# ID: svediakorp-gov459
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 139,655
# sentences: 4,325
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen 1 Stockholm,
År 1834.
* * >
Tredje Häftet.
STOCKHOL M.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1834.
J
Lördagen den i Mars 1834-
Plenum kl. io f. m.
Öppnades Ilrr Electorers Lista till val af en Ledamot i
Oecon.-Utsk., efter J\:o iii3, Hr Treffenberg, Fullm. Gr.
von Losen, Axel; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2,3o3. Hr Peyron, Gustaf.
Upplästes till justering ett Prot.-Utdrag af d. 27 nasti.
Febr., rör:de R. o. Ad:s då fattade beslut att till StatsUtsk.
remittera Gr. Lewenhaupts, Mauritz, motion om löneförbättring
för Lif-BeväringsReg:tet.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Då de anmärkningar,
jag i sista plenum emot Gr. Lewenhaupts motion
framställde, ej åtfölja remissen, och det är osäkert, när
desamma till StatsUtsk. ankomma, hemställer jag, om icke
i Prot.-Utdr. borde intagas, att anmärkningar vid motionen
blifvit gjorda, och framdeles komma att till Utskottet afsändas.
Det skulle eljest kunna hända, att Utskottet företoge
frågan, innan det fått del af anmärkningarna.
Undertecknad Ridd.-Secreterare: Innan de på bordet
begärda och der för närvarande hvilande anmärkningarna
vid Gr. Lewenhaupts motion blifvit föredragna och remiss
deraf till Utskottet beviljad, torde de icke böra omnämnas
i Prot.-Utdraget, enär detta i sådant fall komme
att upptaga ett beslut, som ännu ej är fattadt.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz, yttrade, att han visserligen
hade åtskilliga anmärkningar att göra i anledning af
Gr. GyIdenstolpes i sista plenum afgifna anförande i detta
ämne, men ville, enär Gr. Gyldenstolpes yttrande blifvit
lagdt på bordet, uppskjuta att detsamma besvara, tills det
till remiss föredroges.
Det upplästa Prot.-Utdr. godkändes.
Justerades Pleni-protocollet för d. 24 sisth Februarii
Hr Montgomerie, Gust., uppläste följande 4 Memorial
:
1:0 Vårt constitutionella samhällsskick, som uppkom i en
tidpunkt, då dess grundlag och institutioner sammanfatta
-
4
Den i Mars f. m.
des, snart sagdt, under kanonernas dån mot öfverhängande
yttre fienden, bär mångfaldiga vedermälen af detta förhållandes
följder.
En sakkunnig, upplyst, mångbildad Statsman har med
mycken skarpsinnighet och genialisk penna ådagaladt den
mängd anomalier, som finnas i våra s. k. constitutionella
statsförbållanden, och de skola ej undandragas den uppmärksamhet
och det afseende, de hos våra nu församlade
Ständer så synnerligt väl förtjena. Men då honora undfallit
en institution, som föga öfverensstämmer med ett constitutionelt
samhällsskick; så anser jag mig böra begagna
den nu snart slutade motionstiden att derpå fästa R. St:s
särskilda uppmärksamhet. Det är, att vi hafva en ambulatorisk
HofRätt, Krigs-HofRätten nemi., hvars medlemmar,
utom Secreteraren, som nu mera kallas KrigsHofRättsRåd
, och en AdvocatFiscal, äro, jemte Ordföranden, -för
tillfället ditcommenderade, med permanenta löner och platser
på andra ställen, hvilka tjenstebefattningar de således
icke få försumma och äro sålunda helt och hållet beroende
af godtycket, om och huru långede få och kunna vara
KrigsHofRättens Ledamöter. Öfra och nedi’a BorgRätterna
befinnas i samma cathegori. Ändamalsvidrigheten
af så beskaffade domstolar ligger för öppen dag, och
deras tillvarelse strider helt och hållet mot sjelfva begreppet
af ett fritt och lagbundet samhällsskick, hvars första
vilkor är, att hafva en af godtycket oberoende, sjelfständig
Domaremagt.
Kunna dessa domstolar icke kunna undvaras eller med
de civila HofRätterna förenas; så torde rättsbegreppet oundvikligt
fordra, att platserna deri förklaras för permanenta,
med deremot svarande löner på ordinär stat, hvilkas innehafvare
icke få bekläda något annat embete eller tjenst.
Att denna min motion må till vederhörligt Utskott remitteras,
anhåller jag vördsamt.
2:0 Ibland de föremål, som, på sednare tider, hos oss
fästat Regeringens, likasom menniskovännens, både uppmärksamhet
och omtanka, höra Fängelserna och Corrections-inrättningarna
i Riket.
Den särskilda Styrelse, som för dessa angelägna anstalter
är tillsatt, har otvifvelaktig! med mycket nit och rastlös
verksamhet sökt uppfylla sin bestämmelse.
De underd. berättelser och förslag, den till K. M. inlemnnt,
bevisa dess bemödanden att forska i detta invecklade.
mångartade och föga tacksamma ämne, för att kunna
uppfinna och framställa förbättrade och ändamulsenligare behandlingssätt,
jin. sorn hittills tilläfventyrs kunnat äga rum.
Men då de billiga farhågor, sorn utom och inom Hufvudstaden
spri dt sig, i följd af de sednare händelserna genom
härvarande correclionislers lyckade rymnings-försök och
Den i Mars f. m.
5
derefter föröfvade tjufnader och våldsamheter, iner och mer
tyckes rotfästa sig och — med eller utan skäl — öka fruktan
för dessas så nära grannskap till Hufvudstaden, är det en
pligt ej mindre mot den bekymrade allmänheten, än Fångstyrelsen,
att få denna sak på det fullständigaste upplyst.
Jag får således på det vördsammaste anhålla, att R. Stts
StatsUtkott, vid anslags beviljande till Fång- och Corrections-inrättningarna
i Riket, tager den nogaste kännedom derom:
huruvida de vid Hufvudstaden befintliga Correctionsanstalter
äro ändamålsenligt fotade; huruvida de kunna befinnas
vådliga eller icke för den enskilda personliga och egendoms-säkerheten
i och närmast kring Stockholm, och om de
icke, i händelse de skulle äga någon fruktansvärd egenskap,
borde derifrån aflägsnas.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott
anhåller jag.
3:o Under det öfverläggningarna om de egentligaste föremålen
för Rikets nu församlade Ständer så i öfvermått sysselsätta
Nationens ombud, att föga lid och uppmärksamhet
synes kunna egnas ål manga andra, mer och mindre angelägna
motioner, som trängas med de förra att ock vinna
afseende; under det rådigheten söker från djupet af kunskapsrika
källor lipphemta medel till afhjelpande af Statsbehofven,
och sparsamhet i utgifterna tyckes vara ett oeftergiflig!
vilkor för möjligheten att medlen utfinna, skall det
måhända förefalla oväntadt, att jag framträder för att öka
det rågade motionsförrådet med en, sorn afser sparsamhetens
motsats: fr i k o s t i g h e t e n. Jag vågar likväl hoppas,
att motionen skall blifva hos den Svenska medborgerligheten
välkommen, då den afsedda frikostigheten icke blott
gillas af, utan står i förening med, en sann hushållning med
skatte-bidragen.
Rättskänslan, mina Herrar! manar mig alt här framställa
ett allt för länge, af ett eget öde tillbnkahållet föremål
för Nationens närmare bekantskap. Rättskänslan tillåter
mig emotse R. St:s odelade begagnande af detta tillfälle att
framräcka en medborgerlig gärd af aktning åt en man, ensam
likasom ovetande af de anspråk derpå, som, i långlig
tid förvarade i digra handlingar och mångas minnen, destomer
skola rättvisas af Nationen; eller skulle det icke vara
ett ibland de mest förbindelsefulla anledningar att framkalla
äfven den sparsammaste Nations belöning, då efterdömet
framstår af en sällsynt oegennytta, ådagalagd icke allenast
under förvaltning af allmänna medel till belopp af millioner,
utan ock, sedan den upphört, förmedelst ett rastlöst
fortskyndadt verkställande af ett lika vigtigt, som högst sväl t
uppdrag, genom hvars ganska oklanderliga förlängande, vida
utöfver den tid, inom hvilken det utfördes, en säker årlig
inkomst hade stålt öppen för verkställaren.
6
Den i Mars f • m.
Tjenstgörande som ÖfverKrigsCommissarie, dels vid f. d.
Reserve-Arme'ens af honom organiserade Förvaltnings-verk,
dels sedermera vid f. d. Arméens emot Norrige GeneralKrigsCommissariat,
till hvars Chef han mot fälttågets slut
i Nåder förordnades, under den af honom sjelf anspråklöst
valda benämningen af Chef för Redogörelse-verket för Norrska
fälttåget, ehuru verket de facto var General-KrigsCommissariat
och honom tillagt Generalintendents traclamente,
hade han (såsom väl kunnigt är), under den på honom hellande
ansvarsfulla hufvudomsorgen för förvaltningsärendernas
ordningsfulla handhafvande och redogörelsen derför, de
största svårigheter att bekämpa, och talrika handlingar vittna
om de bördor — öfver en mans höfva —, som lades på
bans dock ej dignande skuldror. I det efter fredsslutet honom
anförtrodda särskilda uppdrag, att realisera behållningarna
af de lill Norrige från alla håll samlade ofantliga underhålls-förråden,
berättigad och förpligtigad att åt de Norrska
auctions-förrättai ne, som, enligt Landets författningar,
yrkade 607 procents provision af auctions-beloppen, blott
medgifva en procent, och att, örn de dermed ej nöjdes,
sjelf besörja auctionernas förrättande, lyckades det honom
dock alt genom öfverenskomma discretioner till de Norrska
auctions-förrättarna, i stället för procent, nedsätta deras arfvoden
vida under beloppet af den ena procenten, och ått
såmedelst bespara för Svenska Kronan en icke obetydlig
summa, som synes hafva bort honom tillfalla.
Efter slutadt fälttåg, och sedan han, inom halftannat
år efter Verkets förflyttning till Stockholm till Krigsredogörelsens
upprättande, densamma besörjt fullbordad för 2:ne
GeneralKrigsCommissariater, särskildt för hvarje (en redovisning,
till hvars vidlyftighet man kan sluta deraf, att räkenskapshandlingarne
uppgingo till circa 170,000 folier), uppdrogs
åt honom i Nåder, på dåvarande StatsSecreteraren
Wirse'ns anmälan, alt utarbeta förslag till ett nytt Fältförvallnings-Reglemente,
hvaraf behofvel i långliga tider i högsta
grad visat sig, i anseende till 1774 års Reglementes mångfaldiga
brister, — ett uppdrag af den omfattning och svårighet,
samt förutsättande så mångsidig theoretisk och practisk
kännedom af alla en fältförvaltnings i hvarandra invecklade
detaiIler, att det af hvarje annan, än en Wirsén, skulle
ansetts allt förmycket vågadt att anförtro det åt en enda
att utföra; — och utan exempel är det väl ock. Man skall
känna hela vidden af detta arbete och dess beskalfeahet, för
att finna det vara ett mångårigt pensum för en icke fåtalig
Committé; ty utom allmänna lagen hafva vi väl icke någon
författning, jemförlig med detta Reglemente i omfattning,
complicationer och svårigheter att utarbeta. Men Wirseen
fann det just derföre icke utförbart, så alt säga, styckevis
af flera, utan ansåg det hellre utgöra föremål hlqrtt för en
endas meditationer, med samlad erfarenhet i en fältförvalt
-
Den i Mars f. m.
7
nings alla delar. Den man, som Wirse'n fann detta uppdrag
vuxen, var nyss återkommen medellös från ett krig,
der millioner gått genom hans händer, och från befattningar,
som vanligen icke anses utarmande. Åt honom
anslogs ett årligt arfvode af 1,200 R:dr B:co, så länge han
med berörde Reglemente var sysselsatt. Detta arbete, hvars
materiella vidd man kan sluta deraf, att det innehåller
55g §§., med dertill hörande 74 större och mindre formulärer
för räkningar, controller och bokföringar, hade han
klanderlöst kunnat fördela på en mängd år. Nä väl! han hade
det inom en tiderymd af circa 2:ne år färdigt och i underdånighet
afgifvet, under förklarande, att han, som icke ville
upptaga ytterligare tid med alla motivers utskrifvande, målte
få under granskningen afgifva dem muntligen. Emellertid blef
han i mistning af tractarnentet. Jag vädjar tryggt lill hvarje
rättsinnig medborgare, om icke så oegennyttiga drag af en
Embetsman, glömmande under sträfvandet för pligten följden
af försakelsen, förtjena att inför Nationen framställas
och af henne belönas.
Behöfves väl ett sådant vedermäle af aktning för efterdömet
någorstädes mera, än i en Stat, der hushållning
med allmänna medel af goda skäl så strängt yrkas. Huru
mycket mera förtjenar ej han denna belöning, då det befinnes,
att hans arbete upplöst det vigtiga problemet, huruledes
den oeconomiska förvaltningen i fält i alla sina med
hvarandra invecklade detailler så kan inrättas och handhafvas,
att icke allenast, genom fernia och säkra controller
samt länk i länk ändamålsenligt bestämda föreskrifter,
ordning och reda i alla grenar af förvaltningen förblifva
ostörda, hvarje försök till underslef mäste misslyckas och
således många möjliga förluster för Kronan i framtiden förekommas;
utan ock hela krigsredogörelsen för ett flerårigt
fälttåg skall kunna inom några månader efter dess slut vara
uppgjord, utan anledning till anmärkningar sedermera ? Till
bestyrkande häraf får jag, ur den sednast anställda ytterligare
granskningen af arbetet, hvarunder det framstått i sin
fulla och rätta dag, åberopa blott följande af det utförliga
underd. betänkandet:
”KammarRättsRådet Ekholm har den förtjenst, att
■”systematiskt hafva ordnat allt, hvad som till oeconomiska
”administrationen under krig hörer; och böl jandes med Krigs”Öfverstyrelsens
formerande, Arme'ens uppbrott och uttåg,
”(einnar hans Reglemente föreskrifter för alla oeconomiska
"åtgärder, som förefalla under fälttåget, och slutligen för *
”Armeens hemmarche, förrådernas realiserande och Krigs”redogöreIsens
afslutande.”
— — — — ”Icke allenast den förut uppgifna na
turliga
ordningen för tankan, hvarefter KammarRättsRådet
"Ekholms Reglemente är uppstäldt, utan ock de muntliga
"förklaringar KammarRådet haft tillfälle under gransknin
-
8
Den x Mars f. m.
”gen afgifva, hafva bibragt mig öfvertygelsen om projectets
”fullkomliga godhet i afseende pä plan och uppställning,
”och alt rubbning deruti skulle, långt ifrån att förbättra,
”mycket försämra arbetet.
”Hvad angår andan och principerna, som legat till grund
”för Ekholms arbete, så afser han Arine'ens rörlighet, Ge”neralBefälets
oberoende, uuderhållstillgångarnas hushålls”samma
begagnande, skyndsam redovisning och nödige con”troller.
En ganska stor förtjenst ligger i det hufvudsakliga
”ändamål Reglements-projectet afser, att Krigs-redogörel”sen,
inom en ganska kort tid efter fälttågets slut, kan
”vara afslutad, och att på redogörelsen för Batailloners och
”Corpsers underhåll svårligen någon anmärkning kan uppkomma,
sedan deras liqvider i Commissariatet månadtligen
”blifvit uppgjorda.
”Med anledning af hvad sålunda i underdånighet blif—
”vit anfördt, kan jag (på tillkallade Committerades vägnar)
”icke underlåta att i underd. tillstyrka Nådigt antagande af
”det af Ekholm författade project till nytt Fältförvaltnings”Reglemente
— — — — Och då icke mindre den skicklighet
och sakkännedom, som KammarRättsRådet Ekholm
”härvid ådagalagt, än det högst ovanliga arbete, som han
”härpå nedlagt, icke lära undgå E. K. M:s nådiga uppmärksamhet,
torde han snart kunna få emotse slutet af det
”mångåriga uppdrag, han haft och hoppas <&c. <&c.
Stockholm d. 22 Febr. x834* it 1 1» • . 1 . 1 j»
1 Underuanigst unucrtecknaiit
B, Franc Sparre.
Efter allt hvad nu framstäldt är, som högt påkallar en
nationlig belöning, skulle val något ytterligare, eller hvad
man vanligen kallar bevekande, skäl dertill synas vara öfverflödigt,
— och likväl företer sig äfven ett sådant. Ilr
Ekholm, ehuru använd i tjenstemannaväg, der förtjenster vanligen
icke blifva obelönte, och utmärkt på denna väg lika
mycket för embetsmanna-skicklighet, arbetsförmåga och drift,
som för sin redlighet, har, från berörde Chefsplats förflyttad,
efter Krigsredogörelsens afgifvande, till det KammarRättsRådsEmbete,
den enda tjenstebefattning, han innehafver,
måst der i i3 års tid nöjas med blott Assessors-lön, de
flesta åren ej uppgående till 900 R:dr, intill dess han år 1831
erhöll på nya Staten KammarRättsRåds-Iönen, icke heller nu,
efter minimi-markegångspris, utgörande mera än 1,600 R:dr.
Merberörde Reglemente, först öfverlemnadt till granskning
af en i Nåder tillförordnad Committé', återkom för snart
o år sedan derifrån, efter nära 11 års (skall jag säga?) skärseld,
som ej förmått rubba eller förändra det, och blef nyligen,
efter den fullbordade sednaste ytterligare granskningen,
i underd. öfverlemnadt, till vinnande af Nådig fast
stäl
-
Den i Mar» f. ra.
9
ställelse. Då jag nu erinrar, att Hr Ekholm, som genom
en mindre kraftansträngning vid arbetets utförande hade
haft att påräkna tractamentets elier arfvodets fortfarande i
vida längre tid, och det considereras, att han, som ej kan
sägas vara fri från sysselsättning med Reglementet, så länge
någon hans handläggning dervid fortfar och hvilken under
nu sednast förflutna granskningstid sysselsatt honom med
motivers utskrifning och upplysningars meddelande; så är
det visserligen öfverflödigt, att jag antyder eller föreslår,
hvarken till belopp eller sätt, hvad R. St. må finna sig värdigt
att KammarRättsRådet Ekholm tilldela.
Huru tillfredsställande för oss, mine Herrar! om den
redlige, den med Statens medel samvetsgrannt hushållande
Embetsmannen alltid kunde tänka: ”Det ges en Magt,
som, om jag skulle behöfva vädja till den, näst
mitt samvete, nog skall belöna mig för min
redlighet och oegennytta, och som ej skall tillåta
bekymren för min utkomst att nalkas mig:
det folk, hvars med svett och möda sam ma nsläpade
skatter varit mig helig a.”
Må vi då ej försumma detta tillfälle att väcka och underhålla
ett sådant förtroende. Relöningsbeloppet är för Nationen
en småsak, emot den rika frukt det i framtiden återbär.
StatsUtskottet, till hvilket jag vördsamt anhåller att
denna min motion må remitteras, skall visst icke — jag är
öfvertygad derom — förbise denna sanning och således icke
försumma att åtgärda i öfverensstämmelse dermed.
4:o Ett af samhällets vigtigaste föremål är försvaret''af
dess yttre oberoende, utom hvilket det är fåfängt att tänka på
beståndet af dess institutioner i moraliskt, i politiskt och i
fjnancielt hänseende. Det är blott en orubblig sjelfständighet,
som kan lifva, sammanhålla, befästa samhällets constitutionella
frihet, stigande bildning och industriella förkofran.
Men denna oskattbara sjelfständighet kan icke ernås
utan ändamålsenligt grundade, utan klokt beräknade, utan
rättvist fördelade medel i och för ett lands försvar. Och
dessa medel böra — snart sagdt — i främsta rummet af
alla Statens angelägenheter afses, förberedas, ordnas under
fredens lugn.
I alla tider, i alla länder, i alla regeringssätt, har delta
föremål utgjort en väsendtlig del — må hända den väsendtligaste
— af Statsmagtens — om ej folkets egen — omtanka.
På den mer eller mindre tids- och ändamålsenliga
uppfattningen deraf hafva folkslagens högre eller lägre ståndpunkt,
inskränktare eller vidsträcktare verkningskrets, ''tigande
eller fallande utvecklingsperiod, större eller mindre
anseende, till- eller aftagande lycka, ja, sjelfva deras kortare
eller längre tillvarelse som sjclfständiga Stater berott.
3 H. • a
IO
Den i Mars f. m.
Denna sanning vitsordas af alla cultiverade folkslags historia.
Ända ifrån Assy riska monarchien — nära halft—
annat årtusende före den Christna tideräkningen — till och
med våra dagar kunna nästan otaliga exempel anföras
derpå, att de samhällen, hvilkas försvarsanstalter varit klokt
ordnade, stigit i kraft och betydenhet; hvaremot de Stater
fallit till en obetydlighet, omärklighet, ja helt och hållet
gatt under och försvunnit, der dessa anstalter, i ett eller
annat hufvudsakligt hänseende, blifvit vanvårdade, missbrukade
eller fått urarta och i otid utsuga folkets must och märg.
En kort öfversigt af verldshistorien i detta afseende kan
icke vara ur vägen.
Den jemnt tusenåriga tiderymden från Moses till Cyrus
upplyser oss derom, att det småningom uppkomna monarchiska
regeringssättets hufvudstöd var krigsväsendet,
att det uppfyllde sitt vigtiga ändamål, så länge organisationen
deraf befanns så ställd, att hvar familj (som den tiden
ej var ringa till antal) blott lemnade en man till landets
försvar; att det urartade, så snart vissa eröfringslystna
Regenter fordrade, att hvarje vapenför man skulle gå utom
landets område; att armeerna derigenom blefvo för stora
och förtryckande; att Piebukadnezar, oaktadt sin armes
talrikhet, behöfde tretton år, innan han kunde bemägtiga
sig den endast af sina medborgare försvarade handelsstaden
Tyrus; att Egyptier ne införde stående härar och en
särskild krigarekast, som blef en stat i staten, en kräfta
för landet och utarmade detsamma; att Carthaginenserna
underhöllo legda truppar, som voro dyra och i allmänhet
föga pålitliga; att den tidens andra stater icke gåfvo
sold, utan krigshären skulle en viss bestämd tid underhålla
sig sjelf och få del i bytet, men att detta underhållssätt
hade många olägenheter, utom att det undergräfde all ordning
och säkerhet.
Den halfltredje århundrade långa tidsperioden ifrån
Cyrus till Alexander den store underrättar oss derom,
att Persernas ofantliga krigsmagt af besoldade trupper, mera
fotade på mängd och lyx än duglighet och ändamålsenlighet,
motstods af våra första förfäder, de fåtaliga och fattiga,
men fosterländskt sinnade Sc hyte ma, samt besegrades af
de ojemnförligt underlägsna, men tappra och skickligt anförda
Grekerna, hos hvilka den medborgerliga och militära
uppfostran och pligten voro förenade, och denna förening
skapade en eultur, som i vissa fall ännu icke blifvit upphunnen,
och en kraft, som inga yttre fiender, utan blott
det inre splitet, kunde krossa.
Den trehundraåriga tiden ifrån Alexander den store
till Augustus visar oss, att icke endast den vidsträckta
och rika Persiska monarchien, utan ock andra ansedda
Stater, oaktadt deras oerhördt stora stående och besoldade
härar, blefvo ett lätt rof för Alexanders väl an
-
Den i Mars f. m.
ii
förda, ännu med med medborgerliglieten införlifvade Greger,
ehuru blott en hand full krigare jemnförelsevis mot de
nästan oräkneliga skaror, de tillintetgjorde; att dessa Alexanders
eröfringar ifrån Donau till Indus ej hade och
icke ens kunde hafva någon varaktighet, emedan kriget i
det hela icke var rättmätigt och sjelfva segern icke hade något
förnuftigt, mindre giltigt mål; att krigsyrket derföre
urartade till ett blott medel för rof- och vinningslystnaden,
som, då de blifva tillfredsställda, alltid straffa sig sjelfva
genom deras följder: sedeförderfvet, njutningsbegäret, vekJigheten,
själs- och kropps-slappheten, hvilka förstörde
Alexander och hans oöfvervinnerliga krigare, snarare än
den på segerns vingar uppburna Jupiters-sonen hade hunnit
från den ena triumphen till den andra; att deremot de ännu
fattiga, men härdade Romarna, med en allmänt och
utan undantag gällande pligt att på en gäng vara krigare
och medborgare, underlade sig både de stater, Alexander
den store eröfrat och ännu flera; att Romerska armeerna
likväl icke voro stora, sällan öfver 100,000 man, inberäknade
bundsförvandternas bidrag dertill; att den framgång de hade,
berodde derföre mindre på antalet, än andan hos truppen,
och isynnerhet på skickligheten, sammanparad med fosterlandskärleken
och karaktersfastheten hos det högre och ringare
befälet, som dock, jemte krigarekallet, hade medborgerliga
befattningar sig anförtrodda; att denna medborgerlighet
var så nära införlifvad med krigareyrket, alt ej sällan,
såsom i Greklands lysande tid, den minst bemärkta
medborgaren i fredens lugn blef den högsta befälhafvaren i
fält. Från Augustus till Chlodovig, en tiderymd af
femhundra år, inhemtas, att så snart den verldsbeherrskande
Romerska Regeringen vidtog alt underhålla stående och besoldade
härar, på hvilka den trodde sig kunna bygga beståndet
af sin oerhörda magt, började grundvalarna att
svigta, krigarekasten blef en stat i staten, en skräck för regent
och medborgare, en börda under freden och en föga
pålitlig försvarskraft under kriget; att de föga ansedda Partherna
i Öster och Germanerna i vester icke numera
af de förut allsmägtiga Romarna kunde besegras; att det
ofantliga Romerska Riket tvärtom af dessa och andra mindre
kända folkhärar blef betvingadt samt slutligen besegradt
och deladt, ehuru redan Augustus underhöll en
stående här af 200,000 man, utom hjelptrupperne, och hans
efterträdares vida större arméer, till och med 4^0,000 man,
kort före och under den period, då denna stora stat började
att luta till sin undergång; anmärkningsvärd! är äfven att från
samma tidpunkt, som de stående och besoldade härarna infördes
och fingo en öfvervägande inflytelse inom statsmagten,
började icke blott' medborgerligheten och dess ovärderliga
dygder, utan äfven odlingen, som hunnit en betydlig
höjd i Rom, att aftaga; att den verldskunniga bataillen
12
Den i Mars f. m.
vid Chalons suv Marne (in campis Catalaunicis) mot de
vilda och oräkneliga Hunnerna, under Attila, vanns ock.
af en väl anförd Westgöthisk folkhär.
Den tuhundraåriga tiderymden från Chlodovig lill
Carl den store ådagalägger: att Frankerna, Frankrikes
upphof, lifvade af medborgerlighet i krigsyrket, underlade
sig de stater Germanerna stiftat och med legda härar trodde
;sig kunna försvara; att sjelfva de fanatiska Araberna icke
kunde besegra Frankernas folkarméer; att Garl den store
måste företaga tjugu fälttåg, innan han förmådde underkufva
de fåtaliga, men frihetsälskande, sig sjelfva försvarande
innevånarna i Nedra Sachsen och Westphalen;
att denne kloke Regent satte sitt vidsträckta Rikes försvar
på sanna och fasta grunder, då han förordnade, att
alla fria män voro födda krigare, sorn belönades med erÖfrade
egendomar, dock endast på lifstid och med förpligtelse
för innehafvaren att personligen deltaga i kriget; att
detta var primitiva uppkomsten till förläningar och Baronier,
hvilka sedan urartade till flera än ett slags ondt för
samhället.
Från Carl den store till Korstågen, också tuhundra
år, erfa res: att på ehuru kloka och medborgerliga grunder
denne store Kejsare hade fotat sitt vidsträckta Rikes
försvar, och ehuru inrättningen af länsherrar, att börja
med, utgjorde en kraftig väckelse dertill, måste dock, efter
bans död, Tysklands vunna magt ge vika för de Ungerska,
Norrska och Slaviska folkhärarna, som inom sig
hade mera naturlig styrka och lif, än som i längden kunde
finnas i hvad slags vissa gjutna former som helst, hvilka
förr eller senare måste stelna och blifva kraftlösa; att bevis
derpå finnes öfverallt i historien; alt denna tiderymd
framställer dem isynnerhet, ty allt hvad Österrike, Bayern
och Böhmen ordnade, äfven i afseende på försvaret,
i stående former, stördes och tillintetgjordes af Ungerska
folkhärar; och allt hvad det öfriga Europa, England inberäknadt,
med en stigande eultur åtgjorde att genom Länsherrskap
och Baronier förstärka och till något orubbligt
forma försvaret, gäckades af tappert anförda folksvärmar
från vår Scandinaviska halfö.
Från Korstågen till Columbus, fyrahundra år,
upptogs en betydlig del blott af en enda ide', som bemägtigade
sig hela Europa, och som kostade millioner menniskolif,
den idéen nemi. att eröfra det heliga landet, och att
få Jerusalem under Christenhetens öfvervälde; att AdelStåndet,
att Riddarordnarna och den ädla, högsinta anda,
som i dem, att börja med, rådde, derigenom utbildades; —
att detta verkade lika fördelaktig^ på den allmänna culturen
i vissa delar, sorn det skarpt lifskiljde vissa folkclasser
från hvarandra och sålunda mer och mer gjorde Aristokratien
och lii ero rch ien (båda genom Korstågens ge-<
Den i Mars f. m.
i3
mensamma ide förenade med hvarandra) till en stat i staten,
der medborgerligheten, då den icke gaf sig tillkänna i
eller var förenlig med kaslinteresset, af detsamma undertrycktes;
att alla andra folkclasser voro mer eller mindre
slafvar under de privilegierade; att försvaret således var
grundadt hufvudsakligen på dessa sednare; att krutets uppfinning
gjorde en revolution i krigsyrket; att den personliga
tapperheten och den physiska kraften derigenom förlorade
sin öfvervigt; atl själsegenskapernas utbildning numera blef
ett oundvikligt behof, och helt och hållet förändrade krigsväsendets
natur; att Adeln, som förut utgjorde det egentliga
militärståndet och inställde sig i kriget till häst, hvarföre
Cavalleriet ansågs för hufvudvapnet, genom krutet förlorade
sin öfvervägande betydenhet; att i och med detsamma
som Infanteriet fick ett förtjent anseende, måste Aristokratiens,
d. v. s. rikedomens företräden äfven ge vika; att
folket derigenom, ehuru småningom, återvann det värde,
som det alltid bort och borde äga ej mindre i afseende på
ett lands försvar, än samhälls-angelägenheterna i allmänhet;
att Mongolerna, som denna tiden inströmmade från
Asien till Europa, visade hvad folkkraften förmår; alt
deras hardt när hunna Verldsmonarchi tillintetgjordes af en
annan folkström , de Osrnanska Turkarna, hvilka grundläde
den varaktigaste Stat, några eröfrare någonsin lyckats
att grundlägga, just derföre, att dess lagstiftare förstod att
fota Statens inre bestånd på religionen och dess yttre försvar
på allmänlighets-principen i krigsyrket, som ingen hade
rätt att undandraga sig och som således alla medborgare,
utan undantag af stånd och, snart sagdt, af ålder,
borde och ännu i denna dag böra uppfylla; att den undergång,
hvarmed dessa Turkar hotade Europa, endast genom
en folkhär med sann national-anda kunde förekomma*; att
den despotism, hvarmed Albrecht af Österrike ämnade
belägga Schweitzarna, af dem tillintetgjordes genom det
Folkförbund de upprättade till räddning af sin frihet
och sjelfständighet, egentliga grunden till det sedermera
uppkomna och namnkunniga Edsförbundet; att Spanien
fiälsades från Morernas, eller rättare Arabernas, öfvervälde
af Westgöthernas tappra och fosterländskt sinnade
efterkommande, som bosatt sig i de norra bergstrakterna
och derifrån i folkhärar småningom undanträngde sina
beherrskare; att en obemärkt flicka Jeanne d’Arc, genom
den enthusiasm, hon meddelade åt hären, förmådde mer än
dyrlegde ArineTr och lysande Generaler lill Frankrikes befriande
från Englands öfvervälde; att det var med Svenska
allmogen, ej med dess stående eller värfvade krigare,
som både Engelbrecht och Gustaf Wasa befriade landet
från tyranniet och återgåfvo dess invånare deras uråldriga
frihet och sjelfständighet; alt med krutets uppfinning,
och sedan dess förstörelsekraft blifvit nog uppenbar, vidtögs
Den i Mars f. ra.
mer och mer att besolda hopar (sorn derföre kallades soldater)
till det fruktansvärda uppoffringsmedlet, hvaremot
Adeln blott tjenle som officerare och anförare; att Konungar
och Förstår efter hand, utan allt slags urval, anskaffade
större hopar af soldater, dem de beständigt underhöllo
och hvilka de, likasom andra varor, efter sig förefallande
behof och omständigheter, föryttrade och försålde till hvarandra;
och att detta är ursprunget till stående armeer.
Från Columbus till Franska Revolutionen *)
och vidare ända till våra dagar, en tiderymd af nära trehundrafemtio
år, är i afseende på Krigsväsendet hufvudsakligast
att inhemta: att i de långvariga strider på fasta landet,
som Reformationen orsakade, frihetskänslan och den
dermed förenade folkkraften mer och mer uppenbarade sin
naturliga öfvervigt; att Nederländerna gåfvo derpå ett
lysande exempel; att Custaf Adolph den store och hans
Generaler, som dock icke voro ensidigt bildade för krigsyrket,
med en hand full medborgerligt sinnade Svenskar, på
fiämmande jord och mot öfverlägsna härar, eröfrade åt de
förtryckta folken en allmännare tanke- och religions-frihet;
att Turkarna, som ånyo hotade Europa, af Sobieskys
frihetsälskande Polackar blefvo lillbakaslagne; att Engelsmännen,
genom sina folkhärar, af medborgare anförde, frigjorde
sig från despotismens ok; att Norra Amerikas innebyggare,
under Washington och Franklin, tillkämpade
sig en frihet och sjelfständighet, som ännu varar; att
det-isynnerhet blef Fransmännen förbehållet att uppenbara,
hvad en väl anförd folkkraft förmår; att mot den icke
ens Fredrik den stores väl exercerade och disciplinerade
veteraner något kunde uträtta; att dessa, likasom Österrikiska
och Ryska härarna, ehuru på det sorgfälligaste
och strängaste — hvad man kallar — taktiskt bildade, dock
måste duka under för unga, föga eller intet exercerade medborgare,
anförde till det mesta af tillfälliga, för krigsyrket
icke uppfostrade — högre och lägre — befälhafvare, hvilkas
oerhörda triumpher snart genljudade kring verlden och
betvingade hela Europa; att så snart krigsyrket hos dessa
hittills oemotståndliga Fransmän stelnade till visso, ensidiga
former och utbildade sig till en fruktansvärd särskild magt i
staten, besegrades de i sin ordning, ej så mycket af Moskwa
s brand och Rysslands November-köld, eller Europas än
engång mot dem förenade härar, som icke mer af Preussens
fosterlands- och frihetsälskande ungdom, i första rummet
anförd af den medborgerligt högsinnade Hjelte, som då
ledde Europas, nu styrer Scandinaviens öden; alt folkhärarna
i Spanien och Södra Amerika, undan förtrycket, till—
*) Det för anmärkas, att jag följt Verldshistoricns vanliga indelning
och icke dea stränga, för hvarje Stat och Nation särskilda,
chronologiska ordningen.
Den i Mars f. m.
i5
lämpade sig frihet och sjelfständighet; att det namnkunniga
Grekland genom samma folkkraft afskuddade sig det århundraden
gamla Turkiska oket; att de ädla Polack a r na,
sålänge deras frihetseothusiasm, medhorgerligliet och lejonmod
fingo handla och verka oberoende af splitet och förräderiet,
ensamme motstodo hela den så mycket fruktade
Ryska colossen; samt ändtligen, att händelserna under J 111 idagarne
i Paris oell November-dagarne j B r u s s e 1
nogsamt bevisa, att de stående härarna lika litet utgöra någon
osviklig kraft mot inre som mot yttre anfall. Resultatet
af allt detta blir således, att historiens anmärkningsvärdare
epoker, till otvifvelaktig visshet ådagalägga: att det
icke varit de slående härarnas hvarken mängd eller kostsamma
utrustning, prydliga eller viii inöfvade exercis, som
betryggat samhället eller tillskyndat det segrar och krigsära;
att det alltså icke är på den särskilda, till
vissa former hårdnade, Mi I i t ä r- k as t e n, utan endast
och allenast på nation a Ikraften, ett val
ord n a d t sa m h ä 11 e s sjelfständighet och försvaret
deraf bör fotas.
Men det är icke blott det yttre oberoendet, det är lika
mycket, om ej mer, folkets belåtenhet, grunden till samhällets
inre trefnad, väl och lycka, som påkallar behjertande
af denna, af årtusendens vittnesbörd bestyrkta sanning.
Det är icke endast kriget, som är en tryckande börda
för det Iand och det folk, hvilket hemsökes af denna, en
af mensklighetens största, dock en af dess oundvikligaste
olyckor. Det är medlet dertill, som, ofta nog, icke mindre
känbart och i otid trycker på folkets skullror. Jag har
redan på ett annat ställe yttrat, livad tidens tecken i detta
hänseende uppenbara, nemi. att de stående härarnas
gift fräter på alla Europeiska samhällens must
och märg, och att deribland äfven måste räknas
de oerhördt kostsamma, men för vår local föga
tjenliga Linieskeppen,samt att till dess botande,
isynnerhet inom fattiga Stater, fordras ett
lika hastigt som kraftigt motgift, hvilket lyckligtvis
finnes i Co nsc r i p t io n s-sy s t em e t, som ej
bör lemnäs obegagnad t.
Att det inom vårt land kan begagnas, derför hafva vi
att tacka den Konungsliga Hjelte, som, jemte andra oförgätliga
minnen, från det ärorika Frankrike hitfÖrde detta
betydelsefulla alf, som utgör den fria samhäilsmannens första
pligt, att nemi. en viss tid sjelf bära vapen till sitt lands
försvar, hvarigenom krigstjensten, då densamma medelst en
jemnlik fördelning åligger hela folkmassan, icke mera är —
eller åtminstone icke längre borde vara — en särskild, någon
viss medborgareclass tillhörande förrättning.
Den öfversigt af verldshistorien, jag här förut framställt,
bevisar mer än nog, alt hvarje annan fördelning, huru be
-
jG
Den i Mart f. m.
skaffad som helst, varit olycksbådande för alla kända Nationer
i alla tider, och att det sålunda kan anses för en
orubblig sanning, att den allmänna försvarspligten, som åligger
alla medborgare utan undantag, icke blott är den rättvisaste,
men också den, som bäst svarar mot sitt vigtiga
ändamål.
Vår Na t i o n a 1 - b e v ä r i n g måste, i följd af allt detta,
vara och i alla tider förblifva liufvudgrunden för vårt
lands försvar.
Att den af Styrelsens organer, som närmast har till
pligt att i dessa ämnen tänka och handla, hyser samma öfvertygelse,
kan ej annat än vara högst tillfredsställande för
.Svenska nationen; och att denna hans öfvertygelse utgått
från vår högsta Styresman, upplyst af sin vidsliäckta erfarenhet
och ojemnförligt öfverlägsna sakkunskap, säger sig
sjelft och bör sålunda, hvad jag icke heller betvifla!', bära
helsosamma frugter i verkligheten.
General-Adjutantens för Arméen, under förlidne Riksdag,
inom detta rum yttrade minnesvärda ord i delta hänseende
voro; ”B e v ari n gs-sy s t e in e t har, under form
"af skyldighet, ätergifvit folken den fria mannens
ursprungliga rättigheter att bära vapen
”till sitt lands försvar; och ett folk fa 11 i g t land,
”sorn hvarken kan uppställa eller på fredsfot
”bör underhålla någon betydligare stående Ar”rne,
måste på Nationalbeväringen, utan tvifvel,
”beräkna och finna sitt hufvudsakligaste fur”sva
r.”
Det är till detta hufvudsakligaste försvar, som
denna min vördsamma motion syftar, och hvartill den skall
uppgifva ett sätt, som icke gör någon märkbar rubbning i
de närvarande förhållandena; men likväl bereder en efterlängtad,
en behöflig, en på en gång rättvis och billig lättnad
åt den betryckta jordbrukaren, samt i tidens längd millioners
tillgångar åt den nu tomma Statscassan.
Sättet är dessutom enkelt och lätt verkställbar!; det är;
att amalgamera indelta Armeen med Nalionalbeväringen,
i mån af sig yppande vacancer.
Men, säger man, indelta Arméen är en gammal, en
vördnadsvärd inrättning, ett Carl XI:s storverk, som är
helt annat än besoldade härar, mera nationel och mindre
betungande än dessa Nationernas frätande kräftor.
Sä dömmer hvar och en, som ytligt betraktar denna
inrättning, hvilken, det kan ej nekas, för sin tid och ända
till våra dagar haft sina stora förtjenster. Men med conscriptionssystemet
har ett förändradt förhållande uppkommit.
Detta system har verkligen öppnat en helt ny epok i
Europas militärskick i allmänhet, och sjelfva vårt hittills
beprisade Indelningsverk kan icke uudgå att rubbas deraf.
Den i Mars f. m.
År icke tiden till denna rubbning ännu inne, så skall den
dock förestå såsom en oundviklig följd af sakernas nya ordning.
Vår indelta soldat, ehuru jordbrukande, är dock
legd, ja mera än den värfvade soldaten, emedan han är legd
på lifstid, — dyrare än den sednare, emedan han njuter
dubbel sold under alla slags commenderingar i fred eller
krig, nemi. sina indelta löneförmåner oell dagspenning, sorn
den värfvade soldaten, vid sådana tillfällen, endast och allenast
erhåller. Den indelta soldaten bär således icke
den fria mannens vapen, hör under en skråmässig behandling,
inom privilegiernas område, måste tjena så länge han
kan, och står i många fall uti heterogena förhållanden till
de öfriga medborgarna, isynnerhet rote- och rusthållare,
hvilka ofta med honora, i afseende på hans yrke och dermed
gemenskap ägande ämnen, tvista om mitt och ditt,
om rättigheter och skyldigheter.
Sådana stridigheter äro icke välgörande, äro tvärtom så
mycket skadligare, som det ligger i aflönings- och underhäIIssättets
natur, att oenigheter emellan soldaten och roteeller
rusthållaren nästan måste alstras. Ett sådant förhållande
är lika obehagligt för löngifvaren som löntagaren, och
i det hela ändamålsvidrigt.
Det ar dessutom stridande mot sjelfförs vare ts och
det dermed förenliga Conscriptionssystemets natur, att det,
i afseende på krigsyrket, skall finnas mer än ett stånd. Alt
verkligheten, likasom begreppet, af krigare och
medborgare bör sammansmälta, hör till ett väl ordnadt
nationalförsvars ovilkorliga kraf, hvaråt man icke nog
kan skatta och hvarmed en särskild krigarekast, om ock
indelt, icke är förenlig. Jag har tillförene sagt, att det
ena, hylladt såsom sig bör, måste upphäfva det andra.
Framtiden skall visa nödvändigheten deraf.
Dessförutan åtfölja med indelta soldaten flera vigtiga
olägenheter. Han är antagen på lifstid, han måste derföre
tjena så länge han möjligen förmår: detta är öfverensstämmande
med rust- och rotehållares fördel, som, med
skäl, vanligen afses framför tjenstens fordringar.
Det är af denna orsak, som den indelta Arméen, efter
en längre tids fred, består af gamla och bräckliga soldater,
hvilka, om krig utbryter, af orklöshet och håglöshet icke
kunna åtfölja Arméens rörelser, blifva hemsjuka, otjenstbara,
fylla sjukhusen och minska sålunda effectiva styrkan, ofta
under hälften af Arméens numerär. Afskedas de för ålderdom
eller andra orsaker, så betunga de pensionsanstalterna,
som ändå icke ens nödtorftligen kunna underhålla dem, eller
blifva de tiggare eller correctionister på sina gamla dagar;
ty sedan de icke mer anses tjenstbara , äro de icke heller
nog arbetsföra att kunna lifnära sig. Dessa betänkliga omständigheter
verka lika menligt på landet, som på Arméen.
3 H. 3
i8
Den i Mars f. m.
Lägger man härtill, att recruteringen icke alltid är lätt,
någongång ganska svår, isynnerhet inom vissa folkfattiga
provinser, och denna utgift ej sällan känbar för roten, likasom
underhållet af en del af soldatens beklädnad, kosteller
passevolance-penningar för möten och mönstringar, tillika
med reparations- och nybyggnadsskyldigheter vid torpet,
och äfven skötandet deraf, då soldaten är commenderad;
sä lärer ingen opartisk och rättskaffens man kunna neka,
att, ehuru Statscassan undgår att i detta fall vidkännas
någon betydligare utbetalning, drabbar den deremot så
mycket mer direct och nästan för hårdt jordbrukaren, hvars
öde förtjenar att behjertas.
Att hastigt afhjelpa dessa olägenheter, tror jag icke vara
möjligt; ty att på engång reducera indelta Armeen går
icke an: den är för närvarande en nödvändig och nyttig stam
för vår mindre öfvade Beväring.
Men att, utan rubbning af någonderas liufvudgrunder,
amalgamera båda, se der en, såsom jag vågar tro, ej mindre
vigtig, än lätt verkställbar gärd åt tidens, åt nationalförsvarets,
åt jordbrukarens gemensamma fordringar.
Denna amalgamation är dessutom öfverensstämmande
med den rotehållarne förut beviljade rättigheten att under
krig icke behöfva recrulera på annat sätt, än genom allmänna
beväringen. Hvarföre skulle denna rättighet, med
vida mera skäl, icke kunna utsträckas äfven till fredstider?
Isynnerhet som derigenom både för jordbrukaren och Statscassan
skulle uppstå en gemensam fördel: för jordbrukaren,
alt icke behöfva lega någon annan soldat, då han insatte
i nummer, på fem år, en till hans rote hörande beväringsyngling,
att icke behöfva lemna soldattorpet ifrån
sig, icke sköta, reparera och underhålla detsamma, utan i
stället sjelf draga nyttan deraf; emot hvilka förmåner roten
borde erlägga en årlig, medelmåttig contant afgift eller
vissa tunnor spannmål, att uppbäras lika med kronobonden:
för Statscassan, att få sig tillgodo beräknad denna inkomst,
som, hvad en — till vederbörande aflemnande, af mig utarbetad
— tabellarisk calcul utvisar, inom en icke alltför lång
tid skulle stiga till många millioner, hvaraf krigsmaterielen
och nödiga vapenöfningar skulle bekostas, samt en genom
utlåning ärligen stigande fond för framtida krigsbeliof förberedas.
Dä denna amalgamation icke annorlunda hvarken kan
* eller bör ske, än småningom, i' mån af sig yppande vacan
cer
och i öfverensstämmelse med rote- och rusthållares fria
vilja; så kan den icke väcka någons missnöje, icke våldföra
någons rättigheter, icke pålägga någon nya skyldigheter,
och icke heller kan den händelsen blifva ens tänkbar, att
hela Arme'en, eller någon större del deraf, på engång skulle
blifva recruter. Förhållandet i detta fall blefve, att börja
med, detsamma som nu äger rum; och framdeles, i hän
-
\
Den i Mars f. ra.
*9
delse anbudet i allmänhet antogs, skulle afgången och ersättningen
komma att stå i bestämdt och lätt beräknelig!
förhållande till hvars och ens olika, men alltid högst femåriga
tjenstetid, som naturligtvis icke inträffade på samma
årtal för flera än dem, hvilka, tillfälligtvis, på samma gång
ingått i nummer.
Deremot skulle, genom detta frivilliga åtagande af beväringskarlen
att ingå i nummer efter sig yppande vacancer,
flera ytterst magtpåliggande och väsendtliga fördelar
uppkomma. De bestå i synnerhet deri, alt hela Armeen, i
en framtid, blir eri verklig National-arme' ; att eonscriptionssystemets
hufvudprincip sålunda gör sig, utan undantag, gällande;
att den fria mannens rättighet och pligt att, till sitt
lands försvar, en viss tid bära vapen blir allmän; att ingen
derefter kan sägas köpa en annans lif eller sälja sitt eget
för penningar, eller jord, eller någon annan vara; att de
som exercerat i fem år, och del i sin bästa och lifligaste
ålder, aldrig kunna glömma hvad de lärt; att hela den uppväxande
generationen efter hand, på detta sätt, blir vapenför
och af oberäknelig nytta och användbarhet, då försvaret
i massa sättes i fråga; att försvarspligten blir jemnt fördelad,
all skråmässighet, ali olikhet, all kastinrätlning i
krigsyrket bannlyst, hvarigenom rättskänslan tillfredsställes,
förtroende och enighet alstras; att ”(nassan af Nationen vännes
vid ordning och laglydnad samt att hastigt fullgöra si”na
skyldigheter, som verkar fördelaktigt på enskilda företag,
hvilket åter har en mägtig inflytelse på industrien och
”national-välståndet *);” att Arme'ens Öfver- och Underbefäl
vinner, genom den i längden betydligare årliga recruttindervisvingen,
en allmännelig färdighet och vana alt bilda
och handleda soldater, hvilket är af mycken vigt och vanligen
saknas, då soldaten tjenar på lifstid och årliga recruteringen
sålunda är ringj; att man framdeles, om mitt förslag
vinner Regeringens och Nationens bifall, kan, med skäl,
skryta af att äga en exercerad och på sitt sätt stående,
ehuru icke stillastående eller stelnande Arme', hvaraf ingen
soldat är öfver 25 år; alt det är denna ungdomlighet, som
i krig är ovärderlig; att det var med en sådan, men i hast
samlad, oöfvad hop, som Stenbock slog Danmarks kärntrupper
vid Helsingborg; att det var i spetsen för en sådan,
men illa klädd och föga exercerad arme', sorn Napoleon
utropade, då han öfversteg Bernhardsbeeget, för att
besegra de Österrikiska veteranerna och befria Italien: ”Vi
är o alla unga, Soldater och Generaler; för oss
ä 1-o mödorna en lek; vi kunna tillintetgöra alla
hinder och alla Arme'er;” alt det var sådana ynglingar,
som under reträtten från Cuopio och landstigningar
-
*) Sc Lefréns föreläsningar i lirigsvctensk., der fördelarna af
en uational-armé upplagas.
20
Den i Mars f. ra.
na vid Kel lon jemi, under sista Finska kriget, genom sitt
välförhållande väckte sjelfva de blodbestänka Finska veteranernas
förvåning; alt det är med en sådan ungdom, som
roan kan trotsa aila möjliga faror; att uti den företrädesvis
herrskar lif och verksamhet; att hos den linnes en brinnande
fosterlandskänsla, tillika med ärans och modets allsmägtiga
hänförelse, och djerfhetens eldkraft förenad med det i
krig så nödvändiga sjelfförtroende!; att dea ännu icke hunnit
fästa sig vid lifvets små bekymmer; att den är oberoende
af vanornas och maklighetens mägtiga inflytelser; att
ändtligen en så beskaffad national-arme' är, i ordets sannaste
bemärkelse, krigisk och krigslysten och sålunda för landets
tillbörliga försvar vida bättre, säkrare och ändamålsenligare,
än både den värfva de och indelta A rine'en.
Men på det denna oöfvervinnerliga National-arme'
mätte vinna den fullständigaste utbildning, och derföre i en
framtid, isynnerhet då försvaret i massa skulle komma i fråga,
inom sig sjelf kunna finna ett nödigt befäl, böra, hvad
jag äfven under de föregående Riksdagarna föreslagit och
som jag nu itererar, M i I i.t ä r-P r o fess or er anställas vid
Universiteterna i Upsala och Lund, en Mi 1 i t ä r-1 e c t o r
vid hvarje af Rikets Gymnasier samt en Exercitiemästare,
med kännedom af Svenska krigshistorien, vid
hvarje Trivial- oell Apologist-skola.
Det skråmässiga och ensidiga1 i krigsyrket skulle derigenom
helt och hållet och från sjelfva roten försvinna. Att
den elementära militäruppfostran vid Carlberg genast borde
upphöra och statsanslaget i detta hänseende öfverflyttas
på Militär-lärarne vid Academierna, Gymnasierna
samt Rikets lägre skolor, säger sig sjelft, på det den
allmänna och offentliga uppfostran derigenom måtte blifva,
hvad den i väl ordnade samhällen bör vara, nemi. på en
gång religiös, vetenskaplig, medborgerlig och militärisk.
Det är denna gemensamhet i uppfostran, som förenar
och förbrödra!- alla samhällsclasser, som mångdubblar deras
verksamhet, som utvidgar deras krafter, som sammansmälter
de individuella åsigterna, som gör menniskan till medborgare
och som, med ett ord, befordrar det helas trefnad
och bestånd. Det är sålunda nationalandan och nationalförsvaret,
dessa tvillingsyskon, säkrast både lif—
vas, näras och stärkas. Och när man, genom en dylik förening
af den medborgerliga och milita riska bildningen
i våra offentliga läroanstalter, försäkrat sig om ett
dugligt och tillräckligt befäl, anser jag, jemte beväringssystemet,
den vigtigaste grunden lagd för ett kraftigt och
ändamålsen ligt nationalförsvar.
Emedlertid borde, till beväringsmanskapets begagnande
och till utdelande bland detsamma, utarbetas en kort och
redig öfversigt af Svenska historien. Derigenom skulle den
-
Den i Mars f. m.
21
na ungdom— jemte vapenöfningarna, hvarvid målskjutning,
bajonettfäktning, gymnastik och marcher borde utgöra hufvudsaken
— lifvas till fosterlandskärlek och till begrepp af
hvad historiska minnen och ädla handlingar betyda, så nödigt,
då, i afgörande ögonblick på ärans fält, en befälhafvare
vill uppmuntra till mandom och uppoffringar. Det är
på den intellectuella bildningen, på fosterlandskärleken, på
sinnesstämningen, på känslan för yrket man bör fästa vida
mera vigt, än på exercisen och färdigheten att mer eller
uiindre prydligt handtera geväret.
Den tiden är förbi — och detta med rätta —, då gevär
s-.exc er eisen, då den mechaniska fulländningen
i handgreppen ansågs för allt och den intellectuella bildningen
för intet. En annan, en motsatt, en förnuftigare
grundsats börjar nu göra sig gällande, och denna medborgaren
och militären värdigare, för ett lands försvar nödvändigare,
eller, rättare, denna den enda nyttiga och nödvändiga
grundsats kan icke nog hyllas, icke nog inplantas
och befästas. Krigaren har upphört att vara en blott machin
i godtyckeis händer, i och med detsamma som han i
ett eonstitutionelt samhälle blef medborgare och medborgaren
blef krigare. Krigsståndet har derigenom fått ett ädlare
ändamål, att det icke mera utgör en parasitväxt i Staten,
icke en privilegierad, ensidig kastinrättning, utan en ingredieraride
dellden lagbundna samhällskroppen, och så mycket
mer oskiljaktig från medborgerligheten, som försvarspligten
är dermed förenad och utgår derifrån.
Så alldeles fullkomligt är det väl ännu icke hos oss;
men så skulle det blifva, om mitt vördsamma förslag antoges.
Privilegiernas tid är verkligen försvunnen, och
man borde kunna säga detsamma om de be so Ida de och
på denna o medberger liga grund stående härarnas.
De äro en stat i staten och — jag upprepar det ännu en
gång — de utgöra Nationernas frätande kräftor.
Mitt lika välmenande som vigtiga förslag botar för
detta fruktansvärda onda långsamt, men botar säkert. Det
afser på en gång jordbrukarens betryckta tillstånd, fosterlandets
ändamålsenliga och kraftiga försvar samt Statscassans
klena tillstånd. Det afser derutöfver millioners besparing för
framtida behof och hehofvet af att förekomma alla de heterogena
förhållanden, som nu äga rum dels emellan soldaten och
rotehållaren och dels imellan denne sednare och Regeringsmagten.
Ett förslag af detta omfång torde förtjena någon
uppmärksamhet, ehuru långt ifrån icke framstäldt med ringaste
anspråk på ofelbarhet. Det är blott ett foster af den
mest brinnande fäderneslandskänsla, som icke söker någon
annan ära, än den att, om möjligt, kunna gagna sitt dyrbara
föremål.
Jag vet alltför väl, att 7 och i4 §§• Regeringsformen
Öfverlemna endast och allenast till högste Befälhafvaren öf
-
Den i Mars f. m.
ver krigsmagten att, efter sin vishet och sitt godtfinnande,
besörja om våra försvarsanstalter; men jag vet derjemte, att
Han, med de upphöjda tänkesätt, som äro Honom så egna,
ingalunda skall ogilla, att medborgare täfla om att uppfinna
och framställa de medel, de anse kunna bidraga till det
älskade, gemensamma fosterlåndets bästa, likasom lill dess
ändamålsenligaste försvar.
Jag anhåller, att denna min vördsamma motion må varda
till vederbörligt Utskott remitterad.
Dessa fyra memorial lades på bordet.
Hr Stedt, Claes Fredr., anförde skriftligen: Visserligen
hafva discussionerna om brännvinsbränningen nog ofta
upptagit h. o. Ad:s tid, och mången torde redan vara trött
att afhöra något vidare i detta ämne; men då K. M. yttrat
sin Nådiga önskan vara, att Ständerna må, genom lämpliga
åtgärder, vidtaga anstalter till förekommande af brännvinets
omåttliga bruk, bestämma stadganden emot missbruk vid
brännvinsredskapens form och sammansättning, samt tillse,
att hrännvinsskatten må blifva för Statsverket att påräkna
hädanefter lika hög som förut; så och då jag, genom 29-  årig förvärfvad erfarenhet i yrket, hvaraf icke sällan genom
personligt deltagande i tillverkningen af brännvin, kommit
till temligen noga bekantskap med såväl sjelfva handteringen
son» dess inflytande på landtmannahushållningen, och
jag fullkomligt inser nyttan och nödvändigheten att efterkomma
hvad K. M. Nådigst föreslagit, tvekar jag ej att här
på detta rum tillkännagifva mina åsigter i brännvinshistorien,
och det så mycket hellre, som flera vänner dertill
uppmanat mig; och, efter noga betraktande af hvad i ämnet
förut blifvit yttrndt, har jag sökt att, utan för starka
afbrott af hvad som förut varit tili efterlefnad föreskrifvet,
kunna åstadkomma de nu åsyftade föremålen. Min motion
innehåller således ett förslag till ändringar uti nu gällande
Brann vins-författning, hvilken skall §-vis genomgås, förutsättande,
att allt, hvad ej till ändring uti §. föreslås, skulle
såsom gällande qvarstå.
Brännvinsbränningen har ostridigt ett betydligt inflytande
på jordbruket; och då gifvet är, att det behöfver
underlättas, såvida det, utan förökad skuldsättning för jordägaren,
skall kunna bära skattebördorna, tror jag, att uti
de förslag, jag nu går att afgifva, är träffad en passande
medelväg.
§. 1. Stadgas en bestämd brännvinsbränning af 6 månader,
från d. 1 Nov. till d. 1 Maj, hvilket är en medelmåtta,
som i det närmaste motsvarar allas interessen. Om
en kortare tid antages, blifver visserligen ett ganska högt
brännvinspris deraf en följd; men oredor uppkomma uti
landtmannens hushållning, och spannmålen faller till allt för
Den i Mara f. m.
23
lågt pris. Brännvinsbränningens inställande, då Regeringen
så beslutar, bör localiseras efter påkallande oundvikliga
behof; ty icke är det rimligt, att provinser, som hafva
öfverflöd på potates, hvilken icke utan svårighet kan transporteras,
skola upderkastas brännvinsförbud, för det att andra
haft missväxt på säd och potates; och när ett sådant
förbud i någon eller några provinser påbjudes, bör det emanera
minst 2 månader före verkställigheten.
§. 2. Bör tilläggas, att ingen fastighet, som ej är taxerad
till minst 5oo R:dr, får utöfva brännvinsbränningsrättighet.
§. 3. Abyggnaden på fastigheten bör icke få ingå uti
det taxeringsvärde, hvarefter bräunvinsbränningsrättigheten
skall utöfvas.
§. 4- Ordet bolstad bör förtydligas och uttryckas, hvad
dermed egentligen förstås, nemligen egendomen odelad.
§. 5. Förtydligas sålunda, att ägaren är väl berättigad
utöfva brännvinsbränning på ett ställe, om flera dess egendomar
ligga inom en mils afstånd, med högst en 90 k:rs paulia;
dock icke honom fråntagen rättigheten att idka brännvinsbränning
på hvar och en af sina särskilda egendomar med
den pannerymd, han efter taxeringsvärdet har rätt att begagna.
§. 9. Försvinner.
§. 1 r. Den som vill sig af brännvinsbränningsrättigheten
begagna, bör dertill anmäla sig en månad före branningstidens
början hos den här framdeles föreslagna SockenCommitte,
och vare pligtig att alltid erlägga skatt för sex
månaders bränningstid; och den, som sig icke behörigen anmält,
vare sin brännvinsbränningsrättighet för det året förlustig.
§, 12. Skillings-afgiften försvinner.
§. i3. En tariff, hvarefter panneskatten skulle utgöras,
bifogas härjemte; den åsyftar en högre beskattning i
allmänhet och således äfven på de pannor, som hittills varit
nästan utan skatt.
§§. 14, i5, 16 försvinna.
§. 17. När åsyftandet med den nya författningen är en
billig minskning i en öfverdrifven brännvinsbränning, och det
är bevisligt, att medelst attik e-fabriker stora underslef skett,
föreslås, att hädanefter inga ättike-fabriker må annorlunda
tillåtas, än under samma vilkor och med samma beskattning
som för brännvinsbränningsrättigheten. Af lika orsak torde
underdånig anhållan böra göras derom, att stadgandet i denna
§., angående brännvinsbränning vid fabriker emot 4 skts
afgift pr kanna, må hädanefter upphöra.
24
Den i Mars f. m.
§. 20. Andras till |:del i stället för A.:del.
§. 21. Ora apothekare' få begagna högst en 18 och en
q k:rs panna, är mer än tillräckligt för apothekare-rörelsen;
ty då man vill minska brännvinssupande!, är ock nödigt att
undanrödja obehörig rörelse i denna väg, som här och der
i landsorterna på apotheken bedrifves.
§. 26. Alla konstpannor böra icke tillåtas, utan endast
enkla klarningsapparat och mäskvärmare blifva bibehållna;
och, för att förtydliga, hvad man menar med konstpannor,
bör man sådant noga dechiffrera. Jag menar sådana sorn
de pistoriska, hvilkas egenskap är, att ångorna, som uppkomma
genom den egentliga pannans uppkokning, inledas i
en annan panna eller machin, hvaruti äfven tillmäskning linnes,
och uppvärmer denna ända till kokning, hvarifrån ånyo
ångor utgå i apparaten o. s. v.; äfvenledes finnas andra,
t. ex. de uti sista Brännvinsförfattningen i 4;de classen anförda,
hvilka oundvikligen böra afskaffas. Jag anser således
en af punkterna i den blifvande brännvinsförfattningen
bör innehålla, att ingen redskap må hädanefter begagnas,
med hvilken man kan, medelst en och samma uppeldning
under den tillåtna, uppgifna brännvinspannan och deraf följande
uppkokning, eller genom tillsatser af rör, eller hvad
annan invention som helst, afverka, emellan hvarje urdrankning
eller s. k. ombyte af pannor eller ny ifyllning af tillmäskning,
större kannetal tillmäskning än det, hvartill pannan
är stämplad, som naturligen bör vara i öfverensstämmelse
med hvad man uppgifvit sig vilja och äger rätt elter
hemmansvärdet att begagna. Med enkla klarinrättningar bör
förstås sådana rectificatorer, machiner eller redskap af hvad
benämning som helst, uti hvilka de ur pannan genom kokningen
uppstigande ångorna kunna omkokas eller klaras uti
1 a 2 särskilda rum. Hvar och en, som lagt hand vid
bandteringen, skall finna, att denna ide är ett medium. Pannans
beskaffenhet i form och construction af halsar och falsar,
proportioner till höjd och bredd må i öfrigt bero af en
hvar att efter godtfinnande bestämma; ty hvar och en, som
kommit till närmare bekantskap med brännvinsbränningen,
vet, att redskapens construction icke betyder det ringaste,
då hvad här förut blifvit föreslaget iakttages, utan tvärtom
känner, att alla sådana föreskrifter äro grundade på mindre
goda theorier samt göra bråk och oredor. Man kan härvid
tillägga, att ingen brännvinspanna får sä inmuras, att elden
kan verka mera än på sjelfva den tillåtna brännvinspannan.
En alldeles ny punkt tillägges att, såsom en conlrollerande
mellanlänk uti uppsigten af bränneri-idkarnes uppfyllande af
sina skyldigheter och bevakandet af deras rättigheter i beskattningsväg,
föreslås, att den vid årets BeredningsCommitte'
utsedde ordförande jemte 3 andra ledamöter, helst en af
hvar
-
Den iMars f. m.
25
hvarje Stånd, må erhålla det förtroende-uppdrag att för det
löpande året utgöra en sådan ControllCommitte', och skulle
deras functioner blifva:
1:0 Att inom hvarje Socken vara tillgänglige för den
mindre upplyste, vid förekommande osäkerheter om brännvinsförfattningens
tillämpning; 2:0 lemna controll-bevis öfver
ny eller omarbetad brännvinsredskap, hvilka bevis, jemte
justerarens mätningssedel, kommer att äga vitsord vid mantalsskrifningen
och vidare; och skulle möjligtvis förekomma
någon brännvinsredskap så dubiös i afseende å dess construction,
att denna Committé' ej tilltror sig densamma med rättvisa
bedomina, remitteras frågan, jemte Committeens eget
utlåtande, till K. M:s Bef:h:de; 3:o en månad före hvarje
bränntermins början böra alla inom Socknen önskade förändringar
och anmälanden om bränn vinsbränningsrättighetens
begagnande hos Committeen vara ingifna, oell densamma
pligtig att genast derom en relation till K. M:s Bef:h:de
och sedermera vid Mantalsskrifningen till Häradsskrifvaren
inlemna; 4:o atl; beslag å oloflig redskap eller tid är Kronobetjeningens
fortfarande skyldighet att uppsöka och beifra,
men Committeens åliggande att söka förekomma dessa i
samhällsordningen ingripande lagbrott; oell med den localkännedom,
en sådan Committé' troligen äger inom Socknen,
bör detta tvifvelsutan verka till ett ändamålsenligt resultat.
§. 28. Tillägges äfven ersättning af redskapens värde.
§. 3o. Försvinner.
§. 32. Mätningen af pannans höjd och diameter behöfves
ej.
§. 33. Justerare, sorn reqvireras, böra hafva skjuts in
natura eller skjutspenningar för en häst.
§. 38. Anmälan bör ske till den förut omnämnde Coinm
i t toen.
5- 3g. Trädbrösten på brännsvinspannor förseglas äfven,
och Kronobetjeningen får skjuls och traetamente för
sina resor till förseglande af pannorna.
§. 41. Rättas i öfverensstämmelse med dessa förslag.
§. 46. Försvinner.
Vid §. 5g tillägges: De allrasträngaste utvägar böra vidtagas
till hindrande af utländskt brännvins införande, och
de hårdaste straff drabba den eller dem, som bryta häremot,
såsom t. ex. alt mista varan såsom god pris för beslagaren,
hvars skyldighet dock blir att varan till utländsk
ort återföra, under ägande rätt att densamma der lill sin lörman
använda. Förbrytaren bör äfven plikta ansenligt, förklaras
ovärdig allt medborgerligt förtroende &c. &c. Samma eller
3 H. 4
aG
Den i Mars f. tn.
annat ansvar borde elfven draljba dem , som deltaga i inpractiserandet.
Emot lönnbränning hafva vi redan tillräckliga
controller, om nerv och kraft användas hos författningens
verkställare.
Art. 6. Hvad slutligen bestralfningsbeslämmelserna angår,
så torde vederbörligt Utskott dem närmare eftersinna.
Likväl skulle jag föreslå den förändring uti 65 §., att böter
samt den förverkade redskapen må fördelas till hälften emellan
angifvaren och åklagaren, men der ingen känd angifvare
finnes, det hela må ensamt tillhöra åklagaren.
Sist må jag tillägga, att jag anser beskattningen, genom
hvad jag här ofvan föreslaget, så högt upptagen, att jag
icke inser, att jordbruket kan bära någon större, af hvad
natur som helst.
Bcskatlnin" s-Tariff. Kmincrummct
Från i5 k:rs panna till och med 20 . . 12 sk. B:co
20 ....
16
3o ....
2-4
11
40 ....
32
19
5o ....
40
11
60 ....
1: —
19
70 • • • •
1: 8
19
80 ....
.... 90..
1: 16
19
Lades på bordet.
Hr af Forsell, Carl Gustaf, uppläste följande: På
den punkt kunskapen om fäderneslandet nu står, äro goda
Sockenehartor blifna af ett stort behof, ur det skäl, att
hvarje förkofran, enskild eller allmän, måste grunda sig på
en noggrann kännedom af landets egenheter samt af de i
hvarje landsort befintliga näringar, industriföretag eller anläggningar.
Hvarje näringsgren, stor eller liten, är genom
inbördes samband förenad med andra, och alla äro uppsprungna
ur locala förhållanden, som det är nödvändigt att
noga känna, emedan deras ytterligare utveckling eljest icke
kan med säkerhet på ett ändamålsenligt sätt befordras. Likasom
ingen enskild man kan på dess egendom införa ett
väl ordnadt jordbruk eller företaga systematiska, med localens
egenheter öfverensstämmande förbättringar, utan att förut
äga en noga kännedom om egendomens beskaffenhet, likaså
nödvändigt svnes det vara för Regeringen att öfver
hvarje landsort äga säkra och detaillerade char tor.
Landets naturliga beskaffenhet, och framför allt jordmånens
större eller mindre bördighet, är af det väsendtligaste
inflytande på den Nations trefnad och bestånd, som
bebor detsamma; och för att erhålla tillförlitliga speciella
underrättelser, samt på samma gång en allmän öfversigt af
Den i Mars f. m.
27
dessa vigtiga förhållanden, finnes icke något lämpligare medel,
än att upprätta goda Sockenchartor. Också afses detta
i K. M:s Nåd. Instruction för Gén.-LandtmäteriContoret af
d. 4 Maj 1827, der det i 5 Art. 5o §. heter: att, till vinnande
af säkra och pålitliga upplysningar om Riket
i statistiskt hänseende, skola geographiska
chartor, så fort medhinnas kan, upprättas öfver
alla Socknar inom hvarje Län, och derå uti lämplig
scala upptagas omkretsen af alla inom Socknen
befintliga byar och hemman med derå liggande
torp, kronopark er, allmänningar och andra
lägenheter, samt derjemte så noga, som den
antagna scalan medgifver, urskiljas, hvad inom
hvar de ras område utgör åker, äng, skog, utmark
och mossar, jemte vägar, sjöar, större och mindre
vattendrag, deras lopp och sänkning, m. m.,
som dit hörer.
I anledning af denna K. M:s Nåd. föreskrift har förslag
till formulär till ifrågavarande Sockenchartor blifvit vid Gen.-  LandtmätcriCont. upprättad, af hvilket formulär jag barbos
får bifoga ett exemplar *). Det är dock utom allt tvifvel,
att, under handläggningen af dessa slags arbeten, åtskilliga
förbättringar och tillägg skola utfinnas, som gerna kunna
iakttagas och införas, utan att chartornas tydlighet skadas.
Äfvenså synes de statistiska beskrifningar, som ovilkorligen
böra åtfölja chartorna, kunna jernnförelsevis till ofvannämnde
formulär mycket fullkomnas. Således borde det t. ex.
icke vara ensamt tillräckligt att, efter på stället inhemtad
kännedom om de statsbidrag, servituter, onera och besvär,
som häfta vid hvarje hemman, jemnföra dessa uppgifter med
Kronofogdens jordboks-extracter, utan de böra också, för
ytterligare säkerhet, jemnföras med de upplysningar, som i
K. KanimarCollegium kunna erhållas.
Uti 5i §. 2 Mom. af K. M:s Nåd. Instruction för Landtmäteri-starén
står föreskrifvet: att ingen Vice Corn missions-Landt
111 ätare får hädanefter befordras till
Commiss i ons-Landt mätäre, innan han upprättat
en charta med beskrifning öfver någon Socken i
det Län, der han är stationerad; men om Sockenchartor
endast på detta sätt skola tillkomma , sä fordras minst
100 år, innan hela Riket skulle blifva alfattadt, och sannolikt
blefvo de äldsta chartorna, i följd af ctilturens allmänna
framskridande, odugliga, innan de sista voro fulländade.
I enlighet med LandtmäteriCont:s organisation tillkommer
det egentligen Öfverlngeniören att befatta sig med Rikets
geographiska chartverk; men dels är han under sex må
*)
Detta formulär igenfinncs uti en tryckt beskrifning oell charta
öfver Bromma Socken, stin medföljde motionen vid remissen
till StatsUtskottet.
aS
Den i Mars f. m.
nader af äret ganska träget sysselsatt med de elevers undervisning,
sora ämna undergå landtmäteri-examen, dels äro de
vid Contoret anställde 5 Ingeniörer, på hvilkas biträde han
förnämligast skulle räkna, så upptagne med revision al skattläggningar
och till Contoret inkommande char tor, att något
betydligt tillgörande i och för geographiska chartverket af
dem icke är att förvänta. Ifrågavarande Ingenörer hafva
dessutom så ringa lön (3g5R:dr), att de för densamma icke
skulle under sommarmånaderna kunna uppehålla sig på landsbyggden
för fullbordandet af ofvannämnde Sockenchartor,
hvilket dock vore alldeles oundgängligt.
Om således detta angelägna ärende i någon betydligare
män skall kunna fortskyndas, är det nödvändigt, att ett
särskildt anslag af statsmedlen i och för detsamma beviljas;
och det är på denna grund jag vördsammast anhåller, att,
derest genom en ökad brännvinsafgift, eller eljest på annat
sätt, tillgångar skulle kunna beredas, R. H. St. ville benäget
anslå 5ooo R:dr B:co, att årligen intill nästa Riksdag
utgå, för att ensamt användas till upprättande af Sockenchartor.
Arbetet kunde börja på ömse sidor om Stockholm
och fortgå så långt tillgångarna msdgåfvo, samt räkenskaperna
vid hvarje års slut inlemnas till K. KammarRättens
granskning. Genom de förbättrade methoder lithographien
synes erbjuda, kunde måhända ifrågavarande Sockenchartor
genast genom trycket allmängöras och följaktligen utan tidsutdrägt
komma till allmän nytta. Skulle det vid nästa Riksmöte
befinnas, att företaget vore för kostsamt och fordrade
allt för lång tid att fullbordas, eller icke vore med behörig
drift och omtanka utfördt, så äro R. II. St. då i tillfälle
att indraga anslaget.
Ehuru dessa Sockenchartors hufvudsakliga ändamål är
den oeconomiska nytta, man af dem har skäl att vänta, och
såTedes den vetenskapliga noggrannhet vid deras författande,
hvarpå man nu för tiden fäster så mycket afseende, synes
vara af mindre vigt, så kan dock äfven denna sednare fordran
blifva iakttagen, sedan Topographiska Corpsens triangelmätningar
förutgå», hvadan ifrågavarande eliart verk äfven
i denna väg kan vinna ali erforderlig fullständighet.
Topographiska Corpsen har till landets militära affattning
ett årligt anslag af 12,000 R:dr B:co, och dess arbeten,
som utföras med utmärkt skicklighet, fortgå oafbrutet; men
dessa chartor äro i för liten scala och upptaga inga ägoskillnader,
emedan de icke afse och följaktligen icke kunna
fullt gagna till det måhända lika vigtiga oeconomiska behof,
hvarför ifrågavarande Sockenchartor borde upprättas.
Om således R. H. St. skulle finna skäl till bifall å min
vördsamma framställning, så anser jag detta ärende af deu
vigt, att jag med största tillfredsställelse skulle offra alla mina
återstående dagar för att med drift, omtanka och sparsamhet,
på ett ändamålsenligt sätt, utföra detta värf, och dei>
Den i Ma r 9 f. m.
a9
igenom utvidga kännedomen om Fäderneslandet: Anhållandes
jag vördsamt, att detta memorial måtte till behörigt Utskott
blifva remitteradt.
Lades på bordet.
Frih. Rantzou, Joh. Albert, uppläste följande trenne
memorial:
1:0 Med afseende å vigten af en väl ordnad, enskild
creditrörelse, och på det en fullkomlig ersättning må vinnas
för det af mig föreslagna borttagandet af den enskilda assigneringsrättigheten
på hanken, föreslår jag, att enskilda invisningar
eller inrikes vexlar, hvilka, enligt 1818 års förordning,
icke få utgifvas på mindre summa än 100 K:dr
B:eo, hädanefter må få utgifvas å minst 20 R:dr B:co; och
öfverlemnar jag, i detta hänseende, det förslag till Lag uti
detta ämne, hvilket R. St. vid 1823 års Riksdag hänskjöto
till K. M:s Nåd. sanction, den der dock sedermera icke blifvit
gifven.
Denna min motion torde erhålla remiss till Lagutskottet.
Förslag
till Stadga om invisa ingar, som emellan enskilda
personer eller bolag inom Riket utställas.
1 §. Gifver någon till annan anvisning att bära upp
penningar eller annat hos tredje man, ställe sådan invisning
att betalas vid anfordran, å viss dag efter uppvisandet, eller
å bestämd tid.
2 §. Invisning må ställas till viss man, viss man eller
dess ordres, eller invisningens innehafvare, och bör densamma
vara af utgifvaren egenhändigt undertecknad och försedd
med dess brukliga sigill, antagen stämpel eller tvenne
vittnens intygande, att utgifvaren sitt namn derunder tecknat.
Utgifvarens rätta adress och hemvist vare å invisningen
utsatt.
3 §. Till innehållet bör invisning vara skrifven eller
aftryckt utaf i metall eller sten graverad stämpel.
4 §. Invisning, ställd till viss man eller ordres, eller
ock till innehafvaren, att betalas uti penningar, må ej lyda
å mindre summa än 20 lt:dr uti R. St:s Banks transportsedlar.
5 §. Öfverlåtes invisning från en till annan, vare öfverlåtaren
skyldig svara för invisningens riktighet, men ej
för utgifvarens eller godkännarens vederhäftighet, der han
sig ej dertill förbundit eller velat, att endera eller begge
varit på obestånd, då öfverlåtelsen skedde.
6 §. Hvar, som fått invisning, ställd till betalning på
viss tid från utgifvandet eller uppvisandet, vare skyldig, att
för densamma vid förfallotiden betalning fordra.
3o
Den i Mars f. m.
7 §. Vägrar den, som in visningen lyder å, att den
ovilkorligt godkänna, eller erhålles icke betalning enligt invisningens
ordalydelse, bör innehafvaren derom fordra den
förres skriftliga intyg å invisningen. Kan sådant ej erhållas,
eller träffas han ej i sitt hemvist, då invisning till betalning
förfallen är, tage deröfver innehafvaren, inom tvenne
dagar, laga bevis, underrätte utgifvaren om förhållandet,
innan nästa dag tilländagå!’, om han vistas i samma siad,
eller, i annor händelse, nästa postdag derefter, och njute
af honom genast betalning.
8 §. Häfver någoä godkänt invisning, men betalar icke
å rätt tid, stånde till honom, som invisningen fått, hvad
han hellre vill hålla sig till utgifvaren, eller af den andra
söka; vare dock pligtig, inom 3o dagar, kraf i laga ordning
mot endera anställa.
9 Får ej invisnings-innehafvare betalning å rätter
tid, njute sedan ränta med en för hundrade i månaden samt
ersättning för alla till betalnings utsökande erforderliga utgifter.
10 §. Den, som betalning för invisning, ställd till innehafvaren
eller till viss man eller ordres och så beskaffad,
som denna stadga föreskrifver, utsöka vill, äge att anmäla
sig, i Stockholm hos ÖfverStåthållaren, och i orterna hos
Konungens Bef:h:de, och ingifve i hufvudskrift invisningen,
jemte betyg öfver vägradt godkännande eller ej erhållen betalning,
och njute, så framt något jäf emot krafvet ej göres,
om invisningen är utgifven att vid uppvisandet infrias,
utmätning hos utgifvaren, och, i fall den är godkänd till
inlösen på viss lid, en lika rätt antingen hos honom eller
godkännaren, eller, der tillgång hos den ene brister, hos
den andre, samt i bägge fallen rättighet till bysättning å
gäldenärens person. Göres vid utmätning jäf emot skulden,
åligge det gäldenären att, inom den för lagsökning i allmänhet
föreskrifna tid och vid lika äfventyr, sig förklara; dock
gånge utmätning icke desto mindre för sig, och varde godset
satt i taka händer eller under utmätningsmännens vård,
der den fordrande det äskar. Finnes fordringspåståéndet af
ÖfverStåthållaren eller Konungens Bef:h:de vara af tvistig
beskaffenhet, förvises det till laga utförande vid vederbörlig
domstol; dock fortfare säkerheten uti det utmätta godset,
intill dess tvisten, genom dom, som vunnit laga kraft,
afgjord är.
j i §. Sker ej utmätning inom fjorton dagar sedan utmätningsmannen
executorialet bevisligen emottagit, vare lian
för betalningen ansvarig.
i2 §. Fj må någon vara skyldig att invisning såsom
god betalning emottaga, utan må sådant på emottagarens
godtfinnande bero.
Den i Mars f. m.
3i
l3 5- Försummar innehafvare af invisning att iakttaga
något af hvad här ofvanföre stadgadt blifvit, håfve till betalning
derför ej större rätt, än såsom för annan skuldfordran;
och ankom ine det i thy fall på domaren att, när genom
innehafvarens försummelse betalning uteblifvit, pröfva,
örn, i följd deraf, utgifvaren bör från större eller mindre
betalningsansvar för invisningen befrias.
2:0 Ehuru tiden nu icke torde vara att, i och med räntans
frigifvande, alldeles borttaga det förhatliga bysättningstvånget,
anser jag mig likväl både kunna oell höra föreslå
den ändring i lagarna derom, att bysatt gäldenär, sorn till
sina borgenärer ali sin egendom afstår, genast må från bysättningshäkte
lösgifvas och att det derefter må bero af domaren
att pröfva, huruvida han må fritt vistas utom sitt
hus, eller icke.
Om remiss af denna min motion till LagUtsk. anhåller
jag vördsamt.
3:o Jag får härigenom föreslå, att 11. St. matte förnya
och hos K. M. i underd. anmäla sitt vid 1823 års Påskdag
fattade, ehuru icke till verkställighet komne beslut, att alla
inflytande Tullmedel hädanefter må till Riksg.-Cont. aflemnas,
mot skyldighet för detta Verk att hålla Statsverket tillhanda
den under sådan titel i RiksStaten påräknade summa;
i sammanhang hvarmed R. II. St. torde finna lämpligt
uppdraga sina Fullmägtige i Riksg.-Cont. att upphandla och,
uppå skeende behörig requisition, för Statsverkets räkning
utbetala det bland Sjötullsmedlen beräknade belopp i utländska
myntsorter, som för dess påkommande behof varder
anvisad t.
Derjemte får jag föreslå, att äfven andra, genom Statsverket
ingående bevillningar, såsom Postmedel, Bränn vinsbevillnings-
samt ChartaeSigillatae-medel, hädanefter må aflefvereras
till Riksg.-Contoret.
Jag anhåller, att denna min motion må remitteras till
StatsUtskottet.
Dessa tre memorial lades på bordet.
Frih. von Vegesach, Achilles, anförde skriftligen:
Sedan vigten af den medborgerliga och militära Gymnastiken
mer och mer blifvit erkänd, och den numera ingått
bland alla medborgareclasser, i allmänna undervisningen och
uti den practiska medicinen, är det öfverensstämmande med
syftet för det riksgagneliga att fästa uppmärksamheten på
en sak, hvilken så helt ingriper i Nationens, physiska förbättring,
som utgör det enda sanna medel, hvarigenom en
högre uppjagad själsodling kan vinna framgång, och hvarigenom
äfven Nationen skall redan från yngre åren kunna i
Den i Mars f. m.
jemn gäng med förståndsodlingen bildas att såsom stridsfora
värna sig mot landets fiender.
Vår nu regerande Konung, inseende det allmänt gagneliga
af gymnastiken för Nationen, anbefallde, redan såsom
Kronprins, stiftandet af det härvarande gymnastiska
Central-Institutet, hvars ändamål är att dana gymnastiklärare
för Rikets högre och lägre undervisningsverk, samt nu senare
äfven Instructörer för Regeinenterna. Dessa åligganden
har Institutet fullgjort på ett sätt, sorn tillika visar, med
hvad sann nitiskhet, kraft oell ihärdighet den inom Sverige
förr knappt till namnet kända gymnastiken, som i sin början
med så mycken ovilja beifrades, blifvit genomdrifven af
dess utmärkte och förtjenstfulle föreståndare, hvilken inom
vårt land varit den förste, som utfört gymnastik, och hvilken
man har att tacka för Svenska gymnastikens vetenskaplighet
samt för uppfinningen af de på samma gång mest enkla,
som för mennisko-organismen mest harmoniskt utbildande
rörelseformler. Härigenom hafva från Institutet, oaktadt
dess ringa lärarepersonal, kunnat utgå lärare till de flesta af
Rikets större stader, äfvensom till Norrige, tili flera Regementer,
Gymnasier samt offentliga och enskilda Skolor.
Gymnastiken kan emedlertid väl till sin ide' sägas vara erkänd
och utspridd, men icke utöfvad efter det kräfvande
behofvet. Ilade deremot Institutet kunnat påräkna en större
permanent lärarepersonal, så hade tvifvelsutan flere utgående
lärare kunnat bildas. Bildandet af lärare har dessutom
hejdats äfven derigenom, att desse för sin framtida utkomst
icke sett sig till någon del betryggade, hvarföre flera
skickliga läraresubjecter bortgått, hvilka påräknat alt blifva
anställde vid de högre lärdomsskolorna, men hittills hafva
blott vid 2:ne Gymnasier, Skara och Linköping, gymnastiklärare
med lön blifvit anställde. För att emedlertid kunniga
och dugliga lärare-elever, hvilka, såsom obemedlnde,
ej kunnat fortsätta sina gymnastiska studier, skulle kunna
komma i tillfälle deraf, har Institutet af de för enskild undervisning
i frisk- och sjuk-gymnastik influtna medel tilldelat
dem understöd. Detta var enda sättet att dels afhjelpa
bristen på läraresubjecter, hvilket från landsorterna ofta
öfverklagals, dels vid Institutet fästa unga bildade personer,
hvilka genom ett längre fortsatt theoretiskt och practiskt
studium ernått en vidsträcktare kännedom af saken.
Det allmänna förtroende, som Institutet under de sednare
åren vunnit, har till en större del varit föranledt af
den derstädes, med så mycken tillfredsställelse och framgång,
vid skiljaktiga chroniska lidanden använda sjuk-gymnastiken,
hvarföre patienter äfven från de aflägsnaste trakter af Sverige
numera ofta begagna densamma.
Denna i Sverige utöfvade mechaniska medicin har icke
utländningen att framvisa. Deremot omfattas den medborgerliga
-
Den i Mars f. m.
33
liga och militära gymnastiken af flera Enropeiska Stater
med högsta värma. Redan 1827 räknade man inom Köpenhamns
Arnt mera än 60 skolor, i hvilka gymnastik var införd.
Ar i83o åtnjöto öfver 2000 Borgerskaps- och Allmogeskolor
denna undervisning, och ett antal af 1,714 lärare
hafva i skiljaktiga grenar af gymnastik under de sistförflutna
26 åren utgått från det Danska militär-gymnastiska Institutet.
I Frankrike, Tyskland och Schweitz har gymnastiken
äfven med framgång blifvit kringspridd. Uti England alden
icke i samma förhållande utbredd; man har dock för
fruntimmer varit omtänkt att upprätta gymnastik, och ett
sådant, i London befintligt Institut stod år 1828 under Hertiginnans
af Wellington och Lord Byrons Enkas uppsigt.
Ryska Regeringen synes företrädesvis lägga vigt på den delen
af militära gymnastiken, som behandlar bajonetlförjngen,
hvilken numera blifvit införd bland samtliga inom Petersburg
förlagda Garnisonsregtter, och en Svensk gymnastiklärare,
åt hvilken de Kejserliga Barnens gymnastiska
ledning blifvit anförtrodd, är anställd såsom lärare i bajonettfäktning
vid Ryska garnisonen.
För nära 3o år sedan har Ling, föreståndaren vid härvarande
Gymnastiska Central-Institut, uttänkt och i practisk
användning satt det system han lagt till grund för värjans,
sabelns och bajonettens förande, och hvilket ovedersägligen
stödjer sig på de mest enkla och med kroppens naturliga
rörelseyttring instämmande lagar. Svenska bajonettfäktningen
har derföre ett öfvervägande värde framför utland
ningens mera konstlade och följaktligen svårlärdare rörelser.
Under de sednare 2tne åren hafva, enligt H. K. M:s
Nåd. befallning, Officerare från olika Regrter blifvit cornnienderade
att vid Institutet taga undervisning såväl i fristående
gymnastik som bajonettfäktning, för att dymedelst
kunna vid mötestiderna gifva soldaten en nödig kroppsutbildning,
till lättnad för hans vapenföring. Att denna sednare
vore för Svenska soldaten ett vigtigt medel både att
motverka hans naturliga långsamhet i fattandet af en handling
och att gifva hans kroppsrörelser en friare och otvungnare
hållning, kan svårligen motsägas.
Vore den offentliga äfvensom den enskilda undervisningen
rätt organiserad, d. v. s. att den physiska uppfostringen
ginge i jemnbredd med den intellectuella och att vid alla
folkskolor militär-gymnastik infördes, så skulle icke mötestiderna
behöfva upptagas med att genomgå de lägsta elementerna
för en krigsmans danande. Äfvenså hade man att
vänta en mångsidig nytta~afden medborgerliga gymnastiken,
icke blott för det den medför vårdandet af kroppen, utan
emedan den lättar uthållandet af gröfre arbeten samt gifver
händighet i handaslöjder.
3 H. 5
34
Den i Mars f. m.
Man anmärke, att lönandet af gymnastiklärare och
uppsättandet af erforderliga gymnastikappareiller skulle föranleda
till nya betungande utgifter för Staten; men, då likväl
dessa utgifter åsyfta återvinnandet af den allmänt sjunkna
physiska kraften, hvilken oftast står sammanlänkad med sedligheten,
och då INationen tillika kunde vinna en påkallad
militärisk uppfostran, för att när som helst kunna framstå
mot landets fiender; s& bör denna till sin gagnelighet och
för landet så vigtiga sak icke hejdas, derföre att den fordrar
något understöd af Staten.
Men antingen dessa yttranden i sin helhet eller blott
till någon del blifva salta i verkställighet, fordras, att
det lärarebildande Institutet, för dess upprätthållande, tillägges
en mot de årligt stegrade göromålen svarande aflöning,
äfvensom att Institutet förses med en större, på stat
lönad lärarepersonal. Hittills har Institutet, i brist af lärare,
oftast nödgats förvägra emottagandet af flera, för
hvilka en gymnastisk behandling hade varit af högsta fördel.
Icke blott med afseende på de vidsträckta theoreliska
och practiska kunskaper, som Institutets föreståndare besitter,
och hvilka ligga till grund för hans vetenskapliga uppställning
af en sak, helt och hållet utgången från honom;
ej heller med afseende på det allmänna gagn han genom införandet
af gymnastiken verkat på Nationen, eller att, under
hans nitiska sträfvanden att gifva sin sak den grad af
utbildning, som densamma för närvarande äger, hans helsa
gått förlorad, skulle för dessa nämnde anledningar af Staten
erhålla löneförhöjning; utan emedan hans tjenstebefattning,
till följd af de nya tillkomna göromålen för gymnastikens
fortgång, numera helt och hållet upptager hans tid, torde
det vara skäligt och giltigt, att han, såsom Institutets
föreståndare, måtte få sig tillerkänd och komma i åtnjutande
af ett förökadt anslag, helst de 5oo R:dr B:co , som hittills
utgjort föreståndarens vid gymnastiska Central-Institutet lönevilkor,
redan vid Institutets stiftelse eller år i8i3, då
H. M. Konungen anbefallde dess inrättande, fastställdes,
oaktadt likväl sedan denna tid hvarje offentligt läroverk
inom Riket, för såväl hela siri lärarepersonal som äfven för
betjeningen, erhållit bidrag af Staten; och detta Gymnastikföreståndarens
arfvode torde rättast kunna beräknas efter de
löneanslag, som föreståndaren för Technologiska Institutet
eli er för Veterinärinrättningen tillägges, enär icke Gymnastikföreståndaren
kan anses vara mindre sysselsatt af sitt lärarekall
eller mindre vigtig för samhället, än desse.
Committe'en till öfverseende af Rikets allmänna Undervisningsverk
har, uti sitt betänkande, äfven ansett lönerna
vid detta Institut böra förhöjas, och lönefördelning är der
äfvenledes upptagen. Committe'en föreslår nemligen, att,
”Föreståndarens lön borde förhöjas till R:dr 2000, hvaraf
’’R:dr x,5oo skulle å stat uppföras och R:dr 5oo personelt
Den i Mars f. m.
Sä
”tilläggas den nuvarande Föreståndaren Ling, såsom en särskild
belöning för hans synnerliga förtjenster af gymnastiken;”
för Öfverläraren iooo R:dr. Denna sednare lön har
redan af Rikets vid sista Riksdag församlade Ständer beviljats
och utgått. Deremot har Committeen föreslagit, att
andre lärarens lön borde utgöra ooo R:dr, samt åt de i
undervisningen deltagande Elever 4°° Rtdr. Tvifvelsutan,
och så framt Rikets nu församlade Ständer anse de anförda
skälen giltiga och att Institutet med det snaraste borde sättas
i tillfälle att genom en större lärarepersonal kunna meia
vidsträckt gagna såväl militären som öfriga medborgareklasser,
vore Comrnitte'ens beräkning riklig, om icke Institutets
behof kräfde en större lärarepersonal.
Med afseende härå får jag vördsamt föreslå följande beräkning
af Gymnastiska Central-Institutets behof utaf ökadt
årligt anslag:
Lön åt Föreståndaren, enligt UppfostringsCommitte'ens betänkande,
B:co R:dr i,5oo.
samt personelt åt Hr Ling, enl. samma underd.
betänkande,  5oo. „
’
2,000.
Lön åt Öfverläraren, enl. förenämnde betänkande, . . 1,000.
Lön åt 2:ne Lärare, hvardera a 5oo R:dr, .... 1,000.
Lön för 2:ne Underlärare, ä 4°° R.dr, 8oo.
Lön åt en Vaktmästare, enl. åberopade underd. betänkande,
100.
Anslag till åtskilliga oeconomiska utgifter för Institutet,
såsom för iärorummens eldning, bestridande
af de anatomiska leetionerna samt till mindre reparationer
af gymnastik-apparaten,  400*
Tillhopa 5,Joo.
Institutets närvarande anslag utgöres af B:co R:dr 2,000.
Häraf uppbär Föreståndaren i årlig lön 5oo.
samt till utfodring af en häst . . . 100.
Öfverläraren, enl. Committe'ens betänk:de, 1,000.
2:ne Lärare, hvardera 200 R:dr, . . . 4oo'2)O00.
Då härifrån afräknas Institutets närvarande anslag . . 2,000.
utgör den förhöjning i anslaget, hvarom nu vördsamt
anhålles, 3,3oo.
Anhålles vördsamt, att denna min motion får till StatsUtsk.
remitteras.
Lades på bordet.
Hr Rothlieb, Garl Fredr.: Ehuru ämnet redan är
inom detta Stånd väckt och jemväl i dag blifvit framstäldt,
torde jag dock få uppläsa följande, som jag i frågan uppsatt.
Hvarefter Hr Rothlieb uppläste följande: Det torde
vara obestridligt, att våra Executionslagar och vår Gon
-
35
D'e b t Mare f. m.
cursStadgå tarfva en sträng revision, således flera ändringar
oell förbättringar. Man borde kanske afvakta den nya allmänna
Lagens pröfning och antagande; men denna vigtiga
frågas definitiva afgörande kan ännu utdragas ett fjerdedels
eller halft sekel, och många offer för obilliga lagar kunna
emedlertid falla under dessa lagars gissel. Jag vill först anmärka
en oformlighet i executionsstadgarna. Hos samtliga
K. M:s ]3ef:h:de i Svea land sker kallelse i utsökningsmål,
med föreläggande af 8 dagars förklaringstid. En på
sitt eget sätt namnkunnig Executionsdomstol i Stockholm har
det märkliga privilegium exclusivum, att låta kalla gäldenär
kl. 10 på förmiddagen, döma syndaren kl. 12 och exequera
lionom kl. 1 å 2, allt efter som delinquenten mer eller
mindre försigtigt lemnar tillfälle till executionen. Detta är
oformligt och obilligt. En lika tid för förklarings afgifvande
synes böra bestämmas för samtlige K. M:s Bef:h:de,
och således för det fordom s. k. SlottsCancelliet, nu nedsatt
till titeln af ÖfverStåthållareEmbetets Cancelli, en lika tid
utsättas som för alla andra Executionsdomstolar. Någon rimlig
anledning, på grund af vår förträffliga allmänna Lag af
år 1704, förefinnes icke.
Bysättningslagen intager derefter ett utmärkt, men föga hedrande
rum. I liera civiliserade länder har denna barbariska lag
blifvit uppliäfven, uti andra inskränkt; men i det constitutionella
Sverige äger den ännu all sin grymma kraft och verkan,
oaktadt en stigande bildning och upplysning hos Nationen
och, hvad sorn är mest beklagligt, utan annat ändamål
än enskildt och allmänt förderf. Den bildade rnenniskan
äger ingen dyrbarare egendom än den personliga friheten;
'när den är förlorad, är allt förloradt: det största
snille, de mest utmärkta egenskaper och kunskaper äro —
till ett intet, utan all kraft och verksamhet, och den ädla
roenniskan förvandlas nära lill ett osjäligt djur. En flitig
och arbetsam familjfader kan, för oförmögenheten att i
ögonblicket honorera några Biksdaler, af illviljan och hämdelusten
beröfvas sin frihet, ryckas från samhället och falla
i en dödlig overksamhet, hvarigenom hans familj slutligen
måste falla det allmänna till last. Den förhoppningsfulle
unge medborgaren och tjenstemannen förlorar genom procentaren
eller någon annan illvillig sin frihet, och dermed
icke allenast sin tjenst och existimation, utan all utsigt till
befordran, och detta ganska ofta för en ingången caution,
hvars följder han'ej vetat beräkna, men hvilka han troligen
förmått afvända, om han ej förlorat sin frihet.
Den som ej har egendom eller ej kan och vill arbeta,
bör ej få låna penningar; ty då lånar han på och pantsätter
sin person. Lagen bör ej tillåta en sådan pantsättning,
såsom omoralisk och endast befordrande det skändliga ockret.
Många lika rysliga som löjliga missbruk af denna barbariska
lag hafva genom erfarenheten ådagalagt, huru grym och
Den i Mars f. m.
37
ändamålslös den är; den befordrar och närer endast den låga
hämdelyslnaden och det nedriga ockret, som i bysättningen
gemenligen finner sin enda säkerhet, ehuru han, den kortsynte
och egennyllige fordringsägaren, ej inser, alt just genom
fängelset blir gäldenären rakt oförmögen att betala,
hvilket annars varit en möjlighet. Ibland allt ondt i samhället
äger procenteriet bestämdt ett utmärkt rum för att
motarbetas. Finnes något argt medel, som snarare störtar
den redlige medborgsmannen, hvilken på god tro ingått t.
ex. en caution, den förhoppningsfulle, men lättsinnige ynglingen
i förderf, än procenteriet, som i gäldenärens fruktan
för arrest ser, som sagdt är, sin egentliga säkerhet, som
lian förmodar, att den olycklige i det bingsta vill undvika,
och, om det inträffar, tror, att den förstörde, det olyckliga
offret, skall frälsas af slägtingar och vänner? Derföre
lånar han — procentaren nemligen — ej på annan grund
och säkerhet, och dessutom, hvilken menniskoklass har uppkommit
i samhället genom denna grymma lag? Jo en skara
af commissionärer, som troligen äro värre, om möjligt är,
än de högre och lägre resp. principalerne.
Det finnes personer, som för 3 R:dr B:co hållits fängslade
flera månader och blifvit förstörda samt för samhället
förlovade; det finnes personer, som för ringa summor varit
fängslade ända till 20 ä 3o år och länge legat gisle—inrättningen
till last, samt måst släppas på fri fot. Man har
exempel, och kanske för det närvarande, att för skuld
fängslad person i synlig måtto håller andra fångar fast,
men betalar ej ett öre, Utan den ene är en börda för den
krya la inrättningen. Man har exempel på personer, som
långliga tider haft fri utgång hela dagen och vistats på
gislestugan blott om-nätterna, och ofta ej ens under denna
tid. Hvad betyder då detta straff, så utöfvadt? Intet. Tag
all egendom, men låt personliga friheten bibehållas i helgd.
En bysatt person straffas hårdare, än flera af de största
brottslingar, som hafva en bestämd tid för deras straif,
hvilket af Statsmagten kan mildras; men den för skuld
fängslade beror endast och allenast af enskild persons godtycke,
som är öfver Jag. Den olycklige, sorn behörigen
hålles i fängsligt förvar för några Riksdaler, förmodligen
af ockraren och den oädle rike, har blott 7 a 8 sk:r om
dagen till underhåll och måste nödvändigt svälta ihjel, om
han ej erhåller understöd af barmhertiga menniskor. Vaktbetjeningen
å gislestugan utgöres af — man vill och bör
tro det — beskedligt folk; men de äro utan bildning, utan
omdöme om hvad som är rätt eller orätt. Restaurationen
derstädes har så dryga och höga pris, att någon fånge svårligen
kan begagna sig af densamma; och smältan hos den
bildade mannen öfver frihetens förlust mångdubhlas derigenom.
Allt detta talar emot bysättningslagen inför sunda
förnuftets, bildningens och upplysningens domstol och inför
38
Den i BI a r s f. ra.
den, som med varm känsla omfattar mensklighetens heliga
rättigheter. Men den fördom, det falska begrepp om livad
som länder crediten lill godo, ehuru vid detta tillfälle likväl
ej fråga kan vara om credit hos hederligt folk, äro
kanske så fast inrotade, så häfdvunna, att man för det närvarande
måste inskränka sig till hemställan om endast billiga
modificationer i skuldfängelse-Iagen, och åt en annan
tiel öfverlemna det totala upphäfvandet af en lag, som tillhör
mörkrets och barbariets, icke upplysningens och bildningens
tidehvarf. Jag hemställer således, att bysättningslagen
i så måtto må undergå förändring, till mildring i
följderna af procentarens och kanske capitalistens menliga,
ofta mördande, speculationer, att 1:0 ett minimum bestämmes
af den skuldsumma, för hvilken en medborgare, det
må vara egen skuld eller caution, kan bringas i fängsligt
förvar; 2:0 att en viss termin utsattes, t. ex. 5 år, som en
person kan hållas fängslig för skuld; 3:o att ett högre underhåll,
eller så stort, att den måttligaste lifsbergning åtnjutes,
må bestämmas, på det fången må undgå att tigga
eller svälta ihjel, och 4:° att en lämplig förändring uti bevakningen
och ordningen inom skuldfängelset må åstadkommas,
som åt den bildade, af förtjensten och — det torde
tillåtas nämna det nu förhatliga ordet — börden utmärkte,
olycklige fången, nu som förr, lemnar ett ändamålsenligt
och passande beskydd. Genom sådana förfogningar uppkom
bestämdt någon mildring i den af fördomen, hatet och illviljan
understödda lag, hvilken förr eller senare med en
stigande upplysning måste ramla öfverända, eller undergå
alla både onda och goda tings bestämmelse, — den att försvinna.
Hr af Grubbens har vid sista Riksdag och äfven nu
Ur Rosenquist af Åkershult afgifvit motioner, ungefärligen
i samma anda och mening som denna, och Herr af Grubbens
lärer hafva ett memorial i ordning, att i samma ämne
nu producera. Jag får tillika åberopa dessa och anhåller,
att sedan detta mitt memorial fått sin behöriga hvila på
bordet, det må erhålla remiss till Lagutskottet.
Lades på bordet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
Lomme kl. 6 i eftermiddag att fortsättas.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., uppläste följande
fyra skriftliga anföranden:
1:0 Vid sisth Riksdag afläto till K. M. R. St. en underd.
skrifvelse med lagförslag ”om u t st r ä ck n i n g af arfsrätt
”för s i d o - a r f v i n ga r i fjerde och fjermare led.”
(Se N:o 2S7 i 10 Sami. af Bihanget till samtl. RiksSt:s Prof.).
Till nådigt svar derpå, intaget i 1 :a Sami. af Bihanget, under
JNT:o 96, pag. 31, täcktes K. M. i nåder göra åtskilliga
anmärkningar vid redaetionen, med förklarande^ att då ti
-
Den i Mars f. m.
3g
den dåmera icke medgåfve att genom Contraproposition
bereda den förbättring af lagförslaget,
hvartill sam ina anmärkningar syntes böra
föranleda, fann K. M. sig nödsakad att vägra nådigt
bifall till den af R. St. föreslagna lagförändringen
i detta ämne.
Jag får derföre nu vördsammast väcka samma fråga,
med anhållan, att H. LagUtsk. täcktes i lagförslaget göra de
jemnkningar, hvartill K. M:s Nåd. anmärkningar kunna föranleda.
2:0 Så länge insigt i sälighetsläran är den enda kunskap
samhället fordrar af menige man, är beskaffenheten af
den dertill begagnade läroboken helt visst af yttersta vigt.
Men dertill synes mig våra nuvarande Catecheser vara mindre
lämpliga. Och att denna mening matte vara temligen
allmän, kan tillräckligen inhemtas af de många försök , som
i sednare tider blifvit gjorda till omarbetning af den urgamla
Catechesen, och af den stora afsättning dessa försök
haft. Men alla dessa försök tyckas hafva förfelats just derföre,
att de icke varit nog omfattande och genomgripande,
såväl i anseende till form som innehåll. Catechesen är
nemi., i afseende på innehållet, full af dogmatiska spetsfundigheter,
kan hända nödvändiga uti Reformationens första
tider, men numera af ingen nytta och i alla fall löga lämpade
efter menige mans fattning. I afseende pä formen
tyckas ämnena förekomma i en mindre god ordning, för att
kunna rätt fattas och med säkerhet i minnet bibehållas.
Dessutom är sjelfva framställningen i frågor och svar helt
visst olämplig, ty dels blir föredraget långsläpigt derigenom,
att samma sak måste mer eller mindre förekomma både i
frågan och svaret; dels blir tankegången alltför mycket afbruten,
slingrig och vacklande genom nödvändigheten att
ofta upplösa den enklaste sak uti flera frågor; dels skulle
försöket att undvika nyssnämnde olägenhet medföra, såsom
män så ofta får se, det felet, att det svaras på vida mer,
än som blifvit frågadi; och dels slutligen lämpar sig denna
method alltför mycket till utanläsning, för att göra saken
lätt fattlig af förståndet, samt vänjer lärjungen att i den
uppgifna satsen icke se svar på mer än en enda bestämd
fråga, då han deremot eljest skolat betrakta den från flera
sidor, och deruti finna svar på mångfaldiga olika frågor.
Jag för min del anser derföre en lärobok i Christendomen
för menige man böra, i anseende lill innehållet, börjas
med en kort betraktelse öfver naturen, för att derigenom
kunna gifva ett begrepp om dess Upphofsmans och
Herres oändliga vishet, magt och godhet. Dernäst borde
menniskan betraktas, såsom skapelsens mest fulländade verk,
samt visas, hurudan hon kommit ur Skaparens hand; hvad
Skaparen af henne fordrat; huru hon förlorat förmågan alt
4o
Den i Mars f. m.
uppfylla dessa fordringar; och slutligen hvilka medel blifvit
henne beredda att återvinna hvad hon förlorat o. s. v.
I anseende till formen anser jag ämnena böra strängt logiskt
indelas och utan frågor framställas i aphoristisk korthet,
med biblisk enkelhet.
För att kunna> med tiden vinna en sådan förändring,
får jag vördsammast föreslå, att en underdånig anhållan
skulle göras hos K. M. om utsättande af 2 eller 3ooo R:drs
belöning för den, som inom vissa år författade en mot ändamålet
nöjaktigt svarande ny lärobok i Christendomen för
menige man.
3:u Ett folks Gudsfruktan, sedlighet, sällhet, magt och
välmåga står alltid i jemnt förhållande till dess allmänna
upplysning. Så länge man derföre later menige man qvarstå
på samma låga punkt af allmän upplysning, skall man
förgäfves bjuda till att, befordra industrien genom uppmuntringar
och allmänna författningar: förgäfves skall man bjuda
till att förekomma brännvinets så ytterst förderfliga missbruk,
genom nyckterhetsföreningar och ökade skatter på
brännvinets tillverkning samt skärpta straff för fylleri; och
förgäfves skall man bemöda sig att förbättra den allmänna
sedligheten genom nya civil- och criminallagar samt genom
de ändamålsenligaste inrättningar af vära fängelser och correctionsanstalter.
Men uppsök allt det ondas gemensamma
rot, råheten och okunnigheten; förstör den, befordra den
allmänna upplysningen; och man skail snart få se Nationen
vakna till ett nytt och bättre lif.
Men med denna upplysning förstår jag icke Latin och
Grekiska eller nästan något af allt det, som läres i våra s.
k. Lärdomsskolor och Gymnasier; utan jag förstår dermed
de kunskaper, som äro af practisk nytta för menige man,
och som ingen ledamot af samhället kan umbära, utan saknad.
Dertill räknar jag icke allenast ledig innanläsning,
skrifning och räkning samt Religionskunskap, utan äfven
allmän grammatikalisk rättskrifning, fäderneslandets geopraphi
och historia, en kort verlds- och naturbeskrifning, samt någon
mechanik och linearteckning.
Til! befrämjande af denna upplysning fordras folkskolor
och allmänna läroböcker. Huru dessa skolor böra vara inrättade,
lär väl bäst kunna öfverlemnas åt K. M. att bestämma;
och huru medel dertill skola erhållas, måste jag
lemna åt vederbörligt Utskott att uppgifva. Jag torde blott
få anmärka, att om skatt på brännvin kommer att lemna
betydligt öfverskott, skulle det helt visst icke bättre och
ändamålsenligare kunna användas, än just till bildande af
detta slags skolor. Denna skatt skulle då på dubbelt sätt
bidraga till Nationens förbättring, nemi. både genom dess
indrifning och dess användande. Afgiften för tillverkningen
af
Den i Mari f. m, 4i
af medlet till vissa enskilda menniskors förnedring finge då
tjena till medel för hela Nationens förädling.
För öfrigt vill jag blott erinra, att det väl Loide blifva
Statens pligt att skaffa tillgång på tjenliga lärare för alla
de orter, hvarest lärarebefattningen icke tilläfventyrs kunde
bestridas af någon Comminister eller Adjunct inom församlingen,
och att bristen på de öfriga ställena torde i början,
åtminstone till någon del, kunna aflijelpas derigenom, att
läsningen inställdes under October, November och December,
samt ungdomen då endast sysselsattes med slöjder och
handarbeten; på det att torftiga studenter kunde vara belåtna
med sådana skollärare-platser, för att af förtjensten
under de 9 månaderna kunna spara till 3 månaders underhåll
vid Universitetet, oell der kunna under höstterminerna
genomgå sina examina. Derigenom skulle dessutom ett nyttigt
samband stiftas emellan folkskolorna och de högre Läroverken.
Slutligen torde jag, i stället för alt här vidareutveckla
detta vigtiga ämne, vördsammast få åberopa och såsom en
bilaga till Utskottet bifoga mina d. 4 Augusti i832 ”till
"K. M. i underd. ingifna anmärkningar vid det Betänkande,
som Committeen till öfverseende af
"Itikets allmänna Undervisningsverk afgifvit d,
”20 Dec. 1828.”
4-‘o Då det nu kommit derhän med det gamla Sverige,
att dess Styrelse anser Statens utgifter icke längre kunna
bestridas med de medel, som Svenska folket, efter hittills
gällande beskatlningsgrunder, med yttersta ansträngning kunnat
åstadkomma; så vill jag hellre söka öppna en ny inkomstkälla,
än se Staten indragas i lånsystemets hvirfvel, ur hvilken
någon återgång knappt är möjlig. Hvad som på statsbehofven
icke kan afprutas, måste man bjuda till att fylla
genom skatter och bevillningar. Hela konsten består blott
deruti, att kunna fördela dessa skatter så, att näringsidkarne
icke derigenom förtryckas. Detta torde bäst kunna ske
derigenom, att man beskattar det, som är i sig sjelf skadligt
för Nationen, på det skatten må lemna någon ersättning
för skadan. Af sådan beskaffenhet är visserligen i främsta
rummet brännvinet, denna rot till Nationens oeconomiska,
phvsiska och moraliska förstörelse. Men då förslag till dess
beskattning redan från flera håll blifvit gjorda, vill jag nu
vända uppmärksamheten åt flärd,en, dårskapen och fåfängan;
och på detta bördiga fält vill jag föreslå att nu
endast söka åtkomma titelsjukan medelst en årlig bevill
ning för karakterer, helst detta slags fullmagter
utgöra en väsendtlig del af det gäsningsämne, hvaraf hela
fältet hemtar sin fruktbarhet. Till ytterligare stöd för denna
motion torde jag i korthet få anföra följande:
3 H. G
4a
Den i Mart f. m.
1:0 Då möjligheten att förskaffa näring åt kroppen är beskattad,
tyckes rättvisan och billigheten fordra, att hederstitlar
äfven böra beskattas, såsom varande medel tili
njutningar för själen.
Tv hvad är väl en karaktersfullmagt annat, än ett påbud
till Allmänheten att betyga dess innehafvare mera heder än
förut, att för honom buga sig djupare, att Jemna honom
ett främre rum i processioner och vid gästabud o. d. Alla
dessa företräden och utmärkelser äro för den fåfänga själen kostliga
njutningar, för hvilka bevillning bör utan knot erläggas.
2:0 Det skäl, hvarför bevillning för karaktei-er år 1809 afskaffades,
nemi. att de voro en belöning, synes vara
alltför svagt och haltande.
Hvad är nemi. hvarje befordran till verkligt embete
annat än en belöning för redan ädagalagdt välförhållande?
Och hvad är sjelfva lönen annat än en belöning för embetsmannens
trägna arbete i Statens tjenst? Men hvarföre skall
den ena belöningen vaxa mera fiitagen från bevillning än den
andra? Och hvarföre skall icke den betitlade skatta för den
till belöning erhållna stora själsnjutningen att få förhäfva sig
öfver sina förra jemnlikar, likasåväl som löntagaren för den
till belöning erhållna njutningen af sitt kroppsliga uppehälle?
3:o Om den till ett slags epidemi öfvergångna titelsjukan
kunde genom beskattning hejdas och utrotas, skulle en
vida större nytta derigenom tillskyndas samhället, än de
betydligaste statsinkomster kunnat åstadkomma.
Det är nemi. alldeles otroligt, hvad skada karaktersfullmagterna
förorsaka. Mångfaldiga menniskors moralitet och oeconomiska
välfärd gå derigenom alldeles förlorade. Huru
ofta får man ej, isynnerhet i landsorterna, se larfliga, idoga,
redliga och förmögna män blifva alldeles förvandlade
blott genom en fullmagt, t. ex. på Befallningsmans, Hofkamererares,
Assessors eller KammarRättsRåds namn, heder
och värdighet, eller något dylikt. Den verklige Länsmannen
skall lefva som Befallningsman, och så vidare hela raden
uppföre, hvar och en öfver sina förra förhållanden och
verkliga vilkor. Genom denna ökade lyx förtäres icke allenast
den lilla förut kanhända samlade förmögenheten, utan
skulder måste göras och oredliga utvägar tilläfventyrs sökas
till fyllande af de nya, ökade behofven. Barnen uppfödas
i flärd och fåfänga, och det stora spectaklet slutas med fattigdom
och elände, kanhända en skamlig bankrutt, och
tilläfventyrs nesligt straff.
Slutli gen får jag vördsammast öfverlemna åt Höglofl.
Utskottet att sjelf bestämma karaktersbevillningens belopp,
samt vill blott erinra, att den icke borde utgöras af andra
än dem, som hädanefter ville blifva med karaktersfullmagter
hugnade.
Dessa fyra anföranden lades på bordet.
Den i Mars f. m.
45
Hr Hägerflycht, Gust., anförde skriftligen: Med
den, ehuru inskränkta, erfarenhet jag ägt tillfälle förvärfva
om en af de vigtigaste anledningarna till den jordbrukande
Allmogens så långsamt stigande förkofran, anser jag för en
medborgerlig pligt att i ett så vigtigt ämne äfven frambära
mina tankar; nöjd om jag derigenom kunnat i någon mån
gifva vigt åt de bemödanden, som från de öfriga resp.
RiksSt. utgått i enahanda syftning.
Af authentika handlingar kan man inhemta den bestämda
sanning, att Allmogen ursprungligen icke räknat
bland sina lagliga onera den s. k. Hållskjutsen. För att undgå
de tryckande olägenheter, hvilka i ett barbariskt tidehvarf
äro kända under namnet friskjuts och våldgästning,
och hvilka länge qvarstadnade och tyst tolererades,
ehuru den administrativa ordningen intagit de imperativa
formernas plats, åtog sig Allmogen godvilligt den afgift,
som är bekant under benämningen af skjutsfärdspenningar
och egentligen afsåg Konungens eller Kiönans angelägna
ärender. Det var först vid Riksdagen 1:723, som Allmogens
ovilkorliga skyldighet att göra hållskjuts bestämdes; och
derifrån daterar sig den plantskola af lättja och osedlighet,
som allt framgent tillväxt och haft ett så olyckligt inflytande
på Allmogens både moraliska och ceconomiska ställning.
Jag tror nemligen det vara en obestridlig sats, att hållskjutsen
varit och är en oupphörligt medverkande anledning till
fyllerilastens utbredande, till misshushållning, till oredlighet,
lättja och flerfaldig depravation inom den skjutsande Allmogen.
Den är dessutom ett tryckande onus för landtmannen,
som äfven under sitt angelägnaste arbete, då hvarje stund
är dyrbar och ofta, om den förspilles, icke för något pris
kan ersättas, måste lemna allt för att skjutsa de vägfarande,
hvilka stundom icke hafva något annat mål för resan
än deras eget nöje. Man måste, såsom rättänkande medborgare,
önska och yrka någon ändring i så skadliga förhållanden.
Genom hållskjutsens upphörande tror jag den till
en början böra beredas; men då communicationerna inom
ett civiliseradt land böra, så mycket som med rättsprinciper
är förenligt, lättas för industriens obehindrade och affärernas
lättare gång, skulle forvagnar på alla större vägar
inrättas, hvilket ock skulle inträffa, om skjutslega!) till den
grad förhöjdes, att en skälig vinst kunde för enskilda bolag
eller entreprenörer blifva lockande att öfvertaga en reserveller
betingskjuts för de resande, som på detta beqvnmligare
sätt vilja färdas. Missförhållandet emellan nu stadgade
skjutslega och den dermed ersatta skjutsningen bevisas tydligast
deraf, att forvagnarna äfven på de mest befarna vägarna
svårligen under nuvarande förhållanden kunna bära
sig; hvaraf otvunget följer, att de resande här i landet, på
jordbrukets bekostnad, fortskaffas för bättre pris ani andra
länder. Jag inser, att häremot kan invändas, det en för
-
44
Den i Mars f. m.
höjd skjutslega skall äfven belasta Statsverket med större
Utgifter i anseende till den embetsmanna-personal, som färdas
på Kronans bekostnad; men utom det att jag anser en
inskränkning i antalet af hästar, som för högre embetsman
bestås, vara både möjlig och verkligen påkallad, är jag ock
fullt öfvertygad, att om Staten skulle härigenom vidkännas
någon tillökning i sina utgifter, denna kostnad blefve mer
än mycket ersatt genom det mångfaldiga goda, som medelst
denna reform af vårt skjutsväsende skulle tillfalla den jordbrukande
klassen, så i oeconomiskt som moraliskt afseende.
En särskild, om ock tillfällig fördel förmodar jag äfven från
den allmännare forvagnsinrättningen kunna härflyta, genom
det derigenom ökade behofvet af större hästar. Allmogen
skulle snart inse, hvilken vinst den kunde bereda sig genom
en förbättrad liästrace, och en ny industrigren skulle härifrån
kunna öppnas.
Lades på bordet.
Frih. Cederström, Anders, uppläste följande: Jag
bär begärt ordet, för att fästa Herrarnas uppmärksamhet på
en angelägenhet, hvilken, ehuru ej afseende något nytt anslag
eller någon direct förminskning i onera, likväl är af
högsta vigt för den lilla ort, densamma rörer.
Wermdön, som genom sitt läge och i öfrigt locala omständigheter
är en på flerfaldigt sätt missgynnad ort, har
från långliga tider måst utgöra sin hållskjuts vid Fittja gästgifvaregård,
hvilken är belägen i ett annat, ej ens nästgränsande
härad. Den skjutsskyldige måste således, om han ej
genom accord med någon i Svartlösa härad boende kan komma
öfverens, att denne åtager sig skjutsskyldigheten, fara,
innan han kommer lill hållet, 4» 5 å 6 mil. Men det är
ej nog härmed. Wermdön består, utom det s. k. moderlandet,
af en mängd större och mindre öar, till en del belägna
i sjelfva hafskanten. Ifrån dessa är det ofta omöjligt
att ens komma till moderlandet, än mindre till Fittja. Höst
och vår, då isen ligger, men ej är härlig, är det en absolut
omöjlighet för dessa öboer att komma ur stället. Hvar
och en finner således det hårda och tryckande för dem att
nödgas betala hvad som helst, för att kunna beveka någon
Svartlösabo alt åtaga sig skjutsbesväret.
Det är visserligen sannt, att Wermdö skeppslag för närvarande,
emot en obetydlig afgifts erläggande, är befriadt
från prestation i natura af ofvanberörde hållskjuts; men
contraotet, på grund hvaraf skeppslaget en längre tid njutit
denna lindring, upphör, om jag ej missminner mig, med
nästa ål', och skeppslaget kommer då i det olyckliga predicament
att få betala hvad som helst för att slippa från
håliskjnlsen,
På Wermdön finnas inga gästgifvaregåraar. För en
resande är det pastan omöjligt alt komma dit eller derifrån.
Enda sältet att komma dit landvägen är, att i Stockholm
Den i Mars f. ra.
45
lega åkare, hvilken, för det han skjutsar 2 n 3 mil, tar 8
å 10 R:dr B:co. Nödgas nian stadna der några dagar, äfventyrnr
man att till fots få färdas tillbaka till Slockholm.
Att förhållandet är sådant med en ort, sorn genom sitt
grannskap med Hufvudstaden är försatt, om jag så får uttrycka
mig, i ett beständigt rÖrlighelstillslånd, är verkligen
oförklarligt. Detta har ock länge varit insedt; men den omständigheten,
att öboarne, i händelse gästgifveriet- å Wermdön
blifva inrättade, skulle komma att, så länge Fittja hållskjuts
fortfar, utgöra dubbel skjuts, har hitintills varit ett hufvudsakligt
hinder emot framgången af denna angelägenhet.
Sedin Skure-bro, hvilken lör communicationen emellan
Wermdön och fasta landet ansetts så behöflig, att K. M. i
Nåder behagat bevilja det för densammas uppförande bildade
bolag ett lån af allmänna medel, numera är fullkomligt
färdig, och trafiken derigenom blifvit lifjägare landvägen
mellan Hufvudstaden och Wermdön, så äro gästgifverierna
mera än förr nödvändiga och oumbärliga.
Jag får, till följd af dessa grunder, ödmjukast föreslå,
att den Wermdön nu åliggande hållskjutsskyldighet
vid Fittja måtte hädanefter komma att
upphöra, och att, sedan Konungens Befallningshafvande
i Länet pröfvat, hvarest gästgifveriet- lämpligast å Wermdön
böra och kunna inrättas, denna skjutsskyldighet
dit må öf v er fl y 11 as, med rättighet för de öboer, som
ho så afsides, att de omöjligen med hästar kunna komma
till moderlandet, att mot en viss stadgad årlig afgifts erläggande
varda från all hållskjuts befriade.
Jag har trott mig höra vända mig lill Bikets Höglofl.
Ständer med denna motion, emedan den hufvudsakligen afser
rubbningen af ett jordbruket vidlådande onus, och emedan
öfverflyttningen af hållskjutsen från en ort till en annan
är en i så måtto indirect beskattning, som den ort, hvilken
kommer att förlora detta biträde, nödvändigt i en framtid
måste vidkännas en trägnare hållskjutsskyldighet.
Om remiss till Allm. Besv. och Oeconomi - Utsk., samt
att denna min motion må varda MedStånden delgifven, anliålles
ödmjukast.
Lades på bordet.
Frih. Boye, Ludv., uppläste följande 3:ne memorial:
1:0 Det beslut, som R. St. vid sista Riksdag fattade, angående
upptagande af ett utländskt lån, stort 2 millioner
R:dr Hamb. B;co, att användas till lån, för nedsatt ränta,
åt fastighetsägare, har ej kunnat verkställas derföre, att de
dervid fästade vilkor voro sådana, att långifvare icke kunnat
derpå ingå,
Af sådan anledning, och då dessutom användandet, såsom
blott partielt, icke heller vore af den allmänna nytta,
att icke en både större och allmännare står att vinna, före
-
46
Den i Mars f. m.
slår jag, att Riksg.-Cont. må tillåtas att för sådana villor,
som lindrigast erhållas kunna, upptaga länet, men att det
sedermera må anslås till lånbiträde åt de hypotheks- och
privatbanks-institutioner, som kunna formera sig och linnas
vara, till deras sammansättning och grunder, af K. M. i
Nåder tillåtna, samt kunna prestera säkerhet så till capital
som ränta; i anseende hvartill lånet val borde betingas, mea
endast upptagas i den mån, som säkerheten presterades, och
förmånens tillgodonjutande begärdes.
2:0 Med minne af de fördelar, som i fordna tider tillfallit
vårt fädernesland derigenom, att utländska män hit inflyttat,
som dels genom kunskaper och personliga förtjenster
och dels genom medförda capitaler bidragit till våra näringars
uppkomst och befrämjande, undgår man icke att finna
den brist i vår lagstiftning, som vållar, att vårt Sverige numera
är tillslutet för det fria inträde, som alla andra nationer
äro angelägna att lemna åt all utländsk förtjenst. K.
M. har väl magt att tillåta utländsk man, att sig här i Riket
bosätta; men detta tillstånd åtföljes derföre icke af alla
de rättigheter, som tillhöra infödd Svensk man. Jag vågar
derföre nu vördsamt föreslå, att en allmän lag må antagas
och utfärdas, af innehåll, att hvarje utländsk man, som vill
sig här i Riket nedsätta och är försedd med bevis om god
frejd, må, utan särskildt tillstånd, vara dertill berättigad,
samt att hvarje sådan man, som här i landet varit bosatt i
fem år, må anses derigenom hafva förvärfvat naturalisation,
samt altså vara berättigad att tillgodonjuta alla de förmåner,
som infödd Svensk man lagligen tillkomma.
För denna min motion begär jag remiss till Lagutskottet.
3:o Från Riksdag till Riksdag har den klagan varit
allmän, att bevillningen varit ojemnt och derigenom orättvist
fördelad; men ehuru, vid hvarje Riksdag, denna klagan
sökt att genom någon röst göra sig gällande, har den
dock gång efter gång blifvit lemnad utan afseende. Ett undantag
ägde likväl rum vid 1809 års Riksdag, då man öfvergick
till den rättvisaste och naturligaste af alla beskattningsgrundsatser,
den nemligen, att den mera har, bör
mera skatta, och den mindre har, bör mindre
skatta. Men olyckligtvis hade i en af verkställighetens detailfrågor
ett misstag insmugit sig, bestående deri, att man
åt pröfnings-committe'erna lemnat för mycken magt att tillämpa
författningen, hvaraf hände, att på flera orter tillämpningen
blef orättvis, iför hård tyngd på dem, hvilka ansågos
vara förmögnare, än de voro. Vid 1812 års Riksdag
hade ingen ting varit lättare, än att rätta och afhjelpa misstaget
blott med att inskränka pröfnings-committe'ernas magt;
men, i stället, öfvergaf man systemet, för att återgå till de
Den i Mar» f. m.
47
grunder, som sedermera varit följda och mera tryckande
för de mindre förmögna klasserna, och särdeles på jordägarnas
bekostnad. Denna orättvisa framstår starkast, då man
jemnför den förvånande olikhet i beskattning, som nu är
gällande emellan jordnäringen och alia andra näringar, samt
emellan de bördor, som äro lagda på fastighetsägaren på landet
och fastighetsägaren i städerna. Man har nemligen glömt
de mångfaldiga utlagor och servituter, som åtfölja sjelfva
jorden och med hvilka ägare af hus i städerna icke vidkännas
några jemnförliga, och man har i denna glömska icke
ålagt husägaren i staden högre bevillning, än samma två
per mille, som tillhöra jordägaren, en orättvisa, som tillkommit
i sednare tider; ty efter 1789 års bevillningsgrunder
var vid husen i städerna fästad en bevillningsafgift af
5 eller 6 proc. af årliga hyresafkastningen, såsom svarande
emot de bördor, som jorden hade att, utöfver 2 per mille,
utgöra.
Då, vid sista Riksdag, Bevilln.-Utsk. hade inkommit med
grunderna till den bevillning, som dä skulle uppgöras, hade
jag den äran att, såsom anmärkning emot samma grunder,
begära ett återgående till 180g års bevillningssystem och
den deri antagna progressiva method; och jag yrkade på
införande af den s. k. consumtions- och öfverflödsbeskattningen.
Jag erhöll återremiss till Utskottet, som likväl i
slutliga betänkandet hade antagit ingenting af hvad jag begärt.
För att icke nu onödigt upptaga R. o. Ad:s tid, nöjer
jag mig med att åberopa mina nyssnämnde anmärkningar,
intagna i R. o. Ad:s protocoll för d. 3o Mars 1829 och befintliga
i i8:de häftet af R. o. Ad:s tryckta protocoll, sidan
217. Och på de der omständligare anförda skäl föreslår
jag nu vördsamt, att de grunder för den blifvande bevill—
ningens bestämmande må antagas, hvilka der finnas uppgifna.
Jag anhåller att denna min motion må varda till Bevilln.
-Utsk. remitterad.
Dessa 3 memorial lades på bordet.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., uppläste följande:
Uti K. M:s Nåd. Förordning om lots- och båkafgifter stadgas,
att alla från öppna sjön kommande fartyg skola utan
undantag, vid påföljd af 70 R:dr vite, taga lots till nästa
lotsstation. Dervid har förmodligen ej den händelse varit
förutsedd, att äfven en helt liten öppen båt kan komma
från öppna sjön och sålunda blifva underkastad en afgift,
som är i högsta grad obillig. Sådant har likväl handt mig.
Jag anlände i förliden Sept. månad från öppen sjö till Landsorts
lotsstation uti en öppen fiskarebåt, och blef tvungen
att taga lots från Landsort till Dalarö. Afgifterna dervid
gingo till 8 R:dr 18 sk. B:co, utom lotsens underhåll ombord;
och för 8 R:dr 18 sk. B:co vill jag åtaga mig att
Den i Mars f. m.
från närmaste fasta land intill Landsort föra den ifrågavarande
båten med last, täkling och besättning landvägen till
Dalarö efter ett par skjutshästar. Emedan en sådan beskattning
synes mig orimlig, föreslår jag, alt uti Lotsstadgan
införes, att ”ingen båt under 4 lästers dräglighet
ar skyldig taga lots, om han ock kommer
från öppen sjö;” annars kan man ju ej ro eller
segla en half mil ut i sjön, utan att betala 8 R:dr 18 sk.,
för att få äran att vända tillbaka.
Lades på bordet.
Gr. v. Fersen, Axel, uppläste följande: I sammanhang
med de financiella åtgärder, som under denna Riksdag
beredas, synes mig Hypotheks-inrättningar förtjenta af det
mägtiga bistånd till en skyndsam utveckling, som genom
credit kan beredas, om den för dem öppnas i det eller de
Verk, hvilka hittills haft eller framdeles komma att oin
Statens lånerörelse i allmänhet besörja. Statens tillgångar
eller credit böra visserligen ej slösas på alla nya företag;
men derom är ej fråga, utan blott att på ett mera verkligt
gagnande sätt än hittills gå laudtmanna-näringen i låneväg
tillhanda, då jag föreslår:
Att för Hypotheks-inrättningar, som till Banken eller, i fall
lånerörelsen derifrån skiljes, till det Verk, hvarpå den
öfverllytias, inkomma med begäran om assigneringsrätt,
och för sådan begäran, i det sätt hvarpå de äro organiserade,
lemna antaglig säkerhet, möjlighet till och rättighet
att sig af denna fördel begagna nu måtte beredas.
Att mera i detail, än denna framställning innebär, utveckla
något förslag, torde nu ej kunna ske och är äfvenledes
ej behöfligt, då hufvudändamålet med min motion
endast är att fästa R. o. Ad:s samt MedStåndens uppmärksamhet
derpå, att en icke ringa fördel kan tillskyndas landtmanna-näringen,
om vid anordnandet af allmänna lånerörelsen
en sådan utväg för Hypotheks-inrättningars skyndsamma
utveckling finnes lemnad. Det är visserligen sannt, och kan
måhända mot förslaget invändas, att Hypotheks-inrättningar,
väl ordnade, den creditutvägen förutan kunna komma till
stånd; men obestridligt är; att det då sker långsammare.
Tidsförlust är i hvarje industriel t förelag nära nog oersättlig,
och den är det i detta fall så mycket mera, sorn i sträfvandet
till allmän industriel förkofran det omöjligen kan
vara likgiltigt, om det i sådant fall så välgörande resultatet
af jordens befriande från intecknade skulders nu vidlådande
gravation inträffar inom ett halft sekel förr eller senare.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhåller jag vördsamt.
Lades på bordet.
Hr Hammarhjelm, Carl Fredr., anförde skriftligen:
Bland sednare tidens nyttiga företag, som af Statsmagterna
böra
Den i Mars e. m.
49
bora befrämjas, innehafva Diligence-inrättningarna visserligen
ett af de främsta rummen. Klart är, att ju mera diligencer
komma i gång oell begagnas för resandes fortskaffande,
ju mindre skulle den vanliga gästgifvare-, håll- och
reservskjutsen anlitas; och i samma mån det nu varande
skjutsningssältet komme att upphöra, skulle anledningarna
till osedlighet oell fylleri hos vår aktningsvärda Allmoge
försvinna.
Utom den allmänna oeconomiska nyttan (sorn jag förespeglar
mig), att jordbruket småningom kunde befrias eller
lindras från den nuvarande tvångsskiutsningen, är det från
den moraliska synpunkten, som saken kanhända hemtar sin
största vigt. Som likväl diligence-inrättningarna i vårt land
äro nya företag, och nyheter sällan i början vinna framgång,
synas de behöfva understöd, om de skola kunna uppstå
och fortgå.
Det synes billigast, att de skjutsskyldige, som skulle
vinna lindring i dem åliggande bördor, i mån af åtnjuten
fördel borde bidraga till diligence-inrättningars befrämjande.
Frågan blir dä, att emellan de skjutsskyldige kunna jemnt
och rättvist fördela de lättnader i skjulsningsbesväret, som
genom diligencer kunna vinnas, samt i följd deraf låta dem
proportionaliter deltaga i dessas upprätthållande.
Jag föreslår, att R. St. ville förena sig i följande underd.
önskan och framställning hos K. M. :
Att på de större s. k. stråkvägarna, der i olika riktningar
ändamålsenliga samt af K. M. i Nåder godkända och
på vissa år octroyerade diligence-inrättningar till resandes
fortskalFande efter en lämplig taxa redan äro eller blifva
inrättade af enskilda personer eller bolag, samt diligencerna
minst en gång i veckan gå fram och en gång tillbaka, K.
M. ville, genom Sina Befihtde i dessa Län, låta diligenceinrättningarna
tillgodonjuta den förmån, att för det antal
resande, som calctilationsvis kan inom Länet derigenom
fortskallas, ingå accord och uppbära medlen af de skjutsskyldige,
till ett ungefärligt belopp af en häst för hvarje
fortskaffad resande beräknadt, som borde fördelas, så vidt
möjligt vore, på hvarje dag. Då hållskjutsen i allmänhet
anses och utan tvifvel är den jordbruket mest betungande
och skadliga, i anseende till de skjutsandes vanligtvis betydliga
aflägsenhet från gästgifvaregårdarna, osäkerheten att
der linna skjutsningsförtjenst och förbindelsen att å stationen
qvarblifva dygnet om, för att afvakta resandes ankomst, sy-,
nes det blifva lämpligast, att accördet för diligencerna finge
ingås med hållskjutslagen; men der sådan skjutsning redan
är afskalfad eller till ett ringa antal hästar ännu i behåll,
att accord linge träffas och betalningen uppbäras af reservoch
gästgifvare-skjutslagen efter den beräkning, som, efter
locala förhållanden, kunde finnas billig. Ingående af sådana
3 II. t 7
5o
Den i Mar* f. m.
accord skulle naturligtvis bero på de skjutsskyldiges eget
fria val.
Såsom en motsvarande förbindelse skulle diligence-inrättningarna
åläggas att ovilkorligt på de uppgifna dagarna
gå fram till resandes förskaffande efter taxan, samt att
fraktningen skedde med egna eller frivilligt anskaffade hästar,
utan att skjutslagen dermed i någon måtto kunde besväras
på de gästgifvaregårdar, der accord blifvit ingångna.
Likaledes borde ock diligencerna stå under den allmänna
Polismagtens uppsigt.
Om R. St. behaga framställa och K. M. lemnar Sitt
Nådiga samtycke till sådana uppmuntringar åt diligencer,
torde småningom den förmån kunna vinnas, att hållskjutsen
å de större och mest trafikerade vägarna finge upphöra och
öfvertagas af diligencer, som hvarannan eller måhända hvarje
dag derstädes ginge fram. De resande skulle utan tvifvel
snart vänja sig att begagna dessa inrättningar, som medföra
vida större beqvämlighet och säkerhet för resans fortgång
å bestämda tider, än genom det nu brukliga skjutsniugssättet.
Sålunda skulle innan kort betydlig lindring vinnas i
allmänna skjutsningsbesväret, som mångenstädes och synnerligen
i Bergslagsorterna anses för ett det mest tryckande onus.
Jag anhåller vördsammast om remiss af detta förslag
till OeconomiUtsk., som närmare torde bestämma i hvad
mån alla slags skjutslag kunde komma i åtnjutande af den
genom diligence-inrättuingars befrämjande naturligtvis minskade
skjutsningen, och följaktligen i samma proportion dertill
borde bidraga.
Lades på bordet.
Hr Rosenblad, Bernh., uppläste följande: Då vid
sednaste Riksdag inom BancoUtsk. fråga väcktes om upprät*
tande af en ny discontrörelse på med begreppet af discontering
mera öfverensstämmande grunder (den sedermera s. k.
Handelsdisconten), var dermed tankan förenad att upphäfva
de hinder, lagens bud lade emot tillvarelsen af sådana papper,
som kunde disconteras, d. v. s. af försträcka ren öfvertagas,
icke belänas, utan att han förlorade sin regress
tili hvar och en, hvars namn fanns på documentet. Men
bemödandet, att då tillvägabringa vexlar i Svenskt mynt,
fann icke understöd inom de öfriga Utskott, till hvilka målets
beredning hörde.
Frågan är likväl vigtig. Den afser tvenne föremål,
1:0 att i afseende på utländska handeln jemna förhållandena
emellan importörer och exportörer, emellan dem, som äga
utländskt mynt att omsätta i Svenskt, och dem, som behöfva
för sitt Svenska mynt anskaffa utländskt; och 2:0 att
lifva den inhemska rörelsen, genom att för dess fransaetioner
lemna samma kraftiga befordringsmedel, som den utländska
redan äger.
Den i Mars f. m.
Sr
Hvad förra frågan heträffar, torde det finnas obestridligt,
att om man icke vill föreviga den öfvervigt, våra
vexeltrassenter äga öfver remittenterna, och hvars förderfliga
verkningar på coursvacklingnr och coursstegringar visserligen,
efter en fri silfvervexling af Bankens sedlar, inskränkas
till kostnaderna för silfvormyntets begagnande i utländska
liqvider, men dock erbjuda stora ofFer nog på agiotagens
altare, för att förtjena afseende, mäste man åtminstone
icke pålägga möjligheten att från utländska handelsplatser
draga på Svenska större svårigheter eller inskränkningar,
än man underkastat vexeldragningen härifrån på utländska
orter, helst i alla fall, genom våra exportörers mera coneenlrerade
antal, den större credit-tillgången på utländska
vexelplatser m. m., fördelarna äro å deras sida öfvervägande.
Likaledes torde icke någon giltig orsak finnas, hvarföre
man icke hör medgifva de förbindelser, som utfärdas för
inhemska handelsaffärer, och utan hvilka större delen af
alla sådana eller all handel, annorlunda än per cassa, vore
omöjlig, samma vexelrätt, som utländningens i transportväg
Svenskblifna skuld (ty annan natur äger icke en vexel, än
att acceptanten öfvertagit trassentens skuld till remiltenten,
hvilken fordran sedan måhända passerar genom mångfaldiga
händer). I Preussen och äfven Frankrike är den inrikes vexelrörelsen
ett af de betydligaste och tillika minst vådliga *
medel, crediten begagnar. (Preussiska Bankens förnämsta
verksamhet består i vexelrörelse emellan Hufvud- och ProvinsContoreny.
Då man erinrar sig skillnaden emellan en
invisning och en vexel, hvilken sednare, utom förmånen af
sin strängare executiva kraft, äger den, att gifva innehafvaren
regress till hvarje endossent, en förmån, som icke den
förre äger; så torde man inse vigten att ej beröfva inhemska
handelsrörelsen detta creditmedel.
Jag får sålunda föreslå, att R. St. måtte i underd. hos
K. M. anhålla, att i den nya Vexelstadga, som lärer vara
under utarbetning, måtte iakttagas:
1:0 att förbudet, enligt K. Kung. af d. 7 Aug. 1816
och d. 7 Maj 1817, mot vexlar eller invisningar, dragna
från utländsk på Svensk ort med längre betalningstid än 3
dagar sigt, eller i4 dagar från utgifvandet, måtte upphäfvas;
2:0 att tillåtelse må gifvas att från Svensk handelsort
på annan Svensk handelsort utgifva vexlar i Svenskt mynt
med full vexelrätt; och får jag likaledes, med afseende på
olämpligheten att emellan BrödraRikena inga omedelbara
vexelförbindelser äga rum, tillstyrka en underd. anhållan hos
K. M., alt K. M. täcktes låta ombesörja ändring i detta
fall både i Sverige och Norrige.
Hr Rosenblad tilläde muntligen: Jag begär remiss af
denna min motion till vederbörliga Utskott. Enligt gamla
bruket äro dessa Banco- och OeconomiUtskotten; men jag
öfverlemnar till de nyare bruken att bestämma, hvarthän
remissen nu skall ske.
D e n i Mars f. m.
Ytterligare uppläste flr Rosenblad följande 2lne anföranden
:
1:0 Osäker, huruvida Bankens lånerörelse blifver föremål
för mera permanenta stadganden, eller om den till både
grunder och detaiIler, likasom hittills, kommer att bestämmas
af det ombytliga reglementet, anser jag mig icke böra
låta motionstiden gå förbi, utan att underställa Högh Utskottets
omdöme mina förslag i ämnet.
1:0 Up p 1 å n i n g e n.
Då jag anser för en stor lånerörelse vilkoret utgöras af
rättigheten att kunna låna i annan form än af löpande
mynt, så tillstyrker jag, att tydliga lagbud måtte berättiga
Bancostyrelsen att, när så pröfvas nödigt, upptaga lån,
dock icke på kortare tid än a:ne månader eller 2tne månaders
uppsägelse, men för öfrigt ställda antingen på viss ömsesidig
eller ensamt Banken förbehållen uppsägelse, eller på
bestämd förfallotid,
2:0 Utlåningen.
I den nuvarande vågar jag, under varande förhållanden,
icke tillstyrka betydliga förändringar. Endast för att göra
möjlig öfvergången från Banken till goda locala anstalter
af lå neu t mi n uteringen , tillstyrker jag för Bancostyrelsen
rätt (ej skyldighet) att kunna bevilja sådana s. k. Bancocreditiv,
äfvensom för vissa andra slika allmänna anstalter,
såsom Arme'ens PensionsCassa, Städernas Branförsäkringsverk
o. s. v.
Vid belåningen å guld och silfver tillstyrker jag ett minimum
af 5 R:dr och inga respitmånader. (Sedan panten nu
mera ej hemfaller till Banken, äro dessa öfverflödiga.)
Vid den vanliga discontrörelsen på och med omsättningsrätt,
tillstyrker jag endast följande tvenne förändringar
(från och med år 1835), att minimum af nytt lån blifver 200
R:dr, samt att för alla lån öfver 5oo R:dr den andra s. k.
respitmånaden bortgår (då således den större fördragsamheten
qvarstår för den enda dass, de små låntagarne särdeles
bland Allmogen, der oordentliga liqvider kunna ursägtas
och icke så ofta medföra tecken till oordning i affärer).
Handelsdiscoutem och belåningen af publika papper och
adier böra sammanslås till en enda. Jag tillstyrker dervid:
1:0 att äfven förut icke nämnda, goda publika papper,
som förekomma till försäljning på Rikets förnämsta
börser, må få belånus, dock icke öfver 90 proc. af lägsta
under 3 månader noterade börspris;
2:0 att utlåningsliden blifver högst 6 månader;
3:o alt invisningar och förbindelser må få belånas, så
snart de förfalla, inora ett år efter lånedagen; dock ej med
öfver go proc,, så vida de förfalla senare än 10 dagar efter
lånet;
4:0 att vex.lar i utländskt mynt, betalbara i Sverige
inom högst 3:ne månader samt försedda med minst tvenne
Den i Mars f. m.
53
linder Svenska lagarna lydande, livar och en för beloppet
fullt vederhäftiga mäns betalningsskyldighet, må få belånas
efter pari cours, dock icke öfver den lägst noterade på sednaste
Irenne månader, samt
5:o att disconten må få discontera vexlar i Svenskt
mynt, hvilka, enligt för tillfället gällande stadgar, åtnjuta
bär i landet full vexelrätt.
Vid discontering af vexlar, försedda med namnen af
goda handelshus, tillstyrker jag alt Directionen, 0111 den
enhälligt så finner lämpligt, må få utsträcka crediten öfver
det hitintills bestämda maximum.
Jag bör nämna, att HandelsdiscontDirectionen, i anledning
af derom utaf Frih. Rantzou såsom Discontrevisor väckt
fråga, tillstyrkt lånetidens utsträckande till 6 månader äfvensom
rättighet att på tvenne goda namn lemna lån (i hvilken
sednare förändring jag äfvenledes instämt).
Slutligen bör jag nämna, att mina tillstyrkanden hvila
alla på den förutsättning, att Bancostyrelsen både organiseras
så, att den kan, och får föreskrifter så, alt den äger
rätt vid denna vigtiga förvaltning utöfva insigtsfull rådighet,
nit och omtanka.
2:0 Vid sednaste Riksdag beviljades Banken liqvid af
en del af dess större fordringar hos Slaten, för att bilda
dess grundfond och med rätt att, för silfverutvexlingens
upprätthållande, kunna deraf öfverlåta åt annor man; men
de stora summor, hvarå dessa obligationer ställdes, äfvensom
vilkoren för återbetalningen, göra dessa obligationer för
deras afsedda ändamål mindre lämpliga. Jag får derföre
föreslå, i likhet med hvad BorgareSt. vid sista Riksdag beslöt,
att Bancostyrelsen må berättigas att vid förefallande
behof kunna utbyta större eller mindre del af dessa obligationer
mot andra, lydande å lämpliga summor, och hvarå
räntan är betalbar hvarje halft år; dock under vilkor, att
uppsägningsrätten, på samma sätt söm hittills, blifver Riksg.-  Cont. ensamt förbehållen, och alt den stadgade amortissementen
(för de sålunda utbytta obligationerna) på det sättet
användes, att Riksg.-Cont. förbehålles att, efter eget godtfinnande,
antingen för beloppet uppköpa utelöpande obligationer,
eller 6 månader förut uppsäga ett motsvarande antal
af dem.
Dessa Sine motioner af Hr Rosenblad lades på bordet.
Gr Horn, Claes Fredr., anförde skriftligen: Med
anledning af Gr. von Fersens gjorda motion om Hypotheksföreningar
och medel till deras ändamålsenliga utveckling,
anhåller jag få fästa uppmärksamheten på en fråga, af största
vigt för dessa nyttiga föreningar,
Realcredilen kan ej vinna fullt förtroende i vårt Iand,
så länge i våra lagar qvarstår det orimliga stadgande, att
54
Deu i Mars f. m.
myndling stall äga företrädesrätt till sin förmyndares fasta
gods framför de inteckningar, hvilka deruti blifvit meddelade,
sedan han atagit sig förmyndarevård.
Jag skulle aldrig tillåta mig att föreslå nedflyttning af
denna omyndigs företrädesrätt hos förmyndare, så vida jag
kunde öfvertvgas, att säkerheten för myndlingen derigenom
i ringaste mån förminskades; men så är icke förhållandet.
Den förmyndare, som vill förslösa sin myndlings tillgångar,
är derifrån ingalunda hindrad genom denna tysta förmånsrätt;
ty det beror helt och hållet af förmyndaren, om och
i hvad mån denna förmånsrätt skall komma myndlingen lill
godo eller icke. Jag anser det sålunda icke vara vådligt
att borttaga en rättighet, hvilken icke innebär någon verklig,
utan endast en skenbar säkerhet, och som just derföre
är mera skadlig än gagnelig för myndlingen. Jag tvekar således
icke att förnya den motion, som så ofta inom detta
hus varit väckt och af LagUtsk. vid föregående Riksdagar
bifallen: att de s. k. tysta förmånsrätterna må hädanefter
upphöra, på det att inteckning må eili
ålla den säkerhet, som med densamma lagligen
bör vara förenad.
Lades på bordet.
Hr Stuart, Carl Gust., uppläste följande: K. M.
har, uti dess under d. 22 nasti. Jan. aflåtna Nåd. Prop. om
Stats verkets tillstånd och behof, tillkännagifvit, det K. M.,
som sorgfälligt sökt undvika tillökning i Statsverkets årliga
utgifter, så inskränkt deras samfällda belopp, ”att hela
”S t a t s r e g 1 e r i n g e n kan fullbordas inom redan för
”h anden varande tillgångar, utan förhöjning e 1-  ”ler förändring i nu gällande grunder och bensta
m 111 e 1 s e r för någon af de u t s k y I d e r och a f g i f”ter,
som till Statsverket eller Riksg. Co 111, i n”gå.
” Då K. M. sålunda i Nåder förklarat sig icke vilja
vid denna Riksdag äska nya elier ökade statsbidrag, lär
Svenska Folket med allt skäl förvänta, att dess nu församlade
ombud icke heller skola, emot K. M:s yttrade landsfäderliga
afsigt, genom beviljandet af tillgångarna öfverstigande
anslag ådraga sina medborgare en förökad beskattning.
Till förekommande häraf är det alltså af högsta vigt,
att R. St., innan något af de mångfaldiga, nu ifrågaställa,
mer eller mindre nödvändiga och allmänt nyttiga, nya eller
ökade anslag beviljas, erhålla fullständig kännedom om alla
de behof, som oundgängligen måste vid denna Riksdag fyllas.
Nu stadgas uti 66 §, Reg. F., att R. S t, böra, sedan
StatsUtsk. öfver R i k s g.-C o n t: s tillstånd och behof
sig utlåtit, tillskjuta de medel, som finnas
oumbärliga för betalande, till ränta och capital,
af den Rikets gäld, nämnde Co n tor ombesörjer,
så att Rikets credit varder bibehållen och vår
-
Den t Mars f. m.
55
dad, Rikets nu församlade Ständer måste således ovilkorligen
anslå erforderliga medel för de capital- och ränteafbetalningar
å Riksg. Cont:s nuvarande skulder, sorn inom 5
år härefter, eller före nästinträffande Lagtima Riksdag, skola
verkställas. Innan beloppet af ifrågavarande afbetalningar
och de tillgångar, sorn dertill erfordras, blifvit bestämdt
uppgifvet, äro R. St. naturligtvis icke i tillfälle att bedöma,
huruvida de kunna bifalla för andra föremål äskade utgifter,
utan att äfventyra en derigenom möjligen uppkommande
nödvändighet att föröka Svenska Folkets redan förut
nog tryckande skattebördor.
Jag anser mig derföre, med begagnande af min motionsrätt,
böra vördsamt föreslå:
Att StatsIJtsk. ofördröjligen, och innan Utsk:t afgifver
sina betänkanden rörande regleringen af RiksStaten och
dermed gemenskap ägande frågor, måtte fullgöra sitt
åliggande enligt 53 §. Reg.-F. att utreda och för
R. St. uppgifva Riksg.-verkets tillstånd och
b e h o f.
Då, på sätt Hrr Fullmägtiges i Riksg.-Cont. vid innevarande
Riksdag afgifna berättelse utvisar, nämnde Contors financiella
ställning, under de 4 åren från och med 182g till och
med i8j2, undergått en försämring, beräknad till ett belopp
af icke mindre än 1,252,778 R:dr B:co, oaktadt Contorets
skuld till LåneBanken 4,0'4)852 R:dr 16 sk. 3 r:st blifvit
under tiden förd inom linien i Contorets räkenskaper, och
följaktligen summan af dess skulder med detta belopp minskad;
då för fullgörandet af Riksg.-Cont:s åligganden, sedan
sistförflutna Riksdag, en sammanräknad summa af i,3oo,oqo
R:dr B:co måst af Allmänheten upplånas emot obligationer,
som, med undantag af ett mindre betydligt belopp, löpa
med 5 proc. ränta och äro till inlösen förfallna 5 är efter
deras utfärdande; då Riksg.-Contrs för närvarande till nästan
hela sitt belopp begagnade creditiv i Banken å en million
R:dr skall den 1 nästk. Juli vara liquideradt; då Riksg.-  Cont. dessutom troligen, under detta års lopp, måste utbetala
den summa af i5o,ooo R:dr B:co, som ännu återståraf
de, utaf Rikets sist församlade Ständer, tilt försvarsverkets
iständsättande anslagna oell för Riksg.-Conlts enskilda behof,
emot ränta, begagnade medel; oell då slutligen de sannolikt
icke obetydliga kostnaderna för den nu påstående
Riksdagen skola, enligt R. Sirs nyligen fattade beslut, af
Riksg.-Cont. godtgöras, ehuru någon tillgäng för detta ändamål
icke blifvit anvisad, så torde det icke kunna bestridas,
att Riksg.-Contrs närvarande ställning och behof, i hög
grad och företrädesvis framför de Hesla nu väckta anslagsfrågor,
påkalla R. Sirs uppmärksamhet, särdeles då Coniord,
genom hvad K. M. i afseende på användandet af öfverskotten
för såväl de sistförflutna som de kommande åren,
i Aåder föreslagit, hotas med förlusten af den tillgång, som
56
Den i Mars f. tn.
härigenom kunnat af Contoret påräknas till dess skulders
betalande.
Alt detta mitt anförande må till SlatsUtsk. varda remitteradt,
anhåller jag vördsamt.
Lades på bordet.
Hrvon Troil,Emil, anförde skriftligen: Lagars helgd,
säkerhet till person och egendom, frihet i tanka, ord och
handling, sjelfva betydelsen af det heliga ordet Fädernesland,
blifva tomma skuggbilder, utan elt yttre oberoende.
Det är ej inför Svenska folket eller dess representanter,
som dessa satser fordra bevis. Ehuru delade meningarna
måhända kunna vara om inre institutioner och förhållanden,
är likväl blotta föreställningen af ett yttre inflytande
tillräckligt för att i delta afseende vacka en enda
likstämmig känsla inom hela Nationen; och IL St. hafva ej
tvekat att till försvarsverkets tryggande, i mån af tillgång,
bevilja af sina principalers penningar och, hvad mera är, af
deras söners blod.
Att i lugna tider vara betänkt på medel till motstående
af möjligen uppkommande stormar fordras af hvarje sundt
menniskoförstånd. Under freden måste de krafter alstras,
hvilka skola verka i kriget; ty utan brådska måste hvarje
organism få utveckla sig, om den skall blifva på en gång
stark och varaktig.
Med tillfredsställelse och tacksamhet erkänner jag hvad
Begering och Ständer verkat för detta mål; men jag har
lyckt mig ej kunna undgå finna, att föga ännu vore åtgjord!
för uppfyllandet af en bland de snart vigtiga fordringarna
för ett lyckligt försvar. Aromer, flottor och fästningar,
ehuru omsorgsfullt danade och väl utrustade, blifva snart
förlamade i sin verksamhet, om de materiella förnödenheterna
till deras underhållande brista; och dessa förnödenheter
kunna för det mesta ej erhålias annorlunda, än för penningar.
Mycket är visserligen undangjordt, när man tillfredsställande
kan besvara frågan; hvilka skola utkämpa striden?
men den: hvarmed skall kriget betalas? är äfven af högsta
vigt.
I fordna tider var härarnas personal fåtaligare och deras
materiel mindre dyr. Kostnaden bestreds med en större
eller mindre del af nationernas revenu; denna utgjorde en
gräns, som man ansåg omöjlig att 'öfverstiga; men de nyare
tiderna hafva i detta, som i mycket annat, gått längre,
än de fordna ens kunde ana. Man har uppfunnit utvägen
att använda sjelfva nationalcapitalet; denna utväg är statscrediteu.
Om denna upptäckt för menskligheten varit nyttig eller
olycksbringande, är jag långt ifrån att väga afgöra. Förfä
drens
-
Den i Mars f. ra.
57
drens bågar och pilar hafva blifvit utbytta mot krut och
bly; chevaleriets glänsande svärmeri har lernnat rum för
kanonernas känslolösa slagtande. Må den grubblande menniskovännen
jemnföra dessa olikheter mellan förr och nu, och
glädja sig eller sölja öfver den riktning tiden tagit. Folden
practiske statsmannen, som bereder striden, är det nog
att veta, hvem som bland de kända krafterna är den största;
denna måste han välja, eller duka under. Yi kunna
föreställa oss, att krigen i menniskoslägtets barndom blifvit
förda med käppar och stenar. Om någon då å ena sidan
hade påfunnit att smida skarpa svärd, hade man måhända
å den andra med skäl förbannat denna uppfinning; man kunde
förutse mera utgjutet blod, flera enkor, flera faderlösa,
men man ägde dock ej annat val, än att sjelf sätta detta
vapen i sin hand, eller framräcka den åt bojan.
Till fyllande af de ofantliga behof, ett allvarsamt krig
numera medför, finnas, utom statscrediten, så vidt jag vet,
endast 3:ne utvägar: myntförsämring, subsidier af främmande
magt, eller plundring af eröfrade provinser.
Främmande nationer hafva visserligen understundom i
nödens stund tillgripit myntförsämring; men vi behöfva ej
derutinnan rådfråga deras erfarenhet; vi ega sjelfve alltför
mycket derutaf. Öfverallt hafva följderna varit detsamma:
en snart uttömd tillgång för statscassan; ty myntet såsom
vara utgör endast en ringa del af nntionalcapitalet, och det
är ej mer än denna jemnförelsevis ringa del, som på detta
sätt kan åtkommas. Men då myntet, såsom mätare eller
beräkningsgrund, ingår i alla enskilda fordringar, till beloppet
mångfaldigt öfverskjutande landets hela rörelsecapital,
finner man lätt, att enskildes förluster varit ojenmförligt
större än statscassans vinst.
Utländska subsidier kunna visserligen vara ganska fördelaktiga,
när en fattig, men stridbar nation befinner sig
äga lika interessen med en rik; men att derå grunda den allmänna
försvarsplanen, vore att göra samhällets öden beroende
af en främmande vilja, och således rakt stridande mot
det mål, som eftersträfvas.
Utpressningar i eröfrade provinser förutsätta för det
första, att dessa skola vara eröfrade, och kunna äfven sedan,
om de drifvas alltför långt, vara betänkliga.
Statscrediten deremot Ieinnar omätliga tillgångar, om
den med klokhet blifvit grundad, det är, om Statens noggrannhet
att en längre lid uppfylla sina förbindelser verkat
fullt förtroende till dess ordhållighet, och allmänheten hunnit
vänja sig att anse statspapper såsom ett det mest fördelaktiga
och beqväma slag af egendom.
Häremot förekommer likväl, att statsskuld, ehuru ett
kraftigt medel i behofvets stund, utgör ett stort och länge
fortfarande ondt genom de förhöjda skatter, den gör nöd3
H. 8
53
Den i Mars f. m.
vändiga. Börjar man att i fredliga tider genom lån fylla
de ständigt återkommande behofven, blir det omöjligt att
förutse, hvar man på denna bana kommer att stadna. Troligen
sker det ej förr, än den förflutna tidens utgifter till den
grad hunnit belasta framtiden, att denna har föga öfrigt att
till egna behof använda.
Slutsatsen blir således den, att statslån utgöra ett kraftigt,
ett mahanda oumbärligt medel för landets försvar, då
krig inträffar, men som endast vid detta tillfälle bör användas,
emedan det är lätt att missbruka, och i sig sjelft
utgör ett stort ondt. Statscrediten måste likväl redan under
freden vara grundad. Jag vill nu försöka visa, huru
detta utan egentlig statsskuld kan låta göra sig.
Det gifves en inrättning, som inom flera främmande
länder förbättrat den skuldsatte jordbrukarens belägenhet,
och som förskaffat landet fondpapper, medförande för industrien
alla de fördelar, man tillskrifver statspapper, men
saknande dessas olägenhet: jag menar hypotheks-föreningar.
Under seduaste tiden har man äfven i Sverige varit betänkt
på sådana föreningars införande. Jag befarar dock,
att Svenska jordens fördelning i mindre lotter emellan ett
ganska stort antal odalmän kommer, om ej i alla, åtminstone
i de flesta provinser, att lägga oöfvervinneliga hinder i
vägen. Jag föreslår derföre, att Staten sjelf må öfvertaga
detta bestyr, hvilket lämpligast kan uppdragas åt R. St:s
Riksg.Cont. Detta borde då efter hand inom landet, mot
räntebärande löpande skuldsedlar på lång tid, upptaga lån,
och åter mot inteckning i fastighet utlåna alla de uppburna
medlen på för låntagaren så fördelaktiga vilkor som
möjligt, endast förutsatt, att Riksg.Cont. på operationen ingenting
komme att förlora. Fördelen för jordägare att erhålla
lån på lång tid, mot billig ränta och successiv, föga
känbar afbetalning, lärer ej bestridas af vår skuldsatta allmänhet;
jag hade visst kunnat framställa detta som hufvudsak,
och varierat det väl bekanta themat: jordbrukets
behof af understöd; men jag älskar ej omvägar, och har
derföre i främsta rummet framställt, hvad jag anser nödvändigt,
och i det andra, hvad som blott är nyttigt. Lyckligt,
att vid detta tillfälle båda kunna vinnas på en gång!
Enligt öfvertygelse, grundad på de forskningar jag förmått
verkställa, afstyrker jag sålunda Statens skuldsättande
i fredstid; men deremot tillstyrker jag densammas öfvertagande
af hypotheksrörelsen. I båda fallen blifva statspapper
circulerande lika till form och användbarhet; men
må det tillåtas mig antyda den bestämda skillnaden emellan
hvad dessa papper i hvardera fallet representera. Den i
form af statspapper circulerande hypotheks-obligationen utgör
i sjelfva verket en del af den intecknade egendomen.
Om ägaren af ett hemman bortsäljer hälften deraf, eller
hypothicerar det för halfva värdet, är i grunden samma
Den i Mars f. ra.
sak. I båda fallen blir det a:ne jordägare, hvilka äga lika
mycket, som en ägde förut; men i det förra måste hvardera
af dera blifva jordbrukare, eller anskaffa och efterse
sin arrendator; i det andra åter kan den ena, som för landtmannayrket
äger kunskap och böjelse, få drifva detsamma
i en större och förmånligare scala, utan att underkasta sig
ett arrendes osäkerhet. Den andre åter, som vill egna sin
tid åt något annat, är säker att, oberoende af ali personlig
noggrannhet eller försummelse, uppbära sin inkomst och,
om han åter behöfver förbyta sin egendom i rörligt capital,
är viss på att lätt och hastigt vinna sin önskan; ty i
stället för de kinkiga och besvärliga undersökningar, som
åtfölja en egendomshandel, behöfver köparen här endast
några ögonblick för att granska ett papper.
Ingen egendom är således hvarken skapad eller förintad
genom sjelfva hypothiceringen; det är endast en del af
den förut befintliga, som blifvit iklädd en för den icke jordbrukande
ägaren beqviimare form. Likasom myntets pregel,
utan vägning och smältning, genast tillkännager, huru mycket
silfver det innehåller, så förvissar äfven hypotheksbrefvet,
utan omgång, sin innehafvare om den revenu, han påräknar.
Om nu de för en verklig statsskuld utgående räntor
utginge ensamt af jorden, vore skillnaden ingen annan, än
att den directe jordägaren i ena fallet försålt, i det andra
blifvit beröfvad en del af sin egendom. Men förhållandet
blifver vida värre derigenom, att förhöjda skatter ej ensamt
kunna läggas på jorden, utan hufvudsakligen komma att
trycka industrien, d. v. s. allt arbete inom landet. Ett
egentligt statspapper representerar sålunda ej endast en andel
i all Rikets jord, utan äfven äganderätten till en del
af alla folkets arbeten, hvilket står i rak strid med ett af
samhällets hufvudvilkor, som är att hvar och en, så vidt
som möjligt, må få åtnjuta frukten af sina mödor.
Vid öfvergången till framställning af sättet att realisera
den ide, jag vågat framkasta, får jag först anmärka,
att jag anser som ett fel uti de nu brukliga fondsystemer,
att amorteringen tilltager i samma mån, intresset minskas,
hvarigenom den gäidhundne eller skattdragande ej far åtnjuta
någon lindring i sina afgifter förr, än han betalt hela
skulden, hvilken tidpunkt ofta ligger bortom den sannolika
gränsen för hans lefnad. Dessutom verkar, enligt detta system,
amorteringen svagt i början, da den bäst behöfdes för
creditens stadgande, men deremot häftigt i den mån skulden
minskas, så att, om t. ex. ett ö procents-lån skall på
detta sätt inlösas inom 4° år, indrages under hvarje af
de 4 första åren mindre än j^rdel, det 36:te året deremot
mer än i;del af de då utelöpande obligationerna. Vida fördelaktigare
synes mig att erlägga en något högre, oförändradt
fortfarande årlig afbetalning, och sålunda få åtnjuta
lindring i ränteutgiften, i den mån capitalet minskas.
6o
Den i Mars f. m.
Pä dessa grunder anser jag mig böra vördsamligen föreslå,
att åt R. St. Riksg.Cont. måtte uppdragas att årligen
utfärda 4 proc. räntebärande, löpande obligationer till ett
belopp af i million R:dr R:gss., emot erhållande af högsta
möjliga lånesumma. Minsta valören 5oo R:dr; obligationerne,
ouppsägbara på långifvarens sida. Men Riksg.Cont. förbinder
sig att årligen inlösa sj^del af primitiva beloppet.
Denna inlösen sker genom uppköp för bästa pris, så länge
det ej går öfver pari; men, i sådan händelse, genom utJottning
och uppsägning.
De medel, som sålunda erhållas, utlånas åter emot inteckning
i jordegendom, ej överskjutande, för frälse och
för skatte § af taxeringsvärdet, men utan visst maximum
för låntagaren, som bör erlägga 5 proc. ränta och 4 proc.
årlig afbetalning af den erhållna summan. Den som undfått
ett lån af iooo R:dr, komme således att första året
betala tillsammans 90 R:dr, det andra 88, del tredje 86,
det fjerde 84, o. s. v. till det 25:te året, då han erlade 42
R:dr, hvarmed hela skulden vore liqviderad.
Lades på bordet.
Hr Bruncrona, Gustaf Adolph, uppläste följande
2Ine anföranden:
1:0 Allas önskningar instämma med en faderlig Regerings
deri, att genom åtskilliga utvägar till brännvinets fördyrande
förminska dess tillverkning och consumtion, och
derigenom förebygga de olyckliga följder, ett omättligt förtärande
af denna vara visat sig åstadkomma. Jag har med
glädje inhemtat, att ledamöter af BondeSt., med hvilka jag
i ämnet samtalat, delat med mig öfvertygelsen om nyttan
och nödvändigheten af en sådan åtgärd, änskönt förlust af
materiel fördel genom minskad brännvinsbränning närmast
träffar jordbrukaren. Man måste emedlertid medgifva, att
brännvinets stegring, hvijken borde blifva ansenlig, om densamma
skall medföra asyftad verkan, betager allmogen i
betydlig mån hvad den i allmänhet anser för njutning. För
det vi finna finkelsmaken vederstygglig, hafva vi ej rätt
att bedöma den sådan för arbetskarlens mindre finkänsliga
gom. Om han icke, som förr, får förtära denna för honom
så smakliga dryck, nödgas han således uppoffra en
njutning, och, hvad mera är, vid tungt arbete och fuktig
väderlek, någongång en nyttig förfriskning. Mer än surrogat
finnes likväl för honom i ölet, våra förfäders styrkande
dryck, och förkärleken för brännvin måste vika för allmän
båtnad och i det hela äfven hans eget bästa.
Men hvad brännvinet är för arbetskarlen, del är vinet
för den bildade. Om den förre nödgas inskränka förtäringen
af dess älsklingsdryck, skulle väl ej Ståndspersoner,
upplyste som de kallas, äga försakelse nog att äfven för
sig inskränka förtäringen af vin, och derigenom föregå med
Den i Mars f. m.
Ci
ett Väldigt exempel? Brännvinet är dock en inhemsk produet,
hvaremot vinet trycker vår handelsvåg. Fåfängan
och en veklig läckerhet beskatta landet genom denna utländska
öfverflödsartikel, hvilken till betydlig del absorberar
behållningen af vår dyrbaraste redbara exportvara, och
hvilken, till öfvermått njuten, icke är mindre skadlig än
brännvinet. Tullvärdet, som dock är ett under det verkliga
mycket nedsatt värde, finnes för importerade viner, t.
ex. för i832, sammanräknadt vara utfördt till en summa af
icke mindre än 65o, i63 R:dr 12 sk. B:co. Köpmannen klagar
öfver minskad förtjenst och något hvar vill finna sina
inkomster otillräckliga; men det vin, som under omvexlande
namn flödar vid anställda middagsmåltider, skulle gifva dementi
åt de klagande, om ej en fåfänga, som besegrar alla
betänkligheter, gjort ett sådant öfverflöd till nästan lag och
behof. Detta för landet skadliga förhållande bör dock rättas,
och tillfälle dertill erbjuder sig bäst, då för den lägre
folkmassan man söker inskränka förtäringen af brännvin, och
då bilJligheten synes fordra reciprocitet hos den bildade
delen af nationen. En sådan afsigt torde i någon mån kunna
vinnas genom lämplig förhöjning af tullen å inkommande
viner. Fåfängen och öfverflödet böra företrädesvis beskattas.
Den förmögne, eller den som vill passera derför,
må, såsom förr, tillfredsställa sitt begär eller sin fåfänga^
men ett genom denna förhöjda tullafgift äfven betydligen
förhöjdt pris på utländska viner måste dock hos den mindre
bemedlade, omtänksamme och klokt beräknande hushållaren
verka till inskränkning af deras bruk på samma grund,
som fördyradt brännvin förmodas leda till en mindre consumtion
af denna vara. Genom förhöjd tull ökas statsintraden;
genom minskad införsel gynnas åter handelsvågen, och controll
mot tullförsnillning bör vara lättare, hvad vin angår,
än många andra varor. Smakliga inhemska viner kunna ersätta
de utländska och äfven i godhet öfverträffa många af
dessa, hvilkas sura eller förfalskade beskaffenhet hvarken
smakens eller helsans fordringar godkänna. K. LandtbruksAcademien
har ock till uppmuntran af inhemska viners tillverkning
utsatt pris, och patriotismen eller modet behöfva
blott placera dem på de longifvandes bord, för att uttränga
den utländska varan.
Jag föreslår derföre, att tull på importeradt vin må
ansenligen höjas.
Då Frankrike fortfar att belägga Svenska jernet med
hög tull, skulle förhöjning af vintullen härstädes icke böra
anses annorledes, än såsom ett reciprocitetssteg; och borde
sistnämnde tullafgifts återförande till dess förra belopp, om
sådant på statsoeconomiska eller politiska grunder framdeles
lomme i fråga, icke medgifvas förr, än tullen på Svenskt
jern i Frankrike nöjaktigt blifvit nedsatt.
6a
Den i Mars f. m.
2:0 För landtmannens välstånd är ett vilkor, att afsättning
för öfverskottet af hans producter står honom öppen.
Beredandet af en hastig, jemn och säker afsättning grundlägger
mera hans oeconomiska bestånd, än alla lånebilräden,
de må vara så förmånliga som helst, och mera varaktigt,
än äfven tillfälliga understöd. De hufvudsakliga afsättningsorterna
för landthandel äro städerna, sedan bergslagerna
och bruken i sednare tider, genom uppodlingar å egen
grund, blifvit mera oberoende af den egentliga jordbrukaren.
Men i hvad skick befinnas de flesta af Sveriges s. k.
städer? I andra länder skulle dessa, ofta endast med några
hundra personer befolkade, städer benämnas byar, på sin
höjd köpingar; och de Svenska småstäderna, äfven deribland
de betydligare, i allmänhet försedda med vidsträckt åkeroch
ängsbruk, långt ifrån att vara i behof af angränsande
jordägares producter, äro i tillfälle att sjelfva sådana föryttra.
Det är endast hufvudstaden och städerna näst densamma
i storlek, som fullkomligt uppfylla deras bestämmelse.
För landsbygden är således af vigt, att dessas välraagt
och förkofran befordras. Jag vill i detta hänseende
inskränka R. o. Ad:s uppmärksamhet till Stockholms stad,
såsom den vigtigaste af alla, hjertat af Riket, medelpunkten
för den hufvudsakliga rörelsen, och dit producter af alla
slag från skiljda provinser tillströmma. Stockholms tillväxt
och rikedom skola, i första hand eller ock medelbart, välgörande
återverka på det öfriga af Riket i alla riktningar.
Är vår hufvudstad likväl i detta lyckliga och för Jandet
lofvande tillstånd? Jag fruktar, att ej så är. Vi hafva
blifvit upplyste, att under det sista quinquennium folkmängden
derstädes icke blifvit ökad, oaktadt inflyttningar
från landet efter vanligheten icke varit obetydliga. Under
samma tid har i andra hufvudstader folkökningen progressivt
tilltagit. Det må icke anföras för London och Paris,
såsom dertill bidragande, Englands och Frankrikes constitutionelt-fria
samhällsskick. Vi hafva ju det ock; och i
Petersburg och Berlin har folkmängden äfven otroligt ökat
sig, ehuru Ryssland och Preussen sakna de politiska fördelarna
af constitutionella former. Inom 3o år lärer folkmängden
i Petersburg blifvit fördubblad. Då i länder, sådana
som Frankrike och England, oaktadt jorden der i allmänhet
redan sedan längre tider hunnit högsta grad af odling,
folkökningen med stora steg fortgått i hufvudstäderna,
huru rjycket mera borde ej samma förhållande ägt rum i
vårt land och gått i bredd med de betydliga odlingar, som
i sednare tider blifvit verkställda, helst under njutning af en
långvarig fred och då landet i allmänhet varit välsignadt
af ymniga skördar. Det måste således vara några särskilda,
några locala orsaker, något tärande sjukdomsfrö, som, under
dessa eljest gynnande omständigheter, Undergräfver Stockholms
tillväxt och hotar med dess aftynande. Jag skall för
-
Den i Mars f. in.
63
söka efterforska, hvaraf ett sådant olyckligt missförhållande
kan härröra.
I första rummet torde böra upptagas, att från den
stund Finland franrycktes det fordna moderlandet, förlorade
Stockholm dess centrala läge och blef, till olägenhet i
många afseenden, förvandladt till gränsstad. Detta kan ej
hjelpas. En återgång till fordna förhållanden lärer knappt
få hänföras till de fromma önskningarna.
Dernäst förekommer den stora och tilltagande mortaliteten
hos den arbetande classen af Stockholms innevånare.
Brännvinets — och ett dåligt brännvins — omåttliga njutning,
hvilket hos en del af denna folkclass nästan ersätter
födan, men tillika förstör krafterna och tär på lifstråden,
under det att genom dess inverkan tillskapas en svag afföda,
sedermera uselt underhållen, kan med säkerhet tillskrifvas
den större dödlighet, som herrskar i Stockholm
framför utländska större städer. Rikets nu församlade Ständer,
så vidt på förhand kan förmodas, synas intagna af öfvertygelsen
om brännvinets förderflighet, och, mötande Regeringens
framställda önskan, lära de, jag hoppas det, vid
denna Riksdag utfinna medel till hämmande af ett ondt,
som på längden skulle i roten förstöra Svenska Nationens
både physiska och moraliska kraft. Det är sannolikt, att
mortalilelen i Stockholm derefter skulle blifva mindre.
Osunda boningsplatser för samma arbetande dass oell osnyggheten
hos många af dess medlemmar torde ock vara ett dödJighetsfrö.
Man kan knappt föreställa sig ©trefligheten af
de kylfen, hvari arbetare för nog dryg hyra, med ofta talrika
hushåll, framsläpa sina lif, och den qväfvande luft
der inandas, eller den kyla vintertid der råder. Om de förslag,
som blifvit gjorda i afseende å uppmuddring af vattencommunicationer
och grunda gyttjiga stränders fyllning, skulle
verkställas; om afloppscanaler gräfdes på trakter, der
stillastående vatten eljest icke har affall; örn cloaker och
osnygga upplag, som förpesta luften, förlädes utom staden,
o. s. v., skulle sundheten i allmänhet befrämjas. Inom hus
skulle samma mål vinnas, om vederbörande husägare kunde
tillhållas att bättre vårda och förse de rum, som åt arbetande
och torftiga upplåtas, och om badstugor i åtskilliga
delar af staden skulle anläggas, till begagnande isynnerhet
af dem, hvilka under dagens arbete blifvit höljda af damm
och orenlighet. I fordna tider funnos i Sverige, liksom
ännu i Finland, badstugor öfver allt; de fortfara alt i lag
vara påbjudna, och bevis på deras förra tillvaro i Stockholm
ligger i benämningen af flera gator. Men i våra tider
har den Svenske gemene man så afvikit frän böjelse
för renlighet, att äfven i skärgården få finnas af allmogen,
som äga den i öfrigt nyttiga färdigheten att simma.
I de band, som ännu fängsla näringsfriheten hos oss;
uti de barbariska skråförfattningarnas fortfarande bestånd
4
64
Den i Mars f. m.
lärer dock mer än annat kunna uppsökas källen till det
stationära, att ej säga aftynande, tillstånd, hvari Stockholm
befinnes; äfvensom med visshet kan uppgifvas, att främmande
hufvudstäders stora tillväxt i rikedom och folkmängd hufvudsakligen
får tillskrifva*, att närings- och skråtvånget helt
och hållet, eller till större eller mindre del, blifvit brutet.
Preussens städer röja isynnerhet omisskänneligen den välgörande
verkan af liberala principer i den vägen. Envisheten
eiler kortsyntheten hos våra näringsidkare och handtverkare
i städerna, att vilja stå efter sin tid, motarbeta således i
det hela icke allenast Statens, utan ock, emot hvad de föreställa
sig, deras eget interesse. Ingen taflan, ingen förkofran,
ingen utvidgning kari, med vidhållande af föråldrade,
återhållande och afundsjuka fördomar, äga rum, och industri,
handel och rörelse kunna aldrig i ett Iand, der dessa
fördomar råda, få ett kraftfullt lif; utan, då i detta afseende
hos grannarna allt går fram, måste det der stå stilla,
örn ej tillbakaskrida. Det är dock ingen tvifvel, att förr
eller sednare upplysningen äfven skall hinna oss, sanningen
taga ut sin rätt, och obestridliga lyckliga verkningar vägleda
till deras orsaker och förmå de tvekande att häfva dem.
Men om, genom Regeringens och Ständernas beslut och
Stockholms Styrelses samt Sanitets- och Polisvårdens verksamma
anstalter, ofvan anförde hinder till större eller mindre
del kunna undanrödjas, och genom den såmedelst befordrade,
isynnerhet de industriella och arbetande classernas
tillväxt förökad rörelse och lif till det allmännas båtnad
skulle uppkomma, hvar finna boningsrum för en sålunda ökad
folkmassa? Jag citerar åter andra hufvudstäder, der byggnader
i en stor, knappt trolig scala uppföras. Dessa städers
omkrets utvidgas stundeligen genom eröfring af jord från
nästgränsande landtegendoinar, hvilkas innehafvare till höga
pris försälja tomter, och derigenom fä sin jord öfver dess
verkliga värde betald. Flera qvarter bebyggas från grunden
hvarje år, och rader af präktiga hus uppväxa hastigt
likasom svampar ur jorden. Genast finna de innevånare af
tärande och närande classer; consumtion, tillverkning, tillförsel
af varor växa i samma mån, och ökad rörelse och
kraft sprida lif och värme i Statskroppens alla ådror. Behofvet
af husrum mötes med dess tillfredsställande genast,
och så bör det vara. Utan utsigt att få tak öfver hufvudet
lärer ingen vilja bosätta sig i stad, och ovissheten att
kunna blifva herbergerad blir således ett nytt hinder för
populationens tilltagande samt den deraf följande ökade
handelsrörelsen. Men under det andra hufvudstäders områden
på anfördt sätt så betydligen utvidgas och bebyggas,
se vi i Stockholm blott ett eller annat hus, ofta af föga
storlek, uppföras. Det bör ej heller väcka förundran; ty
till större byggnadsföretag fordras betydliga förlag, hvilka
län
-
Den i Mars f. m.
65
länge ligga ofruktbara, och hvarigenom vanligen den första
husägaren förlorar. Den sorn har ett öfverskott af capital,
hvilket han kan undvara eller uppoffra, hör endast
inlåta sig i sådana företag, hvilka ofta kommit den vågsarnma,
sorn ej varit lika lyckligt lottad, på obestånd. Men
öfverfiödiga capitaler torde vara mera sällsynta i Stockholm,
och andra hufvudstäders rika tillgångar saknas hos
oss. Jag har emedlertid varit vittne till städers hastiga bebyggande
i ett land, med hvilket vi till det minsta kunna
jemnföra vårt eget i afseende å capitaler och tillgångar.
Jag menar Finland, der 2:ne städer inom några få år uppstått
ur sin aska, bättre byggda, vidsträcktare och folkrikare
än förut. Inom dessa samhällen finnas visserligen icke så
stora förmögenheter som i Stockholm, och likväl har man
funnit en mängd hus årligen der uppföras, hvaribland smakfulla
stenhus på nära nog samma tid hunnit fullbordas, sorn
det fordrats att reparera gamla i Stockholm. Jag har sökt
förskaffa mig underrättelse om orsakerna till detta olika förhållande;
och man har uppgifvit, att det afscdda ändamålet
vunnits, dels genom förunnande af räntefria lån på viss
tid, dels genom befrielse från alla utskylder och onera till
Kronan eller staden för. det nybyggda huset på tio år, dels
genom rättigheten att, utan hinder af skråprivilegier, begagna
murare, timmermän och snickare från landet och andra
städer. Detta förhållande, hvars verkningar äro obestridliga,
har, på grund af den allmänna nytta jag visat utvidgning
af våra egentliga handelsstäder och deras blomstrande
tillstånd medföra, gifvit mig ledning till följande
förslag:
1:0 Att i Sveriges större städer, förnämligast Stockholm,
der verklig, allmän och mångfaldig handel existerar, och
hvarest landtmannen kail påräkna jemn afsättning af sina
varor, byggnader må på tjenligt sätt uppmuntras.
2:0 Att således, då räntefria lån härstädes icke äro att tillgå,
och sedan sist församlade R. St., som, emot den ide
jag sökt göra gällande, vid fastighetslåns beviljande ur
Banken mera afsett individuel nödhjelp, än inflytelsen på
det stora hela, lill och med uteslutit Stockholms stad från
delaktighet i den lånefond, hvilken, mot pant af fastigheter
i städer och på landet, till utlåning blifvit fastställd,
någon särskild fond ur Banken kunde anslås, att
såsom Jån mot både inteckningssäkerhet och borgen utgå
till dem, hvilka visa sig i Stockholm till viss höjd eller
under kall-tak hafva uppfört stenhus, och detta till lag
ränta, men med återbetalningsskyldighet inom tio år från
lyftningsdagen, på sådant sätt, att tjugo procent å capitalet
jemte ränta hvarje af de sista fem åren skulle inbetalas,
hvarvid de till en början torde böra äga företrädesrätt,
som inredt sina nya hus till boningsrum åt handt3
H. 9
66
D c u i Mars f. ra.
verkare och arbetare, isynnerhet sådana, hvilka vid nybyggnaderna
äro användbara. (Fastighetslån i Stockholm
äro för Banco-admiuistrationen de beqvämaste att bevaka
och hafva ännu aldrig, såsom i de öfriga städerna, kommit
Banken på förlust; och Bankens säkerhet och förmån
böra numera i första rummet komma i fråga. Oin förändrade
principer för Bankens lånerörelse dertill skulle
föranleda, eller sådant skulle befinnas lämpligare, kunde
ock det föreslagna lånebestyret öfverflyttas på Riksg.Cont.)
3:o Att, sorn ett capital, nedlagdt i husbyggnad, en längre
tid icke gifver någon ränta, och nybygd fastighet i första
hand aldrig lärer äga ett värde, motsvarande dess
kostnad, och det således är billigt, att den, som bygger
och derigenom medverkar till stadens förstoring, någon
tid må befrias från onera å nybyggnad, en sådan befrielse
från alla utskylder och afgifter till Staten eller staden,
sorn hus i allmänhet påföras, på tio år må tilläggas
hvar och en, som i Stockholm uppbygger godkändt stenhus.
4:o Att, till beredande af tillräcklig arbetskraft och må t ti
liga arbetslöner, rättighet må tilläggas hvarje välfrejdad
person, utan afseende ä den ort, hvarifrån han kommer,
att, efter anmälan hos vederbörande och, om man så vill,
mot i möjligaste måtto låg contribution, såsom murare,
timmerman eller snickare låta sig använda vid nybyggnad
af stenhus i Stockholm, utan hinder af gällande skråordningar.
Jag har anledning tro, att Hr ÖfverStåthållaren till K.
M. ingått med underd. hemställan i ämnet, måhända något
när i den riktning jag gifvit denna motion; men jag föreställer
mig, att ett tillstyrkande af li. St., med afseende
mindre å Stockholms enskilda fördel, än den allmänna nytta
landet skulle tillskyndas genom befordran af hufvudstadens
tillväxt och förkofran, skulle gifva förökad kraft åt denna
hemställan, äfvensom R. S:s medgifvande, hvad angår den
ifrågasatta låneförsträckningen och den temporära befrielsen
från kronoutskylder, i allt fall fordras.
Med de af mig i ofvananförde måtto föreslagna förmåner
tror jag, att många skulle uppmuntras till byggnadsföretag,
hvarigenom äfven, med förbigående af de anförda,
städse bestående och påräknade verkningarna af Stockholms
utvidgning till fördel för landsorten, ett nytt lif i rörelsen
genast skulle väckas af den mängd menniskor, som blefvo
sysselsatta, och emedan betydliga quantiteter af murtegel,
byggnadsvirke och födoämnen derigenom skulle beredas till
afsättning. Arbetsfolk från spridda orter skulle ock få tillfälle
till arbetsförtjenst, särdeles vigtigt, då missväxt öfvergått
någon provins.
Det torde mig tillåtas upprepa, att utan vexelverkan
till inbördes fördel emellan städer, hvilka förtjena detta
namn, och producenterna af landtmanna-varor kan ett land
Den i Mars f. ra.
icke stiga i cultur, industri och välmåga. Vissa städers behöriga
storlek är i sådant afseende ett nödvändigt vilkor.
Men sjelfva Stockholm är ännu nog småstad. Hvem har ej
erfarit, huru en föga betydligt ökad eller fördröjd tillförsel
hastigt stegrat eller fällt priset på en vara, en icke likgiltig
omständighet såväl för en försäljares, som en köpares
beräkningar; och på vår börs har en obetydlig tillgång eller
brist på vexlar, hvilka på andra handelsplatser ej skulle
varit märkbara, starkt inverkat på cursen. Jag minnes,
att då jag, under förvaltning af GeneralConsulatet i Finland,
en gång gaf ordres om vexelköp å en summa, icke
större än 5o,ooo R:dr, min commissionär nödgades på flera
börsdagar fördela köpet, för att ej uppjaga coursell. Också
noteras ej på Europas handelsplatser, mig veterligen, någon
cours på Stockholm. Låt deremot, i förhållande till
Sveriges folkmängd och afsättningsbehof, dess hufvudstad
blifva en verkligt stor stad, med deraf framkallad lifligare
och vidsträcktare rörelse, och både varupris och coursförhållanden
skola blifva jemnare och mera stadgade, samt industri
och cultur mer och mer utvecklas så i stad som påland.
Jag anhåller om remiss till vederbörande Utskott.
Dessa 2:ne anföranden lades på bordet.
Gr. von Fersen, Hans, anförde skriftligen:
1:0 Då till näringarnas och industriens befordrande och
framsteg till lika höjd med andra länders, eller åtminstone
til! den grad af utveckling, att productionernas värde och
beskaffenhet öppna möjlighet och tillfälle till concurrens uti
verldshandel, utgör ett angeläget ämne att taga i betraktande,
torde mig tillåtas att, innan motionstiden til lända I u—
pit, vördsammast fästa Bevilln.Utsk:s uppmärksamhet derpå.,
att uti nu gällande Tulltaxa, med afseende å utförseltullen,
åtskilliga missförhållanden äga rum, hvilka, enligt min
öfvertygelse, icke allenast icke underlätta och befordra, utan
synas ligga i vägen för inhemska arbetsflitens vinstgifvande
utveckling.
Med anledning häraf får jag föreslå, att Bevilln.Utsk.,
vid uppgörandet af Tulltaxan, måtte så lämpa utförseltullen,
att exporten af inhemsk production och tillverkning
mätte befordras, samt i vissa fall exportpremier uti
Tulltaxan uppföras å de varuartiklar, hvilka tillverkas eller
produceras inom landet till den mängd och beskaffenhet,
att landets behof deraf kan anses vara fyldt.
2:0 Då jag äger anledning förmoda, alt det förslag till
ett förändrad t utgörande af Grundräntorna och Kronobonden,
sorn R. St. vid sisth Riksdag uti und. skrifvelse till
K. M. afgifvit, ej erhållit den med förslaget åsyftade förändring
till följd, tager jag mig friheten framställa följande
motion:
68
Den i Mars f. m.
1) Såsom grund vid utgörande af såväl Kronotiondeoch
Afradsspannmål, som äfven alla andra å hemman och
lägenheter indelta räntor, då de icke in natura utgå, antages,
att lösningen sker efter det medium af sednaste fem
arens markegångspris, sålunda uträknadt, att, sedan årets
markegång blifvit satt, hopsummeras samma års markegångspris
i Länet med de nästföregående fyra årens markegångspris
i samma Län, blifvande femtedelen af denna summa
det pris, hvarefter liqviden emellan räntegifvare och räntetagare
bör ske.
2) Vid de tillfällen, då löpande årets markegång inom
Länet uppgår lill lika belopp eller öfverstiger det
sålunda uträknade medium af de sednaste fem årens markegångspris
i samma Län, får ingen uppsägning till leverering
in natura äga rum, utan skola räntorna ovilkorligen
lösas med contant, efter den i irsta punkten stadgade grund.
3) Då den händelse inträffar, att löpande årets markegångspris
i Länet understiger medium af sednaste feni
årens markegångspris inom samma Län, är det väl räntegifvaren
öppet att före Thomae dag tillsäga, om han vill
utgöra prestationerna in natura; men i det fallet åligger
det honom att vid lefvereringen contant till räntetagaren
betala skillnaden mellan löpande årets lägre markegångspris
inom Länet och det ofvan stadgade fem-års-markegångspriset.
4) Ehvad lösningen sker med contant eller räntegifvaren
lefverera!- spannmålen in natura, skall han till räntetagaren
erlägga sexton sk:r för hvarje hel tunna råg och
korn, samt tolf sk:r för hvarje hel tunna hafra utöfver det
stadgade lösningspriset, svarande mot forsellönen.
Motiverna lill och fördelarna af förslaget igenfinnas uti
R. St:s und. skrifvelse N:o 435, nfgifven vid sisth Riksdag.
Dessa bägge anföranden Jades på bordet.
Frih. Palmstjerna, Bror Knut, uppläste följande:
Rikets sist församlade Ständer ansågo erhållandet af en lärobok
i gymnastik såsom ett nödvändigt vilkor för vissheten
att, efter Hr Lings bortgång, Gymnastiska Central-Institutet
skulle kunna upprätthållas, samt att gymnastiken härstädes
icke skulle upphöra att såsom vetenskap behandlas.
För att bereda Hr Ling möjlighet att utföra ett sådant
arbete, hvarigenom han åt efterkommande skulle förvara de
kunskaper, han i gymnastiken samlat, och dem afhandla på
ett sätt, som till gymnastikens fullkomnande och vidare utbredande
kunde medverka, anslogo R. St. en summa af 2000
R:dr Btco i ett för allt, att till Hr Ling betalas, när i underd
blifvit anmäldt, att han förenämnde lärobok aflemnat.
Detta arbete är i manuscript deponeradt hos och granskadt
af Directionen öfver Stockholms Stads Undervisningsverk,
på hvars godkännande och und. anmälan derom penningarna
blifvit till Hr Ling utbetalda; men författaren,
Den i Mars f. m.
sjelf obemedlad med en talrik familj, skulle icke, utan att
för mycket blottställa sig och de sina, kunna till trycket
befordra ett dyrt, i bokhandeln föga eflerfrågadt, gymnastiskt
arbete i dess helhet, hvarföre han, som emedlertid
förbundit sig alt inom delta ars slut af trycket utgifva förenämnde
arbete, lärer komma att se sig nödgad alt inskränka
detsamma till utgifvandet endast af det, som hos den K.
Directionen finnes deponeradt och hvilket, utan pluncher,
likväl kan blifva begripligt för en hvar.
Härigenom skulle den militära delen af gymnastiken,
d. v. s. vapenföringen (med värja, sabel, bajonett och lans),
hvars theon af Hr Ling är uppgjord på rent vetenskapliga
grunder, äfvensom läran om rörelserna i och utan machineri,
hvaraf de sednare eller den s. k. fristående gymnastiken
är företrädesvis användbar och nyttig vid truppers gymnastiserande,
komma att uteblifva; emedan, för alt göra de
många olika ställningar, som förekomma, tydl-iga och åskådliga,
hvilket icke genom blotta beskrifningar kan ske, dertill
erfordras ett så stort och kostsamt planchverk, att de
af R. St. vid nasti. Riksdag anslagna 2000 R:dr B:co icke
kunna skydda författaren för en oundviklig förlust, om han
äfventyrade utgifvandet af arbetets alla delar.
T anledning häraf vågar jag vördsamt föreslå, att medan
Gymnastiska Central-Institutets föi tjenstfulle stiftare ännu
äger verksamhet, R. St. behagade, genom anordnandet af ytterligare
2000 R:dr I’:co, försätta Hr Ling i tillfälle att, utan
egna uppoffringar (han har endast 5oo R:dr B:co på sin ålderdom
såsom Institutets föreståndare), ostympadt kunna utgifva
sitt gymnastiska arbete; så att, som Biskopen Doctor
Wallin uttryckt sigt ”hvad Professor Lina under sitt verksamma
lif, både genom tbeoretiska forskningar och practisk
”handläggning, såsom gymnasiark upptäckt, uppfunnit och
”hos sig sjelf bringat till klart system, mätte af honom
”samlas och ordnas ju förr, ju helhe, för att, dels ned”skrifvet
i afhandlingar, dels åskådligt genom tabeller, ef”ter
hand, och åtminstone till någon del årligen, af trycket
”utgå oell derigenom förvaras som en national-tillhörighet.”
Om comnninication häraf till de resp. MedStånden samt
remiss till StatsTJtsk. anhåller jag vördsamt.
Lades på bordet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., uppläste följande 4 me~
morial:
1:0 Industriens fordran är: att göra förmögenheten så
rörlig som möjligt, och alt sålunda undanrödja alla onödiga
hinder för den fasta egendomens förvandling till rörligt
capital och det sednares förvandling till fast egendom.
En bland de större svårigheter, som i detta hänseende
inom vår gamla lagstiftning möta oss, är bördsrätten.
Den har uppkommit under förhållanden, fullkomligt skilj
-
7°
Dea i Mars f. m.
altiga med det nu befintliga; den saknar all rättsgrund oell,
i flera afseenden, allt rotfäste i opinionen. Deremot är den
gansia hinderlig vid alla köpeafhandlingar om fastighet, gör
isesittningen deraf osäker’ och föranleder ofta lill oenighet,
tvister och ehicanösa rättegångar.
Då emedlertid bördsrätten på landet tilläfventyrs ännu
sammanhänger med allmogens föreställningssätt om rättighet
ten för en slägt att, framför en annan, besitta fäders och
förfäders jord, för hvilken ett folk, som förnämligast sysselsätter
sig med jordbruk, alltid länge bibehåller en viss
hemkärlek, i sin mån bidragande till redbarhet och enkla
seder, torde ännu icke tiden vara inne att föreslå upphäfvandet
af bordslagarna, så vidt de angå arfvejord å landet.
Deremot anser jag, att bördsrätten i stad både bör
och kan, utan alla slags olägenheter och till beredande af
flera fördelar i afseende å transactioner om stadsegendom,
helt och hållet försvinna; och jag föreslår således borttagande
af den i 5 Cap. i §. JordaBalken till sådan börd
stadgade rätt, med anhållan, att denna min motion må till
LagUtsk. remitteras.
2:0 Den s. k. jus representationis, eller, enligt vårt
äldre språk, istaderätt, vid arftägt emellan sidoarfvingar
upphör, enligt 3 Gap. ÄrfdaBalken, med syskonabarn. Jag
önskar och föreslår, att berörde rättighet må utsträckas till
syskons afkomlingar, utan inskränkning till viss ied.
Jag grundar detta mitt förslag på den förutsättning,
att en person, som, sjelf utan bröstarfvingar, uti sina syskon
och deras barn eller afkomlingar såge de närmaste
och naturligaste föremålen för sin omvårdnad och tillgifvenhet,
icke känner blodsbandet mindre starkt, i den mån
dessa afkomlingar äro späda och värnlösa, saint följaktligen
i större behof af vård och uppfostran; äfvensom jag svårligen
kan föreställa mig, att den af föräldrarna, som ärfde
ett aflidet barn, icke lika gerna skulle se sitt barnabarns
barn, som barnet eller barnabarnet, med sig dela qvarlåtenskapen.
Jag tror äfven, att det allmänna rättsbegreppet
billigar den af mig föreslagna förändring, och jag stödjer
denna tro bland annat deruppå, att R. St. vid sista Riksdag
biföllo ifrågavarande förändring, ehuru densamma, i
anseende till ofullständigheter i redactionsförslaget, icke kunde
af K. M. i Nåd. sanctioneras.
Jag anhåller, att denna min motion måtte till LagUtsk.
remitteras.
3:o Under åberopande af de skäl, som uti motiverna
till 10 Cap. ÄrfdaBalken i förslaget till ny CivilLag upptagas,
får jag vördsamt föreslå, att testamentsfriheten må
på det sätt utsträckas, att, då bröstarfvinge ej finnes, man
må äga i testamente gifva all sin, såväl ärfda som för
-
Den i Mars f. m.
värfda, egendom å Iand och i stad, men, då bröstarfvinge
finnes, endast hälften deraf; i och hvarmed arfvinges rättighet
att, i händelse arfvejord blifvit under någons lifstid
bortgifven, vid hans död densamma återtaga, ej heller kommer
att fortfara, samt förbudet mot bortgifvande af stadsegendom
bör upphöra i vidsträcktare mån, an här ofvan
finnes föreslaget.
Jag anhåller, att denna min motion må remitteras till
Lagutskottet.
4-o Då, såsom följd af myntregleringen, de allmänna
cteditförhäHändena sannolikt komma att vid denna Riksdag
utgöra ett bland de vigtigare föremålen för den lagstiftande
uppmärksamheten, anser jag mig böra framkalla ett lagstadgande
för en allmän rättighet alt, till någon viss del,
beläna fideicommiss-egendomar, för att såmedelst icke utestänga
dessa från en, mången gång alltför behöflig, utväg
att deltaga uti de hypotheksföreningar, som säkerligen komma
att till landets båtnad bilda sig, så snart ett stadgadt
myntvärde lemnar tillfälle att, med hopp om framgång, på
säkra och osvikliga grunder tillvägabringa detta medel att
afhjelpa en allmänt för den jordbrukande classen öfverklagad
förlägenhet.
Dä dagliga erfarenheten visar, alt Regeringsmagten ganska
ofta besväras med ansökningar om updantagstillåtelser
att få beläna fideicommiss-egendomar, och att dessa tillåtelser
vanligtvis meddelas, vågar jag tro, alt det vore vida
lämpligare, om Lagstiftaren stadgade, såsom rättighet för alla
fideieommiss-innehafvare utan undantag, att till högst en
tredjedel af taxeringsvärdet få beläna f idei c o nini
iss-egendom.
Det händer ej sällan, att en tillträdare af den betydligaste
lideicommiss-egendom befinner sig i största förlägenhet
i anseende till bristande förlags-capital, hvilket utgör
hufvudvilkoret för att med någon industriel förkofran drifva
livad slags större rörelse som helst, således äfven ett
vidsträcktare jordbruk.
Man ihågkomme äfven fördelen häraf för hypotheksinrättningarna,
att nemi. kunna såsom delägare påräkna dessa
innehafvare af betydlig egendom, inom nästan hvarje
provins. Och då jag vågar hoppas, att R. St. inse behofvet
af att, jemte de tysta förmånsrätternas afskaffande (uti
motion hvarom jag blifvit af Hr Gr. Horn förekommen),
äfven undanrödja alla andra uti våra lagar befintliga hinder
för creditföreningars bildande och i ordning bringande,
har jag trott mig derpå kunna grunda mitt ofvan framställda
förslag, om hvars remiss till LagUtsk. jag anhåller.
Dessa fyra memorial lades på bordet.
72
Den i Mars f. m.
Hr af Robsahm, Carl Reinh., uppläste 3:ne anföranden,
så lydande:
i.:o För ett ämne af mycken vigt, ehuru icke nytt,
utan tvärtom länge, mer och mindre offentligen, discuteradt,
utbeder jag mig för några ögonblick R. o. Ad:s uppmärksamhet.
Då man sammanräknar alla de fångar, som nu på Kronans
fästningar, på correctionshusen och i andra häkten förvaras,
lärer, som jag tror, totalbeloppet stiga till omkring
4ooo. Kanhända irrar jag mig något i denna beräkning;
men att de utgöra mer än 3ooo själar, anser jag som
säkert. Kär man nu antager, att en sådan varelse nied husrum,
vedbrand, ljus, beklädnad, underhåll, bevakning, skjuts,
transporter och reparationskostnader å deras hus eller förvaringsrum
&c., troligen kostar det allmänna omkring 3a
sk. B:co om dagen, så uppstår den enorma summan af nära
1 million R:dr 13:co, som Staten årligen uppoffrar för att
hålla så vådliga magasiner, sorn de allmänna fängelserna,
fulla; ty det bör ej förgätas, att svårigheten att nog strängt
bevaka detta sällskap oupphörligen blottställer det allmänna
och enskilda lugnet, i anseende till deras ständigt förnyade
rymningsförsök. Jag får derföre vördsamligen föreslå,
att alla iifstidsfångar och alla sådana grofva, afstraffade
brottslingar, hvilka för allmänna säkerhetens skull måste
hållas i förvar, varda ur Riket deporterade; och då
Sverige sjelft icke äger några Colonier, som äro tillräckliga
för deras emottagande, vågar jag hemställa, att R. St. måtte
hos K. M. i underd. anhålla, det täcktes K. M. uti ministeriel
väg förfråga Sig hos Ryska, Engelska och Holländska
Regeringarna, huruvida de för någon viss afgift
skulle vilja årligen på utsatt ställe emottaga ett visst antal
delinquenter, för att i grufvor eller på Colonierha använda
dem. Jag tror, att, efter denna utväg, brottens antal
årligen skulle förminskas, och alt den kostnad, sorn härigenom
uppkomme, icke skulle uppgå lill ~:del af hvad dessa
skadliga statsmcdlemmar nu kosta.
Örn remiss af detta mitt memorial till Stals-, Lagoch
OeconomiUtskolten anhålles vördsamligen.
2:0 Sedan jag uti ett föregående plenum, uti väckt
motion, omnämnt nödvändigheten af nya föreskrifters stadgande
för brännvinsbränningen, anser jag mig böra ytterligare
i samma ämne tillägga följande:
1) Den af mig till 6 månader om året föreslagna bränningstid
har jag, vid ett nogare eftersinnande, trott böra
och kunna inskränkas till högst 5 månader, från d. 1 Dec.
räknadt, och det på den grund, att ändamålet att minska
supandet icke ensamt vinnes, såsom mängden tror,
genom ålagd högre skatt, enär man mången gång erfarit,
Den i Mars f. m.
"3
rit, att flera sorters effeeler säljas under produetionskostnaden,
och man alltid finner, att öfverflödet af en
vara bestämmer priset och nedtrycker dess verkliga värde.
Det är derföre högst nödvändigt, att bränningsliden inskränkes
till högst 5 månader.
2) Lika nyttigt och helsosamt tror jag äfven det skulle
blifva att vidtaga sådana författningar, som skulle trygga
brännvinsskattens utgående; annars tjena alla föreskrifter
derom till ingen ting, och hela den rika inkomstkällan
förvandlas till en öfver obegränsade tidrymder utsträckt
restantie-uppbörd. Jag får derföre ödmjukast föreslå,
att hvar och en, som vill anmäla sig till brännvinsbränning,
måtte åläggas alt förut betala halfva afgiften,
efter upprättade uträkningar pä skattebeloppet, i
förhållande till bränningsliden och pannerymden, samt
andra hälften vid nästpåföljande uppbördsstämma. Detta
förordnande, så nödvändigt för Statens fördelar, skulle
äfven, som jag tror, bland andra följder medföra den generella,
att den eller de, som icke med säkerhet ansågo
sig kunna bränna med någon gifven vinst, ölvergåfvo hela
speculationen, och icke, sorn nu, helt blindt samt utan
all beräkning och calcul brände.
3) Som, i anseende till den ostadiga väderleken förflutna
höst och denna vinter, utsigterna för en god skörd innevarande
år icke förete sig gynnande, vågar jag vördsamligen
hemställa, om icke angeläget vore, att, utan afseende
på hvad författningar som för brännvinsbränningen
kunna blifva vidtagna, R. St. hos K. M. gjorde und.
anhållan om brännvinsbränningens inställande från d. 1
nästk. April.
3:o Som en väl ordnad och på säkra fotter livilande
National-theater utgör en prydnad för en civiliserad Nations
hufvudstad och ett det mest lofliga, önskliga och nyttiga
recreations-tillfälle för en större allmänhet, så och då Stockholm
redan äger en ganska prydlig och väl inrättad scen,
men hvilken af brist på tillräckliga bidrag, efter hvad allmänt
kunnigt är, svårligen kan bära sig, vågar jag vördsammast
föreslå en summa af 4o>°°o R:dr B:co årligen att
från d. 1 nästk. Dec. utgå, insamlad på sätt och i enlighet
med hvad af Hr Frih. Sprengtporten blifvit föreslaget till
Stockholms stads försköning, genom accis medelst 2 sk .B:co
ytterligare afgift på hvarje k:a brännvin, som hit till staden
införes; hvaraf äfven skulle blifva en följd, att Ii. M. Konungen
och Ii. K. H. KronPrinsen icke vidare besvärades
med några enskilda bidrag till theaterns underhåll.
Dessa 3:ne memorial lades på bordet.
Hr Uggla, Göran Gustaf, anförde skriftligen: Erfarenheten
har visat, att en större fullständighet erfordras i
3 H. 10
74
Dtn i Mars f. m.
afseende på föreskrifterna om fullmagt till besvärs ingifvande
hos Idof- och ÖfverRätter samt till K. M. Lagen stadgar
i i5 Cap. 4 §• RättegtsBalken: ”Ej må någon kära eller
svara för annan, innan han anten munteliga inför
Rätten af sakägaren ther ti 11 förordnad är, eller viser hans
öppna bref therom med insegel &c.”
Detta lagens rum, som efter bokstafven endast röret’
rättigheten att kära eller svara inför rätta, eller der
comparitio parterna emellan äger rum, har af ålder icke
varit tillämpadt i afseende på ingifvandet af besvärs- eller
ansökningsmål. Så snart skriften varit af besväranden eller
sökanden egenhändigt underskrifven, bar densamma, utan
att inlemnarens behörighet efterfrågats, till pröfning
blifvit upptagen. Det är först sedan K. Kung. d. i October
1812 genom R. KarnmarExpeditionen utfärdades, som fråga
yppats, alt besväranden borde personligen inlemna sina besvär,
eller gifva inlemnaren fullmagt dertill. Berörde Kung.,
hvilken, enligt titeln, angår ”ett noga iakttagande af
hvad lag och författningar bjuda vid besvärsskrifters
och ansökningars inletnnande,” och således icke synes
åsyfta att meddela föreskrifter, som förut icke funnos, innehåller
erinran ”att noga iakttaga hvad lagen och flera
författningar bjuda, att då sakägaren sjelf ej kan
skrifva och således icke egenhändigt undertecknat
besvärssk tillen eller ansökningen, dels författaren deraf bör,
enligt K. Kung. d. 29 Juni 1773, utsätta namn och syssla,
dels ock att derjemte behörig fullmagt till besvärens
eller ansökningens ingifvande skall vara dem bifogad,
vid påföljd att, om sådant uraktlåtes, någon pröfning
af målet icke äger rum.
Efter ordalydelsen angår denna Kung. blott den händelse,
att sakägaren sjelf ej kan skrifva, eller ej undertecknat
skriften. I dessa fall fordrar ovilkorligen en laga rättegångsordning,
att den pröfvande auctorileten måste äga
visshet, att besvären äro anförda, eller ansökning gjord af
den person, i hvars namn de äro skrifna, och detta kan ej
vinnas utan medelst laga fullmagt, hvilken, då den berättigar
ombudet att föra klagan, anföra besvär eller göra ansökning,
äfven måste innefatta uppdrag att ingifva skriften.
Också uppstod strax efter år 1812 ingen tillämpning af ofvannätnnde
K. Kung. till sådana besvärs- och ansökningsskrifter,
som voro af sakägaren sjelf undertecknade. Först
under sednare åren har fråga uppstått derom, att fullmagt
till skriftens ingifvande alltid borde företes, och, efter hvad
kändt är, har Högsta Domstolen godkänt denna åsigt och
vägrat upptaga besvär derföre, att fullmagt till ingifvandet
ej varit bilagd, ehuru klaganden sjelf undertecknat
besvärsskriflen.
På sätt förenämndt är innehålla likväl icke lag eller
författningar någon bestämd föreskrift derom, att den, som
Dea i Mars (. ra.
75
sjelf undertecknat sin besvärsskrift eller ansökning, skall
derutöfver lemna fullmagt till den person, sorn i hans ställe
inlemnar skriften. Om lagstiftarens mening varit sådan,
som den nu blifvit tillämpad, så ävo parterna missledda
om livad de till sin rätts bevarande böra iakttaga; och detta
måtte vara ett fel i författningarna, hvilket bör rättas.
Såsom motiv för det stadgande, att fullmagt till besvärens
eller ansökningens ingifvande bör finnas, der ej sakägaren
sjelf sådant verkställt, anför man, att en färdigsluifven
och underskrifven skrift kan det oaktadt, emot sakägarens
vilja eller honom ovetande, blifva inleronad. Något
exempel på en sådan händelse torde likväl ej kunna
åberopas. Man måste ock föreställa sig en besynnerlig sammanträffning
af omständigheter, om ett sådant fall skall äga
rum och medföra någon olägenhet; ty 1:0 är det föga troligt,
att sakägaren undertecknar skriften, utan att ännu hafva
beslutat att ingifva densamma; 2:0 fordras särskilda omständigheter,
att flen skall kunna, sakägaren ovetande, komma
i annan persons hand; 3:o att denne just är en person,
som vill göra sakägaren ondt genom skriftens inlemnande,
och 4:o skriften är sådan, att olägenhet för sakägaren
genom blotta inlemnandet, utan afseende å sedermera skedd
återkallelse, verkligen kan uppstå. Sammanträffandet af alla
dessa omständigheter gränsar till det otroliga. Men i allt
fall är det ett misstag, att olägenheten förekommes genom
fullmagten; ty lika lätt som man obetänksamt undertecknar
skriften, kan man underteckna fullmagten och, då båda
följas åt, kan fullmagten lika lätt vara missbrukad, som
sjelfva skriften. Vet sakägaren, att den af honom undertecknade
skriften kan, utan vidare fullmagt, af innehafvaren
med gällande kraft inlemnas, så har han, i och med
detsamma han skref under skriften, meddelat fullmagt till
inlemnandet. För att vinna full säkerhet, borde man stadga,
att vid skriften skulle, jemte fullmagten, fogas bevis
af tvenne ojäfviga och trovärdiga män, att sakägaren verkligen
frivilligt lemnat skriften ifrån sig för alt ingifvas; men
till hvad omgång och olägenhet sådan föreskrift skulle leda,
är lätt insedt.
Någon fördel i afseende på målets behandling finnes
icke genom den ifrågavarande fullmagten; ty då den inskränker
sig tili blotta inlemnandet, är ombudets befattning
dermed slut, och sakägaren äger ej derföre, mera
än förr, något ombud, som kan å hans vägnar vidtaga någon
åtgärd.
Det synes således, som någon egentlig grund icke finnes
för ofvannämnde tillämpning. Deremot måtte det vara
ostridigt, att en formalitet, som ej medför någon nytta, är
en olägenhet. Genom vissa formaliteters förskrifvande. skall
det alltid inträffa, att parter genom okunnighet eller vårdslöshet
förlora sina fatalier och derigenom tappa en eljest
Den i Mars f. m.
rättvis sak. Detta är en olägenhet, som aldrig kan undvikas;
men just derföre bör Lagstiftaren vara i högsta måtto
nogräknad, att ej föreskrifva andra formaliteteter än dem,
som af behofvet af ordning och säkerhet oundgängligen påkallas.
Gillas dessa åsigter, skulle det vara nödigt meddela den
lagförklaring, att ia Gap. 4 §• Rätteg:sB:n och K. Kung. d.
i Oct. 1812. ej äro tillämpliga till sådana besvär och ansökningar,
som äro af sakägaren egenhändigt undertecknade;
hvarvid dock skulle kunna tilläggas, att inlemnarens namn
bör å skriften antecknas, hvilken anteckning skal! af honom
sjelf verkställas, i fall han kan skrifva.
Anses åter författningarna om fullmagt vara tillämpliga
till skrifter af oflanämnde beskaffenhet, torde, till förekommande
af tvetydighet och parters missledande, allmän Kung.
derom böra utfärdas.
I allt fall skulle utan tvifvel den största redighet vinnas,
om fullständiga formulär till besvärshänvisningar utarbetades,
upptagande allt, hvad besväranden borde iakttaga.
Om remiss till LagUtsk. af denna motion får jag vördsamt
anhålla.
Lades på bordet.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh., uppläste följande
2tne memorial:
1:0 Jag har redan förut yrkat, att man på ett enkelt
och naturligt sätt borde söka bereda Banken tillfälle att af
egna tillgångar liqvidera sina skulder, och att det vore till
enskilda föreningarnas kraft, som Statsmagterna borde taga
sin tillflykt. Det är i öfverensstämmelse med dessa åsigter
jag föreslår:
r:o att man genom ombesörjd actieteckning, så fort som
möjligt, söker att organisera a:ne privata Bankassociatio.
ner, en i vestra och en i södra landsorterna;
2:0 att de till Götheborg och Malmö från Statsbanken lemnade
creditiver indragas, i samma mån som Privatbankerna
kunna utvidga sin rörelse, oell att således den för Disconterna
gjorda districlsindelning upphör;
3.'o att, såsom vilkor för privilegiernas meddelande till dessa
Banker, må stadgas, att |:del af det tecknade beloppet
skall insättas uti silfver och |:delar uti räntebärande
papper, hvaribland exempelvis må nämnas:
a) inteckningshandlingar i fasta egendomar,
b) Armeens Pensionscassas obligationer,
c) klokt organiserade Hypotheksföreningars obligationer;
4:o att Bankernas utelöpande sedelmassa ej må öfverstiga 3-
dubbla beloppet af inneliggande silfverfonden;
5:o att R. St:s Bank, till dessa föreningars befordrande, antingen
såsom delägare till f:del deruti ingår, likväl utan
Den i Mart f. ra.
77
annan insats än ett motsvarande belopp af sina nu innehafvande
fasta inteckningshandlingar, eller också att en
del af samma inteckningshandlingar till grundfonden afleranas,
emot bolagets förbindelse att, i män af Statsbankens
egna behof, liqvidera dem;
6:0 att Statsbankens lemnade understöd småningom skall
amorteras;
7:0 att, till allmänhetens beqvämlighet, dessa Banker må
åläggas att, emot säkerhet i en del af grundfonden, underhålla
creditivräkning på R. St:s Bank; men att för öfrigt
deras sedlars gångbarhet må bero af allmänna förtroendet;
8:0
att räntan må förskottsvis utgå och bestämmas till högst
5 proc. vid discontering af reverser, 4 proc. vid panlbeJåning,
och 6 proc. för de summor, som på cassa-creditivräkning
uttagas;
9:0 att R. St:s ombud skall äga att deltaga uti årsrevisionerna.
Angående Bankernas förhållande till R. St:s Bank och
allmänheten, anhåller jag, att BancoUtsk. måtte anmodas
inkomma med förslag.
Om en sådan plan antages och till hela sin vidd lyckas,
skall ett oberäkneligt stöd gifvas åt realisationen derigenom,
att Banken sättes i tillfälle att indraga omkring
3,200,000 R:dr af sin lånerörelse och att realisera en stor
del af sina fordringar i fastigheter, samt derigenom, att Rikets
silfverfond vinner en ytterligare förstärkning af omkring
1 millions sedelvärde, i fall teckningen ungefärligen motsvarar
de nuvarande FilialContoren.
För näringarna måste det vara tillfredsställande att se
penningerörelsen fördelad och nya lånetillgångar öppnade,
om Slatsbanken behöfver draga sig tillbaka. För stiftare af
Hypotheksföreningar öppnas en utsigt att, i samma mån som
flera Privatbanks-associationer på samma grunder uppstå, finna
afsättning för sina obligationer, emedan dessa utgöra Privatbankernas
naturliga grundfond. Landets creditförhållande
och myntets värde blir icke ensamt beroende af Statsbankens
operationer och rubbningar i sedelmyntets vaide,
emedan ett rättsenligt handlingssätt från dess sida mäste blifva
vilkoret för dess fortfarande lif vid sidan af Banker, som
ställas under allmän lag.
För Bankerna sjelfva synas icke utsigterna vara små, i
fall en lånerörelse, som hittills inbringat en nettobehållning
af omkring 140,000 R:dr årligen, kan drifvas på ett insatt
capital af något öfver 1 million; och det synes icke obilligt,
att bankrörelsen ålägges en lämplig beskattning.
Jag hade önskat att i ännu större scala tillämpa detta
system och kunna föreslå ännu flera förändringar uti Rikets
Bankreglering; men tiden säges ännu icke vara inne för mera
djupt ingripande reformer. Jag har derföre beslutat att
78
Den i Mars f. m.
tills vidare stadna här, och endast uttrycka den önskan, att
de enskilda föreningar, som ännu ytterligare kunna af behofvet
påkallas, icke måtte hindras från en fri utveckling.
2:0 Äfven de ädlaste Regenter måste ofta, för fäderneslandets
räddning och vid grundläggandet af odödliga veik,
låta de enskilda interessena försvinna för det allmännas; men
de hafva ej derföre afslagit den enskilda rättvisan, de hafva
endast hänskjutit den till en vanligare tid. Det utgör
derföre en af nationalärans heligaste fordringar, att förflutna
tiders orättvisor blifva godtgjorda, och så länge fosterlandet
behöfver kraftfulla män, med sjelfförsakelse och känsla
för sitt land, måste det äfven erkänna värdet af sina ädla
minnen. Jag är således öfvertygad, att R. St. gerna skola
upptaga under pröfning det lidande, som en i5o-årig tid
ej ännu godtgjort och som jag nu går att framställa:
Då Riket under K. Carl XI:s regering var inveckladt
uti krig och Statsverket i ett utblottadt tillstånd, hade RiksKammarRådet
Joel Gripenstjerna tid efter annan lemnat stora
lånesummor, mest uti speciecaroliner, uppgående till ett
belopp af nära 96 tunnor guld. Han hade ock på egen bekostnad
utrustat och till Rikets tjenst aflemnat 5o man ryttare;
och då större delen af Rikets sjöfolk uti Rikets tjenst
gått förlorade, lät han på egen räkning från Holland införskrifva
800 erfarna sjömän, som på flottan fördelades. Då
Rikets flotta blifvit infrusen 2 mil från öppna sjön, men
fiendens fartyg redan voro i verksamhet, lät han inrätta en
sådan issågningsanstalt, att 18 krigsskepp dermed innan kort
lösgjordes.
För den betydliga försträckningen erhöll han i underpant
först Sala silfververk med 18 socknar i Kopparbergs Län,
hvilken pant efter kort tid förbyttes mot afradskoppar, som
låg vid Avestad; men då denna åter för Kronans räkning
behöfdes, blef den ytterligare förbytt till ftdelar i Kronans
inkomst af Stora Sjötullen, som likväl endast få månader
af honom fick innehafvas.
Den af Konungen nedsatta ReductionsCommission upptog
afven denna fordran under pröfning och fällde det märkvärdiga
utlåtande: ”Det ansågs obehörigt, att något Kronans
regale skulle kunna vara uti privat mans hand; och
”borde RiksKammarRådet Gripenstjerna, såsom en trogen
”Svensk undersåte, utan pant vänta, till dess att Riket kun”de
komma uti tillstånd att hans fordran betala.”
Commissionens utlåtande stadfästades, och Gripenstjerna
ålades icke allenast att återlemna panten, utan äfven att
ersätta hvad han under tiden deraf uppburit, och blef således
hans enda återstående tillgång 3:ne små egendomar i
Skåne, Böringe, Lindholm och Walsjö, samt en egendom på
Ekerön, Kjärsö kallad, Kronan underlagd; och RiksKam
-
Den i Mars f. m.
79
roarRådet Frih. Gripenst jerna dog i fattigdom, ett offer för
de tjenster, han gjort sitt fädernesland.
Hans son, Kammarherren Carl Gripenst jerna, gjorde
förgäfves påminnelser om denna fordran. Dennes söner, Commis.
-Secreteraren Joel och Hofjägmäslaren Fredr. Gripenstjerna,
väckte åter samma anspråk för sig och systrar. Systrarna
erhöllo forsin andel liqvid i KammarCollegio, ehuru
med afdrag af 100 års räntor och i Riksg.-sedlar R:dr mot
R:dr af fordringssumman; men sönerna blefvo förekallade 6
Riksens Råd, hvilka, efter stränga föreställningar, förklarade
dem omöjligheten att på iänge få liqvid, men lofvade
dem personliga fördelar och befordran.
Joel Gripenstjerna dog utan hafva erfarit någon ynnest;
men Fredr. Gripenstjerna hugnades med Hofjägmästare-fullmagt
samt en liten pension af 166 R:dr 32 sk. B:co, som
år 1800 höjdes till 333: 16, B:co.
Hofjägmästaren Gripenstjernas enda son, en aktningsvärd
man och den sista ätteläggen af denna lidande familj,
lefver nu i sådana omständigheter, att han, vid y3 års ålder,
nödgas för sig och hustru anlita gamla vänners välgörenhet;
och, färdig att afstå allt anspråk på capitalfordrans
utbekommande, är hans enda förhoppning, att R. St. täcktes,
under hans och hans hustrus, enl. naturens ordning,
korta, återstående dagar, åt dem anslå en pension af 333
R:dr 16 sk. B:co; en begäran, som det är så mycket mindre
betänkligt att bifalla, som de lefva barnlösa och familjens
anspråk således med dem blifva dödade.
Jag är skyldig tillägga, att om misstag uti dessa uppgifter
möjligtvis skulle linnas, härrör sådant deraf, att den
åldrige mannen är i saknad af handlingar; men han har för
mig uppgifvit, att upplysningar finnas i familjens Friherrediplom,
och RiksKammarRådet Gripenstjernas uppoffringar
finnas äfven af allmänna historien vitsordade. Jag anhåller,
att StatsUlsk., till hvilket denna motion torde remitteras,
måtte taga kännedom om dessa handlingar, då jag äfven
vill meddela några smärre underrättelser i ämnet.
Dessa begge memorial lades på bordet.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g., uppläste följande 8 motioner
:
i:o Den nu gällande Bevillningsförordningen är i många
fall otydlig och ofullständig; den fordrar således flera
rättelser och tillägg. Men då en Bevillningsförordnings beskaffenhet
är lill stor del beroende af det bevillningssystem,
som skall följas, får jag härmed äran reservera min rättighet
att, så snart Bevilln.-Utsk. afgifvit förslag till grunder
för bevillningen, få aflemna motion om åtskilliga äudringar,
rättelser och tillägg i nämnde förordning.
8o
Den i Mars f. m.
2:0 I anledning af min vid sednaste Riksdag afgifna
motion, om förändringar i afseende på Kyrkoråds skyldigheter
och rättigheter, ingingo visserligen R. St. till K. M. med
und. anhållan, att stockstraff icke må af Kyrkoråd åläggas.
K. M. har ock, i anledning deraf, täckts derom utfärda Nåd.
Förordn. Jag erkänner dock nu, att jag då icke visste, det
detta straff af andra auctoriteter kunde åläggas. Föranledd
dertill af ett exempel, som sedermera inom hufvudstaden inträffat,
vågar jag likväl nu föreslå en und. framställning till
K. M., att stockstraff måtte hädanefter alldeles afskaffas.
Motiver dertill torde, inom en så upplyst samling sorn R.
o. Ad., icke behöfva anföras.
Jag anhåller om remiss häraf till LagUtsk.
3:o Enär R. o. Ad. vid 1823 års Riksdag fattade och
vid sednaste Riksdag ytterligare stadfästade det, i min tanka,
ganska välgrundade beslut, att Ridd.-Secret.-tjensteu hädanefter
aldrig får med något embete i Statens tjenst förenas,
torde deraf förr eller sednare blifva den följd, att
Ridd.-Secret.-lönen mäste tillökas. Ridd.-Cassans tillgångar
äro ej stora och blifva ändå mindre, om capitationsafgiften,
som nu till cassan utgår, en gång kommer att upphöra. För
att på en gång kunna bereda Ridd.-cassan en tillgång och
indraga en tjenst, som, enligt min tanka, är alldeles öfverflödig,
vågar jag vördsamt göra den motion, a tt Ridd.-fiscalstjensten
måtte indragas, så snart nuvarande
innehafvaren afgår. Vid förra Riksdagen förehade
R. o. Ad. samma ämne, och jag fruktar, att den välvilliga
afsigt att skaffa dåvarande innehafvaren af tjensten någon
förmån, verkade emot det principenliga att indraga en
alldeles öfverflödig tjenst. Jag har derföre, på det icke någon
dylik consideratio» vid nuvarande Ridd.-fiscalens en gång
inträffande afgång må verka till tjenstens bibehållande, nu
om dess indragande tagit mig friheten göra motion. Under
Riksdagarna har Ridd.-fiscalen en trägen, ehuru ej sysselsättande
tjenst. Hans aflöning utgår då från Riksdagskostnaderna,
och den som förrättar denna tjenst, kan således, lika
med Ståndets notarier och extra cancellister, för hvarje
Riksdag särskildt antagas. Emellan Riksdagarna har Ridd.-  fiscalen högst obetydligt att göra, ehuru nitiskt nuvarande
innehafvaren sin tjenst sköter. Hans lön är omkring 700
R:dr B:co om äret. Ridd -Secret. kunde öfvertaga den ej
vidlyftiga correspondancen. En af de ordinarie cancellislerna,
som alltid borde vara jurist, hvilket nu är fallet
med begge, kunde öfvertaga lagsökningsåtgärderna, granskning
af lånedocumenter och öfrigt juridiskt. Ridd.-Secret.
kunde då erhålla 4°° Rtdrs tillökning i lön, och den af
cancellisterna, som skötte Ombudsmanstjensten, kunde derför
erhålla i5o ä 200 Rtdrs arfvode; det öfriga besparades
Ridd.-
Den t Mars f. m.
81
Ridd.-Cassän. Huruvida nuvarande Fiscal skulle, emot en
lämplig pension af t. ex. halfva lönen för hela sin lifstid,
vilja afgå, lemnar jag åt Ridd.-Utsk. att undersöka. Jag
anhåller blott, alt R. o. Ad. mätte vid denna Riksdag besluta
denna reglering, att taga sin början, då nuvar. Ridd.-  fiscal afgår, så att, om detta inträffar emellan 2!ne Riksdagar,
Directionen måtte vara i tillfälle att kunna verkställa
den öfverllödiga tjenstens indragning. I öfrigt får jag äran
hänvisa Utsk. till det af mig i detta ämne till Directts protocoll
afgifna yttrande. Jag anhåller, att denna min motion
må till Ridd.-Utsk. remitteras.
4:o Jag får vördsamt föreslå, att en fullständig instruction
måtte af BancoUtsk. utarbetas för DiscontDireetionerna
i stället för den föråldrade, ofullständiga, som finnes, äfvensom
instruction för dessa Verks Revisorer. Instruction för
Revisorerna finnes alldeles icke. Jag anhåller, att uti Directts
instruction bland annat mätte noga föreskrifvas:
1) att intet lån får beviljas utan vederbörligt vederliäftighetsbetyg,
så framt ej den eiler de af Directts ledamöter,
som på grund af sin kunskap lånedocumentet för
godt förklarat, till dagens protocoll låta sitt eller sina
namn anteckna.
2) att om DiscontDirect., utan vederbörligt vederhäftigbetsbetyg,
beviljar lån till fattighjon eller sådana personel*,
som de näst föregående åren varit för fattigdom af PröfningsCommitte
antingen från skatter befriade eller erhållit
minimiafgiftér, Direct. må, utan afseende på den decharge,
som kan af Revisorer vara lemnad, innan detta förhållande
blef bekant, kännas skyldig att all för Discontverket derigenom
tfppkommande förlust ersätta.
3) att DiscontDirect. är förpligtad att ovilkorligen hös
JustitieCancelleren begära åtal mot det Ländshöfd.Embete,
Sorn försumligt går till väga med, eller mot författningarna
fördröjer lagsökningsåtgärderna för de till deräs handläggning
öfverlemnade förfallna discontdoeumenter; samt att Direct.
ej må beviljas decharge, om den sådant åtal hos JustitieCaiiccllercn
försummat begära.
4) att icke från sätil afa stad eller miridré ort för många
särskilda personer må tillåtas utfärda antagliga vederhäftighetsbetyg;
så att t. ex. från samma stad ej må antagas
védei häftighetsbetyg såväl af Borgmästaren, som särskildt af
Sladsfiscal, flera Rådmän o. s. v.
I öfrigt skulle visserligen något stadgande vara af nöden
emot det oskick, som någongång, ja, temligen ofta, visat
sig, att nemi. auctoriteter utgifva vederhäftighetsbetyg
för personer, hvilka i sin ort icke äro såsom vederhäftiga
kända, och hvarigenom Disconten, oaktadt Direct:s sorgfäl
3 H. u
82
Deni Mars f. m.
lighet vid dessa documenters granskning, tillskyndas betydliga
förluster. Dels tillhör förslaget om ett sådant correctiv
ej BancoUtsk. att uppgifva, och dels torde vara svårt
att uppgifva sättet att i positivt bevis leda dessa vissa auctoriteters
förseelser. Det torde kanske derföre vara lämpligast
att bos K. M. anhålla om utfärdande af Nåd. påminnelse
till samtliga auctoriteter i Riket, hvilka utgifva vederhäftighetsbetyg,
att vid utgifvandet deraf med försigtighet
tillvägagå. Jag erkänner visserligen någon oformlighet deruti,
att begära en Nåd. påminnelse om en författnings efterlefvande;
men då fel emot denna författning är af natur att
icke för den felande medföra någon laglig påföljd, torde en
sådan åtgärd vara den enda till ändamålet (mindre förluster
för Discouterna) ledande. Det bar t. ex. nyligen inträffat,
att ett Landshöfd.Embete samtidigt intygat vederhäftigheten
af låntagare och borgesman, dels under namn af deras
firma, dels under andra namn. Om större eller mindre
förlust häraf för Disconten uppkommer, då samma personer
sålunda derstädes äga dubbla och för höga förbindelser, är
sådant alldeles icke Directrs, utan Landshöfd.Embetets fel,
ehuru någon laglig påföljd deraf för detta Embete icke inträffar.
Jag öfverlemnar dock till BancoUtsk. att, i afseende
på något correctiv emot missbruk med vederhäftighetsbetyg,
uppgifva det lämpligaste förslag, hvarefter annat vederbörligt
Utsk., om så behöfves, kan saken handlägga. Behofvet
af de här ofvan föreslagna 4 punkter torde af de
båda sednaste Discont-revisionsberättelserna bäst kunna vitsordas.
Jag anhåller om remiss häraf till BancoUtsk.
5:o Vid sista Riksdagen framställde jag den motion, att
R. St. i underd. skulle till K. M. i önskningsväg ingå med
anhållan om det stadgande: att ingen hädanefter må få prestvigas,
eller till prestexamen godkännas, som ej inför Consistorium
fullständigt styrkt, att han vid det Universitet, dtr
han studerat, inhemtat tillräcklig kunskap uti vexelundervisningsmethoden,
för att kunna såväl organisera en sådan
skola, som derstädes Jemna fullständig undervisning. Jag
föreslog samma stadgande för hvar och en, som tager magistergraden,
på det att alla, som blifva lärare vid Trivialskolorna
och synnerligen Apologistclasserna, hvarifrån vi troligtvis
skola hemta de egentliga skolmästarna, icke må sakna
denna, på några få veckor, så lätt inhemtade kunskap.
R. St. ingingo ock med en underd. anhållan i ämnet;
men PresteSt. ingick genom sitt EcclesiastikUtsk. till K. M.
med underd. anhållan, att R. Sf:s framställning icke måtte i
Nåd. bifallas. K. M. aflat endast en till ändamålet uppmuntrande
skrifvelse till Consistorierna, och något stadgande
uteblef.
Då jag anser af vigt, att, enär folkundervisningen i vårt
land hufvudsakligen är lemnad i Presterskapets liander, ock
-
Den i Mars f. m.
83
så hvarje ung Prestman måtte känna de enklaste undervisningsrnethoderna,
på det dessa må blifva mest populära,
får jag således å nyo väcka samma motion. Jag kan ej föreställa
mig, att PresteSt. skall å nyo motsätta sig ett förslag,
som endast åsyftar en utvidgad bildning hos dem,
hvilka skola i Lärareståndet inträda, och som skall underlätta
deras lärarekall. Allt hvad som bidrager till upplysningens
och bildningens spridande inom vårt Iand befrämjar
ju endast det ändamål, hvartill vårt upplysta Presterskap
sträfvar, det nemligen, att allt mer och mer utbilda menniskan
till det, hvartill Skaparen gifvit henne anlag och förmåga?
Jag
anhåller om remiss häraf till Oecon.Utsk., och får
vördsamt hänvisa Utsk. till R. St:s, vid sednaste Riksdag, i
ämnet aflålna underd. skrifvelse.
6:0 Som Adliga CadettSkolefonden i närvarande ögonblick
äger ett capital af 64,200 R:dr, och dessutom en årlig
inkomst från Wennerstjernska fonden af 419 Rtdr 42 sk.,
samt årliga utgifterna endast uppgå till 3626 R:dr 32 sk.,
blir således, om capitalet utlånas å 6 procent, hvilket nu
med ringa afdrag sker, årligen ett öfverskott af 453 R:dr
B:co. Om man antager, att omkring |:delar af detta öfverskott,
eller 253 R:dr årligen, ej böra disponeras, för att
kunna ersätta de förluster, som uppkomma derigenom, att
möjligen allt större och större del af capitalet måste utlånas
emot 5 procent, så uppkommer likväl ett årligt disponibelt
öfverskott af 200 R:dr B:co. Det är om disponerandet
af dessa 200 R:dr årligen jag till R. o. Ad. vågar framställa
en motion.
R. o. Ad. underhåller vid K. KrigsAcademien 3:ne Cadetter.
Vid Rikets Universitet hafva 4 Studerande högre
Ridd.-stipendier å 240 R:dr och 8 Studerande lägre stipendier
å 160 R:dr. Dessutom äro 2tne näringsstipendier å 160
R;dr disponerade. Af 17 stipendier äro således i5 anslagna
till begagnande af sådana ynglingar, som ämna beträda tjenstemannabanan,
och 2,'ne för näringarna, men intet för dem,
hvilka skulle vilja ingå i landels modernäring, jordbruket.
Att ingen särskild uppmuntran är af nöden för att inlocka
ynglingar på tjenstemannabanan, derom torde alla vara ense.
Då likväl de flesta fattiga adliga ynglingar ännu länge lära
täfla om att beträda denna bana, är således ingalunda min
mening att borttaga något af dessa i5 tjenstemanna-candidatsstipendier,
ehuru allmänt bekant det är, att dessa unga
män, de första och stundom många år efter deras utgång
från Academierna, då de mista sina stipendier, lefva i stor
fattigdom och hafva mycket svårt att utan skuldsättning draga
sig fram, enär de dessa år erhålla inga eller obetydliga
löner. Uppfostran är visserligen den skönaste gåfva, välgöraren
kan gifva; men ofta är icke denna gåfva ensamt i stånd
84
Den i Mars f. m.
att förskaffa ynglingen bergning. It. o. Ad. har således med
sina i5 välgörande stipendier oftast in|;e iner än lill hälften
beredt innehafvarna deraf utkomst.
På dessa skäl har jag stödt den förmodan, att R. o. Ad.
skulle benäget vilja bifalla, att de på CqdettSkolefonden årligen
disponibla 200 R:dr B:co må användas tili ett s. k.
jo r d b r u k ss t i pe n d i u m, alt erhållas och i fyra år innehafvas
af den adliga yngling, soni ville vid något af Ridd.-  pirect. godkändt, inhemskt jordbruksinstitut genomgå en
curs. En sådan yngling skulle genast efter utgången derifrån
vara fullt förvissad om sin bergning, enär säkerligen
mångå förmögna jordbrukare skulle vilja tillegna sig hans
biträde, eller ock han utan svårighet få mottaga på accord
eller arrende något jordbruk, som han skulle förstå att sköta
till sin utkomst och till stor fördel för den kringliggande
traktens mindre bildade åkerbrukare. Jag har föreslagit,
att stipendiet skulle i fyra år få innehafvas med en sammanlagd
summa af 800 R:dr, dels emedan jag vet, att den
skicklige Hr Nonnen på sitt institut, för en curs, sorn räcker
2 år, fordrar 600 R:dr, och dels på det ynglingen må
äga 200 R:dr derutöfver, hvarmed han antingen kan bekosta
de förberedande studierna, eller hvilka han kan använda
till nödiga kostnader första året efter sedan han från institutet
utgått. Jag öfverlemna!' åt Utsk. att bestämma de mera
speciella vilkoren för stipendiets erhållande. Jag anhåller
pm remiss häraf till Ridd.Ulsk. I öfrigt hänvisar jag
till mitt i detta ämne inom Ridd.Direct., vid början af detta
ur, afgifna yttrande.
7:0 Utgående från den allmänna synpunkt, att ingen
jordägare bör af tvångsband i äganderätten vara hindrad
från företag till egendomens odling och förbättring, och under
förutsättning, att hypotheksföreningar här komma till
stånd, föreslår jag vördsamt, att det må vara innehafvare
af lideicommitterad jord, som kan visa, att han antingen å
samma egendom, samt till dess förbättring, nedlagt förlagskostnader,
eller ock, att genom dylika kostnader ett sådant
ändamål kan vinnas, tillåtet att, till en tredjedel af fidei—
commissets värde, i hypoteksförening ingå, och der lån
upptaga, under vilkor af lånets amortering, på sätt föreningens
stadgar kunna medgifva, och under förbindelse för den
Hofrätt, under hvars jurisdiction fideicommisset är beläget,
att tillse, det blifvande fideicommissariers rätt, genom fideicommissets
förskingring, icke lider.
Om remiss häraf till LagUtsk. anhållcs vördsamt.
8:0 Hos R. St. får jag framställa den motion: alt rättigheten
till utgifvande af skuldsedlar, ställda till innehafvnren,
mätte upphöra, och att alla löpande sedlar matte,
tor att vara lagliga, ställas till viss man eller ordres samt
Den i Mars c. m.
85
man frun man vederbörligen transporteras. I sådant skick
äger skuldsedeln alla förmåner som förut, nemi. att vara
löpande och lika executiv; men ett stort antal bedrägerier,
infamier och procenteriåtgärder förekommas eller blifva åtminstone
i hög grad försvårade. Jag har af en gammal,
vördnadsvärd ledamot af detta Stund, hvilken nu är Underståthållare
i hufvudstaden, hört händelser, passerade vid
denna stads SlottsCancelli, hvilka mägtigt inverkat på min
öfvertygelse i detta fall. Löpande skuldsedlar, hvilka varit
stulna, hafva, sedan de i oden Ulga tidningar blifvit efterlysta,
framkommit till domsätet genom domstolens executionsbetjenter,
och rätter ägare varit undandold, utan möjlighet
att honom framdraga. Man har moraliskt varit förvissad
om hvem som varit tjufveri eller bedragaren, utan rättighet
af lagen att få honom framkallad. Det har handt, att
en och samma execulionsbetjent, såsom framstående ägaye
af en mängd procenlerisedlar, på gäldstugan samtidigt hållit
arresterade mångå offer för sin grymhet, utan att alla
dessa olyckliga ens ägt tillgång att veta namnet på den
egentliga fordringsägaren, hvilken visserligen skulle varit mera
mensklig än de, som döfvat ali medlidsamhetskänsla med
det yrke att låna sig till redskap åt alla slags fordringsägare,
och som förtjena mest, i samma mån de äro grymmast.
Äro affärsmannens eller capitalistens transactioner ej varthederliga,
kupna de ju gerna framstå i ljuset? Äro de åter
vanhederliga, så är det samhällsmagternas pligt att bereda
lätthet för deras nfslöjande.
Om remiss häraf till LagUtsk. anhåller jag vördsamt.
Dessa 8 motioner lades på bordet.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den i Mars 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., anförde skriftligen
:
Vid Riksdagen år 18 r 8 och äfven vid alla efterföljande
Riksmöten hafva R. St. behagat förunna JernCont, disconträltighet
i Banken till ett belopp af 600,000 R:dr B:co, ernof
erläggande af 3 proc. årlig ränta och iakttagande af yissa
särskildt föreskrifna vilkor.
Detta creditiv är onekligen af mycken nytta för bruksrörelsen,
i anseende lill såväl de ökade lånebiträden bruksägare
derigenom erhålla, som ock den tillgång på medel lill
86
Den i Mars e. ra.
gagneliga rön och försök, hvilken genom räntevinsten uppkommer.
R. St. hafva jemväl sjelfva insett och erkänt, såsom deras
beslut af år 18x8 utvisar, att JernCont. allt sedan dess
inrättande väsendtligen och med framgång verkat till jernhandteringens
förkofran, och att, i den mån medlen till verksamhet
för denna inrättning utvidgas, den största nytta för
ifrågavarande hufvudnäring är att förvänta. Af sådana skäl
hemställer och anhåller jag vördsamligen, det R. St. än
vidare och intill nästa Riksmöte må bevilja JernCont. disconträttighet
i Banken till förenämnde belopp.
Efter mitt omdöme har BruksSocieteten för närvarande
ett ökadt behof af berörde förmån, då conjuncturen onekligen
är mindre fördelaktig för jernets afsättning, och då,
i anseende till jernproduetionens stigande och förbättrande
utomlands, alla möjliga tillgångar erfordras för att här,
ej allenast till enskild nytta, utan äfven till Statens gagn
och bästa, upprätthålla denna för fosterlandet vigtiga handtering.
Lades på bordet.
Hr Stuart, Fredr. Christopher, uppläste följande
3:ne memorial:
i:o Vid sisth Riksdag föreslogo R. St. hos K. M. uti
und. skrifvelse af d. 11 Jan. i83o, att 5 §. i 17 Cap. ÄrfdaB:n
tillika med K. Förordn. d. 19 Aug. 1762 måtte uppliäfvas,
samt 4 §• i samma Cap. och Balk ändras till följande
lydelse:
"Ali aflingejord och ärfda eller förvärfda lösören å landet,
så ock allt gods i staden, ärfdt eller förvärfdt, nordligt
eller orörligt, må man bortgifva eller testamentera till
”hvem man vill, skyld eller oskyld, barn eller andra arfvingar.
Dock ther omyndiga barn äro, som icke äga nådgot
till föda och uppfostran; tå skall them först, efter stånd
”och värde, så mycket lemnäs, som domaren skäligt pröf”var,
till thess the sig sjelfva nära kunna.”
Uti härå meddeladt Nåd. svar af d. t3 Mars i83o förklarade
K. M., att ehuru skäl syntes förekomma för utsträckning
af testamentsrättigheten i stad, hade K. M. likväl funnit
emot berörde förslag de anmärkningar äga rum, att, derest
hela 5 §. i 17 Cap. ÄrfdaB:n skulle upphäfvas, den i berörde
lagrum arfvingar medgifna rättighet att till sig lösa
borttestamenteradt hus, tomt, gård och jord i staden, således
komme att upphöra, under det bördsrätt till försåld dylik
egendom ännu qvarstode, samt att, då, enligt den föreslagna
förändrade lydelsen af 4 §■ i nämnde Cap., man ägde
att bortgifva eller testamentera allt gods i staden, ärfdt
eller förvärfdt, rörligt eller orörligt, deraf rätteligen borde
följa, att stadgandet i 8 Cap. 3 §. JordaBtn, det man endast
äger bortgifva sjettedelcn af jord, hus eller tomt i sta
-
Den i Mars e. ni.
87
den, ehvad det vöre ärfdt eller afladt, lomme att upphäfvas,
hvarom likväl fiirslaget icke något innehölle; hvadan
K. M., då dessa förhållanden vore stridande emot den enhet
i lagstiftningen, som med det ifrågavarande förslaget åsyftades,
ansåge sig icke kunna detsamma antaga.
I stället att här upprepa de skäl, hvarpå Ständerna
grundade sitt ofvanberörde förslag, täger jag mig friheten
hänvisa till den rind. skrifvelsen i ämnet. Den ådagalägger
fullkomligen att, efter nuvarande förhållanden, någon giltig
anledning icke gifves till den i lagen stadgade inskränkning
i dispositionsrätten öfver egendom i städerna. En ändring
deruti har länge varit påyrkad och framställning derom flera
gånger gjord hos 11. St. Af hvad K. M. i förberörde
måtto täckts i Nåd. yttra, tror jag mig ock kunna draga
den slutföljd, att ofvannämnde förslag skulle vinna K.
M:s Nåd. bifall, såvida, i sammanhang dermed, anmälan
skedde om upphäfvande af 3 5-8 Cap. JordaBtn, i fråga oin
rättigheten alt bortgifva fast. egendom i stad, samt af bördsrätten
till försåld sådan egendom. Att samtliga dessa ämnen
hafva förvandtskap med hvarandra, och att ändring i lagens
ltud i det ena fallet icke bör ske utan i förening med
en motsvarande i det andra, är utom all fråga. Också tala
de motiver, 11. St. framställt för deras meranämnde förslag,
jemväl för en dermed öfverensstämmande ändring i de delar
af vår allmänna Lag, som härmed hafva gemenskap och
hvarpå K. AL behagat fästa Ständernas uppmärksamhet; och
anser jag mig allenast behöfva åberopa dem, då jag nu går
att vördsamligen hemställa, det It. St. ville, jemte anmälande
å nyo hos K. Al. af deras ofvanomförmälda underd. skrifvelse
med deri intagna lagförslag, hos K. M. i und. föreslå,
att 3 §. 8 Cap. Jordali:n måtte helt och hållet upphäfvas,
samt att stadgandet i 1 och 7 §§• af 5 Cap. nyssnämnde Balk,
rörande bördsroans rätt att lösa fast egendom i stad, linge
ur samma §§. alldeles uteslutas.
2:0 Då erfarenheten visat, att gäldenärer, genom diktade
köpeafhandlingar om deras egendom, undandragit densamma
utmätning för ostridiga och fastställda skulder, hvarigenom
flera olägenheter uppkomma för fordringsägare vid
utsökandet af deras rätt, funno B:s sist församlade St. sig
böra till K. M. i und. öfverlemna ett förslag till förändrad
redaction af 7 Cap. 3 §. UtsökningsB:n, hvarigenom nämnde
missbruk ansågs kunna förekommas. Men som K. M.,
vid anställd granskning af samina förslag, fann åtskilliga anmärkningar
deremot framställa sig, förklarade K. M., uti
Nåd. svar af d. 1 Mars i83o, att förslaget icke kunde i Nåd.
antagas. Om detta ämnes å nyo upptagande af R. St. får
jag nu vördsamligen hemställa, och föreslår dervid, att LagUtsk.
måtte, i öfverensstämmelse med de grunder K. M. i
Den i Mars c. m.
Dess ofvanberörde svar *) i Nåd. antydt, utarbeta ett nytt
förslag till förändrad redaction i förenämnde hänseende af
ofvanberörde Iag-§. och dermed till R. St. inkomma.
3:o Ibland de Rikets sistförsamlade St:s underd. skrifvelser
i lagfrågor, hvilka K. M., i anseende till Riksdagens
kort derefter inträffade slut, icke medhann att i grundlagsenlig
ordning i Nåd. besvara, var Ständernas lind. skrifvelse
af d. i Mars i83o, med förslag till ändring i K. Förordn.
d. 24 Aug. 1813 emot fylleri och dryckenskap. På det att
nämnde väl grundade förslag måtte komma att såsom allmän
lag antagas, får jag vördsamligen föreslå, det R. St. ville
å nyo öfverlemna detsamma till K. M:s Nåd. sanction; hemställande
jag likväl härvid, om icke R. St. skulle finna anledning
att, såsom närmare motsvarande progressionen af
ansvaret för de föregående fylleriförseelserna och i öfverensstämmelse
med de grunder Rikets sist församlade St. anfört
för omförmälde förslag, nedsätta ansvaret för den, som
5:te gången betrades med fylleri, ifrån ett halft års arbete
å arbetsinrättning eller cerrectionshus till 3 månaders dylikt
arbete.
Dessa 3:ne memorial lades på bordet.
Hr af Grubbens, Nils Wilh., uppläste följande:
Redan vid förlidne Riksdag sökte jag erhålla något stadgande
till förekommande af missbruk vid bysättningar; men
jag var då ej så lycklig att något i denna sak kunna uträtta.
Trogen min föresats och stadgad i mitt omdöme,
nödgas jag åter med denna motion öka R. St:s göromål.
Missbruken vid bysättningarna har jag med några exempel
visat uti den motion, jag vid förra Riksdagen afgaf, och
skulle nu än ytterligare kunna öka denna uppsats; men hvartill
tjenar det? Jag får endast hänvisa till min förra motion,
som finnes tryckt uti R. o. Ad:s protocoil.
Jag hade önskat att denna gång kunna uppgifva nugot
bättre förslag till förekommande af dessa missbruk och tili
lindrande af de bysattes öde; men svårligen låter detta sig
göra annorlunda än
1:0 att ingen bysättning må få äga rum för mindre stimma
än 100 R:dr B:co, och
2:0 att 16 sk. B:co om dagen aftjenas på skulden, samt att
underhållet måtte förhöjas till 8 sk. B:co otti dagen.
Pörhållandet med bysättningar är lika med brännvinssupandet.
Gör bysättningen dyr och få personer skola då blifva
derigenom olyckliga och uturståndsatta att med arbete
sö
*)
Intaget under Nfo g5 i i:sta Sami. 3 Band. af Bihangct till
RiksSt. Protocoil vid sista Riksdag.
Den i Mars e. m.
»9
söka afbetala sin skuld, då deremot nu den ringa kostnaden
och lättheten att få en person på gäldstugan fyller alla rummen,
sorn knappast äro tillräckliga, fastän förlidne år en
egendom, belägen invid det förra gäldstuguhäktet här i staden,
inköptes och inreddes till bysättningshäkte. Då detta
ämne nu tredje Riksdagen kommer under öfverläggning, och
bär alldeles icke är fråga om bysättningars upphörande, af
de skäl som jag i slutet af motionen skall angifva, utan endast
oin missbruks förekommande och att fordringsägares anspråk
ej måtte alldeles förkrossa den förut nog olyckliga
gäldenären, får jag vördsammast anhålla: att om LagTJtsk.
(till hvilket jag anhåller, att denna min motion måtte
blifva remitterad), icke skulle finna mitt förslag
vara lämpligt, något annat måtte af Utsk. föreslås,
på det något måtte göras för de olyckliga, nästan
för lifstid inspärrade personerna, äfvensom att något stadgande
måtte vidtagas, att de minst en gång i veckan må få
några timmars utgång, på det ej skörbjugg slutligen drager
dem i grafven. Jag får tillägga, att som jag i 18 år varit
läkare vid gäldstuguhäktet här i staden, har jag äfven baft
tillfälle se det barbariska och omoraliska af denna anstalt.
De liesta ynglingar, med någon physisk och moralisk
styrka ditkomna, komma förderfvade till själ och kropp derifrån,
och andra, mera vana vid olyckor, förslösa sin tid
endast i lättja och oordentligt lefverne. De ynglingar, sorn
en gång blifvit bysätta, anse sitt medborgerliga värde så
förspildt, att de ej mera tänka på detsamma; den gifna följden
af delta raisonnement blir slutligen den yttersta moraliska
förslappning och i sista instantien ett fall i sedeförderfvets
afgrund, hvarifrån ingen mensklig magt förmår uppdraga
dem; de blifva för samhället alltid förlorade menniskor.
Och nu till slut ett ord om de skäl, som förmå mig
att, i stället för en radicalcur, blott föreslå palliativer. Min
bestämda öfvertygelse är, att bysättningstvånget är ovärdigt
ett frisinnadt, upphöjdt och civiliseradt folk, med ett ord,
att det är ovärdigt Sverige. Det är barbariskt till sitt ursprung,
det är grymt och obilligt i sin utöfning. Den ena
menniskan kan icke köpa eller sälja den andra; vi äro ailä
födda fria. Den gäldbunden, som med creditorns goda minne
och samtycke fått göra sin skuld, straffas hårdare än den
brottsling, som emot min vilja beröfvar mig min egendom.
Den sednare straffar Staten, och jag har icke en röst vid hans
dom; den förre straffar creditorn sjelf, och Staten kan icke
hindra honom att göra hans straff evigt! — Men om detta
ämne är så mycket sagdt, att hvar och eri, som vill höra,
också längesedan hört det; och just i denna bristande vilja
att höra ligger orsaken till den rnodification, min motion
innehåller.
Lades på bordet.
3 H. 12
9°
Den i Mars e. m.
Hr af Grubbens: Den motion, som jag nu går att
väcka, kan anses för tidig, då frågan om Landtm:s-soire'ernas
bekostande af allmänna medel ännu icke är slutligen afgjord;
men som motionstiden i dag tilländalöper, ser jag mig
nödsakad att nu väcka den.
Hvarefter Hr af Grubbens uppläste följande: Då R.
o. Ad. förlidne Riksdag afsade sig den klubb, som då för dess
räkning var anordnad, men deremot ansåg de s. k. Landtm:ssoire'erna
böra bibehållas, såsom del enda Ståndet värdiga
sammankomstrum, och då Rikets första Stånd åtminstone på
något vis bör representera samt Landtm:sklubben numera
blifver det enda ställe, hvarest Ståndets ledamöter kunna få
tillfälle råkas och samtala med dess älskade Landtmarskalk
(för att icke behöfva besvära honom hemma med uppvaktningar);
får jag ödmjukast föreslå, att, i händelse StatsUtsk:s
återremitterade betänkande, i hvad som rörer klubbarna, skulle
uti samma skick återkomma och af Högh Ståndet bifallas,
Högh Ståndet sjelft måtte bestå kostnaden för dessa soiréer,
på det de under Riksdagens lopp må på samma sätt
som hittills fortfara. Jag har förskaffat mig bifogade uppgift
på kostnaden för en månad, och utgör den 1028 R:dr
3i sk. 10 r:st. B:co; men då tillsammans 1029 personer dessa
3o dagar souperat utom dem, som endast druckit the,
torde t R:dr B:co för hvarje person ej kunna anses vara för
mycket. På det ej någon brist måtte uppstå, i händelse
flera af R. o. Ad:s ledamöter qvarstadnade vid soupeerna,
hemställer jag: att hvar och en af Ståndets ledamöter, som
uttagit poliet, må, så länge lian densamma innehar, månadtligen
erlägga 3 R:dr B:co, hvilka medel jag hoppas Ridd.-  Kamereraren benäget torde uppbära, för att efter behof och
anordning utgifva för soireTrna.
Skulle Högh Ståndet icke vilja ingå på delta project,
får jag ödmjukast föreslå: att hvarje ledamot månadtligen
erlägger 1 R:dr B;co, och att de, som vilja soupera, .erlägga
1 R:dr Riksgts. vid soupe'en, då i alla fall soire'erna kunna
bibehållas såsom hittills. Skulle detta oaktadt någon blist
uppstå, torde de hyresmedel, sorn R. o. Ad. äro berättigade
att, i likhet med de andra Stånden, månadtligen erhålla,
och om hvilka medels utbekommande jag äfven, för detta
ändamåls fortgångs skuld, får ödmjukast anhålla, kunna
blifva tillräckliga till denna brists betäckande.
Om remiss till Ridd.Utsk. af denna min motion får jag
ödmjukast anhålla. »
Förteckning på kostnader vid Landtm;S-soiréenför en
månad eller 3o dygn.
Till soupeerna:
D. 1. 3o couverter, å 29 sk. turist. 18: 16. —
i3 boul. vin, å 32 sk. . . . 8: 32. —
Transport 27: — —-
Den i Mars e. m.
Transport 27: — —
12 d:o dricka, å 2 sk. 8 r;st. — 32. —
2 d:o fransk cognac, å 2 R:dr 2: — •—
4 lod tlie, å 8 sk — 32. —
3 & socker, ä 18 sk. 8 i-:st. 1: 8. —
The'skorpor — 12. —
Grädda — 16. —
d. 2. 23 couverter, n bout. vin, 10 d:o dric
ka,
1 d:o cognac, 5 Jod the’, 4 12 socker,
skorpor och grädda
d. 3. 36 couverter, 12 bout. vin, 10 d:o dricka,
1 d:o cognac, 4 I°d tlie', 4i U socker, skorpor
och grädda
d. 4- 4° couverter, 12 bout. vin, 12 d:o dric
ka,
1 d:o cognac, 5 Jod tlie', 5 U socker,
skorpor och grädda
d. 5. 25 couverter, 10 bout. vin, 12 d:o dric
ka,
1 d:o cognac, 4 l°d the', 41 12 socker,
skorpor och grädda
d. 6. 5o couverter, 16 bout. vin, 16 d:o dricka,
ii d:o cognac, 8 lod the', 5 U socker, skorpor
och grädda
d.7. 45 couverter, io bout. vin, 12 d:o dricka,
I d:o cognac, 5 lod tlie', 4J 12 socker, skorpor
och grädda
d. 8. 4t couverter,. 15 bout. vin, 12 d:o dricka,
1 d:o cognac, 5 lod tlie', 4 §12 socker, skorpor
och grädda
d. 9. 3i couverter, 11 bout. vin, 10 d:o dricka,
| d:o cognac, 4 lod the', 3f U socker, skorpor
och grädda
d. xo. 52 couverter, 17 bout. vin, 12 d:o dricka,
1 d:o cognac, 6 lod the', 5 S socker, skorpor
och grädda
d. ti. 43 couverter, i4 bout. vin, 12 d:o dricka,
1 d:o cognac, 5 lod the', 4 12 socker, skorpor
och grädda
•
d. 12. 37 couverter, i4 bout. vin, 12 d:o dricka,
1 d:o cognac, 5 lod the', 4® socker, skorpor
och grädda
*
d. i3. 20 couverter, 5j bout. vin, 8 d:o dricka,
5 d:o cognac, 3 lod the', 2 U socker, skorpor
och grädda
•
d. 14. 32 couverter, 10 bout. vin, 8 d:o dricka,
i d:o cognac, 4 l°d the', 412 socker, skorpor
och grädda
•
d. i5. 4° couverter, i4bout. vin, 12 d:o dricka,
1 d:o cognac, 5 lod the', 4§ U socker, skorpor
och grädda *. .
Transport
3i
3i: 4. —
26i 44. —
35: 26. 8
38: 22. 8.
27: 29. —
49: 8. —
43: 12. —
4o: 42. 4
3o: 37. 4
49: 14. 8
4i: 12. —
37: 32. —
18: 45* 2.
3i: 22. 8
3g: 29. 4
542: 45. 10
92 Den i Mari e. m.
Transport 542: 42. 10.
d. 16. 29 couverter, 11 boul. vin, 8 d:o dricka,
|d:o cognac, 4 lod the, 3| & socker, skorpor
och grädda 29: 21. 4.
d. 17. 4° couverter, i5 bout. vin, 10 d:o dricka,
1 d:o cognac, 5 lod the', 4| U socker, skorpor
och grädda 4o: 8. —
d. 18. 36 couverter, i4 bout. vin, 10 d:o dricka,
1 d:o cognac, 4 lod the', 4 U socker, skorpor
och grädda  36: 33. 4.
d. 19. 87 couverter, 13 bout. vin, 10 d:o dricka,
1 d:o cognac, 4 lod the', 4$ socker, skorpor
och grädda 36: 3o. —•
d. 20. 57 couverter, 18 bout. vin, 12 d:o dricka,
1 d:o cognac, 4 lod the', 4| g socker, skorpor
och grädda 52: 18. —
d.2I. 28 couverter, i2bout.vin, 10 d:o dricka,
1 d:o cognac, 4 lod the', 4 U socker, skorpor
och grädda 3o: 22. 8.
d. 22. 20 couverter, 2 bout. vin, 4 d:o dricka,
2 lod the', 1 U socker, skorpor och grädda i4: 35.10.
d. 23. 24 couverter, 10 bout. vin, 1 o d:o dricka,
1 d:o cognac, 4 lod the', 3 U socker, skorpor
och grädda
26: l4- 8.
d. 24. 5o couverter, 16 bout. vin, 16 d:o dricka,
i|d:o cognac, 8 lod the', 5& socker, skorpor
och grädda
49* 8. —
d. 25. 3i couverter, 11 bout. vin, 10 d:o dricka,
|d:o cognac, 4 lod the', 3J® socker, skorpor
och grädda 3o: 37. 4-
d. 26. 20 couverter, 5i bout. vin, 8 d:o dricka,
§ d:o cognac, 3 lod the', 2 U socker, skorpor
och grädda
. . 18: 45. 2.
d. 27. 24 couverter, 10 bout. vin, iod:o dricka,
1 d:o cognac, 4 Jod thef, 3 u socker, skorpor
och grädda 25: i4- 8.
d. 28. 25 couverter, 10 bout. vin, 12 d:o dricka,
1 d:o cognac, 4 lod the', 4f U socker, skorpor
och grädda 27: 29. —
d. 29. 23 couverter, ribout, vin, 10 d:o dricka,
1 d:o cognac, 5 lod the', 4 U socker, skorpor
och grädda 26: 44*
d. 3o. 40 couverter, i5 bout. vin, 10 d:o dricka,
1 d:o cognac, 5 lod the', 4§ & socker, skorpor
och grädda 4o; 8. —■
Summa B:co R:dr 1028: 3i. 10.
Hr af Grubbens tilläde muntligen: I anledning af
den fsednare punkten af denna motion, nemi. klubbhyresmedlens
månadtliga utbekommande i likhet med hvad uti
Den i Mars e. m.
93
hyra för PresteSt:s klubb utgår, anhåller jag att, i händelse
StatsUtskrs nu återremitterade betänkande i samina
skick återkommer och bifalles, en anmälan härom må till
StatsUtsk. afgifvas.
Denna Hr af Grubbens motion lades på bordet.
Frih. Cederström, And., uppläste följande: Då hufvudändamålet
med en strafflag måste vara att afskräcka från
brotts begående, skulle det synas, som den 1813 utfärdade
författning emot dryckenskap ej vore alldeles ändamålsenlig
i hvad den rörer penningeböter och stockstraff.
De förra innebära ett lika så orättvist som olämpligt
bestraffningssätt. Det sednare, eller stockstraffet, tillhör en
forntid, som var insvept i Catholicismens mörker; och jag
förmodar det vara stridande såväl emot den upplystare tidsandan
sorn ett sannt rättsbegrepp att detsamma längre bibehålla.
Penningeböter i allmänhet äro en alltför olämplig bestraffningsgrund,
och i förevarande fall äro de det isynnerhet.
Den rike drinkaren slipper, i proportion till sina tillgångar
för intet; då deremot den fattige får, till kanske
eget och de sinas förderf, lemna från sig sista skarfven.
Stockstraffet är måhända ändå otjenligare; ty hos den, som
undergår detsamma, blir verkan oftast skamlöshet och liknöjdhet
för bättre intryck; hos åskådaren verkar det blott
medlidande.
Jag tror derföre, att andra straffbestämmelser äro af
behofvet påkallade; och, ehuru jag ej tilltror mig att kunna
föreslå de ändamålsenligaste, vill jag dock bjuda till att
framställa ett i min tanka mera verksamt och tjenligt bestraffningssätt,
och föreslår altså: att den, som första
gången bevisligen beträdes vara drucken, bör slippa med
åtvarning af Kyrkorådet; den som andra resan beträdes
med dryckenskap, åtyarnas af Pastor vid allmän utlyst sockenstämma
och i församlingens närvaro; den der tredje
resan kommer åter, skall å helgedag, sedan Gudstjensten
blifvit slutad och innan församlingen gått ur kyrkan, af Pastor
strängligen förmanas, och följden af ett itereradt begående
varda den brottslige föreställd; och bör det i alla
dessa fall åligga Kyrkorådet att dylika mål upptaga, ransaka
och afdöma; den som fjerde resan varder förvunnen
att hafva varit drucken, tilltalas vid allmän domstol,
och varde förklarad ovärdig att bekläda någon syssla och
befattning, som innefattar allmänt förtroende; den som ej
rättar sig häraf, utan flera resor varder tilltalad och öfverbevist
om dryckenskap, anses incorrigibel, och varde insatt
å tukthus eller arbetsinrättning på längre eller kortare tid,
efter domstolens bepröfvande. Är den sakfällde adelsman,
varde han sitt. adelskap förlustig.
Varder någon förvunnen att i kyrka, inför domstol o.
s. v., under dryckenskap hafva föröfvat oljud, eller annars
94
Den i Mars e. m.
förorsakat allmän förargelse, straffes enligt för dessa fall
nu gällande Jagar oell författningar.
Om remiss af denna motion till LagUtsk. anhålles ödmjukast.
Lades på bordet.
Frih. Sparre, Sixten, anförde skriftligen: Då R. St.
vid sista Riksdag beviljade ett anslag af 60,000 R:dr årligen
till Undervisningsverken, gjordes af Ständerna det förbehåll,
att 18,000 R:dr deraf skulle fördelas på Universiteten och
Tilläropningsskolorna, utan afseende derå, till hvilken hufvudtitel
dessa sednare hörde. Att genom detta förbehåll
Ständerna velat ihågkomma Krigsacademien vid Carlberg,
inhemtas tydligen af SlatsUtskrs betänkande öfver denna fråga
och af de discussioner, som slutligen föranledde frågans
afgörande uti förstärkta StatsUtsk.
Emedlertid har dock vid fördelningen af dessa i3,ooo
R:dr, förmodligen i anseende till anslagets otillräcklighet,
Krigsacademien blifvit förbigången.
Lectorssyslorna vid detta läroverk äro dock vida trägnare,
än samma beställningar vid Gymnasierna. Organisationen
af Krigsacademien, såsom undervisningsverk, gör hvarje
inkomst för läraren genom enskild undervisning ej allenast
otillåten, utan nästan omöjlig. Lefnadsomkostnaderna utmed
hufvudstaden äro drygare än uti densamma, och ännu drygare,
än i någon annan stad uti Riket.
Från Lectorerna vid Carlberg hafva goda läroböcker
blifvit till de öfriga läroverken kringspridda, undervisningsmethoden
förbättrad och ett allmännare och liflligare interesse
för den offentliga undervisningens förbättrande väckt
och underhållet.
Tillåter dem deras aflöning att, alldeles ostörda af alla
andra befattningar, egna hela deras verksamhet åt ett enda
båll, så vore visserligen ännu mera att af dem vänta; mea
600 R:dr årligen är för litet arfvode för sådana mÖdor och
uppoffringar, som här äro i fråga.
UppfostringsCommitte'en har föreslagit en förhöjning i
lön af 400 ,R:dr årligen för hvarje af de fern Lectorerna vid
Krigsacademien; och jag yrkar nu, att deras löner må på
stat uppföras och till Lectorerna utgå med 1000 R:dr årligen,
hvarigenom hela tillökningen på de fem Lectorslönerna
uppgår till 2000 R:dr.
Om remiss till StatsUtsk. anhålles.
Lades på bordet.
Frih. Foc k , B, Wi 1 h,, uppläste följande 2:ne anföranden:
j;o En lagbestämmelse, som icke uppfyller sitt syftemål,
har öfverlefvat sig sjelf och är mogen till förändring;
så förhåller det sig med lagens stadgande om ansvar för
skogsåverkan. Det är en allmän klagan, ätt skogsägare lida
Den i Mars e. m.
95
länbara förluster genom tillgrepp af dessa effecter. Lagen
gifver derempt intet värn, emedan de obetydliga böterna, i
de få fall åverkan kan öfverbevisas, äro ett intet, jemnförda
med hans fördel af gerningen. Skogarnas ökade värde,
snart utgörande en bland jordbrukaren^ peli isynnerhet bruksägarens
förnämsta fördelar, gör det ännu mera nödvändigt
för lagstiftningen att taga den i hägn emot en våldsverkan,
som i djerfhet öfverträlFar allt hvad man kan föreställa sig.
Den fordna föreställningen om skogseffecternas obetydliga
värde har nu mäst vika för erfarenhetens vitsord, således
böra tillgrepp af skogseffecter utöfver 10 d:r Stmls värde,
anses och strafFas såsom stöld, ej mindre än alla andra så
beskaffade tillgrepp. Vill man då ändtligen låta det fordna
ansvaret för skogsåverkan, till mindre värde än io d:r, förblifva
såsom det är, så må detta så vara. Här kommer då
i fråga den considerntion, som någon gång må vara en mildringsgrund,
att en fattig,backstugesittare, hvilken med åverkadt
vindfälle uppvärmer sin koja under sträng köld, väl
icke bör vidkännas för hård bestraffning,; och af sådan anledning
må en jemnkning af det i nya lagförslaget intagna
strängare ansvar af fyrdubbla böter för mindre åverkan skäligen
kunna ske. Vid en tidpunkt, då man med så mycket
skäl ifrar för en förbättrad skogshushållning, anser jag således
den lagförändring vara högeligen nyttig och nödig; att
all skogsåverkan, som öfverstiger 10 d:r stmls värde, hillver
i allo såsom stöld bestraffad, hvarmedelst ock det allmänt
vigtiga syftemålet att i opinionen erhålla någon motvigt
mot den stegrade retelsen för skogsåverkan säkrast beredes;
och utan att blifva vidlyftig med nppgifvande af de
många både eéconomiska och juridiska skäl, Sorn likstämmigt
tala för detta förslag, får jag vördnadsfullt öfverlemna
detsamma till IL Sirs ompröfvande, samt anhåller om
remiss till vederbörligt Utskott.
2:0 Då det icke kan vara öfverensstämmande med R.
St:s åsjgter, att tjenstemän inom Landsstaterna skola vara så
vanlottade genom inskränkta löner, att de icke förmå, så-‘
som sig bör, fullgöra deras åligganden, utan oftast nödgas
genom biförtjenst sig lifnära, hvarigenom det allmännas rätt
lider; anser jag mig böra i anseende till dem, hvilkas ställning
är mig isynnerhet nära bekant, väcka den motion: alt
JL St. hos K. M. måtte i und. anhålla att vid denna Riksdag
undfå del af de förslag till lönereglering, som för Landsstaterna
blifvit uppgjorda, för att åtminstone söka afhjelpa,
hvad som af behofvet för närvarande är mest påkalladt, emedan
löneregleringsfrågan i sin helhet för alla Rikets civila
tjenstemän icke lärer hinna uppgöras förrän till nästa Riksdag.
Jag anhåller vördsamt, att denna min väckta motion
måtte få communiceras med de Öfriga resp. RiksStånden.
Dessa 2:ne anföranden lades på bordet.
Den i Mars e. m.
Frih. Cederström, Jac.: Under förutsättning, alt R.
St., vid detta Riksmöte bifalla K. M:s Nåd. Propos. 0111 realisationen,
anser jag mig böra fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på de följder, som möjligen derigenom kunna uppkomma.
Det är möjligt, att farhågor uppstå, att sedelmyntet
således strömmar tiil Banken och att silfret några månader
innehålles af dem, sorn invexla! det. Deraf kan den följd
uppkomma, att åtskilliga skattskyldiga icke vid uppbörden
kunna erlägga sina utskylder med mynt, äfvensom att enskilda,
hvilkas skulder blifvit uppsagda, icke kunna betala
dem med mynt. Det är således angeläget att uttänka en
lagstiftning, som kan undanrödja de vådor, hvilka deraf
blefve en följd. De skattskyldiga må derföre i sådant fall
få afbörda sina kronoutskylder i natura-persedlar efter föregående
årets markegång. Samma förmån bör beviljas de
medborgare, hvilkas skulder till enskilda blifva uppsagda.
De böra få betala dessa skulder i natura-persedlar efter föregående
årets markegång, med iakttagande af de vilkor för
uppsägning och forsling, som enligt författningarna äro gällande
för Kronans indelta räntor, så att uppsägning till sådan
lefverering sker på lika lång uppsägningstid. Det är
^tvifvelaktigt, att sedan utvexlingen någon tid fortgått, myntet
skall återkomma i rörelsen; men, innan sådant inträffar,
bör man vara betänkt på att förekomma de vådor, som äro
möjliga. Farhågan på ena sidan och vinningslystnaden pä
den andra kunna eljest åstadkomma följder, som hvarken
Konung eller Ständer kunnat ana. Jag anhåller, att det nu
af mig gjorda förslag till lag remitteras till LagUtsk., och att
det hos Ständerna må få förekomma i sammanhang med realisationsfrågan.
Lades pia bordet.
Frih. Alströmer, Jonas, hade inlemnat följande:
Nyligen hunnen den ålder, som lemnar mig rätt att
inom dessa murar höja en röst, begagnar jag denna rätt för
att vördsamt framställa en reclaination pä R. St:s rättvisa,
som jag hoppas icke skall mig förtänkas.
Sjelf afkomling af framlidne CommerceRådet Jonas Alströmer,
tillkommer icke mig att här påminna om de ansenliga
uppoffringar och de i deconomiskt afseende stora förfjenster,
som hans samtid hos honom erkände. Såsom, snart
sagd t, upphofsman af Sveriges fabriksväsende, lefver hans
minne och hans förtjenst ännu i fäderneslandets ceconomiska
häfder, och med en djup tacksamhet påminna sig ännu hans
ättlingar de stora vedermälen af hans samtids aktning, som
han skördade. Såsom dertill hörande får jag vördsamt åberopa
R. St:s vid 1727 års Biksdag gjorda donation till honom
och hans efterkommande af Höjentorps Kungsgård under
qrrende, hvarom contractet, utfardadt d. 6 Maj 1735,
uti
Dea i Mars c. m.
97
uti ii §. stadgade, att lian och hans efterkommande
skulle i evärdeliga tider arrendet roligen och
odrefne bibehålla. 8$. samma contract har följande lydelse:
”Allt hvad Consnlen, dess arfvingar eller rättsinnehafvare
med deras egen flit och kostnad denna Kungsgården
med dess tillhörigheter uti bättre eultur uppbringa kunna,
samt till stö'rre profit och fördel än härtills, sådant allt
komme honom eller dem sjelf tillgodo, utan att någonsin
derföre uti arrendesumman förhöjning skall fordras.” Denna
donation Lief, uppå R. St:s derom gjorda anhållan, af
K. M. genom Res. af d. 27 Oct. 1756 ytterligare bekräftad,
då han, Jonas Alströmer, och hans efterkommande befrias
från alla husesyner, på den grund, att de, som orden lyda,
i deras besittning ägde samma säkerhet sorn en skatterätts
innehafvare. I den allmänna indragning af Kungsgårdar,
som år 1765 ägde rum, blef väl Höjentorp, genom
misstag, likaledes till Kronan indraget; men detta misstag
rättades snart, dä, äfvenledes i anledning af R. St:s nnd.
skrifvelse, K. M. genom Res. af d. 6 Febr. 1770 förklarade
Alströmcrska familjen berättigad att tillgodonjuta sitt contract,
sorn borde bestå sådant det varit före 1765. Derefter
har under d. 21 Jan. 1782 K. Gustaf III genom allmän
författning förklarat, att perpetuella arrenden å Kungsgårdar
icke kunde medgifvas, såsom stridande emot Sveriges
lag, Kronans urgamla rätt och naturen af en inabalienabel
egendom; och på grund af denna författning har f. d. K.
Gustaf Adolph under d. 17 Mars 1807 afhändt Alströmerska
familjen dess evärdliga besittningsrätt, och inskränkt arrendet
till en tid af 25 år, vid hvars, förlopp, om våren
j832, egendomen familjen också fråntogs och den belöning
således upphörde, som R. St. hade till evärdliga tider
utsträckt.
Då man nu besinnar, att R. St. otvifvelaktigt voro berättigade
att belöningen förunna, hvilket äfven blifvit af dem
högtidligen kungjordt genom 77 §. af 1809 års Reg:sform,
samt att någon rätt för K. Gustaf lil och hans Son aldrig
funnits att uti berörde Ständers disposition göra ändring
aunorlunda, än i missbruket af en sjelftagen Konungamagt;
så torde den reclamation icke vara ur sin ordning, som jag
nu har den äran att inför R. St. nedlägga, då jag vördsamt
föreslår, att Höjentorps Kungsgård må till familjen återställas,
eller ock, derest sådant skulle anses mera lämpligt, att
hvad i arrende derför nu erlägges, utöfver hvad af familjen
skulle till Kronan betalas, må familjen hädanefter årligen
tillkomma.
För denna min motion, som jag med bevisande handlingar
beledsagar, anhåller jag om remiss till SlatsUtskottet.
3 II. i3
9®
Den i Mars e. m.
Bil. JV:0 1.
(Afskrift.)
ADOLPH FREDRICH, med Guds näde Sveriges, Göthes
oell Wendes Konung &c. &c. Arfvinge till Norrige, samt Hertig
till Schleswig Holstein &c. äcc. Wår ynnest och Nåd.
benägenhet, med Gud Allstnägtig, Troman, Hr Gr. och President
samt Ridd. o. C. af vare Orden, så ock KammarRåd!
Pi. St. gifva Oss i und. skrifvelse af d. 9 i denna månad vid
banden, det CommerceRådet och R. af Vår Nordstjerne Ord.
Jonas Alströmer hos dem för åtskillige andragne skäl anhållit
att blifva befriad ifrån den, medelst Nådig skrifvelse till
Eder af d. 28 Aug. 1753, honom ålagde stenhusbyggnad på
den gamle afbrände Kungsgårdstomten vid Höjentorp, sedan
han uppsatt en tjenlig caraetersbyggnnd af trä: hvarförutan
CommerceRådet i afseende på den perpetuelle besittningen,
som honom, dess arfvingar och deras rätts innehafvare af
Böjentorps Kungsgård förunnad är, anhållit, att med någon
vidare syn derå hädanefter icke besväras. Denna ansökning,
tillika med hvad J härvid andragit, berätta R. St. sig hafva
i öfvervägande tagit samt funnit, att CommerceRådet Alströmer,
enligt arrendecontractet, af R. St., vid 1737 års
Riksdag, fått tillstånd för sig, hustru, arfvingar och deras
rätts innehafvare, roligen och odrefne, förutan någon annans
intrång, evärdeligen innehafva och behålla Höjentorps Kungsgård,
med alla dess förmåner och tillhörigheter, af hvad
namn de vara måge, förnämligast till den ändan, att han
derstädes skulle anlägga ett Stamschäferi, och att för öfrigt
tjena Riket med den erfarenhet, han sig förvärfvat uti åtskillige
nyttige inrättningar, såsom Manufacturiers och Holländeriers
rätta skötsel till landtculturens förbättrande, samt
att derjemte ständigt behålla del uti Alingsås Manufacturi;
hvaremot han, uti meranämnde arrendecontracts 7 §. för Säterifriheten
sig utfäst på Kungsgårdstomten så att bygga,, att
K. M. vid tillfälle deruti kunde logera, och jemväl den öfriga
husbyggnaden, så uti man- som ladugården, med egen
bekostnad låta förrätta och framgent underhålla. Och ehuruväl,
i följe deraf, CommerceRådets skyldighet vore att, efter
den gillade dessein och ritning, af trä fullgöra en slik
byggnad på Kungsgårdstomten; dock som R. St. vid 1^34
års Riksdag funnit för godt att lemna CommerceRådet Alströmer
Kungsgårdsplatsen eller tomten, hvarå Kungsgårdshusen
slått, och derjemte förklarat Kronans lägenhet icke
vara att med byggnad derå göra någon bekostnad, men CommerceRådet,
slikt oaktadt, utom flere kostsamma byggnader,
så i man- som ladugården, ett litet stycke ifrån Kungsgärdstomten,
på en plats, som dertill skall vara tjenligare,
redan låtit uppbygga en caractersbyggnad af 2:ne våningar,
med 6 öfver- och 6 underrum, utom förstugor, så att, utom
den kostsamma Schäferibyggningen, hvarpå intet värde
ännu är uppgifvit, CommerceRådets på Höjentorp nedlagde
Den i Mars c. m.
99
byggnings- och reparationskostnad, likmätigt 17*10 års syneförrättning,
sig då redan bestigit till 3,966 d:r s:mts värde;
fördenskull och i betraktande såväl af dessa skäl och omständigheter,
som ock att R. St. med nöje funnit CommerceRådets
oförtrutna möda och flit, som han, medelst hvarjehanda
Manufacturiers och flera nyttiga inrättningars införan-
och anläggande, till Rikets sannskyldiga nytta haft
ospard, och att han således berömligen sökt uppfylla det
ändamål, hvarföre han denna Kungsgård erhållit, anse R.
St. skäligt, det må CommerceRådet Alströmer ifrån vidare
caractersbyggnad på Höjentorps Kungsgård frikallas, så län--  ge den redan uppsatta ifrån förruttnelse kan vidmagthållas,
helst den innehåller ett rum mera, än förromrörde desseinritning,
hvarförutan den förmån allmogen derigenom tillskyndas,
att de frikallas från den långa och kostsamma Kungsgårdsbrons
ä nyo uppbyggan-och vidmagthållande, och Kronans
skogar äfven vinna besparing af de 4no ekar, som, i
stöd af Walle Härads TingsRätts Utslag af d. r Febr. 1746
samt den liållne synen och uppgifne förslag, till denna brons
reparation skulle erfordras; dock hålla R. St. före, att när
förromrörde caractersbyggnad nedruttnar och förfaller, CommerceRådet
Alströmer då förpligtas, till de redan nog medtagna
Kronoskogarnes besparing, enligt contractet af meranämnde
1735 års gillade desseinritning eller någon annan,
som i framtiden beqvämligare kan inrättas, stenhusbyggnad
verkställa. Hvad sluteligen angår den af CommerceRådet
äskade befrielse ifrån husesyner på ofvannämnde Kungsgård,
i anseende dertill, att R. St., som förut anfördt är, vid
1727 års Riksdag upplåtit Kungsgården Höjentorp under perpetuelt
arrende för honom, dess hustru, arfvingar och rättsinnehafvare
till en evärdelig och rolig besittning, och han
således dervid äger enahanda säkerhet med en skatterätts innehafvare;
ty finna R. St., det husesyner å Höjentorps Kungsgård
äro mindre nödige, utan endast skulle förorsaka besvär
och kostnad, hälst det är CommerceRådets och dess anhöriges
egen angelägenhet och förmån att med husbyggnad
och gårdens skötsel så umgå, som både dess och Publici
nytta kräfver, och anhålla således, att denna Kungsgård hädanefter
ifrån husesyner och besigtningar må varda befriad.
Och som mer oftanämnde CommerceRåd bör tillgodonjuta
hvad R. St. i ofvannämnde måtto godt funnit, och Vi, i anledning
deraf, för honom Vår öppna Resolution utfärda låtit;
så gifve Vi Eder det härigenom till efterrättelse i Nåder
tillkänna. Hvarmed Vi befalle Eder Gud Allsmägtig Nådeligen,
Stockholm i Rådkammaren d. 27 Octobris 1756.
ADOLPH FREDRICH.
Carl Arnell.
Lika lydande med Originalet intyga
Sten Sture. Carl A. Trolle.
ioo
Den i Mars c. m.
Bil. N:0 2.
(Afsk ri ft.)
K. M:s och Sveriges Rikes CamarColIegii och StatsContoirs
Vi underskrefne Praesidenter med samtelige CamarRåd
och StatsCommissarier gore veterligt: Det har H. K.
M. genom Skrifvelse af d. 29 Aug. 1727 K. Gollegio och StatsCont.
i Nåd. behagat förständiga, huru som, sedan R. St. genom
deras skrifvelse af d. 4 i samma månad H. K. M. i lind.
vid handen gifvit, hvad sig några år tillbaka med den förarrenderade
Kungsgården Höjentorp i Skaraborgs Län tilldragit,
samt huru lian ändteligen, uppå K. M:s Nåd. Förklaring
oell ordres af d. 6 Nov. 1725, sedan Consuln Jonas
Alström riktigt utbetalat den panteskilling, som Assessoren
Giöthenstjerna i samma Kungsladugårds-ränta ägde, blifvit
berna!te Consul Alström, efter behörigt af K. Collegio och
StatsCont. med honom upprättad t contract under arrende
upplåten, hafva R. St. jemväl berättat, det de i öfvervägande
tagit merbemälte Consols under den då nyligen öfverståndne
Riksdagen om förberörde Kungsgård gjorde ansökning.
Och alldenstund han erbjuder sig till att tjena Riket
med den erfarenhet han sig förvärfvat uti åtskillige nyttige
verks grundliga inrättningar, såsom Manufacturiers och Länderiers
rätta skötsel till landtculturens förbättrande i många
mål, hvarmed lian redan en god begynnelse gjort* Riket jemväl
deraf lärer framdeles finna sin stora nytta och förmån;
fördenskull hålla R. St. före, det bör icke allenast Kungsgården
Höjentorp med alla de lägenheter, appertinentier och
förmåner, som derunder lyda och tillagde äro, samt uti det
för detta med Consulen Alström slutna arrendecontractet införde
finnes, utan lösen till perpetuelt arrende upplåtas honom,
dess arfvingar och rättsinnchafvare, som vilja continucra
planen till Kungsgårdens och dess ägors brukande och
Schäfer i ets vidmagthållande, som berörde Consul anlägger,
såsom ock derjemte stadigt behålla del uti Alingsås
Manufacturi, utan ock arreridesumman, som för berörde
Kungsgård årligen betalas bör, regleras efter den å Höjentorp
år 1726 förrättade skattläggningen, utan någon förhöjning,
samt Consulen Alström af samma arrende få innehål-,
la så mycket som interesset sig belöper för dess förpantningscapital
af 4,i66f d:r s:mt, så länge samma capital obetalt
är: och hvad beträffar den moderation och eftergift,
som Consulen A Iström söker på 1726 års arrendesumma, hafva
R. St. pröfvat skäligt att samma års arrendesumma må
modereras och göras lika med den perpetuella arrendesumman,
sorn för år 1727 och framgent kommer att erläggas;
anbefallandes H. K. M. Collegio och StatsCont. derhos i Nåder,
att som nödigt vara vill, att detta må vinna sin verkställighet,
det Colhm och StatsCont., om hvad härvid på
de ras försorg ankommer, behörig anstalt skola förfoga. Till
uuderdånigst följd deraf, hafva vi alltså, i kraft af detta
Den i Hars e. m.
101
öppna bref och contract, på högstbemälte K. M:s vår allernådigste
Konungs och Herres vägnar, merbenämnde Consul
Jonas Alström, dess arfvingar och rättsinnehafvare, samma
Kungsgård under perpetuelt arrende uppdraga velat, på
följande conditioner och vilkor:
1:0 Upplåtes härmed Consulen Jonas Alström, dess arfvingar
eller rättsinnehafvare under perpetuelt arrende och
dess Säteries frihet, Ilöjentorps Kungs-och Ladugård i Skaraborgs
Län, Walle Härad och Skärike Socken, jemte träoch
humlegårdarne dersammastädes med alla öfrige förmåner
och underliggande tillhörigheter i hus, skogar, åker,
äng, mulbete, torp och fiskerier, hvarunder Kungsvarpet i
58 sjöar i Walle Härad inbegripes, samt vanliga dagsverken
med hvad mera förmåner, appertinentier och lägenheter
derunder lyder och tillhörer, samt uti den deröfver
upprättade skattläggningen af d. 20 Junii 1726 och uti
dess samma år erhållna pant och arrende-contract
uppräknade och beskrifne finnas, hvilket
allt han, dess hustru, barn och arfvingar eller
rätts-innehafvare evärdeligen och allt stadigt
hafva att behålla och besitta, så länge de fullgöra
de förbindelser detta contract innehåller.
2:0 Detta arrendecontract tager sin början
ifrån år 1726 och varar i alla tider; och emot det
att Consulen Alström denna Höjentorps Kungsladugård, med
trä- och humlegård samt hvad mera dertill lyder, således
härmed upplåtes att häfda, nyttja och bruka till sin nytta
och fördel, skall han vara skyldig i arrende årligen att gifva,
nemi. för sjelfva Kungsgården och Ladugården efter 1726
och 1728 årens skattläggningar 218 d:r 22 öre s:mt, jemväl
efter 1726 års skattläggning för trä- och humlegården särskildt
60 d:r s:mt, hvartill kommer för 8o2-| årl. dagsverken efter
hosgående Häradsskrifvaren Felskougs uppgifne specification
af d. 4 Aug. 1729, som, ä 6 öre s:mt för hvart dagsverke,
gör i5o d:r i5 öre s:mt, så att hela arrendesumman årligen
blifver 42g d:r 5 öre s:mt, hvilka på följande sätt clareras,
nemi. först innehåller Consulen, dess arfvingar eller rättsinnehafvare
utaf förenämnde arrendesumma 25o d:r s:mt,
såsom årlig interesse för dess i denna Kungs- och Ladugård
ägande 4,166 d:r 21 j öre s:mts förpantningscapital, så länge
samma capital obetalt är, och det öfrige af årlige arrendesumman,
som är 179 d:r 5 öre s:mt, pramumereras i Febr.
månad hvarje år i Landtränteriet emot vederbörligt qvittence,
hvilket, der det försummas, kommer han derföre att
undergå en promt execution. Men för Säteri-frihetens såväl
som fjerdeparts-förhöjningens beräknande på den skattlagde
summan, i anseende till förvandlingen, blifver Consulen,
likmätigt R. St:s resolution, alldeles befriad.
3:o Emedan Consulen Alström de upplåtne dagsverken
till intet annat kommer att nyttja, än till gårdens nödvändiga
Den i Mars e. m.
behof, vidmagthållande oell förbättring, så åligger det Landsliöfd.
i orten igenom vederbörande Kronobetjente hand deröfver
hålla, att Consulen, dess arfvingar eller rättsinnehafvare
dem ver keli gen åtnjuter, efter förberörde
Häradssk rifva ren Felskougs lista, på sätt som
der förmält finnes. I lika måtto bör allmogen tillhållas,
att med trägårdsplanken, broar och vägar med mera,
på sätt som vanligt varit, så hädanefter som härtills fullgöra
deras skyldighet lill denna Kungsgård; och der allmogen
skulle finnas tröge de dem tillordnade dagsverken och
arbete att utgöra,'så skola Kronones Befallnings-och Länsmän
Consulen Alström, dess arfvingar och rättsinnehafvare
en promt och eftertryckelig handräkning bevisa (eljest stadne
det på deras ansvar) på det allmogen icke måge
sig ifrån deras skyldighet undandraga.
4:o Ehuru väl Consulen, när han uti ett för allt till
K. M. och Kronan årligen för gården och dess förromnämnde
tillhörigheter erlägger de föreskrifne 429 d:r 5 öre
s:mt, bör sedan vara fri och icke vidare med något annat
till Kronan belastas, af hvad namn det vara må; dock för
de contributioner, gärder, durchmarcher och dylikt, sorn
antingen äro eller på ftiksdagarne kunde blifva de forarrenderade
Kungs- och Ladugårdarne i gerhen pålagt, sådant
bör utom arrendesummans af kortande utgå, äfven som det
och på dess enskilde utgift ankommer, alla Clereciet tillständige
rättigheter, jemte hvad eljest Kungs- och Ladugården
uti kyrkobyggnad och vägrödjning med mera åligger.
5:o Skulle oförmodeligen någon landsplåga komma, såsom
krig eller pest (hvilket Gud nådeligen afvände) och sådant
denna gård äfvenväl öfverginge och träffade, skall Consulen,
dess arfvingar eller rättsinnehafvare igenom decortation
blifva godtgjord den skadan, som dem derigenom bevisligen
är tillfogad. Men för all annan påkommande skada,
medelst missväxt, boskapssjuka, såväl universel som particulair
samt andre casibus fortuitis bestås ingen decortation
på arrendet.
6:0 Consulens skyldighet skall vara alla ägor och lägenheter
väl cultivera och häfda låta och noga inseende hafva,
att icke något, hvarken af åker, äng, beteshagar, skog, holmar,
torp, mark och fiske eller annat, må dragas ifrån Kungsgården
till andre omliggande byar eller hemman, utan allt
hvad dertill lyder, samt af ålder lyd t och legat häfver, återsöka,
försvara och till gårdens nytta och inkomst nyttja och
bruka; och om någon tvist i sådant mål skulle yppas, så
måtte Consulen, dess arfvingar eller rätts innehafvare, med
den i Länet varande Landshöfd:s communication, deruti vigilera,
att berörde gård emot sina rätta märken och ägoskillnader
icke blifver något afhandt.
7:0 I anseende till Consulen Alströurs, dess arfvingars eller
rättsinnehafvares perpeluelle besittningsrätt af denne Kungs
-
Den i Mars e. ra.
lo3
gärd, och att han åtnjuter hela säterifriheten, så åtager han
sig efter utfästelse på Kungsgårdstomten] så att hygga, att
K. M. vid tillfälle deruti kan logera; kommandes lian jemväl
den öfriga husbyggnaden så uti man- som ladugården
med egen bekostnad låta förrätta och framgent underhålla.
8:0 Allt hvad Consulen, dess arfvingar eller rättsinnehafvare
med deras egen flit och kostnad denne Kungsgården
med dess tillhörigheter uti bättre cultnr uppbringa kunna,
samt till större profit och fördel än härtills, sådant allt komme
honom eller dem sjelf till godo, utan att någonsin derföre
uti arrendesumman förhöjning skall fordras.
9:0 Emedan Kungsgårdens enskilde skogar blifvit Consulen
Alström vid 1726 års husesyn tillsynte och behörigen
beskrifne; så får han emot Skogsordningen ej vidare sig af
dem betjena, än allenast till eget behof vid Kungsgården,
och enär han till Kungs- och Ladugårdens nödvändiga byggnad
belarfvar på Kronoparkerne Billingen och Klostermoen
något timmer eller virke att låta hugga, då derom likmätigt
Skogsordningen hos Landshöfd. i orten att anhålla, och
hvad dertill erfordras sig tillsyna låta.
xo:o Den vid Kungsladugården befintlige inventorii-spannmål,
som efter 1726 års husesyn befants stiga till 24.0^ skeppa
af råg, korn, blandsäd och ärter, efterlåtes Consulen att få
lösa efter den i orten nuvarande markegång, hvilka penningar
sedan komma att insättas i Landtränteriet till K. StatsCont:s
vidare disposition: varandes alla de öfrige inventariipersedlarne
tillförene förauctionerade och medlen i Landtränteriet
in lefverera de.
11:0 Såsom Consulen sig förbundit att hålla alla i detta
contract anförde punkter; så vele vi härmed på K. M:s,
vår Allernådigste Konungs, samt Kronones vägnar honom,
dess hustru, barn och arfvingar, eller dess rätts innehafvare,
försäkra, att ingen skall honom eller dem ifrån dess förpantning
och perpeluelle arrende af denna Kungs- och Ladugård
samt tillhörigheter tränga, så länge han och de gården
behörigen cultivera, samt ofvanföre accordcrade punkter,
med hvad mera han, dess barn och arfvingar samt rätts
innehafvare, efter R. St:s resolution äro tillförbundne, behörigen
fullgöra, utan få de densamma roligen och odiefne,
förutan någon annans intrång, evärdeligen innehafva
och behålla.
Till yttermera visso är detta med K. M:s och Rikets KammarCollegii
sigill samt vår egenhändiga underskrift bekräftat.
Stockholm d. 6 Maji 1735.
(L. S.) På dragande kall och embctcs vägnar
C. Feif. Otto R. Strömfelt.
Arfvid Hägerflycht. Alb. Lindecreutz. II. v. IVesterling.
Cail von Groth. J. PVulfenstjerna. P. Drufva.
C. Christophersson.
S. J. Leijonmark. L. Törne.
Den i Mars «. m.
Lika med det i K. KammarColIegii 3:dje] ProvinsCont. för»
varade contract intygar
Sten Sture. Carl A. Trolle.
Bil. N:0 3.
(Afskrift.)
Sedan Vi af infordrade uppgifter, rörande beskaffenheten
af de tili enskildes nyttjande förlänade Kungsgårdar, orsakerne
till förläningarne och de dervid föreskrifna vilkor,
inheratat, att Höjentorps Kungsgård, belägen i Eggby Socken,
Walle Härad och Skaraborgs Län, blifvit under arrende
upplåten till aflidne CornmerceRådet Jonas Alströmer
samt hans arfvingar och rättsinnehafvare, med förbindelse
att fortsätta planen till Kungsgårdens och dess ägors brukande,
att vidmagthålla det derstädes varande schäferi och
att ständigt behålla del i Alingsås manufacturverk; och Vi
i anledning deraf i Nåder anbefallt Eder att behörigen utreda,
huru sådant blifvit verkstäldt och verkställes; så håfven
J d. 4 Febr. 1804 med gemensamt underdånigt utlåtande
inkommit och tillika insändt de från vederbörande infordrade
yttranden samt öfriga till ämnet hörande handlingar;
hvarjemte, och efter det Vi i Nåder ansett en ytterl. laga
besigtning och undersökning böra anställas om Höjentorps
Kungsgårds häfd och byggnad, J, Vårt KammarColl., som
undfått Nådig befallning derom besörja, uti särskildt underd.
skrifvelse d. 6 sisth Fehr. förloppet dermed inberättat; hvilket
allt Vi Oss i Nåd. föredragas låtit; och som Vår Högstsalige
Hr Fader, K. Gustaf lil, Glorvördigst i åminnelse,
under d. 21 Jan. 1782 i Nåd. förklarat, att perpetuella arrenden
icke kunna medgifvas, såsom stridande emot Sveriges
lag, Kronans urgamla rätt och naturen af en inabalieuabel
egendom; ty finne Vi det väl vara Vår ostridiga rätt
att, efter uppsägning, nästa laga fardag Kungsgården återtaga;
men vele dock, i anseende till CornmerceRådet Alströmer
utmärkta förtjenster och verksamma bemödande för
allmänna hushållningens och näringarnes förkofran samt hans
ådagalagde patriotiska tänkesätt, icke allenast i Nåd. bibehålla
bemälte CommerceRåds arfvingar vid arrendet af Höjentorps
Kungsgård för en tid af 25 år, eller till d. i4Mars
18)2, emot vanliga arrendeafgiftens erläggande, utan ock
tillåta, att då Kungsgården derefter på öppen auction kommer
alt utbjudas, dess då varande innehafvare må äga optionsrätt
med den mestbjudande; hörandes J, Värt KammarColl.
, i enlighet med de stadgade allmänna grunderne, utstaka
vilkoret! för Kungsgårdens skötsel och vidmagthållande
under de i Nåd. beviljade arrendeåren, samt Kungsgården
efter arrendetidens slut, vid skeende laga syn, i behörigt
stånd till odlingar och byggnader återlemnas. I öfrigt
komme det hittills föreskrifne sambandet emellan Alings
-
Den i Mars c. m.
io5
ås fabrik och Kungsgårdsarrendet att hädanefter upphöra
och arrendatorn icke vara förbunden att i fabriken del äga.
Hvilket Eder härmed till Nåd. svar och underd. efterrättelse
tillkännagifves. Och late Vi nu härom Nåd. Ees.
utfärda. Vi befaile Eder Gud Allsmägtig synnerligen Nådeligen.
Malmö d. 17 Martii 1807.
Enligt K. M:s höga beslut
under H. K. M:s
Vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro
Dess tillförordnade Kegering
Carl A. Wachtmeister,
S. R. Drots.
Mauritz Klingsporj S. af Ugglas. Bror Cederström.
tjcnstg. Gen.Adj. i Arméen.
F. Ehrenheim. Gust. Lagerbjelke.
M. Rosenblad.
Lika med det i K. KammarCollcgii 3:dje ProvinsCont. förvarade
original intyga
Sten Sture. Carl A. Trolle.
Lades på bordet.
Hr Crusenstolpe, Magnus Jac., hade inlemnat ett
så lydande memorial:
Folkets moraliska uppfostran är utan tvifvel det vigti—
gaste föremål, på hvilket Slatsmagterna kunna fästa sin uppmärksamhet.
Denna uppfostran sker icke endast genom syftesenliga
undervisningsanstalter, utan tillika, och föga mindre
verksamt, genom en sådan öfverensstämmelse emellan lagarnas
beskaffenhet och deras underlydandes begrepp, att
ej de sednare må kränkas medelst de förras tillämpning. Jag
hemställer likväl till den tänkande delen af mina landsmän
inom och utom RiksStts fyra Kamrar, om emedlertid icke
nu ett sådant förhållande rätt ofta uppstår, i anseende till
Sveriges barbariska strafflagar? Medan vi skryta öfver våra
jettesteg på bildningens bana, phariseiskt tackande Gud, alt
vi ej äro såsom menniskorna vid Nevas och Bosphorens stränder,
utgör spö- och risslitning här en lika hvardaglig styggelse,
som der knut och bastonad. Jemlikhet, tidens behof
och till passion stegrade åtrå, är äfven hos oss dagens lösen,
under det att sjelfva lagen här befaller, att den fattigare
förbrytaren skall offentligen hudflängas, men tillstäd jer
den förmögnare att för samma brott slippa undan med
penningeböter. Det är till massan af folket, man öfverallt
i sista instansen vädjar, och det är så, man vänjer massan
att kallsinnigt trampa mensklighet och rättvisa under fotterna.
Ty menskligheten lider genom tillvaron af detta öfverflödiga
gisslande, sorn förhärdar både den förbrytare,
hvilken man på ett så ändamålsvidrigt sätt velat förbättra,
samt lynnet hos det folk, som öfvar sig att med likgiltighet
åse de bestraffades moraliska förnedring och physiska smär3
H. 4
ioG
Den i Mars e. m.
tor; och rättvisan förnärmas, då samma brott olika be*
straffas hos deri bemedlade och bos den icke bemedlade.
På detta rum finnes sannolikt ingen, som ej fått eller
gifvit uppmaningen att följa med sin tid och att akta på tidens
tecken. Men man begriper cj riktigt de sednare och
man stadnar långt efter den förra, om man inbillar sig, att
allt blir väl bestäldt genom några medborgerliga phraser
och en ytlig omskapning af former, huru illa de gamla än
må svara mot sin bestämmelse, och huru symmetriskt de nya
an må danas, hvilka man vill sätta i stället. Tidens omisskänneliga
tecken är individens sjunkande vigt och massan»
stigande betydenhet. Man följer sin tid, då man så jemnkar
förhållanden, som alstrades under det massan var blott ett
blindt verktyg uti individens hand, att de passa till sakernas
förändrade ställning. Det var fordom tillräckligt, att
en nationalanda fanns bland samhällets högre kretsar, till
hvilkas upplysning de lägre spherernas medlemmar hyste
fullkomligt förtroende, och på hvilkas minsta vink dessa således
stodo färdiga att våga lif och egendom för det allmänna
bästa. Men detta förtroende är försvunnet. Hvar
och en medborgare i Staten vill numera se med egna ögon,
pröfva med eget förstånd; och det ar på nationalandan hos
mängden af folket, som fosterlandets sjelfbestånd och trefnad
nu och framdeles bero. Men huru begära en nalionalanda,
ulan belåtenhet med statsförfattningen; och huru ens
våga hoppas denna belåtenhet, då en så synbar, en så vild
och — hvarföre tveka att uttala ordet — en så afskyvärd
partiskhet i sjelfva brottmålslagen finnes för den rikare,
som, enligt sakens natur, tillhör undantagen, mot den fattige,
hvilken i allmänhet och framför allt i Sverige måste
utgöra sjelfva regeln? Och huru skall väl nationalandan i
alla fall blifva beskaffad hos det folk, hvars naturligen hårda
sinnesart, fostrad genom en Nordisk karg jordmån och
härdad under det Nordiska klimatets stränghet, mer och mer
aflägsnas från det mildt och ädelt menskliga, genom en daglig
åsyn af offentliga hudstrykningar, ofta ej annat, än ett
grymt frispektakel åt den råa, djuriska hopen? Lagstiftaren
bör dessutom ej förbise, att yttre omständigheter ej sällan
inverka på bestraffningens halt äfven vid de tillfällen, då
man velat, att straffet skulle i lika mått drabba förbrytarna.
Ty, oberäknadt hvad som i detta afseende uteslutande
hvilar på verkställarnas olika sinnesstämning och olika
kroppskrafter, måste man erinra sig, att spö-och risslitning
nödvändigt medföra olika plågor, då bestraffningen verkställes
under sommarluft eller vinterkyla.
Det är således icke endast till mina landsmäns känsla
för mensklighet och rättvisa, jag talar, då jag nu tillåter
mig att fästa deras uppmärksamhet på behofvet af förändrade
straffbestämmelser; utan det är fastmera deras klokhet,
jag påkallar. De inse säkert, bättre än jag skulle förmå ut
-
Den i Mars e. m.
veckla uti en motion, till hvilken jag, af grannlagenhet, ansett
mig ej böra gifva en längre inledning, hela vigten och
omfånget af detta ämne. Jag vågar derföre hysa den glädjande
förhoppning, att ej varda en ropandes röst i öknen,
då jag nu vördsamt föreslår:
r:o att spö- och risstraff aldrig må kunna användas
i stället för penningeböter, då brottet med sådana kunnat
försonas, derest tillgång hos den sakfällde funnits;
2:0 att spö- och risstraff aldrig må äga rum för första
resan begången förbrytelse, äfven då den, efter nu gällande
lag, är urbota; oell
3:o att spö- och risstfaff aldrig må tillämpas, då brottets
bevisade orsak varit behofvet att för tillfället stilla
förbrytarens hunger, ulan att något annat än mat blifvit
tillgripet.
Lades på bordet.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron, uppläste följande:
Enligt
stadgandet uti 17 Cap. 3i §. Rätteg.Btn skall den,
som till värjemålsed är dömd, men å den till edens gående
utsatta dag, utan anmäldt laga förfall, uteblifver, fällas åt
saken. Den till värjemålsed dömde besvärar sig hos högre
Rätt öfver edgangsbeslutet och tror sig, af sådan anledning,
icke behöfva å den af Underrätt utsatta dag tillstädeskomma.
Underrätten, som är i okunnighet om, att dess edgångsbeslut
blifvit öfverklagadt, måste, efter lagens tydliga föreskrift,
fälla den, utan anmäldt förfall, uteblifna tilltalade åt
saken. Nu kan det ganska lätt inträffa, att, på samma dag
Underrätt fällt den tilltalade åt saken, Öfverrätt upphäfver
Underrätts edgångsbeslut, eller bestämmer annan dag till
edens alläggande, hvarigenom händer, att på samma dag
2:ne hvarandra motsatta beslut af särskilda domstolar i eu
och samma sak komma att meddelas. Olägenheten af detta
lagbuds ofullständighet blir för den tilltalade ännu mera
känbar, i fall tiden för besvärs anförande öfver Underrätts
hufvudsakliga beslut, hvarigenom han blifvit fälld åt saken,
redan tilländagått, och detta beslut således vunnit laga kraft,
innan Öfverrättens utslag, hvarigenom edgångsbeslutet upphäfves,
meddelas.
Till förekommande för framtiden af all oredighet, trassel
och villrådighet, som af detta lagstadgande i dess nuvarande
skick blifva en följd, vågar jag föreslå det tillägg
uti 31 §. 17 Cap. Rätteg.B:n, att Öfverdomstolarna åläggesatt,
när besvär öfver edgångs beslut inkomma, derom genast lemna
vederbörande Underdomstol underrättelse, samt när besvären
blifvit afgjorda, af utslaget deröfver tillsända Underdomstolen
ett exemplar.
På det att detta åliggande af Öfverdomstolarna vidalia
tillfällen må kunna ändamålsenligt fullgöras, bör tiden till
io8
Den i Mars c. ra.
edens tilläggande vid domstol i stad förändras från en månad
till 6 veckor eller något längre, samt vid domstol å landet,
i fall nästa ting skulle infalla inom 6 veckor, utsättas
till det näst derefter infallande Ting. — Om remiss af denna
motion till LagUtsk. får jag vördsammast anhålla.
Lades på bordet.
Hr Höökenberg, Garl Åke, bade inlemnat följande
anförande:
En aktningsvärd medborgare, sjelf icke representant,
och som således, enligt våra former, saknar tillfälle att hos
R. St. framställa sin angelägenhet, har meddelat mig härbos
bifogade handlingar; och då jag, vid granskning af dessa
handlingar, funnit rättvisan och billigheten af hans petitum,
har jag ansett mig icke böra vägra att framställa följande
vördsamma motion.
Innan jag likväl går att vidröra det ämne, som utgör
föremålet derför, anser jag mig böra förutsända den förklaring,
att afsigten icke är att anföra något klander, utan endast
att af R. St:s, på rättvisa och billighet slödda, frikostighet
begära ett litet penningeanslag åt en man, hvilken
utöfver 45 år nitiskt tjenat sitt fädernesland, och som gedion)
en besynnerlig ödets skickelse, egentligen förorsakad
genom redan döda förmäns åtgärder, fått vidkännas en minskning
i de inkomster, h^n för sig och en talrik familj påräknat
att under sina återstående dagar uppbära. Då jag
sålunda förklarat mig icke vilja tillåta mig något klander
af vidtagna åtgärder, om dertill ock möjligen skulle finnas
anledning, anser jag mig, utan att fela emot 90 §. Reg.F.,
kunna öfvergå till ämnet, för att deraf göra en nödvändig
expose'.
AmiralitetsKammarRådet Strandberg, som i denna stund
är Kamererare på stat i Förvaltningen af Sjö-ärenderna,
ehuru tjenstledig, åtnjuter ej mer än gil R:dr B:co i lön,
80 t:r spannmål derunder inberäknade; lönen på stat är dock
1200 B:co, med 114 t:r spannmål derunder.
Genom händelser, dem jag hvarken klandrar eller vill
upprepa, har Strandberg från början af år 1826, då tillgångarna
tilläto löneforökningen, som likväl, enligt K. M:s
Nåd. Bref d. 2 Nov. 1824, var beslutad, innan Strandberg
erhöll tjenstledighet, icke ännu erhållit den lönetillökning,
som tillhör hans på stat ännu innehafvande tjenst. Strandberg
är nära 70 år gammal, har en talrik familj, är i ganska
små omständigheter och har i många värf redligt och
utan anmärkning tjent fäderneslandet. Han är i de år, då
han vore berättigad att, vid afskedstagande, få sin lön på
indragningsstat uppförd; men han vill ej begära afsked förr,
än han vet sig kunna komma i åtnjutande af hela lönen på
stat, 1200 R:dr B:co, med 114 ttr spannmål derunder.
Dea i Mari e. m.
Min vördsamma anhållan är således, att B. St., af billighet
och rättvisa mot denne gamle embetsman, som står
vid grafvens brädd, ville gunstigt anslå den obetydliga summa,
som svarar emot sammanräknade beloppet af skillnaden
emellan den summa, Strandberg å BiksStaten uppburit (911
B:dr med 80 t:r spannmål derunder) och hvad KamererareIpnen
varit från den dag, den började att med 1200 R:dr,
ii4 t:r spannmål derunder beräknade, utgå, hvilket ock synes
instämma med hvad K. M. om Strandbergs tjenstledighet
och dess lönevilkor samt om den tjenstgörandes arfvode
i Nåder förordnat; äfvensom jag lika vördsamt anhåller, att
Strandberg för sina få återstående dagar måtte få på allmänna
indragningsstaten åtnjuta den årliga skillnaden emellan
dessa begge ofvannämnde löner.
Af bär bilagde species facti och öfriga documenter *)
torde H. StatsTJtsk. blifva i tillfälle att närmare inhemta förhållandet
och erkänna billigheten af denna min vördsamma
anhållan, hvars remitterande till nämnde Utsk. torde komma
att äga rum.
Lades på bordet.
Hr Hjerta, Lars Joh., uppläste 2:ne memorial, så
lydande:
1:0 Den mångårigt fortsatta striden emellan å ena sidan
dem, som yrka en utvidgad näringsfrihet, och å den andra
dem, som klaga öfver ett obehörigt intrång i handtverksembetena
till det skattdragande borgerskapets förfång,
visa, att man ännu icke lyckats utfinna det rätta medlet att
förena eller jemnka mellan dessa båda interessen, och att
samhället i denna del ännu lider af en sjukdom, som måste
Väcka fosterlandsvännens bekymmer.
Båda partierna hafva i min tanka rätt. Näringsfriheten
kunde vara större, än den är, och den handtverkande eller
handlande borgaren likväl mindre betungad. Att vinna dessa
båda ändamål, har också en ledamot af BorgareSt., Hr
Assessor Hessle, åsyftat uti en nyligen afgifven motion, hvari
han föreslagit, att, till förekommande af det intrång städernas
borgerskap nu lida af sådana handtverkare, som sätta
sig ned på landsbygden och inkomma till städerna med sina
producter eller derifrån emottaga beställningar, alla på landsbyggden
boende handtverkare borde, emot åtnjutande af frihet
för sitt yrke, deltaga i skatten till städerna, lika med
dervarande borgersbapet.
Jag tror icke, att detta förslag skulle blifva af någon
särdeles nytta, men ännu mindre, att det vore rättvist att
på detta sätt göra näringar på landshyggden skattskyldiga under
städerna, likasom jändel under medeltiden var det till
vissa feodalherrar. Emedlertid är det lika orättvist, att bor
-
*) Dessa handlingar åtföljde motionen till StatsUtskottet.
Ilo
Den i Mars e. m.
gerskapet ensamt skall upprätthålla städerna genom fördelande
sig emellan af de till deras underhåll och förvaltningsbestyr
nödiga afgifter, helst sedan näringarna icke mera
kunna föras tillbaka inom det fordna skyddet af de för tiden
af deras uppkomst visserligen nyttiga skråprivilegiernas
ursprungliga, ti ångare gränsor. Jag föreslår derföre i stället
vördsamt en annan åtgärd, som jag vågar tro närmare ledande
lill ändamålet, nemligen, att alla invånare istad må,
lika med horgerskapet, bidraga lill städernas underhåll i ett
visst förhållande till deras utskylder till Staten; hvaremot
ingen skall vara betaget, som dertill visar sig äga skicklighet,
att, efter behörig anmälan, drifva hvilken borgerlig
näring han behagar. Härigenom bortfaller otvifvelaktig! det
förnämsta och det enda verkligt ömande skäl, som hittills
gifvit skråembetena fog till deras klagan.
Ännu en annan olägenhet synes dock förtjena uppmärksamhet,
såsom absolut nödvändig att afhjelpa, så framt den
Svenska industrien någonsin skall lyfta sig till en större höjd
från det lägervall, hvari många handtverksslöjder nu befinna
sig. Om nemligen en handtverkare nu erhåller burskap
t. ex. i Trosa, så får han, vore han än i sitt yrke den skickligaste
i liela landet, likväl icke afsätta sin vara i någon annan
stad än uti Trosa, utom på de allmänna marknaderna.
Hvar och en finner likväl hvilken stor förmån, hvilken sporre
till täflan och utveckling i slöjdskicklighet skulle ligga
deruti, om afsättningen icke vore inskränkt inom en liten
folkfattig stads staket och dess omgifning, utan för hvar
och en fri och oinskränkt i hela Riket. Är det icke anmärkningsvärd!,
att under det utländska handverkerivaror af
alla slag kunna försäljas hvar som helst i landet, detta icke
likaväl får ske med en inhemsk; och att t. ex. en artikel,
tillverkad i Arboga, är confiscabel i Köping, 7 fjerdingsväg
derifrån, medan den utländska varan af samina slag hänger
i nästa bodfönster och fritt säljes. Bör man väl då undra,
om den sålunda kringstängde och, i förhållande till inkomsterna,
dessutom af utskylder till staden hardt tryckte handtverkaren
högljudt klagar öfver ’’den s. k. utländska införseln?"
Jag föreslår derföre vördsamt, att hvarje handtverkare inom
Riket må äga att, när, hvar och genom hvem han vill,
inom Riket försälja varor af sin tillverkning, naturligtvis under
behöriga controller emot missbruk deraf till tullförsnillning.
En sådan rättighet äger för närvarande rum för förläggare
af böcker och skrifter. Detta har haft den lyckligaste
verkan på Svenska bokhandelns utvidgande i sednare
tider. Hvad skulle väl bokhandeln varit utan en sådan rättighet?
Jag hoppas, att fördelen af dess utsträckande äfven
till andra yrken skall visa sig lika förmånlig, och anhåller
derföre, att H. Oecon.Utsk. täcktes taga de skäl, jag nu anfört,
i ynnestfull! betraktande, såsom, i min tanka, denar
-
Den i Murs e. m.
in
mast ledande till ändamålet af näringarnas utveckling, förnad
med skydd för individerna.
2:0 Det lärer vara det Högl. Ståndet väl bekant, att R.
St. redan vid 1823 års Riksdag beslöto och till K.Mrssanction
i underd. framlade ett lagförslag om offentlighet vid
Underdomstolar och Poliskamrar. K. M. fann då icke för
godt att bifalla det. Vid sisth Riksdag väcktes åter samma
fråga, och samtlige RiksSt. instämde uti det tillstyrkande
förslag, LagUtsk. i ämnet uppgjort. R. St. framburo nu för
andra gången denna angelägenhet tili thronen; men äfven
denna gång blef R. St:s begäran utan verkan. K. M. förklarade
sig nemligen ej kunna då "för närvarande antaga
detsamm a."
Formen af detta svar, ehuru afslående, synes bekräfta
den förmodan, att ingen ovilkorlig obenägenhet emot olfentlighet
vid domstolarna varit vållande till afslaget. En sådan
obenägenhet torde icke heller böra antagas hos en Regering,
snm förutsätter, att dess domares gerningar äro sådana,
att de icke behöfva sky ljuset.
Det är således allt skäl att hoppas, att om R. St. ännu
en gång förnya sin anhållan i detta ämne, skall Regeringen
låta sina tillfälliga betänkligheter vika för Nationens ihärdiga
och enhälliga öfvertygelse.
Jag behöfver icke erinra H. R. o. Ad. om delta ämnes'
vigt, som genom tvenne Riksmötens discussioner är tillräckligt
ådagalagd. Då det kan antagas, att bland landets Underdomare
svårligen någon inkommer, som känner sig så
djupt sjunken , att han likgiltigt kan se andras förakt i ögonen,
så måste man ock medgifva, att någon säkrare garanti
än offentligheten icke finnes emot väld och godtycke i domarens
åtgärder. Jag förmodar, att Konungen icke skall neka
sitt folk denna garanti, då han otvifvelaktig! känner, attfolket
vördar sin Öfverhet endast i den mån det har att vänta
rättvisa af dess organer.
Jag tror derföre, att R. St. icke böra öfvergifva de fordringar
de förut framställt i detta ämne; och för att åt dessa
åter bereda en grundlagsenlig väg till thronen, föreslår
jag, att offentlighet vid alla landets Underrätter och Poliskamrar
må införas, medelst ett så lydande stadgande:
"Vid alla Underrätter och Poliskamrar skall rättegång
offentligen hållas, och vare förthy, så långt utrymmet tillåter,
ej någon förment alt inne vara, medan Rätten sitter.
Öfverläggning må Rätten, om den nödigt finner, inom lyckta
dörrar hålla, äfvensom ransakning uti mål, som röra brott
emot sedligheten och äro af sådan beskaffenhet, att de enligt
tryckfrihetslagen icke äro tillåtna att kungöras. Åhörarna
böra då afträda på tillsägelse af Ordföranden, som äfven
i öfrigt äger meddela nödiga föreskrifter till bibehållande
af skick och ordning."
Ill
Den i Mars e. m.
Detta redactionsförslag och det af förra Riksdagens LagUtsk.
framställda skilja sig, dels genom uteslutandet af några
föreskrifter i afseende på åhörares skyldighet att åtlyda
Ordförandens befallningar, att ansvara efter lag för oljud,
att icke åstadkomma trängsel för dem, som Rätten tillhöra
m. fl., hvilka sjelfmant synas följa af sakens natur och således
icke erfordra något särskildt lagstadgande; dels ock deruti,
att offentligheten vid Poliskamrar, enligt det förra förslaget,
endast skulle sträcka sig till sådana mål, i hvilka
desamma ”äga domsrätt.” Följden af detta sednare blefve,
som hvar och en inser, den, att allmänheten linge tillträde
endast vid mål af jemnförelsevis obetydligare art, såsom
om försummad lykttändning, gaturenhållning, klämtning,
m. m. dylikt; hvaremot all offentlighet vore utestängd
från ransakningar om gröfre angifvelser, hvari allmänna säkerheten
är mera i fråga, i hvilka godtycket är farligast och
ansvarets stränghet både påkallar och väcker en större uppmärksamhet.
Denna ändring i redactionen torde H. R. o. Ad. äfvensom
LagUtsk., till hvilket motionen lärer remitteras, finna
påfordrad af sjelfva sakens ändamål.
Dessa arne memorial lades på bordet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., uppläste följande 2!ne
anföranden:
1:0 Utgående från den princip, att lagstiftningen icke
kan, i afseende på formen, begå något större misstag, än
då den meddelar föreskrifter, hvilka i tillämpningen befinnas
overkställbara och således uppmana till öfverträdelser,
vågar jag vördsamt föreslå sådan förändring i vår nuvarande
Rättegångsordning, rörande domares skyldighet att, vid s. k.
extra förrättningar, icke afresa från förrättningsstället förr,
än alla begärda exemplar af protocoli och utslag blifvit till
parterna utlemnade, att det i alla mål, som blifvit till syn
på stället utställda och framför allt i alla ägodelningsmål,
hvilkas vigt och vidlyftighet isynnerhet sådant påkalla, må
bero af domstolen att, sedan målet blifvit till slut utfördt,
bestämma, huruvida utslag genast kan meddelas, eller om
för utslagets afkunnande och expeditionens utlemnande annan
dag, inom viss tid af t. ex. högst en månad, bör utsättas,
från hvilken dag fatalier för ändrings sökande i sådant
fall skola beräknas. Jag tror att en ömsesidig fördel för såväl
parter som domare härigenom skulle beredas, och anhåller
om remiss till LagUtsk., under förbehåll att framdeles
få närmare utveckla motiverna för denna motion.
2:0 Man är numera temligen ense om den sats, att ju
mindre Staten lägger sig uti och söker mästra de företag,
som
T) e n i M a r s e. m.
som egentligen tillhöra den enskilda om tankan, desto bättre
sörjer han för dessa företags framgång; ju mindre man styrer
i de flesta oeconomiska angelägenheter, desto bättre styrer
man. Likasom den moraliska inbildningen går bast, då
hon sker af egen kraft och i fullkomlig frihet, utan impulser
och försök att peka för menniskan, huru hon bör tänka
och studera, likaså går den oeconomiska utvecklingen ojemnförligt
bäst, om hon får framgå af egen kraft och utan mästrande.
Det enda, som Staten måste göra, är, i förra fallet,
att bereda tillfällen tili undervisning, i det sednare att
bereda communicationsmedel.
Men det sker både i den moraliska och physiska verlden,
att man oftast förbiser det enkla, sorn ligger framför
fotterna, och deremot företager sig jettearbeten, som först
borde komma i fråga då, när allt förberedande, allt smått
och enkelt är undangjordt och icke mera lemnar något att
önska. Af denna svaghet att vilja rita ut i kolossala företag,
innan det enkla och, om jag får säga, primära är undangjordt,
hafva vi i vårt kära fädernesland sett lysande
exempel i mång ting. Sålunda hafva t. ex. stora, rikt doterade
universitet, med tillfällen till inhemtande af deri djupaste
lärdom, uppkommit, långt innan man fästade en tanke
vid den primära undervisningen, som dock är basen för
all kunskap, och utan hvilken de stora lärda etablissementerna
likasom sväfva i luften, utan något sammanhang med
jorden eller någon bas att hvila på. Sålunda har man äfven
märkt en bakvändhet i åtgärderna för communicationsmedel
äfven i den physiska verlden: stora, kostbara canaler
hafva blifvit företagna, innan vi påtänkt ett förbättradt
skick af landsvägarna i Riket. De lemnäs i hela sitt gamla
bristfälliga skick, krokiga, backiga och i allo svåra, medan
jetteverk i canalväg företagas med oerhörda ansträngningar.
Desmå communicationslineerna, som dagligen måste begagnas
af alla invånare i landet och för dem äro absolut nödvändiga,
lemnäs åsido, lika ofullkomliga som alltid, ehuru
deras upphjelpande vore ett barnarbete och kostade en spottstyfver
emot de kolossala företagen att bana vattenvägar,
hvilka ännu icke äro nödvändiga eller hvilkas riktning annu
icke ens är antydd af någon deråt sig dragande rörelse. De
skola göras färdiga för att afvakta, om någon rörelse händelsevis
kan vilja draga sig åt den lineen, under det de lineer
försummas, der rörelsen i sekler redan visat sig. De
elfva millioner t. ex., som Götha Canal kostat Jandet, skulle,
om de användts på förbättrande af våra stora stråkvägar,
hafva förslagit att bringa de flesta betydligare vägsträckorna
i sådant skick, att tusentals dagsresor och dragare
varit insparade och den, utan ali jemnfÖrelse, största
folkmassan, som icke har nog stora varumängder att transportera,
för att behöfva begagna canaler, kunnat med lätt—
3 H. *5
Den i Mars e, m.
liet afsätta sina producter och hemta sina behof. Om tiotusen
personer af alJmogen kunna med Jätthet och tidsbesparing
hela året igenom forsla hvar sitt kärrlass emellan
två orter, är kanske vida vigtigare, än att en skuta kan
komma fram med last under halfva året. Hvad blifver den
stora rörelsen, om den icke förut har en mindre rörelse, en
liflig trafik bland massan att cömbinera sig med och stödja
sig på? Jag värderar denna rörelse i stort, likasom jag värderar
de höga universitets-inrättningarna, båda såsom den
högsta expressionen af lifvet i hvar sin väg; men jag anser
dem båda såsom, om ej skadliga, åtminstone icke rätt lefvande,
om de ej hafva utgreningen af sina linaste rötter
kraftig och spridd ned uti sjelfva den stora menniskomassan,
uti dess sträfvande och rörelse. De stora handelsvägarna
blifva tomma pulsådror, om jcke blodet rörer sig friskt
i den stora mängden af de oändligt fina små-ådrorna, hvilka
från dem sprida till de yttersta delarna det lif, sorn de
ständigt än taga utur, an återföra inuti de stora hufvudådrorna.
Dessa något skimrande bilder och liknelser må förlåtas
mig. Kanske kan dock en eller annan af dem få en klarare
åskådning af saken, en impuls att närmare tänka sig iu
uti det ämne, som jag här vill framställa och som, jag tillstår
det, interesserar mig oändligt.
Hvem har med uppmärksamhet rest genom Sverige,
utan att nästan oupphörligt förarga sig öfver hela vägsystemet.
Vägarna äro väl i allmänhet, hvad man kallar, goda,
d. v. s. hålda, väl grusade o. s. v. Men detta är ock allt,
hvad till deras beröm kan sägas. Öfver allt möter man
branta backar, der ögat vid första blick ser, att nästan
jemn väg kunnat vinnas, om man besvärat sig med att vända
den något åt silian. Jag påstår bestämdt att ganska få
ställen finnas, der en väglinea går fram, som icke äro så
belägna, att man skulle kunna komma fram på en sakta
sluttande plan. Den namnkunnige Telford bar sagt, att
han icke i Sverige sett något ställe, der han icke skulle leda
fram vägen med en ganska liten lutning af 2 på 100,
om jag ej missminner mig, eller mindre än hvad man beqvämt
kör uppför med ångvagn.
Mången gång, då man reser och kommer fram ur en
bergs- eller skogstrakt, ser man framför sig en slätt, på
hvars andra sida man urskiljer en punkt, dit man ämnar
sig, men som man måste nalkas med de mest förargliga omvägar.
Ginge vägen rakt öfver fältet, kunde den vara hälften
genare och fullkomligt plan; nu har det deremot fordom
af en händelse blifvit vanan att vandra i backarna bredvid
slätten, och då går också vägen der. Med slätten bredvid
sig reser man öfver de kullar, hvaraf han begränsas,
oupphörligt nedför och uppför, till höger och venster i tusentals
bugter. På ett verkligt slättland ser man landsvä
-
D c 11 i Mars e. m.
gen äfven slingra sig sora en orm oell utgöra dubbelt längre
sträcka, än den skulle utgöra, om den vore anlagd i rak
linea. Med elt ord: öfver allt nästan är landsvägen sä anlagd,
alt den icke kan vara det sämre, om man ock med
flit skulle hafva sökt att göra den sä lång som möjligt och
så backig sorn möjligt.
Jag yrkar visst icke, att den bör i bast omläggas, som
den kunde och borde vara; men något borde man dock
vänta att se gjordt af en Nation, som kunnat anlägga Götha
Canal och andra dylika storverk. I England ser man dagligen
väg, som är krokig eller backig, omläggas och göras
beqväm. En och annan gång har man äfven sett enskilda
personer i Sverige göra något i denna väg; men dels äro de
enskildas bemödanden icke tillräckliga att uträtta något i
stort, dels uppstår icke derigenom något combineradt och
helt system. Enskilda vägstyckens förbättring är visserligen
redan en välgerning, men kan dock mången gång göra en
högst obetydlig nytta, emot hvad den skulle göra, om den
varit combinerad med ett för en större landsträcka uppgjordt
helt system.,
Innan jag går att framställa mitt egentliga förslag om
hvad jag anser böra i det hela och för framtiden göras,
vill jag nämna, hvad jag för närvarande och till en början
anser kunna ske. Jag föreslår, det R. St. måtte hos K. M.
anhålla, att en undersökning företogs, som jag vill närmare,
detaillera. Årligen äro många af Rikets geni-officerare spridda
öfver landet för mätningars anställande och chartritning.
Utan betydlig kostnad kunde de anställa de nödiga mätningarna
och afvägningarna. Det kan icke blifva fråga att anställa
dylika undersökningar uti alla orter och på alla vägar;
någon viss sträcka af de allramest besökta stråkvägarna
borde till en början utväljas, såsom t. ex. vägen emellan
Stockholm och Nyköping, emellan Stockholm och Vesterås,
eller någon dylik. Häröfver skulle en noggrann charta
i stor scala upprättas och derpå utstakas den linea, der
vägen kunde blifva det kortaste, som är möjligt, med iakttagande
tillika, att den på intet ställe blir mera brant, än
som är förenligt med lätthet att köra upp och ned för sluttningen.
Jag förmodar, att då undersökningen verkställes
med det nit och den skicklighet, som man kan vänta af våra
geni-officerare, skall resultatet blifva fullkomlig upplysning
i ämnet.
Berättelsen om undersökningen bör vara förenad med
kostnadsförslag, så att nästa Ständer må kunna bedöma, huruvida
de vilja anslå den erforderliga summan. Det lyckliga
är, att äfven med ringa kostnad kunna nyttiga delar af
företaget i sönder verkställas, emedan den nya vägliueen på
många ställen kommer att afskära den gamla. Det skulle
äfven kunna hända, att det allmänna behöfde föga bidraga,
då det icke är otänkbart, att enskilda skulle vara hugade
Den i Mars e. m.
åtaga sig verkställigheten mot rättighet att uppbära vägpenningar,
eller att allmogen i orten, som inser fördelen af
förbättringen, skulle frivilligt biträda med materialier oell
dagsverken. Exempel i det sednare afseendet finnas i många
landsorter. Vår allmoge är snäll calculatör af sina fördelar,
och den måste åtminstone inse den ofantliga fördelen
af att kunna skona åkdon och dragare och forsla kanske
dubbelt större lass. Hvar och en måste äfven inse,
att utan en förbättring af vägarna blifver gastgifvareskjutsens
tryckande och förnedrande börda aldrig lyftad från folkets
skuldror; ty post-och forvagns-inrättningen bär sig icke
på våra backiga och illa anlagda vägar. Eftertankan säger
oss genast, hvad erfarenheten också redan intygat, att dessa
vagnar (som, för att kunna gå med fördel, måste vara
ovanligt stora) icke kunna köras på våra backiga vägar, utan
att förderfva hästar eller bespännas med ett orimligt antal.
Mitt förslag torde således innebära enda vilkoret för framgången
af de i andra länder brukliga transportmedel och för
afskaffande af del mest demoraliserande af alla onera, som
folket bära.
Jag lärer ännu icke behöfva föreslå något reglementarisk!
för verkställigheten. Jag vill blott nämna, att genom
en lag måste stadgas, att och på hvad vilkor jordägare skall
vara skyldig att afträda den mark, som fordras för nya väglineers
anläggning. Äfven måste jag icke lemna oanmärkt,
att en ny organisation af inseendet öfver vägars byggande
och underhållande måste ske. Kronobetjeningen äger hvarken
ledighet eller insigter till att bestrida detta öfverinseende.
För egentliga styrelsen öfver kostnaderna och arbetet för
hvarje Län bör finnas en Öfverväg-byggmästare, hvilken befattning
otvunget förenar sig med Provincial-landtmätareembetet.
Att genast lyfta väghållningsskyldigheten från landtmännens
skuldror, lärer icke låta sig göra; men man bör
dock så ställa, att den blifver mindre tung. Detta sker hufvudsakligen
på det vis, att allmogen väl bör, på vägstyrelsens
reqvisition, lemna arbetsbiträde till vägarnas underhäll,
men icke nödgas ansvara för hvar sitt stycke af vägen. Arbetet
bör icke, med risk af cassering, ske på den väghållningsskyldiges
ansvar, utan ledas af konsterfarna män, som
dertill blott äga commendera armar, men i öfrigt ansvara för
arbetets duglighet. Jag behöfver ej säga, alt denna rätt att
reqvirera dagsverken skall vara kringgärdad af bestämda reglementariska
föreskrifter, så att mannamån ej kan ske, eller
arbetaren ryckas från jordbruket i den brådaste tiden. Ej
heller behöfver jag säga, att min mening är, det äfven denna
servitut blott är öfvergående, och alt den dag väl en
gång skall komma, då jordbrukaren befrias frän bekostandet
af de stora farvägarna (de små, eller by- och socknevägarna
torde väl alltid komma att underhållas af invånarna).
Den t Mars c. m.
117
Afsigten med detta förslag är att söka tillvägabringa en
kanske oberäknelig nytta för landet. Om jag ej med nog
sakkännedom eller skarpsinnighet inträngt i ämnet, så må
andra visa mig mina misstag; jag skall ej blott utan ovilja,
utan med verklig glädje emottaga tillrättavisningen. Det enda,
Iivari jag ej tror mig kunna vederläggas, är, att frågan
är af högsta vigt.
Jag anhåller om remiss till vederbörligt Utskott.
Dessa 2:ne anföranden lades på bordet.
Frih. Spre ngtporten, Jac. Wilh., uppläste följande:
Af de förslag till en förbättrad reglering af brännvinsbränningen,
som vid detta Riksmöte blifvit väckta och kommit
till min kunskap, är ett, som närmast uppfyller de begrepp,
jag hyser om ändamål och billighet.
Frih. Palmstjerna synes mig hafva utgått från den, efter
min tanka, ganska riktiga grundsats: att husbehofsbränningen,
såsom den nu utöfvas, är af all brännvinsbränning
den skadligaste, emedan den förstör mest bränsle och säd,
emedan den direct verkar förderfligast på allmogens sedlighet,
och emedan den lägger hinder i vägen för controllen
och följaktligen för en hög beskattning, hvaraf Staten kunde
hafva inkomst och den förderfliga varan fördyras.
Utgående från dessa grunder, synes den värda motionären
hafva insett, att då husbehofsbränningen icke kan förbjudas,
enda möjligheten, att ställa brännvinsbränningen på
en redig och för Staten inkomstgifvande fot, är att uppdraga
en sträng gräns emellan husbehofsbränning och fabrication.
Den förra skulle den värda motionären vilja tillåta emot
en måttlig, dock, efter min tanka, allt för dryg afgift; den
sednare skulle han önska att se beskattad så högt, som rörelsen
möjligen medgifver.
Jag skulle, för mindel, icke tveka att, under några förbehåll,
instämma i delta förslag; men då jag befarar, att
tiden ännu icke är inne att de jure se dessa bestämmelser
antagna, anhåller jag alt få uppgifva en enkel utväg, hvarigenom,
efter min tanka, de facto samma sak vunnes, —
en utväg, som jag skulle vilja betrakta såsom ett fredsförslag
emellan de 2tne fiendtliga och täflande principerna i brännvinsbränning,
husbehofsnäringen och fa b r ic a t i o ne n,
och som, om den antages, synes mig mindre medföra vådan
af en reaction vid en kommande Riksdag, den jag förutser,
såsom en följd af spannmålsprisens öfverdrifna fallande,
om bränningstiden allt för mycket inskränkes.
Jag föreslår i öfverensstämmelse härmed, att sedan tädan
tarilfen i så målto blifvit rättad, att 00 k:rs pannans
skatt blifver bestämd till 33 R:dr 16 sk. B:co, från hvilken
ståndpunkt tariffen böjes i jemn progression till go R:dr för
go lurs pannan (sorn jag ännu anser böra blifva den högsta
Den i Mars e. m.
tillåtna kannerymden), samt uter sänkes i samma progression
till 3 R:dr 16 sk. för pannor under 10 k:r, det derefter må
förklaras: att erläggandet af den sålunda påförda afgiften
endast må berättiga till ?.:ne månaders brännvinsbränning
under någon af följande terminer, nemligen irsta terminen
från d. i5 Nov. till d. i5 Jan., 2:dra terminen från d. i5
Jan. till d. i5 Mars och 3:dje terminen från d. i5 Mars till
d. i5 Maj; dock obetaget för deti, som vill utöfva tillverkningen
längre, eller iiögst sex månader i ett för allt hvarje
år, att derom begära särskildt tillstånd hos K. M:s Bef:h:de
emot afgiftens erläggande i förskott för den öfverskjutande
tiden på så sätt, att för 4 månaders bränning erlägges afgiften
fördubblad och för 6 månaders tredubblad emot hvad
den i tariffen ursprungligen bestämmes. Den enkla qo k:rs
pannan skulle sålunda för 6 månader komma att skatta 270
Il:dr, med vanlig förhöjning för rectificatious-apparat och
mäskvärmare. — Pisloriska pannan anser jag böra skatta 5
gånger den enkla.
Följden af dessa grunders antagande skulle, efter min
tanka, blifva, att de små pannornas innehafvare, utan något
positivt tvång och för alt undvika den förhöjda skatten,
sjelfmant inskränkte sin bränning till 2:ne månader.
Iiusbehofsbränningen blef härigenom återförd till livad
den är, om man icke vanställer begrepp, eller tillverkningen
af den qvantitet brännvin, som för husets consumtion
i rikt mått kan anses erforderlig. Näringen blef ordentligen
utöfvad. Man brände icke, för att i öfverdåd genast förtära
livad som tillverkades, utan man beredde på en kortare
tid sitt årsbehof och kunde dessutom hafva något öfver
till afsalu.
Genom minskning af husbehofsbränningen erhöll fabricationen
ett större fält för en gynnande afsättning och kunde
sålunda tåla en högre beskattning; Staten fick betydande,
otvifvelakligt mer än fördubblade inkomster, och af båda
dessa verkande orsaker: b usbehofsb ränningens i ilsk
rankning och den förhöjda afgiften, blef varans
fördyrande en följd.
Jag vill på förhand bemöta den anmärkning, man torde
göra mot min framställning, att Kronobetjeningen blefve
allt för ofta besvärad genom resor i förseglingsärender. Jag
svarar, att den härför kan ersättas, och Kronobetjeningens
besvär är en ringa sak i betraktande af landets väl eller ve,
som beror på en ändamålsenlig reglering af brännvinsbränningen.
Andra talare hafva redan fästat uppmärksamheten å billigheten
deraf, att hvad genom brännvinsbränningen inflyter,
må under den ena eller den andra formen åter komma jordbruket
tillgodo. Jag delar deras åsigt, men vill ej uppta
-
Den i Mars c. m.
“9
ga tiden med en ytterligare utveckling af mina tankar i denna
del.
Lades på hordet.
Ilr af Robsahm, Carl Reinh., anförde skriftligen:
Sorn det, i anseende till Rikets årligen i betydlig mån
tillväxande folkmängd, lärer blifva allt mer och mer nödvändigt
att söka uppdrifva deri inhemska productionen och
bereda de inhemska producenterna ökade afsättningstillfällen,
så att med folkmängden den allmänna välmågan jemväl
må kunna i någorlunda lämpligt förhållande tillväxa, vågar
jag vördsamt föreslå:
Den ymniga tillförseln från Finland af nödvändighetsvaror,
särdeles kreatur, kött, smör och ved, är för
Stockholms invånare en ganska kär och angenäm omständighet;
men denna lätthet för det sjövana Finska landtfolket
att, emot låga tullafgifter, fä till Stockholm införa allt
hvad de af nämnde varor kunna aflåta, med säkerhet om
skyndsam och contant afsättning, kan icke annat än menligt
inverka på Svenska landthushållningen, i thy att hvarken,
i sakernas nuvarande skick, våra landthushållare röna tillräcklig
uppmuntran för ladugårdsskötsel^ tillbörliga förkofrande
eller för ett förmånligt användande af deras skogsproducter.
Hvad denna sista omständighet beträffar, vill jag blott
erinra, hvad säkerligen många personer inom och utom detta
hus kunna intyga, att i närheten af sjelfva liufvudstadeu,
på skogarna i de densamma omgifvande trakter, tusentals famnar
ved af begagneligä vindfällen årligen bortrutna emedan
den dryga upphuggnings- och transportkostnaden, i förening
med det ständiga öfverflödet af Finsk ved i hamnarna,
icke lemnar utsigten öppen för någon förmånlig afsättning
af denna vara.
Fördenskull, och då nu fråga blifvit väckt om utarbetandet
af en ny Tulltaxa, får jag vördsammast hemställa, 0111
icke uti densamma borde införas högre tullafgifter för den
Finska importen, än som nu äga rum. — Om remiss häraf
till vederbörligt Utsk. anhålles.
Lades på bordet.
Vidare uppläste Hr af Robsahm ett memorial, angrde
tillägg i grundlagarna i afseende på Riksdagsmanna-arfvodena
för de 3:ne öfriga RiksSt:s Ledamöter; menli. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, förklarade, att denna motion, tili följd af 81 §.
Reg.-F., icke här kunde upptagas, utan ägde Hr af Robsahm
att, om han det åstundade, dermed vända sig directe
till Constit.-Utskottet.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Betraktande, huru långt
det redan lidit på sista motionsdagen, anser jag mig gå R.
Den i Mars c. m.
o. Ad:s önskan till mötes, då jag nu blott i korthet uppgifver
innehållet af följande mina motioner, under förbehåll
att vid remissen få utveckla moliverna för desamma.
Hvarefter Gr. Löwenhjelm uppläste följande fyra motioner:
1:0
Jag föreslår, att lön på stat måtte samtliga Landsfiscaler
anslås till ett, efter orternas respectiva dyrhet graderadt
belopp af fr. o. m. i5o t. o. m. 4°° Rtdr B:co. För det
fall att ett sådant anslag icke skulle blifva beviljadt, föreslår
jag, att R. St. i önskningsväg hos K. M. i und. anhålla
om afskaffande, ju förr dess hellre, af samtliga Landsfiscalstjenster.
Jag anhåller om remiss af denna motion lill StatsUtsk.
2:0 Jag föreslår en författning, genom hvilken lönen för
Pastorernas Adjuncter bestämmes att alltid vara en i denna
författning fastställd del af pastoratets kända inkomst.
Jag anhåller om remiss af denna motion till Allm. Besv.-  och OeconomiUtskottet.
3:o Jag föreslår, att, till transporterande och förvarande
af fångar, den i dårhusen och correctionsinrättningarna
kända och bepröfvade s. k. tvångtröjan måtte införas och
användandet, i detta ändamål, af de s. k. handklåfvarna afskalfas.
Jag anhåller om remiss af denna motion till LagUtsk.
4:o Jag föreslår revision af allmänna Lagen, Straffbalken,
5 Cap. 3 och 8 §§., lydande derhän, nemi. d. 3:dje,
att ”häradsfogde, länsman, eller then i staden thertil satt
”är (att spöstraff verkställa låta) äger magt at näpsa then med
”spö, som straffet med flathet verkställer;” och d. 8:de: ”Kj
”må böter utsökas af bönda, ther han ej förmå them betalda
utan hemmanets förderf eller ödesmål; ej eller af then,
”sorn lider theraf brist på födo och uppehälle; utan umgäl”le
then brott sitt med kroppen.” — Jag anhåller om remiss
af denna motion till Lagutskottet.
Dessa 4 motioner lades på bordet.
Hr Klingstedt, Gust. Fredr., hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Då under öfverläggningen om realisationsfrågan upplyst
blifvit, att Svensk jordegendom dels i allmänna Cassör dels
hos enskilda personer finnes skuldsatt till ett betydligt belopp ,
samt bekant är, att jordegendom i Sverige genom utvidgade
låneanstalter, ett dåligt mynt och osäkerheten i myntväsendet
fått uppjagade pris, så att sällan något egendomsköp
kan göras, som gifver mera än 4 proc. afkastning; så hern
stäl
-
Den i Mars e. m.
121
ställer jag, att ali ränta å penningelån må genom allmän lag
nedsättas till 5 proc. för hundrade, en åtgärd, som liemtar
skäl såväl från det förhållande, att alne slag af ränta nu
äro gällande, nemi. 5 proc. till Disconterna och någon annan
Cassa, under det att lagen bjuder, att 6 proc. är den
lagliga räntan, som ock att den räntebetalande jordägaren
drabbas af denna räntebetalning, under det att ännu icke
någon beskattningsmethod blifvit uppfunnen, som trä (får capitalisten,
hvilken i ali maklighet förtär den ränta, arbetsamheten
åt honom hopsamlar; äfvensom, att räntan å discontlån
må nedsättas till 4 proc., då den nedsättning, som
redan blifvit gjord till 5 proc., föga minskar utgiften af 6
proc., när ränteförskottet och arfvoden tilläggas.
Det är Banken, sorn drager vinst af Discontverket; men
hvad är det för skäl, att den allmänna välmågan ingår i Banken
, under det den gäldskyldige mer och mer utblottas genom
hög räntebetalning? jag yrkar derföre på räntans nedsättande
till 4 procent, jemte 2 proc. straffränta, i BancoDisconten
?
Att detta mitt förslag får mycken motsägelse, derom gör
jag mig öfvertygad; men det torde dock ej saknas någon,
som instämmer med mig i deri önskan, att välmågan, så
mycket möjligt är, måtte jernnäs mellan Svenska män, hvartill
räntaris nedsättande nödvändigt skall bidraga, såsom en
jemnkning emellan den fordrande och den skuldsatte.
Jag anhåller, att detta mitt anförande må blifva corn*
municeradt med resp. MedSt. samt remitteras till LagUtsk.
Lades på bordet.
Hr Adlerberg, Bror Reinh., hade inlenmat följande
3:ne memorial:
i:o Då jag tror, att alla samhällsborgare böra hafva
att vänta lika rätt och lika skyldigheter, kan jag ej lemna
oanmäldt, att detta förhållande icke äger rum med de kringstrykande
Dalkarlarna och Wermländningarna, hvilka oftast
på sommaren ombyta vistelseort och arbete, utan att vara
försedda med annat än Prestbetyg, då ingen annan af vårt
arbetsfolk äger en sådan frihet (sorn endast gjort sig gällande,
för det den är uråldrig), utan måste enligt författningarna,
innan de till tjenst och arbete få antagas, förevisa
betyg, att de äro mantalsskrifna, att de hafva försvar och
uppfört sig ärligt och redligt; och föranlåtes jag häraf till
den anhållan, att dessa kringstrykande Dalkarlar och Wermländningar
må förpligtas att, utom vanligt prestbetyg, förete
ett från Pastor i orten om nyktert, redligt och anständigt
uppförande, hvilket betyg alltid måste till påskrift uppvisas
för den, hos hvilken de förrättat arbete. Jag tror, att härigenom
den förmån skulle vinnas, att den, som behöfde deras
arbete, kunde skilja den nyktre, redlige och arbetsam3
H. 16
122
Den i Mars e. m.
ma från den late och oduglige, samt allmänheten i följd
häraf ej blottställas för bedrägeri.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
2:0 Länge har behofvet påkallat en säkrare controll i landet
för omyndigs egendom; det nuvarande sätt att den vårda
anser jag, och många med mig, icke nog säkert eller pålitligt.
Det är visserligen väl, att HäradsRätterna granska de
af dem tillsatta förmyndares räkenskaper; men då oftast
händer, att en bonde har 2 till 3 sådana förtroenden, utan
att hvarken kunna räkna eller skrifva, finner man snart vådan
af ett sådant förtroende, der den omyndiges egendom
nära sättes på spel. Jag får derföre föreslå förmyndarekammares
inrättande inom hvarje härad, med samma rätt
och samma ansvar som förmyndarkammaren i Stockholm.
Om till en sådan inrättning inom häradet valdes kloka, erfarna
och bofasta män, tror jag en nödig säkerhet skulle vinnas.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles.
3:o Bland de högre embeten i Fäderneslandet, till hvilkas
behöriga vårdande mannaålders styrka oundgängligen
fordras, äro utan tvifvel Landshöfdinge-embetena. Expeditionen
af de s. k. couranta göromålen vid LandsCancelliet
och LandsCont. samt tillsynen öfver dem och andra underlydande
embetsman, så att hvar och en af dem icke allenast
uppfyller sina skyldigheter, men uppfyller dem utan
onödiga vexationer för allmänheten, är visserligen en stor
och vigtig del af Landshöfdinge-embetets befattningar och
förutsätter redan en man af kraft och outtröttlig uppmärksamhet.
Men detta utgör dock icke mer än den minsta,
den negativa delen af en Landshöfdings befattning. Han
har sig, åtminstone indirect, ålagda vida större och vigti—
gare pligter. Han måste arbeta på sitt Läns, på dess invånares
förkofran i alla afseenden och förnämligast i ceconomiskt;
han måste känna egenskapen af dess jordmån, det
brukningssätt, som för den är det lämpligaste och uppmuntra
det; han måste undersöka hvilka andra medel till välstånd,
som ännu finnas obegagnade, hvilka intellectuella eller
materiella kraftér, som ännu der behöfva väckas, undersöka
hvilka binäringar, som der kunna med största
framgång idkas, uppmuntra dem och bereda dem afsättningstillfällen.
Han måste förvissa sig, att underlydande embetsman
i de aflägsnare delarna af Länet uppfylla sina skyldigheter,
lika val som i de närmast residenset belägna; att allmän
säkerhet och ordning öfver allt lika vårdas och upprätthålles;
att hvarken mutor eller considerationer förlama
författningars efterlefnad. Men för att göra allt detta, måste
han flitigt beresa sitt Län i alla directioner, finnas öfverallt,
der han minst varit väntad, och öfverallt besöka
Den x Mars c. m.
icke blott herremannens salar, men äfven bondens stuga.
Kunde den store Gustaf Adolph resa förklädd och genom
de skjutsbönder, med hvilka han gaf sig i samtal, förskalFa
sig vida säkrare underrättelser om tillståndet och tänkesättet
i landet än de officiella, som till honom insändes, så
kan det vara åtminstone ursäglligt att begära, det en Landshöfding
någon gång vidtager samma utväg,' då han ganska
säkert skall komma i erfarenhet af helt andra förhållanden
än dem, hvarom han nu underrättas och i sin ordning underrättar
andra.
Men för en så vidsträckt och ingripande embetsmannaverksamhet
fordras, det inser en hvar, en man i sina bästa
år, en man i medelålderns fulla kraft. Man antager för
afgjordt (åtminstone har jag hört upplysta Officerare försäkra
det), att man icke utöfver en viss ålder kan vara fullt
tjenlig för militärtjensten, hvarföre ock militärpensions-reglementet
tillåter Officerare att vid 5o år få taga afsked
med pension och vid 4-5 att dertill vara exspectauter; och
likväl fordrar denna tjenst i vissa fall långt ifrån den rörlighet,
som en Landshöfding måste äga, hvilken skall rätt
uppfylla sin bestämmelse. Jag föreslår således, att de Hrr
Landshöfdingar, som i femton eller högst tjugo år beklädt
dessa embeten, må vid fyllda sextio år kunna taga afsked,
med bibehållande af halfva lönen såsom pension.
Härigenom skulle äfven den fördel vinnas, att de nu så
mycket i svang varande accorden till dessa platser skulle
försvinna, enär de egentligen hafva sin grund i innehafvarens
omtanka och pligt att sörja för sin och de sinas utkomst
efter sitt afskedstagande. Konungen skulle ock derigenom
få fria händer att till dessa vigtiga embeten utnämna
de mest förtjenta, utan att, som nu ofta är fallet, behöfva
blunda för skickligheten och förtjensten, af considerationer
för den afskedstagande Landshöfdingen eller hans familj.
Jag anhåller, att detta memorial må till vederbörligt
Utskott remitteras.
Dessa 3:ne memorial lades på bordet.
Frih. Toll, Gust. Philip, hade inlemnat ett memorial,
som upplästes, så lydande:
Då K. M., uppå gjord underd. anmälan af flera medlemmar
af Gyllenstjernska slägten, vid Riksdagen år 1823
afgifvit Dess Nåd. Propos. till R. St. om denna slägts, på
grund af pröfvade lagliga documenter, uppgifna kronofordran
och densammas liqvidation, har dåvar. StatsUtsk. i
sitt afgifna betänkande ansett sig icke kunna upptaga denna
fråga till afgörande, emedan, efter dess inhemtade kunskap,
familjen skulle hafva försutit sin talan eller förlorat
fatalierna. R. o. Ad., som under öfverläggning af saken
icke fann skäligt, att (emot K. M:s Nåd. Propos., hvilken
■U)er StatsRådets hörande blef afgifven, och deri intet fö
-
n4
Den i Mars e. m.
rekom, som härtill kunnat gifva anledning) StatsUtsk. velat
constituera sig till domstol och besluta för denna slägt
talans förlust i afseende på denna kronofordran, återremitterade
betänkandet, med tillkännagifvande af dess med gällande
lagar mera öfverensstämmande beslut, att denna undersökning
vid vederbörlig domstol borde föregå, och lemnade
Gyllenstjernska slägten full rätt att i denna väg göra
sin talan gällande. Men då härvid icke fastades afseende,
emedan de 3:ne öfriga RiksSt. antagit betänkandet, får jag
härmed begagna min motionsrätt till öppen talans bevakande
i målet, och vördsamt anhålla, att StatsUtsk., till hvars behandling
och utredande denna motion torde blifva remitterad,
behagade för nu församlade R, St. föreslå frågans afgörande
i enlighet med R. o. Ad:s ofvan åberopade beslut.
Jag skulle tro R. St:s egen grannlagenhet uti efterlefnad af
gällande lagar i detta hänseende finnas förbisedd och böra
rättas, ehuru jag icke kan annat än vördsamt underställa
hela saken deras eget närmare bepröfvande.
Frih, Toll yttrade derefter muntligen: Då jag vågar
framställa denna motion, har jag velat vid densamma foga
en tryckt species facti *), som utaf en af familjens medlemmar
blifvit från trycket utgifven; men då densamma innehåller
åtskilliga reflexioner, hvarom jag ännu icke haft tillfälle
taga närmare kännedom, får jag anhålla, att, med reservation
af desamma, endast sjelfva species facti må blifva
ansedd såsom bilaga,
Lades på bordet.
Gr, Piper, Garl Fredr,, hade inleranat följande anförande:
Såsom
fullmägtig för adliga Ätten N:o io5j har
jag af hufvudmannen erhållit uppdrag att återförnya den
vid nästförflutna Riksdag inför R. St. gjorda framställning
om bestämmandet af en ytterst behöflig och skälig ersättning
åt Hr ÖfversteLieuten. G. N. Adlerstam för den betydliga
förlust han Jidit genom flera administrativa och juridiska
åtgärder, de der sammanverkat att beröfva honom tvenne
landtegendomar i Götheborgs och Bohus Län, Norrkärr
och Strömsvik kallade, hvilka han medelst laga fång hade
sig förvärfvat. Beskaffenheten af dessa åtgärder, jemte det
lidande, som genom dem blifvit Hr Adlerstam, med maka
och tio barn, tillskyndadt, lärer icke här behöfva detailleras.
De äro för de flesta bland R. o. Ad. tillfyllest kända
och dessutom i BancoUtsk:s betänkande af d. 5 Aug. 1829
(N:o 71) upptagna. Huruledes desamma äfven af R. St.
blifvit bedömda, derom lemna icke blott nyss åberopade betänkande,
tillika med ett sednare af d. 12 Febr. 1 83o (N;o
123), utan ock de både inom Utsk, och de särskilda Riks,-
Medföljde motionen till StatsUtsk.
Den i Mars c. m.
125
StJförefallna disciissioncr oell reservationer beliofliga upplysningar.
Deraf iuhemtas, att framställningen icke rönte
den framgång, som den förtjent, i thy att, sedan Presteocli
BondeSt. funno sig böra bestämma ersättningen till Hr
Adlerstam, för de till mera än 27,000 R:dr B:co uppgifna
förluster, till 4i65o R:dr, BorgareSt. till 7,294 R:dr samt R.
o. Ad. till 16,000 R:dr samma mynt, blef, sedan BorgareSt.
antagit BancoUtskts inbjudning att förena sig med förutnämnde
?.:ne Stånd, ersättningen jemväl sedan nedsatt til! det
lägsta belopp, 4j65o R:dr, och bestämd att dermed utgöras.
Af orsak således, att ersättningsfrågan af förra Riksdagens
BancoUtsk. icke blifvit i enlighet med klara föreskriften
i 73 §. af Riksd.-Ordn. behandlad, derigenom att Utsk.
uraktlåtit att RiksSt:s skiljaktiga meningar, så nära
möjligt var, sammanjemnka och förslag derom
afgifva, och i betraktande deraf, att Ilr Adlerstam,
med de sina, ännu befinner sig i ganska behöfvande omständigheter,
bar jag vördsammast velat motionera, att nu
församlade R. St. mätte, utan afseende på hvad sålunda vid
förra Riksmötet härutinnan förefallit och beslutadt blifvit,
efter skäliga grunder rättvisligen bevilja den ersättning ät
Ilr Adlerstam, som någorlunda svarar emot de förluster,
han fått vidkännas.
Jag får således vördsamt föreslå, att den summa, som
R. o. Ad. vid sista Riksdagen ansåg böra beviljas bemälde
Hr Adlerstam, nemligen 16,000 R:dr B:co, måtte nu oafkortad
komma honom till godo, såsom en både på rättvisa
och billighet grundad ersättning.
Under hopp, att denna angelägenhet skall på ett, både
för den lidande medborgarens och husfadrens samt Representationens
rättskänsla, tillfredsställande sätt blifva beredd
och afgjord, får jag om remiss af denria motion till behörigt
Utsk. ödmjukast anhålla.
Lades på bordet.
Hr af Ström, Israel Adolph, hade inlemnat följande:
Regeringen har gjort allt, som stått i Dess förmåga, till
skogshushållningens förbättrande i Riket. Kronoparkerna
äro omgärdade, all enskild ägoblandning, afvittrad, de förr
nakna och förbrända backarna och fälten på dem till större
delen åter grönskande af ung skog, huggningarna ordnade
på ett sätt, som är förenligt med skogens fortfarande bestånd.
Äfven för allmänningarna är en bättre hushållning
anbefalld; en läroanstalt för skogshushållare inrättad och
tjenliga skrifter i denna hushållsgren utdelade. Men ännu
möter ett svårt hinder för skogarnas trefnad och fortkomst
här i landet, på jord af sådan natur, att en disponerar betet
och en annan skogen. Här ligga interessena i strid med
hvarandra och skogen skall nödvändigt duka under, såframt
icke någon inskränkning får äga ruin i den obegränsade be
-
126
Den t Mars e. m.
tesrätten. Det är icke rain afsigt att vilja bannlysa betningen
utur skogarna (långt derifrån, jag känner äfven dess
oundgänglighet), men att fa den inskränkt tili 395 af skogsvidden,
så att någon skog kunde få fredad uppväxa på
af mai ken.
Fallet med flera recognitions- och utarenderade Kungsgårds-
och boställsskogar är sådant, att der hugges väl skog,
men der uppväxer ingen ny skog för alt i framtiden ersätta
den, sorn huggits. Jag kan framlägga exempel derpå, att
huggningarna fortgått 60 å 70 år, ulan att någon skog
uppvuxit på de afhuggna trakterna. De plantor, som uppkommit,
hafva genast blifvit af kreaturen afbetade. Man
möter mig med den frågan: huru kunna vi då hafva någon
skog qvar? och jag skall genast besvara den. Förr voro
skoggsvidderna större och kreaturens antal mindre; nu är
skogarnas areal förminskad och kreaturens antal förökadt;
ängsodlingen har icke bedrifvils i samma proportion som
ladugårdarna blifvit utvidgade; en myckenhet backstugusittare
hafva innästlat sig i skogarna, hvilka för sitt uppehälle
måste hafva kreatur; fodertillgången är knapp, kreaturen
utsläppas tidigt om våren, innan något gräs uppvuxit, icke
i de till skogens fredande i fordna tider inrättade beteshagarna,
utan i sjelfva skogen, hvarest de icke hafva annan
föda än späda skogsplantör; och hvilken mängd af plantor
åtgår icke att framföda ett kreaturen enda dag? Huru mycket
skall då icke fordras för en myckenhet kreatur från
början af Maj, då de ofta af foderbrist utsläppas, till Juni,
då gräset först kan gifva dem tillräcklig föda? Det är af
detta skäl, som det numera äfven är sällsynt att finna unga
skogsplantör uppväxta. De som synas unga, kunna vara 5o
å 60 år gamla; men, beständigt afbitna, hafva de blifvit
dvärgartade, och blifva aldrig rätt stora och nyttiga träd.
Jag talar af erfarenhet och skall gifva ett ögonskenligt bevis
för mitt påstående. Vid stora landsvägen emellan Björsäters
och Enebackens gästgifvaregårdar i Skaraborgs Län
ligger en Kronopark, som inhägnades år 1826. Inom gärdesgården
uppväxer nu den vackraste och tätaste ungskog,
som man kan önska sig se; men strax utanför densamma är
marken naken eller beströdd med marbuskar, som aldrig
blifva större. Båda voro lika beskaffade år 1825. I hvilken
svår belägenhet är icke den recognitionsskogs innehafvare,
som, inseende sin skogs snara slut, icke äger rättighet
att inhägna den minsta fläck, för att derpå få uppfreda
ny skog åt sina efterkommande, utan att derifrån blifva
hindrad af betesrättsägarna? Aldrig måtte meningen hafva
varit, att han endast skulle få skörda den skog, som fanns
vid öfverlåtelsen. Detta hade varit detsamma som att säga:
Er bruksrörelse får fortsättas i 80 å 90 år, men skall derefter
upphöra, emedan ingen ny skog får här uppväxa. Jag
anhåller derföre, att sedan detta förslag af vederbörligt
Den t Mars c. m.
127
Utsk. blifvit pröfvadt, bos K. M. måtte i und. framställas
den önskan, att en författning blefve utfärdad, innehållande,
att den som disponerar skog, men ej betet på densamma,
mätte äga rättighet och till och med skyldighet att,
till ny skogs uppfredande, inhägna åtminstone jTs af skogsmarkens
arealvidd i sönder.
Lades på bordet.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., uppläste följande:
Då R. o. Ad. år 180g afsade sig sitt privilegium att ensamt
äga och besitta säteri- och frälse-egendomar, ingick i motivet
dertill förhoppningen på det motsvarande begifvande af
de andra Stånden, att en fullkomlig näringsfrihet skulle allmänheten
meddelas; hvarom också ett uttryckligt vilkor förbehölls.
Uppfyllandet deraf bar likväl ända hittills uleblifvit;
och som utan allt afseende på den motsvariga rätt,
som bort vara att vänta, näringsfriheten är en för Nationens
allmänna förkofran nödvändig sak, föreslår jag, alt
den må vid denna Riksdag varda Nationen förunnad, utan
binder af de partiella och endast för skråinteresset talande
författningar, sorn ännu linnas, men hvilkas upphäfvande
det är hög tid att verkställa.
Lades på bordet.
Hr von Wahrendorff, Martin, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Bland den mängd lagbrott, som de 170,000 brännvinspannorna
fört med sig, har man ännu icke offentligen anmärkt
de otaliga skogsåverkningar, hvilka på landet blifva
föröfvade, för att anskaffa bränsle till de mindre husbehofsbrännerierna,
som ofta bedrifvas utan beräkning på lagligt
vedfång.
Allmogen i allmänhet respecterar föga äganderätten, då
fråga är om skogseffecter, och då enskilda motionärer vid
liera föregående Riksdagar förgäfves sökt att få skogsegendom
fredad genom skärpning i närvarande skogsförfattningar,
som belägga med allsingen vanära och med högst ringa
böter den skada, som föröfvas å så beskaffad egendom,
så bestämmes också, för det närvarande, gränsen för dessa
tillgrepp endast genom ett större eller mindre behof af varan.
Jägeribetjeningen är otillräcklig för att binna tillse och
försvara allmänningarna under det beskydd, som skogsljufveriet
åtnjuter, och ägare till privata skogsparker tillsätta
och använda förgäfves skogvaktare, då djerfheten i åverkningarnas
utförande ofta går ända derhän, åtminstone i den
trakt af Nyköpings Län, som jag bebor, att i5 till 20 personer
slå sig tillsammans och med våld, om så behöfves,
möta de hinder, sora kunna förefinnas.
Af dessa anledningar får jag äran ödmjukast föreslå,
att, vid den nya regleringen för brännvinstillverkningen, den
1-28
Den i Mars e. ra.
s. k. husbehofsbränningen på Jandet, der ingen bränntorf
eller stenkol finnas, mätte tillåtas endast åt sådana jordbrukare,
som hafva egen skog eller få så tillräcklig vedutsyning
å närgränsande allmänningar, att det, på sednare sättet, erhållna
bränslet kan, med någon sannolikhet, räcka till för
brännvinstillverkningen. I annat fall kommer troligen framdeles,
såsom hittills, den plägseden att äga bestånd, det
bela bylag å hemman utan skog, som å allmänningarna få
en högst nödtorftig vedutsyning till värme och kokved af
6 å 8 lass p:r matlag, likväl ställa så till, att den knappa
veden räcker till äfven under brännvinspannorna, som särskildt
af hvarje hushall i byn begagnas.
Då ädlare industrier, särdeles i jernhandteringen, äro
underkastade inskränkningar på grund af åtkomst till bränsle,
synes det mindre lämpligt, att äganderätten skall obehindradt
ofredas och våra redan klena allmänningar utplundras
för brännvinets skull.
Slutligen får jag äran fästa H. Ståndets uppmärksamsamhet
derpå, att enligt gjorda beräkningar, som af trycket
utkommo förlidna år, åtgå till brännvinsbränningen i
Riket omkring 2,5oo,ooo famnar ved årligen, hvaraf de små
lyftpannorna proportionsvis consumera mest.
Om remiss af detta anförande till vederbörligt Utsk.,
tillsammans med redan afgifna motioner i brännvinsfrågan,
får jag ödmjukast anhålla.
Lades på bordet.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv., hade inlemnat
följande 2tne anföranden:
i:o Ändamålet med detta yttrande är att fästa R. St:s
uppmärksamhet på den olikhet, som äger ruin vid behandlingen
af de hos underdomstolarna anhängiga mål, hvilka, i
anseende till svarande parters uteblifvande, ulställas till företagande
å annan tid. Större delen af underdomare bruka
nemligen att i sjelfva uppskofsbeslutet ålägga käranden att
derom lemna svaranden tidigt och bevisligen del före den
tid, målet åter till handläggning förekommer; hvaremot några
få underdomare (som jag tror) ganska riktigt anse käranden,
då han ordentligen stämt, böra fritagas från allt
communicationsbesvär, och att det är svarandens skyldighet
sjelf efterhöra till hvad tid målet kan varda utsatt och det
ansvar, hvartill han, i händelse af ytterligare uteblifvande,
gör sig skyldig. En sådan olikformighet i behandlingen är
redan i sig ett ondt; men af ännu betänkligare följder torde
det blifva, om, såsom jag tror, den mest vedertagna
praxis, hvilken genom sin allmänhet hotar att blifva lag,
hvarken är öfverensstämmande med vår nu gällande lag eller
förenlig med en enkel och skyndsam rättegångsordning. t
Då i Rätteg.-B:n, mig veterligen, ej finnes något lagrum
-
Den i Mars c. m.
1:29
liim, sorn kan gifva anledning till denna allmänt antagna
godtyckliga praxis, förmodar jag densamma vara tillkom- i
men i följd af en jemnförelse med 2 J. 2 Cap. Utsökn.-B:n, ■
enligt hvilket stadgande, sådant det oförändradt finnes i
1734 års lag, sökanden borde låta den, som söktes, men ej
mötte å föreskrifven tid, få kunskap om det uppskofsbeslut, 1
hvilket i sådant fall meddelades. Ålen jag får härvid anmärka,
att det torde vara betänkligt analogisera sig till former,
som äro strictissimi juris, och att dessutom samma
§, genom K. Föroidn. d. 29 Nov. 1823, blifvit sålunda ^
förändrad, att i fall den, som sökes, ej möter inom förelagd
tid, njuter sökanden rätt efter de skäl, han uppter.
Genom ofvannämda allmänna praxis försvåras rättegången
betydligt för käranden. Han måste ofta resa långt och
vidt omkring för att träffa svaranden; och skulle det icke 1
lyckas honom, beredes derigenom ytterligare uppskof, utan
att saken derföre kommer närmare afgörandet. En tredskande
part understödjes genom denna praxis betydligen i bemödandet
att uppehålla rättegången.
Jag befarar, att LagUtsk., till hvilket denna motion lärer
komma att remitteras, möjligen skulle kunna yttra, att
som lagen med afseende å förevarande fråga vore tydlig
och klar, larfvades icke någon förklaring deraf.
Sjelfva olikheten, som, enligt hvad jag ofvan anfört,
äger rum vid tillämpningen, tyckes visa, att, 0111 ock lagen
är tydlig och klar i sig, bestämd förklaring deraf i berörde
afseende dock vore af nöden för underdomare. Dessutom
lärer fråga om lagens rätta tillämpning i detta fall
icke kunna på annan väg väckas eller afgöras, enär beslut
derom ej kunna annorlunda än med hufvudsaken öfverklagas,
och någon l ättelse deraf då ej kan meddelas.
Öfvertygad derom, att rättegångsärender böra icke allenast,
så vidt förhållandet medgifves, likformigt, utan äfven
skyndsamt behandlas, vågar jag vördsamt föreslå en
lagförklaring, innehållande, att derest ett mål, af hvad anledning
som helst, utsattes till företagande å annan tid, bör
svaranden, utan särskild underrättelse, då tillstädeskomma.
Jag anhåller, att motionen blifver till vederbörande
Utsk. remitterad.
2:0 Förutsättande såsom obestridt, att en närmare kännedom
af de tré allmännaste bland de s. k. moderna språ->:
ken, Fransyskan, Tyskan och Engelskan, numera är ovilkorligt
nödvändig, ej blott för utöfvandet af en mängd särskilda
befattningar och yrken (t. ex. d plomatens och köpmannens),
utan för att vinna en tillräcklig bekantskap med
sitt tidehvarfs lynne och bildning och kunna följa de phenomener,
som derinom utveckla sig och afvexla, behöfver
jag ej erinra, huru vigtigt det är, att vid våra allmänna
3 H. 17
undervisningsanstalter tillfälle gifves för ungdomen att rätt
och tillräckligt lära dessa språk. Emellertid kan man,
öfverhufvud taget, säga, att ett sådant tillfälle ännu icke
finnes. Visserligen har man i sednare tider varit betänkt på
att inrymma mera plats åt dessa ämnen på lectionscatalogerna.
Man har genom inrättandet af s. k. Apologislskolor
sökt motsvara en af lidens högljuddaste fordringar, och
mången enskild lärare har med ett ovärderligt nit bemödat
sig att upphjelpa denna del af undervisningen; men i de
flesta fall höres ännu samma klagan: ”att i skolorna de moderna
språken dels alltför mycket försummas, dels bibringas
sä förvändt, att den, som söker fullkomna sig i dem
med biträde af infödda, finner sig hafva mera hinder än
gagn af hvad han i skolan lärt; att man lärer sig förstå,
då man läser i hok, men ej fatta ett ord, då en utländning
talar; att man i allmänhet vid behandlingen af moderna
språk vant sig vid en ytlighet, som gör, att vi dagligen se
öfversättningar derifrån hvimla af fel,” o. s. v. Dessa klagomål
må innehålla öfverdrift; men så mycket är visst, att
vanligen vid undervisningen i de lefvande språken uttalet
alldeles försummas, då likväl kännedomen af pronunciationen
ej allenast sätter i tillfälle att förstå utländningen, när
han talar, utan äfven är nödvändig för att rätt fatta språkets
karakter; att i Franska och Tyska språken en alltför
ringa kunskap bibringas och det Engelska oftast icke kommer
i fråga; att färdigheten att tala åtminstone ett främmande
språk icke på något sätt förberedes; med ett ord,
alt skolundervisningen i meranämnde språk är dels felaktig,
dels ofullständig.
Men huru skulle den också kunna vara annorlunda?
Oberäknadt, att vid Trivialskolor och Gymnasier nog liten
tid är medgifven åt moderna språk i allmänhet, och att vid
Apologistskolan Engelska språket ej ännu vunnit riktigt burskap,
möter oss först och sist dea omständigheten, att lärarna
sjelfva utgångna ur samma skolor på en tid, då undervisningen
i Fransyskan och Tyskan var nästan ingen och
då Engelskan ännu icke var påtänkt såsom läroämne, hafva
saknat allt tillfälle att utbilda sig till skicklighet i denna
undervisningsgren; ty genom blott läsning på egen hand
kommer man ej till förtrolighet med ett lefvande språk, —
att förtiga, det en sådan trägnare'läsning af tre främmande
språk, i hvilka man saknade nödig underbyggnad, skulle
borttagit alltför mycken tid för andra högre aktade studier;
och de, som genom utrikes resor, sammanvaro med utländningar
eller leetioners tagande förvärfvat sig erforderlig
språkkunskap, höra naturligtvis endast lill undantagen. Den
sistnämnda utvägen (leetioners tagande af infödda) har visserligen
blifvit begagnad af flera, och dessa skolmans nit
att på äldre dagar med ospard möda och pecuniär uppoffring
söka ersätta hvad de i ungdomen beqvämligare kunnat
Den i Mars e. m.
i3i
inhemta, om tillfälle dertill gifvits, är utan tvifvel i hög
grad berömligt; men deras exempel lian omöjligen framställas
till en allmännare efterföljd, emedan dertill fordras peeuniära
medel, som ej äro hvar mans lott, och dessutom
icke alltid tillgång på skicklig undervisare torde finnas.
Det förblifver således en sanning, att saknad af tillfälle
för lärarna, att sjelfva förvärfva sig den kunskap, de
skulle meddela, är ett af de väsendlligaste hindren för den
moderna språkundervisningens fullkomnande i vårt land.
Hvar och en, som nitälskar för denna undervisning, finner
derföre, att detta är en brist, på hvars afhjelpande man
måste vara betänkt. Sådant kan nu endast skepa ett sätt, nemligen
genom inrättande, på Statens bekostnad, af en Norin
a 1 a n s t a 11 för undervisningen i moderna språk,
der de, som önska göra sig skickliga till lärare i dessa språk,
på en gång finge sjelfva inhemta tillräcklig kännedom af
desamma och tillika practiskt inöfvas i deras utlärande åt
andra.
En sådan bildningsanstalt fordrade ej nödvändigt ett
eget etablissement, utan kunde på följande sätt apteras till
något redan bestående.
Vid en skola, der moderna språk utgöra ett hufvudsakligt
läroämne, t. ex. en högre Apologistskola, bringas undervisningen
i dessa språk till den möjligaste fullkomlighet
genom antagande af de tjenligaste läromethoder, utarbetande
af väl afpassade läscurser och isynnerhet användande af
lärare, som i de särskilda språken äro fullkomligt hemmastadda.
Sedan undervisningen blifvit bragt i det skick, att
den kan framställas som normal, upplåtes åt sådana studerande,
som vilja utbilda sig till lärare, att dels densamma
öfvervara, dels i mån af vunnen skicklighet deri deltaga,
och sålunda practiskt följa dess gång från början intill det
högsta stadium, den erbjuder. Under samma tid erhålla
dessa studerande, mellan skolstunderna, egna språklectionef
och anvisningar efter behof; och böra dessa alternerande
öfningar för hvar och en af dem fortfara, tilldess han kan
dimitleras med intyg om skicklighet att i de förekomna språken
undervisa. Ett sådant testimonium skulle sedermera
antingen ovilkorligen fordras af sökande till skolsysslor, der
undervisning i moderna språk lomme i fråga, eller ock vid
competens gifva företräde.
Ehuruväl här ofvan talas om normallärare såsom flera,
borde likväl icke för hvart språk en särskild mästare antagas,
utan helst, till vinnande af enhet och system i det helas
behandling samt för att ej onödigtvis öka kostnaden,
' en enda hufvudsaklig lärare för de tre ifrågavarande språken
antagas; dock så, att denne efter behofvet ägde begagna
medhjelpare och, isynnerhet i början, vid cursernas utarbetande
finge med sig adjungera skickliga infödda för de
särskilda språken.
Den i Mars e. m.
De anslag, som för en sådan inrättning komme i fråga,
synas kunna inskränkas till ungefärligen följande:
På en gång utgående:
För utarbetandet af lärocurser med nugot biträde af infödda,
beräknadt till 5oo R:dr B:co för hvardera språket
B:co R:dr i5oo.
Någon materiel, högst „ 200. — -
Summa på en gång utgående B:co R:dr 1700.
Årligen utgående:
Ökad hyra för utvidgande af skolans local,
till större lärosal, i händelse så erfordras,
samt boningsrum åt normal-läraren B:co R:dr 40°*
Lön åt den sistnämnde
l4oo.
Arfvoden lill möjligen behöfliga biträden . „ 5oo.
Tillsammans B:co R:dr 2200.
Härifrån afgår den inkomst, läraren har såsom
Collega vid Apologistskolan . . . 200.
Årligen utgående B:co R:dr 2000.
På grund af denna framställning får jag vördsamt föreslå
R. St., att förenämnde belopp, 1700 R:dr B:co, att på en gång
utgå, och 2000 R:dr B:co, att årligen utgå, eller hvad summor
deromkring, som vid en närmare beräkning finnas för ändamålet
behöfliga, må till en så beskaffad stiftelse beviljas.
Anhålles, att denna motion må blifva tili vederbörligt
Utsk. remitterad.
Dessa 2:ne anföranden lades på bordet.
Hr Rosenblad, Bernh., uppläste följande 5 motioner:
1:0 Få män hafva för Sverige gjort större uppoffringar än
framlidne Kammarrådet Joel Gripensljerna, eller dyrare fått
derför plikta. Under K. Carl XI:s krig med Danmark försträckte
han, i Kammarens då blottade ställning, omkring 2
millioner daler. Denna betydliga fordran blef dock efter
freden, lika med alla, ställd under liqvidation, d. v. s. man
inställde all betalning af både capital och ränta , tilldess
man efter 100 år kunde få tid att undersöka beskaffenheten.
Tvenne sonsöner af Joel Gripenst jerna, då unga, öfvertalades
på iy5o-talet att afstå deras lott | mot löfte om
Friherrlig värdighet och anständiga tjenster (de öfriga
lotterna hafva sedan blifvit betalda i nedsatt myntvärde).
Detta löfte uppfylldes dock först efter mer än ett tiotal af
år på sfi sätt, att RikSgäldsDirectionen betaide introduetionskostnaderna
och den ena brodern fick CommissionsSecreterare-
och den andra Hofjägmästare-fullmagter med lön på
Riksgäldsstaten, den sistnämnde efter 1696 års Stat med i66 j
R:dr Specie, som 1800 förhöjdes till 333y R:dr. Hans son,
Majoren Baron C W. Gripensljerna, lefver nu, 7 4 år gammal,
den enda af namnet, 1 stor fattigdom. Det är honom,
Den i Mars e. m.
i33
jag vagar föreslå till en årlig pension å Riksg.Cont.‘s stat af
333|- R:dr B:co från detta års början, att utgå qvartaliter, för
öfrigt hänvisande till de fullständigare upplysningar, 1769 års
Riksdagstidningar och 1800 års R. o. Ad:s protocoll innehålla.
2:0 Jag får vördsamt anhålla, att BancoUtsk. måtte under
pröfning taga befordringslagarna inom Banken, samt dervid
afgöra, huruvida ej med ordet tjenstegrader, inom Banken
såsom i Statens Verk, bör förstås grader af tjenst,
hvarje med sin tur, ehuru inom dem, för olika anciennitet,
vigligare uppdrag m. m., lönerna kunna vara olika.
Jag anser äfven, att sättet för extraordinariernas användande
i Banken i hög grad påkallar Utsk:s uppmärksamhet,
till förekommande deraf, att de kunskaper och den bildning,
man i sednare tider hos dem fordrat, ej må förqväfvas
af själslöst renskrifveri.
3:o Jag får vördsamt föreslå, att närvarande BancoUtsk,
måtte uppfylla den lucka, tiden ej medgaf det nästföregående
(efter de så sent fattade vigtiga besluten ronde Banken),
i afseende på uppgörandet af Bankens bokslut. I detta
böra synas (ehuru de ej få, emot bancolagen, inberäknas
i dess grundfond eller minska behållningen) Bankens fastigheter
och inventarier. Jag anser sålunda, att väl å en sida
Lånebankens fordran för förskott t. o. ra. 1829 för Tumba
bör afskrifvas, men å en annan sida såväl denna egendom
med inventarier som fastigheterna och inventarierna i staden
värderas samt, jemte sedelpappersbehållningen, påföras
ett särskilt conto i hufvudboken, då, sedan Bankens saldo
vore gifvet, detta fördelades i grundfonden, reservfonden (när
sådan finnes) samt fastigheter och inventarier.
Likaledes anser jag, att bestämda föreskrifter böra stadgas
för uppgörandet af vinst- och förlust-conto, samt hvad
andelar af dess behållning må kunna för Riksg.Cont. disponeras;
och får jag för öfrigt hänvisa till de vidlyftiga anföranden,
jag i dessa ämnen till Fullmägtiges protocoll afgifvit.
4:o Såsom ett supplement till den förändrade organisation
af göromålen m. m. inom Banken, Fullmägtige underställa
BancoUtsk., får jag föreslå en förändring i fördelningen
af sjelfva styrelseåtgärderna, äfvensom i sammansättningen
af Understyrelsen.
Jag tillstyrker således en Öfverstyrelse (Bancofullmägtige),
en Under styrelse (Directionen) och Departement
a I s t y r e I s e r (Afdelningarna för de särskilda detaillerna
af förvaltningen).
1:0 Öfvers tyre Isen.
Bancofullmägtige tillkommer i denna egenskap (oberäknad!
de särskilda uppdrag grundlagarna Jemna dem):
att noggrannt vaka öfver den Dircct. och de särskilda
134
Den i Mars e. m.
Afdelningarna tillkommande specialförvaltningen, samt att
till den ändan låta minst en gång i månaden till sig aflemna
rapport öfver hvad sig tilldragit jemte öfversigt öfver Verkets
ställning, med rättighet för hvarje ledamot att, när
som helst, öfvervara öfverläggningarna inom hvilken gren
sorn helst af Understyrelsen eiler Departementalstyrelserna,
äfvensom de dagliga göromålen i Bankens alla departementer
och conto!';
att från vederbörande infordra förklaring i allt, som
kunnat finnas påkalla anmärkning;
att ulan förslag utnämna tjenstemännen vid sin expedition,
samt interimistiskt tillsätta emellan Riksdagarna uppkommande
ledigheter inom Directionen;
att stadfästa de af Directionen gjorda utnämningar till
tjenster samt, om dessa icke vinna Fullmägtiges bifall, återförvisa
dem till ny behandling af Directionen; ägande Fullmägtige,
då målet andra gången till dem inkommer, utnämningen
antingen stadfästa eller annan besluta; dock erfordras
för sednare fallet, alt minst § af närvarande Fullmägtige i
beslutet instämma.
I den händelse förslaget att uppdraga K. KammarRätten
granskningen af Bankens och dess Disconters räkenskaper
icke skulle godkännas, bör Revisionsdepartementet omedelbart
lyda under Öfverstyrelsen, samt dess tjenstemän af
densamma tillsättas.
2:0 Understyrelsen eller Directionen.
Består af en Ordförande samt 3 eller 4 Direclörer,
som, utan afseende på om de tillhöra något RiksSt. eller
innehafva tjenster inom Banken eller ej, väljas af BancoUtsk.
, förstärkt till Nämnd. Ordföranden kan tillika vara
Bancofullmägtig. Vid hvarje Riksdag äger BancoUtsk. rätt
att kunna, på uppgifna skäl, föreslå en eller flera ledamöter
af Directionen till entledigande, hvaröfver Stånden
efter pluralitet besluta. De äro berättigade att vid viss ålder
eller tjenstetid (hvarvid den vid andra Statens verk får
tillgodoräknas) erhålla pension, när de lemna tjensten annorlunda,
än genom dom.
Directionen tillkommer den allmänna och inre förvaltningen
af Banken, samt i vissa afseenden af dess Disconter,
sålunda;
att i första rummet afse bibehållandet af Bankens credit
och dess orubbade förmåga att noggrannt uppfylla ingångna
förbindelser;
att vid såyäl upp- som utlåningen Bankens fördel iaktta
ges samt dess säkerhet aldrig lemnäs åsido, äfvensom att,
så vidt sig härmed låter förena, näringarnas billiga anspråk
med omsorg afses; börande förslag hvarje vecka upprättas
öfver de förändringar, upp- och utlåningen i alla dess grenar,
sedelrörelsen och reella fonden (cassan) undergått, hvilka
förslag sedermera underställas Fullmägtige;
Den i Mars c. m.
i3S
alt tillse göromålens orubbade och ordentliga gång inom
alla Bankens departementet' och contor, lill hvilken ända
inspectionen fördelas emellan Directörerna;
att utnämna (med vissa förut omförmälda undantag) Bankens
tjenstemän, samt att tillsätta vaktbetjeningen.
3:o Departementsstyrelserna.
Dessa, som det tillkommer att afgöra speciella, endast
departementerna vidkommande ämnen, att i sådana frågor,
som vidröra dem, afgifva utlåtanden till Directionen, samt
att upprätta förslag till sådana tjenste)', som uteslutande äro
vid visst departement anställda, bestå af
1:0 C a n ce 11 i-a f d e I n i n ge ti, hvarunder höra Cancellidepartementet
och Fiscalscontoret; 2:0 Lå neba n k-afd eillinge)],
med underlydande Lånebanken (Guld- och SilfverPantcontoret),
Bokslutscontoret och Oeconomicontoret; 3:o
V e xe 1 b a n k - a f d e I ni n g e n, hvarunder höra Vexelbanken,
Cassa- och Sedel-departementerna med Tumba; 4:o Diseo
n t-a fd el u i n ge n, omfattande Bancodisconten med dess
härvarande utgreningar. Hvarje afdelning består af Ordföranden
i Directionen, sa ofta han är närvarande, 1 Directör,
Afdelningens Inspector och med skyldighet att specielt
tillse alla derunder hörande departementer och contor,
hvarje Departementschef, när dettas ärenden förekomma,
samt åtminstone en annan Commissarie. Om fastighetsbelåningen
komme att i sina detailler från Banken öfverflyttas på
något annat institut, kunde ira och 2ta Afdelningarna sammanslås
samt en Directörsplats indragas.
I afseende på Bancodisconten anser jag, att förvaltningen,
med dess redovisning, ansvar m. m., bör, under BancoDirectionens
öfverinseende, tillkommaDiscontafdelningen (sammansatt
af Ordföranden, en annan ledamot af BancoDirectionen
och 2 Gommissarier); men att vid utlåningen Afdelningen
förstärkes med 4 Fullmägtige och, om man vill,
2:ne Bankens tjenstemän, samt för Iiandelsdisconten med 2tne
handlande, utsedde årligen af Stockholms Grosshandelssocietet.
I afseende på Lånecontoren, så, ehuru deras afstånd
måste göra deras förvaltning mera oberoende af Bancostyrelsen,
anser jag dem dock böra derunder sortera; och botvid
Götheborgs Lånecontor, vid sidan af RiksståndsDirectörerna,
vara anställd en BancoDirectör, med samma immuniteter
och på lika sätt tillsatt som de i Stockholm. Vid
Malmö Lånecontor torde en Commissarie eller Kamererare
kunna intaga närvarande Bancoombudsplats.
5:o Jag får vördsamt föreslå, att en lag måtte upprättas
för Rikets skuldväsende; förbehållande mig att vid remissen
få närmare yttra mig i ämnet.
Dessa 5 motioner lades på bordet.
i36
Den i Mars e. m.
Hr Gripenstedt, Jac., hade inlemnat följande:
Motionstiden är sint. En mörk rideau hämmar den
blick, som, styrd af bekymmer för näringarnas oberoende
af magten, söker framtränga till hoppet om en ljusnande
utsigt för deras framtida öden. Ännu hotas detta oberoende
af den föreslagna förändringen i 72 5. Reg.-F. Ännu är
intet förslag till banklag af Regeringen afgifvet, och så länge
är representanten urståndsatt att uppgifva förslag 0111
de åtgärder, som derefter mäste lämpas, och örn de garantier
för myntbestämningens bestånd, som han skulle finnå
nödiga. Den garanti, som man trott sig böra söka i banklagars
stiftande enligt 87 §. Reg.-F., är alldeles oduglig; ty
beslutens o fö r ä n d e r I i g h e t störer snarare förtroendet, i
fall deras vishet icke uppenbaras uti deras enlighet med
sakens natur (la force des choses), och vid stiftandet af grundlagar
bör man abstrahera från alla motiver, som kunna hemtas
från personliga förhållanden. Ehuru således vår nuvarande
och i den närmaste tidens perspectiv kända Regering
äger den fullkomligaste rätt till ett oinskränkt anförtroende
åt Dess upplyst väl viljande afsigter, måste vi underkasta oss
den smärta, en tvungen glömska härutaf för tillfället medför,
behållande uppmärksamheten endast fästad på den olyckliga
möjligheten af ett motsatt förhållande. Jag föreställer
mig sålunda i framtiden t. ex. en svag Regent, kringhvärfd
af fattiga, luxälskande och således penninglystna embetsoch
hofman. Äger Regeringen då prerogativet att vägra
sitt samtycke till Ständernas förslag till reglerande af en
Bankens function, hvilken icke kan lemnäs i sitt fordna skick,
i anseende till dess genom förändrade conjuncturer uppkomna
menliga inverkan på vigtiga interessen, skulle Regeringen
kunna, vid ett ädelmodigt medgifvande, dervid fästa sådana
vilkor, som till utseendet och för tacksamhetens enthusiasm
obetydliga, likväl innebure ett förökad t inflytande
på andra, icke bevakade interessen af ännu större vigt, hvarigenom
dessa skulle måhända nödgas att, med sin egen undergång,
bidraga till den skadliga statsluxen, hvilken oundvikligen
leder till rysliga olyckor. Historien förvarar skarpa
lexor i detta afseende. Eller månne anledningarna till
Franska Revolutionen icke kunna sökas lill en del redan i det
Lawska och Colbertska finanssystemets lofvande aspecter.
Dessutom är bevarandet af folkets rätt att sig sjelft beskatta
en helig pligt; och hvilken sakkunnig vet icke, att den
strängaste beskattning kan tillvägabringas blott genom en
manöver med penningeväsendet, hvaruti de flesta icke ana
den minsta fara?
De garantier, Frih. Rantzou sökt finna, äro visserligen
till en del goda, men, jag fruktar, icke tillräckliga. Förslagen
t. ex. om discontlånens totala inbetalning och fastighets-lånefondens
förflyttning till Handelsdisconten, ehuru enliga
-
Den i Mars e. in.
liga med en riktig bankesprit, torde möta ett oöfvervihnerligt
motstånd, äfvensom upphörandet af assignationsrätten. Blancocrediten
på Hamburg förekommer väl silfverexport; men
då trasseringarna skola betäckas, får Banken nog kännas Vid
förlust, ty den får icke återköpa vexlar a 128 sk. Frih.
ogillar riktigt (ehuru blott assertoriskt och icke demonstrativt)
den föreslagna redactionen af 72 §. Reg.-F., men synes
tro på någon mystisk kraft att förekomma missbruk,
hvilken skulle finnas uti ett af Frih. önskadt tillägg till
besagde §. under sin hvilotid till nästa Riksdag, då upplysningens
magt blott är beräknad för framtiden. Dessutom uppgöras
nästan alla bevis för Bankens förmåga att uppfylla
sina förbindelser under förgätande af den hufvudsakliga omständigheten,
hvarpå jag anhåller, att BancoUtsk. måtte fästa
en särdeles uppmärksamhet, nemligen, att Banken må
skyddas för den förstörande influehce på denna förmåga,
som kan utöfvas af ett creditmynt, hvars uppkomst, till ett
nästan obegränsad! belopp, från hypotheksföreningar en af
sjelfva Regeringens Ledamöter proponerat, och som, enligt
1824 års lag för privatbankel- samt Hr Skogmans motion,
äfven frän dessa kan framstörta. Olli man således än medgifver,
att ehuru ingen af de fyra classer, Söm man trott
hafva tillfälle och anledning uttaga silfver, nemligen stora
handelshus, allmänna cassör, capitalister Och importörer,
hvarken särskildt eller samfäldt kunna förstöra realisatiöhen,
emedan dels en betydlig qvantitet bancosedlar behöfvas
för skatter och inrikes rörelsen, dels deli qvarblifvande
Sedelstocken stiger i värde o. s. v.; så gäller dock allt detta
blott såvida intet surrogat för bancosedlar finnes; men börjar
blott någon brist på dem förmärkas, hvilket lätt kan
ilända, då så många deboucheer för silfret blifva öppnade
och äro lockande att begagna, bilda sig nog alla tillåtna
surrogater. I samma mån löpa bancosedlarna in, och det
behöfves slutligen blott en obetydlig tillfällighet för att sätta
surrogaternas utgifvare i förlägenhet. De blifva insolventa.
Den härunder redan utarmade Banken måste taga dem
under armarna (ty jag supponerar, att den har mera styrka
att uthärda elisen), emedan Staten aUctorisérät deras tillvaro;
men derefter behöfver Banken sjelf morätöHUm och nytt
nccord. Ingen realisation, myntbestämning eller hvad det må
kallas, kan således äga bestånd, utan att ali möjlighet till
uppkomst af o rea I i ser b a r t creditmynt är afskuren;
och att göra en realisation, som icke äger bestånd, är ej
allenast en misslyckad oeconomisk calcul, utan ett •
juridiskt brott, en orättvisa; emedan den, som har
disponibla capitaler, att derför uttaga silfver så länge realisationen
fortgår, får mer än någon annan derefter. Ett
riktigt inseende häraf och en liflig känsla af harm vid tankan
på möjligheten af denna orättvisa, som icke beteder
3 H. *8
138
Den i Mars c. m.
den minsta förmån för någon annan än löntagande consumenter
af utländska lyxvaror, ligger till grund för det yrkande,
att, om man nödvändigt vill besluta silfverutvexling,
denria bör ske enligt silfrets allmänna pris, hvilket man trott
coursen indicera, intill dess myntväsendet hinner verkligen
ordnas. Denna åsigt kan väl icke intränga, der en fixerad
myntbestämningsgrund blifvit en fix ide'; men den är tydligen
egnad att hejda Bankens ruin, tills säkrare garantier,
än de hittills föreslagna, blifva förskaffade. Fruktan för
coursens stegring är det enda bandet på sedelemissioner.
Man vet då också hvad sedeln ungefär är värd; och den
idoga, sparsamma mannen blir icke narrad genom en bedräglig
numerär, att bidraga till ökande af lycksökarens och
den öfverflödigt lefvande lättingens redan förut stora förmåner.
Den uppdrifning af coursen, som är en följd, icke
af ofunderade sedlar, utan af trassentinteresset, är snarare
nyttig än skadlig; ty den är en skatt på lyxen. En tunna
salt blir derigenom icke dyrare, än att det kan sparas in
med ett par supar eller några tobaksrullar, och inhemska
nödvändighetsvarors pris rätta sig icke efter coursen.
Fruktan åter för realisationens obestånd, om det börjar
förmärkas, att Bankens silfverfond jemnt minskas, vållar,
att alla fordringsägare uppsäga sina lån, för att skörda
medan tid är; och hvilken förfärlig belägenhet beredes ej
då för alla gäldbundna?
Skall Banken således ej ruineras, under det den måste
sälja silfver och vexlar för mindre än hvad den får köpa
för, så fordras ett strypsystem. Båda dessa ytterligheter måste
undvikas och öfvergången beredas till ett sådant myntväsende,
som på en gång uppfyller fordringarna af myntets
oföränderlighet och den enskilda creditens behöriga utsträckande.
Jag anhåller, att H. R. o. Ad. förenar sig i den uppmaning
till BancoUtsk., att det må fästa ett rättmätigt lika afseende
på båda dessa omständigheter.
Lades på bordet.
Hr Gripenstedt hade ytterligare inlemnat ett så lydande
anförande:
Om fördelen af spisinrättningar utan spirituosa har
mycket blifvit skrifvet och ännu mera ordadt. Meningen
med denna uppsats är således ej att vidlyftigt utbreda sig
öfver ämnet, utan endast att vid sjelfva principen göra några
anmärkningar, likväl utan ali syftning att tillämpa dem
på de personer, hvilka med oförtrutet nit omfattat denna
fråga, såsom, efter deras tanka, högst välgörande för den
arbetande classen.
Syftemålet för denna ide' har, som nogsamt är kändt,
varit att förekomma böjelsen för brännvin, och tillika skaffa
arbetaren väl kokad mat för lågt pris. Att denna afsigt
Den i Mart e. m.
förråder god vilja, är utom ali fråga; men huruvida den
goda viljan ensamt är tillräcklig, såväl i denna som vid andra
sakers afgörande och behandling, är hvad vi tro de flesta
med någon erfarenhet bestämdt neka. Att hjelpa utan ali
urskillning är oftast att skada i stället för att hjelpa; ty
den arbetsföre lättingen, som genom en förställd uselhet erhåller
alraosor till sitt uppehälle, blir efter någon tid, genom
vanan att ingenting göra, ej allenast oduglig till arbete,
utan äfven genom syslolösheten helt och hållet förhärdad.
Då kroppen får hvila, äro tankarna i stället så mycket
mera occuperade med utfunderandet af alla möjliga knep,
för att lättast kunna lefva på andras bekostnad.
Att påstå, det brännvinssupande! afböjes och förekommes
genom dessa anstalter, är någonting så barnsligt, att
vi ej begripa, huru denna sats kunnat erhålla flera aktningsvärda
försvarare. Ehuru ett orimligt lågt pris finnes på
brännvin, lättas än mer åtkomsten af detsamma, då den friska
arbetaren bekommer genom spisinrättningar sin föda för
halfva värdet, och således nu, mera än förr, har penningar
öfver att i porten bredvid spisinrättningen, antingen på
ett brännvinsmagasin eller en krog, köpa sig ett qvantum af
sin älsklingsdryck, som är mer än tillräcklig för ett rus.
Att tro, det den obildade menniskan genom moraliska
föreläsningar kan afvänjas från sina njutningar, under det
roan befordrar och lättar medlen för deras erhållande, utmärker
en ringa kännedom om menniskan i allmänhet och
isynnerhet om dem, sorn höra till den arbetande classen.
Hos dessa menniskor bildas från deras spädaste barndom de
mest förvända begrepp om brännvinets välgörande verkan;
och huru kan det annorlunda vara, då fadren gifver barnet,
innan det ännu kan tala eller gå, en styrkdryck brännvin,
efter hans tanka i hög grad nyttig, eftersom det är en
qvintessens af den födande och stärkande säden. Han vet ej
isin okunnighet, att brännvinet, i spädare åldern njutet, äfvensom
vid den högre i stor mängd, är ett förgift, om det
ock är tillverkadt af bara god säd; än mera skadligt och
säkert, ehuru långsamt, dödande är det, då det, såsom nu
ofta sker, af våra brännvinsfabrikörer tillverkas af rutten
och omogen potates.
Att genom sammanskott stifta dessa spisinrättningar endast
i den afsigt, att arbetaren må till betydligt nedsatt pris
bekomma sin föda, är ock en tanka, som ej tal närmare
granskning. Hvilken nytta kan tillskyndas samhället deraf,
att den unga, friska och arbetsföra menniskan göres till ett
almosehjon? Att hon blir ett almosehjon är mer än tydligt,
då hon till en ej obetydlig del underhålles af allmänna eller
enskilda bidrag. Att genom sådana välgörenhetsprof tro sig
Uträtta något nyttigt för det allmänna eller för den enskilda
är en stor irring, då ingenting mindre deraf följer, an motsatsen
af det nyttiga, nemligen en bestämd skada. Detta är
Den i Mars e. ra.
enklaste och genaste sättet att bilda lättingar, lika Italiens
lazaroni, hvilka egentligen nu underhållas af ett herrsklystet
och intrigant catholskt presterskap, för att vid lämpliga tillfällen
kunna begagnas af sina patroner.
Men det är ej nog, att genom dessa spisinrättningar bildas
lättingar, utan brottslingar bildas äfven; ty, sorn man
vet, ger den ena lasten handen åt den andra. Då arbetaren
ser sig genom dessa inrättningar kunna lefva för hälften
och derunder, mot hvad hans föda förut kostat, och
hvilket efter de gångbara arbetslönerna kan fullkomligt förtjenas,
då arbetaren nemligen arbetar, så vet hvar och en,
med närmare kännedom om arbetsclassens vanor, att han ej
aflägger något af sin behållning, för att i kläder eller på
annat sätt förbättra sina vilkor, utan i stället arbetar destomindre,
blir dolsk och begifven på dåligheter. Det är ej med
arbetaren som med den bildade menniskan, hvilken, under
ledighet från göromål, odlar sin själ genom en undervisande
lectur, eller genom val af oskyldiga nöjen söker en förströelse,
som upplifvar hennes mod mot bekymren. Den, hvars
förstånd aldrig blifvit kringstråladt af ett högre och klarare
sken, använder ledigheten från tvingande arbete, antingen
att i lätja förslöa såväl själens som kroppens krafter,
eller att i föraktliga njutningar utplåna gräusskillnaden emellan
menniskan och djuret.
Fyllerilasten hos den arbetande classen undanrödjes hvarken
med moraliska tal eller med välmenande och
oeftertänksamma p a 11 i a t i v e r, Brännvinets fördyrande
är det enda och, såsom vi under brännvinsbränningsförbuden
sett, specifikt verkande mediet. Men hvarföre
vederbörande ej genom sin afgörande medverkan vilja,
genom en hög afgifts påläggande på brännvinsbränningsrättigheten,
afskaffa fylleriet, och med detsamma förskaffa landet
den mest välsignade statsintrad, se det är något, sorn vi
hvarken kunna förklara eller begripa, utan torde den gåtan
säkrast kunna redas af de aristocratiska brännvinsfabrikörerna,
så framt Nb. det vore möjligt, att någon af dem kunde
på en stund lemna sin rykande brännvinspanna.
Gr. von Fersen, Hans: Jag skulle vördsamt hemställa,
om det sist upplästa anförandet är en motion. För
min del finner jag den ej vara det; och inser jag ej, hvarken
till hvilket Utsk. det kan remitteras, eller hvilken behandling
det hos något Utsk. skulle få.
U. Ex, Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr Gripenstedts
anförande icke innehöll något lagstridigt, kunde
dess intagande i protocollet icke förvägras, och komme detsamma
altså att läggas på bordet; om och hvart det borde
remitteras, vore en fråga, hvilken komme att afgöras, då
det för andra gången för B. o. Ad. föredroges.
Den i Mars e. m.
Frih;. Stjernstedt, Lars, hade inlemnat 2:ne så lydande
anföranden:
1:0 Uti underdånig skrifvelse af d. 11 Jan. i83o föreslogo
Fikets då församlade St., att g §. i 17 Cap. HandelsB:n
måtte derefter blifva så lydande:
”Efter dessa komma de, som hafva klara skuldebref och
”pantförskrifningar i den skyldiges fasta gods eller hus i starden,
och dem å häradsting eller rådstufva offentliga inteckna
låtit å den ort, härad eller stad, der egendomen ligger;
”och tage hvar betalning utur sin pant med dess afgäld in”till
betalningsdagen. Ar en pant till flera förskrifven och
”räcker den ej till för alla, håfve den företräde, som äldsta
”inteckningen viser.”
Ändamålet med förändringen, bestående i tillsatsen af
orden ”med dess afgäld intill betalningsdagen,”
var att i bestämda ordalag få uttryckt hvad i afseende på
det redan gällande lagbudet i g §. af nämnde Cap. äfven
dittills blifvit tillämpadt, nemligen att den förmånsrätt, hvilken
tillkommer innehafvare af inteckning i fast egendom,
må sträckas äfven till den iutecknade egendomens afkastning.
Vid lind. föredragning af detta förslag ansåg Högsta
Domstolen anmärkning böra göras emot de nyttjade ordalagen
”afgäld intill betalningsdagen” såsom icke nog
tydliga, flogsta Domstolen fann det ligga i sakens natur, att
betalningen eller utdelningen till borgenärerna sällan korn
att ske samma dag, som fastigheten upphört att tillhöra
concursmassan; men längre än till sistnämnde dag borde ej
borgenär äga anspråk på afgälden. Dessutom saknades, enligt
Högsta Domstolens omdöme, i det föreslagna stadgandet
nödig bestämdhet i afseende på möjliga collisioner emellan
inteckningshafvare, arrendatorer och sådana fordringsägare,
som fått utmätning å gröda. I följd häraf afstyrkte
Högsta Domstolen antagandet af berörde förslag; och d. g
Mars i83o förklarade K. M., med godkännande af de utaf
Högsta Domstolen andragna skäl, sig ej vilja förslaget gilla
och antaga.
De skäl, som förauledt 11. St. att framställa berörde lagförslag,
äro likväl, enligt min öfvertygelse, så fullkomligt
grundade pä billighet och rättvisa, att jag, endast åberopande
den utid. skrifvelsen, deri berörda skäl finnas upptagna,
får, till vinnande af det utaf R. St. åsyftade ändamål
samt i anledning af de emot förslaget af Högsta Domstolen
framställda anmärkningar, hvaraf likväl den örn möjr
lig collision emellan inteckningshafvare och arrendatorer torde
vara mindre vigtig, enär, i händelse panten är utarrenderad,
det ligger i sakens natur, att arrendeafgiften utgör
pantens afgäld och att, derest arrendatorn, på sätt lag förmår,
beredt sig rättighet att med arrendet fortfara, endast
nämnde arrendeafgift, jemte egendomens köpeskilling, kan
lill inteckningarnas betalande användas, härmed vördsammast
Den i Mars e. m.
föreslå, att g £. i 17 Cap. HandelsB:n måtte erhålla följande
lydelse:
’’Efter dessa komma de, som hafva klara skuldebref
"och pantförskrifningar i den skyldigas fasta gods eller hus
"i staden, och dem å häradsting, eller rådstufva, offenteli"ga
inteckna låtit, å den ort, härad eller stad, der egendomen
ligger; och tage hvar betalning utur sin pant med
"dess afgäld, intilldess panten lagligen försåld
"och till nya ägaren afträdd är. Har någon borgenär
i laga ordning fått utmätning och för säl j"ning
af gröda, tage inteckningshafvare hvad af
"köpeskillingen derför öfrigt vara kan, sedan den
"fordran, för hvilken utmätning skett, jemte nödiga
kostnader, först guldna blifvit. Är en pant
"till flera förskrifven och räcker den ej till för alla, håfve
"den företräde, som äldsta inteckningen viser."
Att denna min motion måtte till LagUtsk. remitteras,
får jag ödmjukast anhålla.
2:0 K. Förordn. d. 5 Mars 1746 stadgar: "att den, som
"olofligen bryter upp annars bref och derutur tager pen"ningar,
Bankens eller andras sedlar, som för penningar
"gälla, eller annat penningevärde, samt således stöld begår,
"bör dödsstraff undergå och varda hängd." Genom K. Brefvet
d. 23 April 1752 är jemväl föreskrifvet, att, vid fråga
om stöld utur bref, snatteribot ej äger rum, utan bör den,
som olofligen uppbryter andras bref och derutur tager mycket
eller litet, derför dömas att undergå dödsstraff. Slutligen
innehåller K. Brefvet d. 10 Aug. 1784, att af det, som
genom K. Förordn. d. 20 Jan. 177g, ang:de ändring af åtskilliga
allmänna lagens rum, är stadgadt, ej får dragas någon
följd i anseende till deras straff, som uppbryta andras
Bref och derutur stjäla penningar, utan skola, vid afgörandet
af dylika mål, K. Förordn. d. 5 Mars 1746 och K.
Brefvet d. 23 April 1752 tjena till efterrättelse.
Af ingressen till K. Förordn. af d. 5 Mars 1746 inhemtas,
att K. M. ansett den, som stöld på ofvanomförmälda
sätt föröfvar, vara ej mindre straffbar än den, som uppdyrkar,
uppbryter, eller på något våldsamt eller listigt sätt
öppnar skap, kista eller skrin, hvilken sistnämnde, efter K.
Förordn. d. 20 Dec. 1745, skulle utan skonsmål varda hängd,
och att K. M. förty i Wäder velat förutberörde Förord,
utfärda.
1745 års åberopade K. Förordn., som sålunda synes hafva
tagits till grund vid bestämmandet af straff för stöld utur
bref, har längesedan blifvit upphäfven; äfvensom dödsstraff
för annan i [erera d eller qvaiificerad stöld, i följd af
mildare principer i lagstiftningen, blifvit i de flesta fall afskaffadt.
Ännu qvarstår dock K. Förordn. d. 5 Mars 1746,
som, ehuru groft det brott än må vara, hvilket nämnde
Den i Mars e. ra.
Förordning afser, likväl, vid jemnförelse med de för andra
stölder stadgade straffbestämmelser, utsätter svårare straff,
än på dylikt brott följa bör. Skulle riktigheten af denna
min åsigt jäfvas, torde jag, till styrka för densamma, endast
behöfva åberopa den omständighet, att K. M. i sednare tider
alltid behagat af Nåd förskona den brottslige från undergående
af honom, enligt 1746 års Förorda., för stöld utur
bref ålagdt dödsstraff.
I följd af hvad jag sålunda haft äran anföra och i den
öfvertygelse, att behofvet af en förändrad lagstiftning i förevarande
ämne länge varit insedt, får jag härmed vördsammast
föreslå, att, med upphäfvande af K. Förordn. d. 5
Mars 1746 och de i ofvan åberopade K. Bref till följd deraf
gifna föreskrifter, så vidt de afse stöld utur bref, sorn
icke äro å postcontor eller under annan allmän säkerhet inlemnade,
i hvilka sistnämnda fall den förut varande straffbestämmelsen
torde, af skäl, som jag nu ej anser mig behöfva
andraga, äfven hädanefter böra bibehållas, måtte genom
utfärdande Förordn. stadgas, ”att den, som olofligen
”uppbryter andras bref, hvilka icke äro å postcontor eller
"under annan allmän vård inlemnade, och derutur tager
"penningar eller penningevärde, skall undergå det straff,
”sorn för annan stöld med inbrott finnes i lag stadgadt.”
Om remiss till LagUtsk. af denna min motion anhålles
vördsammast.
Dessa 2:ne anföranden lades på bordet.
Hr Roos Carl, Ulr., hade inlemnat följande:
Hos H. R. o. Ad. får jag vördsamligen föreslå, att det
arfvode, som, med undantag af ordföranden, hittills blifvit
utgifvet till hvardera af de öfriga ledamöterna i Ridd.-Direct.,
för det kommande måtte indragas och besparas.
Såsom motiver för denna min motion får jag den äran
framställa:
1:0 Att medlen till ifrågavarande utbetalning erhållas
genom en capitationsafgift å R. o. Ad:s medlemmar, hvaruti
millionären bidrager precist lika mycket som den, hvilken
intet äger, — ett beskattningssätt, som redan länge rätteligen
blifvit ansedt såsom det mest lastvärda.
2:0 För hvar och en af R. o. Ad:s ledamöter, som deltagit
i val af Ridd.-Directörer, lärer det listlöperi och, om
jag så får säga, röstvärfveri, som vid sådana tillfällen äger
rum, icke vara obekant. Det hela deraf torde också kunna
utmärka, att saken mera betraktats såsom en pensionsanstalt
för sig, än som något egentligt uttryck af R. o. Ad:s
utmärkande förtroende; och jag tror fast, att R. o. Ad:s
interessen i Ridd.-Direct. skulle både varmare och, om möjligt,
äfven renare, i afseende på nitet, handhafvas, om det
motsatta af mig åsyftade förhållandet inträdde.
*44
Den i Mars e. m.
3:o DS vården af Riddarhuset med dess archiv och handlingar
i sjelfva verket tillkommer den af R. o. Ad. aflönade
Ridd.-Cancelli-personalen, och således något R. o. Ad:s individer
angående ändamål, utom förvaltningen af de välgörenhetsanstalter,
som förefinnas, numera icke existerar att
af Direct. bevakas, torde förhållandet, att genom arfvodens
utdelande förringa värdet af R. o. Ad:s förtroende, vara så
mycket olämpligare, som betalning förden directionella förvaltningen
af dylika fattig- och välgörenhetsanstalter annorstädes
aldrig sättes i fråga ; men om sådant undantagsvis anses
böra äga rum inom Ridd.-Direct., blifver det dock alltid
i sin ordning, alt stiftelserna sjelfva bekosta de för deras
förvaltning erforderliga umgälder.
Jag anhåller, att denna min motion måtte till Ridd.-  Utsk. blifva remitterad.
Lades på bordet.
Hr Stråle, Nils Wilh., hade inlemnat följande ?.:ne
memorial:
1:0 Då correctionsinrättningen på Långholmen år 1825
inrättades, framstod såsom ett bland de ändamål, som hufvudsakligen
dermed åsyftades, nödvändigheten att erhålla en
närmare erfarenhet, huruvida arbete å correctionshus vore
såsom straff i Sverige användbart, eller icke. En ny brottmålslag
var under utarbetning, och dervid skulle troligen
komma ifråga att afskaffa eller åtminstone förminska de nu
brukliga kroppstraffen och i deras ställe införa sådant med
arbete förenadt fängelse, som i andra länder syntes med
framgång hafva blifvit såsom straffmedel begagnadt. Numera
är förslaget till den nya brottmålslagen färdigt och bland
de föreslagna straffarterna framstår det correctionella fängelsestraffet
såsom det mest använda. Man synes väl tvifla, huruvida
det kan blifva lämpligt att i Sverige antaga detta bestraffningssätt
i den vidsträckta mån, som LagCommitteen
föreslagit; men att detsamma åtminstone till någon del bör
införas, derom tyckes ej någon tvekan böra uppslå; och
isynnerhet lärer det svårligen kunna nekas, att ju våra fäst—
ningsfängelser, sådana de nu befinnas, nästan alldeles icke
medföra den brottsliges förbättring, utan ofta tvärtom blifva
en skola för laster och brott. Det utarbetade förslaget
till brottmålslag har väl ännu icke kommit i fråga att antagas;
men den tid stundar snart, då afgörande t af detta
ärende förestår, och då lärer man icke kunna undgå att
fråga: Hvad erfarenhet hafva vi i afseende på straff-fängelsers
användbarhet? Kan förslaget antagas, utan att det förut
är klarligen ådagalagdt, att bestraffningssättet är lämpligt?
och kan sådant ske, utan att de inrättningar först finnas,
sorn för lagens verkställande äro oundgängliga? Skulle
man taga correctionsinrättningarna på Långholmen och i
Mal
-
Den i Mars e. m.
i43
Malmö till grund för sitt omdöme, så fruktar jag, att detsamma
blefve ganska nedslående för dem, som önska se en förändring
i de närvarande kroppsstrafFen äga rum; ty det lärer
svårligen kunna nekas, att, oaktadt all Styrelsens använda
omsorg och moda, resultatet i afseende på fångarnas
förbättrade sedlighet och möjligheten för dcin att åter inträda
i samhället såsom nyttiga och dygdiga medlemmar
varit mindre fördelaktigt, än man från början väntat. Orsaken
härtill måste, enligt min öfvertygelse, sökas uti sjelfva
inrättningens organisation. År 1825, då densamma påbegyntes,
var man ännu här i Sverige i okunnighet om de
förbättringar i afseende på correclionssystemet, hvilka just
vid samma tid ägde rum uti Norra Amerikas Fristater, och
hvarigenom detta system synes hafva uppnått en fullkomlighet,
sorn ditintills ej kunnat vinnas, oaktadt ali, i många
föregående år, använd möda och kostnad. Man hade uppfört
kostbara byggnader, der fångarna voro hvar för sig inneslutna
under hela arbetstiden och hvar och en ägde särskild
gård lill arbetes förrättande; många andra försök att
förtiga. Men slutligen trodde man sig finna, att det absoluta
cellsystemet hade ett skadligt inflytande på fångarnas
moraliska tillstånd, och man öfvergick i stället dertill, att
arbetet borde förrättas uti gemensamma arbelssalar, men
hvarje fånge aga särskildt sofrum, emedan deras sammanvaro
om nätterna motverkade den moraliska förbättringen,
som under dagen utgjort föremål för vederbörandes omsorger,
samt lemnade tillfällen till sammangaddningar, rvmningsförsök
in. m. Den grundsats, som antogs för correctionssystemet,
blef således: strängt arbete om dagen
och enskildt fängelse om natten. Byggnader uppfördes,
der ett stort antal fångar inom en liten rymd nattetid
förvaras uti särskilda celler på ett så säkert sätt, att, så
vidt de hit ankomna berättelser utvisa, ingen derifrån hitintills
kunnat undslippa, och framgången har visat sig så
gynnande, att, vid de bäst styrda inrättningar, inkomsterna
icke allenast betäckt utgifterna, utan äfven lemnat öfverskott;
och den sedliga förbättringen har tyckts öka sig i
mån af arbetsprodueten. LagCommitte'ens förslag innefattar
äfven, att hvarje fånge bör förvaras i särskildt sofrum, och
synes åsyfta, att straffanstalterna böra vara inrättade i närmaste
likhet med de bästa, som nu finnas i Norra Amerika.
Men huru skola vi kunna erhålla sådana? Vid inrättningen
å Långholmen finnas väl ett större antal celler; men
eonstruetionen deraf skiljer sig så väsendtligen från de Amerikanska,
alt de ej kunna jemn förås eller på enahanda sätt
begagnas. Så vidt jag förstår, är det icke möjligt att förändra
en redan varande byggnad lill likhet med de Amerikanska
correctionsfängelserna, utan ar det alldeles nödvändigt,
att sådana böra af nyo uppbyggas, om inrättningen
3 H, 19
i/46
Den i Mars e. m.
stall blifva sa fullkomlig, att resultatet kan medföra säker
erfarenhet. Till uppförande af så beskaffade byggnader er•fordras
dock stora kostnader; och hvar skola medel dertill
erhållas i en tidpunkt, då andra behof synas vilja medtaga
alla Statens disponibla tillgångar? Denna fråga är så bekymrande,
att jag länge tvekat, om det Jonte mödan att nu
framställa någon motion i detta ämne. Men när skola väl
tillgångarna blifva rikare, och huru länge måste vi då vänta?
Är då Sverige verkligen så fattigt, att medel ej kunna
utfinnas för ett verkligen nödvändigt behof? Jag har alltid
återkommit till den tanke: huru skall den nya brottmålslagen,
i hvad densamma må gillas, kunna komma i fråga att
antagas, utan att straff-fängelser förut finnas inrättade, så
fullkomliga som för oss möjligt är? Skall all fråga härom
ännu hvila oafgjord uti 5 är och först vid en kommande
Riksdag anslag för nya correctionsinrättningar ske, samt derefter
den nya brottmålslagen efter minst io års förlopp komma
i betraktande? Troligen skall behofvet af nya correctionsinrättningars
byggande snart vara satt utom all fråga;
men K. M. finner Sig då, i saknad af medel, uturståndsatt att
före R. Sirs nästa sammankomst något besluta eller lillgöra.
Deremot, om medel vore utsedda och ställda till K. M:s disposition
för ett sådant ändamål, skulle det kanske blifva
möjligt att på förhand uppbygga, på lämpliga ställen, ett eller
flera straff-fängelser efter de bästa kända modeller, och att
derefter genom en allmän författning förordna, att de förbrytare,
som, efter nu gällande lagar, dömas till fängelse
med arbete å fästning, i stället skola förrätta sådant arbete
å dessa correctionsinrättningar. Derigenom kunde erfarenhet
vinnas, huruvida dessa vore såsom straffanstalter användbara,
och raan derefter vara i tillfälle att med mera säkerhet
bedöma, om den correctionella bestraffningen borde i
vidsträcktare mån än ditintills användas. Äfven om svaret
derå skulle utfalla nekande, bade det vunnits, att för de
arbetsfångar, som dömas efter nu gällande Lag, lämpligare
förvaringsrum erhållits, än de nu varande fästningsfängelserna.
Af dessa anledningar har jag trott mig icke böra underlåta
att fästa uppmärksamheten på detta för framtiden
ganska vigtiga ämne samt föreslå:
i) att, så vidt tillgångar finnas, en summa af i till
5oo,ooo R:dr må ställas till K. M:s disposition, för att, i
den mån K. M. kan finna nödigt och lämpligt, före nästa
Riksdag användas till uppbyggande af ett eller flera strafffängelser
för arbetsfångar, inrättade i likhet med de bästa
sådana inrättningar, som i andra länder finnas; och
2:0 att i sådant fall R. St. må lemna K. M. magt att,
med förändring af hvad nu gällande lagar och författningar
innehålla, påbjuda, att sådana förbrytare, som böra dömas
till arbete å fästning, i stället skall åläggas att arbetet
Den i Mars e. m.
i straff-fängelse under den i lag föreskrifna tid förrätta; äfvensom
derjemte, efter sig företeende omständigheter, borde
förordnas, huru förhållas skulle med de personer, som
dömas till fängelse å fästning utan arbete.
Om remiss tili Stats- och Lag-Utsk:n får jag vördsamt
anhålla.
2:0 Ett ämne, hvarom olika tankar ibland domare ofta
i sednare tider uppstått och olika domslut blifvit fällda, är
den fråga: huru en person bör anses och dömas,
hvilken, redan tilltalad för en förbrytelse, hvarå
böter eller mindre ansvar än högsta kroppspligt
bör följa, förr än ett sådant ansvar blifvit
ådömdt eller verkstäldt, å nyo begår samma förbry
telse?
Uti g:de punkten af K. Förklar, d. 23 Mars 1807 är
stadgadt följande: ”1 alla de händelser, då lagen föreskrifter
tillökning i straff för den, som annan eller flera
’’gånger beträdes med brott och missgerningar, förutsätter
"den ej blott, att förbrytaren blifvit tillförne tilltalad
"och dömd för brott, utan ock att han redan undergått
straff derför. Den svårare bestraffning, sorn
"hör följa å förnyad brottslighet, kan således ej äga rum,
"innan det straff blifvit i alla delar fullbordadt, hvar"till
förbrytaren var dömd för den missgerning, han förut
"föröfvat.”
Ett bestämdt lagstadgande finnes här, att den svårare
bestraffning, som lagen för iteration utstakar, ej kan ådömas,
förrän det i den föregående lindrigare graden är till
fullo verkstäldt. Men häraf har man ändock ej velat finna det
vara förbjudet, att ju ansvaret i samma grad kan å nyo
eller flera gånger ådömas, om förbrytelsen förnyas, innan
det ansvar, lagen utsätter, är verkstäldt; och understundom
hafva personer blifvit pliktfällda eller ansvar dem ålagdt
2:ne eller flera gånger i samma grad, oaktadt de förut ålagda
enahanda böter ej varit uttagna. I andra fall åter har
det blifvit förklaradt, att ansvaret vore inbegripet uti det
redan förut ådöinda och först efter den sednare förbrytelsens
begående till verkställighet befordrade ansvaret.
Till stöd för denna sednare mening hafva följande skäl
blifvit åberopade:
1) Då lagen säger: Begår någon den eller den förbrytelsen,
p likte första gången eller straffes första
gången &c., måste, efter grammatikan, tidsorden: första
gången hänföras till plikte eller straffes, och betyda
således: första gången förbrytaren pliktar eller
första gången han straffas. Ville man hänföra tids—
meningen till ordet: begår, eller det motsvarande, som
utmärker förbrytelsens utöfvande, och säga, att det är för
hvarje gång förbrytelsen begås, som ansvaret bör ådömas,
148
Den 1 Mars c. m.
så möter, att en sådan tillämpning hitintills nästan aldrig ägt
runi, utom då sådant är i lag eller författningar bestämdt
utsatt, utan har man alltid ansett, att ehuru förbrytelsen,
hvarå åtal i en lagföring sker, blifvit flera gånger utöfvad,
ansvaret, sådant det är utsatt, endast kan en gång ådömas.
Till undvikande af misstydning får jag anmärka, att här
icke är fråga om stöld, om bestraffning, hvarom bestämda föreskrifter
finnas. Men jemnför man t. ex. 1 §. i 53 Cap. Missg.-  Balken med 3 f. i samma Cap., finner man tydligt, att ehuru
i 1 5. stå orden: sker det annan gång, förstås dermed
icke, att den tilltalade är öfvertygad att 2:ne gånger
hafva haft lägersmål med samma person, utan de högre böterna
och deremot, i brist af tillgång, bestämda fangelsestrafFet
kunna icke äga rum, förrän då ansvar 2tdrä, 3:dje
eller 4tde gångerna ådömes. Ett undantag från lagens allmänna
regel är gjordt uti 7 $., der det stadgas, att om lägersmål
med flera blifvit begånget och på en gång åtalas,
enfald bot för hvardera skall erläggas. Denna lagprincip,
att flera förbrytelser af enahanda beskaffenhet, på en gång
åtalade, ej kunna beläggas med annat än enkelt ansvar, torde
ock finnas fullkomligt riktig; ty då den, som öfverträder
lagen, ej finner något åtal derå genast följa, bör han
ju tro, att denna lag ej vidare handliafves, och först då
han finner sig anklagad, är det som han röner motsatsen.
En åklagare skulle ock ofta finna sin räkning vid att låta
förseelsen, kanske begången af verklig okunnighet om förbudet,
flera gånger förnyas, innan åtal af honom anställdes,
på det att ett högre bötesbelopp skulle komma honom tillgodo,
hvilket troligen hade uteblifvit, om åtal skett genast
efter första öfverträdelsen.
2) Ofvannämnde stadgande i 1807 års Förklaring synes
hvila på den grundsats, att det icke är anklagelsen eller domen,
utan straffets verkställighet, som utgör den
varning, efter hvars undergående ytterligare ansvar för enahanda
förseelse kan komma i fråga. Lagen hotar med straff,
och då detta hot är overksamt, kan man väl med skäl fordra,
att anklagelsen eller domen, hvilka hvar för sig ej heller
innebära annat än hot af straff, skola medföra större
verkan än lagens bud? På denna frågas afgörande livilar
allt det öfriga. Besvaras frågan med ja, och kan anklagelsen
eller domen anses såsom en redan erhållen varning, så
skulle det synas, som vore grunden för stadgandet i 1807
års Förklaring oriktig och intet skäl funnes, hvarföre icke,
då förbrytelsen förnyas, det högre ansvaret för iteration borde
ådömas.
3) Af de personer hvilka ansett förnyadt ansvar inom
■samma grad kunna äga rum, har en eller annan påstått, att
detsamma, för hvarje gång förbrytelsen sker, bör ådömas;
andra åter hafva varit af den mening, att anklagelsen eller
inställelsen för domstol utgjorde den tidpunkt, hvarefter för
-
Den i Mars e. in.
brytelsen ej, utan att ådraga ytterligare ansvar, lunde utöfvas,
och andra åter hafva ansett domen innefatta sliljogränsen;
hvarvid man åter har att välja på, antingen domen
i första instansen och dess kungörande för den tilltalade, eller
dom i andra instansen och böternas nedsättande, eller
den slutliga domen i 3:dje instansen, hvartill ändtligen äfven
kan komma en underd. nådeansökning och den resolution,
derpå kan följa. De olika meningar, som i detta ämne
blifvit yttrade, hafva synts ådagalägga, att lagarna för
det närvarande icke innefatta någon säker grund för alt å
nyo ådöma ett ansvar, hvilket, efter förbrytelsens begående,
redan är vordet verksteldt eller skall undergås enligt redan
för äldre förbrytelse gifven dom; hvaraf följer, att ett annat
sätt för lagarnas tillämpning måste bero på en ny lagstiftning.
Emedlertid synes det vara stridande emot god ordning,
att en person, redan tilltalad för en uppenbar lagöfverträdelse,
kan förnya densamma, utan att äfventyra något, så
länge det ansvar, han förut ådragit sig, ej blifvit verkstäldt.
T. ex. då den, som slår sin stjuffader eller svärfader, skall,
enligt 14 Cap. 2 §. Missg.Balken, böta 100 daler stint eller
33 R:dr
taldt ofreda dessa sina anhöriga? Deremot: skola 10 slag,
gifna vid ett tillfälle, kosta ioo d:r och för 10 slag, gifna
vid lika många olika tillfällen sedan åtal skett, pliktas 1000
d:r stmt? Kunde straffets fullbordande omedelbarligen eller
inom kort tid följa på anklagelsen och domstolens sammanträde,
vore kanske ej så mycken olägenhet att befara
deraf, alt ansvaret endast en gång finge äga rum, hvilket
ock torde vara det principenligaste; men med den långsamhet
i vår brottmålslagskipning, som är nästan oundviklig,
röjer sig allt mera behofvet af ett bestämdt lagstadgande i
detta ämne. Ett eller annat exempel, för att visa frågans
beskaffenhet, torde böra anföras: En person var dömd för
4:de resan fylleri att böta i3 il:dr 16 sk. och sitta i stocken
, men sökte att af nåd slippa detta sednare ansvar. Under
det ansökningen var under afgörande hos K. M., blef
lian å nyo tilltalad för fylleri; men målets vidare handläggning
uppskjöts. Under tiden ankom K. M:s utslag, hvarigenom
den tilltalade tilläts att, i stället för stockstraffet,
undergå 8 dagars fängelse vid vatten och bröd; detta verkställdes
och böterna uttögos hos honom. Först derefter förekom
till afgörande vid underdomstolen åtalet för det sednare
fylleriet, och han fälldes der ännu en gång att böta
i3 JUdr 16 sk. och att sitta i stocken. Slutliga utslaget blef
dock, att som den tilltalade, efter det förbrytelsen sednare
gången inträffade, redan undergått det straff, som lagen för
4:de resan fylleri bestämt, kunde ytterligare ansvar derför
honom icke ådömas. En annan gång hade en person, dömd
för förfalskningsbrott att mista äran och böta i3 R:dr 16 sk.,
i5o
Den i Mars c. m.
vid sina besvär till liögre rätt fogat ett falskt document.
Han blef derför särskildt tilltalad och sakfälld; men Hofrätten
förklarade ansvaret vara inbegripet i det redan ådömda.
I andra fall ater hafva domstolarna annorlunda förfarit,
och den mening har tyckts blifva allt mera allmän, att
förnyadt ansvar i samma grad bör den tilltalade åläggas.
Af sådan anledning, och på det enhet i lagskipningen
måtte vinnas, får jag föreslå, att ett allmänt lagstadgande i
detta ämne måtte utfärdas, antingen af den lydelse, att då
en person, efter det han blifvit tilltalad och sakfälld för en
förbrytelse, å nyo begår enahanda öfverträdelse, förrän det
förut ådötnda ansvaret blifvit verksteldt, ansvaret derför anses
i det redan ådömda inbegripet, der ej annorlunda är i
lag och författningar bestämdt stadgadt; eller ock, att då
en person, hvilken för begången öfverträdelse af lag och
författningar blifvit tilltalad och af ågången kallelse eller
stämning erhållit behörig del, å nyo begår samma förbrytelse,
förrän ansvaret för den föregående är undergånget,
bör förnyadt ansvar honom ådömas; hvaremot, på sätt 1807
års Förklaring innehåller, den svårare bestraffningen ej kan
åläggas, förrän straffet blifvit i alla delar fullbordadt.
Antages det förra förslaget, torde det böra bestämdt
stadgas, huruvida nedsätt. 'ng af böter bör anses såsom en
såvida undergången bestraffning, att om förbrytelsen derefter
förnyas, ansvar såsom för iteration bör äga rum. Ifråga
om bötesansvar kan man säga, att det är utbetalningen
af penningarna, hvilken egentligen utgör det lidande, som
förbrytaren tillfogas, och ehuru, vid böternas nedsättande
för att söka ändring i högre rätt, han kan hafva hopp att
vinna ändring och återfå penningarna, är dock, ifall sådant
ej vinnes, ansvaret redan undergånget. Häraf skulle således
följa, att om förbrytelsen sedermera förnyas, det högre ansvaret
för iteration bör äga rum, hvarom tydlig lag dock
torde böra finnas.
I sammanhang härmed kan jag ej underlåta fästa uppmärksamheten
deruppå, att all bestämd lag ännu saknas,
huruvida böter böra uttagas, sedan den sakfällde aflidit.
Man har i allmänhet antagit, att om den anklagade afliden,
innan dom fallit, eller med döden afgår, under det målet
beror på högre domstols pröfning, all fråga om criminelt
ansvar förfaller. Men det händer ofta, att, sedan utslaget
vunnit Jaga kraft, den sakfällde dör, och böterna uttagas
icke då hos honom, utan hos hans arfvingar. Understundom
har det handt, att den aflidnes enka och barn anhållit att
af gunst och nåd varda förskonade från böternas utgifvande,
och K, M. har någon gång dertill lemnat bifall. Vid
andra tillfällen åter har ansökningen blifvit afslagen; och
olika meningar hafva ej sällan i detta ämne blifvit yttrade
så vid högre som lägre domstolar.
Den i Mars e. m.
För den meningen, att böterna ej borde förfalla derföre,
att den sakfällde aflider, har man hufvudsakligen anfört,
att åklagaren derigenom blefve lidande i sin rätt till
andel i böterna; att det nog ofta ändå hände, att åklagaren
ginge i mistning af den inkomst, han hilligtvis borde kunna
påräkna såsom vedergällning för det ofta lönlösa besvär,
atalet orsakade honom, samt att det skulle blifva ännu mera
ledande dertill, att den tilltalade sökte uppehålla målets afslutande,
om lian hade utsigten att, i fall han under tiden
afled, hans arfvingar voro fria från böternas utgifvande.
I öfrigt har man utgått från den åsigt, att böterna utgjorde
en skuld, som den aflidne i lifstiden ådragit sig och hvilken
borde såsom sådan af hans qvarlåtenskap utgå.
Deremot torde följande skäl böra komma i betraktande:
1) Det måtte vara en allmänt gällande grundsats, att
lagen ej ålägger böter allenast i det ändamål att tillägga
åklagare eller angifvare de penningar, som derigenom inflyta.
Lagen stadgar böter för att straffa den felande, men
ej för att bereda fördel åt någon annan. Först då böterna
äro erlagda, uppkommer deras fördelning, och först då kan
åklagaren derå anses äga något rättsanspråk; men ditintills
är hans rätt blott presumtiv, d. v. s. i fall penningar såsom
böter inflyta, är det hans rätt att erhålla desamma.
På denna grundsats hvifar ock K. M:s understundom begagnade
rätt att af nåd eftergifva jemväl åklagarens andel i
ådömda böter.
2) Man kan icke föreställa sig, att någon vid en förbrytelses
utöfvande kan beräkna, att hans lifstid slutar, förrän
bestraffningen skall verkställas. Äfven om sådant vore
förhållandet, är ju den felande redan ställd under den eviga
domarens bestraffning, och de verldsliga böra låta sig dermed
nöja. Ser åter den felande sig i stånd att utdraga målets
afgörande och derigenom uppehålla bestraffningens verkställande,
samt vill begagna sig deraf, så lärer detta motiv
vara tillräckligt, utan att just någon beräkning af en snart
inträffande död fordras för att stadga uppsåtet att draga på
tiden. Vanligen är menniskan föga benägen att anse sin död
vara nära för handen, utan uppskjuter föreställbingen derom
i det yttersta, så att jag för min del tror, att all farhåga
i detta hänseende är öfverflödig.
3) Verkställigheten af en bestraffning, som består i böters
erläggande, måste, enligt hvad jag redan förut yttrat,
anses äga rum i den stund, penningarna af den felande utgifvas.
Något annat tidsmoinent derför bar jag ej kunnat
utfinna. Att böter, som nedsättas för klagans fullföljande i
högre rätt, derigenom sedermera kunna återvinnas, torde
ej kunna förändra förhållandet; ty den sakfällde är dock redan
skiljd från sina penningar, och det slutliga utslagets meddelande,
hvarigenom bötesbeloppet fastställes, kan icke anses
såsom en verkställighetsåtgärd. Antager man således, att
Den i Mars e. m.
det är sjelfva utgifvandet af penningarna, som utgör det lidande,
hvarigenom den sakfällde straffas för sin förseelse,
så blir det klart, alt sedan denne aflidit, är han lika oåtkomlig
för bestraffning i detta hänseende, sorn i fall kroppsstraff
eller fängelse skulle, i brist af böter, äga rum.
4) Lagen stadgar i 17 Cap. 16 §. Handelsbalken, att
böter äga minsta rätt. Delta måtte grunda sig derpå, att
böter icke äro gäld, utan bestraffning, och att denna icke
bör drabba borgenärerna utan gäldenären; hvadan böter ej
kunna komma i fråga alt utlagas i concurs, förrän alla borgenärerna
äro fullt betalda, då det sedermera blifver gäldenärens
egendom, som till böternas gäldande användes. Vore
nu Kronans, häradets, åklagarens eller målsägaudens rätt
lill andel i böterna att anse såsom ett på äganderätt grundadt
anspråk till egendom, så borde lagen ändras och dessa
tilläggas samma rätt som andra borgenärer; men så länge
detta ej ens kommit i fråga, torde man få förblifva dervid,
att böternas uttaga'nde utgör en bestraffning, icke gälds betalning.
Jag kan åtminstone icke utfinna den rättsgrund,
på hvilken LagCommittden ansett böter vara skuld och i
brottmålslagen gjort det förslag, att böter, enligt slutlig
dom, skola utur död mans bo uttagas; hvaraf skulle å andra
sidan följa, att redan nedsatta böter komme, i händelse
af dödsfall, att af arfvingarna återfås. Man har ock häremot
anmärkt, att, på sätt Bayerska lagen stadgar, böterna
borde kunna uttagas efter dom, fälld i första instansen; meri
jag återkommer alltid dertill, alt om böter utgöra en skuld,
böra de såsom sådan behandlas och dem tilläggas bättre rätt,
än de nu äga, samt K. M:s rätt att eftergifva mera än Kronans
andel upphöra; eller ock utgöra de icke skuld, utan
bestraffning, och medföra då ej något rättsanspråk, förrän
de influtna penningarna skola delas.
5) Äganderätten lill den sakfälldes egendom lärer icke
kunna anses hafva genom sjelfva utslaget öfvergått från honom
till dem, som skola erhålla böterna, i fall de uttagas,
emedan något å äganderätt grundadt anspråk dertill icke å
åklagarens sida förut finnes, utan utslaget måste anses innefatta,
att den sakfällde, till straff för dess förbrytelse, skall
betagas äganderätt till så stor del af dess egendom, som svarar
emot bötesbeloppet. Förändringen i äganderätten sker
således först genom böternas utbetalande. Följaktligen har,
efter den sakfälldes död, äganderätten till hans qvarlåtenskap
öfvergått på hans arfvingar och sterbhusdelägare. Dessa
beröfvas således genom böternas uttagande deras en gång
vunna äganderätt. Det är i sjelfva verket icke mera den
aflidne, utan hans arfvingar och sterbhusdelägare, som i hans
ställe straffas för den begångna förbrytelsen; och den oskyldige
får lida i stället för den skyldige.
Af
Den i Mars e. m.
i53
Af dessa skäl får jag vördsamt föreslå, det måtte genom
allmän förordning stadgas:
A fl ider tilltalad eller till böter fälld person,
förrän dessa är o hos honom uttagna eller
för klagans fullföljande ä r o nedsatta, kommer
all vidare fråga om åtals fullföljande eller doms
verkställande medelst böters uttagande att förfalla.
Ersättning för tillfogad t lidande, orsakad
förlust eller kostnader må af den aflidnes qvarlåtenskap
i laga ordning utsökas.
Detta sednare tillägg är så mycket mera nödigt, som
jemväl tvifvelsmål och olika meningar uppstått, huruvida
en afliden tjenstemans arfvingar kan åläggas ersätta den förlust,
som genom hans vållande kan hafva blifvit tillskyndad.
Skulle en motsatt åsigt, än den jag nu yttrat, göra sig
gällande, hemställer jag dock, att ett allmänt lagsladgande
måtte utfärdas, på det domare och executorer måtte veta,
hvarefter de hafva sig att rätta.
Om remiss till LagUtsk. får jag vördsamt anhållä.
Dessa 2:ne anföranden lades på bordet.
Hr von Sydow, Axel Reinh., hade ingifvit följande
anförande:
Genom tid efter annan utkomna författningar hafva Gästgifveri-ordningarna
af år 1734 och 1766 undergått så beskaffade
förändringar, att de endast i vissa fall äro gällande,
och de föreskrifter, som ännu qvarstå, påkalla rättelse, särdeles
i hvad angår rättigheten att begagna gästgifvarskjuts,
som i saknad af bestämda föreskrifter, vid förändrade omständigheter
och utvidgade näringsfång, blifvit utsträckt öfver
de skjutsskyldigas egentliga åligganden och nu oftast är
beroende på gästgifvars och hållkarlars godtyckliga förfarande.
I en del Län innehålla dagböckerna visserligen ett utdrag
af författningarna om gästgifvareskjutsen, oell på andra
ställen åter finnas å gästgifvaregårdarna sjelfva författningarna
anslagna; men då det är af yttersta vigt, att sådana
påbud, sora skola tjena den skjutsande allmogen och resande
till efterrättelse, innehålla tydliga och bestämda föreskrifter,
samt uti en enda författning eller gästgifveriordning sammandragas,
får jag af denna anledning ödmjukast hemställa,
om icke vederbörande Utsk. kunde anmodas utarbeta förslag
till en allmän Gästgifveri-ordning, för att sedermera K.
M:s Nåd. pröfning och fastställelse i underd. hemställas.
Lades på hordet.
Hr af Ekenstam, Israel, hade inlemnat följande:
Sedan publicitet vid Ståndets öfverläggningar blifvit med
3
Ii. 20
i54
D e n i Mars e. m.
gifven, är, med anledning deraf, åtskilligt alt förändra uti
instructionen för Ridd.Directionen samt Riddarhusets
embets- rich tjenstemän. Såsom ett exempel
vill jag anföra stadgandet uti 3 Art. 5, §., att ”Ridd.Secrete”raren
är ej tillåtet att för någon annan än Landtm, eller
”den, som i ämnet talat, visat ett ojusterad t protocoll.”
Man måste således genom tal, ehuru öfverflödigt det annars
vore, bereda sig en rättighet, som man dessförutan ej
äger, den nemligen, att sedan protocollet är vederbörligen
uppsalt och granskadt, få af detsamma inhemta innehållet,
ledande möjligen till befogade anmärkningar vid målets nästa
föredragning, eller vid justeriogstillfället, hvilket annars
helt knapphändigt passerar under det antagna utropet: ”införes.
” Sedan publiciteten inträdt, och en representants
här gjorda yttrande kan läsas ordagrannt i en tidning redan
samma timma, som det här blifvit uttaladt, synes försigtigheten
att intill justeringsdagen undanhålla dylika yttranden
från medrepresentanters kännedom vara temligen inconseqvent
och dessutom skadlig, på sätt jag vördsamt omnämnt.
— Då jag förmodar , att Ridd.Utsk. finner för
godt att, med anledning häraf, granska det mera uti förberörde
instruction, som möjligen kan anses vara i behof af
rättelse, så inskränker jag mig nu till anhållan om remiss
till Utsk. af det här anförda.
Lades pä bordet.
Hr Du Rietz, Carl, bade inlemmt ett så lydande
memorial:
Då nu existerande skråförfattningar och privilegier för
Svenska Borgerskapet äro författade under en tid, som ägde
helt olika anspråk och fordringar än den närvarande, och
deras ofullständighet är obestridlig, så, och med förutsättande
deraf, att Ingen Corporation kan äga bestånd, utan i
besittning af, efter tidehvarfvets kraf lämpade, bestämda och
tydliga gränser för dess rättigheter och skyldigheter, och
Svenska Borgerskapet just genom saknaden af dessa gränser,
samt deraf följande godtyckliga öfverträdelse!' och förnärmande
af deras skråförfattningar och privilegier, sett både
handel och andra borgerliga näringar aftyna och försvinna,
har jag, för att söka afhjelpa det onda, som en mer eller
mindre obegränsad näringsfrihet, till trötts af beståndande
skråförfattningar, utöfva t, samt då ej något i ett constilutionelt'
samhälle kan vara mera menligt, än att äga lagar,
som antingen ej efterlefvas eller illa förstås, velat ödmjukast
föreslå: att en revision och förbättring af nu existerande
skråförfattningar, som hade till föremål
tydlighet och bestämdhet samt skärpta re ansvar
för ö f v e r t r ä d e 1 se r deraf, måtte företagas,
samt att tullför fattningarna i allmänhet måtte
derefter lämpas, för att på ändamålsenliga re
Den t Mars e. m.
i5S
sätt, än hittills, söka motarbeta ö f v e r f 1 ö d s v a1'ors
o c h i Sverige tillgängliga h a n d t v e r k e r i a rbetens
införsel. Om denna min motions remiss till vederbörligt
Utsk. anhålles ödmjukast.
Lades på bordet.
Hr v. Stahl, Aug., hade ingifvit 2.‘ne så lydande memorial:
Genom
K. M:s Nåd. Förordn. d. 17 April 1828 har
CommerceCollegii domsrätt i vissa till Collegii handläggning
hörande tviste-, brott- och utsökningsmål förklarats böra
upphöra, och denna domsrätt till en vidsträcktare del blifvit
öfverflyttad å Svea Hofrätt. Om nu grunden för detta
stadgande bör sökas i sträfvandet att upphäfva alla s. k. fora
privilegiata och hänskjuta rättsfrågor till de ordinarie domstolarnas
behandling, torde man dock varit mindre conseqvent
i principens tillämpning, då man för en del af de sålunda
från CommerceCollegii behandling undandragna mål,
i bemälde Hofrätt i stället inrättat ett annat privilegieradt
forum. Denna inconsequens medför visserligen olägenheter
för rättsökande, då de hafva sin ordinarie Hofrätt på närmare
håll, men nödgas i Svea Hofrätt bevaka sin rätt. Jag
fäster mig likväl icke så mycket vid dessa olägenheter, som
vid den långsamhet i ärendernas behandling, hvilken häraf
uppkommer. Exempelvis får jag anföra, hurusom i s. k.
lurendrägeri- och tullförsnillningsmål, der oftast våld emot
beslagare och tullbetjente äfven förekommer, saken, sedan
den vid första domstolen blifvit i ett sammanhang behandlad
och utagerad, men drages till Öfverrätt* pröfning, delas åt
tvenne särskilda håll. Våldsmålet går nemligen till den Hofrätt,
under hvars domvärjo underdomstolen utöfva t sin embetsmyndighet;
lurendrägeri- och tullförsnillningsfrågan åter
skall alltid fullföljas i Svea Hofrätt. För iakttagande af
Jagens stadgande, att alla straffbestämmelser, hvilka i en
lagföring utstakas, skola, enligt de derför bestämda grunder,
förvandlas till ena hot, mäste nu, sedan Svea Hofrätt
fattat sitt beslut i tullfrågan, denna del af målet hänskjutas
till den Hofrätt, till hvars behandling våldsmålet lyder, för
alt till ena hot uträkna och bestämma ansvarsföljden i hägge
frågorna.
Pä det att den tidspillan och omgång, sorn uppkommer
genom denna.2tne Hofrätlers behandling af samma till sina
följder sammanhängande, ehuru till sin natur skiljaktiga mål,
må varda undanröjd, får jag hos R. St. vördsamt föreslå,
att den domsrätt i mål, angående Tullväsendet, Svea Hofrätt
i följd af förutnämnde K. Förordn. nu uteslutande utöfvar,
må hädanefter delas af de öfriga Rikets Hofrätter, så
vidt målen, i följd af de i lagstiftningen förmåls fullföljande
i Öfverrätt i allmänhet gällande grunder, kunna anses
hvardera Hofrättens befattning tillkomma.
i56
Den i Mar* e. m.
För denna min vördsamma motion har jag trott mig finna
ett ökadt stöd deruti, att, till följd af K. M:s Nåd. Kung.
d. 7 Maj 1831, Sjötullsrätterna upphört, och de åligganden,
hvilka tillhört dessa domstolar, blifvit öfverflyttade å
Råds t ulv urä t ter na.
Jag anhåller vördsammast, att denua min motion måtte
varda till LagUtsk. remitterad.
2:0 Med bifall till R. St:s hemställan vid 1823 års Riksmöte
har K. M., genom d. 10 Sept. samma år utfärdad
Kung., i Nåder stadgat, att Underrätts ransakning och dom
uti mål, angående hustjufnad, icke vidare böra underställas
Öfverrätts pröfning.
Dä dylikt brott, enligt 4.2 Cap. 1 §. Missg.-B:n, ligger
i tveböte emot annan tjufnad, deremot den, som begår de
1 3, 4 och 5 §§■ af samma Gap. omnämnda nidingsstölder,
endast är skyldig att böta fyradubbelt tjufnadens värde,
och sistnämnda förbrytelser, såsom belagda med lindrigare
ansvar, således mäste anses af ringare art än hustjufnad,
som bestraffas med sexdubbla böter; men den i 25 Cap.
5 §. Rättg.-B:n påbjudna underställning af Underrätts ransakning
och dom i mål, som angå dessa med lindrigare ansvar
belagda brott, ännu fortfar; har jag ansett mig böra
hos R. H. St. vördsamt föreslå, för tillvägabringande af enheti
denna del af lagstiftningen, då grunden för underställning
finnes i brottets gröfre och ömtåligare beskaffenhet,
hvilka egenskaper ej hos de brott, hvarför ansvar bestämmas
i 3, 4 och 5 §§. af 42 Cap. Missg.-B:n, äro uti ifrågavarande
fall öfvervägande, — att Underrätts ransakning och
dom i mål, hvarom sistnämnde Iag-§§:r handla, hädanefter
ej må underställas Öfverrätts pröfning. Härigenom skulle
endast det brott, som omnämnes i 2 §. af berörde Cap.,
eller nidingsstöld af gröfre art, hvilken är belagd med dödsstraff,
fortfara att vara af underställnings egenskap.
I händelse denna min motion vinner R. H. Stis bifall,
följer deraf, att 20 Cap. 5 §. Rätteg.-B:n, deri de mai, som
skola underställas Öfverrätts pröfning, uppräknas, bör erhålla
den förändrade lydelse, att näst efter orden, ”hvarjehanda
kyrkotjufnad,” bör införas, i stället för ordet: ”nidingstjufnad,
” ”sådan n i d i n g s t j uf n a d, som i 42 Cap.
2 §. Miss g. -B: n omnämnd är.”
Om remiss till LagUtsk. af denna min motion anhålles
vördsamt.
Dessa 2tne memorial Iades på bordet.
Frih. He r me lin, Åug., hade iulemnat 3:ne så lydande
anföranden:
1:0 Ej mindre flerfaldiga stadganden än det anspråk,
nian gör å en viss förståndsodling, afpassad efter de sär
-
Den i Mars e. m.
skilda samhällsclassernas behof, fordra af hvarje Svensk medborgare
skyldigheten att förskaffa sig tillräcklig kunskap uti
innanläsning och vår Religions hufvudläror; och är detta
åliggande ett vilkor för vissa rättigheters åtnjutande, t. ex.
att godkännas såsom vittne, att erhålla lysning till äktenskap
o. s. v.
Barnuppfostran tillhörer egentligen föräldrar, men den
kan komma att tillhöra församlingarna lika såväl som fattigförsörjningen
; och äger jag så mycket mer skäl till denna
af mig yttrade öfvertygelse, som irsta §. i K. Resol. å Presterskapets
besvär af d. 22 Oct. 1723 innefattar ett så beskaffadt
stadgande.
Af det, som jag haft äran inför R. o. Ad. anföra, torde
finnas, att skolinrättningar äro bland de anstalter, som
väl egentligen tillhöra den enskilda omtankan; likväl kunna
de i flera fall, blifva af en allmännare beskaffenhet. Dessutom
förkofras de bäst, dels under Statens medverkan och
dels inrättade i någon större omfattning; och tager jag mig
derföre friheten att fästa R. o. Adrs uppmärksamhet på följande
sig ofta tilldragande händelser. Vid inrättande af skolor,
jag menar de s. k. folkskolorna, yppar sig, att brist är
å passande lärare, nemligen lärare, bland hvilka finnas sökande
till klockaresysslor, men. ingen, som är hemmastadd
med den method, hvilken vid vexelundervisning numera
med så mycken fördel är begagnad.
Jag förmodar sålunda, att, enär ofta brist å skickliga
„ lärare inträffat, det af behofvet är påkalladt, att i Riket
må finnas en Normal-vexelundervisningsskola, eller en skola,
der behofvet af lärares eller rättare blifvande lärares utbildning
är afsedt, likaså mycket som undervisningen af den
ungdom, hvilken i öfrigt begagnar skolan.
Det lärer vara de flesta af R. o. Ad:s medlemmar bekant,
alt en så beskaffad skola finnes i hufvudstaden inrättad,
under namn af VexelundervisningsSälskapets Normalskola.
Denna är tillkommen genom enskildas och Statens
gemensamma bidrag och har, under en flerårig verksamhet,
lemnat tillfredsställande resultater.
R. St. funno vid Riksmötet åren 1829 och i83o, att
skolan, såsom ägande förtjensten af en allmännare omfattning,
enär flera lärare derifrån afgått jemväl till aflägsnare
orter, förtjente att erhålla ett årligt anslag af 2,000 R:dr
intill nästa Riksdag.
Hvad jag vördsamt får till R. o. Ad:s bepröfvande hemställa,
är, att 2,000 R:dr måtte ytterligare utgå tills vidare,
eller så länge skolan anses för bildande af lärare nödig, och
under vilkor, att Directionen ställer sig till efterrättelse de
föreskrifter, som K. M. kan finna lämpligt att meddela i afseende
på lärares bildande för folkskolorna.
i5S
Den i M a r s e. ui.
2:0 Att Konung och Ständer insett Svenska Församlingens
svära lidanden i moraliskt hänseende af nuvarande löningssätt
för vördiga Presterskapet, derom vittna R. St:s vid
alla de sednare Riksdagarna fortfarande gjorda lind. hemställningar,
lika med de K. M:s Nåd. Författningar till aflijelpande
af detta onda af d. 21 Sept. 1810, d. 3 April 1816,
d. 12 No v. 1819 och 28 Maj i83o.
Boende vid gränsen af tvenne Stift har jag inhemtat,
att åtminstone i dessa icke inträffat de goda följder, man
hoppats af ofvannämnde författningar, ehuru de måhända i
sin mån bidragit till det ondas förminskande. De olagliga
contractom presträttigheterna, som före valet afslutas emellan
församlingen och sökande, dervid den förra fordrar och
de sednare medgifva minskning i de lagliga rättigheterna,
vill pastor sedan icke uppfylla, och fastän contracts- och
edhrytare, har han dock lagen på sin sida, att contractet
är ogildt, såsom före valet afslutadt. Sveket att ingå ett
contraet, som man vet icke blir beståndande, alstrar hat,
och detta går så långt, att jag känner åhörare, som afhålla
sig från åtnjutande af nådemedlen, blott i och för den afsky
de hysa för personen, genom hvars händer nådemedlen
utdelas. Det heter ock: ''innan du offrar din gåfva vid altaret,
så förlik dig först med din broder;” men huru skall
detta tillgå, då hela församlingen ligger i uppenbar delo
med sjelfva altarets vårdare, pastorn inom församlingen. Då
inom denna församling samtalen, när de angå presten, blifva
förbannelser öfver den, som lofvade för betalning (betalningen
var pastoratet), men svek för vinning (vinningen
var stegrade rättigheter mot hvad conventionen innehöll):
då dessa samtal ena dagen föras af föräldrarna till närvarande
barnen, hvilka andra dagen och sedan dagligen skola
af bedragaren undervisas till deras nattvardsläsning, och således
till hela deras andliga förråd för lifstiden; hvad frukt
har man af sådana anstalter och utsäde i de unga sinnena
att vänta, då löften och trohet uppenbart svikas? Jo, att
församlingen och de uppväxande lära sig att svika Gud, såsom
religionsläraren svikit församlingen. Exemplen af förenämnde
slags contractsbrott inom Svenska församlingar och
deras svåra följder äro talrika. I en annan försarrfling åter
ser man exemplet af en pastor, som på lika sätt gått in pä
de honom förelagda vilkor och vidblifvit desamma. Prestegårdens
byggnader, som församlingen betingat sig frihet från
att underhålla, äro så nedruttna, att man knappast vågar
inträda i desamma, och efter pastor, som nyligen är afliden,
söker hans ende son, som sjelf måst cedera bonis, urarfva-förmån,
och församlingsboerna trängas kring tingsbordet
att besvärja fordringar i concursen efter deras själasörjare,
som lånat och invecklat sina åhörare i skulder, borgensförbindelser
och långvariga processer. Ett nytt val af prest i
denna församling liar skett; men hvad man derom vet, är
D e ii i Mars c. m.
åtminstone, att ingen sådan convention om presträttigheter,
sorn K. M:s' Nåd. Circulär, i anledning af R. St:s vid sista
Riksdag gjorda framställningar, af d. 28 Maj i83o åsyftar,
har skett; icke heller i den nästgränsande, der, om än icke
cession i sterbhuset, dock en grälig process emellan detsamma
och församlingen pågår, 0111 församlingens eller sterbhusets
skyldighet att bygga församlingens hus vid prestgården,
och är förd afven af en bland de till denna Riksdag
valda Riksdagsmän af BondeSt., som således kan vitsorda
riktigheten af dessa uppgifter. Allt detta på en kort tid,
inom en trakt af några mils omfång, äro händelser inom
tvenne Stift, som dessutom kunna med rättegångshandlingar
ådagaläggas. Står det så till annorstädes i Riket, och jag
vet äfven att så är, huru vårda samhällsmagterna statskroppens
sanna lif och förkofringsmedel, religion, undervisning
och uppfostran, då de låta löningssättet för läraren vora en
fortfarande stark frestare att bringa honom alt bryta sill
embetsed, ”att icke genom olaga medel söka sin befordran,"
och för församlingen, att aflocka honom förbindelser, som
icke lemna honom lifsuppehälle eller tak öfver hufvudet.
Hvad under, att prestembetets förakt häraf blifvit följden!
Om, ty värr, det icke lärer saknas exempel, att vid andra
val afseende göres på en enda skillings besparing vid arfvodets
bestämmande, så bör icke betviflas, att penningen vid
prestval utöfvar sitt materialistiska inflytande, då presträltigheterna
äro årliga och till och med jura stolas ofta flera
gånger om året utgifvas. Häraf kan man äfven sluta till
orsaken, hvarföre församlingsinvånarne, hellre än, som de
borde efter sistnämnde K. Circulär, söka att en gång för
alla eller åtminstone under femtio år bestämma vissa oeftergifliga
lönevilkor, i stället sjelfve ingå underhandling med
en af profpresterna och skamligen för hvarje nytt val göra
nya inkräktningar på den rättsinnige själasörjarens enda timliga
goda, antagande den brödhungrigaste af profpresterna.
Tiden torde ännu icke vara inne för en allmän reform.
Jag föreslår derföre, att, i stället för det sistnämnde Nåd.
Circulärets lydelse, att församlingarna, vid inträffande lediglieter
eller under vacancetiden, må vara tillåtet att begära
och afsluta öfverenskommelse!’ om presträttigheter, det stadgas,
att öfverenskommelse!’ då ovilkorligen skola uppgöras
på sätt det JNad. Circuläret föreskrifver, samt att det mätte
åläggas kronobetjeningen, som nu har sig ålagdt att hålla
ceconomiska besigtnings!’ på kyrkoherde-boställena, att till
verkställighet befordra vederbörande Synerätts utslag om den
församlingen ålagda byggnads och bättringsskyldighet, ehvad
sådant af pastor yrkas eller icke, likasom hvad honom föreskrifvet
blifvit i afseende på pastors lius.
3:o Efter behörigt tillkännagifvande äga en församlings
medlemmar att, under Hrr Pastoreis ordförande, ä socken
-
i6o
D e 11 i Mars e. m.
stämmor öfverlägga och besluta 0111 åtskilliga församlingen
rörande angelägenheter. Denna utväg är den hufvudsakligaste,
hvarigenom communal-angelägenheter hos oss behandlas.
_\u ålägger K. Förordn. d. 26 Febr. 1817, angående
sockenstämmor och kyrkoråd, å ena sidan Hrr Pastorer att
sammankalla till sockenstämma, att der föra ordet och att
anteckna besluten till protocollet; men samma författning
bestämmer ej, å andra sidan, skyldigheten för församlingens
ledamöter att sig iufinna. Derigenom att alltför få socknemön
komma tillstädes, vållas dröjsmål med ärendernas afgörande,
och nya sammankomster blifva nödiga. Till deraf
följande olägenheters förekommande föreslås följande tillägg
till K. Förordn. d. 26 Febr. 1817, att om å utlyst sockenstämma
ingen eller färre än fyra socknemän sig inställa, äger
pastor med församlingens kyrkoråd företaga öfverläggning
rörande det eller de utlysta ämnena och deröfver besluta;
dock att samma beslut icke blifver gällande, med mindre
dermed först förhålles, som i 9 §. om sockenstämmobeslut
finnes föreskrifvet.
Dessa 3:ne anföranden lades på bordet.
Hr Svedenborg, Carl Gust., hade ingifvit följande
2tne memorial:
1:0 Bland de ojemnheter uti beskattningen, som ej synas
vara med någon billighet förenliga och derföre torde
böra undanrödjas, räknas med skäl den olikhet, som, enligt
nu gällande författning, äger rum i afseende på rättegångsskrifters
och rättegångshandlingars beläggande med stämpladi
papper, dä saken rörer rättsförhållanden emellan personer
af allmogen, å ena, och personer af annan samhällsclass
å andra sidan, eller allmoge å ömse sidor. Bevillningsförordningen
stadgar nemligen såsom undantag eller lindring
uti charta: sigillatae—afgifter, att protocoll och handlingar
ti ti tvister emellan allmogen eller gemenskapen af militären
böra beläggas med blott hälften så mycket stämpladt
papper, som då ståndspersoner äro sakägare å båda eller å
endera sidan. Hvarifrån denna olikhet härleder sig, är för
mitt begrepp icke fattligt. Den står åtminstone icke väl
tillhopa med de förhållanden i öfrigt, som emellan samhällets
medlemmar äga rum; och jag föreslår derföre vördsam—
ligen, att, vid reglerandet af bevillningen å denna Riksdag,
likhet i ehart» sigillatse-afgifter må bestämmas, ehvad de rättegångar,
der slika afgifter äga ruin, röra en eller annan
medborgareclass. Örn remiss af denna motion till Bevilln.-  Utsk. anhålles.
2:0 Genom K. Förordn. d. i5 Maj 1821 är stadgadt,
att domare vid ansvar ej må, efter allyst Ting, från Tingsstad
-
.Den rMirs e. m.
stad afresa, innan lian till parter och rättsökande aflemnat
protocoll och handlingar uti alla de mål och ärender, sorn
vid tinget varit anhängiga; men något stadgande finnes ej,
å hvilken dag af tinget så beskaffade ärender, som icke
kunna hänföras till egenskapen af rättegångar, såsom lagfarts-,
intecknings- och formynderskapsärender, testamentsbevakningar
och ansökningar uti hvarjehanda ämnen m. m.
d.,böra till domarens åtgärd sednast öfverlemnas. Häraf uppkommer
ofta och nästan vid hvarje ting den påföljd, alt
mångfaldiga så beskaffade ärender, som dem jag här ofvan
omnämnt, icke hos domaren anmälas å de egentliga rättegångsdagarna,
utan hopsamlas och på en gång öfverlemnas
till handläggning å den dag, då tinget aflyses, Ett slikt
förfarande, ehuru ej i lag bestämdt förbjudet, synes likväl
icke vara med god ordning förenligt eller stå väl tillsammans
med det ofvan åberopade åliggande, som domaren tillkommer
alt iakttaga, helst det merendels inträffar uti de
domsagor, som utgöras af flera härader, att domaren, strax
efter det han aflyst det ena tinget, måste påbörja ett annat
och på annan ort, hvarigenom domaren utan eget förvållande
urståndsättes att fullgöra, hvad genom ofvannämnde
Nåd. Förordn, blifvit honom ålagdt. Till förekommande af
det oskick, jag sålunda citerat, föreslår jag vördsamligen, att,
i öfverensstämmelse med hvad vid Lagmanstingen numera är
gällande, den rättegångsordning vid Häradsrätterna må stadgas,
att ingen anses berättigad att något ärende, af hvad beskaffenhet
som helst, till domstolens åtgärd anmäla eller öfverlemna,
sedan de rättegångsdagar förflutit, som af domaren
vid tingets början bestämmas; och anhåller jag, att denna
motion må till LagUtsk. remitteras.
Dessa a;ne memorial lades på bordel.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh., hade inlemnat 5
anföranden, så lydande:
1:0 Jag föreslår vördsamt nu, likasom vid sistförflutna
Riksdag, att inga förskrifningar på större eller mindre penningesummor
få vara ställda lill sedelhafvaren, eller till viss
man eller ordres, utan, för att vara gällande, endast utgifvas
till viss man, hvilken med utgifvarens samtycke, men
ej annars, må på annor viss man en summa transportera.
Härigenom vinnes, att låntagaren får utur första hand
den behöfliga summan, utan att tredje och fjerde mans biträde
blifver nödigt. Låntagare och långifvare känna alltid
hvarandra, och negociationer, hvarvid billighet och consideration
förekomma, blifva möjliga. Jag anhåller vördsamt
om remiss lill Lagutskottet.
2:0 5i 5. i i83o års Concurslag har följande redaction:
”Förekomma emot gäldenär bindande o m s t ä 11 d i g3
H. 21
i6i
Den i Mars e. ra.
”heter och liknelser till vårdslöst eller bedräg”ligt
förhållande, då skall han i allmänt häkte
”insättas.” Då på intet ställe uti någon af Sveriges gällande
författningar och lagar bevisningstheorien är på ett
mörkare och oriktigare sätt framställd, för att göra en menniskas
personliga frihet helt och hållet beroende af det mest
otyglade godtycke hos en känslolös domare, föreslår jag vördsamt,
att omförmälde §. må upphöra att vara gällande, eller
ock att den må få följande redaction: ”äro fulla skäl
emot gäldenär, att han bedrägligt sig förhållit, då skall han
i allmänt häkte insättas.
Om remiss till LagUtsk. anhålles vördsamt.
3:o Då ingen ting är billigare, än att menniskan må på
redligt sätt få föda sig med hvad hon kan, har det väckt
allmän förundran, om ej förvåning, att enskilda medborgare
kan förvägras rättighet att uti hufvudstaden anlägga theatear
och derå gifva representationer.
Jag har undersökt våra lagar, men uti dem icke funnit
någon grund för ett dylikt prohibitivsystem. Den enda
theater, som finnes i hufvudstaden, har nu för tiden ingen
medtäflare; för några och tjugo år tillbaka, under envåldstideri,
funnos likväl härstädes 3:ne publika theatrar, och det
bar sig ganska bra. Jag vet icke, hvarföre theaterväsendet
nu, under vår constitutionella tid, skall vara fjettradt; och,
det är tid, att det tillstånd af godtycke, hvaruti theateranläggningar
befinna sig, må upphöra, samt att lagen intager
sin plats. Jag föreslår altså vördsamt, att det må vara
hvar och en medborgare af ett oförvitligt uppförande
tillåtet att uti hufvudstaden inrätta theatrar och
derå gifva offentliga representationer, emot den bevillning,
som derför kan blifva påförd; anmäle sig den hugade dock
först hos Hr Öfverståthållare!! i Stockholm, hvilken har att
meddela tillståndsbref i4 dagar efter det skriftlig anmälan
blifvit gjord. Att denna min motion må blifva till Lagsamt
Allm. Besv.- och OeconomiUtskotten remitterad, derom
anhålles vördsamt.
4:o Genom K. Brefvet d. 14 Maj 1789 har det blifvit
ålagdt dem, som i landsorterna uppföra skådespel m. m.,
att vid de nio första representationerna till dåvar. dramatiska
theatern erlägga en tredjedel af inkomsten, och genom
K. Brefvet d. 3o Juli 1831 har blifvit förordnad!, att dylika
skådespelare skola, såsom bidrag till K. Hofcapellets
pensionsinrättning erlägga, från 1833 års början, 2 R:dr
B:co för hvarje dag, som de, efter gjorda anslag, gifva
theatraliska representationer. Grunden för eller rättvisan i
ett så beskaffadt tryckande beskattningssystem omförmälas
icke i de K. Brefven; och besluten lära således vara utgång
-
Dea i Mari e. m
na frän insinuationer, som hos Konungen i lind. blifvit gjorda
, för att åt några vissa personer bereda fördelar på andra
personers bekostnad.
Då det likväl synes vara nog liårdt, att den ena medborgaren
skall skatta till den andra, utan att det på minsta
sätt kan utrönas eller visas, hvarföre denne förstnämnde
är dertill skyldig eller denne sistnämnde ar dertill berättigad,
då han icke gör Staten och det allmänna mera
gagn och nytta än den, som sålunda beskattas, samt
härtill kommer, att skådespelare i landsorterna erlägga en
vanligen ganska dryg bevillning till K. M. och Kronan;
altså och då dessa personer dessutom måste vidkännas en
mängd andra kostnader och utgifter, hvarifrån deras vederlikar
här i Stockholm äro helt och hållet befriade, anser
jag billigheten och rättvisan fordra, hvad jag härmed
vördsamt föreslår, att de genom högstberörde K. Bref anbefallda
dryga och alltför tryckande afgifter må varda afskaffade,
såsom alldeles oförenliga både med sjelfva sakens
natur och det oberoende, hvaruti skådespelare i landsorterna
befinna sig till skådespelare och musici i Stockholm, oberäknadt,
att dessa befinna sig uti en vida bättre belägenhet
och hafva långt större och tillräckligare inkomster, än deras
vederlikar i landsorterna.
Det kan för öfrigt icke påstås, mindre bevisas, att skådespelare
i landsorterna på något sätt inskränka eller taga
förtjensten från hvarken skådespelare eller musici härstädes;
och hvad slags rättighet kunna då väl dessa personer hafva
att dela förtjensten och borttaga en del af det knappa bröd,
som deras vanlottade medbroder genom deras arbete och
mödor kunna på ett lika tungt som vanskligt sätt förtjena.
Jag anhåller vördsamt, att denna motion må till Allm.
Besv.- och OeconomiUtsk. remitteras.
5:o Då i hvarje välbeställd Stat, till och med der lagstiftningen
utgår endast från suveränitetens absoluta vilja,
Regeringen Städse fäster uppmärksamhet uppå, att lagarna
varda så tydliga och bestämda, att icke vid deras tillämpning
något spelrum lemnäs hvarken åt godtycket, eller
åt oerfarenheten eller okunnighetens misstag, bör en dylik
uppmärksamhet på ett så vigtigt föremål ännu mindre saknas
uti ett Rike, der lagen är den enda suveräna magien.
Folkets frihet och välstånd är derstädes för mycket beroende
under lagen, för att genom tvetydighet deruti kunna
äfventyras; och följaktligen måste alla så beskafFade ofullkomligheter
afhjelpas och rättas.
Ibland lagparagrapher hvilka äro mörka och otydliga
samt altså i tillämpningen tydas, icke efter behof eller partens
önskan, utan endast efter domarens eget godtfinnande,
oaktadt detta sednare rätteligen bör, i fråga om friheten
164
Den i Mars e. m.
att begagna fullmägtig, vara underordnadt det förra, förekomma
r och i §§. uti i5 Cap. Rätteg.-balken.
Enligt i §. är det domaren, som har rättigheten att
pröfva, om en i brottmål anklagad person tarfvar hjelp i
rättegången. Som likväl en dylik pröfningsrätts utöfvande
af domaren icke bör vara lagmeningens syftning, då ingen
kan bättre, än den tilltalade sjelf, pröfva ett slikt behof,
föreslår jag vördsam!, att orden "pröfvar domaren, att
han (den anklagade) hjelp i rättegången tarfvar, må
förändras och få följande lydelse: Anser han sig behöfva
hjelp i rättegången.
Jag finnér dessutom denna förändring i lagtexten så mycket
mera nödvändig, som här i Sverige, åtminstone bland
den obildade hopen, den tanken, tvärtemot hvad i alla andra
civiliserade länder är antaget, ännu är rådande, att om
det just icke är vanhederligt, är det åtminstone icke lika
hederligt att vara fullmägtig i brottmål som i tvistemål,
oaktadt den händelse lätt kan inträffa, att en för brott tilltalad
person är alldeles oskyldig. Afsigten och ändamålet
med fullmägtig i brottmål är dessutom icke, att han skall
skydda brottet, ulan rättvisan; och detta kall, då det på
ett rättskaffens sätt utöfvas, är alltid aktningsvärd!, äfven
om fullmägtigen talar för en brottsling, hvarföre det icke
mera i brottmål, än i tvistemål, bör vara domaren tillåtet
att vägra rättegångsbiträde.
2 §:n i ofvannämnde Cap. åter handlar om hvilka personer
må för andra tala och svara inför rätta; men äfven i
detta lagrum är både partens rättighet att antaga och begagna
fullmägtig, samt jemväl denne sednares rättighet att
utöfva fullmägtigskapet, öfverlemnad åt de dömandes godtycke,
endast med den skillnad, att då i §. lemnar godtycket
åt domaren ensam, tillhör enl. 2 §. samma godtycke
liela rätten. Dessutom förekomma i denna §. några mörka,
tvetydiga och otydliga ord, hvilka, till betryggande af
såväl partens som fullmägtigens säkerhet, både böra och
kunna annorlunda och rättare uttryckas. Ordet allmänneliga
kan tagasiden bemärkelse, att det än betyder offentligen,
än i allmänhet. I hvilketdera fallet som helst, i
synnerhet om en domare vill chicanera och blifva qvitt en
fullmägtig, som antingen råkat stöta sig med honom eller
ock genom sin skicklighet och skarpsinnighet anses kunna
blifva besvärlig för domaren eller lägga hinder i vägen för
honom att efter sina egna åsigter leda rättegången, är ordet
alluiänneliga olämpligt och opassande, helst då det sammanbindes
med orden: ej godkänd är, och lof ther till
fått. Detta godkännande bör af ofvan uppgifna skal icke
tillhöra rätten, utan parten, som behöfver och för sin rätts
utförande antager fullmägtigen; och lof eller tillåtelse att
föra andras talan inför rätta bör aldrig få komma i fråga,
då fullmägtigen är oberyktad, ärlig, redlig och förståndig
Den i Mars c. m.
l65
nian. Ordet eljest kan uttydas med ömsom vid andra
tillfällen i andra fall, oell ömsom af andra orsaker.
Detta sista är lagens mening, och jag föreslår altså en
så lydande redaction af 2 §. 15 Cap. Rätteg.-balken:
"The, som för andra må tala och svara, skola vara af
"en oförvitlig frejd, ärliga, redliga och förståndiga män. Vill
"partén till sin fullmägtig bruka sin skyldeman, eller then i
"hans tjenst är, eller then han, af hvad annan orsak thet
"vara må, häfver förtroende till, stånde thet honom fritt.
"Ej må fullmägtig af domaren eller rätten ogillas, när sak"ägaren
i fullmagten eller muntligen inför rätten förklarat
"sig hysa förtroende till fullmägtigen, och rätten antingen
"har sig bekant eller ock genast utrönt, att fullmägtig kan
"rent skrifva Svenska språket, och äger the i thenna §. uppräknade
egenskaper. Then, som är lagliga antagen till full—
"mägtig, må icke af domaren eller rätten dömas ovärdig
"eller förlustig rättigheten att föra andras talan inför rätta,
"utan så är, att fullmägtigen varder med fullt bevis öfver"tygad,
att hafva retat eller förledt någon till oskälig rättegång,
eller emot bättre vett drifvit orättfärdig sak, eller
"brukat veterlig falskhet, eller hindrat sin hufvudman att
"saken genom förlikning afsluta. Rätten äger magt att vid
"sakens slut fälla then fullmägtig till böter fr. o. m. 10 d:r
"t. o. m. 100 d:r, hvilken i sina skrifter inblandat hvad till
"saken ej rätteligen hört; på ett oförståndigt och oredigt
"sätt sin hufvudmans talan utfört, brukat vanvördeliga ord
"och åthäfvor emot domaren eller parten, och skrifvit eller
"talat, thet han vet ej sannt vara, hvilket allt, då therföre
"till böter fälles, skall af domaren i utslaget tydeliga ut"märkas
och till innehållet beskrifvas; sker thet för Hof"eller
Öfverrätt, ökes böterna fr. o. m. i5 d:r t. o. m. i5o
"d:r; hos Konungens Högsta Domstol, ligge i tveböte.”
"Konungens betjente, som Kronans uppbörd ej hafva,
"äfvensom chartaesigillatae-ombudsmän vare ock obehindrade
"att som fullmägtige för enskilda parter brukas, när de sin
"tjenst ej thermed försumma eller thet mot theras embets"pligt
ej strider."
I händelse detta förslag vinner bifall, torde ock 5, 7
och 8 §§. i4 Cap. Rätteg.-balken samt i4 §. i i5 Cap. samma
balk böra undergå en efter den sålunda föreslagna lagtexten
jemnkad ändring.
Remiss till LagUtsk. begäres vördsamt.
Dessa 5 anföranden lades på bordet.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Uti K. M:s Nåd. Propos. till R. St., angående Statsverkets
tillstånd och behof å andra hufvudtitein, innefattande
civila staterna, har löneregleringen blifvit föreslagen
Dtn i Mart e. m.
för Justitie-RevisionsExpeditionen och öfriga StatsExpeditioner
samt Rikets Collegier och andra i hufvudstaden varande
högre Embetsverk, utom för Svea Hofrätt, enligt hvilken
föreslagna reglering alla dessa Embetsverk skulle erhålla
bättre lönevilkor, än tillförne. Både rättvisa och billighet
synas högt påkalla, att Svea Hofrätt, som hittills, hvad
angår till en del lönebeloppen och i allmänhet den under
lönerna begripna spannmål, varit sämre lottad än de öfriga
Embetsverken, för att icke hädanefter blifva det än mera,
äfven bör komma uti åtanka till åtnjutande af enahanda förmåner
som dessa Embetsverk, med hvilka Hofrätten i alla
afseenden åtminstone kan jemn föras. På denna grund och
för att löneregleringsfrågän på en gång, uti hela dess vidd
eller för alla deruti lika berättigade, må till pröfning och
afgörande förekomma, får jag vördsamt väcka motion derom
och i följd deraf hemställa att, vid den af Stats-Utsk.
företagande allmänna reglering af Riksstaten, aflöningen för
K. Svea Hofrätts embets- och tjenstemän i alla grader måtte
bestämmas till likhet med hvad för öfriga ofvannämnda i
hufvudstaden varande högre Embetsverk kan varda anslaget.
Om remiss till StatsUtsk. får jag vördsamt anhålla.
Lades på bordet.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g., uppläste följande g motioner:
1:0
Näst de anslag, som utgifvas för Nationens bildning,
torde inga i så hög grad förtjena uppmärksamhet och återgälda
sig mångfaldigt som de, hvilka utgifvas för stora vattencommunicationers
beredande. Dessa framkalla i mångfald
olika industriföretag och productioner samt bilda omkring
sig bördiga landsträckor och välmående invånare på områden,
som förut voro nästan öde. Vid förra Riksdagen ifrade
jag, tvärtemot många af mina vänner, för fullbordandet
af Götha canal, äfven med statsanslag. Den lifliga rörelse,
jag på denna canal föreställde mig, har redan första året,
som naturligtvis gifvit långt under hvad framtiden skall gifva,
visat sig öfver all förmodan. Trafiken å Trollhätte- och
Götha canalerna år i833 har varit 3,ooo fartyg, med ett
varuvärde af 7 millioner R:dr, och canalafgifterna sammanlagda
nära 100,000 R:dr B:co. Om man än ganska lågt beräknar
den besparing i transportkostnad, som godsägarne haft
af denna vattencommunication, uppgår den till 1 million
R:dr B:co. Considererar man ytterligare fartygsägarnes vinst
af frakter, besparingen för jordbruket af karl-och ökedagsverken,
samt att t. ex. Westergöthland fått till Östersjöhamnar
transportera och sälja 16,000 t:r säd samt Östergöthland
en lika qvantitet; beräknar man, att säd, som i Westergöthland
såldes för en ringa penning, då säden i de norra
provinserna noterades ovanligt högt, nu skeppas directe
Den i Mars c. m.
167
till Norrland, med manga andra dylika förhållanden; så
skall man finna, att, redan i sin början, den visserligen dyra
canalen ger anledning till många industriföretag och mycken
välmåga. Men ännu återstår ett stort hinder i systemet,
det nemligen, att Trollhätte-canal och slussverk är för
smal och för grund. Trollhätte-bolag är likväl troligen defc
förmögnaste bolag i Riket, enär actieägarne hafva 9 proc.
på sina utlagda penningar och ändock årligen, enligt octrojen,
afsätta öfverskottet, som för sistlidet år utgjorde ytterligare
10 proc. Dessa öfverskott skola användas till fartens
förbättrande. Alla undersökningar för en ombyggnad äro
gjorda, bolaget kan lätteligen, om det mot ränta och amortisseraent
i lån erhåller nära 1 million, som ombyggnaden
kostar, på i5 år och kanske vida förr återbetala detsamma.
K. M. lärer sistlidet år tillfrågat bolaget, om det ville besörja
ombyggnaden, i händelse lån dertill erhölles; i anledning
hvaraf bolaget förklarat sig väl vilja emottaga lånet,
men ej tillåta Regeringen genom ett ombud i Directionen
tillse användandet. Af denna anledning har saken, sorn likväl
för hela landet är af mycken vigt, afstadnat. Jag reserverar
härmed min rätt att längre fram under Riksdagen
få i vederbörlig ordning, då grunderna för låne- och myntfrågorna
äro reglerade, om så fordras, inkomma med förslag
i ämnet lill StatsUtsk., till hvilket jag anhåller, att
denna min motion nu må remitteras.
2:0 Ehuru grundlagen stadgar, att inga monopolier få
finnas, finnes ändock ett monopolium, som står qvar oaktadt
många deremot gjorda anmärkningar och många yrkanden
om dess upphäfvande. Jag menar K. Theaterns monopolium.
Det är besynnerligt, att hufvudstaden är den enda
ort i Riket, der ingen enskild får uppföra skådespel, och
nästan ännu besynnerligare, att alla enskilda theatrar måste
contribuera till K. Theaterns pensionscassa.
Dessa i ett lagbundet samhälle, der monopolier äro förbjudna,
alldeles oförklarliga förhållanden hafva alltid tyckts
mig förtjena ändring; och försök äro äfven gjorda under
sista Riksdag att få detta genomdrifven Aldrig hafva dock
omständigheterna varit så gynnande för en förändring, som
de i denna stund äro; och det är således med verkligt hopp
om framgång, som jag får framställa ett förslag i frågan.
Konungen har i en offentliggjord skrifvelse förklarat, alt
den K. Theaterns upplösning är i fråga. Mig svnes således
tiden vara inne alt försöka ett nytt system i theatérväsendet.
Må monopoliet och statsanslagen ändtligen upphöra
och en fri theater uppkomma. Jag är öfvertygad, att bolag
genast skola bilda sig, som förskjuta fond till en privaltheater,
vid hvilken den nuvarande skådespelarepersonnlen
ganska säkert vore hugad att ingå. Då skall en hushållning
och en styrelse uppstå, sorn säkert skall bära sig, så
i68
Den i Mars e. m.
att Rikets representanter för alltid slippa att directe eller
indirecte beskatta liela landet för hufvudstadens nöjen. Jag
är öfvertygad, att de nya theater-entreprenörerna till och med
skulle kunna betala i arrende en ej obetydlig summa för
theaterhuset, machineriet och öfriga materielen.
Min motion är således, att enskilda må erhålla rättighet
att i hufvudstaden gifva skådespel, och att, om den K.
Theatern upphör, dess nuvarande local må kunna bortarrenderas.
Fordom har hufvudstaden haft enskilda theatrar
(sjelfva dramatiska theatren var på visst sätt privat);
och jag ser icke, hvarföre det ej skulle kunna ske nu. Då
likväl ingen lag för theatrar finnes, som stadgar straff mot
sjelfsvåldet, föreslår jag, att, intilldess en sådan hinner i vederbörlig
väg tillkomma, hufvudstadens privat-theatrar må
komma att stå under samma censur, som landsorternas theatrar.
Om remiss häraf till OeconomiUtsk. anhåller jag
vördsamt.
3:o Jag vågar föreslå, att, i likhet med hvad vid förra
Riksdagen, ehuru utan framgång, ägde rum, R. St. måtte
hos K. M. anhålla om det uttryckliga stadgande, att föreläsningar
öfver Rikets grundlagar skola hållas af vederbörande
lärare vid Academierna och examina derutinnan anställas
med alla de studerande, som egna sig ut tjenstemannabanan.
Om remiss häraf till Oecon.TJtsk. anhålles.
4to Jag får föreslå en underd. anhållan till K. M., i likhet
med hvad som sista Riksdag ägde rum, om verkställigheten
af R. St:s beslut, att den indragna CancelliStyrelsens
handcassa må till Riksg.Cont. öfverlemnas.
Om remiss till StatsUtsk. anhålles.
5:o Jag föreslår vördsamt, att R. St. i en underd. skrifvelse
till K. M. mätte anhålla, att alla nedsatta Committeer
eller ordinarie Embetsverk, på hvilkas utlåtande en del af
R. St:s vid sista Piiksdag framställda önskningsmål beror eller
hvilar, måtte genom Nåd. påminnelse anbefallas att skyndsamligen
målen handlägga, på det R. St., innan de åtskiljas,
må blifva i tillfälle känna, hvad afseende Nådigst blifvit
å de underd. önskningarna fästadt.
Om remiss häraf till Oecon.Utsk. anhålles.
6:0 Jag föreslår en underd. anhållan hos K. M., likasom
vid sista Riksdag, att, då en prestman af vederbör. Direction
är antagen lill lärare vid en Lancasterskola, hvarest
minst j5 barn undervisas, K. M. mätte i Nåd. tillägga en
sådan prestman rättighet att fortfarande tillgodonjuta den
enkla tjenstårsberäkning, han förut innehar, samt förklara,
att
Den i Mars e. m.
att han icke utan eget samtycke ma kunna af Consistorium
från den tillträdda lärarebefattningen missiveras eller skiljas.
Om remiss häraf till Oecon.Utsk. anhållcs.
7:0 Det barbariska skick, hvaruti våra bysättningsförfattningar
qvarstå sedan äldre tider, har föranledt mig att
deruti yrka några förändringar, hvartill moral och naturrätt
föranleda:
1) Må domstol i några särdeles ömande fall, såsom
då personen är känd för alldeles utfattig och fader eller moder
till en stor oförsörjd familj, samt, om man så vill, en
tillkallad jury eller nämnd, vald af kärande, svarande och
domstol, förklarat bysättningen ändamålslös, döma svaranden
från bysättning fri. Dessa fidi skulle, genom lagbestämmelserna
derför, högst sällan förekomma.
2) Underhållstraktamentet, som nu är till den grad
lågt, i förhållande till möjligheten att dermed föda sig, att
den bysatte nästan svälter, bör ökas från 5 sk. 9 rest. B:co
till iö sk. 15:eo.
3) För att blifva bysatt, måste skulden uppgå lill ett
visst belopp, bestämdt efter gäldenärs lefnadsförhållanden,
så alt t. ex. arbetskarlen ej må kunna bysättas för en summa,
understigande en månads arbetsförtjenst o. s. v., på det
alt icke, såsom nu bänder, en menniska kan långa tider vara
bysatt för några få It:dr, som hon på några dagar kunnat
förtjena', jag medgifver, alt dessa minimihestämmelser
äro svåra att tillämpa; men något bör häruti stadgas.
4) Ingen bör få i sitt bus eller hem gripas och bysättas,
men väl, så snart han träder ett steg utom det hus,
der han bor. Så tillgår det i England, och hemfriden är i
Sverige lika gammal. Kan detta stadgande ej bifallas, bör
åtminstone gäldenär vara fri uti sitt bus från kl. 9 om aftonen
till kl. 6 nästa morgon, på det att icke gäldenär må,
såsom nu stundom sker, ryckas utur sängen nattetid.
5) Folk af samma bildningsgrad böra logeras tillsammans,
och alltid enskilda rum medgifvas den bysatte, så långt
utrymmet tillåter.
6) Ingen, som är öfver 60 år gammal, må hållas bysatt.
7) Ingen bör längre än 2:ne år kunna för samma skuld
hållas bysatt. Är gäldenär för flera skulder bysatt, afräknas
tiden på alla skulderna. Under bysältriingstiden löper
ej skulden med ränta. Skulden är likväl efter de a:ne arens
förlopp lika gällande till betalning sorn förut, i afseende på
allt hvad som ärfves och förvärfves.
8) Om domstol pröfvar skäligt, på läkarebetyg eller
ömande omständigheter, tillåta bysatt med bevakning utgå,
äge fordringsägare deremot ingen rätt att protestera.
9) Om under bysättning concurs ådömes till följd af
3 H, 22
Den i Mars e. ra.
någon fordringsägares yrkan, vare bysatt genast fri, intilldess
coueursdom faller.
Jag anhåller om remiss häraf till Lagutskottet.
8:0 Då enligt Sveriges grundlag petitionsrältigheten är
medborgare betagen, har samma grundlag likväl ersatt detta
derigenom, att hvarje representant äger i sin motionsrätt
tillfälle att för Representationen framdraga hvad enskilda
medborgare annars i pelitiousväg skulle hafva framlagt. Af
denna anledning anser jag grundlagens mening med representantens
kall vara, att han icke heller bör undandraga sig
att tala till förmån för sådana enskilda medborgare, som af
tidsomständigheterna eller ett oblidt öde blifvit bragta derhän,
alt billighet kan påkalla Representationens understöd.
Till dessa reflexioner har jag blifvit ledd af följande förhållande:
Vid
den för vapnet utan tvifvel ganska nyttiga reglering,
som på H. Ex. Gr. Cederströms förslag d. 1 Jan. 1825
tog sin början med K. M:s Flotta, blef Gr. Cederström utrustad
med en magt, hvilken ingen Svensk embetsman före
honom haft, den nemligen att, efter godtfinnande, uppgifva
förslag att från Officerscorpserna, om jag så får säga,
utgallra hvilka individer som helst och uppföra dem på så
kallad extra eller expectance-stat, hvilket ville säga detsamma
som att dessa officerare (till antalet omkring 70 st.) icke
vidare finge avancera, utan skulle, med då innehafvande löner,
vara för hela deras återstående lifstid nöjda.
Denna åtgärd kan, såsom laglig, visserligen försvaras;
man kan med fullt skäl äfven säga, att den för vapnets tjenstbarhet
var nyttig; men man måste å andra sidan medgifva,
att den för de individer, hvilkas framtida utkomst dem undanrycktes,
var tryckande. Dock — Statens fördel kan ej
alltid vinnas, utan på bekostnad af några individers; sävar
äfven här fallet, och det kan icke heller förekommas.
Bland den mängd officerare, som drabbades af det oblida
öde att aldrig avancera, att aldrig erhålla högre löner,
aldrig commenderas till sjös och derigenom något förtjena,
samt att förlora rätt till inqvartering, men ändock, vid påfordran
och synnerligen under krig, vara till tjenst redo,
äro likväl frenne, som hårdare tryckas än de öfriga. Den
ena af dessa är Lieutenant Hård, hvilken, såsom sjelf representant,
kunnat inför Ståndet andraga sin angelägenhet. De
tvenne andra äro icke representanter och sakna således samma
tillfälle som Hr Hård; det är för dessa jag vid delta
tillfälle tagit mig friheten påkalla R. St:s, på rättvisa grundade,
billighet.
Den omständighet, hvarigenom dessa trenne officerare
hårdare trycktes än de andra, var, att de redan voro befordrade
i högre grad; att löner till dessa högre grader
Den i Mars e. in.
«7«
voro lediga; att de redan intjent liggetidsmånaderna, och
att, om organisationen skett några veckor sednare, eller om
lediga löner blifvit tillsatta ända tilldess organisationen börjades,
dessa trenne officerare varit ovilkorligen berättigade
alt af de lediga lönerna komma i åtnjutande.
Yid Flottan bade alltid varit af ålder brukligt, att flera
capitaine:- och lieutenanter funnos, än der var tillgång på
löner, och att lönerna tillträddes af de redan i graden utnämnda,
så snart dessa löner blefvo lediga.
Capitainen Sjöbohm, som nu tjenat Staten uti 32 år,
blef år 1818 d. ii Maj capitaine; han tjente likväl såsom
capitaine utöfver 6 år med lieutenantslön. Den 10 Juni 1824
blef, genom Major Ögnelodhs död, en capitaineslön ledig,
till hvilken Sjöbohm var berättigad. Mot slutet af samma
år blef nya organisationen af Flottan beslutad och den lediga
lönen emedlertid ej tillsatt, så alt Sjöbohm d. 1 Jan.
1825 flyttades på expectance-stat med sin lieutenantslön, ehuru
han 6^ år varit capitaine och i 7 månader väntat på att
hvarje dag erhålla den lediga lön, hvartill han var berättigad.
Capitainen Tilosius, nu 6r år gammal och som tjenat
Staten i 4^ år, blef capitaine den 22 Januari 1822; han
tjente i 2 år såsom capitaine med lieutenantslön. I slutet
af April 1824 blef vid Carlskrona station en capitaineslön
ledig, hvartill Tilosius var berättigad. Mot slutet af samma
år blef nya organisationen af Flottan beslutad och den lediga
lönen emedlertid ej tillsatt, så att Tilosius d. 1 Jan.
1825, på sin ålderdom, flyttades å expectance-stat med lieutenantslön,
ehuru han i nära 3 år varit capitaine och i 8 månader
dagligen väntat på att erhålla den lediga lön, hvartill
han var berättigad, om organisationen ej skett.
Min vördsamma anhållan är, på grund af hvad nu anfördt
blifvit, att R. St. måtte benäget anslå åt dessa tvenne
gamla officerare fyllnad i deras intjenta capitaineslöner med
200 R:dr B:co till hvarje för året, att utgå antingen ret,roactivt
från d. 1 Jan. 1820, eller ock fr. o. m. detta års börjanv
Förhållandet torde dessutom af hosföljande bilagor närmare
inhemtas.
Jag torde vördsamt böra upplysa, att ett bifall till denna
motion, såsom prejudicat, icke medför ytterligare anspråk,
enär endast de här nämnde 3:ne officerare voro, bland
omkring 70 st,, i det omnämnda predicamentet.
Hvad Capitaine Tilosius särskildt beträffar, torde böra
upplysas, att K. M. väl behagat, om han täger afsked, bevilja
honom 200 R:dr årligen för sina återstående dagar,
men att han ej kan, i anseende till den ringa pension han
erhåller, taga afsked.
Om remiss af denna min motion till StatsUtsk., anhåller
jag vördsamt.
1J2
Den i Mars e. m.
Bilagor.
(Afskrift.)
K. M:s Nåd. Resoi. uppå elen af Capitaine!) Fredr. Adolph
Sjöbohm i underd. gjorda ansökning derom, att han,
hvilken d. ii Maj 1818 befordrades till capitaine vid
f. d. Stockholms Escader af Arme'ens Flotta och i sådan
egenskap, med åtnjutande endast of lieulenants]ö‘n,
derstädes tjenstgjort intill d. 1 Jan. i8a5, dalian,
efter Flottans nya organisation, uppå extra och expectance-stat
med innehafvande lieutenantslö’n förflyttades,
måtte å samma stat undfå capitaineslön, att
hädanefter utgå och, efter afdrag af vanliga besparingar,
äfven få retroactivt beräknas från d. 1 Juli
1824., till grund för hvilken anhållan sökanden anfört,
det han, genom vederbörandes uraktlåtenhet
att uppföra honom till capitaineslön efter Majoren
med sådan lön, J. R. Ögneloflhs d. 10 Juni 1824 timade
död, gatt miste 0111 den af honom nu sökta
ifrågavarande högre lön; deröfver ViceAmiralen och
Gommend. af K. Mts SvärdsOrden C. F. Coijet, såsom
f, d. Chef för ofvannämnde Escader förklaring afgifvit
samt Förvaltn. af Sjöärend. med utlåtande inkommit;
Gifven Stockholms Slott d. 21 Dec. i83o.
K. M, bar denna underd. ansökning i Nåd. öfvervägande
tagit; men du sökandens tur och befordringsrätt till den genom
Majoren Ögnelodhs d. 10 Juni 1824 inträffade död ledigbbfna
capitaineslön icke kunnat ifrågakomma i annat fall,
än derest tjensten skulle återbesättas, hvilket åter berott på
K. M. att, på sätt som skett, bestämma; alltså och enär sökanden
, som, vid den derefter skedda regleringen af Flottan,
blifvit på extra och expectance-stat förflyttad, dervid är
vorden uppförd till fortfarande åtnjutande af då innehafd
lön, har K. M. funnit den nu gjorda ansökningen om åtnjutande
af capitaineslön uppå samma stat icke vara på någon
laglig rättighet grundad. Hvilket vederbörande till und.
efterrättelse länder. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
(Sigill.) J. Nordenfalk.
Resol. uppå Capitaine F. A. Sjöbohms ansökning om capitaineslön
å expectancestat.
Med höga originalet lika lydande betyga:
S. H. Flodin, Dan. Ulr. Rydell,
Kamererare. Controllör.
Species Facti.
Vid den nya organisation af K. M:s Flottor, hvilken, i följd
af K. M:s Nåd. Bref d. 1 Nov. 1824, vidtog med början af
det följande året, blef jag Sjöbohm förflyttad på extra- och
expectance-stat med innehafvande lieutenaritslön. Ehuru bittert
det öfle ätl var att, sedan jag [tillryggalagt en 22-årig
Den i Mars e. m.
173
oafbruten och oförvitlig tjenstgöring under fred och i fält, se
mig, emot egen böjelse och ohördan, utesluten från verksamhet
i mina bästa år, och förhoppningar tillintet gjorda,
som jag utan förmätenhet byggt för min framtid; så kunde
och borde jag likväl icke häröfver tillåta mig någon klagan,
väl vetande, att hvilken allmän reglering som helst sällan
eller aldrig kan sammanjemnkas med allas enskilda interessen.
Men om jag med undergifvenhet ansåg den vid högstberörde
Nåd. organisation vidtagna åtgärd, hvarigenom jag
på extra och expectance-stat blifvit placerad, kunde jag deremot
icke öfvertygas om billigheten i afseende å deti lön,
för hvilken jag pä nyssnämnde stat uppfördes. Grunderna
för detta omdöme voro följande:
I öfverensstämmelse med hvad bilagde tjenste- och meritförteckning
utvisar, blef jag i nåder befordrad till capitaine
vid Stockholms Escader af Armefens Flotta d. 11 Maj
1818. Under jemn tjenstgöring äfven i denna egenskap var
jag väl nödsakad att tjena med lieutenantslön; men jag delade
denna lott med så många andra, och från min full—
magts datum påräknade jag åtminstone den i författningarna
mig förvarade rättigheten att tillträda capitaineslönen, så
snart den vacance en gång skulle yppas, då min tur kom
för hand och borde gällande göras, och en sådan vacance
inträffade vid Majoren med capitaineslön, Ridd. af K. M:s
Svärdsorden, J. R. Ögnelodhs död d. 10 Juni 1824.
Icke destomindre och ehuru K. Förordn. d. 27 Febr.
1739, K. Förordn. d. 2.3 IVov. 1756 och K. Förordn. d.
10 Febr. 1819 uttryckligen föreskrifva, inom hvilken tid
från timade vacancer underd. förslag böra upprättas, tjenster
och löner bortgifvas, samt huru förslags- och liggetid
beräknas må, hade likväl vederbörande uraktlåtit att med
något förslag till återbesättande af den efter Ögnelodh sålunda
ledigblifna lön till K. M. i underd. inkomma. Jag
vädjar emedlertid tryggt till deras vittnesbörd, huruvida de
uppgifter, min underd. tjenste- och meritförteckning upptager,
äro öfverensstämmande med verkliga förhållandet eller
icke; om jag var i tur till capitaineslön efter aflidne Ögnelodh
eller icke; om jag under min mångåriga tjenstetid , derunder
jag icke njutit en enda dags permission, begått den
ringaste försummelse i tjensten eller icke. Utfaller, såsom
jag tror, detta vittnesbörd till min fördel, skall det innebära
ett erkännande å deras sida, att jag bort blifva å förslag
uppförd. Hvilken för mig obekant kraft hade då kunnat
verka derhän, att förslaget uteblef? Icke kunde den ledas
från innehållet af K. M:s Nåd. Bref, rörande Flottornas
nya organisation; ty den anbefalldes först d. 2 Nov. 1824,
eller nära 5 månader efter Ögnelodhs död, och således sedan
både förslags- och liggetid lupit till ända: Och lika litet
hade någon generalordre kunnat inhibera förslagets afgifvande;
ty en sådan generalordre skulle rubbat föreskrifter
Den i Mars c. m.
i gällande författningar, och gällande författningar fa icke,
emot stadgandet i Reg.F.vs 8 5- upphäfvas eller förändras, utan
i följd af K. M:s Nåd. beslut, efter StatsRådets hörande.
Förslaget må nu hafva uteblifvit af hvad anledning sorn
helst, det ligger dock i sakens natur, att då jag icke blifvit
uppförd på något förslag till capitaineslönen efter Ögnelodh,
K. M. icke heller kommit i tillfälle att pröfva min rätt
till denna lön, eller någon Resol. derå för mig i Nåder låta
utfärda; men följden hade emedlertid varit den, att sedan,
i sammanhang med nya organisationen af K. M:s Flottor,
heslutadt blifvit om min placering på extra och expectancestat,
vederbörande uppfört mig på nyssberörde stat till bibehållande
af lieutenantslön.
Denna lö'n, med hvilken i min hand icke en gång inqvartering
är förenad och utgörande endast 3oo R:dr, skulle
således blifva allt hvad jag för mina återstående dagar hade
att till min bergning årligen anlita, icke blott i fredstid,
men också under krig, då jag, till underd. följd af K. M:s
högstberörde Nåd. Bref, är skyldig att efter ordres inställa
mig på stationen till tjenstgöring, som alltid är trägen iden
mån tillgången på officerare är knapp; och sedan jag i min
ungdom, utan det minsta understöd af allmänna medel, genomgått
en med möda och kostnader förenad vetenskaplig
curs i det vapenyrke jag valde; sedan jag haft helsa, krafter,
lif och blod osparda för mitt fädernesland; sedan jag
befunnits oförvitlig i dess tjenst och obefläckad i min enskilda
lefnad; sedan jag i befordringar haft vedermälen af
3:ne Konungars Nåd, skulle likväl verkningarna af allt detta
tillintetgöras, så vidt möjligt var, och den enda skörd, jag
till slut hade att uppbemta, inskränkas till minnet af oblida
motgångar och till en skärf af 3g sk. 8 r:st. om dagen.
Med iakttagande af föreskrifna former, då officer tror
sin rätt förnärmad vara, hade jag särskilda gånger under
loppet af nära 5 års tid fästat vederbörandes uppmärksamhet
på det lidande, som öfvergått mig, och jag hade också
ej mindre af framlidne H. Ex., GeneralAmiralen, R. o. C. af
K. M:s Orden Hr Gr. Cederström, än af Gen.Adjutanten för
Flottorna året i8a4> nu Chefen för Förvalta, af Sjöärend.,
ContreAmiralen, Commend. af K. M:s SvärdsOrden Ilr Gr.
Cronstedt, erhållit det svar, att misstag vore i frågan begånget
och att rättelse skulle beredas. Men sorn, månad
från månad och år efter annat, någon rättelse icke förspordes,
och jag var skyldig mig sjelf att, så vidt i min förmåga
stod, afvärja följderna af en åtgärd, som hotade inin
välfärd, ägde jag ingen annan utväg öfrig, än den att frambära
mina underd. besvär till thronen, öfvertygad som jag
var, att hvarje Svensk man skulle tillgodonjuta oförverkad
rätt, när sanningen hinner till hans Konungs öra. Således
och under hufvudsakligt åberopande af hvad jag i det föregående
haft äran ödmjukast framställa, anhöll jag i83o, att
Den i Mars e. m.
K. M. täcktes i Nåder tillägga mig, på Flottans extra- och
expectancestat, capitaineslÖn, för att, efter afdrag af vanliga
besparingar, retroaclivt frän d. i Maj 1824 beräknad och
framgent till mig anordnas och utbetalas; men K. M. fann,
på sätt ödmjukast bilagde Nåd. Resol. utvisar, icke skäligt
min i ofvanberörde måtto gjorda underd. ansökning bifalla.
Stockholm d. 11 Febr. 1834-
F. A. Sjöbohm.
Tjenste- och merite-förteckning för undertecknad Capitaine
vid K. M:s Flotta.
1802
d. 5
Mars
3 er
era cn
Befordringar och gjorda tjenster.
1786 d. 22 April född i Carlskrona.
Antagen till Sergeant vid Armeens Flottas Stockholms
Escader; samma år commenderad som
Sergeant med Hemmema Hjalmar under expeditionen
lill Carlskrona och med Hemmema
Styrbjörn tillbaka till Slockholm.
1803 d. 2 Juli undergick styrmansexamen.
1804 d. 17 Mars undergick artilleri-underoffieersexamen;
samma år d. 14 Nov. undergick sjö—
officei s-examen och d. 20 i samma månad utnämnd
till Flaggjunkare.
1805 d. 1 April commenderad till Norrland under
dåvarande Hr Capitainen och Ridd. Hjärnes
befäl; samma år d. 4 Maj i Nåder befordrad
till Underlieutenant vid Arme'ens Flottas
Stockholms Escader; samma år d. 22 Juli undfick
Nåd. Resol. på underlieutenantslön vid Escadern;
samma år commenderad med Hemmema
Hjalmar under expeditionen till Sveaborg.
1806 commenderad till Norrland med arbetscommenderingen
under Hr Capitainen och Ridd.
Liljensparres befäl.
1807 d. 1 Maj förordnad till VarfsAdjutant vid
Stockholms Escader; samma år d. 19 Maj commenderad
som fri Volontair på Fregatten Camilla
under expeditionen till MedeIhafvet.
1818 i Sept., efter hemkomsten från Medelhafvet,
commenderad att förrätta besigtning på
kanoner samt ammunition vid Finspångs, Stafsjös,
Akers och Öfverrums styckebruk.
1808 d. 8 Dec. i Nåder befordrad till Lieutenant
vid Arme'ens Flottas Stockholms Escader.
1810, i April, commenderad att såsom Divisions
-
i?6
Den i Mars e. m.
1818
d. 11
chef afgå med en under Hr Capitainen von
Horns befäl varande kanonslups-balaillon till
Carlskrona, för att mot Engelsmännen agera.
1813 , uti April, commenderad att till Götheborg
afresa och derstädes emottaga en under Hr
Majoren och Ridd. Norbergs befäl och bataillon
stående pluton kanonslupar, för att inot
Norrige agera. Under samma fälttåg förordnad
att vara Divisionschef i förenämnde batalion.
1814 commenderad som Divisionschef på den under
Hr ContreAmiralen och Ridd. af K. SvärdsOrdens
Stora Kors 111. m. af Wirsens befäl
stående Escader emot Norrige, hvarvid bevistades
attaquen och landstigningen på Kragerön
i Norrige och hela fälttåget derstädes, och
vid fälttågets slut samma år commenderad att
såsom chef hemföra 477 man af WesterNorrlands
och Gefleborgs Läns Sjöbeväring.
1815, d. 6 Juni, undfick Nåd. Resol. pä lieutenantslön
vid förenämnde Escader.
I Nåder befordrad till Capitaine vid Armeens
Flottas Stockholms Escader.
1825 d. 1 Jan. satt på extra och expectancestat
vid K. M:s Flotta, med innehafvande
lieutenantslöm
I Tjent uti 32 år och är nu 48 år gammal.
Stockholm d. 14 Febr. 1834*
F. A. Sjöbohm.
(Afskrift.)
Wi CARL JOHAN &c. &c. Ilos Oss har Capitainen på
Flottans expectance-stat C. A. Tilosius, uti underd. ansökning,
som af E. K. H., i egenskap af StorAmiral, blifvit öfverlemnad,
i underd. anhållit att, sedan vid den år 1825
med Wår Flotta verkställda reglering han blifvit förflyttad
på förutnämnde stat, med åtnjutande endast af den lieutenanlslön
han då innehade, eller 3oo R:dr, ehuru hail redan
1822 blifvit utnämnd till capitaine vid Örlogsfloltan och vid
regleringen var i tur till en capitaineslön, 5oo R:dr, som
då stått 8 månader vacant, Wi, i anseende till den betydliga
förlust, sökanden härigenom fått vidkännas och än vidare
skulle i framtiden för honom uppkomma vid beräkningen
af pension från Amiralitets-KrigsmansCassan, läcktes i
Nåder hugna honom med 200 Rtdrs tillökning pä expectancelönen,
så att han finge åtnjuta lika lönebelopp med den capitaineslön,
af hvilken han genom förenämnde reglering gått
i mistning, men i annor händelse bort tillträda, eller 5oo
R:dr årligen.
Detta,
Den i Mars e. m.
•77
Detta, jemte hvad E. K. II. uti und. memorial af d. 17
sisth Mars i ämnet anfört, håfve Wi Oss i Nåder föredragas
låtit; och då, vid tidpunkten af Flottans förändrade organisation
år 1825, sökandens tur och befordringsrätt till en
då ledigvarande capitaineslön icke i annat fall kunnat ifrågakomma,
än så vida den lediga capitainesbeställningen hade
blifvit återbesatt, men hvilket, i anseende till organisationen,
icke ägt rum, samt sökanden å expectance-staten kommit
i åtnjutande af enahanda lönevilkor, som han å ordinarie
stat innehaft, håfve Wi funnit sökanden till någon högre
lön å expectance-staten icke vara berättigad; men då han,
enligt hvad vitsordadt blifvit, under en lång tjenstetid sig
städse med välförhållande skickat, vilje Wi, på sätt E. K. H.
och Förvaltn. af Sjöärend. jemväl i und. tillstyrkt samt då
för öfrigt, i händelse af sökandens tidigare afskedstagande,
en besparing derigenom skulle för Staten uppkomma, i Nåder
tillåta, alt sökanden vid afskedstagandet, jemte pensionen
ur Amiralitets-Krigsmanscassan, såvida han dertill är
behörigen qvalilicerad, må för sin öfriga lifstid å Flottans
expectance-stat årligen uppbäi’a 200 R:dr B:co. Wi befalle
&c. &c. Stockholms Slott d. 12 Maj i832.
CARL JOHA N.
C. G. Grip.
Likheten med originalet intyga:
J. O. Lennman. A. Oxehufvu d.
Lika lydande med den vidimerade afskriften betyga:
S. H. Flodin, Dav. Ulr. Rydell,
Kamererare. Controllör.
9:0 Jag föreslår vördsamt, att GeneralTullstyrelsen och
CommerceColhm måtte sammanslås under en Chef och en
förenklad administration; hvarom jag oförtöfvadt skall vidare
afgifva ett detailleradt förslag.
Om remiss häraf till Oecon.-Utsk. anhålles.
Dessa 9 motioner lades på bordet.
- -s
Hr Hjerta, Lars: Det är för att fästa H. Ståndets
uppmärksamhet på några i min tanka för industrien vigtisa
artiklar i vår Tulltaxa, hvarom jag tills nu förgäfves väntat
att någon annan skulle yttra sig, som jag tagit mig friheten
begära ordet. Jag får således, under anhållan att
framdeles ytterligare få utveckla mina åsigter, nu vördsamt
föreslå:
1:0 att utförseltullen å stångjern upphäfves;
2:0 att alla modeller eller mechaniska machinerier måtte
få införas mot 5 proc., såsom det mest behöfliga och för
närvarande mest saknade medlet till industriens förkofran;
3:o att införseltullen å utländskt beredt läder, såsom
ännu utgörande ett ämne, hvilket icke utan derå nedlagdt
3 H. a3
178
Den t Mars e. m.
arbete till omedelbar förbrukning kan användas, må nedsättas
till hälften af den nuvarande;
4:o att införseltullen å silkesfelb, såsom ett ämne, hvilket
icke inom Riket tillverkas, men förnämligast användes
till manshattars förfärdigande, och sålunda utgör en af våra
första nödvändighetsartiklar, må nedsättas till 32 sk. B:co
pr £f, samt
5:o att införseltullen å vin, som på fastage inkommer,
må nedsättas till hälften af den nuvarande. Härigenom skulle
vin kunna införas för godt köp och ett det tjenligaste surrogat
vinnas för brännvinet, som man nu med sä mycken
ifver vill afskaffa.
Enligt mitt nyligen gjorda förbehåll torde jag vid remissen
ytterligare få utveckla skälen till dessa förslag.
Lades på boi det.
Hr Dahlfeldt, Carl Ludv.: hade inlemna! ett så
lydande anförande:
Det är visserligen icke utan fruktan, som jag vågar uppträda
i en tid, sådan som denna, då en så sträng sparsamlietsanda
tyckes göra sig gällande. Man ifrar root dryga
representationskostnader, mot kostnaderna för ItiksSt:s protocolls
tryckning, och i första rummet mot brännvinet och
den allt mer kringgripande fyllerilasten; man upptänker medel
till dess hämmande genom varans fördyrande, medelst
dryga skatter å densamma. Men otvifvelaktigt är denna lasts
säkraste, fast kanske långsammaste utrotande och correctiv,
att man åt själen söker gifva en ersättning för den njutning,
den obildade classen tror sig i brännvinet hafva; otvifvelaktigt
är i första rummet medlet för dess utrotande: folkupplysning;
och det är af skäl, att den vetenskapliga bildningen
så nära är förenad med den förra derigenom, att
denna sednare retroactivt verkar på folkupplysningen genom
bildandet af upplystare folklärare, som jag nämnt förestående.
Det är för den vetenskapliga bildningens befrämjande,
som jag önskade fästa H. Ståndets uppmärksamhet på, huru
ringa de yngre academiska lärarne äro lönade; dock icke
för att utbedja en bestämd löneinkomst för dessa. En Adjunct
vid Academien har 4° tli* spannmål, en Docent alldeles intet.
Man har visserligen i tjenstårsberäkningen sökt gifva
en motvigt åt detta förhållande; men huru litet denna alltid
svarar deremot, kan lätt inses.
Det är icke för dem alla, som jag söker någon uppmuntran,
utan för dem endast, som medelst en djupare forskning
och lyckligare naturanlag sökt och kunnat framtränga
på den vetenskapliga banan något längre, och genom hvilkas
bildande till skickliga lärare samhället har största vinsten.
Ur nyssnämnde skäl är det, som jag inför ett så upplyst
Stånd som detta, med hopp om föga eller ingen motsägelse,
vågar föreslå, att af de medel, som besparas genom
Den i Mars c. m.
indragna representionskostnader eller genom förändrad tryckning
af RiksSt:s protocoll, eller som erhållas medelst förhöjda
skatter å brännvinsbränningen, ett årligt anslag måtte
göras (storleken kunde lämpligen af Utskott föreslås och af
It. St. bestämmas) för Upsala Academi, och för Lunds i proportion
derefter, för att, deladtinågra stipendier eller premier,
tilldelas dem af de lönlösa lärarne, som, enligt vederbörlig
Facullets mogna pröfvande, lagt sig vinning om
och lyckats djupare intränga i den vetenskap, åt hvars studium
de uppoffra sin tid. Om några prestanda eller annat
må fordras af dem, är en bisak och kan bero af mera sakkunniga
och upplystares omdömen än mitt.
Men det är blott inseende nyttan häraf och vetande
hvad ett understöd af några hundra R:dr för en fattig yngling
vid Academien underlättar, som jag vågat framställa
denna begäran. Nyttan häraf vore så stor och mångfaldig,
att jag densamma ej utan tidsutdrägt skulle kunna framställa.
Den hufvudsakligaste vore dock bildandet af en skickligare
yngre lärarepersonal, genom att förskaffa hjelp och
uppmuntran åt den fattige, skicklige ynglingen, som oftast,
efter slutad curs och erhållande af någon grad, måste lemna
sina studier för att söka tjena sig bröd för dagen — ty
lyckligare lottade blifva de sällan •—, då de mindre skickliga
ofta kunna qvarstadna och få en plats såsom lärare,
i brist af skickligare och på den grund, att de äro i ceconomiskt
afseende bättre lottade och kunna uppehålla sig
ett eller annat år vid Academien; äfvensom detta vore en
indirect anmaning för de mindre skickliga att å annan väg
söka sin fortkomst, då endast förtjensten borde afgöra rättigheten
att få ett sådant bidrag. Visserligen torde någon
invända, att stipendier finnas vid Academien; men då
torde man erinra sig, att de alla äro för studerande, icke
för lärare, ehuru man visserligen icke saknar exempel af
förtydning af testamentens ordalydelse, för att få dem åt
lärare, till hvilken förtydning dock denna brist på hjelp
för dessa äro hufvudorsaken.
Jag har trott, att ehuru mångå och dryga utgifter Staten
årligen har, detta ändock är af fullkomligt lika vigt
som bidrag till militära och civila embetsman, för hvilka
man så mycket talar, då sanningens och bildningens befrämjare
och försvarare äro i full jemnförelse med de förutnämnda;
och om R. St., hvilket dock i detta s. k. upplysningens
tidehvarf icke bör betviflas, bifalla denna begäran, vore det
visserligen icke annat, än en högst billig hyllning at tide—
hvarfvets lyckliga sträfvande på den vetenskapliga bildningens
bana.
Jag anhåller vördsammast om remiss till vederbörligt
Utskott.
Lades på bordet.
iSo
Den i Mars c. m.
Hr af Robsahm, Garl, hade inlemnat följande 4 anföranden:
1:0
Som den stämpelafgift, hvilken af R. St. vid 1823
års Riksdag fastställdes för allmänna tidningar, är för redaetionerna
likaså tryckande som besvärande samt, såsom statsinkomst
betraktad, har det felet, att den till Staten inbringar
en alltför obetydlig summa, äfvensom den, i anseende
till de starka afbränningarna vid stämplingsoperationen kostar
de beskattade vida mera, än hvad Staten erhåller; så
vågar jag vördsamligen föreslå, att denna afgift må alldeles
försvinna.
Då tidningarna i alla fall erlägga i bevillning 5 proc. af
den behållna inkomsten, anser jag dera derigenom vara tillräckligt
onererade; och genom det af mig nu väckta förslag
skulle allmänheten naturligtvis vinna den stora fördel, att
den för vida bättre pris, än sora nu är förhållandet, kunde
hålla sig tidningar.
Om remiss till Bevilln.-Utsk. anhålles.
2:0 Sedan R. St., såsom en följd af den utaf dem stadgade
religionsfrihet, redan, enligt hvad jag vill påminna
mig, år 1771 tilläto medlemmar af Judiska nationen att hit
i Riket inflytta, dröjde det ända lill år 1782, innan det
märkvärdiga och ännu gällande Judereglementet utkom. Då
uti andra länder afsigten med Judarnas emottagande varit,
att småningom söka ingifva dem interesse för deras nya fädernesland
och göra dem till nyttiga statsmedlemmar, har
deremot nämnde reglemente af år 1782 den påtagliga tendensen
att endast göra Judarna i Sverige till schackrare, d.
v. s. till de skadligaste vattubin på en redan försvagad samhällskropp.
Emedlertid äro nu, till följd af detta slags inbjudning,
ett antal Judefamiljer i vårt land inkomna samt
härstädes fortplantade och nationaliserade. Att nu återigen
drifva dem ut härifrån vore i hög grad orättvist; och att
än ytterligare behålla dera här, på de vilkor 1782 års reglemente
föreskrifver, är, som jag tror, i hög grad opolitiskt.
Utan att påstå, det rätta tiden ännu kan vara kommen
för Judarnas totala emancipation, vågar jag dock hålla för,
alt en allvarsam revision af 1782 års Judereglemente är af
behofvet i hög grad påkallad. Jag får derför vördsamligen
föreslå:
Att Judereglementet måtte varda i så måtto uti vissa
punkter ändradt och leutereradt, att Judar, som lofligen och
i enlighet med författningarnas föreskrift i Riket inkommit,
matie lemnäs tillstånd att ingå i hvad slags handtverk som
helst, med rättighet, då de fullgjort praestanda, att derpå
vinna burskap samt detsamma i ordentlig verkstad drifva.
Äfvenväl vågar jag hålla för, att Judarna icke borde förnekas
att söka förkofran och befordran i alfa slags literära och
vetenskapliga företag, likasom jag tror, att man borde lem
-
Den i Mart e. m, 181
na Judarna öppet att bosätta sig hvar helst i landet, de det
önskade, med öppen rättighet att bruka jorden och förvärfva
den, om de genom flit och arbete ville bjuda till att
göra det.
Om i öfrigt Judereglementets föreskrifter blefve gällande,
skulle, såsom jag vågar hoppas, dessa tillökade friheter
ingifva Judarna ett nit för Sveriges väl och bästa, som de
nu svårligen kunna äga, ehuru erfarenheten ådagalagt, att
flera individer af denna nation, sedan de lyckats att genom
särskilda tillåtelser vinna rättighet att drifva lofliga handteringar,
uti dem visat sig både nyttiga och verksamma, till
allmän och enskild båtnad.
Sverige, af naturen begåfvadt med mångfaldiga ressourcer,
blott de af industrien uppletas, behöfver ännu, uti länge
stigande antal, armar och hufvuden, äfvensom capitaler;
och för min del vågar jag hålla före, att den lagstiftning,
som i vårt land inlockar industriösa främlingar samt här
qvarhåller dem, är den klokaste och ändamålsenligaste.
Att detta mitt vördsamma memorial mätte varda till
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. remitteradt, derom anhålles
lika vördsamt.
3:o Under den märkvärdiga och obehagliga brodertvisten
om det herrliga godset Ekolsund, en tvist, som de Svenska
domstolarna icke synas hugade eller capabla att bringa
till ett lyckligt slut, hafva, efter min öfvertygelse, sådana
äldre och nyare handlingar blifvit producerade, som ådagalägga,
att godsets natur af Kungsgård aldrig blifvit definitivt
förändrad. Sjelfherrskaren K. Carl XII, som Jernnade
det åt sin svåger såsom ersättning för penningefordringar,
respecterade så till vida Statens rätt till egendomen, att han
öfverlät den åt Fredrik af Hessen endast under förpantningsrätt,
hvarom KammarCollegii och StatsContrs för honom utfärdade
förpantningsbref, deruti R. St:s Iöserättighet tydligen
förbehålles, nogsamt vittnar. Då K. Fredrik sedermera
öfverlät Ekolsund först åt sina naturliga barn och derefter
åt Prins Gustaf, kunde han naturligtvis icke öfverlåta
annat, än hvad han sjelf ägde, nemligen förpantningsrätten;
så äfvenväl K. Gustaf III, då han vidtog det, måhända,
mindre grannlaga och mindre välbetänkta steget att
åt enskild man, den äldste Seton, försälja denna Statens dyrbara
egendom.
På dessa skäl, och såvida ingen act passerat R. St.,
som bestämdt upphäft det för K. Fredrik utfärdade förpantningsbref,
vågar jag vördsammast föreslå, att R. St. ville
begagna sin uti delta bref förvarade rätt, att för den deruti
fixerade summa inlösa Ekolsund, samt af denna egendom
göra en und. skänk till H. M. Konungens andra Sonson,
H. K. II. Hertigen af Upland, för att af H. K. II. och
Dess manliga afkomlingar, efter förstfödslorätten, i cvärd
-
182
Dcu i Mars e. m.
liga tider besittas, och således utan rättighet att någonsin
godset föryttra eller förpanta, samt med förbehåll, att detsamma,
i händelse H. K. fl. skulle utan manliga afkomlingar
aflida eller hans ätt alldeles utgå, Ekolsund då till Staten
såsom en vanlig Kungsgård återginge.
Delta nya prof af Nationens tillgifvenhet för Konungen
och Hans Dynasti, skulle isynnerhet blifva dyrbart för den
hoppgifvande Furste, som nu bär titeln af Uplands Hertig.
Jemte det jag vördsammast anhåller, att denna min motion
måtte med de öfriga MedSt. varda communicerad, anhåller
jag likaledes, att SlatsUtsk., dit jag önskar den remitterad,
måtte anmodas att anskaffa alla de i detta fäll
nödiga och uti handlingarna lätt tillgängliga upplysningar.
4:o Jag utbeder mig att under en kort stund få taga
i anspråk Ståndets uppmärksamhet på ett ämne, af den vigt
för den inre hushållningen i vårt land, att det visserligen
förtjena!' blifva ett föremål för Konungs och Ständers välvilliga
omtanka och för en förändrad och förbättrad lagstiftning.
Det är oss väl bekant, att högstsalig Konung Carl XI:s
indelningsverk anvisade vissa krono- eller andra, för Kronans
räkning tillbytta eller inköpta, hemman till bostäder
åt Befälet vid den indelta Aromen. Med några få undantag
beboddes och brukades dessa boställshemman, ända intill våra
da gar, af indelniugshafvarne sjelfva, tilldess, i följd af en
lång erfarenhet och mognad öfvertygelse om det ömsesidiga
menliga inflytande, som dels befattningen vid ett jordbruk,
utöfvade på den personella militära tjenstbarheten, och dels
det, som sjelfva tjenstgöringen genom boställshafvarens frånvaro,
stundom under de för jordbruket vigtigaste perioder,
eller genom de till tiden alltid obestämda omvexlingar af
innehafvare utöfvade på hemmanens brukning och vård, man
tillgrep den närmast till hands liggande utvägen utan indelningsverkets
rubbning, att på längre tids arrenden, för boställshafvares
räkning, upplåta en del af dessa boställen. Man
trodde sig nu varu försäkrad om en bättre framtid för dessa
hemman; men ännu har icke en mansålder förflulit, sedan
d enna åtgärd vidtogs, och vi hafva något hvar med egna
ögon skådat eller af tillförlitliga berättelser inhemtat det
beklagansvärda skick, hvaruti en stor del af dessa boställen
sig befinner. En nyare, för landet nog dyrköpt erfarenhet
har öfvertygat oss om odugligheten och skadligheten äfven
af nuvarande hushållningssätt i detta afseende.
Yi veta, huru svårt det är för den enskilde att med
sin uppmärksamhet följa ooh förebygga de afvikelser från
afslutade contract om utarrenderade hemmans brukning och
deras åbyggnaders vidmagthållande, som af egennyttiga arrendatorer
företagas; huru mycket svårare— ja, nära omöjlig
— är icke denna omsorg för auetoriteter, de der af mång
-
Den t Mars e. m.
i83
faldiga; af dem sjelfva icke beroende, öfriga åligganden hindras
att taga en omedelbarlig och speciel kännedom af hushållningen
vid denna massa af boställen, som linnas utbredda
på den vidsträckta ytan af ett indelt regrtes hela station.
Men är tillsynen svår, så är ännu svårare förekommandet
och utkrafvandet af ansvaret för hemmanens vanskötsel. Huru
olika äro också icke förhållandena vid de arrenden, som
emellan enskilda afslulas, och dessa publika? Den enskilde
väljer sjelf sin arrendator, med afseende ej mindre på hans
vederhäftighet än på hans personliga egenskaper af redbarhet,
ordningskärlek, drift och skicklighet, pröfvar sjelf, derest
han linner sådan säkerhet af nöden, de mäns vederhäftighet
och pålitlighet, hvilkas borgen arrendatorer) liar att
erbjuda. Huru går det deremot till vid dessa publika arrenden?
Auctioner hållas, hvarvid täflan uppstår merendels
emellan personer, som äro i lika saknad af bostad sorn af
enskild förmögenhet, eller emellan tilltagsna speculanler, af
hvilka den djerfvaste, oftast den minst vederhäftige, den
minst kunnige eller driftige jordbrukaren stadnar för högsta
anbudet. Regelmässigt granskas den borgen, som inroparen
åligger att afgifva; belinnes då denna borgens vederhäftighet
af K. M:s Bef:h:de eller af domare i orten bekräftad,
måste anbudet gillas, om an den offentliga auctorilet, som
äger antaga arrendatoren, uti honom känner en äfventyrare,
utan insigt och vana vid jordbruk, utan förmåga och afsigt
att uppfylla de förbindelser, han sig iklädt, och uti borgensmännen
personer med tvetydiga, om än icke bevisligen
dåliga affärer, eller af constaterad opålitlighet och oordentlighet.
Uti dessa omständigheter träffas utan tvifvel oftast anledningarna
till den successiva vanhäfd och förstoring, som
mänga af Armeens boställen framställa; men icke alltid och
icke ensamt hvilar skulden derpå. Boställsjorden tryckes nemligen
af ett onus af den svåraste natur: underhållet af boställenas
åbyggnader. Ett visst antal hus, hvardera till vissa
af ålder bestämda dimensioner, skall linnas på hvarje boställe
och derstädes ovilkorligen vidmagthållas. Med tätt på
hvarannan följande besigtningar på boställena stå arrendatorerna
under en besvärlig och obeveklig, d. v. s. utan pröfning
af omständigheterna tillämpad controll, af den kraft
och verkan, att derest t. ex. någon af byggnaderna synes
eller verkligen linnes mer eller mindre förfallen och icke
inom en kort, godtyckligen bestämd prescriptionstid iståndsättes,
det kan bero af ett lika godtyckligt beslut af en —
stundom icke nog oberoende — syneförrättare att förklara
arrendatoren sitt arrende förlustig. Med omtanka för boställenas
upprätthållande kan icke heller undvikas att i detta
afseende lemna godtycket ett stort spelrum. Betänkligt vore
det också att tillförbinda synerätterna att taga i betraktande
dessa mångartade considerationer och ömande omstän
-
Den i Mars e. m.
digheter, hvilka, ofta nog, utgöra tillfälliga anledningar dertill,
att reparationer blifvit åsidosatta, men hvilka, åt den
enskilda pröfningen öfverlåtna, kunnat antagas såsom giltiga
skäl och ursägter.
Genom den i sednare åren företagna reglering af skogarna
i Riket äro boställena utestängda från den rättighet
till kostnadsfri utsyning från allmänningar och kronoparker,
som gjorde det möjligt för de många, som sakna egen
skog, att, jemte de icke sällan allt för högt uppstegrade arrqndeafgifterna,
draga bördan af boställshusens underhållande.
Pä slättbyggden, der afståndet till skogen är stort
och der till det höga inköpspriset för skogseffecterna måste
läggas en stundom ännu dyrare transportkostnad, der skola
förberörde förenade omständigheter, inom en icke mycket
aflägsen tidpunkt, ofelbart medföra den verkan, att förbindelsen
till laga husens underhållande blifver det enda qvarstående
vilkor, som arrendatorer af militieboställen förmå
att sig åtaga.
Till Hrr Piegttschefer och det öfriga Befälet vid de indelta
Reg:terna vädjar jag , om icke åtminstone flera bland dem
äga anledningar nog att med bekymmer dela mitt omdöme
om de betänkliga förhållanden, som redan förefinnas eller
hota att inträffa pä den till framtida utarrendering bestämda
boställsjorden. De hafva erfarit, huru arrendatorer, ja,
stundom arrendatorer och borgesman på en gång, befunnits
utan tillgångar till arrendens och husrötas godtgörande; huru
arrendatorer, fråndömda boställenas besittning, men begagnande
lemnade besvärshänvisningar, trotsat och gäckat
alla bemödanden att återtaga boställena och, under dessa
olyckliga mellantider, användt alla upptänkliga medel för
att fullständigt och planmessigt utmergla boställenas jord,
nedhugga och förskingra qvarlefvorna af deras skogar, låta
byggnaderna nedfälla eller åtminstone fodringarna derå till
bränsle användas; huru sådana boställen, sent omsider återvunna,
måste öfverlemnas till brukare för hvad som kunnat
erhållas, eller kanske, med vilkor af flerårig besittning,
mot skyldigheten allena till boställshusens upprättande.
Genom K. M:s Nåd. Reglemente för Reglternas s. k. BoställsDirectioner,
af år 1832, är väl ett nytt och föran—
dradt sätt för boställsutarrenderingen föreskrifvet; men änskönt
detsamma visserligen innebär många nyttiga och helsosumma
stadganden, skall det bemödande alltid blifva fåfängt
att med föreskrifter, om än aldrig så omsorgsfulla och stränga,
förekomma de olägenheter, som ligga i denna saks natur.
Huru skall man t. ex, förvissas om absolut och fortfarande
säkerhet hos borgesmän? Huru skall man kunna upphäfva
den rättsform, enligt hvilken en sitt arrende fråndömd
arrendator må äga föra klagan öfver en, efter hans förmenande,
mot honom orättvis dom? Huru skall väl conlrollen
på
Den i Mars e. m.
i85
på arrendatorer utöfvas med sådan säkerhet cch fullständighet,
att boställets skada förekommes, utan att arrendatorens
säkerhet i sin besittning och i sin dispositionsrätt alltför
mycket störes. Först efter lösandet af dessa problemet- vore
det tänkbart, alt ett lyckligare förhållande med de utarrenderade
boställena kunde inträda. I sanning, lika ömkansvärdt
som dessa boställens tillstånd ar och blifver, lika
naturlig, lätt och gagnelig vore öfvergången till ett annat
förhållande: boställenas försäljning till kronoskatte
h e m m a n.
I Febr. månad förb år har K. M. i Nåder antagit
och fastställt en ny lönereglering för den indelta Armeen
och, i sammanhang dermed, stadgat, att vissa uppräknade
boställen borde bibehållas till bostäder åt de embets- och
tjenstemän, som ansågos vara i behof deraf; alla de öfriga,
d. v. s. största antalet, skulle utarrenderas. Då vissa Committerade
redan med loeal- och sakkännedom samt noggrannhet
pröfvat, hvilka boställen som borde bibehållas, äga vi
häruti en bestämmelse gifven, hvilka boställen som, åtminstone
i första rummet, kunna och böra underkastas försäljning,
nemligen desamma, som blifvit till utarrendering för
framtiden föreslagna.
Vi vänta oss numera icke det inkast, att en så välgörande
åtgärd icke borde företagas derföre, att den medförde
ett partielt upphäfvaude af indelningsverket. Vi älska
i stället att tro, det upplysningen vill och verkar alla samhällsinstitutioners
fortskridande utveckling till allt mera och
mera ändamålsenliga och fullkomliga former, och anse det
envisa qvarståendet vid det gamla — om än för sin tid det
bästa — såsom en orimlighet, såsom en sats, härledande sig
från en från barndomen medförd förkärlek för vissa idéer
bos några få, de der icke vilja eller ock icke magta följa
med lidens allt skarpare och mera bestämda begrepp om det
för,menskligheten och samhället, i dess olika bildningsmomenter,
gagneligaste.
För öfrigt är indelningsverket genom den nya löneregleringen
redan rätt mycket rubbadt i sina väsendtligaste syftemål
och bestämmelser, då största delen af boställena upphört
att vara de tjenandes bostäder; då boställen äro omflyttade
till andra innehafvare, än indelningsverket föreskrifver;
då löningsräntorna äro fördelade och omkastade, med
afseende på skedda indragningar af vissa beställningar och
förhöjda lönebelopp för andra m. m.
Den ide', som ligger till grund för conseriptionssystemet
(hvilket, antaget i andra länder, man icke kunnat underlåta
att äfven hos oss efterfölja), att nemligen ett samhälles
försvar icke bör utgå från en viss kast af dess medlemmar
allena, utan från hela det stridbara antalet deraf,
synes oss icke heller stå tillsammans med ideen för indel3
H. 2.4
i86
Den i Mars e. m.
ningsverket och med dess upprätthållande; lika litet som det
står tillsammans med rättvisa, att samhället till sina försvarare,
såsom vedergällning för de stora uppoffringar detsamma
af dem krafvel', på vinst och förlust öfverlemnar den
osäkra och vacklande inkomsten af ett stycke jord, till hvars
nyttiga begagnande — oberäknadt de nödvändiga inskränkningarna
i den fria dispositionsrätten — visserligen ingen är
mindre tjenlig än den, som i hvarje stund måste hålla sig
färdig och äfventyra att på längre eller kortare tid skilja
sig från tillsynen och brukningen deraf, och den, hvars böjelse
och syftemål det måste vara att genom befordran förflyttas
till högre tjenstegrader med dertill hörande boställen
och indelningar. Huruvida i öfrigt denna sysselsättning med
och dessa omsorger vid ett jordbruk lemna tid och lust öfrig
för utbildandet af de kunskaper och den practiska erfarenhet
hos Arme'ens befäl, hvarpå anspråken blifva allt
större och större, derom öfverlemnar jag, tviflande, omdömet
till de många upplysta och tänkande män bland antalet
af nämnde befäl.
Det är endast en nog stadgad opinion om det i allmänhet
otjenliga af boställen och jordbruk för militärbefälet,
som jag, till vederläggning af den hos några ännu qvarlefvande
förkärlek för indelningsverket, i förbigående tagit mig
den friheten att här uttala. Naturligtvis gälla dessa reflectioner
i ringare måtto de större militieboställen, hvilkas innehafvare
dels icke hvarken sjelfva lägga hand vid jordbruket
eller ens hafva af nöden den närmare tillsynen dervid,
och dels finna lättare tillgång till personer, hvilka kunna
förestå bestyret vid boställena vid de tillfällen, då K. M:s
och Kronans tjenst påkallar boställshafvarens frånvaro.
Med antagande af slutsatser, hemtade dels från sjelfva
sakens natur och dels från den allmänna syftning, som tide—
hvarfvets anda tagit, kunna vi derföre icke föreställa oss
annat, än attén militärtjenstemans disposition öfver en Staten
tillhörig jordegendom alltid skall komma att anses såsom
ofördelaktig för jordbruket, hinderlig för tjenstemannens
kall samt otjenlig och orättvis, såsom löningsanslag betraktad.
I följd häraf tillstå vi oss också oförmögna att inse,
till hvad nyttigt ändamål, i något hänseende, militieboställens
utarrendering skall leda; men väl — och utan fruktan
för misstag —. förutse vi den bedröfliga följden deraf,
att dessa hemman skola gifva allt mindre och mindre afkastning,
till dess de en gång, förr eller senare, af förstörelsen
härjade, måste bortlemnas mot blotta skyldigheten
till husens och hägnadernas upprättande.
Jag bör icke förbigå att också från en annan sida, i ali
korthet, betrakta och framställa olägenheterna eller förlusten
för det ällmänna af den tillfälliga besittningen af boställshemmanen.
Huru många naturförmåner vid sådana hemman
ligga icke i denna stund obegagnade, eller begagnas de
Den i Mars e. m.
på ett förstörande sätt. Vid många boställen finnas ännu
någorlunda sparade skogar, vattenfall, kalkbrott, qvarnstensbrott
m. m.; men huru skall det af en boställshavare eller
af en arrendator, med en alltid osäker besittning, kunna
fordras nog håg och oegennyttig verksamhet för ett sådant
hemmans förbättring; huru skall man af honom kunna fordra
uppoffringar af tid och enskild förmögenhet till företagandet
af större måssodlingar, till anläggandet af qvarnar,
sågverk och mera dylikt, för att draga fördelen af den i
granskapet, på många ställen, rika tillgången på skog och
på mäld; huru skall man väl kunna föreställa sig en ändamålsenlig,
af behofvet allt mer och mer påkallad hushållning
med boställenas egna skogar genom trakthuggning och
rödjning, då allt sådant, i vissa fall, medförde en större
utgift och, i alla, beredde den största fördelen och vinsten
åt efterträdarne? Man ser, huru på boställen, med den lättaste
tillgång till upprättande af stenhag, detta kostsamma,
men varaktiga sätt att freda sina ägor åsidosattes för det
synnerligen beqväma att tillgripa den uppväxande skogen å
ett hemman, hvaraf man hvarken för sig sjelf eller för sina
barn har att vänta någon annan nytta.
Under enskild äganderätt deremot skulle många af dessa
hemman gifva mångdubbel afkastning emot nu och deras
värden otroligt stiga, genom ett förbättradt jordbruk,
ett förnuftigt begagnande af tillfällen till odlingar, till skogshushållning
och till vinstgifvande anläggningar, — att icke
tala om de många, nu obegagnade, sköna belägenheter för
åbyggnader och prydliga anläggningar, som skulle föranleda
till upprättandet af sunda och angenäma bostäder och
bidraga till landets försköning.
Såsom vilkor för verkställigheten af den af mig föreslagna
försäljning kunna tvenne alternativer uppställas å Statens sida,
nemligen antingen att Staten, på vinst och förlust, åtager
sig att ansvara och godtgöra den indelta Arme'en beloppet
af de afkastningar, hvartill boställena nu finnas uppskattade
af 1827 års BoställsGommitteer, med tillgodonjutande
af den sedermera antagna nedsättning derå, eller ock att
Staten af boställenas köpeskillingar, till huru högt belopp
desamma än må uppgå, lemnar Aromen vissa procent; i hvilket
sednare fall, och för att göra löntagaren oberoende af
vacklande myntförhållanden, köpeskillingarna kunde förvandlas
till eller beräknas uti spannmål eller vissa persedlar,
och den procent, som tilldelades lön tegarne, också beräknas
i samma slags spannmål eller persedlar, hvilka, för
hvarje år, borde lösas af Statsverket efter de för året gällande
markegångsvärden.
Slutligen bör jag icke underlåta att tillägga, att, derest
förhållandena — hvilket jag visserligen anser icke otroligt
— i vissa delar af Riket erbjuda väsendtligare afvikelser
från den beskrifning af boställenas tillstånd och från an
-
*88
Den i Mars e. m.
ledningarna till den farhåga i afseende på deras öde, som
jag ansett mig förpligtad att inför Rikets nu församlade Ständer
framställa, synes likväl ingenting böra hindra, det försäljningen
af militieboställshemman tillsvidare inskränkes till
de orters eller regementers allena, dervid förhållandena finna
tillämpning.
Muni köpeskillingarna ändamålsenligast skola användas
till det allmännas gagn, huru försäljningen, i afseende på
sättet, ordningen och vilkorens bestämmande, bör tillgå,
dessa äro ämnen, liggande utom gränsen af det, hvilket jag
gjort till föremål för min behandling, men som, i nödvändigt
sammanhang dermed, förtjena R. St:s mogna pröfning
och förfogande.
Dessa 4 anföranden lades på bordet.
Hr Roos, Bo Christian, hade ingifvit ett så lydande
anförande:
Med stod af sednare tiders bedröfliga erfarenhet, att
vårdslösa gäldenärer, sedan de inom fäderneslandet till yttersta
grad missbrukat medborgerligt förtroende, derefter
fly landet och medelst skydd hos nästgränsande magter frikalla
sig från alla de ansvar, Svensk lag en vårdslös gäldenär
ålägger, föranledes jag hemställa: om icke R. St. böra
ingå med und. hemställan till K. M., att den öfverenskommelse
må med främmande Magter träffas, att hvardera
Rikets för gäld rymda undersåtare må kunna reclameras.
Denna vördsamma motion anhåller jag måtte, genom
remiss till LagUtsk., underställas dess bedömande.
Lades på bordet.
Hr Gunther, Carl Gust., hade inlemnat följande:
En genom sina förtjenstfulla bemödanden för fosterlandets
väl utmärkt statsman har sagt: ”alt lagstiftande magten i
Sverige ej begagnat ao års tillvarelse, under nästan oafbruten
fred, för annat än att gå i en cirkelgång till samma
punkt af obetydlighet och brist på den inre oeconomiens
försummade fält, hvarifrån den utgått, medan andra
länder, mindre välsignade af Försynen, under denna tid gjort
jettesteg till utveckling och förkofran."
Förlåt, mina Herrar, att jag här erinrar om dessa betydelsefulla
ord, hvilka innehålla en uppmaning till nu församlade
R. St. att riktigt uppfatta deras höga kall och vidtaga
sådana samhällsförbättringar, som kunna föra fosterlandet
fram till välstånd, bildning och frihetskänsla. Denna
samhällets utveckling beror väsendtligen af stadga i myntväsendet
och fastmera af ett väl och ändamålsenligt ordnadt
creditsystem, hvars utvecklande nu, då fråga är om realisationens
verkställande, är af yttersta vigt för näringarnas,
handelns och rörelsens lifvande; ty det förutan kan realisa
-
Den i Mars c. m.
tionen hvarken medföra det gagn, man deraf hoppas, eller
kan den det förutan blifva varaktig.
Grunderna för realisationen äro af förra Ständer bestämda;
första och vigtigaste föremålet för närvarande Ständers
omsorg anser jag derföre vara ordnandet af creditrörelsen
på ett sätt, sorn uppfyller och motsvarar behofvet, ej
endast vissa classers, utan hela Nationens, ej endast penningeägarens
och utrikes handelns, utan alla näringars och isynnerhet
jordbrukets, hvilken näring här Sveriges tyngsta
oell största statsbördor och utgör Sveriges liufvndnäring.
Den oro för följderna af realisationens isolerade verkställande,
som märkes hos nästan alla samhällsclasser i Riket,
kan vara mer eller mindre grundad; men hos den af
skatter och skulder tryckta jordbrukaren härrör den af fruktan
att, tillika med andra gäldbundna producenter, tvingas
att sälja sin egendom, och att, genom ett sålunda nedtryckt
egendomspris, blifva alldeles ruinerad. Ehuru skuld ofta blir
förderflig för den enskilda genom ett oförståndigt eller lättsinnigt
användande af de lånade penningarna, farman ej antaga,
att allt slags skuld är förderflig; ej heller får man derföre
påstå, alt jordbruket icke får vara skuldsatt; ty då
skulle det hållas tillbaka från de kraftiga framsteg, hvaraf
det är Olägligt; ja, då skulle det, till största skada för Riket,
snart allt mer och mer förfalla genom den oändliga
hemmansklyfning, som deraf blefve en följd. Vi finna af K.
M:s Nåd. Propos. om fortfarande anslag till UllDiscontfondens
förstärkning, huru behofvet af lån till bedrifvande af
en ökad rörelse inom denna industrigren gör sig allt mer
och mer gällande, hvartill snart nog, endast för UUContoret
i Norrköping, kan erfordras ända till millioner. Huru
mycket skall icke då erfordras för alla näringarna och handeln
i Riket tillsammans?
Af hvad jag nu haft äran anföra synes, huru magtpåliggande
och vigligt det är för hela Nationens välstånd, sjelfständighet
och förkofran, att creditrörelsen ordnas i ett helt
sammanhängande system, som uppfyller Nationens behof enligt
tidens kraf. Af svårigheten att lösa detta problem skönjes
äfven, huru magtpåliggande det är, att R. St. egna åt
detta vigtiga ärende all deras omsorg, för att kunna motsvara
deras dyra kall, i den stund de häröfver besluta. Hvarföre
skall Sverige längre dröja med att begagna sig af de
fördelar, fondsystemet innebär, då äfven dess motståndare
tillerkänna detsamma en kraft, som till sina verkningar
vida öfverstiger krutets och ångans, och medgifva dess
fördelaktiga användande till allmänt nyttiga företag. Motionstiden
ändas nu, utan att något tillfredsställande förslag
rörande creditsystemets reglerande blifvit synligt (så framt
ej i dag någon motion derom blifvit gjord, som är mig obekant),
ulan endast anvisningar lemnade på enskilda hypotheksföreningar
och privatbanker, hvilka anvisningar cj äro
igo
Den i Mars e. m.
tillfyllestgörande, ehuru mycket än vissa ititeressen bemöda
sig att derom öfvertyga oss. Med erkännande af min bristande
förmåga att tillfyllest utveckla detta djupt ingripande
ämne, finner jag mig föranlåten vördsamt föreslå inrättandet
af en allmän Hy po t he k s för e n i n g, hvartill
grunddragen finnas uppgifna i FinanceGommilte'ens betänkande
af år 1823. På de deruti utstakade grunder anhåller
jag, att BancoUtsk. må anmodas utarbeta ett förslag
till creditr örelsens reglerande, äfven innefattande bestämda
värderingsgrunder och det, som till inteckningsväsendet
hörer. Tillika får jag fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
att afskaffa de nu löpande reverserna, ställda
till innehafvaren, hvilka förorsaka mycket vingleri och oändligt
mycket ondt.
Jag anhåller vördsamt, att denna motion blifver remitterad
till BancoUtskottet.
Lades på bordet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppropade Hr Gripenstedt,
Jac., hvilken anmält sig att afgifva en motion; men han var
icke tillstädes.
Upplästes och lades på bordet BancoUtsk:? d. 26 sisth
Febr. afgifna memorial N:o 3, med anhållan om notariearfvoden
åt 3:ne protocollsförande vid Utskottets Afdelningar
och tillåtelse att få antaga ytterligare 2:ne cancellister.
Då nu inga flera ledamöter anmält sig till väckande af
motioner, företogs uppläsning af de från de öfriga resp.
Stånden ankomna prot.-utdrag, nemligen från PresteSt. af
d. 24 och 3r Jan. samt d. r, 10, 12, 17, 20 och 24 Febr.,
från BorgareSt. af d. 24 och 29 Jan. samt d. 1, 4) 7« I0>
12, 17, 20 och 24 Fehr., samt från BondeSt. af d. 23 och
3r Jan. samt d. 1, 7, 10, 12, 17, 20, 24 och 27 Febr.
samt denna dag.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 1 på morgonen d. 2 Mars.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 3 M a r s f. ra.
Måndagen den 3 Mars 1834*
Plenum kl. io f. m.
A nyo föredrogs Hr Rothliebs, Axel Fredr., d. 24 nästi.
Febr. på bordet lagda anförande, i anledning af Frih. von
Strokirchs motion om en personel bevillning för bruket af
starka drycker och utländska öfverflödsartiklar.
Frih. Boye, Ludv.: Sedan en värd ledamot, Frih. v.
Strokirch, gjort framställning derom, att vi måtte åter upptaga
i vår Bevilln.-Förordn. det stadgande, som vexelvis varit
antaget och afskaffadt, att nemligen en consumlionsafgift
må åsättas vissa öfverflödsartiklar; har en annan ledamot,
Hr Rothlieb, yrkat, att det framställda förslaget ej måtte
antagas. Jag ger all skyldig aktning åt cotiseqvensens fordringar;
och då Hr Rothlieb vid sista Riksdag var ledamot
af Bevilln.-Utsk. samt då ej ansåg sig kunna biträda förslaget,
är det helt naturligt, att han jemväl nu, i conseqvens
af sina då hysta åsigter, talar emot detsamma. Men
samma conseqvens, som sålunda bjuder Hr Rothlieb att emotsäga,
manar mig att understödja förslaget. Jag ber då först
att få genomgå historiken af ämnet. Vid 1812 års Riksdag
stadgades, att bevillning för öfverflödsartiklar borde af
consurnenlen betalas. Vid i8i5 års Riksdag afskaffades åter
denna afgift. Vid 1818 års Riksdag antogs den å nyo, till
dess den 1823 åter afskaffades, och hvarvid det vid sista
Riksdagen äfven förblef. Jag har äran upplysa, att den
ifrågavarande afgiften uppgått till i5o,ooo R:dr om året,
och jag vågar förnya samma hemställan, jag tillförne gjort,
att man må å nyo öfvergå till införande af denna afgift.
Hvad gör man eljest i sjelfva verket? Man lägger på den
fattige den skatt, man lindrat för den rike. Ibland de skäl,
man emot förslaget producerat och hvilka visat sig mägtiga
att vinna seger, är det, att de ifrågaställa varuartiklarna
redan genom tullen skola vara beskattade. Jag tror dock,
att detta skäl innebär en sophism. Det är nemligen ett olika
förhållande med en sådan afgift, som utgöres genom
tull och sålunda drabbar såväl den rike som den fattige,
och en sådan, hvarigenom den rike, i egenskap af rik, betalar
mera än den fattige. Att sammanblanda dessa båda
beskattningssätt är att bortblanda frågans verkliga förhållande.
Remitterades till Bevilln.-Utskottet.
Föredrogs å nyo Gr. von Rosens, Axel, d. 24 nasti.
Febr. på bordet lagda motion om rättighet för Disconterna
i Stockholm och Götheborg att lemna lån på vissa nederlagsvaror.
193
Den 3 Mars f. m.
Hr Sölfverberg, Magn. Didr., hade inlemnnt följande
:
Vid Gr. v. Rosens motion, innehållande förslag till lånerättighet
uti Stockholm och Götheborg i discontväg för
åtskilliga på nederlag under Kronans las magasinerade och
brandförsäkräde colonialvaror, hvilken anstalt motionären förmenar
skulle befordra en transitohandel i dessa städer, utbeder
jag mig att få göra några anmärkningar.
I anseende till Stockholms läge är och måste dess transitohandel
hufvudsakligast blifva inskränkt till Finland och
bestämdt ej större, än att den kan bestridas med förhand
varande capitaler. Utaf de i motionen omnämnda varuartiklar
är det nästan uteslutande caffe'’, som, ehuru ej lill betydliga
qvantiteter, dit exporteras; och såväl af denna som
de öfriga colonialvarorna är importen redan såvida öfver
behofvet utsträckt, att den genom låneanstalter skulle ökas
till öfverdrifna qvantiteter och, såsom en följd deraf, äfven
vexelbehofvet. Jag medgifver visserligen, att Götheborgs
läge för transitohandel är bättre än Stockholms; men jag
belviflar dock, att den kan extenderas till någon särdeles
betydenhet. Motionen synes egentligen åsyfta befordrandet
af Amerikanska handeln; men i afseende pä densamma tror
jag, att vida fördelaktigare afsättningsorter för colonialproducter
finnas än i Sverige, samt att det för oss blir i alla
afseenden förmånligare att emottaga sådana qvantiteter deraf,
som för vår consumtion aro behölliga, och att för öfrigt
Amerikanerne, såsom nu sker, med goda creditiver på
London och Hamburg liqvidera beloppet af de jernlaster,
de derutöfver här upphandla, än att de påföra oss varor,
hvaraf återexporten är oviss, men hvilkas högre varde skulle
genast och på en gång med vexlar betäckas, hvartill medlen
genom discontbelåning till en del behöfde anskaffas.
Slutligen anhåller jag att få fästa uppmärksamheten vid
inconseqvensen deruti, om R. St., på samma tid som de
sysselsätta sig med financeregleringen och söka att återföra
ordning och stadga i myntväsendet, skulle bevilja ökade lånefonder
i discontväg, till befrämjande af en större import.
Derigenom skulle ett ytterligare stöd gifvas för den verkliga
eller föregilha farhågan lör underbalance i handeln, hvilken,
om den ett är existerar, reglerar sig sjelf det påföljande,
men som dock realisationens motståndare begagna
såsom ett hufvudsakligt skäl emot silfverutvexlingen. Jag
anhåller, att dessa mina anmärkningar måtte åtfölja remissen
af Gr. v. R.osens motion till BancoUtskottet.
Frih. Boye, Ludv.: Efter att hafva Iemnat uppmärksamhet
åt de anmärkningar Hr Sölfverberg emot Gr. v. Rosens
motion nu framställt, kan jag ej finna annat, än att Hr
Sölfverberg misstagit sig, då han tyckts anse, att ett nytt
an
-
Dea 3 Mars f. m.
anslag vore i fråga. Har är nemligen endast fråga om användande
af ett redan varande; och det är någonting helt
annat. Men det var icke egentligen denna omständighet, som
uppkallat mig. Jag har nemligen ansett ett förtydligande af
motionen nödigt. Den talar om disconter i allmänhet, då
jag likväl förmodar, alt motionären afsett endast liandelsdisconter.
Är motionärens mening sådan, anser jag motionen
patriotisk och förståndig, samt understödjer den gerna.
Skulle åter motionärens tanka vara annorlunda, och verkligen
omfatta disconter i allmänhet; så framställa sig för
mig svåra betänkligheter emot förslaget. Det skulle visserligen
stadgas, att på hvarje namn icke finge lånas mer an
20,000 R:dr; men en kunde begagna flera namn och sålunda
i sjelfva verket innehafva län till 100 a 200,000 R:dr.
Ett betydligt antal jordbrukare, ja, kanhända 100 eller 200,
skulle altså kunna komma att stå tillbaka för en enda speculativ
köpman. Tillägger åter motionären det förtydligande,
jag föreslagit, så förfalla de anmärkningar, jag gjort.
Gr. von Rosen, Axel: Jag är Hr Sölfverberg förbunden
för de anmärkningar, han framställt i anledning af min
motion. De gifva mig tillfälle att ytterligare utveckla min
afsigt dermed. Jag tackar honom äfven för de upplysningar,
han meddelat, att Stockholms handlande äro belåtna
med den ringa transitohandel de äga, och att de ej behöfva
någon utvidgning deraf. Jag ser således, alt min välmening
i afseende på dem varit öfverflödig, och ber att få vända
uppmärksamheten åt ett annat håll. Ehuru jag ej hade velat
rikta min motion uteslutande åt liandelsdisconten, enär
jag ansett Banken, utan alt riskera, kunna utsläppa huru
stort belopp som helst emot gifven säkerhet i varor, har jag
dock, då jag hört flera yttra den tankan, att mitt förslag,
sålunda utsträckt, möjligen skulle kunna menligt inverka på
realisationen, trott mig böra inskränka detsamma, på det
den sålunda yttrade farhågan måtte undanrödjas och jag ej
anses hafva velat föreslå någon åtgärd, som kunnat skada
realisationen, detta stora föremål för hvar och ens önskningar,
hvilken interesserar sig för välstånd och förkofran inom
vårt land. Min motion afser således nu endast handelsdisconten.
Jag är öfvertygad, att realisationen icke kommer
att behöfva eller förorsaka någon indragning i dess lånerörelse,
en åtgärd, som skulle medföra tusentals personers lidande;
och under en sådan förutsättning antager jag, att
Bankens lånerörelse jemväl kommer att fortfara. Utan att
nu inlåta mig i några detailler i afseende å sättet, och ulan
att behöfva anmärka, att Banken aldrig kunde fordra större
säkerhet, än den hon, på sätt jag föreslagit, komme alt er-r
hålla, tror jag dock, att billigheten påkallar, att ali dis—
contrörelse företrädesvis bör afse handelns interessen och såle
-
2Ö
Den 3 Mars f. m.
des företrädesvis utlemna lån mot varupanter. Om jag misstagit
mig i principen, att transitohandeln bör upplyftas ock
understödjas, så blir torten min; har jag sett lätt, så tror
jag äfven, att vinsten för nationen blir stor. Lika med Ilr
Sölfverberg vet jag, att bättre transitoplatser finnas än Götheborg;
men den är dock bland de bästa. Jag vill ej såsom
exempel omnämna continentalsystemets tid. Den var en
meteor, som försvann med de orsaker, hvilka beredde densamma;
men jag vill blott nämna, att upplysta och förståndiga
män år 1812 voro betänkta på att göra den fortfarande för
Götheborg till större belopp, än nu är i fråga. Planen till
Östersjöcompagniet uppgjordes då; men innan denna efter
Jjusa åsigter uppgjorda plan hann circulera genom alla auctoriteter,
som skulle höras, var Napoleon redan fallen, och
de främmande handlande skickade icke mera hit sina varor.
Något fortfor likväl till är 1818; men till följd af i8i5 års
Ständers anticoinmerciella beslut aflägsnade sig alla utländningar,
och en mängd personer fallerade. Sedermera har
åter småningom den passiva handeln tagit sig; men den activa
kan ej äga rum utan capitaler. Att förskafFa dem har
varit min afsigt. Jag tror, att ännu en annan anledning finnes
att anse Götheborg bättre belägen, än de flesta andra
orter, nemligen den, att communicationen nu genom Götha
canal blifvit öppen emellan båda håfven. Med förhoppning
ser man troligheten att genom den göra säker vinst; och
det lönar sig väl, att dermed göra försök. Förlidct år skeppades
på ett fartyg bomull lill Carlshamn, och utslaget blef
sådant, att ehuru lotsinrättningen på sjöarna ännu ej är riktigt
etablerad och tid förlorades derigenom, att boxeringsfartvgen
ännu ej voro färdiga, var dock vinsten 10 Rtdr.på
hvart fat bomull. Detta har jag trott mig böra nämna,
för att låta det åtfölja de gjorda anmärkningarna till vederbörligt
Utskott.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Huru lånerörelsen skall
bedrifvas för det tillkommande hafva icke R. St. beslutat,
och således kan ingen förutsättning derom ske. Jag tror,
då det är fråga om att belåna vissa varor efter den lånerörelse,
sorn nu finnes, att Frih. Boye ganska riktigt visat
olämpligheten af ätt taga något från Bancodisconten. Jag
ber dertill få lägga, att då utassigneringen af lånen i dis—
conten nu inträffar 3 ä 4 veckor efter ansökningens beviljande,
skulle dermed ännu mera fördröjas, om den redan
otillräckliga fonden användes till varubelåning. Således återstår
blott den frågan, om dylika lån kunde utgå från handelsdisconten.
Jag skulle tro, att alla lån i denna väg från
handelsdiseonten äro olämpliga, derföre att, då tillgångarna
ej äro beräknade på så långa tider, utan endast på hastig
omsättning, lån på kortare tid blifva mera fördelaktiga derigenom,
att flera personer kunna hjelpas. Skall beläning ske
Den 3 Mars f. m.
på assurerade varor, måste den beräknas på längre tider,
och då tror jag, att handelsdiscontens möjliga tillgångar blifva
otillräckliga. Jag inskränker i öfrigt mitt yttrande, tills
jag får se grunderna för lånerörelsen vid denna Riksdag;
till dess vill jag ej yttra någon bestämdare opinion i delta
ämne.
Remitterades till BancoUtskottet.
Å nyo föredrogs Frih. Palmstjernas, Carl Otto, d. 24
nästl. Febr. på bordet lagda motion om lindring uti grundskatterna
medelst bevillning på vissa consumtionsartiklar.
Hr Cederschjöld, Pehr Gusf., uppläste följande:
Frih. Palmstjerna medger, i afseende på grundskatterna, att
''seklers beståndande ordning, om äfven uppkommen på ett
”aftvunget sätt, likväl under flera generationers lif redan le"gat
till grund för alla äganderättens bestämmelser man och
”man emellan, uti köp, arf, skatter m. m., och derigenom
"i sjelfva verket numera icke förorättar hvarken någon class
P/af medborgare, eller någon enskild.” Detta är fullkomligt
öfverensstämmande med min öfvertygelse, att grundskatternas
nuvarande fördelning alldeles icke innebär någon orättvisa;
ty de äro i sjelfva verket icke annat än ett capital,
som Staten har i jorden innestående. Ojemnhelen i deras
fördelning är jeinnad genom olikheten i köpeprisen. Ju större
onera, desto mindre köpeskilling, och tvärtom.
Men med dessa åsigter har jag svårt att förlika den
värde motionärens tillstyrkande: ”att derest R. St. åtaga sig
”en förhöjd bevillning i tull eller hrännvinsafgift, StotsUtsk.
”då får afgifva förslag till grundskatternas lindring i samma
”mån.” Ty om grundskatternas nuvarande förhållande icke
innefattar någon orättvisa mot de nuvarande innehafvarne af
den onererade jorden, skulle lindringen af dessa skatter, genom
deras öfverflyttning på andra medborgare, nödvändigt
vara en uppenbar orättvisa emot dessa. Om derföre några
öfverskott skulle uppkomma genom ökad tull på nödvändighetsvaror,
eller ökad afgift för brännvinsbränningen,
anser jag, derest full rättvisa skall skipas, lindring
böra lemnäs, i förra fallet för alla lika, t. ex. i capitationsafgiften,
och i sednare fallet för ägarne af allt stags jord,
t- ex. i bevillningen af fastighetsvärdet.
Frih. Cederström, Jac.: I anledning af Frih. Palmstjernas
motion anhåller jag få fästa uppmärksamheten derpå,
att då bevillningssumman bestämmes genom den summa,
som slatsregleringen utgör, blifver det likgiltigt, från hvilken
titel en utgift skall fyllas. Om R. St. skulle belägga
en eller annan handtering med mindre afgifter, faller det af
sig sjelf, att summan skall fyllas af andra artiklar. När således
bevillningssumman är bestämd, är det också bestämdt,
hvad som -skall utgå. Det kan ej blifva R. Sits afsigt alt
Den 3 Mars f. m.
genom särskild beskattning mångdubbla svårigheten för uppbörden.
När StalsUtsk. uppgifvit behofven, åligger det Beviiln.
Utsk. att göra fördelningen och dervid beräkna alla
disponibla tillgångar. Dessa anmärkningar anhåller jag måtte
fä åtfölja Frih. Palmstjernas motion.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag anhåller fä vederlägga
en sats, som af tvenne talare blifvit yttrad, den nemligen,
att, såvida en beskattning har inflytande på enskild rätt,
den icke skulle kunna upphäfvas. Hr Cederschjöld har vid
detta yrkande förbisett det allmännas rätt, som hvilan derpå,
att en modernäring ej skall tryckas så hardt, att den
ej kan bära sig. Jordbrukets elände är ällmänt kändt och
är förorsakadt af grundskattens tryckande börda. En förutseende
klokhet bjuder derföre, att It. St. hvälfva den derifrån,
med iakttagande af den högsta fordran på rättvisa,:
allmänt väl, hvilket icke kan stå tillsammans med modernäringens
förtryck. Frih. Cederström har förklarat, att en
bevillning icke kan användas på annat sätt än till fyllande
af den statsbrist, som vid statsregleringen uppkommer. Jag
skulle tro, att om en landtbruksnäring beskattas, den derutaf
uppkommande summan bör i första rummet räknas jordbruket
till godo.
Hr Cederschjöld: Den siste talaren har förmenat,
att jag fästat mig blott vid enskild rättvisa och förbisett allmän
rätt. Jag får derföre förklara, att jag icke erkänner
allmän rätt kunna stå tillsammans med enskild orättvisa.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller få understödja det
yttrande, Gr. Horn afgifvit. Jag tror, att om man skulle
antaga Frih. Cederströms princip, sådan jag fattat den —
och har jag orätt i min uppfattning, går jag gerna derifrån
—, så skulle inkomsten af brännvinets beskattning användas
till fyllande af bristen i statsregleringen; då, säger jag, kunde
man sjelf möjligen åstadkomma bristen. Jag tror, att då
skatten utgår frän jordbruket, är ingen närmare att njuta
förmån deraf, än samma jordbruk. Jag understödjer således
G '. Horns yttrande.
Remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogs å nyo Frih. Hjertås, Gust. Adolph, d. 24
nasti. Febr. på bordet lagda motion om ökadt anslag för
stohållningarna i Riket samt om ett räntefritt lån till utvidgande
af stuteriet vid Ottenby.
Frih. Toll, Gust.: Redan vid föregående Riksdag har
jag haft äran inför R. o. Ad. yttra mina tankar i ett, som
mig synts, af alla interessen högt påkalladt behof, Hendigen
Sveriges inhemska remontering. Det bar visats oundgängligt:
1:0 för att undvika de stora summors årliga utgående
från rörelsecapitalet, som är en följd af så mycket hästars
Den 3 Mars f. m.
>97
uppköp icke allenast för dessa, utan, snart sagdt, alla behof,
emedan hela denna industri inom landet, om icke upphört,
åtminstone i märklig mån aftagit, hvarigenom raan i behofvets
stund sett sig helt och hållet beroende af tillgång utifrån; 2:0
emedan dessa remonteringsbehof, fyllda med hästar af inhemsk
constant race, skulle, i anseende till dessa hästars större användbarhet
såsom mest uthållande fälthästar, verka vapnens
längre användbarhet och styrka; 3:o emedan Svenska inhemska
liästracen, först upphjelpt ur sitt vanvärde genom bättre
behandling, derefter förädlad och till öfverflöd att påräkna,
skulle bereda en för flera Rikets provinser lönande näringsgren
och, då de äfven allmännare blefve kända såsom ojemnförliga
fälthästar, äga anseende och afsättlighet framför mängden
af dem, Tyskland och Danmark nu på olika håll i hela
Europa afyttra. Jag erkänner stor fördel deraf redan vara
vunnen, att denna vigtiga angelägenhet är nu allmänt behjertad
och mycket understödd.
Frih. Hjerta har såväl i sin egenskap af chef för Styrelsen
af de K. Stuterierna i Riket, som den utmärkta corps,
hvars remontering med enfärgade hästar inom dess eget cantonnement
verkställes, visat sin nitfulla omvårdnad för saken,
och jag gifvet- hans sanna förtjenster i denna del ali
rättvisa, likasom hela Svenska Cavalleribefälets omtanka att
förnämligast antaga remonter af inhemska uppfödingar.— Jag
känner äfven alla de enskilda företag, som till uppmuntran
af denna fallna näringsgren i flera Rikets provinser åstadkommits,
och kan ej uraktlåta begära uppmärksamhet åt
stiftelsen af diligencefarten å flera af Rikets större vägar,
hvilken, i det den bereder lindring i skjutsningsbesväret,
äfven kan åstadkomma fördelar för allmogen, hvars behof
af förtjenst i denna del bättre fyllas, om de genom accord
få på vissa gifna dagar och timmar emot skjutslega fortskaffa
diligencer, än då de, med beräkning af osäker förtjenst, få
nöta bort sin tid på hållskjuts och borttaga onödigt foder
från hemmanen. Denna skjutsning skall, efter min tanka,
föra deras uppmärksamhet på nyttan och behofvet att val
uppföda och underhålla goda hästar samt sålunda i sin mån
verka förmånligt för saken. Vi finna af motionens innehåll,
att den inhemska remonteringen nu verkligen kan ske, och
jag tillskrifver detta alltid verkan af en allmänt insedd nytta
af saken, hvarigenom allt är att hoppas för dess upphjelpande
i hvad mån möjligast kan åstadkommas. Systemet är
ännu icke effectgifvande; dess sammansättning af nytt och
gammalt, ond t och godt, kan icke på en gång jemnkas till
helt. Det fordras tid och mera erfarenhetslärdom, för att
icke kunna förändras eller behöfva det, samt att småningom
kunna utgallra från sig de brister, som vidhänga från början;
och man måste erkänna dess behof att, genom sparsamhet
uti allt, afse sitt eget uppehållande från undergång
peli, så alt säga, nöja sig med hvad man har, tills man får
Ig3
Den 3 Mars f. m.
något bättre. Sålunda anser jag våra inhemska stuteriorganisationer,
land t hingst håll ning och slohållningsanstalter; men
jag gör mig säkert hopp, att, i den mån de visa sig verksamt
nyttiga, man icke skall undgå rikta sina beräkningar
till behofvet, som jag i första rummet vågar framställa,
nemligen fält- och vagns- eller körhästar. Vid första
användandet likväl af de inom landet uppfödda hästar af
Svensk race visar sig, att en sakkunnig behandling, hvars
förberedande redan i hästens 3:dje år vore vigtig, saknas
nästan allmänt, särdeles i våra öfra provinser (der uppfödas
gemenligen de mest svårtämda hästar). För att bereda en
möjlighet att afhjelpa denna brist å undervisade och practiskt
öfvade stallkarlar, har jag vägat i underd. framvisa för
Konungen förslag till en så beskaffad eqvitationsinrättning,
hvars ändamål är att, såsom förlagd inom hufvudstaden,
svara emot den stigande civilisationens behof och fordringar,
samt äfven häruti något afhjelpa det allmännas verkliga
olägenhet; och anhåller jag att få densamma äfven inför
StatsUtsk. uppvisa, på det Utsk. må pröfva den tillgång,
som möjligen skulle i låneväg kunna anslås, när samma inrättning,
hvars utförande af actieteckning beror, kan möjligen
begynna företagas. Afsättning å de inom landet uppfödda
hästar är, under allmän införselrätt af utländska, ömtåligare,
sedigare och derföre mera begärliga hästar, mycket
försvårad. Jag anser derföre oundgängligen nödigt att
afhjelpa denna olägenhet genom bestämda hästmarknader å
lämpliga orter inom Riket, emedan utländska hästköpare derigenom
säkert inkomma; att derunder ali nödig försigtighet
likväl iakttages, på det andra än införtullade utländska hästar
icke må dervid inlåtas, och att Sveriges infödda eller
ägande hästar må tullfritt från alla hamnar få utföras. De
skola då troligen unga utgå och derefter återkomma, för
att visa sina utmärkta egenskaper och vår egen förlust att
i första hand icke hafva kunnat använda dem. Slutligen anhåller
jag, att all uppmärksamhet må lemnäs deråt, att de
stohållningsanstalter, hvilka till stor nytta för saken äro föreslagna,
må alltid äga ston af constanta, eller inhemska, väl
valda stammar, äfven bland allmogens bästrace. Understödjande
af lifligaste deltagande denna motion, anhåller jag, att
detta anförande må få åtfölja remissen deraf till StatsUtskottet.
Remitterades till StatsUtskottet.
Vid förnyad föredragning af nedannämnde d. 24 nästl.
Febr. på bordet lagda motioner beslöt R. o. Ad. att remittera
till ,
BevillningsUtskottet;
Hr Nordenanckars, Gust., motion om stadgande af vite
för uteblif vande från andra kronouppbördsmötet;
Den 3 Mars f. m.
»99
StatsUtskottet:
Gr von Fersens, Hans, motion om anslag af statsmedlen,
att användas till pris vid allmänna täflingsöfningar;
Allm. Besv. och O econ.U tsko 11 e t:
1:0 Frih. von Knorrings, Wolrath, motion om förbud
emot brännvins införande från Norrige;
2:0 Hr Estenbergs, Pehr, motion om förbud emot införsel
af vissa utländska fabriks- och galanterivara-.
Föredrogs å nyo Hr Rosenblads, Bernh., d. 24 näst!.
Febr. pä bordet lagda motion om Nummerlotteriets förvandlande
till Classlotteri, samt om upplifvande af förbuden emot
allt offentligt utbjudande af lottsedlar i utländska lotterier.
Hr Montgomerie, Gust., hade inlemnat följande,
som upplästes:
Vid Hr Rosenblads motion om Nummerlotteriets förvandling
till ett Classlotteri' får jag ytterligare anmärka: att
om Svenska nationen, emot förmodan, icke skulle kunna vara
utan en så beskaffad offentlig spelinrättning, ett Classlotteri
då må inrättas i stället för det nuvarande Nummerlotteriet,
emedan det förra är mindre skadligt än det sednare;
men att det må öfverlåtas åt enskild person eiler Corporation
och icke utgöra en statsanstalt, utan höra under ordningsmagtens
i hufvudstaden controll och uppsigt, samt att
den inkomst, som genom arrende, entreprenadanbud eller
viss del i årliga vinsten, deraf kan erhållas, må till hufvudstadens
nytta ad pios usus, uppfostringsanstalter,
offentliga nybyggnader eller allmänna, nödiga ansedda
reparationer elier förbättringar, af dess styrelsemagt användas
och icke vidare utgöra någon ingredierande del i
statsanslaget, hvarmed en spelanstalt aldrig bort hafva den
ringaste gemenskap, hvarken i afseende på dess påräknade
inkomstkälla eller betäckande af dess möjliga förlust, som i
båda fallen är lika vanärande för Staten, som förlusten skulle
kunna blifva för densamma ruinerande. Dessa mina anmärkningar,
hvilka tillika utgöra en särskild motion, anhåller
jag vördsamt må få åtfölja Hr Rosenblads anförande till
vederbörligt Utskott.
Remitterades till StatsUtskottet.
Företogs till remittering Gr. Löwenhjelms, Gust., d. 24
nasti. Febr. på bordet lagda motion om årligt anslag till
understöd för militärer, tillhörande f. d. Finska Armeen.
Hr Klingstedt, Gust. Fredr., hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Jag förenar mig så mycket hellre med Hr Gr. Gust.
Löwenhjelm i tillstyrkan om understöd för de Finska krigsmän,
som qvarstadnat i Sverige och derstädes sakna sin
200
Den 3 Mars f. m.
bergning samt ej tunna återvända till deras fordna fädernesland,
för hvars förening med Sverige de så tappert stridt
och så ihärdigt utstått de största mödor och uppoffringar,
som jag, tjenstgörande vid denna arme', varit vittne lill dessa
i krigshistorien så sällsynta bedrifter; men jag föreslår,
till undvikande af nya anslag, att det föreslagna understödet
måtte utgå från den fond, som efter Norrska kriget blifvit
beviljad för de tjenstemän, hvilka dellogo i detta krig
och ej ägde lön på stat, i den mån tillgångarna det medgifva,
sedan de personer, som tili en sådan förmån kunna
komma i fråga, genom till K. M. ingifna underd. ansökningar
styrkt deras behof och rättighet till åtnjutande af ett
dylikt understöd; af hvilken anledning jag anhåller, att detta
mitt anförande måtte få åtfölja motionen till Utskottet.
Hemitterades till StatsUtskottet.
Å nyo föredrogs Hr Rosenqvists, Fredr. Leonh., d. 24
nasti. Febr. på bordet lagda motion om upphäfvande af 4
punkten af K. Brefvet d. 22 Mars i8o3, rörande för groft
brott anklagade personers insättande på fästning eller i annat
fängelse.
Hr von Stahl, Au g.: Då jag haft för afsigt att väcka
en motion, angående upphörandet af den nu gällande praxis
att i vissa mål insätta anklagad å fästning att förmås till bekännelse,
men blifvit af Hr Rosenqvist förekommen, utbeder
jag mig att, då fråga nu är om remitterandet af Hr Rosenqvists
motion till vederbörligt Utsk., få redogöra för de
grunder, uppå hvilka jag stödjer min åsigt af saken. Svenska
lagskipningen har antagit tre slag af befrielsedomar
åt sådana för brott tilltalade personer, hvilka ej derom kunnat
öfverbevisas: det första då den tilltalade helt och
hållet befrias, när han har ingen eller ringa misstanke emot
sig och derföre förklaras, som det understundom heter,
"böra njuta sin oskuld till godo;’’ det andra, då
han förklaras icke kunna fällas åt saken, hvilket användes,
när halft bevis finnes emot honom; det tredje, som brukas,
när särdeles besvärande omständigheter förekomma emot
den anklagade, hvilka anses utgöra mer än halft bevis, är
att lemna saken åt framtiden, då den kan uppenbar varda.
Någon extraordinär bestraffning å för brott anklagad, der
bevisningen ej varit tillräcklig för hans fällande till ansvar,
har lagen icke utstakat.
För det bruk, som i lagstiftningen å högsta ort blifvit
vedertaget, att insätta anklagad å fästning eller correctionsinrättning
för att, som det kallas, ”förmås till bekännelse,”
har man sökt finna stöd af sista mom. 37 §. 17 Cap. Rätteg.-  B:u, hvilket har följande ordalydelse: ”1 grofva brottmål
”må domaren försöka med svårare fängelse att få sanningen
Den 3 Mars f, m.
ao i
”i ljuset, der bindande liknelser oell omständigheter finnas
"emot den, sorn anklagad är: förfa re dock dermed varsam"ligen.
” Meningen med detta i Rätteg.B:n uttryckta stadgande
har varit att, då genom ett föregående mom. i nyssnämnde
lag-§. det blifvit domare och K. M:s Bef:b:de förbjudet
att emot anklagad begagna tortur, ett lindrigare tvångsmedel
likväl skulle vara att tillgå för att under pågående
ransakning åstadkomma bekännelse, innan dom ännu fallit.
Lagstiftarens mening har dock aldrig varit att utsträcka
detta tvångsmedel till ett inspärrande å fästning, möjligtvis
för den tilltalades hela lifstid, sedan ransakningen redan
blifvit fulländad och i flera instanser dömdt. Brottmåls-annalerna
äro ej utan exempel, att personer sålunda blifvit hållna
i fängelse tio år och deröfver, skiljda från all sysselsättning
och betagna allt umgänge med andra än fångpredikanten,
som tidtals besöker sådana fångar för alt uppmana
till den bekännelse, man väntar erhålla, och fångvaktaren,
som bibringar dem födan. Medlet, så användt, urartar till
åläggande af en extraordinär bestraffning och innefattar en
inqvisitorisk behandling, båda lika främmande för Svenska
lagstiftningens anda; men betraktad såsom endast varande
ett tvångsmedel, står denna behandling ej väl tillsammans
hvarken med den varsamhet, som i ofvannämnde lagrum
blifvit domaren anbefalld, eller med den grundsats, som öfverallt
i lagstiftningen gjort sig gällande, att hvarken hårdare
eller lindrigare tortur må under något sken emot tilltalad
användas.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv., uppläste följande:
Första delen af denna punkt angår straffets skärpande utöfver
lagen. Jag medgifver visserligen, alt detta uttryck är
illa valdt; men dermed afses dock, enligt min tanke, intet
annat än det fall, då en lagbestämd förbrytelse utöfvas under
eller med sådana försvårande omständigheter, att det å
sjelfva handlingen i lagen utsatta straff skulle, enligt rättvisans
fordringar, vara för lindrigt. Någon skärpning bör
då äga rum; men grunden härtill ligger redan i den conseqvens,
som utgör en nödvändig egenskap för hvarje god lagstiftning.
Slutet af samma punkt angår sådana gerningar,
hvarå ej finnes beskrifven lag. Om det å ena sidan är en
sanning, att lag ej bör stiftas för tillfället, synes det mig å
andra vara lika obestridligt, att den, som begår en till sin
form i lagen ej upptagen missgerning, icke bör såsom belöning
för sin uppfinningsförmåga att begå brott och för lagens ofullständighets
skull blifva fullkomligt strafflös. Angående denna
sednare sats lärer bland Svenska jurister icke uppstå någon
strid, fastän densamma utgjort ett tvisteämne för andra länders
rättskunniga, bland hvilka Hr Etatsrådet Örsted med
för mig öfvertygande skäl försvarat dess riktighet. Genom
3 H. 26
202
Den 3 Mars f. m.
dessa stadganden infördes ingen annan nyhet, än att högsta
domaremagten förbehöll sig att i omförmälda händelser meddela
yttranden angående målen, som borde för K. M. refereras.
Härigenom ville lagstiftaren förekomma, att ingen
skulle, i följd af ett möjligt misstag å domarens sida om lagens
analogi, undergå ett svårare straff, än som verkligen
borde följa ä gerningen. Dessa stadganden äro således endast
stiftade till förmån för de brottsliga. Samma punkt innehåller
derjemte ett annat stadgande, som torde måhända
förtjena större uppmärksamhet, nemligen, att en för groft
brott anklagad, som, ehuru i det närmaste öfvertygad, likväl
nekar till brottet och derföre ej kan anses fulleligen förvunnen,
men hvars ondska oell vanart göra hans vistande
pä fri fot för allmänna säkerheten vådligt, borde till bekännelse
hållas i fängelse eller allmänt arbete på fästning, tukthus
eller spinnhus; och skulle slika mål för K. M. refereras
och dess Nåd. yttrande afvaktas. Detta stadgande bör,
enligt min lanke, ej betraktas isoleradt, utan i sammanhang
med de angående bevisningen i brottmål meddelade föreskrifter
och den dervid fastställda rättegångsprocedur. I få
länder torde en anklagad vara mera gynnad un i Sverige.
I England , Frankrike, NordAmerika och vissa delar af Tyskland
fälles eller frikännes en anklagad af jurymän, hvilka
icke, såsom våra domare, äro bundna af bestämda föreskrifter
i afseende på bevisningen, utan, enligt sin under målets
behandling vunna öfvertygelse, förklara honom skyldig eller
oskyldig. Dessutom hafva flera lagstiftningar uppställt
den hos oss alldeles främmande grundsats, att indicier kunna
utgöra fullt bevis, eller hvad Engländarne benämna circumstantial
evidence. Likaså är det en i England allmänt
antagen princip, att ett vittnes utsago äfven i gröfre brottmål
lemnar full visshet om den tilltalades brottslighet. Enligt
Svenska lagstiftningen åter är den anklagades erkännande
så vigtigt, att han, thy förutan, hvarken på grund af
de starkaste indicier eller ett vittnes utsago kan förklaras
skyldig. Blott som ett undantag från denna allmänna regel
förekommer den icke lagliga, dock vid nästan alla domstolar
antagna praxis att, på grund af målsägandens ed, fälla
en anklagad för innehafvaridet af stulet gods. Den, hvilken
i ofvannärnnde länder anklagas, måste således äga vida mindre
hopp att blifva från anklagelsen frikänd, än den, som
tilltalas inför en Svensk domstol; och den större fara, hvarför
en anklagad i dessa länder är utsatt i följd dels af rättegångssättet
och dels af bevisningstheorien, förminskas obetydligen
derigenom, alt man lemnar honom biträde vid sitt
försvar, hvilket också ofta är fallet hos oss, eller att rättegången
endast föres i en accusatorisk form. Detta sednare
har man ofta hört prisas såsom en den anklagades största
förmån; men härvid besinnar man ej, att, fastän domaren
icke anställer det inqvisitoriska förhöret, detsamma dock
Den 3 Mars f. m.
200
äger rum och ofta på det mest inhumana sätt, så att, enligt
Berengers utsago i dess afhandling de la justiee criminelle
en France, dessa slags förhör i Frankrike kunna verkligen
anses såsom de värsta arter af tortur; och de dervid
ofta nog vårdslöst förda protocoll ligga ändock till grund för
de edsvurnas omdöme. Jag för min del kan ej annat än se
ett bevis på vår lagstiftnings humanitet äfven deri, att domaren
sjelf, till det mesta, för öppna dörrar leder den inqvisitoriska
undersökningen. För den, som jemnför ofvannämnde
länders brottmålsransakningar med dem, som blifvit förda
i vårt land, ligger det öppet i dagen, att en stor del af
de utaf jurymännen skyldige förklarade personer skulle, efter
den här brukliga procedur och antagna bevisningstheori,
omöjligen kunnat fällas. Framför andra torde det tillåtas
mig exempelvis nämna Franska läkaren Castaing, som i8a3
af jury förklarades skyldig till mord och, oaktadt han alltjemt
nekade angifva brottet, derom ej heller något vittne
kunnat lemna bestämd visshet, dock i följd af jux-yns förklaring
blef dömd till döden och afrättades samma år. Då
man å ena sidan bör erkänna vår lagstiftnings berömvärda
omsorg, att genom så stränga fordringar i afseende på bevisningen,
när brottsligheten af den anklagade förnekas, söka
göra hvarje lililalads fällande omöjligt, så bör man icke helier
å andra sidan förbise, hurusom strafflagarna äro i fara
att genom sådana eftergifter förlora sin påräknade verksamhet;
ty denna beror hufvudsakligen derpå, att, då öfverträdelse
af Jagen äger rum, dess hotelse också går i fullbordan.
En lag, som hotar med en påföljd, hvilken städse uteblifver,
måste vara utan ali verkan. Dessutom måste alltid
samhällets medlemmar med fruktan se ibland sig en person,
som är, om icke af domaren, dock af allmänna omdömet
förklarad skyldig till ett groft brott. För att, såvidt möjligt
är, förlika denna mildhet med upprätthållande af strafflagarnas
anseende och samhällets säkerhet har lagstiftaren
måst betjena sig af 2tne medel, nemligen värjemålsed och
den anklagades insättande på bekännelse. Då i mindre brottmål
halft skäl eller bindande liknelser förekomma om brottslighet,
ålägges värjemålsed. Att denna återigen ej blifvit
använd i svårare brottmål, som gå å lif, dertill har lagstiftaren
haft goda skäl, hvilkas giltighet ej af någou lärer bestridas.
Således återstår i detta sednare fall elen anklagades
insättande på bekännelse. Vilkoret! derför äro: Ko att
brottet, hvarför den anklagade blifvit ställd under tilltal,
är groft; 2:0 att, ehuru han förnekar detsamma, han dock
i det närmaste derom blifvit öfvertygad, och 3:o att hans
ondska och vanart göra honom för allmänna säkerheten vådlig.
Då alla dessa omständigheter inträffa, synes mig all
behöflig försigtighet vara iakttagen vid användandet af denna,
visserligen bedröfliga, men dock nödiga utväg till bevarande
af allmänna säkerheten. Jag frågar: är det väl rätt,
204
Den 3 Mars f. m.
är det väl klokt, att en person, sorn genom ett trovärdigt vittnes
utsago och flera Lindande skäl är i det närmaste, ehuru ej
fulleligen, öfvertygad om ett mord och dessutom gjort sig känd
såsom en för samhället högst vådlig person, likväl må tillgodonjuta
samma frihet, som Statens laglydiga och goda medborgare?
Jag tror, att då man i det för sina fria institutioner
berömda England och JNordAmerika utan betänkande skulle
döma en dylik person till ett straff, hvarigenom han förlorade
lifvet eller sin frihet, kunna äfven vi, utan att träda
humanitetens fordringar för nära, insätta honom på bekännelse.
Enligt min öfvertygelse är det högst illa beräknadt
att, med antagande af sådana fordringar, hvilka för närvarande
hos oss äga rum i afseende på bevisningen af ett brott,
upphäfva stadgandet om den brottsliges insättande på bekännelse.
Skall detta ur lagstiftningen utgå, bör också mindre
vigt läggas på den anklagades bekännelse; och häremot
torde likväl åtskilliga betänkligheter uppstå. Jag får i öfrigt
erinra om något, som tyckes alldeles hafva undfallit den
värde motionären, att nemligen anklagads insättande på bekännelse
alldeles icke är en genom i8o3 års K. Bref införd
nyhet, utan att K. Brefvet endast inskränker den i 17 Cap.
37 §. Rätteg.Bm domaren lemnade rättighet att med svårare
fängelse försöka få sanningen i dagen. Användandet deraf
förbehölls högsta domaremagten med det tillagda vilkor, att
den anklagades vanart och ondska skulle göra honom farlig
för samhället. Man har således ett ytterligare bevis på de
humana och menniskoälskande afsigter, som röja sig ej allenast
i detta K. Bref, utan jemväl i andra under den så ensidigt
och hardt bedömda envåldsregeringen utkomna ordonnancer.
Jag är således långt ifrån att, i likhet med den
värde motionären, uti 4 punkten af meranämnde K. Bref se
ett våldets och godtyckets redskap; tvärtom synes det mig
vara en garanti emot godtycket, hvartill det också varit
bestämdt.
Det torde icke heller böra lemnäs alldeles obemärkt, att
anklagade ganska sällan insättas på bekännelse och att för
öfrigt dervid alltid med största försigtighet förfares. Såvidt
mig är bekant, hafva af detta bruk ej heller några olägenheter
försports; men väl har dermed stundom det åsyftade
ändamålet vunnits.
På de af mig anförda skäl vågar jag vördsamt afstyrka
bifall till motionen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag högaktar den känsla, sorn
ligger till grund för nu framställda motion; den är vacker,
emedan den härleder sig från medlidandet för den olycklige,
men den är bristfällig, då man deraf förledes att lemna
mera afseende åt den enskildes rätt, än åt det allmännas
fordringar på säkerhet. Det är dock riktigt och rättvist
att skilja principen från tillämpningen. Om man går
Den 3 Mars f. m.
tillbaka till grundbegreppen för den förra, så lärer det ej
kunna nekas, att icke blott brottslingen, utan äfven samhället
ovilkorligen har rätt att fordra skydd och säkerhet.
Då gravarnina utgöra mera än half bevisning, och allmänheten
är öfvertygad, att den lagförde har begått det brott,
hvarför han anklagas, t. ex. ett mord: hvad blir följden,
om han genom ihärdigt förnekande undgår straff och får gå
ledig? Jo, att man allmänt fruktar för samma person, som
man anser vara i stånd till någon ny brottslighet, och att
mången annan individ af hans exempel lockas att begå brott,
i hopp att genom ihärdigt förnekande likaledes undgå lagarnas
kraf. Det är farligt att vidröra principen och att
vilja upphäfva samhällets rättighet att fordra, det en för
detsamma vådlig person sättes på bekännelse, eller egentligen
aflägsnas derifrån. Något helt annat deremot är, om
denna rättighet missbrukas. Mig veterligen har sådant ej
handt, och vi kunna väl hysa det skäliga förtroende till
högsta domaremagten, att den ej tillåter en sådan åtgärd,
innan den blir nödvändig för samhällets lugn. Jag anhåller,
att Utsk. ville göra synnerligt afseende på vigten af
det stadgande, som man nu söker få afskaffadt.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: Milda straff äro i
fria staters anda. I samma mån som friheten tilltager, använder
man mildare straff, och våldet aftager. Det godtycke,
hvarpå den ifrågaställda fjerde punkten af K. Brefvet
d. 22 Mars i3o3 stödjer sig, kan föranleda till missbruk
af den deri medgifna rättighet. Det utkom under envåldsregeringen
och passar således ej för vårt fria samhällsskick.
Också äro alla andra punkter deraf upphäfna, och
den sjette i följd af R. St:s beslut vid 182g års Riksdag.
Af denna sistnämnda punkt synes bäst, i hvilken anda hela
brefvet är författadt; den lyder som följer: "Vid leuterera”de
måls expedierande skola utslagen inrättas enligt det formulär,
som jemte Wårt Nåd. Bref af d. 12 April 1 y53 med"följt;
men då straffet efter Wårt bifall skarpes, bör ej i
”utslaget nämnas, att det af Oss skett.”
Jag älskar att tro, det mina motståndare gjort sina anmärkningar
endast i afsigt, att saken må kunna bättre skärskådas,
och att Utsk. må få än mera anledning att tillstyrka
denna barbariska föreskrifts upphäfvande, tiden till ära.
Jag bör äfven göra Högsta Domstolens Hrr Ledamöter den
rättvisa, att de önska densammas försvinnande ur lagstiftningen,
på det domaren må slippa att ens se en sådan. Jag
vill önska, att mina motståndare må öfvertygas om rättvisan
af min motion. Att åberopa andra länders bruk är godt
och bra, när de äro milda, men icke, då de äro österländska.
Hr von Stahl: Jag vill nu ej fästa mig vid det inconscqventa
af Frih. Roye att, då han lika med mig erkän
-
Den 3 Mars f. m.
lier det oriktiga i principen, likväl försvara utöfningen deraf.
Jag vill endast, då Frih. åberopat, att samhället ar belåtet
dermed, att en nära förvunnen brottsling ej genom ett
ihärdigt nekande må helt och hållet undkomma den straffande
lagen, erinra, att det ifrågavarande bruket att insätta
anklagad å bekännelse alldeles icke svarar mot hvad som
dermed egentligen åsyftats; ty ganska få af de på bekännelse
insatta skrida lill en sådan. Erfarenheten har nemligen
ådagalagt, att bekännelsen, när den någon gång blifvit afgifven,
inträffat kort efter det den anklagade kommit till
fästningen, innan lian ännu hunnit vänja sig vid ensligheten;
men att, i samma mån som tiden för hans fängelse utsträekes,
lynnet också blir mera förhärdadt och förstockadt.
Han inser, att om han envist fortfar i sitt förnekande af
brottet, skall förr eller sednare den tidpunkt inträffa, då man
måste utsläppa honom. När detta omsider sker (och engång
skall det ju ändå inträffa), återträder han i samhället med
förstörd helsa, försvunnen arbetshåg, förlorad arbetskraft
och med ett förstockadt sinne; och jag frågar: kan samhället
härmed vara belåtet, och hvad har lagen nu uträLtat?
Frih. Boye: Jag vill gerna gifva den siste värde talaren
rätt deri, att sällan någon på bekännelse insatt person
har tillstått det brott, hvarför han blifvit häktad; likväl
har det handt. Men det är likgiltigt, om han bekänner
eller ej. litt högre ändamål åsyftas och vinnes genom hans
qvarvarande: det, att han aflägsnas från samhället, som har
ratt alt fördra detta, oafhängigt af den omständighet, huruvida
han genom fängslandet kan förmås till bekännelse
eller ej. Låt vara, att det efter 10 lill i5 år händer, att
han måste utsläppas; tiden har lugnat sinnena, och den allmänna
förargelse har upphört, hvilken nödvändigt måste
uppkomma deraf, att en sådan brottsling, endast han fortfar
i sitt förnekande inför domstolen, kan enskildt till en
hvar, som han råkar, med den allrastörsta fräckhet säga:
jag har begått brottet, men slipper straff och får vara fri,
blott jag ej bekänner vid domstolen. Detta oförsynta trotsande
af lagen är farligt, ej så mycket för honom, som fastmera
för andra illa begifna personer. Om allmänna säkerheten
bör gälla mer, än den enskildes, måste detta stadgande
stå qvar, men tillika öfverlennäs åt högsta magtens
varsamhet att förekomma missbruk af detsamma.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Den siste värde
talaren har ansett nödvändigt, att den till brott med mer
än halft skäl förvunne inspärras, dels lill förekommande af
allmän förargelse och dels till befordrande af allmän säkerbft.
Jag anhåller härvid att få fästa uppmärksamheten på
skillnaden emellan inspärrning och tortur. Jag har flerestädes
besökt fängelser, för att äfven der studera menniskan,
oell har sett dylika uslingar undergå en tortur, som är vär
-
Den 3 Mars f. m.
2oj
re än den kroppsliga, jag menar själens. I Malmö såg jag
t. ex. för några år sedan ett par fångar, hvilka sutit på bekännelse,
om jeg rätt minnes, nio år. De sleto intet otidt
till kroppen, de voro väl klädda, fingo god mat och deras
celler voro snygga och renliga; men dessa olyckliga varelser
voro heröfvade ej blott allt umgänge roed andra uienniskor,
utan äfven allt slags arbete, och man tillät dem
icke ringaste läsning, icke ens af bibeln. Jag ansåg för min
pligt att genom vederbörande presterliga auctoritet söka
skaffa rättelse härutinnan.
Frih. Boye: Jag tror, att på de flesta ställen förhållandet
kan vara sådant, som Hr Cederschjöld omtalat; men
jag frågar: har jag påstått, att så bör vara? Jag beklagar,
alt detta kan hända och skall tacksamt emottaga Utsk:s
förslag till förekommande af missbruk; men helt annat är
att ingå på den öfvertygelse, att det skulle gå an alt låta
en, om icke af lagen, likväl af allmänna öfvertygelsen dömd
grof brottsling vara lös.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För att ej förlänga dis—
missionen får jag endast tillkännagifva, att jag förenar mig
med Hr von Stahl.
Remitterades till Lagutskottet.
Då nu å nyo föredrogs Hr Rosenqvists, Fredr. Leonh.,
d. 24 sisth Febr. gjorda motion, att med afgörandet af de sedan
sista Riksdag bvilande förslag till ändring i grundlagarna
måtte uppskjutas, till dess motionstiden tilländalUpit, fann
R. o. Ad., enär motionstiden nu redan tilländagått, samina
motion icke erfordra någon åtgärd.
Föredrogos å nyo och biföl lös StatsUtsk:s d. 24 nästl.
Febr. på bordet lagda utlåtanden:
N;o 7. i anledn. af K. M:s Nåd. Remiss å Kamereraren
H. H. Krutmejers und. ansökning om befrielse från arrendet
af Kronohemmanet Rinkeby i Stockholms län;
N:o 8. i anledning af K. M:s Nåd. Remiss å Enkan Anna
Gustafva Sahlmans und. ansökning om befrielse från skyldigheten
att ansvara för arrrendet af lotten N:o 5i af Upsala
Hofstalläng.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 24 sisth Febr.
på bordet lagda memorial N:o g, med återlemnande till BorgareSt.
af K. M:s till Utsk. remitterade Nåd. Propos., ang:de
curhusafgiftens fortfarande, beslöt R. o. Ad., som d. 12 i
samma månad till Bevilln.-Utsk. remitterat samma Nåd. Propos.
, att StatsUtsk:s ifrågavarande memorial, såsom icke erfordrande
någon åtgärd, skulle läggas till handlingarna.
Den 3 Mars f. m.
Då nu å nyo föredrogs StatsUtsk:s d. 24 sisi!. Febr. på
bordet lagda memorial N:o 10 om återlemnande till BondeSt.
af åtskilliga motioner, rör:de en jemnare fördelning af roteringsbesväret,
beslöt Jt. o. Ad., att samma memorial skulle
hvila på bordet, till dess underrättelse ankommit om BondeStts
beslut i denna fråga.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts d. 24 sisth Febr.
på bordet lagda memorial N:o 11, hvaruti Utsk. till R. o.
Ad., Borgare- och BondeSt:n återlemnat K. M:s af dessa
RiksSl. till Utsk. remitterade Nåd. Propos. rörtde beskattning
af tullqvarnar samt valk- och stampverk för andras
betjenande å städers områden, samt frihet till tullqvarnars
anläggande derstädes, utan hinder af åberopad minskning i
redan varande qvarnars inkomst, beslöt R. o. Ad. att till
Bevilln.-Utsk. remittera K. M:s nyssnämnde Nåd. Propos.
och att lägga SlatsUlskrs memorial N:o n till handlingarna.
Å nyo föredrogs och bifölls Oecon.-TJtsk:s d. 24 sisth
Febr. på bordet lagda memorial N:o 1 om antagande af en
cancellist utöfver hvad R.iksd.-Ordn:s 24 §. föreskrifver.
Vid förnyad föredragning af Ridd.-Utskts d. 24 sisth
Febr. på bordet lagda memorial om tryckningen af R. o. Ad:s
protocoll under innevar. Riksdag blef detsamma af R. o. Ad.
bifallet.
Å nyo föredrogs Hr Gyllenhaal, Carl, d. 27 sisth Febr.
på bordet lagda motion om ett årligt anslag af statsmedlen
till Landtbruksinstitutet på Degeberg inom Skaraborgs län.
Frih. Hjerta, Gust. Adolph, uppläste följande:
Det förhållande, att ingen röst inom detta hus höjt sig
emot den af Hr Gyllenhaal väckta motion, tyckes redan bevisa,
huru allmänt nyttig denna motion anses. Det är således
måhända öfverflödigt att vidare i detta ämne något yttra;
men med kännedom af Hr Nonnens ifrågavarande project
till ett landtbruksinstitut, hvilket han haft den godheten
mig meddela, anser jag mig dock ej böra underlåta att
intyga, hvad en värd talare här förut yttrat, nemligen att
detta institut icke endast afser Westergöthland, utan är föreslaget
uti en sådan plan, att det säkert kommer att gagna
hela landet. Behofvet af en dylik inrättning har af de
flesta landthushållare länge varit insedt, och då nu en så
sakkunnig, skicklig och nitisk man som Hr Nonnen vill åtaga
sig styrelsen deraf, kan jag ej annat än på det högsta
tillstyrka projectet, under hopp att StatsUtsk. måtte utfinna
tillgäng till understöd för en inrättning, som med full
viss
-
D e 11 3 Mars f. bi .
visshet, genom spridandet af lsunskaper i landthushållniugen,
snart skall återgifva Staten mångdubbelt de utgifter,
den nu erfordrar.
Remitterades till StatsTJtskottet.
Föredrogos å nyo' och remitterades till StatsUtsli. ne
dannämnde
d. 27 sisth Febr. på bordet lagda motioner, nem
ligen
af
1:0 Hr von Kraemer, Rob., med förslog till befordrande
af sädesriors anläggande och begagnande;
2:0 Hr af Sille'n, Georg Axel, om Kungsgårdars och
kronolägenheters försäljning till skatte.
A nyo föredrogs Hr von Scheeles, Knut Georg, d. 27
sisth Febr. på bordet lagda motion om framflyttning af tiden
för Gudsljensternas firande på sön- och högtidsdagar.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag anser sjelfva motionen
relativt af mindre vigt än den princip, som der afhandlas.
Jag anser det nemligen mindre lämpligt, att Slatsmagterna
inblanda sig uti förhållanden, som lämpligast kunna
och böra af communerna afgöras. Hvad kyrkolagen om
tiden för Gudstjonsten bestämmer, känner jag ej; men jag
vet, att på olika tider Gudstjenst hålles i olika delar af
Riket. Jag anser således bäst, att communerna sjelfva få bestämma
tiden för Gudstjensten efter olika localförhållanden.
Möjligtvis torde icke enda skälet till Gudstjensternas mindre
besökande böra sökas uti mindre lämpliga kyrkolider, enär
jag verkligen sett äfven uti aftonsångerna mycket folk, då
en utmärkt prest varit predikant. Jag afstyrker, att Statsmagterna
inblanda sig uti bestämmandet af kyrkotiderna.
Remitterades till Oecon.-Utskottet.
Föredrogs å nyo Hr Hjärnes, Harald, d. 27 sisth Febr.
på bordet lagda motion med förslag till förändrade stadganden
i afseende på befälets aflöning vid indelta Armeen.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., uppläste följande;
Hr Hjärne, Harald, har hos IJ. R. o. Ad. väckt fråga
om ny lönereglering för indelta Ammen, åsyftande att bereda
bestämda löner, som i contant skulle utgå på bestämda
tider, och dessutom en möjlighet till förhöjning af lönerna.
Ehuru erfarenheten redan fullkomligen lärt mig, hvilka
svårigheter kunna uppstå i fråga om indelta löningsräntors
m. 111. indragning till Statsverket och lönernas utgående
i contant, kan jag likväl icke, 0111 alla olägenheter kunna
förebyggas, annat än på det högsta tillstyrka den värda mo
-
210
Den 3 Mars f. m.
tionärens ofvannämnde förslag, men anhåller att till närmare
granskning få upptaga en del af hvad motionären anfört
om grunderna för den sednast fastställda löneregleringen.
Sedan R. St. under sistförflutna Riksmöte, vid väckt
fråga om indelta löningsräntornas indragning till Statsverket
för verkställighet af den vid nämnde Riksmöte föreslagna
löneregleringen för Landsstaterna samt indelta Arrne'ens befäl
jemte lönernas bestämmande i silfver, att utgå i bancosedlar
efter en för 5 år bestämd medelcours, i anseende lill
yppade svårigheter icke ansågo sig böra antaga, hvad K.
M. föreslog, utan äfven yttrade , att officerare af gamla stammen
hufvudsakligen borde förses med indelningar, efter bebofvet
behörigen förbättrade; öfverlemnade betnalde Ständer
till K. M. att verkställa löneregleringen, på sätt lämpligt
pröfvas kunde.
I anledning häraf befallde K. M., att en Committé
skulle sammanträda, som borde företaga ifrågavarande reglering,
hvarvid, så vidt ofvannämnda af R. St. uppgifna
grunder kunde medgifva, skulle iakttagas, hvad motionären
tillkännagifvit såsom hufvudsakligt syftemål, eller i:o likhet
i lönevilkor inom samma grad och 2:0 ett billigt förhållande
mellan olika graders löner; men ej 3:o att lönerna ovilkorligen
skulle utgå i contant, eller på så bestämda tider,
sorn aflöningssättet allena i contant kan medföra; hvilket
synes af det i K. Brefvet d. 2 Febr. i833 upptagna LöneregleringsGommitte'ens
af K. M. nådigst stadfästade förslag,
hvaruti omnämnes nödvändigheten afatt regementerna, i och
för verkställigheten af löneregleringen, sjelfva uppgöra förslag
till nya löningsslater eller fördelning af tillgångarna
för löneregleringen, hvilka utgöras af boställens afkastning,
kronotionde-spannmål, indelta räntor, contanta statsanslag
samt anslagna nummer- och rotelöner; hvilket förslag till löningsstater,
lämpade efter dessa tillgångars beskaffenhet och
de fastställda staternas lönebelopp, borde uppgöras i enlighet
med under Litt. I, Wto r & 2, vid nämnde K. Bref bilagda
formulär, hvilka åter, åtminstone hvad N:o 2 beträffar,
utvisa, huruledes,, utom boställen för de platser,
hvilka sådana blifvit tilldelta, kronotionde och hemmansräntor
böra tilldelas beställningarna och upptagas till bestämdt
belopp för hvarje sådan. Härigenom har, så vidt
möjligt, indelningsverkets grundidé' bibehållits, emedan personalen
sålunda erhållit indelta löner, hvilka densamma sjelf
kan directe uppbära och efter eget godtfinnande begagna,
hvarigenom regttsskrifvarens eller annan uppbördsmans inblandning
uti denna del af uppbörden endast är vilkorlig.
De för utarrenderade boställen eller nummerlöner, i enlighet
med uppgjorda contract, utfallande arrenden eller vacance-afgifter,
jemte de contanta anslagen, uppbäras således
egentligen endast ovilkorligen af reg:tsskrifvaren.
Den 3 Mar» f. m.
3i i
Genom den pä förenämnda sätt tillåtna enskilda förvaltning
af hvad tjenstcmähnen utaf boställen, indelta räntor
eller kronotionde-spannmål tillkommer, liar han naturligtvis
bättre kunnat använda dem till sin fördel, än om desamma
ovilkorligen blifvit hopade pä en enda uppbördsman
inom regementet, som icke alltid, med bästa vilja, kan på
förmånligaste sätt förvandla dem i penningar.
Hvad åter den uti /{'de punkten (sid. 13) af K. Brefvet
d. i Febr. 1333 anbefallda utdelning af öfverskottet utaf
inkomsterna å utarrenderade boställen bestraffar, är den icke
en afvikelse från principen i afseende på likheten i lönevilkor,
utan tvärtom ett sträfvande att erhålla likhet i löner,
enär uti 5:te punkten af samma Nåd. Bref stadgas, att, delund
v i k a s kan, icke någon inkomst af utarrenderade
boställen tilldelas de tjenstemän, som äga
boställen till bostad; och synes, att derigenom större
delen af personalen äger eller disponerar inkomsten af
af boställen, emedan, de, som endast hafva lönefyllnad från
utarrenderade boställen, äfven, genom LöningsDirectionen,
deltaga i öfverläggningarna om hufvudbeloppets fördelning,
hvarigenom allt de sistnämnda äro, så vidt möjligt, ställda
i samma förhållande som de, hvilka fått sig egns; boställen
tilldelade, och således äfven, i likhet med verkliga boställsinnehafvare,
som ena året konna erhålla större och andra
året mindre afkastning, böra komma i åtnjutande af öfverskotten,
då de äro underkastade den minskning, hvartill
lägre pris kunna föranleda.
Af allt detta synes, alt en stor del af lönen icke var
påräknad att utgå i contant, eller att på så bestämda tider
erhållas, som motionären synes angifva; hvarföre icke heller
”första årens erfarenhet” fordrades ”för att visa, att det
”åsyftade ändamålet — en bestämd (contant) lön på
”bestämda tider — svårligen kan vinnas,” enär en stor
del af lönerna blifvit beräknad att utgå i naturapersedlar,
och det lätteligen kunde förutses, att vanlig laglig tid erfordrades
för deras uppbärande.
Genom det ofvannämnde torde således tillräckligen blifvit
bevisadt, att LöneregleringsCommitte'en uti sitt und. förslag
icke till den grad förbisett, hvad med regleringen, enligt
R. St. yttrande, åsyftats, och att Committe'en ej heller
helt och hållet kunnat antaga, till grund för sitt handlingssätt,
alla de principer, som motionären anfört. Att resultatet
blifvit olika emot det, som, enligt motionärens tanka,
utgjort syftemålet, är således alldeles icke ovänladt.
Då motionären i och för verkställigheten af det af honom
uppgifna förslaget ansett nödigt, att ”Lön in gsDi rec t i on
ern a skola helt och hållet försvinna” och ”att
reg: tssk rifva rne skola uppbära arrendemedlen
jemte alla öfriga, till den samfällda löningsfonden
indragna medel, såsom kronotionde, hem
-
212
D e n 3 Mars f. ni.
in a n s r M n t o r m. m., men redovisa alltsammans d irecte
till Statsverket,” får jag, utan att i ett så vidt
omfattande ämne, som det ifrågavarande, nu bestämt fälla
ett yttrande, huruvida en sådan åtgärd lämpligast skulle
medföra åsyftadt resultat, endast anföra, att genom LöningsDirectionerna,
der skicklighet varit förenad med drift hos
ledamöterna, manga ganska stora fördelar och mycken ordning
i såväl uppbörden somfördelningen af tillgångarna blifvit
åstadkomna, och att, om enligt förslaget hela uppbörden
öfverlemnas till regttsskrifvaren, fordrar uppbördssättet
och redovisningen, då äfven hittills gällande författning om
de indelta räntornas uppsägning och lefverering, hvilken
närmast förvarat räntegifvares och räntetagares nu ägande
ömsesidiga rättigheter, förmodligen skulle upphöra, bestämmanden,
som måste blifva föremål för sakkunniga mäns mogna
och omsorgsfulla begrundande.
I afseende å sjelfva förslaget till ny reglering af det
sedan öfver i5o år häfdvunna indelningsverket får jag, som
icke vågar anse verkställigheten så enkel som den värda motionären,
tillkännagifva min önskan, att ifrågavarande förändring,
om den bifalles, må blifva föremål för det noggrannaste
öfvervägande, och att den icke må företagas utan
väl betänkta förberedelser, på det att den redan svaga löningsforiden
ej ytterligare må minskas med för densamma
hittills okända utgifter eller afdrag, hvilka, om sådana uppstodo,
borde af Statsverket ersättas. Detta är så mycket
mera nödigt, som de redan under flera benämningar kända
innehållningarna eller afgifterna äro så stora, att netlobeliållningen
å de flesta löner är till yttersta grad ringa och
knappt lemnar möjlighet till nödtorftig bergning. Det torde
icke böra betviflas, att lönerna ej tåla någon minskning,
utan är det deremot ganska bestämdt, att tillökning, om medel
dertill kunde utses, i allmänhet är nödvändig; och det
är af sådan anledning, jag får föreslå, att de öfverskott,
sorn den värde motionären med så mycken bestämdhet
förutser skola genom förslagets verkställande uppkomma, må
endast till lönernas förbättrande inom Arme'en få användas:
cn åtgärd, så mycket lämpligare, som Armeden, oaktadt de
anslag, den tid efter annan af Staten erhållit, likväl fått
vidkännas betydlig nedsättning uti de densamma primitivt
tillhöriga inkomster.
Hos Ii. Ex. Hr Landtm, anhåller jag vördsamt, att detta
mitt utlåtande må få åtfölja Iir Hjärnes motion till vederbörligt
Utskott.
Hr Liljenstolpe, Carl Otto, anförde skriftligen:
Vid remiss till StatsUtsk. af Hr H. Hjärnes motion om
indragning till Statsverket af indelta Arme'ens räntor och utarrenderade
boställsafkastningar, anser jag mig pligtig att, till
följd af den erfarenhet, som under 3i års tjenstgöring som
officer vid indelta Armeen grundlagt min nu ägande öfver
-
Den 3 Mart f. m.
213
tygelse uti ifrågavarande ämne, på de skäl som följa, såvidt
min röst förmår verka till förkastande af Hr Hjärnes
motion, och med detsamma försvara för efterkommande tider
och generationer det mest dyrbara och nyttiga af indelningsverket:
1:0
Får jag tillkännagifva det misstag, Hr Hjärne uti
denna motion begått, då han angifven, "att vid till utarrendering
bestämda boställen skola Reg:ternas LöningsDirecCr
af de från dessa arrenden ingående naturapersedlar blifva
uturståndsatta att vederbörlig utdelning af lönerna kunna
verkställa.” Det är visst sannt, att en bestämd del af dessa
boställsarrenden sättes på persedlar, på det arrendena alltid
må motsvara den närvarande tiden; men till följd af föreskriften
uli K. M:s nådigst utfärdade Reglemente för Reg.-  ternas BostälIsDirect:r äges rättigheten att bestämma, det boslällsarrendatorerna
skola förpligtas lösa dessa naturapersedlar
efter de 5 sednaste årens medel-markegångspris; och som
ingen BoställsDirect. lärer försumma att göra detta Nåd.
stadgande gällande, kan aldrig inträffa , hvad Hr Hjärne uppgifvit,
att Reg:ternas LöningsDirecCr skola af påförda natura-prestationer
från utarrenderade boställen blifva urståndsätta
att fördelningen af lönerna verkställa. Med anledning
af denna tillrättavisning, hvarigenom en för motionen angifven
hufvudanledning bortgår, tager jag mig friheten föreslå
den värda motionären, om han icke, efter denna vunna
upplysning, finner skäligt återkalla hela motionen, för
ali icke dermed onödigt besvära såväl H. StatsUtsk. som de
resp. RiksSt. Men skulle jag ej med denna välvilliga framställning
ernå, hvad jag tror vore det rätta, utan motionens
fortgång påyrkas, föranlåtes jag till afslag derå vidare
anföra:
2:0 De motiverade skäl, R. St:s StatsUtsk. sisth Riksdag
anfört uti dess betänk. JN7:o 124 till afslag å dylikt
förslag som ifrågavarande Ilr Hjärnes, på hvilka skäl det
förslaget blef af samtliga resp. RiksSt. vid sednaste Riksdag
afslaget; och då, efter mitt omdöme, inga sådana förändringar
under de sednast förflutna 4 åren inträffat, som skäligen
kunna verka till annat beslut, än som vid sista Riksdagen
i samma ämne vidtogs, är min vördsamma anhållan,
att detta förslag måtte vid denna Riksdag få samma
slut, som det förutgående bekom vid förra Riksdagen.
3:o Såsom skäl lill afslag får jag lin vidare vördsamt
anmäla, att R. St. vid sednaste Piiksdag beslöto, att inga
indelta räntor och boställen fingo från det ena reg:tet tilldelas
ett annat, utan skulle hvarje reg:te fortfarande bibehållas
vid hvad det enligt indelningsverket vore tilldelt,”
förutan hvilket stadgande indelningsverkets upplösning blifvit
medgifven; och enär Hr Hjärnes motion ej allenast innefattar,
att indelta Armeens räntor och utarrenderade boställsafkastningar
skola till Statsverket ingå, utan alt för
-
Den 3 Mars f. m.
delningen sedermera skall, utan åtskillnad, ske regrterna
emellan, så åsyftar denna motion såväl upphäfvandet af
föregående Ständers beslut som indelningsverkets upplösning.
Mycket mera kunde visserligen anföras till styrka för
hvad jag i förestående vördsamt hegart; men jag hoppas,
att hvad som blifvit anfördt är tillfyllestgörande att till
alla delar verka afslag på hvad Hr Hjärne föreslagit, hvilket
förslag förekommer mig (om man uppställer det uti
enskilda förhållanden att skärskådas) likasom om en enskild
man ägde ett capital, af hvars afkastning han och hans efterkommande
skola i tidernas längd lefva, och han nu hade
detta capital intecknadt uti säker fäst egendom, men, ej
nöjd härmed, uppsade detta sitt capital och utlånade det
på 2:ne namnteckningar. Jag tror, att de skola vara högst
få, som ej, lika med mig, anse, att detta vore ganska oförnuftigt
handladt. Då för öfrigt, så vidt jag känner, ingen
erfaren officer af indelta Armeen någonsin begärt något dylikt,
skulle jag tro, att man äfven deraf kan med temlig
säkerhet göra den slutföljd, att detta förslag icke är till
föidel för indelta Arme'en, utan, enligt min öfvertygelse,
bestämdt motsatsen.
Frih. von Duben, Carl Joachim: Jag är till en del
redan förekommen. Den skedda löneregleringen är ej ännu
nog pröfvad, att derom kan fällas något bestämdt omdöme;
och jag anser dessutom, hvilket jag enskildt yttrat till Hr
Hjärne, hans motion för alldeles overkställbar; ty, för att
nämna endast en sak, afraden, som utgör största delen af
den till lönerna hörande spannmål, kan det ej förvägras
läntegifvaren att föra till sjelfva bostället, om han det påstår.
Projectet skulle hafva till följd indelta Arme'ens indragning.
— Jag anser dock onödigt att nu yttra mig utförligare
och förenar mig i de mot motionen redan gjorda
anmärkningar samt anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, ville
till Hr Hjärne framställa den af Ilr Liljenstolpe föreslagna
proposition.
Hr Hjärne, Harald: Jag har begärt ordet för att
besvara de anmärkningar, som blifvit gjorda mot min motion;
men då de skriftliga anföranden, som blifvit upplästa,
omfatta hela ämnet, och de anmärkningar, som blifvit gjorda,
till en del, grunda sig på citationer ur äldre riksdagshandlingar
och Committe'ers betänkanden, har det varit mig
omöjligt alt genast upptaga dem till besvarande, utan anhåller
jag, att dessa anföranden måtte blifva lagda på bordet,
för att i nästa plenum besvaras. Jag vill nu blott fästa
mig vid en sak. Om jag ej orätt uppfattade en del af
Hr Liljenstolpes yttrande, har han, ehuru ej bestämdt,
likväl med tydliga vinkar förespeglat, att om det af mig
föreslagna löningssätt antoges, kunde det hända, att befälets
löner lillgrrpes, i fall brist i statscassan framdeles uppslode.
Den 3 Mars f. nj.
2l5
Hr Liljenstolpe tyckes hafva utgått från den öfvertygelse,
att de tillgångar för indelta Aripe'ens befäl, sorn nu finnas,
äro dess egendom. K. Carl XI:s ord: ”för everldliga tider,
” hafva väl gifvit någon anledning härtill; men jag
hemställer till Er, mina Herrar! om man icke i hvarje offentlig
act, som stadgar förändringar i det beståndande, begagnar
sig af samma eller dylika uttryck. Så slutar man fred,
stiftar lagar, antager statsförfattningar, allt för everldliga
tider. Men med denna evighet kan väl i politiskt
hänseende ej förstås något annat, än tills förändrade förhållanden
göra ett krig nödvändigt, tilldess förändrade seder och
stigande upplysning påkalla en omarbetning af lagarna <Stc.
Det ligger i tingens natur, att förändringar och förbättringar
mäste följa med tiden, om man ej vill sluta med att
utgöra en Grönländare-coloni midt ibland civiliserade nationer.
Jag kan således ej dela den åsigt, alt de tillgångar,
som indelningsverket alstrat, äro indelta Armefens egendom.
Enväldiga Konungar kunna bortskänka dylika rättigheter,
hvilkas begagnande kan vara lika länge med sjelfva enväldet;
men i en constilutionel stat tror jag ej, att de kunna lemnäs
för everldliga tider åt någon viss class i samhället: det vore
att godkänna skråförfattningar, att bilda stater i staten.
Men å andra sidan är det deremot billigt, att då, såsom
jag tager för gifvet, öfverskott framdeles uppkommer i den
samfällda fonden, detta öfverskott får tillgodokomma indelta
Armeens befäl i form af lönetillökning. Att IL St. skulle
vilja, under förevändning att tillvägabringa ordning och
system i Jöningssättet, indraga mililärbefälets löner till Statsverket,
blott för att kunna framdeles använda dem till andra
ändamål, är ett inkast, som jag icke väntat. Hvad sådana
farhågor för framtiden beträffar, hemta de deras värde
såsom skäl af hvarje individs mer eller mindre Jifliga inbillningskraft.
Mot dem finnes intet factum att framställa;
ty hvad i framliden skall hända, derom tror jag, mina
Herrar! alt vi här öfverlägga förgäfves. Jag befarar dock
ej detsamma som den värde talaren; ty jag hyser åtminstone
det förtroende till kommande il. St., att de inse, huruledes
Nationens sjelfständighet och oberoende till en del beror af
Arméens duglighet, och att de således icke inskränka lönerna,
utan, då deras tillräcklighet är ett nödvändigt vilkor för
Annexens tjenstbarhet, snarare skola öka dem, om det behöfves
och tillgångar dertill finnas i den dertill anvisade
fonden. Men för att göra oss värda denna rättvisa, böra vi
ej söka göra gällande några kast-ide'er, som skilja vårt interesse
från Nationens, hvilka interesse!) äro och böra vara
ett och samma.
För att likväl mildra de uppstådda farhågorna, anhåller
jag att till min motion fä göra följande tillägg: Jag
föreslår, att de medel, sorn enligt mitt förslag skulle ingå
till Statsverket och således underkastas R. St:s Revisorers
2l6
D c 11 3 Mais f. m.
granskning, malte upptagas under särskild titel af indelta
Armeens befäls samfälda löningsfond. Detta skulle,
tror jag, vara tillräckligt för att alltid erinra om dessa medels
primitiva ändamål och om billigheten att ej använda
dem till annat.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
komine att fortsättas i eftermiddag kl. 6.
Hr von Heijne, Georg: Afgörandet af den fråga, i
hvilken Hr Hjärne nu framställt sin önskan om förändring
af indelta Armeens befäls löner, upptog en betydlig tid af
sista Riksdagen och StatsUtsk:s brydsamma rådslag. En
dylik motion var då äfven framställd att hos Statsverket
sammanföra hela aflöningen; men Utsk. afstyrkte detta,
och R. St. b iföl lo Utsk:s betänkande. Bland vilkoret! för
det anslag, som då beviljades, var äfven det, att hvarje
regltes befäl inom sig skulle reglera sina löner. Blott fyra
år hafva sedan förflutit; det är en så liten del af en evighet,
att det blefve många evigheter, om man räknade på
det sättet. Armeens befäl har sammanträdt och enskilda
sammankomster hafva skett inom regtterna för att verkställa
R. Sirs fattade beslut. Till afstyrkande af motionen hoppas
jag icke behöfvas andra skäl än sista StatsUtsk:s öfverläggningar,
lill hvilka jag hänvisar i detta vigtiga ämne; och
jag är öfvertygad, att nuvarande StatsUtsk. skall, i följd af
dessa, framlägga sådana motiver i dess afgifvande betänkande,
som verka afslag på en motion, hvilken har för
ändamål att sammanföra alla befälets löner inom en cassa
och äfven här bilda ett centralsystem, som man synes böjd
att i allt vilja införa. Detta afslag anser åtminstone jag vara
både rättvist och angeläget.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag ämnar ej yttra mig
om sjelfva hufvudsaken. Motionären har med skicklighet
blifvit anfallen, och jag förmodar, att han i nästa plenum med
lika skicklighet försvarar sig. Jag vill endast fasta R. o. Ad:s
uppmärksamhet på det oformliga deruti att begära anmärkningar
mot en motion på bordet, hvarigenom en discussion
skulle kunna blifva fortsatt in infinitum och remiss förhindras.
Jag skulle vilja föreslå, att en sådan bordläggning, ehuru
i grundlagen medgifven, dock genom ett tyst begifvande af
Ståndet ina högst sällan begagnas, emedan, om än en motion
blifvit remitterad, det dock icke derigenom betagits en
hvar, som önskar det, att sedan afgifva anmärkningar; och
dä Hr Hjärne, oaktadt sin begäran om bordläggning, fortsatt
discussionen, får jag hemställa, om han ej skulle finna lämpligt
att återtaga samma begäran.
Hr Riben, Carl Wilh: Jag är förekommen af Gr.
Cronhjelm och anhåller alt till hvad han sagt blott få
Jäg
-
Den 3 Mars f. m.
ai7
lägga följande: Det har ej varit vanligt, att man skiljt från
hvarandra en motion och anmärkningar deremot, litt annat
förhållande har inträffat vid denna Riksdag med de anmärkningar,
sorn gjordes mot Gr. Lewenhaupts motion och
hvilka blifvit särskildt bordlagda; men jag vill ej tillåta mig
något yttrande, huruvida sådant var rätt eller ej. Jag ber
endast att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på 4^ §• af
Riksd.Ordn., hvilken lyder: ”Föredragnings-ämnen äro dessa
”och inga andra” (man märke väl orden inga andr a) ”1:0 Konungens
Propos:r, som å Rikssalen eller sedermera under
”Riksdagens lopp blifvit till Stånden eller StatsUtsk. öfver”lemnade;
2:0 mål, som genom prot. utdr. eller Deputalio”ner
frän MedSt. communiceras; 3:o CJtsk:ns betänkandcn
”och förslag; 4:0 motioner, gjorda i plena af någon vid Riksdagen
då närvar. Ståndets ledamot.” Då nu §:n börjar med
orden: fÖredragningsämnen äro dessa och inga andra,
men bland de i §. uppräknade ämnen icke finnas anmärkningar,
följer häraf, att sådana ej äro föredragningsämnen;
men utan att vara det, kunna de ju icke få remiss?
Således vore det grundlagsvidrigt att bordlägga dem. Följden
deraf är tydlig: Riksdagen skulle öfver höfvan uttänjas.
I dag läggas t. ex. anmärkningarna mot Hr Hjärnes motion
på bordet, nästa plenum besvarar han dem; då hafva hans
motståndare samma rätt att begära detta svar bordlagdt,
hvarefter ordningen åter kommer till honom, o. s. v. Sålunda
kunde bordläggningen räcka så länge, som R. St. skola
vara tillsammans, och emedlertid kunde Utsk. icke få tillfälle
afgifva betänkande. Jag hemställer derföre, om ej Hr
Hjärnes begäran må förfalla; hans rätt dock alltid öppen
att, när han behagar, göra hvilka anmärkningar som helst
mot de i dag afgifna yttranden.
Hr Hjärne: Herr v. Heijne har emot min motion anfört
några skäl; men det enda, sorn behöfver svar, är åberopandet
af StatsUtsk:s betänkande vid förra Riksdagen. Jag
torde få fästa Hr v. Heijnes uppmärksamhet på första punkten
i StatsUtsk:s utlåtande på K. M:s Propos. i flera allmänna
ämnen. Jag hemställer, om icke, på grund deraf, ett af
de vigtigaste skäl, som vid förra Riksdagen anfördes emot
den Nåd. l3ropos:n, nemligen att ett bestämdt myntvärde
saknades, troligen kommer att förfalla, sedan realisationen
är verkställd.
Hvad min begäran om bordläggning beträffar, bör jag,
då den mött anmärkningar, redovisa för skälen dertill. I
Riksd.-Ordn. nämnes väl ingenting uttryckligt i detta fall;
men då jag hört, att bordläggning af anmärkningar tillförne
skett och äfven sjelf hört sådant af äldre representanter
begäras och medgifvas vid denna Riksdag, ansåg
jag mig kunna följa deras exempel. Jag hemställer dess
3
Ii. 28
Den 3 Mars f. m.
utom till Gr. Cronhjelm och andra talare, om det varit
möjligt att p/i ögonblicket besvara de skriftliga anmärkningarna
punkt för punkt, då ingen citation finnes deri
på annat sätt, än genom nunnor på Utsktsbetänkande och
äldre riksdagshandlingar; men jag vill ej vägra att återtataga
min begäran om bordläggning, dels emedan jag lärer
hafva tid nog till anmärkningarnas besvarande, då Utsk. afgifvit
sitt betänkande, men isynnerhet på det jag ej må kunna
åberopas såsom den der velat sätta praxis i. bredd med
grundlagen.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Den motion, som Hr Hjärne
väckt, är ej af så liten vigt, som man vid första påseende
skulle tro. Svårligen lärer man kunna vänta en mera klar,
ren och tydlig eller efter tidehvarfvets åsigter bättre afpassad
Propos. än den, som K. M. vid sista Riksdagen afgaf i
fråga om Aromens befäls lönereglering. Hr Hjärnes motion
lärer ej bifallas, emedan man då försummade ett vigtigt
framskridande på upplysningens och förbättringarnas bana.
Man behöfver endast läsa förhandlingarna i denna sak för
att finna, det man då var — jag tvekar ej att utsäga det —
nog småaktig att förbise det stora och vigtiga, som åsyftades
med Propostn. Jag vill ej vara vidlyftig; men jag vill
dock, om också ensam, höja min röst för att understödja
Hr Hjärnes förslag. Det torde kanhända dröja ett halft sekel,
innan den tidpunkt åter inträffar, som man låtit förbigå
obegagnad.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: En värd ledamot
har yttrat, att det först vid denna Riksdag blifvit brukadt
att bordlägga anmärkningar och således skilja dem från sjelfva
motionen. Jag anser mig derföre böra upplysa, att denna
gamla praxis blef åtminstone redan i8i5 d. 4 April hos
R. o. Ad. liksom sanctionerad och har alltsedan blifvit följd.
Denna praxis är också endast en ordagrann tillämpning af
följande stadgande i 49 §• ■ mom. af Riksd.-Ordn.: "Om
"en genom muntligt anförande gjord framställning lägges
"på bordet,” &c. Häraf finner man ju tydligt, att ej blott
motioner, utan äfven muntliga anföranden kunna läggas
på bordet.
Gr. Lervenhaupt, Maur.: Jag ämnar ej bestrida hvad
Hr Riben sagt eller Gr. Cronhjelms förslag, utan emedan
jag blifvit uttryckligen nämnd, hade jag velat framställa skälen,
hvarföre jag i ett föregående plenum begärt bordläggning
af anmärkningar mot min motion; men jag har blifvit
så fullständigt förekommen af Hr Cederschjöld, att jag icke
har något att tillägga.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag ämnar ej ingå
i någon discussion om sjelfva motionen; meri jag torde
få anmäla, att det var jag, som gjorde anmärkning mot Gr.
D c n 3 Mars f. m.
Ql9
Lewenhaupts begäran alt få Gr. Gyldenstolpes yttrande bordlagdt,
och jag fästade då R. o. Ad:s uppmärksamhet på olämpligheten
af en sådan åtgärd. Man klagar öfver långsamhet
vid våra Riksdagar och tillskrifver ofta vår constitution orsaken
dertill; men det är ej alltid i grundlagarna, som felet
ligger, utan oftast i sättet, på hvilket de tillämpas. Genom
den förklaring, som man nu vill göra af 49 §• Riksd.-  Ordn., skulle en motion, hvaremot anmärkningar gjordes
första dagen af Riksdagen, kunna ända till sista dagen deraf
uttänjas genom förnyade bordläggningar af de emot anmärkningarna
skeende nya anmärkningar, och Utsktn, dit motionerna
skola remitteras, icke komma i tillfälle att i ett sammanhang
öfverskåda ämnet. Då hvarje ledamot af Ståndet
äger rätt att i hvad plenum som helst göra anmärkningar
emot hvad som under föregående plena blifvit framstäldt,
anser jag hans rätt tillräckligt förvarad. Jag tror således,
att vi böra frångå det bruk, man hittills begagnat, och derigenom,
så vidt på oss kan bero, förekomma anledningar till
allmänhetens ej utan skäl yttrade klagan öfver våra alltför
tidsödande former. Jag ber att för öfrigt få förena mig med
Gr. Cronhjelm och Hr Riben.
Ilr Riben: Jag är förekommen af Frih. Ehrenborgh
och inskränker mig till att nämna, det jag ej är för ögonblicket
i tillfälle att conlrollera uppgiften om förloppet vid
i8i5 års Riksdag, hvilken jag således hvarken kan medgifva
eller bestrida; men jag bestrider, att en sådan praxis sedan
blifvit följd.
Gr. Cronhjelm: Då jag hemställde till Hr Hjärne att
återtaga sin begäran om de gjorda anmärkningarnas bordläggning,
skedde ej detta i den mening, att lian skulle afstå
från alt åter yttra sig, emedan jag ingalunda vill inskränka
någons yttranderätt. Praxis vid föregående Riksdagar har
varit att bordlägga anmärkningar; men som detta bruk verkligen
kan stödjas på grundlagarna, ville jag med min framställning
föreslå, att R. o. Ad. endast genom ett tyst medgifvande,
ej bestämdt beslut, måtte afskaffa detsamma, emedan
följderna deraf skulle kunna medföra alltför stora olägenheter.
Hr Hjärne: Sedan jag återtagit min begäran om bordläggning,
hoppas jag det ursägtas mig, om jag nu återför
discussionen till sjelfva ämnet. Det förefaller mig, som om
man icke rätt uppfattat egentliga syftemålet med min motion.
Må det derföre tillåtas mig att i korthet utveckla densamma!
Jag har nemligen derigenom sökt ett medel alt förekomma
de anledningar till missnöje, som nödvändigt måste
uppstå deraf, att vissa reg:ter erhålla ökade löner, under
det andra icke njuta samma förmån. Orsaken härtill ligger
i boställenas olika uppskattning. Det tillhör icke mig att här
320
Den 3 Mars f. m.
bedöma uppskattnings-committe'ernas åtgärder; men det ti 11—
Jior mig, såsom representant, att fästa R. St. uppmärksamhet
på, om ett af dem falladt beslut i tillämpningen förfelar
sitt ändamål, enär allas rätt ej deri är lika bevarad. Jag
bör kanske bär nämna, till förekommande af misstag i omdömet,
att motionären tillhör ett reg:te, der boställena blifvit
lågt uppskattade; men jag bör äfven nämna, att jag tilltror
Svenska Arme'ens befäl äga så mycken upplysning, så
inycken ridderlighet och känsla af kamratskap, alt det ena
reg:tels officerare gerna skulle vilja dela med sig åt andra
mindre väl lottade kamrater, då alla äga likarätt. Om mitt
förslag antages, jernnäs alla dessa förhållanden; och enär
det, såsom jag vågar påstå, bidrager till införande af ordning
och system i löneverket, utan att stå i strid med det
allmännas eller någon enskilds verkliga fördel , synes det
mig vara of ett så stort och allmänt interesse, att de deremot
nu framställda anmärkningar ej böra kunna inverka på
beslutet om dess antagande eller förkastande,
Hr Cederschjöld: En värd talare har varnat mot
praxis att bordlägga anmärkningar, af farhåga, att Riksdagarna
derigenom skulle förlängas. Men jag anhåller få fästa
R, o. Ad:s uppmärksamhet på den omständighet, att rättiglieten
till påminnelser vid gjorda anmärkningar är enahanda,
antingen bordläggning äger rum eller ej, emedan det i alla
fall står hvarje ledamot fritt att i annat plenum afgifva sitt
yttrande, för hvilket man ej kan vägra remiss till Utsk.; och
genom bordläggningen förkortas till och med ärendets behandling,
emedan anmärkaren då ej behöfver afvakta protocollets
justering för att erhålla del af det muntliga anförandet.
, En annan värd talare har sagt, att han ej vore i
tillfälle att controllera min uppgift om discussionen d. 4
April i8i5. Jag begär derföre, att få uppläsa följande:
(Talaren uppläste derefter ur R. o. Ad:s protocoll för
d, 4 April i8i5 från sid. 53 till 56 flera stycken, som slutades
dermed, att "Hr Landtm, förklarade, att Gr. v. Rotens
memorial vore lagligen remitteradt, och att Hr afUhrs
"anmärkningar lika lagligen förblefve hvilande på bordet.”)
Frih. Boye, Ludv.: I formfrågan kan man gifva fullkomlig
rätt åt Hr Riben deri, att lagen ej bjuder bordläggning
af anmärkningar, och åt Hr Cederschjöld deri, att praxis
tillåtit bordläggningen alltsedan 18r5 års Riksdag; meli ännu
större rätt ger jag likväl åt Frih. Ehrenborgh i hans påstående,
alt det är hög tid afskaffa praxis, då den bidrager
till Riksdagens förlängande. Det är ett misstag af Hr Cederschjöld,
att förhållandet skulle vara enahanda, ehvad de
bordläggas eller ej. Det blir det visst icke; ty ligga de på
bordet, fa de ej utskrifvas och afsändas till Utsk., hvilket
annars sker. Nu då motionären afstått från sitt yrkande,
möter ingen betänklighet mot remiss af anmärkningarna; Hr
Den 3 Mars f. ra.
221
Hjärne dock alltid förbehållet alt göra erinringar deremot,
i fall han framdeles så för godt finner.
Gr. Horn, Claes Fredi'.: Jag önskade att kunna instämma
i de talares åsigter, som yrka, alt endast motionärens
yttrande måtte bordläggas; men det vill synas mig, att
man derigenom skulle undandraga alla dervid gjorda anmärkningar
den granskning, som kunde vara af nöden, emedan
ett bär afgifvet muntligt yttrande icke är lagligen tillgängligt
förrän vid justeringen. Praxis kan visserligen icke med
skäl åberopas, om den icke befinnes i öfverensstämmelse med
grundlagarnas stadgande; och då bordläggning af hvad yttrande
som helst deri icke förbjudes, tior jag försigtigheten
fordra, att man ej bestrider en dylik åtgärd.
Hvad sjelfva motionen angår, tillstyrker jag densamma,
såsom efter min tanka väl grundad.
Det ligger i sakens natur, att då uppskattningen af indelta
Armdens boställen skedde districts-eller reg:tsvis, skulle
den blifva beroende af helt skiljaktiga åsigter, hvilken brist
i plan kunnat förekommas, om åtgärden utgått från en behöflig
enhetsprincip. Följden af den vidtagna regleringen
af Arme'ens löner måste nu blifva, att innan de reg:ter,
der boställenas värde blifvit lägst uppskattadt eller med
minsta noggrannhet verksteldt, der stegras lönerna på de öfrigas
bekostnad.
Hr Lefrefiis mening att ett halft sekel torde förlöpa,
innan man på en riktigare princip vinner ändamålet, delar
jag icke. Min öfvertygelse är, att del grundfalska och landet
förstörande indelningsverket dessförinnan mäste helt och
hållet sönderfalla. Dessutom skall otvifvelaktig! inom kort
tid inträffa, att chefers och capitainers boställen få ett förändradt
värde i förhållande till deras bättre eller sämre
häfd, då behofvet af en ny lönereglering åter skall göra
sig gällande.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag har begärt ordet, icke för
att yttra mig i sjelfva hufvudfrågan, utan för att rätta ett
missförstånd, som synes hafva ägt rum.
En värd ledamot har nyss sagt sig vara den ende,
som här linderstedt Hr Hjärnes förslag. Jag tror likväl mig
äfven hafva gjort det, då jag i mitt skriftliga anförande yttrat:
”Ehuru erfarenheten redan fullkomligen lärt mig, livil”ka
svårigheter kunna uppstå i fråga om indelta löningsrän”tors
m. in. indragning till Statsverket och lönernas utgående
i contant, kan jag likväl icke, om alla olägenheter kunda
förebyggas, annat än på det högsta tillstyrka den värde
”motionärens ofvannämnde förslag,” Jag har således visst
icke afstyrkt bifall å motionen, utan blott sökt fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på vigten af att icke antaga detta förslag,
förrän visshet kunnat erhållas, alt inga af de olägenheter,
jag befarar för indelta Arme'ens redan svaga lönefond,
332
D c n 3 M ars f. m.
kunna träffa densamma, Jag har vid detta tillfälle enahanda
åsigt, sorn vid alla andra af samma art, nemligen, att
man hör vara ytterst varsam med att antaga och till verkställighet
befordra ett nytt förslag, innan man hunnit bestämdt
öfvertyga sig, att det äger så gifna, öfvervägande
fördelar, att man ej förlorar vid att förkasta det, som längre
tid varit beståndande och nyttigt befunnet.
Frih. Cederström, Jac.: Jag har begärt ordet för
att yttra mig i afseende på formen, emedan frågor af dylik
beskaffenhet hvarje dag kunna uppstå, och det således är
af vigt att få något bestämdt beslut derom. Man har icke
uppläst i morn. af 4g §■ Riksd.Ordn. ända till slut och derföre
ej heller fästat sin uppmärksamhet vid den Ståndet Jemnade
rättighet alt besluta om och när remitteras bör. Det
är klart, att yttranden kunna förekomma, som böra remitteras,
ehuru de icke kunna hänföras till något af de i 48 §•
upptagna ämnen. Om bordläggning då ej skulle få äga rum,
kunde ofvannämndq stadgande aldrig tillämpas. Då lagen är
bokstafligen tydlig, alt bordläggning af ett yttrande kan och
bör ske, om den är begärd, synes mig, att den ej kan hindras.
Den värde motionären har väl afstått från sin begäran;
men det är vigtigt att nu afgöra frågan i allmänhet,
för att framdeles undvika timmars öfverläggniugar öfver ämnen,
hvarom man ej bör öfverlägga.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Formfrågans
afgörande nu skall förekomma förlängning i discussionerna
framdeles. Hela andan af föreskrifterna i våra grundlagar,
rörande motioners behandlande i Stånden, innebar att
ej upptaga tiden med långa öfverläggniugar före remissen till
Utsk., der frågan först bör utredas, innan vi stadga vårt
omdöme deröfver. Hvad beträffar en ledamots gjorda anmärkning
om saknadt tillfälle för oss att genomläsa de anmärkningar,
som göras vid ett yttrande, derest de ej kunna
bordläggas, torde man i detta afseende kunna hänvisa till
protocollet, der de alltid finnas. Det är angeläget att få
beslut i förevarande formfråga; och detta ser jag ej kunna
tillvägabringa på annat sätt, än att II. Ex. Ur Gr. o. Landtm,
yttrar sin mening deröfver. Är den, att bordläggning af
anmärkningar mot en motion får ske, så anhåller jag, att
proposition på remiss till Utsk. af de på bordet begärda anmärkningar
måtte framställas. Skulle H. Ex. ej bifalla detta,
så lärer det ankomma på Ståndet, huruvida frågan härom
skall hänvisas till Const.TJtsk.
Frih. boye: Lika med hvad två talare, Frih. Cederström
och Hr v. Hohenhausen, yttrat, tror jag det vara angeläget,
att formfrågan nu afgöres. Jag har tyckt mig finna, att
ämnet ej ännu är tillräckligen utredt, och skall derföre försöka
göra det. Jag frågar då: kan lagligen en remiss
uppehållas deraf, ali ett yttrande bordlägges? Och jag be
-
Den 3 Mars f. ra.
gär, att Ridd.-Secret. må meddela upplysning, lmru i detta
afseende vanligen tillgår, och om ej anföranden intagas i
protoc. och sedan utskrifvas för att åtfölja remissen. Står
detta fast, förfaller Gr. [lorns erinran, att tillfälle saknas
till granskning, sedan den afgått. I annat fall begär jag
få göra den muntliga motion, att remiss af en motion ej må
uppehållas of ett bordlagdt yttrande, och yrkar, att denna
ma remitteras lill Ilidd.-Utsk.
Ilr Lefren: Af brist på uppmärksamhet vid åhörandet
af IL Ex. Ilr Gr. Brahes yttrande föranleddes jag till mitt
påstående, att jag vore den ende, som understöd! Hr Hjärnes
motion, och jag inser nu det misstag, jag begått.
Undertecknad R i d d. - Se c r e t e r a r e: I anledning
af Frih. Boyes begäran anser jag mig böra upplysa, att
så snart remiss af ett mål blifvit beslutad, uppsattes derom
prot.-utdr. och justeras inför Ståndet nästa pleni-dug,
hvarefter, när allt hunnit utskrifvas, detsamma afskickas till
Utsk., dit remissen skett. Om samma dag anföranden afgifvas
i ämnet, uppsattes häröfver särskildt prot.-utdr., sorn
afven justeras i Ståndet och sedermera afsändes tillika med
afskrift af anförandena. Således förorsakas icke något uppehåll
i remissen.
Ilr Cederschjöld: Jag hade ej arnat att vidare yttra
mig; men då proposition blifvit begärd, anser jag mig ytterligare
böra göra reda för mina åsigter af saken. Man har
sagt, att den i 49 §• Riksd.-Ordn. lemnade rättighet att begära
på bordet liar afseende endast på motioner; men hela
sammanhanget visar tydligen, att bär menas alla slags yttranden
och förnämligast anmärkningar vid motioner. Der
står nemligen: ''Hvar och en allmän fråga, som första gången
i något Stånd förekommer, skall, såvida ej Ståndet
"enhälligt genast densamma till vederbörligt Utsk. förviser,
"ligga pä bordet till nästa plenum, då remiss bör ske; dock
"stånde hvarje ledamot öppet att öfver samma mål sig yt"tra,
” — — ”Om en genom muntligt anförande
gjord framställning lägges på bordet," &c.
Man linner, säger jag, af hela detta sammanhang, att det
omnämnda muntliga anförandet närmast afser anmärkningar,
som göras vid allmänna frågor, då de skola remitteras.
Vidare stadgas i samma §., att det bordlagda
"muntliga anförandet bör till protoc. dicteras och afskrift
'■'deraf till bordet aflemnas.” Detta stadgande har tillkommit
för att bereda den, som begärt yttrandet på bordet,
tillfälle att genast kunna deraf taga kännedom, utan att behöfva
afvakta - prolls justering.
Gr. Cronhjelm: Jag bör nämna, att jag anser den af
Ilr v. Hohenhausen begärda proposition vara lika litet grundlagsenlig,
som Frih. Boyes motion i samma anda. Jag tror
324
Den 3 Mars f. m.
således, att hvarken proposition eller motion kan göras, och
att Hr Gr, o. Landtm:s förklarande af sin mening är tillräckligt.
I lnifvudsaken af formfrågan har jag från början trott
grundlagen icke vara fullt tydlig, hvarföre man ej heller
bestämdt kan pasta, att den antagna praxis är stridande deremot.
Af denna anledning har jag yrkat endast ett tyst
medgifvande; oell jag skulle önska, att 11. o. Ad. ville, så
sparsamt som möjligt, begära anmärkningar på bordet, emedan,
efter hvad Ridd.-Secret. upplyst, det alltid är tillfälle
att ändå få kännedom af dem.
Hr Riben: Det vill synas mig, som de, hvilka önska
få anmärkningar särskildt bordlagda, uteslutande fästa sig
vid 49 §• af lliksd.-Ordn., med förbigående af 48 §■ Om
det skulle tillåtas mig fälla omdöme öfver grundlagens tydlighet
eller otydlighet, skulle jag vilja anse 49 §• ensam för
ej blott otydlig, utan till och med obegriplig; men 48 §.
gör den klar, förutsatt likväl, att 49 §• ej kan upphäfva 48
§. Den förra afser endast motioner; ty om anmärkningar
blifvit lagda på bordet, måste de, för att komma derifrån,
blifva föredragna, och således skulle de nödvändigt
vara upptagna bland föredragningsämnen i 48 §., hvilken
Frih. Cederström alldeles hoppat öfver, så vida jag riktigt
uppfattat Frihrs yttrande; hvarom jag dock är osäker, emedan
jag icke hörde det väl. Gr. Cronhjelms önskan att afskaffa
bordläggningen genom tyst begifvande kan jag ej biträda,
emedan jag, dessa tysta begifvanden i all ära, icke
känner sättet för deras upprätthållande. Jag hoppas, att
saken blir lättast afgjord, om Hr Gr. o. Landtm, behagar
gifva tillkänna, hvad hans mening är.
Hr Rosenblad, Bernh.: Enligt föredragningslistan är
det Hr Hjärnes motion, som nu skulle discuterats, och vi
hafva likväl för mer än en timme sedan aflägsnat oss derifrån,
hvartill numera icke linnes anledning, då motionären
frånträdt sin begäran om bordläggning af de framställda anmärkningarna.
Frih. Boyes framställning är en egen motion
för sig; hvarföre jag yrkar, att företagandet deraf må uppskjutas,
tills dess tur kommer på ordningslistan, och att vi
må öfvergå till de ämnen, som ännu linnas der uppförda.
Frih. Boye: Jag vill ej förlänga discussionen, utan återtager
min motion, ehuru jag tror, att vi vunnit mera, om
vi fått något bestämdt i det ämne, hvarom fråga uppstått.
Frih. Cederström: Jag beklagar, att jag är nödsakad
ännu en gång yttra mig i denna fråga. Hr Riben har sagt,
att ingenting annat, än hvad som står i 48 §. Riksd.-Ordn.,
skulle kunna föredragas och upptagas. 1 5o §. stadgas likväl:
”Ingen tillåte sig personligen förolämpande uttryck;
”sker
Den 3 Mars f. ra.
aa5
”sker det, pröfve Ståndet” &c. Detta lärer väl få lof att
upptagas, oaktadt det ej kan få namn af mål. För att rätt
förstå grundlagarna bör man betrakta dem i sin helhet och
i sammanhang, men ej sönderrycka dem. Jag anser obestridligt,
att den ifrågasatta bordläggningen bör ske.
Hr Cederschjöld: En värd talare har påstått, att
bordläggning af anmärkningar mot en motion ej kunde särskildt
äga rum, emedan detta ämne ej finnes upptaget bland
dem, som i 4b §• Riksd.-Ordn. förklaras vara föremål för
föredragning; hvarföre ock ett sådant bordlagdt mål ej skulle
kunna från bordet upptagas tillföredragning. Men i 4g §.
Riksd.-Ordn. säges bestämdt, att åtminstone ”fråga om
"eller hvart remitteras bör” kan bordläggas till nästa
plenum och följaktligen äfven då till föredragning upptagas,
oaktadt den icke hör till någon af de fyra kathegorierna i
48 §. De särskilda stadganden, som strida mot 48 §., äro
derföre icke mindre giltiga; de äro nemligen undantag från
den allmänna regeln.
Hr Riben: Af Frih. Cederströms sista yttrande märker
jag, att jag rätt uppfattat bans första. Jag öfverlemnar åt
en hvar att afgöra, om det, som 5o §. upptager, eller
personligt förolämpande, kan inflickas bland de i 48 §• omnämnda
föredragningsämnen. Det förra är helt och hållet
reglementarisk! och kunde likaså gerna stå i Ridd.-Ordn. Jag
kunde ej föreställa mig, att dessa begge ämnen skulle kunna
sättas i parite' med hvarandra.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde proposition å
remiss till StatsUtsk. af Hr Hjärnes motion tillika med de i
anledning deraf afgifna yttranden.
Bifölls.
Hr Cederschjöld: Jag får vördsammast hemställa,
om icke de yttranden, som röra formfrågan, kunde skiljas
från sjelfva saken och undantagas från remissen.
Gr. Cronhjelm: Jag nödgas begära, det Hr Gr. o.
Landtm, täcktes förklara sin mening, huruvida anmärkningar
kunna bordläggas eller icke; eljest skulle det kunna
hända, att vi i nästa plenum få en lika vidlyftig discussion
härom. Och i fall det, för att få en sådan förklaring, nödvändigt
fordras, att något anförande skall vara hegardt på
bordet, anhåller jag, att Frih. v. Dubens nyss afgifna yttrande
måtte bordläggas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag önskar endast
fästa uppmärksamheten på, att remiss redan blifvit
beslutad af Hr Hjärnes motion jemte alla dervid gjorda anmärkningar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
biföll, hvad Hr Cederschjöld föreslagit, att utur den till Stats3
H. 29
aaS
Den 3 Mars f. m.
TJtsk. i detta ämne afgående remiss borde frånskiljas allt,
hvad som rörde den nyss ventilerade formfrågan.
Ropades Ja.
I anledn, af Gr. Cronbjelms nyss framställda begäran
förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att Frih. v. Diibens
anförande kom att hvila på bordet.
Hr Riben: R. o. Ad. har redan beslntat remiss af Hr
Hjärnes motion med dervid gjorda anmärkningar. Bland detn
är äfven Frih. v. Diibens yttrande; och sedan beslutet blifvit
med klubbslag befästadt, hemställer jag, om samma yttrande
kan skiljas från de öfriga, och bestrider sådant för
min del.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag är förekommen af Hr
Riben uti bestridande, att Frih. v. Diibens anförande kan
bordläggas, hvilket lärer vara för sent, då remiss redan är
beslutad.
Gr. Cronhjelm: För att af Hr Gr. o. Landtm, få den
förklaring, som jag ansåg vara af vigt, måste jag, efter Hr
Hjärne återkallat sin begäran om bordläggning, framställa
en dylik begäran i afseende på Frih. v. Diibens yttrande;
men sedan jag vunnit mitt ändamål, afstår jag nu från denna
min begäran.
Frih. v. Diiben: Gr. Cronhjelm har begärt mitt i dag
afgifna muntliga yttrande på bordet. Jag får i anledning
deraf hemställa, om memorial derom behöfver sammanfattas,
då det oförtöfvadt skall ske.
Hr Rosenblad: Då den af Frih. Boye väckta motion,
hvilken jag ej hört återkallas, kommer under öfverläggning,
blir det i sin ordning för R. o. Ad. att stadga beslut i ämnet.
Gr. Cronhjelm: Det har undfallit den siste värde talaren,
att Frih. Boye återkallat sin motion. Jag hemställer
dessutom, om saken genom motionen, i fall den ej återtagits,
hade kommit i ordning; jag tror, att den just då råkat
i oordning.
Frih. Boye: Af aktning för R. o. Ad:s tid återtog jag
min motion; men jag bekänner, att den egentligen var föranledd
af den siste värde talarens tvetydiga yttrande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.,
sedan Gr. Cronhjelm numera återkallat sin begäran, att Frih.
v. Diibens anförande skulle hvila på bordet, tillät, att nämnde
anförande linge till StatsUtsk, åtfölja remissen af Hr Hjärnes
motion.
Bifölls.
Foredrogs å hyo Gr. Horns, Claes Fredr., d. 27 dennes
på bordet lagda motion om mötespassevolancens upp
-
Den 3 Mars f. m. aaj
hörande samt anslag af allmänna medel till indelta Armeens
vapenöfningar.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Det ämne, hvaröfver
jag nu går alt yttra mig, är ömtåligt. Jag vill derföre
på förhand förklara, att jag arnar framställa min mening
med all den blygsamhet, som mig anstår, och blott liemställningsvis.
Den värde motionären har väckt fråga om, att
det beslut, som Konung och Ständer vid sista Riksdag fattat,
icke på obestämd tid, utan på i5 år, skulle upphäfvas.
Jag anser vådligt att bryta ett sådant beslut. Fred,
som stiftas för everldliga tider, kan när som helst brytas;
men ett vapenstillestånd på bestämd tid kan det icke. Jag
anser ytterst vådligt, att Ständer förklara olagligt, hvad
förra Ständer gjort. Jag anser vådligt att öppna dörren för
dylika förfaranden, som under fordna frihetstiden väckte så
mycket missnöje. Jag skulle derföre önska, att denna motion
kunde förfalla, och hemställer till den värde motionären,
om han icke skulle vilja tillåta det, och till Ståndet,
om det i annat fall icke skulle vilja vägra remiss. Att Ståndet
har rätt dertill synes mig otvifvelaktigt. Ty då det i
grundlagen heter: ”Uppstår fråga, om eller hvart
”remitteras bör,” utmärker ordet om, att remiss kan
vägras. Det är dessutom icke utan exempel, att frågor förfallit
till följd af Ståndets beslut. I sjelfva definitionen på allmänna
frågor, hvilka skola remitteras, förklaras, att de äro sådana,
som kunna eller höra komma under samtliga Riks St:s
öfverläggning och pröfning. Således tillhör det Ståndet attbedöma,
om ämnet är sådant, att det bör komma under pröfning.
Jag medgifver gerna, att jag skulle hafva önskat, det
man med detta mål vid sisth Riksdag förfarit på annat sätt;
men jag beklagar ännu mer, att man icke, förrän saken redan
var afgjord, anmärkte oformligheten att besluta för
längre tid än till nästa Riksdag. I denna fråga är för öfrigt
så mycket ordadt i allmänna tidningar, att jag hade
önskat, det anledning ej blifvit gifven till detta ämnes ytterligare
omröring.
Frih. Sparre, Sixten, förenade sig med Hr Cederschjöld,
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle förgäfves bjuda
till att förklara den åsigt, hvarifrån Hr Cederschjöld utgått,
om jag ej påminde mig, att den värde talaren under föregående
Riksdag både från sin bänk inom Ståndet och uti
Constit.-Utsk. förfäktat en opinion, stridande mot den, jag
alltid sökt göra gällande. Detta måtte vara anledningen,
hvarföre ämnet är ömtåligt. För mig kan det ej vara ömtåligt
att rätta ett misstag, ej heller för Ständerna eller för
Konungen. Den värde talaren erinrar (Worn, att ingen yttrat
sig mot formlösheten vid frågans afgörande under sista
Riksdag. Jag var ej inom detta hus närvarande, då denna
Den 3 Mars f. m.
fråga liar afgjordes, och jag liar afgifvit en reservation deremot,
hvaruti jag sagt, att jag hoppades, det Konungen
ej skulle sanctionera beslutet. Konungen har ej till detta
beslut gifvit anledningen. Han har begärt, att man med
rust- och rotehållare skulle få uppgöra contract om passevolancen.
Det är tre Stånd, som ändrade frågan från contract
till beskattningsfråga. Denna sista fråga har blifvit
olagligt behandlad, och jag finner ingen anledning, hvarföre
R. St. skulle vidblifva ett beslut, sorn af misstag (jag
vill ej säga uppsåtligen) blifvit fattadt. Jag kan på ingen
grund frångå min rätt att begära remiss af motionen.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: I sjelfva hufvudsaken
instämmer jag med Gr. Horn, att det vore väl, om rättelse
kunde vinnas; men jag kan ej gilla den form, Hr Gr. gifvit
åt saken, då han yrkar upp rifvande af fordna Ständers
beslut och förklarar detta beslut olagligt. Jag skulle
vilja medgifva sakens olaglighet inom mig sjelf, men skulle
icke vilja framställa och bevisa den uti en motion. Jag anser,
lika med Hr Cederschjöld, att ämnet är af ömtålig beskaffenhet,
och skulle derföre hafva Önskat, att det utan
discussion blifvit remitteradt. Jag bar anmält mig att tala
i en vigtigare fråga än sjelfva ämnet, nemligen, huruvida
Ståndet kan äga rätt att fråntaga någon Riksdagsman rättigheten
att få sin motion remitterad, då den ej är grundlagsvidrig.
Yttranderättens helgd har härmed ett nära sammanhang.
Det skulle vara vådligt, om en majoritet skulle
till den grad kunna afklippa yttranderätten, att den vägrade
remiss af ett eller annat mål, som vore af obehaglig art.
Jag tillstyrker remiss, Jag får tillägga min begäran, att den
jfrågavar. utgiften måtte med förmånsrätt utgå af bevillningen,
och anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, måtte åt
motionären bevara rättigheten att få sin sak remitterad.
Frih. Cederström, Jac.: Motionären har tillvitat föregående
Ständer ett olagligt beslut. Han har utgått från
den synpunkt, att ärendet vore bevillningsmål och borde
i annan väg, än som skett, behandlats och afgjorts. Premissernas
oriktighet har ledt till de oriktiga slutföljderna.
Bo §. Reg.-F., som icke utan Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut kan förändras, innehåller, att krigsmagten
till häst och fot förblifver vid de med landet och
städerna upprättade contract och indelningsverk. Af sådan
anledning anser jag det visserligen vara oriktigt att tillåta
sig yttranden öfver föregående Ständers handlingssätt och
sätta dem utom lagen, då de äro inom den; och i fall motionären,
enligt hvad Hr Cederschjöld önskat, ville återtaga
s|n motion, har jag intet deremot; men jag tror ej, att han
gör det, och anser ej mödan vardt att votera om hindrande
af remissen. Jag är fullt öfvertygad, att motionen, kommen
till Ulsk,, skall blifva ogillad,
D c 11 3 Mars f. in.
229
Gr. Horn: Jag uppstiger för att upptaga den siste talarens
yttrande ang:de 80 §. Den är tydligen tillkommen
för att bevara Riket fränden händelsen, att indelningsverket
kunde upphöra och användas till andra behof, såsom det
skedde före 1809. Vi vela t. ex., att en del af det indelta
Cavalleriet då fick afsitta och hästvacance-medlen användes
till andra statsbehof. Det kan icke vara meningen, att R.
St. och Konungen skulle kunna öka bördorna af ett contract,
men väl minska dem. Hvardera Statsmagten bör tillse, att
Rikets försvar ej kan förminskas genom den ena Statsmagtens
beslut; och då fråga uppstår om contract mellan Staten
och en del medborgare rörande försvarsverket, måste
å ena sidan de båda Statsmagterna vara eniga om beslutet,
hvilket icke kan vara bindande för den andra contrahenten
emot dess begifvande. Att vilja ålägga beskattning till följd
af 80 §:s ordalydelse är fullkomligen grundlöst.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn.: Jag hade hoppats slippa
under denna Riksdag upptaga tiden med att återkomma
till den vid förra Riksmötet så mycket omtvistade passevolance-frågan;
men då den nu är väckt, anhåller jag att
få göra några anmärkningar vid motionen.
Jag ämnar ej ingå i undersökning rörande den förmenta
olagligheten af denna angelägenhet, eller om sältet huru
möjligen, hvad som härutinnan är afgjordt, skall kunna förändras;
ty opinionerna derom, såväl för som emot saken,
äro säkert så stadgade, att det skulle tjena till föga eller
intet, om jag nu vidare ordade i ämnet: och lära R. St.,
när frågan efter vederbörlig handläggning återkommer från
Utsk., öfverväga, hvad de anse sig i liufvudsaken kunna
och böra tillgöra.
Det är endast i afseende å det föreslagna sättet, huru
ersättningen skulle utgå, som jag önskar yttra några ord.
Den värde motionären föreslår en för vapenöfningarnas
verkställande otillräcklig summa, och dessutom, att den skall
Utgå af bevillningen för brännvin.
Skulle man döma efter de förhoppningar, som här och
på många andra ställen yttrats om supponerade beloppet af
denna bevillningsartikel, borde man ej hafva något att frukta,
synnerligast som Gr. Horn föreslår, att det ifrågavar.
anslaget måtte utgå i första rummet; men jag får likväl fästa
uppmärksamheten på faran att anvisa en sådan utgift
å en beskattning, som lan undergå stora förändringar
och, må ske, äfven helt och hållet upphöra.
Ingen lär inom Representationen finnas, som icke erkänner
viglen af Arme'ens behöriga exercerande, och få,
som ej besanna otillräckligheten af densammas vapenöfningar.
Må det derföre tillåtas mig att varna för det äfventyrliga
i att låta till ifrågavar., magtpåliggande ändamål
D c n 3 Mars f. m.
anvisa anslag, att utgå från medel, sorn äro osäkerhet underkastade.
Det är endast detta, som jag för närvarande
ansett mig böra anföra; och får jag anhålla, att mitt yttrande
mätte få åtfölja remissen af Gr. Horns motion.
Gr. Cronhjelm: Jag erkänner, att, då jag hufvudsakligen
instämde med motionären, det undfallit mig, att
hans tanka varit, det detta anslag skulle utgå af brännvinsbevillningen.
De skäl, Gr. Brahe anfört, äro talande. Jag
anser en jemnkning till förmån för jordbruket rättvis och
nyttig; men jag anser beslutet likväl böra trygga säkerhet
om medel till Arme'ens öfning. Dessa böra utgå af bevill—
ningen eller, kanske rättare, af statsmedlen med förmånsrätt
och till lika belopp, som passevolancesumman nu utgör.
I sådant fall har Representationen bevarat den andra
Statsmagten från faran af att sakna medel till Armeens öfning,
och jordbrukets lindring är ändock vunnen.
Gr. Horn: Jag anhåller att få göra en rättelse i ett
misstag, som af de sista talarne blifvit begånget. Jag har
ej yrkat, att anslaget skall utgå endast af brännvinsskatten,
men har nämnt, att det borde utgå genom bevillning, företrädesvis
af densamma, och detta derföre, att jag förutsåg
såsom säkert, att en högre beskattning på denna production
komme att äga rum. Som denna högre beskattning uteslutande
drabbar jordbruket, har det förefallit mig naturligt,
att den först skulle fylla ett behof, som lika uteslutande
trycker denna modernäring. Gr. Brahe har gjort oss uppmärksamma
på den otillräckliga summan. Jag kan ej motsäga
detta förhållande, men får erinra derom, att 200,000
R:dr svara mot det uppgifna behofvet, som skulle genom
passevolancen inflyta. Är indelta Aromen i behof af en högre
summa, så drabbar den otvifvelaktigt Statsverket, emedan
alla vapenöfningar utom provinsen böra af detsamma
bestridas.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Det är endast för att besvara den
sista af Gr. Horn gjorda anmärkningen, som jag begärt ordet.
Jag instämmer fullkomligen deruti, att då något ytterligare
anslag behöfves, än hvad sorn erfordras för att exercera
regemente!’ och corpser inom deras ståndorter, detta
tillskott bör utgå af allmänna statsmedel; och får jag, till
ytterligare stöd för denna mening, upplysa, att i den underd.
framställning, sorn från GeneralAdjutanten för Armeen innan
Riksdagens början i underd. aflemnades till K. Rits höga
pröfning, och som sedan i nåder till StatsUtsk. afgifvits,
har en särskild summa lill sagde behof blifvit föreslagen,
hvilken åsigts riktighet, enligt hvad Utsk. lärer hafva sig
bekant, K. JVJ. täckts i nåder godkänna.
Frih. Sparre: Då, i anledning af hvad här förut passerat,
jag ej vill begära Gr. Horns motion ytterligare på bor
-
Den 3 Mars f. ra.
det, vill jag blott anhålla, att det i nästa plenum må vara
mig tillåtet att dervid göra de anmärkningar, jag kan finna
af nöden.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Ehuru jag tror,
att StatsUtsk. skall få nog bekymmer att finna utvägar till
alt fylla alla anslag, skulle jag hemställa, alt, om något
anslag skall ske för Arme'ens öfningar, det måtte lemnäs till
Beväringen? vapenöfning snarare än till indelta Arme'ens, så
att denna Beväring må kunna få en mera för ändamålet
lämplig öfning. Om någon lindring skulle göras i den indelta
Arme'ens Öfningar genom minskning i den summa, som
dertill användes, bör den derigenom uppkommande besparing
användas att få Beväringen så öfvad, att den kunde
ersätta den indelta Armeen.
II. Ex. Ilr Gr. Brahe: Jag får fästa Gr. Gyldenslolpes
uppmärksamhet derpå, att om StatsUtsk. kan utfinna och
uppgifva några ytterligare medel i och för indelta Armeens
vapenöfningar, kunna de ej lämpligen användas till beväringsmanskapets
exercerande; ty för denna sistnämnda öfning
äro särskilda medel qnslagna, sorn ej böra med de förstberörda
sammanblandas.
Beträffande åter att bestämma, hvilketdera af de ifrågavar.
behofvens fyllande är det mest maktpåliggande, torde
Ilr Gr. göra bäst att öfverlemna sådant till den af Stalsmagterna,
som det ensam tillkommer att derom besluta;
och är jag förvissad, att StatsUtsk. upplyst lärer finna, hvad
det i den delen har att göra, utan hänvisning derom från
Ilr Gr:s sida.
Bemitterades till StatsUtskottet.
Vid förnyad föredragning af Hr af Dalströms, Gust. Jac.,
d. 27 sisth Febr. på bordet lagda motion om mindre hemmansdelars
befriande från bevillning efter 2 Art, 21 och 22
§§. af nu gällande Bevilln.förordn. blef samma motion till
Bevilln.Utsk. remitterad.
Å nyo föredrogs Gr. Posses, Arvid, d. 27 sisth Fehr.
på bordet lagda motion om ett lån till Götha Canalbolag,
för att bereda möjlighet till försäljning eller utarrendering
af Motala mechaniska verkstad m. m.
Frih. Lagerbjelke, Joli., uppläste följande: Det är
endast emot sednare delen af Hr Gr. Posses motion, eller alternativet
af densamma, i händelse det begärda lånet ej beviljas,
som jag begärt ordet. Med hemtad anledning af
Bakets framtida behof af ångmachiner för sjöförsvaret föreslår
den ädle motionären, att B. St. skulle bevilja ettökadt
anslag för Flottan af 12,000 B:dr årh, i det bestämda ändamål,
att K. M. derigenom må sättas i tillfälle att, under den
Den 3 Mari f. m.
tid anslaget utgår, öfvertaga Motala mechaniska verkstad för
flottans räkning och låta tillverka de machinerier m. m, d.,
sorn för sjöförsvaret fordras. Man har flera gånger, såväl
i tidningar som eljest, framkastat det förslag, att sjöförsvaret
hufvudsakligen skulle grundas på dessa slags fartyg.
Den tanke, jag härom redan för flera år sedan hyste, har jag
ännu icke haft skäl att förändra. Jag trodde då och jag tror
ännu, att deras redan bevista förmåga till andra fartygs
framskaffande och till befordrande af lättaste communicationssätt
är af största vigt; men jag är öfvertygad, att tillämpningen
i stort och i krig, såsom krigsfartyg, ännu klafver
erfarenhetens bekräftelse. Jag har ytterligare kommit
till den öfvertygelse, att med den construction, vetenskapen
hittills förmått gifva de bästa ångmachiner, ångfartygen icke
kunna blifva egentliga krigs- eller slagfartyg, för att i sådan
egenskap utgöra ett lands sjöförsvar. Skälen härtill äro
många; bland andra, att machineriet med dess pannor taga
allt för mycket rum, nära {■ af fartygets votum; att derigenom
föga blir öfrigt lill inrymmande af besättning, provisioner,
bränsle och förråd af alla slag för tillräcklig tid;
att som ett ångfartygs construction måste vara beräknad på
högsta möjliga fart, är deraf en följd, att dess kropp i vattnet
inskränkes till minsta möjliga djupgående, hvadan dess
pannor och machineri till största delen äro belägna öfver
vattenytan och således utsatta för fiendtliga skott, hvaraf ett
enda, å dessa ömtåliga ställen, är tillräckligt att göra fartyget
alldeles obrukbart. I en kommande framtid torde väl
vetenskapernas framskridande undanrödja alla dessa olägenheter;
men ännu har icke detta inträffat, och det vill derföre
synas mig alltför tidigt att antaga ett sjöförsvars-system,
som måhända icke blir verkställbart vid utförandet. Häremot
kan visserligen invändas: Nationer hafva redan armerade
ångfartyg. Englands colossala flotta har dock icke mer
än 20, hvaraf blott 4 äro armerade. Ryssland lär ännu icke
hafva mer än ett; det har jag sett. Det är troligen ett af
de största ångskepp, som flyta på vattnet; men dess försvar
syntes mig icke svara emot en ao-kanons-corvett, då
kostnaden af detsamma säkerligen gick till i om icke 3 gånger
högre, än denna. Då förhållandet är sådant, är min
öfvertygelse i denna del, att man endast med varsamhet och
gradvis bör gå till väga; att med a:ne ångfartyg, Svenska
flottan redan äger, på längre tid icke erfordras mer, än de
2:ne, hvartill K. M. i dess Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof äskat medel, som jag hoppas blifva beviljade.
Häraf följer ovedersägligen, att flottan icke behöfver
Motala mechaniska verkstad, emedan sådana machiner, sorn
erfordras till sistnämnde fartyg, kunna erhållas från andra
ställen och till bättre pris, än för hvad de vid Motala kunna
tillverkas. Bevis härför ådagalägges bäst derigenom, att de
ma
-
De n 3 Mars £ ra.
a33
machiner, som nu för Kronans räkning förfärdigas å detla
ställe, kosta 64,000 R:dr, då Hr Owen för alldeles dylika
ej erhåller mer än 5oå5i,ooo R:dr. Dessutom hafva kännare
mig försäkrat, att fullständiga ångmachiner i England ej betalas
med mer än 37 Pund Stell, eller nära 5oo R:dr Btco
per hästkraft; hvaremot de nu sednast vid Motala fabricerade
betalas med 640 R:dr efter samma kraft. När nu härtill
kommer, att inom kort tid factoriet vid Nyköping lärer
blifva i tillfälle att kunna tillverka ångmachiner af hvarje
storlek; att hvad slags öfriga smiden eller machiner, sorn
kunna vara fpr en flotta behöfliga, lika väl kunna göras på
flera andra ställen, såsom å Strömma vid Carlshamn, äfven
för de flesta effecter till och med på Carlskrona varf; så
bevisar detta ända till ytterlighet otjenligheten för Kronan
att öfvertaga och för sin räkning drifva Motala mechaniska
verkstad, hvilken äfven, i afseende på transporterna till flottan,
har en högst olämplig local. Alt med de af den ädle
motionären föreslagna 12,000 R:dr öka 4-de hufvudliteln till
sagde ändamål, finner jag så mycket mera öfverflödigt, som
dessa medel icke synas mig vara ämnade till annat än ett
slags arrendesumma, eller till liqviderande af faetoriets räntebärande
skulder, som Staten dymedelst finge betala, alt
förtiga sjelfva förlagskostnaden till verkets drift, sorn skulle
drabba 4;de hufvudtiteln och måhända uppgå till 100,000
R:dr, hvartill den sannerligen saknar tillgångar, om icke alla
andra grenar af sjöförsvaret skulle åsidosättas. Jag afstyrker
således denna del af motionen; men då Motala mechan. verkstad
är ett föremål, som i flera andra afseenden förtjenar
uppmärksamhet och deltagande, då den verkligen uppnått
en hittills i vårt land okänd grad af fullkomlighet; då en
mängd interessen, som dermed oskyldigt eller nära tvunget
blifvit sammanväfda, ostridigt förtjena behjertande, skulle
jag för min del högligen önska, att till räddning, ja, äfven
till befrämjande af denna vackra inrättning hvad annat medel
må kunna utfinnas, än det, som jag, min pligt och Öfvertygelse
likmätigt, nödgats bestrida. Jag anhåller, att dessa
mina anmärkningar få åtfölja motionen till Utskott.
Gr. Posse, Arvid: Jag skall icke begära att upptaga
tiden med att ingå i någon tvist, angående nyttan eller skadan
af ångfartygs användande för flottans behof. Frih. Lagerbjelkes
kända insigter i dessa ämnen berättiga mig alt tro
honom, och jag skall noga akta mig att beti ada ett område,
der han har så mycket större stridskrafter än jag. Men
jag vill blott för det första bedja, att Frih. må förklara,
huru många fartyg kunna bogseras med de ångfartyg, vi nu
äga, och för öfrigt fästa mig dervid, att Frih. sagt, det
man skall kunna erhålla ångmachiner på andra ställen än
vid Motala och till bättre pris, t. ex. hos Hr Owen. Jag
3 H. 3o
234
Deu 3 Mai s f. m.
tror, alt skillnaden emellan den vid Motala och den hos Ur
Owen under arbete varande årigmachin, såvida nemligen
denna sednare någonsin blir färdig, nogsamt kommer att
vitsordas af jemnförelsen dem emellan; och jag tror, alt
flottan är mera belåten med att för ett dugligt arbete af
detta slag betala 20,000 R:dr mer, än alt få arbetet odugligt.
Jag förundrar mig icke öfver denna olikhet i production,
utan högaktar tvärtom Hr Owens förtjenst att med den
verkstad, han äger, kunna åstadkomma de arbeten, han (einnar;
men jag bör dock icke undanhålla sanningen, och då
tror jag icke, att Svenska jernförädlings-industrien, åtminstone
i utiändningens opinion, vunnit på Hr Owens fabricater.
Sedan nemligen Hr Owen försålt sitt ångfartyg Stockholm
till Lubeck, har jag hört, att då ett bolag i Berlin .skulle
låta beställa sig fyra ånginachiner och fråga uppstått att
taga dem från Sverige, förekom, att hufvudbolagsmannen
förklarade, det han, derest beställningarna skedde från Sverige,
skiljde sig från bolaget. Frih. Lagerbjelke har jemväl
trott, att man från England skulle kunna anskaffa ånginachiner
för bättre pris än från Motala. Jag får upplysa, att
ångmachinerna från England gro vida dyrare. Från Skottland
tror jag, att man lär kunna få dem för ungefär detsamma
som här. Frih. har vidare ansett, att factorierna i
Nyköping och vid Strömma skulle snart kunna komma derhän,
att de kunde fylla behofven i denna väg. Jag har sett
dessa båda inrättningar och jag skulle önska, att alla af R.
o. Ad. sett dem. På Strömma tillverkas nemligen endast
spinnmachinerier, och jag torde kanske blott behöfva nämna,
att endast hand- och trampkraft gagnas för verkets bedrifvande.
Hvad facloriet i Nyköping beträffar, torde det
bevisa föga, att der blifvit tillverkade några ångpannor, ty
sådant kan ske hos hvarje kopparslagare; och någon ångmachin
bar aldrig i Nyköping blifvit förfärdigad. Frih. Lagerbjelke
bar vidare sagt, att de ifrågäställda 12,000 R:dr
R:co endast komme att utgöra ränta på Canalbolagets skulder;
men jag får erinra, att emot denna summa komme
Staten i fri disposition af verkstaden, och jag tror ej, att
administrationen vore god, om verkstaden icke kunde tillverka
för vida bättre pris än enskilda. Åtminstone har erfarenheten
i likartade fall varit sådan i England och Frankrike,
enligt hvad vi af utkomna skrifter kunna inhemta;
och säkert är, att flera hundra tusen R:dr skulle åtgå, innan
man vid flottans stationer skulle kunna komma att tillverka
det antal ångmachiner, vi behöfva.
Gr. Cronhjelm, 011 o A u g.: Lika med Gr. Posse motser
jag, i den tankevexling, jag nu går alt mot Frih. Lagerbjelke
utföra, mig hafva att möta mångdubbla stridskrafter; men då
jag sålunda erkänner min egen underlägsenhet i denna strid,
har jag likväl icke kunnat stillatigande åhöra den stora un
-
Den 3 Mars f. ra.
a35
derlägsenhet och det ringa gagn, som min motståndare till—
vitat ångfartyg, vid deras begagnande till vårt sjöförsvar.
Det ämne, som genom Frih. Lagerbjelkes nyss upplästa
anförande för mig framställer sig, sönderfaller hufvudsakligen
i 2:ne hufvudpunkter: 1:0 nyttan eller skadligheten
fö r flottan a f a 11 äga en centralverkstad, och
2:0 nyttan eller skadan för fäderneslandet att
grunda en hufvudsaklig del af sitt sjöförsvar på
begagnande af ångfartyg.
Jag vill först undersöka, om det i princip och tillämpning
är nyttigt för flottan att äga cn centralverkstad. I detta
afseende skall jag söka hemta bevis från andra länders erfarenhet,
och jag tror. mig deraf kunna styrka den sats, att
Kronan, för beredandet af en del utaf sina försvarsvapen,
måste äga verkstäder och vara oberoende af enskilda tillverkare,
synnerligen i ett land, der fabriker och handtverkerier
i stor scala icke kunnat framkallas, oaktadt Kronan
under en följd af år, genom underlåtandet af att sjelf anlägga
verkstäder, har synts vilja gifva åt den enskilda industrien
ali möjlig uppmuntran, och en uppmuntran, som intet
annat land så uteslutande gifvit åt sina iudustri-idkare.
Ryssland, Österrike, Preussen och Danmark'hafva alla
stora verkstäder för tillverkandet af all slags krigsmateriel,
och hafva dessa verkstäder centraliserade och i stor scala.
I dessa verkstäder tillverkas de minsta detailler af krigsmateriel,
såsom till och med spik &c.
Men exempel, hemtade från stater, der styrelsesättet
gör möjligt för den högsta viljan att vara ett tillräckligt skäl
för dessa anläggningar, och der detta styrelsesätt länge och
uteslutande hyllat ett strängt prohibitivsystem i afseende på
näringarna, äro icke i lika grad bevisande för Sverige som
de, hvilka hemtas från England och Frankrike, der ett friare
system för näringarna redan länge varit anlaget och der
Regeringarnas befattning roed industrianläggningar för tillverkande
af krigsmateriel säkert hade blifvit föremål för ett
strängt klander från Representationens sida, om sådant vajat
antingen en misshushållning med statsmedel eller stridande
mot de sunda principer om näringar, som dessa staters
representanter så ofta yrkat.
Uti England och Frankrike har den grundsats gjort sig
gällande, att Kronan bör äga verkstäder för tillverkandet af
all sådan krigsmateriel, som icke med lätthet och till mängd
tillverkas af enskilda eller för den allmänna handeln, samt
af all sådan materiel, som fordrar mycken noggrannhet och
längre tillverkningstid och hvarpå således Kronan, i händelse
af ett hastigt behof, riskerar allt af de ganska vanliga
dröjsmålen från lefverantörers sida.
Redan för öfver ig år sedan blef Englands ministere af
dåvarande Whig-oppositionen inom Underhuset tvingad att
anlägga större verkstäder för Kronans räkning och att i des
-
336
Den 3 Mar» f. m.
sa etablera alla de förbättringar, som machinerier och tillverkuingsinethoder
genom industriens framsteg erhållit. Man
började med att, likasom vi gjort i Sverige, anlägga större
verkstäder på alla flottans stationer. Snart fann man, att
controllen blef lättare och prisen betydligt mindre, om man,
i stället för flera spridda verkstäder af samma slag, anlade
för hvarje tillverkning en centralverkstad i stor scala, och
att transportkostnaderna af tillverkningarna till de olika miJitärstationerna
vida öfvervägdes af de minskade tillverkningsprisen.
Såsom exempel härpå inå nämnas, att man, i stället
för ert blockmakareverkstad uti hvarje af Englands fem
stora hamnar, anlade en enda stor verkstad i Portsmouth och
fann vinsten derpå vara, att tillverkningen blef vida bättre
och alltid lika, samt att denna centrnltillverkning hvarje år
insparade öfver 2050,000 R:dr Svenskt B:co.
Den liberala Whig-oppositionen tillvägabragte detta i
England efter mycket motstånd från ministerens sida. I Frankrike
åter log Regeringen initiativet och yrkade efterföljd af
Englands åtgärd; men detta bestriddes strängt af Deputerade-Kammaren
under flera sessioner. Först de sednare åren
och sedan ministären visat, att de pris, hvartill flottans behof
af åtskilliga tillverkningar på auctioner betalades, då en
rustning och stort behof uppstod, alltid voro oerhördt dyra,
samt att dessa pris stundom, såsom exemplet var vid
rustningen till Algieriska expeditionen, uppgingo ända till
117 proc. utöfver det pris, hvartill Kronan sjelf skulle kunnat
tillverka cffecterna, anslog Deputerade-Kammaren (den
sista före Juli-revolutionen) betydliga medel för verkstäders
anläggande. Så snart Deputerade-Kammaren efter Juli-revoJiltionen
sammanträdde, började man åter inom Kammaren
att strängt tadla detta system, och i832 års Kammare beslöt
en formlig undersökning i ämnet. En Committé' af Kammarens
ledamöter nedsattes i detta ändamål och valde till
sin rapportör den, såsom en utmärkt statistiker, öfver hela
Europa kände Baron Charles Dupin, som äfven i början var
fiendtlig emot svstemet. En sträng, till de minsta detailler
och sifferberäkningar gående, undersökning företogs, och Baron
Charles Dupin aflemnade, på Committe'ens vägnar, inför
Kammaren ett mycket vidlyftigt betänkande, det utmärktar
ste arbete af denna art, jag någonsin haft tillfälle se och
sorn är en verklig typ för alla StatsUtsk.-betänkrn, hvilka
angå större anslag. Resultatet af denna undersökning, verkställd
af systemets motståndare, var, att Committe'en och
Deputerade-Kammaren uppmanade Sjöministern att med systemet
fortfara, och att lian dertill erhöll större anslag, än
han från början hegart. Det utreddes således, att centralverkstäderna,
tvärtemot Deputerade-Kammarens förmodan,
tillskvndat Staten betydlig vinst.
Frankrike har sålunda anlagt stora centralverkstäder
samt funnit, att alltid sådana anläggningar kunna drifvas för
Den 3 Mars f. m.
bättre pris inuti landet, der närheten till rudimaterie!’, en
ringare lefnadskostnad för arbetarne och möjligheten af en
fullständigare conlroll göra arbetet vida mindre dyrt än vid
flottans stationer i de större sjöstäderna. Pä ön Indret är
anlagd en stor verkstad endast för ångmaehinbyggeri. Denna
verkstad, som är så färdig, att den redan lemnat flera
ångfartyg, hvaribland ett (Le Scorpion) af 160 hästars kraft,
har ändock till sitt utvidgande erhållit af Deputerade-Kammaren
årligen ett anslag, som varierat emellan 800,000 och
4oo,ooo francs.
Jag tror mig genom dessa exempel af ämnets grundliga
undersökning i andra landel' halva visat, att principen är
riktig om nyttan för flottan att äga en centralverkstad; och
jag är fullt öfvertygad att om en sådan verkstad, tillhörig
försvarsverket, funnes i Sverige, skulle, utom fördelen af
att tillverkningen vann enhet och likhet i qvalitet, vinsten
blifva högst betydlig emot att, såsom nu, äga en mängd
partiella verkstäder, med mångdubblad och fördyrad administration,
mångdubblad och fördyrad controll, med ofullkomliga
eller inga machinerier och der man, med mångdubbel
arbetskostnad, i inskränkt scala arbetar för hand, i
stället att drifva tillverkningarna på det fabriksmessiga sätt,
som endast vid en större, helst med vattenkraft gående centralverkstad
är möjligt. Vi behöfva blott påminna oss, att
Kronan här i landet har verkstäder af alla slag på Flottans
3:ne stationer, på Artilleriets 3:ne stationer, vid Eskilstuna
och ändock några flera ställen. Dessa verkstäder tillsammantagna
kosta ojemnförligt mera och lemna ojemnförligt
mindre arbetsproduet, än om en enda stor centralverkstad
med vattenkraft och machinerier begagnades, helst inuti landet,
der administration och controll kostade obetydligt, emot
hvad nu är fallet vid de manga verkstäderna, der alltid något
underslef är omöjligt att förekomma, enär läget i de
stora städerna gör frestelsen dertill stor och förtjensten deraf,
äfven i de minsta omständigheter, lönande. Med dessa
många här nämnda verkstäder äger ändock Kronan ingenting
egentligen helt i detta fall. När t. ex, Gen.-Adjutanten för
Arme-en skulle hafva förfärdigad modeller till Cavalleriets
sadlar, fanns icke en verkstad bland Kronans många verkstäder,
der den kunde göras, utan officerare hafva blifvit
skickade än till den ena än till den andra af Rikets få mechaniska
verkstäder, och, sedan Cavalleriet i åratal varit
utan tjenstbara sadlar, har man, tror jag, ännu icke kommit
långt med saken, emedan man ej kunnat anbefalla ett
arbete, utan berott af enskilda personers godtycke.
Flottan kan ej vara utan mindre och provisionella, föga
kostsamnia verkstäder på stationerna för verkställandet af
mindre reparationer; roen detta är någonting helt annat än
verkstäder till förfärdigande af en mängd ny materiel, som,
fabriksmessig! gjord, blir vida bättre och vida mindre dyr,
233
D e 11 3 M a r s f. m.
Sedan jag salunda gjort rättvisa åt en princip, som för öfrigt,
eller utsträckt till industri i allmänhet, är stridig emot
den princip, jag hyllar, att det allmänna aldrig bör blanda
sig uti industriföretag, får jag likväl förklara, att jag icke
i detta ögonblick skulle vara ense med mig sjelf, i fall det
vore fråga om att votera öfver, huruvida Kronan skulle öfvertaga
Motala verkstad, emedan jag sett i flera fall, att
livad sorn här i landet skall af Kronan skötas, vanligtvis förfuskats
(om jag får nyttja detta ord), emedan mångtaliga
Directioner eller Cornmitte'er, med liela tyngden af en collegial
form, skola handhafva befattningen, höga eller förnäma
personer sättas i spetsen derför och ensamt deras värdighet
och forntida förtjenst göra omöjligt eller otillåtligt att sedermera
röra vid missbruken. Vi hafva många exempel derpå.
Vi hafva eller hafva haft ett gevärsfactori vid Eskilstuna,
sorn jag tror slagit sig högst illa ut för det allmännas
räkning,
Skall Kronan en gång äga en stor centralverkstad,
blir det likväl alltid bättre att tillhandla sig en redan färdig,
som kan fås för hälften eller kanske tredjedelen af hvad
den säkert skulle kosta, om Kronan företog sig det orådet
att anlägga en ny.
Hvad Motala verkstad särskildt beträffar, tvekar jag
icke att förklara, att jag anser det af högsta vigt för vårt
sjöförsvar, att Motala verkstad bibehålles. Hvad angar sättet
att åstadkomma sådant, vill jag derom nu icke yttra
mig, och jag tror icke, det jag nu skulle vara färdig att
votera något anslag för detta ändamål; men det är sjelfva
principen, att flottan och försvarsverket bör äga en enda
stor centralverkstad, som jag tror böra erkännas.
Jag skall nu öfvergå till den andra hufvudpunkten, eller
om det är nyttigt eller skadligt för flottan att
grunda en hufvudsaklig del af sitt sjöförsvar på
begagnandet af ångfartyg. Svaret på denna fråga är
af väsendtligt inflytande på den, hvilken jag nyss genomgått.
Jag skall likväl först punktvis söka att besvara och undanrödja
några anmärkningar, som Frih. Lagerbjelke gjort mot
ångfartyg. Han har sagt dem vara otjenliga derföre, att de
rymma -j mindre besättning än seglande fartyg af samma
storlek. Sådant är likväl en naturlig följd af en bland ångfartygens
hufvudfördelar framför andra fartyg, den nemligen,
att ångfartyg gör mer än \ af den annars erforderliga
besättningen alldeles öfverflödig.
Frih. har sagt, att ett enda skott i machineriet är tillräckligt
att göra machinen och fartyget obrukbart. Åtskilliga
medel finnas likväl ledan att hindra detta skott nalkas
machinen. På de större ångfartygen kan man i möjligaste
mån placera machinen under och i vattenlineen; man kan
placera horisontalt en del af machinen, sora nu står verticalt;
man kan mot skotten barricadera den del af fartygs
-
Den 3 Mais f. m.
sidorna, iler machinen är placerad. Fril), har trott ångfartygen
endast tjenliga såsom ett bimedel, d. v. s. till bogserande
och transporter. Detta är visst äfven en hufvudorsak
för flottan; likväl tror jag deni kunna vara ett positivt stridsmedel.
Ångfartyg kunna armeras; om de armeras med få
piecer af det grofsta pundigtal, såsom t. ex. stora bombkanoner,
kunna de skada pä så stora afstånd, att fienden ej
är i tillfälle att skada dem.
Vidare har Frih. sagt, att i Ryssland finnes blott ett
ångfartyg för flottans behof, äfvensom att detta ångfartyg
(förmodligen Hercules) skulle vara ett,af de största ångskepp.
Jag får då äran upplysa, att Ryssland har, endast vid Östersjöhamnarna,
åtta ångfartyg, fem alldeles färdiga och 3 under
byggnad, att i vår blifva färdiga. Det, sorn förlidet
år gjorde bekantskap med våra skärgårdar, var visst icke
bland de största. Ryssland liar tvenne ångfartyg af emellan
3 och 4°o hundra hästars kraft.
Hvad beträffar skillnaden i prisen emellan de begge vid
Motala och hos Hr Owen beställda ångmachiner, skall en
snar framtid, då mnchinerierna blifva färdiga, bäst skilja
tvisten derom. Min opinion är redan bestämd, att icke någon
misshushållning skett genom del högre pris, man betalar
för det vid Motala beställda. Då jag såsom Revisor förliden
höst besökte Motala, hade jag tillfälle att lill dess särskilda
delar bese och undersöka den derstädes under arbete
varande flottans ångmachin, och jag kan försäkra, att arbetet
är af en förträfflighet, att det står till och med framföre
machinen på det annars så mycket omtalade och utropade
Ryska ångfartyget Hercules. Jag vill visst icke nedsätta
Hr Owens arbete, som, åstadkommet utan några synnerliga
tillgångar att börja med, gör honom mycken heder;
men med Motala verkstads torde det icke, efter min öfvertygelse,
tåla jemnförelse.
Frih. Lagerbjelke har, till bevis af Motala verkstads
obeliöflighet, åberopat 2:ne andra verkstäder, som skulle,
hvar för sig, ersätta Motala. Nyköpings factori är först
åberopadt. Frih. har likväl tillagt, att Nyköping framdeles
lärer blifva i tillfälle att förfärdiga större ångmachiner.
Må det då tillåtas mig uppskjuta mitt yttrande i detta afseende,
till dess denna framtid inträffar. Hvad åter beträffar
Strömma fabrik vid Carlshamn, har jag i sommar besökt
och, till följd af en utaf ägarnes godhet, varit i tillfälle
alt noga bese denna fabrik. Jag skall i korthet redogöra
för densamma, så vidt mitt minne tillåter. Deli är anlagd
och beräknad för inrättandet af ett bomullsspinneri. I
Carlshamn funnos nemligen en mängd fattiga, som saknade
sysselsättning och föda. Atta patriotiska och förmögna invånare
i staden öfverenskommo då att anlägga ett bomullsspinneri.
En person afreste till England, för att anskaffa
det nödiga machineriet. Men som dylika machinerier ej få
Den 3 Mars f. m.
eler exporteras, hade man nödsakats smugla ut det och således
betala en öfverdrifvet hög assurancesumma. Äfven delta
hade beställarne underkastat sig; men de fingo veta, att
det Engelska handelshus, som skulle bestyra affären, icke
var fullt pålitligt, och ingen annan utväg fanns således, än
att frän England införskrifva en skicklig verkmästare samt
arbetare för att på stället vid Strömma förfärdiga machineriet.
Detta gjorde man och var således nödsakad att äfven
lör detta ändamål anlägga en provisionel mechanisk verkstad
1 anuat ändamål är denna verkstad aldrig anlagd. Svarfstolar
drifvas der med handkraft och det betydligaste gjut—
godset hemtas från ett några mil derifrån beläget bruk. Jag
har sedermera hört, att man, då en der påbörjad qvarnanläggning
vore färdig, ämnade nedlägga den mechaniska verkstaden,
dels af brist på sysselsättning derför, dels emedan
den utmärkt skicklige Engelskesverkmästarens helsa ej tillät
ägarne af verkstaden att länge påräkna honom. Och denna
verkstad, god för sitt ändamål, vill man jemnföra med
Motala?
Att, såsom talaren sagt, tillverka större delen af ångmachinerna
på Carlskrona varf vill jag hoppas aldrig någonsin
försökes. Dyrheten af sådana, i smått och utan riiachinerier
tillverkade, effecler har jag här ofvan redan visat.
Slutligen har man gjort anmärkning mot läget af Motala
verkstad. Detta är dock i alla afseenden förträffligt. Trakten
är i hög grad bördig och folket välmående saint lefnadskostnaden
ringa. EkliIIgång linnes för godt pris och
med en ringa transport sjövägen. Varf och docka till byggande
af ända till öfver io fots djupgående fartyg finnas på
stället. Sjötransporten tili såväl Cattegat som Östersjön är
skyndsam och lätt. Machinerier för fartyg, som ligga djupare
än 10 fot, föras med lätthet till Mern vid Östersjön,
att der i fartygen insättas. Controllen är särdeles lätt och
litet kostsam, enär verkstadens belägenhet på en jordremsa
emellan Motala ström, canalen, sjöarna Wettern och Boren
gör den nästan kringfluten. Vattenkraften kan der, genom
anläggandet af nya rännor emellan canalen och strömmen,
efter behag mångfaldigas med ett fall, sorn är ända till 5o
fot högt. Med ett ord, allt är för ändamålet passande och
kan lämpligast jemnföras med ön Indret, der Frankrike har
sin stora verkstad för ångmachinbyggeri; med den skillnad
likväl, att vid Indret gå machinerierna med en dyr ångkraft,
då de vid Motala gå med en intet kostande vattenkraft.
Jag skall nu återgå till frågan om en stor del af vårt
sjöförsvars beräknande på ångfartyg. Man har såsom motskäl
åberopat andra länders ringa begagnande _ af ångfartyg.
Jag tror likväl, att få uppfinningar blifvit med sådan hastighet
af, snart sagdt, alla natioqer antagna. Engelska flottan
har 20 ångfartyg; Franska flottan 20, Portugisiska och
Gre
-
Den 3 Mari f. ra.
Grekiska flottorna hafva ångfartyg; och dessa nationer hafva
kanske ångfartyg att tacka för den grad af sjelfständighet,
de äga. Amiral Napiers ovanliga bragder tillskrifver han
sjelf och hela Europa hufvudsakligen ångfartyg. Man säger
väl äfven, att Portugisarne äro så dåliga sjömän, att det icke
var svårt taga deras flotta. Man må, så mycket man vill,
nedsätta deras sjömansskap, så qvarstår likväl det factum,
att utan ångfartyg hade Don Miguels flotta icke vid tillfället
blifvit tagen. Dessutom skola Portugisarne ej vara så dåliga
sjömän. Danskarna och Ryssarna hafva ångfartyg; och vi
skulle, af motvilja för detta vapen och förkärlek för ett
annat, ej vilja medfölja våra grannar i detta fäll, dä våra
tillgångar sådant tillåta? Man behöfver blott betänka, att
ett ångfartyg kan, med ett och annat transportfartyg på
släp, utrustadt i Cronstadt, på 3:ne dygn utan hinder vara
i Stockholms hamn. Ihågkommer man dertill, att vi icke
äga, såsom vi fordom ägde, några telegrapher, som i tid
kunna underrätta oss om en fiendtlig flottas ankomst, så
finna vi än ytterligare nödvändigheten af ångfartyg för oss,
som, under det en fiende något uppehälles, kunna från
skärgården inrapportera ankomsten samt lemna oss möjligheten
af ett communicationsmedel, hvilket på timma och minut
kan gå med underrättelser eller med hjelpsändningar
och som tillika sjelf äger ett positivt försvar. Frih. Lagerbjelke
har trott, att de redan beställda a:ne ångfartygen
vore för vår flotta ett tillräckligt antal. Detta yttrande är
egentligen det, som bestämde mig att nu här, tvärtemot
min föresats, yttra mig. Jag kunde icke lemna det ovederlagdt;
ty ett sådant yttrande, kommet från en man med
Frih. Lagerbjelkes personliga anseende och det förtroende
han äger om stor sakkännedom inom sitt yrke, kunde möjligen
föranleda StatsUtsk. och de öfriga Stunden att tro alla
vidare anslag till ångfartyg vara illa använda. De två beställda
ångfartygen äro ej färdiga; men de kunde, äfven örn
de vore det, i alla fall icke, pä långt när, uppfylla behofvet.
Jag frågar, om IL R. o. Ad. tror, att 2:ne ångfartyg
skulle vara nog, då vi äga en skärgård, på sina ställen lö
mil bred, der de mest varierande vindar fordras; der man,
såsom sjömännen säga, måste gå compassen rund för att
framkomma, och der det enda hastiga befordringsmedlet är
ångfartyg? Och ännu mera: skulle väl tvenne ångfartyg
vara på långt när tillräckliga endast för att vid påkommande
behof besörja skyndsamma och erforderliga transporter
för en kust ända från Strömstad och till slutet af Bottniska
viken?
Jag är inom mig öfvertygad, att ångfartyg komma att
spela en hufvudrol i vårt sjöförsvar; men jag lemnar gerna
åt en större erfarenhet att bevisa denna sats, blott vi icke
alldeles stadna bakom vår tid, I sjelfva Frankrike, som har
3 31
Den 3 Mars f. ra.
fen linieskeppsflotta, mångdubbelt större än vi någonsin kunna
få, bar en häftig strid uppstått, huruvida ej denna flotta
borde raseras och lemna rum för mindre fartyg, dels med
dels utan ångkraft och armerade med bombkanoner. Man
strider derom inom Kamrarna och uti tryckta brochure!'.
När detta sker hos en nation, der några skärgårdar
knappt finnas och åtminstone ej kunna jemn föras med våra,
samt i ett länd, der brännmaterielen för ångfartygen är så
dyr, då hemställer jag likväl, om icke samma strid med
vida större skäl kan och bör föras hos oss. Men allting
i naturen skall hafva sin mognadstid; tyden omognade ide'-  ens framgång kan leda till ett större tillbakagående. Med
en kust, som till det mesta består af vidlyftiga skärgårdar,
hafva vi dock minst grundat vårt försvar på skärgårdsvapnet.
Vi hafva följt ett alldeles motsatt system. Man behöfver
i detta fall endast gå till anslagssummorna. Af en
hufvudtitel, som går, om jag rätt minnes, till 1,200,000
R:dr B:co, hafva, sedan, sorn jag tror, hälften utgått till
personalen, af det återstående endast omkring 25,ooo R:dr
B:co förlidet år blifvit anslagna till materielen vid skärgårdsflottans
station, Stockholm. Det är ej min mening att yrka
en uteslutande öfvergång från ena vapnet till det andra,
utan blott att jemnkningsvis närma oss till hvad som mest
öfverensstämmer med vårt behof. Jag yrkar derföre icke
nedrifvande af de skepp, vi äga, för att helt och hållet
kasta oss på skärgårdsförsvaret och ångfartyg, emedan jag
tror, alt då en nation, med små tillgångar, skall med full
tillförsigt använda dessa, bör erfarenheten vara oåterkalleligen
stadgad, synnerligen som styrkan af ett försvar till så
väsendtlig del beror på det förtroende, nationen har till
systemet för det samma. Jag tror likväl, att detta' förtroende
hos massan af den bildade nationen i detta fall redan
stadgat sig, äfven om erfarenheten fordrar några ytterligare
bekräftelser för systemet. Men då jag således icke varit till
den grad liknöjd för vår stora flotta, att jag ju icke medgifvit
dess möjlighet af framtida nytta, går jag längre på
denna sida, än denna flottas egna försvarare. Jag yrkar,
att om vi skola äga den, skall hon vara i det skick, att
hon kan utlöpa mot fienden. Men beklagligen tror jag ej,
att det är fallet med våra annars visserligen vördnadsvärda
linieskeppj hvarom jag likväl icke nu vill vidare yttra mig.
Jag yrkar, att, hvad vi äga, skola vi äga dugligt och användbart,
och jag yrkar framför allt i afseende på vårt försvar,
att vi skola egna erforderlig uppmärksamhet åt vårt
kustförsvar och åt det krigssätt, Som redan våra förfäder,
vikingarna, tillämpade och som redan då väckte den då kända
verfdens beundran.
Jag vill för öfrigt blott tillägga, att utan en tryggad
yttre sjelfständighet kunna vi icke hoppas bevara dén inre
sjelfständighet) för hvilken jag lifligt önskar verka, och att
Den 3 Mars f. in.
a43
det endast varit min varma ifver för mitt fäderneslands försvar,
som vid detta tillfälle framkallat mitt yttrande. Jag
är öfvertygad, att samma ädla motiv ledt min motståndare,
fastän våra åsigter om medlen varit olika. Jag anhåller
dessutom om tillgift, om jag yttrat mig i ett ämne, der jag
icke äger rätt göra anspråk på min motståndares sakkunskap.
Hr Riben, Carl Wilh.: Jag vill ej inlåta mig i frågan,
huruvida det är nyttigast för flottan att hafva flera eller färre
verkstäder, emedan jag anser sådant ligga utom min förmåga
att hedonia; men då här år fråga oin ett statsanslag,
vill jag endast begära, att StatsUtsk. må genom IlofCancelleren
infordra från ÖfverPostDirectionen de handlingar, angående
Motala verkstad, som i Direclionens archiver kunna
förvaras. Jag tror, att dessa skola kunna upplysa, huru
besynnerligt vid verkstaden tillgår med beställningar m. m*
Frih. Roye, Ludv.: Det må synas vågadt, att en
man, så aflägsen från den administrationsgren, som nu är i
fråga, uppträder för att yttra sig deri. Men skulle ej andra
tala i ämnet än de, inom hvilkas egentliga roetier detsamma
ligger, så blefve det ej R. St:s opinion, sorn deruti
lomme aft uttryckas; och jag tror mig således äga lika anledning
att framställa mina tankar i saken, som någon inom
de andra Stånden. Jag lofvar först att skofta från alla comJjlimenter,
och skall ej ingå på något annat fält, än sunda
förnuftets. Detta säger mig dock, att om vår östra granne
antager ett nytt och förbättradt vapen, men vi envisas
att förblifva vid vårt gamla; så få vi stryk. Sunda förnuftet
säger mig, att då olikheten är så stor, att det ena fartyget
blir tvunget ligga stilla, under det andra går fram;
så kommer det förra för sent: Om vår stora flotta har motvind,
får den ligga och se på, att den Ryska ångbåtsflottan,
med sin massa af transportfartyg i släptåg, går förbi.
Jag ber Utsk. besinna delta och jemväl fästa uppmärksamheten
på behofvet att göra slut på den jalousie emellan
stora och lilla flottorna, sorn alltför länge ägt rum och
slutligen gått så långt, att den ena försvunnit för den andra,
Frih. Lagerbjelke: Det lärer ej kunna fordras, att
jag lika vidlyftigt skall upptaga de anmärkningar, man gjort
emot mitt anförande, som dessa blifvit utförda. Jag skall
blott i korthet besvara dem.
Gr. Posse har uppmanat mig att bestämma, huru många
ångfartyg vi behöfva för flottan. Sådant beror lill väsendtlig
del på ångfartygens storlek och beskaffenhet, Ett
kan bogsera 20 till 24 kanonjollar; ett annat endast 8 lill ro.
Vi äga 2!ne ångfartyg, dertill machinerna blifva färdiga,
den hos Hr Owen i Juli, och den från Motala ungefär vid
samma tid. K. M. har derjemte äskat anslag till ytterligare
2:ne. Med dessa fyra skulle jag för min del anse oss
för närvarande hafva nog. Det finnes vid tillfälle af krig
=44
Den 3 Mars f. m.
den hushållsamma utväg att befrakta enskildas ångfartyg;
och för att öka tillgången på sådana, skulle jag vilja tillstyrka
utfästande af premier för ångfartygs byggande efter
af Constructions-contoret uppgörande ritningar. Sådant skulle
öka privatas företag i denna väg och åstadkomma stor besparing
för Kronan, som derigenom undsluppe ångfartygens
underhåll, då de vore overksamma, hvilket alltid är dyrt
och företer särdeles svårigheter att hindra machineriet från
förrostning. Om man således börjar med de fyra nu föreslagna
och ökar deras antal i mån af penningetillgångar, tror
jag, att man gör klokast. Jag bestrider visserligen ej ångfartygens
nytta; men, använda såsom krigsfartyg, äro de
alltför dyra i förhållande tijl den effect, de kunna åstadkomma.
Armerade med bombkanoner, kunna de väl vara farliga
i skärgården, men ej på öppna sjön; ty af alla kända
fartyg aro ångfartygen de, som hafva största vaggning, emedan
slingringen ej på dem motverkas af den resistance, som
seglen å andra fartyg åstadkomma. Jag medger, att Hr
Owens ångmachinstillverkningar till utseende kunna förefalla
sämre; men jag tror icke, att de eftergifva i uthållighet.
Åtminstone har en af honom förfärdigad ångmachin, som
invändes för Carlskrona varf och har 55 hästars kraft, nu
varat i »2 år. Ångfartyget Oscar var af äldre construction
och hade ej tillkommit under så fullständiga controller.
Ångfartyget Norrköping skall vara alldeles förträffligt och
gå väl. Hvad jag yttrat i afseende på factoriet i Nyköping
grundar sig på livad man sagt mig, ty jag har icke sjelf
Undersökt förhållandet; men beträffande läget, har Nyköping
åtminstone det företräde framför Motala, att fartyg
kunna gå fram till förra stället, som icke kunna det till det
sednare. Jag bestrider ej nyttan af centralverkstäder i allmänhet;
men för flottans behof äro de öfverflödiga. Det är
Ctt annat förhållande i England och Frankrike än hos oss.
Största delen af arbetet för våra flottors behof besörjes gerona
båtsmän med ringa aflöning, från 6 till 4 ®k:r för dagen.
Alla smedjearbeten, som för flottan äro nödiga, med
undantag af ångmacbiner, kunna tillverkas hvar som helst.
Jag medger, att företräde kan finnas arbetena emellan, och
att de, hvilka utgå från Motala, äga stor fullkomlighet.
Jag vill derföre ingalunda bestrida verkstadens tillvaro, blott
den icke sättes i någon gemenskap med flottan; ty då den
icke kunde bära sig för Götha Canalbolag, lärer den icke
heller ulan förlust kunna drifvas för Kronans räkning.
Gr. Cronhjelm liar misstagit sig, då han sagt, att jag
yttrat, det två ångfartyg vore nog för flottans behof. Jag
hay nemligen tillagt de aine, som K. M. i sin Nåd. Propos.
föreslagit; och med det antal, som då komme att blifva,
tror jag och itererar upprepandet af min öfvertygelse, alt
dessa fyra äro fullkomligt tillräckliga, till dess vetenskaper»
och erfarenheten hunnit åstadkomma mera bestämda vesul
-
D c ii 3 Mars f. m.
245
tater, än dem vi hittills äga. Trenne år åtgingo blott, innan
man hann få ritningen färdig till de ångfartyg, vi nu äga.
Jag vill ej vidare uppehålla, utan yrkar motionens remitterande.
Gr. Cronhjelm: Jag får först i anledning af Ur Ribens
yttrande, att ÖfverPostDirectionen skulle innehafva upplysande
handlingar ronde den besynnerliga Motala verkstad,
tillkännagifva, att jemväl vid archivet i Motala torde Annas
handlingar, som torde vara af en motsvarande upplysande
beskaffenhet om den besynnerliga ÖfverPostDirectionen. De
båda upplysningarna torde sålunda kunna anses böra qvitta
med hvarandra.
Jag vill visst icke bestämdt tillstyrka inköp af Motala
verkstad för Kronans räkning; men det är principen jag försvarat,
att det nemligen är nyttigt för ett lands flotta och
försvarsverk att äga en centralverkstad. Ku kunna vi knappt
få förfärdigad t. ex. en modell för hvilken större beställning
som helst. Om man såsom motskäl skall frukta, på sätt
Frih. Lagerbjelke sagt, att hushållningen ej vid Motala blefve
god, så har man ju samma rätt till samma fruktan i afseende
å administrationen af de mindre verkstäder, Kronan
nu bedrifver på särskilda stationer; och fördelen af att centralisera
dem är altså af en sådan fruktan icke vederlagd.
För mig är det likgiltigt, på hvad sätt utvägarna beredas,
blott Motala verkstad icke går omkull; hvilket otvifvelaktig!
vore en riksförlust.
Jag får upplysa, att den vid Motala under arbete varande
ångmachin lärer vara färdig redan d. 1 nästk. Maj,
I afseende å Frih. Lagerbjelkes yttrande, att man för flottans
behof skulle kunna befrakta enskilda ångfartyg, får jag
ännu upplysa, att i Sverige finnes för närvarande endast ett
ångfartyg af den beskaffenhet, att det skulle kunna begagnas
till bogsering. Detta är Hercules. Alla de öfriga äro
för små, och äfven detta kan ej föra en enda större kanon
om bord eller rymma öfver 5o man på däck. Jag vill för
det närvarande ej ingå i någon utförlig framställning i afseende
å bombkanoners användande; jag vill blott upplysa,
att uppfinnandet af detta farliga vapen var i Frankrike orsaken
till det yrkande, jag redan nämnt, att nemi. de stora
skeppen skola försvinna; ty när detta förfärliga vapen, som
horisontelt skjuter ända till 100-pundiga bomber, med sin
projectil träffar ett linieskepp i eller nära vattengången, kan
ett enda sådant skott sänka ett skepp, som kostar hos oss
omkring en half million och som har ombord 5 å 600 man.
Frih. Lagerbjelke yrkar, att vi ej skola äga ångfartyg till
krigsfartyg, emedan ett enda skott kan förderfva machineriét.
Är det icke vida större skäl att då ej äga linieskepp,
när ett enda bombkanonskott kan förstöra ett sådant, som är
mångfaldigt dyrare an ett ångfartyg, hvilket har om bord
/
Den 3 Mars e. m.
många flera menniskolif och som, i anseende lill sin stora
yta och sin ovighet, är mångfaldigt lättare att med skott
träffa än ångfartyg.
I afseende på hvad ytterligare blifvit anmärkt emot lä-*
get af Motala jemnförelsevis till Nyköping får jag erinra,
att större fartyg lika litet kunna anlägga vid Nyköping som
vid Motala. Beträffande båtsmännens underhåll (hvilket, i
förbigående sagdt, lärer kunna upptagas vida dyrare, än hvad
Frih. Lagerbjelke beräknat), inser jag ej, att ju icke båtsmän
äfven kunna användas vid centralverkstaden såväl som
vid de mindre nuvarande verkstäderna, om de endast ställas
under skickliga verkmästare.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skall afhålla mig att
mycket öka discussionen i detta ämne, men vill blott till Hr
Ribens önskan, att StatsUtsk. må från ÖfverPostDirectionen
reqvirera der befintliga handlingar rörande Motala verkstad,
tillägga den, att reqvisitionen må ske fullständigt. Jag tror,
att man då skall komma att finna, att långsamheten med
arbetenas verkställande härledde sig derifrån, alt man utfärdade
nya instruetioner för hvar sjette vecka och experimenterade
med oförsökta theorier. Det torde äfven då komma
att upplysas, om icke någon viss borgmästare förrättade besigtning
å arbetet samt casserade, hvad sakkunniga män, efter
af dem skedd undersökning, funno fullkomligt godt och
antagligt o. s. v.
Frågan är ej densamma nu som förr. Nu är frågan icke
mindre än den, huruvida man skall öfverlemna åt splittring
och försäljning för en hundpenning en bland de yppersta
och fullkomligaste inrättningar i Svea land, hvilken kostat
emellan 5 ä 600,000 R:dr och hvars nödvändighet synes nästan
afgjord, såvida man icke vill med mångdubbel uppoffring
anskaffa en annan, som kan motsvara den. Och om
man vill fästa auetoritet vid personer och namn, tror jag,
att verkstadens bestånd har en sådan för sig, hvilken, fastän
den icke numera tillhör de lefvandes antal, likväl icke
torde kunna frånkännas allt anspråk på afseende.
Remitterades till StatsUtskottet.
IJ. R. 0. Ad. åtskiljdes kl. half till 4 e. M*
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 3 Mars 1834-
Plenum kl. 6 e. m.
Vid förnyad föredragning af Frih. Löfvenskjolds, Salomon,
d. 27 gist!, Fehr på bordet lagda motion om ett för*
Den 3 Mars e. m.
q47
lagslän af 3o,ooo R:dr B:co för clrifvandet af Höganäs Stenkolsverk
blef samma motion till StatsUtsk. remitterad.
Å nyo föredrogs Hr Gyllenhaal, Lars Herman, d. 27
sisth Febr. på bordet lagda motion, med förslag till ändringar
i nu gällande Skiftesstadga.
Ilr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag har tagit mig
friheten att begära ordet för att närmare förklara en uppgift
i mitt anförande, som eljest kunde blifva missförstådd.
Jag vill minnas, att jag sagt, att, vid frågans sednare behandling
uti förenade Utsktn under förra Riksdagen, åsigter
gjorde sig gällande, de der voro alldeles motsatta dem, hvilka
i det första betänkandet blifvit uttryckta. Detta afser
endast frågan om ändring uti ia Cap. 8 §. Skiftesstadgan,
som jag föreslagit mätte blifvit sådan, att der, hvarest laga
kraftvunnet storskifte föregått , delägare , som icke vilja
deltaga uti ett af andra hegardt laga skifte, må bibehållas
vid storskiftet, utan annan ändring deruti, än som för skiftets
verkställande för de sökande delägarne oundvikligen erfordras.
Uti frågorna om utflyttningsskyldigheten och ägograderingen
fortfara Utsktn att i sednare betänk, göra samma
tillstyrkande som i det första. Jag har ansett mig böra
lemna denna förklaring, på det mitt anförande icke mätte
missförstås.
Hr Ehrencrona, Erik Philip Gammal, uppläste
följande:
Jag anhåller vördsamt, att vid Hr Gyllenhaal motion
om ändring,i nu gällande skiftesförfattningar få göra följande
anmärkningar, hvilka till vederbörligt Utsk. torde få åtfölja
den gjorda motionen.
Den af Hr Gyllenhaal föreslagna redaction af 8 §.
12 Cap. i K. M:s Nåd. Skiftesstadga lyder sålunda: ”Då laga
skifte på en eller flera delägares begäran verkställes, der
Storskiftesdelning, som vunnit laga kraft, föregått, skall
sådant skifte icke öfvergå flera delägare än den, som det
begärt, eller dem, som sig derom förena. De öfriga jordägarne
må vid det laga kraftvunna storskiftet bibehållas,
utan annan ändring deruti, än som för skiftets verkställande
för de sökande delägarne oundvikligen erfordras.” Då den
nu gällande 8 §. 12 Cap. uti Skiftesstadgan frikänner jordägare
från att, emot eget begifvande, ingå uti nytt skifte,
om hans ägor hafva den förmånliga beskaffenhet, så till
form som antal skiften, hvilken genom den nya skiftesdelningen
skall åstadkommas, så skulle den föreslagna ändringen
i denna §. endast då medföra någon verkan, närén jordägare,
oaktadt hans egendom ej vore af nyssnämnde förmånliga
beskaffenhet, vägrade att i nytt skifte ingå. Ehuru
jag respecterar hvars och ens rätt att besluta om sin egendom,
så, enär ett vägrande att deltaga uti skiftet, på grund
a4S
Den 3 Mars e. m.
af den föreslagna ändringen, icke har sin orsak uti den mindre
fördel, egendomen af ett skifte tillskyndas, utan uti tillfälliga
omständigheter hos ägaren, samt understundom uti
ett infalt eller en bristande insigt hos denne, och hvilka alla
tillfälliga omständigheter försvinna, då fördelarna af ett skifte
förblifva oförändrade, har jag velat fästa Utskts uppmärksamhet
på de olägenheter, som skulle uppkomma, om, inom
samma skifteslag, först några få och sedermera andra
af jordägarne skulle låta hålla särskilda skiftesdelningar å
sina egendomar.
Dessa olägenheter bestå uti svårigheten för de först
skiftande att få orubbade förblifva vid sina en gång tilldelade
ägor, då de andra jordägarne uti byalaget sedermera,
och efter att hafva vägrat att deltaga uti den första delningen,
besluta sig att genom ett annat laga skifte bereda sig
samma fördelar, som grannarna redan fått tillgodonjuta. Om
vid den första delningen ej någon annan ändring af de skiftet
bestridande åboernas ägolotter får äga rum, än som är
nödig för läget af de skiftessökande delägarnes egendomar,
så skall ofta hända, att ej endast de förstnämnda åboernas
ägolotter förblifva delade uti ett obegränsadt antal skiften,
utan äfven att dessa skiften ligga spridda omkring de först
skiftandes egendomar; och då sedermera skiftet skall företagas
å dessa spridda ägolotter, kan detta ofta icke ske utan
en hufvudsaklig rubbning uti den första skiftesdelningen,
hvilken dock borde förblifva orubbad, alldenstund samtlige
byamännen haft sig öppet att deruti deltaga. Dessa
olägenheter kunna äfven inträffa inom samma by icke en
utan flera gånger, allt som lusten att skifta sina ägor komme
öfver än den ena och än den andra af jordägarne. En
annan svårighet skulle förete sig vid anläggning af vägar,
hvilka skola göras med afseende å skiftläggningen i det
hela; hvaraf följer, att innan skiftläggningen för hela byalaget
är bestämd, kan ej afgöras, hvarest vägar böra anläggas.
Slutligen torde jag, såsom ännu ett skäl emot antagandet
af den föreslagna ändringen af ofvannämnde §., få
påminna om den af en värd ledamot af detta Stånd väckta
och till LagUtsk. redan remitterade motion om undersökning
af majoritetens fördelar vid ett skifte, då, emot dess
vilja, minoriteten detsamma begärt, hvilken motion afser ett
noggrannare iakttagande af jordägarnes sanna fördel, innan
Jaga skifte beslutas. Ehvad afseende Utsk. må fästa vid dessa
mina anmärkningar, anhåller jag vördsamt om särskild uppmärksamhet
å nedanstående förhållande, hvilket ofta inträffar,
nemligen, att genom arf, köp, byte eller annat laga
fång, en åbo är ägare för t. ex. jtdel af en och jftdel afen
annan utaf de vid storskifte utlagda egendomar inom samma
byalag, utan att dessa hans ägolotter blifvit honom lagligen
tillskiftade. Då frågas, om ägaren för sådana ^tdel och f:del
D e n 3 Mars e. m.
249
af de storskiftade egendomarna skall anses äga sin egendom
genom storskifte bestämd och således kunna tillgodonjuta de
förmåner, som dermed äro förenade?
Den föreslagna ändringen af i3 Cap. 2 §. i K. M:s Nåd.
Skiftesstadga innehåller, att den, som skifte begärt, skall
vara till utflyttning förbunden, så framt icke annorlunda
åsämjes. Då skiftesstadgan uti i3 Cap. 3 §. 1 mom. på högst
billiga skäl bjuder, att uti utflyttningskostnader skola de
qvarboende delägarne, efter hvars och ens ägoandel och med
i öfrigt fästadt afseende å den nytta, de af utflyttningen vinna,
med de utflyttande deltaga; så synes 111ig häraf blifva
en gifven följd, att den bör ur gården flytta, som detta kan
göra med minsta kostnad, utan afseende derpå, om han begärt
skifte eller icke. Den föreslagna ändringen lägger hinder
i vägen för begärandet af laga skiften och fäster dervid
en särskild kostnad, i händelse den, som skifte begär, har
dyrbarare åbyggnad än de öfriga jordägarne, och hvilken
kostnad synes så mycket mera olämplig, som den ej drabbar
den utflyttande ensamt, utan äfven de qvarboende jordägarne,
i den mån de biträda vid flyttningen. Af dessa orsaker
kan jag icke förena mig om någon ändring af nu gällande
författningar för hvad som angår utflyttningsskyldigheten,
utan anhåller, att de måtte blifva oförändrade.
Hvad sist angår det föreslagna hänförandet af ägograderingen
lill de ämnen, hvilka böra vara pröfvade och afgjorda
före skiftets fullbordan, torde jag dervid få anmärka,
att uti en sak af så mångartad beskaffenhet, som den ifrågavarande,
och hvilken är beroende af ej endast insigter och
erfarenhet, utan äfven den egna fördel, som ofta röjes hos
jordägarne vid deras affordrade yttranden om jördeus egenskaper,
det synes af vigt alt ej för tidigt densamma afgöra.
Och då först vid skiftenas utstakning å marken resultatet af
graderingen skönjes, öfverlemna!' jag till Utsk:s bepröfvande,
örn graderingen bör vara stadfästad, innan dess verkningar
blifvit tydliga. Ehvad afseende Utsk. må göra härå, anliålier
jag om dess särskilda uppmärksamhet på den åtgärd,
sorn af landtmätare nu gemenligen vidtages, nemligen alt,
efter delfående! af graderingslängden, låta jordägarne derå
teckna deras erkännande af dess riktighet och densamma
nied deras namn styrka, i händelse de ej hafva några anmärkningar
att dervid göra; och torde Utsk. utlåta sig, om
den jordägare, som sålunda graderingen underskrifvit, må
hafva rättighet att deröfver klander anföra; hvarvid jag,
ehuru jag nyligen fästat uppmärksamheten å vigten deraf,
att graderingen icke i förtid stadfästes, torde få yttra den
mening, att dä erkännandet af graderingens riktighet och
namnens underskrifvande är frivilligt, och således kan underlåtas
af hvilken, som dertill tror sig äga befogenhet, förhållandet
med ett sådant frivilligt erkännande ej är det3
II. 32
Den 3 Mars e. m.
samma som afgörande! om graderingens riktighet, då tvist
derom uppstått.
Hr Danckwardt, Magnus Georg: Det är ingalunda
min mening att ingå i någon pröfning och vederläggning
af den motion, Hr Gyllenhaal framställt rörande åtskilliga
förändringar i nu gällande Skiftesstadga. Ilan har icke motiverat
sitt förslag, utan endast derför åberopat förra Riksdagens
förhandlingar i ämnet. Jag tager mig i anledning
deraf friheten äfven åberopa desamma, under anhållan, att
Lag- samt Allm. Besv. o. Oecon.Utskm, till hvilkas gemensamma
behandling motionen lärer blifva remitterad, ville
granska de vid förra Riksdagen af Utsk:n afgifna betänkanden
med reservationerna dervid, äfvensom den discussion i
ämnet, som vid deras pröfning hos R. o. Ad. föreföll. Eudast
vid några anföranden i motionen vill jag uppehålla mig.
Hr Gyllenhaal har uppgifvit, att de skiljaktiga åsigter i afseende
på den första bland de af honom yrkade förändringar
i Skiftesstadgan, eller att skifte blott för skiftessökanderna
skulle verkställas, hvilka Utsk:n vid förra Riksdagen yttrat
uti svaret på återremissen af deras första betänk, emot
dem, som förekomma uti detta betänkande, skulle hafva uppkommit
genom ombyte af ledamöter i Utsk:n. Detta synes
icke vara enligt med förhållandet. Emot Utsk:ns första betänkande,
som föreslog en sådan förändring, som den motionären
nu yrkar, reserverade sig ii af Utskrns ledamöter,
hvilka instämde i Hr Berg v. Lindes i frågan afgifna, ganska
grundliga yttrande, som afstyrkte denna förändring. Vid
återremissens besvarande frångingo Utskm sin förra tanka
och instämde i Hr Berg v. Lindes yttrande, hvaremot blott 3
ledamöter anmälde sin reservation. Då Lag- o. Oecon.Utsk:n
bestå af 64 ledamöter, lärer det vara klart, att några nya
ledamöter, som emedlertid i Utsktn inkommit, icke kunnat
föranleda denna skiljaktighet i opinioner, utan endast en vunnen
bättre öfvertygelse om det rätta i saken.
Hr Gyllenhaal yttrar längre fram i sin motion: ”Utan
förmätenhet vågar jag tro, att mina åsigter skola delas af
många ledamöter, hvilka med uppmärksamhet följt samt af
egen erfarenhet lärt både känna och värdera verkningarna
af Skiftesstadgans tillämpning i dess närvarande skick. Men
jag döljer icke heller, det jag med visshet förutser, att mitt
förslag skall möta allvarligt bestridande af andra ledamöter,
lika erfarna, lika upplysta, lika fördomsfria. Om öfvervigten
stadnar på de förras sida, skall jag äga en dyrbar tillfredsställelse
i medvetandet att hafva hragt denna fråga å bane.”
Såsom ett bevis, huru andra personer i den ort, der
Hr Gyllenhaal är jordbrukare, tänka i afseende på den ofvanomförmälda,
yrkade ändringen i Skiftesstadgan, anhåller
jag att få åberopa ett till K. M. af Hushållssälskapet i Skaraborgs
län afgifvet utlåtande vid ett tillfälle, då öfverlägg
-
Den 3 Mars e. ra.
ning hos Sälskapet förekom rörande de åtgärder, som i anledning
af sednare årens inträffade missväxter i länet lämpligen
kunde böra vidtagas i afseende på skiftesverkets fortgång
i länet. Vid detta tillfälle väcktes af Hr Tham, Wolrath,
enahanda förslag med det, Hr Gyllenhaal nu framställt,
eller att, på sätt 1812 års Enskiftesförordn. stadgade,
blott den skiftessökande borde erhålla utbrytning och de öfriga,
som icke i det nya skiftet vilie ingå, vid förra ägodelningen
hufvudsakligen bibehållas. Sälskapets ledamöter yttrade
sig deröfver i sitt underd. betänk, sålunda:
”Hushållssälskapets ledamöter hafva ansett sig icke böra
”instämma i detta förslag. Genom skiftets inskränkning till det
”hemman, för hvilket det blifvit sökt, vinnes icke för de
”Öfriga delägarne i ett skifteslag den förskoning för kostnader,
som under närvar, förhållanden anses vara hufvud”sakligt
nödig; ty ofta inträffar det, att, äfven för ett så”lunda
inskränkt skifte, skifteslagets alla ägor måste afmä”tas,
och kostnaden dertill kan blifva ganska känbar, äfvensom
ägoutbrytningen, om den också verkställeS blott för
”ett enda hemman, verkar rubbning för de öfriga hemmanen
och afbrott i jordbrukets vanliga gång; hvarjemte vid
”denna anstalt framställer sig den stora betänkligheten, att
”vid den ägojemnkning, som efter utbrytningen måste verk”ställas
emellan de hemman, som icke undergått laga skifte,
”stridigheter uppstå, som föranleda långvariga rättegångar
”och, att döma af erfarenheten under tillämpningen af 1812
”års Förorda., ofta icke slutas, förrän alla hemman, det ena
"efter det andra, underkastats laga skifte, som, på sådant
”sätt successive påkalladt, upptager många års förberedelser,
”derunder skifteslaget, genom den vanvård af jordbruket,
”sorn ovissheten om hvarje hemmans tillhörigheter måste med"föra,
ovilkorligt måste råka i förfall.”
Af detta yttrande synes således, att inom det län, der
Hr Gyllenhaal är jordbrukare, en helt annan opinion i denna
hufvudsakliga fråga yttrat sig, alldeles i öfverensstämmelse
roed de grunder, hvarpå Skiftesstadgans föreskrift härutinnan
hvilar. För öfrigt bör jag hafva äran tillägga, hvad visserligen
dessförutan bör vara kändt, att ehuru R. St. vid förra
Riksdagen icke begärde någon revision af Skiftesstadgan,
förordnade K. M. likväl, att denna stadgas tillämplighet för
de norra länen , der Enskiftesförfattningen icke gällt, äfvensom,
i anseende till särskilda localförliållanden, för Gottland skulle
undersökas af dertill förordnade committe'er, utsedda bland
alla medborgareclasser inom hvarje län. Särskildt infordrades
genom Öfverdirectören för landtmäteriet utlåtande från
en skicklig landtmätare i hvardera af de öfriga länen rörande
stadgans tillämpning derstädes. Alla dessa utlåtanden öfverlemnades
sedan till granskning af en särskildt i nåder förordnad
committé', som afgaf ett vidlyftigt betänk, i ämnet
och föreslog de jemnkningar och tillägg i stadgan, hvilka
Den 3 Mars e. m.
sedan, af K. M. biföllos. Uti detta betänk, äro nästan alla
de anmärkningar mot stadgan, hvilka kunna göras, som jag
tror, fullständigt besvarade; och jag skulle önska, att Lago.
Oecon.Utsktn ville taga kännedom af detta betänk, likasom
i öfrigt af hvad Landshöfdingarna i deras nyligen afgifna
samt af trycket utkommande 5-årsberättelser rörande
Skiftesstadgans tillämpning och verkningar anfört.
Frih. Cederström, Jac.: Uti den oeconomiska lagstiftningen
gifves troligtvis ingen detail, som mera direct ingriper
i äganderätten, som lättare förorsakar rubbning i densamma
än just dessa författningar, vi äga rörande skiften,
hvilka, genom de täta förändringar de undergått, åstadkommit
denna rubbning i äganderättsförhållanden. De hafva
hindrat jordbrukets uppkomst och skola vara ett hinder derför,
så länge nya skiftesförrättningar följa på redan afslutade,
synnerhgast om den nu gällande Skiftesstadgan skall behålla
sin tillvaro, intill dess alla Svenska hemman blifvit
skiftade; ty dess uppställning och sammanfattning tyckes utvisa,
att den är ämnad mera att bereda landtmätare en fördel
än jordbruket. Kostnaden för verkställda skiften år i832
utgjorde öfver en half million K:dr, oberäknadt utgifterna
för handtlangning m. m. ; och när man nu besinnar, att
j-8s%:delar af de redan förut tillräckligen tryckta jordbrukarne,
hvilka måst deltaga i denna kostnad, emot sin vilja och
sitt interesse blifvit tvungna dertill, hvarigenom måhända
en stor del bland dem blifvit bragt på obestånd, så frågar
jag, om man bör inskränka sig till blott en partiel jeronkning
af en sådan lagstiftning i dess capitel och §§. Den bör
granskas till sina principer; man bör undersöka, om icke
dessa rubba allt samhällsskick, eller om icke åtminstone
skiftena skola kunna verkställas med mera kostnadsbesparing,
till större nytta och fördel för jordbrukaren. Jag har yrkat
en revision af såväl skiftes- som landtmäteri-författningarna;
jag har i särskild motion begärt, att Ständerna ville
hos K. M. anhålla om åläggande för KammarColltm att till
K. M. afgifva utlåtande i ämnet, och jag tror, att KammarCoihm
kan afgifva ett sakrikt yttrande i frågan. Men
om Ständerna icke skulle vilja med mig häruti instämma,
utan tro sig, utan sådana föregående åtgärder, kunna besluta
i denna vigtiga fråga, önskar jag likväl, att Utsk.
icke ville företaga partiella frågor om ändringar i Skiftesstadgan,
utan betrakta ämnet i sin helhet, i sammanhang
med instructionen för landtmätarne, samt hos K. M. anmäla
grunder för rättelser i denna lagstiftningsgren. Endast på
sådant sätt blir det möjligt att vinna ett system, som icke
är bygdt på hugskott. Jag anhåller, att dessa anmärkningar
må åtfölja remissen.
Ilr Gyllenhaal: De anmärkningar, Hr Ehrencrona
framställt emot mitt förslag, hafva redan under loppet af
Den 3 Mars e. m.
a53
sistl. Riksdag så ofta blifvit omsagda och öfvervågade, alt
jag skulle fela j grannlagenhet mot R. o. Ad. , om jag nu
ville ingå i vederläggning af desamma. Jag förenar mig derföre
i Hr Danckrvardts önskan, att Utsk:n ville taga noga
kännedom om ämnet; och jag öfverlemna!- åt R. o. Ad. samt
de öfriga Stånden att bedöma, i hvad mån mitt förslag är
grundadt eller ej. Jag vill blott hafva äran tillägga, att
många af de olägenheter, som blifvit framställda emot min
motion, stå i uppenbar strid med den redaction af 12 Cap.
8 §. Skiftesstadgan, som återfinnes i K. Kungör, d. 9 Juni
1832. Der har man redan gutt långt fram till det mål, jag
åsyftar. Der står, att förut verkstäldt storskifte icke må
genom nytt laga skifte rubbas, utan att delägarne derom
enhälligt åsämjas. Detta gäller endast för Gottland; men
jag har yrkat principens tillämpning i allmänhet och kan
ej frånträda detta yrkande.
Beträffande det utlåtande, som i min frånvaro blifvit
afgifvet af Skaraborgs läns liushållssälskap och hvars innehåll
hittills varit mig obekant, lemnar jag detsamma i
sitt värde. Jag skulle dock kunna nämna mångfaldiga personer
i orten, som dela min åsigt. Jag vill blott, utan att
uppgifva antalet, åberopa de ledamöter af förenade Utsk:n
vid sista Riksdag, hvilka instämde i min mening. I öfrigt
önskar jag, att Utsk. åt detta ämne vilie egna all den uppmärksamhet,
som frågans vigt förtjena!-, utan att jag vidare
vill belasta protoc. med något försvar emot de anmärkningar,
som mot mitt förslag blifvit framställda.
Remitterades till Lagutskottet.
Föredrogs ånyo Hr Törneblads, Garl, d. 27 sistl. Febr.
på bordet lagda motion om förhöjning uti den honom såsom
R. St:s Just.-Ombudsman anslagna lön.
Frih. Boye, Ludv.: Jag bör anhålla hos Utsk., att
det icke alltför mycket brådskar med att häröfver yttra sig,
emedan jag har mig bekant, att motion lärer inkomma till
Constit.-Utsk. derom, att Just.-Ombudsm:sembetet, såsom
onyttigt och öfverflödigt, måtte indragas. Jag vet icke hvad
Utsk. ämnar göra med förslaget; men det skulle vara en
anomali, om det ena Utsk. tillstyrkte förslaget tvärtemot
det andra Utsk:s beslut, hvarigenom embetet förklarades
öfverflödigt. Jag önskar tillika, att Utsk. måtte erinra sig
en gammal förnuftsregel, den nemligen, alt all retroactiv
verkan förutsätter en rättighet, som är gifven, och icke en,
som skall gifvas. Jag vill dessutom påminna, att motionären
icke blott njuter den lön, honom i och för Just.-Ombudsmrsembetet
tillkommer, utan äfven den för sin ordinarie
tjenst. Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja
till Utskottet.
354
Den 3 Mars e. tsi.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Då jag vid detta tillfälle,
likasom vid alla andra, endast afser sjelfva saken, som
här är tjensten, men icke personen, som bestrider densamma,
ber jag att få yttra den tanke, att så länge ifrågavar.
embete finnes, hör den person, som bestrider detsamma,
vara väl lönt, på det att embetet icke må utgöra blott en
bitjenst. Lika med Frih. Boye tror jag visserligen, att tjensten
kan blifva föreslagen att indragas; men intilldess tillstyrker
jag löneförhöjningen, med så mycket mindre afseende
åFrih:s framställning rörrde den dubbla lön, nuvar. Just.-  Ombudsra. uppbär, som det ingalunda är gifvet, att han
kommer att fortfara i utöfningen af embetet, hvilket jag,
för min del, helst önskar måtte bestridas af en person, som
icke beträder tjenstemannabanan.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag får till Frih.
Boyes upplysning nämna, att det icke egentligen är fråga
om en lönetillökning, utan snarare om löneersättning lill
Just.-Ombudsm., emedan han, enligt i8ro års Ständers beslut,
ovilkorligen försäkrades om samma löneförhöjning, som
kunde blifva Just.-Cancelleren tillerkänd. Just.-Ombudsm.
äger således ett ovedersägligt anspråk på denna löneförhöjning.
Fullmägtige i Riksg.-Cont. hade bort förut betala
denna ersättning, såvida StatsUtsk. vid sista Riksdag icke
uraktlåtit att på stat uppföra förhöjningen, hvilken, såsom
jag nämnt, rättare benämnes med ersättning, dertill motionären
äger obestridlig rättighet.
Hr Riben, Carl Wilh.: Om Hr Törneblads anspråk
på högre lön, enligt hvad Hr Bråkenhjelm yttrat, skulle
grunda sig på en obestridlig rättighet, förundrar det mig,
att Hr Törneblad, såsom erfaren jurist, snarare än att gå
motionsvägen, icke genom laga stämning vid vederbörlig domstol
gjort sitt förmenta anspråk gällande. Hvad angår den
förmodade uraktlåtenheten af förlidne Riksdags StatsUtsk.,
får jag upplysa, att någon fråga om en slik löneförhöjning
då icke var inom Stånden väckt. Jag var då ledamot af
StatsUtsk., och jag tror, att det skulle varit oriktigt af mig
eller hvilken annan ledamot af Utsk. som helst att, utan
någon dertill inom Stånden gifven anledning, föreslå tillökt
lön åt Just.-Ombudsmannen.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att få förklara, det jag
anser frågan i riktig form hafva framkommit, nemligen i
form af motion. Det skulle högeligen förundrat mig och
säkert många andra om Just.-Ombudsm., som af R. St. är
förordnad att instämma och åtala alla olagligheter och som
under sin långa tjenstetid ej dertill trott sig hafva haft minsta
anledning, skulle slutligen vända sig med sin enda stämning
mot Ständerna sjelfva, i afseende på rätt till högre lön.
Hr Bråkehjelm: Jag är till en del förekommen af
Gr. Cronhjelm, men vill blott upplysa Hr Riben, efter jag
Den 3 Mars e. m.
a55
hör, att han vid sistl. Riksdag var ledamot af StatsUtsk.,
att inom detta Stånd då väcktes motion om lönetiHökning
för Just. Ombudsm., hvilken motion likväl afslogs.
Hr Riben: Hr Bråkenhjelm har återkallat i mitt minne
en händelse, som jag förgätit; ty sannt är det, att motion
om lönetiHökning för Just. Ombudsm. vid sista Riksdag väcktes
och afslogs, hvarefter naturligtvis all möjlighet för StatsUtsk.
att i stat uppföra en sådan tillökning var försvunnen.
Jag tackar Hr Bråkenhjelm för denna dråpliga vederläggning
af hans eget yttrande, sorn jag icke skulle hafva kommit
ihåg, om han icke sjelf erinrat mig om förhållandet.
Remitterades till StatsTJtskottet.
Vid förnyad föredragning af nedannämnde d. 27 sisth
Febr. på bordet lagda motioner remitterades till:
Stats-Utskottet:
Hr Stjerncreutz’, Pehr Niclas, motion om utbekommande
af en fordran för ved och kol till Landtm:s-klubben under
sistl. Riksdag;
Bevill nings-Uskottet:
Frih. Löwens, Willi., motion med förslag till minskning
af brännvinsproductionen.
Ånyo föredrogs Hr Klingstedts, Gust. Fred., d. 27
sisth Febr. på bordet lagda motion om ett anslag af 333
R:dr 16 sk. B:co åt Direct. Godlund, mot skyldighet att
medelst electrieitet gå obemedlade sjuklingar kostnadsfritt
tillhanda.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: StatsUtsk. lärer
visserligen, utan min påminnelse, vid denna frågas behandling
erinra sig, att en sådan inrättning redan finnes istockholm.
Vid sista Riksdag blef (om jag icke missminner mig,
af Hr Nordenanckar) en sådan fråga väckt om anslag af
1000 R;dr, hvilken summa likväl nedsattes till i33 R:dr 16 sk.
Remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogos ånyo och remitterades nedannämnde d. 27
sisth Febr. pä bordet lagda motioner, nemligen till
Stats-Utskottet:
1:0 Hr Gripenstedts, Jac., motion om förhöjning af minimipriset
å den under embets- och tjenstemäns löner inbegripna
spannmål;
2:0 Hr Gyllenkroks, Göran, motion om afskrifning af
Enkefru Friherrinnan Eneskjölds skuld till Rrigsmanshuscassan;
-
256
Den 3 Mars e. ra.
Lag-Utskottet:
Hr von Wahrendorffs, And., motion om förändrade
straffbestämmelser för skogsåverkan.
Föredrogs å nyo Ilr Charpentiers, Jean Toussaint, d.
27 sistl. Febr. på bordet lagda motion om löneförbättring
för Capitaine!- med lägre lön vid Artilleri-regiterna.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Jag bar förut
yttrat mig om den form, under hvilken jag anser, att förslag
till löneförbättringar böra framkomma eller inför representanterna
anmälas, och behöfver således icke förnya
min framställning i denna fråga; men jag vill blott tillägga,
att jag anser det mindre grannlaga att oombedd framkomma
med begäran om löneanslag, under förutsättning, att
capitainer vid Artilleriet med lägre löner äro de mest vanlottade.
Jag skulle vara för mycket orättvis mot dem, åt
hvilka befälet inom vapnet blifvit anförtrodt, om, med förutsättning,
att ett sådant förhållande verkligen existerade,
någon anmälan derom likväl icke ägt ruin. Men K. M. har,
uti Sin Propos. till R. St. om ökade anslag, begärt löneförhöjning
för dessa Artilleri-capitainer, blott icke till den
summa, som 1111 föreslås; ty å capilainernas löner, 54o R:dr,
är förhöjning begärd till 600 R:dr. Jag anser denna tillökning
tillräcklig i jemnförelse med lönerna för andra officerare
i Arme'en inom samma grad. Då en capitaine med lägre lön
vid indelta Armeen endast njuter 500 R:dr B:co, anser jag
en officer i samma grad vid Artilleriet böra vara belåten med
600 R:dr samma mynt. Den jemnförelse, man gjort emellan
Gardes-reg:terna och Artilleriet, anser jag icke vara
nöjaktig; ty ehuru det visserligen är sannt, att vissa af Gardes-reg:ternas
officerare, särdeles capitainerna, äro högre
lönta än flera bland de äldre capitainerna vid Artilleriet,
bör dervid likväl betraktas, att arlilleri-officerarne äga anledning
att hoppas hastigare avancement till capitainesplatserna.
Gardes-regtternas subalternofficerare, som kunna avancera
lill högre löner, äro 26 till antalet, men hafva endast
8 löner, hvaraf de möjligtvis kunna komma i åtnjutande.
Vid ett Artilleriregtte åter gifves det 22 capitaineslöner emot
44 subalterner; och jag tror således, alt i detta fall äger
Artilleriet ett företräde framför Gardes-reg:terua, hvilket,
om icke helt och hållet, åtminstone till största delen uppväger
de sednare reg:ternas fördelar framför Artilleriet i
afseende på lönerna. Jag afstyrker således helt och hållet
det i motionen begärda anslaget, öfvertygad, att StatsUtsk.
icke fäster afseende pä enskilda motioner om ökade
anslag, hvartill man icke kan hemta ledning af K. M:s Propos.
Jag kan ej heller erkänna, alt den tjenstgöring, som
åligger arlilleri-officerarne i allmänhet, är af den svåra beskaffenhet,
som motionären påstår, och således icke heller,
att Artilleriet bör stå framför de öfriga vapnen. Den jemn
-
Den 3 Mars c. m.
förelse, motionären framställt emellan Gardes-reg:terna och
Svea Artilleri och hvarpå motionen grundar sig, kan icke
vinna tillämpning på de öfriga Artilleri-reglterna; hvarföre
något stöd för motionen härifrån icke kan hemtas, enär någon
löneskillnad icke hör äga rum för dem, som tjena vid
samma vapen.
Hr Charpentier, Jean Toussaint: Jag hav på goda
skäl anhållit om högre löner för capitaine!- med lägre
lön. Jag har ansett och anser en tillökning af behofvet påkallad.
Hvad för öfrigt de framställda anmärkningarna beträffar,
ber jag att i morgon få besvara desamma. Jag anhåller,
att min motion må varda till vederbörligt Utsk. remitterad,
för den handläggning den förtjenar.
Hr Riben, Carl Wilh.: Jag bestrider ingalunda remiss
af motionen med de dervid gjorda anmärkningar; men
jag beledsagar denna motion nied den önskan, att SlatsUtsk.
måtte afslå såväl den som alla de motioner, hvilka af
enskilda Riksdagsmän väckas om löneförhöjningar, vare. sig
för kamrater eller underlydande tjenstemän. Jag delar den
öfvertygelse, sorn i ett föregående plenum blifvit yttrad af
Gr. Gyldenstolpe om olämpligheten af sådana motioner, sedan
K. M. afgifvit Propos. om Statsverkets icke allenast tillstånd,
utan äfven behof; men jag har dock svårt att förlika
denna grundsats med de långa och vidlyftiga tal, han i
detta och föregående plena hållit, nära nog liknande projecter
till statsregleringar. Sådana uppgöras, vår omsorg
förutan, af vederbörande administrerande Verk och pröfvas
derefter af K. M., som genom sina StatsExpedilioner låter
expediera dem, sådana de blifvit fastställda.
Remitterades till StatsUtskottet.
Då nu ånyo föredrogs Frih. Cederströms, Jac., d. 27
sisth Fehr. på bordet lagda motion om utfärdande af ert
enda allmän Byggnads-och HusesynsOrdn., blef samma motion
till LagUtsk. remitterad.
Ånyo föredrogs Frih. Cederströms, Jac., d. 27 sisth Febr.
på hordet lagda motion om fastställande af grunder för ett
nytt statshushållningssy stern.
Hr Riben, Carl Wilh.: Frih. Cederström har nu
återigen framträdt med samma förslag, som han ingaf vid
förra Riksdagen. Rubriken derpå , som han sjelf uppgifvit,
heter: Förslag till ett nytt statshushållnings
sy
stern. Det är oförändradt samma förslag, som vid sisth
Riksdag var föremål för de flesta Utsk:s behandling. Om
statshushållning innehåller det kanske ganska mycket, men
något system deruti har jag icke kommit under fund med.
Det vissa är clet, att det lämpligare skulle kunna benämnas:
258
Den 5 Mars e. m.
Förslag till Konungariket Sveriges omskapande.
Hvad häraf skulle blifva, lemnar jag derhän. Jag anhåller,
att Utsk. utur förra Riksdagens protocoli och handlingar
ville inhemta, hvad som då yttrades emot förslaget, då jag
hoppas, att Utsk. deraf skall hemta tillräckliga skäl till förslagets
förkastande.
Remitterades till StatsUtskottet,
Vid förnyad föredragning af Frih. Cederströms, Jac.,
d. 27 sisth Febr. på bordet lagda motioner:
1:0 om ändring i författningarna, rör;de dagsverkens utgörande
till kyrkobyggnad;
2:0 om förändrade föreskrifter för inskrifning till rusthåll;
blef den förra remitterad till LagUtsk. och den sednare
till OeconomiUtskottet,
Föredrogs ånyo Frih. Cederströms, Jac., d, 27 sisth Febr.
på bordet lagda motion om revision af nu gällande författningar,
rör:de Landlmäteriet,
Hr Danckwardt, Magn. Georg: I förevarande motion
yttrar, bland annat, Frih. Cederström, att "derigenom,
att Landtmäteriet blifvit stäldt under K. M:s omedelbara
styrelse, är den controll försvunnen, som öfver denna administration
fanns, då den stod under KammarColhm, derunder
det” efter Frih. Cederströms öfvertygelse ”bör komma,
på det såväl Gen.-LandtmäteriCont. som Landshöfdingarnas
befattning med denna del af administrationen ej må
sakna nödig uppsigt och controll.” — Att Landtmäteriet är
stäldt under K. M:s omedelbara styrelse är icke enligt med
förhållandet. I första rummet är det under inseende af K.
M:s Bef:h:de och vidare af Gen.-Landtroät.-Cont., som styres
af en Öfverdirectör, hvilken har sig till biträde en Secreterare,
med skyldighet att i alla förekommande frågor
sina tankar yttra och, om de med Öfverdirectörens äro stridiga,
sig till protoc, reservera; och är det detta Contor,
som, på sätt 1 {. i Landtmäteri-instructionen innehåller, är
Stäldt under K. M:s omedelbara styrelse, utan att det ansetts
lämpligt eiler nödigt att bibehålla KammarCollegii inseende
deröfver, hvilket, så vidt jag erfarit, icke medfört
eller kunnat medföra någon egentlig controll eller verkan
för befrämjandet af denna administrationsgren, särdeles som
Colhm icke i pröfningsväg behandlar dithörande ämnen. Också
har Colhm icke haft uppdrag att utarbeta i ämnet utkomna
författningar, hvilket skett genom Öfverdirectören vid
Landtmäteriet och förordnade Committéer; öfver Enskiftesförfattningarna
blef icke en gång Collegii utlåtande infordradt,
och öfver den nu gällande LSkiftesstadgan, hvilken
grundade sig på ett af förra Enskiftes-committeen uppgjordf;
Den 3 Mars e. m.
förslag-, blef K. M:s Högsta Domstol hörd, hvilket synes vida
lämpligare, då denna domstol i sista instansen pröfvai*
ägodelningsmålen och deraf vinner erfarenhet i sådana ämnen.
Att återställa Gen.-Landtmät.-Cont. under KammarCoilegii
inseende kan således icke, i min tanka, medföra
något nyttigt ändamål. Jag känner väl, att Frih. Cederström
i frågan om ny instruction för KammarCoIhm föreslagit sådant
af det anförda skäl, ”att Collegii befattning med skattiäggningsärender
syntes fordra det, så att otidigt dröjsmål
med alla oriktigheter vid skattläggningar, hvartill landtmätare
göra sig skyldiga, må kunna befordras till skyndsam
rättelse och beifran;” men controllen häröfver saknar Colhm
icke tillfälle att utöfva, utan att Gen.-Landtmät.-Cont. derföre
behöfver lyda under Colbm; och såväl Collegii ledamöter
som Hr Frih. sjelf hafva också i slutliga utlåtanden
ang:de Collegii instruction ansett frågan derom böra förfalla.
I afseende på den af Frih. Cederström särskildt omnämnda
fråga, rörtde ändring i det stadgande i Jandtmäteriförfattningarna,
alt innehafvare af militära och civila boställen
böra vid landtmäteriförrättning sjelfva betala arfvode
och resekostnad åt landtmätare, hvilket yrkas böra återföras
till förra föreskrifter i denna del; så saknas både i Frihts
motion och den dervid bifogade afskrift af ett Krigs- och
KarornarCoIimas utlåtande i ämnet den behöriga utredning
af frågan, som för ett fullständigt bedömande deraf är nödig.
Men då denna fråga är underställd K. M:s Nåd.
pröfning och för närvarande beror på infordrad t und. yttrande
af Committerade för landtmäteri-taxans öfverseende,
hvilka icke lära underlåta att i allo utreda saken och framlägga,
örn och hvad deri må vara lämpligt att föreslå, så
anser jag mig icke nu böra deruti närmare ingå. Det endast
vill jag likväl upplysa, att äfven denna fråga vid sista
Riksdag väcktes af Lag- och Oecon.-TJtskm, i hvilket sistnämnde
Hr Frih. var ledamot, och sedermera äfven af StatsUtsk.
afstyrktes samt af R. St. afslogs.
I allt öfrigt anser jag icke af nöden att besvara, hvad
Hr Frih. anfört.
Frih. Cederström, Jac.: Af första raden i instructionen
för Landtmäteriverket i Riket inhemtas, att det blifvit
stäldt under K. M:s omedelbara styrelse. beträffande
Hr Danckwardts anmärkning, att KammarColhm icke blifvit
hördt öfver de författningar, som blifvit utfärdade rörrde
Landtmäteriet, så äger den sin fullkomliga riktighet; men
om sådant varit nödigt, blir en annan fråga. Möjligen hade
nyttiga upplysningar derifrån kunnat vinnas.
Samme ledamot har jemväl yttrat, att uti förslaget till
instructionen blifvit framstäldt, att Landtmäteriet borde komma
under KammarCollegii uppsigt, i och för controllen å
skattläggningarna. Detta är visserligen riktigt; mea härvid
2Ö0
Den 3 Mars e. m.
•förekommer äfven, att chartse-verket rörande Rikets egendomar
bör stå under tillsyn af samma Verk, som det tillkommer
att controllera skattläggningarna, emedan det ofta
bänder, att chartor saknas äfven uti Gen -Landtmät.-Cont.
utan att hvarken K. M:s Bef:h:de eller Öfverdirectören vid
Landtmäteriet genom sina resor kunna hjelpa oredan. Det
tillstånd, hvaruti chartae-väsendet sig för närvarande befinner,
påkallar en ganska sträng rättelse. De landtmätare,
som tagit betalning för chartor, som till Landtmäteri-Cont.
icke blifvit insända, borde vara skyldiga att upprätta och
till Gont. inskicka renovationer deraf. Om detta Veik återkomma
från K. M:s omedelbara inseende, sorn icke kan sträcka
sig till detaillerna, under en administrativ myndighets
uppsigt, så vore det anledning att hoppas, att man kunde
tillhålla vederbörande att fullgöra deras åligganden. Jag
förmodar, att Utsk., efter handlingarnas granskning och derigenom
vunna upplysningar, skall inse behofvet och nyttan
af den förändring, jag föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog remiss af denna
motion till Oecon.Utsk.
Hr Danckwardt: Jag underställer Hr Gr. o. Landtnäs
samt Ståndets bedömande, om icke denna motion bör till
LagUtsk. remitteras.
Uppå derefter framställd proposition remitterades detta
mål till LagUtsk.
Föredrogos ånyo och remitterades till LagUtsk. nedannämnde,
d. 27 sisth Febr. på bordet lagda motioner af Frih.
Cederström, Jac,, nemligen:
1:0 att R. St. matte hos K. M. anhålla, att Rikets
Hofrätten, Collegier och öfriga Förvaltningsverk må åläggas
till hvarje Riksdag inkomma roed utlåtanden öfver den gällande
lagstiftningens verkningar;
2:0 om upphäfvande af författningarna, rörande laga hus;
3ro rörtde näringsfriheten;
4.‘o om upphäfvande af nu gällande författningar, rörtde
försäljning af foder från bole.
Vid förnyad föredragning remitterades till Oecon.Utsk.
nedannämnde, den 27 sisth Febr. på bordet lagda motioner
af Frih. Cederström, Jac.:
1:0 att å allmänningar upptagna hemman och lägenheter
må vid skogarnas delning njuta skogsafrösning;
2:0 om ändring i författningarna, rörtde fattigvården.'
Ånyo föredrogs Frih. Cederströms, Jac., den 27 sisth
Febr. på bordet lagda anförande, i anledning af Riksdagsm.
D c n 3 Mais e. ra.
Strindlunds motion emot tillvägabringande af rättelser i jordeböckerna.
Frih. Cederström, Jac.: Jag har anhållit, att detta
yttrande måtte remitteras till det Utsk., dit Piiksdagsm.
Strindlunds motion är remitterad; jag känner icke, till hvilket
Utsk. den blifvit öfverlemnad, emedan jag icke hört
något protoc.-utdr. från BondeSt. härom uppläsas.
Undertecknad Ridd.-Secreterare: Någon underrättelse
uti ifrågavar. afseende har ännu icke från BondeSt.
ankommit; men enskildt af Secreteraren liar jag erhållit den
upplysning, att motionen i sednaste plenum ännu icke blef
remitterad.
Frih. Cederström: Då detta yttrande innefattar anmärkningar
till upplysning om oriktigheten af hvad Riksdagsm.
Strindlund uti motionen framställt, har jag ansett
det olämpligt att remittera yttrandet till annat Utsk. än
det, som kommer att handlägga motionen; och jag hemställer
derföre, om icke detta yttrande kan få hvila på bordet,
intilldess vi fått veta, till hvilket Utsk. berörde motion
blifvit remitterad.
R. o. Ad. beslöt, att remissen af Frih. Cederstroms nu
föredragna anförande skulle uppskjutas, tilldess underrättelse
från BondeSt. ankommit, om remissen af Riksdagsm. Strindlunds
motion.
Föredrogos ånyo nedannämnde, d. 27 sisth Febr. på bordet
lagda motioner och remitterades till
Stats-Utskottet:
Hr Hammarhjeims, Carl Fredr., motion om ett årligt
anslag i 10 år åt Skottske agronomen G. Steffens för dess
inflyttning till Riket;
Bevillnings-Utskottet:
1:0 Hr Adlerbrandts, Thure, motion om jemnkning och
nedsättning af minimi-summan å egendomsvärden inom Elfsborgs
län, m. rn.;
2:0 Hr Hallenborgs, Carl Joh., motion om förhöjning i
importtullen å åtskilliga från Finland inkommande artiklar;
Allm. Bes v.- och Oecon. - Utskottet:
1:0 Hr Nordenadlers, Ludv. Gust., motion om fasställande
af vissa vilkor, för vinnande af inträde och befordran
inom Postverket;
2:0 Hr von Sydows, Axel Reinh., motion om utarbetande
af förslag till en ny fattigvårds-stadga;
3:o Hr af Ekenstains, Israel, motion, ang:de ändring i
K. Förordn. d. 28 April 1819 om privilegioe exclusivse för
)iya i Riket förut okända slöjd-inrättningar.
2Ö2
Den 3 Mars e. m.
1 nyo föredrogs Gr. Gyldenstolpes, Anton Gabi'., d.
27 sisll. Febr. på bordet lagda anförande, i anledn. af Gr.
Lewenhaupts, Mauritz, motion om anslag till löneförbättring
för befälet vid K. Lifbevär:s-reg:tet.
Gr. Lewenhaupt, Maur., uppläste följande:
Hr Gr. Gyldenstolpe, Anton, bar vid remissen af min
motion om löneförbättring för Lifbevär:s-reg:tet anfört diverse
anmärkningar, dem jag nu anhåller få besvara. Jag
måste dock till en början förklara, att jag förbigår alla
dem, som röra den af Hr Gr. föreslagna reorganisation af
reg:tet, Hr Gr:s omdömen 0111 detsammas mer eller mindre
nödvändighet, — saker, som, efter min tanka, hvarken
tillkomma Gr:s eller min pröfning, och hvilka vi derföre
kunna, om Hr Gr. så skulle behaga, öfverlemna till den af
Statsmagterna, en sådan pröfning, efter grundlagens föreskrift,
ensamt tillkommer.
Hr Gr. anser Lifbevärts-befälet öfverflödigt, och att
bevärtsmanskapet kunde och borde af Gardes-regtternas exerceras.
Men tror verkligen H. Gr., att, om detta i fredlig
tid kan ske, sådant vid krigstillfällén låter sig göra utan
en införlifning af bevärrs-manskapet i dessa regrter, en åtgärd,
som uti bevärings-lagen af år 1812 finnes klart och
bestämdt förbjuden. Denna lag synes hafva förutsett med
Hr Gr:s likartade projecter, då den uttryckligen bjuder,
att beväringen skall antingen med indelta Arme'en införiifvas,
eller också formeras i egna corps er. Jag ber Hr Gr.
dessutom ej glömma, att vid ett möjligt krigsutbrott ej allenast
en class af beväringen kallas till vapen, utan troligen
2 å 3, hvilka classen, sammanräknade, för Stockholms stad
allena kunna beräknas uppgå till i5 å 1600 man, länets
beväring alldeles oberäknad.
Om jag lätt fattat Hr Grts yttrande, ansåg Grtn mindre
befäl, än som nu finnes, till beväringens exercerande vara af
nöden. Hr Gr. tillåter mig i detta fall vara af motsatt tanka;
och troligen skulle Hr Gr:s egen i detta fall förändras,
om det blifvit dess lott att, i likhet med Lifbevärts-officeren,
årligen verkställa en sådan sig alltid förnyande instructions-exercis,
der aldrig frukten af förut nedlagdt arbete, såsom
vid andra regtter, lättar kommande årets möda. Jag
tror, att ingen sakkunnig anser 3 officerare för mycket för
ett compagni af 100 man och derutöfver recruter, helst då
intet underbefäl, mera än 2:ne bataillons-adjutanter, finnes
å stat uppfördt; 1 underofficer och 4 ä 5 corporaler voro
utur indelta Armeen under sista årets vapenöfningar per
compagni ytterligare commenderade.
Hvad den löningsstat vidkommer, som Hr Gr. så benäget
åtog sig att för regttet uppgöra; så, ehuru jag, i enlighet
med hvad ofvan sagdt är, ej i detta afseende med Hr
Gr. attmar ingå i något svaromål, anser jag mig dock böra
Den 3 Mars c. m.
263
lemna Hr Gr. den upplysning, att hvarken vid Lifbevärrseller
Skånska regtterna några andra capitaine!1 finnas, oell
att vid det sistnämnda alla compagni-chefernas löner aro lika.
Hr Gr. har äfven förbisett, att vid Lifbevär. inga andra
lieutenanter finnas, då Hr Gr. vill i denna grad införa
2:ne olika löner.
Hr Gr. har förklarat sitt ogillande af min motion. Jag
vill förmoda, att missnöjet öfver densamma till någon del
saktats, sedan Gr. kommit i öfvertygelse om, att en förbättring
i reg:tets stat verkligen varit af H. M. Konungen afsedd
och äfven blifvit R. St. proponerad. Jag trodde dessutom,
att Hr Gr. af sjelfva motionen, så vida Hr Gr. läst
den, inhemtat de skäl, som härtill föranledt mig, såsom varande
det enda mig återstående medel att få för Representationen
framlagda de, efter min tanka, bevekande skäl,
hvilka motiverat min till Konungen i und., för omkring ett
år sedan, ingifna anmälan i detta ämne, men hvilken af
orsaker, i motionen upplysta, ej hunnit blifva II. M. föreföredragna,
innan afgifvandet af Dess Propos. om Statsverkets
tillstånd och behof.
Jag har hört motion väckas om löneförbättring för andra
capitainerna inom det vapen och det reg:te, Hr Gr. sjelf
tillhör, en motion, tillkommen i samma form, som Hr Gr.
hos min så högligen ogillat. Jag bestrider ej denna löneförbättrings
behöflighet, men tror, att om en sådan är af
behofvet påkallad i regtter, der utsigt finnes att en gång,
såsom batterichef, komma till en intägt, som, oberäknad
möjlig passevolancevinst, med mer än 3 gånger öfverstiger
den bäst lönades af samma grad inom Lifbevär:n, och som
redan i närvar, förhållande lemnar innehafvaren So proc.
högre behållen årlig inkomst, måtte en sådan vara ändå billigare
vid ett reg:te, der för närvar, pensionen är den
enda utsigt i financiel väg; en oformlighet, så mycket större,
om man tager i betraktande, att i sednare tider den
grundsats gjort sig gällande, att pensionsbeloppet borde svara
åtminstone mot halfva lönen.
Hvad slutligen beträffar Hr Gr:s doctorala ingress om
Riksdagsmannens skyldigheter och icke skyldigheter, om de
förebråelser, man med fog och intet fog kan göra vår Regering,
torde i det första fallet Hr Gr:s ogillande af lagliga
och brukliga former betyda intet, så lange de af Slatsmagterna
gemensamt ej blifvit ändrade; och hvad de sednare
vidkommer, lemnar grundlagen Hr Gr. för närvar, tillfälle
att, med annat än lösa ord, göra de anmärkningar,
hvartill Hr Gr. kan sig befogad finna.
Jag anhåller, att dessa rader må få åtfölja Gr. Gyldenstolpes
anmärkningar mot min motion till StatsTJtskottet.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi1.: Jag skall i den
framställning, jag nu går att göra, vara så kort som möj
-
a64
Den 3 Mars e. m.
ligt, särdeles som vissa representanter anmärkt, att de funnit
mig något lång i mitt nu ifrågavar. anförande. De hafva
visserligen dervid följt en måhända nu för liden nog vanlig
liberalitet, att bestrida andra, hvad de icke neka sig sjelfva.
I afseende på hvad Gr. Lewenhaupt anfört, att den
organisation, jag föreslagit i afseende på Stockholms stads
och hins bevärings-exercis, icke skulle tillkomma mitt bepröfvande,
medgifyer jag, att jag icke äger den erfarenhet,
sorn erfordras för att besluta i sådana ämnen; men jag har
icke föreslagit en sådan förändring, utan blott antydt möjligheten
deraf, hvilket måste vara något helt annat. Jag
har derföre icke yrkat, att så borde vara.
Gr. Lewenhaupt anser, att i händelse af krig det skulle
blifva nödvändigt, för att få befäl till Stockholms stads
beväring, att införlifva densamma med Gardes-regtlerna.
Jag tror mig i mitt anförande hafva visat, att äfven i händelse
af inträffande krig tillgång på befäl icke skulle saknas
, emedan jag tror, att det befäl, som finnes vid Gardesreg:terna,
är större, än som erfordras för en exercerad
trupps anförande i krig; ty då ett compagni af 100 man
har 4 officerare och lika många underofficerare, belöper
sig blott 12 man pä hvardera. Jag har ingalunda påstått,
att beväriugs-exercisen fordrar mindre befäl, än de öfvade
truppernas; tvärtom erkänner jag fullkomligen det arbete,
som årligen erfordras till bildande af de unga krigare,
hvilka inträda i beväringslederna, äfvensom, hvilket Gr.
Horn äfven antydt, den skicklighet och de hastiga framsteg,
Lifbeväringen städse ådagalagt. Jag har genomläst Hr Gris
hela motion. Jag har deraf inhemtat det skäl, som Gr.
Lewenhaupt anfört, alt ämnet icke kunnat inför K. M. föredragas;
men å en annan sida har jag af protoc. öfver krigsärender,
som åtföljer den K. Propos. om Statsverkets behof,
inhemtat, att StatsRådet ansåg, att med den af K. M. begärda
öfverflyttning från Lifbevär:s-reg:tets stat på allmänna
indragningsstaten en förbättrad lönereglering skulle kunna
utföras.
Jag tror mig således äfven från denna sidan hafva allt
skäl för mitt afstyrkande af all föreslagen löneförhöjning
utöfver hvad K. M. begärt. Grefve Lewenhaupt omnämner
en motion, som blifvit väckt rör:de Artilleriet. Jag har
yttrat mina åsigter i denna fråga och tror, att man icke
skall kunna förebrå mig någon inconsequens. Hr Gr. slutar
sitt anförande med den förklaring, att mitt ogillande af
den form, hvari frågan om löneförhöjningen framkommit,
är af ingen betydelse. Jag beklagar, att Hr Gr. i delta
fall icke gjort afseende på min framställning. Jag gläder
mig deremot deröfver, att en temligen allmän opinion yttrat
sig inom detta Stånd emot den form för förslag till
löneförbättringar, hvilken jag ansett mig böra högligen ogilla.
lie
-
Den 3 Mars e. m.
265
Beträffande de förändringar, som skulle beliöfvas i grundlagen
för att afskaffa en sådan form, ämnar jag icke begagna
n>in rättighet att föreslå dem, öfvertygad, att åtminstone i
en framtid hvar och en skall finna mindre lämpligt, att
sådana förslag, hvarom fråga nu är, framkomma, utan att
vara understödda af Styrelsen.
Gr. Lewenhaupt: Det är blott för att nämna, alt
jag ganska mycket värderar Gr. Gyldenstolpes consequens,
då han opinerar mot löneförbättringar för Artilleriet, som
jag nu begärt ordet. Men jag bör tillägga, att jag omnämnt
Artilleriet endast för att uppdraga en parabel emellan detsamma
och Lif beväringen, ehuru jag visserligen anser, att
en löneförbättring för Artilleriet äfven kan vara af behofvet
påkallad.
Remitterades tilt StatsUtskottet.
Ånyo föredrogos och remitterades till LagUtsk. nedannämnde,
den 27 sisth Febr. och d. 1 dennes på bordet lagda
motioner af
1:0 Hr Rosenquist, Fred. Leonh., om förändring i författningarna,
ang:de bysättning;
2:0 Hr Montgomerie, Gust., om förändrad organisation
af KrigsHofrätlen samt öfra och nedra Borgrätterna.
Företogs till remitterande Hr Montgomeries, Gust., d. t
dennes på bordet lagda motion, med anhållan till SlatsUtsk.
att undersöka beskaffenheten af de vid hufvudstaden
befintliga correclionsanstalter samt den större eller mindre
våda, som genom dem kan för hufvudstaden uppkomma.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.! Motionären har
framställt, att de härvar. correctionsanstalterna verka bekymmer
och oro i hufvudstaden, derföre att åtskilliga rymningar
den sednare tiden derifrån inträffat; och han påminner
således StatsUtsk. att, vid granskningen af K. M:s förslag
rör:de hufvudtitlarna, fästa noga uppmärksamhet vid detta
ämne och förskaffa sig fullständiga underrättelser, huruvida
dessa anstalter kunna vara af den vådliga beskaffenhet, att
de böra aflägsnas från hufvudstaden.
Denna motion, ehuru kort, är likväl af natur att uppmana
mig till några upplysningars afgifvande i ämnet, före
dess afgång till vederbörligt Utsk.; och jag går nu att Uppfylla
denna skyldighet.
Likasom vid de flesta fångförva ringss tällén, så i Sverige
som i andra lander, hafva åtskilliga rymningsförsök vid correctionsinrältningarna
här i hufvudstaden lyckats under de
8 år, dessa anstalter härstädes befunnits. Några få af dessa
rymningar vittna visserligen om mindre omtanka hos dea
3 H. 34
aö6
I) c n 3 Mars e. m.
närmare tillsynen öfver ordningen på stället; men de flesta
hafva varit af beskaffenhet att icke kunna förutses och således
förekommas. Emedlertid har det varit Styrelsens pligt,
Liand manga andra mödosamma och mindre behagliga åtgärder,
som tillhöra dess kall, att med möjligaste uppmärksamhet
följa correctionisternas uppförande äfven sedan de,
iofligen eller olofligen, utgått från inrättningen. Härigenom
har erfarits, att de flesta bland de förrymda återkommit
saint att ganska få af dem föröfva t brott, och att det således
icke egentligen kunnat vara dessa, som åstadkommit den
oro i hufvudstaden och å landet, hvarpå motionen synes vara
motiverad. Från en del af de från inrättningen i tjenst uttagna
correctionisterna, har snarare anledningen härtill uppkommit,
enär bland dessa, beklagligen icke sällan, illasinnade personer
uttagits, oaktadt upplysningarom deras vanfrejdade lefnadsätt
och varningar från detta sednare uttagandet, från förvaltningens
sida, meddelats reqvirenterna. Uti den år 1819 utgifna
författning örn sysslolösa och vanartiga personers insättande
m. m., hvilken intill d. 1 sisth Nov. varit gällande, gafs
intet samband emellan correctionistens uppförande före och efter
dess inträdande inom correctionsinrättningen och grunden
för hans rättighet att, när han reqvirerades, derifrån i samhället
åter utträda. Utan afseende således på hans för allmän
säkerhet vådliga böjelser och visade anlag släppte lagen
honom ut, och inrättningarnas förvaltningar kunde ej
vägra detta utsläppande. Det skulle följaktligen hända, hvad
jag med bekymmer mången gång förutsett, att flera olägenheter
häraf skulle uppkomma och misstroende härutaf väckas
emot förvaltningens handlings- och styrelsesätt samt organisationsgrunderna
för correctionsinrättningarna. Den nya
fr. o. m. d. 1 ]\ov. sisth år gällande Lösdrifveriförfattningen,
en frukt af flerfaldiga Committeers, Embetsverks, Högsta
Domstolens och slutligen Regeringens granskning och
handläggning, beslöts till uppgörande redan år 1025, samtidigt
med de nya correctionsinrättningarnas anläggande, och
fullbordades under det sednast förflutna året. Öfvergången
från en grundsats till en annan uti denna grannlaga och i
många samhällsförhållanden ingripande lagstiftning; bedömandet
af de flerfaldiga modificationer i tillämpningen, sorn
förändrade tidsförhållanden påkallade, med ett ord, den vidlyftiga
granskning, som ämnets vigt erfordrade i förening
med förekomna uppehåll af enskilda anledningar, gjorde, att
författningen icke förr kunnat fulländas och utkomma.
I nämnde författning är, med bibehållande af correctionistens
lagliga rätt till frihetens återfående, en rättighet
lemnad correctionsinrättningarnas förvaltningar att fästa vilkor
vid denna rätts begagnande för dem, som ådagalagt ett
särdeles okynne och våldsamma eller brottsliga anlag; och
det är Styrelsen medgifvet att i sådana fall meddela beslut,
om så äskås, med öppen rätt för vederbörande att klagan
Den 3 Mars e. m.
deröfver föra. Följderna af denna, så i förenämnde som i
flera andra afseenden, förbättrade och ändamålsenligare författning
hafva redan visat sig och skola visserligen i ännu
högre man visa sig; ty personer, som icke gjort sig förtjenta
af friheten, komma hädanefter icke att så handlöst eller,
om jag får säga, så laglöst utsläppas. Individens billiga rätt
till frihet är deruti på ett lämpligt sätt sammanställd med
samhällets och enskildas fordran af trygghet och lugn. Ehuru
jag är fullt öfvertygad, att Utsk. vid behandlingen af
denna fråga skall gå till väga med samma noggrannhet och
fullständighet, som vid andra ämnens handläggning, kan jag
dock icke neka, att jag önskar, att CJtsk., om tiden det
niedgifver, ville, likasom 1828 års SlatsUtsk., genom inspection
å stället göra sig fullkomligen bekant med de härvar. correctionella
fångvårdsinrättningarna i alla deras delar, vare
sig i oeconomiska eller moraliska afseenden, i principer eller
resultater af deras utförande. Om nyttan och nödvändigheten
deraf, att StatsUtsk. tager en noga kännedom af dessa
ämnen, hyser jag således alldeles lika tanke med den värde
motionären. Om lämpligheten eller olämpligheten af correctionsinrättningarnas
härvaro kommer Utsk. då i tillfälle att
döma; ty intet skall af systemet, dess följder och inre förhållanden
blifva undanhållet den upplysta granskningen och
fördomsfria undersökningen, inför hvilken jag med nöje skall
uppfylla den skyldigheten att allt framlägga. Några preliminära
upplysningar i afseende på den omständigheten, att
tvenne större correctionsinrättningar anlades i hufvudstaden,
torde jag dock nu böra lemna, Året innan nuvarande Fångvårdsstyrelse
tillsattes, beslöt K. M. dessa anläggningar. Jag
har således till detta beslut ej medverkat; men detta har ej
hindrat mig inse, att nämnde beslut grundade sig på en allmännare
erfarenhet. I flera folkrikare länder än Sverige, med
framskridande civilisation, finner man sådana inrättningar i de
större städerna, och flera skulle kunna som exempel härpå
åberopas. Der, såsom här, äro dessa förvaringsanstalter
grundade på den vigtiga omständigheten, att genom jemn och
ändamålsenlig sysselsättning, i förening med ordning i lefnadssätt
och sannare begrepp, bereda den moraliska förbättring,
som naturförhållanden medgifva. Hvarföre då utesluta
dessa philantropiska försök från Sveriges största stad?
Det låter icke tänka sig att utan sysselsättning åstadkomma
något godt med dessa olyckliga och förvillade varelser, äfvensom
jemn sysselsättning för en mängd menniskor icke låter
utföra sig på en enda local utan större förlagscapital
och befarande af förluster, om ej den enskilda förmögenheten
och industrien dervid blifva förläggaren och försäljaren.
Utom å sådana orter, der dessa understöd kunde erhållas'’
och de enskilda speculanterna genom afsättning återfå sitt
förlag och någon fördel för risk och möda, holde väl således
icke större, mera befolkade arbets- och corrections
-
a6S
Dan 3 Mars e, m.
inrättningar anläggas; och månne någon ort dertill då linnde
vara lämpligare i detta Iand, än hufvudstaden ? Genom
det system för correctionislernas sysselsättning, som styrelsen,
efter noggrannl bepröfvande antagit, hafva emedlertid
några tusen armar förflyttats från overksamhet till sysselsättning,
och frukten af denna sysselsättning delar sig emellan
Staten och en lämplig uppmuntran åt den flitige och
skicklige arbetaren, och öfverskottet mellan inköpet af arbetsämnet
jemte arbetslönen och försäljningssumman för den
afyttrade varan tillfaller arbetslefverantörerna. Genom denna
uppmuntran till arbetaren, som, i form af premier, i
utmärkt ringa belopp utgå, har mången skicklig arbetare i
hvarjehanda slags behöfliga slöjder bildats, och productionen
af tillverkade persedlar har hunnit till beräkningen, i
vissa slag, af nära och öfver en million. K. M. har i Sin
Nåd. Propos. till R, St. i afseende på 8:de hufvudtitelns reglering
gjordt en framställning, lika med den, sorn vid sist!.
Riksdag utgjorde föremål för Ständernas uppmärksamhet och
öfverläggningar. R. St. beviljade då betydliga medel till
correctionsinrättningarnas byggnader. Af inrättningarnas arbetsinkomster
äro sedan den tiden, med K. RI:s Nåd. tillstånd,
till byggnader och correctionisters underhåll använda
ingalunda obetydliga summor, hvilket uti en, på K. M:s
Nåd. befallning, till StalsIJtsk. af Fångvårdsstyrelsen ingifven
berättelse är framlagdt. Uti denna berättelse redovisas
äfven för resultaten af denna Styrelses förvaltningsomsorger
i alla delar för de sednast förflutna 8 åren; och är
berättelsen derjemte åtföljd af upplysande arithmetiska bilagor,
hvaruti åtskilliga historiska och statistiska upppgifter
förekomma, som föranleda till flerfaldiga eftersinnanden.
Svårigheten af de correctionella principernas utförande under
den tid, lagstiftningen stod i strid med ändamålet, visa
sig bär äfven. Bland dessa principer fjettrades ingen så
mycket i sin ändamålsenliga gång af denna lagstiftning, som
fångarnas classification. Detta upptager äfven berättelsen,
likasom den anvisar de grunder och anledningar för de
bättre förhållanden, som af den, med ändamålet förenade,
nya lagstiftningen bör kunna förväntas,
Oaktadt dessa meddelanden sätta StatsUtsk, i tillfälle
att inhemta fullständig theoretisk upplysning i allt, som rörer
ämnet, vore det dock önskligt, att Utsk., genom inspeclion
ä ort och ställe, derjemte inberotade en praktisk
kännedom. Fångvårdsstyrelsen erhölle då en med full sakkännedom
inför R:s St. framträdande opartisk domare.
Jag anhåller, att detta yttrande måtte få åtfölja Hr
Montgomeries motion till StalsUtskottet,
B.eroitterades lill StatsUtskottet,
Föredrogs ånyo Hr Montgomeries, Gust., d. i dennes
på bordet lagda motion om en belöning åt Kammarrätts
-
Den 3 Mars e. m.
rudet Ekholm för utarbetandet af ett förslag till nytt fältförval
tnings-reglemente.
Hr Klingstedt, Gust. Fredr.: Utan att vilja minska
de anspråk på belöning, Hr Montgomerie genom sin motion
sökt bereda Hr Kammarrättsrådet Ekholm, får jag göra
några anmärkningar emot de i motionen förekommande
uppgifter, nemligen: 1:0 att Hr Ekholms chefskap för Gen.-  Krigscommissariatet ej vidtog förrän efter fälttågets slut, då,
på mitt derom ingifna förslag, den mig under fälttåget anförtrodda
Gen.intendents-befattning upphörde och Hr Ekholm
efterträdde mig såsom chef för redogörelseverket; 2:0
att mig var uppdraget att, i egenskap af inspector öfver försäljningarna
efter kriget, Hr Ekholm biträda; och slutligen
3:o att Hr Ekholm endast åtnjöt 800 R:dr om året i 3:ne
års tid för fältstatsreglementets uppgörande, emedan af anslaget,
stort 1200 R:dr, 4°° Rtdr voro mig anslagna, att
Utgå i 3:ne års tid. Förtjensten af fältstatsreglementet är helt
och hållet Hr Ekholms, som dertill ej fann sig behöfva
något biträde; och då hans emhetsmannaförtjenst, med svaga
löningsvilkor i många år, är allmänt känd, förenar jag
mig gerna med motionären i den önskan, att Hr Ekholm
måtte hugnas med R. St:s hågkomst; i hvilket afseende jag
anhåller, att detta mitt anförande måtte motionen till Stals—
Utsk. åtfölja.
Hr Riben, Carl Willi.: Det är ingalunda min afsigt
att förneka Ilr Ekholms förtjenster såsom embetsman och
icke heller den rnöda, han nedlagt på projectet till nytt fältför
va 11 ni ngs—reglemen te; men jag beder att få upplysa, huru
med detta arbete sig förhåller. Redan för flera år sedan
anförtrodde K. M. åt Kammarrättsrådet Ekholm alt inkomma
med förslag i ämnet. Det skedde; en Committé' nedsattes
för att granska det; anmärkningar gjordes; hvarefter K.
M. anbefallde Presidenten i KrigsColhm att, sedan han tillkallat
och hört sakkunniga personer, till K. M. inkomma
med utlåtande i ämnet. Presidenten har fulländat sin granskning;
och målets slutliga föredragning inför K. M. torde ej
vara långt aflägsen, Jag anser olämpligt, att R. St. emedlertid
skulle tillägga Hr Ekholm arfvode för ett arbete, som
på K. M:s befallning blifvit verkstäldt, isynnerhet då detta
arbete ännu icke är af K. M. pröfvadt, än mindre faststäldt,
Om Kammarrättsrådet Ekholm förtjenar särskild vedergällning,
lärer K, M. sannolikt i nåder bevilja den. K. M. ensam
synes kunna bedöma, till hvad belopp den bör bestämmas,
helst hvarken motionären eller R. St. lära kunna veta,
huruvida Hr Ekholm hittills varit i saknad af all ersättning
för sina mödor. Jag anhåller, att motionen måtte afslås.
Remitterades till StatsUtskottet.
Vid förnyad föredragning af Hr Montgomeries, Gust.,
Den 3 Mars c. ra.
d. i dennes på bordet lagda motion om medel att bereda
öfvergång till ett för Sverige lämpligt försvarssystem och,
i sammanhang dermed, om militärlärares anställande vid Rikets
Universiteter, gymnasier oell skolor, samt om upphörande
af K. Krigsacademien, blef samma motion till Oecon.-  Utsk. remitterad.
A nyo föredrogs Hr Stedts, Claes, d. i dennes på bordet
lagda motion, med förslag till ändringar i nu gällande
bränn vinsförfattning.
Frih. Boye, Ludv.: Jemte det jag instämmer i de särskilda
åsigter, Hr Stedt uppgifvit i sitt anförande, utbeder
jag mig att få fästa R. o. Ad.'s uppmärksamhet på några
omständigheter, hvilka synas mig böra så mycket mera bebjertas,
som de utgöra ett hinder för uppfyllandet af K.
M:s Nåd. önskan och allmänhetens längtan, att se brännvinsbränningen
inskränkt. Den ena omständigheten är den tillå—
selse, som i nu gällande brännvinsförfattning är lemnad att
få anlägga s. k. ättikefabriker, hvilken gifver anledning tilt
ett märkvärdigt eluderande af författningen. Man har försäkrat
mig, alt uti en enda liten stad i Skåne funnos på en
gång 16 sådana ättikefabriker. Någon försäljning af ättika
hörde man icke omtalas; hvaremot der gafs öfverflödig tillgång
på brännvin. Beklagligen aflopp sådant med blott ett
enda brännvinsbeslag. Detta laglösa förfarande har likväl
insetts af domaremagten, och ett mål af denna beskaffenhet
lärer för närvarande vara anhängigt i Högsta Domstolen.
Men, utan afseende på denna särskilda händelse, synes det
mig likväl tydligt och klart, att då tillstånd kan gifvas att,
under namn af ättikefabriker, få anlägga olofliga brännvinsbrännerier,
uppkommer deraf ett hinder för det åsyftade
ändamålet.
Den andra omständigheten är måhända ännu mera ingripande,
den nemligen, att sedan brännvinsförfattoingen i
alla sina punkter utmärkt, att hushehofsbränningen borde
tillhöra jordbruksnäringen enskildt, kommer en som förbehåller
K. M. rättighet att tillåta, det, emot erläggande af
4 sk. för kannan, brännvinsbränneri»' få anläggas af personer,
som ej behöfva vara jordbrukare. Om detta undantag
på något vis kunde hänföras till de s. k. jura majestatica,
skulle jag icke tala deremot. Men då det icke är tänkbart,
att någon fördel deraf kan tillfalla Konungen, och Konungens
nu Ständerna meddelade Propos. åsyftar förminskning
af tillverkningen, ser jag mig i detta förhållande äga en anledning
att undersöka allt, som kan lända till eluderande af
författningens syftemål; och jag tror mig således ieke heller
fela, då jag begär Utslits uppmärksamhet härpå, under anhållan,
att Utsk. måtte tillstyrka Ständerna att hos K. M,
anhålla, att denna §. får försvinna. Det kan ej vara rätt,
Den 3 Mars e. m.
att från en allmän lag finnes ett undantags förbehåll, liknande
ett monopolium. Derigenom har handt, ali en circumvallalionslinea
af bränneriet* omgifver hufvudstaden, till
skada för den tryckta jordbrukaren, lill hvars näring brännvinsbränningen
ansetts höra, men som derigenom röner en
försvårad afsättning af sin tillverkning, så länge dessa särskilda
bränneriet- finnas.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja remissen
till Utsk.
Gr. Lewenhaupt, Patrik: Då den af Hr Stedt nu
framställda motion uti hufvudsaken öfverensstämmer med de
åsigter, jag redan haft äran yrka, nemligen förbud emot all
brännvinsbränning i fabriksscala, och då denna motion är
väckt afen person, som på egen mångårig erfarenhet och
med ett i hans ort allmänt kändt nit för landtmannayrket
grundat sina rön uti allt, hvad sorn har gemenskap med landthushållning,
hvilken erfarenhet', åtminstone i detta ämne,
torde vara mern pålitlig, än de flesta, hufvudsakligen på theorier
grundade beräkningar; så får jag på det högsta tillstyrka
de af Hr Stedt föreslagna ändringar uti vår nuvar.
bränn vinnsbrännings-för fattning.
Remitterades till Bevilln.Utskottet.
Vid förnyad föredragning af Hr af Forsells, Carl, d. i
dennes på bordet lagda motion om ett årligt anslag, att användas
till upprättande af sockenchartor, blef densamma till
StatsUtsk. remitterad.
Uti ett d. r dennes f. m. uppläst och då på bordet lagdt
anförande, angrde medel att bereda privata actieägares inträdande
i Banken, hade Frih. Rantzou, Joli. Alb., bland
annat framställt ett emot 72 §. Reg.F. stridande förslag. Sedan
Frihts uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att samma
memorial, såsom grundlagsstridig!, hvarken kunde i protoc.
Upptagas, eller till remiss föredragas, hade Frih. nu ingifvit
ett förändradt, så lydande anförande:
Jag föreslår, att R, St. måtte inbjuda enskilda aclieägare
till deltagande i R. St:s Bank och dess rörelse. Mina ändamål
med denna åtgärd äro:
Att genom enskilda actieägares upptagande och delaktighet
i Bankens styrelse bereda en garanti emot ensidighet
i administrationen samt bana väg till inträde i samma styrelse
af män, hvilkas enskilda interesse, förenadt med fullständig
och praclisk kännedom af affärer och vana vid deras
behandling, kunde i en framtid bilda en bankförvaltning
enligt grunder, allt mer och mer Jämpade efter dem för
förvaltningen af andra länders nationalbanker;
att genom denna magt, småningom utvidgad, uppställa
en verklig motvigt och controll mot R. Sl:s möjliga hug
-
272
Den 3 Mars e. in.
skott att försämra myntet samt på detta sätt borttaga Ständernas
öfverkiagade envälde i bankstyrelsen; och slutligen
att genom enskilda actieägares tillskott af silfver förstärka
Bankens fond samt öka rorelsecapilalet och således
medlen till lånerörelsens utvidgning.
Denna inbjudning tror jag kunna ske före silfverutvexlingen,
med skyldighet att, inom någon viss prescriptionstid,
anskaffa actiens silfverbelopp, till säkerhet hvarför en
mot actiens halfva silfvervärde svarande summa bancosedlar
genast borde insättas samt i Banken reserveras, intilldess
silfret aflemnades, då sedlarna borde återställas,
Actierna skulle ställas å t. ex. 5oo R:dr silfverspecie hvardera,
till viss man eller hans ordres. Alla aclieägare skulle
således särskildt inmatriculeras efter actiens nummer. Transport
af actie skulle icke gälla, utan förutgången anmälan
hos Bankstyrelsen, deröfver bevis skulle utfärdas.
Actieägares utdelning skulle beräknas i förhållande till
den genom hans tillskott i silfver, enligt R. St:s medgifvande,
ökade pennninge- och lånerörelsen, samt den deraf, enligt
särskildt conto, erhållna nettoinkomst. Om denna vinst
uppginge till och öfver 5 proc., skulle endast två tredjedelar
af det överskjutande beloppet tillfalla actieägarne, men
den öfriga tredjedelen ingå till Bankens reservfond.
Skulle emot all förmodan, för ett eller annat år, någon
förlust å lånerörelsen uppstå, eller Bankens styrelse
finna Bankens fond fordra en ytterligare förstärkning af silfver,
borde det åligga actieägare att pro rata parte, i mån af
det insatta capitalets förhållande till den derpå grundade sedelstocken,
i silfver tillskjuta, hvad som erfordrades, hvilket
tillskott actieägare dock skulle äga återtaga, sedan crisen
vore öfverstånden.
Det primitiva actiecapitalet i silfver skulle aldrig kunna
uppsägas, och actien berättiga endast till ränta, såsom ofvan
är nämndt, efter andelen i vinsten.
Deremot skulle actierna kunna i Banken belånas lill
deras fulla belopp, i enlighet med de vilkor, som för öfriga
publika pappers belåning kunna stadgas.
I afseende å actieägarnes framtida delaktighet i Bankens
öfverstyrelse, torde denna icke kunna äga rum utan en förändring
af grundlagen, hvarföre jag är sinnad att hos Constit.
Utsk. väcka denna fråga. Emedlertid torde R. St, vara
oförhindrade att i Bancoreglementet föreskrifva sina Fullmägtige,
att med en eller flera of actieägarnes ombud rådföra
sig i afseende å lånerörelsens bedrifvande.
Uppå dessa i största korthet, och tilläfventyrs utan tillräcklig
forskning i det vigtiga ämnet, uppfattade grunder
vågar jag föreställa mig, att ett enskildt actiebolag till delta
-
Den 3 Mars e. m.
2j3
tagande i Banken ganska lätt komme att bilda sig af både
in- och utländska capitalister, till trygghet för realisationen,
till fördel för Bankens administration, till industriens
och näringarnas förkofran, genom ett ökadt rörelsecapital,
nedsatta räntor och utvidgade tillgångar till förlag, samt
slutligen till Nationalbankens ordnande efter de förvaltningsgrundsatser,
som för t. ex. Franska Banken visat sig så välgörande.
Jag anhåller, att denna min motion mätte öfverlemnas
till H. BancoTJtsk., åt hvars upplystare pröfning jag, med
fullkomligt erkännande af min egen oförmåga att i detail
uppgöra ett i allt tillfredsställande förslag i detta hänseende,
öfverlåter mina ofvan yttrade åsigter.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Sedan Hr Frih. förändrat
sin motion så, att den nu är att betrakta såsom en
ny motion, anhåller jag, att den må få hvila på bordet till
undvikande af allt missförstånd derom, huruvida den är stridande
mot 72 §. Reg.Formen.
Vid förnyad föredragning af nedannämnde d. 1 dennes
f. m. på bordet lagda motioner fann R. o. Ad. för godt att
remittera lill
StatsUtskottet:
1:0 Frih. Kantzous, Joli. Alb., motion om tull-, postocli
brännvins-bevillningarnas samt chartse-sigillatas-medlens
aflemnande till Riksg.Cont.;
2:0 Frih. von Vegesachs, Achilles, motion örn ökadt
anslag för Gymnastiska Central-institutet;
3:o Frih. Boyes, Ludv., motion om upptagande af ett
utländskt lån, att användas till lånebiträde åt blifvande hypotheksföreningar
och privatbanker;
BevillningsUtskottet:
1:0 Hr Cederschjölds, Pehr Gust., motion om fastställande
af en årlig bevillning för karaktersfullmagter;
2:0 Frih. Boyes, Ludv., motion, med förslag till förändrade
grunder för den blifvande bevillningens bestämmande;
BancoUtskottet:
Frih. Kantzous, Joli. Alb., motion om nedsättning af
minimibeloppet för enskilda invisningar, jemte förslag till
lag i samma ämne;
Lagutskottet:
1:0 Frih. Kantzous, Joli. Alb., motion om ändring i lagens
stadgande om bysättning;
2:0 Hr Rothliebs, Carl Fredr., motion om ändringar i
nu gällande utsöknings- och bysättningslagar;
3:o Hr Cederschjölds, Pehr Gust., motion om utsträckning
af arfsrätt för sidoarfvingar i fjerde och fjermare led;
3 II. 35
374
Den 3 Mars o. m.
4:o Frih. Boyes, Ludv., motion med förslag till en lag,
angtde utländningars bosättning i Riket;
Allm. Besv. och O eco 11.U t sko t te t:
1:0 Hr Cederschjölds, Pehr Gust., motion om utsättande
af en belöning för författandet af en ny lärobok, i Christendomen
för menige man;
2:0 Hr Cederschjölds, Pehr Gust., motion, angrde folkskolors
inrättande;
3:o Hr Ilägerflychts, Gust., motion om håliskjutsens
upphörande;
4:o Frih. Cederströrns, And., motion om upphörande af
den Wermdön nu åliggande hållskjutsskyldighet vid Fittja,
samt om gästgifveriers inrättande å nämnde ö;
5:o Hr Bråkenhjelms, Pehr Reinh., motion om ändring
i K. Lotsförordn., i hvad den rörer mindre båtars skyldighet
att taga lots, då de komma från öppen sjö.
Å nyo föredrogs Gr. von Fersens, Axel, d. 1 dennes f.
m. på bordet lagda motion om vidtagande af åtgärder till
befrämjande af hypotheksföreningar.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Den motion, Gr.
V. Fersen väckt, är af sä stor vigt, att jag skulle hafva orätt,
om jag dervid icke nämnde några ord, då det blifvit min
lott att vara ordförande i den Committé'’, som behandlat detta
ämne i den provins, der jag är boende. Ämnet är af den
vigt, att jag vågar säga, att sällan någon fråga varit af så
stort inflytande på jordbruk och näringar. Ide'en är icke
ny; den härleder sig från ett land, sora uti oeconomiska
framsteg på en kort tid måhända gått längre, än något annat
Iand i Europa. Idéen fattades af den store Fredrik i
Preussen, för att efter de långvariga krigen bereda möjlighet
för landtbruket att utgöra de dryga skatterna och betala
räntorna på de under krigen åsamkade skulderna. Sverige
står olyckligtvis på den punkt, att det ser sin jord belastad
med 70 millioner R:drs skuld. Jag tror, att det är
liög tid att söka förminska denna skuld, eller bringa den i
systematisk ordning. Man hör så ofta i våra dagar ifras mot
skuldsättning. Man drifver den satsen, att jorden icke borde
vara belastad med någon skuld; men jag hemställer till
en hvar af Eder, mina Hrr, om det är tänkbart, att enStat
kan gifvas, der ingen vore skuldsatt. Den ena medborgaren
måste begagna den andras besparingar, och så uppkommer
skuld. Då skuld således, efter min tanka, är oundviklig,
synes mig första vilkoret böra vara det, att den i systematisk
ordning må kunna afbördas, må kunna öfverflyttas från
den ena till den andra, samt ställas i den form, att reproducera
capitaler, i stället för att påskynda deras förminskning.
Vi hafva redan i en liten scala haft bypothekssystern
här i landet. Jag menar Bankens odlingslåneinrättning.
Den 3 Mars e. m.
2^5
Den har så vida motsvarat ändamålet såsom hypotheksinrättning,
att den lemnat lån mot nedsatt ränta, förenad med
möjlighet af en successiv capilalafbetalning; men deremot
icke uppfyllt detta ändamål i det vigtiga hänseende, alt
högsta lånebeloppet varit lika för alla och icke öfverstigit
6000 R:dr.
Länge har jag arbetat och tänkt i detta ämne; länge
liar jag läst, hvad deröfver blifvit skrifvet, och länge har
jag varit uppmärksam på hvad som derom blifvit sagdt och
gjordt i främmande länder; men jag måste offentligen förklara,
att jag funnit den bästa ide'en härom utvecklad i det
förträffliga betänkande, som i8a3 års FinanceCommitte' afgaf,
och hvarunder finnas namnen Carl de Geer, Wirsen, m.
fl. Dessa namn äro tillräcklig borgen för att detta betänk,
icke tillkommit utan moget öfvervägande, och att de läror,
det innehåller, förtjena att 10 år sednare djupt begrundas.
Uti detta betänk, framställdes i sin storhet samma ide', som
en ledamot af delta hus, Hr v. Troil, nu framställt. För tio
år sedan yttrade en så stor statsman som Wirse'n den tankan
att öfverflytta 60 millioner R:drs skuld i hypotheksform,
fastän han då ännu icke vågade framställa den under
den cornmunala form, hvari den numera framkommit. Tiden
hade ännu icke tillkännagifva, att man kunde bilda sådana
föreningar i provinserna. Jag vågar tro, att förhållandena
nu nästan tvinga oss dertill. Jag tvekar ej att gifva
min röst för en realisation; men lika öppet, som jag förklarar,
att jag skall gifva denna röst för realisationens fullbordan
efter de emellan Konung och Ständer bestämda grunder,
lika öppet vågar jag från detta rum förklara, att realisationen
skall komma att medföra de största olyckor, om
den ej kommer alt gå i bredd med sådana creditanstalter,
sorn göra det möjligt för den skuldsatte alt kunna bära sina
räntor och för skattdragaren att afbörda sig sina skattebidrag.
För detta ändamål framställa sig i främsta rummet hypotheksinrättningarna;
och jag tror, att jag icke säger för
mycket, då jag påstår, att den allmänna andan i provinserna,
sorn lifvat hågen för dessa inrättningar, är ett talande
bevis för den mening, att tiden nu är inne att utbilda dessa
creditanstalter. Man kan framställa den anmärkning, att
dessa inrättningar kunna uppkomma och bestå utan något
bidrag af Slaten. Jag vill icke bestrida detta påstående;
men lika med motionären vågar jag påstå, att Statens mellankomst
skall åt desamma gifva mera styrka och säkerhet.
JernContbret njuter understöd afBanken; Manufacturdisconten
lemnar bidrag åt näringarna; jordbruket är det enda,
sorn ej bär någon bestämd hjelp, med undantag af baneolånen.
Dessa lån, sorn redan stå i hypotheksform, kunna
anses såsom en typ för den stora planen. Jag äger icke förmåga
att i dela i I uppgifva, huru denna statscredit skall
komma föreningarna lill godo; men jag gör mig försäkrad,
ij 6
De* 3 Mars c. m.
att då BancoUtsk., dit memorialet lärer blifva remitteradt,
tager i öfvervägande det nyttiga inflytande, dessa inrättningar
skola hafva på vårt jordbruk och våra näringar, och
huru sålunda realisationen garanteras genom ökad varuproduction,
den enda säkra af alla garantier, skall Utsk. icke
tveka att bidraga till förslagets antagande i den mån det
blir möjligt, utan att på något vis inverka på myntvärdets
bestånd.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar tillika med Hr v.
Ttoils anförande må få åtfölja Gr. v. Fersens motion till
BancoUtsk., som jag hoppas skall åt detta ämne egna all
den uppmärksamhet, som denna för hela landet högst vigtiga
fråga förtjenar.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru jag icke till alla delar
instämmer med den siste värde talaren, anser jag mig dock
skyldig att fasta uppmärksamheten på ett misstag, som undföll
honom i början och som kunde verka, att hans yttrande
vunne mindre afseende, än det verkligen förtjenar. Frih har
nemligen citerat odlingslånen i stället för fastighetslånen,
som hans mening finnes hafva varit.
Enligt min tanke finnes knappast någon fråga, som bar
två så motsatta sidor, som hypotheksföreningarna. Med
säkert mynt, med skyddande lagar mot missbruk äro de
högst nyttiga. De hafva varit välgörande för ett land, som
ar kändt för sin ordning i förvaltningen, men der de också
började 7 år efter, sedan landet återfått ett stabelt mynt, en
fördel, som det sedermera aldrig förlorat; ty äfven under de
största olyckor har fråga aldrig uppstått, att landets skuldförbindelser
kunde betalas med annat än klingande mynt.
Detta är vilkoret. Efter det realisationen antages, ser jag
inga vådor genom hypotheksföreningar; men eljest många.
Ingenting fordrar större förtroende än dessa föreningar, hvilkas
möjlighet och nytta består i att på långa tider kunna
disponera penningar. Ett sådant förtroende torde efter ?.o års
rubbningar blifva svårt att så hastigt vinna, isynnerhet under
de misstroenden, man hör utspridas af personer, af hvilka
man minst väntat det. Jag instämmer således deri, att
jag icke ser, huru de, äfvenväl inrättade, kunna snart vinna
fortgång utan biträde af Statens credit; och då denna
credit kan lemnäs utan våda, har jag nu, likasom vid förra
Riksdagen, ingen betänklighet vid dess begagnande, blott
man tillser, att förlust för Staten icke uppkommer. Men
då, efter mitt sätt att betrakta saken, frågan om hypotheksinrättningarnas
beskaffenhet icke blir afgjord, förrän beslutet
är fattadt, huruvida den lag, som Konung och Ständer beslutat,
anglde bestämdt myntvärdes återinförande, verkligen
skall bringas till verkställighet, eller om de misstroenden,
Sorn söka hindra det, skola göra sig gällande; så är min önskan,
att vedtrbörande Utsk. täcktes låta frågan hvila, tills
Den 3 Mars c. m.
277
den andra är afgjord. I annan händelse fruktår jag, alt en
stor och vigtig fråga antingen af fruktan för dess möjliga
följder blir afslagen, eller alt dess bifall kan, i stället för
nyttiga, medföra de mest elaka följder.
Frih. Ehrenborgh: Jag får börja med att tacka den
siste talaren, för det han haft den godheten rätta det misstag,
jag begått, då jag nämnt odlingslånen i stället för fastighetslånen.
För öfrigt ger jag honom min gärd af tacksamhet
för den grundliga framställning, han gjort i sjelfva
ämnet. Lika med honom förklarar jag, att jag icke önskar
att se hypothekssystemet i gång, förrän vi äga ett bestämdt
mynt; och jag begagnar detta tillfälle att förklara, det aldrig
mitt namn kommit under ett förslag lill hypoteksförening,
om jag icke varit öfvertygad, att utvexling skulle
vara verkställd, innan förslaget ens hunnit tryckas. Lika öfvertygad
jag är, att hypoteksföreningen icke kunna äga bestånd,
innan realisationen genom utvexling är fullgjord, lika
öfvertygad är jag, att äfven i detta fall de strängaste lagar
böra stadgas mot möjliga missbruk. Saken är af vigt och
bör behandlas med yttersta varsamhet. Dessa föreningar,
etablerade på oriktiga grunder och utan säkra garantier,
kunna ej bära sig, och, en gång fallna, kunna de ej på århundraden
å nyo upprättas. Om det behöfdes att ställa till
Utsk. den varning, att icke företaga frågan om Bankens
förmåga att underlätta inrättandet af sådana ereditanstalter,
under förutsatt bibehållande af dess soliditet och förmåga
alt fullgöra ingångna, förbindelser, förrän det blifver bestämdt,
om och när vi få utvexling, skulle jag icke tveka
att gifva denna varning; men jag tror icke, att det är möjligt
för BancoUtsk. att uppgöra något system för Bankens
functioner, innan vi äro öfverens om att få utvexling och
stadgadt mynt. Vi mäste först aflägsna alla möjliga farhågor
mot realisationens vådor och vara fast öfvertygade, att
sedan Sverige fått ett stadgadt mynt, gifves det för oss mångfaldiga
medel att åt handeln, jordbruk och näringar gifva
det lif och den extension, hvarförutan allt kommer att fortfara,
som hittills, i sitt gamla stationära skick.
Remitterades till BancoUtskottet.
Vid förnyad föredragning af Hr Hammarlrjelms, Carl
Fredr., d. i dennes f. m. på bordet lagda motion om dill—
genceinrättningars befrämjande blef samma motion till Oecon.-  Utsk. remitterad.
Remitterades till BancoUtsk. Hr Rosenblads, Bernh., d.
i dennes f. m. på bordet lagda motioner:
1:0 om rättighet för Bancostyrelsen alt, vid förefallande
behof, utbyta de på Banken ställda statsobligationer emot
andra, lydande på lämpliga summor;
2:0 med förslag till föreskrifter för Baukens lånerörelse.
2,3
Den 3 Mars e. m.
Föredrogs 3oyo Hr Rosenblads, Bern])., d. i dennes f.
m. på bordet lagda motion, med förslag till stadgande,
rör:de begagnandet af vexlar och invisningar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog remiss af denna
motion till Lagutskottet.
Hr Rosenblad, Bernil.: Jag erkänner visserligen, att
denna min motion rätteligen borde remitteras tili Lag- eller
kanske Allm. Besv.-och Oecon.-Ulsk.; men då jag nyss hört,
alt ett förslag i samma ainné, nemi. Frih. Kantzous, ang:de
enskilda invisningar, blifvit remitteradt till BancoUtsk., får
jag hemställa, om icke förev. motion kunde remitteras till
samma Utsk., hvilket vid frågans handläggning kan sätta sig
i communication med de öfriga Utsk., som i granskningen
deraf böra deltaga.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: Jag skulle tro
det vara alldeles nödvändigt, att denna motion behandlas af
såväl Lag- som BancoUtsk., men anser likgiltigt, till hvil—
ketdera den först remitteras, och tror oss således kunna bifalla
Hr Gr. o. Landtnäs proposition. Motionen kommer i
alla fall till BancoUtskottet.
Hr von Troil, Emil: Jag tror, lika med den siste
värde talaren,, att frågan måste handläggas af begge Utsk:n,
men tror det vara mest ledande tili enhet, om R. o. Ad.
täcktes till BancoUtsk. remittera alla sådana ämnen, som
directe angå allmänna financiella regleringar. Det faller af
sig sjelf, att detta Utsk. skall sätta sig i communication med
LagUtsk., innan något förslag derifrån framlägges om stiftandet
af en civil lag. Jag vågar anhålla om proposition å
remiss till BancoUtskottet.
Frih. Ehrenborgh: Ehuru jag i mitt förra yttrande
tillkännagaf, att jag trodde denna fråga enligt Hr Landtm:s
proposition kunna remitteras till LagUtsk., får jag dock nu,
då en värd ledamot fästat uppmärksamhet dervid, att det
vore rättare att remittera motionen till BancoUtsk., förklara,
det jag instämmer med honom och tror BancoUtsk. i
första rummet böra få del af de motioner, som kunna angå
lånerörelsen. BancoUtsk. måste se allt, hvad som rörer
ordningen dervid, uti system och sedan, i afseende på lagfrågan,
sätta sig i beröring med LagUtsk. Jag får således,
lika med den siste talaren, anhålla, det Hr Gr. o. Landtm,
täcktes fråga Ståndet, om det icke tillåter frågans remitterande
till BancoUtskottet.
Uppå derom framställd proposition blef delta mål till
BancoUtsk. remitteradt.
Föredrogos ånyo och remitterades till
Stats-Utskottet:
Hr Stuarts, Carl Gust., d. t dennes på bordet lagda
Den 3 Mars e. m.
279
motion, med anmodan till StatsUtsk. att ofördröjligen utreda
och för II. St. uppgifva liiksg.-verkets tillstånd och behof;
Lag-Utskottet:
Gr. Horns, Claes Fredr., d. 1 dennes f. m. på bordet
lagda motion om upphäfvande af de s. k. tysta förmånsrätterna.
Å nyo föredrogs Hr von Troils, Emil, d. 1 dennes på
bordet lagda motion, att åt Riksg.-Cont. må uppdragas att
årligen upptaga lån, i ändamål att åter utlåna mot inteckning
i jordegendom.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog remiss af denna
motion lill StatsUtskottet.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Wilh.: Jag vet icke, 0111
jag misstager mig i den åsigt, att äfven denna motion bör
remitteras till BancoUtsk. Jag hemställer till motionären,
som sjelf är ledamot i BancoUtsk., 0111 icke hans förslag, då
det angår Iåns upptagande af Riksg.-Cont., är så ingripande
i myntförhållandena, att det bör behandlas af såväl Bancosom
StatsiJtsk. Motionären är sjelf bäst i tillfälle att bedöma,
huruvida denna min åsigt är riktig.
Hr von Troil, Emil: Jag tror icke, alt denna motion,
som åsyftar ett åliggande för Riksg.-Cont., kan remitteras
till annat Utsk. än StatsUtsk.; men deremot tror jag,
att BancoUtsk. icke kan underlåta att med uppmärksamhet
följa, hvad som i detta ämne kan åtgöras, och att således
det ändamål, den siste värde talaren åsyftat med en remiss
till BancoUtsk., ulan sådan remiss skall vinnas.
Uppå derefter framställd proposition blef denna motion
till StatsUtsk. remitterad.
Remitterades till Bevilln.-Utsk. Hr Bruncronas, Gust.
Adolph, d. 1 dennes f. m. på bordet lagda motion om förhöjning
af tullen å importeradt vin.
Å nyo föredrogs Hr Bruncronas, Gust. Adolph, d. 1
dennes f. m. på bordet lagda motion, med förslag till uppmuntraude
af byggnadsföretag i Rikets större städer och företrädesvis
hufvudstaden.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: I anledn. af Hr
Bruncronas gjorda framställning utber jag mig att få meddela
den upplysning, att hos K. M. fråga redan blifvit gjord
anhängig om upphäfvande af skråförfattningarna i byggmästare-,
murmästare-och timmermansbandtverken, så att utöfningen
af byggnadskonsten må såväl i hufvudstaden som i
öfriga städer kunna idkas med samma frihet som de ofri
-
Den 3 Mars c. m.
ga fria konsterna, hvartill byggnadskonsten äfven hörer. T
händelse K. M. skulle bifalla denna underd. framställning,
hvilket man med större tillförsigt kan hoppas, om den af
R. St. blir understödd, skulle ett stort hinder för städernas
bebyggande vara undanröjdt. Dertill skulle äfven verksamt
bidraga, om, på sätt Hr Bruncrona föreslagit, frihetsår beviljades
dem, som i städerna uppföra nya boningshus af sten.
Det är visserligen en sanning, att Staten under de föreslagna
10 frihetsåren skulle sakna den inkomst, som hade varit
att påräkna för de byggnader, som i alla fall tillkommit
utan en sådän uppmuntran; men jag anser ganska sannolikt,
att denna förlust i framtiden skulle blifva rikligen ersatt,
och att Staten under tiden, genom en ökad rörelse såväl i
städerna som på landsbygden, skulle på annan väg hafva
sin uppoffring godtgjord. Det synes mig också vara billigt,
att den, som uppför byggnader i en stad, bör derför njuta
någon ersättning och icke genast betala dryga skatter, helst
landtmannen, som på jordens uppodling använder mindre
betydliga capitaler, vanligen lemnäs tillfälle att deraf draga
någon inkomst, innan nyodlingen skattlägges. Alen då det
förhållande inträffar, att en eller annan af våra städer kan
anses redan vara öfverbyggd, och således flera byggnaders
uppförande derstädes, i följd af låga husvärden, icke skulle
önskas, kan jag icke annorlunda understödja förslaget i denna
del, än att R. St. må till K. M:s Nåd. bedömande öfverlemna
att bifalla tillgodonjutandet af frihetsår för uppförandet
från grunden af nya boningshus af sten till de städer,
hvilka derom hos K. M. genom vederbörande styrelser
underd. anmälan göra. Jag har alltid trott, att då man
genom en ringa uppoffring kan åstadkomma en stor nytta
för det allmänna, bör en sådan uppoffring göras; och ehuru
frågan synes ovanlig, tror jag, att man, efter att närmare
hafva betänkt förhållandet, skall linna, att bifall till
förslaget skall lända icke allenast städerna utan ock hela
landet till fördel. Vi hafva ännu icke hunnit till den utveckling
af industrien, att vi till den enskilda omtankan
kunna öfverlemna att med egna krafter bereda all förkofran;
dertill fordras ännu ofta directa åtgärder af Staten.
Det är från denna synpunkt, Hr Bruncrona utgått; och derföre
är det äfven, som jag nu på det högsta får understödja
hans förslag, under anhållan, att detta mitt anförande
må blifva till behörigt Utsk. remitteradt.
Remitterades till Oecon.-Utskottet.
Vid förnyad föredragning af Gr. von Fersens, Hans, d.
i dennes f. m. på bordet lagda motion, att, vid uppgörandet
af tulltaxan, exporten af inhemsk produetion måtte i
möjligaste mån befordras, blef samma motion till Bevilln.-  Utsk. remitterad.
Re
-
Den 3 Mars c. in.
Remitterades till StatsUtsk. Gr. von Fersens, Hans, d»
i dennes f. m. på bordet lagda motion om förändringar i
sättet att utgöra grundräntorna oell kronobonden.
Å nyo föredrogs Frih. Palmstjernas, Bror Knut, d. t
dennes f. m. på bordet lagda motion om ett ytterligare
anslag i och för utgifvandet af Professor Lings lärobok i
gymnastiken.
Frih- Palmstjerna, Bror Knut, uppläste följande:
Såsom tillägg till ifrågavar. af mig gjorda motion anhåller
jag att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att
mitt syftemål med motionen, nemi. att försätta Hr Ling i
tillfälle att ostympadt utgifva allt sitt vetande i gymnastiskt
afseende, på sätt, att allmänheten deraf skulle kunna betjena
sig, icke genom den föreslagna summan 2000 R:dr B:co
kan vinnas; emedan, efter de underrättelser jag nu haft tillfälle
förskaffa mig, circa iooo figurer oundgängligen fordras
för att göra arbetet fullt begripligt. Om man uppgör
en beräkning Öfver kostnaderna för ett så stort planchverk,
utfaller resultatet deraf, som föijer!
4oo plåtar af 100 qvadrattums storlek, med circa 253 figurer
på hvarje, skulle kosta, ä 6 R:dr .
2,400.
För etsningen 3 R:d. B:co per plåt 1,200.
Gravören 1 R:dr B:co per plåt
400*
S:a B:co R:dr 4>ooo. •
De återstående kostnaderna, såsom för papper, tryckning
&c., torde lämpligen kunna betalas af författaren; men att
fordra, det författaren skall betäcka hela afgiften för planchverket,
vore obilligt.
Mina Herrar! Tillåten mig påminna, att Hr Ling, en
tidehvarfvets man, i hela sitt lif ådagalagt de största bevis
på nit och oegennytta, och tilläten mig uppmana Eder att
biträda mig att, medan författaren ännu äger förmåga att
ordna hvad han uppfunnit, förskaffa Nationen ett arbete,
hvarefter vi, då Hr Ling är hädangången, förgäfves skola
fråga.
Jag anhåller vördsamt, att detta anförande måtte få
åtfölja min motion till StatsUtskotteL
Remitterades till StatsUtskottet.
Remitterades till LagtJtsk. Hr Dalmans, Wilh. Fredr.,
d. 1 dennes på bordet lagda motioner!
1:0 om borttagande af den i 5 Cap. 1 <j. Jordabalken
stadgade rätt till börd af stadsegendom;
2:0 om utsträckande af den s, k. jus representationis till
syskons afkomlingar, utån inskränkning till visst led;
3:o om utsträckning af testamentsfrihelen;
3 H. 36
282 D t n 3 Mars c. m.
4:o att fidcicotnmiss-egendomar må till en viss tiel få
belånas.
Föredrogos ånyo och remitterades nedannämnda, d. 1
dennes f. m. på bordet lagda motioner, nemi. till
Stats-,Utskottet:
Hr Nordenanckars, Fredr. Wilh., motion om en pension
för frami. Rikskammarrådet Joel Gripenstjernas enda
lefvande afkomling;
Bevillnings-Utskottet:
1:0 Hr af Robsahms, Carl Reinh., motion, rörande
brännvinsbränningen;
3:0 Hr af Robsahms, Carl Reinh., motion, att till härvarande
theaters underhåll en accisafgift må erläggas för det
brännvin, som till hufvudstaden införes;
Banco-Utskottet:
Hr Nordenanckars, Fredr. Wilh., motion, med förslag
till befrämjande af Privatbank-associationer och i sammanhang
dermed till inskränkning af Riksbankens lånerörelse;
Lag-Utskottet:
Hr Ugglas, Göran Gust., motion, rörtde sakförares åliggande
att, vid besvärsskrifters inlemnande, förete fullmagt;
Allm. B e s v.- och Oecon.-Utskottet:
Hr af Robsahms, Carl Reinh., motion om grofva brottslingars
deportation utur Riket.
Då nu till behandling skulle förekomma ett af Gr. Cronhjelm
, Otto Aug., d. 1 dennes f. m. uppläst anförande, rörande
några ändringar i nu gällande Ridd.-Ordn., men Gr.
Cronhjelms uppmärksamhet blifvit fästad deruppå, att ett
deruti förekommande förslag vöre stridande emot 4i 5» Riksd.-  Ordn., i följd hvaraf anförandet hvarken kunde 1 proloc.
intagas eller till remiss anmälas, yttrade Gr. Cronhjelm;
Då mia uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att Hr Gr.
o. Landtm, möjligen skulle anse den punkt af de förändringar,
jag i Ridd.-Ordn. föreslagit, hvilken har sammanhang
med 4i §. Riksd.-Ordn., icke kunna här upptagas i
följd af grundlagens stadgande, enär den kunde anses innefatta
begäran om en förklaring af grundlagen; så och fastän
jag icke delar en sådan åsigt, får jag till förekommande
af denna collision begära, att, med uttagande ur motionen
af denna punkt, fä det öfriga af motionen infördt i denna
dags protocoll och till Piidd.-Utsk. remitteradt.
Hvarefter Gr. Cronhjelm uppläste det förändrade anförandet,
så lydande:
Den 3 Mars e. m.
I afseende på nn gällande Ridd.-Ordn. anhåller jag att
få föreslå några hufvudsak liga ändringar:
R. o. Ad. liar såväl vid i8i5, 1817 och 1818, som
1S23 årens Riksdagar erkänt riktigheten af den grundsats,
att bänkman borde afskaffas. Då dessutom, enligt 12 §. Riksd.-  Ordn., Ridd.-Ordn. skall vara i öfverensstämmelse med grundlagarna,
hvilka väl omtala electorer, men ej bänkman, får
jag vördsamt föreslå, att dessa sednare afskaffas och att electorer
af Ståndet directe väljas, hvarvid jag anser lämpligast
att antaga det förslag till electorsval, som innefattas uti
Ridd.-Utskrs vid sista Riksdag afgifna betänk, af d. 6 Juni
1829, pag. 14.
Jag får äfven föreslå, att R. o. Ad:s tvenne anteckningar
mätte ske utan uppskof, så att första anteckningen sker
på de efter Landtnäs emottagande tvenne följande dagar och
andra anteckningen dagen derefter; helgdagar dock härifrån
undantagna. Härigenom skulle vinnas tvenne hufvudsakliga
fördelar, dels att Ståndsledamöterna hade bättre tillfälle
att lära känna hvarandra och hos sig stadga ett säkrare
omdöme i afseende på de förestående valen till Utsk:sledarnöter,
dels ock att R. o. Ad. icke, såsom efter nuvar.
Ridd.-Ordn., kan hela veckor vara såsom Stånd oorganiseradt,
då deremot de öfriga Stånden redan äro organiserade.
Vidare får jag äran föreslå, att, på sätt Ridd.-Utsk:s
förslag vid sista Riksdagen innehåller, andra uppropet vid
hvarje votering eller val må försvinna. I detta fall är nu
gällande Ridd.-Ordn. icke öfverensstämmande med 53 §.
Riksd.-Ordn., som icke omnämner tvenne upprop, utan endast
föreskrift om votering, såsom detta ord gemenligen förstås
och tillämpas. Jag kan således cj tinna, hvarifrån andra
uppropet hemtar sin anledning. Det borttager för R.
o. Ad. en tid, så mycket dyrbarare, som Ståndet vanligtvis
icke ändock hinner afgöra målen på samma tid som de öfriga
Stånden. Hvad nytta detta upprop för saken medför,
kan jag ej fatta. Såsom beqvämlighetsanstalt för negligeanta
riksdagsmän anser jag det olämpligt. Jag förmodar, att
det endast qvarstår såsom en lemning från de tider, då riksdags-
och riddersmannen till den grad förglömde sitt kall
och sin öfvertygelse, att han lät nyttja sig såsom ett blindt
verktyg eller en voteringsmachin för ena eller andra partichefen,
och då dessa chefer behöfde det tidsuppskof, som
andra uppropet medförde, för att genom de i förstugan placerade
ordonnancer och betjenter efterskicka den nödvändiga
voteringsmassän. Rättskänslan och tidsandan torde fordra
att afskaffa institutioner, som härleda 3ig från och möjligen
ännu skulle kunna begagnas af antingen corruption
eller försumlighet. Medgifvas mäste, att om hvarje riksdagsman,
såsom lian är pligtig, uppmärksamt följde sitt
kall, skulle andra uppropet komma att ske, utan att någon
enda dervid voterade.
»84
Den 3 Mars e. m.
För öfrigt torde emot nu gällande Ridd.-Ordn. kunna,
såsom en brist, anmärkas, att ehuru 4 §• af instructionen
för Ridd.-Direct. stadgar, att om ordinarie ledamot utur
Direct. afgår, en utaf de af R. o. Ad. valda suppleanter
skall inträda, Ridd.-Ordn. likväl icke stadgar, att en eller
flera suppleanter skola väljas. Ett stadgande härom torde
vara nödvändigt, äfvensom jag förmodar det då bäst vara
att föreslå val af särskild suppleant för ordföranden och särskilda
för de öfriga direetörerna. Till detta förslag hemtar
jag så mycket mera anledning, som, om H. Ex. nuvar.
Ordföranden innan denna Riksdag afgått, det kunde hafva
varit ganska problematiskt, huruvida R. o. Ad. skulle önskat
att se ordförande-platsen intagas af den, som dertill
varit i tur, helst ordföranden inom Ridd.-Direct. alltid tillika
varit en af Rikets högre dignitärer.
Om remiss häraf till Ridd,-Utsk, anhåller jag vördsamt.
Hr Riben, Garl Wilh,: I anledning af det tillägg,
Gr. Cronhjelm i sin motion föreslagit, får jag fästa R, o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att tvist varit, huruvida de i
4i §• Riksd.-Ordn, omnämnda personer böra få deltaga i
bänkmansvalet eller icke. Det är endast ett enskildt, tyst
begifvande af StatsRådets ledamöter, som gjort, att de icke
under de tre sednaste Riksdagarna deltagit uti detta val. Vid
ett slikt förevettande tror jag icke, att det går an att på
grund af 4i §• utsätta, att de der nämnda personer icke få
deltaga i valet, emedan sådant skulle förutsätta en förklaring,
som icke är erkänd, utan tvärtom tvifvel underkastad.
Jag får för min del hemställa, om icke det af Gr.
Cronhjelm åsyftade ändamål kunde vinnas genom intagande
i Ridd, Qrdn. af den vid sista Riksdag af Ridd. Utsk. föreslagna,
men sedermera antingen här förkastade eller icke
sanctionerade §,, att 4[ §> Riksd.-Ordn. borde tjena till efterrättelse
vid val till Utskls-Iedamöter; men att i Ridd.
Ordn. intaga ett bestämdt stadgande, att ifrågavar. personer
icke skola få deltaga i bänkmansvalen skulle innefatta en förklaring
af grundlagen,
Undertecknad Ridd,-Secreterare: Jag anser mig
skyldig, i enlighet med hvad till protoc, blifvit uppfattadt,
upplysa, att Gr, Cronhjelm begärt, att den af honom
uppgifna punkt må ur motionen uteslutas. Hr Riben lärer
således hafva misstagit sig om Gr?s mening,
Gr, Horn, Claös Fredr,: Jag erkänner, att jag, såsomfrånvarande
då Gr, Cronhjelms motion här väcktes, icke
kunnat fatta frågans beskaffenhet; men i anledning af Hr Ribens
yttrande får jag dock förklara, att jag icke kan medgifva,
att det endast härrört af de i 4? §• Riksd.-Ordn, omnämnda
personers tysta medgifvande, att de icke deltagit i bänkmansvalen,
Jag tror, att stadgandet i 4< ä*' tydligt, att nu
Den 3 Mars c. ra.
a85
ifrågavar. stadgande Isan intagas i Ridd.-Ordn., utan att
sådant innefattar förklaring af grundlagen.
Gr. Cronhjelm: Jag har på samma sätt som Gr. Horn
fattat saken, att nemligen någon förklaring af grundlagen
icke genom min motion blifvit begärd; men då Hr Gr. o.
Landtm, annorlunda förstått den, har jag trott mig böra
begära, att den ifrågavar. delen af motionen måtte få utgå.
Tvärtemot Hr Ribens förmodan , att jag velat deri göra ett
tillägg, har jag, såsom Ridd.-Secret. haft godheten ganska
riktigt upplysa, begärt, att denna del måtte få uttagas.
Jag har visserligen vid början af Riksdagen ihågkommit
stadgandet i 4i §• Riksd.-Ordn. äfvensom de skarpa reservationer,
jag i protocollen för föregående Riksdagar funnit emot
StatsRåds-ledamöternas grundlagsvidriga deltagande i bänlsmansvalen;
men jag har icke velat återupplifva denna slridsanledning.
Jag trodde mig genom denna motion kunna få
ett stadgande derom inföYdt i Ridd.-Ordn.; men då jag nu
befarar, att frågans väckande här skulle vägras, skall jag
icke underlåta att å annan ort framställa det yrkande, jag
nu önskar få uttaget ur min förevarande motion.
II. Ex. Hr. Gr. o. Landtm, hemställde, att sedan,
genom uteslutande af den emot grundlagen stridande punkten
uti Gr. Cronhjelms motion, intet lagstridigt funnes uti
det nu upplästa anförandet, R. o. Ad. behagade tillåta remiss
deraf till Ridd.-Utsk.
Ropades ja.
Föredrogos ånyo och remitterades nedannämnda, d. i
dennes f. m. på bordet lagda motioner af Gr. Cronhjelm,
Otto Aug., nemi. till
Banco-Utslottet:
ang:de utfärdande af fullständiga instructioner för såväl
Discont-directionerna, som dessa Verks Revisorer;
Lag-Utskottet:
1:0 om slockstraffs afskaffande;
2:0 om rättighet för innehafvare af fideicommiss att i
hypoteksförening ingå;
3:o om upphörande af rättigheten att utgifva skuldsedlar,
ställda på innehafvaren;
Allm. Bes v.- och Oecon. - Utskottet:
att ingen må uti prestexamen godkännas, som ej styrkt
sig äga fullständig kunskap uti vexelundervisningsmethoden;
Riddar hus-U t sko 11 et:
1:0 om indragning af Ridd.fiskals-tjensten, efter nuvarande
innehafvares afgång;
2:0 om inrättande af ett s. k. jordbruksstipendium å
Adliga Cadettskolefondcn.
Den 3 Mars c. m.
Ånyo föredrogs Gr. Cronhjelms, Otto Aug., d. i dennes
f. m. på bordet lagda anförande, med anhållan att,
sedan Bevilln.-Utsk. inkommit med förslag till grunder för
bevillningen, få väcka motion om ändringar och tillägg i
Bevillnrs-förordningen.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog, att detta anförande,
såsom icke erfordrande någon åtgärd, endast måtte
läggas lill handlingarna.
Gr. von Fersen, Hans: Då Hr Gr. o. Landtm, nu
inför R. o. Ad. förklarat, att denna motion, som blifvit
aflemnad till protoc., icke fordrar någon åtgärd, får jag, i
likhet med hvad jag i sista plenum anmärkt i afseende på
Hr Gripenstedts anförande, reservera mig mot föredragning
af en handling, som genom sin natur ej leder till någon
åtgärd.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Då grundlagen stadgar,
att motionstiden skall vara slut 3o dagar eller en månad
efter Riksdagens öppnande genom plenum plenorum å Rikssalen,
följer deraf, att någon sedermera väckt motion icke
kan upptagas, i fall den icke är föranledd af andra, redan
förekomna frågor. Vid sista Riksdagen hade jag äran uppläsa
ett vidlyftigt anförande om förändring i Bevilln-förordn.
Om jag förmodat, att det bevillningssystem, som nu följes och
hvarpå nuvarande Bevilln.-förordn. är grundad, äfven vid
denna Riksdag skulle blifva föreslaget, hade det visserligen
varit lätt för mig att nu anmäla alla de förändringar,
jag anser i förordn. behöfliga; men då åtskilliga motioner
blifvit väckta om alldeles nya grunder för bevilhungens utgörande,
om ett alldeles nytt bevillningssystem, har jag
förutsett, att en Bevilln.-förordn. efter nya grunder kunde
komma att göra många af mina anmärkningar onödiga. På
denna grund och för att icke förlora fatalierna, i händelse
samma system, som nu följes, likväl vill göra sig gällande, har
jag ansett mig böra genom denna motion reservera mig rättighet
att, så snart Bevilln.-Utsk. uppgifvit grunderna för
Bevillningen, inkomma med motion om hvilka förändringar
uti Bevilln.-förordn. kunna erfordras. Jag har således nu blott
afgifvit en reservation, för att framdeles kunna inkomma
med sjelfva motionen, och tror, att fastän mitt anförande
för närvarande icke erfordrar någon åtgärd, utan, på sätt
Hr Gr. o. Landtm, föreslagit, bör läggas till handlingarna,
Gr. v. Fersen dock borde erkänna, att det tjenar till något
och således kunnat i protoc. upptagas.
Gr. von Fersen: Jag har aldrig satt i tvifvel, att ju Gr.
Cronhjelms nu föredragna anförande kunde tjena till något;
jag tror deremot, att det afsett att tjena till ganska mycket',
emedan det åsyftat att för Hr Gr. öppna rättighet att under
Riksdagens lopp göra motioner i allt, som ägde någon ge
-
Den 3 Mars e. m..
menskap med bevillning. Det är icke för att för Gr. Cronhjelm
stänga vägen för utöfningen af någon yttranderätt,
som jag reserverat mig mot beslutet, utan emot fördragningen
af en handling, som icke bort kunna föredragas,
emedan den icke kan hänföras till något af de ämnen, som
48 §. Riksd. Ordn. linnas upptagna. Jag tror för öfrigt, att
Riksd.-Ordn. är tydlig och klar i afseende på rättigheten,
ang:de motioners görande, och lämnar ej rum till den tydning
att, om jag så får uttrycka mig, förbehålla sig,
utan afseende derpå, att motionstiden tilländaiupit, öppen
talan, vidare än hvad genom 56 §. Riksd.-Ordn. redan linnes
stadgadt. I stöd af denna sistnämnda §. bör hvarken
Gr. Cronhjelm eller någon annan ledamot sakna tillräcklig
rättighet att klandra de grunder för bevillningen, som Utsk.
kommer att föreslå, utan alt derföre någon motion behöft
derom afgifvas.
Hr von Troil, Emil: Jag skiljer mig från de begge sista
talarnes åsigt , att Gr. Cro.nhjelms nu ifrågavarande motion
tjenar till nugot, och tror att den tjenar till intet. Grundlagens
stadgande om viss motionstid skulle sakna all kraft
och verkan, om någon ledamot kunde reservera sig rättighet
att efter denna lid inkomma med motion i något visst ämne; han
kunde med samma skäl reservera sig rätt att afgifva motioner
i alla ämnen, livad Gr. Cronhjelm här åsyftat blifver dock i
alla fall hans rättighet; ty då det enligt grundlagen åligger
Bevilln. Utsk. att framkomma med grunderna för bevillningen,
kan såväl Gr. Cronhjelm som hvar och en annan ledamot
i form af anmärkningar framställa allt, hvad han anser
nyttigt, och uppgifva bättre grunder för bevillningen. Jag
anser således förevar, motion vara formstridig.
Gr. Cronhjelm: Jag får börja med alt förklara, det
jag tror, att begge de sista talarne skiljt sig frän föremålet
för min motion. De hafva hegge omtalat grunderna för
bevillningen. Om jag ämnat tala om grunderna, hade det
varit min pligt att inom motionstiden inkomma med mitt
yttrande; men derom är icke fråga, utan om de speciella
detaillerna, som af grunderna äro beroende och hvillra icke
kunna bestämmas, förrän bevillningssystemet är uppgjordt.
Det skulle vara formstridigt att inkomma med anmärkningar
mot nuvarande system, då detta system kanske icke
blifver ifrågasatt. Jag tror således icke, att jag handlat i
strid med grundlagen, då jag gjort ifrågavar. framställning.
Jag vill dock medgifva, att jag genom advocatur kunnat,
utan en sådan reservation, framdeles få den rätt, jag nu
begärt; men jag har icke velat begagna mig deraf, och således
inkommit med denna reservations-motion i ämnet. Hvad
det beträffar , att denna motion icke kan hänföras till något
af de mål, som uppräknas i 48 §■ Riksd.-Ordn., vill jag
icke upptaga tiden med en discussion derom, då det, efter
a8S
Den 3 Mars e. m.
hvad som passerade på förmiddagen, torde kunna anses som
afgjordt, att äfven andra, än der nämnda, mål kunna föredragas.
Gr. von Fersen: I anledn. af Gr. Cronhjelms sista
yttrande, att andra mål an de, som finnas uppräknade i 43 §.
Riksd.-Ordn., här föredragas, får jag fästa hans uppmärksamhet
derpå, att hvarje representant äger rättighet att reservera
sig mot en föredragning, som ej öfverensstämmer
med det sätt, han i detta afseende anser vara det grundlagsenliga.
Hvad åter vidkommer Hr Gr:s yttrande, att han,
då grunderna för bevillningen inkomma, men icke nu, kan
framställa något klander deremot, emedan det vore ovisst,
hvilka grunder kunna blifva föreslagna, finner jag detta Hr
Gr:s yttrande ganska naturligt; men jag får härvid, i öfverensstämmelse
med Hr v. Troils yttrande, anmärka, att 56 §.
Riksd.-Ordn. lemnar Hr Gr. tillräcklig latitud för ett sådant
klander, helst nämnde §. innehåller bland annat, att äfven
motioner kunna väckas, sedan en månad efter Riksdagens
början tilländalupit, såvida de af redan fattade beslut eller
redan upptagna ärender eller under Riksdagen inträffande
händelser omedelbarligen föranledas. Jag tycker således , alt
denna §. lemnar så stor latitud, att man icke behofver genom
särskild motion söka rättigheten att anföra hvad man
behagar rörande mål, som under loppet af Riksdagen skola
förekomma. Jar har följaktligen ingenting emot, hvad Hr
Gr. med sin motion åsyftat, och har blott, på grund af
48 §. Riksd.-Ordn., reserverat mig emot dess föredragning,
likasom jag förut reserverat mig mot en af Hr Gripenstedt
gjord motion, som jag ansåg, lika med denna, icke kunna
föranleda lill någon åtgärd.
Uppå derom framställd proposition fann R. o. Ad. Gr.
Cronhjelms nu föredragna motion icke erfordra någon åtgärd.
Vid förnyad föredragning af nedannämnda, d. i dennes
e. m. på bordet lagda motioner faun R. o. Ad. för godt att
remittera till
Stats-Utsk oltet:
i:o Frih. Sparres, Sixten, motion om förhöjning i lönerna
för lectorerna vid Krigsacademien;
2:o Frih. Focks, Berndt Wilh., motion om löneförhöjning
för landsstaterna;
Banco-D tskottet:
Frih. Tersmedens, Wilh. Fredr., motion om fortfarande
disconträtlighet i Banken för Jerncontoret;
Lag-Utskottet:
i:o Hr Stuarts, Fredr. Christopher, motion om utvidgande
af testamentsrättigheten; a:o
Den 3 Mars c. m.
2:0 Hr Stuarts, Fredr. Christopher, motion om en förändring
af 7 Cap. 3 §. Utsökn.-balken;
3:o Hr Stuarts, Fredr. Christopher, motion, angtde ändring
i K. Förordn. d.24 Aug. 1813 emot fylleri och dryckenskap
;
4:o Hr af Grubbens, Nils Wilh., motion, angtde förändring
uti någia delar af författningarna ronde bysättning;
5:o Frih. Cederströms, And., motion, angrde förändring
af 1813 års Förordn. emot fylleri och dryckenskap;
6:0 Frih. Focks, Berndt Wilh., motion om skogsåverkan
bestraffande såsom stöld;
Riddar hus -Utskottet:
Hr af Grubbens, Nils Wilh., motion om Landtmtssoireernas
fortfarande på R. o. Ad:s bekostnad.
Ånyo föredrogs Frih. Cederströms, Jac., d. 1 dennes
e. m. på bordet lagda motion om medel att förekomma
stagnation i rörelsen, i händelse, efter realisationens verkställande,
mynt någon tid der skulle saknas.
Hr Rosenblad, Bernh.: För att icke begå en irring,
hvartill jag önskar icke göra mig skyldig, får jag begära
att af Ridd.-Secret. erhålla underrättelse, om jag misstager
mig i den förmodan, att den nu föredragna motionen är
identisk med den, som börjar med följande ord: ”Under
”förutsättning, att R. St. vid detta Riksmöte bifalla K. M:s
”Nåd. Propos. om realisationen.”
Undertecknad R i d d.-Se cre ter are: Jag får den äran
tillkännagifva, att den nu föredragna motionen är alldeles
densamma, som Hr Rosenblad omtalar.
Hr R osenblad: Detta förslag är af den förskräckliga
art, att något så rysligt äfven under de förfärligaste katastropher,
som öfvergått vårt land, icke blifvit ifrågasatt.
Då Frih. föreslagit, att de skattskyldiga må få betala sina
utskylder med natura-persedlar, och det förutsättes, att utvexlingen
skall ske i år, då markegången är låg, så frågar
jag, huru Staten skall verkställa alla sina utgifter och herbergera
ali den spannmål jemte öfriga persedlar, den skulle
komma att emottaga. Det öfriga af förslaget är ännu skarpare,
nemligen: ”Samma förmån bör beviljas de medborgare,
”hvilkas skulder till enskilda blifva uppsagda. De böra få
”betala dessa skulder i natura-persedlar efter föregående
”årets markegång, med iakttagande af de vilkor för uppsägning
och forsling, som enligt författningarna äro gällan”de
för Kronans indelta räntor, så att uppsägning till sådan
”lefverans sker på lika lång uppsägningstid.” Under de äldre,
svåraste tider har i vårt land ett så stort ingrepp i in—
3 H. 37
Deri 3 Mars c. ra.
gångna förbindelser icke blifvit försökt. Under sjelfva Konung
Carl XIIcs oell Görtzens tid vågade man icke göra ett
sådant ingrepp i de enskildas äganderätt. Då riksgäldssedlarna
blefvo gångbara, då banedmyntet försvann, stadgade
man visserligen ganska obilligt, att fordringsägaren skulle
Vid liqviden af uppsagda lån åtnöjns med r iksgälds- i stället
för bancomynt efter ett visst agio; men man dref dock ieke
obilligheten i någon mån så långt, som nu är föreslagit.
Fordringsägarne blefvo betalade med penningar, fastän efter
en lägre cours, än rätteligen bort ske. Enahanda var förhållandet
med liqviden af bancomyntsskulder under mellantiden
af Ständernas beslut 1800 om realisation af riksgälds—
sedlarna och verkställigheten r8oo. Vill man åter tala 0111
de främmande länder, sorn varit underkastade de värsta skakningar
i creditförhållandena, så måste man medgifva, att
hvarken i Amerika, som suckat under några hundrade privatbanker,
hvilka gått under, eller i Tyskland under Napoleons
Utpressande occupation, några sådana förslag, som de ifrågavarande,
afhörts. Under Tysklands svåraste epoker’ voro
nioratorier det högsta, man någonsin ansåg sig kunna eris
begära till förmån för under tryckande bördor verkligt lidande
näringur och jordbruk.
Sedan jag nu haft äran nämna detta, skall jag öfvergå
till motionärens skäl. Jag har svårt att finna dem, ty motiver
saknas nästan alldeles; men skall dock upptaga det
lilla, som dertill Lan hänföras. Motionären yttrar: ”Det är
”möjligt, att farhågor uppstå, att sedelmyntet således ström”raar
till Banken och att silfret några månader innehållesaf
”'deni, som invexlat det. Deraf kan den följd uppkommat
"att åtskilliga skattskyldiga icke vid uppbörden kunna er”lägga
sina utskylder med mynt, äfvensom att enskilda, livil”kas
skulder blifvit uppsagda, icke kunna betala med mynt.”
Vidare säger motionären, elter att hafva uppgifvit sina förslag:
”Det är otvifvelaktigt, att, sedan utvexlingen någon tid
"fortgått, myntet skall återkomma i rörelsen; men innan
"sådant inträffar, bör man vara betänkt på att förekomma
”de vådor, som äro möjliga. Farhågan på ena sidan och
"vinningslystnaden på den andra' kunna eljest åstadkomma
"följder, som hvarken Konung eller Ständer kunnat ana.”
Sålunda, efter hvad jag kunnat fatta, är det endast under
en tid af några månader, som motionären befarar, att sedelmyntet
skall kunna strömma till Banken och brist derigenom
uppkomma vid betalningen af utskylder och skulder, men
att, efter deras förlopp, myntet skall återkomma i rörelsen.
Det är således under denna korta mellanrymd, som alla de
förfärliga katastropher skola inträffa, hvilka fordra de föreslagna
lagarna. Jag skall nu visa, att ingen den ringaste
sannolikhet finnes till en sådan fruktan. Då man har förutsatt,
att efter några månader sedelmyntet skall kunna ingå
till Banken och silfret blifva innehållet, skall jag upptaga
Den 3 Mars e. m.
frågorna, huruvida någon sannolikhet, att så skall ske, linnes,
och om icke deremot silfvervexlingen skall öka capitalern;}
i allmänna rörelsen.
Vara enskilda fordringsägare i Sverige hafva hittills ägt
rättighet att i Svenskt mynt utbekomma sina fordringar och
att disponera dem efter ordalydelsen af skuldförbindelsen.
Denna rättighet blir hvarken större eller mindre, då realisationen
verkställes. Endast den skillnad uppstår, att landets
lagar då lemna eri trygghet uti myntvärdet, som icke
förut funnits. Såledps, såvidt jag kan fatta och, som jag
tror, hvarje menniska med omdöme och vilja att använda
det skall inse, måste mati hafva mindre skäl att uppsäga sina
fordringar efter det man vet, att man icke kan förlora
å deras värde, än då man på några är kunnat förlora
mycket, då det varit osäkert, om icke en realisation efter
>44 sk. skulle ske. När säkerhet finnes, finner capitalisten
mindre anledning att uppsäga sin fordran; men äfven om
han Uppsäger den, finnes större tillgång att anskaffa betalningen
än förut. Så länge vårt lands mynt icke stått i något
bestämdt förhållande till utländska myntet, har icke någon
utländsk credit kunnat användas till förmån för våra
näringar, med undantag af några köpmän och kanske brukspatroner;
ty man har aldrig vetat, hvad förhållande ens
ingångna skuld skulie äga till landels gångbara mynt i de
ögonblick, betalningsterminerna inträffa. Men efter silfvervexlingens
inträdande, sedan det ej mera beror på några
köpmäns frånvaro en och annan börsdag att uppjaga coursell
flera proc., blir förhållandet helt olika. Då skall Sverige,
likasom andra länder, äga tillgång till hela verfdeiis
capitaler; och örn våra capitalister då fatta beslutet att uppsäga
sina fordringar, har man ressourcer, som nu saknas,
oberäknadt den stora orimligheten, att under de månader,
crisen skulle kunna räcka, att under dessa månader skulle
till Banken kunna inströmma så mycket sedelmynt, utt saknaden
kändes, och det för att skrinlägga silfret eller utföra
det med kostnad till andra länder, der penningeräntan
är lägre, och allt detta sedan behofvet af en så kostsam
säkerhetsåtgärd eller faran för försämring af capitalernas
myntvärde upphört. Jag hade verkligen ansett obehöfligt
ali upptaga denna motion, om den kommit från annat håll;
men då den möjligen skulle kunna väcka farhågor hos dem,
som icke hafva förmåga att reda förhållandena, har jag trott
mig derom böra yttra mig, och anhåller jag, att dessa anmärkningar
må få åtfölja motionen, i händelse den remitteras.
Frih. Cederström, Jac.: Det plägar vara brukligt, då
man upptager en annans yttrande till anmärkning eller bestridande,
alt göra det fullständigt och icke just utesluta de
ord, sorn hafva egentligt inflytande på saken. Detta är eu
anmärkning, sorn jag måste göra mot den siste talaren. Jag
Dea 3 Mars c. m.
har, under förutsättning, att realisation skulle beslutas och
att sedelmyntet kunde inströmma till Banken, fästat uppmärksamheten
på nödvändigheten att förekomma de vådor,
som deraf blefve en följd. Här är fråga om sedelmyntets
strömmande till Banken för att utbytas mot silfver, hvilket
är möjligt; och denna möjlighet torde icke undanrödjas genom
anmärkarens förmodan, att så icke skall ske. Jag vill
äfven fästa talarens uppmärksamhet på den s. k. rysligheten
af mitt förslag. Samtliga innehafvare af indelta hemman hafva
nu rättighet att uppsäga sin ränta till betalning in natura,
och åboerna å Kronan behållna hemman skulle, enligt mitt
förslag, få samma rättighet. Hela rysligheten består således
deri, att samma förhållande skulle inträffa med räntegifvare
ne. Jag lemnar för öfrigt i sitt värde allt, hvad anmärkaren
framställt för att lugna allmänheten och få den att tro,
alt det silfvermynt, som saknades i rörelsen inom landet,
skulle med lätthet kunna erhållas från andra länder. Det
är för att befordra möjligheten af realisationens verkställande,
som den af mig föreslagna Jagen måste stiftas; annars
kunde det hända, alt realisationen hastigt blefve inställd.
Jag anhåller, att delta yttrande må få åtfölja remissen.
Hr Riben, Carl Wilh.: I afseende på Frih. Cederströms
förevarande motion delar jag de åsigter, Hr Rosenblad
redan yttrat. Jag förenar mig med honom helt och
hållet; och på det Frih. Cederström icke emot mig må kunna
åberopa, hvad han anfört mot Hr Rosenblad om ofullständig
citation, ber jag att ur hans motion få uppläsa,
hvad som angår de enskildas skulder: "De böra få betala
”dessa skulder i natura-persedlar efter föregående årets markegång,
med iakttagande af de vilkor för uppsägning och
”forsling, som enligt författningarna äro gällande för Krokans
indelta räntor, så att uppsägning lill sådan lefverering
"sker på lika lång uppsägningstid.”
Här står icke sagdt, i hvilka persedlar man skall få betala
sina skulder. Skall man få betala dem med lefvande
djur, höns, gäss, ägg? I sådant fall gratulerar jag dem, som
skola emottaga betalningen, fastän jag finner, att tillåtelsen
kunde blifva välkommen för dem, som hafva sådana småkräk
att betala med. Motionen synes mig till hela sitt syftemål
vara så beskaffad, att ehuru den i riktig form blifvit
väckt, bör R, o. Ad, likväl icke utan allvarligt öfvervägande
bifalla dess remitterande till TJtsk. 49 §■ Riksd.Ordn.,
som på förmiddagen flera gånger blifvit uppläst, förutsätter,
att fråga kan uppstå att vägra remiss. På sådan grund väcker
jag nu denna fråga, i det jag bestrider remiss å Frih:s
motion’, och får på förhand tillkännagifva, att den icke utan
votering kommer att remitteras.
Gr, Cronhjelm, Otto Au g.: Vid genomläsandet af
den nu föredragna motionen skulle jag, om den icke blif
-
Den 3 Mars e. m.
vit väckt af en man med så mycket allvar som Frih. Cederström,
trott, att den blifvit framställd i afsigt att vara den
skarpaste parodi på den af Konung och Ständer beslutade
realisationen. Hr Frih. har sedermera förklarat, att den åsyftar
att styrka och upprätthålla realisationen, hvars vän Frih.
sålunda väl är. Min tanka ledes då emotståndligen på det
gamla Svenska ordspråket: ”Gud bevare oss för våra
vänner, nog skola vi försvara oss mot våra fiender.
” Frih. Cederström har hemställt, att alla skulder måtte
få betalas i natura-persedlar, och Frih. vill hafva bifall
till sitt förslag, annars hade det icke blifvit framstäldt. Jag
hemställer lill R. o. Ad. samt den värde motionären sjelf,
hvad förtroende allmänheten skulle fatta för realisationens
bestånd, om den finge se oss, af fruktan att den om några
månader kunde gå omkull, vidtaga så våldsamma åtgärder,
för att gifva den styrka. Att söka utveckla, hvarföre de
framställda farhågorna icke äro grundade, anser jag öfverflödigt
efter de 2 långa discussioner, som under denna Riksdag
förefallit om financerna. Jag vill derföre nu endast yttra,
det jag på det högsta afstyrker Frih. Cederströms motion
och anser den mera menlig för realisationen, än allt
hvad hittills deremot blifvit anfördt, emedan den för allmänheten
förespeglar en brist på medel till skatternas utgörande,
som icke af realisationens värsta fiender blifvit framdragen,
och som skall uppskrämma den minst bildade delen
af nationen. Jag får hemställa, om icke den siste värde talaren
på denna eftermiddagsstund galet förstått grundlagen,
då han yrkat, att remiss å denna motion må vägras. Jag
tror icke, att remiss kan vägras å någon motion, den må
vara af hvad beskaffenhet som helst, så snart den icke är
stridande mot grundlagen, och i sådant fall beror det icke
på Ståndet att neka remissen, utan tillkommer det Landtm,
att vägra proposition. Jag har redan på förmiddagen förklarat,
att jag anser en sådan åtgärd kunna blifva ett
ganska farligt prejudicat, med stöd hvaraf majoriteten kunde
afklippa minoritetens yttranderätt. Jag anhåller således om
remiss å motionen, men att mitt afstyrkande derå ma få åtfölja
remissen.
Hr Rosenblad: Den omission, Frih. Cederström anmärkt
uti mitt yttrande, erinrar mig om ännu ett fel, som
denna motion äger, det nemligen att vara ganska obestämd
i sin premiss, som jag bekänner, att jag glömt uppläsa från
början. Frih. säger deri: ”Det är möjligt, att farhågor upp"stå,
att sedelmyntet således strömmar till Banken, och att
”si I fre t några månader innehålles af dem, som invexlat det.
"Deraf kan den följd uppkomma, att åtskilliga skattskyldiga
"icke vid uppbörden kunna erlägga sina utskylder med mynt,
"äfvensom att enskilda, hvilkas skulder blifvit uppsagda,
”icke kunna betala dem med mynt. Det är således angela
-
294
Den 3 M a r s e. m.
”get att uttänja en lagstiftning, som lan undanrödja de våndor,
hvilka deraf Liefve en följd.” Detta har nu ytterligare
till följd, att ingenting bestämmer, när det förhållande
inträffar, dä den föreslagna lagen skulle vinna gällande kraft.
Manne hvar och en oordentlig gäldenär, som uppmanas att
betala sin skuld, eller hvar och en, som kommer på gälstugan,
skulle äga rätt att säga: detta är en följd af realisationen?
Man kan lika så litet öfverbevisa honom, att så
icke är, som öfvertyga motionären, att alla hans farhågor
icke äro grundade på några skäl. Således har förslaget jemväl
det fel att icke uppgifva, när det skall tillämpas.
Hvad för öfrigt angår Frih:s anmärkning, att jag icke
citerat fullständigt, så har han sjelf citerat sina ord oriktigt,
ela han sagt, att hans förslag är att lemna Kronans räntegifvare
samma rättighet, som tillkommer den indelta hemmansåboen.
Frih. nämner deremot i motionen de skattskyldiga,
hvarvid intet undantag är gjordt; de skulle följaktligen
alla erhålla rätt att påföra Kronan alla möjliga persedlar.
Frih. har äfven sagt, att mitt bevis om onödigheten af
förslaget blifvit framstäldt för att förmå allmänheten att tro,
rlet inga vådor kunna uppkomma. Jag får deremot hemställa,
om icke hela formen af Frihrs förslag är så obestämd,
att det synes åsyfta mindre att afböja befarade vådor
af realisationen, än att bibringa allmänheten tron på möjligheten
af sådana; och jag öfverlemnar till motionärens eget
bedömande, om icke allenast beståndet af realisationen, utan
af hvarje laglig ordning i samhället, skulle genom antagandet
af hans förslag snarare äfventyras än betryggas.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag har länge varit en af
realisationens varmaste vänner och länge öfvertänkt de möjliga
följderna deraf. Jag har hunnit lugna mig för alla
möjliga farhågor i detta afseende, således äfven för dem,
som skulle kunna väckas i följd af denna motion. Jag skulle
nästan vilja tacka motionären, för det han framkastat det
ytterligaste af allt, hvad i ämnet kan förebäras, och derigenom
visat allmänheten, att man bör taga sig till vara för
de insinuationer, som kunna framställas. Sålunda tror jag,
alt motionen mera gagnat, än skadat realisationen. Jag önskar,
att H. R. o. Ad. icke ville begagna sin rätt att sätta
i fråga, huruvida remiss å denna motion skall beviljas eller
icke (ty all en sådan rätt finnes, derom vädjar jag lill motionären
sjelf, som bättre än mången annan känner våra
grundlagar); men jag fruktar, att en vägran att remittera
denna motion, sorn i alla fall blir känd, icke skulle tjena
till något, utan skulle sådant deremot kunna antyda, alt
motionen hos R. o. Ad. väckt farhåga för derigenom uppkommande
betänklighetei'. Jag anhåller derföre, att den talare,
sorn yrkat att motionen icke må remitteras, måtte afstå
från detta yrkande och den votering, hvarmed han hotat.
D c u 3 Mars c. m.
Hr Riben: Det må vara Gr. Cronhjelm förbehållet
att tolka grundlagen allt efter som det är förmiddag eller
eftermiddag. Utan afseende på tiden anser jag för min del
det vara II. R. o. Ad:s obestridliga rätt att vägra eller bifalla
remissen. Jag vädjar i första rummet lill den proposition,
som vid hvarje remiss af Landtm, göres; den lyder
så: ”Bifaller R. o. Ad., att denna motion remitteras.” Framställningen
till bifall förutsätter ett möjligt afslag. Vore det
ieke en rättighet att vägra, hvarföre skulle då bifall komina
i fråga? Landtm, skulle annars gifva tillkänna, alt målet
remitterades lill det eller det Utsk. Men man behöfver
icke fästa sig vid detta. I grundlagen står: ”Uppstår fråga
om eller hvart remitteras bör.” Frågan har nu uppstått
derigenom, att jag väckt den. Ilr Lefren bar uppmanat mig
att afstå från mitt bestridande af remissen, och jag högaktar
hans skäl dertill, men kan icke frångå mitt yrkande; tv
jag anser den af Frih. Cederström väckta motionen vara af
en så märkvärdig beskaffenhet, att jag tror R. o. Ad. med
ett offentligt afslag redan å remissen böra tillkännagifva sitt
ogillande af, att den blifvit väckt. Att Frih. förblifver vid
sin öfvertygelse, bar man ingen rätt alt ogilla; men att bär
framträda med ett förslag, som åtminstone tyckes svfla att
förlöjliga, hvad Konung och Ständer vid sista Riksdag beslutat
i afseende på financerna, fordrar ett offentligt ogillande.
Jag bestrider remissen och fortfar med mitt påstående
örn votering, i händelse remiss ytterligare skulle påyrkas.
Såsom exempel, att det icke är första gången, som
fråga derom uppstått, får jag anföra, att vid förra Riksdagen
d. 12 eller i5 Dec. 1829 afslogs genom votering Gr. vou
Forsens begäran 0111 remiss på dess motion 0111 revision af
knecktecontracten, och vid 1823 års Riksdag gick man ännu
längre, då en ledamot af detta Stånd, Hr Rosenschtitz, hade
ingifvit en motion om porlofranco-fribet; ty R. o. Ad. icke
allenast vägrade remissen, utan beslöt jemväl, honom ohördan,
att motionen skulle utgå ur protocollet. Ståndets rättighet
att vägra remiss är således gifven, och jag begär att
nu göra den gällande.
Frih. Cederström: Det har af en ledamot blifvit yttradt,
att jag skulle vara en vän af realisationen, emedan
jag framställt ett lagförslag för att trygga dess bestånd.
Samma värde ledamot har derföre bedt Gud bevara sig för
vännerna; jag ber honom bevara sig sjelf från missförstånd.
Såsom medborgare önskar jag, att om realisationen sker,
den må blifva varaktig, och det är min pligt att söka förebygga,
att den icke må blifva olycksbringande, samt att
betänka, hvilka medel kunna hindra, att den icke hastigt
må upphöra. Der, mina Herrar! sen J motiverna för mitt
handlingssätt; och det synes mig klart, att om en sådan lag,
som jag föreslagit,, ej stiftas, då realisationen bifalles, kan
Den 3 Mars c. m.
den snart gå om intet. Jag är icke bland dem, som tro,
alt silfret skall för evigt stadna i de enskildas fickor. Jag
har haft för mycket att skaffa med sådana göromål, för att
kunna hysa denna tanke. För 20 år sedan var jag Fullmäglig
i Banken och hade då tillfälle att göra mig bekant med
styrelsen af detta Verk. Jag fann, att bancoärenderna fordrade
större insigter i vexelhandeln, än man föreställer sig;
att Bancofullmägligen måste vara en kunnig och rättskaffens
man för att kunna uppfylla sitt kall. Det är icke småsaker
att göra en realisation, att bringa reda i våra myntförhållanden;
om icke en sådan reglering bygges på säkra grunder,
kan den hastigt bringa olycka öfver bela landet. För
alt lugna Hr Rosenblad för hans farhågor 1 anseende dertill,
att intet datum finnes utsatt i mitt lagförslag, får jag
förklara, att datum för lagens verkställighet är det, då realisationen
tager sin början. Om icke en lag då finnes, som
hindrar att uppsäga utlånade capitaler, kan det icke förhindras,
att oredor skola uppstå oell alt enskilda bankinrättningar
uppkomma i stället för den allmänna, som försvunnit.
Jag är för öfrigt af den öfvertygelse, att Sverige står
framför de flesta andra länder i afseende på sitt välstånd,
om det förstår att rätt sköta sitt Bancoverk. Om det icke
otillbörligen använder bancovinsten till annat än att fylla
silfverbehofvet; om det skaffar sig en Bancostyrelse, som
förstår denna handtering och som har credit genom välkända
namn, då, mina Herrar! blir det icke svårt att få credit
på hvilket land som helst, att draga till sig den stora
vexelhandeln, så att vexelrytteriet blir omöjligt och coursen
kan styras af Banken. Detta är ett abc i frågan, om den
ses i sitt naturliga skick; den har blifvit konstlad genom de
beslut, som vid sednaste och 182B års Riksdagar fattades.
Jag slutar med att, i afseende på hvad här blifvit yttradt
om vägran af remiss, förklara, att Ståndet visserligen,
då frågan är olaglig eller anstötlig, äger att vägra remiss
och tillrättavisa motionären genom tjenlig varning; derom
är grundlagen klar. Men då motionen är grundlagsenlig,
tviflar jag, att remiss kan vägras.
Gr. Cronhjelm: Jag är af samma öfvertygelse i formfrågan
sora den siste värde talaren. Jag tror, att remiss å
en grundlagsenlig motion icke kan förvägras; men jag vet,
att det handt, då motioner i anledning af förefallna discussioner
inkommit efter motionstidens utgång, och att äfven
å andra motioner remiss blifvit vägrad, för det de varit
grundlagsstridiga. Huru förhållandet var med Hr Rosenschiitz’
motion om porto-franco, är jag icke nu i tillfälle att
bedöma; men, ehuru jag derföre reserverar mig mot allt
bedömande af denna motion, förmodar jag, att den, att
döma efter Iir Rosenschild flera motioner, innehållit anstöt
-
Den 3 Mars e. m.
297
slötliga, fastän qvickt framställda yttranden. Uttrycket i
Riksd.Ordn., att fråga kan uppstå, om remiss bör ske, kan
icke afse andra än grundlagsvidriga motioner. Att Landtm,
frågar, om Ståndet bifaller den remiss, lian föreslår, kommer
åter deraf, att remiss kan ske till annat Utskott, än han
uppgifver. Jag tror således, att Hr Gr. o. J^andtm. icke kan
göra proposition till vägran af ifrågavarande remiss, emedan
denna motion icke kan komma under kathegori af att vara
grundlagsvidrig.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonti,: Jag vill icke ingå
i raisonnement öfver meningen, syftningen och andan af
denna motion, utan blott huruvida den kan eller icke kan
remitteras. Flera talare hafva ansett densamma vara lagstridig,
men ingen har uppgifvit någon §. i grundlagen, som
bevisar denna lagstridighet. Så länge det icke är visadt, att
den verkligen är stridande mot grundlagen, anser jag en vägran
till remiss vara det mest farliga prejudicat, att majoriteten
finge bestämma sådant. Det Jama skälet, som blifvit
framstäldt, att Landtm, gör proposition till remiss, förfaller,
då man betänker, att han äfven vid slutet af hvarje
plenum frågar, om R. o. Ad. bifaller att åtskiljas; om någon
då sade nej och begärde votering, finge han stadna qvar
och votera allena. Jag får begära, att Hr Gr. o. Landtm,
behagade förklara, huruvida han anser frågan grundlagsstridig.
Genom denna förklaring upphör all tvist. Om Hr
Landtm, medgifver proposition till remiss, följer deraf, att
motionen skall remitteras; svaras åter nej, kan ingen votering
derom uppstå.
Frih. Ehrenborgh, Gasp. Wilh.: Jag skulle icke
hafva fästat den minsta vigt vid denna motion, om den icke
blifvit väckt af en man, hvilken i den dubbla egenskapen af
medborgare och chef för det Colhm, som äger uppsigten
öfver alla Kronans intrader, fäster uppmärksamheten. Det
är i den förra egenskapen han väckt motionen; men det är
i den sednare allmänheten torde se honom. Han har väckt
en motion, som kan hos den skattdragande och gäldbundna
allmänheten väcka stora farhågor och derigenom förorsaka
menliga följder för den realisation, han säger sig vilja befrämja.
Jag kan för min del icke gilla denna motion, och
ställer till honom sjelf den frågan, om jag icke enskildt sagt
honom detsamma. Jag hade önskat för hans egen skuld, att
denna motion uteblifvit; men då jag är öfvertygad, att motionären,
med sin vanliga orubblighet uti föresatser, icke numera
kan förmås att återtaga den, ber jag Ståndet, vid allt
hvad heligt är, att noga betänka sig, innan det går att besluta
om vägran af remiss derå. Jag vill icke nu inlåta mig
uti undersökning, huruvida sådant kunde vara lagligt eller
icke; men jag förklarar, alt jag aldrig deltagit i ett sådant
3 H. 38
29S
Den 3 Mars e. m.
beslut, b varigenom remiss blifvit vägrar], och att jag aldrig
skall deltaga i ett sådant beslut, om också Ståndet dertill
anser sig äga rättighet. Jag får derföre hemställa till dea
värde talaren, som begärt proposition om vägran å remissen,
om icke han ville frånträda detta sitt yrkande. Jag
ber den värde talaren betänka, om vi icke snarare genom
vägran å remiss skulle gifva styrka åt Frihrs motion och öka
de farhågor, den är ämnad att väcka, utan att vinna vårt
ändamål. Jag förnyar min hemställan till Hr Riben att afstå
från sitt yrkande. Jag tror, att han derigenom skulle
gå Ståndets önskningar till mötes. Ogillandet af motionen
är redan högt yttradt, och om det kunde förmå Ilr Riben
att återtaga sin begäran, tror jag, att ännu många med
mig skulle uttala ett sådant ogillande.
Hr von Troil, Emil: Jag är visserligen i fullkomlig
öfverensstämmelse med de talare, som anse, att remiss å en
motion icke kan vägras, såvida denna icke är grundlagsstridig;
men jag får hemställa, huruvida icke motionen strider
mot 16 §. Reg.-F., som stadgar, att Konungen bör rätt och
sanning styrka samt skydda hvar och en till såväl egendom
som lif, ära och frihet. Dermed kan icke vara förenligt att
stifta en lag, enligt hvilken medborgaren skulle dömas att
t. ex. i stället för 2000 Rtdr emottaga 6000 höns. Att inom
vår Representation en af Styrelsens närmaste organer kan
framkomma med en motion, som innehåller ett så uppenbart
gyckel med en af Regeringen nyligen sanctionerad lag, utmärker
visserligen mycken libera litet hos Styrelsen; men jag
tror icke, att Representationen borde tillåta sig något sådant.
Jag vill icke bestämdt yttra, att remiss följaktligen
bör vägras; men jag hemställer till Hr Gr. o. Landtm., huruvida
icke denna fråga står så i strid med den grundlags-Jj,
jag omnämnt, att remiss icke kan tillåtas.
Hr Lefre'n: Sista raden af 49 §• Riksd.-Ordn. säger:
”Uppslår fråga, om eller hvart remitteras bör, kan denna
fråga blott för den plenidagen läggas på bordet; men i nästa
plenum skall beslut ovägerligen fattas.” Utan alt vidare
ingå i undersökning, huruvida frågan är af den beskaffenhet,
att R. o. Ad. bör derå vägra remiss eller icke, anhåller
jag, att den må till nästa plenum blifva hvilande på
bordet.
Frih. Cederström: Jag har endast fästat mig vid hvad
den talare yttrade, som talade näst för den sista. Det yttrande
har undfallit denne talare, att då en person, som
står Styrelsen nära, framkommer med ett sådant förslag
som mitt, vore det ett gyckel. Jag förmodar, att sådant
obetänkt undfallit honom. Ett lagförslag är icke något gyckel,
då det framslälles af en sådan Embetsman. Det kan
ogillas, men också fastställas. I sednare fallet blir det lag,
och i intet fall blir det ett gyckel, då det framställas efter
Den 3 Mars e. m.
299
öfvertygelse och samvete, i hvilken ställning man också må
stå till Styrelsen; men ju närmare Styrelsen man står, desto
mera är man forpligtad att öppet och ärligt yttra sin öfvertygelse
i mål, som röra landets interessen.
Hr Rosenblad: Sedan en värd ledamot här redan
Jagt frågan på bordet, vill jag inskränka mig till att blott
yttra, att sedan jag hört discussionen öfver detta ämne,
börjar jag frukta för den allsmägtiga Lagstiftningsmagtens
rätt att stifta lagar. Lika såväl som man nu föreslagit, att
skulder skola få betalas med t. ex. Gottlands-rofvor, som på
nämnde ö lära vara en räntepersedel, kunde man en annan
gång vilja stadga, att de få betalas med papperslappar, spelmarker
och dylikt. Jag har dock, ehvad remiss till LagUtsk.
kommer att ske eller icke, det förtroende till Utsk. och
dem, som dessutom deltaga i lagstiftningen, att ett bifall
till detta förslag aldrig kan komma i fråga.
Hr von Troil: Jag instämmer i Frih. Gederström*
yttrande om pligten för Styrelsens organer att uttala sin
öfvertygelse; men han må tillåta mig att yttra, det jag har
för mångå bevis på hans skarpa förstånd för att tro, det
han på fullt allvar velat framställa ett förslag till en lag,
Som skulle upplösa nära nog alla lagliga äganderättsförhållanden.
Hr Riben: Efter allt hvad här nu blifvit taladt och
för att lugna de personer, som hysa farhågor för vägran af
remiss, får jag förklara, att jag afstår från den votering,
jag begärt; men jag instämmer i Hr v. Troils hemställan till
Hr Gr. o. Landtm., huruvida remissen kan grundlagsenlig!
öga rum.
Frih. Cederström: Jag nödgas i anseende till Hr von
Troils sista yttrande, att det förslag, jag uppgifvit, skulle
leda till ett lagslöshetsti 1 Istånd, fästa hans uppmärksamhet
på det föihållande, som äger rum i anseende till honom
sjelf, såsom officer vid ett indelt reg:te, att nemligen räntegifvaren
äger rätt att lefverera den honom anslagna ränta
in natura. Mitt förslag åsyftar således blott en utsträckning
af en Jag, som redan finnes.
Hr von Troil: Jag skall be att få framställa skillnaden
emellan de -förhållanden, Frih. Cederström omnämnt.
Han har sagt, att jag, såsom indelt officer, måste emottaga
ränta i natura. Det är sannt; men jag har emottagit tjensten
med detta vilkor. Om jag deremot hade en ovilkorlig skuldsedel
på en penningesumma, och lagstiftande-magten tviugade
mig att, i stället för denna summa, emottaga hvilka
andra persedlar som helst af samma markegångsvärde, då
skulle, enligt mitt begrepp, ett laglöshetstillstånd inträffa,
helst hvar och en skulle betala med de varor, som vore
beräknade till högsta markegångspris och sålunda en mängd
3oo
Den 3 Mars e. m.
persedlar af samma slag tomma att erläggas, i följd hvaraf
fordringsägare ofta icke skulle få io proc. för dessa persedlar,
hvilka af gäldenärcn sjelf hade blifvit försålda, om de
varit begärliga.
Hr Lefre'n: Sedan Hr Riben förklarat, att han numera
icke bestrider remissen, blir deraf en följd, att jag icke
vidare kan yrka bordläggning af frågan.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog remiss af detta mål
till Lagutskottet.
Ropades ja och nej.
Uppå derefter af H. Ex. förnyad proposition biföll R.
o. Ad. ilen nyss framställda propositionen.
fl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till ii på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
