag, ”att Boställs-Directionerna
äga rättighet att fordra arrendets lösning med penningar,
beräknadt efter medium af de 5 sista årens markegångspris.
” Jag kände denna föreskrift i reglementet för
Bost.-Direct:na; men jag inser ej, att den utgör någon hufvudsak
i närvarande organisationsfråga, och det måste vara
ett misstag, alt Hr Liljenstolpe kommit att begagna detta
skäl emot förslaget, enär det påtagligt talar för detsamma.
Jag har nemligen föreställt mig, såsom en af de möjliga svårigheter,
h vilka kunna anföras emot verkställigheten af mitt
förslag, att Staten skulle belastas med uppbörden af en mängd
natura-persedlar, hvilkas realiserande i penningar möjligen
blefve både osäkert och besvärligt. Min enskilda öfvertygelse
är visserligen, att när Staten öfvertager uppbörden af
de indelta räntepersedlarna, och således räntegifvaren alltid
är försäkrad om att få lösa dem efter markegång, ganska få
persedlar skola lefvereras in natura. Anledningarna till den
vexation, som ägt rum emellan enskilda löntagare och räntegifvare,
och hvilken alltid haft till följd, att räntegifvaren,
isynnerhet under missväxtår, blifvit tvungen att betala sina
räntepersedlar högre än markegångspriset, skola då alldeles
försvinna, eller (om man vill strängt tillämpa calculen) förminskas
i förhållande som antalet af enskilda löntagare till
?, hvilken enhet skulle utgöras af indelta Armeens befäls
samfälda Jöningsfond. Detta, säger jag, är min enskilda öfvertygelse;
andra kunna dock linnas, hvilka ej tro på denna
68
Den 8 Mars f. m.
verkan af milt förslag. Men just emot dessa kan jag framdraga
den citation Hr Liljenstolpe gjort, hvarigenom bevises,
att alla de natura-persedlar, som utgå från bortarrenderade
boställen och hvilka framdeles komma att utgöra den
betydligaste delen af löningsfonden, icke komma att ligga
Kronans uppbördsman till last, och att den citerade författningen
således underlättar Statsverkets inblandande i liqvidationen.
Jag tackar Hr Liljenstolpe, som gifvit mig anledning
att fästa uppmärksamheten på detta förhållande.
För det tredje åberopas StatsTJtsk:s vid sista Riksdag
afgifna betänkande, i anledning af K. M:s Nåd. Propos., af
enahanda hufvudsaklig syftning med mitt nu afgifna förslag,
ehuru af större utsträckning i afseende på tillämpningen;
och den värde talaren tillägger, att, under de 4?sedan
förflutna åren, inga sådana förändringar ägt rum, sorn skäligen
kunna verka till ett annat beslut. Detta sednare förhållande
kan ej i hufvudsaken bestridas,— ehuru visserligen
en och annan ökad erfarenhet i detaillerna under denna tid
vunnits, som likväl föga inverkar på sjelfva hufvudfrågan.
Bien, mina Herrar! just nu äro vi sysselsatta med att besluta
en förändring, som icke blott upphäfver StatsUtskrs
första och vigligaste skäl, utan vänder det helt och hållet,
så som det då motiverades, till fördel för den motion, jag
gjort; jag menar realisationen. StatsUtsk. yttrade: "Men
"då denna myntbestämning ännu icke är afgjord, och i alla
"fall åtskilliga omständigheter medverka, att verkställigheten
"deraf icke genast kan följa, har Utsk. ansett, att för närvarande
förutsättningen deraf icke kan såsom grund för
"statsutgifternas bestämmande antagas." När nu den myntreglering
försiggått, som med visshet kan förutses, så har
detta "för närvarande" förlorat sin kraft, och StatsUtsk:s
yttrande innebär vid denna Riksdag ett bestämdt tillstyrkande
af hvad det vid den förra afslog.
Den värde talaren tycktes vidare anse såsom ett kraftigt
skäl emot förslagets antagande, "att det åsyftar så
väl upphäfvandet af Ständers beslut som Indelningsverkets
upplösning,” Hvad det förra beträffar,
torde det undfallit Hr Liljenstolpes erfarenhet, att nästan
alla motioner, som väckas inom Representationen, åsyfta förändringar
i hvad R. St. vid en föregående Riksdag beslutit,
och att, jemte Statsregleringen för de 5 kommande åren,
just detta är ändamålet med våra Riksdagar. Hvad det
sednare beträffar, nemi. att mitt förslag åsyftar Indelningsverket-:
upphäfvande; så anser jag mig böra litet utförligare
besvara detta inkast. Hr Liljenstolpe tyckes hafva betraktat
förslaget endast från den skuggsida, som vänder sig eftiot
hans mångåriga erfarenhet och sorn ännu mera förmörkas
genom hans begrepp om Indelningsverkets orubblighet.
Under den tid, från hvilken jag kan hafva hem ta t någon
ledning för mitt omdöme, har erfarenheten lärt mig, genom
Den S Mars f. m.
69
uppenbai-andet af stora och fördomarnas mägtiga inflytelse
tillintetgörande exempel, att ingenting på jorden är orubbligt,
mer än det sanna begreppet om rätt och orätt; och
det är på denna, ensamt orubbliga grundsats, jag byggt mitt
förslag. Att jag ej ansett verkställigheten omöjlig, är naturligt,
ehuru jag, lika med en af de välda talare, som understödde
motionen, anser en noggrann och opartisk pröfning
af alla förhållanden böra föregå en så vigtig förändring
som den föreslagna. Men emellan svårigheten att tillvägabringa
en förbättring och orubbligheten af det beståndande
är en himmelsvid skillnad. Det gifves en rättvis grund
för allt. Att finna den, bör vara första vilkoret för all organisation.
Om denna, erkänd, ej öfverensstämmer med det
varande, måste det gamla falla och det erkändt bättre sträfva
att göra sina anspråk gällande i verkligheten. Jag syftar
ej härmed, som Hr Liljenstolpe förmodat, till Indelningsverkets
upplösning, och jag smickrar mig med den tanken,
att, sedan jag rättat detta hans stora missförstånd af
mina afsigter, ett liufvudvapen emot förslaget fallit ur hans
hand. Jag har nemligen den fasta öfvertygelsen, att Indelningsverket
innebär en stor moralisk kraft hos Svenska Armeen.
Men denna kraft födes ej genom högtidligheten af K.
Carl XI:s Nåd. sanction; den ligger i naturen af soldatens
egenskap af jordägare. Indelningsverkets förträfflighet utgår
således från dess nationella och ej från dess abstract militäriska
syftning. Men jag skiljer i detta fall mitt omdöme
i afseende på truppen från det i afseende på befälet.
Hvad Indelningsverket beträffar, sammanhänger ej befälets
och truppens löningssätt omedelbart. Det ena kan rubbås,
och likväl det andra stå qvar. Tiden och den fortgående
utbildningen af. vårt militärskick tyckas allt mer och mer aflägsna
oss från Indelningsverkets löningsprincip i afseende
på befälet. Dess löningssätt bör grundas endast på dess
militäriska tillämplighet; och det är af detta skäl, jag
anser isynnerhet det yngre befälets löner ej böra sammanblandas
nied jordbruk och spannmålshandel. Ingen militär
lärer vilja här framstå och yrka den sats, att hans numera
i allmänhet bildade kamrater inom Armeen behöfva någon
materiel driffjäder, för att manligt uppfylla deras bestämmelse.
Att närmare utveckla denna åsigt, hörer ej till
närvarande ämne. Jag liar endast velat frigöra mig från beskyllningen
att föreslå upphäfvandet af en af Sveriges
lnest nyttiga och nationella institutioner.
Hr Liljenstolpe säger sig vidare hafva ”mycket mera”
att anföra emot mitt förslag. Dessa skäl kan jag för närvarande
icke vederlägga.
Slutligen uppställer den värde talaren en jemnförelse
emellan administrationen af en enskild mans förmögenhet och
indelta Annelius löningsfond, ur hvilken tydligt framlyser
den grundsats, hvarpå han byggt hela sin argumentation;
7°
Den 8 Mars f. m.
och han slutar med dessa ord: ”och då för öfrigt, så
vidt jag känner, ingen erfaren officer af indelta
Armeen någonsin be gärt något dylikt; så skulle
j a g t r o, att man äfven deraf kan, med t c m 1 i g s äkerhet,
göra den slutföljd, att detta förslag icke
är till fördel för indelta Arméen, utan enligt min
öfvertygelse bestämdt motsatsen.” Det var den
grundsats, hvarifrån dessa argumenter utgått, som jag sökte
att i ett muntligt anförande bestrida; och jag vill nu endast
tillägga, att jag ej, för min del, tror, att med grundidéen
för vårt nuvarande statsskick den ideen kan förenas, att
Statens embetsman innehafva sina löner i form af, för evärdeliga
tider donerade, capitalräntor, och att det således,
inför Nationens representanter, är ett svagt skäl att motarbeta
rubbning i löningssättet, på den grund som Hr Liljenstolpe
anfört, nemi.: ”att det icke är till fördel för Armeen,
utan bestämdt motsatsen.” Att ingen erfaren indelt officer
någonsin framkommit med ett dylikt förslag, kan ej läggas
sjelfva saken till last, men möjligen motionärens ungdom.
Han önskar derföre en fullständig pröfning af det vigtiga
ämnet, men tror derjemte, att mången erfaren indelt officer,
äfven inom dessa murar, delar hans öfvertygelse; hvarom
Hr Liljenstolpe lätt kan förvissa sig.
Men jag tror ej, att förslaget innebär den ”bestämda
motsats,” som Hr Liljenstolpe trott sig finna deri. Jag har
sagt, att det strider emot vissa Reg:ters fördel; men denna
fördel skola dessa 11 eg: t er säkerligen ej vilja bevara, då den
tydligen grundar sig på en, om än indirect, orättvisa emot
de öfriga Reg:terna. Men jag frågar: är det ej en fördel för
Arméen, att utfå sina löner på bestämda tider och till
bestämdt belopp? Är det ej en fördel för Armeen, att all
anledning till en rättvis klagan öfver, utan skäl, olika löneförmåner
inom samma grader upphör? Är det ej en fördel
för Armeön, att ordning och system i löningssättet åstadkommes?
Och slutligen: är det ej en fördel för Staten och
Arméen gemensamt, att löngifvaren — eller den dass i samhället,
af hvilken indelta Armeens aflöning hufvudsakligen
bestrides — och löntagaren hafva en medlare, af hvilken
allas rätt skall bevakas, och genom hvars mellankomst ali
conflict emellan de motsattas interessen försvinner?
På dessa vigtiga ändamål har jag grundat min motion.
Jag har således ej förbisett indelta Arméens sanna interessen.
Men jag har ej heller fruktat, det Svenska folkets representanter
skola, i en framtid, göra några ingrepp i den löningsfond,
som de uppdragit Statsverket att förvalta; ty jag har
den öfvertygelsen, att så länge det är nödvändigt, att vissa
medborgare ensamt egna sig åt krigare-yrket, så länge skall
ock Nationen inse nödvändigheten att, så långt tillgångarna
medgifva, löna dem och befordra deras praktiska duglighet.
D cn 8 Ma r s f. ni.
7*
Jag anhåller, att detta anförande må få åtfölja remissen
till StatsUtskottet.
Hr Liljenstolpe, Carl Otto: Hr Hjärne har i det
anförande, jag nu af hört, fästat synnerligt afseende på de
af mig gjorda anmärkningar vid hans motion. Men då försöket
att vederlägga dem, enligt hvad jag kunnat fatta, i
alla afseenden fruktlöst aflupit, så att de af mig anförda
skäl ännu qvarstå oförsvagade, och det dessutom i första
rummet tillkommer StatsUtsk. att undersöka och pröfva olägenheterna,
svårigheterna och, efter min tanka, omöjligheten
af hans förslag, så tviflan jag icke, att i det betänkande,
som ifrån Utsk. är att förvänta, saken skall blifva framställd
sådan, som verkliga förhållandet krafvel’; och jag anser
derföre öfverflödigt att vidare yttra mig, utan inskränker
mig blott till den begäran, att dessa ord må få beledsaga
Hr Hjärnes anförande.
Frih. v. ID ii b en, Carl Joachim: Jag beklagar, att
mitt anförande icke vunnit Ilr Hjärnes uppmärksamhet; eljest
skulle de cardinalskäl, jag anfört, icke hafva undgått
honom. Jag tror, att ett af två bör ske. Antingen bör
Indelningsverket upphäfvas eller bibehållas. Hr Hjärne har
fästat sig vid det financiella och skickligt sammanblandat
det militära meden myntbestämning, soia ännu icke är verkställd;
men han liar icke betraktat frågan från den oeconomiska
sidan. Hvar och en, som bor på landet, borde känna,
huru allt der tagit sin riktning åt Indelningsverket. Historien
lem nar oss den underrättelse, att Arméen under 1789
års krig i 11 månader stått utan aflöning, om den ej från
boställena erhållit understöd. Sådant kan inträffa ännu en
gång. Vi hafva sett det olycksaliga resultatet af 180g års
mäns beslut att reducera åtskilliga CavalleriReglter. Det har,
att jag så må säga, pumpats penningar ur provinserna. Om
nu allt, hvad indelt ränta heter, skulle föras till StatsCont.,
skulle samma verkan inträffa i provinserna. Det måste bero
på räntegifvarna sjelfva att betala med penningar eller in
natura. Detta är dessutom ett vidlyftigt ämne, som nu icke
bör eller kan afhandlas. Hr Hjärne har äfven förespeglat
mig, huru Statsverket skulle vinna härpå. Det tror jag visserligen,
men indelta Armeens vinst blefve det icke. Jag
anhåller, att äfven detta anförande må få åtfölja till StatsUtskottet.
Remitterades till StatsUtskottet.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 4 dennes på bordet lagda
Nåd. Skrifvelse, med förslag till lag för Banken.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., uppläste följande:
Då jag nu företager till flygtig granskning Regeringens
förslag till lag för Banken, skulle jag verkligen äfventyra att
72
Den 8 Mars f. m.
alltför mycket trötta H. R. o. Ad:s tålamod, om jag ville
framställa och utveckla alla de anmärkningar, jag dervid
funnit, och hvilka säkert i digerhet skulle kunna mäta sig
med sjelfva de motiver, som åtfölja förslaget. För att emedlertid
ej vara onödigt vidlyftig, vill jag nu blott i största
korthet angifva de väsendtligaste af mina erinringar.
Min uppmärksamhet faller först derpå, att uti lagförslaget
linnes infördt i särskilda §§. (den i:sta, 2:dra och /pde)
ordagranna innehållet af den nya redactionen utaf 72 §. Reg.F.
Antingen tjenar detta införande till ingenting, derest samma
redaction vore antagen, eller ock skulle åsyftningen dermed
vara, att, i händelse 72 §:s nya redaction af ett RiksSt.
skulle afslås, de tre öfriga, genom antagande af ifrågavarande
förslag, måtte stadga en civil lag, hvilken inrymde
Regeringen precist enahanda magt, som man trodde sig hafva
afslagit i 72 §:s nya redaction. Detta tyckes åtminstone
vara den verkliga meningen, då förslagets 27 §. innehåller,
att lagen ej må ändras annorlunda, än på sätt i Reg.F.
87 §. om allmän civil lag är stadgadt. I sådant fall, och
då lagen för Banken synes vara ämnad att förekomma till
pröfning, oberoende af den utgång 72 §:s nya redaction erhåller—
en tanke, hvaruti jag styrkes af den anledning, att
ingenting annat är alternativt i förslaget än sjelfva Bankens
titel, som, efter det gamla formuläret, skulle blifva ”R.
St:s Bank,” men efter det förhoppningsfulla nya, ”Sveriges
Rikes Bank”—, yrkar jag, att samma lagförslag, såsom innebärande
en mängd förändringar och förklaringar af grundlagens
ännu gällande 72 §., må behandlas, icke enligt 87$.,
utan enl. 81 och 83 §§. Reg.F., samt anser det således icke
kunna hänvisas till annat Utsk. än Constit.Utskottet.
I afseende å förslagets innehåll stadnar jag vidare vid
10 §., hvarigenom, såsom en ytterligare utveckling af den
med 1 Mom. i 72 §. nya redaction likalydande 1 §. i förslaget,
Regeringen förbehåller sig magten att fastställa alla
beslut och instructioner, ronde Bankens redbara fond, utgifvandet
af dess sedlar, dess lånerörelse och öfriga förhållanden
till allmänheten.
Jag frågar blott: hvilket beslut eller hvilken instruction
kan icke hänföras under någondera af dessa kathegorier? Ej
allenast utlåningsfondernas belopp, alla öfriga vilkor derför
skulle således reglementeras i samråd med Regeringen, och
dessa särskilda instructioner kunde ju åter blifva sådana,
som man visserligen öfverdrifvet supponerat, men som
dock är tänkbart, att intet lån finge beviljas, utan att vara
understäldt Regeringens pröfning! Jag frågar: om, med detta
slags återhållande magt hos Regeringen, R. St. allena
hade något slags rätt eller magt i Banken, mer än den att
aflöna tjenstemännen?
I sammanhang härmed ålägger också 11 §. 2 Mom. Banco
Full
-
)
Den 8 Mars f. m.
73
Fullmägtige att tillkalla och öfverlägga med Regeringens
ombud i alla frågor, rörande lånerörelsens utvidgning
eller inskränkning; och då ej nekas kan, att lånerörelsen
utvidgas, om den ena veckan utlånas iooR:dr mer
än den andra, och att den i motsatt fall inskränkes, så följer
deraf, alt Regeringens ombud skulle kunna fordra att
rådfrågas i allt, som rörde lånerörelsen, eller med andra
ord, att det kunde blifva den i hela Bankens förvaltning
mest inflytelse-ägande person, helst med en bibehållen Bancostyrelse,
aflönad såsom en sinecur och bestående af några
Bönder, Borgare, Prester och Adelsmän, bland hvilka i framtiden,
endast af någon särskild händelse, en eller annan torde
komma att finnas, sorn förstår att rätt och sjelfständigt
handhafva dessa ärender.
Uti samma 11 §. stadgas, att qvartalsredogörelserna endast
skola omfatta Bankens utelöpande sedelstock och depositionsmedlen,
samt årsredogörelsefna Bankens hela ställning
för det året. Är det månne' med afsigt, man så omsorgsfullt
här undvikit att nämna Bankens redbara fond,
hvars förhållande likväl är det vigtigaste att känna för allmänheten.
Hvad angår öfverflyttning af Bankens Discont-lånerörelse
på Riksg.Cont., så af bidar jag Regeringens förslag öfver vilkoren
derför, innan jag vill deröfver yttra mig.
I detaillerna af förslaget vore mångå anmärkningar att
göra; men jag vill, såsom sagdt är, ej dervid uppehålla mig.
Likväl kan jag icke tillbakahålla min förundran öfver den
påfallande bristfälligheten i förslagets redaction. Jag vill i
detta afseende taga mig friheten citera några exempel.
I 2 §. heter det: alla i Banken insatta penningar etc.
må ej med qvarstad beläggas; — hvilket är fullkomligt språkorigtigt
och naturligtvis bör lyda: Ej må några. I 5
står, att Bankens sedlar skola emottagas i liqvider enskilda
emellan etc. ”der ej genom uttryckligt fördrag annorlunda
"förordnadt är.” Meningen kan här ej vara annan än den,
att förbehåll eller aftal blifvit träffadt, att liqviden skulle
ske i silfver, guld eller på annat sätt. Och detta kallar
man fördrag, och talar om, huruledes förändringen derigenom
förordnas? I 11 §. föreskrifves, att, inom en månad efter
förloppet af hvarje qvartal, uppgift skall tryckas om
summan af de vid halfårets slut utelöpande bancosedlar.
Månne här kan menas annat än qvartaiets slut? —2 Mom.
af nyssnämnde §. börjar med orden: "Det ombud, som af
Konungen utses, erhålle” etc., utan att man förut sett ett
ord derom, att Konungen ägde förordna ett ombud, hvaraf
följer, att §. bort lyda: ”Konungen äge att förordna ett ombud,
som erhåller” etc.
i5 §. innehåller, att Bankens sedlar skola lyda på bestämda
summor. Är då någon summa obestämd? eller var
4 H. ' to
74
Den 8 Mars f. m.
ej meningen att uttrycka, att de skulle lyda på vissa, förut
bestämda valörer, såsom 2, 3, 5, 10 etc.?
I 17 5. träffar man åter på en himlaskänk af ett creditiv,
som, utan att vara förut iförfattningen omnämndt,
inväfves i en mellanmening på följande sätt: ”Banken må
ock, i utbyte mot Svenskt silfvermynt, lemna vexlar på utländsk
valuta, härrörande från det creditiv å utrikes
ort, som vid hvarje Riksdag för Banken öppnas hör genom
ett af Konungen och R. St. fattadt beslut.”
Men R. o. Ad. kan tröttna vid dessa anmärkningar.
De bevisa dock, i sin mån, beskaffenheten af det förslag,
hvilket skall utgöra qvintessencen af Regeringens forskningar
i financerna, allt sedan Hon för i5 månader tillbaka
beslöt sammankalla R. St. för att öfverlägga om myntväsendet.
Jag yrkar remiss af Regeringens Skrifvelse till Constit.-  Utsk. och begär votering, om remiss skulle föreslås till annat
Utskott. t
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag vill, för min
del, icke ingå i någon granskning af denna lags egentliga
innehåll, utan blott fästa mig vid dess formella förhållanden.
Jag finnér i första §:n 2:ne alternativ, men hvilka inskränka
sig blott till Bankens benämning, nemi. R. St:s
Bank och Sveriges Rikes Bank. Deraf synes tydligen,
att detta lagförslag är beräknadt för båda fallen, d. v. s.
antingen 72 §. antages eller icke. Om nya redactionen till
72 5. Reg.F. blefve afslagen, skulle Banken kallas R. St:s
Bank; antages den åter, skulle Banken benämnas Sveriges
Rikes Bank; men för öfrigt är i samma §. det nya
redactionsförslaget till 72 §. ordagrannt intaget. Om det således
skulle hända, att grundlagsförslaget af något Stånd
förkastades, eller K. M. derå vägrade Sin sanction, skulle
denna 1 §. i banklagen komma att stå i strid med den gällande
grundlagen. 1 den nuvarande grundlagen står nemi.,
att ”Banken skall förblifva under R. St:s egen garanti och
”vård, så att den ostörd må förvaltas af de Fuilmägtige,
”hvarje Stånd dertill förordnar, efter de ordningar, stadgar
”och reglementen, hvilka redan gjorde äro, eller vidare af
”R. S t. göras kunna.” Nyssnämnde §. i banklagen innehåller
deremot, att Banken skulle ”förvaltas efter de lagar
”och stadganden för Banken och dess rörelse, hvilka nu äro
”gällande eller af Konungen och R. St. varda stiftade”
o. s. v. Detta lagförslag är sålunda, i händelse 72 §. icke
antages, alldeles stridande mot grundlagen; och det skulle
förundra mig, att en Sveriges Rikes Högsta Domstol kunnat
tillstyrka ett sådant lagförslags framläggande för Ständerna,
om jag icke af handlingarna inhemtade, att förslaget undergått
någon förändring, sedan Högsta Domstolen deröfver utlåtit
sig. Jag hoppas, att vid denna förändring den al
-
Den S Mars f. m.
ternativa benämningen af R. St:s Bank mätte hafva tillkommit.
Jag får derföre hemställa, huruvida någon remiss häraf
kan äga rum. Jag torde få fästa Hr Gr. o. Landtm:s
uppmärksamhet derpå, att ingen fråga bör kunna till Utsk.
remitteras, som icke kan vid återkomsten grundlagsenligt besvaras
med både ja och nej; ty är frågan af annan beskaffenhet,
så innefattar dess besvarande en förklaring af grundlagen,
och bör då icke kunna få remitteras.
Jag antager, att 72 §. förkastas och att emedlertid, ifrågavarande
förslag blir till Utsk. remitteradt, och vill nu föreställa
mig 2:ne foll. Det ena, att Utsk. tillstyrker förslagets
antagande. Landtm, skulle då framställa den proposition,
om Ståndet gillar Utskrs betänkande. Men en sådan
proposition hoppas jag, att Landtm, icke vill framställa,
emedan det vore detsamma som att göra den framställningen:
om Ståndet ville antaga en lag, som vore stridande
emot grundlagen. Det andra fallet vöre, att Utsk. afstyrker
förslagets antagande. Men då stöde det ju Ståndet fritt
att med nej kunna besvara Landtnäs proposition till bifall
af Utsk:s betänkande, hvarigenom Landtm, sattes i nödvändighet
att framställa den motsatta propositionen, nemi. till
antagande af det mot grundlagen stridande lagförslaget. På
alla dessa svårigheter har jag velat fästa Hr Gr. o. Landtmrs
uppmärksamhet; och jag ser icke, huru frågan om remiss af
förslaget till banklag kan afgöras, innan 72 §:s öde blifvit afgjordt.
Det gläder mig mycket, att just i den Nåd. Skrifvelsen
se en anledning till uppskof med detta ämnes behandling.
Der står nemligen: ”Då till K. M:s kunskap
”kommit, att man torde önska kännedom af detsammas innehåll,
för att samtidigt med öfverläggningarna rörande
”Reg.F:s 72 §. behandlas, har K. M. härmedelst i Nåderve”lat
meddela R. St. sagde lagförslag, och det med samma
”förtroende &c.” Deraf ser man tydligen, att K. M:s afsigt
endast varit att underrätta Ständerna, huru K. M. anser en
banklag böra vara beskaffad, i händelse 72 §. blir antagen.
Men som det foller af sig sjelf, att derest 72 §. icke antages,
frågan om hela denna lag måste förfalla, sä återstode i
detta foll för Ständerna intet annat, än att hembära K. M.
deras und. tacksamhet för det K. M. täckts i Nåder meddela
dem sina åsigter i ämnet, med und. förklarande, att Ständerna
icke skulle underlåta att deraf sig begagna vid uppgörandet
af deras reglementariska stadganden för Banken.
Jag hemställer således, om icke denna fråga rättast behandlas
på det sätt, att den blir hvilande, intilldess frågan om
72 §. Reg.F. blifvit afgjord.
Frih, Cederström, Jacob: Här har blifvit yttradt,
att det ifrågavarande lagförslaget borde remitteras lill Conslit.
Utsk. En sådan remiss är dock icke förenlig med grund
-
56
Den 8 Mars f. m.
Ingen. Samma ledamot har äfven sagt, att förslaget ej han
antagas, och en annan ledamot vill, att detsamma skall hvila,
intilldess frågan om 72 §. Reg.F. blifvit afgjord. Jag får
fästa uppmärksamheten derpå, att det ej går an att afgöra
denna Konungens Propos. utan föregången remiss till Utskott;
derom vittnar 49 §• Riksd.Ordn. Hvad sjelfva innehållet af
lagförslaget beträffar, så är tydligt och klart, att, då det
står i oskiljaktigt sammanhang med den föreslagna redactionen
af 72 §. Ileg.F., Utsk., i händelse 72 §. icke antages,
måste föreslå förändringar i samma banklag, till öfverensstämmelse
med det sålunda förändrade förhållandet, eller
rättare så, att Banklagen må stå i parabel med nu gällande
redaction af berörde grundlagsförslag; men skulle Utsk. underlåta
sådant, faller det af sig sjelft, att denna skyldighet
tillkommer Stånden, när frågan från Utsk. återkommit. Vi
ära icke omyndiga, och böra således kunna anse oss äga rättighet
att, vid granskning af ett Utsk:s betänkande, pröfva,
huruvida det står tillsammans med, eller strider mot gäl- 1
lande lagar. Det beror väl alltid på Ståndets vilja att yrka
proposition, men på Landtm, att genom vägran härå hindra
Ståndet att komma vidare, i fall propositionen s'kulle
innefatta något mot grundlagen stridande. Lagstiftaren har
förutsett, att sådana förhållanden kunde inträffa, och derföre
utrustat Talmännen med magt att vägra proposition
och att hänvisa frågan till Constit.Utsk:s afgörande, emedan
det ej är troligt, att den lilla personalen i detta Utsk. skulle
låta hänföra sig af någon ledamots vältalighet. Hvad sjelfva
redactionen af förslaget beträffar, finner jag visserligen, att
den tarfvor någon förbättring i åtskilliga delar; men, mina
Herrar! önskar man realisationens fullbordan, måste man äfven
önska antagandet af 72 §. Jag var icke bland dem vid
sista Riksdagen, som ifrade för realisationen; men sedan beslut
h ironi var fattadt, var jag den som yrkade förändring
af 72 §. Reg.F., af samma motiv, som ligger till grund
för den motion, jag för några dagar sedan afgaf. Jag anhåller,
att lagförslaget må blifva till LagUtsk. remitteradt.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Såsom ledamot af Högsta
Domstolen har jag deltagit i granskningen af det ifrågavarande
förslaget till lag för Banken, och jag anser mig derföre
pligtig att upplysa, hurudan åsigten der varit i afesende
derpå, att Domstolen icke gjort anmärkning dervid, att
nya redactionsförslaget till 72 §. Reg.F. finnes intaget i förslaget
till banklagen, öfver hvilken underlåtenhet, om jag
icke misstagit mig, en ledamot yttrat sin förundran. Jag
trodde, att då K. M. öfverlemnade till Högsta Domstolen
att yttra sig öfver lagförslaget, skulle man se till, hvad som
vöre af den beskaffenhet att, utan strid med gällande civillagar
och författningar, kunna bibehållas, och att Högsta
Domstolens pröfning i detta fall icke borde sträcka sig utöfver
det rent juridiska i förslaget, eller Bankens rättsförhållanden
Den 8 Mars f. m.
77
till enskilda. Man fann då, att i §. af förslaget, såsom hemtad
från en föreslagen förändring i grundlagen, icke kunde
blifva föremål för Högsta Domstolens bedömande, emedan
Högsta Domstolen aldrig tillkommer att utlåta sig öfver förändringar
i grundlagsstadganden. Högsta Domstolen hade
sig dessutom icke bekant, vid hvad tid K. M. ville framlemna
detta lagförslag; om det till Ständerna skulle framkomma
förr, än frågan om 72 §. Reg.F. blifvit afgjord, eller
efteråt, och således trodde jag, för min del, att i detta
afseende icke gais någon anledning alt göra en anmärkning.
Vidare förekommo reglementariska stadganden i afseende
på Bankens förvaltning, deröfver Högsta Domstolen icke
tillkom att yttra sig, såsom beroende allenast på R. St:s
pröfning och de begifvanden, hvartill de ville samtycka. Ytterligare
förekommo stadganden örn financiella förslag, hvaröfver
Högsta Domstolen ej heller borde yttra sig. Således
var det icke andra stadganden än de, som bestämde Bankens
rättsförhållande till enskilda och dessas sinsemellan, hvaröfver
Högsta Domstolen hade att utlåta sig; och i dessa afseenden
förekom ingen grundad anledning till anmärkning.
Jag medgifver likväl, såsom Hr Dalman anmärkt, att i stället
för ordet: fördrag bättre kunde användts ordet: aftal,
hvilken förän dring i redactionen lätteligen kan göras.
Frih. Boye, Ludv.: Om någonsin i en pröfning den urskillning
är nödvändig, hvad pröfvas skall, frågar jag, om
den kan vara mera nödvändig än nu; ty denna urskillning
måste föra oss till den emellan form och sak. Trenne ledamöter
hafva talat emot det afgifna Nåd. förslaget. En
har yrkat remiss deraf till Constit.Utsk., och begagnat tillfället
att gifva sin eld, innan träifningen ännu börjat; en
annan vet icke, till hvilket Utsk. remiss bör ske; en tredje
har vederlagt detta, men har dock, likasom de förra, hemtat
sina skäl från liufvudsaken, ehuru öfverläggningen nu
endast afser formfrågan, om och hvart remiss bör ske.
Enligt 56 §. Reg.F. tillkommer oss ingen pröfning af
ifrågavarande ämne, förr än det undergått Utskotts behandling,
hvaraf således följer, att remiss måste ske; och dåden
Nåd. Skrifvelsen tillika med lagförslaget här redan en gång
förevarit, följer ytterligare, att denna remiss ovilkorligen nu
måste ske. Den återstående frågan är således den, till hvilket
Utsk:s behandling förslaget bör öfverlemnas. Efter mitt
begrepp är det BancoUtsk., som dermed bör taga befattning,
och hvars sak det sedermera blir att låta Ständerna
veta, om det linner sig hindradt att utlåta sig öfver förslaget;
hvarefter det ankommer på Ständernas pröfning att remittera
frågan till Constit.Utsk. Jag förnyar derföre min
anhållan om remiss till BancoUtsk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Här äro anmärkningar gjorda
mot lagligheten af en remiss af K. M:s Nådiga förslag
Den 8 Mars f. m.
till lag för Banken. Då jag upptager denna fråga åtminstone
till en del af dess omfattning, utbeder jag mig att, jemte
det jag yttrar mig örn formfrågan, få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på sjelfva hufvudsaken, d. v. s. Konungamagtens
deltagande i lagstiftningen för Bancorörelsen.
Man har ansett, att remiss icke borde kunna ske, emedan
förslaget vore i strid med 72 §. Reg.F. nu gällande redaction.
Denna §. innehåller, ”att Banken skall förvaltas af
R. St:s Fullmägtige, efter de ordningar, stadgar och reglementen,
som redan äro gjorda eller vidare af R. St. kunna
göras;” men ordalydelsen innehåller alldeles icke, att Bancoförvaltningen
är fritagen från åtlydnad af lagar, som Konung
och Ständer till allmän efterrättelse stiftat, och således
finnes icke något hinder för Ständerna att på samma
väg, som för allmän civillag, bereda de garantier, hvilka
erfordras mot missbruken af Bankens rörelse, nemligen att
underkasta sig allmän lag i detta fall.
Skulle deremot motsatta tydningen vara riktig, hade
det varit orätt af Ständerna, då de till en del underkastade
sig bandet af en lag genom den lag för Banken, som redan
vid sista Riksdag antogs. Denna lag var frukten af Konungs
och Ständers gemensamma lagstiftningsrätt. Men kunde Ständerna
då underkasta sin reglementerande magt öfver Banken
bandet af denna civila lag, för det fall den behandlar, ser
jag icke hinder för dem att kunna underkasta sina ordningar,
stadgar och reglementen bandet af civila lagar i de öfriga
fall, der de så pröfva nödigt. Innan jag öfvergår till
granskning af behofvet af detta band, vill jag upptaga några
af de grunder och skäl som blifvit anförda mot lagförslaget.
Jag kan icke fullständigt genomgå de anmärkningar',
som af Hr Dalman blifvit framställda; men då jag förmodar,
att de hafva någon identitet med dem, som genom trycket
i ett visst tidningsblad blifvit meddelade, vill jag, under erkännande,
att jag icke vill förvexla talarens anmärkningar
med dem, som på andra håll utom detta hus blifvit gjorda,
såsom ett bevis på, huru litet noggrannt saken af honom
blifvit betraktad, uppläsa hvad som i nämnde tidning
yttrats i anledning af stadgandet i 7 §., att dispositionen af
Bankens vinst beror af R. St., såvida dessa medel icke
till bibehållande af Bankens grundfond eller dess förstärkning
af Konungen pröfvas erforderliga. (Herrarne täcktes
erinra sig, att ordet Bankens vinst blifvit nyttjadt).
Härvid göres följande anmärkning: ”Denna magt kan fö”ra
till många missbruk och skulle möjligen hos en oförståndig
och antinationel Regering kunna leda till ett
”vådligt strypsystem och en olycklig royntför”bättring;
ty Konungen får ju derigenom i sitt
”våld att småningom, genom reservationer afBan”kens
vinst, indraga hela vörels.ecapitalet, blott
Den 8 Mars f. m.
79
”för att accumulera silfver i Bancohvalfven, och
”It. St. skulle icke hafva i sin magt att förekomma denna
”olycka!” — Huru många oriktigheter linnas icke här sammanhopade
inom få räder! Först frågar jag, huru kan en
myntförbättring uppkomma derigenom, att Banken blir
rikare, då dess sedlar, som utgöra myntet, alltid förblifva
inlösbara med samma qvantitet silfver. Det vore som att
säga, att en köpmans creditorer blifva rikare, allt eftersom
bans förmögenhet växer; deras fordringar blifva säkrare,
men, full säkerhet en gång vunnen, få de visst ingen del
af hans vidare tillväxt i rikedom. Sedermera, hvad det
vådliga strypsystemet beträffar, får jag erinra, att det
är Bankens vinst, icke Bankrörelsens capitaler, hvarom är
fråga. Vinsten är afkastningen af dessa, som, på hvad sätt
än om den förra förordnas, stå oförändrade till användande
enligt Ständernas, i öfverensstämmelse med gällande lagar
för Bankrörelsen, utgifna reglementen. Denna fråga skall jag
vid ett annat tillfälle fullständigare upptaga. Jag öfvergår
nu till att visa orimligheten af farhågan, att hela rörelsecapitalet
kunde indragas blott för att accumulera silfver i
Bankens hvalf. Utan att på något sätt vilja försvara lämpligheten
af de orimliga beslut om Bancovinstens användande,
man tillåtit sig förutsätta, vill jag endast erinra, att om
silfver köpes lör Bancovinsten, mäste sedlar gå ut för detta
silfver till lika belopp med hvad som ingått i Bancovinst,
då således rörelsecapitalet qvarstår oförändradt.
Jag liar antecknat mig till minnes ännu en anmärkning
af Hr Dalman, nemligen i anledning af io §. i lagförslaget,
att, i följd af dess antagande, möjligen påstående
kunde göras, att intet lån finge utgifvas utan Regeringens
medverkan. Denna slutsats visar ytterligare, huru man bemödat
sig att misstyda lagförslagets syfte. Ifrågavarande §.
innehåller, att ”alla beslut och instructioner, rör:de Bankens
redbara fond, utgifvandet af dess sedlar, dess lånerörelse och
öfriga förhållanden till allmänheten skola upprättas i noggrann
öfverensstämmelse med de i denna lag stadgade grunder
och af Konung och Ständer gemensamt fastställas.”
Sjelfva tillägget af Ständer visar ju, att med beslut här
ej kan förstås verkställigheten af gifna lagar, utan lagstiftningen
i dessa ämnen, som skulle gemensamt tillhöra Konung
oell Ständer, såsom förhållandet är i alla andra constitutionella
länder. Hvarken i Frankrike, England eller Amerika
har fråga någonsin uppstått, att Regeringen icke skulle
deltaga i lagstiftningen för Bankrörelsen, såväl som i den
för hvarje annat föremål af stort allmänt interesse; tvertom
har denna rättighet alltid tillhört denna magt, och i denna
sista republikanska Stat se vi den i detta ögonblick utöfvas
af Statens Chef — tillhörande det democratiska partiet par
excellence — med en särdeles kraftfull opposition mot de
hegge Kamrarna. — Men jag öfvergår nu till behofvet af
So
Den 8 Mars f. ra.
Regeringsmagtens deltagande i denna lagstiftning. Detta behof
ar ganska känbart. I vårt eget land hafva vi sett inånga
missbruk i Bankrörelsen, hvilka verkat, att invexlingen
flera gånger måst instalias, med de långvariga och väl bekanta
följder häraf. Det är sannt, här finnes numera ett
band häremot uti i83o års Banklag och dess hotelser med
Svea Hofrätt och concursutredning. Men denna lag lemnar
icke Konungen någon magt att hindra en dålig lagstiftning
för Bankens rörelse, hvars följd åter lätteligen kunde blifva
vexlingens inställande. Då kan man visserligen låta Banken
ställas under concursutredning. Denna rättighet har Konungen;
men detta är ett olyckligt botemedel. Då inträffar i
hela sin förskräckliga vidd, hvad en värd talare i ett föregående
plenum omtalat, nemligen, att Rikets näringar komme
att sakna sin betydligaste förläggare och, på köpet, hvarje
innehafvare af en sedel, ända ner till 8-skillingen, ägde
valet emellan en concursbevakning eller förlusten af det
mynt, han för sina dagliga behof agde i fickan.
Vår egen Banks historia är så känd, att jag knappast
behöfver erinra, hvart missbruken af dess rörelse lort eller
hvarifrån de utgått. Den sats har väl stundom yrkats, att,
oaktadt Ständerna uteslutande tiliegnat sig beslutande-rätten,
iniativen af misstagen kommit från Regeringen. Men så är
det icke. Den enda förebråelsen, man med skäl kan göra
henne, är att icke hafva nog begagnat sitt inflytande för
att motsätta sig dessa åtgärder. När första gången vår Bank
1745 inställde vexlingen, gafs vid Ständernas första sammanträde
en skrapa åt en del af Rådet för det de icke nog klyftigt
understödt denna våldsamma åtgärd, och ett Riksråd,
den förste Friherren Åkerhjelm af Margrethelund, blef derför
afsatt, ehuru han 20 år senare offentligen af R. St. betackades
för samma rådslag. 1756 tilldelade SecretaUtsk. belöningar
åt Bancofullmägtige för deras mod att, med öfverträdande
af gifna föreskrifter, utsträcka sedelemissionen. Det
var samtidigt härmed, som inom Banken och Staten myndiga
män — och att dessa då icke voro Ilofvets, behöfver
jag väl ej upplysa — icke försmådde att, i egna transactioner
med Banken, föregå andra med efterdömen att missbruka
Bankens tillåtna lånerörelse och stundom utsträcka
dem till den otillåtna, enskildt sålunda icke ringa medverkande
till den oafbrutna myntförsämringen. (En enda man
upptog öfver 4 millioner d:rs knnt lån af Banken, en annan
endast på fastighetslån i-J million).
För att öfvergå till senare tider, erkänner jag, att i8i5
fordrades en återgång från 1809 års system; att, sedan krigskostnadernas
kastande på Banken nedsatt myntvärdet och
denna nedsättning fått tid att inverka på de flesta enskilda
förhållanden, hade det varit vådligt att genom successiv sedelindragning
återgifva myntet sitt gamla värde; men un
-
V
Den 8 Mars f. m. 81
der det jag ogillar sättet, hemställer jag till en hvar, sorn
opartiskt vill bedöma saken, om icke i8i5 års beslut att
låna ut bancovinsten i sedlar på fastigheter och beslutet att
magasinera spannmålen, för att hålla den vid högt pris, utgingo
från dem, som icke kunna anses hafva tillhört Regeringen.
Långt ifrån att hafva något emot en ordentlig bankrörelse,
hvarigenom Bankens inkomster kunna ökas, ligger
sådant i Regeringens eget interesse, då derigenom lättare
utvägar beredas att fylla dess behof. Endast mot missbruken
har den interesse att använda sitt veto; och att afböja
deras följder finnes icke någon magt inom samhället mera
uppmanad än Regeringen, likasom man hos henne måste
förutsätta största förutseendet. Ty intet är vådligare, mina
Herrar, för näringarna, än skakningarna af en oförståndigt
utvidgad och vid första motgång åter lika hastigt indragen
bankcredit; och hvem, om ej Regeringen får känna följderne
och ofta uppbära skulden för den obelåtenhet, som häraf
uppkommer? Hvem får, i händelse af en nedsättning i myntvärdet,
starkare känna följderna än Regeringen, hvars förluster
i verkliga värdet af dess penningeinkomster visst icke så
lätt ersättas genom nya bevillningar?
Man har visserligen sökt en annan garanti mot Ständernas
oinskränkta lagstiftningsrätt öfver Bankens rörelse,
nemligen genom upptagande af enskilda actieägare. Men att
häri ingen garanti ligger mot en dålig lagstiftning, visar
både theori och en rik erfarenhet. Föremålet för den enskilda
actieägaren är naturligtvis vinst, höga utdelningar,
stigande actievärden. Vilja lagstiftarna accommodera honom
med lagar, som bereda detta mål, icke blir det han, som
deremot protesterar. Äfven inom oss sakna vi ej erfarenhet
i detta ämne; ty vår Bank har på sätt och vis redan ägt
sina enskilda medactieägare, som med den delat vinsten af
dess rörelse. När Riksdisconten upprättades med en fond af
600,000 R:dr, hvaraf •§■ var enskildas, beviljade Bancostyrelsen
densamma — på hvilka grunder är mig obekant — en
credit af 6 millioner och deröfver. Denna credit betäcktes
till stor del genom sedelemissioner, utan att någon actieägare
yrkade dess minskning; tvärtom togo de med fägnad
sina 28 proc:s utdelning. När 1809 Rikets räddning ansågs
fordra så stora förskott af Banken, och rörelsen var mer än
vanligt försedd med lånetillgångar, hördes icke heller någon
af Riksdiscontens actieägare yrka att betäcka förskotten lill
Staten genom minskning af creditdragning på Banken; tvärtom
ökades denna. Provincialdisconterna i Malmö och
Götheborg, ehuru icke lika gynnade med bancocrediter,
visa också, huru sådana anstalter, om de ej tillbakahållas
af stränga lagar och sträng tillsyn, enligt sin natur sträfva
efter höga dividender. När conjuncturerna äro goda, cre4
H. 11
82
Den 8 Mars f. m.
diten lätt, är det svårt att motstå frestelsen att draga ränta
på sedlar, som sjelfva bära ingen eller en ganska låg; men
när den syåra tiden kommer med dess misstroenden, då
strömma sedlarna till inlösen, men fordringarna kunna ej så
hastigt realiseras, och bankrutten står för dörren, en oundviklig
följd af creditens missbruk. Så gick det våra privatdisconter
1817; och när catastrophen inträffade, månne någon
af actieägarna, som icke saknades, då de höga dividenderna
utdelades, då infann sig att betacka bristen? Nej! Ständerna,
för att i-ädda en mängd både fordringsägare och gäl—
denärer från oförtjent undergång, måste träda emellan, och
detta biträde har kostat Banken nära 1,400,000 R:dr.
Men måhända vill man svara mig, att obekantskap med
ämnet, saknade insigter m. m. hos oss verkat dessa resultater.
Jag skall då — utan att vidröra England, der man ett
enda år sett 160 privatbanker gå öfver ända — söka efterdöme!]
från Förenade Staterna af Amerika, detta land, hvilket
våra liberala visserligen icke lärer bestrida hvarken
financiel la insigter eller interesse för det allmänt nyttiga,
och der actiebankbolag äro allmännare än någon annorstädes.
Jag äger just i handen en historia öfver dess banksystem
och bankoperationer, hvarur jag en hel dag kunde föreläsa
H. R. o. Ad. exempel af missbrukade inflytanden af de mägtiga
bankherrarna på lagstiftningen, på lagskipningen och på
landets rörelse. För att bilda ett actiebolag (en Corporation),
med befrielse för delägarna att ansvara lör skulderna utöfver
sitt actiecapital, fordras en act af Statens lagstiftning,
en lag; flera hundra sådana bankbolag finnas med privilegier
af de särskilda Staterna. De Förenade Staternas Bank
har sin charter af Congressen (med Presidentens bifall), och
har derigenom fördelen att kunna utsträcka sin rörelse öfver
hela Unionen. Alla dessa banker täfla om att utsträcka
sin credit till uppdrifvande af sina dividender, och låta ej
något tillfälle gå förloradt att på sedelemissioner grunda
ränteinkomster. Också ser man sällan 3 år gå förbi, utan
att någonstädes en stor Bankcrisis inträffar, med dess låneindragningar,
utmätningar, concurser m. m. Under det oafbrutna
fredstillstånd, detta land sedan i8i5 åtnjutit, har
man flera gångor sett dess största handelsstäder öfverflöda
af bankrutter, och landet har ej heller varit lottlöst. Vid
ett tillfälle var TTr af ett Grefskap i Pensylvanien under
klubban. Men kanske man tror, att dessa missbruk endast
utöfvas af de små bankerna. Till vederläggning häraf får
jag anföra, att sjelfva den stora Förenade Staternas Bank,
med en capitalfond (grundfond) af 35 millioner dollars, nära
100 millioner R:dr B:co, vid ett tillfälle icke ägde i sin
hufvudcassa mer än några och 70-tusen dollars i klingande
mynt, med en sedelstock af 6 millioner utom depositioner,
nära förfallna vexlar o. s, v. Äfven här kunna vi hemta
exempel, huru man kan fullgöra stora actieteckningar, att
Den 8 Mars f. m.
85
ej omtala dem, som aldrig fullgöras ens till namnet, hvaraf
också Amerika lemnar exempel. Man inbetalar första, högst
andra insatsen med verkligen egna penningar, till de andra
skaffar man sig tillgång genom lån af sjelfva banken, och
på detta sätt blir det första actietecknarnas reverser, ej deras
penningar, som komma att utgöra hufvudfonden förden
nya bankens rörelse. Uppdrifva då de höga dividenderna
prisen på bankstocks, så finner man hvilka goda affårer första
actionärerna kunna göra, utan behof att väl leda bankrörelsen.
Vid stiftandet af sjelfva den stora Förenade Staternas
hank ingick verkligen ej mer än 2 millioner dollars
af actiecapitalet i klingande mynt, ehuru dess charter löreskrifvit
ett minimum af 7 millioner. Och för att visa, huru
enskilda egennyttan söker utvägar att undandraga sig lagarnas
stränghet, vill jag anföra ett enda exempel. Nya Englands
Stater, varnade af en redan tidigt dyrköpt erfarenhet,
hafva antagit en strängare lagstiftning än de andra Staterna,
i afseende på bankactiebolagen. Också voro deras banker
de enda, som ej under kriget inställde invexlingen af
sina sedlar. Vid privilegierandet af Sutlon-banken i Massachusets
t. ex., stadgades uttryckligen, att actieinsättningarna
icke linge verkställas med annat än guld och silfver bona
fide, och att inga lån finge dertill upptagas; och provinsens
guvernör berättigades att låta undersöka förhållandet samt
om riktigheten affordra bankstyrelsen redligt intyg. Detta
intyg afgafs; men vid en senare undersökning befanns dock,
att ingen dollars varit verkligen inbetald, utan hela den
uppgifna summan på en timma lant från en annan bank.
Men, mina Herrar, jag fruktar, att min digression åt
Amerika redan för mycket pröfvat tålamodet. Jag vill således
endast tillägga till upplysning för dem , som i enskilda actionärer
se en säkerhet åtminstone mot oordentliga lån till Staten
genom sedelemissioner, att Förenade Staterna, under de 2tne
första åren af sista kriget mot England, betäckte kostnaderna
helt oell hållet med lån, som till större delen förskötos
af privatbanker, hvilka till återtjenst erhöllo, att man såg
genom fingrarna med, att de inställde inlösningen af sina
sedlar, och att dessa, det oaktadt, emottogos i all Statsuppbörd.
Likaledes för dem, som ej anse någon våda kunna
uppkomma af mägtiga bankactionärers inflytande, vill
jag tillägga, att flera af Amerikanska Unionens Stater sett
tilländagångna bankcharters förnyas samtidigt med inom lagstiftningen
väckta och obesvarade anklagelser för de svåraste
missbruk af just samma banker. Jag tror mig nu tillräckligt
hafva visat, att trollordet pr i v at a c t i on är er i sig sjelf
icke gifver någon garanti mot en vådlig bankrörelse, ehuru
förträffliga privatbanker af alla slag visserligen kunna vara,
då de stå under controllen af kloka lagar och sträng tillsyn
af dessas efterlefnad. Derföre mäste man taga sin tillflykt
till en annan magt inom samhället, till den magt, hos hvil
-
84
Den 8 Mars £. m.
ken man har rätt att fordra de största insigterna och der
obestridligen största interesset finnes, att allt går väl inom
landet; och denna magt är Regeringen. Det är derföre min
öfvertygelse, och skäl för denna öfvertygelse tror jag mig
hafva gifyit, att säkerhet och trygghet för bankrörelsen i
vårt land skulle vinnas genom Regeringens deltagande i dess
lagstiftning. Jag önskar att nya redactionen af 72 §. Reg.F.
må antagas, synnerligast för att borttaga scruplerna hos dem,
som i den närvarande redactionen se en obunden lagstift—
ningsmagt hos Ständerna i allt, hvad sorn står i samband
med Ranken; men jag anser nödvändigt, att en fullständig
lag för bankrörelsen finnes, och kan den ej vinnas på ena
vägen, måste den vinnas på en annan. Efter min öfvertygelse
finnes ingen laglig grund att vägra remiss; och jag instämmer
derföre med Frih. Boye att begära remiss till RancoUtsk.
, hvars pröfning den vigligaste delen af frågan tillkommer,
under förbehåll att i detaillerna få yttra mig vid ett
annat tillfälle.
Hr Cederschjöld: En värd talare, Frih.Cederström,
har yttrat, att R. St. äro fullmyndiga och sjelfva kunna pröfva,
huruvida ett mål är stridande mot grundlagen eller icke,
samt ätt således någon fara icke kunde uppkomma genom
målets remitterande till Utskott. Men i min tanka finnas,
i fråga om målets öfverensstämmelse eller strid med grundlagen,
icke mer än 4 domare hos Stånden, nemligen Talmännen;
och för min del vill jag villigt underkasta mig Hr
Landtnäs förmynderskap i detta fall. Jag kan väl säga min
mening, men vill, att frågan afgöres af Hr Gr. o. Landtm.,
och skulle högeligen önska att aldrig upplefva den dag, då
R. o. Ad. får afgöra, huruvida en fråga är stridande eller
icke med grundlagen.
Hr Stråle har till ursägt för Högsta Domstolen anfört,
att Domstolen icke kände, huruvida ifrågavarande lagförslag
skulle till R. St. öfverlemnas före eller efter det frågan
om Reg.Fts 72 §. blifvit afgjord. Men just den osäkerhet,
hvari Högsta Domstolen var derom, borde hafva fästat dess
uppmärksamhet på faran af ett ovilkorligt tillstyrkande af
ett lagförslag, som i ett fall kunde vara stridande mot
grundlag, nemi. om 72 §. blefve afslagen; och jag önskar
högeligen, att Högsta Domstolen för framtiden ville pröfva,
huruvida lagförslagen öfverensstämma med grundlagarna.
E11 annan värd talare, Frih. Boye, har yttrat, att det
vore tids nog att pröfva lagligheten af frågan , då den från
Utsk. återkommer. Men då blefve det för sent; då måste
ett beslut i sjelfva saken fattas, och det stöde Ståndet då
öppet att tilläfventyrs kunna besluta en uppenbar kränkning
af grundlagarna.
Den sista talaren har andragit, att R. St. med samma
skäl, som de antogo lagarna af d. 1 Mars i83o, äfven nu
Den 8 M a r s f. m.
85
skulle kunna antaga den ifrågavarande banklagen. Men dem
emellan ar en stor skillnad. Då öfverlemnades till K. M.
att bestämma dagen, då utvexlingen skulle boijas, och att
kunna försätta Banken i concurstillstånd, i händelse den komme
på obestånd. Detta var, så vidt jag vet, de enda rättigheter,
som då lemnades K. M. I förevarande förslag till
banklag skulle deremot delaktighet i lagstiftningen för Banken
blifva K. M. inrymd.
För öfrigt skall jag alldeles icke låta förvilla mig af
den värde talarens taktik att genom lätta utflygter afvända
uppmärksamheten från hufvudsaken. Jag vill hälla mig vid
sjelfva formfrågan och inom mina förskansningar. Men då
talaren, efter en lång elliptisk utvandring, ändtligen återkommit
till ämnet med den förklaring, att om stadgandet
icke kunde tillvägabringas på ett sätt, så borde man söka
vinna ändamålet på ett annat, vill jag upprepa, att det är
just detta, som jag velat motverka; och jag hoppas, att om
det icke lyckas att få grundlagen ändrad i laglig form, skola
R. St. icke vilja deruti åstadkomma ändring i civil lagstiftningsväg.
På dessa skäl får jag förnya min anhållan, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes följa den vink, K. M. sjelf gifvit, att
nemligen anse hela den Nåd. Skrifvelsen, med dess bilagor,
endast såsom en upplysning, och icke företaga den till remiss
förr, än 72 §. blifvit afgjord.
Gr. Spens, Carl Gust.: Jag anmälde mig att tala under
det Hr Rosenblad hade ordet, och linner visst att det är dristigt
att yttra sig i detta ämne, som med vidlyftighetens hela upplysande
kraft blifvit afhandladt, och sedan R. o. Ad:s uppmärksamhet
blifvit upptagen med framställningar ej allenast i detta
ämne, utan äfven i många andra. Jag skall försöka, att så
mycket som möjligt hålla mig vid den enkla formfrågan,
som nu är för hand, nemligen huruvida det går an, medan
en ny redaction till en grundlags §. ligger på bordet hos R,
St. till afgörande med ja eller nej, att pröfva samma redaction
under namn af civil lag. Hrr Cederschjöld och Dalman
hafva redan framställt de menliga följder, som möjligen
skulle uppkomma genom ett sådant förfarande. Frih.
Cederström har deremot anmärkt, att det icke vore möjligt
undgå att remittera en K. M:s Skrifvelse, och såvida Hr Gr.
o. Landtm, icke skulle dela Hr Cederschjölds tanka, att denna
Nåd. Skrifvelse icke blifvit aflåten i ändamål af remiss,
kan icke undgås, att Hr Landtm, gör proposition till någon
remiss. Hr Dalman har föreslagit remiss till Constit.Utsk.,
andra åter, Frih. Boye och Hr Rosenblad, till BancoUtsk.
För min del får jag anhålla, att Hr Gr. o. Landm., i
fall han anser remiss böra ske, ville göra R. o. Ad. den
proposition, att K. M:s Nåd. Skrifvelse må remitteras till
BancoUtsk:s behandling i de delar, hvilkas antagande icke
86
Den 8 Mars f. ni.
rubbar det beslut, som vid denna Riksdag fattas om bibehållande
af Reg.F:s 72 §. i dess närvarande skick eller antagande
af den nya redaction, hvilken vid förra Riksdagen
blifvit föreslagen. Sålunda tror jag, att man på ett grundlagsenligt
sätt skall kunna komma från denna debatt.
II. E. Hr Gr. af Wetterstedt: Jag hembär åt en värd
ledamot, Ilr Cederschjöld, en gärd af min högaktning för
det lugna sätt, hvarpå han vidrört detta ömtåliga ämne, ännu
mer ömtåligt, dä, efter hans åsigt, det skulle vara grundlagsstridig
i formen. Ju mera uti en så vigtig fråga, som
denna, våra stridiga meningar om form eller sak bara stämpel
af ömsesidig aktning och fördragsamhet, och det isynnerhet
i ett ögonblick, då denna fråga väckt så mångå, vare
sig inbillade eller verkliga, farhågor, desto mera skall den
gnista, sorn frambringas af striden om meningarna, blifva,
hvad den i lagstiftande församlingar bör vara, icke ett brännämne,
utan ett medel att sprida ljus öfver frågan. H. R. o.
Ad. torde tillåta mig att återgå till anledningen för detta
lagförslag och tilldragelserna vid sista Riksdag, hvilka ovilkorligen
förena sig med behandlingen af den fråga, som nu
är före. Då R. St. vid sista Riksdag, under beståndet af nu
gällande redaction af R.F:s 72 §., inkommo tili K. M. och
begärde Dess sanction på en lag för Banken och derjemte
Dess sanction på myntbestämningslagen, torde det icke hafva
undfallit R. o. Ad., att K. M. länge tvekade, huruvida
Han skulle lemna denna sanction eller icke. K. M. hade
icke åsyftat någon delaktighet i lagstiftningen för Banken,
K. M. hade varit fullkomligt främmande för de åtgärder,
som blifvit vidtagna i afseende på Banken och hade icke
önskat någon delaktighet deruti; men då den öfvertygelse af
aktningsvärda män bibringades Konungen, att han genom
Sin sanction skulle gå jR. St:s allmänna önskan till mötes,
gaf Hän dertill sitt samtycke. Ilan ienmade det, emedan
Han trodde, att Ständerna genom denna begäran sjelfva antydde,
att några ej förut existerande garantier för beståndet
af den ordning, som önskades, borde beredas derigenom,
att densamma icke finge ändras, utan begge Statsmagternas
öfverenskommelse. Detta var enda anledningen, hvarföre K.
M. lemnade sarfctionpri, K. M. såg derjemte, att, under loppet
af Febr. i,83'o, Ständerna inom sig sjelfva öfverenskomino
om förändring af 72 §. i R. F., ledande till delaktighet
för K. M. i lagstiftningen för Banken. Det var först sedan
åsigterpa deroth i älla 4 RitsSt. blifvit smmanjemnkade till ett
hvilande grundlagsförslag, sorn K. M. d. 1 Mars lemnade Sin
sanction till myntbestämnings- och bancolagen, och K. M.
trodde då, att när en för honom främmande inverkan begärdes,
skulle åt Konungen lemnäs en laglig väg, icke att
deltaga i Bankens förvaltning, men att deltaga i lagstiftningen
för de grunder, hvarifrån förvaltningen borde utgå. Det
var linder dessa åsigter och till följd af alla dessa premisser
Den 8 Mars f. ra.
87
som R. St. egentligen sammankallades till denna Riksdag,
för att gifva verkställighet åt det beslut, som vid förra Riksdagen
fattades. K. M aflat till Ständerna Sin Skrifvelse af
d. 8 sisth Febi'., och begärde, att de ville, så snart som
möjligt, till afgörande företaga R.F:s 72 §. Då var syftemålet
icke något annat, än att afvakta denna frågas afgörande,
för alt sedan inkomma med det på sagda §:s förändring
grundade förslaget till bankolag. IVlen farhågor hafva
uppkommit (jag vädjar till Herrarna sjelfva, om icke så
skett), och dessa hafva kommit till Konungens kunskap.
Konungen var då den förste, som i StatsRådet framträdde
och förklarade: När Jag hör, att farhågor uppstått för en
lag, som måste bero på förtroende, så lemnar Jag detta lagförslag
till Ständernas kännedom eller, såsom orden i protocollet
lyda, då till min kunskap kommit, att man torde
önska kännedom af detsammas innehåll, för att samtidigt
med öfverläggningarna rörande R.F:s 72 §. behandlas, har
Jag beslutat att meddela R. St. sagda lagförslag; delta meddelande
är nu skedt, i delta meddelande finnas alternativer
framställda, men lagen är uppgjord under åsigten af 72 §:s
nya redactions antagande. Det var under denna och icke
under någon annan åsigt, som förslaget uppgjordes, och 10
§. i bancolagen visar tydligen, att Konungens deltagande i
Bankens lagstiftning är antaget såsom gifvet. Således och då
bancolagen, i anledning af de stadganden, som derom blifvit
införda, väckt farhågor, kan jag icke annat än högtidligen
förklara, att dess öde i afseende på dessa lagstadganden kommer
att bero af afslag eller antagande af 72 §:s nya redaction
, och att jag skulle vara den förste att med Hr Cederschjöld
säga, att detta förslag bör hvila tills det är afgjordt,
huruvida denna §:s redaction vinner bifall, om jag icke trodde
det vara mindre öfverensstämmande med lagliga former
att neka remissen. Jag kan icke dela denne värde ledamots
farhågor för det, att icke BancoUtsk. och R. St. kunde fullkomligen
pröfva, ändra och afgöra det af K. M. nu lemnade
förslag till bancolag. R. St. kunna, om de så vilja,
till :K. M. inkomma med ett alldeles nytt förslag, stödt på
hvad vid denna Riksdag i grundlagsenlig ordning blifver beslutadt.
Detta är hvad jag trott mig böra nämna. Jag känner
icke allmänna åsigterna i detta ämne; men, såsom jag
förut förklarat, månne icke sjelfva vägran till remiss kunde
vara lika stridande mot formen, som att nu låta förslaget
undergå granskning, då 56 §. R.F. och 44 §• Riksd.Ordn.
innehålla, att Konungens Propositioner skola till Utskott remitteras,
innan de till afgörande i Ståndens plena företagas?
Jag medger, att frågan om förslagets enlighet med grundlagen
sålunda kan komma under Ståndens pröfning; men
att nu genast upptaga den, vore att inlåta sig i en så ömtålig
grundlagsförklaring, att jag icke vet, huru frågan skulle
kunna redas. Jag kan icke inse, att, om detta förslag till
Den 8 Mars f. m.
bancolag kommer att remitteras till BancoUtsk., så viii detta
Utsk. som R. St., sedan beslut blifvit fattadt om den nya
redactionen af 72 §., icke skulle äga rätt att, med ledning
af detta beslut, göra de ändringar i detta förslag, som kunna
finnas nödiga.
Hr Cederschjöld har anmärkt, i afseende på de förändringar
ifrågavarande lagförslag undergått, sedan det var hos
Högsta Domstolen, att Högsta Domstolen bort hafva yttrat
sig, huruvida det öfverensstämde med grundlagen. En värd
ledamot, Hr Stråle, har redan till en del besvarat denna anmärkning.
Jag torde äfven få fästa Hr Cederschjölds uppmärksamhet
derpå, att Högsta Domstolen endast befattat sig
med det juridiska, och att grundiagen icke lär stadga, det
Högsta Domstolen, då fråga är örn en financiel lag, bör sysselsätta
sig med annat än den juridiska delen. Då likväldet
förhållande, att förslaget undergått förändringar sedan Högsta
Domstolen deröfver yttrat sig, kunde verka farhågor, att
något af det juridiska sedermera blifvit förändradt eller borttaget,
skall jag, fastän jag fruktar att trötta R. o. Ad., upplysa,
att dessa förändringar röra endast financiella ämnen.
De förändringar, förslaget efter Högsta Domstolens hörande
undergått, bestå deri, att i 4:<le §. efter orden namn och
beskaffenhet står som helst, må ej; hvaremot förut varit
infördt: de vara må, vare nu och alltid frikallade
att, samt efter ordet beläggas nu finnas orden och
ej heller i stället för eller att. Sedermera har i 8 §.
det tillägg blifvit gjordt: "Hvad utaf grundfonden vid något
"tillfälle användes, skall derefter af bancovinsten ersättas, så
"att fonden, så snart ske kan, återbringas till sitt ursprungliga
belopp." Detta måtte icke vara någon juridisk fråga.
I slutet af 11 §. står nu: "Konungens ombud läte i protokollet
anteckna sina under öfverläggningen meddelade yttranden,
men öfvervare icke besluten.” Förut stod der:
"Konungens ombud må i protocollet låta anteckna sina unker
öfverläggningen meddelade yttranden, men deltage icke
"i besluten.” Förändringen blef gjord derföre, att man ville
ännu mei’a lugna dem, som trodde, att Konungens ombud
skulle få ett öfvervägande inflytande i Banken. Vidare stod
i slutet af 16 §.: "innehållande U v. v. fint silfver." Detta
utföres nu sålunda: "af den vigt och halt, som K. Förordn.
om mvntfoten af d. 25 Juni i83o bestämmer.” Man
ansåg det blifva klarare att åberopa sjelfva Förordn. Sedermera
förekommer 18 §., som blifvit utesluten, sedan förslaget
var hos Högsta Domstolen; den hade följande lydelse:
"Statens inkomst genom allmänna bevillningen, sådan den
"vid hvarje Riksdag fastställd blifvit, insättes på särskild de"positionsräkning,
och förskjute Banken, i mån af behofvet,
"på denna räkning en summa, svarande mot ett års bevill—
"ning; dock bör hvad för ett år förskjutet blifvit, vara till
"ful
-
Den 8 Mars f. m.
89
fullo betäckt, innan nytt förskott får äga ruin. Denna §.
torde H. R. o. Ad. finna icke innehålla något juridiskt.
För öfrigt är i 19$. ordet oundgängligen uteslutet efter
orden Bankens egna förbindelser det, samt har i
20 §. tiden för belåning å brukseffecter samt tackjern blifvit
utsatt till 9 i stället för 6 månader, äfvensom i 2r efter
orden ”discontrörelse på namn” blifvit tillagdt: ”och på publika
papper.”
Dessa äro alla de förändringar, som förslaget undergått
, sedan Högsta Domstolen hördes.
Jag förnyar, hvad jag förut yttrat, att jag icke kan
inse, att någon våda uppstår af remiss å förslaget, då Stånden
hafva sig förbehållet att öfver frågan besluta, och att
jag icke skulle hafva något emot att förena mig med Hr Cederschjöld
i begäran, att det finge hvila, tills redactionen af
72 §. blifver afgjord, med mindre jag ansåg, att man då
skulle gå grundlagen lika så nära, som den värde ledamoten
anser alternativerna hafva tillvägabragt.
Frih. Boye: Med förbigående af allt, som blifvit yttradt
i hufvudfrågan, i hvilken jag föresatt mig att icke
yttra ett ord, äfven derföre, att jag gerna vill behålla hvad
de Herrar, som nu yttrat sig derom, redan förlorat, nemligen
nyhetens behag för hvad de vilja säga, då hufvudfrågan
förekommer till afgörande, en egenskap, som icke kan
tillhöra deras yttranden, hvilka för 2:dra eller 3:dje gången
framställa sin mening; vill jag utlåta mig endast i formfrågan.
Deri hafva Hr Cederschjöld och Gr. Spens yttrat sig.
Den förre, hvilken uttryckt sig med en grannlagenhet, som
får hela min högaktning, har sagt, att örn vi gifva remiss,
hvilket likväl enligt grundlagen är det enda vi kunna göra,
så blir det för sent att sedermera eftersinna, om hufvudsaken
innehåller något grundlagsvidrigt eller icke. Denna betänklighet
kan jag ej godkänna. Mig förefaller det klart,
att vi ej annorlunda än genom remiss kunna komma från
saken, om vi vilja lyda 44 och 49 §§• Riksd.Ordn., och jag
ser ej, att jag genom bifall till remissen lagt hand på mitt
yttrande i hufvudsaken; ty R. o. Ad. kan icke genom remissen
hafva förverkat sin rätt att pröfva, huruvida de skäl,
Hr Cederschjöld anfört, äro grundade.
Hvad åter angår den begäran, Gr. Spens ställt till Hr
Gr. o. Landtm., att remissen till BancoUtsk. måtte innehålla
en distinction, hvarigenom TJtsk:s handläggning skulle inskränkas
till en del af förslaget, så kan jag omöjligen dela
Hr Gr:s tanke. Jag tror tvärtom; först af det skälet, att
sjelfva distinctionen sjvulle innebära ett inträngande i den
grannlaga hufvudsaken, hvartill vi icke äga någon rätt, så
länge vi blott hafva formfrågan att afgöra, och sedan af
det andra skälet, att jag icke allenast har det'förtroende till
4 H. 12
*
9°
Den 8 Mars f. ra.
BancoUtsk:s ledamöter, att de sjelfva skola inse, huruvida
en inskränkning i deras yttrande öfver lagförslaget är nödig,
utan jemväl i alla fall framdeles har full rätt att pröfva,
om de dervid gått för långt eller icke. Jag anhåller hos
Hr Gr. o. Landtm, om proposition på remiss till BancoTJtskottet.
Gr. Cronhjelm: Jag skall icke ingå i afgörande eller
bedömande af den större eller mindre nödvändigheten att
förändra 72 §. Reg.F.; jag får tillfälle att derom yttra mig,
då det hvilande grundlagsförslaget förekommer. Jag vill ej
heller ingå i undersökning om behöfligheten af de flera
stadganden, ifrågavarande förslag till banklag innehåller;
jag reserverar mig rättigheten att, sedan formfrågan blifvit
afgjord, få i ett annat eller detta plenum yttra mig i hufvudsaken,
och anhåller således nu endast att få öfvergå till
formfrågan. Då jag först hörde Hr Dalmans yttrande, kan
jag icke neka, att jag ansåg den af honom uppgifna mening,
att Styrelsen skulle här vilja hafva en väg öppen att, på
sätt Riksd.Ordms 8g §. föreskrifver, i civil lagstiftnings väg
genomdrifva samma sak, som möjligen i grundlagsenlig väg
icke skulle gå igenom, och jag trodde detta Hr Dalmans yttrande
vara föranledt af en för tillfället fattad mindre ljus
eller, kanske rättare, för mörkt uppfattad ide' om Styrelsens
afsigter; men sedan jag hört Hr Rosenblad öppet bekänna,
att kan man icke få lagen stiftad på ena sättet, bör man
genomdrifva den på ett annat sätt, anser jag mig pligtig söka
bevara vår statsförfattning mot möjligheten af ett sådant
mot grundlagarna stridande försök. I detta fall hembär jag
min tacksamhet till H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, som öppet
förklarat, att Styrelsen här icke utlagt en sådan snara,
då H. Ex. sagt, att om den föreslagna nya redactionen af
72 5- Reg.F. förfaller, skall äfven detta förslag till banklag
förfalla. Jag tror således, att den farhåga ej bör äga rum,
att vi kunna få samma stadgande, som nu åsyftas, intaget
i banklagen, om också grundlagen blefve oförändrad. Jag
erkänner likväl med Hr Cederschjöld det mindre grundlagsenliga
deri, att remittera en K. M:s Propos., som står i
strid med grundlagen. Jag erkänner, att för att stadga mitt
bedömande, huruvida den nya redactionen af 72 §. borde
antagas eller icke, hade jag önskat, hvad jag jemväl yttrat
för några af Styrelsens organér, att man linge tillfälle att
se K. M.'s förslag till banklag och huru K. M. från första
början uppfattat den magt, som, enligt den förändrade redactionen,
K. M. tillkomme; hvilket jag så mycket mera
önskade, som man icke kan fördölja, att denna redaction
är vådlig och mindre väl vald. Då jag nu erfarit innehållet
af lagförslaget, är jag dock icke kommen ur det bryderi,
hvaruti jag fann mig, derföre att det icke är framstäldt i
den form, att det grundlagsenligt kan remitteras. Jag bade
föreställt mig, att förslaget bort vara sådant, att det inne
-
Den 8 Mars f. m.
9«
hållit alternativa stadganden för bifall eller afslag å 7a §:s
nya redaction, i hvilket fall vi hade tryggt kunnat remittera
förslaget; men nu är förhållandet icke sådant, hvilket
jag dock förklarar så, att tiden varit för kort att, efter det
K.. M. beslöt lemna B,. St. kännedom af banklagen, uppgöra
de alternativa förslagen. Vi befinna oss nu i en ganska kinkig
formfråga, och jag medger, att Hr Cederschjöld i alla
sina framställningar haft fullkomligt rätt. Således önskade
jag, att målet finge hvila, tills frågan om 72 §. blifvit afgjord
Men jag tror mig äfven kunna uppgifva ett sätt,
hvarpå remiss kunde bifallas. Jag ber att först få besvara
Hr Dalmans hemställan om remiss till Constit.Utsk. Om vi
se i grundlagen, huru beskaffade de mål skola vara, som
remitteras till detta Utsk., erfara vi, att detta mål omöjligen
kan remitteras dit, emedan sådant förutsätter ett grundlagsförslag,
som skall hvila till nästa Riksdag, hvilket icke
kan vara meningen med denna lag. Gr. Spens har åter föreslagit,
att i propositionen skulle intagas, att R. o. Ad.
ville till BancoUtsk. remittera K. M:s Propos. i de delar,
som icke rubbas, antingen den nya redactionen af 72 §. antages
eller icke. Om man noggrannt betraktar detta förslag,
finner man, att det ej är annat än Hr Cederschjölds,
att frågan må hvila, emedan R. o. Ad. icke på förhand kan
afgöra, hvilka delar genom beslutet rörande 72 §• kunna
rubbas, och sålunda kunde ej remissen afgå, förrän detta
beslut är fattadt, hvilket blefve hvad Hr Cederschjöld föreslagit.
Då jag likväl tror, att man bör söka förlika grundlagens
föreskrift i Riksd.Ordnts 44 §•> som bjuder remiss å en
K. M:s Propos., med den, som förbjuder att remittera en,
som står i strid med grundlagen; så skall jag våga till Hr
Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. framställa det förslag, att
proposition på remiss framställes med det tillägg, att R. o.
Ad. beslutar remiss under den förklaring, att, i händelse
den nya redactionen af 72 §. blifver uti något Stånd afslagen,
R. o. Ad. anser alla §§. i förslaget, hvilka icke då instämma
med grundlagen, böra förfalla. Detta instämmer
med H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts förklaring, att nemligen
förslaget skall stå eller falla med 72 §:s nya redaction; och
om Hr Gr. och Landtm, vill gifva oss denna proposition,
tror jag mig med godt samvete kunna bifalla remissen,
emedan jag då icke behöfver befara den snara, Hr Rosenblad
antydt, att nemligen saken i alla fall skulle drifvas
igenom.
Hr Stråle: H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt har till en
del förekommit mig i afseende på den anmärkning, en ledamot
gjort vid Högsta Domstolens yttrande i ämnet. Jag
får fästa den värda ledamotens uppmärksamhet derpå, att
han troligen icke rätt uppfattat meningen i mitt yttrande.
Jag har classificerat de stadganden, ifrågavarande förslag in
-
D e n 8 Mars f. m.
nehålier, och sökt visa, att endast Bankens rättigheter och
skyldigheter mot enskilda personer och dessas rättigheter
och skyldigheter sins emellan kunde tillhöra Högsta Domstolens
granskning; hvaremot jag ansåg de §§., som grundade
sig på suppositioner om en ny §. i vår grundlag, icke
vara bland dem, hvaröfver K. M. ville höra Högsta Domstolen,
emedan Högsta Domstolen aldrig tillkommit att afgifva
utlåtande i grundlagsfrågor. Jag kan således icke för
min del finna, att det kan anses hafva varit Högsta Domstolens
mening att tillstyrka de §§., som bero af grundlagen,
och tror jemväl, att om man läser Högsta Domstolens
protoeoll, skall det i afseende på dessa §§. finnas innehålla
hvarken utlåtande elier tillstyrkande.
Frih. Rantzou, Joli. A Ib.: Jag reserverar min rätt
att i nästa plenum utveckla mina anmärkningar emot förslaget;
men då jag i hufvudsaken instämmer med dem, som
talat deremot, förenar jag mig med Ilr Cederschjöld i den
åsigt, att saken bör hvila, intilldess frågan om 72 §. Iteg.F.
blifvit afgjord. Skulle deremot R. o. Ad. anse, att remiss
till Utsk. ovillkorligen bör ske, så är min tanke, att detta
lagförslag lika ovilkorligt bör hänvisas till Constit.Utskottet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skall äfven hålla mig
inom formfrågan, och får då först hembära min tacksamhet
till H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, som, i egenskap af
Konungens Rådgifvare, tillkännagifvit, att det icke är Konungens
afsigt, att på det sätt, Hr Rosenblad antydt, komma
till den åsyftade förändringen i lagstiftningen för Banken.
Jag anser denna förklaring vara i full öfverensstämmelse
med den åsigt, som blifvit yttrad af Hr Cederschjöld,
med hvilken jag till alla delar förenar mig. Jag erkänner
dock, att jag hade önskat, att denna Nåd. Skrifvelse icke
varit i form af en Propos.; den hade då lemnat det ljus,
Gr. af Wetterstedt velat sprida, i stället för att innehålla
brännbara ämnen. I det skick, hvari saken nu står, tror
jag, att man bäst kan komma till slut, om man lagger den
på bordet; och jag får begära dess bordläggning på grund
af 49 §■ Riksd.Ordn,, som stadgar, att om fråga uppstår om
och hvart remitteras bör, kan denna fråga hvila till nästa
plenum. Om den således nu lägges på bordet, kunna vi
komma i tillfälle att fatta beslut om 72 §. och att sedermera
på formenligt sätt remittera ifrågavarande K. Skrifvelse,
hvarå remiss icke kan vägras, då den ankommit såsom
en Proposition.
Gr. Cronhjelm förenade sig med Gr. Horn.
Hr Cederschjöld: Jag instämmer med Grefvarna Cronhjelm
och Horn i hembärandet af tacksamhet till H. Ex. Hr
Gr. af Wetterstedt för den förklaring, han gjort, att detta
lagförslag skulle förfalla, i händelse den nya redactionen af
7a icke blefve antagen. Jag har för min del derigenom
D c n 8 Mars f, m.
93
blifvit lugnad för den oro, jag fått genom detta lagförslag,
och hvilken nyss stegrades genom en värd ledamots tillkännagivande
, att hvad man icke vann på en väg skulle sökas
på en annan. I händelse denna fråga nödvändigt skall
remitteras, är äfven jag af den mening, att man bör från
II. o. Ad:s bord förflytta den till Utsk:s, nemi. med förständigande,
att, i händelse 72 §. icke blifver bifallen, saken
kommer att förfalla.
Hr Dalman: Jag finnér mig icke, hvarken af Frih.
Cederström eller Gr. Cronhjelm, öfvertygad derom, att detta
mål icke kan grundlagsenligt remitteras till Constit.Utsk.
Deremot finner jag alt, enligt 81 och 83 §§. R.F., alla frågor
om ändring, upphäfvande eller förklaring af grundlagarna
skola handläggas af Constit.Utsk., antingen de härleda sig
från Konungens Propositioner, som framställas i Ståndens
plena, eller från enskildas motioner, som anmälas i Utskottet.
Om man således antager, hvad jag antager, att ordalydelsen
af denna K. M:s Propos. är stridande mot vår nu
gällande grundlag, måste jag äfven anse Konungens afsigt
hafva varit att föreslå en ändring i grundlagen och att denna
fråga skulle i grundlagsenlig väg behandlas, hvilket icke
kan ske på annat sätt, än genom remiss till Constit.Utsk.
Då jag med samma tacksamhet, som de öfriga ledamöter,
hvilka redan uttryckt den, hört H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt
tillkännagifva Konungens Rådgifvares öfvertygelse, att
meningen här icke varit annan, än att denna banklag skulle
antagas endast i den händelse, att redactionsförändringen af
72 §. ginge igenom, så hafva många af mina farhågor försvunnit;
och jag vill derföre förena mig med Gr. Cronhjelm
och Hr Cederschjöld örn remiss med sådant förbehåll de föreslagit,
hvarigenom jag tror, att inan bäst förlikar de skiljaktiga
åsigterna.
II. Ex. Hr Frih. Lagerbjelke, Gust.: Denna discussion
har redan blifvit betydligt förlängd, ehuru den hufvudsakligen
endast rört formfrågan; men formen är ofta svårare
att utreda, än grunden af en mängd ärenden. När jag anhöll
om ordet, hade ännu icke Råga uppstått, roen sedan
har fråga uppstått om bordläggning af den del af ämnet,
som rörer olika begrepp om hvart ärendet skall remitteras.
I händelse denna bordläggning äger rum, skall jag äga föga
eller intet att säga, och äfven i motsatt händelse kan hvad
jag önskade framställa föga vara annat, än en återklang af
hvad en annan af Konungens Rådgifvare förut för H. R. o.
Ad. framställt.
E11 annan värd ledamot, Gr. Cronhjelm, har med vanlig
skarpsinnighet utredt svårigheterna af alla de förslag till
remiss, som blifvit framställda; det återstår således blott att
besvara det förslag, han sjelf i stället för dem framställt.
Deremot isynes vara att invända, att ehuru, i händelse 72 §:s
94
Den 8 Mars f. m.
redactionsförändring afsloges, det verkligen lomme att så
tillgå, som Hr Gr. föreställer sig, så skulle likväl ett sådant
vilkor, sorn han tillstyrkt, äfven innebära ett förut fattadt
beslut, hvilket jag ej tror formeniigt kunna tagas. Men det
motstånd, som blotta remissen, d. v. s. första preliminärbehandlingen
af det förslag till banklag, Konungen meddelat
R. St., det motstånd, säger jag, som denna preliminäråtgärd
här rönt, synes mig, efter den af H. Ex. Hr Gr. af
Wetterstedt gjorda förklaring, skäligen icke böra förlängas.
1 samma förutsättning, lagförslaget blifvit uppgjordt, synes
det mig kunna remitteras, och uttryckandet af vissa vilkor
dervid skulle innebära den nyss antydda olagligheten af ett
förut fattadt beslut. Dessutom, hvilken är då den förutsättning,
i hvilken detta lagförslag är uppgjordt? Det är förutsättningen
af 72 §:s nya redactions antagande; och antingen
denna förutsättning förverkligas eller tillintetgörés af utgången,
står saken på samma punkt efter den förklaring,
som blifvit lemnad, och den åsigt, som synes vara allmänneligen
uppfattad. Hvarföre då förlora tiden, hvarföre då
neka sig den granskning och utredning, som upplyser ämnet?
Och vore det icke i detta hänseende, och då intet tvifvel
kan uppstå, att ärendet på ett eller annat sätt antar den
form, som utgången af frågan om 72 §. nästan fäster på detsamma,
vöre det icke, säger jag, resultatet af en vägran till
remissen, att man qväfde pröfningen och dömde ulan ransakning.
Jag förenar mig således i anhållan om remiss till
BancoUtskottet.
Hr Rosenblad: Jag erkänner, att jag icke skulle begärt
ordet, för att vidare yttra mig i denna fråga, dm det
icke här varit ett antaget bruk, att anse den, som icke sagt
sista ordet, hafva medgifvit kraften och vigten af hvad mot
honom blifvit anfördt, äfven om det saknat allt skäl. Jag
vill derföre, i afseende på mitt yttrande om behofvet af att
antingen genom grundlag eller civil lag lemna Konungen del
i lagstiftningen för Banken, fästa den värde Gr:s uppmärksamhet,
af hvilken detta yttrande blifvit upptaget, derpå, att
intet hinder finnes för den, forn önskar gifva en sådan lag
helgden af grundlag, att, i fall denna önskan icke vinnes,
söka utvei’ka lagen på annan väg. Jag vill fästa den ädle
Gr:s uppmärksamhet derpå, att då t. ex. frågan om publicitet
vid Ståndens öfver läggningar uppstod, funnos personer,
hvilka ansågo sådant vara i strid med grundlagen. Detta
ogillades; men jag hörde då samma Gr. yrka ett stadgande
derom i grundlagen, och detta hindrade icke stadgandets antagande
genom en civil lagstiftning i ämnet. Jag vill äfven,
då man beklagat sig öfver, att samma saker blifvit för ofta
omtalade, fästa uppmärksamheten derpå, att saker finnas af
den vigt, att de behöfva väl inpreglas i minnet, och således
förtjena att äfven för 3:dje eller 4^de gången upprepas; och
jag får anmärka, att då frågan angår ett lagförslag för Ban—
D c ii 8 Mars f. m.
len, är det icke ett främmande ämne att ingå i undersökning,
huruvida den föreslagna lagstiftningen är nödig eller
icke. Jag har ansett mig, med den rätt jag har såsom ledamot
i Ståndet och i anseende till min befattning i Bancoverket,
hafva varit uppfordrad att upptaga äfven hufvudsaken,
och jag torde derigenom vara rättfärdigad, om jag
också haft olyckan att af någon anses hafva varit för vidlyftig.
Jag har för öfrigt intet att tillägga, och 'skall icke
till besvarande upptaga, hvad man ytterligare torde vilja
emot mig framställa.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Jag tror mig möjligen
hafva varit missförstådd af några värda ledamöter. Jag
tror mig icke hafva sagt, att, om 72 §:s nya redaction blefve
afslagen, det nu meddelta lagförslaget skulle alldeles
förfalla. Jag har icke kunnat säga detta. Men jag har deremot
sagt och det förklarar jag öppet, att 72 §:snyaredactions
afslående skall inverka helt och hållet på detta förslag,
och att således både Utsk. vid behandlingen deraf och
Stånden vid dess slutliga pröfning nödvändigt skola, till följd
af ett afslag på den nya redactionen, deruti göra alla de
förändringar, som med ett sådant afslag äro förenliga. Detta
har jag, sagt och detta öppna förklarande förnyar jag nu,
emedan, såsom jag förut sagt, detta af K. M. afgifna förslag
blifvit uppgjord t under förutsättning, under förmodan, att
den nya redactionen till 72 §. It. F. kornme att antagas.
Frih. Boye: Jag skulle alltför gerna afstå från vidare
yttrande i frågan; men jag bör säga, att Gr. Cronhjelms distiuction
lika så litet, som den Gr. Spens föreslagit, kan antagas.
Jag vill emot denna distinction anföra ännu ett skäl,
det nemligen , att den är öfverflödig.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Sedan fråga uppstått,
hvart denna K. M. Nåd. Propos. remitteras bör, och denna
fråga af Grefvarna Horn och Cronhjelm blifvit begärd på
bordet, lärer den komma att hvila till nästa plenum, och
jag vill derföre icke nu anföra något i hufvudsaken; men
jag kan likväl icke undgå att i förbigående yttra, det formfrågan
synes mig ganska simpel, om man vill åsidosätta alla
de omständigheter, som icke egentligen inverka derpå. Skulle
den Nåd. Propos. bestämdt strida mot grundlagen, lärer Ilr
Gr. o. Landtm, icke framställa proposition på dess remitterande.
Skulle detta vara tvetydigt, men mångens öfvertygelse
vara den, att "den Nåd. Propos. strider mot grundlagen
och att det således ålegat den eontrasignerande att derpå
fästa Konungens uppmärksamhet, så betyder det, att man
anser den eontrasignerande icke hafva uppfyllt sina tjensteåligganden,
och då länder 2q §. Riksd.Ordn. till efterrättelse;
då skola de i denna §. föreskrifna ordalag, och inga
andra, nyttjas. Någon fråga om lagligheten af Konungens
nu förevarande Nåd. Propos. tror jag således på detta sätt
96
D e n 8 Mars f. m.
icke kunna komma under öfverläggning. Skulle Hr Gr. o.
Landtm, komma att framställa propos. till remiss, lärer det,
till följd af 87 §. R. F., vara tydligt, att den bör ske till
LagUtsk., äfvensom frågan, enligt 3a §. Riksd.Ordn., bör
remitteras till BancoUtsk., när den angår Bankens förvaltning.
Att remiss således lagenligt bör ske till både Lag- och
BancoUtsk:n synes mig påtagligt. Jag vill dock icke uppehålla
med en längre utveckling af min tanke, emedan frågan
är begärd pä bordet.
Gr. Cronhjelm: Ehuruväl sjelfva frågan om, hvart remitteras
bör, är begärd på bordet och således kommer att
hvila, anhåller jag dock att få upptaga till besvarande några
ord emot mitt afgifna anförande. IL Ex. Frih. Lagerbjelke
har yttrat, att det tillägg, jag föreslagit uti propositionen
till remiss, skulle innefatta ett förut fattad t beslut.
Detta kan jag icke af ordalagen inse. Jag vill icke säga, att
detta tillägg har förtjensten af en god redaction, det hade
kanske kunnat uttryckas bättre och annorlunda; men min
mening är blott att få uttryckt, att de §§., som icke stå tillsammans
med nu gällande grundlag, komma att förfalla, i
händelse grundlagen blir oförändrad. Samma ledamot har
sagt, att man måste antaga, att lagförslaget kommer att dis—
cuteras och behandlas under den förutsättning, under hvilken
det är uppgjordt, nemligen, att den nya redactionen af
72 §. skall gå igenom; men jag tror icke, att vi, i öfverensstämmelse
med grundlagen kunna utan något tillägg remittera
detta förslag, sådant det nu befinner sig. Jag behöfver
icke framställa den frågan, om någon kan bestrida, att denna
Konungens Propos. är stridande mot nu gällande grundlag.
Låtom oss förflytta oss till föregående Riksdag. Grundlagen
är ännu densamma, ehuru ett förslag till dess förändrande
ligger på bordet. Jag frågar: huru skulle väl II. R.
o. Ad:n gjort, om denna Konungens Propos. kommit bit,
utan att något förslag till redactionsförändring i 72 §. funnits?
Påtagligen hade vi ansett Propos. grundlagsvidrig, och
jag vet icke, att ett hvilande grundlagsförslag kan gifva oss
rätt att anse grundlagen mindre gällande, änskönt vi kunna
förändra den om några dagar. IJr Rosenblad har sagt, att
jag yrkat ett grundlagsstadgande örn publicitet vid Ståndens
öfverläggningar, hvilket sedan tillkom i form af civil lag.
Det är sannt, att jag under en discussion framställde min
önskan, att detta stadgande måtte intagas i grundlagen, isynnerhet
då det kan hända, att våra protocoll komma att stympade
tryckas; men jag torde få anmärka, att i grundlagen
icke fanns något stadgande, som förbjöd publiciteten, såsom
fallet är med detta förslag, då grundlagen förbjuder, att någon
annan än R. St. må stifta lagar för Banken och garantera
densamma. Denna grundlagsstridighet är det, som hindrar
-
*
Den 8 Mars f. ra.
97
drar oss att utan någon reservation remittera förslaget till
Banco Utsk.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt har trott, att jag så uppfattat
hans yttrande, att hela det Nåd. lagförslaget skulle
falla i samma ögonblick, redactionsförändringen af 72 JJ.
Liefve afslagen. Jag har icke så uppfattat det. Jag har
hemburit min tacksamhet för den förklaring, att alla de §Jj.
i lagförslaget, som äro byggda på förutsättningen af en annan
72 §. iR.-F., komme att förfalla, i fall denna grundlagsförändring
förfaller.
Frih. Palmstjerna har yttrat, att formfrågan är simpel,
om man åsidosätter några omständigheter, och att remiss
borde ske till Lag- och BancoUtsktn. Frågan är verkligen
simpel, om man åsidosätter den lilla omständigheten , g r u n dlagen;
men gör man icke det, bör man tillse, att icke en
grundlagsstridig remiss må ske.
Gr. Spens: Så liten skillnad, som verkligen finnes
emellan Gr. Cronhjelms och mitt förslag, torde det vara
onödigt att nu dermed uppehålla R. o. Ad:s tid, då frågan
är begärd på bordet, och rättigheten dertill icke lärer kunna
vägras. Jag får således i nästa plenum tillfälle att visa
den ringa skillnaden emellan dessa förslag.
Hr Cederschjöld: Det är med bekymmer jag hört
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt justera sitt uttryck. Jag har
svårt att tro, det jag alldeles oriktigt uppfattat detsamma;
och vi äro här 4 å 5oo lefvande protocoll, till hvilka jag
nästan skulle våga vädja. Jag bestrider icke någons rätt att
andra sina uttryck, nemi. vid protocollsjusteringen; men jag
kan icke tillerkänna någon rättighet att återkalla hvad man
sagt. Jag kan icke annat minnas, än att orden voro sådana,
som de, för hvilka jag hembar H. Ex. min tacksamhet.
»Sedan för öfrigt frågan örn remiss blifvit begärd på bordet,
bar jag intet vidare att tillägga.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Äfven jag hade ämnat
att icke här yttra ett enda ord, sedan frågan blifvit begärd
på bordet, hvaruti jag instämmer. Men jag vill hemställa
till en värd ledamot, Hr Cederschjöld, som velat sätta
i fråga min rätt att upplysa om hvad jag sagt, om han till
en sådan framställning haft någon anledning. Jag torde, äfven
jag, förtjena något vitsord i afseende på den mening jag
haft, då jag framställt mitt yttrande; och det är blott af
denna naturliga rätt, jag velat begagna mig, utan afseende
på, om sådant kallas justering eller något annat. Jag vädjar
till den värda ledamoten sjelf, 0111 jag icke sade, att jag
gerna, i full Öfverensstämmelse med honom, velat, att detta
lagförslag linge hvila, tills det blifvcr afgjordt, huruvida 72 §.'9
nya redaction vinner bifall, med mindre jag icke ansåg, att
en vägran af remiss vore att träda grundlagens tydliga bud
4 H. 1 iJ
9S
Den 8 Mars f. m.
för nära. Om jag således haft för afsigt att dermed förklara,
att förslaget skulle förfalla på samma gång som redactionsförändringen
af 72 §. blefve afslagen, så vet jag icke
hvad skål jag skulle haft att påyrka remiss, dag har icke
sagt, att förslaget skulle förfalla, utan förklarat, att den
nya redactionens afsiående skulle inverka på ordställningen
af förslaget, samt att såval BancoUtsk. som Stånden ägde
fullkomlig rätt att deruti göra de ändringar, hvilka utgången
af frågan om 72 §. kan göra erforderliga. Hvarken
med denna eller min förra förklaring har jag sökt inleda
någon af H. R o. Ad. till någon annan tydning af min mening,
än den, mina ord verkligen innefattat.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då fråga
uppstått om eller hvart den nu föredragna Nåd. Skrifvelsen
borde remitteras, och denna fråga blifvit begärd på bordet,
kunde sådant, till följd af 49§• Riksd.Ordn., icke förvägras.
Justerades 11 protocollsutdrag för den 3 och 4 dennes.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 4 dennes på bordet lagda
Nåd. Skrifvelse, ang:de bevillning af utdelningen å Trollhätte
Canal- och Slussverks-bolags actier.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: I fall denna K. M:s
Nåd. Skrifvelse löredrages för att remitteras till Bevilln.-  Utsk., ber jag att fä yttra nägra ord. Jag tror nemligen,
att intet skäl förekommer, som talar för befrielse från bevillning
af utdelningen å Trollhätte Canal- och Slussverksbolags
actier. Det enda, hvarpå man velat stödja en sådan
befrielse, ar, att Kronan af bolaget åtnjuter den förmån,
att Kronans fartyg kostnadsfritt förskaffas å canalen. Dessa
bolagets åligganden, redan stadgade i octrojen, synas mig
e< dast vara en billig ersättning för de uteslutande privilegier,
bolaget åtnjuter, således intet skäl till frihet från bevillning.
För öfrigt är detta bolag förmodligen det rikaste,
soln funnits i Sverige i afseende på den höga procent, adierna
lemna. Sjelfva utdelningen af dessa proc. får icke, enligt
octrojen, öfverstiga 9 proc., men inkomsterna uppgå verkligen
till minst 20 proc , emedan 11 å i5 proc. å aclierna
afsättas till slussbyggnadernas och fartens förbättrande.
Jag hemställer då, om minsta skäl finnes för den ifrågavarande
befrielsen från bevillning, helst något sådant icke linnes
föreskrifvet i bolagets octroj Och dessutom dess actier
nu, genom Götha canals färdigbyggande, stigit i värde utöfver
förväntan. Jag anhåller, att dessa anmärkningar må
fä åtfölja remissen till Bevilln.Utskottet.
Remitterades till Bevilln.Utskottet.
Föredrogs ånyo Constit.Utskts d. 24 sisth Fehr. på bor
-
Den ii Mars f. m.
99
det lagda memorial N:o i, med uppgift å de till afgörande
beredda grundlagsändringsförslag.
Begärdes på bordet af Deras Excellenser Grefvarna af
Wetterstedt, Gust., och Brahe, Magnus, samt af Grefvarna
Horn, Claes Fredr., och Posse, Arvid.
Gr. von Fersen, Hans: I anledning af den nyss
väckta frågan om och till hvilket Utsk. K. M:s Nåd. Skrifvelse,
ang:de banklagen, bör remitteras, får jag framställa
den motion, att, vid föredragning af Constit.Utsk:s memorial
N:o r, de föreslagna förändringarna uti 63 och 72 §§.
Reg.F., ehuru de ej stå främst, måtte föredragas först och
före frågan örn remissen af nyssberörde Råd. Skrifvelse. Jag
anhåller, att denna min motion måtte få hvila på bordet
och i nästa plenum blifva föredragen före de frågor, hvarom
den handlar.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust., begärde detta
Gr. von Fersens yttrande på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 4 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den ii Mars 1834-
Plenum kl. io f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. 8 dennes.
I anledning af justeringen af prot utdraget, röride remiss
till Oecon.Utsk. af Hr von Scheeles anförande i anledning
af gjord anmärkning vid dess motion om framflyttning
af tiden för Gudstjenstens firande på sön- och högtidsdagar,
yttrade:
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Af det upplästa prot.-  utdr. finner jag, att såväl Hr von Scheeles motion sorn mitt
dervid afgifna yttrande lära blifvit remitterade lill Allm.
Besv.- o. Oecon.Utsk. Då likväl förslaget åsyftar en förändring
i Kyrkolagen, anser jag remissen rätteligen böra ske
till LagUtsk., som, enligt 87 §. Pieg.F., har att med denna
fråga taga befattning.
Undertecknad Piidd.S ecr eterare: I anledning af Gr.
Cronhjelms vid det upplästa prot.utdr. nyss gjorda anmärkning,
att remissen bort ske lill LagUtsk., får jag äran tillkännagifva,
att Hr von Scheeles motion redan d. 3 eller 4
i denna månad blifvit af R. o. Ad. remitterad lill Allm.
109
Pen ii Mar» f. m.
Besv.- o. Oecon.Utsk., samt att prot.utdr. derom är förut
justerad t.
Gr. Cronhjelm: Vid det af Ridd.Seereteraren upplysta
förhållande linner jag väl det lämpligaste vara, att mitt
ifrågavarande yttrande äfven remitteras till Oecon.Utsk. Jag
förutser dock, att hela frågan skall återkomma med den förklaring
af Utsk., att saken ej hörer dit.
Justerades pleniprotocollet för d. 3 dennes f. m.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Jag har ingenting att justera
vid det upplasta protocollet, såsom varande ganska
riktigt; men då det är ett bruk hos oss att vid justering af
hvad man redan yttrat anföra det nva, man i saken vill tillägga,
anhåller jag att vid detta tillfälle få erinra, att då
jag framställde mitt förslag, rör:de löner för Pastorsadjuncter,
förglömde jag att åt denna framställning gifva hela den
utsträckning, som tillhör densamma. Jäg skulle derföre önska
att nu få utsträcka min motion till arfvode för alla vicariater,
samt begär, att detta mitt yttrande må tillika med
motionen remitteras till Utskottet.
Detta yttrande remitterades till Oecon.Utsk. i sammanhang
med Gr. Löwenhjehns förut till Utsk. remitterade motion,
ang:de Pastorsadjuncters löner.
Ånyo föredrogs Gr. von Fersens, Hans, d. 8 dennes på
bordet lagda motion, alt grundlagsändringsförslagen till 63
och 72 §§. Reg.F. mätte till afgörande företagas först bland
de sedan sista Riksdag hvilande förslag till ändring af grundlagarna
och innan beslut fattas i frågan 0111 hvart K. M:s
Nåd. Skrifvelse med förslag till lag för Banken bör remitteras.
Gr. von Fersen, Hans: Vid slutet af sista plenum
framställde jag den nu af Hr Gr. o. Landtm, föredragna
motion, innehållande att de sedan sista Riksdag hvilande
grundlagsfrågorna om 63 och 72 §§. Reg.F. matte företagas
till afgörande, innan den i sistl. plenum bordlagda frågan,
om och hvart K. M:s Nåd. Skrifvelse roed förslag till banklag
borde remitteras, ånyo förekom. Jag har nu begärt ordet
endast för att i korthet söka redogöra för motiverna till
denna min motion. Till en början får jag förklara, att motionen
ingalunda leder sitt ursprung från någon s. k. Riksdagstaktik
för eller mot antagandet af 72 §■, utan från det
förhållande, som jag ber att få i minnet återföra, att frågan,
örn och hvart remiss af banklagen skulle ske, i sista
plenum bordlädes på den grund, att stridiga meningar i
detta afseende uppstodo, särdeles med afseende å det hinder,
att förslaget till banklag icke öfvérensstämde med den
hittills gällande redactionen af 72 §. Dessa hinder voro vid
sista pleni slut lika litet som nu undanröjda, och i följd
Den ii Mars f. m.
IOI
deraf, på det att samma hinder ej ännu ytterligare vid blifvande
föredragning skulle framstå, föranleddes jag att väcka
den nu ifrågavarande motionen, hälst sedan 72 §. blifvit
afgjord. Remissfrågan synes mig ej i något afseende blifva
för någon tvifvelaktig. Jag har ansett mig skyldig att
nu yttra dessa ord om anledningen till min motion, emedan,
då motionen gjordes, Ståndet var ganska fåtaligt sarnladt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag i sista plenum begärde
bordläggning af frågan om remiss å den K. Propos.
med förslag till banklag, erkänner jag, att delta skedde till
följd af en verklig Riksdagstaktik, emedan jag, på grund af
hvad Gr. af Wetterstedt då yttrade, att nemligen förslaget
vore beroende af 72 §:s antagande, ansåg såsom en gifven
följd af bordläggningen, att 72 §. skulle först till afgörande
företagas, hvadan jag äfven ansåg öfverflödigt att härom göra
den reservation, som Gr. v. Fersen genom sin motion till—
vägabragt. Jag tror således, att vi utan svårighet skulle
kunna komma till slut i den krångliga remissfrågan, om
grundlagsfrågorna, rörande 63 och 72 §§. Reg.F , nu först
företagas; och jag tillstyrker derföre bifall till Gr. v. Fersens
motion.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag vill visserligen ej bestrida
Gr. v. Fersens motion, och uppträder således för att
äfven tillstyrka bifall till densamma. Jag anser likväl det
tillhöra min pligt att yttra den öfvertygelse, jag hyser, att
ingenting dermed vinnes; ty på hvad sätt än R. o. Ad. kommer
att afgöra 72 §., blifver den dock icke genast grundlag,
och samma dubier komma således att återstå i frågan
om remiss af förslaget till banklag. 49 §• Riksd.Ordn. säger,
att då fråga uppstår om eller hvart remitteras bör, kan en
sådan fråga blott för ett plenum bordläggas, men sedan skall
beslut i niista plenum ovägerligen fattas; och om vi nu börja
med att debattera de ifrån Consit.Utsk. inkomna livilande
grundlagsförslagen, skall troligen frågan örn remiss af banklagen
ej medhinnas att på hela dagen förekomma. Jag begär
emedlertid blott, att hvad jag nu yttrat må, utan att
hindra bifall till Gr. v. Fersens motion, blifva för min enskilda
räkning antecknadt till protocollet.
Frih. Boye, Fredr.: I anledning af hvad Gr. Cronhjelm
yttrat om sin farhåga, att vi, i händelse 63 och 72
Reg.F. nu blefve till afgörande företagna, skulle inledas
i så vidlyftiga debatter, att hinder deraf skulle möta för remissen
af banklagen i detta plenum; så, ehuru jag har en
helt annan åsigt och tror, att den representant, som nu mera
icke fattat sitt beslut och noga öfvervägt de ifrågavarande begge
grundlagsförändringarna, är att beklaga, samt derföre tar
för afgjordt, att ingen här finnes, som icke redan stadgat sin
öfvertygelse i ämnet, anhåller jag likväl, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes för R. o. Ad. föreslå att ej inlåta sig i nå
-
103
Den ii Mars f. ra.
gon discussion öfver de omnämnda §§., utan genast företaga
dem till afgörande; och som jag förutser, att saken ej kan
aflöpa utan votering, får jag begära den. Det har vid denna
Riksdag gjort sig gällande en princip att hushålla, och
för min del anser jag den största hushållningen vara den,
som sker med tiden. Om vi således genom votering skulle
kunna hushålla med 3 eller 4 timmar, som eljest skulle användas
på en öfverflödig discussion, hemställer jag, om vi ej
genast böra skrida till en votering, som ändock till slut blifver
oundviklig.
Gr. Cronhjelm: Då jag ej bestridt bifall till Gr. v.
Fersens motion och ej heller hört någon annan göra det,
synes någon vidare discussion derom icke kunna äga rum;
men då den siste värde talaren yttrat åsigter, som stå i strid
med principerna för alla offentliga debatter och för sjelfva
den constitutionela inrättningen af rådslående församlingar,
anser jag mig härom böra yttra några ord. Skulle det
verkligen stå så till, att R. o. Ad. eller R. St. församlades
med orubbligt fattad öfvertygelse i hvarje sak, så vet jag ej,
hvartill våra rådplägningar skulle tjena; de borde då alldeles
upphöra och tidningarnas meddelanden inskränka sig dertill
att gifva allmänheten kännedom om våra voteringspropositioner,
under det vi här ensamt sysselsatte oss med att
votera. Men ehuru flera visserligen torde här finnas, sorn
äro benägna att utan alla afseenden vidhålla sin en gång
fattade tanka, dels till följd af en orubblig öfvertygelse och
dels må hända af andra inverkande skäl, tror jag likväl, att
många äfven finnas med så liberala åsigter, att de låta af
discussionen öfvertyga sig.
Gr. von Fersen: I anledning af Gr. Cronhjelms första
yttrande, att ingenting med mitt förslag skulle vara vunnet,
torde jag få fästa hans uppmärksamhet derpå, att, såsom
Gr. sjelf anmärkt, frågan om remiss af banklagen måste
i dag afgöras; och som jag fortfar i den åsigt, att sedan 72
§. blifvit afgjord, den andra frågan då är ganska lätt, synes
mig vinsten just ligga deruti, alt hindren före remissfrågans
afgörande äro undanröjda. I anledning åter af en annan
värd talares begäran om votering, innan den frågan blifvit
föredragen, hvarom voteringen skulle ske, vill jag ej yttra
mig; men svårligen lärer Frih. Boye kunna emot 5o §:s i
Riksd.Ordn. föreskrift förneka någon att yttra sig öfver det
ämne, som af Hr Gr. o. Landtm, föredrages. Jag fortfar i
min anhållan, att frågorna må förekomma i den ordning, jag
föreslagit, helst tidsbesparing härmed synes vinnas, då både
grundlags-§f. och remissfrågan på detta sätt torde kunna i
dag hinna afgöras.
Hr von Heijne, Georg: Jag är till en del af Grefvarna
Cronhjelm och v. Fersen förekommen, i hvad jag ämnat
yttra; jag vill derföre blott tillägga, att ehuru jag, lika
Den u Mars f. m.
io3
med Frih. Fredr. Boye tror, att hvar och en tagit sitt beslut
och bestämt sig, huru han ämnar votera rör:de 72 § ,
anser jag det likväl böra vara af interesse för såväl R. o. Ad.
som för allmänheten att höra de motiver, hvilka å ömse
sidor ligga till grund för vår öfvertygelse i denna vigtiga
fråga. Elter min tanka är det således riktigt, att discussion
derom uppstår; men jag hoppas, att den ej må blifva
alltför lång.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Inskränkande
mig till ämnet, oell då jag var den, som begärde Gr. v.
Forsens motion på bordet, får jag nu blott förklara, att jag,
med instämmande i Gr. v. Fersens här framställda motiver,
anhåller om Hr Gr. o. Landtm» proposition till bifalla motionen.
Uppå derom af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
proposition blef Gr. v. Fersens nu föredragna förslag af R.
o. Ad. bifallet.
Utur den uppgift på de från sista Riksdag till den nuvarande
hänskjutna och livilande förslag till grundlagsändringar,
hvilken åtföljt Constit.Utsk:s d. sisth Febr. på bordet
lagda memorial A:o 1, föredrogs nu följande, af K. M.
föreslagna nya redaction af 63 §. Reg.Formen.
”Dessutom böra, för oförsedda händelser, tvenne särskilda
tillräckliga summor anslås och till utbetalning
”å R. St:s Riksg.Cont. anvisas, den ena att vara tillgänglig,
då Konungen till Rikets försvar eller andra högst
”vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela StatsRådets tan”kar
deröfver blifvit inhemtade, finner den vara oundvikli”gen
nödig; den andra, att vid infallande krig af Konungen
lyftas, sedan han StatsRådet in pleno hört och R. St.
”sammankallat. R. St:s förseglade anordning å sistnämnde
”summa må ej förr brytas, eller summan af Fullmägtige
”i Riksg.Cont. utbetalas, än sedan Riksdagskallelsen blif”vit
i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord.”
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonli.: Hvarje förändring
i grundlagen innefattar rubbning eller upphäfvande af ett
contract Statsmagterna emellan, som är till orubblig efterlefnad
antaget; och hvarje sådan förändring måste således
med största varsamhet behandlas af ett folk, som är ömtåligt
om sina rättigheter. Svenska nationen har likväl Riksdag
efter Riksdag till Regeringen gjort concessioner af sina
rättigheter, utan någon motsvarighet å andra Statsmagtens
sida; och om man jemnför grundlagen, sådan den var 1S09
och sådan den nu befinnes, skall man finna sådana förändringar
deruti, att den kan liknas vid ett lappadt täcke,
hvari man knappt kan igenkänna bottenfärgen. Det är tid
att upphöra med dessa concessioner; men alla de från Constit.
Utsk. inkomna och från sista Riksdag hvilande förslag
Den ii Mars f. m.
till grundlagsförändringar i gemen, samt 63 och 72 §§. Reg.F.
isynnerhet, innefatta concessioner af sådana urgamla rättigheter,
som Svenska fbiket förbehållit sig äfven under envåldstiderna.
Jag frågar: har den andra Statsmagten deremot
gjort någon concession åt folket? Jag var vid sista Riksdagen
en bland de 27 tviflarna örn nyttan af den nu ifrågavarande
förändringen, och jag tillhörde äfven minoriteten i
afseende på de andra grundlagsförändringarna; der funnos
likväl då 220, som insågo nyttan, och det skulle vara mig
en glädje att få höra denna nytta framställas af de talare,
som då röstade för förändringen; ty jag har ännu ej fått höra
någonting deraf. Men då jag anser nödvändigt och nytligt
för både samtid och efterverld, att i så vigtiga frågor,
som grundlagsförändringars antagande, opinionerna alltid blifva
uttryckta på ett bestämdare sätt, än genom ropen af ja
och nej till svar å en framställd proposition, begär jag att
få till protocollet antecknadt, att jag yrkar votering uti alla
sedan sista Riksdag hvilande grundlagsfrågor, så framt icke
Hr Gr. o. Landtm, linner den framställda propositionen vara
med nej besvarad.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag skulle verkligen hafva
trott, att då man vill hafva ett stadgadt mynt och ordning
i vårt bancoväsende, borde en förflyttning till Riksg.-  Cont. af de förut på Ranken anvisade creditiven innebära
en så gifven fördel, att jag icke väntat, det någon votering
skulle kunna komma i fråga angående den nu förevarande
53 §. Jag tilltror likväl icke mig, och knappt någon annan,
förmåga att bringa den Gillande ledamoten, som sist yttrade
sig, ifrån de satser han drifver; och då det jemväl är
hans obestridliga rättighet att få votering, lärer det ej återstå
annat, än att skrida dertill, så snart som möjligt. Men
då vi här hafva åhörare, hvaraf någon kunde tro, att här
någon concession är i fråga, och då andra framdeles komma
att läsa våra protocoll, anser jag mig icke böra lemna
obesvarad den satsen, att här skulle vara fråga om någon
concession af folkets rättigheter. Den värde talaren har visserligen
velat yttra sig uti en sannt constitutionel anda; men
jag befarar, att hans yttrande i sjelfva verket innebär en
motsatt riktning. Han har nemligen sagt, att folket icke erhållit
några rättigheter af den andra Statsmagten till ersättning
för dem, folket sjelf bortskänkt; men jag tror icke,
att ett sådant uttryck står i sann öfverensstämmelse med begreppet
0111 ett constitutionelt fördrag, ty den andra Statsmagten
kan ej skänka folket några rättigheter. Den har sjelf
fått sina rättigheter af folket; och då dessa rättigheter erhållas
med folkets samtycke, kan det ej heller blifva fråga
om någon rubbning af ett contract, utan helt enkelt 0111 en
grundlagsenlig förändring deraf. Vill man försätta Banken
i det tillstånd, att den kan vinna förtroende och uppfylla
sina
Den it Mars f. ra.
sina förbindelser, måste man väl borttaga sådana vilkor i
grundlagen, som gjort, att Banken beständigt måst vara till
hands med sedelutsläppning för Statsverkets behof; och för
detta ändamål är den förändrade redactionen af 63 §. högst
helsosam. Jag tillstyrker derföre bifall till dess antagande.
Frih. Rantzou, Joh. Al b., förenade sig med Gr.
Cronhjelm.
Hr Rosenqvist: Jag vill blott, i anledning af den
siste värde talarens yttrande, fråga, om lian erinrar sig, att
Ständerna bortlånat , ej bortskänkt indragningsmagten, men
ännu icke kunnat återfå den, så vidt jag vet?
Gr. Cronhjelm: Jag vill ej bestrida, att Ständerna
under de menlösa tiderna någon gång gjort concessioner,
som de sedermera haft orsak att ångra; men jag bestrider,
såsom inconstitutioneltf att klandra, det den andra Statsmagten
ej har gjort någon åt-erskänk; ty jag tror ej, att den
har några rättigheter att skänka Svenska folket.
IJ. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde till Hr Rosenqvist,
örn han icke skulle behaga alsta ifrån sin begäran örn
votering, i fall han funne pluraliteten derförutan vara bestämd.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag får hemställa,
om icke kraftigaste sättet att till den värde ledamoten, som
begärt votering, framställa en önskan att derifrån afstå, är,
att man låter honom höra, huru R. o. Ad. muntligen besvarar
en framställd proposition till den föreslagna redactionens
antagande. Jag förmodar, att om den värde ledamoten
dervid blott får höra sitt eget nej, skall han icke genom
sitt handlingssätt vilja söka framtvinga det förslag till .
grundlagsändring, hvarom motion till Constit.Utsk. vid sista
Riksdag inlemnades, nemligen, att votering ej må äga rum, med
mindre än att den af 3 personer begäres, hvilken motion då
föranleddes just deraf, att R. o. Ad. så ofta onödigtvis besvärades
med voteringar, utan att ens den, sorn begärde votering,
alltid sjelf deruti deltog. Jag bestridde motionen då,
i hopp att ett sådant correctiv aldrig skulle behöfvas, och
jag hoppas det ännu; hvarföre jag får anhålla, att Hr Gr-,
o. larndtm. täcktes först framställa proposition till muntligt
besvarande.
Hr Rosenqvist: Jag har redan uppgifvit motiverna
för min begäran, nemligen, att hvarje ändring af grundlagen
är af den vigt, att den förtjenar, å Representationens sida,
uppoffring af en timma. Den utgör, såsom jag förut sagt,
en rubbning af contractet samhällsmagterna emellan; och det
är derföre angeläget, att i protocollet må finnas förvaradt,
huru och under hvilken opinionsyttring dea skett. Det är
också ur denna synpunkt, som jag, i fråga såväl om alla
4 H. 14
Den n Mars f. m.
grundlagsförändringar som nya statsanslag, ansett mig skyldig
att yrka beslutens fattande genom votering; och jag kan,
till följd häraf, icke afstå från min begäran.
Ganska många hördes yrka proposition.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde proposition till
bifall å den af K. M. föreslagna och sedan sista Riksdag hvilande
nya redaction af 63 §. Reg.Formen.
Ropades ett allmänt ja, blandadt med ett eller annat
nej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde till Hr Rosenqvist,
om icke, sedan han nu hört svaret å H. Ex:s sednast
framställda proposition, han skulle vilja afstå från sin begäran
om votering.
Hr Rosenqvist förnyade sin förklaring, att han icke ansåg
sig kunna från sin begäran afstå.
Frih. Boye, Ludv.: Vi hafva hört a:ne ledamöter
förut i dag yttra sig om Riksdagstaktik, hvarifrån den ena
sanningsenligt fritagit sig, under det den andra lika öppenhjertigt
erkänt, att han begagnat sig deraf. Jag begär, att
Hr Rosenqvist nu äfven måtte säga oss, huruvida hans yrkande
på votering härrör från någon Riksdagstaktik, att
lemna de andra RiksSt. tillfälle att afgöra 72 §., innan vi
hinna att företaga den, på det att underrättelsen om deras
beslut må kunna inverka på vårt.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag vill endast inskränka
mig till en vördnadsfull anhållan, att den stränge ledamoten
täcktes hedra R. o. Ad. med att sjelf votera i frågan.
Under sista Riksdagen tilldrog sig vid en dylik händelse
som denna, att den värde ledamoten, i stället att votera,
behagade endast framträda för att complimentera Landtm.;
men det är angeläget, att han i dag sjelf voterar, på det åtminstone
ett nej måtte vid voteringen finnas.
Gr. Cronhjelm: R. o. Ad:s afgifna enhälliga svar på
Hr Gr. och Landtnäs framställda proposition synes visserligen
tillika innebära det skarpaste svar på Hr Rosenqvists
begäran om votering. Men då denna blifvit begärd, och
grundlagen dertill lemnar obestridlig rätt, anhåller jag, att
vi måtte skrida till dess verkställande utan vidare öfverläggning;
ty om grannlagenheten å ena sidan kan anses för nära
trädd genom begäran om votering uti en nästan alldeles enhälligt
besvarad fråga, synes grannlagenheten äfven å andra
sidan trädas för nära, om man söker öfvertala till frånträdande
af en i grundlagen medgifven rättighet.
Hr Rosenqvist: Till svar å hvad Frih. Boye anfört,
vill jag blott förklara, att jag ej har något deremot, att vi
först votera om 72 §. och derefter om 63§., hvarmed Frih:s
anmärkning förfaller.
Den ii Mars f. m.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller den af K. M. föreslagna och sedan sista
Riksdag hvilande nja redaction af 63 §. Reg.F., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, anses R. o. Ad. hafva afslagit den af K. M. föreslagna
och sedan sista Riksdag hvilande nya redaction af
63 §. Reg.F.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
lomme kl. 6 i eftermiddag att fortsättas.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja — 321.
Nej — 11.
Vidare föredrogs det uti Constit.Utskls ofvannämnde uppgift
upptagna förslag till förändrad redaction af 72 §. Reg.F.,
så lydande:
"Sveriges Rikes Bank, för alltid skiljd från Rikets
”Statsverk, vare under Konungens och R. St.-s gemensamma
JJgaranti, men under R. St:s egen vård, ostördt förvaltad af
"de Fullmägtige, hvarje Stånd dertill förordnar, efter de
”lagar och sladganden för Banken och dess rörelse, hvilka
'”nu äro gällande, eller af Konungen och R. St. gemensamt
'”varda stiftade. Dock 'åge R. St., som genom sina Full"”mägtige
tillsätta Tjänstemännen inom Banken, att allena fast”ställa
reglementen för Bankens inre förvaltning och arbets”sätt,
samt för dess Tjenstemäns befordringar och aflöning.
”1 öfverensstämmelse med ofvan åberopade lagar och
”stadganden åge Banken allena rätt att utgifva sedlar eller
”myntförskrifningar, hvilka må lika med mynt i Riket er”kännås,
och skola af Banken med mynt, efter deras lydelse,
”inlösa.s.
”Öfver användandet af Bankens årligen behållna vinsl”medel
åge R. St. att allena besluta, så framt dessa medel
”ej, lill bibehållande af Bankens grundfond eller till dess
"förstärkning, af Konungen pröfvas erforderliga.”
Frih. af Nordin, Carl Joli., uppläste följande:
Jag har hört så mycket yttras om de vådor, som skulle
uppkomma, derest man inrymde åt Konungamagten någon
direct inverkan på Bankens förvaltning, och att det hvilande
grundlagsförslaget lemnade en så vidsträckt magt i denna
del åt Regeringen, att jag, med verklig motvilja emot den
ifrågavarande 72 §., företog mig en närmare granskning af
densamma.
Min pligt såsom representant, då det tillhör mig att
öfver denna §. rösta, äfvensom min öfvertygelse om nöd
-
Den ii Mars f. ra.
vändigheten att åt den beslutade realisationen bereda alla
ändamålsenliga garantier, ålade mig denna närmare granskning;
och jag utbeder mig R. o. Ad:s tillåtelse att få framlägga
de resultater, hvartill jag genom denna granskning
kommit.
Första periodens irsta punkt af det nya grundlagsförslaget
lyder: ”Sveriges Rikes Rank, för alltid skiljd från Rikets
Statsverk, vare under Konungens och R. Strs gemensamma
garanti, men under R. Strs egen vård ostördt förvaltad
af de Fullmagtige, hvarje Stånd dertill förordnar, efter
de lagar och stadganden för Banken och dess rörelse,
hvilka mi aro gällande, eller af Konungen och R. St. gemensamt
varda stiftade.”
Genom hvad här stadgas, har man trott sig finna, att
Konungen tillägges: 1:0 en garanti, som hitintills honom
icke tillhört, och 2:0 delaktighet i lagstiftningen för Ranken
och dess rörelse, under bestämdt och fullständigt uttryckt
vilkor, att Banken förblifver under R. St:s egen vård ostördt
förvaltad af Ständers Fullmagtige. Någon tvekan, att ju R.
St., så hädanefter som hitintills, uteslutande äga sig förbehållen
förvaltningen af Banken, kan icke af detta lagbud
uppstå; hvadan jag öfvergår till granskning, huruvida den
i bestämda ordalag Konungamagten ålagda garanti ar ändamålsenlig,
samt huruvida den står tillsammans med våra
grundlagars anda i afseende på Konungens redan varande
förhållande till Svenska folket.
16 §. Reg.F. säger: Konungen bör rätt och sanning
styrka och befordra och ingen afhända eller afhända låta
löst eller fast, utan ransakning och dom, i den ordning
Sveriges lag och laga stadgar föreskrifva.
Detta våra grundlagars stadgande tillägger Konungen
ett af de vackraste prerogativer, som ltegenten öfver ett fritt
folk kan tilläggas; men det ålägger ock derjemte en stor och
djupt ingripande förpligtelse, att med samvetsgrannaste uppmärksamhet
följa hvarje inom samhället förekommande åtgärd,
som kunde rubba den säkerhet till person och egendom,
hvilken sålunda är hvarje Svensk man af Konungen försäkrad,
vare sig, att annan enskild man eller den andra
Statsmagten skulle träda den enskilda äganderättens helgd
för näj-a.
Efter mitt begrepp, och med tillämpning af ofvan åbefbpade
vill det synas mig, som Konungen altså redan
åläge att tillse, det R. St. icke vid styrelsen af deras Bank
vidtaga några åtgärder, hvarigenom de, på sätt som understundom
hitintills inträffat, afhända en del af Rikets inbyggare
deras lagliga egendom.
Är förhållandet sådant, utgör ju den nu ifrågavarande
Ksta punkten af det nya lagförslaget icke något annat, än
ett bestämdare uttryck af hvad 16 '§. Reg.F. innebär, samt
bestämmandet af sättet, huru Konungen skall tillvägagå vid
D c n ii Mars f. m.
utöfningen af sitt höga och ansvarsfulla hall i denna del,
nemligen att vägra Dess sanction å de lagar, R. St. för
Banken framdeles kunna föreslå och sorn skulle vid deras
tillämpning rubba Bankens förmåga att göra rätt för sig.
Denna garanti och sättet för dess utöfning anser jag för min
del vigtigt att få tydligare och bestämdare uttryckt i ifrågavarande
72 §., Un i den nu gällande äger rum, ehuru jag
återfinner sjelfva garantien i 16 §. Reg.F.; och är detta förtydligande,
enligt min tanka, så mycket mer af behofvet
påkalladt, som vid all lagstiftning den största möjliga bestämdhet
och klarhet utgör ett af hufvudvilkoren för att lagarna
må uppfylla andamålet af deras tillvaro. Då jag sålunda,
efter mitt sätt att se, icke finner något nytt prerogativ
tillagdt Konungamagten genom 1 §:s 1 punkt, anser jag
mig icke af densamma hindrad att rösta för lagförslaget.
a:dra punkten af i:sta mom. samt hela a:dra moni. äro i fullkomlig
öfverensstämmelse med hvad nu äger rum; och jag
öfvergår derföre till sista morn., som utgör ett alldeles nytt
stadgande.
Detta lyder som följer: ”Öfver användandet af Bankens
”årligen behållna vinstmedel äge R. St. att allena besluta,
”så framt dessa medel ej lill bibehållande af Bankens grund”fond,
eller till dess förstärkning, af Konungen pröfvas erforderlig.
”
Härvid anhåller jag att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att den härigenom Konungen tillerkända magt
öfver Bankens vinstmedel är endast negativ, icke positiv.
Någon den ringaste våda för Banken genom öfverlåtande till
Konungen att kunna minska, men aldrig höja, hvad R. St.
skulle vilja af Bankens vinst disponera, kan jag alldeles icke
föreställa mig; men deremot finner jag denna inskränkande
rättighets öfverlåtelse till Konungen stå i det närmaste sammanhang
med den i mera bestämda ordalag i i:sta punkten
till Konungen uppdragna garanti af Banken och dess rörelse;
och jag skulle icke utan inconsequens kunna vägra antagandet
af denna punkt, då jag ansett mig böra tillstyrka
den i:sta punkten af förslaget. Efter denna speciella granskning
af lagförslagets särskilda delar, har hos mig den öfvertygelse
stadgats, att den föreslagna 72 §. är, i afseende på
dess tendens, i fullkomlig öfverensstämmelse med grundlagens
anda och blott fyller en lucka i vår lagstiftning derigenom,
att den lemnar en bestämd föreskrift, huru och i
hvad ordning Konungen skall uppfylla sin redan åtagna
förbindelse emot hvarje Svensk man.
För öfrigt, och då jag i sjelfva ordalagen och i sammanställningen
af momenlernä icke finner någon otydlighet,
anser jag mig böra rösta för §:s antagande; hvarföre jag anhåller
om Hr Gr. o. Landtnäs proposition till bifall å lagförslaget,
öfvertygad, att den, som vill ordning och reda i
Ilo
Den ii Mars f. m.
vårt penningeväsende, måste ock vilja hafva den genom
orubblig lag garanterad.
Gr. Gron hjelin, Otto Au g.: Jag beklagar, att vi
icke, innan föredragningen af denna fråga om 72 §., förehaft
realisationsfrågan och redan fattat beslut om silfverutvexlingens
verkställande. Jag skulle då måhända, och sedan
jag sett en klok banklag uppgjord, varit tveksam, om jag
icke borde rösta för den föreslagna redactionsförändringen.
Ku kan jag ej annat än afstyrka densamma; och då jag går
att redogöra för skälen till detta afstyrkande, ber jag att i
främsta rummet uti It. o. Ad:s minne få återföra de omständigheter,
hvarunder den nya redactionen vid sista Riksdag
antogs. Representationen sammankom då under en djup
känsla af den oreda och det olyckliga Statens tillstånd, som
var en följd af saknadt mynt i landet. Man ville återföra
stadga i myntvärdet, såsom vilkor för samhällets trefnad och
återgifvet lif åt näringarna, och man fattade för detta ändamål
beslut, enligt hvilka Bankens silfverutvexling redan
vid i833 års början skulle hafva inträdt; hvarjemte man vidare,
såsom en ytterligare garanti, antog ett grundlagsförslag,
som skulle inrymma åt Konungen delaktighet i lagstiftningen
för Banken. Men detta skedde under förutsättning,
att R. St. vid deras nästa sammankomst år 1835, sedan
folket redan fått ett mynt, skulle kunna pröfva, om
den nya garantien i sjelfva verket behöfdes, och om den visat
sig vara af sådan art, att en concession i utbyte deremot
borde göras; och denna förutsättning har icke inträffat.
R. St. hafva nu år i834 sammankommit, utan att något
mynt ännu finnes; och den fråga, vi nu hafva att afgöra,
är således: skola vi genom Konungen leornad delaktighet
i banklagstiftningen söka garanti för ett mynt, som
vi ännu icke äga? — Såsom jag uppfattat mitt kall i egenskap
af representant, kan jag ej obetingadt medgifva bortgifvandet
af ett Representationens prerogativ, utan visshet,
att den förmån, som dermed åsyftas, tillfaller Kationen. Jag
är också öfvertygad, att meningen med förslaget aldrig varit
att gifva Konungen halfva lagstiftningen i Banken, innan
vi fått ett stadgadt mynt; men vi hafva sett de factiska
bevisen, att de förutsättningar, hvarunder förslaget uppgjordes,
icke inträffat. Jag bör likväl förklara, att då jag
afslår den nya §., sådan den nu är, anser jag enligt med
min pligt och känsla för rätt att yrka, det Konungen må
äga ett veto i afseende på ytterligare försämring af myntet
genom sedelemissioner, men ej mera. Deremot är frågan
här om något helt annat än ett veto, som endast skulle
lemna Konungen rättighet att, om den andra Statsmagten
ville rubba det en gång bestämda myntförhållandet, dertill
säga nej och förbjuda det. Jag tror äfven, att Konungen
sjelf, af omtanka såväl för sitt folk som sin dynasti, ej önskar
mer än detta veto; icke en magtutvidgning, som ger
Den n Mars f. m.
ni
anledning till misstroende och tvetydiga förklaringar. Jag
kan ej heller inse nyttan deraf, och jag anhåller, att de talare,
som uppträda för den nya redactionen, icke måtte inskränka
sig till blott det negativa beviset, att den icke är
fariig och skadlig, utan äfven positivt ådagalägga, hvartill
den är nyttig. Frih. af Nordin har upplyst, att Konungen,
enligt 16 <j. Reg.F., äger rätt och pligt att skydda hvarje
medborgares ägande rätt, och Frih. har sagt, att 72 §., efter
nya redactionen, blott skulle blifva ett bestämdare uttryck
af hvad t6 §. innehåller, och en skriftlig uppfattning,
såsom jag förstått Frihts yttrande, af det sätt, hvarpå Konungen
skulle uppfylla den honom ålagda pligten. Efter min
tanka är all tavtologi och allt upprepande i grundlagen skadligt.
Om derföre, såsom jag äfven tror, det i 16 §. blifvit
Konungen gifvet att skydda ägande-rätten, så har Konungen
redan den magt, som talaren velat gifva honom i 72 §.;
och jag vet ej, hvartill det skulle tjena att omsäga samma
sak. Att åter stifta en ytterligare grundlags-^., för att antyda
sättet för Konungen att uppfylla sin pligt, synes mig
vara att träda grannlagenheten för nära; jag är öfvertygad,
att Konungen känner detta sätt utan en sådan J. Det har
äfven blifvit sagdt, att man genom Konungs och Ständers
samverkan borde skaffa garanti för beståndet af ett mynt,
som, efter hvad jag förut anmärkt, vi ännu icke äga, men
som jag vill antaga, att vi få. Jag tror likväl icke, att uti
detta grundlagsförslag ligger någon ny garanti för myntet;
och då jag talar emot det nu uppgjorda förslaget, sker det
lika mycket för att bevara Konungamagten i dess helgd och
från densamma aflägsna anledningar till misstroende, sorn för
att icke bortgifva någon af Nationens rättigheter. Ty om,
då betydliga utgifter förestå till följd af inträffade olyckor
af krig eller dylikt — och endast i sådant fall kan sedelutsläppning
komma i fråga —, men om, säger jag, lenungen
under sådana olyckliga conjuncturer skulle begära medel
till dessa utgifter, och Representationen dertill skulle svara,
att den icke ägde andra tillgångar än att tillgripa Banken,
samt derföre begärde tillstånd att ånyo utsläppa sedlar
utan fond; så hemställer jag, huru troligt det är i en framtid,
att Regeringen icke skulle lemna sitt bifall, då nöden
stod för dörren. I samma mån som behofvet vore vigtigt,
i samma mån skulle detta bifall blifva lätt att erhålla; men
då Representationen fordom vidtagit denna utväg, så har,
ehuru det icke kan nekas, att Regeringen deruti haft sin
andel, allmänheten sagt, att Representationen ensamt dertill
varit vållande, och ingen har hos Konungamagten sökt ansvarigheten
för åtgärden. Nu vill man likväl öfverflytta denna
ansvarighet på Konungen, och detta oaktadt vårt samhällsskick
är så litet utveckladt, att Nationen säkerligen icke
skulle lägga ansvaret på Konungens Rådgifvare, utan på Konungen
sjelf. Yådan häraf för Konungamagten sjelf vill jag
I
Den ii Mars f. m.
söka förekomma och åberopar härvid, såsom bevis på den
mindre utveckling af begreppen, till följd hvaraf opinionen
icke skiljer emellan Konungen och Dess Rådgifvare, huru vi
ofta sett och hört den tro göra sig gällande, att den, som
talar emot llådgifvarna, talar emot Konungen. Vi hafva
också sett, huru vid sista Riksdag Konungens Propos. om en
för landet vigtig fråga, passevolancen, var beledsagad med
StalsRådets enhälliga afstyrkande och tillstyrkande af ett alternativt
förslag; men ehuru man i ett annat land häraf
skulle väntat -det resultat, att Rådgifvarna lemnat sina platser,
inträffade här att de alla qvarsutto. De gjorde ännu
mera; de uppträdde till och med inför R. St. till försvar
för det K. förslaget emot sitt eget; och då Konungens Rådgifvare
sjelfve på sådant sätt uppfatta sitt kall, hindra de i
sanning Nationell ifrån begreppet att skilja emellan dem och
Konungen. Jag säger likväl ej detta för att såra Konungens
Rådgifvare; jag tilIskrifver det den lilla utveckling, begreppen
om vårt samhällsskick beklagligtvis ännu erhållit afven
hos dem. Men efter dessa tilldragelser, och då jag väntar,
att Nationen i alla Regeringens åtgärder skall se Konungen
personligen, är det i enlighet med min erfarenhet härom,
som jag hyser den öfvertygeisen, att Konungamagten bör
aflägsnas från alla de misstankar och anledningar till missnöje,
som skulle kunna härflyta från dess delaktighet i lagstiftningen
för Banken. Konungen eller hans efterföljare på
thronell skulle, örn Banken ånyo tillgreps, få ett moraliskt
ansvar, som jag ej önskar pålägga honom; jag vill tvärtom,
såsom grundprincip, få den opinion stadgad, att vådan och
ansvaret af en slik åtgärd drabbar Representationen. Konungen
äger redan genom 16 §. allt, hvad man nu med 72 §.
i flera och mindre väl valda termer säger sig vilja gifva honom,
och han har genom lagen af d. 1 Mars i83o erforderligt
tillfälle att hindra ali skadlig rubbning emellan Bankens
sedelstock och fond; men som detta veto ännu icke linnes
i grundlagen infördt, och jag för min del önskar att få
en ny §. härom antagen, skall jag, så framt den nu föreslagna
blifver förkastad, ej underlåta att sjelf, i fall ingen
annan gör det, till Constit.Utsk. ingifva förslag derom. —
För öfrigt har jag, vid ytterligare granskning af den nu förevarande
nya redactionen, funnit, huru Konungen i sista
mom. blifvit berättigad att förordna 0111 innehållandet af
baneovinsten till reella fondens förstärkande, hvilket just
skulle blifva genaste vägen till det s. k. strypsystemet, hvilket
af så många talare här plägar fruktas. Bankens årliga
vinst utgör omkring boo,000 R:dr eller på 5 år, emellan
arne Riksdagar, 3,000,000 R:dr. Om nu Konungen från en
Riksdag till en annan skulle förordna, att baneovinsten skulle
innehållas för att användas till silfverfondens förstärkning,
skulle derigenom en sedelindragning ske, som verkade en
be
-
I)cn ii Mars f. ra.
u3
betydlig minskning i rörelsecapitalet. Detta skulle ej heller
kunoa förekomma^ genom någon särskild lag för Banken; ty
den innefattar egenskapen af civillag, som kan vid hvarje
Riksdag ändras, då deremot nu är fråga om grundlag: Oell
då vi tillförne sett, att concessioner, afven då de blifvit lemnade
i form af lån, såsom förhållandet var 1812, icke blifvit
återgifna, anser jag för farligt att i grundlagen gifva
Konungen magt till indragning af rörelsecapitalet, synnerligen
vid början af realisationen, innan främmande capitaler
hunnit hos oss blifva placerade. Slutligen får jag äfven förklara,
att när jag skulle bestämma mitt omdöme om följderna
af den magt, som genom 72 §:s nya redaction skulle
öfverlemnas till Konungen, var det naturligt, att jag önskade
se, huru Regeringen sjelf uppfattat den ifrågavarande
magten; och jag fann då, af det StatsRådsprotoeoll, sorn blifvit
bifogadt Konungens förslag till lag för Banken, att, oaktadt
72 §. efter nya redactionen uttryckligen bestämmer, att
Banken skall för alltid vara skiljd från Statsverket, har det
likväl, om också blott för ett ögonblick, kunnat i StatsRådet
beslutas genom en numera ur lagförslaget utesluten §.,
att Banken skulle för ett helt år förskjuta statsbristsumman,
som uppgår till omkring 3,000,000 R:dr. Yi hafva nyss voterat
en grundlagsförändring, som förbjuder det större och
mindre creditivets anvisande på Banken, och ändock hafva
inom Konungens Rådkammare kunnat föreslås årliga förskott
af Bauken till Statsverket, hvarigenom creditivens förflyttning
skulle blifvit utan allt ändamål. Jag har trott mig
häraf linna, att den magt, R. St. nu skulle lemna ifrån sig,
redan från början, å andra Statsmagtens sida, blifvit betraktad
från en synpunkt, som icke varit åsyftad; och jag hemställer
till en hvar, om man icke i detta förslag till banklag
skall linna Konungens delaktighet i banklagstiftningen
realiserad till något helt annat, än det veto, som vi så ofta
hört hafva varit ensamt åsyftadt. Jag afstyrker på dessa
skäl den föreslagna redactionsförändringen, såsom icke allenast
onyttig, utan äfven lika vådlig för Konungen sjelf, som
skadlig för Nationen.
Ilr Rosenblad, Bernh.: Då fråga nu endast är, huruvida
R. o. Ad. anser den gamla eller nya redactionen af
72 §., alldeles sådana de nu blifvit framstallda, böra äga företrädet;
då vi ej äga rätt att i någondera ens utbyta ett conima
eller ett och, skall jag, utan att erkänna någon absosolut
fullkomlighet hos någondera redactionen, inskränka
mig till att visa hvilkendera är bäst och nyttigast. Efter
min tanka skulle jag visserligen helst se, att ingen 72 § funnes
i grundlagen, utan endast förbud att i Rikets uppbörd
som mynt emottaga sedlar af andra banker än dem, som äro
underkastade sådana controller och lagar, hvilka icke ensidigt
kunna af ena Statsmagten upphäfvas och ändras; elef
4 H. 15
Den 11 Mars f. m.
skulle icke heller ihle länder, hvilkas banker ej, lika med
vår, hafva en särskild grundlags-§., kunna inom representantkamrarna
ens sättas i fråga, att icke hela banklagstiftningen
bör vara gemensam för begge Statsmagterna, och vi
se äfven hos oss samma princip i den lag, som redan finnes
för privata banker. Men jag frångår detta och skall först
upptaga de speciella anmärkningar, som blifvit gjorda emot
den föreslagna §. Gr. Cronhjelm har ansett, det silfverutvexlingen
bort föregå, och har i de hinder, som för utvexlingen
inträffat, funnit ett skäl att icke antaga §. Jag
erkänner, att jag äfven önskat, att utvexlingen malte inträda
ju förr ju hellre, och att beslutet derom varit det första,
som fattats af närvarande Ständer; men Gr. Cronhjelm känner
lika så väl sorn jag, hvilka hinder mött ett sådant beslut.
Vi hafva emedlertid hört, huru Konungen förklarat, att
han anser detta beslut nödvändigt för landets dyrbaraste förhållanden,
och Ilan har sjelf gjort oss proposition om utvexliugens
början den i nästk. Juli. Från Konungens sida
är således intet hinder att befara. Det behöfves ej mer, än
att vi, sorn nu besluta om 72 §,, instämma med Konungen
angående utvexlingen, för att denna skall blifva verkställd;
och jag hemställer, om man icke kan antaga för gifvet, att
hvar och en, som nu är färdig att bifalla 72 §. i dess nya
gestalt, äfven är färdig att bifalla utvexlingen- Gr. Cronhjelm
har äfven sagt, att den nya redactionen vore felaktig
deruti, att den åt Konungen lemnar, icke blott ett veto,
utan en verklig magtutvidgning. Om Gr:n med detta veto
menar endast rättigheten att säga nej i frågor om Banken,
så är det riktigt, att §. innehåller något mera; ty enligt densamma
skulle lagstiftningen för Banken blifva delad mellan
begge Statsmagterna, likasom i alla andra grenar af Svenska
medborgares mest dyrbara förhållanden. Konungen skulle
äfven här äga initiativ, eller rättigheten att föreslå stadgar
för Banken; och detta är mer än ett veto. Men jag hemställer,
om ej Konungen redan äger detta initiativ, ehuru han
ej har rätt att deltaga i besluten, och om man ej ofta hört
yrkas — kanske just från samma håll, der man nu i denna
lätt vill finna vådor —, att Regeringen med den större sakkännedom,
man hos den bör förutsätta, oftare bort utöfva
detta initiativ. Det är likväl endast detta redan ägande initiativ,
jemte rättigheten att säga nej, när sä behöfves, eller
,'et veto, den värde Gr:n förklarat sig färdig bevilja, som
den nya redactionen gifver Konungen. Dess egentliga värde
är att borttaga tviflet hos dem, som, då den gamla redactionen
sager: efter de ordningar och stadgar, hvilka
redan gjorde aro, eller vidare af R. St. göras kunna,
befara, att det ej skulle stå i R. St:s magt att underkasta
lagstiftningen för Banken samma skyddande former, som
galla för den öfriga lagstiftningen. — Efter ett föregående
klander af Representationens närvarande beskaffenhet, har
Den ii Mars f. in. 11 ä
Gr. Cronhjelm vidare sett i den nya redactionen en olycklig
ansvarighet pålagd Konungamagten, och linder förutsättning,
att några stadgade begrepp ej hos oss äro för handen
för att bedomina arten af conslitutionel ansvarighet, har
han ansett sig böra från Konungen aflägsna alla anledningar
till missnöje Jag vill lemna derhän, huruvida Gris åsigt
af sättet alt i vårt land betrakta den constitutionella ansvarigheten
är riktig; men jag hemställer, om ej Grin sjelf ofta
både sett, hört och läst, att man, med rätt eller orätt, kastat
ansvarigheten för alla Ständernas beslut, som haft förmodade
menliga verkningar, på Regeringen, d. v. s., efter Gris
förklaring, Konungen. Skulle satsen vara sann, att klander
folie på Konungen personligen, så hemställes, om ej sättet
att från denna dyrbara personlighet aflägsna all anledning
till åtminstone det orättvisaste af allt missnöje, eller det,
som härledde sig från åtgärder, vid hvilka beslutande han ej
ägt någon röst, vore att gifva honom denna eller medlet a t
förekomma de klandervärda åtgärderna. Vöre Gr. Cronlijelms
sats riktig, borde Konungen skiljas från all andel i
hvarje slags lagstiftning, för att från honom aflägsna all anledning
till missnöje; man borde återgå till systemet från
179.0 till 1779, detta olyckliga tidehvarf, då Konungen ej
bade del i någon lagstiftning; ty då skulle i alla dennas
delar detsamma äga rum, som nu i afseende på Banken.
På den tiden var det nemligen R. St., som ensamt
i alla ämnen fattade alla beslut, och Konungen utfärdade endast
kungörelser derom. ■— Gr. Cronhjelm har jemväl i en
punkt, eller sista mom. af §., sett ett tillfälle för Konungen
att genom bancovinstens innehållande införa ett strypsystem
eller indraga rörelsecapitalet. Det är mig visserligen ej obekant,
att de mest orimliga slutsatser blifvit dragna af detta
sista momentet, och jag har redan i ett föregående plenum
upptagit dem till besvarande; men äfven om man i sitt yttersta
corollarium vill följa hvad §. innehåller och således förutsätta,
att Konungen skulle använda den här åt honom öfverlemnade
magt för att skada, så innebär ju den nya §. en inskränkning
i R. Stis fria dispositionsrätt öfver bancovinsten endast ”så
framt dessa medel ej till bibehållande af Bankens
grundfond, eller till dess förstärkning, af Konungen
p r ö fva s e r for d er 1 i g a.” Då Regeringen alltid äger behof,
'till hvilkas fyllande det icke är sä lätt att erhålla medel,
äger hon ett interesse, att bancovinsten blir disponibel, hvilket
endast öfverväges af iriteresset att förekomma de vådor för
äganderätten, hvarom 16 §. handlar. Det är således endast
ide fall, då verkligen och oundgängligen bancovinsten
behöfde besparas för Bankens consoliderande, som man kan
förutsätta hos Konungen ett afslag till någon Ständernas anvisning
på Banken till allmänna föremål. Men om man äfven
vill förutsätta den elakaste afsigt hos Konungamagten,
så inskränker sig Konungens rättighet till den förklaring:
I '6
Den ii Biars f. in.
Jag anser baneovinsten erforderlig till bibehållande af grundfonden,
eller till dess förstärkning; men Konungen äger ej
att bestämma, huru den ökade behållning, Banken genom
vinstens besparing erhåller, skall till dess förmån användas.
Dä för öfrigt till en sådan indragning af sedelstocken, efter
nya § , komme att erfordras begge Statsmagternas beslut, ligger
deri en större garanti, att den icke onödigt vidtages, än
om beslutet fortfore att bero af deri ena Statsmagten allena;
ty det skulle ju kunna hända, att äfven Standerna beslutade
ett strypsystem. Men jag vill icke vidare upptaga den orimliga
förutsättningen; ty jag anser först ett beslut att årligen
indraga baneovinsten i sedlar, som förstördes, under våra
förhållanden otänkbart, och sedan, om äfven detta otänkbara
inträffade under en fri vexling, då silfver kan gå i rörelsen
jemte bancosedeln och äfven den solida enskilda crediten
i nödfall mellankomma, det vara temligen likgiltigt,
helst det vore åtminstone besynnerligt, om icke då Sveriges
credit och handel skulle kunna skaffa sig utväg i silfver eller
creditpapper för en sådan brist, sorn den ifrågavarande.
Den välde Gr:n har ytterligare anfört, att Konungen enligt
grundlagen redan äger all den andel i lagstiftningen för
Banken, som bör honom tillkomma, och talaren har härvid
hänvisat till i6 §■ lleg.F., såsom tillräcklig. Den är visserligen
ganska vacker denna 16 §., särdeles i afseende på de
satser, som der angifvas; men den är svår att tillämpa i detta
fall, och jag hemställer, huru det skulle tillgå. Skulle
Konungamagten vid hvarje beslut, som Pi. St. i sin suveränitet
vidtoge och Konungen fann olämpligt, protestera och
säga, att det stör enskilda personers ägande-rätt och välfärd?
Jag hemställer tili hvilka collisioner utöfvandet af en
sådan protestationsrätt skulle kunna föra, och får återkalla
i minnet, hvarthän beslut, grundade på en likartad §. i i8i4
års Franska Charta, fört en annan Konuugamagt. Då är det
väl icke endast lämpligare, utan en pligt, att bestämdt uttrycka
den andel, hvardera Statsmagten äger i lagstiftningen.
Uti en §., som varit ämnad att införas i den föreslagna
banklagen, angående förskott å bevillningen, har den
värde Gr:n sett en motsats mot 72 §. i dess nya redaetion,
der det heter, att Banken skall för alltid vara skiljd från
Statsverket; och han har ansett detta såsom ett prof på faran
af en magt, som man redan från början ville på sådant
sätt använda. Jag får härvid först, hvad uttrycket i den
nya redactionen beträlfar, nämna, att jag i dessa ord: för
alltid skiljd från Rikets Statsverk, endast ser ett uttryck
af den, efter hvad som skedt var, så naturliga farhågan
för missbruket af Banken för Statsverkets behof; ty för
öfrigt är detta uttryck endast en pliras. Det verkliga föremålet
hr att gifva en garanti, att Banken och dess rörelse
aldrig må blifva åter sammanblandade med Statsverket och
dess behof, och att myntvärdet ej må genom sedelemissioner
Don ii Mars f. m.
117
utan fond härigenom ånyo göras vacklande; men aldrig har
föremålet varit att hindra Statsverket från att med Banken
göra några affärer, då t. ex. den skulle nödgas upphora att
lia sin cassa i Banken, och således det nutriment, Banken
härigenom för sin rörelse erhåller, upphöra. I den omtalade
5- har dock icke varit fråga om Statsverket, utan Iliks—
gäldsverket, och för min del skulle jag ansett denna §. ganska
nyttig; ty vi känna alla, att större delen af skatteuppbörden
ingår inom några månader, och under den tiden behöfver,
om någonsin, rörelsen en större sedelstock, som dock
åter ingår med kronouppbörden, eller så fort behofvet upphört.
Om derföre under denna tid förskott från Banken
utgå och genom spridande i rörelsen underlätta skatternas
erläggande, för att sedermera, inom kort bestämd tid, återkomma,
ser jag lika med i83o års Ständer, som medgifvit
en sådan nu befintlig creditivrätt, en nyttig utlåning från
Banken vida att föredraga de förskott, dem solida hanker i
andra länder lemna Regeringen å vissa skatter.
Men sedan jag nu genomgått de anmärkningar, som blifvit
gjorda emot det ifrågavarande grundlagsförslaget, öfvergår jag
till en framställning af dess nytta; och jag får härvid erinra
om den hufvudsakligaste och vigtigaste, som jag redan uttryckligen
uttalat, att nemligen borttaga allt tvifvel, att icke den
för alla Svenska interessen så vigtiga lagstiftningen för Banken
är underkastad samma band, som all annan lagstiftning. Ty
om icke erfarenhetens läror skola tala förgäfves, måste det
medgifva?;, att så länge R. St. anses vara i besittning af odelad
lagstiftningsmakt öfver Banken , skall det alltid bland en
så talrik corps, hvilken fosterlandskänsla som än må lifva
den, finnas många enskilda interessen, passioner och farhågor,
— skall det alltid finnas en majoritet med ofullständigt
utredda begrepp i dessa ämnen, och på hvilka sålunda den
sluga, kallt beräknade egennyttan ej skall sakna utvägar att
inverka. En garanti måste finnas, och den finnes ingenstädes
bättre, kraftfullare och mera tryggande, än hos den magt,
som, sjelf upphöjd öfver de enskilda interessena, äger bästa
tillfället att iakttaga, största pligten att bevaka allas väl,
och lill hvilken Svenska folket af ålder varit vant att blicka
med förtröstan, säkert att der finna stödet för sina bekymmer,
föremålet för sitt hopp, nemligen Sveriges Konungamagt;
och denna magt har ej heller svikit dessa folkets känslor.
I 20 århundraden har Sverige under skydd af sin Konungamagt
stått upprätt oaktadt de svåraste skiften, under
det att vida mägtigare stater sammanstörtat. Så länge denna
Konungamagt finnes omgärdad med folkets kärlek och
förtroende, sä länge tror jag, att den ej mindre i bancolagstiftningen
än i andra delar skall förmå att gifva skydd
åt Svenska medborgares anspråk på äganderättens helgd och,
genom upprätthållen ordning i myntet, bereda vilkoret för
Den 11 Mars f. m.
Nationens välstånd.— Jag tillstyrker bifall till den föreslagna
nya redactionen.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Uti så
grava fall, som det Gr. Cronhjelm anfört, är det omöjligt,
att det moraliska ansvaret ensamt faller på rådgifvare. På
en stor och vidsträckt magt hvilar alltid en hög moralisk
ansvarighet; fordrar man exempel, kunde jag anföra händelserna
för några år tillbaka i Frankrike, detta land, som
så inånga här anse såsom en typ af constitutionel utbildning.
Uti en alltomstörtande åtgärd antaga folken icke allena ansvarigheten
hos contrasignanten.
Gr. Cronhjelm har begärt, att de, som tala för antagandet
af förändringen utaf 72 §. lieg.F., icke måtte insk
ränka sig till att endast visa lagförslagets oskadlighet, utan
äfven dess nytta. Jag skall söka att ådagalägga begge delarna
och förnämligast det sednare.
Min öfvertygelse är, att med realisationen, eller densamma
förutan, äro vi, för upprätthållandet af sedelmyntets
värde och ett erforderligt rörelsecapital, i behof af en större
garanti, än R. St:s garanti allena.
Efter ett lyckligen slutadt krig och en derpå följande
20-årig fred, utan att ordning och stadga blifvit införd uti
vårt Bancoverk, af R. St. allena styrdt och efter deras beslut
förvaltadt, ligger det för öppen dag, att Ständernas garanti
icke är tillfyllestgörande. Orsaken dertill är icke heller
fördold; den är de personliga interessenas strid 0111 enskild
vinning, eller, med andra ord, de särskilda interessenas
slitande om de förmåner, Banken kunde meddela, utan
afseende derpå, om åtgärderna stått i förening med principen
för en banks styrelse och fullgörandet af dess förpligtelser.
Striden emellan capitalister och lånbehöfvande samt de
särskilda näringsgrenarna sins emellan har ofta vid Riksdagarna,
då icke ena interesset blifvit det öfvervägande, föranledt
ett fördelande af förmånerna mellan de interessen,
som förskaffat sig största inflytandet. Banken är likväl nationens
egendom, välförståendes bankens vinst och behållna
capital; den bör derföre förvaltas till allas båtnad, icke till
någras förmån på andras bekostnad. Det är R. St:s pligt —
hvem bland oss vågar förneka sin förbindelse dertill—; det
är samvetets röst, som så bjuder, och den låter icke nedtysta
sig. Mina Ilerrar! vi äro pligtiga gifva nationen en större
garanti mot framtida missbruk af oss sjelfva; hon har allt—
förlänge förgäfves väntat derpå.
Några tro sig finna den beliöfliga garantien uti enskilda
actieägares inträde uti Banken. Jag hyser ingen tillit för
dem. Lätteligen kunna de blifva utländingar, och för öfrigt—
privatas nedsalta capital uti en lånebank skolade, så
-
Den ii Mars f. m.
1 '9
som i all annan rörelse, söka göra så vinstgifvande som möjligt;
deras, icke nationens, interesse skola de söka.
Den som har någon kännedom om en privatbanks
operationer måste erkänna, alt en hastig utsläppning af deras
sedlar i lånerörelsen och ännu mera brådstörtande indragningar
deraf (allt efter som •handelsconjuncturen icke har
behof af eller fordrar större tillgång på reelt mynt, eller
actieägarnes speculation på fastigheter dertill inleder), äro
oskiljaktigt förenade med en privatbanks interesse; och alla
kunna inse, hvad inflytande detta skulle hafva i vårt land,
der hela rörelsecapitalet utgöres af Bankens assignationer eller
sådana, som på dem äro grundade. Det blefve under en
sådan Bancostyrelse icke fråga om hvilka lånebiträden, som
för Riket äro nyttiga, utan endast hvilka soin för actieägarna
vore de förmånligaste. Dessutom kan begäret efter hög
vinst hos actieägarne bedraga visheten: man vill skörda medan
skördas kan, och spelsjukan kan deri gå in; de sluga
hoppas att äga förutseendet att sälja actien i rättan tid.
Jag återför, mina Herrar, i edert minne actiebolaget uti
Malmö Discont. — Ordnas deremot så, att det icke blifver
lucrativt för privata att äga actier i Banken, hvem skulle
i sådant fall der fästa sina capital? Förslaget vore ju då ett
chartek och icke beräknadt på verkställighet.
Om Amerikanska privatbankernas skadliga inflytande på
allmänna välfärden, synnerligen jordbrukarens, är i ett föregående
plenum tillräckligt upplyst, att saken bedöma; jag
förbigår derföre detta. Men en annan hank med privata
actieagare, som står under en större uppsigt, än de Amerikanska,
och under en lång följd af år fortgått, den Engelska
Statsbanken, hvad betydligt större säkerhet emot rubbning
uti landets inre värdeförhållanden, än vår, har den gifvit?
För några decennier tillbaka voro ju Regeringen och
Parlamentet nödsakade, för att icke tillintetgöra ali credit
inom landet och orsaka stagnation i allmänna rörelsen, att
gifva denna bank ett moratorium. Engelska banknoterna folio
i följd deraf och af obeståndets orsak, continentalsystemet,
inom några år från 20 francs på pundet till 16 francs,
deras medelvärde i flera år, hvarefter alla inre värdeförhållanden
rättade sig, men hlefvo efter kriget, genom det i
England mägtiga capitalinteresset, brådstörtande, i afseende
på förhållandet, återförda till samma norm, banknotcrna
for i 5 år tillbaka innehaft. Detta hastiga stegrande af banknoternas
silfvervalör rubbade alla värdeförhållanden inom
landet, försvårade och i vissa grenar, innan nedsättning i
arbetslöner och sädespris kunnat äga rum, tillintetgjorde möjligheten
af fördelaktig utländsk afsättning å Engelska produeter,
vållade tusentals industriösa medborgares fall, åstadkom
det allmänna missnöjet och våldsamheterna bland arbetarne
för nedsättningen i numerären af deras daglöner, och
orsakade, att Englands enorma statsskuld blef ökad med
Den ii Mais f. m.
en tredjedel i silfvervärde. Ehuru en del af denna statsskuld
blifvit gjord uti ett lägre myntvärde, måste nu landets skatter
uppehålla den uti det förhöjda. Mina Herrar! tron J,
att om Engelska Kronan och Parlamentet, med en förpligtad
offentlighet och hela det stora moraliska ansvaret såsom
styresmän af Statsbanken, fedt dess operationer, deni kunnat
gifvas en sådan utsträckning, att Banken blifvit insolveudo,
eller att, om sådant inträffat och en lång följd afår
fortgått, lagstiftande magten, emot Engelska folkets interesse,
skulle låtit banknoterna åter hastigt stegras med en tredjedel
af dess värde?
Den garanti, som R. St. vid förra Riksdagen beredt, som
de önskade och föreslogo, hafva vi nu att antaga eller försmå.
Min öfvertygelse är, att vi, till uppfyllande af våra
förbindelser mot Svenska folket, äro pligtiga att antaga den.
Hvad magt gifva viRegenten uti den föreslagna grundlagen?
Icke mera än hvad som är ytterst nödvändigt: ett band på
oss att icke missbruka den magt, vi nu äga. Hvilken moralisk
eller juridisk ansvarighet för våra financiella åtgärder
drabbar personligen någon inom Riksstånden? Våra beslut
i frågor rörande Banken afgöras ju ofta genom slumpen af
en votering uti förstärkt Utskott, i hvilket mängden icke
äger djupare insigt uti ämnet. Med antagandet af den föreslagna
grundlagsförändringen hvälfves deremot hela tyngden
af ansvaret på Regeringen; och historien visar i alla tidehvarf,
huru i sådana fall för en dynasti fädernas missgerningar
komma öfver barnen.
Tvenne garantier för Banken fordrar Nationen af oss:
den första, att Bankens lagar och förvaltning afse allmänna
och icke enskilda interessen. Konungens medverkan i lagarnas
stiftande är det enda, trygga medlet härtill; och det
föreslagna Kronans ombud i Banken är och bör icke vara
annat än en JustitieCancellers närvaro vid en domstol, att
bevaka förhandlingarnas lagenlighet. Det vore grundlagsvidrigt,
om Fullmägtige medgåfvo Kronoombudet något mera;
ty Banken skall, i enlighet med lagförslaget, ”stå under
R. St:s egen värd, ostördt förvaltad af de
Fullmägtige, hvarje Stånd dertill förordnar.”
Den andra garantien, Nationen har rätt att fordra, är,
att Bankens vinst icke förryckes från sitt hufvudföremål,
upprätthållandet af Bankens förbindelser. Då Konungen erhåller
magt att bestämma beloppet utaf den del af vinsten,
som ”till bibehållande af Bankens grundfond, eller
till dess förstärkning, behöfves,” uppfylles denna
garanti, helst, om emot förmodan, i anledning af det framfarna,
Ständerna icke skulle anse den bestämda summan tillräcklig,
de äro oförhindrade att för detta ändamål afsätta
mera; ty hvad af vinsten öfverskjuter det af Konungen bestämda
belopp, huru det skall användas, ”äge R. St. allena
att besluta.” t «
/
Den ii Mars f. m.
121
Icke personliga interessen, utan den moraliska pligten
måste hos oss afgöra frågan; uppfylla vi densamma, gillas
vi af Nationen.
Hvarje långifvare och låntagare, som är redlig och icke
vilseförd, önskar ett mål för det vacklande myntvärdet; deras
och deras barns välfärd ar deraf beroende. En förlikning
emellan fordringsägare och gäldenärer är träffad; den
måste hållas helig, om R. St. icke skola förlora allt förtroende.
Kortsynt vore äfven den capitalist, som skulle hoppas
sin enskilda vinning, och de publika cassornas, hans medtäflares
i utlåning, undergång genom en misslyckad realisation,
förmedelst ett uttömmande af Bankens reella fond.
Med den erfarenhet, capitalisten i vårt land inhemtat, kan
han icke vara okunnig om, hvilket interesse, som här är
det starkaste, hans eller låntagarnes. Han kan vara fullt
öfvertygad, att de lånbehöfvande och jordbrukarne i allmänhet,
vida hellre än att medgifva ett inskränkt rörelsecapital,
skola, oaktadt alla de mångfaldiga olägenheter, sorn
äro förknippade med ett mynt, bestämdt uti en annan metall
än öfriga nationers, med hvilka vi drifva handel, föredraga
återinförandet af ett mynt, allena grundadt på
koppar. För öfrigt, hvarthän skulle capitalisten vända sig
med sitt uttagna silfver från Banken? Kanske i spelet på ut
ländska
fonder, eller uti intecknad fastighet under främmande
lagar, att det der bevaka? — Ett krig uppkommer; huru
går det då med hans ängsligt sökta säkerhet?
Utom Representationen har jag hört låntagare äflas för
en fortsatt myntförsämring och kalla strypsystem allt, som
icke befrämjar deras afsigt; de förgäta, att vi emot myntförfalskning
hafva ett strypsystem, grundadt i lag, hvars
stadgande är infördt på hvarje sedel af vårt mynt. Dessa
besinna icke heller, att ju mera myntvärdet faller, dess mindre
blifva de inom nationen befintliga penningecapital tillräckliga
för lånerörelsen, och att det föranleder till s. k.
discretioner vid låns erhållande, d. ä. högre ränta, samt vållar
osäkerhet för låns bibehållande. Dessutom har myntvärdets
fallande ett mål; nedsjunka vi dit, hvilket armod och
uselhet väntar icke der? Hvar skola näringarna finna förläggare;
hvar äga eller erhålla credit? Sådant öde träffade
Frankrike genom assignaterna; men Holland, Tyskland och
Italien fingo förse med nya capital.
Jag har sagt: med realisation, eller densamma förutan,
böra vi bereda stadga i myntvärdet, och visat behofvet af
att antaga den föreslagna grundlagsförändringen; med realisationen
för dess bestånd, utan realisation för möjligheten af
att, den förutan, kunna uppehålla myntvärdet, och bör för
detta sednare fall närmare förklara mig.
Ett sedelmynts värde beror hufvudsakligen på 2:ne vilkor:
behofvet af reelt mynt eller silfver och det förtroende,
4 H. 16
Dcn ii Mars f. m.
man hyser till Banken eller sedelutgifvaren. När fri utvexling
finnes och äger bestånd, äro båda dessa fordringar uppfyllda;
men äfven den förutan kan sedelmyntets värde uppehållas,
om landets handelsställning är sådan, att guld och
silfver, hvilka äro en allestädes afsättlig vara, tillflyta landet
såsom en ersättning eller mellangift för det högre värde,
hvartill landets exporter uppgå emot det varuvärde,
nämnde metaller oräknade, landet importerar. Från den orimliga
förutsättning, som i äldre tider gjorde sig gällande, att
ett rike en lång följd af år kunde ständigt fortgå i skuldsättning
hos utländningen, hvilken fördom försvunnit såväl
genom en renare statshushållnlngs-theori, som genom en mera
klarseende erfarenhet, hafva de flesta theoretici, Engelsmän
och Fransoser, i triumphen öfver villomeningens störtande
äfven förkastat all verkan af handelsbalancen och dess inflytande
på rörelsecapitalet. Från en ytterlighet har man
gått till en annan. En seklers lång erfarenhet hade dock
visat, huru ofta Spanien, oaktadt Amerikas tribut och dess
exclusiva handel på denna ofantliga continent, ofta haft brist
på mynt, under det att detsamma öfverflödat i England och
Frankrike, ehuru dessa länder icke äga guld och silfvergrufvor,
eller deras Styrelser haft särdeles omsorg om de
ädla metallernas import för mynten; dock strömma till mynthusen
i dessa länder, genom deras handlande, de flesta nationers
mynt, för att nedsmältas och under inhemsk pregel
utgå i rörelsen. Icke införskrifva dessa handlande metallerna
(ty handelsvinsten är större på varor genom skillnaden
i inköps- och försäljningspris), utan de emottaga dem i liqvid
för ett högre exportvärde, då de icke kunna göra en större
varuimport, än de förmånligt kunna afyttra; för att gagna
sig af det i liqvid erhållna guldet och silfret, måste de till
dryg del föra det till mynten. Det torde häraf synas klart
och vara lättfattligt, att handelsvågen äger ett hufvudsakligt
inflytande på underhållandet af ett lands rörelsecapital i reelt
mynt, och att alla åtgärder, dess förmånlighet förutan,
i längden ingenting kunna uträtta.
Men hvem kan bättre bevaka ett Rikes alla handelsförhållanden
än Regeringen, hörande och upplysande sig af
Ständer, Corporationer och Embetsverk, och hvem äger större
interesse dertill än hon? Inom och emellan RiksSt. hör man
endast strid och afundsamhet den ena näringsgrenen mot den
andra, likasom icke den enas förkofran skulle äfven befrämja
den andras. Jordbruks- och stadsmanna-interessena hafva ju
ofta varit i fejd med hvarandra och velat skörda på hvarandras
bekostnad; det är dock tydligt, att om ettdera förtvinar,
skall det andra lida dervid. NordAmerikanerna beklaga
sig öfver, såsom ett hinder mot deras förkofran, att
de äro omgifna af fattiga grannar, med hvilka endast ett
ringa antal varubyten kan äga rum. Huru mycket mera inverkar
då icke inom landet den ena näringsgrenens fortkomst
Den ii Mars f. m.
till den andras båtnad. Jordbruk och stadsmannanäring^-  måste gå band i liand med hvarandra, om landet skallstiga
i välmåga.
Sedan jag nu, såsom jag hoppas, tillförlitligt ådagalagt,
att en förmånlig liandelsbalance åstadkommer silfverimport
och rörelsecapitalets förökning med reelt mynt, så följer
deraf klart, att under ett sådant förhållande något exportbehof
af silfver, i hvars ställe sedelmyntet icke kan användas,
ej förefinnes, och att dess värde från sådan orsak icke
kan nedsättas. Hvad åter i andra rummet beträffar förtroendet
till sedelmyntet, torde det icke behöfva särskild bevisas,
att en Bank, som äger betydligt mera än full valuta
för dess utelöpande assignationer, som lill Styresmän får Rikets
lagstiftande magt, Konung och Ständer, som förvaltar
den till allas gemensamma båtnad, principenligt med en
Banks natur, under fullkomlig offentlighet, skall erhålla
större förtroende än någon annan Bank i verlden. Härigenom
allenast kunna säkerhet och stadga blifva införda och upprätthållna
i vårt myntväsende. Utan säkerhet och stadga
i myntvärdet är en varaktig förkofran bland alla näringsgrenar
och folkclasser omöjlig; det är ju ©tvifvelaktigt!
Jag återupprepar derföre min fasta och innerliga öfvertygelse,
att, till vinnande af detta ändamål, vi böra lill Rikets
sannskyldiga nytta antaga den föreslagna ändringen uti
Reg.Formens 72 §.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag sjelf tillstyrkt och yrkat
nödvändigheten af en förändring i 72 §., men icke kan
rösta för bifall till den nu föreslagna, anser jag mig i korthet
böra redogöra för min åsigt. Den föreslagna förändringen
innebär i första momentet en ökad garanti för Banken
genom Konungens deltagande, och i denna del finner jag
förändringen riktig och behöflig. Jag skulle derföre rösta
för densamma, om jag kunde dela förslaget; men nu kan
jag det icke, då jag uti en annan del af förslaget finner åt
Konungen öfverlemnad en större magt, än behofvet påkallat,
nemligen i det moment, som åt Konungen lemnär andel
i beslutande rätten rörande Bankens lånerörelse. Jag anser
den hittills bestående ordningen i denna del icke hafva
vållat någon skada för sedclhafvaren, och jag frågar: hvilken
säkerhet skulle väl denne haft, i händelse den nu föreslagna
grundlags-§:n varit gällande för 20 år sedan, likasom det
ej varit öfverensstämmande med Regeringens åsigt, att de af
Ständerna beviljade lånen blifvit anslagna? 1809 års Ständer
tillgrepo väl Banken, hvilket ej kan försvaras af annat, än
att de då ej funno annan utväg; men de föreskrefvo tillika
ett amortissement, som under 5 eller 6 år minskade Bankens
skuld med fyra millioner. Detta räckte likväl ej längre än
till i8i5, då Götha canal biträddes med lånanslag, som erfordrade
en sedelemission af flera millioner; och jag frågar
om sedelhafvare!! skulle haft större garanti emot denna åt
-
Den ii Mars f. ra.
giird, i händelse Konung och Ständer dä gemensamt deltagit
i besluten om Bankens lånerörelse? Samma fråga gäller
om 1818 oell de beslut, som då fattades, hvarigenom Banken,
i följd af en Konungens Propos., fick öfvertaga utredningen
af Götha Canals, Malmö och Götheborgs Disconter,
hvarpå en förlust af flera millioner uppkommit. Jag frågar,
om någon större garanti skulle funnits, ifall 72 §. då haft
den lydelse, som nu är föreslagen? Jag känner åtminstone
ingen erfarenhet, som påkallar en reform af det bestående i
denna del; men klokheten fordrar att icke vidtaga andra
förändringar i grundlagen än de, som äro af behofvet ytterst
påkallade. Detta utgör för mig ett skäl till afslag,och
ett ytterligare finnér jag deri, att jag skulle hafva önskat,
det förslaget varit vidare utsträckt i en annan punkt. Det
börjar nemligen sålunda: Sveriges Rikes Bank, för alltid
skiljd från Rikets Statsverk, o. s. v. Det synes
111ig lika nödvändigt att skilja Banken från Riksgälds verket,
eller från hvilket annat större verk som helst, som kunde
komma i förbindelse med Banken; och jag ser ej den åsyftade
garantien vunnen med mindre, än ett allmänt stadgande,
att lånerörelsen aldrig må utsträckas öfver Bankens tillgångar
och dess reella valuta. Denna omständighet bestämmer
mitt andra skäl. Slutligen kan jag ej finna någon egentlig
grund, hvarföre Konungen skall dela fördelen af att disponera
Bankens vinst, hvilket synes mig öfverflödigt, då
banco vinsten, efter nu gällande stadgande, icke kan användas
till annat än allmänna behof och landets nytta. Enär
således den föreslagna förändringen, efter hvad jag tror mig
veta, icke är af erfarenheten påkallad såsom nödvändig eller
behöflig, afstyrker jag densamma.
Frih. Boye, Ludv.; Redan länge har tidningspressen
bemödat sig att ingifva nationen det begrepp, att nu ifrågavarande
grundlagsförändring skulle in neli ära en vådlig magt,
leornad åt Konungen på nationens bekostnad; och en ledamot,
här midt emot mig, har understödt denna sats och
sökt bevisa den. Under sådana förhållanden är det för hvarje
representant af vigt att undersöka, om begreppet är riktigt
eller falskt; och särskildt är denna undersökning angelägen
för den, som, oaktadt han för sig sjelf gjort sig sådan reda
för begreppet; måhända snart skall se sig inom minoriteten.
Jag hoppas aldrig lefva den dag, då jag skulle understödja
öfverlemnandet af en vådlig magt åt Konungen; men jag
hoppas också alt aldrig öfvergifvas af den sjelfständiga urskillning,
som jag är berättigad att tilltro mig, och hvilken
också bevarar från vådan att, i folkets namn, ryckas från
folkets sak. Vid den undersökning, jag nu vill företaga, erkänner
jag gerna granskarens första pligt att gifva alla meningar
deras tillständiga rätt; jag skall ej heller svigta häruti.
Jag vill således öppet förklara, att äfven jag tror, att dea
nya redactioneu kunnat vara bättre; mcu då den icke äv
Den ii Mars f. m.
otydlig, anser jag mig icke behöfva vidare uppehålla mig
dervid, utan beger mig till sjelfva innehållet af den föreslagna
grundlagsförändringen. Man har härvid isynnerhet
fastat sig vid det sista momentet såsom farligt; man har
sagt, att Konungen får ett veto öfver Bankens vinst, som
lenanar rum för ett inflytande, hvarigenom Konungen ensam
skulle erhålla den afgörande rätten i afseende på sedelstocken
och rörelseeapitalet. Jag medger (ty jag vill ej brista i
öppenhet), att så kunde vara; men till vådor räknar jag icke
sådant, hvaremot jag finner mig äga rätt att stadga correctiv.
Det finnes nemligen a:ne utvägar att förstärka Bankens
reella fond, och endast på tvenne sätt, hvilka tilläfventyrs
kunna sammanföras till ett, skulle Konungen kunna begagna
sin magt till fondens förstärkning, så att någon våda deraf
vore att befara; men i begge fällen är correctivet lätt. Den
ena utvägen till fondens förstärkning är indragning af ett
motsvarande belopp sedlar, och detta leder rakt till ett
strypsystem, som man rättvist motsätter sig; den andra utvägen
är att för nya sedlar, som utsläppas, köpa silfver,
hvaraf ingen våda för rörelseeapitalet uppkommer. Men att
bestämma hvilkendera utvägen skall begagnas, tillhör den
organiska lagen för Banken, och ingenting hindrar oss således
att, sedan vi antagit den nu förevarande grundlags§:n,
i den organiska lagen förklara, att bancovinsten endast
på sednare sättet skall användas för fondens förstärkning,
när så behöfves. Härigenom är den ena vådan förebyggd.
Den andra vådan af Konungens veto öfver bancovinsten består
deri, att så länge någon del af lånerörelsen qvarstår i
Banken, skulle Konungen kunna begagna sin magt för att
blanda sig uti densamma; men då jag ärligt medgifver, att
möjligheten af denna våda icke är förekommen uti grundlags-§:n,
hänvisar jag ånyo till den organiska Jagen och 21
§. af det förslag dertill, som nu af Konungen blifvit afgifvet,
enligt hvilken discontrörelsen skulle öfverflyttäs till
Riksg.Cont. Jag klandrar delta förslag, såsom inconsequent
och ledande till halfmesurer genom lånerörelsens klyfning;
men allt är hjelpt, om hela lånerörelsen öfverflyttäs på Biksg.-  Cont., och denna andra våda är altså icke af annan beskaffenhet,
än att den kan genom organiska lagen för Banken
förebyggas. Når jag således eftersöker vådorna och finner
correctivet i den organiska lagen, befinner jag mig ställd i
den fattning, att jag ser garantien hos tvenne lika magtägande
och gemensamt handlande, af hvilka jag icke förstår,
huru den ena skall kunna missbruka sin magt, då den
andra alltid har rättighet att säga nej. Ali misstanka riktas
härvid på våra efterkommande och de beslut, som af dem
kunna fattas; men då jag antager och, såsom jag förmodar,
vi alla antaga, att hvar och en nu här voterar efter sin
öfvertygelse om det rätta, vet jag ej, hvarföre man skall tro
unnat 0111 framtiden. En värd ledamot har för öfrigt för
-
I2<)
Den 11 M^rs f. m.
farligt misstagit sig, då han såsom skäl för afslag åberopat,
att Ständerna skulle kunna begära tillstånd till sedelutsläppning
utan fond, och Konungen dertill gifva bifall. Det förundrar
mig, att denne unge man kunnat förbise den omständighet,
som, af honom sjelf medgifven, kullkastar hans
argument, nemligen, att om Ständerna i båda fallen besluta
att utsläppa en skadlig sedelmassa, blir resultatet alldeles lika,
ehvad de äro ensamma om beslutande magten, eller Konungen
deri deltager. Men sedan jag nu förklarat, att jag
icke i den föreslagna grundlags-§:n ser någon våda, vill jag
lika öppet förklara, att det icke är ensamt derföre, som jag
röstar för bifall till densamma. Jag har äfven ett annat skäl,
och jag vill frimodigt framställa det; ty frimodighet är bär
af nöden. Jag bar gjort mig den fråga, som alla bort göra
sig: liurudant skall det allmänna tillståndet i landet blifva
efter realisationens verkställande? Hvilka interessen skola blifva
de magtägande, de öfverliggande; hvilka åter de undex--  ordnade, de förtryckta? Jag hemtar svaret på dessa frågor
från erfarenheten och hemställer, om här gifves någon ledamot,
som, då han jemnför de särskilda interessenas krafter,
kan tveka om detta svar. Men då jag går att framställa de
särskilda interessenas krafter i förhållande till hvarandra, är
jag skyldig att i främsta rummet fritaga mig från misstankan
att vilja såra något af dessa interessen och från den
ännu hårdare att vilja förnärma några personer. Vi veta
alla, hvilken lättnad brukspatronsinteresset och jordbruksinteresset
hvar för sig af det allmänna åtnjuta; att ingen
jemnförlighet dem emellan i detta hänseende äger rum. Det
förra har icke allenast ett särskildt creditiv i Banken och
lånerätt för sina etfecter mot 4 proc., utan det var äfven
brukspatronernas interesse, som vid sista Riksdagen genomdref
realisationen; ty det insåg faran af en myntförbättring,
och derjemte hafva brukspatronerna äfven fått ett tullsystem,
som isynnerhet upplyftat dem. Med detta interesse förenar
sig ett annat: köpmansinteresset, och slutligen ett tredje: penningeinteresset;
tyman måste medgifva, att penningekarlarna
mycket förlorat. Men när jag betraktar dessa krafter, sorn
skola blifva de rådande; när jag ser dessa trenne interessen,
som med ett gemensamt namn kunna kallas rikedomsinteresset,
och när jag derjemte påminner mig, att detta interesse
icke är mägtigt, utan i mån af massans fattigdom, så
är mitt egentliga skäl för bifall till den föreslagna grundlagsförändringen,
att massan behöfver ett skydd mot dessa
mägtiga interessen, och att detta linanciella beskydd må
kunna af Konungen lemnäs. Hittills har Konungen varit
lika fri från ansvar för, som delaktighet uti de financiella
åtgärderna; men genom hans indragande till delaktighet uti
denna lagstiftning har jag hoppats att kunna pålägga honom
en moralisk pligt att blifva jordbrukets beskydd. Se der det
afgörande skälet för mitt ja i denna fråga Jag kan hafva
Den 11 Mars f. m.
127
orätt; men jag underkastar mig derföre gerna folkets dom
likasom den Eviges.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Gr. Cronhjelm
har yttrat, att Konungen ej skulle vilja hafva mer än ett
veto i lagstiftningen för Banken. Jag delar ej den värde talarens
åsigt oin tillräckligheten häraf och hoppas, att Konungen
skall begagna alla de prerogativer, sorn den nya re
dactionen
innebär; och jag hemställer, om man kan tro det
vara möjligt, att någon Konung, med erhållen delaktighet i
bancolagstiftningen, skulle så illa handhafva Banken, som R.
St. sjelfva gjort, då de genom 180g års sedelutsläppning gåfvo
Banken dödsknäcken och vidare genom sina ifriga bemödanden
för Götha canal bragt Banken i dess närvarande tillstånd.
Man måste kunna föreställa sig, att krig och penningebehof
åter inträffa; och jag ser då ingen säkerhet, att
icke Ständernas uteslutande magt öfver Banken ånvo skall
frambringa samma verkningar. Jag medger visserligen, att
i den mån upplysningen stiger, skola dylika åtgärder blifva
klander underkastade; men efter Riksdagens slut återvända
RiksSt:s ledamöter till det enskilda lifvet, och den andel i
klandret, som der kan drabba dem hvar för sig, är så obe
tydligt
att den ej kan tagas i någon beräkning. Om deremot
Regeringen medverkat till besluten, skall klandret i
främsta rummet vända sig dit; och häruti ligger en väsendtlig
garanti, n.b. så framt man ej vill antaga, att ingen ansvarighet
för Regeringen linnes. Men så länge io6§. Reg.F. qvarstår,
skall jag tacka Regeringen för del den velat ikläda sig
äfven den ansvarighet, som nu är i fråga. — Man har såsom
hufvudsakligt skäl till afslag å den nya redactionen framkastat
sista mom. deraf och talat om möjligheten af ett
strypsystem. Nu stårder: Öfver användandet af Bankens
årligen behållna vinstmedel äge R. St. att
allena besluta, så fr arn t dessa medel ej till bibehållande
af Bankens grundfond, eller till dess
förstärkning, af Konungen pröfvas erforderliga;
och långt ifrån att dela den åsigt, som häri hemtar stöd för
afslag, linner jag i detta moment ytterligare skäl för antagande
af §. Ty jag ser ingen möjlighet, att Regeringen,
som icke får använda bancovinsten för Statsverkets behof,
skulle blott för ro skull dermed förstärka Bankens fond; ett
sådant förfarande skulle vara lika besynnerligt, som jag finner
den derom framställda förmodan. Men deremot tror jag
det föreslagna stadgandet blifva nyttigt, äfven om man vill
gå till den ytterlighet att förutsätta, att Regeringen skulle
fatta beslut om bancovinstens innehållande, endast för att
den ej måtte ingå i rörelsecapitalet; ty jag anser det vida
bättre, att silfverfonden dermed ökades, än att den skulle
förslösas på canaler och dylikt. Oin vi ägde i Bankens hvalf
de summor, sorn blifvit nedgräfda i Götha canal, skulle R.
St. ej behöft att nu vara församlade för att sysselsätta sig
Den ii Mars f. ra.
med en i alla fall skamlig realisation. Jag kan för öfrigt ej
neka mig att yttra den tro, att särdeles inom ett af ftiksSt.
, der oviljan emot denna 72 §. visat sig störst, rätta skälet
dertill ej ligger i hvad man uttalat, utan uti en afsigt
att, sedan 72 §. blifvit afslagen, få sjelfva realisationen om
intet gjord, hvilket tilläfventyrs skulle vara behagligt för de
coursvinglerier, hvaröfver man i fäderneslandet hört allmän
klagan. — Slutligen får jag äfven yttra min förundran, att
Gr. Cronhjelm, hvars åsigter jag ofta delat och för hvilken
jag hyser mycken enskild aktning, ehuru han vid andra tillfällen
yrkat på Ständernas fri- och rättigheter emot ingrepp
å andra Statsmagtens sida, här finnes tala för bibehållande
af ett envälde hos R. St. Detta synes mig icke så alldeles
liberalt eller åtminstone icke constitutionelt, hvartill efter
min tanka hörer, att begge Statsmagterna samverka i alla
lagstiftningens grenar.
Hr von Heijne, Georg: Denna discussion om 72 §.
har lemnat vigtiga upplysningar jemväl för den framdeles
förekommande realisationsfrågan; äfvensom skälen för och
mot förändringen af 72 §. blifvit så tillräckligt uttryckta,
att jag ej behöfver på något sätt deri ingå. Jag vill derföre
blott yttra några motiver för min enskilda åsigt. Vore
här fråga endast om ett veto för Konungen i afseende på
den lagstiftning, som rörer myntvärdets upprätthållande, när
realisationen en gång blir verkställd, skulle jag ej tveka att
dertill lemna bifall; men nu anser jag mig af min pligt, såsom
representant, uppmanad alt afstyrka den här föreslagna
grundlagsförändringen, emedan jag anser densamma afhända
Nationen en af dess vigtigaste rättigheter, näst den att sig
sjelf beskatta. Jag anser ock den ifrågavarande magten vådlig
för både Regeringen och Nationen, och jag afstyrker således
den nya §., icke af farhåga för den tid, som är, eller
för den, sorn närmast skall följa på den närvarande (ty äfven
för denna hafva vi, i afseende på de personliga egenskaperna,
sådana förhoppningar, som gränsa till fullkomlig
visshet), men väl för framtiden. Må det tillåtas mig att härvid
erinra om de ord, Konungen i sitt throntal yttrat och
hvilka förtjena att behjertas, nemligen: ’'Den enskilda menniskans
mål är döden; fortfarande lif väntar deremot nationerna.
” Ja! menniskan på thronen och menniskan som medborgare
hafva samma mål; Vi, som nu besluta öfver landets
angelägenheter, tillhöra alla en generation, som går undan
för kommande slägten; men det är för dessa, som vi besluta,
då vi åt Styrelsen öfverlåta en magt, som erfarenheten
visat, att det ej är lätt att återfå. Vår egen historia har i
detta afseende med några betydelsefulla blad skattat till
verldshistorien, som visar, att nationerna stundom, med
blindt förtroende, öfverlåtet åt älskade regenter en magtutvidgning,
som sedermera medfört ånger och olycka för båda.
Jag
Den ii Mars f. m.
Jag får således icke följa min enskilda känsla, utan blott
pligten att uppfylla mitt kall sorn representant. Jag är så
varm i tillgifvenhet för Konungen och Konungahuset, som
någon; jag hyser så lifligt förtroende, som någon, för det
sätt, hvarpå Konungen, sig sjelf lemnad, skulle utöfva den
magt, som här är i fråga; men jag tror oss ej berättigade
att följa känslan, utan pligten, och det är denna, som jag
anser mig uppfylla, då jag afslår den föreslagna grundlagsförändringen.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Financeläran (numera idet
upplysta Europa lika bestämd som hvarje annan vetenskap)
har för betryckta statsverk tvenne methoder. Den ena lägger
behofvets hela tyngd på samtiden och heter beskattning;
den andra fördelar lasten äfven på en framtid och
betei’ statslån. Ar 180g och sedermera hafva vi utfunnit
en 3:dje utväg, sorn ruinerat samtid och framtid. Vi ang repo
myntet. På denna utgångspunkt, hvars riktighet mäste
medgifvas af en hvar, som icke finner vårt närvarande financetillstånd
nyttigt och hugneligt, bygger jag följande
dilemma,
Detta osaliga tillstånd har tillkommit genom Regeringens
impuls, eller utan denna. I förra fallet synes väl
önskligare, att impulsen blir öppen och ansvarig, än att den
forblifver dold och oansvarig. I det sednare har vårt financetillstånd
tillkommit genom Ständernas excltisiva förvaltning,
och vid dennas nu erfarna resultater är väl högeligen
påkalladt att upphäfva en exclusiv befattningsrätt, som så
verkat.
En talare har med den Iros honom vanliga och Utmärkta
skicklighet utvecklat ert theori, enligt hvilken Konungamagten
borde i möjligaste måtto aktas för en denna
magt menlig beröring med opinionen, hvilken, i sitt närvarande
bildningsstadium, icke alltid förstod att finna skulden
till ondt hos den verkligen skyldiga. Jag deremot anser, att
allmänheten hos oss oftast, och synnerligast i financeämnen,
ganska riktigt urskiljer hvad Regeringen , hvad Ständer skylla.
För öfrigt alstrar ju nämnde theori det Corollarium, att, till
Konungamagtens fullkomligaste förvaring emot ifrågavarande
menliga contact, all magt hör densamma fråntagas, i
hvilket fall jag, med mitt ökända nit för egentlighet i redaclioner,
skulle reservera mig derhän, att, till missförstånds
undvikande, Konungamagten finge upphöra att heta magt.
Jag hade icke den fördelen att bevista sisth Riksmöte;
men jag har mig nogsamt bekant, hurusom myntbestämningen
med, snärt sagdt, enhällig häftighet af samtliga Stander
åtråddes; hurusom Konungens betänkligheter vid detta
foretag hufvudsakligen genom denna enhällighet öfvervuHnos,
och hurusom ändringen i Reg.F:s 73 §. lika enhälligt
4 H. <7
Den u Mars f. m.
af Ständerna föreslogs; hvarjemte jag är berättigad till mera
än presumtion, att denna Ständernas redebogenhet att åt B.egeringen
inrymma medverkan i Bankens förvaltning väsendtligen
medverkade till Konungens samtycke att omsider sanctionera
den myntbestämningslag, hvars lyckliga verkställighet
så betydligen skulle bero af den Bankstyrelse, för hvars ändamålsenlighet
Konungen genom den Honom erbjudna (icke
af Honom begärda) delaktigheten deri nu vann en förut saknad
säkerhet. Sannerligen, mina Herrar, om vid sådana antecedenter
vi nu afslå, hvad vi i så måtto för 4 år sedan
sjelfva yrkade, uppkommer ett förfaringssätt, om hvilket historien
skall anteckna ett omdöme, hvilket blifver allt annat
än fördelaktigt. Likaså skall Svenska allmänheten döma, och
äfvenså den utländska opinionen; och åt våra ovänner utomlands
bereda vi en anledning till innerlig och ganska grundad
glädje. — Tillåten mig, mina Herrar, hålla mig förvissad,
att J icke tilltron mig ett obehörigt krus för utländningens
tanka, och alt jag derföre, alldeles obehindrad af
farhåga för sådan misstydning, yrkar, att utländska opinionen
om oss är något, som verkligen förtjenar att i sin mån
beaktas. Det är icke likgiltigt, hvad utomlands dömes om
Svenska Ständernas consequens, om deras stadga i beslut, om
deras fasthet i ord och aftal, men synnerligast om deras förfaringssätt
i anseende till sin Konung. — Utländska opinionen
om dessa förhållanden bildar ovedersägligen styrka eller
svaghet, och bildar ettdei-a i verkligt materielt hänseende,
ja, så verkligt, som mångå millioner mer eller mindre i skattkammaren
och mångå tusen man mer eller mindre i Armeens
leder.
På dessa grunder besvär jag Ståndet att bifalla nya redactionen
af Beg.Fts 72 §. — Af möjligheten att, på sätt oss
sä ofta händer och hända måste, tidender under denna öfverläggning
hutlanda örn afslag på andra rum, svalnar icke
min åtrå efter Ståndets bifallande votum; den eldas tvärtom
deraf. Grannlagenhet och aktning för MedStänders yttranderätt
förmena mig att utveckla denna min åsigt. Jag tänker,
att Ståndet ändå uppfattar den.
Jag anhåller om proposition till bifall af Beg.F:s 72 §:s
nya redaction.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Det vigtiga
ämne, som nu är föremål för B., o. Ad:s öfverläggning, hållänge
sysselsatt den allmänna uppmärksamheten; mägtiga röster
hafva höjt sig emot det ifrågavarande redactionsförslaget,
hvilket, då det först föreslogs och antogs, endast motte
några enskildas motsägelser, men af de flesta betraktades såsom
ett tryggande värn för realisationens bestånd. Jag bestrider
icke pressens pröfningsrätt, jag tror tvärtom, att alla
ämnen vinna på undersökning; men då bör den bibehållas
inom det rätta förhållandets gräns. Då vi läst, att Begeringen
här skulle eftersträfva en magt, som icke ens Sveri
-
Den ii Mar» f. m.
ges mest enväldiga Konungar sökt tillvälla sig, bör frågan
återföras i sitt rätta skick. Ej nog dermed, att man, vid
framställningen af de vådor man förespeglat, förbisett vårt
nuvarande statsskick och möjligheten af dessa vådor under
en lagbunden Konung: man har isynnerhet förgätit sista
Riksdagens tilldragelser; ty den delaktighet i lagstiftningen
för Banken, som nu är i fråga, har icke blifvit af Konungen
begärd, utan Honom erbjuden och nästan påtrugad, för
att nyttja rätta ordet. En annan ledamot har redan upplyst,
huru Konungen länge tvekat att gifva Sin sanction åt
myntbestämningslagen; och jag har vid ett föregående tillfälle
återfört detsamma i R. o. Ad:s minne. Jag anser mig
derföre nu blott böra förklara, att hvad förslaget till banklag
beträffar, var Konungens första afsigt att uppskjuta med
sanctionens meddelande, intilldess han dertill skulle erhålla
en grundlagsenlig anledning genom antagandet af den förändrade
redactionen af 72 §. Reg.F. Konungens afsigt var också
vid sista Riksdagen att binda samma vilkor vid Sin sanction
å myntbestämningslagen; och det var blott till följd af
flera aktade mäns till H. M. yttrade farhåga, att oro derigenom
skulle uppstå bland folket och att dess ombud hade
nästan enhälligt förenat sig om dessa lagar, som Konungen
afstod från sin tvekan och lemnade sanctionen. Men om nu
de, som utom oss tala om utlagda snaror å Regeringens sida,
ville göra jemnförelse emellan hvad vid sista Riksdagen
framställdes såsom Nationens önskan och de läror, som de
nu sjelfva vilja göra gällande, skulle de snarare kunna tillskapa
anledningar till snaror emot Konungen, med syftemål
att, sedan sanctionen vunnits, skulle den erbjudna garantien
sättas åsido. Men sådana misstankar kunna icke uppstå hos
Svenska folkets Konung; de kunna ej heller uppkomma hos
Svenska folkets ombud, utan att kränka det förtroende, som
från urminnes tider varit fästadt vid Konungaord samt Svenskmannatro
och ära: en ära, hvarom en af våra största
skalder så skönt säger:
"Blank är hennes shöld som solens,
öppna hennes anletsdrag/'
På denna sköld kunna inga fläckar komma; öfver dessa
anletsdrag inga moln spridas! Och om de någon gång framdeles
skulle uppstå, hoppas jag, att de åter snart skola förjagas
genom inbördes förklaringar och ömsesidigt förtroende
båda Statsmakterna emellan. —• Efter allt hvad som redan
blifvit ordadt i detta ämne, vill jag blott tillägga några anmärkningar
vid hvad som blifvit yttradt emot den föreslagna
redactionen. Jag framstår nu icke i egenskap af Konungens
Rådgifvare för att försvara någon K. Propos.; det är
som Riksdagsman jag anser mig böra framställa min enskilda
åsigt. Utan att härvid återgå till fordna tider och upptaga
då begångna misstag, emedan alla böra finna det vara lättare
att efter stormen bedöma förhållandet, än att handla
Den ii Mars f. m.
under det den hviner rundt omkring i all sin häftighet,
tror jag, att man af erfarenheten kan hemta stöd för beliofvet
af nya garantier för Banken emot dem, som hittills
funnits5 och som jag trott mig finna dessa garantier i den
nya redactionen, anser jag densamma böra antagas utan någon
våda, emedan båda Statsmagtefna, enligt denna redaction,
motväga hvarandra. Då Konungen med Ständerna delar
den lagstiftning, som skyddar lif och egendom, synes han
äfven kunna hafva del i lagstiftningen för Banken, som så
starkt ingriper i myntvärdets upprätthållande och, till följd
deraf, i äganderätten. Konungen kan ej heller någonsin hafva
interesse att missbruka denna andel i lagstiftningen, emedan
alla näringars lif och kraft deraf bero. Jag tror således,
att om §. antages, skola äfven de, som nu hysa en
motsatt tanka, sedan de lugnat sig, sjelfve förvånas öfver de
vådor, som de befarat; men jag högaktar likväl hvarje opinion
i en fråga af denna vigt. För min del tillstyrker jag
antagande af den nya redactionsförändringen, och anhåller
om Hr Gr. och Landtmls proposition derå.
Gr. af Ugglas, Gust,: Uti en fråga, hvarå uppmärksamheten
blifvit så allmänt fästad, anser jag som en
slags skyldighet att öppet uttala den åsigt, efter hvilken jag
kommer att afgifva min voteringssedel. Vid sista Riksdagen
ansågo R. St. Konungens deltagande i lagstiftningen för Banken
såsom en väsendtlig garanti för den beslutade myntbestämningen,
och i denna anda uppgjordes äfven förslaget
till ny redaction af 72 §. Reg.F. Jag delar visserligen Gr.
Cronhjelms ledsnad deröfver, att utvexlingen ej koni att äga
rum vid den af Ständerna påräknade tiden; men jag kan ej
instämma deruti, att det ifrågavarande redactionsförslaget
stått i något så gifvet sammanhang med utvexlingen, att för
dess antagande skulle erfordrats, att utvexlingen redan varit
börjad; tvärtom hade Ständerna troligen, om det stått ideras
magt att vid sista Riksdagen antaga denna §., då antagit
den. För min del hyser jag samma öfvertygelse nu som då,
och kan ej se någon våda af förslaget, enär å ena sidan R.
St. hafva rätt att säga nej till alla från Konungen framställda
förslag, som icke öfverensstämma med deras egen
åsigt, och det å andra sidan ej är tänkbart, att Konungen
skulle vägra sanction åt R. St:s beslut, med mindre Bankens
förmåga att göra rätt för sig derigenom skulle äfventyras; och
att så beskaffade beslut ej komma till verkställighet, anser
jag som en lycka. Deremot finnér jag flera fördelar af
K onungens delaktighet i bancolagstiftningen; jag vill likväl
icke upptaga tiden med att anföra alla, utan blott erinra
om ett par. Alla menskliga åtgärder äro underkastade misstag,
såväl regeringars som representationers; men äfventyret
af misstag måste alltid vara mindre, der två sammanstämmande
auetoriteter erfordras för beslutet. En annan fördel,
som jag icke anser bland de mindre, hvilka man af åter
-
Den ix Mars f. m.
i33
förd reda i myntväsendet bör kunna påräkna, är tillgång på
främmande capitaler till lägre ränta, än den lii t ti I Is bos oss
gångbara; men härtill erfordras, att utländningen skall hysa
förtroende till Bankens säkerhet och till dess ordentlighet i
fullgörandet af sina skyldigheter, och för stadgandet af en
sådan opinion hos utländningen, anser jag Konungens garanti
och delaktighet i bancolagstiftningen vara af största vigt.
På dessa skäl röstar jag för den nya redactionen.
Gr. Cronhjelm: Här har redan blifvit yttradt så mycket
å ömse sidor i afseende på vådan af den ifrågavarande
§., att jag i den delen har föga att tillägga; jag vill derföre
blott till besvarande upptaga de hufvudsakligaste emot mig
gjorda inkast. Hr Rosenblad har ansett den ansvarighet,
sorn skulle blifva pålagd Konungen och Dess Rådgifvare, innebära
en ytterligare garanti för myntets bestånd; och då
jag uppslår grundlagen för att forska efter denna ansvarighet,
ser jag väl en ansvarighet för Konungens Rådgifvare
der vara utstakad, men i verkligheten har jag icke kunnat
uppfatta denna ansvarighet, hvars illusion, äfven om den
sträckt sig till och med till justeringsdagen afRiksrätts-protocollet,
likväl då återfallit till sitt rätta intet. I sjelfva
verket finner jag således correctivet ensamt i Rådgifvarnes
egen heder, uppsporrad af allmänna opinionen, men icke uti
constitutionen; hvadan jag icke heller kan med Hr Rosenblad
finna någon säkerhet från den sidan. Hr Rosenblad har
äfven hemställt, om ett strypsystem från R. St:s sida vore
bättre, än från Konungens. Jag har i sanning aldrig vetat
af någon böjelse för strypsystem hos R. St., och jag kan ej
betrakta Hr Rosenblads yttrande annorlunda, än som en bitter
ironi öfver de millioner, som blifvit utkastade i all slags
låne- och skatteväg. Jag kan således ej tro, att någon fara
är för handen, att Ständerna skulle begagna sin magt till
indragning af rörelsecapitalet; men deremot skulle de, genom
ett blott veto å Konungens sida, äfven komma till korta
med den hittills nyttjade methoden af en oupphörlig sedelutgifning,
och härtill vore detta veto, som jag önskar, också
tillräckligt. Samme talare liar äfven ansett såsom en helsosam
åtgärd att taga 3 millioner ur Banken såsom årligt
förskott på statsintraderna, emedan skatterna skola ligga
några månader hos uppbördsmännen. Jag vet likväl icke
till hvad nytta eller till hvad särdeles behof ett sådant förskott
skulle erfordras, då vi af Rikshufvudbokslutet se,'att
Statsverket har just för detta ändamål en år från år löpande
behållning af 5 millioner. Slutligen har Hr Rosenblad
talat om de 20 sekler, hvarunder Svenska folket ägt bestånd
och sett det säkraste stödet för sin sjelfständighet i kärleken
och förtroendet till Konungamagten. Äfven jag önskar, att
detta lyckliga förhållande måtte fortfara, och jag hoppas,
att samma kärlek och förtroende, som hittills ägt rum utan
den utsträckning i Konungens rättigheter, hvarom nu är
i34
Den ii Mars f. m.
fråga, jemväl hädanefter skall blifva en borgen för Svenska
folkets bestånd i sjelfständig förening med Konungen, äfven
om den nya grundlags-^, icke blifver antagen. Hr v. Hohenhausen
har yttrat sig om otillräckligheten af Ständernas
garanti för Banken, och Frih. v. Stedingk har för samma ändamål
åberopat anslagen till Götha canal. Jag ber att härvid
få återupptaga hvad Hr Lagerhjelm redan anmärkt, att
då R. St. år 1809 i behofvets stund beslutade sig för sedelutgifning,
beslöto de tillika ett amortissement, och att det
var genom Regeringens proposition om millioners anslag till
Götha canal, som amortisscmentet förlorades. Hr v. Hohenhausen
har vidare sagt, att nationen väntar på den garanti,
som ifrågavarande grundlagsförändring skall medföra. Jag
vet icke hvad nationen i detta afseende väntar; jag tillhör
ej de embetsmän, som hafva till åliggande att tillse communernas
behof och att tolka deras tänkesätt. Jag tror likväl
ej, så vidt jag kunnat inhemta kännedom om nationens tänkesätt,
att någon sådan väntan äger rum; och mig synes,
att den värde talarens uppgift härom kan qvittas med min,
då vi väl alla tala endast efter vår egen uppfattning af folkets
behof. Samme talare har äfven erinrat om Malmö Discont
och vådan af privata actieägares intagande i Banken.
Mig förefaller det i sanning besynnerligt, att då man talar
om realisationen såsom en morgonrodnad för privatbankers
uppkomst, vill man likväl ej vidkännas några enskilda actieägare
i R. St:s Bank; jag kan ej förstå, huru en inrättning,
som på ena sidan af realisationsbyggnaden framställes såsom
nyttig, kan vara farlig på den andra. Ytterligare har samme
talare sagt, att den nya §. vore ett nyttigt band på Ständernas
magt öfver Banken. Jag vill härvid blott anmärka,
att all magt kan missbrukas; men att 16 §., efter mintanka,
redan lägger tillräckligt band på Ständernas ifrågavarande
magt. Frih. v. Stedingk har yttrat sig i samma anda, då
han anmärkt, att jag vid andra tillfällen talat emot enväldet,
men här skulle ifra för detsamma. Detta s. k. envälde,
som nu är i fråga, är likväl, efter min öfvertygelse, ganska
constitutionelt, såsom grundadt på ett contract och en afvägning
af ömsesidiga rättigheter Statsmagterna emellan, som
jag för min del önskar måtte förblifva orubbad; men då
Frih. gjort mig den rättvisan att hafva ifrat emot enväldet,
och då han gjort sig sjelf den rättvisan att häri hafva delat
mina åsigter, skulle jag tro, att han bort finna mera skäl
att vända sig emot det verkliga enväldet, som förefinnes i
vår oeconomiska lagstiftning, ensamt nedlagd hos Regeringen.
Frih. Boye åter har sjelf medgifvit, att redactionen af
den föreslagna §. icke är god, och detta medgifvande utaf en
man af Frihts talang och yrke som jurist synes redan vara
tillräckligt skäl till redactionens förkastande; ty jag kan icke
förstå, huru man, med något anspråk på giltighet, skall
kunna säga: denna redaction duger icke, men sådant kan
Den ii Mart f. ra.
i35
afhjelpas genom den organiska banklagen; enär fråga på ena
stället är om grundlagen, som elter ordalydelsen, d. v. s.
efter dess redaction, skall tolkas, men på det andra om en
civillag, som kan vid hvarje Riksdag ändras efter den tillfälliga
majoriteten hos 3 Stånd. För öfrigt lyckönskar jag
Frih. Boye, såsom en gammal man, att hafva kunnat utbyta
rol med mig och se idel ljus, der jag, ehuru ung, linner
skäl till farhågor och vådor. — Gr. Löwenhjelm har såsom
ett sällsynt förhållningssätt ansett, om R. St. vid sista Riksdagen,
för att erhålla Konungens sanction till myntbestämningen,
skulle hafva antagit den föreslagna nya redactioncn,
men nu ville afslå den, och Gr. har trott, att ett sådant
förhållande emellan Statsmagterna skulle mägtigt inflyta på
våra utländska fienders opinion om våra krafter. För min
del hoppas jag, att då våra fiender en gång komma att pröfva
våra krafter, skola de finna dem både tillräckliga och
eniga; men om dessa utlänningar icke veta, att en grundlagsfråga
kan, såsom antaget förslag, hos oss hvila från den
ena Riksdagen till den andra och dock afslås, utan att derföre
splittring emellan Regering och Folk äger rum, bevisar
sådant endast, att de begått ett misstag, som vår Representation
icke bör afse. För öfrigt vill jag, lika med II. Ex.
Ilr Gr. af Wetterstedt, icke se några snaror å någondera sidan
och allraminst här, då Konungen gaf sin sanction med
kännedom, att det då preliminärt antagna grundlagsförslaget
kunde vid denna Riksdag afslås; måhända skulle man snarare
hjt kunna hänföra, att Konungen tillförne, eller 1812,
af Ständerna lånat en magt, som ännu icke blifvit återgifven.
Jag erkänner öppet, att då denna nya redaction vid
sista Riksdagen först föreslogs, ogillade jag densamma, men
gaf sedermera vika för andra personer, till hvilkas större erfarenhet
jag trodde mig kunna sätta tillit, då de förklarade,
att här endast vore fråga om ett veto, och jag röstade då
för förslaget; men detta hindrar mig icke att nu, efter närmare
pröfning deraf och tidsförhållandena, följa min öfvertygelse
om pligt, som fordrar förslagets afstyrkande på det
allraliögsta. Jag har likväl aldrig sagt, att förslaget tillkommit
i följd af någon önskan hos Konungen om magtutvidgning;
jag tror mig tvärtom specielt känna, att Konungen aldrig
önskat mer än ett veto; men då redactionen innehåller
vida mer och skulle kunna begagnas till en verklig magtutsträckning,
finner jag, med hänseende jemväl till Ilr v.
Ilohenbausens yttrande, hvari jag fullkomligt instämmer, att
fädernas missgerningar ofta återfalla på barnen i 3:dje och
4:de led, just häruti skäl till afslag å det nya redactionsförslaget.
II. Ex. Ilr Gr. De Geer, Carl: Då R. o. Ad. vid sista
Riksdag fattade sitt beslut om myntbestämningen, var
det mig ej tillåtet att yttra min enskilda åsigt; jag hade då
den dyrbara hedern att söka förena de många och olika me
-
136
Den ii Mars f. m.
ningar, som ville göra sig gällande. Men jag bekänner, att
jag aldrig med mera tillfredsställelse stadfästat något af 11.
o. Ad. fattadt beslut, emedan jag deri såg grunden lagd folden
enskilda medborgarens trygghet i alla företag af både
enskild och allmän beskaffenhet. I sammanhang med detta
beslut föreslogs då den nu ifrågavarande förändrade redactionen
af 72 §. Reg.F., och jag har med all den uppmärksamhet,
som detta vigtiga ämne klafver, med all den tankekraft,
som Försynen mig förunnat, begrundat frågan; men
långt ifrån att i förslaget finna några vådor eller skäl till
farhåga, nu eller i framtiden, har jag deri blott funnit en
återhållande kraft, som synes mig både nyttig och nödig, i
händelse framdeles sådana beslut ånyo kunde från R. St:s
sida komma i fråga, som voro menliga för Banken eller Rikets
penningeväsende. Jag finner ock i detta förslag en stor
och kanske den största garantien för framgången och beståndet
af en realisation , som jag så innerligen önskar se befordrad,
att jag skulle förebrå mig, om jag ej vid detta tillfälle
sökte att understödja antagandet af en grundlagsförändring,
som, efter min tanka, skall dertill betydligt medverka.
Jag hyser emedlertid all aktning för andras olika meningar,
öfvertygad, att samma motiv leder oss å ömse sidor, nemligen
önskan att ernå det rätta och allmänt nyttiga. På grund
af dessa af mig anförda skäl, samt i följd af min öfvertygelse
om det rätta i denna fråga, röstar jag för antagandet af den
nya redactionen och anhåller om Hr Gr. o. Landtmts proposition
till bifall derå.
Hr Lefre'n, Pehr: Äfven jag hade ämnat försöka en
utveckling af de grunder, hemtade från omlankan för myntvärdets
upprätthållande och Bankens säkerhet i framtiden,
som tala för bifall till det nya redactionsförslaget; men då
R. o. Ad. redan hört så många af dessa skäl framställda,
vill jag bespara Ståndet att höra antingen samma sak, sämre
utförd, eller omständigheter af mindre vigt. Jag inskränker
mig derföre till att uttrycka min enskilda opinion, hvilket
jag anser som en pligt, emedan jag vid sista Riksdag, likasom
nu, haft den äran att deltaga i arbetet inom de Utskott,
som behandlat realisatiohsfrågan. Jag får således förklara,
att jag lemnar min röst för det ifrågavarande förslaget,
såsom ett af de klokare, som blifvit framställda tillbetryggande
af realisationens bestånd.
Åtskilliga hördes yrka proposition.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Äfven jag anser som
en pligt att i korthet redogöra för mitt votum i denna fråga.
Vid sista Riksdagen sammanlänkades, jag vet icke af hvad
skäl, realisationsfrågan med en begäran om Konungens sanctina
å lagar för Banken och myntbestämningen. Den Riksdagen
var, såsom jag från början fann och äfven yttrade,
märkvärdig isynnerhet för Ständernas misskännande af deras
magt
Den ii Mars f. m.
magt och försakelse af deras rättigheter, och denna begäran
om Konungens sanction till myntbestämningslagen, är ett bevis
derpå. Att nemligen en sudan sanction icke hade bcliöfts,
linnes tydligast af den iNäd. Skrifvelse, hvarmed K.
M. d. ig Febr. 1823 till R. St. öfverlemnade FinaneeCommittcens
betänkande; uti hvilken Skrifvelse yttrades följande
märkliga ord: ”Enär Regeringsformen åt R. St. förbehållit
”att, utan något K. M:s deltagande, besluta i ett ämne, som
”så högeligen rörer Nationens väl, afhållen K. M. sig från
”alla anmärkningar om de åtgärder, som i detta afseende
”böra vidtagas.” Samt vidare till slut: ”Och K. M. skall
”anse för ett nöje peli en pligt att med R. St. medverka till
”dessa ändamål vid alla tillfällen, då R. St. af K. M. be”gära
råd eller biträde.”
Konungen fann således sjelf, att han icke, efter grundlagen,
hade något att syssla med financerna. Men sista Riksdagens
Ständer, hvilkas pluralitet tycktes hafva varit intagen af den
tro, alt högsta upplysningen fanns hos Ministeren, misskände,
som sagdt är, helt och hållet sina rättigheter i detta afseende
och visade en eftergifvenhet, hvarå det icke är ovanligt, att
en reaction följer. Sedan Ständerna hade begärt den, i min
tanka, onödiga sanctionen, sades Konungen tveka att den
meddela. Dä påfanns det nu ifrågavarande förslaget om ändring
af 72 §., och sanctionen erhölls. Jag ansåg aldrig denna
grundlagsförändring vara nödvändig, ens för stiftandet af
myntbestämnings- och banklagarna af d. 1 Mars, ännu mindre
för utförandet af realisationen, hvilken jag ansåg R. St.
hafva kunnat verkställa på egen hand. Oaktadt jag icke var
tillfullo nöjd med redactionsförslaget, medgaf jag likväl slutligen
dess godkännande, icke derföre, att jag i grundlagsförändringen
såg någon ny garanti mot framtida misshushållning
med Banken; ty det var mig ej obekant, att 1776 års
realisation förolyckades, icke genom några af Ständerna vidtagna
åtgärder, utan genom de af den andra Statsmagten utgifna
riksgäldssedlarna; att, hvad i8o3 års realisation beträffar,
den redan fått en knäck genom de 7 eller 8 millioner
R:dr, som jag vill minnas att Konungen hade år 1808
tvingat Fullmägtige i Riksg.Gont. att assignera pä Banken,
samt alt den stora sedelutsläppningen år i8oq, hvaraf den
fick sin bane, var en följd af andra Statsmagtens påträngande
framställningar. Jag visste dessutom, att någon sedelutgifning
aldrig ägt rum utan Regeringens bifall och merendels
på dess förslag, samt att Regeringen tvärtom alltid fordrat
vida mer, än som erhållits, så att R. St. icke gjort sig
skyldiga till det klander, de i detta afseende fått uppbära.
Icke heller biträdde jag den nya redactionen derföre, att
jag uti Rådgifvarnes ansvarighet väntade någon ny garanti
för allmänheten; ty jag visste väl, att åtal för åtgärder,
deri begge Statsmagterna handlat gemensamt, icke kunde äga
4 H. 18
i3S
Den ii Mars f. m.
rum; utan iag gjorde det, emedan jag önskade, att R. St.
genom Konungens delaktighet i bancolagstiftningen skulle
undgå mindre förståndiga domares klander, eller åtminstone
dela det med Konungen och hans Rådgifvare. Jag erkänner
likväl, att det sedermera var en tid, då jag ansåg
den föreslagna förändringen såsom verkligen nyttig för realisationen;
men det dröjde ej länge, förrän jag just från det
håll, hvarest behofvet af 72 §:s förändring blifvit yrkadt,
trodde mig finna sådana åtgärder sättas i fråga, som skulle
ställa hela realisationen i vida fältet. Jag såg så inånga svårigheter
läggas i vägen, så många motioner väckas, som
skulle hafva realisationens försvårande till följd, såsom t ex.
om proportionen af 5 till 8, om silfverlånet o. s. v., att jag
började befara, det Konungens delaktighet i den financiella
lagstiftningen vore hufvudsaken och realisationen endast en
bisak. Jag började befara, att Rådgifvarne icke hade allvar
med realisationen, utan i sjelfva verket endast sträfvade
efter delaktigheten i lagstiftningen för Banken. Dessa mina
farhågor förminskades ej heller efter Riksdagen, hvarken af
Regeringens afslag på BancoFullmägtiges, såsom vilkor för
det erforderliga silfrets anskaffande, 2:ne gånger framställda
begäran att inom viss tid, innan bancoluckan skulle öppnas,
få veta, när Regeringen ansåg tidpunkten dertill lämplig;
icke heller af beslutet att ånyo sammankalla R. St., ty
under den förvirring, som rådde i begreppen om financerna,
var denna sednare åtgärd att ställa allt på spel. Men
då jag sedermera så ofta funnit Konungen förnya sin lofven
om myntbestämningslagens sättande i verkställighet, hafva
dessa farhågor måst försvinna. Deremot hafva nya numera
hos mig uppstått. Ty när jag såg den ifver, hvarmed man
vid denna Räksdag så hastigt ville genomdrifva 72 §., började
jag frukta, att någonting låg derunder. Man kunde viii
hafva frågat, hvad detta skulle vara? och jag skulle dertill
hafva måst svara, att jag det ej visste. Jag tilltror mig ej
den skarpsynthet att genomskåda alla afsigter, eller förese
alla möjligheter. Men sedan Regeringens förslag till banklag
blifvit afgifvet, har jag trott mig se i det K. ombudet
en skymt af de möjliga farorna. I händelse nemi. denne
man hyste förvirrade begrepp i financerna, skulle han kunna
blifva ytterst besvärlig och störa Fullmägtige i förvaltningen
af Banken. Jag nödgas äfven tillstå, att jag i historien
finner varnande exempel; och jag har från barndomen
lärt, att det tillhör en klok man att aldrig göra något, om
hvars utgång han sedermera skulle behöfva säga: ”detta hade
jag icke trott.” Med ledning häraf, och då jag i minnet
återkallar, att t. ex. indragningsmagten år 1812 lemnades
mot löfte om dess snara återgifvande, men derjemte
erinrar mig, att det, genom ödets tillskyndelse, vid sista Riksdagen
hindrades att ens få R. St:s anhållan derom framburen
till thronen, har jag blifvit rädd för concessioner. Lika
-
Den it Mars f, m.
»39
ledes minnes jag, att år 1810 motioner i a:ne RiksSt. väcktes
om åtgärder till lugnande af de farhågor, som f. d. Konungens
närmande till Riksgränsen kunde medföra; och i anledning
deraf föreslogs en minskning eller indragning af hans
underhållssumma, i händelse han öfverskrede vissa gränser,
hvarom en und. skrifvelse äfven afgeck från Ständerna. Jag
hemställer hvilka följder häraf kunde väntas, och om det
var möjligt att ana, det påföljden skulle blifva 1812 års Förordning,
hvarigenom Svenska medborgare, som råka att utrikes
komma i någon tillfällig beröring med f. d. K. Familjen,
beläggas med hårda straff, såsom landsflykt o. d ? Af
dessa och dylika exempel har jag blifvit uppskrämd och öfvertygat
mig, att det är bäst icke göra några concessioner,
förr än de befinnas af hehofvet högt påkallade. Men att den
nu ifrågavarande ej behöfves, bevisas bäst deraf, att R. St.
vid sista Riksdag beslutade realisationens verkställande, innan
grundlagsförändringen kunde tillvägabringas, och således
sjelfva erkände, att realisationen kunde ske utan denna
förändring. På dessa skäl röstar jag för afslag å den nya
redactionen.
Frih. Rantzou, Joli. Al b., uppläste följande:
Jag har redan förut tillkännagifva min tanka, att det
livilande förslaget till förändring af 72 §, Reg.F. icke bör
bifallas. Jag vill nu något närmare utveckla grunderna för
denna min öfvertygelse.
För det första fordrar jag för en grundlagsförändring,
att den skall vara nyttig och behöflig. Jag bekänner
öppet, att jag ej förmår inse någon nytta af den ifrågavarande;
och af allt, som yttrats derför, har jag ej kunnat
upptäcka något annat, hvari dess arcanum skulle bestå, än
att den förmenas skola sätta R. St. ur tillfälle att än en gång
förstöra myntets stadga, genom att, i bchofvets stund, återigen
tillgripa sedelfabrications- eller, rättare sagdt, förfalskningssystemet.
Regeringen skulle då säga n e j och på detta
sätt rädda och upprätthålla ordningen. Nå väl! antagom,
att Regeringen säde detta nej; att hon nu hellre afsade sig
alla anslag, creditiver otc., än hon tillgrepe den tillförne
vid åtskilliga tillfällen, i följd af hennes inflytelse och medverkan,
begagnade utvägen att förstöra myntet: har hon då
icke i denna stund, med bibehållande af 72 §:s nu ägande
lydelse, i sin magt att i verkligheten hindra R. St. från
detta våld mot den enskildes förmögenhet? Ilar hon icke en
banklag, af Konung och Ständer gemensamt stiftad, hvilken
gifver Svea Hofrätt ali erforderlig magt att, när inlösen
af bancosedel mot silfver vägras, sätta Banken i concurstillstånd?
Är det icke redan gifvet, att då grundlagen i
intet fall tillåter R. St. att ensamme stifta lag, de ordningar,
stadgar och reglementen, sorn Ständerna kunna göra
för Banken, måste vara enliga med allmänna lagen i allt,
Den 11 Mara f. m.
sorn rörer förhållandena med allmänheten; och behofvet
af Konungens sanction å Ständernas beslut, så snart
det skall antaga form af allmänt påbud, eller innehålla någon
för domstolarna gällande föreskrift, ligger ju i sakens
natur. Nå väl! den föreslagna förändringen är ju således ej
heller i dessa afseenden behöflig; och tror man väl, att
hvad som kunde ostraffadt ske, så länge Bankens ärender
och R. St:s beslut derutinnan förblefvo en hemlighet för
åratal, kan ens försökas nu, då hela landet skulle veta
derom, inom åtta dagar? Detta ligger åtminstone utom min
föreställning; och erfarenheten har visat, att den allmänna
opinionens och offentlighetens magt i vår tid är tillräckligt
skyddande mot våldsamheter och missbruk, hvilkas rätta art
och beskaffenhet man fordom icke begrep, och hvilka dessutom
d å aldrig tillförlitligt kommo till allmänhetens kunskap.
Och om man i detta fall tror den döda grundlagsbokstafven
vara kraftigare, än den lefvande tidsandans inflytelse,
så kan ju en dylik inskränkning stadgas i 72 §.,
utan att Regeringen derigenom inrymmes någon magt i
bancolagstiftningen, och jag skall i detta afseende göra motion
i Constit.Utsk., på det att vid nästa Riksdag den förmenta
tryggheten må kunna vinnas.
För det andra fordrar jag för en grundlagsförändring,
att äfven om dess nytta icke är axiomatisk, den åtminstone
icke för den klart seende är absolut skadlig; och det sednare
är min tanka om den förevarande.
Jag har redan i det anförande, jag afgifvit i anledning
af Konungens Skrifvelse om silfverutvexlingen, yttrat, att
garantier mot magtmissbruk sällan torde stå att finna genom
utvidgning af Regeringarnas magt, minst i de enskildas
angelägenheter; och, mina Herrar, detta böra vi noga
besinna. Vår Statsbank sammanhänger med en sådan mängd
enskilda förhållanden , att Regeringens hand deruti blefve eller
kunde åtminstone småningom leda till ett ingalunda önskvärdt
förmynderskap öfver dessa förhållanden; och det är en
sanning, som troligen icke mången vågar jäfva, att lustan till
magtutvidgning icke aftager i mån af att tillfredsställas, utan
snarare retas deraf. Våra beslut, mina Herrar, i den financiella
som den oeconomiska lagstiftningen, böra syfta att
förenkla Statens bestyr dermed, icke att än mera inveckla
och intrassla dem genom att åt ett hitintills främmande interesse
inrymma en magt, som säkerligen skulle veta att i
en framtid göra sig gällande för genomdrifvande af planer
(hvilkas vidd och beskaffenhet hvarken vi eller vår nuvarande
Regering kunna föreställa oss, men som lagstiftaren,
varnad af historien, dock alltid bör framställa såsom möjliga)
till en allt större och större inskränkning i de constitutionella
friheterna och en allt hårdare och hårdare sammandragning
af de ledband, hvari Regeringarna ej sällan visat
sig önska kunna föra folken.
Den ii Mars f. m.
*4*
Jag tror icke, att detta var afsigten hos dem, som vid
sista Riksdag så ifrigt understödde den ifrågavarande förändringen;
jag tror tvärtom, att de handlade af nit för det
allmänna bästa; att de, för att vinna målet — eller realisationen
— trodde sig böra begagna det medel, som de tyckte
ligga närmast, för att i denna fråga väcka den verkställande
Statsmagtens interesse. Måhända inser dock nu mången äfven
af de dåvarande ifriga coryphe'erna för tanken att lemna
Regeringsmagten ett nytt fält för inflytelse, att saken är
betänklig och att man säkert gifven bort bättre, än man får,
om man nu åt Regeringen uppdrager en så utomordentligen
vigtig magt.
Men icke blott till sin anda och syftning är den föreslagna
förändringen oriktig och vådlig; sjelfva redactionen
deraf är till den grad vårdslös och förvillande, att jag, äfven
om jag kunde gilla ideen, dock aldrig skulle medgifva,
att vår förut nog otydliga grundlag belastades med ett nytt
stadgande, som är af beskaffenhet att föranleda oupphörliga
tvister, angående rätta förståndet, och hvars egentliga mening,
då dess bokstaf följes, jag trotsar alla etymologer i Sverige
att kunna oförtydbart utreda.
Hvad menas t. ex. med Konungens garanti? Är det
hans skyldighet att betala, då Banken ej uppfyller sina
förbindelser? Hvarmed skall han då betala, utan med
Statens medel, dem Ständerna anslå? Hvilken skall uppdraga
gränslineen emellan de lagar och stadganden för Banken
och dess rörelse, som skulle utfärdas af Ständer och Konung
gemensamt, samt de på Ständerna allena beroende
reglementen för Bankens inre förvaltning? Eller tror
man väl, att någon Riksdag skulle aflöpa utan mångahanda
stridigheter i uppfattningen af dessa begrepp? Och till hvilka
tvister emellan Regering och Folk skulle det ej leda, att
Regeringen ägde ett på dess tillfälliga, någon gång tilläfventyrs
vrångvisa, opinion om behof af förstärkning i silfverfonden
beroende veto, i frågan om dispositionen af Bankens
vinst, t. ex. till nationalbelöningar, till utvidgande af folkundervisningen
m. fl. dylika föremål, hvilka kunde vara
mindre behagliga för en ej nationelt sinnad Regering.
På dessa skäl och då jag anser den ifrågaställa förändringen
hvarken nyttig eller behöflig, utan för en oviss
framtid vådlig, samt redactionen dessutom så ofullkomlig och
otydlig, att den blott skulle leda till tvister och oreda, afstyrker
jag antagandet af samma redaction.
Milia Herrar! Regeringen har icke sjelf begärt den magt,
hvilken en välment, men blind ifver hos vissa personer vid
sista Riksdag skyndade att erbjuda henne. Länge visste vi
ej heller, om Regeringen önskade att lägga detta nya ansvar
till det nog tunga, hon redan äger genom sin öfvervägande
inflytelse i landets, snart sagdt, alla angelägenheter. Vi hafva
visserligen nu anledning förmoda, att hon ändrat opinion
Den ii Mart f. ra.
i denna del; men, mina Hervar, vi äga ej rätt att besluta
derefter. Utan att hysa misstroende för vår nuvarande
Styrelse, kunna vi afslå förslaget, med tankan endast riktad
åt en eftertid; ty det är ej för ögonblicket vi lagstifta.
Vi både kunna och böra tänka med lugn för vår egen och
våra barns framtid. Det är denna, som gör lagstiftarekallet
så oberäkneligt vigtigt; och det är derföre, som det älsa
ytterst vådligt att på försök sjelf besluta en lag, som
man sedermera icke äger i sin magt att sjelf upphäfva, utan
som man kan tvingas att bibehålla, äfven sedan den visat
de mest förstörande verkningar; att lättsinnigt bortkasta
en rätt, som man ej torde kunna återtaga, förrän de stora
samhällsolyckorna bragt allt till det yttersta, ja, som man
mången gäng — historiens tafior stå fulltecknade med bevis
derpå — måst återköpa genom våldet.
Frih. Gederström, Jacob: Den ordning eller den lag,
som hittills varit gällande för Banken alltsedan 1668, har
icke blifvit af It. St. ensamt stiftad, utan jemväl af Konungen
sanctionerad; och den förändring, som vid sista Riksdagen
företogs, måste äfven af Konungen sanctioneras, emedan
Konungen icke, utan ett gemensamt beslut af begge
Statsmagterna, kunde tillåta, alt bancosedeln inlöstes med
mindre valuta, än hvarå förskrifningen lyder. Konungen
bör också hafva del i lagstiftningen för Banken af samma
skäl, som han har andel i all annan lagstiftning; och det
härifrån afvikande stadgandet i 1809 års grundlagsstiftning
härrör endast från då gällande åsigt om hancoordningens
orubblighet. Men en sådan åsigt står i strid med vårt nu
varande samhällsskick, som förutsätter, att alla lagar och institutioner
kunna och böra i behörig ordning förbättras. På
dessa skäl biföll jag det förevarande förslaget vid sista Riksdagen;
och som jag nu icke hört något skäl anfördt, hvarföre
ej bancolagstiftningen bör vara i enlighet med grunderna
för ali annan lagstiftning, tillstyrker jag äfven nu antagande
af den nya redactionen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag skall ej trötta
Pi. o. Ad. med många af de anmärkningar, jag hade att göra,
utan endast upptaga några få af de påståenden, som
blifvit minst, eller tarfva mest att varda vederlagda.
En talare har sagt: Konungen behöfver ej delaktighet
i lagstiftningen öfver Banken, för att hindra
myntförbättring eller ett strypsystem, emedan
det ej vore tänkbart, att Ständerna skulle begagna sitt envälde
till införande af ett sådant.” Talaren synes således förutsätta,
att medlemmarna af R. St. för det mesta äro gäldbundna,
och snarare skulle vara benägna för myntförsämring.
Jag tror det äfven; och vår erfarenhet sedan 1809 bestyrk eidet.
Men det händer den gäidbundne och R. St. liksom
hvar och en annan, hvilken handlat med öfverilning och
Den ii Mars f. m.
i43
orättvisa, att kunna ångra sig. Historien vittnar, att så skedde
under tvedrägtstiden. Ständerna började då, såsom nu,
att missbruka deras envälde öfver Banken tili myntförsämring.
De ångrade sig dock slutligen 1765 och ville hjelpa
den förra ytterligheten med en motsatt. Bancolånen skulle
upphöra, en del af sedelstocken indragas o. s. v. Påföljderna
blefvo så hämmande för den allmänna rörelsen, att derigenom
föranleddes de påföljande uppträdena före och under
1769 års Riksdag. Mången erkände då lagstiftningens oriktiga
utöfning under den förflutna tiden och ville vända igen;
men det var för sent. Gustaf lil hade fått anledning att
blanda sig i saken, och Ständerna förlorade den magt, de
missbrukat. — Hvad som har skett, kan ännu ske.
Icke heller, påstå andra ledamöter, be hofver Konungen
delaktighet i Bankens lagstiftning, för
att hindra myntförsämring; ty dertill har Han ändock,
om Ilan vill, nog inflytande på R. St. Då man, till
bevis på motsatsen, åberopar dagens händelser, anför Frih.
Rantzou bland andra tröstegrunder, att Konungen kan försätta
Banken i concurstillstånd. Men R. o. Ad. inser lätteligen,
att denna åtgärd .är så ytterlig, att den ej kan användas;
det vore att stämma all rörelse. Att hänvisa till
detta medel, är detsamma, som att hänvisa till ingen räddning.
Det är nog, säger man, att Konungen har veto,
eller rättigheten att i bankfrågor vägra sitt b ifall
till förslag, som han ogillar: hvarföre skall
man då begära för honom rättigheten att göra
nya förslag? Det förhåller sig tvärtom. Rättigheten att
göra nya förslag är lika obegränsad å Konungens som å
Ständernas sida; och Konungens förslag rörande Banken, så
väl vid föregående Riksdagar som denna, bevisar att så är.
Rättigheten för Konungen att säga nej till Ständernas förslag
i dessa hänseenden är deremot just, hvad som fattas
och som genom ifrågavarande grundlagsförslag skulle medgifvas.
Hvartill, säger en ledamot, behöfver Konungen
ett creditiv på Banken, hvilket skulle försvaga
den sednare? Hafva vi icke 5 millioner, hvilka ligga såsom
förskott i Kronans cassör från det ena året till det andra?
— Jo, det hafva vi; men R. o. Ad. täckes erinra sig,
att Riksg.Cont., för att alltid kunna gälda statsbristsumman
till StatsCont., redan äger ett sådant creditiv på en million
R:dr, jemlikt 4 Art. 3 §. s. 72 af nu gällande Bancoreglemente.
Det är således ingen nyhet, som begäres. För Banken
medför creditivet ingen fara; ty det behöfver egentligen
då begagnas, när skatterna äro under indrifning, och flera
millioner R:dr i sedlar derigenom undandragna den allmänna
rörelsen. Fördelen för henne, att andra millioner kunna
genom begagnandet af detta creditiv tillflyta allmänhe
-
»44
Den ii Slars f. na.
ten, hafva både motiverna till banklagen och några ledamöter
redan omförmält. De 5 millionerna, eller den ännu
större summa, som vårt Statsverk genom gamla besparingar
bar i behållning, gör ej det förskott öfverflödigt, som genom
creditivet skulle kunna erhållas. Man bör ihågkomma, att
fastän i834 års utgifter skola oafkortade qvartaliter utgå under
årets lopp, inträffar ej uppbörden för i834 förrän om
hösten samma år och betalas för det mesta icke förrän
om våren i835. Det är således en sällsynt lycka, att vårt
Statsverk ej behöfver ännu större förskott, och att R. St. ej
besväras med framställningar derom, under det att Kamrarna
i det mägtiga Frankrike årligen måste anskaffa s. k. tolftedelar,
eller förskott å de månadtliga utgifterna.
En värd ledamot har fruktat för det inflytande,
Konungen skulle komma att genom sitt ombud
utöfva på 13ancostyreisen, särdeles om mannen vore,
derest jag rätt fattat meningen, något förryckt i de ämnen,
han skulle behandla. Mig synes tvärtom, att ombudet aldrig
vore mindre farligt, än under denna förutsättning, så
framt R. St. icke valde lika förvirrade Fullmägtige; och då
vore i alla fall ingen god styrelse att hoppas. Att Kronans
ombud i Banken behöfves, särdeles för Regeringens meddelanden
till Fullmägtige, hafva motiverna redan upplyst. Fullmägtige
både i Banken och Riksg.Cont. aflägga ed på förtigandet
af hvad hemligt hållas bör. Huru skulle sådana hemligheter
kunna förvaras, om Regeringen endast kunde skriftligen
tala till Fullmägtige; eller tystlåtenhet fordrande åtgärder
med framgång verkställas, om deras motståndare redan
i tidningarna läst framställningen derom, innan Fullmägtige
hunnit fatta, än mindre utföra deras beslut? Det
händerock, att man behöfver säga ej blott hvad man anser
tjenligt, utan äfven skälen dertill och sättet huru; att
man bör kunna ögonblickligen besvara invändningar, som
göras m. m., och att den skyndsamhet, ett bancoärende kan
fordra, icke medgifver att om allt sådant skriftvexla.
Kär ej andra skäl förslå, säger man: den föreslagna
nya redactionen af 72 §. är felaktig. Hon borde hafva
varit helt annorlunda beskaffad, för att kunna antagas.
Jag har deltagit i hennes uppgörande sådan hon är, och vill
visserligen icke fritaga henne från brister; men jag får påminna
R. o. Ad., att hennes tillkomst härrör från realisationens
fiender. De sade sig nemligen icke kunna bevilja
silfverutvexling, med mindre R. St:s envälde öfver Banken,
hvilket förut gjort våra realisationer obeståndande, blefve
motvagdt af Konungamagten. Vi gjorde våra motståndare
till viljes, och man förenade sig om ifrågavarande redaction.
Då gillades hon; nu duger hon icke, och flera värda ledamöter
säga sig redan hafva bättre förslag i beredskap att erbjuda
oss, blott de fått detta undanröjdt. Jag önskar, att
de
-
Den ii Mars f. m.
• 45
deras måtte vara fullkomligare, men betviflar det, och håller
mig till ordspråket: bättre att hafva en fogel i
handen, än io i skogen.
Hr Cederschjöld har af detta lagförslag befarat vidsträcktare
och vådligare följder, än som genast
kunna fattas, och anför, huruledes från en aflägsen orsak
anledning tillförne hemtats till utfärdandet af en icke anad
lag, hvarigenom Svenska medborgare, som oförskyldt komme
i någon beröring med f. d. K. Familjen, blottställdes för
de största vådor. Att denna fruktan är öfverdrifven och att
dessa vådor icke äro farliga för den laglydige, det kan jag
med mitt eget exempel bestyrka. För hvar och en, som
icke vet eller mins det, får jag således berätta, att jag råkat
komma i beröring med f. d. Konungen, att jag uppfyllt
lagens fordringar och att jag af denna händelse icke haft
den ringaste olägenhet.
Ett skäl till räddhåga för den nya redactionens antagande
har Ilr Cederschjöld äfven funnit i den ifver, hvarmed
man söker genomdrifva det. Om jag antagit
samma grund för mina omdömen, skulle jag hafva fruktat
för realisationen alltifrån den första Riksdagen, jag bevistade;
ty lika lange har jag hört Hr Cederschjöld ifra för densamma.
Men tvärtom har jag, ju längre ju mera, värderat hans
skarpsinnighet och rättvisa att hafva förr, och ihärdigare än
de flesta, velat vidtaga detta medel till att göra hvar man
rätt. Hvarföre skulle ej den värde ledamoten föreställa sig
samma rättsinnighet hos andra, som sträfva till samma mål
som han, men anse sig behöfva flera och säkrare utvägar
dertill? Om någon skulle hafva skäl till misstankar, vore det
snarare de, som länka lika med mig; ty jag mäste slutligen
förklara, att en kärlek för Banken, som är så stark, att
man älskar den högre än sin arfvejord, sin religion och sitt
eget lif, den är alltför öfverdrifven, för att icke vara tillgjord,
särdeles hos dem, som icke längesedan voro realisationens
uppenbara flender. En sådan kärlek yttra de, sorn
ej vilja medgifva Konungen samma andel i lagstiftningen öfver
Banken som den, Han redan har i stiftfipqet af al)ipän
civil-, criminal- och kyrkolag, och som ingen satt i fråga att
betaga Konurigen, till desto större säkerhet för det dyrbaraste
en medborgare äger. Tror någon sitt hufvud sitta mindre
fast mellan skuldrorna derföre, att Konungen deltager i
den lagstiftning, som skyddar det? Ingalunda! Tvärtom minnas
Svenska medborgare med fasa åren 17/p oc^ r7^6, den
tid, då de ädlaste liufvuden föllo under de enväldiga Ständernas
bödelsyxa. Sådant har ej tiroat, sedan Konungen delat
magten med dem. Hvad vi hafva fredadt och säkert, lif,
ära, religion och fast egendom, det är det, sorn skyddas af
en mellan Konung och Ständer lika delad lagstiftning. Hvad
som är osäkert, det är penningen, öfver hvjlken R. St- råda
4 H. <9
i/t6
Den n Mars f. m.
aliena. Viljen J hafva säkerhet äfven i detta fall, så gifven
ock .Konungen samma andel i lagstiftningen! — Sådan är
meningen med den föreslagna §:n, och derföre röstar jag
för hans antagande.
Hr Sölf ver berg, Magnus Didrik, hade inlemnat
ett anförande, så lydande:
Då Constit.Utsk:s sedan sista Riksdag hvilande förslag
till ändring af 72 §. Reg.F. nu till afgörande förekommer,
anhåller jag att få yttra min åsigt i ämnet. Jag delar icke
någon fruktan för vådor i framtiden, såsom följder af den
nya redactionens antagande, hvilken bestämmer Konungens
och R. St:s gemensamma garanti för Banken. Erfarenheten
och det nära till ■§■ sjunkna sedelmyntets värde bevisa ostridigt,
att R. St:s ensamma garanti varit ett tomt ord. Jag
tror deremot, att om Konungens garanti dermed förenas,
Regeringen ikläder sig en moralisk förbindelse att upprätthålla
det representativa myntets värde, samt att Konungen,
i följd deraf, med sitt veto gör alla myntförsämringsåtgärder
omöjliga, som i en framtid hos R. St. kunde komma i fråga.
Såvida således ingen annan garanti emot R. St:s magtmissbruk
i Bankens förvaltning kunde beredas, skulle jag ej
tveka att med min röst biträda antagandet af det nya redactionsförslaget;
men som jag anser detta ganska verkställbar!,
afstyrker jag antagandet af denna hvartill jag hemtar
ytterligare skäl deraf, att den innehåller: ”R. St. äga
•”att allena besluta öfver användandet af Bankens årliga be”hållna
vinstmedel, såframt ej dessa till bibehållande af Ban”kens
grundfond af Konungen pröfvas erforderliga.” Min
öfvertygelse är nemligen, att Banken, såsom ett oeftergiflig!
vilkor för realisationens bestånd, bör ostörd få behålla sin
räntevinst. Derigenom grundlägges förtroende till dess förmåga
att uppfylla sina förbindelser. Vinnes ej detta förtroende,
blifva större uppoffringar å Bankens sida erforderliga
för silfverutvexlingen. I en framtid, då ordning i myntväsendet
och förtroendet hunnit stadga sig, anser jag ej oförenligt
med realisationens bestånd, att R. St. disponera öfverskottet
af bancovinsten, dock ej anticipationsvis, utan först
vid en kommande Riksdag öfverskottet sedan den föregående.
Som likväl tiden till bestämmande häraf ej nu är inne, har
jag blott velat antyda min åsigt härom.
Det tredje skälet för afslag å det nya redactionsförslaget
af 72 §. är, i min tanke, det, att antagandet afskär all
möjlighet för privata actieägares deltagande i Banken, enligt
1820 års FinanceCommittes förslag, hvarigenom man kunde
hoppas att, ehuru i en aflägsen framtid, se denna oformliga
institution upplöst, öfverlemnad till ett enskildt bolag, stående
under lag och oberoende för öfrigt af båda Statsmagterna.
Den garanti, hvilken jag, jemte Bankens publicitet, anser
erforderlig och fullt tillräcklig till betryggande af realisationens
bestånd, är: en af Konungen och R. St. ge
-
Dea ii Mart f. u.
'47
mensamt stiftad lag, som ställer Banken under
allmän lag samt bestämdt förbjuder nya sedelemissioner
utan motsvarande metallisk fond, vare
sig för Statens behof eller andra ändamål.
Gr. von Fersen, Axel, bade inlemnat följande:
Tvenne vigtiga förändringar åsyftas visserligen med den
nya redactionen af 72 §. Reg.F.: 1:0 upphäfves R. St:s
envåldsmagt i lagstiftning med afseende å Banken, och 2:0
kunna Bankens årligen behållna vinstmedel ej annorlunda användas,
än till bibehållandet eller förstärkandet af Bankens
grundfond, såvida Konungen pröfvar dem dertill erforderliga.
Ett af constitutionella formers ändamål är obestridligen
afskaffandet af envälde; och emellan farhågor, som hysas af
de emot alla förändrade förhållanden fiendtligt sinnade, och
det för långt drifna innovationsbegäret bör medlaren i institutionerna
förefinnas. Jag tror således, att de föreskrifter
äro de bästa, som försätta de styrande och de styrda i det
ömsesidiga beroende, att hvarken de förra eller de sednare
egenmägtigt, utan endast båda i förening, kunna om samhällets
alla vigtigare angelägenheter afgöra. Vårt statsskick
innebär beklagligen ännu i detta afseende alltför mången
ouppfylld, äfven min hjertliga önskan; men något fullgiltigt
skäl inser jag dock ej, hvarföre man skulle förkasta de förbättringar,
sorn kunna åstadkommas, just derföre, att alla ej på
en gång kunna vinnas. Betraktar man hvad som liändt, förefaller
det temligen troligt,, att 1809 års lagstiftare ansågo
72 §. för mvcket beslägtad med den af vår Reg.F., för
att då annorlunda, än som skedde, kunna uppställas; eljest
hade väl om bancolagstiftning aldrig annorlunda än om civil
lagstiftning stadgadt blifvit. Har man nu erhållit tillräcklig
erfarenhet, att bancosedlars försämrande eller förbättring ej
bör utgöra en integrerande del af folkrepresentationens beskattningsrätt,
så är ock tiden inne till förändring af stadganden,
som kunna innebära och inneburit så menliga följder,
och som endast från ett förvilladt begrepp led t sitt ursprung.
Må man äfven besinna, att Bankens vinstmedel förblifva
hvad de hittills varit och framdeles, utan all inblandning
af främmande medinteressenter, höra blifva, en det allmännas
tillhörighet. Detta är billigt; ty dessa vinstmedel äro ej
annat än en för Svenska folkets åtagna garanti af Banken
motsvarande fördel, hvilken aldrig bör blifva och ej heller
genom den nya redactionen är äfventyrad, enär den föreslagna
inskränkningen i dispositionsrätten endast afser, att
det eljest meningslösa ordet garanti verkliggöres.
Dessa äro hufvudsakliga skälen för min åsigt, att det af
R. St:s Constit.TJlsk. nu till afgörande förelagda förslaget till
förändring af 72 §. Reg.F. bör antagas. Jag har ansett mig
så mycket hellre böra och kunna yttra denna min öfverty
-
Den ii Mars c. d.
geise., sorn jag hvarken i förslageU tillkomst haft någon del,
eller genom någon närmare beröring med Baneoverket kan
anses att af förkärlek i ett eller annat afseende vara förvillad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde proposition till
bifall å den sedan sista Biksdag hvilande föreslagna förändrade
redactionen af 72 §. Reg.Formen.
Ropades starka ja och néj, hvarjemte åtskilliga hördes
yrka votering.
Justerades följande voteringsproposition:
Den, som bifaller den föreslagna förändrade redactionen
af 72 §• Reg.F., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner hej anses R. o. Ad. hafva afslagit den föreslagna
förändrade redactionen af 72 §. Reg.Formen.
Tjäder voteringen hade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
öfverlemnat klubban till H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 216.
Nej — 161.
H. R. o. Äd. åtskiljdes kl. -f till 6 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den ii Mars 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprotocollet för d. 3 dennes e. m.
Ht- Hjerta, Lars: Jag får hos H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
hemställa, huruvida mig tillätes att nu, innan K. M:s Nåd.
Propos. med förslaget till banklag företages, uppläsa några
anmärkningar vid 2:ne motioner, hvilkas föredragning
jag icke öfvervarit, då de remitterades till Utskott. Mina
ahmärkningar skola blifva helt korta.
Hvarefter Hr Hjerta uppläste följande:
Såsom en af dem, hvilka Hr af Robsahm* motion örn
stämpelafgiftens upphörande å tidningar närmåst angar, borde
jag visserligen stadna i förbindelse hos den värda motionären
för ett förslag, sorri skulle så betydligt lindra utgifTferhu
vid deSsä skrifters utgifvande. Billigheten svnes mig
Den ii Mart e. m.
likväl fordra att icke betrakta denna afgift, pä sätt Hr af
Robsahm gör det, såsom en skatt, utan, hvad den verkligen
är, såsom en ersättning för postporto. Denna afgift är, i
sitt nuvarande belopp, så jemnt afpassad, att stämpelkostnaden
för hvarje dags upplaga är ungefärligen densamma,
eller åtminstone högst obetydligt öfverstiger kostnaden att
sända ett paket af lika vigt på diligence eller paketpost till
en af de orter, hvilkas afstånd från hufvudstaden kan räknas
såsom ett medium af alla postcontorens i Riket distance
derifrån. Jag kan således för min del icke tillstyrka motionen.
Mera förbundna skulle alla abonnenter i landsorterna
vara till den värda motionären, i fall han kunde någothédsälta
arfvödet till postbommissionärerna, hvilket kostar lika
mycket, antingen en tidning utgifves 6 eller 2 gäbgér i
Veckan, nemligen 2 R:dr B:cö. Denna afgift utgör såledeå
nära 4 gånger afgiften till Kronan för en daglig tidning; it
gånger för den, som utgifves två gånger, och 22 gånger för
dem, som utkomma en gång i veckan. Häraf uppstår det
besynnerliga förhållande, att veckoblad finnas i flera städer,
sorn kosta på stället 1 R:dr 3a sk. B:co, men i nästa stad,
kanske ett par mil derifrån, 3 R:dr 32 sk. B:co, så att posttjenstemännen
hafva mera betald t för blotta afsändningen,
än redactören för tryck, papper, redactionsbesvär, onera
och stämpelafgift tillsammans. Härtill kommer ännu en
"frivillig gratificatioh” af 16 sk. B:co på hvarje exemplar,
som likväl för närvarande, åtminstone i hufvudstaden,
erlägges af älla tidningar och utgår ur redaetörens egen ficka.
För en daglig tidning anser jag dock icke dessa afgifler alltför
öfverdrifna, i anseende till det större besvär ett sådant
blad förorsakar posttjenstemännen; men hemställer, huruvida
icke Bevilln.Utsk. skulle behaga att med Oecon.Utsk.
samråda om en und. framställning till K. M., angående nedsättning
i postarfvodet för de blad, som utkomma färre gånger
i veckan, så att detta kunde för ett blad af två gånger
i veckan blifva hälften, och för ett veckoblad fjerdedelen af
den vanliga afgiften.
Remitterades till Bevilln.Utsk. i sammanhang med Hr
af Robsahms d 4 dennes till samma Utsk. remitterade motion
om upphörande af stämpelafgiften på tidningar.
Hr Hjerta, Lars, anförde skriftligen:
Vid den motion, jag i plenum d. 1 Mars muntligen
väckte, angående nedsättning i tullafgifterna på några varor,
tager jag mig friheten nu göra följande tillägg, hvilka
jag vördsamt anhåller må få till Utskottet åtfölja;
Om någonting kunde visa, huru mycket man hittills
i Vårt Iand misstagit sig om de rätta medlen till industriens
Uppmuntrande och förkofran, så är det , näst utförseltullen
på stångjern, visserligen den prohibition, som hittills försvå
-
iSo
Den ii Mars c. m.
rat machineriers införskrifvande. Att dessa verktyg, i
samma mån som civilisationen stigit, befunnits utgöra raenniskokraftens
lika mägtiga som oumbärliga hjelpmedel till
åstadkommande af de flesta slöjdproducter, som utgöra föremål
för fabrication i större scala, är lika kändt, som att den
ration, hvilken genom machineriers tillhjelp mest af alla uppdrifvit
sin fabriksrörelse och är försedd med de mesta egna
machin verkstäder, likväl länge funnit med sin fördel öfverensstämmande
att förbjuda, icke införseln, utan utförseln
af machinerier, medan vi, som ännu icke haft några dylika
verkstäder att tala om, försvårat införseln af samma
artikel.
Att äfven på modeller, som till dyrbara machinerier
ofta uppgg till flera tusen Riksdaler, föreskrifva en tull af
25 proc., lärer hvar och en inse vara nära nog detsamma
som ett förbud och föga gagna den inhemska tillverkaren,
då i de flesta fall K. M. sjelf funnit detta stadgande så
strängt, att undantag derifrån, uppå und. ansökning, aldrig
nekats; en åtgärd, för hvilken ej blott enskilda näringsidkare
utan äfven industrien i allmänhet stå till Styrelsen i
förbindelse. Jag förmodar, att dessa korta skäl äro tillräckligt
talande för mitt förslag, att tullen på modeller och sammansatta
mechaniska verktyg af alla slag må nedsättas till
5 procent.
I afseende på det förslag, jag vördsamt framställt om
nedsättande af tullen å vin, inkommet på fastager,
till hälften af hvad den för närvarande utgör, anser jag äfven
en närmare motivering erforderlig.
Den nuvarande tullen, jemte frakt och öfriga omkostnader,
på ett fat vin från Italienska eller Fransyska hamnar
uppgår till nära 60 R:dr B:co. På flera af dessa handelsplatser
kunna likväl goda landtviner fås till det billiga
priset af ända ned till 5o, ja, till och med 4° francs för ett
oxhufvud. Således utgör tullen och andra omkostnader öfver
200 proc. af dessa viners inköpspris. Detta förhållande
förorsakar, att sällan sådana viner nu införskrifvas, utan endast
af dyrare slag, och många handlande göra i stället sin
vinst på att medelst kypring tillaga de s. k. ordinära vinerna,
emedan detta icke kostar någon tull. Att beskrifva beståndsdelarna
af dessa sammansättningar hörer icke hit; men
hvar och en vet, att de icke utgöra någon sund dryck, utan
att ändock kunna fås till det pris, hvartill den oförfalskade
varan med en lägre tull kunde lemnäs.
Om nu, genom tullens nedsättning till hälften, omkostnaden
för ett oxhufvud förändrades från 60 till 3o R:dr B:co,
hvilket, märken väl mina Herrar, ännu utgjorde 100 proc.
af sjelfva inköpspriset för de simplare vinerna, så skulle ett
oxhufvud eller go k:r sådana, både Italienska, Grekiska och
en del Fransyska s. k. landtviner här kunna säljas till mindre
än 60 R:dr B:co, eller en bouteille ungefär till samma
Den ii Mars e. ra.
pris, sorn en bouteille porter för närvarande kottar. Det är
lätt att skönja, det ingen skulle förlora härpå. Vinconsumtionen
skulle blifva minst dubbel, och Staten erliölle i alla
fall lika mycket i tull; genom det bättre priset finge äfven
den mindre bemedlade råd att bestå sig en sund och smaklig
dryck, utan att mera penningar derföre gingo ur landet;
en mängd giftiga förfalskningar, alltid en säker följd af höga
afgifter på dylika consumtionsartiklar, undvekos, och ett
tjenligt och helsosamt surrogat vunnes för brännvinet, hvars
förbrukning de liesta äro ense om böra inskränkas. Det är
dessutom ganska troligt, att en sådan nedsättning i reeiprocitetsväg
kunde medföra någon nedsättning i den Fransyska
importtullen å Svenskt stångjern och trävaror, en förmån,
om hvars beredande i diplomatisk väg jag förmodar, att H.
Utskottet icke lärer underlåta föreslå R. St. att hos K. M.
i und. anhålla.
För dem, som anse, att hvarje folk genom stränga prohibitivförfattuingar
bör, så mycket möjligt är, isolera sig
från andra nationer, eller genom höga tulltaxor fördyra sina
förnödenheter, samt för dem, som uti importhandeln ensamt
se den Pandoras ask, utur hvilken alla mensklighetens
olyckor utbreda sig öfver Riket, och isynnerhet med ett verkligt
muselmanskt nit utfara mot förtäringen af viner, skall
mitt förslag visserligen icke xrara välkommet; men jag frågar
dessa Herrar, af hvilka, äfven likt Mahomets anhängare, de
flesta icke för egen del hata ett godt glas vin, huruvida de
icke skulle anse det för en fördel att kunna hafva denna
vara på sitt bord för intet, och då den nu icke kan fås för
intet, huruvida de icke åtminstone unna sig sjelfva främst,
och mindre bemedlade landsmän i det andra rummet, att
hafva den för så billigt pris som möjligt, isynnerhet då det
skälet här icke bör kunna gälla, att några inhemska vinfabrikörer
behöfva genom de höga afgifterna skyddas från
undergång.
Den artikel, hvarom jag nu haft äran yttra mig, utgör
en så vigtig handelsvara, att frågan om tullafgifterna derå
kunde förtjena en långt utförligare utveckling. Jag är likväl
öfvertygad, att det endast behöfves att fästa Utskrs uppmärksamhet
på den liufvudsynpunkt, hvarifrån jag betraktat
ämnet, för att lenina Utsk. anledning till en mera utförlig
och öfvertygande framställning samt tillstyrkan af mitt
förslag.
Remitterades till Bevilln.Utsk. i sammanhang med Hr
Hjertås förut till samma Utsk. remitterade motion om ändringar
i nu gällande Tulltaxa.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: I sista plenum hade
jag äran uppläsa en uppgift, som jag förskaffat mig om
kostnaden för tryckning af bihanget till RiksStåndens pro
-
i5j
Den ii Mars e. ra.
tocoll. Jag har sedermera skriftligen uppfattat denna motion,
dervid jag något tillökat och förändrat den till följd
af de upplysningar, jag ytterligare inhemtat. Det har nemligen
kommit till min kunskap, att Ständerna vid sista Riksdagen
beslutat, att 8 cancellistarfvoden skulle få användas till
tryckningen af hillänget. Så länge ett sådant stadgande linnes,
mäste tryckningen blifva ganska dyr, och på sådan grund
har jag nu på följande sätt uppgjort motionen.
Gr. Cronhjelm uppläste derefter följande:
Då jag för några plenidagar sedan hos R. o. Ad. begärde
återremiss af Exped.Utsk:s memorial N:o 3, ang:de kostnaderna
för tryckningen af bihanget till RiksSt:s protocoll,
emedan jag ansåg denna kostnad öfverdrifvet hög, föresatte
jag mig att från någon eller några af hufvudstadens förnämsta
boktryckare inhemta ett, på full sakkännedom grundadt,
yttrande i ämnet.
I detta afseende vände jag mig till boktryckaren Hörberg,
som bor på Riddarholmen, huset bredvid Slundens
och Utskottens samlingsrum. Nämnde Hörberg, hvilken med
utmärkt skicklighet verkställde tryckningen af Stats li tsk:s
betänkanden under förra Riksdagen, anmodade jag gifva mig
ett anbud eller yttrande, sådant, att han sjelf kunde linna sig
vid att på de deri uppgifna vilkor, om så påfordrades, åtaga
sig tryckningen.
Jag erhöll då af honom följande uppgift:
”Upplysningsvis får äran tillkännagifva, att ett ark af
”de redan påbörjade betänkanden af nu blifvande bihang till
”RiksSt:s protocoll kan tryckas med samma stilar eller s. k.
”Cicero antiqua, i samma format eller in 4: t o, med 1200 ex.
”upplaga och tillsläppa såväl tryckpapperet som velinpapperet
”till cancelliexemplaren samt tillika besörja falsning, häftning
”och bindning, mot ett pris af. . B:co R:dr 23. — per ark.
”att ombesörja correcturläsningen för .... 1. — „ „
"att uti Exped.Utsk:s local låta, under uppsigt
af en tjensteman derstädes, renskrifva
manuscriptexemplareq och dertill tillsläppa
skrifpapper mot ett pi ls för manu”script
till hvarje tryckt grk *) — 36, „ „
S:a B:eo R:dr 24: 36 per ark.
”Behållningen, emot om priset vore 32 R:dr 24 sk., blef
”således 7 R:dr 36 sk. B:co pr ark, eller då det tryckes ett
”ark om dagen af hvarje betänkande, hvilket lärer blifva
”nödvändigt för att följa med tiden, så skulle behållningen
”vara 6q R:dr 36 sk. B:co om dagen, eller för veckan 418
”R:dr
*) Hr Hörberg har sedermera förklarat, att han helst skulle se,
det Exped.Utsk., om han erhåller tryckningen, lät besörja renskrifningen;
men han har här velat uppgifva det pris, hvartill
lian kunnat »kaffa rgpskrifnjngen.
Den ii Mars e. ra.
i53
"R:dr 24 sk. B:co. Det skulle kunna invändas, att tabeller
"förekomma, sorn fordra 5o, kanske 100 procents förhöjning
"i arbetslönen; jag får då äran nämna, att knappast sådant
"förut skett på livart i5:de eller 2o:de ark, och bör således
"ej detta blifva skälet för den öfverdrifna betalningen."
På min vidare tillfrågan svarade Hr Hörberg:
1:0 att örn honom erbjöds emottaga entreprenaden , skulle
lian, för fullgörandet af hvad han sig åtog, ställa fullt vederhäftig
borgen;
2:0 att han beräknat papperspriset efter något bättre
papper än Exped.Utsk:s profark;
3:o att han, som trycker 4000 exemplar af Rikshufvudbokslutet
(ett af de mest arbetsödande tabelltryck), derför
endast erhåller 3o R:dr B:co pr tabell, oaktadt deraf tryckas
2800 exempl. mera, än som af bihanget till RiksSt:s
protocoll skulle tryckas;
4:o att af nära 44° nummer, som StatsUtskts betänkanden
sista Riksdag innehöllo och hvilka Hörberg tryckte, om
han rätt mindes, ej iner än några större och dyrare tabeller
förekommo; hvaraf således synes, att tabelltrycket ej betydligt
ökar kostnaden.
På grund af alla dessa upplysningar har jag gjort en
jemnförelse emellan det af Hörberg uppgifna pris och den i
Exped.Utsk:s sednare betänkande N:o 4 specificerade kostnad.
Jag har då funnit, att om Hörbergska anbudet antages
såsom grund för kostnaden, endast qvarstå för Exped.Utsk.
följande kostnader:
1:0 Uppgörande af registret öfver bihanget, hvilket register
med några hundra R:dr B:co i ett för allt sista Riksdag
betalades; och hvilket registers uppgörande dessutom är
en sak, som med tryckningskostnaden för bihanget icke bör
sammanblandas,
2:0 För skrifbläck och pennor till renskrifningen, enär
Hörberg det ej upptagit; och hvilken kostnad knappt är att
beräkna, åtminstone ej till högre än 1 sk. B:co pr tryckt ark.
3:o För tillsynen öfver renskrifningen, äfvensom emottagningen
och utdelningen af de tryckta exemplaren erfordras
en särskild cancellist. Om hans aflöning t. ex. beräknas
till 3 R:dr B:co pr dag och blott sex tryckta ark om
dagen medhinnas, ehuru Hörberg beräknat nio, så ökas hvarje
arks kostnad derigenom med 24 sk. B:co.
4:o Om, pä sätt Hörberg uppgifvit, hvart 2o:de ark är
ett tabellark (hvilket dock aldrig inträffar), och om detta
tabellark kostar, lika med hvad Riksbokslutstabell-trycket
kostat, eller 3o R:dr B:co; så ökas derigenom hvarje arks
kostnad med icke fyllest i3 sk. B:co.
Några extra utgifter torde ej behöfvas, när icke kan
uppgifvas, hvaruti de bestå; äfvensom jag icke kan inse, hvartill
det skall gagna att utskrifva tvenne exemplar afhvar4
H. ' 20
Den ii Mars e. m.
je betänkande, ty ett exemplar (originalexemplaret) erhåller
Exped.Utsk. från det Utsk., som uppgjort betänkandet. Om
deraf tages en afskrift till begagnande och betalande af boktryckaren,
är likväl originalexemplaret alltid i Exped.Utsk:s
vård.
Totalkostnaderna för ett tryckt ark af bihanget till
RiksSt:s protocoll blifva då: Hörbergska priset för tryckning,
tryck-, velin- och skrifpapper, falsning, häftning och bindning,
correcturläsning oell renskrifning 24: 36.
För skrifpennor och bläck till hvarje tryckt ark . . —• 1.
Arfvode till en cancellist, som har uppsigten öfver
arbetet, pr ark  — 24.
Tillökning för tabellkostnad, fördelad på hvarje ark — i3.
Summa kostnad 25: 26.
Och är min enskilda öfvertygelse, att denna beräkning
snarare är för hög, än för låg. Af alla dessa anledningar
vågar jag vördsamt föreslå:
1:0 att som Rikets sednast församlade Ständer beslutat,
att denna Riksdags Exped.Utsk. skulle äga till renskrifningen
af bihanget till RiksSt:s protocoll använda 8 cancellistarfvoden
, på hvilket beslut nuvar. Exped.Utsk. också uppgjort
sina prisberäkningar, Rikets nu församlade Ständer
ville, med upphäfvande af detta fordna Ständers beslut, på
de grunder, jag här ofvan angifvit, beräkna renskrifningskostnaden;
2:0
att Exped.Utsk. måtte anmodas, i enlighet med dessa
grunder, antingen utan annonce i tidningarna uppgöra under
hand contract om entreprenaden med Hörberg eller någon
annan boktryckare, eller ock genom annonce i allmänna
tidningarna söka erhålla flera anbud och dymedelst möjligen
ytterligare nedsätta det här af Hörberg uppgifna pris;
3:o att R. o. Ad. ville inbjuda de andra Stånden att
deltaga i detta beslut, äfvensom uti anmodan till Exped.Utsk.
att, så skyndsamt som möjligt, saken åtgärda, enär hvarje
dags uppskof medför betydligt ökade utgifter.
Om denna af mig vördsamt föreslagna åtgärd vidtages,
besparas således nära 7 R:dr B:co på hvarje tryckt ark, eller,
efLer g ark om dagen, 63 R:dr B:co, eller i veckan 378
R:dr B:co; hvilket på hela Riksdagen torde komma att utgöra
en ganska betydlig summa.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste värde talaren
har föreslagit, att R. St:s beslut vid sista Riksdag, hvarigenom
6 ä 8 cancellistarfvoden anslogos till Exped.Utsk. för
renskrifningen, skulle upphäfvas. Denne ledamot har icke
gjort sig underrättad derom, att detta beslut grundade sig
på den förutsättning, att de öfriga Utskottens caneellister
skulle indragas, och att sålunda Exped.Utsk. skulle besörja
all renskrifning, hvarföre detta Utsk. borde erhålla conceptexpeditionerna
från de öfriga Utsktn och deraf låta utskrif
-
Den ii Mars e. ra.
i53
va 2 exemplar, det ena för att lemnäs till boktryckeriet och
det andra för att i Utsk. förvaras. Den besparing, som derigenom
uppkommer, måste vara ganska stor, då man vet,
att vid förra Riksdagen hvarje Utsk. hade 4^6 cancellistarfvoden,
hvilka nu skulle blifva 6 å 8 i ett enda Utsk.,
hvarest hela renskrifningen med dessa medel skulle bestridas.
Ytterligare förekommer vid Gr. Cronhjelms framställning
att anmärka, det någon cancellist för registrets uppgörande
icke beliöfves. Den person i Exped.Utsk., som har diarium
och annan registrering, är i tillfälle att derjemte uppgöra
registret öfver hillänget, i den mån betänkandena inkomma,
utan att något särskildt arfvode derför erfordras; och registret
kan lemnäs till tryckning, så snart sista arket af hillänget
är justeradt. Jag instämmer deremot med Gr. Cronhjelm
deruti, att den af Utsk. beräknade kostnaden är altför
öfverdrifven, och jag tror, att jemväl den af honom eller
boktryckaren Hörberg uppgifna kostnaden är betydligt
högre, än hvad den kunde blifva, om man uppgjorde med
liera boktryckare. Dessutom tror jag icke, på grund af den
erfarenhet jag har i ämnet, att man kan få tryckningen
verkställd på ett enda tryckeri; på det den må ske med erforderlig
skyndsamhet, behöfves stundom, att io ä 12 tryckerier
på samma gång sättas i verksamhet. Jag skulle derföre
förmoda, att då sjelfva tryckningen af ett ark, enligt
Gr. Cronhjelms uppgift, kostar io ä 12 R:dr och utskrifningskostnaden
å ett tryckt ark belöper sig till i R:dr, samt
man sedermera lägger till hvad papperet till 1200 exemplar
jemte correcturläsning kostar, så bör man omöjligen komma
öfver 18 R:dr i verklig tryckningskostnad; och då tillökning
göres af 2 R:dr för den tryckning, som måste ske om nätterna
och på söndagar, samt särskildt för tabeller, bör kostnaden
likväl ej uppgå till 20 R:dr, eller hvad den utgör för
R. o. Ad:s protocoll. Jag anhåller, att dessa anmärkningar
må få åtfölja Gr. Cronhjelms anförande till Expcd.Utskottet.
Gr. von Fersen, Hans: Som mig blifvit meddelade
åtskilliga upplysningar i förevarande ämne, och jag icke varit
i tillfälle att så noggrannt, jag önskat, uppfatta den motion,
Gr. Cronhjelm nu uppläst, får jag anhålla, att såväl
Gr. Cronhjelms motion som Frih. Cederströms yttrande måtte
få hvila på bordet. Jag framställer denna begäran så mycket
hellre, som jag anser angelägnare, att vi nu till öfverläggning
företaga frågan om och hvart K. M:s förslag till
banklag bör remitteras, hvilken fråga under sista plenum
begärdes på bordet, och det således icke torde vara öfverflödigt
att nu sysselsätta sig dermed, helst Gr. Cronhjelms
motion utan men kan hvila på bordet till nästa plenum.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att ytterligare få yttra
några ord i detta ämne, och på det Gr. v. Fersen må blifva
tillfredsställd, skall jag sjelf begära detta mitt yttrande
i56
Den ii Mari e. m.
på bordet. Jag önskar nemligen i anledning af Frih. Cederströms
anförande yttra, att jag icke finner, hvartill det
skall gagna att bestämma, det Exped.Utsk. har rättighet att
begagna 6 a 8 cancellistarfvoden till renskrifningen. Jag
skulle tro det vara mera i sin ordning att stadga, det renskrifningen
skall betalas efter hvart tryckt ark och icke
slumpvis med 6 ä 8 arfvoden. Just detta beslut om 6 å 8
arfvoden till renskrifningen har föranledt, alt Utsk. trott sig
kunna uppgöra hela sin beräkning af kostnaden derpå, att
kostnaden icke borde öfverskjuta dessa arfvoden. Jag får dessutom
nämna, att det ganska riktigt blifvit anmärkt, att flera
tryckerier kunna på samma gång behöfva anlitas; stundom
kunna 5, 6 ä 8 vara nödiga. Men det torde vara svårt
för Utsk, att contrahera med så många boktryckare; och då
den, jag uppgifvit, velat åtaga sig att ansvara för tryckningen,
blir det ju hans sak att uppgöra med andra, så att han
kan uppfylla sitt åtagande. Jag skulle således tro det vara
bäst att uppgöra med en; och jag anhåller, att jemväl detta
yttrande må bordläggas.
Företogs till remitterande K. M:s d. 4 och 8 dennes
på bordet lagda Nåd. Skrifvelse med förslag till lag för
banken m. m.
Gr. von Schwerin, Fredr. B o g is laus, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
I afseende på verkställigheten af de beslut, som vid 182g
och i83o årens Riksdag fattades, att nemligen det moratorium,
som d. 18 Mars 1818 utfärdades för R. St:s Bank,
skulle upphäfvas samt Banken tillförbindas att på dag, af
K. M. genom allmän kungörelse dertill bestämd, sina sedlar
och förbindelser med Svenskt silfvermynt inlösa efter 128
sk. eller 2| R:dr specie i sådana sedlar för 1 R:dr i silfver,
efter den, med afseende på slagskattens beräkning i myntet,
af K. M. och R. St. förändrade 1664 års myntfot, hafva R.
St. under loppet af detta Riksmöte redan inhändigat 3:ne
Nåd. Skrifvelse!-, nemligen:
1:0 Nåd. Skrifvelsen af d. 8 Febr. 1834» hvaruti K. M.
förklarat, det K. M. ansett nyttigt och nödigt, att de vid
sista Riksdag föreslagna förändringar uti redactionen af 63
och 72 §5. af Reg.F. måtte till slutligt afgörande, så snart
som möjligt, företagas;
2:0 Nåd. Skrifvelsen af d. 8 Febr. 1834 7 hvaruti K. M.
gifvit R. St. sin åsigt tillkänna, att ytterligare silfverköp icke
är at nöden, för att i verkställighet sätta myntbestämningslagen
af d. 1 Mars r83o, samt att i K. M:s tanka således intet
hinder förekommer för Bankens öppnande till utvexling
af silfver sednast d. 1 näst. Juli;
3:o Nåd. Skrifvelsen af d. 3 Mars i834, hvaruti K. M.
i nåder meddelar R. St. Dess förslag till lag för Banken.
Den ii Mars e. va.
Direct ledande till målet, nemligen till verkställigheten
af en för 4 år sedan redan besluten lag, synes mig vara,
om R. St. skulle behaga instämma uti den af K.M., uti den
andra af Dess till R. St. aflåtna Skrifvelse!', framställda tanka
om Bankens öppnande till vexling d. i instund. Juli; och
jag underställer R. o. Ad:s bepröfvande, att till BancoUtsk.
låta afgå dess anmaning: att, med förbigående tills vidare af
alla öfriga, Bankens blifvande organisation rörande frågor,
skyndsamligen inkomma med utlåtande och proposition till
R. St. till bifall åt K. M:s förslag, att Banken varder d. i
Juli i834 öppnad till utvexling af silfver.
Uti ofvan åberopade andra Nåd. Skrifvelse lyda orden
sålunda: ”Bankens öppnande till utvexling af silfver, sednast
d. 1 nästk. Juli, efter det lag för Banken fastställd
blifvit.” Lag för Banken stiftades redan d. 1 Mars i83o;
ingen yttrade då, att denna lag icke erbjöd garanti tillfyllest
för en bättre tingens ordning, än som tillförne ägt rum.
7 §. af berörde lag åsyftar endast stadgars och reglementens
bringande i öfverensstämmelse med de i denna
lag fastställda grunder, icke en ny, än icke föreslagen,
än icke fastställd lag. Konungens här närvarande Rådgifvare
torde finna nödigt, för tillvägabringandet af det förtroende,
som fordrats, att här förklara, huruvida K. M:s afgifna
yttrande om Bankens öppnande till vexling d. 1 Juli
är vilkorligt gifvet, d. v. s. än ytterligare beroende af
den nu af Konungen föreslagna banklags antagande. I sådan
händelse måste jag fästa R. o. Ad:s och samtliga Ståndens
uppmärksamhet på ordalydelsen uti förklarandet af d.
18 Mars 1818, enligt hvilket återkallandet af 1818 års moratorium
är R. St:s ensak, äfvensom derå, att, då det tillhörde
R. St. allena alt lofva och försäkra, löftets fyllande
ej numera bör kunna möta något binder från annan
sida.
Hvad som uti insigt och vishet kan finnas mera bos
nuvarande lagstiftare, än hos 1829 års män, synes mig kunna
göras gällande mera säkert, efter det att viljan att fylla
gifven lofven och försäkran blifvit ställd undan vådan att rubbas,
än om hvad som en gång förklarats vara allmän vilja
skulle längre lemnäs en lekboll i egennyttans hand.
Sjukdom och ålder neka mig att verksamt deltaga uti
en strid, som synes mig börja under ogynnsamma auspicier.
Men kunde jag det, jag vill det ej. Att samvetsgrant fylla
sjclfgifven lofven och försäkran är i mina ögon mera maktpåliggande,
än att förmyndra för kommande tider, de der
bättre än vi torde förstå hvad deras väl klöfver.
Gillas min känsla och åsigt, torde R. o. Ad. instämma
ti ti min anmaning till BancoUtsk. att skyndsamligen inkomma
med utlåtande, angående vexlingstidens utsättande till d.
1 instOnd. Juli; oell torde R. o. Ad. jemväl finna lämpligt
att i sådant fall derom underrätta sina Medständer.
>58
Den 11 Mars c. m.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag anhåller vördsamt,
att vi måtte få fullfölja den marche i frågan, som vi anträdde
under sista plenum. Jag önskar nemligen, att vi först må
afgöra formfrågan, eller om och hvart remitteras hör; och
jag anhåller, att, sedan R. o. Ad. heviljat remissen, Hr Gr.
o. Landtm, täcktes lemna mig ordet i hufvudsaken. I formfrågan
anhåller jag att nu få föreslå ett tillägg till proposition
på remiss, något förändradt mot hvad jag i sista plenum
hade äran framställa. Jag föreslog då, att man skulle
i propositionen inrycka, att oin 72 §:s nya redaction blefve
i något Stånd afslagen, skulle de §§., som grunda sig påförutsättningen
af bifall till sagde redaction, förfalla. Deremot
gjorde åtskilliga talare invändningar, och jag har nu så för,-  ändrat mitt förslag, att ordet förfalla icke deruti finnes begagnadt,
eller dertill, att It. o. Ad. måtte bifalla remissen
med den förklaring, att om det förändrade redactionsförslaget
blifvit i något Stånd afslaget, de §§. af banklagen, som
då blefve stridande mot grundlagen, icke erfordra någon
åtgärd.
Frih. Boye, Ludv.: I sista plenum yrkade jag remiss
till BancoUtsk., men jag bestred då det särskilda tillägg,
den-siste talaren ville föreslå uti remisspropositionen, och
som jag tror på goda skäl. Men sedan han nu ändrat det,
finner jag tillägget fullkomligen lämpligt, och tillstyrker jag,
att det måtte intagas i propositionen till remiss. Jag skall
också utbedja mig att, sedan formfrågan blifvit afgjord, få
framställa anmärkningar vid lagförslaget.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan R. o. Ad. genom sitt
i dag fattade beslut om antagande af den nya redactionen
till Reg.F. 72 §. kunnat närma sig till något slags form i
den stora oformlighet, förevarande ämne företer, kan jag
icke annat än instämma deruti, att remiss af den i Nåd. föreslagna
banklagen må äga rum; och anser jag ganska lämpligt,
att den åtföljes af den reservation, Gr. Cronhjelm nu
dicterat till px-otocollet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag får anhålla om upplysning,
huruvida underrättelse ankommit från de öfriga Stånden
, om och på hvad sätt frågan angående förändring af
72 §, Reg.F. blifvit hos dem afgjord, och anhåller att sedermera
få yttra mig i förevarande fråga.
Undertecknad Ridd.Secreter are: I anledning af den
begäran, som blifvit gjord om upplysning, huruvida underrättelse
inkommit, om och på hvad sätt frågan om Reg.F:s
72 §. i de andra Stånden blifvit afgjord, får jag äran tillkännagifva,
att ännu ingen officiel underrättelse derom till
Riddarhuset ankommit.
Frih. Cederström, Jac.: Det är i anledning af förslaget,
att ett tillägg eller, rättare, ett R. o. Ad. beslut skulle
Den ii Mars e. m.
affölja remissen, som jag anhåller få fasta Ståndets uppmärksamhet
på innehållet af 44 §• Riksd.Ordn. Der står:
"Konungens Propositioner, äfvensom allmänna frågor, hvar"med
förstås sådana, som kunna och höra komma under
"samtliga RiksSl:s öfverläggning och pröfning, må ej i R.
"St:s plena till omedelbart afgörande upptagas, utan skola
"öfverlemnas till utredande af behöriga Utskott." I händelse
det af Gr. Cronhjelm föreslagna tillägg blefve bifallet,
hade dock R. o. Ad. till omedelbar pröfning upptagit den
frågan, huruvida någon del af K. M:s Fropos. skall handläggas.
Det vore olagligt; ty Konungens Propos. måste till
Utskott öfverlemnas i det skick, den är, utan något undantag;
hvaremot det, sedan Proposrn från Utskott återkommit,
står RiksSt. öppet att deröfver utlåta sig. Jag anhåller
jemväl att, sedan remissen blifvit bilällen, få yttra mig
i hufvudsaken, och tror icke, att denna remiss kan ske endast
till BancoUtsk., utan derjemte måste afgå till LagUtsk.
Hr Dalman: Jag kan meddela den underrättelse, som
jag inhemtat deraf, att jag sett voteringsprotocollen hos
Borgare- och Bonde.Stm, att nemi. 72 §:s nya redaction af
dessa Stånd blifvit afslagen. Jag hemställer således, hvartill
det skulle tjena att remittera Konungens ifrågavarande
Propos., enär den till flera eller alla. hufvudsakliga delar
stödjer sig på den förutsättningen, att sagda redaction skulle
blifva bifallen och sedermera af Konungen sanctionerad. Jag
vill likväl icke, då jag tror det vara mindre grannlaga att
vägra remissen, helt och hållet bestrida den; men jag får
förnya min i sista plenum gjorda hemställan, att R. o. Ad.
måtte remittera detta lagförslag till Constit.-, Banco- och
LagUtsk:n, hvarigenom dessa Utsk. erhålla tillfälle att, hvart
för sig, urskilja de stadganden och ärender i banklagen, sorn
kunna med det ena eller andra Utsk:t hafva mer eller mindre
gemenskap. Jag anhåller således, att, om remiss bifalles,
den må afgå till Constit.-, Banco- och LagUtsktn.
Gr. Cronhjelm: Jag har sökt uppgöra ett förslag till
proposition å remiss, som, om icke de olika opinionerna älskade
att strängt hålla sig till en förut fattad princip, skulle
kunna sammanjemnka dem och genom en remiss leda till
slut i denna fråga. Hvad Frih. Cederström sagt, att nemligen
44§• Riksd.Ordn. förbjuder att, utan remiss, till omedelbar
pröfning upptaga någon Konungens Propos. är ganska
riktigt; men jag hemställer till den värde Frih. sjelf
samt R. o. Ad., om den proposition till remiss, jag föreslagit,
innefattar ett omedelbart afgörande af Konungens Propos.
Jag tror, att deri icke finnes ett enda ord, som kan kallas
afgörande, och jag åsyftar blott, att det betänkande, BancoUtsk.
kommer att afgifva, måtte komma att stå i öfverensstämmelse
med grundlagen, d. v. s. att BancoUtsk. icke genom
den höga titeln af en Konungens Propos. måtte förle
-
i6o
Den ii Mars e. m.
das att inkomma med något betänkande, som strider emot
grundlagen.
Den siste värde talaren får jag hänvisa till grundlagen,
som säger, att remiss å en Konungens Propos. till Constit.-  Utsk. icke kan äga rum, så framt icke den innehåller ett
grundlagsförslag, som uti Gonstit.Utsk. skall beredas och sedermera
hvila till nästa Riksdag. Jag instämmer med denne
talare deruti, att det vore ändamålsenligast att remittera
detta förslag icke allenast till BancoUtsk., utan jemväl till
LagUtsk.; men jag qvarstår vid den mening, att remiss bölske
endast till BancoUtsk., emedan R. o. Ad. redan vid denna
Riksdag fattat det beslut, att alla sådana frågor, som röra
BancoUtsk. tillika med annat Utsk., böra remitteras endast
till BancoUtsk., och att detta Utsk. sedermera får öfverlemna
till de andra, hvad det finner röra dem. På denna
grund och då jag tror, att det tillägg, jag föreslagit, icke
strider emot Riksd.Ordn., får jag ytterligare anhålla, att det
måtte intagas i propositionen å remiss till BancoUtsk.
Gr. von Fersen, Hans: Genom en värd ledamot i
detta Stånd har blifvit upplyst, att tvenne Stånd afslagit
det hvilande förslaget till förändrad redaction af 72 §. Reg.F.
Jag begagnar detta tillfälle för att öppet förklara, det jag
hoppas, att detta deras beslut varit grundadt på en sann öfvertygelse
örn, att något verkligt godt skulle af ett sådant beslut
härflyta. För den nya redactionen har jag icke haft
några farhågor; snarare hafva farhågor hos mig uppstått genom
det beslut, dessa 2:ne Stånd sägas i dag hafva fattat.
Men om vi än, på grund af hvad Hr Dalman sagt, skulle
antaga, hvad vi icke oflicielt veta, att dessa Stånd alslagit
den nya redactionen, anser jag det likväl icke vara R. o.
Ad. förnekadt att remittera förslaget till Banco- och LagUtsk:n.
Hr Dalman har framställt förslag, att denna Proposition
skulle remitteras till Gonstit.-, Lag-och BancoUtskm.
Jag har visserligen icke varit närvarande vid R. o. Ad:s öfverläggningar
vid mera än en Riksdag före denna; men jag
vågar likväl yttra den öfvertygelse, att dessa Utsk. sällan
varit sysselsatta med en och samma motion. Synnerligen
med hänseende till nu förevarande sak får jag fästa den värde
ledamotens uppmärksamhet på 81 §. Reg.F., der det heter:
”Vill Konungen hos R. St. föreslå någon ändring i grundlagarna,
höre han StatsRådet och öfverlernne sedan Sin proposition,
jemte StatsRådets tankar deröfver, till R. St., som
”genast, utan att om denna proposition förut öfverlägga”
etc. Jag stadnar vid detta, emedan öfver denna
Proposition blifvit öfverlagd! och sådant tillräckligen
bevisar, att den icke bör kunna föras under samma kathegori
med de mål, som till Constil.Utsk. skola remitteras.
På denna grund torde äfven remiss till Gonstit.Utsk. svårligen
kunna äga rum, utan förenar jag mig med den ledamot,
som
Den il Mars e. m.
161
som ansett remissen till Lag- oell BancoUtsk:n böra ske.
Visserligen har jag äfven hört omförmälas, att under nu varande
Riksdag den praxis blifvit antagen, att endast remittera
till ett Utsk.; men jag är öfvertygad, att ärendernas
gång ingalunda derigenom underlättas. Detta blir måhända
endast min öfvertygelse; men jag vågar likväl på grund
deraf tillstyrka, att de mål, som tillhöra tvenne Utsk., måtte
hädanefter remitteras till dem bägge, emedan, om Utsk:n
vilja fullgöra sin skyldighet, målen derigenom kunna lättare
behandlas, än när det ena Utsk. skall begära sammanträde
med det andra. Jag får derföre hos Hr Gr. o. Landtm,
förnya min anhållan om proposition på remiss till Lag- och
BaneoUtsk:n.
Hvad det af Gr. Cronhjelm föreslagna tillägget till propositionen
vidkommer, anser jag detsamma öfverflödigt, emedan
jag hyser den fullkomliga öfvertygelse, att någon grundlagsvidrighet
i det betänkande, dessa Utsk. skola afgifva, i
alla fall icke kommer att äga rum, utan alt Utsk:n, likaväl
som R. o. Ad., ställa sig grundlagen till efterrättelse.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har i förra plenum
tagit mig friheten fästa uppmärksamheten derpå, att
K. M:s Nåd. Skrifvelse tydligen tillkännagifver, att det blott
är ad notitiam, som detta lagförslag blifvit meddeladt.
Orden lyda nemligen så: ”Då till K. M:s kunskap kommit,
”att man torde önska kännedom af detsammas innehåll,
”för att samtidigt med öfverläggningarna rörande Reg.F:s 72
”§. , har K. M. härmedelst i Nåder velat meddela R. St.
”sagda lagförslag.” Det är således blott meddeladt till Ständernas
kännedom. Jag får derföre förnya min hemställan,
att detta förslag, sedan det nu uppfyllt sitt ändamål, må
läggas till handlingarna. Att utan särskild instruetion remittera
det till Utsk. vore vådligt; ty om Utsk. tillstyrkte dess
antagande, blottställde man sig för möjligheten att på civil
lagstiftningsväg erhålla en lag, som vore stridande emot grundlag:
Och följden kunde blifva alldeles densamma, äfven om
Utsk. afstyrkte lagförslaget; ty Stånden hade ju då full rätt
att afslå Utsk:s betänkande. RiksStånden böra aldrig få sättas
i tillfälle att kunna antaga en lag, som vore stridande
mot grundlag. Hvem svarar för, hurudan pluraliteten i
Stånden kan blifva? Det tillhör Landtm, och Talmännen att
aldrig blottställa Stånden för möjligheten att fatta ett grundlagsvidrigt
beslut. Hvilken annan utgång saken kan få, än
den jag föreslagit, får jag till protocollet på förhand anmäla
min i'eservation deremot.
Frih. Boye: Jag mötes, då jag uppträder för att tala i
detta ämne, af den, om jag så får säga, invändning, den reservation,
som den siste talaren framställt. Jag kan icke dela
bans tanke. Jag tror, att den härrör deraf, att den värde
4 H. 21
Den ii Mars e. ra.
ledamoten icke för sig sjelf tillräckligen afskiljt tvänne frän
hvarandra likväl ganska skiljaktiga omständigheter af grundlagen.
Genom den underrättelse, vi äga och till hvilken,
ehuru den icke är oflicielt gifven, jag dock icke sätter något
tvifvel; genom underrättelse derom, att den nya redactionen
till 72 §. är af två Stånd afslagen, genom denna kunskap
är de facto allt, som innefattar grundlagsfråga i lagförslaget,
undanröjdt; men detta förslag innehåller liera andra
delar, som icke stå i sammanhang med grundlagen, och
dessa hafva kommit till oss på ett ganska grundlagsenlig! sätt.
K. M:t har till oss skickat Högsta Domstolens yttrande jemte
motiverna till lagförslaget. Jag tror vi icke kunna stå till
ansvar för, om vi lägga till handlingarna en sådan communication
från Konungen. Jag tror vår pligt är att remittera
till handläggning denna, likasom alla andra lill oss ankommande
K. M:s Propositioner, angående civil lagstiftning.
När jag således frigjort mig från denna invändning, öfvergår
jag till en annan, som blifvit gjord af Hr Dalman.
Jag är honom förbunden, för det han sjelf gifvit mig ett
skäl att bestrida hans begäran; han har nemligen underrättat
oss, att grundlagsfrågan är förfallen. Från denna organiska
lag ar således lätt att afskilja, hvad som angår grundlagen.
Jag önskade väl veta, på hvad grund Hr Dalman
vill, att Constit.Utsk. skall yttra sig öfver en fråga, sorn förfallit.
Jag anser derföre icke rimligt, att sådant remitteras till
Constit.Utsk.; men jag emottager gerna rättelse, isynnerhet
då det nu utgör en genväg lill ändamålet.
Jag tackar Frih. Cederström för den upplysning, han
gifvit mig, och jag tviflar icke, att ju Banco- och LagUtskm,
när de altså få remissen, skola sjelfmant underlåta att handlägga
de delar, som angå grundlagsfrågan. Jag tror numera,
att det tillägg, Gr. Cronhjelm föreslagit, hr onödigt. När
remissfrågan är afgjord, reserverar jag mig rättighet att yttra
mig i liufvudsaken.
Hr Dalman: Jag skulle visserligen allrahelst förena
mig med Hr Cederschjöld i dess önskan, att K. åhs Förslag
måtte läggas till handlingarna; men jag förutser, att remiss
icke kan undvikas, och vill derföre, att den skall ske åtminstone
till behöriga Utsk. Många skiljaktiga meningar
hafva blifvit yttrade, i fråga om hvart remiss borde afgå.
I det fallet torde 2,g §. Riksd.Ordn. 3 mom. lemna någon
ledning. Der står: ”Då hos RiksSt. olika meningar uppstå,
”angående nya Utskrs tillsättande, eller till hvilket Utsk.
”uppkomna frågor och ämnen böra remitteras, och Stånden
”ej genom bestämd pluralitet kunna skiljaktigheterna afgöra,
”äge då Constit.Utsk. att med lt. St:s rätt och i deras ställe
”derom besluta.” Jag skulle således tro, att om en votering här
lomme i fråga, borde den först anställas deröfver, om icke
målet måste hänvisas till Constit.Utsk., för att afgöra lill
t
Den ii Mars e. m.
i63
hvilket Utsk. remiss bör liga rum. Om Constit.Utsk., vid
prof ningen af denna fråga, ansåge Konungens förslag stridande
emot grundlagen, torde Utsk. icke underlåta att derom
göra framställning till It. St. När Konungens förslag
tydligen involverar en förändring af den nu gällande 72 §.
Rcg.F., och när detta förslag, enligt hvad Konungens Rådgifvare
sjclfve yttrat, blifvit uppgjordt under förutsättning af
cn annan redaction, än den vi nu fått behålla till följd af
två Stånds derom fattade beslut ;så hemställer jag, huruvida det
kan vara öfverensstämmande med grundlag, att öfverlemna målet
lill något annat Utsk. än Constit.Utsk., för att afgöra hvad
som i förslaget strider eller icke strider emot grundlagen. Jag
linner icke i grundlagen någon annan auetoritet än ordföranderna
i Stånden och Constit.Utsk., som kunna bestämdt
afgöra, om ett ämne, en proposition, är stridande mot grundlagen
eller icke. När således Hr Gr. o. Landtm, icke finner
sig förhindrad att meddela proposition på remiss af delta
förslag, skulle jag tro, att ingen annan utväg finnes, för att
få afskiljdt livad som är stridande emot grundlagen, än att
remittera frågan till den andra auetoriteten, som äger att
bedöma en sådan fråga, nemligen Constit.Utsk.; men sorn
jag icke så noga granskat förslaget, att jag vet, om alla
dess stadganden, eller endast första afdelningen deraf, äro
grundlagsstridiga, tror jag, att man kan begagna samma method,
som förut varit använd, nemligen att remittera till
alla de Utsk., hvilkas befattning målet kan tillhöra. Jag
påminner 111ig, att vid sista Riksdagen Konungens Proposition
om prestval, ehuru icke bestämdt åsyftande förändring af
grundlagen, blef remitterad till Constit.-och LagUtsk:n. När
således remiss kunnat ske till Constit.- o. LagfJtskm, vet jag
icke, hvarföre den icke nu kan ske till Constit.-, Lag- och
15ancoUtsk:n. Jag kan följaktligen icke frångå den hemställan,
jag gjort, under den reservation, att jag likväl helst
önskade, att detta förslag, såsom formstridig!;, sedan det nu
är kändt, att den föreslagna förändringen i 72 §. Reg.F.
förfallit, lades till handlingarna; men som jag icke har något
hopp, att denna önskan skall realiseras, vill jag, som
sagdt är, att remissen skall blifva lagenlig.
Gr. von Fersen: I händelse R. o. Ad. hade afslagit 72
§:s nya redaction, skulle jag måhända varit villig att, på
grund af de af Hr Cederschjöld anförda verba formalia i K.
J\I:s Skrifvelse, billiga hans förslag; men sedan R. o. Ad. bifallit
nya redactionen af 72 §., kan jag för ingen del instämma
deruti, att förslaget lägges till handlingarna. Här
har väl af en värd ledamot blifvit upplyst, att samma redaction
i andra RiksSt. blifvit afslagen; men ingen officiel
underrättelse derom har hit ankommit, och jag äger således
icke någon annan anledning än min enskilda öfvertygelse örn
den värde ledamotens sannfärdighet för att antaga, att sådant
verkligen skett. På denna grund var det ock, jag nyss
i64
Den ii Mars c. m.
yttrade, att remiss borde ske till Banco-och LagUtsk:n. Hr
Dalman har vidhållit sitt yrkande om remiss till Constit. -  Utsk. och förklarat, att mindre kännedom af förslagets detailler
gifvit honom anledning dertill. Jag skulle förmoda,
att förslaget icke ur främmande för Hr Dalman. Då det föredrogs,
voro de anmärkningar, han aflemnade, de utförligaste,
som gjordes, och jag påminner mig, att de till och
med upptogo åtskilliga redactionsfel. Jag är derföre öfvertygad,
att Hr Dalman tillräckligt känner förslaget, för att
kunna yttra sig och fatta sin öfvertygelse, till hvilket Utsk.
det bör remitteras. Han har såsom stöd för en remiss till
Constit.Utsk. åberopat 3 mom. af Riksd.Ordn:s 29 §. Der står:
"Då hos RiksSt. olika meningar uppstå ang:de nya Utskts
"tillsättande”. Men de af Hr Dalman föreslagna äro icke nya
Utsk.; de äro alla upptagna i grundlagen och kunna således
icke komma under kathegori af nya Utsk. Icke heller synes
slutet af morn. vinna i detta fall någon tillämpning för Hr Dalmans
yrkande. Jag fortfar derföre att bestrida remiss till
Constit.Utsk., under förklarande, att jag är fullt öfvertygad,
att icke någon ordförande eller ledamot i de Utsk., jag föreslagit,
skall underlåta att iakttaga grundlagens stadganden,
och att den civillag, som kommer att föreslås, skall stå i
parite' med grundlagen. Hvad prestvalsförordn. angår, har
jag mig ej bekant, huruvida den blef remitterad till Constit.-  och LagUtsktn, och anhåller jag att derom af Ridd.Secreteraren
erhålla upplysning; men om också förhållandet varit
sådant, anser jag detta icke utgöra någon grund, hvarför
banklagen nu skulle remitteras till Const.Utsk., utan tror
jag Banco- och LagUtskm vara fullt qvalificerade att kunna
behandla denna fråga.
Undertecknad Ridd. Seer et er ar e: I anledning af den
upplysning, som blifvit begärd af Gr. von Fersen, huruvida
den vid sista Riksdag till R. St. öfverlemnade prestvalsförordn.
blef remitterad till Constit.- och LagUtskm, får jag
Uran tillkännagifva, att med denna K. M:s Proposition öfverlemnades
2:ne alternativa förslag; det eria förslaget med
förutsättning, att ingen förändring i grundlagen skulle ske;
det andra med fråga örn en sådan förändring. Det var af
sådan anledning, som förslaget, på sätt en ledamot af H.
Ståndet uppgifvit, remitterades till Constit.- och LagUtskm,
Hr Cederschjöld: Några värda ledamöter hafva nu
i detta plenum, likasom en af Konungens Rådgifvare i det
föregående, velat lugna mig med den försäkran, att det vore
omöjligt för något Utsk, att uppgifva ett förslag till banklag,
som vore stridande mot grundlagen, och att således, om
nya redactionen till 72 §. verkligen skulle finnas vara af något
Stånd afslagen, det också vore omöjligt, att något af
det, som i banklagen finnes intaget af den nya redactionen
till sagde skulle kunna framläggas för Stånden såsom för
-
Den ii Mars c. ni.
i65
slag lill banklag; men jag får fasta uppmärksamhet på de
K. M:s Nåd. Skrifvelse föl jak tiga motiverna till i §. i banklagen.
De lyda sålunda: ”Denna §. är alldeles öfverensstämmande
med den föreslagna förändrade redactionen af
”Reg.F:s 72 §. Om samma redaction blir antagen, bchöf”ver
denna 1 §. ej uti banklagen införas, ulan blott i ingressen
åberopas. I annat fall åter bör den qvarstå endast
”med den förändring, att i -stället för Sveriges Rikes
”Bank sättes R. St:s Bank.” Jag får då hemställa till
dessa värda ledamöter, på hvad grund de kunna tilltro ett
Utsk. att bättre förstå grundlagen än Konungens Rådgifvare;
och huru vi kunna göra oss så försäkrade om, att icke Utsk.
skall göra samma framställning, som Konungens Rådgifvare?
Jag anser således ytterst vådligt att låta ett så beskaffadt
mål komma till Utsk.; ty om afgörandet af sådana mål får
ankomma på Utsk:ns behandling, eller till och med på RiksSt:s,
linnes icke längre någon säkerhet, att ju vår grundlag
i civil lagstiftningsväg kunde upphäfvas och tillintetgöras.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Yi inveckla oss i
formfrågan allt mer och mer. Jag fruktar, att vi för blotta
skalets skull icke komma till kärnan. Här hafva uppstått så
niånga förslag i denna formfråga, att man snart måste classificera
dem. Det första radicala förslaget är att lägga K.
M:s Nåd. Skrifvelse till handlingarna, utan vidare åtgärd.
Till stöd för detta förslag har Hr Cederschjöld uppläst cn
del af den Nåd. Skrifvelsen; men han stadnade midt i meningen
och uppläste icke ordet behandlas. Jag får således
erinra derom, att ifrågavarande lagförslag blifvit meddeladt,
för att af R. St. behandlas; och ett förslag, som
öfverlcmnas till behandling, tror jag icke vara lemnadt endast
ad notitiam, utan påkalla någon behandling. Grundlagen
föreskrifver det sätt, hvarpå allmänna frågor och Konungens
Propositioner behandlas, nemligen, att de skola öfverlemnas
till behörigt Utsk. för att utredas och beredas och
sedermera, jemte Utsk:s yttrande, till Stånden åter inkomma.
Jag kan således icke finna, huru förevarande Nåd. Skrifvelse
skulle kunna läggas till handlingarna, och jag hoppas, att
R. o. Ad. finna sig öfvertygade, att det grundlagsenliga är
att remittera saken. Dernäst kommer frågan, hvart remitteras
bör. Hr Dalman har ansett remiss böra ske till Constit.
-, Lag-och BancoUtskm. Detta sitt förslag har Hr Dalman
sjelf motiverat genom 29 §. Riksd.Ordn.; men jag fruktar,
att detta motiv hvilar på ett missförstånd af denna §.,
hvars 3 mom. innehåller: ”Då hos lliksSt. olika meningar
”uppstå ang:de nya Utsk:s tillsättande, eller till hvilket Utsk.
”uppkomna frågor och ämnen böra remitteras och Stånden
”ej genom bestämd pluralitet kunna skiljaktigheterna afgöra,
”åge då Constit.Utsk. att, med R. St:s rätt och i deras stal—
”le, derom besluta.” Här är fråga om Ståndens pluralitet
mot hvarandra, icke om pluralitet inom Stånden. Den sist
-
i6G
Den ii Mars e. ra.
nämnda ulrönes genom votering; men om 2 Stånd stadna
emot 2 Stånd i olika beslut, skall frågan remitteras till
Constit.Utsk., som då äger att, med R. St:s rätt och i deras
ställe, derom besluta. Således lemnar, efter mitt begrepp,
29 §. icke något stöd för en remiss till Constit.Utsk.
Jag kan icke heller inse något annat skäl för frågans remitterande
till detta Utsk.; ty om den än, efter en och annans
öfvertygelse, är ingripande i grundlagens bestämmelser,
lärer det likväl vara ögonskenligt, att hvarken Konungens
Rådgifvare eller den Föredragande så ansett den. Detta
är någon auctoritet mot den enskilda öfvertygelsen, en
auctöritet, som icke kan kullkastas genom enskild öfvertygelse,
utan i lagenlig form. Det lärer således icke linnas
någon annan utväg, än att remittera saken till de Utsk.,
dit densamma, enligt sin natur, ovedersägligen hörer. 87 §.
Reg.F. bestämmer, att förändringar i civillag, af Konungen
R. St. föreslagna, skola remitteras till LagUtsk. Deraf följer,
att detta förslag skall remitteras till LagUtsk. Till sin
natur angår det R. St:s Bank samt Bankens rörelse och förvaltning;
således måste det, till följd af 32 §. Riksd.Ordn.,
äfven behandlas af BancoUtsk. Remiss bör följaktligen, enligt
min öfvertygelse, ske till både Lag- och BancoUtsk:n.
Jag tror, att man med full tillförsigt kan öfverlemna lagförslaget
till dessa Utsk. Jag förmodar, att de skola behandla
ämnet med åtminstone all den noggrannhet och samvetsgrannhet,
hvarmed R. o. Ad. behandlat formfrågan , och
jag hoppas med mindre missvisning af omdömet. Gr. Cronhjelm
liar ansett en mening, som uttryckte R. o. Ad:s afsigt med
remissen, höra densamma tilläggas. Jag fruktar, att Hr Gr.
vid detta tillfälle i sin ömhet för grundlagen gått nästan för
långt, ända till att ge den en örfil; ty jag fruktar, att hans
förslag icke står i någon öfverensstämmelse dermed. Det
vore verkligen att på förhand taga ett beslut, som, ehuru
det endast angår en liten del af förslaget, likväl vore ett
beslut, ett omdöme a priori, hvilket det icke tillkommer R.
o. Ad. att fatta, förrän ämnet blifvit behandladt af behörigt
Utsk. Om man än ägde den fullkomligaste öfvertygelse och
klaraste visshet, att Konungens Propos. icke öfverensstämliier
med alla de former, som i grundlagen äro föreskrifna,
tror jag likväl ej, att R. o. Ad. deraf skulle låta förleda sig
att frångå grundlagens föreskrifter, utan blefve så mycket
mera nogräknade att följa dem; och den noggranna följden
af grundlagen är efter min öfvertygelse den, att utan något
tillägg remittera målet till Lag- och BancoUtskrn, hvilka
böra förmodas inkomma med ett förslag, som grundar sig
på och är fullt öfverensstämmande med våra gällande lagar.
Skulle, emot förmodan, något i det inkommande förslaget
icke dermed öfverensstämma, lärer det då vara tid att behandla
saken, såsom omständigheterna kunna kräfva, och
det vore då icke för sent att remittera frågan i vissa delar
Dc 11 11 Mar» c. m.
till Constit.Utsk.; men först då lärer rätta tiden vara inne
alt så behandla saken.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag anmälde mig att
tala, var det egentligen för att helt och hållet förena mig
med Gr. v. Fersen i dess första yttrande, deruti jag lill alla
delar instämmer. Jag önskar, att de Hrr, som med glädje
tyckas omfatta underrättelsen, att förändringen af 72 §.
blifvit afslagen, att dessa Hrr, i fall de äga verklig tillgifvenhet
för realisationen och dess bestånd, aldrig mätte komma
att ångra denna glädjekänsla. Jag förenar mig äfven med
Gr. v. Fersen deruti, att jag icke kan inse någon vinst af
det bruk att blott remittera målet till ett Utsk., då det
fordrar flera Utsk:s behandling. För min del anser jag, och
jag skyr ej att förklara det, att uti ett af de vigtigaste ämnen,
sorn är vår Bank och dess rörelse, får finnas, äfven
efter 72 §:s gamla redaction, en lagstiftning i civil väg. Jag
erkänner, att 1 §. af det gifna lagförslaget, än mera än förut,
behöfver en ändrad redaction; men jag kan aldrig instämma
i den sats, att det stadgande i den nu gällande 72
§., att Banken må ostörd förvaltas af de Fullmägtige, hvarje
Stånd dertill förordnar, efter de ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan gjorda äro eller vidare af R. St. göras
kunna, — att detta stadgande utesluter gällande kraft af
civila lagar till den grad, att, såsom en talare på f. m. här
yttrat, R. St:s vid sista Riksdagen fattade beslut om realisationen
icke behöft Konungens medverkan, då dock dessa
beslut innefattade i deras vigtigaste del, eller sjelfva myntbestämningen,
en förändring af hvad som står i Hand.B:n,
att man skall återgälda sin skuld efter förbindelsernas lydelse.
Jag får således instämma i deras begäran, som önskat remiss
till Banco-och LagUtsk:n, och jag förmodar, att ett förslag
till banklag derifrån skall återkomma, sorn kan tillfredsställa
alla billiga önskningar.
Hr Dalman: I anledning af Gr. v. Fersens yttrande
får jag fästa hans uppmärksamhet derpå, att jag visserligen
hvarken yttrat eller kunnat yttra, att jag icke genomläst
banklagen; men jag har icke genomläst den så noga, att jag
kan bestämma, huruvida alla stadganden i denna lag äro
stridande mot grundlagen och således tillhöra Constit.Utsk.
Jag skulle snarare tro, att den innehåller flera stadganden,
som icke stå i strid med grundlagen och således i laglig
form kunna öfverlemnas till Banco- och LagUtsk:n, hvilket
jag icke vill förhindra. Men hvad jag fordrar är, att allt,
som rörer grundlagen, skall af Constit.Utsk. frånskiljas, för
att i grundlagsenlig väg framställas såsom ett till nästa Riksdag
hvilanda förslag, som då må med ja eller nej afgöras;
hvaremot det öfriga skelettet af lagen kan qvarstå, för att,
efter granskning, vid innevarande Riksdag afgöras.
Frih. Palmstjerna har sagt, att en enskild ledamot icke
iG8
Den n Mars e. m.
vore berättigad att afgöra, huruvida något stadgande i detta
förslag vore i strid med grundlagen. Jag har icke heller
tilltrott mig det; men jag åberopar, hvad tvenne af Konungens
Rådgifvare i sista plenum yttrat, att nemligen flera delar
deraf stöde i strid med grundlagen, och att Konungens
Nåd. afsigt var, att dessa delar skulle från förslaget afskiljas,
i fall 72 §:s nya redaction icke vunne bifall. Detta yttrande
förutsätter, att åtminstone några delar äro stridande
med grundlag, och för att få veta hvilka dessa delar
äro, tror jag, att någon annan utväg icke finues, än att målet
hänvises till Constit.Utsk.
På samma grund, som man, blott af den anledning,
att Konungen i civil lagform framställt ett förslag, som involverar
en mot grundlagarna stridande delaktighet för Konungen
i lagstiftningen för Banken, påyrkar, att ett sådant
förslag skall remitteras endast till Banco- och LagUtsk:n, på
samma grund skulle man kunna yrka, att om Konungen till
B.. St. inkom med ett förslag i civil lagform, att Konungen
måtte erhålla del i beskattningsrätten, detta föi-slag borde
hänvisas till endast Lag- och Bevilln.Utsktn; ja, vi skulle
hunna få förslag, som involverade upphäfvande af hela
grundlagen, utan att Constit.Utsk. blefve hörd t. Jag tror
derföre, att då ordföranderna i Stånden icke, enligt grundlagen,
anse sig hafva någon bestämd rätt att vägra proposition
till remiss å hvilken Konungens Propos. som helst,
skulle följden häraf blifva den, att om förslagen hänvisas till
våra Lag- och ÖuskningsUtsk., och dessa förbise, hvad som
deri strider emot grundlagen, samt Stånds-ordföranderna tilläfventyrs,
då målen återkomma, äfven förbise grundlagsstridigheten,
vi således i civil lagform kunde få en codex, som
upphäfde hela vår grundlag. Jag ser ingen garanti deremot,
i läll Konungens Proposrr, blott för det de blifvit framlagda
i civil lagform, ej få remitteras till Constit.Utsk. Jag tror,
att de, när de involvera ett ämne, sorn bestämdt strider mot
grundlagen, måste kunna af R. St. hänvisas till det LTtsk.,
som äger att döma i sådana frågor; och jag kan således
icke afstå från mitt förra yrkande.
Frih. Cederström: Det är icke de farhågor, Hr Cederschjöld
antydl, som gjort, att jag tagit mig friheten ännu
en gång yttra mig i detta ämne. Hr Cederschjöld har yttrat,
att då den förändrade redactionen till 72 §. finnes intagen
i lagförslaget, och då i motiverna till 1 §. står, att om
samma redaction blir antagen, denna 1 §. icke behöfver uti
banklagen införas, men att den i annat fall bör qvarstå; så har
sådant gifvit honom anledning till ilen farhåga, att Utsk.
möjligen kunde tillstyrka bifall till banklagen i dess nuvarande
skick, att R. St. kunde bifalla detta betänkande och
att slutligen Konungen skulle dertill lemna sin sanction.
Den värde ledamoten ar dock sjelf ledamot af Constit.Utsk.
Den n Mars e. m.
169
Dylika farhågor skulle kunna liemtas af hvarje motion, som
göres, af hvilken grundlagsstridig framställning som helst;
Utsk. skulle kunna till R. St. inkomma med förslag tillförändringar
i grundlagen, icke för att hvila till nästa Riksdag,
utan för alt vidden innevarande afgöras. Sådant är visserligen
bland möjligheternas tal; men jag vill erinra den
värde ledamoten i Constit.Utsk. derom, att grundlagen uti
Reg.Frs 106 §. förvarat samma Utsk. rättighet att ställa den
Konungens Rådgifvare, som tillstyrkt en olaglighet, under
tilltal, och att således han nu bör vara en af dem, som
minst hysa farhågor för en sådan laglöshet. Jag förnyar
min begäran om remiss till Lag- och BancoUtsktn.
Gr. Cronhjelm: Det är med smärta, jag hört Hr Cederschjöld
uppläsa de omnämnda motiverna till banklagförslaget.
Det förslag till remiss, jag framställt, har skett just
för att vinna en möjlighet att kringgå dessa olycUiga motiver,
som åtföljt I\. RI:s Propos. och som innehålla, att om
72 §. icke lili grundlagsenlig väg blir antagen, bör den dock
intagas i banklagen. Jag hade önskat att låtsa, som örn jag
aldrig läst dessa motiver, och af denna orsak hade jag vidtalat
flera af mina vänner att ej på detta rum nämna dem.
Men då detta likväl nu skett, vet jag icke mer än ett sätt
att undkomma de svårigheter, som uppstått genom vidrörande
af ett yttrande från Regeringen att i annat än grundlagsenlig
väg införa grundlagsstridiga lagbud. Detta är att
antaga, hvad jag äfven innerligen tror, att Konungen aldrig
läst, aldrig erhållit kunskap om dessa motivers grundlagsvidriga
innehåll. Ja! jag vill äfven fritaga Konungens öfriga
Rådgifvare från delaktigheten uti dem, utom StatsSecreteraren
för fmanceärenderna. Jag kan dock icke fritaga Konungens
Rådgifvare från något för mycken negligence, som
kunnat låta den K. Propos. åtföljas af skriftliga motiver, innefattande
grundlagsvidrigheter, utan att hafva observerat
dem. I fall jag icke skulle utgå ur den synpunkt, att Konungen
och Dess Rådgifvare aldrig genomläst dessa motiver,
skulle jag anse denna discussion icke kunna föras på mera
än ett enda sätt, det nemligen, alt man tillkännagaf en anledning
till anmärkning emot Konungens Rådgifvare. Man
har redan hänvisat på denna utväg. Huru litet den båtar,
tror jag mig redan i förmiddagsdiscussioncn hafva visat. Jag
liar vid sista Riksdagen sett på detta rum, snart sagdt, lekas
med anmärkningsanledningar, hvilka ock aldrig erhöllo
någon påföljd. Af alla dem, jag öfverlefvat, har säkert ingen
varit så stark och ofelbar som den förevarande, ehuru
min ståndpunkt i samhället icke tillåter mig att väcka åtalet.
Sedan saken nu här blifvit framdragen, måste jag yttra,
det jag beklagar Konungens Rådgifvare, som på detta
rum skola nödgas afhöra, huru ett från Konungens Statsråd
utgånget och af en Konungens Statsexpedition expedie4
H. 22
ljo
Den ii Mars c. m.
rädt lagförslag varit med den ringa uppmärksamhet uppsatt,
att extraordinarie!' inom samma Cancelli kunnat uppstiga
och visa, huru det höga documentet hade bort vara redigeradt,
för att icke fela mot Svenska språkbruket. Jag beklagar
Rådgifvarne liufvudsakligast derföre, att då de lemnat
förtroende till den Embetsman, hvilken expedierat Propus.
och de den åtföljande motiverna, dessa skulle befinnas
rakt stridande mot grundlagen. Det är StatsSecreteraren för
financeärenderna man har att tacka för detta olyckliga steg,
som spridt oro inom Representationen och sorn ganska bestämdt
har hufvudsakligen inverkat på beslutet om 72 §.,
enär man blifvit rädd för det sätt, hvarpå StatsSecreteraren
uppfattat Konungens tillämnade lagstiftningskall inom Bancoverket.
Hvad skola vi då göra? Jag har föreslagit en proposition
till remiss, för att icke behöfva nämna motiverna;
men äfven den bestrides. Jag vet derföre icke något annat
råd, än att man söker öfverlemna dessa motiver åt glömskan
och remitterar Propos. till den Utsk:s åtgärd, som med Ständernas
beslut om 72 §. öfverensstämmer. Hr Cederschjöld
har föreslagit att lägga propositionen till handlingarna; jag
tror, att vi måste remittera den, och har derföre föreslagit
en medelväg, som skulle förlika de olika opinionerna. Jag
kan ej se en remiss beviljad, som i sina grundvalar skakar
vår Regeringsform, utan att dervid göra någon påminnelse.
Jag har vid sista Riksdag med sorg erfarit dessa strider, sorn
öfvergingo lill en bitterhet, hvilken aflägsnade från hvarandra
de olika opinionerna och som skiljde personerna från
hvarje möjlighet af närmande. Landets väl och Regeringens
kraft förlorade dervid. Jag har velat förekomma förnyandet
af dessa strider, och det är orsaken, hvarföre jag nu ej velat
låtsa om de olyckliga motiverna; men då de personer,
sorn tänkt olika med mig och hvilka försigtigheten bort till—
bakahålla, hafva bestridt det föreslagna tillägget, hafva motiverna
blifvit framdragna. Hvarföre jag vid detta tillfälle
fritager Konungens Rådgifvare från delaktighet i motiverna,
sker på grund af II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts förklaring
i sista plenum, att i händelse 72 §. afslogs, kunde allt, sorn
derpå hade afseende, bortgå ur banklagsförslaget; ty på någon
annan grund har jag visserligen ej anledning att fritaga
dem. Jag måste likväl förklara, att jag anser dessa motiver
vara det märkvärdigaste docurnent, som kommit till Ständerna,
alltsedan 1809 års Regeringsform sammanskrefs, och
utan II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts förklaring i sista plenum
skulle mången med mig deruti trott sig ana ett nytt
försök af 1812 års statscoup; ty jag hade aldrig ett ögonblick
kunnat tro, att man vill följa 1789 års Riksdagstaktik.
Jag anhåller, att förslaget måtte remitteras med det tillägg
i propositionen, jag begärt, såsom det enda medlet att komma
väl från denna obehagliga sak.
Gr. Horn: Jag kan icke annat än beklaga, att flera
Den il Mars c. m.
talare inom detta lius föranledt den förklaring, Gr. Cronhjelm
afgifvit. Då jag begärde ordet, var det för att yttra
mig i fullkomlig öfverensstämmelse härmed, enär jag icke
med Hr Cederschjöld kan antaga, att den ifrågavarande Propos.
kan anses såsom endast en avis till R. St., så snart Hr
Cederschjöld sjelf ger oss anvisning på de motiver, som synas
antagna. Jag har således önskat och trott, att man, för
att undvika dessa motiver, skulle komma till remiss, och jag
förnyar min anhållan, att Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa
proposition på remiss till Banco- och LagTJtskm, med
det tillägg Gr. Cronhjelm föreslagit.
Gr. Spens, Carl Gust.: Sedan jag anmälde mig, har
Gr. Cronhjelm väsendtligen sagt detsamma, som jag ämnat
säga; han har gifvit ordalydelsen af det tillägg, han i dag
föreslagit, en ännu närmare likhet med det af mig i sista
plenum föreslagna, och jag får derföre förena mig i detta
tillägg. Jag tror detta vara enda sättet att, utan särdeles
vådlighet, komma från detta ledsamma ämne.
H. Ex. Hr Gr. Mörner, Adolph Göran: Med den
aktning, jag hyser för hvarje enskild persons opinion inom
detta hus, måste jag ändock beklaga, alt sällan har ett mera
öppet handlingssätt å Regeringens sida blifvit mera misskändt,
mera förtydt. Konungen förklarade genast vid Riksdagens
början, hvad som var afsigten med dess sammankallande.
I detta hänseende bad Han Ständerna skynda med
afgörande! af Reg.F:s 72 §., på det Han sedan måtte kunna
lemna den ifrågavar. lagen för Banken. Afsigten var tydligen
uttryckt, att denna lag skulle vara beroende af det
hvilande redactionsförslaget för 72 §. Då under tiden farhågor
väcktes, icke inom R. St., men af dessa tidningsskrifvare,
som aldrig tänka på annat än det, som kan väcka
allmänhetens uppmärksamhet på deras blad, som icke äro
nitiska för annat, än hvad som kan skaffa dem ett större
antal prenumeranter, som tro, att ju mer de förvrida, ju
mera skola deras blad blifva lästa, emedan de veta, att tadlet
retar nyfikenheten, och derföre tala ur denna ton; då
när Konungen fick veta detta, när Han fick veta, att dessa
farhågor äfven hade insmugit sig bland en del af R. St., då
lemnade Han dem opåmindt denna banklag, hvilken var skrifven
under supposition, att det förändrade redactionsförslaget
skulle blifva antaget. Under denna förutsättning är det, som
det afgifna förslaget till banklag bör bedömas, icke under
någon annan. Konungen har icke genom sin nåd. Propos.
derom begärt någon förändring af grundlagen; Han har utgått
från det, som var förut beredt, förmodat antagandet
af 72 §:s nya redaction och förutsatt, att, sedan sådant var
afgjordt, detta förslag skulle komma att i enlighet dermed
behandlas. Här var således icke fråga om något ingrepp i
grundlagen, utan alt handla enligt en af R. St. fastställd
Den ii Mars c. m.
plan, att göra det, som var, så till sågandes, uppgjordt oell som
var hegardt af R. St. vid sista Riksdagen. Då hade de vit—
gatt från den grundsats, som utgör andan och lifvet af 72 §.,
att Ständerna äga att göra lagar, författningar och reglementen
för Banken. I denna egenskap stiftade R. St. vid
förra Riksdagen såväl myntbestä innings- sorn hanklagen. För
håda dessa begärdes Konungens sanction, och efter långt öfvervägande
meddelade Konungen den. Andan och meningen
af 72 §. är således ådagalagd genom R. St:s förhållande vid
sista Riksdagen, att nemligen R. St. äga göra lagar för Banken
och kunna föreslå Konungen att på det eller det sättet
sanctionera den eller den delen af författningar för Banken.
Ur denna synpunkt måste således lagen för Banken anses;
och pär man utgår derifrån samt betänker, att det var under
en sådan supposition, som denna lag blef meddelad, alt
den icke afsåg förändring i R. St:s beslut, så finnér jag icke
heller, hvarföre man går att förklara för så oerhörd ensak,
som var ganska enkel och naturlig.
De åtföljande motiverna äro, såsom alla andra i protocollen
intagna yttranden, den persons enskilda åsigt, som afgifvit
dem. De kunna tjena till upplysning och till förklaring
af grunderna för förslaget, men de utgöra icke någon
lag för R. St. eller någon menniska; de kunna icke verka
på någon ting. Om således Konungen gör en Propos. och
en eller annan af StatsRådets ledamöter äger en annan tanke,
kunna de bilägga den; men det hinder icke hvarken
Konung eller Ständer, att derpå göra afseende. Hvad som
sålunda blifvit gjordt, kan icke hafva något inflytande, utan
är en sak, hvarpå man gör det afseende, som man behagar.
Då det nu är fråga örn remiss, ber jag R. o. Ad. fästa
sin uppmärksamhet derpå, om icke hufvudsaken är att handla
enligt grundlagen. Grundlagen föreskrifver, att ingen föregående
pröfning får äga ruin; och detta är grunden, hvarföre
remiss bör ske och något beslut icke på förhand skall
fattas. Man får väl göra anmärkningar, afgifva upplysningar;
men Stånden äga icke att fatta något beslut, utan helt
enkelt alt öfverlemna målet jemte dessa upplysningar till det
Utsk., som skall behandla detsamma, för att på grundlagsenligt
och med sakens förhållande öfverensstämmande sätt
beredas. Då en sådan sakernas ordning är af lagen stadgad,
ber jag, att man fäster uppmärksamhet dervid, om det icke
vöre ett vådligare prejudicat att göra tillägg vid en remiss,
än att enkelt remittera saken med alla dervid gjorda anmärkningar.
Utskm hafva derigenom fullkomlig ledning;
och då saken sedermera återkommer, äro Stånden obehindrade
att afslå betänkandet eller att öfverlemna målet till
granskning af Cönstit.Utsk., eller hvilket annat Utsk. som
helst. Då får man se, örn Utsk. gjort sin skyldighet eller
icke; och är betänkandet nöjaktigt, gillas det, men i annat
fall följer afslag derå. Således finner jag, att för helgden af
Den ii Mars e. m.
173
grundlagen, för ärendernas gång och för att icke gifva elaka
efterdömen, är det nödigt, att saken blir helt enkelt remitterad
till Lag- och BancoUtsk:n, då Stånden, när förslaget
återkommer, få tillfälle att i hela sin vidd pröfva målet.
Hr Cederschjöld: Jag får börja med att gifva tillkänna,
det endast principen ligger mig om hjertat; för utgången
af detta särskilda mål fruktar jag föga, och personerna
äro mig likgiltiga. Jag får derföre i anledning af 2:ne
värda ledamöters erinran, att denna sak skulle kunna behandlas
i anmärkningsväg efter 29 §. Riksd.Ordn., blott påminna,
att hvad som under påstående Riksdag föregår i Konungens
Råd icke lär kunna blifva föremål för Constit.Utsk:s
behandling, förrän vid nästk. Riksdag, emedan Utsk., enligt
Ansvarighetslagens 11 §., icke erhåller StatsRådets prolocoll
för längre tid, än till Riksdagens början.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag hade icke ärnat
tala i detta ämne, då jag redan hört, att en talare yttrat,
att det kunde blifva föremål för Constit.Utsk:s behandling;
men då discussionen tagit en riktning, som jag fruktar vara
grundlagsvidrig, har jag begärt ordet, oaktadt min stämma
knappast förmår uttala min mening. Jag ber Herrarna vara
uppmärksamma derpå, att här icke finnes annat att afgöra
än 2:ne frågor, om det ämne, som blifvit oss föredraget, är
cn Konungens Propos., eller om det icke är det? Är det en
Konungens Propos., skall den, enligt 44 §• Riksd.Ordn., ovilkorligen
remitteras; är det åter blott en Skrifvelse med upplysningar,
skall den icke remitteras. Huruvida den är Propos.
, bestämmes efter min tanka af de allegater, som åtfölja
Skrifvelsen. Då jag granskar dem, finner jag dem bestå af
lagförslag, som Högsta Domstolen granskat och hvaröfver
den afgifvit sitt yttrande, äfvensom StatsRådet sitt. Huruvida
dessa allegater, utgörande i behörig form afgifna lagförslag,
äro grundlagsvidriga eller icke, tillkommer det mig
icke här att bedöma; anser jag den så, äger jag mig anvisadt
sättet att genom rullad anmärkningsanledning i grundlagsenlig
form gifva den tillkänna. Härmed må nu vara huru
som helst; en Konungens Propos. ar nu emedlertid föredragen,
och den måste remitteras, hvilket jag yrkar. Att
remittera den med tillägg, sådant det af flera talare blifvit
föreslaget, skulle jag tro innefatta den största förödmjukelse,
som R. o. Ad. någonsin kunde visa det Utsk., till hvilket
remissen sker; ty att R. o. Ad., i samma stund som förslaget
remitteras, skulle säga, att det skall behandlas i öfverensstämmelse
med grundlagen, vore att förutsätta, att Utsk.
kunde göra någon grundlagsvidrighet. För min del anser
jag ett sådant tillägg alldeles onödigt; jag befarar icke, att
ett Utsk. skall våga göra något grundlagsvidrigt. Hvad det
vidkommer, att något, som kunde föranleda ändring i grundlagarna,
icke skulle kunna remitteras till annat Utsk. än
Den ii Mars e. m.
Constit.Utsk., ber jag Herrarna erinra sig, att under aliade
Riksmöten, vid hvilka jag haft äran vara ledamot, har sådant
ägt rum. R. o. Ad. torde erinra sig, att vid 1823 års
Riksdag tillsattes ett särskildt Utsk. att behandla åtskilliga
sådana ärender, hvilkas utarbetning och antagande fordrade
ändring uti grundlagarna; i hvilket afseende de också sedermera
öfverlemnades till Const.Utsk., att framställd i grundlagsenlig
form. Denna är min åsigt af saken, och på denna
grund begär jag, att denna Konungens Propos. måtte, på
sätt Gr. v. Fersen redan hemställt, utan tillägg remitteras
till Banco- och LagUtsk:n.
Frih. Boye: Jag skall förbigå det uppskakande, det
stormiga i en värd ledamots yttrande. Jag skall blott erinra
R. o. Ad. om de allmänna begreppen med remiss och dess
betydelse. Det är en öfverauetoritets åtgärd, hvarigenom en
lägre auetoritets yttrande infordras. Det är således rakt stridande
mot begreppet af all remiss, att genom det tillägg,
bär blifvit föreslaget, föreskrifva sättet, huru yttrandet skall
afgifvas.
Må det tillåtas mig, mina Herrar, att öppet förklara, att
här har en aktningsvärd, en förtjenstfull embetsman blifvit
för hårdt handterad. Hvad har den föredragande väl gjort?
Han har framställt motiverna till banklagen. Innebära väl
dessa motiver någon öfverträdelse af Reg.F:n, något kränkande
af Nationens rätt? Han kan hafva hyst en oriktig tanke
om denna rätt; men är väl detta ett brott? Jag skall
följa motionären ända till den vågade tanke, att en anmärkning
kunde äga rum. Hvad blefve då föremålet för anmärkningen?
Finnes det väl något factum, innebära väl motiverna
något, på grund hvaraf Constit.Utsk. kunde vidtaga någon
åtgärd? Jag tror också, att motiverna äro felaktiga; jag
skall uppträda mot motivernäs grunder, men jag skall afhålla
mig från att förnärma deras framställare. Mina år och
min erfarenhet säga mig, hvad man har rätt att vänta; men
aldrig har jag förut varit närvarande vid ett tillfälle, då en
embetsman blifvit så behandlad.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Då jag under
sista plenum hade äran yttra mig i denna formfråga, sade
jag, att K. M:s förslag till lag för Banken var uppg jordt
under förutsättning af 72 §:s förändrade redaclions antagande;
att, på sätt II. Ex. Hr Gr. Mörner nu jemväl anfört,
detta förslag först var ämnadt att inkomma, sedan 72 §. var
af R. St. behandlad; men att, i följd af denna förutsättning,
att förslaget var uppgjordt under hänsyftning på den nya 72
§:s antagande, det följde af sig sjelf, att denna §:s afslående
skulle nödvändigt inverka på de §§. i detta förslag, som voro
framställda under förutsättning, att de skulle i grundlagsenlig
väg blifva antagna. Detta sade jag, och det säger jag
anim. Således har Hr Dalman misstagit sig om mitt yltran
-
Den ii Mars e. ni.
>75
de, i fall han menar mig bland de Konungens Rådgifvare,
som han sagt skulle hafva yttrat, att några §§ i förslaget
vore i strid med grundlagen. Just derföre, att de voro införda
under förutsättning af den nya 72 §:s antagande, kunde
jag icke säga, att de voro stridande mot grundlagen;
men jag förklarar, hvad jag äfven då förklarade, att det
icke var meningen, att de skulle blifva beståndande deri, om
72 §. blefve afslagen. Men, säger man, annat står i rnotiverna.
Örn också någon oaktsamliet deri skulle finnas, så
tager jag mig min del såväl i den mindre aktsamheten som
i en möjlig ansvarighet. Men att jag skulle höra sägas, att
sådant skulle härleda sig från någon afsigt att göra en statscoup
efter 1789 års modell, det väntade jag mig icke. R.enlieten
af afsigterna bevisas genom lättheten att linna motiverna;
ty hade förenämnde afsigt legat förborgad under förslaget,
tror jag, att, oaktsamheten oaktadt, man ställt bättre
till. Då Hr Cederschjöld under förra plenum önskade,
att frågan skulle hvila, tills 72 §. blefve afgjord, vädjar jag
till Hr Cederschjöld, om jag icke sade, att, till lugnande af
lians sinnesoro, jag gerna ville biträda honom, örn jag icke
fruktade, att vi skulle genom ett sådant beslut träda grundlagen
lika så nära, som genom en vägran till remissen. Samma
orsak hindrar mig äfven att antaga den redaction, Gr.
Cronhjelm föreslagit; ty jag tror, alt grundlagen i afseende
på remiss är klar. Denna af mig afgifna förklaring anhåller
jag måtte få åtfölja remissen till Banco- och LagUtskm.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Då jag anmälde mig, hade
Frih. Ehrenborgh ännu icke yttrat sig. Han har framställt,
hvad jag önskade, men icke så väl bade kunnat framföra.
Jag får således till alla delar förena mig med honom; men
jag utber mig att jemväl få fästa H. R. o. Ad:s uppmärksamhet
på en annan hufvudsaklig omständighet. Några värda
ledamöter hafva yttrat, att remissen borde åtföljas af ett
preliminärt beslut, nemligen af den förklaring, att om den
förändrade redactionen af 72 §. i något Stånd blifvit afslagen
, några §§ i förslaget icke erfordrade åtgärd. Jag är öfvertygad,
att de värda ledamöter, som föreslagit det, gjort
det af intet annat skäl än för grundlagens helgd; de hafva
ansett det såsom ett skydd för friheten. Jag ber att få fästa
deras uppmärksamhet derpå, att exemplet af ett sådant
afsteg från grundlagen en annan gång kunde blifva begagnadt
från ett annat håll, oell att R. o. Ad. genom detta
prejudicat kunde få anledning att ångra, hvad de nu skulle
besluta. Vi böra akta oss att öppna portarna för magtinflytelsen,
den må komma från hvilken sida som helst. Om
vi draga oss till minnes andan af grundlagens stadganden i
detta fall, så är den icke någon annan, än att den vill förebygga,
att ett preliminärbeslut må kunna föregå ämnets
pröfning och att ingen talare må kunna genom surpris förleda
något Stånd att fatta ett beslut, som kunde bittert äng
-
Den ii Mars e. m.
ras. Jag ville, att R. o. Ad. fästade uppmärksamhet på denna
vigtiga fråga. Min förmåga räcker icke till att så, som
jag önskade, utveckla ämnet. 56 §. Reg.F. innehåller, att
"allmänna frågor, som uti R. St:s plena väckas, må ej till
"ett omedelbart afgörande der upptagas, utan skola öfver"lemnas
till behörigt Utsk.” Hvar och en enskild ledamot
har väl rättighet att beledsaga remissen med anmärkningar;
men om Ståndet skulle förena sig om en sådan anmärkning,
vore frågan till omedelbart afgörande upptagen, och det vore
att öppna portarna för våldet, och vi böra akta oss för
att öppna dem. Frihetens värn ligger uti att med lugn iakttaga
grundlagens bud. Jemväl 44 §• Riksd.Ordn. föreskrifver,
att K. M:s Proposlr skola remitteras. Denna och Reg.F:s
56 §. äro collaterala; de åsyfta, att remiss skall ske helt enkelt,
utan några Ståndets gemensamma anmärkningar; hvaremot
ingenting hindrar, att ledamöters enskilda yttranden
må medfölja.
Gr. Cronhjelm: I vissa afseenden har jag njutit rättvisa,
och jag hembär mina motståndare tacksamhet derför;
i andra åter har jag icke njutit rättvisa. Må det förlåtas en
ung man, 0111 han icke med samma köld som den åldrige
Riksdagsmannen midt emot (Frih. Roye) kan åse ett förslag
från Konungens Rådkammare, uti motiverna hvartill det heter,
att om förslaget icke kan i grundlagsform blifva gällande,
bör det ske i civil lagstiftningsväg genom 3 Stånds
beslut. Jag har njutit rättvisa deruti, att alla, som uppstigit
emot mig, hafva funnit misstag i dessa motiver; någon
har kallat dem för en oaktsamhet, en annan irrläror, oriktigt
sätt att se grundlagen o. s. v. Mera kan jag icke vänta
mig af de försigtiga talare, som på andra sidan yttrat sig.
H. Ex. Gr. Mörner har sagt, alt de utgjorde blott en ledamots
tanke. Jag tror mig äfven hafva uttryckligen förklarat
den öfvertygelsen, att Konungen icke känner dessa olyckliga
motiver; och jag ber få fästa H. Ex. Gr. af Wetterstedts uppmärksamhet
derpå, att jag sagt, att jag bestämdt undantager
Konungens Rådgifvare, utom StatsSecreteraren för financeärenderna,
från delaktighet i desamma, och medger
gerna den siste talaren, att man eljest hade bort veta ställa
bättre till, än att framlägga dessa motiver för Ständerna.
Den förebråelsen, jag i detta afseende uppburit, torde således
vara oförtjent. Hr Gr. Mörner har äfven yttrat, att då
frågan till slutligt afgörande förekommer, kan man besluta
en remiss till Constit.Utsk.; men jag fruktar, att vi emedlertid
kunde, på sätt StatsSecreteraren föreslagit, hafva fått den
nya ^cdactionen till 72 §. Reg.F. antagen genom bifall till
banklagen och derigenom begå en grundlagsvidrighet. Hr
Cederschjöld förmenar, att 1 mom. i 2g §. Riksd.Ordn. icke
kan tillämpas här, emedan Constit.Utsk. endast äger fordra
StatsRådets protocoll intill Riksdagens början. Uti samma
mom.
Den ii Mars e. m.
*77
morn. står likväl: ”Constit.Utsk. åliggeatt fordra de uti StalsRådet
förda protocoll,” och jag finner Utsk. deraf icke förhindradt
att äfven till granskning begära de under Riksdagen
i StatsRådet öfver något visst mål förda protocoll. Men
jag har sagt, att jag i detta afseende icke ville göra någon
anmärkning och att jag icke ens ville fortsätta discussionen
härom.
Frih. Ehrenborgh har uppstigit emot mig med anmärkning
om det olagliga i denna discussion, och jag bekänner,
att vi befinna oss i en labyrinth, derifrån utgången är svår
att finna; men detta har härledt sig från de olagliga motiverna
lill banklagen. Skulle jag, lika med Frih:n, vilja bestämma
egenskapen af en K. Propos. efter allegaterna, som
åtfölja densamma, så skulle jag tro, att den ifrågavarande'
icke vore någon K. Propos., enär den åtföljes af grundlagsvidriga
allegater. Men jag upprepar ännu en gång, det jag
tror, att K. M. icke känner, att dessa motiver stå i strid
med grundlagen, och derföre'anser jag Propos. böra remitteras.
Jag vill ingalunda påyrka något beslut, som skulle innefatta
en humiliation för Utsk., såsom Frih. Ehrenborgh
sagt; men det torde förlåtas, om representanten vill förekomma,
att remissen icke må åtföljas af allegater, som kunde
gifva anledning till nya obehagligheter och mot grundlagen
stridande åtgärder.
Frih. Boye har påstått, att en remiss icke vore annat
än ett öfverlemnande från en högre auctoritet till en lägre
af en fråga, hvaröfver man önskade höra den lägre auctoriteten,
och han har derifrån deducerat lagligheten af en
remiss till BancoUtsk. Jag tror förhållandet icke vara sådant;
ty då skulle man kunna föreskrifva Utsk., att man blott
ville höra Utsk. i den eller den delen. Men så förhåller det
sig icke. Vi måste remittera hela Propos., och derföre har
jag begärt, att en särskild reservation i afseende på de grundlagsvidriga
allegaterna till Utsk. skall åtfölja. Hr Lefre'n har
sagt, att ett preliminärt beslut skulle innefattas i det tillägg
till propositionen, jag begärt. Detta vågar jag dock
bestrida, under förmodan, att förhållandet af motsatsen skall
blifva uppenbart för en hvar, som vill taga kännedom om
mitt yttrande. Samme värde ledamot har äfven fästat uppmärksamhet
derpå, att vi borde akta oss för ett magtinflytandé
från ena hållet mot det andra; och det är just från
d:tta magtinflytande, tydligt i motiverna antydt, jag velat
preservera oss. Jag har icke uppstigit för att yrka en sträng
behandling af detta. Jag har tvärtom velat lemna dessa motiver
åt glömskan; men då Hr Cederschjöld, genom deras uppläsande,
väckt uppmärksamheten på dem, har jag anset) mig
böra gifva luft åt mitt hjerta och öppet förklara de betänkligheter,
jag hyser. Jag tror, alt den person, som varit orsaken
till dessa olyckliga motiver, förtjena!1 höra de omilda
uttryck, hvartill de kunna föranleda; och jag tror mig haf4
H.
Den ii Mars e. m.
va handlat liberalt, då jag sagt, att jag, på Konungens Rådgifvares
egen uppgift, fritager dem från delaktighet uti det
obehagliga och grundlagsvidriga af denna sak.
Gr. Horn: Då man, lika med Gr. Mörner, anklagar
sina motståndare att hafva förtydt en framställning, borde
ilian vara försigtig vid att åberopa de docurnenter, från hvilkas
grund man utgår. Af StatsRådets till den Nåd. Propos.
rörande banklagen bifogade protocoll linner man bland närvarande
ledamöter H. Ex. Hr. Gr. Mörner, och man träffar
i slutet af samma protocoll följande mening: ”Hvarefter upplästes
i underd. förslaget till lag för Banken, §. för §., jemte
de af StatsSecreteraren författade, protocollet vidfogade motiver
till samma lagförslag; och blef lagförslaget, enligt StatsRådets
underd. tillstyrkande, af K. M. i Nåder gilladt.”
Häraf vill det synas mig, som om Hr Gr. Mörner haft
orätt uti det påstående, att motiverna utgjort en enskild ledamots
tanke, som icke borde hafva inflytande på den K.
Propos. Om man, lika med mig, velat förbise dessa olyckliga
motiver, borde desamma aldrig här blifvit vidrörda,
minst af dom, som synas ogilla sitt eget verk. Jag gillar
Gr. Cronhjelms försök att på en omväg komma till det sökta
målet eller motivernas utelemnande. En talare har ansett,
att det Utsk., till hvilket förslaget remitteras, icke borde
erhålla någon anvisning om de delar af förslaget, hvilka icke
kunde blifva föremål för Utsk:s behandling. Jag hemställer
likväl, på hvad väg Utsk. kommer till kännedom om Ståndets
åsigt i ett ämne, om icke genom remissens innehåll.
Jag tror nemligen, att Ståndet vid remissen bör göra Utsk.
uppmärksamt derpå, om förslaget involverar någonting grundlagsstridigt.
Min öfvertygelse är derföre, att man, utan att
förnärma Utsk., kan bifalla det af Gr. Cronhjelm tillstyrkta
tillägg till propositionen.
Gr Spens: Jag skulle väl äfven jag med några ord
kunna yttra mig i afseende på hvad Hr Lefren sagt, rör:de
den K. Propos., och hemställa, till ”hvad magtinflytelse man
öppnar porten,” då man anser detsamma, som i grundlagsväg
förbereddes, äfven i en annan väg kunna åstadkommas,
så att icke förslagets beskaffenhet, utan den godtyckliga form,
man gifvit det med afseende på möjligheten af dess genomdrifvande,
bestämde den grundlagsparagraph, hvarefter det
borde behandlas. Men här har blifvit framställd den tanken,
att ifrågavarande förhållande möjligen kan bringa å
bane en anledning till anmärkning; och som Constit.Utsk.
kunde blifva nödsakadt pröfva ett sådant förhållande, vill
jag nu, såvidt möjligt är, undvika att yttra mig härom.
Jag vill derföre blott fästa mig vid hvad Frih. Ehrenborgh
har yttrat, om jag icke oriktigt fattat hans mening,
att det skulle vara en slags humiliation för Utsk., om propos.
beledsagades af det utaf Gr. Cronhjelm gjorda tillägg. I af
-
Den ii Mart c. m.
>"9
se Ond c härpå vill jag påminna, att ifrågavarande lagförslag
blifvit alternativt framstäldt, ehuru alternativet endast afsett
Bankens benämning, och att således, sedan frågan om
72 §. Reg.F. numera är afgjord, man i alla fall ej kan remittera
hela förslaget dit, eller IJtsk. dermed taga annan befattning
än den, som står tillsammans med samma Riksdagsbeslut
om 72 §. De, som således i Konungens Nåd. förslag
icke finna något annat än Bankens titel vara beroende på
nämnde 72 §., kunna antaga Gr. Cronhjelms förslag,' äfvensom
mitt i sista plenum, emedan det äfven i deras tanka
måste vara en del i förslaget, sorn ej kan antagas; de som
åse orimligheten att ordagrannt samma lydelse skall i grundlags-
och i civillagsväg behandlas, kunna genom samma
förslag hålla sig full talan öppen, så att de vid betänkandets
föredragning i Ståndet ej blott behöfva reservera sig.
Jag fruktar, att man kan bestrida dem göra något mer, om
man en gång utan vidare anmärkning sjelf har gifvit initiativet
dertill, att tre Stånd kunna antaga förslaget äfven i
sitt närvarande skick.
Gr. von Fersen: Då jag varit bland de första, som
tillstyrkte R. o. Ad. att anhålla om proposition till remiss af
K. M:s ifrågavarande Nåd. förslag till Banco-och LagUtskm,
anser jag mig skyldig uppträda för att yttra några ord. Jag
begärde ordet, då en discussion föreföll, hvilken, enligt mitt
begrepp om grundlagen, jag ansåg icke bort tillåtas äga rum.
Jag torde, lill stöd för denna min mening, få uppläsa 29 §.
Riksd.Ordn., som i slutet af andra punkten innehåller: ”när frågor
uti R. St:s plena, eller andra Utsk. än Constit.IJtsk., väckas,
huruvida StatsRådet, eller någon dess ledamot, eller någon föredragande
sitt embete på ett obehörigt sätt utöfvat, böra dervid
följande ordalag och inga andra nyttjas: det är anledning till
anmärkning mot SfatsRådet elfer den och den ledamoten, eller
föredraganden, hvarom remiss begäres till Constit.Utsk., inför
hvilket anledningarna uppgifvas skola; och skall en sådan
remiss genast ovägerligen ske.” Jag anser således, att den
eller de, som, i följd af motiverna till ifrågavarande förslag,
funnit sig föranlåtna att fästa uppmärksamheten på någon
embetsmans obehöriga sätt att utöfva sitt embete, hade bort
framställa sina anmärkningar på sätt och i den ordning,
nyssnämnde grundlagsstadgande bestämmer; och jag får derföre,
för min enskilda del, reservera mig emot, att discussion
i detta afseende kunnat få äga rum,
samt begär att i protocollet få denna min åsigt intagen. Jag
var icke obekant med motiverna till lagförslaget, då jag begärde
propos. om remiss; men i anledning af den åberopade
§. ansåg jag någon discussion öfver motiverna icke böra och
kunna äga rum, utan förslaget, som ovilkorligen borde remitteras,
uti Utsktn, oansedt de åtföljande motiverna, få den
behandling, som är öfverensstämmande med våra grundlagar.
Här är sagdt, att föredragandens genom motiverna
Den ii Mars e. m.
framställda felaktighet icke kunde blifva föremål för Constit.-  Utsk:s pröfning, emedan de StatsRåds-protocoll, som till Utsk:s
granskning blifvit öfverlemnade, icke omfatta detta ärende;
men jag hemställer, om icke hvar och en representant har
öppen rättighet till anmärkning, enär förslaget blifvit i officiel
väg öfverlemnadt, tryckt utdeladt och sålunda ej bör
vara för någon obekant. Sådana äro de grunder, hvarpå
jag stödjer mitt omdöme; och jag vågar ytterligare tillägga,
att jag ej kan föreställa mig annat, än att de Utsk., till
hvilkas behandling frågan öfverlemnas, skola noggrannt undersöka,
hvad som står i strid med grundlagen eller icke.
Åtminstone skall i det Utsk., hvarest jag har äran vara ledamot,
grundlagen ej åsidosättas af mig, lika litet som jag
förmodar af de andra ledamöterna; och då jag icke inser,
med hvad rätt och på hvad grund man i nu ifrågavarande
fall skulle hysa misstroende till de Utsk., som med denna
fråga få befattning, styrkes jag så mycket mer uti återförnyandet
af min förut gjorda begäran om remiss till Bancooch
LagUtskm. Någon annan propos. torde icke heller kunna
göras; ty, enligt mitt begrepp, synes Landtm, vara hindrad
af 29 §. Riksd.Ordn. att framställa propos. om remiss
af förslaget till Constit.Utsk., af 49 §• aR lägga förslaget till
handlingarna samt af 44 §• samma grundlag, att Gr. Cronhjelms
tillägg skulle ligga till grund för remissen.
Frih. Ehrenborgh har ansett remiss endast böra ske till
BancoUtsk.; men jag hemställer, om han härtill icke föranJedes
mera af inne v. Riksdags praxis, än af sakens beskaffenhet.
Jag torde härmed äfven få återföra i minnet, huru
vi för några dagar sedan, då fråga uppstod om remiss afen
enskild persons motion, voro på vägen att göra många concessioner,
på det att remissen måtte äga rum, men hvilket
lyckligtvis förhindrades endast 'derigenom, att motionären
återtog motionen. Jag har nu framställt grunderna för min
öfvertygelse, och är öfvertygad, att vi ingalunda skola råka
i någon labyrinth, om vi följa grundlagen efter dess ordalydelse.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Då under discussionen
yttranden här blifvit fällda, som skulle kunna föranleda
till den tanken, att vid hela denna frågas behandling ett
förbiseende af skyldigheter skulle i StatsRådet ägt rum , och
som sträckt sig ända derhän, att man velat anse StatsSecreteraren
vid föredragningen hafva begått lagstridighet i afseende
på motiverna till lagförslaget, finnér jag det vara min
pligt att med några ord öppet framställa, hvad som vägledt
min öfvertygelse i detta ämne, och huru jag betraktar detta
visserligen grannlaga ämne. Jag ber att få återkalla i minnet,
att K. M:s första skrifvelse i afseende på mynlbestämningen
innefattade en önskan, att nya redactionen till 725,
Reg.F. måtte skyndsamt till afgörande företagas, hvarvid K.
M. äfven meddelade, att K. M. var beredd att till Ständerna
Den u Mars e. m.
1S1
öfverlemna ett förslag till lag för Banken, sedan förenämnde
grundlagsfråga blifvit afgjord. Lagförslaget var sålunda uppgjordt
under förutsättning af antagandet af nya redactionen
till 72 §. En emedlertid temligen allmänt yttrad önskan,
som syntes utgå från R. St., föranlät K. M. att låta berörde
lagförslag till Ständernas kunskap komma, innan nya redactionsförslaget
ännu blifvit företaget. Omförmälda önskan
uttryckte den mening, att meddelandet af förslaget måtte
äga rum, på det att Ständerna skulle få kännedom om de
stadganden, som K. M. ansåg böra blifva gällande, i händelse
72 §. antogs, och på det att desamma måtte samtidigt
med grundlagsfrågan kunna behandlas. Då K. M. förnam detta,
afgaf K. M. Sin senare Nåd. Skrifvelse med förslag till banklag,
utan att derföre återkalla den förra, om 72 §:s skyndsamma
företagande, och således utan att rubba den af nämn -  de Skrifvelse antydda naturliga ordningen för begge frågornas
afgörande, att förändringen af grundlagens 72 §. borde
föregå afgörandet af förslaget till banklagen. K. M:s önskan
och afsigt har derföre oförändradt varit, att frågan om
72 §:s nya redaction skulle först och förslaget till banklagen
sedan till afgörande förekomma, och tillstyrkandet af en sådan
mening här instämt med min öfvertygelse om grundlagens
helgd, och lärer icke bevisa något förbiseende af Rådgifvarens
pligt. Jag kan således icke inse något lagstridigt
vara härutinnan begånget. Hvad åter beträffar motiverna
till lagförslaget, har en värd ledamot, Gr. Horn, här visat,
att de åtföljt lagförslaget och StatsRådets protocoll. Jag har
aldrig ämnat förneka denna deras af mig fullkomligen kända
och erkända authenticitet. Af föredraganden äro emellertid
dessa motiver författade och äro frukter af hans egen
eftertanka och åsigter öfver saken, samt innehålla ganska många,
af uppmärksamhet förtjenta ämnen. Man fäster sig vid,
att 1 §. i nya förslaget innebär en redaction, som borde ändras.
Denna §. innehåller den alternativa benämningen afR.
-St:s Bank och Sveriges Rikes Bank, men den innebär tillika,
att garantien skulle gemensamt utgöras af begge Statsmagterna
och att lagar och stadgar för Bankens förvaltning
skulle af dessa Statsmagter göras, dock utan intrång uti
Ständernas administrativa rättighet.
Uti motiverna är detta utveckladt och livilar der på den
af Föredraganden såsom rättsenlig och gagnelig betraktade
principen, att garantier af större säkerhet härigenom bereddes
för Bankens bestånd, och att, med bibehållande af Banken
såsom R. St:s, dessa ägde rätt att inbjuda den andra
Statsmagten i ett slikt lagstiftningsdeltagande. Denna StatsSecreteiarens
åsigt är således en grundsats, som kan vara
underkastad olika omdömen, men sorn likväl ingalunda är
något beslut, utan, likasom förslaget, en framställning, sorn
underställes vederbörandes pröfning. StatsSecreteraren saknade
emedlertid ej anledning till dessa åsigters uppfatlandej
Don ii M a r s e. ra.
ty uti i83o års Ständers åtgärder, då de ingingo till K. M.
med den önskan, att K. M. ville sanctionera de lagar, som
för myntbestämningen och Bankens rörelse ansågos nödiga;
då de öfverlemnade åt K. M. att, sedan Bankens metalliska
fond blifvit ökad till den bestämda proportionen till sedelstocken,
efter Dess höga godtfinnande bestämma tiden för
realisationens början; då 2 §. af denna lag för Bankens rörelse
öfverlemna!- åt den andra Statsmagten, Konungen, ett
practiskt deltagande och afgörande i frågor om utvägarna
att afhjelpa Bankens obestånd och garantera dess säkerhet;
uti dessa åtgärder, säger jag, synas skäligen likartade deltaganden
vara K. M. öfverlåtna, som de, hvilka nu här
framställas såsom lagstridiga.
Från dessa ståndpunkter har motivernas författare velat
utgå; och om deras meddelande skulle anses lagstridigt, anser
jag, lika med Gr. v. Fersen, pröfningen deröfver härstädes
nu vara lagstridig.
Hvad frågans närvarande behandling beträffar, så, aldenstund
densamma, enligt 44 §■ Riksd.Ordn., icke kan omedelbarligen
till pröfning förekomma, utan remiss deraf måste
ske, anhåller jag, att denna remiss må till Lag- och
BaneoUtsk:n verkställas.
H. Ex. Hr Gr. Mörner: Jag har begärt ordet endast
för att förklara, att då jag sagt, att Stånden sedermera, när
Utsk.’ns betänkanden återkommit, ägde att urskilja och bedöma,
huru de ville behandla frågan, har jag dermed endast
velat säga, att det är, när målet blifvit af LTtsk:n utred t,
som Ståndens pröfningsrätt inträder. Hvad åter angår mitt
yttrande om de förtydningar, som ägt ruin, har jag icke
sagt, att de skett inom RiksStånden, men utom dem; och
för att öfvertyga sig derom, behöfver man endast att hafva
läst vissa tidningar. Att jag deltagit i öfverläggningen, då
ifrågavarande banklagsproject afgafs, har jag aldrig satt i
fråga och arnar aldrig söka undandraga mig ansvaret för
de tillstyrkanden, jag afgifvit.
Frih. Ehrenborgh: Det är endast för att besvara
några ord af Gr. Horn, som jag nu åter uppträdt. Jag har
icke velat bestrida Ståndet att låta alla de gjorda anmärkningarna
åtfölja till Utskottet, eller påstå, att sådant skulle
innefatta en förödmjukelse förUtsk., men att det skulle blifva
det, om Ståndet lemnade föreskrift åt Utsk. att behandla
målet med iakttagande af grundlagens stadganden; ty en sådan
föreskrift hafva TJtskm redan uti Riksd,Ordn:s föreskrifter.
Äfven jag skulle, om jag ansåg mig hafva rätt att yttra
något om formen af den K. Propos., hafva deremot ett
eller annat att anmärka; men jag afhållen mig derifrån,
emedan jag delar Gr. v. Fersens åsigt i detta afseende. Discussionen
har tagit en riktning, som jag anser grundlagsvidrig
och som en annan gång kunde leda till ganska men
-
Den ii Mars c. m.
iS3
iiga följder. Jag ber derföre att i protocollet få nedlägga
samma reservation som bemätde Hr Gr., under anhållan, att
Hr Gr. o. Landtm., som icke lärer finna sig dertill af grundlagen
förhindrad, täcktes framställa proposition å remiss lill
Banco- och LagUtsktn.
Åtskillige hördes yrka proposition.
Gr. Cronhjelm: Gr. v. Fersen liar fästat uppmärksamheten
på hvad jag sjelf sagt och åtskilliga ledamöter i
förra plenum yttrat, att nemligen 2 punkten i 2g §. Riksd.-  Ordn. bestämmer gången af discussionen , som bör äga rum.
Han har jeinnförelsevis äfven påmint örn en discussion, sorn
här för några dagar sedan förföll derigenom, att motionären
då återtog sin motion; men denna liknelse kan icke äga
rum, emedan K. M. troligtvis icke lärer vilja återtaga sin
JNåd. Propos. Jag vill föreslå en utväg, som kunde förlika
alla interesse!), den nemligen, att motiverna qvarstadna,
men det öfriga remitteras.
Frih. Åkerhjelm liar uti i83o års Ständers beslut och
deras till följd deraf hos K. M. gjorda und. anhållan om
sanction å mvntbestämningslagen velat se en anledning till
ifrågavar. motiver. Jag tror icke, att i83o års Ständer, då
de utöfver behofvet begärde nyssnämnde K. M:s iVåd. sanction,
derigenom begingo en grundlagsvidrighet. Ännu limingen
af de talare, hvilka yttrat sig emot mig, uppgifvit
den J., som skulle hindra mig att få det af mig gjorda tillägg
jemväl öfverlemnadt till Utsk. 44 §• Riksd.Ordn. förbjuder
Stånden att till omedelbart afgörande företaga K. M:s
Propos:r. Men härom är icke fråga, utan endast att vid remissen
få en tanke uttryckt örn gränsen för Utsk:s pröfning
af frågan.
Hr Gr. Mörner har icke förstått mig, då han trott min
mening hafva varit, att Stånden, vid målets återkomst från
Utsk., icke skulle äga att pröfva det grundlagsvidriga i förslaget;
ty jag har blott sagt, att då är det för sent att söka
befria sig från det grundlagsstridiga. Frih. Ehrenborgh har
ansett denna formfråga vara af föga vigt. Jag deremot anser
den för den vigtigaste, som förevarit sedan 1809, med
undantag af en vid 1812 års Riksdag. Den innefattar det
farligaste prejudicat, som mot Svenska folkets i grundlagarna
förvarade frihet kan stadgas. Jag tillstyrker remiss
med det tillägg, jag haft äran göra.
Gr. Horn: Det synes af fortgången af denna discussion,
huru mycket det är af nöden att fästa Utsk:ns uppmärksamhet
på den K. Skrifvelsen, som till deras behandling
öfverlemnas, enär en af de ledamöter, hvilka yrka remiss
utan det af Gr. Cronhjelm föreslagna tillägg, tydligen
ådagalagt, att motiverna icke skulle innebära annat än
ett lagligt och väl grundadt omdöme inom Conseillen om
den nytta, som Ständerna skulle finna uti att hembjuda Re
-
iS4
Den ii Mars c. m.
geringen deltagande uti Bankens förvaltning, ehuru motiverna
tydligen utvisa, att nian åsyftat att genom banklagsförslaget
vinna det resultat, som med 72 §:s förkastande
skulle gå förloradt. Jag är icke bland dem, som kunna gilla
ett dylikt försök, ehuru jag gerna medgifver, att K. M:s veto
uti bancolagstiftningen är lika nödvändigt som vid stiftandet
af civil- och criminallag. Men det är likväl ett gifvet
factum, att om detta lagförslag i den anda, som motiverna
utvisa, kommer att af Ständerna antagas såsom ett
civilt lagförslag, står det i opposition mot grundlagsbudet i
72 §. Reg F., så mycket mera som det i första §. innehåller
ordagrannt den afslagna nya redactionen till nyssnämnde
72 §. Men då den förutsättningen, att olika tankar om förslagets
lagenlighet framdeles kunna föranleda till ytterligare
debatter inom Stånden, i fall Utsk. kunde inkomma till
Ständerna med förslag till banklag, deri någon supponerad
grundlagsvidrighet skulle förefinnas; så finner jag, att Ståndet
på förhand bör fästa Utskottens uppmärksamhet härpå,
och att således det af Gr. Cronhjelm föreslagna tillägget ingalunda
är olämpligt.
Hvad åter vidkommer den af flera talare gjorda påminnelsen
om en förmodad olaglighet i discussionen, hvarigenom,
med hänsyftning på 29 §• Riksd.Ordn., man velat begränsa
vår yttranderätt, torde det tillåtas mig få erinra,
att de måhända något för långt utsträckt deras farhågor.
Meningen i förenämnde §. är tydlig och klar. Ofvanföre
den citation af 2 morn., som Gr. v. Fersen gjorde, står nemligen:
”Frågor i detta ämne (nemi. StatsRåds-ledamöternas
entledigande), kunna i R. St:s plena väckas och af andra R.
St:sUlsk., än GonstitutionsUtsk., hos Stånden andragas, men
icke af R. St. afgöras, förrän sistnämnde Utsk. deröfver
blifvit kändt.” Men här har, mig veterligen, ingen väckt
fråga om att skilja någon af StatsRådets ledamöter från ernbetet,
hvarförinnan jag anser den förenämnda begränsningen
af yttranderätten icke kunna äga rum. Jag får vördsamt
hemställa till de Hrr, som ansett discussionen hafva fått en
olaglig form, om icke dessa värda ledamöter skulle finna det
lämpligt, att denna fråga icke vidare discuteras, på det vi
icke må inledas i en annan obehaglig formfråga, utan att vi
må komma till den egentliga frågan om remiss, som jag ytterligare
tillstyrker må ske med det af Gr. Cronhjelm gjorda
tillägg.
Hr von Troil, Emil: Den satsen, att K. M:s Nåd.
Propos. måtte remitteras, anser jag vara så utredd, att jag
derom icke vill orda något; men jag begärde ordet, då jag
hörde en ledamot åberopa praxis för den anhållan, att målet
måtte remitteras blott till ett Utsk. 56 §. Reg.F. säger
nemligen, att innan ett ämne till afgörande företages, skall
det förvisas till vederbörligt, icke vederbörliga, Utsk. Lag
stif
-
Den 11 Mars e. m.
stiftaren liar ej ansett någon remiss till flera Utsi. behöfvas,
inen deremot i 43 §• Riksd.Ordn. lemnat Utsk. rättighet att
med annat Utsk. sammanträda, i fall målets beskaffenhet så
fordrade. Nu är ifrågavarande ämne af den egenskap, att
det af Banco- och LagUtskm bör behandlas. Det beror således
på It. o. Ad., lill hvilket af dessa Utsk. remiss skall
ske. Af sakens natur finnér man, att BancoUtsk:s behandling
tillhör den materiella delen af frågan och LagUtskrs
den formella, så att, om Ståndet remitterade frågan antingen
till LagUtsk., eller Lag- och BancoUtsk., blefve ändå följden,
att BancoUtsk:s beredning af målet korame att föregå
den öfriga handläggningen deraf; hvadan jag således tillstyrker
remiss till BancoUtskottet.
Här har älven blifvit föreslaget ett tillägg, som borde
åtfölja remissen till förekommande af en grundlagsvidrighet;
men jag hemställer, huruvida denna åtgärd är grundlagsenlig.
När ett ämne till remiss förekommer, äger ju hvar och
en att göra sina anmärkningar, hvilka åtfölja till Utsk. och
deruti så många ledamöter, som behaga, kunna förena sig.
Men att hela Ståndet, såsom en enda moralisk person, aflemnar
ett yttrande, innan målet från Utsk. återkommer,
finner jag mindre grundlagsenlig!. Om vi dessutom närmare
betrakta tillägget, innefattar det icke annat än en påminnelse
för Utsk. att behandla frågan i öfverensstämmelse med grundlagen
, som Utsk. besvurit; och upplyst af de åtföljande anmärkningarna,
bör det icke kunna fela af okunnighet. Kan
Utsk. således icke af sjelfva grundlagen tvingas att följa den,
tror jag, att det icke heller ledes derhän af detta postscriptmn.
I öfrigt torde jag få fästa uppmärksamheten på en Rådgifvares
yttrande om Ständernas oinskränkta lagstiftningsrätt
för Banken, hvilket jag skulle trott mig hafva orätt fattat,
om icke äfven en annan haft lika yttrande. Jag har, sedan
jag började befatta mig med riksdagsgöromål , förgäfves
sökt utforska, hvaruti denna obegränsade rättighet består;
ty jag finner uti 87 §. Reg F., huru allmän civil-, criminaloch
kyrkolag genom båda Statsmagternas samverkan stiftas.
Det måtte dä följa af sig sjelf, att ingendera af dem kan i
verkställigheten åsidosätta en sådan lag. Likasom Konungen,
då han enligt 4 §■ Reg.F. ensam styr riket, är bunden
af hvarje gällande lag, måste äfven R. St., då de enligt
72 §. ensamma förvalta sin Bank, ställa sig gällande lagar
till efterrättelse. 725. Reg.F. vill, så vidt jag kan förstå,
icke säga något annat, än att Ständerna äro Bankens ägare
och kunna, på samma sätt som enskilda bankierer, stifta
reglementariska ordningar och författningar för Bankens styrelse;
men alldeles icke, att Ständerna kunna våga tillåta
sig någon afvikelse från en i grundlagsform tillkommen lag.
Jag styrkes i denna öfvertygelse ännu mera af de i sistnämnde
grundlags-^, förekommande orden: hädanefter som
4'll. 24
Den 11 Mars e. ra.
hittills. När jag går tillbaka till Bankens stiftelse, linner
jag, att Svea Hofrätt bestämdes tili Bankens forum, antingen
den sjelf kärade, eller någon annan kärade å densamma.
Detta sistnämnde utvisar tydligen, att Banken enligt
lag kunde dömas att fullgöra sina förbindelser. 1668 års
banco-ordning var dessutom af båda Statsmagterna fasjställd
till obrottslig efterlefnad, d. v. s. den var lag. Det missförstånd
i opinionen örn lätta förståndet af 72 §. Reg.F., som
nu är allmänt gängse, tror jag hafva till en del tillkommit
genom det orätta sätt, hvarpå 1818 års moratorium promulgerades.
Af ordalydelsen i Regeringens kungörelse ser det
ut, som den sjelf hade ansett sin sanction å detta R.St:s beslut
öfverflödig, hvilket, enligt min åsigt, innefattar ett stort
misstag.
Jag anser det vara utan all fråga, att, enligt nuvarande
stadgandet i 72 §. Reg.F., en lag för Banken kan stiftas;
och jag tillstyrker derföre remiss till BancoUtsk.
Hr Rosenblad: Jag har ånyo uti Gr. Cronhjelms anförande
sett ett misstag uti en apostroph mot det sätt, hvarpå
jag önskade tillvägabringa en lagstiftning för Banken och
dess rörelse. Jag erkänner, att så hinge jag har någon befattning
med Banken, någon rätt att yttra mig i dess angelägenheter,
skall dess förbättrade lagstiftning utgöra ett dyrbart
föremål för mina bemödanden, oberoende af andras
mot mitt stridande begrepp 0111 hvad som i detta afseende
är lämpligt och rätt. I öfverensstämmelse härmed har jag
funnit och finner ännu 72 §:s närvarande redaction icke hindra
Ständerna att underkasta sin lagstiftning för Banken
samma band, som i andra frågor af allmän beskaffenhet.
Det har fagnat mig att höra den siste värde talaren så fullständigt
utreda, huru ingalunda ganda redactionen af 72 §.
hindrar Bankens ställande under lagar, stiftade i form af civillag,
att jag ingenting behöfver tillägga. Men skulle jag
behöfva flera skäl, funne jag dem tillräckligt i de olika begrepp,
de värda talare, som i dag yttrat en olika åsigt af
denna §., gjort sig om vidden af den befrielse från annan
lagstiftning, densamma skulle lemna. En värd talare, Gr.
Cronhjelm, fann i förmiddag i myntbestämningslagen af d.
1 Mars i83o en garanti för Banken, som gjorde öfverflödig
den, andra sökte i nya redactionen af 72 §. Han erkände
således lagligheten af nämnde lag, stiftad under gamla redactionens
af 72 §. gällande magt. Sedan efteråt en annan
talare fann denna redaction lemna Ständerna så vidsträckt
magt, att de ej behöft Konungens sanction för myntbeslämningen
till ett beslut, som tillät Banken betala med 18 sk.
hvad den förbundit sig betala meri sk., har Hr Gr. i afton
yttrat sig, att måhända Konungens sanction varit obehöflig.
Vore det så, och då samma 72 §. nu qvarstår som
1829, så kunde Ständerna nu med lika rätt ensamma ändra
nu stadgade inlösningsgrund för Bankens sedlar; och då
Den ii Mars c. m.
187
frågar jag Ilr Gr., huru stor garanti i83o års myntbestärrlliingslag
Jemnar.
Gi'. Cronhjelm har, under mycket ordande om sin moderation,
med en moderation, hvars beskaffenhet jag lemnar
åt den ädle Gr:s egen lugnade pröfning att bedöma, riktat
ett anfall mot en af realisationens sak högt förtjent embetsman
för det olagliga, Hr Gr. trott sig finna i det aflemnade
förslaget till banklag och särdeles i motiverna. Jag hade
icke ämnat att nu ingå i den förras detailler, aldrig att vidröra
hvad som blott var redaction; men arten af det anfall,
som nu blifvit deremot riktadt, har förmått mig att upptaga
ämnet litet närmare.
Jag erkänner sålunda, att då jag fick tillfälle se lagförslaget
någon tid, innan det aflemnades, ogillade jag 1 §. såsom
öfverflödig, i händelse nya redaetionen af 72 §. antogs,
och i motsatt fall olämplig; jag erkänner vidare, att jag ansett
förslagets aflemnande under närvarande förhållanden och
motivernas uppställning olämpligt, oklokt och hvad dylikt
ndjectivum man behagar, endast icke olagligt; och delta
skall jag bevisa. Man har isynnerhet velat finna olagligheten
deri, att ett lagförslag, framstäldt till möjligt antagande
genom 3 Stånds pluralitet, ordagrannt upptog stadganden,
hvilka såsom grundlagsförslag underkastats 4 Stånds enhälliga
afgörande, såsom vilkor för bifall, och att motiverna just
förutsatt att på detta sätt suppleera möjliga förkastandet i
grundlagsväg. Jag har redan medgifvit den brist på riksdagsklokhet
—- riksdagstaktik —, detta öppna, ärliga erkännande af
författaren till motiverna förråder; men olaglighet ligger icke
deri. Grundlagen förbjuder på intet ställe att på samma
gång föreslå ett stadgande till upptagande i grundlag eller
bland allmänna civila lagar. Den föreskrifver bestämda vilkor
för antagandet i begge fallen. Dessa vilkor uppfyllda, äro
besluten lagliga, äfven om man i civil lagstiftningsväg antagit,
hvad man såsom grundlag förkastat. Endast då medgifver
jag, alt en civil lagstiftningsfråga ej kan blifva föremål
för antagande, när den står i strid med gällande grundlag;
men att så ej här är fallet, har redan Hr v. Troil fullständigt
visat och, hvad som mera är, alla 4 RiksSt. erkänt,
då de 1829 underkastade Banken en civillag för densamma.
Skälen, hvarför man kunde antaga i ena vägen, hvad man
förkastat på den andra, kunde vara mångfaldiga, och äro
ensamt beroende af hvarje voterandes individuella omdöme.
Jag skall dock uppgifva några, hvilkas lämplighet icke lärer
af Gr. Cronhjelm bestridas. Oberäknadt, att omdömet i
sak möjligen kunde utfalla annorlunda, då man en längre
tid ägt tillfälle med lugn betrakta densamma, än då detta
sker under de häftigaste inverkningar på farhågor, passioner
oell till och med hederskänslan, kunde man ofta äga betänklighet
att med grundlagens större oföränderlighet omgärda
ett lagstadgande, man väl i vanlig lagstiftningsväg kunde vilja
i88
Den ii Mars e. ra.
bifalla; och dessutom — i närvarande fall — bunde mangen,
just i livad Hr Gr. Cronhjelm anfört vara ett af hans hufvudskål
mot antagandet af nya förslaget till 72 §. eller den ännu
icke afgjorda silfvervexlingen, linna en betänklighet mot
Konungens deltagande i lagstiftningen för bankrörelsen, som
skulle försvinna, när lagen kom att afgöras, sedan utvexlingen
redan vore afgjord.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Det är ingalunda
min afsigt att vilja förlänga en discussion öfver ett
ämne, som blifvit betrnktadt nästan under alla synpunkter.
Det är blott en pligt, jag går att uppfylla genom detta yttrande.
Man har framkastat tvifvel 0111 det sätt, hvarpå Konungens
Rådgifvare fullgjort sin skyldighet, då det förslag,
som nu är under öfverläggning, i StatsRådet föredrogs. Det
är icke i den form, frågan framkommit eller i dess närvarande
skick, som det tillkommer mig att deröfver yttra mig.
Frih. Åkerhjelm och II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt hafva redan
utvecklat, under hvad förhållande förslaget till Ständerna
öfverlemnades. Äfvenledes har Frih. Åkerhjelm upplyst, under
hvad förhållande de så mycket omtalade motiverna tillkommit.
Likväl skall jag ingalunda vilja undandraga mig det
ansvar, hvartill de kunna föranleda; men jag förenar mig
med Gr. v. Fersen deruti, att det gifves en stadgad väg för
anmälan till detta ansvar. För öfrigt vill jag ej vidare omtala
målets behandling. Derom hafva många redan yttrat sig.
Hr Lagerhjelm, Pehr: I öfverensstämmelse med 44
5. Riksd.Ordn. anser jag, lika med flera talare, att remiss
af förslaget bör ske; men då flera talare ansett lagförslaget,
sådant det nu befinnes, stå i strid med grundlagen, och andra
åter hyst en motsatt åsigt, finnér jag det vara min pligt
att till protocollet förklara, det jag anser ifrågavarande lagförslag,
som nu kommer att remitteras, vara stridande mot
grundlagens stadgande i nu gällande 72 §. af Reg.F. Jag anhåller,
att detta yttrande må få åtfölja till BancoUtsk., dit
jag anser förslaget böra remitteras.
Gr. von Fersen: Jag skall ej länge upptaga tiden.
I anledning af hvad Gr. Horn mot mig yttrat, skall jag vara
ganska fåordig. Jag är lika mån som den ädle Gr:n 0111 yttranderättens
helgd och tror mig ej i min reservation hafva
trädt dess grundlagsenhga rättighet för nära. Hr Gr:n
har framställt till mig den anmodan att icke vidare yttra
något i formfrågan. Jag går Hr Gr:s önskan till mötes och
ställer mig Hr G:s uppmaning till efterrättelse, helst jag redan
förut yttrat grunden, hvarpå min yttrade öfvertygelse
stödjer sig. Egentligen har jag begärt ordet i anledn. af Gr.
Cronlijelms påstående, att ingen uppgifvit något på grundlagen
grundadt motiv för vägran till Hr Gris begäran, att
tillägget skulle få åtfölja propositionen af remissen. Jag han
likväl, då jag bestred proposition å Hr Gr:s framställning,
Den ii Mars c. m.
åberopat 44 §• Riksd.Ordn., hvari står: ”må ej i R. St:s
plena till omedelbarligt afgörande upptagas, utan skola öfverlemnas
till utredande af behöriga Utsk.;” och jag hemställer,
om ej denna grundlags-^, kan tillämpas på detta fall,
och om icke Gr. Cronhjelms förslag står i strid med detta
stadgande. Slutligen vill jag blott tillägga, att jag ingalunda
anhållit om proposition å remiss, för att i civil lagstiftningsväg
söka insmyga något, som skulle vara i strid med
våra grundlagar.
Hr Cederschjöld: Sedan det hade lyckats mig att
bringa saken derhän, att man erkänt, det lagförslaget vore
stridande mot 72 §:s Reg.F. närvar, redaction, var jag tillfredsställd.
Men då discussionen nu börjat taga en annan
vändning, och mina motståndare tyckas hafva repat mod
att vilja förklara hela saken blott såsom en ”obetänksamhet”
eller ”oskicklighet” eller något dylikt, har jag
nödgats ånyo uppträda, blott för att fråga, hvad man för
framtiden skall liafva att vänta efter ett sådant förfarande;
hvilket jag öfverlemnar icke allenast till R. o. Ad:s, utan
äfven till de öfriga Ståndens och till hela allmänhetens behjertande.
Hr von Heijne, Georg: Yi känna blott ryktesvis,
att a:ne Stånd afslagit 72 §:s nya redaction; men vi känna
bestämdt, att R. o. Ad. lemnat sitt bifall dertill. Om vi
i förra afseendet ägde officiel visshet, skulle jag med min
röst biträda Gr. Cronhjelms och deras mening, hvilka, lika
med honom, ansett Ståndet höra erinra Utsk. att vid målets
behandling ur förslaget utesluta, hvad som finnes stridande
mot grundlagen. Men då vi icke officielt känna förhållandet
rör:de 72 §. uti de öfriga Stånden, föreslår jag, för
att komma ifrån denna discussion, att R. o. Ad., till följd
deraf, att Ståndet antagit 72 §:s nya redaction, remitterar
förslaget utan tillägg, helst Utsk. skall finna tillräcklig upplysning
af den åtföljande discussionen, äfven om de Stånd,
som hafva afslagit 72^., underlåta att beledsaga remissen af
banklagsförslaget med ett sådant tillägg, Gr. Cronhjelm uppgifvit.
Jag tillstyrker derföre helt enkelt remiss till LagUtsk.
Gr. Cronhjelm: Jag ber endast att i största korthet
få göra ett tillägg till hvad jag yttrat. Jag vill påminna mig,
att Konungens promulgation af en lag icke gifver den egenskap
af att vara af Konungen sanctionerad. Konungen utfärdar
Brännvinshevilln.Förordningen; men jag kan icke tänka
mig, att den är af Konungen sanctionerad. På samma sätt
skedde promulgationen af 1818 års moratorium såsom ett
Ständernas beslut.
Hr von Troil: Gr. Cronhjelm har anmärkt, att 1818
års moratorium af K. M. promulgerades såsom ett Ständernas
beslut. Detta var just, hvad jag ansåg för ett misstag
af Regeringen. Deraf lärer raan icke kunna sluta till den
igo
Den n Mars e. m.
sats, Gr. Cronhjelm yrkar. Jag erinrar mig, ^tt Ständerna
1S09 i önskningsväg anhöllo örn upphäfvande af vissa tull—
afgifter. Sådana misstag kunna äga rum emot grundlagarnas
rätta mening, men förändra dem derföre icke. Det linnes
en §. i Reg.F., som bestämmer, huru härmed skall förhållas,
och icke annorlunda.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att då inom R.
o. Ad. skiljaktiga tankar uppstått i afseende på den nu uppkomna
formfråga, rörande remissen af K. M:s Nåd. Skrifvelse
med förslag till lag för Banken, ansåg H. Ex sig skyldig
att göra R. o. Ad. reda för sin öfvertygelse derom.
Hvad först anginge det förslag, att denna Nåd. Skrifvelse
icke skulle remitteras, utan förblifva på R. o. Ad:s
bord, tilldess förslaget till ändrad redaction af 72 §. Reg.F.
antingen blifvit afslaget, eller af R. o. Ad. antaget och af
K. M. sanctioneradt; så och enär med den Nåd. Skrifv. ett
förslag är öfverlemnadt, öfver hvilket R. St. skola sig yttra,
ansåg H. Ex. sig, till följd af 44 oc^ 49 SS- Riksd.Ordn.,
icke kunna meddela proposition å förslaget, att den Nåd.
Skrifv. skall förblifva livilande.
Hvad åter anginge det förslag, som blifvit gjordt, att
vid remissen lemna det eller de Utsk., till hvilka den Nåd.
Skrifvelsen remitteras, någon föreskrift att i visst fall icke
till behandling upptaga den eller den delen af förslaget; så
och enär grundlagen icke lemnar någon anledning till ett
sådant handlingssätt, utan tvärtom i alla de §§., der Utsk.
omtalas, lemnar dem den friaste pröfning af de till dem öfverlemnade
ämnen, och antagandet af en sådan princip skulle
kunna leda derhän, att, vid målens slutliga behandling af
RiksSt., beslut skulle kunna fattas i ämnen, öfver hvilka
TJtsk. ej blifvit hörda, ansåg IT. Ex. sig ej heller å detta
förslag kunna meddela proposition.
Beträffande slutligen frågan om bestämmandet af det
eller de TJtsk., till hvilka denna Nåd. Skrifv. borde remitteras,
ansåg H. Ex., till följd af 53 och 81 §§. Reg.F. samt
29 och 44 SS- Riksd.Ordn., att någon remiss till Constit.Utsk.
af den ifrågavar. Nåd. Skrifv. icke kunde äga rum, men
trodde deremot, ehuru det under loppet af denna Riksdag
varit i allmänhet antaget att remittera Jivarje fråga endast
till ett TJtsk., intet hinder möta, att ju R. o. Ad. kunde
remittera den Nåd. Skrifv. vare sig till Banco- och LagTJtskm
gemensamt, eller till ettdera af dessa Utsk. särskildt.
I anledning häraf och då underrättelse ankommit från
Preste- och BondeSt., att de beslutat remiss af detta mål
till Banco- och LagUtskm, ville H. Ex., till vinnande af
likhet i remiss, först hemställa, örn R. o. Ad. biföll, att
K. M:s Nåd. Skrifvelse med förslag till lag för Banken fick
till Banco- och LagUtskm remitteras.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Den ii Mars e. m.
Gr. Cronhjelm: Jag ber att få anmärka, att jag äfven
ropade ja, på den grund, alt propositionen icke innefattade,
att motiverna skulle få åtfölja.
Hr Dalman: Då jag icke i grundlagen kan finna ringaste
anledning dertill, att Landtm, äger vägra proposition
till remiss till hvilket Utsk. som helst, så tror jag icke, att
Hr Gr. o. Landtm. Kan finna sig förhindrad att framställa
proposition å remiss till Constit:s-, jemte Lag- och BancoUtsk:n;
och jag anhåller således om upplysning, huruvida
detta varit Hr Gr. och Landtnäs mening.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplyste, det han verkligen
förklarat sig, till följd af grundlagens föreskrifter, icke
kunna framställa proposition å remiss af detta mål till Constia
IJtsk.
Gr. Cronhjelm: Utaf Hr Gr. o. Landtnäs förklaring
har jag trott mig finna, att Hr Gr. o. Landtm, ansett sig
icke kunna framställa proposition derå, att det af mig gjorda
tillägg skulle få åtfölja remissen, af det skäl, att vissa
§§. kunde blifva uteslutna ur förslaget och således icke komma
under Ståndens pröfning. Men dä mitt tillägg endast
åsyftar att förekomma ett mot grundlagen stridande förhållande,
tror jag mig uti den förklaring, Hr Gr. o. Landtm,
täckts lemna, icke hafva haft förmånen erhålla den vederläggning
af min åsigt, som kunde förmå mig att afstå från
den reservation, hvilken jag härigenom har äran till protoc.
anmäla. Jag kan icke tinna detta tillägg innehålla något
grundlagsvidrigt. Jag har ej velat utesluta vissa §§.; tvärtom,
jag önskar Utskotten all sköns välsignelse vid behandlingen
af oftanämnde lagförslag.
Hr L e fr c n: Då Gr. Cronhjelm önskar Utsk. lycka till
behandlingen af saken, måste väl meningen vara, att moliverna
jemväl skola medfölja, helst jag tror, att man ej kan
afskilja allegaterna från hufvudhandlingen, Jag får derjemte
hemställa, huruvida icke i propositionen är uteglömdt, att
äfven de härvid gjorda anmärkningar skulle till Utsk:n
medfölja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då hittills
endast varit fråga om formen, eller hvart den Nåd. Skrifv.
borde remitteras, och åtskilliga ledamöter anmält sig att
göra anmärkningar rörande hufvudsaken, hade H. Ex:s afsigt
varit att, sedan de blifvit framställda, föreslå R. o. Ad.,
att allt, soin i anledning af den Nåd. Skrifv. blifvit yttradt,
skulle remissen åtfölja.
Hr v. Hartmansdorff, Au g.: Det är i afseende, på
Gr. Gronhjelms anmärkning, som jag begärt ordet. Jag tror
nemligen, att sedan Landtm, tillkännagifva sin mening att
i ett eller annat fall icke kunna framställa proposition, bolman
icke derom tvista med honom; ty om Ståndet icke är
iga Den ii Mars e. m.
nöjdt med den lemnade förklaringen, kan proposition äskas
på motsatsen och genom votering utrönas, huruvida Ståndet
äskar den, eller icke. I förra händelsen afgör Constit.Utsk.,
huruvida Landtm» vägran varit laglig eller ej. Sorn jag förmodar,
att Ståndet redan är något trött vid denna vidlyftiga
och onyttiga öfverläggning, hemställer jag, om det icke vore
bäst att genast skrida till den votering, sorn icke torde
kunna undvikas.
Gr. Cronhjelm: Jag får till Hr Gr. o. Landtm, framställa
den förfrågan, huruvida votering ännu är begärd.
Jag har åtminstone icke hört någon sådan begäran.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det II. Ex. ansåg
sig> i anledning af den förmodan Gr. Cronhjelm tycktes
hysa, att de motiver, hvilka åtfölja den Nåd. Skrifv., icke
skulle hafva varit innefattade uti den, ronde remissen af
samma Nåd. Skrifv., framställda propositionen , böra förklara,
det II. Ex. ansett nu, liksom vid alla andra tillfällen, alla
de handlingar, hvilka äro en Nåd. Skrifv. bifogade, böra
åtfölja remissen.
Gr. Cronhjelm: Jag trodde icke, att anmärkningen
skulle innefatta någon obehaglighet, enär jag var den, som
förut tydligt begärde, att motiverna skulle få qvaistadna.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
behagade tillkännagifva, huru Hr Gr. o. Landtm, funnit den
sist framställda propositionen af R. o. Ad. hafva blifvit besvarad.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansett
II. o. Ad. med ja hafva besvarat H. E:s proposition om remiss
af K. M:s nu ifrågavar. Nåd. Skrifv. till Banco- och
LagUtsk:n.
Hr von Troil: Då ingen behagat vederlägga minunder
discussionen yttrade åsigt, att en remiss till 2:ne Utsk.
vore grundlagsstridig, återstår mig endast alt reservera mig
mot det fattade beslutet.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. till Banco- och
LagUtskm remitterat K. M:s Nåd. Propos. med förslag till
lag för Banken, yrkar jag, att Utsk:n från förslaget utesluta
ej mindre alla bestämmelser, som äro af egenskap att
tillhöra grundlags stiftning, eller belinnas vara mot grundlagarna
stridande, än ock alla, som åberopa andra gällande
lagar, emedan dessa derigenom blifva hvarken mer eller
mindre bindande, samt att Utskar vid sådana stadgnnden,
der i öfrigt upphäfna lagar åberopas, utesluta citationen
och fullständigt införa redactionen. En oeftergiflig grundsats
för lagstiftning är, att den för ämnet skall innefatta
en fullständig redaction. Alt åberopa andra lagar och författningar,
vare sig gällande eller upphäfna, för att derigenom
-
Den ii Mars c. m.
»i)3
nom återupplifvas, ådagalägger oförmåga hos lagstiftaren att
uppfatta sitt ämne och förvillar dem, som det åligger att
tillämpa lagen.
Jag yrkar ytterligare, då detta lagförslag saknar stadganden
för de flesta detailler, hvilka en lag för Bankens
functioner bör innefatta, hvaribland må nämnas de för vexel,
att Utsk:n, med hänsigt till den 1668 faststallda BancoOrdn.
jemte de derefter tid efter annan utkomna författningar för
Banken, må upprätta ett fullständigt förslag till lag för detta
penningeverk.
Frih. Boye: Jag anhåller vördsamt att få fästa Hr Gr.
o. Landtm:s uppmärksamhet derpå, att Gr. v. Schwerin uti
ett af honom inlemnadt anförande anhållit, att detsamma
måtte få åtfölja remissen. Af sådan anledning torde jag få
begära, att samma anförande mätte ånyo blifva uppläst och
alt Hr Gr. o. Landtm, derefter ville inhemta Ståndets tanka,
huruvida Gr. v. Schwerins begäran må bifallas eller icke.
Hr Dalman: Jag anhåller att i protocollet få förvarad
min reservation mot det ganska farliga prejudicat, att proposition
kan vägras å remiss till hvilket Utsk. som helst;
äfvensom deremot, att till Banco- och LagUtsk:n blifvit remitteradt
ett förslag, som, enligt allas öfvertygelse, involverar
en grundlagsförändring, samt således ovilkorligen är af natur
att tillhöra Constit.Utsk., och för remiss till hvilket Utsk. något
hinder icke synes mig kunna härledas från de af Hr Landtm,
citerade §§. i grundlagen, jemnförda med 55 §. Riksd.Ordn.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Det var i anledning af
Frih. Cederströms yttrande, som jag begärde ordet. Om jag
icke oriktigt fattade detsamma, innehöll det en ny motion.
Jag anhåller 0111 upplysning, huruvida jag misstagit mig; i
motsatt händelse begär jag, att det må hvila på bordet.
Hr Cederschjöld: Jag får anmäla min reservation emot
Ståndets fattade beslut om remissen, med anhållan, att allt,
hvad här i ämnet blifvit yttradt, må få åtfölja densamma
lill Utsk:n.
Gr. Cronhjelm: Då jag nyss tog mig friheten att,
utan att vara uppropad, taga ordet, skedde det derföre, att
jag märkte, att discussionen började fortsättas, innan alla reservationer
emot förra beslutet ännu blifvit anmälda. Jag
anhåller derföre att ännu en gång få åtérkomma till formfrågan
och anmäla min reservation vid remissen, enär jag
linner, att min rätt blifvit mig betagen, att i propositionen
få intaget det ganska oskyldiga, men grundlagsenliga tillägget.
I afseende på hvad Frih. Cederström anmärkt, får
jag upplysa, att det ingalunda innefattade någon ny motion,
utan en anhållan , att Utsk:n ville från banklagen afskilja
och utesluta, hvad som är af grundlagsegenskap, vare sig i
öfverensstämmelse eller strid dermed.
4 H. 25
194
Den ii Mars e. m.
Frih. Rantzou, Joli. Al b., reserverade sig emot R.
o. Ad:s rör:de remissen fattade beslut.
Gr. Spens: Om jag riktigt fattat Frih. Cederströms
yttrande, innefattade det en begäran, att Utsk:n måtte ur
förslaget till banklagen utesluta allt, hvad som antingen är
af grundlagsegenskap, eller som finnes i andra gällande lagar.
I denna princip förenar jag mig till alla delar. Jag
har dock egentligen begärt ordet för att göra Ståndet och
Utsk:n uppmärksamma på något, som förekommer i 26 §.
af förslaget, hvarest det heter, att detsamma icke kan ändras
annorlunda, än på sätt 87 §. Reg.F. föreskrifver angående
allmän civillag. Jag tror, att det helt och hållet tillhör
grundlagen att bestämma, huru och på hvad sätt en
författning kan förändras eller icke förändras, och att införandet
af stadganden härom i en annan slags lag aldrig kan
göra något gagn, men väl föranleda till många tvister.
Gr. Cronhjelm: Jag har visserligen åtskilligt att anföra
mot de särskilda §§. uti förslaget till banklagen; men
då det redan är långt lidet på natten, och jag föreställer
mig, att Hr Gr. o. Landtm, efter ett så långt plenum är
trött, anhåller jag att i nästa plenum få anmäla mina anmärkningar.
Frih. Roye: Äfven jag uppskjuter, derföre att det är
långt lidet på aftonen, till nästa plenum att afgifva de anmärkningar,
jag har att göra mot förslaget till banklagen;
men jag hemställer, om icke Gr. v. Schwerins anförande
må blifva uppläst.
Gr. Cronhjelm: Jag har haft den förmånen att genomläsa
Gr. v. Schwerins memorial, innan han här aflemnade
det; och då jag funnit det vara af vigt, anhåller jag,
tillförekommande af en discussion, då så få äro närvarande,
att berörde memorial må hvila på bordet.
Hr von Troil: Jag anhåller vördsamt om Hr Gr. o.
Landtnäs proposition, att alla yttranden och anmärkningar
öfver förslaget till banklagen må få åtfölja remissen till
Utsk:n.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Om Hr.*na
betänka den tid, som Utsk:n hafva att behandla målen, så
tyckes mig, att man kunde bespara dem att genomläsa hela
denna discussion, hvars utskrifning borttager en lång tid.
Hvar och en reservation och hvar och en enskild ledamots
yttrande kan ju efter begäran få åtfölja remissen; men alt
hela discussionen uti formfrågan skall åtfölja, anser jag endast
leda till tidsutdrägt.
Gr. Horn: Då minoriteten, som förlorat rättigheten
att få det af Gr. Cronhjelm föreslagna tillägget till Utsk:n
öfverlemnadt, äfven skulle frånkännas rättighet till deras
opinionsyttring, i händelse, såsom det yrkas, discussionen ej
I
Den ii M*rs e. m.
skulle fä åtfölja remissen; så, ehuru jag ieke uppträdt för
att reservera mig mot förra beslutet, får jag likväl reservera
mig mot en möjlig proposition i sednare afseendet, till
följd hvaraf jag äfven anhåller, att hela diseussionen vid
förslaget lill hanklagen må blifva remissen följaktig.
Hr von Heijne: Jag har under de 3:ne sistförflutna
Riksdagarna varit ledamot af Utsk., och dervid aldrig funnit
Utsk. hafva varit besväradt af att taga kännedom om
de upplysningar, som från Stånden blifvit meddelade, likasom
jag ej heller funnit, att det någonsin förvägrats, alt de
i ett ämne gjorda anmärkningarna skulle få åtfölja remissen.
Jag får derföre, i likhet med hvad Hr v. Troil begärt, hos
llr Gr. o. Landtm, anhålla om proposition, att de här gjorda
anmärkningarna vid ifrågavar. förslag må remissen åtfölja.
Gr. Cronhjelm: För min del kan jag icke ett ögonblick
vara af den tanken, att Landtm, icke skulle framställa
proposition till remiss af ifrågavar. anmärkningar oell yttranden,
emedan jag icke finner den rättighet hos hvilken majoritet
det vara må, att betaga minoriteten rättighet att få
proposition derom framställd.
Frih. Boye: Jag skulle tro, att ett missförstånd håller
på att åstadkomma en obehaglig discussion. Om jag icke
oriktigt fattat Hr Gr. o. Landtnäs yttrande, tillkännagaf H.
Ex., att med remiss af de nu i formfrågan gjorda anmärkningar
skulle anstå, intilldess hufvudfrågan förekommer, då
de deri redan anmälda anmärkningar kunna, jemte de förra,
på en gång remitteras. Skulle jag fela häri, får jag vördsamt
erinra, att minoriteten icke kan vägras att få de nu
afgifna yttranden jemte remissen till Utsk. afleinnade.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att det skulle göra
honom ondt, om någon af R. o. Ad. trodde, det H. Ex.
ville lägga något hinder i vägen för ett beslut, att de yttranden,
hvilka, i anledn. af formfrågan rör:de remissen af
den Nåd. Skrifv. blifvit afgifna, skulle samma remiss åtfölja;
hvilket så mycket mindre kunnat vara H. Ex:s mening, som
II. Ex. nyss förklarat sig vara sinnad att i sammanhang med
remissen af de anmärkningar, hvilka i anledn. af den Nåd.
Skrifv. kunna göras, äfven föreslå remiss af hvad rör:de
formfrågan blifvit yttradt. Då nu emedlertid åtskilliga ledamöter
tycktes önska, att remissen af de rör:de formfrågan
afgifna yttranden ju förr dess hellre måtte beslutas, ansåg
I). Ex. sig böra gå dessa Hrrs önskningar till mötes och föreslog
altså, att allt, hvad som d. 8 dennes och denna dag
i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifv. med förslag till lag för
Banken blifvit yttradt, måtte till Banco- och LagUtsk:n åtfölja
remissen af oftanämuda Nåd. Skrifvelse.
Bifölls.
Frih. Ehrenborgh: Efter den af Hr Gr. o. Landtm.
l06
Dcn ii Mars c. m.
meddelade förklaring förfaller anledningen till mitt yttrande.
Jag hade blott velat fasta uppmärksamheten derpå, att jag
anser det omöjligen kunna nekas att få anmärkningarna remissen
bifogade.
Frih. Cederström: För min del måste jag skilja emellan
frågan, om och hvart remitteras skall och om anmärkningarna
vid lagförslaget skola medfölja; ty jag kan icke inse
skäl deri, att de vid förra frågan gjorda anmärkningarna
böra medfölja, då deremot de, som vid sjelfva lagförslaget
blifvit framställda, ovilkorligen måste åtfölja remissen.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Efter den af Hr
Landtm, framställda, af R. o. Ad. gillade proposition förfaller
äfven anledningen, hvarföre jag begärde ordet; ty jag
hade ämnat begära, att min förklaring och de i öfrigt förekomna
anmärkningarna matte få åtfölja remissen.
Hr von Hohenhausen: Då jag begärde ordet, hade
Hr Gr. o. Landtm, ännu icke framställt den sista propositionen.
Anledningen var att förekomma ett missförstånd.
Min förra hemställan gick ej ut på att vägra proposition
derå, att anmärkningarna skulle få åtfölja; den afsåg blott,
att hvar och en af Ståndet, efter derom framställd önskan,
skulle få sina anmärkningar öfverlemnade till Utsk:n, utan
att derföre liela discussionen behöfde åtfölja, emedan, på
sätt Frih. Cederström nyss tillkännagifvit, jag ansåg de uti
formfrågan förekomna anmärkningarna icke kunna tjena bitsken
till upplysning vid hufvudfrågans behandling. Detta
misstag har jag velat rätta.
Hr Rosenblad: Jag vill blott hafva äran yttra, att
då jag instämmer uti Hr Gr. o. Landtnäs förfarande att vägra
proposition å remiss af det föreslagna tillägget, skulle
jag deremot aldrig vilja bestrida de Herrar, som sådant begärt,
att deras anmärkningar, de må vara af hvad beskaffenhet
som helst, må blifva underställda Utskms bepröfvande.
Frih. Ehrenborgh: Det är i anledn. af Frih. Cederströms
yttrande, som jag begär att få nämna några ord.
Jag tror nemligen, att det uti förevarande fråga är svårt att
bestämma gränslineen emellan hvad som yttrats i form och
det, som yttrats i sak. Lika med Hr Frih. anser jag det,
som angår formen, egentligen icke böra remitteras; men jag
hemställer, huru det här skulle verkställas, då de flesta yttranden
äfven innehållit något i sak. Derföre, och då jag
liört flera talare till och med afstå från votering just af den
anledning, att anmärkningarna uti sin helhet skulle få åtfölja
remissen och Ståndets opinion derigenom för Utsk. uttryckas,
anser jag, vid ett sådant förhållande mer än vid
något annat, äfven om det skulle ske på bekostnad af den
mest slricta form, det vara nödigt, att alla anmärkningarna
utan undantag åtfölja remissen.
D c ii ii Mars c. m.
>97
Ilr von Hartmansdorff: Jag är alldeles af Hr von
Hohenhausens mening i afseende pa den ringa nytta, Utskrn
hafva af de här förekomna anmärkningarna i formfrågan;
men jag vill ej bestrida deras remitterande, emedan jag förmodar,
att Utsk:n sjelfva bereda sig den tidsbesparingen att
icke uppläsa den. Hr v. Heijne har val trott, att uppläsningen
ej kunde underlåtas; men jag får påminna honom, huruledes
det hände vid förra Riksdagen, då han var ledamot
af Stats- och jag af BancoUtsk:n, att till begges gemensamma
behandling ankom i fråga om Götha canal från alla 4 Stånden
en packe med anmärkningar, tjock som en hatt i genomskärning,
och att Utsk:n, för att icke förlora flera dagar
med uppläsningen deraf, vidtogo den genvägen att icke
läsa det ringaste.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott tillkännagifva, att orsaken,
hvarföre jag, äfven af aktning för R. o. Ad:s tid, icke
begärde votering, var den, som Frih. Ehrenborgh uttryckt,
att jag anser, att om discussionen och den opinion, som derunder
gjort sig gällande, kommer till Utsk:ns kännedom,
skulle den mening, jag uttryckt, möjligen kunna i U(sk:n
blifva considererad. Jag har haft den tanken, äfven under
förutsättning af en annan, stridig med Hr v. Hartmansdorff^,
nemligen, att anmärkningarna skulle af Utsk:n blifva lästa.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
tillät, att med afgifvandet af de anmärkningar, hvilka åtskilliga
ledamöter anmält sig vara sinnade att göra vid det
framställda förslaget till lag för Banken, linge uppskjutas till
nästa plenum.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde inkomna
memorial och utlåtanden från
StatsUtskottet:
N:o 12. i anleda, af K. M:s Nåd. Propos. om afskrifning
af en i saltpeterfondens räkenskaper balancerad summa, utgifven
såsom lån till Carl Gustafs stads gevärsfaktori;
N:o i3. i frågan om eftergift af ett dana-arf till Piteå
stad;
N:o i4- i anledn. af arrendatorens utaf Svartsjö Kungsgård,
f. d. Grosshandlaren Weners ansökning om nedsättning
i arrendet;
N:o i5. i anledn. af K. M:s Nåd. Remiss i frågan om
sökt eftergift af Ölverinspectoren Box;ghs sterbhusdelägare
ådömda anmärkningsmedel;
N:o 16. i anledn. af erhållen återremiss å betänkandet
N:o 2, röride Talmännens ersättning för egna riksdagskostnader,
klubbkostnaderna samt aflöningen till Ståndens och
Utsk:ns Cancellier, m. m.;
N:o 17. om ytterligare tillökning i Utsk:s Betjening;
198 Deri ij Mars f. ra.
BcvillningsUtskottet:
N:o i. om antagande af 3:ne cancellister utöfver den
i Riksd.Ordn:s 24 §• bestämda personal;
BancoUtskottet:
N:o 4- i anledn. af B., o. Ad:s Utsk. gifna anmodan alt
ofördröjligen inkomma med kathegoriskt svar i fråga om silf
ven!
tvexlingen;
Lagutskottet:
N:o 1. i anledn. af Hr Rosenqvists motion om ett tillägg
till 1 Gap. 2 (j. StralFbalken;
ExpeditionsUtskottet:
N:o 4- i anledn. af återremiss från H. R. o. Ad. af Exped.
Utsk:s memorial N:o 3, rör:de dels verkställigheten af
den Utsk. åliggande försorg om tryckning af bihanget till
RiksSt:s protocoll, dels ett å samma tryckning inkommet entreprenad-anbud.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 11 på aftonen.
In fidem protocolli ,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den i3 Mars 1834-
Plenum kl. to f. m.
Justerades 3.‘ne prot.utdrag för d. 11 dennes f. och e. m.
Hr Dal raan, Wilh. Fredr.: Då jag i sisla plenum
ansett mig föranlåten till en reservation, dels emot Hr Gr. o.
Landtm:s vägran att meddela proposition om remiss till Constit.
Utsk. utaf K. M:s Nåd. förslag till lag för Banken, dels
emot H. R. o. Ad:s beslut att hänvisa högstberörde Propos.
till endast Lag- o. BancoUtsk:n, anser jag mig pligtig något
bestämdare utveckla grunderna för denna reservation.
Jag finner då först, att i 55 §. Riksd.Ordn. Landtm, eller
Talman förbjudes att vägra proposition i annat fall,
än då en väckt fråga bokstafligen strider emot grundlagen.
Uti ingen af de utaf Hr Landtm, till stöd för dess vägrade
propos. anförda grundlags-§§., den 81 och 53 i Rcg.F.
samt 29 §. i Riksd.Ordn., har jag, med den sorgfälligaste
forskning, förmått upptäcka en enda bokstaf, som berättigar
Landtm, eller Talman att efter sitt godtfinnande bestämma,
till hvilket Utsk. ett mål bör hänvisas. Tvärtom
finner jag i 44 §• Riksd.Ordn. endast det generella stadgande,
alt Konungens Propos:r äfvensom allmänna frågor skola öf
-
Den i3 Mars f. ra.
verlemnas till utredande af behöriga Utsk., och i 49 §•
i mora. Riksd.Ordn. lemnäs Ståndet ovilkorlig rätt att tätta
”beslut” (och ett sådant kan väl icke fattas af Landtm,
eller Talman), om eller hvart remitteras bör; hvilken conclusion
vinner ytterligare stöd af 3 inom. i den citerade 29
§. ftiksd.Ordn., der det uttryckligen stadgas, att om Stånden
(icke Talmännen) ej genom bestämd pluralitet kunna
afgöra, till hvilket Utsk. uppkomna frågor och ämnen
böra remitteras, Constit.Utsk. då må äga att derom med R.
R. St:s rätt afgöra.
Sådan har ock praxis städse varit vid de Riksdagar, jag
bevistat; och vi erinra oss alla, mina Hrr, att vår nuvarande
Landtm, åtminstone vid tvenne tillfällen under denna
Riksdag (om jag ej missminner mig, i frågorna ang:de curhusafgiften
samt Frih. Sprengtportens motion om accis å till
hufvudstaden införande brännvin), under förklarande, det Hr
Landtm:s åsigt varit, att dessa ärender tillhörde StatsUtsk.,
likväl, uppå några ledamöters begäran, proponerat och tillåtit
desammas remiss till Bevilln.Utsk.
För mig är det omöjligt inse någon våda dervid, att ett
mål remitteras till Constit.Utsk., äfven cm det ej skulle höra
till dess behandling; ty saken är då lndpen dermed, att Utsk.
återsänder det, såsom händelsen ej sällan inträffar med de
andra Ulsk:n. Deremot förutser jag mycken förbistring och
våda dervid, att det skulle bero af Talmännen att bestämma,
det ett mål ej skulle kunna remitteras till annat eller
andra Utsk., än dem ordföranderna linna lämpliga, och
att, om Stånden afslå delta, neka proposition till remiss till
det Utsk., dit målet, i följd af sakens natur, hörer. På detta
sätt skulle det slutligen kunna hända, att vi, efter Hrr
Talmäns anvisning, finge både statsregierings- och bevillningsfrågor
m. 11. hänvisade till behandling af vårt Oecon.-  eller ÖnskningsUtsk. m. ra. En utväg återstår väl alltid,
den att af Talmännen yrka proposition, i hvilket fall frågan
hänvisades till Constit.Utsk. och öfverläggningen förblefve
hvilande; men på detta sätt skulle öfverläggningen blott om
remisser hvila, snart sagdt, hela Riksdagen, och denna sålunda
blifva nära oändlig.
Jag vill vidare uppehålla mig vid den förevarande remissen.
Regeringen hade till R. St. framlagt ett förslag till lag
för Banken, att behandlas enligt 87 §. Reg.F. Detta förslag
befanns vid den flygtigaste granskning i flera delar snörrätt
stridande emot nu gällande grundlagar, och
Konungens Rådgifvare medgåfvo ock öppet, att det var författadt
under förutsättning af R. St:s bifall till en till afgörande
hvilande grundlags-lagstiftning, samt att, i händelse
denna förfölle, förslaget jemväl i de delar, deri det slödde
sig på den proponerade nya grundlagen, borde förfalla.
Det förväntade bifallet uteblef. Förslaget vav således nu
-
200
Den i3 Mars f. m.
mera ej ens omgärdadt af förutsättningar; det stod fullkomligt
naket i hela sin oformlighet. Hvad var dä alt göra, för
att, utan att bryta grannlagenheten, rädda formen? Intet
annat, i min tanka, än att betrakta det, sådant som det till
sin natur verkligen var, eller såsom, ehuru, som man försäkrat
oss, tillämnadt att ”lagenligt” behandlas såsom civil
lagfråga, likväl genom sakernas något oförmodade, ombytta
skick involverande åtskilliga förändringar i våra grundlagar,
så vidt de angå R. St:s rätt att ensamma stifta ordningar
och reglementen för Bankens rörelse och förvaltning.
Och är det icke just sådana frågor om ändringar, förklaringar
och förbättringar af grundlagen , som, enligt de
af Hr Landtm, citerade 53 och 81 §§. af Reg.F. samt 29 §.
Riksd.Ordn., tillhöra Constit.Utsk. att upptaga.
Mig förundrade det på det högsta, att de Konungens
Rådgifvare, som förklarat det frainlemnade förslaget förutsätta
en förändring af grundlagen, d. v. s. strida mot den
nu befintliga, icke, när det sednare oförändradt qvarstod,
skyndade att söka samina tillflykt för förslaget, som jag sökte
att bereda det, genom en hänvisning till det Utsk , hvilket,
i lika grundlagsenlig ordning som sista Riksdag, ägde
att, med anledning af remissen, ånyo motionera den förändring
af 72 §. Reg.F., som nu blifvit afslagen, och hvilket
afslag man från vissa häll hotar oss med skall komma att
spöka ganska förskräckligt, — ett Utsk., som, med undantag
af Hrr Talmän, ensamt äger grundlagsenlig auetoritet
att urskilja, hvad som är eller icke är stridande mot grundlagen.
Och, mina Hrr, hvad kunna väl följderna blifva af ett
behandlingssätt, sådant sorn det ifrågavarande? Ordföranden
vägrar oss proposition till remiss till annat Utsk. än Baneooch
LagUtskrn. Pluraliteten inom dessa anser förslaget enligt
med grundlagen. Hrr Talmän, som funnit remiss till
Constit.Utsk. olaglig, mäste naturligtvis, i consequens härmed,
vara af enahanda tanka. När således ett tillstyrkande
betänk, återkommer, anse Hrr Talmän sig icke förhindrade
att meddela proposition. Tre Stånds majoriteter votera bifall,
det fjerde protesterar; men vi hafva dock, utan att i
synlig måtto hafva brutit mot formen, helt geschwindt fått
en civillag, som är uppenbart stridande mot grundlagarna,
— och detta af det enda skäl, alt Regeringen i civil
lagform framställt ett förslag, innebärande vilkoret af en
grundlagsförändring, sorn ej skett, och att Talmännen vägrat
att annbrlunda, än i sådan väg, behandla detsamma.
Förvises åter frågan dit, der den hör enligt sin natur,
eller till Constit.Utsk., så kan den åtminstone icke, utan ett
för allom åskådligt lagbrott, på en Riksdag afgöras.
Det gäller, mina Hrr, denna gång endast Regeringens
andel i bancolagstiftningen; en annan gäng kan det gälla
hen
-
I
Den i3 Mars f. m.
aoi
hennes andel i beskattningen, ja, i tidernas tider kan hon i
samma lorm föreslå oss en lag, som gör henne till, snart
sagdt, enväldig, hvilken, blott för det propositionen derom
icke från Regeringen framkommit såsom constitutionsfråga,
titan med hänvisning till behandling efter 87 Reg.F., skulle,
under allt yttre sken af lagenlighet, kunna påtvingas
oss, medelst en Riksdags beslut, af majoriteterna i trenne
Stånd.
Min orubbliga öfvertygelse är således den, att remissen
af en K. Propos., likasom den af en enskild motion, bör
bestämmas af naturen utaf det ämne, som deri af handlas,
och att, om detta ämne är af grundlagsnatur, det ock ovilkorligen
måste i främsta rummet tillhöra Constit.Utskrs behandling;
äfvensom att ett godtyckligt förfarande i detta afseende
kan leda till de, inom det lagbundna samhället, mest
vådliga missbruk.
Efter den högtidliga förklaring, Konungens Rådgifvare
här afgifvit, och med den särskilda vaksamhet, som synes
utmärka Representationen vid denna Riksdag, befarar jag
väl icke för denna gång några lagkränkande följder af den
skedda remissen; men då jag anser principer och former högst
vigtiga inom det constitutionella statslifvet, som förnämligast
derifrån utvecklar sig och derinom rörer sig, har jag, utgående
från den gamla regeln: Ce riest que le premier pas qui
coute, dock ansett mig böra förnya min reservation och protest
mot R. o. Ad:s uti omförmälda remissfråga fattade beslut.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Efter afiiörande af den
protest, Hr Dalman nu uppläst emot behandlingssättet af
K. M:s Skrifvelse med banklagsförslaget, kan jag cj neka,
att jag finnér de skäl, Hr Dalman för sina påståenden utvecklat,
ganska giltiga; och jag skulle vilja erkänna, att
han haft större anledning att reservera sig emot den vägrade
propositionen å hans yrkande, än jag haft att reservera
mig mot en sådan vägran i afseende å mitt eget. Ty man
skulle måhända kunna säga, att det af mig yrkade tillägg
verkligen vore mindre formenligt. Deremot har Hr Dalman
ådagalagt, att remiss till Constit.-, Banco- och LagUtskrn
af ifrågavar. ärende rätteligen bort äga rum; och för att
visa vigten af frågornas remitterande till behöriga Utsk. vill
jag blott påminna derom, att vid ett tillfälle under föregående
Riksdag en verklig beskattningsfråga handlades icke af
Bevilln.Utsk., utan beslutades på grund af de sammansatta
Stats- och Oecon.-Utsk:ns tillstyrkan. Hvad särskildt angår
den vid denna Riksdag införda praxis att endast remittera
till ett Utsk., tager jag mig friheten erinra, att den skyndsamhet,
som derigenom vill beredas, icke i verkligheten är
så stor, som det synes, utan tvärtom ofta förorsakar tidsutdrägt.
Sålunda har t. ex. Oecon.Utsk. ännu icke kunnat
företaga brännvinsbränningsfrågan, emedan remissen af en
4 H. 36
202
Den i3 Mars f. m.
mängd motioner i detta ämne blifvit ställd ensamt till Bevilln.
Utskottet.
Frih. Känt zoll, Joli. A Ib.: I bufvudsaken förenar
jag mig med hvad Hr Dalman nu anfört.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag har icke ännu kunnat
öfvertyga mig, att det ifrågavar. ärendet hort remitteras
till Constit.Utsk. Jag hår i detta afseende redan yttrat
min tanke och har uti Hr Dalmans nu upplästa anförande
funnit ett ytterligare skäl för densamma. Hr Dalman har
nemligen sagt, att om Constit.Utsk., i fall frågan blifvit dit
remitterad, ansett sig obehörigt att dermed taga befattning,
hade Utsk. kunnat återskicka remissen. Så föreställer
jag mig, att BancoUtsk. jemväl lärer kunna och böra förfara.
Jag instämmer dock med Hr Dalman i dess reservation
uti den omständighet, att Landtm, eller Talman ej kan
vägra proposition å remiss till hvilket Utsk. som helst, emedan
grundlagen bestämmer, att Ståndet skall afgöra hvilket
Utsk., som kan anses behörigt.
Justerades pleniprotocollet för d. 4 dennes.
Justerades Exped.Utsk:s under N:o i afgifna förslag till
R. St:s und. skrifvelse till K. M., med uppgift å utsedda
ledamöter till det af K. M. äskade Hemliga Utskott.
Sedan R. o. Ad. vid slutet af plenum d. ii dennes e.
m. tillåtit, att åtskilliga ledamöter, hvilka anmält sig att afgifva
anmärkningar vid det af K. M. till R. St. öfverlenmade
förslag till lag för Banken m. m., finge dermed uppskjuta
till början af detta plenum, uppropades nu
Frih. Boye, Ludv., hvilken yttrade:
Då jag i frågan om 72 §. Reg.F. hade äran yttra mig,
framställde jag, att min enskilda tanka var den, att banklagen
äger brister, som påkalla rättelse. Jag anhåller nu
att, i consequens härmed, få göra några anmärkningar.
Innan jag likväl ingår i den närmare granskningen, ber jag
att få framställa det begrepp, jag gjort mig om innehållet
af en banklag. Jag har nemligen trott, att en sådan ej kunnat
utgöra annat än en oi’ganisk lag, icke omfattande andra
föremål, än sina institutioners beskaffenhet och grunderna
för deras verksamhet. Jag har vidare trott, att en
sådan lag ej borde vara annorlunda inrättad, än att den vore
lika användbar för alla financesystemer, och att det vöre
en stor brist, om den kunde anses mera riktad åt det ena
systemet, än åt det andra. Efter att sålunda hafva tillkänq
nagifvit, huru jag anser, att banklagen borde vara inrättad,
beger jag mig till granskning af lagen, sådan den är. Jag
vill härvid likväl förklara, att jag endast ämnar rikta mig
mot lagens innehåll. Jag har sjelf för länge tillhört em
-
Den i3 Mars f. m.
ao3
betsmannaclassen, för att jag skulle vilja ställa mig bland
dem, som endast uppsöka tillfällen att anmärka för att sönderslita
deras personlighet, som anmärkningarna kunna träffa.
Jag ger rättvisa åt anspråken af ursägt hos den, som, nedtyngd
af en massa af göromål, möjligen kan begå misstag;
och jag får erinra, att de misstag, som bestå i sjelfva begreppet,
äger ingen rätt att klandra. Det, som kan synas
rätt för den ena, kan för en annan visa sig oriktigt, utan
att man från denna olikhet i åsigter äger rätt att leda sig
till något klander af person. Efter att sålunda hafva frigjort
mig från all misstanka att vilja nedtynga den embetsmans
öde, som mina anmärkningar i denna fråga träffa, öfvergår
jag till saken.
21 §. lyder: ”Bankens nuvar. discontrörelse på namn
och på publika papper skall vid den tid, i den ordning och
på de vilkor, som genom ett af Konungen och R. St. gemensamt
fattadt beslut varda bestämda, på Riksg.Cont. öfverflyttas.
” Jag ser i detta stadgande Bankens lånerörelse
klyfd i 2:ne delar, den ena tillhörande Riksg.Cont. och den
andra Banken. Jag har i de uppgifna motiverna för denna
§. sökt förklaring af den inconsequens, denna klyfning innebär;
och då jag kommer till dessa motiver, lyder förklaringen
så här: ”Nuvar. s. k. discontrörelse på namn, emot borgen
och med omsättning, är icke föremål för en väl ordnad
bank” etc. etc. I stället för grund visar sig i detta motiv
endast ett omdöme, och om detta funnits beledsagadt med
något skäl, hade jag måhända kunnat blifva klokare; men
nu begriper jag ej annat, än att samma orsaker, som gälla
i afseende på discontrörelsen, äfven gälla i afseende på den
öfriga lånerörelsen. Jag vill ej tro, att någon särskild orsak
kan ligga deruti, att den del af lånerörelsen, som skulle
Banken förbehållas, angår egentligen brukspatronerna; ty
jag vet ej, hvarföre de skulle vara mera Bankens skötebarn,
än andra Jag yrkar den ändring i §., att, för iakttagande
af consequens, all Bankens lånerörelse må afskiljas derifrån
och öfverflyttas på Riksg.Cont. Men när jag nu fortfar vidare
med läsningen af det omnämnda motivet, kommer jag
oförmodadt till följande ordaförstånd: ”Genom hypotheksföreningar
och privatbanker torde behofvet af sådana försträckningar
från Banken upphöra eller åtminstone småningom
nedsättas. Bancodiscontrörelsens öfverflyttning till Riksg.-  Cont. bör kunna verkställas på vilkor, som äro för Banken
förmånliga, utan att förorsaka olägenheter för gäldenärerna.
Men om öfvcrflyltningen ej antages, skulle naturligtvis fråga
kunna uppstå om discontrörelsens successiva indragning, i
den mån som andra utvägar till låns erhållande på längre
tid varda öppnade.” Den klagan, som vid flera Riksdagar
låtit höra sig öfver rörelsecapitalets otillräcklighet; denna
klagan, stödd på de naturliga och för hvar och en öfvertygande
skäl, att under det rörelsecapitalet finnes nedbragttill
Den i3 Mars f. m.
3o millioner, är folkmängden ökad med 800,000 personer —
och det är gifvet, att ju större folkmängden är, desto mera
béhöfver den att röra sig med —; på denna klagan fastades
det afseende från Lagstiftningens sida, att den vid flera
Riksdagar i sjelfva financeplanen låtit uttrycka, att rörelsecapitalet
ej får förminskas. När jag deremot här ser afsigter
hota oss att genom lånerörelsens indragning så betydligt minska
rörelsecapitalet; när jag derjemte påminner mig, attalia
de förhoppningar, vi fästa vid hypotheksinrättningars och
privatbankers stiftande, just afse tillfällen för näringarna att
erhålla tillräckliga förlagscapitaler; så ser jag jemväl, att den
nytta, vi i dessa förhoppningar vänta oss, skulle fråntagas
oss, om, i samma mån som rörelsecapitalet af hypotheksföreningarna
ökades, man minskade Bankens sedelstock; d.
v. s., att i sjelfva financeplanen, som väl åtminstone icke bör
vara riktad på något strypsystem, förklarar man likväl, att
man har för afsigt att fråntaga rörelsen en betydlig del af
capital. För att förekomma de olyckor, jag anser häraf komma
att blifva en följd, begär jag, att en ny §. må införas i
lagen, innefattande det stadgande: att lånerörelsen ej får
förminskas, utan efter derom vid hvarje Riksdag fattadt
beslut.
Vidare begär jag, att i organiska lagen må införas en §.,
sorn bjuder: att då, till förstärkande af Bankens fond, innehållande
af Bankens vinst kunde erfordras, den nödiga förstärkningen
ej må sökas genom indragning af sedelstocken,
utan genom silfverköp. Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar
må få åtfölja remissen.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anhåller att af
Ridd.Secret. erhålla upplysning, huruvida någon officiel underrättelse
till Ståndet ännu ankommit, på hvad sätt 72 §.
Reg.F. uti de öfriga Stånden blifvit afgjord.
Undertecknad Ridd.Secreterare: Någon annan underrättelse,
huru den ifrågaställda <j. i de öfriga Stånden blifvit
afgjord, har till Ridd.cancelliet icke ankommit, än den,
att Ilögv. PresteSt. bifallit den föreslagna förändringen.
Gr Cronhjelm: Jag hade trott, att jag genom en officiel
underrättelse, att förändringen af 72 §. blifvit af arne
Stånd äfslagen, skulle ägt officiel rätt att förbigå alla de<$.,
som icke stå i jemnvigt med grundlagen; men då en sådan
underrättelse ännu icke ankommit, tror jag mig likväl, på
grund af den enskilda kännedom jag äger, att ett sådant af.
slag verkligen är beslutadt, kunna förbigå de stadganden,
som äro af omförmälda beskaffenhet. Jag lemnar således 1
och 2 §§, 3 §., som stadgar, att Banken fortfar såsom De
posit-
och Lånebank, får en närmare bestämd förklaring i
2x §■ Jag tror, att en felaktighet här blifvit begången, då
från Banken borttages en lånerörelse, som medgifver hastiga
indragningar, under det man bibehåller en annan, sorn är
Den i3 Mars f. m.
ao5
utsträckt på långa tider. Jag tror, att från en väl ordnad
bankrörelse i första rummet bör afskil jas belåningsrätt på fastigheter
och effecter, emedan Bankens fördel alltid måste
vara att hastigt kunna disponera sina tillgångar. Besynnerligt
förefaller det mig, att man fråntager Banken största delen af
dess lånerörelse och likväl talar om Bankens vinst. Det lärer
väl dock vara från lånerörelsen, som vinsten skall uppkomma.
Jag tillstyrker altså, att den vinst, Riksg.Cont. kan
göra på den dit öfverflyttade lånerörelsen, må anslås till
Banken. Utur 4 §• önskar jag, att orden ”främmande magt”
må utgå. Der står nemligen: ”och ej heller vid infallande
krig med främmande magt indragas.” Yi lära väl ej
förutsätta krig med andra än främmande magter, och jag
tror således, att språkbruket fordrar dessa ords uteslutande.
Uti 5 §. hör ordet ”fördrag”, såsom redan af en -talare är
anmärkt, utbytas mot ”aftal.” Utur 7 §. tror jag, att sista
delen af första mom. kan utgå. Der står nemligen: ”så framt
dessa medel icke till bibehållande af Bankens grundfond
pröfvas erforderliga.” Uti 8 §. 2 mom. stadgas: ”hvad utaf
grundfonden vid något tillfälle användes, skall derefter af
bancovinsten ersättas, så att fonden, så fort ske kan, återbringas
till sitt ursprungliga belopp.” Detta stadgande finnes
således på 2:ne ställen och synes lämpligen kunna uteslutas
från 7 §.
Uti sista mom. af 10 §. säges: ”Stat för Bankens utgifter,
med undantag af löningar och arfvoden för dess tjenstemän,
varde vid hvarje Riksdag likaledes af Konung och
Ständer bestämd.” ”Konung” skall naturligtvis nu utgå, och
för öfrigt hemställer jag, huru den stat väl komrae att se
ut, som ej upptoge löner och arfvoden. Jag anser detta
stadgande vara oriktigt uttryckt; men i öfrigt tror jag, att
det är i sin ordning, att lönestaters bestämmande sker vid
hvarje Riksdag.
Uti 11 §. stadgas: ”att för hvarje qvartal skall, inom en
månad derefter, en uppgift om summan af de vid half
årets
slut utelöpande” &C. &c. För att här vinna mening,
måste antingen qvartal utbytas mot ”halfår,” eller tvärtom.
Sista mom. af denna som handlar om Konungens ombud,
utgår.
Slutligen får jag, i afseende å stadgandet i 21 §., fästa
Utsk:s uppmärksamhet derå, att om någon lånerörelse skall
bibehållas, det företrädesvis må blifva den på namn och med
kortare omsättningstider. Jag tror icke med Frih. Boye, att
något särskildt stadgande behöfves derom, att rörelsecapitalet
ej får minskas. Jag tror, att dessa förhållanden jemna sig
sjelfva, då vi blott erhålla ett bestämdt mynt i landet, och
tillfälle sålunda blir öppnadt för inländska och främmande
capitalister att här med säkerhet och fördel använda sina
capitaler. Jag är säker, att rörelsens behof af capitaler då
skall blifva tillfredsstäldt.
t
ao6
Diin i3 Mars f. m.
Frih. Rantzou, Joli. Al b., uppläste följande:
Lika med Frih. Boye ber jag II. It. o. Ad. vara öfverlygade,
att ingen personlighet föranleder mina anmärkningar;
det ar endast för sak jag strider.
Jag förnyar min reservation mot R. o. Ad:s beslut att
hafva till Banco- och LagUtsk:n remitterat ett förslag, hvilket,
sedan den nya redactioneu af 72 §. Reg.F. blifvit afslagen,
bort antingen förfalla, eller ock, såsom åsyftande en
förändring af grundlagen, till Constit.Utsk. förvisas. Jag förmodar
emedlertid, att Utskm icke anse sig kunna dermed
taga befattning, och att det i alla fall kommer att, vid förnyad
föredragning, af Stånden afslås. Derföre vill jag blott
med få ord antyda de anmärkningar, hvilka jag, i händelse
förslaget kan leda till någon påföljd, anser vara de väsendtligaste.
I och 2 §5- höra naturligtvis utgå, såsom i öppen strid
med 73 §:s Reg.F. bibehållna redaction.
I 3 J. är ordet Vexelbank förmodligen uteglömdt.
I 4 §• står: alla i Banken insatta medel må ej med
qvarstad beläggas. Enligt denna redaction skulle man kunna
sequestrera ända till millioner, blott man läte ett. enda
runstvcke blifva qvar; ty då vore ju ej alla medel med
qvarstad belagda. Vidare står i samma §.: infallande krig med
främmande magt. Har man då andra rättigheter under
inbördes krig eller t. ex. krig med brödrariket?
§. 5. En annan ledamot har häri anmärkt en bristfällig
redaction, då aftal benämnes fördrag.
5- 6 Föreskriften i denna §., att alla medel, tillhörande
Statens cassör i hufvudstaden, skola på räkning i Banken
insättas, synes mig vara alltför sträng.
§. 7 bör försvinna såsom i strid med grundlagen; hvaremot
ett stadgande bör införas, som anordnar, att Banken
må ostördt behålla sin vinst, för att dermed förstärka sin
fond och småningom öka rörelsecapitalet &c.
§. 8. Uttrycket, att grundfonden skall användas endast
till styrka för uppfyllandet af Bankens åliggande att vid anfordran
inlösa sina sedlar, synes utmärka, att ett sådant användande
kan ske, genom att emot grundfonds-obligationer
upplåna och reservera capitaler samt dymedelst minska
rörelsecapitalet. Jag tror ej, att grundfonden bör eller behöfver
anlitas för annat ändamål, än till förstärkning af
Bankens silfverfond. Den andra utvägen torde kunna blifva
alltför godtycklig.
I 5. 9 bör ordet Konung utgå. För öfrigt är den åtminstone
oskadlig.
§. 10 bär försvinna i följd af den försvunna nya redactionen
af 72 §. Reg.F. I stället bör den få en redaction,
som uttrycker ungefärligen den mening, att alla beslut och
instruetioner rör:de Banken böra, derest de för gällande af
Bankens Fullmägtige skola kunna autagas, af R, St. upprät
-
Den i3 Mars f. m.
tas i noggrann öfverensstämmelse med myntbestämnings- och
banklagarna af d. i Mars i83o. Skulle likväl sådana beslut
eller instrucjtioner af R. St. fattas och af deras Fullmägtige
verkställas, som Konungen anser innebära ett brott emot nämnde
lagar, äge Konungen anbefalla sin Just.Caneeller att genast
ställa Bankens Fullmägtige till ansvar inför Svea Hofrätt (eller
Riksrätt) som derefter ofördröjligen döme emellan Just.-  Cancelleren och banken; och hvile beslutets verkställighet,
intilldess vederbörlig domstol dömt.
I §. ii förekomma flera redan af andra anmärkta redactionsfel.
Uti redogörelsen för allmänheten bör äfven den
öfver Bankens redbara fond inflyta; hvilket synes mig böra
bestämdt uttryckas.
Den nya BancoSecreteraren eller den K. Rådgifvaren i
Banken synes mig vara alldeles öfverflödig, och hans befattning
dessutom, enär han är utan ansvar och ej får deltaga
i besluten, onödig och derföre också skadlig; äfvensom
den säkert komme att betydligt störa våra Fullmägtige.
§. 11 kan qvarstå.
§. i3. Då jag förklarat mig mot enskildas assigneringsrätt
på Banken, måste jag ock yrka uteslutande af hvad, sorn
i denna §. derom förekommer.
Vid §. 14. bar jag intet att anmärka.
§. 15. I stället för att Bankens sedlar böra lyda på bestämda
summor, bör det heta: å vissa förut bestämda
valörer, hvilkas högsta och lägsta belopp <Stc.
§.'r6 och §. 17 beledsagas med den erinran, att plantsar
böra kunna erhållas äfven emot sedlar och ej blott i
utbyte mot silfverin ynt. Att tro sig kunna hindra större
silfverposters uttagande ur Banken medelst ett dylikt palliativ,
synes mig icke vara långt tänkt.
I §. 17 talas äfven om ett creditiv å utrikes ort, hvars
upprinnelse man ej känner och hvarom bestämmelserna synas
böra blifva föremål för en särskild §., deri likväl Konungens
delaktighet i beslutet öfver creditivet ej bchöfver
omförmälas.
§. 18 lemnäs utan anmärkning.
§. 19 ogillas af mig, enligt de i mitt allmänna anförande
om myntregleringen angifna grunder.
Vid §. 20 vill jag ej uppehålla mig.
Hvad angår 21 §., afstyrker jag lånerörelsens öfverflyttning
till Riksg.Cont., emedan jag tror det vara bättre att
äga en stor mängd enskilda fordringshandlingar, än Statens
skuldobligationcr, och emedan jag ej vill inleda oss i frestelse
för statsskuldssystemet. Detta måste således föranleda
ett helt nytt capitel om discontlånerörelsen, i hvilket afseende
jag hänvisar till mitt anförande den 17 sisth Febr.
En slik hänvisning äger ock rum i afseende å 22 §.
Vid 23 §. är intet att säga.
24 och i5 §§. torde oskadligt kunna qvarstå.
ao8
Den i3 Mars f. ta.
Vid 26 §. tillåter jag mig den anmärkning, att hela 3
cap. af lagen, eller hvad som angår det reglementariska för
Bankens lånerörelse, ej hörer under Konungens lagstiftningsrätt
i vidsträcktare målto, än att Konungen skall äga att
vid hvarje Riksdag, gemensamt med R. St. bestämma det
maximum, som, med afseende å myntvärdets bestånd, må
kunna efter af R. St. beslutade stadgar och ordningar uppoch
utlånas, hvilket maximum dock ej får nedsättas under
nu befintliga förhållanden.
Slutligen borde den organiska lagen för Banken äfven
innehålla vilkoren för enskilda actieägares inträde i Banken
samt deras rättigheter och skyldigheter.
Dessa i största hast uppfattade reflexioner i anledning af
ett förslag, sora man verkligen torde böra anse såsom ett i
sin födsel qväfdt foster, anhåller jag må åtfölja remissen,
till den större eller mindre uppmärksamhet, de af Utskotten
må kunna anses förtjena.
Frih. Cederström, Jacob: Uti sista plenum hade jag
äran i allmänna ordalag göra generella anmärkningar emot
det ifrågavarande lagförslaget; och jag anhåller nu att, såväl
i anledn. af hvad som blifvit yttradt, som i afseende på
sjelfva förslaget, få ingå i några speciella anmärkningar, med
förbigående dervid af hvad jag i de allmänna erinringarna
anfört. Här har blifvit taladt emot lånerörelsens förflyttning
till Riksg.Cont.; men dessa anmärkningar bestämma ej
frågan directe. Så länge Banken är skyldig att inlösa alla
utelöpande riksg.sedlar, är det likgiltigt i hvad slags papper,
banco eller riksgälds, lånen utgifvas och om lånen utgå från
den ena cassan eller den andra; men controllen försvåras för
Banken, om lånerörelsen skall till en del besörjas af Riksg.-  Cont., och följden blefve troligen , att vinsten fråndroges Banken,
till menlig verkan på dess soliditet. På denna grund
afstyrker jag en sådan åtgärd.
Det har blifvit yttradt, att etablerandet af hypotheksinrättningar
och privatbanker kommer att förminska behofvet af
Bankens lånerörelse. Jag lemnar dessa inrättningars nytta derhän;
men jag tror, att minskning i Bankens lånerörelse medför
en förlust för Staten. Och de vådor, man i andra länder rönt
genom dylika privata inrättningars fall, kan man här undvika.
Det är orimligt att påstå, att Banken kan enväldigt disponeras
och styras. Ända sedan 1668 har sådant icke kunnat ske. Bancoordn.
är nemligen en lag, som icke kan ändras utan Konungs
och Ständers gemensamma beslut, efter den af Konungen är
sanctionerad. I anledning af hvad som blifvit yttradt om Bankens
s. k. grundfond, får jag endast erinra, att denna fond är
Statens skuld till Banken. Vårt land är väl det enda, der
man förvandlat gäld till mynt och anbefallt dess antagande
i liejvider, såsom det skedde med Riksg.Contrs sedlar. Jag
anser grundfonden, ända till dess den antingen förvandlats
i
Den 13 Mars f. m.
i silfver eller fy lies genom bevillning, blott finnas på papperet
och ej i verkligheten.
Jag öfvergår nu till sjelfva förslaget. Först yrkar jag
dervid, att 3 §. må ändras. Der saknas bestämmandet, att
Banken jemväl skall fortfara att vara en Vexelbank. Man
har sagt, att detta skulle härleda sig af glömska. Jag tror
det ej; men det går så gemenligen, då man i en titel vill
specificera functionerf, som derunder kunna ifrågakomma, att
nian glömmer en mängd och sålunda föranleder misstag och
tvetydigheter. Jag yrkar, att namnet bör blifva R. St:s
Bank och alt således orden; depositions- och låne-uteslutas.
4 §• bör ställas i öfverensstämmelse med landets lagstiftning
i detta afseende. Samtliga följande §§. till den i3
kunna utgå, och hvilket då naturligtvis komme att förändra
nummerföljden.
i4 §. innehåller: ”Banken vare pligtig att till en hvar,
som kostnadsfritt för Banken inlefvererar silfver, utgifva motsvarande
summa i bancosedlar” &c. Jag yrkar, att då silf—
ret ej är myntadt, bör det inlemnas på myntet och attesten
deröfver tjena till grund för sedelutgifningen i Banken.
I ty §. står, att Banken får bevilja creditiver åt allmänna
verk; bör vara: efter samma grunder som till enskilda,
d. ä. i mån af insatta medel. De stora creditiverna äro öfverflyttade
på Riksg.Cont., hvilket i sig sjelf är en likgiltig
åtgärd, så länge Banken är pligtig inlösa detta Verks sedlar.
Vore Bankens ställning rätt ordnad, skulle dess vinst betäcka
dessa creditiver. Genom en klok organisation af Bankens styrelse
och förvaltning skulle Bankens credit snart bringas derhän,
att dess silfverfond städse ökades i ett större förhållande
än dess sedlar. Om i verldshandeln för soliditet och redbarhet
kända namn stöde i spetsen för Bankens förvaltning,
skulle de för henne icke sakna credit på alla platser, der de
enskildt ägde sådan, och denna skulle, begagnad af i sådana
affärer kunniga, bereda allmän vinst i bredd med dessa enskildas
deraf jemväl enskildt växande credit. Då Bankens
tillstånd ej är hemligt, och utländningen finge se i spetsen
för hennes rörelse redbara och solida affärsmän, komme Bankens
vexlar säkerligen icke att vägras till emottagande, då
de vexlar, som på henne med rätt dertill droges, blefve genast
inlösta. Derigenom blefve det omöjligt att vidare på
Börsen idka coursvingleri och skaffa sig betydlig vinst genom
några skillings högre eller lägre pris för vexlar å utländskt
mynt. Man behöfde endast, vid behof af vexlar, vända sig
till Banken, der man alltid vore säker att kunna erhålla sådana.
Denna, en af Bankens egentligaste functioner, är den
mest lucraliva och minst vådliga af alla.
Innan jag slutar mina anmärkningar, anhåller jag att få
fästa uppmärksamheten på behofvet af att i den lag, som
i förevarande ämne kommer att stiftas, må uteslutas aliade
4 H. 27
lie
Den i3 Mari f. m.
småaktiga bestämmelser i afseende å Bankens lånerörelse,
som ligga till grund för sista Riksdagars beslut. Det finnes
ingen förnuftig grund för bestämmandet af ett visst riksdalerstal
såsom det högsta, en person äger till låns upptaga;
säkerheten, som kan lemnäs, bör ensamt bestämma den. Nu
får man icke innestå i Disconlen för mera än 6000 R:dr såsom
låntagare och 6000 R:dr såsom cautionist. Det är klart,
att en sådan summa är för den egentliga rörelsen obehöflig.
Den s. k. större rörelsen äger en belåningsrätt till högst 20,000
R:dr på en låntagare. Tänk hvilken summa! Dermed kan
man komma till 2000 å 3ooo tunnor säd eller några 100
SM jern; då en större handlandes böcker sluta sig på millioner,
kan lätt beräknas, hvad nytta han af en så inskränkt
lånerätt kan hemta. Det är tydligt, att då Bankens rörelse
bestämmer såväl dess goda inflytande på näringarna som dess
egen större eller mindre vinst, möjligheten att erhålla lån
icke bör vara inskränkt till vissa summor, utan till bestämmelser
för säkerhet (hypothek), som får antagas, och hvilket
åter hufvudsakligen beror på en klok förvaltning att pröfva.
Yi hafva för någon tid sedan hört anmärkningar göras,
att personer, saknande all credit och till och med bysätta,
erhållit lån ur Disconten. Om det verkligen förhållit sig så,
härflyter sådant från det stadgande, att lånerätten är inskränkt
till en viss summa; då deremot endast ett strängt
ansvar borde vara fästadt vid pröfningen af säkerheten. Att
räntefoten må nedsättas, är en naturlig önskan; och denna
nedsättning skall ock i sinom tid äga rum i följd af Bankens
ökade soliditet och rörelse samt derigenom alstrade stora capitaler.
Jag vill icke nu föreslå någon viss räntefot; men må
Utsk. vid sitt förslag till lagstiftning i detta afseende fästa
behörig uppmärksamhet såväl å rörelsens behof af capitaler
mot låg ränta, som capitalistens anspråk på att ej brådstörtad!
se nedsatta sina lagligen beräknade inkomster å de capitaler,
hvaraf han skall lefva. Det är härvid högst angeläget
att noga beräkna följderna och successive tillvägagå,
tilldess man hinner den punkt, der man bör stadna. Jag
har nu yttrat mina tankar i ämnet och vill endast tillägga,
att jag hoppas, det Utsk., vid granskningen af lagförslaget
och jemnförelse deraf med andra författningar och reglementen,
må iakttaga, att den nya lagen blifver så fullständig,
att alla andra lagar i detta ämne må kunna förklaras upphäfna
och icke mera behöfva åberopas.
Frih. Boye: De trenne ledamöter, som talat efter mig,
hafva haft yttranden, som, enligt mitt begrepp, äro af natur
att förtjena af Utsk. närmare begrundas. Jag ber att
för min del få framställa några betänkligheter. Den förste
talaren har ansett det af mig yrkade stadgande mot indragning
af sedelstocken obehöfligt, emedan han trott, att dessa
förhållanden skola jemna sig sjelfva, sedan realisationen gått
i verkställighet. Sålunda bragt i valet emellan det omdöme,
Den i3 Mars f. na.
311
sorn föregående Riksdagars Ständer i sina financeplaner uttryckt,
i afseende å behofvet att förebygga rörelsécapitalets
minskning; bragt i valet häremellan och en enskild ledamots
mening, måste jag förklara, att jag qvarstår vid det förra.
Jag kan ej förstå något annat, än att en indragning från rörelsecapitalet
skulle komma att äga rum. I fall de 8 millioner,
som nu sysselsättas i lånerörelsen, derifrån indroges, återstode
blott 22 millioner af rörelsecapitalet; och detta är dock
mindre än 3o. Den omtanka, föregående Ständer baft att
sätta bom för strypsystemet, är mera angelägen nu än förr.
Jag vill blott exempelvis erinra, hurusom, blott för det Försynen
några år välsignat mig med en ej öfverdrifven, men medelmåttig
skörd, sädespriset fallit ned från 12 tilly R:drtunnan,
endast af orsak, att brist på capitaler hindrat en större
spannmålshandel. Nöden är ett säkert, men förskräckligt
medel att göra penningen god. Penningebristen sätter producenten
under en våldsmagt, att han icke ens vågar begära
för sin vara, hvad den verkligen är värd.
Jag öfvergår till hvad en annan talare yttrat. Frih.
Rantzou har framställt en verklig afsky för lönesystemet.
Jag har förut hört denna sats drifvas, men blott utaf den
välmenta okunnigheten; och jag har då, af aktning för det
sundare omdömets egna urskilning, ej upptagit den. Men då
jag nu hört denna sats upprepas af en annan, som gjort sig
känd för ett inycket godt hufvud och särskildt för insigter
i detta ämne, hör jag ej undra, om andra än de okunniga
möjligen kunde lyssna dertill; och det torde då vara tid att
besvara satsen. Jag har aktning för Eder tid, mina Herrar!
och jag skall ej trötta Eder med att ingå i någon theoretisk
bevisning, utan blott tillåta mig att citera ett exempel ur
enskilda förhållanden och af den beskaffenhet, att man derifrån
kan i tillämpningen komma rakt in på slutsatserna i
afseende å det allmänna: denna samling af enskilda förhållanden.
Jag hemtar detta exempel från den stad, der jag
är boende. Der stod en gång förlidet år en Engelsman på
bron i Norrköping och sade med hänryckning, att hans fädernesland
skulle vilja med millioner betala den förträffliga
vattenlägenheten, för att äga den inom sig. En aktningsvärd
fabrikant finnes i denna stad, som för 10 a 12 år sedan
icke ägde rocken på kroppen, då han såsom bokhållare
fick plats i ett förmöget fabrikshus. Ilan tillvann sig sin patrons
utmärkta tillgifvenhet och fick efter några år låna dennes
credit. Han tog den, använde den till inköp af en fabrik,
började med 2 stolar, har nu 8; har försörjt sig sjelf,
med hustru och barn, och dertill samlat sig någon förmögenhet.
Om nu denne man, af farhåga att sätta sig i skuld,
lågt händerna i kors och gjort ingenting; hvad hade han väl
då ägt? Naturen är rik på föremål för industrien; men hvart
komma vi utan capitaler? Och likväl vill man ej inkalla sådana
utifrån. Må det exempel, jag anfört, närmare efter
-
<211
Den t3 Mars f. m.
sinnas. Jag tror, att hvarje opartiskt omdöme skall finna
skuldsystemet klokt, då det väl användes; och på en sådan
förutsättning grundar jag den öfvertygelse, att det skall blifva
en välgerning för Nationen.
Jag vill ej i anledning af en omständighet, deri samme
talare yttrat sig, anmärka någonting ofördelaktigt för honom;
men så vida jag hört riktigt, har jag tyckt mig förnimma,
att, oaktadt han i frågan om ny redaction af 72 §.
Reg.F, hördes yrka Konungens uteslutande från Bankens styrelse,
och änskönt jag trodde, att han ännu vore af samma
tanka, har han likväl omtalat ett fall, deri Konungen, gemensamt
med Ständerna, skulle besluta uti ämnen, rörande
Bankens styrelse. Jag öfverlemnar till den värde talaren sjelf,
huruvida icke sådant innebär en motsägelse. Det är möjligt,
att jag misstagit mig i min uppfattning; och jag beger mig
ifrån denna anmärkning till besvarande af hvad Frih. Cederström
yttrat. Han har bestridt förflyttningen af Bankens
lånerörelse på Riksg.Cont., emedan sådant för Banken skulle
förorsaka förlust af dess vinst. Må det tillåtas mig erinra,
att enligt Bankens gamla statuter tillhör dess vinst Staten.
Jag frågar, hvarföre den ej kan lefvereras likaväl från Riksg.-  Cont. som från Banken? Jag medger, att tillfällen kunna
gifvas, då Banken sjelf behöfver sin vinst; men hvad hindrar,
att Riksg.Cont, då kan lemna den? Jag tror altså, att
det anförda skälet ej torde finnas adeqvat. Frihtn har vidare
yrkat, att det stadgande i discontreglementet, att ingen
får låna mera på eget namn, än 6000 R:dr, bör upphäfvas,
emedan det skall förorsaka en inskränkning för rörelsen,
och att fördenskull belåningsrätten bör vara helt och
hållet illimiterad. Jag motsätter mig detta förslag. Om de
fonder, hvarur lånen skola tagas, äfven illimiteras, då vill
jag instämma med Hr Frihtn; men så länge fondernas belopp
qvarstå i hela sin trånga inskränkning, måste äfven den
gräns för hvar och ens belåningsrätt, som nu finnes bestämd,
fortfara. Följderna blefve annars allt för olyckliga för de
mindre förmögna, då de deremot blefve favoriserande för de
rika. Här i Stockholm finnas visserligen flera personer, som
äro vederhäftiga för 100,000 R:dr, och om de kunde erhålla
lån till detta belopp, är det klart, att DiscontDirectionen
för en enda sådan låntagares skull kunde blifva tvungen att säga
till 100 lånsökande jordbrukare: mina vänner, er säkerhet är
ganska bra och ert behof inse vi jemväl; men de lika hafva
upptagit våra fonder, så att åt er hafva vi ingenting att
ge. För att bereda rättvisa åt alla förhållanden, för att ej
bjuda ett företräde åt de rika på de fattigas bekostnad, påstår
jag, att en gräns i detta afseende bör finnas bestämd.
Jag skall icke yrka, att den skall förblifva vid 6000 R:dr;
jag skall gå till 10,000 R:dr, Men förmodligen lär Frih,
Cederström ej heller antaga den; ty han yttrade sig missnöjd
till och med med 20,000 R:dr. Hvad Diseonten för
Den i3 Mars f. m.
den större rörelsen beträffar, vill jag i afseende derå icke
sätta mig emot Frih. Cederströms yrkande; ty dit vända sig
icke de mindre förmögna. Må man der få så höga lån man
vill; men må man icke stänga dörren för massan af folket,
blott för några hundra rikas skull.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komrne i eftermiddag kl. 6 att fortsättas.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att, i anledning af det
utaf den bland de två sista talarne, hvilken yttrade sig
först, gjorda förklarande, alt lt. St:s Bank aldrig varit under
det envälde, man tyckts förmoda, få anmärka, att det
var skada, att Frih. Cederström ej yttrade denna sats i förra
plenum; den kunde då hafva utgjort ett ytterligare skäl
för förkastande af den föreslagna förändringen af 72 §. Reg.F.
Frih. Cederström har vidare motsagt creditivernas öfverflyttning
på Riksg.Cont. Jag tror, att de skäl, som blifvit anförda
och gjort sig gällande vid antagandet af den förändrade
redactionen af 63 §. Reg.F., utesluta behofvet för mig
att nu besvara Hr Frih:s så beskaffade motsägelse. Jag ser
blott nu, att jag uti Hr Frih. återfunnit en af den, som i
vårt sednaste plenum röstade emot nämnde §:s förändrande.
Hvad beträffar Bankens vinst på lånerörelsen, kan denna
användas till samma ändamål, om den tages från Riksg.-  Cont., som örn den tages från Banken; så att något hinder
emot förslaget i denna del deruti icke finnes.
Angående rörelsecapitalet har jag ingalunda påstått, att
det på något sätt skall minskas eiler indragas, likasom jag
ganska väl kan uträkna, att då 8 dragas från 3o, stå 22
qvar. Men jag har sagt, att det är ett oting att bestämma
rörelsecapitalets storlek på samma gång, som man reglerar
myntväsendet genom realisation. Frih. Boyes exempel, att
spannmålen nu är i godt pris, tror jag ej innebära den bevisning,
han dermed syntes åsyfta. Orsaken till dessa låga
pris tror jag nemligen icke får sökas i bristen på rörelsecapital,
utan i saknaden af ett bestämdt mynt, som gjort hvarje
större speculation omöjlig. Så länge banklagen stadgor, att
livar och en äger rätt att mot silfver bekomma sedlar ur
Banken, hemställer jag, om man väl kan bestämma rörelsecapitalet.
Det har blifvit sagdt, att rörelsecapitalet ej ökats,
oaktadt folkmängden så betydligt stigit. Rörelsecapitalet har
likväl blifvit ökadt med flera millioner genom privatbankernas
rörelse, och ungefär med en million genom brukspatronernas
assignationer. Denna ökning är visserligen ickebetydlig;
men den har icke kunnat åstadkommas vidsträcktare under
den allmänna oreda i vårt penningeväsende, som hittills ägt
rum. Sedan blott denna blifvit öfvervunnen, skall säkerligen
rörelsecapitalet, utan R. St:s försorg, jemna sig till förhållande
mot landets behof, och R. St. skola icke ens förmå
att inverka till indragning deraf,
Den i3 Mars f. m.
Frih. Cederström: Jag vill blott gifva tillkänna, att
den siste talaren saknat förmåga att göra riktiga slutföljder,
då han trott, att jag varit en bland de 11, som röstat
till förkastande af den föreslagna ändringen af 63 §. Reg.F.
Gr. Spens, Carl Gust.: Sedan förslaget blifvit remitteradt
enligt 87 §. Riksd.Ordn., och det nu är fråga om
att §-vis granska detsamma, får jag anmärka en omständighet,
som jag icke liört någon fästa sig vid, men hvilken likväl
torde vara af lika vigt som åtskilliga andra gjorda anmärkningar.
g §. innehåller nemi.: ”Banken må ej äga annan
fastighet, än som för bedrifvande af dess rörélse oundgängligen
fordras, på sätt derom vid hvarje Riksdag af Konung
och R. St. beslutas.” Banken äger likväl, och kommer
troligen att i många år ännu äga, inteckningar i flera
landtegendomar. Det är omöjligt, att ett Jåneverk kan äga
sådana, utan att förutsätta möjligheten, att det vid något
tillfälle kan blifva nödsakadt att inropa den intecknade panten
på auction; och det vore farligt att i lagen lägga hinder
häremot, hvarigenom processer och tvetydigheter kunna uppkomma.
Det står visserligen: ”på sätt Konung och Ständer
derom vid hvarje Riksdag besluta;” men om det bortglömdes
att i detta afseende fatta något beslut, skulle Banken,
sakna den rätt, jag ofvan visat, att hon behöfver. Jag anhåller,
att Utsk. ville lemna uppmärksamhet åt dessa mina
anmärkningar.
Gr. von Schwerin, Fredr. Bogislaus: Jag ber E.
Ex., jag ber R. o. Ad. förlåta, att jag begärt ordet. Mia
röst är matt och svag, den torde föga höras; måhända vore
ock bättre, att den förstummade. Icke min tid blott
kan fordra det, — tiden i allmänhet (så säger mig mitt
aning om denna Riksdag) torde göra, att den icke kan
höras.
Jag är förundrad öfver hvad jag sett och förnummit.
Då R. St. för fyra år sedan skiljdes åt, lemnade de eftersig,
samt åt samtid och efterkommande, en helig lofven
och försäkran, att fyllas af deras dertill befullmägtigade
ombud. Denna lofven och försäkran var sanctionerad
af Konungen. Konunganamn, om sådant kunnat behöfvas,
skulle borga för dess fyllande. Ouppfylld står ännu denna
lofven och försäkran.
I halftannat års tid hafva de menliga förhållanden, som
uppskofvet vållat, och den osäkerhet, som deraf blifvit en
följd, utgjort ämnen för bekymra er fulla meddelanden emellan
Regeringen och R. St:s Fullmägtige i Banken. Enkom
för att undanrödja de hinder, som mött för verkställigheten
af myntbestämningslagen; enkom för att afsluta denna vigtiga
angelägenhet *— så lyder riksdagskallelsen — hafva R.
St. blifvit kallade till urtima Riksdag. Regeringen har sökt
att påskynda gången af R. St:s öfverlägga ingar. Regeringen
Den i3 Mars f. m.
2l5
har framställt den tankan, att vexlingstiden kunde och borde
utsättas till senast d. i instund. Juli.
Icke ett ord har utgått från R. St., icke ett steg har
blifvit af dem vidtaget, sorn bådar verkställighet af förr fattade
beslut. Deremot ser jag dem fördjupade i theoretiska
forskningar om principerna för Bankens förvaltning och dess
blifvande lånerörelse. Jag finner en ny banklag föreslagen,
utan att det egentliga motivet för en sådan åtgärd blifvit
uppgifvet.
Motivet ligger i 7 §. af banklagen för d. 1 Mars i83o,
som säger, att alla stadgar och reglementen, ang:de Bankens
rörelse och förvaltning, skola upprättas i noggrann öfverensstämmelse
med de i denna lag (i83o års lag) fastställda
grunder.
Här' finnas visserligen inga hinder, att ju en helt ny
banklag kan och må uppgöras; men aktningen för existerande
lag medger ej, att man handlar, som funnes ingen lag,
och försigtigheten bjuder att icke inlåta sig i tvistämnen, som
kunna bringa vederbörande att glömma, det hufvudsak här
är att till verkställighet bringa, hvad sorn blifvit beslutadt.
Mitt i sisla plenum ingifna skriftliga anförande hade
för ändamål att undanrödja alla tidsödande omvägar och att
få den frågan allena till besvarande framställd, huruvida R.
St., lika med Konungen, ansågo vexlingen kunna taga sin
början d. 1 instund. Juli. En dylik fråga, som jag sedan
hört, lärer förr vara väckt. Här ligger på bordet ett betänkande
från BancoUtsk., evasivt, bvad hufvudfrågan beträffar.
Dylika yttranden, om än man finge ett hvarje vecka,
leda icke till målet. Ja, jag är derom öfvertygad, att
derest icke R. St. bestämdt förklara, att Banken skall öppnas
till vexling under hvilka förhållanden som helst, och
derjemte utsätta dag dertill, så slutas jemväl denna Riksdag,
utan att myntbestämningslagen blifvit satt i verkställighet.
Jag inskränker mig af många skäl till detta uttryck af
min enskilda tanka. Smärtande skulle det blifva för mig,
om den skulle blifva en på förhand gifven reservation mot
R. Strs blifvande beslut.
Ännu en gång underställer jag R. o. Ad. denna min
åsigt; jag hemställer, om ej det bestämda förklarandet: Banken
skall öppnas till vexling på utsatt dag, hända hvad sorn
hända vill, utgör enda vilkoret för möjligheten, att man må
komma sams om en sådan förvaltning af Banken, att vexlingen
kan gå för sig utan våda.
Men huru än R. o. Ad. anser mina bemödanden för fyllandet
af en lofven och försäkran, gifven under de heligaste
anmaningar, ber jag dock, att mina yttranden måtte gå
till BancoUtsk., för att vittna inför kommande tider.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att de denna
dag afgifna anmärkningar vid förslaget till lag för Banken
3l6
Den i3 Mars f. m.
m. m. måtte fä åtfölja remissen af K. M:s Nåd. Skrifvelse
i ämnet till Banco- och LagUtsk:n.
Bifölls.
Ånyo föredrogs Hr af Robsahms, Carl Reinh., d. i dennes
e. m. på bordet lagda motion, ronde inlösen till Kronan
af egendomen Ekolsund och dess förärande åt 11. K. H.
Hertigen af Upland.
I sammanhang härmed föredrogs äfven K. M:s d. 8 dennes
på bordet lagda Nåd. Skrifvelse, i anledn. af nyssnämnde
motion.
Såväl Hr af Robsahms motion som den Nåd. Skrifv.
remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogs ånyo Hr af Robsahms, Carl Reinh., d. i dennes
e. m. på bordet lagda motion om indragning och försäljning
af militie-boställshemman.
Hr Hjärne, Harald: Den nu föredragna motionen
af Hr af Robsahm är af en verkligen egen och ovanlig beskaffenhet.
Den innebär a:ne hvarandra rakt motsatta egenskaper.
Å ena sidan finner man i motiverna för motionen
de mest upplysta och oensidiga omdömen, som äga anspråk
på att göra sig gällande för hvarje sund eftertanka; å den
andra sidan, eller uti sjelfva förslaget, visar sig motionen i
ett så halffardigt och, om jag i figurlig mening får begagna
detta uttryck, ett så lättsinnigt skick, att den snarare synes
innefatta en lösligt framkastad ide'till ett försök, än åsyftande
reformer i ett vigtigt samhällsförhållande, från hvilka
förändringar, en gång verkställda, någon återgång sedan icke
är möjlig. Då jag således gillar motionärens åsigter i principen,
kan jag likväl icke annat än ogilla det föreslagna
sättet för deras tillämpning. Jag kan nemligen ingalunda
finna nyttan af boställenas försäljning till kronoskatte, utan
tror tvärtom, att sådant vore högst skadligt och förlustbringande.
Utaf de skäl, jag för denna öfvertygelse äger,
vill jag anföra några hufvudsakliga, hvilka, vid det ytligaste
begrundande af ämnet, sjelfmant framställa sig för omdömet.
Här finnas t. ex. bland de till indragning bestämda
boställen ganska många, för hvilka en obetydlig köpeskilling
vore att påräkna, i anseende till den vanhäfd, hvari de
kommit genom försummad controll på arrendatorer. Om
dessa deremot bibehållas och för Jöningsfondens räkning utarrenderas,
kunna de, genom iakttagande af behöriga arrangementer
och controller från boställs-directionens sida,
upparbetas till en vida högre afkastning än den, hvarpå en
köpare för närvai'ande skulle vilja grunda sina betalningsvilkor,
och sålunda uti deras förbättrade skick i framtiden
bereda en tillökning i löningsfonden, hvars möjlighet, genom
de
-
Den i3 Mars f. m.
217
deras försäljning nu, lielt och hållet komme att gå förlorad.
För alt finna säkra köpare till den mängd boställen, som
im finnas, nödgades man säkert utdraga försäljningen på liera
år, och linder tiden skulle sålunda 2:ne liqvidationssätt
följas för aflöningarna, hvilken öfvergångsperiod då skulle
utgöra en tid af principlöshet i löningssättet. Skulle man
deremot på en gång låta verkställa försäljningen, fruktar jag,
att följden blefve den, att man nödgades antaga mindre säkra
köpare, eller åtminstone sådana, som icke förmådde på
en gång betala liela köpeskillingen, hvilken då naturligtvis
skulle intecknas i den försålda fastigheten. Den af mig befarade
följden häraf blefve då, att, om räntorna icke behörigen
erlades och lagsökning blefve nödvändig, en sådan åtgärd
kunde leda till boställets försäljning på executiv auction,
dä Kronan måhända kunde blifva nödsakad att, lill
betäckande af sin fordran, sjelf inropa den inlecknade fastigheten
oell sålunda återfå det boställe, den en gång försålt,
och i sådan händelse i ett troligen vida sämre tillstånd, än
då det första gången såldes. Dessa äro de hufvudsakliga
skäl, hvarpå jag grundar mitt afstyrkande af motionen. Såsom
jag förut sagt, är jag ense med motionären i principen,
då den i hufvudsaken utgår från samma ide', som den jag
lagt till grund för en motion i detta ämne; men jag tror ej,
att sådana radicala åtgärder, som de af Hr af Robsahm nu
föreslagna, böra vidtagas, utan att man förut undersökt och
gjort sig förvissad om beskaffenheten af de olägenheter, förändringen
kan medföra. För öfrigt synes mig Hr af Robsahms
motion, i hvad den angår tillämpningen af de principer
han uppgifvit, så vacklande och alternativ, att det förefaller
mig, såsom hade motionären ej gjort sig sjelf tillräcklig
reda för hvad han egentligen velat. Jag upprepar
således, hvad jag redan yttrat, att på samma gång jag delar
den värde motionärens äsigter af ändamålet, kan jag ej
annat än med min röst afstyrka medlet. Jag anhåller, att
dessa anmärkningar må åtfölja remissen.
Hr af Robsahm, Carl Reinh.: Jag har icke varit så
lycklig att rätt kunna fatta, hvad Hr Hjärne yttrat. Han
har sagt, att lian gillade mina åsigter i ett fall och ogillade
dem i ett annat; men jag har hört honom tala om, att boställena
skulle försäljas på executiv auction och på en gång.
Sådant har aldrig varit min mening; utan har jag tydligen
uti min motion sagt, att försäljningen skulle ske i denman,
boställena blefve tillgängliga. Man ser, huru personer, som
ingenting äga, ingå i arrenden, hvilka de icke kunna uppfylla,
utan att taga sin skada igen genom att plundra bostället
på de förmåner, som ligga närmast till hands att för
ögonblicket draga vinning af; och slutligen får regementet
återtaga bostället i lägervall. Otillförlitligheten af borgen
för arrendevilkorens uppfyllande hafva inånga exempel åda4
II. 28
Dcu ij Mars i. m.
galagt. Man har sett arrendatorer med hela 3:ne särskilda
borgesman, hvilka dock alla uppgifvit sin stat och funnits
sakna alla tillgångar. Genom tillkonstlade köpeafhandlingar
hafva icke ens inventarierna stått att disponera för arrendeafgiftens
betäckande. Förlusten har således varit gifven ; och
likväl liar man sett, huru derjemte alla instanserna måst anlitas
för att få den oordentlige arrendatoren från bostället.
Att arrendesystemet förstörande inverkar på de ifrågavarande
fastigheternas bruk och skötsel inses lätt; ty det är klart,
att ingen arrendator vill nedlägga capitaler lill odlingar eller
anläggningar, hvartill naturförmåner kunna lemna tillfälle,
då en okänd efterträdare komrne att dela vinsten af
hans möda. Jag tror således, att den af mig föreslagna åtgärd
skulle utöfva ett välgörande inflytande på landet, och
jag fortfar altså att yrka remiss af min motion till StatsUtsk.
Frih. Boye, Ludv.: Ehuru jag är främmande för det
yrke, som denna framställning rörer, vänder jag mig likväl
till motionären med den erinran, att jag tror, det han, 'örn
lian återgår lill orsakerna lill indelningsverket, till ändamålet
dermed hos den store Konung, söm stiftade det, då skall
finna en fördel deruti beredd åt bosfållsinnehafvaren, som
numera kan synas likgiltig, men som då var stor och som
annu kan blifva det. Denna fördel består deri, att så länge
indelningsverket qvarstår, har boställsinnehafvaren uti sjelfva
bostället en osviklig garanti för utbekommande af sina löneförmåner
Jag minnes ganska väl, när delta löningssätt utgjorde
föremål för afundsjuka hos dem , som icke deraf voro
i åtnjutande. Genom Statsverkets ordnande har likhet visserligen
vunnits, framför allt uti säkerhet i afseende å utbekommande
af de inkomster, hvartill man af Staten är berättigad.
Men är väl motionären säker, att livad som varit,
icke oekså Lan återkomma? Jag ser den tid möjlig, då motionärens
efterträdare skulle kunna beklaga, att motionen
någonsin blifvit väckt.
Hr af Robsahm: Jag tror, att tiden är olika nu emot då
Cavl XI stiftade indelningsverket, och att förhållandet med
boställena jemväl är förändradt. Då skötte inneliafvaren sitt
boställe sjelf och bodde der ock. Huru går det deremot nu
till med boställsskötseln ? Jag har icke funnit mina åsigter
vederlagda, och jag fortfar således att hysa dem.
Frih. Boye, Fredr.: Jag hemställer vördsamt, huruvida
Hr af Robsahms motion kan i enlighet med 80 §. Reg.F.
behandlas annorlunda, än i constitutionel väg. I berörde §.
står nemligen: Krigsmagten till häst och fot såväl som båtsmanshållet
af rotering och indelning förblifver vid de med
landet och städerna upprättade contracter och indelningsverk,
hvilka till deras hufvudgrunder skola orubbade vara"
&c. &c. Det tyckes mig, sorn frågan att sälja alla boställen
kan anses ingå i indelningsverkets hufvudgrunder och
Den i3 Mars f. m.
219
sålunda involvera ändring af 80 §. Enskildt skall jag utbedja
mig en upplysning. Det står nemi. i indelningsverket,
att den, som föreslår ändringar deruti, skall plikta 1000 plåtar,
likasom den, hvilken icke iakttager den rang, honom
tillkommer. Jag skulle önska få veta, om detta stadgande
är upphäfvet, emedan jag tycker, att indelningsverket vid
hvarje Riksdag rubbas och lappas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuru jag ej tror,
att Hr af Robsahms motion skulle kunna skonsamt behandlas
uti en critisk-historisk undersökning, tror jag den likväl icke
strida emot 80 §. Reg.F. Der står nemi., att Konung och
Ständer gemensamt kunna besluta ändringar i indelningsverket.
Fråga kan således derom, på sätt som skett, uppstå och
beslut deröfver fattas. Jag hoppas således, att vi nu må få
besluta remiss.
Remitterades till StatsUtskottet,
Vid förnyad föredragning af Hr Roos’, Bo Christian, d.
1 dennes e. m. på bordet lagda motion om reclamation af
Svensk undersåte, som för gäld rymt utur landet, blef samma.
motion till Oeeon.Utsk. remitterad.
Ånyo föredrogs Ilr Giinthers, Carl Gust., d. 1 dennes
e. m. på bordet lagda motion om inrättande af en allmän
hypoteksförening.
Hr Gunther, Carl Gust., uppläste följande:
Må det icke alltför mycket pröfva H. R. o. Ad:s tålamod,
då jag vågar uppträda med min svaga stämma, för att
motivera ett förslag af den stora vigt, som min motion innefatta!-;
hvartill jag är föranledd af erfarenhet om Svenska
jordbrukets tillstånd och behof samt af en innerlig öfvertygelse
om nödvändigheten att ordna creditrörelsen på.ett sätt,
som betryggar den gäldbundna jordbrukaren för farorna af
en uti penningerörelsen möjligen inträffande eris vid realisationens
verkställande. Sådan har inträffat förr och kan
äfven inträffa nu; men det finnes nu för tiden flera medel
deremot, som erfarenheten lärt oss, att vi ej böra försumma
använda. Detta anser jag för- så mycket angelägnare, dådet
torde vara mig tillåtet antaga sorn ett axiom, att hos oss
utgör jordbrukarens bestånd och förkofran ett vilkor för alla
andra samhällsclassers välfärd; om hvilken sanning jag hoppas
vi äro ense, ty den kan ej bestridas.
Till vinnande af detta stora ändamål har jag vördsamt
föreslagit inrättande af en allmän hypoteksförening
eller, riktigare kallad, inrättning, och jag har derför
åberopat den högsta auetoritet, hvarpå man dervid kan stödja
sig, nemi. FinanceCommittcens af år i8?,3 afgifna betänkande,
hvars förslag är det enda af nog stor omfattning
för att kunna blifva tillfyllestgörande, ehuru det i Utföran
-
330
Den iS Mars f. m.
del kan tarfva några förändringar eller förbättringar i de»
taillerna, för att så mycket som möjligt uppfylla ändamålet.
Härtill äger jag i dag den tillfredsställelsen att kunna ytter-»
Iigare åberopa ett närmare ocb, som jag älskar att tro, kraf»
tigt stöd uti Hr Frih. Ehrenborghs d. 3 dennes med värma
och vältalighet afgifna yttrande om hypotheksföreningar i
anledning af Hr v. Troils motion, hvaruti Hr Frih. vitsordadé
förträffligheten och vidden af FinanceCommitteens förslag.
Jag förmodar, att hvar och en inom Representationen,
som nitälskar för enskilda hypotheksföreningar, gör det af
omsorg för jordbruket, hvilken näring, bärande Statens största
bördor, ej allenast med rätta förtjenar och behöfver,
utan äfven i följd deraf äger de mest grundade anspråk på
Statsmagternas vård och understöd, hvartill hypotheksinrättning
är medlet. Jag förmodar äfven, det ingen yrkar, att;
den ena provinsen skall komma i åtnjutande af denna förmån,
utan att gerna se den äfven komma alla andra provinser
tillgodo; men då det ej är tänkbart, att enskilda hy-,
potheksföreningar kunna uppkomma i alla provinser, åtminstone
ej inom en alltför aflägsen tid, vågar jag derföre påstå,
att en allmän hypotheks in rättning, uti en stor
och vidtomfattande plan, utgör det bästa och tillika enda
rätta sätt att kunna hjelpa jordbruket i hela dess vidd så
kraftigt, att det ej allenast kan bestå, utan äfven göra framsteg
till välstånd och förkofran.
Detta förslags antagande och utförande skall således be->
främja ej allenast jordbrukarens, utan i och med detsamma
alla samhällsclassers, d. v. s. hela nationens välfärd.
Til) undvikande af missförstånd anser jag nödigt förklara,
det jag ej åsyftar lägga något hinder för att, obehindradt
af den allmänna h vpotheksinrättningen, det må vara förbehållet
hvarje provins, som vill ingå i enskild förening, att
sådan stifta på sådana grunder, sorn garantera allmänhetens
säkerhet och erhålla Regeringens sanction; emedan möjligtvis
iocala förhållanden kunna någonstädes göra enskild förening
fördelaktigare, än begagnandet af Statens allmänna in»
rättning, såsom om t. ex. en enskild förening i Skåne skulle
kunna erhålla en fond för lägre ränta genom begagnande af
utländska capitaler, m, fl, möjliga Jocala orsaker. Nog af,
rättigheten för hvarje provins att stifta enskild förening vilt
jag hvarken bestrida eller inskränka. Men när denna frihet
lemnäs ostörd, måtte då hvarje vän af de enskilda hypotheksföreningarna,
så framt lian förnämligast afser jordbrukets
understöd i hela dess vidd, ej underlåta att medelst tillstyrkan
befrämja inrättandet af en allmän hypotheks»
inrättning, sorn alttid förbiifver högst nödvändig för de orter,
der inga enskilda föreningar kunna bildas, och för alla,
som ej i dem kunna inträda, isynnerhet då, enligt authentika
handlingar, såväl Rikets Rank som varande och blifvande
privatbanker blott kunna uppfylla en del af samhällets behof.
Den i3 Mars f. m.
231
På det ej heller någon må tro, att jag åsyftar något
hinder för realisationen, får jag äfven förklara, att den stadga
i myntväsendet, hvarpå samhällets utveckling väsendtligen
beror, anser jag till fosterlandets lycka redan vara beredd
och nu skola inträda, emedan förra Ständer hafva bestämt
grunderna för realisationen och samma Ständer hafva
öfverlemnat till K. M. att bestämma tiden för dess verkställande,
sedan förberedélserna voro fullbordade. Då K.
M:s Nåd. Propos. derom redan är till nu församlade Ständer
afgifven, förmodar jag, att realisationen träder i verkställighet
på den ifrågavar. dagen, och anser således realisationen
bestämd både till grunder och verkställighet, samt önskar
ej, att någon rubbning deruti må äga rum.
Det är med denna förutsättning, nemi. att stadga i
myntväsendet nu inträder, som jag har framställt ordnandet
af creditrörelsen, såsom det första och vigtigaste föremål
för närvarande Ständer, hvarpå de i första rummet borde
egna all sin omsorg.
Om Gr. Wirsen fått utföra sin stora plan, hade han
säkerligen ej ansett tiden dertill inne förr än nu, d. v. s. i
samband med realisationens verkställande; men då han, ty
värr, ej fått öfverlefva denna tidpunkt, vågar jag uppmana
H. R. o. Ad. samt öfriga MedStänder, att ej låta detta förslag
förblifva med honom begrafvet. Hvarföre skulle vi ej
vilja begagna det nuvarande dyrbara och gynnande tillfället
att vidtaga en så ingripande samhällsförbättring? Är det fruktan
och misstroende, som afhålla oss derifrån, då finnes ingen
bot.
Men hvad skulle förorsaka en sådan fruktan, då vi kunna
gifva akt på andra länders åtgärder och begagna deras
erfarenhet; och då här endast är fråga om att använda
statscrediten till det mest magtpåliggande föremål, nemi.
införande af ett creditsystem, som förvandlar de stående
capitalerna till rörliga, hvarigenom rörelsecapitalet får en
mångdubblad styrka och en utsträckningsförmåga, allt efter
näringarnas förlagsbehof, i mån af productionens tillväxt,
sorn sålunda innebär en omätlig häfkraft för industriens
utveckling; som på en gång gör möjligt och nödvändigt
för de skuldsatta att amortera sina skulder, och som
äfven grundlägger möjligheten att anskaffa tillgångar i farans
stund. Hvarföre skola vi frukta att antaga ett creditsystem,
som i alla sina verkningar betryggar fosterlandets
sjelfständighet och förer det fram till välstånd och förkofran?
Eller skola vi längre låta misstroendet hålla oss inom
en cirkelgång på inre occonomiens försummade fält, med
idel halfmesurer och partiella åtgärder? Nej, jag misströstar
ej; jag fäster hoppet på den kunskapsrika upplysning, som,
i förening med varm fosterlandskänsla, finnes hos H. R. o.
Ad. och det R. H. St:s Utsk., af hvilket detta vigtiga förslag
skall upptagas, behandlas och utvecklas på ett sätt,
222
Den i3 Mars f. m.
som sprider lif och rörelse öfver allt och hildar en ny epok
för Svenska industriens utveckling.
Jag liar i motionen nämnt privatbankerna och torde
derföre fa yttra mig derom. Det är långt ifrån min afsigt
att vilja förhindra deras uppkomst, då den sker på ett sätt,
förenligt med allmänna säkerhetens betryggande för möjliga
misstag i deras förvaltning och statscassans ersättning i mån
af deras rörelse, hvilket till båda delarna lättast torde kunna
ske genom stämpeltaxa. Men jag kan ej tillerkänna dem
någon annan verkningskrets, än den de erhålla bredvid eller
jemte Statsbanken och Statens låneverk. Derföre ogillar jag
på det högsta deras sträfvande att kullslå Statsbanken elier
göra intrång deruti, för att småningom tillegna sig hela Statens
penningerörelse. Detta ogillande har flera skäl; först
emedan privatbankerna ej kunna prestera fullkomlig garanti
för möjliga, under tidernas längd inträffande missbruk i dess,
förvaltning, och deraf möjligen uppkommande oberäkneliga
förluster för en allmänhet, som ej fatt dela deras vinst. Men
om de också kunde häfva denna scrupel, kunna likväl privatbankernas
creditpapper ej erhålla den vidsträckta verkningsförmåga,
och derföre ej åstadkomma hvarken den directa
eller indirecta nytta för samhället, som Statens papper
kunna göra. Lyckas privatbankerna tillvälla sig hela
penningerörelsen, skall derigenom för Staten uppstå både
direct förlust af statsvinst och en oberäkneligt stor indirect
förlust, genom en osäkrare och mindre vidsträckt creditrörelse,
än den, sorn af Staten kan grundläggas, för att vidare
af privatbanker utvecklas; d, v. s. att massan af folket, nationen,
skall dervid förlora, för att rikta några actieägare,
af hvilkas godtycke jag anser det vara farligt att låta industriens
utveckling ensamt bero, isynnerhet som de ej kunna
lemna fastighetslån mot amorteringsprocent, och således skola
förfela den vigtigaste länken i creditsysteinets kedja.
Det är anmärkningsvärdt, huru vissa interessen förbe-,
redt och bearbetat opinionen i flera år för detta ändamål,
nemi,: ali banks- och lånerörelses öfverflyttande från Staten
till enskilda associationer; och nu, då en, afgörande tidpunkt
är inne,, hafva de härtill uppbjudit alla sjn.a. krafter
både inom och utom Representationen. Endast så framt
privatbankerna hålla sig inom deras, tillbörliga verkningskrets,
äro, de mycket nyttiga, såsom verksamma medel till
industriens utveckling. Deras verkningskrets blifver större,
men ej mindre, genom statscreditens användande till uppodling
af industrien, på hvars omätliga fält derigenom beredes
åt privatbankerna GU desto större och säkrare skörd.
Häraf följer, att ofvannämnda bemödanden motverka såväl
privatbankernas som samhällets bästa.
Att realisationen ej kan medföra det gagn, man deraf
hoppas, ej heller äger varaktighet, så framt ej i samband
med dess verkställande ett väl och ändamålsenligt ordnadt
Den i3 Mars f. m.
223
creditsystem införes, har blifvit yttradt af flera utmärkta
män, hvilka jag skulle kunna åberopa. Men af de många
skäl, som grundat denna opinion, torde jag endast behöfva
anföra, att det är myntväsendets närvarande inveckling med
creditförhållandet eller skuldväsendet, som åstadkommer denna
farhåga, och att derföre icke heller någon bättre ordning
kan förväntas, innan låneoperationerna blifvit helt och hållet
från myntväsendet skiljda. Eljest råka näringarna efter
realisationen uti ytterligare förlägenhet, som då slutligen genom
försträckningar från Banken måste, jag vill ej säga, afhjelpas
(ty det har aldrig skett och kan ej af Banken ske),
dock försökas, till stor rubbning i myntväsendet och realisationens
bestånd.
Det är icke lånesystemets utsträckning i allmänhet, som
är skadlig, ty, riktigt ställd och bedrifven , utgör den en liäfkraft
till allmän och enskild förkofran; utan det är utlånande
af capitalerna till andra personer och corporationer än
producenter, i förening med discontlåns för näringarna ofördelaktiga
återbetalningssätt och en derigenom alltför märkbar
disproportion emellan lånefonden för landtbruket och för
den öfriga lånerörelsen, sorn gör discontrörelsen skadlig, så
snart creditsystemet uteslutande derpå bygges.
Deremot om Staten, genom ett annat verk än Banken,
använder statscrediten för att uppfylla näringarnas och inre
rörelsens lånebehof mot hypothekarisk säkerhet i fastighet
eller annan antaglig valuta, och låter Banken (för alltid befriad
från all sådan lånrörelse, som ej är förenlig med dess
bestånd) ostörd sköta sina functioner, bör ej någon rubbning
kunna uppstå, hvarken i myntväsendet eller i lånerörelsen;
hvarigenom Banken återbringas till ett särskildt helt,
som verkar för sig, efter en alldeles orubblig plan, och befästar
dess soliditet sd, att den alltid skall kunna uppfylla
sitt åliggande, nemi. att bibehålla stadga i myntväsendet och
derigenom vinna ett tillväxande förtroende, som är grundvalen,
hvarpå realisationens nytta och bestånd beror.
'Om detta Statens låneverk, hvilket jag föreslagit, bygges
på en annan grund än Bankens silfvermassa, nemi. på all slags
valuta, sorn, med iakttagande af full säkerhet för Staten, kan
användas till hypotliek, så bör det kunna directe utvidga sin
rörelse, allt efter som productionen stiger, hvarmed beliofvet
af lån eller förlag ökes. Härigenom kan industrien obegränsadt
utbildas allt mer och iner, då, förutan denna riktning
åt lånerörelsen, industrien blifver motverkad och kanske
nedtryckt, utaf den ofördelaktiga conjunctur, sorn för
densamma uppkommer genom ett gynnsammare förhållande
i andra länder. Jag vill ej ingå i reglerandet af detaillerna,
endast antaga såsom princip, att ränta och amortissement
m. m. bestämmas på ett för jordbruket så fördelaktigt
sätt som möjligt, hvarigenom det bäst uppfyller ändamålet.
Då Banken och Låneverket hvardera komma att hvila
Den i3 Mars f. m.
på särskilda grunder af olika natur och egnade till olika
rörelse, böra dessa verk vara fullkomligt åtskiljda, och låneverket
erhålla underlydande contor i landsorterna, helst ett
i hvarje län, såväl för låntagarnes beqvämlighet, som för
verkets säkerhet, till att kunna granska hvarje hypothek.
Jag var ej närvarande d. x Mars, då Hr v. Troil gjorde
sin motion om Riksg.Cont:s upptagande af lån, för att
användas till utlåning åt jordbruket; jag har sedermera tagit
kännedom derom och förhoppningsfullt funnit, att, till
styrka för min motion, kan jag stödja den på de af Hr v.
Troil med utmärkt skicklighet och sanning framställda motiver.
Yi hafva betraktat samma ämne, men från olika synpunkter;
derföre har en skillnad uppkommit i vidden afhvärderas
omfattning.
Hr v. Troil har ansett tjenligt att grundlägga en statscredit
med småningom ökad tillväxt, för att under fi-edens
lugn bereda tillgångar i farans stund, såsom vilkor för möjlighet
att genom sjelfförsvar bibehålla Sveriges sjelfständighet.
Den af denna orsak tillkomna statscredit har Hr v.
Troil anslagit att användas till understöd åt jordbruket,
utan afseende på, huruvida dess behof dermed uppfylldes
eller ej; ty det har ej utgjort Hr v. Troils föremål. Jordbruket
bör visserligen tacka för hvarje skärf det får, men
är föga hulpet med ett understöd i så ringa scala.
Till ledning för allmänna omdömet, huru industrien
kan hastigt utveckla sig, när den blifver uppmuntrad och
understödd, äfvensom för att visa till hvilken grad jordbrukets
och inre rörelsens lånebehof skola stiga allt mer och
iner, i mån af dess utbildning och stigande produetion, har
jag åberopat ett authentikt factum, nemi. huru en enda industrigren,
den nydanade ullculturen, gjort så hastiga framsteg,
att ensamt pä ett enda contor snart erfordras millioner
för att tillfredsställa dess lånebehof, vittnande om en
betydlig och för fosterlandsvännen glädjefull tillväxt i produetion.
Af detta enda exempel bör man lätt finna, huru
föga några millioner, äfven ett eller annat dussin, kunna göra
tillfyllest för att tillfredsställa jordbrukets och öfriga näringars
lånebehof, än mindre till att befrämja inre röi’elsens och
industriens tillväxt i alla dess gi’enar.
Med en stark öfvertygelse om förslagets stora vigt för
hela nationens väl vågar jag tro, att man ej kan lemna nog
uppmärksamhet deråt. Dess användande till grund för creditrörelsens
ordnande skulle stadga allmänna öfvertvgelsen
om realisationens välgerningar och bestånd, skulle sprida lif
i hela stalski-oppen, till alla äfven dess minsta delar; och
snart skulle vi få se mångfaldiga nya industrigrenar uppväxa
jemte de gamlas utbildning. Jordbruket har visserligen de
sednare 20 åren gjort framsteg, ehuru ej på rätta vägen,
så länge vår boskapsskötsel är till den grad försummad, att
han
-
Den i3 Mars f. m.
handelsvägen årligen tynges af inkommande victualievaror
för liera millioner; detta jordbruk skulle genom ett ändamålsenligt
creditsystem, som besparar det alla omkostningar
oell tracasserier, hvilka nu åtfölja omflvtlningen af räntebärande
capitaler, och som sålunda beredde för denna mödosamma
näring utväg att ostörd få arbeta på sin förkofran
och sina skulders afbetalande; detta jordbruk skulle derigenom
bringas uti en bättre riktning, som snart skulle rätta
ofvanstående missförhållande och innan kort visa ett omvändt
resultat; spannmålsproductiohen, genom riors nyttjande,
snart blifva en så förbättrad vara, att den kunde användas
till upplag och äfven lill export. Det enskilda skuldförhållandet
man och man emellan, den enä medborgarens
beroende af den andra genom borgensförbindelser skulle
blifva utrotade, och samhället vinna oändligen mycket i moraliskt
hänseende, i kraft och stigande fosterlandskänsla. Sveriges
folk skulle vakna upp till ny verksamhet och med lätthet
bära sina skatter; det skulle inom sitt eget sköte filina
tillräckliga tillgångar till välstånd och sjelfständighet genom
uppodlande af våra inneboende krafter; det skulle sålunda
göra allt utländskt lånebehof umbärlig! och onödigt, samt i
män af samhällets fortgående utveckling och bildning skulle
alla vigtiga samhällsreforraer underlättas, sedan grundvalen
till samhällets lycka och trefnad genom ett väl och ändamålsenligt
creditsystem blifvit grundlagd.
Månne dessa fördelar ej vida öfverstiga den nytta, sorn
skulle kunna tillskyndas Sveriges inre välstånd och utveckling
genom äfven de största återeröfringar af Sveriges förlorade
ultramarinska besittningar. Jo visserligen, sedan
den Scandinaviska halfön nu befinner sig i ett lyckligare
skick, än i något tidehvarf tillförne, genom en inbördes förening,
som tillskyndat den dess naturliga gränsor och mera
allägsnat dess fiender.
Mina Herrar! jag har nu redogjort för en del af de fördelar,
det förslag innebär, hvilket jag vågat inför H. R. o. Ad.
framställa. Många flera såväl för enskilda som för det hela,
Staten, skulle jag kunna uppräkna; men det torde vara öfverflödigt,
emedan de ligga i öppen dag och säkerligen inses af
hvar och en, som pröfvat detta förslag, hvarföre jag ej anser
för mig tillbörligt att längre dermed upptaga R. o. Ad:s
dyrbara tid. Jag får blott tillägga, att de omdömen, som
fallas emot införandet af det här föreslagna creditsystem,
säkerligen härröra af ett illa förstådt interesse, emedan det
ej finnes någon medlem i Staten, hvars fördel ej deraf befrämjas.
Jag dröjde i det längsta att göra den nu föredragna
motionen, emedan jag hoppades få hora någon skickligare
upptaga detta niagtpåliggande ämne, för hvars utförande
nu rätta tidpunkten är inne; låta vi den gå obegagnad för4
H. 2g
336
Den i3 Mars f. in:
bi, få vi aldrig ett så gynnsamt tillfälle dertill. Huru många
olyckor hade kunnat vara för Sveriges söner besparade,
om redan vid sednaste realisation å 1800 ett sådant creditsystem
blifvit infördt. Sverige står nu återigen på den lyckliga
punkt att få ordning i sitt myntväsende, och färdigt att
emottaga hvilken förm för creditrörelsen, som nuvarande Ständer
linna för godt att fastställa.
Enär det är R. St. förbehållet att besluta i ett ämne,
som så högligen rörer nationens väl, kan jag ej underlåta
att, min pligt likmätigt, i fäderneslandets namn uppmana
H. R. o. Ad. samt öfriga Stånden, att vidtaga denna tjenliga
utväg, för att, på samma gång de befästa den allmänna
förmögenheten, äfven stadga det enskilda förtroendet och
bereda större liflighet i penningerörelsen, för att ej allenast
afhjelpa den förlägenhet, hvari särskilda medborgareclasser
råkat genom äldre financiella åtgärder eller andra tillfälliga
orsaker, utan äfven för att på ett tidsenligt sätt grundlägga
samhällets utveckling; i hvilka bemödanden R. St. med tillit
och förtroende böra anhålla om K. M:s Nåd. bistånd.
Af nit för den vigtiga sak, jag anser utgöra grundvalen
för fosterlandets lycka, har jag gått alla de obehagligheter
till mötes, hvilka jag kan ådraga mig för det bristfälliga i
mitt framställningssätt, för hvilket jag vågar påkalla 11. o.
Ad:s öfverseende; under det jag vill hafva äran vördsamt
hemställa sjelfva saken till R. o. Ad:s allvarliga och mogna
pröfning.
Då jag ej kan betvifla hos hvarje medlem af Sveriges
nu församlade Ständer ett varmt nit för beredandet af fosterlandets
lycka och sällhet, kan jag ej misströsta, att icke
H. R. o. Ad. äfvensom de andra RiksSt. skola med en verksam
viljas oemotståndliga kraft gripa denna vigtiga sak an,
då verkställigheten blifver ganska lätt.
Anhålles om meddelande till de andra Stånden samt
om remiss.
Frih. Boye, Ludv.: Jag bör först gifva tillkänna, att
jag icke hört mer än några rader af motionärens nu upplästa
anförande, ty det lästes fort och lågt; men jag vill
yttra något om sjelfva motionen. Har motionären i sitt anförande
frångått den, så äro mina anmärkningar obehöfliga;
men, i annat fall, får jag för det första återföra motionären
till det primitiva begreppet af en hypoteksförening. Med
en sådan menas nemi. en förening af flera possessionater,
hvilka, en för alla och alla för en, förbinda sig att ansvara
för vissa skulder. En sådan förening förutsätter naturligtvis,
att delägarne deruti måste känna icke blott hvarandras
personer, utan äfven hvarandras säkerhet. Huru kan man
anse det troligt, att possessionater i Skåne skulle vilja förena
sig med possessionater t. ex. i Gefleborgs län, om hvilkas
egendomar de svårligen kunde äga någon bestämd kännedom*
Det är dessutom en annan orsak, som skulle föran
-
Den j3 Mars f. m.
leda dertill, att man icke inginge i föreningen, utan att den
vore upprättad inom provinsen eller i närheten deraf; denna
orsak är den, alt hvarje delägaie säkerligen sjelf ville deltaga
i valen i afseende å inrättningens förvaltning. Sådant
kunde dock icke stå tillsammans med Riksg.Cont:s befattning
dermed. Jag anser motionen till sin ide', att åstadkomma
hypotheksföreningar, ganska god; men jag tror, att förslaget
i afseende å tillämpningen är misslyckadt, emedan det ej låter
verkställa sig.
Hr Gunther: Jag beklagar, att den siste värde talaren
icke hört mitt anförande; han skulle då på förhand funnit
sig vederlagd uti hvad han nu yttrat. Jag har föreslaget
en allmän hypotheksinrättning, icke förening; och jag
har, till stöd för mitt förslag, åberopat 1023 års FinanceCommitte's
betänkande. Jag har åsyftat, att behofvet för
hela landet måtte afses och icke blott för en och annan
provins. Säkerheten vore naturligtvis större, då delägarne
hemtades från alla provinser i hela Sverige, än då de endast
utgjordes af jordbrukarne i hvar och en provins särskildt.
Några län kunde väl etablera särskilda föreningar, men de
flesta kunde det icke; och jag är säker, att om en allmän
inrättning grundades, skulle den blifva flitigt anlitad såväl
af den ena provinsens possessionaten som af den andras.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Vilh.: Jag skulle ej nu
höja min röst, om jag icke hört fråga väckas, att det skulle
vara omöjligt att verkställa Hr Giinthers förslag. Jag tror
att hvarje stor ide' bör ses från alla sidor, betraktas på alla
sätt. Jag har sett denna på ett; Hr Gunther på ett annat;
Hr v. Troil på ett tredje, som likväl är nära nog öfverensstämmande
med Hr Giinthers åsigt. De hafva stödt sig på
1023 års FinanceCommitte's betänkande, och detta är en så
stor auetoritet, att jag knappt skulle våga bestrida deras satser,
om jag icke i den provins, der jag har min egendom,
satt mig i spetsen för en hypoteksförening efter andra åsigter.
Det är erfarenheten, som skall visa den ena eller den
andra ide'ens företräde; men jag tror, att vi måste visa mycken
fördragsamhet emot alla opinioner, för att komma till
de säkraste resultater. Jag har trott, att enahanda princip,
som ligger till grund för sparbanker, jemväl kan utgöra bas
för hypotheksföreningarna, och efter denna princip är Skånska
hypoteksföreningen inrättad. Men ehuru jag är öfvertvgad,
att denna princip är den säkraste och mest ledande
till målet, vill jag ingalunda bestrida verkställbarheten eller
den möjliga fördelen af lillämpningen utaf den princip, 1823
års FinanceCommitte' antagit; ty jag tager mig än en gång
frihet fästa uppmärksamheten derpå, att det är af största
vigt att i denna fråga, af en så stor och ingripande natur,
taga allas opinioner i noga öfvervägande. Jag tror, lika med
Jfr Gunther, att hypotheksinrättningar, väl ordnade och
3s8
Den 13 Mars f. m.
klokt förvaltade, skola bilda det säkraste stöd för den realisation
, vi alla så lifligt önska.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag vill ej nu yttra mig i
sjelfva hufvudfrågan onr nyttan eller vädan af hypotheksföreningar.
Då jag anmälde mig, hade vi ej hört den siste talarens
åsigter i ämnet. Jag instämmer deruti, att något hör
göras för saken; men jag anser icke Riksg.Cont. böra träda
j förening med enskilda, utan dessa sluta sig till redan stiftade
föreningar.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Mina enskilda
åsigter i detta ämne har jag redan haft tillfälle att
Jemna till allmänheten, och de äro således kända. Nu ville
jag blott yttra mig i anledning deraf, att man åberopat 1823
års FinanceComraitte' såsom nära nog återförande begreppet
till en enda centraliserad hypotheksinrättning, t. ex. i Riksg.-  Cont. Jag får då erinra, att denna Committé' yttrade sig i
en tid, då begreppen i detta ämne voro allt för nya, för att
ännu kunna till någon verksamhet derför väcka enskilda
personers uppmärksamhet. Då framställdes projectet af framlidne
Gr, Wirsen mera för att grundlägga begreppet, än
egentligen i beräkning på någon verkställighet då. Emedlertid
har detta begrepp nu hunnit utveckla sig och hemta
ett säkrare stöd uti erfarenheten från andra länder; och det
gifves intet land, hvarest Staten uppträdt såsom omedelbar
hypothekslångifvara, utan privata, understödda af Staten vid
inrättningarnas anläggning och fortgång, hafva åtagit sig denna
rörelse. Sålunda hafva nu jemväl hos oss hypotheksföreningar
bildat sig i Skåne och Westergöthland. Jag vill ej
upptaga frågan, huruvida sparbanksprincipen bör med hypotheus)
nrättningarne förenas eller icke. Jag tror, att båda
äro välgörande, fast jag ej anser dem nödvändigt behöfva
vara förenade med hvarandra. Då emedlertid de inrättningar,
som bildat sig, tillämpat denna princip, kommer erfarenheten
att säkrast afgöra frågan. Men emot ideen att centralisera
den ifrågav. inrättningen förekommer den omständighet,
att det är ett hufvudsakligt och vigtigt vilkor för
beredande af förtroende för dessa inrättningar, att de stå under
allmänna lagen, och att inga hinder möta för möjligheten
att på executiv och skyndsam väg göra sin rätt gällande,
Men om man uppdroge inrättningens functioner åt ett
R. St:s Verk, ägde man, i händelse det icke fullgjorde sina
åligganden, ej den fullkomliga visshet att kunna lagligen uttaga
sina rättigheter, sorn är af så stor vigt. Af denna anledning
anser jag, att Hr Giinthers motion ej med fördel låter
verkställa sig, Jäg anhåller, att dessa anmärkningar må
åtfölja remissen.
Hr Gunther; Till svar på den anmärkning, att det
vöre bättre, att enskilda förenade sig om inrättningar af ifrågavarande
slag, än att Slaten dermed ginge i befattning, får
Den i3 Mars f. m.
jag blott invända, att det icke är tänkbart, att hypotheksföreningar
kunde uppstå i alla provinser, och en stor del af
Sverige skulle sålunda ej komma i åtnjutande af det fördelaktiga
amorteringssystemet. Att det af mig föreslagna sättet
icke i andra länder blifvit iakttaget innebär intet skäl emot
mitt förslag, emedan förhållandena här, både i anseende till
landets vidd, befolkning och tillgång på capitaler, äro helt
och hållet olika emot i andra länder. I afseende å den anmärkta
svårigheten att indrifva sina fordringar från ett publikt
verk, får jag förklara, att jag tvärtom anser det lättare
kunna verkställas från ett sådant, än från en privat inrättning,
helst capitalet aldrig skulle kunna uppsägas, utan
frågan endast vore om räntans betalande, och hvilket åter
ett allmänt verk synes böra kunna lättare fullgöra än en
enskild association. Jag fortfar således att yrka bifall till
mitt förslag, på det att hvar och en må komma i åtnjutande
af de påräknade fördelarna.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Tvenne den siste talarens
framställningar får jag upptaga till besvarande. Den ena är den ,
att han förmenat, att allmänna verk innebära större grad af säkerhet
och förtroende än enskilda. Jag tror tvärtom, att i
alla länder är den enskilde, som står under allmänna lagen,
bättre accrediterad, än publika inrättningar, som icke lyda
under denna lag. Den andra den värde talarens erinran valden,
att de mindre provinserna svårligen skulle kunna etablera
egna hypotheksforeningar. Jag erkänner det; men jag
Ser inga svårigheter dervid, att ju dessa mindre provinser kunna
sluta sig till de föreningar, som ligga dem närmast. Jag
linner intet interesse för dessa att förskjuta ett sådant erbjudande.
Om t. ex. Norrland, der det visserligen blefve svårt
att tillvägabringa en egen förening, slote sig till Gestrikland,
Upland eller Nerike, så ser jag inga hinder för, att icke det
kunde låta sig göra. Jag kan således icke inse den fara, motionären
tyckes frukta.
Remitterades till BancoUtskottet.
Föredrogs ånyo Frih. Kantzous, Joli. Alb., den 3 dennes
e. m. på bordet lagda motion om inbjudning till enskilda
actieägare att deltaga i R. St:s Bank och dess rörelse.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har redan en gång föruttalat
emot det ifrågavarande förslaget, då det vidrördes i en annan
motion. Nu får jag först fästa Ståndets och Utsk:s uppmärksamhet
på ett hinder, som jag finner för motionens upptagande.
72 §. Reg.F., om hvars oförändrade bestånd någon
fråga numera icke äger rum, stadgar nemi.: ”ägande
lt. St. allena rätt att genom Banken utgifva sedlar, som
för mynt i Riket må erkännas.” R. St. äga således denna
j-ätt uteslutande, och den utgör en väsendtlig del af Bankens
functioner. Ordet ”allena” skulle genom antagande
23o
* -
D c ri 13 Mars f. m.
af motionärens förslag ej hållas i tillbörlig helgd; och jag
hemställer således, om något annat än Constit.Utsk. kan upptaga
frågan. Men då jag är oviss, huru denna formfråga
bedömes, öfvergår jag till några anmärkningar i hufvudsaken.
Jag har bestridt privata actieägares intagande i Banken;
och må det nu tillåtas mig att uppgifva, huru jag föreställer
mig, att dermed skulle kunna komma att tillgå.
Jag ber motionären emottaga min försäkran, att jag icke tror
hans mening hafva varit sådan; men lagstiftaren är skyldig att
förutse och taga i pröfning, hvad som kan hända. Den
angifna fördelen för Banken skulle bestå deri, att dess x-eella
fond vunne tillökning och styrka genom enskilda insättningar
af silfver. Detta är visserligen ett sätt; men det gifves
ett annat, som vigare leder till samma mål, och det är, att
låta Banken sjelf förse sig med dét silfver, hon kan behöfva.
En person sätter t. ex. in i Banken iooo R:dr i sedlar och
uttager derför silfver. Nästa dag bär han det åter till Banken
och erhåller derför en actie, som han tredje dagen belånar
i Banken till fulla beloppet. Han är då actieägare,
men Banken har ej bekommit ett korn silfver mera, änden
hade förut; och genom täta förnyanden af en sådan operation
får speculanten så många actier han behagar, utan att
Bankens silfverfond i ringaste mån förökas, hvilket dock.
skulle vara ändamålet med actieägares intagande. Jag förutser,
att Banken genom den föreslagna åtgärden kan få utländska
capitaler; men jag kan ej inse någon nytta deruti,
att räntorna gå ur landet, om ej denna förlust motväges af
en utaf capitalerna framkallad stigande industri, och sådant
är alltid problematiskt.
Slutligen får jag framställa en betänklighet, som jemväl
torde vara förtjent af eftersinnande. Det förefaller mig
nemligen oförklarligt, att då vi äga en lag, som berättigar
hvar och en att stifta privatbanker, hvarföre capitalisterna
icke hellre söka draga nytta deraf. När de försmå detta,
men föreslå att komma in i Statens Bank, frågar jag, om
det icke ser ut, som skulle de vilja draga vinst på Statens
penningar Jag fritager motionären för en sådan afsigt, men
har trott mig skyldig fästa uppmärksamheten på detta förhållande;
och jag hemställer till motionären, om icke de capitalister,
som eftersträfva att i StatsBanken inträda såsom
delägare, vunne samma ändamål, om de i stället upprättade
en privatbank vid sidan af Statsbanken. Jag tror, att allmänheten
derför skulle vara den högligen förbunden.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må åtfölja till vederbörligt
Utsk., så framt formfrågan ej lägger hinder i vägen
för en remiss.
Frih. Cederström, Jac.: Då jag begärde motionen
på bordet, var det för att bestrida remiss derå, emedan den,
i dess dåvarande skick, var grundlagsstridig. Nu är den deremot
sålunda förändrad, att motionären derifrån uteslutit sitt
Den i3 Mars f. ni.
förslag om actieägares ombutls deltagande i Bankens styrelse.
Motionen innehåller nu ej ett ord, sorn kan gifva anledning
till livad den siste talaren derom yttrat i afseende å formen;
ett är sedlar och annat är actiebref. Hvad sjelfva frågan beträffar,
vill jag endast framställa ett exempel. Om jag hos
en handlande, hvarsgiörelse drifves med 12 procts vinst, insätter
10,000 R:dr smetl rättighet att til! fullo hos honom belåna
depositionsbeviset mot 6 procts ränta, och jag sålunda
för detta uttager ett lika belopp, som jag dagen förut insatt,
men får beräkna del i vinsten för hela året i mån af
de insatta penningarna, som jag likväl icke varit utaf med
mer än en dag, skulle 6 proc. blifva min fordran vid årets
slut. Om jag sålunda fortsätter insatserna och genast belånar
actiebrefven, kan jag ju snart innehafva en högst betydlig
summa i sådana och få beräkna mig del i vinsten efter
100,000-tals R:dr, oaktadt jag i sjelfva verket icke har användt
derför mer än en obetydlig valuta. Hos enskild man
eller Banken är förhållandet lika, om den enskilde äger lika
soliditet. Banken skulle på det sättet förlora sin vinst, utan
att den ringaste fördel henne i stället tillskyndades. Ty hvad
styrka bereddes väl Banken genom insättningar mot actiebref,
som några dagar efter linge till fulla beloppet i Banken
belånas? — Förslaget för den händelse, att Banken gjorde
förluster, så att insättningar af actieägare ifrågakomme,
låter, som skulle motionären dock i något velat gagna; men
hvar skulle man väl träffa actieägaren, då actiebrefven naturligtvis
skulle ställas på innehafvaren, eller viss man eller
ordres? Banken kunde således af den föreslagna åtgärden aldrig
påräkna någon vinst, men väl en säker förlust. Jag afstyrker
altså förslaget.
Frih. Rantzou, Joh. Al b.: En hufvudsaklig anmärkning
vid min motion är den mot dess behörighet till remiss.
Jag bestiider en sådan åsigts riktighet och vågar tro, att Hr
Gr. o. Landtm, så mycket mindre kan dela densamma, som
min motion icke allenast till R. o. Ad. framställts utan något
af Hr Landtm, gjordt tillkännagivande, alt den vore
mot grundlagen stridande, utan äfven blifvit till förnyad föredragning
på bordet begärd och således redan undergått den
genom våra former fastställda första behandling. Då jag dessutom
vid motionens första föredragning opåmindt anmält min,
af R. o. Ad. jemväl bifallna, anhållan , att ur mitt anförande
få borttaga den mening, som skulle syfta att medgifva
enskilda actieägares ombud inträde i Bankens styrelse och
förvaltning, såsom icke förenlig med nuvarande 72 §. Reg.-  F., och derjemte lillkännagifvit mig ämna i annan väg väcka
nämnde fråga, ser jag ej, huru jag grundlagsenligt kan betagas
min rätt alt få till BancoUtsk. meddelade de åsigter,
Sorn innefattas i min motion, och hvilka, utan en enda bokstafs
förändring i grundlagen, kunna, derest de godkännas,
23a
Den i3 Mars f. m.
i reglementarisk form communiceras Bancostyrelsen till efterrättelse.
Innan jag upptager till besvarande de ytterligare anmärkningar,
som blifvit framställda mot min motion, anhåller
jag att genom Hr Gr. o. Landtnäs proposition till R.
o. Ad. få blifva förvissad, att jag icke förnärmas i min yttranderätt
och att min motion äger egenskap att kunna remitteras.
Frih. Boye: Jag kan ej förmå inig, att så straxt öfvergifva
min mening i afseende å formfrågan. Jag får dock
på förhand förklara, att jag skall vara nöjd med det förklarande,
Hr Gr. o. Landtm, behagar meddela; men jag anselmina
åsigter icke vederlagda.
Bland de skäl, man anfört för actieägares intagande i
Banken, förekommer liufvudsakl. det, att Banken skulle
komma att innebära en större säkerhet derigenom, attactieägarne
korame att stå under allmänna lagen. Gud skall veta,
att detta skäl förefaller mig jemmerligt svagt. Jag har
förut sagt, att jag ej kan begripa, huru man skall få rätt
på actieägaren, när Banken behöfver honom; och man torde
likväl medgifva, att man måste få rätt på honom, om
han skall kunna tvingas att betala. Ett annat skäl, som
blifvit anfördt, är det, att Bankens fond genom det föreslagna
inträdandet skulle förstärkas; men om man antager,
hvad Frih. Cederström påstått, att motionären ej begärt del
i Bankens styrelse, så följer deraf, att actieägarne ej kunde
anses skyldiga att ansvara för sedlar, som utan deras hörande
blifvit utgifna, och hvilka de således icke förbundit sig
att godkänna. Jag åsyftar reda i begreppet, då det deremot
vill synas, som man å andra sidan endast söker intrassla det.
Så länge ordet "allena” i 72 §. står qvar, skola actieägare
antingen uteslutas från allt deltagande i sedelutgifningen, eller
ock är motionen olaglig.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Hvad formfrågan beträffar,
kan man väl ej tvifla, att ju icke motionen är grundlagsenlig,
enär Hr Gr. o. Landtm, upptagit densamma, låtit
bordlägga den och nu föredragit motionen till öfverläggning.
Jag har genomläst motionen och finner den, i det förändrade
skick hon nu äger, fullkomligt laglig, enär den blott
åsyftar att få i Banken insätta capitaler, för att, i mån deraf,
med henne dela vinst eller förlust. Jag tror, att de arne
sista talarne, som yttrat sig emot motionen, egentligen fästat
sig vid de möjliga missbruken; och jag fruktar, att motionären
sjelf dertill gifvit anledning, då han föreslagit, att de
erhållna actierna för gjorda silfverinsättningar må få till fulla
beloppet belånas. Häraf synes missbruk kunna uppkomma;
och det vill föx-efalla, som skulle man derigenom utan capitaler
kunna förvärfva sig actier i Banken, Men för detlel
ak
-
Den i3 Mars f. m.
233
aktigheter kunna upptäckas, bör man icke förkasta det goda,
utan endast afskilja misstagen. Min öfvertygelse är den,
att realisationens bestånd säkrast tryggas derigenom, att Banken
, i förening med det enskilda interesset, ställes under
lagen.
Man har undrat öfver, att de, som söka inträde i Banken,
icke lika gerna kunna finna sig vid att inrätta privatbanker.
Jag finner det icke underligt, att man i Statsbanken
vill använda små silfverqvantiteter, som icke äro tillräckliga
för att bilda enskilda banker; och dessutom kunna
flera pä detta sätt vilja begagna sina capitaler, utan att kanna
tillfällen att med hvarandra associera sig. Derjemte är
det klart, att såväl låntagare sorn långifvare hellre begagna
en äldre och solid inrättning, än desöka nya, som icke kunnat
binna stadga sig.
Man har såsom skäl mot motionen vidare anfört, att
man ej kunde få rätt på actionärerna, i fall Banken behöfde
fordra något af dem. Jag föreställer mig, att det är tydligt,
att actionärerna skulle behörigen inmatriculeras i särskilda
böcker, på samma sätt som delägare i enskilda bolag;
att actierna, ställda på viss man eller ordres, ej utan Bancofullmägtiges
tillstånd finge transporteras på annan viss man,
och att det således skulle visa största oaktsamhet, om ej Banken
kände sina actionärer. Hvad angår anmärkningen, att
actionärerna icke skulle kunna förbindas deltaga i Bankens
möjliga förlust, derföre att de ej deltaga i dess styrelse, får
jag erinra, att actieägaren uti det insatta silfret redan lemna!
Banken en pant, som den vid inträffande behof, i fall
actionären icke framställer sig, kan i förhållande till beloppet
använda; och det sålunda disponerade afskrifves i actieägarens
enskilda räkning med Banken. Man bar sagt, alt
actieägarne skulle vinna på Bankens penningar. Jag vet ej,
huru det skulle gå till, att utdelningarna blefve större än i
mån af det insatta silfret; och en sådan utdelning åter vore
väl icke mer än billig, då actieägarne tillsläppt del i den
fond, hvarpå Banken grundar sin rörelse. Jag tror, att åtgärden
är af högsta vigt, emedan den bringar Banken under
allmänna lagen; ty om försök gjordes af en större sedelutsfiippning,
skulle actieägarne säkerligen instämma Bancofullmägtige
inför vederbörlig domstol, der dessa ålades ansvar,
i fall fonden funnes försämrad. Jag tillstyrker bifall till motionen,
likväl med den inskränkning deri, att yrkandet om
belåningsrätts medgifvande åt actierna ur förslaget må försvinna.
Frih. Cederström: Man synes helt och hållet förbise
sjelfva ämnet och sväfva efter en hop nya rättsförhållanden,
der sådana icke behöfvas. Hvad är väl hvarje sedelinnehafvare
annat än en actieägare i Banken? Men han fälej
multiplicera valören genom att insätta den ena dagen och
4 11. 3o
a34
Den i3 Mars f. m.
uttaga den andra. Ilan äger icke att uttaga mera, än hvad
lian en gång insatt, oell detta mot samma sedlar, som han
då bekommit. Enligt förslaget kunde actieägaren, på sätt
jag förut omtalat, multiplicera sin insats, utan att derför
tillskjuta nya capitaler. Man har ansett det lätt att få lätt
på actionären och sagt, att actiens öfverlåtande på annor
man skulle bero af Bankstyrelsens pröfning. Sådant låter
sig icke göra, ty actien blefve då icke belånbar eller antaglig
i enskilda rörelsen; och detta är dock grunden för all
actierörelse. Actierna måste således vara ställda till innehafvaren
eller ordres och kunna transporteras på hvem som
helst, emedan actien, lika med sedeln, måste vara en gällande
representant af det insatta myntet. JNar nu dessa actiebref
få belånas, inträffar icke annat, än hvad ända från
1668 ägt rum, att nemi. Bankstyrelsen äger rätt att belåna
silfver, men icke skyldighet att återlemna mer, än hvad sorn
blifvit insatt. Man har sagt, att actieägaren kunde stämma
Banken, om han icke fick sin rätt. Hvarföre kan icke hvarje
sedelhafvare lika väl göra det? Hvarföre skulle actionären
äga prioritet?
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Hvad först angår frågan
om motionens remiss, får jag, i detta afseende förenande mig
med motionären, endast fästa uppmärksamheten på ett härtill
lämpligt prejudicat, det nemligen, att, då K. M. vid 1823
års Riksdag till R. St. öfverlemnade den då nedsatta FinanceCommitteens
betänkande, samma betänk., undertecknadt bland
andra af vår nuvarande Hr Landtm., hänvisades till Stats- och
BancoUtsktn, ehuru deruti hemställdes, icke blott att enskilda
actieägare skulle inträda med sina capitaler i Bankens
rörelse, utan äfven deltaga i dess styrelse och förvaltning,
för hvilken händelse till och med de reglementariska föreskrifterna
voro i betänk, upptagna. Då således 1823 års
financeförslag, i enahanda, ehuru långt vidsträcktare syftning,
än Hr Frih. Kantzou’s, icke ansetts involvera någon
förändring i 72 §. Reg.F., så lärer ock Hr Gr. o. Landtm,
finna den emot motionens behörighet till remiss gjorda anmärkning
böra förfalla.
Beträffande sjelfva saken, har deruti endast en enda
anmärkning af vigt blifvit framställd, den nemi. mot actiernas
belåning. Jag kan ej finna annat, än att denna dansid
kunde borttagas och likafullt allt det öfriga af Frih.
Kantzous förslag qvarstå, utan att derföre förslagets princip
i någon mån rubbas eller är vederlagd. För min del kan
jag likväl icke inse de stora vådorna af den ifrågasatta belåningsrätten.
Den skulle naturligtvis icke äga rum under
andra vilkor, än belåningen på öfriga publika papper, mot
revers, mot borgen på viss tid och med ränta. Bancostyrelsen
skulle väl, i detta som i andra fäll, äga rätt att vägra
belåningen, om Bankens tillstånd ej tilläte den. Om
deremot Banken ägde penningar oförräntade inne, synes det
Den i3 Mars f. m.
a33
icke vara farligare att utlåna dessa till en participent i Bankens
egen fond och emot hypothek af en räntebärande actie,
än till någon annan, helst då man derjemte genom reversen
hade säkerhet i låntagarens öfriga egendom och i hans person.
Styrelsen skulle dessutom kunna ställa dessa belåningar
på kort tid och efter omständigheterna samt, derest missbruk
dermed skulle idka, indraga desamma. Men äfven om jag
förutsätter, att de flestas actieägare skulle belåna sina actier
i Banken, qvarstode dock alltid den fördelen, att Bankens
silfverfond ökades med actietillskottet och rörelsecapitalet i
förhållande dertill. Man har sagt, att Banken kunde sjelf
draga fördel af en utvidgad lånerörelse och ett ökadt rörelsecapital
och att den ej behöfde dela vinsten häraf med enskilda
actieägare. Men hvarmed skulle då Banken anskaffa
sig silfverfond för ett ökadt rörelsecapital? Hvarmed skulle
den köpa det nya silfret? Hennes enda tillgång härtill är
banco vinsten; men huru långt förslår väl den? Och om man
vill öka penningestocken i större förhållande, finnes ingen
annan utväg, än enskildas tillskott emot actier. En annan
fördel, och en ganska vigtig, är det inflytande, de enskilda
actieägarnes ombud säkerligen skulle komma att utöfva på
Bankens förvaltning. Jag kan ej annat förmoda, än att Frih.
Rantzou uti grundlagsenlig väg föreslår, att gifva de blifvande
actieägarne del i Bankens styrelse. Deruppå lägger
jag stor vigt. Jag tror nemligen, att om sunda förvaltningsprinciper
skola lyckas att göra sig gällande uti Bancostyrelsen,
måste methoden att sammansätta denna sednare medelst
fullmägtige från alla fyra RiksSt:n, förändras, och R.
St. icke tvingas att välja styresmän i Banken, utan afseende
på deras för detta värf erforderliga egenskaper. Om deremot
actieägarnes ombud komme att deltaga i denna styrelse,
så är det att hoppas, att personer skola der placeras
med vana att sköta affärer; och detta är för en bankförvaltning
af en oberäknelig nytta. Man har sagt, att missbruk
skulle blifva en följd deraf, att Bancostyrelsen icke finge
reda på actieägarne. Jag kan icke erinra mig annat, än
att motionären föreslagit, det actierna skulle ställas på viss
man eller ordres; att actieägarnes namn skulle inmatriculeras
och transport icke gälla utan förutgången anmälan och
dertill gifvet tillstånd af Bancostyrelsen. Så menar jag, att
föreskriften är för Franska Banken, der jag åtminstone med
säkerhet vet, att actierna äro ställda på viss man eller ordres.
I öfrigt är det ju R. St., som skola upprätta det contrakt,
enligt hvilket de enskilda actieägarne skulle inträda i
Banken. Det beror ju då jemväl af Ständerna att föreskrifva
sådana vilkor, som tillräckligt trygga Banken; och ehuru jag
för min del, såsom jag ofvan yttrat, icke anser actiernas
belåningsrätt medföra någx-a vådor, kan den ju, om man så
behagar, borttagas, för att afvända skriket deremot.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.: Jag hade ej be
-
Den i3 Mars f. m.
gärt ordet i denna vigtiga och stora financefråga, om jag
bland dem, som yttrat sig deröfver, funnit någon mer än
motionären sjelf, med hvilken jag ej vågat mäta mig i förmåga
att uppfatta ämnet. Hvad först angår formen, hyser
jag den mening, att remiss icke kan vägras, och går således
genast att yttra mig i hufvudsaken. Man har mera hållit
sig vid detailler än vid principen. Jag vill endast hålla mig
vid denna sednare, och jag skulle icke våga vidröra den,om
jag vore lika ömtålig, som en och annan, för dagens opinioner,
läte dem bestämma mina åsigter och icke dristade
mig att bekänna andra än dem, som för dagen cajoleras.
Jag anser den princip, som ligger till grund för motionen,
vara, jag vill icke säga orättvis, men för oss och våra förhållanden
obehöflig i sin tillämpning. Jag vet visserligen,
att personer, med utmärkta insigter i detta ämne och bland
dem äfven vår nuvarande Hr Landtm., hvilka utaf K. M.
fått sig det Nåd. förtroende uppdraget att undersöka och utreda
våra financers tillstånd, uti det betänkande, de år 1823
afgåfvo, tillstyrkte enskilda actieägares inträde i Banken;
men detta skedde i en tid, då någon annan utväg icke påtänkts
för att anskaffa det silfver, som ännu fattades i Bankens
hvalf, för att kunna inlösa dess sedlar. Ständerna antogo
likväl icke detta betänkande, och Konungen gillade det
icke heller. Man sökte och fann en annan väg för att hinna
målet. Nu är det upphunnet. Bankens fond är förstärkt
och så, att den kan öppnas till vexling hvilken dag som
helst; och jag begagnar detta tillfälle att förklara, det jag
icke det ringaste fruktar de faror för en häftigare silfveruttagning,
som man här förespeglat. Jag är fullt öfverlygad,
att istockholm icke finnas penningeägare , som viddess
öppnande kunna uttaga sammanräknadt två millioner riksdaler
i silfver. Då jag således är öfvertygad, att Banken icke beliöfver
enskildas biträde och credit att upprätthålla sin egen
och inlösa sina utelöpande förbindelser i den mån de till inlösen
presenteras; hvarföre då ingå på en princip, som i sin
tillämpning endast komme att på privata öfverlåta en del af
den vinst, Banken sjelf kan och bör odeladt tillgodonjuta?
Om det verkligen finnes så stora capitaler, att de kunde förstärka
Statsbankens soliditet, hvarföre ville ägarne deraf dela
vinsten med Statsbanken? Hvarföre bilda de sig ej egna banker
bredvid Statsbanken? Är enskilda crediten så stor, att
dessa kunna bära sig, och är Statsbanken så utan alla garantier,
som den värde motionären vill inbilla oss, så komma,
efter naturliga förhållanden, de privata bankerna att
qvarstå, och Statsbanken ramlar. Låt dessa mägtiga capitalister
på detta sätt strida med Statsbanken och försöka,
hvilken som är starkast. Man säger, att så länge Banken är
Statsbank, har den ej samma credit, som den skulle äga, om
enskilda personer finge del deri, och följaktligen äfven uti
styrelsen. Men då actierna icke finge uppgå till så stort be
-
Den i3 Mars f. ra.
lopp, att pluraliteten läge hos de enskilda acticägarne, begriper
jag ej, hvad vinsten vore med denna åtgärd; men väl
inser jag vinsten å actieägarnes sida, och denna synes mig
vara hufvudändamålet. Det är lagarna för Banken och Bankens
förmåga att på dagen lösa in sina sedlar, sorn bestämma
dess credit, och intet annat. Det har måhända förundrat
manga, likasom det förundrat mig, att en Bank, som haft moratorium
ända sedan 1818, ändå kunnat under tiden hafva
sådan credit, att dess sedlar bibehållit nästan ett oförändradt
värde i förhållande till de inhemska produeterna; men just
detta phenomen, mina Hrr, visar, att en Banks credit icke
står, i afseende på förhållandena inom landet, i samina kathegori
som till de varor, hvilka skola köpas på främmande
handelsplatser, och att det egentligen är i afseende på dessa,
som det är angeläget att noga beräkna qvantiteten af det
silfver, som finnes i dess hvalf. Bankens credit inom landet
beror fastmera derpå, att de sedlar, den utgifter, af Statsmagterna
förklaras lika med mynt och att det såsom sådant
i Kronans uppbörd emottages. En Bank skulle till och med,
i afseende på inre rörelsen, utan metallisk valuta kunna obehindradt
röra sig, endast Statsmagten erkände dess sedlar i
uppbörden; den allmänna rörelsen kunde då icke undvara
dem, och deras värde vore helt och hållet oberoende af deras
förhållande till någon silfverfond. Men för de yttre förhållandena
är silfverfonden nödig, ehuru någon annan proportion
för den i förhållande till sedelemissionen icke kan
positivt bestämmas annorlunda, än att en solid Bank aldrig
skall sätta sig utur tillfälle att på dagen inlösa de sedlar,
som presenteras; och i förhållande härtill måste dess functioner
bestämmas och dess lånerörelse efter behofvet utvidgas
eller inskränkas. Vid detta af mig upplysta förhållande ser
jag ingen vinst för Statsbanken, men väl för den enskilde
att få inträde der. Jag afstyrker sålunda på det högsta motionen.
Med detta mitt yttrande har jag likväl icke velat
bestämma Statsbankens företräde framför privatbanker. Om
detta företräde tvistas ännu i hela verlden, och utgången af
striden han ej bestämmas, förrän erfarenheten gifvit utslag.
Men det vissa är, synes mig, att då man äger en Statsbank,
bör man ej lättsinnigt skänka bort dess vinst åt enskilda,
minst i ett land, der den så väl behöfves till styrka för realisationen
och understöd åt näringarna.
Gr. Cronhjelm: Ju flera gånger Frih. Cederström i
dag yttrar sig, desto tydligare finner man, att han anser de
garantier, Banken nu äger, fullkomligt tillräckliga; och jag
vet då icke, hvartill den nya redactionen af 72 §. Reg.F.,
hvilken likväl Frih. försvarade såsom cn behöflig och ytterligare
garanti, skulle tjena. Frih. har sagt, att inga nya rättsförhållanden
och ingen ny säkerhet behöfves. Jag troi- visst
ock, att så är; men om principen, som ligger till grund för
motionen, är riktig, böra vi godkänna den; det beror på
a38
Den i3 Bl ars f. m.
Utsk. att undersöka, om dess tillämpning nu ur behöflig.
Jag tror icke, att vi ovilkorligen behöfva andra garantier än
dem vi äga; men många finnas, som tro motsatsen, och
dessa behöfva lugnas. Mig synes motionärens förslag vara
ett ganska säkert medel härtill. Ett är Bankens fondsäkerhet;
ett annat är Bankens styrelsesätt. Då Frih. Cederström
försvarade sin besynnerliga motion om rätt till prestationer
in natura, anmärkte han, att det ej fordrades litet, för alt
trygga en Bank, och att ett väsendtligt vilkor för realisationens
betryggande vore, att Bankens styrelse öfverlemnades
till sakkunniga personer. Då detta behof ännu står qvar,
hemställer jag, om icke åtminstone någonting motsvarande
kunde vinnas derigenom, att man förbunde enskildas inleressen
med Bankens. Det vill synas, som skulle en egen ovilja
finnas emot motionen. Då den innebar förslag, att aclieägarne
jemväl skulle få del i Bankens styrelse, tadlade man
sådant och invände, att det vore grundlagsstridig!; nu, då
förslaget i denna del är borttaget, säger man, att åtgärden
icke medförde någon säkerhet, om actieägarne icke jemväl
vunne delaktighet i styrelsen. Hvad Bankens soliditet beträffar,
tror jag visst, att Banken kan vexla utan den föreslagna
garantien; men det är möjligt, att opinionen i landsorten
är den, att Banken icke äger en sådan soliditet, och
jag tror, att förslaget skulle, emot en sådan opinion, vara af
god verkan: det blefve ett medlingsförslag emellan dem som
tro och dem som icke tro.
Frih. Cederström har upprepat sin erinran, att man
med en liten fond skulle kunna multiplicera sin delaktighet
i Banken; men möjligheten deraf skulle grunda sig på förutsättningen,
att actierna tillerkändes full bélåningsrätt; och
detta har jag angifvit såsom ett missbruk. Bien om Frih.
considererar, att actien endast blefve ett contract emellan
Banken och enskilda, som berättigade innehafvaren att, i
mån af det insatta beloppet, deltaga i Bankens vinst och
förpligLade honom att i samma mån vidkännas dess förlust;
om han vidare erinrar sig, att jag påstått, det actierna skulle
ställas på viss man och endast med Bankstyrelsens begifvande
finge transporteras; så tror jag, att han måste medgifva,
det inga multiplicationer kunna aga rum och icke heller någon
svårighet att finna actieinnehafvaren. Frih. har uppställt
en jemnförelse emellan Bankens sedelhafvare och de föreslagna
actionärerna och trott, att de sednare lika väl kunna stämma
Banken som de förra. Hittills har sådant åtminstone
varit omöjligt och blir det säkert ännu länge; ty de, som
hafva båda Statsmagterna emot sig, lära väl icke hafva att
påräkna någon framgång i en sådan process. Jag tillstyrker
bifall till motionen, såsom till sin princip riktig, och
lemnar till Utsk. och B. St. att afgöra, om de garantier,
den åsyftar, nu äro behöfliga eller icke.
Hr Hegardt, Christian Bernh.: Jag har icke begärt
Den i3 Mars f. m.
23(J
ordet för att ingå i någon granskning af förslaget, emedan
jag föreställer mig, att det Utsk., hvartill jag förmodar, att
frågan remitteras, skall så behandla den, att intet återstår
till förslagets vederläggning; men då man har åberopat 1822
års FinanceGommitte', hvaraf jag hade äran vara ledamot,
vill jag, i afseende å förhållandet dermed, lemna några upplysningar.
Jag är häruti likväl till en del redan förekommen
af Frih. Ehrenborgh. Det är ganska sannt, att Committeens
betänk, innehåller alternativet af privata actieägares
inträdande i Banken; men den tiden var Bankens ställning,
såväl för allmänheten som Committeen, en fullkomlig
hemlighet. Det var först vid i8a?> års Riksdag, som dess
ställning blef bekant. Committeen mäste handla efter gissningar,
ang:de redbara fondens belopp. En ledamot af Committeen,
frami. Statsrådet Schwan, hade väl såsom Bancofullmägtig
inhemtat kännedom om förhållandena; men han
var bunden af tysthetsed och kunde endast gifva vinkar om
verkliga tillståndet. Committeen kunde dock förmoda, att
Banken, för att börja utvexling, hehöfde förstärkning, och
på det denna skulle kunna till vägabringas utan uppoffringar
af Nationen var det, som förslaget gafs, att enskilda actieägare
skulle kunna få tillskjuta med en eller annan million.
För realisationen ansågs denna åtgärd ingalunda behöflig,
utan blott såsom ett nödfallsmedel för vinnande af tillökning
i Bankens fond. Jag gaf dock aldrig min röst tili detta
beslut. Men alt nu vilja åberopa detta förslag, sedan öfver
tio år förflutit och Banken derunder ökat sin fond med
Öfver två millioner riksd. silfver specie, sedan förhållandena
sålunda ändrat sig derhän, att Banken nu är en af de solidaste
i Europa; dertill finnes intet skäl. Blott sedan sista
Riksdag har Banken i ulla afseenden förbättrat sin ställning;
och hvarföre då nu inbjuda enskilda, ej att uppoffra eller
riskera, utan blott att med Banken dela dess vinst. Det ligger
i det enskilda interessets natur att endast sträfva efter att
öka ögonblickets vinst. Alla privatbanker åsyfta mer och
mindre att endast bringa dividenden allt högre och högre.
Och hvad som kan hända om femtio år, det behöfver den
enskilda actieägaren icke frukta; då är han borta, har sålt
sin actie, men Staten står qvar och får vidkännas förlusterna.
Det gifves tvenne garantier för realisationens bestånd,
som äro bättre än alla lagförslag och alla projecter. Dessa
garantier äro: sakernas naturnödvändighet och förtroende till
vår ärlighet. Den första vinnes derigenom, att vi visa, det
vi följa förfädernas lära: att hålla hvad vi lofvat; den andra
dermed, att vi börja vexlingen, ty sedan den en gång
är börjad, vore den magt beklagansvärd, som ville försöka
ett lika våldsamt tillgrepp och användande af Bankens credit
sorn det, hvilket år 1809 ägde rum. Denna magt skulle
falla tillika med Banken.
Frih. Cederström: Det är med ledsnad, jag åter nöd
-
2^0
Deli i3 Mars f. m.
gas upptaga tiden; men jag är dertill föranledd af Gr. Cronlijelms
yttrande. Han liar trott, att jag i mina anmärkningar
mot Frih. Kantzou’s motion kunnat upptaga andra principer
än dem, hvilka i motionen innefattas. Om Gr. Cronhjelm
nu vill förändra dessa, lärer sådant icke föranleda något
afseende, enär motionstiden nu är förbi. Motionen lärer
således nu få qvarstå sådan den är.
Gr. Cronhjelm har förundrat sig öfver, att jag kunnat
tillstyrka förändring af 72 §. Reg.F., fastän jag sagt, att
Banken alltid stått under lagen. Om han genomläst och
jemnfört BancoOrdn. med vår Constitution, skulle han funnit,
att stadgandet uti denna §., oförändrad, bildar en lucka
i tillämpningen af grunderna för Sveriges lagstiftning,
derifrån jag liemtat anledning att tillstyrka förändringen,
helst uti all vårt lands lagstiftning båda Statsmagterna böra
äga lika del. Delta har för mig utgjort grunden för mitt
tillstyrkande af förändringen. Jag har velat yttra detta, på
det man ej af Gr. Cronhjelms framställning skulle taga sig
anledning förmoda, alt jag begått någon inconsequens genom
mitt tillstyrkande af förändringen, eller dervid förbisett
grunderna för ordning i Svensk lagstiftning.
Hr Reenstjerna, Svante, uppläste följande:
Det af Frih. Rantzou utgångna förslag N:o 2, rörande
enskildas inträde såsom actieägare uti Banken, synes mig förbundet
med faror, vida större, än de deraf bärflytande lör*
maner. För mig synas farorna blifva Nationens och förmånerna
actieägarnes samt deras beredvilliga commissionärers.
Säkerligen skulle uti detta ögonblick utländingar med contant
förmögenhet genast anmäla sig; och jag är ganska förvissad,
att de inom liufvudstaden ej skulle sakna det commissionärsbiträde,
som på allt sätt sökt bereda dem framgång.
Vi skulle då slutligen kunna motse det resultat, sedan
dessa actieägare fått sin andel uti Bankens styrelse, att
köpmän uti Hamburg eller London hade öfvervigt inom Sveriges
Bank. Hvilka följder skulle väl detta hafva för Nationen,
utom detta oformliga och för dess anseende kränkande
tillstånd! Icke heller är tidpunkten nu lämplig för denna
operation; man måste först se de välgörande verkningarna
af realisationen Kanske blifva de nu af den beskaffenhet,
att ett nytt Riksmöte snart erfordras; och då torde det
blifva särdeles besvärligt för Ständerna att hafva medgifvit
åt enskilda ifrågavarande rättighet. Lika med Frih. Cederström
finner jag vinstberäkningen och tror, i afseende på
t hvad en värd talare, Hr Gr. Cronhjelm, yttrat, att han ej
kunde inse den, lämpligast till vinnande af upplysning vända
sig till Hr Frih. Rantzou, som med förslaget inkommit;
och jag kan med lika uppriktighet som Frih. Boye förklara,
det jag ej anser Frih. Rantzou afse enskild, fördel. Jag
afstyrker förslaget. Frih
Den 13 Mart f. m.
Frih. Ehrenborgh: Det är ett uttryck i Gr. Cron*
hjelms yttrande, som föranleder mig att åter upplaga några
ögonblick af R. o. Ad:s tid. Jag fann nemi., att Hr Gr*
föreställde sig, att garantien för realisationens bestånd, hvil*
ken vi alla så lifligt önska, skulle så säkert finnas i Frih.
Rantzous förslag, emedan Bankens förvaltning derigenom
skulle komma att förbättras. Jag vänder mig i anledning
häraf till den värde motionären sjelf, hvars antagonist jag,
i brist på någon annan, nu blifvit, med dell fråga, om icke
han delar med mig den Öfvertygelse, att en sådan garanti
säkrast skulle vinnas genom en i grundlagsenlig väg beredd, än*
damålsenligare administration för Banken? Om Frih. Rantzou,
som i dessa ämnen äger både kunskap och erfarenhet, vill
gå i befattning med tillvägabringandet af en sådan förändring
af Bankens nuvarande styrelse, skall jag gerna, med
hvad på mig beror, söka understödja den, så att vi en gång
erhålla en Bankstyrelse, som förstår sin bestämmelse och
leder Bankens functioner ändamålsenligt. Jag bekänner, att
i dessa mina uttryck möjligen kan anses ligga något sårande
emot Ståndens Fullmägtige; men jag förklarar, att då det
varit långt ifrån mig att vilja här klandra den styrelsepersonal,
Banken nu äger genom Fullmägtige af hvarje RiksSt.,
tror jag mig likväl icke hafva trädt sanningen för nära, då
jag påstår, att inom BondeStåndet få lära finnas, som äga
förmåga att föra en bankstyrelse. Min mening är derföre,
att vi borde äga fullkomligt sakkunniga och dugliga Bank*
directörer, valda utan afseende på Stånd, och jag tror, att
den säkraste garanti derigenom skall åstadkommas och det
ändamål, motionären åsyftar, derigenom säkrast ernås.
Frih. Rantzou: Sedan så vidlyftiga anmärkningar blifvit
gjorda vid min motion, förmodar jag, att Hr Gr. o. Landtm,
icke vidare sätter i fråga dess behörighet till remiss, och jag
går således att yttra mig i hvad som mot motionen blifvit
anfördt.
Den hufvudsakligaste invändning, som jag hort flera göra
vid mitt förslag, är den emot actieägares rätt till belåning
af sina actier. Man har förmenat, att detta blott skulle
föranleda dertill, att actierna, dagen efter det de blifvit insatta
i silfver, belånades i bancosedlar, och att Bankens silf—
verfond således ej ökades, enär Banken städse måste hafva
till hands del motsvarande beloppet i silfver för dessa sedlars
inlösen.
Härvid anmärker jag först, att allt det silfver. Banken
äger i sina hvalf, har hon "till hands” för inlösen af sedlar;
men ju mer silfver hon der samlar, ju större blir förrådet
och ju lättare har hon att göra töte åt sina utbetalningar.
Att förneka actionärerna samma rått, som andra publika
pappers- innehafvare, att belåna sina actier vöre orim
4
h; 3i
Den i3 Mars f. m.
ligt, enär samma säkerhet som eljest, d. v. s. för närvarande
revers och borgen, dem affbrdrades för återbetalningar
inom viss tid; hvilket jag ock föreslagit. Denna rätt äger
ju en hvar, som insätter guld och silfver i Banken, och skillnaden
emellan actionärer och andra låntagare på ädla metaller
är den, att den förre gifver sitt silfver Banken till
egendom, att dermed utvidga sin rörelse, den sednare insätter
det, för att när som helst uttagas in natura. Actionären
har dessutom just det interesse att ej förlora sitt actiecapital;
ett bestämdt interesse, som, långt ifrån att förstöra,
tvärtom upprätthåller Bankens soliditet.
Emot mitt förslag till enskilda actieägares inträde i Banken
har man derefter förnämligast anfört, att R. St. ej borde,
till fördel för hufvudstadens eller landets penningeägare,
ja kanske för utländska capitalister, inskränka sin dispositionsrätt
öfver Banken, eller afstå någon andel i Bankens
vinst.
Jag svarar härtill, att det är just denna inbillade dispositionsrätt,
som förstört vårt myntväsende och som föranledt,
att R. St. trott sig kunna betala Statens skuld genom
att utgifva nya bancosedlar eller, med sitt rätta namn, genom
att stjäla från den enskilde en del af hans välförvärfvade
egendom. Det är denna olyckliga tanka om Statens
ägande- och dispositionsrätt öfver Banken, som måste ryckas
upp med roten, så att man en gång linner, att en hvar,
som äger en bancosedel, är en naturlig actieägare i Banken,
och att hvarje enskilds rätt sammanhänger i det närmaste
med Bankens förvaltning. Det är derföre män bör åsyfta
att, så mycket som möjligt, garantera denna rätt. Det säkraste
medlet härtill är, i min tanka, att låta enskilda personer
directe inträda i Banken och framdeles deltaga i dess
förvaltning inom bestämda lagar. Hvad som i första rummet
derigenom vinnes, är åtminstone, att Banken blir administrerad
efter sundare grundsatser och med mera kännedom
angående sättet att sköta affärer.
Beträffande andelen i Bankens vinst, skulle naturligtvis
denna andel endast beräknas i förhållande till den förstärkning
i silfverfonden, som skett genom actieägarnes tillskott,
och sålunda alldeles icke med ett öre minska Bankens inkomst
af sina nu ägande eller genom egen styrka framdeles
förskaffade tillgångar. Fördelen för den enskilde actieägaren
bestod deri, att hans penningar utlånades genom Banken,
i stället för genom honom sjelf; men deremot hade
landet den stora fördelen, att rörelsecapitalet kunde ökas,
icke blott med det i Banken insatta silfvervärde, utan deröfver
med -J, eller mera, efter omständigheterna.
Rörande förslagets fördel i dess närvarande skick för
hufvudstadens penningemän, vill jag hänvisa till rådförande
derom med dessa Hrr. Tilläfventyrs torde deras svar blifva,
att det för dem Ur ingenting mindre än lockande. Men om
Den i3 Mars f. ra.
343
det ock vore för dem lockande, så desto bättre; ty hvilken,
som äger en ouppsägbar actie, gör väl ingenting till saken.
Flera talare hafva utmålat förskräckliga farhågor för
enskilda actieägares intagande i Banken, grundade på den
förutsättning, att snikenheten efter höga dividender skulle
innan kort föranleda lånerörelsens alltför vidsträckta utvidgning,
och Hr Rosenblad har i detta fall hemtat exempel företrädesvis
från NordAmerikas privatbank-system. Jag ber
blott de värda talarne erinra sig, att de enskilda actieägarne
ingalunda få inträde i Banken under rätt att der husera såsom
dem lyster, utan att de måste lyda under de lagar, som
af Konung och Ständer stiftas, samt hålla sig inom gränsorna
af de ordningar och reglementen för lånerörelsen, hvilka
i behörig, ordning tillkomma. Man ihåghomme ock, att
Bankens functioner äro underkastade offentlighet samt
granskning af både Statens och blifvande enskildas revisorer.
Jag har lärt af verldserfarenheten, att der de moraliska
garantierna ej med säkerhet kunna påräknas, der böra
dessa garantier sökas i mängdens upplysning om sitt eget interesse,
hvarförutan en förnuftig lagstiftning ej kan vinnas.
Denna upplysning skall ock, som jag hoppas, Bereda framgång
åt sundare åsigter i penninge- och creditläran samt således
skalla de s. k. "verkliga vännerna” af realisationen någon
tröst i sin sorg öfver att icke hafva kunnat intvinga i
Banken en magt, hvars sanpa interesse det alltid är att vara
derifrån afskiljd, likasom det städse är folkets interesse
att icke oupphörligen motarbetas af de entraver, som en
främmande magtinflytelse gemenligen ställer i vägen uti alla
företag af enskild natur.
Vidare har jag hört invändas, att actiecapitalet icke
skulle kunna erhållas inom landet och att utländningen skulle
draga räntorna ur landet, hvilket åter skulle öka vexelbeliofvet
pch stegra coursen.
Hvad vi alla önska, är just att genom realisationen leda
utländska capitaler i vår rörelse. Om detta sker genom
capitalers insättning i Banken eller utlåning till enskilda,
Blifva de utgående räntorna lika mycket eller lika litet tyngande
på vexelbörser; och sannolikt är åtminstone ej det
förra. Hafva vi en gång fått hit de utländska capitalerna,
få vi nog äfven en stor del af räntorna qvarstående till disposition
för nya utlåningar. Det silfver, som vore i Banken
insatt, kunde icke uttagas utan försäljning af actier
mot sedlar, och då minskades ju sedelstocken med ett motsvarande
belopp af de sednare, hvilket icke vore farligare,
an om man sålde sitt hus mot bancosedlar och för dem toge
ut silfver. Skillnaden är blott den, att bankactien är ett
lätt rörligt och löpande, men huset ett svårt rörligt och
stilla stående capital, Det naturliga är alltid det sanna, och
lagarna för crediter och rörelser äro verkligen mindre kongliga,
än man föreställer sig. De visa, att när förtroende fin
-
Den i3 Mars f. m,
pes, sokn capitalerna sig alltid dit, der de med bästa fördel
och emot den högsta räntan kunna användas, och de qvar"
stadna der, så länge de upptagas af industriens behof. Något
annat än Aterstäldt förtroende, ordning, klokhet och ärlighet
i förvaltningen fordras icke; och jag upprepar, att om
det vöre tänkbart, det hela Bankens silfverförråd ginge ut,
kunde vi, under dessa förutsättningar, vara fullt vissa, att
det innan kort återginge, kanske fördubbladt, om rörelsen
behöfde det. Dessutom är jag öfvertygad, att, om realisationen
vinner stadga, ganska många, som inom landet äga
metalliska tillgångar, skulle skynda att förvandla dessa i
bankactier
De i öfrigt gjorda anmärkningar anser jag mig icke be*
bofva upptaga. De angå endast partialiteter, som BancoUtsk,
troligen tager i öfvervägande och som icke rubba principerna
för min motion. En möjlig otydlighet i denna sednare
bör jag dock rätta, den nemi., att då actieutdelningen
föreslås till 5 proc., bör tilläggas: på actiens capitalbelopp.
Afven får jag, då min uppmärksamhet blifvit derpå fästad,
gifva tillkänna, att det är mig likgiltigt, om actierna ställas
på 5oo eller 100 R:dr. Det senare gåfve tilläfventyrs flera
personer tillfälle att i Banken insätta sina små capitaler, och
detta befordrade dess soliditet.
Jag hoppas nu äfven hafva liqviderat min värde och
aktade vän Hr v. Hohenhausen den skuld, i hvilken jag nödgades
stadna i sednaste plenum. Om äfven långsam betalare,
förmodar jag, att han anser mig nu hafva så till
fullo betalt capital som ränta, att jag icke hos honom förlorat
den credit, hvaraf jag alltid skall söka göra mig värdig
och äfvenväl nu vågar tro mig berättigad att bibehålla.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må åtfölja rejnissen
af min motion till BancoTJtskottet,
Frih. Ehrenborgh; Jag nödgas än ytterligare borttaga
några ögonblick af R. o, Ad:s tid i anledning af Frih.
Jvantzous sista yttrande. Jag anser mig ej behöfva ingå i
vederläggning af hans framställning, emedan jag ej funnit
mig af honom vederlagd. Hans yttrande syutes mera riktaclt
emot några i förra plenum anförda åsigter, än emot hvad
jag sagt, Men Frih. fällde det yttrande, ”att det onda
borde uppryckas med rötterna.” Det är just detta jag
vill; vi skilja oss endast uti methoden att upprycka det. Efter
min mening sker det säkrast derigenom, att hvar och
en, sorn har en bancosedel, får den inlöst vid bankluckan
1 silfver, efter 128 sk. Det är att verkligen upprycka det
onda med rötterna; och jag hemställer, om ej denna method
är den enda verkliga, Man svarar mig: ja väl, det är nu
uppryckt, men snart öfverväxer det; gif oss säkerhet för
realisationens fratngena bestånd, Jag säger då, att säkerheten
Den i3 Mars f. m.
a45
finnes redan antydd uti Frih. Kantzous eget anförande, uti
en utveckiad och förhöjd industri, uti utvidgadt åkerbruk
och lifvade näringar. Ty hvad är väl penningen annat än
representant af ett lands varor. Om vi blott besluta att
vexla, hafva vi realisationen; och då hafva vi i och med
detsamma garantierna för dess bestånd.
Frih. Rantzou har sagt, att om det föreslagna tillfället
bereddes, skulle många taga actier. Det tror jag visst, och
tror äfven, att vi någon gång skola kunna så ställa till, att
enskildas credit skall fylla de växande behofven af en större
penningecirculation. Jag tror således väl, att privatbanker
böra finnas; men de böra ej hafva gemensamhet med Statsbanken
annorlunda, än att uti dess hvalf ställa säkerhet för
sina stiftelser; och jag skulle visst ej vilja lefva den dag, då
man åter skulle vilja lyssna till försöken att inrätta privatbanker
utan sådan säkerhet, nedlagd i Statsbankens hvalf.
Jag hemställer slutligen, om ej Frih. Rantzou delar min öfvertygelse,
att första vilkoret för Bankens bestånd och förkofran
är, att den är väl styrd, och om vi ej kunna sluta
den controvers, som i detta ämne uppstått oss emellan, med
att förena våra bemödanden till åstadkommande af en sådan
förbättring i Bankens styrelse?
Frih. Rantzou tillkännagaf, att han i denna sista del
gerna förenade sig med Frih. Ehrenborgh.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag hade icke ämnat att nu
yttra mig; men då man gjort mig den äran att upptaga yttranden
, jag haft i ett föregående plenum, begagnar jag tillfället
att förklara ett missförstånd hos flera värda talare af
hvad jag då anfört. Jag är ingalunda emot privatbanksinrättningar,
vare sig genom actiebolag eller med gemensam
ansvarighet; men jag vill, att de skola stå under fullständiga
lagar och noggrann tillsyn af dessas efterlefnad. Men
om man vill göra det laglösa tillstånd, hvari vår Bank befinner
sig, efter den tydning, vissa talare vilja gifva 72 §.,
ännu svårare, så är just rätta sättet att i detta bankbolag
utom all lag indraga privata delägare. De skulle visserligen,
med sin större penningeerfarenhet, icke sakna utvägar
att inverka på de suveräna medactionärerna vid besluten om
Bankens rörelse. Men ännu märkvärdigare skulle det visserligen
förefalla hvarje opartisk, om den andel i lagstiftningen
öfver Banken, man nekat Sveriges Ronung, blefve lemnad
Sveriges Judar,
Gr, Cronhjelm: Det är sårande för min känsla att
nödgas besvara den siste talaren, då han sagt, att de, som
nekat del i Bankens lagstiftning åt Sveriges Ronung, lemnat
den åt Sveriges Judar. ' Här bär icke varit fråga att öfverlemna
någon lagstiftningsrätt åt enskilda, utan blott att lempa
sådana inträde i Bankens styrelse. Jag förmodar, att om
den motion, som derom kommer att framställas, vinner bi’
Den i3 51 a r s f. m.
fall, man icke lärer tillerkänna de enskilda någon lagstiftningsrätt
för Banken samt noga kommer att akta sig att i
Bankens styrelse intaga sa många ombud för actieägare, att
Statens ombud af dem kunna öfverröstas. Jag tror, att det
är en vigtig skillnad emellan lagstiftning oell förvaltning.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Min öfvertygelse
står fast, att någon större garanti aldrig kan gifvas
Banken, än Konungs och Ständers gemensamma garanti i
förening med offentlighet. Jag bär i mitt anförande under
öfverläggningen om 72$. Reg.F. ådagalagt, att hemlighet är
deremot uti en privatbank ett hufvud vilkor för dess vinst;
ju flera actieägare der skulle blifva, dess flera proneurerom
nyttan och nödvändigheten af hemlighetens återinförande öfver
Bankens ställning. I anledning af Frih. Kantzous yttrande,
i afseende på mitt nyssnämnda anförande rörande
72 §., anhåller jag, att detsamma må blifva Frihls motion
foljäktigt till BancoUtsk. Jag föranlåtes äfven till denna anhållan
af orsak, att om mig blifvit utspridt det rykte, att
jag sagt, det Banken är Nationens egendom; man har afklippt
mitt dervid gjorda tydliga tillägg: välförståendes
Bankens vinst och behållna capital, och hvilket
tillägg förutan jag skulle hafva visat en stor okunnighet
om en Banks förpligtelse)-.
Jag hembär Frih. Kantzou min tacksägelse för dess yttrade
vänskapliga tänkesätt emot mig; jag hyser för honom
fullkomligt desamma, och de kunna icke rubbas af våra olika
åsigter rör:de medlen till samma ändamål: Fäderneslandets
väl.
Hr Rosenblad: Jag behöfver blott förklara, att om
Banken finge 2:ne ägare, R. St. och penningemännen, och
för dessa begge olika slags interessenter nödvändigt erfordrades
ett bolagscontract, för hvars ändring begges bifall vore
nödigt; så tror jag mig ej hafva haft orätt, då jag sagt, att
de enskilda delägarne skulle få del i lagstiftningen med R. St.
Gr. Cronhjelm: Om jag vid det tillfälle, jag nyss yttrade
mig, ej förmådde uppdraga skillnaden emellan Bankens
styrelse och dess lagstiftning, hvilken skillnad åtminstone
synes böra vara bekant för en Bancofullmägtig, lärer
jag väl icke heller nu lyckas att öfvertyga Hr Rosenblad,
att frågan är örn actieägarnes ombuds inträdande i Bankens
styrelse utan lagstiftningsrätt.
Hr von Vicken, Joh. Henr., hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Om en matiere funnes, sorn med silfrets integrala värde
förenade papperets flyttbarhet, behöfdes inga banker och
skulle då icke heller finnas. Bankeu är derföre ett depositionsställe
för silfver och andra metaller och dess sedlar att
anse såsom depositionsattest^- på det insätta metalliska vär*
Den i3 Mars f. m.
det. Således om i samma stund, som Bunis en icke bade några
metalliska värden hos sig, den också icke hade några
oinlösta sedlar, upphörde alla dess förbindelser och mynt
funnes ej mera; men metallerna eller silfVet måste väl då
finnas hos dem, som utvexlat sedlarna, då också varuvärdenas
beräkning troligen blefve skålp. och lod silfver i stället
för riksd:r, sk:r och runstin.
Om derefter importhandeln öfverstiger exporten, måste
ju importören antingen hafva credit hos utländning eller exportera
silfver eller för silfret köpa sig vexlar; och i detta
sednare fall kan han ju så gerna insätta sitt silfver i Banken,
uttaga sedlar och för dem köpa vexlarna.
Häraf visar sig, att individens förmån och beqvämlighet
ligger uti att äga sedlar, endast han är säker att derför
få silfver, när han vill. Garantien derför bör bestämmas
i grundlagen sålunda: att R. St. betaga sig rättigheten
att anbefalla utbetalning utur Banken, förrän den är fullt
soliderad för sina utelöpande sedlar.
Som uti ett Rike måste finnas ett stort antal individer,
som uti Banken insatt silfver och hvilkas interesse det ej kan
vara att på en gång utvexla silfver, så kan en Bank, titan
fara för sin credit, uti låneväg utsläppa ett proportionell
öfverskott af sedlar mot liypothek af fastigheter etc. — Hvad
af denna ränta icke åtgår för bankrörelsen, bör användas
till soliderande af Banken genom silfverköp, till motsvarighet
af de sistnämnda utelöpande öfverskottssedlarna, då slutligen
Banken blir verklig ägare af hypotheksfordringarna. Då
först är Banken i tillfälle att bistå Staten med lån, till lika
belopp med dess hypotheksfordringar; men i och med detsamma,
som ett sådant beslut tages af Ständer, bör anslag
göras, svarande emot 6 proc. på lånet, att så länge årligen
af Staten utgå, tills Banken derigenom, med tillägg af sin
behållna räntevinst, återfått capitalet, då skulden både kan
och bör afskrifvas.
Grundlagen bör bestämma: att Ständerna ej kunna anbefalla
utbetalning från Banken, förrän den icke allenast är
solvcndo uti metaller för de utelöpande sedlarna eller rörelsecapitalet,
utan äfven har ett öfverskott, bestående uti dess
hypotheksfordringar; samt att detta beslut bör vara fattadt
af alla 4 Stånden, icke af 3 emot i, och hvarje Stånds beslut
grundadt på minst af de röstandes antal. På detta
sätt torde garantien af privata actieägares deltagande i Banken
icke blifva behöflig och all räntevinst komma först Banken
till godo och sedan Staten, då Banken hunnit blifva
solvendo för alla sina förbindelser.
Frih. Kantzous motion, jemte de i anledning deraf
nu afgifna yttranden, remitterades till BancoUtsk.
Hr von Troil, Emil: Då Hr Gunthers motion för
en stund sedan discuterades, hörde jag af 2lne talare yrkas
348
Den i3 Mars f. m.
en sats, som jag ville vederlägga; men jag hindrades derifrån
genom ett bud, sorn utan dröjsmål påkallade min närvaro
uti ett förvaltande verk, hvaraf jag är medlem. Då
jag nu återkommit, anhåller jag att få yttra några ord i
ämnet, som torde få åtfölja den remiss af Hr Giinthers motion,
hvilken jag förmodar redan vara beslutad.
Det sades nemligen, att Riksg.Cont. borde utlåna,
ej directe till jordägare, utan till hypotheksbolag.
Den förste talaren anförde alldeles intet skäl och är
derföre svår att vederlägga; den andre åter anförde, att en
sådan utlåning ej i något land vore bruklig. Jag vill ej förneka
nyttan af alt begagna andra landers erfarenhet, dåinan
saknar egen, men sådant är ej förhållandet i förevarande fall;
ty ett af Statens Verk, nemi. banken, bar hos oss sedan mer
än ett sekel verkställt sådan direct utlåning till jordägare,
och det har visat sig, att pröfningen af säkerheten kunnat
så verkställas, att banken ganska sällan blifvit lidande. Att
denna utlåning på lång tid är oförenlig med en väl ordnad
bankrörelse, är en annan sak, som ej har någon tillämpning
i afseende å Riksg.Cont. Dessutom är klart, att om Riksg.-  Cont. skall kunna låna till hypotheksinrättningar, måste sådana
på säkra grunder först vara inrättade. Detta är ännu
ej fallet i någon provins; och om det måhända kan åstadkommas
i en eller annan, inträffar det visst ej i alla. Men
de landskap, der locala förhållanden hindra uppkomsten af
hypotheksföreningar, lära derföre ej böra uteslutas från förmånen
att förmedelst Riksg.Cont:s credit erhålla lån på billiga
vilkor. Här har äfven blifvit taladt om den utveckling,
begreppen om hypotheksföreningar hos oss erhållit sedan
1823 års FinanceCommitte' afgaf sitt betänk. Jag medger,
att det uppgjorda förslaget till hypoteksförening för
Skåne vitsordar derom; men allmänna tidningarna hafva äfven
omtalat andra förslag, som synas mig utvisa motsatsen.
Remitterades till bancoUtsk. i sammanhang med Hr
Giinthers till samma Utsk. nyss remitterade motion.
Hr Höökenberg, Carl Åke: Då Gr. Cronhjelms motion
om grundlagarnas föreläsande vid Academierna och examens
anställande uti dem remitterades, kände jag den endast
af rubriken på föredragningslistan; jag ansåg likväl detta
tillräckligt för att kunna tillstyrka densamma. Sedan jag
nu tagit närmare kännedom af dess innehåll, har jag ansett
mig befogad att göra följande vördsamma anförande.
Den adle motionären yrkar, "att grundlagarna böra föreläsas
vid Academierna och examen i deni anställas med de studerande,
som ämna ingå på tjenstemannabanan.” Jag är visserligen
af samma tanka, men tror för min del derjemte, att
denna examen borde utsträckas till de studerande, som undergå
candidatexamina inom philosophiska Faculteten, samt
Den i3 Mars c. m.
till dem, som från den tlieologiska utexamineras, för att
inträda i prestembetet.
Detta om sjelfva motionen. Jag vill nu försöka att bevisa
verkställbarheten af hvad motionen åsyftar och undanrödja
de skenbara hindren för dess framgång.
Vid Upsala Academi finnes anställd en ordinarie professor
i statistiken. Denne professor häller inga föreläsningar
öfver grundlagarna af det skäl, att han icke har någon föreskrift
att göra det. Sjelf har han dock ansett nödigt att
fordra åtminstone en ytlig kännedom af grundlagarna, isynnerhet
regeringsformen, utaf dem, som höra under hans
jus examinandi.
Jag har den öfver ty gelsen, att denna professions nuvarande
innehafvare, så fördelaktigt känd för upplyst nit och
outtröttlig verksamhet, långt ifrån att med obehag se sin
möda ökad, tvärtom gerna skulle omfatta tillfället att med
utvidgad verkningsförmåga gagna den academiska ungdomen
på ett sätt, som han redan sjelf antydt.
Vid Lunds Academi finnes ingen lärare på stat, som
lämpligen kunde åläggas alt hålla ofvannämnde föreläsningar
och examina. Den nuvarande professorn i historien öppnade
likväl redan för 5 år sedan enskilda föreläsningar öfver
grundlagarna; men då ingen kunde åläggas att afhöra
dem eller deruti låta examinera sig, hlefvo de blott en anledning
till erhållande af högre kunskapsbetyg uti fäderneslandets
historia. Jag tror derföre, att det icke behöfves annan
åtgärd, än att, genom anbefallande af grundlagarnas
kännedom såsom examensvilkor, gifva
stöd åt dessa hans nitiska och ädla bemödanden.
Genom hvad jag nu anfört tror jag mig hafva ådagalagt,
att det vid båda Academierna blefve möjligt att
verkställa de i motionen föreslagna åtgärder: 1:0 utan statsanslag
lill någon ny profession; 2:0 utan att påtvinga någon
professor en skyldighet, som af honom icke erkändes, och
3:o att början härmed kan ske, oberoende af den läroverkens
reorganisation, som nu lär vara under pröfning.
Jag anhåller, att detta mitt anförande måtte få åtfölja
motionen lill Utsk.
Lades på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 4 e
lii
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den i3 Mars 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades a:ne prot.utdr., det ena för d. ii dennes e.
m., det andra för denna dag f. m.
4 H.
3a
a5o
Den i3 Mars e, m.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 8 dennes på bordel lagda
nåd. skrifv. till R. St., ang:de frågan om lindring uti den
hemmansägarne i Jemtland åliggande roterings- och fustningsskyldighet.
Ur von Törne, Michael, uppläste följande:
Det är med anledning af K. M:s nåd. propos. lill R.
St., rör:de Jemtlands rotering, som jag ansett mig böra omnämna
några, kanske mindre allmänt kända förhållanden.
Jemtlands reg:te har från början icke varit annat än ett
landtvärn, som icke kunde commenderas utom länsgränsen.
Den ersättning af 20 d:r s.‘mt, rotehållare erhöllo för hvarje
sådan landtvärnist, svarade under K. Carl XI:s tid emot
10 silfverriksdaler, hvarför då kunde köpas 10 tunnor korn.
Betalningen var så förmånlig, att ägare funnos af helt hemman,
som åtogo sig att hålla 6 till 7 soldater; men dessa 20
d:r sant utgöra nu blott 6 r:dr 32 sk. i bancosedlar, hvarför
i Jemtland icke köpes en tunna korn.
Ar 1827 nedsattes reg:tets numerär med 200 man; men
huru litet detta svarade emot behofvet, upplyses bäst af följande
jemnförelser:
När man beräknar ett medium för det öfriga Riket, hålles
en soldat för ett taxeradt jordvärde af 8,23g r:dr b:co;
men i Jemtland hålles en soldat för ett jordvärde af 1,278
r:dr b:co.
Circa hvar ig:de mantalsskrifven karl är soldat, när ett
medium tages för det öfriga Sverige; men hvar 9:de mantalsskrifven
karl är soldat uti Jemtland.
För ett jordvärde af 4>2^7 >';dr b:co betalas uti statsbidrag
i det öfriga Sverige 177 r:dr b:co; men för samma
jordvarde erlägges i Jemtland 4^4 r:dr.
Att hemmanen i Jemtland icke äro för lågt taxerade,
upplyses af uppbiidsförteckningarna, som utvisa, att under
loppet af de sist förflutna 10 åren de hemman, sorn frivilligt
blifvit försålda, blott öfverstiga taxeringsvärdet med
27 proc., och att uti de öfriga länen skillnaden i de flesta
icke är mindre.
Den stora olikheten emellan ett landtvärn, som icke
kan commenderas utom länsgränsen, och reguliera trupper,
synes isynnerhet förtjena att komma i öfvervägande. Sedan
Jemtlands reg:te nu fått sig ålagd samma skyldighet tili
activ tjenstgöring som den öfriga indelta armeen, hvaraf följer,
att hemmansägarne ej längre kunna sjelfva tjena för 10-  tarna eller få lega manskap utan betydligt ökade kostnader;
så fordrar billigheten, att landet erhåller en deremot svarande
ersättning.
K. M:s nåd. propos. till R. St. innehåller nära samma
resultat för Jemtlands rotehållare, som jag i nöd. föreslagit;
och som denna rotering icke kan jemnföras med någon annan
i Riket, uppstår intet prejudicat för andra, derigenom
att den nåd. propos. bifalles.
Deu i3 Mars e. m.
a5i
Jag anser mig vid detta tillfälle böra yttra min på erfarenhet
oell localkännedoin grundade öfvertygelse, det Jemtländska
folkets uppkomst eller undergång beror på, huru
denna roteringsfrågä afgöres.
Detta utlåtande anhåller jag vördsamt måtte få åtfölja
den K. propos. till vederbörligt Utskott.
Remitterades till StatsUtskottet.
Vid förnyad föredragning af K. M:s d. 8 dennes på
bordet lagda nåd. skrifvelse, angrde det vid sista riksdag
framställda förslag till en ny stängselförordning, blef samma
skrifvelse till LagUtsk. remitterad.
Föredrogs ånyo Hr Stedts, Claes, d. 8 dennes på bordet
lagda anförande, i anledn. af Frih. Sprengtporten, Jacob
Wilh., motion, rörande brännvinsbränningen.
Frih Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag nu finnér
mig uppkallad att yttra mig i ett ämne, hvaröfver discussionen
rätteligen redan borde vara slutad, känner jag fullkomligen
förbindelsen att vara kort. Jag har äfven vid genomläsandet
af Hr Stedts anförande funnit, att jag utan äfventyr
kan förbigå den delen af den värde talarens framställning,
hvilken mera förekommer såsom en blott förnekelse af
mina åsigter, eller der betänkligheter blifvit yttrade vid
verkställigheten af mitt förslag, sådana betänkligheter nemligen,
som jag hoppades hafva undanröjt uti min egen framställning.
Deremot synes det mig, såsom hade den värde ledamoten
icke till alla delar riktigt uppfattat ideen af mitt förslag.
Han hade då kunnat undvika att ingå i en vidlyftig
bevisning för nyttan och billigheten att förbjuda de s. k.
konstverken. Jag svarar honom, att det är mig likgiltigt,
om konstverken bibehållas eller om de upphöra; i intetdera
fallet rubbas deraf grunden af mitt förslag. Om dessa konstverk
finnes i mitt förslag ingen annan recommendation, än
att de, såsom befintliga och för fullständighetens skull, blifvit
upptagna i tarifen, samt emedan jag föreställde mig, att
R. St. icke skulle vid en riksdag vilja förbjuda, hvad de vid
en föregående tillåtit. Emot Hr Stedts eget förslag tager jag
mig friheten göra den anmärkning, att tarifen i de låga
pannerymderna är alltför obilligt låg; och i allmänhet förefaller
mig detta förslag, oaktadt de flera goda åsigter, som
deri kunna förefinnas, såsom skulle följden af dess antagande
blifva, att, äfven emot den värde ledamotens egen afsigt,
husbehofsbränningen med alla dess fel och brister skulle
komma att qvarstå i förändradt och icke förbättradt skick.
Då jag gått att framkasta mina tankar i ett ämne, hvaröfver
det vid de föregående riksdagarna visat sig så omöjligt
att förena opinionerna till ett mål, som på en gång kun
-
Den i3 Mars e. in.
de tillfredsställa tänkarens anspråk och idkareus billiga fordringar,
har det naturligtvis icke kunnat ske under annan
förutsättning, än att vid detaillerna i mitt förslag och särdeles
vid verkställighetsåtgärderna ganska många välgrundade
anmärkningar kunde göras; men hvad angår den grund',
hvarifrån jag utgått, är jag ännu mera öfvertygad, sedan
jag läst Hr Stedts anförande, att det finnes blott en möjlighet
att förlika begreppet om en hög beskattning med begreppet
om billiga afgifter, och denna är, att uppdraga en
skarp gräns emellan husbehofsbränningen och den större tillverkningen.
Jag har trott mig finna denna gräns på det
sätt, att den förra, återförd till sin ursprungliga bestämmelse,
fortgår under en kortare tid mot låga afgifter; då deremot
den senare kan fortgå under en längre tid med ojemnförligt
högre beskattning. Det är möjligt, att jag hyst alltför
sängujniska förhoppningar, då jag trott, att vi vid detta
riksmöte ägde att från Utsk. vänta ett förslag till en genomgripande
reform i denna ceconomiska lagstiftning och i
beskattningsgrunderna derför. Jag tror emedlertid, att det
är icke mindre, som landet behöfver, och icke mindre, sorn
folket väntar af sina ombud.
En önskan återstår för mig att yttra. Jag önskar nemligen,
att Utsk. hufvudsakligen ville sysselsätta sig med behandlingen
af den ceconomiska sidan af frågan (man har
sagt oss, att den skall äga en politisk, och hvarje genomgripande
lagstiftning har en sådan politisk sida, om man företager
sig att öfverträda billighetens område); men om Utsk:s
förslag blir sådant, att en hvar kan skönja, att ändamål,
medel och billighet gå i bredd, då tror jag att Utsk. med
lugn öfvertygelse kan sätta de öfverdrifna politiska farhågorna
och skräckbilderna åsido. Inom Sveriges allmoge finnas
många upplysta, vältänkande och rättskaffens män, hvilka
alltför väl inse, hvarthän missbruken leda, och som icke
skola finnas tveksamma att uppoffra en inbillad fördel för
en mera sann och varaktig, då det helas väl sådant påkallar.
Remitterades till Bevilln.Utskottet.
Föredrogs ånyo Gr. von Sclnverins, Fredr. Bogislaus, d.
ri dennes e. m. på bordet lagda anförande, rörtde anmaning
till BancoUtsk. att skyndsamligen inkomma med utlåtande,
angrde vexlingstidens utsättande till d. i instundande
Juli.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag för min del instämmer
i den åsigt, som Gr. v. Schwerin ådagalagt, torde det
tillåtas mig få nämna, att då jag vid föregående riksdag
visserligen var lika nitisk för ordning och stadga i myntväsendet
sorn de, hvilka nu ifra derför, trodde jag mig likväl
kunna göra skillnad emellan principfrågan och verkställighetsåtgärderna.
Jag var således en bland dem, som reser
-
Den i3 Mars e. ra.
verade sig mot R. o. Ad:s beslut om realisationen, endast på
den grund, att jag ansåg en skyndsam verkställighet böra
följa på beslutet; ty då jag på detta rum hörde den opinion
yttra sig, att det skulle bero på omständigheter i en oviss
framtid, huruvida detta beslut skulle äga bestånd eller icke,
ansåg jag detsamma mera som en olycka än en laglig åtgärd
att trygga allmänheten mot vådorna af en ytterligare
oreda i våra myntförhållanden. Jag är ännu i denna stund
af samma tanka och hoppas, att Ständerna icke vilja vidhålla
ett beslut, som de tveka att göra gällande och icke tilltro
sig att genast kunna verkställa. Jag vill på enahanda
grunder som Gr. v. Schwerin yrka, att BancoUtsk., om görligt
är, må inkomma med ett förslag, som bör föregå utvexlingen,
hvilken dock ovilkorligen borde ske vid den af
K. M. äskade tidpunkt, dervid jag anser det. tillika vara
Utsk:s åliggande att framlägga ett förslag till förbättrad organisation
af Bankens styrelse. Jag vet, att man i detta ämne
redan inlemnat motioner till Constit.Utsk., hvilkas resultater
likväl icke visa sig förrän vid nästa riksdag; dock
tror jag, att det beror på BancoUtsk. att föreslå sådana åtgärder,
hvarigenom bristen kan i någon mån afhjelpas. Jag
erkänner, att denna brist uti Bankens närvarande styrelse
bestämt mig att rösta mot förslaget till nya redactionen af
72 § , emedan jag icke vill inrymma någon slags främmande
magtinflytelse plats bland en så beskaffad styrelsepersonal
sorn våra Bancofullmägtige.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Uti det nyss upplästa
memorialet, som jag haft tillfälle att särskildt genomläsa,
igenkänner jag det varma nit, den fosterlandskärlek och
genomträngande känsla för det ämne, som den vördnadsvärde
riksdagsmannen gjort till hela sitt syftemål; men jag tror
likväl, att åtskilligt bör considereras i afseende på frågans
behandling. Jag finner nemligen mindre förmånligt att remittera
Gr. von Schwerins anförande till BancoUtsk., då vi
äga på R. o. Ad:s bord ett BancoUtsk:s memorial i samma
ämne, och i sammanhang med hvars återremiss jag anser
remiss böra ske af detta anförande, hvilket jag derföre anhåller
må få hvila på bordet, intilldess berörde memorial
förekommer.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Innan jag går att yttra
mig, anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, bestämmer, huruvida
Gr. Cronhjelms framställning bifalles eller icke. I sednare
fallet vill jag yttra mig i luifvudsaken. Lika med Gr.
v. Schwerin vill jag visserligen, att gifven lofven skall uppfyllas;
men jag hemställer, huruvida lofven är gifven, alt
Banken till utvexling skall öppnas d. 1 Juli. K. M. har visserligen
uti skrifv. af d. 8 sisth Febr. gifvit Ständerna tillkänna,
att vexlingen under vissa vilkor kunde börjas den r
Juli. Denna skrifv. har af alla Stånden blifvit till Banco
-
Den i3 Mars c. m.
Utsk. remitterad, under anhållan af R. o. Ad., att Utsk.
ville inkomma med ett kathegoriskt svar, huruvida utvexlingen
å berörde tid kunde börjas. Ett sådant svar hvilar
härstädes på bordet, af innehåll, att BancoUtsk. ansett sig icke
kunna afgifva något afgörande svar i berörde afseende, förrän
det från samtliga RiksSt. emottagit alla i ämnet inkomna
motioner och propositioner samt inhemtat tillräcklig kännedom
om lånerörelsen och dermed gemenskap ägande financiella
ärender. Finner R. o. Ad. sig böra remittera Gr. v.
Schwerins motion utan föregående pröfning af BancoUtsk:s
nyssnämnde svar, så vill jag visst icke sätta mig deremot;
men resultatet häraf blir icke annat, än att BancoUtsk. åberopar
sitt redan afgifna yttrande.
Frih Cederström, Jac.: Af just det skäl, som den siste
värde talaren anfört, anser jag, att Gr. v. Schwerins motion
bör till Utsk. remitteras. Jag tror, att bland de öfriga
motionerna, angående tiden för Bankens öppnande till utvexling,
äfven denna bör tagas i betraktande, och att således,
då Ståndet kommer att yttra sig öfver det preliminära memorial,
som från BancoUtsk. ankommit, skall det finna
sig föranlåtet till återremiss på grund af hvad sorn blifvit
anfördt, helst memorialet icke innehåller ett sådant bestämdt
utlåtande, som Ståndet begärt.
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Gr. v.
Schwerins anförande nu vore för andra gången föredraget,
kunde remissen deraf icke uppskjutas; men deremot uppstod
intet hinder, att ju BancoUtsk:s nyss omtalade memorial N:o
4 kunde, om R. o. Ad. så åstundade, nu föredragas i sammanhang
med Gr. v. Schwerins anförande.
Gr. Cronhjelm: Det var just det jag åsyftade, då jag
begärde, att Gr. v. Schwerins anförande skulle få hvila på
bordet, emedan jag visste, att BancoUtsk:s memorial i detta
plenum skulle förekomma. Jag anhåller att BancoUtsk:s
memorial må uppläsas, emedan det ännu icke är utdeladt.
Till följd häraf föredrogs BancoUtsk:s d. 1i dennes e.
m. på bordet lagda memorial N;o 4? i anledning af R. o.
Ads. Utsk. gifna anmodan att ofördröjligen inkomma med
kathegoriskt svar om silfverutvexling.
Gr. von Fersen, Hans: Då Hr Gr. o. Latidm. förut
tillkännagifvit, i hvad ordning målen komma att föredragas,
och BancoUtsk:s memorial således förekommer nästa
plenum, samt något hinder deremot, att Gr. v. Schwerins
motion nu remitteras, icke möter i 49 §■ Riksd.Ordn.; så anhåller
jag, att densamma må blifva remitterad, men att
memorialet må få hvila på bordet, på det att detsamma, vid
återremissen beledsagadt af de upplysningar, som, efter inhemtad
närmare kännedom om memorialet, blifva meddelade,
må gifva Utsk. anledning att mera kathegoriskt uttala
sig i frågan.
D t n i3 Mars c. m.
239
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh., förenade sig med
Gr. v. Fersen i dess begäran, alt BancoUtsk:s memorial N:o
4 ytterligare måtte få hvila på hordet.
Frih. Cederström: Sedan 2:ne ledamöter förenat sig
i begäran om bordläggning, har jag deremot ingenting
att påminna. Beträffande BancoUtsk:s memorial, anser jag,
hvad detsamma innehåller om lånerörelsen, icke äga gemenskap
med utvexlingen, och att således något hinder deraf
icke uppstår för remiss af Gr. v. Sehwerins motion; men sedan
tvenne ledamöter begärt densamma på bordet, har jag
ingenting deremot.
Gr. Cronhjelm: Sedan 2:ne ledamöter förenat sig i anhållan
om bordläggning af BancoUtsk:s memorial, anhåller
jag om proposition på remiss till BancoUtsk. af Gr. v.
Sclnverins anförande, enär det icke vidare lärer lå hvila på
bordet.
Gr. v. Sehwerins nu föredragna anförande remitterades
till BancoIJtskottet.
Föredrogs till pröfning BancoUtskls d. i dennes e. m.
på bordet lagda memoria! N:o 3, med anhållan om notariearfvode
åt 3:ne protocollsförander i Utsk:s afdelningar och
tillåtelse alt få antaga ytterligare 2:ne cancellister.
Frih. Cederström, Jac.: Ständerna beslöto vid sista
riksdag, till vinnande af besparing i tryckningskostnaden,
att samtliga Utsk:ns renskrifnings- och tryckningsbestvr skulle
besörjas af Exped.Utsk., och i anledning häraf biel’ äfven
förslag uppgjördt, som antogs af samtliga RiksSt., att 6 å8
arfvedel) skulle för detta ändamål anslås åt Exped.Utsk. I
händelse Ståiidet nu, utan ett föregående upphäfvande äf det
redan fattade beslutet, som dock galler som lag, vill frångå
detsamma på grund af ett Utsk:s betänkande, ehuru icke
föranledt af derom i Stånden väckt eller remitterad fråga, så
hemställer jag till R. o. Ad., hvad garantier vi äga för beståndet
af de beslut, vi gå att fatta. Jag skulle förmoda,
att efter det beslut, sorn på grund af Exped.Utsk:s betänkande
vid sista Riksdag fattades, alla Utsk:scanceliierna, med
undantag af StatsUtsk., skulle inskränkas till den personal,
som oundgängligen erfordrades för protocoilsföringen. Deraf
följer, att sjelfva concepterna skulle öfverlemnas till Exped.-  Utsk., som deraf tager 2:ne afskrifter, den ena för tryckningens
bestridande och den andra för att bland riksdagshandlingarna
förvaras, hvarefter concepterna skulle återställas
de Utsk., hvarifrån de ankommit. Det är icke meningen,
att Ständernas sammanvaro skall tjena till födkrok för
enskilda annorlunda, än för ett motsvarande arbete. Derföre
att antalet af cancellister i åtskilliga Utsk. varit öfver
behofvrt, utan att arbetet deraf fortskyndats, blef expedi
-
2j6
Den i3 Mars e. ra.
tionskostnaden större, än den bort vara. Exped.Utsk:s berörde
förslag innefattar medlen till rättelse. Jag skalle derföre
tro, att innan R. o. Ad. kan bifalla ifrägav. förslag,
måste Ståndet hafva afgjort, huruvida det vid sista riksdagen
fattade beslutet skall blifva beståndande eller ep Skall
det ändras, bör detta icke ske genom bifall till Utsk:s
memorial, utan i grundlagsenlig ordning; men enär den kostnad,
som derigenom uppkommer, vid närmare betänkande
icke torde finnas behöflig, skulle jag tro, att i en tidpunkt,
då man söker besparing, utan att derföre afsäga sig, hvad
som beliöfves, vi böra afslå memorialet, hvarefter Utsk.
har att ställa sig till efterrättelse sedr.aste Ständers beslut.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: BancoUtsk., som ägde
fullkomligaste kännedom om Rikets sednast församlade Ständers
fattade beslut, innefattande bifall till Exped.Utsk:s
i memorialet N:o ^11 afgifna förslag, ansåg sig-böra försöka
att med en cancellist för hvarje afdelning bestrida skrifarbetet.
Men då Utsk. kom i erfarenhet deraf, att göromålen
med detta ringa biträde icke kunde med erforderlig
skyndsamhet bestridas, har Utsk., enär flera vigtiga frågor
vid denna riksdag tillhöra dess behandling, och då skyndsamhet
härvid inverkar på riksdagen^ förkortande, ansett
sig böra företrädesvis afse den större besparingen, som genom
antagande af en förökad cancellipersonal kan vinnas;
och är det af sådan anledning Utsk. ansett sig befogadt till
den framställda begäran. Skulle R. o. Ad., på sätt Frih.
Cederström yrkat, afslå Utsk:s begäran, är det något, som
Utsk. får underkasta sig; men följden blir, att de från Stånden
öfverletnnade målen komma att långsammare behandlas.
Jag anhåller derföre om proposition till bifall å memorialet,
öfvertygad, att den besparing, som åsyftades genom afslag
å memorialet, skulle menligt inverka på ärendernas behandling.
Gr. von Fersen, Hans: Det var visst icke för att
uppträda till försvarande af BancoUtsk:s memorial, som jag
begärde ordet, utan endast i anledn. af Frih. Cederströms
yrkande, att memorialet måtte afslås; ty jag påminner mig,
att från Bevilln.Utsk. hvilan på R. o. Ad:s bord ett memorial
af enahanda syftning, och om BancoUtsk:s memorial
afslås, kunde detta prejudicat måhända hafva inflytande
på den anhållan, Bevilln.Utsk:» memorial innehåller. Jag
torde få hemställa till Frih. Cederström, huruvida jag riktigt
fattat hans mening i afseende på sednaste Ständers beslut
vara den, att Utsk:s eaneeliipersonalen icke skulle öfverskrida
det i 24 §. Riksd Ordn. bestämda antal. Jag tror
det icke. Jag tror, att ingen bättre än ledamöterna i Utskm
kunna bedöma, huru stor cancellipersonal, som erfordras.
Jag tror, lika med Frih. af Nordin, att göromålen, i brist
af
Den i3 Mars e. m.
xS7
af tillräckligt cancellibiträde, blifva sinkade och således leda
till större kostnad. Jag medgifver, att vid sista riksdag penningar
bortkastades, då vid slutet af riksdagen arbete saknades
i åtskilliga UtsL, hvarest cancellisterna således voro
litet eller intet sysselsatta. Månne då det ej står Utsk:n fritt
alt i sådant fall förafskeda det obehöfliga antalet? Men i början
af riksdagen, då det gifves fullt att göra, anser jag, att
man icke bör drifva hushållsprincipen för långt vid caneellipersonalens
tillsättande. Jag är öfvertygad, att BancoUtsk.
icke utsträckt sin begäran utöfver behofvet och tillstyrker
derföre bifall å memorialet.
Frih. Cederström; Af de tvenne sista talarne, som
begge åberopat memorialet N:o 422 vid sista riksdagen , liar jag
funnit, att ingendera gjort bekantskap med samma memorial;
ty om de tagit kännedom derom eller om det beslut, som Ständerna
i anledn. deraf fattade, så är jag öfvertygad, att dessa
Hrr, med deras nitälskan för rätt och ordning, icke skulle
vilja yttra något, som vore i strid med detta beslut. Memorialet
innehöll bland annat, att i stället för alla de i Utskrn
vanliga cancellister skulle 6 a 8 cancellistarfvoden anslås åt
Exped.Utsk. för renskrifningens bestridande. Utskrn hafva
för hvarje afdelning en cancellist, hvars concept directe aflemnas
till Exped.Utsk. I memorialet står, att i Exped.Utsk.
renskrifvas 2 exempl., det ena för att aflemnas till trycket
och det andra att återställas till underskrift af ordföranden
och vederbörande ledamöter i det Utsk., hvarifrån betänk,
kommit. Det är skillnad emellan 6 ä 8 cancellistarfvoden
och i hvarje Utsk. från 6 å 8 till minst 3 ä 4 cancellister,
ett antal, som under förra riksdagen fanns. Jag hemställer
till R. o. Ad., huruvida Ståndet anser formen vara iakttagen,
om R. o. Ad., emot ett af alla fyra Stånden vid sednaste
riksdagen fattadt beslut, genom bifall till detta memorial
skulle detsamma upphäfva, ehuru fråga derom icke i
grundlagsenlig ordning varit väckt. Jag förmodar, att man
af förra riksdagars erfarenhet funnit, att renskrifningskostnaden
genom cancellisters aflönande blifvit mångdubblad,
emedan dessa allönades för dag, men ofta endast 1 ä 2 dagar
i veckan blefvo använda till skrifning. Hundratals ark
öfver behofvet kunde hafva blifvit renskrifna för en ringa
del af de arfvoden, som till dessa cancellister utgått. På
dessa grunder, och då skyndsamhet med ärendernas behandling
vinnes på det föreskrifna sättet, att Exped.Utsk. emottager
conceptet och dermed förfar på sätt ofvan är nämndt,
kan jag icke annat än afstyrka memorialet såväl i afseende
på saken som formen, under hvilken den framkommit.
Frih. af Nordin: Jag får till den siste värde talaren
frambära den upplysning, att jag ganska väl tagit kännedom
om ifrågavar. memorial, och således äfven, lika väl som lian,
4 II. 33
a5S
Den i3 Mars e. m.
känner elen form, han uppgifvit vara af Ständerna beslutad.
Men det är icke för att bryta den formen, som tillökning i
cancellipersonalen blifvit begärd. Cancelligörornålen inom
BaneoUtsk. bestå icke blott uti renskrifning. Sammandrag
måste författas af sådana ämnen, som dragas ur räkenskaperna.
Utsk. hade vid början af riksdagen för den ena afdelningen
antagit en skicklig man; men efter i4 dagars förlopp
fann han arbetet så betungande, att han begärde att
blifva från befattningen entledigad, sedan Utsk. sökt öfvertala
honom alt qvarstadna. Efter honom antogs en annan;
men kort derefter förklarade secreteraren, att derest biträde
nekades honom, nödgades han lemna sin befattning. Under
sådana förhållanden tror jag det vara vitsordadt, att biträde
behöfves, och nödgas derföre ytterligare anhålla om
bifall till Utsk:s framställda begäran.
Gr. Frölich, Gust.: Då Frih. Cederström på förhand
velat afstyrka Bevilln.Utskts memorial om ett förökadt antal
cancellister, får jag på förhand förklara, att Utsk. icke kan
taga på sitt ansvar, om göromålen komma att ligga efter,
hvilket Utsk. genom sin anhållan velat förekomma.
Frih. Cederström: Det förekommer mig verkligen
besynnerligt, att BaneoUtsk , som utan särskild betalning
äger att genom protoc utdr. från hvilket conior, hvilket departement
som helst i Banken fordra de uppgifter och tabellariska
upplysningar, som kunna anses erforderliga, kan
behöfva mer än en notarie för hvarje afdelning, enär Sländerna
beslutat, att renskrifningen skall besörjas genom Exped.
Utsk:s försorg. Jag leronar derhän, om R. o. Ad. och
de öfriga Stånden vilja upphäfva, hvad de beslutade i83o
till vinnande af besparing i riksdagskostnaderna. För min
del finner jag ,i det upplästa memorialet inga förhållanden
uppgifna, hvarigenom förändring i den vid sista riksdag
beslutade ordning styrkts vara behöflig. Jag har sjelf varit
ledamot i BaneoUtsk., sjelf varit Bancofullmägtig, och har
således någon erfarenhet om förhållandena inom verket samt
känner, att Utsk., som äger under sin disposition hela Bankens
Betjening, kan genom densamma från Banken erhålla
erforderliga uppgifter och således icke beliöfver särskilda
cancellister för utskrift af handlingar, hvilka för målens behandling
inom Utsk. pröfvas behöfliga. Om en eller annan
af betjeningen afsäger sig sin befattning derföre, att han
finner göromålen tryckande, finner jag det vara klart,
att Utsk. väljer sig en annan, som finner sig vid att arbeta
mot den betalning, som honom bestås Jag skulle tro, att
R< St. icke.bora gifva efterdömet af slöseri och, så att säga.
kasta bort penningar eller antaga lill tjenstemän i Utsk:n
och Stånden personer, som efter några dagar befinnas odugliga,
utan att kunna entledigas, för att lemna rum för fullt
skickliga. Jag tror, att memorialet vid förra riksdagen var väl
Den i3 Mars e. m.
betänkt, och jag anser det beslut, som då fattades, icke böra
lättsinnigt åsidosättas, så att man på blotta anmälan frän
ett Utsk., att det behöfver några cancellister för att vicariera
för protocollsföranderna, skulle medgifva antagandet af en
ökad cancellipersonal, helst riksdagens längd icke är känd
och kostnaden således i förväg icke beräknelig. Jag afstyrker
memorialet.
Gr. von Fersen: Frih. Cederström, som i sitt yttrande
näst före det sista äfven haft godheten ihågkomma Bevilln.
Ulsk., har tillika sagt, att de personer, hvilka yttrat
sig emot honom, icke kände Exped.Utsk:s memorial N:o
422 vid förra riksdagen; hvarvid jag får anmärka, att jag
ännu icke erhållit upplysning, huruvida Hr Frih:s mening
varit, den jag förmodade, eller om han afsett hvad memorialet
under pag. 38 Litt. f. innehåller och der det heter;
"Denna kostnad under innev. riksdag kan egentligen
"anses hafva utgjorts af dagtractamenten, hvilka utgått till
"de uti öfriga Utsk:n, utöfver hvad Riksd.Ordn:s 24 §■ med"gifver,
anställda cancellister; och ehuru någon beräkning
"å siffran i detta fall ej kan äga rum, lärer likväl med säkerhet
kunna antagas, alt i händelse utskrifningen af de,
"i och för tryckningen af hillänget, erforderliga exemplar af
"Utskms memorial oell utlåtanden kunnat vid denna riksdag
"verkställas på det i i:sta liiifvudpunkten Litt. I. föreslagna
"sätt, skulle ej i och för denna utskrifning åtgått mer än
"af den summa, som, enligt hvad nyssberördt är, under in"nev.
riksdag utgjort utbetalning för renskrifning; till följd
"hvaraf de öfriga eller allraminst hälften af denna kost"nad,
kunnat uppföras såsom besparing å tryckningen afbi"hanget.
”
"Med föranledande hvaraf tyckes kunna antagas, det
"kostnaden för ifrågav. renskrifning, verkställd på sätt i ofvannämnda
punkt föreslås, vid blifvande riksdagar ej bör
"uppgå till högre belopp, än hvad som motsvarar 6, högst
"8 cancellistarfvoden, hvilket således förslagsvis uppgifves så"som
kostnad för ali erforderlig renskrifning af Utsk:s memorial
och utlåtanden, i händelse densamma, enligt för"slaget
i denna del, skulle ensamt genom Exped.Utskrs för"sorg
bestridas."
Huruvida det är denna punkt, som Frih. Cederström
åsyftat, känner jag ej. Men ifall Frih. åsyftat det nu ur memorialet
N:o 422 upplästa, kan jag härutaf likväl icke finna,
att Ständerna upphäft den uti Riksd.Ordn:s 24 §■ Utsk:n
förvarade rättighet att till Stånden inkomma med begäran
örn större cancellipersonal. Hvad för öfrigt Bevilln.-  TJtsk. angår, vill jag blott upplysa, att det icke är för renskrifningen,
som förstärkningen i cancellipersonalen begäres,
utan äfven för biträde vid protocollsföringen och öfriga göromål,
på det något afbrott i ärendernas jemna och skyndsamma
behandling ej må äga rum. Frih. Cederström har
De 11 i3 Mars c. m.
ansett concépten kunna insändas till Exped.TJtsk., hvarest
utskriften skulle verkställas. Men jag fruktar, alt Exped.-  Utsk. understundom icke skulle kunna val taga reda på de
justerade coneepten med de der befintliga mångfaldiga rättelser
och tillsatser. För min del skulle jag såsom ordförande
icke heller vilja sätta mitt namn under sådana maculeradc
concept, sorn utlemnades till renskrifning hos ett annat
Utsk., än der beslutet blifvit fattadt, och för hvilkas riktiga
utskrifvande jag skulle vara iklädd ansvarigheten, utan att
granska afskrifningens riktighet. Många ändringar och utstryka
ingar kunde obemärkt på detta sätt inflyta vid conceptels
afskrifning, och underslef sålunda äga runi, hvilket
icke torde kunna inträffa, när cancellipersonalen i det Utsk.,
som conceptet tillhör, efter justeringen utskrifvet- sitt exemplar
till Exped,Utskottet,
Gr. Snoilsky, Nils, begärde att få veta, hvad beslut
de öfriga RiksSt, fattat i detta ämne.
Undertecknad Ri d d. S ecr e t er are förmälde, att han
icke för ögonblicket kunde derom lemna upplysning; men
att han genast ville efterskicka de rörande detta ämne från
de öfriga Stånden ankomna prot.utdrag.
Gr. Snoilsky: Efter hvad jag tror mig veta, hafva de
öfriga Stånden bifallit memorialet. Jag föreställer mig, att
arbetsförmågan och ansträngningen hos Utskts betjening visserligen
har sin gräns, och att Utsk. af sådan orsak funnit behofvet
af att begära ökad cancellihetjening, hvilket afRiksSt.
icke med nog sakkännedom kan bedömas; och då memorialet
således otvifvelaktig! är grundadi på goda skäl, vågar
jag, för min del, vördsamt tillstyrka bifall derå.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I detta fall,
såsom i alla andra, är det angeläget, att formen noga iakttages;
att rubba ett beslut, sorn en gång är fattadt, anser jag vara
orätt. Men då enligt det vid sista riksdag fattade beslut om
renskrifnineeli, sorn i öfverensstämmelse dermed bestrides af
Exped IJisk., endast ett exemplar ombesörjes af de öfriga
Utsk:n, samt till följd häraf den begärda tillökningen i cancellipersonalcn
icke afser renskrifningsbehofvet, i strid med
hvad sorn derom blifvit beslutadt, helst Gr. v. Fersen upplyst,
att biträdet erfordras för protocolIsuppsättningen i och
för gö:omålens oafbrutet skyndsamma gång; och då jag följaktligen
icke har någon anledning att förmoda, att BaneoUtsk:s
begäran öfverskrider, hvad Ständerna vid förra riksdagen
beslutade, kan jag, för min del, icke annat än till--  Styrka bilall till memorialet.
Frih. Cederström: I händelse R. o. Ad, skulle finna
skäl att bifalla BancoUtsk:s ifrågav. memorial, följer deraf, att
de 6 ä 8 arfyoden , 60m blifvit lill Exped.Utsk. anslagna, skola
indragas; ty de arn på den grund anslagna, att alla andra
Den i3 Mars e. ni.
2&I
cancellistarfvoden skulle försvinna. Jag leninar derhän, huruvida
Idu na tro, att göromålens skyndsamhet derigenom skall
vinnas. Hvad det angår, att notarierna kunna sjukna, så,
om sådant inträffar, få andra friska antagas. Att i förväg
antaga och aflöna suppleanter synes mig otillbörligt. R. St:s
göromål äro tillfälliga och de skola betjenas för tillfället, så att
om oskickliga tjenstgörande blifvit antagna, afskedas de och
deras plats intages af andra; likaså för dem som sjukna. Jag
förnyar mitt yrkande, att renskrifningen, enligt hvad Ständerna
till vinnande af besparing beslutat, skall ske i Exped.-  Ut.sk.,
och afstyrker derföre memorialet.
Upplästes 3:ne från de öfriga PuksSt. ankomna prot.-  utdr., af innehåll, att PresteSt. d. i, BorgareSt. d. 3 och
BondeSt. d. 10 dennes bifallit BancoUtsk:s memorial N:o 3.
Uppå derom af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
proposition biföll R. o. Ad. BancoUtsk:s nu föredragna memorial
N:o 3.
Frih. Cederström: Jag anhåller att i protocollel få förvara
min reservation emot detta beslut, såsom stridande mot
det, R. o. Ad. vid sista riksdag fattade till vinnande af den
besparing, som bör och kan vinnas.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s d. ii dennes
e. m. på bordet lagda utlåtanden:
N:o 12 i anledn. af K. M:s nåd. propos. om afskrifning
af en i saltpeterfondens räkenskaper balancerad summa, utgifven
såsom lån till Carl Gustafs stads gevärsfactori;
N:o i3. i frågan om eftergift af ett danaarf till Piteå stad.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 11 dennes e. m. på
bordet lagda utlåtande, i anledn. af arrendatoren af Svartsjö
Kungsgård, f. d. Grosshandlaren Weners ansökning om nedsättning
i arrendet.
Hr af Ekenstam. Israel: Jag skulle icke besvära
Ståndet med någon tillökning i de tal, som här afgifvas, om
jag ej trodde, att knappast någon äger så mycken kännedom
som jag i detta ämne. Arrendatoren af Svartsjö har på
den egendomen under 18 års arrende nedlagt sin förmögenhet,
under ständigt sviket hopp att i tidens längd se sina
nedlagda qapilaler fruktbärande genom de större revenuer,
som han skäligen ansett sig kunna påräkna af egendomens
förbättrade skick, hvarför han haft all möda och kostnad
ospard. Tillfälliga omständigheter hafva gjort, att hans beräkningar
misslyckats, och förgäfves har han väntat, att det
nedlagda capitalet, som förflutna året uppskattades till 3o,ooo
j-;dr, roen hvilket hvarje landtbrukare skall linna minst hafva
Den i3 Mars e. ra.
utgjort 4°,ooo r:dr, småningom skulle återkomma. På denna
grund har lian vändt sig till Ständerna med anhållan oin
lindring uti arrendevilkoren för de återstående 14 arrendeåren.
Han har förut tillgodonjutit en lindring i arrendeafgiften
af i5o tunnor spannmål årligen, men ansett sig nu
endast till -J böra söka denna nedsättning, sedan hans capitaler
börjat gifva honom någon större afkastning än förut,
ehuru han visserligen icke har räntan derför ersatt; hvilket
oansedt lian likväl vill vidblifva arrendet, för att, om möjligt
är, i någon mån vinna ersättning för sina lidna förluster.
På dessa grunder får jag hos R. o. Ad. anhålla, att
Utsk. ännu en gång måtte få pröfva de bevekande omständigheter,
som ligga till grund för ansökningen. Visserligen är
Utsk:s princip ganska riktig, att en arrendator vid ingåendet
i ett arrende bör besinna, att nedsättning icke bör kunna
påräknas, emedan sådant skulle kunna föranleda till allt
för många supplicationer i slikt afseende. Men man behöfver
icke frukta, att för många utarrenderade kronoegendomar
blifvit af arrendatörerna förbättrade med 4°j0°o r:drs
derå nedlagdt capital; tvärtom afträdas de vanligtvis utsugade
och förstörda. Förliden sommar förstördes af frost
hela korngrödan å Svartsjölandet, hvilket föranlät arrendatorn
att anhålla om nedsättning i kornlefveransen; men
Utsk. har svarat, att då händelser af dylik beskaffenhet äro
ingenting mindre än. ovanliga, böra de af en klok och omtänksam
arrendator förutses och tagas i beräkning före bestämmandet
af de förbindelser, som man vid en arrendeafliandling
sig ikläder. Om likväl någon borde vara fredad
för frost, är det arrendatorn i allmänhet. Det är på dessa
skäl, som jag anhåller hos R. o. Ad. att denna gång blifva
hugnad med biträde för att få denna fråga återförvisad till
TJtsk., med anmodan, att Utsk. ville tillstyrka nedsättning
till ^ i den lindring, han förut tillgodonjutit. Jag är öfvertygad,
att åtskilliga ledamöter i Utsk. icke skola sätta sig
deremot.
Gr. Snoilsky: Visserligen finnas för den ifrågavarande
arrendatoren åtskilliga ömande skäl för hans begäran; men
då frågan måste bedömas efter de rättsgrunder, sorn i allmänhet
äro gällande, tror jag, att StatsUtsk. ganska riktigt
förfarit, då det afstyrkt bifall till ansökningen. Det är säkert,
att om en arrendator endast behöfde åberopa sådana
tillfälliga händelser, såsom frost, mask, eller andra af enahanda
beskaffenhet, skulle icke något arrendecontract blifva
beståndande; ty det finnes väl knappast någon arrendator,
som under i5 ä 20 års arrendetid icke någon gång fått vidkännas
betydlig minskning uti den påraknade afkastningen
genom så beskaffade händelser, som de ofvan anförda, utan
att derföre hafva erhållit befrielse från utgörande af sina
skyldigheter. Då derföre kronans öfriga arrendatorer, i händelse
ansökningen bjfölles, på samma grund skulle kunna söka
Den i3 Mars e. m.
att lomma ifrån sina förbindelser, anser jag, att StatsUtsk.,
med fästadt afseende på denna ganska vigtiga omständighet,
rätteligen i denna fråga förfarit, hvadan jag tillstyrker bifall
å betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med den siste värde
talaren kan jag icke annat än afstyrka allt afseende å arrendatorens
af Svartsjö kungsladugård utom all lag grundade anspråk;
och jag tillstyrker derföre bifall å betänk.
Ilr af Ekenstam: Jag har icke annat sagt, än att
Utsk. rättvisligen förfarit och att det i allmänhet är ett farligt
prejudicat, om arrendatorerna befrias fran sina utskylders
fullgörande; men då något sådant fall som det ifrågavarande,
att arrendatoren användt så betydliga kostnader på
arrendejordens förbättring, svårligen lär gifvas, har jag trott,
att detta billigtvis skulle förtjena afseende. Då här dessutom
nu icke är fråga om afgörande, utan endast om återrerniss,
hoppas jag, att R. o. Ad. denna gång icke vill neka densamma,
synnerligast som ingen af Utsk:s ledamöter höjt sin
röst deremot.
Frih. Cederström: Jag vill icke vidare hindra återremissen,
men dervid blott foga den anmärkning, att ett bifall
till ifrågavar. anhållan skulle vara detsamma som att, på
grund af föregifna, oförutsedda inträffade omständigheter, befria
hvilken skattskyldig som helst från den skattebörda, hvarför
afskrifning begärdes. Jag anhåller, att denna anmärkning
får åtfölja återremissen.
Frih. Silfverskjöld, Carl: Hr af Ekenstam erkänner
sjelf vigten och riktigheten af de utaf Utsk. anförda motiver,
hvilka jag anser oomkullkasteliga. Han har således
blott velat tala till vår känsla. Vöre det blott känslan, man
borde rådfråga, skulle jag ej tveka att instämma med den
värde ledamoten. Men då förhållandet icke är sådant, och
jag anser representanten icke böra tillstyrka en återrerniss,
som icke kan lända till någon förändring uti Utsk:s beslut,
utan endast lill göromålens fördröjande, måste jag följaktligen
afstyrka återremissen och tillstyrka bifall till betänk.
Hr af Ekenstam: Jag skulle riskera att trötta R. o.
Ad. genom att ytterligare framkalla den jemnförelse, Frih.
Cederström gjort emellan ifrågavar. arrendator och hvarje
annan skattskyldig, hvilka Hr Frih. ansett vara i samma
kathegori. Jag tror, att R. o. Ad. insett skillnaden, med
afseende å de capitaler, den förre uppoffrat. Hvad åter det
angår, att jag talat till R. o. Ad:s känsla, har jag dervid
endast velat förmå Ståndet att icke neka återrerniss, I afseende
på sjelfva principfrågan har jag ansett, att äfven rätt
skulle komma i fråga vid en närmare granskning. Jag förnyar
derföre min anhållan om återrerniss, som jag hoppas
icke nekas.
264
Den i3 Mart e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, liemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid StatsUtskrs utlåt. N:o i4 gjorda anmärkningar
hindra dess antagande och utlåt, således böra återremitteras.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd proposition blefStatsUtsk:s förev.
utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. ii dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o i5, i anledn. af K. M:s
nåd. remiss i frågan om sökt eftergift af Öfverinspectoren
Borgbs sterbhusdelägare ådömda anmärkningsmedel, blef samma
utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. ii dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o i6, i anledn. af erhållen återremiss å
betänk. N:o 2, rö’r:de Talmännens ersättning för egna riksdagskostnader,
klubbkostnaderna samt aflöningen till Ståndens
och Utskottens cancellier m. m.
Begärdes ånyo på bordet af Hr af Grubbens, Nils
Willi., samt Gr. Snoilsky, Nils.
Bifölls StatsUtsk:s d. 11 dennes e. ni. på bordet lagda
memorial N:oiy om ytterligare tillökning i Utsk:s betjening.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utskts d. 1 1 dennes e. m. på
bordet lagda memorial N:o 1 0111 antagande af 3:ne cancellister
utöfver den i Riksd.Ordnzs §. bestämda personal.
Frih. Cederström, Jac.: Jag tillstyrker bifall å Bevilln.
Utsk:s nu föredragna memorial under vilkor, altExped.-  Utsk. befrias från renskrifningen af Bevilln.Utsk:s betänkanden.
Gr. von Fersen, Hans: Jag får hembära Frih. Cederström
min tacksamhet för det han tillstyrkt bifall till
Bevilln.Utsk:s memorial, men tillika hos R. o. Ad. anhålla,
att bifallet må ske utan vilkor, helst Frih. Cederström sjelf
upplyst, att renskrifningen, enligt Ständernas beslut vid förra
riksdagen, skulle af Exped.Utsk. besörjas.
Uppå derom framställd proposition blef Bevilln.Utsk:s
memorial N:o 1 af R. o. Ad. bifallet.
Frih. Cederström: Jag reserverar mig mot beslutet
på de grunder, som jag vid BancoUtsk:s memorial N:o 3
anfört.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s d. 1 \ dennes e.
ni. på bordet lagda utlät. N:o 1, i anledn. af Hr Fredr.
Leonti. Rosenqvists motion om ett tillägg till 1 Cap. 2 §.
StralfB:n, blef samma utlåt, af R. o. Ad. godkändt.
Fö
-
Den i3 Mars e. m.
Företogs till pröfning Exped.Utskrs d. t i dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 4> i anledn. af återremiss från
R. o. Ad. af Utsk:s memorial N:o 3, rör:de dels verkställigheten
af den Utsk. åliggande försorg om tryckning af hillänget
till RiksSt:s protoc., dels ett å samma tryckning inkommet
entreprenad-anbud.
I sammanhang härmed föredrogos Gr. Cronhjelms, Otto
Atig., d. 8 och d. ii dennes e. in. på bordet lagda motioner,
ronde tryckningen af hillänget till RiksSt:s protocoll.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Sedan nu för minst 3:ne
Utsk. särskilda cancellister blifvit antagna, har jag ett ytterligare
skäl för min förmodan, att en icke obetydlig inskränkning
i kostnaden för tryckningen af bihanget till RiksSt:s
protocoll kan erhållas. Det har af Gr. v. Fersen blifvit upplyst,
att nu icke tillgår såsom vid slutet af förra riksdagen
blef beslutadt, att nemligen conceptexpeditionerna icke öfverlemnas
från de öfriga Utsk:n till Exped.Utsk., utan att Utsk.
erhåller renskrifna exemplar. I sådant fall behöfver icke mer
än ett exemplar utskrifvas i Exped.Utsk. Dessutom har jag
factiskt uppgifvit summan för hvarje detail, hvarigenom upplyses,
att en nedsättning af nära 7 r:dr b:co i kostnaden för
hvarje ark kan vinnas. Oaktadt jag ändå tror min beräkning
vara för hög, vill jag icke vara envis i detta fall. Jag
har för R. o. Ad. framlagt en utredning i ämnet och bevisat,
att cn ansenlig summa kan besparas. Fästes icke något
afseende derpå, har jag dock fullgjort min pligt. Jag tilI—
slyi ker afslag på Utskts betänk, och att R. o. Ad. sedermera
må besluta i detaillerna om tryckningen af bihanget.
Gr. Snoilsky, Nils: l anledn. af hvad Gr. Cronhjelm
anfört, utbeder jag mig att vördsamt få upplysa, att
i full öfverensstämmelse med hvad Exp.Utskottets vid förra
riksdagen afgifna memorial N:o 422 innehåller, hvilket blifvit
af R. St. vid sista riksdagen bifallet, öfverlemnas nu till
Exped.Utsk. från de öfriga Utsk:n concepterna till deras betänk:n.
Exped.Utsk. låter derefter verkställa en afskrifning
af samma betänk, för att begagnas vid tryckningen, hvarförutan
ett särskildt exemplar af samma betänkande utskrifves
för att öfverlemnas till det Utsk., hvarifrån betänk, emanerat,
och der förses med ordförandens och de öfriga ståndsledamöternas
underskrift, hvarpå detsamma förvaras i Exped.-  Utsk. såsom original. Utsk. har således icke kunnat annorluuda
förfara, och jag får derföre hemställa, om icke Exped.-  Utsk. är i fullt behof af det anslag af 8 cancellistarfvodcn,
hvilka vid förra riksdagen blefvo i omförmälda afseende bestämda.
livad åter angar det entrepenad-anbud, sorn blifvit
gjordt, har Utsk. vid detsammas pröfning icke försummat
att söka vinna all den nedsättning, sorn varit möjlig. Jag
vill väl icke säga, att ju besparingen vid en annan riksdag
4 H. ' 34
i66
Den i3 Mars e. m.
tan blifva än större, men det måste emedlertid vara obestridligt,
attUtsk. icke kan, utan full kännedom af den persons
skicklighet och pålitlighet, som skall få sig uppdraget
att verkställa correcturläsningen, med det mera, sorn till
tryckningsdetaillen hörer, ansvara för göromålens oafbrutna
och skyndsamma gång; hvilket åter icke låter sig göra, om
detta bestyr skall lemnäs åt en boktryckare, som ensamt har
fullt upp att göra med skötandet af sin officin. Jag vågar
således hemställa, huruvida icke R. o. Ad. skulle finna skäligt
att för denna riksdag bifalla, hvad Exped.Utsk. hemställt,
och det så mycket hellre, som nyttan af entreprenaden redan
af 2ine RiksSt. blifvit insedd. Betänk, har af BondeSt.
blifvit afslaget, men endast af det skäl, att BondeSt.
förkastat principen af entreprenad, emedan BondeSt. ansett
en så beskaffad anstalt vid en annan riksdag möjligen kunna
leda till trassel och oordning, om ej en lika så skicklig
person, som Hr Vougt, då skulle kunna erhållas.
Gr. von Fersen, Hans: Enligt det af Gr. Cronhjelm
uppgifna förslag vore en besparing af 378 R:dr i veckan att
förvänta. I händelse jag funne Hr Gris förslag så uppgjordt,
att jag vore öfvertygad, att denna uppgifna besparing verkligen
skulle äga rum, skulle äfven jag tillstyrka antagandet
deraf; men åtskilliga betänkligheter uppstå, då jag jemnför
llr Gris förslag med Exped.Utskls betänk. IVlo/j.; och det är
i anledning deraf, samt i anseende lill de upplysningar, som
för öfrigt'blifvit mig meddelade, jag tror mig böra afstyrka
Hr Gris förslag. Hr Gr. har upptagit kostuaden att utgöra
per ark, för tryckningen med papper, falsning, häftning och
bindning 23 ridr, för correcturet 1 rldr och för renskrifning
36 sk. Hvad renskrifningen angar, tror jag det icke vara
möjligt att öfverlemna den till en boktryckare, då t. o. in. concepterna
till Utsklns betänkin kunna inkomma till Exped.-  Utsk. Hvad beträffar correcturet, måste det första till boktryckaren
öfverlemnas. Detta correctur är icke så angeläget
och bör icke förblandas med det andra, att nemligen tillse,
huruvida trycket är öfverensstämmande med conceptet. Gr.
Cronhjelm anser registret kunna uppgöras mot några 100
ridr, såsom vid förra riksdagen. Han har äfven beräknat
kostnaden för pennor och black till 1 sk. för hvarje ark.
Jag tror, att vi icke böra ingå i så minutiösa detailler, att
vi beräkna slitningen af pennor och huru mycket bläck kan
åtgå för hvarje ark. För tillsynen öfver renskrifningen har
lian beräknat en person och icke upptagit någon annan för
collationeringen, fastän han, såsom jag tror, antagit, att ali
collationering borde ske uti Exped.Utsk. För tabelltrycket
har Hr Gr. upptagit i3 sk. I det afseendet får jag nämna
några ord till upplysning. Det lär vara uppgifvet, att tabelltrycket
skall kosta 3o ridr per ark. Jag får hemställa,
huruvida dessa 3o ridr äro beräknade efter 5oo eller 1200
exempl. Skillnaden är betydlig. Om det är för 5oo exempl.,
Den i3 Mars e. m.
måste man för 1200 exempl. beräkna vanlig s. k. öfvertrycksförhöjning,
Betalade man efter 3o r:dr för 5oo exempl., skulle
kostnaden utgöra 34 r:dr. Om denna sättnings- och tryckningskostnad
fördelas på hvarje 2o:de ark, som anses calculationsvis
utgöra tabell efter nämnde beräkning, blifver förhöjningen
minst i r:dr på hvarje ark. Jag har trott mig
böra fästa uppmärksamhet på den saken, emedan, då man
ingår i så minutiösa detailler, skillnaden emellan i3 sk. och
l r:dr per ark är ganska ansenlig. Vidare har Gr. Cronhjelm
framställt den fråga, hvad med extra utgifter menas.
Upplysningsvis kan jag nämna, att dessa äro drickspenningar
för den tryckning, som verkställes, då menniskor vanligen
hvila, nemligen om nätterna och om söndagarna, m.m.
annat, som svårligen på förhand lärer så noga kunna specificeras,
men dock bör observeras. Gr. Cronhjelm har i sitt
memorial uppgifvit totalkostnaden för ett tryckt ark af hillänget
att, efter boktryckaren Hörbergs pris, utgöra 24 r:dr
36 sk. I det afseendet hemställer jag, om Hr Gr. dervid beräknat
häftning och bindning af de 42° exempl., som icke
inom RiksSt. utdelas. Skulle det vara förhållandet, tror jag,
alt Gr:n äfven här beräknat kostnaden för lågt. Hvad corrccturläsningen
vidkommer, kan icke vara fråga om annan
lin första correcturläsningen, som alltid af boktryckaren verkställes;
och till den summa, Gr. Cronhjelm uppgifvit, torde
således böra läggas kostnaden för de öfriga correcturläsningarna,
äfvensom för den renskrifning, som icke kan verkställas
annorstädes än i Exped.Utsk. Det kan måhända anses
mycket, att tre personer skola befatta sig med correcturen;
men jag tror, att mer än 2:ne äro behöfliga, emedan,
sedan dessa vederbörligen genomgått correcturet, kan möjligen
åtminstone ännu en beliöfvas, som efterser, om icke några
fel af dem blifvit öfversedda. Gr. Cronhjelm föreslåratt
contrahera örn tryckningen med Hörberg eller någon annan
boktryckare. Jag får fästa uppmärksamhet på Exped.Utskts
oftanämnde memorial N:o 4221 som stadgar, att flera boktryckare
böra användas, på det att, om göromälen hopa sig,
tryckningen ej derföre skulle fördröjas. Jag tror således, att
vi icke kunna contrahera med en boktryckare. För att komma
till ett slut och sammanfatta dessa anmärkningar, får jag
nämna, att, enligt min öfvertygelse, kan endast det handtverksmässiga
öfverlenmas åt boktryckarne, d. v. s., att man
endast kan contrahera med dem om sjelfva tryckningen, emedan
renskrifningen och den hufvudsakliga correcturläsningen
icke kan anförtros dem. Skiljer man correcturläsningen från
Exped.Utsk., blir boktryckaren på visst sätt den, på hvilken
Exped.Utskrs ansvarighet öfverflyttas, emedan måhända inträifade,
att såväl Utskts betänkrn som måhända Riksdagsbeslutet
skulle i sista hand corrigeras af boktryckaren, hvilket
enligt mitt omdöme, minst sagdt, vore olämpligt. Den
besparing, s6m Gr. Cronhjelm afselt, finner jag vara ganska
268
Den i3 Mars e. m.
lofvärd; men, enligt inin öfvertygelse, lan den icke, på sätt
Grefven föreslagit, anses vinnas; jag tror fast bättre, att om
vi vid denna riksdag kunna, jemnlikt Exped.Utsk:s förslag,
nedsätta kostnaden mot hvad den var vid den förra, böra
vi vara nöjda och kunna då äga hopp att vid en blifvande
ytterligare nedsätta den, om tryckningen af hillänget nu blifver
väl, med ordning och skyndsamhet, fullgjord, på sätt nu
är föreslaget. Ser man alltför mycket på r:drn, då man
vill göra ett nytt arrangement, kunna vi lätt blifva missbelåtna,
och saken förfela sin goda verkan. Boktryckaren kunde
måhända icke komma ut med sitt åtagande, och vi derigenom
blifva, om jag så får säga, strandsatta, samt våra
betänk:n otryckta. Detta synes Gr. Cronhjelm äfven hafva
befarat, då han sagt, att boktryckaren borde ställa borgen;
men jag hemställer, huru belåten man kan vara dermed,
och hvartill den föreslagna garantien tjenade. Yi erhålla i
alla fall icke de tryckta Utskrs-betänkandena, 'och ehuru
box-gen visserligen skulle medföra en svår ledsamhet att utbetala
för boktryckaren, hade vi likfullt ingen nytta dex-af.
Jag vet icke heller, hvem denna borgen skulle komma till
godo. I anledning af dessa grunder och på de skäl, Gi\
Snoilsky framställt, får jag anhålla om proposition till bifall
å Utsk:s betänkande.
Frih. Cederström: Exped.Utsk. har i sitt första betänk.
, äfvensom i sitt sista, nogsamt aktat sig för att göra
redo för åtföljden af R. St:s beslut vid sista riksdagen.
TJtsk. har icke en gång ansett nödigt redogöra, huruvida R.
St:s beslut, hvai-igenom HofCancellei-sEmbetet anmodades att
infordi-a anbud å ifrågav. tryckning, blifvit fullgjord. Af HofCancelleren
har jag direct begärt underi-ättelse derom och
erhållit den upplysning, att sådana anbud endast af någi-a få
boktryckare blifvit gjorda. Jag lemnar derhän, huruvida
TJtsk. fullgjort sin pligt att i tidningarna annoncera, att anbud
å tryckningen kunde afgifvas, samt tagit till pröfning
de anbud, som inkommit. Detta beträffar ena fi-ågan. I afseende
på den andra har TJtsk. jemväl icke iakttagit Ständernas
beslut vid förra l-iksdagen, då tydlig föreskrift lemnades
om allt, hvad vid ti-ycliningen boi-de iakttagas, såväl
i anseende till renskrifningen och coiTecturläsningen som allt
annat beti-äffande öfvei-enskommelsen med bokti-yckax-e. Då
stadgades jemväl, att sedan den person, som, dei-till aflönad,
ha’ -opsigt öfver verkställigheten af tryckningen, dei--  öfver aflemnat redogöi-else, skulle han erhålla säi-skildt arfvode.
I det stället har TJtsk. inkommit med ett enti-eprenadföx-slag,
enligt hvilket kostnaden skulle uppgå till icke
mindre an 32 r:dr 24 sk. b:co pr ark, och uppgifvit, att
kostnaden förut ixtgjort 4° r:dr, enär i tryckningskostnaden
de onödiga oancellistarfvodena under 16 månaders riksdag
blifvit .inberäknade.
Yi komma säkerligen till 5o r:dr med denna riksdag,
Den 13 Mar* e. m.
269
om II. R. o. Ad. fortfar att skänka 2:ne cancellistarfvoden
till hvarje Utsk., sorn derom gör hemställan, och derjemte
bibehåller 8 arfvoden för Exped.Utsk., hvilka blifvit anslagna
i stället för TJtsk:s extra cancellister. Sådan var icke meningen
i det betänk., som jag nu håller i min hand, N:o
422; vi kunna på detta sätt lätt komma till. 5o eller 60
r:dr för arket. Om man antager alla de unga män, som
löpa omkring för att få dessa arfvoden, är sådant visserligen
fördelaktigt för dem, men Statsverket har deraf ingen
nytta. Man har rätt att fordra, att de, som antagas till betjening
i TJtsk., skola vara så skickliga, att de protocoll, de
uppsatt öfver besluten, icke behöfva renskrifvas för att justeras;
eljest böra de förafskedas och andra i deras ställe antagas.
Det finnes ingen brist. Således kan jag icke finna
någon svårighet alt vinna ali den skyndsamhet, som erfordras
i förening med den besparing, som i Ständernas beslut
är afsedd. 2:ne Stånd hafva bifallit, ett har afslagit och R.
o. Ad. har återremitterat Exped.Uts:s betänk. Utsk. har i
sitt sista betänk, skäligen lösligt upptagit anmärkningarna,
icke ens besvarat åtskilliga detailfrågor, och åberopat sitt
förra betänk. Är meningen att inleda R. St. i större kostnader
än förut, kan betänk, bifallas; men för min del afstyrker
jag det, såsom till största delen otillbörligt såväl i .
form som i sak, emedan Utsk. icke allenast underlåtit att
ställa sig till efterrättelse R. St:s beslut vid förra riksdagen,
utan jemväl tillåtit sig att göra en motion, hvartill, enligt
grundlagen, endast enskilda Riksdagsmän samt Conslit.-,
Stats- och RancoUtskrn äro berättigade. Det oaktadt har
dock Exped.Utsk. gjort detta förslag till ändring af R. St:s
beslut vid förra riksdagen. Jag yrkar således afslag å betänkandet.
Gr. Cronhjelm: Jag ville önska, att vid försvaret af
Exped.Utskrs betänk, icke måtte ingå någon välvilja för den
utmärkta tjensteman, som velat åtaga sig entreprenaden. Kär
jag bestred Utsk:s första betänk, och då motsades, gjorde jag
till min pligt, att grunda mitt yttrande på fullständig sakkännedom.
Jag har vändt mig till den boktryckare, som
vid förra riksdagen tryckte StatsUtskis betänk:n. De äro bättre
och skyndsammare tryckta än de öfriga betänkandena
vid samma riksdag. Ordföranden i StatsUtsk., Gr. v. Schwerin,
hade vid förra riksdagen mycken tillfredsställelse deraf,
att han kunnat utverka sig tillstånd att få StatsUtskrs betänka
särskildt tryckta af denna person. Jag har vändt mig
till denna man, som äger ett af de bästa tryckerier, och af
honom fått de fullständigaste uppgifter jemte försäkran, att
han vill åtaga sig tryckningen; och då han icke kan medhinna
allt, är naturligt, att lian skall associera sig med andra
boktryckare. Tryckningen på sådant sätt bestrides nu
på nästan inga skäl. Siffran i dessa fall är likväl, hvad som
talar. Man vill göra contract med cn tjensteman och anser
Den i3 Mars e. ra.
iclce nödigt, att han skall ställa borgen; man vill icke antaga,
alt lian kunde underlåta att fullgöra sina åtaganden.
Jag liar uppgifvit bestämdt pris, nemi. 23 r:dr b:co pr ark
för såväl papper, tryckning som åtskilliga andra omkostnader,
såsom velinpapper till cancelliexemplaren, falsning och
bindning äfven af de 420 exempl., som utdelas, alltsammans
under förutsättning, att papperet skall blifva bättre än hittills.
Boktryckaren Hörberg har förklarat, att han ville åtaga
sig correcturläsningen för i r:dr b:co arket. Man må
icke invända, att denna läsning skulle blifva ett mästrande
af R. St:s beslut. Läsningen skulle ju, efter TJtsk:s förslag,
i alla fall icke verkställas af Exped.Utskts ordförande och
ledamöter, utan uppdragas åt en tjensteman. Boktryckaren
skulle derföre aflöna särskilda, skickliga personer, och ändå
hafva någon vinst, efter han velat åtaga sig entreprenaden;
och jag föreställer mig sålunda, att ingen våda skulle uppkomma
derigenom, att han läser första och andra correcturen.
Gr. v. Fersen har omnämnt första och andra läsningen
af correcturet, men troligen menat revidersarket, hvilket
undergår nästan inga ändringar. Revidersarket är det
ark, som slutligen afdrages, då alla rättelser äro gjorda och
formen är i pressen insatt. Jag föreställer mig, att då boktryckaren
åtager sig correcturläsningen, skickar han sista eller
revidersarket till Exped.Utsk., som genom en tjensteman
låter påteckna dess riktighet efter jernnförelse med conceptet,
hvarefter tryckningen verkställes. Annat behöfves icke.
Renskrifningen vill han icke åtaga sig, efter han förutsåg,
att sådant skulle väcka missnöje hos betjeningen i Utsk.;
men han ansåg den kunna verkställas mot 36 sk. för hvarje
tryckt ark. Gr. v. Fersen har fästat sig vid, att jag upptagit
pennor och bläck; men då jag velat uppgöra ett fullständigt
kostnadsförslag och funnit, att Exped.Utsk. för skrifmaterialier
upptagit 4 r:dr, har jag trott mig böra göra en
noggrann beräkning och således upptagit allt utom skrifsand,
som jag icke tror skall betydligt öka kostnaden. Hvad jag
beräknat för pennor och bläck är påtagligen för mycket;
men jag kunde för siffrans skull icke beräkna mindre än i
sk. Jag har sedan upptagit arfvodet för en cancellist, som
borde hafva uppsigt öfver renskrifningen i Exped.Utskrs local.
Jag har ansett för alldeles olämpligt att aflöna en stor
cancellistpersonal. Man kan antaga snygga renskrifvare för
att verkställa detta arbete, och så tillgår nu i Ridd.cancelliet,
hvarest sådana renskrifvare användas, utan att man deraf
kan befara någon våda. Gr. v. Fersen har till mig ställt
den frågan, om tabellkostnaden var beräknad för 5oo eller
1200 exempl., och jag får då lemna den upplysning att det
hvarken är för 5oo eller 1200 exempl., ulan att beräkningen
är grundad på det contract, Hörberg uppgjort om Iryckning
af 4000 exempl. utaf det svåraste tabelltryck, nemi.
riksbokslutet. Han har åtagit sig det för 3o r:dr; och då
Den i3 Mars e. m.
271
ett så svårt tryck kan göras för 3o r:dr med 4°00 exempl.,
måste detta pris vara nog för 1200 exempl. För öfrigt tror
jag det vara omöjligt att genomgå detaillerna mera fullständigt,
än jag gjort det i mitt skriftliga anförande, oell att
den, som icke derigenom blifver öfvertygad, icke kan öfvertyga^
genom något muntligt anförande.
Det är sagdt, att 2:ne Stånd ansett förslaget vara nyttigt.
Jag liar dock hört, att ledamöter af dessa Stånd saga
sig vara ganska ledsna öfver, att de bifallit det, och att de
gerna ville genom en inbjudning erhålla tillfälle att gå ifrån
sitt beslut. Registret kostade förra riksdagen 3oo r:dr;
men det är olämpligt att sammanblanda denna kostnad med
den öfriga tryckningen. Den skulle göra några sk:r på arket.
Oss har blifvit sagdt, att stora diverse utgifter fordras;
men om man undersöker dem, linnas de bestå endast i drickspenningar
för söndagstryck. Sådant har icke kunnat ingå i
min beräkning; ty boktryckaren Hörberg har icke begärt
någon särskild betalning för söndags- eller natt-tryck. Jag
skall icke vara emot, om R. St. vilja vid riksdagens slut
lemna tryckeribetjeningen några r:dr i drickspenningar; men
någon pretention derpå har icke blifvit gjord. Det har blifvit
sagdt, att 2 personer fordras till correcturläsningen, och
att sedan en 3:dje kunde behöfvas för att se efter de två.
På samma grund vore en 4-^e nödig, för att se efter den
3:dje. Jag anser det vara bast att lemna denna omsorg åt
boktryckaren. Gr. v. Schwerin har af samma man, utan alt
borgen ställdes, fått det vidlyftigaste tryck, nemi. StatsUtsk:s
betänk:n och tabeller, verkstaldt. Nu har boktryckaren likväl
förklarat sig villig att ställa borgen för allt, hvad lian
åtager sig, och denna borgen är nödig för det fall, att hans
åtagande antingen genom försummelse eller dödsfall icke blefve
fullgjordt, då det åligger entreprenören att ersatta skillnaden
i priset för tryckning hos en annan. Jag tror dock
icke, att någon rubbning i arbetets gång skulle uppkomma
annorlunda än genom dödsfall, och dödsfall kan lika så lätt
inträffa för entreprenören i Exped.Utsk. Jag anser således,
att det vore i hög grad illa hushålladt, om man utkastade
de 378 r:dr i veckan, hvilka jag bevisat kunna besparas.
Jag skulle följaktligen tro det vara bäst att afslå Utskrs betänkande,
och anser föga värdt att ingå i någon vidlyftigare
discussion om detta ämne. Allt, hvad som kan sägas , är
fullkomligen och vidlyftigt upptaget, och utom skrifsand finnes
ingen kostnad, sorn icke blifvit beräknad. Vill R. o. Ad.
betala 32^ r:dr i stället för 25 r:dr 26 sk., eller ungefär
7 x-:dr mera för hvarje ark, så vill jag icke sätta mig deremot.
Jag har till protocollet förklarat, att arbetet kan göras
för bättre pris, och till stöd derför framställt facta.
Gr. Snoilsky: Här har en värd talare uppgifvit, att
Exped.Utsk. begått en oriktighet deruti, att Utsk. icke infordrat
upplysning om tryckningspriset från andra boktryckare.
D*n i3 Man c. m.
Jag anser mig derföre skyldig upplysa, att, enligt föreskrifterna
i Exped.Utskts memorial ]N:o 4^2 vid sista riksdag, har
Hr HofCancelleren vid Utsk:s formerande tillställt detsamma
förseglade anbud af boktryckare på det pris, hvarför de vilja
åtaga sig tryckningen af bihanget, hvarförutan den underrättelse
särskildt blifvit mig från HofCancellersEmbetet meddelad,
att circulär från HofCancellersEmbetet afgått till alla
boktryckare i hufvudstaden två månader före riksdagens början
, med underrättelse, att de ägde inkomma med anbud i
berörde afseende. Icke destomindre ipkommo icke mer än
a:ne anbud, och då de öppnades, fann Utsk. desamma dels
vara öfverdrifvet höga, dels af sådana personer, att Utsk.
icke med någon säkerhet kunde contrahera med dem om en
större tryckning. JDå Utsk. sålunda af herörde anbud icke
kunde hemta tillräcklig ledning för sitt omdöme i frågan om
tryckningskostnaden, infordrade Utsk. specielt genom sin secreterare
lrån 5 eller 6 andra boktryckare uppgifter om tryckningspriset,
och jag får till den värde ledamot, sorn så strängt
bedöint Utsk:s förfärande, hemställa, om icke denna åtgärd
var lika så god och vida mera ledande till ändamålet, än
att annoncera i tidningarna, hvartill dessutom tiden icke
lemnade rådrum. Detta finnes redan i Utsk:s första betänk,
anmäldt, och man hade måhända kunnat vänta, att den värde
ledamoten skulle hafva med någon uppmärksamhet genomläst
detsamma, innan han framkom med sina anmärkningar.
I öfrigt har blifvit anmärkt, att correcturläsningen skulle vara
lätt verkställd. Jag torde dervid få upplysa, att det finnes
3 correctur; det första läses af boktryckaren sjelf, det
andra af Exped.Utskts tjenstemän, och det 3:dje, som kallas
revidersark, äfven af Utskts tjenstemän. Således läsas tvenne
correctur inom Utskottet. Det är dessutom ett misstag, att
correcturläsningen kan verkställas af en person. För den,
som läser sjelfva correcturet, är en s. k. motläsare nödig,
hvilken uppläser manuscriptet för den, som genomser correcturet.
Således äro 2:ne personer sysselsatta vid granskning
af ett correcturark, och då correctur från 5 å 6 boktryckare
inkomma under loppet af dagen, äro dessa personer
nästan jemnt sysselsatta, från tidigt på morgonen till kl. io
ä ii om aftonen; hvarföre jag tror, att 2 r:dr 8 sk. arket
icke är för mycket beräknadt för deras besvär, samt att
man således mycket misstagit sig, då man aftsett kostnaden
för correcturläsningen vara för hög.
Man har äfven anmärkt, att det bort fordras särskild
säkerhet i afseende på borgens ställande; men den entreprenör,
som anmält sig i Exped.Utsk., har icke underlåtit att
erbjuda ett ganska strängt och vida mera kraftigt samt tillika
lätt verkställbar correctiv i afseende på uppfyllandet
af sin förbindelse såsom entreprenör, än en borgen. Han
har nemi. förbundit sig, hvad Utsk. äfven antagit, att i mån
Den i3 Mars e. m.
af det tryckta arkantalet, som ett lemnadt manuscript upptager,
verkställa tryckningen deraf på viss tid, och att, om
lian deri skulle brista, han afsagt sig all betalning för den
tryckning, sorn ej inom föreskrifven tid blifver fullgjord, eller,
med andra ord, han vill trycka sådana ark gratis; och
den betalning, lian icke destomindre för tryckningen inåste
utgifva till boktryckaren och för papper m. m., utgör således
ett strängt vite för försumlighet. Jag är derföre fullt
öfvertygad, att entreprenören ställt vida bättre säkerhet än
en sådan borgen, som Höiberg erbjudit, hvilken kan blifva
underkastad tvist och slutligen en långvarig rättegång.
I öfrigt ber jag att få erinra, att Hörberg icke sjelf anmält
sig att vilja ingå på det af Gr. Cronhjelm så tjenstfärdig!
erbjudna nedsatta pris, och R. o. Ad. torde således icke
böra låta missleda sig deraf. Ifrågavar. anbud, som skett,
under-föregifvande att vara af Hörberg enskildt till den värda
ledamoten gjordt, kan sedermera alltför väl af nämnde
boktryckare icke erkännas, under förklarande, att allt varit
ett misstag af den värde ledamoten och att Hörberg aldrig
velat något sådant sig åtaga. Jag har så mycket mera skäl
för en sådan supposition, som jag vet, att samina Hörberg,
sorn jag nu hör så mycket berömmas för sitt låga anbud,
varit deti dyraste af alla boktrvckarne vid tryckningen af
StalsUtskts betänk:n under förra riksdagen, då lian lät betala
sig med i4 r:dr b:co för arket, hvaremot andra åtnöjde
sig med 12 r:dr. Dessutom har lian på Exped. Utskts förfrågan
vid denna riksdag förklarat, att han icke ville trycka
för mindre än 14 r:dr arket. Sedermera har dock Gr. Cronhjelm
uppgifvit, att Hörberg ville åtaga sig tryckningen efter
10 r:dr b:co arket, och nu sednast förändrat priset sålunda,
att, med inberäkning af åtskilliga andra kostnader, betalningen
skulle uppgå ända till 23 r:dr b:co. Man ser således,
huruledes dessa uppgifter, hvilka jag visserligen tror vara från
Hörberg, men vid hvilka han dock icke kan lagligen tillförbindas
att qvarstå, äro ganska fluctuerande och vacklande.
Jag hemställer således till R. o. Ad:s egen upplysta pröfning,
i hvad ställning Exped.Utsk. skulle försättas, om R. o. Ad.
antoge ett anbud, som boktryckaren sedermera i väsend!liga
delar skulle kunna ändra eller ock belt och hållet förneka.
Den säkra följden deraf svnes mig blifva den, att statsverket
får betala bihangets tryckning vida högre, än det pris,
som nu står till buds att erhålla.
Gr. von Fersen: Efter Gr. Snoilskys anförande torde
icke vara mycket öfrigt för mig att säga. Likväl förekommer
åtskilligt, sorn blifvit mera direct stäldt till mig och för
hvilket jag nu vill redogöra. Frih. Cederström har inblandat
en sak, som denna afton tyckes synnerligen ligga honom
om lijertat, nemi. att cancellister icke borde anställas i Utsk:n.
Frih:n säger, att Utsk:n icke med behörig urskillning
4 H. 35
Den i3 Mars e. m.
antagit sina cancellister. Jag tror Utskln mera kunna bedöma
detta förhållande, än Hr Frih., och får blott nämna,
att i det Utsk, der jag är ledamot, äro de tillräckligt
skickliga, så mycket mer, som en af dem, innan han på
ordinarie stat antogs, förde protocollet, och ingalunda äro
de bland dem, som löpa omkring. Måhända har Frih.
förblandat Utskms cancellister med de af Gr. Cronhjelm betitlade
snygga renskrifvarne. Äfven jag har begagnat en sådan
skrifvare, som väl var snygg, men likväl skref rasande
af conceptet, och sådana har jag aldrig tillstyrkt eller velat
tillstyrka att i Utsk:n till cancellister blifva antagna. I anledn.
af Gr. Cronhjelms yttrande, att Utsk:ns betänkrn icke
genomläsas af ordföranden, utan af tjenstemännen, får jag
anmärka, att sådant beror på det förtroende, ordföranden
har till tjenstemännen. Det förtroende, man har för en pålitlig
tjensteman, kan icke lemnäs åt en renskrifvare. Sedan
man några gånger genomläst expeditionerna och derigenom
stadgat sitt omdöme om tjenstemännen, kan man med säkerhet
lemna denna omsorg åt en stadgad tjensteman, men
svårligen till den, som blott renskrifver mot betalning per
ark. Gr. Cronhjelm har begärt upplysning, hvartill den
kostnad af 4 r:ch' 4^ sk- skulle åtgå, som i betänk, finnes
upptagen under rubriken: "Återstår således till betäckande af
"kostnad för registrets upprättande, för tabellers och regi"strets
tryckning, för inbindning, för skrifmaterialier af alla
"slag, samt till extra utgifter." I detta afseende får jag, på
grund af de upplysningar, som blifvit mig meddelade, underrätta,
att deribland ingår: Kostnaden för tabelltrycket, beräknad
till R:dr i. —
Bindning af i5,ooo tomér ä 8 sk. b:coprtom., gör
per ark  „ 2: 24.
R:dr 3: 24.
Då återstår 1 r:dr rg sk. för registrets upprättande och
tryckning, skrifmaterialier, m. fl. kostnader, som icke kunna
med någon slags säkerhet beräknas. Skrifsand har här icke
blifvit upptagen, och beräkningen är således i det fallet i
parite' med Gr. Cronhjelms.
Jag känner icke cancellipersonalen i Exped.Utsk.; men
jag tror, att någon förtrytsamhet deröfver, att dessa tjenstemän
ginge miste om renskrifningen, icke skulle uppstå. För
öfrigt har jag icke yttrat mig för den personens skull, som
gjort anbud hos Exped.Utsk., lika litet som personlighet varit
motivet alt bestrida det llörbergska entreprenad-anbudet.
Jag har endast velat fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på de
grunder, Exped.Ulsk:s betänk, innehåller; och, såsom jag
förut nämnt, anser jag, att om en afprutning kan äga rum,
bör man icke göra den så stor, att man längre fram måhända
skulle finna sig blifva strandsatt och missbelåten.
Uti Gr. Snoilskys yttrande om dem, som skola besörja
eorrecturet, instämmer jag. Jag vill icke tro annat, än att
Den i3 Mars e. m.
Gr. Cronhjelms uppgifter äro öfverensstämmande med verkliga
förhållandet, oell jag är fullt öfvertygad, att ett sådant
contract kan uppgöras; men jag tror, att Exped.Utsk:s förslag
innehåller mera garanti, än att antaga ett anbud, som
icke blifvit framstäldt af entreprenören sjelf, och vid hvilket
det således är osäkert, om han qvarstår Bifalles Exped.-  Utskrs betänk., äga vi visshet; hvaremot vi icke hafva någon
säkerhet genom antagandet af Gr. Cronlijelms förslag.
Jag förnyar min anhållan om bifall å Exped.Utsk:s betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Den skillnad,
som finnes emellan de båda föreslagna tryckningssätten,
synes mig vara alltför betydlig, för att vi skulle sätta den
åsido. Då Exped Utsk:s förra betänk, i ämnet föredrogs,
och Gr. Cronhjelm dervid gjorde sina anmärkningar, fästade
jag redan mycken uppmärksamhet på denna skillnad. Jag
hör nu, att den ifrågavar. boktryckaren heter Hörberg. Jag
har såsom ledamot af Ridd.Direct. haft någon befattning med
tryckningen af 1823 års Riksdags protocoli. Af de boktryckare,
hvilka då användes, var ingen, som lemnade ett så
tillfredsställande resultat som denne Hörberg; och då han vid
förlidne riksdag tryckte StatsUtsk:s betänktn, gjorde han det
bättre än de andra boktryckarne. Af hvad Gr. Snoilsky anfört
märker jag, att de icke genom annonce i tidningarna
blifvit underrättade, att de någon viss dag kunde anmäla
sig att öfvertaga tryckningen af bihanget. Naturligtvis måste
den, som antages, vara så qvalificerad, attUtsk. kan för
honom äga förtroende; men då skillnaden i priset är så betydlig,
som emellan 2.5 r:dr 26 sk. och 32 r:dr 24 sk., och
boktryckaren är allmänt känd såsom en skicklig och pålitlig
person, samt vi icke veta, huru länge riksdagen kan vara,
finner jag det vara lättsinnigt att skänka bort en sådan summa.
Jag anser således alla boktryckare i hufvudstaden böra
underrättas om en viss dag, då de kunna göra sina anbud,
och kan icke för min del bifalla Utsk:s betänk, sådant det
är. Hvad som hittills blifvit tryckt, anser jag böra fullt ersättas
den, som haft tryckningen sig ar.förtrodd, till det pris
lian begärt, så framt han ej vill nedsätta priset och behålla
tryckningen; men jag tror, att stor besparing kan vinnas för
framtiden.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då en värd ledamot, som
försvarat Exped.Utsk:s betänk., tillkännagifvit, att han icke
bestrider riktigheten af Gr. Gronhjelms uppgifter, tillstår jag,
att jag icke hade väntat, att den värde ledamoten på samma
gång skulle finna skäl tillstyrka Exped.Utsk:s förslag. Det
finnes en så stor skillnad emellan Exped.Utsk:s och Gr. Cronhjelms
förslag, att det synes mig omöjligt att, då man godkänner
Hr Gr:s uppgifter, med iakttagande af någon hushållsprincip
antaga Utsk:s betänk. Det synes mig vara en
oriktig form, att Utsk. icke genom kungörelse i tidningarna
sökt samla till sig flera anbud till tryckningen. Visserligen
Den i3 Mars e. m.
liar Utskrs ordförande liär tillkännagifvit, att boktryckarne
genom HofCancellerens försorg blifvit underrättade, att de
ägde inkomma med sådana anbud; men jag hemställer, huruvida
R. St. kunna vara tillfredsställda genom förklaringen
af HofCancellerens åtgärd, och jag tror icke, att Utsk. på
en sådan grund kan bygga sitt försvar mot anmärkningarna.
Min tanka är, att en baltie hushållning, än den Exped.-  Utsk. föreslagit, kan äga rum, och jag afstyrker således bifall
å dess betänkande.
Gr. Cronhjelm: Jag- anhåller alt med några ord få
besvara de anmärkningar, som af Gr:na Snoilsky och v. Fersen
blifvit framställda. Den förre har sagt, att 2 r:dr 8 sk.
icke vore för mycket för correcturläsning. Uti svar derpå
vill jag icke vidare ingå; jag vill blott påminna, att anbud
derå är gjordt med 1 r:dr, och då denna summa är mindre,
än den Exped.Utsk. upptagit, torde det åtminstone vara
förmånligare att betala, hvad jag föreslagit. Man har sagt,
att det vore en större säkerhet, då entreprenören lofvat att
gratis trycka allt. som icke inom bestämd tid aflemnas. Deri
anser jag ingen säkerhet ligga. Säkerheten vore långt större,
om icke blott ett löfte, utan jemväl borgen vore afgifven.
I afseende på boktryckaren Hörbergs anbud får jag
förklara, att jag redan känner ett stort obehag uti att omnämna,
att den eller den gjort detta anbud. I anledning af
Gr. Snoilskys anförande kunde man tro, att jag vore Hörbergs
ombud. Jag har haft mycket besvär för att få detta
anbud, hvilket jag endast förskaffat mig för att med facta
kunna styrka mina anmärkningar. Jag har dessutom icke
begärt, att Hörbergs anbud skulle antagas, och jag afstyrker,
att ett sådant beslut må fattas; ty jag vill icke understödja
den förmodan, att jag bär talat såsom ombud. Jag
önskar, att H. R. o. Ad. ville besluta en entreprenadauetion,
säker, att den skall lyckas; och då jag tillstyrker sådant,
fastän jag har Exped.Utsk;s opinion emot mig, hvilket icke
kommer att lätta åtgärden, finnér man, att jag måste vara
säker på min sak. Jag förklarar högtidligt, att jag tror
mig kunna arrangera saken såsom jag uppgifvit. Då verkställigheten
är uppdragen åt andra, kan väl någon skillnad
uppkomma; men den bör icke blifva så stor, att icke i
alla fall besparingen blifver ganska betydlig. Gr. Snoilsky
har anfört ett af de yppersta skäl för min mening, då han
sagt, att Hörberg är den dyraste af alla boktryckare. Jag
har vändt mig till den dyraste, och denne har likväl erbjudit
sig att verkställa tryckningen för 7 r:dr b:co mindre än
det pris, Exped.Utsk. uppgifvit. Jag har velat vända mig
till honom, fastän han är dyr, emedan jag vet, att hans arbete
är det vackraste. Jag hoppas, att icke Exped.Utsk. af
sina renskrifvare må komma till samma följd, som Gr. v.
Fevsen, att de skrifva orätt, derföre att de äro snygga; i
sådant fall afstyrker jag att antaga några, som äro snygga.
Deu i3 Mars e. m.
=77
Jag liar sagt, att Hörberg gerna ville slippa renskrifningen
derföre, att han trodde sig kunna möta någon ovilja afExped.
TTtskrs personal. Denna ovilja kunde uppkomma derföre,
att dessa tjenstemän i följd deraf icke beliöfdes; jag tror, att
de kunde blifva missnöjda, icke derföre att de slippa renskrifningen,
men för det de kunde gå miste örn arfvodet.
Jag tror, att föremålet för discussionen nu egentligen är
Exped.Utsk:s förslag, och har derföre icke närmare uppgifvit
de åtgärder, hvilka jag anser böra vidtagas. Jag härtill
en början endast yrkat, afslag å Exped.Utsk:s betänk., och
anhåller, att om R. o. Ad. dertill bifaller, sedan få ordet,
för att i ett sammanhang uppgifva hvad som kan vara att göra.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att, i anledn.
af hvad Gr. Cronhjelm anfört, få lemna några upplysningar,
som icke förut blifvit meddelade. Jag tror, att
fråga bär är lika så mycket om att få arbetet val och ordentligt
verkstäldt som om besparing i kostnaden, och för
min del kan jag icke annat än på det högsta afstyrka, att
uppdraget med läsningen af correcturet må öfverlemnas till
en boktryckare af den beskaffenhet, som den här ifrågakomne.
Jag tror det vara nödvändigt, att den person, som
skall hafva denna befattning, förstår alt sköta den; och det
finnes personer, som äro till och med skickliga talare, men
som derföre icke torde vara skickliga såsom correcturläsare.
Eland de betänk:n, Exped.Utsk. aflemnar till tryckning, finnas
sådana, som äro ganska vårdslöst skrifna i concept, och
då fordras ofta omdöme i sjelfva saken, för att kunna descbiffrera
den utan misstag. För alt ordentligt kunna sköta
correcturet, fordras att läsa a:ne correctur på arket, och huruvida
i r:dr 8 sk. derför är för mycket betaldt, deröfver
vill jag suspendera mitt omdöme. I Gr. Cronhjelms calcul
har renskrifningskostnaden blifvit beräknad till 36 sk. för
ett tryckt ark; detta innehåller likväl minst 4 skrifna ark,
och således sk olle ett skrifvit ark betalas med omkring blott 8
sk. Derför kan man visst få renskrifvare; men jag tror icke,
att det vore lämpligt, eller att Exped.Utsk. vore belåtet med
att i sin local inrymma sådana renskrifvare, som kunna erhållas
för 8 sk. arket. Jag får dessutom anmärka, att det
icke är nog med, att ett exemplar utskrifves för tryckningen;
ett originalexemplar måste jemväl utskrifvas för att undertecknas
af det Utsk., hvarifrån expeditionen utgått. Sålunda
uppkommer redan en dubbelt större renskrifning, än
Hr Gr. beräknat. Då den nuvarande entreprenören vidalia
tillfällen såväl nu som under föregående riksdag, jemväl
enligt Frih. Cederströms vitsord, med största ordning och
noggrannhet verkställt sina åligganden, kon jag icke tro, att
något misstroende skulle komma i fråga, alt han ju icke inom
den tid, han åtagit sig, skall aflemna de tryckta exemplaren.
Detta förtroende kan jag icke se, att man kan hafva
till den föreslagna boktryckaren. Denne skulle icke kun
-
/
258 Den i3 Mars e. m.
na trycka så skyndsamt; ty lian kan icke verkställa allt arbete
på sitt tryckeri. Han måste bero af andra boktryckare,
och med den jalousi, sorn råder dem emellan, tror jag icke,
att öfverenskommelse!' boktryckarne sinsemellan skulle blifva
så noggrannt iakttagna, som emellan dem och en annan
person. Huruvida Exped.Utskrs calculer äro för höga, derom
vill jag icke yttra mig. Jag förstår icke alla detailler;
men jag har erhållit den upplysning, att de 4 r:dr 43 sk-,
som utgöra den egentliga skillnaden i kostnaderna, kunna
specificeras sålunda: att nemligen dertill hörer inbindningen
af 15,ooo vohlmer, som, etter beräkning af 8 sk. för bandet,
utgör a5oo r:dr; vidare registret, som icke kan beräknas
till mindre än 5oo r:dr, d. v. s. tillhopa 3ooo r:dr;
dertill komma tabellerna, som, efter Gr. Grönlijelms uppgift,
skulle öka kostnaden med i3 sk. arket, hvilket för
i38o ark, som bihanget till riksdagsprotocollen vid sista
riksdag utgjorde, blifver omkring 4°° r:dr; sålunda stiger
summan till 34oo r:dr. Hela den behållning, entreprenören
finge för sitt stora besvär med ett arbete, som fordrar
den största uppmärksamhet och upptager hela hans tid,
komme då att uppgå till ett par tusende r:dr på sin höjd,
och det tror jag icke vara för mycket. Om jag varit ledamot
af Exped.Utsk. hade jag dock icke ansett betänkandet
böra uppställas såsom nu skett. Jag hade sagt, att Exped.-  Utsk., som har sa magtpåliggande göromål, som har en sådan
mängd detailfrågor att controllera, som dertill mäste
vara sin egen controll, och hvars förbiseenden sista riksdags
exempel visat oss kunna blifva af ej obetydlig vigt, mäste
hafva att göra med personer, för hvilka Utsk. har enskildt
förtroende och hvilkas skicklighet besparar Utsk. att besväras
med ständiga förfrågningar. Jag hade trott Utsk. hafva
bort säga: vi vilja antaga så och så många personer för
att verkställa arbetet; och antalet af dessa cancellister hade
troligen icke blifvit så ringa,, att ju icke kostnaden uppgått
till vida mer, än bruttosumman af nu ifrågavarande kostnad.
Hade betänk, varit så uppstäldt, hade Exped.Utsk. decter
kunnat öfverenskomma med någon af dem, som entreprenerade
saken, och då hade säkert alla anmärkningar uteblifvit.
Jag tror det föreslagna tryckningssättet medföra största
hushållning; och på denna grund, samt då jag tror, att Utsk.
icke eljest kan ansvara för tryckningen, kan. jag icke annat
än för min del tillstyrka bifall å betänkandet.
Frih. Cederström: Det förefaller mig mer än besynnerligt,
att man under denna discussion vill skilja ordföranden
i Utskott från ledamöterna derstädes. Ordföranden är
dock intet annat än ledamot. En sådan åtskillnad har här
blifvit gjord och af en talare, som sagt, alt ordföranden icke
skulle vilja med sin påskrift justera en expedition, innan den
blifvit utskrifven. Det är icke ordföranden ensam, som justerar,
utan Utsk., och när Utsk:& pluralitet godkänt en ex
-
Dea i3 Mart e. m. 279
pedition, får ordföranden, om också mot s:r> opinion, pligt—
skyldigst påskrifva justeringen. Det är i afseende på tryckningen
märkligt, att här är fråga om personer, då likväl
endast saken hörer till Ståndets bedömande. Här kan icke
en gång föreslås en entreprenad. Jag frågar, hvem som gifvit
Utsk. rätt att föreslå en entreprenör, dä del förut är beslutadt,
huru tryckningen skall tillgå? Af en ledamot har
ännu en annan entreprenör, som skall heta Hörberg, blifvit
föreslagen. Utsk. och denne ledamot hafva lika orätt; och
då Utsk. inkommit med ett otillbörligt betänk., bör detta
betänk, afslås saint Utsk. förständigas att ovägerligen verkställa
R. Sfs beslut vid sista riksdag, enligt hvilket kostnaden
skall verificeras genom räkning, då den icke kan komma
att uppgå till denna uppgifna summan 32 r:dr 24 sk.
Den person, som Utsk. äger utse att afgifva denna redovisning
och hafva inseende öfver tryckningen, har rätt att
derför erhålla särskildt arfvode, grundadt på den omtanka
och ordning, han vid denna befattning visar. Såstår det att
läsa i Exped.Utsk:s memorial Ji:o för förra riksdagen.
Sådant har Exped.Utsk. icke nu omnämnt, utan deremot har
Utsk. föreslagit att göra en af dess egna tjenstemän till entreprenör,
en person, för hvilken jag hyser det största förtroende
och fullkomlig högaktning, men som jag icke vill
hafva till entreprenör; ty han behöfver icke vara entreprenör,
för att, på sätt Ständerna vid sista riksdagen beslutat, hafva
omsorgen om tryckningen. Om nu densamma rnenniskan får
behålla denna befattning, besluta Ständerna vid slutet af
riksdagen, hvad arfvode han skall erhålla, i händelse Riksg.-  Cont:s Fullraägtige finna, att inga anmärkningar emot hans
redogörelse förekomma; då står saken, som den börsta, och
Ständerna kunna då bestämma arfvodet efter ådagalagd förtjenst.
Utsk. kan använda så mångå tryckerijer som helst.
Jag har, vid förra riksdagen, begagnat 12, 14 ända till 16
tryckerier på samma gång. Jag har någon erfarenhet i de
göromål, som äro i fråga, och kari nied full öfvertygelse om
hvad som är rätt afstyrka detta betänk. Otillbörligheten af
Utsk:s framställning är af lagen gifven; ty Utsk. äger ingen
sådan propositionsrätt. Jag begär Hr Gr. o. Landtnäs proposition
till alslag å betank., hvarigenom framställningen
förfaller och Utsk. tillförbindes att stalla sig R. St:s förut
fattade beslut till efterrättelse.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Äfven jag afstyrker
detta Exped.Utsk:s betänk. Jag vill förbigå det mindre
formenliga deruti, att Utsk. förbigått ett R. St:s beslut vid
förra riksdagen, det mindre formenliga deruti, att en afExped.
Utskrs canceilibetjening skulle blifva entreprenör för tryckningen,
då det tillkommer betjeningen att controllera tryckningen.
Jag vill förbigå de svåidgheter eller den omöjlighet,
jag förutser vid slutet af riksdagen uppkomma för en entreprenör
att fullgöra sina åligganden, då han icke får begag
-
Den i3 Mar j e. m.
na cancellister i Utskrn eller Stånden. Jag vill endast uppehålla
mig 1:0 vid kostnaden, hvilken jag anser drygare
än tryckningen, som borde erfordras för verkställande, och
2:0 vid tiden, som fordras för att, enligt Exped.Utskrs contract
med entreprenören, verkställa den tryckning, som under
riksdagen kan ifrågakomma. Jag linner det vara ett på
arithmetiska grunder fotadt öfverslag, att riksdagen sålunda
skulle utsträckas åtminstone till d. 1 Mars i835. Vid sista
riksdagen uppgingo StatsUtsk:s betänk:n till pag. 2816 eller
176 ark, och, 0111 jag annars rätt fattat Exped.Utsk:s förslag,
skall för hvarje ark, som från ett Utsk. till entreprenören
aflemnas, denne äga rättighet att beräkna 3 dagar, innan de
tryckta exemplaren till RiksStts cancelliet’ aflemnas. 3 gånger
176 gör 528, och då helgdagarna tilläggas, blefve antalet
af dessa dagar omkring 600. Men jag vill antaga, att vid
denna riksdag StatsUtskts betänk:n icke skola uppgå till mer
än 100 ark. Oaktadt denna afprutning skulle dock väntningsdagarna
blifva 3oo; och det lärer, då helgdagarna beräknas,
netto utgöra ett år. Således kan man af denna enkla
calcul finna, att entreprenören skulle äga gifven rätt att
utsträcka riksdagen till d. 1 Mars nästa år. Jag tror derföre,
att redan på denna grund ensamt förslaget icke kan
antagas och får följaktligen afstyrka detsamma.
Gr. Snoilsky: Det är endast för att rätta ett misstag,
som i discussionen influtit, jag begärt ordet. Man bar
velat påstå, att Exped.Utsk. begått en olaglighet eller, såsom
orden fallit sig, handlat otillbörligt derigenom,
att Utsk. framställt förslaget till R. St., att tryckningen må
ske medelst entreprenad. Jag tror dock det vara skäligen
uppenbart för den, som vill förstå, att hela motivet till
framställningen är att gå R. St:s förut yttrade önskan till
mötes, att bereda en besparing. Dessutom bar i PresteSt.
en motion i ämnet blifvit väckt af Biskop Hedre'n. Att Exped.
Utsk. skulle vara. det enda Utsk., som icke finge väcka
frågor, finnér jag icke styrkt af Riksd.Ordn.; der står tvertom,
attUtsk:n måkomma in till Stånden med förfrågningar,
och af denna rätt har Utsk. begagnat sig. Man har äfven
velat påbörda Utsk. ett annat fel, att boktryckarne icke
skulle erhållit tillräcklig underrättelse. Jag hemställer till
hvar och en af Hana, som behagat attendera dertill, att
alla boktryckare hafva från HofCancellersEmbetet 2.’ne månader
före riksdagens öppnande fått en officiel underrättelse,
att de kunde till Exped.Utsk. inkomma med anbud å tryckningen;
men att denna skriftliga uppmaning icke haft större
påföljd, än att endast 2tne anbud inkommo. Jag hemställer,
huruvida em annonce i tidningarna kunnat leda till bättre resultat.
Dessutom finnes det alldeles icke vara Exped.Utsk.
ålagdt att göra något sådant kungörande; tvärtom skall hvar
och en, sorn vill läsa Exped.Utsk:s memorialN:o 422 vid förra
riks
-
Den i3 Mars e. m.
riksdagen, finna, att der står, att för att Jätta Exped.TTtsk:s
åligganden bör HofCaneellersEmbetet före riksdagens början
anmoda boktryckarne att inkomma med .sina anbud,
hvilket äfven skett. Således tror jag, att Exped.Utsk. äfven
i denna del kan fritaga/sig från att hafva begått någon felaktighet.
För öfrigt anser jag mig, till svar å hvad Frih.
Palmstjerna andragit, endast behöfva nämna, att entreprenören
får betalning för hvart ark han trycker, och alt han
således icke kan för sin del förlänga riksdagen.
Gr. von Fersen: Jag har begärt ordet blott för att
rätta ett misstag vid Gr. Horns framställning; ty jag tror
lian menat mig, då han nämnt en ledamot, som, på samina
gång han tillstyrkte bifall å Exped.Utsk:s betänk., ansåg
Gr. Cronhjelms uppgifter öfverensstämma med förhållandet.
Jag tror, att ingen motsägelse ligger i mitt yttrande;
ty jag förklarade, att jag trodde de lemnade uppgifterna
ganska riktiga, men gjorde på samma gång den anmärkning,
att det vore högst olämpligt att till boktryckaren lemna
annat än tryckningsbestyret. Hvad Hr v. Hohenhausen
förklarat i anledning deraf, att här blifvit nämnd den af
Gr. Cronhjelm föreslagna boktryckaren vara Hr Hörberg, får
äfven jag vitsorda nämnde boktryckares skicklighet, ty hvad
denne boktryckare arbetat för mig, har alltid varit till mitt
fullkomliga nöje; men sorn jag anser här icke vara fråga
om person, utan om sak, har jag icke låtit min enskilda
kännedom om personen, sorn blifvit föreslagen att emottaga
entreprenaden, verka på hvad jag yttrat i ämnet. Hvad
Frih. Cederström nämnt om otillbörligheten, att Exped.-  Utsk. inkommit med detta förslag, har ordföranden i Utsk.
redan besvarat; men jag får tillägga, att om jag icke missminner
mig, var det Frih. Cederström, som i början aC
discussionen fästade uppmärksamhet vid den punkt i Expcd.-  Utskts memoria] N:o 422> som innehåller, att anbud å tryckningen
skulle af HofCancelleren infordras. Det finnes således
just af R. St:s beslut vid förra riksdagen anledning att
uppgöra om entreprenad; och jag kan följaktligen icke finna,
att. Utsk. förfarit oriktigt, dä det ställt sig detta beslut
till efterrättelse. Att sådant icke skulle hafva skett, var en
cardinal-anmärkning, Frih. Cederström för en stund sedan
framställde. Jag önskar, att proposition till bifall å betänk,
må framställas, och i händelse det skulle afslås, får jag vördsammast
hemställa, att icke till boktryckare något annat än
uteslutande endast sjelfva tryckningsbestyret måtte öfverlemnas.
Gr. Cronhjelm: I anledn. af hvad Hr Dalman anfört,
vill jag nämna, hvad jag under mina a:ne föregående
yttranden förgätit, att i det af mig beräknade pris af iS
r:dr ?.6 sk. b:co ligger äfven arfvode för en cancellisl, sorn
4 H. 36
Dea lS Man e. m.
stall hafva uppsigten öfver renskrifningen. Detta arfvode
här jag beräknat till 3 r:dr b:co om dagen för 6 tryckta
ark; men då boktryckarens anbud är att dagligen trycka g
ark, Liefve delta arfvode 4 r:dr 24 sk. om dagen, hvilket
bör blifva tillräckligt. Jag ber jemväl alt få förklara, att
om Hörbergska anbudet antogs, men Exped.Utsk. ändå skulle
bibehålla ett så stort cancelli som förut, skulle ingen besparing,
utan tvärtom möjligen större kostnad uppkomma.
Min beräkning är uppgjord under förutsättning, att Utsk:ns
cancellier skulle rättas derefter. Frih. Cederström har sagt,
att man icke behöfver vara entreprenör för att hafva den
omsorg om tryckningen, R. St. afsett genom deras beslut
vid förra riksdagen. Jag ber att få öppet förklara, att jag
gerna ville vara denna entreprenör, om jag icke vore af
riksdag hindrad, till och med för 3 ä 4 r*dr lägre pris, än
Exped.Utsk. uppgifvit. Jag skulle dervid göra en ganska
god affär. Dervid kan genast det inkast göras, att enskildt
förtroende hos Utsk. erfordras; men detta cardinalskäl kan
användas mot hvem som helst, som icke haft lyckan behaga
Utsk. Jag afstyrker den entreprenad, Utsk. föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjorde proposition till
bifall å Exped.Utskts nu föredragna utlåt. N:o 4*
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. framställde proposition till afslag å samma utlåt.
Ropades starka ja, blandade med nej; hvarjemte votering
begärdes.
Justerades följande voteringsproposition:
Den som bifaller Exped.Utsk:s utlåt. N:o 4, i anledn.
af återremiss från H. R. o. Ad. af Exped.Utskrs memorial
N:o 3, rörande dels verkställigheten af den Utsk. åliggande
försorg om tryckning af bihanget till RiksStts protocoll, dels
ett å samma tryckning inkommet entreprenad-anbud, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. hafva afslagit Exped.Utsk:s
ofvannämnde utlåt. N:o 4-
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 27.
Nej — 63.
Hr Dalman: Ehuru obetydligt detta ämne synes vara,
lan jag icke underlåta att reservera mig mot det nu fattade
beslutet. Jag gör det af 2:ne skäl; det ena, att jag förutser,
att tryckningen af riksdagshandlingarna skall blifva dyrare,
och det andra, att den skall mindre ordentligt blifva
verkställd.
Dtn 17 Mars f. m.
UpplÉistes och Iades på bordet nedannämnde från Oecon.-  Ulsk. inkoinna betänk:n af d. 10 dennes:
N:o 2. i anledn. af väckt fråga om anläggning af en stad
vid Lysekihl i Bohus län;
]\[:o 3. i anledn. af gjorda motioner om landsfiscalstjensternas
upphörande.
Likaledes upplästes och lades på bordet ett prot.utdr.
från Högv. PresteSt. af d. 1 dennes, innehållande inbjudning
tili de öfriga KiksSt. till instämmande i PresteSt:s beslut,
att R. St. genom Deputation inför K. M. skulle betyga
sin und. tacksägelse för den visa och hulda omsorg, som
K. M. haft ospard till förhindrande af cholerasjukdomens
inträngande i vårt land.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 17 Mars 1834»
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prot.utdr. för d. i3 Mars f. och e. m.
Börjades justeringen af pleni-pi’ot. för d. 8 dennes.
I anledn. af de deruti förekommande yttranden af Hr
von Scheele, Knut Georg, och Gr. Cronhjelm, Otto Aug.,
rör:de den förres motion om framdyttning af tiden för Gudstjensternas
firande på sön- och högtidsdagar, yttrade sig:
Hr von Scheele: De anmärkningar, hvilka föranledde
mig att här tala, kände jag icke då fullständigt, hvarföre
jag vördsamt anhåller att nu tillåtas begagna detta tillfälle
för fullständigandet af mitt anförande. Hr Gr. Cronhjelm
har nemi. sagt, att man understundom torde böra hos
predikanten söka anledningen till de fåtaliga kyrkobesöken,
hvilka jag citerat såsom mera härledande sig från de olämpliga
Gudstjensttiderna. Skall härmed vara menadt att afskudda
åhörarne någon försumlighet, så får jag, såsom sådan,
öppet förklara, att jag ingalunda skall finna mig tillfredsställd
och urskuldad med en sådan ursägt för uteblifven
kyrkogång. Min oförgripliga öfvertygelse är, att en sådan
tanke är ogiltig inför hjertats domstol, all sann religiositet
kränkande, såsom till sin grund falsk och ledande till de
mest förvirrande misstag. Jag anser nemi., utan att vilja
döma någon, den Gudsdyrkare klen i sin tro på och arni i
t
Den 17 Mart f. m.
iin erfarenhet af gudaktighetens kraftiga inverkan, som i den
offentliga Gudstjensten sålunda låter uppbyggeisen och trösten
sf det gemensamma nalkandet till ljuset och salighetens källa
underordnas lärarens personliga fördelar. Behöfvas sådana
vilkor för tron, så är den lik ett svagt ro, som, långtifrån
att stödja svagheten, sjelf bräckes af första väderil. Man må
hänföras af vältalighetens höga språk eller hvad annat egendomligt
hos predikanten, så är och blifver det alltid något
öfvergående, som endast väcker ett sig snart läggande känslosvall
och qvarlemnar ensamt omdömet öfver predikanten,
sällan öfver den snart förgätna predikan. Hvad som gemenligen
heter en hög tanke, ett blixtrande uttryck, bär dock
icke alltid välsignelse för hjertat. Ett så fladdrande fromhetssinne
skall säkerligen låta bortskrämma sig från utöfningen
af sin andakt, i händelse lördagsbladet icke kan anmäla
vidtfrejdade religionstalare eller den af andra anledningar utkorade
favoritpredikanten. Jag känner ganska väl och värderar
på det högsta en tillgifvenhet, hvarmed fromhetea
hyllar sig till själasörjare, vid hvilka lifvets heligaste minnen
äro fästade; men att hos deni sätta vilkoren för sin tro,
kan jag icke annat än på det högsta motsäga, såsom stridande
mot min öfvertygelse. När en gång den bräckliga
grundvalen undanryckes, faller ock den deruppå byggda stråbyggnaden.
Besinna vi, att nu för liden ingen fruktan för
irrläror är för handen, och derjemte, att det sanna ordet icke
behöfver hjelpmedel hvarken af konstelig ord eller hög visdom,
så torde man medgifva, att det kan hafva nytta med
sig att deltaga i fromhetens öfningar, oansedt de gåfvor tempeltjenaren
fått på sin lott. Han kan dock endast ordna och
leda: följa kunna vi och målet hinna vi, antingen hans herdestaf
är bekransad med blommor eller oprydd såsom enfalden,
blott han går dit han bör och visar oss vägen, der vr
böra vandra. Jag har citerat det förhållande vid söndagsgudstjenster,
som föranledt Gr. Cronlijelms anmärkning, med'
Barmast afseende på otlesångerna. Behagade Hr Gr. sjelf undersöka,
så tror jag visst, att Hr Gr. skulle finna uppgiften
mången gång nog hög; men jag fäster ej något afseende härpå,
i den förmodan, att detta åtminstone aldrig kunde blifva
någons skäl til! motionens afstyrkande. Om Hr Gr. möjligen
äger någon häremot talande erfarenhet, så är det bestämdt
något särskildt fall. Deremot skulle jag kunna anföra
Gudstjenster, der Stockholms förste predikant talat för
ett ringare antal åhörare, än t. o. m. jag någon gång kunnat
hafva. För närvarande använder jag icke mina ringa
krafter uteslutande på predikstolen. Jag talar således såsom
åhörare och kan tryggt försäkra, att mången af de prester,
på hvars lott otte- och aftonsånger fallit, kan tillfredsställa
äfven de strängaste åhörares fordringar. Då den understundom
tillätes predika i högmessan, hafva de ganska betydliga
auditorier. Hvarföre gå dessa menniskor i kyrkan? Man kan
Den 17 Mars f. m.
a85
väl icke gerna tilltro dem vilja försöka sina krafter att under
en längre predikan uthärda en prest, som de fly, då honom
åligger vara betydligt kortare i sitt föredrag. I följd
häraf håller jag före, att en ehristlig Gudstjenst icke hemtar
sin betydelse af predikanten , lika litet som han vinner
sin ära af åhörarnes stånd och antal. I annat fall skulle
ju afvogt sinne mot predikanten kunna afhålla menniskor
från kyrkan. Ja, för tonkonstens kännare och amatörer
skulle attachement för organister och cantorer ingå i beräkningen
vid andaksöfningarna. Detta allt är dock underordnadt
hufvudsaken vid den offentliga Gudstjensten. Utveckligen
häraf hörer icke hit. Frouiheten behöfver ej derom
erinras. Dess befordran är mitt enda syftemål. Jag är derföre
öfvertygad, att icke öfverallt finna motståndare. Svårigheterna
har jag besinnat. Mina skäl har jag dock anfört,
men känner min pligt att vika för hvarje bättre öfvertygelse.
De angifna klockslagen har jag aldrig ansett för ofelbart de
tjenligaste. Jag önskar blott, att Gudstjenster, som nu äro
otillgängliga, måtte blifva flyttade till en annan tid, i den
förmodan, att dä nu fullmägtige från Rikets alla provinser
äro samlade att stifta lagar, bota brister, befordra det goda,
ett amne, som angår deras dyrbaraste helgedom , hvilka
gå i kyrkan, mera af helig rörelse manade, än lockade
af hoppet om en ljuflig predikan, torde äga anspråk på Statsmagternas
åtgärder.
Gr. Cronhjelm: Den siste talaren lärer funnit sig något
stött öfver ett yttrande, som jag afgifvit emot hans motion.
Jag yttrade, såsom jag tior, i ganska delicata termer,
att man ej bör tillskrifva endast tiden för Gudstjensternas
början, att de ej blifva besökta, utan att detta äfven någongång
beror af egenskaperna hos den prest, som predikar.
Jag vidblifver ännu samma påstående, med förklaring derjemte,
att jag ingalunda velat såra motionären eller någon
annan prest. Jag tror, alt bland prester, liksom andra classer
af medborgare, finnas både bättre och sämre. Om man
då påstod, att alla vore förträffliga, uträttades dermed ej
annat, än att man i värde nedsatte de bättre, i samma mån
som de framställdes jemngoda med de sämre.
Dessa tvenne yttranden remitterades till Oecon.Utsk.
Då under justeringens fortgång Hr Rosenblads, Bernh.,
yttrande i frågan om remiss af K. M:s nåd. skrifvelse med
förslag till lag för Banken skulle uppläsas, anmälde sig
Hr Rosenblad och yttrade:
Man har fästat min uppmärksamhet på, att hvad jag
anfört om inom Banken och Staten under tideh varfvet kring
iy56 inflytelserika mäns transactioner med Banken, möjligen
hos dem, sorn äro mindre kännare af den tidens handlingar,
skulle kunna kasta en oförtjent skugga på ett i vår historia
vidtfrejdadt namn. Jag anser mig derföre, till förekommande
af ali misstydning, böra förklara, att de under och ef
-
aS6
Den 17 Mari f. m.
ter 1765 års riksdag utgifna utdrag ur Bankens handlingar,
upplysande den föregående tidens hushållning och utlåning, och
till hvilka jag hänvisar, i icke den ringaste mån, i afseende
på befrämjande af egna enskilda interessen, compromettera
någon af de män, som haft det hedrande förtroende att föra
landtm:s-stafven.
Justeringen fortfor till slut.
II. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: I fråga örn statsregle1'ingen
synes en värd ledamot inom detta Stånd, Ilr Cederschjöld,
utgå från den synpunkt, att den ändamålsenligaste
reglering alltid är den, som medför minskning i utgifterna;
men härvid torde böra erinras, att, om tillika med de redan
använda medlen sjelfva ändamålet med inrättningen, som
skulle regleras, går förloradt genom nekandet af anslag eller
indragningar, som borde åstadkomma den åsyftade besparingen,
verklig misshushållning då först uppstår. Jag ber
den värde ledamoten begrunda denna erinran och tror, att
han, med sin lifliga känsla för det sanna och rätta, äfven
skall medgifva riktigheten af densamma.
Hvad krigsväsendet beträtfar, har det, med undantag af
de under sednaste riksdag af R. St. för detsamma beviljade
anslag, sedan för öfver 100 år tillbaka , då regleringarna med
hänsigt till den ofvannämnde besparingsprincipen börjades,
varit underkastadt ett njugghetssystem, som ock vid de efter
denna tid förda krig visat sitt vådliga inflytande, till en
stor del vållat de olyckor, som drabbat nationen, samt genom
en visserligen välment, men illa beräknad hushållning
vid ordnandet af krigsväsendet och beredandet af medel till
försvarets utförande slutligen tvungit till de känbaraste uppoffringar,
om hvilka, hvad de pecuniära beträffar, Rikets
nu församlade Ständer minst torde behöfva erinras.
K. Carl XI, den siste intill vår tid sanne och afven på
detta rum ofta beprisade regleraren af Sveriges angelägenheter,
iakttog visserligen den strängaste hushållning; men
ville han målet, så fanns intet hinder vid anskaffandet af
nödiga medel till detsammas ernående. För styrelsen under
denna Konungs ärorika tid var ett ordnadt krigsväsende icke
ensamt önskningar, beroende af främmande åsigter, som kunde
rubba detsamma; ty för en fattad hufvudprincip fingo
då, till det helas och samhällets båtnad, smärre interessen
vika. Derigenom kunde högstbemälde Konung ordna allt,
äfven den minsta detail, och han tillät icke heller något att
saknas, hvarken i hela antalet, som borde utgöra Sveriges
krigsmagt, i den personal, som för tjenstens tillbörliga gång
inom hvarje corps erfordrades, eller i behöflig materiel, och
ville, att hvar och en skulle vara så lönad, att han dermed
för sin utkomst var belåten, ägde interesse för sitt yrke och
således med nöje, när det gällde, uppoffrade enskilda fördelar
och blottställde lifvet för fosterlandet.
Den 17 Mart f. «n.
287
Krigsväsendet liar hos oss sedan denna tid varit underkastadt
inånga förändringar, till stor del i följd af dem,
som sjelfva Slaten undergått; ty samma försvarssystem, som
för Svenska Monarkien under ofvannämnde Konung borde
och kunde följas, har icke mera kunnat tillämpas. Deraf,
jemte nödvändigheten att i allmänhet vidtaga nödiga förbättringar,
det ständiga sträfvandet till annat skick, ehuru medlen
saknats eller oftast varit för ändamålet otillräckliga, om
äfven viljan och förmågan i öfrigt funnits.
Från beskrifningen om brister under loppet af öfver
100 år torde likväl böra undantagas åren i8i3 och 1814,
och en skyldig gärd af tacksamhet hembäras den Furste,
som genom magten af sitt snille och sitt personliga inflytande,
utan uppoffring af hvarken rikets physiska eller pecuniära
krafter, segerrikt utfört den förening mellan Scandinaviska
Brödrarikena, som dess största företrädare på Svenska
timonen under loppet af sekler fåfängt sökt tillvägabringa.
Vid betraktandet af Sveriges utblottade tillstånd efter
1809 års fred, förvånas man öfver den kraft, som kort derefter,
utan nationens betungande, så kunde skapa alla de
mångfaldiga medel, sorn för krigets utförande med en styrka
till lands och sjös af nära 60,000 man erfordrades, att
aldrig någon Svensk krigsmagt varit så väl utredd och underhällen
som den, hvilken gjorde campagnerna under ofvannämnde
2:ne år.
Efter Rikenas förening och med hänsigt till densamma
är en allmän försvarsplan uppgjord, hvartill tankan ursprungligen
tillhör den store Fältherren — Konungen —, Ledaren
af Sveriges öden. Om de medel, som till förberedelsen
af planen eiler till utbildandet af ett fullständigt försvarssystem
erfordras, endast småningom kunna utlinnas, hoppas
jag, till undvikande af stora och oberäkneliga förluster samt
för vår sjelfständighet och ära, att ej någon röst med framgång
skall höjas för att hindra utförandet eller fullföljandet
af den i ofvannämnde afseende stadgade eller redan började
ordningen.
Med denna öfvertygelse går jag att närmare granska de
i öfrigt gjorda anmärkningarna. Hvad först angår den begärda
lönen för en President i KrigsCollrm, torde
nödvändigheten deraf ej kunna bestridas, enär lönen numera
icke finnes. Den värde anmärkaren torde påminna sig,
att sådan lön förr funnits och alltid ansetts nödig, ehuru
densamma, såsom egentligen tillhörande indelta armeen, derföre,
till följd af sednaste reglering, borde till denna arme'
återgå. Detta verkställdes vid Presidenten af Tibells timade
död, som inträffade efter sednaste riksmöte, hvarföre anslag
af lön då icke kunde hos R. St. begäras. Olämplighcten
af att till ett af de mest magtpåliggande embeten i Staten
ständigt förordna en för detsamma främmande person är
gifven, och af sådan anledning hoppas jag, att R. St. skola
a85
Den 17 Mars f. m.
finna nödvändigheten af att för detta embete anslå en ständig
lön. Hvad gar desregrtema beträffar, ar deras styrka
till sitt minimum bestämd och kan så mycket mindre
minskas, som daglig erfarenhet visar densammas otillräckliglxet
i och för garnisonstjenstgöringen, samt huru tungt denna
tjenstgöring faller-såväl på befäl som manskap. Jemnförelse
i besväi'et för härvarande garnison emot andra hufvudstadens
kan icke en gång göras; ty styrkan, som här inalles
återstår, sedan permitterade, sjuka m. fl. afräknas, är ganska
iinga. Coinpagniernas antal är minskadt från 10 till 8
vid hvardera fotgardesreg:tet, och detta sålunda, jemte sqvadronernas
vid gai-det till häst, bestämdt till hvad det vid
hvardera vapnet inom Armeen finnes och för manövern,
som fordrar likhet, måste finnas. Såväl med afseende å
tjenstgöringen i allmänhet, sorn den inom compagnierna eller
sqvadron erna, är befälets antal, efter noga beräkning, uppgifvet
och fastsläldt, äfvensom den sednast beviljade tillökningen
i anslag, utom den del deraf, som nödig varit i och
för reorganisationen och till lågt beräknade rationspenningar
såsom ersättning åt dem vid Infanteriet, hvilka mäste hålla
tjenst hästar, till stor del blifvit använd till lönefyllnad för
det förut ganska illa lönade underbefälet. Detta underbefäl,
sorn äfven StatsUtsk. under senaste riksdag medgaf vara
alltför otillräckligt aflönadt, erhöll då någon och sedermera
ytterligare tillökning, hvilken sistnämnde, då den värde ledamoten
ansett hela anslaget otillbörligt, således äfven blifvit
klandrad; och det oaktadt utgör hela den lön, som derigenom
blifvit beredd en dass af samhällets medlemmar, af
hvilka man fordrar oklanderligt uppförande, utmärkt pålitlighet,
alltid någon och icke sällan ganska mycken bildning
samt skicklighet i utöfningen af sina pligter, endast:
för fanjunkaren vid gardet till häst, årlig lön . . . R:dr 220.
douceur i/jo
,, i:ste sergeanten vid dito 220.
„ sergeanten vid dito 200.
,, rotmästaren vid dito (utom gardistunderhållet) . . . 24.
,, faltväbeln vid fotgardesreg:terna, årlig lön . . . .200.
douceur .... i4°.^0
„ sergeanten vid dito 180.
„ underofficerscorporalen vid dito i4o.
„ corporalen vid dito (utom gardistunderhållet) .... 60.
Besinnar man, att den här upptagna högsta lön också utgör
det högsta mål, hvartill underbefälet i allmänhet kan
komma, och att detta befäl, utan snart sagdt någon möjlighet
för sig att öka sin inkomst, ofta kan äga hustrur och
barn att försörja; så torde ingen billigtvis kunna yrka någon
minskning uti deras knappa vilkor. Att utgiften varit
nöd
-
Deli ij Mars f. m.
289
nödvändig, lärer svårligen kunna bestridas; hvarföre man
oek torde hafva skal att hoppas, det R. St. skola hnna billigheten
af densamma och i följd deraf uppföra på ordinarie
stat, hvad som hittills endast ad interim utgått. I öfrigt
torde det tillåtas mig att, i afseende å detta ämne, hänvisa
till de nådigst utfärdade interimsstaterna, af hvilka den värde
ledamoten kan inhemta, att det för hvarje beställning
beräknade belopp icke, med hänsigt till personalens tjenståligganden
, är öfverdrifvet.
Hvad åter Svenska folkets heliga rätt att beskatta sig
sjelf beträffar, är den under seklers lopp så häfdvunnen och
genom grundlagen så befästad, att visserligen icke någon nu
behöfver uppträda för att försvara densamma; och då man
tillika fullkomligen erkänner ombudens rättighet att fördela
anslagen, torde det vara tillåtet att hemställa, huruvida en
alltför ingripande fördelning skulle kunna öfverensstämma
med de besparingsprinciper, som legat till grund för den
värde ledamotens anförande, enär ombuden, enligt hvad han
äfven anfört, icke alltid kunna känna flera magtpåliggande
ämnen, eller på kort tid inhemta hvad som erfordrar längre
egen erfarenhet, hvarigenom allt, utom en sammanräknad
betydlig tidspillan, onödiga utgifter lätteligen kunna
uppkomma , isynnerhet som det ej står i mensklig förmåga
att se in i kommande tider, hvarföre ock detaillerade föreskrifter
kunna lägga hinder i vägen för uppnåendet af ändamålet
med anslagen och, då målet ändå måste uppnås, sålunda
bidraga till ökade utgifter.
Att uppskjuta med reservbatteriers anskaffande,
intilldess behofvet af de ordinarie batterierna kunde förutses,
torde icke vararådligt; ty förutseendet och behofvet följa ofta
i detta afseendet så närapå hvarandra, att något rådrum mellan
dem sällan finnes. Att under freden försumma anskaffandet
af erforderlig god och tillräcklig materiel vore ett oförsvarligt
fel, som, om det ock vid krigets utbrott kunde genom skeende
anskaffning af i hast sammanförd, mindre tjenlig eller uthållig
till någon del hjelpäs, likväl skulle ytterligare ansenligen öka
de blifvande stora utgifterna, emedan alla pris då vanligen
stiga; hvaremot utgifterna nu, fördelade, icke jemnförelsevis
böra medföra särdeles olägenheter. Om den erforderliga
materiellen, sådan den bör vara, icke finnes att tillgå i samma
ögonblick, som den behöfdes, och det nödiga försvaret
i följd deraf antingen alldeles uteblef eller ock icke befanns
nog verksamt, hvarigenom Rikets säkerhet kunde blottställas;
så lärer visserligen icke någon vilja åtaga sig det ansvar,
som derför kan uppkomma, eller underkasta sig de förebråelser,
som både R. St. och hela Nationen med största skäl
kunna göra. Under ett krig förekomma så många omständigheter,
hvilkas fullkomliga ordnande och ledande äfven
med ett fullständigt försvarsväsende fordrar ovanliga anlag.
4 H. 37
39#
Den 17 k?ars f. w.
Hura oriktigt vore det derföre icke att intill det yttersta
uppskjuta något, sora förut kan regleras; och, i allmänhet
taladt, är det för sent. att tänka på kanoners gjutande, när
krigsförklaringen redan utgått. Styrelsens pligt är det således
att under freden söka uttänka och för R. St framställa
behofvet af de för ett krig nödiga medel; och om Styrelsen
icke derför kan anses göra sig förtjent af välvilja, bör den
åtminstone undgå klander.
Med de r5,ooo gevären, hvarför anslag blifvit hegardt,
är förhållandet ungefärligen detsamma, som med de
förenämnde batterierna. Anslaget erfordras, för att åt förråden
anskaffa det antal gevär, som, i öfverensstämmelse med
den allmanna planen, anses nödigt för ett väl ordnadt försvar.
Vill man vara sjelfständig, måste man äfven äga vilja att försvara
sig, när sjelfständigheten hotas; och dertill åter fordras
vapen, som i tillräcklig mängd böra finnas i beredskap.
Hvad de årliga anslagen för detta ändamål beträffar, användas
de i enlighet med lemnade föreskrifter och till uppfyllande
af de contract, som med factorierna kunnat afslutas.
Hvad åter vidkommer den värde ledamotens föreslagna
brungöring af gevären, äro fördelarna deraf ännu ej bestämdt
gifna, emedan tankarna derom, såväl inom som utom
Riket, äro ganska delade. Till en början skulle första brungöringen
erfordra betydliga anslag, och för verkställigheten,
hvartill behöfves ett större antal handtverkare, än nu
finnes, skulle åtgå en ganska ling tid. I3å brungöring försvårar
möjligheten att upptäcka rostfläckar, hvilka, om de
qvarblifva, lätteligen kunna förstöra geväret, kunde möjligen
genom en sådan åtgärd i stort inträffa, att, sedan
betydliga summor derför blifvit offrade, andra måste anvisas
för den bruna färgens borttagande och till anskaffande
af nya gevär i stället för dem, som genom försöket
blifvit förderfvade. Brungöring af gevär, som äro till tjenstgöring
utlemnade, anses dessutom öka underhållet, utöfver
hvad blanka gevär kosta, årligen med circa 12 sk. b:co vid
garnisonsregtterna och 6 a 8 sk. vid de indelta för hvarje
gevär. Då härtill kommer, att för de vapen, såsom studsare
och pistoier, hvilka för armeens behof till större antal
blifvit brungjorda, antingen tillräcklig erfarenhet å uthålligheten
saknas, eller brukningstiden icke varit längre än
för de blanka; så tyckes, att så länge utgifterna för brungöringen
endast äro bestämdt gifna, men fördelarna obestämda,
verkställandet af densamma, åtminstone tillsvidare,
torde böra uteblifva.
Hvad de omnämnda befästningarna angår, äro de
påbörjade i öfverensstämmelse med en af Konungen antagen
allmän försvarsplan. Jag anser mig icke, allraminst offentligen,
böra ingå i någon redogörelse för densamma till vederläggande
af de gjorda anmärkningarna, och den värde
ledamotens allmänt kända patriotiska tänkesätt öfvertygar
Den ij Mart f. m.
i9£
mig om, att han icke heller önskar en sådan. Det torde således
endast för mig återstå att nämna, att så länge inga
skäl finnas för planens förändrande, mäste ock de för densammas
fullföljande påbörjade arbeten drifvas till fullbordan,
och att Statens sanna vinst består uti att snart hafva ett försvarssystem,
som kan trygga dess sjelfbestånd, ordnadt och
de dertill hörande arbeten och anskaffningar fullgjorda. Örn
tiden för fullbordandet, i följd af det begärda ringa anslaget,
för någon af Svenska folkets representanter synes vara
alltför aflägsen, är jag fullkomligen förvissad, att han, till
förminskande af denna tid, ifrar för ökade anslag till ifrågavarande
magtpåliggande ändamål.
Uthus för a:dra Gardets casern torde icke hädanefter,
likaväl som hittills, kunna umbäras; ty så länge reg:tet
endast till någon del bott i casernen, hafva uthusen icke varit
så nödvändiga, sorn sedan inflyttning af hela regitet blir
verkställd. Till dessa uthus, bestående af kök för manskapets
mathållning, vedbod och tvättstuga m. m., som, ora casernen
af hela reg:tet skall kunna användas, äro, jemte stenläggning
och stängsel åt gatan, ytterst nödvändiga, har man
uppgjort förslag med möjligaste inskränkning i kostnaden.
Då nu dessutom reg:tet förbundit sig, "att, så vida R. St.
"täckas medgifva de, på grund af kostnadsförslag, i och för
"uthusbyggnader m. m. å casernlägenheten af casernbygg"nadsdirectionen
såsom erforderliga uppgifna och uti K. Mts
"Nåd. propus, begärda medel, regttet är villigt åtaga sig
"byggnadsarbetets ombesörjande emot redovisning och under
"ansvarsskyldighet, att bvggnadskostnaderna, om de icke kunna
"inskränkas under, åtminstone icke skola öfverstiga berörde
"summa, samt att sålunda något ytterligare statsanslag i och
"för casernbyggnaden icke må kunna ifrågakomma;” så torde
svårigheter vid anslagets beviljande icke billigtvis böra göras,
så mycket mindre, som casernens underhåll icke kommer att
betunga Staten, emedan derför årligen erforderliga penningebelopp,
genom reg:tets försorg, af inqvarteringsmedel afsättas.
Jag irstärnmer helt och hållet i den värde ledamotens
ganska riktigt gjorda erinran, att uthus för garnisonssjukhuset
till den uppgifna kostnaden icke behöfvas. Den
under ifrågavarande lmfvudrubrik såsom för garnisonssjukhuset
erforderlig upptagna summa är derföre icke mindre
nödvändig, emedan den är ämnad att användas till uppförandet
af stängsel kring sjukhustomten, vaktrum
och spruthus, reparerandet af 4 gamla och förfallna
stenhusbyggnader, till återstående planering och
plantering, samt för anskaffandet af brandredskap,
m. m.
Hvid stängseln beträffar, erfordras en sådan åt 3:ne
sidor, och ojn den nu föreslagna kan anses blifva dyr, tor
-
Den 17 Mars f. ra.
de likväl varaktigheten äfvensom ändamålsenligheten svara
emot den uppgifna kostnaden.
Särskildt rum för vakten inom sjukhusets tomt kan
ej umbäras, lika litet som för brandredskapen.
De fyra gamla stenhusen befinnas i det bristfälliga
skick, att, om reparationen ej med det första företages,
den nu begärda anslagssumman framdeles blir otillräcklig.
Dessa hus äro i många afseenden nödvändiga, och deras ändamålsenliga
iståndsältahde medför dessutom möjligheten att,
derest en kringgripande farsot skulle utbryta, smittosamma
sjukdomar i öfrigt uppstå , som erfordra patienternas frånskiljande,
större commenderingar inträffa eller andra förhållanden
uppkomma, som inverkade på sjukpersonalens tillökning i
större scala, sjukhuset då blefve i behof af ifrågavarande localer,
och det således icke är skäl att vanvårda eller på något
sätt göra sig af med dem, fastän faran nu icke är för
handen.
Planering närmast sjukhusbyggnaden har till en del
redan blifvit verkställd, dels af entreprenören för byggnaden
och dels genom garnisonsreg:ternas manskap, emot en obetydlig
gratification. Det återstående, äfvensom plantering
af träd och buskar på de ställen, der localen sådant fordrar
och medgifver, kan till vägabringas genom en mindre betydlig
utgift,
Nödvändigheten af brandredskap lärer säkerligen ingen
bestrida Då man besinnar, att inuti sjelfva sjukhuset
städse linnes tillgång på j3oo kannor vatten, de vattenledningar,
som äro anlagda till de gamla husen, och det nära
granskapet med öppna sjön, samt den ständiga tillgång på
arbetsmanskap, som bland sjelfva sjukpersonalen kan påräknas,
vore det oförlåtligt, om en inrättning, som kostat
Staten betydliga summor, skullej i händelse af eldsvåda,
hemsökas af olyckor, som genom tillgång på tjenlig brandredskap
kunnat afvändas. För öfrigt vill jag ej upptaga tiden
med ytterligare detailler i detta ämne, då jag med fullkomlig
visshet känner, att den värde talaren redan förskaffat
sig de noggrannaste underrättelser i hvad som rörer detsamma.
Vid besinnandet deraf, att ett försvarssystem, som aldrig
blifvit fullbordadt, svårligen under utförandet, ”genom
besparingar” på något håll, ”kan lemna tillgångar för att
”vinna medel till bestridande af nya nödvändiga utgifter på
”ett annat,” torde man få lof att medgifva olämpligheten för
Konungens rådgifvare att göra framställningar i dylikt afseende.
Hvad deremot beträffar upprätthållandet eller fullkomnandet
af hvad vi äga, har jag under sista riksmötet samt
i och för detta hos H. M. Konungen i underd. anmält alla
de behof, jag ansett oundvikligen böra för sådant ändamål
fyllas; och anhåller jag, att den värde ledamoten ville bos
StatsTJtsk,, som för vinnandet af nödiga upplysningar erhållit
I
D c ii 17 Mars f. m. 2g3
ofvannämnde anmälanden, taga närmare kännedom om innehållet
af desamma, med dertill hörande allegater. Att
idkeligen äflas med besparingar, der sådana icke kunna eller
höra göras, ställa vissa på indragning och nödgas antaga
andra, som på samma tid böra underhållas, är i hög grad
olämpligt och bevisar ett vacklande i principer, hvars olägenheter
jag redan haft äran framställa. Om jag tillstår,
att hvad den värde ledamoten anfört, äger sin riktighet,
nemligen: ”att större kraft ej sällan kan åstadkommas med
"mindre kostnad, allt efter deras snillegåfvor och hushåll"ningsanda,
som skola uppgöra planerna;” så medgifver han
mig visserligen, att förslag till indragningar icke alltid äro
bevis på mogen omtanka, eller, då de icke medföra förmånliga
resultater, kunna räknas bland snillrika förslag.
I främsta rummet bland de indragningar, som föreslås,
nämnes saltpeter- och kruttillverkningen. Den värde
ledamoten torde hafva glömt, att just detta vore ett sätt
att minska möjligheten för landtmännen att afbörda sina,
ständigt såsom höga omtalade skattebördor, och att denna
svårighet isynnerhet drabbade invånarne i de landskap,
som mest äro utsatta för missväxt och således oftast fordra
understöd. Under de 4 missväxtår, hvarmed Westerbottens
län sednast hemsökts, hade många af invånarne icke blifvit
räddade från hungersnöd, om de ej fått till Kronan försälja
sin saltpeter. De hafva i betalning uppburit:
år i83o för .... 7,47 5 LM \iU ä 7^ r:dr 56,167 r:dr
„ i83i för  9j33o „ i5 „ å ,, „ 69,980 „ 3o sk.
„ i832 för ri,245 „ 16 „ ä „ „ 84,343 ,, 24 „
,, i833 för..... 11,269 ,, 10 ,, a ,, „ 84,44^ 99 13 99
eller tillsammans,
under dessa 4
svåra år, för ... 3g,311 LM 13 M ay£ r:dr 294,987 r:dr 18 sk.
Som saltpeter, likasom krut, alltid räknats bland de effecter,
som vanligen icke transporteras till krigförande magter,
har saltpetertillverkningen inom Sveriges områden allt sedan
K. Gustaf I:s tid utgjort föremål för den största uppmärksamhet.
Med kännedom om de besvärligheter, allmogen
för denna tillverkning i äldre tider fått vidkännas, de
uppoffringar, Sverige, sorn knappt kunde lemna 5ooo LM årligen,
måste, efter Finlands förlust, göra såväl genom införskrifning
af kunniga och skickliga sjudare, genom från trycket
utgifna afhandlingar om bästa sättet till saltpeteijordens
beredning och sjudning, genom utfästa premier för saltpeterladors
anläggning på Österbottniska sättet, och genom en
efter hvarje ort lämpad stat af styresmän och sjudare m. m.;
lärer man icke kunna önska, att en näring, som i följd af
dessa åtgärder nu kan anses hafva ökat Rikets production
med i värde öfver 100,000 r:dr, skulle genom brist på afsättning
af varan till ett sådant pris, som belönar tiliver
-
■J<jl
Den 17 Max» f. m.
barnes möda oell uppmuntrar till fortfarande dermed, förstöras.
Lägges härtill, alt allt det krut, som för krig erfordras,
icke kan under detsamma tillverkas; att i ett land
af den beskaffenhet som Sverige, såväl i följd af de krutbruksinrättningar,
här finnas, sorn för jerntillverkningen samt
armeens och flottans exercis, anskaffnirigen måste ske årligen;
så torde förslaget att icke "inköpa s. k. inhemsk
saltpeter,” eller ”att i behofvets stund låta tillverka
det krut, som kunde erfordras,” icke uppfylla
ändamålen med de nuvarande inrättningarna eller medföra
de förmånliga resultater, som förslaget åsyftat.
Att tillvägabringa besparing å Arme'ens beklädnad är
ganska riktigt, om ändamålsenligheten i öfrigt dermed kau
förenas. Skulle besparingen dessutom, i enlighet med hvad
den värde ledamoten tyckes antyda, kunna åstadkommas genom
reqvisita af samma beskaffenhet sorn de Engelska, så
borde den äfven, såsom utvisande våra fabrikers utmärkta
ståndpunkt, visserligen påskyndas; ty den, sorn sett Engelska
aromens beklädnad, kan icke annat än i högsta grad
önska, att dylik kunde åstadkommas för våra trupper genom
konstfärdigheten hos oss. Redan för några år tillbaka har
fråga om användandet af oöfverskuret kläde för Armedens
behof förevarit och prof å dylikt kläde af Svensk
tillverkning blifvit uppvisadt; men som detta prof var af den
beskaffenhet och af så ringa bonite',- att detsamma ej kunde
gillas, ehuru piiset för dylikt kläde icke ensamt var 4 sk.,
som den värde ledamoten uppgifvit, utan till och med 6 sk.
per aln mindre, än för vanligt kläde, måste anskaffningen
och anläggandet af oöfverskuret kläde uppskjutas, intilldess
våra fabriker, om ock icke följa, åtminstone närma sig tili
de efterdömen, som dylika i det citerade, ”rika och manufacturkunniga
England” lemna.
Då den värde ledamoted knappt ansett sig bland utvägarna
till besparing böra nämna ”indragning 1 den stående
Arme'ens numerär, tror jag mig äfven böra förbigå
detta ämne med endast den anmärkning, att hvad Regeringens
organer år 1809 i dylikt afseende, såsom en följd af
de tvingande omständigheterna”, då kunde anse lämpligt, icke
kan eller bör ligga till grund för Konungens rådgifvares
handlingssätt år i834-
Ehuru större enkelhet i beklädnad än för indelta Infanteriet
knappt torde finnas inom någon arme', som vill följa
med sin tid, medgifver jag likväl, att besparingar i militäruniformerna
skulle, vid vissa corpsen, kunna till vit—
gabringas; men alt sådant kunde ske utan olägenhet,
som den värde talaren förmodat, anser jag mig böra bestrida.
Vid de uniformsförändringar, hvilka i sednare tider ägt
rum och hvilka alia åsyftat förenkling, besparing elfer
likhet corpserna emellan, har man nödgats att så litet som
möjligt skilja sig från de förut gällande modeller och antagna
Den ty ]VTars f. m.
färger, emedan en fullkomlig förändring af uniformer
förorsakar rubbning i passevolancecontract, i durehshnittsbekladnadsmethoder,
samt medför, snart sagdt, omöjligheten
af ett liktidigt begagnande af nya och äldre, såväl i förråden
som i öfrigt uti landet varande, reqvisita och färdiga
ruunderingsperscdlar, samt blir oftast, åtminstone i början,
mycket känbar såval för Staten som för hvar och en, hvilken
sjelf skall bekosta sin klädsel.
Slutligen anser den värde ledamoten, att de ”i förråden
befintliga, obrukbara metallkanoner och mörsare,”
bland hvilka endast de, som ligga här på artillerigården,
beraknas uppgå till ett värde af inemot Joo,ooo r:dr, ”val
icke kunde bättre användas än tili betäckande af utgifterna
för försvaret." Metallpiécer af något betydligare varde vet
jag icke att här finnes andra, än en del af detrophéer, sorn
under minnesvärda tider blifvit eröfrade. Att försälja dem,
vore visserligen en pecuniär vinst; men äger då intet i våra
dagar varde utom penningen? Skall denna mägtiga
genius äfven sträcka sitt inflytande till de ting, sorn i alla
tider och af alla nationer ansetts heliga? Enligt min öfvertygelse
äro våra minnen från förflutna, ärorika dagar de
kraftigaste medel att hos nationen väcka den lifliga fosterlandskärlek,
som är färdig alt offra allt för dess försvar.
Men örn denna känsla, som, upprunnen ur Svenska historien,
närd af långvariga strider och rättfärdigad af lidna
förluster, lifvat det Svenska bröstet från ynglingaåren lill
den grånade ålderns, genom tiden, hvars lopp vi icke kunna
hejda, allt mer och mer kan utplånas, så frågas: är detta
icke nog? Skall tidens förödelse påskyndas genom undanrödjande
af allt, som kan vittna om vår storhet, eller skola
endast de, som i följd af olika skiften öfvervunnit oss, äga
bevis på vår svaghet, utan att vi hafva några att framställa
örn deras? Mig synes, som man icke alltid hos oss med nog
omsorg vårdat, hvad förfädren med de största uppoffringar
förvärfvat; det torde således vara skäl alt bevara såväl det
ännu från fordom återstående, som det i våra dagar förvärfvade,
hvilket sistnämnde endast påminner om framgångar.
Ehuru jag, i anledning häraf, på det högsta förklarar
mig emot den af Hr Cederschjöld framställda åsigten om våra
tropheers förskingrande, tror jag likväl, att han med mig
instämmer i den önskan: att Nationens fattigdom aldrig
må blifva så stor, att Svensken behöfver sälja
bevisen på sina bragder.
Frih. Franc Sparre, Bengt Erland: En värd ledamot
af detta Stånd, Hr Cederschjöld, har vid K. M-'s nåd.
propos. om Statsverkets tillstånd och behof gjort åtskilliga
anmärkningar, hvilka blifvit remitterade till StatsUtsk. Jag
anhåller att vid några af dessa anmärkningar få anmäla upplysningar,
hvilka tilläfventyrs kunde förtjena något afseende
vid anmärkningarnas pröfvande.
Den 17 Mars f. m.
Det anmärkes, att n5,ooo r:dr äro begärda till 7 reservbatterier,
och Hr Cederschjöld yttrar dervid dea förmodan,
att det vöre bäst att uppskjuta med reservens anskaffande,
tilldess behofvet åtminstone kunde förutses af de ordinarie
batteriernas användande. Med andra ord lärer det
vilja säga, att krigsmateriellens anskaifande skall uppskjutas
till behofvets stund, hvilket de administrerande icke anse för
en rättskaffens hushållning.
Då vid sednaste riksdag extra anslag äskades till endast
16 batterier för det activa Fältartilleriet, skedde det i den
förutsättning, att en del af nuvarande Fältartilleri-batterierna
kunde såsom reserv påräknas. Erfarenheten har likväl
sedermera bekräftat, att dessa batterier, hvilka, i behofvets
stund till stor del sammansatta af rätt virke, blifvit begagnade
under 1807, 1808, i8og, i8i3 och 1814 arens krig,
med hvarje dag blifva mer och mer bristfälliga och opålitliga
till trädet, och sålunda icke kunna vara användbara
till krigsbruk, hvarföre ny reserv, bestående af 7 batterier,
ansetts nödig. Det får upplysas, att en icke obetydlig tid
åtgår för så många batteriers tillverkning och att, örn dermed
skall anstå, tilldess de activa batterierna blifvit utcommenderade,
denna tillverkning, i anseende till andra, vid
sådant tillfälle uti artilleriverkstäderna förefallande arbeten,
efter all sannolikhet komme att alldeles uteblifva. Hr Cederschjölds
grundsats är deremot tillämpad, der den är användbar.
Någon kostnad för redskaps-, rid- och anspannspersedlar
till dessa batterier är icke upptagen derföre, att dessa
slags persedlar skämmas under lång förvaring, och derföre,
att med anskaffningen af desamma ansetts kunna uppskjutas,
intilldess batteriernas begagnande ifrågakommer, hvilket, på
grund af hvad jag redan anfört, icke kan vara händelsen
med sjelfva batterierna.
Det anmärkes vidare, att 3oo,ooo r:dr, som äro begärda
till 15,ooo gevär, icke böra vara behöfliga, i anseende
till de betydliga summor, som årligen blifvit till detta ändamål
använda. Dessa summor hafva icke blifvit brukade
till andra ändamål än dem, hvartill de varit anslagna, och
äro årligen redovisade. Det är icke här stället att redogöra
för gevärsförrädens tillstånd; men anmärkningen ger anledning
upplysa, att dessa förråd icke ökas på höft och utan
gräns, utan efter en af Konungen fastställd plan, lämpad
efter antalet af reguliera trupper och beväring, som anses i
påkommande krig kunna utgå; och då förråden enligt denna
plan blifvit fyllda, blifva säkert icke mera medel requirerade
för uppläggandet af gevär till krigsbruk. Hvad Hr
Cederschjöld yrkar, att behofven måtte efter hand fyllas,
är således just hvad som sker; och om icke på sådant
sätt under fredstiden arbetades på krigsmateriellens fullkomnande,
som icke låter göra sig hastigt, skulle .Regeringen
och
Den 17 Mars f. m,
och de administrerande i farans stund vara rättvisligen förtjenta
till vida svårare förebråelser, än dem man nu kan få
för begärda anslag. Den årliga vanliga tidverkningen ar dessutom
grundad på privilegier och contract med factorierna,
hvilka icke kunna upphöra, utan att dessa skulle nedläggas.
Årliga behofvet i fredstid är circa 5ooo gevär, som fordras
för Armeens tjenstbarhet och vapenöfningar.
Det är icke heller här stället att glanska fästningsplaner;
men jag får försäkra, att Carlsborgs fästning icke är
något experimentfält för omogna ideer. Icke det ringaste arbete
har blifvit gjordt och derefter förändradt. Det ar sanni,
alt åtskilliga afvikelse!1 från första planen blifvit antagna, under
de flera år man haft tillfälle att begrunda den; men
dessa förändringar hafva skett på papperet, och just för det
att verkställigheten icke skulle blifva något experimentfält.
Ett sådant handlingssätt torde förtjena mer gillande än tadel.
I öfrigt äro i planen till denna fästning använda både
4o-åriga och äldre och alldeles nya theorier; och de sakkunniga,
som varit på stället och deraf tagit kännedom, hafva
icke funnit sig obelåtna.
Här lärer frågan egentligen vara, om fästningen skall
fullbordas eller för bristande anslag lemnäs ofärdig, hvilken
slags ombytlighet af planer icke skulle leda till särdeles hushållning.
Den upplysning får derjemte meddelas, att planen
till denna fästning ar, enligt deröfver gjorda kostnadsberäkningar,
hvilka icke slagit särdeles mycket felt i verkställigheten,
vida mindre kostsam, än dylika samtida anläggningar
i andra lander.
Ur Cederschjöld anmärker vidare, att 3oo,ooo r:dr är
för liten summa till Stockholms befästande, och sä är det
visserligen; men i fullkomlig öfverensstämmelse med den i
frågan örn gevären gifna regel, att behofven måste efter
hand fyllas, har det val varit ratt, att för denna gång
icke mera blifvit hegardt. Det enda sätt att i ett icke rikt
land utföra stora företag lärer vara orubblighet i planer och
långsam, men ihärdig verkställighet.
Hr Cederschjöld har vidare anmärkt, att med virke
för Carlsborgs lavetage kunde anstå, emedan fästningen
icke på mindre än 3o ä 4° år lärer blifva färdig. Huru
snart fästningen blir färdig, vet jag ej; det beror pä de anslag,
R. St. dertill kunna anvisa; men det får upplysas, att
med afseende på den kännedom och erfarenhet man äger,
att i Sverige en längre tid nödvändigt mäste åtgå att fullborda
ett stort arbete, har man varit omtänkt att så inrätta
planen, att fästningen redan långt, innan den är fullt färdig,
kommer i det skick, att den dock kan sättas i försvarsstånd,
och att de derefter fortsatta arbeten mer och mer
fullända den. Jag har hopp, att innan nästa riksdag fästningen
skall vara fullt sluten och, i fall af behof, kunna
4 H. 38
ag8 Den 17 Mars f. m.
sättas i provisoriskt försvarsstånd. Det är derföre ingalunda
för tidigt att tänka på lavetagen. Man har icke godt virke
samma dag, raan får penningar dertill; då man får det, skall
det torka i liera år, och tillverkningen tager ock sin tid.
Intet kan vara en större misshushållning än att upp kjuta
anskaffningar till sista stunden, då man får betala dyrt och
nöja sig med odugliga materialier och dålig tillverkning.
Hr Cederschjöld föreslår, att, för tillvägabringande af
mindre kostnad i kruttillverkningen, inhemsk saltpeter icke,
såsom nu, måtte tillverkas till hög kostnad, utan köpas hvar
som helst för bästa möjliga pris och magasineras, samt först
användas till krut, då detta behöfves. Det är ganska sannt,
att Svenska saltpetern är dyrare än den utländska och, i
följd deraf, krutet äfven dyrare, än det borde vara; men
de anstalter, som med saltpetertillverkningen af Konung och
Ständer äro vidtagna, åsyfta att uppmuntra denna tillverkning
och lära svårligen kunna förändras, förrän näringen
vunnit den förkofran, att dess fortgång och bibehållande är
försäkrad utan sådan uppmuntran. Icke kan man sätta sig
i beroende af utländningen för en sådan nödvändighetsvara
som saltpeter; och om den äfven genom inhemsk tillverkning
blir något dyrare, stadna dock penningarna inom landet,
och hvarje ny utbildad näringsgren är en nationalvinst.
Jag skulle tro, att det är en allmän regel i statshushållningen,
att inhemsk näring är vinst, om ock productionen i
början är något dyrare.
Hvad angår projectet att samla och magasinera saltpeter
och deraf förfärdiga krut först i behofvets stund, så är
denna tanke icke ny och har i principen sin fulla riktighet;
men detta project kan icke antagas af det skäl, att om man
i flera år inställde kruttillverkningen, skulle man, då man
åter ville börja den, hvarken äga materiel eller arbetsvan
personal, hvarmed den kunde bedrifvas, hvilket allt under
tiden vore utgånget. Dessutom får upplysas, att den kruttillverkning,
sorn nu drifves, grundar sig på bestämda contract
med krutbruken och äldre upplåtelsebref till dem,
samt uppgår, i anseende till mellankommande olyckshändelser
och dvlikt, vanligen icke till det quantum, hvartill de
äro lefvereringsskyldiga. För att fournera bergväsendet och
öfriga deraf i behof varande näringar, erfordras 3ooo och
några hundra centner årligen, så att med militärbehofven
sammantaget en årlig cnnsumtion af omkring 4000 centner
förekommer, och den deraf uppkommande omsättning iförråden
är tillräcklig att förekomma förskämning Också försäljes
numera icke något krut för öfverflödig tillgångs skull;
och det, som oaktadt sorgfällig vård och omsättning kunde
skämmas, blir omarbetadt, men icke försåldt.
Slutligen föreslår den värde ledamoten, alt de metallpiecer,
som äro upplagda på artillerigården i Stockholm, måtte
försaljas. Det får upplysas, att dessa piecer icke äro andra,
Den 17 Mar* f. ra.
än trophe'er, som i äldre eller sednare krig blifvit tagna från
Rikets bender. Alla nationer pläga lägga något värde på sina
historiska minnen; och jag är förvissad, att Hr Cederschjöld
sjelf, upplyst om förhållandet, icke skall önska, att
man, till vinnande af en ringa minskning i anslagen, må tillgripa
dessa minnen af Svensk ara, kopia med Svenskt blod.
Jag lemnar i sitt värde de stora besparingar, Hr Cederschjöld
tror kunna göras på militärens uniformer. Sjelf mindre,
än någon, älskare af grannlåt, skall jag visserligen aldrig
tillstyrka något öfverdrifvet i detta afseende; och jag
vet äfven, att deri ofta ligger en lockande hänförelse till utgifter,
som möjligen kunde besparas. Men jag tror mig likväl
böra erinra, att man afven i denna gren af krigsförvaltningen
icke får vara alltför philosophiskt sträng. Fosterlandskärleken,
pligten och äran äro visserligen de heliga
och ädla motiver, som uppehålla andan i krigsståndet; men
för alt lifva ett ungt slägte att med gladt lynne uppoffra lif
och lemmar i striden och att utan knot uthärda fatigen af
marchen och bivuaken , skulle icke menniskosinnet äfven kräfva
att litet smekas af den granna ytan, vore den ock i sig
sjelf idel fåfänga? Denna tanke måtte vara naturlig, efter jag
ser ungefär samma förhållanden hos alla nationer. Och får
man dessutom tillvita krigsståndet allena denna fåfänga? Är
den då alldeles främmande för öfriga medborgareclasser?
Hr Cederschjöld, som icke anser sig competent att pröfva
militärbehofven efter deras natur, medgifver, att ingen
större misshushållning finnes, än att vara alltför njugg
mot försvarsverket; men han är derjemte öfvertygad,
att större kraft ej sällan kan åstadkommas med mindre kostnad,
allt efter deras snillegåfvor och hushållningsanda,
sorn skola uppgöra planerna. Denna tanke delar jag
fullkomligen och önskar såväl dem, som hafva befattning
med krigsförvaltningen, som äfven dem, hvilka de öfriga administrationsgrenarna
äro anförtrodda, den största möjliga
tillväxt i snillegåfvor och skicklighet; men emedlertid är jag
öfvertygad, att alla dessa administratörer samvetsgrann! använda
det pund de fått, och att de icke skäligen kunna
misstänkas att i sina förslag handla emot bättre vetande och
öfvertygelse.
Hufvudandamålet af Hr Cederschjölds anförande är mindre
att för sjelfva saken klandra de begärda militäranslagen,
än att derigenom bereda möjligheten alt undvika ett statslånesystem.
Äfven jag tror, att man icke bör göra lån, om
man kan undvika det; men jag tror icke derföre, att man i
något fall kan vara, hvad Hr Cederschjöld sjelf kallar, alltför
njugg mot försvarsverket.
De personella och materiella militärbehofven äro alltid
och allestädes den dyraste del af statsbudgeten. Sedan man
har stående härar, en vetenskaplig krigskonst och icke mera
går man ur huset, för att slåss med klubbor och stridsyxor,
Den 17 Mars f. m.
kan det icke vara annorlunda. Men föremålet för dessa utgifter
är ock det vigtigaste af alla statens kraf, efter statens
sjelfbestånd deraf beror; jag tror derföre, att medel måste
sökas att framför allt annat fylla dessa behof. Jag tror dessutom,
att statsceconomien icke kan hvila ensamt på utgifternas
minskande, utan allra hufvudsakligast på inkomstkällornas
ökande. Om staten skall fortgå i förkofran, måste
derföre inkomsterna i första rummet ökas, och derigenom
medel vinnas till ökade utgifter. Jag anser, att vi fortgå
på denna väg, bättre än man kanske i allmänhet vill tro.
Om detta riksmöte tillvägabringa!' stadga i myntväsendet,
hvartill det var ämnadt, så är den fastaste grund lagd för
välmåga och trefnad. Spannmålsproductionen i Sverige är
uppdrifven lill den höjd, att det endast är sällsynta undantag
att behöfva anlita utländningen för våra behof. Landtculturen
är ännu visst icke på någon vetenskaplig höjd; men
jag ser med glädje hehofvet och möjligheten att föra den
dertill vara allmännare insedt och från flera håll bemödanden
utvecklas att inrätta praktiska skolor för denna ädla modernäring.
Skogshushållningen börjar drifvas mera rationelt.
Schäferihandteringen har fått understöd och vunnit betydlig
tillväxt. Det arbetas pä nya tullförfattningar, som
skola både befordra handeln och skydda de inhemska näringarna.
CommerceCollegii årsberättelser visa fabrikernas uppkomst
och tilltagande.
En närvarande aktningsvärd ledamot af delta Stånd
har uti en liten skrift, som år 18J2 anonymt utgafs, om
jordbrukets skatter och besvär, hvilken aldrig blifvit vederlagd,
med facta och siffror bevisat, att jordbruket på
5o år icke fått några ökade skattebesvär. men väl sedan år
i8of) åtskilliga lindringar, samt att, i följd deraf, denna näring
endast tryckes af den skuldsäfning, i hvilken de flesta
jordbrukare befinna sig. Jag ser allmänna bemödanden att
draga jordbruket utur denna tyngd af skuldsättning, dels genom
räntefotens nedsättande dels genom livpothetsförenitiga
r och låneanstalter, grundade på principen af skuldernas
successiva amorterande.
Under sådana förhållanden later med min fattningsförmåga
icke ett annat begrepp förena sig, än att vi i afseende
på välmåga och förkofran äro bestämdt i ett lyckligt uppgående;
ty dels äro fördelar i detta afseende redan vunna,
dels äro felen klart insedda och en allmän vilja född att på
riktiga vägar afhjelpa dem. Jag drager deraf den slutsats,
alt vi icke. befinna oss på den låga ståndpunkt af tillgångar,
att vi behöfva vara alltför njugga i anslagen för försvarsverket,
hvilkas rätt att stå i första rummet bland
statsutgifterna jag i det föregående sökt bevisa.
Jag anhåller, att detta mitt vördsamma memorial må
till StatsUtsk. få åtfölja Hr Cedersclijölds anförande, till behjertande
vid der förekommande öfverläggningar i ämnet.
