# ID: svediakorp-gov458
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 126,776
# sentences: 4,073
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln 9
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,
År 1834.
Andra Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1334-
Thorsdagen den ao Februarii 1834*
Plenum kl. io f. m.
Justerades Pleni-protocollet för den io dennes.
Justerades ett Prot.-Utdrag för d. i'j 'dennes.
Å nyo föredrogs Frih. Kantzous, Joli. Alb., d. 17 dennes
på bordet lagde anförande, i anledning af K. M:s Nåd.
Skrifvelse, ang:de Bankens öppnande till utvexling af silfver.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh. uppläste följande:
Då
jag åter uppträder för att fortsätta den förra debatten,
och måhända för att, skyldig eller oskyldig, falla ett
nödvändigt offer, hvarmed i83o års Bank-reglering anses böra
befästas, sker det med en känsla, lika ren för fosterlandet,
lika varm för rätt och ära, och, jag borde säga, lika
lugn, — men det vore att förneka det intryck af smärta och
den skakade känsla, hvarmed jag funnit, att det aktningsvärda
Ståndet missförstått mitt förra anförande, och huru
man gått så långt uti förvillelse, att man ansett mig såsom
motståndare af realisationen till sin princip och af den lagbundna
ordningen, då det endast varit emot sättet för
verkställigheten och angående garantierna förden
lagbundna ordningens bestånd, som jag ägt och ännu äger
motsatt åsigt. Jag har uppstått emot i83o års lagar, emedan
jag ej ansett dessa lagar tillfredsställande; men emot
ernåendet af ett bestämdt myntvärde och detsammas
befästande har jag alldeles icke yttrat mig.
Jag har sagt: "Jag delar deras åsigt, som inse nödvändighe"ten
af ett mynt, såsom enda skyddet för äganderätten och
"emedan ingen verklig handel, ingen verklig industri kan
"utvecklas, då vinsten af hvarje klok handtering sköflas ge”pora
coursens kastningar. Härom äro tankarna ej mycket
"delade; men fråga är: om säkerhet på vexlingens bestånd
kan vinnas, då Sverige icke äger något
"ordnad t B an k-sy s t e m;” och vidare har jag sagt: "Jag
"döljer ej, det jag hört personer önska silfver-vexling på nu
"bestämda grunder, emedan de anse detta såsom enda
"medlet att störta Statsbanken och komma till mera
"rationella former, och jäg erkänner, att det var en tid, då
"äfven jag förvillades, af en dylik tanke; men min känsla
"har lugnat sig, och jag anser det vara en helig pligt hos,
4
Den 20 Februari i f. m.
"folk-representanten att betrygga vexlingens bestånd och beneda
en öfvergång till nya former, utan risk af någon våld”sam
brytning;’' och vidare: "Att sedan vexling år beslutad
efter ena eller andra coursen, man niåste uppoffra allt
"för att betrygga dén;" och slutligen har jag yttrat: "att
"mina tvifvelsmål ej skola äga något inflytande på min pligt
"att med min rost understödja hvarje förslag till betryggande
at en lag, emot hvars följder och hvars orättvisa jag på
"förhand reserverat mig.”
Dessa hafva varit mina ord; jag fingar Eder, mine Herrar!
om de uttrycka annat än den rena viljan att grundlägga
en realisation , sorn öfverensstärömer med mitt begrepp
om tro och ära, — orubblig till sina grunder?
Jag har ansett och jag anser i83o års Lagar, nemligen
den då gjorde regleringen af Bankens rörelse, icke fullt
betryggande för denna ära; och då K. M:s Nåd. Skrifvelse,
icke åtföljd af något förslag till förbättrad reglering af
Bankens röielke, endast af en uppmaning att skyndsamt företaga
till afgörande 72 afReg-F., hvarigenom således dessa
1 igår ännu mera skulle befästas, blef remitterad, utan
att någon enda röst höjde sig deremot, betviflade jag vårt
ffär iskridande sedan i83o. Och då slutligen den ena Uppgiften
om silfverbehofvet ej öfverensstämde med den andra,
då borde känslan af misstroende och oro icke qväfvas.
Jag återkallar i Herrarnes minne dessa yttranden, som
jäg till slutet fä’~!e, nemi.: "En hvar lärer lätt inse, att de
"tvifvelsmål och de betänkligheter, jag i det föregående har
"ärifört, icke blifvit till fullo hafna genom den förändring
"i Vexltrtgsgrunden, sorn jag der föreslagit, och jag erkänner,
att detta ät en halfmesure, föreslagen för att vinna
"rättvisa vid myntbestämningen och lugna opinionen om
"Bankens ställning och för att åtminstone försöka att så
"länge fördröja den catastroph, som måste blifva en följd af
"de felaktiga Bank-organisationer, sorn vi ännu icke synas
"Vilja förbättra, till dess att enskilda föreningar kunna hin"na
bilda sig och erbjuda landet räddning — —, eller till
"dess att mera rationella ide'er hunnit blifva gällande.”
Häruti, mine Herrar! ligger min tro, som jag närmare
Vill förklara: Jag önskar ärligt en stadga uti myntet; men
jag vill, att man skall låta den enskilda crediten fritt utveckla
sig och tillfredsställa näringarnas behof af ökadt rörelsecapital;
men jag önskar ej, att man, för att stödja en isolerad
Statsbank, icke allenast skall låta den förtära sin egen
vinst, utan jemväl indraga Nationen i ett skuldsättningssystem.
Jag vill, att man från början af de nya
Organisationerna skall erkänna ett af de tvenne systeroer,
sorn man har att välja på; ty jag kan icke gilla Hr Rosenblads
yttrande, att man först skall sätta sig uti ett rättstillstånd,
hvarmed han måste mena, att man först skall
oriigärda dea gamla Bänken med sina prerogativer och sin
D c ii 20 Fcbruärii f. m.
5
statsskuld, för att kunna börja vexlingen, innan man får
påtänka något bättre. Är först det ena gjordt, lärer det
sednare ej' sä lätt tillvägabringas. Detta uttryck, ätt vi befinna
oss uti ett så laglöst tillstånd, att vi icke kunna verkställa
den nya organisationen af landets crédit-väsende, låter
i sanning mera rysvärd, än den är. Jag finnér icke
Staten vara i ett sådant tillstånd af upplösning; i landet
skipas lag och rätt, och sjelfva StatsUtskottet sysselsätter
sig med beräkningar i landets mynt. Skulle vi, för att komma
in i rättstillståndet, afskrämde från ali pröfning, antaga
det första system man framlagt, och detta endast för att få
rättighet att välja oss ett annat?
De ifrågavarande systemerna äro:
Det ena, att man skall låta StatsBanken med säkra
garantier qvarstå (emedan liden för dess upplösning ej ännu
anses vara inne), såsom en grundpelare för Sveriges credit-väsende,
egentligen såsom Deposit- och Vexelbank och
äfven såsom Lånebank, så vidt crediten eller silfverfonden
medgifva det, men med rättighet att efter rena grundsatser
förvaltas och efter behofvet indraga sin lånerörelse.
Härtill erfordras £ att enskilda föreningar så väl uti form
af Hypotheks-inrättningar sorn Privata Banker, med säkra
garantier och på rationella grunder, bildas, och att deras
utveckling, långt ifrån att hämmas, genast ifrån början
understödjés, så att icke hela landets näringsKf må sättas i
beroende ensamt af Statsbankens interesse.
Enligt denna plan, mine Herrar! hade jag trott, att
intet skuldsystem, hvarken inländskt elier utländskt, i
ena eller andra Verkets namn, hade erfordrats, och att Banken
från sin sida, i stället för att söka understöd i .Statsobligationer,
bade så småningom, i förhållande till silfréts
utgång i rörelsen och enskilda föreningars uppkomst, kunnat
låta dessa sednare öfvertaga lånerörelsen och börja den indragning,
som Hr v Troil har vidrört. Detta system öfverensstämmer
så mycket mera med mina åsigter, som jag af
samma orsak, som Frih. Rantzou anfört, icke är en vän
af Statsskuld, och således icke heller af en utvidgning af
RiksgäldsContorets obligationssystem, hvaraf roan icke kan
beräkna förlusterna och farorna.
Det andra systemet, hvarvid man hittills ensamt
synes häfva fästat sig, är att, utan enskilda föreningars
framkallande, bibehålla Stätsbanken i sin nuvarande form
och således göra våra näringar beroende af dess bestånd,
dess credit och dess begränsning af röreise-capitälet. Sådan
tyckes i83o års organisations-plan hafva varit, och det är
icke emot realisationen till sin princip, sorn jag har uppträdt,
utan endast emot i83o års reglering; och det är emot
denna, som jag har sagt, att den ej gifver mig garantier för
vexlingens bestånd, och att den måste gifva valet
6
Den 20 Februarii f. m.
emellan strypsystem, som skulle storta landet,
eller Statsskuld.
Jag ville undvika Statsskuldssystemet; men efter den
riktning, som i83o års Ständer togo, anser jag det hafva
varit ett stort fel, att icke hafva uppställt det såsom ett nödvändigt
stöd åt vexlingens bestånd eller landets lånerörelse.
Men i83o års Ständer icke allenast valde det, i min tanka,
felaktiga systemet, utan, sedan de valt det, begingo de ett
nytt fel vid dess tillämpning. De stadgade: att Bankens
lånerörelse skulle bibehållas oförändrad, men medgåfvo
icke Banken rättighet till egen fri upplåning; de ålade således
Banken att honorera sina förbindelser, på
samma gång som de nekade den medel att kunna
fullgöra dem. På sådana grunder må man ej undra,
om jag misstrott den, att jag misstrott opinionens ställning,
och att jag ännu hyser de farhågor för vexlingens bestånd,
som jag förut har sökt att motivera. I denna ställning angrep
jag i83o års reglering; men, utan hopp att kunna rubba
dess grundvalar, då 72 §. Reg.F. syntes nära att antagas,
ansåg jag ställningen vådlig, realisationen osäker, opinionen
behöfva lugnas.
Proportionen utaf 5 till 8 var ej ännu vunnen. Jag ansåg
vådligt att inför Nationen försvaga den endå ringa garanti
för vexlingens bestånd, som fordna Ständer ansett nödig,
emedan det helas fall skulle omstörta alla landets creditförlmHanden;
då åter genom en rubbning af vexlingsgrunden,
ehuru alltid uppväckande stridiga interessen, ingen verklig
brytning, ingen prisförändring uppstod. Denna förändring
kunde, såsom jag yttrade, skänka Banken 2 millioner
till lånerörelsens betryggande och, genom proportionens bringande
till 5 till 8, lugna opinionen, till dess att mera rationella
former hunnit blifva gällande; och detta är, hvad
man har klandrat.
Detta i83o års system synes ännu vara det af våra organisatörer
antagna; men nu är man färdig att vilja upplappa
det genom tillägg af det, vid dess sida, visserligen
nödvändiga Statsskulds-systemet, och ingen tvifvel
är, att såväl vexlingen som lånerörelsen kunna drifvas, och
till och med att myntförbättring kan äga rum, genom en,
obegränsad skuldsättning, med folkets skatter i reserv..
Hr von Troil har i ett anförande, hvars sanna värde
jag under dess uppläsande ej rätt uppfattade, enligt min tanka,
i de flesta punkter utgått ifrån rena grundsatser och angripit
i83o års Bankreglering till sitt innersta väsende, då
han förklarat sig emot den för dagen rådande opinion om
silfverköp, så snart uttagning skett till större mängd, och
då han i stället yrkat indragning af Bankens lånerörelse.
Detta anser man i England såsom den rena principen för
Bankförvaltning, såvida handelsconjuncturen verkligen rubbat
coursen och fordrar dess återställande. Måhända torde
Den 20 Februarii f. m.
7
man böra medgifva Banken rättighet att röra sig med något
större sedelmassa än dubbla silfvervärdet, såsom Hr v. Troil
bar föreslagit, och mahanda borde Direetionens rätt att pröfva
icke vara allt för hårdt begränsad.
De alternativer, som han framställt för silfverproportionens
återställande, synas mig äfven vara goda, och jag invänder
blott, att det blir svårt att linna Directörer, som
rätt bedömma och rätt behandla dessa coursoperationer, hvilka
blifva det vigligaste utaf hela organisationen.
Med min ide' går Hr von Troils anförande i nära öfverensstämmelse
vid fråga om bedömandet af i83o års Bankreglering,
och jag beder att få fästa Hr v Troils uppmärksamhet
derpå, att hufvudtendensen af mitt förra anförande
är emot i83o års lagstiftning, af det skäl, att den måste
medföra:
Strypsystem, om man vill tillerkänna Banken dess
rationelt grundade rätt att begagna egna tillgångar och, då
behofvet fordrar, indraga sin utlåning; Skatteökning, om
man, i stället att bereda Staten någon inkomst af Bankindustrien,
ehuru detta synes lätt, vill låta den sjelf förtära
denna del af landets arbetskraft; Skuldsättning, genom
lånerörelsens bestridande på RiksgäldsContorets obligationer;
inländsk om våra egna capitalister äga nog medel och hysa
nog stort förtroende, annars utländsk.
Det är ock i öfverensstämmelse med Hr v. Troils åsigt,
som jag yttrat, att om enskilda föreningar hade hunnit ordnas,
hade jag yrkat Bankens rätt att, så snart coursen började
höja sig, indraga sin lånerörelse, afslå Diseont-lån,
upphöra med fastighetsbelåningen; men då jag besinnade,
att Banken, med ett capital af 18 millioner, är våra näringars
förläggare, har jag tillagt, att jag nödgas hellre önska
skatternas förökning genom Bancoräntans dragande från Statsverket,
helst jag inser, att de prerogativer, som man alltid
mäste tillerkänna denna Bank, skola en lang följd af år förhindra
hvarje enskild föréning af dylikt slag: en förmodan,
som jag redan tidigare, än jag anat, tinner besannad genom
det förslag till privatbanks-lag, hvilket redan blifvit på R.
o. Ad:s bord nedlagdt och, ehuru tillkommet för att lifva landets
rörelse, dock råkat uti strid med sin ide' genom stadgandet,
att mindre sedlar än på 5 R:dr Banco icke kunna
gifvas ut.
I anledning af Frih. Kantzous yttrande måste jag, af huru
litet värde det än må vara, åt honom hembära min gärd
af aktning för den rena, nära svärmiska, fosterländska anda,
den tillgifvenhet för helgden af fordna löften och det
öppna erkännande af sin öfvertygelses förändring, hvaruti
jag längtar att en dag få mäta mig med honom. I principen
har jag alltid med honom varit ense; men jag är ledsen,
att mina scrupler för tillämpningen ej ännu blifvit liäf
-
8
Den 20 Februarii f. m.
na, oell att jag icke kunnat oriktigt fatta grunderna för lians
beräkningar.
Den ädle Frihrs fordna fruktan för silfrets vandring öfver
gränsen liar försvunnit genom den erfarenheten, att våra
importörer icke äga utländsk skuld att afse, och han slutar
deraf, att handelsvågen icke väger under. Jag kunde
här lika med Hr v. Troil fråga, hvart det fordna silfvermyntet
tagit vägen? Jag tror, att det drifvits ut genom våra sedelemissioner;
men måhända är nu handeln uti bättre jemnvigt.
Hr Frih. Kantzous slutsats är likväl ej en säker ledning
för bedömandet af framtida förhållandet.
Sannt är, att då ett land ej äger ett metalliskt mynt,
kan ej riktig handel länge drifvas eller utvidgas utöfver det
jenina utbytet af egna produeter emot de nödvändigaste utländska,
och köpmansröreisen blir den att vara blott commissionär,
att sälja och återtaga uti varor jemnt hvad som svarar
mot exporten; på båda omsättningarna tager han sin
provision; nationen isolerar sig i sparsamhet och fattigdom;
näringsidkaren tvingas att afstå ifrån utländsk njutning; handelns
vågskål stadnar af sig sjelf. Ai’betsamhet, klok ansträngning
och beräkning äro grundvalarna för nationens
välstånd; men om dessa dygder saknas, är det fara värdt,
att tillgång på en bytesvara, som utländningen antager såsom
god liqvid, kan verka slöseri och en förut okänd undervigt
i handel, emedan priset på den utländska varan ej
stiger i förhållande till förbrukningen, så länge som metallisk
tillgång finnes. Är nationen åter uäringsfull och hushållssam,
ökar denna tillgång all dess handel, industri och
välstånd.
Om våra handlande upplagt ett halft års provision af
coipmalvaror, förmodar jag, att detta alltid måste ske om
hösten, i anseende till Sveriges långa vintrar. Att den är
betald, är alltid gynnande och förmodligen en följd af utländska
credilbruk, men minskar således icke vexelbehofvet
nästa sommar.
Hr Frilierren anför, att uppbördsbeloppet, i4 eller i5
millioner, dock alltid mäste hålla sig i rörelsen; jag kan ej
tro, att detta är af så betydlig verkan. Statens uppbörd sker
på aila tider af året, så att samma sedel kan göra flera liqvidera
och dessutom förmodar jag, att både silfver och sedlar
komma att dervid lemnäs.
Hr Friherren anser förderfligt att förena realisation med
ett utländskt skuldsystem, men längre fram i samma anförande
synes likväl Hr Friherren hafva ändrat denna öfvertygelse.
Hr Rosenblad har upplyst, att åtskilliga lagförslag och
stadganden voro färdiga, andra tillämnade att upphjelpa
iS3o års reglering, och sålunda frigjort sig från några af de
anmärkningar, som jag framställt, och jag har aldrig betvifla
t
Den ao Februarii f. ra.
9
lat Hr Rosenblads insigter i dessa ämnen; men dä dessa stadganden
ej blifvit promulgerade, hemtar jag af Hr Rosenblads
eget yttrande anledning till misstroende mot realisationen,
grundadt på ofullkomliga lagar, och jag fortfar att hysa
det, till dess jag finner, alt dessa brister blifvit afhjelpta,
så vidt ej sjelfva systemet kau blifva underkastadt rubbning.
Hr Rosenblad yttrar vidare sin förundran deröfver, att
jag kunnat begå ett sådant misstag att påstå, det mynlbestämningslagen
talade om proportion af 5 till 8. Jag kände
väl förhållandet och kunde ej förstå, när jag skulle hafva
begått ett sådant misstag; men jag finner, att jag emot slutet
på ett enda ställe, genom ett obetänksamt begagnande af
ordet: deruti, har gjort mig skyldig. Förhållandet är, att
denna proportion af 5 till 8 finnes föreskrifven uti Reglementet,
men att sjelfva myntbestämningslagen, som blott utgör
ett blad i bokens böljan, endast innehåller det uttryck,
att vexlingen skall vidtaga, sedan de af R. St. för Vexlingen
beslutade åtgärder hunnit verkställas, och således hänvisas
till Bancoreglementets stadgande om denna proportion af 5
till 8.
Bankens förmåga att realisera sina förbindelser å 128 sk.
har jag icke satt i fråga, om man låter den indrifva alla
sina fordringar, ehuru vid en sådan utredning de alltid omtalade
5 millionerna, som ännu ligga uti folkets fickor, torde
åtgå att betäcka förlusterna på lånerörelsen, m. m , och
på de 12 eller 13 millioner Statsobligationer, som väl icke
låta sälja sig al pari.
Hr Rosenblad har, genom uppställande af ett visst procentförhållande,
sökt visa, att proportionen af 5 tili 8 är
helt nära vunnen, och, ehuru han icke direct har vederlagt
mina beräkningar, skulle deraf vilja synas, sorn om jag
ej räknat rätt. Men huru kommer Hr Rosenblad till detta
resultat? Jo derigenom, att han från sedelstocken afräknar
ett belopp i sedlar, som RibsgäldsContoret satt i rörelse, att
icke nämna de obetydliga metalliska depositionerna. Jag
vet, att han kan svara, att 18Jo års Ständer hade bort räkna
på samma sätt; derom äro tankarne dock delade, och
jag vet ej, huru man kan äga rättighet att pröfva, då man
endast äger skyldighet att lyda deras föreskrifter, gifna i de
mest bestämda ordalag. Jag upprepar således, att, enligt
sträng och riktig tillämpning af 18Jo års stadgänden, skulle
1,442,2.45 ll:dr 41 sk. 6 r:st. uti silfver ännu fordras för att
bringa proportionen upp till 5 mot 8. Jag skulle särskildt
önska upplysning om orsaken till den skillnad, sorn finnes
emellan uppgiften i K. M:s Nåd. Skrifvelse och den af BancoFullmägtige
tryckta tableau?
Hr Rosenblad har äfven sökt att raisonnera bort depositionernas
beräkning till endast 2,400,000 R:dr, af den orsak,
att detta blifvit uttryckt i en sednare §.; men stadgan2
H. 2
io
Den ao Februarii f. m.
derna uti Banco-Regiementets 5 och 6 §§. äro icke tvetydiga.
.... .
Men alla dessa beräkningar äro fullkomligen likgiltiga;
ty Banken kan visserligen börja vexlingen med vida mindre
silfverfond, ja! nästan utan, då obegränsad Statscredit ställes
vid dess sida och Styrelsen, enligt Hr Rosenblads yttrande,
äger mod att fullgöra sina åligganden.
Hr Rosenblad bär ingen fruktan för Finska sedlarnas
tillströmmande, så vida icke detta lands Regering vidtager
åtgärder emot deras gångbarhet. Detta återkallar i mitt
minne, huru en enda person, Hertigen af Choiseul, förmådde
att nära störta hela Englands Bank, om icke hela Londons
handelscorps förenat sig att stödja den. Sverige kari
ock äga fiender.
Angående fällda yttranden emot mina beräkningar om
silfrets utgång i allmänna rörelsen och vårt lands behof deraf
blifver jag i tillfälle att framdeles yttra mig.
Man har emot mig begått en orättvisa, då man sagt,
att det vore mitt förslag att stadga coursens rubbning under
vexlingen. Jag har sagt, att jag gjorde det afseende på
coursens antagande såsom den alltid rätta vexlingsgrunden,
att jag önskade, om rubbning kunde ske, äfven sedan vexling
börjat, inom vissa gränsör; men jag har ej positivt yrkat
ett stadgande, som skulle möta så mycken svårighet vid
tillämpningen; jag bar endast i deduction af rättsbegreppet
vidrört det, och jag kan ej förstå, huru man kunnat annorlunda
uppfatta det. Jag förklarar öppet, att jag för bestämmandet
af coursell endast afsett. den vid första vexlingsdagen
gällande; men då detta kunnat så missförstås, önskar
jag, att det ur protocollet måtte utgå, hellre än att qvarstå
såsom frö tiil ytterligare förvillelse.
Jag slutar, mina Herrar! med den förklaring, att, så
länge i83o års reglering qvarstår, misstror jag realisationen
och fruktar att försvaga dess garantier. Min tro kan fela,
men ännu är den icke rubbad, och måhända kan den dag
inträffa, då jag från samma rum skall återkalla i edert minne
mina aningar om rubbning uti myntets värde, vare sig
till fall eller en genom Statsskuld och höjda skatter möjlig
myntförbättring.
Hr Nordenanckar anförande hade blifvit afbrutet genom
ankomsten af K. M:s HofCanceller, hvilka aflemnade nio
K.^Mts Nåd. Propositioner och Skrifvelser till Rikets Ständer.
Hr Hegardt, Christian Bernh.: I anledning af K.
M:s Skrifvelse till R. St. angående tiden för utvexlingens
början utber jag mig att till det myckna, som blifvit ordadt
i ämnet, få framställa min åsigt derom
Hvarefter Hr Hegardt uppläste följande:
Då vid sisth Riksdag R. St., uppå Konungens anmaning,
togo i öfvervägande den vigtiga frågan om myntbestämning
Den ao Februarii f. m.
ii
och realisation, voro alla — eller sade sig vara— ense derom,
att laglig ordning och stadga uti Rikets Penninge- och
Banco-Verk borde återställas. Meningarnas strid angick och
kunde endast angå grunderna för myntbestämningen, sättet
och medlen samt tiden för realisationens verkställighet. Härom
kunde striden föras — och jag vill gerna tro, att den
fördes — med lika rent uppsåt å ömse sidor. Ämnet var
vidt omfattande och inveckladt, upplysning och ledning för
omdömet behöfdes.
Efter långvariga öfverläggningar afgaf sammansatta Statsoch
Banco-Utsk. Utlåtandet JV:o i, i anledning af K. M:s
Nåd. Skrifvelse till B. St. af d. 26 Nov. 1828, angtde myntvärdets
upprätthållande, ett Utlåtande, utmärkt af sakkännedom,
grundlighet och klarhet i framställningssättet.
Om grunden för myntbestämningen hade man inom Utskottet
varit och blef inom RiksSt. tern ligen allmänt och
lätt öfverens; men då nu fråga uppstod om sjelfva realisationen,
sättet och tiden att verkställa den, visade sig snart
en skiljaktighet i tänkesätt, som gaf anledning att förmoda,
att nitet för myntbestämningen hos många varit ensidigt och
härledde sig från afsigten att sätta en gräns blott för sedelvärdets
möjliga stigande och icke tillika för dess ytterligare
försämring. De som skärskådade saken från båda sidor, som
trodde, att myntbestämningen borde i möjligaste måtto afse
och göra lika rätt åt de hvarandra motsatta interessen och
anspråk, emellan hvilka den skulle medla och blifva ett föreningsband,
yrkade på realisationens skyndsamma verkställighet,
visade vådan af en längre tidsutdrägt dermed och
isynnerhet angelägenheten att ovillkorligen bestämma tiden
för silfverutvexlingens början. Men förgäfves. Betänkligheter
och farhågor anfördes häremot. Man föregaf nödvändigheten
af en större proportion emellan Bankens redbara
fond och sedelstocken; och hvad tiden för utvexlingens början
beträffar, tyckte man tillstyrkandet i Stats- och BancoUtsk:s
första Utlåtande icke vara nog obestämdt; man gjorde
det uti svax-et på återremissen ännu obestämdare, och
det oaktadt med uttryckt önskan och förhoppning, och nästan
befallning, att den fastställda proportionen skulle vara
uppnådd och alla åtgärder till realisationens företagande
fullbordade inom 1831 års slut. Följderna häraf förutsågos
af flera. För min del underlät jag icke att derpå fästa uppmärksamheten,
och reserverade mig mot beslutet att, efter
fastställd myntbestämning, till en oviss eller aflägsen framtid
uppskjuta utvexlingen. Jag yttrade den mening, att utvexlingen,
utan någon vidare förstärkning af Bankens silf—
verfond, kunde och borde företagas; att Bankens förmåga att
oafbrutet fortsätta inlösningen af sina sedlar, eller realisationens
bestånd, vida mindre berodde af den redbara fondens
förhållande till sedelstocken, än deraf, att Bankens rörelse
och functioner samt förhållanden till Staten och All
-
I li
Den ao Februarii t m.
mänheten bestämdes och ordnades enligt sådana grunder,
som för dylika inrättningar måste följas, så vida de skola
kunna äga bestånd. Men det förblef dervid. Man fastställde
en proportion af 5 till 8 emellan redbara fonden och
sedelstocken, innan utvexling fick börjas. Hvarföre? har jag
aldrig kunnat utröna; om icke, emedan den då var såsom
4 till 8. Hade den varit såsom 5, troligen hade man då
fordrat, att den skulle blifva såsom 6 till 8, o. s. v.
Under dessa förhållanden tillkommo lagarna angrde
myntbestämningen och för R. St:s Bank. Snart fyra år hafva
sedermera förflutit. Det dermed åsyftade ändamål är beklagligen
ännu icke vunnet; men lagarna bestå, och på det
deras ändamål måtte vinnas, äro R. St. nu församlade. Lagar
kunna, säger man, ändras, upphäfvas af samma magt
sorn stiftat dem. Visserligen. Men lagen, angrde myntbestämningen,
innehåller ett af R. St., Svenska folkets Representanter,
gifvit högtidligt löfte och försäkran till alla dem,
inom eller utom Sveriges landamären, hvilkas rätt det angår,
vare sig såsom innehafvare af Bankens sedlar, eller såsom
fordringsägare eller gäldenärer efter förskrifningar och
contracter i nämnde mynt. Detta löfte, väl icke mindre
bindande derföre, att det ikiädt sig formen af lag och på
löftesgifvarens egen anhållan vunnit helgden af Konungens
bekräftelse; ett sådant löfte kan icke ändras eller brytas,
utan alt, efter mitt begrepp, bryta Svenskmannatro. I detta
hänseende, eller från denna synpunkt betraktad, bör således
lagen angående myntbestämningen icke kunna förändras
eller ens fråga derom väckas, äfven om dess verkställighet
skulle medföra verkliga, högst betungande uppoffringar
och olägenheter, sådana som andra länder, t. ex. Danmark
och Norrige, måst vidkännas för återupprättandet af
deras djupt förfallna Penninge- och Banco-verk. Detta är
ingalunda här förhållandet.
Här erfordras inga andra uppoffringar, än att öfvergifva
villfarelser och fördomar samt kanske några egennyttiga
speculationer på myntvärdets omvexlingar. Lyckligtvis har
äfven uppskofvet med realisationens verkställande, ehuru
skadligt i och för sig sjelft, emedan Sverige derigenom några
år längre saknat fördelarna af ett rättsén ligt och stadgadt
penningeväsende, dock på intet sätt rubbat de förhållanden,
på hvilka myntbestämningen grundades. En värd
Talare har förut bevisat, huru föga eller alldeles intet vexelcoursens,
i det hela, obetydliga ornvexlingar på dessa förhållanden
inverkat. Ilan har ock till deras rätta halt och värde
uppskattat de invändningar och farhågor, hvarmed man
så länge motarbetat och ännu torde söka att motarbeta realisationens
verkställighet eller åtminstone utverka, att den
uppskjutes till en tid, då man uti verkligen och betydligt
förändrade förhållanden kunde finna en kanske välkommen,
Den 20 Februarii f. m.
i3
tvingande anledning att upphäfva sjelfva myntbestämningsgrunden.
Det är på dessa bemödanden och de oundvikligt förderfliga
följdeina, om de lyckades, som jag önskade och
hoppas, att BancoUtsk. fäster uppmärksamhet, då det går
att yttra sig öfver ifrågavarande ämne och att föreslå dagen,
då silfver-utvexlingen bör ovilkorligen taga sin början.
Det är äfven af högsta vigt, att Utskottet ofördröjligen inkommer
med detta förslag, emedan det vore en fruktlös
möda och tidspillan att öfverlägga om lagar och stadgar
för Bankens rörelse och functioner, innan man med visshet
vet, om och nar den skall börja att uppfylla sina förbindelser:
första vilkoret för dess verksamhet och allmänna
gagnelighet. Jag hoppas Utsk. icke skall uppehålla sig vid
den lappris omständighet, att, efter det hittills följda beräkningssätt,
en summa af 35o,ooo R:dr silfver ännu fattas i
den af sist församlade Ständer för nödig ansedda proportionen
af 5 till 8. Ehuru olika meningarna och afsigterna i
öfrigt må vara, finnes väl ingen nog enfaldig att föreställa
sig, att realisationens framgång i minsta mån beror af denna
ringa tillökning i Bankens silfverförråd; ingen, som icke inser,
att den lättare oeh med mindre kostnad kan anskalfas efter
utvexlingens början, om den då skulle pröfvas erforderlig,
och om Bancostyrelsen erhåller så beskaffade autorisationer,
som den i alla fall måste erhålla, så framt den skall kunna
ansvara för utvexlingens oafbrutna fortgång, den må börja
med hvilken proportion som helst emellan den redbara fonden
och sedelstocken.
Emedlertid vill man ändtligen — jag må nästan säga
för ro skull — vinna den omförmälta proportionen; ingenting
är lättare. Man behöfver blott, i likstämmighet med
hvad vid sisth Riksdag förordnades, öka behållningen af dea
s. k. Ånticipations-fonden med ett erforderligt, icke betydligt,
anslag af Bankens påräknade räntevinst för åren i835
och i816, hvaremot det s. k. Spannmåls-Creditivet och öfriga
influtna, till silfverköp anslagna behållningar af omkring
1,774,000 R:dr B:co, hvarför afdrag å Sedelstocken ej är
tillåtet, då icke behöfvas för detta ändamål.
Hvad angår de många af Hr Nordenanckar mot myntbestäinningsgrunden
och realisationens verkställighet anförda invändningar
och betänkligheter, vill jag ej upptaga tiden med
deras vederläggande. Dertill skulle fordras att genomgå en
ordentlig lärocurs om Banker, penningeverk och statshushållning,
hvilket dessutom .vöre antingen öfverflödigt eller
fruktlöst och i alla fall för vidlyftigt.
Mycket, som jag för öfrigt hade att tillägga, uppskjuter
jag till dess BaneoUtskts Utlåtande inkommit. Att det
i hufvudsaken skall motsvara hvad realisationens sanna vänner
och befrämjare vänta och hoppas, derom tviflar jag icke:
Konungen har så bestämdt antydt den rätta vägen att
Den ao Fcbrnarii f. ra.
uppnå det efterlängtade målet, att det numera vore fÖf
samtid och efterverld oförsvarligt, om den förfelades.
Frih. Boye, Ludv.: Det motstånd, jag vid 2tne Riksdagar
gjort emot realisationen, slutade jag vidden sista med
det förklarande, att, sedan realisationsförsiaget var antaget,
ingen skulle mera sorgfälligt än jag uppfylla efterlefnadens
pligt; ty då beslutet var fattadt, borde motståndet
och klandret upphöra. Jag ämnar således visserligen icke i
dag fortsätta detta klander; men, utan att berömma mig af
en omotiverad öfvergång från en ytterlighet till en annan,
ger jag gerna min hyllning åt rätt och sanning, och jag
förklarar alltså, att ett motstånd från mig numera ej skulle
öfverenstämma med min egen öfvertygelse.
Realisationen, sådan den antogs och sådan den nu visar
sig i förhoppningarna, företer helt och hållet olika förhållanden.
Realisationen, då den antogs, stod isolerad, lemnad
åt egna krafter, blottad på allt stöd af näringarna och
industrien; den var då blottställd för samma faror, som
förstört fordna realisationers beslut, hvilka fallit för första
krig, för första missväxt. Förändrade äro utsigterna nu.
För våra näringar, för lifvet i vår inre rörelse, för vår industriella
verksamhet har uppgått en morgonrodnad af förhoppningar.
Privatbanker hafva blifvit upprättade och redan
börjat visa sig nyttiga; hypotlieksföreningar hafva blifvit
ingångna, och dessa inrättningar, som i andra länder
visat en så fördelaktig verkan, lofva jemväl hos oss åt näringarna
en emancipation undan tyngden af penninge-intresset
och åt provinserna en emancipation undan hufvudstadens
mägtiga penninge-aristokrati. När sålunda näringarna vinna
styrka, skall den förökade productionen uppbära realisationen.
Jag tillåter mig icke något tvifvel derom, att Rikets
nu församlade Ständer lemna det biträde, som dessa nya
institutioner torde begära, emedan jag föreställer mig, att
deras behof, för att komma i verksamhet, kunna blifva
måttliga i jemförelse till deras stora ändamål; och långt
ifrån att tro, det Regeringen vägrar att lemna sanction åt
dylika föreningar, antager jag som visshet, att hon med
beredvillighet skall understödja dem. Under sådana omständigheter
blir realisationen för Nationen välgörande, i det
hon bereder möjlighet att hit inkalla främmande capitaler,
uti saknad hvaraf näringarna hittills så synbart lidit. Under
förutsättande , att dessa af mig hu framställda förhoppningar
uppfyllas, under detta vilkor emottager jag realisationens
verkställighet såsom ett det vigtigastc mål för mina
önskningar.
Hvad nu beträffar utvexlingen efter 128 sk., så understödjer
jag bibehållandet af stadgandet derom; men jag
åberopar härvid icke några rättsgrunder, utan blott den
lag, som vi alla måste underkasta oss, nemi. nödvändighe»
Den ao Februarii f. in.
tens. Om realisationen är dyrbar för inkallandet af utländska
capitaler, bör man väl ej lägga hinder i vägen för
sådana dess lyckliga verkningar derigenom, att man förstör
crediten medelst upphäfvandet af stadgade lagar och gifna
försäkringar. Jag vet, att här finnes medborgare, som tro
sig komma att lida till följd af realisationen, men de misstaga
sig om egen fördel; ty jag vill fråga: då efter realisationen
finnas samma tillgångar som förut, att med samma
sedlar betala lika skulder, månne icke lidandet dä är imaginärt?
Just efter 128 sk:rs vexlingsgrund blir det möjligt
att inkalla capitaler; och se der det stora räddningsmedlet!
bör man då motverka det?
Jag har yttrat mig i hufvudprincipen, och deruti varit
ense med Friherre Rantzou; och jag öfvergår nu till några
punkter i Hr Frih:s yttrade åsigter i afseende på sättet,
hvilka fästat min uppmärksamhet och som jag önskar alt
Utskottet måtte närmare undersöka.
Hr Frih. upptager först frågan om 72 §. Reg.-F. och
den föreslagna förändrade redactionen deraf. Af aktning
för R. o. Ad:s tid, och då denna §. snart förekommer till
öfverläggning här, förbigår jag nu att yttra mig derom, och
beger mig till andra punkten, deri Hr Frih. föreslår, att
enskilda actieägare må tillåtas inträda i Banken, samt jemväl
utlofvar en särskild motion i detta ämne. Jag borde dröja,
att yttra mig i frågan, till dess denna motion förekommer,
men satsen förtjenar ett svar nu. — Jag tviflar ingalunda,
att Hr Frih. är förd af samma välmening som jag; men
jag tycker mig erfara olikhet i gränsen för hvarderas vår
förmåga att fatta följderna af Hr Frilus förslag. Den åsyftade
följden skulle, efter Hr Frih:s mening, bestå i större
säkerhet för Banken. Jag begriper det icke. De ifrågaställda
actierna skulle naturligtvis, för att göras löpande, vara
ställda till innehafvaren. Nå väl! Huru förbise följderna?
Hvar gång en actie-ägare ville uttaga någon vinst, eller bevaka
någon fördel, dä skulle han nog framträda; men om
något skulle fullgöras, örn någon ersättning ifrågakomme,
hvar skulle man söka aclie-ägaren? Hvem innehade den?
Jag förstår icke, huru ett så hufvudsakljgt hinder kunnat
undfalla motionären.
För det tredje har Frih. Rantzou yrkat, att Banken
borde behålla sin vinst, för att dermed consolidera sig; men
deremot skulle ränteberäkning å Statens skuld till Banken
icke komma i fråga. Jag bekänner, att jag icke kan finna
annat, än alt i denna punkt finnes både en motsägelse och
en overkställbarhet. I den tableau, motionären framställt,
har han beredt sig en grundad rätt att anse Banken utan
vidare tillskott förmå fullgöra sina åligganden. Hvarför
då fråntaga Nationen och Staten de 600,000 R:dr årlig räntevinst?
Jag fritager motionären att hafva påmint sig, att
på samma gång han föreslår privilegium för actie-ägare
Deu 20 Febr aari i f. m.
att inträda i Banken och att denna må sjelf behålla sin vinst,
samt sålunda önskar bereda en vinst för dessa actie-ägare,
han likväl förorsakar Staten en förlust, som måste ersättas
med bevillning. Ej heller är vilkoret, att nemi. Staten ej
skulle betala ränta å grundfonden, verkställbar!; ty denna
grundfond medför ränta och är lemnad Banken för att hypothiseräs:
och huru skulle väl räntan derå då kunna borttagas
?
För det fjerde föreslår motionären förändrade stadganden
i afseende å Bankens lånerörelse; och jag fäster mig i
detta afseende hufvudsakligast dervid, att inga discont-omsättningar
skulle äga rum, utan lånen vid förfallotiden till
fullo inbetalas. Jag vill skonsamt bedomina denna fråga;
men jag hemställer: hvarthän skulle väl detta stadgande leda?
Afsigten mätte väl ej vara att utesluta landsorten och
jordbrukaren från de allmänna Stats-institutionerne, på det
Stockholmsboerna i stället skulle öfvertaga de förras fördelar.
Säkert är, att det för jordbrukaren blefve högst betungande
att på en gång återbetala de lån han behöfde
upptaga, och han skulle sålunda antingen tvingas att afhålla
sig från begagnandet af denna låneanstalt, eller ock komma
att bero af Stockholms bankierers förskott, och commissionären,
som då ena dagen skulle insätta och andra dagen
uttaga penningarna, men säkerligen icke skulle åtnöja
sig utan arfvode. Någon nytta för Staten af denna onödiga
formalitet kan jag ej inse, men väl för commissionärerna.
För det femte har motionären tillstyrkt upphörandet
af enskildas assigneringsrätt på Banken. Jag kanner, att
denna rätt kan missbrukas; men då ingen är tvungen att
emottaga dessa assignationer, vet jag ej, hvarföre de icke
skulle få finnas. Deras indragning skulle endast minska rörelse-capitalet,
utan att åstadkomma någon nytta för det
allmänna.
Hvad motionären slutligen yttrat, att då realisationen
vunnit förtroende och stadga, det vore tid för Bankens
upplösning, har jag i sanning icke utan förundran läst. Jag
tycker tvertom, nemi. att sedan både Banken och realisationen
uppnått deras mål, och hunnit till full visshet om
dess bestånd; sedan den visat sin nytta och undanröjt älla
faror; då just vore angelägnast att bibehålla Statsbankco;
eller hvarföre skulle man val då kasta sig in uti faran af
att öfverlemna henne till enskilda bolag.
Jag vill ej vidlyftigare uppehålla mig härvid, ty jag
är förvissad, att den saken aldrig blir utaf: Konung och
Ständer äro dertill alltför kloka.
Sist yttrar motionären, att om ej de af honom föreslagna
garantier antagas, utan Banken får fortfara att vara
en Assistance-inrättning för Staten och enskilda, då betviflar
motionären, att det efterlängtade målet vinnes. Så vidt
Ban
-
Den 20 Februarii f. m.
•7
Bankens assistance för enskilda jemväl lärer böra anses bestå
i lån för den större rörelsen, har motionären i en föregående
del af sitt anförande tillstyrkt sådant; men i slutet
anser han det ej böra äga rum. Premissen lärer således
häruti af motionären sjelf vara motsagd.
Må det nu omsider tillåtas mig att, med ali aktning
för motionärens nit och välvilja, likväl fästa Ståndets särskilda
uppmärksamhet å det upphöjande till skyarna, sorn
den crassa okunnigheten i dagens tryck lemnat åt hans
förslag.
Hr von Heijne, Georg: En långvarig sjuklighet,
som ännu icke är fullkomligt öfvervunnen, har hindrat mig
att, så utförligt jag önskat, yttra mig i en fråga af sådan
vigt för landet, som den om realisationen; och jag får jemväl
nu endast i korthet framställa de åsigter, hvilka alltid,
då jag haft tillfälle deltaga i våra financiella rådplägningai-,
utgjort grunden för min öfvertygelse i ämnet. Jag har icke
haft samma lycka som Frih. Rantzou att ännu kunna förändra
denna öfvertygelse; men jag önskar likväl Hr Frih.
den ytterligare lycka att, efter en lika tid som den, hvilken
förflutit sedan Hr Frih. delade öfvertygelse med mig,
han då ännu må kunna bibehålla den åsigt, han nu äger.
Det är ett år sedan han, såsom Revisor, afgaf ett med min
öfvertygelse likstämmigt anförande; och då jag icke tror
mig innehafva större förmåga än Hr Frih. att klart och väl
yttra mig, samt hans omförmälda anförande redan är lemnadt
till offentligheten, vill jag nu, såsom mina tankar, upptaga
och låna Hr Frih:s. Han yttrade: ”De vigtigaste eller,
”rättare sagdt, de enda skäl, man kan anföra emot en förundrad
vexlingsgrund, äro dels orättvisan deraf för pen”ningeägaren,
dels att R. St. derigenom skulle bryta ett
”högtidligen gifvet löfte, samt sålunda ännu mer försvaga
”sitt anseende och det förtroende, Nationen bör äga till sina
”representanter. Hvad orättvisan beträffar, så svarar jag,
”att samma inkast med lika skäl kunnat användas emot
”stadgandet af 128 sk. i stället för 48 sk. Billigheten afen
”myntbestämning efter det värde, hvartill ett oinlöst cre”ditmynt
en gång nedfallit, var likväl en allmän, på gilti”ga
och statskloka skäl grundad opinion, när de 128 sk.
”bestämdes såsom vexlingsgrund. Då emedlertid creditmyn”tet
under tiden betydligt ändrat sitt värde, finner jag sam”ma
princip eller opinion, consequent tillämpad, fordra eri
”vexlingsgrund, rättad efter dessa förändrade förhållanden,
”eller dem, som befinnas, när verkställighet kommer att
”äga rum. Det ena synes mig icke mera afvikande från
”rättslära!), än det andra. Så snart fördenskull sträng rätt”visa
i intet fall kan, vid evalvation af våra papperssedlar
”till redbart mynt, iakttagas, gifves, i min tanka, ingenan2
II. 3
i8
Den ao Februarii f. m.
”nan utväg, än att följa billighetens lagar, hvilka inom
”samhällstillståndet alltid föreskrifva, att deallmäiina, d. v. s.
”mängdens, intressen böra vid lagstiftningen afses framför de
”enskilda, helst då de sednare, eller penninge-ägarnes, vid
”en finanee-omhvälfning alltid riskera minst för sitt bestånd
”och lida, i hvilken händelse som helst, minst af förändringen,
enär de hafva mångfaldigt flera medel än de fattiga,
”att genom kloka arrangementer och i skygd af sina penningar
bereda sig fördelar. Man talar mycket om R. St:s
”lofven och försäkran, om helgden af en sanctionerad och
”redan kungjord lag. Visserligen har man deruti rätt, att
”Representationens och Konungens högtidliga löfte bör uppfyllas.
Men jag frågar: var detta löfte ovilkorligt? eller
”finnes någon i Svea land — jag undantager icke ens mina
”vårda antagonister sjelfva — som uppriktigt trott, att det
”var ovilkorligt, d. v. s. att dess uppfyllelse ej berodde af
”möjligheten och conjuncturen. Och om det varit ovil”korligt,
hade det ju bort blifva verkstäldt, innan i83i
”års slut. När det då ej kunnat verkställas, kan det de facto
”redan anses brutet och helgden deraf försvunnen.”
”Det fattade realisationsbeslutet har visserligen, i följd
”af silfverköpen och financefunderingarna hos vår Banco”Styrelse,
utöfvat ett menligt inflytande på vexel-coursen
”och vårt creditväsende i allmänhet, särdeles inom hitfvud”staden;
men några transactioner, baserade på förutsättnin”gen
eller öfvertygelsen om realisationens verkställighet å
”128 sk., hafva, enligt min i denna del icke så särdeles
”inskränkta erfarenhet, alldeles icke ägt rum, och ibland
”förnuftigt folk ej kunnat äga rum, så att de enskilda lidarr”dena,
från denna sida, enligt min öfvertygelse, kunna skat”tas
lika med noll. Det är således endast de passiva capi”talisterna
, om jag så får uttrycka mig, som lida, och äf”ven
dessa hafva ej haft särdeles skäl att beklaga sig, enär
”prisen på egendomar och varor ingalunda i förhållande till
”den högre vexelcoursen fördyrat sig.”
Jag är, såsom jag redan förklarat, icke så lycklig som
Frih. Rantzou att ännu förmå öfvertyga mig, att vi befinna
oss i en annan ställning än 18J0, då myntbestämningsoch
realisationsbeslutet fattades. Den reservation, jag då,
som ledamot uti Stats-Utsk., emot detta beslut afgaf, innefattar
min orubbliga öfvertygelse, att all myntbestämning,
Utan utvexling i omedelbart sammanhang dermed, är olämplig.
Jag betviflar, att jag någonsin kan bevisas, att denna
tanka är oriktig. Nationen följer nu med stegrad uppmärksamhet
sina s. k. Representanter. Jag representerar här endast
några få af min slägt, men jag skall dock bjuda till
att representera Nationens intressen. Jag tackar Gud, att
jag äger en temligen betydlig landtegendom utan skuld, och
några tusende R:dr deröfver. Jag är således hvarken stor
Den ao Februarii f. m.
»9
capitalist eller skuldsatt jordbrukare, och bör alltså anses
kunna yttra mig i detta ämne utan eget intresse. Jag nämner
ogerna ordet ”strypsystem;” det har nog ofta genljudat
inom detta hus, och vi känna, att dess betydelse är ingen
annan än den, att genom rörelse-capitalets förminskning
tvinga hvarje skuldsatt jordbrukare till den radicala euren
att afstå sin egendom. Och en sådan förminskning måste
blifva en nödvändig följd af realisationen, till lägre än de
näst föregående årens gångbara cours. Vänner af stadga i
myntväsendet anser jag alltså dem vara, som nu yrka bestämning
och vexling under Ständernas egna ögon, och icke
dem, sorn fästa sig vid det gamla beslutet. Jag är, såsom
jag förut framställt, lifligt intresserad för reda och ordning
i myntväsendet och anser det således vara bättre att stadga
nya grunder och verkställa genast, än besluta uppskof, som
jag fruktar blifva en följd af den motsatta principens ihärdiga
försvar, och hvarigenom realisationen än längre finge
stå på tillväxt af en ytterligare myntförsämring. Försynen
vet, hvar det då kan stadna. Men skulle man Ryckas
verkställa realisationen efter redan uppgjorda grunde
r, så fruktar jag, att den oreda, hvaröfver man klagat
i hufvudstaden, men hvilken jag alldeles icke erfartt i
landsorterna, då i stället skulle vända sig dit, och att, under
det hufvudstaden vore lugnad, oro komme att råda i
landet. Jag skulle tvekat att framställa denna min öfvertygelse,
då Konungen yttrat sin om nödvändigheten att sätta
lagen i verkställighet; nien jag tror ej, att meningen kunnat
vara att anse lagen af i83o ovilkorligt bindande i afseende
å sättet. Denna lag är redan de facto upphäfven; sådant
kan icke undgå någon, som gör sig reda för dess innehåll.
Den förutsätter nemi. tvenne väsendtliga vilkor. Det ena är
tiden; den är länge sedan expirerad: Det andra är föreskriften
om Bankens förstärkning; sådant kan ej ske utan nya mesurer,
och då åter är ju förändring nödig. — Lagens i §. lyder
nemi.: ”R. St. utlofva och försäkra, att hvar och en, som
någon Bancosedel eller förbindelse innehafver, skall derför
njuta full betalning, enligt den i i §. stadgade grund, och
all utvexling af Svenskt silfvermynt emot sedlar efter denna
grund skall, sedan Bancofullmägtige hos K. M. i underd.
anmält, att de af R. St. för vexlingen beslutade åtgärder
hunnit verkställas, vidtaga å den tid, K. M. genom utfärdad
allmän Kungörelse dertill bestämmer.” Nu hafva Full—
mägtige ej kommit i tillfälle att göra den omförmälda anmälan
, utan tvärtom veta vi alla, att den ej kunnat ske.
Vilkoren äro ju alltså icke uppfyllda; och jag är öfvertyg
gad, att både Konung och Representation, om de med
kallsinnighet undersöka det fattade beslutet, skola finna,
att detsammas förändrande ej innebär återtagande af någon
gifven lofven, utan blott förklarande, att lagen till vissa
delar redan- upphört och alltså icke kan anses gällande.
ao
Den 20 Februarii f. m,
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag i sista plenum hade
den ärån yttra mig i detta ämne, upptog jag frågan så fullständigt,
som mitt förtroende till H. R. o. Ad:s tålamod
möjligen kunde tillåta. Jag skall också i dag icke missbruka
detta tålamod med att omsäga, hvad jag redan anfört.
Jag skall, i afseende på Hr Nordenanckar, inskränka mig
till att hänvisa honom, rörande grunden för Bancofullmägtiges
afdrag från den beräknade sedelstocken af förskottet
till Riksg.-Gont. — det mest temporära af alla Bankens
lån — till i83o års Revisorers godkännande; och dem lärer
man ej kunna skylla för för stor benägenhet att underlätta
realisationen. Beträffande min alternativa beräkning, utan
afdrag af hvad assigneringsräkningarna öfverstiga 2,400,000
R:dr, hänvisar jag till sidan 183 i sista Stats- och BancoCJtsk:s
Betänk. N:o 14, och upprepar den önskan, att när
man vill bedöma och klandra sednaste Sländers realisationsbeslut,
man mätte sträcka sina forskningar litet längre än
till Banco-reglementet och vissa ensidiga tidnings-artiklar,
åtminstone till den tidens officiella handlingar. Likaledes
får jag be den värde talaren icke förblanda Bankcredit med
Statscredit, eller en klok bankrörelse med cours-operationer.
Klokt användande af sin credit, klokt ordnande af sin rörelse
kan ingen Bank, vare sig allmän eller enskild, underlåta;
deremot, hvad cours-operationer beträffar, tror jag mig
redan hafva för mycket både i tal och skrift visat deras
paliiativmässiga otillräcklighet, för att underkastas beskyllningen
af deras försvar. Vidare i afseende på påståendet,
att i England anser man vara det rätta att indraga Bankens
lånerörelse, så snart uttagning af silfver skett till större
mängd, får jag anföra, att särdeles sedan man äfven tagit
erfarenheten till råds för att lära, huru en Bank bör förvaltas,
rättar man både utsläppning och indragning af sedlar
endast efter rörelsens behof å ena sidan och creditens
medgifvande å den andra, för hvilka inga andra proportioner
låta stadga sig, än dem en klok Styrelse sjelf för tillfället
bestämmer. Sålunda t. ex., vid den stora handelscrisis
och Provincialbankernas fall i December 1825, ökade
Engelska Banken på 3 veckor sina sedlar från knappt
millioner Pund St. till öfver 25,700,000 P, St., eller med
nära 70 procent, utan våda för dessas credit eller obehindrade
inlösen, men till 1'äddning för mångfaldiga näringsidkare.
Slutligen kan jag icke underlåta uttrycka min förundran
öfver bristen på sammanhang emellan de allmänna
grundsatser, Hr Nordenanckar synes erkänna, och de förslag
han dock tillstyrker. Han tyckes nemligen medgifva
, att ett stadgadt myntvärde är nödvändigt för de
förbättrade creditförhållanden, de privata låneanstalter,
som han förebrår sista realisationsbeslut att hafva lemnat
ur sigte; men, emedan dessa förbättringar, som
under närvarande förhållanden icke kunnat uppkomma,
Dea 20 Februarii f. m.
21
nu icke finnas, tillstyrker han förblifvandet vid hvad
som är.
Hvad en annan värd talare beträffar, så hade jag helst
önskat att ej behöfva upptaga hans yttrande, då jag ej älskar
upplifvandet af ganda tvister, och för egen del icke
fruktår undersökningen, huruvida alla bemödanden inom
mili förmåga blifvit använda att motsvara det förtroende,
11. St. (i inledningen till Banco-reglementef) satt till, ”rådigheten,
omtankan och nitet” hos mig såsom Banco-fullmägtig,
att derpå grunda ”tillförsigten, att de Välgörande
”påföljder, sorn med realisationsbeslutet varit åsvftade, skul”le
i verkligheten ernås, samt af möjligen mötande svårig”heter
och tillfälliga oföresedda hinder ej hämmas eller omintetgöras.
” Men då nu samme värde talare, hvilken såsom
Revisor, med skyldighet att tillse efterlefnaden af
R. St:s beslut och deribland af ”lagarna angående myntbestämningen
och för R. St:s Bank” föreskrifvit FuIImägtige
att anse såsom vilkorligt budet skall i frågan om
fullbordandet af alla förberedande åtgärder till silfvervexlingen,
men deremot till ovilkorligt lagbud upphöjt egna,
ensidiga, i reglementet onämnda vilkor för sättet af dennä
fullbordan; då denne talare nu för andra gången yrkat den
sats, att, emedan man ej var färdig vid 1831 års slut till
siIfverutvex 1 ingens början, lagbudet derom upphört. Utan
att ingå i omdöme öfver det bidrag till kännedomen af den
värde talarens sätt att förstå ett Revisors-uppdrag, sorn denna
bekännelse lemnar, vill jag endast erinra, att hvarken
myntbestämningslagen eller något Ständernas beslut bestämmer
dagen, då silfvervexlingen skulle börja. Endast för
anmälan om dess utsättande var en tidpunkt utsatt; men äfven
om denna i råttan tid skett, berodde det ensamt af
Konungens godtfinnande att bestämma sjelfva utvexlingen
till och med senare, än H. M. nu föreslagit. I alla fall får
jag lemna till hvar och ens omdöme, som icke af fördomar
blifvit allt för mycket förblindad, om det är tänkbart att
i83o års Ständer, eller rättare den majoritet, som bestämde
deras beslut och ensamt torde vara domare öfver dess anda,
kunde på en gång förklara silfvervexling för ett sine qua
non för ordning i myntväsendet och förkofran i näringar,
och likväl besluta, att om den af oss så högt värderade vexlingen
ej inom en viss tid kan inträda, vi hellre vilja behålla
den gamla surdegen.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: Utur den förvirring,
hvaruti våra financer befinna sig, är det ej godt att
uppgöra sig något redigt begrepp. Genom sifferberäkningar
har det en lång tid lyckats att uppehålla den stora bankrutten.
Jag hoppas, att vi ännu längre skola kunna fördröja
denna katastroph. Vid förra Riksdagen yttrade jag
mig emot realisationen, och jag har ännu ej lyckats blifva
32
Deli ao Februari i f. ra.
proselyt. Jag vill blott till BancoUtsk:s begrundande framställa
några frågor. Enligt Hr af Forsells Statistik utgöra
de i landtegendom intecknade enskilda capitalerna 38,5oo,ooo
R:dr; i stadsegendom äro 16 millioner intecknade; de publika
cassorua hafva 17,975,300 R:dr utestående inteckningar,
summa 73,000,000 Rrdr. Om det ock är att förmoda,
att cassorna tvingas bibehålla förtroendet för Banken, torde
likväl icke de enskilda äga en lika tro eller öfvertro, utan
torde de uppsäga sina fordringar. Jag frågar då, om af de
55.000.000 R:dr enskilda inteckningar, 40,000,000 R:dr uppsades,
i hvad tillstånd försattes då de skuldsatta? Om sedan
efter exsecutions-auctiOnerna capitalerne presenterades till invexling
i Banken, i hvad skick blefve då den? Om de i
Finland befintliga 4,000,000 R:dr bancosedlar företeddes till
inlösen, och om af Sveriges 3,000,000 menniskor åtminstone
2.000.000 önskade äga en silfverpenning, på hvad fot blefve
vål Banken? Eller tror man väl, att dess Fond räckte
till för alla dessa behof? Jag tror mig hafva rätt att af
BancoUtsk. begära svar å dessa frågor och frångår icke min
öfvertygelse, att Banken ännu icke är i den ställning, att
utvexlingen utan fara kan beslutas.
Hr Silfverberg, Magn. Di dr., anförde skriftligen:
Vid Hr Nordenanckar på bordet hvilande anförande i
realisationsfrågan anhåller jag att få göra några anmärkningar.
Hr Nordenanckar har från riktiga premisser banat sig
väg till ett emot ali rättsgrund stridande resultat. Han har
nemligen af såväl den omständigheten, att den stadgade proportionen
af 5 till 8 emellan silfver och utelöpande sedelstocken
ej ännu befanns i Bankens hvalf, som ock att Banken
ej d. 3i Dec. i83i var färdig till utvexling, dragit den
besynnerliga slutsats, alt R. St. voro af förra Riksdagens beslut
oförhindrade att vid denna bestämma realisationen efter
riya förändrade grunder. Men, mina Herrar! det är just
detta förhållande, härledande sig från en mindre gynnande
bandelsconjimctur, som föranledt detta Urtima Riksmöte,
hvars ändamål K. M. förklarat vara, att öfverlägga om sättet
att bringa den af R. St. uppgjorda och af Konungen
sanctionerade myntbestämningslagen till verkställighet. I motsatt
fall synes det intet tvifvel underkastadt, att, med Styrelsens
nu uttalade åsigter, silfverutvéxlingen för sig gått,
utan Ständernas sammankallande. Förenämnde lag innehåller
den högtidliga, bestämda försäkran, att Svenska Folket
hädanefter skall äga ett mynt, samt bestämmer utvexlingsgrunden
till 128 sk. Brytes denna lag eller fördröjes dess
verkställighet, så alt mellankommande, missgynnande omständigheter
göra denna overkställbar, hvad förtroende skall
Nationen framdeles kunna äga till R. St. beslut? Man invänder
emot den fastställda myntbestämningsgrunden, att
den numera skall vara olämplig och orättvis, emedan vexel
-
Den ao Fcbruarii f. m.
33
coursell sedan sista Riksdag varierat emellan i49 sk. och
i36 sk., sorn den nu är. Härvid får jag först anmärka, att
dessa coursfluctuationer hafva existerat så kort tid, att de
ej ännu haft något inflytande hvarken på fastighets- eller
varupris. Dernäst förekommer till besvarande den frågan,
hvarifrån denna coursstegring härleder sig. Svaret blir otvifvelaktig!:
att den uppkommit just genom de åtgärder, R.
St. vid förra Riksdagen vidtogo, att genom silfverköp consolidera
Banken. Såsom en följd häraf skulle del ock visserligen
vara oförenligt med R. Sfs värdighet såsom Statsmagt,
att vägra uppfyllandet eller uppskjuta verkställigheten
af ett högtidligen gifvet löfte och derigenom förlänga
den myntoreda, som i 25 år varit förstörande för den allmänna
välmågan och våldsamt ingripande i den enskilda
äganderätten. Huru anses i privata creditförhållanden den
gäldenär, som med sina creditorer uppgjort ett accord, ej
uppfyller detsamma, men vid förfallotiden söker bereda sig
nya fördelar på sina fordringsägares bekostnad? Alldeles
enahanda förhållande äger rum emellan Banken och inueliafvarna
af dess sedlar; accordet dem emellan är af R. St.
uppgjordt samt kan och bör, enligt allmänna rättsprinciper,
ej rubbas. Hr Frih. Rantzou och Hr Rosenblad hafva uti
sina sakrika anföranden till en så fullkomlig evidens bevisat
möjligheten af silfverutvexling med Bankens förhand varande
redbara fond, att äfven den klentrognaste synes mig böra
i detta afseende finna sig öfvertygad, hvarföre jag ej heller,
med iakttagande af nödiga garantier och antagande af
en Banklag, som betryggar realisationens bestånd, finner ringaste
våda vid dess verkställande den 1 nästk. Juli, i enlighet
med hvad K. M:s Nåd. Skrifvelse innehåller. Jag an-'
häller, att dessa mina anmärkningar må åtfölja remissen af
Hr Nordenanckars anförande till BancbUtskottet.
Hr Skogman, Carl David: Det hade varit önskligt,
att fråga ej uppstått om förändring af myntbestämningsgrunden,
hvarom lagen af d. 1 Mars i83o innehåller i i:sta § :
”Såsom orubblig grund såväl för invexlingen af Bandens
sedlar, som för inlösen af dess öfriga förbindelser, hvil—
”ka nu med Bancosedlar fullgöras, fastställes, att 128 sk. el”Jer
2 och § Riksdaler specie i sådana sedlar eller förbindelser
skola gälla lika med 1 Riksdaler i silfver;”
och uti 2:dra § :
”R. St. utlofva och försäkra, att hvar och en, som nå”gon
Bancosedel eller förbindelse innehafver, skall derför
”njuta full betalning, enligt den i 1 J, stadgade grund.”
Frih. Rantzou och andra värde talare hafva fullständigt
ådagalagt såväl orättsenligheten af en sådan förändring,
som huru litet den är af någon financiel eller oeconomisk
omständighet påkallad.
Den ao Februarii f. m.
Beräkningen af det vid sista Riksdag godtyckligt antagna
förhållande emellan sedelstocken och metalliska fonden
beror egentligen på uppställningen af beräkningarna öfver
sedelstocken, men detta arithmetiska förhållande är i alla
fall, vare sig vid utvexlingens början eller efteråt, af vida
mindre vigt än det sätt, hvarpå grunderna för Bankens rörelse
och förvaltning bestämmas och handhafvas. — Må det
tillåtas mig vid detta tillfälle upprepa, hvad jag under dis—
cussionen i ämnet vid sista Riksdag åberopade: att en man,
som länge var en verksam ledamot i Bancostyrelsen, sorn
vid flera Riksdagar förde ordet i sitt Stånd, som slutligen,
ehuru, tyvärr! blott en kort tid, deltog i Konungens rådslag,
frami. StatsRådet Schwan år 1823, uti ett skriftligt
yttrande, hvilket jag såsom ett dyrbart minnesmärke förvarar,
ansåg Banken då kunna utan ringaste våda öppnas till
utvexling efter 120 skillingar i Bancosedlar för 1 Riksdaler
i silfver, med en utelöpande sedelstock af ungef'årligen lika
storlek som nu, men med 2 millioner R.dr silfver mindre i
metallisk valuta.
Jag anhåller äfven att vid detta tillfälle få säga några
ord om den yttrade farhågan, att uppfyllandet af Bankens
utvexlings-förbindelse skulle nödvändigt medföra en inskränkning
i dess lönebidrag åt inhemska näringarna. Om det silfver,
som ur Banken uttages, stadnar inom landet, ersätter
det ju de invexlade sedlarnas rum: om det föres till utrikes
ort, för att jemna en tillfällig undervigt i handelns betalningar,
sedan alla andra mindre kostsamma utvägar förut
blifvit använde, utgör sjelfva denna utförsel ett medel till
jemnyigtens snara återställande, och Bancostyrelsen kan alltid
utan svårighet, måhända någon gång med uppoffring
af en del utaf Bankens vinst, anskaffa erforderlig förstärkning
för sin cassa, utan att behöfva hastigt eller till betydligt
belopp förminska sin lånerörelse. En väl ordnad
Bank måste naturligtvis äga rätt att vägra lån och att förminska
län, men detta är den sista utväg, som en klok
Bancostyrelse vidtager; och jag är öfvertvgad, att Banken,
under fortfarande utvexling af silfver, skall, med upplyst
tillämpning af sunda förvaltningsgrunder, kunna lemna inhemska
näringarna verksammare och större bidrag, än den
hittills i sitt slutna tillstånd kunnat åstadkomma, då, under
fortsättningen af ett i sin grund oriktigt system, som med
skäl må kallas strypning, man, utan afseende på productionens
växande behof, velat bibehålla sedelmyntets värde
endast genom sedelstockens qvantitativa bestämmande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Ehuru flera anmärkningar
redan blifvit gjorda vid Hr Nordenanckars anförande
i förra Plenum, vill likväl jag tillägga ännu några;
ty utan tvifvel linnas många, som dela Hr Nordenanckars
me
-
Den 20 Februarii f. m.
20
mening. Ett bevis derpå synes vara, att vi i dag lill oell
med hört en värd ledamot ibland oss få uppbära förebråelser,
för det han på uppgifna skal lindra t öfvertygelse och
öfvergått till motsidan. Jag är viss, att Ilr Nordenanckar
är, ledd af de bästa afsigter; och dä han yttrat sig önska
att följa Frih. Kantzous exempel, i fall han kunde öfvertygas,
att de meningar Frih. nu hyser, vore de rätta, vill
jag försöka att, genom upplysning om Ilr Nordenanckars misstag
och undanrödjande af hans farhågor, så vidt möjligt föranleda
en ändrad öfvertygelse. Jag skall punktvis upplaga
de af Hr Nordenanckars satser, hvilka jag anser särdeles behöfva
vederläggning; och då jag följer samma ordning som
han, hoppas jag ursägt, om den ej anses för den rätta.
Hr Nordenanckar har sagt 1:0 "att i83o års myntbe"stämnings-lag
ej mera är bindande; men att, om någonting
deri bör hållas i helgd, så är det proportionen af 5
till 8; att i83o års Banklag kan likaväl förändras som
"nämnde proportion; att de som vilja behålla den förra,
"men ändra den sednare, kasta bort hvad som besvärar dalens
opinioner.”
Manne icke beskyllningen i omvändt förhållande kunde
tillämpas på Hr Nordenanckar sjelf? Han önskar bibehålla
proportionen af 5 till 8, men vill, att stadgandet om
silfverutvexling å 128 sk. skall förfalla. Han fäster sig således
vid bisaken, men förkastar hufvudsaken. Och hvad
vinnes med denna bisak? Jo, coursens stegring, och hufVudsakens
aflägsnande. Jag önskar hufvudsaken, ej blott för
lagens helgd; ty vi veta att hvarje lag, som ej är grundlag,
kan, vid en Riksdag beslutad, upphäfvas vid en påföljande;
utan väsendtligen för helgden af den moraliska lagen
att hålla ord. Den få vi icke bryta; ty hvad förtroende
skulle väl Ständerna bibehålla, om de, i denna vigtiga fråga,
der förtroendet betyder så mycket, återtoge hvad de högtidligen
lofvat; om de nu, såsom under partitiderna, utan behof
upphäfde på en efterföljande Riksdag hvad de under en nästföregående
beslutat? Hr Nordenanckar säger, att de gjorda
beräkningarna öfver det bristande silfverbeloppet äro felaktiga,
och att han meddelat sina betänkligheter i detta hänseende
åt BancoUtskts FinanceAfdelning. Hvarföre har han
icke af bidat dess svar? Jag är öfvertygad, att han får nöjaktig
rättelse, och jag vill dessutom minnas, att Hr Rosenblad
redan under värt förra plenum vederlagt honom i
denna omständighet. Emedlertid må det förlåtas mig, om
jag mera tror på beräkningen i Konungens Nåd Skrifvelse,
rörande detta ämne, och på de officiella handlingar, hvilka
tjenat till ledning för den af Konungens Rådgifvare, som
densamma författat, än på den värde ledamotens enskilda,
obestyrkta uppgifter. Det är ock besynnerligt, att de ledamöter,
som aldrig få nog säkra garantier för realisationens
2 H. 4
Den 20 Februarii f. ra.
bestånd, just uro rikast på förslag att göra henne obeständig.
Hvad proportionen af 5 till 8 beträffar, så är stadgandet
derom, på sätt Hr Hegardt redan anmärkt, alldeles tillfälligt.
Jag minnes icke hvem som hittade på detta heliga
tal; men icke kom det från dem, som, i min tanka, voro
de rättrogna. Dessa ansågo, lika med mig, realisationen
hafva kunnat ske genast, då beslutet fattades; men vi gåfvo
efier för att lugna de bekymrade och tviflarne. Då jag
nu yrkar, att intet afseende skall fästas på de 160,000 R:dr,
som fattas i denna proportion, så innebär det följaktligen
icke någon afvikelse ifrån hvad jag tillförne yttrat, eller något
bemödande att undanrödja hvad som faller sig besvärligt.
Jag önskar blott, att man icke måtte göra sig onödigt
besvär och onyttig kostnad med ytterligare silfverköp före
utvexlingens början. Det kan icke med skäl påstås, att Banken
har otillräckliga redbarheter för att nu, efter 128 sk.,
verkställa utvexlingen. Enligt uppgift från Banken den 20
Januari i834 funnos då till den bristande proportionens anskaffande
2,i59,58o R:dr, hvilka nu i det närmaste motsvara
inköpskostnaden efter dagens cours, och hvilka blifva mer
än tillräckliga efter utvexlingens början, om nian då vill
anskaffa hela det silfverbelopp, samma uppgift såsom erforderligt
upptager.
För det 2:dra yttrar Hr Nordenanckar ”att vexling ef"ter
dagens cours är den enda rätta, emedan hvarje rubbning
uti dagens pris och skuldernas nuvarande belopp är
"obillig, och emedan Hr Nordenanckar ej kan linna, hvarföre
uppoffringen för realisationen skall ske endast af de
"skattdragande, som äfven måste bära all dess risk, samt
"slutligen emedan vid en sådan höjd beräkningsgrund 044
”sk.) ar Bankens silfverbehof nu redan fyldt, öfver 2 mil"lioner
gifna Banken till betryggande af lånerörelsen och
”opinionen, och en årlig förlust af 5oo,ooo R:dr B:co be"sparad
Bruksbandteringen.” Flera ledamöter, som i dessa
ämnen äga större sakkännedom än jag, hafva upplyst den
väsendtliga skillnaden emellan varuvärden och cours. Hr v.
Heijne sjelf har medgifvit, att landtmannavaror och egendomar
ej förändrat pris sedan sista Riksdag. Hr Silfverberg
har lemnat oss en lika beskaffad upplysning i afseende å prisen
på colonial-varor och de väsendtligaste införselartiklar.
Sådant torde bevisa, att coursstegringen varit oberoende af
inhemska pris och skuldbelopp, och att den ofta är utan
någon omedelbar verkan å prisen på utländska varor. Deraf
följer ock, att antingen coursens sednaste stigande härrört
af vexeloperationer eller andra orsaker, så har den hvarken
verkat på inhemska pris eller skulder. Under utvecklingen
af nyss anförda sats har Hr Nordenanckar sagt: ”Capitalisten
bör åtnöjas med 4 procents ränta och 2 procents afbetalning.
Om han, under 28 år, har genom myntförsämring
af sin en-Riksdaler blott 18 sk. i behåll, så är sådant för
-
Den ao Februari i f. ra.
37
hållande alldeles riktigt, efter en beräkning sorn Hr Nordenanckar
uppgjort. Naturen jeranar onaturliga förhållanden.
’' Jag vet ej på hvad grund Hr Nordenanckar anlager
4 procents ränta såsom ett naturligt förhållande. Vore hon
det, så skulle hon vara lika öfver hela jordklotet, det vi
alla veta, att hon icke är; och hon kan icke heller vara det,
ty räntefotens höjd beror i hvarje land på den större eller
mindre tillgången å capital, låntagares noggrannhet att vårda
clerus credit o. s. v. Således dä räntan i Sverige vanligen
är 6 procent, är lion i Holland ofta 3; att taga 4 proc.
vore der att vara ockrare, här välgörare. Så länge vi ej
äga något bestämdt mynt, befinna sig våra capitalister i samma
osäkerhet som ockraren. Han är oviss om capitalets återfående,
emedan inga andra än osäkra låntagare pläga tillita
honom, och emedan han genom öfverdrifven ränta af alla
behöfver försäkra sig mot både capital och ränteförluster
hos åtskilliga. Långifvare mot laglig ränta äro, så länge realisationen
icke ägt rum, aldrig tryggade mot förluster af
en del af capitalet genom myntförsämring. De måste således
i den höga räntan beräkna sig en försäkrings-afgift mot
capilal-förlusten, utom den, som vår oordentlighet i betalning,
förluster på concurser m. m. åstadkomma. Det är en
besynnerlig, men gammal orättvisa, att anse penningeränta
mindre oantastlig än annan inkomst; det har till och med
funnits lagstiftningar, som förbjudit att taga sådan ränta.
Hos oss, der mängden är skuldsatt, är man färdig alt anse
capitalisten för rik, utan alt man undersöker, i hvad förhållande
hans inkomst står till hans behof. När man till fördomen
mot räntan lägger likgiltigheten för de förluster, som de rike
kunna görir, kommer man så småningom till den slutsatsen,
att det just icke är någon synd, att vidtaga åtgärder, hvarigenom
den rike, eller capitalisten, mister någon del af sin
förmögenhet. I Papismens tid gick man ännu längre och
räknade till förtjensterna hos ett af dess helgon att hafva
tagit läder från de rika för att göra skor åt de fattiga. Man
jer, eller man ömkar sig åt en sådan dårskap, då det är
fråga om läder; men talar man om silfver, torde mången
taga på sig bn allvarsam uppsyn och säga med lagläsaren:
”det var en annan sak.”! Men det är icke någon annan sak,
utan densamma; och hvad som värre är, under tanken att
komma åt den rike, är det den fattige, som man träffar och
som man beröfvar en del af sin egendom. Den enskilde och
myndige capitalisten kan rädda den genom fastighetsköp och
andra utvägar; men enkors och faderlösa barns medel, hvilka
äro för ringa att således användas; cassör, inrättade för
alt skydda mot skador af eld och vatten, mot sjukdom, brist
på arbetsförmåga, deraf följande armod och elände, eller
med ett ord försäkrings- och välgörenhets-anstaller i allmänhet,
dem trä Ilar man, och deras förmåga all uppfylla
sin bestämmelse, den försvagar man.
aS
Dea 20 Fcbruarii f. m.
”Huru många af nuvarande capitalister, säger Hr Nordenanckar,
äro berättigade att föra penninge-interessets talan
för en så lång följd af år? De hafva under tiden omvexlat,
varit jordägare, gäldenärer &c. Jag vill blott åberopa en
sådan fordringsägare, som de flesta bland oss bäst känna;
det är Armeens PensionsCassa. Med henne har inträffat följande
förhållande, som en af våra ledamöter utredde förlidet
år, då Cassans angelägenheter ordnades, och från hvilket
man jemförelsevis kan sluta till, huru capitalisterne i allmänhet
blifvit här i Riket behandlade: ”År 1804, då medelcoursen
på Hamburg utgjorde å Stockholms Börs 51 i sk ,
var Cassans capital-förmögenliet vid årets slut värd 642,847
R:dr Hamb. B:co; år i83?., då medelcoursen på Hamburg
utgjorde 146 sk., var Cassans capital-förmögenhet vid årets
slut värd 5g6,o55 R:dr Ilamb. B:co. Vid 1802 års slut var
* Cassan således 45)79-5 R:dr Hamb. B:co fattigare, än vid 1804
års utgång, ehuru hon under loppet af 28 år gjort betydliga
årliga besparingar, uppkomna dels derigenom, att Cassans
pensionärer under tiden fått åtnöjas med högst inskränkta
pensioner, dels genom de Statsmedel, sorn tillflutit dassan,
dels ock genom de i tjenst varande delägarnes årliga bidrag.
Om Cassari, i stället att emot 6 procent årlig ränta utlåna
de medel, hon årligen under 28 års tid upplagt, hade,
efter hvarje års medelcours, realiserat dessa upplag i
silfver, och nedlagt dem i sitt hvalf; så hade Cassan vid
i832 års slut ägt silfver till ett belopp af 532,698 R:dr 43
sk. 10 r:st. Hamb. B:co. När härtill lägges värdet af Cassans
vid 1804 års utgång ägande, för det mesta utlånta capital-förmögenhet
(686,272 R:dr 46 sk. 10 r:st. B:co), som,
efter i832 års medelcours 146 sk., gör 225,656 R:dr 42 sk.
i r:st. Hamb B:co, så uppkommer ett sammanlagdt belopp
af 758,855 R:dr 37 sk. n r:st. Hamb. B:co, hvilket i sådant
fall skulle hafva utgjort Cassans capital-förmögenhet vid i83a
års utgång. Men hon utgjorde blott 596,o55 R:dr samma
mynt. Skillnaden mellan dessa sistnämnde summor, 162,300
R:dr 37 sk. 11 läst. Hamb. B:co, visar således den förlust,
Cassan gjort derigenom, att hon utlånat sina årliga besparingar
mot 6 proc. i stället för att nedlägga dem realiserade
utan ränta i sitt cassahvalf.
Men, säger man, hvad gör det att Cassan icke lyckats
att samla, allenast värdet af de utbetalningar, hon förmår
göra till sina afskedade delägare, varit i ett afpassadt förhållande
till varuprisen? Låtomossse, huru härmed förhåller sig.
Armeens PensionsCassa utbetalade år 1804 i pensioner
och begrafningshjelp en summa, svarande emot 6o,58o R:dr
42 sk. 4 r:st. Hamb. B:co, beräknade efter samma års medelcours,
men år 1831 blott 4°)795 R:dr 27 sk. 7 r:st. samina
mynt; hvilket visar, att' Cassans förmåga att fullgöra sina
skyldigheter mot delägarne under tiden sjunkit i förhållande
som 100 till 67. År 180.4 gällde 1 tunna Råg, enligt
Den 20 Fcbruarii f. ra.
29
Stockholms Läns markegång, 4 R:ch' i4 Hamb. B:co; år
183 f gällde hon 3 R:dr 26 sk samma. mynt. Beloppet af
Cassans utbetalningar år 1804 svarar således emot 14,116
tunnor Råg, men år 1831 blott emot xi,5i8 tunnor; således
ett försämradt förhållande som ioo till 81^.
Så har den Cassa, mine Herrar! som närmast rörer
Eder, blifvit behandlad. Så har man äfven förfarit med
andra fromma Stiftelser, som ej kunnat skydda sig sjelfva;
och likväl säger Hr Nordenanckar: ”alla interessen stå nu i
”ett jemnt förhållande; ingen är den andre något skyldig. Man
”är qvitt med 128 , qvitt med i38, emedan vexling efter dagens
”cours är den enda rätta. Sedan vexlingen börjat, kunde
”vexlingsgrunden olika bestämmas hvar 3:dje månad och en”dast
hållas inom 128 eller i44 sk.” Huru kan man framställa
en sådan motsägelse, som att vilja stadga myntets värde
genom sjelfva ostadigheten? Om vi blott hade ett klingande
mynt, så att mätaren af varors värde kunde fattas
med ögat och gripas med händerna, såsom mått och mål,
såsom alnen och skäppan; så vore det omöjligt att försöka
en vexling efter dagens cours. Om man säde åt arbetaren:
se här är en mätare af ditt dagsverkes värde, hvilken heter
aln; hon är rätteligen 4 qvarter lång, men du kan endast
med någon säkerhet räkna på 3 qvarter; Köpmännen på
Börsen bestämma hvarje Tisdag och Fredag, örn hon emellan
dessa dagar skall hålla 3 qvarter och 3 tum, eller 5 eller
4 turn, och så fram och tillbaka: om, säger jag, man
så gjorde, så är det ej troligt, att ens den enfaldigaste läte
sig dermed nöja. Yi känna alla, att det var omöjligt för
Görtz att få de små mynttecknena att gälla lika med en
Daler S:mt, emedan hvarje bonde, som fick det lilla myntet
i sin hand, genast kände och såg skillnaden mot den
stora kopparplåten. I Turkiet, der man ej förstår begagna
sedelmynt, plägar hvarje försämring af piastern medföra ett
upplopp i Constantinopel. Hos oss deremot, hvarest siffran
på sedeln står oförändrad, antingen hon betyder mer eller
mindre, der går det an att bedraga både den enfaldige och
andra på det underhaltiga värdet. Den fördelen kunde vexling
efter dagens cours åtminstone medföra, att hon för
allmänheten yppade bedrägeriet. Men då skulle tx-oligen
den dag komma, då mängden icke nöjde sig med en sådan
behandling, utan begagnade sin råa kraft för att hämnas
orättvisan, och hela samhället finge umgälla följderna deraf.
Förslaget är dessutom overkställbar! i tillämpningen.
Huru skulle en sådan vexling kunna äga rum, då den skedde
efter olika grunder för hvarje Börsdag? Myntet kunde ej
präglas om; uträkningarna skulle således förändras vid vexlingen.
Yi se, då fråga endast är om räntebetalning å
Discont-lån, som tagas på jemna R:dr och 1 o-tal, huru
tjenstemännen, för att kunna med säkerhet och skyndsamhet
verkställa uträkningen, måste, ehuru enkel hon är, be
-
3o
Den 20 Fefar 11 aril f. ra.
gagna förut gjorda uträkningar eller så kallad knekt. Huru
skulle då vexlingen af ojemna summor låta sig göra efter
ständigt föränderligt agio mellan Svenska sedlar och Hamb.
B:eo, samt reduetionen mellan det sednare silfvermyntet och
det Svenska? Vexlingen skulle hämmas af besväret med
uträkningen. Alt utvexla, efter qvartaliter bestämd cours,
blefve väl mindre svårt; men samma olägenheter skulle,
fastän i ringare mån, förvållas.
Hr von Heijne har sagt, att vexlingen borde ske efter
den cours, sorn varat en längre tid. Ja väl, det är äfven
min mening. Men man bör då icke inskränka sig inom de
4 år, som förflutit sedan sista Riksdag, och under hvilken
tid prisen icke förändrat sig, utan snarare taga till 6 gånger
så lång tid, eller de a/j. år som förflutit, sedan myntförsämringen
gjordas, och hvarefter prisen satte sig. Vi linna
då, enligt en anställd och i tidningarna offentliggjord
beräkning, att medeltalet af medelcoursen under denna tid
på Stockholms Börs varit 127 sk. Nu vilja vi utvexla efter
128 sk.; kan något vara billigare mot den skuldsatte?
Hr Nordenanckar säger vidare ”att hvarje fixation af
myntets värde bör åtföljas af räntans hastiga fällning.” Mea
sådant åstadkommes ej genom befallningar; ty med våld låter
lantan icke nedtvinga sig. Den som nödvändigt behöfver
lån, måste betala den ränta, som långifvaren begär,
äfven om lion vore högre, än den lagen utsätter.
Till bevis på, huru litet föreskrifter derutinnnan förmå,
vill jag blott erinra derom, att stadgandet angående bevillnings-procentens
afdrag, sällan enskilda emellan iakttages,
emedan den'skuldsatte fruktar, att, om han begagnar
sig af sin rätt i detta fall, fordringsägaren uppsäger capitalet.
Äfven här är det blott de fattiga, eller de för nödställdes
bästa inrättade cassorna, hvilkas åtgärder kunna offentligen
granskas, som få vidkännas minskningen i deras inkomster.
Det rätta sättet till räntans nedsättning är det,
som blir en nödvändig följd af realisationen, det nemi. att
enskilda icke längre rädas för att hafva capital i stället för
fastighet, och att utländningar, som hemma ej kunna få
mera än 3 eller 4 proc., förränta sina penningar här för 5.
Nu kunna vi ej vänta, att någon utländning skall våga här
nedsätta sina capital, ty det vore detsamma som att gjuta
vin i en taskspelares flaska, för att få vatten tillbaka. Hr
Nordenanckar påstår, att ulvexlingen efter 144 sk- skulle
bespara brukshandteringen en förlust af 5oo,ooo R:dr. Inom
detta rum sitta de utmärktaste bland våra Bruksägare, och
ännu hafva vi ej hört någon af dem tala emot den bestämda
realisationsgrunden. Troligen härleder sådant sig derifrån,
att denna aktningsvärda corps ej vill förtjena på andra
medborgares bekostnad och på Rikets förlust i det hela.
Det kan dessutom icke undfalla dessa upplysta män, att
det är genom förbättrad tillverkning, som täflan med ut
-
Den ao Februarii f. m.
3i
landningen ikall underhållås, och att en vinst, som grundar
sig på myntförsämring, icke kan i längden bestå; ty
daglönaren skulle slutligen komma under fund med konstgreppet
och fordra högre betalning för sitt arbete; kolbönderne
skulle märka sin förlust och vilja taga sin skada igen.
Således, då våra Bruksägare icke sjelfva framträdt, synes
det sannolikt, att Hr Nordenanckar opåkallad åtagit sig målsmanskap
för dem, och att den å deras vägnar framställda
klagan kan lemnäs derhän.
För det 4;de säger den värde ledamoten: ”att Bankens
fall måhända vore det säkraste sältet att hinna till ett nytt,
på rationella grunder bygdt Bank-system; att Hr Nordenanckar
dervid icke skulle äga betänkligheter, om man på annat
vis hade sörjt för uppfyllandet af Bankens lånefunctioner;
men att en stark silfver-utvexling, efter i83o års lag,
troligtvis skulle tvinga till valet emellan ett för landet olyckligt
strypsystem, eller en skatteökning af omkring 600,000 R:dr
årligen.” Jag kan knappt tro, att dessa yttranden kunna
vara talarens allvar; åtminstone icke, att de äro val betänkta.
Skulle man väl böra nedrifva den gamla byggnaden,
innan man ännu äger något annat tak öfver hufvudet?
Man hänvisar dels på Privat-Bankerna, dels på enskilda actieiigares
inträde i Stats-Banken. Men hvad aga vi väl för
erfarenhet att trygga oss till i afseende å Privat-Bankerne?
Om den Skånska, som troligen är den säkraste och mest
indrägtiga, emedan den bedrifves af några få rika män,
är mig berättadt, att desse på sin rörelse hafva så ringa
vinst, att de äro sinnade upplösa Banken vid octroyens slut.
Privat-Banken i Wermland säges under första året icke hafva
gifvit någon vinst, och den, som kan vara att påräkna
under det andra, torde möjligen medtagas genom förlusterna
på Larssons concurs. Sålunda kan den ena efter den andra
af dessa inrättningar uppstå utan någon säkerhet örn deras
varaktighet. Skulle man då utsätta sig för äfventyret att
alldeles vara utan någon Bank? Jag befarar dessutom, att
man ännu i vårt land har alltför liten aktning för fordringsägares
rätt, och alltför liten noggrannhet att iakttaga föreskrifna
controller, för att man skulle våga åt enskilda aclieägare
allena anförtro vårt Bankväsende Då underslef a:ne
gånger ägt rum vid Bankens LåneContor i Malmö, och då
de till och med förefallit i Banco-Disconten, under ögonen
på Ständernas egna Fulhnägtige, samt der fortfarit under
några år, intilldess de genom Hr Rosenblads förtjenstfulla
forskning upptäcktes; sä bör man väl ännu mindre vänta
sig, att icke dylikt kunde inträffa vid PrivatBankerne
och, om icke upplösa deni, dock tillintetgöra deras credit.
Huru ringa enskilda actie-ägares inträde i StatsBanken skulle
verka till dess förstärkning, har Frih. Boye redan sökt
ådagalägga.
Hr Nordenanckar tror, att en stark utvexling af silfver
3-2
Den 20 Februarii f. m.
måste tvinga Banken att draga in sin rörelse oell infora ett
stryp-system, sorn skulle störta mången i fattigdom.” Jag
inser icke hvarföre låne-rörelsen skulle genom realisationen
inskränkas. Man liar aldrig påräknat att indraga ett öre af
Bankens utlåningsfonder, utan blott att Banken skulle fä
behålla och till vexlingen använda räntorna på sin utlåning,
m. fl. vinster, utgörande mellan 6 och 700,000 R:dr årligen,
och hvilka, sedan Bankens förvaltningskostnader blifvit afdragna,
böra fullkomligen räcka till utvexlingskostnaderna
och dessutom lemna öfverskott. Hvarken såsom Ledamot af
detta Stånd, eller af BancoUtsk. vid förra Riksdag, eller såsom
BancoFullmägtig sedermera, har jag förnummit någon
indragning af lånerörelsen vara på färde.
”Hvem,” säger Hr Nordenanckar, ”ersätter åt de allt—
”mer ökade Statsbehofven Banco-räntorna, emellan 6 ä
”700,000 R:dr årligen? Intet annat val än stryp-systemet,
”eller en ökad beskattning af 600,000 R:dr ärligen; och
”det smärtar den värde ledamoten att tro, det den nödvändiga
silfverutvexlingen dock mäste falla tungt på Svenska
”Folket.” Hvar och en af R. o Ad., som deltog i sisth Riksdags
förhandlingar och beslut, erinrar sig säkert, att Bankens
vinst hittills ej blifvit påräknad till Statsbehofven. Yäl
hafva 200,000 R:dr derutaf varit årligen anslagna till Götha
Canal; men han är nu fullbordad, och fortfarandet af denna
utgift kommer således icke fråga. I den K. Propositionen
för nästa Stats-reglering är ej det ringaste af Bankens
vinst påräknad t bland StatsVerkets inkomster. I de beräkningar,
som legat till grund för Propositionen, angående
Riksg.-Cont:s operationer, upptagas visserligen 3oo,ooo R:dr,
som från Banken skulle utgå; men deremot äro bland Riksg.-  Contts utgifter beräknade 264,000 R:dr, att återgå till Banken
såsom ränta och capital-afbetalning å dess fordran,
4.400.000 R:dr. Skillnaden utgör således 36,000 R:dr, hvilka
skulle af Banken tillskjutas, men hvilka mer än väl kunna
af lliksg.-Cont. umbäras, i anseende till de betydliga öfverskotten
på bevilIningen. Denna är af Regeringen icke
påräknad till högre belopp än 2,272,000 R:dr, ehuru den
år 1831 utgjorde 2,385,660 R:dr Ett öfverskott af 110,000
R:dr är således tillgängligt för att betacka ett behof af
36.000 R:dr. En hvar lärer således finna, att Bankens vinst
ej behöfver anlitas till andra än Bankens egna behof, och
då ingen ens påstått, att vexlingskostnaden skidle öfverskrida
en half million, som dertill är att använda, så kan man
vara förvissad, att den förhöjning af skatterna, som Hr Nordenanckar
förespeglat oss, icke kan för denna orsak komma
i fråga
Den värde ledamoten anser ”säkert vara, att många associationer
och enskildas cassör skola söka silfver för sin
”säkerhet, och några hafva redan börjat bereda sina capital
-
D c n 20 Fcbruarii f. w.
”tal för detta ändamål.” Det vill således synas, som åtskilliga
ändock trodde på realisationens verkställighet, ehuru
sådant står i strid med Hr Nordenanckars yttrande i en föregående
rad, att man nemi. ej begagnat silfverlånen af
tvifvel om utvexlingen. Huru skall denna motsägelse lösas?
Möjligen kunna de sednares tvifvelsmål qvittas mot de förras,
tro. Vi komma dock nu till en af de värsta omständigheter,
hvarmed man velat uppskrämma allmänheten,
nemi. den, alt capitalisterna skulle uppsäga sina långifna
fordringar. De största capitalisterna eller de allmänna Cassorna
kunna det ej. Icke blott gällande föreskrifter och
reglementen hindra det, utan äfven sjelfva sakens natur.
Om Cassorna ej förräntade sina medel, så skulle hvarken
pensionärer och stipendiater eller Cassornas Directioner och
Betjening utbekomma deras underhåll, arfvoden och löner.
Deras klagan skulle vara oemotståndlig både inför domstol
och inför allmänna omdömet Det vore således blott enskilda
fordringsägare, som skulle kunna göra uppsägningar.
Många skulle visserligen icke vara så fåkunniga, att de hellre
lade silfret ofruktbärande på kistbotten, än att de lånada
ut det mot ränta. Men om äfven sådana capitalister
gåfvos, skulle skadan icke blifva stor för låntagare, sorn
hafva säkerhet att erbjuda, ty Cassorna stå dem öppna De
flesta äga, såsom vi veta, betydliga summor, till hvilka de
sakna låntagare. Endast Riddarhusets, cassör, som äro bland
de minsta, äga för närvarande 73,600 R:dr utlånta på namn,
för brist på lånesökande mot inteckning, och hafva i Banken
insatte i6,5go R:dr emot 3 proc., emedan de icke kunnat
på säkra namn utlånas till högre ränta. Således kan
de uppsagda capitalens omsättning i cassorna ske genast och
de enskilda blifva mera belåtna än förut, emedan de derefter
icke behöfva frukta för uppsägning. Huru stor denna
uppsägning kan blifva, är ej möjligt att beräkna; men efter
ali sannolikhet blifver den vida mindre, än hvad cassorna
kunna ersätta. Om det enligt Hr Rosenqvists beräkning
hände, att millioner uppsades, för att läggas på kistbotten,
så skulle ej hela rörelse-capitalet dertill förslå, emedan
det blott utgör 3o millioner. Häraf torde man bäst
inse, att det är skillnad emellan rörelse-capital och fordringar
; att det förra icke kan vara lika stort som de sednare,
och att de beräkningar, som fruktan uppgör, äro öfverdrifna.
Hr Nordenanckar befarar realisationens bestånd, som
botås genom de Svenska sedlar, hvilka skulle inströmma
från andra länder för att utbytas mot silfver. Förr hörde
man detta spöke omtalas endast från Finland; nu skulle
det äfven komma ifrån Norra Tyskland. Andra talare hafva
redan sökt ådagalägga, huru litet det bör förfära oss;
och det är likgiltigt, hvarifrån sedlarne komma, så snart de
ej äro utom den sedelstock, som skall af silfver motsvaras.
2 H. 5
34
Den 20 Fcbrunriif. m.
Hr Nordenanckar säger, ”att ett lands behof af silfvermynt
”ej kan jemnföras med den utelöpande sedelmassan, utan med
”dess köpslut eller varuomsättningar. Dessa kunna ej beräknas.”
Hvarföre då omtala dem, sig sjelf och andra till förskräckelse.
”Der rörelse-capitalet är litet i förhållande till varubytet,
der,” yttrar Hr Nordenanckar, ”måste behofvet af de
”små vexlingsvalörerna vara större. Rörelsen medtager en
”större andel af metallisk valuta och ökar vådorna för Sven”ska
Banken. Om silfret uttages för vissa uppgifna behof,
”kunde det hända, att förhållandet emellan Bankens fonder
”och sedelmassan blefve såsom 3-J till 8, eller, efter en annan
”beräkning öfver sedelmyntets försvinnande ur rörelsen, säborn
till 8; strypsystem eller statslån måste börjas.” I
alla länder är det förnämligast i stället för småsedlar, sora
silfvermyntet är användbart. I stället för sedlar af medelstorleken
begagnar man guld, och för större summor anvisningar
eller vexlar. Hos oss skulle man, oaktadt realisa^
tionen, ej kunna umbära skillingssedlarna, hvarken för småliq
vider, som måste göras i bref, eller för resor, då man redan
har nog besvär med en slantpåse, och skulle få än värre,
om småsedlarna i resecassan i stallet utgjordes af sillverpåsar.
Det är dessutom äfventyrligt att föra dem med sigj
ty det klingande myntet lockar fram tjufven, och den resande
kan hvarken bära silfverpåsarna med sig hvart harr
går, eller dölja deni, såsom sedlarna, i sin bröstficka. Det
är således icke troligt, att, till en början, ens hälften af
skilliugssedlarne kunde i rörelsen umbäras. Hela deras belopp
utgör 2,800,000, och om dertill läggas skillingssedlarne
af Riksgäldsmynt, omkring 3oo,ooo R:dr, så är det hälften
af 2,600,000 R:dr, eller i,3oo,ooo , som måhända i silfver
utginge. Riksdaiers-sedlarne kunna ännu mindre umbäras i
rörelsen hos oss, emedan vi ej hafva guldmynt att dermed
ersätta dem. Äfven detta är besvärligt att föra i jemnförelse
med sedlar. Jag har sjelf, under en resa i Preussen,
för guld tillvexla! mig s. k. Tresor-Scheine — gällande
hvardera 1 Thaler och små som visit-kort, samt derföre
beqväma att medföra — och har fått betala vexlarelön till
för att erhålla dem. Alla sedlar på 2 och 3 R:dr B:co utgöra
11J millioner, hvartill komma Riksg.-Cont:s Ettor och
Tvåor, 2,000,000, eller tillsammans i3£ millioner R:dr. Jag
vill ej ingå i närmare beräkningar; ty hvar och en kan
sjelf dpmma om svårigheten att blott begagna silfvermynt.
Hela den öfriga sedelstocken utgöres af större Riksgälds- eller
Banco-Transportsedlar, hvilka ingen kan för den dagliga
rörelsen umbära.
Ännu en tröstegrund gifves mot silfrets uttagande, den
nemligen, att skatterna och andra allmänna medel upptaga
en så betydlig andel af vårt rörelse-capital. 182g års intägter,
deponerade, besparade och reserverade medel utgjorde
17,485,000 R:dr; 182g års utbetalade, besparade, reser
-
Den ao Ftbrusrii f. ra.
ii
verade och från deposition återlyftade medel stego till
15,i63,ooo R:dr; i83o års intägter m. m. likaledes 18,742,000
R:dr, och i83o års utbetalningar m. m. 18,379,000 R:dr.
Således funnos detta sista år blott 12 millioner, som icke
ingingo i allmänna uppbörden. 1 denna och i utbetalning
till löntagare eller allmänna Verk vore silfver ännu obeqvätnare
än i enskilda liqvider. Hvarken säckar, schatull, lådor
eller cassalustor skulle räcka till. Kronofogden skulle
icke blott hafva svårt att räkna silfret, utan ännu större
besvär och äfventyr, än en resande, att förvara och föra det
med sig. Hvilken skjuts skulle ej fordras för att draga skatterna
fram och åter i landet? Posten kunde ej längre dertill för•slå.
Jag vet väl, att liela denna summa ej är på en gång
i uppbörden, och rörelsen skulle då finna sig alltför besvärad;
men på det hela hörer hon dock dit.
Långt ifrån att frukta något af allt det Hr Nordenanckar
förespår, i fall proportionen af 5 till 8 skulle rubbas,
finner jag deri ingen olycka. Banken bör visserligen
söka bibehålla en viss proportion emellan silfver och sedlar;
men dervid är, sedan realisationen börjat, ingen svårighet.
Vill ingen sätta in silfver emot nya sedlar, kan
Banken sjelf köpa verksilfver för nya sedlar. ‘Detta köp kan
ej blifva betungande; ty så länge Banken gifver fulla silfverbeloppet
för sina sedlar, måste de hafva silfvervärde.
Brister verksilfver och är det för dyrt, köper Banken vexlar;
äro dessa för kostsamma, drager Banken in silfver genom
credit på Hamburg in blanco, hvilken ej torde behöfva
betalas särdeles dyrt, då Banken kan lemna hypothek
af Riksg.Cont:s förskrifningar å 4>4°°i000 Rtdr. I de tvenne
första händelserna ökas rörelse-capitalet genom nya sedlar.
I alla tre förbättras proportionen mellan 5 till 8 i det hela,
emedan förhållandet mellan det silfver, Banken uppköper,
och de sedlar, lian i stället utgifver i Jandet, eller den skuld,
som han får i Hamburg, är såsom 5 till 5; ty mäklarearfvode,
transport m. fl. omkostnader skulle utgå af Bankens
räntebehållning, de ofta omtalade 5oo,ooo R:dr. Vexlingen
kunde således gå sin jemna gång, och Banken underhålla
sin silfverfond, utan indragning af enskildas lån,
eller upptagande af Statslån efter några andra befarade oell
konstlade företag.
Är det månne tillfälligt eller beräknadt, att Hr Nordenanckar
slutar sin framställning med den förhatliga utsigten,
alt vi skulle nödgas göra lån, och det värsta af alla: tvångslån?
Många torde dock väl icke låta sig förvillas eller förskräckas
af detta skrämskott, då framställningen stödjer sig
på så många misstag! — Jag anhåller, att delta mitt anförande
måtte åtfölja till Banco-Utsk., der jag hoppas, att llr
Nordenanckar får fullständigare svar.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, tillkännagaf, att Plenum
komme att i eftermiddag kl. 6 fortsättas.
36
Den 30 Februarii f. m.
Hr von Heijne: Då jag anmälde mig, skedde det i
den förmodan, att Hr Rosenblad, dä han nämnde i83o års
Revisorer, skulle framkomma med sådana anmärkningar,
som man förut funnit både BancoFullmägtige och vissa publicister
velat tillägga dessa Revisorer till förhindrande af
realisationen; men då Hr Rosenblad endast i förbigående gjort
en reflexion angrde tiden för BancoFullmägtiges anmälan, vill
jag ej ingå i någon tvist härom. Då jag emedlertid har ordet,
vill jag blott, till hvad jag sist yttrade, tillägga, att
äfven jag åberopar den Veteran i realisationsfrågan, hvilken
man förut här har omtalat, om jag icke såväl vid 1823
års Riksdag sorn vid den sednaste, långt ifrån att motarbeta
realisationen, i stället lifligt önskade och understödde
densamma, då jag alltid trodde, att R. St. varit allt för
njugga i sina anslag till Bankens förstärkning; men jag har
jemväl alltid trott, att verkställighet och beslut borde i denna
fråga äga rum i en och samma stund; och man må ej
föreställa sig, att jag önskar uppskof med realisationen, fast
jag fruktar, att ett sådant uppskof blir följden, om man
ihärdigt påfordrar en vexlingsgrund till 128 sk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den siste värde
talaren har i dag tvenne gånger förklarat sig anse det vara
nödvändigt att förändra realisationsgrunden i förhållande
till sedelmyntets värde enligt cours.
Jag täger mig derföre friheten att fästa uppmärksamheten
deruppå, att coursen för det närvarande är 136 sk.
på Hamburg, och att den otvifvelaktigt efter Banco-luckans
öppnande kan hålla sig på 133 sk., emedan kostnaden för
silfrets utförsel till Hamburg kan beräknas till 5 sk. på
R:drn. Dilferencen är således icke mer 3 sk.; och man begär
nu, att vi för dessa 3 sk. skull skola bryta sönder ett
af Konung och Ständer högtidligen fattadt beslut och till
Bankens fordringsägare gifvet löfte. Men då det för öfrigt
nu egentligen är Frih. Kantzous anförande, som blifvit föredraget,
hvilket de flesta talarne tyckas hafva förgätit, vill
jag nu icke vidare deltaga i denna discussion, utan blott
söka utplåna intrycket af det klander, sorn här blifvit yttradt
deröfver, att Hr Frih ändrat sin öfvertygelse i afseende
på realisationen. Hvarföre tala vi, om ej för att söka
bringa andra ifrån deras förra öfvertygelse? Är det då rätt
att klandra den, som låter öfvertyga sig af våra bättre
skäl? För min del värderar jag åtminstone mera dem, som af
egna forskningar och andras skäl kunna framskrida på upplysningens
bana, än dem, som sätta ett slags äi-a i att Riksdag
efter Riksdag qvarstå på samma punkt, lika förstockade
för sanningens röst.
Hr Nordenanckar: Det är måhända djerft af mig
att uppstiga emot så skickliga motståndare som de, jag nu
har att strida emot; och må det derföre förlåtas den ovane
talaren, om han nu ej vågar ingå i någon ytterligare ut
-
Den 20 Februarii f. m.
37
veckling i afseende ä principer, utan blott uppehåller sig
■vid några speciella omständigheter, som han tror sig böra
anmärka. Jag ger gerna vika för sanningens magt, men icke
för dialectikens, och jag vill förklara Hr Rosenblad, att jag
ganska val vet, att hans afdrag af Riksg.Cont:s förskott vid
beräkningen af sedelstocken grundar sig på Bancofullmägtiges
skrifvelse d. i i Dec. i83o; men jag trodde, att det är
R. St., som i sådana ämnen äga beslutanderätt och icke
ensamt Bancofullmägtige.
Frih. Boye: Af en värd talare, Hr v. Hartmansdorff,
bar jag hört en tanke yttras, som, så vidt min uppfattning
icke felat mig, jag ej kan dela, och som jag anser betänkligt
att lemna ovederlagd. Han har nemi. sagt, att föranstaltandet
af sådana allmänna författningar, som skulle hafva
räntans nedsättning till påföljd, vore stridande emot rättsbegrepp;
och för att gifva intryck åt sin sats, har han påmint,
att omyndige och Arme'ens PensionsCassa skulle blifva
lidande på en sådan nedsättning. Jag begär att få erinra,
att räntan ej är orsak, utan en verkan af en annan orsak;
att räntan är hvarken moralisk eller omoralisk; att den ej
kan hänföras till annat rättsbegrepp än det enskilda, som kan
äga rum emellan låntagare och långifvare, och att detta subordinerar
under ett högre begrepp, det nemligen, att allmänt
väl är högsta lag. Samma frihet, som våra fäder ägt
i den ceconomiska lagstiftningen, och hvarigenom de kunnat
bestämma räntan till 6 proc., samma rätt äga ock vi
att, örn vi så för godt finna, bestämma räntan lägre. Om
Hr v. Hartmansdorffs sats vore riktig, kunde vi åtminstone
skatta vårt land lyckligt, att det ej här förhåller sig med
räntan såsom i Ostindien, der den är 25 proc. Det skulle
då strida mot rättsbegreppet att få den nedsatt till 18. Jag
tror icke, att man bör åberopa rättsbegrepp, der sådant,
långt ifrån att vara nödigt, tvärtom är skadligt.
Frih. Rantzou, uppläste följande:
Vi hafva all anledning att förvänta — jag vågar tillägga:
vi hafva rätt att fordra —, att ett upplyst BancoUtsk.
skall upptaga hvarje åsigt, hvarje anmärkning till myntväsendets
ordnande med den noggrannhet, som ämnets vigt så
högt påkallar. Det kan ej annat än för mig vara en tillfredsställelse,
att mina åsigter väckt någon uppmärksamhet,
och det skulle vara en ännu större, om de invändningar,
hvartill de föranledt, komme att framkalla ändamålsenligare
åtgärder till ernående af det mål, jag söker.
Ordning och stadga i myntväsendet är detta
mål. Blott map vill uppfatta andan af denna min iidiga
önskan, räcker jag vänligt handen åt hvarje medborgare,
som med mig önskar vandra den väg, som bär dit. Jag
fruktar, att jag kommer att sakna flera värda talares sälskap
38
Den 20 Fcbruarii f. ra.
på denna mödosamma stråt; men intet hinder skall afskräcka
mig att följa den, och jag understödjes af hoppet att slutligen
lyckas göra den tillgänglig äfven för den stapplande
vandringsmannen.
Då jag nu har ordet, vill jag emedlertid något utförligare
yttra mig öfver vissa förekomna anmärkningar.
I anledning af Hr von Heynes något skärande utfall
emot mig för min förändrade öfvertygelse i afseende på myntbestäraningsgrunden,
får jag blolt yttra, att jag är glad att
finna denna förändrade öfvertygelse grunda sig på en af mitt
kall, såsom representant, anställd vidsträcktare forskning i
dessa vigtiga ämnen; och då jag finner dels sedelmyntets
värde betydligt förhöjdt, så vidt det har sammanhang med
coursen, sedan sista Revisionen, dels äfven att, utan antagande
af 128 sk. vexlingsgrund, realisationen ej af Regeringen
verkställes, utan att vi otvifvelaktig! få qvarstå i den
deg af oordning i vårt myntväsende, hvari vi befinna oss,
så anser jag en halsstarrig conseqvens, efter vunnen bättre
erfarenhet, någon gång vara mindre berömvärd. Coursen
var dessutom vid sednaste StatsRevision i4g sk. Den är numera
i36 sk.; och hade den åsigt gjort sig gällande, sona
föranledt det anförande af mig, hvilket Hr v. Heyne åberopat,
nemligen att ytterligare belasta handelsvågen med ett
betydligt silfverköp till dryg och ändamålslös kostnad, så
hade vi endast än mera förhöjt coursen, utan att närma oss
målet, — fast heller aflägsnat oss derifrån. För att i öfrigt
besvara mina motståndare för tillvitelsen af inconseqvens,
anser jag endast behöfligt att hänvisa till mitt i R. o.
Ad:s sista plenum, äfvensom till mina vid flera tillfällen
förut, då jag yttrat mig om principen för mynthestämmandet,
afgifna anföranden.
Hvad särskildt beträffar Frih. Boyes anmärkningar, får
jag blott förklara, att, ehuru vältalig Frih:s framställning
än må vara, den dock vanligen i bevisning är den minst farliga
för hans motståndare, hvilka derföre gerna, utan äfventyr,
kunna låta honom få äga sista ordet. Man kan ej
vänta af mig en förmåga, den jag erkänt mig sakna, att
med den ledighet i muntligt föredrag, som utmärker Frih.,
de vive voix kunna besvara alla dess anmärkningar. Jag
önskade emedlertid kunna göra det. I frågan om de enskilda
actieägarnes inträde i Banken reserverar jag mig att framdeles
derom närmare utveckla mina tankar.
Jag tackar Hr Nordenanckar för dess emot mig yttrade
välmening, och är öfvertygad, alt han, lika med mig, har
de renaste afsigter med framställandet af sina betänkligheter.
Vid hvad han i ett föregående plenum yttrat (hvilket han
likväl i dag synes hafva frångått) angående folkets fordran
att erhålla utvexlingen verkställd efter sedelmyntets
gångbara värde, hvilket den värde talaren föreställde
sig icke äga någon annan mätare än dagens cours på de
D e ii 20 Fe h r u a r i i f. m.
39
vexelhandlande Börserna i Sverige, ber jag att något få uppehålla
mig, då denna mening torde behöfva en allmännare
utveckling. Jag vill då något närmare utlåta mig öfver
hvad cours är och huruledes, i ett land utan mynt,
denna kan på mångahanda sätt uppdrifvas och hållas qvar
på en viss hög ståndpunkt genom konstlade medel, och
utan att hafva något egentligt sammanhang med värdet å
varorna inom eller utom landet, på hvilket värde naturligtvis
värdet af varan silfver ytterst beror. Är t. ex. priset å
de artiklar, vi behöfva importera, lågt på den utländska
marknaden, men deremot priset å våra exportartiklar högt,
så att vi för en mindre qvantitet af de sednare kunna tillbyta
oss en större qvantitet af de förra, så minskas vexelbehofvet
och coursen faller, utan afseende å förhållandet
emellan våra sedlar och silfret. Så länge vi ej äga fri vexling,
är detta värde, lågt eller högt, fullkomligen fictivt
och alldeles icke, i den allraobetydligaste mån, beroende
af Bankens ägande silfverförråd; ty om Banken ägde 5o millioner
silfver inlästa i sina hvalf, utan att utgifva deraf, så
gällde våra Bancosedlar på Börsen precist lika mycket eller
lika litet som nu. Ett sedelmynts värde beror nemligen endast
och allenast af rörelsens ökade eller minskade behof af
bytesmedel. Om således Börsen har större behof af utländska
fordringar eller bytesmedel med knapp tillgång, stiger
coursen; har den åter god tillgång, utan efterfrågan eiler
behof, faller den, nemi. så vidt de, som äga de utländska
fonderna, behöfva förvandla dessa i Svenska sedlar. Men
om, såsom händelsen någon gång visat sig, väl full tillgång
å utländska fordringar eller vexlar finnes, ehuiu de, sorn
äga dem, ej vilja desamma öfverlåta, i hopp att genom en
förment brist stegra coursen, — då uppkommer för den i
utländskt mynt skyldige, som måste betäcka sin skuld och
ej kan erhålla den allmänna verldsvaran silfver, nödvändigheten
att, ä tout prix, köpa en representant deraf, d. v. s.
en vexel; — och på detta sätt bedrifves, hvad man kallar
agiotage, på detta sätt kan det ligga i några få mägtiga
börsmäns godtycke, att, då ett mynt saknas och ehuru någon
handelsbalance ej finnes till, stegra coursen och derigenom
inbilla dem, som ej på närmare håll betrakta dessa
operationer, att fara är å farde.
Mahanda misstager jag mig ej, då jag tror, att Hr Nordenanckars
med fleres farhågor för den höga coursen, till
stor del, hafva sin grund i misstag uti begrepp om, kanske
till och med obekantskap med, dessa förhållanden.
Dagens pris hafva ej heller, enligt hvad Hr Nordenanckar
förment, något ovilkorligt beroende af dagens cours.
För ett skeppund jern, som 1826, efter 122 sk. cours, såldes
till 18 ä 19 R:dr B:co, erhölls i fjol, med 1,49 sk cours,
endast 16 R:dr B:co; och, ehuru coursen mot slutet af sommaren
föll 12 k x3 sk. per R:dr, nedsattes dock cj i all
-
4»
Den 20 Februarii f. m.
mänhet jernprisen under den återstående skeppningstiden.
Så äfven med, snart sagdt, alla andra både import-och export-artiklar.
All varas såväl som myntets värde beror
nemligen, såsom jag ofvan sagt, af den ökade eller
minskade tillgången deraf å de marknader, der
de försäljas, och det ökade eller minskade behofvet
å de ställen, dit de försäljas.
Hvad dagens cours angår, så var den sista börsdag 136
sk. på Hamburg. Detta är icke mer än ungefär 2 sk. utöfver
ulvexlingsgrunden af 128 sk., då exportkostnaden afräknas;
ja, vid nuvarande årstid torde omkostningarna till
och med uppgå till 6 sk. på Riksdalern. I samma ögonblick
vexling beslutas, är coursen i3o sk., ja derunder, —
och i samma stund Hr Nordenanckars åsigter skulle göra sig
gällande, är den i5o ä 160 sk , om icke högre. Så förhåller
det sig med coursen på våla Börser.
Billigheten af 128 sk. vexlingsgrund, just efter coursens
förhållande, har dessutom nyligen blifvit uti en af våra tidningar
ådagalagd medelst en calcul, hvars riktighet jag pröfvat,
och som visar, att 127 sk. utgör medeltalet af medelcourserna
å Stockholms Börs, på nära ett fjerdedels sekel beräknade.
Om man derföre endast gör sig ett redigt begrepp
om skillnaden emellan cours och agio, så torde många spöken
för silfrets utvandring, i följd af en förment underbalance
i vår handel, försvinna. Jag vill ej uppehålla tiden
med att upprepa de skäl, jag i detta hänseende förut anfört
till lugnande af förskräckelsen; men jag vågar hänvisa
till ett uppmärksamt begrundande af dem från alla sidor,
då jag bör hoppas, att mången säkert skall finna det helt
enkelt och naturligt (om de af mig framställda garantier
vidtagas), att tillräckligt silfver, äfven efter vexlingens inträde,
får qvarstadna i Banken, och att det ingalunda bör
anses såsom ett mirakel, att Banken icke plundras, såsom
en annan länge undangömd skatt, i samma stund den öppnas.
Man har äfven talat om den ökade beskattning till belopp
af 600,000 R:dr, som skulle drabba folket, så framt
Staten ej skulle få någon del i Bankens vinst. Summan är
för det lörsta mer än tredubbel af hvad sorn, med afdrag;
af räntan å Bankens grundfond, utgjort Statens intrad af
Banken, och bevillningarna aro dessutom, enligt hvad vi
sett, så rundeligen beräknade, att vi, utan att höja beskattningen
(för att begagna ett, när fråga är om anslag, häfdvunnet
uttryck), kunna å öfverskotten anvisa en motsvarande
summa. Det är sannt, vi nödgas då afslå åtskilliga af
Styrelsen begärda anslag; men, för min del, skall jag i
valet deremellan ej tveka ett ögonblick; ty jag anser oförgripligen
fördelarna af ett stadgadt mynt och ett ordnadt
creditväsende samt af den både industriella och moraliska
kraft, sorn deraf alstras, vara långt vigtigare än många af
Den ao Februarii f. m.
4»
de utgifter, Regeringen föreslagit för landets fortkomst och
belåtenhet, ja för sjelfva möjligheten oell förmågan af dess
försvar, hvartill säkerligen behöfves mod, fosterlandskärlek
oell armar, mera än uniformspersedlar och fästningar
Farhågor hafva äfven blifvit spridda för ett våldsamt
strypsystem, såsom följd af en förändrad lånerörelse. Dermed
skrämas de lånbehöfvande; men äfven dessa farhågor
äro lill största delen ogrundade. Att öfvergången från oreda
till ordning icke sker, utan ett eller annat kraftigt steg,
mer eller mindre behagligt för dem, sorn haft gagn af oredan,
kan icke motsägas; men den egentliga skillnaden billdén
, att hädanefter endast de ordentliga få låna, och följden
deraf åter, att de, som behöfva lån, måste vänja sig till
att vara ordentliga. Hvad ondt en motsatt vana gjort, veta
vi alla, och säkert är och blir det, att flera blifva ruinerade
genom lättheten att göra skuld än genom svårigheten
dertill. En ändamålsenligt organiserad Rank kan
icke lemna lån på längre tid med omsättningsrätt; men
Styrelsen kan, om den så för godt finner, medgifva omsättning.
En Lånebank, i den scala som R. St:s Bank, bör icke
vara någon Lombard-inrättning på papper. Den är till för
att bispringa industrien, den större rörelsen, den betydliga
fastighets- eller bruks-ägaren och den i öfrigt tillfälligt penniogebehöfvande,
men ej för att på många hundra tusentals
händer, på flera års tid, utpostera 2 å 3oo R:dr, hvarmed
dessutom högst få, i min tanke, äro betjente.
Men om lättheten att ända till 3^ år utdraga inbetalningen
af ett lån i Disconten på några hundra R:dr minskas,
så ökas i motsvarande mån den verkliga näringsidkarens
lätthet att erhålla förlag för sin rörelse mot lägre ränta,
hvarigenom en större arbetsförtjenst för en mängd arbetare
samt i öfrigt mera lif och rörelse uppkomma. Derigenom
bildar sig credit, hvilken i sin ordning bildar capitaler
och således lätthet att få låna af enskilda. Sådant
kommer ej, blott man stampar i jorden — det vet jag —;
men ett ordnadt mynt är ett frö, hvilket tvifvelsutan alstrar
dessa frukter i vårt Sverige, såsom i alla andra fria,
civiliserade länder.
Hr v. Troils tanka, att alltid hålla sedelstocken uti ett
gifvet förhållande till silfverfonden, kan jag ej gilla. Styrelsen
af en Bank kan och bör ej, om Banken skall skötas
rätt, i detta hänseende vara bunden af andra tvångslagar än
styrelsens egen rättskänsla, omdöme och kännedom af affärerna.
Äfven ur denna synpunkt önskade jag, att icke blott
Statens utan ock enskilda actieägares ombud linge deltaga i
förvaltningen. För att ej omnämna omöjligheten, att alltid
hafva ett orubbligt förhållande emellan sedlar och silfver
gifvet, skulle Bancostyrelsen genom förpligtelsen härtill äga
oupphörliga amalgamationer med Börsen, medelst jemna för2
H. Ö
42
Den 20 F e b r u a r i i f. m.
säljningar och återköp af ”sina” -papper, genom silfverköp
&c. Detta skulle uppröra Börsen och lemna spelrum för
högst skadliga speculationer på cours &c. samt sålunda, i
min tanka, motarbeta, i stället att befordra, sitt ändamål;
ty Bankens interesse är alltid, att Börsen måtte vara så lugn
som möjligt, icke blott i sina förhållanden till silfverfonden,
utan oek i sina egna operationer. Jag tror således äfven,
lika med Hr Cederschjöld, att den garanti, Hr v. Troil fordrat,
snarare blefve anledning till oreda än bestånd. I en
annan riktning har jag förgäfves gissat, hvad Hr Cederschjöld
kunnat åsyfta, då han sade sig innehafva en hemlighet, hvars
upptäckt skulle störta realisationen. Ehuru detta troligen
låter farligare, än det är, så är vår tid så full af upptäckter,
att det väl kunde hända, att någon annan hittade på
samma hemlighet och begagnade den emot den goda saken;
och dessutom väcker heralighetsväsendet alltid misstroende.
Jag anhåller derföre, att Hr Cederschjöld täcktes anförtro
allmänheten denna hemlighet, på det den må kunna
bedömma, om farhågan derför är sann eller ogrundad.
Slutligen måste jag, i anledning af ett Hr Rosenblads
yttrande, att man icke vågat förlidet år i Götheborg handla
med Amerikanarna om Svenskt jern i utländskt mynt,
utan att alla köpslut skett i Svenska sedlar, reservera min
egen deremot fullkomligt stridande erfarenhet, åtminstone
hvad Stockholm beträffar.
Hr von Heyne: Det har väl ej sällan handt mig, att
jag tillhört minoriteten inom detta Stånd; det torde, att
domina efter de yttranden, man ännu hört, äfven blifva
fallet i denna fråga. Detta har likväl icke bekymrat mig,
då jag ägt medvetandet, att redlig vilja och afsigt led t hvarje
ord, sorn hörts från mig såväl i andra sorn i realisationsfrågan;
men det skulle smärta mig, om R. o. Ad. kunde
tro min karakter tillåta mig något förnärmande mot personer,
och det skulle sålunda äfven smärta mig, om Friherre
Rantzou så fattat, hvad jag i afseende å honom yttrat. Jag
sade blott, att jag så delade den öfvertygelse, han i det af
mig upplästa anförande uttryckt, att, då jag icke tilltrodde
mig större författare-förmåga än han äger, och då anförandet
förut var lemnadt till allmänhetens kännedom, jag ville
såsom mina egna tankar begagna Frih. Kantzous ord. Jag
tror, att sådant bör anses långt ifrån klander. Jag har sagt,
att jag önskat, att Hr Frih. ett år härefter må hysa samma
öfvertygelse sorn nu; och så gammal jag är, är jag dock icke
för gammal, för att emottaga och låta Öfvertyga mig af erfarenheten,
om den framdeles skulle visa ett bättre resultat,
än det jag ännu funnit anledning hoppas. Något personligt
förnärmande emot Hr Frih. Rantzou kunde från mig aldrig
äga rum, då jag för Hr Frih. hyser personlig aktning.
Den no Februarii f. m.
43
Hr Nordenanckar: I anledning af Hr Rosenblads
tvifvelsmål i afseende å tillförlitligheten af mina uppgifter
om operationerna i Engelska Ranken, får jag blott med några
få ord förklara, att jag icke hemtat dessa uppgifter utur
Svenska tidningar, utan att jag deröfver läst classiska verk.
Tvisten var nemligen, huruvida lånerörelsen skulle minskas
genom att afslå lån eller att höja räntan. .Då lagen förbjöd
det sednare, så måste den förra utvägen begagnas. I
anledning af hvad Frih. Rantzou yttrat angående coursens
förhållande efter vexlingen, och de sex sk. han beräknat såi
sorn transport-kostnad för silfrets export, får jag blott hem-?
ställa, huruvida icke denna förhöjning betäckes genom besparingen
af disconten å vexlarqa, hvilka nu ställas på 70 å
90 dagar, men som, derest silfver directe exporteras, skulle
nästan hedt och hållet upphöra. Hvad angar Hr v. HartUiansdovffs
yttrande, angående vexlingsgrundens bestämmande
efter dagens cours, och de missförhållanden, som derigenom
skulle uppstå; så bar jag redan erinrat, att jag ej yttrat
denna tanka i afsigt att få den tillämpad såsom grundsats,
utan att jag framställt den endast såsom rättsbegrepp.
Jag anser det således vara mindre ädelt att upptaga tiden
pied en motbevisning, som varit fullkomligt öfverflödig och,
yid granskning af hvad jag sednast yttrat, icke påkallad.
Hr von Troil, Emil: Jag erkänner, att jag hade
trott, att ändamålet med föredragning efter en upprättad
föredragningslista var det, att hvarje discussion skulle kommu
att hålla sig inom ett visst ämne, och att det funnes en
auetoritet inom Ståndet, som kunde återföra lill detta ämpe,
då afvikelse»- derifrån äga rum; men jag finner, att jag
misstagit niig, då jag nu hört, att, oaktadt Frih. Rantzous
anförande, enligt föredragningen, utgöV öfyerläggnings-ämnet,
Hr Nordenanckar och mitt likväl till stor del blifvit
tagna under discussion. För min del vill jag icke följa ett
sådant exempel, och anmärker blott, hvad Frih. Rantzou
beträffar, att jag högligen värderar consequenseu deri, att
yttra hvad man efter mogna forskningar anser vara rätt,
utan att af en falsk blygsel låta hindra sig att antaga och
uttrycka en bättre öfvertygelse, derföre att man förr byst
pri annan. Jag har ined största tillfredsställelse läst Hr Frih:s
anförande , och är med honom fullkomligt ense i principen
samt i afseende a Bankens förmåga att nu realisera, fastän
jag i vissa delar tänker olika, hvad garantierna beträffar;
men då min egen motion snart lärer förekomma, dröjer jag
tili dess att vidare yttra mig,
Hr Cederschjöld: Sedan jag af en värd Ledamot
blifvit uppmanad att uppgifva den möjlighet till realisationens
förstörande, som jag i sjsta plenum sade mig ännu icke
vilja yppa, anser jag mig 1111 skyldig att frånträda min föresats,
på det hemligheten icke nui väcka någon slags får
-
44
Den ao Februarii f. m.
håga, eller någon inbilla sig, att saken vore vigtigare, än
den verkligen är. Jag föreställer mig nemligen, att om många
Privatbanker och Hypotheks-im ättningar stiftades samt
lingö sig den rätt upplåten, att deras sedlar blefve gångbara
i Kronans uppbörd; så skulle de i allmänna rörelsen ersätta
Bankens sedlar, och dessa kunna till ett motsvarande
större belopp inkastas i Banken, samt dess silfverfond derigenom
tilläfventyrs kunna tömmas. Jag nämner detta så
mycket hellre, som fråga härom redan lär vara väckt, och
som jag hyser den säkra tillförsigt till Ständernas sans och
klokhet, att de icke låta förleda sig till ett så olyckligt beslut.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Efter en så
lång öfverläggning hade jag ej ämnat att med mitt uppträdande
upptaga tiden, om jag icke, till förekommande af
missförstånd, ansett ett uttryck af Hr von Heyne påkalla
svar. Om jag rätt fattat hans yttrande, har han sagt, att
lian hyste förmodan, det K- M., i Dess Nåd. Skrifvelse angående
utvexlingens början, icke så bestämdt uttalat sin mening
i afseende å grunden för samma utvexling. Jag hänvisar
till sjelfva Skrifvelsen, Der står, att vexlingen skall ske
i öfverensstämmelse med lagen den l Mars i83o; och der
åter finnes 128 sk. bestämdt utmärkta. K. M. har således
högtidligt förklarat, att ingen annan grund är afsedd. Men
Hr von Heyne har vidare sagt, att det syntes honom, som
vore Lagen af i83o upphäfd, emedan föreskrifterna uti 2 §.
icke blifvit iakttagna. Det förhåller sig verkligen så, att
någon anmälan af Bancofullmägtige icke lios K. M. blifvit
gjord; men Lagen är ej derföre upphäfd, och lyckligtvis
kan den ej heller genom någon tolkning från ena sidan upphäfvas.
Den är lagligen stiftad, och måste således vara bindande.
K. M, tvekade länge, innan Idan lemnade Sin sanction.
Han förklarade öppet dessa tvifvelsmål för den Deputation,
sorn vid sista Riksdag öfverlemnade Honom Lagen.
Men K. M. har ansett, att i en fråga, så stor och vigtig
för landet, borde Jt. Sfs åsigt vinna öfvervigt; och då K.
M. gaf Sin santion, yar beslutet orubbligt, icke beroende af
dagens opinioner eller dagens cours. K. M- tilläde, att om
hinder komme att mota för realisationens verkställande, så
skulle K. M. sammankalla R. St. och gifva prof af samma
förtroende tillbaka- Detta löfte är nu uppfyldt; och K. M.
liar, med fullgörandet af denna Konungsliga pligt, fästat R.
St:s uppmärksamhet på nödvändigheten att hinna målet. K.
M. förser sig med tillförsigt, att vi med kraft i vilja och
enighet i öfvertygelse skola ådagalägga helgdep af våra löf*
ten, orubbligheten af våra beslut.
Uppå derom framställd proposition blef Frih. Kantzous
nu föredragna anförande, tillika nied de i anledning delaf
afgifna yttranden, till BaneoUtsk. remitteradt.
Den 20 Fe br u ar i i f. m.
45
Föredrogs ånyo Hr Nordenanckars, Fredr. Wilh., d. 17
dennes på bordet lagde anförande, i anledning af K. M:s Nåd.
Skrifv. angående Bankens öppnande till utvexling af silfver.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., uppläste följande:
Då jag vid sisth Piiksdag för /jlde gången, under en tid af 15
år, deltog i 11. St:s bemödande att för sig reda de allmännaste
begreppen om myntväsendet, hoppades jag , att, sedan beslut,
oaktadt icke alldeles efter min önskan, då blifvit fattadt om
realisation medelst fri silfvervexling å 128 sk., den svåra
kampen skolat vara utkämpad, och man nu kunnat fä börja
i lugn njuta frukterna af sanningens och rättvisans seger.
Och om jag än skulle finna mig sviken i detta hopp, samt
få se striden förnyas nästan på samma punkt, der den fordom
börjades; så vill jag likväl icke vid hvarje sådant tillfälle
genast trötta It. o. Ad. med upprepandet af de gamla
argumenten, utan hysa den tillit till Banco-Utsk., att det
icke låter förvilla sig af de genom bevisningens oemotståndliga
kraft redan längesedan krossade villomeningarnas spökande
irrbloss.
Men som en värd ledamot af sjelfva Banco-Utsk. i sista
plenum utvecklade åsigter af myntväsendet, om hvilkas riktighet
jag tror mig hafva skäl att i vissa delar hysa tvifvelsmål;
så torde det tillåtas mig att i största korthet underkasta
dessa åsigter en flyktig granskning.’
Den värde ledamoten säger: ”att i83o års myntbestämningslag
ej mer är bindande." Det vore besynnerligt, om
lagen skulle hafva 'förlorat sin bindande kraft blott derföre,
att det i lagen bestämda vilkoret för dess inträdande i verksamhet
ej kunnat uppfyllas inom den tid, som blifvit utom
lagen bestämdt. Eller skulle t. ex. den nva Civil- och Criminal-Lagen,
sedan den hunnit antagas, för att efter en viss
lid börja tjena till efterrättelse, förlora all bindande kraft
och alldeles förfalla blott derföre, att den, för mellankomne
hinder, icke kunnat försättas i verksamhet på den utsatta
tiden. ”Men” tillägger den värde ledamoten, ”om någonting
deri (nemi. i denna lag)-bör hållas uti helgd, så är
”det proportionen af 5 till 8.” Det vöre icke mindre besynnerligt,
om det heligaste uti denne lag, just skulle vara
det, som deruti alldeles icke finnes. Ty äfven proportionen
af 5 till 8 söker man deruti förgäfves. För öfrigt torde få
påminnas, att denna proportion var redan till sitt ursprung
blott ett slags hugskott. Det är med detta hugskott ungefär
Ijka som det säges om vädret: ”man hör dess susan”de;
men ingen vet hvarifrån det kommer, eller hvarthän
”det går.”
Saulina värde ledamot säger vidare: ”alt vexling efter
”dagens cours är den enda rätta; och lian önskade, att äf”ven
sedan vexlingen börjat, vexelgrunden kunde olika bestämmas
hvar 3:dje månad.” Jag tilltror 111ig icke att kun
-
46
Dcu ao Fe bni ar ii f. m.
na fatta, hvad den värde ledamoten menar med en sålunda
föränderlig vexlingsgrund; ty begreppet om silfvermynt tyckes
vara svårt att förena med begreppet om vexlingsgrundens
föränderlighet. Om den värde ledamotens mening är, att
man, i händelse coursen stege t. ex. 4 eller 5 sk., skulle i
Banken gifva eller erhålla så mycket mer i sedlar för en
R:dr i silfver, så vore Bankens sedlar icke mer reverser,
utgifna på bestämda belopp i silfver; de gällde icke mer
för mynt: jag vet icke hvad de skulle kunna anses vara.
Den värde ledamoten förmenar, ”att Bankens fall må-»
”hända vore det säkraste sättet att komma till ett nytt, på
”rationella grunder bygdt hank-system.” Om det system,
hvartill man kunde komma genom Bankens fall, skulle blif»
va af det slags rationalitet, som nästföregående punkt antyder;
så anser jag för en särskild lycka, att Bankens fall val
icke lär vara att befara.
Och slutligen säger den värde ledamoten, ”att, sedan
”vexling är beslutad, måste man uppoffra allt, för att betrygga
den och bevara äganderättens helgd, äfven oin
”ett tvångslån uti silfver från landet hlefve nödigt.” Genom
dylika förespeglingar af tvångslån och stora uppoffringar till
vexlingens bibehållande lär yä| ingen låta skräma sig:
likaså litet, som någon lär kunna föreställa sig, huru äganderättens
helgd skall kunna bevaras genom tvångslån, hvilka
i sig sjelfva äro föga annat än just densammas uppenbara
kränkning.
Hr von Troil, Emil: Till hvad jag rédan förut an-,
fört skulle jag nu icke tillägga något, om jag ej hört Hr
Nordenanckar yttra, att öfverensstämmelse ville finnas emellan
hans och mina åsigter i denna fråga. Jag kan icke inse
någon sådan i mer än en enda punkt, och det är den, att
vi troligen båda önska realisationens bestånd, sedan den blifvit
verkställd. Hr Nordenackar har sagt, att vexlingsgrunden
lika väl nu kan förändras ifrån 128 sk., som den vid
sista Riksdag förändrades från 4$ sk* Jag skulle tro, att
det är en himmelsvid skillnad emellan dessa jemnförda förhållanden.
År 1828 kunde Banken icke göra rätt. Det
hade till och med varit omöjligt att uträkna, hvad de särskilda
försträckningsgifvarna, i förhållande till de olika försträckningstiderna,
rätteligen bort hafva, För dem, sorn
lånt ut sina penningar, t- ex. år 1808, och oafbrutet sedan
haft dem utlånade, är förlusten visserligen högst betydlig;
men desse äro få: och då man ej kan göra al(a fått,
har man icke annat val, än att söka göra hvar och en så
litet orätt som möjligt. Enligt sådana åsigter fattades realisationsbeslutet;
och under de fyra år, som förflutit, sedan
ett lagligt tillstånd bestämdes, hafva förhållandena ingalunda
förändrat sig.
Skulle man då nu, utan ringaste anledning, rubba detta
lagliga tillstånd? Jag befarar, att följderna deraf klefve
Den ao Februarii f. m.
4?
högst betänkliga. De intecknade fordringarna i landet uppgå
till öfver 70 millioner; de icke intecknade säkerligen till
dubbelt, så att man kan antaga sammanräknade beloppet
till öfver 200 millioner. Bestämde man nu utvexlingsgrunden
till 144 sk., så beröfvade man ju fordringsägärne vid
pass af deras egendom, för att lättsinnigt bortskänka till
de skuldsatta 11 å 12 procent af deras gäld. Vi besinna
oss, oell med skäl, då fråga är om en ökad beskattning af
några 1000 R:dr. Denna fördelas dock på hela Nationen.
Nu vill man taga från en enda medborgare-class icke mindre
än 25 millioner, för att gifva åt en annan. Svårligen
skulle en eröfrare tillåta sig ett sådant förfarande i någon
provins, den han besatt med sina trupper. Och hvarföre
besluta en sådan orättvisa, då vi känna, att realisationen
kan verkställas enligt den grund, som finnes stadgad; då
Bankens fonder äro mer än tillräckliga för att afvända alla
farhågor för realisationens bestånd?
Det är sannt, att coursen en tid varit ganska hög; men
den är nu betydligt lägre, och dessutom har Frih. Kantzou
nöjaktigt upplyst, huru det verkligen förhåller sig med coursen,
att den hufvudsakligen beror på tillgången af vexlar.
En annan orsak, än den af brist på vexlar, har jemväl föranledt
till den höga coursen; det var nemligen den, att så
länge Banken borde göra silfverköp, hvar och en naturligtvis
gömde på sina vexlar, för att få dela vinsten af silfverköpen.
Det skulle måhända synas öfverflödigt af mig att nu
upptaga till besvarande hvad Hr Nordenanckar anfört; enär
jag, såsom tillika med honom Ledamot i Banco-Utsk., der
blir i tillfälle att bemöta hans framställda åsigter. Men då
ett hufvudsakligt ändamål med våra discussioner, innan målen
från Utskotten återkomma, är att verka på opinionen,
så vill jag nu på förhand varna Ståndet och den allmänna
opinionen, att ej, utan föregående pröfning, anse Hr Nordenanckar
beräkningar vara grundade på så säkra calculer,
som man utaf de många silfertalen måhända kunde förledas
att tro; och jag vill i sådant afseende nu i korthet anmärka
3:ne omständigheter, uti hvilka han bestämdt misstagit
sig.
Det första är, att han påstått, det bibehållandet af
proportionen utaf 5 till 8 är ett i myntbestämuingslagen
stadgadt vilkor för realisationens verkställighet. En annan
talare har likväl upplyst, att något sådant vilkor i lagen
icke finnes.
För det andra har Hr Nordenanckar uppgifvit beloppet
af sedcdstocken i skillingssedlar till 3,236,000 R:dr, ehuru
de enligt Banco-Fullmägtiges officiella tableau icke utgöra
mer än 2,200,000 R:dr. För det tredje har samma ledamot
uppgifvit, att fastighetslån emot lägre ränta, men med
betalningsskyldighet i silfver, icke haft afgång, hvilket skulle
48
Den ao Fcbruarii f. m.
bevisa, att man icke trott på utvexlingen. Härmed hänger
så tillsammans, att, enligt R. St:s beslut, dessa lån icke fingo
beviljas, så vida inteckning ej var sökt och vunnen före
d. 3o Junii i83o. Det har således sedan varit omöjligt att
erhålla silfverlån, och man har följaktligen icke varit i tillfälle
att bedomina, huru begärliga de kunnat vara.
Då misstag i dessa delar ägt ruin, torde hända, att det
samma inträffat med flera af de mångfaldiga uppgifna förhållanden
å särskilda orter ända till andra sidan af jordklotet.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: Jag är i flera fall förekommen
i hvad jag i anledning af Hr Nordenanckar yttrande
ämnat anmärka; men en omständighet återstår ännu,
vid hvilken jag ber att något få uppehålla mig. I afseende
på hvad Frih. Rantzou anfört, att nemi. all farlig silfveruttagning
från Banken skulle, bland annat, hämmas derigenom,
att en så betydlig penningesumma hålles i beständig
vandring i och för skatteuppbörden, har Hr Nordenanckar
påstått, att den sålunda uppgifna summan icke kunde så
högt beräknas, emedan åtskilliga liqvider till Uppbördsverket
verkställdes med samma sedlar, som förut under året
dertill varit använda, men åter utgått i rörelsen. Jag får
härvid påminna, att det är så stäldt med skatteuppbörden,
att, om den just icke sker på samma dag, den likväl sker
så, att samma sedlar icke kunna, under samma år, dertill
mer än en gång användas. De tvenne uppbördsstämmorna
följa nära efter hvarandra; d. i Maj skola Fogdarne redovisa
, och medlen skola då på en gång ingå i Ränteriet samt
derifrån till StatsContoret. Det visar sig således klart, att
samma sedlar icke kunna, under samma år, flera gånger
användas i uppbördsliqviderna.
I afseende på den ifrågaställa proportionen af 5 till 8,
hvilken man påstått böra iakttagas, emedan den skall ingredierat
i myntbestämningsbeslutet, skulle jag tro, att, då
realisationens motståndare uti denna omständighet äga sitt enda
egentliga skäl, och endast 35o,ooo R:dr Specie fordras för
att uppnå det påyrkade förhållandet, man gerna kunde fylla
den öfverklagade bristen. Jag har alltid varit bland dem,
som trott, att bestämmandet af proportionen 5 till 8 icke
behöfdes, utan att realisationen derförutan kunnat och bort
verkställas, och jag vet, att påfundet härom utgick från
dem, som motverkade realisationen; men emedlertid utgör
det nu för dessa ett skäl, hvilket man så lätt kan undanrödja.
Jag anser det, som sagdt är, icke af någon vigt för
sjelfva saken; men då Banken har en tillgång af 2,159,000
R:dr till silfverköp, önskar jag, att Banco-Utsk. ville utaf dessa
tillgångar använda hvad som erfordras till anskaffande af
den felande silfverqvantiteten, för att derigenom fråntaga
realisationens flender deras enda vapen. _
Dea 20 Februarii f. ra.
49
Särskildt ber jag att la hänvisa våra motståndare till hvad
vi hört yttras i dag. Vi hafva nemligen hört någon saga,
att han rent af funnit skäl att förandra öfvertygelse i denna
fråga. En annan (Frih. L. Boye) har sagt, att förhållandena
nu äro annorlunda, och att han derföre öfvergått
till van af realisationen. Äro förhållandena icke värre,
bättre äro de åtminstone icke; oell jag tror mig, i det jag
framställer till återskådning den tafla, en värd ledamot för
oss uppdragit, skola ådagalägga, alt taflans färg ofta beror
på den mer eller mindre ljusa blick, hvarmed man ser den.
Det har blifvit sagdt, att realisationen, då den beslöts, stod
blottställd för faran af första krig, första missväxt, &c. Jag
hemställer, örn garantierna emot den ena eller andra af sådana
händelser äro större nu, än de voro då? Jag skulle
snarare vara färdig att tro motsatsen, i afseende på möjlighet
af krig. Vidare har man sagt, att en morgonrodnad
uppgått för vår industri genom PrjvatBanks-inrättningar
m. m. Lagar för dem voro stiftade långt förut, och säkerligen
hade, vid sista Riksdagen, intet mera kunnat betrygga
deras tillvaro, än just realisationen. Man har sagt, att
utsigterna äro lofvande för inkallande af främmande capitaler
genom vexling till 128 sk. Hvarföre månne nu, mera
än då?
Jag torde måhända härmed hafva visat, att från samma
förhållanden, från hvilka man vid sista Riksdag liemtade
skäl emot, har man, utan att de förra förändrat sig vid
denna, hemtat skäl för realisationen. Må realisationens
motståndare häruti skåda, hvad som behöfves för att få
dem att öfvergå till den motsatta sidan: endast litet mera
välvilja för saken, d. v. s. en ljusare blick.
Hr Nordenanckar, Fredi’. Wilh.: Med erkännande
af den obehagliga ställning, uti hvilken jag synes befinna
mig till opinionen inom detta Stånd, skulle jag nu ej åter
uppträda, om jag ej ansåg min Riddersmanna-pligt fordra
det. Jag vill således gå Hr von Troil till mötes med deri
upplysning, att jag aldrig sagt, det han med mig tänkte lika
i mer än en enda sak, och denna vöre i klandret mot i83o
års Banco-lagstiftning och i det hinder, som derigenom blifvit
lagdt för Banken att fritt begagna sina tillgångar ; och,
om jag ej allt för mycket misstager mig, är detta samma
åsigt, som Hr von Troils. Hr von Troil har vidare tillvitat
mig ett misstag uti beräkningen af skillingssedlarnas belopp,
hvilket jag uppgifvit till något öfver 3,000,000 R:dr. Jag tror
likväl, att denna räkning blir riktig, om man till de utelöpande
skillingssedlarna äfven lägger dalerssedlarna. I anledning
af Gr. Cronhjelms yttrande, i afseende å de sedelbelopp,
sorn skulle absorberas af skatte-uppbörden, så skulle
denna beräkning vara riktig, om hela skattebeloppet gin
2
H. 7
So
Den 20 Februarii f. m.
ge genom Kronobetjeningen; men, som man vet, är förhållandet
icke sådant.
Ilr von Troil: Det är visserligen grannlaga ätt vara
af en annan tanka än Hr Nordenanckar, som så lätt finner
sin Riddersmanna-pligt förnärmad; men då jag icke vill träda
någon, äfven den ringastes person eller dess ära för nära,
anser jag dock ruin pligt vara, att söka vederlägga allmänna
förvillelser, eller upplysa och rätta begångna misstag.
Detta har varit orsaken, hvarföre jag uppträdt emot
Hr Nordenanckar.
Hr Nordenanckar har trott, att ett af de anmärkta
misstagen kunnat härleda sig derifrån, att jag icke i min
beräkning upptagit sedlar, utfärdade i dalerssedlar; men jag
får upplysa, att dessa, äfven med inberäkning af sådana,
som lyda å 5o daler, och alltså icke kunna anses tillhöra
skillingssedlarna, likväl tillsammans icke utgöra mer än
y3,7o5 R:dr och sålunda icke kunna betäcka skillnaden,
af omkring en million, emellan Hr Nordenanckar? uppgift
och den officiella tableauen.
Jag begagnar ordet för att besvara en ledamots yttrande,
att löftet om proportionen af 5 till 8 borde hållas. Ett
sådant löfte har aldrig blifvit gifvet. Contractet lyder, att
hvar och en skall kunna erhålla utvexling efter 128 sk.
Ranken är således alltid skyldig att uppfylla detta löfte; men
hvilka medel den dertill använder, angår ej fordringsägaren.
Jag anser, lika med Gr. Cronhjelm, att det icke
är af vigt, om den ifrågavarande proportionen anskaffas;
men jag tror dock icke med Grefven, att ett sådant
anskaffande vore lätt, eller att det, utan skadligt inflytande
för Banken, kunde åstadkommas. Det är af högsta vigt för
realisationen, att opinionen är trygg; och denna trygghet
fruktar jag skulle störas, om man började med att vidtaga
åtgärder, hvilka orsakade corn sens höjning. Skulle vexelköp
beslutas för 800,000 R:dr, så är jag rädd, att sådant i
betydlig mån komrae att nedtynga handelsvågen. Jag tror
alltså, att sådana operationer, utan skada för Ranken, kunna
och böra uteblifva.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott upplysa, att jag icke
sagt, att silfverköp äro nyttiga; men det finnes andra utvägar
att anskaffa silfver, än genom directa silfverköp, t. ex.
mot depositioner af Bankens obligationer, ställda att betalas
å viss tid efter utvexlingens början, och utan rätt att
sätta panten i omlopp. Jag anser det visserligen icke vara
af någon egentlig vigt för sjelfva saken, utan blot t såsom
ett medel att fråntaga realisationens motståndare det enda
skäl, de för sina påståenden äga att framdraga.
Hr von Troil: Jag känner visserligen, att Banken
kan köpa antingen för cotatant eller på credit; men köpet
skall dock alltid medföra betalning, och på hvad tid
Den ao Februarii f. ra.
5i
eiler sätt sådant sker, nedtynger det dock handelsvågen,
måhända mindre, då credit användes. Men då liela mesuren
är onödig och alltid medför någon olägenhet, vet jag
icke, hvarföre man utan skäl skall underkasta sig en sådan.
Hr Nprdenanckars nu föredragna anförande, jemte de i
anledning deraf afgifna yttranden, remitterades till BancoUlskottet.
Hr Cederschjöld: Jag får blott hemställa, om R.
o. Ad. icke skulle täckas anmoda Banoo-TJtsk. att ofördröjligen
inkomma med ett cathegpriskt svar i ämnet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. A.
behagade instämma uti det af Hr Cederschjöld gjorde förslag,
att BancoUtsk. måtte anmodas ofördröjligen till R. St.
inkomma med ett cathegoriskt svar i frågan om silfverutvexlingen.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogs Hr von Troils, Emil, d. 17 dennes på
hordet lagde anförande, angående medel till betryggande af
möjlighet för Banken, att fortfarande bestrida silfverutvexljngen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust,, anförde skriftligen:
Det nu föredragna anförande innehåller en mängd theoretiska
satser för myntväsendet, hvilka jag anser till större
delen vara ganska riktiga. Men i tillämpningen fruktar jag,
att den värde författaren icke är alldeles fi’i från ett eller
annat misstag. Han erkänner väl, att mynt vandrar ut och
in; men säger sig dock nödgas ”medgifva, att det silfver,
”mångå ännu lefvande landsmän begagnat i handel och van’’del,
gått bort, utan att af sig sjelf återkomma.” Att detta
silfver icke pregladt återkommit, är ganska sannt, och
bör icke synas underligt; ty hvartill hade det skolat begagnas,
då det icke mer kunde användas i handel och vandel
såsom mynt. Men att det likväl återkommit och i vida större
myckenhet, lär ingen kunna bestrida, som blott kastar
en flyktig blick på lyxens tillväxt i silfverkärl, på de stora
qvantiteter silfver, sorn årligen controlleras, och på de ofantliga
massor, som blifvit inlagda i Banken.
Med mycket skäl klandrar den värde författaren föreskriften
i 4 Art. 1 Afd. §. 11. af nuvarande Banco-regletnente,
hvarest Fullmägtige ålägges. att, då mera silfver utvexlas
än invexlas, bibehålla reella fonden vid nödig styr-r
ka, ej allenast genom återutgifvqndet af de sedlar, som blifr
vit invexlade, utan äfven genom Ökandet af sedelstocken.
Denna föreskrift anser äfven jag för ganska oriktig och äfventyrlig,
hufvudsakligen för dess obestämdhet och derigenom
lemnade möjlighet till farliga misstag. Hurudant skall
reella fondens förhållande vara, för att kunna anses äga
5 a
Den ao Februarii f. m.
nödig styrka? På hvad sätt skulle de invexiade sedlarnas
utsläppning och nyås tillverkning kunna befästa vexlingens
jemna gång? Allt detta är liksom på ett hemlighetsfullt sätt
endast antydt och öfverlemnadt åt Fullmägtige att handla
efter deras bästa förstånd. Det kunde sålunda bero på dem
att göra sig hvad begrepp de behagade om beskaffenheten
af reella fondens nödiga styrka. För kloka och lugna
Fullmägtige kunde föreskriften sålanda hafva varit temligen
likgiltig; men för annorlunda beskaffade hade den kunnat
blifva ytterst vådlig, nemi. om de tiade tillämpat den såsom
den värde författaren vill hafva föreskrifvet såsom en lag,
nemi. att reella fonden alltid skulle bibehållas i förhållande
till utelöpande sedelstocken såsom i till i\ och om de
hade velat, såsom han föreslår under N:o 6, bibehålla denna
proportion äfven med köp af silfver. Mig synes den
värde motionären här hafva till en del sjelf begått just det
fel, han förut förebrått Banco-reglemenlet. Åtminstone anser
jag Banco-reglementets fel förnämlignst ligga i befallningen
att bibehålla den reella fonden vid nödig styrka,
naturligtvis genom uppköp af silfver; och just samma fel
begår den värde motionären i vida högre grad, då han lill
och med bestämmer denna styrka att skola svara emot sedelstocken
såsom i mot 2. Hvad skulle väl följden blifva
af en sådan föreskrift? Det är högst troligt, eller nästan
säkert, att så mycket silfver genast de första dagarne uttages,
att silfverfondcn nedsjunker under det bestämda förhållandet.
Skulle Banken då genast börja försälja sina statsobligationer
och inställa utlåningarna? Hvilka oredor skulle
icke derigenom uppkomma, och vådor för allmänna rörelsen.
Och om Banken då genast skulle börja köpa silfver,
huru länge skulle han väl då kunna äga bestånd? Sedan
denna tidpunkt vore upphunnen — och det måste, såsom nyss
förut blifvit anmärkt, genast inträffa —, skulle ett ganska
litet capital i sedlar erfordras, för att ganska snart utpumpa
hela den reella fonden. Man uttoge t. ex. några tusen
It:dr silfver, naturligtvis å (9.8 sk., och saide det till Banken
tillbaka t. ex, för lii sk. Denna operation kunde förnyas
liera gånger oin dagen, hvarje gång med ökadt capital,
och Banken sålunda ganska hastigt tömmas, blott till
följd af en sådan föreskrift om reella fondens bibehållande
vid en bestämd proportion till sedelstocken, I min tanka
bör derföre ringaste försök till silfverköp icke få göras, sedan
vexlingen blifvit börjad, utan Fullmägtige hellre förses
med ett creditiv på Hamburg, att användas till vexlar,
icke derföre, att jag ens inser någon möjlighet, att det någonsin
skulle kunna behöfvas, utan blott för att lugna äfven
de mest uppskrämda sinnen,
Hr von Troil, Emil: Jag hade visserligen väntat
mig åtskilliga sådana anmärkningar emot mitt förslag, att
det nemi. skulle blifva svårt att bringa till verkställighetj
Den 20 Februarii f. m.
53
men icke hade jag kunnat föreställa mig, att man skulle påstå,
att det komme att leda till osäkerhet för realisationens
bestånd. Jag hade trott det böra vara för hvar och en fattJigt,
att, derigenom alt man visste, det sista silfverriksdaiern
ej kunde utgå, förr än sista sedeln inginge, och sålunda
aldrig behöfde frukta att komma för sent, man bast
skulle afhålla allmänheten från Bancoluckan. Hr Cederschjöld
har sagt, att silfret, som bortgått, af sig sjelf äterkomine,
om icke såsom mynt, åtminstone såsom controlleradt
husgeråd. Sådant är visserligen möjligt, men bebofvet af
verksilfver är oberoende af bebofvet utaf mynt; nog är det
sanni, att silfret återkommit i Bankens hvalf; men banken
har dervid fåll vidkännas betydliga uppoffringar. Och jag
hemställer, 0111 det är statsceconomiskt, klokt att först låta
silfret utgå, för att sedan återköpa det med förlust. Jag
trodde mig hafva förebyggt alla sådana misstag om mitt förslag
, som skulle det tillstyrka silfverköp jemväl vid sådana
tillfällen, då coursens stegring deraf kunde följa, enär jag
föreslagit denna åtgärd för reella fondens förstärkning, att
vidtagas endast under en fördelaktig handelsconjunctur och
cours, då, oberoende af handelsvågen, af någon tillfällig anledning
större sedelsummor inströmmade i Banken, på samma
gång som, af andra orsaker, silfret visade benägenhet
att inkomma i landet. Om t. ex., genom någon Finska Begeringens
åtgärd, de der i landet befintliga Bancosedlar i
större myckenhet presenterades till inlösen, då borde man
ej indraga sedelstocken, utan söka anskaffa silfver, så att,
om coursen t. ex. vore 126 eller 124 sk., man då dertill
lade hvad som felade uti den erforderliga transportkostnaden
och sålunda införskaffade silfver. Om myntet utgår ur
landet, så finnes det icke någon annan utväg att återställa
jemnvigten, än en ökad industri eller ock att minska rörelsecapitalet.
Man har här yttrat, alt principen af sedelindragning
icke följes utrikes. Jag betviflar, att så förhåller sig;
och dessutom är skillnaden väsendtlig i länder, der Banken
icke utgifver sedlar på mindre valör än 100 R:dr, och der
alltså allt det gångbara skiljemyntet är båldt, samt Banken
sålunda har lättare att i sista stund anskaffa möjligen uppkommande
behof.
Hvad angar det af Hr Rosenblad omtalade förhållandet
med Engelska Banken år 1825, så tror jag icke, att den dåvarande
crisen härrörde från underbalance i handeln, utan
från ett verkligt slags raseri att ingå i speoulationer i Arne1'icanska
fonder och andra handelsföretag på andra sidan
verldshafvet. Den kloke bankiei-n förutsåg då, att det utströmmande
guldet snart skillIp återkomma; så skedde äfven.
Jag har aldrig förutsatt rörelsecapitalets minskning,
utan såsom den sista utvägen för myntvärdets upprätthållande.
Jag liar jemväl sagt, att denna minskning icke är
54
Den ao Februarii f. m.
behöflig, om Banken hade uteslutande monopolium på utgifvandet
af sedlar; men ett sådant monopolium skulle för-,
störa alla enskilda associationer, då jag deremot anser, att
dessa böra så mycket som möjligt uppmuntras. Jag önskar
sålunda icke, att den enskilda assignationsrätten indrages.
Den är af allt för stor fördel för bruksrörelsen, för att man
genom dess borttagande skulle lägga en ytterligare förlust till
de oundvikliga, sam i alla fall måste drabba denna närings-,
gren. Hvad Privatbankerne beträffar, så har Hr Hartmansdorff
yttrat, att de äro obetydliga och utan väsendtligt inflytande.
Man vet dock ej, hurudana de kunna blifva, sedan
vi erhållit ett bestämdt mynt. Lagen angående Privatbanker
hade redan flere år existerat, innan någon tillämpning
deraf ifrågakom; och man trodde, att denna lagstiftning
icke skulle komma att medföra någon verkan, Emed»
lertid finnas nu a:ne sådana Banker. Det torde således vara
ovisst, om icke deras rörelse kommer att ökas framdeles,
och möjligtvis till den grad, att ett fall i myntvärdet åstad-!
kommes, sorn ej kan afhjelpas annorlunda, än genom minskning
af Baneosedelstocken.
Hr vou Hartmansdorff, Äng.: Jag erkänner vigten
af Hr von Troila önskan, att ett bestämdt förhållande emellan
silfver och sedlar må äga rum; men jag befarar, att
stadgandet af' en sadan bestämd proportion komme att förorsaka
flera olägenheter å den ena sidan, än de fördelarman
å den andra åsyftar. Jag vill minnas, att en likartad
rpotion sista Riksdag väcktes, men att de betänkligheter,
BancoUtsk. dervid framställde, inom Stånden gjorde sig gällande
deremot. Jag tror ock, att man iqke bör gå längre,
än att uttrycka den önskan, att Fuflmägtige mätte, så mycket
som möjligt, söka bibehålla en viss proportion.
Hr von Troils förevarande motion, jemte de j anledning
deraf afgifna yttranden, remitterades till BancpUtskottet,
Remitterades till Bevilln.TJtsk. Frih. von Strokirchs,
Joh. Herrman, d. 17 dennes på bordet lagde motioner:
1:0 med förslag till Lag för husbehofs-brännvinsbränningen,
jemte strafflag för öfverträdelser deraf, m. m.
2:0 om fastställande af en personel bevillning för förtäring
af starka drycker, samt förbrukning af utländska tyger
och andra öfverflödsartiklar.
Föredrogs ånyo Hr Ramsays, Otto Joh, Henr., d. 17
dennes på hordet (agde motion, om ändring i nu gällande
Skiftes-stadga.
Hr von Hartmansdorff, Aug., samt Hr Hallenborg,
Garl Joh., hegärde, att denna motion malte ytterligare
få hvila på bordet
Deu 20 Februarii f. m.
55
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Riksd.Ordn. fö
reskrifver,
att en motion bör remitteras vid nästa föredragning
efter första bordläggningen, måste jag bestrida all ytterligare
bordläggning af ifrågavarande motion.
Gr. Posse, Arvid: Jag ber att få uppläsa i mom. 49
§. Riksd.Ordn.; der står: ”Hvar och en allmän fråga, som
”första gången i något Stånd förekommer, skall, så vida ej
”Ståndet enhälligt genast densamma till vederbörligt Utskott
”förviser, ligga på bordet till nästa plenum, då remiss bör
”ske.” Jag tror således icke, att frågans ytterligare hvilande
kan rnedgifvas.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag har vid ett annat
tillfälle i detta ämne yttrat mig i samma anda sorn Grefve
Posse, och vill 11U ytterligare erinra, att om en motion, då
den, efter att emellan 2:ne plena hafva hvilat på bordet,
föredrages, kunde ytterligare göras hvilande; så skulle aine
discussioner deröfver kunna uppstå, och detta åter skulle
förorsaka tidsutdrägt.
Uppå derom framställd proposition blef Hr Ramsay»
motion remitterad till Lagutskottet.
Vid förnyad föredragning af Hr von Hohenhausens, Michael
Silvius, d. 14 dennes på bordet lagde motion om anslag
till löneförbättring för Kronofogdar och Häradsskrifvare
på Gottland, blef densamma till StatsUtsk. remitterad.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende å den beslutade
remissen af Hr Ramsays motion till LagUtsk., ber jag
att till protocollet få anmärka, det jag tror, att remiss i
stället bort ske till OeconomiUtsk., samt att jag alltså reserverar
mig emot beslutet.
Frih. Beckfriis, Corfitz, hade inlemnat följande:
Då jag genom min faders frånfälle är nödsakad genast
företaga en resa till Skåne, får jag härmed, af denna sorgliga
anledning, afsäga mig det förtroende, hvarmed II. R. o.
Ad. behagat hedra mig, nemi. att vara ledamot uti Allm.
Besv. och Oecon.Utskottet.
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, anmodade Hrr Electorer,
att skyndsammeligen sammanträda, för att utse Ledamöter
uti Constit.Utsk. efter Hr von Döbeln, uti LagUtsk.
efter Hr Silfverstråle och uti OeconomiUtsk. efter Frih.
Beckfriis.
Upplästes och lades på bordet K. M:s denna dag ankomna
Nåd. Skrifvelse!' till R. St. af d. 18 sisth Januari:
1:0 ang:de af R. St. i underd. tillstyrkt inställelse af all
ny indelning till ordinarie knektehåll af oroteräd jord;
56
Den ao Fcbruarii f. m.
arn ang. Roterings-jemnkningen vid Westerbottens Ilegrte;
3:o i anledning af PresteStåndets vid sista Riksdag gjorda
und. anhållan om rnteringsbefrielse, utan undantag, för
alla med ordinarie rotering besvärade Capeilansboställen, utan
afvaktan af föregående Nådig fastställelse af roteringsverken,
eller hinder af, rörande roteringsflyttningar, uppkomne tvister,
och
4:o angrde Indelnings-jemnkningen i Blekinge;
äfvensom K. W:s jemväl i dag ankomna Nåd. Propositioner
till R. St. af d 18 sisth Januari samt d. 8 och i
denna månad:
1:0 ang:de rotefrihet för Capeilansboställen samt ersättning
eller vederlag ät de Capelianer, hvilkas boställen än
vidare komma att i roteringen qvarstå; äfvensom rörande
befrielse från öfverrotering för åtskilliga hemman i Jönköpings
och Kronobergs Län, och i sammanhang härmed oin
vacance-afgift för ordinarie rotering underkastad jord, som
icke presterat rotering in natura;
2:0 ang:de utmyntningsgrunderna för tillverkning af kopparskiljemynt
och Ducater;
3:o ang:de förlängning i ytterligare 10 år af de för en
pantlåne-inrättning i Hufvudstaden beviljade förmåner;
4:o ang:de controllerne för belåningen i Banken af tackjern
på Stockholms våg, och
5:o ang:de fortfarande anslag till UIl-Discont-fondens
förstärkning, samt ullculturens och ullproductionens befrämjande
i Riket.
Ilöglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 4 e>
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 20 Februarii i834.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett Prot.Utdr. för denna dag f. m.
Ur Löwenström, Joli. Jac., hade inlemnat följande:
Med anledning af den Proposition, som K. M. behagat
förelägga R. St. om Statsverkets behof, anser jag otvifvelaktigt,
det StatsUtsk. skall mötas af svårare hinder vid bestämmandet
af en tilläfventyrs möjlig utväg för fyllandet af
samma behof, utan att skuldsätta Riket, hvilket jag tror
bör fördröjas lill den olyckliga tidpunkt, då ingen annan
hjelp återstår, då alla andra tillgångar blifvit begagnade; och
tager jag mig alltså friheten föreslå, såsom något bidragan
-
Den ao Februarii c. in.
57
de till fyllande af nämnde Statsverkets behof, ett medel,
sorn med fördel brukas uti andra länder och ej heller här
torde fela profvet af sin goda egenskap, nemligen att föröka
Statstillgångarna utan den skattdragandes betungande,
på så satt, att alla löpande, såväl anvisningar å
Banken sorn Privat- och Hypotheks-bankers sedlar, af hvad
namn och karakter de vara må, skulle beläggas med en
stämpelafgift till Slaten eller ChartaSigillata, i proportion till
anvisningens eller sedelns valör 1 likhet med vexiar, och hvarförutan
de ej borde utgifvas, vid förlust af ratligheten till
utgifvande af dylika löpande sedlar. Vördsamt anhåller jag,
att denna min mening må, medelst Prot.Utdr., de öfrige respeetive
MedStånden meddelas och jemväl till vederbörligt
Utskott remitteras.
Lades på bordet.
Hr Adlerberg, Bror Reinh., hade inlemnat ett så
lydande anförande:
I dessa tider, då landtmannen är öfverhopad af onera
och utskylder till Staten, torde det ej vara sä orätt, att Ständerne
för något af dessa besvär, åtminstone för framtiden,
tryggade honom. I en del andra länder underhåller Kronan
och Staten de allmanna landsvägarna; här åter måste
jordbrukaren ensamt vidkännas detta onus, och oftast vid ett
tillfälle, dä hans omtanka, hans tid, hans folk, hans dragare
äro vigtigast för hans jordbruk. Jag troi' mig vara förvissad,
att den del af R. St., som idkar jordbruk, ar af
lika tänka med mig; och får jag derföre i all ödmjukhet föreslå,
det hvarje resande, som begagnar allmän landsväg,
måtte åläggas en lämplig afgift för hvarje mil Controllen
härå torde bäst kunna ske, om denna afgift erlades vid anteckning
i dagbok för hästs erhållande, och borde de på
detta sätt erhållna penningar hvarje månad till Landshöfdingen
i orten afleinnas för att förräntas, samt K. M. och Kronan
vid erforderligt capital öfvertaga allmänna landsvägarnas
underhåll, och landtmannen sålunda i en framtid befrias
från detta onus.
Jag anhåller vördsamt, att denna min- motion måtte
blifva de andra MedStånden communicerad och till vederbörligt
Utskott remitterad.
Lades på bordet.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, hade inlemnat följande:
Då
jag i anledning af Frih. Sprengtportens motion i
förbigående satte i frågajjft allt brännvin,, sorn till Stad
föres, skulle beläggas med samma accis-afgift, som Frih
föreslagit för brännvin, infördt till Stockholm, afsåg jag den
grundsats, att samma lag borde gälla för alla och att den
2 II. S
Den ao Februarii e. m.
ena medborgaren icke borde påliiggas för samma sak ett
större onus, än en annan. Man har in vändt, såsom ett hinder
derför, att tillämpningen af denna allmänna princip
skulle föranleda till de upphäfna landttullarnas upplifvande.
Sådan var likväl ej min mening. Jag trodde, att, ehuru
landttull upphört, bevakning mot inpractisering af olofligt
gods likväl fortfor, ett misstag, hvilket torde öfverses, emedan
jag allt sedan min återkomst till fäderneslandet icke passerat
mindre städer. Efter den upplysning jag erhållit, och
då dels till småstäderna mindre qvantiteter brännvin införas
och dels derstädes torde mindre betalas, vill jag i så måtto
rätta min framställning, att endast i större städer, der tullbevakning
tilläfventyrs ännu fortfar eller framdeles kommer
att existera, ifrågavarande accis må utgå. Jag yttrade, att,
utom Stockholm, densamma borde ingå i den allmänna tulluppbörden
; men som äfven i dessa större städer byggnader
och anläggningar kunna behöfva utföras, hvilka hafva en
slags publik egenskap, såsom kyrkor, hospitaler, hamnbyggnader
m. m., för hvilka tillgångarna äro otillräckliga och
kostnaderna alltför dryga, att af stadsboerna ensamme bestridas,
så medgifver jag gerna, att, lika med tolag, bränvinsaccisen
må vederbörande städer i anfördt afseende förunnas,
helst det hufvudsakliga ändamål i allt fall derigenom
vinnes, att bränvinet fördyras.
R. o. Ad. beslöt, att Hr Bruncronas nu uppläste anförande
skulle remitteras till Bevilln.Utsk., i sammanhang med
Frih. Sprengtportens, Jac. Wilh , till samma Utsk. remitterade
motion om fastställande af en accis på brännvin, som
till Stockholm införes, till fond för byggnadsarbeten inom
hufvudstaden.
Upplästes och lades på bordet BancoUtsk:s d. 18 dennes
afgifne Memorial N:o 2, med öfverlemnande af BancoFullmägtiges
Berättelse till Utskottet år 1834.
Upplästes ett Memorial af H. Ex. Hr Gr. Skjöldebrand,
And. Fredr,, hvilket H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
förklarade icke kunna, till följd af 81 och 83 §§. Reg.F. hos
R. o. Ad. upptagas, såsom innehållande en fråga om förklaring
af rätta förståndet utaf §. Reg.Formen.
Föredrogs ånyo Gr. von Fersens, Hans, d. 17 dennes
på bordet lagde motion, om befrielse för rotehållare vid
indelta Armeen från skyldigheten att bekläda soldaten samt
att bekosta hans underhåll under vapenöfningarna.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., uppläste följande:
I anledning af, hos R. o. Ad., af Gr. von Fersen, Hans,
väckt fråga om rättelse och jemnkningar af de förändringar,
som insmugit sig uti de af Konung Carl XI confirmerade
Den ao Februarii e. m.
och med allmogen upprättade s. k. knekte-contracten, får
jag, utan att upptaga R. o. Ad:s tid med att genomgå de
härvid förekommande detailler, endast den äran derå fästa
dess uppmärksamhet, att de gamla contracten visserligen
småningom undergått förändringar, hvilka tidsförhållandena
påkallat; men att, ehuru enskilda öfverenskommelse!- emellan
Rote och Soldat, hvaraf ömsesidiga fördelar mäste uppslå,
kunna äga rum, och sådant ej uti ett samhälle med
fria institutioner kan eller bör för någon del hindras, emedan
deraf följer missbelåtenhet å bådas sida; så hafva likväl
icke i öfrigt några väsendtliga ändringar uti roterings
besväret
uppstått, som ej i laglig ordning uppkommit och
till hufvudsaklig del åsyftat lindring för ro tehållarne
uti detsamma.
Såsom stöd för sin begäran och bevis på öfverträdelser
till men för rotehållarne af de under Konung Carl XI:s tid
upprättade knektecontracten anför Grefven flera under bemälde
Konungs regeringstid utkomna förordningar, sorn bestämma
hvad rotehållare borde gifva den, som blifvit antagen
till soldat för dess nummer, och att derutinnan hvarjehanda
förändringar tid efter annan blifvit tillvägabragta.
Jag skall här nedanföre söka bevisa såväl ändamålsenligheten
som den lagliga tillkomsten af dessa förändringar, men
får, såsom ett motstycke till de af den värde motionären
åberopade K. Resolutioner, endast i förbigående citera ett
af K. Carl XI:s bref, som är af senare datum än de ofvannämnde
förordningarna, eller det af d. 26 Maj 1691, hvaruti
stadgas, ”att i fall något dröjsmål med completterandet
”af vacanta nummer förnimmandes varder, eftersom vi i nå”der
så ofta befallt, att der som de någon motvillighet hos
”de vacanta rotar förmärke dem att complettera, de då
”den bästa bonden i roten så länge till kneckt ta”ga,
lill dess roten den med en annan karl utbyter.
”
Hvad beträffar den i förordningarna om det vissa knektecontractets
inrättande förbjudna legan, har motionären
sjelf anfört, huruledes 1684 förklarades, att ”då bönderna
intet ge knekten mer än 5o, 60, 70 eller högst 100 daler i
hufvudlega, sådant fick passera liksom intet vistes deraf.”
På dylikt sätt var det lätt att bestämma vilkoren för soldats
antagande. Gr. v. Fersen har härigenom fullkomligen upplyst,
huru de redan vid uppgörandet följdes eller förklarades.
Om legan på så sätt än vidare småningom kunnat stegras,
torde det icke vara obilligare än det förhållande, som
äfven inträffat och möjligen ännu kan inträffa, att nemligen
betalning gifvits för att få blifva soldat; och, än mer, exempel
finnas, att man betalt för att få blifva vargeringskarl
och derigenom äga företrädesrätt till blifvande lediga
nummer.
6o
Den 20 F e b r u a r i i e. m.
För att komma i tillfälle att göra jemnförelse, anför
motionären de vilkor, på hvilka allmogen, enligt 1682 ars
contract, åtog sig knektehållet. Bland dessa vilkor till förmån
för rotehållare förekommer, sorn mig synes, hufvudsakligen,
hvad 3:dje punkten innehåller, eller ”att, i fall
”svårighet skulle förete sig vid knekts anskaffande utan städ”sei
eller lega, K. M. lemnat tillstånd, alt allmogen genom
”Fjerdingsmännen och Fogdarne kunna, om så tillgång lindes,
till knekt inställa löst folk, lättingar och driftekarlar,
”hvilka för den årliga lön, föda och kläder, skulle tillhållas
”troligen
Och då detta contracts vilkor numera blifvit på så sätt
upphäfvet, att ingen kan dömas till krigstjenst, anser jag
mig här böra denna åtgärd omnämna, såsom en vigtig förändring
af de anförda aldre stadgarna och contractsvilkoren.
Om den år i8?4' på grundade skäl, vidtagna författningen,
att försvarslöst och mindre välfrejdadt manfolk icke
mer få dömas till krigstjenst och för nummer insättas, af
någon kan anses hafva försvårat möjligheten att anskaffa soldat,
så torde man påminna sig, att, då lyckligtvis hederskänslan
icke kan frånkännas mängden af nationen, utur
hvilken soldaten utgår, denna känsla numera icke såras af
vanfrejdades antagande, bland hvilka välfrejdade ynglingar,
åtminstone icke utan öfvervägande fördelar, vilja ingå. Dessutom
bör svårigheten att erhålla soldat, om den verkligen
finnes, till en stor del uppvägas derigenom, att endast sådane
antagas dertill, som icke, likt de förstnämnde, snart
måste för oordentlighet, oduglighet och laster casseras, hvarigenom
rotehållarnes skyldighet att anskaffa annat manskap
för sina nummer föranleder till ökade utgifter för dem, och
de för vapenöfningarna afsedda medel onödigtvis förspilla»
medelst underhålls och öfriga kostnaders bestridande för reeruter.
som icke kunna påräknas för någon lungre tjenstetid.
Besinnar man äfven, att den mildare behandling och
större omvårdnad, soldaten nu, emot fordna tider, åtnjuter,
nödvändigt mäste, om den ock icke kan leda derhän, att
rotehådaren sjelf går ut för sina nummer, likväl i betydlig
mån bidraga till en längre tjenstetid för soldaten, och att
antagandet af mindre väl frejdadt manskap bland den stam,
omkring hvilken landets ungdom skall till vapenöfningar
samlas, icke öfverensstämmer med det allmännas sanna fördel;
så torde man få lof att medgifva nyttan för rotchållarne
och riktigheten af nu gällande bestämmelser för soldaters
antagande. i8a| års förordning har således, långt
ifrån att öka svårigheten för rotehållaren, enligt min öfvertygelse,
minskat densamma, emedan, om äfven mycket försvarslöst
manfolk beklagligen skulle finnas, deras antal likväl
icke kan vara så stort, att en hel Arme' dermed kan
completteras.
Den 2e Februarii e. m.
61
Hvad i öfrigt beträffar den omnämnda obillighet att,
i anledning af tidsförhållandena, hvälfva största tungan på
den ena contrahenten, hvilket, enligt det till H. R. o. Ad.
afgifna yttrandet, visserligen är vigaste sättet, fast derföre
icke det rättvisaste; så torde med skal fråga kunna uppstå,
om rotehållare!! alltid kan anses hafva varit den lidande
parten, enär lättnad uti roteringsbesväret ständigt i sednare
tider varit föremål för Konungens och R. St:s omtanka, och
ufven, i följd deraf, blifvit rotehållare i många afseenden
förunnad. Såsom bevis härpå får jag för 11. R. o. Ad. endast
anföra:
Rotehållarnes befrielse, år 1812, från reoruteringsskyldigheten
under krig, hvilken skyldighet för dem medfört
många kostnader och olägenheter.
Minskning uti beklädnads-omkostnaden för rotehållare,
genom Statens deltagande år 1812 uti densamma, och upprättandet
afen passevolance för utgörandet af beklädnaden,
hvilken intill 1818 års utgång af rotehållare dels i penningar
och dels i persedlar utgjordes. Att desammas belopp i
penningevärde uträkna eller sammanställa till jemnförelse
mot den genom årlig Riksmarkegångssättning bestämda penninge-afgift,
hvilken under de sednast förflutna åren af
rotehållarne erlagts, lärer knappt vara möjligt, och här icke
ens nödvändigt, enär rotehållarnes allmänt kända beredvillighet
att ingå på det nya beklädnadssättet, genom hvilket
hvarje af dem nu endast årligen erlägger £:del af munderingens
värde, utgörande för sisth år 3 Rrdr 26 sk. B:co per
nummer, nogsamt bevisar, att detsamma för rotehållarne
medfört en betydlig minskning i de förbindelser, som dem
tillförne varit ålagda.
Införandet år 1812 af en lindrig möteskoslnads-afgift,
som under sed naste Riksdag minskades till ett belopp af 7
R:dr per nummer; hvilken afgift, om den ock borde utgå
från soldaten, som, enligt de af motionären anförde resolutioner,
kan anses vara förpligtad att vid möten underhålla
sig sjelf, nödvändigt slutligen ändå drabbar rotehållaren,
som måste medgifva soldaten sådana vilkor, att han med
dem kan vara belåten. Att rotehållaren sedan äldre tider
fått vidkännas underhållet vid möten, torde icke kunna bestridas,
och svnes äfven af deras nästan enhälliga begifvande,
då mötes-passevolancen inrättades, alt icke göra något
påstående om afdrag, enligt de citerade contracten, för ifrågavarande
underhåll.
Då man påminner sig de många olägenheter, som det
före mötes-passevolancens inrättande brukliga underhållssätt
för rotehållarne medförde; den större sjuklighet, som genom
en oordentlig och icke passande spisordning uppstod, och
de stora medicaments- m. fl. kostnader, ofta högt öfverstigande
den nuvarande passevolance-afgiften, sorn rotehållare
i och för mötena fordom fått vidkännas; så torde man icke
6a
Den ao Februarii e. m.
kunna undgå att medgifva, det en betydlig nedsättning i afgift
blifvit dem i detta afseende beredd. Men uti ifrågavarande
anine är redan så mycket, både skriftligt och muntligt,
afhandladt, att det vore att upptaga H. R o. Ad:s dyrbara
tid, om deruti vidare ordades; så mycket mindre lämpligt,
som frågan om mötespassevolance-afgifteti redan är af Konung
och Ständer afgjord och således icke nu kan blifva
föremål för vidare discussion.
Fullkomligt öfvertygad om motionärens Iifliga önskan
att för det allmännas båtnad föreslå nyttiga reformer, torde
jag likväl få yttra den förmodan, att denna berömvärda
åhåga denna gång måhända kommit io år för tidigt, enär
den öfverenskomna, afslutade och gällande passevolancen
först med 1844 upphör.
De fortgående rotéjemnkningarna hafva äfven i sin mån
på flera stallen betydligen bidragit till skattebördans minskande
och jemnare fördelning.
Redan de anförda lindringarna uti roteringsbesväret
torde fullkomligen visa det ständiga sträfvandet att minska
detsamma, men tillika påminna om, att äfven för sådant bemödande
måste finnas en gräns.
Besinnar man i öfrigt, att roteringsskyldigheten ensamt
åligger rotehållarne i följd af dem förlänad kronojord, så
torde förslaget: ”att från rotens enskilda åliggande till ett
allmänt” förändra roteringsbesväret visserligen äfven innefatta
ett sätt att befria rotehållaren från fullgörandet af sina
skyldigheter, men derföre icke vid verkställigheten medföra
mindre orättvisa emot landets öfriga innebyggare, på hvilka
denna skyldighet skulle öfverflyttas; äfvensom den derefter
begärda befrielsen för rotehållaren från skyldigheten
att, på sätt hittills, enl. af Konung och Ständer fastställda
grunder, tillgått, förse soldaten med kläder och bekosta dess
vapenöfningar; hvarföre ock ifrågavarande förslag eller sistnämnda
anhållanden icke heller nu, mera än under förra
Riksmötet, torde vinna afseende, så mycket mindre som desamma,
långt ifrån att leda till den af Grefven begärda rättelse
och jemnkning af hvad under K. Carl XI:s tid uti roteringsväsendet
brukligt varit, tvärtom skulle medföra hufvudsakliga
afvikelser derifrån, och för hvilka åtgärders ändamålsenliga
tillvägabringande (om rättvisa derigenom
skulle åstadkommas) en generel förändring eller jemnkning
af hela beskattningssystemet torde blifva af nöden.
Att fullkomligen återgå till hvad roteringsväsendet under
högstbemälde Konungs tid var, torde med skäl kunna
anses omöjligt och icke heller för rotehållare önskansvärdt.
Hos H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anhåller jag vördsamt,
att detta mitt anförande må få åtfölja Gr. von Fersens
motion.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Vid föredragningen af Gr. v.
Fersens motion undföll mig den skiljaktiga syftning, som deruti
Den 20 Februarii c. m.
G3
■visar sig vid jemnförelsen med den motion, hvilken af Hr
Grefven i samma ämne vid sisth Riksdag väektes. Jag var
då en bland dem, som förklarade sig emot förslagets antagande,
på grund deraf, alt motionären då yrkade nya knektecontract
efter de grunder, som i K. Garl XI:s contract
äro följda. Men då motionären nu inskränkt sig till en
högst hillig jeinnkning emellan Staten samt rust- och rotehållarne,
hvilka synas under tidens längd hafva blifvit mångdubbelt
besvärade i jemnförelse med den primitiva underhållsskyldigheten,
så kan jag icke annat än understödja Hr
Grefvens motion. Det är otvifvelaktig!, att contract 0111 vissa
knektehåll grunda sig på enskilda öfverenskommelse!- emellan
rotehållsskyIdige och Staten; hvadan K. Carl XI med
Ständernas autorisation afslutade knekte-contracten. Den för
IndelningsCommissionen af Konungen utfärdade Instruetion
vittnar om den omvårdnad för rotehållares rätt, som, jernnförd
med senare tiders ökade fordringar på rotehållets besvär,
skulle måhända väcka saknad af den stränge och visserligen
något våldsamme Carl XI:s förordningar i detta afseende.
Det har af motionären blifvit ådagalagdt, huru tidernas
förändring påkallat förändrade förhållanden emellan rotehållare
och soldat, och att de enskilda contracten varit en
följd af svårigheten vid värfningen. Bland de fördelar, som
ursprungligen lemnades rotehållarne, var den en, att ingen
arbetsför karl skulle få låta värfva sig utom provinsen, hvilket
tydligen tillkännagifver syftningen att underlätta rotehållarnes
tunga. Detta förbud åtföljdes af 4° dalers vite
för den, som erlade högre lega än 100 daler kopparmynt.
Af soldatens ringa lön, 35 daler k:mt, men som i Nerike endast
utgjorde 25 daler, afdrogos vissa procent till soldatens
beklädnad. Enligt knekte-contractet åligger rotarna ingen
skyldighet att bekosta soldatens vapenöfningar, hvadan den
af den siste värde talaren omnämnde lättnad för rotehållarne
alldeles icke står i ett behörigt förhållande till ett lagligt
bestående contract. Yi hafva ett helt RiksStånds och
äfven enskildas protest emot hvad som i detta afseende olagligen
vidtagits. Jag hade önskat undvika att vid detta tillfälle
omnämna detta förhållande, emedan jag hoppas, att
den i motionen afsedda förändringen skall tillvägabringas;
men då Hr Gr. Brahe omnämnt mötespassevolance-afgiften
såsom grundad på contract, nödgas jag bestrida riktigbeten
af denna definition på en vissa medborgare ålagd skatt, hvarom
de ingalunda contraherat.
Frih. Sparre, Sixten: Hr Gr. Horn har upplyst mig
om en sak, som hittills varit mig obekant, nemi. om K.
Carl Xl:s ömhet mot rotehållet. K. Carl XI afslutade genom
Standerna intet contract med rotehållarne, utan de ålades
deras skyldigheter genom påbud. Det var skillnad på
indelningsverket rörande rote- och rusthållare. K. Carl XI:s
64
Den ao Februarii e. ra.
contract anser jag icke hafva varit heligare, än senare Konungars
contract med Ständerna. Contractet rörande beklädnaden
måste vara lika kraftigt, som om det varit afslutadt
med rusthållarne.
Hvarefter Frih. Sparre uppläste följande:
Gr. Hans von Fersen har uti sista plenum inför R. o.
Ad. repeterat en motion, som han vid sista Piiksdag framställt,
rörande indelta Armeens orättvisa tunga för rotehållare,
för hvilken motion hos R. o. Ad. då vägrades remiss
till Utskott, och hvilket jag förmodar hafva skett på goda
skäl.
Gr. von Fersen har fullkomligen rätt deruti, att K.
Carl XI:s Knekte-contract är föråldradt, dock utan att
hafva fallit i glömska eller vara obekant; men deremot ganska
riktigt tillika anmärkt: ”nu olämpligt.” Hvad den öfverklagade
nuvarande höga soldatlegan beträffar, och K.
Carl Xl:s förbud mot öfverdrifven hög lega; så åberopas på
samma gång 1684 års K. Bref, som tillåter liufvudlegan ända
till 100 daler s:mt. Hvad värde hade val denna summa
då, i förhållande till sjelfva jorden, till sädén och till alla
andra producter? Och, annu mera, hvad värde hafva dessa
100 daler silfver till våra 25 R:dr pappersmynt?
De citerade tvenne poteliaIlare-contracten ifrån Uplands
Reg:te, Litt. A och B, äro afåren 1812 och 1817; och borde
det icke vara någon af dessa rotehållare obekant, att
just vid detta Reg:te betala rotehållarne numera inga Ingor,
utan bestridas dessa af en sedan längre tid tillbaka inrättad
särskild cassa. Men nog härom. Hvad sorn utaf Indelningsverkets
primitiva grund, sedan 1682, ännu är orubbadt
och, jag hoppas, långe skall blifva beståndande, är:
den indelta krigsstyrka!! , sorn hvarje provins skall underhålla;
roen livad som af detta contract sedermera, i förhållande
till tidernas kraf, undergått förändringar, är följande:
först ”alt. liufvudlegan skulle upphöra,” (detta har Stiftaren
sjelf, redan 1684, upphäft); sedan: ”alt, i Jall svårighet
skulle Jörete sig till knekts anskaffande, &c. &e. skulle löst
folk, lättingar och drif tekarlar genom Kronobetjenings försorg
insättas” (Detta stadgandes upphafvande och skälen
dertill, förmodar jag, att till och med den värde Grefven,
som så ihärdigt i fr ar för de gamla privilegierna, inser och
billigai:); vidare: '”alt allmogen inom de roterade provin->
serna befriades från inqvartering“ (Detta är genom Konungs
och Ständers beslut upphäfvet); ytterligare: ”att vissa
klädespersedlar bestätts soldaten, efter den tidens bruk” (är
utaf Konung och Ständer äfvenledes förändradt); ”att rörande
tågpenningar, kost och föda, m. m.JJ (likaledes utaf
Konung och Ständer förändradt); slutligen' "rörande vacancetid
af 3:ne månader &c. &c., så har detta genom åtskilliga
K. Bref och Förordnanden blifvit förändradt, allt till rote
hål
-
Den ao Februarii e. m.
65
hållar nes bästa och förmån. Dessa med flera punkter af
den gamla stiftelsen, som slutar med, "att Contracltt skulle
i allo hällas f halva blifvit förändrade och förbättrade, till
såväl rotehållarnes egen som soldaternes förmån, i förening
med nyare stridssätt och armeers hållning; alltid med ömsesidig
öfverenskommelse mellan Konung och Folk, men aldrig
med våld, magtspråk eller hemliga insinuationer, sedan
den enväldige Stiftarens och hans mägtige Sons tid.
Hvad vill då motionären? Vill han Svenska krigsmagtens
tillbakagående lill det skick, den varvid Åhus Prestgård?
Vill han denna beklädnad och denna personal af
pressade lättingar och brottslingar? Han vill påstå, att ”anskaffandet
af knekt och knektehållet, i betydlig mån, nu
"är förknippadt med större svårigheter, än utgifterna derför
calculerades uppgå eller enligt contractet voro, då öfver”enskommelsen
afslutades.”
Jag bestrider alldeles detta: 1:0 med erfarenheten sedan
Conscriptionens införande 1812, då hvar man vet, huru
lätt det sedan den tiden är att få indelt soldat inom
dessa classer; och 2:0 med K. Carl XT:s eget förfarande,
som, sedan han först måst tillgripa löst folk, lättingar och
driftekarlar, sedermera, när detta ändå icke förslog, nödgades,
genom en hemlig instruetion till sina Landshöfdingar,
medgifva lega till 5o, 60, 70 och ända till 100 daler sant
med det märkliga språk: ”sä kunnen j val låta det fä passera,
likasom visste j intet stort deraf!!!” Sådant var detta
ideal, den beprisade tiden, rotebållarens förmån och soldatens
värde! Att förordningar icke åtlydas, det har Grefven
visat; men i den tiden. Men, Hr Grefve, applicera icke sådana
tider på vår tid!
Om någon enda mindre upplyst eller förvillad medborgare
skulle drömma sig åter dessa rotehållares tillstånd, dessa
soldaters beklädnad och hållning, till och med en reduction,
med ett ord, denna tid (och förslagsvis arbeta derhän),
så skulle hvarje god Svensk lika litet ingå på Svenska soldatens
förringade värde och Arin ceris försämring som på ett
förnyadt envälde.
Den motionerande rotebållarens förslag, att af statsmedlen
bestrida en del af rotehållarnes ålagda skyldigheter, bestrider
jag, och vädjar till hvarje representant att sjelf inse
och finna det obilliga uti ett förslag, der den ene skatlskyldige
skall drabba den andras ålagda tunga och besvär.
Jag anhåller om proposition, att med Gr. von Fersens
itererade motion måtte nu så förfaras som vid sista Riksdag
(det var då, om jag icke missminner mig, Hr Frih.
af Nordin, som afstyrkte remissen på goda skäl); men skulle
detta vägras, anhåller jag örn remiss af detta mitt anförande,
jemte Gr. von Fersens, till vederbörligt Utskott.
2 H. 9
66
D«» ao Februarii c. m.
Hr Riben, Carl Wilh.: Mängden af de bördoi
hvarunder jordbruket är tryckt, har föranledt en allmän
önskan om deras förminskning. Jag delar denna önskan, så
vidt den står tillsammans med rättvisa och billighet, och
derföre beklagar jag, om förslag i sådant hänseende framkomma,
som icke kunna leda till det åsyftade ändamålet.
Bland dem räknar jag det af Hr Gr. von Fersen nu framställda:
det är vidlyftigt på ord, men föga fullständigt i
sak. Sjelfva motionen förekommer först på sista sidan af
det flera ark långa anförandet, samt innefattas i 3:ne punkter.
Motionären yrkar först, att roten hädanefter måtte befrias
från skyldigheten att soldaten med kläder förse.
Enligt lagarna för knektehållet åligger det rotehållaren
att förse soldaten med mundering. Detta förhållande har
undergått förändring; men om man förvandlar till silfvermynt
det bidrag, som rotehållarne nu contant lemna, uppgår
det ej i värde uti silfver till kostnaden för de munderingar,
som skulle lemnäs af rotehållarne. Det kan visserligen
invändas, att enl. K. Carl XI:s indelningsverk skulle
soldatens släpmundering i vadmal utgöras, hvilket icke var
konstigt att bereda, utan af rotehållarens egen hustru och
tjenstefolk tillverkades. Detta är det starkaste argument,
som till styrka för motionen kan anföras. Af alla Sveriges
framfarna Regeringar var Carl Xl:s den, hvilken säkrast
och bäst genomskådat de egenheter, som vidlåda landet;
det undföll icke honom, att i ett land, så glest bebodt som
detta, der capitalerna äro få och penninge-eirculationen trög,
folket förmår utgöra mycket i natura-prestationer, men deremot
ganska ringa i den allmänna varumätaren penningar.
Denna vigtiga omständighet har ofta blifvit förbisedd, och
deraf hafva misstag uppkommit, som Svenska Folket och
dess Regering just kunna qvitta med hvarandra. Ganska
riktig finnér jag den anmärkning, som redan blifvit framställd
af Frih. Sparre, att om beklädnadsskyldigheten öfverflyttades
på Statsverket, det skulle vara detsamma, som att
ålägga en del af Svenska undersåtarne att göra en present
åt de öfrige; ty hvar och en, som äger ett rotehåll, måste
hafva förvärfvat det på något af de vilkor, som allmänna
lagen erkänner för laga fång, och kan ej frånsäga sig de
åligganden, som med rotehållet voro förenade, innan han
deraf blef ägare; de äro med sjelfva jorden oskiljaktigt förknippade,
hafva tagits i beräkning vid köp, vid arf eller
vid skifte, och böra således ej, på andra skattskyldigas bekostnad,
derifrån skiljas. Jag bestrider derföre, att skyldigheten
att förse soldaten med beklädnad från rotehållaren
öfverflyttas på Statsverket, såsom, i min tanka, obilligt och
orättvist.
Vidare föreslår motionären för det 2:dra, att rotehållarne
må befrias från skyldigheten att bekosta soldatens
vapenöfningar, utan borde kostnaden derför framdeles af
Den ao Februarii e. »;
statsmedlen utgå; hvilket, i öfversättning, vill säga detsamma,
som att mötespassevolance-afgiften icke mera skulle erläggas
af rotehållare, utan öfverflyttas på Statsverket. Hr
Gr. von Fersen är för upplyst och har för mycket följt sin
tids förhållanden, för att kunna misstänkas att hafva glömt
hvad som i denna fråga vid sista Riksdag passerade; oell Hr
Grefven kan ej vara okunnig 0111 hvad som da i ämnet beslöts.
Directe till Hr Gr. ställer jag den frågan, om Hr
Gr. anser tänkbart, att, hvad som då afgjordes, nu skulle
göras ogjordt; och under förutsättning, att denna fråga blir
besvarad med nej, frågar jag vidare: hvarföre har motionen
blifvit väckt?
För det 3:dje yrkar Hr Gr. ordagrannt: ”att rotehållarnes
förbindelse i anseende till knektehålls-skyldigheten måtte
inskränkas till, på sätt indelningsverket bestämmer, anskaffandet
af det öfriga årliga aflönandet af soldaten, utan
ringaste förminskning af rotens åliggande i anseende till boställe
och hemkall, som ofvanberörde contract af d. 5 Dec.
1682 bestämmer och stadgar.” Delta contract, af 1682, finnes
tryckt i första delen af Gahms Militieverk, så att en
hvar kan lätt controllera sannfärdigheten af hvad jag nu
går att uppgifva. Det är slutadt, icke med hela Svenska
allmogen, utan blott med deputerade för vissa provinser,
nemi. Upland, Södermanland, Westmanland, Nerike och
Östergöthland; det har således aldrig varit bindande för andre
provinser; men, icke nog dermed, det upphörde snart
genom de sedermera tillkomna knekte-contracten att vara
gällande äfven för de få landskaper, för hvilka det ingicks.
För att öfverlygas derom, behöfver man blott läsa ingressen
till 1725 års knekte-contract för Uplands Reg:te, der det
heter: att 1682 års contract icke varit för landsorterna nog
lämpligt, hvarföre de sedermera fått särskilda contract; 1 och
2 §§. utvisa vidare, hvad som för Upland är bibehållet utaf
det, som 1682 contraherades. Motionären har, förmodligen
för att bevisa afvikelserna från 1682 års contract, bifogat
12 st. soldat-contract. Af dessa contract äro 10 hemtade från
ett enda Compagni af Uplands Reg:te. De öfriga upplysa
icke, hvarifrån de erhållits; men jag supponerar, att de hafva
sitt ursprung från Södermanlands Reg:te. Att roteringen
kännes tyngre nu än på 1680-talet, bestrider jag ej;
men då jag nu bevisat, att contractet af 1682 aldrig afslutades
med flera än 5 provinser, och att det sedermera dels
af K. Carl XI sjelf, dels efter hans död upphäfdes genom
de för hvarje provins stadfästade knekte-contracten, så hemställer
jag , hvad det vill säga att återföra knektehållsskyldigheteu
till öfverensstämmelse med 1682 års contract.
Det är mycket möjligt, att det är brist på omdöme hos
mig, som gör, att jag icke kan inse, hvad Hr Gr. härmed
åsyftat; men till lättnad för det Utskott, som kommer att
68
Den 30 Februari! e. m.
behandla frågan, hemställer jag, om icke Hr Gr. skulle täckas
något förtydliga hvad han åsyftat.
Hvad sluteligen Frih. Sparres anmärkning beträffar, så
är det ganska sannt, alt remiss af Gr. v. Forsens motion i samma
ämne förlidne Riksdag icke bifölls; men orsaken var
den, att motionen inkom efter motionstidens slut, då genom
votering afgjordes, att motionCn icke, på sätt som yrkades,
kunde anses såsom en omedelbar följd af mötespassevolancefrågan,
hvarföre remiss deraf ej heller kunde aga rum.
Någon sådan eller annan grund, att vägra remiss, gifves
icke nu, hvarföre jag tillstyrker, att motionen må varda
till vederbörligt Utskotts behandling öfverlemnad, under
anhållan, att dessa mina anmärkningar må få åtfölja remissen.
Frih. Cederström, Jacob: Till hvad som blifvit yttradt
mot bifall af motionen anhåller jag få tillägga, att det
förhållande emellan varuvärden och mynt, som gällde då
FL. Carl XI upprättade knekte-contractet, ganska säkert visar,
att rotehållarne icke äro mera betungade nu, än de då
voro. I)et särskilda statsskick, vi nu äga, hvarigenom beväringen
blifvit ett nationelt åliggande, har infört sådana
förhållanden, som göra det nödvändigt att ej tillåta anvärfning
af mindre välfrejdade personer; och jag skulle tro, att
såväl rotehållarne sjelfve som nationen böra vara mera belåtne
med att få välfrejdade soldater, än några Riksdalers
högre eller lägre afgift till dessas underhåll. Jag afstyrker
så mycket hellre all förändring häruti, som jag anser någon.
jemnkning uti de ojemnt fördelade skatterna endast böra ske
i sammanhang med en allmän reglering af alla skattebördorna,
emedan missförhållandet i annat fall kunde blifva större,
än det för närvarande är. Jag anhåller, att dessa anmärkningar
måtte få åtfölja remissen till Utskottet.
Gr. von Fersen, Hansi Mot den motion, som jag i
sistl. plenum tagit mig friheten framställa, hafva nu åtskilliga
anmärkningar blifvit gjorda. Jag hoppas, att det Utskott,
till hvars behandling målet blir remitteradt, skall inse
billigheten af mitt förslag. Jag kunde således visserligen
afhålla mig från att här möta de inkast, som mot förslaget
blifvit gjorda; men jag hoppas likväl, att jag må ursägtas,
om jag till besvarande upptager åtskilliga af dessa anmärkningar.
Förslaget är ganska enkelt. Det afser endast och
allenast lättnad för den mest betryckta delen af nationen, en
billig och rättvis öfverflyttning af några rotehållarne mindre
billigt tillkommande onera från ett enskildt till ett allmänt
åliggande; första steget vore äfven härmed gjordt på vägen
till ett bättre beskattningssystem inom landet. Jag tror, att
mitt förslag i detta afseende skulle vara så mycket lämpligare,
som det kunde verkställas utan ringaste svårighet eller
rubbning af bestående förhållanden. De enskilda con
-
Den 20 F e b r u a r i i e. ro,
tracten emellan rotehållaren och soldaten behöfva ingalunda
förändras, utan kunna orubbade bibehållas, om än för-.-  slaget bifalles.
Detta i allmänhet i afseende på motionen. Jag öfvergår
nu till de deremot framställda anmärkningar. .
Jag bestrider icke hvad H. Ex. Hr Gr. Brahe yttrat,
att alla förändringarna i knektecontracten i laglig ordning
tillkommit; detta är mig icke obekant, och jag tror mig
icke heller hafva förnekat sådant. Men jag tror mig i min
mån hafva utvecklat skälen för mitt klander af nuvarande
åligganden, hvilka jag funnit, med hänseende till de åtagna
grundvilkoren, om icke olagliga, åtminstone obilliga. Sådant
har mitt yttrande härom varit.
Här har blifvit citerad en författning af 1691, som jag
icke förr än nu hört ifrågasättas. Jag medgifver visserligen,
att troligt är, att en sådan författning utkommit under en
enväldig Konungs regering; men jag tror, att detta förhållande
lika litet bör förbises som det, att, då enväldet försvunnit
och laglig ordning i samhällsskicket återkommit, andra
punkter i contractet funnos, som ägde att påräkna lika
helgd som anskaffningsåliggandet. Att soldat skulle kunna
anskaffas för de vilkor, som bestämdes, torde icke vara för
mycket att presupponera meningen hafva varit, då contractet
upprättades; ty hvartill hade eljest alla de bestämmelser,
som i detta afseende gjordes, tjenat?
Här har blifvit anfördt, att jag i mitt memorial yrkat,
att vanfrejdadt folk kunde insättas i nummer. I detta afseende
får jag upplysa, att jag bland de öfriga punkterua uti
grundcontractet af 1682 äfven anfört 3:dje punkten sådan
den lyder. Hvarföre jag skolat utesluta denna, inser jag ej.
Jag lini- dermed endast velat antyda, alt soldatens anskaffande
sökte underlättas vid contractets uppgörande. Jag har
sjelf varit militär, och tror detta vara tillräckligt för att undanrödja
misstankan att vilja öfverlemna fäderneslandets försvar
till vanfrejdade personer. Om jag ej misstager mig,
har Gr. Horn anmärkt, att jag förbisett första punkten i
grundcontractet Örn Hr Gr. dermed åsyftar beväringsskyldighetens
förbigående, får jag förklara, att, enligt mitt begrepp,
beväringsskyldighet™ ingalunda står i strid med det,
som utlofvas i första punkten; ty emellan den beväringsskyldige
och den utskrifne soldaten är stor skillnad. Den
sednare kan commenderas till hvad tjenstgöring sorn helst;
men icke så den beväringsskyldige, hvars tjenstgöring mera
kan anses såsom en medborgerlig bildning och undervisning,
för att göra ynglingen skicklig att i behofvets stund kunna
försvara sitt fädernesland. Att min motion är olika med
den, jag väckte sistl. Priksdag, medgifver jäg;- men jag får
upplysa, att de afse samma resultat, nemligen att afhjelpa
de förökade åligganden, som nu vidlåda kuektehållet, emot
hvad med K. Carl XI contraherades.
7°
Den so Februarii e. m.
Frih. Sparre har benäget gått mig tillhanda med en
föreläsning i ämnet, hvarför jag hembär honom min tacksamhet.
Jag torde likväl dervid få anmärka’ att, så vidt
jag kunnat inhemta utur de källor, som till, upplysning i
ämnet äro att tillgå, hvilket äfven motionen innehåller, torde
med skäl kunna antagas, att, på grund af 4 Cap. K. B.
L.L., ansåg den enväldige Konung Carl XI rädligt att åt de
roteringsskyldiges eget godtfinnande öfverlemna, huruvida
de hellre ville åtaga sig knektehåll i stället för utskrifningen.
Det var således icke något bestämdt åläggande af K. Carl
XI, som hade contractets upprättande till följd, utan en vid
Riksdag gjord villkorlig framställning.
Samme talare har äfven sagt, att han icke anser grundcontractet
vara mera heligt än sednare beslut, som upphäft
åtskilliga punkter deruti. Jag vill icke bestrida den helgd
Frih. lemnar de sednare besluten; men jag vill blott anmärka,
att på det sättet kan man lätteligen komma derhän ,
att blott pligterna återstå, men rättigheterna försvinna.
Vidare har blifvit mig förebrådt, att jag sagt, att contracten
fallit i glömska och äro obekanta. Detta mitt yttrande
frångår jag ej. Visserligen har jag ägt hoppet och öfvertygelsen,
att desamma voro bekanta för dem, som skola
vaka öfver deras efterlefnad; men månne den stora massan
af dem, som de angå, känna dem? Detta vågar jag så mycket
mera betvifla, sorn, om de än vilja underrätta sig i
hvad som utgör deras skyldigheter, kunna de det ej. Jag
t. ex. har såväl vid sista Riksdag som vid den närvarande
gjort mig besvär att erhålla contractet för Uplands Reg:te
af år 1725, utan att sådant likväl lyckats mig. Jag frågar,
huru alla rotehällarne skola kunna känna sina åligganden,
när icke ens en person kan komma i tillfälle att erhålla det
document, som lemnar underrättelse defom. För att för mig
enskildt lämpligast och bäst fylla denna brist, har jag trott
mig finna de säkraste upplysningarna å den primitiva skyldigheten
i Landshöfding Wredes på K. M:s befallning afgifne
förklaring, i följd af allmogens besvär med afseende å
knektehållct, helst Landsli. Wrede just var Landsli. i Upland,
och jag till granskning företog contracten från detta
Län. Beträffande de motionen bifogade, — om jag så får
uttrycka mig — recenserade contracten, så äro de utan
val tagna bland dem, som jag varit i tillfälle lättast förskaffa
mig. Tio af dem äro hemtäde från Uplands och 6 från
Södermanlands Reg:te.
Frih. Sparre har ytterligare frågat, hvad vill då motionären?
Frih. befarar, om jag rätt uppfattade fyans yttrande,
alt jag åsyftar Svenska Armeens återgång från den
utmärkta ståndpunkt, hvarpå den nu befinner sig. Jag tror
icke, alt en sådan slutsats logiskt bör kunna dragas från
min motion, 0111 man fördomsfritt densamma undersöker.
Den 20 Februarii c. m.
Hr Riben har anmärkt, ”att min motion är mycket
■vidlyftig i ord, men föga innehållsrik i sak,” och att den
äfven i uppställningen är felaktig. Det må förlåtas mig,
såsom ung Riksdagsman, om jag icke framställt min motion
i det skick och ordning, som Hr Riben skulle önskat. Jag
har gifvit motionen den form, som min öfvertygelse sagt
mig vara lämpligast. Med tiden kan jag lära mig, huru
motioner lämpligare böra uppställas; för ögonblicket kan
den ifrågavarande icke ändras, utan får jag i detta afseende
underkasta mig Hr Pubens missbelåtenhet.
Hvad mötespassevolancefrågan vid sista Riksdag beträffar,
får jag förklara, att jag så mycket mindre kunnat glömma
den, som jag reserverade mig mot det beslut, som deruti
då fattades; men jag har med afsigt undvikit att nämna
blotta ordet, af fruktan att återuppväcka en discussion i
detta ämne. Att jag ingalunda ansett den med motionen
åsyftade förändring uti rotehålIsskvldigheten omöjlig, torde
i sjelfva motionen vara tillräckligt ådagalagdt; och jag våL
gar tro, att sedan omdömet i saken mognat, fulla skäl skola
visa sig för den billiga fordran, att den ifrågavarande
kostnaden icke må drabba rotehållarne.
Hr Riben har framställt till mig den frågan, hvad jag
egentligen menar med sista punkten i motionen. I anledning
deraf får jag förklara, att, ehuru lång motionen befunnits,
har jag dock sökt att vara så concis som möjligt,
hvaraf måhända inträffat, att meningen icke i första ögonblicket
tillräckligt utvecklar och tydligt uppger, hvad jag
med densamma velat antyda. Jag vill således här, till undanrödjande
af detta missförstånd, förklara, att jag med den
af Hr Riben citerade meningen velat uttrycka, att rotens
åliggande skulle inskränkas till soldatens anskaffande och underhållande
på förr brukligt sätt, med undantag af det, sorn
rörde beklädnaden och kostnaderna för marcher och vapenöfningar.
Hvad underhållet beträffade, ansåg jag mig böra
åberopa 1682 års contract, för att icke blottställa mig för
förebråelsen att hafva förbisett ett af stadganderna i grundeontractet
och vika från den princip, som i nämnde grundcontraet
tydligen antydes, den nemi. att soldaten bör vara
försedd med hus och åker, och sålunda i visst fall vara bofast
man inom landet.
Hr Riben har afven sagt, att det contract, jag åberopat,
vore afslutadt endast med några få uppgifna provinser,
och han har rätt i detta påstående. Men om man fortgår
i granskning af de särskilda Läns-öfverenskommelSerna, linner
man, att de öfriga contracten stödt sig på detta, hvilket
således kan anses för det egentliga grundcontractet.
I afseende på hvad Frih. Cederström anmärkt rörande
mynt och varuvärdens olika förhållande, då contracten afslutadesochnu,
tror jag, att, om något härvid skulle yttras, vi
måhända inkommo i en alltför vidlyftig discussion, och öf
-
72
Den 20 Februarii e. m.
verlemnar jag till Utskottets eget begrundande, hvad inverkan
detta kan äga å det, som uti motionen blifvit framstäldt.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja remissen
lill Utskottet.
Gr. Horn: Det har förundrat mig, att man vidhållit
ett så stort misstag, som att sätta contract i parite' med beskattningen.
Det har af flera talare blifvit sagdt, att det
skulle vara en orättvisa mot de medborgare, som contracten
icke röra, att vilja återgifva dessa contract deras helgd.
Detta skulle visserligen vara en orättvisa mot alla, om
samhälls-contracten tillkommit på samma sätt som mötespassevolance-afgiften
stadgades För att reda begreppet om
frågan eller vilkoret för det vissa knektehållets åtagande,
torde jag få uppläsa det med rotehållarne i Nerike upprättade
knekte-contract af år 1686. Det lyder sålunda:
1:0 ”Emedan allmogen i Nerike, sorn på dess underdånigste
anhållande hos K. M. är vorden till ett visst knektehåll
indelt vid IndelningsCommissionen af d. 9 Sept. i685,
utlofvat sig vilja corporalskapsvis således förena, att. alle rotehållare
och rotar i corporalskapet skola hvarannan med
knektelegan hjelpa, så ofta någon knekt anten genom döden,
avancerande, afsked, rymmande eller hvarjehanda tillfälle
kommer att afgå, hvilken lega alle rotehållarne i corporalskapet
proportionaliter, efter hemmanens mantal, skola sammanskjuta
och vara omtänkte att förskaffa sig Iegekarl; fördenskull
blifver allmogen dervid: Skolandes de af allmogen,
som en annan knekt böra utsätta, innan tre månader, sedan
afgången skett, en annan knekt för roten förskaffa.”
2:0 ”Sammaledes förpligtade sig allmogen i detta häradet,
som andre provincer, att icke högre lego gifva eller
ffillsäija sin knekt än 100 daler k:mt efter sin lofven vid berörde
IndelningsCommission, och den, som mera tager eller
gifven, bör böta 40 mark sant; viljandes allmogen betala
knekten, när han kännes god af Öfversten, halfva legan
5o daler och vid årets ända den andra halfva delen.”
3:o ”Ehuruväl allmogen underdånigst hos K. M. anhållit,
att intet något ungt manskap uti Neriket måtte tillåtas
att låta lega sig utur häradet till knekt, sa är likväl allmogens
underdånigste begäran, att detta förbådet intet häradsvis
sker, utan att ingen ung karl, som lust häfver att
tjena K. M. för soldat, må låta lega sig utom Neriket och
de härader, som det visse knektehållet sig påtagit, på det
hela provincen sig således inbördes hjelpa kan, och på det
rotehållarne i corporalskapet må så mycket mindre i corporalskapet
hafva orsak att undandraga sig hjelpen af legan,
under sken, som legdes en del landsstrykare och ovisse personer;
ty håller allmogen vara bäst, att en sådan karl, som
upptinges eller städjes till att blifva lcgder, blifver rotehållarne
-
Den 20 Februarii e. ra.
larne i corporalskapet föreställt, att de angifva kunna, der
de något på honom kunna hafva att tala, hvilken sedan
skall Landshöfdingen och Öfversten presenteras och honom
till K. M:s tjenst för god erkänna.
4:o Allmogen förente sig ock, det knekten skall undfå
sin årslön och underhåll af samtelige rotehållarne uti det
corporalskap, hvilket, som antingen ett eller flere hemman,
eller ock tilläfventyrs hela roten genom hvarjehanda olycka,
såsom brand, boskapsdöd eller smittosarnma sjukdomar,
kommer att blifva öde, att knekten sin riktiga lön och underhåll
njuter, emedlertid och intilldess samma hemman sig
före. och till bruks kommer.
5:o Emedan allmogen inför IndelningsCommissionen månde
begära, att dem kunde blifva tillåtet i stället för släpeklädningen
årligen att gifva 4 daler s:mt, och att ofheerarne
måtte låta samma penningar emottaga; ty är allmogens
underdånigste begäran, det H. K. M. i Nåder täcktes allmogen
dervid förblifva låta.
6:0 Vid Contractet på Riksdagen med allmogen, såsom
ock vid IndelningsCommissionen, sorn allmogen häfver tillsagt
att årligen gifva knekten till lön 35 daler k:mt, och
icke dess mindre häfver K. M. i Nåder för godt funnit, allmogen
till lindring, att sättja lönen till 25 daler kant, den
allmogen på 2 terminer tillsagt sig vilja betala, nemligen
den ena hälften Johannis och den andra Thomasmässotid,
så enär han är hemma i landet, som frånvarande, alltså
skattar allmogen underdånigst det för en synnerlig K. M:s
Nåd: hafvandes H. K. M. i lika Nåder lofvat allmogen i Nerike,
att vilja gifva dess soldat liveriekläder och finner allmogen
sig skyldig dertill af ofvannämde 10 dalers besparing
årligen utbetala 5 daler knnt, som sedan kan användas till
foder, knappar, stoffering och arbetslön och annat, när
knekten iar liveriekläder; förmodar allmogen härhos underdånigst,
att samma penningar af Kronones Befallningsman
kunna uppbäras. Förutan detta utlofvar ock allmogen, hvar
gång knekten med nya liveriekläder försedd blifver, att
gifva honom ett par skinnbyxor och ett par goda skor af
hvar rote.
7:0 Men när knekten på tåg commenderas, antingen till
fästningar, garnisoner eller utomlands på marcher, förpligtar
allmogen sig honom att gifva dess halfva årslön, när han
bortcommenderas, och den andra hälften vid årets slut.
8:0 Der ock någon rote finnes, som ingen lägenhet häfver
sin knekt med hustru och barn hos sig att i gården
hysa och honom så länge spisa, till dess torpet kan blifva
uppbygdt och med dess tillhörigheter försedt, utlofvar allmogen
knekten årligen 2 tunnor spannemål, 2 lass höö och
ett tjog halm, men intet längre det att utgifva, än till dess
2 H. 10
7 i
Den ao F e b r u a r i i c. m.
t
knektetorpet är kommit till sitt fullkomliga bruk till hus,
åker och äng, att knekten det åbo kan.
9:0 Desslikes är allmogen dermed tillfreds, när knekten
arbetar hos bonden, att gifva honom icke allenast fri
mat, eller husmanskost och de 12 daler kant i stället för
släpeklädningen; hvarom i den 5:te punkten förmäles, utan
ock om dagen 16 öre kant; bönfallandes allmogen underdånigst,
det H. K. M. täcktes allernådigst pålägga knekten,
att han dermed sig nöja låter, som ock, att han hos sine
rotebonde!' skall vara förpligtad alla tider att arbeta, när
bonden det begär, men särdeles uti andetiden.
Och såsom vi af detta Häradets allmoge hafva uppå
Högvälborne Hr Landshöfdingens förehållande enhälligt förklarat
oss till K. M:s underdånigste tjenst och knektehållets
conservation och bibehållande, som ofvanskrifne punkter utvisa,
så bedje vi underdånigst, att H. K. M. täcktes allernådigst
detta confirmera och oss härvid beskydda, att hvarken
ofiicerarne ej heller gemene måge hafva magt något här
öfver oss att tvinga, utlofvandes hvad vi uti detta instrument
utfäst hafva godvilleligen utgöra; att af allmogen och
oss således slutit, förent och förafskedadt vara, betyga vi
undertecknade med våra namns underskrifvande jemte Härads
Secret. Datum Örebro Slott den 11 Maj Anno 1686.
Didrich Wrangel (L. S.) Lars Svensson i Hellinge, Domare
i Örebro Härad, Lars Pehrsson i Kiörningstorp, Jöns Albrechtsson
i Ekeby, Sven Ersson i Giersta, Olof i Billinge,
Kils i Kiåttzlevad, Lars Andersson i Dyringe, Albrecht i
Kårtorpet, Olof Larsson i Hästa.
Således af nämnden och allmogen beviljat vara som
denna skrift punctevis utvisar, attestera!-, Erich L. Lagerqvist
(L. S.)
Underdånigst bedjandes att vi sådant icke allenast i
nåder stadfästa täcktes, utan ock deröfver allvarsam hand
hålla låta, att allt hvad som deruti så för den ena sorn folden
andra är vordet samtyckt, må blifva iakttagit och efterlefvat,
så emedan vi befinne, att hvad som med ofvannämnde
vare trogne undersåtare således afhandlat och slutit
är, länder till vår tjenst och deras egit bästa; ty hafvom vi
härmed, och i kraft af detta vårt öppna bref, allt hvad,
sorn uti ofvan införde Instrument är ihogkommit och förmält,
icke allenast gillat och bekräftat, utan ock försäkre
der bredvid alle våle trogne undersåtare, som derunder förstås
och begripas, på det kraftigaste, att de vid denna afhandling
1111 och i tillkommande tider skola i allo måtto säkert
och ofelbart handhafde och beskyddade blifva, och ingen,
som deruti intresseras, lida dermed något mehn eller
förfång; varandes härlios Landshöfdingen anbefalt denne således
sammandragne och punctevis författade förordningen
på sedvanligt sätt öfver hela Häradet kungöra låta, och deröfver
allvarsam hand hålla, att hon uti ingen måtto öfver
-
Den ad Februarii e. m,
75
trädd varder. Till yttermera visso hafva vi detta med egen
hand underskrifvit och med vårt K. Secret bekräfta låtit,
af .Kongzöhr den 5 Augusti 1686. Carolus (L. S.)
Föregående aftryck vara enligit med thet vid LandsCancelliet
i Örebro befintelige Original-Contract intygar P.
Hjort, LändsSecreterare.
Af detta contraet synes tydligen, att en del rotehållare
icke funnit sig belåtne med att lemna soldaten släpkläder,
utan begärt tillstånd att med penningar få lösa sig från denna
tunga; och man finner, att afgiften varit några daler k:mt,
men att i tidernas längd ett ökadt besvär tillkommit tverteinot
Ing neli billighet, och jag anser derföre, att lättelse
häri af billigheten påkallas.
Det har blifvit yttradt såsom ett skäl, hvarföre ifrågavarande
motion icke bort blifva väckt, att remiss å den af
Hr Gr. V. Fersen vid sista Riksdag i samma ämne och afseende
framställda motion då blifvit vägrad. Orsaken dertill
var den, som nu af Frih. Cederström och Hr Riben
ganska riktigt blifvit anförd, hvarföre dessa talare lika med
mig styrkt, att Gr. v. Fersens vid förra Riksdagen väckta
motion om upprättande af nya contraet icke varit af behofvet
påkallad, enär beslutet om mötespassevolancen ingalunda
kunde upphäfva det lagliga knektecontraetet.
Frih. Sparre: Med anledning af hvad Hr Riben upplyst,
rörande orsaken hvarföre Gr. v. Fersens motion sista
Riksdag icke remitterades, får jag tillkännagifva, att jag afstår
från mitt yrkande, att den ifrågavarande motionen
skulle dela samma öde; men då jag förmodar, att Gr. v.
Fersens afsigt icke kan vara att vid denna Riksdag vinna
ändamålet af en förändring uti gamla knektecontracten på
sätt han föreslagit, så ser jag icke till hvad ändamål remissen
skall ske, hvilken jag likväl, såsom jag nämnt, emot
Hr Grefvens önskan icke vill bestrida.
Motionären har yttrat sin förundran deröfver, att jag
sagt mig icke begripa, hvad han vill eller åsyftar med motionen.
Här finnas likväl andra talare, som icke begripit
honom mera än jag.
I afseende på Grefvarnc v. Fersens och Horns förmenande,
att rust- och rotehållarne skulle vara förnärmade
genom de, jemförelsevis med knektecontractens föreskrifter,
drygare afgifter, hvartill dc nu äro förbundne, får jag förklara,
att jag icke kunnat öfvertyga mig derom. Det gifves
visserligen ställen, der soldaten åtnjuter mera än för i5o
dalers värde; men då sjelfva rotehållen under tiden förbättrat
sig, så lärer, äfven med inberäkning af de måhända ökade
besvären , fördelen vara öfvervägande på rotehållarnes sida:
och jag tror derföre, att förhållandet icke är så alldeles
obilligt, som Gr. v. Fersen framställt det.
Den 20 Februarii e. ni.
Jag anser discussionen icke vidare böra förlängas, afstyrker
motionen, men sätter mig icke vidare emot remissen.
Hr Riben: Gr. v. Fersen har i sitt yttrande tillkännagifvit,
att han icke läst knektecontracten. Dermed är
hans motion lätt förklarad; och jag förbigår derföre att ytterligare
vidröra den. Men skulle Hr Gr. önska att läsa
contracten, så finnas de hos mig, och jag skall mer än gerna
hålla dem Hr Gr. till handa. Om jag, i likhet med en
värd ledamot, hade kunnat föreställa mig, att det skulle roat
R. o. Ad. att låta sig föreläsas gamla knektecontract in
extenso, så skulle jag medtagit en, alns tjock bok, sorn innefattar
dem alla och hvarutur mycket hade varit att läsa.
Hr Gr. Horn har uppläst en del af contractet för Nerikes
Reg:te, hvilket vid ansvar förbjuder roten att gifva
och soldaten att taga mera, än så och så mycket; men han
har icke fästat Ståndets uppmärksamhet hvarken på de förhållanden
eller på de författningar, som föregingo och efterföljde
detta contracts antagande. Sålunda utkommo på 1600-  talet en mängd bref till" Landshöfdingarna, som, bedömda
efter nuvarande tids bildning, stundom förefalla nog putslustiga.
Legan bestämdes till skydd för rotehållarna, som
den tiden stundom angrepos med hugg och slag, om de icke
fogade sig efter recrutens pretentioner. Man ägde icke då
några correctionshus; men passagerare, liknande dem, som
nu utgöra societeten på Långholmen, ströfvade omkring,
begagnande rotehållares förlägenhet på en tid, då en större
myckenhet soldater på en gång skulle uppsättas. För Skaraborgs
Län gäller samma stadgande om recrutering och
kostnaden derför som för Nerike. i685 års stadfästelse bjuder
uttryckligen, att knekten skall lönas utan K. M:s någon
den ringaste afsaknad uti dess inkomster; och K. Förordningen
d. 1 Febr. i6g5 är i samma anda. Man misstager sig
högeligen, om man tror, att K. Carl XI utsatt Statsverket
för skyldigheten att ersätta hvad en rote tilläfventyrs contraherade
med sin soldat utöfver hvad knektecontractet bestämmer.
Kan eller vill ej roten anskaffa soldat för hvad
knektecontractet utsätter i lön och lega, så är rotehållaren
skyldig att blifva soldat sjelf. Detta får icke förglömmas af
dem, som nu vilja återinföra de förhållanden, som under
K. Carl XI:s tid voro rådande.
Gr. von Fersen: Det är i anledning af hvad de tvenne
sista talarne anfört, sorn jag nu begär att i korthet få
yttra mig.
Hvad Frih. Sparres anmärkning beträffar, som skulle
min motion denna Riksdag icke kunna leda till det åsyftade
resultatet, och att den således vöre öfverflödig, så hemställer
jag till Hr Frih:s eget begrundande, huruvida i834
års Ständer kunna anses förhindrade ait i denna fråga fatta
ett beslut och till K. M:t ingå med begäran om fastställel
-
Den 10 Februarii c. m.
77
se derå. Med afseende å hvad Frih. i öfrigt anfört, får jag
upplysa, att frågan, som nu är för handen, endast behandlar
rotehållet, och rusthållet ingår deruti för ingen del.
Hvad legorna vidkommer, får jag upplysa, att om Frih.
behagar läsa till slutet af K. Brefvet till Landsh. Ribbing,
torde Frih. bäst finna, hvarföre det är anfördt, nemi. derföre,
att der står: ”aldenstund allmogen i gemen har vid
sisthållne Riksdag erhållit resolution, att all hufvudlega skall
vara upphäfven och förbuden.”
Hr Riben har sagt, att jag yttrat, det jag icke läst
knektecontracten. I fall mina ord så influtit i protocollet,
hvilket jag icke tror, får jag förklara, att jag velat yttra,
att jag icke kunnat erhålla 1725 års knektecontract för K.
Uplands Reg:te. Detta har jag nämnt, och jag tillägger blott,
att jag senast för några dagar sedan gjorde ett förnyadt,
missiyckadt försök att i Tryckeriboden erhålla detsamma.
Att de handlingar, som jag varit i tillfälle att förskaffa mig,
skola för mig vara tillfyllestgörande, ager jag allt skäl förmoda,
utan att vara i behof af den alns tjocka boken,
hvarmed Hr Riben erbjudit sig att gå mig till handa.
Gr. Cronhjelm: Det ämne, som Gr. von Fersen
vidrört, framställer sig för mig såsom ett af de vigtigaste,
som vid denna Riksdag kunna blifva föremål för Ständernas
öfvervägande; men jag har tyckt mig finna, att discussionen
deröfver blifvit förd på ett sätt, som länder till ringa
eller ingen nytta, utan endast afvänder från ämnet det
interesse, det förtjenar; ty att åberopa och uppläsa en mängd
K. Författningar och contract länder icke här till något
resultat, synnerligast som jag föreställer mig saken vara
af den beskaffenhet, att Stats-Utsk. icke en gång kan
verkställa den vidlyftiga undersökning, som ändamålet med
motionen gör nödvändig.
I sjelfva §aken är jag af skiljaktig tanke med dem, som
anse jordbrukets onera nu vara ringare, än då indelningsverket
inrättades. Jag är af motsatt öfvertygelse och anser
jordbruket vara öfver höfvan med skatter belastadt och
således en del deraf böra på Statsverket öfverflyttas; men
jag anser 'att en undersökning om förhållandet bör föregå
allt yttrande om det större eller mindre bidrag, Statsverket
bör lemna. Jag tror mig derföre böra understödja Gr.
v. Forsens motion, så vidt den inskränker sig dertill, att
R. St. ingå till K. M. med anhållan, att undersökning må
företagas, huruvida och i hvad mån de nu gällande knektecontracten
medföra större skyldigheter än primitiva contracten,
samt i hvad man roteringsskyldigheten, knek tehållet,
beklädnads- och mötespassevolancen hårdare trycka jordbruket
nu, emot de skyldigheter, som ålågo enligt de primitiva
knektecontracten. Jag yrkar vidare, att en sådan
utredning må blifva nästkommande Ständer förelagd. Först
sedan Ständerna emottagit en sådan utredning, som bör
7S
Den 20 Februarii e. m.
verkställas i alla Län, först då kan fråga uppstå om den
lindring, som jordbruket bör tillgodonjuta. Utan en sådan
undersökning skulle jag anse mig förhindrad att besluta öfver
motionen, äfven om den från Utskottet ålerkomme så
fullständigt utredd, sorn förutan en sådan undersökning är
möjligt; oell jag tror derföre, att, hvad jag nu föreslagit, är
den enda åtgärd, sorn för närvarande i frågan kan vidtagas.
Jag anhåller, att StatsUtsk. måtte öfver detta mitt förslag
afgifva ett bestämdt utlåtande.
Gr. florn: Jag kan icke instämma i Gr. Cronhjelms
åsigt af ämnet Den förutsätter, att det skulle vara obekant,
huruvida jordbruket nu är belastadt med några tyngre
bördor, än då knektecontraelen upprättades. Jag har,
i den förmodan, att mången icke skulle känna förhållandet
med knektecontracten, tagit mig friheten uppläsa ett för
Nerikes Reg:te, emedan jag ansett det vara bäst att här på
förhand lenina de upplysningar, som Utskottet icke bör
sakna för ett rätt bedömande af frågan. Af samma skäl får
jag tillkännagifva, att jag bestrider Hr Ribens uppgift, att
ett senare Konungabref af K. Carl XI skulle upphäft det
förut afslutade contractet. De handla endast om någon del
af soldatens lön, om skjuts för lifmunderingen, m. m. af localt
interesse, men innebär ingalunda någon rubbning af
sjelfva grund-contractet. Eli sådan tolkning deraf bestrider
jag på det högsta.
Till ett ytterligare bevis på den stora tunga, som numera
drabbar rotebållarne utöfver den åtagna skyldigheten,
får jag nämna, att, då i knektecontractet stadgades såsom
ett bestämdt vilkor, att hemmansägare, dess barn och tjenstefolk
skulle vara fritagna från all slags utskrifning till
krigstjenst, med undantag af rotens recruterande, den
i senare tider tillkomna beyäringspligten fördubblar skyldigheten
att bidraga tili landets försvar. Lagenligt skulle
således fråga kunna uppstå örn befrielse för de roterade
hemmanens åboer, dessas barn och tjenstefolk att varda
från beväringsskyldigheten befriade; ett förhållande, som
jag ingalunda tror vara att önska, men hvarå jag blott velat
fasta det Utskotts uppmärksamhet, som handlägger närvarande
fiåga, såsom ökad anledning att tillstyrka den lindring
i roteringsbesväret, som motionären åsyftar.
Gr. Cronhjelm: Just denna discussion, ju mer den
utsträckes, tyckes bevisa min sats, att man icke är ense, om
och i hvad grad jordbruket är obilligt tryckt. Min öfvertygelse
är visserligen den, att jordbruket är mera betungadt
än det borde vara; men derpå äga vi ingen factisk bevisning.
Jag anser det för Stats-Utsk. vara omöjligt att verkställa
en sådan noggrann granskning, att man kan få veta,
i hvad mån jordbruket nu är mera tryckt än förr; men jag
anser en sådan undersökning böra föregå ett beslut i frå
-
Den 20 Februarii e. m.
79
gan, på det man icke vid den ena Riksdagen må nödgas,
efter en närmare kännedom örn ämnet, kullslå hvad vid en
föregående Riksdag blifvit beslutadt. Här är fråga om roteoch
rusthållares besvär i allmänhet, och för att derföre få
veta, i hvad mån ersättningen bör utgå, hvilken kan blifva
olika vid olika Reg:ter, ja emellan olika rotar, tror jag,
att undersökningen härom bör uppdragas en dertill nedsatt
Committé'. Af Konungens Rådgifvare i commandomål har
jag bort, att en Committé' är förordnad, för att granska och
till K. M. inkomma med uppgift på aliade onera, som vidlåda
roteringsbesväret; jag vet likväl icke, i hvad mån denna
Committé' arbetat och arbetat åt det mål, jag önskade.
I sådant fall skulle det af mig uppgifna förslag kunna
så mycket lättare bifallas, nemi. att Ständerna vid en kommande
Riksdag må sättas i tillfälle besluta i frågan. Vid denna
Riksdag anser jag det omöjligt att bestämma ersättningsbeloppet,
utan att bevilja en måhända allt för stor summa.
Men Ständerna vilja väl sjelfva pröfva hvad belopp, som
bestämdt erfordras.
Jag har velat nämna detta, emedan Gr. Horn tyckes
icke vara öfvertygad derom, att jag anser jord bruk arne vara
öfver höfvan tryckte. Jag upprepar ännu en gång, att
jag tror förhållandet vara det föregifna, men att jag saknar
all factisk bevisning derom, hvarförutan jag anser någon
förändring icke böra äga rum, förr än efter en förutgången,
noggrann undersökning.
Hr Riben: Emot Gr. Horns sista yttrande och bans
förmenande om intrång i rötehållarnes rättigheter, dels genom
de nu gällande Conscriptionslagarna och dels genom
förhöjning i legobeloppet, finnes blott en omständighet att
anmärka, att nemi., enligt Indelningsverket och knektecontraeten,
det var ett åliggande för roten att skalla soldat.
jNIii förutsätter jag, att det varit omöjligt för någon rote att
skaffa soldat förden bestämda summan. Hvad bade då händt?
Ingenting annat, än att K. M:s Bef:h:de tagit den vackraste
och langsta karlen på roten till soldat och, utan att blifva
frågad 0111 lian ville eller ej, bade denne, nolens volens, intradt
i krigstjenst.
Uppå derom gjord framställning blef Gr. von Fersens
motion, jemte de i anledning deraf afgifna yttranden, till
.Stats-Utsk. remitterad.
Remitterades till Ridd.-Utsk. Hr Aminoffs, Joh. Fredr.,
d. 17 dennes på bordet lagde motion, om ändring i 11 §.
Ridd.-Ordn., beträffande tiden för andra anteckningen, samt
om förändrade stadganden i afseende på Bänkmans- och
Electors-valen.
Ånyo föredrogs Ilr Skogmans, Carl David, d. 17 den
-
8o
Den ao Februari i c. ra.
nes på bordet lagde motion, med förslag till Lag för enskilda
banker. ,
Hr Hammarhjelm, Carl Fredr., uppläste följande:
Utan tvifvel skulle det vara gagneligt för Rikets myntreglering
i det hela, för allmänna ordningen i penningeväsendet
och för circulationen i orterna, om privata Bank-associatiouer
kunde uppstå, de der småningom på sig skulle
kunna transportera det bekymmer, som Riksbanken nu åligger,
att förlägga näringarna och i åtskilliga vägar tillhandagå
allmänheten med lån på kortare tid.
Med tacksamhet har man således emottagit det förslag
till en lag för privata Banker, som Hr Skogman behagat
framställa, sedan den förra K. Förordningen af d. i4 Jan.
1824 synes innehålla flera brister; åsyftande Hr Skogmans
lagproject att förekomma missbruk, att betrygga garantierna
för innehafvare af Privatbankernas utgifna skuldförbindelser,
samt att lenina säkerhet för delägarne i sådana inrättningar,
att deras egendom och rätt äfvenväl måtte betryggas.
Till alla delar förenar jag mig med de af Hr Skogman
föreslagna försigtighetsmått, att nemi. i Lånebankerna delägarne
böra ansvara en för alla och alla för en, samt i Sedelbankerna,
att de ansvara med insatsen för alla utgifna
förbindelser; att capitalteckningens belopp bör vara 3oo,000
R:dr, samt att £:del deraf bör vara deponerad under allmän
vård uti godkända, räntebärande papper, innan octroy kan
beviljas; att Sedelbankerna ej tillätes i sina valutor utlemna
högre belopp, än hvartill deras fond, med afdrag af förenämnde
4:del, jemte deras säkra fordringar uppgår; att deras
stater hvarje månad böra uppgifvas till StatsSecreteraren
för Handels- och FinanceÄrenderna, samt att K. M. förbehåller
sig vid octroyens meddelande att, när K. M. i nåder
så linner nödigt, låta öfverse och granska Privatbankernas
böcker och räkenskaper.
Genom dessa föreslagna mesurer anser jag allmänhetens
rätt och säkerhet böra vara till fullo tryggad.
Nu återstår att undersöka, om Statsbanken genom de
efter lagförslaget blifvande Privatbanker skulle kunna möjligen
hemta skada eller men. Hr Skogman har, förmodligen
såsom correctiv mot Privatbankernas inverkan eller rivalisation
med Statsbanken, i 7 §. föreslagit, att de af förstnämnde
enskilda associationer utgifna reverser med ränta ej
skulle få utgifvas till summa under i5o R:dr, samt uti deposit-
eller småsedlar ej under 5 R:dr.
Då jag förenar mig i allo i den åsigten, att Privatbankernas
reverser med ränta ej må kunna ställas på mindre
summor än i5o R:dr, tror jag dock, att stadgandet, det deras
depositsedlar ej få understiga 5 R:dr, blir alltför menligt
och helt och hållet hindrar sådana Bankers uppväxande.
Man
Den 20 Februarii e. ra. Si
Man erinre sig nemi., huru mycken risk sådana inrättningar
äro underkastade, och huru ringa utdelning de redan
hitintills varande Privatbank-försök försina ägare medfört.
Erfarenheten har besannat, att det blott är de smärre
sedlarna under eller till 5 R:dr, som kunna hålla sig
i omlopp och vinna mesta begärlighet i orterna, af den orsak
naturligtvis, att för större delen af allmänheten är
redan en sedel af 5 R:dr allt för hög att kunna gömmas
eller i den dagliga rörelsen begagnas. Om man således vill
befrämja privata Sedelbankernas uppkomst, måste man cj
stadga föreskrifter, som göra dem omöjliga, eller helt och
hållet lönlösa. I sin rättsprincip finner jag inga skäl, hvarföre
man mera skulle fästa sig vid siffran 5 R:dr, än vid
den högre silfran io R:dr, eller vid den lägre 2 R:dr. Statens
åliggande och omsorg måste endast vara att tillse, det
de privata Bankerna ej kunna bedraga allmänheten. Då detta
är betryggadt genom de förut uppräknade flera correctiver,
tyckes det, att de må fä rättighet att sköta sig sjelfva
med lifgifvande af hvad slags sedelvalörer de åstunda
och kunna gifva credit. På sin höjd må man föreskrifva
dem att inskränka sig inom samma valörer som Riksbanken.
Då man allmänt synes ense om den önskan, att Riksbanken,
efter en gång blifvande silfverutvexling, likväl måtte
få behålla sitt silfver i hvalfvén så mycket som möjligt.; så
tyckes med denna önskan vara oförenligt, att Privatbanker
i orterna ej få utgifva smärre sedelvalörer. Delägarne i sådana
Privatbanker lära ej underlåta att, hvar i sin ort,
gifva sina smärre noter credit och circulation, så mycket de
förmå, och sålunda ålitas mindre Bankens silfverfÖrråd. Ej
må man befara, i denna försigtighetens och misstroendets
tid, att de privata Bankerna, under decennier, kunna på
något sätt rivalisera med vår rika Bank. Om man i en aflägsen
framtid skulle förmärka sådana symptomer, så blir
det då tids nog, att deremot sätta en gräns. Men icke synes
behofligt att nu söka förekomma de möjliga inverkningarna
af dem på vår Riksbank, innan de ännu någon gång
uppstått.
Frih. Cederström, Jacob: För min del mäste jag
bestrida, att Privatbankerna må blifva berättigade att utgifva
mindre sedlar. Det faller af sig sjelft, alt dessa i sådant
fall skulle uttränga Statsbankens sedlar i de provinser, der
Privatbanker blifva etablerade. Allmogen, som följaktligen
vid försäljningen af sina producter skulle nödgas emottaga
dessa sedlar i stället för Statens, skulle icke i behörig tid
vid Kronans uppbörd kunna afbörda sig sina utlagor, och ,
i stället för att man hoppats att härigenom befrämja rörelsen,
skulle sådant leda till allmän Förstörelse inom samhället.
Jag vill icke nu på förhand, eller innan Ilr Skogmans
2 H. II
82
I
Den 20 Februari! c. m.
motion från Utskottet återkommer, yttra mig om densamma,
utan har blott velat, i anledning af Hr Haminarhjelms
tillagg dertill, flista Utskottets uppmärksamhet på vådan af
en tillåtelse för Privatbankerna att utgifva sedlar af mindre
valörer. Jag anhåller, att dessa anmärkningar måtte, jemte
motionen, remitteras till BancoUtskottet.
Hr Skogmans motion samt de, i anledning deraf, afgifna
yttranden remitterades till BancoUtskottet.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskts d. 17 dennes
på bordet lagde memorial N:o 1 , äng. revision öfver LåneContorens
i Götheborg och Malmö förvaltning och räkenskaper
år 1S33, blef samma memorial af R. o. Ad. bifallet.
I afseende på verkställigheten af R. o. Ad:s sålunda
fattade beslut, och då tiden för de ifrågavarande revisionernas
början, nemi. d. 1 instund. Mars, var så nära för
handen, att val in pleno af Revisorer och Suppleanter vid
LåneContoren i Götheborg och Malmö svårligen kunde medin
nnas, hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., 0111 icke R.
o. Ad. nu, såsom 2:ne gånger förut vid sistförflutne Riksdag
skett, behagade åt Ridd.-Direct. uppdraga, att förrätta
val och alt directe underrätta såväl Hrr BancoFullmägtige,
som de valda personerna om de uppdrag, som dessa sistnämnde
anförtros, i hvilket fäll med morgondagens post
bref om valen kunde till Götheborg och Malmö expedieras.
Bifölls.
Å nyo föredrogs Hederv. BondeStts d. 17 dennes på bordet
lagde Prot.-Utdr., ang:de föreläggande af tid för Statsoch
Bevilln.-Utskotten, inom hvilken det förra skulle inkomma
med de s. k. Inkomst- och Ulgifts-Betänlianderna, och
det sednare med förslag till gruudef för bevillningen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I anledning af det
upplästa Prot.-Utdr. från Hederv. BondeSt., tager jag mig
friheten erinra, att motionstiden icke lärer tiliändalopa förrän
d. 1 Mars och således 2 dagar senare än den, hvarinom
motionären föreslagit, att StatsUtsk. måtte åläggas inkomma
med sitt betänkande om Stats-inkomsterna. Detta förhållande
måtte hafva undfallit motionären, ty annorlunda kan
man icke förklara, att han velat, att en sådan dag måtte
föreläggas till Inkomst-betänkandets afgifvande, emedan det
icke lärer vara möjligt för StatsUtsk att inkomma med
detta betänkande, förrän de motioner inkommit och blifvit
till Utskottet remitterade, som kunna angå såväl beräkningen
af Statens inkomster, som måhända äfven vissa inkomsttitlars
afskaflände.
Hvad återigen den föreslagna tiden för Utgiftsbetänkan
-
Den ao Februari c. m.
83
dets afgifvande beträffar, så lärer R. o. Ad. finna, att denna
tid äfvenledes är alltför kort, så vida Stats-Utsk. bör
erhålla tillfälle att behörigen granska de motioner, som i
afseende på Statsutgifterna kunna väckas. Dessa motioner
måste väl göras inom d. i Mars; men då de icke, jemte
dervid afgifna yttranden, kunna till StatsUtsk. remitteras, förrän
protocollet blifvit justeradt, torde det kunna dröja till
medlet af Mars, innan dessa motioner och yttranden till
Utskottet inkomma. Att således på 10 å 12 dagar kunna
fullständigt granska dessa motioner såväl till innehåll som
de derigenom åsyftade åtgärdernas följder, samt uppgöra
förslag till Stats-regleringen, torde R. o. Ad. finna gränsa
till det omöjliga. Jag får derföre föreslå, att det+a Prol.-  Utdr. må blifva lagdt till handlingarna.
R. o. Ad. beslöt, att BondeSt:s ifrågavarande Prot.-Utdrag
skulle läggas till handlingarna.
Företogs till pröfning StatsUtskts d. 17 dennes på bordet
lagde Betänkande N:o a, i anledning af väckt fråga om
förminskning i Riksdagskostnaderna, medelst upphörande af
Talmännens representationsskyldighet, inskränkning i Ståndens
och Utskottens Cancelli-personal och dess aflöning, m. m.
Frih.feoye, Ludv.: Jag begär återremiss till Stats-Utsk.
af dess nu upplästa betänkande, och det af 2:ne skäl; först
derföre, att jag icke kan anse Cancellibetjeningen vara behandlad
hvarken med rättvisa eller billighet, utan deremot
anser StatsUtsk. hafva gått för långt i småsinne och bespalingsbegär,
då det gjort afseende på några Riksdaler af arfvodet
för de unga män, sorn i Cancellierna uppoffra sin
tid för Statens nytta. Jag finner det jemväl vara något för
despotiskt att lemna betjeningen i ovisshet om den vedergällning
de skola få. I vårt tidehvarf är det icke brukligt
att först bestrida ett arbete och sedermera icke, förrän det
blifvit fullbordadt, få veta hvad man derför vill gifva Sådant
uppgöres allmänneligen genast emellan dem, som begära
och lemna biträde.
Det andra skälet är det, att StatsUtsk., så småaktigt
nogräknadt mot Betjeningen, varit öfyerflödigt i att skaffa
avisor. Jag vet icke, hvarföre man velat påtruga oss dessa
avisor. Då Landtmai skalks-soireerna inträffa, har man i edau
läst avisorna; men, i de fall de skola anskaffas, begär jag,
på det Ståndet icke må kunna beskyllas för partisinne, att
alla de 67 tidningsblad, som i Riket utgifvas, må tagas.
Vi böra hafva dem alla , eller också inga. På dessa skäl
yrkar jag betänkandets återremitterande.
Hr Montgomerie, Gust.: Då det här varit fråga om
att i alla möjliga fall göra besparingar, och StatsUtsk. i ett
afseende ganska conseqvent gått denna R. St:s allmänna Ön
-
S4
Dea 20 Februarii e. m..
skan till mötes, så skulle jag tro, att samma conseqvens
fordrat, att Utsk. gjort det ock i annat hänseende, i det
nemi. att, da Stånden afsagt s;g alla måltider hos deras Talmän,
desse sistnämnde icke heller kunna göra anspråk på
någon ersättning för utgifter, som de icke vidare behöfva
hafva, så mycket mera, som Talmannen för BorgareSt. redan
på förhand afsagt sig denna obehöfliga ersättning. Jag
får således vördsamt yrka, att hvad StatsUtsk. i denna del
föreslagit icke må erhålla bifall.
Frih. Cederström, Jacob: ]Mot StatsUtskrs ifrågavarande
betänkande får jag anmärka, att, vid frågor om hushållning
i allmänhet, det är vigt.igt att betänka, huruvida
den hushållning, man föreslår, medför verklig hushållning
eller kan förorsaka stor förlust. Det är ju otvifvelaktigt,
mine Herrar! att i fall Stånden och Utskotten blifva försedda
med en mindre skicklig tjenstemanna-personal, handläggas
ärenderna långsammare och illa, samt förlängas Riksdagarna
, hvarigenom kostnaderna betydligen ökas. Sådant
kan endast derigenom undvikas, att denna betjening blir så
väl aflönad, att skickliga personer kunna erhållas till expeditionernas
uppsättande samt de flera andra vigtiga befattningar,
som tillhöra Cancellierna. Jag fordrar derföre, då
jag finnér Utskottet lagligen, enl. 2/j. §• Riksd.Ordn., hafva
uppskjutit att föreslå det definitiva bestämmandet af ifrågavarande
aflöning, att alla de nu föreslagna förskotts-anslagen
med 5o proc. förhöjas. Deremot kan, hvad Utskottet
föreslagit till aflöning för vaktbetjeningen, hvilken icke består
af annat än drängar, lämpligen nedsättas från 2 till 1
R:dr om dagen, utan att vaktbetjening ändå kommer att
saknas. En annan besparing kan göras i renskrifningskostnaderna
genom indragning af arfvoden för Cancellister, hvilka
öro öfverflödiga i Utskotten. Der beliöfvas endast Secreterare
och Notarier, sorn i Afdelningarna göra Secreteraretjenst
och således böra vara väl lönte; men renskrifningen
kan bestridas för contant betalning för hvarje ark, och det
saknas icke personer, som för ett vida mindre pris, ånman
hittills genom arfvoden utbetalt, vilja åtaga sig den, och lika
fört skola verkställa den. Derigenom skulle tilläfventyrs
fullkomlig ersättning vinnas för hvad StatsUtsk. nu sökt bespara
i de öfriges arfvoden.
Hvad Hr MontgomeWe yttrat mot anslag till Talmännen
bestrider jag på det högsta. För min del anser jag icke passande,
att Representationen icke aflöner Talmännen; de ära
Ståndens förste Embetsman och pligtige att inför Konungen
bevaka deras interessen , samt således berättigade till aflöning
af Nationen; hvaremot det icke kan vara Nationens interesse,
att de blifva aflönade af den Regerande. Jag afstyrker
betänkandet och yrkar återremiss på de grunder, jag nu haft
äran anföra.
Den 20 Februarii e. m.
85
Gr. von Fersen, Hans: Det är på den af Friherrarne
Boye och Cederström redan vidrörda punkten, angående
Cancelli-betjeningen, som äfven jag önskar fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet. Nämnde talare hafva till en del förekommit
mig, och jag skall således icke länge upptaga R. o.
Ad:s tid. Premisserna till Utsk:s betänkande innehålla, att
hufvudsakliga besparingen bör åstadkommas genom inskränkning
i Cancelli-betjeningens personal. För min del skulle
jag tro, att, åtminstone hvad Bevilln.Utsk. beträffar, inskränkning,
emot hvad vid förra Riksdagar öfligt varit, ej kan
tiga rum. Vid sisth Riksdag bestod Bevi!ln.Utsk:s Cancelli
af i Secreterare, 3 Notarier och 3 Cancellister, och jag
tror, att samma personal äfven nu är behöflig. StatsUtsk.
nämner äfven, att vid slutet och i början af Riksdagarna
någon del af betjeningen kan vara öfverflödig. I detta afseende
täger jag mig friheten fästa uppmärksamheten derpå,
att t. ex. i Bevilln.Utsk., som arbetar på 3:ne Afdelningar,
uti hvarje Afdelning en mängd handlingar behöfva afskrifvas,
innan Utsk. kommer i full verksamhet; och då Utsk.
trädt i full verksamhet, lära ej Cancelli-göromålen kunna bestridas
med mindre än af en Notarie och en Cancellist för
hvarje Afdelning. Vid slutet af Riksdagen, om den skulle
räcka lika länge som den sistlidne, torde förminskning kunna
ske; men ej förr. Frih. Cederström har sagt, att inga
Cancellister för renskrifningen borde antagas; jag tror dock,
att den af Frih. föreslagna förändringen, utom en dryg kostnad,
äfven skulle medföra den olägenhet, att, i fall Notarien
sjuknade, man nödgades dertill antaga en person, som, ehvad
skicklighet han än kunde äga, likväl skulle behöfva tid för
att studera sig in i de ämnen, som i Utsk. förekommit. Jag
tror således, att den personal, som förut funnits, äfven vid
denna Riksdag blifver nödig, helst ärendernas handläggning
och betänkandenas afgifvande fördröjas, om Cancellierna icke
äro väl och tillräckligt betjente.
Uti Friherrarne Boyes och Cederströms yttrande, angående
StatsUtsk:s förslag till förskott på Betjeningens arfvode,
instämmer jag. Det är olämpligt, att dessa arfvodens
belopp icke vid antagandet något bestämmas, utan vid slutet
of Riksdagen desamma måhända komma att bero på några
voteringssedlar. Sannt är, att Riksd.Ordn. föreskrifver,
att en efter göromålens mängd och vigt lämpad vedergällning
vid Riksdagens slut skall Bestämmas; men mig synes
likväl detta stadgande ingalunda vara i strid med bestämmandet
af något visst minimi-belopp, hvilket jag anser
vara högst nödvändigt att Högh StatsUtsk. bestämmer, och
torde detta minimi - belopp icke utsättas till mindre än vid
sisth Riksdag, om skicklig Cancelli-personal skall påräknas.
1 följd af dessa anmärkningar anhåller jag om återremiss.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonli.: Då man blir anmodad
göra någonting, uppstår alltid först den fråga: hvad
86
Pen ao Februarii c. m.
får jag för det. De som engagera sig vid Utskotten, uppoffra
derigenom sin tid och få, om de förut hafva annan
tjenst, betala vicarier för skötande deraf; de böra således
något så när veta, hvad de få att betala med. Detta tyckes
Utsk. hafva förbisett, då Utsk. sagt, att arfvodena skulle
bestämmas, sedan arbetstiden är förbi. Rättvisan fordrar
tvärtom. Flera andra skäl emot betänkandet i denna del
hafva redan blifvit framställda; jag vill derföre icke uppehålla
med flera, utan endast på grund af de redan anförda
begära återremiss.
Hvad åter taffeln beträffar, så, då Stånden afsagt sig att
mottaga middagar hos Talmänncn, tyckas de med detsamma
hafva tyst medgifvit, att alla kostnader derför borde
upphöra. Jag tror derföre, att de af StatsUtsk. föreslagna
summor till kostnadsersättning för Hrr Talmän kunde betydligen
nedsättas och besparas till andra nödvändigare utgifter,
som längre fram på Riksdagen lära komma i fråga.
Jemväl i detta afseende anhåller jag om återremiss.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag instämmer med de
talare, hvilka yrkat, att något bestämdt af StatsUtsk. måtte
föreslås för Caneellierna, och då åtskilliga yttrat sig om Utskottens
betjening, vill jag göra mina anmärkningar med
specielt afseende på R. o. Ad:s Cancelli. Jag torde få upplysa,
att vid förra Riksdagen hade R. o. Ad. ett till personalen
vida större Cancelli än nu. Jag vill jemväl nämna,
att den obillighet förefinnes, att de öfriga Stånden tillförene,
åtminstone i vissa fall, beräknat en lika stor Cancelliutgift
som R. o. Ad., hvaraf följden varit, att R. o. Ad.
nödgats vid föregående Riksdagar fördela de bestämda arfvodena
på flera personer. Ridd.Direct. har likväl icke nu
antagit flera, än för hvilka arfvoden förra Riksdagen funnits;
således blir arbetet nu drygare. Not;arierne, som vid
förra Riksdagen voro 6, äro nu endast 4- De komma derföre
att arbeta så mycket mera, och ändå vill man förminska
deras arfvoden. Jag vågar yttra den öfvertygelse, grundad
på min erfarenhet, då jag sjelf en föregående Riksdag
haft äran göra Notarie-tjenst härstädes, att de arfvoden,
som förut varit lemnade, icke äro för höga, peli yrkar bestämdt,
att detta Stånds Cancelli mätte bibehållas vid det
antal arfvoden och det belopp deraf, som vid förra Riksdagen
blef beviljadt. Jag refererar mig till Frih. Boyes yttrande
om obilligheten af att låta Betjeningen arbeta till
Riksdagens slut och först sedan bestämma vedergällningen.
1 afseepde på tidningarna anser jag betänkandet innehålla
något förtjenstfijllt, då ett tillfälle att erfara hvad i
de öfriga Stånden tilldragit sig beredes genom anskaffande
af de tidningar, sorn referera Riksdags-underrättelser. Jag
föreställer mig alldeles icke, att det kan vara fråga om att
prenumerera på alla de 67 eller 68 tidningsblad, som Hof
-
Den ao Februarii e, m. 87
CanccIIeren lemnat tillstånd att utgifvas. Om någon tvist om
valet skulle uppstå, kan den afgöras af Landtm.; men andamålet
lår väl vara att hålla sådana tidningar, som referera
Riksdagsförhandlingar. En värd talare har sagt, att de,
som komma på klubben, redan hafva läst tidningarna; men
sådant är icke fallet med dem, som icke bo i Stockholm
och icke prenumererat på många tidningsblad, och det är
egentligast för dem, som bladen böra tagas.
Beträffande anslaget till Hr Landtm, och Talmännen
förenar jag mig i den reservation Herrarne Petre' och Waern
afgifvit. Skulle jag, likasom Frih. Cederström, tro, att här
vore fråga om att bestämma en aflöning för Ståndens förnämsta
Embetsman, så skulle jag anse de nu föreslagna anslagen
vara alltför låga och vilja bestämma dem högre; men
då fråga nu icke är om aflöning, utan, såsom i ett föregående
Prot.Utdr. blifvit sagdt, om ersättning för hafda kostnader,
och sådana icke lara finnas, finner jag någon ersättning
för icke hafda kostnader ej vara nödig. På dessa skäl
anhåller jag öm återremiss.
Frih. Cederströmi Att nu i förväg bestämma hela
det arfvode* som skall anslås, strider mot 24 §• Riksd.Ordn. r
som lyder så: ”Såväl Ståndens som Utskottens Secreterare,
”jemte den under Riksdagar biträdande nödiga Betjeningen i
”Ståndens Cancelliet’ samt R. St:s Utskott, njute samina säkerhet
med Riksdagsmän och erhålle vid Riksdagens slut
”en efter göromålens vigt och mängd lämpad vedergällning
”af Statsmedlen, hvilken af StatsUtsk., efter öfverläggning
”med Landtm, och Talmännen, föreslås och i sammanhang
”med den öfriga Statsregleringen af R. St. bestämmes.” Utskottet
har således deri fullkomligen laglikmätigt förfarit.
I anledning af den vid mitt förra yttrande gjorda anmärkning,
att Cancellisterna vore nödiga för att suppleera
Notarierna* får jag nämna, att det skulle fägna mig, om
Utskotten vöre försedde med Cancellister, som kunde bestrida
Notariernas tjenst* men att, då jag varit UtskottsLedamot,
förhållandet icke varit sådant, Utan har man nödgats
skaffa sig en annan Notarie utom Utskottet, då någon
sådan sjuknat. Jag vill derjemte erinra, att göromålen för
Cancellisterna i Stånden och Utskotten äro mycket olika,
emedan de sednare endast sysselsättas med rehskrifning och
de förra dessutom hafva att föra diarier med flera arbeten,
som fordra en säker personal, samt att mitt yttrande derföre
Endast afser Cancellisterna i Utskott, hvilkas göromål
jag tror med besparing i kostnaden och fortare kunna bestridas
af renskrifvare. Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Frih Boye: Det skäl, som en värd Ledamot Gr. Cronhjelm
anfört, som skulle föranleda till behof af tidningar,
just samina skäl anhåller jag få åberopa såsom ett skäl att
88
Den 20 Februarii e. m.
slippa dem. Grefven anser interessant att veta, hvad som
föregår vid Riksdagen. Hvad som föregår på Riddarhuset
veta vi bäst sjelfve, och hvad som föregår hos de andra
Stånden, derom erhålla vi säkrare underrättelser än i avisorna.
Jag kunde åberopa en enskild omständighet, som
bevisar, huru litet tillförlitliga de äro; skall man hafva avisor,
så begär jag dem alla. Jag söker icke den popularitet,
som hufvudstadens tidningar gifva eller fråntaga, och vet
icke, hvarföre man skulle särskildt favorisera deras redactörer,
framför tidningarnas i landsorterna.
Frih. Palmstjerna: Då åtskilliga ledamöter begärt
återremiss af betänkandet, är det icke min mening att bestrida
den. Jag vill blott uppgifva åtskilliga förhållanden,
hvilka jag tror undfallit flera af de talare, som yttrat sig,
äfvensom några misstag. Hvad den af StatsUtsk. föreslagna
ersättning för Hr Landtmts och Talmännens Riksdagskostnader
beträffar, så är den föranledd af de remisser, TJtsk.
från de ofrälse Stånden erhållit, att Stånden ansågo en fullt
anständig ersättning för Talmännens Riksdagskostnader böra
äga rum. Utsk. har således ansett sig icke böra frångå denna
af Stånden tillkännagifna önskan, och har i anledning
deraf förslagsvis uppgifvit, hvad Utsk. ansåg vara motsvarande
de Riksdagskostnader, som drabba Talmännen. Hvad
Utsk. föreslagit är icke några stora anslag, och då Utsk.
ansett kostnaden för Landtm, öfverstiga de öfriga Talmannens,
har Utsk. föreslagit ersättningen något större för honom.
Jag tror, att detta förklarar, hvarföre Utsk. icke, såsom
Hrr Rosenqvist och Montgomerie, ansett, att ingen ersättning
borde föreslås för Talmännens kostnader. Att dessa
icke hafva några Riksdagskostnader torde blifva svårt att
bevisa. Jag supponerar Talmännen icke kunna vara utan
rum, som måste möbleras och, ehuru vintern icke är sträng,
jemväl eldas; att de behöfva betjening, torde icke heller
kunna nekas. Således lärer det vara obestridligt, att de hafva
några Riksdagskostnader. Jag vill icke ingå i en undersökning,
huruvida dessa möjligen kunna inskränkas så
mycket, att de blifva ersatta med mindre, än hvad Utskottet
föreslagit; men jag tror likväl, att förslaget icke är öfverflödigt,
och att besparingen deri icke skulle förslå långt
till fyllande af de öfriga behof, öfver hvilka man, efter
hvad som kan föreses, kommer att yttra sig längre fram
på Riksdagen. Vid klubbkostnaderna äro endast i afseende
på tidningarna anmärkningar gjorda; men jag får hänvisa
till Utsk:s betänkande, deri det icke föreslås, att någon
skall mot sin vilja läsa tidningarna, utan endast att tidningskostnaden
skall betalas, d. v. s. den kostnad, som uppkommer,
om prenumeration sker å tidningarna. Blifver ingen
prenumeration af, så faller det af sig sjelft, att ingen kostnad
äger rum. -
Den 20 F e b r u a r i i c. m.
39
I afseende på förslaget om Ståndens och Utskottens
Cancellibctjening tager jag mig friheten åberopa ordalagen i
betänkandet, som icke innehåller något bestämmande af person,
alen af något Stånds eller Utskotts Betjening, utan endast
förslag om dess aflöning. Jag vill derföre blott i föbigående
vid Gr. Cronhjelms yttrande göra den anmärkning,
att vid sédnaste Riksdag alla de öfriga Stånden icke rättat
sin Cancellibetjening efter R. o. Ad:s. Då hade, enligt StalsUtskrs
betänkande N:o 48, R. o. Ad. 6 Notarier och 6 Cancellister,
men såväl Preste- som BorgareStånden endast 1
Notarie och 6 CaneelIister, hvilket tyckes vara något olika.
Hvad för öfrigt behofvet af Gancellister angår, hvilket Frih.
Cederström icke godkänt, får jag tillkännagifva, att StatsUtsk.
omöjligen kan undvara Cancellistei nas biträde; ty
Utsk. har ännu icke antagit någon Notarie, så att, utom Secreteraren
och Kamereraren, hela Betjeningen består af Cancellister.
Jag tror dessutom, att Cancellisternas tjenstgöring
icke kan bestridas af renskrifvare, legda för dagen; det torde
inses af hvar och en, som arbetat i Utskott, att en sådan
renskrifning skulle blifva såväl tidsödande som osäker,
och allt det biträde, Cancellisterna måste gifva, då Notariernas
antal icke är tillräckligt, förutsätter, att de måste
bibehållas, på det icke ärenderna må afstadna. Beträffande
StatsUtsk. skyldighet att hålla sig till Riksd. Ordn:s föreskrift,
har Frih. Cederström förekommit mig, och jag har i detta
afseende intet att tillägga. Att Utskottet, som således icke
kunnat afgifva något förslag till bestämda arfvoden för Cancelli-betjeningen,
kunnat föreslå förskotten till högre belopp,
det inser jag fullkomligt; men Utskottet ansåg det vara
lämpligare, att de summor, som vid Riksdagens slut borde
anslås till hvarje tjenst i Ståndens och Utskottens Cancellier,
då skulle blifva bestämda till något högre belopp, än det
som kunde anslås, om förskotten vore så höga, att föga
derutöfver kunde anvisas.
Gr. Cronhjelm: I afseende på hvad Frih. Palmstjerna
nämnt om antalet af Betjeningen i StåndsCancellk rna
får jag erinra, att Notarierna väl icke varit eller kunnat
behöfvas vara så många i de andra Stånden; men att antalet
af Cancellisterna, eller rätteligen deras arfvoden, varit lika
stort hos de öfriga Stånden som hos R. o. Ad., nemligen
6. Den olikhet har dock inträffat, att ett af öfriga
Stånden vid föregående Riksdag icke behöft så stor Betjening,
men ändock uttagit fulla antalet af dessa arfvoden och
utdelat dem till färre, då deremot Ridd.Direct. nödgats utdela
detta Stånds Cancellist-arfvoden på ett dubbelt så stort
antal personer, hvarigenom dessa fått ett långt mindre arfvode.
Frih. Boye har med någon värma uppträdt emot mig
derföre, att jag vågat tillstyrka anskaffandet af tidningar på
2 H. 12
9°
Den 20 Febr u ar ii e. ra.
klubben. Han har jemväl försäkrat, att han icke söker någon
popularitet genom tidningar. Derom torde dock R. o.
Ad. redan förut varit förvissade; ty efter Friherrens under
förmiddagens plenum fällda yttrande om tidningsredactionernas
crassa okunnighet vet man nogsamt, att någon popularitet
icke sökes på den vägen. Men lika litet, som jag vill
förneka Friherren och många med honom att på klubben
sysselsatta sig med t. ex kort, torde det böra förnekas oss
andra att sysselsätta oss med läsningen af de crassa tidningarna.
Jag bör dock icke säga oss, såsom Frih. gjort, då
han endast uttryckt sin enskilda tanke; ty jag tror, att R.
o. Åd. ännu icke yttrat sig, huruvida det Högl. Ståndet vill
hafva tidningar eller icke: och jag anhåller, att hvad som i
betänkandet i detta afseende blifvit föreslaget icke af StatsUlsk.
må uteslutas uppå Frihrs förklaring om hvad vi icke
vilja hafva.
Hr af Grubbens, Ails Wilh.: Då remiss af detta
StatsUtsk:s betänkande blifvit begärd, har jag endast den
anmärkning att tillägga, att bland klubbkostnaderna äfven
Landtm:s-soireerna blifvit upptagna; men dessa soire'er öro
icke en klubb. Ändamålet med dem är endast, att man der
må träffa Landtm, och några andra till Ståndet hörande personer.
De äro Landtm:s klubb och icke R. o. Ad:s, som
vid förra Riksdagen afsade sig sin klubb, och vi böra hafva
en annan i stället. Jag tror dessutom, att motion i
grundlagsenlig väg icke blifvit väckt om den saken, utan att
den blifvit af Gr. Cronhjelm inblandad uti frågan om taffelpenningarna.
Jag anhåller, att denna anmärkning må få
åtfölja återremissen.
Ilr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag anser
StatsUtsk:s betänkande böra gillas. Hvad först beträffar
Cancellibetjeningen, i afseende hvarpå de flesta anmärkningarna
blifvit gjorda, så delas väl de nu framställda åsigter
af många, som känna deras arbete; men då endast förskott
nu äro föreslagna, och arfvodena icke kunna grundlagsenligt
bestämmas, förrän vid slutet af Riksdagen, till sitt fulla
belopp, så anser jag Betjeningen kunna vara försäkrad, att
den, då det af R. St. bestämmes, skall blifva väl belönad;
och åtminstone några kunna vara bättre betjente med att
uppbära en större summa på en gång. Hvad åter angår de
anslag, som här äro föreslagna för Talmännen, så är det
utan ali fråga, att Talmännen icke kunna vara belåtna med
sådan betjening och sådana rum, som enskilda Riksdagsmän,
och det beror väl på Talmännens fria vilja att afsäga sig
ifrågavarande anslag; men jag anser det vara Representationen
värdigt att erbjuda dem. I Frankrike, hvilket lands
exempel man här oftast framställer, och hvarest representations-kostnaderna
icke utgå af Statens medel, utan Representanterne
sjelfve bestrida dem, har Presidenten i Depute
-
D c u 20 F e b r u a r i i
rade Kammaren, utom ett hotel, 100,000 francs i månaden.
I Norrige består Staten aflöning såväl för Ordföranden som
alla öfriga Riksdagsmän. Således finner jag äfven i det fallet,
helst någon förhöjning icke blifvit ifrågasatt, intet skäl
för återremiss. Beträdande slutligen Landtmrs-soireerna, så
är det gifvet, att Staten dertill består koslnaden, samt att
frågan således icke kan afgöras af ett RiksStånd; och då R.
o. Ad. icke lärer vilja hafva denna fråga till öfverläggningsämne
uti de öfriga Stånden, som redan afsagt sig förtäring
på sina klubbar, torde det vara skäl att gilla betänkandet
äfven i denna del. Jag anhåller om proposition till bifall å
StatsTJtskts betänkande.
Gr. Cronhjelm: I anledning af Hr af Grubbens yttrande,
att motion om Landtmrs-soireerna icke skulle vara i
formlig väg väckt, får jag erinra, att jag först i anledning
af PresteSt:s Prot.Utdrag föreslog indragning af soupe'erna
derstädes och sedermera väckt särskild motion derom. Då
jag således 2:ne gånger gjort motion i ämnet, måtte väl frågan
kunna upptagas?
Den sista värde talarens begäran om bifall till betänkandet
vågar jag bestrida. Om jag dömde efter den frikostighet,
som R. St. visade under förra Riksdagen, skulle jag
visserligen förlita mig på en frikostig vedergällnings bestämmande
för Cancellibetjeningen vid Riksdagens slut; men då
jag tyckt mig finna, att en större sparsamhet vid denna
Riksdag redan gjort sig gällande, och hoppas fortfarandet
deraf, vill jag förekomma, att besparingsbegäret skall utsträckas
till pei^soners med rätta väntade arbetsförtjenst, helst
jag tror Betjeningen, för att icke förlora lusten att arbeta,
böra fa veta hvad den minst skall erhålla till vedex-gällning
derför. Jag förenar mig derföre i Frih. Cederströms
yrkande, att TJtsk. måtte förhöja förskotten, och begär, att
såsom minimum föreslås, hvad vid förra Riksdagen bestämdes.
Med Frih. kan jag deremot icke instämma i fråga om
vaktbetjeningens aflöning. Jag tror icke, att våra vaktmästare
kunna vara belåtna med 1 i stället för 2 Riksdaler om
dagen, och minst efter publicitetens införande; ty vi behöfva
ganska pålitliga och snygga karlar , för att släppa in åhörarna,
för att granska deras billetter och tillse, huruvida de
tillhöra bättre folk eller ej. Att fråntaga vår hufvud vaktmästare
på sina gamla dagar hvad han förut haft, anser jag
äfven olämpligt.
Hr Printzenskjöld, Carl: I afseende på den af
StatsUtsk. föreslagna ersättning för Hrr Talmän, har, såsom
jag tror, Frih. Cederström på ganska giltiga skäl visat olämpligheten
deraf, att anslagen för dem borde helt och hållet
indragas. Skulle man vilja en sådan indragning, så bör den,
efter min öfvertygelse, likväl icke äga rum annorlunda, än
med afseende å de särskilda förhållanden, som för hvar och
9»
Den 20 'Februarii c. m.
en af Hrr Talmän kunna förefinnas. Då ville jag säga, att
PresteSt:s Talman, sorn har ett .embete, hvilket lemnar honom
io k 12 tusen R:dr B:co i årlig inkomst, ar mindre
eller alldeles icke i behof af en sådan ersättning, helst grundlagen
bestämdt förklarat, att han skall föra ordet i sitt
Stånd och sålunda gjort denna befattning till en af de embetspligter,
sorn honom åligga att i och för sina löneinkomster
utöfva. Vidare ville jag säga, att BorgareSt:s nuvarande
Talman är embetsman i Stockholm och derför uppbär
emolumenter, hvilka, derigenom att han ar från tjensteutöfniugen
befriad, kunna i stället anses såsom ersättning för
den function han nu innehar Jag skulle i afseende på BondeSt:s
Talman säga, att han är ersatt för sina Riksdagskostnåder
genom det arfvode, han af sina Committenter erhåller.
Men hvad åter vår vördade Talman H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, beträffar, anser jag hans löneinkomster af Staten
vara så högst obetydliga, att de här icke kunna eller
böra tagas i beräkning. Från ingen synpunkt lärer det således
kunna antagas såsom billigt eller rättvist, att frånkänna
Ilr Gr. o. Landtm, all ersättning för sina Riksdagskostnader;
och jag skulle tro, att denna ersättning, sådan den
af StatsUtsk. blifvit föreslagen, äfven är i högsta måtto
sparsam, då man besinnar vigten af det kali, Hr Gr. o.
Landtm, utöfvar, samt att han å detsamma måste odeladt
uppoffra hela sin tid.
I afseende på Utsk:s förslag till Cancelliernas aflöning,
är om olämplighetén deraf redan så mycket anfördt, alt
jag icke anser nödigt att något dervid ytterligare tillägga.
Hr Gyllenhaal, Lars Herrman: Jag hvarken vill
eller kan bestrida återremissen af StatsUtsk:s betänkande,
såvida R. o. Ad. bifaller en sådan; men jag kan likväl icke
undgå att förklara, att med en sådan .återremiss troligen ingenting
kommer att vinnas. De hufvucfsakliga anmärkningarna,
som mot betänkandet blifvit gjorda, äro tvenne, den
ena angående ersättningen till Hr Landtm, och Talmännen,
den andra om arfvode för Cancellibetjeningen. livad den
första frågan angår, så har jag hort så få röster yttra sig
emot ett sådant anslag, att säkerligen StatsUtsk., hvarest endast
2.'ne ledamöter reserverat sig mot beslutet, skall qvarblifva
vid sin redan yttrade öfvertygelse och åter tillstyrka
anslaget. Hvad åter angar aflöningen till Cancellibetjeningen,
så har en af de värde talare, som här yttrat sig mot
betänkandet, Erih. Cederström, sjelf medgifvit, att Utsk.
handlat i öfverensstämmelse med Riksd.Ordn. 2.4 §., som säger,
att arfvoden i mån af göromålens mängd och vigt skola
vid Riksdagens slut af StatsUtsk., efter öfverläggning med
Landtm, och Talmännen, föreslås och i sammanhang med
den öfriga Statsregleringen af R. St. bestämmas. Det har
vid sådant förhållande ieke stått i Utsk:s magt att föreslå
Den 20 Februarii e. m.
93
dessa arfvodens belopp, utan Utskottet har blott föreslagit
de summor, som Betjeningen kunde vara i behof af att förskottsvis
utbekomma. För min del har jag jemväl fästat
mig vid den erfarenhet, jag under förflutna Riksdagar vunnit
i de Utskott, der jag varit ledamot, hvarest det ofta
handt, att några af Betjeningen, för det arfvode, sorn varit
anslaget, icke lemnat det biträde, man skäligen bort kunna
påräkna. Det är således med skäl Lagstiftaren stadgat,
att ett betingadt arbete först, när det är fullgjordt, skall betalas;
och jag hemställer derföre, om män kan förvänta
annat, än att betankandet återkommer i samma skick, som
nu, äfven i denna del, derom ingen skiljaktighet i Utskottet
uppstått.
Slutligen får jag göra en anmärkning i anledning af
Hr Montgomeries yttrande, att BorgareStts Talman skulle
hafva afsagt sig ersättning för Riksdagskostnaderna. Protocollet,
som hölls i Utskottet, är icke bifogadt; men en ledamot,
Hr Santesson, lemnade der den upplysning, att Hr
Petre' irrat sig något uti sin framställning derom. Jag påminner
mig icke ordagranna innehållet af Hr Santessons
uppgift, men har dock velat nämna detta i anseende till
det ouppsåtliga misstag, Hr Montgomerie, med föranledande
af det bifogade transsumt utaf protocollet, kommit att
begå. På dessa grunder anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes i första rummet göra proposition till bifall å betänkandet;
blifver den med nej besvarad, så följer deraf, att
återremiss skall ske.
Frih. Rantzou, Joli. A Ib., hade inlemnat följande,
som upplästes:
StatsUtsk. har i sitt nu upplästa betänkande, i afseende
å aflöoingen till Ståndens och Utskottens Cancellibetjening,
frångått den grundsats, som blifvit vid de sednare
Riksdagarna följd, att nemi. till en bestämd summa, dag-eller
månads-tractamente, fastställa samma aflöning. Utskottet
har i stället föreslagit ett förskott, och sedermera ansett
det böra bero på Utskottet att, efter vedérbörandes hörande
, lämpa den ytterligare belöningen efter beskaffenheten
och mängden af de anställda tjenstemännens göromål.
Denna grundsats kan jag icke godkänna. Jag röstar
för ett så inskränkt antal tjenstemän som möjligt; men då
jag af dessa tjenstemän fordrar både duglighet, träget arbete
och sjelfständighet, så betviflar jag, att dessa egenskaper
stå att finna hos personer, hvilkas aflöning ställes på discretion
och hvilkas tilläfventyrs onödiga uppmärksamhet
för en eller annan af dem, som öfver deras arbete skulle
lemna det slutliga vitsordet, någon gång torde kunna komma
att betyda iner än verklig flit och skicklighet. Deremot
böra tjenstemännen hafva bestämda åliggändeu sig uppdragna
och noga tillsyn hållas deröfver, alt dessa fullgöras med
ordning och drift.
94
Dcii 20 Februarii e. ni.
Hvad beloppet af betalningen angar, så bör den, enligt
Riksd.-Ordn., matas efter göromålens vigt och mängd.
Dervid bör äfven besinnas, att Betjeningen hos HiksSt., under
sin tjenstgöring derstädes, är afstängd från ali annan
tjenstgöring och andra tillfallen till förtjenst. Sådant är åtminstone
förhållandet med 11. o. Ad:s Cancelli. Flera af våra
Notarier och Cancellister hafva måst under Riksdagen afsäga
sig sina ordinarie tjenstebefattningar, och med våra
omständliga discussioner kan en hvar göra sig begrepp om,
hvilken dryg möda är pålagd våra Notarier och isynnerhet
Ridd.-Secreteraren. Jag anser det vara orätt, att osäkerheten
om hvad förtjenst arbetet kan lemna, ökar tyngden här^
af. Då Hufvudstadens Embetsverk beklagligen ej erbjuda
något särdeles öfverflöd på skickliga ämnen, utan ganska väl
nodtorftligen behöfva behålla dem de ega, så linnes ofta ingen
annan utväg, så vida afseende främst skall fästas vid
duglighet, än att till och med öfvertala personer att från
landsorten begifva sig hit, för att använda sig såsom tjenstemän
vid RiksSt:s Cancellier och Utskott. Af dessa personer,
af hvilka vi fördelaktigt känna flera inom RiddarliusCanceliiet
engagerade, kan man ej billigtvis fordra, att de
emot blott ersättning för en under Riksdagarna och för resande
alltid förhöjd lefnadskostnad, utan att äga någon behållning,
skola fullgöra en tjenstebefattning, hvilken de icke
kunna åberopa såsom någon merit, vid frågan om framtida
befordran i Statens tjenst.
Uppå dessa skäl och då Ridd.-Secreteraren vid ett föregående
tillfälle upplyst, att uti Ridd-Cancelliet ej finnas
anställda flera tjenstemän, än som för ärendernas behöriga
gång ovilkorligen erfordras, har jag cj ansett R. St, för en
besparing af en jemförelsevis obetydlig Statsutgift, böra begå
en obillighet mot sina Secreterare och tjenstemän, och
måhända derigenom aflägsna de skickliga ämnen, som bland
dessa finnas, — ett förhållande, som säkert skälle både blifva
långt menligare för ärendernas skyndsamma och ordentliga
gång, genom Riksdagens förlängning, samt ådraga Staten
vida större kostnad, än som genom en obetydlig nedsättning
i Riksdagsarfvodenas belopp torde kunna väntas.
Jag anhåller om återremiss af StatsUtskts betänkande,
och att StatsUtsk. må taga dessa anmärkningar i öfvervägande.
Frih. Cederström: En ledamot af StatsUtsk. har yttrat,
att med en återremiss ingenting kunde vinnas, och i
anledning af detta yttrande har jag tagit mig friheten begära
ordet. Denne värde ledamot synes hafva förgätit, att
Ståndet nu icke är i tillfälle att med förändringar antaga
betänkandet. Derföre är återremissen nödvändig, om ock
pluraliteten i Utsk. icke vill göra afseende på de gjorda anmärkningarna,
emedan, fia betänkandet återkommer, Ståndet
efter majoritetens öfvertygelse lärer bestämma beslutet,
Den 20 Februarii e. m.
gä
utan afseende på StatsUtsk:s förslag. Jag yrkar derföre återreiniss.
Hr Mon t gomer i e: Som jag af den siste värde talaren
blifvit förekommen, vill jag icke göra någon anmärkning
vid Iir Gyllenhaals yttrande; roen i afseende på ett
annat anförande vill jag nämna, att, i fall Talmannen borde
aflönas såsom Ståndens förste Embetsman , det de likväl icke
äro, så vore det nu ifrågavarande anslaget hvarken Stånden
eller dem värdigt.
Ii. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad.
ansåg de vid StatsUtskts ifrågavarande betänkande gjorda
anmärkningar hindra dess antagande och således föranleda
till återremiss.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Hr Gyllenhaal: Om Frih. Cederström hade rätt uppfattat
mitt yttrande, hade han visserligen icke deråt gifvit
den tydning, som han nu framställt. Jag förklarade min
enskilda öfvertygelse om resultatet af en återremiss; men jag
började med att yttra, det jag hvarken kunde eller ville
bestrida den. • Nu får jag förnya min redan gjorda begäran,
att första propositionen bör blifva till bifall.
Gr. Cronhjelm: Under sednaste Riksdagen iakttogs
alltid den praxis, att, då anmärkningar blifvit gjorda emot
ett betänkande, Landtm, först framställde proposition till
återremiss och den till bifall i andra rummet. Jag tror således,
att Hr Gr. o. Landtm, gjort fullkomligen rätt uti att
börja med proposition till återremiss, och anhåller om förnyad
sådan proposition, i fall Hr Landtm, icke kunnat fullkomligen
inhemta Ståndets tanke.
II. Ex. Iir Gr. o. Landtm, erinrade, att 56 §. Reg.F.
ännehölle, att om i Ståndens plena sådana anmärkningar
göras, som hindra antagandet af ett Utskotts förslag, Utskottet
skall erhålla del af dessa anmärkningar, för att derefter
förslagen ytterligare granska och jemnka. H. Ex. hade
således ansett den första proposition, som göres i anledning
af ett Utskotts betänkande, i fall anmärkningar dervid blifvit
gjorda, böra vara, huruvida Ståndet anser anmärkningarna
hindra betänkandets antagande, en praxis, hvilken
äfven under flera sistförflutna Riksdagar blifvit följd. Ehuru
H. Ex lyckt sig tydligen finna, att, vid svaren på dess
sednast framställda proposition, Ja öfverrösta! Nej, ville H.
Ex., för att derom erhålla ytterligare visshet, förnya sin nyss
framställda proposition.
I anledning häraf framställde JI. Ex. å nyo proposition
till återremiss af StatsUtsk:s förevarande betänkande N:o 2.
Ropades ganska starka Ja, blandade med Nej.
I följd hvaraf II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
96
Den 20 Februarii e. m.
att StatsUtsk:s Betänkande N:o 2. blifvit till StatsUtsk. återremitteradt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Vid förra Riksdagen understödde
jag den motion, min värde vän, Hr v. Hartmansdorff,
väckte, rörande en ökad import-tull å landtmannaprodueter,
med exempel, hemtade från de mest industriösa,
fria- och mägtiga folk. Jag åberopar ännu dessa länders
tullsystem för de grenar af produetionen, hvartill dessa länders
beskaffenhet väl inneburit en naturlig grund, men sorn
legat obegagnad, ehuru tiden varit inne för dess utveckling,
linder Engelska jernhandteringens öfvergångsperiod belädes
1 ton stångjern med P:d St. pr ton i tull, och först år
1825 nedsattes den i-J P:d St., som den nu är. Under perioden
af Franska jernverkens anläggning på Engelska sattet,
utfärdades en tull-lag, som bade till påföljd, att 1 Skål
St:st. vigt stångjern gällde i Frankrike 80 ä 90 francs, under
det man köpte det i Tyskland och Nederländerna för
5o, i Sverige och Ryssland för /jo och i England för 35. Uti
NordAmerikanska fristaterna bar tullen på valsadt stångjern
väl nyligen blifvit nedsatt till 00, men var länge dollars
p:r ton, under det att varan, förtullad, gällde 80 ä 85.
Otvifvelaktigt bidraga ökade pris till ökad produetion, hvilken
åter, en gång införd och blifven föremål för industri
och handel, kan bära lägre pris; men som hastiga förändringar
böra undvikas, föreslår jag en liten, men årlig ökning
i import-tullen å nedanstående artiklar, derefter vidhållandet
af den högre tullen under 10 år och slutligen dess
årliga nedsättning, nemi. på fläsk, hampa, hudar (oberedda),
humla, kött, lin, talgljus, ost, smör, talg, ull, väfnader af
ylle och halfylle, blaggarn och bolstervar. Enligt Generalsammandragen
öfver Rikets import, har den, på sätt bifogade
tabell utvisar, af of vannämnde artiklar utgjort
3,014,220 R:dr B:co i medeltal under de 5 sista åren, hvarom
förhållandet är officielt kändt. Maximum af tullen torde
böra antagas från 33-i till 66f proc. af varans värde,
och ett närmare bestämmande bero på följande omständigheter:
1:0
huru hög tullen nu är (t. ex. talgljus äro nu värda 6
R:dr B:co, tullen är 2^, dess maximum torde böra sättas
till 4 R:dr B:co);
2:0 om Rikets behof kan fyllas inom landet (t. ex. hampa,
hvarå värdet torde kunna antagas till 60 R:dr B:co p:r
Skåf; tullen är 4 R:dr, importen 6,328 Skåf; maximum
torde böra sättas till 20 R:dr B:co);
3:o om varan utgör råämne för någon förädling inom Riket
(t. ex. ull, hvarå värdet torde vara 32 sk. p:r åf; tullen
är 1 sk.; importen, öfver i million, har aftagit; maximum
föreslås till 12 sk).
Så
-
Den ao Februari i e. m.
97
Såsom exempel på tullens stigande, bibehållande och
återgång, vill jag antaga värdet på smör till 5 R:dr 13:co;
tullen är i: 24.
Den bör blifva 1835 ... 2. — bibehållas vid 3: 16. i
— — 1836 ... 2: 24 f 10 år, och under på
—
— 1837 ... 3. — J följande 5 år nedgå till
— — i838 ... 3: 16.’ 1: 24.
Fördelarna af en högre tull på dessa landtmannaprodueter
anser jäg blifva:
1:0 Minskning i spannmålsproductionen under jordens fördelaktigare
användande; hvaraf skall ovilkorligen följa någon
förhöjning i spannmålsprisen, hvilket väl behöfves både för
landtniannen och löntagaren.
2:0 Ökning af kreaturens antal, hvaraf åkerjorden måste tilltaga
i bördighet.
3:o Spridning af penningar till de orter, sorn sakna fördelen
af närbelägenhet tdl stora städer, och hvarest ladu^årdsskötseln
lättast kan utvidgas; flera bland dessa orter sakna
bergsbruk och hemta förnämsta delen af sin bergning
från jorden. I Sverige är landtbruket i behof af binäringars
stöd.
4:o Möjlighet att lägga högre skatt på husbehofs-brännvinsbränningen
eller att alldeles borttaga den, i det man öppnar
nya utvägar för jordbrukaren att vända jordens alster
i penningar.
5:o Att Krono-utlagorna bättre utgå från vissa orter, samt
6:0 En fördelaktigare handelsställning med främmande
folkslag.
Deremot synas 2:ne olägenheter förtjena afseende, nemi.
en möjligen ökad tullförsnillning och minskad tullinkomst.
Till förekommande af den förra bör möjligheten af tullbevakning
tagas i betraktande vid tullens bestämmande, ehuru
dessa varor äro mindre beqväm liga vid tullförsnillning.
Vid tullinkomsten åter förtjenar bemärkas, att inrikes produetionen
visst icke genast motsvarar förbrukningen, hvadan
denna omsorg väl kan uppskjutas till nästa Riksmöte, bvarförinnan
erfarenhet häruti bör vinnas. Under tiden minskas
väl qvantiteten af förtulladt gods; men tullen stiger i proc.,
och det må lemnäs till erfarenhetens afgörande, om tullinkomsten
ökas eller minskas under de första 5 åren
Jag föreslår vördsamt, att denna motion varder till
Bevilln.-Utsk. remitterad.
2 H.
Den ae Fcb rua ri i
Utdra" af G enerat Sammandragen öfver Rikets Import af vissa artiklar j sorn landtbrukaren producerar.
År
Summa
Medeltal.
O
tfa
Värde i
CJQ H
C
1827.
1828.
1829.
1830.
1831.
5 år.
c/3 C7"
* 03
p4"
B:co R.*dr
1
^ B
|?'ft
Fläsk L ®
18,217
20,600
21,270
19.760
i i,5io
91,360
18,272
R;dr
3
54,5oo
nu
33
Hampa Sk®
7,980
487,155
6,480
6,780
7,570
2,830
3 1,64°
6,328
60
379,680
8
Hudar, oberedda . ... U
647,210
1,25 1,6 iO
6,79°
1,5; 8,6 jo
43 i,5oo
4,336,.35
867,227
1
3
289,076
4
Humla L®
11,980
1 1,9 i o
6,200
3,5a.6
40,4.0
8,082
6
48,492
16
Kött T:r
7,106
6,470
5,970
0,970
3,43o
28,95o
5,79°
25
1 i4,75o
25
Lin, ohäckladt . . . . L®
Ljus, Talg- L®
29, 'i io
21,890
1,802
13,870
5,980
72,170
i4,435
4
57,71°
28
9,620
11,840
19,9 io
14,780
16,(iio
72,780
14,558
6
87,148
40
Ost L®
3a,58o
3g,o io
2L),o3o
26 65o
17,690
144,980
28,996
3
86.986
33
Smör L®
i4i,38o
135,125
8 >,520
74,37°
80,280
60,240
520,670
104,134
5
520,670
3o
Talg
L®
79,160
93, ioo
84, 1 lo
86,35o
4o3,.8o
80,616
5
4o i, ifio
10
Ull, okammad, gröfre U
Väfnader, ylle, half-  ylle, blaggarn, bol-  stervar  aln.
1,259,610
1,17 1,660
1,29 ,200
1,060,320
684,910
5,47 H 720
i,09i,344
2
?
729*396
j
36i,ooo
386,ooo
414,000
55o,ooo
4i 1,000
2,122,000
424,400
I
2 I 2,900
36*
S: a
| jjOl4j22C>
i
Lades på bordet.
De» ao Februarii e. m.
99
Hr Lagerhjelm uppläste ytterligare följande:
Sedan en lag blifvit af Konung och Ständer stiftad för
utvexling af silfver, anser jag öfverläggningarna, angående
vinnandet af stadga i myntets värde, endast röra verkställigheten,
hvars tidpunkt hör snart inträffa. Men denna verkställighet
måste äga bestånd; och i detta afseende göra sig
samma olikhet i åsigter gällande, som delade tänkesätten inom
Stuts- och BancoUtskotten under sisth Riksdag. Enligt
den ena asigten innefattar realisationen en arithmetisk operation,
som, alldeles oberoende af Rikets ställning i öfrigt,
fortgår intilldess sista sedeln blifvit inlöst, om alla sedlar
kunde förevisas; ty Banken har ej svårt att bereda sig
tillgång af silfver. De som äro af den andra åsigten, utgående
mera från hvad Sveriges Bank varit och ännu är, än
från hvad en Bank kunde och måhända borde vara, se ej
med likgiltighet rörelsemedlet under fortgången af silfvervexlingen
dragas ur Sveriges inre rörelse, innan den enskilda
crediten hunnit ersätta Bankens sedlar med tillräckligt
solida papper. Denna sednare åsigt sökte jag göra gällande
under sista Riksmötet och emottog af realisationens befordrare
den mest bestämda försäkran, att landets produetion
vore kommen till sådan höjd, att aldrig coursen kunde sliga
öfver 134 sh. Utslaget har fallit. Måtte det nu väcka
äfven deras uppmärksamhet, som kanske mindre känna det
egna uti Sveriges inre rörelse, Un den större rörelsen utom
detta Rike.
Yid realisationens annalkande måste coursen falla, emedan
exportvärdet ökas med en artikel, sorn förut icke erbjudit
$äg åt handeln. Har coursens fleråriga höjd till större
eller mindre del sin grund uti det låga jernpriset och en,
till följd af tullsystemets ändring vid 182 i års Riksdag, ökad
import af lyx—ar ti k lar, och vill man förekomma det hårda
myntets utvandring, så gifvas inga andra medel än exportvärdets
ökning och importvärdets minskning. Om det fö rra
ej skall göra sig sjelft i silfver, hvilket onekligen minskar
rörelsecapitalet och derjemte framlockar enskilda sedelfabricationer
i större mängd, än som kan grundas på reel
och rörlig valuta, torde jernet förtjena största uppmärksamheten
och åtgärderna reducera sig till medgifvandet af en
friare verkningskrets åt industrien. Det sednare kan icke
tillförlitligt påraknas, än mindre vinnas hastigt genom
uppmaningar och exempel af sparsamhet vid lyx-artiklars
förbrukning. Det bör ej heller tillvaaabringas på bekostnad
af den stadga i tullsystemet, som hufvudsakligen grundlägger
ali beräkning i handeln. Men deremot är vid importen
att märka, att den till stor del utgöres af landtmannavaror,
för hvilkas produetion Sveriges cliinat ingalunda är ogynnsamt
och hvartill innevånarna hvarken sakna erfarenhet eller
andra erforderligheter. Denna del af importen öfverstiger
likväl tre millioner.
\
too
Den 20 Februari i e. ra.
Jag anser de beslut, hvilka medföra dessa verkningar,
innebära de enda verkliga, rättvisa och verkställbara garantier
för Bänco-sedelstockens oförminskade belopp efter silfverutvexlingens
begynnelse, sotn, mig veterligen, kunna
åstadkommas De åtgärder, jag vördsamt nu ämnar föreslå,
kunde således vara föremål för ett Finance-Utskotts handläggning;
men då realisationen är på lag grundad, och rörelsen
kräfver dess snara verkställighet, samt båda dessa motioner,
enligt min öfvertygelse, kunna med lika styrka motiveras
ur statsoeconomiska grunder, skall jag särskildt för
hvardera af dem vördsamt förestå behandlingssättet.
Man. har länge velat förbättra Svenska sta ngjernstil I -  verkningen och manufacturen, samt försökt många utvägar
att komma dertill. Genom ett till en overkställbar ytterlighet
drifvet prohibitivsystem har man nedtvingat råämnenas
pris och velat upprätthålla varans pris i verldshandel!!
genom tillverkningsmängdens begränsning. Man har upprättat
egna, techniska Embetscorpser; inga medel hafva
blifvit sparda, då vetenskapliga försök varit i fråga. Styrelsen
har räckt näringsidkaren en hjelpsam hand, och genom
exportförbud äro råämnena försäkrade åt föradlaren. Endast
ett medel har man icke vågat vidröra, det enklaste,
det mäktigaste; jag menar friheten, denna omätliga kraft,
som genomtränger alla menskliga förhållanden, sprider lif
och rörelse äfven till industriens minsta utgreningar (Se England!
För ioo år sedan tillverkades der ej \ jern mot i Sverige;
nu 7 gånger så mycket. Likväl har England intet
BergsColbm, intet JernCont., ingen technisk Embetscorps.
För 3o år sedan började det puddlade Engelska jernet att
användas till allmänna behof; för 20 år sedan gjorde man
ankarkedjor deraf; för 10 år sedan ingick det i gevärstillverkningen,
och nu har en Svensk Bergsman sett puddladt
jern af större täthet och jemnhet än det Svenska, samt äfven
användbart till stål, ehuru ej så tjenligt dertill som
Öregrundsjernet). Man fruktar friheten i Sveriges jernhandtering,
och likväl är Sverige ett fritt land. Må man blott
icke vidtaga andra åtgärder än sådana, hvilkas verkningar
kunna beräknas; men förgäfves väntar man sig att i maklighet
och utan beslutsamma och afgörande steg införa någon
väsendtlig förbättring, ett mål, som af andra folkslags
rastlösa bemödanden ryckes allt mer och mer undan oss, ju
längre vi dröja. Vore den ställning, hvaruti vi befinna oss,
lika fast som den är gammal, skulle måhända öfvergången
blifva betänklig, fastän nödvändig. Men tiden och den
egenmägtiga speculationen hafva lyckligtvis redan upplöst
detta prohibltiv-systems inre fasthet; de stadganden , jag vördsamt
hemställer lill upphäfvande, hafva aldrig kunnat rätt
handhafvas, och deruti företer sig ej allenast en säkerhet
emot all våda vid deras upphäfvande, utan den helgd,
författningar böra åtnjuta, ger äfven ett ytterligare skäl
D e n 20 F c b r u a r i i c. m.
101
till sådanas upphäfvande, hvilka icke kunna rätt liandhafvas.
Jag föreslår vördsamt:
1:0 Att bruksägare, privilegierad på egen tack jer nsblåsning,
må från detta åliggande befrias, och honom upplåtas
rättighet att fritt köpa sitt behof. Vid höga tackjernspris
blåser bruksägaren sjelf; tillgången ökas, priset faller. Vid
låga tackjernspris upphör bruksägaren att blåsa; priset stiger.
JNärmäste följden blir således jemnare pris och tillverkningens
bedrifvande på de stallen, hvarest tillverkningspriset
är lågt. Många bruksägare fortfara dock med sina blåsningar,
för att fä ett tjenligt tackjern.
2:0 Att vid stångjernshärd, hvarest smidesrätten antingen
nu uppgår till 45o ä 55o SkS , olika efter orterna och
belägenheten, eller genom bruksägarens frivilliga åtagande
af ökad skatt uppbringas till nämnde belopp, må smidas så
mycket, som medhinnas kan; hvarjemte recognitionssmide
vid sådan härd utbytes mot dubbel hammarskatt. Exempelvis
och för sådant stångjernsverk, som anses tillverka 1000
Sk®, men hvarest nu privilegierade smidet blott utgör 800
Skffi för enkel eller dubbel hammarskatt, bör bruksägaren, få
smida fritt emot erläggande af 4 Skåks ökning i hammarskatt.
Den bruksägare deremot, som vill fortfara med sin begränsade
sinidesrätt, skattar derefter; men öfversmide anses såsom
undansnillning af Kronans rätt. Båda dessa åtgärder
åstadkomma val någon tillökning i tackjernsbehofvet (den
förra genom minskad blåsning, den sednare genom Ökadt
smide); men att den icke blir betydlig, kan lätt bedömas
deraf, att förhållandet i sjelfva verket varit länge till största
delen enligt med hvad nu skulle förordnas. Den tillökning
åter, som verkligen kommer att äga rum, ginge den
äfven upp till tl af nuvarande tillverkning, innebär i min
tanka ett af flera omständigheter högt påkalladt steg till införande
af mera industri i denna näring. Den bör tålas af
bruksägaren, emedan jernhandteringen icke består ensamt
af stångjernssmide, utan äfven af malmbrytning, kolning
och tackjernsbläsning, och emedan högre grad af industri
fordras i tack jer nstill verkningen, innan han kan påräkna ett
för särskilda behof beredt och rent tackjern, hvilket äfven
kan ingå i hans smide med högrepris, utan förlust. Tackjernsblåsaren
åter har rätt att begära ett högre pris; ty
han får ej exportera sin vara. R. St. hafva 1809 och vid
flera Riksdagar begärt en friare tackjernshandel, och sednast
rätt att exportera detta råämne. Svenska bruksägaren, förlitande
sig pä malmens och bränslets renhet, och bunden af
ett föråldrad t författningssystem, sorn medfört en inveckling
af interessen, hvarifrån andra länder äro befriade, har, i
allmänhet att tala, antingen saknat tillräcklig kännedom om
inflytandet af förbättrade methoder i hans eget yrke, eller
nog frihet att begagna industriens vink, med en säker be
-
102
Den 20 F e h r u ar i i c. m.
räkning på framtiden, och kan i närvarande stund icke uthärda
täflan af fri tackjernsexport, hvilken jag ej heller nu
tillstyrker-. Men jag tvekar ej vid det tillägg, att jernhandteringens
bestånd och förkofran i stort fordra en stark industriös
väckelse, i förening med ökad frihet och ökad
insigt. Och kan denna väckelse ej annorledes åstadkommas,
än genom tackjernsexport, då må hellre denna enda
utväg till jerntillverkningens totala framskridning, om än
åtföljd af slångjernshandleringens partiella förstöring eller
skada, vidtagas för att alstra industri och insigt, än att ett
permanent stillastående, hvilket innebär ett verkligt aftagande
för täflan underkastade näringar, skall störta thela näringen,
till fäderneslandets obotliga skada. Och denna synpunkt,
mina Herrar, högre än både tackjernsblåsarens och
bruksägarens, emedan den rör fosterlandets väl, ärden3:dje,
hvarifrån detta ämne bör skärskådas. Ett högre tackjernspris
ej allenast inleder bergsmannakunskap, tillsyn och vård
i alla riktningar af den mångfaldigt sammansatta tackjernsblåsningen,
utan medför äfven ett högre kolpris; och skogens
vård och omsorg vid kolningen blifva deraf en följd.
Så verkar friheten; den sprider tanka och lif till industriens
minsta utgreningar.
Jag föreslår vördsamt, att denna motion remitteras till
Oecon. Utskottet.
Lades på bordet.
Gr. Strömfelt, HansVredr., anförde skriftligen:
Hos Ridd.Utsk. har Capitainen vid K. DahIReg:tet, Carl
Fredr. Kuylenstjerna, med företeende af en utaf Skogshushållaren
O. B. Starck d. 18 sisth Dec. för Capitainen utgifven
fullmagt att vid innev. Riksdag intaga säte och stämma
å Riddarhuset för adliga ätten N:o 222 Starck, anhållit att
i sådant afseende bekomma inträdespollett; varande tillika
af sökanden anfördt, att de till hufvudmannaskapet för ätten
framför ofvanbemälde Otto Bernh. Starck berättigade
personer, hans faderbroder Johan Fredr, och Ernst Vilh.
Starck, den förre för omkring 5o år sedan begifvit sig till
sjös, dervid han ingått i tjenst uti Engelska flottan samt sedermera
icke låtit höra af sig, samt den sednare för omkring
20 år sedan .aflidit såsom urmakare i Askersund, hvilket
allt sökanden velat styrka med härhos bifogade, af sistnämnde
personers syster, enkan Ulrika Eleonora Fröman,
född Starck, d. 2 dennes utgifne betyg.
Men ehuru fullmagtens utgifvare, O. B. Starck, finnes
rätteligen anteknad å stamtaflan öfver adliga ätten Starck,
likväl och då genom enkan Frömans betyg icke blifvit lagligen
styrkt, att de framför honom till fullmagts utgifvande
berättigade Joh. Fredr, och Ernst Vilh. Starck antingen genom
döden afgått eller i öfrigt sin representationsrätt förlorat,
har Ridd.Utsk., emot stadgandet i 12 §. Ridd.Ordn., an
-
Den 20 Februarii e. ra.
io3
sett sig icke kunna den företedda fullmagten godkänna, hvilket
dock, uppå Capitainep Kuylenstjernas begäran, jemlikt
i5 5. Ridd.Ordn. jag, i egenskap af Utskrs Ordförande, bort
hos R. o. Ad. vördsamt anmäla, på det förevarande fråga
oin inträdespolletts beviljande må kunna af R. o. Ad. slutligen
afgöras.
Bil. N:o 1.
Till den Urtima Riksdag, som i Stockholm skall hållas
och tager sin början d. i5 Jan. nästa år 18>4, befullmägtigas
härmed Capilainen vid R. DahlRegttet, Carl Fredr. Kuylenstjerna
, att för ådeliga ätten N:o 222 Starck, intaga säte
och stämma på Riddarhuset; hvarvid han ovilkorligen förpligtas
att ställa sig till efterrättelse Rikets gällande Grundlagar.
Borgholm & Wedbv d. 18 Dec. iS33.
O. B. Starck,
Skogshushållare.
(L. S.)
Bil. N:o 2.
Att Joli. Fredr. Starck, född 1758 d. 22 Nov., som för
omkring 5o år sedan från Finland ur dess fädernehus begaf
sig till sjös samt sedan ingått i Engelsk tjenst vid flottan,
har sedermera icke låtit höra af sig, samt att dess broder
Ernst Vilh. Starck, lödd 1765 d. 18 Martii, som varit urmakare,
flyktade från Finland under kriget till Sverige och
till Askersund, der lian afled barnlös för omkring 20 år sedan,
får undertecknad deras syster härmed på begäran in
tyga.
Stockholm d. 2 Febr. i834-
Ulrika Eleonora Froman,
född Starck.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag påminner mig, att
då Capitaine Kuylenstjerna vid uppropet begärde pollet, för
att intaga säte och stämma för ätten Starck, förevisade han
en fnllmagt af samma man, som utgifvit en full magt, på
grund hvaraf han förra Riksdagen sutit på Riddarhuset. Hr
Gr. o. Landtm, samt Ridd.Direct. ansågo sig likväl icke kunna
tilldela honom pollet, emedan, enligt hvad jag vill minnas,
fullmagten var utgifven af 3:dje eller 4;de ättemannen
i ordningen. Hr Kuylenstjerna uppgaf då, att denne var boende
på Öland, och att det skulle blifva svårt att derifrån
få de betyg, som ansågos nödiga. I fall Gr. Strömfelt nu
väckt en enskild motion, lärer den få hvila på bordet, och
jemväl om han sorn Ordförande i Ridd.Utsk. anmält saken,
torde sådant vara nödigt, emedan jag tror förhållandet böra
närmare inför Ståndet utredas.
Hr Bruncrona, Gust. Adolph, uppläste följande:
Man klagar öfver bristande bytesmedel och lånetillgångar;
man anser sig ej hafva nog af de Disconter och andra
låneinrättningar, som finnas. Lånesystemet utvecklas och ut
-
Den 20 Februarii e. na.
■vidgas mer oell mer. Privatbanker och Hypotheksinrättningar
hafva redan blifvit stiftade; flera sättas i fråga. Assignations-väsendet
är elt af crediten tillskapadt rörelsemedel,
och en consoliderad statsskuld förespeglas, hvars räntebärande
papper äfven skulle sättas i omlopp. Huruvida genom
den organisering och utsträckning, de förra inrättningarna
erhållit och dylika tillämnade än ytterligare torde erhålla,
och med de anspråk, som för dem sättas i fråga, det egentliga
myntet må utestängas från allmänna rörelsen med möjlig
menlig inflytelse på realisationen, äfvensom om den allmanna
nyttan, i det hela öfversedd, verkligen blefve til 1—
vägabragt genom de ifrågasatta statspapperen, tillkomna för
inproduetivt behof och öppnande banan för det lockande,
men tärande statsskulds-systemet, en tillflykt, som måhända
endast i nödens stund, såsom ett lyckligt räddningsmedel,
Loide tillitas, lemnar jag derhän. Man måste emedlertid
bekänna, att dessa anstalter till en del hvila på nog slipprig
grund, d. v. s. på fictiva capitaler, på en vacklande opinion,
på en credit, hvarpå åtskilliga omständigheter kunna
inverka. Det är dock ej min mening att nu söka utveckla
dessa förhållanden. De blifva frågor för sig, att närmare
utredas af dem, sorn dertill äro mera mägtiga än jag. Jag
vill deremot göra R. o. Ad. uppmärksam på capitaler, hvilka
vi i verkligheten äga, hvilka, öfverflyttade i mångå händer,
redan mångdubbladt äro verksamma, och hvilka än ytterligare
kunna göras rörliga. Jag menar de i fastigheter
intecknade summor, hvilka, enligt officiel uppgift, endast i
jordegendom uppgå till öfver 70,000,000 R:dr E:co, eller mer
an dubbelt mot massan af det cireulerande sedelmyntet Grundade
på verklig valuta och förenade med säkerhet, möjlig
att af livar innehafvare pröfvas, äro intecknade skuldsedlar
det bästa penninge-surrogat. Om dessas rörlighet mera befordrades
genom ändamålsenliga författningar till tryggande
af innehafvarnes betalningsrätt, skulle större transactioner
genom dem, med beqvämlighet och mera än som sker, kunna
verkställas och vid liqvider motsvara de summor, hvarpå
de befinnas ställda. Men antingen besväras de af författningar,
som hafva till påföljd, att deras rörlighet inskränkes,
eller är deras realisering förenad med osäkerhet
och onödig omgång. Behörigen intecknade skuldsedlar borde
i min tanka befrias från alla andra bevakningsåligganden
än renovation af den beviljade inteckningen, den tysta förmånsrätten
framför dem försvinna och, jemte inteckningsväsendets
bättre redande och ordnande än nu är förhållandet,
all möjlig omtanka, kraft och skyndsamhet vid deras utsökning
utvecklas. De skullfe då, genom transport löpande, i
hvar mans hand, utan inskränkning till någon viss ort, såsom
goda papper surrogera contanta medel och, ställda på
större summor, aldrig täfla med Bankens sedlar i den dag
liga
-
Den 20 F e b r u a r i i e. m.
103
liga rörelsen, eller, utträngande det myntade silfret och dess
representanter ur omloppet, förvandla dessa till vara.
På dessa allmänna premisser grundar jag följande 2:ne
motioner, fästande mig för närvarande endast vid derus föremål,
ehuru ämnet i sin utsträckning, såsom äfven dessa
premisser antyda, visserligen från mångå andra synpunkter
ytterligare skulle kunna uppfattas:
r.o Sedan långifvare i behörig ordning vunnit inteckningsrätt,
eller han genom förnyelse af inteckning bevarat dess
fortfarande gällande kraft, borde han frikännas från vidare
bevakn i ngsbeky miner. I sanning inser jag icke något giltigt
skäl, hvarföre en inteckningshafvare, känd som han är, vid
yppandet af en concurs skall behöfva styrka sin fordran annorledes,
än örn den utom concurs göres tvistig. Men jag
vill icke gå så långt, att jag skulle yrka rubbning i hvad
derom sedan längre tider varit förordnadt. Jag vill inskränka
mig till anmärkning öfver hvad lagen i afseende å intecknade
skuldsedlars anmälan, på grund af så kallad årsstämning,
föreskrifter. Väl medgifver jag, att sistnämnde
anstalt, i allmänhet betraktad, är af obestridlig nytta; men
lagstiftaren har, såsom ofta händt, dervid tillskapat onödiga,
till och med skadliga åligganden, genom en alltför långt
sträckt allmännelighet och genom former, hvarmed de lagkloke,
utan egentlig nödvändighet, af förkärlek för sådana
eller med blicken nog ensidigt riktad på det föremål de sökt,
understundom insvepa rättegångsväsendet. Jag skall i det
anförda hänseendet bevisa min sats.
Concurslagen stadgar i dess 133 och 135 55-, i hvilka
fall årsstämning får äga rum. Ändamålet är, att i dessa fall
vederbörande må blifva säkra, alt icke okända fordringar
sig yppa efter utredning af bo. Deremot är intet att anmärka.
Men i 134- S- säges, att fordringsägare utan undantag,
samt inteckningshafvare och veterlige borgenärer specielt
nämnde, skola inom viss dag sina fordringar anmäla och det,
enligt 136 §., vid äfventyr att eljest gå dem förlustiga. Jag
hemställer, huruvida någon logik i detta mot premissen stridiga
resultat kan upptäckas. Det heter, att föremålet för
årsstämning är att vara säker för okända fordringar; men
inteckningshafvaren, som bör förmodas vara känd och äfven
i sjelfva författningen i den mån antydes vara sådan, att
han ovilkorligen bör särskildt kallas, måste likväl, vid förlust
af hela sin betalningsrätt, iakttaga den i öfrigt likgiltiga
och onödiga formen att genom sin anmälan underrätta
årsstämningssökanden om hvad denne redan känner, nemligen
att innehafvaren af det in tecknade documentet är borgenär,
eller, om gravationsbeviset vore enda ledningen, att
dess fastighet med inteckning är besvärad. Efter omgången
att på sökandens egen anvisning kalla en känd borgenär,
blir således resultatet af den bevakning, hvartill denne tvin
2
H. 14
Den ao Februarii c. m.
gas, att sökanden får veta hvad han visste förut, men hvilket
ej var årsstämningens uppgifna ändamål, sorn endast afsåg
kännedom om okända borgenärer. Nu händer, att ett
lån, utan att vara omsatt, befinnes förflyttadt i en annans
ägo än dens, till hvilken reversen primitivt var utgifven.
Det skulle ock vid transactioner enskilda emellan vara ett
nytt band på intecknade skuldsedlars rörlighet, om omsättning
ovilkorligt vore påbjuden. Emedlertid, i händelse sökandens
lista ej upptager den sista innehafvarens namn, eller
detta namn ej linnes i gravationsbeviset, kan domstolen
kalla, i stället för den verkliga innehafvaren af skuldsedeln,
den som förut varit det, och ehuru sedelinnehafvarens rätt
i allt fall synes förvarad i >36 §. och, i grund af analogi, i
y4 och dB jj§. af Concurslagen, kan uteblifvandet, som deraf
blefve en följd, dock föranleda till krångel och rättegång.
Om åter den rätta innehafvaren blifvit behörigen kallad,
men.han af en eller annan orsak, hvilken lagen ej godkänner,
skulle försumma att anmäla sin af både sökanden och
domstolen kända fordran, så kan en minuts försummelse förorsaka
förspillandet af hela hans timliga välfärd och den
olycklige straffas hårdare, än om han begått ett groft brott.
Detta kan latt inträffa, om fordringsägaren, såsom fallet
ibland är med allmoge och fruntimmer, icke rätt fattar föreskrifna
former eller inser deras vigt och följden af deras
uraktlåtande; äfvensom denna förlust af en borgenärs tilläfventyrs
bela förmögenhet, och sorn äfven kan öfverstiga
densamma, i fall han sjelf är skuldsatt, åstadkommes, om
afstånd och andra hinder ej tillåta personlig bevakning, utan
ombud begagnas och detta ombud, som ej alltid förmår
ersätta skadan, skulle försumma bevakningen. Det är visserligen
förmånligt och af vigt för arfvingar, eller frånskild
maka eller bolagsmän, att knapphändigt kunna blifva qvitt
en ostridig och känd skuld; men detta ändamål lärer ej lagstiftaren
åsyftat. Ändamålet har utan tvifvel varit, atti ett
under utredning varande bo erhålla en allmän öfversigt af
dess tillstånd. Men, såsom anfördt är, upplyses detta hvarken
mer eiler mindre genom den vid talans förlust påbjudna
anmälan örn intecknad fordran, hvilken lösliga anmälan,
utan att åtföljas af något lagligt bevis, icke ensam förtjenar
särdeles trovärdighet. Föremålet är i allt fall ej nog vigtigt
att förmå nöjaktigt motivera det stora äfventyr, som
blifvit förelagdt innehafvaren af en in tecknad skuldsedel, verkande
äfven på detta pappers credit; helst samma föremål,
hvad intecknad skuld angår, genom sakägarens egen försorg
lätteligen står att vinna. Må hända invändes, att afbetalning,
till och med inlösen, kunnat ske, utan att sådant af
gravationsbevis upplyses. Det torde dock kunna tagas för
afgjordt, att innehafvaren af en gällande intecknad revers,
då räntan till betalning är förfallen, icke lärer underlåta
att, med originala sedeln i sin hand, inställa sig hos veder
-
Den ao Februarii e. m.
börande till dess utbekommande, hvarigenom reversens existens,
den obetalda summans verkliga belopp och innehafvare!]
nogsamt blifva kända. .Dessutom, såsom anmärkt blifvit,
drabbar äfventyret egentligen den kända inteckningshafvaren,
sedan han blifvit kallad. Jag föreslår derföre, att
anmälan om intecknad skuld i anledning af årsstämning icke
må behöfva äga rum, utan sådan stämning afse blott annan
gäld, eller, om detta ej skulle bifallas, åtminstone det tillägg
i författningen göras, att om bevisas kunde genom räntebetalning
eller annorledes, att den skuld, som blifvit intecknad,
men hvarom anmälatl å årsproclama-dag oaktadt kallelse
icke skett, vore behörigen känd af gäldenär, betalningsrätten
icke destomindre må för inteckningshafvaren anses bevarad.
2:0 Både af enskilda exempel och såsom granskare tid efter
annan af åtskilliga allmänna inrättningars räkenskaper har
jag inhemtat, att många förluster uppkommit för fordringsägare
genom under-executorers förvållande, hvarvid isynnerhet
såsom anmärkningsvärd förekommer förskingring af
utmätta medel. Detta gäller visserligen de åt bemälde tjenstemän
till utmätning anförtrodda fordringar i allmänhet;
men mig torde tillåtas företrädesvis fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på de intecknade, hvilka, oaktadt den säkerhet,
som hos låntagaren varit vunnen, genom anställd utmätning
kunna för fordringsägaren gå förlorade. Enligt K.
Förordn. d. ir Dee. 1766 får under-executor ej innehålla med
utmätning å laga kraftvunna domar och utslag längre än
3:ne månader från. den dag, han emottagit dessa handlingar,
hvilket i allmänhet lärer blifvit så förstådt, att om
än denna tjensteman förut verkställt utmätningen, han med
redogörelsen för de uppburna medlen kan dröja, endast densamma
inom förenämnde 3:ne månader äger rum. Om således
inom första månaden ntmätning blifvit verkställd, kan
han utan åtal behålla hos sig medlen under återstående 2:ne
månader. Från den dag, då utmätningen blifvit verkställd,
och intill den, då de utmätta medlen blifvit af utmätningsmannen
aflemnade, beror således fordringsägarens säkerhet
endast på denna persons moralitet och ofta obetydliga enskilda
förmögenhet, och en inteckningshafvare, hvilken nödgats
hos en tredskande gäldenär utsöka sin eljest säkra fordran,
kan derigenom äfventyra, i samma ögonblick den af
tredje man blifvit uttagen, vida mera, än innan uttagningen
skedde; ty derintill låg säkerheten i panten Val har lagstiftaren
sökt förekomma förluster, äfven för den enskilda
fordringsägaren, genom åtskilliga försigtighetsmått och vissa
straffbestämmelser för en brottslig under-executor. Så förelägges
genom K. Förordn:g:na d. 28 Juni 1798 och d. 12 Dee.
i8a3 en sådan tjensteman, att hvar tredje månad, inom
tolfte dagen derefter, inkomma till Konungens Bef:h:de med
diarier öfver åtgärder i utsökningsmål; att aflemna bevis
Den ao Februarii e. ra.
öfver hvarje utslag han till verkställighet emottagit; att medel
, hvilka till följd af remiss från Konungens Bef:h:de utmätas,
nedsätta i Landtränteriet; så föreskrifves det, att de
således nedsatta medlen med omgående post vederbörande
skola tillsändas; att Konungens Bef:h:de skall hålla allvarsam
hand öfver befordran till slut af alla utmätningsmål,
den lidande förhjelpa till sin rätt och befordra den felaktige
till laga näpst, samt att, näst efter Statens förskingrade
medel, den enskiltes skola hos uppbördsman äga förmånsrätt.
Så bestämmer K. Förordn. d. 29 Nov. 1823, jemnförd
med 2 §. 45 Gap. M.B. samma straff för tillgrepp och förskingring
af Kronans och enskildes medel, dem någon i kraft
af sin tjenst emottagit. Allt detta låter väl; men erfarenheten
har visat, att dessa stadganden icke alltid uppfyllt
ändamålet. Konungens Bef:h:des tid är alltför mycket upptagen,
att medgifva den noggranna controll och den jemna
bevakning af den enskildes rätt, som författningarna åsyfta;
qvartalsrapporten kan inkomma först sedan medlen redan
ett par månader varit utmätta, utan att då ännu, enligt
den tydning man gifvit åt författningen och derpå grundad
praxis, dessa behöft redovisas, och i händelse fordringsägaren
vändt sig, till följd af 8 §. i K. Förordn. d. 28 Juni
1798, directe till under-executor, kommer ej nedsättning i
Landtränteriet i fråga. Också har en och annan under-executor
betjenat sig af respittiden att antingen till eget behof
förskottsvis använda de utmätta medlen eller dermed försträcka
andra, merendels under hopp att, innan prescriptionstidens
utgång, kunna göra skäl för sig, derest afsigten
ej varit rent af brottslig; men äfven i förra fallet
hafva ej sällan beräkningarna slagit felt och i redogörarnes
gäldbundna bo har sedan föga eller ingen ersättning stått
att vinna. Man har sagt, att utmätningssökanden bör hos
denne tjensteman sjelf göra sig underrättad om fortgången
af utmätningsåtgärderna och påpassa, när en sådan blifvit
verkställd, för att derefter genast anmäla sig till emottagande
af de utmätta medlen. Men en hvar måste inse, huru
olämpligt, svårt och nästan omöjligt det är, särdeles för aflägset
boende fordringsägare, att oaflåtligt och spejande följa
utmätningsmannen under dess spridda förrättningar. Han
skulle då nödgas att följa denne på spåren under loppet af
3:ne månader, efter hvilkas utgång han först äger -rätt att
anföra klagomål hos Konungens Bef:h.‘de, örn utmätning ej
blifvit verkställd. Det är således af vigt, icke allenast för den
enskilde fordringsägarens betryggande, utan ock för den credit
lånepapper, särdeles intecknade skuldsedlar, böra äga,
för att såsom bytesmedel kunna ingå i allmänna rörelsen,
att vid utmätningar och redovisning derför skyndsamt tillgår,
och att dervid alla möjliga säkerhetsmått iakttagas. Hvad
angar ofvannämnda obehöriga tilltag, så anser jag dem innefatta
det största missbruk af allmänna förtroendet, och
Den 20 Februarii e. m.
109
tillgrepp, der förskingring varit afsedd, hafva hos en executor
nästan en brottsligare stämpel än stöld. Jag kan under
läs förvara inin egendom; jag kan försträcka mina penningar
åt den, som äger mitt förtroende, eller deponera dem
hos honom; men här är jag tvungen att öfverlemna min egendom
åt en statens tjenare, utan afseende 0111 jag sjelf anser
honom solid, eller om jag tror hans karakter vara mig en
horgen för hans förhållande. Om äfven medlen oförskingrade
en längre tid qvarligga hos uppbördsman, kunna de
dock under hans resor och förrättningar genom tjufvahand
förkomma eller af eld förstöras. Äfven ur detta skäl böra
de ju förr desto hellre befordras till deras bestämmelse.
På grund af hvad jag således anfört, hemställer jag,
om icke genom lag borde stadgas, att, om än den nog långt
utsträckta tiden af 3:ne månader må medgifvas under-executor
att verkställa utmätning, efter det han behörigt document
emottagit, han, vid äfventyr af tjenstens förlust eller
suspension på viss tid efter sig företeende omständigheter,
änskönt ingen skada timar, om sådant uraktlåtes, må tillhållas
att utmätta medel sednast fjorton dagar efter utmätningen,
derest remiss skett från Kon. Bef:h:de, i Ränteriet
nedsätta, eller om borgenär directe vändt sig till underexecutor,
inom samma tid antingen nedsätta medlen å berörde
förvnringsställe eller dem fordringsägaren sjelfmant tillställa,
eller, om executor från båda dessa utvägar vore hindrad,
åtminstone bevisligen underrätta fordringsägaren, att
medlen å viss dag äro att lyfta; allt sådant på fordringsägarens
eller kanske rättare gäldenärens bekostnad, derest tillgång
finnes, äfvensom contanta medel, hvilka genom underexecutors
åtgärd inflyta, vid enahanda äfventyr genast efter
omottagandet böra omslutas i convolut, med påskrift, hvilken
de tillhöra, och försegladt med executors eget och en
ellef tvenne gode mäns sigiller, hvarigenom de inneslutna
medlen ikläda sig egenskapen af depositum, eller hvad lagen
kallar inlagsfä, och, utan brytning af annans sigill samt
den påföljd 2 §. 12 Cap. H. B. stadgar, icke kunna till främmande
ändamål användas. För öfrigt synes mig en tjensteman,
sorn med fullt uppsåt förskingrar medel, dem han i och
för sin tjenst emottagit, i den mån hafva förbrutit sig, att
han gerna må ställns i cathegori med bedräglig gäldenär, och,
utom redan stadgad bestraffning, underkastas den vanärande,
som 43 §■ af Coneurslagen föresklifver. Den redlige och
ordentlige uppbördsmannen blottställes ej härigenom för minsta
våda; men allmänna crediten och enskild rätt fordra,
att den lättsinnige eiler för oredlighet böjde genom stränga
straffbestämmelser afskräckes från olofliga tillgrepp.
Jag har sjelf, inom loppet af mindre än 3:ne år, på
främmande botten för åtskilliga publika Verk och enskilda
uppburit öfver en million R:dr, utan ställd säkerhet och
långt ifrån controllerande myndighet. Jag hade haft lillfäl
-
Ilo
Den 20 Febr ii ar ii c. ni.
]e att på förmånligt och, efter all anledning, säkert sätt röra
mig med de efter hand ingångna medlen, för hvilka ingen
viss redovisningstid var föreskrifven eller kunde föreskrifvas.
Men jag ansåg dessa medel såsom ett heligt depositum,
icke tillhörigt mig, och hvilka således, under den tid
de voro i min vård, icke för min enskilda vinning borde användas,
om än mina principaler icke skulle dervid lidit.
Mången torde taxerat mig för besynnerlighet eller enfald.
Det var dock icke så. Mitt handlingssätt stödde sig på
grundsats. Jag vet, alt de hafva funnits, som, mindre samvetsgranna,
på ofvan omnämdt sätt riktat sig och blifvit
skonsamt bedömde, emedan förlust derigenom icke blifvit
någon tillskyndad. Jag tror likväl, att utgången icke stämplar
halten af en handling, och att, om, efter begagnande
utan tillstånd af anförtrodda medel till enskild fördel, man
blir i stånd att redovisa elier icke — båda ofta lika mycket
följder af slumpen —, så blir handlingen till sin moraliska
grund alltid lika klandervärd. Jag aflemnade hvart
runstycke sådant jag emottagit det, och jag har aldrig ångrat
mitt förfarande. Det vore önskligt, att hvarje redogörare
iakttog samma stränga grannlagenhet.
Då jag med en sträng och misstänksam uppmärksamhet
sökt följa utmätningsåtgärderna, önskar jag deremot, att deras
verkställare måtte sältas i en författning, som skyddar dem
från all anledning till frestelse att afvika från deras pligt.
En redlig arbetare är sin lön värd, och jag instämmer gerna
i den motion, Hr Landsh. von Hohenhausen i föregående
plenum gjort om förbättring i Kronofogdarnas knappa
lönevilkor, dock icke allenast på Gottland, utan ehvar dessa
tjenstemän, efter vederbörlig pröfning, befinnas icke hafva
löneinkomster, svarande mot deras ansvarsfulla kall.
Dessa 2tne motioner af Hr Bruncrona lades på bordet.
Hr Gripenstedt, Jacob, hade inlemnat följande,
som upplästes:
Då husbehofsbränvinsbränningen numera, enligt min
tanka, gerna kan anses som ett nödvändigt ondt, påkalladt
af både folkets vana och behof, så tyckes det mig knappt
löna mödan att vidare tala om ett allmänt förbud derå, utan
anser jag oss hellre böra rikta det mot ett öfverflödigt förbrukande
deraf. Då bränvinsskatten är ett vigtigt skäl för
bränningen, vill jag föreslå den till 2 sk. B:co för hvarje
kanna, som tillverkas, och pannorna efter följande norm:
att ingen panna bonde få vara större än af 60 kannors rymd,
samt att en egendom, hvars taxeringsvärde uppgick till 60,000
R:dr B:co och derutöfver, skulle få begagna atne sådana tillika
med en klarpanna om 3o k:r; en egendom, taxerad till
4o,ooo R:dr, endast 2tne 60 kannors, och blott en sådan få
finnas vid en egendom af 20,000 R:drs taxeringsvärde; påen
egendom af i5,ooo R:drs taxeringsvärde en 4^ k:rs panna,
Den 20 Februarii e. m.
m
på en egendom af 10,000 R:dr en 3o kannors, och pä en
egendom af 5,000 R:dr en 20 k:rs panna; sedermera vanliga
Jyftpannor för mindre hemmansdelar.
Då det antages, att 2 sk. B:co borde betalas sorn bränvinskalt,
och ingen annan skatt för hvarje kanna tillverkadt
bränvin, så följer, att skatten vid konstgjorda pannor icke
proportionerades efter kannerymden, utan efter tillverkningsförmågan,
hvilket bör af TaxeringsCoinmitteerna granskas,
samt af hvar och en med bok eller ed styrkas, huru mycket
bränvin han på bränningstiden hunnit tillverka. Denna
tid tyckes mig böra bestämmas till 6 månader, oafkortad!
räknadt från d. 1 Nov. till d. 1 Maj, hvilket, i anseende till
stallning, ladugårdsskötseln, svinkreaturs gödning och vinterfödning,
vore fördelaktigast för landtmannen.
Anhålles ödmjukligen om remiss af detta anförande till
de öfriga Riksstånden.
Lades på bordet.
Hr von Vicken, Joli. Henr,, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Få ämnen hafva varit underkastade så stridiga omdömen
som realisationen, och med lika ifver har man påstått
nödvändigheten deraf som motsatsen. Jag tror den nödvändig
och lätt verkställbar, då den icke försvåras genom inblandning
af Rikets financiella eller oeconomiska affärer.
Ändamålet med en realisation måste ju vara att skaffa
Jandet ett mynt, som icke är underkastadt en betydlig fluctuation
genom coursförändringar. Om den kunde så verkställas,
att derefter icke fanns annat sedelmynt än sådant,
hvarför silfver erhölles enligt dess förbindelser, vore detta visst
lyckligt; men som jag tror, att bankens silfvertiilgångar,
jemn förda med sedelmassan, icke äro tillräckliga, vore det
likväl bättre att få ett fixt mynt jemte creditmyntet än,
som nu, endast af det sednare, hvilket genom förändrade
omständigheter och genom penningevinglerier beständigt måste
förändra varde, till en oersättlig förlust för Riket och
dess innevånare. Visserligen kun agiotering ega rum emellan
det fixa oell creditmyntet, intilldess det sednare erhållit
förtroende. Men denna vinst eller förlust blifver inom landet;
hvaremot, då intet annat än creditmynt finnes, cours
är oundviklig, till betydlig förlust för landet, men lill vinst
för några få penningevinglare.
Efter i8a3 års Riksdag sade man, att i Banken funnos
5 millioner Silfver-R:dr, som, efter 128 sk:s cours, gör i sedlar
R:dr B:co i3,333,333-|.
Sedan skall silfver vara
upphandladt för ett
belopp af  5,ooo,ooo. n333t
Transport i8,333,333J.
Den ao Februarii e. ra.
Transport i8,333,333|-.
Bankens fordnngar emot hypotheker,
i fastigheter, metaller och
på namn skall vara circa .... 18,000,000. 363333351
Efter samma Riksdag sades den i omlopp varande
Banco- och Riksg. sedelmassan utgöra
R:dr B:co 3o,000,000.
Sedermera skall tillkommit för silf'
verk öp R:dr B:co J^ooorooo. 34>000)000<
hvaraf synes, att Banken kunde realisera hela sedelmassan,
om dess fordringar kunde indrifvas; men då detta icke kan
ske, utan att ruinera en stor del af landets innevånare, och
troligen äfven med stor förlust för Banken, så föreslås tillverkning
af 2:ne slags sedlar, nemligen baneosedlar, som in- '
lösas med silfver efter 128 sk. cours, när helst de presenteras,
., och hypothekssedlar, som gå med 2 proc., men inlösas
icke med silfver förrän framdeles, efter blifvande tillgångar.
Formuläret för baneosedlar skulle kunna blifva: ”Uti
R. St:s VexelBank äro af sedelhafvaren insatta tio R:dr B:co,
hvilka emot denna sedel utbetalas. Stockholm den
Säger 10 R:dr B:co
eller 3 R:dr 36 sk. Specie.”
Och för hypothekssedlar: ”Uti R. St:s Hypotheksfond
äro af sedelhafvaren insatta tio R:dr B:co, att återfås inom
tio år och med ränta af 2 proc., som årligen utfaller. Stockholm
den
Säger 10 R:dr B:co.’’
Sedan de föreslagna sedlarna blifvit färdiggjorda, verkställes
realisationen sålunda, att för hvarje t. ex. 10 R:dr
B:co elier i5 R:dr Riksg. erhållas 5 R:dr i nya baneosedlar
och 5 R:dr hypothekssedlar, då, efter en sådan utvexling af
de gamla sedlarna, Banken ändå har ett öfverskott af i-Jmillion
R:dr B:co i silfver, hvarför inga sedlar äro utgifna,
och derjemte endast utgifvit 17 millioner hypothekssedlar.
En följd af realisationen blifver: alt ali skuld och alla
räntor, likasom Kronans uppbörder och utgifter, af hvad
namn de vara må, som nu utgå i baneosedlar, komma derefter
att utgå uti nya baneosedlar minst till hälften, och
den andra hälften med hypothekssedlar; att nya skuldsedlar,
som utfärdas uti R:dr B:co, förutsätta, att länet erhållits till
hälften uti baneosedlar och till hälften uti hypothekssedlar,
och skola sålunda gäldas; att lån, som endast erhållits uti
nya baneosedlar, skall uppgöras uti motsvarande R:dr i
silfver, och skulden i sådant mynt styliseras, som en följd
deraf, att för de erhållna bancosedlarna silfver kunnat erhållas.
Bankens fordringseapital, 18 millioner, måste efter realisationen
vara detsamma som q millioner i baneosedlar och
9 dito i hypothekssedlar, för hvilka såväl räntor som möjliga
afbetalningar ingå efter samma förhållanden.
An
-
Den 20 Febrnaril e. m.
Antagom för calculernas uppgörande: 1:0 alt detta capital
ger 5 proc., så erhållas årligen 900,000 R:dr B:co, hvaraf
minst hälften i bancosedlar och den andra hälften i hypotheksedlar;
2:0 att all räntevinst användes till silfverköp
eller minskning af hypoteksedlarna; 3:o att sedelmassan bör
och kan minskas med de 4 millioner, som tillkommit efter
1823 för silfverköp; 4:° aR Banken kan utgifva sedlar till
-J:del utöfver hvad den har i metalliska fonder; och 5:o alt
invexlingen af de nuvarande banco- och riksgälds-sedlarna
kan vara verkställd till 1835 års slut; så Ur jag öfvertygad,
hvilket synes af den tabell jag härjemte får äran bifoga, att
efter 10 år, eller i845, ingen enda hypothekssedel skall
finnas, men ändå hypotheksfordringarna qvarstå och landets
såväl allmänna som enskilda liqvider derefter kunna uppgöras
endast uti bancosedlar.
Som vid den första realisationsoperationen nödvändigheten
fordrar utgifvandet af hypothekssedlar på mindre sumjnor
än 10 R:dr, för att kunna inlösa motsvarande summor
af gamla sedlar, så böra, vid den årliga inlösen af hypothekssedlar
emot bancosedlar, sådana småsedlar, som äro under
tio R:dr, och på hvilka ingen ränta bör gifvas, först inlösas.
Det synes, som all sedeltillverkning hädanefter endast
bör bestridas afBanken, och Riksg.Cont., om det skall bibehållas,
endast blifva en lånebank, som förvaltar hypotheksfonden
eller Bankens fordringar, 18 millioner, och i sådant
afseende är ett Banken underordnadt Verk. Denna hypolheksfond
bör icke ökas, men kan genom eapital-inbétalningar minskas,
hvilka inbetalningar genast böra användas till silfverköp.
Anmärkningsvärd! synes mig alt, då R:dr B:co är så
väl den allmänna som enskilda myntberäkningsgrunden, och
dä R. St. beslutat en realisation ä 128 sk., likväl slå silfvermynt
efter specie-beräkning. Månne det ej varit rättare
alt slå ett mynt af 18 sk. specie värde, med pregel af 1 R:dr
B:co, såsom svarande emot hvartannat, och att detta blefve
den rätta enheten i silfver; ty att hafva ett silfvermynt med
ett högre värde än det gångbara, skall småningom höja varuvärden
till speciemyntets nominala värden, alldeles som erfarenheten
redan visat inträffa ifrån riksgtsedlar till bancoscdlar.
Om det är riktigt, att ett sådant silfvermynt blifver
enheten, lärer också tillfallet vara inne för decimalfördelning
af myntet, således att R:drn blifver = 5o sk., att 10
skillingsstycken af silfver myntas, att skillingen får metalliskt
värde af den nuvarande och är lika med 10 r:st.,
hvaraf hvardera får större metallvärde Un nuvarande runst.-
Slutligen får jag äran anföra, att om R. St. kunna bevara
Banken från magtspråk eller befallning om skuldsedlars
utgifvande, utan att göra skuld, så är jag öfvertygad, alt
Banken inom sig sjelf äger full garanti.
Jag anhåller vördsamt, att dessa mina tankar må blifva
remitterade till BancoUtsk:s skärskådande.
2 H. 15
Bankens tillstånd vid
årets slut
Tillk:t under lop-  pet afåret lid. B:co.
B:dr B:co.
Arets tillgång anvund med K: dr J3:co till
År.
Silfverfon-  den i Banco
Utelöpan-
Utelöpan-  de liypo-
Nya till-  verkade
Influtna
räntor för
Bestri-  dande af
Kantor för
utelöpan-
Årligt
silfver-
köp.
Inlösta
bypo-
Minskning
af de nya
efter 128 sk.
sediar.
thekssed-
Banco-
liypotlns-
Banco lö-
de hypo-
thekssed-
Bancosed-
cours.
lar.
sedlar.
Jånen.
re Isen.
thekssedlrr
lar.
larna.
1834
1 8,333,333a
900,000
220,000
680,000
i835
,8>937>777t
17,000,000
17,000,000
. . A .
900,000
220,000
680,000
i836
19,542,221!
19,000,000
15,ooo,ooo
2,000,000
900,000
110,000
340,000
45o,ooo
2,000,000
1837
19,942,221!
21,000,000
13,ooo,ooo
2,000,000
900,000
110,000
3oo,ooo
490,000
2,000,000
i838
20,432,221!
23,000,000
11,000,000
2,000,000
900,000
110,000
260,000
53o,ooo
2,000,000
i839
20,962,221!
25,000,000
9,000,000
2,000,000
900,000
110,000
220,000
570,000
2,000,000
1840
2 I,532,22l|
27,000,000
7,000,000
2,000,000
900,000
110,000
180,000
610,000
2,000,000
1841
22,l42,22l!
29,000,000
6,000,000
2,000,000
900,000
110,000
160,000
i,63o,ooo
1,000,000
184 ■>
23,772,221!
31,000,000
5,ooo,ooo
2,000,000
900,000
110,000
140,000
i,65o,ooo
1,000,000
i843
25,4-22,22 1!
33,ooo,ooo
3,ooo,ooo
2,000,000
900,000
110,000
100,000
690,000
2,000,000
1844
26,1 I2,22l!
35,ooo,ooo
1,000,000
2,000,000
900,000
110,000
60,000
730,000
2,000,000
i845
26,842,221!
36,ooo,ooo
1,000,000
900,000
110,000
20,000
770,000
1,000,000
t « . • « • .
1848
27,6l2,22l!
35,5oo,ooo
900,000
110,000
290,000
5oo,ooo
1847
27,902,22 l|
35,ooo,ooo
34,5oo,ooo
900,000
110,000
290,000
5oo,ooo
1848
28,192,221!
900,000
110,000
290,000
5oo,ooo
184.9
28,482,221!
$4,000,000
900,000
110,000
290,000
5eo,ooo
i85o
28,772,221!
33,5oo,ooo
900,000
110,000
290,000
5oo,ooo
i85i
2'9,o62,22 1-^
33?ooo,ooo
900,000
110,000
290,000
5«o,ooo
Den ao Februari i.
Upplysning8r vid Tableauen.
1:0 Till bestridande af Bancorörelsen är af räntevinsten berak
nadt för åren 1834 oc^ >835 dubbelt emot de påföljande
åren, i anseende till de då för banden varande större
behofven.
2:0 Till silfverköpen är beräknad >44 s^:s cours för de 3:ne
första åren, men sedan endast 128 sk.
3:o Af de 2 millioner bancosedlar, som supponeras tillverkade
årligen till utbyte af ett lika antal hypothekssedlar,
är för åren 1841 och 1842 endast hälften begagnad till
detta behof och den andra till silfverköp, för att jemnka
metalliska fondens förhållande till sedelmassan, i enlighet
med 4-'de punkten af premisserna.
4:o i845 linnes ingen hypothekssedel, men sedelmassan har
blifvit ökad (med 2 millioner eller) till 36 millioner genom
silfverköpet 1841 och 1842, hvilken åter 1849 är minskad
till 34 millioner. Räntevinsten bör derefter användas antingen
till silfverköp eller till minskning af sedelmassan
och icke till statsbidrag , förrän Banken är soliderad icke
allenast för alla sina utelöpande sedlar, utan ock för det
rörelsecapital, som är nödigt, eller 3o millioner R:dr B:co.
Lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet nedannämnde inkomna
betänkanden och utlåtanden
från Stats-Utskottet,
af den >4 dennes:
N:o 3. angtde utgifternas för innevarande Riksdag omedelbara
bestridande genom R:gds-Contoret;
]V:o 4- * anledning af K. M:s Nåd. remiss å handlin
garna
i frågan om Bankens rättighet att erhålla liqvid för
i 2:ne på densamma öfverlåtna äldre Kronofordringar;
af den >5 dannes:
N:o 5. i anledning af arrendatorernes af Klabböle Kronolaxfiske
i Umeå Elf underd. ansökning om eftergift i >83o
års till Kronan utgående taxa för berörde fiske;
N:o 6. i anledning af K. M:s Nåd. Remiss å f. d. Kamereraren
vid Strömsholms Stuteri-inrättning, Assessoren
Landströms underd. ansökning 0111 afskrifning af dess skuld
till Stuteri-cassan;
från Expeditions-Utskottet,
af den 18 dennes:
N:o 3. i anledning af dels väckt motion, rörande verkställigheten
af den Exped.-Utsk. åliggande försorg om tryckning
af Bihanget till RiksSt:s Protocoll, och dels ett inkommet
anbud att samma tryckning a entreprenad öfvertaga.
n6 Den 34 februari i.
Justerades ett prot.-utdrag af denne dag e. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 12 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den a4 Februarii 1834-
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af Utskolts-ledamöter
i deras ställe, hvilka afsagt sig sina platser; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde i
Constitutions-Utskottet:
efter N:o i5ig. Hr von Döbeln, Joli. Wilh.,
N:o 2002. Hr Hisinger, Wilhelm;
Lag-Utskot tet:
efter N:o i3y2. Hr Silfverstråle, Gustaf,
JN:o 102. Hr Oxehufvud, Olof Philip;
Allm. Besvärs- och Oeconomi-Utskottet:
efter N:o 278. Frih. Beckfriis, Corfitz,
N:o iii3. Hr Treffenberg, Fullm. Gr. v. Rosen, Axel.
Gr. von Rosen, Axel, afsade sig den af Hrr Electorer
honom lemnade plats uti Oecon.-Utskottet.
Justerades 6 prot.utdr., innefattande R. o. Ad:s d. 20
dennes e. m. fattade beslut.
Justerades pleni-protocollen för d. 12 och 17 dennes.
Gr. Löwenhjelm, Gust.: Vid tillfället af den discussion
öfver Friherre Sprengtporten motion, som nu förekommit
till justering, föreslog jag, att de i motionen afsedda
allmänna byggnader här i Stockholm skulle verkställas, icke
genom årliga capital-anslag till mindre belopp, utan genom
anslag till ränta och amortissement för ett större, pä en
gång genom lån upptaget capital, emedan det förra sättet
att bygga är både det långsammaste och dyraste, man kan
välja. Man invände då, att Ständerna ej kunde bevilja något
anslag för längre tid, än till nästa Riksdag; och jag erkänner
ovedersägligheten af den princip, att hvarje Representation
skall, utan band af en föregående, äga full frihet
att afslå eller bevilja anslagen. Detta är så nödvändigt i
alla representativa statsformer, alt det ingalunda var min
mening att rubba, hvad som utgör ett så väsendtligt vilkor
för dessa former. Men jag ber att, på andra sidan, få fästa
uppmärksamheten på facta vid principens tillämpning.
Alla stora arbeten, som skett på andra ställen, hafva blil
-
Den 24 Februarii.
117
vit verkställda genom på en gång upptagna capitaler, under
full förtröstan på fortfarandet af de anslag, som erfordrats
till ränta och amortissement; och detta förtroende är väl
grundadt, ty Statsmagten mäste nödvändigt styras af rättvisa
och förnuft. Den vill således icke allt, hvad den kan, och
begagnar ej sin i öfrigt obestridliga rätt att vägra ett anslag,
hvaraf behofvet blifvit insedt. Detta är också grunden,
hvarföre capitalisterna aldrig tveka att lemna sina capitaler
till förelag af ifrågavarande beskaffenhet. Här t. ex.
Frankrike byggt canaler för 4oo millioner, hafva icke anslagen
dertill genast blifvit upplagda på bordet, utan man
bar endast anvisat medel för ränta och amortissement inom
en viss tid, hvarefter arbetena blifvit verkställda med upptagna
lån. Så tillgår äfven alltid uti England, och så har
äfven skett hos oss någon gång, såsom med Götha Canal.
Riktigheten af denna princip bevisas äfven deraf, att den
innefattar grunden för alla statslån, örn hvilka det nu likväl
icke är någon fråga; jag har blott omnämnt dem, för
att erinra 0111 den princip, som ligger till grund för sjelfva
deras möjlighet. Hvad jag nu haft äran anföra, har varit
föranledt deraf, att jag ansett detta tillfälle vara det sisla,
då jag kunde begära att få denna utveckling af min förut
yttrade åsigt befordrad till Utskottet, jemte den remitterade
motionen. Den innefattar, utan rubbning i den princip för
alla anslag, som tillhör den nödvändiga afvägningen Statsmagterna
emellan, cn utväg att förena former med facta.
Jag hemställer derföre, 0111 icke detta mitt yttrande äfven
kan få åtfölja motionen till Utskottet.
Uppå derom framställd proposition, blef detta Gr. Löwenhjelms
anförande remitteradt till Bevilln.Utskottet i sammanhang
med Frih. Sprengtporten till samma Utskott remitterade
motion om fastställande af en accis å brännvin,
som till Stockholm införes, till fond för byggnadsarbeten
inom hufvudstaden.
Gr. Lewenhaupt, Maur., uppläste följande:
Om det är en skyldighet för representanten att sparsamt
väcka fråga om nya och ökade anslag, blir det deremot en
pligt för den , som ödet satt till målsman för vanlottade likar,
att åtminstone försöka, i hvad på honom ankommer,
bereda dessas välfärd och utkomst. Den omvårdnad och
välvilja R. Sttr i alla tider egnat fosterlandets försvarare,
hvaruppå sist förlidne Riksmöte lemnat ett ytterligare bevis
genom de anslag, som då beviljades till reglerandet af indelta
Armeens befaIslöner, närer hos mig den förhoppning
att ej förgäfves behöfva reclamera ett uttryck af samma interesse
för den Officerscorps inom Armeen, jag har äran
commendera, och hvars ömmande belägenhet i löningsväg jag
vördsamt anhåller att få, i all den korthet ämnets vigt för
densamma möjligen medgifva-, inför R. o. Ad. andraga.
Den a4 Fe bmarii.
Då LifBevärings-Regltet år 1821 organiserades, täcktes
H. M. Konungen till befäl vid Reg:tet förordna sin LifDrabantsCorps,
dock på så sätt, att blott de yngre och tjenstbare
af dessa Officerare blefvo vid Reg:tet anställde, hvaremot
de äldre, med frikallelse från ytterligare tjenstgöring,
bibehöllos vid deras innehafvande löneförmåner. Dessa sednare
formera en indragningsstat till LifBevär:sReg:tets framtida
fördel, alldenstund, i mån af deras successiva afgång, de
efter dem vacanta löneförmåner skola, till följd af K. M:ts
Nåd. Skrifvelse af d. 8 Maj 1821, ofelbart uppföras på LifBevär:sReg:tets
stat.
Sedan ofvannämnde interimsstat fastställdes, äro nu
snart i3 år förflutna, under hvilken tid flera af f. d. DrabantCorpsen
afgått; dock återstå ännu af denna indragningsstat
14 å i5 personer, som å LifBevär:sReg:tets stat årligen
uppbära en summa stor 4>56i R:dr 18 sk. B:co, med
derunder inbegripna 34o t:r spannmål. De löner, sorn
för LifBeväringens Officerare i den utfärdade interimsstaten
bestämdes voro säkerligen redan då bland de lägsta i Arme'en,
åtminstone i Capitainesgraden; ett sedan den tiden så betydligen
försämradt mynt och en derutaf föranledd stegring i
priset å nödvändighetsartiklar hafva sedermera, år efter år,
ytterligare nedsatt dem till den otillräcklighet, som nu utmärker
förhållandet. Det mest ojäfaktiga bevis på hvad jag
haft äran anföra är, att redan 1827, eller endast 6 år efter
Reg:tets organisation, hade 22 Officerare, bland en personal
af inalles 3o, måst lemna tjensten, dertill föranlåtne af
en alltmer ådagalagd omöjlighet att, utan egna tillgångar
samt med då och ännu gällande interimsstat, kunna sig lifnära.
Om förhållandet de sednaste åren ej varit precist enahanda,
ehuruväl det ej alldeles uteblifvit, har sådant härledt
sig derutaf, att den nu tjenande Officerspersonalen sjelf, från
begynnelsen af sin tjenstetid, ägt några af tjensten oberoende
egna tillgångar. I förtröstan på en förmodad löneförbättring,
som de sett andra kamrater inom Arme'en tillerkännas,
hafva de tillitat och numera uttömt alla egna ressourcer,
hafva de intecknat sina accord till hela beloppet
och motse nu den mest mörka framtid, derest äfven detta
Riksmöte skulle tilländalöpa, i likhet med 2:ne förutgångna,
utan någon förbättring i deras verkligen bekymmerfulla, financiella
ställning.
Den nu gällande interimsstaten upptager för Compagnibefälet
följande lönebelopp:
3 Capitainer med hvardera R:dr B:co 4431 22.
1 Regem:s-Qvartermästare
400- —
5 Capitainer med hvardera 3g3: 22.
g Lieutenanter med d:o
. 2g3: 22,
g Fänrikar med d:o  268: 22,
Hvarvid likafullt bör observeras, att 43 R:dr 22 sk. å hvardera
af ofvan specificerade löner utgå Tinder benämning af
Den 24 Februari i.
beklädnadspenningar, mot skyldighet hos Conipagnibefälet
att anskaffa och underhålla den gula parade-costvm,
sora bäres af dem vid högtidliga tillfållen, dåde, i egenskap
af Lifvakt, tjenstgöra hos H. M. Konungen. Dessa medel
äro dock inbegripna i calculen öfver den behållna revenuen,
som strax skall utföras och som utgör, sedan alla afdrag af
bevillning, accordsränta, afgifterna till PensionsCassan, centonal,
m. in. blifvit beräknade:
För en Capitain med högre lön . . . R:dr B:co 284: 1. 3.
D:o d:o med lägre d:o 260: 25. 3.
För en Lieutenant. .
212: 1. 3.
och för en Fänrik 208: 37. 2.
allt efter hvad bilagde specificerade uträkning intygar; och
lika fullt äro de personella afgifterna ej å denna behållning
afdragna. Det är med denna svaga inkomst, den enda de, i
saknad af egna tillgångar, hafva att påräkna, som dessa
tjenstemän skola anskaffa och underhålla 2:ne olika uniformer
samt bekosta dagliga underhållet i en garnisonsort, så
dyr som hufvudstaden; och det är ej svårt att förutse, till
hvad resultat ett sådant förhållande i längden skall föra. Om
Reg:tsOfficerarnes löner ej alldeles stå i samma missförhållande
till gradkamraters inom Armeen, som Compagnibefälets,
visa de dock, vid en skeende jemnförelse, det lemligen
betydliga minimum af nära en tredjedel.
R. St. beviljade år 1816 en aflöningsstat för Skånska
InfanteriRegtterna, som redan då ansågs vara af behofvet
påkallad för dessa Regtters Officerare, hvilka dock äro stationerade
i en af de provinser inom fäderneslandet, der man
kan lefva för bästa priset. Denna stat upptager dock t. ex.
för en Capitain mer än 3oo R:dr B:co högre Jöningsvilkor,
än som bestås samma grad inom Liflievär:sReg:tet, oberäknadt
ett dubbelt större belopp t:r spannmål under lönen.
Månne jag derföre bör anses begära för mycket, om jag för
LifBevär:sReg:tet skulle våga föreslå en stat, lämpad efter
ofvannämnde begge Regtters? Isynnerhet om i betraktande
tages, att vid dessa Regtter inga accordsräntor å lönerna utgå,
hvilket åter är händelsen vid LifBeväi-:sReg:tet, der 3 Capitainer
betala 124 R:dr, 5 D:o 100, en Lieutenant 60 och
en Fänrik 45 R:dr B:co i årliga sådana räntor. Det visar
sig således tydligen, att om än LifBevär:sReg:tets löner blifva
beviljade till lika belopp med Skånska Reg:ternas, de
, icke desto mindre alltid genom accordsräntan skola blifva,
i förhållande till dem, betydligen nedsatta; och lika fullt
hafva LifBevär:sOfficerarne, såsom garnisonerande i hufvudstaden,
och af hvilka 3:ne året om dagligen äro commenderade,
säkerligen 5o ä 100 proc. högre utgifter att bestrida.
Mätte dessa considerationer af Rikets nu församlade
Ständer behjertas.
Redan i början af förlidet år, eller strax efter det Regementet
af mig emottogs, ingick jag till II. M. Konungen
120
Den a4 Februarii.
med en underd. anmälan i detta ämne, innefattande ett lönereglerings-project,
bygdt på här anförda grunder, äfvensom
ett lika underd. project till fulländad organisation af
11 eg: te t, medelst detsammas förseende med ett eget stabell
underbefäl och trumslagare. Denna anmälan, som varit utställd
till åtskilliga Embetsverks utlåtande, lärer först i dessa
dagar vara till StatsSecret. för KrigsÄrenderna återinkomrnen,
och har således ej kunnat H. M. föredragas och Nådigst
pröfvas, innan afgifvandet af Dess Nåd. Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof. H. M. har dock täckts,
med förut ägande kännedom af OificersCorpsens bekymmersamma
ställning, som redan innan sista Riksdag af Reg:tets
dåvarande Chef i underd. framställdes, föreslå nu församlade
Ständer, att på allmänna indragningsstaten öfverflytta
den återstående personalen af f. d. DrabantCorpsen, för att
genom de medel', som medelst denna öfverflyttning blifva å
LifBevär:sReg:tets stat disponibla, förbättra lönerna derstädes.
I det hopp, att R. St., med fästadt afseende å den
Nåd. Propositionen och å den framställning af sanna förhållandet,
som här är gjord, behagade bifalla ofvan anförda
öfverflyttning, får jag likväl äran anmärka, att dessa medel
ej blifva tillräckliga för reglerandet af dessa löner i likhet
med Skånska Reg:ternas, hvartill ytterligare skulle erfordras
ett tillskott, stort 1721 R:dr 28 sk. B:co med derunder
inbegripna 34 t:r spannmål. Jag får derföre, med begagnande
af min Riksdagsmannarätt, föreslå, att, oberäknad den
öfverflyttning å allmänna indragningsstaten, som blifvit af
H. ål. Konungen Nådigst proponerad, nytt anslag lill ofvananförda
belopp, stort 172 1 R:dr 28 sk. li:co med derunder
inbegripna 34 t:r spannmål, måtte blifva beviljadt och i den
nya Statsregleringen uppfördt.
Ingen känner mera än jag obehaget af att begära nya
anslag, isynnerhet för en enskild Corporation, till hvilken
jag sjelf hörer. Min öfvertygelse, att det varit min pligt
att saken, jemte motiverna dertill, inför R. St. vördsamt
framställa, har ensamt dertill kunnat uppmana mig. Piöfningen,
huruvida denna min motion är byggd på rättvisa
och billighet, tillkommer ej mig; jag öfverlemnar den med
full tillförsigt och förtroende lill Rikets nu församlade Sländer,
och får, ehvad utgången af densamma än må blifva,
trösta mig i medvetandet, att jag åtminstone handlat efter
samvete och öfvertygelse.
Om remiss af denna min motion till Stals-Utsk. anhåller
jag vördsamt, äfvensom att densamma, måtte blifva de
andra RiksSt. communicerad. Likaledes anhåller jag, att
Stats-Utsk. behagade taga kännedom af ofvannämnda lönereglerings-
och organisationsplan , sorn af mig blifvit i underd.
till K. ål. genom StatsSecret. för Krigsär:na inlemnad, helst
detta project in extenso upptager, hvad här i sammandrag
endast kunnat och bort utföras.
Ut
-
I
Den 24 Februari i.
121
Uträkning ofver behållningen af Compagni-befälets löner vid
K. Lif-Bevar.-s-Reg:tet j sedan nödiga afdrag blifvit gjorda
. år [833.
En större Capitaine s
1Ö
n
Bibehållen beklädnad, som
icke såsom lön bör beräknas
Afgår:
Ränta å accordet ....
Centonal
Till Armeens PensionsCassa
Bevillning af lönen .
E 11 m i n d r c Capitaine s>
lön
Bibehållen beklädnad, som
icke såsom lön bör beräknas
Afgår:
Ränta å accordet ....
Centonal
Till Armeens PensionsCassa
Bevillning af lönen . . .
En Lieutenants-lön
Bibehållen beklädnad , sorn
icke såsom lön bör beräknas
Afgår:
Ränta å accordet ....
Centonal
Till Arméens PensionsCassa
Bevillning af lönen . . .
En Fänriks-lön .
Bibehållen beklädnad, som
icke såsom lön bör beräknas
Afgår:
Ränta å accordet ....
Centonal
Till Arméens PensionsCassa
Bevillning af lönen . . .
Lades på bordet.
2 H.
4oo: —- -
43: 22.
443: 22. -
124:— -
4: 2.0. q.
26: — -  5:— -
i
35o: — -
59:20. 9
*1: 22- -3o3: 22. -
IOO:
-
3:44. 9.
26: — -  3:
i5o: — -
32:44.9,
zH: 22. - 9
-_i 295: 22. -
60: — -
2:44.9.
16:24. -  2: — -
225: —
>1: 20. q
43: 22.
45:
2:32. 10.
10: — -
”268: 22. -
’ 5g: 3a. 10.
Bibehållen
lön
Banco.
284
260
212
208
25
122
Den 24 Februarii.
Hr Rothlieb, Axel Fredrik, anförde skriftligen:
Den före 1823 års Riksdag i bevillning utgående s. k.
öfverflöds-afgift upphörde då med anledning af Ständernas
beslut, såsom icke på billighet grundad, emedan consumenten
derigenom ålades en ny skatt till staten, sedan han uti
tullen, som vid köpet inbegripits i varans värde, på förhand
derför erlagt bevillning. Dessutom, derest en sådan
bevillning som den, Frih v. Strokirch föreslagit uti sin rörande
ämnet väckta och till Bevilln .-Utsk. remitterade motion,
skulle ånyo antagas, är det visserligen obestridligt,
att en ökad inkomst deraf skulle för staten uppkomma;
men lika säkert är, att den skulle hårdast drabba allmänheten
och de mindre bemedlade, som ofta i sina hus näppeligen
äga en mindre sidenkladespersedel och så sällan äga
begrepp 0111 öfverflöd. Jag tror derföre bäst vara, att man,
intill dess bättre, rättvisare och säkrare bevillningsgrunder
kunna påfinnas och tillämpningen deraf kan gifva fördel åt
den skattdragande samt visshet för staten, bibehåller de
principer, som vid de sista 2:ne Riksdagarna i Bevilln.-Utsk.
blifvit gallande och af Ständerna antagna, så mycket mera
som nationen är bekant både med de i följd häraf tillkomna
debetsedlar och med de titlar, under hvilka bevillningen
utgår, samt dessutom bevillningen, oansedt den hvarken
personelt eller å jordbruk eller näringar blifvit vid sista
Riksdag ökad, likväl allt sedan i8a3 ej allenast tili de af
Ständerna åtagna belopp fullt utgått, utan äfven, i anseende
till folkökningen och derigenom uppkomna särskilda näringar
och förhållanden, årligen ökats och gifvit icke obetydliga
öfverskott.
Då remissen af Frih. v. Strokirchs motion i detta ämne
undföll min uppmärksamhet, anhåller jag ödmjukast, att
detta mitt anförande afven må afgå till Bevilln.-Utsk., för
att vid plöjningen af Frih. v. Strokirchs motion jemväl komma
under öfverläggning.
Begärdes på bordet.
Gr. von Rosen, Axel, uppläste följande:
Det är nu 3:dje Riksmötet, som jag går att fästa H.
R. o. Ad:s uppmärksamhet pä vidtagandet af en åtgärd, hvilken
jag anser af sådan vigt för Stockholms och Götheborgs
handel samt, jag vågar äfven tillägga, jernhandteringen , att,
utan densammas vidtagande, hvarken någon transitohandel
i stort hos oss kati drifvas, eller den afsättning af jern på
Amerika ernås, hvartill locala omständigheter för öfrigt så
naturligt inbjuda. Till ernående af förenämnde för Riket
så vigtiga förmåner fordrades visserligen en vida större penningetillgång
på stället för alla speculanter, än hvad som
nu föfelinnes, men hvilken svårighet latt kan häfvas på ett
sätt, och kanske på delta enda, nemligen genom belåningsrättighet
på varor af den beskaffenhet, som utgöra lasterna
Den 24 Februari i.
från andra hemisphären. Jag torde likväl, innan utvecklandet
af detaillerna, huru en sådan belåning bör verkställas,
hafva äran anföra de skäl, sorn påkalla densammas tillvaro.
Då det torde kunna anses för obestridligt, att ej någon slags
bandel för elt land Ur så nyttig och välgörande sorn transitohandel,
hvilken beredt Hollands, Hamburgs m. fl. localers
uppkomst och rikedom, lärer det vara lika gifvet,
att den aldrig kan existera å ett ställe, der naturen ställt
binder, såsom t. ex. svårighet att anlöpa hamn, brist på
exportvaror, ställets aflägsenhet från de platser, dit de trafikerande
varorna skola skeppas, med flera omständigheter,
hvaribland prohibitiva författningar och dryga skeppsomkostnader
torde kunna jemnföras med locala naturförhållanden.
Inom Sverige finnas för närvarande icke mera än i:ne
punkter, som, befriade från de omförmälda olägenheterna,
gynnande för nämnde handel sig framställa; den ena är
Stockholm, den andra Götheborg Hufvudstadens belägenhet
är, till förmåner och svårigheter i handels-afseende, af alla
för väl känd, att jag vid dylika omständigheter behöfver
uppehålla mig. Götheborg, ej för mängden så noga bekant,
torde deremot behöfva en kort skildring till styrka för
den sats, jag vågar försvara. Denna stad, som, vid Götha
elfs utlopp, har sitt läge vid Nordsjön, med ypperlig, hafvet
närbelägen hamn, är de'bouche'n för betydliga exportartiklar,
såsom jern, spannmål, linfrö, trävaror, färgämnen,
fiskvaror m. m., som dit tillstöta från flera provinser, dels
medelst kusthandel, dels genom Götha eif, som, efter Götha
Cnnals fullbordan, är navigabel till Östersjön; ^ h (3 veckor
äro tillräckliga för communicationen med Vestindien och
Norra Amerika, få dagar för den med England och ÖstersjÖharnnarna.
Hvad bendigt tillfälle för att kunna emottaga
de förra ländernas råämnen och de sednares industri-produkter,
ej allenast till egen consumtion, utan äfven till afsättning
åt andra nationer. Hitintills har likväl, med få
undantag (och i synnerhet den af continental-systemets period),
Götheborgs handel inskränkt sig till passiv egenskap
eller sådan trafik, sorn motsvarar landets consumtions-behof.
Orsaken härtill är, enligt min åsigt, den , att penningar
tillgång å stället fattas, att kunna emottaga lasterna från
andra hemisphären och förskjuta ägaren den differens i värde,
som oftast uppstår emellan en colonial-varulast och den
af jern. Vore ej förhållandet sådant, skulle icke allenast
de NordAmerikanska fartyg, som nu anlända med barlast,
efter att uli Hamburg, Bremen med flera orter hafva lossat,
lastade anlöpa Götheborg, utan äfven långt flera dit ankomma
samt blifva afnämare till vårt jern och andra producter
af vår stigande industri. Jag har, med afseende å förenämnde
omständigheter, vid de 2:ne sistförflutna Riksdagarna,
såsom enda lijelpmedlet, påyrkat, att Disconten uti Gö
-
Den 34 Februarii.
Uleborg måtte tillåtas belåning af vissa varor, och mahanda
detta mitt ifriga påyrkande till någon del varit taget i
betraktande, då vid sednaste Riksdag en Handels-Discont
bifölls. Denna Discont har likväl, enligt min öfvertygelse,
icke på långt när svarat emot ändamålet, såsom nästan endast
afvikande derigenom från den vanliga Disconten, hvad
utlåning beträffar, att, i stället för maximisumman 6000
R:dr B:c.o för en person, nu mot säkerhet af namn kunna
erhållas 20,000 R:dr. Att lånebeloppet sålunda blifvit ökadt
till en så stor summa, att en mindre handelsaffär deraf kan
underlättas, vöre visserligen af stor vigt, såvida icke reglorna
för säkerhetens presterande motarbetade effecten. E11
omtänksam och ordentlig handlande bär naturligtvis farhåga
för att begära ect namn, enär det sätter honom i förbindelse
att göra samma återtjenst, då den fordras, och
det till äfventyrs uti en tidpunkt, när den, som anhåller
om caution, äger försämrade affärer; och härifrån torde
äfven den lisk för förluster härleda sig, som troligen en
gång yppas med afseende å personaliteten af flere låntagare.
Men vare härmed huru som helst, så enär min tanke
aldrig kan blifva att genom för hastiga åtgärder bryta
sönder förhållanden och ruinera personer, hvilka speculerat
efter en af Ständer vidtagen princip, vill jag sålunda endast
erinra om den orubbliga sanning, att pant alltid är säkrare
hypothek, än hvad namnteckning som helst. Med anledning
häraf, jemte hvad,jag för öfrigt här ofvan anfört, yttrar
jag den önskan, att R. St. täcktes besluta, det Disconterna
i Stockholm och Götheborg berättigas lemna lån på
följande nederlagsvaror, nemligen: bomull, caffe, socker,
tobak, tobaksstjelk och färg träd.
Jag är skyldig 111ig sjelf såväl som Ståndet den afbedjande
förklaring, att vid de 2:ne näst föregående Riksdagarna
hafva yrkat belåningsrättighet äfven för hudar och
indigo; men jag har sedan blifvit upplyst, att 0111 ej magasinet
är alldeles fritt för fuktighet, hudarna kunna hastigt
skämmas och förlora mera än hälften af sitt värde, samt
att indigo är så svårt att till rätta värdet bedöma, att
lätt misstag dervid kunde äga rum, samt dymedelst Disconten
på dessa varors belånande löpa fara af förluster. Hvad
detaillérna af nämnde nederlagsvarors belånande beträffar,
får jag föreslå, att de böra vara förvarade i goda magasiner,
under kronans vård och läs, samt för brand försäkrade
uti ett godkändt Engelskt AssuranceCompagni. Tiden
för återbetalningen bör vara 6 månader, samt ingen omsättning
äga rum. Beloppet, som på varan kan erhållas,
blir dess halfva värde efter dagens börspris.
Jag har nu uti denna korta framställning åsyftat ett
stort mål; detta har också förmått mig att endast omnämna
till belåning sådana varor, sorn på en gång utgöra- vexelverkan
emellan 2:ne verldsdelars storhandel. Mätte, om R.
Den 24 Februarii.
123
St. (och jag hoppas det) finna min önskan gagnande, ett
skyndsamt bifall å densamma äfven inom detta år bereda
fäderneslandet den dubbla vinslen af ökad jernexport samt
liflig transitohandel i våra 2:ne förnämsta handelsstäder.
Begärdes på bordet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, anförde till protoc.
följande:
Allt lif och all rörelse fordrar jemnvigt emellan de
verkande krafterna; så äfven Statens lif och dess fortgående på
århundradets bana för civilisation och eli förbättradt samhällsskick.
Framstegen på denna bana, samhällets utveckling till
ett bättre, fördröjes eller fortskyndas allt efter som krafterna
med ömsesidig vexelverkan understödja hvarannan,
befordra hvarandras tillväxt och betrygga hvarandras bestånd.
Ingen sann odling är ensidig; och om de' moraliska
krafterna äro blomman af Nationens lif, så äro de materiella
dess rot; aftynar roten, vissnar blomman snart.
Våra materiella krafter sakna nu den jemnvigt, som
utgör vilkoret för deras tillväxt och deras bestånd. Tidens
skiften hafva småningom verkat, och oförmärkt hinna vi
den punkt, der rättelsen blir en nödvändighet.
jordbrukets betryck är ett rop sedan många förflutna
år; men i detta rop ligger en beklagansvärd sanning. Stegrad
productionskoslnad, försvårad afsättning och oförminskade
skatter hota att med hvarje år göra behållningen knappare
och knappare för jordbrukaren i de orter af Riket, der fordom
största välmågan eeh rikedomen fanns. Ilan blir nu mindre
och mindre i tillfälle att förbruka de varor, som erbjudas
genom fabrikerna och handeln; han bidrager föga eller intet
till deras afsättning. Trög afsättning för handeln och
fabrikerna minskar dessa näringars liflighet och minskar
derifrån skeende efterfrågan utaf jordbrukets produeter. När
en klass af hufvudnäringarna försättes uti ett lidande tillstånd,
öfvergår derifrån äfven till de öfriga en benägenhet
att aftyna. Det tillhör Lagstiftarne för beskattningen
att uti rättan tid afhjelpa sådana brister uti skatteväsendet,
som upphäfva jemnvigten emellan våra hufvudnäringars belägenhet;
och en sådan brist är otvifvelaktigt det jordbruket
i vissa orter vidhängande öfvermått af grundskatter.
Rättvisan eller orättvisan af nuvarande beskattning tages
härvid af mig icke uti betraktande, emedan seklers beståndande
ordning, örn äfven uppkommen på ett aftvunget sätt,
likväl under flera generationers lif redan legat till'grund
för alla äganderättens bestämmelser man och man emellan,
uti köp, arf, skatter m. 111., och derigenom i sjelfva verket
numera icke förorättar hvarken någon dass af medborgare
eller någon enskild. Men i samma mån öfriga näringar
lemnäs tillfälle att utveckla sig, i samma mån an
-
Den 24 Februari i.
ser jag jordbrukets krafter böra stärkas; ty pä jordbrukets
bestånd hvilar bela byggnaden af vår uppskjutande industri.
Jag anser, att jordbrukets mest betungande och mest
ojemnt fördelade skatter, till belopp af i-J million R:dr B:co,
böra utbytas mot skatter på sådana consumtiöns-artiklar,
som ej höra till dem af nödvändighet för uppfyllandet af
lifvets första behof I detta afseende föreslås:
1:0 att Stats-Utsk., vid afgifvande förslag till beräkning
af Statsverkets inkomster, må förbehålla sig att, derest
.11. St. åtaga sig en förhöjd be v il 1 ning i tu Idel
ler brännvin safgift, Utsk. då får afgifva förslag
till grundskatternas lindring i samma mån;
2:0 att den lindring, som på detta sätt kan komma
att äga ruin, må verkställas så, att den ej blir ett hinder
för framtida förbättringar af vårt skatteväsende, och ej
heller förnärmar någons rätt för det närvarande; att derföre
alla de grundskatter, hvilka hittills varit anvisade
något Verk eller Inrättning, eller löntagare,
eller till annat ändamål, äfven hädanefter
fortfarande må dertill utgå; men lindringen uti
skatt ske genom den skattskyldiges derför erhållande
ersättning efter markegångspris.
Lades på bordet.
Hr Ehrencrona, Erik Philip Gammal, uppläste
följande:
I anledning af Hr Ramsays d. 17 gjorda och d. 20
dennes till Lag-Utsk. remitterade motion om ändring Uti
nu gällande författningar om Skiftesverket, anhåller jag att
få göra följande anmärkningar och tillägg, hvilka äfven
torde blifva till samma Utsk. remitterade.
Hvar och en, sorn äger kännedom om K. M:s Nåd.
Skiflesstadga af d. 4 Maj '827, hyser ej något tvifvel om
de stora fördelar, dess rätta tillämpning förskaffar jordbruket.
Men lika viss som jag är härom, lika klart synes det
mig, att, för att komma till åtnjutande af dessa fördelar,
jordbrukaren måste först äga förmåga att förskaffa sig dem,
och sedermera äga kännedom örn deras rätta användande.
Med förmåga menar jag här antingen förmögenhet eller en
tillräcklig arbetskraft att bära de bördor, som från ett laga
skifte äro oskiljaktiga; och äger ej jordbrukaren denna förmåga,
vinner han icke genom skiftesdelningen.
Ehuru Hr Ramsay och jag äro af samma tanka öfver
hvad jag nu yttrat, är icke förhållandet sådant i afseende
på det sednare vilkoret för jordbrukarens tillgodonjutande
af de fördelar, som ett laga skifte bör och kan åstadkom.
•• -1
ma, nemligen jordbrukarens kännedom om rätta användandet
af dessa fördelar. Hr Ramsay yttrar, att ett tjenligare
användande, än det närvarande, af de medel, Staten lemnar
till skiftenas fortgång, vore, om någon del deraf an
-
Den 24 F e b r u a r i i.
127
slogs lill landtbruksskole!1 eller instituter. Utan att förneka
nyttan af dylika inrättningar, tror jag det vara i sin
ordning, att först bereda sig tillfälle att använda de kunskaper
man äger, innan man liker efter nya, belst när frågan
är .att förskaffa sig dagligt bröd; hvilken sakernas
gång man så mycket mera bör eftersträfva, då den icke
lägger några directa hinder för användandet af de större
insigter, som vi böra hoppas, att en kommande tid, under
lyckligare förhållanden, förer med sig. För jordbrukaren
består tillfället alt kunna använda de kunskaper, han äger,
uti möjligheten att hägna och bruka sin jord; och der denna
möjlighet ej finnes, kan det göra enahanda, antingen
han lärt sitt landtbruk af sina fäder eller uti ett institut.
Ingen betviflar, alt laga skiften bereda denna möjlighet;
och det är derföre, som jag anser, att de böra föregå de
visserligen nyttiga landtbruksskolorna, 0111 bägge sakerna
ej på en gång låta verkställa sig. Att, såsom Hr Ramsay
yttrar, minska de medel Staten lemnar till laga skiftens
fortgång, för att derigenom åstadkomma eller befordra dessa
skolor, anser jag följaktligen för otjenlig!, alldenstund de
af Staten lemnade bidrag ej äro tillräckliga till undanrödjande
af de alltför tryckande kostnader, jordägaren genom
laga skifte får vidkännas, och hvarå jag, utom min och
andras erfarenhet, såsom bevis får anföra Hr Ramsays egen
klagan. De kunskaper, som erfordras för att begagna flera
af de fördelar, som tillskyndas jordbrukaren genom laga
skifte, äro af så enkel beskaffenhet, att hvarje bonde, som
vill begripa sitt åkerbruk, kan äga dem. Att hägna sina
ägor, att dika, gödsla och köra sin åker, att förrätta utsädet
å den tid man anser tjänligast, att berga grödan, oberoende
af grannarna, och att efter behof begagna åkern lill
foderväxter, m. fl. dylika förrättningar, aro allt sådana göromål,
som dels alldeles icke och dels med största svårighet
låta verkställa sig, dä egendomen är uti det splittrade
skick, som föranledt ett laga skifte, samt tillika af så enkel
ari, att de, med stor fördel för jordbrukaren och till
egendomens förbättring, kunna användas afven af den, sorn
ej haft tillfälle att öka sina insigter vid några landtbruksskoior
eller instituter.
Den af Hr Ramsay föreslagna åtgärd att, genom gode
mäns undersökning å stället och till Landshöfd -Embetet
afgifvet utlåtande öfver förhållandet, vilja bevara majoritetens
af jordägare fördel, då, emot dess önskan, en besuten
jordägare, på grund af nu gällande författningar, begär
Igga skifte, synes mig alldeles otjenlig t. Yal måste undersökning
å stället förrättas och andras utlåtande än gode
mannens erfordras för sakens afgörande uti första instansen;
men utlåtande af sådana personer, som de gode män, hvilka
blifvit valde uti de orter, hvarest jag vistats, är en alltför
osäker grund, att derpå stödja ett beslut, som bör livi
-
128
Den 34 Februari i.
Ja på ett moget och sann t bedömande af alla de mångfaldiga
förhållanden, livilka vid ett laga skifte komma i fråga.
Om jag förutsatte, att gode man vöre i stånd att allena,
utan ledning af någon mera kunnig person, bedöma
gradering, husflyttning, väganläggning, skiftesläggning, eller
hufvudsakligen det, hvartill insigt och urskilning egentligen
fordras vid ett laga skifte, och hvilket uti det föreslagna
betänkandet till Landshöfd-Embetet bör afses, skulle
jag i sanning tillstyrka, att go^e männen allena finge förrätta
loga skiften; men då de icke äga dessa insigter, anser
jag dem lika otjenliga att allena förrätta så det ena sorn
det andra. Att Landshöfd.-Embetet skulle pröfva denna
sak, synes vara destomera oriktigt, som dess åtgärd icke
med någon säkerhet kan, enligt hvad redan är anförd t,
grundas på sakens utredning af gode män, och som Landshöfdingen,
äfven i händelse denna utredning vore fullkomligare
än de omförmälde gode männens, icke, såsom Ägodelningsrätten,
på stället utröner rätta förhållandet. Slutligen
synes det högst otjenligt, att den med Landshöfd.-  Emhrs beslut missnöjde skulle deröfver anföra besvär hos
Ägodel n i ngsräl ten.
På nu anförda skäl kan jag ej förena mig med Hr
Ramsay om sättet för ernåendet af den åsyftade säkerheten
för jordägare uti samma byalag, att ej störas genom för
dein otjenligt laga skifte. Men då jag, enligt hvad jag i
början af mitt anförande hade äran yttra, inser behofvet
af en sådan säkerhet, vågar jag, till vinnande häraf, vördsamt
aflemna nedanstående förslag.
Sorn jag med Hr Ramsay anser, att icke någon ändring
bör äga rum irti nu gällande författningar i afseende å frågan,
om skifte bör företagas eller icke, oftare än då endast
minoriteten af jordägare inom samma byalag äskar laga skifte,
så torde jag först få tillkännagifva, att jag med minoritet
här ej menar det mindre antalet af jordägare
uti gården, räknade per capita, utan dermed förstår de
jordägare, hvilkas egendomar, sammanräknade efter delningsgrund,
ej äro så stora, som de öfriga jordägarnes sammanräknade
egendomar, utan afseende derå, om de ägas af
flera eller färre personer. Mitt förslag är, att sedan laga
skiftet börjat enligt nu gällande författningar, samt landtmätaren
och gode männen kommit till förrättnings-stallet
på derom förut lagligen kungjord dag, uti hvilket kungörande
hör utsättas, att jordägurne skola vid första sammankomsten
tillkännagifva, om de häfva något att erinra emot
förrättningens företagande; så tillfrågas alla närvarande jordägare,
om de önska förrättningens fortgång. De frånvarande
jordägarne anses äga denna önskan, sä framt de icke
skriftligen eller genom befullmägtigade ombud gifva sitt
nekande tillkänna, eller hafva laga förfall för sitt uteblif
van
-
Den 24 Februari i.
129
vande. Om salunda blifvit utrönt, att majoriteten önskar
byalagets skiftande, företages ärendet uti laga ordning, utan
afseende å de andras vilja härutinnan; men skulle majoriteten
önska skiftets inställelse, inhemte förrättningsmännen
orsakerna dertill och underrätte sig noga om så väl locala
som andra förhållanden, hvilka med skiftet äga gemenskap.
Uti protocollet upptagas begge parternas påstående jemte
skälen derför, och slutligen införes äfven förrättningsroännens
åsigt af saken, tillika med grunderna, hvarå den hvilar,
samt en allmän plan för skiftesläggningen och utflyttningen.
Då förrättningsmännen anse skiftet böra fortgå,
men majoriteten vidhåller sin önskan om dess inställelse,
äfvensom då förrättningsmännen afstyrka ärendets fortgång,
företages ej förrättningen, utan gifves åt minoriteten, jemte
ett exemplar af protocollet, anvisning att inom 60 dagar
sina påståenden hos Ägodelningsrätten ingifva, hvilken äger
att saken pröfva samt deruti dom fälla, och hvarifrån vidare
vädjas på sätt, som för andra skiftesmål är föreskrifvet.
Slutligen får jag, i sammanhang med ofvannämnde angelägenhet,
föreslå förändring af 4 ^ap. 2 § af K. M:s Nåd.
Kung. af d. 9 Juni i832, angående vissa ändringar och
tillägg uti K. M:s Nåd. Stadga om Skiftesverket uti Riket.
Uti den åberopade § stadgas, att handtlangning för landtmätare
vid ägors mätning och andra göromål ute på marken
ej må kunna utfordras under slåtter- och skördetiden,
der ej delägarne derom äro ense. Då en förrättning är
lagligen 1 eslutad och det är gifvet, att den icke af landtmätaren
kan verkställas utan handtlangning, synes det mig
oriktigt, att, på den korta tid, under hvilken i vårt land
arbete ute å marken kan verkställas, arbetstiden för så
magtpåliggande göromål, som landtmäteri-förrättningar, skall
ytterligare inskränkas genom ofvannämnde stadgande. Afsigtcn
att derigenom för jordägare lindra tungan af landtmäteri-förrättningar
är visserligen god; men den förorsakar
ett öfvervägande ondt ej endast för landtmätaren, utan ock
directe för jordägarne, hvilka se sin ägodelning fördröjd
måuader och år. Ofvannämnde stadgande har äfven den
olägenhet, att leda till särdeles stora missbruk; ty om en
jordägare börjar att slå vid midsommarstiden samt låter
några kappar potates qvarblifva i jorden till Oct. eller Nov.
månader, torde mången på denna grund vilja neka arbetsbiträde
under fyra de vackraste månaderna af vår korta
sommar. Med afseende härå föreslås vördsamt, att ofvannämnde
stadgande uti den åberopade §. måtte alldeles försvinna,
och jordägarne blott tillförbindas att lemna nödigt
arbetsbiträde, hvilket af dem efter delningsgrund skall utgöras,
och till fullgörandet hvaraf ordningsmannen i byn,
eller byfogden, skall lemna sitt biträde.
1 IJ. 17
i3o
Den 24 Februari i.
Att lemna jordägarne öppet att vägra sådant arbetsbiträde,
dertill vore äfven mindre skäl, om Hr Ramsays motion
föranledde till ett noggrannare iakttagande af deras fördel,
innan laga skifte beslutas.
Remitterades till LagUtsk. i sammanhang med Hr RamSäys
d. ao dennes till samma Utsk. remitterade motion om
ändring i nu gällande Skiftesstadga.
Frih. Hjerta, Gust. Adolph, anförde skriftligen:
Föranledd af den befattning, H. M. Konungen Nådigst
behagat anförtro mig med styrelsen öfver Stuterierna i Riket
samt öfriga för Svenska hästafvelns förkofran af Staten
vidtagna anstalter, anhåller jag ödmjukast att inför H. R.
0. Ad. få görä hågra framställningar, rörande detta ämne.'
Sverige ägde redan i äldre tider tillräckligt antal hästar
för remontering af ett ansenligt Cavallen, hvars goda beskaffenhet
vittnade om den inhemska hästens medfödda styrka
samt den omsorg, man i allmänhet egnade åt dess uppfödande.
Ehuru tid efter annan utgifna Nåd. Författningar
visa, att hästväsendets bibehållande uti detta fördelaktiga
skick varit af Regeringarna ansett såsom af största vigt för
landet, inträffade åtskilliga omständigheter, hvilka på den
Svenska hästafveln utöfvade en ofördelaktig verkan. Bland
dessa vill jag anföra, såsom väsendtligast, den förändring
landtbruket under sednare tider undergått derigenom, attén
betydlig del af jordegendomen kommit i den mindre förmögna
landtmannens händer, hvilken vanligen icke äger smak
för ett praktfullt stall, samt för öfrigt saknar förmåga att
underhålla ett sådant. Detta medförde, isynnerhet i Skåne,
den följd, att då Stuterier fordom funnos derstädes på
de flesta herregods, tillvann sig numera ladugården, såsom
gifvande en hastigare vinst, den allmänna uppmärksamheten,
hvaremot hästuppfödning blef en bisak. På detta sätt
minskades antalet af ädlare hingstar och större paradhästar,
hvilka förut bidragit att uppehålla en större och ädlare liästrace.
Aftagandet, som i böl jan var mindre märkbart, visade
sig sedan i en hastig progression. Redan 1777 började
man inse de skadliga följderna för landet af en försummad
hästcultur, hvarom de då utgifna K. Förordningar bära
vittne; likväl medförde de anstalter, hvilka vidtogos för
dess återlifvande, ej så hastig och kraftig verkan, som man
förmodade. Cavalleriet, särdeles det Skånska, måste till större
delen remonteras med Danska hästar, hvilkas dåliga beskaffenhet
gjorde den inhemska hästracens förfall så mycket
kär.barare. För att åstadkomma en förändring i detta förhållande,
anbefalldes år 1B18 åtskilliga förändringar med
Sqvädronshingsthållningen för vacanta nummer vid indelta
Cavalleriet, äfvensom år 1824 s. k. Stohållningar inrättade i
Skårie. Såsom hufvudvilkor vid denna inrättning, som till
Den a4 Februari i.
en början bestämdes för en tid af io år, fastställdes: att 10
stohållare skulle antagas, med skyldighet för hvardera att
underhålla 6 ston, mot en ersättning af Staten af R-'dr
B:co årligen för hvarje sto, så att kostnaden för denna inrättning
uppgick till 2,400 R:dr. Stoén, hvilkas höjd var bestämd
till g qvarter och 5 tum, borde betäckas af Flyinge
eller andra inmönstrade hingstar samt årligen undergå mönstring;
och ägde stohållaren rättighet att till eget behof begagna
dessa ston samt efter behag försälja fölen. Om efter
6 ston på 10 år icke 3o föl fallit, skulle stohållaren återbära
stohållningsskostnaden för bristande fölantal. Stohållningarna
skulle efter deras läge indelas i vissa district, samt
någon för saken nitfull ståndsperson utses, att såsom districtchef
hafva inseende öfver de i districtet befintliga stohållningar.
Denna inrättnings fördelaktiga verkan på Skånes
hästafvel är obestridlig. Enligt beräkning skulle dessa stuterier
på 10 år gifva minst 3oo föl. Nu äro efter g föl—
ningsår redan 3o5 föl derstädes fallna. Häruti består likväl
icke den egentliga fördelen af denna inrättning; den bör sökas
i de betydliga privata stuterier, hvilka småningom bildat
sig af stohällningar, samt uti den större kännedom i
hästuppfödning jemte ett vaknande interesse för denna industrigren,
som härigenom spridt sig i Skåne. Under de sednare
åren hafva i denna provins dels nya privata stuterier
blifvit anlagda, dels äldre utgångna åter uppsatta. Vidsköfle,
Snogeholms och Gedholms stuterier räknade år i832
hvardera omkring 100 hästar. Stuteriet vid Bollerup, hvilket,
i likhet med det vid Snogeholm, står i förening med
en stohållning, utgöres äf mer än 70 st. Grundprincipen
för stohållningarna, likasom för stamstuterierna, består i
större säkerhet, att afvel derstädes tages efter på fäderne
och möderne dugliga ämnen; hvaremot, vid betäckningarna
af publika hingstar, controll och urval af moderston är svårare
att iakttaga. Besinnar man då, att dessa stohållningar,
med 60 inmönstrade ston, befunnits kosta staten endast
2,400 R:dr årligen, samt att desamma genom de ädlare hästar,
som derifrån utgått i landet, böra i detta afseende
hafva medfört nästan samma nytta sorn ett stuteri med lika
många ston, så visar sig tydligen det förmånliga af denna
inrättning, hvaruti för öfrigt ligger den vigtiga fördel, att
stuteribestyret öfverlåtes till den enskildes speculation. Må
man likväl ej af hvad ofvan är sagdt draga den slutsats,
att stamstuterierna på sådant sätt kunna umbäras. De blifva
i allt fall nödvändiga till bibehållande af en ädel beskälarerace
för landets behof, ett syftemål, som oundgängligen
medför alltför stora kostnader för att inbringa vinst, hvarföre
äfven dessa stuterier måste påräkna Statens understöd
för sitt bestånd
Enligt K. M:s Nåd. föreskrift vid stohållningarnas inrättande
skulle StuteriÖfverstyrelsen, efter g:de fölningsåret,
i3i
Den i!\ Februari i.
inkomma med und. yttrande om den verkan , desamma medfört,
hvarefter deras fortfarande eller upphörande skulle i
Nåder bestämmas; och har, till underd. åtlydnad häraf, ÖfverStyrelsen,
med anledning af ofvanuppgifna skäl, icke allenast
tillstyrkt stohållningens fortfarande i Skåne, utan äfven
dess utsträckande till andra provinser, med några föreslagna
förändringar i vilkoren. Enligt ÖfverStyrelsens und.
förslag skulle stohållningarnas antal från io bestämmas till
20, samt äfven förläggas i andra provinser utom Skåne, hvilka
äro mest passande för hästuppfödning. Hvarje stohållare
skulle förbinda sig att inmönstra i beskälare och minst 5
ston, honom likväl obetaget att efter eget godtfinnande öka
detta antal. Stoägare skulle erhålla 5o R:dr B:co för fölfallet
efter inmönstrad hingst och sto, men likväl endast
åtnjuta denna förman för 5 sådana föl, så att stohållningskostnaden
för hvarje stuteri icke skulle komma att öfverstiga
2Öo R:dr. Contracten skulle uppgöras på minst 5 och ej
öfver io års tid, men kunde likväl inom denna tid af stohållaren
uppsägas. Den, som förbunde sig att vid stohållningen
hålla inmönstrad fullblodshingst, skulle äga rättighet
att framför andra ingå stohållningscontract; och skulle efter
denna plan kostnaden för stohällningen uppgå till 5ooo R:dr
13:co om året.
Härå har K. M. täckts i Nåder afgifva det svar, att
K. M. väl ansåge stohållningen af nytta för hästafvelns förkofran;
men att, då några medel för denna inrättning icke
voro anslagna, utan kostnaden derför hittills måst bestridas
hufvudsakligast af g:de Hufvudtiteln, som, i anseende
till dess ringa tillgångar, dermed icke kunde vidare belastas,
och då K. M. icke heller funne för godt att af
R. St. begära något särskildt anslag fördetta ändamål, kunde
K. M. icke fästa Nåd. afseende å hvad Stuteriöfverstyrelsen
rörande stohållningarnas fortfarande eller utvidgning
hemställt.
Af sådan anledning och i den förmodan, att R. St. lära
inse den stora fördel, som hästafvelns befrämjande i landet
medför såväl i militäriskt afseende som för näringarna,
samt det väsendtliga inflytande, som stohållningarna härå
haft och i deras föreslagna utvidgade skick än ytterligare
skulle hafva, vågar jag föreslå, att R. St. ville anslå medel
till dessa inrättningars fortfarande på sätt StuteriÖfverstyrelsen
und:st föreslagit, och att, till följd deraf, de hittills
för stohålImngen i Skåne utgående 2,4oo R:dr måtte å ordinarie
stat anslås, samt dessutom 2,600 R:dr ytterligare beviljas,
så att hela anslaget för stohållningarna i landet komna
e att uppnå till en summa af 5ooo R:dr B:co.
Sedan R. St., uppå min derom gjorda framställning vid
slstförflutne Riksdag, bifallit, att Ottenby Kungsgård skulle
till stuteri anslås och användas, samt K. M. Nådigst stadfästat
detta R. St:s beslut, öfverlemnades Kungsgården till
Den a4 Februari i.
133
Stuteriöfverstyrelsefls disposition uti October månad i83o.
Enligt uppriittadt contract med afträdaren, Hr Landshöfd.
Adlersparre, inköptes då bans vid Kungsgården ägande inventarier,
hvaribland i3 hästar, 160 boskapskreatur och iq8
får, hvilket antal sisth höst, då Kungsgården i 3:ne år varit
genom StuteriÖfverstyrelsens försorg förvaltad, hade uppgått
till 85 hästar, 170 boskapskreatur och 672 får. Något anslag
hade dock ej blifvit af R. St. beviljadt, hvarken till
uppsättande af nödigt antal moderston vid stuteriet, eller
till inköp af erforderliga inventarier för Kungsgårdens högst
betydliga åkerbruk, utan hafva dessa kostnader blifvit bestridda
dels genom en af K. M. Nådigst dertill anslagen, på
4 år utgående summa, stor 8000 R:dr, och dels genom besparingar
å stuteriets årliga tillgångar, dels ock af första årets
besparing af det anslag 7000 R:dr, som af R. St till hästafvelns
upplijelpande var beviljadt. Säkerligen finnes icke
något stuteri med så ringa årlig statskostnad som detta. Denna
kostnad består af det arrende, som Kungsgården tillförne
inbringade, utgörande nära 3,000 R:dr, samt af 5,000
R:dr utaf sistberörde anslag till hästafvelns upplijelpande, så
att statens hela bidrag till Ottenby stuteri icke uppgår lill
mer än 8000 R:dr. Men då härifrån årligen afgå 2,327 K;dr,
hvilken summa i 12 år, ifrån den tid Kungsgården af Hr
Landshöfd. Adlersparre afträddes, till honom utbetalas, dels
såsom ersättning för arrendets afträdande, dels i afbetalning
för af honom inköpta inventarier och öfverbyggnad, återstå
för stuteriet endast 5,672 R:dr, hvarmed alla aflöningar och
utgifter skola bestridas. Genom ett särdeles lyckligt val af
förvaltare, Hr Stallmästaren Reijer och dennes utmärkt ändamålsenliga
administration, hafva dock stuteriets knappa
tillgångar blifvit så förökade, att de icke allenast varit tillräckliga,
utan äfven lemnat ett öfverskott, genom hvilket
en ganska betydlig del af förenämnde förökade antal hästar
och öfriga inventarier blifvit inköpta, 2:ne nya stenhus, det
ena 60, det andra 90 alnar långt, uppbyggda, ett nytt tröskverk
uppsatt, samt åtskilliga betydliga reparationer verkställda.
Att således vida mer, än som kunnat väntas, här blifvit
verkstäldt, lärer hvarje sakkunnig medgifva; och jag vädjar
med full tillförsigt till hvar och en, som besökt denna
nydanade inrättning, öfvertygad att de med mig skola intyga
, huru i alla afseenden hoppgifvande den visar sig.
Emedlertid och då det förökade antalet hästar, (efter
all anledning snart uppgående till öfver 100 st.) fordra byggnader
i större scala, samt Kungsgårdens bestämmelse såsom
stuteri bjuder, att dessa byggnader uppföras på ett sätt,
som äfven för framtiden kan motsvara behofvet, har StuteriÖfverStyrelsen
hos K. M. i und. anhållit om ett anslag af
i5,6g4 R:dr 7 sk., för att dermed bestrida uppbyggande af
stall, fölhus, ridhus, boningsrum för stallbetjeningen, m. m.
134
Den 34 Fcbruarii.
K. M. liar i Nåder bifallit denna und. anhållan samt
förordnat, att nämnde simuna skulle af allmänna byggnadsanslaget
för de publika busen i landsorterna utgå, nästk. år
med 3,ooo R:dr, i836 med 5,000 R:dr, 1837 med 5,000 R:dr
och återstoden i838 med 2,694 R.‘dr 7 sk.; men då stuteriet
saknar utrymme för der redan befintliga hästar, och det
således är af högsta angelägenhet, att byggnaderna med innev.
år kunna begynnas, får jag hos 11. St. ödmjukligen anhålla,
att för detta ändamål från Riksg.Cont. bekomma ett
räntefritt lån af 6,000 R:dr, att utgå efter behofvet innev.
och nästa år, emot förbindelse att detsamma af de sista årens
byggnadsanslag, eller åren 1837 och 18 iB, återgälda. Uppå
min derom gjorda begäran biföllo R. St. sisth Riksdag, att
StuteriÖfverStyrelsen skulle utur Riksg.Cont erhålla ett lån,
stort 35,ooo R:dr. Denna tillåtelse begagnades dock endast
medelst uttagande år 183x af 6,000 R:dr, hvilken summa,
enligt R. St:s föreskrift, redan är återbetald.
Slutligen anser jag mig icke böra underlåta att vid detta
tillfälle framställa den lyckliga förkofran, hästafveln, enligt
de underrättelser StuteriÖfverStyrelsen årligen erhåller,
under sednaste decennium vunnit, för att derigenom visa, att
de statsbidrag, som för denna angelägna näringsgren anordnats,
icke blifvit fruktlöst bortkastade. Såsom bevis härpå
vill jag blott anföra resultatet. Cavalleriets och Artilleriets
reinontering, hvartill för 10 år sedan användes Danska hästar,
i Skåne till T% och i öfriga provinser till minst hälften,
har under de sista åren kunnat verkställas i öfra delen
af landet uteslutande med inhemska hästar samt i Skåne
med tillhjelp af högst TL Danska; hvarjemte ett lika ovedersägligt
bevis på liästafvelns förkofran är det förändrade
förhållandet med importen och exporten af hästar på Danmark,
hvarifrån, med få undantag, den egentliga införseln
till Sverige verkställes. Denna import uppgick 1822 till 5g6
st., 1832 endast till 71 st.; hvaremot exporten år 1822 var
endast g, men år i832 56 hästar.
Jag är således fast öfvertygad, att om den uppmuntran,
hästafveln hittills åtnjutit, än ytterligare fortfar och
utsträckes, den tid snart skall inträlfa, då antalet exporterade
hästar icke allenast skall uppgå till utan äfven öfverstiga
antalet af dem, som till landet införas.
Lades på bordet.
Hr Nordenanckar, Gust., uppläste följande:
Före i83o var stadgadt, att skattskyldige, som ej infunno
sig vid hvarken första eller andra uppbördsmölet,
skulle derföre böta 12 sk. Vid nämnde års Riksdag upphäfdes
detta stadgande — som orden lydde — på försök.
Följden deraf har blifvit, att numera ganska få infinna sig
vid uppbördsstämmorna. Orsaken lill deras uteblifvande ar
sällan brist på penningar, utan i de flesta fall, att de anse
Den a4 Februari i.
135
sig ej behöfva besvära sig med att resa lill mötet. Kronnbetjeningen
måste således sedermera resa omkring i hvarje
district nästan till en hvar, för att uppbära dess Kronoutskylder.
Jag känner hela härader, der knappt någon infinner
sig vid uppbördsmötena; men då Kronobetjenten
sedan kommer hem till deni, hafva de penningarna, jeinnt
afräknade, liggande i beredskap att betala med. Jag tror
således, att detta försök misslyckats, oell förmodar, att Hrr
Landshöfdingar förena sig i denna min åsigt; hvadan jag
hemställer, att något vite eller ersättning för Kronobetjeningens
resor i nämnde ändamål måtte åter upplifvas och
stadgas. Jag anhåller, att denna motion må till Bevilln.Utsk.
blifva remitterad.
Gr. von Rosen, Axel: Jag instämmer till alla delar
i hvad Hr Nordenanckar anfört rörande misslyckandet af det
ändamål, man sista Riksdag åsyftat medelst borttagande af
de förut stadgade 12 sk. böter för uteblifvande från uppbördsstämmorna.
Jag har också uti min 5-års-berätteIse ådagalagt,
att följderna häraf inom Götheborgs och Bohus Län
varit desamma, som Hr Nordenanckar omnämnt. Jag anhåller,
att hvad jag nu haft äran upplysa får, vid remiss af
motionen, medfölja till Utskottet.
Ilr Nordenanckar motion lades på bordet.
Gr. von Fersen, Hans, uppläste följande:
Mycket har så inom som utom detta rum, synnerligast
sedan Riksdagens början, blifvit ordadt, för att fasta representantens
uppmärksamhet å det tilltagande begäret till fylleri
hos nationen, och botemedel mot detta onda hafva på
flerfaldigt sätt redan blifvit föreslagna. En utväg, ledande
till detta ändamål, har dock ännu lemnats ovidrörd.
Utan att i någon mån vilja förringa värdet och ändamålsenligheten
såväl af skärpta straff och lagbestämmelser,
som ock af öfriga prohibitiva åtgärder i detta afseende, torde
mig likväl tillåtas att yttra den öfvertygelse, att allt
dock dermed ej är gjordt och att slika åtgärder ej uteslutande
böra antagas såsom de grunder, hvarpå hoppet oin
folkförbättringen bör byggas. Det finnes något, som icke
med ett penndrag aflyses och der den bästa förordning måhända
mötes med ovilja och förlorar sin kraft, — och detta
visar sig, när vanor och bruk skola afskaffas. Den ena
generationen efter den andra hafva uti vissa classen af samhället
uppväxt med förespegling af brännvinet, såsom, om ej
Uteslutande det enda, åtminstone ett oumbärligt requisitum
till förströelse och nöje, och, må vi ej dölja det, begäret till
brännvin har blifvit nationelt, ett bruk, en vana, som, om
än straffbestämmelserna blifva skärpta och de lagförda förbrytarnas
antal ökadt, likväl qvarstår, till dess förbättrad
uppfostran hunnit sprida mera bildning och . mera sann kän
-
136
Den 24 Februari i.
sia för menniskans värde och bestämmelse. På bildningens
väg ligger måhända det enda beståndande correctivet emot
den med skäl så mycket öfverklagade lasten; och då troligen
icke med fog något häremot torde invändas, synes den
enkla slutsats häraf kunna dragas, att allt, som i någon mån
kan bidraga till bildningens spridande, ingalunda bör åsidosättas,
utan tvärtom förtjena!- all uppmärksamhet.
Många vägar finnas, som kunna leda till detta ändamål.
Bibringandet af en nyttig riktning för menniskonaturens inedfödda
begär och sträfvanden, äfvensom ökad contact med
mera bildade, äro, bland dessa, icke obetydliga medel till
ändamålets ernående. Må en hvar gå till sig sjelf, granska
sina egna böjelser och svara, om ej hos hvarje menniska finnes
ett inneboende, ett af naturen nedlagdt begär till förströelse;
— och om, vid sådant förhållande, till den naturliga
böjelsens tillfredsställande ej någon annan utväg än krogbordet
visar sig, hvi bör det då förundra, att detsamma så
begärligt blifver anlitadt? Samfund med prohibitiv tendens
äro väl bildade och bildas för att hämma de skadliga verkningar,
som häraf härflyta. Man söker förmå den uppväxande
generationen af den lägre classen på landsbyggden, isolerad
och obekant med ädiare och nyttigt bildande recreationer,
att afstå från, snart sagdt, den enda förströelse, som
den är förunnad; men man har ännu ej, liktidigt med dessa
åtgärder och bemödanden, varit betänkt att på något annat
sätt ersätta den njutning, som man söker afskaffa, att
bereda tankens vändning till andra och bättre föremål, för
att factiskt för den mindre bildade kunna ådagalägga , att
brännvinet ej utgör hufvudelementet för all nöjsam sysselsättning.
Försakelsen utgör icke ett grunddrag i menniskonaturen.
Pluralitetens ögnamärke är fastmera att bereda sig
njutning, och vill man borttaga en, måste något annat sättas
i dess ställe; ty för den enfaldige och mindre bildade
blifver det städse en svårlöst fråga, hvarföre honom betages
möjligheten att bereda sig den enda recreation, som han
känner och som är honom förunnad.
Det är för att till någon del fylla denna brist uti våra
nationella institutioner, som jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten
på folkfester, förenade med täflingsöfningar, t.
ex. målskjutningar, gymnastiska öfningar, kapplöpningar o.
d. m. Må man emot dessa fester invända hvad svårigheter
och olägenheter sorn helst, — allt nog, en måhända icke
aflägsen framtid skall kunna vittna om det välgörande inflytande,
som en sådan inrättning kan utveckla i afseende
på nationens så physiska som moraliska bildning. Visserligen
är detta medel långsamt verkande till det goda ändamålet
och framställer måhända i början mera löjlighet än
nytta; men likfullt är det ett medel alt, under friare umgänge,
sammanföra olika classer af medborgare inom en inskränk
-
De» 24 Febr u a lii.
skränktare rymd, och dymedelst till den mindre bildade
sprida den bildning och skickligt uppförande, som contact
med mera bildade kan åstadkomma och åstadkommer. Kanhända
inträffar äfven vid folkfesten, ehuru obetydlig den
än må vara, att bland dem, som åskådat de täflingsöfningar,
hvilka utgjort föremålet för den allmänna uppmärksamheten
och det allmänna nöjet, mången återvänder derifrån
till sitt hem med håg att åt dessa öfningar egna sin
omtanka och sina bemödanden, samt att bereda sig den
skicklighet, som erfordras för att framdeles icke blott åskåda,
utan äfven sjelf deltaga uti ett offentligt nöje, hvarvid,
utan afseende på stånd och villkor i samhället, alla äga lika
rätt till täflan om den belöning, som endast genom ådagalagd
förtjenst och skicklighet kan vinnas, och der endast
den rusiga och den, som i öfrigt oskickligt uppför sig, äro
från den fria täflan uteslutna. Tankan ledes derigenom
tvångfritt till något bättre. Krogen blifver ej då längre enda
vädjofältet för utmärkelsen, och det enda, dit tankan vänder
sig, då menskliga behofvet af förströelse utkräfver sin rätt.
I följd af denna i korthet yttrade åsigt och med öfvertygelse
om den nytta, som väl ordnade folkfesters införande
kan och skall i en framtid medföra, vågar jag föreslå: att
till detta ändamål för hvarje Län måtte anslås 3,oo R:dr fi:co,
som, ställda till Länsstyrelsens disposition, borde användas
såsom pris vid täflingsöfningar, hvilka K. M. nådigst må
fastställa att årligen hällas vid de tider, som K. M., efter
Länsstyrelsens hörande och med fästadt afseende å förut fastställda,
mera besökta marknader inom Länen, pröfvar lämpligast
vara.
Lades på bordet.
Frih. von Knorring, Wolrath, anförde skriftligen:
Enligt K. M:s Nåd. Förordning af d. 24 Maj 182.5, rörande
handeln med Norrige, är det uti 1 Art. 4 §■ tillåtet
att till och från Norrige in- och utföra brännvin, dock icke
öfver i5 kannor.
Det är om ändring härutinnan jag ödmjukast anhåller,
så att all brän vins in försel från Norrige framdeles må blifva
förbjuden, synnerligast som Svenskarna emottaga Norrskt
brännvin, hvaraf landet öfversvämmats under de missväxtår,
då brännvinsbränningen icke varit uti Sverige tillåten eller,
rättare sagdt, då brännvin hos oss varit uti ett högt pris,
hvaremot Norrmännen aldrig emottaga Svenskt brännvin,
oaktadt 4 §• sådant medgifver, hvilken sanning jag skall med
bevis styrka.
Flera possessionater uti Elfsborgs Län, bland hvilkas antal
äfven jag mig befann, anhöllo år i832 i tind. hos K. M.
om ändrings vinnande härutinnan, men (ingo afslag, på
grund af närvarande conventioner med Norrige. Efter min
2 H. 18
i38
Den a4 F c b r u a r i i.
tanka är dock upphäfvandet af denna författning högst nödvändigt,
synnerligast då allmänna opinionen nu synes stämd
för brännvinets fördyrande och fyllerilastens hämmande; och
jag frågar då, om icke denna convention bör upphäfvas eller
ändras, så att den står uti ett conseqvent förhållande
till de förbättringar, vi gå att utarbeta, helst all brännvinsbränning
måste upphöra på vestra gränsen, och med den
äfven bevillningen, hvarefter Norrmännen ensamme komma
att förse alla våra gränsprovinser med denna vara, i likhet
med hvad som skedde 1827 och 1831 till ganska känbar förlust
för alla dem, som idka brännvinsbränning i vestra delen
af Riket. En dylik handelsrörelse kan af Norrmännen
med mycken lätthet drifvas, enär de äga rättighet att bränna
med tusen k:rs pannor och våra Svenska bönder under
förenämnde år visade mycken ifver vid Norrskt brännvins
införande, ända derhän, att samma bonde från Norrska brännerierna
och upplagen flera gånger dagligen afhemtade i5
k:r, till dess han hunnit hopsamla tillräckligt qvantum för
en större foras afsändande inåt landet; och hvad jag kan
försäkra och med bevis styrka, är, att rörelsen drefs ganska
lifligt och oafbrutet hela somrarna.
Jag anhåller ödmjukast, att denna min motion måtte
blifva remitterad till Oecon.- och Eevilln.-Utskotten.
Lades på bordet.
Hr Estenberg, Pehr, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Myntbestämningslagen af d. 1 Mars i83o, som fastställer
silfverutvexling efter 128 sk. i bancosedlar, synes mig nu
böra sättas i verkställighet, helst Banken, enligt hvad inom
detta RiksSt. blifvit upplyst, skall för det närvarande kunna
betala efter en bättre cours än 128 sk., i händelse Banken,
efter denna lag, skulle realisera alla sina tillgångar. Den
af allmänheten efterlängtade myntbestämningen, som redan
vid föregående Riksmöte blifvit af Statsmagterna beslutad,
skall återföra trygghet och säkerhet bland Svenska folket,
bidraga till näringarnas förkofran och skatternas oförändrade
värden till deras påräknade ändamål.
Men på det Sverige i en framtid beständigt må behålla
inom sina gränsor det för dess näringar så magtpåliggande
af ett oförminskadt antal silfver och bancosedelmynt till
rörelsecapital, får jag vördsammast föreslå, att alla utländska
varor, som kunna fabriceras inom vårt eget land, måtte
förbjudas till införsel; äfvensom att alla onyttiga utländska
varor, som här icke kunna fabriceras, äfven må till införsel
förbjudas, t. ex barnleksaker och andra sirater, såsom
en myckenhet fruntimmers prydnader och lyxartiklar, hvaraf
våra krambodar öfverflöda, och åt hvilka tillverkningar
ej kan gifvas annan benämning, än leksaker för äldre personer,
emedan de merendels sakna allt verkligt värde. Mån
-
Den 24 Februari i.
gen förledes genom dessa öfverflödsartiklar till en yppighet,
som ej öfverensstämmer med Svenska folkets hvarken
värdighet eller tillgångar. Skulle silfverutvexlingen verkställas
och ej vid samma tillfälle inskränkning ske af vissa
umbärliga utländska varors införande i vårt land, klefve
följden säkert den, att våra exportvaror ej kunde betacka
importens fordringar, hvadan vårt silfvermynt äfven måste
utskeppas, landets rörelsecapital derigenom förminskas, och
vi slutligen komma att upplefva den olyckliga tidpunkt, då
vårt rörelsecapital vore förminskadt till hvarför Banken
ej hade något silfver till inlösen, utan att anskalfa utländskt
silfver för sina sista återstående tillgångar af inteckningar,
m. m., hvilket silfver, på sådant sätt anskaffad t, skulle inom
viss tid äfven blifva utfördt till liqviderande af en fortsatt
oinskränkt införsel af alla upptänkliga utländska varor. Att
Svenska folket fordrar ett skyndsamt förbud emot införande
i vårt land af hvad vi sjelfva kunna fabricera, bevisar
den tilltagande brist på sysselsättning inom vissa fabriksrörelser,
samt det stora antal af fattiga fabrikanter, som söka
sysselsättning i andra yrken, hvilka de af ovana ej särdeles
kunna gagna.
Dessa syssellösa arbetare, som gå miste om sin arbetsförtjenst,
äro bragte uti den obehagliga ställning, att, i
stället att lemna skattebidrag till Staten, belasta det allmänna
med underhåll på fattighus samt i corrections-inrättningar
och fängelser, hvilkas personal betydligen ökats, sedan
den vidsträckta införseln af utländska producter blef tillåten.
Under förflutna Riksmöten har jag, inom detta hus,
varit vittne till det yttrande: att det skulle vara förenligt
med mera uträkning att af utländningen köpa sådana tillverkningar,
som han i Sverige kunde afyttra för lindrigare
pris, än hvad inhemsk industri kunde åstadkomma, och i
stället pensionera våra egna fabrikanter. Häremot får jag
anmärka, att utländningen, som fabricerar under mildare
luftstreck och uti mera fruktbara länder, samt dessutom
uppmuntras med exportpremier, visserligen alltid bör kunna
förse oss med varor till lindrigare pris, än för hvad det
här i Norden drygt beskattade Svenska folket möjligen kan
dem åstadkomma, då till och med sjelfva Svenska jordbruket,
med sina ej sällan inträffade svårare bergningstider och
mödosamt arbetade jordmån, i vårt hårda klimat ej kan
frambringa sina producter till det lindriga pris, som utländningen.
Men då man tillika å den andra sidan besinnar
Svenska näringarnas betydliga bidrag till Staten, måsteman
finna stor uträkning vid att ej genom obegränsad import undergräfva
Svenska idogheten.
Det blir äfven nödigt, för att alltid i Sverige bibehålla
det gångbara myntet inom dess nu varande numerär, att så
bestämma förhållandet mellan import och export, att den
sednare årligen blir så mycket öfverstigande, att, då ett
Den 24 Februari i.
missväxtår möjligen inträffar, landets öfverskott af export
någorlunda betäcker det genom införd utländsk undsättningsspannmål
ökade beloppet af importen. Dylika förhållanden
och försigtighetsmått kan vederbörligt Utskott med lätthet
uppgifva, sedan det från Tullverket infordrat uppgift på
värdet af hvarje importerad artikel för det sist afslulade räkenskapsåret.
Jag anhåller vördsammast, att detta mitt anförande, i
fall, hvad jag hoppas, det i någon mån skulle förtjena Pi. o.
Ad:s uppmärksamhet, måtte till vederbörligt Utskott blifva
remitteradt.
Lades på bordet.
Ånyo föredrogos och remitterades till StatsUtsk. nedannämnde
d. 20 dennes på bordet lagda II. M:s Nåd. skrifvelser:
1:0
ang:de af Ständerna i underd. tillstyrkt inställelse
af all ny indelning till ordinarie knektehåll af oroterad jord;
2:0 angrde B-o terings jern nk ningen vid Westerbottens Rcg:te;
3:o angtde Indelningsjemnkningen i Blekinge, samt
4to K. M:s Nåd. Proposition, angtde rotefrihet för Capellansboställen
samt ersättning eller vederlag åt de Capellaner,
hvilkas boställen än vidare komma att i roteringen
qvarstå; äfvensom rörande befrielse från öfverrotering för
åtskilliga hemman i Jönköpings och Kronobergs Län, och i
sammanhang härmed, om vacance-afgift för ordinarie rotering
underkastad jord, som icke presterar rotering in natura.
Vid förnyad föredragning af K. Mts d. 20 dennes på
bordet lagda Nåd. Skrifvelse, i anledning af PresteStts vid
sista Riksdag gjorda und. anhållan, om roterings-befrielse,
utan undantag, för alla med ordinarie rotering besvärade
Capeliansboställen, utan afvaktan af föregående nåd. fastställelse
af roteringsverken eller hinder af, rörande roteringsflyttningar,
uppkomna tvister; fann R. o. Ad. densamma,
såsom icke fordrande någon åtgärd, endast böra läggas
till handlingarna.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 20 dennes f. m. på bordet
lagde Nåd. Propos., angående utmyntningsgrunderna för tilh
verkning af kopparskiljemynt och ducater.
Hr Rosenblad, Bernh.: Hufvudsakligen instämmande
i den K. Propos., ber jag dock att dervid få göra några
anmärkningar. Jag instämmer väl deruti, att kopparmyntet
bör utpreglas på sådant sätt, att det, jemte betäckandet
af myntningskostnaden, derutöfver må gifva någon
vinst; men då jag ej kan godkänna den i främmande länder
nog långt drifna myntningsvinsten, afstyrker jag, att 2 sk.
styckena må utmyntas efter 3oo R:dr per Sk®, och tror,
att det högsta, som bör bestämmas, är 266 R:dr 32 sk. B:co,
Den 24 Februari i.
Jag tillstyrker i öfrigt, att afseende isynnerhet må föstas
derpå, att intet kopparmynt blir till storleken lika med
silfvermyntet, emedan det annars lätteligen, genom livitkokning
eller andra sådana medel, kan föranleda till förfalskningar.
Inom Banken hyser man i detta afseende mycken
farhåga för de redan myntade ^-sk:s-styckena, hvilka också hafva
det stora felet att icke allenast i vigt och storlek, utan
äfven till pregeln på ena sidan, vara lika med i2-sk:s-silfvermyntet;
och har, efter meddelande af dessa farhågor, K.
Styrelsen öfver Myntet inställt deras vidare utmyntning.
Men då man icke kan vara nog mån om alla försigtighetsmått,
för att hindra, det allmänheten ej må blifva narrad
på myntförfalskning, hvilket, efter hvad man känner, så
lätt händer, anser jag det icke vara nog, att kopparmyntet
blir till vigt och storlek ojika med silfvermyntet, utan
äfven, att annan pregel begagnas. Detta föranleder visserligen
till en förlust i afseende på det nu föreslagna kopparmyntet,
emedan pregeln är ganska vacker, så att man svårligen
kan få en bröstbild af Hans Majit för bättre pris; —
men då vådan af de bedrägerier, hvartill denna pregel skulle
kunna föranleda, är stor, kan jag ej annat än tillstyrka,
det Banco-Utsk., vid besvarandet af den K. Propos., måtte
föreslå 11. St. att uttrycka den önskan, det kopparskiljemyntet
till alla sina afdelningar mätte blifva, i afseende pä
både pregel, vigt och storlek, olika med silfvermyntet.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr. Den förändring
i myntfoten för kopparskiljemyntet, hvarom framställning
blifvit gjord i den K. Propos., anser jag visserligen böra
införas, då derigenom, jemte en verklig fördel för allmänheten,
kan beredas en vinst för Staten, eller åtminstone
den förlust förekommas, som hitlills på kopparmyntningen
ägt rum. Jag skulle likväl tro, att den minskning i halten,
som blifvit föreslagen för 2 skisstycken, äfven skulle kunna
utsträckas till de öfriga afdelningarna, eller åtminstone till
hela och halfva sk:s-st:n. K. M. har ansett de mindre afdelningarna,
eller ^ och £ sk., böra utmyntas efter 200 R:dr
pr Skåf, att hela och halfva sk:s-st:n böra utmyntas efter
25o R:dr pr Skåf och slutligen 2 sk:s-st:n efter 3oo R:dr
pr Skåf; hvarjemte K. M. äfven framställt skälet till den
antagna högre utmyntningsgrunden för de lägre afdelningarna,
nemligen, att myntet eljest skulle blifva för litet.
Jag tror likväl icke, alt skillnaden i storleken på £:dels sk:sst:na
skulle blifva särdeles betydlig, om än utmyntningen
deraf skedde efter 3oo R:dr pr Skåf. Dessutom finnas i
många länder silfvermynt af ännu mindre sorter. Äfven
kunde fråga uppstå, huruvida det är nödvändigt att hafva
så små afdelningar som ^ sk ; ty sällan lärer det komma
i fråga, att någon är så nogriiknad vid liqvider. Men i afseende
på dessa mindre afdelningar öfverlemna!' jag till Ut
-
Den n\ Februari i.
skoltet att bedöma, huruvida någon ytterligare nedsättning
i den föreslagna utmvntningsgrunden kan anses lämplig.
Deremot är jag fullt öfvertygad, att sådant både kan och
bör ske i afseende på hela och halfva sk:s-st:n, hvilka, enligt
min tanka, böra utmyntas efter samma grund, som för
2-sk:s-st:n blifvit föreslagen. Ett Sk®, utmyntadt till 3oo
R:dr, gifver i4,4°° hela sk:s-st:n, och för närvarande gå
8.000 sådana på Sk®, hvaraf följer, att hela sk:s-st:n skulle
blifva ungefär lika stora med våra nu varande 3 styfversst:n,
och att halfva sk:r skulle blifva lika, eller något större, än
våra nuvarande bancovittnar; vid hvilket förhållande man
väl icke kan invända, att dessa inyntafdelningar skulle blifva
för små. Mig synes således, att man gerna kan förändra
utmyntningsgrunden för hela och halfva sk:s-st:n tilt hvad
jag nu föreslagit; hvilket är särdeles angeläget, om häraf
skall uppkomma någon vinst, som, på sätt den K. Propos.
innehåller, skulle öfverlemnas åt Myntverket, tillbetäckande
af mvntningskostnaden för silfvermyntet. Att icke heller
någon efterapning häraf skulle vara att befara, bevisas dels
af de exempel, som i den K. Propos. finnas upptagna om
den låga utmyntningsgrund för kopparskiljemyntet, som i
andia länder äger rum, och dels deraf, att Riksg.Contrs
polletter, enligt K. M:s Egen utsago, varit, efter nuvarande
coursförhållanden, utmvntade ända till 444 R:dr B:co pr
Sk®, utan att blifva efterapade. Jag anhåller, att dessa anmärkningar
få åtfölja remissen af K. M:s Propos. till Utskottet.
Uppå derom gjord framställning blef K. M:s nu föredragna
Nåd. Propos., tillika med de i anledning deraf nu
afgifna yttranden , till Baneo-Utsk. remitterad.
Föredrogos ånyo och remitterades till Stats-TJtsk. K.
M:s d. 20 dennes f. m. på bordet lagda Nåd. Propositioner:
i:o ang:de förlängning, i ytterligare i o år, af de för en pantlåne-inrättning
i hufvudstaden beviljade förmåner;
2:0 ang:de fortfarande anslag till Ull-Discontfondens förstärkning
samt Ullculturens och Ullproductionens befrämjande
i Riket.
Remitterades till Banco-Utsk. K. M:s d. 20 dennes f.
m. på bordet lagda Nåd. Propos., angående controllerna för
belåningen i Banken af tackjern på Stockholms våg.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utsk:s d. 20 dennes
e. m. på bordet lagda betänkande N:o 3, angående utgifternas
för innevar. Riksdag omedelbara bestridande genom
Riksg. Contoret.
\
Den 24 Februari i. i43
Vid förnyad föredragning remitterades till
Bevillning s - Utskottet:
Ito Hr Löwenströms, Joln Jacob, d. 20 dennes e. m. på
bordet lagda motion, att anvisningar på B. Sits Bank
samt Privat- och Hypotheks-bankers sedlar må beläggas
med stämpelafgift;
2.0 Hr Lagerhjelms, Pehr, d. 20 dennes e. m. på bordet
lagda motion om ökning i importtullen å vissa från utrikes
orter inkommande varor;
Allm. Besv. och Oecon.-Utskottet:
1:0 Hr Adlerbergs, Bror Reinh., d. 20 dennes e. m. på bordet
lagda motion, att, till allmänna landsvägarnas underhållande,
en lämplig afgift måtte af resande erläggas;
2:0 Hr Lagerhjelms, Pehr, d. 20 dennes e. m. på hordet
lagda motion om förändrade stadganden i vissa delar för
jerntillverkningen i Biket, åsyftande en utvidgad frihet
vid nämnde handterings bedrifvande.
Ånyo föredrogs Gr. Strömfeits, Hans Fredr., d. 20 dennes
e. m., i egenskap af ordförande i Bidd.-UtsL, gjorda
anmälan, rörande af Utsk. vägrad pol let till inträde å Biddarhuset
åt Capitainen vid K. Dahl-Beg:tet Carl Fredr.
Kuylenstjerna för adliga ätten Wto 222 Starck.
Gr. Cronhjelm, Otto Aug.: I anledning af det nu
föredragna memorialet af Ridd.-Utsk. ordförande, utber jag
mig att få göra en exposee af förhållandet. Hr Kuylenstjerna
anmälde sig vid andra anteckningen att utfå pol let för
ätten Starck; men vid granskningen af fullmagten inhemtades
af Riddarhusets, genealogier, att fadren till fullmagtsutgifvaren
haft 2.:ne äldre bröder och att de alla tillhörde
en sidogren, på hvilken likväl hufvudmanna-rätten numera
öfvergått, sedan hufvudgrenen blifvit introducerad på Finska
Biddarhuset. Hr Kuylenstjerna anmälde derjemte, att
fadren till hans nuvarande principal till sista Bisdagen utfärdat
fulimagt, på hvilken Hr Kuylenstjerna då lärer, genom
något misstag eller mindre noggrann granskning, hafva
utfått pollet; och på detta förhållande grundade Hr
Kuylenstjerna isynnerhet sitt anspråk att nu med samma
rätt, som vid sisth Riksdag, erhålla den begärda polletten. Som
detta likväl rakt stridde mot Ridd.-Ordn:s föreskrift, ansåg
såväl Hr Gr. 0. Landtm, som Ridd.-Direct., att pollet, i
sakens dåvarande skick, icke kunde utlemnas. Hr Kuylenstjerna
har derefter vändt sig till Ridd.-Utsk., som gifvit
honom samma svar, hvarefter saken un blifvit dragen
inför Ståndet. Hr Kuylenstjerna har likväl icke styrkt, att
hans principals 2:ne farbröder aflidit barnlösa, utan endast
företedt betyg från en enka här i staden, af innehåll, att den
ena farbrodren dött i Askersund, men utan att det omnämnes,
huruvida han efterlemnat barn eller icke, och att den
*44
[Den 24 Februarii.
andra farbrodren på en längre tid icke låtit höra af sig.
För min del tror jag således saken ännu vara i det skick,
att It. o. Ad. icke kan bifalla Hr Kuylenstjernas anhållan,
och anser Hr Gr. o. Landtm, icke ens kunna göra proposition
i ämnet, enär den möjligen skulle kunna besvaras på
ett sätt, som ledde till meddelande af en Riksdagsmannarätt,
hvilken stod i uppenbar strid med Ridd.-Ordn:s föreskrift.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att detta måls
bedömande hufvudsakligen hvilade på den frågan, huruvida
man kunde anse tillfyllestgörande bevist, att de tvenne personer,
hvilka, enligt stamtaflan öfver adliga ätten Starck,
framför fullmagts-utgifvaren äro berättigade till lmfvudmannaskapet
för samma ätt, antingen äro döda eller, genom
längre vistande utrikes, oberättigade att nu för ätten
utgifva fullmagt. Då sättet, huru en sådan bevisning skall
tillvägabringas, på intet ställe linnes bestämdt föreskrifvet,
ansåg H. Ex., att, vid uppstående tvist, pröfningen af bevisningens
giltighet tillkom R. o. Ad., hvarefter tillämpningen
af Ridd.-Ordn:s föreskrifter sedan blefve en, utan något
vidare beslut, ovilkorligen uppkommande följd. I anledning
häraf hemställde H. Ex., om R. o. Ad. ansåg det
af Ulrika Eleonora Fröman, född Starck, nu företedda betyg
tillfyllestgörande bevisa, att hennes ena broder Joh.
Fredr. Starck antingen icke lefver, eller är utrikes bosatt,
och att den andra brödren Ernst Vilh. Starck är död.
Ropades Nej, men
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., anmälde sig och
yttrade:
Efter min tanka tillhörer det ej Ståndet att afgöra,
om de företedda bevisen äro lagliga, eller icke. Vi känna
något hvar, hvad lagliga bevis betyda; men icke lärer det
få ankomma på Ståndet att förklara, hvad med lagliga bevis
skall förstås. Jag tror således icke, alt den proposition,
som blifvit framställd, står i öfverensstämmelse med formen,
att bedömandet af lagligheten ej får bero på Ståndet, utan
på Hr Gr. o. Landtm, sjelf, efter hvars enskilda öfvertygelse
propositionen måste rättas; ty örn Hr Gr. o. Landtm,
för sin del anser de i denna frjjga företedda bevisen lagliga,
men icke destomindre genom den framställda propositionen
medgifvit Ståndet rätt att afslå Hr Kuylenstjernas
anhållan om pollet, har Hr Gr. o. Landtm, meddelat en
proposition tvärtemot sin öfvertygelse och af sådan beskaffenhet,
att den åt Ståndet inrymt en rättighet till omedelbar
tillämpning af grundlagen, som Ståndet icke äger.
Är åter Hr Gr. o. Landtm, öfvertygad, att de ifrågavarande
bevisen icke äro lagliga, får Ståndet icke göra dem till
lagliga, emedan, då olika tankar om lagligheten af en sak
uppstå emellan Ståndet och Landtm., det tillkommer
Con
-
Den 24 Februarii.
Constit.-Ut.sk.
servera mig emot den nyss framställda propositionen.
Frill. Boye, Ludv., anhöll att 15 §. Ridd.-Oi'dn. måtte
uppläsas, hvilket skedde; hvarefter
Frih. Boye fortfor!
Enligt detta i i5 §. af Ridd.-Ordn. föreskrifna sätt för
frågans behandling, är det ett åliggande för Ordföranden i
Ridd.-Utsk. att anmäla saken, och en rättighet för Ståndet
att afgöra den. Vill man ej antaga denna syftning med stadgandet,
vet jag icke, hvartill hela § skulle tjena. Men om
nu Ståndet har rättighet att afgöra frågan, måste äfven
proposition derå kunna göras. Jag tror således, att den
proposition, Hr Gr. o. Landtm, framställt, är ganska riktig
och grundlagsenlig; dock skulle jag önska, att ordet
”lagliga” uti densamma utbyttes emot tillräckliga. Här
förekommer nemligen såsom scrupel, att 2!ne bröder med
bättre hufvudmannarätt möjligen ännu kunna finnas, och
frågan är, om R. o. Ad. anser motsatsen vara tillräckligen
bevisad. På detta sätt synes man mig äfven komma ifrån
den betänklighet, Hr Bråkenhjelm framställt; hvarföre jag
anhåller, att propositionen ånyo måtte framställas, sådan
jag nu begärt, då jag tror, att vi med mycken grund af
rätt både kunna och böra besvara den med nej.
Hr Bråkenhjelm: I anledning af hvad Frih. Boye
anfört, får jag erinra, att jag redan förut hade mig i5 §:s
innehåll väl bekant; men det afgörande, som nämnde §
tillägger Ståndet, måste väl böra företagas i en laglig form,
och denna bjuder, att Hr Gr. o. Landtm, endast kan framställa
proposition på hvad han sjelf anser enligt med grundlagen.
Om således Hr Gr. o. Landtm, för sin del är öfvertygad,
att den nu förevarande frågan är stridande emot
grundlagen, gifves ingen annan Utväg, än den jag förut
omnämnt; ty att svårigheten skulle vara håfven genom utbyte
af ordet ”lagliga” emot tillräckliga, kan jag icke
finna, enär det svårligen lärer gå an att genom en sådan
dialectisk klyftighet resonnera sig ifrån grundlagens bud.
Gr. Cronhjelm: För min del tror jag ej, att en pro
Sjosition
i ämnet, äfven med sådan förändring, som sednast
jli f vi t föreslagen, här kan framställas; ty man får icke antaga,
att denna proposition besvaras med blott nej, utan
antingen med ja eller nej. R. o. Ad. skulle således, genom
framställande af propositionen, komma i full beslutanderätt
att utdela den begärda polletten; och, i händelse R. o. Ad.
skulle förklara de företedda bevisen tillräckliga, blefve följden
den, att Hr Kuylenstjerna fick inträda på en oriktig
fullmagt. Genealogierna ådagalägga, att fadren till fn 11—
magtens utgifvare haft tvenne äldre bröder, om hvilka ina
H. 19
J
x'lG
Dtn 24 F e b r 11 a r i i,
gen annan upplysning vunnits, än att enkan Fröman i sitt
betyg sagt, att den ena blifvit död i Askersund, men icke,
om han efterlemnat barn; och det synes mig således påtagligt,
att det skulle kunna hända, att under Riksdagens
lopp en äldre ättemän eller rätta hufvudmannen kom, men
funne sig obehörigen utestängd. Min tanka är derföre, att,
då saken ännu är i samma outredda skick, som vid andra
anteckningen föranledde till afslag å Hr Kuylcnstjernas begäran,
Hr Gr. o. Landtm, endast behöfver förklara, att,
som det ej blifvit styrkt, att fulhnagten är af behörig man
utfärdad, anser Hr Gr. o. Landtm, frågan böra förfalla.
Någon proposition till bifall eller afslag tror jag deremot
icke kunna ske; ty, i händelse af bifall, skulle Ridd.-Ordn.
uppenbarligen vara öfverträdd.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Som mig synes,
liar R. o. Ad. redan fattat beslut i frågan, och det enda,
hvarom nu tvistas, är, huruvida den framställda propositionen
allmänt gillas, eller af några ledamöter anses hafva
varit af sådan beskaffenhet, alt den bort vara annorlunda.
För min del tror jag, att propositionen varit enlig med
grundlagen; ty enligt 23 §. Riksd.-Ordn. åligger det Landtm,
att ställa sig grundlagarna till efterrättelse, men i i5 §.
Ridd.-Ordn. har det blifvit öfverlemnadt ät Ståndet att afgöra
frågor af ifrågavarande beskaffenhet, och den denna
§ har således gjort ett undantag från den allmänna regeln,
att det skall på Landtm, bero att bestämma, örn en proposition
är laglig eller icke. Mig synes det således vara klart,
att både Hr Gr. o. Landtm, bort framställa proposition i
det nu föredragna ämnet, och att R. o. Ad. ägt full frihet
att besvara propositionen med ja eller nej. Jag har emedlertid
ej kunnat finna annat, än att R. o. Ad. denna gången
besvarat framställningen med ett enhälligt nej; och jag
tror, att man dervid kunde låta bero, ehuru jag för min
del, lika med Frih. Boye, skulle önskat, att ordet ”lagliga”,
i afseende på bevisen, blifvit förändrade till tillräckliga.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Alla andra mål afgöras
i Stånden först efter frågornas hänskjutande till Utskott
och sedan dessa utredt dem, samt derom framställt en
egen mening till Ståndens antagande; men så har det icke
tillgått här, utan Ridd.-Utsk. har blott genom dess ordförande
gjort en anmälan om förhållandet, utan att uppställa
något förslag till beslut. Olämpligheten af det stadgande
i Ridd.-Ordn., hvilket föranledt ett sådant förfarande,
bevisas bäst af den onyttiga discussion, som nu är för handen
och som synes än längre vilja fortfara. Jag skulle för
min del anse lämpligast, att Ståndet aldrig sysselsatte sig
med pröfningen af dylika bevis, som nu äro i fråga. Sådant
tillhör i början af Riksdagen Ridd.-Direct. och under
k
Den 24 Februarii.
>47
Riksdagen Ridd.-Utsk. När begge dessa myndigheter nu
yttrat sig öfver samma fråga på samma sätt, synes mig,
att R. o. Ad. kunde låta dervid bero. Men då Ridd.-Ordn.
tillåter, att frågor om pollettutdelningen få dragas inför Ståndet,
som äger att dem afgöra, är det icke Landtm, utan
Ståndet, som derom skall säga sin mening, och för att utröna
den, inser jag ingen annan utväg, än att Hr Gr. o.
Landtm, derom frågar Ståndet; hvilket också har skett.
Målets behandling tyckes mig således vara alldeles riktig.
Jag skulle derföre önska, att, antingen man vill begagna
ordet lagligen eller tillräckligen, man måste anse det
vara tillräckligen ordadt i detta obetydliga ämne, och tillåta
Ståndet att öfvergå till vigtigare föremål, sorn påkalla dess
uppmärksamhet.
Hr Bråkenhjelm: Jag uppstår blott för att besvara
Hr v. Hartmansdorffs anförande, att frågan icke skulle vara
af Ridd.-Utsk. utredd och att Utsk. icke skulle deröfver
hafva yttrat någon egen tanka. Om den värde talaren
med uppmärksamhet läser i5 §, finner han, att anmälan i
Ståndet endast äger rum, när pollet blifvit vägrad. Det
är således här klart, att när frågan, till följd af gjord anmälan,
blifvit hänskjuten till Ståndet, har Utsk. vägrat
pollettens utdelande och således yttrat sig. Frågan är för
öfrigt såsom prejudicat vigtig; ty i detta särskilda fall, der
inga bevis äro företedda, lärer det ej vara något tvifvel
underkastadt, hvad som är att göra.
Frih. Cederström, Jacob: Rätta grunden för vägran
af den begärda pollettens utdelande synes mig icke böra
fästas vid de företedda betygens otillräcklighet, utan
helt enkelt stödjas på 7 §. i Ridd.-Ordn., hvilken omnämner
de personer, som från rättighet till säte och stämma å
Riddarhuset äro uteslutne, och deribland i 7:de classen
upptager Adelsman, hvars ättledning från stamfadren
ej af Riddarhusets genealogiska tabeller
tydligen utvisas, eller, der dessa befinnas bristfälliga,
sådan ättledning ej styrka gitter. När 1111
de geneologiska tabellerna icke styrka, huruvida Hr Kuylenstjernas
fullmagt är af rätter man utfärdad, torde allt
afseende på de företedda betygen vara främmande för frågans
bedömande, samt R. o. Ad. ensamt, på grund af 7 §,
böra fatta sitt beslut till afslag å Hr Kuylenstjernas anhållan
örn pollet.
Gr. Strömfelt, Hans Fredr.: Jag vill blott, i anledning
af Hr v. Hartmansdorffs anmärkning, att Ridd.-Utsk.
jcke inkommit med något betänkande i ämnet, erinra, att
i5 § Ridd.-Ordn. uttryckligen föreskrifver, att förhållandet
endast bör genom Utsk:s Ordförande anmälas.
Gr. Cronhjelm: Redan före den af Hr Bråkenhjelm
i48
Den 24 Februarii.
började discussionen yttrade jag samma åsigt, som han
framställt och hvilken jag ännu vidhåller; men då Hr
Gr. o. Landtm, ansåg sig oförhindrad att framställa proposition,
hade jag icke ämnat dervid göra någon anmärkning,
om jag icke ansett frågan, såsom prejudicat, af vigt. i5 §.
har, efter min tanka, icke afseende på andra fall, än sådana,
der föreskrifterna i öfrigt kunna anses icke vara fullt
tydliga, såsom t. ex. händelsen var med frågan om dorchimont
vid sista Riksdag. Men här är icke fråga om något sådant,
utan frågan är: skall R. o. Ad. ett enda ögonblick
hafva magt att utdela pollet på en fullrnagt, utgifven af
en ättemän i 3:dje led? Jag hemställer, hvartill sådant skulle
leda. Om R. o. Ad. nu besvarar Hr Gr. o. Landtnäs
proposition med ja, skulle det ju kunna hända, att farbrodren
kom i morgon och säde: huru håfven j kunnat
utdela pollet åt en annan? Jag tror således icke, att sådana
frågor, som ej äro någon tvetydighet underkastade, kunna,
enligt 15 §, underställas Ståndets pröfning. Jag skall
likväl nu icke vidare deltaga i denna discussion.
Frih. Boye: Den siste talaren har glömt, ptt vi just
i besvarandet af propositionen äro i tillfälle att mota den
scrupel, han framställt. Det är visserligen lätt att först gifva
lagstadgandet en tydning, som det icke innehåller, och sedan
döma till fördel för sina egna åsigter; men då i5 §.
ger R. o. Ad. ovilkorlig rätt att afgöra frågan, måste väl
äfven rättighet vara gifven att afgöra den med såväl ja
som nej. Deri ligger likväl ingen våda, att ju icke den
frånvarandes rätt skulle blifva iakttagen; ty när R. o. Ad.,
såsom jag förmodar, besvarat propositionen med nej, är
denna rätt bevarad, och något annat beslut kan ju icke, efter
den värda talarens egen tanka, här förutsättas.
Gr. Posse, Arvid: Med den vändning discussionen tagit,
synes här mindre vara fråga om sjelfva ämnets utredning,
än att finna en laglig väg för att komma till det
slut, hvarom alla tyckas vara ense, nemligen, att den begärda
polletten icke bör utdelas. Jag förbigår således att
nu yttra mig om sjelfva hufvudsaken, eller huruvida pollet
bör lemnäs, helst tillfälle dertill blir mig gifvet i besvarandet
af Hr Gr. o. Landtnäs proposition. Jag vill nu blott,
för att bidraga att leda frågan till ett slut, fästa uppmärksamheten
derpå, att, då Hr Gr. o. Landtm, funnit sig oförhindrad
att framställa proposition i ämnet, och grundlagen
ingenstädes gifver R. o. Ad. någon rätt att tvinga Hr Gr.
o. Landtm, till att vägra den, synes saken vara enkel och
det åsyftade slutet bäst viunas derigenom, att Hr Gr. o.
Landtm, täckes ånyo framställa den proposition, som redan
blifvit gjord.
Frih. Palmstjerna: Jag vill blott tillägga några ord
i anledning af hvad här blifvit yttradt om faran af det pre
-
Den 24 Fcfiruarii.
judicat, att R. o. Ad. skulle äga att fatta beslut i frågor,
som endast bero på enkel tillämpning af redan gifna, klara
föreskrifter. i5 §. af Ridd.-Ordn. innehåller, att hvar och
en, hvars anhållan om inträdespollet icke blifvit beviljad,
är berättigad att fä förhållandet anmäldt i först inträffande
plenum inför Ståndet, på hvars slutliga afgörande
frågan kommer att hero; och då här icke göres något undantag
för de frågor, som kunna anses så tydliga, att de
endast hero på enkel tillämpning af Ridd.-Ordn., måste meningen
vara, att stadgandet bör gälla för alla händelser, så
att, antingen Ridd.-Ordn. finnes tydligen bindande eller saken
kan anses tvistig, sökanden ovillkorligen är berättigad
att få förhållandet anmäldt, och Ståndet att slutligen afgöra
frågan.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. yttrade, att H. Ex., i anledning
af det tvifvelsmål, som af några ledamöter blifvit
framkastadt, huruvida H. Ex. ägt rättighet att framställa
den af H. Ex. nyss gjorda proposition, ansåg sig böra fästa
uppmärksamheten å innehållet af i5§. Ridd.-Ordn., hvilken
till R. o. Ad:s eget slutliga afgörande öfverlemnar frågor
om rättighet att erhålla pollet till inträde å Riddarhuset.
I följd af denna § ansåg H. Ex., i sådana frågor som denna,
allt, som icke directe berodde på tillämpning af grundlagarnas
och Ridd.-Ordn:s föreskrifter, höra af R. o. Ad.
pröfvas, och finge alltså, i afseende på giltigheten af det
bevis, som af fullmagts-utgifvaren blifvit företedt till bestyrkande
af dess rätt att utöfva hufvudmannaskapet för
adliga ätten Starck, förnya sin förut gjorda proposition, om
R. o. Ad. ansåg det af Ulrika Eleonora Fröman, född
Starck, nu företedda betyg tillfyllestgörande bevisa, att
bennes ena broder, Joli. Fredr. Starck, antingen icke lefver
eller är utrikes bosatt, och att den andra brödren, Ernst
Wilh. Starck, är död.
Ropades Nej.
I anledning häraf förklarade IJ. Ex.Hr Gr. o. Landtm.,
att den af skogshushållaren O. R. Starck utgifna fullmagt,
till följd af 8 §. Ridd.-Ordn., ej kunde godkännas.
Gr. Cronhjelm: Sedan beslutet nu är fattadt, måste
jag reservera mig mot sättet för frågans behandling, hvaraf
följden skall blifva, att de genealogiska tabellerna icke
vidare komma att tjena till ledning vid polletutdelningen,
utan att densamma skall bero af hvarjehanda bevis, hvilka
R. o. Ad. när som helst kan förklara för tillfyllestgörande.
För min del tror jag ej, att det är Ståndet medgifvet att
derhän utsträcka representationsrätten.
Hr Bråkenhjelm: Det var blott för att reservera
mig mot den framställda propositionen, som jag första gången
uppträdde; och då häraf uppkommit en vidlyftig dis
-
Den 24 F e br u ar i i.
cussion, anser jag mig böra förklara, att jag icke åsyftat
annat, än en reservation, hvilken jag nu ber att få förnya.
Föredrogos ånyo och remitterades till Lag-Utsk. 2.'ne
d. 20 dennes e. m. på bordet lagda motioner af Hr Bruncrona,
Gust. Adolph, den ena angående ändring af Concurs1
agens stadgande, rörande anmälan om intecknad skuld i anledning
af årsstämning, och den andra, med förslag till föreskrifter
för under-executorer i afseende på vården af utmätta
medel.
Ånyo föredrogs Hr Gripenstedts, Jacob, d. 20 dennes
e. m. på bordet lagda motion, med förslag till grunder för
brännvinsbränningens utöfning och beskattning.
Frih. Boye, Ludv.: I den motion, som nu blifvit
föredragen till remiss, har motionären föreslagit tvenne
sins emellan alldeles stridiga utvägar att komma till målet,
nemligen, att kannerymden för en del pannor borde nedsättas
till 60, men för andra åter höjas ända till i5o k:r.
På Utsk. må det ankomma att pröfva företrädet emellan
denna och min i samma ämne förut afgifna motion; men
utan att således nu vidröra nyssnämnde omständighet, hvilken
jag, intilldess tidpunkten är inne för B., o. Ad. att sjelf
yttra sig i frågan, öfverlemnar till Utsk., ber jag att få
fästa uppmärksamheten på en annan del af motionen, deruti
föreslås, att tillverkarne skulle få med ed fästa sina
uppgifter. Allmänna lagen bjuder likväl, att ingen må
svärja sig penningar till; och som man aldrig nog kan hushålla
med edgångar, kan jag ej annat än på det högsta alstyrka
detta förslag, samt väntar af Lag-Utsk., dit jag förmodar,
att denna del af motionen bör remitteras, att
Utsk. aldrig tillstyrker sådan åtgärd. Jag anhåller, att detta
mitt yttrande får åtfölja motionen till Lag-Utskottet.
Hr Gripenstedts motion, tillika med Frih. Boyes nu
afgifna yttrande, remitterades till Bevilln.-Utskottet.
Vid förnyad föredragning af Hr von Vickens, Joli.
Henr., d. 20 dennes e. m. pä bordet lagda motion, att It.
St:s Bank må, efter börjad silfverutvexling, utgifva 2:ne
slags sedlar m. m., blef densamma till Baneo-Utsk. remitterad.
Hr Rosenblad, Bernil., uppläste följande:
Jag skulle visserligen, lika med Hr Montgomerie, helst
önska, att all lotteri-inkomst för Staten icke behöfde påräknas,
äfvensom att derigenom all lotteri-spelsjuka kunde hos
allmänheten förekommas; men då jag, under varande förhållanden,
betviflar begge delarna, inskränker jag mina tillstyrkanden
till de begge föremålen, att retelsen lill lotterispel
genom Statslotteri inskränkes till de classer, hos hvilka
Den 24 Februari i.
utvägarna att tillfredsställa detta begär ändå alltid finnas
öppna, och att fördelen af detta begär, så vidt möjligt, blifver
endast för vårt egna Statsverk eller till lindring i de
utskylder, Svenska folket eljest mäste underkasta sig.
Jag föreslår således:
1:0 att, från och med i835, vårt närvarande Nummerlotteri
förvandlas till ett elasslotteri, hvars hela plan
öfverlemnas åt K. M. att låta utarbeta och bestämma,
endast med vilkor, att lägsta insatsen blifver 2 R:dr B:co
och att afkastningen kan beräknas ungefär lika med behållningen
af närvarande Nummerlotteri (exempelvis bifogas
en plan för Preussiska Glasslotteriet*);
2:0 att R. St. hos K. M. i und. anhålla om upplifvande af
förbuden mot allt offentligt utbjudande och kungörande
af lottsedlar å utländska lotterier, varulotterier,
eller hvilka lotterier sorn helst, hvilka ej erhållit
K. M:s särskilda Nåd. tillstånd.
Då jag icke tillstyrkt — hvad i de flesta länder äger
rum — ett absolut förbud vid höga vitén mot allt köp eller
försäljning af utländska eller icke privilegierade inländska
lotteriers sedlar, jag anser, att en inqvisitorisk undersökning,
om någon i enskild väg lagt sig till en utländsk
lottsedel, hvarken är instämmande med vårt statsskick eller
behöflig, endast man aflägsnar de offentliga retelserna; och
då jag likaledes anser de små lotterier, sorn, inskränkande sig
till enskilda förtroliga kretsar, afhålla sig från offentligheten,
vara för oskyldiga att behöfva förbjudas, så torde
man finna, att jag snarare tillstyrkt inskränkning än utvidgning
i 1772 års, mig veterligen, aldrig upphäfda, ehuru
i förgätenhet komna förbud mot alla lotterier, utom ad pios
eller publicos usus, och hvaraf jag bifogar afskrift. Likaledes
torde jag knappt behöfva erinra, med hvilken oförskämd
tilltagsenhet utländska, inom egen ort ilia crediterade
lotterier, eller andra speculanter pä vår allmänhets spelsjuka,
hos oss upprättat offentliga contor till försäljning af
deras lottsedlar. Såsom en liten teckning torde jag efter
ett flerårigt vistande i Tyskland, hvarifrån speculationerna
på vår enfald i den vägen utgått, få omnämna, att derstädes
äga få andra lotterier än dét K. Preussiska fullt förtroende
i afseende på sättet att bestämma lyckans utslag; att
i detta hänseende särdeles de uti de fria Riksstäderna upprättade
och till enskild person förpaktade lotterier äro underkastade
misstroende, isynnerhet de Frankfurtska, dock
äfven de Hamburgska; att de Österrikiska egendomslotterierna,
ehuru ingen misstanka kan falla på utgångens redlighet,
då de stå under Kejserlig tillsyn, äga tvenne mer än
*) Berörde, pä Tyska språket tryckta, plan för K. Preussiska Classlottcriet
åtföljde Hr Rosenblads motion vid dess remitterande
till Stats-Utskottet.
Den ^4 Februari i.
vanliga olägenheter för spelarna, först att mot få betydliga
vinster innehålla en förfärlig mängd niter, och sedan, att
den, som vinner hufvudvinsten — egendomen, — för att
bunna begagna denna, mäste erhålla jus indigenatus, o. s. v.,
hvilket ej är lätt, samt således vanligen nöja sig med en ringa
utlösen.
Jag har varit vidlyftig, men jag hoppas, att det må
ursägtas, då ändamålet varit att fästa vår lagstiftnings uppmärksamhet
på behofvet att skydda vår godtrogna allmänhet
mot vinningslystna utländningar. Att saken icke ar utan
vigt; att måhända under sednare tiderna till dem och, fastän
i mindre scala, till några snikna landsmän utgått i lotteriskatt
mer än till vårt eget Statsverk, torde äfven bevisas
af de aftagande afkastningarna af vårt Nummerlotteri,
ehuru visst icke spelsjukan altagit, eller delta lotteris plan
blifvit mera gynnsam för de spelande.
Det torde vara mig tillåtet att omnämna en anekdot
om stora Hamburgska lotteriet. Detta är förpaktadt åt
Judar, som förbehållit sig, att alla vinster å lotter, som
icke presenterats inom viss tid efter dragningen, blifva för
deras räkning. Nu bruka de — som troligen mångå med mig
inom detta Stånd erfarit — att med ledning af Idof- och
Statscalendrar skicka omkring sina lotter i bref till personer,
bosatta i både Sverige och andra länder. En del skicka
betalning för lotterna; några återsända dem; de flesta
fästa intet afseende på anbuden, utan att dock göra sig kostnaden
att återsända lotterna. Nu har man velat anmärka,
att vanligen de största vinsterna fallit på dessa lotter (sorn
spelat för collectörernes räkning:), ehuru de alltid äro försedda
med sina präktiga deviser och uppgift, hvart de skolat
gå. Bär om året hände, att högsta vinsten (jag tror ■{■
million mark) föll på en sådan lott, som blifvit skickad till
Sachsen. Innehafvaren fick se det i en tidning, skyndade
sig att i antidateradt bref skicka coilectören liqvid för
lottsedeln och presenterade denna till lyftande af vinsten.
Man bestred detta pä grund af icke ingången betalning;
men som lottsedeln var riktig och lydde på innehafvaren,
måste coilectören, med stor uppoffring, förlika sig med denne.
Derefter skicka de också ej mera lotter utan promesser,
för hvilka, jemte penningar, man får lotter.
Jag vill endast tillägga, alt numera hafva Hamburgska
och Danska lotterierna offentliga försäljningscontor i Stockholm,
och att försöken att genom lotteri här försälja Hamburgska
diversehaudlares öfverblifna förråd af diverse luxusvaror
tyckes hafva haft en framgång, som skulle i en framtid
kunna tillintetgöra all loflig och beskattad inhemsk
näring i samma väg, och dessutom gifva denna slags import
en fart, som visserligen öfverstiger den största anhängares af
ett liberalt handelssystem både väntan och önskan.
Den 24 Februarii.
i53
Bilaga.
K. M:s Nåd. förbud emot meuble- och varu-lotteriers
inrättande här i Riket af d. 18 Junii 1772.
Hos Oss hafva R. St. i und. förmält, det de icke utan särdeles
missnöje måst erfara, hurusom, oaktadt genom K. Brefvet
af d. 3o Junii 1739 hälsosamligen, det ingen hädanefter må
inrätta lotteri till enskild förmon, utan att lotterier endast
till pios usus och publici nytta skulle tillåtas, äfvensom ock
genom K. Rescriptet af d. 7 Nov. 1750 ytterligare vid 200
d:r s:mt blifvit förbudit, att utom dem, som då redan privilegierade
voro, inrätta och verkställa lotterier, af hvad
namn de vara måge, hvarunder äfven begripes jouvel-, silfver-,
meuble-, varors och flera lotterier af dylik beskaffenhet,
hvilket allt Vårt SlottsCancelli här i staden genom publication
af d. 1 Jan. 175r till und. efterlefnad allmänligen
kungjordt; så har icke dess mindre verkställigheten och handhafvandet
af denna så nyttiga som nödiga författning tid
efter annan i flera delar kommit att hvila och åsidosättas,
och emedan varulotterier isynnerhet medföra skadliga och
förderfliga verkningar, dels i anseende till en alldeles oskälig
vinning för deras inrättare, dels en obetänksam ungdoms
förledande till otidiga penningeutgifter, i hopp om betydlig
vinst, samt tidens förspillande, dels ock saknad för
Borgerskapet och handtverkerierna i städerna på jemn och
nödig afsättning af deras arbeten och tillverkningar, m. m.;
ty finne Vi Oss, i anledning så väl häraf som R. St:s und.
tillstyrkande, föranlåtne att härmed alldeles vidare förbjuda
dessa förut afskaffade såväl sorn dylika meuble- och varulotterier,
utan undantag af ort och ställe, ehvarhälst de
kunna inrättas och hållas, och det vid ett mot förra författningarna
fördubbladt vite af 400 d:r s:mt, jemte stadgande,
att den eller de, som antingen hos oss eller R. St:r
våga derom någon ansökning göra, böra derföre böta 2000
d:r sant, på det allt vidare oskick i denna del hädanefter
må förekommas och städernes borgerskap vid de dem i lagärna
utstakade rättigheter och förmåner oförkränkt varda
bibehållna.
Hr Montgomerie, Gust.: Ehuru jag visserligen ej
liar något emot Hr Rosenblads förslag att nuvarande Lotteriet
förvandlas till Classlotteri, tror jag likväl, att intet
lotteri bör drifvas för Statens räkning. Jag hoppas också,
att de inkomster, som af en sådan inrättning äro att påräkna,
kunna på ett Staten och Nationen värdigare sätt anskaffas.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Såvida icke
alla slag af lotteri-inrättningar kunna hos oss upphäfvas,
hvilket, ehuru jag för min del skulle önska det, likväl icke
är troligt, delar jag de åsigter, Hr Rosenblad framställt.
2 IL 20
154
Den 24 Februarii.
Jag får derjemte, såsom ytterligare bevis på den tilltagsenhet,
hvarmed de utländska lotterierna söka påtruga oss sina
lottsedlar, omnämna, att både jag och Biskopen i Wisby
förlidet år blefvo, uti bref från Hamburgska Classlotteriet,
undfägnade med sådana lottsedlar.
Stränga åtgärder synas derföre böra vidtagas, för att
hindra våra penningars bortslösande på ett sådant sätt, och
för att göra ett slut på denna skadliga export till de utländska
lotterierna. Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar
få åtfölja Ilr Rosenblads motion till vederbörligt
Utskott.
Hr Rosenblads anförande, tillika med de i anledning
deraf afgifna yttranden, lades på bordet.
Lades till handlingarna BancoUtsk:s d. 20 dennes e. m.
på bordet lagda memorial, med öfverlemnande af Bancofullmägtiges
berättelse till Utsk. år 1834--
Gr. Löwenhjelm, Gust., uppläste följande:
Jag uppstiger i egenskap af förespråkare åt de ädla lernningarna
af vår f. d. Finska Arme'. De klaga icke; de njuta
tacksamt hvad dem anslaget blifvit; de kiagade icke, när
detta anslogs. De sågo vårt Statsvei-ks tillstånd och uppskattade
billigt de hinder, våra Ständers goda vilja mötte i
dåvarande conjuncturens trångmål. Möjligheten att på denna
sidan Östersjön lifnära sig, var dem nog. Mina ord till
deras fördel i dag skulle icke af dem godkännas, om jag
klandrade, hvad efter kriget i anseende till dem beslöts. Våra
Ständer, som väl icke ville med snödhet afvisa deras rörande
sträfvan att få förblifva Svenskar, borde icke heller
och kunde icke, under våra egna dåvarande financiella bekymmer,
än ytterligare och genom materiella fördelar locka
dem att afslå de mångdubbla, lefnadslånga fördelar,
dem på andra sidan hafvet tiilhandahöllos. Finska Officerarna
insågo detta då; de inse det än och — jag upprepar
det — de klaga icke, men — de lida.
Expectance-löner anslogos; men de beräknades till ungefärliga
hälften af vår, notoriskt så knappa, värfvade löningsstat,
och än knappare hafva dessa expectancelöner genom
myntförsämringen blifvit. Derjemte öppnades dem visserligen
våra leder, i mån af de vacancer, som utom Regementerna
kunde tillsättas; men, mina Herrar, eder är nogsamt
bekant, huru svårt, i oeconomiskt afseende, inträdet i
vår indelta Arme' är för en Officerare, som icke från första
graden tjenar sig upp, då han icke är bemedlad, och då
han, såsom främling, icke kan äga credit och saknar biträde
af slägt eller vänner. De nu, så lyckligen för framtiden,
undanröjda accordsinrättningar utgöra blott ett af de mångå
Den q4 Fcbruarii.
i55
förhållanden, som för en Officerare i denna belägenhet bilda
behof af capitaler.
Sålunda har handt, att en del Finska Officerare ej mägtade
inträda på ordinarie stat, och att andra, oförmögna att
med den alldeles otillräckliga lönen uppfylla en kostsam
tjenstgörings fordringar, samt än oförmögnare att accordera
sig fram, och sålunda beröfvade all annan utsigt än skuldsättning
och på denna följande catastroph, träda utur tjenst.
Dessa, som nu af vår Stat äga intet — jag säger alldeles
ingenting —, utgöra enda föremålen för min närvarande
motion. Deras antal är ringa. Enligt de till mig
gjorda uppgifter, dem jag bemödar mig att complettera och
med hvilka jag skall, så fort ske kan, inkomma, äro de
16 Officerare och 20 Underofficerare.
Förslagsvis anser jag, att medelst 6 å 7000 R:dr B:co
årligt anslag vore deras ålderdom skyddad emot brist och
lidande. Deras belägenhet är bedröflig. De äro alla åldriga,
och med bräckligheten ökas behofven. Länge skulle
dessutom denna indragningsstat ej belasta vårt Statsverk.
Jag slutar här. Ståndet har icke väntat, att jag liar
upplifvade minnet af denna, aldrig nog berömda, Armés
lijeltelika tapperhet; af dess på så oerhörda prof satta trohet;
af dess till det otroliga gränsande ståndaktighet och
härdighet vid mödor, som knappast kunna af blotta föreställningen
fullt uppskattas. Väl har jag bevittnat allt detta;
men hvad höfves mitt vitsord att styrka förtjenster, så
ärorikt ökända, så djupt ristade i Sveriges annaler och i
hvarje äkta Svenskt sinne?
Mitt oblida öde har för öfrigt missunnat mig deltagandet
i Finska Arine'ens strider under det krigets mest lysande
epok. Men i min olycka hafva mina Finska kamrater
varit mig trogna. Trohet mot dem i deras olycka är min
kära och ärofulla pligt. Af den har jag oemotståndligen
dragits till denna motion. Måtte den af Ståndet gynnsamt
upptagas, och dess framgång hos våra MedStänder såmedelst
befordras.
Lades på bordet.
Föredrogos ånyo och biföl los StatsUtsk:s d. 20 dennes
e. m. på bordet lagda utlåtanden:
N:o 4, i anledn. af K. M:s Nåd. remiss å handlingarna
i frågan om Bankens rättighet att erhålla liqvid för tvenne
på densamma öfverlåtna äldre ltronofordringar;
N:o 5, i anledning af Arrendatorernas af Klabböle Kronolaxfiske
i Umeå-elf und. ansökning om eftergift i i83o års
till Kronan utgående taxa för berörde fiske;
N:o 6, i anledning af K. M:s Nåd. remiss å f. d. Kamereraren
vid Strömsholms Stuteri-inrättning, Assessoren
Landströms und. ansökning om afskrifning af dess skuld till
stuteri-cassan.
i56
Den 24 F c'b r u a r i i.
Till pröfning företogs Exped.-Utsk:s d. 20 dennes e. m.
på bordet lagda betänkande N:o 3, i anledning af dels väckt
motion, rörande verkställigheten af den Exped.-Utsk. åliggande
försorg om tryckning af hillänget till RiksSt:s protocoll,
och dels ett inkommet anbud att samma tryckning å
entreprenad öfvertaga.
Frih. Cederström, Jacob: Den ifrågavarande kostnaden
för tryckningen af hillänget till RiksSt:s protocoll är
ganska betydlig och erfordrar noggrann beräkning vid beslutets
fattande, hvadan Exped.-Utsk:s afgifna förslag ej synes
mig, på nu uppställda grunder, vara antagligt. Jag känner
ganska väl Hr Vougts skicklighet att ombesörja arbetet,
och kan vitsorda, att Etsk. svårligen skulle finna någon tjenligare
person att contrahera med; men jag kan icke godkänna
hvarken det föreslagna priset eller prof-arket; hvad
priset beträffar, emedan jag, efter Utsk:s beräkningsgrunder,
ej kan bedöma, om det är för högt, och således nu endast
vill reservera min tanka derom, intilldess Utsk. inkommit
med ett nytt på andra grunder uppgjordt förslag; och hvad
profarket angår, emedan jag anser, att såväl titulaturen vid
tryckningen af StatsRådsprotocollen bör betydligen förkortas
och sammanträngas, som äfven, att alla rubriker kunna
tryckas mindre spatiöst. Jag anser icke heller blanka sidor
böra inräknas, utan afdrag för alla tomrum ske, emedan
eljest skulle kunna hända, att man blott får halfva ark,
ehuru man betalt för hela. För bestämmande af priset bör
derefter calculen så uppställas, att, sedan man först beräknat
kostnaden för sjelfva tryckningen, med de ändringar
jag här ofvan omnämnt, t. ex. till högst 14 R:dr för arket,
tillägges vidare kostnaden för renskrifning, hvilken jag förmodar
icke kan öfverstiga 1 R:dr för hvarje tryckt ark.
Detta gör tillsammans i5 R:dr, hvartill ytterligare kommer
kostnaden dels för correctursläsning, hvilken entreprenören
sjelf bör uppgifva, och dels för inbindning och häftning med
flera omständigheter, hvilka alla böra specificeras och särskildt
beräknas. På detta sätt är jag öfvertygad, att kostnaden
icke skall uppgå till det af Utsk. föreslagna beloppet,
3a R:dr 24 sk. p:r ark, som grundar sig ensamt på en jemnförelse
med tryckningskostnaden vid sista Riksdag, hvarvid Utsk.
icke allenast, på sätt reservanterne anmärkt, följt en oriktig
beräkningsgrund efter Riksdagens längd och deraf beroende
arfvoden, utan afven förbisett, att till äfventyrs de med
boktryckarna då uppgjorda contract från början varit nog
höga. Det är i följd häraf icke min mening att bestrida
sjelfva den föreslagna entreprenaden eller dess öfvertagande
af den person, sorn är i fråga; ty jag är öfvertygad, att arbetet
genom honom skall både med omsorg och skyndsamhet
fullgöras, utan det är de af Utsk. uppställda beräkningsgrunder,
som jag icke anser antagliga och i hvilkas
ställe jag hellre skulle föreslå, att man, efter speciel beräk
-
Deu 24 Februari i.
ring af kostnaden för tryckning, papper, inbindning och
renskrifning m. m., slutligen bestämmer en rund summa såsom
ersättning för Hr Vougts besvär. Jag anhåller på dessa
skäl om återremiss af Utsk:s förslag.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Till större delen förekommen
af den siste värde talaren, vill jag blott anföra,
att jag, med afseende å profarkets format och spatiösa tryck,
finner det af Utsk. föreslagna priset icke öfverensstämmande
med min öfvertygelse örn hvad som kan vara lämpligt, och
att jag tror, det man med större papper och mera sammanträngda
stilar skulle kunna få tryckningen verkställd för i5
proc. lägre pris. Jag instämmer derföre i önskan om återremiss
af betänkandet och begär, att Utsk. dervid måtte
fästa uppmärksamhet på nödvändigheten att, i stället för en
beräkning efter vissa cancellistarfvoden, uppgöra calculen
efter särskild beräkning af kostnaden till hvarje sak för sig,
såsom tryckpapper, renskrifning och entreprenörens besvär
m. m., på det RiksSt. må komma i tillfälle att riktigt bedöma,
huruvida förslaget innefattar någon besparing. Ridd.-  Direct., sorn, till följd af siri befattning med tryckningen af
R. o Ad:s protocoll, haft tillfälle att inhemta någon erfarenhet
örn tryckningskostnader, har fått dessa protocoll tryckta
för 20 R:dr per ark. Jag reservei’ade mig då emot detta
pris, såsom efter min tanka varande för högt, och som det
nu föreslagna är ännu högre, har jag ej kunnat underlåta
att yttra den öfvertygelse, att någon nedsättning deri bör
kunna äga rum.
Gr. Snoilsky, Nils: Såsom Ordförande i Exped.-Utsk.
anser jag mig skyldig, att, ehuru ofullständigt jag kunnat
uppfatta de gjorda anmärkningarna, likväl till besvarande
deraf nämna några ord. Utsk. har uppgjort sitt förslag efter
noggrannaste beräkning och sedan flera boktryckare
blifvit hörda, af hvilka ingen velat med den skyndsamhet,
som erfordrades, åtaga sig tryckningen under 12 R:dr för
arket, oberäknadt värdet af sjelfva papperet; och Utsk. har
derföre trott förslaget leda till en bestämd besparing, helst
om man tager i betraktande, att i den föreslagna summan
blifvit inberäknad icke allenast kostnaden för sjelfva tryckningen,
papperet, correctursläsningen, häftningen och utdelningen,
utan äfven för det nya åliggande, som vid denna
Riksdag blifvit Exped-Utsk. pålagdt, att ensamt besörja utskrifningen
af alla de öfriga Utsk:s betänkanden, för hvilket
bestyr 6 a 8 cancellist-arfvoden blifvit bexäknade. När nu
härtill läggas de alne särskilda cancellist-arfvoden, som
R. St. vid sista Riksdag beviljade ensamt för correctursläsning,
hvilka likaledes genom förslaget kunna inbesparas,
så är jag för min del öfvertygad, att förslaget redan innefattar
all möjlig besparing och att någon ytterligare icke kan
ernås. Det beror visserligen i allt fall på R. o. Ad. att
/
l58 Deu a4 F c örnar ii.
ogilla Utsk:s förslag, hvilket jag tror icke skulle blifva särdeles
oangenämt för Hr Vougt, som säkerligen derigenom
skulle kunna hafva att påräkna en mot hans då blifvande
besvär vida betydligare vinst.
Frih. Cederström: Jag vill nu icke ingå i någon dis—
cussion, huruvida besparing verkligen kan vinnas genom
återremiss af Utsk:s betänkande; ty sådant kan först framdeles
visa sig, sedan Utsk. uppgjort sådana beräkningsgrunder,
som kunna tjena tili någon säker ledning för frågans
bedömande. Jag skulle likväl tro, att om tryckningen af
R. o. Ad:s protocoli endast kostar 20 R:dr per ark, börden
utskrifning af sjelfva manuscripten, som här tillkommer,
icke fordra en tillökning i kostnaden af 12 R:dr, särdeles
som R. o. Ad:s protocoli innehålla en mera sammanträngd
tryckning, än den af Exped.-Utsk. antagna, och verkan således
borde vara motsatt, eller priset här lägre. Jag upprepar
för öfrigt min öfvertygelse, att Utsk. svårligen kan erhålla
en bättre och pålitligare person att contrahera med,
än Hr Vougt, hvilken jag önskar äfven måtte blifva entreprenör,
men på vilkor, som blifva uppgjorda efter andra
beräkningsgrunder än dem, Utsk. nu hemtat från de vid
sista Riksdag anslagna arfvoden för renskrifningen, isynnerhet
som Utsk. alltid vid slutet af Riksdagen, då skrifningen
blifver ytterst trägen, äger rätt att reqvirera hjelp från de
öfriga Utskottens Cancellier, och således hvarken behöfver
eller bör om all renskrifningen contrahera med en enda person,
för hvilken det blifver omöjligt att medhinna den.
Det lämpligaste är derföre, såsom jag förut nämrft, att Hr
Vougt, hvilken jag hoppas blifver entreprenör, får, jemte
en med noggrann beräkning uppgjord ersättning för sjelfva
tryckningskostnaden, en rundelig belöning för sitt besvär,
utom det arfvode, han åtnjuter såsom Exped.-Utskts tjensteman,
men med inberäkning af kostnaden för all correctursläsning.
Det kan icke heller slå felt, att någon nedsättning
i priset på detta sätt bör vinnas, när R. o. Ad:s protocoll,
såsom förut är nämnt, endast kostar 20 R:dr per
ark; ty hvad papperet beträffar, kan det gerna blifva lika
med papperet i R. o. Ad:s protocoli; och ehuru ett olika format
redan är beslutadt för alt bringa bihanget till likhet
med det format, uti hvilket såväl Revisorernas berättelser som
alla författningar och andra publika handlingar utgifvas, förmodar
jag, att, äfven med de ändringar i afseende på rubriker
och titulaturer, som jag förut yrkat, tryckets mängd
skall blifva någorlunda lika.
Gr. Cronhjelm: Ulsk:s Ordförande har sjelf uppgif-,
vit kostnaden för tryckningsarbetet till 12 R:dr; och jag
hemställer till hvar och en, om icke, vid sådant förhållande,
totalbeloppet 32 R:dr 24 sk. är alltför högt. I Ridd.-Direct:s
contract om 20 R:dr var papperet äfven inberäknadt, och
Den 24 Februari i.
jag vågar påstå, att trycket är nära dubbelt så tält. Jag
vidhåller således min öfvertygelse, alt någon förändring i
det upprättade förslaget både kan oell bör äga rum. Jag
vet icke heller något skäl, hvarföre Utsk. i sina beräkningar
utgått från sista Riksdagens cancellist-arfvoden. Mig synes
vida lämpligare att beräkna en rund summa såsom ersättning
lill Hr Vougt för dess magtpåliggande befattning,
men icke ställa sjelfva tryckningen, på entreprenad, utan
snarare för skyndsamhetens skull betala 12 R:dr för sjelfva
tryckningen, hvilken likväl då ej bör vara så gles som profarket
utvisar, och sedermera uppgöra särskildt accord för
papperet och häftningen m. m., då jag är öfvertygad, att
totalsumman för arket icke skulle mycket öfverstiga 20 R:dr.
Det vore i sanning besynnerligt, 0111 alla boktryckare bär
i staden skulle hafva så sammansätt sig, att ingen ville öfvertaga
den ifrågavarande tryckningen för ett pris, som någorlunda
motsvarar livad man för annat tryck gifver. Genom
ett sådant accord hade man också en correctursläsning
ombesörjd, emedan den alltid tillhör boktryckaren, och endast
tvenne correctursläsningar återstode, för besväret hvarmed
Hr Vougt borde njuta ersättning. Jag anser det, till
följd af hvad jag nu haft äran anföra, alldeles nödvändigt,
att CJtsk. uppställer sitt betänkande efter andra grunder, på
det Stånden må blifva i tillfälle att göra sig noggrann reda
för förslaget, och jag förnyar derföre min begäran om återremiss.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: Till hvad här redan
blifvit yttradt såsom skäl för återremiss af Utskts betänkande
anser jag mig böra tillägga, att Utsk. ej iakttagit
den hufvudsakliga omständighet, som alltid vid entreprenader
erfordras, att nemligen låta derom allmänt kungöra. På
denna grupd förenar jag mig i begäran om återremiss, och
får derjemte erinra, alt, då man sagt, det Utsk. redan gjort
det, som kunnat göras, borde Utsk. till bevis härom hafva
framlagt några facta, i stället att Utsk. nu endast inkommit
med ett förslag, som icke är beledsagadt af något bevis till
stöd för dess pålitlighet. Jag anhåller derföre, att, sedan
betänkandet blifvit återremitteradt, Utsk. måtte i behörig
ordning utfärda annonce om den ifrågavarande entreprenaden
och först, sedan särskilda anbud inkommit, fatta sitt
beslut i ämnet samt förelägga RiksSt. grunderna för beslutet,
åtföljda af de gjorda anbuden.
Gr. Snoilsky: Såsom tillägg till hvad jag förut haft
äran yttra, utbeder jag mig få äran nämna, att i den kostnad,
sorn uti Utsk:s förslag blifvit inberäknad, jemväl ingått
den för författandet och tryckningen af registret öfver
hillänget till RiksSt:s protocoll, hvars tryckning ensamt vid
sista Riksdagen kostade 33 R:dr 16 sk. för arket, utom en
gratification af 3oo R:dr till den person, som hade besväret
Den 24 Februari i.
med registrets författande, hvilket allt entreprenören nu äfven
åtagit sig. I afseende åter på anmärkningen, att trycket
skall vara för spatiöst, får jag svara, att Exped.Utsk. ej
ansett sig tillständigt att i någon mån vidtaga förändring med
de handlingar, som endast i och för tryckningen blifva Utsk.
tillställda, och att detta varit orsaken, hvarföre ingen inskränkning
ansetts kunna ske vid tryckningen af de StatsRåds-protocoll,
som åtfölja de K. Propositionerna. Det har
äfven blifvit anmärkt, att man ej kunnat förstå Utsk:s beräkning
efter 8 cancellist-arfvoden. Men då man har framför
sig och skall beräkna kostnaden för ett arbete, som ännu
icke blifvit verkstäldt, måste ledningen hemtas från föregående
förhållanden, och Utsk. har således icke kunnat
antaga annan beräkningsgrund, än en jemnförelse med de
förhållanden, som vid sista Riksdagen ägde rum. Dervid
förekom, att ett emot 6 ä 8 cancellist-arfvoden svarande
belopp redan vid sista Riksdag ansågs åtgå för den Exped.-  XTtsk. numera åliggande skyldighet att föranstalta om utskrifning
af alla betänkanden från de öfriga Utskotten; och
då entreprenören åtagit sig jemväl denna renskrifning, har
Utsk. ansett såsom en följd häraf, att de omnämnda arfvodena
jemväl borde tagas i beräkning vid bedömandet af antagligheten
utaf entreprenörens anbud, rörande kostnaden i
det hela. Med afseende härpå och då man mycket misstager
sig, om man tror, att uti den föreslagna summan endast
ingår tryckningen af sjelfva betänkandena, (ty deruti är
äfven inberäknadt icke allenast registret, utan äfven alla tabeller,
hvilka, isynnerhet från Stats- och Bevilln.-Utsk.,
ofta afgifvas till sådan storlek, att tryckningen deraf kostar
i5 ä 3o R:dr B:eo stycket), tror jag, att den i ett för allt
föreslagna summan, 32 R:dr 24 sk. per ark, bör i det hela
finnas för Statsverket fördelaktig och ledande till verklig
besparing. Tvenne särskilda anbud, rörande ti-yckningen af
bihanget, hafva af boktryckare blifvit till Exped.Utsk. ingifna
och der undergått pröfning, äfvensom flera andra boktryckare
(om jag rätt minnes 6 till antalet) blifvit särskildt
tillfrågade, för hvad pris de ville åtaga sig omförmälda tryckningsarbete,
och hafva de svar, de på denna tillfrågan afgifvit,
blifvit af Utsk. tagna i noga betraktande, då Utsk.
afgaf sitt nu förevarande betänkande. Utsk tror sig således
icke hafva åsidosatt någon omtanka för att vinna upplysning
om gällande pris och att tillvägabringa all möjlig besparing
i tryckningskostnaden för det allmänna, så att, om än återremiss
af betänkandet nu beslutas, torde Utskrs redan afgifna
förslag, vid en framdeles skeende förnyad pröfning, likväl
befinnas innefatta de lindrigaste vilkoren. Åtminstone
skall icke någon kunna betaga Utsk. det tillfredsställande
medvetande, att med förslaget hafva afsett den största möjliga
besparing.
Frih.
Den 24 Februari i.
Frill. Cederström: Det har visserligen ej undfallit
mig, att entreprenören äfven åtagit sig författandet och
tryckningen af registret, men som den nu ifrågavarande entreprenören
tillika njuter arfvode såsom Utsk:s tjensteman
och i denna egenskap är skyldig att föra alla nödiga diarier,
trodde jag det följa af sig sjelft, att han i och för denna
befattning hade åliggande att i registret anföra hvarje betänkande,
allt efter som de till Utsk, inkomma, så att registret
vore med Riksdagens slut färdigt, då tryckningen
deraf kunde ske ganska lätt. Orsaken, hvarföre icke så tillgick
vid sista Riksdagen, var den, att något beslut om registers
upprättande då ännu icke fanns förr än under Riksdagens
lopp, hvarigenom det blef nödvändigt att bekosta
särskildt arfvode åt den, som linde besvär att ånyo genomgå
och registrera alla handlingarna för den tid, som förflutit,
innan beslutet fattades. Hvad åter beträffar den erinran,
som här blifvit gjord, att det icke skulle vara Exped.-  Utsk. tillständigt att i någon mån ändra formen af de handlingar,
sorn lemnäs Utsk. till tryckning, och att titulaturen
på StätsRådets Ledamöter af sådan anledning måste ordagrannt
aftryckas, så skulle man med samma skäl kunna säga,
att då StatsRåds-protocollen endast skrifvas på halfva
sidan, borde tryckningen äfven ske på samma sätt. Jag tror
emedlertid icke, att någon skulle finnå sig förnärmad, om
roan, i stället för det utskrifna ordet Excellence, framför
namnet på hvarje StatsRådsLedamot nyttjade abreviering
med bokstäfverna Ex., eller om flera namn sammanfördes
på samma rad, o. s. v. Jag förnyar min begäran örn återremiss.
Gr. Cronhjelm: I consequens med hvad jag förut yttrat,
att hvarje delaf tryckningskostnaden bör särskildt upptagas
och beräknas, vill jag nu blott, i anledning af Gr.
Snoilskys sednaste anförande, tillägga, att jag anser kostnaden
för tabelllryckning jemväl böra särskildt beräknas, då
jag är öfvertygad, att äfven denna tryckning skall erhållas
för bättre pris, än om den sammanslås med allt det öfriga;
ty ju flera saker sammanföras under ett accord, ju svårare
blir det att utfinna ett skäligen jemnt accordspris Jag erkänner
visserligen, att i Ridd.Direct:s uppgjorda contract
endast ingått en upplaga af 000 exemplar, då deremot här
frågan är 0111 1200; men om man från de förut omnämnda
20 R:dr afdrager kostnaden för papperet, och sedan till den
återstående enkla tryckningskostnaden lägger dubbelt belopp
för papperet till den nu ifrågavarande större upplagan, skall
man i allt fall komma till ett något bättre pris än Utsk. föreslagit.
Ilufvudsaken är emedlertid, att hvarje sak räknas
för sig, utan sammanblandning med hvarandra; ty då
blir det alltid bättre att betala tryckningen efter räkning och
särskildt ersätta Hr Vougt för dess besvär,
a H . ?. t
Den 24 Februarii.
Uppå derom framställd proposition blef Exped.Ulslcs
betänkande N:o 3 till Utsk. återremitteradt.
Upplästes och lades på bordet Oecon.Utskrs memorial
N:o 1 af d. 8 dennes, om antagande af en Cancellist utöfver
hvad Riksd.Ordn:s 24 §• medgifver.
Upplästes och lades på bordet Constit.Utsk:s d. i4 dennes
afgifna memorial:
N:o 1. med uppgift å de till afgörande beredda grundlagsändrings-förslag.
N:o 2, ang:de infordrad skyndsam uppgift å grundlagsändrings-förslagen
vid 63 och 72 §§. Rcg.Formen.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: Motionstiden stundar
till slut. Jag påminner mig, att vid sista Riksdag så
många motioner inkommo, att man sista aftonen slutligen
ej hann mera än att uppläsa rubrikerna. De af Constit.-  Utsk. inlemnade uppgifter på de sedan sista Riksdag hvilande
grundlagsändrings-förslag kunna ej blifva förlegade, om
de någon tid få ligga på bordet; hvarföre jag föreslår, det
R. o. Ad. måtte besluta, att de ej företagas förr än efter
motionstidens slut.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh., förenade sig
med Hr Rosenqvist.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Jag tvekar ej att äfven
för min del instämma i den gjorda framställningen Jag ber
likväl att få reservera mig öppen talan, för att icke anses
inconsequent eller bunden genom det beslut, som nu kan fattas,
då jag framdeles kommer att yrka ytterligare uppskof
med afgörandet af några särskilda frågor bland dem, som
nu från Constit.Utsk. inkommit, såsom t. ex. frågan om 72 §.
Reg.F., hvilken jag anser böra hvila, intilldess myntbestämningsfrågan
hunnit blifva slutligen afgjord.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr., anhöll, att Hr
Rosenqvists förslag måtte få hvila på bordet.
Gr. Cronhjelm: Jag sktdle så mycket hellre vilja förena
mig med den värde ledamoten, hvilken begärt Hr Rosenqvists
framställning, såsom en ny motion, på bordet, som
jag derigenom, efter den åsigt, hvilken vid ett annat tillfälle
emot mig gjort sig gällande angående motioners bordläggning,
skulle kunna hoppas att i nästa plenum få frågan
ytterligare bordlagd, hvarigenom ändamålet också vore vunnet,
att nemligen motionstiden tilländagått, innan saken blef
föredragen. Jag befarar likväl, att någon bordläggning icke
kan äga rum, innan framställningen blifvit skriftligen till
bordet aflenmad.
Hr Rosenqvist: Jag förmodar, att min framställning
I
Den a4 Febvuarii. l6j
redan blifvit till protocollet uppfattad, och den var äfven
i sjelfva verket så kort, att jag icke tror någon skriftlig
uppställning deraf vara af nöden. Jag skall åtminstone för
min del vara fullkomligen nöjd med det sätt, hvarpå min
framställning, sådan den gjordes, kan hafva blifvit till protocollet
antecknad.
Upplästes och lades på bordet StatsUtsk:s d. i5 dennes
afgifna utlåtanden:
N:o 7, i anledn. af K. M:s Nåd. remiss å Kamereraren
H. II. Krutmejers und. ansökning om befrielse från arrendet
af Kronohemmanet Rinkeby i Stockholms Län;
N:o 8, i anledn. af K. M:s Nåd. remiss å Enkan Anna
Gustava Sahlmans und. ansökning om befrielse från skyldigheten
att ansvara för arrendet af lotten N:o5i af Upsala
hofstall-äng.
Upplästes StatsUtsk:s memorial N:o 9, angrde återlemnande
till BorgareSt. af K. Mts .från samma RiksSt. tillUtsk.
remitterade Nåd. Propos., rörrde Curhus-afgiftens fortfarande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Riksd.Ordnts 44
§. föreskrifver, att mål af den beskalfenhet, hvarom StatsUtsk:s
nu upplästa betänkande handlar, böra af RiksSt.
skyndsamt afgöras, hemställer jag, om icke detta betänkande
kunde, utan bordläggning, nu genast få till afgörande
förekomma.
Gr. Posse, Arvid: För min del tror jag, att StatsUtsk:s
ifrågavarande memorial så mycket mindre erfordrar
handläggning för ögonblicket, utan föregående bordläggning,
på sätt om andra Utskottsbetänkanden är föreskrifvet, som
memorialet endast innehåller ett enkelt tillkännagifvande,
hvarmed någon annan åtgärd icke lärer komma att tagas,
än att det lägges till handlingarna.
Frih. Palmstjerna: 44 §• Riksd.Ordn. stadgar i 3
morn.: Vill Utskott återlemna något från ett eller
flera RiksSt. remitteradt mål, såsom till dess befattning
ej hörande, åligger Utsk. att, sist inom
8 dagar, afgifva sitt utlåtande, med deruti anförda
skäl, till samtliga RiksSt., hvilka derefter böra
skyndsamt yttra sig, under hvilket Utsk. de anse
målet höra. Detta har gifvit anledning till min hemställan,
ehuru jag icke vill bestrida målets hvilande på bordet
till nästa plenum, i fall sådant af någon skulle begäras.
StatsUtskls memorial N:o 9 lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet StatsUtsk:s d. 22 dennes
afgifna memorial:
N:o 10. med återlemnande till BondeSt. af fyra derifrån
»04
Den i!\ Februarii.
till StatsUtsk. remitterade motioner om jemnare fördelning
af roteringsbesväret och dervid ifrågakommande ersättningar;
N:o ii. med återlemnande till 3:ne RiksSt. af K. M:s
från dem till Utsk. remitterade Nåd. Propos., rör:de beskattning
af tullqvarnar samt valk- och stampverk för andras
betjenande å städers områden, samt frihet till tullqvarnars
anläggning derstädes, utan hinder af åberopad minskning i
vedan varande qvarnars inkomst.
Justerades ett prot.-utdr. för denna dag.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh , uppläste följande:
Sverige har sedan 24 år varit befriadt från ett regeringssystem,
hvilket var odrägligt och olyckligt derföre, att
godtycket hade i många fall satt sig i lagens ställe. Den
personliga och egendomssäkerheten förnärmades efter den
Styrandes och hans favoriters misstankar eller godtfinnande,
och tankans frihet hölls fjettrad under skuggrädslans och
inysteriens tvång. Missnöjet härmed hos ett om sin frihet
ömtåligt folk kunde icke vara obekant för Regeringen, och
fruktan för ett utbrott samt nödvändigheten att förekomma
detsamma frambragte alltså, fastän af andra föregifna orsaker,
vissa mer eller mindre våldsamma och orättvisa ordonnancer,
såsom t. ex. 4>^e punkten af K. Brefvet d. 22 Mars
l8o3, ronde för groft brott anklagade inenniskors insättande
på fästning eller i annat fängelse på behaglig tid, för att
förmå eller tvinga dem till bekännelse. Omformälde punkt
har följande redaetion:
”4:o Att då skäl förekommer alt straffet utöfver lagen
"skärpa, eller att en för groft brott anklagad, som, ehuru
"i det närmaste öfvertygad, likväl nekar till brottet, och
"derföre ej kan anses fulleligen förvunnen, men hvars ond"ska
och vanart göra hans vistande på fri fot för allmänna
"säkerheten vådligt, borde på längre eller kortare tid till
"bekännelse hållas i fängelse eller till allmänt arbete på fästning,
tukthus eller spinnhus; jemväl ock, när på gernin"gen
ej någon beskrifven lag finnes, må Öfverdomaren i slina
mål Oss i und. referera, och Vårt Nåd. yttrande afvakta."
Det tillhör icke ett upplyst tidehvarf, en constitutionel
Regering eller ett i lagbunden frihet lefvande folk att tillåta
dylika våldets och godtyckets redskap längre fortfara; och
jag föreslår derföre vördsamt, att denna punkt i K. Brefvet
af d. 22 Mars i8o3 må till all kraft och verkan upphöra.
Jag anhåller vördsamt, att denna min motion må varda
till LagUtsk. remitterad.
Lades på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. tre qvart till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F% O, Silfverstolpe,
Den 27 Februari i.
i65
Thorsdagen den 27 Februarii 1834-
Plenum kl. io f. m.
Justerades 7 prot.-utdr. af d. 24 dennes.
Börjades justeringen af pleni-prot. för d. 20 dennes f. m.
Då deruti förekom Frih. Boyes, Ludv., yttrande, ronde
Frih. Kantzous d. 17 dennes upplästa anförande i anledning
af K. M:s Nåd. Skrifvelse, ang:de Bankens öppnande till utvexling
af silfver, anmälde sig Frih. Boye och yttrade:
Med anledning af det beslut, R. o. Ad. tagit ang:de
sättet för prot.-justeringen, utber jag mig Hr Gr. o. Landtnäs
samt R. o. Ad:s tillstånd, att detta mitt yttrande må ordagrannt
uppläsas och att Ilr Landtm, derefter täcktes gifva
111ig ordet.
I anledning häraf upplästes Frih. Boyes yttrande till
och med följande ord: "Af aktning för R. o. Ad.‘s tid, och.
"då denna §. snart förekommer till öfverläggning här, för"bigår
jag nu att yttra mig derom och beger mig till andra
"punkten."
Frih. Boye: Till representantens säkerhet, i och för
hvad han inom Ståndet yttrar, hörer otvifvelaktig! den rätt,
att de journalister, som åtagit sig att inför allmänheten redovisa
för hvad inom Stånden sig tilldragit, hålla sig till
sanningen och icke meddela allmänheten deremot stridande
uppgifter. Ett förnärmande af denna rätt har tilldragit sig
i afseende på mig. Protocollet är nu justeradt och i allo
riktigt; men en redaction har i Aftontidningen för d. 21
Febr. framställt alldeles osannfärdiga uppgifter på min räkning.
Protocollet vitsordar, att jag icke annorlunda än under
förutsättning af uppfyllandet utaf de förhoppningar, jag
yttrat och hvilka tidningen uppger, ansett realisationen såsom
en välgerning; hvaremot redactionen icke upptagit vilkoret,
utan framställt mitt yttrande såsom ovillkorligt. Den
säger: "Frih. ansåg realisationen nu vara en välgerning för
"hela Nationen." Vidare och då jag vidrörde Frih. Kantzous
yttrande om förändrad redaction af 72 §. Reg.F., förklarade
jag, att jag af aktning för R. o. Ad:s tid afhöll mig
från att yttra mig derom. I stället har redactionen gifvit
mig följande osannfärdiga yttrande: "Frih. vill således
ändring i 72 §., så att Regeringen finge ett ord med äfven
i denna samhällsangelägenhet." Mot dessa afvikelser äger
visserligen Tryckfr.förordn. ett correctiv uti det höga ansvar,
den stadgar; men att påkalla detta correctiv, blefve
för mig mera obehagligt än sjelfva förnärmandet. Jag har
trott mig böra gifva denna äfvensom öfriga tidnings-redactioner
en varning derigenom, att jag anmälde förhållandet
till R. o. Ad:s protocoil, och önskar nu ingen annap på
-
i66
Den 37 Februari i.
följd, än att denna anmälan intages i dagens protocoll, hvaraf
jag förväntar den påföljd, att tidningsredactionerna taga
sig till vara, emedan allmänhetens missnöje eljest skall träffa
dem uti den ömmaste punkten, prenumerations-interesset.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag får tillden värde
talaren hemställa, om icke stället för detta hans yttrande
lämpligare vore någon tidning, än R. o. Ad:s protocoll,
och om han icke kunde blifva anmodad att remittera detsamma
till vederbörande tidningsredaction.
Frih. Boye: Om den utväg, den siste talaren uppgifvit,
vore tillförlitlig, skulle jag gerna antaga hans förslag;
men jag har erfarit, huru litet pålitlig den är, huru tidningsredactionerna
genom magtspråk vägra att intaga, hvad
icke behagar dem. Då jag gjorde min motion om brännvinsbränningen,
utvecklade jag motiverna derför, hvilka visade
såväl orsakerna som ändamålet med mitt förslag. En redlig
uppgift inför allmänheten hade således fordrat att icke
framställa endast det nakna förslaget, men Riksdagstidningen
tillät sig likväl att utesluta hela motiveringen. Jag tog
då den utväg, den värde ledamoten nu föreslår. Jag skref
till redactionen och beklagade mig öfver uteslutandet, samt
begärde, att motiverna måtte upptagas; men jag återfick
mitt bref med skriftligt svar, att min begäran icke kunde
bifallas. Jag vände mig derefter till Aftontidningens redaction,
hvilken jag tilltrodde större rättvisa, och beklagade
mig öfver denna vägran af Riksdagstidningens redaetion samt
begärde rättelse i Aftontidningen, emedan jag icke ville begagna
den appel, hvartill Tryckfr.-lagen lemnar rättighet;
men äfven på denna begäran fick jag det skriftliga svar, att
den icke kunde bifallas. Hvad skulle jag då vidtaga för åtgärd?
Det återstår mig ingen annan, än den att till en varning
göra denna anmälan till II. Ståndets protocoll; och
)4 hemställer till R. o. Ad., om en af dess ledamöter kan
förnärmas i sin yttranderätt, utan att det träffar hela Ståndet.
En sådan anmälan är icke ovanlig i England och
Frankrike; och journalisternas välde blefve alltför stort, om
representanten icke ägde rättighet att till protocollet anmärka,
när han af dem förnärmas.
Fortsattes till slut justeringen af plcni-prot. för d. 20
Febr. f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 20 dennes e. m.
Justeringen hade blifvit afbruten genom ankomsten af
K. M:s HofCanceller, hvilken, å K. M:s höga vägnar, aflemnade
en Nåd. Skrifvelse till R. St. af d. 22 dennes, om
valet af ett hemligt Utskott; och blef denna Nåd. Skrifvelse
genast efter justeringens slut uppläst.
Dey 27 Febr 11 ar ii.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att skyndsamligen sammanträda, för att, å R o. Ad:s vägnar,
utse ledamöter uti det af K. M. äskade hemliga Utskott,
samt en ledamot uti Oecon.Ulsk. efter Gr- von Rosen,
Axel.
Hr Gyllenhaal, Carl, uppläste följande:
Redan vid sistförflutna Riksdag erkände R. St. behofvet
och nyttan af ett Landtbruksinstitut, och det var endast
bristande tillgångar, som föranledde, att den då väckta motionen
0111 bestämdt anslag till detta ändamål icke blef bifallen.
Jag förbiser visserligen icke, att samma hinder vid innevar.
Riksdag skola möta; men jag tror, att frågan nu befinner
sig i ett mera utveckladt skick och att ögonblicket är
inne, då Statens biträde icke, utan det allmännas verkliga
skada, kan vägras.
Af enskild man är under sisth år, inom det mig nådigst
anförtrodda Skaraborgs Län, ett dylikt Landtbruksinstitut
anlagdt. Het förtroende, denna inrättning redan vunnit
såväl inom som utom provinsen, vittnar otvetydigt om
de fördelar, man har att vänta af dess framtida fortgång.
Stiftaren Hr Rönnen på Degeberg har uti en detaillerad uppsats,
härjemte bifogad och med hvars föredragning här jag
icke hör upptaga R. o. Ad:s tid, framlagt planen; och jag
känner mig uppmanad, både af pligt och enskild öfvertygelse
om inrättningens obestridliga nytta för hela vårt land,
att understödja Hr Rönnens berömvärda afsigter. De framställa
sig för mig under den vackra formen af en bemedlad
utländnings önskan att med nyttig verksamhet gagna det
land, inom hvilket han bosatt sig.
Hr Rönnens kostnadsberäkningar vitsorda detta förhållande
och afse ingen enskild vinst; dess uppoffring af tid
och möda är redan allt hvad man af den privata mannen
kan vänta, och då det i min tanka vore en stor förlust, om
Hr Rönnen, seende sitt företag lemnäs utan stöd från det
allmännas sida, tröttnade vid dess fullbordan, får jag vördsamt
föreslå, att en summa af 5,o33-J R:dr B:co må blifva
anslagen till Landtbruksinstitutet på Degeberg inom Skaraborgs
Län, att, efter fastställda grunder och vilkor, årligen
intill nästa Riksdag af statsmedlen utgå.
Jag anhåller vördsammast, att denna min motion må
blifva till StatsUtsk. remitterad, dit äfven Hr Rönnens förslag
torde få åtfölja.
Bilaga.
Vördsam framställning örn stiftandet af ett Landtbruksinstitut
på Säteriet Degeberg.
Uti ett sådant land som Sverige, der jordbruket utgör
hufvudnäringen för en öfvervägande mängd af dess befolkning,
der förökning af dess rena afkastning nu blifvit vilkoret
för landtmannens bestånd, och derigenom äfven för
iG8
'flen 27 Februari i.
alla andra samhällsclassers välfärd; der blifver ock allt, som
directe befrämjar dess framskridande, bland de mest värdiga
föremålen för Styrelsens uppmärksamhet. Undervisningsverk
äro inrättade i alla andra grenar af vårt vetande; men
hos oss har landthushållningen hittills måst sakna något sådant,
ehuru det icke kan bestridas, att den ovilkorligen
fordrar grundlig, vetenskaplig och praktisk bildning, för att
med verklig framgång kunna bedrifvas och emotstå missgynnande
conjuncturer. Uppotfringar hafva visserligen å Regeringens
sida blifvit gjorda, som i sin mån bidragit till åkerbrukets
uppmuntran och tillväxt; men de åsyftade fördelarna
hafva icke så fullkomligen vunnits, derföre att landtmännen
i allmänhet sakna en noggrann kännedom om sitt
yrke, hvilande på bestämdare grunder.
Då nu vid Riksdagen allmänna undervisningen torde
blifva föremål för öfverläggning, synes det vara tidpunkten
att äfven fästa uppmärsksainheten på behofvet af ett läroverk
för denna modernäring, helst ett sådant utan särdeles stor uppoffring
utaf Statens medel kunde framkallas. Att detta behof
är verkligt och saken af dem, hvilka lifligen behjertas,
det bevises deraf, att, i anledning af den i tidningarna annoncernde
emottagning af elever till praktisk undervisning på
Degeberg, hafva redan åtskilliga, hvaribland söner af landets
större possessionater, på närmare håll och från aflägsnarc
provinser, tillkännagifvit sin önskan att deraf få begagna
sig, och nästan lika så talrika hafva anmälanden om rättare-Iärlingars
ditsändande redan varit.
Likväl har sakens vigt icke ännu af alla blifvit tillfyllest
insedd, och andra åter tro, att undervisningen för allmogen
till rättarelärlingav vore det mest magtpåliggande.
Ehuru väsendtlig den än må vara, blifver dock personers af
den mera bildade classen emottagande vid ett sådant institut
af oberäkneligt större nytta för landtmanna-culturen,
de dertill hörande näringar och för sjelfva vetenskapen. Illa
vöre väl Statens medel använda — i fall de anslås till detta
ändamål —, och lärarnes verksamhet äfven, om liufvudafsigten
blefve endast bildandet af rättare. Låt vara, att dermed
kan förenas tillfälle för hemmansbrukarens söner att
instrueras i det förbättrade landtbruk, som bör införas på
den jord, de komma att bruka med egen hand, så är dock
problemet, hvilken brukning som blifver den mest passande
för sådana mindre jordlotter under olika förhållanden,
ingalunda lätt att lösa; och huru snart skall väl allmogen
kunna förmås att begagna sig af denna undervisning, med
de många fördomar, hvilka ännu äro hos den inrotade, fast
det måste medgifvas, att den icke saknar ett ljusare förstånd,
som efter hand i hög grad kan utbildas, blott man rätt befattar
sig med dess handledning. Att cn sådan måste gifvas
gratis, med vanliga lönevilkor åt dc sjelf arbetande lärlin
gar
-
De n 27 Februarii.
garne, om en bondeson från aflägsen ort skall dervid inställa
sig, förstås af sig sjelft. Men olägenheten dervid är, att sådana
ynglingar, som vanligen icke förut varit i tjenst, svårligen
kunna vänjas vid den i ett dylikt institut införda ordning;
och vid rättare-Iärlingens bildande, att jemte de stora
svårigheter, hvilka möta, så snart man med allmogen skall
öfvergå från det rent handtverksmässiga till något slags utbildande
af förståndet och tankeförmågan, äfven subjecter11a,
som passa för att blifva dugliga lättare, äro så högst
sällsynta, så svåra att i början bedöma, och ändtligen, att
de få dugliga, som linnas, så lätt i en framtid visa sig varnartade.
Då således alltid någon större del af deni icke torde
motsvara förhoppningarna, bör denna slags undervisning
aldrig betraktas såsom institutets hufvudföremål, för att undvika
faran af missnöje nied detsamma, som eljest allt för
lätt i framtiden kan uppstå, ofta kanske till stor del vållad
af husbönder eller förmän sjelfva, af hvilka alltid en rättare
är beroende, och som tilläfventyrs kunde hafva allt för
stora fordringar af en från institutet utgången larling.
Meri af huru långt större vigt för landet, dels genom
den säkrare framgång, som deraf med bestämdhet är att
förvänta, dels genom den vidsträcktare genomgripande verkningskrets,
som derigenom står öppen, är det icke, att vid
institutet uppfostra bildade inspectorer och förvaltare för
större egendomar, dem man hittills i Sverige saknat, och
att der lenina tillfälle för söner af större possessionater, eller
den bildade classen i allmänhet, att förvärfva såväl en
praktisk sorn vetenskaplig kännedom om landtbruksyrket,—
den allravigtigaste, friaste och skönaste bland alla näringar,
hvilken hittills bos oss blifvit allt för mycket förbisedd af
mängden bland dem, hvilka försynen gifvit vid handen, den
stund de föddes till arftagare af större egendomar, de skönaste
tillfällen att föröka egen förmögenhet, medan de bidraga
till talrika niedmenniskors lycka och välfärd, till hela
deras fäderneslands framsteg och trefnad, en lycka, hvilken
de sällan veta att värdera, ofta aldrig tänka på, förrän
deras verksammaste lefnadsperiod redan är tilländalupen. —
Visserligen har Sveriges landtcultur under sednare åren stigit
och fortfar att stiga; men huru hastigt gå icke för närvarande
Englands, Skottlands, norra Tysklands och Frankrikes
framsteg, ja, så hastigt, att man synes med möda
kunna följa dem, hvilket hvar och en måste erkänna, som
hvart 5:te år varit i tillfälle att med uppmärksamhet beresa
någon del af dessa länder. Hvilka institutioner hafva icke
der bildats till befrämjande af landtbruket och deraf beroende
näringar? Man behöfver blott påminna om det Högländska
Sälskapet i Skottland, som sparar ingen kostnad till
införandet af alla möjliga förbättringar i landtbruket och årligen
utsätter betydande premier, hvilka med största sakkän2
H. 22
J70 >
Den 27 Februari i.
nedom oell grannlagenhet utdelas, och utgifver den hästa
journal, vi troligen för närvarande äga. Det stora verksamma
Sälskapet the Board af Agriculture, till hvilket Regeringen
lemnat så betydande fonder, hvarigenom det utöfvade
ett så väsendtligt inflytande öfver hela Britannien, nu
mera upplöst efter Arthur ffoungs död, men ersatt af så talrika
verksamma privat-institutioner, dem de förmögnes patriotism
framkallat. En enskilds utmärkta egendom Holkham
i Norfolk, tillhörande den med så mycken rättvisa
berömda Hr Coke, är nu samlingsplatsen- för allt hvad England
i praktiska landtbruket har mest utmärkt, och det sprider
sig derifrån åter öfver hela landet. Landtbvuksinstituten
i Tyskland aro alla stiftelser af Regeringarna, eller uppkomna
under deras speciella beskydd J'). Ingenting uraktlåtes
i dessa, de mest blomstrande länder, för att rikta uppmärksamheten
åt denna, den allravigtigaste näring. Se vi
icke norra Tysklands stora och förmögna egendomsägare,
der för få år sedan allt var i lägervall, capitalerna medtagna
och spannmålsprisen låga, nu tälla med hvarandra, så
att icke någon granne må i driftighet öfverträffa dem; och
huru förkofran sig icke hela deras omgifning år ifrån år!
Men hvarföre? Derföre att landtbruksvetenskapen har stigit
till en större höjd, blifvit mera allmänt omfattad af alla
possessionaten och större jordbrukare, hvarföre också de
mest bildade och tänkande bland dem finna sannare tillfredsställelse
uti dess studium, och med lifligare interesse
egna sig åt alla yrkets detailler. Så snart en särskild gren
blifver, genom den allmännare concurrensen eller handelsförhållanden
mindre lönande, veta de att vända deras uppmärksamhet
åt andra föremål; de skapa sig sjelfva en alldeles
ny bana genom nya produeters frambringande och förädling.
. Nöden kan afven för dem uppkomma och har ofta
varit ganska känbar, men den öfvervinnes lättare genom
deras omfattande kunskaper **). Hvarföre skola vi då icke
*) Hobcnheim och Schleisheim äro utstyrda med rika fonder, oell
det förra stället doneradt till Landtbruksinstitutct. — Thaers
institut på hans privat-egendom, sora är endast inrättadt för
bildade personers mera vetenskapliga undervisning, har årligt
anslag; och erhöll han en skänk af 2000 R:dr Preus. Cour. till
byggnadshjelp. — Äfven i Irland äro de sednare åren Landtbruksinstitut
inrättade, och 1S28 drog man icke i betänkande
att till bildande af ett sådant, med flera Professorer och praktiska
lärare, använda af de medel, dem Engelska välgörenheten
sammanskjutit för att undsätta de nödlidande i detta land.
**) Koppe, på Domainen Wollup, bland Tysklands mest erfarna
landtman, yttrar sig sålunda: ”Den som ej har den intimaste
”kännedom om allt hvad landtmannanäringen rörer, icke grundeligen
förstår att använda arbetet på det mest gagnande sätt,
”att välja de växter, hvilka passa för hvarje jordmån, läge och
”conjunctur, icke bemödar sig intränga i yrkets hela väsende,
”för att gifva ät sin verksamhet en annan riktning, då tidsförhållandena
ändras, kan vid företag i åkerbruk icke bestå.” —
Den 27 Februarii.
'7*
följa deras exempel? och hvad är hufvud vilkoret för att
kunna följa det? Jo! jordbruksinsigternas allmännare utspridande
och uppmärksamhetens riktande från de inbillade,
brillantare banorna till den sjelfständigaste af alla, landtbrukarens.
Det första steget härtill och till landtbrukets
återlifvande vanns i Tyskland genom ullcultureus införande.
Större fodertillgångar voro dertill nödvändiga, och för att
erhålla dem var man tvungen att efter rationellare grunder
helt och hållet omskapa åkerbrukssystemet. Detta steg är
nu äfven med gvnnande utsigten för framgången taget i
Sverige. Men pfl allt möjligt sätt måste kunskapen i allt
hvad gemenskap eger med fårskötsel och ullcultur skyndsamt
och kraftigt befrämjas, eljest skola många finna sig gå
miste om sina förhoppningar. Sedermera hafva pä continenten
hvarjehanda landtmannanäringar, dem idogheten
kunnat upptänka, blifvit med jordbruket förenade. Dessa
inskränka sig, ty värr! i detta land hufvudsakligen till brännerierna.
Framför allt hafva de vid samma tid inrättade
landtbruksskolor, genom den täflan de väckte och emedan
de blefvo stora föreningspunkter för rön och framsteg i vetenskapen
, haft den mest välgörande verkan; men de voro
der, med vissa få undantag, icke inrättade för den handtverksmessiga
undervisningen af de mindre bildade classerna ,
utan för unga possessionatens och egendomsförvaltares vetenskapliga
bildning. Dessa utgingo sedan hvartill sin större
verkningskrets, och äldre jordägare underläto icke heller
att vid institutet tillbringa den tid, de kunde hafva ledig.
Skulle då icke ett institut efter samma omfattande plan,
sorn borde blifva, i förhållande dertill, lika så välgörande,
kunna inrättas hos oss? Skulle bland landets större possessionaten
icke finnas de, som vore benägna, att skicka deras
söner dit, och dessa ej med nytta och nöje kunna vistas der?
Med tillfredsställelse kan nu af erfarenhet svaras, att det
kunde så blifva; ty flera sådana anmälanden hafva, på sätt
redan blifvit namndt, skett vid den annoncerade landtbruksskolan.
Men hvad är vilkoret, att sådana ansökningar skola
fortfara och inrättningen uppfylla dess vidtomfattande, med
tiden på hela landets eultur verkande inflytelse? Att åt densamma
af Regeringen lemnäs sådana fonder, att verkligen
skickliga, så vetenskapliga som praktiska lärare dervid kunna
anställas, och derjemte alla nödiga redskap, modeller och
bocker m. m., årligen anskaffas, och äfven kostnaderna för
mindre försök betackas; samt slutligen att institutet sedan
lemnäs, utan för mycket bindande reglementariska former,
åt sin egen utveckling, med tillåtelse för lärarne att efter
Ser man brukare, som icke förstå att gagna jorden till det
högsta och beräkna den national-inkomst, som derigenom i
en enda provins går förlorad, så mäste man lifligen önska, att
landets Styrelse egnadc deråt den största uppmärksamhet, medelst
öppnadt tillfälle för cn bättre undervisning.
Den 27 F e b r u a r i i.
liand gora dc förändringar, som olika förhållanden framdeles
skola fordra. Det helas ledning, lärarnes engagement
ra. m., anförtros åt föreståndaren, hvilken äger att vid de
förändringar, han finner nödvändiga, och vid hvarje väsendtligt
steg, han tager till institutets förbättring, rådgöra med
vissa utsedda bland de mest upplysta personer å orten, för
hvilkas sanna nit för saken och samvetsgranna interesse att
medlen riktigt användas Regeringen kan hafva förtroende.
Så ofta Regeringen behagar, sänder den ett dertill utsedt
ombud, som likaledes ständigt får del af den plan, föreståndaren
följer, för att granska hans förfarande. I öfrigt bör
det vara föreståndaren obetaget att göra de förändringar,
han kan finna nödvändiga elier nyttiga, äfven i afseende på
det blifvande anslagets användande mera till den bildade
classens undervisning, an åt den arhetandes, eller tvertom,
allt som behofvet synes vid olika tillfällen fordra, för att
med största framgång vinna hufvudföremålet: att sprida en
högre och allmännare kännedom om yrket bland landtbrukare
af alla stånd, men isynnerhet bland dem, för hvilka
deras ställning har anvist den mest omfattande verkningskrets
och hvilka således mest böra och kunna bidraga till
fäderneslandets framsteg. I sanning saknas i Sverige hvarken
böjelse eller förmåga till det goda och nyttiga; det fattas
dock att anvisa åt det yngre slägtets utveckling en mera
lycklig riktning, från fåfängan åt ett högre till förkofran
och sjelfständighet ledande mål.
För att ett Landtbruksinstitut skall kunna i möjligaste
måtto uppfylla dess bestämmelse, är det vigtigaste af allt
Lärarepersonalen. Uti hvilka grenar dessa än skola undervisa,
är det dock nödvändigt, alt de äro personer, som
genom sin uppfostran erhållit en högre bildning. De kunna
endast derigenom förvärfva elevernas förtroende. Förhållandet
emellan lärarne och dem blifver här icke såsom
vid Universiteten, der de lefva från hvarandra skiljda och endast
under föreläsningarna trätfas; här förenas de af ett närmare
band, det husliga umgängets. Personer från så aflägsna
trakter sammanträffa här *), så olika till ålder och kunskaper,
af hvilka hvar och en medbringar sin orts fördomar och
ett särdeles förtroende för dess egenheters uteslutande förträfflighet.
Derföre måste läraren vara fullkomligen grundlig
i sina kunskaper och derjemte alltid på sin vakt, för att
icke eompromettera sig, då han möter deras inkast och fattade
meningar, samt äga kännedom såväl om de olika förhållandena
inom Sveriges provinser som uti andra länder,
för att likasom göra sig hemmastadd i deras olika .åsigter.
De praktiska lärarne måste äfven hafva nått verklig fullkomlighet
i deras yrke och betrakta det från en fördomsfri
®) Bland andra hafva redan en Dansk oell en född Lifliindare anmält
sig tilLemottagande vid Degeberg.
Den 27 Februarii.
sida, om de här skola vara på sin plats; de måste liksom
lefva blott för detta yrke, hafva vant sig vid en orubbad
ordning i de dagliga göromålen, och äga en stadga, som
är mer än vanlig bland menniskor af den classen, för att
umgås med och undervisa unga personer af olika stånd,
JiviIkas fordringar kanhända äro understundom svåra, om
icke omöjliga att uppfylla.
Hvad kostnaden för ett sådant institut, berak nåd t på
grundlig undervisning, beträffar, är det gifvet, att den
icke kan blifva obetydande. Thaer, som haft den största
framgång, den längsta erfarenhet, och hvars berömda namn
tillät honom taga en ganska hög betalning af sina elever *),
yttrar sig derom i följande ord: ”Sådana anstalter kunna för
”det första icke inrättas på ändamålsenligt sätt, utan ett
”stort förlagscapitals användande, och lika så litet utan ett
”ärligt betydande tillskott fortsättas. Bensöm i lucratift hänsende
försöker ett sådant företag, skall snart finna sig på ett
”smärtsamt sätt bedragen i sina förhoppningar.” I anseende
till det förra eller förlagscapitalet till inrättningens grundläggning,
är redan en väsendtlig del på Degeberg undangjord
genom anskaffande af de förbättrade redskap, hvilka
till gårdsbruket begagnas, och äfven medelst ett mindre
bibliothek af de bästa landtbruksskrifter, samt apparat och
samlingar. Mycket återstår dock annu att göra, isynnerhet
hvad byggnaderna beträffar, hvilka fordra att utvidgas och
ånyo inredas. Kostnaderna härför kunna dock småningom
betäckas genom de besparingar, hvartill ett årligt anslag
möjligen kan gifva tillfälle, för att icke på en gång för mycket
anlita Staten; och på det Regeringen såmedelst må kunna
genast bedöma, att dess anslag verkligen uppfyller dermed
åsyftade ändamål; hvilket den äfven kan hafva så mycket
större anledning att räkna på, emedan institutet redan
kommit i gång, fast i mindre scala
Planen för läroverket i allmänhet är redan meddelad
genom anmälan i tidningarna. Jag öfvergår således här till
närmare betraktande af det nödvändiga för dess utvidgning,
med hufvudsakligt afseende på kostnadernas bestämmande
lill det minst möjliga.
Undertecknad, såsom föreståndare för institutet, läser
dagligen med eleverna af irsta classen en praktisk cours i
alla delar af det egentliga landtbruket, kreaturs- och fårskötsel
samt ullkännedom m. m. Härvid lägges Thaers fö
*)
För 10 månaders undervisning betalades vid Möglin 4°° Ridr
Preus. cour. Eleverna crhöllo blott middag och aftonmåltid,
samt ett möbleradt rum ulan säng. Allt öfrigt , utan undantag,
hade de att köpa på stället. Efter Thaers död fortsattes institutet
af hans son, och honorariet, som då ldef nedsatt, är nu
åter höjdt. till Syo R:dr Preus. cour. Bränneri, bryggeri och
ättikefabrik bedrifvas i större scala, för elevernas undervisning^
skull, och under tillsyn af en lärare i techniska chcmien.
Den 27 Februarii.
reläsningar på Möglin till grand, bearbetade efter detta lands
förhållanden, med specielt afseende på de upplysningar,
man finner uti de bästa Engelska praktiska skrifter, och de
sednare förändringar, dem vårt yrke undergått. Denna cours
afbrytes endast under de tider af året, då landtbrukets mest
brådskande göromål kalla uppmärksamheten uteslutande till
fältet, och under ferierna, hvilka äga rum om jultiden, äfvensom
under en kort tid af sommaren, den eleverna kanna
behöfva, för att se och lära känna de landtbruk, som
på närmare och aflägsnare håll utmärka sig. Om vinteraftnarna
läsas de bästa utkommande skrifter i landthushållningen
och dermed gemenskap hafvande ämnen. Mera är icke
möjligt för en person att medhinna, som äfven måste hafva
en oafbruten tillsyn öfver det hela, såväl vid undervisningen
som vid landtbruksskötseln.
För att meddela kännedom af landtbrukets hjelpvetenskaper
fordras således åtminstone en lärare, om icke, med
institutets framdeles större utvidgning, väl 2:ne, såsom vid
Möglin alltid varit, der nu äfven en 3:dje för tech niska chemien
är anställd. Tvenne lärare blifva desto mer nödvändiga,
så vida någon cours i veterinären, med hufvudsakligt
afseende på får- och boskapssjukdomar, till hvilkas studium
Veterinärskolorna vanligen lemna mindre tillfälle, skall föredragas,
helst de, som vilja uppehålla sig minst 2:ne år vid
institutet, sällan hafva tid att särskildt besöka Veterinärläroverken,
utan förvänta att äfven i denna för en landtman
högst vigtiga kunskap erhålla undervisning. Också är
det magtpåliggande, att de här församlade unga personer
under vintermånaderna hafva full och ständig sysselsättning,
hvarföre det är oundvikligt att efter hand bereda dem tillfälle
till att studera alla ined landtbruket i direct förening
stående vetenskaper *).
Af den första läraren i landtbrukets hjelpvetenskaper
blifva fordringarna stora; hans plats är vigtig och svår att
fylla. Det är af det föregående klart, att till denna befattning
icke passar någon person, som antager den blott på
kort tid, för att sedan på annat sätt söka sin utkomst. Således
måste han vara på ett sådant sätt belönad, att han
egnar sin omtanka uteslutande till institutet och helt och
hållet instuderar sig i de ämnen, hvaruti lian skall undervisa,
och gifver sin vetenskap en riktning,, hvarigenom den
endast kan lifligen interessera de åhörare, hvilka söka att
*) Uti Hr K. Secret. Nathhorst.s betönta prisskrift finnas alla de
kunskaper uppräknade, hvilka vid ett landtbruksinstitut borde
föredragas, till hvilken läsaren hänvises. Dertill fordras
naturligtvis flera lärare, än bär finnas upptagna. Men utan att
till en början försöka en sä vidlyftig utsträckning, bör man dock
efter hand bereda tillfälle för större fullständighet, i mån som
fordringarna stiga och behofvet af en vetenskaplig undervisning
gör sig mera gällande.
Den 27 Februarii.
fullkouna sig i det praktiska yrket. Ilan måste äfven föredraga
den uti ett ljust, väl beräknadt samband med hufvndföremålet,
den egentliga landtbrukslärare hvartill fordras
öfning och en längre vana. Äfven är det nödvändigt, att
han har karaktérsstyrka och lugn för att bilägga tvister
bland lärjungarna, hvilka oftast torde föreläggas hans bemedling,
emedan han isynnerhet biträder föreståndaren vid
den allmänna tillsynen. En sådan person, som på detta sätt
egnar sig helt och hållet åt ett så vigtigt kall, kan och bör
med skäl förvänta sig en ersättning, som gifver honom en
någorlunda sorgfri utkomma. Hans lön och underhåll måste
derföre upptagas till minst 1200 R:dr B:co. Det vore af
mycken vigt, om till denna plats en man kunde engageras,
hvilken genom sin närvaro skulle gifva ett ökadt anseende
åt institutet *).
Den praktiske läraren , som nu är på stället och som
genom en mångårig inom landet förvärfvad erfarenhet äger
en utmärkt skicklighet, kostar för närvarande i lön och underhäll
5oo It:dr Banco. Skulle man genom någon händelse
förlora honom, kunde ingalunda en så passande person
från Skottland eller annan ort erhållas för dessa vilkor. Till
denna post är en praktiskt öfvad förvaltare från den bäst
eultiverade delen af Skottland mest passande. Ingenstädes
bestrides åkerbruket allmänt med mera drift, ingenstädes
har det handtverksmessiga af yrket stigit till en sådan fullkomlighet.
Äfven en Engländare vore, genom de mera olikartade
klimatiska förhållandena i hans ort, långt mindre
tjenlig. Denna persons skicklighet är af den största vigt,
emedan den förnämsta uppmärksamhet vid institutet alltid
måste fastas vid den praktiska undervisningen, på det eleverne
i en framtid skola veta, hvad de med rätt kunna fordra
af andra och äfven vara i tillfälle att sjelfva tillrättavisa
och inöfva dei'as arbetare. I anseende till elevernas antal
af båda classserna, alla på fältet fordrande hans personliga
tillsyn, måste denna lärare ovilkorligen hafva flera personer
till biträde.
För att inplanta hos rättarelärlingarna den stadga, som
för dem är framför allt väsendtlig, blifver en särskild handledare
nödig för den stadiga tillsynen öfver dem, för den
muntliga undervisningen, passad efter deras verkningskrets
och fattningsförmåga, för repetitioner, för öfning i räknekonsten
och enkla räkenskapers förande. Han blifver således
den vigtigaste medhjelpare för den praktiska läraren,
*) Flera af deni, hvilka redan anmält sig att lära landthushållningen
vid Degeberg, hafva studerat och med heder tagit sina
examina vid Dniversiteten. Dessa silka naturligtvis en grundlig
undervisning, och en sådan skall säkert förmå många possessioliatcr
att skicka deras söner dit, äfvensom ingifva många unga
män håg för landtmannanäringen , hvilka eljest kanske valt en
för det allmänna mindre gagnande bana.
Den 27 Februari i.
hvars tid omöjligen Ian tillåta honom att deråt egna sig.
Lönen för denna person upptages till 166 R:dr 31 sk. B:co.
Till en Veterinärlärare, på sätt ofvan är nämndt, vore,
roed hänseende dertill, att han, medelst praktik i orten vid
lediga tillfallen skulle kunna vinna förtjenst, dess årliga lön
och vilkor sammanräknade minst 333 lt:dr 16 sk. B:co.
Till vidare befrämjande af för landtman väsendtliga kunskaper
är det nödvändigt att engagera:
1:0 En i orten varande instruerad person, för att vissa tider
meddela kännedom i skogshushållningen, helst dertill
icke saknas tillfälle på de egendomen tillhörande och i
granskapet befintliga skogstrakter.
2:0 Hr A. Jonsson minst en månad årligen, då han redan
lofvat sysselsätta sig med undervisningen. Hans metier —
afdikning och ängsvattning —förtjenar en särskild behandling.
Han äger dessutom det lyckligaste sätt att väcka
täflan och håg hos de personer af alla classer, med hvilkas
handledning han befattar sig.
3:o En trädgårdsmästare med den skicklighet, att han kan
meddela åt eleverna af båda classerna det nödiga af trädgårdsskötseln,
men isynnerhet den mera sällsynta kunskapen
om fruktträds och trädskolors rätta uppdragning och
skötsel.
En passande ersättning för dessa personers möda är nödvändig
och måste äfven tagas i beräkning till ytterst
3oo R:dr B:co.
En verkstad är redan anlagd för åkerbruksredskaps förfärdigande,
och kan, efter någon större utvidgning, lemna
tillfälle åt lärlingarna till öfning i slöjd och smide. De härvarande
handtverkares tid kommer derigenom att mycket
upptagas, isynnerhet då första classens elever vilja begagna
tillfället att deruti taga undervisning; hvilket således mäste
medföra en icke obetydlig, förökad kostnad i och för sjelfva
inrättningen, helst vid den borde anställas särdeles skickliga
mästare för elevernas skull.
Till den noggranna bokföring, som vid en sådan inrättning
är nödvändig, för att gifva eleverna en klar insigt i
ställets oeconomi och dess resultater, behöfves äfven en särskild
person, hvilken dock icke heller tages i någon beräkning,
såsom för föreståndaren tillika enskildt nyttig.
Sålunda fordras, såsom ett årligt bidrag till larares aflöning,
25oo B:dr B:co; hvarförutan till aldre och nyare
utländska och inländska journaler och böcker, modeller och
redskaps förfärdigande, samt apparat för undervisningen,
allraminst åtgå 333 R:dr 16 sk R:co.
Något anslag till rön och försök, i anledning af sednare
upptäckter, hvilka vid en sådan inrättning icke få helt
och hållet åsidosättas, är hittills icke upptaget.
Hvad åter elevernas antal beträffar, besvaras bäst de
stri
-
Den 37 Februarii.
»77
stridiga åsigter, hvilka derom yttrat sig, i den framställda
frågan: "Är det att föredraga, att en mängd utgår från institutet,
bland hvilka en stor del icke kunna hafva hvarken
de anlag eller de kunskaper de borde äga? eller att ett mindre
antal så fullkomligen bildas, att de tillfredsställa anhörigas
och förmäns billiga fordringar och rätt gagna det allmänna?
Flera än 3o elever, hälften af den bildade och hälften
af den arbetande classen, är det föga tänkbart att på
ett ställe kunna undervisa uti ett så vidsträckt yrke som
landthushållningen, deruti alla skola praktiskt handledas, under
särskild tillsyn till hvar och en; hvarjemte vetenskapliga
kunskaper måste bibringas de bildade. Ganska betänkligt
är det derföre att utfästa sig till emottagande äfven
af detta antal. Åtminstone under de första 2:ne åren kan
det blott småningom förökas till denna numerär, då tillräckliga
byggnader på stället ännu saknas *). Må man betänka
det hushåll i alla dess grenar och detailler samt den derjemte
nödiga tjenstehjonspersonalen, som för dessa elever och
deras lärare måste hållas **), ett etablissement, som ingen
ännu på landet kanske försökt och hvars kostnad utan erfarenhet
icke slår att beräkna; pcb äfven den nödiga möbleringen,
som om några år blifver af föga eller intet värde.
Hvilken skillnad uppkommer icke, om eleverna, likasom vid
de utländska instituten, kunde mot särskild betalning från
en] värdshushållning erhålla en större del af sina behof,
mot här inträffade fall att emottaga dem som helpensiouister,
hvilket sednare dock nödvändigt bidrager att göra inrättningen
mera allmänt gagnande, enär eleverna kunna vara
under en för dem och det hela mera nyttig tillsyn, och
vänja sig vid den ordning, som sedermera så mycket bidinger
att göra dem till nyttiga medborgare.
Arfvodet för en elev, i egenskap af vanlig helpensionist
***;, ansågs till en början ej kunna blifva mindre än
333 R:dr 16 sk. B:co, men har, för att göra vilkoren så
föga afskräckande som möjligt, blifvit nedsatt till 3oo R:dr
B:co; hvarvid man torde finna, att icke någon den ringaste
behållning kan återstå, sedan besvär och kostnader blifvit
betäckta; ty vid en inrättning, en gång bragt i gång, hvarken
vill eller kan man spara på hvad som fordras för dess
större fullkomlighet.
I hopp om bifall till ett så stort årligt anslag af Regeringen,
som här nedanföre blifver bestämdt, föreslås — på
skäl jag fortgår att framlägga —, det minst 4 elever af
*) Antalet clever vid Möglin var vanligen 12, högst 20.
**) Kanske icke obetydligen tillökt af inånga opåräknade personers
besök, ju mera inrättningen lyckas att vinna allmänna
interessetU
***) D. v. s. som njuter allting fritt på stället, utom kläder, tvätt
och skrifmaterialier.
2 H. 23
Den 27 Februar-ii.
denna dass komma såsom frielever af Regeringen att tillsättas.
Undertecknads enskilda tanke är nemligen, att dessa
elever, utvalda bland de mindre bemedlade ynglingar, hvilka
med vackra betyg från lärdomsverken om kunskaper och
bildning förena böjelse för landthushållningen, borde qvarblifva
vid institutet oafbrutet i 3:neår, då man först derefter
kan vanta, att dessa, som säkerligen med den största flit och
ansträngning förvärfva sig vetenskaplig kännedom och färdighet
i yrket, kunna emottaga hedrande platser i samhället.
Egen erfarenhet, vunnen vid utländska institut, har
öfvertygat mig, att det, som menligast kan inverka på en
sådan inrättning, är, att understundom flera förmögnare och
oberoende ynglingar sammanträffa, af hvilka en och annan
leder de öfriga och förer dem mera till att söka nöjen och
utsväfningar, än nyttiga lärdomar. Frieleverna, hvilka
dock alltid måste stå directe under föreståndarens inflytande,
så att han genom dessa kan inverka på de öfriga, gifva dem
en bestämd tendens åt studierna och väcka den välgörande
täflan, som annars kunde komma att försvinna, skola således
genom sina efterdömen motverka denna fara, och säkrast
genom den förvärfvade skickligheten vitsorda institutets verkliga
gagn; och derföre blifver deras inrättande det säkraste
medel till betryggande af den åsyftade framgången med institutet
i dess helhet. Kostnaden för nämnde frielever blifver,
enligt förut beräknadt arfvode, 3oo R:dr B.'co för personen,
tillsammans 1200 R:dr B:co *).
Till förekommande af det besvär, som skulle förorsakas
Regeringen genom ett troligen större antal ansökningar
för erhållandet af dessa frielevsplatser och dervid åtföljande
olägenheter, torde det såväl i detta som flera andra fall
blifva nödvändigt, att en ständig Committé' bildades, bestående
af Landshöfd. i Länet såsom ordförande och 3 å 4
possessionater, af hvilka icke saknas personer i närheten af
institutet, ägande dertill utmärkta egenskaper och lifligt interesse
för inrättningens framgång, som icke skola undfly
någon möda, då de dermed veta sig kunna gagna i ett så vigtigt
fall som detta. Denna Committé' skulle sammanträda 4
gånger 0111 året, och dess function egentligen blifva att, efter
granskning af de till Committeen inlemnade ansökningar
om frielevsplatserna, uppställa ett förslag till dessa platsers
besättande och detsamma Regeringens sanction underställa
samt i öfrigt rådgöra med föreståndaren om allt hvad
institutet rörer, tillse, att allt framskrider med den ordning
och skyndsmbet, som sig bör, och derjemte noga granska,
att de anslagna allmänna medlen ändamålsenligt användas.
Uti min i tidningarna införda anmälan om Landtbruksskolan
upptogs den årliga afgiften för rättarelärlingar till
endast 66 R:dr 32 sk. B:co, då naturligtvis den, som hit—
*} Dessa frielcver sörja naturligtvis sjelfva för sin beklädnad.
Den 27 Februarii.
*79
skickar lärlingen, äfven sörjer för hans beklädnad, — beräknad
i penningar till. 33 R:dr 16 sk. B:co; och var tillika
den försigtighet nödvändig, att icke utfästa mera än att blott
bilda "skickliga och fördomsfria arbetare." Men
då afsigten, hvarför lärlingarna sändas till institutet, alltid
torde vara den, att de antingen genast, eller något år efter
det de utgått derifrån, skola kunna användas egentligen såsom
rättare, och fordringarna i öfrigt tilläfventyrs blifva nog
högt stegrade, mot hvilka vilkor desamma än emottagas,
så måste man alltid söka att uppfylla mera, än det hvartill
man förbundit sig. Med afseende härpå synes det billigt,
att icke gerna sådana lärlingar, hvilka redan efter 2tne år
skola utgå härifrån, kunna emottagas för mindre än 100
R:dr B:co årligen. Det var dessutom så mycket mera nödvändigt
att bestämma den i tidningarna utsatta afgift lågt,
som man på goda skäl förmodade, att icke någon privat
skulle göra en större uppoffring på en dräng, hvilken han
aldrig är rätt säker att sedan få behålla, med mindre han
ingår med honom ett bindande contract på vissa år. Flera
sådana contract för lärlingar vid herdeskolan på Näs äro
uppgjorda; men behofvet af en herde är ännu ej så allmänt som
af ett skickligt rättareämne. Det torde derföre blifva svårare
att qvarhålla, än herdeskolans elever.
Till följd häraf blifver vid denna slags undervisning af
största vigt, att Staten mellankommer med understöd, emedan
lärlingarnas antal, dessförutan, omöjligen kan utvidgas
öfver ett högst inskränkt belopp.
För att icke öka det nödvändiga anslaget öfver 5o33
R:dr 16 sk. B:co, återstå nu endast deraf 1000 R:dr B:co,
hvarför 10 frielever alltså skulle tillsättas.
I anseende till svårigheten att fylla detta anta med
dugliga sujetter föreslås, att, efter från föreståndaren på institutet
meddelad underrättelse om de lediga platserna, tillsättandet
deraf må öfverlåtas åt privata, sorn då endast
komma att vidkännas den förut omnämnda beklädnadskostnaden.
Af denna förmån borde, så vidt ske kan, den större
och mindre jordbrukaren till lika det fa begagna sig, då hufvudsakligt
afseende vid antagningen alttid bör göras på betygen
om frejd och användbarhet, som skola vara ansökningen
följaktiga, derest de bo på så aflägsen ort, att icke pröfning
på stället thy förutan kan äga rum. Några lärlingar
dessutom torde alltid hållas af possessionater eller af husliållssälskapen,
så att man med säkerhet bör kunna beräkna
deras antal till minst i5 st.
Statens årliga anslag skulle då, till följd af hvad ofvan
anfördt är, blifva:
För såväl de vetenskapliga som praktiska lärarna
R:dr B:co a,5oo. —
Transport 2,5oo. —
Den aj Februari i.
Transport 2,5oo. —
för hook ers, journalers, modellers och apparats
in. m. anskaffande
333: 16.
för 4 frielever af irsta classen 1,200. —
och för 10 lärlingar (frilärlingar) ...... 1,000. —
Summa JEt:dr B:co 5,o33: 16.
Emot detta anslag vore undertecknad sålunda förbunden
att, på sätt omförmäldt är, sjelf undervisa och hålla de
nödiga lärarna samt platser öppna för i5 elever af den bildade
och ett lika antal för lärlingar af ax-betsclassen, af hvilka
4 i den förra och 10 i den sednare blifva frielever.
Otvifvelaktigt skulle härigenom en af de nyttigaste och
skönaste inrättningar bildas och dess välgörande framgång
betryggas, utan någon förlagskostnad af Staten.
Man behöfver endast något närmare tänka sig in i frågan
och betrakta alla de hellof, som för en sådan inrättning
skola blifva nödvändiga, så skall man lätt finna, att
detta anslag är ringa i förhållande till det gagn, som deraf
för hela landet skall uppkomma, och att den inkomst, som
föreståndaren deraf kommer att uppbäi-a, skall gifva ganska
liten behållning, belöpande sig det mesta endast till den förbättring,
hans egendom genom en förökad arbetskraft synes
böra vinna; men äfven vinsten häraf skall lida betydlig afbränning;
ty föreståndaren måste af egna medel använda
minst 6 å 7000 R:dr B:co till att bygga, inreda och möblera,
då en särskild bostad för eleverna blifver vid läroverkets
utvidgande nödvändigt Större byggnader, än som eljest
erfordrades vid en sådan egendom, måste äfven underhållas
i och för institutets räkning, och dessa blifva af föga
värde, om institutet i en framtid upphör. Dessutom måste
vid jordbrukningen mycket göras och bekostas endast för
elevernas undervisning; och af så många nybegynnare blifver
ett arbete ofta uträttadt, som mindre gagnar, utan snarare
förorsakar kostnad. Äfvenledes fordras ständiga utgifter
till iståndhållande af de inventarier, hvilka endast i och
för undervisningens skull behöfvas. Det förhåller sig väl
med detta förslag, sorn med de flesta andra. Vid första påseendet
synes det kanske stort och tillräckligt tilltaget; men
den största omsorg skall i sanning fordras, för att dermed
på ett tillfredsställande sätt uppfylla ändamålet.
Slutligen bör anmärkas, att då fordringarna af menniskans
vetande stiga med hvarje dag, det nu icke är så lätt
att på ett behörigt sätt bilda och förestå ett landtbruksinstitut,
sorn det var för 3o år sedan, då dessa inrättningar
först stiftades. Framstegen i näringarna fortgå med en förvånande
hastighet genprrj stora uppfinningar; de tilltaga uti
en stigande progression genom den ökade industri, sorn väckes
och lifvas af en allmännare concurrens och genom en
närmare förening mellan aflägsna orter och olika länder. Det
Den 27 Februarii.
181
blifver derföre för föreståndaren nödvändigt att hvart 5:te
eller 6:te år besöka andra länder, särdeles Skottland, England,
och norra Tyskland, för att göra sig mera hemmastadd
med de derstädes vidtagna sednaste förbättringar i
landtculturen, hvilket är alldeles omöjligt utan tillfälle till
undersökningar på stället. Den besparing', som genom ett
klokt förfarande möjligen kan blifva öfver på anslaget, måste
således användas till detta ändamål, och Thaers grundsats
skall visserligen finnas besannad: ”att den, som i ändamål
att rikta sig ingår i ett sådant företag skall snart finna
sig på det smärtsammaste bedragen.”
Uti förestående framställning har man, så vidt för det
närvarande möjligt varit, sökt gifva ett utkast till det tjenligaste
sätt, hvarpå ett anslag till ifrågavarande institut bör användas,
för att gagna Staten i befrämjande af allmän och enskild
idoghet, såsom den enda och sanna grunden för dess kraft och
tillgångar, och som tillika i moraliskt hänseende, under en
riktig ledning och plan för företaget, bör utöfva ett välgörande
inflytande på dess medlemmar och derigenom bidraga
till medborgarnas allmännare lycka.
Med dessa på öfvertygelse grundade tänkesätt och de
åsigter i sjelfva saken, som jag här haft äran framställa, vågar
jag öfverlemna denna afhandling till det afseende, den
torde förtjena. Degeberg i Februari 1834-
Eduard Nonnen.
Gr. Posse, Arvid: Jag instämmer i den af Hr Gyllenhaal
nu väckta motion och begär att i korthet få redogöra
för mina skäl dertill. Under den tid jag var Landshöfd.
i Skaraborgs Län inträffade fem svåra missväxter, och af 7 års
skördar var endast en god. Jag lärde då känna landets
åkerbruk och oeconomiska ställning, och de åtgärder, som
till följd af dessa missväxter blefvo nödiga, lemnade mig
full visshet, att landet i dessa afseenden befann sig på en
ganska låg ståndpunkt; men till min tröst fann jag, att orsakerna
dertill icke borde sökas i landets beskaffenhet, utan
att förhållandet berodde på omständigheter, som kunde undanrödjas.
Att nu omnämna dem alla, blefve alltför vidlyftigt;
men jag torde få fästa uppmärksamheten på de
hufvudsakligaste.
Conjuncturen för egendomshandel, som under loppet
af några år ansågs så fördelaktig, att man tilltrodde sig att
utan förmögenhet med lånade penningar förvärfva fastigheter,
har inverkat på den mindre lyckliga ställning, hvari
landet befinner sig; ty derigenom har en icke ringa del af
egendomarna fallit i sådana personers händer, som för sitt
bestånd i den närvarande tiden voro nödsakade att blunda
för den kommande, och att genom bränning afpressa jorden
den största möjliga afkastning, utan afseende derpå, att den
sålunda utmattades. Detta efterdöme af de större fastighets
-
Den 37 Fcbruarii.
ägarna liar icke blifvit utan efterföljd af allmogen, som
icke skådar nog långt in i framtiden, för att inse de skadliga
följderna af ett sådant jordbruk.
Bland orsakerna till landets förlägenhet räknar jag äfven
Styrelsens misstag att i detta Län, som har knapp tillgång
på skog, men god åkerjord, med ifver befordra bosättningar
på skogarna. Följderna deraf kunde icke blifva
annat, än hvad de blifvit, nemligen skogarnas sköfling, tjenstehjonsclassens
förminskning, församlingarnas uppfyllande
med fattighjon, som måste födas på allmän bekostnad, och
slutligen nybyggarnes förvildande. Jag har med egna ögon
sett personer, som skytt att träffa menniskor och hvilkas
bostad varit uppförd af gärdsel. Men ehuru jag tror, att
dessa omständigheter hufvudsakligen bidragit till landets
försämring, finnér jag dock den egentligaste orsaken till dess
närvarande tillstånd böra sökas i de fördomar, som gått i
arf från förfädren och rotfästat sig uti allmogens sinnen.
Dessa måste undanrödjas och kunna det, om man bibringar
allmänheten upplysning om dess verkliga fördelar. Genom
hvad Hr Gyllenhaal föreslagit kommer man ett godt stycke
på vägen; och jag tillstyrker så mycket hellre antagandet
af detta förslag, som jag inser möjligheten att derigenom
om några år erhålla ett väl organiseradt Jordbruksinstitut,
och sjelf i sådant ändamål öfvertalat Hr Nonnen att bosätta
sig i Länet samt lemnat sysselsättning åt eleven Jonsson,
hvilkens beröring med allmogen varit högst fördelaktig derföre,
att han är en bondeson från Länet, sorn i Skottland
erhållit undervisning i landtbruket. Hr Nonnens system,
som i början var föremål för klander och anmärkningar,
för att icke nämna skadefröjd, har sedermera blifvit antataget
af flera, isynnerhet yngre jordbrukare i hans ort.
De åtgärder K. M. vidtagit att dels på Kronans parker låta
införa en ordentlig hushållning och dels låta tilldela dubbel
utflyttningshjelp åt dem, som på enskiftad mark vilja
införa en sådan hushållning, dessa åtgärder hafva visat allmänheten,
att en förbättring är af behofvet påkallad och
kan åstadkommas; och jag troi-, att den sinnesstämning, som
derigenom uppkommit, icke bör lemnäs obegagnad, helst
hvar och en torde inse, huru ringa ifrågavarande anslag är
i jemnförelse med det dermed åsyftade ändamålet, att bringa
till full fruktbarhet en af Rikets betydligare provinser, som
äger en förträfflig jordmån och har sjöcommunication med
hela verlden. Lifligt deltagande i allt, som kan befordra
landets förkofran, får jag tillstyrka anslaget och hyser det
hopp, att jemväl Utsk. skall finna skäl dertill. Jag tror dock,
att Utsk. icke bor ingå i några detailler om medlens an-,
vändande, utan att sådant bör bero på de upplysningar,
K. M. torde infordra från vederbörande embetsverk, hvarefter
de nödiga åtgärderna af K. M. kunna bestämmas, på
samma sätt som iakttogs vid organisation af Bergsskolan i
Den 27 Februari i.
i83
Fahlun. Oaktadt denna min åsigt anser jag likväl nyttigt,
att Ståndets ledamöter erhålla fullkomlig kännedom af Hr
Nonnens förslag, på det hvar och en må blifva öfvertygad
om ändamålets nytta; och jag anhåller derföre, att H. R.
o. Ad. måtte jemte mig begära, det Hr Gyllenhaal ville befordra
förslaget till trycket, för att sedermera utdelas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag förenar mig
med Gr. Posse i anhållan, att det uti Hr Gyllenhaal motion
framställda förslag till institutets organisation må genom
trycket göras allmänt bekant. Gr. Posse har så tydligt
ådagalagt fördelarna af ifrågavarande inrättning, att
ganska litet vid hans framställning synes vara att tillägga;
men jag önskar dock få nämna, att det icke allenast är
fördomarna i orten, som vållat den låga ståndpunkt, på
hvilken jordbruket i Westergöthland qvarstår, utan att detta
jemväl härrör af förändrade förhållanden i de angränsande
provinserna, uti hvilka Westergöthland fordom fann
afsättning för sin spannmål, och det till temligen högt pris.
Detta förhållande har under de sista 20 åren så förändrat
sig, att Westergöthland hvarken i Wermlands, Götheborgs
och Bohus eller Elfsborgs Län kan afsätta den spannmål,
som förr med mycken fördel producerades; och det är följaktligen
angeläget, att jordbrukssystemet undergår förändring.
Denna angelägenhet har väl de sednare åren af några få
blifvit insedd; men på den stora massan verka endast exempel,
och om dessa exempel utgå från försök, erfordras en
lång tidsföljd, innan de kunna bereda den nytta i stor senia,
som vore önskansvärd för provinsens stigande i välmåga.
Endast ett institut, som hvilar på sådana rationella
grundsatser, hvilka under praktiken funnits passande förorten
och cliinatet, kan uppfylla ändamålet; och de anslag,
som tillgångarna medgifva att bestämma, vore inom ganska
kort tid fruktbärande.
Frih. Ehrenborgh, Casp. Willi.: Det är med särdeles
tillfredsställelse jag hört en röst höja sig inom detta
lius till förmån för landtbruket, och jag gör mig det hopp,
att innan Riksdagens slut få höra flera nitälska för samma
ändamål. Jag kan icke annat än egna den största gärd af
tacksamhet åt de talare, sorn yttrat sig för allmänt understöd
åt Hr Nonnens förtjenstfulla företag; men jag betraktar
detta företag icke så partielt som de, — icke såsom
åsyftande fördelar endast för Skaraborgs Län, utan såsom
verkande på hela Sveriges Rike och dess jordbruk.
Jag anser nemligen åkerbruket i Sverige, med få undantag,
stå på en så låg ståndpunkt i jemnförelse med det
öfriga Europas och framför allt Englands och Skottlands,
att vi ännu länge hafva mycket att i afseende derpå från
dessa länder lära.
För ett sådant ändamål anser jag sålunda ingenting
*84
Den 1-] Februarii.
lämpligare, än att en landthushållare, som i dessa länder
hemtat sin praktiska bildning, blifver vår vägledare; men
lika med de talare, som före mig yttrat sig, anser jag nödigt,
att han erhåller understöd af allmänna medel, så vida
hans företag skall få framgång i stort. Jag önskade dock
få fasta det Utskrs uppmärksamhet, dit motionen blir
remitterad, derpå, att det skulle kunna blifva en möjlighct
att, utan särskildt Statsbidrag, vinna ett sådant understöd
från LandtbruksAcademiens icke obetydliga fonder.
Om jag å ena sidan icke kan neka, att denna institution
i sin mån bidragit till jordbrukets nytta, kan jag dock
å den andra icke undex-trycka min öfvertygelse, att den
kunnat och bort med dessa tillgångar göra mera, än den
hittills gjort; och jag vill derföre nu fästa Utsk:s uppmärksamhet
på möjligheten att, genom en öppnad communication
med Academiens styrelse, uppmana henne att factiskt bevisa
sin håg och förmåga att komma landtbruksyi’ket till
ledning genom understöd till ett större praktiskt Landtbruksinstitut,
än som hittills varit föremål för Academiens
omvårdnad.
Jag bygger denna min framställning på den öfvertygelse
jag äger, att de små försök, som ske på Academiens inskränkta
local på Djurgården, icke lemna säkra resultater
för deras tillämpning i större scala, utan att det just skulle
vara uti en landsort, der ägo vidd, jordmån och climat gynnade
företaget, som det borde sättas i verket.
Jag anhåller, att dessa mina uppgifter må få åtfölja
motionen till vederbörligt Utskott.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Äfven jag vågar tillstyrka
Hr Gyllenhaal motion. Jag hade icke tänkt yttra
mig i detta ämne, men har blifvit dertill föranledd af den sista
värda talarens framställning. Jag erkänner visserligen
den nytta, som skulle uppkomma genom användandet af
LandtbruksAcademiens döda fonder till ifrågavarande ändamål;
men jag fruktar, att det vackra ändamål, man här
vill vinna, skulle motarbetas genom antagandet af Frih.
Ehrenborghs förslag. Antingen skulle en hos K. M. gjord
ansökan i ämnet afslås eller bifallas. Afslås den, då Stäxiderna
äro åtskiljda, blifver Hr Nonnen utan understöd och
landet utan jordbruksinstitut; bifalles den åter, skall LandtbruksAcademien
icke tillskjuta några medel med annat vilkor,
än att Academien får tillse deras användande, hvarigenom
institutet skulle komma att stå under Academiens öfverinseende;
och då vi genom erfarenheten känna, att sällan
några institutioner äga framgång, då de administreras
af Academier, inser man lätt, att följden af ett sådant öfverinseende
blefve olika med den man kan förvänta, om
institutet ställes under en enskild mans uppsigt och möjligen
-
Den 2j Febr uar i i.
gen under ledning af en mindre complicerad Öfverauctoritet.
Jag erkänner det fosterländska i Frih. Ehrenborghs förslag,
så mycket hellre som det åsyftar en besparing, men
tror det endast vilkorligt böra tillstyrkas af TJtsk., nemligen
så, att, i fall K. M. bifaller användandet af LandtbruksAcademiens
medel till detta ändamål, institutet' icke må
komma under Academiens ledning, och att om K. M. icke
kan lemna dessa medel, R. St. må besluta tillskott af statsmedlen.
Hr Ramsay, Otto Joli. Henr.: Jag känner det förslag
Hr Nonnen afgifvit och vill derföre upplysa, att det
icke partielt afser nytta för Skaraborgs Län, utan är af
riksgagnelig syftning. Han vill antaga i5 bildade elever
och i5 sådana af den arbetande classen; och jag tror, att
fastän institutet blefve litet i början, det likväl skall komma
att motsvara hvad man önskar för hela Riket. 1 andra
länder finnas institut, som hafva färre elever, men hvilka
dock haft ganska fördelaktig verkan. Jag tillstyrker bifall
till Gr. Posses framställning om förslagets tryckning,
på det en allmännare kännedom af förslagets syftning må
vinnas, hvilken bäst erhålles af Hr Nonnens eget anförande.
Enskildt känner jag personen och vill åtaga mig garantien
för, att han till företaget är passande, hvilket dessutom
fullkomligt ådagalägges af de framsteg, hans jordbruk
gjort.
Frih. Ehrenborgh: Jag har begärt ordet endast för
att besvara några anmärkningar af Gr. Cronhjelm. Jag har
icke yttrat eller velat antyda den mening, att det nya institutet
borde stå under LandtbruksAcademiens inseende. Jag
vill icke här inlåta mig i en undersökning, om det skulle
vara nyttigt eller icke; endast det ville jag här antyda, att
Stiftaren af denna Academi säkert med glädje skulle se,
att de betydliga summor, som han förärat den, blefve använda
till ett så stort ändamål, som det jag åsyftat. Dä jag
af allmänna tidningar sett, att Academien har så betydlig
fond, att den kunnat utlåna 80,000 R:dr till en fabrik,
hvars föremål är alldeles främmande för Academiens, hade
jag trott, att hon ändamålsenligare kunde använda dem til!
det jag föreslagit; och jag är öfvertygad, att om Representationen
framställer en sådan önskan till Konungen, skall
H. M. med nöje gå dem till mötes, för att bringa Sverige
till samma punkt i landthushållning som den, hvarpå en
stor del af Europa sig befinner. Vi hafva sett, huru välgörande
sådana institut varit i Preussen, och jag har sjelf
erfarit, i den provins jag bebor, de landthusliållares företräde
framför oss, som derifrån kommit och till oss medfört
sina kunskaper uti yrket. Det är på denna grund jag anhåller,
alt Utsk., dä det kanske kommer i förlägenhet om
2 H. 24
i8t>
Den 27 Februarii.
medel till detta ändamål, icke må förbise, att sådana finnas
på den väg jag antyd t. Jag anhåller, att äfven dessa
anmärkningar må få åtfölja remissen.
Hr Gyllenhaal motion lades på bordet, hvarjemte R.
o. Ad. beslöt anmoda Hr Gyllenhaal att låta till trycket
befordra det samma motion åtföljande förslag till inrättande
af ett Åkerbruksinstitut.
Hr von Kraemer, Rob., uppläste följande:
Jag har mycket tvekat att ännu ytterligare öka mängden
af redan väckta motioner; men ämnets vigt har segrat
öfver mina betänkligheter.
Mycket har blifvit ordadt så i tryck som tal, i sednare
tider och isynnerhet vid denna Riksdag, om behofvet af
en jemnare beskattning af jorden, om lindring i skattebördox-,
och framför allt om brännvinets skadlighet samt medlen
att minska och fördyra productionen af denna yara.
För min del anser jag, att en välordnad spannmålshandel
säkrast kan uppfylla dessa ändamål. Ägde spannmålen
ett någorlunda jemnt värde och lätt afsättning, följde timligen
dei-af, att de flesta jordbrukare helh-e afyttrade denna
vara, än att deraf, oell stundom med förlust, tillverka
brännvin. Min öfvertygelse är, att intet ki-aftigare medel
finnes att förekomma nuvarande missförhållande i spannmålsprisen
och de förluster dei-af uppstå, hvilka med skäl öfveiklagas,
än att befordi-a riors anläggande och begagnande.
Ett exempel i stort må anföras, nemligen i83i års
skörd. Före och rinder skördetiden var solvärmen nämnde
år så stark och jemnt ihållande, att den inbei'gade säden fick
nära egenskap och godhet med i-itoi-kad. Den blef derigenom
tjenlig att magasinera, och följaktligen begärlig i handeln,
hvaraf åter följde höga spannmålspris, oaktadt brännvins -  bi-änningen en del af året var inställd. Med sistlidet åi-s
skörd är förhållandet alldeles motsatt. En fortfarande regnig
och missgynnande väderlek under skördetiden gaf den
inbergade grödan en sämre beskaffenhet, hvaraf följden också
blifvit, att sädesprisen nu äro minst en -j^del lägre än
år i83i, ehuru afkastningen ungefärligen uppgick till lika
belopp, och oaktadt en redan i 5 månader stai-kt drifven
brännvinsbränning fortgått.
I Finland, der all säd xätoi-kas såväl i skogsti'akt som
å slättlandet, vid minsta torpslägenhet som vid stöi-sta egendom,
är brännvinsbränningen endast tillåten 3 månader om
åi-et; men det oaktadt bibehålla sig spannmålsprisen dervid
en här alldeles okänd jemnhet. Den invändning, man vanligen
gör mot riox-s anläggande, att nemligen i de sädesrikaste
orter ofta tillgång på ved saknas, försvårar visserligen
deras allmännare begagnande; men då till ritorkning af
100 tunnor råg endast åtgå 3 famnar gran- eller tall ved,
Den 27 Februari i.
kunde lätteligen detta vedbehof fyllas genom någon tids inställd
eller minskad brännvinsbränning.
Regeringen har nyligen bestämt betydliga belöningar
för uppfinning af de tjenligaste och minst vedödande rior.
Härigenom torde visserligen förbättringar vara att påräkna
i deras byggnad; men då i Finland flera seklers erfarenhet
i detta afseende kan rådfrågas, helst riorna i sednare tider
derstädes undergått många förbättringar och och de isvnnerhet
utmärka sig genom enkelhet och föga kostnad i uppförandet,
anser jag uppmärksamheten icke så mycket behöfva
fästas på, huru en lia skall vara beskaffad, som icke
mera på huru deras allmännare begagnande, isynnerhet bland
mindre jordbrukare, i vårt land skall uppmuntras och ti11—
vägabringas. Till vinnande af detta vigtiga ändamål finnas,
efter min åsigt, tvenne utvägar, hvilka jag endast i korthet
vill antyda, nemligen:
Att R. St. bevilja en bestämd summa, t. ex. 100,000
R:dr B:co, till byggnadshjelp för riors uppförande, helst
efter den enkla Nyländska methoden (hvarå, om så skulle
fordras, jag på stället förskaffat mig fullständig beskrifning).
Vid hvarje års slut skulle det åligga Landthushållnings-Sälskapen
i Länen att uppgifva och med besigtningsinstrument
styrka, huru många lior blifvit uppförda, samt från StatsContoret
af ifrågavarande anslag reqvirera och sedermera
till ri-ägarna utdela den byggnadshjelp, dem tillkommer;
börande högsta beloppet för 2,:ne rior med loge blifva 100
R:dr B:co, samt för en ria med loge 5o R:dr B:co.
Om R. St. icke finna sig vara i tillfälle att bevilja ett
statsanslag för denna nyttiga inrättning, föreslås, såsom alternativ,
följande lindring i bevillningen efter 2 Art., nemligen:
att under de 10 första åren, då ri-byggnaden bevisligen
till sitt ändamål begagnas, jordägaren, i stället för 2
R:dr för hvarje tusende af dess egendoms uppskattade
värde, endast komine att erlägga 1 R:dr, likvist med vilkor,
att högst 10,000 R:dr B:co egendomsvärde af samma
ägare finge denna lindring tillgodonjuta, hvarigenom äfven
i detta fall byggnadshjelpen kommer att högst blifva 100
R:dr B:co. Förena sig flera jordägare eller en hel by 0111
uppbyggandet af en gemensam ria, skulle äfven de tillgodonjuta
deras egendoms sammanräknade uppskattade värde,
dock ej öfver ofvannämnde maximi-summa.
Detta ämne är vigtigt och djupt ingripande i många
nu öfverklagade förhållanden. Måtte det således behjertas af
hvar och en, som älskar jordbrukets sanna interesse. Ty
stadgar sig en gång öfvertygelsen mera allmänt om nyttan
och behofvet al' att ritorka spannmålen, utan alltför kostsamma
åtgärder, skola snart belöningar blifva öfverflödiga.
Rior skola, likasom i Finland, blifva oskiljaktiga från en
klok landthushållning, lätta spanmnålshandeln, stadga prisen
å denna landets hufvudproduct, troligen minska bränn
-
i8S Den 27 Februarii.
vinsbränningen samt göra en möjlighet att bespara en del
af öfverproduetionen från de goda åren till de felslående,
så att icke mer på oss må kunna lämpas en med skäl förut
yttrad sats: alt det ena året bringar till undergång genom
missvaxter och det andra bringar till undergång genom
himmelens välsignelse.
Hr Hohenhausen, Mich. Silvius: Ehuru jag icke
hyser det hopp, att anläggningen af lior kan verka till hämmande
af brännvinsbränningen, emedan dertill i vårt land
hufvudsakligast användes potates, medger jag likväl, att
mången landtman nu genom en regnig skördetid tvingas till
brännvinsbränning och kunde befrias derifrån genom en lia,
dit sädén från åkern kan inköras mindre torr, än då den
skall införas i ladan. Jag tillstvrker högeligen den siste
värde talarens förslag, men hufvudsakligast på de öfriga
skäl, motionen innefattar, och anhåller att få fästa uppmärksamheten
derpå, att den föreslagna åtgärden icke allenast
verkar på den inhemska spannmålshandeln, utan ock
är ganska fördelaktig för den utländska handeln med spannmål,
hvarunder långväga transporter under varm årstid förefalla.
Den som i Medelhafshamnarna sett den stora qvantitet
spannmål, som importeras från Svarta hafvet, kan icke
undgå att känna värdet af ritorkad säd. Den transporteras
under den varma årstiden; men man hör dock nästan
aldrig, att den blifvit förskämd.
Ett annat lika vigtigt ändamål, som vinnes genom ritorkning,
är den minskade kostnaden vid sädens magasinering.
Ett magasin för ritorr säd behöfver icke vara hälften
så stort som det, hvari säden måste skyfflas. Äfven vid
soekenmagasinerna, derifrån säden uttages hvarje vår, måste
särskilda personer antagas för att skyffla säden; hvaremot
dea ritorkade kan lemnäs flera år utan någon skötsel.
Morna medföra äfven den fördel, att säden med slaga kan
hastigare uttröskas; hvarföre det också i Finland anses såsom
en skam, om sädén icke blifvit uttröskad före tjenstefolkets
flyttningstid, sorn der inträffar den 1 Oet. Man kan
verkligen förundra sig öfver, att ett så länge i Sverige allmänt
kändt, nyttigt bruk icke härstädes blifvit antaget, och
mången torde på sådan grund föreställa sig, att orsaken dertill
varit något annat än en tom fördom. Må det derföre
tillåtas mig att anföra ett exempel, som bevisar, huru man
kan misstaga sig. År i832 var det på Gottland ännu icke
kändt, att bergtorsk genom mete kunde fångas på vestra
kusten, fastän sådant mete i mannaminne öfvats på östra
kusten af ön. En artillerist gjorde då om sommaren försök
dermed, och sedan den tiden är fisket allmänt och af
stor fördel. Det händer således ofta, att nyttiga saker icke
företagas blott derföre, att försök dermed icke blifvit gjorda.
I afseende på hvad Hr v. Kraemer föreslagit till uppman
-
Den 27 Februarii.
tran för dem, som anlägga idor, synes mig, att denna belöning
lämpligare kan utgå genom nedsättning af be vill—
ningsafgiften fin från ett statsanslag, icke derföre att ett
anslag till sådant ändamål icke vore väl an vändt, utan derföre
att jag tror, att denna uppmuntran för de mindre jordbrukarna
blefve mera väckande och mycket kraftigare, om
den lemnades dem under en längre tid. Till stöd för denna
mening lår jag anföra ett annat exempel från Gottland.
Under General v. Segebadens tid utverkades en liten nedsättning
i bevillningen för dem, som uppförde stenliusbyggnader,
och följden af denna beviljade lindring blef, att bruket
af stenhusbyggnader på Gottland blifvit så allmänt, att numera
knappast en femtedel af byggnaderna äro uppförda
af träd. Skulle man i stallet bevilja byggnadsersättning för
uppförandet af lior, (innes ingen garanti emot, att dessa
byggnader icke blifva använda lill andra ändamål, då deremot
behörigheten af en lindring uti bevillningen alltid
blifver skarpt pröfvad vid Berednings- och Taxerings-Committe'erna.
Man kunde i afseende på den föreslagna uppmuntran
framkasta, huruvida det icke vore skäl att göra
afseende på skogstillgången; och visserligen synes uppmuntran
böl a göras större för de orter, der flera svårigheter möta.
Jag skulle derföre tro, att om hälften af fastighetsbevillningen
i allmänhet anslås, bör en större proportion stadgas
för skoglösa orter. Maximum af 10,000 R:dr fastighetsvärde
synes mig kunna nedsättas till 6,000, emedan en uppmuntran
egentligen endast borde hehöfvas hos Allmogen.
Jag anser denna sak vara af så stort inflytande
på landets framtida inre spannmålshandel och den
jemnt stigande productionens deraf ingående uti den utrikes
handeln, att jag på det högsta tillstyrker bifall å motionen;
hvarjemte jag anhåller, att dessa mina anmärkningar må få
åtfölja remissen till Stats- och Bevilln.-Utskotten.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag har begärt ordet
för att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på ett formelt
förhållande i afseende på sättet för Riksdagsärendernas behandling.
Det brukas vanligen icke att göra anmärkningar
vid motioner, förrän de företagas till remiss, hvarigenom
tid vinnes till deras nogare begrundande. Vid detta
tillfälle är det isynnerhet angeläget att följa denna praxis;
ty af motionstiden återstår endast ett plenum, och mångens
motionsrätt kunde gå förlorad, om man nu ville genast discutera
hvarje motion. Jag får derföre hemställa till Hr
Gr. o. Landtm, samt Högh Ståndet, om det icke vorg bäst,
att alla anmärkningar nu sparades, till dess motionerna skola
remitteras.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Delande de åsigter om
rims nödvändighet, sorn blifvit framställda uti Hr v. Kraemers
motion och uti de upplysningar, hvilka dervid af Hr
igo
D c n 27 F e b r u a r i 1.
v. Hohenhausen blifvit lemnade, vill jag blott anföra tvenne
omständigheter, sorn bevisa, huru nödigt det är att fästa
uppmärksamhet vid detta ämne. Det är en betydlig vinst,
som uppkommer genom rior, att de stridaste kornen icke,
såsom hos oss, förspillas på åkern, utan qvarstadna uti
axen; och detta förklarar, hvarföre Finnarna kunna sälja sin
ritorra spannmål för samma pris som det, hvarmed vår
spannmål betalas. Dessa korn betala fullt ut kostnaden för
rians eldning. Den andra omständigheten är den, att hvad
här år 1812 inträffade och jemväl sistlidet år var att befara,
nemligen, att man icke kunde få in säden, förrän den
grott, aldrig kan hända i Finland. Man lägger der säden i
stora stackar af 2 tunnors uttröskning, hvilka ligga orörda
hela månader och icke skadas af ett aldrig så starkt regn,
eller hvilken väderlek som helst. Dessa 2!ne omständigheter
äro så vigtiga, att Sveriges åkerbruk till följd deraf måste
stå 100 år tillbaka uti den utveckling, det eljest kunnat
vinna.
Hr von Krsemers motion lades på bordet, och H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att H. Ex. icke ansåg sig kunna
göra proposition å Hr Cederschjölds sednaste framställning,
men trodde sig likväl, då så liten del af motionstiden
nu återstode , böra yttra den önskan, att Ståndets ledamöter,
så mycket möjligt vore, undveke att yttra sig öfver de motioner,
som framställas, tills de å nyo föredragas, för att
till Utskott remitteras.
Hr af Sillen, Georg Axel, uppläste följande:
”Det är en ädel strid att täfla om det allmänna bästas
befrämjande,” yttrade en gång en Colbjörnsson i Danska HushållningsSälskapet,
Öfvertygad om sanningen häraf, är det
jag uppträder, för att utbedja mig It. o. Ad:s uppmärksamhet
på ett ämne, som jag anser vara af vigt för Riket.
Såsom conseqvens deraf, att Säteriernas friheter sedan
1809 upphört att vara ett ståndsprivilegium, väcktes af mig
sisth Riksdag fråga om upphörande af de särskilda friheter,
hvilka åtfölja säteri- och frälsejorden, emedan de medföra
ett orättvist betungande för den skattlagda jorden. Denna
motion förvisades, tillika med Frih. Jac. Cederströms om ett
annat system för jordens beskattning, af de manga sammansatta
Utskotten till en evig förgätenhet. Det är icke jag,
som skall väcka den skendöda ur sin slummer; det må vara
någon annan förbehållet, om den förtjenar att lifvas. Men
då jag, såsom medel att icke orättvist och samvetslöst ingripa
uti äganderätten, jemväl föreslog, att, med undantag
af vissa de Kongl, och Furstl. Personerna förbehållna Kungsgårdar,
alla öfriga och kronolägenheter i allmänhet borde
till skattbärande hemman försäljas samt försäljningsmedlen
användas till inlösen af säteriernas och frälsejordens frihe
-
Den 27 F e b r u a 1- i i.
'9i
ter, och jag inser, att om man någonsin vill ändamålet, ali
jords lika beskattning, man dertill icke saknar utvägar; så
har jag ansett lämpligt att, med frånträdande af förslaget
till försäljningsmedlens användande, upplifva förslaget om
Kungsgårdarnas försäljning.
Ifikets Kungsgårdar och Kronolägenheter, som icke äro
anslagna till boställen, förvaltas nu genom KammarColb,
såsom Öfverstyrelse, på det sätt, som allmänt lärer vara
kändt, att de utarrenderas på längre tid och arrendebeloppen
dels i spanmål, dels i penningar ingå bland statsintraderna.
Det är en gifven sanning, att, med få undantag, ingen
sköter så väl annans som egen jord. Med all den omsorg,
en Öfverstyrelse ock må använda för att sköta Kronans
jord, måste den likväl i anseende till de många underordnade,
hvarigenom tillsynen skall verkställas, blifva otillräcklig
Arrendena uppdrifvas också ofta af speculanter, som
äro förlägna om bostad och som kanske aldrig sett en plog,
till öfverdrifven höjd. Dc hafva anhöriga, de hafva vänner,
som vilja understödja dem. De förete af domaren eller
af Konungens Bef:h:de i Länet godkänd borgen för arrén
decontractets uppfyllande. Formen- är uppfylld. De antagas
till arrendatorer, men förstå icke, eller hafva icke medel
eller nödig omtanka att sköta jorden. All publik tillsyn
hjelper icke. Egendomen vanskötes, förfaller.
Fördenskull hafva också åtskilliga andra stater öfverlåtit
Statens äganderätt till jordegendom åt enskilda. Redan
för omkring 60 år sedan försåldes i Danmark Statens jord
till enskilda, och i stället för de stora, sammanhopade egendomarna
framträdde bostäder för smärre familjer; och Staten
har vunnit i ökad inkomst, ökad välmåga, i tillväxt
folkmängd, i trefnad, sjelfständighetens följeslagare.
Jag föreslår på dessa grunder, att, såsom ofvan är
nämndt, med undantag af vissa det K. Huset förbehållna
Kungsgårdar, alla öfriga och Kronolägenheter indelas i hemman,
skattläggas efter hvarje orts method och försäljas till
den mestbjudande genom offentlig auction. Vid de Kungsgårdar,
der större byggnader af sten finnas, kunde likväl
någon större del sammanhållas till ernående af större försäljningssumma
och för att lemna större capitalister tillfälle
att ur sina gömmor framdraga sina penningar.
Jag inser, att detta förslag skall mötas med det inkast,
att Staten af händer sig en egendom, som nu lemnar större
inkomst, än af den såsom skattlagd skall erhållas. Det skall
således uppstå brist uti statsinkomsterna. Ganska riktigt.
Otvifvelaktigt skall detta i början inträffa, så vida icke äfven
försäljningsmedlen få ingå bland statsinkomsterna till årligt
användande. Jag föreslår derföre, till vinnande deraf,
att till statsutgifterna, i stället för Kungsgårds- och Kronohemmans-arrendena,
en bestämd summa årligen må vara att
D e 11 27 F e b r u a r i i.
tillgå, det Riksg.Cont. må uppdragas att årligen till StatsCont.
lefverera så mycket, som dessa inkomster beräknades
till vid sista Riksdag, eller 80,000 R:dr om året; att Riksg.-  Cont. deremot undfår inkomsterna af Kungsgårdarna och
Kronolägenheterna, hvilka fortfarande förvaltas af Kam ma rColl.
, så länge nuvarande arrendecontract förblifva gällande
och intilldess egendomen hunnit försäljas; att Riksg.Cont.
emottager försäljningsmedlen för omförmälda egendomar, och
särskildt redovisar dem; att försäljningen sker med vilkor af
innestående emot inteckningssäkerhet uti fastigheten tili två
tredjedelar af inköpssumman emot 4 proc. årlig ränta och 2
proc. capitalafbetalning; att allt hvad genom sådan försäljning
inflyter utöfver de 80,000 R:dr, som till StatsCont. böra
aflemnas, går till afbetalning på Riksgälden, samt ändtligen
att, så snart någon egendom blifvit försåld och skatten
ingår till Statsverket, så mycket, sorn motsvarar egendomens
onera, afräknas på den summa, Riksg.Cont. dit bör
aflemna. Då 77 §. Reg.F. stadgar, att Kungsgårdar, Kungsladugårdar,
Krono- och Stallängar, Laxfisken och andra
Kronans fisken samt Kronans öfriga lägenheter skola förvaltas
efter de grunder, R. St. derom föreskrifva,' inser jag intet
hinder för R. St. att vid denna Riksdag besluta sådan
disposition af all denna Kronans egendom, sorn här föreslagen
blifvit; lärande R. St., om de gilla detta förslag till dess
lmfvudgrunder, efter utarbetning genom behörigt Utskott af
de särskilda detailler, som kunna finnas lämpliga, hos K M.
i lind. anhålla om sådana åtgärders vidtagande, hvarigenom
verkställigheten åstadkommes, äfvensom Fullmägtige i Riksg.
Cont. då böra erhålla behöriga föreskrifter i ämnet.
Jag anhåller, att detta anförande må till StatsUtsk. remitteras
samt de öfrige RiksSt. communiceras.
Lades på bordet.
Hr von Scheele, Knut Georg: Säkerligen skulle ingen
mera än jag behöfva begära öfverseende för bristerna i
sitt anförande; men då jag nu går att yttra mig inför personer,
som vunnit ett så välförtjent mästerskap i färdigheten
att vältaligt framföra sina tankar, förlitar jag mig endast
på min goda sak, hvilken icke behöfver framställas med
prydda ord, för att vinna uppmärksamhet.
Hr von Scheele, anförde derefter skriftligen:
Det är på det störande missförhållandet emellan Söndagens
Gudstjenster och indelningen af det borgerliga dygnet,
jag utbeder mig H. R. o. Ad:s uppmärksamhet. Tidsbestämningen
för de förra härleder sig från tider, då verksamheten
var nära liktidig med naturens dag. Förhållandet
är förändradt. Solens uppgång bestämmer näppeligen
under vintersolståndet början af dagens arbete; men då midnatten
är aftontimma, kan det icke vara annorlunda. Emed
-
Den 37 Februarii.
lertid kalla lempelklockorna till Gudstjenst, innan åhöraren
uppfyllt dagens första bestyr, om de äro företagna så tidigt.
Säkert är, att mången icke alltid vet, om och när ottesång
hålles. De flesta af dem, som vilja tira söndagen i templet
bereda sig derföre till högmessan; men de slamrande kyrkooch
bänkdörrar, hvilket störande buller illa passar till de
heliga förrättningarna, gifva högljudt tillkänna, att ganska
många ägt för kort tid till beredelsen för sin Gudstjenst.
Hos den sjelfberoende är det alltid ett fel att med sin sena
ankomst öka denna oreda; men den tjenande torde hafva
ett icke alldeles ogiltigt förhinder deruti, att han icke hinner
fullgöra sina pligter, hvarföre han ofta nödgas uteblifva,
men vanligast komma sent och aflägsna sig tidigt. Predikans
amen är en nästan allmän uppbrottssignal. Så pre-<
dikas för brådskande åhörare, och boner Jäsas och psalmer
sjungas under det utströmmande folkets larmande buller:
slutvälsignelsen bortljuder uti de tomma hvalfvén, sedan kyrkotjenarna
ensamma gifvit Gudi ärona i sitt ”tackom och låfvom
Herran.” Aftonsångerna lida mest af all Gudstjenst genom
bibehållandet af den gamla ordningen. Kl. 2 är middagstimman.
Kyrkornas bänkar äro derföre tomma, medan borden
äro fullsatta. Likväl är jag fullkomligt öfvertygad, att mången
husfader skulle med maka och barn, äfven om han bevistat
högmessan, gerna deltaga uti denna vackra och korta
andaktsstund.
Ändamålet med flera Gudstjenster på samma dag har af
ålder varit, att de alla skulle beqvämligen kunna begagnas
af den, som det önskade. Men detta var i mera än ett afseende
andra tider och andra seder. Att häruti återgå till
de goda, framfarna dagarnas fromma bruk, tror jag vara
mångas innerliga önskan. Säkerligen skulle då många de
obotfärdigas förhinder undanrödjas och mången polisförfattning
icke Jjeliöfva tillämpas.
Enligt nu gällande Kyrkoordning är endast högmessan
tillgänglig för hvar och en, som icke vill för söndagen ändra
sitt husliga lif. Alen hvarken är det möjligt, att en
huslig förenings alla medlemmar kunna på samma Lid aflägsna
sig, ej heller skulle de folkrikare församlingarna på en
gång rymmas i sin kyrka. Yi behöfva derföre flera Gudstjenster,
och jag hyser den glada förhoppning, att, om
KyrkoOrdningen lämpades i afseende på Gudstjensttiden närmare
intill det nu antagna lefnadssättet, skulle aldrig någon
Gudstjenst fåtaligt besökas, hvilket nu inträffar, ej sällan till
den obetydlighet, att en kyrka för några tusende hyser 3 a
4 personer, samt åhörarna tålsammare deltaga uti dessa andaktsöfningar.
I allt fall tyckes gagneligheten att hålla
Gudstjenst på tider, då åhörare äro att vänta, i stället för
att låta presterna i de tomma templen hålla högtider, då
andra menniskor sofva eller äta, ligga i så öppen dag, att
1 H. 25
194
Den 27 Februarii.
endast falska åsigter och oädla motiver kunna för densamma
tillsluta sina ögon. Jag har ansett mig böra använda
min rätt att här tala för detta ändamål, särdeles då den
motiverade förändringen är både oskyldig och lätt samt af
behofvet länge påkallad. Jag yrkar ingen reformation, inga
statsanslag; men jag anser mig hafva talat i en god stund,
om jag kunnat i ringa mån medverka lill våra Gudstjensters
mera andäktigt, mangrannare och flitigare bevistande.
På dessa grunder anser jag mig böra föreslå Gudstjensternäs
framflyttning på följande sätt: att Ottesången börjas
kl. £ till 9, Högmessan kl. 11 f. m. och Aftonsången kl. 4
e. m. Dessa tider anser jag böra fastställas för Rikets alla
städer och uti de landtförsamlingar, der vederbörande Consistorium
pröfvar dem förenliga med locala förhållanden.
Lefnadsordningen är i städerna öfverallt i strid med närvarande
bruk. Synnerligast i hufvudstaden motverkar detta
Gudstjenstens bevistande. Under den mörka årstiden skall
visserligen behofvet af ljus för aftonsångerna uppstå; men
de besparades dock i ottesångerna. Skulle någon vilja räkna
ännu nogare på denna obetydlighet, så uppgår dock aldrig
denna möjligen ökade kostnad till den ökade collect,
som då til Iföl le kyrkorna af de större folksamlingarna, för
att icke nämna fromhetens frikostighet att på många sätt
fylla detta behof. Dessutom, hvarföre våra ottesånger nu
fordra endast 10 h 12 ljus, är just derföre, att de af så få
besökas. Då de antogos och utsattes på morgonen, beräknade
man visst icke ljuskostnaden. I de Evangeliska kyrkorna
i Tyskland föreskrifver Preussiska Agendan af år 1817
och 1828, hvilket jag sjelf har sett, att ljus brinna å högaltaret
under sjelfva högmessan hela året igenom. Att hushålla
härutinnan på Gudstjenstens bekostnad, ser jag intet
skäl. Emot framflyttning af ottesång och högmessa torde
inga, ens skenbara hinder kunna anföras. Deremot skulle
kanske någon vilja uppleta sådana uti cathechetskolorna;
men på de högst få ställen, der de ännu qvarhållas uti det
för dem så otjenliga rum, sorn kyrkans sacristia, vore verkligen
en länge kräfd förbättring af dessa skolor vunnen derigenom,
att de blefve derifrån flyttade. Numera hafva församlingarna
egna fattigskolor, hvilkas salar stå obegagnade
alla helgdagar och då gerna kunde inrymmas åt dessa, deras
fränden Presterliga förrättningar, af hvilka söndagseftermiddagen,
särdeles i folkrika och fattiga församlingar mest
upptages, skola tilläfventyrs anföras såsom hinder för denna
motion; dock då endast en af presterskapet är vid aftonsången
sysselsatt, äro således de öfriga oförhindrade att äfven
före densamma gå församlingen tillhanda, samt alla dertill
lediga omkring kl. 6 e. m., då aftonsången ar slutad äfven
de största helgdagar, då ritualen är vidlyftigare. Att
föreskrifva kl. 11 till allmän sammanringning å landet, torde
möta lika många svårigheter, som nu kl. 10 omöjligen
Den 37 Februari i.
öfverallt kan dertill användas. Jag vill således för dem icke
yrka någon ändring i nu gällande föreskrifter, ehuru upplyftande
det är att veta, det hela Svenska folket endrägtigt
på samma timma i templet lofsäger sin Gud. Men att i
städerna ensamt aftonsångerna framflyttas, ehuru af behofvet
mest påkalladt, kan med skäl anses för en ofullständig
åtgärd.
Denna min motion anhåller jag vördsammast måtte blifva
till Allm. Besv.- och Oecon.Utskottet remitterad.
Lades på bordet.
Frih. af Nordin, Carl Joli.: K. M:s Nåd. Propos. om
in- oell utvexling i R. St:s Bank har af åtskilliga Stånd blifvit
remitterad till BancoUtsk.; men för Utsk. möter svårighet
att handlägga denna Nåd. Propos., innan alla de enskilda
motioner, som stå i beröring med Banken, till Utsk. inkommit.
Jag får derföre till Hr Gr. o. Landtm, samt H. R. o.
Ad. vördsamt framställa den hegäran, att R. o. Ad. täcktes
besluta, att, när motionstiden tilländalupit, R. o. Ad. i första
rummet kommer att företaga till remiss alla de motioner,
som kunna stå i beröring med Banken. Då K. M:s
Nåd. Propos. innehåller, att Banken bör öppnas till in- och
utvexling d. 1 nästk. Juli, är det omöjligt för BancoUtsk.
att handlägga ärendet med erforderlig skyndsamhet, derest
Utsk. icke, så snart som möjligt, erhåller del af hvad i ämnet
kan blifva anfördt inom RiksSt. Detta är grunden föf
den begäran, jag tagit mig friheten framställa.
Hr Hjärne, Harald, uppläste följande:
Vid sisth Riksdag beviljades, på K. M:s Nåd. Propos.,
ett statsanslag till beredande af förbättrade lönevilkor för
befälet vid indelta Arme'en. En ny reglering af lönerna,
till sin grund mera öfverensstämmande med tidens fordringar,
än vårt åldriga Indelningsverk medgaf, har deraf blifvit
en följd. Olämpligheten, att aflöna det yngre befälet
medelst boställen och spannmål, var allmänt erkänd. Alla
de oformligheter i förhållandet mellan lönerna, hvilka, isynnerhet
efter 1813 års organisation, ägt runi; alla de förluster
för enskilda löntagare, som uppkommit genom boställens
utarrendering, och det lägervall, hvari många boställen
derigenom råkat &c. &c., voro tillräckligt upplysande
facta, för att påkalla en ny princip för militär-befälets aflöning.
Den nva regleringen bär stämpel af Styrelsens önskan
att bygga löningssättet på en grund af ordning, billighet
och tidsanda, ehuru de författningar, hvilka, i följd deraf
emanerat, vittna om svårigheten att bringa den nya principens
tillämpning i öfverensstämmelse med det gamla indelningsverkets
qvarstående former.
Dcu aj Febriuarii.
Den nya principen åsyftade hufvudsakligen följande ändamål
:
1:0 Likhet i lönevilkor inom samma grad;
2:0 ett billigt förhållande emellan olika graders löner, och
3:o att lönerna skulle utgå contant och, så vidt möjligt
var, på bestämda tider.
För att ernå dessa hufvudändamål, hafva följande åtgärder
vidtagits:
1) Största delen af det yngre befälets boställen indrages,
i mån af innehafvarens afgång eller befordran.
2) Sådana indragna boställen administreras sedan af en
s. k. Boställs-Direction inom hvart Reg:te.
3) Regrtsskrifvarna uppbära alla arrendeinkomster af
indragna boställen, jemte öfriga till löningsfonden anslagna
medel, och redovisa dem till en s. k. Lönings-Direction.
4) En Lönings-Direction är tillsatt vid hvarje Regrte,
hvilken åligger att fördela alla lill befälets aflöning anslagna
medel, på grund af den utaf K. M. fastställda nya aflöningsstaten.
Sådan är hufvudgrunden till den nya löneregleringen.
Första årens erfarenhet visar redan, att det åsyftade ändamålet
— en bestämd lön på bestämda tider — svårligen
kan vinnas genom det vidtagna administrationssättet af
de indragna boställenas afkastning. Boställs-Direct:na skola
ombesörja boställenas bortarrendering. Om af denna åtgärd,
ehuru analog med de så mycket öfverklagade 3o-års-arrendena,
likväl icke samma olägenheter böra kunna befaras,
om det reglemente, K. M. låtit utfärda för nämnde Directtr,
strängt tillämpas, och således arrendeafkastningen alltid,
vid påräknad tid, kommer Lönings-Direct:na tillhanda; så
uppstår likväl ett förhållande, hvarpå man icke synes hafva
tänkt, enär det helt och hållet strider emot den nya löneregleringens
anda.
Försäljning af spannmål är nemligen ej lika lätt verkställd
på alla orter, och det finnes provinser, der den, vissa
år, är nära omöjlig. När det nu inträffar, att LöningsDirect:n
ej kan i penningar realisera den af indragna boställen
och kronotionde erhållna spannmålen', upphör dess förmåga
att kunna utdela lönerna, och löntagaren har då, likasom
förr, väl spannmål, men inga penningar, endast
med den skillnad, att han nu ej får, som förr, sjelf disponera
öfver sitt lilla spannmålsmagasin. Detta exempel är
icke en blott fiction; ty förhållandet har redan inträffat vid
mer än ett Reg:te. Val hafva Lönings-Directrna erhållit
tillstånd att upplägga den osålda spannmålen i Kronans 111agasiner
emot vanlig afskrifningsprocent; men årets lön är
derigenom åter- ställd på framtiden, hvilket man genom de
anbefallda åtgärderna trott sig förekomma. Att, i brist af
tillfälle till spannmålens föi'säljning, till löntagarna utanordna
spannmål i stället för penningar, såsom vid något Rcg;te
Den aj Februarii.
»97
skett, anser jag stridande emot den nya regleringens anda
och mening, ehuru välvillig grunden för en sådan åtgärd än
kunnat vara.
Den nu gällande aflöningsstaten är, efter nu fastställda
grunder för löningssättet, ingenting annat än en calcul, i
hvilken hvarje summa bort åtföljas af ordet: ungefär. Dessa
summor äro endast välvilliga önskningar, så länge de dertill
påräknade medel, till största delen, skola bero af spannmålsförsäljning.
Så länge de indragna lönerna skola fortfara
att vara en Reg:tets och icke Statens tillhörighet, blir
det naturligtvis en omöjlighet att på siffran kunna tillämpa
ofvannämnde stat, enär alltid, utan en särdeles besynnerlig
slump, antingen brist eller öfverskott måste uppstå.
Om den hufvudprincip, hvarpå den nya löneregleringen
grundar sig, skall kunna conseqvent tillämpas, blir det
således nödvändigt att ställa befälets aflöning på en mera säker
och bestämd fot. Dertill fordras ingen i den nuvarande
regleringen ingripande förändring, endast ett beslut af
Statsmagterna, lika enkelt i verkställigheten, som nyttigt,
rättsenligt och ordningsbringnnde till sin orsak.
Jag föreslår i detta hänseende: Att Lönings-Direct:na
skola helt och hållet försvinna; att BoställsDirect:na,
på sätt nu är förordnadt, skola besörja
de indragna boställenas utarrendering; att
Reg: tsskr ifvar na skola uppbära arrendemedlen,
jemte alla öfriga till den samfällda löningsfonden
indragna medel, såsom kronotionde, hemmans
räntor, m. m., men redovisa alltsammans directe
till Statsverket. De contanta medlen insättas,
för Statsverkets räkning, i Länets ränteri,
och den spannmål, som ej genast kan förvandlas
i penningar, lefvereras i Kronans närmaste magasin.
Emedlertid skulle alla löner utgå directe från StatsCont.
på bestämda tider, antingen på en gång för året i Dec.
månad, eller qvartaliter, och K. M:s Bef:h:de öfvertaga omsorgen
att, för Statsverkets räkning, i penningar realisera
den i Länets magasiner lefvererade spannmålen, och medlen
till StatsCont. remittera.
Detta vore, efter hvad jag förmått inse, det enklaste,
säkraste och kanske enda sättet att, så länge en del af de
gamla indelningsformerna, i afseende på befälet, ännu måste
bibehållas, tillvägabringa ordning och system i löningssättct.
Jag har härvid hufvudsakligen afsett den erkända bi 1—
lighetsgrunden, att löntagare skola hafva bestämda löner
och vela när de skola utfå dem, så vidt dessa den enskildes
billiga anspråk kunna stå tillsammans med det allmännas
förmåga att, utan nya uppoffringar, tillfredsställa dem.
Någon ny utgift för Staten kan ej här komma i fråga. Tvärt*
Den 27 Februa rii.
om är det troligt, ja säkert, att ju mera den nya regleringen
kommer att tillämpas, d. v. s. ju flera af de dertill
bestämda löner till Staten indragas, desto säkrare skall man
kunna påräkna en ren behållning för Statscassan, uppkommande
derigenom, att de flesta boställen äro, i den tariff,
som ligger till grund för det af R. St. beviljade lönefyllnadsanslag,
uppskattade till ett värde under deras verkliga
afkastning; och hvarigenom troligen nämnde statsanslag
framdeles skall blifva öfverflödigt till betäckande af den brist,
som uppkommit endast genom boställenas, i allmänhet,
alltför låga uppskattning, Föreskriften uti K. M:s Nåd. Bref
af d. 2 Fehr. i833 (sid. 13, 4:de punkten): att ett möjligen
blifvande öfverskott skall fördelas på löntagarna
vid Regitet, synes mig innebära en afvikelse
från den princip, man antydt i afseende på likheten i lönevilkor;
emedan det skulle kunna hända — och troligen äfven
inträffar —, att lönerna vid de Regrter, der boställena
blifvit mycket lågt uppskattade, komma, vid tillämpningen
af det citerade stadgandet, att öfverskjuta den fastställda aflöningsstaten,
under det de vid andra Regtter, der större samvetsgrannhet
mot Staten ägt rum, inom samina grader understiga
aflöningsstaten.
Genom den ändring jag föreslagit jernnäs alla dessa förhållanden,
sedan befälets aflöning ej mera grundar sig på 28
särskilda löningsfonder, utan på en enda gemensam, — Statens.
De öfverskott, hvilka då framdeles ©tvifvelaktigt
uppkomma, tillfalla då alla lika, d. v. s. Statscassan;
och om Statsmagterna en gång, när detta förhållande inträdt
— hvilket ej kan blott anas, utan med visshet förutses
—, skulle finna skäl att använda öfvex-skottet till en
förhöjning af lönerna, i fall en sådan vore behöflig, skulle
denna tillökning blifva gemensam för hela Arme'en och ej
orättvist stx’äcka sig till vissa Reg:ter, hvilket blefve fallet,
om närvarande löningssätt skulle fortfara.
Häraf synes, att mitt föx-slag strider emot vissa Reg:tei's
fördel; men jag är, för nxin del, öfvertygad, att det står i
fullkomlig harmoni med Statens och Armeens gemensamma
interesse©, och att det grundar sig på ordning och x-ättvisa.
Att Statsverket ofta måste förskottera en del af lönerna,
är en olägenhet, som det bör ikläda sig och som ej
kan få namn af uppoffring —- knappast af förskott —, enär
Utbetalningen endast gäller den förflutna tiden.
Erfarenhetens lärdomar, ehuru af högt värde, kunna
likväl ej sträcka sig ända till ett bestämdt förutseende. Författningarna
i afseende på den nya löneregleringen hafva uttryckt
den allmänt gillade princip, man velat följa, deras
tillämpning visar behofvet af en förändring i formerna,
hvars orsak man troligen ej förutsåg,
Lades på bordel.
Den 27 Februari i.
»99
Gr. Horn, Glaes Fredr., anförde skriftligen:
73 §. Reg.F. stadgar, att "inga nya pålagor, utskrifnin”gar
af manskap, eller af penningar och varor, må hädanefter,
utan K. St:s fria vilja och samtycke, i den ordning
"förut nämndt är, påbjudas, uppbäras eller fordras.” Ordningen,
hvaruti dessa frågor kunna förekomma, bestämmes uti
61, 62, 63, 6g, 70 och 71 §§. af samma Reg.F. samt uti
3o och 3i §§. Riksd.Ordn.; och då 83 §. Reg F. bjuder, att
grundlagarna skola efter deras ordalydelse i hvarje särskildt
fall tillampas, följer deraf ovedersägligen, att R. St. icke äga
magt att på annat sätt, än grundlagarna i förstnämnde §tj.
stadga, bevilja något statsanslag, eller ålägga Svenska medborgare
något skattebidrag, vare sig i penningar eller varor.
Skulle likväl sådant hafva inträffat; skulle föregående Ständer,
genom förhastande eller missförstånd, hafva handlat
emot grundlagarnas tydliga föreskrift i nämnde fall, så äga
ofelbart Rikets nu församlade St. icke allenast rättighet, utan
äfven ett åliggande, att rätta det begångna misstaget, såvida
ej R. St. vilja göra sig saker till en uppsåtlig öfverträdelse
af grundlagen.
Sednaste R St:s beslut om mötespassevolance-afgiften
innebär detta olyckliga missförstånd om frågans natur och
R. St:s beslutanderätt deri. Den föreslogs af K. M. i Dess
Nåd. Propos. till R. St. att utgå i följd af contract, men
beviljades af Ständerna med uttryckligt förbehåll, att derom
icke skulle contraheras, enär rust- och rotehållare förmenades
att sin lagliga talan utföra eller att om afgiftens
erläggande sig yttra. Det var således i form af bevillning
denna pålaga utskrefs. Men dervid företer sig den oformlighet,
att densamma, uteslutande ålagd en särskild samhällsclass,
icke af Bevilln.Utsk. föreslogs, än mindre att, på
sätt 71 §. Reg.F. föreskrifver, det4;de Ståndets, från de öfrigas
skiljaktiga, beslut derom gjordes gällande. Den beviljades
på de förenade Stats- och Oecon.-Utskottens tillstyrkande
— alltså utan laglig pröfning —, och beviljades för
i5 års tid.
Man skulle förgäfves efterforska någon rättsgrund för
detta beslut, hvartill Ständerna förmodligen föranleddes af
de förenade Utskottens felaktiga utredning af ämnet och
oriktiga uppgift om förhållandet med den år 1812 beviljade
mötespassevolancen, hvars villkorlighet nogsamt bestyrkes
genom rust- och rotehållares hörande öfver frågan samt af
det factum, att åtskilliga bland dem undandrogo sig afgiftens
erläggande.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit och med åberopande
af mitt uti ett föregående plenum gjorda yrkande
på det billiga afseende, sorn måste fästas vid jordbrukets alltjemt
stigande bördor af Indelningsverket — en sanning, vitsordad
af Konungens samtliga Rådgifvare uti deras, vid K. M:s
sednast afgifna Nåd. Propos. om ett förnyadt mötespassevo
-
aoo
D»n 37 Februari i.
lance-contract bifogade, alternativa förslag —, föreslår jag,
att It. St., med upphäfvande af Ständernas vid sista Riksdag
fattade beslut om mötespassevolance-afgiften, bevilja ett årligt
anslag af 200,000 R:dr till indelta Armeens vapenöfningar,
att från och med år 1835 företrädesvis utgå genom en
blifvande högre bevillning för brännvinsbrännings-rättigheten;
emedan rättvisan bjuder, att, om än passevolance-afgiften
kunde anses svarande mot ett häfdvunnet besvär, utom
lag åliggande rotehållarna i Riket, en högre beskattning på
brännvinsbränningen, såsom jordbruksnäring, bör i första
rummet till behofvets fyllande anvisas.
Lades på bordet.
Hr af Dalström, Gust. Jac., uppläste ett anförande,
så lydandet
Att jordbruket och boskapsskötseln, Sveriges hufvudnäringar,
ej äro i det blomstrande skick, de fordom varit och
ännu kunna vara, saint att, i följd deraf, produetionen af
säd, victualier och andra födoämnen på långt när ej är så
stor som fordom, är en historisk sanning. Hansestäderna,
Holland, England och Danmark liemtade fordom säd och
victualier från Sverige; Malmö utskeppade på fjortonhundra-talet
årligen flera 100,000 t:r säd till Tyskland och andra
länder; sjelfva Jemtland har producerat spannmål till afsalu;
en handelstractat med Venedig lemnade denna Republik
rättighet att från Sverige utföra säd, fisk och victualier
efter behof. Engelbrecht, med en här af 100,000 man,
och Carl Knutson, med 60,000 man, tågade med skyndsamhet
af och an genom Riket. Magasinssystemet var likväl då
icke kändt; tid gafs ej till upphandlingar; armöerna föddes
och bekläddes genom utskrifningar i landet; man klagade ej
öfver någon deraf uppkommen hungersnöd i de landskaper,
de genomtågat, eller öfver någon brist i Stockholm, dit de
hastigt ankommo. Nu deremot, om årsväxten något år varit
mindre gynnande, måste vanliga vapenöfningar inställas,
och om några hundra man beväring uppbryta för att öfvas
några mil längre från hemmet, än vanligt är, tar man en
mörk min och förespår deraf uppkommande svåra följder
för landet.
Det är verkligen en nedslående tanke, att detta förhållande
inträdt vid Sveriges jordbruk. Likväl är vanmagten
synbarast vid de mindre hemmansdelarna, emedan större
egendomsägare merendels hafva något capital att använda
till förlagskostnad, hvarigenom de bättre och ändamålsenligare
kunna sköta sin jord, ehuru äfven der hushållningen
ofta fått en förvänd riktning.
Orsakerna till det vid jordbruket öfverklagade onda ligga
förnämligast i förra tiders felaktiga ceconomiska författningar,
i begäret efter en hastig och tillfällig hushållsvinst,
hvar
-
Den aj Februarii.
hvarigenom den välberäknade och säkra, ehuru mera aflägsna,
uteblifver; i en bland allmogen rådande lyx eller obeiåtenhet
med egna tillverkningar, och, framför allt, i den
öfver all höfva utsträckta brännvinsbränningen, hvarigenom
ej allenast jordbruket och boskapsskötseln i vårt land fått en
alldeles falsk riktning, då vinsten deraf skall sökas i brännvinspannan,
utan hvari man äfven igenfinner orsaken till
slägtets moraliska och physiska försämring genom sedeslöshet,
lättja, fylleri och liknöjdhet för eget och efterkommandes
väl.
Man anför ännu en annan förment orsak till jordbrukets
förfall, nemi. att jordbruket är betungadt af stora skattebördor,
som vålla dess aftvinande skick. Jag är långtifrån
att dela denna mening; ty deras tyngd är en följd af jordbrukets
belägenhet och ej en orsak dertill. Räntor oell
skatter, hvilka leda sitt ursprung från en aflägsen forntid,
eller i sednare århundraden tillkommit och qvarstå såsom
ständiga, hafva icke blifvit ökade, utan snarare minskade;
men jag känner ganska väl, huru den på mindre jordlott
sittande bondeu i de flesta landsorter måste — likasom vore
han en med hårda vilkor anställd arrendator af sin jord
— sträfva i egna dagliga behof, för att kunna lifnära sitt
hushåll och förskaffa sig så mycket penningar, sorn fordras
för att gulda bevillningen och andra i penningar utgående
skatter.
Det är derföre jag anser, att skatterna ej kunna ökas
för den del af den jordbrukande allmogen, som besitter små
hemmansdelar, men att äfven den ringaste minskning deri
innebär en välgerning, så mycket mera påkallad, som de
mindre hemmausdelarna i landet egentligen äro de, hvilkas
jordbruk är i svagaste skick och hvarå ingen förbättring
torde stå alt vänta, så vida ej någon lindring i penningeskatterna
gifves, brännvinsbränningen inskränkes och brännvinet
fördyras.
Sverige består af 65,665 mantal, med 153,y 11 lägenheter,
hvilka äro uppskattade till ett värde af 282,255,968 R:dr
och för hvilka betalas i bevillning, i och för jordbruk, efter
2 Art. 21 och 22 §§. af Bevilln.-förordn., 2 R:dr för
hvarje tusende af det uppskattade hemmansvärdet, en summa
af omkring 600,000 R:dr. Jag har yttrat, att jag anser
den mindre jordägaren behöfva någon lindring i sina penningeskatter,
emedan det just är penningen, som han har
svårast att förskaffa sig, och får derföre vördsamt föreslå,
att allt jordbruk, hvars uppskattningsvärde icke öfverstiger
2000 R:dr, upphör att erlägga bevillning efter nämnde §§ i
Bevilln.-förordn., eller efter 2 R:dr per mille af hemmanets
uppskattning. Jag förutsätter, att dessa mindre hemmansdelar
utgöra omkring •§ af Sveriges jord, och om de befrias
från denna bevillning, uppstår visserligen derigenom en brist
2 H. 26
202
Den 27 Februarii.
af omkring 200,000 R:dr i nuvarande belopp; men jag anser
den lätt kunna fyllas genom ökad brännvinsskatt, och
tror, att denna lindring i jordbrukets skattebördor är behöflig
och den enda rätta, som kan och bör nu komma i
frä8a
Om
remiss till Bevilln.Utsk. af detta anförande får jag
vördsammast anhålla. ■
Lades på bordet.
Gr. Posse, Arvid, anförde skriftligen:
Den vid Motala anlagda mechaniska verkstad, som tillkommit
dels genom Statens bidrag, dels genom betydliga
uppoffringar af Götha Canalbolag, har visserligen för bolaget
varit af stor nytta i och för canalbyggnadsarbetet; men
numera, sedan eanalen blifvit färdig, är verkstaden för bolaget
icke behöflig, och det är för bolaget, enligt min öfvertygelse,
alldeles omöjligt att uppehålla detta verk ensamt
med egna tillgångar. Bolaget har också derföre beslutat att
söka få bortarrendera eller försälja verkstaden till enskild
man; men om sådant misslyckas, hvilket jag nästan befarar,
så vida bolaget icke sättes i tillfälle att åt en arrendator eller
köpare medgifva de mest billiga vilkor, så blir följden
deraf, att verkstadsrörelsen måste nedläggas och att bolaget
kominer i största förlägenhet för de skulder, det sig åsamkat,
hvilket sednare naturligtvis har ett ganska menligt inflytande
på canalens framtida bestånd och underhåll, som åter,
att döma efter den erfarenhet man redan vunnit, äro utom
allt tvifvel, örn canalinkomsterna lemnäs orubbade till deras
bestämda ändamål. Till förekommande af ofvan antydda
menliga förhållanden, hvilkas olyckliga följder lätt inses af
dem, som fästa uppmärksamhet vid Rikets behof af ångmachiner
till Sjöförsvaret, vid den arbetsskicklighet, som utvecklas
och sprides genom verkstadens tillvaro, och vid de
oberäkneliga kostnader och förluster det skulle medföra, om
bolaget bragtes till den oeconomiska ställning, att det saknade
medel till canalens underhåll, anser jag mig, såsom Ordförande
i Götha CanalDirection, icke böra låta motionstiden
tilländalöpa, utan att väcka den motion:
Att R. H. St., för att bereda möjlighet för Götha Canalbolag
att försälja eller bortarrendera Motala mechaniska
verkstad, må bevilja bolaget ett lån af 200,000 R:dr B:co,
räntefritt under de första 5 åren, mot 4? högst 5 proc:ts
ränta under de derefter kommande 5 åren och mot lika ränta
och 10 proc:s capitalafbetalning rinder de derpå följande
10 åi', eller intilldess hela den beviljade lånesuinman vore
godtgjord; samt att R. H. St., för den händelse att verkstadens
försäljning eller bortarrendering till enskild man, sådant
oaktadt, icke kunde till vägabringas, må, i stället för
uämnde lånebiträde, öka anslaget till K. M:s Flotta med
12,000 R:dr årligen, i det bestämda ändamål, att K. M.
Den 27 Februari i.
derigenom må sättas i tillfälle att, under den tid anslaget
utgår, öfvertaga Motala mechaniska verkstad för K. Flottans
räkning, samt der låta tillverka de ångmacliiner med
mera dylikt, som för Sjöförsvaret erfordras.
Jag anhåller, att denna min motion må remitteras till
StatsUtskottet.
Lades på bordet.
H. Ex. Hr Frih. Löfvenskjöld, Salomon, uppläste
följande:
Jag tager mig friheten fästa H. R. o. Ad:s uppmärksamhet
på ett stort patriotiskt företag. Stenkolsverkets vid
Höganäs bearbetande lärer förtjena ett så vackert namn; och
detta är den egentliga behållningen, som det förra bolaget
upphemtat af der nedlagda kostnader.
Under lyckligare utsigter och större förhoppningar om
framgång bildades ett nytt bolag. Grufvefältet blef undersökt
af kunniga från England införskrifna grufve-ingeniörer;
tillgången på stenkol var på vetenskapliga grunder beräknad.
Arbetets bedrifvande ansågs, i förening med den der
befintliga eldfasta lerans tillgodogörande, blifva af väsendtlig
förmån för det allmänna och lönande för bolaget; men
framgången berodde likväl derpå, huruvida ett befarad t större
vattentillopp i grufvorna kunde besegras, och utgången
af striden med detta element ansågs oviss. Den blef likväl,
enligt föreskrift af R. St., företagen, såsom ett vilkor för eftergiften
af förra bolagets skuld till Statsverket. Huru den
aflupit, skall jag längre fram nämna. Genom denna skulds
eftergift, har det allmänna blifvit, så till sägandes, en osynlig
delägare i Höganäs, och från denna högre synpunkt har
bolaget alllid betraktat verket.
Vid bildandet af det nya bolaget visade sig utsigterna
till afkastning aflägsna, och de hafva blifvit det ännu mer,
sedan verket blifvit belastadt med 120,000 R:drs skuld, som
skall betalas, innan någon vinst kan tillfalla delägarna. Men
under ett sådant förhållande upphemtar likväl del allmänna
alla de förmåner af verket, som dess nuvarande utveckling
kan erbjuda. Med stenkol, eldfast sten och lera samt flera
förr inom landet icke tillverkade fabrikater kan allmänheten
betjenas. Det lärer således icke kunna bestridas,
att ju verket ännu och under längre tid kan anses drifvas
•endast till förmån för det allmänna.
Verkets nuvarande ställning kan inhemtas af den till
K. M. deröfver afgifna und. berättelse, som i afskrift bifogas.
Med dess åhörande har jag likväl trott mig ej böra besvära
R. o. Ad. Dess innehåll är hufvudsakligast, att nedra
kolflötsen uti Ryds gamla schakt, hvai’s åtkomlighet under
nära ett halft århundrade varit föremålet för alja ansträngningar
och alla förhoppningar, anträffades i Sept. månad
förlidet år; att de kol, som derifrån och från Brors Backes
204
Den 2j Februari i.
schakt blifvit upptagna, vid här i hufvudstaden anställda
noggranna jemnförelseförsök med Engelska stenkol befunnits
bättre än stenkol från Hull och nära jemngoda med dem
från Newcastle; att, enligt uppgjord arbetsplan, kolupptagningen,
under loppet af omkring 80 år, är beräknad att årligen
uppgå, utöfver verkets eget förbrukningsbehof, till 85 å
95.000 t:r att afyttra; att lerfabrikaterna äro begärliga i
handel, och att verket från Aug. 1825, då det af nya bolaget
emottogs, till Dec. sisth år, med beräkning af nedlagda
kostnader i byggnader, inventarier och effecter, lemnat
en behållning af 21g,363 R:dr 25 sk. 6 r.st.
Sådant är verkets nuvarande ställning, och sådana äro
förhoppningarna; men dessa förhoppningar hvila likväl på
möjligheten att kunna drifva verket, och att det vid inträffande
oförmånliga händelser icke afstadnar. En sådan vore
det, om verkets producter icke kunde afyttras och nödigt
förlag för vintermånaderna derigenom lomme att saknas.
En sådan händelse är tänkbar. Bolaget, som förutsett möjligheten
deraf, har altså medgifvit upptagandet af ett förlagslån
på kolbehållningen af 3o,ooo R:dr.
Till vinnande af en sådan lånerättighet emot låg ränta
och på 9 månaders tid på kolbehållningen N:o 1, till frdelar
af dess värde efter gångbart pris ända till berörde belopp
30.000 R:dr B:co, vänder jag mig, å Directionens vid Höganäs
Stenkolsverk vägnar, till R. nu församlade St., i den säkra
förhoppning, att R. St. inse vigten att upprätthålla detta
enda Stenkolsverk, beläget i Rikets bördigaste provins invid
kusten, hvarifrån verkets producter kunna sjöledes transporteras,
och att R. St., medelst anvisning af en sådan lånerättighet,
med sorgfällighet vårda denna till förkofran öppnade
nya källa, hvarifrån mångfaldiga näringsgrenar kunna
hemta sin upprinnelse. Bolaget saknar utvägar vid en sådan
inträffande händelse att förse verket med nödiga medel, och
om det i brist på förlag en gång faller, uppreses det troligen
aldrig mer.
Directionen talar ej för bolagets egen förmån, utan för
det allmännas, och hon har åtminstone trott sig uppfylla en
medborgerlig pligt, då hon genom mig faster R. St:s uppmärksamhet
på möjligheten af en sådan händelse, med det
tillförlit till deras fosterlandskänsla, att verkets fall, genom
saknadt förlag af en så obetydlig summa, må förekommas
oeh dess ruiner icke öfverlenmas till efterkommandes betraktelser.
Jag anhåller vördsamt, att denna framställning ma varda
öfverlemnad till behörigt Utskott.
(Afskrift) Bilaga.
Direclionens vid Höganäs Stenkolsverk till K. M. under
d. 11 Febr. 1B34- afgifna underd. berättelse.
E. K. M. har uti skrifvelse d. 24 Mars i832 i Nåder
befallt Direct. vid Höganäs Stenkolsverk att årligen, efter
Den aj Februari i.
2o5
den allmänna bolagsstämman, till E. K. M. afgifva und. berättelse
om arbetets fortgång och Stenkolsverkets tillstånd i
alla dess delar, och Directionen går nu att uppfylla denna
pligt.
Redan under förra bolagets tid utgjorde tillgodogörandet
af nedra kolflötsen uti Ryds schakt ett föremål för bolagets
förhoppningar och ansträngningar. Flera gånger påbörjades,
afbröts och förnyades derstädes försänkningsarbetet med
stora uppoffringar, men alltid utan framgång genom ökadt
vattentillopp, intilldess slutligen alla försök uppskjötos.
R. St., med den ledning som blef dem gifven, fästade
vid sänkningen i Rvds schakt den vigt, att ett bland vil—
koren vid den under i8a3 års Riksdag medgifna afskrifningen
af Statens fordran hos förra bolaget var, att den nya
fond af 200,000 R:dr, som vid bildandet af ett nytt bolag
borde anskaffas, ovilkorligen borde användas för denna sänkning
och för arbetets bedrifvande på nedra kolflötsen samt
för anläggning af sådana fabricationer, hvartill isynnerhet
den ymniga tillgången på eldfast lera erbjuder materialier.
Uti det betänkande angående Stenkolsverket, som Engelska
grufve-ingeniören Bäld år 1827 afgaf, tillstyrkte han,
att grufvearbetet vid Ryd företrädesvis borde väljas. En sådan
tillstyrkan grundade sig på beräkningen af den kolqvantitet,
som derifrån skulle kunna upphemtas. Enligt
uppgjord calcul ansågs det, att kolbrytningen der skulle
lemna den största afkastning, och att den, i förening med
fabrikater af den rika tillgång på den äfven af Bäld, i jemnförelse
med Engelsk lera, godkända eldfasta leran, skulle
lemna vinst.
Om arbetet vid Ryd på sådana anledningar företogs och
fortsattes, å den ena sidan, under de största förhoppningar
att finna, om ej en hastig, åtminstone en säker ersättning
för alla der nedlagda kostnader, så voro dessa förhoppningar
blandade med den äfven af Bäld delade farhågan, att
vattnets tillopp skulle tilltaga med sänkningen och slutligen
kunna blifva alldeles öfvermägtigt, och att således frukten
af allt der nedlagdt arbete skulle både för samtid och efterkommande
försvinna.
Under arbetets fortgång inträffade sådana förhållanden,
som af Bäld hvarken kunde föreses eller beräknas, att verkets
grufve-ingeniör, hvilken på bolagets bekostnad vid
Stenkolsverken i Skottland blifvit danad, föreslog och bolaget
godkände den förändring uti den af Bäld uppgjorda arbetsplanen,
att a:ne vattenuppfordi-ingsmaschiner, som, enligt
Balds föreskrift, endast vid Ryds gamla och nya schakter
borde användas, erhöllo biträde af ännu en tredje vid Brors
Backe, hvilka alla, dels tillsammans dels skiftesvis, sattes i
gång till vattenuppfordring och hinsning från hela fältet.
Detta i sådan ordning fortsatta arbete har haft den
Jyckliga framgång, att icke allenast den uedra kolflötsen uti
□o6
Den 37 Februari i.
Ryds gamla schakt anträffats redan i Sept. månad förlidne
år, och således inom den dertill beräknade tiden, utan äfven
att vid Brors Backe kolbrytning från sisth Aug. månad varit
i full gång; och genom denna förändring i arbetsplanen
kan den betydliga vinst upphemtas, att kol på en gång kunna
uppfordras både vid Ryd och Brors Backe.
Då Direct. nu har den tillfredsställelsen att kunna frambära
en sådan hugnelig underrättelse inför E. K. M., lyckönskar
hon E. K. M. i und., att under Dess regering se uppnått
ett mål, som under en lång följd af år, under oafbrutet
sträfvande och med de största uppoffringar, fruktlöst dittills
blifvit sökt.
Genom Direct:s föranstaltande hafva stenkol ej mindre
från Ryds än Brors Backes schakter blifvit hitskickade för
att försökas. Försöken skedde uti Flottans verkstäder å K.
Skeppsholmen och bestodo deruti att sammanvälla alne jernstänger
af 2 tum i fyrkant, då följande resultater uppkommo:
Med
New east le-kol blef jernet vällfärdigt på 16 minuter;
kolåtgången var 8 U v. v., den lemnade slaggen 5g lod;
med HulTs kol blef jernet vällfärdigt på 20 minuter, kolåtgången
var 7 U v. v., den lemnade slaggen i3 lod;
med Höganäs-kol blef jernet vällfärdigt på 17 minuter;
kolåtgången var 7 g, den lemnade slaggen 11 lod.
Kolen, som användes vid försöken, voro sönderstötta
till ungefär lika finhet; och förklarade de vid försöken använda
smedsmästare, att de funno Höganäs-kolen vara ganska
användbara till all sorts suddning och baka sig bättre
än Hulls-kolen, hvilka sednare hade den olägenheten att
fräta jernet, äfvensom att de, af detta enkla försök, icke
funno Höganäs-kolen stå långt efter de vid försöken använda
Newcastle-kol.
Direct. har trott sig böra börja sin berättelse med redovisning
för denna hufvudsakliga framgång uti verkets tillstånd,
och skall nu fortsätta densamma, rörande arbetet och
hushållningen vid Höganäs i alla dess delar under loppet af
sisth år.
l:o Grufve-arbctet.
Gamla Grufvan.
För att hålla denna grufva läns, har härstädes pumpats
på ao famnars djup från början af året till slutet af Juli
månad, då pumpningen upphörde, emedan vattnet undanhölls
på ett större djup vid Ryd och Brors Backe. Det enda
vid denna grufva åtkomliga fält har bearbetats från
schaktet Föreningen; men i anseende till det inskränkta utrymmet
hafva endast 36 kolhuggare under 288 arbetsdagar
kunnat användas,
Den återstående brytningen i detta schakt inskränker
Sig nu endast till pelarna, ifrån hvilka under åren 1834 och
1835 kol beräknas kunna brytas
Den 27 Februari i.
207
af N:o 1  62,784 t:r
■ 2  125,568 d:o
— 3  3i,q32 d:o
219,744 t:r.
Nya Grufvan.
Scliaktet Brors Backe
är beläget emellan gamla och nya grufvan, och således för
vattenuppfordringen af betydlig vigt för dem begge.
Detta schakt var år 1806, då allt arbete der upphörde,
af 3i famnars djup, och det har alltsedan stått undervatten.
Efter förberedande arbete under Maj och Juni månader
för upprymning af ras, som fyllde schaktet till 20
famnar från dagen, kunde pumpningen d. i3 Juli börjas,
och d. 3o stod pumpcolonnen på bottnen eller 3i famnar
djupt. Till vinnande af större utrymme för brytningen
nedom schaktet afsänktes vattendunten 1 famn 2 fot ,
hvilket arbete d. 2.8 Aug. var fullbordadt. Schaktets djup
är nu 32 famnar 2 fot.
Från detta schakt, der kolbrytningen upphörde 1806,
voro då endast 33a t:r kol upphemtade. Sedan det blifvit
fullkomligt upprymdt, börjades kolbrytningen den 28 Sept.
med 8 arbetare, hvilka, i mån af beredt större utrymme,
ökades d. 11 Oct. till 20 och från Nov. till 26, hvilket antal
fortsatte arbetet till årets slut, med afdrag af 16 dagars
uppehåll genom bristfällighet å pumparna.
De kol af N:o 1, som här blifvit uppbrutna, äro af en
vida bättre beskaffenhet än de i gamla grufvan, såsom mer
svafvelfria, hårda och bitum inösa, och deras bättre beskaffenhet
har blifvit erkänd ej mindre af kringboende smeder
än i verkets smedja. Kolen N:o 2 synas vara fullgoda med
samma sort i gamla grufvan.
Ryds nya schakt.
Detta schakt är afsänkt till 36 famnar 4 f°t- Enligt
arbetsplanen borde äfven det nedsänkas till nedra kolflötsen;
men det ansågs, att kolbrytningen skulle försvåras genom
starkare vattentillopp , och att med arbetet borde uppskjutas,
intilldess vattenmassan genom pumpning vid Ryds gamla
schakt och Brors Backe aftagit. Den här anbragta machinen
har likväl tid efter annan varit i gång för att understödja
rnacliinerna vid Brors Backe och Ryds gamla schakt.
Då under Nov. macbinen gick i dygn, blef schaktet
ej läns; men under 20 dagars pumpning i Dec. blef det
läns 4 gånger.
Vanliga vattenhöjden här, då machinerna vid Brors
Backe och Ryds gamla schakt hållas i gång, är ?5 famnar
under jordytan.
Ryds gamla schakt.
Vid årets början var schaktet afsänkt till 34j famnars
djup, och sänkningen fortsattes till d. 26 Jan., då bristfäl
-
aoS
Den 37 Februari i.
lighet å pumpsättningen afbröt arbetet. Det börjades åtcrd.
21 Febr. och fortsattes till d. 26 April, då starkare vattentillopp
försvårade arbetet och det beslöts, att sänkningsarbetet
borde hvila, intilldess machincn vid BrorsBacke kunde
sättas i arbete. Schaktet var emedlertid afsänkt till 41
famnar 5 fot. Ehuru pump ning en fortfor här och vid Ryds
nya schakt blef det dock ej läns förr än den i3 Juli, eller
samma dag, då machinen vid schaktet Brors Backe kom i
8änS' ...
Den 2 Aug. börjades å nyo sänkningsarbetet och fortfor
till d. 20 Sept., dä den nedra eller Fru Bagges kolflöts
träffades på 45 famnars och 1 fots djup, och schaktets afsänkning
var fullbordad d. 2 Oct., då pumpcolonnen stod
på bottenhällen eller på ett djup af 46 famnar 4 fot 10 tum.
Under loppet af October fortsattes pumpningen och
schaktet hölls läns; men som det ansågs förmånligt att bedrifva
arbetet vid Brors Backe, fortgick pumpningen här
endast för att derifrån undanhålla vattnet. Då pumpningen,
vid Brors Backe och här fortgår, hålles schaktet, med biträde
af machinen vid Ryds nya schakt, läns.
Kolen äro af samma goda beskaffenhet som vid Brors
Backe. För kolbrytningens fortsättning under åren från och
med år iS34 till och med 1838 hafva 2:ne arbetsplaner blifvit
förelagda bolaget:
Den första, att med biträde af de 3:ne machiner, som
nu finnas vid Ryd och Brors Backe för vattnets undanhållande,
företaga och fullfölja kolbrytningen uti Ryds gamla
schackt jemte schackten Föreningen och Brors Backe, samt
att vid dessa sistnämnde schakt lemna och bespara ett visst
qvantum kol, tillräckligt för 65 kolhuggares sysselsättning
under ett år, för att kunna tillita i den händelse vattnet
skulle öfverväldiga machinerna vid Ryd, så att kolbrytningen
derstädes icke oafbrutet kunde fortsättas.
Den andra, att vid Borrhålet N:o 84 öppna ett nytt
schackt, samt att derstädes, utom förenämnde machiner,
uppföra en ny machin med 53 tums cylinder, hvartill
kostnaden, utom materialier på stället, är beräknnd utgöra
3o,ooo R:dr, för att ännu mer underlätta vattnets länsning
uppåt stigningen; hvarjemte kolbrytningen från detta schakt
på 43 famnars a fots djup skulle företagas och fortgå tillika
med kolbrytningen vid Ryd, sedan kolen på Brors Backe och
gamla grufvan blifvit utbrutna.
Genom den sednare planen blir man mästare af vattnet
både nu och framdeles, och man har då att påräkna en
jemn och bestämd kolbrytning, utan hinder af tillfälliga omständigheter,
hvilka i annat fall möjligen kunna inträffa.
Efter den första planen skulle 70 man bryta kol under
år 1834-j och från början af år i835 ända till år 1838 skulle
80 kolhuggare sysselsättas vid Ryds ocn Brors Backes
schakt,
Dea 3j Februarii.
209
schakt, och från dessa bägge schakt, så vida vattentilloppet
ej blefve öfvermägtigt, årligen upphemtas, utom hvad
som till verkets drift fordras, till afyttring 55 å 60,000 t:r
kol N:o i och 3o å 35,000 t:r N:o 2, eller tillsammans 85
å 95,000 t:r.
Efter den sednare planen, då en del arbetare blefve
sysselsatta vid nya schaktet N:o 84, skulle år 1834, 80 arbetare
användas, år i835, 65 och sedermera från och med
år z836, 80 arbetare sysselsättas, och något när samma
kolqvantitet till försäljning erhållas, men med den skillnad
i afseende på säkerheten, att, under loppet af omkring 80
år, kolbrytningen utan befarade hinder och utan tillökade
pumpningsmachiner skulle fortgå.
Bolaget, som allmänt erkänt företrädet af den sednare
planen, har likväl, i brist på nödiga medel till anskaffandet
af en ny uppfordringsmacliin, ansett sig vara tvunget
att antaga den förstnämnda.
Direct. tror sig slutligen, i afseende på grufve-arbetet
böra i und. anmäla, att genom kolhuggares användande
dels vid schaktsänkningar, dels vid andra betydliga arbeten,
hörande till nya grufvebyggnaden, har under sisth år, likasom
de sednare åren, mindre kolbrytning än under de första
åren af nya bolagets förvaltning kunnat verkställas.
2:o Flötse rnas mägtighet.
Nya Grufvan.
Schaktet Brors Backe.
Mägtigheten öfverstigi
:r blott
till ringa
del
den
i garn*
la grufvan.
Flötsens
s t r a t i
fication
:
Fot
tum
Fot
turn
Taket i grufvan . . .
• 11
n
11
17
Takflis N:o 3 . . . .
1 11
4*
71
77
Goda kol N:o 1 . . .
11
7
77
17
Underflis N:o 3 . . .
71
I4
Kilberg
11
77
I
2
Mellankol N:o 2 . . .
11
2
Mellanberg
17
77
11
6
Förskrämningskol N:o 2
• • •
• • • •
11
2
17
Öfre bottenberg . . .
11
17
11
44
Öfre bottenkol N:o 2
4
Under bottenberg . .
11
17
11
6
Under bottenkol N:o 2
11
4
71
»
2
I
2
64
Kol
11
17
2
1
Genomskärningens höjd
11
11
4
7e
2 H. 27
2j0 Den 27 Fcbruarii.
Ryds gamla schaki.
Mägtigheten uppskattas lika med den i gamla grufvan,
som synes af nedanstående
Stratification:
Fot tum Fot turn
Taket i grufvan
• 99
99
99
99
Takflis N:o 3 . .
2
99
99
Goda kol N.*o i
7
99
99
Underflis N:o 3
2
99
99
Kilberg
99
I
I
Mellankol N:o 2 . •
2
99
99
Mellanberg
9’
99
7
Förskrämningskol N:o 2 ..... .
2i
99
99
Öfre bottenberg
99
99
3
Öfre bottenkol N:o 2
.
• 99
3
99
99
"Under bottenberg ........
99
99
b
Under bottenkol N:o 2
H
99
99
Botten i grufvan
99
99
99
1
10
2
5
Kol
99
I
10
Genomskärningens höjd „ ,, 4 ^
3:o Kolbrytning:
TJti gamla grufvan:
T:r värde
Stenkol N:o 1 — 22,25o
N:o 2 — 41,179
N:o 3 — 1
Uti nya grufvan
vid Brors Backe:
N:o 1 — 3,017
N:o 2 — 5,oi 1
W:o 3 — 2,qo5 ,,
—— io,g33
S:ma 87,521 t:r R:dr 69,837: 16.
4;o K o 1 å t g å n g.
Till ångmachinerna för vatten
och koluppfordringen i
gamla grufvan af N:o 2 . . 3,198
Till vattenuppfordringen utur
nya schaktsänkningen vid Ryd
och Brors Backe samt Fyrarna
vid dessa schakt
af N:o 1 — 54o
N:o 2 — 51,635
IX.o 3 ■ 3,3y5 ww
IZ-- ’ 3n58,748 t:r R:dr 39,525: 16.
Vid Tegelbruket
af N:o i — 920
N:o 2 — 7,312
N:o 3 — 1,452
Den 27 Februarii. 2»
Transp. 58,748 t:r R:dr 3g,525: 16.
9,684
Vid Lerkärlsfabriken
af N:o 1 — 21
Ji:o 2 — 5,240
N:o 3 - 464 5 5
- 15,409 t:r R:dr 10,261: 16.
Till tjenste- och arbetspersonalen
smedjan och åkerbruket
af N:o 1 — 3o8
N:o 2 — i,838
N:o 3 — 8,i7r
- 10,317 t:r R;dr 4,35g: 32.
S:ma 84,474 t:r R:dr 55,146: 16.
8:0 Kolförsäljning;.
af N:o 1 — 23,399
N:o 2 —• 17,932
N:o 3 — 6,670 „ , . r ,
———47,101 t:r R:dr 44,776: 32.
i3i,575 t:r R:dr 99,923: —<
6:0 Gencral-kolredovisnlng.
Behållning d. 1 Januari i833.
N:o 1 — 16,446
N:o 2 — 43,943
W:o 3 — 15/p5 ^8[6 t;r R;clr 56)3g7. __
upptagna kol under året . . 87,521 „ „ 69,837: 16.
Suna i63,337 „ „ 126,204: 16.
använda och försålda 131,575
afskrifning å 5 proc. 2,267
behållning d. 3i Dec.
ål' 1833 ’ • • :.-29’495 i63,337 t;r R:dr 126,204: 16.
7:o Redovisning för leran.
a) Lera i klumpar
Behållning från i832 54,789
upptagen utur grufvan
bottenlera . 3,353
fälads d:o . 354 „nrr
1?°^ 58,496 t.T åi6sk. 19,498: 3a.
Utskeppadt och försåldt
bottenlera ... 90
lalads . . j3g2 t:råi‘6sk. R:dr 120: 3a.
3J3 Den 27 Februarii.
Transport 062 t:r a 16 sk. R:dr 120: 32.
Till förmälning
bottenlera 9,896.
fälads d:o 8a. g^g t;r h l6 sh 3^5. _
Behållning till i834 48,i56 „ å 16 sk. 16,062: —
S:a 58,4g6 t:r värde R:dr 19,498: 3a.
b) Malen rå lera:
Behållning från 1832 i,a36t:r
förmålen i833 7,84. „ p.n?? t;r 'a R:d. 12jI02: 3a.
för lerfabricationerna 7,237 t:r å i-| R:dr 9,649: 16.
till div. reparationer 90 „ å — 120: —
försåldt 1064 „ å — i,4i8:32.
behållning till i834 686 „ å — 914:32.
9077 t:r värde R:dr 12,102: 32.
c) Malen bränd lera:
Behållning från i832 240 t:r
förmålen ,833 . . i937 »2177 t:r ä 2$ R:dr 5,o79:3*.
för lerfahricationerna i5i5 t:r å 2-j R:dr 3,535: —
till div. reparationer 3o „ å — 70: —
försåldt 4,6 „ å — 970: 32.
behållning till 1834 2l6 „ å — 5o4: —
2177 t:r värde R:dr 5,079: 32.
8:0 Lcrfabricationen.
Tegel: Behålln. fr. i83a
div. sten 296,479 st. värde B:co R:dr 23,432: 23. 9.
under sisth år tilIv. 221,54g st. „ „ 2i,5o5: 6.10.
S:a div. sten 518,028 st. till ett värde 44,937: 3o. 7.
deraf försålda på stället och
utskeppade 23o,43o st. värde B:co R:dr 22,628: 28. -  använda till div. reparat.
på stället 28,63ost. „ „ i,5ig: 22. 6.
behålln. till år i834 258,968 st. „ „ 20,889:22. I.
S:a sten 618,028 st. värde B:co R:dr 44,9371 3o. 7.
Lerkärl och sockerformar:
Behållning från i832 B:co R:dr 4,8o5:3i.4>
under sisth år tillverk. „ „ 16,474: 2-4-
S:a B:co R:dr 21,279:33.8.
deraf försåldt på stället och utskepp.för B:co Rd.i 1,698: 8. -  behållning till år i834  „ „ 9,681:25.8.
S:a B:co R:dr 21,279:33.8.
Jemnföres nyssnämnde tillverkning med den för året förut,
då den uppgick till endast 8,i45 R:dr 11 sk. B:co, så
visar sig, att denna industrigren vunnit én icke obetydlig
förkofran, som ännu mera skall tilltaga, i den mån fabrikaterna
hinna blifva mera kända.
Den 27 Februarii. ai3
Eldfast taktegel: Denna fabrication har sedan år i83o
varit inställd. Behållningen deraf sedan år 1832 redovisas
emedlertid på följande sätt:
glaserade oglaserade värde i
pannor pannor. Banco.
Behållning från i832 . . 10,800. i38,8oo. R:dr 5,i3o: 82.
Under sistl. års förlopp försålda 28,940. R:dr 964: 32.
dito på stället använda 8,800. „ 2g3: 16.
Behållning till år i834 10,800. 101,060. „ 3,872:32.
S:a 10,800. i38,8oo. R:dr 5,i3o: 32.
9:o Sammandrag af 1 e r f a b r i c a t i o n e r 11 a s
försäljning och utskeppning.
Botten-Lera 90 t:r.
Fälads-d:o 272 362 t;r k i6 s]._ R;dr 120;32-
Rå malen d:o 1,064 » k 'iRd j» i4'8:32.
Bränd d:o 4^ „ å 2$ „ „ 970: —
Summa leror 1842 t:r, värde tillsam:s B:co R:dr 2,5og: 16.
Eldfast sten 23o/(.3o st. värde R:dr 22,528: 28.
Lerkärl och sockerformar för „ ii,5g8: 8.
Takpannor 28,940 st „ 964: 82.35 ogi;
Summa försäljning och utskeppning 37,600: 36.
Uti denna summa ingår afven försäljningen vid upplaget
här i Stockholm till ett belopp af i3,537 R:dr 46 sk.
2 r:st., hvilken skulle varit ännu större, om icke svårigheten
att befragta fartyg vållat betydliga hinder vid fabrikaternas
hitsändning.
10:o Landtbruket.
Productionen af spannmål, potates, hö och halm uppgick
till ett sammanräknadt värde af R:dr 55g8 16 sk., och
lemnade en behållning af R:dr i3oo.
ll;o Verkets financiella ställning.
De å verket nedlagda kostnader af alla slag i byggnader,
macliiner, &c. &c. och fabriks-anläggningar från d. 1
Aug. 1825 till d. 3i Dec. i833 uppgå till en sammanräknad
summa af  443,566:22.10.
Verkets tillgångar i contant, fordringar,
materialier och effecter i kol, tegel, lerfa
bricationer
och lera utgjorde d. 31 Dec. 1833 t49,368: 4- 8.
S:a B:co R:dr 592,934: 27, 6.
Influtna medel genom actierna uppgå
till 257,171: 2.
Sku,d • * 116,400:- 373;57i: 2_
Skillnaden utgör den vinst verket under tiden
Iemnat med 219,363: 25. 6.
S:a B:co R:dr 592,934: 27. 6.
ai4
Den 27 Februari i.
Den beräknade kostnaden af 120,000 R:dr har varit tillräcklig
till verkets försättande i det skick det nu belinnes;
men berörde summa , som bolaget uppdrog åt Direet. att genom
lån upptaga, och hvarföre E. K. M. i Nåder täcktes
anslå den derför belöpande räntan ä 5 proc. af statsmedlen,
har på denna väg icke kunnat fyllas.
De af Direet. till detta belopp utgifna obligationer hafva
icke kunnat belånas till ett större belopp än 64,000 R:dr,
hvilka till större delen utgjorts af några bland bolagets egna
medlemmar.
Fyllnaden, 56,000 R:dr, har Direet. varit nödsakad upplåna
på sin enskilda credit, och hvarföre lion, till betäckande
af räntan, emottagit ett motsvarande belopp af Direct:s
obligationer, för hvilka räntan godtgöres af Statsverket,
Directionen framhärdar &c. &c.
Lades på bordet.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman, anförde skriftl.:
Vid sistförflutna Riksmöte väcktes uti samtliga RiksSt.
många motioner, rörande ändring och 1'ättelse i K. M. Nåd.
Stadga om Skiftesverket i Riket, af d. 4 Maj 1827. Dessa
motioner öfverlemnades till gemensam behandling af Lagsamt
Allm. Besv - och Oecon.-Utsk:n, hvilka d. 18 Mars
1829 deröfver afgåfvo betänkande, infördt under N:o 8 uti
bihanget till samtliga RiksStts protocoll, 7tde samlingen 2:dra
afdelningen, 2:dra häftet. Såsom ledamot uti Lag-Utslc.
deltog jag i pröfningen af ofvanberörda motioner, och min
tanka var i allo instämmande med hvad uti betänkandet
blifvit hemstäldt eller tillstyrkt. Sedan samtliga RiksSt., i
anledning af åtskilliga dervid gjorda anmärkningar, återremitterat
detta betänkande till ny handläggning inom de
förenade Utsk:n, expedierades derifrån ett nytt utlåtande i
ämnet under d. 25 Juni nyssnämnde år. Under tiden hade
jag, kallad af andra tjenstepligter, begifvit mig från staden;
flera andra af de ledamöter, som deltagit i det första betänkandet,
hade likaledes lemnat sina platser inom Utsk:n,
och följden häraf blef, att, vid frågans sednare pröfning,
uti flera omständigheter åsigter gjorde sig gällande, de der
voro fullkomligt motsatta dem, hvilka i det första betänkandet
blifvit uttryckta. Utsk:ns sednare utlåtande läses under
N:o 41, i bihangeis 7:de samling, 2:dra afdelningen,
i5:de häftet.
Jag har ansett mig böra framlägga denna preliminära
redogörelse, emedan den innefattar ett af de flera skäl,
hvilka föranleda den motion, jag nu ämnar vördsammast
väcka. Ett annat, icke mindre vigtigt skäl hemtar jag från
min enskilda öfvertygelse om både nyttan och nödvändigheten
af samma motion, — från mitt begrepp om helgden
af äganderätt.
Den 27 Februarii.
ai5
Jag tager mig friheten föreslå följande ändringar uti
SkiftesStadgan :
1:0 12 Cap. 8 §. "Då laga skifte på en eller flera delägares
begäran verk ställes, der storskiftesdelning, som vunnit
laga kraft, föregått, skall sådant skifte icke öfvergå
flera delägare än den, som det begärt, eller dem, som
sig derom förena. De öfriga delägarna må vid det laga
kraftvunna storskiftet bibehållas, utan annan ändring der*
uti, än som för skiftets verkställande för de sökande delägarna
oundvikligen erfordras.”
2:0 i3 Cap. 2 §. "Nu har icke hela byalaget, utan en eller
flera af grannarna, skifte begärt, och kan det ej utan
utflyttning verkställas; då skola den eller de, sorn skifte
sökt, vara till utflyttning förbundna, så framt icke annorlunda
frivilligt åsämjes."
3:o Att ägograder i n ge n måtte hänföras till de ämnen,
hvilka, enligt 9 §. i 18 Cap. böra vara pröfvade och afgjorda,
innan skiftet fullbordas, och att således ordet
"äg ograd er i n g e u” från i3 §. i samma Cap. uteslutes,
samt att enahanda tid af sextio dagar, till anförande af
besvär hos ÄgodelningsRätten, som för klagan öfver frill—
bordadl skifte blifvit bestämd, jemväl måtte äga rum i
afseende på ägograderingen, och hvarom stadgande altså
borde meddelas genom en särskild § uti 11 Cap.
De motiver, på hvilka de af mig nu föreslagna ändringar
sig grunda, äro fullständigt utvecklade i de förenade
TJtsk:ns första betänkande N:o 8 Jag åberopar dem, såsom
vore de af mig ord för ord här anförda, och anser
hvarken behöfligt eller lämpligt att trötta H. R. o. Ad.
med upprepande deraf.
IJtan förmätenhet vågar jag tro, att mina åsigter skola
delas af många ledamöter, hvilka med uppmärksamhet följt,
samt af egen erfarenhet lärt både känna och bedöma verkningarna
af SkiftesStadgans tillämpning i dess närvarande
skick; men jag döljer icke heller, det jag med visshet förutser,
att mitt förslag skall möta allvarligt bestridande af
af andra ledamöter, lika erfarna, lika upplysta, lika fördomsfria.
Om öfvervigten stadnar på de förras sida, skall
jag äga en dyrbar tillfredsställelse i medvetandet att hafva
bragt denna fråga å bane. Om åter de motsatta meningarna
blifva segrande, skall jag dock icke förgäta den oeftergifliga
pligten att hysa aktning för andras öfvertygelse,
fullt förvissad, att begge de stridande partierna, fastän skilj—
da i åsigter, likväl gemensamt sträfva till ett och samma
mål, fäderneslandets och medborgares sanna bästa.
Efter föregången bordläggning torde detta mitt vördsamma
anförande blifva till Lag- samt Allm. Bes v. och
Oecon.-TJtsk:n remitteradt.
Lades på bordet.
Den 37 Februarii.
Hr Törnebladh, Carl Peter, hade iulemnat följande:
Efter
erhållen underrättelse derom, att den af R. H.
St. d. 4 April i8to upprättade stat för Justitie-Ombudsmannen,
dess Cancelli och Betjening innehåller, bland annat:
Att, i händelse under tiden J u sti ti e-C an ce 1-  lereti skulle erhålla någon löneförbättring, bör
äfven Jus t.-O mbuflsma nite n af Riksg.-Con t:s medel
åtnjuta enahanda förmån och till lika belopp
nied J us t. - Can c'el 1 eren, har jag d. 24 Febr. i832 hos
R. H. St:s Hrr Fullmägtige i Riksg.-Cont. skriftligen hemställt
och anhållit, att den löneförbättring, stor 1,263 R:dr
16 sk. B:co, som, enligt R. St. und. skrifvelse af d. 4 Jani83o,
blifvit K. M:s Just.-Canceller beviljad, matte mig till
godo komma för hvarje år från och med i83o intill denna
Riksdag.
I sammanhang dermed har jag, uti min skrifvelse till
Hrr Fullmägtige anfört, att den förhöjning uti primitiva
beloppet af Hr Just.-Cancellerens lön, som år i8i5 blef
gifven till 2,346 R:dr 32 sk., och hvilket belopp genom
den år 1823 förändrade beräkningen af statspriset å löningsspannmålen
ökades till 2,^36 R:dr 02 sk., har kommit Just.
Ombudsmannen till godo, i följd, som jag förmodade, af
den genom 1810 års statsreglering gifna verkställighet åt
stadgandet i 63 §. 3 mom. af Riksd.-Ordn.: att Ju st.-Ombuds
man nen anses under sin tjenstetid i alla a fseenden
lika med Konungens Just.- Canceller. Att
sådant icke, hvad löneförbättringen angår, vid sista Riksdag
eller sedan ägt rum, lär, efter min tanka, hafva haft
sin orsak endast i Stats-Utsk:s underlåtenhet att, i likhet
med hvad som tillförne varit iakttaget, genom dess memorial
af d. 24 Juli 1815 hos R. St. göra hemställan om sådan
tillökning i Riksg.-Cont:s stat, att Just.-Ombudsmannens
arfvode skulle derå uppföras till lika belopp, som för
Hr Just.-Cancellerens lön blifvit faststäldt. Jag har åtminstone
icke häruti kunnat finna något sammanhang med den
vid sista Riksdag framställda särskilda och materielt olika
frågan om Jönetillökning för Just.-Ombudsmannen till belopp
af 5ooo R:dr Specie, hvilken fråga blifvit af R. St.
afslagen, på den i Stats-Utsk:s utlåtande N:o 168 d. 2g
Juni 1829 anförda grund, att icke lika talande skäl vore
för den sålunda föreslagna tillökningen, som för lönetillökning
för Justitie-Råden. Detta svar var visserligen fullt
lämpligt till frågan, så länge den berodde på jemnförelsen
med Hrr ledamöter i Konungens Högsta Domstol, och
intilldess att Hr Just.-Cancellerens lön blifvit ökad till
likhet med deras, hvarom icke något förslag, hvarken i
K. M:s Nåd. Propos., angående Statsverkets behof, ej heller
af enskild Riksdagsman då ännu var gjordt; men enär
Den aj Februarii.
aij
sådan tillökning derefter blifvit föreslagen och genom R. St:&
und. skrifvelse af d. 4 ^an- i83o N:o 292, ang:de i'eglering
af Riks-Slatens 2:dra Hufvudtitel, beviljad, har jag
förmodat, att det varit först då,1 men ock just derigenom,
som Just.-Ombudsmannens i grundlagen och 1810 års statsreglering
stadgade rättighet till (len af mig ifrågaställda löneförhöjning
inträffat, samt all kraft och verkan af R.
St:s gifna samtycke tijU betänkandet N:o 168 af d. 17 Juni
1829 förfallit med de skäl och förhållanden, a hvilka detsamma
varit grundadt. Det har nemi. förefallit mig tydligt
och klart, att derest R. St:s afsigt, emot min förmodan,
varit att genom sistnämnde åtgärd upphäfva det enda, af
R. St. enskildt beroende prerogativ, som ådagalägger, att Just.-  Ombudsmannen anses i alla afseenden lika med Just.-Cancelleren;
så hade ofelbart sådant blifvit, på ett eller annat
sätt, lika klart uttryckt, som stadgandet om sjelfva prerogativet
blifvit det i statsregel eringen af d. 4 April 1810.
Ehuruväl den förmån, sorn för mig enskildt skulle blifva
en följd af bifall till den af mig framställda begäran,
är betydlig, har jag dock bort tillägga, att sjelfva rättsfrågan
egentligen bestämt mig till samma begäran. Såsom innehafvare
af ett embete, hvilket ånyo besättes vid hvarje
Riksdag, har jag ansett mig skyldig detta embete, blifvande
efterträdare och R. St. sjelfva, att till rättelse framställa
de inträffade följderna af uteblifven anmälan ifrån StatsUtsk.
, hvilka följder i sjelfva verket upphäfva den jemnlikhet
i alla afseenden emellan Konungens Just.-Canceller och
R. St:s Just.-Qmbudsman, som af grundlagens stiftare blifvit
uttalad och som R. St., på grund deraf, äfven för
framtiden i 1810 års stat försäkrat samt vid alla tillfällen
sökt upprätthålla.
Till svar derå hafva Hrr Fullmägtige i Riksg.-Cont. under
d. 12 Nov. i832 skriftligen meddelat: Att enär någon af R:ts
dä sednast församl. St. vidtagen författning, rörrde deras Just.-  Ombudsmans aflöning icke kommit Fullmägtige tillhanda,
Fullmägtige, i saknad häraf, ej kunnat bevilja någon utbetalning
af den ifrågavarande lönetillökningen, särdeles sora R St:s vid
1815 års Riksdag särskildt fattade beslut, i afseende på den
då beviljade förhöjningen i Just.-Ombudsmannens på 1810 års
stat uppförda lön, blifvit, genom deras Stats-Utskott, Fullmägtige
till kännedom och efterrättelse meddeladt.
Af Hrr Fullmägtiges sålunda gjorda förklarande finner
jag mig föranlåten att till R. St:s eget afgörande öfverlemna
den framställda frågan, med vördsam anhållan att,
efter Stats-Utsk:s hörande, den sökta löneförbättringen,
1,263 R:dr 16 sk. för hvarje år från och med år i83o,
måtte af R. St. varda mig beviljad.
2 H. 28
2lS
Den »7 Fcbruarii.
(Afskrift)
Stat fcr R. St.-s Justitie-Ombudsm. j dess Cancelli och Betjening'.
Just.-Ombudsm. njuter, enligt R. St:s beslut, i
årlig lön
och, i händelse under tiden Just.-Cancelleren
skulle erhålla någon löneförbättring, bör äfven
Just.-Ombudsm. af Riksg.-Cont:s medel
åtnjuta enahanda förmån och till lika belopp
med Just.-Cancelleren.
Till resepenningar för Just.-Ombudsm. bestås
på förslag och emot redogörelse ....
En Secreterare hos Just.-Ombudsm. bestås i
årligt arfvode 4oo:
För Secreteraretjenstens bestridande
i Tryckfr.-Committeen . . . 200:
Tvenne Cancellister, ä 200 R.*dr hvardera . .
i Vaktmästare
Till upphandling af nödiga skrifmaterialier
samt ljus och ved för Just.-Ombudsm:s embetsrum
bestås på förslag och emot behörig
redogörelse .
Summa
1600
—
—
1000
—
—
600
4oo
60
—
3oo
3g6o
—
—
vagnar.
Tingstadius.
Stockholm den 4 April 1810.
På R. H. St:s Stats-Utskotts
Claes Fleming. J. A.
Abr. Engel. Joh. Ericsson.
N. Frödelius.
Lika lydande med det bland Riksg.-Cont:s handlingar
förvarade original intygar
Isae Rossander,
Afskriftens riktighet styrker
Lades på bordet.
Registrator.
ex officio
Carl Ant. Kock.
Frih. Löwen, Axel Wilh., hade inlcmnat ett så lydande
anförande:
Den nu till sin högsta höjd uppdrifna brännvinsbränningens,
både i physiskt och moraliskt afseende, förderfliga
inverkan på såväl den nuvarande som uppväxande generationen
är till sina följder för allmänt känd att behöfva beskrifvas;
det är i följd deraf endast en synpunkt, från hvilken
vi böra utgå, såväl till und. åtlydnad af vår Nådiga
Konungs uppmaning som till befrämjande af samhällets ord
-
Den aj Februarii.
219
ning och bestånd, nemligen att inskränka densamma, så
vidt både allmän och enskild nytta det medgifver, emedan
detta onda numera i båda afseenden anses vara ett behof
sorn- för närvarande i sitt hela icke kan utrotas. Förslagen
härtill äro, likasom medlen, mångfaldiga, ehuru ofelbarheten
deri knappast lärer kunna ernås annorlunda, än
genom sammanföring af alla på sann öfvertygelse och moralisk
forskning grundadp förslag, hvilka hvart för sig böra
innefatta någon vägledning till det goda ändamålets vinnande;
hvarföre ock önskligt vore, att hvarje Stånds-representant,
sora häri vunnit erfarenhet och med sund öfverläggning
kunnat följa verkningarna af de hittills i ämnet fattade
beslut, utkomna författningar och följderna deraf, i
förening med hvarje landsorts locala förhållanden och behof,
ville oegennyttigt gifva sina tankar och åsigter tillkänna.
De flesta beslut, .sorn af R. St. under de sednare
Riksdagarna om brännvinshandteringens utöfning blifvit
stadgade, hafva, ehuru grundligt de än varit uppgjorda, likväl,
såsom erfarenheten visat, likasom satt industrien i allt
högre verksamhet, till brännvinsbränningens raffinering och
största utvidgning, ehuru alltid inom författningarnas gräns;
hvarigenom det af lagstiftaren åsyftade ändamålet aldrig
vunnits, då upplinningsgåfvan alltid påfunnit sådana medel
dertill, som ej kunnat anses lagstridiga, derföre att de på
förhand ej kunnat imagineras, mindre förekommas och varit
upphofvet till dessa missbruk, hvilka ofta utöfvats med
ett liknöjdt åskådande af den skada, sorn derigenom tillfogats
både samhället och staten. Således, sedan nu visat
sig, huru alla dessa, i ett godt ändamål, af Regering och
Ständer utgifna stadganden på mångfaldiga vis blifvit uppfattade
som ett täflingsämne för alla slags missbruk, synes
klart, huru nödvändigt det blir för lagstiftarna att uppgöra
så enkla författningar, hvilka i möjligaste måtto förhindra
egennyttan att vidare uppfinna alla konstbrännerier till produetionens
förökande eller drifvande i stort. Om man tager
i betraktande till hvilken del af samhället hrännerihand■
teringen egentligen hörer, eller hvilken hushållningsgren har
största behofvet deraf, så borde väl brännvinsbränningen
densamma endast och allenast förbehållas; och som denna
visserligen ej kan blifva någon annan än hemmansbrukarens
eller landtbom, han må vara possessionat eller bonde, tyckes
all rimlighet påkalla, att stadsbon måste afstå från sin
hittills hafda bränningsrättighet. Ty ehuru dessa sednare
visserligen hafva ett slags jordbruk, kunna de i alla fall ej
för jordbrukare anses, emedan städerna från begynnelsen
troligen ej fått sig deras jord lilldelt i ändamål af sädesodling,
utan till lin och liampcultur, eller produetion af
sådana växter, hvartill landtmannens jord i allmänhet ansetts
mindre tjenlig, utom att stadsbons jordbruk i allmänhet
måtte anses såsom bisak, då han dessutom har mång
-
220
Den 2^ Februari i.
faldiga anledningar att rikta sin industri åt andra håll; hvarförutan
denna jord, fördelad relativt till en stads befolkning
eller tomter, alltid skulle förutsätta ett jordbruk i den
minsta scala, för hvars jordvärde knappast någon pannerymd
kunde komma i fråga såsom tillåten.
På grund af hvad nu anfördt blifvit, skulle min tanke
vara den, att brännerihandteringen ej borde vara någon
med stadsjord förenad rättighet. Den tid är visserligen, ej
ännu ur mannaminne, då landthushållningen kanske bättre
realiserade sig utan brännvinsbränning; men skillnaden på
sädesproductionen då och nu är likväl högst betydlig, hvarföre
ock denna handtering nu mera blir med hvarje dag
allt mer och mer oumbärlig för landtbon eller den egentliga
jordbrukaren, helst till underhåll af den största möjliga
ladugård. Dessutom skulle all i sednare tider uppodlad
jord, genom bristande underhåll till bördighet eller
gödningsämnen, snart förfalla till ofruktbara ödemarker,
således ett vigtigt skäl, hvarföre brännerihandteringen endast
och allenast bör landtmannen förbehållas. Härtill kan
läggas ännu ett, nemligen att landtmannen, synnerligen i
alla sädesbärande provinser, sjelf producerar sin säd och
inom sig äger alla rudimaterier till samma handterings drifvande,
samt dertill kan använda all sådan af oblida och
oöfvervinnerliga händelser skadad säd, sorn han eljest ej,
utan betydlig förlust, skulle kunna afyttra; då deremot
stadsbon har mer än tillräckliga tillgångar för uppfyllandet
af den brist, som landtmannen, oaktadt den största ansträngning,
aldrig kan vinna i afseende uppå sin jords hållande
i bördigt skick, och dessutom genom köp nödgas anskaffa
alla sina behof till brännvinsbränningens bedrifvande. Brännvinsbränningen
är den enda källa till binäring för landtmannen,
roed undantag af vissa och sällsamma locala förhållanden,
hvarigenom han medelst omtanka kan vinna någon
tillökning i sina små inkomster; hvarföre det kunde
•nses våldsamt att fråntaga honom denna naturliga rättighet,
som likvisst, efter jordvärdet, bör fördelas lika ?på alla
, med afseende på hvarje orts läge och förhållande.
Till vinnande af en verklig förminskning i brännvinsproductionen
skulle min afsigt vara, att, sedan man hädanefter,
som hittills skett, rättat pannerymden efter hemmansvärdet,
med uteslutande af städerna, skulle ingen, oaktadt
det högsta egendoms-värde och det största antal af hemman
under ett sambruk, få bränna med eller äga mera än
en panna på högst 65 å 70 k:rs storlek, och till densamma
icke få begagna hvarken pistoriska eller andra konstinrättningar,
af hvad namn de vara må, och kanske icke heller
mäskvärmare, emedan tillåtelsen till apparatens inventerande
i så mångfaldiga olikheter är det, som synnerligast gifvit
anledning till alla oförutsedda missbruk; utan borde hela
apparatet af panna, hatt, imkylare eller slang och mäsk
-
Den 2j Februarii.
221
värmare, om den beslutes tili begagnande, till dimension,
storlek och constrnction vara pertinent bestämd till både
rum och kannetal, såväl för inmurade som s. k. lyftpannor,
hvilka sednare, till undvikande af nya kostnader för
Allmogen, borde få förblifva efter hvarje orts nu brukliga
och allmännaste modeller. Hvad mäskvärmare vidkommer,
vore måhända nyttigt att dem bibehålla, såsom ländande
de till en verklig vedbesparing, ehuru de öka productionen
till omkring 5o proc., hvarföre de finge i samma mån emot
enkla verk contribuera.
Den hitintills gällande tillåtelsen, att grannar emellan
få öfverlåta brännvinsbrännings-rättigheten, borde upphöra,
så att den, som ej sjelf kunde eller ville utöfva brännvinsbränningen
vid sin egendom, ej måtte på någon annan få
densamma transportera; och ingen borde för i sambruk varande
hemman, till huru stort antal och hvad värde som
helst, få utöfva brännvinsbränning mera än på ett ställe,
likasom i fall en possessionat skulle äga flera särskilda egendomar,
han ej derföre borde få hafva flera brännerier på
närmare håll, än i mil emellan herregårdarna eller stamgodsen
räknadt, och ej advocatoriskt på något af godsets
underlydande hemman eller lägenheter.
Sex månader af året, nemligen 3 månader om våren
från d. i Mars och 3 månader om hösten från d. i Nov.,
vore tillräcklig tid för bi'ännvinsbränningen, den förra till
verklig lättnad för densamma, i anseende till den om våren
på många ställen vanligen inträffande foderbristen, och
den sednare till slagtkreaturens gödning.
Min öfvertygelse är altså den, att genom en sålunda
minskad pannerymd och inskränkning af pannornas antal,
som genom eftertänksam föreskrift ej kunde gifva anledning
till nya förändringar, brännvinsbränningens forcerande och
drifvande i största scala, productionen visst skulle i en högst
betydlig mån minskas.
Som alla idoga brännvinsfabrikanter genom en sålunda
inskränkt bränningsrättighet ej gjorde så betydlig vinst
som hittills, skulle äfven landtmannen i allmänhet deraf
hafva, hvar i sin mån, mindre förtjenst af handteringen;
hvilket äfven må gälla såsom ett skäl, hvarföre lian ensamt
borde få behålla denna rättighet. Staten gjorde möjligen
äfven förlust härvid emot förr; men tillförekommande
häraf kunde någon förhöjning i accisafgiften för till—
verkningsbeloppet, för att till en del ersätta denna förlust,
fastställas och troligen äfven af den skattdragande tålas.
Detta mitt förslag till brännvinsbränningens förminskande
torde af många anses stridande emot närvarande tids frihetsprinciper,
derföre att det skulle hindra en hvar att få inrätta
sitt bränneri efter sin egen vilja, och såsom en motverkan
af all industri i denna handteiung; men om inskränkning
af denna production skall ske, och R. St. derom öf
-
222
Den 27 Februarii.
verenskomma, blir det väl en absolut nödvändighet att icke
vidare låta den bero af hvars och ens fria vilja eller obehindrade
rätt för vinningslystnaden på det allmännas bekostnad;
och i en fri öfverenskommelse kan intet tvång
ligga. Med pretention på ofelbar duglighet kan jag ingalunda
framlägga denna min motion, och möjligtvis kan den
vara stridande emot andra provinsers nytta och fördel. Den
är endast grundad på hvad jag inom den landsort, hvars
medlem jag har den lyckan att vara, liar tyckt mig linna
genom uppmärksamhet på handteringens gång, i följd
hvaraf jag ansett mig skyldig framlägga mina tankar under
It. St:s pröfning, i fall de kunna anses värdiga någon uppmärksamhet.
Om remiss till vederbörligt Utsk. af denna min motion
får jag vördsamt anhålla.
Lades på bordet.
Hr Stjerncreutz, Peter Niclas, hade inlemnat
följande:
Sedan, i öfverensstämmelse med den af Hrr Fullmägtige
i R. II. St:s Riksg.-Cont. genom bilagde prot.-utdr.
d. 28 Jan. i83,3 gifna föreskrift, att min räkning öfver kostnaderna
för ved och kol till Landtmls-klubben under sisth
Riksdag borde af f. d. Hr Landtm, vara godkänd, jag hos
H. Ex. Hr Gr. De Geer i sådant ändamål räkningen företett,
har H. Ex. behagat förklara, att H. Ex. icke betviflade
räkningens riktighet, men alt H. Ex., hvars egenskap
af Landtm, längesedan upphört, numera icke kunde någon
påskrift å meranämnde räkning meddela; hvaraf följden varit
den, att det öfverskott, som räkningen till min favör
utvisade, blef i Riksg.-Cont. innehållet.
Af denna anledning och då meranämnde räkning, i
Riksg.-Cont. inlemnad och der granskad, är beledsagad med
sådana verificatiöner, att någon anmärkning hvarken ägt
eller kunnat äga rum, vågar jag vördsammast anhålla, att
H. R. o. Ad. samt R. St. täcktes, sedan vederbörande Utsk.
bordt blifvit, tillerkänna mig min rättmätiga och obestridd
lemnade fordran, R:dr 53g: 3g sk. g rist. R:co.
Afskrift. Bilaga.
Utdrag af Prof., hållet hos Hrr FullmägtigeiR. St:s
Riksg.-Cont. d. 28 Jan. 1833.
S. D. Efter förnyad föredragning af Hrr Commissariernes
d. 21 dennes på bordet lagda utlåtande, i anledning af
2:dra punkten uti de sednast församlade R. H. St:s Hrr Revisorers
till Ilrr Fullmägtige aflåtna skrifvelse, röride oredovisade
förskott till anskaffande af ved och kol till Hr Land Lin:s
s. k. soire'er,
Resolverades,
att som R. II. St:s Stats-Utskts till Hrr Fullmägtige aflåtna
Den 27 Februari i.
223
prot.-utdr. af d. 11 Febr. 182g, under rubriken Representationskostnader
m. in., innehåller Hr Landtm:s
s. k. soire'er, kostnader härföre godtgöras enligt af Hr
Landtm, godkända räkningar; men ett sådant af Hr Landtm,
meddelaut godkännande saknas å den af Hrr Commissarierna
insända räkning, så kunde densamma nu icke till pröfning
upptagas, utan skulle altså återskickas till Hrr Commissarierna,
som hade att för de till ved och kol för Landtnäs
s. k. soireer utgifna förskottssummor behörigen verificerad
redogörelse vederbörande affordra och till Hrr Fullmägtige
ingifva. Derom utdrag af prot. skulle till Hrr Commissarierna
utfärdas. Ut supra.
Ex protocollo
C. Sylvan.
Vidimeras
ex officio
Gabr. Lagergren,
Referendarie.
II. Ex. Hr Gr. De Geer, Carl: Ehuru jag visserligen
instämmer uti hvad en värd talare behagat yttra, att nemligen
vid motionernas afgifvande R. o. Ad:s tid icke bör upptagas
med besvarande af desamma, tror jag likväl, att R. o.
Ad. icke skall förtänka, om jag, med anledning af det nu
upplästa memorialet, lemnar några upplysningar, som kunna
förekomma antingen för motionären eller mig menliga
slutsatser. Jag tillstår, att jag vid sist]. Riksdag kanske icke
med fullkomlig uppmärksamhet följde den detailfrågan, som
rörde vedconsumtionen, hvaröfver jag icke erhöll någon
uppgift under det jag var Landtm , utan var det, om jag
icke missminner mig, först 2 år efter Riksdagens slut, som
motionären till mig inkom med räkenskaperna öfver vedconsumtionen.
Den personliga aktning, jag hyser för honom,
lika med den en hvar bör hysa för den andra, gjorde,
att jag icke kunde eller borde betvifla räkenskapernas
riktighet; men då så lång tid efter Riksdagen var förfluten,
ansåg jag det icke vara fullkomligen riktigt att under desamma
teckna mitt namn, innan erforderliga upplysningar
erhållits.
Hvad sjelfva saken angår, kan jag för min del icke annat
än högeligen önska, att StatsUtsk. måtte tillstyrka Ständerna
att bifalla motionärens begäran, emedan det skulle
hvarken med billighet eller rättvisa öfverensstämma, om han
icke finge sin fordran godtgjord.
Detta har jag ansett mig böra upplysa, äfven för att
undanrödja det skäl, som från min vägran att underteckna
räkenskaperna af StatsUtsk. möjligen kunde hemtas för ett,
emot min önskan, afstyrkt bifall å motionen.
Lades på bordet.
Den 27 Februari i.
Hr Klingstedt, Gust. Fredr., hade ingifvit ett så
lydande memorial:
Sedan erfarenheten visat, att electricitetens användande
i åtskilliga slags sjukdomar är af en obestridlig nytta, hafva
R. St. under sist 1. Riksdag varit betänkta att genom ett
anslag af 600 R:dr B:co, satt till K.SundhetsCollegii disposition,
belöna den, som, med kännedom af electriciteten och dess
verkningar till flera sjukdomars botande, skulle emot detta
anslag vara pligtig att med electricitet gå obemedlade sjuklingar
kostnadsfritt tillhanda. Vid samma Riksdag gjordes
äfven en motion till Fabrikören, numera Oecon.Directören
Godlunds fördel, hvilken såväl genom allmänna opinionen,
som åtskilliga af patienter meddelade intyg ansågs äga de
för nämnde ändamåls vinnande fullkomligt erforderliga egenskaper.
Herr Godlund hade nemligen sedan år 1824 ensamt
egnat sig åt denna gren af läkarekonsten och uppgifvit sig
hafva botat en stor mängd af sjukdomar af åtskilliga slag,
hvaribland fattiga personer, till ett antal af 200, dä redan
hade hos honom, till största delen utan någon betalning,
haft fritt tillträde; han ägde äfvenledes flera af honom sjelf
förfärdigade electricitets-machiner, hvarmed han således kunde
betjena sådana sjuklingar hemma i sina boningsrum, som
icke till hans hemvist kunde transporteras, det syntes således
sannolikt, att denna i förenämnde afseende säl förtjenstfull
man skulle vid anslaget komma i åtanka, hvilket dock
af StatsUtsk. under JJ:o 108 afstyrktes, hufvudsakligen på
grund af Hr N. W. af Grubbens anförande emot nämnde
motion, deruti han, såsom skäl till Hr Godlunds uteslutande
från något allmänt understöd, anför, att en Staten tillhörig
electricitets-machin i K. SundhetsCoIkm förvarades,
vida bättre än den Hr Godlund kunde åstadkomma, och att
Hr Godlund icke ägde de medicinska kunskaper, som fordrades
för att rätt använda electricitetens verkningar, samt
att han af egen speculation användt sin konst som ett näringsyrke.
Men då dessa invändningar bevisligen motsägas
af de curer, som Hr Godlund genom sina s. k. sämre machiner
åstadkommit, hvilka tydligen och obestridligen visa,
att hans apparat äro tillräckliga för ändamålet, och han,
ehuru i läkarevetenskapens theori icke bevandrad eller examinerad,
dock visat sig äga den kännedom af menniskokroppens
byggnad, som är nödig för botandet af de sjukdomar,
mot hvilka electriciteten användes, och då det ej heller lärer
kunna läggas Hr Godlund till last, att han, som helt
och hållet använder sin tid för omskrifna yrke, af patienter,
som dertill äga råd och lägenhet, tager betalning för
sin mödosamma omsorg, så måtte för hvarje opartiskt omdöme
Hr Godlund icke kunna frånkännas den förtjensten att
genom eget tilltag hafva till mensklighetens hjelp och räddning
begagnat ett naturligt anlag, hvaruppå man af honom
Den aj Februari i.
ej agde anspråk. Då Hr Godlund, utan afseende på saknaden
af det anslag, lill understöd hvartill han vid sista Riksdag
föreslogs, icke destomindre lika nitiskt gått den lidande
allmänheten tillhanda tvekar jag så mycket mindre att å
nyo väcka R. St:s uppmärksamhet på denna förtjenst, då fråga
förekommer om disposition af det gjorda anslaget, som
läkarekonsten tillhörer, att electrieiteten, under utöfvandet
af dess medicinska kall, använda, och såsom en följd hvaraf
åtskilliga Stockholms läkare, enligt denna motiori åtföljande
bevis*), sina patienter till electricitetens begagnande på Hr
Godlund anvisat; hvadan mindre skäl torde förefinnas att ställa
anslaget under K. SundhetsCollegii disposition, än att dermed
uppmuntra och till det allmännas fördel bibehålla Hr Godlunds
biträde vid electrieiteten, hvarföre jag tillstyrker, att
anslaget, som torde kunna nedsättas till 333 R:dr i6sk. B:co
måtte till Hr Direct. Godlund disponeras, samt att denna
min motion måtte resp. MedSt. meddelas och till StatsUtsk.
remitteras.
Lades' på bordet.
Hr von Wahrendorff, And., hade inlemnat följande:
Då
skogshushållningen af ålder varit vanvårdad i Sverige,
och åtskilliga i sednare tider tillkomna omständigheter
ännu mera förorsakat skogarnas aftagande, tyckes nu vara
tid att sätta en gräns för deras totala förstöring, åtminstone
i vissa mest bebodda provinser i landet
De som hafva bruksegendomar eller idka näringar, för
hvilkas drifvande kol och ved nödvändigt måste begagnas,
måtte väl redan hafva funnit, huru skogarna blifvit medtagna
så att stångjernssmidet i följd deraf småningom måste
minskas och på vissa ställen alldeles upphöra. Den allmanna
brännvinsbränningen, som på vissa orter drifvits både
dag och natt med större apparat, och den mängd husbehofsbrännare,
som taga sina skogsförnödenheter hvar de finnas,
har kanhända mera, än man i allmänhet föreställt sig,
verkat på skogarnas förstörande. Den omständigheten måtte
väl någon gång göra sig gällande såsom en besynnerlighet
och orättvisa, att det icke räknas för tjufnad, utan åverkan,
då skogen, vare sig timmer, ved. eller gärdsel och
stör hugges på roten och bortföres af åverkaren; men att
deremot, om veden är upphuggen i famn, det då, efter nu
varande lag, räknas för stöld, ehuru ett storverksträd eller
en timmerstock är vida mera värd, än en huggen famn ved.
En förändring i denna lag tyckes vara af nöden, så vida en
skogsägare skall hafva hopp att i framtiden bevara sin skog
*) De åberopade betygen åtföljde motionen vid remissen till StatsUtskottct.
2 II. 29
22Ö
Den 2j F e b r u a r i i.
för tillgrepp af obehöriga personer. Det säges väl, att vitesförbud
äro tillräcli 1 iga till skogens fredande; men erfarenheten
vittnar om motsatsen: Och sorn man sällan komiker
öfver skogstjufvar på sjelfva gerningen, emedan de mest begagna
natten och ofia äro så talrika, att de af en ä två
skogvaktare icke äro goda att angripa, utan lifsfara, så visar
sig häraf, att tilltaget vunnit nara nog allmän häfd Får
man ändtligen någon reda på åverkaren, blifver väl stämning
och en långvarig process, men utan att man vinner
skadestånd eller plikt, kanske möjligen en obetydlig förhöjning
i vitesförbudet.
Ångbåtarna hafva, under sednare åren, mycket ökat vedbehofvet,
der de passera och hålla sina stationer, och gif—
vit anledning till skogsåverkan. Det är således af högsta
vigt för skogens besparande och äganderättens bibehållande,
att skogsåverkan blifver ansedd för stöld, och att skog ej
skall anses växa för alla samt utan ansvar och sträft få tillgripas
af hvem sorn helst.
Jng anhåller, att detta mitt anförande må remitteras till
Lag- samt Allm. Resv.- och Oecon.-Utsk:n.
Lades på bordet.
Hr Gripenstedt, Jac., hade ingifvit följande anförande
:
Det har flera gånger varit satt i fråga, om icke spannmål
borde blifva den reala måttstock eller vara, hvarefter
prisen å alla andra varor borde bestämmas; men betänkligheterna
mot detta förslag hafva varit för många och
för stora, för att icke göra detsamma oantagligt. Jag, för
min del, skulle också icke understödja ett sådant förslag,
om det i offentlig väg gjordes till allmänt öfverläggningsämne,
sedan en mångårig erfarenhet visat, att spannmålsprisen,
de må vara aldrig så låga, icke på minsta sätt inverka
hvarken på andra varupris, eller på liandtverkares
arbetslöner, eller arbetsfolks dagspenningar o. m. d. Det
måste derföre medgifvas vara en verklig obillighet och orättvisa,
att Statens penningelöntagande embets-och tjenstemän,
ifrån och med de högsta till och med de lägsta, skola vara
nödsakade att se deras bättre eller sämre utkomst och bergning
beroende af det större eller mindre värde, som genom
den årliga Riksmarkegången sättes å den del eller hälft af
embets- och tjenstemännens löner, som beräknas i spannmål.
Hvilken förknappning måste icke den löntagare vidkannas
och hvilken inskränkning måste han icke underkasta sig,
som, då han icke har annat än sin lön att lefva af och om
uti denna lön ingå t. ex. 120 t:r spannmål, det ena året
åtnjuter sin aflöning efter 9 a 10 R:dr pr tunna och det andra
året efter endast 6 R:dr. Skillnaden och förlusten i
sednare händelsen är då för mycket känbar, för att icke försätta
honom i största bekymmer och förlägenhet, isynner
-
Den 2; Februarii.
227
het 10111 lönerna, äfven då Riksmarkegången är liög, hvilket
ganska sällan inträffar och då alltid är en följd endast
af felslagen skörd i landet, ändock äro otillräckliga, såframt
löntagarna icke skola försaka allt, sorn icke egentligen hörer
till deras knappa bergning och lifsuppehälle.
Vid öfvervägande häraf, och då sanningen af hvad jag
nu anfört icke kan motsägas af någon annan än den, som
icke känner eller vill känna förhållandet, eller hvars hjerta
är öppet blott för egoismens och småaktighetens ingifvelse!-,
har jag, sorn sjelf icke är löntagare, ansett det för en skyldig
gard af min erkänsla mot den aktningsvärda medborgareclass,
som, hvar i sin mån, uppoffrar sin tid och sina både
själs- och kroppskrafter för det allmänna bästa, att vördsam
t föreslå, d e t minimi priset å spannmål må i Riksmarkegång
s-taxan, från och med nästa år i835,
icke beräknas och bestämmas under 7 R:dr B:co;
helst alla andra varupris m. m. hafva i betydlig grad stigit
och ökats på de år, som förflutit, sedan berörde minimipris
fixerades, och det, ty värr, icke är att förmoda, mindre
påräkna, hvarken att dessa andra'varupris eller arbetslöner
o. m. s., sedan de år från år blifvit stegrade och uppjagade,
skola hädanefter falla eller nedsattas, allraminst om den problematiska
realisationen nu går igenom, då löntagarna ganska
säkert blifva satta i ännu större förlägenhet.
Öfvertygad, att Nationens representanter, alltid nitiska
för sanning och rätt, icke nu kunna vara sig olika, dä frågan
angår att visa hvad aktning de hysa för de personer, af
hvilkas kunskaper och biträde Nationen är i så stort behof,
och af hvilkas niodor den har att vänta sina redbaraste fördelar,
anhåller jag ödmjukeligen, att denna min motion må
till StatsUtsk. varda remitterad.
Lades på bordet.
Hr Gyllenkrok, Göran, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Om någonsin den enskilda medborgarens lidande bör
blifva föremål för R. St:s särskilda uppmärksamhet, måtte
det vara vid sådant förhållande, sorn det jag nu utbeder mig
få framställa, ett förhållande nemligen, då lagarna ej mera förmå
skalfa ersättning åt en person, som med förluster af den
känbaraste art måst pligta för det förtroende, han hyst för
stadgade controller å uppbörden i ett af Rikets publika penningeverk.
Då det mål, jag nu vidrör, är af H. R. o. Ad.
redan kändt genom Hr Justitie Ombudsm:s Embetsberättelse
för åren 1826 och 1827, hvaraf visar sig, att äfven hans
nitfulla bemödande förgäfves sökt bereda den oskyldigt lidande
skadeersättning, anser jag mig, med hänvisning dels
å denna Embetsberättelse, dels å handlingarna i målet, hvilka
härhos bifogas*), böra i möjligaste korthet framställa be
*)
Dessa handlingar biefvo, jemte motionen, remitterade till StatsUtsk.
Den 27 Februarii.
rättelsen om denna märkvärdiga sak, icke i ändamål af klander
derå, eller för att påkalla juridiskt bedömande, enär
domstolarna redan, säkert lagenligt, afgjort densamma, utan
för så beskaffadt skärskådande, som icke inskränkes inom
gränsorna af möjligen ofullständiga lagar. Jag vädjar ej till
R.. St:s medlidsamhet, utan till deras rättskänsla i en fråga,
som rörer en lidandes oeconomiska välfärd. Måtte en stunds
uppmärksamhet icke nekas mig!
Numera aflidne Hr ÖfversteLieut. Fredr. Eneskjöld och
hans fru, Friherrinnan Gustava Wennerstedt, utbekommo år
i8i5 till fullo ett lån, stort 45,000 R:dr B:co, af den under
K. KrigsCollegii förvaltning stående Wadstena Krigsmanshus
Gassa, emot deras uthändigade förskrifning och inteckning
uti deras fasta egendom, Säteriet Segermon i Wermland.
Vid väckt fråga om sättet att verkställa de åliggande
räntebetalningarna hade, enär låntagarna sjelfva voro
boende i nämnde provins, den dåvarande aktningsvärde Presidenten
i KrigsColkm gifvit, jag behöfver icke säga det, i
den renaste afsigt det råd, att räntemedlen skulle directe
tillsändas Cassören i Collegii KrigsmanshusContor, P. A.
Landin, hvars embetsqvittenser borde försäkra låntagarna,
att de inbetalda räntorna behörigen crediterades dem tillgodo.
Olyckligtvis följdes detta råd; och erhöll ÖfversteLieut.
Eneskjöld, efter hvarje verkställd pcnningeremiss, qvittens
derå, skrifvet och underskrifvet af bemalde Cassör samt, till
och med 1817 års utgång, samtliga försedda med KrigsmanshusKamererarens
annotation, hvarom äfven i sjelfva texten
af qvittenserna ditintills erinrades; men i de flesta sedermera,
från början af år 1818 t. o. m. d. 4 April 1822,
utgifna betalningsbevis visade sig, ehuru de till form och
innehåll för öfrigt liknade de föregående, den skillnad, att
Kamererarens annotation, jemte erinran derom, å desamma
saknades. Likväl och sorn äfven under sistnämnde tid Hr
Öfverste Lieuten.
lanåt emottog några få qvittenser, försedda med Krig,smanshusKamererarens
påskrift, kunde misstanka om svek med de
öfriga så mycket mindre uppstå, som de controllerande annotationerna
å dessa få qvittenser tycktes förutsätta, att
Krigsmanshus Kamererarens uppmärksamhet måst följa äfven
de derförut förfallna ränteliqviderna. Om redan å den tiden
Cassörens betalningsbevis expedierats, såsom nu sker, å
"tryckta blanketter, deri föreskriften om annotation funnits
intagen, hade låntagaren ej, på sätt som nu inträffat, kunnat
missledas.
Emedlertid färg ingo flera år, hvarunder hvarken anmaning
från KrjgsCöflun förspordes ellert låntagarna ägde minsta
anledning förmoda möjligheten af kraf för ordentligen
insända räntemedel. Tvärtom förökades tryggheten i detta
afseende; tv sedan ÖfvcrsteLieulen. Eneskjöld i April månad
1822 aflidit, erhöll hans Enkefriherrinna, till följd af i och
Den 27 Februari i.
för tillstundande bouppteckning gjord förfrågan, en af AdvocatFiscalen
i KrigsColkm d. 22 Maj samma år aflåten embetsskrifvelse,
deri meddelas, att räntan å för berörde lånecapital
vore obetald från den 3o Juni 1821. Någon annan
slutsats kunde väl icke deraf dragas, än att samma ränta således
vore till nämnde dag liqviderad.
Jag hemställer till hvar och en, som nödgats i låneväg
anlita Rikets publika Cassör, att bedöma hvilken säkerhet
man vågar tro sig äga uti så beskaffad t embetsbref, meddeladt
af den person, som det såsom tjenstepligt åligger att,
vid försummad räntebetalning, emot gäldenären skyndsamt
anställa lagsökning. Efter det Enkefriherfinnan Eneskjöld
sedermera för den förflutna tiden i det närmaste inbetalt
räntan till sista halfåret af 1823, blef hon af samma AdvocatFiscal
i Juni månad sagde år lagsökt för ej mindre än
6,3i6 R:dr 32 sk. B:co, såsom obetald ränta till 1822 års slut.
Förgäfves lät Friherrinnan Eneskjöld, med protest emot
lagsökningen, förete alla både annoterade och icke annoterade
qvittenser; förgäfves blef desammas riktighet af då tjenstgörande
Kamereraren, af förre Kamereraren och af Cassören
Landin, i afseende å hvarderas handteckningar, inför
ErigsCollegii protocoll erkänd: högbemälde Coll:m förklarade,
att blott vederbörligen annoterade qvittenser kunde
såsom gällande antagas.
Alldeles urståndsatt att anskaffa krafvets belopp, måste
Enkefriherrinnan, för att rädda sin intecknade egendom från
utmätningsauctioti, anse för en lindring, att KrigsColhm tillät
henne verkställa liqviden genom en i samma egendom ytterligare
intecknad revers ä 6,326 R:dr 1 sk. B:co, med derå
förskrifven ränta.
Genom Hr Justitie-Ombudsmts högst nitiska embetshandläggning
vid detta mål, äfvensom genom K. KrigsCollegii
åtgärd, har laga åtal både till ansvar och ersättning
blifvit anstäldt, ej mindre emot Cassören Landin, än emot
andra controllerade tjenstemän i högbemälde Collijn. Dessa
rättegångar, som slutligen dragits under K. M:s Nåd. pröfning,
hafva ej kunnat bereda Enkefriherrinnan Eneskjöld
annat skadestånd, än rättighet till ersättnings bekommande
af Cassören Landin, som erkänt sig hafva förskingrat besagde
bristande räntemedel. Vid hos honom tillämnad utmätning
befanns hans egendom i välde utgöra 5o R:dr 16 sk.
Efter all anledning skulle han, om bristen blifvit anmärkt
några år förut, kunnat ersätta hvad han då hunnit förskingra.
På sådant sätt har en låntagare vidkänts den stora förlusten
af 6,326 R:dr 1 sk. B:co, jernte derå under 10 år
upplupna räntor. Om Cassören Landin, i och för penningarnas
emottagande, varit att betrakta såsom ÖfverstcLieuten.
Eneskjölds enskilda commissionär, har han likväl, i egen
-
23o
Den 27 Febr naii i.
skap af Cassör i KrigsmanshusCont., å Cassans vägnar derå
afgifvit qviltenser.
Nekas kan icke, att; låntagaren så till vida felat, att han
underlåtit, jemlikt föreskriften i 12 §. af K. Reglementet för
KrigsmanshusCassan d. 23 Maj i8o5, insätta räntorna i Hanken
och förskaffa sig behörigt annotatum å qviltenserna; men
påföljden för denna uraktlåtenhet är ju tydligen i samma
Reglementes i5 § bestämd, enär deri stadgas, att ”Om låntagare
brister i fullgörande af de honom åliggande skyldig”heter
vid utsatt tid, anses lånet för uppsagdt och hör, seddon
en månad derefter under lika försummelse förflutit,
”genast till Advocatfiscalens åtgärd öfverlemnas, att om utfordrandet
af räntan, samt hvad afbetalas och ersättas bort,
”draga försorg.”
Forskar man ytterligare efter de anmärkningar, som
skola grundlägga Advocatfiscalens åtgärd, så finnér man i
io3 §. af K. RrigsCollegii arbetsordning af år 1807 påbjudet:
”att Chefen för KrigsmanshusCont. är pligtig hålla hand der”öfver,
att låneräkningen inom Jan. månad hvarje år blif”ver
för det föregående året afslutad och med Cassacontrol”len
jemnförd, och att låntagare i råttan tid fullgöra sina
”skyldigheter enligt Lånereglementet och afgifna förbindelser
medelst inbetalningar af räntor, så att förteckning å
”dem, som deruti brustit för det föregående halfva året allt
”intill slutet af Juni och Jan. månader, varder till Depar”tementet
aflemnad, för att genast till Advocatfiscalens åtgärd
komma.”
Hade påföljden af ÖfversteLieuten. Eneskjölds underlåtenhet
blifvit sådan, som dessa stadganden tyckas utmärka,
skulle hans räntebrist blifvit ringa och derjemte af förskingraren
kunnat ersättas. Huru olika är ej vidden af låntagarens
förlust endast derföre, att hans räntebrister affordrats
honom efter en tid af 6 år, från det de först tillkommit.
Jag hoppas att få skola finnas, som, efter inhemtande
af dessa omständigheter, icke erkänna, att den Enkefriherrinnan
Eneskjöld öfvergångna olycka varåt lika oförskyld som
omöjlig att förutse. Då Domaremagten, oaktadt all oväld,
icke mägtat hjelpa den förfördelade, vänder jag mig till den
enda magt, som numera härutinnan kan skänka ersättning,
och får hos R. o. Ad. samt Rikets Ständer föreslå, att Enkefru
Friherrinnan Eneskjöld matte erhålla eftergift och afskrifning
af ej mindre förberörde reverserade ränteskuld
6,326 R:dr 1 sk. B:co, än ock derå från reversens dato upplupen
ränta.
Jag får anhålla, att denna motion må varda till StatsUtsk.
remitterad.
Lades på hordet.
Den 27 Februari i.
Hr Charpentier, Jean Toussaint, hade inleranat
följande:
Då jag uttog den pollet, som berättigar mig till inträde
på Riddarhuset i egenskap af representant, var det sannerligen
icke i afsigt att hur söka göra några enskildas fördelar
gällande, synnerligast sorn den allmänna rösten påkallar
hushållning och lindring i skattebidragen; men då jag
som oftast, och nästan hvarje plenidag, hört dylika framställningar,
vågar äfven jag (enl. min öfvertygelse, på grundade
skäl) göra en framställning af enahanda beskaffenhet.
Utan att på något sätt vilja träda de auctoriteter i förväg,
sorn hafva sig uppdragna styrelsen och våi-den utaf de
särskilda delarna af Armeen, tror jag dock, att hvarken
dessa eller några andra icke skola med mig inse, att de individer
af .Svenska Armeen, som, i förhållande till sin grad,
tjenstepligter och lefnadsförhållanden, säkerligen i lönevag
äro mest vanlottade, äro Capitainer med lägre lön vid Artilleri-Reg:terna,
och det är af denna anledning, som jag
ämnar vördsamt föreslå en af behofvet och billigheten
högt påkallad löneförbättring för dessa mina krigs- och vapenkamrater.
För att ej göra mig saker till egennyttiga åsigter, /eller
kunna beskyllas för partiskhet i ämnet, får jag endast i förbigående
den äran fasta II. R. o. Ad:s uppmärksamhet på
den olikhet i lönevilkor, som råder emellan Officerare af
lika grader vid Infanteri GardesReg:terna och K. Svea Arlilleri--Reg:te,
till förmån för de förstnämnda, ehuruväl
dessa OilicersCorpser, som, förlagda i samma Garnison, hafva
samma (Artilleriet må hända trägnare) tjenstepligter och
lika representations-skyldiglieter att uppfylla. Dessa olikheter
i lönevilkor, som jag ej vill upptaga tiden med att för
hvarje grad uppräkna, synas bäst af de för dessa Regrter i
INåder fastställda och uti K. StatsCont. tillgängliga löningsstater;
oell förmodar jag, att om de med billighet och rättvisa
tagas i betraktande, de säkerligen skola blifva ej allenast
insedda, utan äfven med tiden, som jag hoppas, jemnade.
Förenämnde Artilleri-Capitainer med lägre lön, till ett
antal af 8 vid hvardera Svea och Götha samt 5 vid Vendes
Artilleri-Reg:te, elier tillsammans 21 vid hela Artilleriet,
hafva hvardera från detta års början 54o R:dr i lön
på stal; men då derifrån afgå accordsränta, afgifter till Armeens
PensionsCassa, centonal, kronoutskylder och andra
inom ett Garnisons-Reg:te oundvikliga årliga bidrag, öfverhufvud
taget tillsammans circa 116 R:dr, tjena de för den
ringa summan af ungefär 424 R;dr årligen. Dessa Capitainer
åligger, utom lingen garnisons-tjenstgöring och 4 månaders
årlig exercis, äfven det onus att förrätta alla besigtningar
och inventeringar vid artilleri-, tyg- och beväringsförråden,
hvilka förstnämnda förrättningar möjligen kunna,
a3a
Den 27 Februari i.
oaktadt all använd möda och uppmärksamhet, föranleda till
anmärkningar och deraf följande ersättningsskyldigheter,
jemte det vid de sednare, som, då större förråd aflefvereras
och emottagaS, vanligen fortgå i flera månader, men äfven
stundom hela år och derutöfver, man nödgas, på helsans
bekostnad, ofta uti kall och oblid årstid uppehålla sig längre
tid i fuktiga och osunda förrådsrum; hvarförutan, örn
dessa förrättningar inträffa under den tid, inventeringsmännen
blifvit tillagd semester, densamma då förloras.
Då båda subalterngraderna vid hvardera Svea och Götha
Artilleri-Regtter utgöra 44 oc'a v‘d Vendes Reg:te 3o
individer, hemställer jag vördsammast til! H. R. o. Ad. samt
hvarje annan ädel och vältänkande medborgare att bedöma,
huru svår och nedslående den tanken måtte vara, att, efter
det man, om jag så får säga, tråkat igenom båda subalterngraderna
och vid medelåldern (ofta deröfver) inkommer i
Capitainesgraden, der man efter detta steg borde vänta sig
en något nära tryggad bergning, i stället veta sig ännu i flera
år behöfva kämpa med en högst tarflig eller, rättare
sagdt, otillräcklig utkomst, innan den högre Capitaineslönen,
1200 R:dr, möjligen kan erhållas, af hvilka högre löner vid
hvardera Svea och Götha Reg:te, med en Oliicerspersonal,
Reg:ts Officerarna oberäknade, af 64, finnas på stat endast
det ringa antalet af 12, samt vid Vendes Reg:te, der samma
personal uppgår till 43, endast 8.
Af hvad jag haft äran anföra anhåller jag vördsammast,
att de vid Artilleri-Regrterna varande lägre Capitaineslöner
måtte blifva förökade till y5o R:dr, eller 210 R:dr
högre än de nh äro, och att denna förhöjning mätte få retroactivt
beräknas från detta års början, hvarigenom den årliga
behållningen af hvarje sådan lön skulle komma att uppgå
till emellan 63o och 640 R:dr.
Om meddelande af detta mitt anförande till de öfriga
resp. MedSt. samt remiss af detsamma till vederbörligt Utsk.
anliålles vördsam ligen.
Lades på bordet.
Frih. Cederström, Jac., hade inlemnat följande 12
memorial:
1:0. Ilusesynsordn ingen för Armeen och de särskilda författningarna,
rörande civila och ecclesiastika boställen samt
Kronans öfriga bebyggda lägenheter, dels locala dels ock af
allmän beskaffenhet, äro otjenliga.
I afseende på Armeens är förslag till en förändrad Husesyns-
och Boställsordning under K. M:s pröfning; men
hvad som rörande byggnaders beskaffenhet och underhåll å
militie-boställen pröfvas ändamålsenligt, mäste jemväl vara
det för civila och ecclesiastika boställen, der byggnaderna af
innehafvare eller brukare skola underhållas; och hvad sorn
är
Den 27 Fcbruarii.
233
är nyttigt för alla dessa, måste ock vara det för Kronans
öfriga bebyggda lägenheter. Jag föreslår alltså, att en enda
allmän byggnads- och husesynsordning i stället för de partiella
författningarna må utfärdas, och åberopar, i afseende
å detaillerna, KammarRådet Julins och mitt särskilda utlåtande
till K. M., åtföljande KammarCollegii und. yttrande
öfver förslaget till en ny MilitieBoställsordning. — Om remiss
häraf till vederbörligt Utsk. anhålles.
(Afskrift af afskrift).
Bilaga.
Utdrag af K. M:s och Rikets KammarCollegii protocoll,
hållet i Stockholm d. 17 Juni 1833.
Närvarande:
Hr Presidenten m. m. Frih. Cederström, Hrr KammarRåden
m. m. Julin, Fägersten, Cassel, Liljenroth och
af Role'n, samt adjungerade ledamoten, Kamereraren
Brandel.
S. D. Hr KammarRådet och Ridd. Cassel läste till slut
handlingarna i det af K. M. d. 23 April i832 till K. Collegii
und. utlåtande remitterade mål, angrde upprättande af
ny MilitieBoställsordning, jemte det af Hr KammarRådet i
sådant afseende författade förslag, tillika med und. skrifvelse
i ämnet till K. M.; och då Kamereraren Brandel samt
Hrr KammarRåden af Roleh, Liljenroth och Fägersten instämde
i Hr KammarRådet Cassels yttrade tanka, så skulle
i enlighet dermed, såsom utgörande pluralitetens beslut, den
K. Remissen besvaras såsom registraturet visar; men Hr KammarRådet
och Ridd. Julin samt Hr Baron och Presidenten
aflemnade till protocollet deras särskilda tanka i målet, affattad
i ett skriftligt anförande af följande lydelse:
Collegii pluralitet har förenat sig i ett nytt förslag till
Boställsordning, att såsom und. utlåtande afgifvas, hvilket
ensamt i afseende på åbyggnaders storlek och beskaffenhet
synes äga något företräde för K. KrigsCollegii, men som,
lika med det KrigsColhm föreslagit, är upprättadt ensamt
för militieboställen och afhjelper lika litet genom den förändrade
redactionen de emot hittills gällande författningar med
skäl anförda klagomål.
Sorn grundsats borde kunna antagas, att hvad för militieboställens
byggnad, häfd och underhåll befinnes ändamålsenligt,
jemväl måste vara det för ecclesiastika och civila
boställen, och att de stadganden, som för alla dessa lägenheter
äro nyttiga, skola vara det för Kronans öfriga lägenheter,
samt följaktligen böra för dem blifva gällande, då redan
utfärdade contract till ända löpa, så framt ej innehafvare önska
att dessförinnan få tillgodonjuta författningens bestämmelse.
Utgående från dessa grundsatser, synes en byggnadsoch
boställsordning böra innefatta stadganden i afseende på:
1:0) Åbyggnadens storlek och beskaffenhet,
2 H. 3o
334
Den 27 Fehruarii.
lämpade efter lägenheternas läge och beskaffenhet och årliga
afkastningsqvantiteter, hvarom undersökningsinstrumentet
jemte förslag till byggnadernas storlek och beskaffenhet
af Synerätt upprättas, för att, efter deras pröfning hos K.
M:s Bef:h:de, ingå till vederbörande Collegium, som sedermera
öfversänder dem till granskning af Öfverlntend.Embetet,
hvarest, på grund af föreslagen och godkänd storlek och beskaffenhet,
ritningar och byggnadsförslag böra upprättas, för
att jemte Collegii utlåtande till K. M. öfverlemnas.
2:0) Byggnadsskyldighetens fullgörande bestämmes
af Synerätt efter byggnadens värde och varaktighet,
beräknad, med hänsigt till byggnadsmaterialiernas beskaffenhet,
uti antal år, som, dividerade i värdessumman, gifva
årsbidragets belopp, hvilket, förvandladt i spannmål eller
annan lägenhetens persedel, utgöres efter årets markegångspris.
Dessa årliga bidrag erläggas: vid Armeens boställen, till
Regtternas boställscassor, under BoställsDirechnas förvaltning;
för ecclesiastika lägenheter till Consistoriernas förvaltning i
der bildande cassör för ecclesiastika boställen, och för de
civila, äfvensom för Kronans öfriga lägenheter, till för dem
bildande BoställsDirectioner, under K. M.‘s Befthdes speciella
tillsyn.
Anslag till nybyggnader från dessa fonder uppföras årligen
på förslag för följande året, hvilka, sedan de blifvit
af Öfverlntend.Embetet granskade, insändas genom vederbörande
Collegium och jemte dess utlåtande till K. M:s fastställelse,
hvarefter verkställigheten besörjes genom vederbörande
BostälIsDirectioners eller, för ecclesiastika boställen, Consistorii
försorg.
3:o) Reparationer åligga innehafvare och brukare.
Ordningen dervid bestämmes af Synerätt; tillsynen öfver
verkställigheten tillkommer vederbörande K. M:s Bef:h:de och
RegtsChef jemte BoställsDirectma för militie, K. M:s Bef:h:de
och Consistorierna för ecclesiastika samt K. M:s Bef:h:de
och BoställsDii'ect:na för civila boställen och andra kronolägenheter.
Besvär i sådana mål upptagas af K. M:s Bef:h:de
och fullföljas hos vederbörande Coll:m samt K. M. i StatsRådet.
4:o) Inventarier, der sådana finnas, som tillhöra
lägenheter, åligger innehafvare eller brukare att
vårda och städse vidmagthålla. De beskrifvas och uppskattas
till värde af Synerätt; frågor derom upptagas och fullföljas
i samma ordning, föregående punkt bestämmer.
5:o) Häfden pröfvas och bedömes af Synerätt; frågor
derom fullföljas jemväl i samma ordning.
6:0) Odlingar och förbättringar undersökas och
beskrifvas af Synerätt. Frågor om rättighet dertill, eller
ersättning derför, pröfvas af K. M:s Bef:h:de och Consistorium
gemensamt vid ecclesiastika, af K. M:s Bef:h:de och
RegtsChefer vid militie och af K. M.‘s Bef;h:de ensamt vid
Den 27 Pcbruarii.
civila boställen och Kronans öfriga lägenheter, samt underställas
derefter vederbörande Collegii fastställelse; besvär i
dessa mål afgöras af K. M. i StatsRådet.
7:0) Oeconomiska besigtningar och laga syner
hållas på innehafvares eller brukares bekostnad; besigtningar
hvart 3:dje år och deremellan, så ofta det af vederbörande pröfvas
nödigt; vid militielägenheter af Regrsskrifvare eller Auditör
med a:ne tillkallade Nämndemän i Reg:tsfullm:s och
brukares närvaro; vid ecclesiastika och civila samt öfriga
kronolägenheter af Kronofogde och 2!ne Nämndemän i närvaro
af brukare och Consistorii-ombud för ecclesiastika, samt
Krono-ombud för civila boställen och öfriga lägenheter.
Laga syner förrättas hvart io:de år af första domstolen
i orten, der lägenheten är belägen. Dervid bör dom uti
rätts- och utslag uti ceconomiska frågor särskildt meddelas,
i anseende till dessa frågors olika myndigheter tillkommande
pröfning, då besvär anföras.
I anledning af vid besigtning utrönt förhållande kunna
vederbörande uppsigthafvande myndigheter förordna särskild
laga syn, innan förenämnde 10 år tilländagått. Besvär deröfver
fullföljas i administrativ väg. Dessutom bör laga syn
vid hvarje af- och tillträde anställas.
8:oj Besittnings- och brukningsrätt förverkas
genom uraktlåtna skyldigheter. Frågor derom tillhöra Synerätt
i första och Hofrätt i andra instantien samt slutligen
K. M. i högsta domstolen.
9:0) Frågor om rätta förståndet och förändringar
af conti-act upptagas af Af- och TillträdesSynerätt
och fullföljas hos vederbörande administrativa myndigheter
samt K. M. i StatsRådet.
10:0) Utflyttning i följd af skifte och ersättning
derföre. Synerätt pröfvar och beräknar för såväl utflyttningar,
som i följd deraf behöfliga odlingar, hägnader
m. m., föreslår fördelning af kostnadssumman på antal år,
i mån af tidigare eller senare beräknelig afkastning från odlingsfälten.
Frågor derom pröfvas och afgöras i administrativ
väg, uti den ordning 6:te punkten uppgifver.
11:0) Tid för af- och tillträde bestämmes afSynerätt
enligt allmänna lagens föreskrifter derom för fasta egendomar.
Sådana frågor fullföljas i Hofrätt och hos K. M. i
Högsta Domstolen.
Anmärkning;
I sammanhang med en Byggnads- och Boställsordning
böra förändrade brandstodsföreningar införas, dervid byggnadernas
värdesumma, icke hemmantalet, bestämmer en hvars
deltagande i afgiften till ersättning för brandskador.
Alla i ämnet hittills utfärdade författningar förklaras
upphäfna, och stadganderna i Byggningabalken om laga hus
vid hemman upphäfvas i grundlagsenlig ordning.
För öfrigt tillstyrkes i und., att Armeens befäl, genom
236
Deu 27 Februarii.
vederbörande Chefsembeten, Flottans, genom Förvaltn. af
SjöÄrend., Presterskapets, genom Consistorierna, och samtlige
K. M:s Bef:h:de, för Civilstaternas boställen och andra lägenheter,
må blifva i ämnet hörde, innan K. M. bestämmer
de grander, på hvilka den nya författningen bör upprättas;
och skulle denna tanka i utdrag af Protoc. åtfölja den underd.
skrifvelsen till K. M. Ut supra.
In fidem
A b r. Hellichius.
Rätteligen utdraget, betygav
ex oficio
S. Tranheim.
2:0. Den motion, jag vid 1823 års Riksdag gjorde om
fastställandet af grunder för det Statshushållningssystem,
som borde följas, förnyar jag nu, och åberopar dervid den
utveckling af ämnet, som jag vid sisth Riksdag uti anförande
till R. o. Ad:s prot. d. 12 Dec. 1828 lemnat; börande
bland de slags författningar, som enligt 3:dje punkten af
denna utveckling föreslagits till uppbäfvande, tilläggas sådana,
som störande verka på enskildas äganderätt, eller äro
af menligt inflytande såväl på enskildt välstånd som allmän
förkofran. Bland sådana må exempelvis nämnas Skiftesstadgan,
Landtmäteristadgan och K. Förordn. rör:de afsöndring
af jord från hemman. Bilagdt får jag öfverlemna 4
exemplar af den ofvannämnda utvecklingen af motionen,
med tillkännagifvande, att originaltabellerna finnas i Riddarhus-archivet
och tryckta exemplar deraf i R. o. Ad:s prot.
4:de del. pag. efter 2Öo. Om remiss häraf till vederbörligt
IJtsk. anhålles.
3:o. Allmänna lagens och särskilda författningars bestämmelser
för dagsverkens utgörande efter rök till kyrkobyggnad
behöfva rättelse (B.-B. 26 Cap. 1 §. KammarCollegii
Kungörelse d. 20 Juli i83o m. fl.). Flera hemman,
sammanlagda under ett bruk, räknas blott såsom en rök från
många, då hemmanen brukades af särskilda åboer. Deraf
uppkommer ett missförhållande i fördelningen af ett allmänt
besvär, så mycket olämpligare, som den, hvilken äger största
förmågan, derigenom minst bidrager. Lagen stadgar, att
alla, som i socken bo, skola kyrka bygga, och således alla,
som i socken äro mantals- och skattskrifna, vid kyrkobyggnad
göra lika många dagsverken. Om remiss häraf till vederbörligt
Utsk. anhålles.
4:o. Förändrade föreskrifter för inskrifning till Rusthåll,
i öfverensstämmelse med hvad för åboskap redan är
stadgadt, äro af behofvet påkallade. Sådan inskrifning medför
besittningsrätt, som jemväl utsträckts till försäljningsrätt.
Till bevarande af enskildas rätt är derföre nödigt, att
den ordning dervid bör följas, som för åboskaps tilldelande
Dea 27 Februari i.
är fastställd, nemligen, att ledigheten kungöres med tillkännagivande
om hvilken som sökt inskrifning, och med förständigande
för den eller dem , som förmena sig dertill äga
bättre rätt, att sina anspråk inom natt och år vid talans
förlust bevaka.
Om remiss häraf till vederbörligt Utsk. anhålles.
5:o. De sedan år 1824 om landtmäteriet utkomna författningar,
nemi. Instructionen, Skiftesstadgan och Taxan,
äro af så menligt inflytande för jordbruket, att jordbrukarens
förstöring lätteligen deraf kan beredas. Derigenom att
Landtmäteriet blifvit stäldt under K. M:s omedelbara styrelse,
är den controil försvunnen, som öfver denna administration
fanns, då den stod under KainmarCoIbm, under hvilket
Verk det förut lydt och derunder det, efter min öfvertygelse,
åter bör komma, på det såväl ÖfverDirectÖrsEmbetets
Gen.LandtmäteriContor som K. M:s Bef:h:des befattningar
med denna detail af administrationen, hvarpå enskildas
äganderätt äfvensom Kronans så hufvudsakligen bero,
icke må sakna nödig uppsigt och controil. Men då, uti en
fråga af så allmän och stor beskaffenhet som denna, en enskild
Riksdagsmans opinion icke bör vara tillfyllestgörande
för stadgandet af R. St:s öfvertygelse om hvad i en så vigtig
lagstiftning kan vara bäst och för samhällsinteresset ändamålsenligast,
tillstyrker jag, att R. St. hos H. M. Konungen
i underdånighet begära, det KammarColhm må blifva
förständigadt att inom en månad afgifva fullständigt und.
utlåtande öfver de rättelser i Skiftesstadgan, Taxan och Instructionen
för Landtmäteriet, som Colkm kan anse nyttiga,
och att af detta utlåtande erhålla del, för att tillställas det
Utskott, som med dessa lagar får befattning.
Det är bekant, att K. M. sisth år i Febr. förordnat
en Committé att granska Landtmäteri taxan och föreslå de
rättelser deri, som kunde finnas nödiga; men huruvida denna
Committé' ännu fullbordat sitt arbete, är mig obekant.
Krigs- och KammarColkna hafva i anledning af K. Remiss
afgifvit und. utlåtande, deri de tillstyrka Taxans uppliäfvande
och återförande till hvad den var före 1827, i
hvad den angår betalning för skifteskostnader å militieboställen,
KammarColkm särskildt i allmänhet, på sätt bilagde
afskrift af dess utlåtande innehåller.
Jag tillstyrker altså en fullständig revision af dessa författningar,
och att, i händelse R. St. icke finna skäl att af H. M.
Konungen begära KammarCollegii und. utlåtande, eller K.
M. till en sådan anmälan, om den göres, icke vill Dess Nådiga
bifall lemna, Utskottet dock må till R. St. afgifva utlåtande
öfver de förändringar i denna lagstiftning, sorn det
anser sig, på grund af för handen varande skäl och efter
ledamöternas egen erfarenhet, böra föreslå. Om remiss häraf
till vederbörligt Utsk. får jag anhålla.
a38
Den 27 Februarii.
(Afskrift).
i833 ilen i5 Juni.
Till K. M. undist, röride GcneralAdjutantens för
Armeen und. hemställan i fråga om arfvode till
Landtmätare för laga skifte å militieboställen.
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Genom remiss af d. i3 nasti. April har E. K. M. i Nåder
behpgat infordra Krigs- och KammarGolhnas und. utlåtande
öfver Gen.Adjutantens för Armeen uti memorial af d.
10 i samma månad, på anförda skäl, und:st gjorda hemställan,
om icke det genom 1827 års Skiftesstadga och K. Kungörelsen
d. 4 Maj samma år stadgade åliggande för boställshafvare,
att, lika med jordägare, utgifva arfvoden till landtmätare
vid laga skiften, allmänt, äfven för arrendatorer af
militieboställen, måtte upphäfvas, eller ock E. K. M. i Nåder
bifalla, att utgående arfvoden förlaga skiften å militieboställen
finge, i likhet med andra i Krigs- och KammarColhnas
kung. d. 9 Oct. 182g omnämnde landtmäteri-förrättningar,
af allmänna medel bekostas; äfvensom att de boställshafvare,
som redan fått vidkännas skifteskostnader, måtte
i Nåder förklaras berättigade till ersättning derför af allmänna
medel.
Collina, som redan föredetta, med anledning af speciella
frågor, fästat E. K. M:s uppmärksamhet på behofvet af
rättelser i 1827 års Landtmäterilaxa, utan att hafva ingått
i någon allmän granskning af denna författning, åberopa sig
dessa utlåtanden och hafva nu, till und. följd af ofvannämnde
Nåd. Remiss, funnit sig pligtiga att genom en allmännare
granskning undersöka, hvilka följder för boställshafvare
taxans bestämmelser medföra, dervid Collina, genom jemnförelse
med äldre stadganden, funnit afsigten (med landtmätares
allönande på Rikets stat; förbudet för alla, som icke
tillhöra denna embetsmannacorps, att skiften och chartor
upprätta, som laggilda anses må; bestämmelserna för charteverkets
iordninghållande och controllen öfver landtmätares
förrättningar; landtmätares skyldighet att årligen utan betalning,
men med rättighet till kost, liandtlangning och skjuts
till och från förrättning, affatta Kronans lägenheter) vara
beredandet af Statens fördel i förening med landtmätarens
belåtenhet och säkerhet för jordägare att, då genom vådlig
händelse chartor för dem förkomma, dupletter alltid finnas
under allmän vård , deraf de kunna erhålla copior. De för
landtmäteriförrättningar stadgade taxor lemnade hvarje ordentlig
och skicklig landtmätare visshet om skälig utkomst,
redan innan han hunnit få sådan beställning på stat, och
för dem med löner (i öfrigt lika qualificerade) god utkomst,
— och Statens jordegendomar blefvo på chartor affattade
och jordmånen af sakkunniga beskrifven, utan annan kostnad
Un landtmätarnas å Rikets stat anslagna löner, då innehafvare
eller brukare ålåg att vid landtmäteriförrättningar
Den 27 F e b r u a r i i.
lemna nödig handtlangning, kost och skjuts. Men 1827 års
taxa motverkar i betydlig mån dessa med landtmäteri-inrättningen
åsyftade ändamål i och för affattning utan särskild
kostnad af Statens jordegendomar,-och medför boställsinnehafvares
och arrendatorns obestånd. För Kronans behållna,
utarrenderade egendomar blifva följderna af denna taxa jemväl
högst betänkliga, ehuru icke i så hög grad som för boställshafvare;
deribland Armeens befäl, såsom talrikast, strängast
träffas.
Den för statsreglering ovanliga utväg att bereda en embetsmannacorps
förökade inkomster pä andra embetsmannacorpsers
bekostnad, hvilket taxans bestämmelser medföra,
synes lill sina följder förtjena en särskild uppmärksamhet.
För Armeens befäl, som utgör största delen af med boställen
försedda embetsmän, förut knappt lönadt, kan denna
författning, 0111 den blefve beståndande, genom de täta flyttningar,
som vid befordringar uppkomma, medföra det orimliga
förhållande, att för de bland dom, för hvilka den händelse
inträffar, att dit de flytta, laga skiften äga rum, tjenstebefattningarnas
löningsförmåner på långt när ej voro tillräckliga
att gälda hvad landtmätarna äro berättigade att af
dem erhålla.
Genom stadganderna i taxan, som egentligen endast åsyfta
nytta för landtmätare, skulle sålunda Armeens befäl sättas
i nödvändighet att lemna tjensten, med känslan af ett i
alla afseenden oförtjent lidande. Det synes Collina omöjligt,
att det sålunda ådagalagda missförhållandet kan få fortfara,
och Gen.Adjutantens hemställan är altså grundad på så väl
rätt som billighet, då han begär, att derest taxan icke kan
återföras till hvad den stadgade före 1827, Statsverket bör
ersätta de kostnader, som vid laga skiften för Arméens boställen
uppkomma, dervid Collina dock böra anmärka, att
hvad för kost, handtlangning och skjuts utgifves, icke kan
komma i fråga att ersättas, såsom varande åligganden, de
der i alla tider tillhört boställshafvare att bestrida; men
KammarColltm, som härvid icke förbisett, att taxan jemväl
i afseende på civila boställshafvare och på arrendatorerna af
Statsverkets utarrenderade lägenheter medför enahanda menliga
inflytande, att de kostnader, Statsverket deraf beredas,
och de förluster i inkomst genom arrendens nedsättning,
som deraf blifva en omedelbar följd, måste blifva ganska^
betydliga, tillstyrker undlst, att högstberörda Nåd. taxa må,
i afseende på ifrågavarande stadgande, återföras till hvad
den var före 1827, eller i enlighet med 1783 års taxa, jemnförd
med KammarCollegii Kungörelser d. 20 Maj 1799 och d.
3i Maj 1820, att alla de kostnader, som boställshafvare och
arrendatorer af boställen under tiden nödgats utgifva utöfver
kost, handtlangning och skjuts, må af Statsverket ersättas.
Öfver åtskilliga andra behöfliga rättelser i taxans bestämmelser
för betalning, såsom i vissa fall för höga, i an
-
Den 27 Februarii.
dra nog låga, torde KammarColhm få tillfälle yttra sig, då
den Committé', E. K. M. utnämnt att granska taxan och
deri föreslå rättelser, sitt betänkande afgifvit, så framt E.
K. M. aktar nödigt deröfver infordra Collegii und. utlåtande.
Den Nåd. Remissen, jemte 2:ne KammarCoUegii protocoll
af d. 24 och 26 sistl. April vid frågans förevarande derstädes,
bifogas härhos undtst och Krigs- och KammarColhna
framhärda med djupaste vördnad, nit och trohet,
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
E. K. M:s
underdånigste och tropligtigste
tjenare och Undersåter
På E. K. M:s och Rikets KammarCoUegii vägnar
J. Cederström.
P. Fägersten. L. Cassel. J. A. Brandel.
J. S u n d i n. P. A. N o r b e r g.
Afskriftcns riktighet intygar ex officio
J. J. Hartman.
6:0. Stadganderna i allmänna lagen och särskilda författningar
rör:de laga hus böra upphäfvas. (2 Cap. 1 §.
Byggn.Balken, K. HusesynsOrdn. d. 18 Juli 1681, lyöo års
Författn., rörtde Landshöfdingeresidenshus, 1752 års Militieboställsordn.
, 1770 års Förklar, och 1824. års Författn. för
prestegårdsbyggnader i Skåne, m. fl. bref och författningar.)
Det lärer ej kunna bestridas, att ett hemman med 3o
tunnland åker och 60 tunnland äng behöfver mindre byggnader
än ett med 100 tunnland åker och 1000 tunnland äng,
såväl i afseende å uthus för grödans inrymmande som boningshus
för det större antal arbetsfolk, som på det ena
iner än på det andra erfordras. Härtill är i öfrigt så mycket
större skäl, som K. M. upphäft sätesbyggnadsskyldigheten
vid säterier. Om remiss häraf till vederbörligt Utsk.
anhålles.
7:0. För att sätta R. St. vid hvarje Riksdag i tillfälle att
i ett sammanhang finna de verkningar, lagstiftningen har så
väl på rättsförhållandena som administrationens gång, näringarnas
fortkomst, beskattningsmålens behandling och redogörelseverkets
ändamålsenlighet, föreslår jag, att R. St.
hos H. M. Konungen i und. anhålla, att Rikets Hofrätten,
Collegier och öfriga Förvaltningsverk må i nåder anbefallas
att till hvarje Riksdag aflemna, hvart för sig und. utlåtanden
öfver den gällande lagstiftningens verkningar och det
sätt, på hvilket lagar och författningar tillämpas, samt att
K. M. vid hvarje Riksdag ville lemna R. St. del af nämnde
utlåtanden. Deraf skulle Const.Utsk. jemväl erhålla ledning
för sitt omdöme, huruvida Konungens Rådgifvare i
deras rådslag iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller
Statssecreterare ådagalagt oväld, nit, skicklighet och drift i
sina
Den 117 Februarii. 241H
sina förtroende-embeten och förty äro förtjcnta att vid
samma embeten bibehållas. Anhållande jag om remiss häraf
till vederbörligt Utskott.
8:0 Den motion rörande näringsfrihet, jag vid föregående
Riksdag väckte, förnyar jag nu, under åberopande
af mina yttranden i ämnet vid 1815 års och påföljande
Riksdagar. (Se R. o. Ad:s prot. vid i8i5 års Riksdag,
pag. 288, del. i, vid 1818 års pag. 460, Dee., vid 1823 åis
pag. 33o, Febi’, och Bil. pag. 176). Derom remiss till vederbörligt
Utsk. begäres.
9:0 Stadgandena i allmänna lagen och särskilda författningar,
hvarigenom försäljning af foder från bole är förbjuden,
böra upphäfvas. Dessa lagstadganden efterlefvas icke
i allmänhet och kunna icke till efterlefnad med strängbet
handhafvas, med mindre städernas behof af foder skall
från främmande länder införskrifva®.
Sådana förbud må hädanefter tillhöra contractsbestämmelser
för lägenheter, der det af ägarne pröfvas nyttigt. Om
remiss häraf till vederbörligt Utsk. anhålles.
10:0 Förklaring öfver rätta förståndet af Skogsordn,
och K. Resolutionen uppå R. o. Ad:s besvär lörtde delning
af sockenallmänningar i Skaraborgs Län är nödvändig till
förekommande deraf, att vid skogars delning, vare sig inom
socknar eller härader, i författningsenlig ordning tillkomna
och skattlagda lägenheter må kunna rubbas*). Såsom exempel
må anföras, att domstolarna endast ansett sådana skattlagda
hemman och lägenheter vid delningarna orubbliga,
hvilka blifvit till skatte köpta. Obestridligt lärer dock vara)
att skatteköpsafhandlingen ej kan lemna större rätt än
Aboskap, ty genom detta vinnes rättigheten att till skatte
lösa jorden; och då ingen kan sälja det han ej äger, utan
att köpet återgår, när den rätta ägaren gör sin rätt i laglig
ordning gällande; så och då Kronans rättighet att till skatte
försälja sådana lägenheter i alla instanserna blifvit erkänd,
måste ock af samma skäl, som dessa ansetts beståndande,
lagligen tillkomna åboskap, genom hvilka skatteköpsrätten
förvärfvats, jemväl vara det. Jag föreslår altså, att, vid
skogars delning, i författningsenlig ordning tillkomna, under
frihetsår för odling brukade eller skattlagda hemman och
lägenheter, ehvad de äro skatteköpta eller icke, skola orubbade
förblifva och af skogen, i mån af hemmantal eller beskaffenhet,
för skogsfång och bete njuta skogsafrösning: Anhållande
jag om remiss häraf till vederbörligt Utskott. frU#f
*) K. Resol. å R. o. Adis besvär d. 12 Juli 1731 (V5 punct, i förklaringen)
bör i öfverensstämmelse med K. M:s Dom d. 23 Dec.
1800, angtde Bollebygds m. fl. socknemäns anspråk på de inom
deras område af allmänningen Stöpen befintliga dels skattlagda,
dels ock oskattlagda lägenheter, uppfattas.
2 IL
3i
Dea 27 Februarii.
11:0 Författningarna rör:de fattigvården och, i sammanhang
dermed, stadgandena för tillfällig undsättning
tarfva rättelser och ny lagstiftning. Jag åberopar i afseende
å detaillerna, hvilka af mig tillstyrkas, KammarCollegii
und. utlåtande öfver ett förslag till fattigvårds-reglemente
för Jemshögs och Näshums församlingar i blekinge Län. Om
remiss till vederbörligt Utsk. får jag anhålla.
Bilaga.
Jemshögs och Näshums församlingars förslag till fattigvårds-reglemente,
deröfver K. M. täckts infordra KammarCollegii
und. utlåtande, är i flera afseenden utmärkt af
klok omtanka för de fattigas vård och underhåll samt innefattar
åtskilliga högst nyttiga stadganden. Förslaget i sin
helhet kan likväl icke anmälas till fastställelse, emedan deruti
influtit åtskilliga stadganden, som stå i strid med bestående
ordning i andra rättsförhållanden; men då det ostridigt
vittnar om församlingsboernas allvarliga önskan och
derpå grundade välvilliga och förtjenstfulla bemödanden att
i ett föremål af så stort interesse för det allmänna, som
fattigvården , införa bestämd ordning, och hvarje försök i
detta hänseende är förtjent af Styrelsens särskilda uppmärksamhet,
anser jag det vara af vigt att utreda, genom hvilka
jemnkningar och modificationer förslaget bringas i den
form, att det kan vinna fastställelse och möjligen tjena till
eftersyn för dylika författningar.
Ändamålsenliga stadganden äro:
Om fattigvårdsstyrelsens organisation; om
rättigheten för denna styrelse att, då de till fattigvården
anslagna medel befinnas otillräckliga,
taxera hemmanen för hvad som dertill erfordras;
att genom sockne rote föreståndarne hafva
ständig tillsyn öfver de fattigas vård och de för
deras underhåll anvisade medel; classificationen
af fattigförsörjningens föremål (der likväl benämningarna
af 1:0 skröpliga, 2:0 nödlidande, 3:o arbetsföra,
äro mindre väl valda, men innefatta en riktig classification,
i det 1:0 fullständig vård med underhåll för dem,
som sakna ali arbetsförmåga, 2:0 vård och underhåll till
behöflig del för dem, som äga någon arbetsförmåga, och
3:o tillfällig fattigvård för fullt arbetsföra, som genom olyckor
blifvit bragtä i tillfällig nöd, derigenom är bestämd);
att ingen hemmansägare, utan laga skäl, får undandraga
sig att vara fattigföreståndare minst
2:ne ar, då han dertill blifvit af församlingsboerna
utsedd, och att för befrielse från denna befattning
fordras att erlägga till fattigcassan från
10 till 20 R.:dr B:co, då församlingens pluralitet
ej godkänt det förfall, som för sådant ändamål
blifvit anmäldt; om ordförandens rätt att kalla
Den 2y Februarii.
a43
till extra sammankomster; om fattigföreståndarnes
åligganden; om beskaffenheten af de medel,
hvilka blifvit anslagna till de fattigas understöd;
och slutligen att besvär öfver styrelsens beslut
anföras hos K. M:s Befrhde i tid och ordning,
som för kyrkoråds beslut i författningarna stadgadt
är.
Uti förslaget förbigångna stadganden äro:
Förvaltningens åligganden; redovisningens fonn; styrelsens
omröstningssätt; om formen för meddelandet af styrelsens
beslut till föreståndarne; angående protocollsföring vid
styrelsens sammankomster, och om det föreståndarne åliggande
ansvaret för de medel, som blifvit ställda under deras
förvaltning.
Mindre lämpliga stadganden, hvilka dels icke
kunna till fastställelse anmälas, dels med jemnkningar
och förändringar blifva ändamålsenliga,
äro:
Att alla fattiga skola vårdas, fördelade emellan
hemmans äga me, så att fattigstugorna blifva
öfver flöd i g a. Sådana vanföra och skröpliga finnas, hvilka
skulle fördrifva trefnader i de boningar, der de med
andra skulle dela boningsrum. För dem måste fattigstugor
finnas, och i allmänhet bör såsom grundsats antagas, att
det ej må vara tvång, utan alltid bör bero på frivillig öfverenskommelse
att till vårdnad hemma emottaga andra fattighjon
än föräldrar och egna barn.
Angående angifvelse r om lägersmål, hvilka
egentligen tillhöra åklagaremagten och skulle, öfverlåtna åt
fattigvårdsstyrelsen, inleda denna uti opassande rättegångar.
Att ogifta qvinfolk, som tredje resan förbrutit
sig med lägersmål, böra anmälas hos K. M:s
Bef:hde för att till tukthusbestraffning befordras,
är ej förenligt med allmänna författningarna i detta
hänseende.
Iläggandet för socknens handtverkare att,
utan betalning, emottaga ett fattigt barn, som
fyllt 10 år, bör, enligt nu gällande författningar, vara
beroende på frivilliga öfverenskommelser.
Att antagna skolmästare skola undervisa endast
2:ne fattiga barn, synes oriktigt, helst skolmästarne,
som af socknarna äro lönade , böra hvar för sin rote
undervisa alla fattigvården tillhörande barn, utan särskild
betalning.
Att hvarje gård och byalag ovilkorligen skall
ansvara för 2:dra och 3:clje classens fattiga, måste
medföra en högst ojemnt fördelad börda. De nödlidandes
underhåll, fördeladt på hela socknen, blir deremot icke
känbart, och deras arbetsförmåga, använd der bästa tillfälle
finnes, skall snart lemna ersättning för hvad fattig
-
=44
Dea 27 Februari i.
styrelsen måst förskjuta, då deremot det byalag, dit de hö—
j-a, möjligen kan sakna tillfälle att lemna dem så beskaffad
sysselsättning, att ersättning för deras underhåll derigenom
vinnes, och jemväl kan sakna förmåga att dem underhålla,
hvarigenom kunde hända, att de samt och synnerligen folie
fattigvården till last.
Att näpsa fattighjon, som emot reglementet
sig förgått. Beskaffenheten af sådan näpst finnes icke i
reglementet bestämd. Tillstånd för styrelsen att arbiträrt
derom besluta kan icke förenas med de stadganden, 16 §.
lleg.-F. innefattar.
Förbudet för socknarnas invånare att utdela
almosor är oförenligt med religionens bud och den välgörenhetsanda,
i hvilken förslaget för öfrigt är uppfattadt.
Det må ej anses såsom en förbrytelse, hvilken bör med böter
beläggas, att gifva mat åt en hungrig och bistå en nödlidande;
men stadgas kan, att en hvar, sorn undsatt en nödlidande,
bör ledsaga honom från sig till rotens fattigföreståndare,
för de åtgärder, som, författningarna likmätigt,
böra vidtagas.
Att alla i fr ån andra orter kringstrykande
tiggare skola öfverlemnas till närmaste kronobetjent,
för att afvisas, m.m. i samma §., innefattar
stadganden, mindre verksamma till ändamålets vinnande,
än nu gällande författning, som medgifver rättighet att genom
kronobetjeningen och på bekostnad af den socken, dit
det hörer, låta föra hjonet till sitt hem.
Stadganden i 6 §, såsom icke svarande mot ändamålet,
skulle, om de kunde fastställas, medföra osämja
och tvister, hvilka alltid menligt inverka på församlingens
välstånd och trefnad. Afsigten att förekomma fattigpersonalens
förökande torde lämpligen kunna vinnas genom iakttagande
af 1788 års författning, som i bestämda fall tillåter
socknarna att vägra inflyttning och mantalsskrifning,
samt genom tjenstehjonens och inhysesfolkets åläggande att,
under deras arbetsföra tid, lemna bidrag till fattigcassan,
hvilka i framtiden kunna användas till deras underhåll,
om de komma att falla fattigvården till last. Sålunda borde,
enligt andan af det föreslagna reglementet och i öfverensstämmelse
med författningarna, att alla, som icke sjelfva
äro föremål för fattigförsörjning, böra dertill bidraga,
hvarje tjenstehjon, torpare eller annan person, utan sjelfbestånd
och i behof att njuta lagligt försvar af annan, till
fattigcassan gifva, tjenstehjon och torpare minst 8 sk. B:co
1 månaden, för hvars erläggande husbonden ansvax-ar, och
de öfriga minst •§ sk. B:co för hvarje dag, de emot lega arbetat,
derför den skulle ansvara som i arbete användt hjonet,
Sådana medel, förvaltade efter de grunder, som för
sparbankarna fastställde äro, borde återställas hjonet efter
dess afflyttning från socknen, sedan styrkt är, alt det utan
Den 27 Febr aari i.
245
protest blifvit mantalsskrifva, eller när det förvärfvat sig
sjelfbestånd, men hemfalla till fattigcassan för alla dem,
sorn derförinnan med döden afgå, eller falla fattigvården
till last.
Den i 9 § föreslagna mönstringen synes mindre
lämplig, såsom overkställbar med sjuka och krymplingar,
och utan ändamål med de öfriga, hvilka alla af fattigstyrelsen
måste vara kända.
Att hindra giftermål eller att ställa socknens
invånare under förmyndare, synes vara ett bestyr,
främmande för fattigstyrelsens functioner.
i4 S-, ' öfrigt till sin ide' riktig, torde behöfva förändrad
rcdaction.
Med uteslutande af hvad ofvan är anmärkt vara af
beskaffenhet att hindra förslagets fastställelse, och med tilllägg
af hvad som blifvit förbisedt, deribland må nämnas
den, till motsvarighet mot styrelsens rättighet att taxera
hemmansegarne för hvad till de fattigas försörjande erfordras,
styrelsen åliggande pligt att ansvara, det medlen icke förskingras
eller förslösas, utan användas till anvisadt ändamål; skulle
stadgandena i fattigvårdsreglementet blifva, som föijer:
§. Styrelsen af fattigvården inom Jemshögs församling
tillhör kyrkoherden , eller den dess embete företräder, såsom
ordförande och församlingens kyrkoråd, med biträde
af 8 fattigföreståndare, valda vid sockenstämma, en inom
hvarje sockenrote, och i Näshums församling likaledes kyrkoherden,
eller den hans embete företräder, och kyrkorådet,
med biträde af 4 fattigföreståndare, på lika sätt valda,
en inom hvarje fjerding, hvilka, då dem icke kan för
dessa befattningar tilläggas någon lön, äga desto större anspråk
på allmän aktning och erkänsla för ett samvetsgrant
iakttagande af de, genom denna författning, dem ålagda
förbindelser.
§. De som till fattigföreståndare utses, böra vara hemmansägare
och kunna ej, utan för ålderdom eller annat
lagligt skäl, undandraga sig denna befattning, hvarmed
de minst under en tid af 2:ne år böra fortfara. Vägrar
någon, som blifvit till fattigföreståndare vald, att sig samma
befattning åtaga, och godkännas icke af sockenstämmans
pluralitet de af honom uppgifna hindren, må han kunna
befrias från detta uppdrag, mot erläggande till fattigcassan
af från 10 till 20 R:dr B:co, efter hvad å sockenstämman
för hvarje särskildt fall bestämmes, hvarefter annan man
väljes i hans ställe.
§, Fattigstyrelsen, som förvaltar socknens fattigmedel,
åligger tillse, att samtliga fattiga och nödlidande inom socknen
njuta behöflig vård och underhåll, samt anvisa arbetstillfällen
till mer och mindre eller fullt arbetsföra, under
fattigvården lydande personer; och att, då någon fattig
D c n 27 F c b r u a r i i.
eller i tillfällig nöd kommen inom socknarna till undsättning
anmäles, pröfva dess belägenhet och förordna om den
dass, uti hvilken den fattige skall upptagas.
§. Till fattigvårdsstyrelsens disposition lemnäs:
1:0 Interessen af cassans utlånta capital;
2:0 Fattigprocenten, som hädanefter bestämmes till f proc.
af hvarje sterbhus inom socknarna, och i intet fall får
understiga 8 sk. B:co, samt enahanda proc. af testamenten
och gåfvör;
3:o Aflidna fattighjons qvarlåtenskap, sedan hvad oundgängligt
är användts till deras begrafning;
4:o Frivilliga gåfvor såväl de vid bröllopp, barndop och
kyrkotagningar insamlade, som de, hvilka eljest kunna
inflyta;
5:o Saköres-medel;
6:0 Böter för uteblifvande från husförhör, kyrko- och prestegårds-dagsverken,
samt de, hvilka kyrkorådet ålägger;
äfvensom de, hvilka för olofliga s. k. lekstugor stadgade
finnas;
7:0 Församlingarnas bestämda sammanskott af säd, nemligen
2:ne skäppor, hälften råg och hälften korn, af hvarje
helt hemman;
8:0 Den för hvarje tillåten lekstuga bestämda afgiften af
minst 1 B.:dr B:co, som bör af husvärden insamlas och
tillställas styrelsen, samt af tjenstehjon och inhysesfolk insatta
arbelsbesparingar, då de aflida, utan att derförinnan hafva
förvärfvat rättighet att dem åter lyfta, eller då de
falla fattigvården till last.
För den händelse, att ofvan uppräknade tillgångar icke
finnas tillräckliga för de fattigas nödtorftiga bergning, åligger
styrelsen att, genom ordentlig taxering, fördela på socknarnas
hemmantal och af åboerna låta uttaga hvad som för
året brister; och är allt hvad fattigstyrelsen, på här antag-,
na grunder, ålägger någon att betala, som icke i laga ordning
öfverklagas, lika utmätningsgildt som kronoutskylder.
§. Styrelsens beslut, rörande fattigas classification,
uppbörd af fattigmedel efter föregången kungjord taxering,
med hvad mera som af fattigföreståndarne skall verkställas,
eller under deras tillsyn af vederbörande inom socknen uträttas,
expedieras genom prot.-utdr., som från predikstolen
kungjorda, derefter vederbörande jemväl tillställas.
§. Till fattigstyrelsens omsorg hörer att göra fattigcassans
medel fruktbärande, emot full säkerhet och ansvar,
en för alla och alla för en, om genom bristande försigtighet
eller uppmärksamhet vid intecknings-eller borgens-handlingars
förnyande, något af cassans medel förskingras, olofligen
tillgripes eller till främmande ändamål användes.
§. De medel, som af hvarje tjenstehjon, torpare eller
Den 37 Februarii.
Al
annan person inom socknen, utan sjelfbestånd och i behof
att njuta lagligt försvar af annan, aflemnas till fattigstyrelsens
förvaltning, efter de för sparbankerna fastställda grunder,
äro af tjenstehjon och torpare minst 8 sk. B:co i månaden,
derför husbonden ansvarar, och af de öfriga minst
i sk. B:co för hvarje dag, de mot lega arbetat, hvarför den
ansvarar, som mot lega användt hjonet. Afflyttar sådan person
från socknen och blifver annorstädes utan protest mantalsskrifven,
är den berättigad att återfå de insatta medlen,
jemte derå upplupna räntor. Lag samma vare för dem,
som inom socknen förvärfva sjelfbestånd; och åligger styrelsen
för förvaltningen af dessa medel den ansvarighet,
som i näst föregående § säges.
§. Yppas inom fattigstyrelsen, vid der förekommande
mål, skiljaktiga meningar, anställes omröstning, dervid, i
händelse af lika röstantal för de olika meningarna, den vare
gällande, som af ordföranden biträdes.
§. I medlet af Mars, Juli och Dec. månader skall fattigstyrelsen
sammanträda, efter derom minst i4 dagar förut
utfärdad kungörelse, samt dess emellan till extra sammankomster,
så ofta ordföranden derom kallelse utfärdar. Vid
de ordinarie sammankomsterna åligger föreståndarne att hvar
för sin rote eller fjerding uppgifva de förändringar, som
med fattighjonen inträffat, jemte hvad som förekommit för
indragning, förökning eller minskning i någons underhåll.
Förslag uppgöres öfver det belopp i spannmål och penningar,
som till fattighjonens underhåll erfordras, räknadt
till nästa ordinarie sammanträde. Redovisning, efter
af församlingsboerna faststäldt formulär, aflägges såväl för
uppbörd som utdelning, och vid hvarje års sista ordinarie
sammankomst afslutas räkenskaperna, för att i början af
nästpåföljande år å allmän sockenstämma till granskning aflemnas.
Vid styrelsens sammankomster föres protocoll af
ordföranden.
§. Fattigstyrelsens beslut, om det rörer samtlige hemmansägarna,
kungöres från predikstolen, men tillställes eljest
i laga ordning part. Den med styrelsens beslut missnöjde
äger att deröfver anföra besvär hos K. M:s Befthde i tid
och ordning, som för besvär öfver Kyrkoråds beslut i Författningarna
är stadgad.
5. Fattigföreståndare åligger:
t.*o Att gå f%ttigstyrelsen tillhanda med nödiga upplysningar
och biträden;
2:0 att, hvar i sin rote, uppbära och efter föreskrift utdela
hvad till de fattigas underhåll varder anslaget;
3:o med uppmärksamhet följa de fattigas uppförande och
tillstånd, samt de förändringar, som med dem inträffa;
□48
Den 27 Februari i.
4:o i händelse af hastigt påkommande sjukdom, eller annat
för fattighjonen inträffande olycksfall, derom göra anmälan
hos ordföranden och med dess bifall genast lemna
det understöd, som för tillfället är af nöden;
5:o hafva tillsyn, att allt tiggande inom dess rote förekommes
och att, då in- eller utsockne tiggare anträffats eller
till honom blifvit ledsagad, besörja om dess aflemnande,
i förra fallet, till underhåll å ort och ställe, som vederbör,
i sednare fallet åter till närmaste kronobetjente, för
att på den socknens bekostnad, dit hjonet hörer, hemföras;
6:0 att, vid fattighjonens antagande till vård och underhåll,
anteckna all dess egendom, och vid deras frånfälle
besörja om försäljningen deraf för fattigcassan räkning;
7:0 att redovisa all såval uppbörd som utgift för fattigvården
inom roten;
8:0 tillsyn att det bestämda spannmålssammanskottet, äfvensom
hvad, till följd af taxering för de fattigas underhåll,
hemmanen skola utgöra, insamlas å behörig tid i hvarje
byalag af åldermannen, med biträde af sexmannen i roten,
och tillhandahålles föreståndaren till utdelning efter
styrelsens föreskrift; att på enahanda sätt de arbetsbesparingar,
som af tjenstehjon med minst 8 sk. B:co i månaden
och af andra med minst J sk. B:co af legodagspenning
åligger erlägga, vederbörande affordas samt fattigstyrelsen
tillställas, till förvaltning efter hvad dei’om
i § finnes stadgadt.
§. De fattiga indelas efter deras mer eller mindre
tryckande belägenhet i 3:ne classer:
lia. classen: personer, som sakna all arbetsförmåga, till fullständig
vård med underhåll;
2:a classen: personer, som äga någon arbetsförmåga, med
vård och underhåll till behöflig del;
3:e classen: personer, som äro fullt arbetsföra, men genom
olyckor blifvit bragta i tillfällig nöd, med tillfällig undsättning.
Till i:sta classen må dock ej räknas de personel-, som,
af en eller annan orsak oförmögna till arbete, till sina bärn
eller andra öfverlåta! sin egendom, och hvilka, både i följd
af sådan öfverlåtelse och slägtskapsförhållanden, äga att njuta
vård af dessa sednare.
5. På sockenstämmobeslut beror att, efter fattigvårdsstyrelsens
förslag, inom socknarna uppbygga minst en eller,
örn så fordras, flera fattigstugor, lill emottagande af
sådana sjuklingar eller vanföra, hvilkas vård i gemensamma
boningsrum med friska medför vantrefnad och möjligen våda.
§. Allt tiggeri förbjudes; och hvarje socknarnas invånare
åligger, då tiggare sig anmäler, att densamme ledsaga
och aflemna till rotens fattigföreståndare.
§• Fat“
Den 27 Februari i.
•49
§. Fattigstyrelsen åligger tillsyn deröfver, att inga obehöriga
inflyttningar i socknen få äga rum. Pastor, såsom
ordförande uti styrelsen, lemnar del af de inflyttningsbevis,
hanemottagit, och öfverlägger med styrelsen, huruvida, med
stöd af 178S års författning, protest emot inflyttning och
mantalsskrifningen hör afgifvas och fullföljas. Inflyttar någon
, utan att med vederbörliga inflyttningsbevis vara försedd,
underrättas derom kronobetjeningen, som inkallar såväl
den inflyttade som den honom hyst till K. M:s Bef:h:de,
för att efter omständigheterna till ansvar fällas.
Skulle Kongl. Majit gilla denna utredning af ämnet,
torde Jemshögs och Näshums församlingar böra höras öfver
de föreslagna förändringarna uti det af dem afgifna förslag
till fattigvårdsreglemente, dervid dessa socknars bemödande
att ordna sin fattigvård för de fattigas ändamålsenliga underhåll
samt undanrödjandet af tiggeri synes förtjent af att
K. M. deröfver täcktes yttra Dess nåd. välbehag.
12:0. De i Rikets jordeböcker anmärkta felaktigheter
innefatta oriktigheter, som medföra dels förlust i Statens
ordinarie inkomster, dels ock bereda tillfälle för våldförande
af enskild rätt och för uppbördsmän möjlighet att oanmärkt
af skattdragande utfordra mera, än dessa äro pljgtiga
att erlägga och uppbördsmannen skall till Statsverket redovisa.
En för ringa uppbörd af Statens ordinarie inkomster,
till fördel för några individer, medför behofvet att genom
allmän bevillning ersätta den deraf uppkomna brist till alla
öfrigas orättvisa betungande. Förvaltande myndigheternas
försummelser eller malversationer, sorn till oriktigheterna
vållande varit, måste, sedan de blifvit upptäckta, till rättelse
och, der fog dertill är, ansvar befordras, för att för
framtiden undvikas. Statens oell hvarje enskilds rätt bör lika
strängt hållas i helgd; undantag härvid eller fördröjd
rättelse innefatta en orättvisa, antingen emot samhället eller
någon dess medlem, oförenlig med 18, 58 och 5q f?:s
Reg.F. bestämmelser. De hittills upptäckta skiljaktigheterna
i Rikets jordeböcker kunna hänföras lill följande 3a classen,
af sins emellan olika inflytande på Statens och enskildas
rätt, nemligen:
lista classen: I bruk varande hemman och lägenheter
af skatte-, krono- och frälse-natur alldeles uteslutna; t. ex.
2 mantal af frälse-säteriet Finnängen i Westlands socken af
Upsala Län, samt •§• af berustade säteriet Kungshamn eller
Flottsund om 1^ mantal, i Alsike socken, och skattehemmanet
Weda, i Odensala socken af Stockholms Län.
Följden af dessa oriktigheter: Förlust af Kronans räntor
och för enskilda förminskning, af anta/cl af deltagande i
allmänna onera.
aldra classen: Grundräntan af skattskyldig jord förmin2
H. 3a
Den 2j Februarii.
skad genom orätt tydning af derom gifna beslut; t. ex. lägenheter
med höräntor i Bälinge, 4-'de fögderiet af Upsala
Län, och skattesäteriet Gräsö i Börstels socken af Stockholms
Län, m. fl.
Följden: Förminskning i Statens inkomster till innehafvarnes
fördel, pii det allmannas bekostnad.
3:dje classen: Lägenheter och äfven hemman gifna oriktiga
och ofullständiga namn; t. ex. iingen Luthagen, i Bondkyrka
socken af Upsala Län, kallad Ekhagen; frälsehemmanet
Helmanarp, i Norrsunda socken af Stockholms Län, har
ej tillika blifvit nämndt med dess förra namn Starrmåssen ni. fl.
Följden: Möjliga förvillelser vid frågors afgörande om
rågenheternas onera, hvilka kunna medföra förluster för innehafvarne.
4:de classen: Ej antecknad orsak, hvarföre skattskyldiga
hemman icke blifvit påförda de räntor, som, jemlikt undervisningen,
deraf böra utgå; t. ex. skattehemmanet Tärby
N:o 5, i Vårfrukyrka socken af Upsala Län, som af
mantalsräntan endast utgör halfva boskaps- och skjutsfärdspenningarna.
Följden: Lika med föregående classens.
5:te classen: Oföniiedlade hemmantalet samt öreslanden
å hemman och lägenheter dels uteslutna, dels orätt upptagna:
förekommer vid en mängd hemman i både Upsala och
Stockholms Län.
Följden: Rubbning i alla sådana allmänna onera, sorn
utgöras efter oförmedlade hemmantalet eller efter öretal inom
by, samt vid laga skiften oriktig tilldelning af jord, hvarigenom
enskilda äganderätten blir våldförd.
6:te classen: Räntepersedlarna upptagna än till högre
än lägre belopp, än vara bör, utan att hafva ingått i fögderi-summorna
eller verkat rubbning i kronovärdet: förekommer
vid ett stort antal hemman i båda länen.
Följden: Controllen öfver räkenskaperna tillintetgöres,
då par lie summorna icke med hufvudsumman öfverensstämma.
Förhållandet verkar i öfrigt för närvarande hvarken på Kronans
eller den enskildes rätt.
y:de classen: Bunstycksbråk alldeles uteslutna och såväl
contanta penningarna som persedlarnas kronovärde, hvarigenom
merendels förorsakas orätt summa på hemmans och lägenheters
grundräntor efter kronovärde; t. ex. Håbo och
Åsunda fögderier af Upsala län.
Följden: Lika med föregående class.
8:de classen: Mått, mål och vigt utsatta på skiljaktigt
sätt; t. ex. i Bälinge fögderi föres spannmålen i tunnor och
fjerdingar, samt ömsom i kappar och fat; i Örbyhus fögderi
utsättes höräntan i fång, som räknas 32 på ett lass, i sommar
och vinterlass, samt moss vallshö; i Wihundra fögderi
föres höräntan dels i vållmar, som räknas 8 på lasset och
Den 37 Fcbruarii.
anses utgöra ett sommarlass, dels ock i liela och brutna vinterlass.
Följden: Oordning, som, om den ej rättas, lika latt kan
medföra förluster för enskilda sorn för Kronan.
g:de classen: Boskapspenningarna af alla bcrustade säterier
samt de flesta boställen, som njuta säterifrihet, alldeles
uteslutna i Upsala län, derföre att de äro inbegripna under
säterifriheten.
Följden: Kan komma att inverka på Statens rätt, i händelse
lägenheten annorlunda kommer att disponeras.
io:de classen: För hemman och lägenheter, som utgöra
råg och malt såsom räntepersedlar, hafva dessa räntor blifvit
i fögderisumman räknade som spannmål; t. ex. i Närdinghundra
härad af Stockholms Län.
Följden: Förlust för Kronan eller för enskilda är beroende
af likhet eller olikhet i prisen å dessa persedlar.
n:te classen: Kungshästarna af frälsehemman, som gemenligen
beräknas i fögderisummorna efter antalet, hafva
blifvit ansedda som contanta penningar i fögderisumman;
äfvensom kronovärdet. derå blifvit ändradt mot förra åren.
Exemplen finnas i Sollentuna fögderi af Stockholms Län.
Följden: Förlust för hemmansägar ne, och controllen öfver
Kronans räkenskaper derigenom försvårad.
i2:te classen: De å Kungs- och Kungsladugårdar i behörig
ordning fastställda grundräntor hafva blifvit förda inom
columnen; hvaremot arrendet blifvit utfördt som grundränta.
Exempel finnas i Lagunda och Långhundra fögderier.
Följden: Kan hvarken medföra förlust för Kronan eller
enskilda, men verkar oreda och försvårar controllen af räkenskaperna.
i3:de classen: Kronohemman, som blifvit köpta till skatte
samt skatte- och kronohemman, som blifvit förklarade för
frälse, icke förda under sina rätta titlar; t. ex. Honingby i
Wallby socken af Upsala Län, för hvilket står antecknadt,
att hälften blifvit köpt till skatte, ehuru hela hemmanet är
det; uppföres likväl helt och hållet som krono. Hälften af
hemmanet Håtunabo, i S:t Pehrs socken af Stockholms Län ,
skatteköpt iy5g, står som krono, till följd hvaraf ansökning
blifvit i behörig ordning gjord om hemmansdelens skatteköp
år i823; men köpeskillingen återstäldes sökanden år 1826; m. 11.
Följden: Möjlig förlust af jordnatur och dermed enskilda
äganderättens våldförande.
i4-'de classen: Frälsehemman, som med jord och räntor
blifvit skänkta till kyrkor, academier och fromma stiftelser,
påföras ännu, inom Upsala Län, de 2 årliga hästar per
mantal, som år 1604 afskaffades, samt dels hel och dels
half hemmantalsränta, stundom med jordeboksränta efter
skattläggning: räntor, hvarmed Kronan icke har att skaffa,
men hvilka afföras såsom anordnade besagde inrättningar.
Den 27 Februarii.
Följden: Oordning, medförande oreda och onödig vidlyftighet
i räkenskaperna.
i5:de classen: Prestgårdarna utan åsatt hemmanstal i
Färentuna oell Sotholms härader af Stockholms Län.
Följden: Kari ej medföra förluster hvarken för Kronan
eller enskildas men oriktigheten innefattar ett alldeles otillbörligt
slarf, hvarigenom ock summan af hemmanen blifver
oriktig.
i6:de classen: Kyrkoherdarnas s. k. gärd för prestgårdarna
påförd allenast i de fögderier af Stockholms Län, der
prestgårdarna äro till hemmantal uppförda.
Följden: Möjlig förlust för Slaten och ständig oreda i
raken sk arterna.
lyble classen: Sådana lägenheter, som af särskilda orsaker
hafva blifvit upptagna på annat ställe än det, hvarest
de stå uppförda med sin ränta; äfvensom lägenheter,
hvilka i jordaboken alldeles icke äro införda, dock blifvit i
fögderi-summorna inräknade; t. ex. i Håbo fögderi, Sätra,
ett torp i Tibble socken, beräknadt äfven i Bro sockens
summa, emedan torpet omnämnes i sistnämde socken, i afseende
på kronotionde; m. fl.
Följden: Lika med anteckningen för i6:de classen.
lB:de classen: Kronotionden befinnes vara oriktigt införd
fö ' åtskilliga hemman. På sina ställen är den icke summerad,
icke transporterad, Ulen summan för socknen utsatt.
För andra hemman, som äro uppförda till namn och ränta
i en socken, men höra till annat gäll, har någon tionde
icke blifvit utförd; och för hemman, som tyckas vara fria
från åtgörande af kronotionde, är grunden derför icke antecknad;
t. ex. till Erentuna gäll, i Norunda härad, höra
åtskilliga hemman, som äro i jordeboken uppförda i Gamla
Upsala samt halfva Lena socknar inom Bälinge fögderi.
Följden: Att uppbördsmannen äger tillfälle att, utöfver
hvad skattläggningen bestämmer, utfordra tionde och den till
egen vinning använda, utan att ett sådant tillgrepp i räkenskaperna
blifver synligt.
19:de classen: För hemman och lägenheter, som vid
indelnings- och roteringsverkens upprättande icke kommit i
fråga, men nu finnas deri intagna, äfvensom för sådana,
hvilka i äldre tider derifrån utgått, saknas anteckning på
hvad grund sådant skett. Nummer på rusthåll samt soldatoeh
båtsmansrotar, jemväl Compagniet, till hvilka dessa höra,
ofia orätt uppförda och stundom utelemnade; roteandelarna
utförda endast i a:ne fögderier, dock der ej tillförlitligt,
Dessa felaktigå förhållanden träffas i jordeböckerna för
både Stockholms och Upsala Län. Roteandelarna äro utförda
i Asunda och Sotholms fögderier.
Följden: Möjliga förluster för såväl Kronan som enskilda.
ao:de classen: När grundränta blifvit förlänad gästgifva
-
Don 27 Februarii.
253
regårdar samt när dessa och posthemman blifvit anslagna,
är sällan utsatt; äfvensom uppgift å tiden när befrielse från
roteringsskyldighet vunnits, saknas i såväl Stockholms som
Upsala Läns jordeböcker.
Följden: Då på tiden, nar hemman blifvit anslaget till
gästgifvaregård, beror tillgodonj utandet af rättigheten till befrielse
från eller skyldighet att utgöra rotering m. m., kan
denna oriktighet i jordeboken beröfva hemmansägaren förvärfvade
rättigheter, eller ock otillbörligen från roleringsbesväret
befria hemmanet, till förlust för Kronan. Rättelse
häri är således både för Staten och hemmansägaren lika vigtig.
2i:sta classen: Hemman och lägenheter, hvaruppå städer
blifvit anlagda, eller som blifvit till städer donerade för
utrymme, äfvensom sådana hemman, hvilka blifvit underlagda
prestgårdar m. m., upptagas såsom bestående hemman,
stundom inom column, men stundom alldeles icke; t. ex.
i Lagunda och Bälinge fögderier, der i det förstnämnda räntorna
utföras, i det sednare inom column; m. fl.
Följden: Otillbörligt slarf, utan alt förlust deraf egentligen
kail uppkomma, men som medför förvillelser, hvilka
vid frågor, rörande Städernas äfvensom Presterskapets förläningar
och stommar, orsakar lika så onyttiga som onödiga
forskningar i archiven.
22:dra classen: När och för hvilka församlingar capellansboställen
äro förlänade, är sällan antecknadt; och ehuru
åtskilliga af dessa boställen erhållit befrielse från rotering,
påföres dem likväl sådan; t. ex. Ärsta, i Näs socken af Åsunda
härad, och åtskilliga i Långhundra fögderi, som äro befriade
fi •ån rotering.
Följden: Möjlig förlust å såväl Kronans sorn Presterskapets
sida och i öfrigt lika anmärkning som vid förra
classen.
23:dje classen: När hemman, som varit i ödesmål eller
skattevrak, eller af andra orsaker undergått ny skattläggning,
äfvensom när KammarCollegii stadfästelse derå skett,
är sällan utsatt och, der det så är, ofta oriktigt. Samma
förhållande äger rum med de till skatte försålda hemman
och lägenheter. Icke sällan finnes det datum för skatteköpet
antecknadt, hvarmed KammarCollegii förteckning på flera
års utfärdade skattebref är försedt. Oriktigheter, som
förekomma mer och mindre i samtliga fögderierna inom båda
Länen.
Följden: Möjlig förlust af skatterätten. Rättelse är sålunda
angelägen för helgdtn af enskildas äganderätt.
24:de classen: Anteckningar saknas merendels i samtliga
fögderierna om tiden, när nyhemman och uppodlingar å
alltnänningarna blifvit upptagna och skattlagda; äfvensom
när och med hvad vilkor sådana lägenheter erhållit skatterältighet.
254
Den 27 Febr tiar ii.
Följden: I afseende på enskild rätt lika med föregående
class; men här kunna oriktigheter jemväl medföra förlust
för Staten.
25:te classen: Bristande anteckning af livad orsak gamla
skattehemman, hvilka oförändrad t utgöra deras gamla skatteränta,
blifvit i sednare tider köpta till skatte, är en försummelse,
sorn äger rum med de flesta hemman af sådan
beskaffenhet.
Följden: Möjligen förnyad förlust af skatterätten. Helgden
af inneliafvarens rätt fordrar altså rättelse.
26:te classen: Anteckningar för sådana hemman, som i
förra tider stått upptagna för utjordar, men fått sig af hvarjehanda
orsaker hemmantal åsatt, saknas derom, att de förut
varit utjordar. Ett förhållande, som inträffar i båda Länen.
Följden: Oreda.
2y:de classen: Anteckning saknas, om, när och af hvilken
samt emot hvad frälsenaturen förvärfvats för hemman
och lägenheter, hvilka i förra tider varit skatte eller krono;
för verkligen gamla frälsehemman är ej sällan antecknadt,
att ett sådant blifvit köpt eller bytt till frälse. Oriktigheter,
som i båda Länens jordeböcker förekomma.
Följden: Möjliga rättegångar mellan Staten och hemmansinneliafvarne.
Deras ömsesidiga rätt fordrar altså rättelse.
28:de classen: Hemman och lägenheter, verk och inrättningar
förda om hvarannan och till och med hemman
förda ur alphabelisk ordning. Exemplen finnas i Åsunda
fögderi af Upsala och Långhundra fögderi af Stockholms Län.
Följden: Oreda, som försvårar controllen af räkenskaperna
och ej sällan orsakar onödiga undersökningar.
2g:de classen: Intägter på allmänningar, som å charta
fått flera litt. eller nummer, finnas till detta antal upptagna
i jordeboken; t. ex. en uppodling under Lejondals säteri i
Bro härad och socken af Upsala Län, belägen å samma härads
allmänning, affattad å en charta, intagen i ett skattläggningsinstrument,
och påförd en räntepersedel samt i jordeboken
antecknad å en rad, är i socken- och fögderisamt
läns-summan upptagen såsom 33 st. lägenheter.
Följden: O reda, sorn förrycker controllen af räkenskaperna
och som i en framtid, om rättelse ej mellankommer,
kan gifva anledning till onyttiga tvister.
3o:de classen: För åtskilliga lägenheter och jemväl hemman
är antecknadt, att KammarCoilegii fastställelse å skattläggningen
icke ankommit, oaktadt Coll:m deröfver långt
före detta resolverat och vederbörande om beslutet del gifvit;
t. ex. Skålsta qvarn i Lisslena socken af Upsala Län, m. fl.
Följden: Om Collegii handlingar skulle förskingras, möjlig
förnyad pröfning af skattläggningen, sorn, efter föregången
undersökning, kunde medföra högre räntas åsättande.
Den 27 Februari i.
255
lnnchafvarnes härunder beroende rätt fordrar altså, att rättelse
tillvägabringas.
3i:sta classen: Hemman och lägenheter, sorn äro belägna
i ena länet, fögderiet, häradet och socknen, och i jordeboken
upptagas till mantal och ränta, påföres kronotionde i
annat län, fögderi, härad och socken; t. ex. hemmanet Äs,
i Långtora sockel af Upsala län, påföras kronotionde i Westmanland;
hemmanet Löfstad, i Sånga socken af Färentuna
härad, påföres kronotionde i Sollentuna fögderi; ra. fl.
Följden: I högsta grad försvårad controll af räkenskaperna.
32:dra classen: Hemman och lägenheter, för hvilka, i
stället för räntans utförande, annat hemmans ränta åberopas
såsom lika, dervid likväl sällan antecknas, hvarest detta
sednare hemman är beläget, och händer, att sålunda åberopad
anteckning vid annat hemman alldeles saknas; t. ex.
för hemmanet Halfbygda, i Morkarla socken, är antecknadt
räntan lika med Bol; för Bol ränta g sk. i penningar, men
öfriga persedlar lika med Svensarfve; för Svensarfve, sorn
kommer 3 folier efter Bol och 2 folier efter Halfbygda, är
antecknad ränta 13 sk. i penningar, men öfriga persedlar lika
med Ål. Hvar detta sistnämnda hemman är beläget, står ej
antecknadt; men det igenfinnes i Alunda socken. För hemmanet
Smålanda i Markgalla socken: att det räntar lika
med Golfsta. I hvilken socken detta hemman är beläget,
finnes ej antecknadt; men det igenfinnes i Alunda socken
under Gärbo Ättling och räntar 1 st. kungshäst. För
hemmanet Ordsbo, i Tierps socken, finnes ej någon annotation.
För hemmanet Vida i samma socken står: till alla delar
lika annotation som för Ordsbo pag. 1730. För Fastebo:
lika annotation som för Rufvelbo hemman pag 1738.
Rufvelbo N:o 1: lika annotation som för Ordsbo; för Ullfors
N:o 1 : samma annotation som för Ordsbo; för ibidem
N:o 5: lika annotation med N:o 1, ibidem m. m.
Det är med anledning af Riksdagsmannen Strindlunds
motion emot rättelsernas tillvägabringande i jordeböckerna,
som jag ansett mig pligtig att utreda förhållandet, på det
icke otidiga farhågor må verka derhän, att oredorna i ali
framtid skola fortsättas och såväl enskild som allmän rätt
aldrig blifva tryggad emot vinningslystnadens försök. Jag
anhåller, att detta mitt yttrande måtte blifva remitteradt
till samma Utsk., dit Riksdagsmannen Strindlunds motion
blifvit öfverlemnad.
Desse tolf motioner lades på bordet.
Hr Nordenadler, Ludv. Gust., hade inlemnat följande:
Redan
vid sisth Piilisdag anmälde R. St. sin und. önskan,
att, då enhet i grunderna för befordringar inom ett
constitutionelt samhälle, så vidt möjligt är, tillvägabringas
Den 27 Februarii,
bör, vederbörande autoriteter måtte i nåder anbefallas att
såsom incompetenta anse alla sådana sökande till lediga sysslor
inom och under Postverket, hvilka icke förut tjenstgjort
såsom extraordinarie!' eller vicarierande postmästare, samt
derunder ådagalagt skicklighet, nit och pålitlighet, hvilket
sednare, isynnerhet vid dessa beställningar, för allmän och
enskild säkerhet är af högsta vigt.
Denna und. anmälan har emedlertid blifvit utan all påföljd;
och de vid Postverket anställda tjenstemän, långt ifrån
att se utsigterna för sin framtida bergning mera ljusa än
förr, hafva fått förnyade skäl till misströstan om förändring
i sitt öde, sedan cil mängd afskedade militärpersoner under
tiden ytterligare blifvit befordrade till ledigblifna beställningar
inom Postverket.
De skäl, hvilka föranledde R. St:s vid förlidne Riksdag
afgifna und. skrifvelse, stå ännu orubbade qvar; de tala i
delta ögonblick lika högt, om icke högre, än förr. Vid alla
Rikets öfriga embetsverk anses ingen competent till någon
beställning, så vida han icke förut undergått academisk examen,
elier åtminstone i egenskap af auscultant längre tid
tjenstgjort, och derunder visat sig äga skicklighet till den
söktå platsen. De academiska examina hafva i sednare tider
undergått en skärpning, som af behofvet varit påkallad, och
sjelfva Bancostyrelsen har funnit nödigt stadga, att tle, hvilka
söka blifva anställda vid Banken , böra förut undergå en
examen, som ådagalägger deras skicklighet. Befordringslagarna
inom alla Rikets embetsverk grunda sig på anciennitet,
och hvar och en tjensteman, som uppfyller sina skyldigheter,
kan trygga sig vid sin rättighet att i sin ordning
vinna den befordran, honom tillkommer. Från allt detta står
Postverket såsom ett undantag, hvars förklaringsgrund jag
icke kan fatta. K. Postverket är säkert icke ett af de minst
vigtiga; dess jemna gång och ordentliga förvaltning utöfva
ett ej obetydligt inflytande på enskilda angelägenheter
och det allmännas säkerhet. Då man härjemte erinrar sig,
att Staten af detta verk hemtar en ständigt tilltagande inträd,
som icke kan påräknas utan skickliga, ordentliga och
pålitliga tjenstemän, torde det icke böra anses vara för mycket
vågad t, då jag påstår, att de vid K. Postverket anställda
tjenstemän böra komma i åtnjutande af lika rättigheter
med em bets- och tjenstemän vid andra Rikets verk. Förhållandet
är emedlertid sådant, att afskedade militärpersoner,
sedan nära tjugo år tillbaka, tyckas hafva erhållit en
uteslutande rättighet till befordringar inom Postverket.
Med all den aktning, jag verkligen hyser för militärståndet,
vågar jag likväl tro, att en afskedad roilitärperson
sällan är den mest tjenliga att befordra till postinspectorsoch
postförvaltaretjensterna. Flera af de militärer, som erhålla
dessa tjenster, äro sådana, som under obehagliga financiel
-
Den 2j Fcl> r u a lii.
cielia förhållanden ej mera se sig i tillfälle att fortfara i
krigstjensten och således ej afvakta den tid, då de kunde
linna en skälig belöning för sina exercismödor under fredstid
uti den icke ringa pension, som redan vid 5o års ålder tillfaller
dem, då civila tjenstemän deremot först vid 65 års ålder
blifva berättigade till pension. Den vunna befordran vid
Postverket blifver en ersättning eller, snarare sagdt, en belöning
för deras misshushållning med egna medel, och de
få sig anförtrodd uppbörden af Statens inkomster, sedan de
visat sig ej kunna vårda sina egna angelägenheter. Vådan
häraf för det allmänna torde vara påtaglig. Lika klart måste
det äfven vara, att många af dessa militärer, i anseende till
sin ovana vid göromålen, som tillkomma en postförvaltare,
mäste anse sig tvungna att anförtro vården deraf åt enskilda
skrifvare, som, utan ansvar och utan interesse för ett
Verk, der de ej kunna hoppas vinna någon befordran, ej
lemna någon garanti för ordning och pålitlighet.
Jag bör här anmärka, att Staten ej lönar mer än 6
ordinarie contorsskrifvare vid hufvudstadens Postcontor, ehuru
der dessutom dagligen tjenstgöra 18 a 20 lönlösa extraordinarier,
förutan hvilkas biträde och trägna arbete posterna
omöjligen skulle kunna afgå på bestämda tider. Under
närvarande befordringssystem sakna emedlertid dessa éxtraordinarier
all utsigt till befordran inom Verket, så vida icke
någon af de ordinarie contorsskrifvame med döden skulle
afgå, hvarpå likväl blott gifvits ett enda exempel under loppet
af i r år. blott i ett enda fall kan en vid Postverket
anställd tjensteman vänta att se sig ihågkommen vid tillsättandet
af en postförvaltaretjenst, då nemligen, när den
är så litet gifvande, att ingen militär anser det mödan värdt
att söka den.
För att för framtiden afböja de vådliga följder, som af
det nu gällande befordringssystemet oundvikligen måste uppkomma,
ej mindre för den tjenstgörande personalen inom
K. Postverket, än för det allmännas säkerhet, får jag vördsammast
härigenom föreslå, att, i likhet med innehållet af
den motion, som sisth Riksdag gifvit anledning tili R. St:s
ofvannämnda und. skrifvelse i ämnet, hvar och en, militäreller
civilperson, som söker befordran till postinspectors- eller
postnhistaretjenster, ovilkorligen måste såsom extraordinarie
en viss bestämd tid hafva varit inskrifven vid Postverket
samt minst 3:ne år oafbrutet hafva tjenstgjort vid något
af de större postcontoren i Riket; att befordringarna
må ske efter tur och anciennitet inom Verket; och slutligen
att postinspectors- och postmästaretjensterna indelas i vissa
classer, allt efter som de äro mer eller mindre lönande, så
att de, som innehafva tjenster med mindre lön, må blifva
berättigade att framför andra befordras till postsysslor med
högre inkomster,
a IL 33
a58
Den 27 Fchruarii.
Jag vågar tro, att Postverket på detta sätt, i bredd med
andra Styrelse- och Embetsverk, skulle erhålla en ändamålsenlig
organisation, och tjenstemännen inom detsamma ändtligen
se sig komma i åtnjutande af de befordringsrättigheter,
hvaraf de allena äro i saknad, och hvarpå de endast göra
anspråk, såvida deras skicklighet och pålitlighet, enligt verkliga
förhållandet, vitsordas af Verkets Chef. Öfvertygad att
detta förslag nu skall vinna det Högh Ståndets bifall, anhåller
jag, att det må blifva remitteradt till behörigt Utsk.,
och de resp. MedSt. meddeladt, då jag bör hoppas, att en
förnyad und. anmälan af R. St:s önskan i detta ärende skall
hafva en lyckligare påföljd än den förra.
Lades på bordet.
Hr Adlerbrandt, Thure, hade ingifvit ett så lydande
anförande:
Jag utbeder mig få fästa H. R. o. Ad.'s uppmärksamhet
på ett ämne, hvari det närvarande förhållandet påkallar
rättelse, både af rättvisa och såvida allmänt förtroende icke
skall blifva stördt, långifvare vara ett mål för bedrägerier,
de skattskyldiga utarmas och författningen om brännvinsbränningen
eluderas.
Inom Elfsborgs Län har nemligen för det mesta, och
med undantag kanske endast för några ståndspersoner, taxeringsvärdet
af fast egendom blifvit bibehållet efter 1Br4 års
uppjagade pris, ehuru dessa nedfallit till hälften och derunder,
emot hvad jorden då gällde. Sanningen af denna uppgift
kan icke sättas i tvifvel och utrönes för öfrigt af taxeringslängderna,
jemnförda med lagfartsförteekningarna ; hvarjemte
såsom exempel må nämnas egendomen Stora Wiken vid
Edet, som lärer vara taxerad till 12,000 R:dr B:co, men nyligen
blifvit frivilligt försåld till en embetsman i orten för
6000 R:dr samma mynt, och att R. St:s Bank, med alla
påbjudna försigtighetsmått och ehuru den belånar endast
af taxeringsvärdet, likväl äger flera panter inom Gäseneds
härad och deribland en hemmansdel i Stenunga by, som icke
kunnat vid flera auctioner till belåningssumman afyttras.
I ett höfdingedöme, som äger den vidd som Elfsborgs
Län, får detta missförhållande icke tillräknas Landshöfdingen,
hvilken naturligtvis icke kan vid de aflägse taxeringsoch
berednings-committe'erna vara närvarande. Jag har
tvärtom anledning att tro, att der Landshöfdingen i egen
person varit ordförande, har lagenlig rättelse vid flera tillfällen
blifvit tillvägåbragt; men helt annorlunda har tillgått
på de ställen , hvarest Landshöfdingen varit nödsakad i sitt
ställe förordna andra personer. Antingen hafva dessa personer
icke infunnit sig, eller också har det handt, att den i
Landshöfdingens ställe tillförordnade hyst den föreställning,
att som en viss summa blifvit påräknad af R. St. att af Länet
utgå, någon nedsättning icke fick äga rum, såvida ej
Den 27 Februari!•
andra lägenheter kunde uppgifvas, hvilkas taxeringsvärde
i stället kunde ökas; och när personer af allmogen företett
sina åtkomsthandlingar och påmint, att af Elfsborgs
Län utgår mera, än R. St. upptagit, så att brist icke vore
att befara, hafva de blifvit erinrade, att minsta förändring
i taxeringsvärdet också skulle verka förändring of deras brännvinspanna,
hvaremot dem lofvats lindring vid en kommande
Riksdag, om de intilldess gåfve sig tålamod. Föröfrigt söka
ordförande och hvarje ledamot vid dessa lönlösa förrättningar
att få ett hastigt slut, som icke kunde till vägabringas,
om man hemman från hemman nagelfore och gjorde förändringar;
och kronobetjeningen, som på många ställen utgör
de styrande, finner naturligtvis för sin del besvärligt att ändra
längderna.
Det är visserligen en sanning, som måste medgifvas, att
genom flera på hvarandra följande goda år, idoghet och
vunnen konstfärdighet uti väfnad, som lättats af flera anlagda
spinnerier, hafva många sår blifvit läkta efter missväxtåren,
och att välmågan hos allmogen börjar åter tilltaga,
ehuru den i allmänhet svaga jorden är öfver höfvan och
mera beskattad, än i de angränsande bättre lottade Länen,
och fastän i Elfsborgs Län de extraordinarie utgifterna stiga
högre än grundräntan och bevillning. Men sådant uteslutar
ej, att rättvisa bör vederfaras jordägare i nämnde Län,
så att han fritages för högre afgift, än som öfverensstämmer
med jordens verkliga värde; och dessutom är det uppenbart,
att så länge nuvarande missförhållande äger rum, icke
någon person, som är rädd om sin förmögenhet eller heder,
kan ingå i den projecterade välgörande hypoteksföreningen,
i hopp om hvars framgång och med beräkning af nuvarande
höga taxeringsvärde de nyligen slutade köpen för brännvin
af 2:ne egendomar inom berörde Län synas blifvit ingångne.
Jemväl i ett annat hänseende är det alltför högt drifna
taxeringsvärdet skadligt. Många begagna sig nemligen
deraf, för att få afverka brännvin med större redskap, än
som står i proportion till verkliga beskaffenheten af deras
jordbruk. Men Elfsborgs Län är sädesbehöfvande; befolkningen
i en stor del deraf skulle ej kunna lefva utan en
långt drifven industri. För dessa orter, belägna långt ifrån
alla vattencommunicationer, är rik tillgång på brännvin och
högt pris på spannmål inom orten lika förderfliga.
Jag tror mig hafva visat, att den bestämda minimitarifen
öfver egendomsvärdet inom Elfsborgs Län medför i
flera hänseenden menliga verkningar, dessa må härröra antingen
från felaktig calcul i sjelfva författningen eller från
misstag i grunderna för tillämpningen. Andra Län gifvas,
der minimisumman är hinderlig för en riktig beskattning,
emedan folk öfver allt söker att slippa med så liten skatt
sorn möjligt. I Län, der bördig jordmån, lätt afsättning och
en genom industri lifvad penningecirculation förenade äro
Den 27 Februarii.
för handen, skall jordens afkastning inom ett tiotal af år,
snart sagdt, hafva fördubblats; och likväl, fjettrade af den
begränsning, som ligger i minimi-tariffen, höja sig ej i samma
mån bevillningsvärdena. Öfverhufvud synes en minimitarif
öfverflödig, då alla med taxeringen sysselsatta medborgare
dervid handla på ed och samvete.
Jag föreslår derföre vördsammast: antingen, att mi-nimisumman
å egendomsvärden inom Elfsborgs
Län jemnkas och nedsättes, eller att 5i och 71 §§.
af nu gällande Be vi 11 n.-för or d n., i den nya beskattningslag,
som kommer att beslutas, erhålla
en förändrad r e d a c t i o n, hvars uppställning jag
dock helt och hållet öfverlemnar till Bevilln.-  XJtsk., eller ock slutligen, att hela minimitarifen
upphör och calculationen samt godkännandet af
fastighetsvärdenas totalbelopp oinskränkt öfverlemna
s till pröfningscommittderna.
Då denna fråga synes isynnerhet röra Svenska bonden,
sorn innehar största delen af Sveriges jord och som i allmänhet
icke sjelf äger förmåga, utan ofta måste anlita dyrlegda
biträden för tillvägabringande af framställningar, som kunna
leda till ernående af rättvisa, anhåller jag vördsammast, att
detta memorial måtte comnmniceras Hederv. BondeSt. och
till vederbörande Utäk. blifva remitteradt.
Lades på bordet.
Hr von Sydow, Axel B.einh., hade inlemnat följande:
Bland
de vigtigaste omsorger för Länstyrelserna är fattigvårdens
ordnande och tillbörliga vidmagthållande.
Landshöfdingeinstructionen och de tid efter annan utkomna
författningar i detta ämne lemna rum åt den mest
olika tillämpning, isynnerhet då tvist uppstår socknar emellan,
till hvilkendera ett fattighjon rätteligen hörer; och flera
exempel gifvas, att under sådana måls handläggning den
fattige antingen saknat något egentligt tillhåll samt kringdrifvit
från den ena orten till den andra, eller obehörigt
fallit den socken till last, som slutligen blifvit befriad från
skyldighet alt fattighjonet emottaga; hvaraf åter följt hvarjehanda
ersättningspåståenden och dermed förenade stridigheter
, menigheter emellan.
En stigande befolkning samt de sednast utkomna författningarna
rörande hemmansklyfning och jordafsöndring, i förening
med den på flera ställen antagna brukningsmethod att,
i stället för torpare med jordbruk och vanliga tjenstehjon,
antaga stattorpare, statdrängar och inhyseshjon, har, i fråga
om fattigförsörjningsskyldigheten, alstrat flerfaldiga förhållanden,
vid hvilkas bedömande nu gällande författningar
icke äro tillämpliga.
Behofvet af en förnyad fattigvårdsstadga erktjnnes ali
-
Den 37 Februari i.
mänt; men enligt min öfvertygelse bör densamma icke ingripa
uti socknarnas rättighet att sjelfva, inom sig, bestämma,
huruledes fattigförsörjningen, efter olika omständigheter,
må kunna, med minsta kostnad, ändamålsenligt uppfyllas.
Deremot synes en sådan författning bestämdt böra antyda,
hvilka som till fattigvårds åtnjutande äro berättigade,
den ena eller andra menighetens eller jordägarens eller enskilda
personens skyldighet tili fattigförsörjning, och, i sammanhang
härmed, hvad som iakttagas må mot intrång af
fattiga och mindre arbetsföra personers obehöriga inflyttning
från en till annan socken . samt ansvarighet för såväl den
fattige, hvilken med olofligt betlande beträdes, som förden
socken, hvars fattighjon, tiggande, annan ort besvärar, med
de flera hufvudsakliga punkter, som vid granskning af detta
vigtiga ämne kunna komma i fråga.
Till II. R. o. Ad. hemstalles ödmjukast, om icke vederbörligt
Utskott kunde anmodas att utarbeta förslag till en
ny fattigvårdsstadga, för att, efter undergången granskning
och godkännande , till K. M:s Nåd. pröfning och stadfästelse
i und. öfverlemnas.
Lades på bordet.
Hr af Ekenstam, Israel, hade inlemnat följande:
K. M:s Nåd. Förordn. af d. 28 April 1819, om privilegia
exclusiva för nya, i Riket förut okända,
slöjdeinrättningar, konster eller väsendtliga
i o ns t fö r b ä 11 r i n g ar ansågs af R. St. år 1823 äga några
Bristfälligheter, som blefvo föremål för deras und. skrifvelse
derom vid samma års Riksdag af d. 16 Dec., tryckt
uti hillänget till samtliga RiksSt:s protocollvid lagtima Riksdagen
år 1823, io:de samlingen, ?.:dra bandets 2:dra afdeln.^
pag. i3, och vidare uppräknad bland önskningsmålen i 44
5. af Riksdagsbeslutet nämnde år under N:o go. Någon åtgärd
från K. M.-s sida har, mig veterligen, sedan den tiden
icke följt; och då jag nu, såsom då, äger en oförändrad öfvertygelse
i detta ärende, lika med Rikets år 1823 församlade
Ständer, får jag härmed vördsamt föreslå, att ofvannämnde
skrifvelse i und. förnyas vid denna Riksdag,
och anhåller lika vördsamt om remiss af denna min
motion till Allm. Besv. o. Oec.Utsk:s handläggning.
Lades på bordet.
Hr Hammarhjelm, Carl Fredr., hade ingifvit ett
så lydande anförande:
Bland de föremål, som visserligen i främsta rummet
förtjena R. St:s uppmärksamhet, är landtbrukets upphjelpande
och förkofran. Dit hörer att vinna kännedom af och
att öfverflytta hit till Riket de i andra länder med förmån
begagnade åkerbruksmelhoder och industrigrenar i landtJmshållningsväg.
2Ö2
Den 27 Februari i.
Det verksammaste sätt att för lindrig kostnad sprida
kännedom af våra grannars bortom hafvet, nemligen Engelsmännens,
förbättrade oeconomiska institutioner vore, sorn
jag tror, att It. St. behagade meddela ett ärligt anslag i 10
års tid af 1,333 R:dr 16 sk., eller motsvarande ungefär 100
pund sterb, åt Skottska agronomen G. Steffens, hvarigenom
denne, både såsom författare och verkställare af stora oeconomiska
företag, i sin hemort välkände man kunde förmås
att här i Riket sig bosätta, för att derefter, mot lindriga
afgifter och ersättning för resekostnader, betjena hvar och en,
som det åstundade, med råd och upplysningar i alla landthushållningens
grenar. Då Hr Steffens flera år gått tillhanda
med sin undervisning och sina mogna råd inom provinserna
Nerike, Westergöthland och Wermland, under det han erliöll
ett årligt bidrag af dessa Läns Hushållningssällskaper,
kan hvar och en från dessa orter intyga den väckelse i åkcrbruksföretag
och den nytta, som denne man dei’städes beredt.
Hr Steffens har derefter, för enskilda angelägenheter,
återflyttat till Skottland, hvarest lian samlat ny erfarenhet
och nya kunskaper i sitt yrke, men hyser den tillgifvenhet
för Svenska jorden, att han 2:ne somrar under de sednare
åren begifvit sig tillbaka hit till Riket, då han genomrest
åtskilliga provinser och allestädes meddelat undervisning i
sin metier. Hr Steffens innehar redan den nödiga kännedomen
af Svenska språket, för att kunna tillhandagå alla
medborgareclasser, och är ännu i den ålder af några och
fyratio år, att hans verksamhet och ki'aft bör kunna påräknas
minst i 10 åi's tid. Då den enskilda förmågan är otillräcklig
och våra Hushållningssällskapers fonder ej medgifva att
behörigen löna en så förtjent man, har jag, med full öfvertygelse
om nyttan, vågat anropa Statens bitxäde.
Jag anhåller, att denna motion måtte remittei-as till StatsUtsk.
, som, i fall motionen bifalles, torde uppgöra de vilkor,
hvarpå anslaget åt Hr Steffens kunde beviljas.
Lades på bordet.
Hr Hallenborg, Carl Joli., bade inlemnat följande:
Då den emellan Svenska och Ryska Regeringarna i Mars
månad 182.8 afslutade handels- och vänskapsconvention innevarande
år tilländalöper, får jag vöVdsamligen föreslå, det
R. St. hos K. M.. i und. framställa den önskan, att, i händelse
samma convention skulle blifva förnyad, det undantag
deri måtte göras, dels att till befrämjande af bestämda
spannmålslagar, hvarförutan någon verklig spannmålshandel
aldrig kan uppstå, Finsk spannmål icke mera får hit till Riket
införas emot half tull, utan att den måtte blifva undex--  kastad samma importafgifter, som nu eller framdeles bestämmas
för från andi'a utrikes orter ankommande säd; och
dels att, till uppmuntran för ladugårdshushållningen i Riket,
den samma convention tillhöriga särskilda tarif å från
Deli 27 Februarii.
263,
Finland inkommande kreatur, salt, kött, fläsk, smör, ost
och ägg icke måtte blifva för framtiden gällande, utan att
sådana producter mätte blifva belagda med samma afgifter,
som fastställas för likartade från andra länder ankommande.
Bifalles detta, är jag öfvertygad, att Svenska landtmannaindustrien
skall få en helt annan riktning, Un den hittills
haft; och långt ifrån att ett sådant beslut skall verka till
dyrhet på lifsmedel inom hufvudstaden, skall det tvärtom befordra
tillförsel dit från de flesta Svenska provinser till lika
låga, om icke lägre pris, än som nu finnas. Dessutom har
erfarenheten visat oss, att Stockholm redan kan umbära Finland
såsom spiskammare; ty då communicationen emellan
detta land var afbruten i anseende till den befarade sjukdomen
Cholera morbus, förmärktes dock icke någon brist härstädes;
och besynnerligt vore det verkligen, om icke Sverige
skulle kunna sjelf förse sin hufvudstad, med en folkmängd
af endast 80,000 invånare, med erforderliga lifsmedel. Jag
anhåller, att denna min motion måtte blifva remitterad till
vederbörligt Utsk. och communicerad MedStånden.
Lades på bordet.
Å nyo föredrogs Gr. Lewenhaupts, Mauritz, d. 24 dennes
på bordet lagda motion om anslag till löneförbättring
för befälet vid K. LifBevär:sReg:tet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Om det å ena sidan
är hvarje representants rättighet att väcka frågor om nya
anslag, torde det å andra sidan vara hans skyldighet att icke
uppmana Representationen till beviljande af ändra ökade
utgifter än sådana, som af allmän nytta påkallas. Enskild
välvilja, eller välvilja mot enskilda, bör icke vara Riksdagsmannens
syftemål; eljest förbrytes representantens kall, från
att vara folkets till att blifva individers och corporationers
förespråkare och målsman. Aldraminst borde tjenstgöringsförhållanden,
eller en visserligen berömlig omvårdnad om
underlydandes bästa, alstra nya skattebördor, om än de synas
ringa. Häraf följer i min tanke, att frågor om Iönetill—
ökningar åt Statens embetsman aldrig böra från lagstiftande
församligars sida väckas. Äro de af behofvet påkallade,
erfordras de för statsmacliinens jenina och orubbade gång,
så blifva de nog af Styrelsen kända, erkända och begärda;
och ehvad klander man eljest kan anse sig äga fog att mot
Regeringen i Sverige framställa, torde man dock hvarken å
ena eller andra sidan med skäl kunna förebrå densamma att
vara njugg på lönetillökningars beviljande och äskande; ja!
stundom det förra, innan det. sednare, särdeles när de skola
tillgodokomma dem, hvilka i ett eller annat afseende anses
tillhöra Konungens lifvakt. Detta är min öfvertygelse om den
form, under hvilken begäran örn lillökt anslag åt LifBevär:sReg:tet
nu framkommit, en form, sorn, om den ock är
a64
Den 27 Februari i.
laglig och här bruklig, jag likväl för min del anser mindre
lämplig.
I afseende på sjelfva frågan om en lönetillökning för
Lifbevär:s-Reg:tet vill jag visst icke påstå, att LifbevärtsRegttets
officerare äro för högt lön ta; men en annan fråga
blir den, om icke en organisation kan företagas, hvarigenom
utväg skulle kunna beredas till anskaffande af ett förökad
t lönebelopp, utan behof af nytt anslag, i sammanhang
hvarmed den fråga uppstår, om Lif bevär:s-Reg:tet är af
den nödvändighet, att icke dess personal möjligen kan tåla
en inskränkning.
Detta lleg:te organiserades 1821. Dess stat uppgjordes
då att bestå af en Reg:ts-chef, 2 Balaljons-chefer, 2 Adjutanter,
24 Gompagni-officerare och 24 underofficerare. Dessa
underofficerare lära annu icke vara tillsatta. Lif bevärts
Reg:tet
organiserades således med befäl för 2:ne batailloner.
Det skall då undersökas, huruvida den tjenstgöring, hvartill
de äro ämnade, medgifver en inskränktare personal.
Ledning för ett sådant bedömande torde kunna hem tas från
det nummeriska förhållandet emellan indelta Armeens Officers-corpsers
personal och bevärings-gemenskapen , som
af dem exerceras. Härvid företer sig ett sådant förhållande,
alt Lifbevär:s-Reg:tets nummerstyrka, d. v. s det manskap,
som årligen exerceras, utgör för Stockholms stad omkring
5oo man, för Stockholms Län icke fullt 4°°- Ja»
skulle då tro, att Stockholms Läns beväring kunde fördelas
på det sätt, att beväringsmanskapet från de härader af Länet,
som utgöres af en del af Södermanland, förenades med
Södermanlands, och att samma manskap från de härader, som
utgöras af en del af Upland, med Uplands Regttes beväring.
Man bör då efterse, huruvida dessa Regtters officerscorpser,
efter en sådan förening, ändock kunde bestrida vapenöfningarna.
Södermanlands beväring utgör omkring 55o
man årligen. När dertill läggas de 100, hvilka komme från
den delen af Södermanland, som tillhör Stockholms Län,
Liefve sammanlagda beloppet omkring 65o. Uplands R.eg:tes
beväring deremot utgör 45o man, som tillika med de 2Öo,
liv il ka skulle komma från den delen af provinsen, som tillhör
Stockholms Län, tillsammans utgör 700 man, hvaraf
följer, att Södermanlands Regtte skulle bestrida vapenöfningarna
för 65o och Uplands Regtte för 700 man. Södermanlands
Regttes Oificers-corps består, förutan Reg:ts-befälet,
af 12 Capitainer och 24 Subalterner. Subalternernas antal
utgör väl för närvarande 28; men jag skulle tro, att endast
24 äro uppförda på stat. Uplands Regrls Officerscorps
består af samma styrka. Jemnför man nu de beväringsclasser,
som exerceras af Uplands och Södermanlands Regtter,
med dem, som Norra och Södra Skånska Infanteri-RegJterna,
hvilka hvardera hafva 4 subalterner mindre på stat än
först
-
D«u 27 Februari i.
förstnämnde Regrter, exercera, utgörande vid hvardera Reg:-  tet emellan 11 och 1200 man, så linner man, att då dessa
Reg:ter med en mindre officerscorps kunna medhinna att
exercera ett så stort antal beväringsmanskap, måste en större
befäls-personal medhinna exercisen af ett mindre talrikt
manskap, och jag anser således, att det är möjligt att, med
förminskning af Lifbevär:sReg:tets personal, bestrida exercisen
med Stockholms Läns beväringsmanskap. Jag skulle
då tro, att Lifbevär:sReg:tet kunde förminskas till en batalion,
hvarigenom såväl Reg:ts-eliefs-platsen som en Bataillons-cbefs
kunde indragas, äfvensom compagni-statcn minskas,
hvarigenom tillgång erhölles till förbättrande af de qvarstående
ollicerarnes löner. Jag tror mig sålunda hafva visat,
att, utan någon skada för tjenstgöringeu, Lifbevär:sReg:tet
kan genom en förändrad organisation, med den tillgång redan
beviljade anslag lemna, erhålla den löneförbättring, som
kan erfordras, ålen jag skulle kunna gå ännu längre och
visa, att Stockholms stads bevärings exercis kan bestridas
utan något särskildt, dertill allena afsedt befäl. De 2:ne Infanteri
Gardes-regtternas Ollieerscorpser äro hvardera, efter
rangrullan och, som jag tror, äfven efter stat, lika stora
som Norra eller Södra Skånska Infanteri Regtternas eller
hvilket annat indelt Regttes Officerspersonal. Åtminstone
äga Gardes-Regtterna på stat lika många subaltern-officerare,
och dessa äro de, som egentligen erfordras för beväringsexercisen.
Jag hemställer då, om det icke vore möjligt, alt
Officerscorpsen vid 2:ne Regtter, som endast bestå af 800
man hvardera, skulle kunna bestrida exercisen med Stockholms
stads beväringsmanskap, enär såväl Skånska sorn öfriga
indelta Regtter, hvilkas ordinarie manskap till numerären
är långt större, medhinna att exercera ett högst betydligt
talrikare beväringsmanskap. Jag inser ganska väl,
alt man kan komma med den invändning, att, i händelse af
inträffande krig, erfordras en ökad beväringsstyi ka, som åter
påfordrar ett ökadt befäl; men jag tror i allmänhet, att om
man icke på något vis uppgör på förhand en. plan, huru
det erforderliga befälet i behofvets stund skall kunna erhållas,
brist på befäl alltid skall förefinnas, när alla 5 classerna
behöfva användas, såvida man icke vill på ett ständigt
befäl för detta ändamål, under fred, använda oerhörda
anslag. Men äfven med den förutsättning, att för Stockholms
stads beväring skulle erfordras vid krigstillfälle ett
särskildt befäl, kunna ganska väl Gardes-reg:ternas Officerscorpser
vara tillräckliga för att både commendera den egna
truppen och lemna befäl åt de classer af beväringen inom
Stockholm, som kunde behöfva användas. Hvart Gardescompagni,
som utgöres af 100 man, har nemligen till befäl
1 Capitaine och 3 Subaltern-officerare samt åtminstone 4 underofficerare.
Hvarje 12 man äga således i befäl, hvilket jag
2 H. 34
s56
Den 37 Februarii.
för infanteriet anSer öfverdrifvet. Från hvarje compagni
bör derföre kunna lemnäs minst 1 officer och 1 underofficer,
hvaraf således uppstår en disponibel befälspersonal af
16 officerare och lika många underofficerare.
En invändning, som äfven torde vilja begagnas, är, att,
enligt Beväringslagen af 1812, manskapet skall med indelta
Armeen införlifvas; men häremot torde jag få anföra, att
Stockholms Stads och Läns beväring hittills årligen exercerats
med underbefäl från Gardesregrterna, och att Götheborgs
beväring äfven exerceras af befäl ur Götha Artilleriregtte,
utan att sådant anses stridande emot ofvanomförmälde
lag.
Jag tror mig således hafva visat, att ökade anslag för
Lifbevär:sReg:tet alldeles icke äro af behofvet påkallade.
Jag yrkar dock icke, att StatsUtsk. skall afslå den af K. M.
begärda förbättring i LifBevär:sReg:tets stat genom åtskilliga
löners öfverflyttande på indragningsstaten. Deremot afstyrker
jag fullkomligt det af motionären begärda ytterligare
anslag af 1,721 R:dr, och detta såväl på grund af den framställning
jag redan gjort om Reg:tets mindre behöflighet,
som derföre, att de af Konungen begärde 4>56i R:dr äro
tillräckliga för det dermed afsedda ändamål. Jemnför man
nemligen den aflöningsstat, som för närvarande är gällande
för Lifbevär:sReg:tet med den, sorn är fastställd för Norra
och Södra Skånska Infanteri-regementerna, med hvilka motionären
anser LifBevär:sReg:tet närmast böra komma i parite',
så visar sig ett sådant förhållande, att då vid Skånska
Regtterna en Capitaine med högre lön åtnjuter 70oR:dr,har
deremot en Capitaine vid Lifbevär:sReg:tet, oberäknadt beklädnadsbidraget
för den högtidliga uniformen, endast 4°o R:dr,
för hvilken sålunda erfordrades en tillökning af 3oo R:dr,
eller för 3 Gapitainer 900 R:dr. Reg:tsQvartermästarens vid
Lifbevar:sReg:tet lön utgör 4oo R:dr; vid Skånska Reg:terna
600 R:dr. Skillnaden är således 200 R:dr. Fem Capitaine!-  vid Lifbeväringen, med lägre löner, hafva hvardera 35o R:dr;
vid Skånska Reg:terna deremot 460 R:dr. Skillnaden är således
100 R:dr, som för 5 Capitainer utgör sammanlagda
5oo R:dr.
Efter samma proportion, som vid Skånska Reg:terna är fastställd,
borde af de 9 på stat vid Lifbevär:sReg:tet uppförda
Lieutenanter 6 erhålla den högre och 3 den lägre lönen; och
följaktligen borde 6 Lieutenanter, af hvilka hvardera nu åtnjuter
i5o R:dr, erhålla tillsammans en tillökning af 3oo
R:dr, för att äga lika lön, 3oo R:dr, som Lieutenanter vid
Skånska Reg:terna hafva. Öfriga Lieutenanter vid LifbevärtsRegttet
äfvensom Fänrikarna hafva redan samma, de sistnämnde
till och med större, lön, som motsvarande grader
vid Skånska Reg:terna. Den erforderliga tillökningen för hela
Officerscorpsen blefve således 1,900 R:dr, som, afdragna från
de begärda 4j56i R:dr, lemna ett öfverskott af 2,661 R:dr,
Den aj Februari i.
hvilket öfverskott torde vara mer än tillräckligt för aflÖnan
det
af 24 underofficerare, om sådana behöfvas, särdeles när
man besinnar den ringa tjenstgöring, som för dessa kan ifrågakomma.
Skulle på detta sätt tillgång saknas för underhållet
af trumslagare, hvilka föreslås att på stat uppföras,
så torde sådant ej behöfva tagas i betraktande, helst jag anser
en sådan personal mer än öfverflödig att ständigt underhållas.
Jag anhåller, att detta anförande må åtfölja motionen.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz! Jag anhåller, att de
anmärkningar, sorn nu blifvit gjorda mot min motion, må
få hvila på bordet till nästa plenum, emedan de äro af den
vidlyftiga omfattning, att deras fullständiga besvarande nu
skulle borttaga för mycket af R. o. Adis dyrbara tid.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill visserligen icke
förneka riktigheten af den värde anmärkarens sats, då han
anser för olämpligt, att chefer, antingen civila eller militära,
här uppstiga för att begära anslag åt sina corpser; men
då man besinnar oformligheten af vår Statsorganism, bör ali
förundran i denna del upphöra. Jag hemställer dock, om icke
anmärkaren, som väckt klandret mot motionen, sjelf gått
in att suppleera en krigsminister här i landet genom de detaillerade
organisationsförändringar, han antydt.
För mig visar det sig af en särdeles vigt, att Lifbeväringen
qvarstår såsom en prototyp för beväringssystemet i
Sverige. En särdeles behaglig anblick, en för hvarje sann
uppskattning af militäryrket stor tillfredsställelse bar det varit
att se de bastiga framsteg uti exercis, som denna corps förmått
åstadkomma; och då Svenska sjelfförsvaret bör grundas
på ett verkligt nationelt system eller conscriptionen, anser
jag olämpligt, att Lifbevärlscorpsen till någon del upplöses
med öfverflyttande af exercisskyldigheten på andra Regementer,
allraminst något af Gardesregiterna, emedan just
den täflan, som äger rum emellan Lifbeväringen och dessa
Reglter, påskyndar deras ömsesidiga hastigare framsteg. Af
dessa skäl och då, såsom jag antydt, det är att förmoda,
att allmänna beväringen skall komma att utgöra en väsendtJjgare
del af landtförsvaret, nödgas jag skilja mig från den
värde anmärkarens åsigt i afseende på den förmenta fördelen
af Lifbeväringens partiella indragning: Och långt ifrån
att tro, att den mening, jag velat motsätta mig, skall delas
af StatsUtsk., är jag tvärtom fullkomligen öfvertygad, att
TJtsk. äger största anledning att tillstyrka utvidgning af beväringssystemet,
så vida fråga uppstår att afväga nyttan och
nödvändigheten af ökade anslag för försvaret; hvadan jag
yrkar, att alla behöfliga medel för Beväiingens ändamålsenliga
organisation måtte hemtas från indragningar af den stående
både indelta och värfvade Arme'en.
Gr. Cronhjelm, Otto Au g.: Till en del förekom
-
\
268
Den 27 Februarii.
men af Gr. Horn, som yttrat åsigter, hvaruti jag instämmer,
rörande Lifbeväringens bibehållande oförminskad i dess
närvarande skick, har jag nu icke uppstigit för att yttra
mig i hufvudsaken. Jag vill blott hemställa, 001 icke, med
förutsättning, att motionären begått en oformlighet, då han
begagnat sin i grundlagen förvarade rättighet att hos Ståndet
föreslå lönetillökning för den corps, der lian är chef,
den värde anmärkaren å andra sidan likväl icke inledt sig
och oss på en bana, som är alldeles ändamålslös, genom
den mängd detailler, hvari anmärkaren ingår och genom den
anställda jemnförelsen emellan lönebeloppen för lika grader
af olika reg:ter och beräkningen öfver det större eller mindre
beväringsmanskap, som ena eller andra reg:tet eller dess
befälscorps kunde eller borde till tjenstgöring inöfva. Jag
skulle tro, att alla sådana organisationsfrågor, som den värde
anmärkaren vidrört, här böra lemnäs å sido, såsom till
sina detailler beroende af den styrande magt allena, sorn
inseendet deröfver tillkommer. Oss tillhör endast, då fråga
uppstår om medlens beviljande, att tillse, hvad nyttan
och nödvändigheten fordrar; och då en vidsträcktare pröfning
ej heller tillkommer Stats-Utsk., hemställer jag till Hr
Gr. Lewenhaupt, 0111 det icke skulle finnas öfverflödigt att
till besvarande upptaga ifrågavarande anmärkningar; ty jag
fruktar, att om vi sysselsätta oss med dylika ämnen, skall
motionstiden förflyta, innan alla motioner hunnit blifva föredragna.
Gr, Lewenhaupt: Jag tror mig icke kunna frångå
att besvara de utaf Gr. Gyldenstolpe mot min motion framställda
anmärkningar, så framt anmärkningarna skola qvarstå.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skulle anhålla, att af Hr Gr.
o. Landtm, få veta, em någon af 11. o. Ad:s ledamöter anmält
sig till motions afgifvande. I sådan händelse vill jag
vänta att besvara, hvad som mot mina anmärkningar förekommit,
men hvartill jag i motsatt fall utbeder mig att få
begagna närvarande tillfälle.
Frih. Ehrenborgh, Casper Wilh.: Det är för ingen
del, för att inblanda mig uti discussionen, som jag begärt
ordet, utan endast för att fästa uppmärksamheten på innehållet
af 4g §• Riksd.-Ordn., som stadgar, att ”hvar och en
allmän fråga, sorn första gången i något Stånd förekommer,
skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast densamma till
vederbörligt Utsk. förviser, ligga på bordet till nästa plenum,
då remiss bör ske.” Någon ytterligare bordläggning^' motionen
kan således icke äga rum, utan bör remiss deraf nu ovilk
ligen ske; men deremot kunna Gr. Gyldenstolpes framställda
anmärkningar, iklädda egenskapen af motion, 0111 han
så förklarar dem, blifva på bordet hvilande.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har icke framställt mina an
-
Den 27 Februari i.
2G9
märkningar i form af motion, men liar derföre visst ingenting
emot, att mitt anförande får hvila på bordet; jag har
framställt dem såsom anmärkningar mot den af Gr. Lewenhaupt
väckta motion. Det förundrar mig att af talare,
som ifra för besparingar, höra omtalas, att det vore ändamålslöst
att ens orda öfver saker, eller framställa sådana
förslag, hvilka på något sätt skola kunna leda till besparing
för Staten. Jag vet icke, att jag på något vis gjort
intrång i en krigsministers rättigheter, om vi äfven hade
någon sådan; jag har blott talat som Riksdagsman. Jag
har hvarken kunnat eller velat bestrida någon af Ståndets
ledamöter rättighet att väcka frågor, om de auginge
aldrig så stora anslag; men jag har ägt rätt, för min del,
att framställa min öfvertygelse om den form, hvari frågan
hort förekomma, för att kunna anses såsom uttryck af en
allmän opinion om nödvändigheten af det förslag, den omfattar.
Jag har åtminstone den erfarenhet om Stats-Utsk.,
att det sällan eller aldrig tillstyrkt några löneanslag, som
icke af K. M. hos Ständerna blifvit begärda; och jag tror
mig derföre icke sakna all grund för mitt påstående, att
det icke är så alldeles rätt, att enskilda Riksdagsmän uppträda
med förslag till förhöjda loner för personella behof,
hvilka man icke funnit af Regeringen vara ansedda för nödvändiga.
Hvad längden af mitt anförande beträffar, hvilket
Gr. Cronhjelm ansett ändamålslöst, skulle jag tro, att hans
egna anföranden stundom varit lika så länga, och att vi således
kunna qvitta med hvarandra. Huruvida mitt framställda
förslag är ändamålslöst eller förtjena!- afseende, är
en annan fråga, som Stats-Utsk. får bedöma. Skulle jag
finnas hafva orätt i min framställning om förändring i Lifbevär:sReg:tets
närvarande organisation, skall jag för min
del, lika med Gr. Lewenhaupt i dess motion, trösta mig
med att hafva handlat efter samvete och öfvertygelse.
Gr. Lewenhaupt: Det är blott i afseende på hvad
Frih. Ehrenborgh tillkännagifvit, som jag får förklara, att
om jag yttrat mig så, som om jag önskat, att motionen skulle få
hvila på bordet, har jag uttryckt mig emot min mening,
emedan jag blott åsyftade Gr. Gyldenstolpes anmärkningar.
Gr. Cronhjelm: Då jag tagit mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att den korta tiden icke borde onödigtvis
borttagas, har jag icke afsett tiden för i dag, utan
den, som skulle förspillas genom det da capo af discussionen,
sorn vid ämnets förnyade föredragning komme att äga rum.
Beträffande det afseende, i hvilket jag, enligt Gr. Gyldenstolpes
förmenande, skulle användt ordet ändamålslöst,
får jag förklara, att jag icke kan vidkännas den tillvitelsen,
som skulle jag yttrat, att jag ansåg det vara ändamålslöst
att på delta rum yrka besparingar. Jag har nämnt ordet
Den 2j Fcbruarii.
ändamålslöst vid jemnförelsen begge talarne emellan, derföre
att jag anser Gr. Lewenhaupt ined sin motion kunna vinna
ett ändamål, hvarom jag nu likväl icke vill närmare
utlåta mig, nemligen den föreslagna Jönetillökningen; hvaremot
det ändamälslösa ligger på andra sidan i den föreslagna
organisationen och förändringen i de minsta detailler,
hvilken discussion jag ansett ändamålslös, enär det icke tillkommer
Ständerna att besluta öfver dessa omständigheter.
Gr. Gyldenstolpe: Jag förnyar min framställning till
Gr. Cronhjelms upplysning, att jag icke påstår, att StatsUtsk.
skall föreslå och förelägga Ständerna någon ny organisation
af Lifbevär:s Reg:tets sammansättning; utan jag har
endast velat fästa Utsk:s uppmärksamhet derpå, att den
åsyftade löneförbättringen kan åstadkommas utan några förhöjda
anslag. Härom har jag icke väckt någon motion,
utan framställt mina anmärkningar såsom ett bevis på den
sats jag yrkat, att något nytt anslag icke vore af nödvändigheten
påkalladt.
Uppå derom framställd proposition blef Gr. Lewenhaupts
d. 24 dennes afgifna, nu föredragna anförande till
Stats-Utsk. remitteradt.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.: hade inlemnat följande:
Det
gifves, ty värr, ännu några lagar i Sverige, hvilka
icke hedra menskligheten och upplysningen. Bland dessa
räknar jag bysättnings-lagarna; och ehuru flera män af ära
och rättskänsla vid en och annan Riksdag gjort försök att
få dessa barbariska lagar undanröjda, hafva desamma likväl
blifvit bibehållna genom egennyttans inflytelse, genom
förcburen nödvändighet för creditens bibehållande, genom
framställningar om behofvet af tvångsmedel o. m. s., hvarmed
snålheten besegrat visheten. Det torde altså vara fruktlöst
att begära bysättnings afskaffande, så länge penningevingleriets
rysliga tid räcker, då procentare och ockrare ligga
gömda bakom löpande emissarier, hvilka nyttjas till redskap
åt ett oskäligt ockrande, på bekostnad både af enskilda
personers och hela familjers timliga välfärd.
Visst och obestridligt är emedlertid det, att om ingabysättningshäkten
funnos, skulle crediten och säkerheten i penningeväg
snarare vinna, än förlora derpå. Penningekarlen, handlanden,
fabrikanten, handtverksmannen eller jordbrukaren lånade
då icke ut sina penningar, utborgade icke sina varor och lemnade
icke från sig sitt arbete eller sin spannmål på credit åt någon
annan än den, om hvars vilja och förmåga att betala han
vore fullkomligt noga öfvertygad, eller som presterade god
och nöjaktig säkerhet. Utlånaren eller utborgaren hade då
sina penningar eller varor i behåll, och den oredlige slö
-
Den 27 Februari i.
sarén eller misshushållaren hade då icke tillfälle att åtkomma
och förstöra andras penningar eller egendom.
Deremot, då procenteriet på vissa ställen är drifvet till
den otroligaste höjd; då exempel gifvas, att ända till 100,
ja, ännu högre procent tagas; då penningar på kort förfallotid
utlånas åt ynglingar eller andra personer, hvilka procentaren
vet icke sjelfva kunna betala, men hvilka han känner
äga förmögna föräldrar, andra anhöriga eller vänner,
dem han påräknar, när personen lagsökes och inkastas i bysättningsfängelset:
nu äro dessa nästen ingenting annat än
ypperliga medel, å ena sidan, till välfärdens, sedlighetens,
helsans, husliga lugnets och familjefredens förstörande, och,
å andra sidan, till bedrägeriets befrämjande samt blodpenningars
utpressande af vilseförda, ruinerade eller oskyldiga
menniskor.
Sådant är bysättningens rätta och hufvudsakliga product.
Låt ock vara, att bysättning någon gång är absolut
nödvändig som tvångsmedel mot en otacksam, lättsinnig
menniska, hvilken under förtroendets eller vänskapens missbruk
eller genom listens begagnande åtkommit penningar eller
varor till låns eller på credit, så är likväl den fördel, som
hysättningsrättiglieten vid dylika tillfällen medför, icke på
något sätt att jemnföra med de olyckor och det förderf,
som den tillskyndar ett vida större antal menniskor. Betraktar
man saken från en blott moralisk synpunkt, är väl
ingenting mera orättvist och grymt, än att lagen skall berättiga
den ena menniskan att göra den andra till lifstidsfånge,
blott för det den förre så vill, eller för att släcka
en låg hämd, eller af begär att pina och plåga, för det
att den andra omöjligt kan skaffa några lumpna penningar,
som han kanske icke ens till halfva beloppet upptagit, eller
ock alldeles icke upplånat, i händelse han endast är cautionist.
Skulle väl någon vilja tro, hvad likväl är sannt och
bevisligt, att en person hållits i Stockholms gäldstuga inspärrad
öfver 22 års tid för en skuld på endast 26 R:dr
32 sk. B:co; en annan i 25 år, och en 3:dje i 28 år, intilldess
döden omsider gjort slut på dessa martyrers lidande.
Kunna väl bysättningsrättighetens alla upptänkliga fördelar
uppväga grufligheten af dylika händelser? Och månne
icke den största missdädares, mordbrännares, mördares, riksförrädares
öde är vida bättre, än en sådan medellös gäl—
denärs ? Den förre beror af lagen , den sednare endast af godtycket;
och då den förres lidande har en bestämd och snart
uppnådd gräns, kan deremot den gäldskyldiges räcka i hela
5o ä 60 åren, om han är ung, då han inspärras, och om
han hålles i bysättningsfangelset, tills han uppnått den högsta
ålder. Är icke sådant fasansfullt; och finnes väl något
enda menniskohjerta, med undantag af procentarens, som
icke ryser vid åtankan på en lag, som gillar och godkänner
dylika marter, isynnerhet om man tillika besinnar,
Den 27 Februarii.
att den bysatte icke har större dagliga täre- eller, måhända
rättare sagdt, tåre-penning än den gröfste missdådare??
Att alla dessa förhållanden, noga skärskådade, måste
väga tungt på religionens oell samvetets vågskål, det kan
icke bestridas af någon, som har religion och samvete.
I dessa förenade heliga namn föreslår jag altså vördsamt
följande alternativer:
1:0 Att rättigheten att hålla person i häkte, för det den
icke mäktar betala gäld, må ovilkorligt upphöra.
2:0 Alt, om detta förslag icke bifalles, utan på öfvervägande
skäl afslås, bysättning för gäld till och med 5oo
R:dr samt derunder icke må räcka längre än 6 månader;
för gäld öfver 5oo R:dr till och med 1000 R:dr icke längre
än 9 månader; för gäld öfver 1000 R:dr till och med
i5oo R:dr icke längre än 12 månader; för gäld öfver i5oo
R:dr till och med 2000 R:dr icke längre än i5 månader;
för gäld öfver 2000 R:dr till och med 25oo R:dr icke
längre tid än 18 månader; för gäld öfver 25oo R:dr till
och med 3ooo R:dr icke längre tid än 24 månader, och
för gäld derutöfver samt till hvad belopp som helst icke
Öfver 36 månader, hvarje Riksdaler beräknad i den myntsort,
hvarå förbindelsen lyder, och hvarje månad till 3o
dagar.
3:o Att bysättning för gäld, uppkommen endast genom borgen
eller caution, må räcka blott hälften af den tid, som
för den verkliga låntagaren eller gäldenären är föreslagen.
4:o Att, ehvad den nu gällande obegränsade bysättningsrättigheten
bibeliålles oförändrad eller ock modifieras antingen
så, som jag nu föreslagit, eller på annat sätt inskränkes,
bysatt person, under den tid han sålunda är
sin frihet betagen och i häkte hålles, må åtnjuta 6 sk:r
i silfver om dygnet i underhåll af den honom häkta
låtit; ty fastän han lider genom häkteisen, bör menskligheten
likväl icke tillåta, att han tvingas jemväl lida
hungersnöd eller svälta till döds, eller gå naken, och således
äfven i dessa afseenden behandlas värre, än verkliga
brottslingar, hvilka på Statens bekostnad förses med
nödiga klädespersedlar, då de deraf äro i trängande behof.
5:o Att, i händelse förändring i bysättningslagarna bifalles,
samma förändring må varda gällande äfven för alla de
personer, som nu för gäld sitta i häkte, tiden beräknad
från och med den dag, då deras häktelse begyntes.
Jag anhåller vördsamt om remiss häraf till Lag-Utsk.
Lades på bordet.
H. R. och Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
