# ID: svediakorp-gov457
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 149,815
# sentences: 5,919
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
lios
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm,'
o
Arén 1354 och 1355.
Tjugondeandra Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i835.
Fredagen den i Maj 1835.
Plenum kl. io f. m.
Justerades 4 prot.utdr. fö:- d. 3o sisth April.
Föredrogs å nyo Hr Oxehufvuds d. 3o sistl. April f. m.
på bordet lagda hemställan om inbjudn. till PresleSt. att instämma
i R. o. Ad:s beslut, rör:de StatsUtsk:s utlåt. N:o 447»
samt till BondeSt. att med R. o. Ad. sig förena i de få delar,
hvaruti R. o. Ad:s beslut i nämnde fråga icke är med
BondeSt:s öfverensstämmande.
Hr Stuart, Carl Gust.: De vid denna riksdag RiksSt:n
emellan särdeles vanliga inbjudn:na hafva i allmänhet
haft ett högst menligt inflytande på riksdagsärendernas gång.
De hafva dessutom åstadkommit en allm. osäkerhet om beståndet
af de utaf R. St. redan fattade besluten. Jag skulle
derföre, för min del, önska, att alla dylika inbjudntr måtte
numera åtminstone vid innevar. riksdag undvikas. Jag betviflar
äfven, att det ändamål, som af Hr Oxehufvud blifvit
uppgifvet såsom afsigten med nu ifrågavar. inbjudn., eller påskyndandet
af riksdagsärendernas slut, derigenom kommer
att vinnas. För mig synes det åtminstone, som detta slut
skulle befrämjas vida mera derigenom, att StatsUtsk., ju
förr dess hellre, sattes i tillfälle inkomma med förslag till
sammanjemnkn. af RiksSt:ns olika beslut rörrde omförmälda
ämne, äfvensom med voter:s-propos:r för den händelse, att
någon sådan sammanjemnkn. icke kan äga rum. Jag hyser
visserligen föga förhoppning, att R. o. Ad., som redan visat
en så stor benägenhet att i denna fråga följa BondeSt:s exempel,
skall ogilla den af Hr Oxehufvud nu föreslagna inbjudn.,
och jag skall derföre icke upptaga tiden med begäran om
votering; men jag har icke kunnat underlåta att anmäla
min protest emot denna likasom emot de flera andra i samma
anda af R. o. Ad. gjorda inbjudna- till de öfriga RiksSt:n.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag i sista plenum,
när frågan om reglementet för hypotheksföreningar förevar,
var hindrad att tiilstädeskomma, får jag härmed anmäla min
reservation mot alla de från StatsUtsk:s förslag afvikande
beslut, som då fattades, och får tillika nu förena mig i den
protest, Hr Stuart afgifvit.
Hr Oxehufvud, Gör. Adolph: Det förundrar mig
på intet vis, att de Hrr, som så högligen stridde emot hypo
-
4
Den i Maj.
theksföreningars inrättande, sedan skulle steg för steg försvara
deras mening. Det är ganska berömligt att blott vika
för öfvermagten; men det gifves tillfällen, då allm. interesset
äfven måste tagas i beräkning. Jag tror verkligen, att
den protest, Hr Stuart afgifvit mot R. o. Ad:s inbjudna-,
kommit något för sent; den hade varit _på sitt ställe vid
början af riksdagen. För öfrigt hoppas jag, att R. o. Ad.
nogsamt inser, att ett bifall till denna inbjudn. skall förekomma
tidsutdrägt.
Gr. Posse, Arv.: Om, på sätt Hr Stuart anfört, de
vid denna riksdag skedda inbjudna- medfört menliga följder,
tillhör icke mig att bedöma; men om så skulle vara, är det
så mycket mera skäl att i förevar, fall antaga den föreslagna
inbjudn., som den kommer att leda till förmånliga följder.
Hr Stuart har ansett lämpligast vara, att StatsUtsk.
inkom med jemnkn:sförslag och förslag till voter:spropos:r;
men dervid möter den svårighet, att sådant icke kan af
StatsUtsk. fullgöras, förrän Stånden beslutat i saken, och
dervid inträffar den omständigheten, att BorgareSt. icke fattat
något sådant beslut, hvilket detta Stånd, att döma efter
hvad som hittills skett, troligen icke på länge kommer att
fatta. Derpå vinna de likväl ingenting, ty frågan måste
slutas, emedan riksdagen icke kan slutas, förrän reglementet
för Riksg:scont:s fullmägtige blifvit uppgjordt; men
det kan icke fullgöras, förrän denna fråga blifvit definitivt
afgjord, och derföre tillstyrker jag, att inbjudn. må äga rum.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag är i hufvudsaken förekommen
af Gr. Posse i dess yrkade sats, att målet måste
till slutligt afgörande företagas oell att således det afseende,
som Hr Stuart haft för vägran till inbjudn., helt och hållet
förfaller. Jag skulle tro, att hans mening med vägrandet
icke endast kunnat vara att fortskynda målet; ty om så varit,
hade frågan om inbjudn. säkerligen icke blifvit bordlagd
i förra plenum. Jag anser icke heller ändamålsenligt
att utan inbjudn. öfverlemna målet till StatsUtsk., emedan
det visat sig, alt StatsUtsk. med flit gjort alla möjliga svårigheter
mot sjelfva saken, och jag anser derföre bäst vara
att instämma uti Hr Oxehufvuds förslag om inbjudn. Jag
erkänner, .att jag icke tror något särdeles resultat deraf kunna
uppkomma, emedan några hypotheksföreningar icke lära
kunna bildas på de grunder, sorn bestämmas; men jag önskar,
att vi må komma lill något resultat i frågan.
Frih. Boye, Ludv : För mig, som gjort mig till en
lag att i hvarje fråga, och följaktligen äfven inbjudntsfrågor,
bemöda mig att fatta mitt omdöme efter de skäl, hvaraf
frågan åtföljes, äfvensom efter dess syftemål, synes det alldeles
oeftergiflig!, att, då vi hafva en dag gifven, när riksdagen
skall vara slut, vi mäste hushålla med tiden, soot
Den i Maj.
återstår, och att således rättast är att instämma uti inbjudntsförslaget,
hvarå jag anhåller om proposln.
Hr Hjärne, Harald: Sedan det nu en gång blifviten
praxis, att Stånden inbjuda hvarandra till instämmande i
sina beslut, och jag icke vid liera tillfällen motsatt mig dem,
ehuru jag anser dem vara olämpliga och icke fullt öfverensstämmande
med grundlagens mening, så erkänner jag äfven
den satsen, att det tillhör den majoritet inom ett Stånd, som
beslutat i frågan, att besluta om inbjudn.; men hvad den
ifrågavar. inbjudn. beträffar, så bestrider jag densamma i
hvad den rörer BorgareSt., emedan jag anser den vara alldeles
olämplig. Dock, efter hvad en ledamot nu för mig
upplyst, vill jag icke vidare bestrida inbjudn. till BorgareSt.
, ehuru jag icke lika med Gr. Posse kan säga, att den
ovilkorligen kommer att leda till förmånliga följder, emedan
jag ej känner, hvad beslut BorgareSt. kommer att fatta.
Hr S tuart: Om meningen med den nu ifrågavar. inbjudn.
verkligen vore att, pä sätt motionären och Gr. Posse
uppgifvit, påskynda riksdagsärendernas afslutande, så tror
jag, att det vore ändamålsenligare att inbjuda BorgareSt.,
sorn ännu icke fattat sitt beslut i frågan, än PresteSt., som
redan pröfvat och för sin del afgjort densamma. I fall
BorgareSt. antoge en sådan inbjudn., vore StatsUtsk. i tillfälle
att genast uppgöra förslag till den obetydliga sammanjemnkn.
, som då erfordrades för att bringa frågan i ett afgjordt
skick. Jag får derföre förklara, alt jag icke skulle
hafva något att erinra mot BorgareSt:s inbjudande att instämma
uti R. o. Ad:s och BondeSt:s beslut, emedan sådant
möjligen skulle kunna leda till något hufvudsakligt resultat,
hvaremot en inbjudn. till PresteSt. troligtvis icke leder till
annat ändamål än alt åstadkomma en ökad vidlyftighet i
våra riksdagsförhandlingar och ådagalägga ett förnyadt försök
att upprifva detta Stånds en gång fattade beslut.
Hr Oxehufvud: Det af mig vördsamt framställda förslaget
om inbjudn. åsyftar endast att inbjuda de a:ne Stånd,
som fattat något likstämmigt beslut med R. o. Ad. Att inbjuda
BorgareSt. har aldrig kunnat lalla mig in. PresteSt.
har i allo bifallit StatsUtsk:s sista betänk., och skillnaden
emellan PresteSt:s och R. o. Ad:s beslut är således icke större,
än att jag är fullkomligen öfvertygad, att PresteSt. antager
inbjudn., likasom det icke lärer lida något tvifvel, att
ju BondeSt. ingår på inbjudn., enär det blott är i 2:dra
punkten, som BondeSt. fattat olika beslut med R. o. Ad.
Jag förblifver derföre vid min redan gjorda anhållan.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag har visserligen ingenting
emot, att till förbättring af målet en inbjudn. beslutas; men
jag kan icke återhålla den önskan, att BondeSt. mätte af
6
Den i Maj.
samma skäl äfven göra en inbjudn., emedan jag anser I3ondeSt:s
beslut ändamålsenligare än B., o. Ad:s.
"Uppå derefter framställd propos. blef Hr Oxehufvuds
nu föredragna hemställan af R. o. Ad. bifallen.
Härefter upplästes lill justering och godkändes godkändes
prot.utdr. öfver R. o. Ad:s d. 27 sistl. April fattade beslut,
rör:de StatsUtsk:s utlåt. N:o 447» samt den nu beslutade
inbjudn.
Till pröfning företogs BancoUtsk:s den 23 sisth April
e. m. på bordet lagda memor. N:o i3i med hemställan, att
i blifvande bnncoreglemente måtte intagas ett stadgande,
hvarigenom Fullmägtige berättigas att anhålla om K. M:s
nåd biträde för upptagande af utrikes creditiv till förstärkande
af Bankens silfverfond.
Gr. Frölich, Dav.: Bland de efter memor. antecknade
reservanter finnes, såsom Herrarna behagade inhemta,
blott en ledamot af detta Stånd, hvilken är närvar, bär.
Jag har äfven inom Utsk. varit af skiljaktig mening med
majoriteten, utan att min reservation blifvit antecknad.
Min reservation går likväl icke ut på någon förändring uti
hvad BancoUtsk. tillstyrkt R. St., utan blott derpå, att ett
tillägg dervid bort äga rum. R. o. Ad. behagade finna, att
BancoUtsk. tillstyrker, det Bancofullmägtige skall lemnäs
rättighet alt, då begagnande af credit eller creditiv å utrikes
ort till förstärkande af Bankens silfverfond erfordras, ingå
tili K. M. med anmälan derom; men BancoUtsk. synes
hafva förbisett, att det vore nödvändigt att dessförinnan ingå
till K. M. med anhållan, att K. M. täcktes å en sådan
fullmägtiges framställning göra afseende. Jag får upplysa ,
enär det icke synes af memor., att den frågan inom Utsk.
varit väckt; men Utsk:s majoritet ansåg en sådan anmälan
till K. M., innan Ständerna åtskiljas, vara öfverflödig och att
K. M. icke skulle kunna förvägra sitt biträde, nar detsamma
af Bancofullmägtige påkallades. Jag för min del anser
likväl lämpligast vara, att R. St. uti und. skrifvelse utbedja
sig ett sådant K. M:s biträde, och anhåller på sådan grund
om återremiss af memor.
Hr Stuart, Carl Gust.: Den af Gr. Frölich BancoUtsk.
tillvitade motsägelse kan jag icke helt och hållet förneka.
Enär Utsk:s pluralitet ansett Bancofullmägtige böra ,
genom ett särskildt stadgande i reglementet, af R. St. berättigas
att begära K. M:s biträde för afhandlingen om
Bankens utländska creditiv, synes väl samma pluralitet äfven
hafva bort finna det vara i sin ordning, att R. St. sjelfva
hos K. M. anmäla det uppdrag, fullmägtige sålunda skulle
erhållit. Jag bar dock icke kunnat inse behofvet af ett dylikt
stadgande och har derföre inom Utsk. icke biträd t det
Den i Maj.
7
i detta hänseende fattade beslutet. Om, emot all förmodan,
Bancostyrelsen skulle blifva satt i nödvändighet att öppna
ett creditiv å utländsk ort, måste, enligt min öfvertygelse,
ett sådant creditiv äfven utan K. M:s sanction eller biträde
kunna erhållas; men derest också någon medverkan från
Regeringens sida skulle till afhandlingens underlättande
erfordras, anser jag mig icke äga den ringaste anledn. betvifla,
att ju icke K. M., efter gjord anmälan härom, skaili
ministeriel eller annan väg använda sin medverkan eller bemedling
för berörde ändamål. Efter min åsigt är således
det af Utsk. föreslagna stadgandet alldeles öfverflödigt, helst
jag för öfrigt icke föreställer mig, att Bancofullmägtige,
äfven utan att sådant blifvit dem i reglementet uttryckligen
ålagdt, skola underlåta att i förekommande fall vidtaga alla
de mått och steg, hvartill omständigheterna kunna föranleda,
för att behörigen verkställa de af R. St. till realisationens
upprätthållande fattade beslut. Deremot anser jag, för
prejudicatets skull, högst betänkligt, att R. St. hos K. M.
anhålla om Dess nåd. autorisation för verkställandet af en
utaf dem, på grund af 72 § Reg.F., beslutad åtgärd i afseende
på Bankens förvaltning. Betänkligheterna i detta fall
hafva dock egentligen uppstått hos mig i följd af det sätt,
hvarpå vi vid denna riksdag erfarit, att Konungens rådgifvare
tolkat R. sist församläde St:s anhållan om K. M:s autorisation
för Riksg.cont:s styrelse att upptaga det s. k. silf—
verlånet å 2,000,000 r:dr specie. På grund af denna anhållan
hafva nemi. Konungens rådgifvare förklarat beslutet om
nyssnämnda lån varit af K. M. sanctioneradt och följaktligen
icke kunna, utan Dess dertill lemnade bifall, af R. St. upphäfvas.
Jag har ansett mig böra inför det Stånd, jag tillhör,
öppet uttala den åsigt, enligt hvilken jag, såsom iedamot af
BancoUtsk., vid denna frågas förevarande derstädes både yttrat
mig och röstat. I händelse R. o. Ad. skulle återförvisa
detta mål, hvilket jag för min del tillstyrker, torde hvad
jag nu yttrat få medfölja detsamma till Utsk., hvarest jag
då ånyo kommer i tillfälle att närmare utveckla mina åsigter
ronde ifrågavar. ämne.
Hr Rosenblad, Bernh.: Enligt nu gällande lagstiftning
erkänner jag, att R. St:s Bank, för att skuldsättas ineller
utrikes, icke behöfver någon annan föreskrift eller annat
medgifvande än R. St:s. Beklagligen äger en likadan
lagstiftning, efter närvar, förhållanden, rum i afseende på
Riksg.cont. Jag vill lemna oafgjordt, huruvida det är lämpligt,
att Ständerna äga en sådan rättighet. Förhållandet är
emedlertid sådant. Alen här är fråga, huruvida Konungens
medverkan eller Konungens namn kan underlätta credils erhållande
å utländsk ort. I det fallet får jag anföra, hvad
en stor utländsk bankier svarade mig. Han svarade nemi.:
FrågUn aldrig vidrörd, är det ingen, som tänker derpå; frå
-
8
Dtu i Maj.
gan en gång väckt, tror man, att der ligger något under,
om den afslås. Det var orsaken, hvarföre frågan förföll hos
Bancofuiimägtige på min inrådan, emedan jag fruktade, att
den skulle uppväcka passioner och röna motstånd likasom
andra frågor vid denna riksdag, som på något sätt angått
K. M:s deltagande i hvad som rörde Banken; men sedan
frågan nu blifvit väckt, kan jag icke annat än tillstyrka,
att Bancofuiimägtige måtte få rättighet att, då begagnande
af credit eller creditiv å utrikes ort, till förstärkande af
Bankens silfverfond, erfordras, ingå till K. M. med anmälan
derom jemte anhållan, att K. M. för afhandlingen om samma
credit eller creditiv i nåder täcktes lemna det biträde,
som af behofvet kan påkallas, emedan underlåtandet deraf
kunde föranleda dertill, att credit icke erhölles, eller åtminstone
blefve ganska dyr. Den löjliga scrupel, Hr Stuart hyser,
torde han finna undanröjd, om han erinrar sig, att meraor.
icke innehåller, att fullrnägtige skulle ingå till K. M.
med begäran, att han måtte autorisera Bancofuiimägtige att
anlita utländskt credit, utan endast med anmälan om behofvet
och anhållan om K. M:s medverkan till erhållande af
credit eller creditiv. Jag finnér således ingen anledn. att
icke bifalla detta memor., men mycken anledning, sedan
frågan en gång blifvit bragt å bane, att bifalla detsamma;
hvadan jag tillstyrker detsammas antagande.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Uti hvad
tvenne talare, Gr. Frölich och Hr Rosenblad, anfört, förenar
jag mig till alla delar. Jag har trott, att det tillägg, sorn
Gr. Frölich föreslog vid BancoUtsk:s tillstyrkande i förevar,
memor., icke skulle möta något väsendtligt motstånd. Då
man kan uppdraga åt R. St:s fullrnägtige i Banken, att de
skola ingå till K. M. och begära dess nåd. medverkan till
erhållande af credit eller creditiv, så måtte väl Ständerna
kunna meddela K. M. kännedom om ett sådant deras beslut
och uppdrag åt fullrnägtige. Jag finner, om jag vågar säga,
temligen litet grannlaga, att ett sådant R. St:s beslut skall
hinna till K. M:s kännedom endast genom fullmägtiges underrättelse
i behofvets stund, utan att samma lagstiftande
magt, som lcmnat fullrnägtige en sådan autorisation, före
dess åtskiljande i förväg underrättat K. M. derom. Jag hyser
icke samma öfvertygelse som den värde ledamoten Hr
Stuart, att denna credit eller detta creditiv kan erhållas
utan behof af Konungens medverkan. De underrättelser,
jag äger, tala alldeles icke till förmån för en sådan öfvertygelse;
och den öfvertygelse om K. M:s välvilliga medverkan
i ministeriel väg, i händelse fråga örn credit skulle uppstå i
följd af det beslut, att endast R. St:s fullrnägtige inkomma
till K. M. med en sådan anhållan och underrättelse, kan
jag ej dela, icke derföre att jag någonsin fruktar, att K. M.,
D * n i Maj.
9
äfven om man glömmer den grannlagenhet, man är honom
skyldig, skall motsätta sig ett beslut af R. St., som är af
vigt för Riket, men af den orsak, sorn Hr Rosenblad nämnt,
att Irågan en gång vackt, ser det besynnerligt ut, att icke
Ständerna sjelfva inkomma med underrättelsen om deras
aulorisation åt fullmägtige, samt derföre att Konungen med
mera kraft kan verka i detta fall, då det sker på grund af
Standernas anmodan derom. Hr Rosenblad har redan upptagit
Hr Stuarts förmodan, alt en sådan underrättelse från
Ständerna till K. M. skulle gifva K. M:s medverkan egenskap
af autorisation för fullmägtige att ingå i en afhandling örn
creditivs upptagande. Derom har fråga icke varit, och den
conclusionen kan icke dragas af BancoUtskfs fattade beslut;
utan här är endast fråga om, att, när man vill gifva fullmägtige
uppdrag att, i händelse af behof af utländsk credit, begära
K. M:s medverkan till erhållande deraf, underrättelse
bör K. M. meddelas derom, att en sådan autorisation blifvit
fullmägtige lemnad. Hvad Hr Stuart yttrat om den tolkning,
som Konungens rådgifvare gjort af ett vid förra riksdagen
fattadt beslut och som vid denna riksdag ledt till en
Riksrätt, tror jag icke, att det egentligen hör till detta ämne.
Hvad Konungens rådgifvare komma att råda Konungen
till i denna fråga torde vid en kommande riksdag kunna
af Ständerna bedömas; men sedan en fråga lagligen är
afgjord, vet jag icke, om man vidare skall stå till redo och
räkning för densamma. Jag anhåller om återremiss af memor.
med afseende å hvad jag i liufvudfrågan anfört.
Frih. Boye, Ludv.: Himmelsvid är skillnaden emellan
att å ena sidan föreslå en inskränkning uti någon af Nationens
uti Reg.formen förvarade rättigheter och att å andra sidan
uti en formfråga, som är blott och bar formfråga å ena
Statsmagtens sida, lemna en underrättelse, hvars meddelande
gränsar till egenskap af rättighet hos andra Statsmagten,
och hvars underlåtande kunde medföra ett beslut af allm.
skada i liufvudfrågan. Frågan är icke här om rättighet att
upptaga lån, utan frågan är om förmånen af att erhålla
Jun. Jag ber de Hrr, som tillhöra motsidan, tillåta mig
en erinran, som stundom är nödvändig, den nemi., att, oaktadt
allt hvad) skriftställaremagten sökt åstadkomma på några
år, Svenska regeringssättet likväl ännu är det monarkiska.
Såsom sådant är det kändt utomlands, och jag föreställer
mig, att denna omständighet verkar på utländska
bankierer; ty så gifvet det är enligt Reg.F., att Konungen
icke kan skuldsätta Nationen, så gifvet synes det vara, att
Nationens ombud icke böra kunna få skuldsätta Nationen,
Konungen ovetande. Men frågan derom angår hufvudsaken,
och derom är icke fråga nu, ulan blott om formen, och då
synes mig, synnerligen \ud sidan af ett annat skäl, den form
22 H. ®
10
Den i Maj.
vava nödvändig, sora blifvit påyrk-ad; ty med hvad tillförsigt
skulle väl utländska bankierer inlåta sig uti penningetvansactioner
med Sverige, om ingen annan auctoritet i sådant
fall vore gällande än förflutna riksdagens Landtm, och
Talmän. Men äfven om man, utan afseende härpå, betraktar
frågan såsom ett steg af grannlagenhelen, så vet jag icke,
hvarföre man skall brista i en sådan grannlagenhet, när
någon af Nationens rättigheter derigenom på intet sätt äfventyras.
Jag tillstyrker derföre bifall till den begäran, man i
detta hänseende framställt, samt i följd deraf återremiss af
memor.
Frih. Cederström, Jac.: Jag ämnar icke, lika med
den siste värde talaren, ingå i någon afhandling om Sveriges
statsskick och dess beskaffenhet, emedan det icke hör
till saken. I afseende på rättigheten att upptaga lån, sorn
en talare ansett tillhöra Ständerna, får jag förklara, att, då
fråga är om upptagande af utländskt lån, en sådan rättighet
icke tillkommer Ständerna utan i förening med K. M.
Ingenstädes i grundlagen finnes ett ord derom, och då är
det icke lofgifvet. En sådan grundsats skulle kunna leda derhän,
att Ständerna kunde genom Iåns upptagande försälja
Riket till ett grannrike, och det lärer val icke stå tillsammans
med ett väl ordnadt statsskick. Mot Utsk:s tillstyrkande
i detta memor. anmärker jag, att i stället förorden:
”fullmägtige lemnäs rättighet,” det bör heta: ”fullmägtige
ålägges.” Det faller af sig sjelf, att politiska förhållanden
kunna göra det rent af skadligt att upptaga lån i
något visst land, hvilka förhållanden Bancofullmägtige icke
kunna vara i tillfälle att känna; hvadan det icke blott bör
vara en rättighet, utan äfven ett åliggande för fullmägtige
att iakttaga, hvad memor. tillstyrker i afseende på K. M.'s
medverkan vid anlitandet af utländskt credit, hvaraf BancoTJtsk.
säkerligen vid närmare eftersinnande skall inse behofvet,
och tillstyrker jag derföre återremiss af memor.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då det både af Hr Rosenblad
och H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt blifvit medgifvet,
att frågan hemtar sin största vigt derifrån, att den blifvit
väckt, och Hr Rosenblad, som har en mera speciel erfarenhet
i detta ärende, förklarat, att om frågan icke blifvit
bragt å bane, hade det icke varit af särdeles vigt, att K.
M. erhölle särskild underrättelse om R. St:s beslut, ang:de
det ifrågavar. creditivet, så stadnar Svenska Representationen
i verklig förbindelse hos den värde ledamot, Gr. Frölich,
som väckt denna fråga och således föranledt de obehagliga
stridigheter emellan de begge Statsmagterna, som i
detta mål synas hota oss. I öfrigt bekänner jag för min del,
det jag icke inser någon våda deri, att Bancofullmägtige begära
K. M:s biträde i en lånetransaction, och jag får således tillkännagifva,
att jag egentligen icke har något att anmärka
Sen i Maj.
anmärka emot Utsk:s memor., utan tror, att det kan bifallas,
sådant det är.
Hr Hjärne: Jag erkänner icke den satsen, som Hr
Rosenblad förfäktat, att passionerna i vissa frågor kunna
uppretas. Hvad åtminstone mig enskildt beträffar, kunna
icke mina passioner uppretas genom en allmän frågas afgörande
inom representantkammaren, då jag bar rådrum att
enskildt öfverväga, hvad som bör vara min öfvertygelse;
och då jag utan någon slags passion öfverväger närvar, fråga,
kommer jag till den slutsats, att detta tillstyrkande är
ett af de oskyldigaste, som inom Representationen blifvit
väckt, och endast derigenom, att denna fråga med ifver behandlas
af en motsatt opinion, kunde jag komma till en slags
misstanke, att under frågan lage andra frågor begrafna, som
möjligtvis, om de trädde i dagen, kunde leda till passioners
uppväckande. Här är icke fråga om annat, än att, om
Bancofullmägtige finna, att de icke på Ständernas credit allena
kunna bekomma de lån, som kunna behöfvas, skola
äga rättighet att begära den andra Statsmagtens medverkan
till ändamålets vinnande. Deruti finner jag intet ondt oell
vill derföre icke motsätta mig ett sådant beslut; men den
fråga, som Gr. Frölich väckt och deruti han vunnit en annan
talares understöd, angår något helt annat, nemi. ett
åliggande för Bancofullmägtige alt ovilkorligen begära den
andra Statsmagtens medverkan. Hvartill det skall tjena, om
Bancofullmägtige, en sådan medverkan förutan, kunna erhålla
credit, inser jag icke, men väl, att det tillskyndar den
andra Statsmagten besvär. Af dessa skäl, och då jag icke
finner någon olägenhet kunna uppkomma af bifall till det
tillstyrkande, Utsk. framställt, men en fördel derigenom
möjligen kunna beredas, i fall Bancofullmägtige icke skulle
ensamma äga tillräcklig credit, anhåller jag om bifall till
utlåt., hvars återremitterande jag icke kan bifalla på de
skäl, som här förekommit.
Gr. Frölich: Efter den vändning, discussionen tagit,
anser jag mig skyldig att litet närmare utreda frågan. Jag
tillstår, det jag icke hade väntat, att Hr Stuart här skulle
fullfölja sin opposition mot sjelfva materien af Hr Prosten
Åstrands motion. Då han likvisst det gjort, då jag erinrar
mig, att ett Stånd, nemi. BorgareSt., afslagit frågan, och
då jag icke kan underlåta att för R. o. Ad., som synas interessera
sig för frågan, tillkännagifva den stora vigt, som
den värde ledamoten inom Utsk. äger på majoriteten, bör
jag hafva äran erinra om, hvad resultatet möjligen kan blifva
af en återremiss på den grund, jag begärt densamma.
Den skulle nemi. kunna föranleda dertill, att samme värde
ledamot begagnar sitt inflytande inom Utsk. för att, i likhet
med hvad BorgareSt. gjort, afstå frågan; och då min framställning
om återremiss icke gick ut på annat än att, med
De b i Maj.
bibehållande af det beslut, hvaruti Utsk. slädnät, göra ett
tillägg i afseende på nödvändigheten af en und. skrifvelse
till K. M. med underrättelse om det uppdrag, Bancofullmägtige
skulle erhålla, så finner jag frågan, om återremiss
är lämplig, vara af så mycket mera vigt, som Frih. Cederströms
yttrande skulle kunna väcka nya farhågor och föranleda
till afslag å motionen. Frih. Cederström har nemi. gjort
den anmärka, mot memor., att fullmägtige icke borde, på
sätt här är sagdt, lemnäs rättighet, utan åläggas att begära
K. M:s biträde till creditivs erhållande. Jag bör derföre
upplysa, att inom Utsk. discussionen äfven sträckt sig dertill,
huruvida fullmägtige skulle åläggas eller blott autoriseras,
och då man icke kan förklara det vara en absolut omöjlighet,
att capitalister kunna finnas, med hvilka Bancofullmägtige
kunde ställa sig i relation till credits erhållande, ansåg
majoriteten inom IJtsk. bäst att icke ovilkorligen pålägga
fullmägtige att derom vända sig till K. M. Jag skulle
derföre tro, med afseende på huru opinionen nu är stämd
för denna fråga, bäst vara att bifalla memor., och att en
särskild motion nu gjordes, hvilken i det fallet må upptagas
såsom min, om en und. skrifvelse i ämnet till K. M.—- Om
frågan på det sättet återkommer till Utsk., nemi. genom en
ny motion om den und. skrifvelsen och underrättelse, att R.
o. Ad. bifallit detta memor., så skulle, med afseende derpå
att Preste- och BondeSt:n, som återremitterat detta memor.
med anmärka., bland andra, om en dylik und. skrifvelse,
UTtsk. sannolikare instämma i den önskan, som klefve föremål
för nain motion, än om memor. helt simpelt återremitterades.
Jag föreslår derföre, att R. o. Ad. bifaller memor.
och tillåter mig på bordet lägga en särskild sådan motion,
jag projecterat. Efter att sålunda hafva yttrat mig, kan jag
icke underlåta att, såsom ett nytt bevis på det sannfärdiga
sätt, hvarpå Hr Dalman så muntligen som skriftligen refererar,
fasta uppmärksamheten på hans uppgift, att jag väckt
motionen, ehuru här i memor. står tydligen alt läsa, att
det är Prosten Åstrands motion.
Hr C ederschjöld, Pehr Gust.: Denna discussion
förråder på ett så märkvärdigt sätt, huru brant den backen
är, som går ut på att förskingra R. St:s i grundlagen förvarade
rättigheter. Man har börjat med, såsom Utsk. gjort,
att autorisera sina fullmägtige att begära K. M:s sanction
och K. M:s medgifvande till vinnande af credit utrikes, likasom
icke de rörliga hypotheker, som Banken har i sina
händer uti statsobligationer och inteckningar, skulle vara
tillräckliga för att anskaffa den erforderliga crediten, då
grundlagen säger, att Banken står under allm. lag; men jag
tinner icke obilligt, att Utsk. gjort denna framställning, och
vill också icke sätta mig deremot, utan tillstyrker bifall dertill.
En talare har dock gått ett steg längre och sagt, att
D«n i Maj.
det Tore nödvändigt, att K. M. derom underrättades af Ständerna
sjelfva, likasom dot skulle beböfvas mera för detta
fall, än som hittills behöfts för alla de frågor, hvilka kunnat
erfordras till verkställande af de beslut, som Ständerna
vidtagit En annan talare har gjort ett salto-mortale och
kommit ända derhän, att K. M:s autorisation lill lånet skulle
erfordras, och att det dessförutan icke skulle kunna aga
rum, och han har menat, att det vore en skuldsättning af
Riket, då det dock blott är Banken, hvars skuldsättning är
i fråga; likasom det icke vore i grundlagen bestämdt sagdt,
att R. St. äro förvaltare af Bauken. Jag kan således icke
annat än, för min del, högeligen sätta mig emot en utsträckning
af denna ide ända derhän, som skulle 72 § i Reg.F.
derigenom förlora ali sin betydelse; men om någon återremiss,
mot förmodan, skulle komma att äga rum, skall jag
anhålla, att i förslaget måtte göras ett litet tillägg, nemi.
att efter orden: ”till förstärkande af Bankens silfverfond, erfordras,
” måtte tilläggas orden: ”om de så nödigt finna.”
Ilr Stuart: Jag har redan yttrat den åsigten, att jag
anser fnllmägtige icke behöfva någon särskild tillåtelse' af R.
St., för att hos K. M. begära Dess nåd. medverkan eller
bemedling i ministeriel väg till erhållande af det ifrågavar.
creditivet, och ett stadgande härom i det nya bancoreglementet
synes mig altså öfverflödigt; men jag anser verkligen
ett sådant stadgande så oskyldigt, att, i fall någon del afR.
nu församlade St:r skulle linna detsamma nödigt, skall jag
icke motsätta mig dess införande i reglementet. En reglementarisk
föreskrift rör:de detta ämne, så redigerad, som den
BancoUtsk. nu föreslagit, kan jag deremot ingalunda bifalla.
Härigenom sknlle nemi. Bancostyrelsen uttryckligen berättigas
alt af K. M. begära det biträde, som Bancostyrelsen kan
finna för godt att för berörde ändamål i und. äska. I sådant
fall låter det alltför väl tänka sig, att denna anhållan
blefve af särskilda anledn:r utsträckt ända derhän, att K.
M:s icke allenast autorisation, utan oek sanction å det ifrågaställda
creditivet begärdes och erhölles. Jag har vid detta
tillfälle hört Frih. Cederström, med den sällsynta uppriktighet,
som jag bos honom högaktar, tillkännagifva, att lian
anser meningen af det föreslagna stadgandet böra så tolkas,
att creditivet icke får upptagas på andra ställen, än der K.
M- i nåder tillåter Bancostyrelsen att ingå lånetransactioner.
Jag tror väl icke, alt detta just varit BancoUtsk:s åsigt; men
då en sådan åsigt möjligen kan hos Bancostyrelsen likasom
hos den värde talaren göra sig gällande, torde del äfven ur
denna synpunkt vara högst nödvändigt, att memor. återremitteras,
på dét alt det ifrågaställda stadgandet, derest det
skall i bancoreglementet införas, måtte erhålla en mera be.
stämd och mindre vidsträckt lydelse. Gr. Frölich har sagt
,*ig vilja väcka en ny motion i detta ämne. Hr Gr:s nio
-
l maj.
tionsrättighet, enligt 56 § Riksd.Ordn., lådan denna $ rid
innevar. riksdag blifvit tolkad, kan jag visserligen icke betaga
honom; men jag kan dock ej underlåta att beklaga
BancoUlsk., sorn härigenom kommer att stadna i ytterligare
förbindelse hos sin oförtrutne ordförande för de lika vidlyftiga
som alltid obehagliga öfverläggningar, dem han genom
sina tid efter annan väckta motioner föranledt. För öfrigt
får jag begagna detta tillfälle, för att, i anledn. af hvad Hr
Gr. yttrat om oriktigheten af Hr Dalmans uppgift, att Hr
Gr. sjelf väckt motion om det af Utsk. nu föreslagna stadgande,
förklara, det Hr Dalmans uppgift, att det egentligen
skulle vara Hr Gr., som väckt ifrågavar. motion, är fullkomligt
sanningsenlig. Förhållandet med motionens tillkomst
var nemi., såvidt mitt minne icke sviker mig, att vid justeringen
af Utsk:s memor. om den afdeln. utaf bancoreglementet,
hvaruti frågan om det utländska creditivet förekommer,
Gr. Frölich väckte en motion af nästan alldeles samma
lydelse som Utskrs nu afgifna utlåt., men innehållande
derjemte, att R. St. skulle sjelfva hos K. M. i und. begära
dess medverkan uti ifrågavar. hänseende. Hr Gr. lernnade
derefter, innan motionen blifvit skriftligen uppsatt, för en
tid Utsk., hvarunder Prosten Astrand upptog densamma,
med uttryckligt förklarande, att det var det af Gr. Frölich
väckta förslag, som Hr Prosten förnyade. Dessa upplysningar
har jag ansett mig böra afgifva för att slita tvisten emellan
Hr Gr. och Hr Dalman. Slutligen får jag ånyo anhålla
om återremiss af nu förevar, memor.
Hr Dalman: Sedan Hr Stuart nu lemnat Gr. Frölich
tillräckligt svar på den beskyllning, han gjort mig, att min
uppgift, det Hr Gr. varit moteur i denna fråga, skulle vara
osannfärdig, så får jag blott tillkännagifva, att jag jemväl
af andra ledamöter inom BancoUtsk. hört förhållandet berättas
på samma sätt, som Hr Stuart nu framställt detsamma.
Frih. Gederström: En ledamot synes hafva blifvit
uppskrämd af min framställning i detta ämne, såsom skulle
den tillkännagifva en afsigt hos mig att vilja annullera 7a §
Reg.F., i thy att jag ansett Ständerna böra äga K. M:s autorisation
till låns upptagande utrikes. 72 § Reg.F. ställer
visserligen R. St.‘s Bank hädanefter som hittills under R. St;s
egen garanti och vård på det sätt, att den ostörd må förvaltas
af de fullmägtige, hvarje Stånd dertill förordnar, efter
de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan
gjorda äro eller vidare af R. St. göras kunna; ägande R. St.
allena rätt att genom Banken utgifva sedlar, som för mynt
i Riket må erkännas. Att Banken efter bancoordningen har
rättighet att upptaga lån inrikes, är ett factum; men att
Banken efter b:coordn. har rättighet att göra lån utrikes
är ett förhållande, som Hr Cederschjöld får inympa på 73
Den i Maj.
i5
5 Reg.F., innan det kan blifva laglig rättighet. Det är dessutom
icke ogrundade farhågor, som böra ligga till grund
för R. St:s beslut i regleringar, som äro af allmänt stort
ingripande interesse. Af sådan beskaffenhet är frågan om
utländskt lån. Om de upptagas obetänksamt, blifva de
tryckande; upptagas de åter förnuftigt, kunna de blifva nyttiga.
Att öfverlemna sådant åt Bancofullmägtiges skön, utan
medverkan af Styrelsen i landet, är obetänksamt. Jag skulle
förmoda, att uti ett samhälle, der styrelsen äger besörja om
alla politiska förhållanden till utländska magter, utan någon
samverkan med representationen eller den andra delen af
den lagstiftande myndigheten i samhället, och då så måste
vara för de utrikes styrelseärendernas ändamålsenliga gång,
der måste äfven hvarje transaction för statens räkning i
främmande riken contraheras med den styrande statsmagtens
samtycke och biträde.
En värd ledamot har talat om farhågor, som inom Utsk.
kunde uppkomma af mitt förslag att utbyta ordet rättighet
till åliggande. Jag är icke af samma tanka som den
värde talaren, utan tror, att BancoUtsk., vid en lugn pröfning
af mitt förslag i detta fall, skall finna detsamma böra
antagas. Samme ledamot har begärt bifall till förevar, memor.
, under anhållan att få väcka en ny motion, ehuru han
sjelf upplyst, att memor. redan är återremitteradt från 2:ne
Stånd med anmärkn., bland andra, om den rättelse, som
skulle utgöra föremål för den nya motionen. Hans förslag
synes således öfverflödigt; ty Utsk. är ju i tillfälle att på
grund af återremissen besluta den förändring eller det tillägg
han åsyftar, såväl som den rättelse jag föreslagit, och
till vinnande hvaraf jag förnyar min anhållan om återremiss.
Gr. Frölich: Jag torde få börja med att gifva R. o.
Ad. upplysning om hvad som inom BancoUtsk. passerat, efter
en värd ledamot, i min närvaro, funnit sig böra lemna
R. o. Ad. upplysningar, som icke fullt öfverensstämma med
mina. Den värde ledamoten upptäcker jag nu vara den, som
varit förläggare för Hr Dalmans uppgifter om tilldragelserna
inom BancoUtsk., och jag finner hans uppgifter nära nog af
samma beskaffenhet som den af mig nyssnämnda omständigheten.
Jag får erinra derom, att Hr Stuart i detta fall så
mycket lättare kan misstaga sig, som han icke haft sin plats
på finance-afdeln., der denna fråga blifvit väckt och behandlad,
utan på en annan afdeln. af Utsk., och jag hade
trott, att han litet bättre bort se sig före, innan han framkommit
med någon upplysning inom Ståndet. Förhållandet
med motionens tillkomst var sådant, alt då denna fråga discuterades
inom Utsk., ansåg Prosten Åstrand, lika med mig
och, om jag rätt påminner mig, flera ledamöter med oss,
motionen böra inom Utsk. väckas; men hvem som skulle
väcka den Lief icke afgjordt. Emedlertid reste jag från sta
-
i6
Ben i Maj.
den, och vid min återkomst var motionen väckt af Prosten
Åstrand inom Utsk:s fmance-afdeln., hvarest den hade fallit
med en rösts minoritet, hvarefter den sedermera upptogs
och bifölls inom Utsk., till ordalydelsen sådan, som Utsk:s
tillstyrkande utvisar. Att Hrr Stuart och Dalman vilja öfvertyga
R. o. Ad., att jag vackt motionen, kan visserligen
vara likgiltigt; men försöket är icke desto mindre oblygt.
Hvad åter det beträffar, huruvida återremiss skall eller icke
skall äga rum, får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på,
huruledes Hr Stuart, sorn först yrkade bifall till memor.,
sedermera, i anledn. af Frih. Gederströms anmärkn., frångått
sin begäran och anhållit om återremiss, och att det
således torde vara förenadt med någon våda att bifalla återremiss,
efter Hr Stuart af sådan anledn. förändrat sin begäran.
Jag tror, att Frih. Cederström gjort säkert en solid
tjenst genom sin framställning; men jag får nämna, att inora
Utsk. aldrig varit ifrågastäldt, att fullmägtige skulle anhålla
om K. M:s autorisation till lånets upptagande, utan endast,
på sätt Prosten Åstrand motionerat, att fullmägtige skulle
begära K. M:s biträde till lånets upplagande, när sådant påkallades.
En omständighet glömde jag nämna, då jag sednast hade
ordet, i afseende på frågan, huruvida memor. bör af R.
o. Ad. bifallas eller återremitteras, den nemi,, att då man
önskar riksdagens snara afslutande, vore det, efter min tanke,
ledande dertill, örn R. o. Ad. nu biföll memor., efter
som detsamma innefattar en stroph, som bör inflyta i sjelfva
bancoreglementet, hvilket måste vara färdigt, innan riksdagen
kan afslutas; och jag förnyar derföre min anhållan
om bifall till förevar, memor.
Frih. Boye: Jag trodde sannerligen, att, då jag började
mitt yttrande med erkännande af den stora skillnad,
som finnes emellan att på något sätt vårdslösa Nationens
constitutionella rättigheter och att uti en blott och bar formfråga
iakttaga en nödig grannlagenhet, jag icke derigenom
hade gjort mig skyldig till den förebråelse, som jag i dag
fått uppbära, att nemi. redan halka på sluttningen af Svenska
folkets rättigheter. Denna beskyllning gjordes mig af en
ledamot, som har hos mig en så grundad högaktning, att
den icke kan rubbas af denna lilla obetydliga orättvisa. Berättigad
torde jag likväl vara att, då jag står vid slutet af
min politiska bana, få erinra derom, att jag trottsar en hvar
att kunna framvisa ett enda yttrande af mig under alla de
riksdagar, hvari jag deltagit, deruti jag på något vis missvårdat
Nationens rätt; men ännu en gång påminner jag derom,
att här icke är fråga om någon Nationens rätt, utanom
en formfråga, som kanske rätteligen icke är annat än en
etiketts-fråga. Rättigheten för Sveriges Rikes Ständer att få
gö
-
Den t Maj.
•7
göra skuld, hvilket är hufvudfrågan, är här icke ifrågaställd,
utan frågan rörer endast formen i sättet att upptaga lån;
och om Reg.F. i hufvudsaken är obligatoire för Konung och
Ständer, så frågar jag, om den är obligatoire för utrikes
bankierer? Jag tror det icke. Men då det för mig är afgjordt,
att utländska bankierer icke lemna lån, med mindre
K. M. dertill medverkar, så frågar jag: flör jag vid folkets
rätt derföre, att jag tillstyrker denna form? Jag förblifver
vid mitt yttrande, öfverlemnar åt en hvar att bedöma mitt
uppsåt och mitt handlingssätt och förnyar min anhållan om
återremiss.
Hr Rosenblad: Jag anhåller få fästa Hr Stuarts uppmärksamhet
på, huru det skulle kunna vara för Bancofullmägtige
möjligt att, om behofvet påkallade det, ingå till K.
M. med anhållan om dess biträde i och för creditivs upptagande,
då en motion, just innehållande det och alldeles ingenting
annat, blifvit af Ständerna afslagen. Huru kan man
förutsätta, att Bancofullmägtige skulle väga det. Hr Stuart
känner förmodligen, huru under den period, som förflutit
sedan sista riksdag, betänkligheter hos Bancofullmägtige uppstått
vid företagande af sådana åtgärder, som icke voro bestämdt
föreskrifna. Huru skulle raan då kunna tro, att de
skulle våga vidtaga en åtgärd, som blifvit bestämdt afslagen?
Något oskyldigare än förevai'. tillstyrkande kan icke
finnas. Frågan är endast om begäran af K. M:s biträde till
Jåns upptagande, men icke om dess autorisation dertill. Jag
förnyar derföre min anhållan om bifall till memor., icke
derföre, att jag icke numera finner, att formen kanske icke
är den rättaste (ty då Ständerna tala till sin Konung, böra
de tala sjelfva och icke genom sina fullmägtige; det är den
minsta gärd af vördnad, som Ständerna äro skyldiga sin
Konung), men emedan ifråga var. stadgande angår en $ i
bancoreglementet, hvars fulländande icke bör fördröjas, och
rätta formen för behandlingen häraf är den, att uti en särskild
motion, föranledd af detta memor., föreslå en anhållan
af R. St., att, i händelse fullmägtige skulle till K. M.
anmäla behofvet af begagnande af utländsk credit och anhålla
om K. M:s biträde till erhållande deraf, K. M. täcktes
lemna detsamma. Med anledning af hvad jag sålunda haft
äran anföra, anhåller jag om bifall till memor.
Hr Cederschjöld: Frih. Cederström har medgifvit,
att R. St. hafva rättighet att genom Banken upptaga inrikes
lån, och det till följd af nu befintligt reglemente, men
bestrider dem rättighet att upptaga utrikes lån; men med
samma rätt, som de gifva sig rättighet att upptaga inrikes
lån, måtte de väl uti ett reglemente, sorn de sjelfva stifta,
kunna utsträcka denna rättighet till upptagande af Jan utrikes.
Samme talare har sagt, att Ständerna böla icke en
22
H. 3
Dcn i Maj.
samma få en sådan rättighet, emedan det lunde vara vådligt,
om de missbrukade densamma. Jag hoppas, att Svensta
folket just under denna riksdag blifvit öfvcrtygadt om,
att Ständerna icke äro böjda för alt onödigtvis utsätta Riket
för nya lån. Vidare har samme talare sagt, att utrikes
lån vöre underkastadt politiska förhållanden, och att K. M.
derföre borde få afgöra, livar det finge tagas o. s. v. I anledu.
deraf vill jag blott såsom exempel på, huru litet sådana
traneactioner hafva att göra med politiska förhållanden,
utbedja mig få nämna, att för icke längre tid sedan, än
vårt minne kan sträcka sig, under det en Regent förde krig
med en annan magt, hans gemål, enligt contract, provianterade
den arme, mot hvilken han krigade.
Hr Stuart: Det är endast aktningen för det Stånd,
som jag har den äran tillhöra, och skyldigheten att göra afseende
på hela nationens rättmätiga anspråk, att icke enskilda
tvister skola förorsaka någon tidsutdrägt med riksdagens
allmänt efterlängtade afslutande, som jag vid detta tillfälle
afhållen mig från att ingå uti besvarande af den olämpliga
och otillbörliga tillrättavisning, Gr. Frölich nu ånyo försökt
gifva mig. Jag vill således, i afseende på den omtvistade
frågan om den rätta motionären, blott förklara, att, såvida
icke RancoUtsk:s prot., enligt hvad jag förmodar, vitsorda
riktigheten af min uppgift, tror jag mig med Utsk:s öfriga
ledamöters vitsord kunna styrka, att Prosten Åstrand, då
han framställde den ifrågavar. motionen, uttryckligen till—
kännagaf, att det icke var hans, utan Gr. Frölichs förslag.
För öfrigt får jag, hvad sjelfva saken beträffar, förklara,
att den egentliga orsaken, hvarföre jag icke kan bifalla Utsk:s
i detta ämne afgifna memor., är, jemte felaktigheten
och ofullständigheten i det föreslagna stadgandets redactiou,
oriktigheten af de utaf såväl den sannskyldiga motionären
som Utsk. begagnade premisser. Första raden af memor. lyder
nemi. sålunda: ”Då det torde kunna anses gifvet-, att K.
M:s garanti för begagnande af credit etc.” Det här förekommande
ordet garanti anser jag högst olämpligt och äfven
förvillande, hvadan detsamma bör utbytas mot ett annat
mera tjenligt och riktigt uttryck. Jag förnyar min
anhållan om återremiss, och ämnar icke att med något vidare
yttrande förlänga denna discussion.
Hr von Troil, Emil: Denna discussion synes mig
hafva lått det felet att vara för lång, och jag skall derföre
blott yttra några få ord. Jag anser det förslag, sorn BancoEtsk.
framlagt, möjligtvis kunna blifva nyttigt. Jag tror
likväl icke, att något sådant fall inträffar, men kan icke
bestrida möjligheten af, att så kan ske; hvaremot jag å andra
sidan tror, att förslaget omöjligen kan komma att leda
till skada. Skulle deremot föreskriften sträckas ända derhän,
att Bancofuilmägtige klefve ålagda att söka Regem
-
Den i Maj.
19
gens medverkan, när de skulle upptaga ett lån eller söka
credit, så tror jag tvärtom, att föreskriften Liefve i högsta
mån skadlig. Det kunde ju hända, att Bancostyrelsen vid
något tillfälle blott behöfde några få 100,000 r:dr, hvilka
kunde erhållas hvar som helst, men som behöfde skyndsamt
anskaffas. En föregående negociation med Regeringen härom
kunde dä leda till en skadlig tidsutdrägt. Frih. Cederström
har anfört politiska considerationer såsom skäl för sin
åsigt om nödvändigheten af Regeringens medverkan. Inblandas
Regeringen deruti, kan den icke underlåta att göra afseende
derpå. Om deremot Bancostyrelsen tillätes att ensam,
såsom privat bolag, ombesörja upplåningen, Så kan den
gå till väga efter rent financiella grunder och söka länet, der
det lättast och med minsta uppoffring för Banken kan erhållas.
Någon tvekan, cm Banken kan få göra lån bådeinoch
utrikes, finner jag icke kunna uppstå. Rättigheten för
Banken att upptaga lån, hvar de kunna erhållas, har från
äldre tider varit gifven, och jag skulle mycket misstaga mig,
om icke Banken i första början rörde sig med utländska penningar.
På dessa grunder tillstyrker jag bifall till memor.
Frih. Cederström: Jag nödgas ännu en gång begära
ordet derföre, att mig blifvit påbördade yttranden, som jag
icke haft. Hr Cederschjöld har påstått, alt jag sagt, att
Banken genom reglementets föreskrift vore berättigad att
upplaga lån. Det är genom banco-ordningen fullmägtige äga
en sådan rättighet, och den är stiftad af Konung och Ständer
gemensamt i vanlig lagstiftningsväg. Det har vidare
blifvit sagdt, att rättigheten för Banken alt upptaga lån inoch
utrikes vore gifven och naturlig. Det finnes ingen annan
slutföljd att komma dit än 76 § Reg.F., som förbjuder
Konungen att utan Ständernas medverkan göra lån in- eller
utrikes eller Raket med gäld belasta; men af delta stadgande
följer icke, att Ständerna öga att utan Konungens
samtycke och medverkan upptaga lån utrikes. Våra häfder
lära icke heller visa exempel på, alt så skett; och innan
Hr Cederschjöld kan framte något sådant, lärer 1809
års Reg.F. icke kunna åberopas såsom stöd för en sådan
åsigt.
Hr Cederschjöld: Jag vill blott, i anledn. af den siste
värde talarens sista ord, erinra, aLt Ständerna kanhända
vid föregående riksdagar haft samma princip som vid
denna, att vara rädda för utländska lån.
II. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Jag liar förenat mig
med dem, som yrkat återremiss. Sedermera har Gr. Frölich
framställt det förslag, att memor. borde bifallas på de
af honom anförda skäl, men att derjemte en motion af Hr
Gr. skulle väckas, som skulle innefatta det tillägg, hanåsyftar.
Jag skulle visserligen icke hafva något emot, att det
-
30
D«n i Maj.
ta förslag följdss, emedan jag tror, att vi derigenom skulle
på bästa sätt ådagalägga, att ,icke annat varit syftemålet än
det, som verkligen är fallet, och derigenom på en gång
kunde begrafvas alla de der jordiska och underjordiska beräkningarna,
alla de der branta backarna och aliade saltomortaler,
som flera talare förespeglat; men som en af dessa
talare sjelf yrkat återremiss, för att få, om jag rätt fattade
talarens om salto-mortaler mening, en förändring i förslaget,
kan jag icke annat än vidhålla mitt yrkande om återremiss.
Hr Cederschjöld: Jag får blott tillkännagifva, att
jag tillstyrkte bifall till memor., men önskade, om återremiss
skulle beviljas, att min anmärkn. måtte få till Ulsk.
åtfölja.
Hr Dalman: Äfven jag tillstyrker bifall till detta memor.
; men då jag tilläfventyrs icke kommer att yttra mig i
detta ämne, då detsamma återkommer, i händelse återremiss
beviljas, så får jag till prot. förvara den tanken, det jag anser
öfverflödigt, att Ständerna ingå till K. M. med särskild skrifvelse
i detta, mer än i andra ämnen, som genom Bancofullmägtige
komma att K. M. meddelas.
Gr. Frölich: Jag uppträder endast för att tillkännagifva,
att Hr Rosenblad i mera formella ord uttalat den
mening, jag ämnat tillkännagifva, då jag talade om den motion,
jag hade för afsigt att lägga på hordet, och för hvilken
Hr Rosenblad således toi’de vilja åtaga sig fadderskapet
äfven derföre, att Utsk:s ledamöter möjligtvis skulle vara
mera belåtna med att erhålla motionen från honom än mig.
För resten har jag så mycket yttrat mig för och emot anmärknir
i detta ämne, att min röst blifvit af mig sjelf neutraliserad.
JI. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid 13ancoUlsk:s memor. N:o i3i gjorda anmärkn:r
hindra dess antagande samt memor. således böra återremitteras.
Ropades ja och nej.
Efter förnyad propos. förklarade JI. Ex., det han funnit
ja vara R. o. Ad:s rådande mening.
Hr Hjärne begärde votering.
Medan voter:spropos:n uppsattes, anmälde sig Hr Rosenblad
och yttrade:
Som Gr. Frölich afstått åt mig äran att väcka motionen,
får jag härigenom gifva den följande redaction:
Med anledn. af J3ancoUtsk:s betänk. N:o 13r, och under
förutsättning af bifall till detsamma, får jag vördsamt tillstyrka:
”att R. St. måtte hos K. M., jemte anmälan af denna
Bancofullraägtige lemnade rättighet, i underd. anhålla,
Uen i Maj.
21
att för det fall, att Bancofullmägtige skulle till K. M. inkomma
med underd. anhållan om något biträde för upptagande
af utländsk credit eller creditiv, K. M. i nåder täcktes
ett sådant biträde lemna.
Frih. Cederström: Jag får till prot. protestera deremot,
att Hr Gr. o. Landtm, tillåtit Hr Rosenblad uppläsa
en motion , sedan votering blifvit begärd och voter:spropos:r
justerade, hvarpå votering omedelbart bör följa.
Hr Hjärne: Jag får blott tillkännagifva, att jag till
alla delar instämmer uti Frih. Cederströms protest.
Hr Stuart: Jemte det jag får förklara, att jag instämmer
i den af Frih. Cederström nu anmälda protest, anhåller
jag äfven att få reservera mig mot voteringens afbrytande.
Hr Rosenblad: Jag får blott i anledn. af Frih. Cederströms
protest erinra, att motionen var väckt, innan votering
ifrågaställdes, och att den blott till redactionen af mig
upplästes, utan annan förändring än motionärens namn.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, då voter:spropostn
ännu ej blifvit Lill justering uppläst, II. Ex. ej ansåg
sig kunna förbjuda en talare att till prot. afgifva en motion,
föranledd af den discussion, som nyss förevarit.
Gr. von Fersen, Hans: Då en motion nödvändigt
måste innefatta ett nytt ämne och således icke kan hafva
att göra med en börjad votering, samt grundlagen säger, att
votering, en gång begärd, genast skall försiggå, måste äfven
jag instämma i Frih. Cederströms reservation.
Gr. Frölich : Efter det en gång synes hafva blifvit på
modet att protestera emot grundlagsvidriga förfaranden, får
äfven jag deltaga i den afgifna protesten, ehuru sjelfva protestens
afgifvande på sätt och vis innefattar ett deltagande
i det klandrade förfarandet. Jag får dock erinra, att Hr
Rosenblads mening ingalunda varit att afbryta voteringen,
emedan motionen af honom författades, under det voter:spropos:na
skrefvos, oell hade derunder kunnat, utan afbrott
i voteringen, uppläsas och bordläggas, om den blifvit färdig,
innan voter:spropos:na till justering föredrogos, då voteringen
gått sin jemna gång.
Upplästes lill justering och godkändes följande votcrtspropostn:
Den,
som bifaller BancoUtsk:s memor. N:o 131, med
hemställan, att i blifvande bancoreglemente måtte intagas
ett stadgande, hvarigenom fullmägtige berättigas att anhålla
om K. M:s nåd. biträde för upptagande af utrikes creditiv,
till förstärkande af Bankens silfverfond, voterar
ia;
aa Deni Maj.
den det ej vill, voterar _
nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. BancoUtsks ofvannämnde
memor. N:o 131.
Efter voteringens slut befunnos rösterna Lafva utfallit,
som följer:
Ja — 3o.
Nej — 19.
Frih. Boye reserverade sig emot det nu fattade beslutet
i öfverensstämmelse med hvad han förut yttrat.
H. It. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 4 Maj 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades j prot.utdr. för d. 1 dennes.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs förslag
N:o 329 till R. St:s underd. skrifvelse till K. M., ang:de
en uppkommande brist i statsverkets tillgångar för år i835
genom R. St:s beräkning af tull- och brännvinsinkomsterna. k
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. a3 sisth April på
bordet lagda memor. N:o i32 med hemställan, att R. St,,
före deras åtskiljande, måtte till K. M. i underd. öfverlemna
stadgar och reglemente för Bankens rörelse och förvaltning.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Under åberopande af de
skäl, som i Hr Stuarts reservation blifvit upptagna och hvilka
fullständigt vederlägga Utsk:s betänk., anhåller jag om
afslag å detsamma.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag för min del är af en
motsatt tanka med den siste värde talaren. Jag tillstyrker
bifall å betänk. Hr Stuarts sats, att meddelandet till K.
M:s kännedom af bancoreglementet skulle strida mot 72 J
Reg.F., kan jag icke godkänna. R. Ständer hafva väl, enligt
nämnde j, rättighet att utfärda reglementen och ordningar
för Banken, men denna rätt upphäfver icke skyldigheten
för R. St. att tillse, det samma reglementen och ordningar
icke stå i strid med gällande lag. Detta förhållande förut—
sätter, alt Konungen måste erhålla kännedom ,®m lagarna
Dan 4 Maj f- m.
för Banken, för att tillse, huruvida Ständerne uppfyllt sin
pligt, eller huruvida de vidtagna författningarna stå i strid
med banklag eller allmän lag; och då i öfrigt 7 § i i83o
års banklag tydligen föreskrifver, att alla stadgar och reglementen
ang:de Bankens rörelse och förvaltning skola
upprättas i noggrann öfverensstämmelse med de i lagen
fastställda grunder, anser jag deraf otvunget följa, att K.
M., som tillsammans med R. St. stiftat banklagen, jemväl
bör öfver densammas efterlefnad vaka, hvilket ej kan ske
på annat sätt, än att K. M. från R. St. får till sig öfverlemnadt
det uppgjorda reglementet, för att detsamma granska
uti de delar, som böra vara byggda på de i banklagen
lagda grunder. Då således en skrifvelse från R. St. i detta
ämne måste till K. M. afgå, så, ehuru jag visserligen finner
densamma kunna redigeras bättre än Utsk:s förslag, yrkar
jag dock, för tidens vinnande, bifall dertill med tillägg, att,
mig veterligen, intet beslut är af R. St. fattadt, som står
i strid med banklag eller allm. lag.
Frih. Cederström, Jac.: Jag instämmer med den siste
talaren i begäran om bifall till Utskrs betänk. Jag finner
det högst besynnerligt, att man vill, det sådana delar
af Bankens reglemente, som röra allmänheten, skola blifva
gällande utan bifall af den andra Statsmagten. Den farhåga,
Hr Stuart yttrat, som skulle man vilja gå på sidan om
72 § R.eg.F., synes ej vara på sitt ställe. 72 § talar om, att
Banken förblifver, såsom hitintills, under R. St:s garanti och
vård; men sådant berättigar väl icke R. St. att genom sina
reglementen rubba enskilda förhållanden eller efter godtycke
stifta lagar för allmänheten. Vilja Ständerna sådant försöka,
så öfverträda de både sin magt och sin pligt. Ett är
att ostördt förvalta Banken, ett annat att lagstifta för menigheten.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då redan tvenne ledamöter
uppstigit för att försvara Utsk:s betänk., kan jag
ej återhålla att här framställa de tankar, hvilka jag eljest
önskat slippa uttala. Jag tillstår således, att jag med förundran
finner, det man nu rubricerar såsom olagligt, hvad
soth blifvit practiseradt i 170 år, att nemi. Ständerna fattade
sina beslut rör:de b:coärender samt derefter öfverlemnade
till Regeringens promulgation de beslut, som erfordrade
en sådan. Jag vill i detta afseende erinra, huru det tillgick
under den Konung, som är 1772 återtog sin magt från
Ständerna. Under honom beslutades en realisation, som bekant
är; och R. St:s beslut i afseende derå promulgerades
genom en K. förordn., hvars ingress lyder, som följer:
"VI GUSTAF & c. gore veterligt: Att sorn hos Oss R.
"St:s Bancofullmägtige i tind. anmält åtskilliga af R. St:s
"BancoUtskott, vid sist öfverståndne riksdag, vidtagne författningar
ang:de Bancoverket, med und, anhållan, det Oss
Den 4 Ma j f- m.
”i nåder täckas raåtte att, genom Vår befallning och kungörelse-*
befordra dem till verkställighet; så håfve VI, till
”allmän rättelse och efterlefnad, härmed förordna velat:” &c.
Så tillgick det den tiden. Då respecterades ännu Ständernas
rätt att förvalta Banken. Sedan banklagen af i83o
blef stiftad, intogs i reglementet, att Baneofullmägtige borde
hos K. M. anhålla om promulgation deraf i de delar, sorn
erfordrade en sådan, och man ansåg detta göra tillfyllest.
Icke satte man då i fråga, alt R. St. skulle stifta stadgar
och reglementen, som voro stridande mot lag. Man trodde,
att talmännen voro tillsatta, icke blott för att uppropa talare
och med klubbslag befästa besluten, utan synnerligast
för att vaka deröfver, att inga olagliga beslut fattades; hvaraf
jemväl följer, att det ålegat talmännen tillse, det ej heller
några mot i83o års banklag stridande beslut blifva fattade;
och man trodde, att då Konungen tillsatte talmän i
3:ne Stånd, skulle Konungamagtens prerogativer sannolikt
icke blifva, genom något deras förbiseende, för nära trädda.
Jag bekänner, att jag ännu hyser samma föreställning, och
jag kan således ej medgifva, att den gamla ordningen förändras.
Då frågan här förevar om den nya redactionen af
72 § Reg.F., yrkade man dess nödvändighet, under åberopande,
att R St. icke borde äga rätt att ensamme stifta lagar
för Banken. Man medgaf således denna rätt. Nu
skulle den likväl hafva gått förlorad, oaktadt den nya redactionen
af 72 § afslogs. Mig förundrar det, att ens en
sådan fråga har kunnat blifva väckt. Vid sista riksdag, då
fråga väcktes om Regeringens delaktighet i bancolagstifiningen,
såg jag väl icke deri någon fara; men då jag redan tidigt
i början af denna riksdag märkte sträfvandet att utsträcka
denna magt utöfver hvad någon vid sista riksdag
föreställde sig, så röstade jag emot förändringen. Nu finner
jag med hvar dag, att sträfvandet blir större, och jag hop-1
pas derföre, att motståndet äfven blir starkare. Af dessa
skäl skulle jag icke tveka att afslå betänk.; men dä 2:ne
Stånd återremitterat detsamma, i syftning att endast de delar
af reglementet må öfverlemnas, hvilka utan K. M:s promulgation
icke kunna verkställas, så inskränker jag min begäran
till propos. örn återremiss.
Hr Dalman: Till en del är jag förekommen af den
siste värde talarevi. Jag finner det uppenbart, alt ett öfverlemnande
till K. M:s pröfning af b:coreglementet strider
emot 72 § Reg.F.; och om 11. St. skulle bifalla den ifrågavar.
skrifvelseu, sådan den finnes i betänk, föreslagen, hade
R. St. derigenom öfverlemnat till Konungen en magt, som
endast genom en grundlagsförändring kan komma att tillhöra
högstdensamme. R. St hafva dessutom vid denna riksdag
temligen högt uttalat den åsigt, att de, för sin del, ickei
anse
D c n 4 M a j f. m.
anse Regeringens delaktighet i btcolagstiftningen vara nödig
'eller nyttig. De hafva tvenne gånger afslagit uti denna syftning,
dels hvilande, dels ånyo Väckta ändringsförslag af 72
§ Reg.P.; de hafva vidare helt och hållet förkastat den för
enahanda ändamål till R. St. aflåtna nåd. propos. med förslag
till ny banklag. Jag frågar, om det vöre consequent,
om det vöre ärligt handladt emot folket, hvars allm. hyllning
utaf de meddelade äfslagen är nogsamt bekant, att nu,
vid slutet af riksdagen, bifalla ett betänk., hvilket, både i
grundsats och i följder, så rakt strider emot de föregående
besluten.
I anledn. af Frih. Cederströms yttrande får jag blott
nämna, att fråga hvarken är eller någonsin kan blifva derom,
att Konungen skulle kunna tvingas att promulgera
sådana stadganden, som strida emot banklag eller allm. lag.
Det ligger nemi. i sakens natur, att i samma stund K- M.
promulgerar en lag lill allmänhetens efterrättelse, måste
lian hafva pröfvat och gillat densamma; dertill är han både
berättigad och förpligtad enl. 16 § Reg.F. Men frågan är
här icke, huruvida de delar af reglementet, som erfordra
Regeringens promulgation, skola till K. M. öfvCrlemnas,
utan frågan är att öfverlemna hela reglementet med
anhållan, att K. M. måtte pröfva, huruvida det icke strider
mot grunderna i i83o års banklag, samt med rättighet att
ur reglementet utsoffra allt, sorn K. M. kan anse röra allmänheten,
d. v. s., om K. M. så finnér för godt, hela reglementet,
hvilket derigenom förvandlas till en K. kungör,
i Stället för ett R. St:s reglemente. För min del kan jag
således ingalunda inse annat, än att det ifrågavar. betänk,
åsyftar rent af en begäran om K. M:s sanction å b:coreglementet;
ty hade man endast åsyftat, alt K. M. skulle
granska de delar af reglementet, som röra allmänheten och
skola af Regeringen kungöras, så hade en uppgift å dessa
beslut bort medfölja , hvilket nu ej skett och hvaraf jemväl
kan slutas, att meningen icke varit, så oskyldig, som man
tyckes önska, att allmänheten skall tro. I öfrigt faller det
af sig sjelft, alt något sådant beslut, som måste af Regeringen
promulgeras, icke utan en sådan promulgation kan
erhålla verkställighet; ty Kronans embetsmän lära icke
lemna någon handräckning på grund af Bancpfullmägtiges
kungörelse.
Man har vidare sagt, att det vore K. M:s rättighet Och
pligt att tillse, det alla de af R. St. stiftade stadgar och
reglementen för Banken äro i öfverensstämmelse med i83o
års banklag. Detta är visserligen sannt; men jag kan icke
finna, att K. M. har någon vidsträcktare rätt eller pligt att
vaka öfver efterlefnaden af banklagen, än öfver alla andra
lagar, hvilkas efterlefnad K. M. äfven är skyldig att bevaka,
Ifugot annat medel att utöfva denna magt finnes icke, än
32 IL 4
D e u 4 M a j f. ra.
att, derest lag öfverträdes, K. M. genom åklagaremagten
beifrar sådant och på detta sätt återställer lagens helgd.
Således, om Bancofullmägtige skulle verkställa ett E. St:s
beslut, som vore stridande mot i83o års banklag, så ägde
K.1 M. att, genom sin Just.-canceller, ställa Bancofullmägtige
under tilltal inför Svea Hofrätt och sålunda låta domstolen
urskilja, huruvida en lagöfverträdelse verkligen skett
eller icke. På detta sätt och på intet annat kan K. M»
utöfva sin konungsliga rätt och pligt att vaka öfver banklagens
helgd; ty någon inhibition i Bancofullmägtiges åtgärder,
till följd af Regeringens i administrativ väg meddelade
befallning, kan icke lagligen äga rum, och Regeringens
pröfningsrätt i denna väg är således rent af ett chartek,
enär Bancofullmägtige i allt fall äro skyldiga lyda de reglementen,
R. St. ensamma utfärdat, utan afseende på Regeringens
åsigt ronde deras laglighet eller olaglighet. Garantien
för myntvärdets bestånd består förnämligast deri, att
Banken blifvit ställd under lag, och jag skulle anse det vara
ganska vådligt att nu åt Regeringen öfverlemna en magt att
på förhand och i allmänhet pröfva, huru lagen borde
tolkas, samt derigenom ställa domaren, vid afgörande! af
enskildas rätt, i förlägenhet emellan en K. kungör, och
en gällande civillag. Då skulle det just kunna hända, att
ett reglemente promulgerades till gällande kraft, hvilket
upphäfde banklagen; då, saknade allmänheten, såsom nu,
skydd af Konungamagten emot hancoholagets förvillelser;
då hade hon håda Statsmagtérna emot sig, i stället för det
hon nu blott har att frukta misstagen från den ena, samt
hos den andra kan söka hjelp deremot. Jag fortfar att tillstyrka
afslag å betänk.
Frih. Cederström: Efter min öfvertygelse har det
lyckats Hr Cederschjöld att bevisa precist motsatsen af hvad
han ville bevisa. Han har uppläst ingressen till 1779 års
kungör, om realisationen. Denna utkom, det är sannt, i
följd af fullmägtiges öfverlemnande af R. St:s beslut till K.
M.; men orsaken, hvax-före icke Ständerna sjelfva öfverlemnade
det, var den dåvar. hemligheten i h:coärender. Samme
ledamot har åberopat sista riksdags beslut, hvarigenom
Bancofullmägtige erhållit uppdrag att verkställa öfverlemnandet;
men anledningen härtill var, enligt hvad beslutet gifven
vid handen, att Ständerna ej medhunno att sjelfva verkställa
ett sådant öfverlemnande, och då faller det ju af sig
sjelft, att fullmägtige måste göra det. Det har blifvit yttradt,
att fråga ej kunde vara att tillse, huruvida reglementet
strider emot lag, ty i sådant fall vöre det domaren, som
skulle skilja emellan Banken och den allmänhet, för hvilken
lagen vöre stiftad; äfvensom man förmenat, att, derest Bancofullinägtige
skulle finna något lt. St:s beslut stridande mot
lag, de då icke voro skyldiga att verkställa detsamma, utan
Den 4 M å j f. m.
s7
äfventyrade tilltal derför vid domstol. Det vore likväl besynnerligt,
om granskningen röflde lagligheten af R. St:s
beslut skulle bero af deras egna fullrmigtige, hellre än af
Konungen. Sådant tror jag är orätt. Jag tror fullrmigtige
vara skyldiga att följa R. Stis beslut, och för olagligheten
deraf drabbar ansvaret principalerna. Mig synes fördenskull
de skäl, man å andra sidan framkastat, vara af så obetydlig
beskaffenhet, att de ej böra hindra betänkts antagande.
Frih. Boye, Ludv.: Såsom egentligt skäl till afslag å
betänk, har man anfört, att det af Utsk. föreslagna öfverlemnande
icke står tillsammans med 72 § Reg.F. Om ens
någon villrådighet i detta fall hos mig agde rum, skulle jag
ej uppträda emot de talare, sorn här yttrat sig, i strid med
betänk. Men hvarom handlar 72 § Reg.F.? Om R. St:s rätt
att förvalta Banken. Nå väl! laederas denna rätt, om de
fattade besluten ronde denna förvaltning öfverlemnas till
Konungens promulgation? Och behöfver jag väl här uppdraga
skillnaden emellan lagstiftning och promulgation? Men
då promulgationen begäres, kan man väl ej fordra, att Konungen
skall till den grad glömma sina öfriga pligter till
Nationen, att han promulgerar, hvad som strider emot lag.
Hr Dalman har sjelf erkänt, att 16 § Reg.F. förbinder Konungen
att vårda den enskildes rätt, äfven då den kunde
förnärmas af R. St.; men jag frågar, huru har man respecterat
nämnde grundlags-^, då man nu vill vägra Konungen
rätt att tillse, huruvida hvad han till allmänhetens underrättelse
kungör, står i strid med grunderna i den lag, hvilken
han gemensamt med R. St stiftat. Det må förlåtas mig,
om jag tror farhågorna i detta hänseende härröra, icke från
sakens förhållande, utan från missnöjet med i83o års banklag.
Jag behöfver nu ej yttra mig, huruvida detta missnöje
är grundadt eller icke, Jag går längre; jag påstår, att 16
§ Reg.F. varit tillräcklig, för att påkalla pröfning hos K.
M. af b:coreglementet, så vidt det rörde rättsförhållanden.
Jag tror således, att man, utan afseende på i83o års lag,
kan begära bifall på det ifråga var. betänk., ehuru jag visserligen
medger, att redactionen deraf är högst bristfällig
och måhända till någon del rättvisar det motstånd, sorn mött
betänk.; ty nog förefaller det något besynnerligt, att först
BancoUtsk. och sedan R St. skulle sjelfva sväfva i ovisshet,
om de handlat lagligt eller ej.
En värd ledamot, Hr Cederschjöld, har för sin mening
åberopat stöd af exempel från Gustaf lilis tid. Jag hade önskat,
att han varit tydligare. Nu har han endast uppläst
ingressen till författningen, men ej upplyst, hvad författningen
innehöll. Han torde således ursägta, att jag ej antager
bevisningen, utan förnyar min anhållan om bifall till BaneoUlskis
memor.
*
Den 4 INI a j f. m.
Gr. Frölich, Dav., uppläste följande:
Sedan a:ne Stånd redan återremitterat BancoUtskrs inejnor.
N:o i3a, är det nära nog likgiltigt, huruvida B., o. Ad.
bifaller eller också återremitterar detsamma. Ett annat sätt
vore väl också möjligt, nemi. att, såsom ett 3:dje Ständ gjort,
alldeles afslå det, och sådant hafva äfven Hr Stuart med
några flera reservanter inom Utsk. yrkat; men jag skulle förmoda,
att, sedan ropet om ”kränkning af grundlagarna,” vederbörligen
uppburet af publicisterna, framträngt till Rikets
yttersta gränsor, den påräknade effecten således är vunnen
och återskallet endast matt vänder tillbaka med en portion
sansadt förnuft, så torde äfven de mest radicala till slut vara
belåtna, blott de få ändra ordställningen i den projecterade
und. skrifvelsen, under pretext att undanrödja det förmenta
”förnärmandet af R. St:s värdighet.”
Det torde emedlertid vara nödvändigt alt för en annan
gång, då så enkla legala åtgärder som den, hvilken med
denna motion åsyftades, framdeles komma i fråga, och man
äfven då torde försöka att deråt gifva en politisk vigt, som
den icke egentligen innebär, men endast af partisinnet kan
få, utreda frågans egentliga natur. En sådan utredning torde
isynnerhet vara nyttig för de representanter i en ominös
framtid, som skulle känna sig frestade i anledn. af ett segrande
partis hån, med biträde af de missleddas samt de
likgiltigas instämmande amen-rop, att vika från sin öfvertygelse
och sin pligt efter lag Ifall de äro veksinnade och
älska tranquilitet, skola de lära af detta exempel, alt det är
rfidligast vägra att intaga medelpunkten af den tummelplats,
på hvilken striden om de vigtigaste politiska interessen utförés;
att der få opartiskt bibehålla lodlinien, tillåter icke
gerna någondera af de stridande. Ja, äfven sedan striden
för materiella interessen är slutad, men innan ide'-associationerna
från drabbningen förlorat sitt valde öfver passionerna,
kan man lätt inbilla dem, som tro sig böra stå på post
på den vunna terrainen, att tillknäppningen af ett lås på
deras eget magasin är ett larmskott, som bebådar en ny attaque
och fordrar en ny bravade till försvar. — Representanter
i en kommande tid kunna äfven få Jära, huru pass
benägna de, som tro sig hafva vunnit segren, sluadom äro
att följa de lagar, till hvilkas stiftande de sjelfva bidragit,
eller huru de tro sig berättigade att bortraisonnera cr. lag,
med hvars tillkomst eller innehåll mer eller mindre obelutenhet
kännes. Komma de, som jag nu vill varna, någonsin
i samma predicament, som vi nu äro, så önskar jag dock,
att de aldrig måtte få skåda, hvad jag hoppas vi också nu
kunna undvika, huru det nemi. skall se ut med samhället,
om misstroendet växer till den grad, att det sträcker sig till
samtliga våra lagar, i den raan man uppletar dem emellan
någon stridighet och, under sträfvandet efter ständigt nya
garantier i nya lagar, mea utan aktning för de gifna, Slut
-
it
D e n 4 5111 j f. m.
^9
ligen tror sig böra komma till den concltision, att emedan
allt kan betviflas och ingen öfverträdelse af lag från ett båll
absolut kan förekommas, är det bäst alt icke heller sjelf
ställa sig lag till efterrättelse och, om man likväl för syn skull
slutligen dertill låter beqväma sig, då böra akta sig för att
tillstå lagens verkliga mening, af fruktan att icke ett sådant
erkännande kan "föranleda till nya propostr” och, än
värre, till att "vänja opinionen,” — förlåten mig, mina
Hrr, denna lånade phras — vid att lyda lag.
Man må härvid invända, att jag med öfverdrifna drag
tecknar och för starkt angriper den rådande tendensen 5 att
det icke är sagdt, att man vill undandraga sig fullgöra lagarnas
kraf i allmänhet, för det man vill åsidosätta en enda,
som man anser obeliörigen stå quar, såsom en ofulländad
och följaktligen ändamålslös utbyggnad på Jteg.F:s 73
§; att den mest allm. opinionen, på sätt också en och annan
aktningsvärd ledamot inom bitsk, tillkännagifvit, vore den,
"att det varit önskligt, om motionen i fråga aldrig
blifvit väckt.'’
Jag ber att härtill få svara: att jag är långt ifrån att
vilja beskylla en stor, ja, den större delen af nuvar. Representation
för något annat än dels en alltför ytlig undersökning
om hvad som är sannt eller falskt i de källor, hvarur
opinionerna för dagen ösas, dels en alltför lös uppfattning
af den närvar, tidens skick och af deras egen pligt att söka
upprätthålla samhället. De se icke, att cn ouppfylld pligt
å deras sida, sorn bestående, oåterkallad lag kräfver, blottställer
dem för en möjligen vidsträcktare magtyttring, än
om de sjelfvilligt fullgjort sitt åliggande. De se icke, att om
de, efter erhållen väckelse dertill, endast fullgöra sin skyldighet,
med gensträfvighet t. ex. vilja uppdraga ut sina fullmägtige,
hvad de borde göra sjelfva, eller småaktigt pruta
på ordalagen, så innefattar deras handlingssätt, stäldt vid
sidan af en annan class representanters och publicisteriels insinuationer,
antingen en åsyftad sidvördnad mot den andra
Statsmagten, eller åtminstone en anledn. för nyssnämnde
class att begagna de förras oeftertänksamma vis inertice såsom
ett medel i dess händer att, när det faller dem in,
framkalla en majoritet, blott för att låta Regeringen få ea
deconfiture. Det är detta spel, denna politiska lek, som
måste väcka hvarje rättsinnig medborgares förtrytelse, örn
icke farhåga. Om Svenska folkets massa, som nu blott ser
genom sina publicisters förvillande synglas, en gång får öfvertyga
sig, att de, som mest knota öfver riksdagens längd
och öfver Regeringens och dess medhållares bemödanden att
förlänga den, likväl varit just desamma, som, fastän varnade,
ställt så till, att, genom åt errem iss eller afslag af ett
betänk., sådant som detta, blott för en, i det ringaste sagdt,
oskyldig ordställnings skull, riksdagen nödvändigt måsteÄfä
ett ytterligare item af en eller annan vecka; skall icke då
Bo
Den 4 Maj f. w.
detta folk finna, att icke allt är guld, hvilket såsom sådant
glimmar på publicisternas spalter, till heder för en fraction
af oppositionen, och att, sedan denna fraction, utöfver sin
pligt alt hålla emot i sak, äfven, liksom för ro skull, vill
upphöja Representationens myndighet på Regeringens bekostnad
och i trots af tydlig lag, så är den bana beträdd, för
hvilken jag ansett mig böra varna, och man skall misstro
och vägra lydnad åt den ena lagen efter den andra.
Ku till den enkla motionen, som jag anhåller måtte betraktas
under 3:ne synpunkter, nemi. först dess behöflighet,
dernäst dess påföljd och sist om ordställningens
mer eller mindre lämplighet.
Redan har blifvit antydt, såväl i motionens motiv som
i det ofvanstående, att det är tillkomsten af banklagen d. t
Mars i83o, anbefalld att efterlefvas genom instructionen för
BancoUtsk. i dess 3 §, som, jemte begreppet att oåterkallad
lag skall efterlefvas, utgör grunden för behöfligheten.
Då man invändt, att motionen innefattar en oriktig
förtydning af 7 § i banklagen, så ber jag få fråga, livad
annan tydning den kan få, om den skall någonsin tillämpas
och icke stå blott såsom en sjeifklar allm. sats? Att säga',
det stadgar och reglemente för Bankens rörelse och förvaltning
skola upprättas i noggrann öfverensstämmelse med samma
lag, utan att denna § skulle, just genom sin egenskap
af att vara en af två Statsmagter stiftad lag, innebära, att
den Statsmagten, som icke uppgjorde stadgarna, borde beredas
tillfälle och äga rätt tillse på hvad sätt den andra så
gjort, vore att i en lag hafva sagt jemnt ingenting; och det
måste väcka förundran, hvarföre icke de, som anse 7 § vara
utan så beskaffad tillämpning, gjort motion om dess borttagande,
ty säkerligen hade det i alla fall varit R. St:s skyldighet
att iakttaga de uti lagens öfriga §§ nedlagda grunder
blott derföre, att de blifvit intagna i en lag. Men nu hafva
desamma ledamöter, som så raisonnera, i betänk. N:a 3 af
Banco.- och LagUtskm, i fråga om ny lagstiftning för Banken,
yttrat och R. St-, örn jag minnes rätt, enhälligt deri
instämt: "att den s. k. banklagen af d. r Mars i83oj
såsom en extraordinär lag, står fast och följaktligen,
så långt den går, gäller till efterlefnad.”
Banklagen har således äfven vid denna riksdag blifvit
af BancoUtsk. och R. St. åberopad och måste anses icke
förfallen. Förtydd, är nyss visadt, att den icke blifvit
genom motionen; men, säger man, den blef icke så uppfattad
d. 18 Mars i83o, då BancoUtsk., 17 dygn efter lagens
Stiftande och efter fullbordande af btcoreglementet, afgaf och
i reglementet lät inflyta sin slutmening,
Låtom oss då tillse, hurudan denna slutmening var beskaffad.
Jo! sedan Utsk. i i:a punkten förklarat det ”reglementet
befunnits äga den öfverensstämmelse
med de i lagen -- innehållna grundbestämmelser,
D e n 4 M a.j f. m.
3!
sorn i 7 § förestrifves” (NB. detta har dåvar. BancoUtsk.
sjelf befu n n i t); så hade i en sednare punkt till Bancofullmägtige
blifvit ”särskildt uppdraget, att till K. M.
i und. öfverlemna en afskrift af reglementet; börande
derjemte,” sorn orden lyda, "fu llmugtige, i
händelse flera eller färre utaf de i detsamma befintliga
stadganden, som äro af den egenskap,att
nåd. kungör, för deras allm. tillämpning och verkställighet
bör föregå, icke vid liksdagens afslutande
hunnit blifva från B.. St. sjelfva i und. anmälda,
då hos K. M. göra und. anhållan i berörde
hänseenden.”
Jag torde icke behöfva vidlyftigt commentera Öfver den
nu upplästa slutmeningen. Att IJtskts dåvar. ledamöter förbisett,
det de ej voro behöriga att fälla videtur öfver lagenligheten
af deras opus, är uppenbart; att åter ett sådant
förbiseende var ursägtligt med afseende på den brådska, hvilken
den efterföljande punkten omförmäler, och att i denna
sednare punkt Utsk. tydligen angifvit brådskan eller icke
medhinnandet såsom orsak, hvarföre und. öfverlemnande och
anmälan af R. St. sjelfva icke skett, det måtte ligga
klart för en hvars ögon. Men i alla fall vågar jag påstå, att
i835 urs BancoUtsk. icke är skyldigt följa ett prejudicat af
18 !o års Utsk., utan fastmera att sjelft uppfatta banklagens
rätta anda och derefter tillämpa den; så har jag trott mig
böra göra.
Till den skriftställare, sorn sagt, att bicoreglementet ej
behöfde mer än bevillntsförordn. hos K. M. anmälas till
sanction och promulgation, ville jag svara: att om R. St.
skulle linna för godt att stifta en lag med hufvudgrunder,
hvarefter bevillntsförordn. skulle uppgöras , samt begära sanction
derpå af Konungen enl. 87 § Reg.F., och jag blefve
ledamot af Bevilln.Utsk, så skulle jag anse för min pligt,
att, derest ingen annan gjorde det, väcka motion om en,
inut. mutand, lika beskaffad und. skrifvelse, som den nu föreslagna.
En anmärkn. har jag hört göras, att endast de
delar af reglementet borde i und. Öfverlemnas, hvilkas promulgation
kunde vara af nöden; men då t. ex. hvad R. St.
kunde vidtaga rör:de s. k. grundfonden icke är af sådan natur,
och hvarje ändring i hvad 4 § derom föreskrifver vore
en rubbning i hufvudgrunderna, måste väl hela reglementet
öfverlemnas, helst 7 § säger, att alla stadgar och reglementen
skola vara uppgjorda i öfverensstämmelse med banklagen.
Till dem , som fromt önskat, att motionen aldrig varit
väckt, och som derföre ansett den obehöflig, emedan de
föreställt sig, att behandlingen kunnat försiggå lika med
hvad som skedde sista riksdagen, kan jag blott säga, att
antingen måste de hänförts af ett förbindligt, men obehöfligt
bekymmer för min popularitet, eller ock hafva de alltför
mycket misstagit sig om den åsigt rör:de både rättighet
n
Den 4 Maj f. m.
och pligt, uppkomna genom banklagen, som Konungen i
iner än en skrifvelse till R. St. i nåder täckts meddela. Det
vore i sanning besynnerligt, om den, soni äger att tillse,
det reglementet är uppgjordt i enlighet med lag, skulle vara
liknöjd, antingen lian finge del deraf eller ej, medan det ännu,
i möjligen felaktiga delar, kunde rättas. Att sedan de,
nemi. R. St., hvilka ensamma äga denna magt, blifvit på 5
år åtskiljda, först komma i tillfälle ätt anmärka felen, tyckes
vara väl sent, ora icke för att vägra promulgatiönen.
Öfver formen för öfverlemnandet och hemställningen har jag
redan antydt så mycket, att ingen medborgare af belefvenhet
i ett monarkiskt land borde behöfva närmare utveckling.
Att R. St. fortfara att försvara sina och nationens fri- och
rättigheter, skall jag blifva den siste att ogilla; men att
motsätta sig hvad lag och skyldig vördnad för Konungens
Majestät bjuder, sådant trodde jag icke leda till den constitutionella
frihetens befästande.
Så mycket om behöfligheten af motionen. Om dess påföljd
kan jag naturligtvis blott yttra den åsigt, som kan härledas
ur våra grundlagar och former. Jag kan nemi. icke
ansvara för beskaffenheten af det svar, som K. M. i nåder
kan finna för godt afgifva till R. St., i händelse han undfår
en sådan und. skrifvelse, som den jag föreslagit; men
jag vet, dels att det måste contrasigneras af en ansvarig
Statsseeret., dels att deri und. slcrifvelsed icke ger anledn.
eller rätt till någon vidsträcktare pröfning af btcoreglementet,
än till en collationering med de i banklagen nedlagda,
högst få hufvudgrunderna. Det är en hög grad af förvillelse
att anse den af mig och BancoUtsk:s majoritet åsyftade
und. skrifvelse kunna föranleda till en sådan sanction, som
den Konungen lenmar i lagstiftningsmål enl. 87 § Reg.F. I
sådana mål har högstdensamme lika latitud för sitt omdöme
till vägran eller bifall som R. St.; men här är den inskränkt
till en blott quasijustering eller collationering med
banklagen. Skulle Konungen vilja lägga hinder i vägen för
något R. St:s beslut rörrde Bankens rörelse och förvaltning,
hvarom banklagen icke omförmält någon grund, så har lian
dertill, i den mån han finner ”rätt och sanning” i fara samt
vrångvisa och orätt på vägen att taga öfverhand, en obegränsad
rätt enl. 16 § Reg.F. Det vore således en oförlåtlig
brist på kunskap om vår grundlag af Konungens rådgifvare,
om de tillstyrkte honom åberopa banklagen eller den
nu föreslagna und. skrifvelsen såsom vehikel för en magtutöfning,
som der ingalunda kan sÖkas, men sorn finnes i ymnigt
mått i förutnämnde grundlags-;. Detta hafva ju R. St.
vid denna riksdag öppet tillstått, då de godkände Bancooch
LagUtsktnS förutnämnde betänk., rortde ifrågastäild ny
lagstiftning för Banken enligt 87 §. Det borde således vara
en måtta pä misstänksamhet och ”farhåga för nya K,
pro
-
Pen 4 Maj f. m.
33
pvoposir” i anledn. af reglementets öfverlemnande, äfvensom
det torde finnas, att de förespeglade hindren för R.
St., uppkommande genom påföljden af den ifrågavar. und.
skrifvelsen, reducera sig till platt ingenting. Jag kan icke
föreställa mig någon annan påföljd af hemställningen, då,
så vidt jag vet, banklagens grunder blifvit iakttagna, och alla
vidare frågor om nya creditiver torde afböjas, än att K.
M- antingen svarar ungefärligen så: Vi finna öfverensstämmelse
af b:coreglementet med banklagen icke vara förbisedd
och vilja i nåder anbefalla promulgerande af vissa delar
deraf; eller ock svarar Konungen ingenting, utan låter sända
reglementet tillbaka. Jag frågar nu Hr Stuart, som genom
sina yttranden i Utsk. och sin tappra reservation först
och kraftigast gjort motionen motstånd, och som varnat för
mitt bemödande att "icke uppskräma opinionen,” utan att
i stället hafva sökt ”vänja den,—” jag frågar honom, om
jag icke yttrat mig lika bestämdt härom inom Utsk., och
huruvida det icke är han, som ådragit sig en beskyllning af
motsatt, men derföre icke mindre eftertänklig art, den nemi.
att onödigtvis och grundlöst hafva uppskrämt opinionen?
Ja, jag är säker, att den värde representantens sunda omdöme,
en gång återkommet till lugn pröfning, skall instämma
med mig i den reflexion, att han åstadkommit, som
Fransmännen säga, trop de bruit pour une omelette.
Återstår nu att redogöra för ordställningen, och är det
en karakteriserande omständighet dervid, att icke mindre fin
3:ne reservanter velat hafva hvar sin, och att Hr Stuart,
rörande den Utsk., i enlighet med min motion, nyttjat,
fällt det omdöme, "att den antyder en för Representationens
värdighet förnärmande tvekan rörande
lagligheten af dess fattade beslut.
Det måtte vara de orden: "anhålla, det K. M.,
i händelse han finner förenämnde stadgar och
reglemente icke strida mot de i banklagen” &c.
hvilka Hr Stuart ansett förnärmande. IVå väl! nu måste en
hvar, sorn vet, alt samma sak kan utan förändring i mening
uttryckas antingen med en positiv eller negativ sats,
finna, att: icke strida mot är i saken det samma som:
stå i öfverensstämmelse med. Orsaken, hvarföre jag
nyttjade det förra uttrycket hellre än det sednare, var den,
att, enligt mitt begrepp om stylus curiae, passade det den
statstnagt bäst, som uppgjort reglementet, att icke i förväg
yttra sig så absolut om öfverensstämmelsen, i händelse någon
grundad anmärkn. skulle vara att från andra sidan deremot
göra. Ej heller visste jag, att R. St. anse sig sä alldeles
infaillibla, som Hr Stuart synes vilja påstå; men jag
förtänker honom icke, att han, såsom deras ledare, vill taga
deras så beskaffade egenskap (antingen den finnes eller
ej) i försvar, ty sådant fordras af och ger Credit åt en leaa
H. 5
34
Den 4 Maj f. ra,
dare. Emedlertid och som min afsigt icke varit att förnärma
R. St:s värdighet, skulle jag icke hafva varit emot, om
någon, som likväl äger förmågan att yttra sig, utan att förnärma,
i högre grad än Hr Stuart, velat inom Utsk. uppgifva
en redaction, hvarmed alla varit ense; men olyckan
ville, att Hr Stuai't och de, som höllö med honom, icke
alls ville afveta någon skrifvelse, och af de öfriga har det
visat sig någonting, som ej allena påminner om den gamla
sentensen: "quot capita tot sensus", utan ock förråder
en särdeles vackling, en symptom, som jag hos ledamöter
af så bestämd karakter, som de värda reservanterna,
icke kan anse för annat än en effect af mitt och Hr Stuarts
motsatta bemödanden, nemi. mitt att icke uppskräma opinionen
och hans tvärtom. Jag kan derföre icke undgå
att relevera, att ehuru jag till Hr Helleday framställt förfrågan,
om han fordrade särskild propos. på sin redaction, i
anseende till dess olika ordställning med den af Doct. Moren
föreslagna, så afstod han likväl pro tempore derifrån,
under förklarande, att han instämde med den sednare. Nlv
likväl synes af reservationen, att han återgått till sin primitiva
ide'.
Beträlfände Doct. Morens förslag må det tillåtas mig
anmärka, att uttrycket: hvilka (nemi. reglementen) "i öfverensstämmelse
med banklagen — — blifvit
uppgjorda,” innefattar, utom det förut anmärkta anspråket
på infaillibilite', äfven det lilla felet, att vara högst
oegentligt; ty när man närmare undersöker banklagen, finner
man de hufvudgrunder, hvilka deri upptagas, så få, att
icke säga fattiga, att ett uttryck, som synes innebära, att
banklagen varit det förnämsta rättesnöret för uppgörandet
af reglementet, i sanning säger alltför mycket. Hr Ilelledays
i reservationen upptagna förslag innebär den skiljaktighet
mot Doct. Moréns, att han icke alls omnämner banklagen
af d. i Mars i83o. Dessa båda förslag innefatta således
2:ne ytterligheter : den ena lägger banklagen till basis
för reglementet, den andra utesluter densamma. Månne då
icke mitt, hvarmed Utsk:s majoritet, ehuru knapp, sig förenade,
låg midt emellan och var det egentliga? Att icke
strida mot banklagens grunder var det enda anspråk,
jag ansåg reglementet kunna bära på sin panna.
Efter sålunda fulländad utredning må det tillåtas mig
ännu tillägga några ord. Några skriftställare hafva utbasunat
hvilken ovärderlig tjenst jag gjort ministeren eiler
Regeringen (jag minnes ej hvilketdera uttrycket) genom denna
motion, hvarom nu är fråga. En annan har deremot
påstått, att det var en slät tjenst. Efter en sådan contradiction
står ingenting qvar. Dessutom är värdet af en
tjenst en sak Och syftningen en annan. Gärdet kan sägas
bero helt och hållet på receptiviteten hos den, som deraf
skall draga parti. Att motionens hela syfte var uppfyllan
-
Den 4 M 3 ) f- m
-
35
det afen i lag fordrad formalitet, ett (på sätt förut är sagdt)
tillknäppande af låset till det väldiga magasin af specialföreskrifter,
som R. St. i sitt reglemente inproppat, det torde
man nu nödgas medgifva; och kunde jag göra Regeringen
dermed en tjenst, så vore det roligt att få veta, hvarföre
jag ej bort det. Att denna oskyldiga åtgärd blifvit ansedd
som ett larmskott, det kunde jag hvarken beräkna, ej heller
tillhörde mig att använda någon gradmätare, om jag haft
någon sådan, på farhågan och den deraf uppkommande kortsyntheten
vid behandlingen af en fråga, som, enligt mitt
subjectiva omdöme, var högst enkel, helt och hållet legal
och alls icke politisk.
Emedlertid är det visst, att jag gjort mig sjelf indirecte
och, som jag hoppas, Svenska folket en stor tjenst med
denna obetydliga motion, då den kunnat åstadkomma ett sådant
väsende. Jag skulle icke heller gjort mig så mycket
besvär att försvara den, om jag ej upptäckt, att jag aldrig
kunde önska mig ett bättre tillfälle att få, genom ett så
lätt begripligt exempel som detta, ådagalägga, hurudan karakteren
är hos en fraction af denna riksdags opposition;
att visa, hvarföre så många, för Nationens materiella interessen
nyttiga förslag blifvit sönderryckta och tillintetgjorda,
och slutligen hvarföre riksdagen synes aldrig vilja få någon
ända. Saken är, att vi strida om ord; hvarje medlem
vill genomdrifva sin redaction. Har en ledamot
i ett RiksSt. gjort redactionsförslaget, så
blir det en ambition ssak för ledamöter inom de
öfriga Stånden att söka uttränga åtminstone några
ord derutur!!!
Om, som jag icke anser osannolikt, BancoUtsk., efter
erhållen återremiss, skulle stadna i beslut att alldeles afslå
motionen, så vill jag pä förhand hafva uttalat min innerliga
och lind. önskan: att trumpeten i alla fall måtte få skalla,
helst, i afseende på nu uppgjorda reglemente, en eftergift af
lagens kraf, i sak oväsendtlig, skall i min tanka omsider verka
likt glödande kol! Det är icke tänkbart, att kommande
Ständer skola handla på samma sätt. Dagen skall dä taga
ut sin rätt eller återkallas.
Hr Rosenblad: Om man vill se exempel uppå, huruledes
förut fattade tankar kunna bringa äfven eljest -opartiska
män till satser, vida farligare i deras följder än de
förmenta olägenheter, man genom dem tror sig kunna undanrödja,
så erbjuder sig ett sådant exempel uti tvenne ledamöter,
Hrr Cederschjölds och Dalmans yttranden i denna
sak. Etsk. tillstyrker, ”att R. St. måtte till K. M:s kännedom
öfverlemna stadgar och reglemente för Bankens rörelse
och förvaltning, samt derjemte i und. anhålla, det K. M.,
i händelse han finnér förenämnde stadgar och reglemente
icke strida med de i banklagen af d. i Mars i83o fastställ
-
36
Den 4 Maj f. m.
da grunder, i nåder täcktes desamma, i hvad de röra allmänheten,
låta på vanligt sätt kungöra.” Jag frågar, om detta
tillstyrkande kan anses åsyfta K. M:s sanction eller godkännande
af reglemente, då pröfningen inskränker sig dertill,
huruvida de tagna besluten stå i öfverensstämmelse med
banklagen eller icke, samt om i förra fallet promulgation
bör äga rum af den del utaf reglementet, som rörer allmänheten.
Hr Cederschjöld har sagt, att hvad som varit
lagligt och lofligt i i5o år i afseende å bankens lagstiftning,
det skulle ock vara lofligt ännu,' och han har tillika erinrat,
huru det tillgick i Gustaf III:s tid; hvarförutan han slutligen
åberopat ordalagen i sista Ständers beslut, rör:de bancoreglementets
communication med K. M. Hvad nu först angår
frågan om olofligheten, så frågar jag, om Hr Cederschjöld
räknar bland tillbörligheterna, att t. ex. 11. St. på
I74°_,:alet gifvit Konungens Rådkammare en skrapa, för det
den ej nog lätt gifvit sitt bifall till Bankens tillslutande, eller
att R. St. år 1818 inställde Bankens skyldighet att betala.
Jag erkänner visserligen, att i8og års händelser gjorde
en brytning nödvändig, men loflig var den visserligen icke.
Vidare hemställer jag, om icke, då Gustaf lil, vid promulgationen
af 11. Strs beslut, nyttjade ordalagen, att de skulle
befordras till verkställighet, sådant icke innebar förutsättningen
af en pröfning, att hvad R. St. beslutat icke kränkte
allmän eller enskild rätt, eller att detsamma icke angick
något rättsförhållande. Vidare hemställer jag, om icke termerna
i sista riksdagsbeslutet innefatta just detsamma, som
nu är begärdt; ty om K. M. då funnit några af R. St.
fattade beslut stå i strid med lag, så hade K. M. ©tvifvelaktigt
ägt rätt att deråt vägra sin promulgation. Hr Cederschjöld
har ytterligare sagt, att då lahnännen, hvar i sitt
Stånd, ägde vaka deröfver, att allting tillginge lagligt, någon
lagstiftning för Banken icke kunde beslutas, som vore i strid
med allm. lag. Denna garanti synes mig likväl icke tillräcklig,
ty talmannens opinion kunde tilläfventyrs vara sådan,
att han ej ansåge såsom olagligt, hvad som verkligen
vore det, att icke tala om, snart sagdt, omöjligheten för talman
att granska hvarenda speciel frågas öfverensstämmelse
med allm. lagen. Nog af, att talman måste tillse, huruvida
den står tillsammans med grundlagen; och i öfrigt, äfven om
talman vägrade propos., kunde ju en knapphändig majoritet
i Constit.Utsk. ålägga honom att framställa denna propos.,
och då vore ju i alla fall dörren öppnad för olagligheterna.
Hr Cederschjöld har vidare uttryckt sin tillfredsställelse
öfver Ständernas afslag å Konungens delaktighet i bancolagstiftningen.
För min del vill jag tvärtom deröfver uttrycka
min ledsnad; ty ehuru icke ens fråga varit om fattande
af ett olagligt beslut i dessa ämnen (om jag undantager
den obetydliga ändring, som blifvit beslutad i grundfondens
belopp), hemställer jag likväl, om ett sådant beslut
Den 4 Maj f. m.
37
gått igenom, som t. ex. ang;de en oinskränkt credit på Banken
för Jtiksg.cont. — ett beslut, hvilket ej varit olagligt—,
hade det då icke varit bra , om Konungen haft ett ord med,
för att hindra ett för sedelinnehafvarenS säkerhet så vådligt
beslut. En annan talare, Ilr Dalman, har trott, att den af
Utsk. föreslagna hemställan, om den bifölles, iemnade K. M.
rätt att efter behag utsoffra ur reglementet hvilka stadganden
sorn helst och förkasta desamuta, och den värde talaren
liar vidare sagt, att K. M., ulan behof af en sådan hemställan
i de delar, som erfordrade K. M:s promulgation, ägde
utöfva sin rätt att en sådan vägra. Jag hemställer till den
värde talaren, om man här icke förbisett, att Utsk. alldeles
icke tillstyrkt 11. St. att begära K. M:s sanclion å bancoreglementet,
utan blott velat tillse, \itt Konungen ej måtte
betagas rättigheten att pröfva, huruvida en financiel lag,
som gäller för Svenska folket och som skall genom Kronans
embetsman verkställas, är i strid med allm. lag. Man har
åberopat 16 5 Reg.F. oell sagt, att denna gjorde tillfyllest
för att berättiga Konungen att hindra 11. St. försämra myntet.
Denna är öfverförd från Sveriges äldsta lagar och
innefattar ganska vackra grundsatser, men ingenting bestämdt.
Skulle den tillämpas i hela sin utsträckning, så ser jag icke
någon gräns för Konungens rätt att blanda sig nästan i allt,
och hans magt öfver Banken klefve då säkerligen mycket
vådligare än den, som blifvit honom af R. St. förvägrad;
ty om Konungen skulle äga rätt, på grund af 16 § Reg.F.,
att controllera R. St:s förvaltning af Banken, så vore ju sådant
detsamma som att tillåta Konungens rådgifvare att yttra
sig öfver alla de frågor, hvilka ägde gemenskap med
denna förvaltning; och vore icke denna rätt mycket mer
vidsträckt?
Vidare har Hr Dalman sagt, att, i händelse R. St. fattade
olagliga beslut, K. M. ägde anbefalla sin Just.canceller
att derför actionera Baricofullmägtige, i händelse de verkställde
sådana beslut. Jag hemställer likväl, hvad följden
skulle blifva af ett sådant correctiv, eller om det är rätt
att lemna åt R. St:s egna ombud alt pröfva lagligheten af
sina principalers beslut, då man nekar Konungen en sådan
rätt; ty jag kan väl ej föreställa mig, att Hr Dalmans
mening varit, det fullmägtige skulle vara skyldiga att först
verkställa R. St:s beslut, och sedan underkastas action.
Då jag således icke finner några giltiga skäl anförda
mot sjelfva saken, så, ehuru jag anser redactionen hafva både
kunnat och bort vara bättre uppställd, finner jag likväl
icke deruti tillräcklig anledn. att återremittera betänk., helst
vi förut bifallit vida sämre redactioner, samt vi icke häfva
mer än 16 dagar till d. 20 Maj, dä riksdagen är utsatt att
afslutas.
Hr Dalman: Efter det ovärderliga opus, hvarmed Gr.
38
Den 4 Maj f. m.
Frölich undfägnat It. o. Ad., om publicisteri, om misstroendets
hydra, om Hrr Stuart och Helleday m. fl., om Regeringens
receptivitet af den adle Gr:s trogna tjenster m. rn.,
detta allt framstäldt i det slags bildspråk, som utmärker Hr
Gr:s scripta, och hvilket gör det för vanligt profant folk
särdeles svårt att få rätt reda uppå Hr Gr:s mening, torde
det vara förgäfves för mig alt bjuda till att i denna tvist
mäta mig med Hr Gr., utan anhåller jag att endast få fästa
mig vid den mindre poetiska behandling af denna fråga,
som tvenne andra ledamöter, Frih. Cederström och Hr Rosenblad,
deråt lemnat.
Man liar sagt, att jag har orätt i den sats, att Konungen
genom åklagaremagten äger vaka öfver iakttagande, å
R. Sirs,sida, utaf i83o års banklag, och att Konungen icke
äger eller bör äga någon annan rätt för vidmagthållandet
af denna lag, än af alla andra lagar. Jag skulle likväl
tro, att om man kastar bakom sig de stridiga åsigterna i
denna speciella fråga, och från dess princip undersöker saken,
skall man finna, att den förhåller sig såsom jag påstått;
ty jag kan icke föreställa mig, att R. Strs fullmägtige skulle
kunna genom sina principaler berättigas eller af dem tillförbindas
alt begå olagligheter, utan någon rättighet
för Konungen, såsom lagarnas högste vårdare, att förhindra
sådana olagligheter. Om t. ex. R. St. befallde fullmägtige
att hädanefter icke utvexla en r:dr i silfver för mindre än
i44 sk i sedlar, så frågar jag, om icke en hvar enskild eller
Konungens Just.canceller kunde i Hofrätten öfverklaga
ett sådant förhållande, hvarefter Hofrätten, enligt i83o års
banklag, genom formlig dom ålade fullmägtige att, utan afseende
på R. St:s beslut, verkställa utvexlingen efter 128 sk:r.
Sådant föreställer jag mig förhållandet vara med alla sådana
R. St:s stadganden, som tilläfventyrs kunna stå i strid
med gällande lag. Deras verkställighet kan nemi. af domaremagten
inhiberas. Hvad deremot rörer sådana förändringar
i reglementet, hvilka erfordra den executiva magtens handräckning
och som äro af natur att behöfva Konungens promulgation,
t. ex. fråga om straffränta, om en särskild rättegångsordning
för utkräfvande af Bankens fordringar m. fl.,
så följer det af sig sjelf, att, derest Konungen vägrar sitt bifall
till promulgation deraf, sådana stadganden komma att
förfalla. Detta i sjelfva principfrågan och för att visa, huru
oklart man tänkt sig denna, då man velat öfverlemna till
Konungen en pröfningsrätt, som endast tillkommer dorn
aremagten. Men saken har ännu en annan sida, hvarifrån
betraktad oformligheten af den föreslagna und. skrifvelsen
äfven visar sig. Denna skrifvelse åsyftar nemi., att
hela reglementet skall af Konungen granskas, på det Konungen
må tillse, huruvida detsamma strider mot i83o års banklag
eller ej. Men låtom oss tänka, hvartill sådant tjenar.
Antingen är ett stadgande i reglementet af den beskaffenhet,
Den 4 Maj f. m.
39
att det förfaller, så vida Konungen icke promulgerar det till
efterrättelse, eller ock är det sådant, att det kan verkställas
utan behof af Konungens promulgation. I förra fallet äger
Konungen en lika naturlig som obestridlig rätt att säga:
”Jag samtycker icke till detta stadgande, emedan jag anser
det vara stridande mot grunderna i i83o års banklag, eller
ock af något annat skäl.” Uti sednare fallet åter äger Konungen
emot 72 § Reg.F. icke rätt att säga någonting. Nu
säger likväl Konungen: ”De och de stadgarna, som angå
Bankens lånerörelse, dess förvaltning &c., anser Jag vådliga
för realisationens bestånd och stridande mot i83o års
banklag. Jag godkänner dem således icke.” Nå väl, hvad
blifver resultatet? Jo! R. St. hafva anbefallt sina fullmägtige
att ställa sig det af BancoUtsk. utfärdade reglemente
till efterrättelse, och de äro vid ansvar förbjudna att emottaga
befallningar af några andra. Regeringens ogillande tjenar
således till ingenting annat, än att compromettera henne
sjelf. Någon annan magt kan icke hvarken genom
den nu föreslagna eller någon annan skrifvelse, tillkomma
Regeringen i afseende å pröfningen utaf bancoreglementet,
än att hon för hvarje särskild förordn , som genom henne
utfärdas rör:de Banken, tillser, huruvida den står tillsammans
med j83o års lag. Denna sednare rätt åter äger hon,
utan att brcoreglementet behöfver till henne af R. St. öfverlemnas,
och utan att R. St. behöfva hos Regeringen anhålla,
att hon icke skall utfärda till allmänhetens efterrättelse
ett lagstridigt stadgande. På sådant sätt betraktar jag
saken, och på dessa grunder anser jag Gr. Frölichs motion
både öfverflödig och obehörig; ty jag kan icke tänka mig,
att det är behörigt inom ett lagbundet samhälle, att i de
mål, der den ena Statsmagten äger lagstiftande rätt, hon på
förhand skall fråga den andra, om de af henne meddelade
föreskrifter äro stridande mot lag eller icke. Jag vidblifver
den öfvertygelsen, att det endast tillkommer domaremagten
att för hvarje särskildt fall pröfva, huruvida lag är öfverträdd
eller ej, och att ett af Regeringen utfärdadt b:coreglemente
skulle försvaga, i stället för att stärka, helgden af
i83o års banklag, hvilken nu äger en ytterligare garanti
för sitt bestånd uti den större oföränderlighet, som den har,
i jemnförelse med stadgandena i ett reglemente, och hvars
tillkomst endast från en sådan synpunkt kan rättfärdigas.
Hvad angår sjelfva redactionen, så är det visst sannt, att
en sämre tilläfventyrs kunnat erhållas; men om meningen
är, såsom några talare här synas förmoda, att nemi. blott
sådana beslut eller stadganden i reglementet, som genom
Regeringen skola för allmänheten kungöras,
borde underkastas Regeringens pröfning,
så bekänner jag uppriktigt, att denna mening är särdeles
illa uttryckt; ty då det heter, ”att R. St. borde hos K. M.
anhålla, det K. M., i händelse han finner de af R. St. be
-
D c n 4 M a j f. m.
slutade stadgar och reglementen för Banken icke strida med
grunderna i i83o års banklag, i nåder täcktes desamma, i
hvad de röra allmänheten, låta på vanligt sätt kungöra;”
så torde någon annan slutsats af denna ordställning icke
kunna dragas, än att R. St. anhålla, det K. M. måtte granska
hela reglementet, men att, om K. M. funne något
deruti, sorn stridde mot i83o års banklag, han icke måtte
promulgera ett enda stadgande. Vore åter meningen så
oskyldig, att man endast ville anhålla om K. M:s pröfning
af reglementet i de delar, som erfordra Regeringens promulgation,
så ser jag icke, hvarföre ej Gr. Frölich gjort sig deri
mödan att utplocka sådana stadganden, som erfordra promulgation,
de der, efter hvad man sagt mig, lära inskränka
sig till antalet af 4 elier 5. Men spelet är nog icke så
rent, och jag fortfar derför att yrka afslag å betänk.
Frih. af Nordin, Garl Joh.: Mig synes 2:ne särskilda
frågor har böra tagas under öfvervägande: den första, om
stadgar och reglementen för Banken skola till Konungen öfverltmnas,
för att, i hvad de röra allmänheten, promulgeras,
samt den andra, om roellanmeningen, ”i händelse K.
M. Anner dessa stadganden och reglemente icke strida med
de i banklagen af d. i Märs i83o fastställda grunder,”
bör godkännas eller icke. Inom dessa punkter tyc\as de
olika åsigterna begränsas. Hvad således först angår öfverlemnande!,
så och då 7 § i i83o års banklag uttryckligen förmår,
att alla stadgar och reglementen, ang:de Bankens rörelse
och förvaltning, skola upprättas i noggrann öfverensstämmelse
med de i nämnde lag fastställda grunder, anser
jag det tydligt och klart, att Konungen, som enl. 87 § Reg.F.
stiftat denna lag tillsammans med R. St., jemväl äger såväl
rättighet som pligt att vaka öfver lagens efterlefnad. Huru
skall då Konungen kunna fullgöra denna pligt? Icke på
annat sätt, än att han sättes i tillfälle att veta, hvad denna
lag innehåller: och huru skall han få veta detta? Jo, endast
derigenom, att lagen till hans kännedom öfverlemnas.
Om således det är en pligt för R. St. att till K. M. öfverlemna
b:coreglementet, sä bjuder väl grannlagenheten och
vördnaden, att öfverlemnande! sker af R. St. sjelfva och
icke af en underordnad auctoritet, deras fullmägtige. Jag
vet väl, att detta öfverlemnande vid sista riksdag uppdrogs
åt fullmägtige; men i motiverna derför yttrades dock, att
R. St. nödgats vidtaga denna utväg, emedan reglementets
utskrifning före riksdagens upplösning icke medhunnits,
Detta kunde också då lättare låta sig göra, emedan tillämpningen
af i83o års lag då ännu icke inträdt; och örn Konungen
således funnit något i reglementet stridande mot lagen,
hade han icke tillåtit utvexlingens början. Nu är deremot
förhållandet helt annorlunda, sedan Banken är öppnad
till
D e n 4 Maj f. ra.
till vexling; då fordras oundgängligen, att K. M. får del af
reglementet, för att pröfva, huruvida något stadgande deri
står i strid med den lag, som är att anse såsom realisationens
egentliga palladium.
Beträffande den mellanmening, Utsk. framställt, innefattande
en anhållan till K. M. att pröfva, om bancoreglementet
icke strider mot banklagen , så medger jag ganska val, att denna
tirad kunnat vara borta, emedan Konungen enl. 16 §
Beg.F. och 7 § i banklagen af i83o är både berättigad och
förpligtad att, oaktadt Ständerna icke derom yttra ett ord,
likväl vägra promulgation å alla de stadganden i reglementet,
som Konungen kan finna i strid med grunderna i banklagen.
Då således Konungen i alla händelser är skyldig att
vidtaga en sådan pröfning, anser jag visserligen mellanmeningen
öfverflödig; men sedan den influtit, anser jag det
olämpligt att borttaga densamma, emedan sådant kunde leda
till möjligen irriga begrepp. Jag ber nemi. R, o. Ad.
erinra sig, att för ett penningeverk är crediten det hufvudsakligaste.
Om nu mellanmeningen uteslutes, skulle detta
kunna tydas på det sätt, att vi frukta granskningen, och att
något för realisationens bestånd vådligt stadgande, stridande
emot banklagen, verkligen deri influtit. Jag befarar, att
sådant skulle menligt inverka på Bankens credit; och då jag
icke inser någon fara i BancoUtskrs hemställan, yrkar jag,
på ofvan anförda grunder, bifall till Utsk:s betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag har i sanning under
inne var. riksdag, dels å detta rum och dels uti det Utsk.,
hvaraf vi begge äro ledamöter, sett så många prof på Gr.
Frölichs vidunderliga förhållande, att några Hr Gr:s besynnerligheter
icke vidare kunna väcka någon förundran hos
mig; eljest borde det väl hafva förefallit mig, likasom hvar
och en annan, både oförklarligt och underligt, att Hr Gr.
uti sitt nu upplästa, mångordiga anförande ådagalägger cn
synbar obelåtenhet dermed, att Hr Gr. ändtligen en gång i
verlden lyckats i BancoUtsk. genomdrifva någon Hr Gr. ömt
på lijertat liggande sak. Vid ett annat tillfälle, då den af
mig understödda mening, oaktadt Hr Gr:s nitiska motstånd,
segrade inom Utsk., sökte Hr Gr, tröst för sitt nederlag derigenom
att inför R. o. Ad. apostrophera mig. Jag hoppades
derföre, att jag nu, sedan Hr Gr. tillfälligtvis förmått vinna
pluralitet inom Utsk. för sin mening, skulle åtminstone
under denna discussion blifva förskonad från obehaget af Hr
Gr:s apostrophering. Af Hr Gr:s yttrande finner jag dock,
att äfven dessa mina förhoppningar varit bedrägliga. Hr Gr.
har från sin höga ståndpunkt täckts nedlåta sig att till
mig framställa några frågor. Så vidt jag, under uppläsningen
af Hr Gi-:s vida omkring sväfvande arbete, kunnat få
någon förnuftsenlig reda på den i dessa frågor verkligen inas
II. . 6
4»
Den 4 Maj. f. ra.
svepta meningen, skall jag nu försöka att besvara en del af
Hr Gr:s framställningar. Hr Gr. har frågat, om icke min
mening varit att uppskräma opinionen? Innan jag ingår i
besvarandet af denna fråga, anhåller jag att få meddela den
upplysning, att, då Hr Gr:s motion om b:coreglementets öfverlemnande
till K. Mis sanction förevar inom Utsk., en af
dess ledamöter, som under sednare tider varit Hr Gris trogne
vapendragare, just förklarade, det man, för att icke uppskräma
opinionen, sorgfälligt sökt undvika att begagna ordet
sanction. Häraf torde man med visshet kunna sluta, att
åtminstone hos den del af Representationen, hvars talan Hr
Gr. i detta mål fört, meningen ingalunda varit, att det ifrågavar.
förslaget skulle uppskräma hvarken nationen eller
dess ombud, utan att detsamma skulle "helt tyst och stilla”
genomdrifvas. Att denna plan misslyckats derigenom, att
berörde förslag väckt en allm. oro både inom och utom Representationen,
är visserligen, särdeles för den, som uppgjort
planen, ganska ledsamt och beklagligt. Jag anser mig dock
böra försäkra Hr Gr., det min mening icke heller varit att
genom den klandrade reservationen väcka någon skrämsel
hos allmänheten; men då jag sjelf med verklig oro emotsåg
de i flerfaldiga hänseenden högst betänkliga följderna af Hr
Gris förslag, ansåg jag mig både berättigad och förpligtad
att ej allenast förklara, det jag icke biträdt detsamma, utan
ock uppgifva de skäl, hvarpå min åsigt om förslagets olämplighet
och olaglighet hufvudsakligen grundade sig. De af
Hr Gr. omtalade larmskott har jag ännu icke fått höra,
hvadan jag således icke kan yttra mig om desamma. Deremot
är jag i tillfälle att, såsom tillägg till de underrättelser,
hvilka förekomma i Hr Gris anförande, meddela några
ytterligare upplysningar angide tillkomsten ej mindre af
den utaf Hr Gr. ronde nu ifrågavar. ämne väckta motion,
än ock af det deraf föranledda utlåt. Denna motion väcktes
först å den afdeln. af Utsk,, som Hr Gr. företagit sig att
i egen person såsom ordförande leda. Då några tjenliga förberedelser
då ännu icke lära blifvit vidtagna, rönte Hr Gr.
till en början icke större framgång för sitt framställda välvilliga
förslag, än att, oaktadt det var kraftigt understödt
af Hr Gr. sjelf medelst både långa och konstiga tal, blott
en enda röst kunde erhållas för detsamma vid den derom
anställda votering. Man hoppades derföre, att detta nya
foster af Hr Gris riksdagsmannaverksamhet, hvilket blifvit
likasom qväfdt i dess födsel, icke skulle vidare låta höra af
sig. Men elter någon tids förlopp, hvarunder åtskilliga utskisledamöters
uppmärksamhet lärer blifvit fastad å de särskilda
omständigheter, som gjorde det af Hr Gr. framställda
förslaget utmärkt fördelaktigt i både enskildt och allmänt
hänseende, blef detsamma i en något förändrad form förnyadt
i Utskis plenum under mera gynnande auspicier. Genom
väljandet af en högst lämplig tidpunkt för denna frå
-
Den 4 Maj f. m.
45
gas afgörande tillkom nemi., medelst en pluralitet af i5 röster
mot en minoritet af t4, det beslut, som innefattas uti
nu förevar, betänk., emot hvilket likväl sedermera ej mindre
än 20 ledamöter af Utsk. sig reserverat. — Beträffande det
misstroende, för hvilket Ilr Gr. behagat beskylla mig, måste
jag visserligen medgifva, att jag, likasom nästan hela den
delen af Svenska folket, som gjort bekantskap med Hr Gris
politiska personlighet, hyser verkligt misstroende till densamma.
Ett sådant misstroende torde dock Hr Gr., som
förmodligen ännu har i friskt minne sina mångfaldiga bemödanden
att framlocka detsamma, vid närmare eftersinnande
finna något ursägtligt. Att Hr Gris nu sednast ådagalagda
nit alt gifva bicolagens 7 § en tydning, som vid denna
lags stiftande icke ens var ifrågasatt, i väsendtlig mån
bidragit att öka detta misstroende både för Hr Gr. sjelf och.
dess produQter, torde icke heller kunna bestridas. Man lärer
också svårligen kunna tänka sig en åtgärd, mera tjenlig
att väcka allmänt misstroende, än framställandet af ett förslag,
enligt hvilket den nyss åberopade verkligen oskyldiga
lag-§:n skulle erhålla en, vid dess antagaude,icke anad tolkning.
Då man af ett sådant stadgande, som i denna § förekommer,
söker alt draga den slutsats, att reglementet för
Bankens förvaltning skall på grund deraf, tvärtemot grundlagarnas
uttryckliga föreskrift, underställas K. Mis pröfning,
torde det också vara förlåtligt, om hvar och en, som anser
sig efter sin yttersta förmåga böra förekomma hvarje inskränkning
i Svenska folkets grundlagsenliga rättigheter, i'öjer
något misstroende till den, som bringar dylika försök å
bane. — Hr Gr. har vidare framkommit med den anmärkningsvärda
uppgiften, att riksdagen skulle blifva förlängd
genom underlåtenheten att till K. M. öfverlemna bieoreglementet.
Huruvida icke en sådan förlängning just skulle blifva
det första egentliga resultatet af Hr Gris förslag, lärer
en hvar lätteligen kunna bedöma. Efter vanligheten är det
äfven vid denna riksdag omöjligt för BancoUtsk. att förrän
under sista dagarna af densamma kunna fullända berörde
reglemente. Om nu reglementet skall derefter särskildt utskrifvas,
för att insändas till K. M., och Dess nåd. svar afvaktas,
hvilket åter icke lärer kunna erhållas, förrän Högstdensamme
hunnit genomgå och pröfva detta vidlyftiga arbete,
torde sådant, äfven om K. M. icke skulle finna sig
föranlåten att i anledn. deraf afgifva några nya proposir,
komma att fördröja riksdagens afslutande både en och annan
vecka. Det synes mig dessutom både oformligt och
olämpligt, att B.. St. ingå till K. M. med en så obestämd
framställning i afseende på det af deras BancoUtsk. uppgjorda
reglementes promulgerande, som den Hr Gr. föreslagit.
Det förefaller åtminstone mig, sorn ordningen och allmänt
antagna former skulle fordra, att R. St. något närmare bestämde
eller åtminstone antydde de delar af detta regleiaen
-
44
D c ifi 4 Maj f. m.
te, hvilka de ansågo böra, genom K. M:s derom utfärdande
nåd. kungör., komma till allmänhetens kännedom. Men för
att, särdeles i afseende på lånerörelsen, kunna med noggrannhet
bestämma hvilka stadganden uti det nya brcoreglementet
böra uti en sådan kungör, införas, äfvensom med
tillförlitlig säkerhet kunna afgöra, hvilka öfriga nya eller
förändrade omständigheter dervid behöfva iakttagas, erfordras
en både vidlyftig och tidsödande granskning af alla äldre,
tid efter annan utfärdade, ännu gällande föreskrifter
yör:de dessa ämnen. Då jag nu anser R. St. hvarken kunna
eller böra besvära Regeringen med detta för dess egentliga befattning
helt och hållet främmande arbete, och då detsammas
uppdragande åt BancoTJtsk. skulle förorsaka en betydlig tillökning
i dess göromål, och således i samma mån aflägsna
tidpunkten för dessa göromåls och riksdagens derpå beroende
afslutande, kan jag icke föreställa mig någon annan fullt
lämplig och ändamålsenlig utväg, för att få de ifrågavar.
delarna af reglementet genom K. M. kungjorda, än den,
som vid sista riksdag begagnades, och som bestod deruti,
att Bancofullmägtige ålades hos K. M. för detta ändamål i
underd. anmäla de i reglementet befintliga stadganden, som
voro af den egenskap, att desamma för deras ailm. tillämpning
och verkställighet borde af K. M. kungöras. Hvad
framställningens form och beskaffenhet uti den af Hr Gr.
föreslagna underd. skrifvelsen vidkommer, hafva redan flera
talare dels anmärkt, dels medgifvit densammas olämplighet
och bristfälligheter. Hr Gr. har nu likväl sjelf vitsordat den
deruti begagnade ordställningens riktighet och fullständighet,
på grund ar sin ägande noga bekantskap med den s. k.
"stylus curise.” Detta är ett ytterligare bevis på de rakt
motsatta resultat, hvartill Hr Gr. och jag kommit, då vi
sysselsatt oss med samma ämnen. — Hr Gr. har vidare tillräknat
sig såsom en hufvudsaklig förtjenst att hafva för allmänheten
blottat en fraction af oppositionen vid denna riksdag.
I fall Hr Gr. menar den oppositionsfraction, som Hr
Gr. vanligeu säger sig tillhöra, så medgifver jag, att Hr
Gr:s bemödanden i detta afseende blifvit krönta med en fullkomlig
framgång. Halten oah beskaffenheten af Hr Gr:s
opposition har nemi., genom Hr Gr:s egen försorg, blifvit
på ett så tydligt och fullständigt sätt under de sista tiderna
ådagalagd, att troligen numera icke någon enda Svensk medborgare
misstager sig på densamma. Hr Gr. har tillerkänt
mig den egenskapen att kunna leda BancoUtsk. Detta är
en förmåga, om hvars ägande jag hitintills varit så mycket
mera okunnig, som jag icke vid något tillfälle sökt förvärfva
mig densamma. Om detta Utsk. för sina beslut måste
äga en ledare, så är det verkligen högst beklagligt, att det
såsom sådan icke kan anse sin ordförande. Emedlertid får
jag söka, så vidt jag kan, trösta mig för obehaget att hafva
ådragit mig Hr Gr:s ovilja derför, att Hr Gr. i allmänhet
D e 11 4 Maj 1- in
-
45
icke funnit pluraliteten inom sitt Ulsk. så medgörligt, som
Ur Gr. önskat.
I afseende på den nu förevar, hufvudfrågan, eller b:coreglementets
öfverlemnande till K. M:s pröfning, är för öfrigt
redan så mycket både inom och utom detta rum taladt,
att föga torde vara att tillägga. Jag anser mig dock böra
begagna detta tillfälle för att ytterligare utveckla några af
de åsigter, som utgjort ledningen för mig vid denna frågas
behandling. Jag röstade vid riksdagens början emot den då
föreslagna förändrade redactionen af 72 § i Reg.F., emedan
jag ansåg ej allenast denna redaction i formelt hänseende
oriktig och bristfällig, utan ock den ifrågaställda förändringen
i sak under nuvar. förhållanden obehöflig och ofördelaktig.
Jag har äfven under riksdagen bestridt antagandet af
den utaf K. M. föreslagna brcolag, emedan jag ansåg densamma
oförenlig med berörde grundlags-§ enligt dess oförändrade
lydelse. Likaledes har jag sökt motarbeta det väckta
förslaget om b:coreglemenlets öfverlemnande till K. M:s
sanction, emedan detta förslag synts mig leda till samma
resultat som den af R. St. förkastade grundlagsförändringen.
Jag har icke heller kunnat inse behofvet af någon sådan
sanction, hvilken deremot för framtiden sannolikt skulle
komma att medföra lika obehagliga som vådliga collisioner
emellan de begge Statsmagterna; och att frågan egentligen
angår rättigheten för K. M. att sanctionera det uppgjorda
b:coreglementet torde väl numera icke skäligen kunna bestridas,
oaktadt man visserligen undvikit att begagna detta
uttryck. Dessutom har jag ansett, att Rikets nu församlade
Ständer kunde och borde uti ifrågavar. hänseende desto
hellre haudla på samma sätt som de Ständer, hvilka stiftade
den lag, hvarpå man föregifver, att omförmälda sanctions-
eller pröfningsrätt skall grunda sig, som, i händelse
meningen med denna lag varit att tillerkänna K. M. rättigheten
att pröfva b:coreglementet, detsamma troligen äfven
af dem blifvit i sådan afsigt till K. M. öfverlemnadt. Men
det vid sista riksdags slut, oaktadt brcolagen då redan var
utfärdad, iakttagna sätt att lemna K. M. del af berörde reglemente
ådagalägger deremot tydligen, att sjelfva lagstiftarne
icke tolkat lagen på det sätt som Gr. Frölich och för»
svalarne af dess motion. — Frih. af Nordin har yttrat, att
efter silfverutvexlingens början förändrade förhållanden i
afseende på pröfningen af btoreglementet inträdt. Jag kan
dock desto mindre medgifva, att dessa förhållanden varit af
någon verkan i berörde hänseende, som Rikets sist församlade
Ständer icke föreställde sig annat, än att den af dem
beslutade silfverutvexlingen skulle taga sin början under den
tid, då det vid sista riksdag utfärdade reglemente ännu vore
gällande. Den, som med någon uppmärksamhet följt
denna riksdags förhandlingar och tagit någon kännedom om
R. St:s nu fattade beslut till silfverntvexliugens vidmagthål
-
46
Den 4 Maj f. m.
lande, kan dessutom icke vara okunnig derom, att R. St., i
stället för att minska någon af de uti nyssnämnde b:coreglemente
stadgade garantier för realisationens bestånd, tvärtom
nästan i alla riktningar ökat oell stärkt dessa garantier.
Den fingaste anledn. till misstanka, alt det nya reglementet
skulle innehålla några emot blcolagen stridande och med
myntvärdets upprätthållande oförenliga föreskrifter torde
således icke finnas. Hr Frih. har vidare förklarat, att det
numera vore för sent alt borttaga den äfven af honom klandrade
och ogillade mellanmeningen i Gr. Frölichs förslag.
Jag kan deremot ingalunda finna, hvarföre icke R. St. ännu
skulle, genom afslag till detta betänk., kunna ej mindre
borttaga den ifrägavar. mellanmeningen, än äfven låta hela
den af Gr. Frölich föreslagna skrifvelsen förfalla. Jag vill
för närvar, dock inskränka mig till yrkandet af propos. å
återremisS af betänk. Slutligen anser jag mig böra förklara,
att Gr. Frölichs i dag afgifna märkvärdiga yttrande väl
innehåller åtskilliga andra omständigheter än de nu uppgifna,
som synas påkalla ett svar å min sida; men i anseende
till dessa omständigheters enskilda beskaffenhet och den pligt
mig åligger att icke längre upptaga R. o. Ad:s tid, särdeles
då riksdagens slut stundeligen nalkas, vill jag för denna
gång lemna bemälde Grefves öfriga utlåtelser obesvarade.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
skulle komme att fortsättas på e. m. kl. 6.
Frih. Boye: Jag har endast begärt ordet, för att något
närmare redogöra för det yttrande, som Gr. Frölich beha»
gat tillägga mig, men hvilket jag icke kan vidkännas. Jag
har nemi. icke sagt, att brcoreglementet innefattade stadganden,
som stodo i strid med i83o års banklag; men jag har
sagt, att äfven i sådan händelse vore det Konungens rätt
och pligt, utan någon särskild autorisation från Ständernas
sida, att tillse, om reglementet vore förenligt med lag, innan
han promulgerade detsamma. Dock ger jag gerna Gr.
Frölich rätt deruti, att allt klander är fullständigare, om
något bättre uppgifves i stället för det klandrade; och för
sådant ändamål behöfver man i sanning icke stort bråka
hufvudet vid detta tillfälle. Man behöfver nemi. blott utesluta
den der mellanmeningen, som börjas med: "i händelse,
och slutas med: "fastställda grunder,” emedan den är både
olämplig och onödig. Hvad i öfrigt beträffar det anförande
i saken, hvarmed Gr. Frölich uppmuntrat R. o. Ad., torde
man derpå kunna göra tillämpning af fictionen om poeten
Durenchran, för hvilken en röst från höjden uppenbarade
sig och sade: Af allt hvad du skrifvit är det sämsta, att du
alltför litet utstrukit häfver.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hade verkligen icke
ämnat att deltaga i denna discussion, emedan jag ansett frågan
af så ringa och enkel beskaffenhet, att aff i anledning
Dcu 4 Maj f. m.
47
deraf medtagen tid, enligt min tanke, blifvit illa använd;
men då discussionen i ämnet, utom detta hus, blifvit förd
på ett sätt, som jag helt och hållet ogillar, har jag velat
här uttrycka den åsigt i saken, jag hyser. Frågan visar sig
nemi. för mig vara den: Skall afseende fästas vid den af
Konung och Ständer gemensamt stiftade lag för Banken af
d. i Mars i83o, och skall man icke i anledn. deraf erkänna,
att Konungen äger ett veto i btcolagstiftningen? Jag lemnade
min röst till afslag af den, från förra riksdagen hvilande,
förändrade redactionen af 72 § Reg.F., emedan det, enligt
min åsigt, icke var gagneligt alt införa Konungamagten
uti R. St:s Bankbolag; men jag biträdde med min röst vid
föregående riksdag antagandet af i83o års banklag, hvarigenom
ytterligare uppdrogs åt Konungen ett åliggande att bevaka
allmänhetens rätt, i händelse R. St., såsom bankbolag
och tillika lagstiftare, skulle framgent vidtaga samma olyckliga
åtgärder, hvaröfver Svenska folket med så mycket skäl
klagar. 7 § af berörde lag lyder nemi, sålunda:
”Alla stadgar och reglementen, ang:de Bankens rörelse
"och förvaltning, skola uppsättas i nog;; rn öfverensstämmelse
med de i denna lag fastställda grunder.”
”Denna lag må, såsom allmän civillag, ej annorlunda
”andras, än på sätt i Reg.F:s 87 § stadgadt är, och äge, i
”afseende på verkställigheten, samma kraft och verkan, som
”Rikets öfriga gällande lagar.”
Del beror sålunda af Konungen att vägra promulgation
af alla sådana R. St:s stadganden i afseende å Banken, hvilken
han finner stridande mot gällande lag, och det synea
mig altså vara nödigt och lämpligt, att R. St. sjelfva öfverlemna
författningen till K. M. och begära K. M:s åtgörande
för densammas utfärdande till allm. efterrättelse. Val hafva
föregående Ständer låtit genom sina fullmägtige öfverlemna
dessa reglementen; men orsaken dertill var uttryckligen den,
att Ständerna sjelfva, före deras åtskiljande, icke medhunno,
hvad sorn borde föregå öfverlenmandet. Man säger, att ordalagen
i den föreslagna skrifvelsen gifva anledn. till den
tydning, som vore afsigten att åt Konungen uppdraga en rättighet,
som icke är honom i grundlagen medgifven. Häri
uppgifves den egentliga stridsorsaken. För min del har jag
i sanning icke känt mig uppskrämd hvarken af motionen eller
af Utsk:s oskyldiga betänk, deröfver; men jag erfor i
sanning någon farhåga, då jag inhemtade de stränga anmärk
n:r, hvarmed saken behandlades i det allmänna, och
det var någon tid, som jag verkligen var tvehågsen, huruvida
icke någon våda var å bane. Men detta liar fört mig
lill en noga undersökning af förhållandet, och denna har
fullkomligt lugnat mig samt öfvertygat mig, att den tanka,
hvarmed jag först betraktade saken, vardén rätta. Man har
i afseende å redactionen funnit den mellanmening mindre
passande, hvarigenom den underd. begäran skulle komma att
Den 4 Maj £ m
-
uttryckas, det den endast hade afseende å sådana stadganden
uti den ifrägavar. författningen, hvilka icke finnas stridande
emot redan befintlig lag. Man har altså velat, att
ordalagen borde blifva sådana, att derigenom framställdes
den positiva förutsättning, att reglementet, till alla delar
öfverensstämmer med i83o års banklag; men nu är verkliga
förhållandet icke sådant, ty stadgandet t. ex. i afseende å
grundfonden quadrerar icke till 4 § i banklagen. Jag medger,
att denna omständighet är så obetydlig, att någon vägran
från K. M. i afseende derå icke bör befaras; men sanning
och grannlagenhet fordra dock, att man icke framstår
med uppgifter, hvilka icke fullkomligt öfverensstämma med
verkliga förhållandet, och sedan frågan har kommit under
pröfning, samt verkligen innefattar en vigtig princip,
hvars riktighet jag anser obestridlig, så vöre det, enligt mia
tanka, olämpligt att låta saken förfalla. Bland de flera anmärkn:r,
som blifvit gjorda, kunna måhända åtskilliga förtjena
afseende till återremiss, och jag är aldrig bland dem,
som vilja undandraga mina motståndares skäl all den pröfning,
hvarpå de kunna äga anspråk; men afslag A betänk,
bestrider jag, ty jag tror, att det tillhör Ständerna, då de
dertill äro i tillfälle, att sjelfva till K. M. öfverlemna en
författning, som skall passera K. M:s promulgationsåtgärd.
Hr Cederschjöld: Jag ämnade något omständligare
upptaga de anmärkntr, som blifvit mot mitt förra yttrande
framställda; men dä man uppmanat mig och dem, som tänka
lika med mig, att icke genom långa tal förlänga riksdagen,
skall jag ställa mig denna uppmaning till efterrättelse
och inskränka mig till några fä.
Frih. Cederström har trott, att jag vid citationen af Gustaf
III:skungörelse, ang:de 177801-3 realisation, egentligen lagt vigt
deruppå, att förslaget dertill öfverlemnades af fullmägtige.
Detta är likväl icke händelsen. Fast hellre citerade jagdenna
kungör, för att ådagalägga, att, sedan författningen blifvit
af BancoUtsk. beslutad och genom fullmägtige till K. M.
öfverlemnad, Konungen kungjort densamma, efter som orden
lyda, för att befordra den till verkställighet.
Häraf anser jag nemi. följa, att Regeringen den tiden
icke ansåg sig äga någon pröfningsrätt öfver de beslut
ang:de Banken, som R. St. fattade, utan att promulgationen
var en gifven följd af sjelfva beslutet, så vidt den
erfordrades för dess verkställighet. En annan talare har förebrått
mig, att jag endast uppläst författningens ingress och
begärt att få veta, hvad texten innehåller. Första § handlar
om afbetalningar på fastighetslån, den andra om transportlån,
om haltigheten af det silfver, hvilket skall af Banken
emottagas o. s. v.
Gr. Frölich har talat om larmskott och en obehörig
miss
-
Dcn 4 Maj f. m, qg
misstänksamhet emot Styrelsen. .Tåg beklagar, om hvarje
yttrande af Hr Gr. är alt anse såsom ett larmskott. För
mig skall åtminstone hans varning blifva af vigt; ty icke
blott orden utan äfven handlingssättet äro ofta af en varnande
beskaffenhet. — Hr Rosenblad har omtalat 1818 års
inställelse af silfverutvexlingen; men jag är öfvertygad, att,
derest den värde ledamoten sjelf då deltagit i öfverläggningarna,
han icke skulle bestridt nödvändigheten att göra slut
på cn sådan parodi på en fri vexling, sorn förut existerade.
Samme talare har vidare påmint, hurusom RiksStms talmän
kunna genom Constit.Utsk. tvingas att göra propos. äfven
uppå sådana förslag, hvilka äro lagstridiga. Vi kunna likväl
taga för temligen afgjordt, att vi ej upplefva en sådan
tid. Dessutom iiga vi här Konungens rådgifvare, hvilka
kunna understödja Landtm, med påminnelser om de olagligheler,
som kunna vara i fråga att begås. Hr Rosenblad har
ytterligare frågat, hvad följden skulle blifva, örn olagligheter
beslötos. Jag förklarar än en gång, att jag anser detta omöjligt;
men 0111 så skulle hända, har det visat sig, alt Konungen
alltid funnit sig äga rätt vägra promulgation på ett sådant
beslut. Jag vill i sådant hänseende erinra om, huru-»
ledes, då R. St. vid sista riksdagen till Konungen öfverlemnade
en ansvarighetslag för sina fullmägtige, Konungen fann
1 § i denna lag vara stridande mot en annan gällande författning,
hvarför ock denna § vid författningens promulgation
derifrån uteslöts. Jag förmodar, att det äfven i andra
fall komrae att förfaras på samma sätt. Hr Rosenblad har
sagt, att fråga här ej vore att begära Konungens sanction
å b:coreglementet. I sanning jag då vet, hvad den mycket
omtalade melianmeningen vill säga; ty såsom jag förstår den,
innebär den alltför uppenbart den mening, att Konungen
skulle äga pröfva hela b:coreg!ementet samt tillse, huruvida
detsamma xmre med banklagen öfverensstämmande, d. v. s,
att Konungen äfven skulle kunna cassera hela reglementet
under föregifvande, att det saknade en dylik öfverensstämmelse.
Flera talare hafva till stöd för Konungens pröfningsrätt
öfver b:coreglementet åberopat 16 § R,eg.F. Det är besynnerligt,
huru man allt sedan år 1818 tolkat denna §. Nu
ser man nemi. deruti, riksdag efter riksdag, allt större och
större prerogativer för Konungamagten. Fordom ansåg man
den tvärtom inskränka denna magt, och på det sättet torde
den i sjelfva verket böra tolkas. Frih. Roye har slutat med
det förslag, alt melianmeningen borde borttagas. Detta är
just äfven mitt syftemål, och derföre yrkar jag återremiss af
betänk. Gr. Horn har sagt, det han i början varit tvehågse
i denna sak, men att han nu kommit till en annan opinion.
Just denna tveksamhet uppmanar mig att låta saken stå,
såsom den slått i 170 år, intill nästa riksdag. Slutligen får
jag förklara, att jag för min del är angelägen om att så
32 II. 7
5o
Den 4 Maj f. ra.
oförkränkt sorn möjligt bevara det grundlngs-fideicommiss,
sorn jag emottagit al mina fäder. Jag yrkar återremiss.
Hr von Hartm an sd or ff, A ug.: Frågan, om brcoreglementet
bör öfverlemnas till K. M:skännedom och kungörande,
innefattar egentligen detsamma som frågan: finnes uti detta
reglemente något nytt stadgande rör:de Bankens förhållande
till allmänheten, hvilket ej redan är af Konungen godkändt
och allmänheten kungjordt? F.n ledamot af BancoUtsk. liar
sjelf nyss erkänt, att åtskilliga sådana stadganden finnas,
fastän han ansett det vara svårt och grannlaga att utplocka
dem. Finnas således nya stadganden af dylik beskaffenhet,
så föijer det af vår statsförfattning, att om de icke af K. M.
till vederbörandes efterrättelse kungöras, uleblifver verkställigheten.
Dertill fordras icke, såsom någon här velat förmoda
, att Konungen uttryckligen förbjuder den. Sådant följer
af sig sjelft, om Konungen blott underlåter att utfärda
kungörelsen. Hvarken domstolar, landshöfdingar eller enskilda
medborgare kunna då anse sig förbundna att tillämpa
eller åtlyda b:coreglemenlet i dessa delar. Det hela förlorar
sitt sammanhang, och vissa dithörande åtgärder uteblifva.
Om nu Ständerna hoppas, att Konungen ej skall låta
det komma derhän, utan för Bankens bästa ändock låta
verkställa liela reglementet, så är detta likväl blott en förhoppning.
Underlåtenheten att anhålla, det K. M. måtte
medverka till verkställigheten, skulle då endast härflyta från
förmodan och önskan att genom omständigheternas kraf kunna
af Konungens omvårdnad för Banken trotsa sig till, hvad
Ständerna borde begära. Somliga gå icke så långt, utan
säga, att det ifrågaställa öfverlemnandet och den tind. anhållan
kunna ske genom Bancofullmägtige, på Ständernas
vägnar. Månne .det vore under Ständernas värdighet att
sjelfve göra någotdera? Konungen meddelar ingenting åt Ständerna,
icke ens åt Utsk:n, genom sina statssecreterare, utan
han gör det omedelbart eller genom skrifvelser med sin egen
underskrift. Jag skulle tro det tillhöra Ständerna att förfära
på samma sätt. Om nu Konungen icke läte aftrotsa sig
kungörandet, hvilkens blefve väl skulden, att b:coreglementet
icke kunde verkställas, om icke de riksdagsmäns, sorn velat
genomdrifva ytterligheterna? En ledamot har sagt, att om li.
St. skulle sjelfva öfverlemna reglementet och anhålla om
kungörandet, så hade Utsk. bort uppgifva föremålen derför
och utplocka de delar, som angå allmänheten; men samme
ledamot har jemväl benäget erkänt, att sådant varit ett svårt
arbete, som Utsk. icke medhunnit. Under sådana omständigheter
kan jag icke finna någon bättre utväg, än att B.
St. öfverlemna reglementet till Konungens kännedom med
und. anhållan, att K. M. ville kungöra de delar deraf, som
angå allmänheten. Ständerna befriade sig derigenom från
all skuld till möjliga misstag vid urskiljandet, och hehöfde
Den 4 M a j f. ra.
icke frukta att hafva gjort för mycket eller för litet. Det
Liefve i stället Konungens rådgifvare, som ansvaret vid en
kommande riksdag drabbade, om de hade tillstyrkt Konungen
några lagstridiga åtgärder i detta hänseende. Månne
icke en sådan ställning vore för It. St. vida fördelaktigare
än den, hvari man söker inleda dera, då man icke vill, att
de skola sjelfva öfverlemna reglementet? I hufvudsaken gillar
jag således betänk. Hvad ordalagen i Utskrs förslag beträffar,
så erkänner jag mig hafva önskat, att de varit annorledes
uppställda; men den personliga bitterhet, hvarmed
anmärkningar i detta hänseende blifvit riktade emot Gr.
Frölich, öfvertyga!’ mig, att andra bevekelsegrunder än de,
som utgått från sjelfva saken, föranledt den stränga critiken.
Jag har altså fästat föga afseende på hvad man förnämligast
synes åsyfta, att reservanten snarare än ordföranden skulle
få rätt. Ett särskildt skäl, hvarföre jag tror betänk, nu böra
bifallas, är, att det redan blifvit af Preste- och BondeStm
ålerrernitteradt; hvadan, i händelse det icke afslås här såsom
i BorgareSt., betänk, i alla fall ännu en gång kommer under
Ståndets pröfning. Tillfället är då öppet för nödiga ändringar
i ordställningen. En äterremiss härifrån vore deiemot
detsamma som afslag; ty en öfverläggning, som fortgått under
I:ne timmar, kan säkerligen icke förr än efter 8 till 10
dagar inkomma till Utsk. Dä är riksdagens slut så nära för
handen, att saken troligen icke hinner pröfvas i Stånden,
förrän afhlåsningen skett. Om fråga nu endast blifver att
bifalla eller afslå, så kan Utsk. genast effei erhållen underrättelse
om R. o. Åd:s beslut företaga målet; ty de andra
Ståndens återremisser lära redan ligga på Utsk:s bord. Jag
anhåller om propos. till bifall.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag vill ej
förlänga en öfverläggning, som redan varat nog länge. Jag
uppstår blott för att instämma i allo med Gr. Horn, såväl
i de skäl han anfört för sjelfva saken, som i den lugnande
föreställning, hvarmed han uppfattat uppställningen af den
skrifvelse, som BancoUtsk. föreslagit. Jag begär således propos.
på bifall till betänk. Hr Cederschjöld är jag likväl
skyldig ett svar. Ilan har omtalat ett exempel frän föregående
riksdag, då K. M. skall hafva uteslutit i § i en af B.
St. öfverlemnad författning. Om så skett, hvilket jag nu ej
kan erinra mig, så får jag upplysa, att ansvarighetslagen för
Bäncofullmägtige, hvilken stiftades sista riksdag, är daterad
d. ia Mars i83o, d. v. s under riksdagen, då svar i ämnet
på rikssalen lemnades R. St.; men om detta skett utan allåtande
af någon contra-propos., kan jag nu ej erinra mig.
Hvad jag likväl tror mig bestämdt veta är, att ingen af R.
St. föreslagen lag blifvit efter sista riksdag promulgerad med
uteslutande af i §; och om det eljest skett, har författningen
varit af blandad criminal- och civil-lags natur, och de
52
Den 4 M u j f. m.
olikartade ämnena hafva dä endast blifvit från hvarandra
afskiljda.
Hr Hjärne, Harald: Jag smickrar mig ej med, att
mitt yttrande kan gifva en annan vändning åt saken, än
discussionen redan visat; men den källa, hvarutur motionen
inom BancoUtsk. egentligen framvällt, och den vändning,
discussionen tagit, tiar gjort, att jag anser såsom en pligt
att här högt uttala min opinion, ty om än vissa auctoriteter
här tro sig kunna lägga band på den ena eller andra ledamotens
yttrande-frihet, anser dock jag det ej öfverensstämma
med mitt begrepp om representantens skyldigheter att af
sådan anledn. dölja sin öfvertygelse.
Då jag först hörde talas om den ifråga var. motionen,
trodde jag likasom Gr. Horn och H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt,
att frågan var af mindre vigt; men sedan jag läst betänk.
och sökt göra mig reda för den bekanta mellanmeningens
rätta mening, har jag trott mig finna, att något ligger
inunder, hvilket man ogerna ser afslöjadt. Af detta skäl
önskade jag åtminstone en förändring i ordalagen. Gr. Hora
liar sagt, att mellanmeningen vore nödvändig, såsom härledd
från den grannlagenhet, vi äro skyldiga den andra Statsmaglen,
och dä vi bestämdt veta, att ett beslut är fattadt i
afseende på grundfondens belopp, som strider emot i83oårs
banklag, så fordrade en sådan grannlagenhet, att R. St. derå
fästade Konungens uppmärksamhet. Jag erkänner, att ali
möjlig grannlagenhet bör iakttagas emot den andra Statsmagten;
men jag befarar, att om en sådan grannlagenhet
iakttages, som Gr. Korn önskat, hafva R. St. uraktlåtit
grannlagenheten emot sig sjelfva och hos Representationen
förutsatt en brist på omdöme och begrepp, som ej bör förutsättas.
Jag tror ganska väl, att Konungen har rätt vägra
promulgation å de delar af reglementet, som erfordra en sådan,
såvida nemi. dessa icke öfverensstämma med i83o års banklag;
men att R. St. skulle hos K. M. anhålla, det K. M.
icke ville promulgera en författning eller delar deraf, som
R. St. beslutat, anser jag vära högst olämpligt, och dä jag
på det sätt uppfattar meningen af mellanstrophen, önskar
jag följaktligen, alt denna stroph måtte borttagas, hvarföre
jag yrkar återremiss. Kommer betänk, åter utan denna mellanmening,
anser jag skrifvelsen oskyldig. Man har sagt, att
sedan iS3o års banklag stiftades, vore det nödvändigt, att
Ständerna sjelfva inginge med b:coieglementet. Hvarföre valda
ej detta nödvändigt före i83o års lag? Ägde icke Konungen
då samma rätt som nu, att neka promulgation åt hvad
som strider emot allmän lag? Jag ser således icke något skäl,
hvarföre öfverlemnandet af R. St. skulle vara mera nödvändigt
nu än förr; men då öfverlemnandet skall ske, anser jag
det vara likgiltigt, om det sker genom en skrifvelse från R.
St. eller deras lullmägtige. Jag skulle visserligen ännu haf
-
Den 4 Maj f. ra.
53
va åtskilligt att anföra i anledn. af det lunga anförande, Gr.
Frölich här afgifvit; men jag bekänner uppriktigt, att jag
haft svårt fatta håns argumentation, emedan denna nog mycket
boVlskymrnes af underliga poetiska bilder och ordspråk.
Jag skulle visserligen äfven kunna citera ett annat af det
sednare slaget, som skulle kunna lämpas på den ädle Grefven;
dock jag vill ej belasta prot. med hvad ej till saken
hörer.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid BancoUtsk:s memor. N:o i3a gjorda anmärkn:r
hindra dess antagande samt memor. således böra återremitteras.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Cederschjöld begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller få veta, hvad
som blir contrapropostn.
Hr Dalman: Jag yrkar afslag såsom contrapropos., föreställande
mig, att återremiss blott skulle tjena till att fördröja
ärendets afgörande. Då återremiss redan är beslutad
från tvenne Stånd, lärer R. o. Ad. i allt fall vara oförhindrade
att framdeles antaga en förändrad redaction af den
föreslagna skrifvelsen, oaktadt R. o. Ad. nu afslagit den ifrågavar.
rcdactionen.
Hr Rosenblad: Jag anhåller, att bifallspropos:n ejma
blifva förgäten, och hemställer, om ej de öfriga vilja förena
sig om alsing.
Gr. Horn: Sedan votering blifvit begärd på återremiss,
måste den andra proposm nödvändigt blifva bifall. Att votera
emellan afslag och återremiss är icke förenligt med
grundlagen.
Hr Dalman: Såvida icke de, hvilka önska återremiss,
förena sig med mig om afslag, nödgas vi votera om contrapropras:
n.
Gr. Frölich: Stricte kan saken ej afgöras utan två
voteringar; men om R. o. Ad. förenade sig att votera öfver,
antingen bifall eller afslag skulle blifva contrapropos., hvilket
jag, i motsats med Gr. Horn, tror kunna grundlagsenligen
ske, så torde, efter resultatet af denna votering, de
ledamöter, som begärt återremiss, eller ock de, som begärt
bifall, afstå från en ytterligare votering.
Ilr Cederschjöld: Jag hemställer, om det ej blir nödvändigt
att först votera om contrapropos:n, d. v. s. emellan
återremiss och afslag. Rifall skulle då alltid blifva ja-propos:n,
och på utgången af den första voteringen berodde,
livilketdera, antingen afslag eller återremiss, komme att inflyta
i contrapropos:n.
54
Den 4 Maj f. m.
Hr Stuart: Jag liar från början önskat återremiss,
men instämmer i Hr Dalmans begäran om afslag, på det Utsk.
ej må alltför länge uppehållas i sina göromål, i afvaktan på
återremissens erhållande.
Frih. Boye: Den första contrapropos. synes mig böra
på det sätt uppställas, att om nej vinner, kommer särskildt
att afgöras, antingen contrapropostn skall blifva bifall eller
afslag.
Gr. Posse, Arv.: l'å voteringen blifvit begärd vid
framställning af propos. på återremiss, är det visserligen
ostridigt, att denna propos. bör blifva ja-propos.; men då
Hr Cederschjöld medgifvit, att bifall får blifva ja-propos.,
bör nej-propos:n på det sätt uppställas, att vinner nej, kommer
att särskildt afgöras, antingen alt betänk, afslås eller
återremitteras.
Hr Hjärne: Två voteringar synas visserligen nödvändiga;
men för min del motsätter jag mig den method för
uppställning af voter:spropos:n, som den siste värde talaren
föreslagit. Jag vet visserligen, att denna method varit bruklig
nu root slutet af riksdagen; men den strider emot grundlagen,
ty då votering blifvit begärd öfver återremissen, måste
denna blifva ja-propos. Således måste första proposm
blifva, antingen bifall eller afslag skall utgöra contrapropos.
i andra voteringen, der återremiss blifva ja-propos.
Hr Dalman: För att ej alltför länge uppehålla tiden
med onödiga disputer i en så enkel fråga, som denna synes
vara, vill jag afstå från min begäran om afslag och förenar
mig i Hr Cederschjölds anhållan om återremiss.
Hr Cederschjöld: Sedan Hr Dalman numera afstått
från sin begäran om afslag, torde vi, enligt hans medgifvande,
nu få skrida till votering emellan bifall och återremiss.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
som bifaller BancoUtsk:s memor. N:o i32 med
hemställan, att R. St., före deras åtskiljande, måtte till K.
JVI. i und. öfverlemna stadgar och reglemente för Bankens
rörelse och förvaltning, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ofvannämnde memor.
H:o i32.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 53.
Hej — 35.
Den 4 Maj f. m.
5i>
Hr Dalman: Jag får anmäla min reservation emot R.
o. Ad:s nn fattade beslut, och får uti prot. förvara uttrycket
af den öfvertygelse, att jag anser mellanmeningen i den
af BancoUtsk. föreslagna skrifvelse, hvilken man här sökt
framställa såsom ganska oskyldig, vara tillkommen med afsigt
att på denna omväg lemna Konungen en andel i b:colagstiftningen,
den han enligt grundlagen icke äger. Jag
önskade emedlertid, att Hr Gr. af Wetterstedt, som här
jemte Gr. Horn sökt lugna de farhågor mot en obehörig
magtinkräktning, som en och annan trott sig upptäcka uti
den ifrågavar. skrifvelsen, måtte lyckas att, derest densamma
af R. St. bifalles, i Conseillen göra gällande samma
tolkning deraf, sorn Hr Gr. tyckes hafva velat genom sitt
instämmande med Gr. Horn här understödja.
Hr Stuart, Garl Gust.: Gr. Frölich behagade vid
R. o. Ad:s sista sammankomst förklara, att de af mig då
meddelade uppgifter, ang:de tillkomsten af frågan om K. M:s
autorisation för upptagandet af ett utrikes creditiv för Bankens
räkning, vöre, om jag rätt fattade Hr Gr:s ord, ”falska
och oriktiga.” Då jag naturligtvis måste anse det vara
af den högsta vigt, såväl för min personliga karakter, som
för den aktning, hvarpå jag såsom representant kan äga anspråk,
att mina framställningar icke gifva den ringaste anJedn.
till ett sådant omdöme af det Stånd, hvilket jag halden
äran tillhöra, har jag, till ådagaläggancje af sannfärdigheten
af mina uppgifter, förskaffat mig följande officiella
intyg om den egentliga motionären till den i berörde afseende
inom BancoUtsk. väckta frågan; och jag får således
anhålla om tillåtelse att uppläsa denna handling, för att
derefter varda i R. o. Ad:s prot. intagen.
Transsumt af prot., hållet uti R. H. St:s BancoUtskott
följande dagar i835.
Den 12 Mars.
S. D. Justerades det sedan d. i o dennes på bordet hvilande
mentor, till RiksSlm, med öfverlemnande af förslag
till reglementariska föreskrifter, motsvarande afd. i af art.
4 uti i83o års bancoreglemente.
I sammanhang härmed yttrade Hr Gr. Frölich, det han
ansåg Utsk. tillika böra uti detta mentor, tillstyrka R. H.
St. hos K. M göra und. anhållan att, för den händelse
sådant skulle komma att erfordras, kunna erhålla K. M:s
nåd. sanction till öppnande af den credit eller creditiv å utländsk
ort, R. St. vid irinevar. riksdag bemyndigat Baticostyrelsen
att upptaga; men sedan några ledamöter härvid
anmärkt, att den af Hr Gr. Frölich sålunda gjorda framställning
borde såsom en särskild fråga behandlas, förmälde
Hr Gr. _sig, vid sådant förhållande, ej vilja fullfölja något
56
Den 4 Maj f. m.
yrkande derom, att berörde framställn, måtte vid detta tillfälle
göras hos R. St. eller såsom Hr Grts reservation nu
åtfölja memor. till RiksStrn; — — — —■ — — —
Den 18 Mars.
S. D. Till fullföljd af den utaf Hr Gr. Frölich d. 12
dennes gjorda framställa., ronde und. anhållan hos K. M.
om erhållande af Dess nåd. sanction till öppnande af credit
eller creditiv å utländsk ort, afgaf och uppläste Hr Prosten
Åstrand en motion, så lydande: "Då man kan anse — —
På några ledamöters begäran blef denna motion bordlagd.
Den 20 Mars.
S. D. Vidare föredrogs den af Hr Gr. Frölich väckta,
af Hr Prosten Åstrand sedermera närmare utvecklade, på
bordet hvilande fråga om erhållande af K. M:s nåd. sanction
till öppnande af credit eller creditiv å utländsk ort.
Efter någon discussion härom blef denna fråga remitterad
till financeafdein:s förberedande behandling.
Rätteligen transsumeradt utur det bos R. II. St:s BancoUtsk.
förda conceptprot., betygar Ex officio
Adr. Göthe.
R. o. Ad. torde numera kunna bedöma, antingen Gr.
Frölichs eller mina uppgifter rör:de ifrågavar. ämne varit
falska.
Gr. Frölich, Dav.: Först får jag vädja till prot., att
jag aldrig nyttjat orden falska och oriktiga. För det andra,
då Hr Stuart sagt, att jag varit motor eller motionär i frågan,
bar han sagt något, sorn strider emot betänk., hvilket
innehåller, att Prosten Åstrand väckt motionen. Det är
visserligen möjligt, att jag varit närvar, i Etsk., då frågan
först väcktes, och att protocollisten dervid intagit något yttrande,
hvaruppå jag sedermera icke gifvit akt, och jag
lemnar gerna till Hr Stuart att hafva närmare relationer till
notarien; men jag upprepar, att det är oblygt af Hr Stuart
att uppgifva mig såsom motor, då Hr Åstrand för mig förklarat,
det han redan vid riksdagens början väckt denna
fråga och sjelf i betänk, erkänt sig vara motionär. Jag upp^-  repar min öfvertygelse, att det blott varit för att biträda
sin vän Dalman, som Hr Stuart gjort denna uppgift; och
jag förmodar, att R. o. Ad. af betänk, inhemtat, att Prosten
Åstrand är motionär, hvilket jag äfven kan åtaga mig styrka
med hans eget origiroalconcept. Det är derföre oblygt att
villa fullfölja en sådan injurieprocess.
Hr Stuart: Jag har, så vidt jag kan erinra mig, aldrig
i min lefnad begagnat ordet "motor.” Jag tillkännagaf,
att Gr. Frölich var den egentlige motionären till omför
-
Den 4Maj f. m.
57
förmälda förslag. Denna uppgift har jag nu styrkt. Att,
emot innehållet af den nu upplästa officiella handlingen,
fortfarande påstå, att det varit oblygt af mig att framkomma
med en sådan uppgift, ådagalägger ett förhållande,
hvars rätta halt jag endast torde behöfva öfverlemna
till R. o. Ad:s eget omdöme att behörigen bedöma. Hr Gr:s
nu meddelade uppgift, att Prosten Åstrand redan i början af
riksdagen väckt berörde motion, förefaller mig äfven, minst
sagdt, tvetydig, enär bernälde Prost först under den sistför*
flutna tiden såsom suppleant deltagit i BancoUtsk:s arbeten,
och någon motion i detta ämne från någotdera af RiksStm,
mig veterligen, icke nnder denna riksdag kommit Utsk.
tillhanda.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Att i blygsamhet täfla
med Gr. Frölich är visserligen ganska svårt, enligt hvad R.
o. Ad. såväl vid detta som vid många andra tillfällen nogsamt
inhemtat. Hvad angår det der lilla förargliga ordet
moteur, så påtager jag mig den vrede, Hr Gr. deröfver yttrat
mot Hr Stuart; ty det var jag som begagnade detta ord.
Mycket skulle jag befvifla, att Hr Gr. är så okunnig i fransyska
språket, att han icke vet, att med moteur icke menas
den, som skriftligen uppfattar och framlägger ett förslag,
utan den, som är förslagets vare sig synliga eller osynliga
upphofsman; och att Hr Gr. varit detta, vitsordas af de
officiella handlingar, Hr Stuart nu uppläst, och deraf man
ser, att Hr Gr. redan den la sist!. Mars gjorde framställning
om K. M:s nåd. sanction å det utländska creditivet, då deremot
Prosten Åstrand först ö. 18 i samma månad, såsom
orden lyda: till fullföljd af Hr Gr:s framställning, framlade
sin motion. R. o. Ad. torde således finna, att hvarken jag
eller Hr Stuart begått något misstag i detta fall. Emedlertid
torde äfven denna omständighet bidraga till fulländningen
af den karakteristik öfver sig sjelf, hvartill Gr. Frölich
under denna riksdag gifvit så rijka materialier.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att H. Ex.
Hr Gr. Piper, Carl, afsagt sig att vara ledamot af R. o. Ad:s
i enlighet med 3o § Ridd.Ordn. tillsatta särskilda Utsk., och
att Hr Gr. o. Landtm, till ledamot efter honom utsett
N:o 814. Gr. Gyllenhaal, Lars Herrman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
58
Den 4 Maj c. ra.
Måndagen den 4 Maj 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
I ett sammanhang föredrogs BorgareSt:s d. 27 sisth
Apiäl på bordet lagda inbjudn. till instämmande i vissa delar
af Ståndets i aniedn. af Bevilln:sUtsk:s utlåt. N:o 61 fattade
beslut, samt nämnde Utsk:s samma dag på bordet lagda
mernor. N:o 62 i aniedn. af RiksSt:ns olika beslut, angtde
föreslagna förändringar i 1 och 2 art. af bevillnrsförordn.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas.
1 Art.
i:sta och 2:dra voter:spropos:na godkändes.
2 Art. 4 §•
Gr. von Fersen, Hans: Vid den discussion, som förevar
i aniedn. af utlåt. N:o 61, fattade R. o. Ad. det beslut
att afslå Utskrs förslag till 4 §•' Vid närmare besinnande
fann man, att detta beslut var något förhastadt, emedan
4 § i bevilln:sförordn. nödvändigt skulle undergå förändring
1 följd af Ståndens förut fattade beslut. Jag tog mig då den
friheten att i prot. nedlägga min reservation i detta ämne,
och när sedan betänk, skulle uppsättas i följd af de inkomna
prot.utdr:n, var det omöjligt för Utsk. att framställa en
propos. lill Stånden, hvaruti ett Stånds mening var omöjlig
att verkställa och införa i författningen. Då i följd häraf,
och med ledning af den discussion, som inom R. o. Ad. ägt
rum, man fann, att det synnerligast var mot den del af tillstyrkandet,
som innehålles i orden: ”och värdet af fria
husrum i städerna,” som motsägelse uppstått, och då
BondeSt. antagit 4 § med uteslutande af dessa ord, trodde
TJtsk. det vara lämpligast att till japropos. antaga Borgareoch
BondeSt:ns beslut, hvarigenom Utsk:s förslag oförändradt
blifvit antaget och till nejpropos. PresteSt:s beslut;
och då R. o. Ad:s beslut närmast öfverensstämde med PresteSCs,
tog Utsk. sig friheten inbjuda R. o. Ad. att förena sig med
PresteSt., emedan R. o. Ad:s beslut annars kommit att stå isoleradt.
Det var af dessa förenade anledntr, sorn Utsk. var
så mycket säkrare om, att R. o. Ad. skulle förena sig med
PresteSt., som R. o. Ad:s beslut var alldeles overkställbart.
R. o. Ad. instämde i PresteSt:s beslut samt godkände
den 3:dje voter:spropos:n.
2 Art. i4 §•
BorgareSt:s i denna del gjorda inbjudn. upplästes.
Gr. von Fersen: Då BorgareSt:s inbjudn., om jag icke
misstager mig, blifvit afslagen af ett Stånd, och således,
Ufven om R. o. Ad. inginge derpå, votering i förstärkt Stats
-
D * q 4 M a j c. m. &9
Utsk. i alla fall kominer att äga rum, får jag afstyrka instämmandet
i BorgareSt:s inbjudn. och tillstyrka R. o. Ad.
att vidblifva sitt förut fattade beslut, hvarigenom votering
kommer att äga ruin, som i alla fall icke lärer kunna
undvikas.
R. o. Ad. antog icke inbjudn., utan vidblef sitt i denna
del fattade beslut samt godkände den 4;de voter:spropos:n.
2 Art. 17 §.
Doctorer, medicinse- eller läkare med practik
utom tjensten.
5:te voter:spropos:n godkändes.
Huspredikanter.
R. o. Ad. vidblef sitt förut fattade beslut samt godkände
den 6:te voter:spropos:n.
Judar och utländningar.
Gr. von Fersen: Om jag icke misstager mig, har
BorgareSt. inbjudit R. o. Ad. att deltaga uti dess beslut om
uteslutande af ordet minst. Jag skulle icke vara emot antagande
af inbjudningen, om jag vore säker på, att votering
i förstärkta Utsk. derigenom undvekes; men då jag förmodar,
att de öfriga Stånden vidblifva sina beslut, så, ehuru
jag förklarar, att ordet minst är, minst sagdt, öfverflödigt,
kan jag likväl icke annat än tillstyrka R. o. Ad. att vidblifva
sitt beslut.
Underteekn. Ridd.Secret.: Rörande detta ord finnes
i BorgareSt:s prot.utdr. ingen inbjudn. till It. o. Ad.
7:de votcr:spropos:n godkändes.
27 §.
8:dc och g:de voter:spropos:na godkändes.
28 och 3a §§.
lo:de, utte och i2:te voter:spropos:na godkändes.
39 §•
BorgareStcs inbjudning i denna del upplästes.
Underteekn. Ridd.Secret.: Uti denna punkt har visserligen
BorgareSt. inbjudit R. o. Ad. att sig med BorgareSt.
förena; men då BorgareSt:s beslut hufvudsakligen är
enahanda med R. o. Ad:s, torde, synnerligast sedan Bevilln.-  Utsk. inbjudit BorgareSt. att frånträda sitt beslut, någon
propos. icke kunna komma i fråga till instämmande i BorgareSt:s
inbjudn.
i3:de voter:spropos:n godkändes.
40 §.
BorgareSt:s inbjudn. i denna del upplästes.
6o
Den 4 Maj e. m.
Underteckn. Ridd.Secret.: Jag torde vördsamt få fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att BorgareSt:s beslut,
hvaruti detta Stånd inbjudit R. o. Åd. att instämma, är
hufvudsakligen öfverensstämmande med det beslut, som R.
o. Ad. i ämnet fattat.
i4:de votertsproposln godkändes.
Föredrogs ånyo Bevil!n.Utsk:s d. 27 sisth April på bordet
lagda memor. N:o 63 i anledn. af BondeStcs återremiss
å Utsk:s betänk. N:o 56 med förslag till bevilln:ssummans
fördelning.
Tillika föredrogs BondeStts d. jj sisth April på bordet
lagda prot.utdr. i samma ämne.
Likaledes föredfogs ett prot.utdr. från BondeSt. af d. 1
dennes, af innehåll, att Ståndet vid föredragning afBevilln.-  TJtsk:s ofvannämndä memor. N:o 63 gillat, hvad Utsk. tillstyrkt,
utom i hvad rörer 5:te punkten, eller frågan angtde
husbehofsbrännerimedien, i afseende på hvilken punkt Ståndet
beslutat att afstå och alldeles förkasta det deruti framställda
föx-slag om en und. skrifvelse till K. M., med förklarande
tillika, att vid stadgandet i 8 § af det med Bevilln.
-, Lag- samt Oecon.Utsklns betänk. N:o 8 öfverlemnade
förslag, så vidt det på R. St. berodde, orubbligen komme
att förblifva; i följd hvaraf, och utan att fästa sig dervid,
att BevillntsUtsk. i förtid och med afvikande från föreskrifterna
i 49 och 73 §5 Riksd.Ordn. inkommit med sitt
förslag till frågans sfgörande genom votering i förstärkt
Utsk., Ståndet ansett detta förslag jemte den, i sammanhang
dermed, tillstyrkta voter:spropos:n komma att förfalla; förklarande
Ståndet i öfrigt, att dst, oaktadt hvad Ståndet sålunda
beslutat, icke funnit betänkligt att antaga husbehofsbrännerimedlens
beräkning till det i Bsvilln.Utskts betänk.
N:o 56 föreslagna belopp; i hvilket beslut röride husbehofsbrännerimedien
de öfriga RiksStm blifvit inbjudna att sig
med BondeSt. förena.
Gr. von Ferien, Hans: Uti en reservation, som jag vidfogat
detta memor., har jag sökt ådagalägga, att Utsk. oriktigt
uppfattat detta ämne. På pluralitetens öfvertygelse i Utsk.
berodde att se saken från dea ena eller andra synpunkten.
Hvarom likväl något tvifvel icke bort uppstå, enär 49 §
Riksd.Ordn. i sådant fall är tydlig och klar, var den frågan,
huruvida uti svaret på en återremiss bör få inflickas
en votenspropos., som icke bör kunna komma i fråga, förrän
Stånden fattat sina definitiva beslut; men något definitivt
beslut är icke vid återremissen fattadt. Utsk. ansåg, till
tidens vinnande och för ali icke fördröja riksdagens snara
afslutande, voter.\spropos:n kunna medfölja svaret på återremissen.
Jag ansåg det helt och hållet formstridigt, och i
D c.n 4 Maj e. m.
Gi
den reservation, jag vidfogat memor., har jag deducerat min
öfvertygelse härom. Huruvida Hr Gr. o. Landtm, framställer
propos. till bifall af memor., känner jag ej. Jag inskränker
mig till att, med afseende å meni orts håde innehåll och
uppställning, yrka afslag derå. Ett annat Stånd, nemi. BondeSt.
, har ur helt olika åsigter vidtagit samma beslut. Jag
skulle derföre önska, att R, o. Ad. ville instämma uti min
åsigt och afslå memor.
Hr Hjärne, Harald: Jag instämmer med Gr. v. Fersen
deruti, att Utsk. icke handlat formenligt, då det i svaret
på återremissen meddelat förslag tili en votertspropostn;
men jag trodde icke, att den anmärkn. skulle göras af Bevilln.
Utsk:s ordförande, som icke inom Utsk. hindrat den
stora olagligheten, som begicks, då Sevillu.Utsk. föreslog det
stadgande i den und. skrifvelsen, hvarvid BoudeSt. gjort anmärkn.
Jag var ensam inom R. o. Ad. att göra anmärkn.
vid utlåt. N:o 56, och jag fästade mig äfven vid den olaglighet,
som rörtde brännvinsbränningen linnes i detta betänk.
Dä R. o Ad. likväl biföll det, hade jemväl tvenne andra
Stånd bifallit detsamma. Sedan frågan sålunda kommit i
det skick, att trenne Stånd bifallit det förslag, som Bevilln.-  Utsk. afgaf, men BondeSt. afslagit detsamma och dess talman
förklarat, att han icke kan göra propos. på detta memor.
, så lärer frågan efter min tanka, då det icke kan bestridas,
att den är af beskattningsnatur, icke kunna vidare
utveckla sig, utan måste förfalla. Jag känner åtminstone
ingen formenligare utväg att komma till votering i förstärkta
StatsUtsk., sedan en talman vägrat propos. på förslaget.
Bevilln.Utsk. säger uti detta memor., att den omständighet,
att Utsk:s förra tillstyrkande blifvit af 3:ne Stånd
bifallet, kunde ensam utgöra ett tillräckligt försvar för densamma;
men jag hemställer, om Utsk. icke bör fästa något
afseende på en talmans auctoritet i det afseendet. Då jag
var bland dem, som gjorde anmärkn. mot Utsk:s tillstyrkande
i betänk. N:o 56, får jag äfven taga åt mig den artighet,
som innefattas uti det förklarande, att Utsk. icke
kunnat finna någon annan anledn. till förebråelserna än den,
som synes hafva legat i bristande urskillning hos anmärkarne.
Jag har velat nämna denna stroph, för att fästa Utsk:s
ordförandes uppmärksamhet pä, huru Utsk. stundom kunna
begagna uttryck, som icke passa ett Utsk. mot ståndsledamöter.
För öfrigt och med anledn. af den inbjudn., som
från BondeSt. inkommit, skulle jag tro, att man kan behandla
denna'fråga på tvenne sätt, antingen, med anledn.
af inbjuda., upptaga frågan ånyo och afslå förra betänk.,
eller ock lägga detta memor. till handltna och låta det fattade
beslutet stå fast, hvaraf följden likväl blir den, att ingen
skrifvelse kommer alt afgå.
Gr. von Fersen: Hvad först angår den s. k. artighet,
62
D cn 4 M a j e. m.
som det af den siste värde talaren citerade yttrandet af
BevilIn.Utskrs förevar, betänk, skulle innehålla för talarens
yttrande vid betänk. N:o 56, så får jag nämna, att hans anförande
svårligen kunnat vara Bevilln.Utsk. bekant, enär
från R. o. Ad. endast ett prot.utdr., med underrättelse att
R. o. Åd. bifallit betänk., kommit Bevilln.Utsk. tillhanda.
Hvad sedermera vidkommer uppställningen af betänk., hvarpå
han synnerligast velat fästa ordförandens i Utsk. uppmärksamhet,
får jag upplysa, att Utsk. voterade emellan
tvenne förslag, hvaraf delta antogs, då det således icke tillhörde
mig såsom ordförande eller någon annan att ändra
ett enda ord deruti, emedan det var majoritetens tanke, sorn
uttryckte sig. Jag får särskildt nämna, i händelse det skulle
vara talaren obekant, att ett af Stånden vid återremissen
utmärkt sig på ett måhända mindre passande sätt, då det
förebrått Utsk. att icke hafva handlåt artigt, utan att det
handlat lömskt; att de, som antogo Utskts betänk-, icke
uppförde sig såsom värdiga representanter o. s. v. Jag ansåg
ej det svar, som Utsk. afgaf, vara på sitt ställe. Det
andra förslaget, som jemte detta utgjorde föremål för den
nyssnämnda voteringen i Utsk., var affattadt i mindre stränga
ordalag; men detta vänn pluralitetens bifall. Jag har
velat upplysa talaren härom, på det han ej må taga det
ringaste åt sig af hvad Utsk. yttrat. Hvad olagligheten i
Utsk:s tillstyrkande beträffar, har jag väl hört en och annan
talare påstå detsamma ; men i afseende på den autoritet,
som den värde talaren åberopat, torde äfven det få gälla
något, att 3:ne Stånds talmän gifvit propos. till bifall af
betänk. Hvad saken angår, torde man af Sevillius- och
Oecon.Utskms yttranden finna, att frågan icke är af beskattningsnatur
och utt ingen olaglighet är begången; ty
hvad har Utsk. sagt i den klandrade skrifvelsen? Endast
det, att, i händelse lxusbehofsbrännerimedlen icke skulle uppgå
till den af R, St. fastställda årliga summan, K. M. måtte
täckas påbjuda, att rättigheten till erläggande a.f hälften
af den skatt, som tariffen innehåller, emot brännvinsbränningens
idkande under j5:ne månader endast må tillgodokomma
ägare af pannor om 20 k:rs rymd och derunder.
Om man således Jäser betänk, finner man, att förhållandet
icke är sådant, sorn man velat påstå, att de, som bränna
med 20 k:rs pannor, skulle betala för 6 månader, men blott
få bränna 3 månader. För öfrigt, och då af Bevillnts- och
Oecon.Utskms yttrande härom inhemtas, att frågan icke är
af beskattnts-, utan af oeconomisk natur, hade votertsproposm
icke behöft uppgöras; och då meraor, således
är oriktigt uppstäldt, anser jag detsamma böra läggas till
ljandlma.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller till en början
om upplysning, huruvida någon underrättelse inkommit från
Den 4 Maj e. m.
63
Preste- och BorgareSttn örn deras beslut i anledn. af BondeSt:s
till dem aflåtna inbjudn.
Underteckn. Ridd.Secret. Från Preste- och BorgareSt:n
har någon underrättelse i berörde afseende ännu icke
inkommit.
Hr Stuart: Då det betänk., som Bevilln.Utsk. under
N:o 56 afgifvit och som af ett Stånd blifvit så mycket klandradt,
härstädes förevar, yrkade äfven jag bifall till detsamma.
Jag anser mig dock böra förklara, att jag vid detta
tillfälle ej fästade någon synnerlig vigt vid det deruti framställda
förslaget om inskränkn. i bränningstiden för ägare af
brännvinspannor om 20 k:rs rymd och derunder. Men då
ett annat Stånd, enligt hvad vi sedermera erfarit, fastat en
sådan vigt vid berörde omständighet, att denna fråga synes
vara nära att gifva anledn. till en icke under innevar. riksdag
sig slutande strid, dels emellan detta Stånd och Bevilln:sUtsk.
, dels ock emellan RiksSt:n inbördes, så tror jag, att,
till undvikande af de obehagliga och för Representationens
eget anseende möjligen menliga följderna af ett sådant förhållande,
åtminstone R. o. Ad., för dess del, bör antaga BondeSt:s
inbjudn., helst jag förmodar, att derigenom någon särdeles
betydlig minskning i beloppet af den påräknade brännvinsbränningsbevilln.
icke skall uppkomma; deremot befarar
jag, att ett afslag å denna inbjudn. skulle komma att medföra
både ledsamma och tidsödande communicationer Stånden
emellan, enär BondeSt:s talman vägrat godkänna den
voter:spropos., som Bevilln.Utsk. till frågans afgörande
föreslagit. Likaledes lärer, vid sådant förhållande, beinälde
talman förmodligen undandraga sig undertecknandet af
R. St:s härom aflåtande skrifvelse till K. M. Men jemte
det jag således tillstyrker antagandet af inbjudn., anser jag
mig likväl böra öppet förklara, det jag högligen ogillar de
olämpliga uttryck, som inom BondeSt. blifvit fällda emot
Bevilln.Utsk. i följd af dess förfarande uti detta mål.
Hr Hjärne: Jag fästade mig icke så mycket vid sjelfva
saken, nemi. det förändrade beslut, som Bevilln.Utsk.
vill åstadkomma i afseende på tiden för idkandet af brännvinsbränning,
emedan jag icke anser den frågan vara af särdeles
märkvärdighet, utan fastmera dervid, att Utsk. föreslog
Stånden att besluta i ett ämne, hvaröfver de redan fattat
sina beslut, hvilket, efter mitt begrepp, är en grundlagsvidrighet.
Jag tror åtminstone, alt BondeSt:s talman
handlat lagenligt genom sin vägran att framställa propos. lill
antagande af Utsk:s förevar, memor. Gr. v. Fersen har ånyo
försökt bevisa, att Bevil!n.Utsk:s förevar, tillstyrkande icke
innehåller något frångående af hvad redan i afseende på tiden
för idkandet af brännvinsbränning blifvit beslutadt. Jag
torde derföre få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på den af
04
Den 4 Maj e. m.
alla 4 Stånden godkända § af brännvinsförfattningen, sorn
innehåller tariffen för brännvinsbeskattningen och hvarest
den mening förekommer, att de, som vilja begagna kortare
bränningstid af 3 månader, beskattas till hälften af hvad
tariffen innehåller, hvilket stadgande jag uppfattat så, att
hvem som helst, utan afseende på pannerymden, kunde få
begagna sig af rättigheten att bränna 3 eller 6 månader mot
erläggande af hälften mindre skatt i förra fallet, än i det
sednare. Nu har Utsk. föreslagit, att vi skulle ändra detta
beslut, så att ägare af brännvinsredskap från 20 till 90 k:rs
rymd skulle vara utestängda från rättigheten att bränna 3
månader mot erläggande af hälften af den i tariffen bestämda
afgiften. Jag hemställer till 11. o. Ad:s eget bedömande,
om detta icke är att upprifva eller ändra 'ett redan fattadt
beslut. Det var af sådan anledn., jag ansåg betänk, böra
återremitteras, första gången detsamma förevar; och är det
af samma orsak, sorn jag nu anser det vara rättast af R. o.
Ad. att, sedan initiativet dertill blifvit lemnadt genom BondeSt:s
inbjudn., åter upptaga frågan och afslå det förslag
till underd. skrifvelse, som R. o. Ad. biföll förra gången,
frågan förevar. Jag anhåller om propos. derpå.
Gr. von Fersen: Jag skall söka att vara så kort som
möjligt. Jag har begärt ordet blott för att upplysa den siste
värde talaren, att om förbållandet vore sådant, som han
framställt detsamma, hade Bevilln.Utsk. begått en olaglighet
genom förslaget, att endast vissa personer skulle få begagna
sig af rättighetan att bränna 3:ne månader emot erläggande
af halfva afgiften, sedan Stånden förut förklarat
en slik rättighet tillkomma hvar och en; men att förslaget
ingalunda innehåller en sådan mening skulle talaren hafva
funnit, om han ej förbisett den lilla strophen: "i händelse
husbehofsbrännerimedlen ej skulle uppgå till den af R. St.
calculerade summan.*’ Detta lilla vilkor måste äfven vara
ett beslut, som R. St. fattat; och jag kan icke se, hvarföre
Ständerna skola hafva mera kärlek för det ena än det andra
af sina beslut. Sedan Ständerna en gång fattat ett be
slut,
böra de se till, att detsamma må kunna verkställas,
och sådant kan lagligen ske genom antagande af BevillnlsUtskls
tillstyrkande med det dervid fästade vilkor; men utan
detta vilkor är tillstyrkandet olagligt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag får börja med den förklaring,
att jag, då denna fråga förevar, ej var tillstädes på
Riddarhuset och således icke kunde afgifva mitt yttrande
mot det beslut, som fattades. Jag kan icke instämma uti
Gr. v. Fersens argumentation, utan tror fullt och fast, att
ett sådant tillägg, hvarom här är fråga, icke allenast är
olagligt, utan äfven orimligt, emedan det innebär ingenting
mindre, än alt tvinga medborgare att bränna mer än de
De n 4 Maj e. ra.
65
vilja, för att åstadkomma större skatt åt Kronan. Äfven
ligger der en orimlig motsägelse emellan denna tanke och
den inskränkn. i brännvinsbränningen, man velat åstadkomma,
eller huru kan man väl säga: ni får ej bränna 3 månader,
ty ni skall ovilkorligen skatta för 6; men Ständerna
hafva redan sagt, att brännvinsbränning får idkas på 3 måhader
emot skatt till hälften af hvad tariffen bestämmer,
och då är det ju orimligt att säga, att de, som bränna
med pannor öfver 20 k:rs rymd, skola skatta för 6 månader,
äfven om de ej vilja bränna mer än 3 månader. Jag
kan icke annat än ogilla denna argumentation och får förklara
mig instämma i deras tanke, som tro, att Ståndets första
beslut i frågan måste vara gällande utan några addilionella
tillsatser.
R. o. Ad. beslöt, att, med antagande af BondeSt:s inbjudn.
, instämma i nämnde Stånds beslut.
Gr. von Fersen: Mot det af R. o. Ad. nu fattade beslutet,
frångående det beslut, R. o. Ad. redan fattat, får
jag vördsamt reservera mig. Jag hoppas, att detta beslut
och de följder, som deraf kunna uppkomma, skola en gång
leda oss i afseende på brännvinsbeskattnlsfrågan till en mera
systematisk behandlingsform och icke till en sådan inveckling
af occonomiska och beskattn:sfi'ågor, som hittills ägt
rum, och hvarigenom de paralysera hvarandra. Ilvad som
i detta full är det fördelaktigaste, lemnar jag åt en hvar att
bedöma; men Bevilln.Utsk. bör det åtminstone icke tillräknas,
örn ej den caleulerade bevillmssumman ingår till fulla
beloppet. Jag anhåller, att denna reservation må i prot.
intagas.
Föredrogs ånyo Banco- och LagTJtskms d. 27 sisth April
på bordet lagda betänk. Nio 5 i anledn. af Riksd fullm Peter
Pehrssons motion om upphörande af Bankens forum privilegiatum.
Hr Rosenblad, Bernh.: Derigenom, att detta betänk,
så sent inkommit, återstår icke för Stånden att kunna vidtaga
någon åtgärd till befrämjande af det af motionären
åsyftade ändamålet. Jag anser mig således, på det att R.
o. Ad. nu, på sätt som vid förra riksdagen, mätte uttrycka
sin opinion i detta fall, endast böra anhålla om Hr Gr. o.
Landtmrs propos. till afslag å betänk.
Banco- och LagUtsk:ns betänk. Nio 5 afslogs.
Ånyo föredrogs Banco- och LagUtshms d. 27 sisth April
på bordet lagda memor. med förslag till sainmanjemnkn. af
de inom RiksStm fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande
22 II. 9
66
Den 4 M a j c. m.
af Utskms under N:o 4 afgifna utlåt, i anledn. af gjorda
anmärkn:r vid betänk. K:o 2 med förslag till lag för offentliga
bolagsbanker.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog, att detta mål
måtte punktvis föredragas.
Gr. Frölich, Hav.: Jag skulle nästan tro, att det
går an att framställa detta utlåt, uti en enda propos. Så
vidt jag förstår, hafva Utskrn gjort sitt bästa att sammanjemnka
de olika meningarna; men ty värr hafva Ståndens olika
meningar varit så disparata, att jag får förklara, att, oansedt
det stora bemödande, som jag och flera ledamöter med
mig haft ospardt, för att komma till en god lagstiftning för
enskilda banker, detta bemödande vid denna riksdag kan
anses vara förfeiadt.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anser det äfven vara
alldeles nödvändigt, att mentor, punktvis företages till afgörande.
Genom detsammas bifallande en bloc, på sätt den
siste värde talaren yrkat, skulle tillsättandet af förstärkta
Banco- och LagTJtsktn icke kunna undvikas, hvilket deremot
torde blifva öfverflödigt, om 11. o. Ad. i vissa delar instämmer
uti hvad Borgare- och BondeStJn rör:de detta ämne
Leslutit.
R. o. Ad. beslöt, att målet skulle föredragas punktvis.
Vid nedannämnda punkter uppstod discussion:
Den af Utsk:n föreslagna blifvande 9 §:n.
Hr Stuart: Af den anledn. att BondeSt. förbigått de
flesta frågorna i lagförslaget, utan att deröfver yttra sig,
voro Utsktn nödsakade alt, vid sammanjemnkn:sförslagets
uppgörande, anse 2:ne Stånds beslut såsom pluralitetens af
RiksSttn, och af samma anledn. funno följaktligen Utskin sig
icke kunna undgå att uti detta förslag upptaga den af Preste-
och BorgareSt:n gillade 7 5 i memor. A:o 4- BondeSt.
har nu likväl bestämdt förklarat, det Ståndet, som afslagit
Utsk:ns förslag i afseende på denna §, ansett en sådan
§ icke böra i lagförslaget införas; och då R. o. Ad. redan
förut fattat samma beslut, får jag, vid sådant förhållande,
vördsamt anhålla om den propos., att Ståndet måtte vidblifva
detta beslut och ogilla den af Utskm föreslagna 9 §
i sammanjemnkn:sförslaget, motsvarande berörde 7 §.
R. o. Ad. vidblcf sitt förut i denna del fattade beslut,
3:dje mom. i den af Utsk:n föreslagna blifvande
1 §.
Hr von Troil, Emil: Jag inser visserligen behofvet
af att, så mycket möjligt är, förena sig med Utskrn, på det
förslaget måtte utgöra ett någorlunda sammanhängande helt.
Af denna anledn. har jag äfven vid detta tillfälle bifallit åt
-
Den 4 M a j c. m.
skilligt, sora jag, dä memor. förra gängen förevar, ansäg
mig böra bestrida; men den §, som nu är för R. o. Ad.
föredragen, anser jag vara af den vigt, att jag icke kan
handla på samma sätt, utan nödgas hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om den propos., att R. o. Ad., med afslag å Utskms
hemställan, vidblifver sitt förra beslut i denna §.
R. o. Ad. vidblef sitt i denna del förut fattade beslut.
Deri af Ut sk: n föreslagna blifvande 28 §.
Hr Stuart: 3:ne Stånd hafva redan beslutit, att solidarisk
bank icke får träda i verksamhet, förrän -Jtdel af
teckn:ssumman är satt i säkert förvar. Ehuruväl jag för min
del visserligen anser detta stadgande vara så strängt, att någon
solidarisk bank svårligen idler kunna uppkomma, oin
en sådan skyldighet skall varda dessa banker ålagd, måste
det dock genom 3:ne Stånds sålunda redan lättade beslut
anses vara af R. St. afgjordt, alt berörde stadgande skall infö
ras i banklagen. Jag hemställer derföre, om numera någon
annan åtgärd kan af R. o. Ad. vidtagas, än att låta dervid
bero.
R. o. Ad. beslöt att låta bero vid hvad Utsk:n i denna
del föreslagit.
Dessutom lät R. o. Ad. äfven bero vid hvad Utsk:n
yttrat i afseende på frågan örn förbud emot grundfondens
Ökning, utan K. M:s tillstånd, utöfver den i privilegium utsatta
tecknrssumma.
Alla öfriga delar af memor., hvilka erfordrade någon
åtgärd af R. o. Ad., blefvo af Ståndet bifallna.
Ånyo föredrogos såväl Lag- och Oecon.Utsktns d. 27
sisth April på bordet lagda memor. N:o 07, med anmälan
af RiksStrns beslut rör:de Utskms memor. N:o 5i, somPresteSt:s
d. 3o i samma månad på bordet lagda inbjudning i
ämnet.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag förmodar, att såväl borgare-
sorn BondeStm förklarat, det någon votering i förstärkta
Lag- och Oecou.Utsk:n icke bör äga rum; och under
denna förutsättning anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes framställa den propos., huruvida icke R. o. Ad. finner
för godt att låta bero vid hvad de öfriga Stånden uti
ifrågavar. hänseende beslutit.
Hr Hjärne, Harald: Då frågan är af osconomisk beskaffenhet,
skall jag icke hafva emot, att ingen skrifvelse till
K. M. i detta ämne kommer att afgå; men då det beslut, som
R. o. Ad. går att fatta i anleda, af detta betänk., kan leda
till ett ganska betänkligt prejudicat, så anser jag mig, för
min del, böra uttala min öfvertygelse om hvad beslut R.
x
63
Den 4 Maj e. ro.
o. Ad. lämpligast bör taga. Frågan är den, att sammansatta
Utsk:n bade afgifvit ett jemnkn:sbetänk. i anledn. af 3:ne
Stånds olika meningar. Utsk:n ansågo då, att vid ett sådant
förhållande måste enligt Riksd.Ordms föreskrift, derest icke
ett Stånd fogade sig efter de andra Stånden, frågan afgöras
genom votering i förstärkta Utsktn. Jemte detta betänk, föreslogos
votertspropos.T. Stånden vidblefvo sina förut fattade
beslut och 3:ne Stånd godkände voter:spropos:na; men BondeSt.
fattade det, efter min tanka, alldeles grundlagsvidriga
beslutet alt förklara frågan vara förfallen, i stället för att,
om EondeSt. haft att anmärka mot jemnkn:sbetänk., detsamma
bade bort återremitteras, för att sätta Ståndet i ti 11—
fälle att, 2:dra gången betänk, förekom, fatta sitt definitiva
beslut; men att första gången betänk, förevar fatta ett beslut,
afvikande från det beslut, Utsktn tillstyrkt, anser jag
rakt stridande mot Riksd.Ordnls föreskrift. Nu har en ledamot
af R. o. Ad. föreslagit, att vi skulle låta bero vid
detta BondeSt:s olagligen fattade beslut. Derpå kan jag
icke ingå; men i fall R. o. Ad. skulle så besluta, får jag reservera
mig emot sådant beslut, ty då uppstår det förhållan
de,
att 3:ne Stånd, som fattat lagliga beslut, låtit bero vid
det 4-de Ståndets olagliga beslut, hvilket förfarande innefattar
ett ganska vådligt prejudicat. Frågan är nu af ringa
vigt, men kan en annan gång blifva af större vigt, och
då skulle vi önska, att man icke hade ett sådant beslut
att åberopa.
Sedan äfven ett prot.utdr. från BorgareSt. af d. 3o sisth
April blifvit uppläst, af innehåll, att Ståndet, med antagande
af PresteStrs inbjuda. i hufvudsaken, låtit den förevar,
frågan förfalla, beslöt It. o. Ad. att låta bero vid hvad Presteoch
BorgareSt:n beslutat.
Vid förnyad föredragning bifölls BancoUtsk:s d, 25 sisth
April på bordet lagda memor. N:o i33 med öfverlemnande
af förslag till reglementariska föreskrifter, motsvarande 4 art,
4 afd. i i83o års bancoreglemente.
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. 25 sisth April på
bordet lagda utlåt. N:o i34 i anledn. af de inom RiksShn
gjorda anmärkn:r vid Utsk:s under N:ris ii4 och n5 afgifna
memor.
Hr von Troil, Emil: Jag tyckte verkligen, att BancoUtsk:s
förra betänk, i detta ämne icke var ett sådant mästerstycke,
att det behöft försämras genom den enda förändring,
som här blifvit föreslagen. Jag anhåller derföre, att den
åtminstone icke må blifva antagen.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jemte det jag förenar mig
uti den af Hr v. Troil gjorda anmärkt)., fortfar jag i den
Dcu 4 Maj c. m.
%
öfvertygelse, jag förut yttrat om behofvet att förena bruksförvaltnings-
och arbetschefsbeställningarna hos en person,
som äger skicklighet att leda an sådan förvaltning som vid
Tumba, och att för detta ändamål fulimägtige må berättigas
att tilldela någon viss proc. af bruksvinsten åt bruksförvaltaren,
enär hans interesse derigenom kommer att gå i
bredd med brukets bättre drift, i stället för att det hittills
varit hans fördel, ju sämre bruket drifvits. Af dessa skäl,
och då det skulle vara hardt, om de slöra fördelar, sorn
bruket i sednare tider gjort, skulle gå förlorade, anhåller
jag, alt i stället för 4;de punkten i Utskrs memor. följande
stadgande måtte antagas: "Bruksförvaltare, som hädanefter
tillsättas.”
Hr Stuart, Garl Gust.: BancoUtk. har, vid återremissens
besvarande, underkänt åtskilliga inom detta RiksSt.
gjorda, efter min åsigt ganska grundade anmärkmr vid
memor. N:o ii5; men deremot har Utsk. godkänt den ifrågavar.
utaf en ledamot af BorgareSt. framställda mindre vigtiga
anmärkn. vid 4:ife punkten af detta memor. Lika
med Hr v. Troil anser jag dock Utsk:s på grund häraf förändrade
förslag i detta afseende innefatta en verklig församling.
Med tillkännagifvande af denna min åsigt får jag förklara,
att jag helt och hållet instämmer uti Hr Rosenblads
förslag till redaetion af omförmälda puukt, hvilken redaction
jag förgäfves sökt att inom BancoUtsk. få antagen.
R o. Ad. biföll Utsk:s memor. N:o n5 med den förändring,
att usta, i6:de och iy:de punkterna skulle ur förslaget
utgå och /\:de punkten erhålla följande lydelse:
"Bruksförvaltare, som framdeles tillsättes, kommer att
"förena med den oeconomiska förvaltningen högsta ledningen
"på stället af papperstillverkningen; och må fulimägtige kun"na
tilldela honom, utöfver bruksförvaltarelön efter i83o års
"stat, någon viss proc. af behållna bruksvinsten, efter af”drag
af alla kostnader.”
"På fullmägtiges pröfning beror att på evpectancestat
"öfverflytta nuvar. förvaltare, med bibehållande af nu inne"hafvande
löneförmåner, intilldess han till annan tjenst blif"ver
befordrad."
Hr Rosenblad: Jag skall vördsamt anhålla, att Hr
Gr. o. Landtm, täckes framställa den propos., huruvida icke
R. o. Ad. skulle vilja inbjuda de öfriga Stånden att sig
med R. o. Ad. förena uti dess beslut i afseende på 4'de
punkten af memor. N:o ii5. Jag äger någon förhoppning,
att en sådan inbjudn. skall vinna bifall.
R. o. Ad. beslöt den af Hr Rosenblad föreslagna inbjudning.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 3o sisth April på bordet
$ v/f
Den 4 Maj c. ra.
lagda utlåt. N:o 135 i anledn. af de inom RiksSttn framställda
anmärkntr vid Utsk:s under N:o 107 afgifna betänk.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas.
Då nu äfven föredrogs ett från BondeSt. ankommet prot.-  utdr. af denna dag, innehållande inbjudn. till R. o. Ad. samt
PresteSt. att instämma i BondeSt:s rör:de BancoUtsk:s utlåt.
N:o i35 fattade beslut, fann R. o. Ad., att, vid föredragningen
af hvarje punkt, BondeStts motsvarande beslut
borde uppläsas.
itsta och 2:dra punkterna.
Dessa punkter, hvilka af BondeSt. blifvit gillade, biföllos
äfven af R. o. Ad.
3:dje punkten.
BondeSt. bade åt denna punkt gifvit följande lydelse:
"I stället för de nu brukliga bancotransportsedlar, äfvensom
sedlarna A 3 och 2 r:drs valör, utgifvas från Banken, i
"den mån ett för vexlingens oafbrutna underhållande erforderligt
antal af någon sedelsort hinner förfärdigas, sedlar, att
inlösas med silfverspeciemynt, endast å följande bestämda
"summor, nemi.:
"å 32 sk. b:co att inlösas med § r:dr specie.
"å 2 r:dr -J „
"å 6 r:dr 32 sk 2^ ,,
"å 10 r:dr 3^ „
"å 33 r:dr 16 sk ra^ „
"å 100 r:dr b:co 37^ „
”å 5oo r:dr b:co '87^ „
"Dock äga Bancofullmiigtige att, i händelse utom dessa
”valörer någon annan skulle linnas vara för allm. rörelsen
"särdeles nyttig och nödvändig, låta, enligt de af R. St. nu
"stadgade grunder, utgifva sedlar å 1 högst a andra valörer
emellan 2 r:dr och 100 r:dr b:co.”
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag kan för min del icke
tillstyrka R. o. Ad. att instämma uti BondeSt:s beslut i denna
punkt. Detta Stånd har nemi. ogillat den sedelvalör på
16 r:dr 32 sk., sorn TJtsk. föreslagit, och i stället antagit en
valör på 10 r:dr b:co. Fastställandet af en sådan valör öfverensstämnrer
dock icke med den grundsats, Utsk. i allmänhet
sökt iakttaga vid uppgörandet af förslaget till de särskilda
sedelvalörerna, eller att några sedlar framdeles icke
skulle komma att af Banken utfärdas å samma valör i
riksg:s som andra sedlars b:covalör, Efter BondeSt:s förslag
skulle deremot sedlar utgifvas både å 6 r:dr 32 sk. b:co eller
motsvarande 10 r:dr riksg:s och på 10 r:dr b:co, hvilka
sålunda lomme att motsvara i5 r:dr riksg:s. Jag erkänner
visserligen, att Utsk. icke varit fullkomligt conse<jueiit, då
Den 4 Maj c. m.
det tillstyrkt utgifvandet af sedlar å 100 och 5oo r:dr b:co.
Jag får likväl, till mitt urskuldande, äran förklara, att jag
icke deltog i Financeafdeln:s beslut härom; och då detta
ämne förekom till afgörande i Utskrs plenum, voro åsigterna
så delade, att jag och de, som tänkte lika med mig,
nödgades yrka bifall å afdeln:s förslag i dess helhet. Jag anser
mig derföre nu böra föreslå den förändring uti hvad
Utsk. i detta afseende hemställt, att de nya sedelvalörerna
måtte blifva följande, nemi.:
en å 3a sk. b:co,att inlösas med-£r:dr silfv.sp. motsv. 1 r:dr r:gds
n ä 2 r:dr \  3 „
„ å 6 r:dr 32 sk. ... 2^ 10 ,,
a
16 r:dr 32 sk. ... 6^ 25
„ å 33 r:dr 16 sk. . . . 12A 5o „
,, å 66 r:dr 3a sk. ... 25 100 ,,
,, å 333 r:dr 16 sk. . . in.5 5oo,äfvensom
en å 666 r:dr 32 sk. . . 2Öo 1,000 r:drr:gds,
i fall en sådan valör skulle finnas vara nödvändig; men anser
R. o. Ad. någon högre sedelvalör än å 5oo r:dr riksg:s icke
erfordras, så skall jag icke fortsätta mitt yrkande i afseende
på den sista af mig föreslagna valören. Deremot synes det
mig vara högst angeläget, att sedlar utfärdas å 16 r:dr 32
sk. och 33 r:dr 16 sk. b:co. I händelse R. o. Åd. skulle
bifalla, hvad jag nu föreslagit, bör sista mom. i denna punkt
förändras till följande lydelse: "Dock äga Bancofullmägtige
att, i händelse utom dessa valörer någon annan skulle finnas
vara för allm. rörelsen särdeles nyttig och nödvändig,
låta, enligt de af R. St. nu stadgade grunder, utgifva sedlar
å en, högst 2:ne andra valörer emellan 2 r:dr och 333 r:dr
16 sk. b:co.” i
Hr von Troil, Emil: Jag är nästan i allo förekommen
af den siste värde talaren, från hvilken jag endast skiljer
mig deruti, att jag icke anser behöfligt, att sedlar utgifvas
å högre valör ån 333 r:dr 16 sk. b:co, helst de nya
sedlarna blifva vida lättare och beqvämare för remisser, än
de gamla äro. Jag tror, att Utsk. i det hela gått ganska
riktigt till väga vid uppställningen af denna §. Det har utgått
från cn riktig ide', som det följt consequent rör:de de
5 lägre valörerna, hvaremot det vid de 2:ne högre valörerna
tagit dem jemna i b:co, men ojemna i riksg:s. Det är
endast häruti en rättelse behöfves, på det samma princip
må genomlöpa alla valörerna , och denna rättelse vinnes, om ,
på sätt Hr Stuart föreslagit, i stället för de af Utsk. föreslagna
valörerna å 100 och 5oo r:dr b:co tages en a 66 r:dr 02
sk. b:co, motsvarande 100 r:dr riksg:s, och en å 333 r:dr 16
sk. b:co lika med 5oo r:dr riksg:s. Jag får derföre anhalla
om propos. till antagande af denna punkt, så förändrad som
Hr Stuart föreslagit, dock med uteslutande af den af honom
föreslagna valören å 666 r:dr 32 sk. b:co, såsom öfverflödig.
D c n 4 M a j e. in.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller att få visa nå»
gra af de olägenheter, som uppkomma af Hr Stuarts förslag.
BondeSt. har ganska riktigt antagit de begge valörerna
6 v:dr 32 sk. h:co lika med io r:dr riksgtsoch ior:dr
h:co lika med i5 r:dr riksg:s, emedan det gifves få valörer,
som i allm. rörelsen uro så begärliga sorn dessa. Af Riksg.»
cont:s sedlar hafva inga varit sfi begärliga som tior riksgis,
och af Bankens transportsedlar inga mera begärliga än lior
b:co, hvilket visar, alt allmänheten har största behof af
dessa hegge valörer, men ingen olägenhet deraf, att den ena
kallas tio riksgts och den andra tio b:co. Vid ett sammanträde
för några dagar sedan, der äfven Hr Stuart var närvar.
äfvensom ledamöter af BondeSt., hvilka borde anses representera
den större delen af allmänheten , sorn lättast skulle
kunna narras, smålogo dessa ledamöter öfver den försigtighet,
som Utsk. iakttagit för att förekomma, att de icke
måtte blifva narrade af valörer på lika tal i riksgSs och b:co,
emellan hvilka valörer de redan äro vana att gora skillnad.
Jag skulle derföre anse det betänkligt att borttaga valören å
io r:dr b:co, men deremot likgiltigt, om någon valör å iö
r:dr 32 sk. Irco finnes eller icke, enär detta belopp motsvaras
af en sedel å 6 r:dr 32 sk. och en å ior:drh:co. Hvad
valörerna å G6 r:dr 32 sk. och 333 r:dr 16 sk. beträffar,
vill jag gerna dela Hrr v. Troils och Stuarts tanke i detta
fall. Jag får blott fästa uppmärksamheten derpå, att i händelse
dessa valörer, med uteslutande af de såsom dessa motsvarande
af Utsk. föreslagna, antagas, stämplar måste omgöras,
föranledande tiil tidsutdrägt med utgifvandet af de
nya sedlarna; men om R. o. Ad. skulle anse denna betänklighet
mindre väsendtlig, skall jag för min del icke göra något
yrkande i afseende derpå, utan endast inskränka mig
till den anhållan, att valören å io r:dr b:co må varda bibehållen.
Jag tror, att vi lättast kunde komma till resultat
i denna punkt, om Hr Gr. o. Landtm, täcktes gifva oss
propos. forst på inledningen deraf och sedan på hvarje valör
särskildt.
Hr Stuart: Jag kan ej annat än fortsätta mitt yrkande,
att några sedlar icke måtte varda utgifna å io r:dr b:co
på samma gång, som sedlar å 6 r:dr 32 sk. nämnde mynt
eller io r:dr riksg:s af Banken utgifvas. Det ur väl temligen
svårt att med bestämd säkerhet kunna förutsäga, huruvida
2:ne sådana, till värdet olika sorter to r:drssedlar skola
komma att för den mindre upplysta delen af folket medföra
förluster genom lättheten alt, åtminstone i början, blifva
bedragen på dessa sedlar; men deremot torde med någorlunda
visshet kunna påstås, att, i sådant fall, benämningen
af b:co och riksgts kommer att iXdagligt tal fortfara. Härigenom
skulle ett af de hufvudsakligare ändamålen med den
nya
Den 4 Maj c. ra.
hya sedelutgifningen, éllér upphörandet åf b:cobenämningen,
således förfelas. Utsk. har utgått från denna synpunkt, då
det föreslagit sedelvalörer på jemna tal i riksg:s, men pä
brutna tal i b:co. I händelse R. St. bifalla Utsk:s förslag,
lärer också, efter all sannolikhet, sedeln å 32 sk. b:co eller
i r:dr riksgls allmänt komma att kallas i r:dr, och sedeln å
6 r:dr 32 sk. b:co eller io r:dr riksg:s io r:dr o. s. v. Att
nu dessutom bestämma en valör å io r:dr b:co har Utsk.,
oaktadt derom väckt fråga, följaktligen ansett sig icke kunna
tillstyrka, utan att motverka det af Utsk. åsyftade ändamål;
och om äfven en sådan sedelvalör skulle befinnas för
allm. rörelsen oundgängligt nödvändig, äro Bancofullmägtige
i allt fall oförhindrade att, sedan detta förhållande blifvit
af erfarenheten vitsordadt, utgifva dylika sedlar. Men innan
det verkliga behofvet deraf tydligt visat sig, synes det dock
vara för tidigt att föreskrifva, det sedlar å berörde valör
skola utgifvas. Under det jag nu har ordet, anser jag mig
dessutom böra tillkännagifva, att då ändra talare icke funnit
den af mig föreslagna valören å 666 r:dr 32 sk. b:co behöflig,
är jag, på sätt jag äfven i mitt förra yttrande antydde,
benägen afstå från mitt, på grund af anmärkntr vid
Ulskts memor. N:o 107, gjorda förslag, att en sådan valör
måtte varda fastställd. För öfrigt får jag tillägga, det jag
instämmer uti Hr Rosenblads anhållan, att Ilr Gr. o. Landtm;
täcktes framställa propos. å hvarje valör särskildt.
Gr. Frölich, Hav.: Jag vill endast yttra mig i afseende
på föredragntssättet af denna punkt och hemställer till
Hr Gr. o. Landtm., om det icke vore bäst att sönderdela
punkten, så att Hr Gr. o. Landtm, gör propos. på hvarje
valör för sig, hvarigenom de omständigheter, hvaruti de talare,
som yttra); sig, skilja sig sinsemellan eller från Utsk:s
förslag, lättare kunna fattas af R. o. Ad.
Ilr Rosenblad: Till Hrr Stuart och v. Troil hemställer
jag, oni dé icke skulle vara benägna för en sådan sammanjemnkn.
af våra meningar, att de medgifva, att valören
å 16 r:dr 32 sk. bortgår, då jag vill afstå från mitt yrkande
örn en valör å 10 r:dr b:o. Sex valörer äro då bestämda,
och fullmägtige äga att antaga tvenne till.
Ingressen i 3:dje punkten, eller fr. o. m. orden: I stället
för t. o. m. ordet: nemligen, bifölls.
Uppå Särskilda propos:r biföll R. o. Ad. sedelvalörerna
ä 32 sk., 2 r:dr, 6 r:dr 32 sk., 16 r:dr 32 sk., 33 r:dr 16
sk., 66 rtdr 32 sk., samt 333 ridr t6 sk. b:cö, tuen afslog
dem å 10 r:dr, 100 r:dr och 5oö r:dr b:co.
Slutmeningen i 3:dje punkten, eller fr. o. m.5 Dock
äga, till slutet, bifölls med den förändring, att i stallet för
22 H; *0
74
Den 4 Maj a. m.
orden emellan 2 r:dr och 100 r:dr b:co skulle införas
orden: öfver 2 r:dr b:co.
4: de punkten.
BondeSt. hade beslutat, att denna punkt skulle lyda sålunda:
”Sedlar
på 16, 12 och 8 sk:r få fortfarande intill nästa
”riksdag förfärdigas och utgifvas; och är det Bancofullmäg”tige
obetaget att i afseende på text, tryck och papper vidtaga
de förändringar, som kunna finnas ändamålsenliga och
”medföra besparing.”
Hr B.osenbIad: Enligt Utskts förslag skulle Bancostyrelsen
icke få vidtaga någon förbättring med sk:s-sedlarna,
utom hvad papperet angår, och således icke få afskaffa vattenstämplarna,
sora äro alldeles onyttiga, emedan nästan
hvarje correctionist kan eftergöra desamma, och införa vida
mindre kostsamma sedlar, som genom ett förbättrad t tryck
voro oeftergörliga, hvarigenom man förskonades från obehaget
att tid efter annan se scbavotteringar utanför Banken,
oberäknadt de förluster för allmänheten, som derigenom förekommes.
Man har anfört tvenne skäl (det tredje kunde
kanske äfven finnas) för småsedlarnas bibehållande i deras
närvar, skick: det ena, alt allmogen skulle önska det. De
ledamöter af BondeSt., som yttrade sig i detta fall, förklarade
likväl, att allmogen vore af motsatt tanke. Det andra
skälet var det, att småsedlarnas förbättrande vid denna riksdag
skulle innefatta ett binder för deras afskaffande vid nästa
riksdag. Då jag vid förra riksdagen icke blott gaf mitt
bifall till småsedlarnas bibehållande, utan äfven förbättrade
redactionen i den punkt af det förändrade btoreglementet,
som derom handlade, och då jag vid denna riksdag förklarat
mig för småsedlarnas bibehållande, var det dels af fruktan
för följderna af att, vid realisationens början, anlita silfver
fonden till 1,000,000 för att fylla bristen af småsedlarna,
innan ännu farhågorna saktat sig, och dels till följd af några
skarpa gränsor i besluten, hvaraf vådor för Bankens cassa
kunde uppstå, om denna million derur skulle framtvingas.
När dessa omständigheter upphöra, skall jag vara bland de
första, som erkänna nyttan af att låta småsedlarna försvinna;
men då emedlertid förekommandet af scbavotteringar
utanför Banken några gånger om året, af K. M:s besvärande
med nådansökningar och af en betydlig kostnad för Banken
icke torde böra förbises, anhåller jag om propos. till
instämmande i BondeSt:s beslut, hvarvid jag får erinra, att
BondeSt. ansett småsedlarna innan nästa riksdag kunna afskaffas.
Hr Stuart: För att upplysa B. o. Ad. om de skäl,
som föranledde Utsk. till dess förslag i 4‘de punkten, anhåller
jag att få uppläsa en del af IJtsk:s utlåt. rör:de samma
Den | Maj c. m.
:5
ämne. Utsi. yttrar nemi. deruti bland annat: ”Hvad sk:ssedlarna
vidkommer, så, ehuruväl R. St., med afslag till
Ulsk:s i betänk. N:o 16 gjoida frainställn. i afseende på dessa
sedlars upphörande, förklarat, att desamma skola intill nästa
riksdag bibehållas, vågar Utsi. dock förmoda, alt, sedan
silfvermyntet blifvit i landsorterna allmännare kändt och
kringspridt, Banken skall, inom en icke aflägsen framtid,
befrias från skyldigheten att fortsätta den kostsamma tillverkningen
af berörde sedlar. Under sådan förutsättning,
och då tillfället för den mindre uppl 'sta delen af folket att
jemnföra de nya sedelvalörerna med de nuvar. väl kända och
i alla landsorter befintliga sk:ssedlarna torde i väsendtlig
mån undanrödja den i början befarade osäkerheten i afseende
på de nya sedlarnas rätta värde, har Utsi., oansedt de
deremot framställda anuiärkntr, funnit sig böra förnya sin
uti betänk. N:o 107 gjorda hemställan, att Bankens nuvar.
sedlar å 16, 12 och 8 sk. matie, under tiden intill nästa
riksdag, icke undergå annan förändring, än att ett mera uthålligt
ofärgadt papper till dem användes,”
Jag ifrar lika mycket sorn någon annan för besparing i
Bankens förvaltningskostnader, och jag har också under riksdagen
sökt att, sä vidt omständigheterna för närvar, medgifvit,
bereda och genomdrifva alla de åtgärder, som synls
mig leda till detta mål; men hvad nu förevar, fråga beträffar,
får jag dock förklara, alt jag icke Ian göra afseende
på några iooq r:drs besparing i kostnaderna för Bankens sedelutgifning,
Orsaken till detta undantag från min vanliga
bespaxängsprincip härleder sig derifrån, att jag anser det för
nationen vai’a af den största vigt, att de nuvar. skrssedlarna
komma att ju förr desto hellre upphöra. Detta vigtiga ändamål
skulle dock sannolikt i betydlig mån motverkas, om
dessa sedlai's form, inseende och beskaffenhet nu komme att
undergå någon större förändring. Vid det sammanträde,
som Hr Rosenblad omnämnt, yrkade visserligen några af
BondeSlrs ledamöter, afl den ifrågaställda förändringen i sk:ssedlainas
utseende och beskaffenhet måtte äga rum; men de
förnekade icke, att deras hufvudsakliga skäl dertill var, att
de hoppades derigenom kunna, om icke fullkomligt förhindra,
åtminstone mycket försvära dessa sedlais afskaffande vid
nästa riksdag. Fördelen för landet deraf, alt silfvermyntet
blir utspxidt i ailm. rörelsen, särdeles vid mindre liquider,
är så stor, att den icke behöfver för detta Stånd upprepas.
Det torde derföi’e icke vara välbetänkt att nu föreslå sådana
stadganden, hvarigenom de nuvar. småsedlarna skulle ännu
längre blifva utelöpande. Dessutom kommer härtill jemväl
den omständigheten, att, om föländrade sedlar af alla valörer
skulle på en gång utkomma i rörelsen, någon osäkerhet
hos den mindre upplysta allmänheten, vid bedömandet af dessa
nya sedlars rälta förhållande till de hitintills allmännast
Pen Maj e. m.
begagnade sedelvalörer, vore åtminstone icke otänkbar. Jag
tillstyrker bifall till 4;de punkten af Otsk:s förslag.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag skall vördsamt anhålla
att få veta, om det är kändt, huru Preste^ och BorgareStm
afgjort denna fråga.
Någon underrättelse rör:de PresteStrs beslut i denna frångå
var ännu ej ankommen; men BorgareSt:s prot.-utdr. af
d. i dennes rö'r:de BancoUtskrs utlåt. N:o i35 upplästes, in-.
Behållande, att Ståndet fattat följande beslut:
”1:0 Utsk:s hemställan i betänk. N:o 107, att, äfven folden
händelse, som ock nu inträffat, att It. Sl:s beslut ang:de
myntenheten icke skulle varda af K. M. stad fristad t, Bankens,
nya sedlar måtte lyda å r:dr cour., ansågs förfallen, i enlighet
med hvad Utsk. pag. 3 af utlåt. N:o i35 tillstyrkt."
"2:0 Ståndet gillade Utsk:s förslag, att utgifningen af
sedlar ä den s. k. transportsedel-räkningen mätte genast upphöra
, så snart ett tili vexlingens underhållande erforderligt
antal sedlar å högre valör blifvit förfärdigade och öfriga i
samband med trausportsedel-räkningens upphörande slående,
nödvändiga förändringar inom Banken hunnit verkställas.’’
"vi:o Utsk:s tillstyrkande, att de sedlar, som framdeles
of Banken utgifvas, måtte, med undantag af de nu var. sk:ssedlarna,
erhålla en förändrad form och lydelse, äfvensom
att erforderliga föreskrifter i sådant afseende måtte varda
meddelade i det bancoréglemente, som skall vid denna riks-,
dag utfärdas, afslogs; och beslöts: att Bankens sedlar intill
nästa riksdag skola bibehållas till form, lydelse och utseende
oförändrade; i sammanhang hvarmed dels sedelvalörerna
bestämdes till följande: 32 sk., 2 r:dr, 3 r:dr, 6 r:dr 3a sk.,
10 r:dr, 16 r:dr 32 sk., 33 r:dr 16 sk., 5o r:dr, 66 r:dr 32
sk., 100 r:dr, 200 r:dr, 3oo r:dr, 5oo r:dr och 1000 r:dr, „
allt b:co, dels beslöts
<?) att alla dessa sedelsorter, äfvensom redan utelöpande
transportsedlar, in- och utvexla.?, så länge de icke äro förslitna,
och då först afprickas och annuileras;
b) att de, vid utfärdandet, bokföras till numer och datum,
på sätt nu tillgår med transportsedlarna;
c) att alla sedlar, t. o. m. å 6 r:dr 32 sk. b:co, anses,
för småsedlar och såsom sådana bokföras;
d) att åt Bancostyreisen öfverlämnäs att, så fort sig göra
låter, använda hvitt hamppapper till alla Bankens sedlar , och
e) att ändamålsenliga stadganden härom i reglementet
intagas."
”4:o Utsk:s hemställan, att den i r83o års b:coreglemente
meddelade föreskrift, i ändamål att befordra koppar-,
skiljemyntsedlars utspridande, bör utur det nya reglementet
uteslutas."
Hr Lefren: Af det nu upplästa prot.utdr/vill synas,,
som om BorgareS t. godkänt Utskts förslag om skrsjcdlarna»
De n 4 Ma j e m.
77
När vi nu ej känna PresteStls beslut, står frågan så, att, antingen
vi instämma med BondeSt. eller antaga Utsk:s förslag,
icke flera än tvenne Stånds beslut sammanstämma 5
men då det är troligt, att äfven PresteSt. antager Utskts förslag,
helst frågan icke synes vara af synnerlig vigt, får jag
för min del tillstyrka bifall till förevar, punkt i utlåt.
Hr Rosenblad: Ehuru ingendera af de tvenne talarne,
som jemte mig yttrat sig i denna fråga, behagat instämma
med mig, får jag likväl förnya min anhållan om den
propos., jag tog mig friheten föreslå, och tillika fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhat derpå, alt det skulle vara bra besynnerligt,
om vid samma riksdag, då man afslagit några hundra
r:drs ganska behöfliga löneanslag, man icke skulle vilja
bespara flera tusen r:dr på ett sätt, som medförde en väsendtlig
förbättring i det ändamål, hvarå besparingen skedde.
Ilr Lefren: Sedan jag af än ledamot enskildt blifvit
upplyst derom, att PresteSt. bifallit Utsk:s tillstyrkande,
har jag deruti ett ytterligare stöd för rnin begäran, att R.
o. Ad. äfven måtte bifalla detsamma, ehuru visserligen ingen
är ‘skyldig att rätta sig efter en sålunda erhållen enskild
uppgift.
Hr von Troil: Jag vill icke bestrida, att det skäl, som
Hr Rosenblad anfört, är af stor vigt och till en del har sin
riktighet; men jag ser äfven ett motskäl, som för mig har
ännu större , vigt, nemi. att ju förr desto hellre blifva af med
sk:ssedlarna. Jag har, så mycket i min förmåga stått, sökt
komma derhän, att redan vid denna riksdag ändamålet måtte
vinnas, Het har misslyckats; men så länge jag deltager
i våra riksdagsöfverläggningar, anser jag min pligt fordra
att vid hvarje riksdag förnya detta förslag, till dess det vinner
framgång. Att likväl svårigheten härför i samma män
skall blifva större, som sedlarna förbättras, finnér jag nog;
ty då ledamöter inom detta Stånd kunna tycka om de smutsiga
och trasiga sk:ssedlarna, skall naturligtvis förkärleken
för desamma blifva större, om de blifva snyggare. Jag kan
derföre icke annat än anhålla örn afslag å Hr Rosenblads
förslag i denna del.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Förekommen af Hr v.
Troil vill jag blott tillägga, att jag anser det vara orätt af
Ständerna att besluta en förändring i afseende på sk:ssedlarna,
som kunde förvilla de enfaldigare af allmogen i afseende
på deras lydelse. Bäst är det således alt bibehålla
dem, sådana de äro, derigenom vi kunna hoppas att snarast
blifva af med dem,
4:de punkten af Utsk s förslag blef of R. o. Ad. bifallen.
Hr Rosenblad: Ehuru frågan icke är utan vigt, skall
jag likväl icke besvära med votering, enär det förhållande,
,8
Den 4 Maj e. m.
att ingen understödt min mening och så få hår äro närvar.,
tyckes antyda, att jag skulle förlora voteringen; men jag
skall reservera mig mot beslutet, jemte det jag vördsamt inbjuder
de ledamöter, som fattat beslutet, att infinna sig vid
Banken, utanför hvilken en käring snart kommer att undergå
schavottering för förfalskning af en dylik sedel,
5: t e punkten.
BondeSt. hade åt denna punkt gifvit följande lydelse:
”De större sedlarna, eller de som lyda på valörer öfver i o
r:dr b:co, skola i Bankens räkenskaper upptagas efter stycketal
med nummer och dato, hvarvid dock alltid iakttages,
att sedlar, som tid efter annan i Bankens cassör inkomma
och icke befinnas förslitna, skola till utvexling åter begagnas,
samt att desamma således icke varda annullerade och i räkenskaperna
afförda, förrän de, i följd af nötning, äro till
vidare gångbarhet bland allmänheten otjenliga. Bankens
smärre sedlar, hvartill räknas de, som lyda på 10 r:dr och
derunder, böra deremot icke efter stycketal, nummer och
datum, utan endast lill antal och summa, dock hvarje valör
särskildt, uti räkenskaperna upptagas och afföras.”
Hr Stuart: BondeSCs inbjuda, i denna punkt förfaller,
sedan R. o. Ad vägrat antaga någon valör å 10 rtdr b:co.
För öfrigt får jag fasta uppmärksamheten derpå, att i stället
för uttrycket 5oa r:dr, som i utlåt, förekommer, bör i
denna punkt införas 333 r:dr 16 sk., till följd af B. o. Ad:s
beslut i anledn. af 3:dje punkten.
Utsk:s förslag till 5:le punkt bifölls, endast med den
förändring, att i stället för siffran 5oo r:dr skulle införas
333 x-;dr 16 sk.
6:te punkten.
BondeSt. hade beslutat, att 2 mom. af denna punkt
skulle alldeles utgå samt i mom. erhålla följande lydelse:
”Till alla de sedlar, som, i följd af R. St:s vid denna
riksdag fattade beslut, komma att erhålla en förändrad lydelse,
användes färgadt, s. k. larne! leradt papper, enligt
de inför R. St. deraf företedda p!of; varande B-mcofullmägtige
dock obetaget att, före sedelulgifningens början, låta
detta papper erhålla den ökade förbättring, som ytterligare
vunna insigter kunna föranleda.”
Hr Rosenblad: Ett bifall till sednare mom. i denna
punkt skulle medföra den olägenheten, att det bästa sedelpapper,
vi äga till 5oo r:drsedlar, blefve oanvändbar!, emedan
det är färgadt i stället för att det borde vara ofärgadt.
Vidare skulle stadgandet om användande af blått och gult
papper, med iakttagande, att till hvarannan af de bestämda
valörerna begagnas gult och till hvarannan blått papper,
hindra Bancofullmäglige att begagna 3:ne färger, hvilket
medför den fördelen, att frenne sedelvalörer af samma for
-
Den 4 Maj e. m.
79
mat kunna egagnas. Af dessa skäl anhåller jag om propos.
till instämmande i BondeSt:s beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla den af Utsk. föreslagna 6:te punkt, med
iakttagande, att summan 5oo r:dr förändras till 333 r:dr
16 sk.
Ropades nej.
Hr Stuart: EondeSt:s beslut innehåller icke, så vidt
jag fattat detsamma riktigt, att färgadt papper skall användas
till alla sedelsorterna. Vore förhållandet sådant, kunde
visserligen 2 mom. helt och hållet utgå.
R. o. Ad. fattade derefter enahanda beslut, som BondeSt.
rörde denna punkt fattat.
7: d e punkten.
BondeSt. hade bifallit denna punkt, och R. o. Ad. fattade
enahanda beslut.
8:de punkten.
Hr R o sen bl ad anhöll, att denna punkt måtte momentvis
föredragas.
Mom. a, b och c.
Dessa mom. voro af BondeSt. gillade och gillades nu
äfven af R. o. Ad.
Mom. d.
BondeSt. hade åt detta mom. gifvit följande lydelse:
Alt i sedeln utsattes såväl dess valör i b:co som det
belopp i silfver, hvarmed den inlöses.
Hr Rosenblad: Enligt hvad chefen för stereotypiska
anstalten visade för en del ledamöter af Stånden, hvaribland
Hr Stuart ufven befann sig, skulle bokstafliga antagandet af
Ulsk:s förslag under lit. d göra det omöjligt att begagna det
minsta formatet, som vi nu äga, hvaremot lian gjorde det
klart för en hvar, att detsamma kunde begagnas, om den
redaction antogs, som BondeSt. gillat; hvarföre jag anhåller
om propos. till instämmande i BondeSt:s beslut i detta fall.
Hr Stuart: Detta mom. öfverensstämmer med det förhållande,
som för närvar, äger rum; men då jag vid det af
Hr Rosenblad omnämnda tillfället blifvit upplyst derom, alt
å en eller annan mindre sedelsort valören svårligen skulle
kunna tydligen utsättas med både siffror och bokstäfver,
tillstyrker jag bifall till BondeSt:s inbjuda.
R. o. Ad. fattade enahanda beslut, som BondeSt. fattat.
M o m. e.
BondeSt. hade ansett detta mom. böra försvinna.
R. o. Ad. biföll Utsk:s förslag till mom. e.
8o
Deu 4 Maj a. m.
M o tn. f
Detta inom., hvilket af BondeSt. blifvit bifallet, bifölls
äfven af R. o. Ad. ■
9:de, io:de, n:te och ia:te punkterna.
Dessa punkter hade blifvit bifallna af BondeSt. och biföllos
nu äfven af B., o. Ad.
i3:de punkten.
BondeSt. hade gillat denna punkt med den förändring,
att orden: å valörerna fr. o. m. 16 r:dr 32 sk. oell
derutöfver, blifvit förändrade till: å valörer öfver
10 r: d r.
Hr Rosenblad: Ehuru resultatet blir alldeles detsamma,
torde likväl, sedan R. o. Ad. tagit ett olika beslut med
BondeSt. i 3:dje punkten, det vara bäst att bifalla Utsk:s
förslag i denna punkt.
R. o. Ad. biföll punkten, sådan den af Utsk, blifvit
föreslagen.
i4tde, i5:de och i6:de punkterna*
Dessa punkter, hvilka af BondeSt. blifvit bifallna, biföllos
nu äfven af R. o. Ad. *
17:de punkten.
Denna punkt hade af BondeSt. blifvit godkänd med de
förändringar, att i 1 mom. skulle införas 5o,oöo i stället
för 20,000 r:dr, samt i 2 inom. 20,000, i stället för
10,000 r:dr.
Hr Rosenblad: Jag instämmer så mycket hellre i
BondeSt:s beslut, som den bestämda maximisumman för vexlingen
i Götheborg föranleder till betydliga omkostnader.
En vexling, sorn i834 icke utgjorde mer an 84,000 r:dr, kostade
1,600 r:dr genom 5 transporter, som deraf föranledde?*
Någon betänklighet bör icke kunna uppstå vid alt antaga
BondeSt:s beslut, då man besinnar, att medlen förvaras uti
den gemensamma cassan på directörernas gemensamma ansvar,
hvilka derjemte äga under sin vård assignationer och
obligationer till belopp af flera millioner, och att i Banken
hela den mindre rörliga cassan, utgörande flera millioner;
står under vård af 3 eller 4 personer. För min del instämmer
jag derföre uti BondeSt:s inbjudn. i detta fall.
R. o. Ad. fattade enahanda beslut, som BondeSt. rörtde
denna punkt fattat.
Vid förnyad föredragning lades ånyo på bordet af Hrr
Hjärne, Harald, och Dalman, Wilh. Fredi'., LagUtsk:s
d. 3o sisth April på bordet lagda utlåt. N:o 184 i
anledtl. af åtérremisser utaf betänk. N:o 178 öfver Hr W.
Bcn/jMaj c. m.
81
F. Dalmans motion, att häktande, på grund af anklagelse
för brott emot 5 cap. i § Missg.bln, cj inåtte äga rum, förrän
Konungen yttrat sig, huruvida saken skall nedläggas eller
icke, samt domaren derefter pröfva t, om skäl till häktande
förefinnes.
Ånyo. föredrogs Ilr Rosenblads, Bernh., d. t dennes på
bordet lagda motion, att R. St. måtte hos K. M. i und. anhålla
om Dess nåd. biträde, då Bancofullmägtige derom göra
und. anmälan, för upptagande af utländskt creditiv för
Banken.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag vill visserligen icke bestrida
remiss af Hr Rosenblads nu föredragna motion; men
jag får på förhand tillkännagifva, att BancoUtsk. förut till
pröfning förehaft en dylik fråga och ansett den böra förfalla.
Det beror naturligtvis i alla fall på Utsk. , huruvida
det anser sig af detta beslut förhindradt alt ånyo företaga
samma fråga till pröfning.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag förmodar, utan att bestämdt
känna förhållandet, att den af Hr Stuart omnämnda
pröfning i Utsk. skett på grund af inom Utsk. väckt förslag,
hvarmed ej samma förhållande inträffar, som med en från
ett RiksSt. remitterad motion. Anleda, till denna motion,
hvarom fråga först framkastades af en annan ledamot af R.
o. Ad., var den, att då R. o. Ad. i förra plenum beslöt införandet
af ett stadgande i bancoreglcmentet, som kunde
föranleda till en anmälan hos K. M. från Bancofullmägtige,
så fordrade både form och sak, att R. St. sjelfva hos K. M.
anmälde, att en sådan framställning från fullmäglige kunde
komina att äga rum, samt anhöllo, att K. M. då ville lemna
det biträde, sorn blefvc föremål för Bancofullmägtiges
begäran.
Hr von Troil, Emil.: Jag tror icke, att remiss af
denna motion kan vägras, men skulle tro, att det kunde
vara nyttigt för BancoUtsk. att i ämnet erhålla så fullständiga
upplysningar som möjligt, och derföre anhåller jag, att
det i förra plenum afgifna yttrande af Gr. Frölich, hvaruti
lian anhöll, att Hr Rosenblad måtte uppträda såsom fader
för barnet, äfven må fä åtfölja motionen till BancoUtsk.
Gr. Frölich, Da v.: Jag uppstår endast för att till
kännagifva,
det jag finner Hr Rosenblad hafva i mera formella
ord tolkat den mening, jag ville tillkännagifva, då jag
talade om den motion, jag ämnade lägga på R. o. Adis bord.
Hr Rosenblad torde då också benäget åtaga sig faderskapet
för motionen, hvarigenom den torde blifva behagligare för
en del af BancoUtskis ledamöter. För öfrigt har jag under
denna discussion så yttrat mig dels för bifall och dels för
32 JI. I I
\
Den 4 Maj c. m.
återremiss af BancoUtsk:s betiink. N:o i3i, att min röst
blifvit neutraliserad.
Ilr Hjärne, Harald: Jag vill ej heller bestrida remiss
af denna motion, meri tager mig friheten hemställa till Hr
Jtosenblad, om icke det lämpligaste vore, att han återtoge
motionen, emedan den troligtvis ej kan leda till resultat.
Hvad saken beträffar, anser jag den ej vara af någon vigt,
och den ifrågakomna åtgärden synes ganska oskyldig. Men
om BancoUtsk. afstyrker motionen, hvilket är troligt efter
den upplysning, Hr Stuart lemnat, måste Utskts inkommande
betänk., i fall Hr Rosenblad och Ståndets majoritet ej
blifva nöjda dermed, återremitteras. Då åtgå minst 8 dagar,
innan ett ytterligare betänk, hinner inkomma, oell derefter
kunna RiksSt:n stadna i olika beslut, som måste sammanjemnkas.
I anseende dertill, och då K. M. i nåder tillkännagifvit,
att han önskar sluta riksdagen d. ao Maj, hemställer
jag till Hr Rosenblad, om han anser behandlingen af
denna motion kunna vara slutad d. 20 Maj.
Hr Rosenblad: Jag får till Hr Hjärne endast lemna
den förklaring, att jag aldrig gjort och aldrig kommer att
göra en motion, som icke är allvar. Jag tänker på motionen,
innan jag framställer den, och den nu ifrågavar. motionen
har jag väckt, emedan den är föranledd af det beslut,
R. o. Ad. fattat. Jag respecterar mycket Hr Stuarts inflytande
inom BancoUtsk., hvarom Hr Hjärne erinrat, och jag
har mångfaldiga gånger betygat min erkänsla för de kloka
beslut, han föreslagit inom Utsk., samt erkänt de förbindelser,
man äger till hans nit; men han ursägtar mig väl, att
jag ej kan anse hans svar lika med ett yttrande från Utsk.
För resten öfverlemnar jag min motion åt sitt öde. Huruvida
något yttrande ang:de denna fråga, som icke nu blifvit
afgifvet, bör medfölja till Utsk., lemnar jag derhän; jag tror
det icke vara behöfligt, och för att icke uppehålla remissen,
anhåller jag, att hvad jag i afton yttrat, såsom icke rör:de
sjelfva saken, éj må behöfva åtfölja denna remiss.
Hr von Troil: Jag får, i motsats till den siste talarens
begäran, anhålla, att det yttrande, jag afgifvit, matte få åtfölja
remissen, och att såsom allegat dertill må fogas det yttrande
af Gr. Frölich, som jag åberopat.
Remitterades till BancoUtsk.
Upplästes och Jades på bordet ett prot.utdr. från BorgareSt.
af d. 3o sisth April, innehållande, det BorgareSt.
anmodat Exped.Ulsk. att skyndsamligen besörja expedition
af R. St:s und. skrifvelse med förslag till vexellag, äfvensom
alt under den återstående tiden af riksdagen föranstalta,
att, sist inom 3:dje dagen efter den, då förslag till R. St:s
und. skrifvelser blifvit hos RiksSt:n justerade, dessa skrif*
Den 4 Maj c. ra.
33
veisel-, vederbörligen undérskrifna, till K. M. expedieras; i
liyilket beslut Medstånden blifvit inbjudna att sig förena.
Upplästes och Jades på bordet nedannämnda utlåttn och
wernor, fean
StatsUtskottet:
N:o 454- i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s utlåt.
N:o 4 3a;
N:o 4^5. i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s utlåt.
N:o 4^5;
N:o 456. i anledn. af erhållen återremiss å Utskts wernor.
N:o 441 >
N:o 4/>7- i anledn. af RiksStrns olika beslut i frågan om
grunderna för markegångsprisens bestämmande, räntepersedJarnas
omsättning och förenkling m. m.;
N:o 45B i anledn. af Riksd.fulhn. And. Danielssons motion
om förändring i tiden såväl för uppbördsstämmornas
hållande, sorn för afgifvandet af redovisning öfver Kronans
uppbörd;
JN':o 45g. i anledn, af väckt fråga om förtydligande af
R. St:s tind. skrifvelse, rör:de årligt anslag för utgifvande af
Svenskt diplomatarium;
N:o 460. ang:de tiden för nästa revision af Stats-, Bancooeh
Riksg.verkens räkenskaper och förvaltning;
N:o 461. i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, rörrde
Frih. Franc Sparres motion om medels anvisande å 8:de
lmfvudtiteln såväl för underhållet af arbetscompagnierna på
Kungsholmen, sorn för dessas sysselsättande med fästningsbyggnadsarbetet
vid Carlskrona;
Nio 462. öfver anmärkn.T vid betänk. N:o 44^ med förslag
till en förändrad reduction af io3 § uti i83o års reglemente
för Riksg.cont.;
N:o 463. i anledn. af Ilr Stuarts, C. G., motion, ang:de
åtgärder till minskning i kostnaden för tryckning af hillänget
till RiksSt:ns prot. vid nästk. riksdag;
Banco Utskottet:
N:o 136. med förslag till sammanjemnkn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut i anledn. af Utsk:s under N:o 117 afgifna
utlåt.;
N:o 137. med förslag till sammanjemnkn. af RiksStrns
beslut i anleda, af Utsk:s memor. JV:o 106 och utlåt. N:o 118;
N:o i38. i anledn. af inkomna accordsanbud för 2tne
Bancodiscontverkets fordringar;
N:o i3g. med öfverlemnande af förslag till reglementariska
stadganden, motsvarande 4 al't. 3 afd, af i83o års
bancoreg lewen te;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Oecon.Utskotten:
N:o 58. i anledn. af RiksSttns skiljaktiga beslut, ang:de
84
Pcu 4 Ma) e. m.
Utskrns betänk. Nro 54 och utlåt. Nro 56 öfver väckta frågor,
rör:de fattigförsörjningsanstalterna.
Frih. Tersmeden, "Wilh. Fredr.: Som förstärkta
StatsUtsk. lärer sammanträda nästa onsdag, anhåller jag,
att Hr Gr. o. Landtm, täcktes inhemta, huruvida icke R.
o. Ad. skulle vilja besluta, att detta betänk., sorn innehåller
voterrsproposrr i frågan om anslag till Kungsholms fästning,
får uppföras först på nästa föredragnrslista.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Enahanda tror
jag förhållandet vara med ett betänk. ang:de markegångssättningen,
och de torde derföre båda få blifva de tvenne
första målen i nästa plenum.
R. o. Ad. beslöt, att StatsUtskrs meraor. Nrris 461 och
457 skulle blifva de första målen på nästa plenidags föredragnrslista.
H. K. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Tisdagen den 5 Maj i835.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 9 prot.utdr. för d. 4 dennes e. m.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs förlidna gårdag
på bordet lagda memor. Nro 461 i anledn. af RiksStrns skiljaktiga
beslut, rörrde Frih. Franc Sparres motion om medels
anvisande å 8:de hufvudtiteln såväl för underhållet af arbetscompagnierna
på Kungsholmen som för dessas sysselsättande
med fästningsbyggnadsarbetet vid Carlskrona, godkände
R. o. Ad. den föreslagna voterrsproposrn.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs förliden gårdag på bordet
lagda memor. Nro 457 i anledn. af RiksStrns olika beslut i
frågan om grunderna för markegångsprisens bestämmande,
räntepersedlarnas omsättning och förenkling m. m.
Uppå särskildt framställda proposrr godkände R. o. Ad.
de föreslagna voterrsproposma samt medgaf det af Utsk. föreslagna
alternativa tillägg af ordet district uti mom. c af
3:dje punkten.
Föredrogs ånyo LagUtskrs den 3o sisth April på bordet
lagda utlåt. Nro 184 i anledn. af återremisser utaf betänk.
A:o 178 öfver Hr W. F. Dalmans motion, att häktande, på
Don 5 Maj.
85
grund af anklagelse för brott emot 5 cap. i § Missg.btn, ej
måtte aga ruin , förrän Konungen yttrat sig, huruvida saken
skall nedläggas eller icke, samt domaren derefter pröfvat,
om skäl till häktande förefinnes.
Frih. Boye, Ludv.: Derigenom att LagUtsk. uti sitt
sednare betänk, intagit hela innehållet af det konungabref
af år 1777, som blifvit åberopadt till stöd för motionen,
befinner sig nu hvarje uppmärksam läsare af betänk, i tillfälle
att kunna sjelf bedöma, huruvida Utsk. respecterat eller
sönderbrutit det naturliga sammanhang emellan premisser
och conclusioner, sorn samma Konungabref framställer. För
min del måste jag förklara, att med erkännande af de motiver,
som premisserna innebära, är det mig rent af omöjligt
att förena den tydning, som Utsk. lemnar åt conclusionen.
Såsom grund för mitt omdöme i denna del ber jag
att få uppläsa några rader af premisserna samt vidare, till
sammanställning dermed, några räder af conclusionen.
I de förra heter det, pag. 6, att det alltid varit K. M.
"bekymmersamt att finna sådana utlåtelser så hardt ansedda,
"enfaldiga undersåtare i svåra fängelser inneslutne och un"der
en långsam rättegång så utblottade, att när ändtligen
"vår nåd frikallat deni från lagens näpst, har förlust af he"der,
förmögenhet och helsa ofta varit deras straff; under
"ett ömt öfvervägande häraf har det icke heller kunnat undfalla
Oss, huru i hat och arghet slika brott kunna af de
"minsta anledningar angifvas, genom förtydning af ord och
"mening, falska vittnen och andra nedriga utvägar bestyrfas,
samt en oskyldig ovän således, under sken af nit för
"Regeringen, fällas; och ändtligen, huru domare, mindre
"kännare af våra böjelser, än bundna af lagens föreskrift
"och undersåtlig vördnad, tro vårt välbehag och deras pligt
"bäst uppfyllde genom stränghet i ransakning och bevakning.
" I conclusionen heter det vidare pag. 7: "Vi hafva
"derföre funnit med vårt regeringssätt mindre öfverensstäm"mande,
att åt angifvelser af meranämnde brott gifva så
"mvcken uppmärksamhet, som hitintills; och som vi sjelfve
"bäst kunna pröfva, huru mycket afseende derå göras bör;
"så håfve Vi ock i nåder beslutat, att angifvelsen borde in"rapporteras,
” hvarefter K. M. ville sig utlåta, "huruvida
"saken må alldeles nedläggas eller med ransakningen fortfa"ras.
” Att nu, med de motiver, som premisserna framställa,
nemi. icke allenast afskaffandet af de olägenheter, som
hade "alltid varit K. M. bekymmersamma," såsom att enfaldige
undersåtare blifvit inneslutne i fängelser, och deraf lidit
till heder, förmögenhet och helsa, utan äfven förekommandet,
att icke, "genom nedriga utvägar,” någon oskyldig
må, "under sken af nit för Regeringen,” kunna fällas, samt
att domare icke ina, "bundna af lagens föreskrift och undersåtlig
vördnad, tro Konungens välbehag och deras pligt
86
Den 5 Maj,
bäst uppfyllda genom stränghet i ransakning och bevakning;”
att nu, säger jag, med dessa premisser, och fastän
Konungen uttryckligen förklarat, att icke så mycken upp*
märksamhet borde åt sådana angifvelser lemnäs, sorn derintill
ofligt varit, samt att Konungen ”ansåg sig bäst kunna
pröfva, huru mycket afseende derå göras bör,” likafullt förena
det begrepp om conclusionens bud, att det bör anses
tillhöra embetsauetoriteterna i lägsta graden, en länsman,
en stads- eller landsfiscal, att på egen pröfning af blotta
angifvelser inkasta i fängelse hvarje för majestätsbrott an*
klagad person, det förmår icke jag att sammanbringa till
öfverensstämmelse, emedan dessa begrepp äro, efter min
uppfattning, hvarandra rakt motsägande. Tankefriheten är
likväl Utsk:s tillhörighet, likasom den är vår, och betraktadt
såsom en yttring af Utsk:s öfvertygelse, står det afgifna till-,
styrkandet alltid fritt från klander af mig; men deremot
tror jag mig berättigad att beklaga mig öfver Utsk:s sätt
att besvara de anmärkntr, jag här, då frågan sednast före-,
var, hade framställt, och som varit till Utsk. remitterade.
Jag hade nemi. yrkat, att 1777 års Konungabref utgjorde,
i fråga om majestätsbrott, ett uttryckligt undantag från stad*
gandet i j cap. 2 § Straffbm; och till stöd derför hade jag
åberopat den verkställighet, som varit samma Konungabref
lemnad, både i hela Gustaf Hirs tid och äfven i hela Gustaf
IV Adolphs regeringstid, nemi. att arrestering i och för sä*
dana mål aldrig ägde rum, förrän sedan, uppå rapport om
angifvelsen, Konungen befallt lagligt åtal. Såsom bevis der*
på hade jag uppgifvit bestämda exempel, hemtade, det ena
från Gustaf lll:s regeringstid och det andra från Gustaf
Adolphs. Jag hade uppmanat Utsk., hvars ordförande ägde
fri tillgång till alla archiver, att upplysa verkställighetsfrågan,
och jag hade förklarat, att jag icke skulle anse mig
vederlagd, med mindre än att åtminstone något enda exempel
kunde företes derpå, att någonsin, i nämnde Konungars tid,
någon för majestätsbrott angifven person varit, efter det berörde
Konungabref utkom, arresterad, förrän Konungen målets
åtalande anbefallt. På dessa anmärkntr har nu Utsk.
svarat, sorn orden lyda, pag. 7: ”Huruvida det K. brefvet
”under de decennier, som närmast följt på detsammas ut”färdande,
varit i allmänhet förstådt och tillämpadt annorlunda,
än på sednare tider, är svårt, om icke omöjligt, att
”afgöra; men om så skett, vore det förmodligen i allt fall
”orätt att endast derpå bygga en lagförklaring, som man
”icke trodde sig kunna härleda utur författningens lydelse,
”eller från någon nu erkänd rättsgrund.” Jag bestrider icke
Utsk. rättigheten att, för sin egen del och med den rättsgrund
Utsk. antagit, finna all upplysning öfverflödig i frågan,
huru Konnngabrefvet i två Konungars tid varit för*
städt och efterlefvadt; men jag tror deremot, att Utsk-bort
jemväl upptaga dea möjlighet, att K. St kuude vidafgöran
-
Den 5 Maj.
det antaga en annan rättsgrund, och att följaktligen Utsk.
icke bort så alldeles vägra all upplysning åt verkställighetsfrågan.
Mig veterligen har hvarken Svea Hofrätts archiv
eller riksarchivet undergått någon eldsvåda; och då raan
allmänt känner, huru oändligen lätt det måste vara för tjenstemännen
i Hofrätten och Just.revisionen att, efter den visning,
som diarier och registratur»' gifva, igenfinna både acter
och prot. för de tider, der de böra sökas, så är det
sannerligen svårt att godkänna den svårighet eller den nära
omöjlighet, som Utsk. såsom hinder förebär. Men då den
bevisning, på hvilken jag litat, blifvit mig sålunda förhållen,
och då Utsk. icke tillåter mig att förstå rätta meningen
af ordalydelsen i det K. brefvet, så är jag ändå glad
att få erinra R. o. Ad. derom, att den motion, som nu skall
afgöras, beror icke, för sin framgång, endast af 1777 års
Konungabref och följaktligen icke heller af frågan om dess
rätta förstånd. Man kan åsidosätta berörde Konungabref,
och vi kunna, om det anstår oss, alldeles förgäta det skönaste
af de minnen, som Gustaf lil efterlemnat, och ändock
icke sakna tillräckliga skäl för bifall till motionen. Den angår
en begärd ändring eller förklaring i 1 cap. 1 § Straffb:n;
och då jag nu begifven mig till pröfning af densamma, uppehälles
jag föga af de motskäl, som Utsk. framställer,
nemi. att motionen strider emot nyssnämnda lagrum; ty i
sin egenskap af ny motion har den en gifven rätt att åsyfta
något annat än det stadgande, hvari ändring begäres.
För att vinna någon uppmärksamhet åt den undersökning,
jag nu företager mig, får jag tillkännagifva, att jag med
den åsyftar ännu ett angeläget ändamål, det nemi. att, oberoende
af den utgång motionen får, ådagalägga förvillelsen
och faran af det begrepp, som Utskts båda betänk:n framställa,
sorn skulle 1 cap. 1 § Straffb:n lemna rättighet att
ovilkorligen och i alla majestätsbrott arrestera den angifne,
innan Konungen beslutat om angifvelsens åtalande el*
ler nedläggande. Ordalydelsen af 1 cap. 2 § Straffbm är
denna: "Dråpare och andra grofva missgerningsmän skola
”genast å färsk gerning gripas, i häkte sättas, och utan upp-*
”skof för rätta ställas. Ej må borgen tagas, der saken går
”å lif eller kropp, då man med penningar ej böta må.”
Här fordras i första rummet ett eftersinnande, hvad lagen
menar med orden: "andra grofva missgerningsmän,” ställda
i likhet med dråpare. Något tvifvel äger ej rum derom,
att lagen här antyder den grofsta qualification af brott, såsom
mordbrännare, rånare och flera dylika; men om man äfven
vill antaga, att detta lagrum kan lämpas till majestätsbrott
i sin högsta grad, der lifsstraff följer, så är man dock
skyldig i andra rummet ett eftersinnande åt den skillnad,
som från brottets olika natur uppkommer för begreppets
bestämmande i frågan om högsta brott, begånget å färsk
gerning,” eller högsta brott, begånget i ord; och om
88
Den 5 Maj.
man också kunde lemna utan allt afseende denna ofantliga
skillnad till den hårda påföljd, att åt kronoåklagaré eller
domare i lägsta grad skulle anförtros enahanda magt att i
häkte inmana den angifne, lika i sednare fallet som i de
förra, så fä vi väl icke heller glömma, att, sedan numera
5 cap. i § Missg.bln fått den förändring, att den antager
gradationer i brott, så måste väl deraf också följa, alt all
den stränghet, som var användbar i grofsta fallet, ej be
liöfver
vara det lika i det lägsta. Om qualilicationen af
det brott, hvarmed dråparen, mordbrännaren och rånaren
på ”färsk gerning” beträdes, är det säkra begreppet genast
bestämdt hos hvarje menniska, begåfvad med sundt förnuft;
men — jag frågar — kan väl, då frågan är om majestätsbrott,
begångna i ord, samma förmåga att uppfatta ett riktigt,
ett rättvist begrepp, förutsättas hos alla menniskor?
Förstår hopen — jag frågar det — att bedöma alla muntliga
yttranden, eller förstår hopen ens alltid hvad som är
majestätsbrott eller icke är det? Och likväl vill man, med
glömska af den skillnad i intellecluel säkerhet, som här är
så märkvärdigt stor, gifva samma rätt att arrestera den för
majestätsbrott angifne, som till äfventyrs blott behöfver förklara
sina ord, för att tillintetgöra angifvelsen, som lagen
ger, att arrestera dråparen och mordbrännaren!! Om yi, för
att veta, huru olika samma ord kunna förstås af olika åhörare,
och följaktligen huru liten säkerhet allt bedömande,
i förväg för ransakningen, kan äga, behöfde en särskild
påminnelse, så linna vi den i Prosten Ödrrians reservation
emot betänk. Han omtalar deri 2:ne angifvelser för
majestätsbrott, som i hans ort ägt rum. Den ”ena, åt hvilsten
en så allvarsam uppmärksamhet genast lenmades, att
”urtima ting förordnades, aflopp så, att den tilltalades brott,
”sedan vittnena voro hörda, bestod i en näsvishet af en
”bonde emot en länsman, som likväl rubricerat målet såsom
”majestätsbrott;” och det andra bestod deri, att en pastor
hade förgätit att från kyrkväggen borttaga f. d. Konungens
namnchiffer. På allt, hvad jag nu haft öran anföra, grundar
jag den öfvertygelse, att så angeläget det å ena sidan
är, att lagen emot majestätsbrott hålles i helgd, lika angeläget
är det å den andra, att också i cap. 2 § Straff b: n får
en förklaring, som hindrar dess utsträckande till kränkning
af den helgd, som också den personliga säkerheten har rätt
att fordra; och jag uppkallar R. o. Ad:s uppmärksamhet för
den erinran, att den garanti för personlig säkerhet, som motionen
åsyftar, är ingalunda riktad emot Regeringen.
För den åtgärd af Konungen, som man ändtligen lemnar
oantastad och qvarstående i »777 års Konungabref,
hem tar Konungen beslut i sitt eget bjerta, och der äger den
olycklige alltid en säker förespråkare. Något behof af garanti
kan i sådan fråga ej äga rum; och om arresteringen
va
-
Den 5 Maj.
»9
varit oskälig, Rar den, då målet anmiiles hos Regeringen,
icke desto mindre redan ägt rum. Garantien, som begäres,
är således endast riktad emot okunnigheten, oförståndet och
tilläfventyrs någon gäng (det afskyvärdaste af allt) lycksökeri
hos de lägsta auetoriteter, h^s hvilka det är lagstiftarens
pligt att äfven antaga möjligheten af sådana brister,hvaraf
åter också följer, att icke af svaghet för dem uppoffra
allin, säkerhet. — Mina Hrr! den politiska friheten utan
personlig säkerhet är ingen frihet; men må ni då eftersinna,
huru det skulle stå till med den personliga säkerheten
i det land , der den skulle åtföljas af den största hland alla
osäkerheter, den i begreppet hos hopen 0111 hvad som är eller
icke är majestätsbrott.
Jag anhåller hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. till afslag
å betänk., samt att, sedan den, som jag hoppas, blir
med ja besvarad, vi må få propos. till bifall åt motionen,
på sätt Hr Holms reservation framställer.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å LagUtsk.-s utlåt. Wto 184.
Ropades ja och nej; men under ropen anmälde sig
Hr B er gen sch j ö I d, Erik, och uppläste följande:
Jag kan i detta fall lika litet inse nyttan af ett laghud,
som förbjuder en tilltalads arrestering, som af ett lagbud,
hvilket ovilkorligen föreskref sådant. Förgäfves skall
man förespegla mig någon våda deraf, att i detta slags brott,
mera än i de flesta andra, lagen lemnar åt domaren att efter
omständigheterna förordna. Efter min öfvertygelse ligger
hela fördelen af det i K. brefvet 1777 meddelade stadgande
om underd. anmälan om angifvelse!’ af dessa brott
och K. M:s nåd. beslut, innan ransakningen derom får fortsättas,
helt och hållet på den anklagades sida, då det för
utsattes,
att han, den tilltalade, skall åtnöjas med anbefaldt
nedläggande af målet. Jag anser det icke tänkbart, att K.
M. skulle vilja meddela någon dess undersåte en fördel eller
befrielse af nåd, då denne tror sig kunna fordra detsamma
af rättvisa. Min erfarenhet under den tid af nära 16 år,
som förvaltningen af Just.cancellers-embetet varit mig i nåder
anförtrodd, och den kännedom jag derunder haft tillfälle
äfven inhemta om hvad förut i lika mål inträffat, har bestyrkt,
att ännu aldrig någon förklarat sig missnöjd med
ransakningens nedläggande samt yrkat ransakningens fortgång
till ådagaläggande af sin oskuld; och jag har tillika
funnit, att, då anmälan om slika angifvelse!’ inkommer, den
angifne åtminstone lika ofta varit på fri fot som häktad.
Då ett bifall till Hr Dalmans motion Ovilkorligen skulle
betaga domaren den pröfningsrätt, han hittills utöfvat i
fråga om den tilltalades häktande, hvilket likväl någon gång
32 H. 13
9«
Dan 5 Maj.
af omständigheterna han högt påkallas, så kan jag ej annat än
yrka bifall å Utskrs betänk., i den fullkomliga öfvertygelse,
att Svensk undersåte lika litet hädanefter, som hittills, skall
hafva att klaga öfver våldförande i slika fall, och begär Hr
Gr. och Landtnäs propos. derå.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag är lika benägen
som den siste värde talaren att tänka det bästa om
våra Svenska domare och deras omdöme, anser jag dock
lagstiftningen göra bäst deri, att så litet som möjligt lägga
i underordnade auctoriteters händer en magt, som så lätt
kan missbrukas. Frågan är här helt enkelt icke den, om
arrestering skall ske, när åtal är förordnadt, utan den, om
en Svensk medborgare skall kunna beröfvas sin frihet på en
angifvelse, hvars grund och omfattning domaren icke får
undersöka förr, än en annan högre auctoritet dertill lemnat
sitt bifall. Jag tror, att sådant är stridande mot all juridisk
princip och att det skulle kunna blifva ytterst vådligt i sin
tillämpning.
Man har sagt, att i annat fall skulle en majestätsförbrytare
kunna undkomma. Nå väl! har han då icke straffat
sig sjelf, och hvaruti består vådan deraf? Man besinne
blott, att här är endast fråga om angifvelse för lastligt
tal å Konungen. Skulle detta tal hota Rikets säkerhet,
skulle det innefatta uppmaning till myteri eller uppror, då
kan ju domaren, på grund af andra lagstadganden, genast
häkta den angifne och ransaka öfver hans brott; men om
åter brottet endast består i några obetänksamma yttranden
om Konungen, hvilken Svenska allmänheten så ofta förblandar
med Regeringen och dess handlingar, emot hvilka anmärkmr
äro enl. lag tillåtna, så inser jag icke någon synerlig
statsförlust deri, att en slik lastare och frondör lemnar
fäderneslandet.
Man säger vidare: exemplen på förhastade arresteringar
för dessa statsbrott äro sällsynta. Jag vill nu ej besvära
med citationer i detta hänseende; men jag behöfver blott
hänvisa till Utsk:s betänkande, som bäst utvisar, huru nu
gällande lag, om ingen förklaring deröfver meddelas, kan
misstydas.
Man har förmenat, att Konungen blott på förhand begagnade
sin benådningsrätt, då han förklarade ett åtal
för majestätsbrott böra nedläggas. Detta kan jag ej antaga.
Huru skall Konungen, innan ännu ransakning föregått, kunna
vara förvissad om angifvelsens sanning, eller bör man
icke tro cn hvar oskyldig, till dess denne är öfverbevisad om
motsatsen? Ilade det t. ex. varit en nåd, om Konungen anbefallt
nedläggandet i stället för upptagandet af ett celebert
högmål för 8 år sedan, deri den anklagade helt och hållet
befriades, —- och bevisar icke detta, att Konungens
befallning om nedläggande eller upptagande af politiska åtal
Den 5 Maj.
9i
icke förutsätter någoft pröfning af anklagelsens grund, utan
härleder sig ofta lika mycket från afseendet å egna, som å
den anklagades fördelar.
Vidare har man förmenat, att om den orättvist häktade
hegärde målets upptagande, för att ådagalägga sin oskuld
och vinna reconvention, så skulle K. M. ej neka sådant.
Hvad oskulden beträffar, så behöfver den cj ådagaläggas, ty
den följer af sjelfva åtalets nedläggande; — och reconventionen,
huru pass belåten skulle man väl vara med den i afseende
å angifvaren, om denne vore en lös persedel, en bestucken
usling, som blott för att tillfoga den anklagade skada,
eller för att, af politiska skäl, skaffa honom undan någon
liten tid, anklagat honom? Och reconventionen mot
domaren, huru skulle den kunna erhållas, när han förklaras
berättigad att häkta på angifvelse och innan hanfårransaka
angtde brottets verklighet.
För öfrigt ber jag få fästa uppmärksamheten derpå, att
sedan motion i detta ämne blifvit väckt, skulle Ständerna
handla högst orätt, 0111 de ej yttrade en opinion derom;
ty om motionen afslås, så torde detta hos mången befästa
den tankan, att arrestering för angifvelse af brott emot 5
cap. 1 5 Missg.btn kan äga rum, oansedt 1777 års bref tydligen
förbjuder sådant. Då en gammal, erfaren och skarpsinnig
jurist med ovederlagda exempel visat, hvilken mild
och liberal tillämpning detta K. bref erhållit i en för stämplingar
och politiskt missnöje här i landet ojemförligt mer
utmärkt tidpunkt, än den nuvar., och under ett nära souveränt
statsskick, så hemställer jag, om det icke vore ett
steg tillbaka att nu yrka en strängare tillämpning deraf;
och jag finner åtminstone Frih. Boyes deduction i detta ämne
så bindande, att jag icke kan föreställa mig annat, än
att, i enlighet dermed, B., o. Ad. biträder samma mening,
som Borgare- och BondeSttn, samt, med någon modilication,
äfven PresteSt. antagit.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyade sin nyss framställda
propos. till bifall å LagUtskts utlåt. Wto 184.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. framställde derefter propos till afslag a LagUtskts
utlåt. Wto 184 samt antagande af det förslag, Hr Holm
i sin reservation afgifvit.
Ropades starka ja, blandade med några nej.
Hr Bergenschjöld begärde votering.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Sedan votering blifvit
begärd, anhåller jag, att contrapropostn måtte komma
att innefatta Hr Holms reservation.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropostnt
Den,
som bifaller LagUtskts utlåt. Wto 184 i anledn. al
9*
Den 5 Maj.
återremissér utaf betänk. N:o 178 öfver Ilr W. P. Dalmans
motion, att häktande på grund af anklagelse förbrott emot
5 cap. 1 § Missg.b:n ej matte äga rum, förrän Konungen
yttrat sig, huruvida saken skall nedläggas eller icke, samt
domaren derefter pröfvat, om skäl till häktande förefinnes,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej’
Vinner nej, afslår It. o. Ad. ofvannämnda utlåt. N.‘o 184
samt beslutar en så beskaffad förklaring af 1 cap. 2 § Straffbar
och K. brefvet d. 25 Sept. 1777, att ej någon må häktas
för brott emot 5 cap. r § Missg.b:n, förrän efter det
Konungen förklarat undersökningen böra fortgå.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sönVföljer:
Ja — 39.
Nej — 52.
Gr. Posse, Arv.: Enligt de underrättelser, jag erhållit,
hafva Preste- och BondeSttn antagit It. o. Ad:s inbjudn.
i fråga om hypotbeksföreningar; men i afseende på förslaget
till hypotheksföreningarnas förbindelser hav någon inbjudn.
från Ii. o. Ad. icke ägt rum. Preste- och BondeSttn hafva
i denna fråga bifallit StatsUtsk:s betänk.; men B. o. Ad. har
beslutat ett tillägg af orden: en för alla och alla för
en. För befordrande af skyndsammare expedition af detta,
mål i siri helhet anhåller jag om propos., att inhjudn. äfven
i denna del må ske, och torde prot.-utdr. derom blifva justeradt
i afton.
R. o. Ad. beslöt den af Gr. Posse föreslagna inbjudn.
Justerades 3.‘ne prot.-utdr. för denna dag.
Gr. Frölich, Da v.: Det synes visserligen vara något
sent alt väcka nya motioner; men frågan angår en sak, som
IL o. Ad. skall finna nödig att befrämja. Frågan rörer nemi.
beredande af utvägar till Trollhätte slussverks ombyggnad
och kan inom en timma af StatsUtsk. vara afgjord. Motioner
af samma syftning hafva blifvit väckta inom BorgareSt.
, men remiss å dem blifvit vägrad. Sedan likväl den
upplysning erhållits, att Trollhätte canal genom lågt vatten
blifvit nästan obegagnelig, skall det säkert interessera hela
allmänheten att se utvägar vidtagas för att få olägenheterna
här afhjelpta, och motionerna syfta derhän. Jag anhåller
således att få uppläsa dem. , j
Gr. Frölich uppläste derefter följande 2:ne memorial:
1:0 Bland de förmåner, som beviljades medelst nåd.
Den 5 Maj:
privilegium af d. i3 Dec. 1793 det enskilda bolag, hvilket
skulle a taga sig att utföra Trollhätte canal- och slussverks
byggnad, var ock den försäkran i 4 §, att bolaget såväl
under arbetstiden som ock i 20 år efter slussverkets fullbordande
skulle njuta frihet från arrendes erläggande för den
på bolaget öfverlåtna Kronans ägande rätt af gamla slussverkets
hemman och lägenheter, men deremot, efter dessa
frihetsårs förlopp, årligt arrende derför till K. M. och Kronan
betala i i5 år med 5oo r:dr årligen, vidare i andra i5
år 1000 r:dr årligen, samt efter den tiden och allt framgent
2000 r:dr årligen, utan att någon minskning eller förhöjning
i arrendet sedermera skulle äga rum. Efter detta stadgande
liar Trollhätte slussverksbolag ock nu i i4 å i5 år utgjort
årligen den förstnämnda arrendesumman. Men då nu genom
It. Stts beslut, i und. skrifvelse af d. 23 sisth Febr. öfverlemnadt
åt K. M., fråga blifvit väckt att förmå detta bolag
eller ett nytt bolag, som skulle det gamla utlösa, att öfvertaga
sig ombyggnad af verket, hvartill kostnaden ej är beräknad
till mindre än 5 gånger så stor som primitiva byggnadskostnaden,
så torde det vara högsta skäl att uppmuntra
enskilda åtaga sig detta vigliga värf med ett motsvarigt löfte
om befrielse från nämnde arrende, ej allenast under ombyggnadstiden,
utan ock för en skälig lång tid derefter, hvilken
jag föreslår måtte bestämmas, vid kostnadsbeloppets jemnförande,
till 5o år, hvarefter afgiften torde kunna blifva oförändrad
ettusen r:dr b:co för år.
Skäligen kunna II. St. ej visa sin frikostighet och eftergift
i utskylder med mera visshet om en rik ersättning derför
till statscassan i framtiden directe och indirecte, än medelst
uppmuntrande af den här ifrågavar. sak, men hvilken
uppmuntran ock är desto mera angelägen, sora sednare tiders
erfarenhet ej varit lockande för enskilda att i sådan väg använda
sina capitaler.
Jag anhåller om H. II. o. Ad:s remiss härå till StatsUtsk.
, att inkomma skyndsamligen med utlåt, härom.
2:0 R. St. hafva visserligen, på grund af deras enstämmiga
beslut uti und. skrifvelse till K. M. af d. 23 sisth Fehr.,
intagen under N:o 298 i io:de sami. af bihanget till RiksStrns
prot., framburit deras öfvertygelse om den stora vigten
af att Trollhätte slussverk bringas till lika dimensioner med
dem Götha canal äger, och derföre till K. M. öfverlemnat
att på öfverskotten å afgifterna till handels- och sjöfartsfonden
anvisa medel för befrämjandet af detta företag; men
om man möjligen skall kunna påräkna någon medverkan härtill
af enskilda, vare sig det nuvar. Trollhätte slussverks
bolag eller ett nytt, som, jemte utlösande af det gamla,
sammansköte ett nödigt capital till sakens utförande, med det
bidrag tillika, som kan erhållas genom bemälda R. Sirs beslut,
så mäste detta enskilda bolag förvissas om några dylt
-
o4
Den 5 Maj
ka friheter, som de der förr blifvit förunnade enskilda bolag
i lika väg. Man finner då t, ex., hurusom R. St. i und.
skrifvelse till K. M. af d. io Oct. 180g, ang:de Götha canals
utförande, beslutade och K. M., medelst nådigt svar af
d. 10 Nov. s. å., instämde uti:
”Att på det enskilda skola finna sin uträkning att i
”densamma canals anläggning med sin förmögenhet deltaga,
”skulle den blifva deras everdeliga egendom, utan
”att staten deraf kunde taga någon direct in”komst,
och det blifvande canalbolaget förunnas alla möj”liga
och skäliga förmåner.”
Trollhätte bolag har deremot vid denna riksdag blifvit
ålagdt att å sin utdelning betala bevilln. efter bevillntsförordn:s
bestämmande; men enär det verkligen i alla fall
kommer att i dessa tider hålla hardt att förmå personer ingå
i en sådan ny sak med sina penningar och verksamhet,
det ena lika angeläget som det andra, så synes det väl vara
skäl, att R. St., för att göra till allmänt och enskildt gagn
rätt användbara de g millioner, som Götha canal kostat, nu
afven i så måtto för deras del medgifva alla möjliga och
skäliga förmåner åt det bolag, som öfvertager sig att utföra
Trollhätte canals ombyggnad på de af K. M. i öfrigt nådigst
bestämmande vilkor och det bidrag, som R. St. redan förordnat,
som att detsamma bolag, fr. o. m. öfverlagande
och i ver k sättande af denna betydliga entreprenad,
fr i k allas från ali bevilln. å dess actie r
eller å den på dem fallande fr a m t i d a större eller
mindre utdelning. Den lilla minskningen i statens directa
inkomst uti bevilln. deraf skall visserligen hundradefallt, om
ej mera, ersättas af den större bevilln., som de härigenom
lifvade och förökade näringar skola blifva i tillfälle att utgöra.
Jag anhåller om remiss häraf till Bevilln.Utsk., att ofördröjligen
med sitt utlåt, härom inkomma.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då ej mer än 14
dagar återstå af den tid, som blifvit bestämd för denna långvariga
riksdags afslutande, och motionären ej uppgifvit något
skäl för motionernas upptagande enligt 56 § Riksd.Ordn., samt
dessutom det Stånd, som saken närmast rörer, vägrat remiss
å motioner, väckta till samina ändamål, så hemställer jag,
om väl R. o. Ad. bör remittera dessa.
Gr. Frölich: Om jag ej anfört några skäl för motionernas
upptagande, är det derföre ej sagdt, att några sådana
icke finnas. Skälet för motionernas upptagande enligt 56
§ Riksd.Ordn, är, att fråga under denna riksdag redan varit
väckt om utvidgande af Trollhätte slussverk. Beträffande
den anmärkn., sorn skulle blott BorgareSt. bafva interesse af
canalen, så vederlägger den verkligen sig sjelf.
Hr von Troil, Emil: Det finnes få oeconomiska ämen,
som för mig äro af högre interesse än fullkomnandet
Den 5 Maj.
95
af segelfarten emellan Wenern och hafvet; inen derföre vill
jag icke, att dessa motioner nu skola upptagas, då de kunnat
väckas för 14 månader sedan, och ingalunda finner jag
något skäl dertill derföre, att e^t annat RiksSt. vägrat remiss
på motioner af enahanda syftning. Frågan är icke helier
af sådan beskaffenhet, att den nödvändigt bör afgöras
vid denna riksdag, och Ständerna hafva redan beslutat, hvad
de anse nödigt rörtde denna sak. Motionerna innehålla blott
ytterligare skäl, på liviIkas besvarande jag icke vill ingå,
utan tror, att R. o. Ad. bör i afseende härpå fatta enahanda
beslut som BorgareSt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla de remisser, Gr. Frölich begärt af de nyss
upplästa memorm.
Ropades nej.
Föredrogs ånyo BorgareSt:s förliden gårdag på bordet
lagda inbjudn. till instämmande i Ståndets beslut såväl rör:de
skyndsam expedition af R. St:s lind. skrifvelse med förslag
till vexeliag, som rörrde tiden, inom hvilken hos RiksStrn
justerade und. skrifvelser böra vara till K. M. expedierade.
Hr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Jag anser mig böra
upplysa, att den skrifvelse, hvarom inbjudn. handlar, redan
vid middagstiden d. 3o sisth April ingick till Hofcancellersexpeditionen.
Det synes således, som den anmodan, BorgareSt.
ställt till Exped.Utsk., vore alldeles öfverflödig; åtminstone
kan den speciella frågan om expedierandet af vexellagen,
efter denna upplysning, alldeles förfalla. Hvad för
öfrigt angår den tid af 3 dagar, inom hvilken hos RiksSl:n
justerade und. skrifvelser böra vara till K. M. expedierade,
behöfver jag ej säga mer, än att så vanligen skett.
R. o. Ad. antog icke inbjudn., utan lade prot.-utdr.,
hvaruti den blifvit framställd, till handhna.
Ånyo föredrogos och lades till handhna StatsTJtskrs förliden
gårdag på bordet lagda memor.
N:o 454. i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskrs
utlåt. Nro 432;
Nro 455. i anledn. af erhållen återremiss å TJtsk:s utlåt.
Nro 453;
Nro 4^6. i anledn. af erhållen återremiss å Utskrs memor.
Nro 441.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtskrs förliden gårdag
på bordet lagda utlåtm och memor.:
Nro 458. i anledn. af Riksd.fullm. And. Danielssons motion
om förändring i tiden, såväl för uppbördsstämmornas
hållande, som för afgifvandet af redovisning öfver Kronans
uppbörd;
96
Den 5 Maj.
N:o i a nied n. af väckt fråga om förtydligande af
R. Sfs und. skrifvelse, rör:de årligt anslag för lifgifvande af
Svenskt diplomatarium;
Piro 46°- angrde tiden för nästa revision af Stats-, Bancooch
Riksg:s verkens räkenskaper och förvaltning;
N:o 462. öfver anmärkn:r vid betänk. N:o 445 med förslag
till en förändrad redaction af io3 § uti i83o års reglemente
för Riksg.cont.;
N:o 463. i anledn. af Hr Stuarts, Carl Gust., motion
ang:de åtgärder till minskning i kostnaden för tryckning af
Lillänget till RiksSfns prot. vid nästk. riksdag.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s förliden gårdag på bordet
lagda memör. iN:o i36 med förslag till sammanjernnkn. af
RiksSfns skiljaktiga beslut i anledn. af Utsk:s under N:o 117
afgifna utlåt.
B. o. Åd. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas.
Hr. Rosenblad, Bernh.: Riksdagens annalkande slut
gör, att jag icke vill yrka återremiss på BancoUtsk:s ifrågavar.
memör., ehuru jag icke som lagenlig kan godkänna
Utskrs förklaring öfver de frågor, som genom RiksSfns olika
beslut skola hafva, förfallit eller icke. I afseende på g:de
punkten, der R. o. Ad. samt BondeSt. beslutat, att hvad
den contanta cassabehållningen vid låneconfn öfverstiger, i
Götheborg 100,000 r:dr och i Malmö 3o,ooo r:dr, bör till
Banken ofördröjligen insändas, har Utsk. sagt, att detta, såsom
innefattande en alldeles ny fråga, måste förfalla, sedan
de öfriga 2:ne RiksSfn icke antagit de, i denna del, till
dem gjorda inbjudnlr. Förhållandet är emedlertid, att i nu
gällande b:coreglemente finnes ett stadgande, som bestämmer
en viss cassabehållning såsom reserv för alla låneconfn, och
då detta stadgande nu blifvit upphäfvet, fordras aitså ett
annat i stället. Två Stånd hafva helt enkelt uteslutit stadgandet,
men två Stånd hafva satt ett nytt i stället, och således
tror jag, att denna fråga bort blifva föremål för sarnmanjemnkn.
och votering. Vidare förekommer i afseende på
4:de punkten, att R. o. Ad. samt BondeSt. beslutat att till
Bancofullmägtige öfverlemna att, inom den nu fastställda
staten, efter omständigheterna reglera tjenstemannapersonalen
i Disconten till sammansättning, antal och aflöning, men
att Utsk. sagt, att denna fråga likaledes måste förfalla, emedan
beslutet utgör ett så beskaffadt tillägg, som innefattar
en ny föreskrift. Detta öfverensstämmer ej med förhållandet;
ty enligt slutmeningen i i83o års b:coreglemente skulle
det föregående reglementet bibehållas i de delar, deri ingen
ändring vid sista riksdagen gjordes, och det gamla reglementet
har således allt hittills tjenat till efterrättelse i afseende
på aflöningsstaten för Bancodisconten; men Utsk. har nu gjort
för
-
Den 5 Maj.
97
förslag till åtskilliga förändringar deruti, hvarom RiksSttn
fattat olika beslut, och dessa kunde således lätteligen icke
förfalla, utan borde sammanjemnkas, eller genom votering i
förstärkt Utsk. afgöras. Jag upprepar likväl att, ehuru jag,
på nu anfördt skal, anser uppställningen af Utskts betänk,
oriktig, likasom det en gång förut under förlidet års sommar
inträffade vid sammanjemnkn. af RiksSttns olika beslut i fråga
om belåning på aetier och publika papper, der BancoUtsk.
lät all sådan belåning förfalla, ehuru det fanns publika
papper, som förut ägde belåningsrätt i Banken, så vill
jag, enär riksdagen nu är så nära sitt slut och en äterreroiss
skulle draga på tiden med afgorandet af denna sak,
som i och för sig sjelf är af mindre vigt, ej motsätta mig,
att rpemor. bifalles; dock önskade jag, att, örn en annan
term än bifall fanns, den måtte väljas, för att uttrycka, att
Ståndet icke till alla delar godkänt Utsk:s åtgärd.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde till Hr Stuart,
Carl Gust., hvilken anmält sig alt tala, om han ej ville
vid hvarje punkts föredragning yttra, hvad han hade att
framställa.
Hr Stuart: Jag anhåller att få till besvarande upptaga
någi'a af Hr Rosenblads generella anmärkn:r, hvilka jag anser
icke böra lemnäs alldeles obesvarade. Jag får i sådant
afseende för det första tillkännagifva, att Utsk., vid sammanjemnkn.
af RiksSt:ns olika beslut, ansett sig böra utgå från
den åsigt, att, der två RiksSt. bifallit Utsk:s betänk, i de
delar, som ej innebära någon ändring i nu gällande reglemente,
borde detsamma härutinnan blifva olörändradt och
de tvenne öfriga RiksSttns deremot stridande beslut således
anses hafva förfallit. I anledn. af Hr Rosenblads yttrande,
iör:de den särskilda frågan om R. o. Ad:s samt BondeStts
beslut i afseende på lånecont:ns cassabehållning, får jag blott
erinra, att förslaget örn en ökad cassabehållning verkligen
var en ny fråga, hvilken, då Utsk:s af 2:ne Stånd gillade
betänk, ej innehöll någonting derom, ansågs i följd af sistnämnde
Stånds beslut förfalla. Den cassabehållning, Hr
Rosenblad omtalat och om hvars tillökning fråga blifvit
väckt, men ännu icke afgjord, afser endast, så vidt jag riktigt
fattat hans mening, den i nu gällande reglemente bestämda
contanta tillgång vid lånecont:n för invexling aéförslitna
småsedlar, öfver hvilken fråga Utsk. särskildt yttrat
sig i betänk. N;o io5. Samma svar gäller äfven i afseende
på den af Hr Rosenblad gjorda anmärkt). rör:de R. o. Åd:s
samt BondeSt.‘s lemnade bifall till hans förslag, att Bancofullmägtige
skulle efter godtfinnande få reglera tjenstebefaltningarna
och lönevilkoren inom Discontverket. Det är väl
sannt, att Bancofullmägtige sedan sista riksdagen på eget
bevåg beslutat en löneförhöjning åt tjenstemännen i Discont22
H. I3
Den 5 Maj.
verlfet här i Stockholm; meri denna utgärd, hvarvid revisorerna
gjorde anraärkn., har äfven af BancoUtsk. vid denna
riksdag blifvit ogillad. Utsk. har således varit consequent,
då det på goda skäl äfven nu ansett Bancofullmägtige förut
ej äga en sådan rättighet att reglera tjenstgöringen och bestämma
aflöningen inom Diseontverken. Utsk. har derjemte
funnit betänkligt att tillerkänna fullinägtige en dylik vidsträckt
rättighet för framtiden. Denna åsigt har äfven blifvit
delad af tvenne Stånd, hvarigenom jemväl fråga härom
altså måste anses hafva förfallit. Jag har velat meddela
dessa upplysningar, som torde innehålla förklaringsgrunder
till det sätt, hvarpå Utsk. gått tillväga vid den i nu förevar.
inemor. verkställda sammanjeinnkn. af de skiljaktiga
besluten.
Hr Rosenblad: R. o. Ad, kan lätt bedöma, huru
mycket BancoUtsk. vid den sammanjemnkn., Utsk. företagit,
sökt taga verklig kännedom af ämnet, då en så upplyst och
verksam ledamot i Utsk., som den siste talaren, förvexlat
hvad jag anfört om lånecont:ns cassabehållning med föreskrifterna
om utvexling af förslitna småsedlar. När icke ens
han inser rätta sammanhanget af ämnet, kan man derifrån
sluta till de öfriga utskrsledamöternas insigt. Beträffande
åter min anmärkn. om fullmägtiges rätt att vidtaga regleringar
inom Bancodisconten, så är frågan icke om någon
rättighet att förhöja aflöningsbeloppen, sedan totalsumman
en gång är bestämd, utan endast att åt fullinägtige öfverlemna
att reglera personalen efter hvad erfarenheten kan
visa vara lämpligt med den numera antagna arbetsordningen.
Då jag emedlertid ej vill hindra betänk:s antagande,
hemställer jag, om ej propos. derå kan göras en bloc i stället
för punktvis.
Hr Stuart: Hr Rosenblads yttrande ådagalägger, att
lian icke fattat meningen af hvad jag sagt; men då jag måhända
uttryckt mig mindre tydligt och derigenom sjelf möjligen
gifvit anledn. dertill, så anhåller jag att, till undanrödjande
af allt missförstånd, få tillägga några ord till hvad
jag redan i ämnet yttrat. 7 § af de vid 1823 års riksdag
fastställda reglementariska föreskrifter för lånecont:n i Götheborg
och Malmö innehåller bland annat: "Till bestridande
af smärre utbetalningar må requireras uti b:cosedlar för
Götheborgs lånecont. 20,000 r:dr och för cont. i Malmö
10,000 r:dr.” Uti 6 § af 4 art. 2 afd. i det vid sista riksdag
utfärdade b:coreglemente stadgas åter i afseende på förslitna
b:cosedlars invexling vid lånecont:n: ”att den högsta föx-skottsumrna,
som på en gång meddelas, ej får öfverstiga 20,000 r:dr
till lånecont. i Götheborg och 10,000 r:dr till det i Malmö.”
Det af R. o. Ad. samt BondeSt. beslutade, nu ifråga var. tillägg
till de af Utsk. föreslagna stadganden för Discontverkens
förvaltning lyder deremot sålunda: ”Öfverstiger con
-
Den 5 Maj.
90
tnnta cassaljeliållningcn vid lånecontm, sammanräknadt lolalia
rörelsegrenar, derunder småsedelsvexlingen inberäknad,
för lånecont. i Götheborg 100,000 r:dr och för det i Malmö
3o,ooo r:dr b:co, då åligger det direct:n att ofördröjligen
till Banken insända öfverskottet.” Vid jemnförelse af hvad
dessa särskilda föreskrifter sålunda innehålla, lärer hvar och
en linna, att sistberörde tillägg äger ett bestämdt samband
ej allenast med stadgandet i 1823 års reglementariska föreskrifter
ang:de de belopp, som få af låneconttn requireras
till förefallande utbetalningar, utan ock med hvad nu gällande
b:coreglemente innehåller i afseende på förskotten tilL
småsedelsinvexlingen. Då nu det förra stadgandet ar af 2:ne
RiksSt. oförändradt bibehållet och den särskildt väckta frågan
om förhöjning i sistnämnda förskottssummor redan blifvit
af R. St. afslagen, så måste det af R. o. Ad. samt BondeSt.
i omförmälda hänseende beslutade, men af de öfriga
2:ne RiksSttn ogillade tillägget både kunna och böra förfalla,
helst detsamma ingalunda är behöfligt för verkställigheten
af något utaf R. nu församlade St:r fattadt beslut
röride lånecontms förvaltning.
Vid derefter skedd föredragning punktvis antog R. o.
Ad. de till Ståndet ställda inbjudna-, i följd hvaraf voterlspropos:na
förföllo.
Vidare föredrogs BancoUtskrs förliden gårdag på bordet
lagda memor. N:o i37 med förslag till sammanjemnkn. af
RiksStms beslut i anledn. af Utskrs memor. N:o 106 och
ut^åt. N:o 118.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då R. o. Ad:s samt BondeSt:s
beslut blott i en bättre redaction uttrycker samma mening,
som bitsk, åsyftat, nemi. att från discontlån utestänga
utrikes i diplomatiska eller consulatbeställningar anställda
Svenska embetsmän, hade jag trott, att Utsk. bär bort frångå
den vanliga praxis vid sammanjemnknlr, att inbjuda på
sitt eget förslag, och att Utsk. i stället bort inbjuda de öfriga
2:ne Stånden att instämma med R. o. Ad. samt BondeSt.
Men då Utskrs åtgärd nu skulle leda derhän, att hindra
hvarje, i enskilda angelägenheter, utrikes vistande Svensk
medborgare att omsätta sina under tiden förfallna discontlån,
anhåller jag om propos. på vidblifvande af R. o. Ad:s
förut fattade beslut.
R. o. Ad. vidblef sitt förut fattade beslut samt godkände
den föreslagna voter:spropos:n.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskrs förliden gårdag
på bordet lagda memor. N:o 138 i anledn. af inkomna
accordsanbud för 2:ne Bancodiscontverkets fordringar, blef
nämnde memor. N:o 138 af R. o. Ad. bifallet.
100
Den 5 Maj.
Likaledes bifölls vid förnyad föredragning BancoUtskrs
förliden gårdag på bordet lagda memor. N:o 13g nied öfverlemnande
af förslag till reglementariska stadganden, motsvarande
4 alt> 3 afd. af i83o års b:coreglemente.
Ånyo föredrogs Lag- och Oecon.-Utsklns förliden gårdag
på bordet lagda memor.LN:o 58 i anleda, af RiksSt:ns
Skiljaktiga beslut, ang:de Utskzns betänk. N:o 54 och utlåt.
JJ:o 56 öfver väckta frågor rör:de fattigförsörjn:sanstalterna.
Hr Hjärne, Harald: Jag har ej velat reservera mig
emot detta jemnkntsbetänk., emedan sjelfva saken numera
kommit i det skick, att jag anser bäst, att ingen skrifvelse
derom till K. M. afgår; men efter mitt begrepp hafva Utsk:n
vid jemnkn:sförslagets uppgörande förfarit på ett sätt, som
endast kan tillsluifvas begäret att påskynda riksdagens slut.
Utsk:n hafva nemi. tillstyrkt 2 Stånd att öfvergå till det
3:dje Ståndets beslut, samt helt och hållet undertryckt det
4:de Ståndets mening. Efter min tanka hade de olika besluten
i denna sak bort leda till votering i förstärkt Utsk.;
ty nu har i 2:dra punkten R. o. Ad:s beslut blifvit undertryckt,
och 2 af de öfriga Stånden, som sinsemellan voro
oense, hafva blifvit inbjudna att förena sig med det 3:dje
eller BorgareSt., ehuru förhållandet bort vara tvärtom. Jag
bär emedlertid ej genom en reservation velat fästa uppmärksamheten
på detta förhållande, men anhåller, att betänk,
endast må läggas till handlma.
R. o. Ad. beslöt att vid Lag- o. Oecon.-Utskms memor.
A:o 58 låta bero.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. to på aftonen.
Iu fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tliorsclagen elen 7 Maj 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs under
N:o 33o afgifna förslag till R. St:s und. skrifvelse till
K. M., ang:de förändrade föreskrifter i afseende å jernbelåningen
i Stockholm och Götheborg.
Justerades 8 prot.-utdr. för d. 5 dennes.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda memor.
och utlåt:n från
Din j Maj.
101
Constitu tion sUtskottet:
N:o 121. till BorgareSt., ang:de en af detsamma yrkad,
men al talmannen vägrad propos:n;
BevillningsUtskottet:
N:o 64. ang:de ytterligare minskning i Utsk:s cancellipersonal;
N:o
65. i anleda, af RiksSt:ns olika beslut, ang:de Utsk:s
betänk. N:o 63;
BancoUtskottet:
N:o i4o. i anledn. af de inom 3:ne RiksSt. gjorda anmärkn:r
vid Utskrs betänk. N:o 120;
N:o 141 • > anledn. af de inom 2:ne RiksSt. gjorda an
märkn:r
vid Utsk:s under N:o <32 aflåtna memor.
N:o 142. i anledn. af de inom 2:ne RiksSt. gjorda an
märknlr
vid Otsk:s under N:o i3i afgifna memor. .
Expedition sUtskottet:
N:o 26. med öfverlemnande af den § i riksdagsbeslutet,
hvilken innehåller till afgörande vid nästk. riksdag hvilande
förslag till grundlagsändringar;
N:o 27. till Preste- och BondeSttn i anledn. afbemälda
Stånds beslut rör:dé LagUtsk:s betänk:n Nilis 70 och 109.
Upplästes följande från R. o. Ad:s särskilda, i enlighet
med 3o § Riksd.Ordn. tillsatta Ulsk. inkoinne
Hörsamste Memorial!
Under d. 3o sisth April har H. R. o. Ad. beslutat, att
ett Utsk. skulle sättas, som ägde att, på sätt 3o § Ridd.-  Ordn. föreskrifver, inkomma med utlåt, öfver Hr Crusenstolpes
i plenum d. 27 April f. m. afgifna yttrande. För
fullgörande af delta åliggande har Utsk , åt hvilket ifrågavar.
uppdrag, i den ordning nyssnämnde § utstakar, blifvit
öfverlemnadt, ansett sig böra 0111 förloppet vid det tillfälle,
då Hr Crusenstolpe afgaf sitt yttrande, taga en närmare kännedom
, än blotta minnet hos dem bland Utsk:s ledamöter,
som sjelfva varit tillstädes, kunnat gifva vid handen. Ehuru
pleniprot. för d. 27 sisth April ännu icke blifvit justeradt,
liar derföre Utsk., som funnit denna omständighet, i följd
af den från R. o. Ad. erhållna remissen, icke kunna lägga
binder för hufvudsaklig pröfning af frågan i dess närvar,
skick, begärt och erhållit del af det nämnde dag bos li. o.
Ad. förda memor.prot., deraf Utsk. inhemtat ett sådant förhållande:
att under uppkommen discussion om obehörigheten
af ett utaf Frih. Klingspor vid ett föregående tillfälle,
med tillämpning på Regeringens bemödanden i lånefrågan,
nyttjadt uttryck: per fas et per nefas, Hr Crusenstolpe erhållit
ordet och straxt i början af sitt anförande yttrat:
”Jag gillar ej, att Frih. Klingspor nyttjat ett utländskt uttryck.
Jag skall begagna mig af ett Svenskt. Det finnes
101
Den "j Maj.
”ordet skälmstycke, och jag ber att få genomgå en liten
”tafla af Regeringens förhållande sedan 180g;” — att talaren
vid dessa ord blifvit afbruten såväl af starka stampningar
från många håll i Ridd.salen som af Landtförs klubba,
hvarefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., under åberopande af
go § Pieg.F., förklarat sig icke kunna tillåta, hvad Hr Crusenstolpe
begärt, samt att i anledn. häraf någon fortsättning
af Hr Crusenslolpes yttrande, i omedelbart sammanhang med
det nyss anförda, icke heller ägt rum; och har derjemte af
de Utsk. för öfrigt tillhandakomna handlrna ytterligare inhemtats,
alt, sedan fråga blifvit väckt derom, alt Hr Crusenstolpes
ofvanberörde yttrande skulle innefatta en personlig
förolämpning emot medlemmarna af Regeringen sedan
1809, Hr Crusenstolpe, uti ett till R. o. Ad:s prot. d. 3o
April afgifvet skriftligt anförande, under åberopande af rättigheten
att sjelf tyda sina ord, och med erinran, att ifråga
var. uttryck hade en allvarsam cch en skämtsam bemärkelse,
förklarat, att han med ordet skälmstycke menat identiskt
detsamma, som en här utkommande tidning, Svenska
Minerva, menat med dess i N:o 47 för innevar. år, nyttjade
uttryck: ”de habilas habilitet.”
Örn nu de tillhörde Utsk. att i allmänhet yttra sig öfver
lämpligheten eller olämpligheten af det anmärkta uttrycket,
så skulle Utsk., följande sin känsla för det i offentliga
lifvet pessande och tillbörliga, visserligen icke tveka i
uttalandet af den opinion, alt Hr Crusenstolpes ifrågavar.
uttryck, taget i hvilken mening som helst, svårligen synes
kunna stå tillsammans med det lugn i öfverläggning och den
värdighet i handlingssätt, som, efter Utskts tanka, nied skäl
kan fordras på ett rum, der ärendernas vigt påkallar, att
man icke, hvarken på skämt eller allvar, begagnar ett språk,
som, sjelft passioneradt, lätt kan gifva anledn. till passioners
väckande hos andra och till derifrån härledda öfverilade beslut.
Men grundlagen, vid hvars stiftande man icke glömde,
att individualiteten hos enskilda talare möjligen kan någon
gång förleda dem att under loppet af en liflig discussion,
mot sin vilja, öfverträda gränsen för det i allmänhet skickliga
och tillbörliga, har, af nödig omtanka för helgden af
riksdagsmannens fria yttranderätt, och för att ej på denna,
eljest lätta väg öppna fältet för partisinnets förföljelser, icke
underkastat öfverträdelser af nämnde art någon pröfning,
ledande till ansvarspåföljd för talaren, med mindre öfverträdelsen
tillika innebär en personlig förolämpning, för hvilken
hvarje medborgare enligt allm. lag är berättigad till
upprättelse; och Utsk:s häraf begränsade rättighet och pligt
tillhör det således endast att tillse, i hvad mån Hr Crusenstolpes
yttrande, på sätt påstådt blifvit, är att anse såsom
personligen förolämpande, samt, i sådant fall, om och till
hvad grad ansvarspåföljd derå bör följa, i enlighet med 3o
§ Ridd.Ordn.
D t n, 7 M a j.
Vid företagande af denna Utsk. sålunda tillkonttnande
pröfning har Utsk. derjemte, utgående från den grundsats,
att riksdagsmannens yttranderätt i tal uti intet fall kan anses
inskränkt inom trångare gränsor, än som finnas stadgade
för yttranderätten i tryckt skrift, helst den förres'talfrihet
i åtskilliga delar uttryckligen genom grundlagen blifvit utsträckt
utöfver tryckfriheten, ansett sig i sin åtgärd bundet
vid tryckfr:slagens, för pröfningen af en tryckt skrift eller
ansvaret för densamma, gifna föreskrift, att ”de, på hvilka
en sådan pröfning ankomma kan, i fall, som tvetydiga synas,
hellre böra fria än fälla, och alltid mera fästa sin uppmärksamhet
på ämnets och tankens, än på uttryckets lagstridighet,
på skriftens åsyftning, än på framställningssättet; dock
utan rättighet att, i hvilket fall som helst, draga obestämda
slut följ der af uttrycken;” och, med tillämpning häraf
på nu ifrägavar. mål, har Utsk. trott sig finna, alt i följd
af den här inträffade omständigheten, att talaren blifvit afbruten,
innan han fått fullständigt utveckla sin tankegång,
saknas ali ledning för ett säkert omdöme om rätta meningen
och åsyftningen af Hr Crusenstolpes yttrande. Sådant
det till prot. blifvit uppfattadt, innebär det, ensamt för sig
betraktadt, icke något påstående om begångna skälmstycken,
och huruvida talaren, om han fått fullfölja sin tankeledning,
haft för afsigt att härleda ett slikt påstående från den tafla
af liegeringens förhållande sedan 180g, som han förmält
sig vilja uppdraga, derom kan, enligt Utsk:s öfvertygelse,
något omdöme numera icke fällas, annorlunda än förmedelst
obestämda slutföljder, hemtade, icke från sjelfva saken eller
det enstaka uttrycket, utan från andra, för frågans lagenliga
bedömande främmande förhållanden. Här saknas nemi.
helt och hållet det efterföljande, som talaren sjelf ämnat
sammanbinda med det föregående i sitt yttrande, och med
detsamma saknas också allt samband emellan de särskilda
delarna af den uttalade perioden. Men denna brist på kännedom
om Hr Crusenstolpes mening, fullständigt uttalad,
måste, efter Utskts tanka, här vara af desto större inflytande
på saken, som frågan icke blott är att utreda, om det
anmärkta yttrandet innebär och åsyftar en personlig förolämpning,
utan äfven, i sådan händelse, att af sammanhanget
och meningen utröna förseelsens lindrigare elier svårare
art, för att i förhållande derefter bedöma, antingen skäl till
fullkomlig befrielse ändock äro för handen, eller tillämpning
bör äga rum af något bland de tvenne sins emellan högst
olika alternativer i påföljd, som 3o § Ridd.Ordn. i öfrigt
upptager.
På grund häraf och i följd af det tvetydiga skick, hvari
saken sålunda kommit genom det afbrott i Hr Crusenstolpes
framställning, som ägt rum, anser Utsk. sig altså böra
tillstyrka:
D e ii j Maj-.
att Hr Crusenstolpe må befrias från all påföljd för
det af bonom i R- o. Ad:s plenum d. 27 April f. m.
afgifna och till Utsk. remitterade yttrande.
Åtskilliga ledamöters reservationer bifogas. Stockholm
d. 5 Maj i835.
C. J. von Hermansson.
C. E. Gunther.
Reservationer
Af Gr. von Hermansson, Carl, ”Emot det beslut,
hvaruti Ulsk:s majoritet stadnat, får jag så mycket hellre reservera
mig, som ett af mig vid voteringen begånget misstag
troligen åstadkommit detta resultat.”
Af Hr Oxehufvud, Göran Adolph, som reserverade
sig emot Utskts utlåt., såvål i afseende på uppställning
som beslut.
I denna reservation, hvad sjelfva beslutet angick, förenade
sig Hrr Gyllenhaal, Lars Herrman, och Gustafschöld,
Gust.
Af Hr Blomstedt, Christ., som åberopade sitt till
Utsk:s prot. afgifna yttrande, med begäran, att detsamma
måtte utlät, åtfölja, så lydande: ”Till uppfyllande af den
pligt, mig tillkommer såsom ledamot af detta särskilda Utsk.,
får jag härmedelst öppet och okonstladt anföra min, efter
moget öfvervägande, fattade åsigt af det till Utsk:s pröfning
remitterade mål, rör:de Hr Crusenstolpes uti R. o. Ad:s plenum
d. 27 sisth April såsom personligt förolämpande anmärkta
yttrande, hvilket lyder, som följer:
”Jag gillar ej, att Frih. Klingspor nyttjat ett utländskt
”uttryck. Jag skall begagna mig af ett Svenskt; det finnes
”ordet skälmstycke, och jag ber att få genomgå en liten
”tafla af Regeringens förhållande sedan 1809.”
Uttrycket ”skälmstycken”, som uti detta yttrande förekommer,
står icke frånryckt, icke heller är det uti sådan mening
uppstäldt, att det bör kunna tydas såsom öfversättning
af Frih. Klingspors nyttjade latinska uttryck: per fas et nefas;
men deremot synes mig bestämdt, att detta uttryck
blifvit uti en sådan form framstäldt, att det icke kan annat
än anses äga ett oskiljaktigt samband med Frih. Klingspors
yttrande, som då förevar till pröfning, och således måste
från samma synpunkt betraktas, såväl till syftning som
slutföljd.
Detta ådagalagda förhållande har hos mig grundlagt
den öfvertygelse, att Hr Crusenstolpes, uti dess yttrande använda
uttryck "skälmstycken” är personlig förolämpning, oaktadt
det blifvit anfördt emot en Corporation, hvilken alltid
måste bestå af personer, hvarföre Hr Crusenstolpe, enligt
min tanka, gjort sig skyldig till ansvar, hvilket jag utbeder
mig få bestämma i stöd af 3o § Ridd.Ordn., derest
Utsk:s pluralitet icke frikänner honom.”
Lades på bordet.
H.
Den 7 Maj.
loa
II. Ex. Hr Gr. o. Landt m. tillkännagaf, att föreståndaren
för gymnastiska centralinstitutet, Ilr Ling, hos II. Ex.
anmält, att instundande lördag d. 9 dennes, mellan1 kl. ro
f. m. och 2 e. m., examen och slutöfning med eleverne vid
institutet komme att äga rum, samt anmodat II. Ex. att derom
underrätta R. o. Ad., på det att de af Ståndets ledamöter,
hvilka åstunda att nämnde examen öfvervara, derom
matte erhålla kännedom.
H. Ex. tillkänagaf äfven, att, i likhet med hvad vid
föregående riksdagar ägt rum, lösa blad, tillhörande riksd.-  beslutet, blifvit till Ridd.cancelliet aflemnade, på det att de
af Ståndets ledamöter, hvilka åstunda underskrifva riksd.-  beslutet, måtte ju förr dess hellre kunna det göra.
Justerades pleniprottn för d. 9 f. och e. m., för d. 12
f. och e. m., för d. 16 f. och e. m., för d. 19, för d. 21 f.
och e. in. samt för d. 23, allt i Fehr. månad.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 9 Maj i835.
Plenum kl. i i f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser
lill K. M., nemi.:
N:o 331. ang:de statsverkets inkomster för år i835 och
följande år, intilldess den vid nästa riksdag skeende statsreglering
blifver gällande;
]N:o 332. ang:de medels anvisande å 8:de hufvudtiteln
för arbetscompagniernas på Kungsholmen användande vid
fästningsbyggnadsarbetet i Carlskrona;
N:o 333. med förtydligande af R. St:s und. skrifvelse
rör:de årligt anslag för utgifvande af Svenskt diplomatarium;
N:o 334- angrde tiden för revision af Stats-, Banco- och
Riksg:verkens räkenskaper och förvaltning;
N:o 335. ang:de bibehållande af 65 och 66 §§ samt
förändring af 67 och io3 §§ i i83o års reglemente för
Riksg.cont.;
N:o 336. rör:de fattigvårdsanstalterna;
N:o 337. ang:de upptagande af ett lån till befrämjande
af hypotheksföreningar;
22 ti. 14
io<5
D c n 9 Maj.
N:o 338. med öfverlemnande af ett förslag till ny författning,
ang:de brännvinsbränningsrättigheteu, tillika med
nämnde författning;
N:o 33g. med öfverlemnande af bevillmsföTordn., tillika
med nämnde förordn.
Likaledes upplästes till justering och godkändes nedannämnda
§§ i riksd.beslutet, nemi.:
i:o ang:de ett extra statsanslag till försvarsverkets
iständsä Ilande;
2:0 ang:de tiden för revision af Stats-, Banco- och
Riksg.verkens räkenskaper och förvaltning.
Föredrogs ånyo och lades till handltna Constit.Utsk. d.
7 dennes på bordet lagda meraor. till BorgareSt., ang:de en
af detsamma yrkad, men af talmannen vägrad proposm.
Underteckn. Ridd.Secret.: Straxt efter, sedan R. o.
Ad. hade afgjort Banco- och LagUtskms betänk. rör:de privatbankerna,
ankom från PresteSt. till R. o. Ad. en inbjudn.
ang:de sättet att expediera detta mål till K. M. R. o. Ad.
beslöt då, att inbjudn. skulle hvila, till dess R. St:s beslut
om lagen för privatbankerna var kändt. Sedan nu från öfriga
Stånden prot.utdr. inkommit med underrättelse, huru
de afgjort denna fråga, och R. o. Ad. deruti äfven fattat
sitt beslut, får jag hemställa, huruvida PresteSt:s prot.utdr.
får uppföras på nästa föredragntslista.
R. o. Ad. beslöt, att PresteStrs ifrågavar. inbjudn. skulle
uppföras på nästa pleniuags föredragntslista.
.Inyo föredrogos och lades till handhna Bevilln:sUtsk:s
d.%7 dennes på bordet lagda memor.:
N:o 64. ang:de ytterligare minskning i Utsk:s cancellipersonal;
N:o
65. i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, ang:de XJtsk:s
betänk. N:o 63.
Till pröfning företogs BancoUtskts d. 7 dennes ‘på bordet
lagda utlåt. N:o i4o i anledn. af de inom 3:ne RiksSt.
gjorda anmärknrr vid Utsk:s betänk. K:o 120.
Uppå begäran af Hr Stuart, Carl Gust., blef hans
utlåt. N:o 140 åtföljande reservation uppläst.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Då BancoUtsk.
egentligen grundat sitt afstyrkande derpå, att Banken hade
andra utvägar att sätta sin räntevinst i omlopp; men det
naturligtvis måste vara osäkert till hvad del de kunna begagnas,
och då dessutom det blott är fråga om en rättighet
Den 9 Maj.
för fullmäktige att vidtaga don ifrågavar. åtgärden, i händelse
de ej på annat sätt kunna återförsätta de inflytande
medlen i omlopp, så får jag tillstyrka afslag å Utsk:s utlåt.,
med antagande af Hr Stuarts förslag i dess reservation.
Gr. Frölich, Dav., förenade sig med Hr Cederschjöld.
It. o. Ad. afslog BancoUtskrs utlåt. Wto njo samt antog
det förslag till beslut, som Hr Stuart i sin ofvannämnde reservation
framställt.
Uppå begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g., samt
Frih. Boye, Ludv., lades ånyo på bordet BancoUtsk:s d.
7 dennes bordlagda utlåttn:
Wto 141 • i .anledn. af de inom 2tne RiksSt. gjorda an
lnärkntr
vid Utskts under Wto )3a aflåtna raeraor.;
Wto 142. i anledn. af de inom 2tne RiksSt. gjorda an
märkntr
vid Utskts under Wto i3i afgifna memor.
Ånyo föredrogos Evped.Utskts d. 7 dennes på bordet lagda
såväl memor. Wto 26 lill R'. St med öfverlemnande af
den § i riksd.beslutet, hvilken innehållet' de till afgörande
vid nästk. riksdag hvilande förslag till grundlagsändringar,
som förslag lill nämnde §.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., uppläste följande:
Conslit.IJtskts memor. Wto 4°, med förslag, som åsyfta
Tryckfr.förorcjnts återbringande, i vissa delar,
till dess ursprungliga skick, är indeladt i 3 mom. I
det första föreslås, att "citationen i sjelfva ingressen af 86
”§ Pieg.F. återföres till ordagrann likhet med det citerade;”
i det andra: att ”8 inom. i 4 §, eller stadgandet om indrag”ningsmagten,
kommer att upphäfvas och uteslutas;” och
uti det 3:dje mom., att juryn i tryckfrtsmål skulle
afskaf fas och målen afdömas af de vanliga domstolarna.
De 2 första moram hafva blifvit af alla 4Stånden
godkända alt hvila till nästa riksdag, och det 3:dje
för kast ad t af 3 Stånd, samt endast godkändt af FresteSt.,
som af sin talman och Constit.Utsk. blef förhindradt att,
lika med dc öfriga Stånden, särskildt besluta om det sista
morats förkastande. Del är väl sannt, att Utsk. framställde
alla 3 moram såsom ”ett helt, af inbördes oskiljak
”tiga
delar bestående förslag, hvilket förden
skull,
” enligt Utskts påstående, ”mäste i ett sam”band
antagas eller förkastas.” Sorn likväl detta
samband blifvit af 3 Stånd fullkomligt upplöst, och PresleSt.
, såsom sin gemensamma tanka, redan vid återremissen
yttrat samma åsigt, samt endast af talmannen blifvit liin
dradt
att göra densamma gällande äfven vid det slutliga af
görandet,
så kan jag för mindel icke annat finna, än att de
1 af alla 4 Stånden godkända moram böra i riksdagsbeslutet
loS
Deu 9 Maj.
intagas; och som dessa båda mom. blifvit af Exped.Utsk.
alldeles förbigångna i den nu föredragna förteckningen på
hvilande grundlagsfrågor, får jag vördsammast anhålla, att
Exped.Utsk:s förslag till nämnde § i riksd.beslutet måtte
blifva återremitteradt, för att kunna på sina behöriga stallen
erhålla följande tillägg:
Uti ingressen till T r y c k fr.för o r d n., ang:de
rättelse i citatiouen af 86 § Reg.F., memor. N:o 4°
mom. i.
Uti 4 § af samma förordn., ang:de uteslutandet
af 8 mom. rör:de indrag ni ngs ma gten, memor.
N:o 4° morn. 2.
Hr Cederschjöld tilläde derefter muntligen:
Jag fruktar, att för öfrigt några misstag insmugit sig i
Expcd.Utsk:s uppgift på de hvilande grundlagsförslagen.
Utsk. har nemi. ett mom. om ändring och tillägg i 72
§ Reg.F. och 75 § Riksd.Ordn; men förslaget till ändring
i y5 § Riksd.Ordn. har genom votering i förstärkt
Constit.Utsk. förfallit; och torde rubriken derföre endast böra
blifva: tillägg till 72 § Reg.F. Derjemte bar Exped.-  Utsk. upptagit ett mom. om tillägg vid 1 § 12 mom.
och 4 § 4 morn. i Tryckfr.förordn., rör:de ansvar
för vissa skrifters föryttrande, samt hänvisat endast
till Constit.Utsk:s memor. N:o 112; men som redactionen af
detta förslag enl. metpor. N:o 119 ännu beror på votering
i förstärkt Constit.Utsk., synes äfven detta memor. böra åberopas
samt, efter tillsats af ett "och,” rum lemnäs för ett
N:o på det memor,, hvarigenom berättelse aftemnas om voteringens
förlopp. I händelse återremiss beviljas, anhåller
jag, att äfven dessa anmärkntr måtte få åtfölja.
Det afgifna förslaget till § i riksd beslutet återremitterades.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksSttn,
nemi.: från PresteSt. af d. 21, 23, 24, 25, 27 och 3o sisth
April samt d. 1 dennes; från BorgareSt. af d. 21, 23, 25,
27 och 3o sisth April, samt från BondeSt. afd. 16, 21, 23,
24, a5, 27 och 3o sisth April samt d. 1 och 4 dennes.
Lades till handkna.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
memor. och utlåttn från
StatsUtskottet:
N:o 464- i anledn. af verkställd omröstning i frågan om
det sätt, på hvilket upplåning för Riksg.cont:s behof skall
verkställas;
N:o 465. i anledn. af verkställd omröstning i frågan
Du 11 9 Ma j.
109
om en nådegåfva till förre t. f. Öfvercommissarien P. J.
Åhman;
jV:o 466; i anledn. af verkställd omröstning öfver frågan
om medels anvisande å 8:de hufvudtiteln såväl för underhållet
af arbetscompagnierna på Kungsholmen, som för
dessas sysselsättande med fästningsbyggnadsarbetet vid Carlskrona
;
N:o 467. i frågan om förändringar i 1 och 1 art:na af
bevilln.förordn.;
N:o 468. i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s utlåt.
N:o 45o;
W:o 469- med öfverlemnande af den upprättade Riksstaten;
BancoUtskottet:
N:o
i43. i anledn. af Hr Rosenblads, B., motion om
underd. skrifvelse från R. St., med anhållan om K. M:s nåd.
biträde för upptagande af utländskt creditiv för Banken.
Justerades 1 prot.utdr. för denna dag.
Som K. M. till kl. 1 denna dag kallat R. St. till plenum
plenorum, afgingo H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt R.
o. Ad. från Riddarhuset kl. till 1 till rikssalen, hvarest
H. Ex. Statsministern för utrikes ärenderna, å K. M:s höga
vägnar, uppläste K. M:s nåd. tal till R. St., innehållande svar
å åtskilliga af dem till K. M. i underd. öfverlemnade skrifvelser,
rör:de lagfrågor, hvarefter Landtm, å R. St:s vägnar
uppläste R. St:s underd. skrifvelse, ang:de antagande af den
utaf K. M. föreslagna förändring i g cap. 11 § Handelsbm.
R. o. Ad., som före afgången från Riddarhuset beslutat
att åtskiljas vid utgången från rikssalen, åtskiljdes kl.
2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 12 Maj i835.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. g dennes.
Vid föredragning af K. M:s nåd. tal till R. St. på rikssalen
d. g dennes fann Ståndet ingen annan åtgärd dervid
erfordras, än att lägga detsamma till handbna.
Ånyo föredrogs Exped.Utskrs d. 7 dennes på bordet lagda
mentor. N:o 27 till Preste- och BondeSt:n, i anledn.
Ilo
Den n Maj.
af dessa Stånds beslut rör:de LagUtskrs betänk. N:ris 70
och 107.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att, då ifrågavar.
memor. egentligen endast vore stäldt till Preste- oeh
BondeStm, R. o. Ad. endast måtte lägga detsamma till
handlma.
Frih. Cederström, Jac.: Det nu föredragna memor.
innehåller en uppgift om LagUtsk:s förfarande; och som
detta Utsk. ej inkommit med något jemnkn:smemor., bör
Exped.Utsk:s anmälan öfverlemnas till LagUtsk., som skall
förstärkas, örn frågan befinnes af den beskaffenhet, att den
icke kan förfalla.
Underteckn. -Ridd.Secret.: Förhållandet är, att LngUtsk.
, efter erhållen återremiss af dess under N:o 70 afgifna
betänk. rör:de förändrad redaction af a3 cap. i § Ärfdab:n,
uti svaret på återremissen, eller i betänk. N:o 109, jemte
någon förändring af sitt förslag i afseende på redactionen
af nyssnämnde lagrum tillkännagaf, att ingen påminnelse
blifvit gjord inom någotdera af RiksSt:n vid Utsk:s hemställan,
att de förmyndareförorduanden, som hädanefter meddelades,
skulle innefatta fullständig underrättelse om hvad
förmyndare enligt berörde lagrum hade att iakttaga. R. o.
Ad. afslog betänk. N:o 109, Preste- och BondeStm biföllo
det, hvaremot BorgareSt., lika med R. o. Ad., afslog detsamma,
utom hvad angick förslaget om lydelsen af förmyndareförordnanden.
LagUtsk. har ansett denna sista fråga förfallen
med hufvudsaken och derföre icke inkommit med något
jemnkntsbetänk.; men Exped.Utsk., som vid granskning
af Ståndens prot.utdr. öfver ämnet kommit i tvifvelsmål,
huruvida hela frågan borde anses förfallen, har nu förfrågat
sig hos Preste- och BondeStm. PresteSt. har deröfver
afgifvit följande beslut:
"Ståndet förklarade, att den i Exped.Utsk:s memor.
"omförmälda fråga borde anses hafva förfallit.”
Då således R. o. Ad. afslagit denna fråga, oeh PresteSt.
numera ansett den böra förfalla, Uro redan 2 Stånd ense
derom.
Frih. Cederström: Efter den upplysning, som Ridd.-  Secret. lemnat, att 2 Stånd bifallit och det 3:dje med förändring
antagit betänk., skall jemnkn. ske och frågan får ej
förfalla. Icke är det formenligt, att genom ett memor.
från Exped.Utsk. frågan förfaller. Jag kon således ej af
PresteSt:s prot.utdr. linna mig tillfredsställd, utan yrkar remiss
till LagUtsk.
Gr. Frölich, Dav.: Om BorgareSt. antagit den föreslagna
lagförändringen med tillägg, då hade jemnkning bort
ske; men då BorgareSt. bibehållit det gamla stadgandet,
men förklarat, att i förroyndareförordnanden skulle intagas,
Den 12 Maj.
111
hvad Ulsk. föreslagit rör:de förmyndares redogörelse, så är
detta ett helt nytt beslut, som står för sig sjelf. Det är således
klart, att LagUtsk. bort anse frågan förfallen och att
Exped.Utsk. haft orätt, hvarföre jag anhåller, att memor.
må läggas till handkna.
Hr Hjärne, Harald: Jag anser frågan vara ganska
enkel och tror, att Exped.Utsk. haft rätt samt instämmer
med Frih. Cederström. I händelse Gr. Frölich hade rätt i
hvad han yttrat, sä skulle, så framt något Stånd fattade
särskildt beslut i sammanhang med ett utsktsbetänk., detta
ej kunna till jemnkn. upptagas. Riksd.Ordn. är dock tydlig
deri, att då 3 Stånd äro af olika mening i samma sak,
skall sammanjemnkn. äga rum, dervid alla Ståndens beslut
böra komma i öfvervägande. Jag yrkar, att frågan må komma
till LagUtsk., ehuru, hvad sjelfva saken angår, jag icke
är emot, att den blir begrafven.
Frih. Boye, Ludv.: PresteSt. har frånträdt sitt förra
beslut; och som då 2 Stånd redan stadnat emot 2, förenar
jag mig med Gr. Frölich i begäran om memoits läggande
till handhna.
Frih. Cederström: Den siste talaren har ansett, att
PresteSt. frånträdt sitt förra beslut. Sådant kan ej grundlagsenlig!
ske på ett Exped.U tsk:s memor. PresteSt:s sednare
beslut är således blott en opinionsyttring om behandlingssättet,
och om R. o. Ad. finner målets skick ej vara
sådant, att frågan hör förfalla, äger R. o. Ad. en obestridlig
rätt att besluta om en annan behandling af densamma.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde ånyo, om R.
o. Ad. behagade lägga Exped.Utsk:s nu föredragna memor.
till handkna.
Bifölls.
Föredrogs ånyo R. o. Ad:s särskilda, i enlighet med 3o
§ Ridd.Ordn. tillsatta Utsk:s d. j dennes på bordet lagda
utlåt, öfver ett af Hr Crusenstolpe i plenum d. 27 sisth
April f. m. afgifvet yttrande.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jemte anhållan,
att detta betänk, må ytterligare förblifva hvilande på bordet,
begär jag, alt Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa
den propos., att detta mål blir uppfördt främst på föredragn:slistan
för nästa plenum.
Gr. von Hermansson, Carl, förenade sig med Hr
Oxehufvud.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som förklarade, att den
begärda bordläggningen icke kunde förvägras, hemställde,
om R. 0. Ad. behagade, på sätt Hr Oxehufvud yrkat, be
-
I 12
Den 12 Maj.
sluta, att detta mål skulle blifva det första på foredragnlslistan
i nästa plenum.
Bifölls.
Ånyo föredrogs PresteSt:s d. 21 sistl. Mars e. m. på bordet
lagda och enligt särskildt beslut sedan d. 23 i samma
månad livilande inbjudn. till Medstm att förena sig i PresteSt:s
särskildt fattade beslut i anledn. af Banco- och LagIltskms
utlåt. N:o 4-
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag får upplysningsvis anmäla,
att Banco- och LagUtsktn redan besvarat en motion
af Frih. Boye och Hr Stråle i samma syftning som PresteSt:s
nu ifrågavar. beslut, hvilket svar troligen till RiksStm
inkommer i dag; och torde alisa, i sammanhang med pröfningen
häraf, lämpligt tillfälle innan kort erbjuda sig att
till afgörande företaga frågan om det beslut, R. o. Ad. anser
sig böra fatta i anledn. af PresteStts inbjudn. Jag skulle
för min del tro, att denna inbjudn. kommer att läggas
till handhna, i händelse R. o. Ad. bifaller omförmälda utlåt.
, hvaruti Utsk afstyrkt den af Frih. Boye och Hr Stråle
väckta enahanda motion. Det torde dessutom vara olämpligt
att sönderrycka ett lagförslag, som varit uppg jordt i
ändamål att i sin helhet underställas K. M:s sanction. Jag
inser väl, att pröfningen af detta förslag uti K. M:s Högsta
Domstol numera ej kan hinna fulländas inom den för riksdagens
slut bestämda tid. Men samma förhållande kommer
troligen i allt fall att inträffa, äfven om förslaget varder
sönderplockadt, på sätt PresteSt. synes åsyfta.
Gr. Frölich, Da v., förenade sig med Hr Stuart.
Frih. Boye, Ludv.: Stödjande mig på den siste talarens
lemnade upplysning, anhåller jag om propos., att den
föredragna inbjudn. må hvila, för att afgöras i sammanhang
med Utsk:s betänk, öfver min motion; ty i annat fall kunde
det hända, att R. o. Ad. band händerna på sig för pröfningen
af det inkommande betänk., och jag ser ingen våda,
att frågan om inbjudn. hvilar till dess.
Gr. Frölich: Såvida den siste talaren förblifver vid
sin begäran om inbjudn:s ytterligare livilande på bordet,
kan sådant honom ingalunda förvägras; men jag anhåller
få upplysa, att PresteSt:s inbjudn. går ut på helt annat
än Frih. Boyes motion. PresteSt. vill öfverlemna allt till
K. M.; men motionen åsyftar att blott sönderdela de särskilda
frågorna.
Frih. Boye: Jag har öppet tillkännagifva, att jag stödde
mig på Hr Stuarts uppgift och är ej i tillfälle att bedöma
vissheten af Gr. Frölichs; men för att kommä till visshet
-
Den i a Maj.
liet häruti, fortfar jag att begära propos., att begge frågorna
må i ett sammanhang företagas.
Ilr Hjärne, Harald: En ledamot af BäncoUtsk. liar
sagt, att PresteSt:s inbjudn. står tillsammans ined motionen;
en annan liar sagt nej dertill. 1 ovissheten om hvilkendera
har rätt) instämmer jag med Frih. Boye.
R. o. Ad. beslöt, att PresteSt:s inbjudn. skulle hvila,
tills Banco- och LagUtskms omnämnde utlåt, inkommer.
Hr Hjärne: Jag anliuller, att PresteSt:s inbjudn. må
på föredragnrslistan uppföras under samma nummer, som det
inkommande betänk, från Utsk., eller åtminstone, att inbjudn.
uppföres antingen straxt före eller slraxt efter Utskis
betänk., så att begge målen kunna företegas i ett sammanhang.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att H. Ex. väl
ansett, hvad Hr Hjärne begärt vara en följd af R. o. Adis
nyss lättade beslut, men ville ändå, enär sådant åstundndes,
hemställa, att den hyss föredragna inbjudn måtte få föredragas
på samma gång som Banco- och Lag-Utsk:ns omförtnälda
utlåt.
Bifölls.
Föredrogs ånyo BäncoUtsk:s d. 7 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 141 ■ anledn. af de inom 2:ne Stånd gjorda
anmärkn:r vid Utsk.*s under Wto i3ä aflåtna raenlor.
Derjemte föredrogs ett prot.utdr. från PresteSt. af förliden
gårdag, innehållande inbjudn. till Rledstånden att, i
likhet med PresteSt., ogilla BaneoUtsk:s utlåt. N:o 141 samt
besluta, att R. St. aflåta en underd. skrifvelse, hvarigenom
de till K. M:s kännedom öfverlemna btcoregleitlentet och
anhålla, att hvad allmänheten deraf torde behöfva känna
mätte på vanligt sätt blifva kungjordt.
Gr. Frölich, Dav.: Jag får erinra, ätt Utsk:s betänk.,
Som redan en gång förut blifvit begärdt på bordet, nu för andra
gången är före, och jag troi- altså, ätt dét hu måste äfgöras.
Huruvida R. o. Ad. dervid finner skäl att frångå sitt
redan fattade beslut, torde discussionen bäst komma att upplysa;
men hvad inbjudn. beträffar, anhåller jag-, i anseende
till det utsatta plenum plehorum, att den mätte blifva hvilande
på bordet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kää ej underlåta ätt
uttrycka min förundran, att R. o. Ad. ej hade plenum på
samma gång, som PresteSt, fattade ifrågavar. beslut. Det
Synes, som hade nian velat Vänta, till dess man fått se, hvad
inverkan detta skulle hafva på R, o. Ad;s beslut, För ätt ej
visa en så exemplarisk svaghet, får jag förklara mig stå
*22 H. 15
Den 12 Maj.
fast vid min förut yttrade öfvertygelse i ämnet, oell att jag
sålunda ej instämmer i inbjudn.
Frih. von Schulzenheim, Dav;, Jag förenar mig i
anhållan, att inbjudn. må blifva hvilande på bordet; och
hvad betänk. N:o i4i angår, kan jag ej annat förmoda,, än
att det blifver lagdt till liandkna.
Gr. Frölich: Otn Utskts betänk, ensamt nu vore föredraget,
skulle jag instämma med Frih. v. Schulzenheim;
men då PresteSt:s inbjudn. i sammanhang dermed blifvit föredragen,
kan jag endast instämma med honom såvida, att
jag yrkar, det R. o. Ad. förklarar sig vidhålla sitt redan
förut fattade beslut och lägger betänk, till handkna.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då BancoUtsk:s
utlåt. N:o 141 blifvit af 2:ne ledamöter begärdt på
bordet, kunde bordläggningen icke förvägras.
Ånyo föredrogs BancoUtskrs d. 7 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 142 i anledn. af de inom 2tne RiksSt. gjorda
anmärknrr vid Utsk:s under N:o 131 afgifna memor.
Äfven föredrogs en af Preste St., genom prot.utdr. af
förliden gårdag, gjord inbjudn. till Medstm att, i likhet med
PresteSt., ogilla BancoUtskts utlåt. N:o 142 samt besluta, det
R. St. genom stadgande i bicoreglementet berättiga fullmägtige
att, derest creditivet erfordras, i underd. begära K. M:s
medverkan, samt att R. St. uti underd. skrifvelse anmäla
denna i afseende på creditivet beslutade åtgärd.
Gr. Frölich, Dav.: Jag tillstår, att från den inbjudn.,
som nyss var före, jag fått en sådan afsmak för inbjudnafrån
det Högv. Ståndet, att jag ej nu följt uppläsningen af
denna med nog uppmärksamhet, för att kunna säga mig hafva
fattat, om reöactionen i PresteSt:s beslut här är lyckad. Jag
har i min reservation vid betänk, fästat uppmärksamheten
på de skäl, som finnas för en återremiss af detsamma; och
för att pröfva inbjudn., torde det vara bäst, att den får
hvila på bordet tillika med den andra.
Frih. von Schulzenheim, Da v., förenade sig med
Gr. Frölich.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, i följd af
2:ne ledamöters begäran, BancoUtsk:s utlåt. N:o 142 komme
att blifva hvilande.
Vid förnyad föredragning lades till handkna förstärkta
StatsUtskrs d. 9 dennes på bordet lagda memor.:
N:o 464. i anledn. af verkställd omröstning i frågan om
det sätt, på hvilket upplåning för Riksg.eont:s behof skall
verkställas;
K
Den 12 Maj.
Wto 465. i apledn. af verkställd omröstning i frågan om
en nådegåfva till förre t. f. Öfvercommissarien P. J. Åhman;
N:o 466. i anledn. af verkställd omröstning öfver frågan
0111 medels anvisande å 8:de lmfvudtiteln, såväl för underhållet
af arbetscompagnierna på Kungsholmen, som för dessas
sysselsättande med fästningsbyggnadsarbetet vid Carlskrona;
Wto
467. i frågan om förändringar i t och 2 art. afbevilln.
förorda.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St;s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
Wto 340. med formulär dels för den förbindelse, som
skall af hypoteksförening afgifvas till Riksgcont., och dels
för den garanti, sistnämnde Cöntor äger meddela dylik förening;
Wto
341. ang:de förklaring af 1 cap. 2 § StrafFbtn samt
K. brefvet d. 25 Sept. 1777.
Lades till handkna StatsUtsk:s d. 9 dennes på bordet
lagda memor. K:o 468 i anledn. af erhållen återremiss å SlatsUtsk:s
utlät. W:o 460.
Föredrogs ånyo och godkändes StatsUtskts d. 9 dennes
på bordet lagda memor. Wto 469 med öfverlemnande af den
upprättade riksstaten.
Ånyo föredrogs BancoUtskts d. 9 dennes på bordet lagda
betänk. Wto 14-3 i anledn. af Hr Rosenblads, B., motion
om underd. skrifvelse från R. St., med anhållan om K. Mts
nåd. biträde för upptagande af utländskt creditiv för Banken.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller, att detta betänk.
må hvila på bordet, för att företagas i sammanhang
med föregående betänktn, som blifvit ånyo bordlagda.
Frihtna Boye, Fredr., och Cederström, Jac., förenade
sig med Hr Rosenblad.
Frih. Hermelin, Aug., hade inlemnat följande:
Hindrad att längre såsom utsktsledamot qvarstå, får jag
vördsamt afsäga mig den plats inora BancoUtsk., hvartill
jag genom II. R. o. Adts förtroende blifvit kallad.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse en ny ledamot i BancoUtsk. efter Frih. Hermelin.
Upplästes åtskilliga från de öfriga RiksSttn ankomna
prot.-utdr., nemi. från PresteSt. af d. 4j 6, 7 och 11 den
-
Deri is Maj.
pes, från BorgareSt. af d. i, 4, 5, 7 och 9 dennes samt
från BondeSt. af d. 5, 7 och 9 dennes.
Lades till handkna,
Då K. M, till kl. -J till 1 denna dag kallat R, St. till
plenum plenorum, afgipgo H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt
R. o. Ad. kl, i till I till rikssalen, hvarest H. Ex. Hr Statsministern
för utrikes ärenderna, å K. M:s höga vägnar, uppläste
K. M:s nåd. tal till R. St., innehållande svar å åtskilliga
af dem till K. M. i underd, öfverlemnade skrifvelse!-,
rör:de lagfrågor.
H. Ex. Hr. Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. åteikommo
kh 4 2 e, m-> <iä R- M:s nåd, tal föredrogs och la-,
des till handkna.
Upplästes och Jades på bordet nedannämnda memor. och
iitlåtm från
Constitu tion sUtskottet:
N:o iaa, till R. o. Ad. samt BorgareSt., angrde deras åtgärder
vid memor- N:o 'jS;
N:o i2å- till R, o, Ad., ang:de dess åtgärd vid memor.
N:o 118;
StatsUtskottet:
N:o 47°, med förslag till reglemente för R. St:s Riksg.-  pont., jemte de dertill hörande aflönings-och pensionsstater;
BancoUtskottet:
N:o 144- med förslag lill sammanjemnkn. af RiksStms
särskilda beslut i anledn. af Utsk:s under N:o i35 afgifna
utlåt.
Banco- och LagUtskotten:
N:o 7. 1 anledn. af vissa skiljaktigheter uti RiksSttns
Sednast fattade beslut, rör:de lagstiftningen för enskilda banker;
N:o 8. öfver Hr Frih. L. Boyes och Hr N. W. Stråles
anföranden, ang:de afskiljande af de ceconomiska och financiella
delarna af förslaget till lag för enskilda hanker från
de delar, som röra allm civillag.
Justerades 5 prot.utdr. för denna dag.
Ankom K. M:s Hofcanceller, hvilken å K. M:s höga
vägnar aflemnade en Dess nåd, proposrn.
Sedan Hofcancelleren aftvädt, upplästes R. M:s nu ankomna
propos. till R. St , ang:de lag för inrikes vexlar; gifven
Stockholms Slott d. 12 Maj 1835.
Då den samma propos. åtföljande lag för inrikes vexlar
hörjade uppläsas, yttrade
Den 12 Maj.
117
Gr. Frölich, Da v.: Jag hemställer, om sjelfva lagen
behöfver uppläsas, helst jag i allt fall är nödsakad begära
den hvilande på bordet, enär jag ej hort de anförda skälen
i K. M:s contrapropos. för afskiljandet af frågorna om inrikes
och utrikes vexlar. Jag finner väl obehaget af denna
åtgärd att begära Konungens propos. på bordet, då sådant
kan föranleda till riksdagens fördröjande och till våda
för sjelfva saken; men min pligt, såsom representant, ålägger
mig att begagna denna min rättighet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att den begärda
bordläggningen icke kunde förvägras.
Hr Hjärne, Harald: Jemte det jag förenar mig med
Gr. Frölich, rör:de uppläsningen af sjelfva lagen, anhåller
jag, att Statsrådsprot. må blifva uppläst.
Upplästes nedannämnda,den K.proposm åtföljande handl:r:
1:0 protocoll öfver just.-ärender, hållet å Stockholms
Slott tisdagen d. 12 Maj 1835 inför H. M. Konungen i
Dess StatsRåd; samt
2:0 utdr. af prot. öfver just.-ärender, hållet i Konungens
Högsta Domstol måndagen d. 11 Maj i835.
Gr. Frölich: Jag anhåller få fråga, om ej det prot.,
som angår behandlingen i StatsRådet af R. St:s skrifvelse i
ämnet, äfven finnes. Skulle det vara tillstädes, ber jag, att
det äfven måtte uppläsas, jemte Högsta Domstolens yttrande
i frågan.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är förekommen af
Gr. Frölich och förmodar det vara ett misstag, om ej det
ifrågavar. prot. blifvit bifogadt. För öfrigt instämmer jag i
hans begäran, att den K. propos:n må hvila på bordet.
Underteckn. Ridd.Secret.: Några andra handl.T, än
de nu upplästa, hafva ej blifvit aflemnade.
Frih. Boye, Ludv.: Af den efterfrågan, man gjort om
det StatsRåds-prot., som angår Ständernas skrifvelse i ämnet,
Jedes jag att föra R. o. Ad. till minnes, att frågan om R.
St:s skrifvelse besvarades i plenum plenorum. Något helt
annat är frågan om Konungens contrupropos. I den förra
frågan hafva vi ingen rätt till StatsRådets prot.; det kai;
ej blifva föremål för Ständernas granskning.
Gr. Frölich: Jag är böjd att tro den siste talaren haRs
va rätt, och får erinra, att jag endast gjorde en förfrågan,
om detta StatsRåd-sprot. fanns. Dock synes det ej vara utom
formen, att Ståndet genom Hr Gr. o. Landtm, begär från
Hofcancelleren del af detta prot.; och vågar jag altså föreslå
en sådan åtgärd.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Det ifrågavar. StatsRåds-prot.
tillhör blott Constit.Utsk. Vill Gr. Frölich på
den vägen erhålla del deraf, står det honom öppet.
iiS
Den 12 Maj.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han af grundlagen
fann sig förhindrad att framställa den af Gr. Frölich
begärda propos:n.
Gr. Frölich: Jag har blifvit öfvertygad af Frih. af
Nordin, och afstår således sjelfmant från min begäran.
Hr Stuart, Carl Gust., uppläste följande:
Då vid all lagstiftning för enahanda föremål samma
grundsatser och, så vidt skiljaktigheten i loealförhållanden
sådant medgifver, samma föreskrifter böra gälla och tillämpas,
så får jag, med anledn. af K. M:s i dag meddelade nåd.
svar å R. St:s und. förslag till vexellag, vördsamt föreslå, att
R. St., till vinnande af nödig enhet i denna del af lagstiftningen
och till beredande af en utaf bchofvet högt påkallad
lättnad vid tillämpningen af de i mångfaldiga särskilda författningar
nu spridda föreskrifterna rör:de detta ämne, måtte
hos K. M. i und. anhålla, det K. M. täcktes låta utarbeta
och vid nästk. riksdag R. St., i öfverensstämmelse med 87
§ af Reg.F., i nåder meddela förslag till gemensam lag för
såväl vexelrörelsen inom landet som den vexelrätt, hvilken
utrikes och inrikes orter emellan bör äga rum.
Jag anhåller vördsamt, att denna motion matte ofördröjligen
varda till LagUtsk. remitterad.
Begärdes på bordet af Gr. Frölich, David.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. % till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Tliorsdajen den i4 Maj 1835.
Plenum kl. io f. m.
Justerades i prot.-utdrag för d. 12 dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelse!- till
K. M., nemi.:
N:o 342. ang:de Riksg.cont:s behof fr. o. m. i835 t. o.
m. 1839;
N;o 343- med öfverlemnande af den upprättade riksstaten.
Likaledes upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till §§ i riksd.-  boslutet:
Den i4 Maj.
1:0 angrde Götha Ganalbolags och Malmö f. d. Discontverks
mindre säkra fordringar;
2:0 ang:de grunderna för Bankens rörelse och förvaltning;
3:o
ang:de grunderna för befordran till comnnssarie-beställningar
inom Banco verket;
4:o ang:de åtskilliga lagförklaringar och stadganden;
5:o ang:de ändring i 3o § i concurslagen;
6:0 angrde ändring i 3 cap. sjöskadeb:n sjölagen;
7:0 ang:de förändradt stadgande i fråga om förnyelse
af äktenskap emellan frånskilda makar;
8:0 ang:de rättighet för ägare af skatte-frälse-hemman
alt lösa frälseräntan, när densamma utom börd försäljes;
9:0 angående bestämmande af viss tid för fullföljd af
bos K. M:s Bef:h:de skedd lagsökning emot löftesman, som
borgat såsom för egen skuld;
10:0 ang:de åtskilliga förändrade stadganden, ronde utmätning;
11:0
ang:de stadgande till förekommande deraf, att gäldenär,
medelst diktade köpealliandlingar, undanhåller sina
tillgångar från utmätning;
12:0 angrde prescriplionstid för domfästa fordringar;
i3:o om upphäfvande af K. förordn. d. 5 Mars 1786,
hvarigenom dödsstraff är utsatt för stöld ur bref;
i4ro angrde'ändring i bestraffningen för missgerningsmans
lössläppande;
i5ro om upphäfvande lill vissa delar af 4'de punkten i
K. brefvet d. 22 Mars i8o3;
16:0 angrde stadgande, att mål rörrde den nidingstjufnad,
hvarom 3, 4 °ch 5 §§ 42 cap. Missg.brn omförmäla, må
upphöra att vara af underställningsegenskap;
17:0 angrde åtskilliga förändringar, tillägg eller förklaringar
af allm lagens stadganden;
i8ro angrde brännvinsbränningsrättigheten;
igro angrde allm. bevillningen.
Ilr Hjärne, Haraldt R. o. Ad. beslöt väl i sista plenum,
att det betänk., som inkommit från R. o. Adrs särskilda
Utsk., skulle uppföras först på föredragnrslistan för i
dag; men R. o. Ad. kände icke då, att samma dag en K.
propos. skulle till R. St. ankomma. Om denna K propos.
genast hade blifvit remitterad till LagUtsk., så hade 11. o.
Adrs förenämnde beslut kunnat hafva någon menlig följd;
men då denna nåd. propos., emot åtminstone min förmodan,
blifvit begärd på bordet af en värd ledamot, har jag ansett
mig böra väcka den frågan, att denna K. Mrs propos. måtte
föredragas till remiss, innan något annat ärende företages.
Riksd.Ordnrs 47 § innehåller den bestämda föreskrift i afseende
på målens föredragning, att sådana mål, sorn röra Riks
-
120
Den 14 Blaj.
St:n gemensamt, d. v. s. allm. ärenden, skola först i plena
föredragas, och sedermera hvarje Stånds enskilda För min
del vill jag ej yrka en fullkomligt bokstaflig efterföljd af
denna § i afseende på de mål, som äro uppförda på denna
dags föredragn:slista, emedan till följd deraf det först uppförda
målet skulle komma att sist föredragas. Mitt ändamål
är icke (i anseende till det misstroende, som till följd af
olika åsigter är rådande, bör jag förklara det) någonting annat,
än att jag må vara fullt förvissad derom, att berörde
K. M:s propos. blir i dag till LagUtsk. remitterad. Egenskapen
af det mål, som är först upptaget på listan, föranleder
mig till den farhåga, att discussionen derom kunde så
långt utsträckas, att dagens plenum komme att slutås, utan
att något annat mål hunne förekomma, och då blefve den
K. proposln ännu en dag hvilande på bordet. Jag tior mig
veta, att denna K. propos. redan är remitterad från 2tne
Stånd, och jag troi* äfven af det 3:dje. Det vöre således R.
o. Ad., som rättvist skulle få uppbära skulden, om K. M.,
i anseende till uppskofvet med detta måls behandling, funné
sig föranlåten att förlänga riksdagen. Detta är motiverna
för min begäran, och jag hemställer till R. o. Ad, huruvida
det ej är grundlagsenligast att först besluta remiss till Lag-*
Utsk. af K. M:s propos., innan Ståndets enskilda mål föredrages.
För min del förstår jag icke, huru någon discussion
om denna remiss kan uppstå, som kunde föranleda dröjsmål.
Väl har den ledamot, som bordlagt den nåd. propostn, hotat
R. o. Ad. med ett fullständigt och vidlyftigt anförande i ämnet;
men då K. M:s propos. om inrikes vexlar har sammä
redaction som det beslut, R. St. i ämnet fattat, inser jag
ej, huru det kan finnas någon ledamot inom RiksStm, som
kan Jemna några nya upplysningar åt det Utsk., hvars behandling
frågan tillhör. Om Gr. Frölich, som är den ledamot,
hvilken ämnat yttra sig, har några upplysningar alt
lemna Utsk., så torde det vid närvar, förhållande vara lämpligare,
att han enskildt aflemnar dem till Utsk:s ordförande
eller någon af dess öfriga ledamöter, än att han uppehåller
tiden så sent på riksdagen genom ett yttrande, som kan föranleda
långvariga discussioner inom Ståndet. Jag anhåller
om Hr Gr. o. Landtm:s propos. på min begäran.
Underteckn. Ridd.Secret.: På Hr Gr. o. Landtnäs
befallning får jag äran tillkännagifva, att de 3:ne öfriga
Stånden redan till Lag.Utsk. remitterat K. M:s nåd. propos.
om inrikes vexlar.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag hade icke väntat,
att den siste värde talaren, som alltid så mycket yrkat
på lielgden af fattade beslut, skulle vilja föreslå R. o. Ad.
att upprifva ett i föregående plenum fattadt beslut. Hr
Hjärne har såsom stöd för sin mening åberopat 47 § Riksd.-
Ordn. 5
Den uj Maj.
121
Ordn., men icke läst till punkt. Der står nemi.: ”Uti plena
föredragas först de för RiksStm gemensamma ärenderna, och
sedermera hvarje Stånds enskilda, alla i den ordning de,
hvart slag för sig, inkommit, så framt ej Stånden derom
annorlunda förordna/' Nu tror jag, att Ståndet derom annorlunda
fÖrordnat i ett föregående plenum, och jag kan
således icke annat än på det högsta bestrida Hr Hjärnes
åsigt; och så mycket mindre kan jag gilla denha åsigt, sorn
jag icke tror, att någon lång tid kommer att åtgå för pröfrtingen
af det obehagliga ämne, som It. o. Ad. beslutat först
företaga, enär detsamma är så väl kändt, att man ej behöfver
blifva särdeles vidlyftig, då ämnet discuteras, så framt
man ej är älskare af långa tal i prot:n. Hr Hjärne liar sjelf
medgifvit, att den K. proposm ej kan föranleda någon lång
discussion; och då jag för min del tror discussionen om Hr
Crusenstolpe icke kunna blifva vidlyftig, så inser jag icke,
hvarföre ej båda dessa ämnen skulle medhinnas i detta plenum,
hvadan jag också bestrider Hr Hjärnes begäran.
Hr Hjärne: Jäg skulle afstå från min begäran, Örn jag
af Hr Gr. O. Landtm, blefve förvissad derom, att delta plenum
ej skall sluta, innan den K. proposm blifvit remitterad,
hvilket är mitt enda syftemål. Men jag tager mig friheten
fästa den siste värde talarens uppmärksamhet derpå, att han
icke synes hafva rätt uppfattat lydelsen af 47 § Riksd.Ordm
Orden: så framt ej Stånden derom annorlunda besluta,
referera sig endast till sednare hälften af föregående
mening, som innehåller, att målen skola föredragas i den
ordning de, hvart slag för sig, inkommit; men ovilkorligen
mäste meningen vara, alL de allm. målen skola först
i plena förekomma. Jag vill dock icke genom denna af mig
väckta fråga föranleda en alldeles oväntad discussion; men
jag vågar bos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om den försäkran,
att detta plenum ej skall slutas, förrän il. o. Ad. remitterat
K. M:s proposm.
Hr von Hartmansdorff, Aitg.: Jag hoppas visserligen,
att icke detta plenum upplöses, innan K. M:s på 11. ot
Ad:s bord hvilande propos. blifvit remitterad; men att pä
förhand af Hr Gr. o. Landtm, fordra ett sådant löfte, synes
mig vara nog vida sträckt. När det beror på Ilr Hjärne
och hvilken annan talare som helst, alt med förslag, som
ingen kan förmoda, och med tal, som kunna blifva långa
öfver all förmodan, upptaga tiden hela detta dygn, så tror
jag det vara för mycket begärdt, att Ilr Gr. o. Landtm,
skall gifva ett sådant löfte. Jag anhåller derföre, att vi må
få företaga ärenderna efter den ordning, sorn är beslutad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att H. Ex. ej
trodde sig lofva jnera, än han kunde hålla, då han försa k*
22 H. iö
4
na
Den i4 Maj.
lade, att plenum ej skulle slutas, förrän frågan om remiss
af K. M:s på bordet hvilande nåd. propos. blifvit afgjord.
Då Hr Hjärne under detta vilkor afstått från sin anhållan,
ansåg H. Ex. altsa, att man nu borde öfvergå till företagande
af det på föredragnislistan främst uppförda mål.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att af samma
skäl, som förra gången det mål, som nu skulle föredragas,
förevar, förmått H. Ex. att låta tillsäga de främmande åhörarne
att under nämnde måls pröfning aflägsna sig, ansåg
IL Ex. sig äfven nu föranlåten att vidtaga enahanda åtgärd.
Sedan de främmande åhörarne afträdt, föredrogs R. o.
Ad:s särskilda, i enlighet medäo§ Ridd.Ordn. tillsatta Utsk:s
d. 7 dennes på bordet lagda utlåt, öfver ett af Hr Crusenstolpe
i plenum d. 27 sisth April f. m. afgifvet yttrande.
Gr. von Hermansson, Carl: Genom den reservation,
jag bifogat förevar, betänk., har jag tillkännagifvit, alt ett
misstag af mig, begånget vid sjelfva voteringen i CJtsk., troligtvis
fÖranledt det beslut, hvari Utsk. stadnat. För ett
sådant misstag har jag ej kunnat gifva mig sjelf någon ursägt,
och jag har således ej heller någon rätt att af andra
fordra den. Men, mina Hrr, i erkännandet af en förseelse
ligger en tillfredsställelse, som jag tror, att ingen vill heka
mig. K11 till saken. — Jag ogillar, att Hr Crusenstolpe blef
afbruten, och jag gör det af 2:ne skäl: först och främst
derföre, att jag tror detta afbrott hafva varit stridande emot
formerna, och för det andra derföre, att jag är öfvertygad,
att, i fall han fått fullfölja, tableauen blifvit så fullständig,
att ingen tvekan vid dess bedömande kunnat uppstå. Om
nu R. o. Ad. kunde anse sig som en juridisk rätt, eller som
en domstol kunna afgöra detta mål, så tror jag, att man
borde fria Hr Crusenstolpe; men såsom domstol eller juridisk
rätt kan jag ej anse R. o. Ad., utan jag anser R. o.
Ad. såsom en opinionsnämnd, en compromissrätt, deri en
och hvar yttrar sig efter sin öfvertygelse, och då hemställer
jag till hvarje ledamot, som var tillstädes vid det ifrågavar.
tillfället, huruvida det är tänkbart, att den mening, som
af Hr Gr. o. Landtm, blef undertryckt och icke uttalades,
kunde hafva tillintetgjort den mening, Hr Crusenstolpe då
redan hade uttalat. Jag kan ej föreställa mig det. Dessutom
har R. o. Ad. redan för ett jemnförelsevis lindrigare
uttryck låtit varna en annan af sina ledamöter. Om nu Hr
Crusenstolpe skulle frikännas, så hemställer jag, hvad consequens
eller hvilka principer skulle ligga till grund för R.
o Ad:s beslut. Slutligen har Hr Crusenstolpe i ett sednare
yttrande appellerat till R. o. Ad:s ära. Han har nemi. till—
kännagifvet den önskan, att R. o. Ad. och dess Landtm,
malte vara lika måna om Ståndets ära, som R. o. Ad. samt
dess Landtm, fordom varit. Deruti instämmer jag fullkorn
-
Den 14 Maj.
123
ligt nied Hr Crusenstolpe; och det är på dessa förenade skäl,
som jag i Utsk. ämnat votera emot Hr Crusenstolpe och här
kommer att votera emot honom, såvida votering kommer i
fråga.
Hr Gyllenhaal, Lars H e r r man: Den reservation,
som jag anmält emot Utsk:s beslut, ådagalägger, att jag vid
voter:stillfället inlagt en lapp, hvarpå ordet nej var tryckt.
Jag har ej velat belasta pi ot. med en redogörelse för de skäl,
hvarpå detta omdöme sig grundar, och jag gör det ej heller
nu; ty då jag tager för afgjordt, att hvar och en af R. o.
Ad:s ledamöter redan långt före detta stadgat sin opinion i
delta obehagliga ämne, så vore en sådan framställning obehöflig
för alla dem, som dela tänkesätt med mig eller Utskts
minoritet, och lika öfverflödig för dem, som hysa en motsatt
mening. Jag anhåller blott att få förklara, det jag anser
den af Hr Crusenstolpe begångna ifrågavar. förbrytelsen
jemnförelsevis vara af vida svårare beskaffenhet än den, för
hvilken Frih. Klingspor redan af R. o. Ad. fått emottaga en
välförtjent varning genom Hr Gr. o. Landtm.; och jag får
lika med den siste värde talaren fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på det högst oformliga och anmärkntsvärda förhållande,
som skulle inträffa, om, sedan Frih. Klingspor fått
en sådan varning för en mindre förseelse, R. o. Ad. likväl
för en svårare förbrytelse skulle lemna Hr Crusenstolpe full
befrielse.
Frih. af Nordin, Carl Joh., uppläste följande:
Då denna fråga förevar förra gången, yttrade jag, att
jag skulle underkasta mig gode männens och R. o. Ad:s 0111-  pröfvande. Jag kunde då icke förese, att ett betänk, från
gode männen kunde inkomma, som genom en vid omröstningen
inträffad händelse skulle tillintetgöra möjligheten af
att fästa något det ringaste afseende på detta betänk. Jag
befinner mig emedlertid härigenom i samma ställning, som
innan remiss till Utsk. ägde rum, nemi. att icke känna, i
hvilken tanka gode männen verkligen stadnat. Det rätta
vore visserligen, i sakens närvar, skick, att yrka betänk:s
återremitterande; men då denna fråga ytterst beror på R.
o. Ad:s eget ompröfvande, och den icke påkallar någon ytterligare
utredning för att kunna bedömas, finner jag ändamålsenligast
att endast yrka sakens definitiva afgörande.
Utsk:s majoritet eller, rättare sagdt, den fraction af
Utsk., sorn genom en slump fått rättighet att afgifva dess
tanka såsom majoritetens, har uttalat den öfvertygelse, att
Hr Crusenstolpe 'blef genom Hr Gr. o. Landtm, hindrad
framställa sin mening. Jag är af en motsatt tanka och anser,
att det afbrott, Ilr Crusenstolpe rönte, icke inträffade,
förrän han redan öfvergått till yttrande af en påföljande
mening. Den första meningen utgör således ett helt för sig
och kan fullständigt bedömas, utan att det afbrott, som se
-
Den 14 Maj.
dcrmera agde rum, derpå inverkar. Rian har refererat Hr
Crusenstolpes otillbörliga uttryck till den efterkommande
meningen; jag anser den deremot hafva ett obestridligt sammanhang
med den föregående. Stadnar man vid granskningen
af Hr Crusenstolpes yttrande, der den af honom framställda
meningen är slut, så finner man, att lian förklarade,
det han ogillade, att ett utländskt uttryck af Frih. Klingspor
begagnats och tillägger Hr Crusenstolpe, jag skall begagna
ett Svenskt: det finnes ordet skälmstycke. Här är
inen ngen fulländad och kan sålunda bedömas. Hvarom valbar
fråga, då Hr Crusenstolpe för sin räkning utbytte orden
per nefäs emot det Svenska ordet skälmstycke? Jo, mina
Hrr, frågan var örn Regeringens handlingssätt vid och under
denna riksdag. Jag torde icke behöfva framställa inför detta
Stånd något vidare, för att en och hvar skall finna, huru
personligt förolämpande Hr Crusenstolpe vid ifrågavar. tillfälle
sig yttrade. För mig är det visserligen likgiltigt, hvad
Ur Crusenstolpe i allmänhet tänker och yttrar; men på detta
rum anser jag hvarje uttryck, som är personligt sårande,
vara otillåtlig!, det må uttalas af hvilken som helst. R. o.
Ad. ansåg Frill. Klingspor böra varnas för det han begagnat
sig af uttrycket per uefas; det skulle förvåna mig, om
Hr Crusenstolpes vida olämpligare uttryck skulle lemnäs utan
tillrättavisning. R. o. Ad. är icke och kan aldrig blifva en
juridisk domstol. I sak af denna beskaffenhet utgör R. o.
Ad. en jury, som efter öfvertygelse friar eller fäller; och det
är detta uttryck af R. o. Ad:s tänkesätt, som jag önskar bestämdt
och otvetydigt uttaladt, då jag yrkar Hr Crusenstolpes
uteslutande från Riddarhuset för denna riksdag. Ordning
och sans i yttranderätten äro för mig det hufvudsakligastc
motivet för mitt yrkande; ty vinna sådana uttryck,
sorn det ifrågavar., burskap på detta rum, så uteblifva icke
länge andra af enahanda halt, och R. o- Ad:s öfverläggningar
komma då att öfvergå från sak till personliga förolämpningar,
hvaruti en rättskaffens man icke kan deltaga. Må
ej en kommande tid kunna förebrå oss att genom grofhet
och personligheter hafva oskärat detta rum, en önskan, som
hvarje Svensk riddersman mäste vid närmare eftersinnande
med mig dela.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Till en början tager jag
mig friheten fästa Gr. v. Hermanssons likasom Frih. af Nordins
uppmärksamhet på en fullkomlig oriktighet i deras anföranden,
då de sagt, att det endast varit genom en slump och
i anleda, af elt misstag, som Utsk:s förevar, beslut tillkommit.
Jag förmodar likväl, att, örn dessa Hrr något närmare
betänka saken, de skola finna, att då 6 röster stadnat emot
5, det är lika möjligt, att den sedel, som af misstag blifvit
inlagd af ordföranden, var den, som blef undantagen, sorn
att den undantagna sedeln var ett af de öfriga ledamöternas
D c n 14 Maj
voin. Detta kan jag lika så lätt supponera, som de supponerat
motsatsen; och om nu ordförandens sedel var den,
som förseglades, så var det ju likgiltigt, om denna sedel
innehöll ett ja eller ett nej, och om den varit ett nej, så
linde ju resultatet efter sedlarnas öppnande blifvit alldeles
enahanda som nu, då den lärer innehållit ett ja. Jag kan
dessutom ej föreställa mig annat, än att, då en ordförande i
ett Utslc. kunnat begå ett så exstant misstag, han måste
hafva varit på det högsta likgiltig för voteringens utgång,
ty eljest hade misstaget ej kunnat äga rum; och jag skulle
så mycket mera tro detta, som, i fall ordföranden varit
angelägen att ändra sitt votum, han kunnat lill Utsk:s grannlagenhet
hemställa, om icke voteringen kunde gå om, hvilket
dock ej skedde. Jag skulle åtminstone för min del ej
dragit i betänkande att medgifva sådant, och jag tror icke,
att de öfriga bland majoriteten nekat att dertill samtycka.
Men att deremot, sedan allt fått ett lagligt slut och betänk, är
färdigt, icke blott reservera sig emot ett beslut, hvartill
juan sjelf bidragit, utan jemväl på en lös och falsk
supposition förklara, att ett misstag föra nied t detta
beslut, sådant anser jag högst orätt, och jag kan ej underlåta
att deremot anmäla min reservation. Hade jag begått
detta misstag, så hade jag åtminstone haft den försigtigheten
att icke yppa det, utan låtit saken blifva in ståtu
quo, enär reservationen i alla fall icke kunde ändra resultatet.
För öfrigt tror jag, att om R. o. Ad. toge kännedom
om prot., R. o. Ad. skulle finna, att den mening, som är
uttalad v betänk., blifvit under debatten i Utsk. omständligt
deducerad i flera såväl muntliga som skriftliga anföranden;
hvaremot den motsatta meningens anhängare gjort sig högst
obetydligt besvär att deducera sina satser, förmodligen derföre,
att de ej låta deducera sig annorlunda än derigenom,
att beslutet utan afseende på lag, på sätt Hr Gr. v. Hermansson
också antydt, kommit att grundas på ett fullkomligt
godtycke. Jag tror dock icke, att det står tillsammans
med R. o. Ad:s rättskänsla att döma godtyckligt, och
till Frih. af Nordin, som ansett oss sitta här sorn jurymän,
hemställer jag, huruvida man i en jury äger att döma efter
godtycke. Då tryckfrJagen bestämmer, att i mål, sorn
tvetydiga äro, man bör hellre fria än fälla, och i hvarje fall
förbjuder att draga obestämda slutföljder af uttrycken, så
hemställer jag, huru en jury skulle, med iakttagande af detta
stadgande, kunna fälla Hr Crusenstolpe. Jag frågar, om
man ej gör en obestämd slutsats, då man dömer efter
en afbruten mening, man må då referera ordet skälmstycken
till det föregående eller till det efterföljande, åtminstone
tillåter mig ej min känsla af rättvisa att draga en sådan
slutföljd; ty om en vän af ministeren begagnat ifrågavar.
Uttryck, om en person med fullt loyala politiska tänkesätt
hade här öfyersatt ordet nefas (såsom tidningen Svenska Mj
-
126
Den i4 Maj.
nerva gjort det) med skurkstreck och sedermera begärt
att få framställa en tableau öfver Regeringens förfarande,
så hemställer jag, om man ej i sådant fall trott, att talaren
gjort denna förutsättning, för att än mera aggravera Frih.
Klingspor.? brottslighet, och att den utlofvade tableauen
skulle hafva blifvit den mest lysandé, för att så mycket bjertare
sticka af mot de mörka färger, Frih. Klingspor begagnat.
Det är visserligen mili öfvertygelse,, att Hr Grusenstolpes
tableau ej hade blifvit tecknad med så ljusa färge ;
men då jag måste fasta mig endast vid hvad som blifvit sagdt
och icke vid den person, som fällt uttrycket, så kan jag
icke finna annat, än att jag skulle fela mot den för en jurymän
gällande lag, att nemi. hellre fria än fälla, oell att
icke draga obestämda slutsatser af uttrycken, örn jag cj frikände
talaren. Jag medger visserligen, att den fraction af
R. o. Ad., som funnit för godt att besluta, det Frih. Klingspor
skulle erhålla en föreställning, kan på samma grund
jemväl besluta, att Ur Crusenstolpe skall uteslujas från Riddarhuset;
men lyckligtvis behöfves dertill of Ståndets ledamöter,
och jag hoppas derföre, att, dåden minoritet, som
röstade emot berörde föreställning, var långt betydligare än
den, som nu fordras för Hr Crusenstolpes befriande, ett
tillräckligt antal af till denna minoritet hörande ledamöter
nu är tillstädes, för att hindra Hr Crusenstolpes uteslutande.
Frågan, mina Hrr, gäller här icke endast Ur Crusenstolpe,
utan frågan gäller yttranderätten. Här gäller ali icke
godkänna den vådliga grundsats, att en talman skulle,
genom en talares afbrytande, kunna hindra honom att utveckla
sin mening, för att sedan på detta afbrott 'grunda en
anklagelse emot honom. Blott den enda omständighet, alt
Ur Crusenstolpe ej fått tillgodonjuta grundlagens uttryckliga
föreskrift att få tala till punkt och yttra allt, hvad bouoin
behagar, med skyldighet att för sina yttranden ansvara
inför lagen, är ett fullt tillräckligt skäl för hans frikännelse.
Jag hemställer, om det ej är ursägtligt, då man,
såsom Hr Crusenstolpe vid flera tillfällen, sett sin grundlagscnliga
yttranderätt kränkt, att blodet kommer i någon hastigare
sjudning och hänförer till mindre lämpliga uttryck.
Jag är af den fullkomliga öfvertygelse, att då talman tillåtit
sig alt afbryta en ledamot, är det han (talmannen), som
tillintetgjort all möjlighet att kräfva ansvar för det afbrulna
yttrandet, och för den förolämpning, som derigenom kan
anses vara begången, tillhör det dä talmannen sjelf att lemna
upprättelse, emedan lian genom afbrottet föranledt ansvarsfrihet
för talaren. Jag tillstyrker, att R. o. Ad. måtte
låta Hr Crusenstolpe bibehålla sin pollef för denna riksdags
ännu återstående få plena, hvarunder lian troligen i alla
fail icke lärer ämna besvära R. o. Ad. med sina yttranden.
Hr Ros en muller, Joli. Mich.: Trogen föresatsen att
Den i4 M a j.
tued min röst, sa ovan vid parlamentariska former, under
min bristande kännedom af riksdagsförhandlingar, icke borttaga
en för Ståndet dyrbar tid, bär jag från mili bänk blott
varit åhörare, i hopp och förmodan alt vid det nu snart
slutade riksmötet vara kommen så långt i parlamentarisk
upptuktelse, att jag, utan att försynda mig mot höfsa mhetens
enklaste fordringar, kunde vid en blifvande riksdag
deltaga i ärendernas behandling. Att jag bryter min fattade
föresats kommer enkannerligen deraf, att vid tagen kännedom
af särskilda Utskrs betänk., vid afhörandet af öfverläggningarna
i såväl detta som i föregående plenum, rör:de det
ifrågavar. högst obehagliga ämnet, det icke blifvit mig möjligt
att nedtysta min enskilda opinion, den jag önskar bevera i
husets prot. Det ligger i sakens natur, att hvarje ny talare,
i egenskap af representant, med elier mot sin vilja väcker
ett större interesse, som stiger i samma proportion, som
ämnet, hvaröfver han går att yttra sig, haft lyckan eller
missödet att, i mer eller mindre grad, anslå sinnesstämningen
för dagen. Också tviflar jag icke, att äfven vid mig fästes
en större iaktgifvelse, än om jag händelsevis låtit min röst
första gången ljuda i en fråga af mera allm. beskaffenhet.
Hvad jag framförallt aktar är öppenhet i handling, frimodighet
i uttryck. Jag anser mig således ej böra lemna
II. Ståndet i ovisshet om den färg, till hvilken jag i politiskt
hänseende bekänner mig. Jag älskar ljuset och är en
fiende till mörkret, och med denna öppna bekännelse har
jag sagt nog för att tillkännagifva, det äfven jag är en varm
vän af alla förbättringar. Ja, mina Hrr, jag älskar öfver
allt att följa med tiden, i allt hvad den har godt och nyttigt
för oss, i allt, som icke hotar att i spillror sönderbryta
äganderätten, i allt, som öfverensstämmer med våra nationella
vanor och fäderneslandets sanna interesse; men för att
vinna något af allt detta, för att tillkämpa oss något af tidens
goda, är det väl med ett sådant språk och sådana åthäfvor,
som Hr Crusenstolpe nyttjat, man tror sig vinna
målet? Vinnes något genom ord och åthäfvor, som, genom
den tillämpning Hr Crusenstolpe gifvit dem, i mina öron,
för att begagna lanta uttryck, ljuda såsom skrålet af någon
full på gatan? I detta sätt att såsom representant uttrycka
sin mening, i dessa bitterheter ser jag icke annat än ett
utkastadt frö för den tid, som komma skall, då lagen och
ordningen inom detta hus kunna förlora sitt anseende och
lemna rum för okynnets strider. Vare detta nog sagdt om
Hr Crusenstolpes skälmstycken, och må mig nu tillåtas några
reflectioner öfver särskilda Utskrs betänjr. Efter det Utsk.
i allm. termer ordat om sin känsla för det rätta och passande
i offentliga lifvet samt det prisvärda afseende, grundlagen
fästat derpå, att det passande och lofliga i enskilda
lifvet ej må åsidosättas i det offentliga, kommer Utsk. till
det raisonnement, att andan af all strafflags bestämmelse vo
-
128
Den i4 Maj.,
re att snarare fria än fälla. I delta raisonnement instämmer
jag fullkomligt. Men, mina Hrr, hvem är det, som här
skulle frias och med detsatnma icke fällas? Utsk. har funnit,
att det är Hr Crusenstolpes skälmstycken, sorn ej böra
fällas. För min del ville jag tillstyrka, att landets Regering
ej malte fällas. Det är en skrifts anda och syftning, säger
Utsk, vidare, som skall ingå i pröfningen af densamma.
Deri instämmer jag äfven af allt hjerta med Utsk. Jag beklagar
blott, att Utsk. funnit syftningen oskyldig eller åtminstone
oskadlig, då jag deremot finner den lemna grundad
farhåga för de vådligaste följder. Jag förenar mig med
Frih. af Nordin ocb begär, att H. Ståndet måtte företaga
frågan till slutligt afgörande.
Åtskilliga yttrade härtill deras bifall.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Sedan den siste
värde talaren så väl utvecklat ämnet och syftningen af Utskrs
betänk., är det sannerligen svårt för mig att vara. den i ordningen,
som har att näst efter honom yttra sina tankar; men
då en talare här sagt, att minoriteten inom Utsk. gjort sig
litet besvär med att genomdrifva sin sats eller göra sin åsigt
gällande, nödgas jag upptaga R. o. Ad:s dyrbara tid med att
redogöra för mina åsigter i ämnet, — åsigter, som härleda
sig från det ögonblick, då Hr Crusenstolpe afgaf sitt yttrande,
och icke från några andra skäl; ty jag trotsar någon här
eller på annat rum att säga mig, det jag genom snack eller
något fagert tal låtit ändra min öfvertygelse eller grundat
min mening på sådana lågsinta motiver, som af intoleranta
talare alltid tilläggas dem, hvilka icke instämma i deras
åsigter.
Jag har reserverat mig mot Utsk:s betänk., så till uppställning
som beslut. Jag reserverade mig emot uppställningen
derföre, att jag ansåg den ensidig; ty jag har trott,
att då Utsk. blifvit nedsatt för att pröfva ärendet, Utsk.
bort upptaga åtminstone de skäl, som föranledt remissen, änskönt
Utsk. hade funnit öfvervägande skäl för dess nu framställda
mening. Jag biträddes ej i denna åsigt af någon
annan af Utskrs ledamöter, och jag får nu, sedan jag närmare
betänkt saken, förklara, att jag ej kan gilla betänkts
uppställning just derföre, att hela den theori, som der finnes
utvecklad, synes mig falsk och grundlös eller sakna tillämplighet
i förevar, fall. Man har åberopat tryckfr:slagen; men
jag hemställer, hvad denna lag har att göra med detta mål.
Detta vädjande till tryckfrtslagen synes mig vara nog för att
ådagalägga, att majoriteten, otn den också gjort sig mera besvär
än minoriteten, åtminstone byggt sina satser på en
lös grund.
Jag anhåller att nu få yttra min åsigt i sjelfva saken.
Jag tror, att om denna fråga betraktas ur den enkla synpunkt,
Den 14 Maj.
12g
punkt, dess beskaffenhet påkallar, oell icke förvillas genom
inblandning af politiska utflygter eller advoöatoriska försvarsgrunder,
den kunde sannast och riktigast bedömas och alt mart
derigenom lättast kunde komma till dess afgörande utan vidare
tidsutdrägt. Följden biir i alla fall enahanda; ty genom
sädana inblandningar kan man endast förlänga discussionen
några timmar, och man mäste slutligen återkomma
till hufvudsaken, som, efter mitt förmenande, innefattas i
några få och enkla frågor, nemi.: har Hr Crusenstolpe genom
sitt yttrande förnärmat Ståndöts värdighet eller icke?
Idar han fästat ringaste afseende på det allm. ogillande, sorn.
hans yttrande inom detta hus mött, derigenom att han erkänt,
att det var förhastadt? Jag tror, att man skall komma till den
slutsats, att ordet skälmstycken, som af Hr Crusenstolpe yttrades,
idet sammanhang, hvari det står med det ämne, sorti då
Var föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, icke kan ursägtas,
och jag tror, att man af Hr Crusenstolpes sednare anförande
kan dragä den slutföljd, att långt ifrån att han velat påstå,
att detta ord varit ett honom i brådskan undfallet, förhastadt
uttryck, han ådagalagt, att det varit ett välbetänkt
uttryck för att såra och skymfa den Corporation, som var
föremål för en annan talares tillmäle och R. o. Ad:s dåvar-.
öfverläggning. Jag frågar den majoritet af R. o. Ad., som
ogillade Hr Crusenstolpes uttryck, hvad känsla det var, som
Föranledde detta ogillande, om det icke var den, att han genom
detta sitt uttryck hade förnärmat Ståndets värdighet
och sårat till detta hus hörande individers hederskänsla. Sådan
var åtminstone den verkan, Hr Crusenstolpes yttrande
gjorde på mig, och det var detta, som grundläde min åsigt
i ämnet. Jag tror dessutom icke, att det finnes någon ledamot
inom detta hus, som gillar Hr Crusenstolpes uttryck;
åtminstone har jag ej hört någon försvara detsamma. Man
synes således åtminstone i tysthet vara ense om hufvudsaken,
och följderna af uttryckets grundlagsenliga beifrande är det
egentliga föremålet för skiljaktigheten. Jag medger visserligen,
att inan stundom träffar menniskor i det enskilda lif—
vet, hvilkas uttryck, ehuru oskickliga de än må vara, äro
af beskaffenhet att ej kunna förolämpa redliga medborgare;
men jag tror icke, att inom en nationalförsamling det i enskilda
lifvet existerande förhållande, att sådana personers tillvitelser
lemnäs utan afseende, kan tillämpas. Jag anser
förhållandet vara mycket olika. Jag tror, att det tillhör
en sådan församling att tillse, det talare icke begagna sig
af sådana uttryck, som kunna uppröra sinnena samt äro
förolämpande och sårande och derigenom stora det lugn,
som är så nödvändigt vid öfverläggning och beslut, hvarpå
ofta hela samhällets väl eller ve beror. En talare, som yttrar
i«g i sådan syftning, förtjenar, enligt min tanke, icke
längre att deltaga i dessa öfverläggningar. JUdd.Qfdij. han
22 II. 17
i3o
D cji i4 M a j.
likväl inskränkt ett sådant uteslutande inom en viss tid, oell
vi få hålla oss dervid. Man förespeglar vådor för den fria
yttranderätten, och detta är det hufvudsak liga skälet, hvarföre
man på olika vägar söker försvara Hr Crusenstolpe.
För min del kan jag icke tro, att man på fullt allvar yrkar
en sådan sats; ty för mig är det icke lat Iligt, att några vådor
för deh fria yttranderätten kunde uppkomma derigenom,
att Cn talare icke tillätes att begagna ett språk5 som innefattar
oförsynta tillmälen och sålunda ej kan tillåtas i någon
bildad sälskapskrets. Detta har varit de skäl, som, sedan
jag utan förskyllan inkommit i Utsk., föranledt mig att yttra
en emot Utskts betänk, stridande mening, hvars framställning
jag i annat fall hade öfverlemnat åt mera vana
talare. På grund af hvad jag sålunda anfört anhåller
jag hos Hr Gf. o. Landtm, om propos. till R. o. Ad. om tillämpning
af det mom. i 3o § Ridd.Ordn., som utesluter Hr
Crusenstolpe från säte Och stämma på Riddarhuset för denna
riksdag.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Med rättigheter, sorn man vill
begagna, måste alltid följa pligter, som man är skyldig att
uppfylla. R. o. Ad. utgör en fjerdedel af Svenska Representationen.
R. o. Ad:s samhälle är en i lagarna grundad och
helgad Corporation. R. o. Ad. har i följd af denna corporations
inrättning fått åtskilliga stadganden införda i grundlagen,
i stöd af hvilka R. o. Ad., likasom de öfriga RiksStm,
äger att utöfva en corporations magt. Dessa privilegier äro
ganska vidsträckta och alla ämnade att skydda den fria yttranderätten
inom Representationen. R. o. Ad , likasom de
öfriga Stånden, äger att träda emellan allm. lagens stadganden
och att genom sin corporations magt hindra allm. lagen
att ställa under tilltal individer, som brutit emot allm. lag.
Så kan ingen häktas, utan att Ståndet med betydlig pluralitet
dertill sitt samtycke gifver. Lagen fordrar ingen redogörelse
för de grunder, hvarpå ett Stånd vägrar, att en
dess ledamot må häktas; lagen anser nog, att en bestämd
del af Ståndet säger: vi vilja icke, att han skall
häktas. Denna rättighet, lika med flera andra af samma
art, mer eller mindre hämmande allm. lagens tillämpning,
finnes i egenskap af privilegium gifven åt samtliga RiksStm.
Är det tänkbart, att detta privilegium skall vara gifvet och
skall begagnas, utan att corporationerna, dessa 4 Stånd, å sin
sida tro sig hafva pligter att uppfylla, i och med detsamma >
de begagna sig af sådana rättigheter? Det kan icke ingå i
någons föreställning, att så skall vara. Vi hafva således
pligter, sorn svara emot dessa störa rättigheter; och hvilka
äro dessa pligter? De äro, att vi sjelfva, i egenskap af
corpoiatiön, utöfva den magt till ordnings bibehållande, sohl
är lagd i våra händér, såsom motsvarande deri magt att
hämma allm. lagens tillämpning, hvilken såsom rättighet är
Den 14 Maj.
pss anförtrodd. Jag liar velat framställa denna hufvudgrund
för att bevisa, att man icke får, att man icke bör med lättsinnighet
betrakta en fråga af sådan art som denna. Det
beror på 11. o. Ad. att tillämpa dess myndighet såsom Stånd,
för att i sin födsel qväfva alla sådana brott emot sedlighet,
ordning och värdigt skick, sorn Ståndets ledamöter icke
kunna lagligen på annat sätt beifra än derigenom, att de
appellera tili R. o. Ad. såsom en Corporation; ty i de flesta
fall ar. allin, lagen stum, tills corporationen uttalat sin vilja
i fråga om lagens tillämpning. fjär är icke fråga örn deri
strängaste kategori, utan endast om tillämpning af den R. o.
Ad. särskildt i 3o § Ridd.Ordn. lemnade rättighet att utesluta
en ledamot från sate och stämma för den påstående
riksdagen. Flera talare hafva här framställt skälen för tillämpningen
af denna §. Jag skall icke upptaga tiden med
att upprepa dem. Jag instämmer med Hrr Rosenmiiller och
Oxehufvud och yrkar på det lifligaste, att 11. o. Ad. måtte
begagna sig af den rätt, Ståndet äger att, i egenskap af jory
och dömande efter eget förstånd och hjerta, afgifva sin
röst i denna sak, utan att låta inbilla sig, att vi här slå inför
advocaturens domstol, skyldiga att upptaga och afväga
hvarje lag-§, som alser lagskipningen i brottmål. Vi hafva
inga andra lag-§(j alt tillämpa, än vårt samvete och vårära,
iidor hvilkas pröfning mången gerning är förkastlig, för hvilken
man inför adyocajurens domstol kan frikännas. Jag anhåller
örn propos. i enlighet tued Frih. af Nordins begäran
och om votering ju förr desto hellre, för att få öfvergå lill
bättre ämnen för Ståndets pröfning.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Då denna fråga bär
ventilerades, erfor jag genom min uppfattning och, jag tillägger,
genom mina känslor, att de af Hr Crusenstolpe fällda
yttranden voro sårande och förolämpande. Jag instämde
derföre i den mening, att de, på grund af denna deras
beskaffenhet, borde föranleda tillsättande af ett särskildt
Utsk , och tillstyrkte således denna utväg, inskränkande mig
vid samma tillfälle att endast begära den pröfning, som ett
så beskaffadt Utsk. borde tillvägabringa. Utsk:s betänk, i
saken har nu inkommit, och då jag i detta betänk, ej funnjt
skäl förändra min första åsigt i frågan, anser jag det
vara min skyldighet att äfven nu utveckla skälen för densamma.
Jag, skulle visserligen för min del vara ganska likgiltig
för den enskilda förolämpningen; men då jag tillhör ett
Stånd, på hvars omdöme jag sätter det högsta värde, då det
ovilkorligen mäste interessera mig både såsom enskild man
och såsom offentlig person, att detta Stånd öfver mina åtgärder,
i hvardera af dessa kategorier, ej hyser annan mening,
än jag tror mig förtjena och mitt samvete vitsordar,
så anser jag mig skyldig att yttra min mening och att, i
händelse R. o. Ad. skulle finna den skedda förolämpningen
Den »4 Maj.
k rufva upprättelse, öfverlemna till R. o. Ad.‘s npplysta preiff
ning och rättskänsla att dermed så förfara. Jag måste säga,
att jag, lika med Utsk., anser Hr Crusenstolpes yttrande ej
böra bedömas efter det sammanhang, sorn finnes emellan
hvad han sagt och hvad han tilläfventyrs ämnade säga, utan
efter sammanhanget emellan hvad han upptagit och hvad han
verkligen yttrat. Då jag således hänför saken till det verkliga
och icke till gissningarnas eller fictionernas område, har
jag åtminstone ställt mig på den rätta grunden, och dä återstår
att tillse, om jag uppfattat tilldragelsen rätt eller icke.
Hr Crusenstolpe yttrade i anledn. af den då förevar, frågan,
rör.-de Frih. Klingspor: ”Jag gillar icke, att Frih. klingspor
”nyttjadt ett utländskt uttryck. Jag skall begagna mig af
”ett Svenskt; det finnes ordet skälmstycken, och jag går att
”uppdraga en liten tafla af Regeringens förhållande sedan
”1809.” Efter mitt begrepp om språk och mening har Hr
Crusenstolpe här icke ogillat något annat af Frih. Klingspors
yttrande, än valet af ett främmande språk. Han liar deremot
upptagit detta yttrande och öfversatt det med ett
Svenskt uttryck, som här ovilkorligen mäste tagas i sin allvarsamma
acception, emedan det rörer regeringsärender och
således allvarsamma saker, och sorn är vida skarpare och
gröfre än det, hvarför Frih. Klingspor erhöll varning, i anseende
dertill, att det har åtskilliga acceptioner. Då Hr
Crusenstolpe sålunda vidtagit, der Frih. Klingspor slutade,
sägande, att han i följd deraf ville uppdraga en tableau
öfver de åtgärder, Regeringen vidtagit sedan 1809, har han,
efter min tanke, ganska tydligt tillagt, hvad Frih. Klingspor
alfing sagC nemi. hela denna tableau af åtgärder jern-,
te den grofva benämning, hvarmed han betitlat dessa åtgärder.
Jag har här hört omtalas, att Hr Crusenstolpe möjligen
genom afbrott af buller och Hr Gr. o. Landtm, kunnat
få sin blod i jäsning och af sådan anledn. icke begagnat de
rätta uttrycken, utan sådana uttryck, som jag icke hört någon
gilla; men jag hemställer till liva;- och en, som vifi
tillfället var närvar., om afbrottel kunnat föranleda ifråga»,
var. uttryck, {sådana afbrott kunna endast verka på hvad
sorn derefter säges, men icke på hvad dprförinnan blifvit
S£»gdt, och hela det nu ifrågayax’. yttrandet var redan utsagdt,
innan Hr Crusenstolpe afbröts. I följd af afbrottet
kunde således förhetsningen ej äga rum. Det är möjligt,
att sjelfva äinnet kunde ensamt föranleda en sådan verkan,
Utsk. har, såsom skäl, hvarföre Utsk:s arithmeliskt lag»
liga majoritet ansett intet ansvar böra äga rum, anfört, att
Hr Crusenstolpes förfarande ej kan jemnföras med tryckfrcsbrott
eller sättas i samma kategori som dessa. Jag instämmer
deri, att en sådan jemnförelse ej är lämplig; men
nu inträffar det, att Sverige har en grundlag och R. o.
Ad. särskildt ep stånds.ordnjng i öfverensstämmelse med denna
grundlag, som innehållcy, att det gifves ett annat saft
Den i/j M aj.
att helinne!la sådana frågor som den förevar., än att hän-:
skjuta dem till laga domstol. Detta behandlingssätt är, att
frågan underkastas Ståndets eget bedömande. För att ett ytr
trande skulle finnas straffbart, behöfyer det icke innehålla
sådana grofva uttryck eller skällsord, sorn allm. lagen förr
bjuder och bestraffar; det är nog, att gra nn lägenhetens regv
lor blifvit brutna, att ett sådant språk blifvit nyttjadt, sorn
icke anstår en värdig Corporation, att skymfliga, directa eller
indirecta beskyllningar blifvit gjorda mot andra ledamö-:
ter. Allt sådant är straffbart inför ett samfund, som dömer
efter samvete och hederskänsla; och detta är den del af frågan
, som ligger inom området för It. o. Ad:s pröfning. Jag
<kan således fqr min del icke instämma i deq af Ulsk. framställda
deduetion, hvarigenom Utsk. kommer till den slutsats,
att befrielse bär äga rum. Jag skulle anse ganska vådligt,
om i en upplyst stat, der tänkesätten böra vara grundade
på heder och ära, man skulle inskränka sig till endast
den kalla lagbpkstafven, hvilken icke kan sträcka sig så
långt, sorn hederns och rättskänslans fordringar kräfva.
Här har blifvit yttradt, att en slump varit orsaken till
den olikhet, sorn uppkommit emellan Utskrs moraliska och
lagliga majoritet. För min del kan jag, efter hvad Qr. v,
Hermansson yttrat, då hans uppgift ej kan betviflas, ej finna
annat, än att, då han af en slump misstagit sig och de
öfriga rösterna blifvit afgifna, såsom betänk, visar, det är
en verklig slump, sorn förorsakat, att (5 röster äro för och
5 röster emot befrielsen , och att icke motsatsen inträffat.
Jag slutar med att till R. o. Ad., såsom sjelf bland de
förfördelade och således icke deltagande i beslutet, med fullkomlig
trygghet öfverlemna afgörande! af denna fråga. Jag
yill blott tillägga, att jag hyser det enskilda tänkesätt såsom
riksddagsman, att yttranderätten icke kan i någon mån
vara hotad med inskränkningar, om det språk, hvarpå man
yttrar sig, bibehålles inom sedlighetens, anständighetens och
yärdighetens gränsqr. Jag tror, att yttranderätten står i
öfverensstämmelse med den högsta gärd åt sanning och med
den värdighet i uttryck, sorn under sekler utgjort en stämpel
på detta Stånd. Jag förenar mig med Frih. af .Nordin.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: Jag går att yrka R.
o. IVths bifall till Utsk:s betänk. Jag gör det icke af det
skäl, att jag gillar personliga förolämpningar eller ett oskickligt
framställningssätt; jag gör det deremot af det skäl, att
jag icke anser R. o. Ad:s ära pä det sätt vara förnärmad,
att den fördrar ett försoningsoffer. Jag vill icke advocera
för Hr Crusenstolpe; jag vill icke heller afgifva något omdöme
öfver meningen med hans uttryck. Denna mening är
likväl så odeciderad, att den sig reserverande minoriteten i
Utsk., med undantag af Hr Blomstedt, icke förmått motivera
sin mening. Några ledamöter hafva visserligen i dag,
134
Pen 14 Maj.
efter att hafva fått längre besinningstid, framkommit med
en analys öfver förhållandet och hvad de ansett Hr Crusemg
stolpe hafya menat; men denna analys är icke bindande,
och om också Hr Crusenstolpe jiade menat det, anser jag
dpck R. o. Ad:s värdighet fordra, att man icke upptager
tiden med sådana öfverläggpingar sorn den nu å bäne va-,
rande. Jag kan icke finna, att R. o. Ad. på något sätt kan
förolämpas af enskilda personers yttranden, de må vara sa
olämpliga som helst, och på dessa skäl anhåller jag om bi-,
fall till Utsk:s betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag vill icke, och jag torde
ej heller behöfva, följa 2:ne värda talares, Hrr Rosenmiillers.
pch Oxehufviids efterdöme att begagna detta tillfälle för alt
afgifva en politisk trosbekännelse. Jag har deremot begärt
prdet endast för att förklara, det mia öfvertygelse om ifra-*
gavar. ämne är uttryckt { det betänk., sotn särskilda Utsk.
afgifvit, och till hvilket betänk, jag altså önskar R. o. Ad:s
bifall. Man har här visserligen uppgifvit, att en slump förorsakat
det resultat, hvarmed Ulsk:s betänk, slutar; mendet
yar ju gifvet, att en slump skulle komma alt bestämma resultatet
, då ett Utsk. blifvit tillsatt af 12 personer, af hvilka
6 i afseende på sjelfva hufvudfrågan hyste rakt motsatt
åsigt emot de öfriga 6 ledamöterna. Om nu Gr. v. Her-,
(nansson, i stället för det af honom begångna misstaget att
votera ja, då han ville votera nej, begått det andra ännu
mera tänkbara misstaget aD uttaga en fällande i stället för
pn friande votertslapp, eller ett nej i stället för ett ja,
för att förseglas och afläggas, så hade ju resultatet blifvit
detsamma sorn nu. Man liar bland annat sagt, att tyyekfrtslagen
icke hade samband med denna fråga; men man
har likväl på samma gång yttrat, att ej allenast det särskilda
Utsk. vöre att anse såsom en jury, utan ock att R. o.
Ad. vid detta tillfälle borde anses såsom en sådan. Då nu
för rättegångssätt vid jury ej finnes någon annan bestämd
lag än tryckfr:slagen, måste det vara en gifven följd af de
värda talarnes egna påstående, att Ufsk. nied skäl ansett sig
noga böra iakttaga de former och grundsatser, som denna
lag utstakar; pch jag hemställer, huruvida någon ledamot i
en jury skulle kunna fälla en person för tryckfr:sbrott, på
grund endast af en afsöndrad sida eller en utryckt lapp af
den åtalade skriften, helst om densamma icke innehöll slutet
af den påbörjade meningen. Förhållandet är enahanda
nied det afhrutna yttrande, som kommit Utsk. tillhanda.
Lika med Utskts öfriga ledamöter ogillar äfven jag det af
Hr Crusenstolpe begagnade uttryck; men jag anser mig icke
kpnna bestämma någon ansvarspåföljd för detsamma, då
Hr Gr. o. Landtm, ei låtit talaren begagna sin grundlagsenliga
rätt att tala, tills han sjelf fann sig hafva slutat sitt
anförande. De Hrr och män, som ansett sig förnärmade af
Den i4 Maj.
l35
Hr Crusenstolpes ifrågavar. yttrande, kunna således derför,
enligt min tanke, icke erhålla någon upprättelse just af den
orsak, att detta yttrande genom talmansklubban blifvit afstympadt.
Jag vill nu icke till vederläggning upptaga de
här gjorda framställningarna, som visserligen vore väl värda
att bemötas, nemi. att man endast borde döma efter känslans
ingifvelse och icke efter juridiska begrepp om det rätta.
Tidens korthet medgifver icke att ingå i en längre utveckling
af mina åsigter rör:de detta ämne. Jag anhåller
således blott, att äfven Ståndets öfriga ledamöter måtte fästa
uppmärksamheten derpå, att vi i dag hafva d. 14 Maj
och att K. M. förklarat sig vilja släta riksdagen d. ?.o i
denna månad, samt att för närvar, på R. o. Ad:s bord hvila
åtskilliga ärende!', hvilkas uppskjutna handläggning möjligen
han komma att icke obetydligt förlänga riksdagen. Jag hemställer
derföre, om vi icke ju förr desto hellre kunde få afgöra
detta mål, och får hos Hr Gr. o. Landtm, altså vördsammast
anhålla om propositions framställande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har endast att vördsamt
anmäla den omständighet, att, ehuru jag till Utskrs prot.
reserverat mig emot det beslut, som af Utsk. blifvit fattadt,
jag likväl icke blifvit uppförd bland reservanterna. Jag hade
bort anmäla detta vid början af denna diskussion; men
jag var hindrad att då infinna mig, och får nu lemna denna
upplysning med tillägg, att jag, som redan vid första
uppkomsten af detta ärende tog mig friheten att derom gif
va
min öfvertygelse tillkänna, icke sedermera funnit något
skäl att frångå den; tvärtom har jag vid närmare betänkande
blifvit ytterligare styrkt i min öfvertygelse om nödvändigheten
att göra Riddarhuset qvitt sådana yttranden och
sådant framställningssätt som de, till hvilkas införande början
genom ifrågavar. uttryck blifvit gjord.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s nil föredragna utlåt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. förklarade, att då redan förut votering af en
en ledamot blifvit begärd, komme den nu att äga rum.
Hr Oxehufvud: Jag anhåller, att contrapropos:n må
blifva i enlighet med det mom. i Ridd.Ordn., som utesluter
Hr Crusenstolpe från säte och stämma vid denna riksdag.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposm:
Den,
som bifaller R. o. Ad:s särskilda, i enlighet med
3o § Ridd.Ordn. tillsatta Utsk:s utlåt, öfver ett af Hr Crusenstolpe
i plenum d. 27 sisth April f. m. afgifvet yttrande,
voterar
ia;
s 36
Den 14 Maj.
den det ej vill, voterar
nei*»
Vinnel- nej med den i 110 § Reg.F. föreskrifna pluralitet,
anses It. o. Ad. besluta, att Hr Crusenstolpe skall uteslutas
från säte och stämma på Riddarhuset för denna riksdag.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit j
sohl följer:
Ja — 49.
Nej —■ 147.
Gr. Lewenhaupt, Maur. i Utan att ingå i några Cohimentarier
öfver det beslut, som R. ö. Ad. nu fattat, anser
jag mig skyldig tnig sjelf att anhålla om thin reservations
intagande i prot.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr, uppläste följande:
Då R. o. Ad. för några plehidägar sedan beslöt, att en
dess ledamot skulle af Landtm, erhålla tjenlig föreställning
och varning för begägnade, personligen förolämpande uttryck,
höjdes åtskilliga stämmor att i stränga ordalag reservera
sig mot beslutet. I dag är ordningen köminen till mig
att begagna samma rättighet i anledn. af den frikännelse,
en känd medlem af detta Stånd gfenom dagens votering
vunnit.
Då beslutet fattades, att ett Utsk. till frågans närmare
pröfvande skulle sättas, yrkade en aktad ledamot af Ståndet
den lindrigare åtgärdens vidtagande, nemi. föreställning och
varning af Landtm. Utgången af voteringen hal- visat, att
han bättre kände närvar, sammansättning af detta hus än vi
andra, som yrkade den strängare, hvilken nu uteblifvit och
hvarigenom ett ypperligt prejudicat för framtiden är vunnet
för dem, som nitälska för Svenska språkets och sedernas
ombildning till Öfverensstämmelse med de mönster, som dagens
publicistiska stormän hylla, vårda och följa. Meri
hvem kunde föreställa sig, att inom detta, så betydelsefullt
prydda hus finna en sadan lydighet Under de protestantiska
folkens inquisition, denna i frihetens namn liberalt
pressande press, som qväljer samveten och trampar humaniteten
?
Det synes nu vara för framtiden tillåtligt att inom detta
hus, emot corporationer och enskilda, begagna ord och
uttryck af deri mest förolämpande betydelse, allenast mari
liar skicklighet nog ätt ställa deni så, att meningen inför
advocaturens domstol blir tvetydig, ehuru den inför ärans
är klar och förkastlig. Någon kunde ju hädanefter t. ex.
säga: det gifves ett Svenskt ord, ordet skälmstycke, och
jag går att framställa en tafla öfver Riddarliusoppositionens
förhållande vid den eller den riksdagen, vid det eller det
tillfället5 det gifves ett Svepskt ord, ordet skälmstycke,
och
Den 14 Maj.
i37
och jag går att framställa en tafla af den eller den individens
förhållanden i dess enskilda och offentliga lefverne m.
m. Men jag vill icke utföra hela den tafla af skändligheter,
som lätteligen skulle kunna tecknas på denna orena
grund. Hvarje tid har sitt begrepp om frihet; vår synes
anse friheten att smäda Regering och enskilda såsom vilkor
för inedborgsmanna-sjelfständighet, såsom sköld för yttranderätten,
förtjenande hyllning och försvar. Djupt skulle jag
sörja öfver detta förnedrade och förnedrande begrepp om
frihet, vore jag ej innerligen genomträngd af den bergfasta
öfvertygelse, att den äkta frihetskänslan, humanitetens
obesmitleliga rot, icke kan för längre tid, mindre för alltid,
qväfvas af den oäkta frihetens afföda, dessa vanställare
af sanning och rätt, dessa den sanna frihetens dödgräfvare
och despotismens förblindade eller förblindande förebud. Mina
Hrr! jag är en nykomling i detta samfund; jag räknar
inga andra anor än de, som utgöra en gemensam arfvedel
för hvarje Svensk man , född till oqvald frihet och fostrad
under djup vördnad för lag och rätt; och det är på sådan
grund jag anser mig berättigad och uppmanad att inför denna
församling, som i sitt sköte hyser så många, hvilkas
namn förvaras med ära i Sveriges häfder, höja äfven min
rost för att uttala en protest mot de förnedrande bojor, oss
vilja påläggas i frihetens namn af dem, som för en tid inkräktat
frihetens tempel: tryckfriheten, för att derifrån
sträcka en förtryckande spira öfver förnuft, seder och samveten.
Men tiden h vilar icke. Allt välde, som hygges på våld
och förtryck, här i skötet fröet till fall; yran är fallets
säkra förebud. Gifve Gud, att icke tryckfriheten störtar jemte
dem, som samvetslöst missbruka den. Jag reserverar mig
mot det beslut, som i dag frikänt Hr Crusenstolpe, på det
innerligaste genomträngd af ledsnad deröfver, att endast ^delar
af R. o. Ad. i denna sak voterat i öfverensstämmelse
med min öfvertygelse.
Hr Roos, Jon. Eman., yttrade, att han till alla delar
instämde i Hr Lefrcns anförande.
Hr Oxehufvud: Jag får anmäla min reservation emot
det nu fattade beslutet 'och, såsom grund för denna reservation
endast åberopa mitt i dag afgifna anförande.
H. Ex. Hr Gr. Piper, Carl Claes, yttrade, att äfven
han förenade sig i reservationen emot beslutet.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 12 dennes på bordet lagda
nåd. propos. till R. St., anglde lag för inrikes vexlar.
Gr. Frölich, Dav., uppläste följande:
Redan har jag'vid bordläggningen af den nykomna K,
22 H. 18
i38
Den 14 Maj.
M:s nåd. prop.os. om särskild lag för inrikes vexlar anmält
det obehag, sorn är och blir förenadt med pligten att deremot
framkomma med anmärkmr. Icke nog dermed, att
man skall förebrå mig att hafva åstadkommit hinder för remissen
till LagUtsk. och sålunda några dagars förlängande
af riksdagen, äfvensom att möjligen genom mitt förvållande
äfventyras hela den efterlängtade inrikes vexelrörelsen, i händelse
K. M linner i nåder för godt åtskilja R. St., innan
beslut hunnit ånyo fattas; men, hvad värre är, den sats,
hvilken för min motion till ny vexellag legat till grund, som
genom en artikel i ett allmänt läst blad d. g Febr. detta år
blifvit till en del vidare utvecklad och af Banco- och LagTJtsk:n
samt R. St. med exempellös enhällighet hyllad och
antagen, att nemi. lagen borde vara gemensam förin-
och utrikes vexlar, — denna sats ser jag mig oförmodadt
hindrad att, genom undanrödjande af alla de uppenbarade
och icke uppenbarade motiverna för vägrad sanction,
så kraftigt försvara, som det kunnat vara i min förmåga,
om det stått mig öppet att bit för bit till vederläggning
upptaga och besvara skälen för afslag. Men då jag funnit
det till R. o. Ad. ankomna exemplar af K. M:s nåd. svar
vara en af Konungen ensam undertecknad och expedierad
act, så har jag blifvit försatt i den största villrådighet, hvad
jag, såsom laglydig representant, deremot äger eller icke äger
att yttra. Yäl bjuder 87 § Reg.F., att Konungen, innan han
fattar sitt beslut till bifall eller vägran af R. St:s förslag i
lagstiftningsväg, skall inhemta StatsRädets och Högsta Domstolens
tankar deröfver, hvaraf synes otvifvelaktigt, att prot.
deröfver blifvit földt; väl föreskrifver 38 § samma Reg.F.,
att alla från Konungen utgående expeditioner skola contrasigneras
af den föredragande, som vare ansvarig, att de instämma
med prot.; men icke dessmindre framkommer denna
expedition i en civillags fråga till R. St. såsom en enskild
eommunication från H. M. Konungen, oansedt R. St., t. ex.
då det nåd. svaret i början af året meddelades, hvarföre
Konungen uppskjutit pröfningen af myntenhetsfrågan, ej allena
erhöllo detta svar contrasigneradt, utan åtföljdt af hela
StatsRådets yttrande till prot. derom.
Om detta för mig ovanligt förekommande expeditionssätt
af Konungens nåd. svar är en följd af glömska, utan
afsigt att afskära argumentation emot de i det nåd. talet anförda
skäl för afslag, eller om slutligen hela anmärkn. härom,
som här endast i förbigående göres, är ett misstag af
mig, det medgifver icke tiden för närvar, att vidare undersöka;
nog af, den öfvertygelse jag af egen erfarenhet inhemtat,
att H. M. icke onådigt upptager motsägelse, då den
redligt och med skäl framställes, den vill jag icke här lägga
till grund för en granskning och vederläggning af skälen till
vägrad sanction å R. St:s lagförslag, sådana de finnas upptagna
i det nåd. svaret. Vördnaden för det namn, sorn der
-
Den i\ Maj.
i3g
under finiies ensamt tecknadt, bjuder mig således att med
tystnad förbigå motiveringen; men för mig är det påtagligt,
att H. M. blifvit missledd i begreppet om våra lagar och
former.
Emedlertid och då i den nya propostn af d. 11 Mars,
som är vederbörligen contrasignerad, finnes i första raden
anfördt, att "K. M., af skäl, sorn förut å rikssalen blifvit
R. St. meddelade, funnit sig hindrad att lemna dess
nåd. bifall till den af R. St. föreslagna nya vexellagen, och
jag sålunda måste äga en moralisk, om icke juridisk anledn.
att tro, det StatsRådets ledamöter hafva yttrat skäl till afslag
af samma halt, så anser jag mig desto mera befogad
att utreda förhållandet och att söka bevisa, det Konungens
prerogativ att ensam stifta oeconomiska författningar icke af
It. St. blifvit för nära trädd, eller att något försök
att derpå göra inkräktning icke skett, som, i händelse
sådana eller likartade yttranden af ett blifvande Constit.-  Utsk. skulle finnas af de rådgifvande till StatsRåds-prot. afgifna,
icke något tillfälle bör uraktlåtas alt i tid upplysa
lagstiftningen om det irriga deruti. Här, om någonsin, är
det pligt för representanten att lyda den regeln: "principiis
olsiaMå andra, efter deras öfvertygelse, utsträcka sin
opposition till ordgräl och personligheter samt till vägran
alt efterlefva tydlig, bestående lag; jag inskränkas' min till
att söka förhindra anomalier i vår lagstiftning, ledande till
våda för det allmänna, till en onaturlig ansvarighet för den
verkställande magten och till ett resultat, såsom prof af
Svensk lagstiftnings urskilning, som skrdle väcka utländningars
förvåning. Ja, det skulle äfven väcka deras farhåga
för att ingå med oss i transactioner, då de finna oss vidden
epok, då vi gjort ett stort steg framåt, i att hafva skaffat
landet ett mynt, nu göra ett ännu större tillbaka i att erkänna:
det lagstiftning för ”vexlar, dragna emellan
Sverige och utrikes ort," är ett ämne, som äfven
hädanefter kan blifva så vacklande och beroende af en statssecreterares
hugskott, som det varit alltsedan 1816, dä det
prejudicat uppkom, hvarpå sedan en mängd vexelstyreriförfattningar
efterträdt. Men det må tillåtas mig, att innan
jag kommer till att närmare detaillera om våra förra författningar,
nu först få fästa uppmärksamheten på den grundsats:
att om någonsin det anses vigtigt att gifva åt
en lag den högsta grad af orubblighet, som är
förenlig med rättigheten att deri göra möjliga
Rättelser, så är det då, när denna lags föremål äro af
den allm. natur, att de icke endast röra medborgaren i ett
visst land, utan hela den commerciella verlden. Kan det
vara indifferent för våra köpmän och affärsmän , om utfändningen
tror, att de grunder för vexclrörelse, som äro erkända
öfver hela verlden, äfven der den ringaste grad af
civilisation blott inträngt, der dessa grunder, antingen de
Deri »4 Maj.
hvila på codifierad eller delvis gifven lag eller på blotta handelsbruk
, anses nied rätta för så heliga, att en ändring deri,
äfven i de mest despotiska stater, är otänkbar? Kan del vara
likgiltigt, om i det land, der codificationen i öfrigt gjort
sådana framsteg som i Sverige, der vi alltsedan 1671 och
sednast 1748 haft en af Konung och II. St. gemensamt ”vedertagen”
lagstadga, nu skola medgifva, att utrikes vexelstadgan
är ett oeconomiskt ämne, som, beroende på en hastig
föredragning i StatsRådet och de rådgifvandes möjligen
nog vacklande äsigter, skall kunna förändras t ex. dertill,
att skydda Svenskar på utländska mäns bekostnad ? Är icke
med detta penndrag all Svenskmanna-credit hos utländning
gen förstörd? Eller om några få individer af köpmansclassen
likafullt kunna bibehålla credit, efter utländningen må tro,
att dessa icke skulle vilja begagna en undantagslag från de
commerciella contumerna i allmänhet, skall icke effecten likväl
blifva, såsom hittills under perioden af myntlöshet, att
endast dessa fä privilegierade skola få tillgodonjuta creditens
fördelar?
Rättelser i en vexellag, en lag, som skulle kunna sägas
vara en civillag för hela den commerciella verlden, emedan
alla dess bestämmelser äro af den mest allmänt omfattande
patur, böra således ej allenast inskränka sig till att åsyfta
öfverensstämmelse nied andra länders lagar, utan bör äfven
sättet för lätt' -;rnas åstadkommande vara förknippadt med
de former, som gifva begrepp örn den högsta grad af orubblighet
till sina grunder. Skulle väl då, i det constitutionella
Sverige, der stiftning eller ändring af civillag beror på Köpung
och R. St. gemensamt, nämnde grundsats vara förbisedd,
och tror man det vara nyttigt, 0111 Regeringen ensam
har magten att vidtaga s. k skyndsamma åtgärder för liandelsinteresset?
Om t. ex. fienden inbryter i Hamburg eller
Lubeck, med hvilka städer våra köpmän äga ömsesidiga fordringar
och skulder, och om Svenska vexelfordringar för
ögonblicket icke skulle honoreras, vore det då månne väl
på det hela för Svensk handelscredit, om en förordning utkom,
som fritog Svenska köpmän för skyldigheten att inlösa
accepterade vexlar, dragna af Hamburgare och Liibeckare?
Pfej, tvärtom! På samma sätt trodde mau sig komma
förlägna gäldenärer till hjelp genom ett circulär (om jag rätt
minnes af år 1818) till vederbörande executorer att förfara
Varsamt med utsökningarna Det torde derföre icke vara
alldeles ifrån ämnet att här nämna, att på detta slags moratorium
byggdes i Wermland de Klemanska operationer,
efter hvilka hela landsorten en lång tid bortåt blifvit till
den grad nedsatt i credit, att styresmännen i en cassa härstädes
till sitt proh ordentligen fattat beslut att icke utlemna
lån till Wermland!!! För sådana biträden eller undsättningar,
som göras på bekostnad af lagarnas stabilitet, må
Plan derföre hellre bedja Gud bevara sig.
Den i4 M a j.
Så öratåliga, mina Hrr! äro creditlagarna, att den minsta
skymt till godtycklig ändrings möjligbet deri ohjelpligen
förstörer landets credit. Gerna må det medgifvas, att vår
gamla vexelstadga, sådan den är, men med frånskiljande derifrån
af de sedan 1798 och isynnerhet sedan 1816 tillkomna
utbyggnader och inskränkningar, gerna kunnat bibehållas
för en tid med de brister och skiljaktigheter, som densamma
vidlåder i jetnnförelse med andra länders; men när
fråga blifvit väckt på allvar att i grundlagsenlig väg rätta
dessa brister, och 11. St. enhälligt deri instämt, skulle det
innefatta en svaghet, för hvilken en hvar borde blygas och
framtiden hafva rätt att fördöma oss, om vi med öppna
ögon på en gång förtidigt öfvergåfve hoppet att i utrikes
vexelstadgan fä nödiga rättelser vidtagna, till en liten motvigt
åt de resullater af riksdagens strypsystem, som hota
förstöra landet, och tillika låta den grundsats vinna offentlig
sanction, att lag för vexlar, dragna emellan
Sverige och utrikes orter, vore ett oeconom i sk t
ärende. Genom min motion skulle också jag, oansedt den
Jilia fördelen af inrikes vexlar (hvilken fördel närmare skall
i det följande bestämmas till sin ringhet), hafva åstadkommit
ej allena ingen vinst för våra mindre köpmän, hvilka icke
mi få acceptera en vexel af utrikes man i Svenskt mynt på
längre betalningstid än antingen 3 dagars sigt eller i4 dagai
från utgifvandet, utan fastmer skulle den hafva varit närmaste
anledn. till en nära nog formlig afsägelse af R. St:s
lagstiftningsrätt, ja, till ett slag af knapphändig grundlagsändring,
för hvilken jag hoppas ingen vid närmare eftersinnande
lärer förtänka mig att ej hafva velat ådraga mig moraliskt
ansvar, om jag också får uppbära det att hafva vållat
riksdagens förlängande.
Det torde härnäst anses vara min skyldighet att söka
uppstalla en rationel definition på hvad för allm. civillag
anses bör, efter någon definition icke derom står att inhemta
i 87 § Reg.F. Lagstiftaren måtte hafva ansett saken så
klar, hvilunde på det oförvillade menniskobegreppet, att ingen
definition deröfver behöfdes. Man tänke sig endast, att
i den mån samhällen utbildade sig och inbördes reglor för
sammanlefnaden blefve ej allena erkända såsom nyttiga, utan
med hvar dag utsträckte sin tillämplighet, så öfvergick hvad
som i början var ett enskildt tillfälligt stadgande lill egenskapen
af allm. lag. Ett folk, som skall anses fortskrida på
civilisationens bana, ökar således hellre, än minskar; sina
allmänna lagar; ty sådant ådagalägger, att hvad som rätt är
eller så betraktats blott i vissa fall fått en allmännare
utsträckning och yttermera stadga, och blir således
ett prof derpå, att äfven samhället vinner i stadga. Ingen
annan rationel skillnad kan tänkas emellan allm, civil- och
oeconomisk la^, än den större allmänligheten, till såväl personer
som lid'och derpå grundade större grad af stadga; ty
D eli 14 Maj.
oeconomisk är i ordets vidsträcktaste bemärkelse all lag,
som rörer enskildas icke criminella förhållanden. Några
exempel kunna upplysa härom, äfvensom att vissa föremål
ingått och åter utgått ur våra gamla lagbalkar, ja, äfven
med förändring till namn, utan att man deraf förnuftsenlig!
kan draga den slutsats, att de oföränderligen skola betraktas
såsom varande af oeconomisk natur i den strängare meningen.
Det var t. ex. i Sverige före 1734 års lag en tid,
då concurs måtte varit lika okänd till sak som till namn.
Vid nämnde period var dock saken så utvecklad och allmän
vorden, att 16 cap. Hand.bm fick upptaga föreskrifter, huru
sådana mål skulle behandlas. Med förbigående af hvad som
passerade deremellan till 1798 anmärkes blott, att då utkom
en lagstiftningsproduct, som fick namn af förnyad concursstadga;
men år 1818 utkom en ny, med namn af
concurslag. Om det nu kan visas, att äldsta tidens lag
stiftande
magter i oeconomisk väg, d. ä. för vissa uppkomna
fall, stiftat en författning, en slags lex in casu (ty sådana
äro de s. k. oeconomiska lagarna), kan någon deraf rimligen
vilja bevisa, att icke concurslag är och bör vara en civillag?
En simpel brotaxa, som nu är och troligen everldeligen
här i landet måste blifva föremål för oeconomisk lagstiftning,
emedan det är föga tänkbart, att alla broar kunna
blifva lika och ali byggnadskostnad enahanda, skulle oell
borde likväl upphöjas till lag i ett land, der en sådan alI—
mänlighet inträffade. Sträfvandet att få lag för bankväsende
och för allt, som behöfver stadgar, torde således få anses
för ett värdigt sträfvande, hvars motsats det är att reducera
de lagar, som redan finnas, till classen af ephemera.
All mänlighet och större grad af orubblighet
äro således hufvuddragen i en definition på civillag till skilluad
från oeconomisk. Bör nu icke denna allmänlighet och grad
af orubblighet gälla lika för utländningen som för den inländslce
mannen i ett land, som vill erkänna allm. folkrätt?
Huru längesedan är det icke, som våra civila lagar gifvit
åt utländningen en med inhemska män lika allm. och orubblig
arfsrätt och rätt att drifva köpenskap, fastän lagen till
qualitet och quantitet deri gjort inskränkningar? Huru länge
hafva ej, såsom en inkräktning på den fordna vandalismen,
våra executiva lagar erkänt en lika helig äganderätt för utländska
män inom Sverige, som dem vi äga hos andra hyfsade
nationer? Gäller ej executionsstadgan äfven för utländningen,
och hvad är en vexellag annat än en slags executionsstadga
i vissa determinerade fall? Kan något exempel
gifvas derpå, att hos någon handlande nation vexellagarna
blifvit i ringaste grad formligen suspenderade, eller att åtskillnad
är gjord emellan utrikes och inländsk mans rätt?
Jag har icke varit i stånd att upptäcka det. Väl är det
sannt, att i England finnes ett särskildt statut för utrikes
och ett annat för inrikes vexlar; men i detta land, der in
-
Den i/} M a j.
i43
gen egentlig codification finnes, der liela civila lagen äfvensom
den oeconomiska måste uppsökas i lö'sa stadgar, tillkomna
tid efter annan, skulle man likväl icke vilja erkänna,
att statutet för utrikes vexlar är mera lättrubbligt, att
jag så må säga, än det för inrikes. Samma Parlaments- och
Konungamagt har dessutom gifvit båda sitt ursprung, och
Engelska folket lärer icke tillåta, att den förra blir en leksak
i händerna på statssecreterarne för utrikes eller handelsalfärerna.
Jag har hittills sökt egentligen visa, att utrikes vexellag
icke bör vara en oeconomisk lag, i den mening 89 § Reg.F.
omförmäler, och jag kunde tillägga, att det måste förefalla
främmande för hvarje med våra lagar bevandrad person,
huru det ens kan ifrågasättas, att en lag, som bestämmer
allmänna rätts- och processuella förhållanden, icke skulle
lika såväl som executionsstadgan vara af civillags natur, samt
huru, när den medgifves vara så för inrikes transaclioner,
förhållandet skulle förändras för en utrikes vexelstadga eller
lag, skiljd från alla mäklare-ordningar? Det åligger mig nu
i korthet erinra med åberopande af 1671 och 1748 års stadgar
samt förordningarna af 1734, 1746 och 1762, att R. St.,
äfven under olika regeringsformer och epoker ända till 1798,
städse deltagit i lagstiftningen om vexlar, så in- som utrikes.
Att Svenska folket år 1798 fick emottaga lag af den
nära nog enväldige Konungen är ett undantag, som ingen
nu torde vilja åberopa såsom skäl för det efter 1809 Statsmagterna
emellan inträdda nya förhållande. Sedan dess hafva
väl R. St. år i8i5 eller 1816 i und. anhållit hos H. M.
Konungen, att han täcktes låta utarbeta ett nytt lagförslag
för vexelförhållande; men något öfverlemnande af deras lagstiftningsrätt
har jag utur det omnämnda riksdagsbeslutet
icke kunnat inhemta; men sannt är, att år 1816 d. 7 Aug.,
under K. Carl XIII:s regering och intill d. i3 Juli 1818,
bröts isen till en lagstiftning, hvarom jag länge byst dea
öfvertygelse, att den icke var enlig med grundlagen. Sannt
är äfven, att Ständerna, långt ifrån att reclamera sin andel
deri, läto bero vid de åtgärder af snörpning, hvaraf denna
utgjorde en till systemet hörande del.
Märkvärdigt är likväl, att, utom okunnigheten om vårt
nya statsskick, äfven andra orsaker gjort det nära nog likgiltigt,
hurudana lagar för utrikes vexelrörelsen varit under
den tid, Sverige icke ägt något fixt mynt. Endast ett
slags vexlar hafva kunnat under denna mellantid existera,
nemi. sådana, som af Svensk man drogos på utländsk i utländskt
mynt och vice versa. Samtliga K. förordningar
intill och med 1828 hafva också varit till sin natur nästan
enbart mäklareordningar eller stadgar, utgifna för att styra
coursen. Att alla dessa författningar endast ländt agiotöi-erne
till vinst är en känd sak, och de hafva hvarken kunnat förhindra
myntvärdets vackling eller upprätthålla en på verk
-
>44
Den 14 Maj.
lig handel stödd vexelrörelse, så långe fixt myntvärde utan
silfvervexling i Banken var en omöjlighet. Man har således
låtit sig nöja och vänlat på det nya förslag, som CommerceCollegium
från 1816 till i833 bearbetat. Hurudant förslagets
beskaffenhet är, vill jag ej nu omorda mer, än att till
detsamma hänvisa Hr Stuarts nya motion, som jag äfven i
förra plenum begärde på bordet och nu med denna erinran
lill LagUtsk. får beledsaga, i fall R. o. Ad., emot förmodan,
skulle vilja remittera den; men ifråga om ömsesidig grundlaglig
rätt till lagstiftning är det väl uppenbart, huru dermed
förhåller sig. Till dem, som skulle vilja påstå eller
hafva påstått, att R. St., genom sitt förslag till ny vexellag
för ut- och inrikes vexlar, velat inkräkta på Konungens lagstiftningsrätt,
ber jag att få fråga: om sådan rätt i ett ämne
som detta, af klar civillags natur, kan uppkomma genom
en af en framliden Regeringspersonal begången opåtald öfverträdelse
af grundlag? Ett prejudicat var väl aldrig rättsenligt
ansedt lika med lag, och bör minst vara så, när det
befinnes oriktigt i grundsats.
Men ännu återstår för mig en utveckling om tillämpligheten
af en pur inrikes vexellag, som jag hoppas skall dels
försona mig med dem, som äro oroliga för det jag soker lägga
hinder i vägen för den nya K. proposm, dels visa, att tvisterna
om hvad som är eller skall anses för en inrikes vexel, till
skillnad från en utrikes, kunna blifva nära nog lika många
sorn sjelfva vexlarna. Ponera, att en Göteborgare skeppat
spik till Malmö. Han begifven sig dit, och hans vän, sorn
köpt spiken, följer honom öfver sundet på en lustfart till
Köpenhamn. Medan de äro der, uppgöra de tillsammans sin
affär på det sätt, att Götheborgaren drar en vexel på 8 dagars
sigt i Svenskt b:co på Malmöboen, som lofvar acceptera
den, dock icke förr än han, återvänd till Malmö, får
vexeln der presenterad. Götheborgaren, med fullt förtroende
till sin man, reser vidare till continenten, men affärdar
dessförinnan primavexeln till Malmö för att accepteras, och
secundavexeln (med påskrift att primavexeln finnes accepterad
i Malmö hos en annan vän) går med omgående post till
Götheborg. Secundavexeln endosseras, löper genom flera
händer och städer inrikes; men när den skall i Malmö betalas,
så befinnes, att Malmöboen icke accepterat primavexeln,
utan gjort invändning, att, enligt dess datum och dragningsort,
den är en utrikes vexel (”dragen emellan utrikes
ort och Sverige”), den han hvarken vågat acceptera eller
inlösa, af fruktan att, enligt K. kungörelsen d. 7 Maj 1817,
få plikta hela vexelns belopp. Hvad skall domaren säga
härom? Är icke vexeln en utrikes vexel, ehuru hela transactionen
rört inländska män och inländskt mynt? Att den
fingerade Malmöbon var en slipad karl är klart; men skall
Götheborgaren, som mistat sitt vexelbelopp, äfven plikta lika
myc
-
\
Den 14 M a j.
mycket för det lian dragit utrikes vexel på 8 dagars sigt?
Flera sådana exempel kunde anföras.
Då nu den mindre lagkunniga allmänheten icke skulle
begripa grunden för en sådan rättvisa, så behöfdes icke mer
än ett par dylika händelser för alt fullkomligt förbrylla
bjernorna, och på många är skulle ingen våga taga en inrikes
vexel i hand, af rädsla att den möjligen kunde vara
en utrikes.
På alla dessa skäl vågar jag tro, att H. LagTJtsk. rättar
ett fel, som detta Utsk. med II. St. får dela, att nemi. rÖrtde
sammanbindningen af in- och utrikes vexellagen icke hafva
tillräckligen motiverat sitt förra betänk, och den derpå
uppgjorda und. skrifvelsen till K. M. Då förslaget i öfrigt
icke behöfver väsendtligen rubbas, sådant det i den nåd.
propos:n förekommer, så hyser jag den förhoppning, att saken
återkommer i dess rätta skick, hvarur endast missförstånd
och brist på motivering kunnat den försätta.
Frih. Boye, Ludv.: I de anmärkn:r, som den siste
värde talaren gjort vid K. M:s nåd. propos., kan jag för min
del icke instämma, och då jag går att dervid fästa några
erinringar, skall jag åtminstone söka den förtjenst att icke
genom sjelfva vidlyftigheten blifva missförstådd; jag skall
icke sätta R. o. Ad:s tålamod på ett så starkt prof som det,
hvarför Ståndets tålamod nyss varit utsatt. Den värde ledamot,
som nu yttrat sig, har hållit sig först vid formen,
och jag skall göra detsamma. Jag får då erinra den värde
ledamoten derom, att vår grundlag bjuder, att StatsRådels
och Högste Domstolens yttranden skola medfölja K. proposrr,
men icke K. M:s nåd. svar på R. St:s und. framställe:!-. För
det andra får jag fästa uppmärksamhet dervid, att K. M:s
på rikssalen afgifna negativa svar äro i grundlagen antagna
såsom muntliga, och detta ger mig en tillfredsställande förklaring
på orsaken, hvarföre K. M:s ifrågavar. nåd. svar icke
är contrasigneradt. I hufvudsaken hade jag ändtligen,
efter en timmas väntan, det nöjet att få höra, hvad den varde
talaren ville. Häri ville nemi., att LagUtsk,. skulle skrifva
en väl sammansatt vederläggning af K. M:s ptopos.; men,
mina Hrr, låtom oss eftersinna, hvad K. M. sagt i denna
propos. Han har gillat den af R. St. föreslagna inrikes
vexelstadga!! till den gl ad, att han förklarat, att han proponerar
den alldeles sådan, som R. St. föreslagit den; och
hvad den yttre vexelstadgan angar, säger K. M , att lian vill,
så fort sorn möjligt, åstadkomma en ny stadga och dervid
göra afseende på R. St.‘s und. framställning. Hvad utgör då
föremålet för det, jag vill icke säga, klander, men lidande,
som den siste talaren tyckes hafva erfarit, då han läste K.
3Yl:s propos.? Jo, att K. M. med bestämda ord yttrat sig,
att som R. St. sammanslagit den inre vexelstadgan med den
29. H. ,9
i46
Den 14 Maj.
yttre, men K. M. ansåg den yttre icke vara af natur att efter
Reg.F:s 87 § behandlas, så gjorde K. M. en fördelning
af R. St:s förslag, hvilka sista ord vilja säga detsamma, sorn
om K. M. yttrat: Som ni gått in uti min oeconomiska lagstiftningsrätt,
så vill jag väl göra afseende på hvad ni begärt,
men jag vill icke afstå från mitt prerogativ. Nå väl,
sedan K. M. sagt, att detta är hans åsigt, kan väl LagUtsk.,
kan väl Riddarhuset blifva domare öfver hans omdöme?
Om den värde ledamoten finnér något fel häri vara begånget,
må han då vända sig till Constit.Utsk. och der anklaga
Konungens rådgifvare, eller skaffa sig underrättelse om deras
tillstyrkanden; men omöjligen kan han inom sig hysa
den tanken, att LagUtsk. eller R. o. Ad., eller ens R. St.
gemensamt, skvdle kunna säga, att K. M. i sin propos. har
orätt. Om Hr Gr. behandlar denna propos. så, som den
enligt hans framställning måste behandlas, eller såsom en
constitutionel fråga, så frågar jag, huru den ena Statsmagten
kunde afgöra den andra Statsmagtens rätt. Något sådant
kan visserligen icke ske. Jag kan således icke finna , att
Hr Gris anförande förtjenar något afseende, hvarföre jag begär
propos. till remiss helt simpelt och väntar mig, att LagUtsk.
, som måtte dela vår önskan, att ändamålet må vinnas,
äfven skall gå den genaste vägen dertill, som är att nu yttra
sig öfver den del af frågan, hvilken är återförvisad till
R. St., emedan det är allt, hvad Utsk. lagligen kan yttra
sig öfver.
I öfrigt har den värde talaren framställt en förvillelse,
som jag ber att få rätta. Han har sagt, att skillnaden emellan
civil och ceconomisk lagstiftning skall vara så allmänt
känd; men jag vet icke, hvarifrån han tager detta påstående.
Om man går till rätta principen, så blir denna skillnad
lätt känd genom principens tillämpning; men icke blir den
känd derföre, att en ledamot tror sig känna denna skillnad
bättre än andra. Jag skall framställa den princip, hvarefter
skillnaden i alla tider varit känd; den är nemi., att alla
de lagar, som innefattas inom permarna af 1734 års lagbok,
äro att anse såsom civillag, och att det, som ligger derutom,
ansetts tillhöra antingen kyrkolagen, krigslagen eller ceconomiska
lagen. Denna princip har blifvit följd hittills, och oin
Hr Gr. behagar använda den, skall han finna densamma tillräckligt
upplysande. I alla fall återgår jag till den erinran,
att det hvarken är LagUtsk., R. o. Ad. eiler ens samtliga
RiksSt:n, sorn hafva att afgöra, huruvida K. M:s åsigt är
riktig eller icke.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Jag var frånvar. i
det ögonblick, då den värde talare, som först yttrade sig i
detta ämne, började uppläsningen af sitt anförande. Man
har sagt mig, att detta började med anmärkn:r mot formen
af målets behandling och mot formen af de handkr, som
Pen i4 Maj.
M7
ligga på R. o. Ad:s bord. Enär jag sålunda icke afhört hela
detta anförande, och möjligen kan hafva orätt uppfattat
den berättelse om Hr Gr:s yttrande, som blifvit mig lemnad,
ber jag R. o. Ad. på förhand att benäget ursägta, om
jag i något fall skulle misstaga mig om hvad han anfört.
Hr Gr. lärer till en början hafva anmärkt, att K. M:s på
rikssalen afgifna nåd. svar icke varit constrasigneradt. I likhet
med hvad Frih. Boye redan upplyst, får jag äran i R.
o. Ad:s minne återkalla det städse iakttagna bruket, att K.
M:s nåd. tal aldrig contrasigneras. Ingen uraktlåtenhet har
således härvid blifvit begången. K. M. anses nemi. sjelf hafva
uppläst dessa tal, ehuru K. M., på sätt Riksd.Ordn. medgifver,
kan åt Hr Statsministern för utrikes ärenderna uppdraga
desammas uppläsning. Orsaken, hvarföre tal, som af
K. M. sjelf uppläsas, icke kunna eller böra vara contrasignerade,
torde icke erfordra någon ytterligare utläggning.
Hr Gr. skall dernäst hafva anmärkt, att K. M:s nåd. tal
icke af något prot utdr. varit åtföljd t. Prot.utdr. åtfölja aldrig
K. M:s nåd. tal till R. St. på rikssalen, och således är
ej heller i detta afseende någon uraktlåtenhet begången.
Riksd.Ordn. stadgar i 27 §, att K. Mls nåd. proposlr skola
vara åtföljda af StatsRådets, och i vissa fall äfven af Högsta
Domstolens yttranden. Prot. finnas der icke ens nämnda;
men det lämpligaste, sättet att constatera hvad som varit
Statsrådets yttranden är genom ett justeradt prot., och af
sådan orsak åtföljas vanligen K. M:s nåd. proposlr af prot.,
ehuru, om något annat, lika lagligt sätt begagnades att meddela
StatsRådets tankar, formen af prot:s biläggande ej vore
nödvändig.
Det är ganska lätt att veta orsaken, hvarföre Hr Gr.
önskat, att ett prot. här varit följaktigt. Han ville nemi.
derigenom bereda sig tillfälle att känna de rådgifvande åtgärder,
som föregått K. M:s nåd. beslut. Dessa åtgärder, mina
Hrr, blifva föremål för ett kommande Constit.Utskts pröfning,
men kunna aldrig blifva föremål för R. o. Adis öfverläggning
i nafvar, stund eller i frågans nuvar. stadium. Jag
ber att i detta afseende få fästa uppmärksamheten på Riksd.-  Ordnls 48 §• Bland de 4 föredragningsämnen, som der omtalas,
finner sig icke K. M:s nåd. tal. Derom torde ej på
detta rum kunna debatteras, fastän mycket väl i sinom tid
bär kan komma att öfverläggas om de rådgifvande åtgärder,
som föregått K. M:s nåd. beslut, uttryckt i Dess tal på
liksdagen.
Sedan jag nu yttrat mig om formen, tvekar jag verkligen,
om jag bör vidröra, hvad Hr Gr. anfört om K. M:s
på R. o. Adis bord hvilande nåd. contrapropos. Hvad Hr
Gr. i denna del yttrat, är till den grad sammanstäldt med
yttrandena om K. Mis nåd. tal, hvarom jag tror, att någon
öfverläggning här icke kan äga rum, att — jag upprepar
det — jag sannerligen tvekar, om jag icke här borde stadna.
Deri 4 Maj,
Jag torde likväl få fasta R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att ehuru [748 års vexelstadga visserligen varit af K.
M. till R. St. framställd, samt af R. St., såsom orden lyda,
”vedertagen,” har sådant icke något egentligt samband
med nafvar, förhållande, emedan vi nu endast äga att stalla
oss till efterrättelse 1809 års grundlag och hvad som efter
dess stiftande tillkommit. Jag anhåller då till en början
att få uppläsa en period ur R. St:s und. skrifvelse till K.
M. af d. 7 Aug. 1815. Den lyder, som följer: ”R. St. fa
”yttra den und. önskan, att kunnige och redlige män må af
”E. K. M. i nåder förordnas att granska och öfverse de nu
”gällande författningar, atig:de vexelröresen i Riket, samt i
”und. föreslå de ändringar oell förbättringar i dessa stadgar,
”sorn, efter sednare tiders erfarenhet, kunna finnas lämpliga
”och nödvändiga.”
Det torde häraf vara tydligt, att R. St. verkligen 181$
måste hafva betraktat målet såsom varande af oeconomisk
egenskap. Orden ”i und. föreslå” torde nemi. icke kunna
lämpas på något, som skulle underställas R. St,, utan
mäste hafva afseende på ett föremål, hvaröfver K. M. ägde
att besluta. För öfrigt vill jag icke ingå med Hr Gr. i någon
discussion, huruvida yttre vexelstadgan bör eller icke
hör, rationelt tahult, vara föremål för civil eiler oeconomisk
lagstiftning; jag har blott velat ådagalägga, att hittills varit
så practiseradt, att den varit ansedd och behandlad såsom
oeconomisk författning. Det har äfven af Hr Gr. blifvit 0111-  nämndt, att af nuvar, vexelförfattningar hufvudsakligen den af
år 1816 behöft betydlig förändring. Jag vill tro det, och
får i detta afseende hänvisa till hvad K. M. i Dess nåd. tal
till R. St. meddelat, nemi. att K. M. ämnade låta, så snart
ske kunde, öfverse dessa författningar och, om jag icke minnes
alltför orätt, då jemväl taga i betraktande, hvad R. St:s
förslag innehöll i afseende på lagstiftningen för inrikes vexla!'.
Jag anhåller, att detta yttrande måtte få åtfölja den
remiss af K. M:s nåd. propos , som R. o. Ad. i dag torde
komma att besluta,
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag bekänner mig vara
nog olycklig att lika litet vid detta tillfälle som vid flera
föregående under denna riksdag kunna fatta arten och beskaffenheten
samt ändamålet med den opposition i sak, sorn
Gr. Frölich påstår sig stå i spetsen för, i motsats till den
ändamälslösa opposition i ord och tomma formfrågor, han
anser andra ledamöter ådagalägga. Efter mitt begrepp har
jag tvärtom under denna riksdag funnit få anföranden, sorn
med mera skäl kunna benämnas ändamälslösa än det, som
Gr. Frölich nu uppläst. Jag instämmer yäl fullkomligen
med Gr. Frölich deruti, att Konungens rådgifvare, så vida
(hvilket jag förmodar) de tillstyrkt K. M. att anse frågan
om utrikes ve.xlär såsom hörande till den oeconomiska lag
-
Den if\ Maj.
* l‘J
stiftningen, lemnat K. M. ett råd, som, efter min öfvertygelse,
icke står tillsammans med grundlagen och sorn på våra
creditförhållanden kunde blifva af ett ganska vådligt inflytande;
men jag tror icke, att det står tillsammans med våra
former att här framställa ett sådant klander, och då endast
några dagar af riksdagen återstå, lärer det icke för Gr. Frölich
, mer än för någon annan, återstå annat än att vänta
till nästa riksdag, för att gifva behöflig luft åt sin opposition.
Jag föreställer mig, att det enda resultat, som kunde
blifva följden af upptagandet utaf Gr. Frölichs nu framställda
anmärknrr, vore ett resultat, som jag åtminstone icke
önskar må inträffa, nemi. att riksdagen afblåstes, innan R.
St. hunne afgifva svar på K. M:s contrapropos. Jag tror
icke, att man bör uppoffra det något man fått, för det
man ej fått allt; och då K. M. ännu icke utfärdat någon
lag för utrikes veslar, samt Gr. Frölich lärer haft en personlig
erfarenhet deraf, att K. M. icke illa upptager, utan
tvärtom låter öfvertyga sig af sådana anmärkntr, som af
personer med Hr Gr:s talanger framställas, så synes det vara
att förmoda, det K. M, innan han utfärdar en sådan ny
vexellag, jemväl tager under noggrann pröfning, hvad Hr
Gr. här framställt och hvilket Hr Gr. sedermera blir i tillfälle
att personligen inför K. M. ytterligare utveckla. Följden
blefve väl den, att vi först vid nästa riksdag finge propos.
om en ny utrikes vexelstadga i öfverensstämmelse med
Jteg.F:s 87 §; men emot detta dröjsmål torde Hr Gr. så
mycket mindre hafva något att anmärka, som Hr Gr. sjelf
medgifvit, att den gamla lagstiftningen i ämnet ännu någon
tid, utan särdeles olägenhet, kunde bibehållas. Hvad angår
sönderdelningen af förslaget, så är jag af olika tanka med
Gr. Frölich. Jag anser det vara rätt, att lagen för inrikes
och utrikes vexlar åtskiljes; ty ostridigt linnes det åtskilliga
förhållanden i lagen för utrikes vexlar, som äro af commerciel
och ceconomisk natur och sålunda kunna tarfva en förändring
annorlunda än i civil lagform, hvilket åter ej är händelsen
med frågan om inrikes vexlar. Jag har således ingenting
att erinra deremot, att lagarna för den inrikes och
utrikes vexelrörelsen åtskiljas; men jag protesterar emot den
generella principen, att anse hela lagstiftningen för utrikes
vexlar såsom administrativ. Dock denna princip är nu desto
mindre föremål för R. o. Ad:s laglikmätiga pröfning;
densamma finnes uttryckt i ett enskildt, af ingen ansvarig
rådgifvare contrasigneradt, K. tal, hvilket redan i sista plenum
utan anmärkn. lades till handkna. 1 min tanka böra
vi således icke, genom till intet resultat ledande debatter öfver
en principfråga och för att erhålla en opinionsyttring
i öfverensstämmelse med Gr. Frölichs mening, uppoffra ändamålet
att erhålla en lag för inrikes vexlar, hvaraf fördelarna,
i mjn tanka, icke blefve så ringa, som Gr. Frölich
förmodar; utan tror jag, att denna lag bör blifva basis för
i5o
Den 14 Maj.
andra reformer i våra creditförhållanden. Opinionsyttringen,
huruvida och i hvad mån frågan om utrikes vexelrörelsen
är af civillags natur, tillhör en kommande riksdag, derest den
händelse skulle intrräffa, att K. M. innan nästa riksdag utfärdar
en ny vexellag på grund af Dess förmenta K. prerogativ. Det
blir då tillfälle att, i händelse sådant betin nes stridande emot
grundlagen, hos Constit.Utsk. öfverklaga saken och, i händelse
lagen vore oriktig eller skadlig, hos R. St. motionera, att
R. St. för sin del må besluta och begära K. M:s sanction å
en annan lag; men från den synpunkt, hvarunder Gr. Frölich
framställt saken, betviflar jag, att den kan komma till
något resultat. Jag tycker, att vi böra vara glada, att vi
fått något och att vi snart få skiljas härifrån. Jag begär
icke, att detta mitt yttrande må åtfölja till Utsk.; det skulle
blott förorsaka tidsutdrägt, och jag hemställer äfven till de
öfriga talarne, huruvida de icke skulle finna sig belåtna med
att få sina tankar i ämnet förvarade i Ståndets prot. till en
kommande riksdag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Vid det ifrågavar. ämnet
fäster jag särdeles vigt, emedan det omfattar en högst vigtig
princip i vår lagstiftning. Det är, efter min tanke, ett åliggande
för hvar och en representant att i sådana fall, då han
äger en opinion, högt uttala densamma. Jag kan icke godkänna
den åsigt, hvilken här blifvit framställd af en värd ledamot,
som tyckes vara i så hög grad ömtålig om den ena
Statsmagtens rättigheter, att jag icke kunnat föreställa mig,
att han kunnat vara likgiltig för den opinionsyttring, som R.
St. vid detta tillfälle kunna afgifva. Jag tycker, att af Gr.
Frölichs vidlyftiga deduction ämnet är så fullständigt utredt,
att föga vore att tillägga för den, som noga vill begrunda
ämnet, att frågan om in- och utrikes vexelärender måste vara
ett lagstiftningsärende och icke ett regerings- eller oeconomiskt
ärende. En värd ledamot af StatsRådet har uppträdt,
men icke, såsom jag väntade, sökt förklara, hvarföre
frågan fordrade en afskiljd behandling. Han har icke ingått
i denna fråga eller velat försvara den åsigt, som legat till
grund för K. M:s afslag på R. St:s förslag. Derigenom, att
han velat förbigå denna åsigt, har han icke så otydligt gifvit
tillkänna, att en motsatt tanke sökt göra sig gällande
inom Konungens rådgifvarepersonal. Det är således för min
fattning nästan obegripligt, huru R St. kunnat vid slutet af
riksdagen af K. M. erhålla ett afslag i den form, hvarunder
vi nu fått emottaga det, emedan den icke innefattar något
mindre än att betaga den ena Statsmagten sin andel i
civillagstiftningen. Den korta tid, som återstår af riksdagen,
kunde vara ett skäl för flera ledamöter att yrka på öfverseende
af denna princip och att man må öfverlemna åt kommande
Ständer att för framtiden afgöra denna principfråga;
men då jag måhända icke vid en kommande riksdag deltager
i någpn lagstiftning, anhåller jag för min del, att åtmin
-
Den i\ Maj.
stone min protest emot en sädan behandling af frågan må
intagas i fl. o. Ad:s prot. Jag skulle tro, att oin LagUtsk.
likväl tager denna fråga i nogare öfvervägande och, oansedt
nödvändigheten att bifalla den K. propostn om inrikes vexelrätt,
uppställer ett förslag till und. svar på K. M:s propos.,
så att det tillika innehåller en reservation för framtiden,
ett tydligt uttaladt begrepp örn R. St:s åsigt i frågan, så
kunna R. St. dervid ådagalägga, att det endast är för att
vinna ett ändamål, som R. St. för närvar, tidpunkt förbise
sin obestridliga rätt att deltaga uti ifrågavar. lagstiftning samt
godkänna K. M:s särskilda förslag till stadgande för inrikes
vexelrörelsen; förbehållandes sig således i denna reservation
för en kommande lagstiftning att i grundlagsenlig väg gemensamt
med K. M. stifta allm. civillag i detta, i afseende på
utrikes och inrikes rörelsen , så högst vigtiga ämne.
IJr Hjärne, Harald Jag värderar den öppenhet, hvarmed
Gr. Frölich här yttrat en motsatt åsigt emot den auctoritets,
mot hvilken det finnes mången, som tvekar, att
tvetydigt opponera sig; men jag tror, att lian valt orätt
ställe och orätt form för sin framställning. K. M:s nåd.
svar på R. St:s underd. skrifvelse, angrde förslag till lag för
in- och utrikes vexelrörelse, blef redan i förra plenum lagdt
till handhna, och öfver della ämne kan någon discussion
således nu icke uppstå. Om han haft att anmärka emot detta
svar från Konungen, hade det, efter min åsigt, varit mest
förenligt med grundlagens mening, att han till Constit.Utsk.
försegladt inlemnat sitt skriftliga anförande. För närvar,
har Hr Gr. o. Landtm, föredragit K. M:s nåd. propos. om
inrikes vexellag. De anmärkn:r, som i Stånden göras öfver
dess gemenskap med utrikes vexelstadgan, tror jag icke höra
till det föredragna ämnet; och jag anser, för min del,
det vara utom LagUtskrs både pligt och rättighet att i svar
på den nåd propostn inkomma med något utlåt., som afhandla!’
de ämnen, hvilka Gr. Frölich uti dess skriftliga anförande
framställt. Det finnes väl prejudicater vid denna
riksdag att åberopa derför, att R. St. i anledn. af K. proposrr
kunna fatta beslut, som i vissa delar afvika från proposma;
men sådant anser jag icke vara öfverensstämmande med
grundlagens mening i dess stadganden, som omtala sättet
att behandla K. M:s proposrr. Jag tror, att Stånden böra
bifalla eller afslå dem. LagUtsk. har således blott att utlåta
sig öfver den lag för utrikes vexelrörelsen, som K. M.
till R. St. öfverlenmat. Detta ärende kan snart vara beliandladt,
synnerligast som den K. propos. är af samma ordalydelse,
som R. Sfs i ämnet fattade beslut. Med denna
öfvertygelse har jag trott redan vid början af Gr. Frölichs
anförande, att både detta anförande och de i anledn. deraf
gjorda commentarier öfver K. M:s fattade beslut, som innehållas
i svaret på R. Sfs förra skrifvelse, icke tillhöra fö
-
l52
Den l/j Maj.
revär, ämne; hvarföre jag äfven väntat, alt Ilr Gr. o. Landtm,
skulle till ämnet för öfverläggningen hafva återvisat de talare,
som i sina yttranden öfverskrida gränsen derför. Af
samma skäl synes åtminstone mig, att dessa yttranden, som
icke röra den föredragna saken , väl kunna qvarstå i Ståndets
prot., men icke behöfva till Utsk. remitteras, emedan
jag icke finner, till hvilka upplysningar för LagUtsk., vid
behandlingen af den förevar. K. propostn, det kan lända att
få höra reflexioner göras öfver en sak, som icke hör till
ämnet. Jag anhåller, alt ingen propos. göres 0111 remiss till
LagUtsk. af de yttranden, som blifvit afgifna i anleda, af
Gr. Fröliehs anförande.
Gr. Frölich: Jag anser mig med några få ord böra
besvara, hvad flera ledamöter mot mig yttrat, och isynnerhet
får jag till Frih. v. Schulzenheim förklara, att om han
hade varit närvar., då mitt anförande upplästes, hvilket till
all lycka befinnes skriftligt och således numera gäller för
sig sjelf, så hade han säkerligen på annat sätt framställt ett
och annat af sina anmärkn:r. Jag har icke gjort några anmärkn:r
mot K. M:s tal; jag har förklarat, att jag icke
ansåg mig kunna göra någon sådan, emedan det icke fanns
contrasigneradt. Jag får bekänna, att jag har läst 87 §
Reg.F. på det sätt, att jag trott det icke kunna hafva blifvit
ett antaget bruk att icke låta 11. St. få veta de skäl,
hvarföre K. M. vägrat sin sanction på en af R. St. föreslagen
civillag.. Att, då Ständerna icke fått veta dessa skäl,
uti ett på Svenska skrifvet papper, som, efter hvad bekant
är,. K. M. icke sjelf förstår, men som han ensam underskrifvit,
opponera sig mot en sadan act, torde en hvar finna
vara omöjligt, och de ledamöter, som hänvisat mig till
Constit.Utsk., her jag att få lemna det svar, att jag icke
anser mig kunna ingå i någon anmärkmsanledn. mot hvad
K. M., och K. M. ensam, har på Svenska skrifvit. Att det
blifvit ett antaget bruk, får jag nu för första gången höra.
Jag hemställer till en hvar af eder, mina Hrr, hvartill ett
sådant bruk skall föra oss. Frih. v. Schulzenheim har sagt,
att behandlingen af denna fråga har varit i öfverensstämmelse
med hvad som practiserats sedan 180g. Härtill får
jag svara, att, om detta är förhållandet, hvilket jag icke
vill bestrida, jag åtminstone, i fråga om hvad som är rätt
eller orätt, icke kan grunda mitt omdöme på den praxis,
som kunnat äga rum sedan i8oq. Vidare har Hr Frih. sagt,
att 1815 års Ständer hos K. M. anhållit om utarbetande af
en lag för utrikes vexelrörelsen. Jag ber att fä rälta det
misstag, Hr Frih. i detta afseende begått. Hr Frih. behagade
påminna sig, att 11. St. på samma sätt och i samma ordalag
hos K. M. anhållit om tillsättande af en committé', att
utarbeta förslag till allmän civil-, criminal- och kyrkolag,
hvil
-
Del) 14 Maji
hvilket äfven skett. Skulle deraf följa, att civil- och cri*
minallag blifvit af oecouomisk natur, så gifve!' jag denna
conclusion till pris åt Frih. v. Schulzenheim; men jäg kan
åtminstone icke instämma uti ett sådan conclusion, Det är
tnig icke oväntadt, att Hr Dalman, då han yttrar sig i samma
sak som jag, skall söka göra sina meningar personligt
riktade emot mig. Sådant drabbar likväl värst honom sjelf,
emedan han derigenom kommer att förbise det vigtiga af
saken, som jag hoppas, att han Vid ett anhat tillfälle skall
inse på samma sätt som jag. Hvad blefve följden deraf, att
R. St. skulle emottaga ett sådant afslag och en sådan propös.,
som K. M. gjort på ett af R. St. frauistäldt förslag, hvarigenom,
med antagande af en liten del deraf, förklarats i
den andra delen angår er icke, derom dömer jag sjelf? Ett
sådant sätt att af Representationen få besvarade framställ*
tiingar från den verkställande magten auser jag icke Värdigt
hvarken detta eller de öfriga Stånden. Jag tror, att om
man också, i motsats mot mig, anser den inrikes vexelstad*
gan ensam vara så särdeles vigtig, hvarom man kan hafva
motsatta meningar, man likväl, på sätt Gr. Horn yttrat,
kan antaga den med det förbehåll, att icke derför hafva
afsagt sig rättigheten till deltagande Uti lagstiftningen om
Utrikes vexelstadgan, när densamma förekommer. K. M,
liar i sitt svar omtalat, att han är sinnad låta utgifva en
ny lag för utrikes vexelrörelsen. Om ordalagen varit såda*
nä, att de icke inneburit ett förnekande af Ständernas rät*
tighet att deltaga uti denna lagstiftning, så hade det varit
en annan sak; men då jag icke kunnat se, att följden deraf,
att R. St, med tystnad emottaga ett sådant förslag, blir annan,
an att vi skola anses hafva tacite efterskänkt vår lag*
stiftningsrätt i detta fall, så har jag ansett min skyldighet
Vara att lästa Representationens uppmärksamhet derpå. Vill
Representationen efterskänka denha rättighet, så kan jag åt*
minstone icke anse den likgiltig, utan vill för min enskilda
del hafva förklarat, att jag både bort och velat deremot
protestera. Jag tror, att det skall vara både Representatio*
nen och LagUtsk. värdigt att instämma i denna protest.
Frih, Åkerhjelm, Gust. Fredr.! Jag hade trott, att
föremålet för öfverläggningen vid fråga om remiss till LagUtsk.
af K. M.‘s förevar, nåd, propos. skulle inskränkt sig
inom sjelfva ömhet, och jag hade således trott, att de anmärkntr,
som tilläfventyrs dervid kunde göras, skulle grunda
sig på förslagets delar, och att de värda anmärkarne ville
Sätta LagUtsk. i tillfälle att taga i betraktande, huruvida
den nåd, proposrn till alla delar uppfyllde ändamålet, eller
om något dervid vöre atl anmärka. Så har vanligtvis tillgått
med propos:r och motioner, som remitterats till Utskotts
behandling, och derpå vinner ärendet i afseende på det be*
2.2 H, 20
x54
Den 14 Maj.
slut, hvartill det föranleder. Har hafva egentligen blifvit
framställda annjärknrr emot sjelfva principfrågan, lim livida
nemi. den del af vexelstadgan, som rörer vexelfördrag emellan
Sverige och utrikes orter samt i 11. Sirs förslag var upptagen,
kunde skiljas från detta förslag på den grund, att det
icke hörer till den civila, utan till den occonotniska lagstiftningen.
Här har äfven blifvit anmärkt, att denna anmärkn.
skulle vara ett skäl för LagUtsk. att på ett annat sätt upptaga
frågan. Jag får häremot förklara, att beträffande motive/na
för dentiä princip, äro visserligen på rikssalen upplästa
K. M:s nåd. åsigter-och grunder för frågan. Huruvida
dessa åsigter och grunder äro föranledda eller öfverensstämmande
med allas eller någons eller ingens af den rådgifvande
personalen öfvertygelse, hörer icke nu till saken.
I)et ligger i den dagens prot., sorn det tillhör ett blifvande
Constit.Utsk. att granska, och jag vill derföre icke nu sträcka
mitt yttrande derhän att förklara, huruvida StatsRådets
ledamöter instämt i Konungens åsigt eller icke. Jag vill
blott nämna, utan att begära, att mitt yttrande i afseende
på principfrågan må åtfölja till Utsk., att min enskilda opinion
är den, att utrikes vexelstadgan är icke bestämdt en
civillag , utan lika mycket, om- icke mer, en ceconomisk Jag.
Om jag yttrat denna tanka, har jag stödt den dels på grundlag
och.dels på föregående händelser. Går jag tillbaka, så
finner jag visserligen 1748 års stadga för utrikes vexelrörelsen
vara utgifven af Konungen och vedertagen af Ständerna,
d. v. s. tillkommen genom båda Statsmgternas medverkan;
meri då jag går längre fram, finner jag, alt K. M. 1798
utgaf en förordning, som i många delar upphäfver 1748 års
vexelstadga och föreslår tilt efterlefnad för den utrikes vexelrörelsen
åtskilliga föreskrifter, föranledda af inträffade omständigheter,
sorn Konungen ensam icke allenast varit i tillfälle
att inse, utan äfven alt iakttaga i afseende på handelsinteresset.
180g inträffade ett annat förhållande. Då blef
en grundlag antagen, sorn skulle bestämma gränsen emellan
civil och ceconomisk lag. Om dessa gränslinier kunna många
meningar och Hisputer finnas och uppstå. Man får således
för sig sjelf uppgöra, så godt man förmår, efter eget
förnuft och erfarenhet, hvad man anser karakterisera civillag
och hvad man finner ligga inom den oeconomiska lagstiftningen.
1815 gingo Ständerna in lill K. M. med den undercl.
anhållan, att K. M. måtte täckas öfverse vexelstadgan
för utrikes vexelrörelsen och inkomma med förslag derom
till Ständerna. Någon fråga är icke, att ju icke meningen
varit, att ett sådant förslag skulle sedermera blifvit meddéladt
Ständerna; men K. M. företog då 1816, såsom pflkälladt
af tidens kraf Och inträffade omständigheter, att uppgöra
ett förslag eller, rättare, en stadga rör:de denna vexelrörelse,
hvaruti, med upphäfvande af 1798 års förord 11. i
sin helhet, genom hvilken åtskilliga delar af 1748 års vexel
-
stadga blifvit förändrade, man inträdt tili en lagstiftning i
detta fall, sorn innefattar bötesaaisvar, tjenstens förlust m. m.
Denna förorda, är den ännu gällande i bredd med de delar
af 174.8 års stadga, som icke blifvit upphäfna genom
1798 års förordn, Intet Constit.Utsk. har dervid gjort når
gon anmärkn.; ingen bär sagt, att det vöre försök att öfverskrida
gränsen af K. Riis rättighet att stadga föreskrifter
i ceconomiska och allm. hushållsärender, och detta är således
ett prejudicat, sorn jag icke kan lemna utan afseende,
och sorn jag icke skall lemtia utan afseende, i händelse något
ansvarspåstående skulle väckas med afseende på det råd,
jag lemnat lill den K. proposln, Vi hafva derjemte 2:ne
§§, nemi. 87 och 8g §§ Rcg.F., hvaraf den förra benämner
med rubrikerna hvad sorn är civil-, criminal- samt kyrkolag,
oell den sednare börjar sålunda: ”Uti b- St:s plena må
frågor väckas om förändring, förklaring och upphäfvande
af lagar och författningar, sorn Rikets allin, hushållning röra
, 0111 sådana nya lagars stiftande samt om grunderna för
allip. inrättningar af alla slag, hvilka frågor skola till utreda.
af Allm. Besvärs- och Qecon.Ulsk. förvisas.” Af den
upplästa meningen kan jag icke finna annat, än att full anleda.
finnes att betrakta den inrikes vexelrörelsen såsom ti11—
hörande allm. civillag, och den utrikes vexelhandel!! såsom
tillhörande Konungen enskildt, Dea erfarenhet, jag äger;,
bar ådagalagt för mig, att sådana omständigheter kunna inr
träffa, alt stadgande!! och reglementen derefter mäste lämpas.
Utrikes vanor och coutumer måste ej helt och hållet
förgätas, och man kali lätt tänka sig, att dels inom, dets
Utom landet sådana omständigheter kunna inträffa, hvaraf
ändringar eller tillägg i den existerande vexelstadga!! blefve
nödvändiga. Jag skulle derföre tro, att om begge Statsmagterna
i ett sådant ämne bunde den qvarvarande Statsrnaglen,
dä Representalionpn åtskiljes, vid en allin, författning,
verkställande magtep derigenom yore förhindrad alt lämpa
Stadgundena efter omständigheternas kraf; och jag skulle derr
före anse, att både grundlag och föregående prejudicat, rör:de
utrikes vexelrörelsen, vore föranledande dertill, att frågan
l'ör:de utrikes vexelhandel!! må anses för en lagstiftning, sorn
tillhör Konungaipagten, men frågan om inrikes vexelrörelsen
deremot såsom tillhörande båda Statsmagterna gemensamt. I
afseende på sjelfva förslaget kan jag icke hafva någon anmärkn.
att göra, synnerligast söm den K. proppsm innehåller,
att någon förändring icke är gjord i Ständernas förslag,
annat än hvad angår utrikes vexelrörelsen, hvadan frågans
behandling icke torde föranleda till någon betydlig tidsutr
.drägt, i händelse Ständerna vidblifva deras närvar, opinion,
utan frågan snart kunna ledas till det slut, som både K07
nung och Ständer önska.
Frih. Rantzou, Joli. Al b., uppläste följande:
Dä K. M:s nåd. conlrapi«pos., rör:de lagen för inrikes
Peo 14 Maj,
vexlar, blifvit begärd på bordet och således kommit under
öfverläggning, torde det tillåtas mig att i anledn. deraf yt-»
ra några ord,
Jag hade visserligen önskat, hvad jag ock anser ttå i
bestämd öfverensstämmelse med våra grundlagar, att en gemensam
lag blifvit utfärdad för den inrikes och utrikes
vexelrörelsen, och att K. M« sålunda sanctmnerat det af R,
St, i berö’rde hänseende framställda förslag i sin helhet; men
då så icke skett (jag lemnar anledn. till denna styckning af
R, St:s förslag för det närvar, derhän), så är det dock för
mig en tillfredsställelse, att Konungens egen b äga insigt af
vår industris och vår creditrörelses behof beredt R. St, till-»
fälle att, genom antagande af K. M:s contrapropos., åt
landet skänka en lagstiftning rör:de inrikes vexlar, hvilken,
efter min öfvertygelse, är af behofvet lika mycket påkallad,
sorn den i sina följder torde visa sig välgörande för både
den större och mindre näringsidkaren, Jag har förut, då
detta ärende utgjorde föremål för R, o, Ad:s pröfning, yt-.
trut den tanka, att de mindre brister, som naturligtvis må-.
Ste finnas i ett förslag, dervid erfarenheten inom vårt land
icke kunnat rådfrågas, icke hör hindra oss från att taga
detta första Steg på den nya banan, jag tillstyrker således
bifall till K, M:s contrapropostn, och att Utsk, måtte med
ali möjlig skyndsamhet besvara densamma,
H, Ex, Hr Gr. Mörner, Adolph Gör.: Jag erkänner
bela obehagligheten af att, då tiden är så långt framliden,
uppehålla R, o. Ad.; men då fråga blifvit vackt om hvad
som varit Konungens rådgifvares tanke i afseende på den
sönderdelning af vexellagen, som ägt rum, tror jag det var
ra min pligt som enskild man, ehuru jag icke här kan såsom
Statsrådsledamot underkasta mitt förhållande R, o. Ad:s
bepröfvande, att öppet och oförstäldt yttra, att jag i und.
tillstyrkt, hvad Konungen i sitt nåd. svar framställt, samt
gilla de skäl, hvilka till stöd för åtgärden blifvit anförda.
Grunden för mitt förhållande har jag liemtat från åtskilliga
^5 i Reg.F, 87 § säger, att R- St, äga gemensamt med Konungen
magt att stifta allm- civil-., criminal-, samt kyrkor
lag, och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva»
89 § stadgar? Uti ff. Sbs plena må frågor väckas om förän-,
dtäng, förklaring och upphäfvande af lagar och författningar,
sorn Rikets allm. hushållning röra. Då nu en lag för
utrikes vexlar omfattar icke allenast förhållanden emellan
enskilda Svenska medborgare, utan äfven förhållanden emellan
Svenska medborgare och främmande personer; då denna
lag genom möjligen inträffande händelser kan erfordra lia-,
stiga förändringar och rättelser, hvilka icke kunna uppskjutas
till en blifvande Ständernas sammankomst, och då dessutom
det är en naturlig sak, att hvad som angar förhållanden
med utrikes mag ter böjer till jus publicum och icke till
Deli 14 M a j.
jus civile, lir det en följd, att det icke kunnat falla mig in
alt anse lagen för utrikes vexlar för annat än en oeconomisk
författning, hvaröfver Konungen val kunde inhemta Ständernas
tanka? och 1»varom de väl kunde hos K. M. anmäla
sina åsigter; men icke har jag trott den kunna jemnföras
med allm. civil-, criminal- eller kyrkolag. Följaktligen har
jag trott mig fela i min pligt att vårda Konungens rätt samt
Sveriges grundlagar, om jag ej gjort Konungen uppmärksam
på don skillnad, sorn borde iakttagas, och det olika förhållande,
som i detta afseende nödvändigt måste uppkomma.
Jag vet, att den ädle Grefven, som först talade, gjorde oss
reda för hvad han, efter sitt begrepp, anser böra förstås
med civillag och således böra behandlas efter 87 § Reg.F.
flan gaf oss en definition, enligt hvilken criterierna derpå
vöre, att den skulle vara allm. och orubblig; men jag frågar,
hvilka hushålls- och andra oecotiomiska författningar ej
ingå i allm förhållanden. Nästan alla verka i vissa afseenden
på rättsförhållanden. Följaktligen tror jag, att det uppgifna
criterium så mycket mindre kan äga kraft, som det
gifves hushållsförfattningar, hvilka röra medborgares ganska
yigtiga och ömtåliga förhållanden. Då jag således ej tror,
att det kan gifvas någon annan definition på hvad som i 87
§ Reg.F. menas, än det som 1111 der verkligen finnes, nemi.
allm. civil-, criminal- och kyrkolag, och då med allm. civillag
man ej förstått annat än 1734 års lag, och denna säger
med uttryckliga ord, att om vexlar särskildt stadgas,
Jiar jag äfven deraf funnit nytt skäl att anse allt, som angår
vexlar utrikes orter emellan och Sverige, höra till ceconomiska
och administrativa författningar, och således ej böra
ingå i den författning, sorn stadgar rör:de Svenska medborgares
förhållanden sinsemellan. Det är onekligen lätt för
den representant, sorn utan ansvar yttrar sina tankar, att
gifva förklaringar af grundlagarna; men då grundlagen uttryckligen
innehåller, att den skall efter ordalydelsen förklaras,
tror jag ej, att för den, som med ansvarsskyldighet
skall afgifva sitt utlåt., finnes annan grund än att följa ordalydelsen
och att efter den yttra sig, såsom lagen stadgar
och praxis blifvit iakttagen. Jag tvor mig ej behöfva ingå i
någon utredning af hvad som före 1809 i afseende på vexellagen
sig tilldragit, emedan det skulle förutsätta en granskning
af alla de samhällsförhållanden, som före den tiden ägt
rum. Då här är fråga om grundlagens mening, tror jag,
att det är den nuvar, grundlagen och hvad som genom den
blifvit stadgadt, som bör tjena till rättelse; och det är i
följd deraf jag ej kan annat än anse den förklaring, mannu
velat göra deraf, såsom alldeles stridande mot densamma,
och äfven ansett mig böra till R. o. Adts prot, deröfver
yttra min tanka, att förhållandet med en lag för utrikes
vexlar är helt annat, än förhållandet med en lag för den
inrikes vexelrörelsen.
Pen 14 Maj,
Frih. von Schulzenheim: Jag liar egentligen begärt
ordet i anledn. af Hr Dalmans uppmaning till dem, sorn
yttrade sig i delta ämne, att ej begära, det deras yttranden
malte åtfölja remissen. Jag skall så mycket hellre återtaga
min anhållan i denna del, som de ord, jag yttrat, hufvudsakligen
hade afseende på formfrågan, och således kunna
vara för LagUtsk , som ej har att bedöma densamma,
ganska likgiltiga. Det skulle för öfrigt göra mig ondt, oni
jag i mitt svar till Gr. Frölich, rör:de formfrågan, sträckt
mitt yttrande utöfver innehållet af hans framställning; men
sådant hans anförande för mig blifvit uppgifvet, står det
åtminstone fullkomligen tillsammans med det af mig afgifna
svaret.
Gr. Frölich: Två af StatsRådets ledamöter hafva haft
den godheten att upplysa oss om sina åsigtcr i denna fråga',
och jag har funnit, att vi ej talat om samma sak. De haft
va talat om en mäklareordning, och en sådan må Konungen
i sitt StatsRåd utfärda och förändra huru sorn helst ;
men de grunder, med hvilka R. St. gått in till K. M., ärq
ej af den beskaffenhet, sorn talarne åberopat. För resten ger
denna fråga en synbar ledning, huru R. St. kunna blifva af
med sin lagstiftande-rätt, då den grundas på prejudicater.
Dernäst ber jag få säga, att om de ledamöter af Konnogens
StatsRåd, sorn nu förklarat det vara enligt med deras
pligt att bevara Konungens rätt, behagat göra det förr, när,
redan före Jul, min motion i ämnet afgafs, eller när LagUtsk.
inkom med sitt betänk., eller när frågan förevar hos
RiksStm, och då gjort de anmärkntr, för hvilka förslaget
blifvit afslaget, då de likväl tvärtom, när en ledamot här
bakom mig, hvilken jag nu finnér vara bortgången, ville
göra dessa anmärkn:r, enligt hvad flera ledamöter känna,
anmodade honom att afstå derifrån, hade det för mig blifvit
tillfälle att söka vederlägga dem, och då hade opinionen,
som nu ej tänker på annat än alt sluta riksdagen,
sannolikt varit helt annorlunda, och man hade ej så lätt
bortskänkt sin lagstiftanderätt. ]\u märker jag, att opinionen
är alltför mycket bortvriden af längtan alt få slut på
riksdagen. Jag är likväl nöjd, att icke samma förhållande
äger rum med mina ideer och mitt omdöme.
K. M:s nåd. propos. remitterades till LagUtsk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller, att Hr Gr. q.
Landtm, måtte inhemta R. o. Ad:s tanka, huruvida icke
Ståndet medgifver, att K. M;s propos. ensamt till LagUtsk.
remitteras, utan att åtföljas af de deröfver i dag afgifna vidlyftiga
anföranden, hvilkas uppsättning och utskrifning i annat
fall sannolikt kommer aft flera dagar fördröja remissens
expedierande.
Underteckn. Ridd.Secret.: I anseende lill riksdagens
snart förestående slut har jag v’dtagil sådan anstalt, alt jag
Den 14 Maj.
hoppas, det da i detta ämne hur afgifna yttranden kunna i
morgon bittida före ki. io afsändas till LagUtsk.
Gi‘. Horn: Sedan Ridd.secret. tillkännagifvit, att alla
här afgifna yttranden i detta ämne redan i morgon kunna
komma LagUtsk. tillhanda, och då man i alla fall ej synes
vilja påskynda riksdagens slut, enär plenum blifvit uppskjutet
ända tills i dag, tinner jag ingen anledn. att icke tillsända
Utsk. alla de yttranden, som under denna debatt blifvit
afgifna. Jag yrkar likväl icke derpå, att hvad jag anfört
må remitteras till UagUtsk., ty det kan ej hafva inflytande
på ärendets behandling, då jag blott afgifvit en protest.
Ur Hjärne: Jag hade ämnat att, i anledn. af en värd
ledamots uppmaning, begära, att mitt anförande ej måtte
åtfölja remissen af K. M:s ifrågavar. propos., i fall de öfriga
talarue inginge på samma vilkor; men efter den upplysning
Hr Ridd.secret. lemnat, att samtliga nu afgifna anföranden
kunna i morgon tillställas Ulsk., anhåller jag, att
äfven mitt må få åtfölja remissen.
Hr Stuart: På grund af 49 § Riksd.Ordn., som stadgar,
att 'hvar och en allm. fråga, sorn första gången i något
Stånd förekommer, skall, såvida ej Ståndet enhälligt
genast densamma till vederbörligt Utsk. förvisar, ligga på
bordet till nästa plenum, då remiss bör ske,’* får jag anhålla,
att den motion, sorn jag i sista plenum väckte omedelbart
efter K. M:s nu remitterade proposlns aflemnande
och uppläsande, måtte i detta plenum till LagUtsk. remitteras.
Gr. Frölich: Det är möjligt, att jag misstagit mig
om egentliga lydelsen af Hr Stuarts motion, då jag derom
sagt, att jag tror den icke böra få remiss. Jag anhåller
derföre, att densamma måtte uppläsas. I fall den innefattar
något uttryck, sorn kunde tydas derhän, att R. St. till
K. M. skulle öfverlemna sin lagstiftningsrätt i afseende på
utrikes vexlar, så bestrider jag motionens remitterande.
II. Éx. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han ansåg
sig höra fästa uppmärksamheten derpå, att Hr Stuarts motion,
i den ordning den blifvit afgifven, är den sista på
listan.
Hr Stuart: Genast efter det K. M;s nyss remitterade
propos. blifvit aflemnad af Hr Hofcancelleren och uppläst,
väckte jag min nu ifrågavar. motion, och då ordalydelsen
af i inom. 4g § Riksd.Ordn. tydligen utmärker, att frågor,
som hero på remiss till Utsk., böra företrädesvis uti RiksSt:n
förekomma, så hade jag förmodat, att berörde motion
skulle blifvit på föredragn:slistan uppförd näst efter den K.
propos:n. Men oaktadt sådant icke skett, har jag dock uti
åberopade grundlags-§:s uttryckliga innehåll ansett mig äga
iGo
Den 14 Maj.
ett grundadt skäl till min vördsamma hemställan, att denna
motion måtte i dag varda remitterad.
Hr Hjärne: Då Riksd.Ordn:s 49 § säger, att i nästa
plenum efter det, då en motion blifvit väckt, bör remiss ske,
har jag förstått detta stadgande så, att i stället för ordet
bör ordet skall rätteligen bort begagnas. Sådana ordalagen
nu äro, kan stadgandet tydas så, söm om det berodde på
en majoritet att hindra remissen i nästföljande plenum; men
jag tror icke, att grundlagens mehing varit sådan. Jag instämmer
i Ilr Stuarts begäran, att hans motion nti mätte
förekomma till remiss; och i fall sådant vägras derföre, att
detta mål ej är det första af de på fÖredragn:slistan upptagna
mål, som ännu icke blifvit föredragna, så får jag till
prot. anmäla min protest emot ett sådant behandlingssätt.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Adi, att
Hr Stuarts motion nu skulle föredragas.
I anledn. häraf föredrogs nu Hr Stuarts d. 12 dennes
på bordet lagda motion örn underd. anhållan till K. M.,
att till nästk. riksdag måtte utarbetas förslag till gemensam
lag för in- och utrikes vexelrörelsen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Adi
behagade remittera Hr Stuarts ifrågavar. motion till LagUtsk.
Gr. Horn: Som riksdagen skyndar mot sitt slut, och
det möjligtvis kunde hända, att LagUtsk. får någon anleda,
att icke så fortskynda svaret på Hr Stuarts motion, som besvarandet
af K. M:s propos., så får jag hos Hr Gr. o. Landtm*
anhålla om den propos., att LagUtsk. måtte åläggas att i
sammanhang med svaret å K. M:s propos. besvara Hr Stuarts
motion,
Gi‘. ErÖlich: Jag finnér vid den nu skedda uppläsningen
af Hr Stuarts motion, alt den icke innefattar det fel,
jag vid första uppläsningen trodde den äga; men jag tinner,
att den icke tillhör LngUtsk:s behandling, ty motionen innehåller
blott en Önskan, att K. M. måtte tillsätta en committé',
för att utarbeta förslag till den ifrågavar. lagstiftningen.
En sådan önskan tror jag icke höra till LagUtsk:*
handläggning, utan kan motionen skickas till Oecon.- eller
ExpedUtsk., emedan LagUtsk:s ledamöter ej hafva något
med frågan att gora.
Gr. Horn: Jag nödgas bestrida Gr. Frölichs begäran,
att förevar, motion måtte remitteras till Oecon.Utsk. Detta
Utsk. vore visserligen icke i samma tillfälle, som LagUtsk.,
ätt nU framställa de skäl för motionens antagande, som af
den nyss till LagUtsk. remitterade disctissionen kunna inhemtas.
Jag anhåller derföre, att denna motion må blifva
remitterad till LagUtsk., med åläggande för Utsk. att
Den i/( Ma j.
besvara densamma i sammanhang med K. M:s i dag remitterade
proposln.
Med instämmande i hvad Gr. Horn yrkat remitterade
R. o. Ad. Hr Stuarts motion till LagUtsk., samt ålade samma
Utsk. att behandla den i sammanhang med frågan om
antagande af K. M:s nåd. propos., ronde lag för inrikes
ve\lar.
Upplästes och lades på bordet ncdannämnda inkomna
utlåttn och memor. från
StatsUtskottet:
N:o 4^71. med hemställan omen gratification till Cancellisten
C. O. Vougt;
N:o 472* i anledn. af Fullmägtiges i Riksg.cont. skrifvelse,
med hemställan, att hvad som vid innevar. riksdag blifvit
stadgadt i afseende på Bankens tjenstemän, hvilka, nät*
de befordras, innehafva tjenster utom Bancoverket, måtte få
gälla och tillämpas för Riksg.cont:s tjenstemän;
N:o 473. i anledn. af en utaf Bidd.seeret. gjord, till
Utsk. remitterad anmälan, ang:de vården emellan riksdagarna
af Utsk:ns handla' och invenlariepersedlar, tillika med
ett, i anledn. deraf, afgifvet yttrande af Hr Gr. Horn, Glaes
Fredr.;
Banco Utskottet:
N:o 4'5. med öfverlemnande af reglementarisk! stadgande,
ang:de tiden för tillämpningen af de utaf R. St. beslutade
förändrade föreskrifter, ang:de Bankens lånerörelse.
Justerades 1 prot.utdr. för denna dag.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 4 ni.
In fidem protocolB,
F. O. Silfverstolpe»
Lördagen den 16 Maj 1835,
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades hedannUmnda från Exped.Utsk. inkomna förslag
till R. St:s underd. skrifvelse!- till K. M., nemi.:
N:o 344* ang:de grunderna för markegangsprisens bostämmapde,
räntepersedlärnas omsättning och förenkling, samt
andra med grundskatternas Utgörande gemenskap ägande
frågor;
N:ö 345. angide förändring i tiden såväl för uppbördsår
Hi t» t
Den 16 Maj.
stämmornas hållande, som för afgifvandet af redovisning öfver
Kronans uppbörd.
Likaledes upplästes till justering ett från Exped.Utsk.
inkommet förslag till en § i riksd,beslutet, ang:de städernas
salu-accis.
Upplästes följande från K. M. till II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, ankomna nåd. skrifvelsei
CARL JOHAN med Guds nåde Sveriges, Norriges,
Göthes och Vendes Konung.
Vå.r synnerliga ynnest och nåd. benägenhet med Gud
Allsmägtig, Troman, Hr Grefve, En af Rikets Herrar, Landtmarskalk,
Öfverste-ÄIarskalk hos H. M. Drottningen, General,
CapitaineLieutenant vid LifdrabantCorpsen, Riddare och
Commendör af Vare Orden, Ordens Öfverste Ombudsman,
Riddare af Konung Carl XIHts Orden! Vi håfve i nåder
låtit Oss föredragas Eder, å R 0. Ad:s vägnar till Oss aflåtna
underd. skrifvelse med anmälan, att sedan R. o. Ad.
vid innevar. riksdag beslutat de ändringar och tillägg uti ti,
iS, 19, 22, s3 och 37 §§ af Ridd.Ordn. d. ig Dec. 1829,
hvilka innefattades uti ett Eder ofvanbemälda underd. skrifvelse
bilagdt redactionsförslag, så hade R. o. Ad., jemlikt
4i § Ridd.Ordn., skolat ifrågavar. beslut till Vår nåd. stadfästelse
i und. öfverlemna. Vid öfvervägande häraf håfve
Vi icke funnit något hinder förekomma emot antagandet af
de utaf R. o. Ad. föreslagna förändringar och tillägg uti 1 1,
18, 23 och 37 §§ af den nu gällande Ridd Ordn., annorlunda
än vilkorligt i afseende på 11 §; men hvad deremot
beträffar den af Eder föreslagna förändrade redactionen af
19 och 22 §§, håfve Vi icke ansett tjenligt att för det närvar.
rubba, hvad som sedan längre tid tillbaka varit stadgadt
rörtde ordförandeskapet uti lt. St:s Utsk., och sorn står
i nära sammanhang såväl med den ordning, RiksStm sinsemellan
och inom Utsktn iakttaga, som äfven med hvad som
finnes föreskrifvet uti 23 § Riksd.Ordn. och 27 § Piidd.-  Ördn. om huru förhållas skall vid Landtmarskaiks sjuklighet,
laga förfall eller timade frånfälle, samt uti 9 och 35
§§ Ridd.Ordn., rör:de ätternas säten å Riddarhuset samt ordningen,
hvarefter R. St:s fullmägtige i Banken och Riksg.-  cont. äfvensom deras revisorer äga att sina säten intaga. Af
dessa skäl hafva Vi icke antagit den af Eder uti 19 och 22
§§ föreslagna förändring. Vi håfve jemväl velat fästa Eder
uppmärksamhet på den omständighet, att i händelse Edert
förslag till förändring af 11 § blefve antaget, lomme detSammas
2 mom. att stå i strid med ett icke af Eder till ändring
föreslaget stadgande i början af 36 §. På sätt 4i §
Riksd.Ordn. förmår, öfverlemne Vi således härjemte till Eder
såsom Vår contraproposilion ett förslag till ändring i 11,18,
23, 36 och 37 §§, upprättadt i ordagrann öfverensstämmelse
D <? n 16 Maj.
i 63
med hvad af Eder beträffande de 3:ne första oeh den sista
af dessa §§ blifvit föreslaget, samt med iakttagande af den
rättelse uti 36 §, som Vi funnit nödig såsom ett vilkor för
gillandet af de uti 11 § af Eder föreslagna ändringar. Detta
Lafve Vi Eder till nåd. svar samt R. o. Ad:s behöriga kännedom
i nåder meddela velat; befallandes Eder Gud Alls—
mägtig synnerligen nådeligen. Stockholms Slott d. ii Maj
i835.
CARL JOHAN.
D. v. Schulzenheim.
Bilaga.
Förslag till förändrade redactioner af åtskilliga
$§ i Ridd.Ordn.
\1 S
Sådana
anteckningar böra vara tvenne och förrättas
hvardera med tvenne upprop; börande första anteckningens
håda upprop ske på särskilda, nästefter hvarandra följande
dagar, så framt ej helgedag inträffar, då det sednare uppropet
blifver nästa söknedag. Andra anteckningens båda
upprop ske på en dag, hvilken bör vara sist den fjerde
helgfria efter den, hvartill riksdagen pålyst
blifvit.
Derefter må anteckning verkställas och polletter meddelas
först inför Ridd.direct:n, hvilken i sådant
ändamål sammanträder en half tima före hvarje
plenum till och med det, som äger rum dagen
före plenum plenorum, men sedermera endast inför
Ridd.TJtsk., hvilket i sådant ändamål likaledes sammanträder
en half tima före hvarje plenum. Ej må &c.
18 §.
Med dessa val förhålles sålunda, att, enligt anteckningslistan,
samtliga R. o. Ad:s närvar, hela antal delas uti tjugufem
särskilda, men till beloppet lika, delar, hvarvid, om något
mindre antal skulle öfverblifva, &c. — fördelas bör. Sedan
detta blifvit verkstäldt &c. — tecknad med tvenne af de
personers namn, som i afdelningen finnas, då de, som de
flesta rösterna erhållit, äro behörigen valda bänkmän. Hafva
flera undfått lika antal röster &c.
23 S,
Den, som blifvit vald &c. — för den riksdagen upphor.
Ledighet ända till 3 veckor &c. — derom anmäla.
Då ledighet beviljats, sker val till ny utskrsledamot
under ledighetstiden.
Ifrån befattning &c. — entledigas.
36 §.
Ridd.TJtsk. består af tolf ledamöter. Inför detta Utsk.
j6<j
Den »6 Maj
skola ledamöter af R. o. Ad., hvilka, efter det riksdagen
å rikssalen blifvit öppnad, vid riksdagen sig inlin na,
styrka deras <3tc. &c.
37 §•
Vid hvarje riksdag utser R. o. Ad. in pleno en af sju
ledamöter bestående Ridd.directm, genom val särskildt till
ordförande jemte suppleant, och särskildt till öfriga ledamöter
jemte 3:ne suppleanter. Denna Direct:n besörjer och
förvaltar Riddarhusets angelägenheter enligt utfärdad instruction,
som äfven innehåller föreskrifter för Riddarhusets
tjenstemän. Ej må &c.
Remitterades till Ridd.Utskottet.
Ånyo föredrogs BancoUtskrs d. 7 dennes på bordet lagda
utlåt. Nro i4i , i anledn. af de inom 2tne RiksSt. gjorda
anmärkntr vid Utskrs under Nro i3a aflåtna memor.
I sammanhang härmed föredrogs PresteSt:s d. 12 dennes
på bordet lagda inbjudn. i samma ämne.
R. o. Ad. vidblef sitt vid föredragning af BancoUtsk:s
jnemor. Nro i32 fattade beslut samt lade utlåt. Nro i4i till
handlrna.
Vidare föredrogs BancoUtskrs d. 7 dennes på bordet
lagda utlåt. Nro i4a, i anledn. af de inom 2:ne RiksSt. gjorda
anmärknlr vid Utskrs under Nro i3i afgifna memorial.
I sammanhang härmed föredrogos ej mindre PresteStrs
d. 12 dennes på bordet lagda inbjudn. i samma ämne, än
BondeSt:s genom prot.-utdr. af d. 14 dennes gjorda inbjudn.
till Medstånden att förena sig i BondeStrs vid pröfning af
BancoUtskrs utlåt. Nro 142 fattade beslut, att R. St. böra
ingå till K. M. med und. anhållan, att, derest fullmägtige i
Banken kunde blifva i behof af K. M:s bemedling i ministeriel
eller annan väg, för att, till realisationens upprätthållande,
bereda Banken credit eller creditiv på utländsk
ort, samt fullmägtige derom göra und. anmälan, K. M. då
täcktes en sådan bemedling meddela.
R. o. Ad. vidblef sitt vid föredragning af BancoUtskrs
memor. N:o i3t fattade beslut och lade utlåt, Nro 142 till
handlrna.
Företogs till pröfning BancoUtskrs d. 9 dennes på bordet
lagda betänk. Nro i43, i anledn, af Hr R.osenblads motion
om und. skrifvelse från R. St, med anhållan om K. Mrs
nåd. biträde för upptagande af utländskt creditiv för Banken,
Frih, af Nordin, Carl Joh.: Då R, o. Ad. uti hufvudsaken
af detta ämne stadna! uti en annan åsigt, än den
BancoUtsk, uti dess sednare betänk, uttryckt, så följer deraf
klart, att R. o. Ad, jemväl i afseende å den nu förevar, detailfrågau
mäste komma till annat resultat än Utsk, Jag an
-
Den 16 Maj.
lG5
håller altsa, att betänk, må återremitteras, emedan, sedan
It. o. Ad. beslutat, att frågan om upptagande af creditiv
skall öfverlemna» till K. M:s sanction, jag anser det olämpligt
och stridande mot den vördnad och aktning, vi äro skyldiga
Konungamagten, att R. St. icke sjelfva derom framställa
und. begäran.
Ilr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag kan ej finna
annat, än att den förevar, frågan redan är genom beslutet
öfver den föregående i samma ämne afgjord, och att det
derföre är bäst att afslå detta betänk.
Gr. Frölich, Da v.: Jag får upplysa den siste talaren
derom, att det afgjorda betänk, innefattade den föreskrift,
att fullmägtige, i fall af behof att upptaga creditiv, borde
dertill begära K. M:s biträde. Hr Rosenblads motion rörer
deremot den fråga, att Ständerna sjelfva må till K. M. frambära
den anhållan, att, då ofvannämnda begäran af fu.IImägtige
framställes, K. M. må täckas dertill lemna sitt nåd.
bifall.
Frih. Boye, Ludv.: Den ifrågavar. motionen är densamma,
som jag jemväl framställt, och jag understödjer altså
densamma samt begär i sådant afseende återremiss. Mig
förefaller det tydligt, att i en fråga, som icke rörer sak,
utan form, Ständerna kunna vilja brista i den grannlagenhet
emot den andra Statsmagten, som obestridligen tillhör
dem att iakttaga. Jag begriper icke, huru man häruti kan
finna någon fara för Ständernas dispositionsrätt öfver Banken,
hvilken jag ingalunda vill träda för nära. Ett är försigtighet,
och annat en klandervärd misstänksamhet.
Gr. Frölich: Jag anser mig böra taga Utsk:s försvar
i så måtto, som afslaget till den ifrågavar. motionen varit
en tydlig följd af Utsk:s sednare tillstyrkande i afseende å
liufvudsaken; ty då majoriteten stadnade i det beslut, att
frågan om creditivet icke skulle underställas K. M , var det
äfven klart, att Hr Rosenblads motion icke kunde bifallas.
Hr Dalman, Wilh. Fredi'.: Jag anhåller om upplysning,
huru detta betänk, är af de öfriga Stånden afgjordt.
Underteckn. Ridd.Secret: BancoUtsk:s betänk. N:o
i43 har af PresteSt. blifvit lagdt till handkna, är af BorgareSt.
bifallet, och BondeSt. har ansett detsamma icke ef’
fordra någon åtgärd.
Hr Dalman: Då hemställer jag till hvad åtgärd åtev^
remissen väl skulle kunna leda. Jag har varit bland dem,
som röstat för bifall till Utsk:s tillstyrkande i dess första
betänk., att K. M:s biträde må begäras för upptagande af
det ifrågavar. creditivet. Om nu R. o. Ad. förenade sig med
JlondcSt., så är jag öfvertygad, att PresteSt. jemväl inginge
iG6
Don 16 Maj.
på ett sådant beslut, hvarigenom det vore af tre Stånd antaget.
Frih. Cederström, Jac.: R. o. Ad. beslöt, i anledn.
af betänk. N:o i4a, att vidblifva dess i ämnet förut fattade
beslut, i och hvarmed PresteStrs inbjudn. förföll, och något
annat beslut kan numera icke fattas, utan frågan måste afgöras
i förstärkt Utsk., hvilket då äfven kommer att afgöra
ang:de formen för deu und. anhållan i afseende å creditivets
upptagande. Jag tror icke, att återremiss skulle lända
till det önskade resultatet; men målet är i allt fall öppet
till afgörande i sammanhang med behandlingen af sammanjemnkntsfrågan
i anledn. af besluten öfver betänk. N:o 142.
Frih. af Nordin: Frih. Cederström har förespeglat R.
o. Ad., som skulle förevar, fråga vara öppen, äfven om betänk.
lägges till handkna. Det är visst möjligt, att sammanjemnkningen
kommer att uppgöras i sådan syftning; men
motsatsen kan ock inträffa. Genom återremiss deremot kommer
R. o. Ad. i tillfälle att, då frågan ånyo förekommer,
fatta livad beslut Ståndet finner för godt, oberoende af Utsk:s
svar på återremissen, hvilket jag anser för likgiltigt, enär
min afsigt endast är, att R. o. Ad. må blifva fria i dess
beslutande rätt i saken.
Ilr Cederschjöld: Jag får erinra derom, alt Utsk.
icke biifver i tillfälle uppgöra jemnkntsbetänk., förrän återremissen
blifvit besvarad; och jag hemställer, om denna
obetydliga formfråga förtjenar att åstadkomma denna tidsutdrägt
nu invid riksdagens slut.
BancoUtsk:s betänk. N:o i43 återremitterades.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 12 dennes på bordet
lagda memor. IN:o 123 till R. o. Ad. samt EorgareSt., ang:de
deras åtgärder vid memor. N:o 75.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag anser mig skyldig att
ånyo uppträda mot Utsk:s sätt att behandla denna fråga.
Constit.Utsk. har vidblifvit sin föresats att vilja mästra RiksSt:ns
beslut, hvartill jag anser Utsk. ingalunda berättigadt,
och hvilket R. o. Ad. likaledes vid flera tillfällen ansett.
]VIen för R. o. Ad:s värdighet är det nu äfven nödigt tillse,
att Utsk. ej förgriper sig på de andra RiksStm; och då jag
förmodar, att Ståndet ej frångår sin redan så ofta yttrade
tanka örn frågor af samma beskaffenhet som denna, inskränker
jag mig till att yrka afslag på det ifråga var. memor.
Frih. Cederström, Jac.: Den siste talaren har ej
yttrat sig i sak. Föremålet för discussionen är en af Constjt.^
Utsk. uppgjord voter:spropos., deri R. o. Ad:s tanka ordagrannt
blifvit införd. Det skulle vara besynnerligt, om
Ståndet kunde ogilla, att dess tanka blifvit upptagen; men
Dc ii 16 Ma j.
från t räder R. o. Ad. åter densamn.a, så förfaller hela voter:spropos:n.
Dertill fordras dock ett bestämdt yttrande
af Ståndet; ty så länge den gemensamma tankan quarstår,
skall deröfver voteras, och jag kan således ej finna
annat, än att den af Utsk. föreslagna votertsproposm bör
antagas.
Gr. Horn: Då hela saken blott angår en form fråga,
har jag endast kunnat hålla mig till formen. Utsk. har
underkänt BorgareSt:s tanka, och jag har roed förvåning
hört en ledamot yrka underkännande af ett Stånds tanka,
då det likväl är Constit.Utsk:s ovilkorliga pligt att upptaga
alla RiksSt:ns särskilda meningar. Jag anser det vara R. o.
Ad. värdigt att här förbise sin egen tanka, då ett annat
RiksSt:s blifvit undertryckt.
Frih. Cederström: I händelse den siste talaren vill
hafva än flera voter:spropos:r genom upptagande af BorgareSt:s
mening, ehuru denna innefattar ett rent afslag till Utsk:s
förslag, som icke får vid den första riksdagen äga rum, så
måste R. o. Ad. uti en gemensam tanka upptaga en bestämd
redaction till voter:spropos.; ty icke kan man genom afslag
till Utsk:s betänk, få någon voter:spropos:n. Det vore stridande
mot all form, och jag förmodar, att Hr Gr. o. Landtm,
finner, att enär Utsk. ordagrannt upptagit R. o. Ad:s tanka,
kan ej afslag å betänk, öga rum, om ej Ståndet frånträder
sin först yttrade tanka.
Constit.Utsk:s memor. N:o ii3 blef af R. o. Ad. bifallet.
Gr. Horn: Jag anhåller att i prot. få min protest antecknad
mot det fattade beslutet.
Hr Hjärne, Harald: Då R. o. Ad. förut fattat stridiga
beslut mot detta, hvilket jag anser stå i strid med grundlagen,
begär jag att deremot äfven få reservera mig.
Till pröfning företogs Constit.Utskrs d. 12 dennes på
bordet lagda memor. N:o 122 till R. o. Ad., angalo dess åtgärd
vid memor. N:o 118.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har förut yttrat, att
detta och öfriga Constit.Utsk:s förslag till grundlagsförändringar
äro af så ringa vigt, att det är likgiltigt, om de
blifva hvilande intill nästa riksdag eller icke; men det är af
stor vigt, att R. o. Ad. ej biträder en sådan åsigt, hvarigenom
Representationen beröfvas sin constitutionsenliga rätt
att sjelf opinera i dessa frågor. Utsk. har trott sig med den
här ifrågavar. grundlagsförändringen kunna åstadkomma det
ändamål att framdeles förebygga de långvariga disputer om
rättighet till återremiss af grundlagsändrings-förslag, som vid
denna riksdag ägt rum; men detta har ^ej lyckats Utsk.,
i6S
Den iG Maj.
emedan ännu quarstår sjelfva tvistämnet, nemi. hvar gränsen
är emellan väckta och nya eller icke väckta frågor.
Det skulle just vara ett erkännande af denna tvist, om
man medgåfve hehofvet af en grundlagsförändring bär, och
R. o. Ad. bör således antingen få in sin tanka derom i voter:spropos:n,
eller ock låta hela frågan förfalla. Dessutom
anser jag det vara oformligt af Ulsk. att nu komma med
ett nytt förslag till Ståndet att frångå sitt redan fattade beslut;
ty numera måste frågan af förstärkt Constit.Utsk. afgöras.
Utsk. ljar väl sagt: ”vi upptaga den ej i vötertspropos:n;”
men detta är dock Utsk:s skyldighet. Jag har väl
märkt, att R. o. Ad. nyss frångick sin förr yttrade åsigt,
då det rörde ett annat RiksSt:s beslut; men nu gäller det
11. o. Ad. sjelfva, och jag hoppas, att man nu ej måtte
frångå, hvad man förut beslutat. Kommer det att ske,
protesterar jag deremot.
Frih. Cederström, Jac.: Utsk:s förslag åsyftar att
förekomma onödiga discussioner genom undanrödjande af
missförstånd om grundlagens mening, i mom. 56 § Reg.F.
gifver anledn. att fatta olika begrepp efter de olika räder,
man läser äf detta mom. Ståndet har väl fattat en gemensam
tanka i ämnet, som dock icke är något beslut, ty sådana
få ej fattas vid första riksdagen; men R. o. Ad. har
nu i sin gemensamma tanka intagit åtskilliga nya förslag,
såsom t. ex. att förstärkt Constit.Utsk. skulle bestå af 3o
ledamöter af hvarje Stånd, hvilken fråga, såsom ej väckt i
Constit.Utsk., icke kunde upptagas, och vidare, att K. propos:r
skulle hvila till den nästk. riksdagen jemte RiksStms
contraförslag i ämnet, — likaledes något alldeles nytt. Naimi
den siste talaren yttrat, att R. o. Ad. borde vidblifva
sitt redan fattade beslut, så har han således begagnat en
alldeles oriktig term, emedan det blott var en gemeusam
tanka. Om den sammanjemnkning, Utsk. föreslagit, nu skulle
ogillas, hade Ståndet bort uppställa en annan redaetion i
stället till sammanjemnkning, och om Hr Gr. o. Landtm,
ansett sig kunna derå göra propos., hade den visserligen
måst komma under öfvervägande; men då blott en gemensam
tanka är fattad, ser jag ej, huru detta kan blifva ett beslut
emot tre Stånds godkännande af Constit.Utsk:s voter:spropos:r,
och det vore besynnerligt, om några personers
olika tydning af grundlagen äfven hädanefter skulle få borttaga
tiden med ändlösa strider. Det är af vigt, att stadgandet
blir oförtydbart, och jag tror, att Utsk:s förslag är nyttigt
genom deri rätt, R. St. deri lemnäs att afslå Constit.-  Utsk:s förslag till grundlagsändringar vid första riksdagen.
Jag inser ej heller, hvartill den gräns, som den siste talaren
velat hafva, skulle tjena, enär hvarje ledamot har rätt att
ä Constit.Utsk. väcka nya frågor om grundlagens förändring
ända in i sista stunden af en riksdag. Jag tillstyrker bifall
till betänk. " Tr
Den 16 Maj.
169
Hr Hjärne, Harald: Detta ämne är nu för tredje
gången föremål för discussion, och här är nu fråga, om Utsk.
ställt sig grundlagen till efterrättelse vid behandlingen deraf,
hvilket vi väl nu för tjugonde gången hafva före. Återremiss
af Utsk:s förra betänk, beslutades på grund af de anmärkn:r,
Gr. Horn nu yttrat, och det vore besynnerligt,
om R. o. Ad. nu fattade ett deremot stridande beslut. Jag
vidblifver ännu samma åsigt, som Ståndet förut uttryckt,
och yrkar afslag. Som skäl för bifall till det nyss afgjorda
betänk, kan åberopas, att det var BorgareStts tanka, som
då blef undertryckt; men nu är R. o. Ad:s egen tanka i
fiåga, och ehuru det för mig är likgiltigt, hvilket Stånds
mening man vill undertrycka, kan denna skillnad måhända
verka på mången.
Gr. Horn: Frih. Cederström har anmärkt mot mig,
att jag oriktigt begagnat ordet beslut; men R. o. Ad. halen
gång beslutat ogilla Utsk:s förfarande och förkastade det
förra betänk., under förklarande, att R. o. Ad:s gemensamma
tanka borde intagas i vc ter:spropos:n. En gemensam
tanka, hvarvid ett Stånd quarstår, är ett beslut, som Utsk.
måste respectera. Jag tror således, att R. o. Ad:s beslut
redan är gifvet alt förkasta Utskrs förfarande, och dervid
bör man förblifva, så att hela frågan hellre må förfalla,
intill dess Utsk. upptagit Ståndets tanka.
Frih. Cederström: Om jag för ett ögonblick antager,
alt den af Gr. Horn begagnade term varit riktig, och att
R. o. Ad. beslutat, att förstärkt Constit.Utsk. skall bestå af
3o ledamöter från hvarje RiksSt., alt K. propos:r skola hvila
jemte RiksStms contraförslag m. m., så frågar jag: hvar
finnes den grundlag, som medgifver ett sådant beslut? Hvad
vill det då säga att besluta en grundlagsförändring, som aldrig
varit väckt? Härigenom torde man få ett begrepp om
hvad sådana beslut kunna innebära; men om ock R. o. Ad.
antager Gr. Horns åsigt, så fordras dock, att beslutet befor*
dras till verkställighet och att man således uppgifver ett redactionsförslag,
hvaröfver de öfriga Stånden få yttra sig.
Man får dä se, huru det går. Men att ålägga Constit.Utsk.
att lyda ett Stånds beslut, duger ej, ty det finnes ingen § i
grundlagen, som bjuder det; tvärtom måste Utsk. underkänna
alla sådana förslag. Constit.Utsk., som ej kan ursägta
sig med samma hänförelse, som kan tjena till ursägt för vissa
ledamöter inom Stånden, måste pröfva lugnt och,oin det
{inder något oformligt i RiksStms beslut, anmäla sådant, och
Stånden böra då lätt finna, om någon olaglighet blifvit
begången.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Constit.Utskts framställning, att R. o. Ad.
22 H. 22
Den 16 Maj.
malte godkänna de i Constit.Utskrs förut afgifna niemor. N:o
107 föreslagna voter:spropos:r.
Ropades ja och nej.
H. Ex. förnyade samma propos.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då H. Ex. i anledn. häraf förklarade sig hafva funnit
nej hafva öfverröstat ja, begärde Frih. Cederström
votering.
Upplästes till justering följande voter:spropos:n:
Den, som bifaller Constit.Utskrs hemställan, att R. o.
Ad. måtte godkänna de i Constit.Utskrs memor. Nro 107 föreslagna
votei-rspioposrr, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
»ej;
Vinner nej, förklarar R. o. Ad., att Ståndet vidblifver sitt x
anledn. af Constit.Utskis memor. Nro 107 fattade beslut.
Hr El järner Jag vågar föreslå, att contraproposrn må
innefatta bestämdt afslag på Utskrs betänk.
Underteekn. Ridd.Secret.: Anledningen till contraproposms
uppställning till vidblifvande af beslutet rörrde
Constit.Utskrs memor. Nro 107 är, att det nu ifrågavar. betänk.
innehåller 2:ne alternativer, nemi. att R. o. Ad. antingen
måtte biträda de öfriga RiksStms godkännande af de
voteitsproposrr, Utsk. föreslagit, eller ock göra den redactionsförändring
deri, som anses nödig. I fall contraproposrn blott
lydt på afslag, hade det sednare alternativet ej blifvit besvaradt.
Frih. Cederström! Jag bestrider riktigheten af hvad
Hr Ridd.secret. yttrat; ty om R. o. Ad. nu beslutar afslag,
så äro med detsamma begge alternativerna jemväl afslagna,
men om R. o. Ad. vidblifver sitt s. k. beslut, så har R. o.
Ad. ej yttrat sig öfver någötdera.
Hr Hjärne! Jag inser numera, hvarföre den siste talaren
begär enkelt afslag till contrapropos ; men jag får så vida
ändra min begäran, att jag i stället anhåller, att contraproposrn
måtte innefatta, att R. o. Ad., med vidblifvande af
sitt förut fattade beslut, afslår detta betänk.
Derefter upplästes till justering och godkändes följande
voterrsproposrn!
Den, sorn bifaller Constit.Utskrs hemställan, att R. o,
Ad. måtte godkänna de i Constit.Utskrs memor. Nro 107 föreslagna
voterrsproposrr, voterar
ia»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Constit.Utskrs nu föredrag
-
Den 16 M a j.
na memor., samt vidblifver sitt rör:de samma Utsk:s meiner.
N:o 107 fattade beslut.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 23.
Nej — 16.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 12 dennes på bordet lagda
memor. N:o 47° med förslag till reglemente för It. St:s
Riksg.cont. jemte de dertill hörande afdelnings- och pensionsstater.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller om propos. tilL
bifall å betänk., utan att uppläsning deraf behöfves.
Hr Hjärne, Harald: Om också ingen återremiss skulle
komma i fråga, skulle jag finna det underligt att i en klump
afgöra ett så vigtigt betänk, som detta, och jag anhåller
derföre, att det måtte uppläsas och punktvis föredragas.
Hr Rosenblad: Efter det roar Hr Hjärne att höra
betänk, uppläsas, har han visserligen rättighet att fordra sådant;
men då detta betänk, blott innefattar redan existerande
eller beslutade föreskrifter, finnér jag en uppläsning
deraf vara öfverflödig, helst det i allt fall skall antagas i
sin helhet, eller ock återremitteras.
Hr Stuart, Carl Gust.: Då tiden, i anseende till
riksdagens snart förestående slut, icke medgifver återremiss,
hemställer jag, om det ej vöre bäst att bifalla detta beklagligtvis
först nu inkomna betänk, utan föregången uppläsning
deraf, helst förhållandet lärer vara, att de öfriga Stånden,
enligt hvad jag hört sägas, bifallit detsamma. I händelse
sådant icke vore förhållandet, skulle visserligen äfven jag
hafva yrkat ändring i åtskilliga delar af det föreslagna nya
reglementet.
Hr Hjärne: Då tre Stånd redan bifallit betänk., och
återremiss således vöre utan ändamål, frångår jag min begäran
om uppläsning.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Jag anhåller, att
Hr Ridd.secret. ville upplysa oss om de öfriga Ståndens beslut
i frågan,
Underteckn. Ridd.Secret.: Preste- och BondeStm hafva
bifallit betänk. N:o 47°’ och BorgareSt. har fattat ett
beslut, enligt särskildt prot.utdr. så lydande: "Med läggande
"till liandina af förslagets 07 §, hvilket ämne förut ärmed
"ogillande pröfvadt, godkändes öfriga delar af det föreslag"na
reglementet." Härvid får jag upplysa, att 5j § angår
hypotheksföreningar.
Hr von Troil, Emil: I afseende på den anmärka., att
Deu «6 Maj.
betänk, sä sent inkommit, att tiden numera ej medgifver
återremiss deraf, ber jag få erinra, att det lades på bordet
i måndagens plenum, och att om det dagen derpå funnits
lämpligt att företaga detta mål, som är af en så särdeles
vidlyftighet och vigt, så hade återremissen af detsamma
nu kunnat vara besvarad.
Frih. Cederström, Jac.: Då en ledamot sagt sig hafva
anmärkn:r att göra vid betänk., men ej velat framställa
dem, emedan betänk, skulle redan vara bifallet af 3 Stånd,
men derjemte upplyst blifvit, att ett af dessa Stånd bifallit
med förändringar, hvilket åter är olagligt, och Utsk. således
ej är förhindradt att upptaga en återremiss från R. o. Ad.,
sä önskar jag, att den värde ledamoten ville framställa sina
anmärkn.T, för att R. o. Ad. må pröfva dem. För min del
har jag ej haft tillfälle genomgå detta vidlyftiga betänk.,
men det vore besynnerligt att i massa framställa ett så vigtigt
ärende till bifall. Om riksdagen slutas, innan något nytt
förslag hinner inkomma, så blir det gamla reglementet
gällande.
Hr Stuart: Utsk. lärer, i händelse af återremiss, ej
meddela annat svar, än att 3 Stånds redan lernnade bifall
till detta betänk, utgör ett R. St:s beslut. I anledn. af hvad
en talare yttrat, anser jag mig böra upplysa, att det förra
reglementet efter denna riksdags slut ej vidare är tillämpligt.
Riksg.cont:s styrelse skulle i sanning komma uti en högst
kinkig och bekymmersam belägenhet, om den icke erhölle
någon annan ledning vid verkställigheten af R. nu församlade
St:s beslut, än det vid förra riksdagen utfärdade reglemente.
Det återstår således ej nu någon annan åtgärd för
R. o. Ad., än att antingen bifalla Utsk:s betänk, eller låta
bero vid de öfriga RiksSt:ns dertill meddelade bifall.
Hr von Troil: Jag har blott velat upplysa Frih. Cederström,
som undrat, att man i en klump velat afgöra ett
så vigtigt betänk., att alla deri förekommande beslut tillförne
varit R. o. Ad:s pröfning underställda, och att frågan
numera blott angår redactionen för att undersöka, om Ståndets
beslut blifvit rätt uppfattade. Hvad tiden beträffar, får
jag tillägga, att om R. o. Ad. anser en återremiss nödvändig,
kan densamma ännu hinna besvaras.
StatsUtsk:s mentor. N:o 47° klef af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning BancoUtsk:s d. 12 dennes på bordet
lagda memor. N;o i44 med förslag till sammanjemnkn.
af RiksSt:s särskilda beslut i anledn. af Utsrk:s under N:o
i35 afgifna utlåt.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis fö-*
redragas.
Den 16 Maj.
Utsk:s yttrande, rörtde 3:dje punkten.
Ang:de en sedelvalör å io r:dr b:co.
Den föreslagna voter:spropos:n godkändes.
Ang:de en sedelvalör å 66 r:dr 32 sk. b:co.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då man vid denna
riksdag ansett lämpligt atti möjligaste måtto bibehålla riksg.-  räkning i penningerörelsen, synes valören å 100 r:dr riksgts
ingalunda böra fattas, helst man förut haft sedlar, lydande
på denna summa, hvilka varit mycket begärliga. Jag skulle
således tro, att R. o. Ad. borde vidblifva sitt beslut och
öfverlemna frågan till förstärkt Utsk. När man bestämt
sig att äga en valör på 33 r:dr 16 sk., borde väl äfven en å
66 r:dr 32 sk. finnas.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skulle tro, att då vi äga
en sedelvalör på 33 r:dr 16 sk., skulle en på 66 r:dr 32
sk. vara obehöflig, ehvad riksg:sräkningen blir bibehållen
eller icke; och då i alla fall fullmägtige i Banken blifva berättigade
att utgifva ännu 2:ne valörer, utom dem R. St.
bestämt, så äro fullmägtige äfven oförhindrade att utgifva
en sedelvalör på 66 r:dr 32 sk., om de så finna nödigt.
Skulle åter ovilkorligen en sådan valör bestämmas, så skulle
fyra särskilda nya plåtar jemte en särskildt sort papper erfordras,
innan de gamla sedlarna kunde afskaffas. Jag tillstyrker
antagande af inbjudningen.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag var visserligen en bland
dem, som påyrkade en sedelvalör af 66 r:dr 32 sk., och jag
önskade, att en sådan valör skulle antagas i stället för den å
ioo r:dr b:co; men då R. St. numera beslutat, att sedlar
skola utgifvas å ioo r:dr b:co, är det Öfverflödigt och äfven
oriktigt att derjemte bestämma en särskild sedelvalör å 66
r:dr 32 sk., helst som det kommer att finnas en valör å 33
r:dr 16 sk. b:co. R. o. Ad. har godkänt Utsk:s åsigt, att
man bör hafva så fä valörer som möjligt. Det beror också
nu endast på R. o. Ad. att bestämma, om 7 eller 8 särskilda
valörer skola finnas. Dessutom torde det tillåtas mig
erinra, att fullmägtige fått sig uppdraget att, utom de af R.
St. bestämda sedelvalörerna, utgifva högst 2:ne valörer till,
i fall behofvet så oundgängligen fordrar; och kunna altså
till följd deraf fullmägtige, om sådant finnes oundvikligen nödvändigt
för landets penningerörelse, jemväl utgifva sedlar å
66 r:dr 3a sk. b:co. Jag tror således, att man ej behöfver
gä utöfver det af Utsk. föreslagna primitiva antalet särskilda
valörer, och jag tillstyrker altså, att R. o. Ad. mätte
frånträda sitt förra beslut i afseende på utfärdandet af sedlar
å sistnämnde belopp.
Hr von Hartmansdorff: Det beslut, de öfriga Stånden
fattat om en sedelvalör ä 100 r:dr b:co, är ej öfverens
-
>74
D c n 16 M a j.
stämmande med grundsatsen att hålla sig vid riksgtsräkningen.
Således bör af denna omständighet intet skäl hemtas
för en ytterligare afvikelse från grundsatsen. Man har sagt,
att om man underläte besluta den ifrågavar. valören, kunde
Bancofullmägtige vidtaga rättelse häri, så framt de funne
sådant vara af nöden. Vi hafva dock redan hört en ledamot
af Bancostyrelsen bestrida sådant. Mig synes derföre vara
bäst, att vi sjelfva besluta derom, helst fullmägtige ej äro
ålagda att utgifva nya valörer, utan blott blifvit berättigade
dertill för den händelse, att R. St:s beslut ej vore fullständigt.
Man har åberopat ett särskildt skäl, hemtadt från de
gamla plåtarnas fortsatta begagnande. Detta är ej särdeles
vigtigt, ty att gravera nya plåtar lärer ej upptaga mycken
tid; och om vexelbanken emedlertid qvarstår i sitt nuvar.
skick, förloras ju intet för dem, som önska sig sedlar
på 100 r:dr b:co.
Frih. Boye, Fredr.: Jag förenar mig med dem, som
yrka instämmande i PresteStrs beslut, och ser ej, hvartill eu
valör af 66 r:dr 3a sk. skulle tjena. Helt annat var förhållandet,
då papperet var så tjockt, att ett bref med penningeremiss
gick öfver 1 lods vigt, men nu, då två sedlar
tillsammans icke väga så mycket som en enda förut, finner
jag intet skäl deruti. Det är dessutom desto angelägnare
att hafva fixa valörer, som den beqvämlighet, nästan gränsande
till sjelfsvåld, hvilken hittills fått äga rum, att kunna
få hvad sedelvalör som helst, icke medgifves i något annat
land. Jag tillstyrker äfven af detta skäl antagande af PresteStts
inbjuda.
R. o. Ad. antog inbjudn. till instämmande med Presteoch
BondeSt:n, att éj någon sedelvalör å 66 r:dr 3a sk. b:co,
enligt nya formulären , må bestämmas till utgifvande från
Banken; i följd hvaraf den i detta afseende föreslagna voter:spropos:n
ansågs förfalla.
An g: de de j:ne sedelvalörer, som fullmägtige,
utöfver de af R. St. bestämda, få utgifva.
R. o. Ad. antog inbjudn. till instämmande i Preste- och
BondeSt:ns heslut, att de tvenne sedelvalörer, hvilka fullmägtige,
utom de som af R. St. bestämmas, berättigas alt
kunna utgifva, skola vara emellan 2 r:dr och 100 r:drb:co;
i följd hvaraf den föreslagna voter:spropos:n ansågs förfalla.
I öfrigt fann R. o. Ad. för godt, uppå särskilda proposlr,
att godkänna yttrandena rör:de 5:te och 13:de punkterna
samt de rör:de 6:te och 8:de punkterna föreslagna voter:spropos:r;
hvarjemte Ståndet farin yttrandena ronde 4;de
och i7:de punkterna ej erfordra någon åtgärd.
Föredrogs ånyo och bifölls Banco- och LagUtsk:ns d.
12 dennes på bordet lagda mentor. N:o 7 i anleda, af vissa
Den 16 Maj.
skiljaktigheter uti RiksStlns sednast fattade beslut, rör:de lagstiftningen
för enskilda banker.
Ånyo föredrogs Banco- och LagUtsktns d. 12 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 8 öfver Hr Frih. Ludv. Boyes och
Hr N. W. Stråles anföranden, ang:de afskiljande af de oeconomiska
och financiella delarna i förslaget till lag för enskilda
banker från de delar, som röra allm. civillag.
I sammanhang härmed föredrogs äfven PresteStts, i följd
af särskildt beslut, sedan d. 23 sisth Mars hvilande inbjudn.
af d. xG i samma månad, till instämmande i PresteSt:s vid
föredi-agningen af Banco- och LagUtskms utlåt. N:o 4 fattade
särskilda beslut.
R. o. Ad. biföll Banco- och LagUtskms betänk. N:o 8
Samt lade PresteSt:s ofvannämnda inbjudn. till handkna.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. StatsUtskrs
d. 14 dennes på bordet lagda raemor. N:o 4715 nic'd hemställan
om en gratification till Cancellisten G. O. Vougt.
Till pröfning föredrogs StatsUtskts d. i4 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 472 i anledn. af fullmägtiges i Riksg -  cont. skrifvelse, med hemställan, att hvad som vid innevar.
riksdag blifvit stadgadt i afseende på Bankens tjenstemän,
hvilka, när de befordras, innehafva tjenster utom Bancoverket,
måtte få gälla och tillämpas för Riksg.cont.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag lyckönskar fullmägtige i
Riksg.cont., att StatsUtsk. gör dem den rättvisa, att underställa
deras principaler de beslut, Utsk. fattar i anledn. af fullmägtiges
hemställningar, och jag hoppas, att BancoUtsk. må
låta BancofuIImägtige vederfaras enahanda förmån, så att
icke af dem väckta frågor må förfalla tili följd af möjligen
en rösts pluralitet inom Utsk. Hvad Utsk:s tillstyrkande
beträffar, kan jag ej annat än ogilla Utsk:s, utan anförande
af något skäl, dictatoriskt förklarade ogillande af fullmägtiges
hemställan, hvilken jag för min del finnér fullkomligt billig;
hvadan jag ock anhåller om återremiss, på det Utsk. må
tillstyrka den väckta frågan.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Jag förenar mig
med Hr Rosenblad. Då fullmägtige hemställt att tjenster
från och öfver kamereraregraden inom Riksg.cont. må kunna
förenas med innehafvande af tjenst i annat verk, så vida
Riksg.cont:s göromål deraf icke ledo men, och tillsynen öfver
sistnämnde förhållande ankomme på fullmägtige, så tror
jag icke, att Riksg:scont:s tjenst komme att pericliteras genom
bifall till hvad fullmägtige föreslagit, då det deremot synes
mig hardt att neka en person använda sin tid till förtjenst
på annat håll, då ingen skada deraf uppkommer för hans i
Den 16 Maj.
Riksg.cont. innehafvande befattning. Jag begär på dessa
grunder återremiss.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 473 återremitterades.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 14 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 47^ i anledn. af en utaf Ridd.secret.
gjord, till Utsk. remitterad anmälan, ang:de vården emellan
riksdagarna af Utsk:ns handhr och invenlariepersedlar, tillika
med ett, i anledn. deraf, afgifvet yttrande af Hr Gr.
Horn, Claes Fredr.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s d. i4 dennes på bordet
lagda memor. N:o i45 med öfverlemnande af reglementariskt
stadgande, ang:de tiden för tillämpningen af de utaf R. St.
beslutade förändrade föreskrifter, ang:de Bankens lånerörelse.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Jag anser väckandet af
denna fråga icke hafva varit af behofvet påkalladt, utan tror,
att hvad härutinnan förut blifvit beslutadt varit fullkomligt
tillfyllestgörande. På sätt förstärkta BancoUtsk:s betänk.
N:o 48 upptager, hafva nemi. R. St. genom förstärkt BancoUtsk.
beslutat, som följer: "Och enär ja sålunda vunnit, var
beslutadt, att om också metalliska cassan någon tid skulle
visa sig fortfarande öfverstiga §:delar af sedelstocken, Bancostyrelsen
ej, på grund häraf, må äga vidtaga någon åtgärd
till rörelsecapitalets ökande i annan väg, än medelst belåning
af guld, silfver, koppar, jern och öfriga elfecter, som
finnas uppräknade i bancoreglernentets 4 art. 4 afd. §§ 10—15,
förrän ett år förflutit från Bankens öppnande till utvexling
af silfver." Om altså denna fråga icke ånyo blifvit af Utsk.
väckt, så är det gifvet, att utlåning från Banken, enligt de
nya stadgandena, kommit att vidtaga fr. o. m. d. 1 Oct.
innevar. år. Genom det nu af Utsk. föreslagna uppskof intill
d. 1 Jan. i836 anser jag icke någon nytta, men väl skada
komma att uppstå, enär betydliga capitaler, genom bifall
till hvad Utsk. föreslagit, skulle komma att ligga ofruktbara
och näringarna ett fjerdedels år längre blifva i saknad
af det låneunderstöd, som för dem är beslutadt. Jag kan
altså icke bifalla Utskrs betänk., utan yrkar derå återremiss,
med begäran, att Hr Stuarts välgrundade reservation må
liggas till grund för Utsk:s förnyade utlåt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Hr Stuarts reservation är så
väl grundad, att jag deri fullkomligt instämmer, och jag vill
endast, såsom ytterligare skäl för återremiss, tillägga uppgift å
några af de följder, som skulle uppstå genom antagande af
Utsk:s förslag. Å ena sidan inträffar, på sätt Frih. af Nordin
anfört, att betydliga capitaler komma att ligga ofruktbara
under den tid, Utsk. utsträckt perioden för de nya
ban
-
Den j6 Maj.
bancostadgandenas inträdande i verksamhet. Bland dessa
eapitafer vill jag nämna hela discontvinsten, som under
nästk. Sept. blir för det upplupna året disponibel. Å en
annan sida skulle derigenom, att Hr Stuarts uppgifna förslag
icke antoges, de fastighcls-lånesökande, hvilka redan in
på andra året haft sina ansökningshandkr inlemnade, under
afvaktan att derå erhålla pröfning, komma att befinna sig
afklippta i en sådan deras rätt, samt de för handltnas pro-?
ducerande redan hafda kostnader och besvär altså vara förlorade.
Jag anhåller, att betänk, må återremitteras och att
Utsk. må taga i närmare ompröfvande alla de ofördelaktiga
förhållanden, som kornme alt uppstå såsom följd af Utsk:s
nu vidtagna beslut.
Frih. Boye, Fredr.: Då jag inom Utsk. deltog uti
ifrågavar. beslut samt, i anledn. af den verkliga ordförandens
frånvaro, för tillfället t. o. m. förde ordet, anser jag
mig först böra förklara, det jag icke tior mig hafva meddelat
en olaglig propos., då jag såsom sådan framställt, hvad
sedermera blef Utsk:s beslut i ämnet; ty förstärkta BancoUlsk.
har väl sagt, att de nya b:costadgandenas tillämpning
skulle vidtaga först ett år efter utvexlingens början, men
derigenom var något hinder icke lagdt i vägen för ett sådant
beslut, hvarigenom en sednare period än den, inom
hvilken åtgärden först kunde träda i verksamhet, antoges.
För öfrigt får jag upplysa, att pluralileten för beslutet var
så stor inom Utsk., att jag är öfvertygad, det någon ändring
icke uppkommer genom en återremiss, den jag i öfrigt för
min del icke vill motsätta mig.
Frih. af Nordin: Jag får blott förklara, att jag icke
påstått eller menat, det Utsk:s tillstyrkande innefattar någon
olaglighet. Jag yttrade blott, att jag ansåg frågans väckande
hafva varit öfverflödig, och att jag icke kunnat gilla det
sätt, på hvilket Utsk. densamma afgjort, sedan den, emot
hvad behöfligt varit, blifvit väckt, men för åstadkommande
af ändring hvaruti jag yrkat och fortfarande yrkar återremiss.
BancoUtsk:s memor. N:o i45 återremitterades.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda från LagUlsk.
inkomna betänkm:
N:o i8,5. i anledn. af K. M:s nåd. propos. till B.. St,,
ang:de lag för inrikes vexlar;
N:o 186. öfver Hr C. Stuarts motion, ang:de underd,
anhållan hos K. M. om utarbetande till nästa riksdag af
förslag till en gemensam lag för utrikes och inrikes vexlar.
Upplästes ett från BondeSt. ankommet prot.utdr. af denna
dag, innehållande, att efter det Ståndets ledamöter i Bau
22
II. 33
Den 16 Maj.
coUtsk. nu upplyst, att utsatta sammanträden i detta Utsk.
nyligen mast uppskjutas två gånger af brist på fulltaligt antal
ledamöter, nemi. första gången från PresteSt. och andra
gången från R. o. Ad., då äfven ordföranden blifvit boita,
BondeSt., som trott sig finna, att göromålen lios BancoUtsk.
på de sednare månaderna icke gått med möjlig drift och
skyndsamhet, hvartill dock orsaken måhända stundom varit
uteblifvande af anslag till sammanträden, beslutat vördsamt
vända sig till resp. Medstånden med anhållan, att dessa
Stånd, till befordrande af riksdagens slut, behagade,
livart för sig, anmoda deras ledamöter i BancoUtsk. att,
vid utlysande sammanträden, till erforderligt antal sig infinna,
det ock BondeStts ledamöter ville sorgfälligt iakttaga;
och gjorde BondeSt. sig i öfrigt den förhoppning, att R.
o. Ad. täcktes uppmana ordföranden i BancoUtsk. att, i
hvad på honom särskildt kan ankomma, söka att befordra
skyndsamt afslutande af Utskts ännu återstående göromål.
Gr. Frölich, Dav.: Jag instämmer med BondeSt. i
den önskan, att R. o. Ad:s ledamöter af BancoUtsk. ville så
mangrannt som möjligt infinna sig vid Utskts sammanträden,
ehuru händelsen nu velat, att jag sjelf i delta afseende
på sätt och vis peccerat. Anledningen dertill var dock,
att sedan Utskts secreterare hos mig anmält, att justering af
ett par mål förestod, och begärt ett kort sammanträde dertill
, samt jag äfven för sådant ändamål utsatt sammanträde
med Utsk., blef jag sjelf förhindrad att bevista detta sammanträde
och lät anmäla mitt förfall genom en biilet, som
likväl icke lärer hafva framkommit. Emedlertid föreslogs
under sammanträdet att då företaga det enda mål, som fanns
på bordet, och hvilket redan 2 gånger förut varit före utan
att kunna afgöras, i anseende till bristande antal ledamöter.
Samma förhållande inträffade äfven nu, och detta lärer
hafva gifvit någon inom BondeSt. anledn. att begagna tillfället
för att klandra min frånvaro. Jag får dock upplysa,
att det ifrågavar. målet är af den enskilda beskaffenhet, att
BancoUtsk. sjelf afgör det med R. St:s rätt, och att det således
när sorn helst kan afgöras, blott tillräckligt antal ledamöter
af hvarje Stånd komma tillstädes. Någon klagan i
öfrigt öfver dröjsmål med afgörandet af andra b:coärender,
som äro af allm. beskaffenhet och erfordra R. St:s beslut,
tror jag icke, att BondeSt. med skäl kan föra.
Hr Hjärne, Harald: Utan att ingå i något bedömande
af ordförandens i BancoUtsk. förklaring, hvilken jag funnit
tillfredsställande, finner jag BondeSus prot.utdr. ej kunna
betraktas annorlunda än sorn ett skämt och tillstyrker altså,
att det endast måtte läggas till handhna.
Gr. von Fersen, Hans: Prot.utdr. innehåller a:ne
saker: 1:0 klander mot ledamöters af BancoUtsk. uteblifvande
från Utskrs sammanträden, och 2:0 enskild uppmaning
Den i6 Maj.
till ordföranden om skyndsammare handläggning af Utsk:s göromål.
Uti ingendera delen har man iakttagit en grundlagsenlig
form. Hvad angår ledamöters af R. o. Ad. uteblifvande
från Utsk:s sammankomster, så äger R. o. Ad. att ställa
sig 24 § Ridd.Ordn. lill efterrättelse; och hvad den sednare
frågan beträffar, tvekar jag ej säga, att det skulle vara
olämpligt, örn Ståndet framställde en begäran till en dess
enskilda ledamot. På dessa grunder anhåller jag, att BondeSt:s
prot.utdr. må läggas till handbna.
Frih. Boye, Fredr.: Denna inbjudn. tyckes i sanning
vara af beskaffenhet att knappast förtjena besvaras; ty jag
får äran upplysa, att det ej är mer än ett enda mål, hvars
afgörande blifvit fördröjdt, och detta är af så ringa vigt,
att det af Ulsk. kan afgöras med R. St:s rätt, blott 6 ledamöter
af hvarje Stånd komma tillstädes. Detta mål har
måst bordläggas tvenne gånger, emedan en ledamot af R.o.
Ad. fattades, och vid BancoUtsk:s sista sammanträde yrkade
en ledamot af BorgareSt. med ett slags harm, att det
ånyo skulle företagas. Jag, såsom ordförande för tillfället,
svarade emedlertid ej på detta utfall, och jag får tillika förklara,
att jag ej funnit R. o. Ad:s ledamöter hafva försummat
sig i vigtigare mål. Jag finnér således BondeSt:s prot.-  utdr. både otillbörligt och öfverflödigt.
Frih, Cederström, Jac.: Jag kan ej godkänna Gr.
Frölichs förklaring; ty det hade varit hans pligt såsom ordförande
att besörja, det hans förfall verkligen blifvit anmäldt.
Hvad inbjudn. beträffar, instämmer jag med Gr. v. Fersen,
att grundlagen förbjuder all åtgärd dermed.
BondeSt:s prot.utdr. blef af R. o. Ad. lagdt till handltna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 1 e. m.
In fidem protocolli,
F. O, Silfverstolpe,
Söndagen den 17 Maj i835.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades i4 prot.utdr. för förliden gårdag.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s under
N:o 346 afgifna förslag till R. St:s underd. skrifvelse till
JK. M., ang:de granskning af de i StatsRådet förda prot.
Likaledes upplästes lill justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till §§> i riksd.-  beslulet, nemi.:
iSo
Deu ij Maj.
ilo angille åtskilliga med bevillning*!! gemenskap ägande
frågor i
2:0 tfhglde den grund, hvarefter ducater hädanefter böra
utmyntas;
3:o ang:de val af K. St:s Fullmägtige i Banken och
Riksg.cont. samt R. St:s Revisorer;
4:0 ang:de tidens bestämmande för den revision af Stats-,
Banco- ocli Riksg.verkens räkenskaper och förvaltning, hvilken
näst efter denna riksdag skall äga rum;
5:o ang:de Riksg contis garanti för lån till förmån för
bypotheksföreningar;
6:0 angrde markegångsprisens bestämmande m. m.;
7:0 röride allm. grunder i afseende å riksstatens särskilda
hufvudtitlar;
8:0 ang:de den fastställda riksstaten för åren i835 t. o.
m. i83g;
9:0 anglde den af R. St fastställda årliga bevilln.;
10:0 angide tiden, då R. St. ånyo skola sammanträda
till lagtima riksdag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då det klefve
en omöjlighet att få riksdagsärenderna fullt afslutade till
den dag, K. M. utsatt för riksdagens slut, hade Landtm, och
Hrr Talmän, vid hållet sammanträde, ansett nödigt att hos
K. M. anmäla förhållandet samt anhålla, det K. M. ville
förunna trenne dagars förlängning, en tid, hvilken Talmannen,
efter att hafva inhemtat kännedom om de återstående
göromålen, ansett vara tillräcklig, då nemi. riksdagens afblåsning
skulle ske d. 22ldra och dess afslutande d. 23 dennes.
H. Ex. hemställde tili R. o. Ad., om icke R. o. Ad.
fann en sådan anmälan nödvändig, samt tillkännagaf tillika,
att Borgare- och BondeStin åt sina Talmän uppdragit att
den framställa.
Gr. Frölich, Dav.: Hr Gr. o. Landtm, har visat mig
den godheten att för en stund sedan gifva mig tillkänna sin
afsigt att göra en sådan framställning, som vi nu fått afhöra.
Jag får i anledn. af densamma nu svara, att det är
mig omöjligt att kunna på förhand beräkna, att BancoUtskls
göromål kunna vara så snart afslutade, att riksdagen kan
afhlåsas d. 23 dennes. Jag får derjemte förklara, alt utsklssammanträde
i morgon är utsatt till kl. -f till 8, att förstärkt
BancoUtsk. är utsatt till i morgon kl. 12 och att för
tisdagen Utsk. skall utsättas så tidigt som möjligt; men då i
alla fall möjligtvis kan blifva fråga om ett förstärkta BancoUtskls
utlåt., är det min skyldighet att tillkännagifva, att
möjligen ärenderna i BancoUtsk. icke kunna blifva fulländade
och sedermera af RiksStin pröfvade inom den ifrågasatta
tiden. Jag skulle anse mig fela i min pligt såsom medlem
af Utsk., om jag icke gaf detta tillkänna. För öfrigt
Den 17 Maj.
beror det på R. o. Ad. samt K. M. att besluta efter godtfinnande.
Ilr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag vet icke rätt
visst, om det varit brukligt vid föregående riksdagar att
begära särskild prolongation. Jag menar det varit brukligt,
att, sedan den lagliga tiden och prolongationsmånaden varit
förbi, Ständerna varit tillsammans på nåder och afbidat
trumpeten. Jag har icke på mitt samvete att hafva gjort
något, som fördröjt riksdagen, men beklagar, att man från
annat håll varit mindre samvetsgrann, och jag förmodar, att
Konungens rådgifvare finna, det sjelfva de contraproposa-,
som de sista dagarna till R. St. ankommit, fordra tid; hvarföre
jag också hoppas, att vi kunna göra oss försäkrade att
icke blifva åtskiljda, innan alla de mål hinna blifva afslutade,
hvilkas afgörande finnas vara af vigt.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag bekänner lika med
den siste värde talaren, afl det förundrar mig, att Ilr Gr.
o. Landtm, gjort denna framställning. Jag ser icke skäl,
hvarföre R. o. Ad. eller Ständerna nu, mera än tillförne,
skulle behöfva hos K. M. anhålla örn riksdagens prolongation,
till dess göromålen blifva afslutade. Jag kan icke heller
erinra mig, att, då talmännen sednast hade företräde
hos K. M. och K. M. bestämde riksdagens afslutande till d.
20 dennes, sådant skedde till följd af något talmännen lerrinadt
uppdrag från R. St. Jag tror icke, att något prejudicat
i detta fall bör stadgas, och kan således icke dertill
gifva min röst. Men i anledn. af Gr. Frölichs yttrande får
jag för min del förklara, att jag ej anser riksdagen böra
uppehållas i anseende till den fråga, som Hr Gr. ansett möjligen
kunna komma att hänvisas till förstärkt BancoUtsk.
Denna fråga lärer nemi. angå K. M:s sanction å btcoreglenientet;
och som denna fråga, efter min öfvertygelse, bör
anses förfallen, tror jag ej, att densamma bör föranleda någon
förlängning af riksdagen. Att lemna talmännen en särskild
autorisation i detta läll anser jag dessutom öfverflödigt,
enär jag tror, att de å egna vägnar kunna hos K. M. göra
de framställningar, de anse nödiga , äfvensom att deras inflyta
nde hos K. INI. skäligen bör sträcka sig så långt, att de
kunna utverka några dagars förlängning af riksdagen.
Gr. Frölich: I fortsättning af hvad jag sednast yttrade
får jag erinra derom, att R. o. Ad. först i går afgjorde
frågorna om sedlarnas beskaffenhet, hvilka frågor således
ännu icke kunnat blifva beredda alt i morgon förekomma
uti förstärkt BancoUtsk. Tillika remitterades i går från R.
o. Ad. en fråga till BancoUtsk. Huruvida R. o. Ad. anser
möjligt för BancoUtsk. att afgöra denna fråga, lemnar jag
derhän; men säkert är, att R, St. icke lära hinna, att i anledn.
af BancoUtskis yttrande derom, fatta sina beslut så ti
-
i8a
Den i-j Maj.
digt, att dessa kunna blifva justerade och i b:coreglementet
införda innan fredagen.
Frih. Cederström, Jac.: R. St. hafva uppå begäran
erhållit en månads prolongation af den i grundlagen bestämda
tid för riksdagars längd. Derefter nämner grundlagen
icke någon termin för riksdagars afslutande, utan det beror
på göromålen, och K. M beslutar riksdagens afslutande, då
han, efter inhetntad kännedom om ärendernas gång, finner
det lämpligt. Att nu i förtid, innan göromålen äro afslutade,
berättiga talmännen oell Hr Landtm, att hos K. M.
anmäla, det 2:ne dagars uppskof erfordras, anser jag mig
ej kunna tillstyrka, utan afstyrker jag R. o. Ad. att dertill
lemna bifall; hvaremot jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
måtte dagligen hos K. M. anmäla i hvad mån göromålen
framskrida, på det K. M. må kunna pröfva, när skäl förekommer
att afsluta riksdagen.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller att få helt och
hållet instämma i Frih. Cederströms yttrande samt derjemte
förklara, det jag anser betänkligt, om i detta afseende något
prejudicat för framtiden skulle varda stadgadt; och jag uther
mig att tillika få upplysa, att, hvad BancoUtsk:s göromål
särskildt angår, detta Utsk. för närvar, icke har mer
än ett enda mål oafgjordt, uti hvilket mål något betänk,
icke kommer att ingå till R. St. Dessutom åligger Utsk.
endast att uppgöra förslag till sammanjemnkn:r och voter:spropos:r
i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut i fråga om
K. M:s biträde för upptagande af det utländska creditivet.
Min enskilda öfvertygelse är derföre, alt BancoUtsk. innan
slutet af nu ingående vecka bör kunna hafva såväl b:coreglementet
både renskrifvet och utfärdadt som öfriga Utsk. åliggande
göromål fulländade.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Fullkomligt öfvertygad
derom, att såväl Hr Gr. o. Landtm, som de öfriga
talmännen icke, utan att på det nogaste hafva öfvervägt
hvilken tid som kan erfordras för de återstående riksdagsärendernas
behandling, hafva öfverenskommit att göra en så
beskaffad framställning hos K. M., som den Hr Gr. o. Landtm,
nu anmält, utber jag mig att få med några ord i R. o. Ad:s
minne återkalla hvad som hitintills förefallit i afseende på
riksdagens successiva prolongation. R. o. Ad. torde då behaga
påminna sig, att redan i Nov. månad 3:ne Stånd häslö
to att till K. M. ingå med en und. skrifvelse för att anhålla,
att riksdagen före Jul måtte afslutas. K. M. svarade
derpå under d. 3 Jan., att K. M., i anseende till mängden
af återstående vigtiga ärender funne sig med ledsnad föranlåten
att ännu uppskjuta med utsättande af dag till riksdagens
afslutande. I Mars månad begärde Hrr Talmän, efter
förutgående öfverläggning sins emellan, en prolongation,
Den 17 Maj. i&3
... f
som K. M. då i nåder bestämde till slutet af April månad.
Hr Gr. o. Landtm, samt de öfriga talmännen uppvaktade
derpå K. M. ånyo med anhållan om riksdagens ytterligare
förlängning, och, om mitt minne icke alltför mvcket bedrar
mig, föreslogo de äfven d. 20 Maj såsom en lämplig dag för
riksdagens alslutande. Till följd af denna anhållan bestämde
K. M. d 20 Maj lill R. St:s åtskiljande. Detta förhållande
hade ingen bestämd motsvarighet vid föregående riksdagar.
Förut hafva riksdagarna vanligen, efter de tilländalupna
4 månaderna, varit på obestämd tid uppskjutna, tills
talmännen anmält, att de kunnat afslutas; men nu har en
viss dag blifvit utsatt. Eli anmälan af Hrr Talmän torde
derföre vara nödig, emedan K. M. i annat fall, derest talmannen
iakttaga fullkomlig tystnad, ej lärer kunna annat
förmoda, än att riksdagen vid den utsatta tiden lämpligen
kan afslutas, och säkerligen, till följd af sin meddelade nåd.
förklaring, låter afstuta den. En anmälan af talmännen
före d. 20 dennes anser jag således nödvändig, derest prolongation
finnes erforderlig, och jag hemställer detta vördsamt
till R. o. Ad:s pröfning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Såsom jag fattat K. M:s
beslut rör:de riksdagens afslutande, är det icke officielt lemnadt.
Jag tror icke, att K. M. gifvit R. St. någon communication
i detta afseende, utan endast derom samtalat med
Ilr Gr. o. Landtm, och de öfriga talmännen. Om talmännen
då trodde sig kunna förutse, att riksdagen kunde slutas
d. 20 Maj, så är det möjligt, att sådana saker sedermera inträffat,
som hindra det, och måhända har Regeringen sjelf
gifvet anledn. till riksdagens förlängning. I sådant fall anser
jag den utsatta terminen icke vara bindande hvarken för
K. M. eller för R. St , hvarföre det helt och hållet beror
på K. M:s godtfinnande att förlänga riksdagen, så länge K. M.
anser R. St. böra vara tillsammans. Det är med afseende
derpå, att K. M. nyligen meddelat R. St. en propos. i ett
vigtigt ämne, som jag tror, att K. AI. anser nödigt, att detta
samt måhända äfven några andra vigtiga mål blifva afgjorda.
Jag tror således, att det vore mindre formligt att taga ett
beslut om en bestämd dag för riksdagens afslutande, isynnerhet
som det ej är omöjligt, att ännu en propos. vore att
förvänta, och jag anser derföre såsom ett förhastadt steg,
att R. St. skulle begära en viss dag för deras åtskiljande.
Åtskilliga personers opinion om en bestämd dags utsättande
för riksdagens slut känner jag; men jag beklagar, att dessa
personer, som blott vilja komma härifrån, icke sökt medverka
till en sådan reform, att det kunde blifva möjligt att
genom R. St:s sammanträden vinna något resultat af allmänt
och liufvudsakligt gagn. Det är oformligt af de representanter,
som försvara det nuvarande representations- och arbetssättet,
att vilja i förtid utsätta termin för riksdagens
i84
Den 17 Maj.
slut och derigenom afbryta behandlingen af återstående vigtiga
ärender. För min del kan jag icke tillstyrka någon sådan
termins utsättande. Jag tror den af Hr Gr. o. Landtm,
föreslagna förlängning af 2:ne dagar vara för kort och anser
försigtigheten fordra att åt Hr Gr. o. Landtm, samt de
öfriga talmannen öfverlemna att uppvakta K. M. för att med
honom afgöra denna fråga, utan att någon hemställan i sådant
afseende göres af R. St.
Hr Cederschjöld: Jag instämmer med den siste värde
talaren sä mycket hellre, som jag är fullt säker derom,
alt Hr Gr. o. Landtm, samt de öfrige Ståndens Hrr Talmän
ej skola underlåta att föreställa K. M. nödvändigheten af
några dagars uppskof, utan att Ständerna derom behöfva
fatta något beslut; och jag styrkes så mycket mer i det
hopp, att de skola vinna sin önskan, som jag gör mig säker
derom, att de skola linna ett mägtigt understöd af Konungens
rådgifvare, hvilka, om jag icke minnes orätt, för några
få dagar sedan genomdrefvo återremissen till BancoUtsk. och
dervid säkerligen beräknat den tid, som fordras för det återremitterade
ärendets afgörande.
Frih. Cederström: För min del kan jag icke instämma
i Gr. Horns framställning, att R. o. Ad. borde öfverlemna
åt Hr Gr. o. Landtm samt de öfriga talmännen att
med K. M. afgöra, när riksdagen skall afslutas. Talmännen
hafva dervid ingen röst, utan det tillkommer K. M. att
ensam derom besluta. Talmännen och Hr Gr. o. Landtm,
hafva ingen annan ratt, an att anmäla, det de ärender, som
varit föremål för R. St:s öfverläggningar, blifvit afslutade.
Grundlagen innehåller, alt då Landtm, och Talmännen kunna
göra en sådan anmälan, så fattar K. M. sitt beslut om
dagen, då riksdagen skall aflysas. Att i förväg bestämma,
när riksdag skall slutas, är att i förväg bestämma, när göromålen
skola vara afslutade. Jag kan derföre icke annat
än protestera emot bestämmandet af 2 eller 3 dagars förlängning,
då jag icke vet, om ärenderna förr eller senare
blifva slutade, och jag förnyar min nyss gjorda anhållan,
att R. o. Ad. måtte uppdraga Hr Gr. o. Landtm, att hos
K. M. dagligen anmäla, i hvad mån ärenderna fortgå och
när de äro afslutade.
Gr. Frölich: Fullkomligen instämmande med den siste
värde talaren, får jag förklara, att jag skall hafva äran dagligen
hos Hr Gr. o. Landtm, uppgifva fortgången af ärenderna
i BancoUtsk., och hvad tid, efter mitt förmenande,
kan åtgå till de återstående ärendernas afslutande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då han varit
i tillfälle erfara, det K. M. önskade fullgörandet af hvad
han i afseende på riksdagens slut bestämt och hvilket för
R.
Den 17 Maj.
18S
R. o. Ad. här, äfvensom för de öfriga RiksSCn, blifvit uppläst,
alt nemi. riksdagen d. 20 dennes skulle nfbtåsas, ansåg
H. Ex. sig höra till R. o. Ad. hemställa, om någon annan
utväg funnes, än alt hos K. M. anmäla, hvad R. St. för sin
del anse nödigt i afseende på terminen för riksdagsärenderDas
fulländande, med anhållan, att H. M. för en sådan termin
ville förlänga tiden för riksdagens afblåsande.
Gr. Horn: Jag vågar vördsamt anhålla att få höra uppläsas
den af Hr Gr. o. Landtm, åberopade nåd. skrifvelse,
som från K. M. emanerat till R. St. ang:de riksdagens
afslutande.
Frih. Cederström: Jag tror, att i rak följd af K. M:s
nåd. skrifvelse, sorn blifvit R. o. Ad. meddelad och som
Hr Gr. o. Landtm, iiu åberopat, ingenting annat erfordras,
an att R. o. Ad. anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
hos K. M. i und. anmäla, att riksdagsärenderna af R. o.
Ad. omöjligen kunna till d. 20 Maj afslutas. Derigenom kari
K. M. klarligen bedöma, att Hr Gr. o. Landtm, kommer att
uppgifva en annan senare dag, dågöromålen hunnit afslutas.
Frih. von Schulzenheim: Någon K. M:s skrifvelse,
ang:de dess fattade beslut att d. 20 Maj aflysa riksdagen,
ar visserligen icke till R. o. Ad, ankommen. Sådana skrif—
velser bruka icke expedieras; men Hr Gr. o. Landtm, samt
Talmännen hafva hos K. M. begärt företräde och dervid
fått K. M:s nåd. svar, hvilket skriftligen uppfattades och
aflemnades till Hrr Talmän; äfvensom, i fall jag ej minnes
alltför orätt, Hr Gr. o. Landtm, meddelat R. o. Ad. detta
svar genom uppläsande af den promemoria, soln till H Ex.
aflemnades. Jag tror dessutom, att enligt 81 § Riksd.Ordn.,
frågor om uppskof med terminen för riksdagens afblåsande
icke behöfva å någondera sidan skriftligen afhandlas. RerÖrde
§ innehåller nemi.: ”Då riksdag i öfverensstämmelse
”med nästföregående § fulländad är, träde Landtm, och
”Talmännen, efter föregånget beslut i sina Stånd, lill Konungen
och anhålla, det Han ville låta aflysa riksdagen
”och Ständerna på rikssalen uppkalla.” Således antager
grundlagen, att så beskaffade ärender som detta kunna muntligen
emellan K. M. och talmännen afhandlas. Då nu K.
M. väl bestämt d. 20 Maj till riksdagens aflysande och tillkännagifvit
detta beslut, men Hr Gr. o. Landtm, saint Hrr
Talmän anse omöjligt, att till denna dag ärenderna hinna
afslutas, så tror jag det vara nödigt, att en anmälan derom
till K. M. göres, emedan K. M. eljest kunde vara i fullkomlig
okunnighet om, huru långt ärenderna framskridit.
Söker man ändamålet att få ett uppskof, så måste man
också använda det enda medlet dertill, som är att underrätta
K. M. om uppskofvets nödvändighet. En annan fråga
22 II. 24
Dc il lj Ma j.
är dagen, då R. o. Ad. anser riksdagsärendefna kunna fulländas;'men
i denna del af ämnet anser jag mig icke böra
yttra någon mening.
Hr Dalman: Jag skulle för min del tro, att ett beslut af
K. M, ej kan åberopas, så framt det icke är fattadt i Konungens
StalsRåd och emanerat i den form, som är föreskrifveu
för alla corninunicationer emellan K. M. neli R.
St. Den § i grundlagen, sorn Frill. v. Schulzenheim citerat,
handlar icke örn det förhållande, att talmännen skola hos
K. M. anmäla R. St:s beslut, på det K. M. rnå ställa sig
detta beslut lill efterrättelse, ulan förutsätter del förhållande',
att riksdagsärenderna liro afslutade och alt talmannen,
efter föregången framställning inom RiksStln, hos K.
M. begära, att riksdagen ina afiysas. Detta sistnämnda förhållande
inträffade icke, då Hrr Talmän, utan. att någon
framställning derom gjordes i Stånden, hos K. I\l. begärde,
att riksdagen skulle afsluias d. 20 Maj, hvilket skedde 3
Veckor, innan talmännen sjelfva ens trodde ärenderna kunna
afslutas, och inträffar ej heller nu, enär ärenderna ännu ej
äro afslutade, och således kunna Hrr Talmän för sin åtgärd
i detta fall ej åberopa något stöd af 81 5 Riksd.Ordn. Jag
är öfvertygad, att, i den stund ärenderna blifvit afgjorda,
det icke skall falla någon in att motsätta sig ett uppdrag
till talmännen att sådant anmäla, med begäran om riksdagens
aflysande; men innan ärenderna äro afgjorda, och då
man hör, att a:ne ledamöter af samma TJtsk. hysa olika
tankar om den tid, sorn kan erfordras lill afslutande af
Utsk:s arbeten, så tror jag ett beslut af RiksStrn i detta fall
vara, lindrigast sagdt, förhastadt. Det är visserligen sanni,
att något vigtigt ärende icke återstår; men jag anser prejudicatet
vara vigtigt, och jag kan således ej underlåta att
fästa R. o. Adis uppmärksamhet på den gnindlagsenliga väg,
hvarpå denna fråga bpr behandlas, och sorn Frih. Gederström
ganska riktigt visat.
Gr. Horn: I anledning af den uppgift, Frih. v. Schulzenheim
lemnat, återtager jag min begäran 0111 uppläsning
af K. M:s skrifvelse angede riksdagens afslutande, och finner
jag, att derom intet annat från K. M. emanerat, än ett papper,
sorn jag nyss läst och som icke en gång är uhderskrifvet,
Det innehåller K. M:s enskildt till talmännen vttrade
tanke, hvilken kan förändras, så ofta omständigheterna sådant
påkalla, och jag skulle tio, att samma anledning, som
Hrr Talmän förra gången funno att anhålla om utsättande
af dag för riksdagens afslutande, kan för Hrr Talmän
Utgöra skäl att ånyo uppvakta K. M. med und. anhållan
om en ny dags Utsättande, allt under förutsättning, att talmännen
taga detta steg med noggrann kännedom om ärendernas
fortgång. Jag skulle dock tro, att man bör hålla
sig till grundlagens stadgande i detta fall och icke besvära
De ii 17 Ma j.
187
K. M. med någon anhållan om riksdagens afslulande, innan
man kari anninia, att ärenderna äro afgjorda, och att således
de enskilda communicationér, sorn äga rom emellan K.
M. och talmännen, äro en sak, hvarmed Ständerna ej böra
taga i befattning. Jag får derföre hemställa, huruvida icke
Ståndet gjorde rättast att ej taga uågot beslut i detta
fall, utan endast, derest Hr Gr. Landtm, så fordrar, uppdraga
honom att inför thronell dagligen framföra underrättelser
0111 ärendernas fortgång.
c O
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då H. Ex.
vore öfvertygad, att riksdagen afblåses på utsatt dag, om ej
det uppskof, sorn II. Ex. förut nämnt, begäres, ansåg II.
Ex. sig böra hemställa, örn R. o. Ad. biföll, qtt talmännen
till K. M. uppgå oeh begära ett sådant uppskof.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Frih. Cederström: Hr Gr, o. Landtmjs nu yttrade
öfvertygelse, att K. M. på utsatt dag later afblåsa riksdagen.
, i händelse icke Ständerna begära prolongation, kari för
mig icke blifva anleda, alt uppdraga åt Hr Gr. 6, Landtm,
ätt jemte öfriga Hrr Talmän begära en sådan prolongation.
Öfvertygad, att K. M. ager rätt att af talmännen begära
samt att talmännen äro skyldiga alt lefnna underrättelser
om riksdagsärendernas fortgång, kao jag ej föreställa mig
annat, än att K. M. erhåller noggranna underrättelser otn
det skick, hvari dessa äreoder sig, befinna, och med afseende
derpå pröfvar K. M., huruvida roed Rikets väl är förenligt
att afsluta riksdagen, hvarefter icke en enda dags uppskof
bör begäras. Deremot tror jag på andra sidan, att, i den
stund riksdagsärenderna enligt 81 § Riksd.Qrdn. fulländade
äro, framställning derom af talmännen i hvarje Ständ bör
göras, och att de höra erhålla uppdrag alt hos K. M. anhålla
0111 riksdagens aflysaade och Ständernas uppkallande
på rikssalen.
Frih., von Schulzenheim: Det är ganska obehagligt
att ytterligare nödgas uppehålla R. o. Ad. nied denria fråga;
rhen jag anhåller dock, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes till
R. o. Ad. göra en framställning i enlighet fried hvad Gr.
Horn föreslagit. Dertill torde R. o. Ad. vara benäget att
lemna sitt bifall, och jag anser nödvändigt, att en sådan
communication sker före d. 20 dennes, emedan K. M. eljest
blir i fullkomlig okunnighet om riksdagsärendernas fortgång
och troligen later afblåsa riksdagen. Också torde Gr. Horns
förslag kunna ersätta del af Hr Gr. o. Landtm, framställda,
hvarmed jag förmodar det endast varit Hr Gr. o. Landtnäs
afsigt att consullera R. o. Ad., för att af de opinioner, som
här kunde yttras, hafva ett stöd för sin framställning dios
K. M., utan alt nugot formligt beslut af R. o. Ad. om en
viss dags utsättande erfordrades.
i88
Dea 17 Maj.
Gr, Frölich: Enär den åsigt, som nu sednast af Frih.
v. Schulzenheim yttrades, stödjer sig på Gr. Horns framställning,
är jag icke i stånd att finna nödvändigheten deraf,
att Hr Gr. o. Landtm, gör någon propos. till R. o. Ad.
i detta ämne. Hr Gr. o. Landtm, har redan varit i tillfälle
att höra R. o. Ad:s opinion, och då det ej kan blifva
fråga om något beslut af R, o. Ad. angrde riksdagens förlängning
eller att lägga ett sådant beslut till grund för Hr
Gr. o. Landtmts framställning hos K. M., så förmodar jag,
att saken dermed kan vara slut, och upprepar för min del,
det jag hoppas, att, i afseende på den tid BancoUtskts
göromål ytterligare kunna medtaga, ingen annan uppgift
skall lemnäs, än att Utsk. skall arbeta, allt, hvad det
förmår.
Ånyo föredrogs och bifölls LagUtskts förliden gårdag
på bordet lagda betänk. N:o 185 i anledn. af K. M:s nåd.
propos. till R. St., ang:de lag för inrikes vexlar.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anhåller blott
att uti prot, få förvara den åsigt, att jag anser jemväl stadgan
eller lagen för utrikes vexlar icke vara något oeconoiniskt
ärende, utan hafva precist samma natur som inrikes
vexelstadgan, emedan lagen för utrikes vexlar naturligtvis
icke gäller annorstädes än inom Sverige, och inom Sverige
lag af denna beskaffenhet endast kan stiftas af Konung och
Ständer gemensamt.
Gr. Frölich, Dav., uppläste följande:
Redan i mina anföranden d. 14 dennes nedlade jag min
protest mot behandlingen af R. St:s lagförslag till in- och
utrikes vexlar, och jag hade dervid för afsigt, icke att motsätta
mig införandet af inrikes vexlar, utan fast hellre att söka
förhindra, i hvad på mig berodde, att R. St., genomett
tyst bitall till hvad sorn skett, erkände sig oberättigade att
deltaga, enl. 87 § Reg.F., i en sådan lagstiftning för utrikes
vexlar, sorn inskränkte sig till vexelrältens fundamentala och
öfver liela verlden erkända orubbliga hufvudsatser. Enär
likväl H, LagUtsk,, med förbiseende af möjligheten och behörigheten
att i dess betänk, ofver K, M:s nåd. propos. tillstyrka
R, St, att, vid antagandet af inrikes vexellagen, likväl
i deras tind. skrifvelse derom uttrycka deras fasta öfvertygelse,
att, med undantag af alla de till mäklareordning
och nödig pröfvad vexelcontroll hörande ämnen af föränderlig
natur (hvarom obestridligen tillhörde K. M. att i
oeconomisk väg förordna), R. St. icke ägde att afsäga sig
eller att underlåta förbehålla sig deras lagstiftningsrätt i öfrigt
för utrikes vexlar, så anser jag det icke vara tili något
ändamål ledande att vidare söka förmå de till riksdagens
snara afslutande, på hvad vilkor sam helst, skyndande Stånds-.
majorileterna att instämma i en sådan opinionsyttring, såsom
Den 17 Maj.
189
ingress lill beslutet om inrikes vexellagens antagande, helst
ett sådant tillägg lill LagUtskts betänk., hvilken första gången
till RiksSltn ingått, icke ulan återremiss kan tili vä—
gabringas.
Då jag således nödgas låta bero vid LagUtskts ronde
inrikes vexellagen afgifna betänk., som jag förmodar R. St.
bifalla och hvarmed denna lag sålunda är stiftad, kan jag
dock icke underlåta att på ett pracliskt sätt söka undanrödja
det för vexelrorelsens friare utveckling emellan utrikes
orter och Sverige vasendtligaste hindret, som, antingen
Hr Stuarts motion blir bifallen eller ej, skulle fortfara, intill
dess nv utrikes vexellag kommer till stånd, och som, efter
ruin tanka, ligger uti de på en med våra grundlagsenliga
former oförenlig väg tillkomna och till deras väsende
onaturliga grundsatser uppställda K. kungörtna af d. 7 Aug.
1816 och 7 Maj 1817, hvilka förbjuda inrikes köpmän och
affärsmän att tillgodonjuta hos utländningen längre credit än
3 dagars sigt eller i4 dagars lid från utgifvandet af vexlar,
stäilda i Svenskt mynt. Följden af dessa författningar är
den, att alla Svenska importörer med credit, som eljest kunde
låta utländningar draga vexlar på 2 å 3 månaders tid,
för att betacka värdet af importartiklarna, nu i stället måste
gå till innehafvaren af utrikes fonder och af honom
genast köpa vexel på utländskt mynt för att remi Hera.
Det är klart, att detta besvär, detta framflyttande af tiden
för betalningen ökar priset på importartiklarna, förhindrar
en Jifligare varuomsättning, hvilken eljest skulle leda till
stigande af exportartiklarnas värde och ökande af tullintraderna.
Dessutom hafva dessa författningar det stora felet
att lägga i några få personers händer magien alt, oaktadt
silfverutvexlingen till en viss grad bemästra coursell och
hålla den uppe i en falsk stegring. Då sålunda dessa rcslrictiva
författningar måste anses vara oförenliga med landets
sannskyldiga nytta och bort genast blifva undanröjda,
sedan silfverutvexlingen, kommit till stadga, så, och enär
sådant icke kunnat vinnas genom den af R. Sl. föreslagna
gemensamma vexellagen och deraf härflytande påföljd, att
alla äldre författningar upphörde, föranlåtes jag, i grund af
56 § Riksd.Ordn., väcka den motion, att förutnämnda K,
kungör, af d. 7 Aug. 1816, angrde förhållandet med
vexlar i Svenskt mynt, sorn å utrikes ort är o
dragna på i Riket vistande man, samt K. kungör,
d. 7 Maj 1817, an g; de hvad iakttagas bör i anseende
till vexlar och i n v i s n i n g a r, ställda att
betalas i Svenskt mynt för utländsk mans r ä kning,
varda förklarade utan all vidare kraft
och verkan och att med und. anmälan derom,
till erhållande af nåd. sanclion, R. St. derjemte framföra
deras und. önskan, att II. M., ju förr dess hellre och oberoende
af blifvande ny lag för utrikes vexeirörcdsen, täck
-
jgo Den 17 Maj.
tes återkalla eller förändra de öfriga oeconomiska författningar,
hörande lill vexelköps eontrollerande och mäklareordning,
som, efter nu inträdda förändrade förhållanden,
befinnas olämpliga eller öfverflödigt).
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att få instämma
i Hr Cederschjöld» reservation; ty fastän jag icke
anser oriktigt, alt stadgan för utrikes vexiar blifvit skiljd
från inrikes vexelstadga!!, enär åtskilliga af de förhål landen,
som i inrikes vexelrörelsen tillhöra civillagen, icke tillköra
den, då de förekomma i utrikes vexelrörelsen, hvilken måste
till någon del hero på våra förhållanden till främmande
magter, anser jag likväl det vigligaste stadgandet, eller frågan
om sjelfva vexelr&tten, vara af civillags natur, och
får derföre i prot. förvara den tanken, att jag ej kan gilla
det skäl, som föranledt Utsk. alt åtskilja dessa stadgar.
Gr. Frölich» motion remitterades till LagUtsk.
Föredrogs ånyo LagUtskrs förliden gårdag på bordet
lagda betänk. ]\T:o j86 öfver Hr C G. Stuart» motion, angtde
lind. anhållan hos K. M. om utarbetande till nästa riksdag
af förslag till en gemensam lag för utrikes och inrikes vexiar.
Begärdes på bordet af Hrr Riben, Garl Willi., och
Lagerheim, Erik Julius.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den nu begärda bordläggningen
kan visserligen icke förvägras; tilen jag vågar hemställa
till de välda ledamöter, som derom anhållit, huruvida
det ej kan vara tänkbart, attén sådan bordläggning kunde
föranleda LagUtsk. att dröja med utarbetande af Gr.
Frölichs nyss remitterade motion. I fall bordläggningen
kunde häfva en sådan påföljd, förmodar jag, alt de värda
ledamöterna ville återtaga sin begäran, helst det nu'föredragna
betänk, är så enkelt, att dess afgörande ej kan erfordra
någon längre betänketid.
Gr. Frölich, Dav.: Det skäl, som den siste talaren
anförde, har föranledt mig alt begära ordet för att förklara,
det jag icke tror LagUtsk. kunna i någon händelse uppskjuta
afgörandet af min motion, 0111 också det 1111 förevar,
betänk. lägges på bordet. För öfrigt instämmer jag i den
önskan, alt denna bordläggning ej måtte ske, utan de Hrr,
sorn begärt den, afstå från sitt yrkande och tillåta målets
företagande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förkarade, alt då ajne ledamöter
begärt ett måls ytterligare hvilande och ej derifrån
a islå U, kunde bordläggningen icke förvägras.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag får blott till
prot. anticipationsvis betyga min fägnad öfver de grundliga
anniärkn:r, jag i nästa plenum har att förvänta i anleda, af
denna bordläggning.
Den 17 Maj.
Upplästes och lades på hordet nedannämnda från Exped.-  Utsk. inkomna mentor., nemi :
N:o 28. med öfverlemnande ånyo till justering af en
från 3tne RiksSt. återremitterad § af riksd.beslutet;
jN:o 2g. till R. o. Ad. i anledn. af gjord framställning
om en grundlagsförändrings intagande i riksd.beslutet.
Upplästes bch lades på hordet följande från Ridd.Utsk.
inkomna
Förslag Lill R. o. Ad:s und. skrifvelse till K. M.,
i anledn. af K. M:s nåd. c o n t ra p r o p o s: n, rört
de förändring af åtskilliga §§ i Ridd.Ordn.
d. 29 De c. 182 g.
St. A. K.
Sedan, till svar å R. o. ildts till E. K. M. aflåtna tind.
skrifvelse, med anmälan om åtskilliga utaf R. o. Ad. vid
innevar. riksdag beslutade ändringar och tillägg uti tr, 18,
ig, 22, 23 och 37 §5 af nu gällande Ridd.Ordn. d. ig Dec.
382g, E. K. M., uti. en till Hr Landtm, d. it dennes afbiten
skrifvelse, gifvit R. o. Ad. tillkänna, att E. K. M. icke
funnit något hinder förekomma emot antagandet af de utaf
R. o. Ad. föreslagna förändringar och tillägg uti 18, 23 och
37 §§ af samma Ridd.Ordn., äfvensom E. K. M., med vilkor
af en nödig rättelse i 36 §, gillat äfven den af R. o. Ad.
beslutade ändring af 11 §, hvaremot E. K. M., på anförda
skäl, förklarat sig icke kunna antaga den, ang:de en förändrad
ordning för val af ordförande i Utsk., utaf R. o. Ad.
beslutade redaction af 19 och 22 §§; så har, i enlighet med
dessa åsigter, E. K. M., på sätt 4[ § Ridd.Ordn. förmår,
till R. o. Ad. öfverlemnat en contrapropostn, innefattande
följande förslag till förändrade redactioner af nedanstående
§S i Ridd.Ordn.
11 §•
Sådana anteckningar böra vara tvenne och förrättas
hvardera med tvenne upprop; börande första anteckningens
båda upprop ske på särskilda, nästefter hvarandra följande,
dagar, så framt ej helgdag inträffar, då det sednare uppropet
blifver nästa söknedag. Andra anteckningens båda
upprop ske på en dag, hvilken bör vara sist den fjerde
helgfria efter den, hvartill riksdagen p å I y s t
blifvit.
Derefter må anteckning verkställas oell polletter meddelas
först inför Ridd. directtn, hvilken i sådant
ändamål s a m m a n t r ä d e r e n half timma före hvarje
plenum t. o. m. det, som äger rum dagen före plenum
plenorum, men sedermera endast inför Ridd.-  Utsk., hvilket i sådänt ändamål likaledes sammanträder
en half limma före hvarje plenum. Ej må &c.
Den jj Maj.
»B §.
Med dessa val förhålles sålunda, att, enligt anteckningslistan,
samtliga R. o. Adis närvar, hela antal delas uti tjugufem
särskilda, men till beloppet lika delar, hvarvid, om
något mindre antal skulle öfverblifva, &c. — fördelas bor.
Sedan detta blifvit verkstäldt &c. — tecknad med tvenne
af de personers namn, som i afdelningen finnas, då de, som
de flesta rösterna erhållit, äro behörigen valda bankmän.
Hafva flera undfått lika antal röster &e.
23 §.
Den, som blifvit vald &c.— för den riksdagen upphör.
Ledighet ända till 3 veckor &c. — derom anmäla.
Då ledighet beviljats, sker val till ny u t s k:sledamot
under 1 e d i g h e t s t i d e n.
Ifrån befattning &c. —■ entledigas.
36 §
Ridd.Utsk. består af tolf ledamöter. Inför detta Utsk.
skola ledamöter af R. o. Ad., hvilka, efter det riksdagen
å rikssalen blifvit öppnad, vid riksdagen sig infinna,
styrka deras &c. &c. —
37 §■
Vid hvarje riksdag utser R. o. Ad, in pleno en af sju
ledamöter bestående Ridd.directm, genom val särskildt till
ordförande jemte suppleant och särskildt till öfriga ledamöter
jemte 3tne suppleanter. Denna DirecCn besörjer och
förvaltar Riddarhusets angelägenheter enligt utfärdad instruction,
sorn äfven innehåller föreskrifter för Riddarhusets
tjenstemän. Ej må &c.
Och som den af E. K. M. afslagna förändring i 19 och
22 §5 ■ Ridd.Ordn. icke äger något omedelbart samband
med de här ofvan föreslagna ändringar och tillägg i 1 1, 18,
23 och 37 §§ af Ridd.Ordn., hvilka ordagrannt öfverensstämma
med hvad af R. o. Ad. förut blifvit gilladt, samt
R. o. Ad., lika med E. K. M., finner den i rédactionen af
36 § iakttagna rättelse nödig, för att bringa denna § i öfverensstämmelse
med ti §; altså har R. o. Ad. funnit sig
böra E. K. M:.« högstberörde nåd. contraproposm antaga;
hvilket R. o. Ad. får hos E. K. M. i und. anmäla.
R. o. Ad. framhärdar med djupaste vördnad, trohet
och nit
St. A. K.
E. K. M:s
På RiddarhusUtskottets vägnar
Ludvig von Stedingk.
W. F. Dalma n.
Ju
-
Den i; Maj.
Likaledes upplästes följande från Ridd.Utsk. inkomne
Hörsamste Memorial!
Uti en d. 11 dennes till II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, alla»
ten skrifvelse, hvilken denna dag blifvit från H. R. o. Ad.
till Ridd.Utsk. remitterad, har K. M., till svar ä R. o. Ad:s
und. skrifvelse med anmälan ang:de åtskilliga vid innevar,
riksdag beslutade ändringar och tillägg uti ii, 18, 19, 22,
23 och 37 §§ i nu gällande Ridd.-Ordn. d. 19 Dec, 1829,
i nåder meddelat, att K. M. icke funnit något hinder förekomma
emot antagandet af de utaf R. o. Ad. föreslagna
förändringar och tillägg uti 18, 23 och 3y §§ af samma
Ridd.-Ordn., men att, hvad deremot beträffade förändrad
redaction af 19 och 22 §§ (röride val af särskild ordförande
i Utsk., utan afseende på ättens ålder enligt matrikeln), K.
M. icke ansett tjenligt att för det närvarande rubba hvad
som sedan längre tid tillbaka varit stadgadt rörtde ordförandeskapet
uti R. St:s Utsk., och hvilket K. M. fann stå i nära
sammanhang såväl med den ordning, RiksSttn sinsemellan
och inom Utsk:n iakttoge, som äfven med hvad som
funnes föreskrifvet uti 23 § Riksd.Ordn. och 27 § Ridd.Ordn.
om huru förhållas skall vid Landtmarskalks sjuklighet, laga
förfall eliev timade frånfälle, samt uti 9 och 35 §§ Ridd.-  Ordn., rörtde ätternas säten å Riddarhuset och ordningen,
hvarefter R. St:s Fullmägtige i Banken och Riksg.cont., äfvensom
deras Revisorer, ägde att sina säten intaga; af hvilka
skäl K. M. icke antagit den af R. o. Ad. uti ig och 22
§§ föreslagna förändring; och har K.. M. slutligen, såsom
vilkor för gillandet af R. o. Ad:s förslag till förändring af
11 § Rdd.Ordn., funnit en rättelse nödig uti redactionen af
36 §: varande i enlighet med dessa K. M:s åsigter, på sätt
4i § Ridd.Ordn. förmår, såsom K. M:s contra-proposition
ett förslag öfverlemnadt till ändring i 11, 18, 23, 36 och
37 §§ Ridd.Ordn., upprättadt i ordagrann öfverensstämmelse
med hvad af R. o. Ad. beträffande de trenne första och
den sista af dessa §5 blifvit föreslaget, samt med iakttagande
af den nödig befunna rättelsen i 36 §:s ordalydelse.
Såsom utlåtande i detta ämne har Ridd.Utsk. bort vördsamt
meddela: att ehuru K. M., uppå skäl, hvilkas vidare
pröfning icke tillhör Utsk., afslagit den af R. o. Ad. föreslagna
förändrade ordning för val af ordförande i Utsk., likväl
och som denna förändring icke äger något omedelbart
samband med, eller ens synes i något afseende kunna inverka
på, de i öfrigt af R. o. Ad. beslutade och af K. M. gillade
ändringar och tillägg i 11, 18, 23 och 37 §§ af Ridd.-  Ordn., dels ang:de R. o. Ad:s legitimation vid början af
riksdag samt en förändrad indelning af Ståndet till bänkmansval,
dels ock angående val af ny utsk:s-ledamot under
en frånvarande ledamots ledighet, äfvensom af särskildt
Den 17 Maj.
val till ordförande i Ridd.Direct:n och dess suppleant; altså
och då, för att bringa 36 § i öfverensstämmelse med den
i u § beslutade förändring, R. o. Ad. torde, lika med K.
M.,anse en sådan rättelse i redactionen af förstnämnde § nödig,
att, i stället för stadgandet, det de ledamöter af R. o. Ad.,
, hvilka efter de tvenne första anteckningarna vid
riksdagen sig infinna, skola legitimera sig inför Ridd.Utsk.,
den föreskrift, i enlighet med förändringen af 11 §, bör införas,
att berörde legitimation äger rum inför Ridd.Utsk.
först efter det riksdagen å rikssalen blifvit öppnad,
anser Utsk. sig böra tillstyrka:
att K. M:s i nåder aflåtna contra-proposition till förändrade
redactioner af 11, 18, 23, 36 och 37 §§ af
nu gällande Ridd.Ordn. d. 19 Dec. 182g må till alla
delar af R. o. Ad. bifallas.
Varande, för den händelse, att R. o. Ad. godkänner
detta Utskrs yttrande, ett förslag till und. skrifvelse i ämnet
jemväl bifogadt; hvilket dock allt hemställes till R. o. Ad:s
egen vidare ompröfning. Stockholm d. 16 Maj 1835.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Ludvig von Stedingk.
W. F. Dalman.
Den ij M*J. 19I
Justerades 2lne prot.-utdr. för denna dag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In (idem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 18 Maj 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 16 dennes på liordet lagda
betänk. N:o 186 öfver Hr C. G. Stuarts motion, angide
und. anhållan hos K. M. om utarbetande till nästa riksdag
af förslag till en gemensam lag för utrikes- och inrikes
vexlar.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag får tillstyrka,
att betänk, måtte återremitteras, icke för att få frågan ytterligare
handlagd vid denna riksdag, hvaraf nu så få dagar
återstå, utan blott såsom det enda sätt för R. o. Ad. att
uttala den opinion, att ärendet är af sådan lagstiftnirigsnatur,
att det tillhör håda Statsmagternas behandling och afgörande.
Jag anser det högst vigtigt, att denna opinion
blifver uttryckt.
Gr. von Fersen, Hans: Mig synes återremissen föga
gagna. Vi hoppas alla och äro säkra om riksdagens snara
slut. Om en återremiss beslutas, så hinner ärendet ej bringas
till ända. Åtgärden blifver då detsamma, som 0111 man
afslagit betänk.; ty frågan stadnar i oafgjordt skick. Bifall
till betänk, synes icke ingå på området af sjelfva saken,
utan är blott ett godkännande af Utsk:s åsigt, att det icke
är behörigt alt upptaga frågan. Om R. o. Ad. härutinnan
byste en annan tanka, så hinner striden i denna del i alla
fall icke att utageras. Man kan altså ganska väl bifalla
betänk., och derpå yrkar jag propostn.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan icke dela den siste
talarens åsigt, i det han nemi. grundat sin begäran om bifall
derpå, att riksdagens slut vore så nära. Uppriktigt
sagdt, förstår jag ej denna den ädle Grefvens argumentation.
Är då bans mening, att han icke skulle motsätta sig återremiss,
i fall vi bade längre tid af riksdagen quar? Motiverna
för en sådan Hr Gris efterlåtenhet kunna då icke vara
några andra, än att han finner giltighet i de skäl, på
grund hvaraf återremissen yikas. Men saken är för vigtig,
för att icke deruti handla utan någon consideration. Den
är en bland de vigtigaste i princip, sorn kunna komma un-*
22 II. 25
i9i
Den 18 Maj.
der vår öfverläggning. Frågan gäller nemi., huruvida Svenska
folket skall åt Konungamagten öfverlemna sin Jagstift—
nings-andel i en eller annan del. Det förvånar mig, att man
åt detta håll velat concentrera en kraft, sorn, om man känt
behof af någon starkare yttring, väl kunnat ägt andra och
mera värdiga föremål derför. Detta försök att tillskansa
Konungamagten uteslutande lagstiftningsrätt i en fråga, sådan
som denna, är utan tvifvel cn usurpation på Svenska
folkets rätt. Jag är visserligen icke bland dem, som önska
R. St. något envälde i lagstiftningsväg, ty jag erkänner, att
de, der ett sådant välde af dem varit utöfvadt, visat sig
ännu sämre sköta sin magt. Det är också icke R. St., för
livilkas rätt jag vill föra ordet; men det är för Svenska
folkets rättigheter jag vill strida. Vi böra nemi. komma
ihåg, alt vi äro skyldiga detta folk att bevara gränsen mellan
dess rättigheter och Konungamagtens. Om de Herrar
och män, som inom Konungens Rådkammare tillstyrkt detta
steg, i stallet hade velat rikta sina kraftansträngningar åt
annat håll och i annan syftning, så hade måhända välsignelser
varit framkallade, der jag nu måste beklaga, att en
helt annan påföljd är den tydliga och rättvisa. Väl kan jag
linna en ledtråd till det tagna steget genom det hos Ständerna
ådagalagda försök att kränka Konungens prerogativ»*,
i det man velat såra den grannlagenhet, som Konungamagten
äger rätt att fordra. Jag har högt motsatt mig detta;
men jag skall också lika högt motsätta mig det steg inpå
området af folkets prerogativer, som nu är föremål för mina
anmärkntr, och jag kan aldrig gilla den retlighet, hvari
jag tror mig linna förnämsta orsaken till den behandling,
Regeringen lemnat åt denna fråga. Har, såsom jag nyss
angifvit, denna ock låtit förmärka sig från Ständernas sida,
och hvilket alltid är skadligt för den constitutionelia friheten,
så är det likväl icke Regeringen värdigt att utkasta ett
nytt retelse frö. Jag begär altså, att R. o. Ad., såsom yttring
af en värdig opinion i detta ämne, måtte antingen
ogilla eller återremittera betänk.
Hr Hjärne, Harald: Gr. v. Fersen har omnämnt en
strid, för hvars utagerande han ansett riksdagen otillräcklig.
Om han menat striden ang:de LagUtsk:s skyldighet att
upptaga frågan, så får jag erinra, att denna strid vore dermed
afgjord, att RiksStm återremitterade betänk, samt förklarade
Utsk. skyldigt att ingå i handläggning af sjelfva saken.
Dertill är riksdagen icke otillräcklig; ty LagUtsk. har
tillräckligt ådagalagt sin färdighet i frågors behandling, då
t. ex. K. M:s eontraproposm den ena dagen remitterades,
och Utsk. redan den påföljande hade till Stånden deröfver
afgifvit betänk. Så kunde ock nu ske, och Stånden kundev
i öfvermorgon afgöra öfver ett förnyadt betänk. Jag instämmer
altså i begäran om återremiss.
Den 18 Maj.
Frill. Boye, Ludv.: Uti del ämne, som nu är föremål
för öfverläggning, ligger formen för mycket i vägen för
saken, för att jag kan känna särdeles behof af att fasta mig
vid den sednare; men jag har begärt ordet, då jag hört en
ledamot tala om försök af den ena statsmagten till usurpation
på den andras område. Jag delar nemi. denna åsigt,
men i omvänd ordning mot den, hvari den förre talaren
framkastat påståendet; och jag tror, att man här icke ens
gått öppet tillväga från Ständernas sida, ulan sökt framsmyga
sig till en inskränkning i Konungamagtens prerogativer.
Jag anser för min pligt att motsätta mig detta; och
om äfven Konungen icke förklarat, att frågan om utrikes
vexlar hör till den oeconomiska lagstiftningen, skulle jag
derföre lika högt förklarat, att delta ärende, till följd af
sin natur, är af ceconomisk beskaffenhet. Det omfattar ju
föreskrifter, ang:de vissa former för den commerciella beröringen
med andra stater; det angår ju handeln såsom institution.
Hvilka vexlingar äro icke dylika förhållanden underkastade?
Har man val rätt att glömma, hurusom vidtagna
förändringar i ett afseende påkallade beliofvet af jemnkningar
i ett annat? Jag frågar: kan man väl hänföra detta
till begreppet af civillag? Kan man väl antaga, att sådant
tillhörde beslutande-rätten hos en statsrnagt, som blott hvart
5:tc år kan fatta beslut. Det är för mig klart, att sådana
ämnen, i afseende hvarå den allm. lagen hänvisar till en speciallag,
icke kan tillhöra den allm. lagen; och sedan jag sålunda
öppet uttalat min mening i saken, vill jag öfvergå lill
yttrande om formen. Man må betrakta den förra från hvilken
sida som helst; man må säga, att den tillhör den cxeculiva
eller den lagstiftande magten: hvarom är i alla fall
nu frågan? Jo! om rätta förståndet af en magtfördelning
emellan Konung och Ständer; och huru kan väl den skiljas
från egenskapen af constitutionsfråga? Man talar på ena sidan
om usurpation inpå Ständernas rättigheter; å den andra
påstår man, att förebråelsen för usurpationen drabbar dessa
sednare, och i sammanhang dermed, att detta sistnämnde
usurpationsförsök är tillkommit i smyg. Man må hafva rätt
på den ena eller på den andra sidan; jag frågar: tillhör det
LaglJtsk. alt afgöra denna constitutionsfråga? Obestridligen
finnér jag Constit.Utsk. bär vara den enda och rätta auetoriteten.
Till och med en af reservanterna, Hr Holm, har,
uti sin evasiva framställning erkänt, att frågan här innefattar
en strid derom, till hvilkendera Statsmagten den hörer,
ejler i hvilken ordning ifrågavar. författningar böra tillkomma.
Kan väl LagUtsk, döma härutinnan? Nej! visserligen
icke. Jag har yttrat nog och slutar med begäran om bifall
till betänk.
Gr. von Fersen: En ledamot bar hänvisat mig alt
från sjelfva saken utgå med min opinion och icke fästa mig
Den i8 Maj.
vid, huru långt riksdagen är framliden. Jag finner visserligen
icke någon tvekan vid att yttra mig om saken; men
jag tror, att sådant nu tjenar till ingenting, då den i alla
fall kommer att stå öppen lill framtida afgörande. Jag har
allt skäl att instämma i Utskrs förklaring, att ärendet icke
kan af LagUtsk. till vidare afseende upptagas; ty det är
icke åt LagUtsk. öfverlemnadt att, i fall af tvist, bestämma,
hvilka frågor voro af civillags eller ceconomisk beskaffenhet.
— Anmärkntr emot en förment oriktig uppfattning
från Regeringen i detta afseende tillkomme en helt annan
behandling än LagUtskts. Den behöfver icke antydas; den
är tydlig och klar. Ovilkorligen hvälfver sig hela frågan
deromkring, huruvida den är af civil eller ceconomisk beskaffenhet.
På afgörandet deraf beror den, och till detta
afgörande är LagUtsk. icke competent. Jag förnyar mitt
yrkande om bifall.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Jag hade icke ämnat
yttra mig i denna fråga, enär jag förut på detta rum uttryckt
min mening, såväl i anseende å principen i allmänhet,
som hvad särskildt beträffar den nåd. contrapropos:n; men
då jag hörde yttras, att de Herrar och män, som tillstyrkt
Konungen att åtskilja vexelstadgan uti civil och ceconomisk,
hade försökt en usurpation på R. St:s rätt, samt att man
bort använda en sådan kraftyttring för nyttigare ändamål,
så anser jag mig skyldig tillkännagifva, att Konungens rådgifvares
förklaring af deras åsigt i denna del ingalunda erfordrat
någon kraftyttring, och jag kan icke föreställa mig,
att någon särskild ansträngning vore nödig, för att se ensak
från olika synpunkter. En öfvertygelse, tillkommen på sådant
sätt, vore icke öfvertygelse; och då man talade om
usurpation, hvarmed mentes en inkräktning på andras rättigheter,
så synes man jemväl icke vilja medgifva, att den
handling, man sålunda benämnt, är en följd af verklig öfvertygelse,
Hos mig är denna likvisst gifven, då jag betraktar
författningarna angrde utrikes vexlar. Jag kan icke ett
ögonblick tveka att anse dem af ceconomisk beskaffenhet.
Dels bestå de af stadgar, uppgjorda ensamt af den ena Statsmagten,
utan att något klander derför från den andra ägt
rum, och dels ligger det i sjelfva sakens natur, att dessa
författningar icke kunna hänföras till annat än begreppet af
ceconomiska. En annan ledamot har närmare utvecklat detta,
och visat dessa lagars föränderliga beskaffenhet, deras beroende
af förhållanden i andra länder och sålunda otjenligheten
af en sådan ordning för deras tillkomst, att förändringar
deri endast hvart 5:te år skulle kunna åstadkommas.
Manga svårigheter och förluster skulle deraf ovilkorligen
följa. 1748 års vexelstadga har uppkommit af och rättats
efter tillfälliga omständigheter; likaledes den af 18(6. Hvari
består väl d’et onda häraf? Kan man väl från den mångåri
-
D c n 18 Maj.
>97
ga erfarenheten uppgifva grunden för sin farliäga i framtiden?
— Hvad vidkommer den omtalade retligheten, så måste
jag erkänna, att jag icke funnit många sinnen uppretade
i detta ämne. Möjligen finnas de, som deri velat se sådana
bevekelsegrunder; men för min del förklarar jag, att jag
med fullkomlig kallblodighet tillstyrkt Konungen att anse
frågan om inrikes vexlar såsom civillag, men den om utrikes
af oeconomisk beskaffenhet. Vidkommande den begärda
återremissen, så är jag i allmänhet icke bland dem, som
motsätta sig en sådan åtgärd, emedan jag anser det billigt,
att dem, hvilka icke finna ämnet nöjaktigt utredt och besvaradt,
lemnäs tillfälle alt få skälen för deras tanke pröfvade;
men Utsk:s svar har gjort mig tveksam, huruvida LagUtsk.
är behörigt att deri vidare utlåta sig; ty det kan icke nekas,
att frågan är: Är ärendet af civil eller oeconomisk beskaffenhet?
Och det äger icke LagUtsk. att bedöma.
BYih. Cederström, Jac.: För mig synes första delen
af frågan ganska enkel och tydlig. R. St. hafva ansett det
vara nyttigt, att lagstiftningen för utrikes och inrikes vexlar
Liefve gemensam. Jag har delat denna åsigt. Men detta
hindrar icke Konungen i utöfningen af dess, i grundlagen,
fastställda rött att, i anledn. af förslag från Ständerna, gifva
en contrapropos. och säga: detta antar jag, detta icke.
I anledn. af en sådan contrapropos. väckte Hr Stuart motion,
att R. St. måtte hos K. M. i und. anhålla, det K. M.
täcktes låta utarbeta och vid nästk. riksdag meddela förslag
till gemensam stadga för såväl ut- som inrikes vexlar. Det
är gifvet, att denna motion aldrig bort remitteras till LagUtsk.
, utan, såsom afseende en und. önskan hos K.M., tillhört
Oecon.Utsk:s handläggning; ty frågan kan icke afse
beslutet, att berörde åtgärd af K. M. må vidtagas, utan
blott und. önskan derom, och förslag derom, jemte motiverna
derför, hade det tillhört Oecon.Utsk. att framställa.
Vid granskning af 89 § Reg.F. finner man, att Konungen i
alla fall har sig öppet att framställa saken i form af lagfråga,
hvilket ock säkerligen kommer att äga rum, i händelse
K. M. finner R. Sits skäl giltiga.
Emedlertid har saken nu, till följd af den oriktiga remissen,
kommit i ett oriktigt skick, som ej kan rättas genom
återremiss, såvida Ständerna icke skola uppdraga åt
LagUtsk. att, oafhängigt af en sådan dess egenskap, såsom
särskildt Utsk. behandla frågan. Jag kan ej neka, att jag
för min del hade önskat, att R. o. Ad. genom motionens
remitterande till Oecon.Utsk., samt sedan detta altså blifvit
i tillfälle att motivera den framställn., motioneu åsyftar, sålunda
kunnat underställa K. M. sin åsigt i denna del; men
i det skick saken nu är, tillstyrker jag, att man måtte låta
dervid bero.
Hr Cederschjöld: Sedan ämnet numera blifvit före
-
Den iS Maj.
mål för en vidlyftig discussion, samt flera invändningar blifvit
gjorda emot den åsigt, jag i ämnet uttryckt, anser jag
mig böra närmare utveckla min mening och söka vederlägga
anmärkningarna deremot. En talare har sagt, att frågan,
såsom rör:de handeln, derföre naturligen vore af oeconomisk
beskaffenhet; men till denne lagfarne man hemställer jag,
huru det då lomme att gå med hela Hand.bm. Så vidt
den gör något skäl för namnet, innefattas väl äfven der åtskilliga
föreskrifter rörtde handel. Samme ledamot liar sagt,
att frågan nu vore en cohstitutionsfråga, som altså icke tillhörde
LagUtskts behandling. Jag får erinra, att någon
gräns icke finnes i grundlagen uppdragen imellan civil och
oeconomisk lagstiftning. Jag har vid en föregående riksdag
väckt motion om bestämmandet af en sådan gräns; men
Conslit.Utsk., som fruktade att i detta fall ej förmå gifva
riktig definition, afslog motionen. Man måste altså uti det
allm. begreppet spka ledning för sitt omdöme i detta afseende.
Man har väl sagt, att Utsk. just derföre icke kunde
upptaga frågan, emedan det icke tillhörde Utsk. att pröfva,
örn den vore civillagsfråga. Men denna pröfning var redan
försiggången, i det Landtm, och Ståndet genom remissen
förklarat LagUlsk. vara behörigt, och efter en sådan förklaring
hade det ålegat Utsk. alt ingå i handläggning af saken.
I annat fall skulle ju Utsk. ständigt kunna skicka från
sig ditremitterade frågor, under förebärande, att Utsk. vore
osäkert 0111 deras natur alt höra under Utsk:s handläggning.
Man har talat om strider. Jag är icke någon vän af sådana,
men ännu mindre af reträtter; jag vill stå fast på den
plats, der jag har laglig rätt att vara och verka. Jag har
upplefvat t. ex. striden om gransen för Ständernas rätt alt
granska statens inkomster och utgifter. Äfven då framkom
man med förespeglingen om olätnpligheten deraf, att den ena
Statsmaglen strider emot den andra; att man icke borde
retas o. s. v. JNog vet jag, att man icke kan tvinga Regeringen
att handla enl. den eller den åsigten; men det är
Representationens pligt att icke försaka det enda medel, hon
äger, det, alt uttala sin opinion. Låt den förvaras i protocollen.
Har den grundat sig på lag och rätt, så skall den
väl någon gång göra sig gällande, och en framtid skall måhända
utveckla till växt och mognad de frön, som efter utseendet
blifvit hopplöst utkastade. Sådant är erfarenhetens,
vittnesbörd. Vi kunna icke mer än säga vår tanka; men
det böra vi. Man har sagt, att delta vöre en speciallag,
och att den derföre måste anses för oeconomisk; men hvad
är väl concurslagen annat än en Speciallag? Månne den derföre
icke är civillag? Man har sagt, att utrikes vexelstadgan
beror af ständigt vexlande politiska förhållanden med främmande
magier. Jag vill då erinra, att 1748 års vexelstadga
oförändrad ägde bestånd ända till 1798, och likväl hade vi
under dessa 5o år haft tvenne krig. Men jag frågar, hvad
D c n 18 M a j
>99
säkerhet vära vexel för ordningar skulle vinna hos utländningen,
om det uteslutande skulle bero af Regeringens godtycke
att deri vidtaga hvilka ändringar hon funne för godt?
Jag yrkar altså på det allrahögsta återremiss på betänk.,
på det Ståndet sålunda måtte uttala sin opinion i ämnet.
Hr Stuart, Garl Gust.: Het är för mig alldeles omöjligt
att kunna inse de skiljaktiga förhållanden, som skola
qualificera stadgandena rör:de don utrikes vexelrätten till eu
ceconömisk författning, men deremot bestämma naturen af
civillag för föreskrifterna om den inrikes vexelrörelsen. Om
det är en i våra grundlagar uttalad obestridlig sanning, att
ändringar i Rikets allm. lag icke kunna tillvägabringas utan
de bägge Statsmagternäs gemensamma bifall, så torde det
icke med något skäl kunna förnekas, att ett sådant bifall
ovilkorligen erfordras för utfärdandet af en förordning, som,
på sätt förhållandet ar med den föreslagna vexellageli, innefattar
högst betydliga och genomgripande förändringar uti
allm. lagens Handels-, Utsöknts- och Rättegfsbalkar. Jag
medgifver visserligen, att åtskilliga reglementariska föreskrifter
linnas intagna uti våra vexelförfattningar och särdeles
uti 1816 års förordning, hvilka helt och hållet ligga inom
den ceconomiska lagstiftningens gebiet; men sjelfva bufvudgrunderna
för vexelrörelsen och de egentliga bestämmelserna
i afseende på vexelrätten rnåste deremot, i likhet med ali
annan lagförändring och lagförklaring, utgöra föremål för
K. M:s och R. St:s gemensamma pröfning och fastställelse.
Att tillerkänna K. M. den äskade rättigheten att ensam förordna
om ändringar i denna del af civillagen, skulle följaktligen
vara detsamma som att bortskänka R. St:s lagstiftningsrätt
i detta hänseende. Då jag anser mig äga grundade
anledntr att befara en härmed öfverensstämmande tydning i
framtiden af ett R. St:s beslut, hvarigenom R. St. skulle
låta stillatigande bero vid hvad K. M. yttrat i anledn. af
R. St:s lind. förslag till lagstadganden ang:de vexelrörelsen,
så synes det mig vara af stor vigt, att R. St. icke underlåta
att vid detta tillfälle öppet förklara, det de ingalunda
kunna erkänna riktigheten af de grundsatser, K. M. rör:de
ifrågavar. Jagstiftningsämne uttalat. Jag är i sanning oförmögen
att upptäcka några sådana olägenheter , som man här
velat förespegla, såsom oundvikliga följder af vexelstadgans
utfärdande under samma form som all annan civillag.
I motsats med några af de värda talarne anser jag lagen
angide vexelrätten, likasom i allmänhet författningar röride
enskilda rättsförhållanden, icke böra vara beroende af hastiga
och godtyckliga förändringar. Äfven om krig staterna
emellan uppkomma, synes deras gemensamma fördel fordra,
att sådant, med vissa undantag, icke förorsakar någon rubbning
i medborgarnas inbördes skyldigheter att uppfylla sina,'
på grund af gällande lagar, ingångna förbindelser. En af de
uoo
Den 18 Maj.
sakraste grundvalarna för det allm. förtroendet till lagarnas
skydd består just i öfvertygelsen om dessa lagars oberoende
af tillfälliga omständigheter. Deremot lärer svårligen någonting
mera menligt för både den allm. och enskilda crediten
låta tänka sig, än godkännandet af den grundsats, alt de
lagar, som äro stiftade för att vidmagthålla denna credit,
skola när som helst kunna i mer eller mindre mån rubbas
och förändras. — Beträffande LagUtsk:s nu bestridda behörighet
att befatta sig med den af mig väckta fråga, så synes
det väl icke skäligen kunna på fullt allvar påstås, att
LagUtsk. skulle vara obehörigt att behandla ett ärende, som
angår en ny lags stiftande i den ordning, 87 § Reg.F. utstakar.
De förberedande åtgärderna, för att från R. St:s
sida tillvägabringa en und. framställning härom, lära icke
heller, utan åsidosättande af de i grundlagarna stadgade
former, kunna uppdragas åt något annat Utsk. än LagUtsk.
Det har också varit detta Utsk., men ingalunda Oecon.-  Utsk., ehuru man nu velat dit remittera min motion, hvilket
handlagt den vid föregående riksdagar väckta frågan om
en allm. granskning och omarbetning af 1734 års lag. Hade
R. St. ansett vexellagen såsom en oeconomisk författning,
borde visserligen en sådan framställning, som jag föreslagit,
beredas af sistnämnde Utsk.; men då just motsatsen häraf
inträffat, enär alla 4 RiksSttn enstämmigt delat den åsigt,
att författningen, ang:de ej mindre den utrikes än den inrikes
vexelrörelsen, vore af civillags natur, så synes LagUtsk.,
som förut behandlat detta ämne, häraf hafva fått ett ytterligare
skäl att till behandling upptaga den af mig, i öfverensstämmelse
med R. St:s sålunda redan fattade beslut, gjorda
framställning. — Jag anhåller om återremiss af nu förevar,
betänk., ehuruväl densamma möjligen, i anseende till riksdagens
snart förestående slut, icke torde dessförinnan hinna
besvaras; men det synes mig i alla fall vara af vigt, att
åtminstone R. o. Ad., genom detta betänkts ogillande, ti11—
kännagifver, att Rikets första Stånd, hvarken nu eller för
framtiden, kan godkänna sådana förklaringar af Regeringen,
deruti densamma synes tillerkänna sig rättigheten att göra
inkräktningar på området af den R. St., enligt grundlagarna,
förbehållna lagstiftningsrätt.
Gr. Horn: En talare har ansett olämpligt att återremittera
betänk, derföre, att LagUtsk. då förmentes komma
att blifva domare i frågan, om utrikes vexelrörelsen tillhörde
den civila eller oeconomiska lagstiftningen. Jag, som
endast vill hafva en opinionsyttring i ämnet, quarstår vid
min begäran om återremiss och anser nu, vid närmare eftersinnande,
en sådan åtgärd vara bättre än ett afslag, enär
frågan då blefve hvilande vid yrkandet, att LagUtsk. måtte
upptaga och behandla den. .Något domslut kan bär icke
kom
-
Den 18 M a j.
aoi
lomma i fråga, då motionen endast åsyftar en önskan; men
då denna gäller en civillagsfråga, bör den beredas af LagUtsk.
Frih. Cederström har derföre, enligt min tanka, haft
orätt i sin argumentation, och synes hafva förgätit, att LagUtsk.
förut behandlat samina fråga, endast med den skiljaktighet
i form, att hvad Utsk. då beredt till föremål för
R. St:s beslut, nu i stället bör beredas till föremål för deras
önskan. Hade Utsk. icke ansett sig behörigt alt handlägga
frågan, innan den i K. M:s nåd. contrapropos. framställda
distinction blifvit bragt å bane, så är jag öfvertyg
gad, att Utsk. icke underlåtit att vid vexellagförslagets uppgörande
fästa R. St:s uppmärksamhet på en sådan Utsk:s
åsigt; men då sådant icke skett, kan jag icke förstå, huru
Utsk. nu, tvärtemot sitt eget föregångna tillgörande, kunnat
finna sig obehörigt att handlägga saken. Emot den framställda
invändningen, att frågan är af grundlagsnatur, hatredan
en annan talare ådagalagt, att den distinction, på
hvilken rätta förståndet af saken beror, icke finnes i grundlagen
uppdragen, och att den icke kan finnas i någonting
annat än sunda förnuftet. Man har frågat, om icke Konungen
äger rätt att af R. Sits förslag godkänna en del och
förkasta en annan, samt derom afgifva contrapropos. Sådant
har jag aldrig bestrid t; men jag bestrider, att detta förhållande
är sådant, som det nyssnämnde. Konungen har icke
förkastat någon del af Ständernas förslag, utan tvärtom sagt
sig vilja göra afseende på detsamma äfven i den nu icke antagna
delen, men först då K. M. komme att sjelf utfärda en
ny stadga angrde utrikes vexlar. Skälet för det uteblifna
antagandet är således icke, att det ingifna förslaget finnes
af K. M. oantagligt, utan Konungens ogillande har liärledt
sig derifrån, att Ständerna befattat sig med frågan; och det är
min pligt att förklara, att dessa Konungens skäl icke äro giltiga.
Denna förklaring önskade jag måtte uttryckas såsom samtliga
Ståndens opinion, öfvertygad som jag är, att Konungen
deruti skulle snarare finna anledn. till tacksamhet och
tillfredsställelse, emedan det komme att utvisa, att de, hvilka
hafva att uttrycka landets opinion, voro förtjenta af Konungens
aktning, i det de visste att bevara sin värdighet
och skydda folkets rätt. Jag fortfar att yrka återremiss,
just på det frågan må hvila oafgjord, i sådant skick nemi.,
som den då befinner sig. Man har klandrat min yttrade
förmodan, att någon retlighet föranledt den klandrade åtgärden.
Jag har trott mig berättigad att yttra det och, sedan
detta yttrande blifvit bemött, äfven uppgifva mina anledningar
till.detsamma. Jag vill då tillkännagifva, att jag försäkrat
mig om, att Konungens rådgifvare, då frågan inom
Representationen behandlades, varit öfvertygade derom, att
ärendet i sådan omfattning, som det i R. Sits förslag hade,
var af civillagsnatur, och äfven Högsta Domstolens ledamöter
11 H. 16
202
Deli i8 Maj.
voro af denna tankn. Det måtte då vara förlåtligt, om man,
i saknad af all annan förklaringsgrund, trott, att en småaktig
retlighet i anledn. af föregående förhållanden inom
RiksSttn, för hvilka ali förebråelse förtjentes, föranledt den
effect, som jag så mycket mer beklagar, som jag deruti ser
en fortsättning af en ställning emellan Statsmagterna, hvilken
aldrig kan leda till annat än skada för samhället.
Gr. Frölich, Dav.: Jag har icke varit närvar, från
början af discussionen; ty jag kommer först nu ifrån ett
ställe, der jemväl en varm debatt förevarit. Det första jag
hörde talas om, då jag anlände, var om usurpation. Jag
hörde sedan, att detta uttryck råkat stöta. Det blefbesvaradt
och bestraffadt. Ganska ofta har jag hört anmärkntr
framställas emot förment eller verkligt begångna grundlagsvidrigheter.
Det är lika illa, om dessa tillhöra den ena eller
andra Statsmagten. Det är ock, med en sådan grundlag
som vi äga, ganska förklarligt, om den eria Statsmagten kan
komma att träda den andra för nära ; men då det sker, bör
det anmärkas. Jag har redan uttalat min opinion, att R.
Sils rätt bär blifvit för nära trädd; och vid ett sådant förhållande:
hvad hafva väl Ständerna att göra? Jo! detsamma
som den andra Statsmagten, då de förra träda dess rätt
för nära. Båda måste följa sin öfvertygelse om det rätta,
uttala skälen derför och handla i enlighet dermed. Det är
icke nog med att, såsom någon ledamot sagt, gifva en opinionsyttring.
Man måste skrida till handling i fortsättning
af samma anda, som man förut handlat i detta ärende. Detta
förmodar jag hafva varit meningen med Hr Stuarls motion,
och derföre väckte äfven jag i går en ny motion i
enahanda syftning. Hvilken har rätt, Regeringen eller Representationen?
Derom finnes icke någon domare och kan
icke finnas, och det är nästan löjligt att åberopa Constit.-  Utsk. såsom sådan. Väl har man visat mig dit, för att klandra
rådgifvarnes åtgärd; men jag bryr mig icke om att
klandra dessa åtgärder. Jag vill blott, i egenskap af representant,
handla så, att jag ej eftergifver någon R. Sirs grundlagsenliga
rätt. Om min åsigt är riktig, så måste också min
handling vara riktig. Och hvarpå beror den förra? Jo!
på bevisning. Jag har trott mig åstadkomma en sådan uti
det skriftliga anförande, jag i detta ämne afgifvil; och oaktadt
dettas vidlyftighet mäste jag likväl ingå i upprepande
deraf. En talare har sagt, att utrikes vexelstadgan omfattar
sådana förhållanden, hvari tillfälliga förändringar ofta
påkallas. Uti den lag, R. St. framställt, finnas några sådana
förhållanden icke upptagna. Den omfattar endast, snart
sagdt, eviga grundsatser för en ömsesidig beröring emellan
handlande nationer. Om Regeringen vill ändra mäklareordningen,
utfärda författningar med afseende att styra coursen
o. s. v., så må hon göra det, så ofta hon behagar; men så
-
Den 18 Maj.
ao3
dana grundsatser, som de Ständerna nu framlagt, äro icke
af natur att erfordra tillfälliga ändringar. Antagandet af
motsatsen vore att proelamera, det de grundsatser, hvilka
äro erkända öfver hela verlden, hos oss endast ägde en
ephemerisk tillvaro, i det man ställde dem i beroende af
en statssecreterares hugskott; och hvar och en borde då
akta sig att handla med Sverige. Men för att nu öfvergå
till Utsk:s betänk., måste jag förena mig i klandret mot
Utsk:s åtgärd, då Utsk. sagt: att då memor. åsyftar den
begäran, att K. M. skulle, med frånträdande af sin i
anledn. af It. St:s förslag till vexellag redan yttrade åsigt,
medgifva R. St. &c. Jag kan ingalunda finna, att motionen
åsyftar, det Konungen skall frånträda, hvad han anser
vara rätt. Jag skulle hafva varit den förste, som motsatt
mig densamma, i fall jag deri funnit en sådan afsigt. Framställningen
derom hade, till det ringaste sagdt, varit impertinent.
Men här är endast fråga, att Ständerna, i hvad på
dem beror, icke skola frånträda sin opinion. Då Utsk. vidare
sagt sig vara obehörigt att meddela yttranden, rörtde
gränsnrna för Statsmagternas verksamhet, har det deri rätt;
men Utsk. bör komma ihåg, att Utsk. redan i ärendet handlat
i samma åsigt som R. St. sjelfva, och det hade derföre
tillhört Utsk., likasom det tillhör Ständerna, att fortsätta
sitt handlingssätt i samma anda. En ledamot har sagt, att
vi borde återremittera betänk., för att uttala en gillande
opinion om motionen. Jag skiljer mig såvida derifrån, som
jag anser den opinionsyttring, motionen åsyftar, icke hafva
varit den rätta; ty då deri begärcs, att Konungen må låta
utarbeta ett gemensamt lagförslag för ut- och inrikes vexlar,
så innefattar detta ett slags frånträdande af Ständernas
uttryckta åsigt, att det förslag, de redan utarbetat och
underställt K. M., må af honom antagas. Jag har deremot
gjort en motion, som åsyftar, att Ständerna, så länge de äro
tillsammans, böra, genom beslutande ändringar i nödiga ansedda
afseenden uti vexelstadga!!, fortsatt ådagalägga, att de
anse den vara af civillags beskaffenhet. För min del ville
jag altså afslå betänk., såsom foster af det vilseförda begrepp,
att Ständerna alltid böra låta en sak bero, så snart
Konungen deri yttrat en annan åsigt än de. Jag skall såsom
representant åtminstone aldrig låta leda mig af sådana
grundsatser.
Frih. Boye: Jag finner mig ånyo uppkallad för att bemöta
några framställningar, som blifvit gjorda till vederläggning
af mitt förra yttrande. Hr Cederschjöld har hemställt,
om icke, så vida den utrikes vexelstadgan, i kraft af
Sin natur, vore underkastad förändringar, som fordrade dess
hänförande till den oeconotniska lagstiftningen, äfven hela
Hand.bm borde hållas i samma kategori. Jag vill föra i Hr
Cederschjölds eftersinnande, huru stor skillnaden är emellan
Den 18 Maj,
ämnena för Hand.bins lagbud och den yttre vexelstadgan.
Deri förra upptager rättsfrågor inrikes medborgare emellan,
den sednare deremot emellan inrikes och utrikes män; och
dertill kommer den väsendtliga omständighet, att då ämnena
för Hand.bins föreskrifter äro oföränderliga inom den
scala, som der blifvit utstakad, så äro utrikes vexelförhållanden
underkastade ej blott våra lagar, utan jemväl hvarje
nations, med hvilken man i vexelväg transagerade. Kan man
väl glömma, att reciprocitetsconsiderationer här nödvändigt
måste komma i fråga. Jag vill t. ex. blott fråga: huru
mycket brydde sig väl Napoleon om de s. k. eviga grundsatserna
för denna lagstiftning? Jag tror mig nu hafva undanrödjt
Hr Cederschjölds invändning, och vill förklara honom
min tacksamhet för ett honom lindfallet naivt erkännande.
Jag måste begagna mig deraf; det vore alltför maladroit
att icke göra det. Erkännandet är nemi. det, att
icke någon § i grundlagen finnes, som bestämmer den ifråga
var. frågan, som afgör, hvem som har rätt deri, utan man
måste leda sin slutsats från det allm. begreppet. Jag är
nöjd med denna väg; och då kan man väl icke undgå att
taga i betraktande den irring, som hos den ena eller an
dra
kan äga rum i begreppet, den olikhet i åsigter, hvarför
allt obestämdt är föremål. Hr Cederschjöld har tagit för
gifvet, att Ständerna äga andel i den ifrågavar. lagstiftningen.
Säkerligen utgick han dervid från en känsla af patriotism,
som jag alltid skall tillerkänna honom; men jag sjelf,
utan att sammanstämma i mening, vet dock, att jag icke
felar i känsla. Hr Stuart har gått ännu längre. Han har
sagt, att saken vore så gifven, att här icke vore fråga om
mer eller mindre än att rent af bortskänka en folkets rätt, den
man sagt sig skyldig att försvara. Men folkets rätt har ock
andra försvarare, Mätte det förlåtas mig, att jag med de
värda ledamöterna hyst ett motsatt begrepp och likväl tror
mig försvara folkets rätt! Och så länge det är obestridligt,
att begreppen kunna vara delade, huru kan man väl vilja
ålägga Utsk. att hysa en annan åsigt, än deu det redan uttryckt?
Slutligen har Hr Cederschjöld tagit sin tillflykt till
en splitter ny method i bevisuingsväg, den jag ingalunda
kan godkänna. Methoden är den att påstå, att en frågas
beskaffenhet vore afgjord i och dermed, att Hr Landtm, behagade
proponera remiss i öfverensstämmelse med den eller
den åsigten, Med all aktning för Hr Landtm., så vore det
dock ganska farligt för det allmänna att låta det bero på
hvilken Landtm, som helst att bestämma våra allm. ärenders
natur. Jag finner intet skäl uti det, som till förmån
för Hr Cederschjölds åsigt i denna del blifvit åtgjordt. Hr
Stuart har varit ganska fintligt speciös. Hans argumentation
synes nästan litet farlig. Jag vill derföre gå den något närmare
till mötes. Hr Stuart har nemi. sagt, att K. St., derigenom
att de bifallit Utskis betänk, med förslag till gemeni
Den i8 Maj.
2U&
sam ut- och inrikes vexelstadga, voro i kraft af consequensens
lagar ovilkorligen förbundna att qvarstå vid den åsigt,
sorn legat till grund för förslaget. Enligt allmänt gällande
begrepp finge hvarje fråga sitt omfång genom den motion,
hvari den väckes. Frih. Rantzou var den förste, som i detta
ämne väckt motion. Denna afsåg endast de inrikes vexelförhållaridena,
och det förslag, som i anleda, deraf bort
O "
tillkomma, hade rätteligen bort kallas lag för inrikes invisningar.
Det var först inom BancoUtsk., som det välmenade
nitet, med en tillsats af en alltför stor egenkärlek, utvidgade
ämnet till det omfång det sedan fick. Nu frågar jag, om
Ständerna, derföre att de icke anade någon å bane varande
smygplan att intränga på området af den andra Slatsmagtens
rätt och för att icke fördröja saken, Di Föl I o Ulskts förslag
i sin helhet, om det väl i och dermed var gifvet, alt
detta beslut var föregånget af en närmare utredning af frågans
formella natnr. För min egen del vill jag i detta fall
åberopa tvenne Konungens rådgifvare och tvenne aktade ledamöter
af oppositionen, för hvilka jag, då frågan förevar,
yttrade min tanka och sade: vi tränga här in på den andra
Statsmagtens prerogativer. Men man svarade mig: för all
del kom icke fram med sådana anmärkn.T, ty en återremiss
skulle brouillera hela saken. Betalande min gärd åt vigten
af skyndsamhet, undertryckte jag således min anmärkn.; men
om Hr Stuarts lära om consequenscn nu skulle göra sig gällande,
så ångrar jag verkligen den återhållsamhet, jag iakttagit.
Gr. Horn har åberopat majoriteten af kunskapen om
hvad Konungens rådgifvare tänkt i denna sak. Jag vill gå
tillväga på samma sätt, och jag kan då åberopa en lika
pålitlig kunskap derom, att rådgifvare, hvilka så till år som
erfarenhet förtjena en odelad egard, understödt Konungens
svar. Jag tviflar visserligen icke, att möjligen någon jurist
kunnat yttra en annan åsigt inom Rådkammaren; men i fall
jag hyser tvifvel om denna jurists juridik, så är sådant icke
tillständigt att här yppa. Hvad LagUtsk:s behörighet eller
icke vidkommer, så gillar jag Utsk:s åsigt i den delen, emedan
jag såväl från vår constitution som det allm. begreppet
icke kan hemta annan mening, än att det blott är bestämda
lagfrågor, som tillhöra LagUtsk:s behandling. Då frågans
natur är oafgjord, har LagUtsk. icke att dermed befatta
sig.
Gr. von Fersen: Då jag varit bland dem, som yrkat
bifall till betänk., vill jag upptaga några yttranden från den
motsatta sidan, oaktadt det nästan är svårt att fortsätta försvaret
för betänk., sedan en ledamot, som borde anses äga
sakkännedom i ämnet, sagt, att betänk, vore ett foster af ett
vilsefördt begrepp; men förmodligen är defta omdöme lika
förhastadt, som samma ledamots uppmaning till främmande
nationer att icke handla med Sverige, på det de mätte und
-
ao6
Doii 18 Maj.
vika godtycket af en statssecreterare. Det torde tillåtas
mig att erinia derom, hurusom i R. St:s Utsk. ärenderna
ofia nog behandlas enligt, hvad Hr Gr. Frölich kallat, hugskott;
och för min del litar jag mera på den andra Statsmagtens
reglementeringar än på Ständernas. — Gr. Horn
har gjort åtskilliga anmärkntr emot min uppfattning af saken;
men det synes mig, som hade det undfallit Grefven,
att Hr Stuarts molien innefattade begäran, alt det önskade
gemensamma vexellagförslaget måtte för R. St. framläggas
enligt 87 § Reg.F. Jag kan icke annat än finna oformligt,
att R. St. på förhand utpeka den väg och ordning, K.
M. uti en ännu oafgjord fråga borde följa. All sådan opinionsyttring
måste befinnas olämplig. Först sedan utrikes
vexellagen möjligen blifvit utfärdad, så, och i händelse man
då icke är nöjd med den iakttagna formen, är tiden inne
att deremot göra anmärkmr. Det förevar, betänk, är dessutom
redan bifallet af två Stånd och återremitlerndt endast
af ett. Om altså R. o. Ad. äfven beslutade återremiss,
vöre dermed icke något vunnet, ty frågan förföl le i alla fall.
Den påyrkade opinionsyttringen synes mig vilja åsyfta ett
stöd i framtiden för derus tanka, som anse ärendet vara af
civillags egenskap; men med bifall till Utskts betänk, hade
man icke gifvit stöd åt hvarken den ena eller den andra
opinionen, ty betänk, är endast baseradt derpå, att Utsk.
icke ansett sig behörigt att utlåta sig i den uppkomna striden
emellan de olika opinionerna i denna del, och altså befinner
sig stridsfrågan, oaktadt bifall till betänk., in statu
quo. Det kan derföre ej annat än förundra mig, att en talare,
som endast önskat, att opinionerna på båda sidor inåt-*
te i prot. nedläggas, för att gälla hvad de kunna, icke ville
vid betänk, låta bero, hvarigenom saken blefve i det oafgjorda
skick, hvilket den värde ledamoten synts åsyfta eller
åtminstone tyckes vilja åtnöja sig med.
Frih. Åkerhjelm: Gr. Horn har yttrat, att ledamöter
af Konungens Conseil skulle hafva förklarat sig anse den
omtvistade frågan vara af civillags beskaffenhet. För min
del får jag tillkännagifva, att jag aldrig hyst eller yttrat en
sådan åsigt. Man har sagt, att påståendet, att en usurpation
från Regeringens sida här ägt rum, blifvit upptaget och
bestraffad!. Jag vet mig icke hafva bestraffat något yttrande.
Man har åberopat, att 1748 års vexelstadga oförändrad
ägt bestånd ända till 1798, oaktadt under tiden förelupna
politiska hvälfningar. Det må så vara; men efter
sistnämnde år hafva åtskilliga författningar i denna väg blifvit
utfärdade, och man har ej kunnat uppgifva några deraf
åstadkomna oredor. Ganska riktigt har en annan talare
erinrat, ali första motionen i ämnet, som väckts af en bland
hufvudstadens och landels största handlande, endast hade
afsett inrikes vexlar, och det synes visa, att en gemensam
Peri lä Maj.
207
behandling af lagarna för den ut- celi inrikes vexelrörelsen
icke är så angelägen, sorn man vill påstå. Hvad LagUtskrs
åtgärd beträffar, liar Utsk. med full anledn. af grundlagen
redan tillvägagått, då det, inom 8 dagar efter motionens
öfverlemnande, inkommit med anmälan, att Utsk. icke ansåg
sig behörigt densamma upptaga. 1 sådant skick står saken
nu, och det beror på Ståndet, antingen det vill återremittera
betänk, med föreläggande för Utsk. att upptaga frågan,
eller ock besluta remiss till annat Utsk., sä vida icke, hvad
jag fortsatt yrkar, man funne för godt att bifalla betänk.
Hr Cederschjöld: Utaf det, som Frih. Boye uti sin
vidlyftiga recension af mitt sista yttrande anfört, vill jag
blott upptaga den värde Frihts vädjande till allm. begreppet,
och hade i det afseendet tänkt fästa både Frih:s och
hela husets uppmärksamhet derpå, hurusom, att döma efter
förhållandet, då förslaget af Ståndet antogs, allas vårt och
äfven hans begrepp om frågan var helt annorlunda , ända till
dess K. M:s nåd. skrifvelse ankom. Men sedan Frih. nu
omtalat, att han uti enskild väg redan då yttrat samma
åsigt som nu, oaktadt han icke ville göra det till prot., så
får jag just af denna hans underlåtenhet draga den slutsats,
att Frih:* åsigt icke varit särdeles bestämd, eller det befarade
ingreppet i Konungens prerogativer för Frih. visat sig
särdeles betydligt; ty med hans kända värma och nit hade
han i annat fall säkerligen icke låtit förmå sig att undertrycka
sin opinion. Det vill således åtminstone synas, som
hade Frih:s begrepp af den K. propostn fått en betydlig potensiering
och stålsättning.
Åtskilliga hördes yrka propostn.
Gr. Frölich: Frågan är verkligen af det interesse, att
det måste ursägtas, om man deri är något vidlyftig. Man
har sagt, att någon gräns i grundlagen, uti det omtvistade
afseendet, icke är till linnandes. Just derföre är det nödigt,
att man uppgör sig rediga begrepp för att sluta till denna
gräns. Det kan vara förlåtligt, om personer, som icke studerat
våra lagar, kunna misstaga sig i denna del; men mindra
förlåtligt är det, då sådana misstag visa sig hos jurister.
Det förundrar mig i sanning, huru talaren bakom mig
(Frih. Boye) kan tro sig med sitt anförande hafva hjelpt saken
i sin syftning. Jag fruktar, att han snarare stjelpt den.
Visserligen log han Napoleon till hjelp; men jag förstod ej
rätt, hvad han ville med honom. Var meningen att skräma
mig, så måste jag säga, att för Napoleon i Frih. Boyes form
kan jag icke blifva rädd. Ilr Frih. talade vidare om frågans
historik och sade, att den i början endast angick inrikes invisningar.
Är det möjligt, att Frih. ej känner skillnaden
emellan invisningar och vexlar , så mäste jag för hans skull
upprepa den för huset, der väl eljest få finnas, som behöfva
2oS
Den 18 Maj.
denna upplysning. Skillnaden är då den, alt invisningar
icke medföra ansvar för den, som endosserat dem, då deremot
en vexel medför ett sådant. Frih. sade, att förslaget
om utrikes vexlar blifvit insmuget. Det är ett vackert ord
i sig sjelf, och ännu vackrare blir det, då det lämpas på
en motion, som blifvit här olFentligen gjord, och uti ingressen
hvartill det blifvit tydligen sagdt, att skillnaden emellan
stadgarna för ut- och inrikes vexlar endast bestod i
myntförhållanden. Sådan som vår gamla vexellag är, med
dess mäklareordning m. m., medgifver jag, att mycket
deraf var ceconomiskt; men allt detta är genom den väckta
motionen samt det utarbetade oell af Ständerna antagna förslaget
afskiljdt. En ledamot har sagt, det jag uppmanat
främmande nationer att icke handla med Sverige. Det har
jag icke gjort, och det skulle nära nog vara ett förräderi;
men jag har sagt, att följden blefve sådan, så vidt vexelförfattningarna
icke kunde anses såsom lagar. Man har talat
om R. St:s hugskott, såsom varande lika farliga som en
statssecreterarcs. Jag har aldrig önskat, att R. St. ensamma
må stifta civillagar. Man har sagt, att frågan gäller,
huruvida R. St. äga rätt eller icke att deltaga i den ifrågavar.
lagstiftningen; men jag frågar: hvarföre sökte man icke
reda denna fråga, innan man beslöt, såsom hade den varit
fullkomligt utredd? Man har sagt, att Utsk. gått en medelväg.
Jag lemnar det derhän; men om godkännande af denna
medelväg skulle leda derhän, att Ständerna qnasi afsagt
sig sin lagstiftningsrätt i denna fråga, sä kan jag icke godkänna
en sådan medelväg. Det är möjligt, att allm. begreppet
nu är så deladt, att man mäste stadna midt emellan
detsamma; men att LagUtskts tanka deri icke varit delad,
visar sig bäst deraf, att det uppgjort och tillstyrkt det förslag,
i anledn, hvaraf K. M. uttryckt den åsigt, hvarom nu
tvistas. Utsk. hade derföre icke haft anledn. att yttra sig
så diplomatiskt, sorn det gjort, utan i stället helt enkelt
förklarat, att Utsk., med erkännande af R. Sirs lagstiftande
rätt i denna del, tillstyrkt motionen eller hemställt, örn den
vore af sådan vigt, att derpå nu borde följa ett antagande,
då R. St. framdeles komma i tillfälle att yttra sig öfver
den lag, Konungen emedlertid kan komma att utfärda. Det
hade varit en medelväg i sak; men principen tålde icke vid
någon medelväg.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag vill icke
vara mångordig, och vill derföre icke ingå i utveckling
af grunderna för min åsigt i denna fråga, utan endast tillkännagifva,
att jag tillhört dem, som tillstyrkt K. M. att
lemna ett sådant svar, som det K. M. i denna fråga täckts
afgifva; och efter ett sådant tillkännagifvande är det ej underligt,
att jag nu önskar, att Utsk:s af Gr. Frölich benämnda
Be ii 18 M a j.
diplomatiska betänk, måtte bifallas. Jag vill likväl icke,
oell utan afseende på riksdagens korthet eller längd, motsätta
mig återremiss, fastän jag dertill icke inser något skäl.
För min del bar jag icke funnit någon retlighet i denna sak.
hafva varit i fråga, än mindre någon kraftyttring. Jag hat*
endast velat till prot. anmäla delta.
Hr von T foll. Emil: Äfven jag har tillstyrkt LagUtsk:s
förslag och önskat, att Konungen dertill behagat
lemna sin sanctioti. Likväl liar jag icke erfarit samma farhåga
i anledn. af det nåd. svaret, som det hos en och annan
vard ledamot tyckes hafva framkallat. K. M:s rätt att
antaga eller afslå R» St:s förslag är gifven, Man har fästat
sig vid K. M:s förklaring, i det han i ceconomisk väg ville
ändra vexejförfattningarna. Detta rörer en bland de i constitutionen
mest obestämda gränslinier, den nemi. emellan
begreppet af ceconomisk och civil lagstiftning, och särskildt
en fråga, uti hvilken denna obestämdhet uli så särdeles
många nfseenden visar sig. Några ledamöter hafva i sitt varma
nit för Regeringen gått så långt, att de påstått, att
hela utrikes vexelstadga!) tillhörde den osconomiska lagstiftningen.
De hafva anfört många skäl för denna åsigt ;
men intet enda är af beskaffenhet att tåla granskning. Sålunda
har man sagt, att allt, som icke står i 1734 års lag
bok,
är oeConomisk författning. Det är dock så allmänt
kändt, att flera mål behandlas och afslutas i civillagsform,
tilan att besluten derför införas i lagboken, att detta skäl
genast förfaller. Vidare har man sagt, att politiska reci
procitetsförhållanden
skulle inverka till behof af tillfälliga
förändringar. Tror man då, att sådant iakttages inom andra
stater eller ens är möjligt att iakttaga? Då skulle ett land
kunna komma att äga lika många vexellagar som antalet af
de nationer, med hvilka det äger handelsförbindelser. Nit
är förhållandet likväl, att hvarje land endast har en vexellag,
som gäller i förhållanden med alla andra länder, En
sådan utfärdades i Frankrike af Kejsar Napoleon och förblef,
så vidt jag vet, af honom oförändrad, oaktadt de ständigt
skiftande politiska förhållanden, hvaruti han befann sig
till, snart sagdt, alla jördens nationel-. Mig synes det ostridigt,
att allt af vexelstadgan, sorn förer execution, ansvarspåföljd
&c., är af civillags natur; ty att i ett lagbundet
samhälle person eller egendom ej kunna tillgripas, utan till
följd af verklig lag, det är alldeles gifvet, Men utom nyssnämnda
förhållanden finnas uti vexelstadgan sådana, i afseende
å hvilka det vöre verkligen svårt att bestämma, otn de
tillhörde den oeconomiska eller civila lagstiftningen. Förbudet
t. ex. att från annat rike draga vexel på mer än 3
dagars sigt m, fl. Bättre vöre i min tanka, att ej heller
detta skulle anses sorn ttconomiskt och kunna när som helst
aa H.
210
Den 18 Maj.
förändras; men här lärer ej vara fråga om hvad som borde
vara, utan om hvad som är grundlag, och om man jemnfor
nyssnämnde förbud med förhud för brännvinsbränning, inoch
utförsel af varor m. fl., hvilka alla tillhöra den mconomiska
lagstiftningen, så kan man icke neka, att mycken
analogi finnes emellan samtliga dessa frågor. Jag kan icke
föreställa mig, alt K. M:s mening varit någon annan, än att
de vidtagande förändringarna endast komma alt sträcka sig
till de delar af vexelförfattningarna, som tillhöra denna kategori.
Beträffande t. ex. det nyssnämnda förbudet, så hade
det, i händelse Ständernas förslag blifvit antaget, kommit
att försvinna; men nu önskar jag, att Konungen, på grund
af sin oeconoiniska lagstiftningsrätt, måtte upphäfva detsamma.
Skulle Konungeu deremot företaga sig att utfärda nya
lagar i de executiva delarna af frågan, så kan jag icke ifrågasätta,
det något så beskedligt Coustit.Utsk. skulle kunna
sammansättas, att det icke ställde contrasignanten af ett sådant
Konungens beslut under Riksrätt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag har vid tvenne föregående
tillfällen yttrat den opinion, att utrikes vexelstadgan
hufvudsakligen är af civillag* natur. Jag skulle altså hafva
önskat, att Konungen för sitt afslag å R. St:s förslag dertill
icke användt sådana skäl, som nu blifvit begagnade;
och då man här i dag med så mycken öppenhjertighet omtalat,
hvad man tillstyrkt eller icke tillstyrkt Konungen i
denna fråga, så får jag förklara, att jag icke kan undertrycka
yppandet af min förundran deröfver, att Konungens
rådgifvare icke begagnat sin riksdagsmannarätt för att här
uttala den opinion, hvilken de, efter frågans afgörande hos
R. St., i Rådkammaren tillstyrkt. För att fortsätta uppgifterna
om hvad man enskildt har sig bekant, vill jag förtälja,
hurusom någon Konungens rådgifvare, under yttrande
att sådant vore ett misstag, här enskildt afstyrkt Frih.
Boye från framställandet af de åsigter om ärendets ceconomiska
natur, hvilka han, då saken här förevar till afgörande,
velat utveckla, och hvilka åsigter öfverensstämma med
dem, sorn synas hafva föranledt K. M:s beslut, derifrån
man likväl ej förnummit, att samme rådgifvare varit skiljaktig.
Hvad sjelfva saken beträffar, så bekänner jag, att jag
i anledn. deraf verkligen icke hyser så stor farhåga, sorn
åtskilliga ledamöter synas besväras af. Jag föreställer mig
nemi,, att, innan en ny utrikes vexellag hinner utfärdas,
åsigterna i ämnet hos Regeringen, efter ett närmare begrundande
och tagen kännedom af debatterna i frågan hos
R. St., torde stadna vid den uppfattning af R. St:s rätt, alt
en sådan vexellag, som komme att slå i strid med den gamla
eivillagen, icke varder utfärdad. Man har åberopat, att Konungen
ensam förut utfärdat en mängd författningar rör:de
vexelhandel; men jag får erinra derom, att, i händelse
D e ii 18 Maj.
Konungen utfärdat lagfurklariogar, hvaremot vid påföljande
riksdag anmärkn:r af E. St. icke blifvit gjorda, desamma
derigenom blifvit lag. Sådant förmodar jag förhållandet
]mfva varit med de hittills i denna väg utfärdade författningar,
hvaröfver säkerligen Högsta Domstolen blifvit hörd,
hvarefter desamma blifvit såsom civil-lagförklaringar promulgerade.
I annat fall vore det underligt, huru förhållandet
kunnat undgå Constit.Utsk:s uppmärksamhet. Gr. v.
Fersen har sagt, att all opinionsyttring i detta mål vore
olämplig förr, än efter det den ifrågavar. lagen blifvit utfärdad.
Dröjer man till dess, så fruktår jag, att vi icke
komma i tillfälle att lemna någon opinionsyttring, emedan
K. St. dessförinnan troligen äro åtskiljda, och åsyftningen är
just den, att den merberörde lagen icke mätte i ceconomisk
lagstiftningsväg utfärdas. — Hvad ärendets natur vidkommer,
så kan jag icke fatta, huru det är möjligt påstå, att
en lag, på det sätt angående person och egendom, att man på
grund deraf kan fråntaga en medborgare den sednare och
beröfva honom personlig frihet, kan vara ceconomisk; att
en utsökning på vexel icke skulle vara lika civil som den
på grund af hvilken annan förskrifning som helst; att det
för rättsbegreppet är någon skillnad emellan, om jag är gäldenär
till en person, som bor i Frankrike eller i Sverige,
o. s. v. Ej heller kan jag inse, huru någon Svensk domstol,
skulle kunna döma en gäldenär till bysättning på grund af
en ceconomisk författning. Emot sådana åsigter reserverar
jag mig på det högsta. I öfrigt förenande mig med Hr v.
Troil, begär jag återremiss.
Gr. Horn: Den vändning, discussionen tagit, uppkallar
mig ännu en gång; ty jag vill ingalunda taxeras för någon
indiscretion eller anses såsom den der har yppat enskilda
yttranden i den syftning, som jag önskat hade gjort sig gällande
inom Konungens Conseil. Då jag nemi. sagt, att jag
trodde någon retlighet hafva föranled t den behandling, Regeringen
gifvit frågan, och detta omdöme blifvit motsagdt,
anser jag mig skyldig uppgifva grunden derför i det factum,
att Konungens juridiska rådgifvare verkligen ansett frågan
vara af civillags beskaffenhet. Det är naturligt, att jag
skulle fästa vigt dervid, att Konungens constitutionella juridiska
rådgifvare varit af lika tanka, sorn dem jag försvarade,
uti ett ämne sådant som detta. Dessutom vore det
väl icke underligt, om jag föreställt mig, att enahanda tanka
blifvit i StatsRådet af öfriga rådgifvande delad, enär dessa
här på Riddarhuset icke allenast lemnat R. St:s förslag utan
anmärkn., utan jemväl öfvertalat en talare att icke opinera
emot en sådan tanka. Med verklig bedröfvelse har jag nu
erfarit, att dessa personer nu synas vilja bibringa ett annat
begrepp om sina åsigter i denna sak och föra den till ett
annat resultat. Jag upprepar derföre, alt jag måste antaga,
Den 18 Maj.
gtt m* gon retelse, eller annan hemlig orsak, föra nied t den
vexling i opinionen inom Regeringspersonalen, för hvilken
eljest ingen förklaringsgrund finnes. Om några farhågor är
visserligen ieke fråga, vidare än deremot, att Representationen
skulle visa eli sådan slapphet i bevarandet af sina prerogativer,
att Konungen skulle finna den ovärdig sin aktning
och ovärdig att representera folket; och jag beklagar,
att de, sorn stalla sig i oppositionens leder, icke dela denna
åsigt, ulan i stället å sin sida söka förnärma den andra
Statsmagten genom att bestrida iakttagandet af grannlagenlietcns
mest tydliga fordringar. Jag fortfar alt begära återremiss.
Frih, Boye: Jag anhåller att få skaka af mig några
tillrättavisningar, sorn man egnat mig, men deni jag icke
kan godkänna. Hvad Hr Cederschjölds yttrande beträffar,
sorn skulle min åsigt i saken förändrat sig, sedan frågan här
afgjordes, så är jag lycklig nog att redan på förhand hofva
besvarat detta, i det jag öppet och loyalt tillkännagifvit,
hvarföre jag underlåtit att framställa mina anrnärknrr förut.
Att Gr. Frölich trodde sig kunna lära mig mycket, förundrar
mig icke; men jag beklagar, alt Grefvens undervisning
kommer nog sent. Jag liar sagt, att om man helt enkelt
kallar vexelstadga!! för en lag om invisningar, så har
man vunnit samma ändamål; och nu kommer Grefven fram
med den undervisning, alt invisningar ej medföra ansvar för
den, sorn endossera!' dem. Det var i sanning längesedan
jag lärde det. — Hr v. Troil har sagt, att jag alltid försvarade
Regeringen. Åh ja! då Regeringen har rätt; men
jag försvarar ock folkets rätt, då den är i fråga. Jag vill
åberopa mitt yttrande i den så utmärkt vigtiga häktningsJVågan
i majestätsbrott. Då teg Hr v. Troil; men jag har aldrig
nffecterat att tillhöra denna riksdags politiska jonglörer,
som tala stort i Stånden, men i Ulsk;n hjelpa Regeringen
igenom dea ena frågan efter den andra.
Gr. Frölich: Jag begärde ytterligare ordet, emedan
jag hörde Hr v, Troil ingå med sitt yttrande på området af
en i går af mig väckt och då remitterad motion, och hvilken
han synts vilja till dess verkan tillintetgöra. Han har
nemi, talat om den kinkiga frågan att i detta ämne bestämma,
hvad som är af civillags natur eller icke, och han vill
altså icke erkänna den distinction, jag i detta afseende uti
mitt skriftliga anförande uppställt. Möjligen har jag icke
gjort det så fullkomligt redigt, som vederbort; men alltid
var min framställning bättre än Hr v, Troils åberopade
exempel af brännvinsbränningsförfattningarna o. s. v. Om
ock skäl förefunnits ti|l det 1816 utfärdade förbud emot
vexlars dragning på vissa orter med alltför kort sigt, så finnes
det likväl icke nu, sedan vi fått ett bestämdt mynt,
Föiut hade något sådant likväl aldrig ägt rum, och deraf
Den 18 Maj.
ai3
lorrie bevisas, att äfven denna omständighet tillhörde civil—
lagen. Helt annat är förhållandet med brännvinsbränningsrällen.
Det vore visst önskligt, att den kunde blifva så
stabel, att den i civillag kunde befästas; men för närvarande
äro tillfälliga förändringar deri oundvikliga, och del är skillnaden
emellan oecouomisk författning och civillag, att den
förra nemligen är i behof af att kunna hastigt förändras,
då deremot den sednare tvärtom är i behof af stabilitet. Jag
har trott mig böra erinra detta emot den troligen af Hr v.
Troil åsyftade förskotlsvederläggningen af min motion. En
ledamot, som instämt till en del med mig och Gr. Horn,
men likväl aktat sig att göra det till mer än en del, har
visst icke upphjelpt saken med sitt yttrande, då han nemi.
sagt, att det vore civillag, som rörde personer och egendom.
Hvilken lag gör väl icke det? Med sådana distinctioner hoprör
man blott frågan. Jag instämmer i öfrigt med Gr. Horn
deri, alt personer, som vilja tillhöra den s. k. oppositionen,
i vigtiga saker yttra sig ganska lösligt och oefterrättligt.
Frih, Åkerhjelm: Jag vill endast upptaga påståendet,
att det skulle vara Konungens rådgifvares skyldighet att i
Ståndet yttra sig i alla förekommande frågor. Den läran
är icke min. Jag tror det tillhöra grannlagenheten att icke
motverka någon å bane varande framställning frän Ständerna
till Konungen och sålunda möjligen bidraga att frånhålla
den Konungens egen pröfning. Man kan dessutom
lätt ändra opinion, och man bör derföre undvika att yttra
någon sådan inom Stånden, för att icke möjligen komma att
yttra någon annan inom Rådkammaren. Hvad vexellagförslaget
beträffar, var jag ej närvar,, då frågan derom här
afg jördes.
Hr von Troil: Gr. Frölich har sagt, att jag uppträdt,
för att på förhand motverka en af honom väckt motion.
Jag får bekänna, att jag verkligen så litet följt med min
tid, alt den märkvärdiga händelsen icke är mig bekant, alt
Gr. Frölich i går väckt en motion. Vidare har Grefven
anmärkt, att jag icke af hans skriftliga anförande lärt mig
skillnaden imellan civil och oeconomisk lag. Jag bekänner,
att så verkligen är, och ytterligare, att jag ej så sällan
varit olycklig nog att icke finna mig öfvertygad af Gr. Frölichs
argumentationer vid denna riksdag. Frågan är dessutom
ej, hvar den omtvistade gränsen borde vara, utan
livar den är, och till redande deraf är måhända min fratn*
ställning lika upplysande som Gr, Frölichs många ark. Hvad
Frih. Boyes anförande vidkommer, så fägnar det mig att
deraf finna, det Frih. icke i sak kunnat ens försöka pågou
vederläggning af hvad jag anfört, utan endast omfattat till*
fället att få hålla ett litet tal om sig sjelf.
Hr Hjerta, Lars Joli.: Jag liar begärt ordet, icke i
ilen afsigt att föranleda någon minskning j den lillfredsstäU
214
Dea iS Maj.
leise, Konungens rådgifvare kunna hemta deraf alt här få
tillkännagifva, det de i Conseillen afslyrkt ett af R. St. enhälligt
fattädt beslut, utan emedan jag icke kunnat afhälla
mig derifrån, då jag hört Frih. Åkerhjelm yttra, att det
varit af grannlagenhet, som han funnit sig förhindrad att,
i egenskap af riksdagsman, tala hvarken för eller emot Representationens
önskningar i mål, som kunde komma under
pröfning i Rådkammaren. Jag ville nemi. fästa Frill. Åkerlijelms
uppmärksamhet på den besynnerliga omständigheten,
att en så beskaffad grannlagenhet, om man skulle gifva den
detta namn, hvilket jag verkligen ej anser behöflig t, ingalunda
blifvit af Konungens rådgifvare iakttagen uti åtskilliga
andra vigtiga frågor, såsom t. ex. den om tryckfriheten,
om representationsförändringen, om rådgifvarnes ansvarighet
m. m. — För öfrigt får jag erinra, alt Gr. Frölich
nyss fullkomligen misstog sig i sin uppfattning af den ledamots
yttrande, som omtalat, att vexellagarna angingo person
och egendom, då Hr Gr. trott, a t L han med dessa ord velat
gifva en definition på naturen af civillag. För min del
tror jag, att gränsen emellan den ceconomiska och civila lagstiftningen
ligger ganska tydlig, om man blott besinnar, alt
den förra icke omfattar annat, än hvad jag ville kalla de
organiska lagarna för näringarna, d. v. s. de skyldigheter,
som utgöra vilkoren för deras bedrifvande, men icke sådana,
som angå tvister om mitt och ditt medborgare emellan.
Gr. Frölich: Jag har blott ett ord ännu i anledn. af
Hr v. Troils påstående, att frågan om förbud i vissa afseenden
att draga vexel är af oeconomisk beskaffenhet. Jag
får då upprepa, att den ansågs icke för oeconomisk förrän
1816, och det måste bevisa något. Hade Ständerna verkligen
afstått sin lagstiftanderätt i detta fall, så skulle jag
nu icke hafva framställt dessa anmärknrr; men då Konungen
utfärdade förbudet utan Ständernas hörande, och Ständerna
låtit det stå qvar blott derföre, att något verkligt
mynt hittills icke funnits, så kan jag icke finna annat, nu
att Regeringens handlingssätt i denna fråga är ett misstag,
som bör rättas.
IJ. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid LagUtsk:s betänk. N:o 186 gjorda anmärknrr
hindra dess antagande och betänk, således böra återremitteras.
Ropades ja och nej.
Hr Hjärne: Enligt min tanka kan en enkel återremiss
nu icke beslutas. Utsk. har nemi. icke upptagit frågan,
ulan förklarat sig dertill obehörigt. Således måste antingen
Utsk. nu förständigas alt upptaga frågan, eller ock har R.
o. Ad, ingen annan åtgärd alt vidtaga, än att låta bero vid
Utskrs vägran och lägga betänk, till handhna; ty en vanlig
återremiss skulle förutsätta rättigheten för Ståndet att, i
prtledn, af ett nytt betänk, i frågan, med ändringar antaga
Dea 13 Maj.
2l5
detsamma, oell i (let skick tror jag icke, att saken grundlagsenlig!
kan komina, då Utsk. i det näst föregående betänk.
Vägrat att behandla motionen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad.
ansåg målet böra till LagUtsk. remitteras.
Ropades ja och nej.
I följd af de sval', som R. o. Ad. lemnade, då II. Ex.
förnyade den sist framställda proposm, förklarade H. Ex., det
lian funnit nej hafva öfverröstat ja.
I anledn. deraf begärdes votering.
Upplästes till justering följande voter.vsproposm:
Den, som godkänner LagUtskrs betäuk. A:o 186 öfver
Ilr C. G. Stuarts motion, angrde lind. anhållan hos K. M.
om utarbetande till nästa riksdag af förslag till en gemensam
lag för utrikes och inrikes vexlar, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att Hr Stuarts ofvannämnde
motion skall af LagUtsk. till behandling upptagas.
Hr Hjärne: Sedan R. o. Ad. en gång beslutat frågans
remitterande, kan ja-propos:n icke lyda till godkännande af
Utsk:s förklarande, att det anser sig obehörigt upptaga densamma.
Den måste således endast innehålla, att R. o. Ad.
vid Utsk:s mernor. låter bero.
Gr. Horn: Utskottet har verkligen upptagit motionen,
och således är det icke fråga om remissens behörighet; men
jag och flera med mig hafva för sakens skull yrkat återremiss.
Gr. von Fersen: Sedan två Stånd bifallit memor., är
det för mig likgiltigt, huru proposm här uppställes; men
det förundrar mig, att Hr Hjärne klandrat ja-propos:n, då
han deri fått inrymd sin mening, den jag icke vill underkänna,
ehuru frågan derigenom skulle sluta med att komma
till Constit.Utsk.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det var i
anledn. af Hr Hjärnes hemställan, hvilken af ingen motsades,
som den upplästa contraproposm blifvit uppsatt; ankommande
det på R. o. Ad., om Ståndet till contrapropos.
önskade denna mening eller vanlig återremiss.
Frih. Boye: Voteringen begärdes på återremiss, och
således måste frågan derom, på sätt Gr. Horn begärt, utgöra
contraproposm.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ausåg contraproposm böra innehålla enkel återremiss.
Bifölls.
Den 18 Maj.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposm:
Den,
som godkänner LagUtsk:s betänk. N:o 186 öfver
Hr C. G. Stuarts motion, aug:de und. anhållan hos K. M.
om utarbetande lill nästa riksdag af förslag till en gemensam
lag för utrikes och inrikes vexlar, voterar
. . ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. ofvannämnde betänk. N:o 186
böra återremitteras.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer;
Ja — 27.
Nej — 19.
Gr. Horn: Erkännande min skyldighet att redogöra för
mina vota, får jag till prot. förklara, det jag högligen protesterar
mot den åsigt, sorn legat till grund för R. o. Ad:s
nu fattade beslut.
Upplästes och lades på bordet BancoUtsk:s memor. N:o
>47, med öfverlemnande af voter:spropos:r i anledn. af R.
Sils skiljaktiga beslut vid Utsk:s under N:o 142 afgifna utlåt.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till to på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe•
Tisdagen den 19 Maj 1835.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 1 prot.-utdr. för förliden gårdag.
Hr Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach.: Nyss!
återkommen till riksdagen, efter några veckors frånvaro,
hade jag föresatt mig att så nära riksdagens slut icke vidare
yttra mig; men då jag blifvit vittne till, att R. o. Ad. genom
votering i går fattat ett beslut, som frånkänner R. St.
k delaktighet i lagstiftningen rör:de utrikes vexlar, och öfver
lemnat
denna lagstiftning ät K. M:s godtycke, såsom om
firendet vore blott af ceconomisk egenskap, så får jag mot
detta beslut mig reservera, för att åtminstone fritaga mitt
namn och rykte från delaktighet uti ett mot grundlagen
och Rikets sannskyldiga nytta stridande beslut.
Upp
-
Den iq Maj.
□ 17
Upplästes till justering och godkände* nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelse till
K. M., nemi.:
Nzo 347. i anleda, af K. M:s nåd. propos., ang:de lag
för inrikes vexlar, tillika med nämnde lag;-
Nzo 348. med öfverlemnande af förslag till lag för enskilda
banker, tillika med nämnde lag;
Nzo 34g. angzde instruetion för R. St.‘s Revisorer öfver
Bancoverket.
Likaledes upplästes till justering och godkändes förslag
till nedannämnda §§ i riksd.beslutet, nemi.:
1:0 fortsättning af §, innehållande sakregister rör:de
med statsverket gemenskap ägande ämnen;
2:0 angzde underhållet för bysätta personer;
3:o fortsättning af §, innehållande sakregister öfver
önskningsmål;
4:0 med uppgift å und. skrifvelser, rörzde bancoärender;
özo angzde granskning af de i StatsRådet förda prot.;
6:0 angzde förnyad instruetion för R. Stzs Revisorer öf
ver
Bancoverket.
Underteckn. Ridd.Secret.z Jemte nyss upplästa förslag
har Exped.Ulsk. insändt förslag till fortsättning af den
§, som uppgifver de till nästa riksdag hvilande förslag till
grundlagsförändringar; men som den föregående delen af
samma § hvilar på R. o. Adzs bord i ardedn. af beslutad
återremiss, torde det vara lämpligast, att äfven fortsättningen
hvilar, tills densamma kan förekomma lill justering i
sammanhang med förra delen af §:n.
R. o. Ad. fann det från Exped.Utsk. insända förslag lill
fortsättning af den § i riksd.beslutet, hvilken innehåller uppgift
å till nästa riksdag hvilande förslag till grundlagsförändringar,
böra föredragas i sammanhang med den ännu på
R. o. Ad:s bord hvilande första delen af §Zn.
Föredrogs ånyo Exped.Utskzs d. 17 dennes på bordet
lagda mentor. Nzo 28 med öfverlemnande ånyo till justering
af en från 3:ne RiksSt. återremitterad § af riksd.beslutet.
Likaledes föredrogs ej mindre den sålunda öfverlemnade
§Zn, innehållande början till förteckningen öfver de till
nästa riksdag hvilande förslag till grundlagsförändringar, än
ock den här ofvan anmälda, i dag inkomna fortsättningen af
samma §.
Frih. Cederström, Jac.: Jag anhåller att punktvis fa
göra anmärknzr vid förevar, förslag till § i riksd.beslutet,
Uti lZsta punkten har Utsk. uteglömt 10 § Reg.F., hvilken
22 H. 28
ai8
Den 19 Maj
siffra således måste införas. För min del anser jag det icke
vara rälta sättet att i Stånden ändra Exped.Utsk:s förslag,
hvilka deremot, efter min tanka, höra till Utsk. återremitteras
till undergående af de rättelser, som dervid kunna finnas
nödiga, emedan i annat fall, och derest olika anmärkutr
och rättelser gjordes vid Exped.Utsk:s förslag uti de särskilda
Stånden, sådant skulle föranleda till jemnkningar och
deraf följande tidsutdrägt. Af denna anleda, anser jag förevar.
förslag böra till Utsk. återremitteras till undergående
af ofvannämnde rättelse.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då detta förslag kommer
att återremitteras till Exped.Ulsk., tager jag mig friheten
att göra några erinringar mot uppställningen i 1 §,
hvaruti förekommer en öfverflödig mellanmening, som måhända
utan afsigt influtit, men sorn jag med afsigt vill hafva
utesluten. Der står nemi.: af vårt Constit.Utsk.
beredda. Denna mening anser jag öfverflödig. Mig förefaller
det, som om Constit.Utsk. sökt så mycket som möjligt
undandraga sig att bereda sina mål; hvarförutan grundlagen
stadgar, att det skall vara ett R. S t:s förslag, som
skall hvila, utan allt afseende på huru detta förslag blifvit
beredt, synnerligast som ett utlåt., för att vara R. St:s,
måste vara grundlagsenlig! beredt. Jag yrkar derföre, att
berörde mellanmening, såsom öfverflödig och t. o. m. vid
detta tillfälle rent af skadlig, måtte uteslutas.
Frih. Cederström: Vid § öfver förändringar i grundlagarna
har Exped.Utsk. i i:sta punkten förbigått 10 §
Reg.F.
Förslaget till ändring i 28 § Reg.F. är uteslutet, ehuru,
sedan BorgareSt. lagt memor. JN:o 98 till handbna, Ståndet
måtte anses hafva frångått sin anmarkn. •
Vid 72 § Reg.F., som uti § är upptagen, har icke hänvisning
blifvit införd till memor. N:o 68, hvilket, jemte de
åberopade 78 och 117 måste införas.
Förslaget till ändring i 73 § är uteslutet, troligen med
anledn. af BorgareSt:s bestridande, hvarifrån Ståndet likväl
gått, då det endast lagt memor. N:o 96 till hnndhna. Det
hör altså i riksd.beslutet upptagas med hänvisning till me
mor.
46, 63, 8i och 96.
Förslaget ang:de hänvisningen till denna § är uteslutet
förmodligen af samma skäl; men som det vunnit enahanda
slutliga behandling, bör det uppföras med hänvisning till memor.
N:ris 47; 84 och 97.
Constit.Utsk:s memor. N:o 126, rör:de behandlingen af
de 2:ne hvilande förslagen lill ändring i 49 § Reg.F., bör
upptagas bland dem, till hvilka mom:n hänvisa.
Slutligen anmärkes, att denna register-!) antingen bör
blifva i annan ordning eller ock i nummerföljd af §5 inom
hvarje grundlag.
Den 19 Mej.
Gr. Horn: Då mot all form Exped.Utsk. har synes
blifvit satt till domare mellan R. St. och Conslit.Utsk., anser
jag icke olämpligt att besvara något af hvad Frih. Cederström
yttrat. Hr Frih. har framkastat den satsen, att, då
ett Constit.Utskrs mernor. blifvit lagdt ad acta utan något dervid
fatladt beslut, en sådan åtgärd skulle innefatta detsamma
som ett bifall till memor. Jag bestrider denna tolkning
och tror, att Exped.Utsk. rätteligen förfarit, då det icke
ansett ett memor. bifallet i Ståndet, med mindre något beslut
deröfver blifvit taget, och att frågan således icke blifvit
slutligen afgjord genom åtgärden att lägga memor. ad acta,
och vid ett sådant förhållande ansett sig förbundet att anse
frågan så afgjord, som den gången förut i Ståndet afgjordes,
hvarföre ett läggande ad acta af Constit.Utskrs memor. icke
bevisade något i saken, utan är något, som Exped.Utsk. måste
låta passera såsom en obekant sak. Jag tror derföre, att
Exped.Utsk. i förevar, afseende rätteligen förfarit.
Frih. Cederström: Det faller tydligen, skulle jag tro,
af sig sjelf, att i händelse Utsk. kunnat dela den siste talarens
åsigt om betydelsen af att lägga ett memor. ad acta
vara den, att Ståndet vidblifvit ett förut fattadt beslut, så
skulle följden deraf blifvit, att ett jemnkn:sbetänlt. och votertspropos.
för förstärkt Utsk. till Stånden inkommit; men
då ett beslut öfver ett från Utsk. inkommet förslag, uttryckt
genom förslagets läggande till handkna, måste anses innefatta
detsamma, som att man låtit bero vid hvad Utsk.
framställt, så har något jemnknisbetänk. eller voter:spropos.
icke kunnat äga rum; ty hvad skulle Utsk. framställa till
jemnkn., då Ståndens beslut voro öfverensstämmande, enär de
genom memor:s läggande till handkna godkänt detsamma. Örn
iStånden sagt, att de, med vidblifvande af deras förut yttrade
lanke, lagt memor. till handkna , då hade jemnkn:sför~
slag inkommit och, derest Stånden icke fogat sig efter hvarannan,
frågän slutligen i förstärkt Utsk. blifvit afgjord.
Hr Hjärne, Harald: Då detta memor. troligen blir
af R. o. Ad. återremitteradt, får äfven jag anhålla att med
några få ord besvara, hvad Frih. Cederström yttrat. Hr Frih.
bar framkommit med den nya ide', att ett läggande till
handkna i Stånden betyder detsamma som ett bifall till
livad Utsk. föreslagit. Jag vågar bestrida en sådan tolkning
af ett dylikt beslut. Efter min öfvertygelse innefattar en
dylik åtgärd ingenting annat, än att Ståndet icke velat yttra
sig öfver frågan; och då, såsom bär är fallet, BorgareSt.
3 gånger förut uttalat den opinionsyttring, som strider
mot Utsk:s åsigt, tager jag för afgjordt, att BorgareSt. ledsnat
vid att oftare uttrycka en och samma tanke och derföre
lagt memor. till handkna. Så tolkar jag BorgareStts
mening. Exped.Utsk. kan icke uppsätta några andra skrif—
velser eller uppfatta några Stånds beslut i riksdagsbeslutet
2 20
Den 19 Maj.
på annan grund än inkomna prot.utdr. från alla /}. Stånden.
JNår ett prot.utdr. från något Stånd i något ämne felas, så är
saken för Exped.Utskrs åtgärd annu icke afgjord. I denna
stund saknar Exped.Utsk. prot.utdr. från BorgareSt. ora ett
definitivt beslut i ämnet, och Exped.Utsk. är af denna anleda.
således icke herätligadt att betrakta denna sak såsom
af Ständerna afgjord. På dessa skäl tror jag, att Frih. Cederström
har orätt uti sin begäran, att Exped.Utsk, skall
upptaga denna § såsom hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Förslagen till den ifrågavar. §:n i riksd.beslutet återremitterades.
Ånyo föredrogs Exped.Utskrs d. 17 dennes på bordet
lagda memor. JNT:o 29 till B. o. Ad., i anledn. af gjord
framställning om en grundlagsförändrings antagande i riksd.-  besl utet.
Frih. Cederström, Jac.: Jag kan för min del icke
gilla Exped.Utskrs sjelftagna rättighet att uppträda såsom
tolkare af grundlagen. Det finnes ingen grundlags-§, som
gifver detta Utsk. annan rättighet än den alt helt simpelt
sammanfatta, hvad som blifvit beslutadt, utan rätt att döma
örn hvad som skall eller icke skall i riksd.beslutet intagas,
Hvad beträffar Utskrs raisonnement derom, att RiksSlm antnärknrsvis,
icke genom beslut, förklarat deras gemensamma
tanka vara, att de af Constit.Utsk. framställda frågor borde
åtskiljas, så att förslaget 0111 iudragningsmagtens upphäfvande
skulle hvila, men förslaget om juryns afskaffande förkastas,
så förekommer dervid, att Constit.Utsk. aflemnat dess
memor. i ämnet såsom ett odelbart förslag. Deri har jag
cj haft ringaste del, och jag kan ej gilla Constit.Utsk:s i
denna del fattade beslut; men då sådant en gång var afgjordt,
kunde beslutet icke lagligen af Utsk. ändras. Constit.
ötsk. förklarade således, att Utsk. icke kunde göra afseende
på RiksSt:ns anmärkare och att följaktligen det afgifna
förslaget skulle såsom odelbart blifva hvilande. Uti 3:ne
Stånd hafva talmännen likväl, uppå begäran, gjort propos.
till delning af förslaget, men talmannen i PresteSt. har vägrat
att gifva en sådan propos. Denna vägran har föran
leda
att PresteSt. yrkat berörde propos., och frågan har
altså, enligt grundlagens stadgande, blifvit förklarad hvilande
och hänskjuten till Constit.Utsk., som, på sätt Exped.-  Ulsk. rätteligen åberopat, gillat Hr Ärkebiskopens vägran.
Frågan har således, i den ordning grundlagen föreskrifver,
blifvit med R. Sirs rätt slutligen afgjord af den myndighet,
åt hvilken en sådan rättighet af grundlagen är uppdragen,
och då ingen annan anmärka, emot förslaget blifvit gjord
än den, som åsyftat dess delning, så följer deraf, att förslaget
livilar till nästa riksdag och att det äligger Exped.-  Utsk. att detsamma i riksd.beslutet intaga.
Den 19 Maj.
331
Ilr Hjärne, Harald: Jag skall ieke ingå i den discussion,
som här många gånger varit föremål för vidlyftiga
debatter och som Frih. Cederström äfven i dag vidrört.
Jag instämmer i den sats, Hr Frill, först yttrade, att Exped.-  Utsk. icke är berättigadt att ingå i några grundlagstolkningar.
Vid detta tillfälle tror jag, att Exped.Utsk. bort ensamt
grunda sitt rnemor. derpå, att det saknar prot.utdr.
i ämnet från PresteSt. och att Utsk. icke bort såsom skäl
för sin tanke framställa någon tolkning af grundlagens sladganden
eller åberopa den vägrade propositionen. Då Hr
Cederschjöld i ett föregående plenum gjorde sina anmärkntr
emot Expcd.Utskts då förevar, betänk., förbisåg jag en omständighet,
som jag begär att i dag få anmärka. Jag tror,
att man i allmänhet fästat för mycken vigt vid den i PresteSt.
vägrade proposm; ty mig synes, att fastän man i allmänhet
måste erkänna, att talmännen i Stånden, då de äro
af samma tanka som Constit.Utsk., hafva en ganska stor och
mångå gånger alltför stor magt, så är denna magt viddetta
tillfälle af ingen betydelse. PresteSt. kunde efter min tanke,
utan afseende på den propos., som vägrades, då målet sista
gången der förevar, helt enkelt expediera prot.utdr. till
Exped.Utsk. öfver de definitiva och sedermera icke ändrade
beslut, som fattades, då målet första gången i PresteSt. förevar.
Då vägrade icke Ståndets talman särskild propos. å
hvarje del af Constit.Utskrs betänk., och han hade således
de facto medgifvit, att frågorna kunde skiljas. Af den dagens
beslut finner man, att PresteSt., likasom de öfriga
Stånden, bifallit, att frågan om indragningsraaglens afskalFande
må hvila till nästa riksdag. Örn ärendet behandlades på
sådant sätt, och Exped.Utsk. således finge mottaga ett dylikt
prot.utdr. från PresteSt., så anser jag för min del, alt, huru
man än må tolka grundlagen, Exped.Utsk. vore pligtigt
att upptaga frågan om indragntsmagtens afskafFande biand
dem, som skola hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag. Från denna åsigt skulle jag således önska, att förevar.
mål af R. o. Ad. blefve behandladt, och jag hade
ännu för några dagar sedan det hopp, att det skulle vara
möjligt att inom della Stånd göra gällande en åsigt, som
förut vid dylika frågors behandling med stor pluralitet blifvit
godkänd; men sedan R. o. Ad. för 2:ne plcnidagar sedan
fattat 2:ne beslut (deraf åtminstone det ena, enär det varit
resultatet afen votering, måste varit välbetänkt), hvilka beslut
varit rakt stridande mot den princip, som E. o. Ad.
antagit vid alla föregående dylika ärenders behandling, så
fruktar jag äfven, att det i dag är fåfängt att söka göra
min åsigt gällande. Då frågan dessutom för dess återstående
behandling troligen skulle fordra en längre tid, än som
nu återstår af riksdagen, skall jag inskränka mig till att i
prot. bevara min protest emot den grundlagstolkning, som
vid detta tillfälle blifvit gjord af PresteStis talman och Con
-
223
Dcii ig Maj.
stit.Utsk. Jag bestrider bifall till Exped.Utsk:s memor,, men
skall icke vara envis, om R. o. Ad. behagar besluta, att det
belt enkelt må läggas till handhna.
Frih. Cederström: Den siste talaren har gjort sig
skyldig till ett misstag, då han sagt, att Exped.Utsk. icke
fått något prot.utdr. rör:de det beslut, PresteSt. fattat i
följd af Constit.Utskcs memor. ang:de den vägrade propos:n.
Exped.Utsk. har, likasom Constit.Utsk., fått prot.utdr. öfver
det beslut, som PresteSt. fattat i anledn. af berörde memor.
, genom hvilket PresteSt. funnit sig bokstafligen nödsakadt
att lyda grundlagen. Hvad för öfrigt angar de åtgärder,
som den siste talaren kallat beslut, så voro de blott
anmärkntr, som Stånden förklarat vara deras gemensamma
tankar, fastän de af några ledamöter af Riddarhuset blifvit
omchristnade till beslut. Beslut fattas icke genom anmärkn.T,
som förklaras för ett Stånds gemensamma tankar, ufan äro
livad man sjelf afgör och äger rättighet att afgöra. När nu
RiksSttn hvarken gjort det eller haft rättighet dertill (ty
jemväl de Stånd, hvilkas talmän ej vägrat propos., hafva inskränkt
sig till den i 56 § Reg.F. beskrifna form att förklara
de nu s. k. besluten för sina gemensamma tankar), när
således endast anmärkn:r blifvit gjorda, som förklaras för
Ståndens gemensamma tankar, och fastän sedermera, efter
det Constit.Utsk. besvarat de gjorda anmärkn:na, några Stånd
förklarat sig vidblifva sina beslut, så kan väl icke den första
handlingen eller anmärkntna, som förklarats för Ståndets
gemensamma tankar, hafva på grund af denna sednare term
förändrat sin natur. De måste stå qvar som anmärkntr, Nu är
frågan endast den: anser R. o. Ad., sedan Constit.Utsk. med den
magt, grundlagen detsamma tillägger (må vara, att dess pluralitet
haft orätt), förklarat, att talmannen i PresteSt. rätteligen
vägrat den yrkade propos:n, anser R. o. Ad. sig vid sådant
förhållande kunna göra annat, än hvad PresteSt. gjort, då
det förklarat sig af grundlagen vara hindradt att besluta,
det Constit.Utsk:s förslag icke skall hvila till nästa rikdag?
Någon annan grundlagsenlig åtgärd finnes icke. Man må ogilla
den åsigt, som hos Constit.Utsk:s pluralitet gjort sig gällande,
bäst man behagar, det beror på hvar och ens enskilda
opinion att ingå i bedömandet deraf; men den rätt att i
denna fråga besluta efter enskild öfvertygelse, som tillkommer
Constit.Utsk., har R. o. Ad. icke.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag skall utbedja
inig att få erinra, det PresteSt. ensamt genom sitt sista beslut
gillat hela Constit.Utsk:s förslag; hvaremot alla de
andra 3:ne RiksSttn ogillat sista mora. af förslaget och antagit
endast de; 2.‘ne första. Följden är, att de 2tne första
mom:n äro bifallna af 4 Stånd och böra hvila lill nästa
riksdag, samt att det 3:dje är bifallet af ett, men förkastadt
ftf 3:ne Stånd, och således ej kan blifva hvilande, utan måste
D c n 19 Ma j.
förfalla. Frågan är"blott: kunna 3:ne Stånd upphäfva en
förening af frågorna, som Constit.Utsk. beslutat? Derå svarar
jag för min del, att jag icke ser något hinder derför.
Det är väl sannt, att y5 § Riksd.Ordn. stadgar, att till grundlags
stiftande, upphäfvande, förändring eller förklaring fordras
alla RiksSttns sammanstämmande beslut och Konungens sanction;
men just derigenom, att Konungens sanclion dervid
omnäinnes, ser man, att berörde § endast afser den sista
pröfningen, hvarigenom förslaget förvandlas till grundlag.
Här är likväl endast fråga om beredningen af målet, om
upplösning af ett godtyckligt band, hvarmed Constit.Utsk.
förenat frågorna. Dervid ser jag icke något hinder, hvarföre
3:ne Stånds beslut ej skulle blifva gällande, helst afgöraudet
af de i 56 § Reg.F. förekommande frågor icke är
uppräknadt bland de undantag, hvarvid 3:nc Stånds beslut
ej skola medföra gällande kraft. Då dessutom detta mål ej
kan komma under omröstning i förstärkt Utsk., enär ingen
anmärkn. deremot blifvit gjord, så måste 3 Stånds beslut
gälla, och jag får derföre anhålla om återremiss af Exped.-  TJtskts betänk., med förklarande, att Utsk. äger iakttaga de
beslut, som RiksSltn fatlat, samt i följd deraf införa de 2:ne
första mom:n i riksd.beslutet, med utelemnande af det tredje.
Gr. Frölich, Dav., förenade sig med Hr Cederschjöld.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Äfven jag är af Hr Cederschjölds
tanke i liufvudsaken; men jag skulle likväl tro, att
Exped.TJtsk. har svårt att efterkomma den önskan han yttrat,
enär detta Utsk. icke, på grund af en återremiss från
R. o. Ad., kan ingå i en tolkning af RiksSt:ns beslut. Exped.
Utsk:s åtgärd i grundlagsfrågor måste nend. grunda sig
på prot.utdr. antingen från samtliga RiksSt:n eller från förstärkt
Constit.Utsk. Frih. Cederström har nu yrkat den
sats, att RiksStln ej äga att besluta, hvad i riksd.beslutet
skall intagas. Hvem har då denna beslutanderätt? Är det
Constit.Utsk:s envisa qvarblifvande vid sin sats, att Utsk.
ager med R. St:s rätt besluta, hvad som skall blifva livilande
förslag, sorn skall göra sig gällande, eller hafva R.
St. till Constit.Utsk. afslåtl sin beslutanderätt? Intetdera deraf
har grundlagen velat. Beslut, ledande lill expedition,
skola emanera från alla 4 RiksSttn eller från förstärkt Constit.
Utsk., men icke från det enkla Constit.Utsk. Ku kan,
efter min öfvertygelse, Exped.Utsk. icke skrida lill uppsättning
af beslutet, såvida Utsk. icke från hvarje Stånd
erhåller prot.utdr., som intygar, hvad som utgör Ståndets
beslut. Men nu saknar Exped.Utsk. ett sådant document
från PresteSt. Kan Exped.Utsk. på grund af en återremiss
från R. o. Ad., hvarom äfven jag anhåller, hos PresteSt.
begära och erhålla ett sådant prot.utdr., så tror jag, att
saken blifver ren; men lyckas icke Exped.Utsk. att från
PresteSt. erhålla något beslut, så tror jag, alt Utsk., i en
-
Dea 19 Maj.
likhet med förevar, memor., icke kan upptaga frågan i
riksd.beslutet. Hvad åter beträffar Frih. Cederströms sats,
att det enkla Constil.Utskts förklarande skall, i trotts af
RiksSLns beslut, gälla såsom R. St:s tanke, så protesterar
jag deremot, och jag tror icke, alt Exped.Ulsk. skall våga
instämma med Hr Frih.
Frih. Kantzou, Joli. Al b., instämde med Gr. Horn.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Förnyandet vid riksdagens
snart inträffande slut af den formfråga, hvarom vi
så länge förgäfves öfverlagt under denna riksdag, är visserligen
att beklaga, emedan intet annat än tidsförlust dermed
torde kunna uträttas; men detta förnyande bevisar faran
af stridiga grundlagsstadganden, och denna öfverläggning bekräftar
deri gamla erfarenheten, att det just är de lagfarna,
som, då det gäller, äro mest ovissa, huru de skola tillämpa
lagen, hvaremot de, sorn mera enkelt uppfatta frågorna,
ofta lyckas att komma sanningen närmare. Jag kan icke
annat än instämma med Hr Hjärne oell Gr. Horn deruti, att,
utan allt afseende på eller återgång till hvad förut tilldragit
sig, man i detta ögonblick icke har annat att göra än
tillse, huruvida 4 Stånds sammanstämmande beslut eller förstärkt
Constit.Utsk:s utlåt, finnes eller ej, till Exped.Utskts
efterrättelse. Här finnes icke någondera delen. Exped.-  Utsk synes mig följaktligen icke kunna utan en advocatur,
som hvarken finner stöd i grundlagen eller praxis, göra annat,
än hvad det gjort. Dertill kommer, att detta betänk,
från Exped.TJtsk. icke kan återremitteras, på sätt jag tyckte,
att någon ledamot yrkade, emedan det härrör från en redan
skedd återremiss i anledn. af Hr Cederschjölds anmärkn:r.
Jag anser således ej allenast frågan om återremiss vara af
den beskaffenhet, att Hr Gr. o. Landtm, ej lärer kunna derå
meddela propos., utan jemväl frågan örn förändring af den
åtgärd, Exped.Utsk. i sjelfva saken vidtagit, vara så beskaffad,
att Hr Gr. o. Landtm, ej heller derå kan framställa någon
propos. Vi förspilla således tiden på denna sak utan
ändamål; hvadan jag hemställer, om det ej vore skäl att
sluta denna onödiga öfverläggning.
Hr Cederschjöld: I anledn. af Gr. Horns yttrande
får jag endast erinra, att prot.utdr. från PresteSt. ankommit
derom, att Ståndet bifallit hela Constit.CJtskrs betänk.,
således äfven de 2tne första mom:n deraf, i afseende på
hvilka sålunda 4 Stånds sammanstämmande beslut finnes.
Det är blott 3:dje morn., hvarom 4 Stånds sammanstämmande
beslut icke finnes, och det är således endast skiljsmessan
emellan de 2:ne olika frågorna, som ej är bifallen af
mer än 3:ne Stånd. För min del kan jag dock ej föreställa
mig, att denna skiljsmessa kan erfordra mer än 3:ne Stånds
bifall. För öfrigt får jag anmärka, att denna fråga blifvit
be
-
Dcu 19 Maj.
21$
behandlad på ett sätt, sorn grundlagen icke vet af. Man
kan således icke hoppas, att man i grundlagen skall kunna
upptäcka de bokstäfvér, som beskrifva, huru ärendet skall
slutas; men jag hemställer, hvad det skulle blifva af R.St.,
om man vid ett pär riksdagar finge ett sådant Constit.Utsk.
som det nuvar. Lagstiftaren har fordom varit rädd, att R.
St. kunde förlora sin frihet genom inkräktningar af den andra
statsmagten; men nu ser man faran af en inkräktning
utaf en delegation af oss sjelfva.
Hr Hjärne: Då 2:ne värda ledamöter, som i riksdagsförhandlingar
hafva mera erfarenhet än jag, och med hvilka
jag i detta fall tänker alldeles lika, trott, att något resultat
nu kunde stå att erhålla af denna frågas behandling, så skall
jag Öfvergå till deras mening i sfi måtto, att jag biträder,
att man hör afgöra denna sak. Jag begärde egentligen ordet
för att erinra, hvad Hr v. Hartmansdorff redan anmärkt,
att Exped.Utsk:s betänk, i detta ämne redan en
gäng blifvit återremitteradt och således ej nu kan återremitteras;
men den rätta formen tror jag derföre vara
den, att 11. o. Ad. beslutar anmoda Exped.Utsk. att, i
anledn. af det sist ankomna prot.utdr. från PresteSt., som,
på sätt Hr Cederschjöld upplyst, bifallit Constit.Utskrs förslag
i sin helhet, intaga de bifallna mom:n bland de grundlagsförslag,
som skola hvila till nästa riksdag. Exped.Utsk.
blefve då, enligt min tanke, nödsakadt att åtlyda ett sådant
beslut, i fall, såsom jag får föreslå, R. o. Ad. på samma gång
beslutar att inbjuda de öfriga Stånden att instämma i detta
åläggande för Exped.Utsk. Om en sådan propos. får jag således
hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, sedan R. o. Ad. beslutat
i den anda, hvari Hr Cederschjöld och Gr. Horn yttrat
sig. Då Hr v. Hartmansdorff börjat sitt yttrande med
en erinran derom, att denna strid här utan något resultat
blifvit så länge förd, så torde jag tillbaka få erinra Hr v.
Hartmansdorff derom, att han synes glömma, att den haft
stora resultater för den mening, han sjelf vid alla tillfällen
här förfäktat, emedan Constit.Utsk. derigenom, att ingen
grundlagsförändring i förevar, ämne blifvit beredd, fått sin
mening de facto gällande, så att det endast är för den åsigt,
hvilken jag jemte några andra ledamöter försvarat, som striden
icke medfört önskadt resultat.
Gr. Horn: Tvenne värda ledamöter hafva Upplyst mig
derom, att Exped.Utsk. från PresteSt fått emottaga ett prot.-  utdr., som utvisar, att PresteSt. bifallit Constit.Utsk:s förslag
i dess helhet. Om förhållandet är sådant, hvilket jag likväl
ej af det förevar, betänk, kan finna, så är jag af samma
tanke som Hr Cederschjöld, att 4 Stånds sammanstämmande
beslut finnes i afseende på antagandet af de 2:ne första
mottlin af Constit.Utsk:s förslag. I sådant fall anser jag
23 H. 29
Dea 19 Maj.
Exped.Utsk. hafva haft alldeles orätt i den förklaring, som
medelst dess förevar, niemor. blifvit afgifven, och att Utsk.
bestämdt bort upptaga till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag, hvad Constit.Utsk. i de oftanämnda 2:ne första
mom:n föreslagit, hvaremot ali fråga om det 3:dje mom.
måste förfalla, emedan derom ej blifvit beslutadt på sätt
grundlagen föreskrifver. Visserligen medger jag, att hela
behandlingssättet varit oformligt, enär den skiljaktiga lankan
hort hänskjutas till förstärkt Constit.Utsk.; men då detta
icke skett, och man frångått den ide' att sålunda afgöra
skiljaktigheten i afseende på det sista morn., återstår blott
att i riksd.beslutet intaga de 2:ne första af alla Stånden bifallna
moina, och måste det tredje, som angår juryns alskaffande,
förfalla. Jag (inner således allt skäl att återremittera
förevar, betänk., helst jag ej på något ställe i grundlagen
finnér förbjudet att till Exped.Utsk. återremittera ett förslag,
som icke innefattar tillstyrkande till något beslut, utan
endast förslag tili skrifvelse om ett förut fattndt beslut. En
sådan skrifvelse måste instämma med de fattade besluten,
och att den derföre mäste återremitteras, tills den blifver
riktig, faller af sig sjelf. Derom beliöfves icke något stadgande
i grundlagen, och det vore högst oformligt, om ett
grundlagsbud skulle betaga RiksSt:n rättigheten att rätta ett
misstag af deras Exped.Utsk.
Hr von Hartmansdorff: Hvad en ny inbjudn. af R.
o. Ad. i detta ämne beträffar, så får jag erinra, att R. o.
Ad. redan en gång förut, örn mitt minne ej felar, gjort en
inbjudn. i detta ämne. Att, sedan man fått afslag på en
inbjudn., besluta en ny i samma ämne, har jag ej sett brukas
förr. Det vore således att införa något nytt af den beskaffenhet,
att jag ej kan dertill gifva min röst. Rörande
återremissen af ett andra gången inkommet betänk, från
Exped.Utsk., kan jag ej instämma med Gr. Horn deruti, att
det kan vara tillåtet återremittera Exped.Utsk:s memor. så
ofta som helst, eller tills man åtnöjes med utgången; ty deraf
skulle följa en ändalös behandling af hvarje mål , som man
funne för godt att tillintetgöra eller upptaga i Exped.Utsk.,
i fall det förut misslyckats. Jag kan ej påminna mig annat,
än att förstärkt Exped.Utsk. tillsattes vid sista riksdag,
då det tvistades om anslag till läroverken. Måhända
torde Hr Cederschjöld eller någon annan af de ledamöter,
som med mera uppmärksamhet följt riksdagsärenderna, kunna
erinra sig det, eller kanske Hr Ridd.secret. påminner sig
förhållandet. Jag bestrider således återremiss; men då åtskilliga
ledamöter åberopat handfil', som nu icke äro tillgängliga
och förutan hvilka de icke anse sig kunna fatta
sitt beslut, nemi. vissa prot.utdr., så får jag vördsamt hemställa,
huruvida det ej ginge an att ännu en gång lägga denna
fråga på bordet, så att dessa ledamöter må få tillfälle
*
De 11 19 Maj.
att söka alla de upplysningar, de vilja meddela R. o. Ad.,
för att kunna vinna deras ändamål.
Hr Rosenblad, Bernh., förenade sig med Hr von
Hartmansdorff.
Hr Cederschjöld: I a nied n. af Hr v. Hartmansdorff*
framställning skall jag utbedja mig att få upplysa, att, så
vidt jag minnes, blef icke Exped.Utsk. vid det af honom
åberopade tillfälle förstärkt, ulan jemnkade RiksSttn sig sinsemellan.
För öfrigt får jag erinra, att detta utlåt, från Exped.
Utsk. är första gången före. Det utgör svar på en af
mig väckt motion och kan icke nu ändras utan återremiss.
Jag får slutligen yttra den förmodan’ att Hr Ridd.secret. nu
genast kan upplysa oss om det beslut, PresteSt. sednast fattat
i detta ämne, och då kan icke något uppskof vara beliöfligt
i anseende till det ifrågasatta prot.utdr.
Hr Hjärne: Sedan ?.:ne ledamöter nu begärt detta mål
på bordet, lärer det icke stå hvarken i Hr Gr. o. Landtnäs
eller H. Ståndets magt att hindra en bordläggning; men jag
vågar hemställa till de ledamöter, som yrkat denna bordläggning,
om icke deruti ligger en anledn. för andra att
beskylla dem för en temligen grof tactik i denna fråga. Jag
klandrar icke, att man i vissa fall begagnar den s. k. riksdagstactiken,
ehuru icke i den form eller den mening, sorn
den af mången uppfattas. Om man önskar en fråga afgjord
enligt sin öfvertygelse om hvad som är nyttigt, tror jag det
icke vara ur vägen att någon gång, då få ledamöter äro
närvar, i Ståndets plenum och utgången är oviss, begära frågan
på bordet, på det den må förekomma, då flera ledamöter
komma tillstädes; men i en fråga, som blifvit så vidlyftigt
afhandlad som den nu förevar., tror jag man svårligen
kan göra sig reda för några skäl till ytterligare uppskof.
Dessutom har Hr v. Hartmansdorff såsom skäl för
bordläggningen endast åberopat, att hans motståndare kunde
få tillfälle inhemta och meddela R. o. Ad. ytterligare
upplysningar. För min del får jag tillkännagifva, att jag
icke tänker meddela flera upplysningar, än jag redan lemnat,
och jag tror icke, att någon af R. o. Ad:s ledamöter,
som öfvervarit den sednare delen af denna riksdag, behöfver
några ytterligare upplysningar för att fälla ett riktigt
omdöme i denna sak. Det är ovanligt att begära bordläggning,
för att lemna andra tillfälle att anskaffa upplysningar;
vanligtvis begäres uppslcofvet af dem, som önska afgifva
upplysningarna, och jag tager mig deraf anledn. att vördsamt
hemställa till de värda ledamöterna, huruvida de icke
ville gå R. o. Ad:s, såsom jag tror, temligen allm. önskan
till mötes, att saken i dag må få afgöras.
Frih. Cederström: Sedan a:ne ledamöter begärt ärendet
på bordet, är det deras obestridliga rätt att få målet
Den iy M a j.
uppskjutet. Således måste ali discussion derom upphöra och
vi komma till andra ämnen.
Hr von Hartmansdorff: Då jag förra gången yttrade
mig, gjorde jag en förfrågan, som icke blifvit besvarad,
nemi. huruvida detta betänk, icke är föranledt af en återremiss?
Jag anhåller, att Hrr llidd.secret. nu ville lemna
upplysning derom.
Underteckn. R i d d. S e c r e t.: Vid uppläsningen af Exped.
Utsk:s förslag till början af den § i riksd.beslutet, som
skall upptaga förteckningen på hvilande förslag i grundlagsfrågor,
afgaf Hr Cederschjöld ett anförande, ang:de intagande
i denna § af frågan örn tryckfrihetslagen. Hr Cederschjöld
gjorde vid samma tillfälle åtskilliga anmärkn:r vid
sjelfva beslutet, och derefter återremitterades den af Exped.-  Utsk. föreslagna § jemte Hr Cederschjölds anförande.
Hr von Hartmansdorff: Enligt den nu lemnade upplysningen
är förhållandet sådant 4 jag ansett det vara. På
Hr Hjärnes framställning vill jag blott svara, att om, genom
den bordläggning jag begärt, saken skulle komma att blifva
utan påföljd för innevar, riksdag, så hade just han vunnit,
hvad han åslundar, men ingalunda vore någon fördel
vunnen för den mening, jag ansett vara den rätta; ty om
Utsk:s betänk, blir hvilande till nästa riksdag, komma momm
att åtskiljas. Det måste således icke vara på min sida, som
fördelen af bordläggningen befinnes.
Hr Rosenblad: Ehuru jag måhända har ännu en uppmaning
att vänta, anser jag mig böra besvara Hr Hjärnes i
R. o. Ad:s namn' till mig ställda uppmaning att återkalla
min begäran om bordläggning. Jag kan icke antaga denna
uppmaning. Jag påminner mig, att i ett plenum, sammansatt
ungefärligen sorn detta och deri äfven Hr Hjärne var
närvar., jag i en ganska vigtig fråga, nemi. ang:de sedeltillverkningen,
sorn kommer att kosta 14,000 r:dr, begärde
betänk, på bordet, tills R. o. Ad. blefve talrikare, men icke
erhöll något understöd. Jag förblifver vid mitt påstående
att nu få begagna min grundlagsenliga rätt att få förevar.
fråga bordlagd.
Frih. Boye, Fredr.: Jag måste bekänna, att min fattningsgåfva
kanske icke här räcker till; men jag har ej kunnat
förstå, att Hr v. Hartmansdorff begärt denna fråga på
bordet, ty hans ord folio sålunda: ”Jag hemställer, huruvida
icke frågan må bordläggas.” I denna hemställan förenade
sig Hr Rosenblad; men detta synes mig icke vara bordläggning,
och jag önskar derföre att få veta, huruvida dessa
Hrr begärt bordläggning eller icke.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det H. Ex. fattat
Hrr v. Hartmansdorffs och Rosenblads mening så, att de
Den 19 Ma j.
229
begärt, det detta mål ytterligare måtte få hvila; hemställande
H. Ex. till dessa Hrr, om II. Ex. deruti rätt uppfattat
deras mening.
Hrr v. Hartmansdorff och Rosenblad yttrade, att
deras afsigt verkligen varit den, H. Ex. förmodat.j
Frih. Boye: Jag ber att ytterligare endast få yttra, att
dessa Hrrs afsigt måste vara, att saken skall blifva liggande.
1 anledn. deraf påminner jag mig en man, som vid förra
och 1823 års riksdag satt på denna bänk. Vid sistnämnde
riksdag förevar en sak, som han ej ville hafva fram, och
sista dagen, eller i plenum näst före Landtm:sstafvens ademnande,
begärde han denna sak på hordet. Följden blef
också, att den ligger der ännu.
Föredrogs ånyo och bifölls Ridd.Utskts d. 17 dennes på
bordet lagda memor. i anledn. af K. M:s nåd. contrapropos.
, rör:de åtskilliga förändringar i Ridd.Ordn.
Det af Utsk. tillika insända förslag till R. o. Ad:s und.
skrifvelse till K. M. i nyssnämnde ämne upplästes äfven och
godkändes.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 18 dennes på bordet
lagda memor. N:o 47» med öfverlemnande af voter:spropos:r
i anledn. af R. St:s skiljaktiga beslut vid Utsk:s under N:o
142 afgifna utlåt.
Gr. von Fersen, Hans: Som detta betänk, icke finnes
tryckt och utdeladt, och detsamma jemte voter:spropos:r innehåller
åtskilligt annat, anhåller jag, att det måtte få hvila
på bordet.
Frih. D’Albedyhll, Carl Gust., förenade sig med Gr.
v. Fersen.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag vill blott upplysa Gr. v.
Fersen derom, dels att detta memor. icke innehåller några
inbjudntr till RiksStm, utan blott de voter:spropos:r, som
härleda sig från de af Stånden rör:de ifrågavar. ämne fattade
olika beslut, och dels att det är af vigt för riksdagsärendernas
afslutande, att dessa propos:r snart blifva godkända,
på det förstärkta BancoUtsk. må derefter kunna företaga
den förestående omröstningen för frågans slutliga afgörande.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då tvenne
ledamöter begärt förevar, mål på bordet och ej derifrån
afstått, kunde bordläggningen icke förvägras.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
memor. och utlåt:n från
Din ig Maj.
Constitu tionsUtskottet:
N:o 126. ang:de nödvändigheten af saraband emellan de
beredda grundlagsändringsförslagen till lagtima riksdagars
periodiska återkomst och till bestämmelser, ronde urtima
riksdagar;
StatsUtskottet:
N:o 474- i anledn. af erhållen återremiss af betänk. N:o
472, rör:de fullmägtiges i Riksg.cont. gjorda hemställan, alt
hvad som innevar. riksdag blifvit stadgadt i afseende på Bankens
tjenstemän, hvilka, när de befordras, innehafva tjenster
utom Bancoverket, måtte få gälla och tillämpas för
Riksg.cont:s tjenstemän;
Bancp Utskottet:
N:o 146. med anmälaii om utgången af de omröstningar,
som inom förstärkta BancoUtsk. blifvit anställda öfver
åtskilliga frågor, upptagna i BancoUtsk:s under K:ris 76,
121 och 137 afgifna memor.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 20 Maj 1835.
Plenum kl. ii f. m.
Justerades 2!ne prot utdr. för förliden gårdag.
Gr. Frölich, Dav., uppläste följande:
Såsom ordförande i R. St:s BancoUtsk. anser jag mig
skyldig, jemte anmälan af ett dess i högsta grad eftertänkliga
åtgärd, böra deremot aflägga min protest till R. o. Ad:s
prot.
Rör:de den bekanta motionen, att R. St., till uppfyllande
af ändamålet med banklagen af d. i Mars i83o eller: nödig
stadga och cont roll öfver R. St:.s eljest oinskränkta
lagstiftningsrätt rör:de Banken inom de hufvudgrunder,
banklagen fastställt, samt med iakttagande
af enda rimliga och möjliga sätt att tillämpa dess 7 §, skulle,
innan de åtskiljas, i underd. öfverlemna bankreglementet
till K. M:s rättbefinnande i enlighet med hufvudgrunderna,
hade, som bekant är, tvenne Stånd, R. o. Ad. samt
PresteSt., erkänt grundsatsen, men det sednare beklagligen
fprlorat sig i redactionsskiljaktigheter. De a:ne andra RiksSt:n
hade gillat grundsatsen, att reglementet borde till K.
JVI. öfverlemnas, men icke genom Ständerna sjelfva,
D c n '20 Maj f. m.
23l
utan skulle nu, efter dessa begge RiksStts mening, reglementets
öfverlemnande ske genom Bancofullmägtige och en
slutmening i blcoreglementet införas lika med den i i83o
års reglemente intagna, ehuru, enligt denna slutmening, det
då varit erkändt, fastän icke i anseende till brist på tid
verkstäldt, att vissa stadganden bort af R, St. sjelfva till
K. M. i underd. öfverlemnas.
Utsk. ålåg nu att sammanjemnka dessa meningar. Utsk:s
majoritet med i röst åberopande Riksd.Ordnts y5 §, lydande:
att der ”två Stånd stadna emot två, förfalle
frågan och förblifve vid det, som tillförne
stadgadt varit,” tillämpade detta lagrum till denna fråga,
aldrig förr väckt, ehuru till principen erkänd och egentligen
innefattande en verkställighetsåtgärd af ny, förut otillämpad
lag, således en fråga, som icke gerna borde kunna
förfalla; men genom sådan tillämpning, medförande förfallande
af den motionerade frågan och undertryckande af 2:ne
Stånds mening, uppkommer derjemte i enlighet med en contrapropos.
, bestämd genom särskild votering, den oformlighet,
att en slutmening i reglementet, på grund af de 2:ne
öfriga Ståndens beslut, påtvingas R. St., fastän fråga derom
alldeles icke varit formenligen vackt. Man ansåg nemi det
vara ett ”fö r b I i f v a n d e vid hvad förut varit stadgadt,
” att slutmeningen i i83o års reglemente skulle betraktas
såsom ett stadgande och inflyta med uppdrag åt fullmägtige
att till K. M. öfverlemna reglementet; dervid förbiseende,
att delta slags missiv, hvarom Utsk. bort särskildt
rådslå, hvarken var ämne för öfverläggning eller lärnpligt i
dess ordalydelse till närvar, förhållande, då R. St. väl haft
tillfälle medhinna att sjelfva i und. öfverlemna reglementet,
men dertill saknat enstämmig vilja.
Minoriteten, dertill jag hörde, reserverade sig emot förenämnde
voterings resultater, förmenande, att frågan icke
var af natur att enligt y5 § Riksd.Ordn. kunna förfalla,
helst öfverlemnande! af reglementet till K. M. af Ständerna
sjelfva var de jure erkänd äfven af de 2tne Stånd,
sorn'förklarat slutmeningen i i83o års reglemente böra bibehållas.
Yi trodde altså, att, enligt y3 § Riksd.Ordn., uti
förstärkt BancoUtsk. skulle först genom votering afgöras, i
händelse ej Borgare- och BondeStm ville sig med den af R.
o. Ad. och PresteSt. erkända grundsats förena, om nemi.
btcoreglementet skulle af R. St. sjelfva i und. öfverlemnas
och derefter endast, i händelse denna mening
segrade, särskild votering skulle äga rum emellan R. o. Ad:s
samt PresteSl:s olika redactioner af beslutet. Men att till de
resp. RiksStms pröfning och beslut underställa BancoUtsk:s
åsigt i sammanjemnkn:sfrågan och reservationerna deremot,
på annat sätt än genom en protest och anmälan sådan som
denna, har den segrande majoriteten i Utsk. sedermera genom
formligt beslut afkbppt vägen derigenom, att den an
-
232
Den 20 Maj f. m.
sett sig med R. St:s rätt kunna bedöma, hvad som är förfallet
eller icke förfallet. Det beror nu på R. o. Ad. att
sjelfva tillse, hvad i slikt målar att göra. Inom Utsk. hafva
anförts exempel både för och emot en praxis, att Utsk. i vissa
fall underställt och uti andra icke underställt R. St. sina
opinioner om frågor, som förfallit. För mig, som icke gerna
rättar mig i någon ting efter praxis, der jag antingen
har bestämd lag eller klara rättsbegreppp att följa, förefaller
det icke underligt, att R. St. mången gång kunnat låta
bero vid Utskrns förbiseende af en form, då åsigterna i sak
varit intet tvifvel och ingen stridighet underkastade; men
om i en fråga af sådan art, som denna, den praxis genom
prejudicat blir fastställd, att Utsk:n enväldigt och med R. St:s
rätt utan appel få afgöra, när väckta frågor skola anses förfallna,
så vore det kortsynt att icke inse möjligheten, att
äfven 3 Stånds beslut, med åberopande af någon skiljaktighet
af det ena, sorn deremot förenade sig med det fjerde i
särskildt ämne, blefve undertryckta och enligt y5 § förklarade
förfallna.
Frih. Cederström, Jac.: Det förundrar mig, att dea
siste talaren, såsom ordförande i BancoUlsk., ej gjort Utsk.
uppmärksamt på Riksd.Ordn., som bjuder, att intet ämne
kan nedläggas utan RiksSt:s beslut. 56 § Riksd.Ordn. lyder:
"Intet ärende må nedläggas utan Ståndens uttryckliga beslut.
” Nu är frågan den, om detta ärende är af den beskaffenhet,
att, om i Stånd stadna emot 2, den bort förfalla;
och härom må meningen vara hvilken sorn helst, så hade
anmälan likväl derom bort ske af Utsk., emedan R. Sits
beslut dertill erfordras. Här förtjenar dock särskildt anmärkas,
att 2 Stånd icke stadnat emot 2, emedan Gr. Frölich
redan utvecklat, att 2 Stånd erkänt, att skrifvelsen till K.
M. med öfverlemnande af brcoreglementet borde afgå genom
fullmägtige i Banken, och de andra 2, att öfverlemnandet
borde ske genom RiksSt:n sjelfva. Således hafva alla 4 RiksSt:n
instämt, deri, att den ifrågavar. skrifvelsen skall afgå;
men vilja ej RiksSt:n förena sig om skiljaktigheten rörtde
sättet, så säger y3 § Riksd.Ordn. tydligen, att sådant skall
ske genom förstärkt Utsk. Jag anser mig således pligtig begära
Hr Gr. o. Landtm:s propos., att Utsk. genom prot.-  utdr. måtte förständigas ställa sig grundlagen till efterrättelse
och inom 2:ne dagar till Stånden inkomma med betänk,
i ämnet.
Frih. Boye, Ludv.: Ämnet har i sidor: den ena angår
formen, den andra saken. Saken är, om Stånd här
stadnat emot 2; formen åter, om Utsk. haft rätt att undanhålla
RiksSt:ri sin pröfningsrätt, huruvida frågan är förfallen
eller ej. Jag är af den tanka, att det beslut, Utsk.
fattat, bör infordras, och anhåller om propos., att Utsk.
inåt
-
Den ao M a j f. m.
a33
måtte åläggas inkomma med sitt beslut i ämnet. Först derefter
anser jag någon åtgärd kunna vidtagas; ty ehuru jag
ej betviflar sannfärdigheten af ordförandens i Utsk. anmälan,
måste man likväl först infordra sjelfva beslutet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag ej anser mig äga
någon rättighet att draga i tvifvel sannfärdigheten af hvad
ordföranden inom BancoUlsk. här uppgifvit vara förhållandet,
kan jag icke undertrycka den tanka, att delta Utsk.
på ett otillbörligt sätt försatt sig i samma kategori med
Constit.Utsk., att nemi. böra casseras; ty Representationen
bör ej tillåta, att något Utsk. ställer sig öfver RiksStrn.
Hvarje Utsk. är förbundet att sammanjemnka de särskilda
RiksStms meningar och framlägga sammanjemnknrsförslag.
Det är alldeles oriktigt, att Utsk. upphäfver sig alt med
egen myndighet afgöra sådana frågor, och jag önskar Utsk.
måtte åläggas att innan morgondagens slut inkomma med
sitt betänk, i ämnet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Om fråga varit om
ett splitter nytt reglemente, skulle de föregående värda ta»
larne hafva rätt, att sammanjemnkning af Ståndens olika
meningar deröfver bort ske; men då det blott är fråga om
ett tillagg i ett redan existerande reglemente, kan detta blott
anses sorn en motion till ändring i detsamma, och då a
Stånd förkastat motionen, måste den förfallu. Således äl*
frågan dittills riktigt behandlad; men helt annat är den
frågan, örn Utsk. äfven bort underrätta Stånden om förhållandet.
Jag lemnar detta derhän, men bestrider, alt Stånden
kunna besluta någon annan åtgärd. För öfrigt delar
jag den siste talarens förundran, att Constit.Utskts ordförande
velat åstadkomma ett så kraftigt beslut, för att tvinga
BancoUlsk., då han sjelf så häftigt motsatt sig RiksStfns
beslut.
Hr Hjärne, Harald: Oaktadt jag är öfvertygad, att
den siste talaren är bland dem, som mest begrundat grundlagens
stadganden, tror jag dock, att han nu motsagt sig
sjelf. Hr Cederschjöld har nemi. sagt, att ehuru frågan
borde förfalla, vore Utsk. dock skyldigt anmäla förhållandet.
Jag hemställer, 0111 väl andra Utsk. äro pligtiga anmäla
sådant; ty då en fråga förfallit, anses ali vidare åtgärd
upphöra. Jag anser likväl ej denna fråga ktinna hänföras
till den §, som talar om förfallna frågor. Det är allom
bekant, att b:coreglnmentet blifvit helt och hållet omarbetad!;
och då fråga här ar att införa ett stadgande, som
blifvit bifallet af 2 Stånd, men icke of de 2.'ne andra, anser
jag på denna grund, att Utsk. ej bort låta den förfalla,
utan uppgifva voterlspropos., särdeles som det egentligen
linnes 3 olika beslut. Jag var ej närvar., då R. u>. Ad. be
22
H. 3o
i34 De» 20 Maj f. m.
slöt öfver PresteSt:s inbjudn. i frågan. R. o. Ad. vidblef
då sitt förra beslut, ehuru jag, om jag varit närvar., velat
biträda PresteSt:s inbjudn., emedan jag anser mig skyldig
motsätta mig ett beslut, som genom tvetydighet kan leda
till misstydning, och jag derjemte anser oss pligliga att ej
vara småaktiga, då den andra Statsmagten fordrar en grannlagenhetspligt.
R. o. Ad:s beslut innefattar en mellanmening,
som är tvetydig: men PresteSt:s medför, efter min
tanka, ingen fara. Det innefattar blott, att Ständerna sjelfva,
i stället för R. St:s fullmägtige, böra till K. M. ingå
med bicoreglementet, och delta hade varit bättre att antaga.
Hr Stuart, Carl Gust.: Angtde sjelfva saken, eller
frågan om brcoreglementets öfverlemnande till K. M:s pröfning,
har jag redan tillförne, vid flera tillfällen, yttrat min
mening. Jag anser det således hvarken behöfligt eller lämpligt
att vidare utveckla mina åsigter rörtde detta ämne,
helst föremålet för nuvar. öfverläggning synes endast angå
formen för denna frågas slutliga behandling. Jag får altså,
hvad berörde formfråga beträffar, afgifva den förklaring,
att jag, så vidt min förmåga medgifvit, sökt inom BancoTJtsk.
bidraga till det beslut, som föranledt de härstädes nu
uppstämda bedröfliga klagovisorna. Bevekelsegrunden till
detta handlingssätt, hvilken jag anser mig äfven höra öppet
tillkännagifva, har icke varit någon annan än den fasta öfvertygelsen,
att ett sådant förfarande, som Utsk:s ordförande
och minoritet yrkat, varit stridande mot både grundlagarna
och den för dylika riksdagsfrågors behandling allmänt
antagna, dermed öfverensstämmande praxis. — Gr. Frölich
har ganska riktigt erinrat, att den väckta frågan om b:coreglementets
öfverlemnande till K. M. af R. St. vore en ny
fråga; men just af denna anledn. måste densamma, tvärtemot
hvad den ädle Grefven påstått, förfalla i likhet med
andra sådana frågor, röride hvilka 2:ne RiksSt. stadnat emot
2. R. o. Ad. samt PresteSt. hafva nemi. beslutat, att b:coreglementet
skall af R. St. öfverlenmas till K. M.; hvaremot
de öfriga 2:ne RiksSt:n förklarat, det ett sådant öfverlemnande
af berörde reglemente icke skall äga rum. Den
härom väckta motionen har följaktligen blifvit afslagen af
dessa 2tne Stånd, och någon sammanjemnkning af RiksSCus
olika beslut har, vid sådant förhållande, ej ålegat Utsk.,
enär ingen lärer med skäl kunna bestrida, det ju icke denna
fråga var af den natur, att den kunde förfalla. Nu gallan-*
de instruction för BancoUtsk. innehåller bland annat, att
endast nya stadganden, som Utsk. anser böra införas uti b:coreglementet,
skola understallas R. St:s pröfning och godkännande.
Till följd häraf har Utsk. i allmänhet hos R. St(
anmält allenast sådana reglementariska föreskrifter för Bankens
förvaltning, hvilka Utsk. funnit böra erhålla en förändrad
lydelse i sak, hvaremot Utsk. trott sig ej behöfva un
-
Den ao Maj f. m.
clerställa R. St. de af dem förut godkända föreskrifter, hvilka,
med någon ändring i redactionen, komma att äfven framdeles
tjena Bancofullmägtige till efterrättelse. Detta är också
anledn., hvarföre icke någon anmälan om den s. k. slutmeningen
i det vid sisth riksdag utfärdade reglemente skett,
enär, sedan den väckta frågan om ändring uti denna slutmening,
enligt hvad jag redan upplyst, förfallit, det synts
Utsk. gifvet, att det komme att förblifva vid hvad häruti
nu är stadgadt.
Med verklig förundran har jag hört ordföranden i Oecon.-  Ulsk., Gr. Horn, instämma uti det yttrade klandret af
BancoUtskts förfarande samt förklara detsamma hafva varit
otillbörligt. Det är nemi. just Oecon.Utsk., som både vid
denna och föregående riksdagar gifvit de flesta exemplen på
en sådan underlåtenhet att bos K. St. anmäla de frågor, sorn
genom RiksSt:ns stridiga beslut förfallit, — en anmälan,
hvilken också synes mig vara helt och hållet öfverflödig,
enär RiksSt;n alltid genom prot.-utdr, meddela hvarandra
sina beslut i hvarje fiåga. Såsom ledamot af Exped.Utsk.
har jag vid innevar. riksdag varit nödsakad taga en närmare
kännedom om det sätt, hvarpå de flesta riksdagsärender blifvit
afgjorda, och denna kännedom har endast vunnits genom
berörde prot.-utdr., utan att jag kan erinra mig, det Utsk:n
vid andra tillfällen, än då sammanjemnkn. af de skiljaktiga
besluten i någon eller några delar af ett betänk, eller omröstning
i förstärkt Utsk. ansetts böra äga rum, hos R. St.
anmält, huru frågorna blifvit af de särskilda RiksStrn slutligen
afgjorda. I anledn, af Gr. Horns yrkande, att BancoUtsk.
måtte casseras, torde det tillåtas mig fästaden stränge
ledamotens uppmärksamhet derpå, att i händelse ingen annan
cassationsgrund förefinnes än Utsk:s behandling af nu
ifrågavar. ärende, måste, derest samma förfarande skall medföra
samma följder, såväl Hr Gr. och ordföranden som de
öfriga ledamöterna uti Oecon.Utsk, komma att jemväl, i sällskap
med BancoUtskrs pluralitet, casseras. — Jag kan visserligen
ej räknas bland dem, som söka tillvälla Utsktn en
myndighet öfver R. St. Jag hatar tvärtom denna likasom
ali annan ustirperad magt; men jag anser Utskrns ledamöter
äga en ovilkorlig rättighet att handla enligt sin öfvertygelse
om våra grundlagars rätta mening uti de frågor, som tillhöra
Utsk:ns afgörande. Ogillas åter deras förfarande af R.
St. och föreskrifva dessa ett annat handlingssätt, inträder
skyldigheten för utskrsledamöterna att antingen ställa sig sådana
föreskrifter till efterrättelse eller frånträda sina platser.
I öfverensstämmelse med denna åsigt får jag, för min enskilda
del, förklara, att, om pluraliteten af RiksStm ålägger
BancoUtsk. att rörtde förevar, fråga uppgöra och till
R. St. aflemna förslag till voter:spropos:r, jag ingalunda
skall undandraga mig att fullgöra denna föreskrift; men intilldess,
och så länge jag såsom utskcsledamot endast har att
Den 10 Maj f. m.
följa min egen öfvertygelse om hvad som är rätt och grundlagsenlig!,
anser jag mig icke höra frånträda densamma, äfven
om denna öfvertygelse skulle afhålla mig från ett sådant
handlingssätt, som åtskilliga värda ledamöter af detta
Stånd önska. Huruvida de af några ledamöter förespeglade
vådorna af BancoUtsk:s sätt att tolka grundlagarna skola
uppkomma, torde först framtiden kunna afgöra. Mig synes
emedlertid, som nu icke ens någon tolkning af grundlagen
vore i fråga, utan allenast huruvida densamma skall tillämpas
efter sin bokstafliga lydelse eller icke. — Dessa mina
åsigter har jag velat öppet uttala och får sluta med den
förnyade förklaring, att jag, såsom delaktig i BancoUlskts
Beslut, underkastar mig i alla hänseenden det ogillande och
det klander, detsamma tillskyndat Utsk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skall ej yttra mig angående
sjelfva saken, utan blott hvad formen angår; men i
afseende på BancoUtsk:s sätt att behandla sådana formfrågor
får jag i minnet återkalla, huru jag redan förut, då Utsk:s
Betänk. N:o i36 förevar rör:de sammanjemnkn. af RiksSttns
olika beslut i frågan om Discontverkets organisation, visade,
huruledes Utsk. der uraktlåtit iakttagande af all form, dymedelst
att Utsk., under förebärande, att 2 Stånd fattat beslut
i ämnen, deri inga föreskrifter förut funnos, förklarade,
att dessa beslut borde förfalla, ehuru Utsk. härvid ådagalade
en sådan okunnighet, att Utsk. äfven lät sådana frågor
förfalla, hvarom förut var stadgadt. Vidare får jag erinra
Hr Stuart, huru BancoUtsk. i betänk. N:o 144- på eoe^
sätt beräknade BorgareStts beslut om de nya sedelvalörerna;
ty valören på 10 r?dr, sorn finnes i gamla reglementet, blef,
på bifall af a Stånd, underkastad votering, hvaremot frågan
örn en valör på 16: 32, som likaledes finnes i gamla
reglementet, icke af Utsk. underkastades votering, utan ansågs
förfallen, Jag anhåller, att Hr Stuart ville upplysa,
huru sådant kunnat tillkomma, eller huru det står tillsammans
med den tolkning, han i dag gifvit åt grundlagens bud
om förfallna frågor, Beträffande i öfrigt Hr Stuarts påstående,
att i den nu förevar, frågan om b:coreglementets öfverlemnande
till K, M. det gamla stadgandet skulle förblifva
ofövändradt, så är denna uppgift alldeles oriktig'; ty om
slutmeningen i i83o års reglemente, der det särskilda uppdraget
åt Bancofullmägtige att öfverlemna reglementet till
K- M, då blef inlaget, skall räknas såsom en del af sjelfva
reglementet, så får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
denna slutmening lyder så här, och jag anhåller, att Hr
Stuart ville med noggrannhet följa den uppläsning deraf,
sorn jag nu ber att få göra, Dess lydelse är följande: ”Sedan
BancoUtsk, såväl utur äldre ordningar och reglementen,
sorn på grund af R, St;s vid innevar. riksdag fattade beslut,
upprättat och satniuaufattat deJta reglemente, och detsamma
Den ao Maj f. ra.
befunnits äga den öfverensstämmelse med de i lagen för R.
St:s Bank innehållna grundbestämmelser, som i 7 § af samma
lag föreskrifves, så hafva R. St. detta reglemente till
ovilkorlig efterlefnad och iakttagande, intilldess annorlunda
kan i vederbörlig ordning förordnas, gillat och godkänt;
kommande dock derjemte de äldre oförändrade stadganden,
instruetioner och förordnanden att iakttagas, såvidt de vid
förekommande särskilda händelser, utan stridighet med här
utstakade grunder oell gifna speciella föreskrifter, må kunna
tjena till någon efterrättelse.”
”Särskildt uppdrages och auetoriseras Bancofullmägtige”
— Hören nu på mina Hrr! — ”att till K. M. i und. öfverlemna
en afskrift af detta reglemente; hörande derjemte
fullmäglige, i händelse flera eller färre utaf de i detsamma
befintliga stadganden, som äro af den egenskap, att
nåd. kungör, för deras allm. tillämpning och verkställighet
hör föregå, icke vid riksdagens afslutande hunnit blifva
från R. St. sjelfva i und. anmälda, då hos K. M. göra
und. anmälan i berörde hänseende.” I händelse nu denna
slutmening skall anses för en sådan del af reglementet, till
hvars förändring erfordras trenne Stånds beslut, så bör väl
en sådan princip gälla för allt, hvad slutmeningen innehåller,
och således alldeles ingen ändring i i83o års reglemente
kunnat ske, utan att minst 3 Stånd derom beslutat. Men
nu har likväl Utsk. ej underställt RiksSltns pröfning alla de
redactionsförändringar, som Utsk. vid denna riksdag vidtagit;
och i parenthes får jag säga, att jag önskar, det reglementet
ej på detta sätt må blifva ofullständigare än förut.
Utskrs förfarande i den delen står således i strid med slutmeningen
af i83o års reglemente, i händelse den skall
anses oförändrad quarstå ; men för min del anser jag ej Utsk.
bundet af denna slutmening, lika litet som R. St., och det
är då gifvet, att Utsk. olagligen behandlat den nu förevar,
frågan. Då riksdagen nit snart nalkas sitt slut, och det således
är anleda., alt Ståndet anbefaller Utsk. all möjlig
skyndsamhet, får jag anhålla om den propos., att Utsk.
ålägges inom 2 dagar inkomma med anmälan om de olika
beslut, hvaruti RiksSlIn i ämnet stadnat.
Frih. Cederström: De tvenne sista talarne hafva uppehållit
R. o. Ad. med långa tal utom ämnet, dem jag vill
förbigå. Frågan är att genom prot.-utdr. ålägga Utsk. att
inkomma med betänk, i ämnet, och dertill ger grundlagen
rättighet, utan afseende på sannfärdigheten af Gr. Frölichs
uppgift; ty R. o. Ad. vet ändock, att Utsk. ännu icke inkommit
med sammanjemnknrsförslag, och detta kan Utsk,
åläggas, förslaget må i öfrigt blifva huru som helst, Jeinnförelsen
med Constit.Ulsk:s förfarande skall jag ej 1111 till
besvarande upptaga, enär jag får tillfälle dertill under discussionen
öfver det mål, sorn näst efter finnes uppfördt på
238
Deu 20 Maj f. m.
föredragn.'slistan. Nu vill jag blott anhålla om propos., alt
BancoUtsk. må åläggas till nästa fredag inkomma med sitt
betänk, i ämnet.
H. Ex. Ilr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Lika med
en värd talare kan icke heller jag betvifla sannfärdigheten
af Gr. Frölichs uppgift och instämmer derföre i allo med
Gr. Horn ang:de Utskrs förfarande, som jag anser otillbörligt.
Jag får blott tillägga, att om BancoUtskrs yttrade
åsigler skulle få utveckla sig i mannaåren, såsom nu på sednare
dagar skett i ynglingaåldern, befarar jag, att det skulle
leda till fullkomlig inkräktning på R. St:s rättigheter. Ingen
har emedlertid tillvitat Utsk. någon brottslighet; men daen
ledamot sjelf talat derom och om orubbligheten af sin öfvertygelse,
må det äfven vara tillåtet för andra att yttra sin.
För min del ser jag här 2 Stånd, som beslutat att öfverlemnande!
af b:coreg!ementet till K. M. skulle ske af R. St.,
och andra 2, som sagt, att det skulle ske genom R. St:s
fullmägtige i Banken, och vid sådant förhållande finner jag
ej Utsk. berättigadt alt undertrycka de 2:ne förstnämnda
Ståndens mening. Som enskild man får jag derjemte uttrycka
den öfvertygelse, att Konungen äger rätt att fordra reglementets
öfverlemnande af Ständerna sjelfva, och denna
öfvertygelse skall jag äfven på ett annat ställe söka göra
gällande. Nu inskränker jag mig till att instämma med dem,
som yrkat, att BancoUtsk. inom 2tne dagar skall inkomma
med anmälan om de olika beslut, hvari RiksStfn stadnat.
Gr. Horn: Jag gillar ej utflygler utom ämnet, men ber,
i anledn. af 2:ne talares yttranden till mig såsom ledamot i
Oecon.Utsk., att få förklara, att Oecon.Utsk. aldrig, såsom
BancoUtsk. nu, förfarit och aldrig lemnat någon aterremiss
obesvarad. Om två Stånd stadnat emot två, har sådant alltid
blifvit anmäldt, och Hr Stuart har således alldeles orätt tillämpat
på Oecon.Utsk., hvad jag i afseende på BancoUtsk.
yttrat i anledn. of detta Utsk:s försök att usurpera en magt,
sorn ej tillhör detsamma. Jag har sagt, att slutligen återstode
ingen annan utväg än cassering, och jag förblifver
fortfarande dervid, att R. St. böra cassera sådana Utsk.
Jag medgifver, alt Utsk., om det är consequent, kan vägra
att inkomma med betänk., om ej anmodan derom sker af
tre Stånd; men detta vore att sätta kronan på verket, och
jag hoppas dessutom, att de öfriga Stånden äfven skola finna
det obehöriga af Utsk:s handlingssätt.
Hr Cederschjöld: Den värma, discussionen synes
hafva antagit, ger föga hopp att genom argumentation kunna
göra sin mening gällande. Jag skall dock försöka, och
her att få erinra, att frågan angår en motion till ändring i
bicoreglementef. Detina hafva 2:tie Stånd afslagit, och den
Den ao Maj f. m.
mäste sålunda anses förfallen, samt i ämnet förblifva vid
hvad förut varit stadgadt. Vid 1823 års riksdag gjordes
motion om den ändring i discontreglementet, att omsättning
af lån skulle ske med t'q hvarje gång. Två Stånd stadnade
mot två, och fråga uppstod i anleda, deraf, om motionen
skulle anses förfallen eller underkastas votering i förstärkt
Utsk. Frågan härom hänskjöts till Constit.Utsk., som beslöt,
att motionen skulle förfalla, sedan 2 Stånd stadnat
mot hvarandra. Hr Hjärne har behagat finna motsägelse i
mitt yttrande; jag är likväl ej nog lycklig att hafva kunnat
följa hans tankegång tillräckligt, för att fatta hans bevisning,
än mindre, huruvida han lyckats vederlägga mig. Han har
talat om grannlagenhet. Detta är ett ömtåligt ämne, och
jag ber att i minnet få återkalla, att då vid en föregående
riksdag R. o. Ad. skulle öfverlemna Ridd.Ordn. till Konungen,
uppstod fråga, om den skulle, på sätt förut öfligt varit,
lemnäs till stadfästande. Man fann detta sätt ej nog
grannlaga, och skrifvelse afgick med begäran till Konungen,
att han ville bifalla den af R. o. Ad. beslutade nya Ridd.-  Ordn., i fall han icke fann densamma stå i strid med grundlagen;
men hvartill detta ledt, har man sedan erfarit. En
af Konungens rådgifvare har nämnt om ynglingaåldern, med
en slags hotelse om hvad som kunde inträffa i mannaåren.
Jag minnes ännu de menlösa tider, då man var barn, och
det fägnar mig, att vi åtminstone kommit till ynglingaåren.
Hr Stuart: Jag ämnar icke göra Hr Rosenblad säl—
skap under den oförmodade utflygt han nyss företagit, och
derivid han ingått uti en vidlyftig afhandling om R. St:s för
nu förevar, frågas bedömande helt och hållet främmande
beslut, angtde valörerna af Bankens sedlar och föreskrifterna
för Discontens förvaltning m. m.; men jag har ansett mig
böra förklara, att hvad som blifvit dels af honom och dels
af andra talare anfördt, till ådagaläggande af oriktigheten
uti BancoUtsk:s förfarande, icke förmått i någon mån rubba
min redan yttrade öfvertygelse, alt Utsk. uti ifrågavar. hänseende
handlat i fullkomlig öfverensstämmelse med de för
riksdagsärendernas behandling antagna och stadgade former.
Jag fortfar således att hysa den mening, att Utsk. uti dessa
former äger ett tillfyllestgörande försvar för sitt handlingssätt.
De oriktiga och missledande uppgifter, som Hr Rosenblad
tillvitat mig, torde lätteligen kunna förklaras genom
ett icke ovanligt missförstånd å hans sida af hvad jag yttrat.
Gr. Horn synes icke hafva riktig reda på beskaffenheten af
den fråga, som utgör egentliga föremålet för denna discussion.
Hr Gr. har nemi. tadlat Utsk. för dess uraktlåtenhet
att besvara erhållna återremisser. Utsk:s utlåt, i anledn. af
åtefremisserna, rör:de b:coreglementets öfverlemnande till K.
M. af R. St. sjelfva, har dock redan blifvit icke allenast afgifvet,
utan ock af RiksSUn pröfvadt; och det ar just i följd
Den ao M a j f. ra.
af RiksSttns vid detta utlåt:s afgörande fattade beslut, som
Utsk. ansett frågan om ett sådant öfverlemnande hafva förfallit.
Såsom exempel på ett dylikt förfarande af Oecon.-  Utsk. som det, hvarför BancoUtsk. nu fått uppbära så
skarpa förebråelser, torde jag endast behöfva åberopa förstnämnde
Utskts behandling af de vid denna riksdag väckta
och af Utsk. understödda frågorna om åtskilliga köpingars
anläggande, hvilka frågor, i följd deraf att 2:ne RiksSt. bifallit
och 2tne afslagit Utskrs framställningar, förfallit, utan
att Utsk. med någon särskild anmälan härom till RiksStjn
inkommit. — H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt har täckts bevärdiga
de yngre ledamöterna af detta Stånd med en förmaning,
hvilken dessa ledamöter troligen komma att lägga
på minnet, såsom en ledtråd för deras framtida handlingssätt.
Hvad mig särskildt beträffar, är jag dock beklagligtvis icke
nog lycklig att nu kunna ställa mig denna förmaning till
efterrättelse. Oaktadt den ungdom, hvarför den ädle Grefven
synes hafva förebrått mig, äger jag likväl den stadga i
öfvertygelsen, alt hvarken hotelser eller förmaningar förmå
ändra min åsigt om hvad som är rätt, och hvilken åsigt jag
altså icke kommer att frånträda, förrän j; blifvit öfverbevisad
om dess oriktighet. — I fall man i fseende på förevar.
frågas behandling af BancoUtsk. vill jartiskt öfverväga,
hvad som härvid förekommit, torde var och en ulan
svårighet kunna bedöma, antingen Utsk. £ >rt någon lex in
casu och sålunda förtjent de erhållna för jråelserna, eller
om detsamma endast noggrannt följt grum agarnas uttryckliga
föreskrift och allmänt antagen praxis. Jag vill ej vidare
förlanga denna discussion, enär de sl diga meningarna
rörtde detta ämne i allt fall synas vara så bestämda, att åtminstone
inom detta Stånd någon jemnkni ; deruti icke är
sannolik; hvadan den lämpligaste utvägen tt få frågan afgjord
torde vara att ju förr desto hellre ! rida till votering.
Frih. Boye, Fredr.: Då jag såsom edamot af BancoUtsk.
hört, att man gjort detta Utsk. nog skarpa förebråelser
för okunnighet och usurpation af Ständernas rättigheter,
har jag dock ej velat upptaga detta till besvarande, emedan
jag vet mig hafva handlat efter min åsigt om grundlagen,
likväl utan att derigenom vilja göra på samma sätt
som decemvirenia i Constit.Utsk., hvilka icke ens rättat sig
efter R. Sirs bestämda beslut och gifna föreskrifter.
Gr. Frölich: Jag har begärt ordet i anledn. af Frih.
Cederströms yttrande, att min anmälan ej förtjent afseende.
Jag har ock gjort den utan någon sådan beräkning och
blott velat hafva den förvarad i prot. För öfrigt får jag
äran tillkännagifva, att Utsk. är oförhindradt att två timmar
efter erhållet prot.utdr. om R. o. Ad:s beslut sammanträda,
för att deröfver yttra sig.
Hr
Den 30 Ma j f. m.
Hr Hjärne: Jag hade ej amnat vidare yttra mig
och skall derföre nu varn kort. Ehuru jag ej varit lycklig
nog att kunna dela Hr Cederschjölds tankar, hade jag väntat
inig den rättvisa af honom, att han rätt uppfattat och
tolkat mitt förra yttrande; ty den grannlagenhet, hvarom
jag 'alade, är ingalunda af sådan art, som Hr Cederschjöld
trott.
Jag yttrade redan förra gången jag hade ordet, att jag
ej gillade R. o. Ad:s beslut, emedan det innefattar en mellanmening,
som ej tillkommit blott af grannlagenhet, utan
innebär en tvetydighet, ledande till misstag, då deremot
PresteStts beslut blott uttrycker en grannlagenhetspligf.
För öfrigt ber jag att få häfva en förvillelse, begången af
Gr. Horn. Äfven jag anser ej möjligt, att Oecon.Utsk. lemnat
en återremiss obesvarad; men sedan återremissen blifvit
besvarad och derefter 2 Stånd slädnät mot 2, har frågan
fått förfalla utan särskild anmälan derom. Jag ber Grefven
erinra sig clt försök, som gjordes, att Oecon.Utsk. skulle
uti en fråga uttrycka samma åsigt som nu BancoUlsk., i anleda.
hvaraf just jag föreslog en stroph, som tydligen ådagalade,
att vi ansågo oss för en R. St. underordnad delegation.
Frih. Boye, Ludv.: Trogen del urskiljande af ämnet,
jag redan gjort, uppskjuter jag att yttra mig öfver Hr Stuarts
framställning om Utsk:s beslut, till dess vi få se det;
men då jag hört föreslås, att Utsk. skulle få tre dagars anstånd
för afgifvandet af detsamma, anhåller jag om inskränkning
deri, så att beslutet må kunna oss föredragas om
lördag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Andra talare hafva
redan anmärkt, att fråga nu ej är, om sjelfva saken skall
förfalla eller ej, utan blott om Utsk. skall inkomma med
svar. I afseende derpå har man sagt, att intet exempel funnes,
att något Utsk. till Stånden inkommit med anmälan,
när två Stånd stadnat mot två. Jag har just exempel i
hand på motsatsen, eller på gjorda anmälanden från Utsk.,
icke blott der två Stånd stadnat mot två, utan äfven då tre
Stånd stadna mot det fjerde. Sådant är förhållandet med
Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 65, Stats- och BevilIn.Utsk:ns N:o
57 samt StatsUlskls betänk. N;ris 4^4; 455 och 456 m. fl.
Hr Stuart: Jag anser mig nödsakad helt och hållet
jäfva de af Hr v. Hartmansdorff anförda exemplens tillämplighet
på nu förevar, fråga. De af den värde talaren åberopade
utlåttn angå endast sådana mål, uti hvilka 2 RiksSl.
beslutat återremisser och 2 Stånd, genom bifall eller afslag
till Utsk:ns första betänkm, redan yttrat sitt ogillande af
de väckta motionerna. Som dessa i följd deraf förfallit,
22 IT. 3»
Den 20 Maj f. m.
hafva Utsk:n ansett de erhållna återremisserna icke kunna
föranleda annan åtgärd, än att RiksStm, till svar å desamma,
derom underrättades. Ett undantag härifrån innefattas
visserligen liti Bevilln.Utskts utlåt. JN:o 65; men i afseende
pä detta utlåt, förekommer det särskilda förhållande, att sedan
3:ne RiksSl. först bifallit det af Utsk. framställda förslaget,
hade Utsk., med anleda, af det 4:de Ståndets deremot
afgifnä protest, frångått samma förslag, hvarefter förstnämnde
RiksSt. medgifvit dess förfallande. Pä sätt jag redan
upplyst, är nu deremot icke fråga om någon af BaneoUtsk.
obesvarad återremiss, utan endast om tydningen afRiksSttns
fattade beslut.
Frih. Boye, Fredr.: Jag hemställer, om väl det sökta
ändamålet kan vinnas genom den procedur, man föreslagit.
Jag skall visserligen icke för min del motsätta mig
ett sammanträde med Utsk. i denna eftermiddag, om så
påfordras; men är Utsk. också skyldigt att rätta sig efter
e.tt Stånds gjorda föreläggande? Hvad PresteSt. beträffar,
tror jag, att motion i samma syftning der blifvit väckt i
dag, emedan en ledamot så sagt; men hvad de öfriga Stånden
angår, torde det vara bäst anmoda dem att fatta enahanda
beslut.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Jag begärde ordet
i anledn. af de betänkligheter, Frih. Boye i början af sitt
anförande yttrade, rörtde -svårigheten för Utsk. att fatta beslut
i anledn. af ett Stånds föreläggande, flan har dock
sedermera sjelfl bält denna svårighet genom förslaget om en
inbjudn. i ämnet till de andra Stånden, och jag förenar mig
i begäran om propos. derom.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade ålägga BaneoUtsk. att inom kortaste tid, och senast
inom instundande fredag, inkomma med berättelse och anmälan
om förhållandet med ifrågavar. mål.
Ropades ja och nej.
Frih. Cederström: Jag tror den propostn vara bäst,
att R. o. Ad. genom utdr. af sitt prof. förständigade Utsk.
att inkomma med svar inom 3:ne dagar.
Uppå förnyad framställning blef den af H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, nyss gjorda propos. af R. o. Ad. bifallen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade inbjuda de öfriga RiksStm att i detta beslut sig
med R. o. Ad. förena.
Bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
skulle komma att förtsättas på e. m. kl. 7.
Den 20 Maj f. m.
243
Upplästes och Jades pä bordet nedannämnde inkomna
memor. och utlåtrn från
Constit ut ion s Utskottet:
N:o 124. till BorgareS.t., med ytterligare hemställan om
deltagande i voteringen öfver den i memor. Nro 54 uppgifna
propos.;
IV:o 125. angrde utgången af inom förstärkta Conslit.-  Utsk. anställda voteringar;
BancoUtskottet:
N:o 148. i anleda, af de inom H. R. o. Ad. framställda
anmärknrr vid Utskrs under Nro 148 afgifna betänk.
N:o r49- > anledn. af ett RiksStrs uterremiss å Utskrs
memor. JVro 145;
Expedit ion sUtskottet:
N:o 3o. i afseende på förekommande af omtryckning
utaf vissa till hillänget till RiksStms prot. hörande handin';
N:o 3r. angrde särskilda arfvoden i afseende på fullgörandet
af åtskilligt arbete, som efter riksdagens afslutan->-  de återstår och tillhört Exped.Utskrs befattning.
Som K. M. till kl. 1 denna dag kallat R. St. till plenum
plenorum, afgingo H, Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt R.
o. Ad. kl. till 1 lill rikssalen, hvarest Fi. Ex. F!jr Statsministern
för utrikes ärenderna, å K. Mrs höga vägnär, uppläste
K. Mrs nåd. tal till R. St,, innehållande svar å åtskilliga
af dem till K. M. i tind. öfverlemnade skrifvelse)-, lör:de
Jagfrågor; hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. J_,andtm., å R. Strs
vägnar, uppläste R. Strs lind. skrifvelse i anledn. af K. Mrs
nåd. propos., angrde lag för inrikes vexlar.
R. o. Ad., som före afgången från Riddarhuset beslutat
att åtskiljas vid utgången från rikssalen, åtskiljdes kl.
£ till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Onsdagen den 20 Maj 1835.
Plenum kl. 7 e. m.
Från H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hade till underteekn.
Ridd.secret. ankommit följande skrifvelse, som upplästes:
Som jag är hindrad uppkomma vid början uti det till
i dag på e. ra. utsatta plenum, torde Hr Ridd.secret. anino
-
Den ao Maj e. ra.
da den äldste närvar, ledamoten att emottaga klubban och
föra ordet hos R. o. Ad. Stockholm d. ao Maj i835.
Jacob De la Gardie.
I anledn. häraf emottog Gr. Horn, Claes Fredr.,
klubban och öppnade sammankomsten.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Företogs till pröfning Exped.Utskrs d. 17 dennes på
bordet lagda mentor. N:o 29 till R. o. Ad. i anledn. af
gjord framställning om en grundlagsförändrings intagande i
riksd. beslutet.
Frih. Cederström, Jac.: Exped.Utskrs yttrande, att
samtliga RiksSttns eller förstärkta Constit.Utsk:s beslut erfordras,
för att en grundlagsförändring ina kunna såsom
fullständigt beredd antagas att hvila till nästa riksdag, är
tvärtemot grundlagen, hvilken säger, att ett af Constit.Utsk,
afgifvet betänk., dervid inga anmärkntr göras och således
beslut icke af något Stånd fattas, skall hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästföljande riksdag. Det är den af några
ledamöter framställda villosats, hvartill grundlagen aldrig
gifvit anledn., att en grundlagsförändring skulle erfordra 2:ne
efter hvarandra följande riksdagars bestämdt uttryckta beslut
am densammas antagande, som vållat denna villomening
af Exped.Utsk. och som föranledt Utsk. att icke iakttaga,
hvad som verkligen ar R. Sl:s beslut. Utsk. har rätteligen,
på sätt Hr Cederschjölds anmärkn. jemväl innehåller,
anfört, att 3:ne Stånd gjort anmärkntr mot Constit.Utskts
förslag och att dessa anmärkn:r innefattat Ståndens tanke,
att förslaget borde delas och icke, såsom bestående af oskiljaktiga
delar, hvila till nästa riksdag; men vid granskningen
af dessa anmärkn:r har Constit.Utsk. funnit sig förbindradt
af sitt förut fattade beslut att skilja förslagets delar. Sedan
detta svar ankommit från Constit.Utsk., hafva 3:ne Stånd,
utan att lagen dertill lemnar någon anledn., ansett sig kunna
undanrödja den ena delen af förslaget och besluta, att
en annan del deraf skall hvila till nästa riksdag, och det under
rubrik af vidblifvande af deras förra beslut, hvilka s. k.
beslut dock endast varit Ståndens såsom gemensamma tankar
uttryckta anmärkn:r. Inom PresteSt. vägrades af talmannen
denna olagliga propos., hvilken i de 3 öfriga Stånden, på
derom gjord begäran, af deras talmän framställdes. PresteSt;s
yrkande af den vägrade proposm föranledde, att frågan
förklarades hvilande och öfverlemnades till Constit.Utsk. i
enlighet med grundlagens lydelse. Sedan nu Constit.Utsk.
afgjort frågan med den Utsk. i grundlagen tillerkända myndighet,
att fatta sitt beslut med R. St:s rätt, så är frågan
slut, utan afseende derpå, huruvida Utskts majoritet haft
rätt eller orätt. Frågan har blifvit slutligen afgjord derigc
-
Duii jo Maj c. ni.
245
norn, att Utsk. gillat Hr Ärkebiskopens vägran, och förslaget
måste således, sådant det af Constit.Utsk. är afgifvet,
så framt grundlagen skal! efterh-fvas, antagas såsom hvilandc
till nästa riksdags afgörande. Samma förhållande, som i
denna fråga äger rum , inträffar i många andra frågor, deri
II. St:s ratt att besluta öfverlåtes till en delegation eller ett
förstärkt Utsk. Här sker denna öfverlåtelse icke till förstärkt
Utsk., utan, till följd af grundlagens bestämmelser,
till det oförstärkta Constit.Utsk. Erkännes icke RiksSttns
skyldighet att i sådant fall låta saken bero af Constit.Utskrs
afgörande, så kan man med samma skäl påstå, att om, på
sätt 71 § lleg.F. afhandlar, ett Stånd ville undandraga sig
att deltaga i allm. bevillningen och genom nämnd blefve
ålagdt alt deri deltaga, så kunde Ståndet dock förklara, att
sådant ej finge inflyta i riksd.beslutet. Jag tror, att der lagen
talar, mäste allt annat vika och får man ej afse Ståndets
förut fattade meningar och individuella åsigter. Den
eftergifvenhet, Hrr Talmän i 3:ne Stånd haft att göra den
propos., som yrkades, har medfört, att dessa Stånd vidblifvit
sina anmärkntr och sökt genomdrifva sin vilja; men i
samma ögonblick, som en talman vägrar denna propos. och
Constit.Utsk., med den rätt grundlagen detsamma tillerkänner,
förklarat denna vägran öfverensstämmande med grundlagen,
kan icke vidare någon fråga uppstå derom, att icke
de öfriga talmännens opinion skall anses stridande emot lagen
och de i följd af denna opinion fattade besluten således
äfven måste vara olagliga, och då ingen anmärkn. emot
sjelfva termerna i förslaget blifvit gjord, mäste äfven förslaget,
såsom det i Utsk. blifvit uppfattadt, i riksd.beslutet intagas.
Jag begär således af Hr Gr. o. Ordföranden den propos.
, att, med ogillande af Exped.Utskts utlåt., Utsk. måtte
åläggas att i riksd.beslutet intaga förslaget om tryck fr:slagens
återbringande i dess primitiva skick, med åberopande af
Constit.Utskrs i ämnet afgifna betänkrn.
Hr Hjärne, Harald: Då Frih. Cederströms föreläsningar
i detta ämne icke hittills i något med det nu ifrågavar.
likartadt fall rönt någon sympathi hos It. o. Ad., så
skulle jag tro, att de ännu mindre i dag kunna göra åsyftad
verkan, då jag tror 11. o. Ad. vara vederbörligen utledsnade
vid de discussioner, som röra denna fråga, och således
roed mindre uppmärksamhet afhöra de talare, som
derom yttra sig. Jag skulle hålla före, att det vore olämpligt
och framförallt öfverflödigt att nu vidlyftigt utbreda sig
öfver detta ämne. Discussionen derom hade redan i går
fortgått öfver 2:ne timmar, då frågan begärdes pä bordet,
i detsamma den var nära att blifva afgjord. Jag ser, att
de flesta nu närvar, ledamöter äro desamma, som i går voro
tillstädes, oell skulle derföre tro, att man utan särdeles
vidlyftig discussion kunde komma lill slut. Då det numera
246
Den 20 Maj c. m.
ej är möjligt att genom bordläggning förorsaka tidsutdrägt,
skall man kanske dock genom långa tal uppskjuta frågans
afgörande och sålunda begagna samma medel, som jag påminner
mig att Tribunen Cato i Rom begagnade, att nemi.
en hel dag tala till folket, för att hindra en valförrättning
till utnämnande af en Consul. För min del vill jag endast
med åberopande af den diseussion, som här i går föreföll,
anhålla om den propos., att Exped.Utsk. måtte åläggas i
liksd.beslutet intaga de delar af Constit.Utsk:s ifrågavar. betänk.
, som af alla 4 Stånden äro bifallna, hvaribland äfven
frågan om indragningsmagtens afskalfande förekommer, och
att, sedan detta beslut blifvit fattadt, R. o. Ad. måtte inbjuda
de öfriga Stånden att deri deltaga, på det Exped. ^
Etsk. ej må underlåta att ställa sig beslutet till efterrättelse.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Frih. Cederström
liar ånyo yrkat, att hela Constit.Utsk:s förslag skall intagas
i riksd.beslutet, såsom livilande till nästa riksdag. Lika med
den siste värde talaren anser jag öfverflödigt att ingå i någon
vederläggning af Hr Frih:s yttrande, helst jag förmodar,
att knappt någon enda ledamot finnes, som på sådant
.sätt, som han, förstår grundlagen; men det återstår ännu
att häfva det tvifvelsmål, sorn några ledamöter tilläfventyrs
kunna hysa om riktigheten deraf, att 3:ne Stånd kunna besluta
åtskiljandet af ett förslag, som Constit.Utsk. sammanbundit.
Jag har sökt bevisa, att något hinder derför icke
finnes i grundlagen, utan att deremot ett sådant beslut af
3 Stånd måste blifva gällande; men om någon vill bestrida
det, måste han åtminstone medgifva, att hela det af Constit.
Utsk. afgifna förslag icke är så till fullo beredt, att
det kan i riksd.beslutet intagas. Och hvad fattas? Jo! votering
i förstärkt Constit.Utsk., för att sammanjemnka PresteStts
med de öfriga Ståndens mening. Således måste ett
af två äga rum: antingen måste målet återskickas till Exped.
Utsk., med anmodan att i riksd beslutet intaga de a:ne
loista af alla 4 RiksSt:n antagna mom:n af Conslit.Utsk:s
förslag, eller också måste det återskickas tili Constit.Utsk.
med förständigande att upprätta voter:spropos:r till sammanjenmkande
af PresteSt:s beslut med de öfriga Ståndens. Jag
ber att få tillägga, att jag numera icke strider för sjelfva
sakens skull, ty jag har öfvergifvit allt hopp, att få den bifallna
delen af förslaget intagen i riksd.beslutet, isynnerhet
som den derför erforderliga beredningen numera knappast
lärer medhinnas, utan jag strider nu blott för R. o. Ad:s
värdighet, eller för att förekomma, att det första Ståndet
ej vid denna riksdag må spela samma fö^a hedrande ro],
som det sista Ståndet spelade vid sista riksdagen.
Frih. Cederström: Den siste värde talarens yttrande
har uppmanat mig att ytterligare begära ordet. Han har
Den 20 Maj e. ui.
247
nemi. yttrat, att derest icke 3 Stånds beslut skulle af R. o.
Ad. anses tillräckligt, för att derpå grunda ett grundlagsförslags
intagande i riksd.beslutet, så borde denna fråga nu
remitteras till Constit.Utsk., för att genom sammanjemnkn:sförslag
och omröstning i förstärkt Constit.Utsk. afgöra skilj—
aktigheterna emellan PresteStrs och de öfriga Ståndens beslut
och sålunda komma till slut. Den värde talaren har
genom oriktiga rubriker kommit lill ett oriktigt resultat.
PresteSt. har nemi. icke fattat något beslut, utan bar genom
talmännens vägran att gifva propos. och denna vägrans
gillande af Constit.Utsk. funnit sig af grundlagen hindradt
att besluta om förslagets antaglighet. Detta är det enkla
förhållandet af saken, och några beslut kunna icke lagligen
af RiksSt:n fattas i sådana ämnen som detta. RiksStrn få
endast göra anmärkntr, sorn förklaras för deras gemensamma
tankar; men de äga ingen rätt alt besluta oin grundlagsförslag
vid den riksdag, de inkomma. Här talades i förmiddags
om ynglingaåren och den värma samt den omogenhet,
som med dem ofta äro förenade; men jag kan icke annat
än förundra mig öfver, att en man (ty man måsteman
vara, då man inträdt i representantkallet), då han har lagen
framför sig, möjligen kan misstaga sig om lagens tydliga
ord till den grad, att han af förkärlek för en sjelftagen
ide vill åsidosätta, hvad lagen i allmänhet bjuder, för ögonblickets
ingifvelse!- och jemväl med förbiseende af de följder,
sådant kan hafva i framtiden. Öfver träder man sjelf den
ena dagen de förmer, som grundlagen stadgat, så får man
också bereda sig på, att dessa former en annan dag från
en annan sida skola trotsas, och det leder icke till frihet.
Hr Cederschjöld: Der. apostroph, som den siste värde
talaren egnat mig eller jag vet icke hvem, såsom ungdomlig,
är icke väl tillämplig på mig. Jag tror, alt jag
temligen väl kan med den värde talaren jemnföras i ålder;
men det är icke åldern, som här gäller. Jag minnes härvid
en anekdot om en person, som presenterade ett artificiell
körsbärskart under en tidig årstid och sade, att det
var rart i anseende till årstiden, men ännu rarare derföre,
att det var ett 5o-årigt kart.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Frih. Cederström
bar vid detta tillfälle fortfarande yttrat den mening, som
lian under riksdagen i allmänhet förfäktat. Ingen bör förtänka
honom det, emedan det öfverensstämmer med hvad han
förut anfört. Hvad mig beträffar, så har jag äfven förut
yttrat, att jag hvarken tror Constit.Utsk. å ena sidan eller
RiksSt:n å andra sidan kunna, oberoende af hvarannan,
framtvinga ett förslag till grundlagsenlig behandling vid en
påföljande riksdag. Min mening var således, att i händelse af
stridiga meningar mellan Utsk. och Stånden skulle frågan förfal
-
Den ao Maj e. m.
la, oell alt ingen påföljd uppkommer af ett sådant förslag.
Denna mening har likväl ieke blifvit af li. o. Ad. gillad. Om
jag lemnar denna mening derhän och blott håller mig till
den, som synes lios li. o. Ad. hafva under denna riksdag
varit rådande vid dylika frågors behandling, så kan jag likväl
icke finna annat, än att, huru Ståndet än må uttrycka denna
mening, den likväl ej kan innehålla annat, än att blott
det, hvarom alla 4 RiksSttn hafva gemensamt öfverenskommit,
eller det, som förstärkt Constit.Utsk. genom omröstning
beslutat, kan blifva hvilande till grundlagsenlig behandling
vid en påföljande riksdag. Nu är likväl förhållandet i detta
fall, att hvarken 4 Stunds sammanstämmande beslut eller
förstärkta Constit.Utskrs beslut finnes öfver frågans hviJande
tili grundlagsenlig behandling, på sätt Hr Cederschjöld
påstått. I går tvistades här om hvad i detta fall blifvit beslutadt;
jag har derföre till upplysning derom skaffat mig
prot.utdr. från PresteSt. Det är dateradt d. 12 Mars innevar.
år och lyder, som följer; "Ståndet, som nu såg sig af
formerna förhindradt" (d. v. s. af talmannens vägran af propos.
och Constit.Utsk:s gillande deraf) "att vidtaga annan åtgärd,
lät dervid bero, att Constit.Utskrs förslag må hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag." Således
är frågans skick sådant, att 3 Stånd beslutat söndringen af
Constit.Utskrs förslag och att 1 Stånd låtit dervid bero, att
Utskrs förslag må hvila till grundlagsenlig behandling. Ii.
o. Ad. täcktes deraf finna, att det ej finnes mer än 3 Stånds
beslut för Ilr Cederschjölds mening, och att, om R. o. Ad.
skulle i följd deraf vilja till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag antaga blott en del af förslaget såsom hvilande,
skulle man komma derhän, att, endast med skillnad af
tidsutdrägten från den ena riksdagen till den andra, grundlagsfrågor
behandlades alldeles på enahanda sätt som den
ringaste fråga i oeconomiska mål, hvari 3:ne Stånds beslut
är afgörande. Sådant lärer dock en hvar finna vara stridande
mot grundlagens föreskrift och anda. Jag kan således ej
finna annat, än alt, då på ena sidan finnas 3 Stånds beslut
och på den andra sidan ConstitiUtskts förslag och ett
Stånds beslut, man ej kan komma längre, än Exped.Utsk.
bar framställt. Jag betviflar dock, att Exped.Utsk. haft
rätt att ingå i den utveckling af frågan, som Utsk. afgifvit,
utan anser det hafva varit både tillräckligt och rättast, om
Utsk. blott sagt: Vi hafva icke prot.utdr. om delning från
flera än 3 Stånd; det 4:de Ståndet har ej fattat något beslut,
hvaraf följer etc. Jag förmodar således, att Hr Gr., o.
Ordföranden icke kan göra propos. på den begäran, Ilr Cederschjöld
framställt, utan att Exped.Utskrs betänk, blott
måtte komma att läggas till handhna.
Ur Dalman, Willi. Fredr.: Ehuru jag fullkomligt
gil
-
Den a» 3Iaj e. m.
249
gillar Hr Cederschjölds åsigt, att nemi. de 4 AiksSttn i sjelfva
verket beslutat, att indragningsmagten skall upphöra och
att detta således är ett II. St:s beslut, och ehuru jag således
tror, att Hr Gr. o. Ordföranden kan grundlagsenlig! framställa
propos. derpå, att Exped.Utsk. må åläggas att i riksd.-  beslutet införa såsom ett hvilande grundlagsförslag det af
alla 4 Stånden fattade beslut, att indragningsmagten skall
upphöra, skulle jag likväl, då man i alla fall, för att döma
efter förmiddagens discussion, icke har någon förhoppning,
att riksdagen ännu innan 4^5 dagar kan taga slut,
tro, att man kunde gå den medelväg, att nemi. R. o. Ad.,
i anledn. af Exped.Utsk:s memor., uppdrager Constit.Utsk.,
att upprätta votertspropos. till omröstning i förstärkt Constit.
Utsk. öfver den fråga, huruvida förslaget om indragningsmagtens
upphörande skall förfalla eller i riksd.beslutet
införas, såsom hvilande till grundlagsenlig behandling. Om
då förstärkta Constit.Utsk. beslutar, alt det skall hvila, så
linnes icke ens någon skenbar förevändning att undvika
förslagets införande i riksd.beslutet. Jag hemställer till Ilr
Cederschjöld, som bättre än jag känner förhållandet med
denna sak, huruvida icke en sådan medelväg kunde begagnas.
Hr Hjärne: Ehuru jag icke tror, att den propos., som
Hr Cederschjöld och jag begärt, leder till något resultat,
tror jag ännu mindre, att det af Hr Dalman gjorda förslag
kan leda till åsyftadt ändamål; ty jag torde få erinra Hr
Dalman om hvad han troligen glömt, nemi. att vi a:negånger
förut communicerat oss med Constil Ut,sk. i denna fråga
och att precist samma begäran, som Hr Dalman nu önskar
framställd till Constit.Utsk., förut blifvit till Constit.
Utsk. framställd, men icke af Utsk. beviljad. Den definition
af PresteStts beslut, som Hr v. Hartmansdorff gjorde,
kan jag för min del icke godkänna. Hr v. Iiartmansdorlf
har ansett, att PresteStts beslut, hvari Ståndet förklarat, att
det ansett sig af formerna förhindradt att vidtaga annan
åtgärd, än att låta vid Constit.Utskrs betänk, bero, bar innefattat
ett slags afslag på en af de deri förekommande frågor.
Jag anser tvärtom, att det beslut, PresteSt fattade,
innebär ingenting annat, ehuru andra termer blifvit begagnade,
än att PresteSt. ansåg Constit.Utsk:s förslag i sin helhet
böra hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
PresteSt. har således godkänt hela förslaget. De öfriga
3 Stånden hafva partielt godkänt vissa delar af förslaget,
och då befinnes det, nar man gör ett öfverslag af alla 4
Ståndens beslut, att 2:ne frågor af de 3, som i betänk, förekomma,
äro af älla 4 RiksSttn godkända. Det är på denna
grund jag tror, att den propos., hvarom jag vågat hos
Hr Gr. o. Ordföranden anhålla, vore den, som Ståndet rätteligen
borde bifalla.
22 H. 3a
Den ao MVj e. m.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren har förmenat,
att någon votering i förstärkt Constit.Utsk. ej kunde komma
att äga rum öfver denna fråga. Jag får blott erinra, att
saken nu är i helt annat skick, än den var, då den från
ConstitUtsk. andra gången återkom. Då hade alla 4 RiksSt:n
gjort den anmärka., att sista mom. eller det, som angår
jury inrättningen, borde förfalla, och således kunde icke
då någon propos. till votering uppgöras, hvarföre också jag
i min reservation afstyrkte det. Men helt annat är förhållandet
nu, då PresteSt. godkänt 3:dje mom. och de 3 öfriga
Stånden ogillat detsamma. Vid sådant förhållande kan
en votering deröfver äga rum, såvida R. o. Ad. väljer den
utvägen framför den, jag först föreslog, att anmoda Exped.-  TTtsk. att i riksd.beslutet intaga de 2.’ne första mom:n af
Constit.Utskrs förslag. Jag tror, att båda sätten äro fullkomligt
lagenliga, och det beror på R. o. Ad:s godtfinnande
att välja, hvilketdera Ståndet behagar. För mig är det
likgiltigt, hvilketdera antages, ty jag ser förut, att icke något
annat mål kan vinnas, än att R. o. Ad. fritages från
obehagligheten att nödgas uppbära all den smälek, som det
4:de Ståndet vid sista riksdagen fick vidkännas.
Frih. Cederström: Det har blifvit yttradt, att PresteSt.
godkänt hela det af Constit.Utsk. afgifna förslaget;
men denna uppgift är oriktig. PresteSt. har icke godkänt
förslaget, att hvila till nästa riksdag, utan det är utredt,
att, sedan Constit.Utsk. gillat proposrns förvägrande, PresteSt.
förklarat sig vara af formerna förhindradt att hindra förslagets
hvilande till nästa riksdag; ty PresteSt:s opinion har,
lika med R. o. Ad:s och min enskilda, varit, att de i Constit.
Utsk:s betänk, förekommande förslag bort vara åtskiljda;
men då PresteSt. blifvit genom lagarna förhindradt att få
sin opinion fram, har PresteSt. varit nog upplyst att lyda
lagen och icke tro sig komma under smälek genom sin laglydnad.
Här vill man deremot vinna sin afsigt genom olagliga
beslut, såsom det att Constit.Utsk. skulle åläggas uppgöra
voter:spropos. i frågan; men då Utsk. gillat PresteSt:s talmans
vägran att gifva propos., så är det mer än otillbörligt
att vilja ålägga Utsk. att derom uppgöra voter:spropos.,
och jag finner obegripligt, att man emot lagens tydliga föreskrift
vill begära det.
Hr Cederschjöld: Mot den siste värde talaren retorquerar
jag just hvad han nu yttrat, att det är obegripligt,
att en menniska vill sätta sig emot grundlagens tydliga ord,
endast med den skillnad, att han är ensam om sin mening,
då jag hoppas att för min mening hafva såväl detta som de
andra Ståndens opinion. Jag vädjar dessutom til! det på
bordet liggande prot.utdr. från PresteSt., deri Ståndet förklarat
sig förhindradt att skilja frågorna åt, men derföre
godkänt liela förslaget att hvila till grundlagsenlig behand
-
D c n ao M a j c. m.
ling vid nästa riksdag. För öfrigt får jag nu afsäga mig
ali rätt att vidare yttra mig i detta ämne.
Frill. Rantzou, Joli. Alb., förenade sig med Hr Cederschiöld.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Hr Ridd -  secret. måtte uppläsa sjelfva slutmeningen i Exped.Utskrs
hemställan.
Underteckn. Rid d. Secret.: Exped.Utskrs förevar, memor.
slutar sålunda: ”så har Exped.Utsk., såväl i följd af
dess redan yttrade åsigt, att samtliga RiksStns eller förstärkta
Constit,Utsk:s beslut erfordras för att en grundlagsförändring
må kunna såsom fullständigt beredd antagas att
hvila till nästa riksdag, ansett sig icke böra upptaga ifråga\ar.
2:ne mom. till införande uti omförmälde § af riksd.-  besl utet.”
Hr von Hartmansdorff: Jag finnér nu, att Exped.-  Utskrs förslag åsyftar att låta frågan förfalla, hvilket är öfverensstämmande
med den mening, jag förut yttrat. Jag
har således ingenting emot Utsk:s framställning att invända.
Hr Gr. o. Ordföranden yttrade, att enligt hvad
han uppfattat, hade 4 meningar sökt att göra sig gällande.
En ledamot har begärt först, att Exped.Utskrs mentor, skulle
läggas till handbna, och nu sednast, att det måtte bifallas.
En annan ledamot hade yrkat återremiss af mentor.,
med åläggande för Exped.Utsk. att till grundlagsenlig behandling
i riksd.beslutet upptaga, hvad Constit.Utsk. i sin
helhet föreslagit rör:de tryckfr.förordnrs återbrigande tili sitt
ursprungliga skick. Andra ledamöter hade yrkat, att Exped.-  Utsk., till följd af 4 Stånds sammanstämmande beslut om antagande
af t och 2 mom:n af Constit.Utskrs meinor. N:o 4°
till grundlagsenlig behandling, skulle upptaga dessa 2:ne
mom. bland de hvilande grundlagsfrågorna, och 2 andra ledamöter
hade yrkat, att R. o. Ad. skulle anmoda Constit.Utsk.
att i öfverensstämmelse med Ståndens beslut upprätta voterrsproposrr.
Hvad den sista meningen anginge, ansåg Hr Gr.
grundlagarna förhindra en sådan forms iakttagande i närvar.
fråga. Hvad åter de öfriga meningarna anginge, och
då först bifall till Exped.Utsk:s memor. blifvit yrkadt, hemställde
Hr Gr., om R. o. Ad. behagade godkänna Exped.-  Utsk:s nu föredragna memor. N:o 29.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Hr Gr. o. Ordföranden yttrade, att i fråga om contrapropos:n
vore det 2:ne opinioner, som sökte göra sig gällande:
den ena, som önskade, att Exped.Utsk. skulle åläggas
att såsom hvilande till grundlagsenlig behandling upptaga
de 2:11c första moram af Constit.Utskrs memor. N:o4o;
Deli ao Maj c. m.
den andra, sorn ville, att alla tre moram skulle fa upptagas.
' Det vore dä nödvändigt, att lt. o. Ad. först afgjorde
hvilken af dessa meningar borde blifva conlrapropos.; och
hemställde Hr Gr. altså, om R. o. Ad. behagade till contrapropos.
antaga, att Exped.Utsk. skulle anmodas upptaga
bland de till nästa riksdag hvilande grundlagsfrågor de n
första mom:n i Constit.Utsk:s mernar. N:o zj.o.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Cederström begärde votering.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller att få till prot.
förklara, det jag icke deltager i voteringen om contrapropos.
, emedan jag anser begge contraproposmsförslägen olagliga.
Hr Dalman: Jag anhåller, att i contrapos:n måtte tydligen
utmärkas skillnaden emellan den propos., som af Frih.
Cederström blifvit yrkad, och den, som å andra sidan blifvit
begärd, så att man tydligen ser, att i de i första mom:n
innefattas allenast frågan om indragningsmngtens upphörande,
men att 3:dje mom. jemväl alser juryinrättningens afskaflände.
Hr von Hartmansdorff: Då jag yttrat mig för japroposm,
torde det anses otillbörligt, att jag yttrar mig om
contraproposm; men för att utveckla Hr Dalmans nu gjorda
begäran hemställer jag, örn det ej vore bäst att skrifva Frih.
Cederström öfver den ena och Hr Cederschjöld öfver den
andra contraproposm.
Upplästes till justering följande voter:sproposm;
Den, som anser, att till contrapropos. bör antagas, att
Exped.Utsk. skall uti riksd.beslutet, såsom hvilande grundlagsändringsförslag,
upptaga de ?:ne första punkterna af Constit.
Ulsk;s uti memor. N:o 4° framställda förslag, nemi. örn
ingressens till Tryckfr:slagen bringande till öfverensstämmelse
med 86 5 Reg.F, samt om indragningsmagteus upphäfvande,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att till contrapropos. bör antagas,
att Exped.Utsk. skall uti riksd beslutet såsom hvilande
grundlagsändringsförslag upptaga hela det förslag till
Tryckfrtsförordnts återbringande till dess ursprungliga skick,
sorn uti Constit.Utsk:s memor. N:o 4° linnés intaget.
Hr Dalman: Jag anser för min pligt att i prot. förvara
den tanken, att jag anser propos. icke enligt grundlagen
hafva bort meddelas å den contrapropos., som Frih.
Cederström begärt, enär, i händelse den vid voteringen vunne,
resultatet kunde blifva, att vi linge ett grundlagsför
-
Den ao Maj e. tn.
a53
slag hvilande till nästa riksdag, som blifvit afslaget af
alla 4 R i ks S t: 11.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 28.
Nej — 17.
I anledning häraf upplästes till justering samt godkändes
följande votcr:spropos. i hufvudsaken:
Den, som godkänner Exped.Utsk:s memor. N:o 2g i anleda.
af framställning om en grundlagsförändrings intagande
i riksd.heslutet, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
«e j;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att Exped.Utsk. skall uti riksd.-  beslutet såsom hvilande grundlagsändringsförslag upptaga de
a:ne första punkterna af Constit.EItsk:s i memor. N:o 4°
framställda förslag, nemi. om ingressens till Tryckfr:slagen
bringande till öfverensstämmelse med 86 § Reg.F. samt om
indragningsmagtens upphäfvande.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 20.
Nej — 23.
Under voteringens lopp hade H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm,
återkommit samt emottagit kluhban.
Ilr Rosenblad: Jag reserverar mig emot det beslut,
som R. o. Ad. nu med 3 rösters pluralitet fattat. Utan att
tala om sjelfva saken, har härigenom ett prejudicat blifvit
stadgadt, i följd hvaraf, blott uppå en af Exped.Utsk.,
hvilket Utsk. den ursprungliga grundlagen icke ens känner,
skeende anmälan, saker kunde komma att i riksd.beslutet
intagas, som icke en gång hade passerat RiksSt:ns plena.
Det behöfdes icke mer, än att bland den massa af förslag,
som vid riksdagens slut från Exped.Utsk. inkomma och som
■vanligen följas med mindre uppmärksamhet, inkasta en hemställan
och att trenne Talmän derå gjorde propos., för att
saker, som Ständerna alldeles icke beslutat, kunde inkomma
i riksd.beslutet. Exped.Utsk. har visserligen icke nu föreslagit
något sådant; men sådan kunde följden blifva af det
nu genom voteringen uppkomna prejudicatet. Jag anhåller
derföre om denna reservations intagande i prot.
Ilr Strussenfelt, Adolph Ludv.: Jag anhåller att
få anmäla min reservation emot R. o. Ad:s nu fattade beslut,
som jag för min del icke finner öfverensstämmande
ined grundlagen, då llögv. PresteSt. icke fått uttrycka sin
2r>4
Den 20 M a j c. ra.
mening i denna fråga, och dessutom en af berörde Stånd
godkänd redaction saknas.
Gr. Horn: Jag vågar vördsamt föreslå, att II. o. Ad.
behagade inbjuda de öfriga RiksSt:n att sig med R. o. Ad.
förena i den nu afgjorda frågan. Det blefve då tillfälle för
PresteSt. att äfven gifva sin opinon tillkänna, och Exped.-  Utsk. skulle åtminstone då icke vägra att hörsamma, hvad
måhända alla 4 Stånden kom me att besluta.
Frih. Rantzou, Joh. Al b,, och Hr Hjerta, Lars
Joli., förenade sig med Gr. Horn.
Gr. Snoilsky, Nils, begärde frågan om inbjudningen
på bordet.
Hr Rosenblad: Jag anhåller, att den af Gr. Horn föreslagna
inbjudn. må blifva hvilanda på bordet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller äfvenledes att
få reservera mig emot Ståndets nu fattade beslut. Dermed
har man i en fråga, som tyvärr vid denna riksdag blifvit
ett slags ambitions- eller partifråga, gått in på en grundsats
af den betänkliga beskaffenhet, att troligen de ledamöter,
som nu glädja sig öfver utgången, skola en annan gång
beklaga sig deröfver, i fall man följer prejudicatet, hvilket
jag önskar att Ståndet icke måtte göra; ty Ståndet har nu
afgjort, att utan 4 Stånds sammanstämmande beslut och utan
förstärkt Constit.Utsk:s omröstning skall, till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, på bordet lägga, en fråga,
hvarom blott 3:ne Stånd beslutat.
Hr Hjärne: Sedan den af Gr. Horn väckta fråga om
inbjudn. blifvit af Gr. Snoilsky och Hr Rosenblad begärd på
bordet, får jag vördsamt föreslå R. o. Ad. att fatta det beslut,
att denna inbjudntsfråga må uppföras främst på nästa
föredragn:slista; hvarom jag anhåller, att propos. måtte framställas.
R. o. Ad. beslöt, att den af Gr. Horn väckta fråga om
inbjudn. till de öfriga RiksSt:n att instämma i R. o. Ad:s
nyss genom votering fattade beslut skulle blifva första målet
på nästa plenidags föredragn:slista.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till §§ i riksd.beslutet:
i:o ang:de Bankens räntevinst;
2:0 angille Bankens sedelutgifning;
3:o anglde förklaring öfver 6 § 4 caP’ Utsökn.b:n, i afseende
på formen för handskrifven invisning;
4:o om förändrad lydelse af x mom. af 16 § i K. förprdn.
d. i3 Juli 1818, ang:de inteckning i fast egendom;
5:o anglde lag för inrikes vexlar.
D c 11 20 Maj c. m.
205
Upplästes och lades till liandina K. M:s denna dag på
rikssalen hållna nåd. tal till R. St.
Vid förnyad föredragning af BancoUtsk:s d. 17 dennes
på bordet lagda memor. N:o 47? lllcd öfverlemnande af voter:spropos:r
i anledn. af R. St:s skiljaktiga beslut vid Utsk:s
under N:o 142 afgifna utlät., hlefvo såväl de föreslagna
voter:spropos:na sorn Utskrs vid slutet af memor. afgifna
yttrande af R. o. Ad. godkända.
Ånyo föredrogs och bifölls Constit.Utsk:s d. ig dennes
på bordet lagda memoiv I:o 126 till R. St., ang:de nödvändigheten
af samband emellan de beredda grundlagsändringsförslagen
till lagtima riksdagars periodiska återkomst och till
bestämmelse rör:de urtima riksdagar.
Till pröfning föredrogs StatsUtskrs d. ig dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 474 i anledn. af erhållen återremiss af
betänk. N:o 472? rör:de fullmägtiges i Riksg cont. gjorda
hemställan, att hvad som vid innevar. riksdag blifvit stadgadt
i afseende på Bankens tjenstemän, hvilka, när de befordras,
innehafva tjenster utom Bancoverket, måtte få gälla
och äga tillämpning för Riksg cont:s tjenstemän.
Hr Hjärne, Harald: StatsUtsk. säger i sitt sednast afgifna
betänk, i detta ämne, att Utsk. redan förra gången
öfvervägt de anmärknir, sorn hos R. o. Ad. samt PresteSt.
blifvit gjorda emot Utskrs förra betänk. Det är likväl svårt
för dessa Stånd att pröfva, huru StatsUtsk. ansett dessa anmärknrr
och från hvilka skäl Utsk. hemtat grund till afslag
af den framställning, som fullmägtige i Riksg.cont. gjort hos
StatsUtsk., emedan Utsk. uti sitt förra betänk, icke anfört
ett enda skäl för detta afslag. Utsk. har nemi. der endast
yttrat sig medelst följande få ord: ”Utsk. har tagit denna
fullmägtiges hemställan i öfvervägande, men ej funnit skäl
att densamma understödja; hvadan Utsk. tillstyrker etc.”
Man kan således icke ingå i någon slags vederläggning af de
skäl, Utsk. trott sig linna emot fullmägtiges hemställan.
Jag ber derföre endast att för R. o. Ad. få uppläsa Hr v.
Troils reservation emot Utsk:s första betänk. Den lyder
sålunda: ”Ett ovilkorligt förbud för tjenstemän att innehafva
befattningar uti mer än ett embetsverk medför, efter mitt
förmenande, både olägenheter och fördelar för embetsverket;
men det synes numera vara öfverflödigt att ingå i en
noggrann afvägning af båda, sedan R. St. i afseende på
tjenstemännen inom Bancoverket beslutat, att endast commissarierna
äro ovilkorligen förbjudna att med befattning
inom Banken förena annan tjenst utom densamma; consequensen
tyckes ensam vara skäl nog för att låta samma stad
-
a56
Den ao Ma j c. m.
gande äfven blifva gällande för Riksg.contrs tjenstemän. Jag
kan åtminstone ej inse något skäl, hvarföre R. St. skulle
vägra dem en förmån, hvilken blifvit tillerkänd deras vederlikar
inom det andra af R. St:s verk. Att ett sådant
förbud påkallas af trägnare embetsgöromål inom Riksg.cont.
än inom Banken, tror jag ingalunda.” Jag delar med säkert
många andra Hr v. Troils tanke, att tjenstegöromålen
inom Riksg.cont. för de underordnade tjenstemännen icke
äro trägnare än för samma tjenstemän inom Banken, och jag
tror derföre, att då R. St. redan beviljat den ifråga var. förmånen
för Bancoverkets lägre tjenstemän, så fordrar rättvisan
att bevilja samma förmån för dylika tjenstemän i Riksg.-  cont. Jag kan icke inse någon olägenhet äf en ^ådan rättighet
att innehafva tjenst utom Riksg.cont., då det beslut,
hvilket jag ville föreslå R. o. Ad., skulle blifva affattadt i
ungefär samma ordalag som det, hvilket gäller i afseende
på Bancoverkets tjenstemän, nemi. att det skall öfverlemnas
till fullmägtige i Riksg.cont. att, när de finna någon dervarande
tjenstemans göromål hindra honom från att hafva annan
tjenst på stat, anmoda honom att lemna den ena eller
andra tjensten. På dessa grunder får jag vördsamt tillstyrka
R. o. Ad. att förklara, det izjtde punkten af BancoUtskts
betänk. N:o 96 äfven måtte äga tillämpning i afseende på
Riksg.cont:s tjenstemän.
R. o. Ad. afslog Utskts utlåt. N:o 474 och beslöt, att
i4‘de punkten af BancoUtsk:s utlåt. Wro 96 äfven skall äga
tillämpning i afseende på Riksg.cont:s tjenstemän.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag får vördsamt
anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, ville hafva godheten att till
H. Ståndet framställa propos., huruvida icke Ståndet ville
inbjuda de öfriga Stånden att deltaga i R. o. Ad:s nu fattade
beslut.
R. o. Ad. beslöt att inbjuda de öfriga RiksSt:n till instämmande
i R. o. Ad:s nu fattade beslut.
Lades till handhna förstärkta BancoUtsk:s d. 19 dennes
på bordet lagda memor. W:o 146, med anmälan om utgången
af de omröstningar, som inom förstärkta BancoUtsk.
blifvit anställda öfver åtskilliga frågor, upptagna i BancoTJtsk:s
under Wais 76, 121 och 137 afgifna memor.
H. R. 0. Ad. åtskiljdes kl. \ till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 2i Maj.
Thorsdagen den 21 Maj i835.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för förliden gårdag.
Ånyo föredrogs Gr. Horns förliden gårdag på bordet
lagda hemställan om inbjudn. till Medstånden att instämma
uti R. o. Ad:s i anleda, af Exped.Utsk:s memor. N:o 29 fattade
beslut.
Bifölls.
Frih. Cederström, Jac.: Jemte det jag får till prot.
anmäla min protest såväl mot de beslut, R. o. Ad. fattat i
anledn. af Exped.Utskrs memor. N:o 29, som den propos.,
hvilken blifvit meddelad, begär jag, att min reservation
måtte få åtfölja den inbjudn., som R. o. Ad. nu beslutat
skola afi;å, och hoppas, att denna fråga är afgjord genom
Constit.Utskrs gillande af den Vägran å propos., som af PresteSt:s
talman blifvit gifven.
Justerades 1 prol.-utdr., rörtde R. o. Ad:s förliden gårdag
fattade beslut i anledn. af Exped.Utsk:s memor. ]\7:o 29
samt rör:de den nu beslutade inbjudn.
Gr. Frölich, Dav,: Sedan jag i dag öfvervärit det
slutliga afgörandet af återstående mål i BancoUtsk., och intet
annat nu lärer kunna der förekomma än det enda, hvarom
jag fann mig föranlåten att i går göra anmälan och
protest, torde det finnas mindre underligt, att jag nu afsäger
mig min plats i nämnde Utsk., med anhållan, att jag
får bibehålla min plats såsom riksdagsman,
Gr. Fröliehs begäran blef af R. o. Ad. bifallen; och
anmodade Ii. Ex. Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer alt
utse en ny ledamot i BancoUtsk. efter Gr. Frölich,
Lades till bendlina Conätit.Utskts förliden gårdag på
bordet lagda memor. N:o 124 till BorgareSt., med ytterligas*
re hemställan om deltagande i voteringen öfver den i memor.
N:o 54 uppgifna proposm.
Likaledes lades till handlma förstärkta Constit.Utsk:s
förliden gårdag på bordet lagda memor. N:o i2Ö, ang:de
utgången af inom förstärkta Constit.Utsk. anställda voteringar.
22 Ii.
33
a 58
Den ai Maj.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtsk:s förliden gårdag
på bordet lagda utlåt. N:o 148 i anledn. af de inom H. It.
o. Ad. framställda anmärknrr vid Utskrs under Nro 143 afgifna
betänk.
Då nu ånyo föredrogs BancoUtskrs förliden gårdag på
bordet lagda memor. Nro 149 i anledn. af ett Riksstånds återremiss
å Utskrs memor. Nro i45, fann R. o. Ad. för godt
att vid de 3rne öfriga RiksStrns i ämnet fattade beslut låta
bero.
Föredrogs ånyo och bifölls Exped.Utskrs förliden gårdag
på bordet lagda memor. Nro 3o i afseende på förekommande
af omtryckning utaf vissa till bikanget lill RiksStrns prot.
hörande handhr.
I sammanhang härmed upplästes till justering och godkändes
Exped.Utskrs under JV:o 35o afgifna förslag till R.
St:s und. skrifvelse till K. M., angrde iakttagelser till förekommande
af omtryckning af vissa till bihanget hörande
handhr.
Ånyo föredrogs och bifölls Exped.Utskts förliden gårdag
på bordet lagda memor. Nro 3i, angrde särskilda arfvoden
i afseende på fullgörandet af åtskilligt arbete, som efter
riksdagens afslutande återstår och tillhört Exped.Utskrs befattning.
Upplästes till justering ett från Exped.Utsk. under Nro
351 inkomnjet förslag till R. Strs und. skrifvelse till K. M.,
angrde K. Mrs nåd. bemedling för upptagande af ett utrikes
creditiv till förstärkande af Bankens silfverfond.
Likaledes upplästes till justering och godkändes en föreslagen
fortsättning af den § i riksd.beslutet, som rörer hufvudgrunderna
för Bankens rörelse och förvaltning.
Upplästes och lades på bordet förstärkta BancoUtskrs
memor. Nro i5o med anmälan om utgången af de i förstärkta
BancoUtsk. anställda, i BancoUtskrs memor. Nro i4/
föreslagna voteringar.
II, R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 7 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
D c ii 11 M a j a5Q
Fredagen den 22 Maj iS35.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 4 prot.-utdr. för förliden gårdag.
Föredrogs ånyo ocfi Indes till handbna förstärkta BancoUtsk:s
d. 21 dennes på bordet Ingda (neinor. N:o i5o, med
anmälan om utgången af de i förstärkta BancoUtsk. anställda,
i liancoUtsk:s memor. N:o 147 föreslagna voteringar.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
memor. från
BancoUtskottet:
N:o i5r. i anledn. af R. o. Ad:s samt PresteSt:s Utsk.
gifna åläggande att inkomma med anmälan , huru Utsk. uppfattat
R. St:s beslut i fråga örn b:coreglementets und. öfverlemnande
till K. M.;
LagU ts kottet:
N:o 187. i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o
186 öfver Hr C. G. Stuarts motion, angrde und. anhållan
bos K. M. om utarbetande till nästa riksdag af förslag till
gemensam lag för utrikes och inrikes vexlar;
Expe di tionsU ts kottet:
N:o 32. i anledn. af 2:ne RiksStts återremiss af §§ under
Atris 42 & 78 uti riksd.beslutet.
Upplästes ankomna prot.-utdrag från de öfriga RiksSttn,
nemi.: från PresteSt. af d. 12, 14, 16, 18, 79 och 20 dennes;
från BorgareSt. af d. 12, 14» 16, 17, 18, 19 och 20
dennes samt från BondeSt. af d. 12, 14, 16, 17, 19 och 20
dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ lill i e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 23 Maj 1835.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades i prot.-utdr. för d. 22 dennes.
Företogs till pröfning BancoUtskts förliden gårdag på
bordet lagda memor. N:o i5i i anledn. af II. R.o. Ad:s samt
Den Maj.
Högv. PresteSt» Utsk, gifna åliggande att inkomma med an^
jnälan, lmru Utsk. uppfattat R. St:s beslut i fråga om b;coreglementets
und. öfverlemnande till K. M.
Upplästes ett från PresteSt. ankommet prot.-utdr. af
förliden gårdag, af innehåll, att Ståndet ogillat BancoUtsk:s
i ofvannämude memor. uttryckta åsigt, att frågan om sättet
att åt K. M. öfverlemna l^tcoreglementet är förfallen, och
beslutat anmoda BanCoUtsk. att lill R. St. inkomma med
jemnkn:sförslag och voter:spropos. i frågan; i hvilket beslut
PresteSt. anmodat Medstånden att instämma.
Frih. Cederström, Jac.: Utsk. säger, alt frågan vore
förfallen och att saken således komme att förblifva vid hvad
förut stadgadt varit, och Utsk. grundar sitt yttrande derpå,
att skrifvelse med b:coreglementets öfverlemnande tillförne
blifvit expedierad genom fullmägtige; men detta skedde lill
följd af ett särskildt uppdrag åt fullmägtige, utan att någon
lag eller allmän föreskrift derom finnes, och således kan
detta mål ej hänföras till den §, som omtalar förfallna frågor.
Nu hafva alla RiksStm sagt, att en skrifvelse med
b:coreglementet skall afgå, men dervid fattat olika beslut i
afseende på sättet, och jag yrkar till följd häraf, att Utsk.
skall inkomma med jernnkn:sförslag och voter:spropos:n.
Frih. Boye, Fredr.: Jag anhåller att få veta de öfriga
Ståndens beslut.
Underteckn. Ridd.Secret.: PresteSt» beslut är nyss
uppläst; BorgareSt. har lagt memor. till handhna, och från
BondeSt. har någon underrättelse ännu ej ankommit.
Frih. Boye; Vid sådant förhållande vet jag i sanning
ej, hvad som är att tillgöra; ty återremitteras frågan, så
kan det hända, att ännu derefter 2 Stånd stadna emot 2 i
denna formfråga.
Frih. Boye, Ludv.: Den förste talaren har så riktigt
urskiljt saken, som är skrifvelsen, och sättet, som är reglementets
öfverlemnande, att jag icke skall tillåta mig någon
sammanblandning af dessa båda frågor. Då skrifvelse af
samtliga RiksSttu är beslutad, och man blott är oense om
sättet, hvarom någon lag förut ej finnes, helst man såsom
motiv för beslutet vid sista riksdag i samma fråga anförde,
alt hvad som då vidtogs, skedde, emedan Ständerna ej hade
tillräcklig tid att sjelfva inkomma med det då beslutade
fctcoreglementet, begriper jag ej, huru Utsk» åsigt nu kan
gälla, äfven om två Stånd gillade den; ty en magt måste
väl finnas, för att åtskilja en sådan tvist. Jag instämmer
med Frih. Cederström.
Hr Stuart, Carl Gust.: Frih. Boye har misstagit sig,
då han sagt, att icke något stadgande finnes rör:de ifrågavar.
ämne; likaledes Frih. Ctderströro, då lian uppgifvit, att del
Den a3 Maj.
vid sisla riksdagen genom en särskild skrifvelse uppdrogs ät
fullmägtige att till K. M. öfverlemna det då utfärdade b:coreglementet.
Wyssberörde reglemente innehåller deremot en
bestämd föreskrift, huru med detsammas öfverlemnande till
K. M:s kännedom skall förhållas. Detta stadgande har BancoUtsk.
ansett desto hellre böra bibehållas uti det reglemente,
hvilket vid denna riksdag kommer att utfärdas, sorn deri af
Gr. Frölich om ändring deruti väckta motion blifvit ålshagen
af två Stånd och frågan härom altså mäste anses hafva
förfallit. Wära likartad med den nu förevar, formfrågan var
en vid 1823 års riksdag uppkommen fråga om slutliga behandlingen
af ett då väckt förslag i afseende på Allm. Brandförsäkringsverkets
lånrätt i Banken. Äfven vid detta tillfälle
hade Borgare- och BondeSltn fattat ett olika beslut med
de öfriga 2:ne RiksSttn. Constit.Utsk. fick sig derföre uppdraget
att med R. Sits rätt bestämma sättet för denna frågas
behandling, I anledn. häraf förklarade bemälde Utsk,,
att ”då 72 § Reg.F., hvartill 75 § Riksd.Ordn. lenman hänvisning,
egentligen handlar om Bankens grundförfattningar
”och R. St:s allm. förvaltningsföreskrifter, men den närvar,
”frågan om lånrätt i Banken endast innebär och afser en
”speciel förvaltnings- och dispositions-detail, linner Utsk.
"samma fråga, jemlikt berörde Riksd.Ordnrs §, kunna och
”böra förfalla.” På enahanda grund måste den af Gr. Frölich
nu väckta motion, såsom äfven rörtde ett speciel! stadgande
i breoreglementet, kunna och böra förfalla. Hr Gr. o.
Landtm, torde icke heller anse sig mot föreskriften i §
Riksd.Ordn. rätteligen kunna framställa någon annan propos.
i detta ämne, än den, att R. o. Ad., med afslag å PrestcSt:s
inbjudn., lagger BancoUtskrs mentor, till handltua, om
hvilken propos. jag altså får vördsamt anhålla,
Frih. Boye, Fredr.: Jag har begärt ordet, endast för
alt svara Frih, Boye, Ludv., pä hans förfrågan om den
magt, som skall skilja tvisten, att jag tror 72 § Reg.F. och
7.5 § Riksd.Ordn. vara de sladganden, hvarefter frågan skall
afgöras, Wågon annan magt känner åtminstone icke jag.
Hr Rosenblad, Bernh.; Deri instämmer jag med den
siste talaren, att det är grundlagen ensam, som skall skilja
tvisten; men det är just på grund deraf, som jag hos mig
stadgat den öfvertygelse!), att Utsk, ej förfarit rätt. Hr
Stuart har sagt, att misstag blifvit begångna af de föregående
talarne; men han har sjelf misstagit sig, då han påstått,
att b:coreglementet förut innehåller föreskrift i ämnet,
ty det finnes ingenting i allmänhet stadgadt, huru med reglementets
öfverlemnande till K. M. skall förfaras. Slutmeningen
i i83o års reglemente lyder så bär; "Särskildt uppdrages
och autoriseras Bancofullmägtige att till K. M. i
utid. öfverlemna en afskrift af detta reglemente; börande
derjemte fullmägtige, i händelse flera eliev färre utaf de j
2Ö2
D c n 23 M a j.
detsamma befintliga stadganden, som äro af den egenskap,
att nåd. kungör, för deras allm. tillämpning och verkställighet
bör föregå, icke vid riksdagens afslutande hunnit blifva
från R. St. sjelfva i 7ind. anmälda, då hos K. M. göra und.
anhållan i berörde hänseende.” Antagandet häraf skedde i
följd af dåvar. BancoUtsk:s betänk. N:o 1445 hvars slutmening
jag får anmoda Hr Ridd.secret. att uppläsa. — Hr Stuart
har likaledes misstagit sig, då lian sagt, att Gr. Frölichs
motion blifvit afslagen af två Stånd; ty Uiskrs tillstyrkande
i betänk. JV:o i3?. lyder sålunda: ”att R. Ii. St., sedan stadgar
och reglemente för Bankens rörelse och förvaltning hunnit
fullbordas, måtte dem till K. M:s nåd. kännedom i und.
öfverlemna, innan R. St. åtskiljas, och i vidfogad und. skrifvelse
anhåila, det K. M., i händelse han finner förenämnda
stadgar och reglemente icke strida med de i banklagen af
d. t Mars 1800 fastställda grunder, i nåder täcktes desamma,
i hvad de röra allmänheten, låta på vanligt sätt kungöra.
" Detta återremitterades af 3 Stånd, och Utsk. afgaf
derefter följande yttrande: ”att i likhet med hvad vid sista
riksdag ägt rum, enligt dåvar. BancoUtsk:s skrifvelse af d.
18 Mars i83o, införd i nu gällande b:coreglemente af samma
år, Utsk. måtte få lemna Bancofullmägtige uppdrag och
autorisation alt till K. M. i und. öfverlemna en afskrift af
det nu upprättande brcoreglemente, samt anmoda fullmägtige
att, i händelse flera eller färre utaf de i samma reglemente
befintliga stadganden, som äro af den egenskap, att
nåd. kungör, för deras allm. tillämpning och verkställighet
hör föregå, icke vid riksdagens afslutande hunnit blifva från
B. St. i und. anmälda, då hos K. M. göra und. anhållan i
detta hänseende.” Detta bifölls af Borgare- och BondeStm;
men PresteSt. fattade särskildt beslut. Häraf torde således
R. o. Ad. finna, att, oberäknadt den omening, som skulle
ligga deri, att i i835 års btcoreglemente införa, hvad som
genom skrifvelse af d. 18 Mars i83o särskildt uppdrogs åt
Bancofullmägtige med afseende ensamt på det då upprättade
reglemente, så finnes nu ett alldeles nytt reglemente
upprättadt, som ej kunde vara föremål för sista riksdagens
beslut, och på hvilket således slutmeningen i i83o års reglemente
ej heller kan vara tillämplig. Jag anhåller, att
BancoUtsk;s betänk. N:o x44- v‘d sista riksdagen måtte af
Hr Ridd.secret. uppläsas, på det man deraf må finna, att
det var R. St. sjelfva, som då autoriserade fullmägtige att
öfverlemna brcoreglementet till K. M.; och jag frågar, om
detta är detsamma som en autorisation af BancoUtsk., såsom
2 Stånd nu beslutat. Vidare förekommer, att hela reglementet,
till hvarenda bokstaf, då underställdes R. St:s
egen pröfning, men att helt annorlunda nu tillgått, då BancoUtsk.
af egen magt och myndighet uppgjort detsamma, utan
filt RiksStrn ens fått se en betydlig del deraf. Jag tror såJedes,
att den åberopade slutmeningen aldrig kan anses oför
-
Den *3 Maj.
263
ändradt quarstä, oell att de två Stånd, som beslutat, att
reglementet nu bör af R. St. sjelfva öfverlemnas lill K. M.,
hafva fullkomligt lika rätt att göra sin mening gällande,
som de andra två RiksStm.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag delar Hr Stuarts nu
yttrade åsigt; men då jag ej var närvar, vid den föregående
discussionen i detta ämne, får jag förklara, att jag anser
Utsk. sjelfmant hafva bort anmäla förhållandet, sedan tvist
uppstått om resultatet af de olika besluten. Då likväl Ständerna
sjelfva nu äro i tillfälle att pröfva detta, är jag af
den tanka, att frågan hör anses förfallen. Man har sagt,
att då tre Stånd fattat olika beslut, skulle deröfver votering
anställas i förstärkt Utsk.; men jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att detta icke har är förhållandet, utan
att här två Stånd stadnat mot två, ty genom R. o. Ad:s
samt PresteSt:s afslag A BancoUlsk:s sednare betänk, bar
detta förfallit, och det första betänk, har likaledes förfallit
genom Borgare- och BondeSUns beslut. Jag inser således ej
annat, än att vi nu äro lyckligen af med den onödigtvis
väckta frågan och att det således förblifver vid' hvad förut
varit stadgadt. Hr Stuart har åberopat ett prejudicat; jag
får äfven åberopa ett i afseende på en annan fråga vid i8a3
års riksdag, nemi. den, som är föremål för Constit.Utsk:s
memor. N:o 124, der Utsk. slutar sålunda: ”— — — och
"då dessutom det äldre stadgandets tillvaro gör umbärligt
”hvarje nytt, der RiksSttns pluralitet icke ansett detta sed”nare
vara bättre, finner Constit.Utsk., att, enligt 57 §
”Riksd.Ordn., sammanställd med 72 § Reg.F., närvar, fråga
”kan, och således äfven bör, förfalla.” Den sista meningen
är särdeles tillämplig här; och då R. St:s pluralitet ej ansett
det nya stadgandet oumbärligt, hemställer jag, om ej frågan
är af natur att kunna förfalla, och således äfven bör
det. Jag yrkar, att memor. må läggas till handltna.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Riksd.Ordn:s 75 § säger i de
sista raderna: ”är åter frågan af sådan beskaffenhet, att den
ej kan förfalla, gånge som i 73 § stadgadt är.” Har uppstår
således den frågan, om saken är af beskaffenhet att
kunna förfalla, och man bör då tillse, hvarom fråga egentligen
är. Frågor, som kunna förfalla, äro af tvenne slag:
1:0 sådana speciella, som t. ex. ansökningar af låntagare i
Banken att få lindring i betalningsvilkoren, beli om då två
Stånd stadna emot två, förfaller frågan, emedan den involverar
ett specielt fall; 2:0 sådana, der vår grundlag eller
allm. lagen förut stadgat, huru förhållas skall. Här åter rör
frågan ej ändring hvarken af lag eller b:coreg!ementet; ej
heller rör den enskild mans rätt, utan endast, huru Ständernas
beslut skall verkställas. Ett b:coreglemente är uppgjordt
och mäste expedieras; det kan ej förfalla, och detta
är hufvudfrågan. Men tvist har uppstått, huru denna ex
-
204
Den 23 Maj.
pedition skall ske. Två Stånd hafva sagt så och så, och de
andra två annorlunda, och man har ansett, att frågan dermed
vore förfallen, så att saken sjelf skulle förfalla blott
för tvisten örn sättet. Jag instämmer med Frih. Cederström
och ber att få utreda, huruvida något lagstadgande i ämnet
förut finnes. Sista brcoreglementet lyder i slutmeningen
sålunda, och jag ber att härvid få lägga särskild vigt på
vissa ord: ”Särskildt uppdrages och autoriseras Bancofull”mägtige
att till K. M. i und. öfverlemna en afskrift af detta
”reglemente; börande” & c. Vill man tillämpa detta efter
ordalydelsen, så föreställer jag mig, att om någon af fri 11—
mägtige skulle uppläsa stadgandet och det befinnes, att der
står: detta reglemente, så skulle en annan fullmägtig
med allt skäl kunna säga, att dermed menas i83o års b:coreglemente,
men ingalunda det, som blifvit stiftadt år i835.
Det är såled'’1' klart, att Ständernas föreskrift vid sista riksdagen
ej kan anses upphöjd till ett allmänt stadgande, då
der står: detta reglemente. Om deremot det hetat: det
reglemente, som för Banken kommer att gälla,
så hade man möjligen kunnat advocera sig fram, men icke
nu. Till råga på saken har Hr Rosenblad upplyst, att
Borgare- och BondeSttns beslut ej öfverensstämde med förra
reglementet, och det är således gifvet, att R. St. nu måste
fatta ett särskildt, emedan annars intet stadgande funnes.
Utsk:s åsigt kan i sanning betraktas som en usurpation, och
jag beklagar, att BancoUtsk. häri velat taga exempel af
Constit.Utsk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Hr Rosenblad har begärt,
att Hr Ridd.secret. behagade uppläsa det beslut, som fattades
vid sista riksdagen i detta ämne. Jag förenar mig i
Hr Rosenblads anhållan, och torde sedermera återfå ordet.
Underteckn. Ridd.Secret.: BancoUtsk:s memor. N:o
144 v'd sista riksdagen innehaller i den del af slutmeningen,
som här är i fråga, följande: ”Särskildt uppdrages och
”autoriseras Bancofullmägtige, att till K. M. i und. öfverlemna
en afskrift af detta i’eglemente; börande derjemte
”fullmägtige, i händelse flera eller färre utaf de i detsamma
”befintliga stadganden, som äro af den egenskap, att nåd.
”kungör, för deras allm. tillämpning och verkställighet bör
”föregå, icke vid riksdagens afslutande hunnit blifva från
”R. St. sjelfva i und. anmälda, då hos K. M. göra und. an”hållan
i berörde hänseende.” Enligt registret har detta
memor. blifvit bifallet af alla RiksSt:n,
Gr. Horn: Det bifall, R. St. lemnade till Utsk:s nu
upplästa skrifvelse, innehåller blott, att Utsk. berättigas
uppdraga åt R. St:s fullmägtige öfverlemnandet af b:coreglementet
till K. M., alldenstund R. St. sjelfva dertill ej
haft tillfälle. Detta var således då grunden för beslutet,
som
k Deé aj M*j.
jorn ingalunda Ian kallas något allmänt stadgande, utan blott
gäilande för tillfället. I 75 § Riksd.Ordn. stadgas, hvilka
frågor få förfalla och förblifva vid hvad förut stadgadt
varit; då blir frågan, hvad i detta fall förut varit stadgadt,
och härtill kan blott svaras; ingenting. Således kan ej detta
lagbud bär tillämpas, och Hr Lefre'n har dessutom upplyst,
att sjelfva saken ej kan förfalla, ty reglementet måste
öfverlemnas på ett eller annat sätt, och detta skall numera
afgöras genom votering i förstärkt Utsk. Jag finner detta
så tydligt, att jag ej kan annat än uttrycka min förundran
öfver Utskts envishet att vidhålla sin åsigt. Det är ett bevis
på, att BancoUtsk. gått samma Väg som Constit.Utsk.,
ehuru jag önskat, att Utsk. ej tagit exempel derifrån.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är förekommen af Gr. Horn
och afstår ifrån att yttra mig.
Hr Stuart: Hr Rosenblad har förklarat den både af
mig oell af BancoUtsk. meddelade uppgiften, att Gr. Frölichs
motion blifvit afslagen, härleda sig från ett misstag. För
att sätta R. o. Ad. i tillfälle att afgöra, antingen Hr Rosenblads
eller mina uppgifter grunda sig på misstag, anhåller
jag att få i H. Ståndets minne återföra de beslut, som
i anledn. af berörde motion blifvit af RiksSltn fattade. Ifrågavar.
af Gr. Frölich väckta motion blef först af Utsk. uti
dess derom afgifna memor. N:o i3a tillstyrkt. Detta af R.
o. Ad. bifallna, men af BorgareSt. afslagna memor. återremitterades
af Preste- och BondeSt:n. Vid besvarandet af de
sålunda erhållna återremisserna frånträdde Utsk. sitt tillstyrkande
af bifall till motionen och föreslog i stöllet att, på
samma sätt som vid sista riksdag tillgått, Bancofullmägtige
mätte af Utsk. få sig uppdraget att till K. M. i ond. öfverlemna
en afskrift af det btcoreglemente, som vid denna riksdag
varder utfärdadt. Det utlåt., Utsk. under Nto i4*
härom afgifvit, hafva Borgare- och BondeSt:n bifallit, i följd
hvaraf dessa Stånd altså ogillat omförmälda motion, den
der, vid sådant förhållande, måste anses vara afslagen och
derföre, på sätt Utsk. nu anmält, hafva förfallit. Hr Rosenblad
har deremot rätteligen förebrått BancoUtsk. det misstaget.
att uti sistberörde utlåt, hafva uppgifvit, det Banco- '
fnllmägtige, genom dåvar. BancoUtsk» skrifvelse af d. 18
Mars i83o, blifvit autoriserade att till K. M. aflemna reglementet.
Det var nemi. icke genom någon skrifvelse, utan
medelst slutmeningen i sjelfva reglementet, som fullmägtige
erhöllo denna autorisation. Detta misstag har jag också redan
anmärkt, ehuru jag kom att förbise detsamma vid utlåt»
justerande. Enligt hvad Hr Ridd.secret. nyss uppläst
ur hillänget till sistföi flutna riksdags prot., biföllo R. då församlade
St. deras BancoUtsk» hemställan ang:de blcoreglementets
öfverlemnande till K. M. R. St:s sålunda i detta
aa H. 34
266
Den 23 Maj.
afseende fattade beslut måste följaktligen fortfara att vara
gällande, likasom alla andra vid förflutna riksdagar meddelade
stadganden angtde Banken, intilldess detsamma varder
af minst 3:ne RiksSt. upphäfvet. I händelse nuvar. BaneoUtsk.
, utan R. St:s dertill lernnade bifall, egenmägtigt uteslutit
ur det nya reglementet denna, i öfverensstämmelse
med R. St:s beslut, uti nu gällande reglemente införda föreskrift,
skulle Utsk. således, efter min åsigt, verkligen hafva
förtjent de förebråelser, hvarmed man under sednare dagarna
både inom och utom Representationen öfverhopat detsamma.
Hvad sjelfva frågan om b:coreglementets öfverlemnande
till K. M. för öfrigt vidkommer, §å kan jag i sanning
icke inse, hvarföre ej sådant efter denna riksdag skall kunna
låta verkställa sig på samma sätt som efter förra riksdagen.
Expedierandet af reglementet till fullmägtige kommer
naturligtvis att äfven vid innevar. riksdags slut ske sålunda,
att sjelfva originalexemplaret af detsamma tillstädes fullmägtige,
då de emottaga Utskts afskedshelsning. Man har
fästat sig vid den omständigheten, att merberörde stadgande
uti nuvar. reglemente börjar med orden: "Särskildt uppdrages
och autoriseras Baucofullmägtige" &c. Detta uttryck
förefaller mig deremot både riktigt och högst naturligt,
emedan den sålunda meddelade föreskriften angick allenast
en enda åtgärd, efter hvars vidtagande densamma, såsom
uppfylld, icke vidare vore gällande. Huru någon den ringaste
anledn. till tvekan skulle, på satt Hr Lefren yttrat,
kunna hos fullmägtige uppstå, i händelse af samma stadgandes
ordagranna införande i det nya reglementet, antingen
det vöre i83o eller i835 års reglemente, sorn menades med
detta reglemente, är det för mig alldeles omöjligt att
ens kunna föreställa mig. Samme talare har nämnt ordet
advocatur, och hans yttrande i detta afseende synes äfven
innehålla ett obestridligt bevis derpå. Beträffande slutligen
den ånyo upprepade beskyllningen för usurpation, som
BancoUtsk. fått uppbära, samt detta Utskrs jemnförande med
vårt nuvar. Constit.TJtsk., så har jag ingalunda och troligen
icke heller någon af dem, sora inom Utsk. delat mina åsigter
, åsyftat någon magtinkräktning, hvilken jag åtminstone
alltid skall, i stället för att befrämja, söka att, så vidt jag
förmår, motsätta mig, i hvilken form som helst en sådan
uppenbarar sig. Men då grundlagarna uttryckligen tillerkänt
BancoUtsk. rättigheten att utfärda reglementet för Bankens
förvaltning, torde det icke med något skäl kunna rubriceras
såsom usurpation, att Utsk., med noggrannt iakttagande
af hvad dess instruction föreskrifter, begagnar denna
rättighet; och ingenstädes, hvarken uti grundlagarna eller
Uti denna instruction, har Utsk. fått sig ålagdt att underställa
R. Sles förnyade pröfning sådana äldre förut gällande
stadganden, som Utsk. anser böra fortfarande tjena till efterrättelse
för Bancostyrelsen. Frågan om BaucoUtskts hand
-
Pen a3 Maj.
lingssält uti oftaberörde hänseende torde emedlertid numera
vara tillräckligt utredd å ömse sidor, hvadan jag anhåller,
att Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa propos. till detta
ärendes slutliga afgörande.
Gr. von Fersen, Hans: Jag är förekommen af Gr.
Horn och Hr Lefren och har hlotl föga att tillägga. Jag
ber få fästa uppmärksamheten derpå, att stadgandet i i83o
års bancoreglemente , om detsammas öfverlemnande till K.
M., blott var en undantagslag, nemi. så vidt detjinnefattade,
att fullmägtige dermed skulle ingå till Konungen. Jag känner
åtminstone inga andra, som kunna ingå med Ständernas
beslut, än just Ständerna sjelfva, och sålunda var här ett
gifvet undantag. Bevillntsförordn. öfverlemna Ständerna äfven
till K. M., utan ätt detta anses förminska Ständernas
rätt enl. 5j § Reg.F. 72 § i samma grundlag kan ej heller
sägas blifva försvagad genom denna fråga ; och då den svårligen
kan förfalla, anhåller jag om propos. till bifall å
PresteStrs inbjudn.
Åtskilliga hördes yrka proposJn.
Hr RosenbIad: Jag anhåller, att Ridd.secret. behagade
upplysa, huru Preste- och BorgareSt:n beslutat i anledn.
af BancoUtskrs betänk. N:o 141 -
Underteckn. Ridd.Secret.: PresteSt:s beslut lyder sålunda:
"Ståndet ogillade Utsk:s utlåt, och beslöt, att R. St.
"aflåta en und. skrifvelse, hvarigenom de till K. M:s kännedom
öfverlemna b:coreglementet och anhålla, alt hvad
"allmänheten deraf torde behöfva känna mätte på vanligt
"sätt blifva kungjordt; och skulle de resp. MedSt:n vördsamt
och vänligen inbjudas att i detta beslut instämma.”
BorgareSt. har fattat följande beslut: "Med läggande af ut"låt.
N:o 14-1 till handltna, gillade Ståndet det slut, hvaruti
"Utsk. i berörde utlåt, stadnat.”
Hr Rosenblad: Borgare- och BondeSt:n hafva således
gillat slutmeningen i CJtskts betänk. N:o 141 > och häraf
upplyses, att Hr Stuart begått ett misstag. Utsk. kände
förmodligen ej, att R. St. sjelfva bestämdt vid sista riksdagen
autoriserat fullmägtige att öfverlemna reglementet till Konungen,
utan trodde, att det skett i kraft af en särskild
skrifvelse från Utsk.; och de 2:ne Stånd, som bifallit, att
Utsk. nu skulle få autorisera fullmägtige, hafva således äfven,
om de ansett det förra stadgandet böra äga kraft och verkan,
dock i sjelfva verket beslutat en förändring mot hvad
förut varit stadgadt. Men då är det ock sjelfskrifvet, att
frågan ej kan förfalla. Jag förnyar min anhållan om
propostn.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Här är ej fråga
om sak, utan 0111 form, och deri förblifver jag vid hvad
Dea al M«j.
jag förut yttrat, att jag ej begriper annat, fin att i83o års
bancoreglemente Sr oförändradt, der ej Sndring blifvit beslutad,
och att det deri skall förblifva vid hvad förut varit
stadgadt. Tvenne talare hafva med sophisteri lagt vigt på
orden: detta reglemente; men då de upprepas i 1835 års
reglemente, gälla de naturligtvis för detta sistnämnda reglemente,
på samma sätt som med bevilln.förordn. tillgår, ty
der heter det också denna bevilln.förordn. Jag kan
således ej annat finna, än att frågan måste förfalla. Det
längsta man kan gå, är, att om två Stånd bifalla, att frågan
skall hänskjuta* till förstärkt Utsk., men de andra två
dertill säga nej, bör det tillgå, som vid i8?3 års riksdag,
då en dylik fråga drogs under Conslit.Utsk., och det är då
ganska osäkert, huru det kan aflöpa, Emedlertid förmodar
jag, att Konungen redan fått alla erforderliga underrättelser
genom öfverlemnande! af grunderna för Bankens rörelse
och förvaltning; ty sjelfva reglementet innehåller blott en
utveckling deraf, och jag Unner således frågan ytterst obetydlig,
för att uppehålla riksdagen och just sammanknyta
bedjan af denna riksdags invecklade förhållanden. Den började
med frågan om 72 § Reg.F. och slutar nu med denna;
jag tror det vöre väl, om nian låtit de rådande känslorna i
början af riksdagen fått lugna sig och dö bort, i stället att
åter uppröra dero,
Hr Gederschjölds anförande hade blifvit afbrutet genom
ankomsten af en Deputation från PresteSt., anförd af Biskopen
m. m. af Kullberg, hvilken genom uppläsande af ett
PresteStts prot.utdr. af denna dag tillkännagaf, att Ståndet
fattat ett b", lut, af innehåll, att Ståndet, till befrämjande
af ett skyndsamt och af alla högst efterlängtadt slut på
riksdagen, på anförda skäl icke tvekat att förnya sin förut
gjorda vördsamma och vänliga inbjudn. till resp. MedSt:n
att förena sig i det beslut, att R. St. måtte medelst en und.
skrifvelse öfverlemna det nu upprättade b;careglementet till
K. M;s kännedom, jemte und. anhållan, att K. M. ville i
nåder låta kungöra de stadganden i samma reglemente,
hvilka böra komma till allmänhetens kunskap; förklarande
PresteSt, tillika, att, om denna inbjudn. vinner MedSttns
bifall, Ståndets inbjudn. af d. 22 dennes kommer att förfalla.
Sedan Deputationen affcrädt, fortsattes den förut började
öfverläggningen.
Gr, Frölich, Dav.: Jag hade ej ämnat yttra mig;
men då Hr Stuart sagt sig vilja relevera frågan och dervid
återupptagit något, sorn skulle hafva undgått mig, så kan
jag ej heller underlåta att relevera hans misstag. Hr Stuart
har sagt, att Utsk. i det sednare betänk, frångått sitt
förra beslut och kommit med ett annat, som likväl är af
beskaffenhet, att det ej rörer den väckta frågan. ]Vlin ina
-
Den aS M a j.
tion var, alt R. St. sjelfva skulle öfverlemna brcoreglementet
till K. M. Detta gillade TJtsk. först; men i det sednare
betänk, tillstyrkte deremot Utsk., att stadgandet härom i
det gamla reglementet skulle förblifva gällande. Således
bär Utsk. der ingått i besvarande af något, som ej blifvit
väckt. Om Utsk. stadna!, då målet för 3:dje gången dilkom,
dervid, att 2 Stånd stadnat mot 2, så hade man möjligen
haft rätt, att motionen vore förfallen; men då Utsk. efter
votering substituerat en annan slutmening, tror jag ej, att
frågan numera kan förfalla. Då PresteSt. nu anmält en ytterligare
inbjudn., deri det återkallat den förra och frångått
sitt första förslag, samt tillstyrkt ett immediat beslut
af Ständerna sjelfva, får jag förklara, att jag finner denna
form vara alldeles oriktig. Här förekommer äfven en annan
omständighet, nemi. att PresteSt. uteslutit den bekanta
mellanmeningen. Man torde anse det vara envist af mig
att påyrka den; men R, o. Ad. har dock förut gillat den,
och jag ber att få förklara, hvarföre den influtit, äfvensom
det torde tillåtas mig att erinra om hvad som passerade,
då 72 § Reg.F. förevar, ehuru jag ej då var närvar. Jag
deltog likväl sedermera i beslutet, att ingen ny banklagsstiftning
skulle äga rum, emedan jag ansåg nödigt, att R.
St. efterlefde iS3o års banklag. Men då denna lag nu första
gången skulle efterlefvas, ville jag genom min motion
uttrycka detsamma, som lagen innehåller; ty den innehåller
icke, att man skall öfverlemna till Konungen blott hvad
som skall promulgeras, utan 7 § ger tydlig anledn., att hela
reglementet skall öfverlemnas, på det att Konungen må
tillse, alt det ej strider mot banklagen, och hvarigenom man
velat hindra den andra Statsmngten att ingå i en godtycklig
tolkning af densamma. Med förvåning har jag dock nu
hört, att man vill bortraisonnera hela banklagen. Må det
tillåtas mig att säga, hvad jag tror finnes i denna lag, nemi.:
1:0 att silfverutvexlingen skall fortgå; 2:0 att om den afstadnar,
äger man vända sig till Hofrätten; 3:o att Bankens
grundfond skall blifva orubbad; fao alt publicitet vid Bankens
förvaltning skall äga rum, och 5:o att privatbanker
skola få existera. Hvem vill väl upphäfva någon af dessa
stadganden? Men är det ej möjligt, att R. St., sorn besluta
på 4 särskilda kamrar, skulle kunua förbise en eller annan
af dessa punkter? R. St. kunde ju möjligen, genom ett beslut
på sista dagen af riksdagen, inskränka grundfonden till 2
millioner och lemna reglementet med stadgande härom till
fullmägtige, Hvad skulle Konungen i sådant fall göra? Icke
kunde han vända sig till fullmägtige och blott säga, alt
reglementet är olagligt, utan han blefve nödsakad åter sammankalla
R. St.; och för att hindra en sådan olycka, är det
gifvet, att Konungen bör äga tillse, att reglementet ej blir
olagligt. Således, fastän man sagt, att banklagen är en civillag,
så är det dock tydligt, att den efter grundlagen är
Den 23 IVIaj.
en bestående lag, hvilken jag tror man ej vill återkalla,
För öfrigt förklarar jag mig icke vilja inga på PresteSt:s
sednare inbjudn., men instämmer med dem, som tro, att frågan
ej kati förfalla, Jag anhåller således om den propos.,
att Utsk, ålägges inkomma med voterfspropos. i ämnet.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet i anledn. af
Hr Cederschjölds yttrande. Under tiden förekom en Deputation
från PresteSt., sorn inbjöd R. o. Ad. till ett annat
beslut, än hvarå inbjudn. förut från PresteSt. ägt rum. Då
denna fråga nu blifvit föremål för discussionen och jag
anser den sednare inbjudn. stå i rak strid med grundla
gen,
nödgas jag begära den på bordet, för att den ej må
sammanblandas med den förra, och öfvergår nu till ämnet.
Hr Cederschjöld har sagt, att Hr Lefren nyttjat sophismer,
och att det vore tydligt, att om intet nu åtgöres, skulle
det förra stadgandet införas i det nya bjeoreglementet. Det
vöre i sanning roligt att veta, hvar det står, att ett stadgande,
som är gifvet för en viss lid under vissa omständigheter,
skall kunna öfverföras i en ny lag. Om Constit.Utsk.
derpå gifver ett sådant svar, som Hr Cederschjöld föreställt
sig, så är det blott ett bevis, att med Constit.Utsk;s ledamöter,
som, äfven med förbiseende af grundlagens föreskrift,
äro beredvilliga att gå ett eller annat RiksSt:s önskningar
till mötes, ingenting är omöjligt; men att påstå, att ett särskildt
stadgande i i83o års reglemente bör efterlefvas såsom
ett allmänt stadgande, det anser jag vara sophisteri, om något
förtjenar en sådan benämning. :mnförelsen mellan Constit.
— och BancoUtskrn vill jag ei besvara, utan beklagar dem,
sorn af förkärlek till egna åsigter ej kunna se klart. För
att en gång få ett slut, yrkar jag propos. på PresteSt:s första
inbjudn.
Hr Dalman: En ledamot har trott, att okunnighet
hos BancoUtsk. om Ständernas beslut vid förra riksdagen
föranledt Utsk. till dess sednaste beslut. Jag ber dock att
få fästa uppmärksamheten på 10 § i instruetionen för BancoUtsk.
, som stadgar, att Utsk. ej må hemställa till Ständerna
andra stadganden än dem, som innefatta ändringar ?
det förra reglementet. Om således frågan är förfallen, så
frågar jag, om ej deraf klart följer, att det gamla stadgandet
i reglementet qvarstår? Om åter detta är förhållandet,
förstår jag ej den tvetydighet, man velat finna vid orden
detta reglemente; ty då stadgandet införes i i835 års
b:coreglemente, måste ju dessa ord hänföras dit och ej
till det gamla reglementet. Om detta är sannt, och det tillika
är gifvet, att frågan ej är af beskaffenhet, att ingenting
derom förut är stadgadt (ty ett stadgande derom finnes
ju verkligen i i83o års reglemente, som Borgare- och
BondeSt:n nu blott paraphraserat genom en ändrad och
måhända försämrad ordställning), så hemställer jag, om ej
Den a3 Maj.
frågan både kan oell, enligt 75 § Riksd.Ordn., bör förfalla.
Jag lägger just ingen så synnerlig vigt på frågan, ty
en collationering af reglementet kan lika väl ske i Exped.-  Utsk. som i BancoUtsk; men för att göra Gr. Frölich och
några få andra till viljes samt befordra deras interessen i
denna sak, synes det mig ej vara skäl träda grundlagen
för nära.
Jag anhåller få fästa uppmärksamheten derpå, att så
vida jag ej orätt fattat den förra debatten i ämnet, Konungens
rådgifvare sjelfva medgifvit, att ordställningen i Gr.
Frölichs motion var olämplig, och att de ansett onödigt, alt
den omtvistade mellanmeningen inflöt. Likaledes torde jag
få erinra derom, att, äfven i händelse B. St. utfärdade b:coreglementet
i strid med de fem hufvudgrunderna i iS3o års
banklag, så existerade ändock Konungens rätt, lika mycket
eller lika litet, att befalla fullmägtige göra något, som stridde
mot hvad Ständerna beslutat; och något annat medel
att hindra verkställigheten af R. Sits olagliga föreskrifter
finnes således ej, än att Konungen anbefaller sin Just.canceller
att stämma fullmägtige till Svea Hofrätt. Detta är
det enda lagliga och möjliga sätt att vaka öfver efterlefnaden
af i83o års banklag, likasom öfver alla andra lagar.
Deremot vill jag ej bidraga till ett sådant resultat,
att Konungen i sin Conseil på förhand skulle kunna yttra
sig öfver, hvad som vore stridande mot btcolagen eller
icke vore det; ty Konungen är ej och bör aldrig blifva domare
i sin Conseil. Jag får ock erinra, att man till Konungen
redan öfverlemnat hufvudgrunderna för Bankens rörelse
och förvaltning, och om Gr. Frölich ej menat annat,
än att K. M. borde pröfva dessa, så vida de kunna anses
böra basera sig på i83o års banklag, så förundrar det mig,
att Hr Gr. icke sammanfört de 6 eller 7 stadganden, som
kunna anses beroende af nämnde banklag, och begärt K.
M:s pröfning endast af dessa. Jag drager likväl från Hr
Gris deduetion den slutsats, att hans afsigt ej torde vara
den öppna, han gifvit tillkänna, utan den, att å en biväg
bereda Regeringen tillfälle att granska och med K. M:s underskrift
låta utfärda hela blcoreglementet, d. v. s. att tillvälla
sig en magt, som hon enligt grundlagen ej äger.
Gr. von Fersen: I anledn. af Hr Cederschjölds yttrande
har jag begärt ordet och instämmer med honom deri, att
saken är obetydlig; men den vändning, den nu fått, gör
den vigtig, ty det var ej, såsom Hr Dalman trott, för att
göra Gr. Frölich till viljes, som jag yrkat, på antagande af
PresteSlts inbjudn., utan emedan jag finner ett sådant beslut
lämpligt, passande och lagenligt, anser jag ändamålet bäst
vinnas, om PresleStls första inbjudn. antagesoch BancoUtsk.
ej sedan sätter sig på tvären. Vi komma annars till den
lagstridiga sats, att Konungen skulle kunna befalla fullmäg
-
373
Den a3 Maj.
tige, såsom Hr Dalman sagt; men då conclusionen 5r så
olaglig, måste äfven premisserna vara det. Hr Cederschjöld
har åberopat bevilln.förordningen. Jag anhåller få fästa
uppmärksamheten derpå, att Bevilln.Utsk. infört en eftermening
af innehåll, att äfven de §5 ' ^en gamla bevilln.-  förordn., mot hvilka inga anmärkntr blifvit gjorda, likväl underställts
Ständernas pröfning, och jag erinrar mig nu ej
bestämdt, men tror likväl, att Ständerna äfven antagit förändringar
i de §§, hvari Utsk. ej gjort några. Således är
1835 års bevilln.förordn. alldeles ny, hvilket jag velat upplysa,
enär Hr Cederschjöld derpå baserat sin argumentation.
Vidare har Hr Cederschjöld sagt, alt då man delvis ingått
till K. M. med hufvudgrunderna för Bankens rörelse och
förvaltning, behöfde man ej ingå med reglementet i sin helhet.
Derpå vill jag svara, att Exped.Utsk. likväl kan hafva
förbigått något; och antager man, att R. St. hafva kunnat
ingå med reglementet delvis, inser jag ej, hvad som hindrar
att öfverlemna det i sin helhet. Hvad PresteStts sednare
inbjuda, beträffar, instämmer jag i begäran om densammas
livilande på bordet; men icke anser jag den vara grundlagsvidrig.
Sådant beror på talmannen i hvarje Stånd att bedöma,
och inbjuda, lärer ej så vara ansedd inom PresteSt.
Emedlertid anhåller jag, att den må hvila på bordet, för
att företagas, sedan BancoUtsk. inkommit med votertsproposm.
Hr Hjärne, Harald: För hvarje gång, frågan återkommer,
finner jag, som ser lugnt, att det blir allt mer
och mer svårt att komma till ett grundlagsenlig! beslut.
Oskickligheten, då den väcktes, och den ifver, hvarmed den
drifvits, har förvandlat frågan till en partisak. Jag ämnade
ej i dag yttra mig, sedan jag i sista plenum blifvit
förvissad, att jag hörde till majoriteten rör:de formfrågan;
men sedan PresteSt. nu framställt en ny inbjudn., trodde
jag, innan den blifvit begärd på bordet, att det varit möjligt
få discutera densamma i sammanhang med nu förevar,
fråga. Den begärda bordläggningen kan väl icke vägras;
men jag ber dock att få fästa de Hrrts uppmärksamhet, som
begärt inbjudn. på bordet, derpå, huruvida det är klokt och
lämpligt att söka envisa sig till än flera föredragningar af
detta ämne. Jag tror, att ju färre vore desto bättre, för
att ändtligen komma till slut, och hade derföre ämnat begära
föredragn. af PresteStts sednare inbjudn. och velat understödja
den, hvartill jag förut ej haft tillfälle. Jag har
en gång yttrat min åsigt vara i likhet med PresteStts, och
jag ser antagandet af den sednare inbjudn. vara enda utvägen
att hinna till ett slut. Om man nu deremot beslutar,
att votertspropos. skall uppgöras af Utsk., så är visserligen
detta ett ganska lagligt beslut; men jag hemställer, om det
är
Den a3 Maj.
är troligt, att denna votering kommer att för sig ga. BorgareSt.
liar en gång tillförne nekat att deltaga i förstärkt
Utsk., och kan val någon ske, utan att propos:n godkännes
af alla 4 Stånden? Men äfven om 3 Stånds antagande af
votertspropos. skulle gälla, fruktar jag, att BorgareSt. icke
deltager; och till undvikande häraf tror jag det vara bäst
att bifalla PresteSt:s sednare inbjudn. Om R. o. Ad. antager
den, så är det anledn. förmoda, att BorgareSt. gör detsamma.
Detta är min opinion om behandlingssättet. Jag
tror dessutom det vore klokast, att, sedan Frih. Cederström
och Gr. Frölich begärt den sednare inbjudn. på bordet, vi
likaledes begärde den nu föredragna frågan hvilande, för att
sedermera företagas i ett sammanhang med PresteSt:s sista
inbjudn., emedan, om man nu beslutar, att Utsk. skall inkomma
med voterispropos., kan man ej sedermera instämma
med PresteSt.
Hr Rosenblad: Jag skall ej yttra mig i sjelfva saken,
ty ingen lärer väl låta förleda sig af den tillfälliga omständigheten,
att Gr. Frölich står som motionär, att tro oss
hindrade fatta beslut i anledn. af BancoUtsk:s ni em or., lika
litet som af den advocatur man drifvit, alt det vore detsamma,
om Utsk. eller R. St. autoriserat. fullmägtige till öf—
verlemnandet af brcoreglementet till K. M. Hvad beträffar
PresteSt:s sednare inbjudn,, kan jag ingalunda neka, att jag
delar slutet af den åsigt, Hr Hjärne yttrat, nemi. att, så
vidt R. o. Ad:s värdighet medgifver, antaga den försonliglietsanda,
sora jag tror finnas i PresteSt:s inbjudn. Jag har
dock för mycken aktning för de 4 RiksSttn, för att lika
med Hr Hjärne kunna tro på möjligheten af cn sådan åtgärd,
att nemi. ett Stånd skulle vilja paralysera grundlagen.
Derföre, utan att göra någon uppmaning till dem, som begärt
inbjudn. på bordet, hemställer jag, om vi ej i ett sammanhang
kunde afgöra begge inbjudningarna.
Hr Stuart: Den af Gr. Frölich yttrade sats, att de,
som ej understödja hans motion, ”söka bortraisonnera liela
banklagen,” har synts mig vara af den beskaffenhet, att den
icke borde obestridd qvarstå i våra prot. Jag har derföre
ansett mig böra tillägga några ord till hvad jag redan i det-ta
ämne yttrat. Det kan aldrig hos mig uppstå någon benägenhet
att vilja eller söka bortraisonnera våra allmänt
gällande lagar, ehuruväl, enligt den nu vunna erfarenheten,
det vore högst önskvärdt, att vissa af dessa lagar aldrig blifvit
stiftade, hvarigenom man möjligen undvikit dessa grundlagsstridiga
anspråk och dessa ihärdiga försök att paralyserd
grundlagens uttryckliga föreskrifter; men det torde böra
medgifvas, att man kan tyda en lag på ett sätt, stridande
mot Gr. Frölichs önskningar, utan att derigenom ådagalägga
något bemödande att bortraisonnera samma lag. Jag liar
22 II. ' 35
I
De n a3 M a j.
Ufven med min röst bidragit till nu var. banklag; men det
var mig då omöjligt att förutse, det man åt denna lag skulle
vilja gifva en sådan tydning som den, hvilken nu förklaras
vara den enda rätta. Likasom 7 § af banklagen innehåller,
att ;’al!a stadgar och reglementen angtde Bankens
”rörelse och förvaltning skola upprättas i noggrann öfverensstämmelse
med de i denna lag fastställda grunder,” så
stadgas ock i la § af Riksd.Ordn., att ståndsordningarna
böra vara i öfverensstämmelse med grundlagarna
författade. Regeringen har dock ej, på grund af
sistberörde stadgande, hitintills yrkat att få granska och
sanctionera dessa ståndsordningar. De äro också, med undantag
af Ridd.Ordn., som på ett alltför väl kändt sätt kommit
att underställas K. M:s pröfning, af RiksSttn sjelfva utfärdade.
Meningen med detta stadgande har således ansetts
icke vara någon annan än den, att omförmälda ståndsordningar
icke kunde tillämpas eller vore gällande, såvida de
éj öfverensstämde med grundlagarna. Samma mening mäste
äfven den åberopade 7 § i banklagen innebära, eller att
stadgandena ronde Bankens förvaltning icke äro gällande i
den händelse, att de strida emot denna Jag. Någon annan
eller vidsträcktare tydning af berörde § anser jag hvarken
ordalydelsen eller andan af §:n föranleda. Såsom ledamot
af BancoUtsk. bör Gr. Frölich sjelf kunna vitsorda, att
XJtsk., vid nu ifrågavar. b:coreglementes uppgörande, ställt
sig till noggrann efterrättelse de i ej mindre banklagen än
myntbestämningslagen meddelade hufvudgrunder för Bankens
framtida rörelse såsom vexelbank. Det finnes visserligen
ett vid denna riksdag ang:de lagstiftningen för Banken
afgifvet betänk, af Banco- och LagUtsk:n, hvilket innehåller
några grundsatser, som stå i strid med banklagen; men
de i detta betänk., för hvars uppsättande Hr Gr. Frölich
icke var främmande, yttrade åsigter hafva icke i något hänseende
gjort sig gällande vid redigerandet af sjelfva brcoreglementet.
— Gr. v. Fersens anställda jemnförelse emellan
Banco- och Bevilln.Utsk:n, i ändamål att derigenom ådagalägga
sistnämnda Utskrs aktningsvärda handlingssätt, då det
underställt R. Sils bepröfvande hvarje § i den nya bevilln.-  förordn., gifver mig en särskild anledn. att ytterligare fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på skillnaden i detta afseende
emellan dessa begge Utsk. Bevilln.Utsk. åligger nemi. att
endast föreslå bevilln.förordn., hvilken af R. St. skall utfärdas,
hvaremot det tillhör BancoUtsk. att icke allenast
uppgöra, utan ock, sedan alla nya stadganden blifvit underställda
R. St:s godkännande, utfärda brcoreglementet. För
öfrigt anser jag mig böra ånyo upprepa min redan förut
yttrade, ingalunda rubbade öfvertygelse, att frågan om b:coreglementets
öfverlemnande till K. M. är afgjord, och att
det således bör förblifva vid hvad härom uti nu gällande
reglemente är stadgadt.
D c n a3 Maj.
I anledn. af PresteSt:s i berörde hänseende aflåtna sednare
inbjudn. anhåller jag derjemte att få fästa Hr Gr. o.
Landtmrs samt H. B. o. Ad:s Uppmärksamhet på denna inbjndn:s
fullkomliga identitet med den från bemälde Stånd
förut erhållna och af R. o. Ad. redan afslagna inbjudn.
rör:de samma ämne. Vid sådant förhållande ankommer det
naturligtvis på Hr Gr. o. Landtm., huruvida någon propos.
kan framställas till antagande af den nu förevar, inbjudn.,
hvarigenom ett af R. o. Ad. fattadt beslut altså skulle kunna
blifva af Ståndet sjelf upphäfvet. Likaledes utbeder jag
mig att få fästa uppmärksamheten på nödvändigheten af
denna fi-ågas afgörande i detta plenum, emedan i annat fall
BancoUtsk. blir ytterligare förhindradt i afslutandet af sina
göromål. Hvad slutligen Hr Hjärnes säx'skilda föYslag beträffar,
anser jag detsamma i alla hänseenden olämpligt och
oantagligt.
Hr Cederschjöld: Af mina motståndares bemödanden,
att gifva dei-as mening all möjlig kraft i bevisning, faller
det mig in, att de tro slutmeningen i i83o års b:coreglemente
ej kunna intagas i det nya reglementet. Om så
vore, hade mina motståndare rätt; men jeg har utgått derifrån,
att denna slutmening likasom alla de §§, som ej undergått
förändring, skola bibehållas. Slutligen ber jag få
erinra, i anledn. af de förebråelser jag fått uppbära af ordföranden
i Conslit.Utsk., som skulle jag någonsin ådagalagt
någon bei’edvillighet att gå RiksStms önskningar till mötes,
att förhållandet med den sak, hvarpå här syftats, var sådant,
att Boi‘gareSt. yrkade remiss af en fråga till sitt särskilda
Utsk., hvilken remiss talmannen vägrade, hvarefter
frågan skulle hänskjutas till Constit.Utsk.; men innan den
afgick, beslöto talmannen och Ståndet gemensamt, att Utsk.
fiätogs från all handläggning deraf. Jag anser således, att
Utsk. var urståndsatt att handlägga ett mål, som Ståndet
sjelf förklarade förfallet.
Gr. Horn: Jag har aktning för det varma nit, hvarmed
inan tror sig här förfäkta folkets sak; men detta nit
urartar stundom till fanatism, och jag tror, att man nu
kommit till denna gräns. Kännetecknet derpå är, att ehuru
man är ense om målet, förbiser man vägen, som leder
dit. Jag kan derföre ej annat än i högsta gi’ad här ogilla
såväl stridssättet som föremålet för striden, och jag hemställer,
om ej motståndarn e sjelfva fästat uppmärksamheten
på en vigtig princip, då de åberopat, att Konungens rådgifvare
skolat förklarat allt yttrande i den föreslagna skrifvelsen
om någon K. M:s pröfning af b:coreglementet för öfverflödigt;
ty just deri ser jag en våda. Vill man nu uppskjuta
frågan om denna Konungens pröfningsrätt till en annan
tid, så kan det hända, att anspråken då gå längre.
För min del har jag aldrig velat gifva Konungen någon rätt
Dea 23 Maj.
i strid mot grundlagen, som bjuder^ Banken skall förblifva
under it. St:s garanti och vård, men väl vill jag gifva
Konungen rättighet att stadga lag för bankbolaget, för
att trygga allmänheten mot bolagets ingrepp; och när man
nu är ense derom, att Konungen äger rätt att skydda mot
allt brott mot lag, kan jag ej inse, huru Konungen skulle
kunna ålägga bankbolaget att handla efter lag, med mindre
honom tilierkännes rättighet att pröfva b:coreg!ementets enlighet
med lagen; ty huru skall bolaget kunna åtkommas
utom vid riksdag? Fullmägtige säga: vi lyda blott R. St:s
heslut; och icke kan meningen vara, att R. St. sjelfva skulle
instämmas till Hofrätten. Detta visar orimligheten af den
sats, man drifver; och jag skulle anse det såsom en stor
olycka, om ej Konungen, på grund af lag, vore i tillfälle
att förkasta ett brcoreglgmente, som står i strid med allmänhetens
rätt och möjligen med sundt förnuft. Jag skulle
också anse olyckligt, om Regeringen ej ägde benägenhet
för en sådan magt, och jag ber Gud bevara oss från bankbolagets
envälde. Jag finnér således den mening väl grundad,
som vill till Konungens pröfning öfverlemna, om bancoreglementet
är så beskaffadt, att det kari pronmlgeras,
med rättighet att i annat fall återlemna det till R. St. för
att omredigeras; men det är en stor skillnad emellan detta
och Konungens delaktighet i Banken. Saken är altså enkel;
och detta må vara nog i afseende på sjelfva saken, hvarom
jag ansett mig nu böra ingå i yttrande, då man sagt, att
den mening, jag uttalat i fornifrågan, skulle härröra från
benägenhet att göra andra till viljes. Jag hoppas dock, att
ingen tror mig på så lösliga grunder lemna min röst i hvilken
fråga som helst. Man har velat i denna discussion inblanda
PresteStrs sednare inbjudning; men dervid får jag
anmärka, för det första, alt den ej är föredragen, och för
det andra, att den redan är förut afslagen, ty der innehålles
blott ett förnyadt försök att med någon redactionsförändring
komma till samma förslag, som R. o. Ad. redan förut
enhälligt förkastat. Jag anhåller, att det föredragna
ärendet ensamt nu må afgöras, och att man dervid stadnar
vid PresteStls första inbjudn. om åläggande för BancoUtsk.
att inkomma med voter:spropos:n.
Gr. Frölich: Såsom jag uppfattat Hr Dalmans yttrande,
var hans mening, att det vore oförsigtigt af mig att
insistera på den bekanta mellanmeningen, då Konungens
rådgifvare förklarat sig icke vara angelägna derom. Hr
Dalman, som sålunda tyckes vilja visa någon månhet om
mina interessen, har dervid tolkat min afsigt såsom en lekboll
för Ministeren; men om fanatismen ej tagit magt med
Hr Dalman, tror jag, att han bort komma till en annan
conclusion; ty jag frågar: är det väl sagdt, att jag skall
frångå mellanmeningen derföre, att Konungens rådgifvare
Den 23 Maj.
icke vilja hafva den? Skulle det ej kunna sägas, att Konungens
rådgifvare vilja hafva bort den, just emedan den
uttrycker sjelfva grunden för b:coreglementets öfverlemnande
på ett sätt, att det framdeles blir omöjligt att annorlunda
tyda motiverna för denna åtgärd? Det är icke omöjligt,
att Ministeren, om alla grunder nu uteslutas, en annan gång
kan göra anspråk på reglementets öfverlemnande för Konungens
san c tion. Jag nämner med flit detta ord, emedan
Hr Stuart i en reservation framställt min motion, såsom
åsyftande att få Konungens sanction på btc.oreglementet;
ty om fanatism här icke tillkommit och verkat, likasom
alltid, då man är rädd derhän, att man ej förmår se
klart, tror jag, att Hr Stuart bort finna mellanmeningen
vara tillkommen såsom en stereotyp för framtiden, i afseende
på grunderna för brcoreglementets öfverlemnande till
K. M. Hr Stuart säger sig icke tolka 7 § af banklagen såsom
jag. Dertill svarar jag blott, att jag tolkar den på samma
sätt, som den tolkades vid sista riksdagen; tyda erkände
It. St, att de sjelfva bort öfverlemna reglementet. Det
kan visserligen sägas, att bankbolaget bör kunna stämmas
inför domstol, i fall bolaget sjelf eller dess fullmägtige begå
någon olaglighet; men 2 § äf banklagen visar, att man
funnit svårigheter dervid. Den innehåller blott, att derest
ej sedelinnehafvaren får silfver för sin creditsedel, äger lian
att derom göra anmälan hos Hofrätten, som skall utreda
orsakerna och, då det finnes hafva härrört från oförmåga,
anmäla förhållandet hos K. M. Detta är något helt annat,
än alt stämma bankbolaget, för att dömas af med privilegium.
Hr Dalman har såsom prof derpå, att ej min afsigt
kunnat vara att förebygga en magtutvidgning hos Begeringen,
åberopat, att jag icke utplockat, hvad som hade sam-'
manhang med hufvudgrunderna, utan föreslagit hela reglementets
öfverlemnande till K. M:s pröfning. Han synes således
känna min afsigt bättre än jag sjelf; men det har redan
vid ett'föregående tillfälle blifvit erin rädt af Hr Stuart, huru
omöjligt det är att utplocka, dessa hufvudgrunder. Det
är dessutom klart, att K. St. kunna ännu på sista dagen af
riksdagen och i sista § af reglementet göra stadganden, sorn
strida emot hufvudgrunderna, och följden skulle blifva, att
öfverträdelse kunde ske, utan att K. M. derom fick kännedom,
så framt ej alltsammans öfverlemnades. Hr Hjärne
har varnat för sinnesstämningen och påmint om hvad BorgareSt.
kunde göra. För min del är jag ingalunda böjd att
rätta mig efter ens BorgareSt., om det begår en uppenbar
olaglighet; och det visar ej särdeles mycket civilt m°d, att
ej våga uttala en mening, af farhåga för sinnesstämningen
inom ett annat Stånd. — Slutligen får jag förklara, att jag
instämmer med Gr. Horn i begäran, att PresteSt:s första inbjudn.
må blifva första föremålet för föredragningen och
proposm.
278
D c ii 2 3 Maj.
Hr Dalman: Då de tvenne sista talarne med särdeles
uppmärksamhet bevärdigat, hvad jag förra gången yttrade,
torde det ursägtas, om jag tager R. o. Ad:s tid i anspråk,
för att besvara deras anmärkn:r. De hafva visserligen valt
ett mildt uttryck, då de sagt, att endast fanatism — hvilket
är nära liktydigt med förståndsförvillelse — leder deras
motståndare. För min del vill jag deremot icke så långt
ingå i bedömandet af mina motståndares förståndsförmögenlieter,
och får jag för öfrigt till Gr. Horn adressera det
svar, att då jag talat om interessen, som här inverkade
på åsigterna, jag menade, åtminstone hvad Hr Gr. angick,
interesse för en viss sak eller en fix ide', men icke något egennyttigt,
enskildt interesse. Jag vill icke heller nu, i motsats
till den omtalade fanatismen, tala om redskap i andras
liand, ty hvar och en må uppgöra sådant med sitt eget
samvete; för min del ämnar jag dock fortfarande yttra mig
efter min bästa öfvertygelse, ehvad man kallar sådant fanatism
eller icke. Gr. Horrj har sagt, att då Konungens rådgifvare
velat borttaga mellanmeningen, borde en sådan förklaring
snarare tala för än emot den ifrågaställa opinionsyttringen
från R. St:s sida. Deruti kan jag ej instämma; ty
om R. St., utan att begära K. M:s pröfning af reglementet,
endast öfverlemna det till K. M:s kännedom, med
anhållan om promulgation af de stadganden deri, som röra
allmänheten, så kan deraf icke härledas, att K. M. äger
något slags pröfningsrätt öfver R. St:s beslut i dessa delar,
hvilket äter medgifves i Gr. Frölichs redaction. Också, såsom
jag uppfattade andan af H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts
yttrande ang:de denna redactjon, innebar det, att H. Ex.
icke ansåg mellanmeningen icke vara behöflig, emedan Regeringens
pröfning aldrig kunde komma i fråga i anseende
till några andra stadganden än dem, som endast genom K.
M:s kungörelser kunde komma till verkställighet; och för
denna opinion måste man hålla Konungens rådgifvare räkning.
Uti Gr. Frölichs redaction finner man i sjelfva verket
en begäran om sanction, ehuru med förtäckta ord; ty
jag hemställer, om ej följden af pröfningen kunde blifva,
att Konungen ogillade vissa stadganden, ansåg dem böra
uteslutas samt derefter utfärdade reglementet utan desamma,
det vill med andra ord säga, till vallade sig den lagstiftningsrätt
i btcoärender, som genom afslag å den nya
72 § Reg.F. blifvit Regeringen förvägrad.
De vådor, Gr. Horn omtalat såsom följder af frågans
förfallande, förmår jag ej inse. Funnes någonting i reglejnentet
stridande mot i83o års banklag, vore jag den förste,
som skulle tillstyrka en hemställan till K. M. att i laga
ordning, d. v. s. genom Svea Hofrätt, förhindra dess
verkställighet; men jag tror, att det varit hvarje talmans
skyldighet att vägra propos. på en dylik, i civil- eller grundlag
förändring involverande, frågas behandling såsom bank
-
Den 2 3 Maj.
279
ärende, oell vi håfve inom RiksSttn ingen annan garanti
lii o t lagstridiga beslut, än talmannens rätt att vägra propos.
Ti. Man har på det obegripligaste sätt missförstått mig,
då man trott mig hafva sagt, det Konungen skulle kunna
befalla Bancofuihnägtige att icke åtlyda II. St:s beslut. Jag
har tvärtom sagt, att Konungen ej äger en sådan magt,
men att det alltid är Konungen öppet att befalla sin Just.-  canceller att hos Hofrätten yrka, det Bancostyrelsen må fullgöra
banklagens föreskrifter, vid äfventyr att lagligen tvingas
dertill. Jag vill väl ej föreställa mig, att till den
grad olagliga beslut kunna hos R. St. fattas; men i sådant
fäll finnes ingen annan utväg, än den jag uppgifvit, ty Konungen
kan ej på förhand, och innan ännu ett factum inträdt,
i Conseillen pröfva lagligheten eller olagligheten af
de stadganden, som af behörig myndighet utfärdas för en
eller annan inrättning. Detta tillhör domaren, sedan lag
blifvit öfverträdd; och lika litet som Konungen i administrativ
väg kan förbjuda eller hindra Bancofuihnägtige att
verkställa ett af R. St. utfärdadt olagligt reglemente, lika
litet kan han i administrativ väg, eller genom sanction i
denna ordning å reglementet, hindra domaren att, på
allmänhetens requisition, pröfva, huruvida Bancostyrelsen
handlat enligt banklagen, och då till äfventyrs förklara o 1 agligt,
d. v. s. stridande mot i83o års banklag, hvad både
R. St. och Konungen sanctionerat såsom reglemente. Hr
Rosenblad har yttrat, att jag sökt, om icke bortadvoeera,
åtminstone bortblanda besluten, då jag påstått, att Borgareoch
BondeSt:n beslutat detsamma, som nu finnes stadgadt.
Skillnaden är dock endast, att det vid sista riksdagen var
R. St., då det nu skulle blifva BancoUtsk., som autoriserade
fullmägtige att till K. M. öfverlemna reglementet.
Hufvudsaken var dock, att, nij likasom då, öfverlemnandet
skulle ske genom fullmägtige; men jag upprepar,
att det är mig nära nog likgiltigt, om detta sker genom R.
St. sjelfva eller deras fullmägtige, — en tvist, som snarare
synes mig vara en ambitionstvist, än en strid om sak. Aldrig
medgifver jag dock, att något må uti R. St:s missiv af
reglementet inflyta ang:de Konungens pröfningsrätt, utan bör
det inskränka sig till begäran om promulgation af hvad som
icke utan K. M:s kungörelser kan erhålla verkställighet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har begärt ordet, för att bemöta
den grundsats, mot hvilken jag ofta protesterat, att
nemi. hos en talman ensamt nedlägga rättigheten att bestämma
en frågas natur. Det var vid frågan om representationsförändring,
som man påfann att förvandla nya förslag till anmärkn:r,
och detta är något vigtigare än hela denna discussion.
Ändamålet med all constitution måtte väl vara politisk
säkerhet; men motsatsen måtte inträffa, då man antar
sådana grundsatser, som nyss yttrats, ty en magt, som ut
-
Den 23 Maj
öfva? olika af olika personer, är ej annat än raka motsatsen
af allt livad säkerhet vill säga. Sedan jag afgifvit denna
förklaring, anhåller jag nu att få säga några ord i anledn.
af Hr Hjärnes yttrande. Jag får då förklara, att jag
ej delar de betänkligheter eller farhågor, han framställt, ty
den uppriktiga aktning, jag hyser för Medstånden, förbjuder
mig antaga, att något Stånd skulle vägra lydnad åt ett constitutionsenligt
beslut; men om något sådant skulle låta tänka
sig, skulle ett Stånd, som så handlade, inbilla sig äga
styrka i lagen, och det ankom då på chancen, om det blir
starkast, då det sätter sig öfver lagen, eller svagast, då det
sätter sig mot densamma. Härtill fordras en redig urskillning,
och jag tror, att bon sens finnes hos massan af Svenska
folket.
H. Ex. Ilr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Jag har ej
följt Hr Dalmans sista yttrande så noga, att jag skulle kunna
upprepa det; men omkring mig har man berättat, att
Hr Dalman yttrat, det jag skulle hafva sagt, att den ifrägavnr.
mellanmeningen var obehöflig och att Hr Dalman
derföre holle mig räkning. Jag anhåller få veta, om dessa
äro Ilr Dalmans ord?
Hr Dalman besvarade med ja H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedts
nu framställda fråga.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt: Det har sällan
händt, att Hr Dalman hållit mig räkning för något, och nu
slutar jag med att ej emottaga hans räkning. Långt ifrån
hvad Hr Dalman tror, har jag yttrat mig, för betänk, och
äfven voterat derför. För öfrigt har Gr. Horn så fullständigt
utvecklat detta ämne, att jag blott får förena mig med
honom; dock får jag tillägga, att jag ej kan instämma med
Hr Dalman, att Konungen skulle äga rätt befalla fullmägtige
och stämma R. St., ty om i motionsväg man lemnade
Konungen en sådan rättighet, tror jag, att ingen rådgifvare
skulle tillstyrka Konungen att utöfva densamma. Hr Dalman
har sagt, att denna sak öfvergått till en ambitionsfråga.
Det torde vara så; men då ursägtar Hr Dalman, att jag ej
biträder till en utgång, som instämmer med Hr Dalmans
ambition. Jag instämmer i PresteSt:s första inbjudn.
Gr. Frölich: Måhända R. o. Ad. taxerar mig för envishet;
men då Hr Dalman ej underlåtit ge saken den färg,
han behagat, är det ej ovigtigt alt få framträda till sitt
försvar. Hr Dalman förblandar Konungens rätt efter 16 §
Reg.F.; den kan ej sträcka sig längre än till de delar af
reglementet, som röra allmänheten, men den magt, sorn
i83o års banklag ger Konungen, är helt annan. Hr Dalman
bryr sig ej om att höra härpå; men efter 4 månader torde
Dea a3 Maj.
lian finna fä medhållare bland dem, som ej endast uteslutande
hålla sig till Allehandas artiklar.
Hr Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach.: Sedan
jag af hör t de mångfaldiga olika meningarna under denna
discussion, torde det tillåtas mig uppgifva rätta orsaken,
hvarföre denna fråga är af så svår natur. Den ligger deruti,
att sista Ständer i civillagstiftningsväg upphäfde en § i
grundlagen och derigenom afven R. St:s magt att, oberoende
af Konungen, uppgöra sitt bancoreglemetite. Denna civillag
står nu i vägen. De, som då voterade för och talade
för denna lag, må nu äfven söka afhjelpa olägenheten af
densamma; jag är ej i stånd dertill, emedan man antingen
måste handla mot civillagen eller grundlagen. Hvad PresteSt:s
första inbjudn. beträffar, ser jag ingen möjlighet att
antaga den, då PresteSt. numera upphäft densamma genom
en sednare.
Hr Dalman: DA, oaktadt tvenne repetitioner af samma
ord, jag dock haft den olyckan att missförstås af a:ne
talare, som trott, att jag skulle anse Konungen äga magt
att befalla R. St:s fullmägtige, så får jag nu för tredje
gången förklara, att jag aldrig sagt, hvarken att Konungen
äger denna magt, eller att han får den genom b:coreglementets
öfverlemnande, men att han deremot, enligt 60 §
Reg.F., äger rätt anbefalla Just.cancelleren att ställa R. St:s
fullmägtige under tilltal inför Svea Hofrätt; och för min
del skulle jag på det högsta beklaga, om vid ett sådant förhållande,
att, genom Ständernas olagliga beslut, Bancofullmägtige
ålades något stridande emot den enskilda äganderätten,
ingen rådgifvare skulle vara så mån om Svenska folkets
rätt, att Iian tillstyrkte Konungen begagna denna utväg.
Med ledsnad finner jag, att jag orätt uppfattat Gr. af
"Wetterstedts yttrande i ett föregående plenum, och jag beklagar,
att H. Ex. derigenom ytterligare lemnat mig ett
tillfälle alt nödgas ogilla hans åsigter som Konungens rådgifvare.
Hvad Gr. Frölich behagat yttra skall jag ej underlåta
att till besvarande upptaga, derest han, efter några
månader, skulle vilja ytterligare debattera detta ämne.
Gr. Horn: Jag ber att få fästa Hr Munck af Rosenschölds
uppmärksamhet derpå, att PresteSt:s sednare inbjudn.
visserligen är densamma, som R. o. Ad. förut afslagit;
men PresteSt. har ej upphäft sitt förra beslut i annan
händelse, än att den sednare inbjudn. blefve antagen. R. o.
Ad. äro således oförhindrade att afgöra denna fråga, och
jag förmodar dessutom, att Ilr Gr. o. Landtm, ej skulle
kunna förledas att framställa propos. till antagande af ett
beslut, som redan vore afslaget.
Åtskilliga hördes yrka propostn.
22 II. 36
Den a3 Maj.
Frih. Boye, Fredr.: Jag uther mig att få fästa Gr.
Horns uppmärksamhet derpå, att, så vida jag fattat rätt,
PresteSt. i sitt sednare prot.-utdr. yttrat, att det vore med
upphäfvande af den utaf Ståndet i detta ämne först gjorda
inbjudn., som Ståndet inhjöd sina Medständer att instämma
i PresleSt:s sednare beslut.
Gr. von Fersen: Då i anledn. af PresteSt:s sednare
inbjudn. man gjort invändning i afseende på den föregående,
torde det ej finnas olagligt, att, i stället för PresteSt:s inbjudn.
, propos. göres af samma innehåll som PresteSt:s första
inbjudn.
Gr. Frölich: Jag tror, att man ej blott bör fästa sig
vid PresteSt:s inbjudn., utan äfven vid BancoUtsk:s memor.,
med åsidosättande af hela inbjudn.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade instämma i PresteSt:s förliden gårdag i anledn. af
BancoUtsl:s memor. N:o i5t fattade beslut.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Dalman begärde votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att ja-propos:n
naturligtvis tomine att innehålla bifall till H. Ex:s nyss
framställda propos., men hemställde till Hr Dalman, hvad
han yrkade till contraproposm.
Hr Dalman: Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att, med
afslag å PresteSt:s inbjuda., BancoUtsk:s memor. lägges till
bandkna.
Hr Hjärne: Jag var ej närvar., då Hr Gr. o. Landtm,
framställde den propos., som skulle utgöra ja-propos:n; men
då PresteStts sednare inbjudn., hvilken rörer samma fråga
som den föregående, blifvit begärd på bordet, anser jag det
vara olagligt att nu fatta beslut öfver den första inbjudn.
ensamt. På detta skäl reserverar jag mig mot propostn och
anser mig ej kunna deltaga i den förestående voteringen.
Hr Dal man: Jag torde bora fästa Hr Hjärnes uppmärksamhet
derpå, att den inbjudn., som nu är i fråga, rörer
sakens öfverlemnande till förstärkt Utsk. Den andra är
ännu ej föredragen och har ej sammanhang härmed.
Hr Munck af Rosenschöld: Om Utsk:s betänk, skall
komma i någon propos., skall det väl vara i ja-propos:n,
enligt Riksd.Ordn.
Frih. Cederström: Då Utsk:s betänk., såsom lagstridigt,
är af den beskaffenhet, att Hr Gr. o. Landtm, ej derå
kan meddela propos., förmodar jag äfven, att Hr Gr. o.
Landtm, vägrar den propos., Hr Dalman begärt.
Hr Dalman: Jag förmodar, att, oaktadt Frih. Ceder
-
Den a3 Maj.
a83
ströms uppränning, Hr Gr. o. Landtm. Jikväl icke kan vägra
den propos., jag begärt, utan att tillika uppgifva den § i
grundlagen, hvarpå en sådan vägran grundas. Jag kan för
min del ej upptäcka någon sådan §.
Frih. Gederström: Jag förmodar, att 73 § Riksd.-  Ordn. icke är okänd. Om den värde ledamoten ej vill erinra
sig, att Stånden stadnat i skiljaktiga beslut, det kan
jag ej hjelpa; men jag förmodar, att Hr Gr. o. Landtm., på
grund af 73 §, finner sig förhindrad att framställa den propos.
, Hr Dalman begärt.
Hr Dalman: Jag förmodar, att 75 § Riksd.Ordn. icke
heller är obekant för Frih. Cederström; jag åberopar den.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då vid sisth
riksdag R. St. beslutat, att det då existerande b:coreglementet
borde af Bancofullmägtige till K. M. öfverlemnas,
och nämnde beslut ej rörde annat än det då gillade reglemente,
men ej huru ett annat reglemente vid en framdeles
blifvande riksdag borde behandlas, och då under innevar.
riksdag ett nytt reglemente blifvit uppgjordt samt alla fyra
RiksSt:n, i följd af bancolagen af d. 1 Mars i83o, beslutat,
att detta skall till K. M. öfverlemnas, men 2 Stånd emot
de 2lne öfriga Stånden varit. skiljaktiga i meningen, huruvida
öfverlemnande! borde ske af R. St. sjelfva eller af deras
Bancofullmägtige, H. Ex. i sådant skick ansåg målet icke
kunna förfalla, utan det tillhöra BancoUtsk. att i enlighet
med PresteSt:s beslut uppgöra jemnkn:sförs!ag och voter:spropos.
i frågan; i grund af hvilket allt H. Ex. ej ansåg sig
laglikmätigt kunna medgifva, att till contrapropos. finge antagas
någon mening, genom hvars antagande frågan komrne
att förfalla, emedan ett sådant resultat vore stridande emot
y3 och 75 §§ Riksd.Ordn. och alla 4 Ståndens redan fattade
beslut.
Hr Stuart: Jag får förklara, det jag ingalunda kan
godkänna Hr Gr. o. Landtnäs skäl till vägran af den propos.,
hvarigenom denna fråga kunde komma att förfalla. Derjemte
får jag yrka följande propos., hvilken Hr Gr. o. Landtm.,
med stöd af grundlagen, åtminstone icke lärer kunna neka,
nemi. att BancoUtsk:s memor. måtte läggas till handhna.
Gr. Horn: Instämmande i Hr Gr. o. Landtm:s yttrade
åsigt, kommer jag ock att rösta i enlighet dermed, i händelse
Ståndet skulle yrka votering. Jag tror, att memor.
kan läggas till handlma, och hemställer, om ej contrapropos:n
helt enkelt kan lyda på afslag, då frågan står öppen.
Frih. Boye, Ludv.: Då Hr Gr. o. Landtm, förklarat
sin mening, förmodar jag, att ej annat återstår, än att Ståndet
voterar, om det yrkar den af Landtm, vägrade propos
eller icke. Jag vet ej, om någon bestämdt ännu yrkat den.
284
Den a3 Maj.
Gr. Frölich: Jag behofver ej upprepa, alt jag i sak
anser frågan icke kunna förfalla, men tror mig tillika böra
förklara, att jag icke delar Hr Gr. o. Landtnäs åsigt rör:de
vägran å den contrapropos., Hr Dalman begärt.
Frih. Cederström: Sedan Hr Gr. o. Landtm, en gång
■yägrat framställa propos., finner jag Ståndet icke äga någon
rätt att deröfver discutera, utan blott votera, huruvida
Ståndet yrkar den vägrade propostn eller icke.
Hr Stuart: Med anledn. af Frih. Boyes sista yttrande
får jag nu ånyo anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes inhemta
R. o. Ad:s tanka i afseende på den propos., jag, då
jag sista gången hade ordet, tog mig friheten begära.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
yrkade propos. derå, att såsom contrapropos. må antagas
afslag å PresteSt:s inbjudn. af förliden gårdag samt läggande
till handlrna af BancoUtsk:s memor. N:o i5i.
Ropades starka nej, blandade med ja; hvarjemte votering
begärdes.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposm:
Den,
som yrkar propos. derå, att såsom contrapropos.
må antagas afslag å PresteSt:s inbjudn. af d. 22 Maj samt
läggande till handkna af BancoUlsk:s memor. N:o i5i, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses R. o. Ad. icke yrka ofvannämnda propos:n.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer;
Ja — 13.
Nej — 64.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att som R. o.
Ad. ej yrkat den contrapropos., som af en ledamot blifvit
begärd, och ingen annan blifvit äskad, samt R. o. Ad. med
ett öfvervägande ja besvaraL den af H. Ex. först framställda
propos., komme voteringen i hufvudsaken att förfalla, samt
R. o. Ad. att anses hafva genom bifall till nämnde propos,
instämt uti PresteSt:s i anledn. af BancoUtsk:s memor. N:o
15r förliden gårdag fattade beslut.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Öppnades Hrr Electorers lista 'till val af 2:ne ledamöter
i BancoUtsk. efter Gr. Frölich, Dav., samt Frih. Hermelin,
Au g.; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 220. Frih. Palmstjerna, Carl Otto, och
N:o 1662. Hr Nordenfelt, Olof.
Frih. Boye, Fredr.: I egenskap af BancoUtsk:s nuvar.
Den a3 Maj.
a85
ordförande är jag skyldig gifva tillkänna, att för närvar, intet
mål finnes på Utsk:s bord, och att således, om ej denna
fråga återkommer, intet der finnes att afgöra och föra ordet
öfver. Emedlertid får jag betyga Hrr Electorer min tacksamhet,
då de fritagit mig från ordförandeskapet, hvarmed
alltid skyldigheten att hålla prydliga tal vid Utskts upplösning
är förenad; ty jag känner, att min förmåga ej skulle
hafva varit tillräcklig och tilläfventyrs för tillfället icke användbar.
Upplästes och lades på bordet nedannätnnda inkomna
inemor. och utlåt:n från
BancoU tskottet:
N:o i5a. angtde anordnandet af en gratilication till delning
emellan Bankens vaktbetjening;
Lagutskottet:
N:o 188. öfver Hr Gr. D. Frölichs motion, angrde vissa
delar af lagstiftningen för vexlar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 4 e. m.
In fidem protocolii,
F. O. Silfverstolpe.
Söndagen den 24 Maj 1835.
Plenum kl. -J till 8 e. m.
Justerades i prot.-utdr. för förliden gårdag.
Föredrogs ånyo och lades till handltna LagUtsk:s d. aa
dennes på bordet lagda mernor. N:o 187 i anledu. af återremiss
utaf LagUtsk:s betänk. N:o 186 öfver Hr C. Stuarts
motion, ang:de und. anhållan hos K. M. om utarbetande
till nästa riksdag af förslag till en gemensam lag för utrikes
och inrikes vexlar.
Ånyo föredrogs Exped.Utskts d. 22 dennes på bordet
lagda memor. N:o 32 i anledn. af 2tne RiksSt:s återremiss
af §§ under j\:ris och 78 uti riksd.beslutet.
Frih. Cederström, Jac.: Vid Exped.Utsk:s nu upplästa
memor. N:o 3a får jag göra några anmärkn:r. Utsk.
har rättat det anmärkta utelemnandet af 10 § Reg.F., och
derom är således intet att orda; men Utsk. har framställt
en åsigt rör:de sättet att besluta inom RiksSltn, som jag ej
kan godkänna. Utsk. har nemi. ansett, att ett läggande till
handkna i frågor om grundlagsförändring skall betyda af»
a86
Den »4 Maj.
slag och icke bifall. 56 § Reg.F. innehåller dock tydligen,
att om Stånden icke göra anmärknrr vid ett från Constit.-  Utsk. inkommet förslag, så skall det hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästföljande riksdag. När således ett sådant
betänk, af ett RiksSt. lägges till handlrna utan yttrande,
vare sig till bifall, afslag eller rättelse, så måste det
anses såsom bifallet, och sådan har också praxis varit vid
alla riksdagar. Jag begär således Hr Gr. o. Landtmrs propos.
derpå, att alla sådana frågor, som, derföre att de blifvit
uti ett Stånd lagda till handlrna, ej äro bland bvilande
grundlagsförslag upptagna, må upptagas i den §, som innefattar
de till nästa riksdag hvilande grundlagsfrågor.
Ytterligare förekommer här, att Utsk. förklarat sig icke
förstå, hvad jag menat med antnärkn. rör:de förändring af
49 § Reg.F. och dervid yttrat sig sålunda: ”Vidkommande
åter Frih. Cederströms derjemte gjorda så lydande framställning,
att Constit.Utskrs memor. N:o , rör:de
be h a n d 1 i n gen a f de arne hvilande förslagen till
ändring i 49 § Reg.F., bör upptagas bland dem,
till hvilka mom:n hänvisa, så har Exped.Utsk. ej kunnat
fatta, hvad denna anmärkn. egentligen åsyftar, isynnerhet
som åberopade Constit.Utskrs memor. icke till sitt numer
eller innehåll blifvit utmärkt; hvadan Exped.Utsk. saknar
tillfälle att närmare bedöma, huruvida denna anmärkn. förtjenar
afseende.” Hade Exped.Utsk. tagit notis om, att dessa
båda förslag angå, det ena lagtima riksdags återkomst på
bestämd tid och det ändra förbud att vid urtima riksdag
upptaga andra frågor, än K. M:s proposrr och deraf omedelbart
följande förslag, så hade Utsk. ej kunnat misstaga sig
om, att det ifrågavar. memor. var det, som rörer afgörande!
af dessa förslag, nemi. N:o 126, hvilken numer vid utskrifningen
af mina anmärknrr blef uteglömd. Jag begär således,
att Constit.Utskrs memor. Nro 126 måtte åberopas
vid båda momrn, rörtde ändring af 49 § Reg.F.
Slutligen har Utsk., i följd af mina anmärknrr förklarat,
hvarföre Utsk., vid upptagandet af tillägget i 72 § Reg.F.,
icke citerat Constit.Utskrs memor. Nro 68, utan endast samma
Utskrs memor. Nrris 78 och 117. Orsaken uppgifves
vara den, att frågan enl. memor. Nro S17 blifvit i förstärkt
Constit.Utsk. afgjord och icke i memor. Nro 68 upptages.
För blifvande Ständer är det likväl nyttigt och nödigt att
vid grundlagsfrågors afgörande få se allt, hvad derom vid
föregående riksdagar förekommit, och då memor. Nro 68
innehåller det primitiva förslaget från Constit.Utsk., är det
helt naturligt, att det bör åberopas. Jag begär således äfven
Hr Gr. o. Landtmrs propos. derpå, att memor. Nro 68
måtte jemte memor. Nrris 78 och 117 åberopas.
Beträffande hvad Utsk. yttrat i afseende på ordningen
af §§:s uppställning, så vill jag, då riksdagen redan så långt
framskridit, och då det icke är för mig möjligt att i ögon
-
Den 24 Maj.
287
blicket uppgifva ett antagligt förslag till §§:s uppställning
efter ämnesordningen, hvilken synes inig hafva varit lämpligast,
samt då ej heller deras uppställning efter numerföljden
numera kan komma i fråga, låta dervid bero, att §§
upptagas, såsom Utsk. föreslagit, utan att ämnena blifvit vederbörligen
afskiljda; och må det blifva beroende på nästa
Constit.Utsk. att, vid sammanfattningen af grundlagsförslagen,
så uppställa dem, att de i den ordning, deras innehåll
och sammanhang fordrar, förekomma till öfverläggning och
pröfning.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Exped.Utsk. lärer
ansett ett Stånds beslut att lägga ett memor. till handkna
såsom afslag, och den siste värde talaren har tvärtom ansett
detsamma såsom bifall till memor. Jag anser för min del,
båda dessa meningar oriktiga, såsom allm. satser. Om nemi.
ett Stånd lägger det första af Constit.Utsk. afgifna memor.
om en grundlagsförändring till handkna utan något utlåtande,
så är sådant ett bifall, ty då göres ingen anmärkn. dervid,
och förslaget skall hvila till nästa riksdag; men helt
annat är förhållandet, om Ståndet gjort anroärknrr, innefattande
förslagets förkastande, och flera gånger upprepat detta
förklarande, såsom här varit händelsen; och då slutligen
detta Stånd lägger ett Constit.Utskrs ytterligare memor. i
ämnet till handkna, utan att deröfver yttra sig, så kan jag
för min del icke anse det annorlunda, än såsom ett vid blifvande
af Ståndets förut fattade beslut i frågan. Att BorgareSt.
sjelf vid detta tillfälle så ansett saken, anser jag
uppenbart derigenom, att BorgareSt. godkänt Exped.Utsk:s
yttrande i denna del. Hvad åter beträffar Frih. Cederströms
anmärkn. om bristande citation af Constit.Utskts memor. H:o
68, så tror jag frågan vara temligen likgiltig; men det skadar
visserligen icke, om citationen göres. För öfrigt får jag
tillstyrka bifall till Exped.Utskts förevar, betänk.
B. o. Ad. biföll Exped.Utskrs memor. N:o 32 och godkände
de nu föredragna delarna af den § i riksd.beslutet,
hvilken angår de till nästa riksdag hvilande grundlagsändrings
förslag.
Föredrogs ånyo PresteSt:s prot.-utdr. af förliden gårdag
med förnyad inbjudn. till de öfriga RiksSttn att förena sig i
PresteStrs beslut i afseende på bicoreglementets öfverlemnande
till K. M:s kännedom.
Gr. von Fersen, Hans: Jag anhåller vördsamt, att
denna fråga må ytterligare få hvila på bordet, och hoppas,
att någon annan af R. o. Ad:s ledamöter täcktes förena sig
med mig i denna anhållan.
Hrr Riben, Carl Wilh., och Rosenblad, Bernh.,
förenade sig med Gr. v. Fersen.
a88 D c 11 24 M a j.
Vidare föredrogs BondeSt:s förliden gårdag på bordet
lagda prot.-utdr. med anhållan, att R. o. Ad. ville förnya
sin inbjudn. lill Preste- och BorgareSUn i anleda, af Exped.-  Utsk:s rnemor. N:o 29, rör:de en grundlagsförändrings intagande
i riksd.beslutet.
Frih. Cederström, Jac.: Det är med förundran jag
finner, att BondeSt. tillstyrker R. o. Ad. att förnya en inbjudn.
och icke sjelf gör denna inbjudn. Det hade varit
mycket lämpligare, att BondeSt., om det önskar, att en afslagen
inbjudn. måtte förnyas, gjort den sjelf, och jag kau
icke gå in på, alt R. o. Ad. skulle tagas till commissionär.
Jag bestrider det derom gjorda förslag och begär, att prot.-  utdr. måtte läggas till handltria.
Hr Hjärne, Harald: Äfven jag finner den begäran,
hvarmed BondeSt. framkommit, icke vara alldeles lämplig,
ehuru jag har något hopp, att man i dessa dagar, kanske i
morgon, skall i detta fall stadga ett prejudicat, som, i fall
det tillkommit förut, kunnat för BondeSt. vara en anledn.
till dess nu ifrågavar. begäran; jag hoppas nemi., att R. o.
Ad. i morgon skall antaga en förut afslagen inbjudn. från
PresteSt. Men då jag icke kan gilla, att man itererar afslagna
inbjudn:r, får jag, lika med Frih. Cederström, hemställa,
om det icke är obehörigt att ånyo inbjuda ett annat
Stånd att frångå sitt beslut.
BondeSt:s nu föredragna prot.-utdr. lades till handlma.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s förliden gårdag på bordet
lagda memor. Wto i5a, ang:de anordnandet af en gratification
till delning emellan Bankens vaktbetjening.
Hr Stuart, Carl Gust.: Såsom ledamot af BancoUtsk.
har jag merendels vid alla tillfällen under denna riksdag,
då jag ej lyckats att inom Ulsk. göra min åsigt gällande,
sökt att reservationsvis få densamma underställd R.
Stts bepröfvande; men ehuru jag, i afseende på nu förevar,
fråga, icke deltagit i Utskts beslut, har jag dervid dock ansett
mig icke böra begagna min reservationsrätt, för att icke
derigenom förorsaka något uppehåll med detta betänk:s
afgifvande. Jag har velat anmäla detta förhållande, såsom
anledn. hvarföre jag yrkar afslag å ett BancoTJtsk:s betänk.,
hvaremot jag icke reserverat mig. Då någon närmare utredning
af nu ifrågavar. ämne torde erfordras, för att sätta
R. o. Ad. i tillfälle att bedöma detsamma, anhåller jag att
i detta afseende få meddela några upplysningar. — Aflöningen
för BancoUtsk:s betjening äfvensom förefallande utgifter
vid detta Utsk. bestriddes, före sistförflutna riksdag, af
Bankens vinstmedel och upptogos bland förva!tn:skostnaderna
för Bancoverket. Numera liquideras deremot äfven ut
gif
-
Den 24 Maj.
gifterna för detta Utsk. af de till riksdagskostnadernas bestridande
anslagna allm. medel. Likaledes anlager BancoUtsk.
, hvarest Bankens vaktbetjening förut tourvis tjenstgjorde,
numera sin vaktmästarepersonal på samma sätt som
de öfriga Utskm, och denna personal åtnjuter jemväl enahanda
aflöning som dess vederlikar i de andra Ulsktn. Oaktadt
det allmänna således fick vidkännas samma kostnader
för vaktmästarebiträdet inom BancoUtsk. som för detta biträde
i Stats-, Bevilln:s- m. fl. Utsk., tilläde likväl B., sist—
församlade St., genom bifall till deras BancoUtskrs härom
under N:o 98 afgifna betänk., samtliga vaktbetjeningen vid
Bancoverket en gemensam gratification af 4^0 ridr, ehuru
med uttryckligt förklarande, att sådant skedde endast för
den gången. Nuvar. BancoUtsk. har dock, utan afseende härå,
föreslagit, att en gratification till enahanda belopp jemväl
vid denna riksdag matte berörde betjening tilldelas och utgå
å Bankens omkostnadsräkning. Då jag icke kan inse någon
giltig anledn., hvarföre denna betjening, som, med undantag
af de medlemmar deraf, hvilka utaf riksdagskostnadstnedlen
blifvit särskildt aflönta, icke, mig veterligen, haft
hågra ökade göromål under riksdagen, skall erhålla den föreslagna
gratificationen, så får jag anhålla om propos. å afslag
af detta betänk. I händelse af detsammas bifallande
deremot, torde B. St. på samma skäl anse sig äfven bora
tilldela gratificationer åt Vaktbetjenineen i Statscont., B.iksg.«
cont., Hofrätten och alla andia publika verk.
Frih, Boye, Fredr.: Jag mäste uppriktigt bekänna,
att jag icke kan helt och hållet förena mig med den siste
värde talaren, och det smärtar mig så mycket mera, som
jag tror det nästan är första gången, som vi icke dela samma
åsigt under denna riksdag. Det är visserligen sannt,
att man kan säga, att Bankens vaktbetjening icke fått Ökade
göromål i och för riksdagen; men förhållandet är icke helt
och hållet sådant. Städningen och eldningen i de af BancoUtsk.
begagnade rummen är vida besvärligare. De måste
under riksdagen städas cch eldas dagligen, hvilket eljest
sker en gång i veckan. Dessutom har en mera oafbruten
uppassning och många andra göromål för denna betjening
tillkommit, hvilka jag ej nu kan specificera. Jag får derfÖrutan
säga, att i det stora hafvet af riksd.kostnader äro /\5a
r:dr icke af betydenhet, och denna summa komme att delas
emellan nära 80 personer. Det skulle således ej belöpa
sig mycket på hvar och en af dem. Äfvenledes förekommer
i afseende på Bankens betjening det olika förhållande,
alt BancoUtsk. sitter i Bankens hus, då deremot ändra Utsk.
icke begagna embetsverkens rum; och då Ständerna vid
förra riksdagen beviljade denna douceur, ser jag ej, hvarföre
man nu skall undandraga vaktbetjeningen denna obetydliga
summa. Jag tillstyrker således bifall till betänk.
22 . 3j
Den a4 Maj.
Hr Stuart: Hvad det föregifna besväret för Bankens
vaktbetjening att elda BancoUtsk:s rum beträffar, så förmodar
jag, att denna eldning varit föga besvärligare under än
emellan riksdagarna, enär dessa rum, såsom varande full—
mägtiges sessionsrum, äfven då måste eldas. Vidkommande
åter städningen, så hafva särskilda medel såsom ersättning
för detta åliggande blifvit tillagda de hos Utsk. tjenstgörande
vaktmästarne. Jag tror mig således icke hafva saknat
grund för mitt påstående, att Bankens öfriga vaktbetjenings
göromål varit föga ökade i följd af riksdagen. Den nu
ifrågavar. summan är visserligen icke betydlig; men jag anser
det i allt fall oriktigt och principvidrigt, att allm. medel,
beloppet deraf må vara mer eller mindre betydligt,
rent af bortkastas, och sålunda måste användandet af de
medel betraktas, hvilka utgå till en så öfverflödig och för
riksdagskostnaderna så främmande utgift som den föreslagna
gratificationen för Bankens vaktbetjening. Jag förnyar derföre
min anhållan om propos. å afslag af Utskrs hemställan
och anser mig äga ett ytterligare skäl till denna anhållan
deruti, att de af R. sist församlade St., vid beviljandet af
enahanda gratification, begagnade ordalag antyda, att någon
sådan icke borde vid framtida riksdagar utgå.
Frih. Boye: Jag torde få upplysa om orsaken, hvarföre
den meningen, att gratificationen skulle utgå blott folden
gången, kom att inflyta i beslutet om densammas beviljande
vid förra riksdagen. Orsaken var nemi., att vid
det tillfälle, då frågan var å bane, meningarna voro delade,
huruvida vaktbetjeningen borde få 200 eller 4^0 r:dr. Derom
anställdes i Utsk. votering, hvarigenom med 6 rösters
pluralitet beslöts, att 4^0 >';dr skulle beviljas, och denna
votering samt dessa olika åsigter inom Utsk. föranledde R.
St. att säga, det berörde 4^o r:dr endast för den gången
skulle beviljas, hvilket alldeles icke hade afseende på, att
vaktbetjeningen framdeles skulle få intet, utan derpå, att
den gången den större af de ifrågasatta gratificalionerna
skulle utgå.
Hr Rosenblad, Bernh.: Emedan man satt i fråga
anledn. till det här åberopade beslutet vid sista riksdagen,
och jag då hade äran vara ledamot af BancoUtsk., får jag
upplysa, hvad som äfven, då man i bihanget till RiksSt:ns
prot. uppsöker framställningen af målet, kan finnas, att anledn.
till Utsk:s hemställan var, att Bankens vaktbetjening
anfört besvär deröfver, att den, som i gamla tider fått alternera
om uppassningen i BancoUtsk. och derför erhållit arfvode,
ej skulle få något, utan endast den särskildt af BancoUtsk.
antagna betjeningen undfå arfvode under riksdagen.
Då beslöt Utsk. af godhet, att en gratification skulle gifvas
vaktbetjeningen i Banken för den gången, i anseende till den
förhoppning denna betjening kunnat grunda på det förhål
-
Den 2-i M a j.
lande, som förut ägt rum. Om summan var måhända votering;
men anledn. till beslutet var den, jag uppgifvit. För
öfrigt kan jag, såsom Bancofullmägtig, icke annat än med
fägnad se, om någon förmån beviljas åt den fattiga vaktbetjeningen
derstädes, som får träla mycket, innan den kan erhålla
sina små löner; och det är med mycken tacksamhet,
jag mottager detta prof af BancoUtskrs välvilja. Jag tillstyrker
derföre gerna bifall till betänk., och med så mycket
större tacksamhet ser jag detta uttryck af Utsk:s välvilja
emot Bankens vaktbetjening, som nu 45° r:drs gratificalion
tillstyrkes för ett arbete, som icke ägt rum, fastän Utsk.
förut haft den hushålisaktigheten alt, då framställning gjordes
om bebofvet att åt de ensamma vaklbetjenterna vid dis—
contenia i Götheborg och Malmö, som få gå mycket mera än
någon af deras vederlikar i Stockholm , gifva samma förmån,
som de sistnämnde åtnjuta, nemi. 3o r:dr i skopenningar,
anse summan alltför betydlig, för att kunna beviljas. Men,
såsom jag redan nämnt, det är med mycken tacksamhet, jag
å betjeningens vägnar emotlager denna grace.
Frih. Boye: Ehuru jag redan tagit mig friheten tillstyrka
bifall till Utsk:s betänk., så, och på det vägen icke
för mig måtte vara alldeles stängd att tala till förmån
för Bankens vaktbetjening på annat sätt än Hr Rosenblad,
hvars framställning, att betjeningen borde få belöning för
det den ingenting gjort, ej synes vara mycket talande för
gratificationens beviljande, får jag vördsamt förbehålla mig
rättighet att, sedan Hr Gr. o. Landtm, gjort propos. om
beviljandet af den nu, likasom vid förra riksdagen, tillstyrkta
gratificationen af 4^o r:dr och, i händelse R. o. Ad.
dertill svarar nej, begära propos. om beviljande af 200 r:dr.
Hr Stuart: Denna fråga är visserligen icke af någon
synnerlig vigt för det allmänna, och jag ber "derföre om
tillgift, för det jag upptager tiden med att ytterligare yttra
mig i detta ämne; men jag kan icke underlåta att ytterligare
fästa Frih. Boyes uppmärksamhet derpå, att sista Ständer
beslöto, det berörde gratification åt Bankens vaktbetjening
endast för den gången skulle äga rum, och att man
således, om någon consequens skall iakttagas, nu måste vägra
densammas beviljande. En nedprutning af den ifrågaställa
summan anser jag deremot vara alldeles olämplig,
och i händelse R. o. Ad. icke skulle finna skäl att helt och
hållet afslå Utsk:s memor., tillstyrker jag således, alt det
af Utsk. föreslagna gratificationsbeloppet må oafkortadt
beviljas.
BancoUtsk:s mentor. N:o i5a blef af R. o. Ad. afslaget.
Frih. Boye: Jag får anmäla min protest emot detta
beslut, hvilket jag anser högst obilligt.
Till pröfning företogs LagUtsk:s förliden gårdag på
3CJ2
f) c n 34 M a j.
bordet lagda betänk. Nto 1S8 öfver Gr. D. Frölichs motion,
ang:de vissa delar af lagstiftningen för utrikes vexiar.
Gr. Frö lieb, Dav.: Jag finner, alt LagUtsk. ej velat
förstå den mening, i hvilken jag väckte denna motion oell
trodde, att LagTJtsk. skulle så mycket hellre instämma, som
LagUtsk. i ett förut afgifvet betänk, ansett frågan vara ett
lagstiftningsämne, deri R. St. borde deltaga. LagUtsk. har
nu bragt saken derhän, att jag anser omöjligt att genom
återremiss eller på annat sätt vinna något resultat, hvarföre
jag endast får till prot. reservera mig emot Utsk:s förfarande
och beslut i detta ämne.
Gr, Horn, Glaes Fredr.: Jag finner, alt LagUtsk,
orätt förfarit, då Utsk. förklarat, att saken redan blifvit behandlad
och afgjord vid denna riksdag. Ilar är nemi. icke
endast fråga om, huruvida återkallandet af de i motionen
nämnda förordningarna bör äga rum eller icke. R. St. hafva
sökt att gemensamt med K. M. stifta en ändamålsenlig
Jag i detta afseende. K. M. har icke ogillat de åsigter, R.
St. i ämnet yttrat, utan snarare deruti instämt; men K. M.
har förklarat, att R. St, ej ägde att i denna lagstiftning deltaga,
Jag har förut förklarat, det jag anser som en pligt
för representanten att, så lange han har ett rum bland nationens
ombud, stå på folkets rätt att deltaga i lagstiftningen.
Jag kan således icke afvika från denna pligt, utan
skall i sista stunden vidhålla den, med tillämpning på ifråga
var. falk Allt annat förhållande vore onaturligt, och jag
tror, att LagUtsk. bort inse det samt således biträda R. St.
med ett förslag att derom uttrycka en rättsenlig opinion.
Något föregående beslut ligger ej i vägen för en sådan opinionsyttring.
Motionens afsigt är alt förmå Ständerna att
hos K. M, anhålla, det K. M. sjelf måtte taga initiativet i
detta afseende och, med den magt K, M, anser sig äga,
handla för ett nyttigt ändamål i samhället. Att nu, såsom
LagUtsk. gjort, förklara en sådan anhållan vara oriktig och
onödig, anser jag orätt. Jag tror nu lika med Gr. Frölich,
att vi ej kunna komma till något resultat i denna fråga;
men om min röst också skulle blifva ensam, får jag likväl
anhålla om propos. till ogillande af LagUtskts betänk. Vi
komma i alla fali till samma mål, ty ehvad åtgärd R. o.
Ad. än må vidtaga, uppkommer deraf intet resultat; men
jag önskar, att R. o. Ad. ej måtte biträda en så farlig opinionsyttring
som den, att R, o. Ad. skulle afstå sin grundJagsenliga
lagstiftningsrätt. Jag anhåller således, att R. o,
Ad. måtte afslå LagUtskts betänk.
LagUtskts betänk. Nto 188 blef af R. o. Ad. afslaget,
H. R. o. Ad, åtskiljdes kl. \ till g på aftonen.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Den a5 Maj.
Måndagen den Maj 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för förliden gårdag;.
Upplästes lill justering oell godkändes Exped.Utskrs under
N:o 352 afgifna förslag till den handling, hvarigenom Hr
Landtm, samt Hrr Talmän å R. St:s vägnar berättiga full—
mägtige i Ranken att afsluta credit eller creditiv å utrikes
ort till ett belopp af högst 2 millioner r;dr specie.
Likaledes upplästes till justering och godkändes ett från
Exped.Utsk. inkommet förslag till tillägg i den § af riksd.-  beslutet, som angår de till nästa riksdag livilande grundlagsfrågor.
Upplästes följande från K. M, ankomna nåd. bref till
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm.
CARL JOHAN med Guds nåde Sveriges, Norriges,
Göthes och Wendes Konung.
"Var synnerliga ynnest och nådiga benägenhet med Gud
Allsmäglig, Troman, Hr Gr., En af Rikets Herrar, Landtmarskalk,
ÖfversteMarskalk hos H, M. Drottningen, General,
CapitaineLieutenant, Ridd. och Commendeur af K. M:s
Orden, Ordens ÖfversteOmbudsman, Ridd. af Konung Carl
XIII:s Orden! Sedan J, medelst und. skrifvelse, till Vålnad.
stadfästelse öfveriemnat de af R. o. Ad. vid denna riksdag
beslutade ändringar uti ti, 18, ig, 22, 23 och 37 §5
af nu gällande Ridd.Ordn. af d. ig Decemb. 182g, och Vi,
efter föregången pröfning häraf, under d. n dennes, såsom
Vår nåd. contrapropos., lill R. o. Ad. öfveriemnat förslag
till ändrad redaction af 11, 18, 23, 36 och 37 §5 otn_
förmälda Ridd.Ordn., håfven J, uti und. skrifvelse af d. ig
i denna månad, å R. o. Ad:s vägnar, hos Oss anmält, det
R. o. Ad. samma Vår nåd. contrapropos. antagit; och gifve
■Vi Eder i anledn. häraf i nåder tillkänna, det Vi, under
noga iakttagande af de förändringar, som sålunda blifvit beslutade,
på sätt hitintills varit öfligt, under denna dag läte
utfärda en förnyad Ridd.Ordn., för att till efterlefnad, genast
efter slutet af denna riksdag, blifva gällande. Härom
agen J att lemna R. o. Ad. behörig kännedom; och Vi befalle
Eder Gud Allsmägtig synnerligen nådeligen. Stockholms
Slott d. 2? Maj i835.
CARL JOHAN.
D. von Schulzenheim.
Lades till handlingarna.
294
Deli a5 Maj.
Föredrogs ånyo Preste5t:s d, a3 dennes på bordet lagda
förnyade inbjudn. till de öfriga RiksSUn att förena sig i
PresteSt:s beslut i afseende på b:coreg!ementets öfverlemnande
till K. M:s kännedom.
Efter det af R. o. Ad. fattade beslut vid föredragningen
af BancoUtsk:s memor. N:o i5i fann R. o. Ad., att
PresteStls nu föredragna inbjudn. ej erfordrade annan åtgärd,
än att läggas till handhna.
Till bordläggning föredrogs ett prot.utdr. från BorgareSt.
af förliden gårdag, innehållande, att, sedan numera hos
BorgareSt. icke återstå några ärenden till behandling, BorgareSt.
beslutat att sådant genom utdr. af prot. de öfriga
RiksStm meddela, och att, i händelse förhållandet hos dem
är enahanda, vördsamt och vänligen inbjuda Medstånden att
med BorgareSt. förena sig i det beslut, att, i öfverensstämmelse
med 81 § Riksd.Ordn., Hr Landtm, och Hrr Talmän,
efter föregånget beslut i sina Stånd, må inför Konungen träda
och anhålla, det Han ville låta aflysa riksdagen och
Ständerna på rikssalen uppkalla.
Gr. von Fersen, Hans: Vid föredrägningen af detta
prot.utdr. tillkännagafs, att det skulle hvila på bordet och
förekomma till afgörande i nästa plenum. Jag inser ej nödvändigheten
af en sådan bordläggning, utan tror, att det
genast kan läggas till handhna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han ansett,
det BorgareStrs nu upplästa inbjudn. borde på samma sätt,
som med alla dylika mål förut blifvit iakttaget, hvila på
bordet.
Frih. Boye, Ludv.: Af något behof har visserligen
icke BorgareSt:s ifrågavar. beslut varit påkalladt, ty det
kan ej för detta Stånd vara obekant, huru nära vi äro riksdagens
slut. Jag begär det emedlertid på bordet och äm
nar
äfven i nästa plenum göra detsamma, om ej för annat,
för att visa, som jag hoppas, genom mellankommande händelser,
huru onödigt det varit.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag hoppas riksdagen
afblåses i morgon och begär, att prot.utdr. får hvila
på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 8 på aftonen.
lii fidem protocolli,
F, O. Silfverstolpe.
Den 26 Maj f. m.
Tisdagen den 26 Maj 1835.
Plenum kl. 10 f. ra.
Justerades 1 prot.utdr. för förliden gårdag.
Ånyo föredrogs BorgareStrs förliden gårdag på bordet
lagda prot.utdr. med inbjudn. till Medstånden att förena sig
uti 15orgareSt:s beslut om und. anhållan hos K. M., det Han
täcktes låta aflysa riksdagen.
Frih. Boye, Ludv.: Begagnande min i Riksd.Ordn.
förvarade rätt, anhåller jag, att detta prot.utdr. måtte ytterligare
få hvila på bordet till nästa plenum.
Hrr Lagerhjelm, Pehr, och Silfverbrand, Martin
Ephraim, förenade sig med Frih. Boye.
Upplästes och lades på bordet BancoUtsk:s memor. N:o
153 i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s memor. N:o
128 och betänk. N:o i3o.
Ankom K. M:s Hofcanceller, hvilken å K. M:s höga
vägnar aflemnade Dess nåd. skrifvelse till R. St., ang:de
bjcoreglementets öfverlemnande i anledn. af brcolagen af d.
1 Mars i83o m. m., gifven Stockholms Slott d. 25 Maj
i835; hvilken nåd. skrifvelse, sedan Hofcancelleren afträdt,
upplästes och lades till handhna.
Justerades pleniprot:n för d. 2 och 5 sisth Mars f.
och e. m.
Under prot.-justeringen bortgick H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., då klubban emottogs af H. Ex. Hr Gr. Brahe,
Magn.
Upplästes åtskilliga från de öfriga RiksSttn ankomna
prot.utdr., nemi. från PresteSt. af d. 21, 22, 23, 24 och 25
dennes samt denna dag; från BorgareSt. af d. 21, 22, 23
och 34 dennes, samt från BondeSt. af d. 2r, 22, 23, 24 och
25 dennes samt denna dag.
Lades till handlingarna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, återkom samt emottog
klubban.
Frih. Cederström, Jac.: Jag anhåller att i prof. få
nedlägga min protest mot det skick, hvaruti den § i riksd.-  beslutet, hvilken angår de till nästa riksdag hvilande grund
-
Dea aG Maj f. m.
lagsfrågor, sig befinner, säväl i anledn. af det beslut, R. o.
Ad. i sista plenum fattade, som de öfriga Ståndens i ämnet
fattade beslut.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att til! utdelning
bland R. o. Ad:s ledamöter hade ett antal billetter,
såväl till Storkyrkan vid riksd.predikans hållande, sorn till
rikssalen vid riksdagens afslutande, blifvit till H. Ex. aflemnade;
och kunde dessa billetter af Ridd.fiscalen erhållas.
Ankommo 2:ne Konungens Öfverstekammarjunkare Gr.
Claes Lewenhaupt och Frih. Fr. v. Friesendorff hvilka, å
K. M:s höga vägnar, bjödo R. o. Ad. att i morgon förmiddag
kl. ii infinna sig i Storkyrkan för att afhöra riksd.-  predikan, samt att, efter slutad Gudstjenst, begifva sig till
K. Slottet för att vara K. M. följaktiga till rikssalen; hvarjemte
Hrr Öfverstekammarjunkare, likaledes på K. M:s höga
vägnar, bjödo 48 af R. o. Adis ledamöter alt spisa middag
på K. Slottet efter på rikssalen slutad ceremoni.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade de ledamöter
af R. o. Ad., hvilka åstundade att deltaga i den stora Afskedsdeputationen
till K. M. och det K. Huset samt att
spisa middag på K. Slottet efter återkomsten från rikssalen,
att i sådant ändamål låta anteckua sig af Ridd.fiscalen.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum
skulle komma att fortsättas på e. m. kl. 8,
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl J till I på dagen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den 26 Maj 1835.
Plenum kl. 8 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes ett under N:o 353
från Exped.Utsk. inkommet förslag till R. St:s und. skrifvelse
till K. M., ang:de Bankens sedelutgifning.
Upplästes I prot.utdr. från BorgareSt. och 2!ne prot.-  ntdr. från BondeSt., alla af denna dag.
Lades till handlma.
Upp
-
Den 26 Maj e. m.
Upplästes och lades på bordet Constit.Utsk:s mentor. N:o
127 till BondeSt. i fråga örn der yrkad) men af Talmannen
Vägrad propos:n.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. A till 9 på aftonen.
In fidem ptotöcollR
F, O. Silfverstolpe*
Onsdagen den 27 Maj i835.
Plenum kl. 10 f. m.
Föredrogs ånyo och lades till handlrna BorgareStrs d.
25 dennes på bordet lagda prot.Utdr. af d. 25 dennes, med
inbjuda, till Médstånden att förena sig uti BorgareStrs beslut
om underd. anhållan hos K. M.) det Han täcktes låta
aflysa riksdagen.
Vid förnyad föredragning lades till handlrna Constit.-  Utsk:s förliden gårdag på bordet lagda inemot'. Nrö 127 tilt
BondeSt. i fråga om der yrkad) men af Talmannen vägrad
proposrn.
Likaledes lades till handlrna BancoUtskis äfven förliden
gårdag på bordet lagda memor. Nro 153 i ähledh. af erhåG
len återremiss å Utsk:s ntemor. Nro 128 och betänk, Nro t3ö.
Upplästes ett prot.utdr. från PrésteSh och ett från Bor»
'gareSt., båda af förliden gårdag.
Lades till handlrna.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade r2 af Ståndets
ledamöter att låta anteckna sig till deltagande i Afskedsdeputationen
till de öfriga Stånden, Och 6 ledamöter att låta
anteckna sig för att åtfölja äldste Grefven till K. Slottet
Vid LandtmrSstafvenS aflemhandé.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tiltkänhagaf, att plenum
Skulle komma att fortsättas kl. ^ till 8 på e. m.
Justerades 3:ne prot.utdr. för denna dag.
Klockan -| till 11 afgick R. o. Ad. till Storkyrkan,
hvarest riksdagspredikan af hördes; hvarefter R-. o. Ad. kl. i
fe. m. uppgick till K. Slottet och åtföljde den K. procession
22 II. 38
39*
Dc» Ma j f. m.
nen till rikssalen, der riksdagen med vanliga formaliteter afslutades
och 11. St. hemförlofvades.
H. R. o. Ad. åtskiljdes vid nedgången från K. Slottet
kl. 4 till 4 in»
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 27 Maj 1835.
Plenum kl. ^ till 8 e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade höra för sig uppläsas de tal, hvarmed Ii. M.
Konungen, H. M. Drottningen samt II. K. H. Kronprinsen
besvarat R. o. Ad:s Afskedsdeputation.
Ropades ja.
Ofvannämnda tal upplästes derefter, nemi.:
H. M. Konungens, så lydande:
Gode Herrar af Ridd. och Adeln!
De tänkesätt, J för Mig yttrén, äro Mig så mycket mera
dyrbara, som R. o. Ad., Rikets första Stånd, oansedt alla
mötande svårigheter, aldrig under loppet af detta riksmöte
har förglömt sin uråldriga, ärofulla bestämmelse, att
gifva främsta efterdömet af förtroende för Konungen och
vördnad för lagarna samt att bereda gagneliga beslut.
Jag vet att värdera det goda, R. o. Ad. uträttat och
velat uträtta. Jag vet, att ledamöterna af detta Stånd, lika
deras berömliga förfäder, äfven framgent skola blifva
Thronens stöd, Fäderneslandets värn och nitiska försvarare
af deras medborgares frihet.
Jag förblifver Eder med all K. nåd och ynnest städse
välbevågen.
H. M. Drottningens, så lydande:
Mina Herrar!
Jag är lifligt rörd af de tänkesätt, som R. o. Ad. för
Mig yttrat, och tackar Eder för Edra välönskningar för Mig
personligen och för alla dem, som äro mitt hjerta närmast.
Lycklig som maka och moder, är Jag det äfven genom försäkringen
om Eder tillgifvenhet. J håfven ofta gifvit Mig
rörande prof deraf, hvilka Jag anser sorn en belöning för
den uppriktiga välvilja, Jag egnat Eder.
Jag nedkallar öfver en hvar af Eder, Mina Hrr, Hi mmelens
välsignelse, och förnyar för R. o. Ad. uttrycket af
all min K. nåd och bevågenhet.
D«n 27 Maj c. ni.
II. K. H. Kronprinsens, så lydande:
Med den aktning och välvilja, som Jag och min Gemål
■alltid ägt anledning att egna åt Rikets första Stånd, emottaga
vi äfven i dag dess afskedshelsning. De vigtiga frågor,
som varit föremål för Bdra öfverläggningar, kunna icke
undgå att bedömas efter delade åsigter och interessen; men
Nationen skall säkert värdera Edia ber. danden att bereda
ett nytt tidehvarf för våra ceconomiska angelägenheter genom
slutligt införande af en alltför länge saknad stadga i
■vårt penningeväsende. Många förbättringar återstå ännu för
Tåra önskningar; för att medföra den lofvade nyttan, böra
de stödja sig på det förflutnas erfarenhet och instämma med
folkets lynne och verkliga behof. På denna väg skola reformer
vinna allmänt bifall och föröka samtidens välstånd,
utan att sätta i våda de förmåner, vi redan äga. Med rörelse
och tacksamhet emottaga Vi uttrycket af Edert deltagande
i den sorg, som träffat Oss genom förlusten af min
Gemåls älskade Broder. Alltför tidigt bortrycktes denne unge
Furste från de förhoppningar, ett skakadt folk hade fästat
vid hans verksamhet och ädla tänkesätt.
Vi försäkra Eder, Mina Hrr, om Vår synnerliga ynnest
iDch bevågenhet.
R. o. Ad. beslöt, att dessa tal skulle i prot. intagas.
Hr von Troil, Emil: Jag anhåller, att Hr Gr. o.
landtm, täcktes inhemta R. o. Ad:s tanke, huruvida ej
Ståndet önskar, att nu, på samma sätt, som vid förra riksdagar
öfligt varit, äfven de tal, som Landtm, hållit till Konungen
och de öfriga K. Personerna, måtte i prot intagas.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust., förklarade, det han
af Hr v. Troil blifvit förekommen i hvad han ämnat yttra.
Sedan R. o. Ad. bifallit den af Hr v. Troil gjorda framställning,
upplästes H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:s i dag hållna
tal, nemi.:
Till H. M. Konungen, på rikssalen:
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Då vid slutet af det långvariga riksmöte., till hvilket
£. M:s alltid vakande omsorger för fosterlandets och medborgares
sjelfständighet och väl oss kallat, det dervid är sista
gången R. o. Ad. samlas inför E. M:s thron, är ett nytt
tillfälle lemnadt för detta Stånd att nedlägga de tänkesätt,
som så odeladt kännas af ett troget folk för den älskade
Konung, till hvilken Vi, näst Försynens godhet, äro skyldiga
vördnadens, tacksamhetens och tillgifvenhetens renaste
och uppriktigaste offergärd.
Allm. säkerheten i penningeväsendet man och man emellan,
länge rubbad och ingifvande farhågor, var hufvudändatnålet
för det riksmöte, till hvilket E. M. oss kallade för
Den aj M a j e. m.
jnera än sexton månader sedan- E- M., som i sin vishet
nogsamt insåg, att den sanna sjelfständigheten hos ett folk i
hufvudsaklig mån beror af äganderättens säkerhet och att
första steget till enskildt förtryck och allm. liknöjdhet för
ett gemensamt försvar låg i obestämdheten af beståndet af
hvad man med redlighet, hushållsamhet och ordning förvärfva!,
behagade redan vid sista riksdag gilla de förberedande
anstalter, R, St. föreslogo att vid denna fullkomna,
och utan afseende på den utdrägt af tid öfverläggningarna,
till skijjda interessens jemnkande och förenande, erfordrade,
tillåtit förlängandet af den tid, grundlagarna bjuda för att
mogna och fullända åtgärderna, då R. St- det underdånigst
frenne särskilda gånger begärt. Det är en ökad skuld af
tacksamhet, R, St. äga till det faderliga hjertats medgifvande,
att, ehuru påkostande det för E. M. var att med en
för det allmänna och den enskilde medborgaren dryg kostnad
se utsträckt den vanliga tiden för Ständernas sammanvaro,
E, M. likväl, i det lemnade bifallet till R. St:s gjorda
anhållan, mindre afsett Dess egen önskan att i allt lätta
tyngden af allm. bördor för ögonblicket, än varaktigheten
och beståndet för framtiden. Må E. M. i målets ernående
uppbära en rik lön för använda mödor och i det allmännas
ökade trefnad och stadgade säkerhet erna den belöning,
E. M:s ädla hjerta endast åtrår och begär! Detta tillhör en
Konung med E. Mis höga, upplysta tänkesätt. Må samtidens
tacksamhet och kommande tiders väl alltid blifva den
gärd, E. M. uppbär och som en gång skall skänka E. Mis
minne, så rikt af storverk och välgerningar för det folk,
hvars sällhet E. M. befordrade, hvars anseende hos Europas
Magter E. M. stadgat och hvars krigsära E. Mis lysande
bragder försäkrat åt Sveriges härar! Noggrannt skola
dessa minnen förvaras hos ett folk, som troget, tacksamt
och allvarligt i sekler egnat dem åt goda och kraftfulla Konungar,
Gud och Sveriges Allmoge var den förste Wasas
valspråk; Gud och Konungen var det svar, som då genljudade
från Nordens fjella;- och hvarje Svenskt bröst, och det lefver
ännu, ej endast i ord och minnen, men i handlingarna,
hos det folk, som känner, hvad det är E. M. skyldigt.
Arfvet har gått från fadren till deras barn och skall alltid
blifva en tillhörighet för E. M. och Dess ätt, lika sannt,
heligt, kraftigt och uppriktigt, som för mera än trenne sekler
tillbaka det tillhörde Sveriges ädle räddare, befriare och
Konung. Svenskmanna-tro och redlighet skall i alla tider
äga bestånd, och erfarenheten och vissheten deraf för E. M.
lätta Kronans börda och förljufva uppfyllandet af de Konungsliga
pligterna.
Dä E. M. nu hemförlofvar Pi, St., skola vi till våra
stilla hötnbygder medföra minnet af E. M:s omsorger för
Sveriges fortfarande lugn och väl, för stadgandet af vårt
penningeverk, för lättade tillgångar i vår handel, för upp
-
Den 27 Maj e. ra.
3oi
muntrade näringar och slöjder, för vår nära nybyggda flotta,
för öppnade och fulländade communicationer inom fosterlandet,
för ökadt sjö- och landtförsvar, för mångdubblade
vapenförråd; och hvarje Svensk man skall i den säkerhet
och det lugn, Svithiod äger, se nya skäl till vördnad
och tacksamhet för den Konung, som stadgat och försäkrat
det.
R. o. Ad. nedkallar öfver E. M. den Allsmägtiges välsignelse.
Må dess godhet uppehålla i lång tid vid helsa och
krafter E. M:s för hvarje Svensk trogen undersåte så dyrbara
lif och sprida sällheten och tillfredsställelsen öfver
hvarje dag af E. M:s lefnad!
Det är med dessa tänkesätt, R. o. Ad. för E. M. nedlägga
gärden af vår underd. vördnad, trohet och tillgifvenhet,
och utbedja oss att i E. M:s nåd och ynnest städse få
vara bibehållna.
Till H, M. Konungen, vid afskedsuppvaktningen;
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Då vid slutet af detta riksmöte, för sista gången under
detsamma, R. o. Ad. hafva nåden uppvakta E. M., är det
med hjeltan, uppfyllda af vördnadens, tacksamhetens och
den undersåtligaste tillgifvenhets lifligaste känslor, vi begagna
detta tillfälle, att dessa tänkesätt för E. M. nedlägga.
Åtnjutna välgerningar, ägande sällhet, främjadt lugn och
säkerhet, — allt bör för E. M. vara en borgen af de tänkesätt,
E. M:s höga egenskaper förtjena och ett troget och
tacksamt folk med Svenskmanna tro och redlighet E. M.
egnar.
R. o. Ad. hitkommo med dessa känslor; flera gånger
hafva de haft tillfälle att under deras härvaro dem yttra,
och med dem återvända de nu hvar i sina landsorter, lyckliga
att för hemmavarande bröder och vänner få dem tolka
och mötas af lika tänkesätt. Minnet af ' vigtiga mål, som
under detta riksmöte dels grundats , dels kom näts, de åtgärder,
de i enlighet med E. M:s fram la ia nåd. proposlr
fattat, skola för dem blifva de gladaste hågkomster och
med hvarje dag en ny borgen för allin, säkerheten, enskilda
välmågan och skänka dem nya ämnen af erkänslan,
tacksamheten och tillgifvenheteu för den Furste, som
för -J sekel tillbaka kallades af ett fritt folks enhälliga
val till stöd och prydnad åt Sveriges urgamla thron. Hoppet,
de då fästade vid Hjelten, Härföraren och Statsmannen,
har med hvarje dag öfvergålt till visshet. R. o.
Ad., sorn i fadrens gerniugar äga efterdömen, smickrande
att följa, se alltid i dem ökade förbindelser att, aldrig
skiljande Regentens och folkets, Kronans och fäderneslandets
väl, samt erkännande pligten och förmånen på en gång af
det närmaste förtroende och vådan af all söndring, aldrig
underlåta att med förenade krafter bidraga till det gemen-!
Den 27 Maj e. in.
sammas väl och till befästandet af den endrägt, som utgör
bådas enda och rätta styrka. De vörda och älska sin Konung,
de känna djupt viglen af lydnad för lagar och samhällsskick,
ordning och den medborgerliga frihetens vårdande;
och noga iakttagande de pligter, dessa dem ålägga, skola
deras bemödanden aldrig upphöra för Konungs och fosterlands
ära och sällhet. Det är i uppfyllandet af dessa
pligter, deras .öfvertygelse städse för dem upprepar, att de
företräden börden deni gifvit, att dea förmån de äga att
vid riksmöten, utan val, försvara tlironens, fäderneslandets
och medborgares ära och frihet, gifva dem än ytterligare
ökade pligter att iakttaga.
Det är med dessa tänkesätt, R. o. Ad. skola nu, som
alltid, söka göra sig förtjenta af sin Konungs nåd, sina medborgares
förtroende och sina samvetens vittnesbörd; det är
med dessa tänkesätt, grundade på öfvertygelse om sanning
och rätt, som de nu vid afskedstimman framföra till en stor
och älskad Konung deras undersåtliga vördnad, trohet och
tillgifvenhet, och utbedja sig att i E. M:s fortfarande nåd
och ynnest städse få vara inneslutne.
Gud bevare, uppehälle och välsigne Konungen, är den
allm. röst, som från Nordens högsta fjellar till de fält, som
sköljas af Östersjöns och Nordhafvets böljor, skallar från mun
till mun, från hjerta till hjerta, till Konungars Konung,
till den Allsvåldiges thron.
Till H. M. Drottningen:
Stormägtigsta, Allernådigsta Drottning!
Då E. K. M. nådigst tillåtit R. o. Ad. att vid slutet af
denna riksdag nalkas E. K. M:s höga Person och nedlägga
för E. K. M:s fötter vår underd. vördnad, vår undersåtliga
lydnad och tillgifvenhet, känne vi lifligt värdet af den förmån,
oss förunnas, och bedje E. K. M. med godhet och
välbehag upptaga de offer, tacksamheten och erkänslan erbjuda.
E. M:s höga egenskaper, Carl Johans Maka och
Oscars Moder, allt fäster oss med den tredubbla rätt, E. M.
äger till hvarje Svensk mans vördnad, kärlek och tillgifvenhet;
Yi nedkalle öfver E. M. välsignelser af Allmagtens
Herre. Måtte Han uppehålla och bevara E. M:s dagar, till
glädje för Dess vördade Make, för Dess älskade Rara, för
dessa unga, uppväxande Furstebarn, som med hvarje dag
allt mera och mera skola veta att värdera ömheten och godheten
för deras bildning och välgång; för hvarje behöfvande,
som anlitar E. M:s nåd., mångfaldiga välgörenhet; för
tvenne folks sällhet! Må Den, som det ensam i sin allmagt
förmår, afvända sorgerna och bekymren från E. M:s hjerta
och bevara dem, hvilka äro för E. M:s sällhet och väl kärast!
Det är dessa suckar, som hvarje dag uppgå från bröst,
hvilka med alltid ökad rätt äro E. M. tillhöriga och af oss
E- M. egnas.
Den 37 Maj e. m.
3o3
Det iir med dessa tankesätt och önskningar för E. M:s
välgång, helsa och sällhet, R. o. Ad. i djupaste underdånighet
anhåller att i E. K. M:s fortfarande nåd och välvilja
sladse få vara bibehållna.
Till DD. KK. HH. KronPrinsen och Kronprinsessan:
Högborne Furste, Sveriges och Norriges KronPrins!
Högborna Furstinna, Sveriges och Norriges Kronprinsessa!
Då, vid slutet af detta långvariga, lika för sitt föremål
som sina öfverläggningar vigtiga riksmöte, R. o. Ad. hafva
den nåden genom oss, sina deputerade, nalkas DD. KK.
HH:s personer och framföra R. o. Ad:s vördnad och tillgifvenhet,
känna vi lifligt hela värdet af att inför DD. KK.
HH. nedlägga uttrycken af de känslor, dem pligt och böjelse
gemensamt oss ålägga för föremålen af samtidens kärlek
och framtidens mest grundade hopp. Den gärd, de egna
DD. KK. HH., är frukten både af hvad de sjelfva njuta
och af hvad de för efterkommande i den aflägsnaste framtid
äga så stora skäl att hoppas; den är offret af tillgifna
hjertan, som i DD. KK. HH:s egna dygder, i de efterdömen
de lemna, ser utvecklas allt, hvad i allm. och enskilda
lifvet bjuder vördnad och tillgifvenhet. Den följer med
glädje och förtröstan den omvårdnad, faders- och moderslijertat
lemnar åt de unga Furstar, vid hvilka våra efterkommande
fästa det mest grundade hopp, såsom prydnad
och stöd för Skandiens förenade thronet-, den omsorg, med
hvilken de bildas till fortfarande af den sällhet, vi njute,
till fortsättande af den regeringslära, som stadgar och försäkrar
folkens ära, styrka och trefnad, ■— allt förenar sig i
frambärandet till DD. KK. HH. af trogna och tillgifna hjertans
lifligaste tacksamhet. Svenska lynnet, fast och allvarligt,
känner ej, kan ej hyckla med flärdens och smickrets
granna ord, der känslan bjuder lijertats och sanningens fria
språk; det egnar oss, som fria Svenska män, att det tolka;
det tillhör egna medvetandet hos DD. KK. HH. det höra
och emottaga. Erfarenheten har under en flerårig tidrymd
lemnat oss den säkraste öfvertygelse, att det äfven dr det
enda språk, som af DD. KK. HH. med välbehag emottages,
det enda, som öfverensstämmer med inre känslorna af DD.
KK. HIl:s ädla hjertan och höga tänkesätt.
R. o. Ad. vill ej hos DD. KK. HH. upprifva blödande
minnen af smärtande förluster; men må det sanna, uppriktiga
deltagande, alla visat vid ett sednast inträffadt tillfälle,
vara en borgen af deras hjertans känslor; —må det fortfarande
beredandet af 2:ne folks väl, må glädjen af dagligen
vunna framsteg å dygdernas och kunskapernas bana hos de
hoppgifvande unga plantor, som under DD. KK. HHrsögon
allt mer och mer mogna till stundande skördar för Skandiens
fria jord, deras idkeliga sträfvanden att i allt svara
3o4
Den 27 Maj e. m.
mot de ömmaste omsorger, näst religionens hugneliga lära,
blifva den tröst, sorn läker såren och skänker lugnet i bröst,
skapade för och förtjenta af all jordisk sällhet! Försynen
skall då bönhöra de suckar, som gå från ett troget folk,
hvilket i sina Furstars välgång ser sin egen försäkrad och
sina varmaste önskningar uppfyllda.
Emottagen, Högborne Furste, HÖgborna Furstinna!
med nåd och välbehag dessa okonstlade, men uppriktiga uttryck
af R. o. Ad:s vördnad, trohet och tillgifvenhet, och
tillåt oss, vid återvändandet till våra bygder, hembära dessa
tänkesätt, dem vi af fadren ärft och till efterkommande
i arf skola lemna, då vi nu utbedja oss att i DD. KK. HIi:s
nåd och ynnest alltid få vara bibehållna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmälde, att pliktbössari
blifvit öppnad och befunnits innehålla 92 r:dr 45 sk. riksgtä.
Vid föregående riksdagar hade R. o. Ad. åt dåvarande Landtmarskalkar
uppdragit att utdela pliktmedlen åt några pauvres
honteux; hemställande H. Ex., om R. o. Ad. nu äfvert
behagade fatta enahanda beslut.
Bifölls.
Ankom en deputation från BondeSt., anförd af vice
Talmannen Jon Jonsson från Blekinge, hvilken uppläste följande
tal:
BondeSt. har anförtrott oss det för osS angenäma uppdrag
att till H. R. o. Ad. framföra BondeSt:s afskedshelsning.
Vi skulle säkerligen mycket misstaga oss rörrde BondeStrs
tänkesätt, om vi, vid fullgörandet af detta uppdrag*
uraktläte att särskildt förklara, det BondeSt. gör all rättvisa
åt och högt värderar den fosterlandskänsla och det sanna
nit för fäderneslandets väl, som hos H. R. o. Ad:s ledamöter
igenfmnes, att BondeSt. i tacksamt minne förvarar all
detsamma af H. R. o. Ad. visad välvilja, och att, med dessa
känslor, BondeSt. lifligt önskar att i H. R. o. Ad:s ynnest
och bevågenhet fortfarande få vara inneslutet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, svarade sålunda:
TJnder nu tilländalupna riksmöte har R. o. Ad. hos
Hederv. BondeSt. vid flera tillfällen rönt prof af samma
varma nit och samma lifliga bemödanden för fosterlandets
väl, hvilka lifvat och alltid skola lifva R. o. Ad. Det är
då med den renaste tillfredsställelse, R. o. Ad. emottager
Hederv. BondeSt:s afskedshelsning vid denna riksdag, under
önskan, att de vid densamma fattade beslut måtte lända till
det allmännas gagn, ej allenast för närvarande, utan äfven
för kommande tider.
R. o. Ad. ber Vice Talmannen och Deputerade till sitt
Ständ
Den 27 M1) e. »1.
Stånd återföra uttrycken af deh aktning, vänskap och tillgifvenhet,
R. o. Ad. hyser för tlederv. BondeSt.
Från BorgareSt. ankom en Deputation, anförd af Stadsmajoren
N. Limnelius, hvilken uppläste följande:
Sedan K. M. denna dag hemförlofvat R. St. från detta
riksmöte, fullgör BorgareSt., genom oss dess deputerade,
en angenäm pligt, då vi till E. Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt
H. R. o. Ad. frambära BorgareSt:s vördsamma afsked. Vi
uttrycka dervid den öfvertygelse, att, enär den redan vid
förlidne riksdag beslutade myntbestämning vid denna blifvit
bragt till verkställighet och Sverige således erhållit ett stadgadt
myntvärde, fäderneslandet skall deraf komma att erfara
påräknade fördelar. — BorgareSt. anhåller vördsamt
att få vara uti E. Ex. Hr Gr. o Landtnäs samt H. R. o.
Ad:s ynnestfulla förtroende inneslutet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, besvarade detta tal sålunda:
R.
o. Ad., som med erkänsla emottager V. BorgarcSt:s
afskedshelsning vid nu slutade riksmöte, erinrar sig med
nöje och tillfredsställelse de tillfällen, då V. BorgareSt., under
detta som föregående riksmöten, ådagalagt värma och
nit för alla RiksSt:ns gemensamma mål, fosterlandets väl.
Att de beslut, sorn under denna riksdag blifvit fattade,
måtte leda till detta mål, är R. o. Ad:s, liksom hvarje redlig
medborgares, sannaste önskan.
R. o. Ad. anmodar Hrr Deputerade att till sitt Stånd
framföra uttrycken af R. o. Ad:s fortfarande högaktning och
vänskap.
Ankom en Deputation från PresleSt. under anförande af
vice Talmannen, Biskopen, Commendören och Theol. Doct.
Carl Fredr, af Wingård, hvilken uppläste följande tal:
Enligt plägsed, åt hvilken grundlagen gifvit helgd, vexla
Stånden sig emellan vid riksdagens slut afskedsheisningar;
det är dock icke blott sedvanan eller föreskriften, men aktningen
och förtroendet, som föra PresteSt:s utsedde till II.
R. o. Ad. i denna efterlängtade stund.
Beståndsdelar af samhället, som böra vaka öfver dess
varaktighet, känna lifligare sin uppgift, då våldet, inre skakningar
eller tidsandans stormar fordra mod, rådighet och
handlingskraft. Dessa mensklighetens värden aro icke blott
inskrifter och sinnebilder omkring och inom dessa murar,
men verkligheter, hvilka genom häfderna tala till en tid,
som är, och den, som kommer. Den bildning, som tillhör
detta första Riksstånd, skall oafbrutet lära det att förstå sin
bestämmelse och att motsvara den. Med känslan af denna
bildnings frändskap är det, som PresteSt. gjiiter välöhsknin22
H. 39
3oG
De n 27 Maj e. ra.
gar för R. o. Ad:s ära, sällhet och trefnad, och innesluter
sig i Högh Ståndets ynnest och förtroende.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, besvarade sålunda detta
tal:
Vid emottagandet af Högv. PresteSt:s afskedshelsning
vid nu fulländad! riksmöte erkänna R. o. Ad. med uppriktig
tillfredsställelse den nitiska medverkan, 11. o. Ad. samt
öfriga RiksSt. af Högv. PresteSt. rönt för ärendernas beredning
till ett önskadt och lyckligt slut. Att de stadganden,
hvilka blifvit vidtagna, må för ett älskadt fädernesland blifva
gagneliga, derom anropa vi alla gemensamt den Försyn,
utan hvars ledning menniskornas handlingar ej vinna framgång.
R. o. Ad. anmodar Hrr Deputerade att till det Ilögv.
PresteSt. återföra uttrycket af R. o. Ad:s vänskap och högaktning.
Härefter afgick R. o. Ad:s Afskedsdeputation till de öfriga
RiksStm under anförande af Gr. Lewenhaupt, Gust.
Sedan denna Afskedsdeputation återkommit, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om icke R. o. Ad. behagade
anmoda Gr. Lewenhaupt att uppläsa, för att i prot. intagas,
Gr. Lewenliaupts tal till de öfriga Stånden.
Bifölls.
Gr. Lewenhaupt, Gust., uppläste derefter följande
tal:
Till PresteStåndet.
R. o. Ad. får, genom oss sina deputerade, till det Högv»
Ståndet framföra dess aktningsfullaste afskedshelsning, då
R. St. nu åtskiljas, lifvade af tacksamhet för den allgode
Guden, som utsträckt sin beskyddande hand öfver ett älskadt
Konungahus och öfver oss alla under den härjande
farsoten, samt ledt Ständernas arbeten till ett önskadt slut,
R. o. Ad. utbeder sig det Högv. Ståndets fortfarande
vänskap och försäkrar det om sin sanna högaktning och
tillgifvenhet.
Till BorgareStåndet.
R. o. Ad., som genom oss, sina deputerade, till det V.
Ståndet återsänder dess uppriktigaste afskedshelsning, får
äfven lyckönska det att, efter af hvar och en enligt dess
öfvertygelse uppfyllda pligter, hafva ernått slutet af detta
riksmöte, och bedja det V. Ståndet vara försäkradt om R.
o. Ad:s aktning och vänskap.
Till BondeStåndet.
Den stunden är nu inne, då R. o. Ad. får, genom oss
sina deputerade, till det Hederv. Ståndet återsända en vänskapsfull
afskedshelsning.
D e ii 27 Maj e. m.
R. o. Ad., sorn lika med sina Medständer väntar sigalt
fä skörda frakten af nu förrättade arbeten, gläder sig åt att
få återvända till en älskad hembygd och nedkallar den Högstes
välsignelse äfven öfver närmare skördar.
R. o. Ad. får försäkra det Hederv. Ståndet om sin aktning
och vänskap.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm uppläste derefter följande tal:
Högvälborne och Välborne Hrr Grefvar, Friherrar, Riddersoch
Adelsmän!
Den stund, väntad med otålighet af R. o. Ad. på riksdagens
slut, och för hvar och en, att återse sitt hem och
de sina, är nära hunnen och det inål vunnet, som, kärt och
efterlängtadt, skall återföra oss, från stundom stormiga öfverläggningar,
i hvilan och lugnet, i skötet af lemnadefränder
och vänner till våra stilla yrken. Samlade sedan mer
än 16 månader till pröfning och beslut af de fosterlandet
i allmänhet och hvarje enskilds väl så nära rör:de ämnen,
gå vi nu med återkastad blick på det förflutna till det
kommande, från mödorna till skörden, från besvären till
lönen. Efter fulländadt arbete lemna vi det rum, der
fadrens och egna vapensköldar och minnet af framfarna
handlingar påminna om en förfluten tid och många ädla
yttranden och gerningar, — erinra oss hvad vi äro fäderneslandet
skyldiga emot den rätt, vi äga att här tala för
fosterlandets och medborgares väl och sjelfständighet, plig—
ten att åsidosätta allt enskildt för det allm. bästa och den
uppmärksamhet, som tid och framtid skola fästa vid värt
handlingssätt. Om denna tanka är ljuf för hvar och en af
Eder, mina Hrr, hvilket ökadt värde skall den ej äga för
den åldrige man, Konungens nåd och förtroende kallade till
den smickrande ära att bland Eder, mina Hrr, föra ordet,
leda Edra öfverläggningar och uppfatta Edra beslut. Vid
emottagandet af den staf, som så många vördade män, i
mer än 2:ne sekler, här med ära burit, dolde jag för mig
lika litet vigten af det ansvarsfulla kall, mig anförtroddes,
och mina brister, vidden af de förra och mängden af de
sednare; jag insåg nogsamt, huru mina år, ovanan vid de
åren der, här ofta skulle förekomma, och saknad förmåga
att uppfylla, såsom jag önskade, pligterna mot Konung, fosterland
och medbroder, borde afhålla mig ifrån Landtmarskalksstafvens
emottagande; men förtröstan på Allmagtens
ledning, lydnaden för min Konungs bud och det hopp jag
fästade vid Eder godhet och vänskap, mina Hrj-, styrde
mitt beslut, och anförtroende mig till det smickrande, som
låg i tillfallet att söka uppfylla dyra pligter, i öfvertygelsen
af Edert öfverseende, af Eder vänskap, var tvekan mig ej
mera tillåten. Jag påräknade, det J, mina Hrr, skullen göra
mera afseende på viljans och uppsåtets renhet än förmå
-
3oS
Den 27 Maj 0. m.
gan; och Edert behandlingssätt med mig har öfvergått min
väntan, min förmodan. Jag önskade, att det vid detta tillfälle
stöde i min magt att, som jag det ville oell borde,
tolka Eder min uppriktiga erkänsla och tacksamhet. Jag
önskade, att J kunden läsa i detta öppna, upprörda hjerta,
huru lifligt och varmt det slår för Eder, huru ljuft jag påminner
mig de flerfaldiga tillfällen, då J lemnat mig bevis
af Edia vänskapsfull tankesätt för mig, och huru tacksamt
mitt hjerta känner hela värdet af hvad J för mig gjort under
loppet af detta så långvariga riksmöte. På det innerligaste
rörd liöjes min röst, dä för sista gången jag nu från
detta rum har den äran tilltala R. o. Ad. och för dem uttrycka
de känslor af vänskap, tillgifvenhet och tacksamhet,
jag så lifligt af pligt och böjelse Eder egnar.
Det gifves tillfällen i lifvet, då hjertat flödar af känslor,
men saknar ord att dem uttrycka, som det önskade, som det
borde. Vid mitt första inträde i detta rum var mitt sanna, mitt
enda föremål att till Konungs ära, mitt fosterlands väl, till
11. o. Ad:s tillfredsställelse och egen öfvertygelse, i medvetandet
af aldrig uraktlåtna pligter, uppfylla det värf, hvartill
jag af Konungens nåd och dyrbara förtroende kallades.
Om jag deruti åtminstone till någon del lyckats, är det Eder
godhet, mina Hrr, Eder välvilja, Edra lemnade upplysningar,
Edert öfverseende, jag derför ensamt har att tacka.
Dyrbart är och skall alltid för mitt hjerta minnet deraf
blifva; och då min lifligaste, min uppriktigaste erkänsla och
tacksamhet är den enda gärd, som står i min magt ätt Eder
derför lenina, ber jag R. o. Ad. den emottaga med lika fortfarande
välvilja, som Ståndet under det förflutna mig visat.
Få äro, efter naturens lagar, de lefnadsdagar, mig återstå;
men ingen af dem skall förbigå, utan att jag med ljuf tillfredsställelse
skall påminna mig, hvad J för mig gjort,
den vänskap J mig visat. Om vid mitt inträde här jag
smickrade mig med att bland Eder äga några gamla, bepröfvade
vänner, om till talet af dessa jag varit lycklig nog
tillvinna mig nya, är denna tanka för mig ljuf öfver all beskrifning
och gör, att jag glömmer lätt alla besvär, alla mödor
af det förflutna och de mindre obehag, som äro oundvikliga
vid en så mångsidig befattning, vid jemnkning af ofta
så skiljda åsigter, det begrepp dessa alstra, och de följder,
man hoppas eller man befarar; dessa ögonblick hafva varit ett
intet emot de många tillfredsställande tillfällen, Eder vänskap
mig skänkt. Tillåten mig smickra mig med öfvertygelse!],
att, återvände hvar och en till Edra lugna hemorter,
J någon gång återkallen uti Eder hågkomst en uppriktig
tillgifven vän. Den Allvetande, som läser i mitt upprörda,
tacksamma bröst, vet, att R. o. Ad:s anseende, rättigheter
och väl alltid varit ett dyrbart föremål för mina åsigter och
mina handlingar, att Edert gillande af mina åtgärder för
mitt fosterlands och Eder dervid oskiljaktiga nytta varit det
Den S7 Maj e. ra.
3og
mål, dit jag syftat utan andra afsigter, annan ledning, än
den inre öfvertygelsen att hafva handlat rätt, utan att åtrå
annan lön, än mitt samvetes och Edert bifall. Eder godhet,
Eder vänskap lättade ofta bekymren; och öfverseende
med bristerna, som vidlåda menskligheten, håfven J rättvisat
det hopp, jag vid Eder vänskap fästat, och gjort Eder
berättigade till en tacksamhet, som hos mig ej förrän med
sista gnistan af mitt lif skall slockna. Tillåten mig nu förnya
Eder denna försäkran med hela uppriktigheten och värman
af ett hjerta, som odeladt tillhör, hvad som för mig i
lifvet är dyrbarast: min Konungs ära, mitt fosterlands sjelfständighet,
mina medborgares väl; och då vid aftonen af
min lefnad jag återkastar blicken på det förflutna, skall
hågkomsten hvad J för mig gjort, den vänskap J mig visat,
blifva en af de ljusa punkter, vid hvilka mitt döende öga
med den Ijufvaste tillfredsställelse skall sig fästa. Inom få
ögonblick upphör den befattning, jag här ägt, men aldrig,
aldrig skall hos mig upphöra den vördnad, tacksamhet och
tillgifvenhet, J ägen så stor rätt att af mig fordra, jag en
så uteslutande pligt att Eder egna; och må de sista ord,
jag från detta rum Eder tilltalar, vara det uppriktigaste,
det lifligaste förnyande af dessa tänkesätt, outplånliga i mitt
hjerta, sorn jag önskar sjelf vara det uti Eder vänskapsfulla
hågkomst.
Och J, Hr Gr. Magn. Brahe, genom Eder börd den
'förste af Rikets första Stånd, genom Edia egenskaper, Konungens
förtroende och allmänhetens odelade högaktning
förtjent och ägande allt, hvad man i lifvet högt skattar,
då jag nu vid fulländad riksdag får, enligt vår Ridd.Ordn.,
till Eder öfverlemna den Landtm:sstaf, Konungen mig vid
dess början anförtrodde, är det mig dubbelt kärt till en
frände, med hvilken jag lika med blodets, aktningens och
vänskapens band är så nära förenad, den öfverantvarda.
Emottag den Hr Gr. och, åtföljd af R. o. Ad:s Deputerade,
öfverlemna den till H. M. Konungen med nedläggande
af R. o. Adis underdånigsta vördnad och tillgifvenhet!
Säg Konungen, att dessa tänkesätt, oföränderliga hos Svenska
Riddersmän, egnas Honom af ett Stånd, hvilket lika genom
pligternas och böjelsernas kraf tillhör Honom och
Dess Ätt! Framför till en älskad och vördad Konung den
nu afgående Landtmarskalkens med sitt Stånd lifligt delade
tänkesätt! Minnet af det nåd. förtroende, H. M. honom under
detta riksmöte behagat visa, förvaras djupt och troget
i dess tacksamma och känslofulla hjerta, då han nu till Hr
Gr. återlemnar den staf, som skänkte honom äran här föra
ordet och emottaga vedermälen af R. o. Adis vänskap och
förtroende.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magn., besvarade detta tal sålunda:
E. Ex. II. Hr Gr. o. Landtm.!
Den äran är mig nu förunnad, att af E, Ex. Hr Gr. o.
Den a; Maj e. m.
Landtm, emottaga, för att H. M. Konungen återlemna, den
staf, livars erhållande alltid är det högsta bevis af Konungens
förtroende, och som belönande utmärker den Riddersman,
åt hvilken det smickrande uppdraget gifves, att bland
R. o. Ad. föra ordet. E. Ex. har njutit tillfredsställelsen af
denna utmärkelse och har, i följd deraf, ökat glansen af det
namn, som E. Ex:s i vår historia så lysande slägt från gamla
tider frejdat.
Af R. o. Ad:s aktning, välvilja och tillgifna tänkesätt
äger E. Ex. redan tillförne, och har nu sednast under dessa
16 månaders förhandlingar, font så många ojäfaktiga prof,
att det vore af mig förmätet att tro mig desamma behöfva
för E. Ex. här förnya; de blifva säkerligen alltid för E.
Ex:s hjerta en lika dyrbar njutning, som de varit en gärd
af redligt och ädelt sinnade medborgares tänkesätt, och skattar
jag mig lycklig, att ödet så förunnat, att det blifvit
min lott få för E. Ex, förklara oföränderligheten af dessa
tänkesätt, då jag derigenom får tillfälle att äfven hembära
E. Ex. min enskilda vördnad och tillgifvenhet, sorn af så
manga skäl tillkommer E. Ex.
R. o. Ad., i alla tider varmt för Konung och fädernesland
samt nitälskande för lagen, har alltid till sitt yppersta
föremål det allmänna bästa. Begreppen kunna vara
olika om förekommande ämnen, och öfverläggningarna följaktligen
ofta både långvariga och mindre eniga; men tideböckerna
vittna nogsamt, att det första Riksståndet aldrig
undandragit sig att söka bidraga, efter ali förmåga, till
tvenne så oskiljaktiga föremåls väl, som en vördad Konungs
och en kär fosterbygds. Vi kunna med tillfredsställelse
säga, att det nu slutade riksmötet lemnar derpå
talande bevis.
II. Hr Gr. och Landtm.! Då jag nu för sista gången
vid denna riksdag får gifva E. Ex. denna benämning, så
tillåt mig äfven hembära en önskan för E. Ex:s helsa, lycka
och välgång. Det älskvärda umgänget, trofasthet och vänskap,
kärlek till allt stort och ädelt, dessa E. Ex. så utmärkande
egenskaper, måtte de länge få utgöra E. Ex:s
tillhörighet och prydnad! Med dessa välönskningar inneslutar
R. o. Ad. sig i E. Ex:s fortfarande vänskap och hågkomst.
Hvarefter H, Ex. Hr Gr. Brahe, Magn. tillika med 6
ledamöter af R. o. Ad. uppgingo till K. Slottet, för att till
H. M. Konungen und:st aflemna Landtm:sstafven.
H. R. o. Ad. åtskiljdes för sista gången under detta
riksmöte kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
