# ID: svediakorp-gov456
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 33,507
# sentences: 1,210
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den S7 April c. m.
följd, än dessa vid discussionens början och under dess fortgång
i nära fyra timmar ens vågade yrka.
Emedlertid torde, såsom en värd talare i förmiddags
yttrade, rideauen nu vara uppdragen till sista acten af det
skådespel, hvarpå Svenska Representationen, och isynnerhet
dess Ridderskap och Adel, bjuder Svenska folket hvart femte
år. Från denna synpunkt torde t. o. m. den värde ledamot,
sorn sjelf blifvit ett offer för den begångna orättvisan,
undergifvet fördraga sitt öde, och de, som egentligen
aro att beklaga, vore R, o, Ad:s majoritet och den ministe're,
som, för att skydda sig emot klandret,? nödgats taga sin tillflykt
till en sådan majoritet.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag får anmäla min reser-,
vation emot R. o. Ad:s på f. m. fattade beslut. Jag anser
detta beslut förnärmande för Rikets första Stånds värdighet,
kränkande för riksdagsmannens yttranderätt och innefattande
ett stort steg på den bana, som skall göra Riddarhusets
bänkar allt mer och mer glest bosatta. Jag beklagar Hr
Gr. o. Landtm, för det obehagliga uppdrag, Hr Gr. o.
Landtm, genom samma beslut erhållit; men jag kan ej underlåta
att vid detta tillfälle öppet förklara min bestämda
öfvertygelse, att Hr Gr. o. Landtm, sjelf, genom dess grundlagsstridiga
vägran att framställa de äskade contraproposma,
i väsendtlig mån bidragit till det beklagansvärda resultatet
af förmiddagens votering.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Äfven jag får till
prot. anmäla min reservation emot R. o. Ad:s ifrågavar. beslut.
Sedan en längre tid har Svenska folket haft den grämelsen
att se sitt första Stånd vid afgörande! af de vigtigaste
frågor representerad t af sällan mer än 20 ledamöter.
Det var således mer än märkvärdigt att se icke mindre än
224 ledamöter deltaga i en votering, der frågan var om
ogillande af det yttrande, att Regeringen sökt genom oidfliga
medel inverka på Representationens förhandlingar. Jag
fruktar, att efterverlden kommer att anse sjelfva denna
Ståndets talrikhet såsom en ironi uppå det beslut, detta stora
antal fattat.
Hr Stuart, Fredr. Christ.: Jag reserverar mig såväl
emot Landtmrs vägrade propos:r sorn emot Ståndets fattade
besl ut.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.; Jag anhåller att få för,
ena mig i Frih. Kantzous samt Hrr Stuarts och Cederschjölds
reservationer. Jag vill blott tillägga, det jag högligen förundrar
mig öfver ministerens blinda oförsigtighet att drifva
saken så långt; ty få saker hafva väl till den grad afslöjaj
den ministeriella tactiken i hela dess nakenhet och den
grund, på hvilken det ministeriella anseendet här i landet
k vilar, som den i förmiddags, med en för tillfället tiodubb
-
Den 2rj April c. m.
lad personal, försiggångna votering, och jag betviflar, att
Regeringen vunnit något särdeles på denna aftäckningscereraoni.
Ilr Hjärne, Harald: Jag begär att få i prot. antecknadt,
det jag varit bland dem, som på f. m. voterat nej.
Jag tror, att dc stadganden, som handla om talares varning,
aldrig borde tillämpas. De enda verkande correctiver, som
finnas, äro tillämpning af de öfriga siadgandena angrde en
ledamots ställande under tilltal eller uteslutande ur Ståndet;
och då sådant icke kan påstås för den förmenta förséefsen,
så anser jag icke någon påföljd hafva bort äga rum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade: Sedan R. o. Ad.
beslutat, att Frih. Klingspor, i öfverensstämmelse med 5o
§ Riksd.Ordn. och 3o § Ridd.Ordn., skall för det af honom
i plenum d. 3 sisth Febr. f. m. fällda uttryck per fas et
per nefas erhålla föreställning och varning, får jag härmedelst
föreställa Hr Ffih. olämpligheten af att inom Ståndet
hafva begagnat sådana uttryck, som han nyttjat, samt
varna honom för begagnandet framdeles af ordalag, hvilka
finnas vara personligen förolämj ande.
De få återstående orden at pleniprot. för d. 3 sisth
Febr. f. m. upplästes till justering, hvarefter nämnde prot.
godkändes.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Jag anhåller nu att få
framställa min åsigt i anledn. af de uttryck, Hr Crusenstolpe
tillät sig i förmiddagens plenum. Jag anser öfverflödigt att
återupprepa dessa uttryck, då de så nyss blifvit fällda och
det troligeyicke genast undföll någon, hunt sårande de voro.
Min anhållan är nu endast den, att R. o. Ad., med stöd af
3o § Riksd.Ordn., må besluta, att ett.Utsk. skall nedsättas,
hvilket äger till Ståndet inkomma med utlåt, öfver yttrandets
beskaffenhet och påföljd; hvarefter R. o. Ad. blifver i
tillfälle fatta beslut i anledn. deraf. Jag anhåller om en
sådan propos:n.
Hr Cederschjöld: För mig är det omöjligt att fälla
något omdöme öfver sjelfva förloppet vid det anmärkta till*
fället, emedan jag då icke var tillstädes, och jag hemställer
altså, huruvida det icke vöre med god ordning öfverensstämmande
att uppskjuta den väckta frågans afgörande, till
dess justeringen af denna dags prot. förekommer; ty enligt
hvad jag höijt, lärer Hr Crusenstolpe hafva blifvit afbruten,
innan han hunnit riktigt fullända den mening, som man
förmodade skulle blifva sårande.
Frih. af Nordin: Att uppskjuta till justeringen vore
att uppskjuta tills riksdagen är förbi, och vi böra förmoda,
att det ej kan vara fasligt långt qvar. Vi hafva ännu många
prot. ojusterade, och det blir troligen inför Rjdd.direeLn,
Den 27 April e. m.
3o3
som detta prot. kommer att justeras. Jag beklagar, att Ilr
Cederschjöld icke var uppe, då han troligen lika med mig
funnit olämpligheteh af det uttryck, som Hr Crusenstolpe
begagnat; men jag förmodar, att Hr Cederschjöld antingen
afhåller sig från att deltaga i en öfverläggning, öfver hvars
föremål han ej varit närvar., eller skaffar sig säker underrättelse
om hvad som inom Ståndet sig tilldragit.
Hr Dalman: Jag förmodar, att bordläggning icke lärer
kunna förvägras, då flera ledamöter om en sådan begäran
sig förena, och jag får nu förena mig med Hr Cederschjöld
i nämnde hänseende. Vår öfverläggning i dag har
varit ovanligt passionerad, och Frih. af Nordin torde icke
heller saknat sin känning deraf. Jag förmodar derföre, att
han, vid närmare eftersinnande, verkligen skall finna, att
Hr Crusenstolpes yttranden icke äro af så grof beskaffenhet,
som de tyckas hafva blifvit uppfattade. Hr Crusenstolpe
afbröts, då hans tillämpning af uttrycken skulle vidtaga;
och jag förmodar, alt icke Frih. af Nordin skulle vilja bereda
tillfälle för Ilr Crusenstolpe att framställa, hvad han
ämnat hänföra under sin uppgifna rubrik af skälmstycke.
N11 stå uttrycken för Hr Crusenstolpes räkning. Jag hoppas,
att tiden icke vidare må upptagas med sådana obehagliga
ämnen.
Frih. af Nordin: Det är visserligen möjligt, att man
låter inverka på sig af den sinnesstämning, man ser omkring
sig; men jag kan ej medgifva, att jag på något
sätt haft någon känning deraf. Jag har varit en lugn åhörare
af discussionen hela förmiddagen; men då jag hörde
uttryck fallas af den betänkliga art, att på hvad annat ställe
jag ej kunnat dröja så länge, som jag gjorde, så ansåg
jag mig skyldig mig sjelf, mitt Stånd och den Regering, jag
tillhört, att ej låta sådant passera. Det är möjligt, att jag
fattat Hr Crusenstolpes ord oriktigt; men då Hr Crusenstolpe,
här af mig underrättad, att, så snart discussionen öfver
förra frågan var slut, jag ämnade väcka fråga om hans yttrande,
ej funnit för godt att vara närvar., måste han underkasta
sig, att jag framställer orden, såsom de för mig
föreföllo. De voro: ”Jag gillar ej, att Frih. Klingspor nyttjat
ett utländskt uttryck. Jagskall begagna mig af ett Svenskt;
det finnes ordet skälmstycke, och jag ber att få genomgå en
liten tafla af Regeringens förhållande sedan 1809.” Drage nu
hvem som vill slutföljden af denna mening, om ickeKan ville
framställa de förhållanden, som han, efter sin öfvertygelse,
ansåg såsom skälmstycken. Om sådana saker opåtnldt kunna
yttras, skulle jag önska att aldrig hafva varit i detta
hus.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt den begärda
bordläggningen af Frih. af Nordins hemställan ej kunde
förvägras.
3o4
Den vj April e. m.
Hr Dalman: Jag, får blott fästa Frih. af Nordins uppmärsamhet
derå, att hvarken jag eller någon annan anser de
ifrågaställda orden kunna försvaras; men jag upprepar, det
jag anser såväl Hr Frih. sorn hans colleger vara öfver att
upptaga dylika yttranden.
Frih. af Nordin: Sedan Hr Landtm, förklarat, att den
af mig framställda begäran kommer att hvila på bordel i
anledn. af 2:ne ledamöters begäran, får jag hemställa, om
Hr Landtm, täcktes inhemta Ståndets yttrande, att den af
mig gjorda framställning mätte i nästa plenum få företagas,
emedan jag anser olämpligt, att sådana frågor som dessa
ligga från den ena veckan till den andra.
R. o. Ad. beslöt, att Frih. af Nordins hemställan skulle
i nästa plenum föredragas.
Företogs til! pröfning StatsUtsk:s utlåt. N:o 447 i anledn.
af erhållen återremiss å StatsUtsius memor. N:o 424>
om förtydligande af R. St:s beslut, ang:de garanti för hypotheksföreningar,
jemte förslag till hufvudgrunder för sådana
föreningar.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas.
Mom. 1 i t. A.
Bifölls på sätt Utsk. i memor. N:o 434 föreslagit.
M om. 1 i t. B.
lista och 2:dra punkterna biföllos, sådana de i
utlåt. N:o 447 blifvit föreslagna.
3:dje punkten.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Uti denna 3:dje punkt
stadgas, att, för att vinna delaktighet i hypotheksföreningar,
skall man äga ett hemmansvärde af 4ooo r:dr. Örn
här vore fråga om sådana hvpotheksföreningar, uti hvilka
staten icke deltager, så skulle jag ej hafva något emot antagande
af nämnde summa; men då nu är fråga om statens
biträde för dessa föreningars uppkomst, anser jag det vara
en stor orättvisa att bestämma minimisumman så hög, att
en stor del hemmansägare, särdeles af BondeSt., från delaktighet
i inrättningen komme att uteslutas. Detta vore en
orättvisa, som Ständerna icke böra medgifva. Jag föreslår
altså härutinnan den ändring, att minimisumman bestämmes
till 2000 r:dr.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag får fråga, om prot.utdr.
i ämnet är från BondeSt. ankommet, och skulle så vara,
får jag tillika anhålla, att detsamma, i hvad det angår hvar
särskild punkt, i sammanhang med föredragningen deraf må
uppläsas. B011-
Den ay April e. at.
3o5
BondeSt:s prot.utdr. upplästes i hvad det angick denna
punkt, åt hvilken Ståndet gifvit följande lydelse: ”Föl- att
kunna vinna delaktighet i en hypoteksförening erfordras
att inom densammas district, under full äganderätt innehafva
jord af frälse- eller skatte-natur, eller stadsjord, uppgående
till ett värde af minst 5oo r:dr specie eller 2000
r:drriksg:s; äfvensom att, vid meddelandet af den hypoteksföreningen
enligt nästföljande punkt tillkommande inteckning,
ej vara förmyndare, eller stå i ansvar för barnarf,
uppbörd eller andra förmånsrätt ägande medel. Att efter
vunnen delaktighet i hypoteksförening emottaga förmynderskap
eller uppbörd är icke förbjudet.”
Hr Rosenblad: Då BondeSt:s beslut i denna punkt i
hufvudsaken, eller beträffande minimisumman, öfverensstämmer
med Frih. af Nordins förslag, får jag derå yrka bifall.
Ilr Oxehufvud, Göran Adolph: Uppå de af Hr
Frih. af Nordin anförda skäl tillstyrker jag bifall till BondeSt:s
beslut i denna punkt.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag är icke nog lycklig att
kunna instämma uti Frih. af Nordins åsigter i afseende på
förevar, fråga. I motsats med Hr Frih. anser jag sådana
grunder, som erfarenheten visat vara riktiga och fördelaktiga
för hypotheksföreningar i allmänhet, äfven böra stadgas
för de hypotheksföreningar, hvilka kunna blifva berättigade
till delaktighet uti den af Pv .St. för dessa föreningar
beslutade garanti. Såsom en grundsats vid organiserandet af
berörde creditinrättningar måste kunna antagas, att det icke
är förenligt hvarken med hypotheksforeningarnas ide' eller
med deras säkerhet, att ägare af smärre hemmansdelar få
deruti ingå, enär den solidariska ansvarigheten, hvarpå föreningarnas
credit hufvudsakligen bör vara grundad, i allmänhet
icke är tillämplig på eller kan utkräfvas af sådana
delägare. Det är visserligen en beklaglig, ehuru oundviklig
följd af detta förhållande, att större delen af Sveriges
jordägande allmoge måste vara utesluten från ifrågavar. inrättningar;
men det hufvudsakliga syftemålet vid uppgörandet
af grunderna för de af Riksg.cont. garanterade hypothcksföreningarna
torde dock vara, icke att framlocka sådana
föreningar genom medgifven tillåtelse för en hvar alt
deruti inträda, utan att tillse, det staten ej varder blottställd
för några förluster i foIjd af dess lemnade garanti. Utgår
man från en motsatt synpunkt, och vill man således endast
afse dylika föreningars framkallande, medgifver jag, att åtskilliga
modificalioner böra äga rum, ej mindre uti hvad
StatsUtsk. uti 3:dje punkten föreslagit, än ock i de öfriga
punkterna af Utsk;s förslag. Som jag likväl icke delar denna
åsigt, anser jag de af Utsk. uppgjorda grunder, såsom
21 H. 39
3o6
Den 27 April e. m.
troligen förekommande alla förluster å den utlofvade garantien,
i allmänhet vara antagliga. Då jag således icke finner
något skäl till ändring uti den nu förevar, punkten, anhåller
jag örn propos. på bifall tili densamma.
Hr Oxehufvud: Orsaken, hvarföre jag instämde med
Frih. af Nordin jemväl i dess distinction emellan sådana hypethekdm
attningar, som uppkomma genom statens mellankomst,
och de, som i enskild väg etableras, är den, att de
förra äro till viss grad allmänna och afse jordbrukets understödjande
i allmänhet samt fordra sådana garantier, som
betrygga staten; och jag tror statens säkerhet vara bättre
försedd, då man bestämmer minimivärdet till 2000 r:dr, ty
de små egendomarna äro lättare att sälja än de stora. De
enskilda hypotheksfÖreningarna afse deremot förnämligast
det större jordbrukets upphjelpande utur dess svåra belägenhet.
R. o. Ad. antog samma redaction af 3:dje punkten, som
BondeSt. beslutat.
4:de punkten.
BondeSt. hade åt denna punkt gifvit följande lydelse:
"Den, som söker delaktighet i en hypoteksförening, mäste,
jemte fullständigt styrkande af sin behörighet enligt föregående
punkt, till hypoteksföreningen lemna inteckning i
sin egendom till ett belopp, som icke öfverskjuter hälften
af egendomens värde, och i hvilket belopp inberäknas alla
inteckningar, som äga förmånsrätt framför eller lika rätt
med inteckningen till hypoteksföreningen; bÖrandes derjemte
denna hälft af egendomen icke vara besvärad med inteckning
af något arrende eller undantagscontract, som förminskar
egendomens värde.”
Frih. af Nordin: Jag hemställer, om det icke är
lämpligt att uppskjuta afgörandet af 4^de punkten, till dess
déti 5:te blifvit afgjord; ty uti den sednare åberopas den
förra.
Hr von Troil, Emil: Jag tror icke, att det går art
att afgöra den 5:te punkten förr än den 4;de, ty uti den
förra hänvisas till 4;de punkten; men deremot anser jag
dem bora behandlas i ett sammanhang, ty de hafva ett så
nära sådant, att om man antager den ena, har man ock
dermed antagit den andra.
5:te punkten upplästes, äfvensom den redaction BondeSt.
åt samma punkt gifvit, så lydande: "Vid hvarje Utbetalning
af fastighetslån åligger det den förvaltande directm att
innehålla 5 proe. af till utbetalning anordnade summan
samt att dessa 5 proc. genast till Riksg.cont. aflemna, emot
Cont:s vilkorliga förbindelse att efter 8 år beloppet återgälda,
såvida icke Cont. under tiden måst i och för föreningen
Den 27 Apri 1 e. m.
vidkännas någon utbetalning; och kommer, så lange sådant
icke inträffat, innehafvuren att af Riksg.cont. ärligen uppbära
5 proc. å det sålunda insatta capitalet. Denna Riksg.-  contrs förbindelse bör förvaltande directrn, genast efter inhändigandet,
fastjghetslåntagaren låta tillställas, såsom ersättning
för de vid lånets utbetalning afdragna 5 proc.”
Frih. af Nordin: Jag anhåller om propos. å BondeSt:?
beslut i denna del. Jag anser det vara förmånligare,
att 5 proc. af capitalet innehållas vid lånets utbekommande,
än det sätt för reservfondens bildande, som Utsk. föreslagit;
och då här icke lärer vara meningen att göra saken
overkställbar genom bestämmande af vilkor, sorn icke kunna
antagas, utan blott att bereda staten säkerhet, så kan
jag icke annat än yrka propos. till antagande af BondeSl:s
beslut.
Ilr von Troil: För den, som behagar jemnföra Utsk:s
förslag med BondeSt:s beslut, Ur det tydligt, att dessa båda
utgått från alldeles skiljaktiga åsigter om ändamålet med
hypotheksföreningar. Utsk. har nemi. ansett dessa föreningar
i sig sjelfva vara af ceconojnisk nytta, samt altså kunna
uppstå genom sig sjelfva, dervid dock statens mellankomst i
början behöfdes såsom hjelp, men ingalunda såsom hufvudsak.
BondeSt. deremot tyckes vilja göra upptagandet af lån
under statens garanti till hufvudsak och betrakta hypotheksföreningarna
blott såsom medel dertill. Annorlunda har åtminstone
jag icke kunnat förstå 5:te punkten af BondeSt:s
beslut, som säger, att af alla lån, som hypotheksföreningarna
utgifva, skola 5 proc. innehållas. Om t. ex. föreningarna
på statens garanti få lån till £ million, men utlåna 10
millioner, så förstår jag i sanning icke, hvad staten har att
göra med de 9^ millionerna. Det vill häraf synas, att den,
som dicterat BondeSt:s beslut, haft för afsigt, att föreningarna
icke skola befatta sig med andra lån än dem, som
upptagas mot statens garanti. Delas denna åsigt af R. o.
Ad., så är det riktigt att antaga BondeSt:s beslut; men i
annat fall lärer Utsk:s äga företräde. Man har sagt, att bifall
till Utsk:s förslag skulle göra inrättningarnas uppkomst
overkställbar. Jag är af alldeles motsatt tanka; och BondeSt:s
föreskrift om 5 proc:s innehållande af alla utgifvande
lån synes mig vida mer betungande än Utsk:s förslag, som
blott säger, att den, som vill ingå i delaktighet af hypoteksförening,
skall lemna inteckning till | af egendomens
värde, men får derigenom creditivrätt på inrättningen att
draga till beloppet af hälften utaf nämnde värde. Den olägenhet,
som uppkommer af den föreslagna öfverinteckningen,
att nemi. en sednare inteckning endast har säkerhet i
de sednaste ■§• af egendomens värde, är visserligen sann; men
om man erinrar sig, att säkerheten nu lemnäs för capital
och 3 års ränta till 6 proc., d. v. s. för 118 proc., och
3o8
Den 27 A,[)ril e. tn.
deremot att någon vidare säkerhet för räntan icke enligt
Utsk:s förslag ifrågakommer, så utgör skillnaden i säkerheten
7 proc.; och jag hemställer, hvilket som är lättast för
en skuldsatt jordbrukare, antingen att contant afstå 5 proc.,
eller lemna inteckning för 7. Jag tror, att få skola under»
kasta sig det förra BondeSt:s beslut leder i öfrigt till en
större statens inblandning i företaget, än som behöfves Jag
tror, att man i allmänhet bör undvika statens inblandning
i enskilda affärer; och om äfven Riksg.contrs garanti är nödig,
tror jag likväl, att den kan lemnäs utan inledande af
ett onödigt trassel emellan Riksg cont. och föreningen. Jag
fortfar derföre att yrka bifall till Utskrs förslag. Åtminstone
anser jag Utsk:s grundsatser örn sättet att för hypotheksföreningqr
bilda en reservfond ofelbart riktiga, samt att de
altså omsider komma att göra sig gällande. Beloppet är en
särskild sak, hvarom tankarna äro delade; men då R o. Ad.
nu nedsatt minimivärdet till 2000 r:dr, tror jag, att försigtigheten
fordrar, att man icke i annan eftergift går längre
än Utsk.
Hr Rosenblad; J)å jag nu skall yttra mig öfver förevar.
punkt, får jag börja med att förklara, det, med ali
aktning för StatsUtsk:s välvilja för hypotheksföreuingars uppkomst,
jag likväl, då det är väl kändt, att Utsk. icke tillstyrkt
den ifrågavar. garantien för inrättningarnas befrämjande,
utan Ständerna, i trolts af Utsk:s afstyrkande, sjelfva
måst fatta beslut derom; då man derjemte sett den glädje,
motståndarne till hypotheksföreningarnä yttrat öfver dé grunder,
Utsk. uppgjort, samt att häribland förekommit det yttrande,
att, om grunderna biföllos, man hoppades, att ingen
hypoteksförening kornme att uppstå och frågan om garantien
altså förfalla, och då jag verkligen önskar, att ändamålet
skall vinnas -—det, säger jag, jag måste bekänna, att
jag med misstroende betraktat Utskrs åtgörande i denna del.
Förra gången frågan förevar, anmärkte jag, att jag ej gillade
hvarken Utsk:s grundsats eller den ändring, en talare
här föreslagit och sorn hufvudsakligen instämmer nied hvad
BondeSt. numera beslutat, utan jag trodde, alt den bästa
grunden vore den, sorn är införd till tillämpning i det land,
nemi. Preussen, der ifrågavar. inrättningar lyckats bäst, dv.
s. den solidariska ansvarigheten, utan några öfverloppsinteckningar,
men understödd af en reservfond, bildad genom
j procts tillsats om året; men jag förklarade derjemte,
att om man likväl skulle vilja antaga sättet af öfverinteekning,
borde den åtminstone rättas efter lånets storlek,
och icke efter den belånade egendomens värde. Denna
min sednare anmärkn. upptager Utsk. väl i reciten, men
icke till besvarande, utan förblifver i resultatet vid dess förra
tillstyrkande. Sedan jag sålunda uttryckt, hvad jag skulle
hafva önskat komma att göra sig gällande i denna del,
D c ii a; A ij r i I c. m.
får jag resumera dertill,- att jag anser BondeSt:s beslut bättre,
än .litskrs förslag, och begär propos. derå, måhända likväl
nied den ändring, att, i händelse föreskriften skulle kunna
förstås, såsom hafvande afseende på alla utgifvande lån,
den då ina förklaras såsom endast åsyftande det belopp, soin
är af staten garanterade
Hr Stuart: Enligt hvad Utsk:s förra betänk, i detta
ämne utvisar, har Utsk. ansett det i 5:te punkten intagna
stadgandet, ang:de bildandet af reservfonder, vara en bland
de vigtigasle hufvudgrunderna för hypotheksföreningarnas organiserande,
Jag delar, äfven i detta afseende helt och hållet
Utsk:s åsigt, och tror likaledes, att sådana fonder äro
oundgängligen nödvändiga, för att kunna bestrida de vid
berörde inrättningar förefallande oförutsedda utgifter. Delägarne
uti de Svenska hypotheksföreningarna kan icke,
derest man ej viii bestämdt motverka dessa föreningars uppkomst,
åläggas enahanda stränga solidariska ansvarighet, som
är förenad med delaktigheten uti dylika inrättningar i andra
länder. Denna solidariska ansvarighet är dessutom så
mycket mindre tillämplig i afseende på de ifrågavar. hypotheksföreningarna,
som K- o. Ad., i likhet med fiondeSt., nu
medgifvjt, att fastighetsägare, hvilkas egendomars värde endast
uppgår till hälften af det minimum, Utsk. föreslagit,
få i dessa föreningar inträda. Genom detta beslut har följaktligen
berörde stadgande erhållit en ökad vigt. Jag kail
för öfrigt icke föreställa mig, att det föreslagna åliggandet
för hypotheksföreningarna att bilda reservfonder skulle kunna
utgöra något väsendtligt hinder för uppkomsten af sådana
föreningar. Jag är visserligen icke någon varm vän af
de hvpotheksinrättningar, sorn kunna varda framkallade endast
genom den af staten dem försäkrade garanti; tvärtom
skulle jag högligen önska, att några hypotheksföreningar,
under vilkor af denna garantis begagnande, icke måtte uppkomma:
men dä ]t. St, redan beslutat, att sådana hypotheksföreningar,
sorn äro organiserade enligt stadgade hufvudgrunder,
skola erhålla omförmälda garanti, vill jag, ställande
mig detta beslut till efterrättelse, icke söka att få
strängare hufvudgrunder för desamma fastställda, än dem
Utsk. föreslagit. Det af Hr Rosenblad nu yttrade misstroende
till StatsUtskfs i detta afseende afgifna förslag och förtroende
till tidningarnas deröfver meddelade utlåtande båticke
kunnat undgå att väcka min förundran, enär jag erinrar
mig, hurusom samme värde talare, vid flera tillfällen,
förklarat sig fasta föga afseende vid den periodiska pressens
opinionsyttringar. Ehuru jag i allmänhet icke hyser så ofördelaktiga
tankar om våra tidningar sorn Hr R-osenblad, måste
jag, hvad förevar, fråga beträffar, dock förklara, att jag
verkligen anser StatsUtskts utlåt, förtjena mera förtroende
än den åberopade tidningsartikeln. För öfrigt får jag til
-
3io
Den jj A p r il c. ra.
lägga, att genom ogillandet af Utsk:s förslag i denna punkt
och instämmande uti BondeSt:s beslut skulle, enligt min
åsigt, den princip, som legat till grund för hela det ronde
förevar, ämne af Utsk. afgifna förslag komma alt rubbas.
I sådant fall kan jag icke heller inse, hvartill detta ärendes
remitterande till StatsUtsk. och det af Utsk. på detsammas
utredande nedlagda arbete egentligen tjenat. Jag tillstyrker,
alt R. o. Ad., i likhet med PresleSt., mätte bifalla 5:te och
6:te punkterna i Utsk:s utlåt.
Frih. af Nordin: Att det bidrag, Riksg.cont. skall lemna,
icke är det hufvudsakliga, visar sig deraf, att i en följande
punkt säges, att detta bidrag icke får öfverstiga T’5;
men jag erkänner riktigheten af den anmärka., Hr v. Troil
gjort, att nemi. de ifrågavar. 5 proc:n icke böra erläggas
för större summa, än som motsvarar den af Riksg.cont. försträckta,
Att någon ytterligare statens inblandning skulle
komma att äga rum^ kan jag icke fatta, vidare än att en utväg
härigenom bereddes Riksg.cont. att få de medel , detsamma
sjelf behöfver. Den calcul, Hr v. Troil gjort, att den ifrågavar.
proc.skillnaden utgör 7 proc., är sann; men han hat'
då fråndragit 18 proc., emedan icke någon ränta beräknas.
Om man iakttager samma förhållande vid EondeSt:s beslut,
så uppkomma endast 5 proc. i det sednare fallet, emot i5
i det förra. Jag tror altså, att, om man stadnar vidUtsk:s
förslag, stora svårigheter skola uppkomma, Då man utlånar
penningar mot 5 proc:s ränta och 1 proc:s afbetalning,
är det ej underligt, om man tager säkerhet både för capital
och ränta. Jag vidhåller BondeSt:s beslut med den af
Hr Rosenblad deri föreslagna förändring.
Hr von Troil: Den siste värde talaren har fastat min
uppmärksamhet på ett förhållande, som undfallit mig. Han
har nemi. sagt, att skillnaden emellan de båda omtvistade
förhållandena kommer att utgöra 20 proq., såvida ränta
icke i någotdera fallet förskrifves. Jag får tacka för upplysningen,
samt derifrån hemta ung anledn. att ytterligare
erinra R. o. Ad. om vådan af att antaga BondeSt:s beslut,
enär derigenom ingen säkerhet komme att äga rum för
möjliga ränteförluster. Hr Rosenblad har talat om hvad
sorn icke hörer till saken. Att Utsk. från början afstyrkt
allt lån, är sannt; men sedan Utsk. fått del af RiksStms
motsätta beslut, har Utsk. sökt göra reda för sättet att få
dessa beslut så litet vådliga sorn möjligt. Utsk. har dervid
funnit det vara hufvudsak att göra föreningarna solida,
samt ansett frågan om lånets upptagande för underordnad.
Skulle nu BondeStts beslut antagas, så, och med förutsättning
af jemväl räntans inteckning, medgifver jag, att Riksg.cont,
vore betryggadt; men någon trygghet för öfriga borgenärer
funnes deremot icke. Om det för statsmagten ock må anses
likgiltigt, om föreningar, som uppstå af egna krafter,
Den a? April e. m.
3n
äro möjliga eller icke, så måste dock icke samma förhållande
äga rum med sådana, som staten sjelf uppammar. Hr
Rosenblad har fästat sig dervid, att skyldigheten af delaktighet
i reservfonden icke blifvit rättad efter beloppet af
innehafvande lån, utan elter den pantsatta egendomens värde.
Anledn. härtill är den, att Utsk. ansett det vara redigast,
att delägare i föreningen på en gång lemna inteckning i den
största lånesumma, som kan erhållas. Man kan då, i män
af behof, assignera derpå Någon olägenhet härutaf kan jag
icke inse; ty antingen behöfver jag icke låna, och då är
det mig likgiltigt, om egendomen är intecknad eller ej —
inteckningskostnadcn är det enda, som härvid förloras —,
eller ock behöfver jag låna, och då undfår jag lån i föreningen
på hilliga vilkor förr än hos någon annan. Dessutom
medför alltid hvarje nytt lån nya kostnader. Jag fortfar,
af alla dessa skäl, att yrka bifall till Utskts förslag.
Hr Rosenblad: Jag är af den siste talarens anförande
ytterligare öfvertygad, att Utsk. hellre vidblifver sina grundsatser,
än rättar sig efter R. St:s beslut. Hos dessa har nemi.
den sats gjort sig gällande, att vid de tillfällen, då staten
lnellankommer, äger den att fordra garanti för möjliga för-*
luster, men intet vidare. Utsk., som inom sig ansett, att
hypolheksföreningar hellre borde genom egen kraft uppkomma,
hafva fortsatt rättat sina åtgöranden derefter. Men jag
frågar, om man väl behöfver större säkerhet, än jag föreslagit?
Åtminstone behöfver den icke för Riksg.eontts fullkomliga
betryggande. Man har talat om svårigheten att ingå
på de vilkor, som Uti förevar, fall blifvit af BondeSt. beslutade,
och Hr v. Troil har förutsatt, att inga andra komma
att ingå i föreningen än de, som kunna inteckna sin
egendom till hvad belopp som helst. Snarare torde endast
sådana inträda, som redan hafva sina egendomar intecknade ;■
och för deni måste det alltid blifva olägligt att, utan erhållna
motsvarande lån, hafva den femte åttondedelen af
egendomens värde graverad. Hvad säkerheten för räntan
beträffar, så lemnar vår lag inteckningshafvare samma rätt
för tre års ränta som för capitalet. Således motsvarar en
inteckning mot 5 proc. ti5 proc., då Utsk. deremot beräknat
118; och enligt förslaget att ställa säkerhet för högsta
lånet, som kan erhållas, kommer öfverloppsinleckning att
äga rum, icke blott för capitalet, utan äfven för räntan,
samt sålunda uppgå ända till 4° proc., hvilket måste vara
mer, än som behöfves. Då jag icke vill splittra meningarna
och derföre ej vill påyrka min mening, hvilken jag anser
bättre än BondeStts beslut, men detta dock är bättre än
Utsk:s förslag, så förenar jag mig i anhållan om propos. på
BondeSt:s beslut, med den ändring i redactionen jag föreslagit.
Det är isynnerhet den förevar, punkten, som föranledt
våra motståndares glädje öfver Utsk:s förslag.
Den 27 April e. ia.
Hr von Troil: Jag vågar hysa den öfvertygelse, att
IIr Rosenblad misstagit sig, då han tror, att man åger förmånsrätt
för ränta, som icke är förskrifven. Man äger
icke någon förmånsrätt för en sådan rantefordran. Beträffande
svårigheten för relaxerande af en äldre inteckning, sä
har Utsk. redan i sitt förra betänk, upplyst, att detta på
ett hemmansvärde af booo r:dr gör 280; oell jag känner flera
cassör, som äro mycket eftersökta, hvilka likväl hafva
inteckning, oberäknadt räntan, för s. k. låneomkostnader.
De anförda skälen finner jag altså icke utgöra några sådana.
Farhågan synes mig egentligen härleda sig derifrån, att förslaget
är uppgjord t af ett Utsk., som varit emot sjelfva grundsatsen
, samt att en tidning ropat victoria deråt. Men jag
tror icke, att man hör bedöma förslaget efter sådana motiver,
utan lugnt pröfva detsamma.
Hr Rosenblad: Att pröfningen varit å min sida och
misstagen å Hr v. Troils visar sig häst deraf, att han trott,
att lånen skulle komma att utlemnas utan förskrifven ränta.
Det är gifvet, att så icke kan ske, och då lemna inteckningarna
förmånsrätt jemväl för tre års ränta. Jag torde
icke behöfva tillägga något vidare.
Hr von Troil: Jag vill ytterligare försöka att blifva
förstådd af den shte talaren. Jag har redan sagt, att Utsk:s
mening är, att särskild inteckning ej må behöfvas för hvarje
nytt lån, utan då någon ingår i föreningen, lemnar han
inteckning på engång för så stort lånebelopp, han möjligen
kan erhålla. Det är gifvet, att då lånet erhållas, skall särskild
förskrifning lemnäs jemväl å räntan; men denna kommer
icke att intecknas, ty säkerheten är redan förut gifven
och bestämd.
Frih. af Nordin: Enligt Hr v. Troils förmenande skulle
förskrifningar först komma att utgifvas utan ränta på -§•
af egendomens värde, och derefter nya sedlar förskrifna med
ränta. Jag hemställer, om väl detta är vanligt och om det
icke är betungande. Det synes mig vara en klar följd, att,
då man aflemnar inteckningar pä de af egendomens värde
och har skuld till öfver hälften af samma värde, man icke
kan ingå i hypotheksforeningen. Om deremot BondeSt:s
beslut antages, inlöser jag med det lån, jag får, all min skuld
inom första hälften af egendomens värde. Jag tror, att
Ständerna icke böra gå längre än tillse, att Riksg.cont:s säkerhet
blir betryggad. Allt det öfriga tillhör den administrativa
magten. Hr v. Troil har yttrat sig medgifva, att
säkerheten, enligt BondeSt:s beslut, är tillräcklig i afseende
på Riksg.cont.; och då hafva vi ju allt, hvad vi behöfva.
Det öfriga tillhör K. M. alt bestämma. Jag fortfar i mitt
tillstyrkande.
Hr
Den 27 April c. m.
313
Hr von Troil: Tag har redan tillkännagifva, alt jag
anser Ständerna böra afse något annat än erhållande af lån
under statens garanti, och jag har väl sagt, att Riksg.cont. S
är betäckt för sannolika förluster, i händelse man utsträcker
säkerheten jemväl till 3 års ränta; men då BondeStrs beslut
icke innefattar denna utsträckning, linner jag häri ett ytterligare
skäl att motsätta mig detsamma.
II. Ex. Hr Gr, o. Landtm, framställde propos. till antagande
af 4:de och 5:te punkterna, sådana de i utlåt. N:o
447 blifvit föreslagna.
Ropades starka ndj, blandade med ja.
Hr von Troil begärde votering.
Frih. af Nordin anhöll, att BondeStls beslut i dessa
delar med det af Hr Rosenblad och af Frih. yrkade tillägg
mätte blifva contruproposm»
Upplästes lill justering och gödkändes följande voter:sproposm:
Den,
som bifaller 4:dö och 5:te punkterna af hufvudgrunderna
för liypotheksföreningar, sådana dessa punkter
blifvit föreslagna i StatsUtskrs utlåt. N:o 447? voterar
■ ia;
den det ej vill, voterar
ne)’ . ,
Vinner nej? instämmer R. o. Ad. i det beslut, som BondeSt.
rörde ofvannämnda punkter fattat, med den förändring,
att vid 5:te punktens slut tilläggas följande ord: ”dock må
”ej liypotheksförening åläggas betalning af 5 proc. för större
”summa, än Riksg.cont. till föreningen förskjutit.”
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn följer t *
Ja —■ i3.
Nej — 28»
6:te punkten.
BondeSt. hade åt denna punkt gifvit följande lydelse!
>T mån af tillgång äger delägare att hos föreningen belåna
hela beloppet af den beviljade inteckningen; men olia, på
sätt i 4;de punkten är nämndt, i panten finnas andra inteckningar
med förmånsrätt framför hypotheksföreningens,
skall denna, då delägare sådant önskar eller då sådana äldre
inteckningar utsökas, inlösa densamma så fort, som sig
göra låter,
Frih. af Nordin: Sedan R. ö. Ad. ftu äntagit 5:te
punkten, hemställer jag, om icke äfven den följande 6:te
punkten af BondeSt:s beslut må antagas, enär Utskis förslag
numera icke kan det»
2i ii. 4°
Den April e. m.
E. o. Ad. instämde i BondeStrs rör:de 6:te punkten fattade
beslut.
7:de punkten.
BondeSt. hade gifvit följande lydelse åt denna punkt:
"Egendomsvärdet bestämmes efter de grunder, hvarje hypoteksförening
särskildt för sig uppgör och som, vid pröfningen
af reglementet, K. M., sedan Fullmägtige i Riksg.eont.
i denna del blifvit hörde, finner för godt att till efterrättelse
i nåder stadga."
Frih. af Nordin: Den grund, Utsk. lagt för egendomarnas
värde, nemi. taxeringarna, är så obillig, att jag icke
kan godkänna den. Då man känner, huru olika taxeringarna
ske i särskilda län, och då jag är öfvertygad, att det är
af högt interesse för föreningarna sjelfva, att de uppgifna
värdena äro sanna, samt tror, att K. M. skall härtill lemna
nåd. bifall, får jag yrka antagande af BondeSt:s beslut jemväl
i denna punkt.
R. o. Ad. antog samma redaction af 7lde punkten, som
BondeSt. beslutat.
8:de punkten.
BondeSt. hade beslutat, att denna punkt skulle lyda sålunda:
"Hypoteksförening må ej träda i verksamhet, förrän
de egendomar, som i densamma sökt delaktighet, uppgå till
ett värde af minst 5oo,ooo r:dr silfver eller 2,000,000 r:dr
riksgrs.
Frih. af Nordin: Jag tror, att det af Utsk. föreslagna
minimibelopp, hvartill i föreningen delaktiga egendomar
skola uppgå, innan föreningen får träda i verksamhet, kunde
vara tillämplig för våra södra och medlersta provinser; men
del är för högt för de norra, och då jag önskar, alt fördelarna
må blifva gemensamma för liela Riket, mäste jag yrka
antagande af BondeStts beslut i denna del. Vill man
åter göra den distinction att bestämma minimisumman till
750.000 r:dr silfver för provinserna söder om Dalelfven och
500.000 r:dr för dem, som ligga norr om densamma, så har jag
icke något deremot; men på det icke skiljaktigheter må
uppstå i mindre vigtiga punkter, anser jag det vara bäst att
antaga BondeStts beslut jemväl i denna.
Hr Stuart: Den af R. o. Ad. i detta plenum ådagalagda
ovanliga benägenhet att i alla frågor förena sig med
Hederv. BondeSt. uti dess beslut hade kanske bort afhålla
mig från allt vidare försök att göra en åsigt gällande, som
icke öfverensstämmer med det af bemälda RiksSt. fattade beslut;
men jag har ansett mig, oaktadt den ringa framgång
jag hitintills rönt, böra ännu en gång uppträda för att yrka
bifall till Uiskts förslag, såsom äfven i denna del, efter
min öfvertygelse, vida ändamälsenligare, än hvad BondeSt.
Den 27 April e. m.
beslutat. Frih. af Nordin har t. o. m. nyss sjelf medgifvit,
att det af Utsk. föreslagna minsta egendomsvärdet för organiserandet
af en särskild hypoteksförening ej vore för högt
i södra delarna af Paket; men om det föreslagna beloppet
således utgör en lämplig minimisumma i de södra provinserna,
synes den icke heller böra vara för stor i de norra,
hvarest ett högre taxeringsvärde i allmänhet är åsatt den
odlade jorden. Några undantag från de allm. stadgandena
torde det för öfrigt ej vara i sin ordning att medgifva. I
sådana landsorter, der hypotheksföreningar af den storlek,
Utsk. föreslagit, icke kunna åstadkommas, förefaller det åtminstone
mig mindre välbetänkt att genom den erbjudna
garantien framlocka dylika föreningar i en mindre scala.
Det torde verkligen på goda skäl kunna med någon säkerhet
förutsägas, att dessa hypotheksföreningar, inom en icke
aflägsen framtid, skola komma att förorsaka lika många olägenheter
för de särskilda orter, der de blifvit inrättade, som
förluster och uppoffringar för hela samhället, hvilket garanterat
desamma. Den omständigheten synes icke heller böra
helt och hållet förbises, att små hypotheksföreningar icke,
utan alltför betydliga bidrag af delägarne, kunna bestrida
de från deras ändamålsenliga verksamhet oskiljaktiga omkostnader.
Enahanda skäl, som förekomma emot inrättandet
af små privatbanker, de der, i följd af sin svaga natur,
icke kunna äga någon fördelaktig verkan eller något varaktigt
bestånd, äro lika, om icke ännu mera, gällande i afseende
på hypotheksföreningarna. De, som lifligt och verksamt
nitälska för ifrågavar. creditanstalters frambringande, borde
väl icke lemna alldeles ur sigte nödvändigheten, att sådana
grunder varda för desamma stadgade, att icke både dessa
personer och hela allmänheten få skäl att ångra de bemödanden,
som blifvit använda för dessa inrättningars åstadkommande.
Jag anhåller om proposition å bifall till 8:de
punkten i Utsk:s sednare utlåtande.
Hr Oxehufvud: Jag understödjer Frih. af Nordins
förslag desto hellre, som jag i Utsk. drifvit samma sats. Jag
tror, att provinser finnas jemväl i södra Sverige, der den
af Utsk. föreslagna summa är för hög. Jag tillstyrker altsä
BondeSt:s beslut, att 5oo,ooo r:dr silfver må utgöra minimisumman
för hela Riket.
BondeSt:s redaction af denna punkt blef äfven af R.
o. Ad. antagen.
9:de punkten:
BondeSt. hade bifallit denna punkt, med uteslutande
endast af de i första och andra raderna förekommande orden:
utom reservfonden.
Frih. af Nordin: Jag yrkar bifall, med uteslutande
derifrån endast af orden: utom reservfonden. Sedan
Den 27 April e. m.
R. o. Ad. beslutat, att icke någon reservfond skall finnas,
kunna nämnda ord icke qvarstå.
R. o. Ad. fattade enahanda beslut som BondeSt.
10:de punkten.
BondeSt. hade åt denna punkt gifvit följande lydelse;
”De lån, hvarför Riksg.contrs garanti kan erhållas, få ej ställas
på längre förfallotid än 4' är, ej vara förskrifna med
högre ränta än fem procent, och böra vara uppsägbara å
hypotheksföreningens, men ej å fordringsägarnes sida.”
Frih. af Nordin: B. o. Ad. torde finna, att skillnaden
emellan BondeSt:s beslut och Utsk:s förslag i denna punkt
icke är någon annan än den, att det förra upptager 41 år
såsom tiden, under hvilken statens garanti skall fortfara, då
deremot i det sednare denna tid föreslås till 38 år. Orsaken
till det förra beslutet förmodar jag vara, att lån mot
4 proc:s ränta och 1 proc:s amortissement medtaga nära 4i
år, eller 40 år och 1 g3 dagar, och man har naturligtvis ansett,
att garantien borde äga rum lika länge, som länen existerade.
Jag yrkar instämmande i BondeSt:s beslut.
Hr von Troil: Jag får blott fästa uppmärksamheten
derå, att tiden, inom hvilken Riksg.cont. kommer att blifva
fri från dess garanti, icke beror på tiden, inom hvilken de
iqiptagna lånen skola vara inbetalda, utan på de vilkor, under
hvilka dessa lån åter utlemnas. Lånen kunna alltid vara
uppsägningsbara på hypotheksföreningens sida och kunna
alltid återbetalas, när de dertill finna sig äga tillgång. Om
man upptager lån emot 4 proc., så kan nian icke derifrån
utgå med sin beräkning; men om man lånar ut emot summa
6 proc. årlig inbetalning och deri inberäknad 5 proc:s
ränta på det obetalda capitalet, så blir hela skulden inbetald
på 38 år. För öfrigt är det af föga vigt, om man bestämmer
några år mer eller mindre; men jag har endast velat
uppgifva orsaken till förslaget.
Utsk:s förslag till io:de punkten blef af R. o. Ad.
bifallet.
u:te, I2;te och t3:de punkterna biföllos, sådana
de i TJtsk:s utlåt. N:o 447 blifvit föreslagna,
i4:de punkten,
BondeSt. hade gifvit följande lydelse åt denna punkt:
5’SkulIe hypoteksförening ej uppfylla de förbindelser, hvilka
i dessa fiufvudgrunder desamma åläggas, samt Riksg.-  cont:s styrelse för Cont:s säkerhet skulle finna nödvändigt, att
någon del af den meddelade garantien återtaga, äger Riksg.-  cont. ålägga hypoteksföreningen att större eller mindre del
af garanterade lånen betala, och att, för den händelse sådant
på annat sätt icke låter sig verkställa, härtill använda af
Den 37 April e. m.
de, enligt 5:tc punkten, till Cent. inbetalade uiedel; och
kommer från samma tid all vidare räntebetalning å de utgifna
förbindelserna att upphöra.”
Hr Rosenblad: I följd af R, o. Ad:s beslut ang:de
reservfonden är det nödvändigt att bifalla den af BondeSt.
i denna punkt beslutade ändring, derå jag altså anhåller om
propostn.
R. o. Ad. antog samma redaetion af i^fde punkten, som
BondeSt. antagit.
i5:de punkten.
Åt denna punkt hade BondeSt. gifvit följande lydelse:
"Vill någon delägare uti hypoteksförening skilja sig derifrån,
så åligger honom att i den ordning, här förut föreskrifves,
betala alla de skulder, hvarför han hos hypoteksföreningen
häftar, samt derefter i fem år fortfarande ansyara
för alla de förluster, hypoteksföreningen under nämnde
tid kan få vidkännas; och skall det altså åligga den afgående
att härför ställa nöjaktig säkerhet, innan afgåendet
utur hypotheksinrätlningen får bifallas.”
Hr von Troil: Jag får tillkännagifva, att jag icke
förstår BondeSt:s mening i denna punkt. Enligt Utsk:s för*-  slag skulle det ansvaras med reservfondsinteckningarna; men
då nu BondeSt. beslutat, att ingen reservfond och ingen solidarisk
ansvarighet skall finnas, så vet jag icke, hvad det
menat med sitt beslut i denna del.
Frih. af Nordin: Om jag icke orätt fattat BondeStts
beslut, skall en utgående delägare i hypoteksförening ställa
säkerhet för föreningens möjliga förluster under påföljande
fem år. Huru denna säkerhet skall ställas, kommer att
tillhöra det reglementariska.
Hr von Troil: Jag fick icke den upplysning, jag önskade.
Jag finner väl, att den, som utgår ur föreningen,
skall ansvara för dess förluster i fem år; men då han icke
har någon ansvarighet, under det lian är inncstaende, sa
finner jag det obilligt, att han, till straff för det han lemnar
föreningen, skall under fem år ansvara för densammas
möjliga förluster.
Frih. af Nordin: BondeSt:s beslut innehåller, att den,
som utgår ur hypoteksförening, skall ställa nöjaktig säkerhet
för föreningens möjliga förluster under kommande fem
år. Det är altså klart, att föreningen blir Riksg.cont. gemensam
ansvarig för alla förluster, och reglementet kommer
att bestämma, i hvad ordning godtgörelsen kommer
att fördelas emellan de ansvariga.
R. o. Ad. antog samma redaetion af j.5:de punkten, sorn
BondeSt. beslutat,
3i8
Den 27 April e. ra.
Hr von Troil: Jag reserverar mig emot R. o. Ad:s
heslut om större ansvarighet för den, som gått ur, än den,
som står qvar i en hypoteksförening.
i6:de punkten.
BondeSt. hade gifvit följande lydelse åt denna punkt:
”Då så manga egendomar blifvit anmälda till afskiljande från
liypotheksförening, att de återståendes sammanräknade värde
icke uppgår till f:delar af det i 8:de punkten utsatta minimibelopp
för liypotheksförenings trädande i verksamhet,
anses föreningen vara under utredning och bör, så fort utan
skada ske kan, afsluta alla liquider och derefter upplösas.”
R. o. Ad. antog samma redaction af denna punkt, som
BondeSt. beslutat.
Mom. lit. C.
1 :sta punkten.
BondeSt. hade ansett denna punkt böra alldeles förfalla.
Hr Rosenblad: Genom R. o. Ad:s beslut rör:de y:de
punkten, ang:de grunden för egendomsvärdens bestämmande,
har det blifvit omöjligt att antaga denna punkt oförändrad,
enär andra värderingsgrunder än taxeringsverket kunna
komma att blifva gällande. Men utan afseende derå anser
jag den återstående delen af punkten, innefattande, att
icke någon får garanti för högre än en tiondedel af egendomens
värde, icke kunna antagas; ty i sådan händelse fordrades
en teckning af 53 millioner, i fall den beviljade lånesumman
skulle kunna utgå. Nu är det kändt, att i den
provins, der ifrågavar. föreningar lättast bilda sig, äro endast
2 millioner tecknade; och att erhålla en teckning af
53 millioner öfverstiger, hvad på längre tid kan väntas.
Men då orsaken för statens mellankomst just är den, att
föreningarna icke på annat sätt kunna få lån, och det är
klart, att om de af staten erhålla sådana till motsvarighet
endast af en tiondedel af deras egendomsvärde, så kunde de
sjelfva hafva skaffat sig så mycket. Fördelen ligger icke i
sådana förhållanden, utan deri, att 2 millioner silfver kunna
indragas i föreningarna vid deras första uppkomst, hvarigenom
åter andra 8 millioner sedlar blifva lediga, deraf
den följd måste uppstå, att räntan nedsättes och tillgången
på lån blifver lättare. Jag tillstyrker, i likhet med BondeSt.
, att liela denna punkt må utgå.
Gr. Frölich, Da v.: Jag fruktar, att det icke gåran
att borttaga hela punkten, utan att sätta något annat i stället.
Lånesumman skulle icke då kunna fördelas efter någon
bestämd grund. Jag föreslår, att i stället för en tjugondedel
må införas en tiondedel, och i stället för ^gtdel, -J:del.
Det kan visst anses redigare, att Riksg.cont. efter en viss
lid skulle kunna fördela beloppet i mån af föreningens ca
-
Den 27 Ap r i I e. ra.
3ig
pitalbelpp; men jag är nu icke beredd att uppgifva redaction
i detta afseende, och tror, efter den utgång denna punkt
liaft i PresteSt., att det är bäst bifalla Utsk:s förslag med
den ändring jag uppgifvit.
Hr Rosenblad: Gr. Frölichs förslag är icke verkställbart,
utan att tillintetgöra förut fattade beslut; ty länens
egendomsvärde skall ligga till grund, och ett annat taxeringsvärde
mäste äga rum för hypotheksföreningarna än för öfriga
egendomar. Jag erinrar mig icke ordalagen i sjelfva
beslutet om lånets utgifvande; men der är bestämdt, i hvad
ordning fördelningen skall ske. Jag anhåller, att Hr Ridd.-  sccret. behagade upplysa förhållandet härmed.
Undeteckn. Ridd.Secret.: Jag har icke det ifrågaställda
prot.utdr. för närvar, till hands; men om så önskas, skall
jag efterskicka det.
Frih. af Nordin: Jag har icke kunnat fatta Hr Rosenblads
framställning, och i osäkerhet derom hemställer
jag till antagande följande redaction: Ingen hypotheksförening
må erhålla garanti för högre skuldbelopp, än motsvarande
|:del af de uti hypoteksföreningen ingångna egendomars
sammanlagda värden, beräknade efter medium af de
10 sednaste årens taxeringar.
Hr Rosenblad: Utan att upprepa, hvad jag redan anfört
ang:de tvetydigheten af taxeringsvärdet, skulle likväl
fordras en teckning af 26 millioner; och ehuru Ständerna
visserligen kunnat taga mindre lån än 2 millioner silfver,
kunner likväl hvar och en, att detta är det minsta belopp,
som med fördel kan erhållas.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Jag tror, att Hr
Rosenblad vinner sin önskan, i händelse en sådan redaction
antages, att i stället för Jgldel af hela districtets värde sättes
ytjldel af dess taxeringsvärde. Malmöhus och Christiantads
län äro taxerade till 4° millioner; de skulle altså få
4, och det synes vara ganska tillräckligt.
Hr Rosenblad: Jag vill icke motsätta mig antagandet
af Gr. Gyldenstolpcs förslag, såsom högst oskyldigt, då intet
tillägg göres ronde värdet af de i föreningen ingångna
egendomar.
Frih. af Nordin: Hr Pioscnblads hufvudskål emot mitt
förslag är, att han anser teckningen af 26 millioner erfordras,
innan hela lånet finge employeras. Dä hela Svenska
folket skulle bidraga till denna teckning, så tror jag icke,
att den är svår att åstadkomma; och oaktadt jag tror, att
inllytandet af understödet blir detsamma på penningerörelsen,
om understödet går till en eller liera provinser, anser
jag dock, då begreppet i financiella frågor endast genom erfarenheten
låter rätt utreda sig hos allmänheten, att man
320
Den 2j April c. m.
bör göra afseende på dess önskan, att sådana föreskrifter
må uppställas, att icke en eller två provinser kunna få hela
länet. Jag tror dessutom, att antagandet af Hr Rosenblads
och Gr. Gyldenstolpes förslag hos mången skulle kunna
verka till afslag. Jag erkänner riktigheten af deras princip;
men man mäste ställa så till, att hvar och en provins
ser sig kunna få del i lånet.
R. o. Ad. biföll, på sätt Frih. af Nordin föreslagit, att
irsta punkten skulle erhålla följande lydelse: "Ingen hypotheksförening
må erhålla garanti för högre skuldbelopp, än
motsvarande ^ af de uti hypoteksföreningen ingångna egendomars
sammanlagda värden, beräknade efter medium af dc
sednaste io årens taxeringar.”
Hr Rosenblad: Jag skall icke falla besvärlig med votering,
ehuru vigtig denna fråga är, enär jag är öfvertygad,
att jag skulle tappa densamma; men jag reserverar mig för
påföljderna af beslutet. Då i de största länen teckningarna
för hypotheksföreningars bildande endast uppgått till två
millioner, skulle fem sådana teckningar och litet till fordras,
för att erhålla hela lånet; och det är mer, än jag
tror mig våga hoppas. Jag förutser altså, att intet blir utaf
hela saken, och får reservera mig deremot.
2:dra punkten.
BondeSt. hade åt denna punkt gifvit följande lydelse!
”Ilypotheksföreningar, som blifvit organiserade enligt de af
R. St. stadgade hufvudgrunder, äga att, i den ordning de
sig hos Fullmägtige i Riksg.cont. derom anmäla, erhålla garanti,
intilldess Riksg.cont. Jemnat sådan garanti å obligationer,
uppgående till ett sammanräknad t belopp af 2,000,000
r:dr specie eller 8,000,000 r:dr riksg:ssedlar.”
Frih. af Nordin: R. o. Ad. torde finna, attBondeSt:s
beslutade ändring uti denna punkt endast är en följd af beslutet
öfver 5:te punkten; hvadan det torde vara lämpligt,
att densamma jemväl af R. o. Ad. bifalles.
Gr. Gyldenstolpe: BondeSt:s beslut i denna punkt
står väl tillsammans med detta Stånds föregående; men då
R. o. Ad. för sin del uti lit. C, i:sta punkten beslutat
bestämmande af en viss summa, är det nödigt att äfven här
införa densamma. BondeSt. har icke bestämt något minimibelopp;
men i consequens med det beslut, vi i nyssnämnde
punkt fattat, måste det tillägg till BorideSt:s beslut antagas!
med iakttagande af nyssnämnda insluänkn.T.
Frih. af Nordin: Gr. Gyldenstolpes anmärkn. är riktig,
endast med den skillnad, att det i stället för "inskränkningar”
bör heta inskränkning.
R. o. Ad. beslöt, att 2:dra punkten skulle erhålla föl—
jan
-
Den 27 April e. m.
jande lydelse: ”Med iakttagande af nyssnämnda inskränkn.
äga de hypolheksföreningar, sorn blifvit enligt de af R. St.
stadgade hufvudgrunder organiserade, att, i den ordning
de sig hos fullmägtige i Riksg.cont. derom anmäla, erhålla
garanti, intilldess Riksg.cont lemnat sådan garanti åt obligationer,
uppgående lill ett sammanräknadt belopp af 2,000,000
r:dr specie eller 8,000,000 r:dr riksgtssedlar.
3:dje punkten.
BondeSt. hade, med uteslutande af orden: eller courant,
antagit denna punkt.
R. o. Ad. fattade enahanda beslut som BondeSt.
4:de punkten bifölls.
Hr Stuart: Jag reserverar mig mot alla de af R. o.
Ad. nu fattade beslut, hvarigenom R. o. Ad., med afslag
till hvad StatsUtsk. tillstyrkt och föreslagit, instämt i BondeSt:s
yttranden. Jag hade önskat och hoppats, alt Utsk:s
utlåt, i dess helhet blifvit antaget, hvarigenom de betydliga
förluster och olägenheter för statsverket, som ifrågavar. borgensbiträde
kan komma att medföra, sannolikt skulle helt
och hållet varit förekomna.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:* d. 21 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 448 i anledn. af gjorda anmärkn:r vid Utsk:s
betänk. N:o 42^ i fråga derom, att Utsk. måtte inkomma
med förslag til formulär för den förbindelse, som skall af
hypotheksföreningar afgifvas.
Frih. Boye, Fredr.: Jag får endast anmärka, att
några ord här måste vara uteglömda. Jag förmodar, att
uti förskrifningsformuläret böra införas orden en för alla
och alla för en. Jag hemställer, att denna rättelse må
blifva iakttagen.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Då den gemensamma
ansvarigheten icke blifvit i hufvudgrunderna antagen,
är det ifrågaställda tillägget olämpligt, såsom medförande
rubbning i berörde grunder.
Hr von Troil, Emil: Gr. Gyldenstolpes anmärkn.,att
Utsk:s förslag icke är bygdt på den gemensamma ansvarigheten,
utan på en reservfond, är riktig; men sedan R. o.
Ad. frångått Utsk:s tillstyrkande i denna del, ar <^et nödvändigt,
att det ifrågaställda tillägget bifalles.
R. o. Ad. biföll Utsk:s utlåt. N:o 448 med den förändring,
att orden en för alla och alia för en skulle införas
emellan de på io:de raden förekommande orden: förbinde
vi oss samt: att vid anfordran.
21 H.
322
Den 27 April t. m.
Gr. Gyldenstolpe, Carl, hade inlemnat följande:
Som exercistiden nu instundar, och trägnare göromål
deraf blifvit en följd för mig, får jag vördsamligen anhålla
hos H. R. o. Ad. att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig den plats i BancoUtsk., jag i följd
af H. R. o. Ad:s förtroende innehaft.
Bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer
att utse en ny ledamot i BancoUtsk. efter Gr. Gyldenstolpe.
Upplästes och lades på bordet ett prot.utdr. från BorgareSt.
af d. 23 dennes, innehållande Ståndets beslut i anledn.
af BancoUtskrs utlåt. N:o 61, samt inbjudn. till Medstånden
att instämma i BorgareSt:s beslut rör:de 14, 39 och
4° §§:na-
Likaledes upplästes och lades på bordet nedannämnda
inkomna utlåt:n och memor. från
BevillningsUtskottet:
N:o 62. i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, ang:de föreslagna
förändringar i 1 och 2 art:na af bevillnrsförordn.;
N:o 63. i anledn. af BondeStts återremiss å Bevilln.Utsk.
’s betänk. A:o 56, med förslag till bevilln:ssummans fördelning;
Banco-
och LagUtskotten:
N:o 5. i anledn. af Riksd.fullm. Peter Perssons motion
om upphörande af Bankens forum privilegiatum;
N:o 6. med förslag till sammanjemnkning af de inom
RiksStm fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ns
under N:o 4 afgifna utlåt, i anledn. af gjorda anmärkn:r
vid betänk. Wto 2 med förslag till lag för offentliga
holagsbanker;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Oecon.Utsk:n:
N:o 5y. med anmälan af RiksStrns beslut, rörtde Utskms
memor. N:o 52.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 3o April 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering 1 prot.utdr. för d. 27 dennes
e. m.
Den 3o April f. m.
3^3
Hr Oxehufvud, Gör. Adolph: Sedan R. o. Ad. fattat
sina beslut i anledn. af StatsUtsk:s betänk, om grunderna
för hypotheksföreningar, och då dessa beslut äro, med
undantag af 2:ne punkter af mindre väsendtlig art, i allo
öfverensstämmande med BondeSt:s beslut; så får jag hos H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, anhålla, det H. Ex. täcktes till R.
o. Ad. framställa den propos., att R. o. Ad. måtte inbjuda
PresteSt. att sig med R. o. Ad. förena, äfvensom inbjuda
BondeSt. att i de a:ne punkter, hvaruti någon olikhet förekommer,
sig med R. o. Ad. förena. I händelse R. o. Ad.
skulle bifalla detta, torde BondeSt. i samma prot.utdr., sorn
kommer att innehålla inbjudn., böra underrättas, att R. o.
Ad. fattat lika beslut med BondeSt., undantagandes rörrde
de 2:ne punkter, hvaruti BondeSt. blefve inbjudet att sig
roed R. o. Ad. förena. Man skulle derigenom undvika den
tidsutdrägt, som skulle uppkomma, i händelse StatsUtsk.
nödgades inkomma med jemnkn:sförslag, och jag betviflar
icke, alt PresteSt. skall antaga denna inbjudn., då PresteSt.
i allo bifallit StatsUtskrs sednare betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: För att få tillfälle att taga
närmare kännedom om R. o. Ad:s i sista plenum fattade
beslut, anhåller jag, att den af Hr Oxehufvud nu väckta
fråga om inbjudn. till de andra RiksSt:n att deruti instämma
mätte få hvila på bordet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att den begärda
bordläggningen icke kunde förvägras.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 326. ang:de flera till löneregleringen vid Rikets
elementarläroverk hörande frågor;
N:o 327. ang:de af Kammarrättsrådet S. Lindberg och
Häradsskrifvaren O. Halldin sökt eftergift af dem ålagd betalningsskyldighet
för förre Kronofogden J. H. Hoflings uppbördsbrist;
N:o
328. rör:de uppsigten och controllen öfver vården
af Götha canalverk.
Likaledes upplästes till justering och godkändes från
Exped.Utsk. inkomna förslag till nedannämnda §5 i riksd.-  beslutet, nemi.:
1:0 ang:de tullbevillningens bestämmande;
2:0 ang:de stämplade pappersafgiften och sportlerna inom
K. M:s Cancelli;
3:o ang:de tjenstårsberäkningen för lärarebefattningar
vid Rikets undervisningsverk.
3j4
Den 3o April t. 111.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af 2:ne ledamöter
i Banco- och i ledamot uti Oecon.Utsk., och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde i
BancoUtskottet:
efter N:o i5o. Frih. von Otter, fullmi Frih. Stjernstedt,
Jac. Th., och
,, N:o 1789 Hr Ridderhjerta, fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Alb. Carl Philip,
jN:o 814. Hr Gyllenhaal, Lars Herrman,
,, 1372. „ Silfverstråle, Gust.;
Allmänna Besvärs- och Oecon.Utskottet:
efter N:o 262. Frih. Klinckowström, fullm. Gr. Piper, Erik
Carl,
N:o 706. Hr Rosenmiiller, Jean Michael.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade: Då den tid, vid
hvilken Konungen ämnat och önskat, att riksdagen skulle
vara slutad, eller d. 3o April, nära var för handen, sammankommo
förliden gårdag Ståndens Talmän samt öfverenskommo
att till Konungen framställa begäi-an, det Konungen
ville förlänga riksdagen till d. 20 instundande Maj, emedan
ett betydligt antal mål i annat fall ej kunde blifva afgjorda,
H. M. behagade på e. m. lemna Talmänrien företräde.
På min, å egna och öfriga Talmäns vägnar, i detta afseende
framställda begäran täcktes K. M. gifva ett svar, som i
Svensk öfversättning af H K. H. KronPrinsen lemnades till
Talmännen, och hvilket jag anser mig skyldig att vid detta
tillfälle meddela R. o. Ad.
H. Ex. uppläste derefter K. M:s nyssnämnda nåd. svar,
så lydande:
Mina Herrar!
För omkring fem månader sedan framburo R. St. till
mig deras underd. anhållan att blifva hemförlofvade vid Julhelgen.
Det skulle hafva varit mig angenämt att dertill lemna
mitt bifall; men min öfvertygelse, att deras arbeten på långt
när ej kunde fullbordas inom den återstående tidsrymden ,
hindrade mig att gifva ett bestämdt svar. Jag tillkännagaf
dem likväl min önskan, att de mätte påskynda fattandet af
de beslut, som skulle underställas mig.
För en månad tillbaka uppdrog jag åt Landtmarskalken,
att meddela Eder min afsigt att upplösa detta riksmöte under
loppet af April månad. Jag hoppades, att denna tid
skulle vara tillräcklig; men då J nu framställen behofvet af
ött uppskof till d. 20 Maj, så samtycker jagjjmed nöje dertill.
Det är tillfredsställande för mig att omfatta detta nya
tillfälle att bevisa Eder, hurusom mitt lifligaste och renaste
syftemål alltid är att bidraga till befästandet af den öfverensstämmelse,
som aldrig borde upphöra att råda emellan
D e n 3 o April f. rn.
de bada Statsmagterne, hvilka äro skyldiga hvarandra ömsesidig
aktning, välvilja och tillgifvenhet. Deras rättigheter
äro i lagen utstakade; men Vi böre, i Våra beslut, vägledas
af något, som gäller högre än rättigheter. Dessa beslut
böra åsyfta att upprätthålla Nationens frihet, och att
bereda henne all den verkliga lycka, som Vår inbördes
ställning kan medgifva.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hindrad att i tid
infinna mig i sistl. måndags eftermiddagsplenum, ägde jag ej då
tillfälle att anmäla min reservation emot det beslut, R. o. Ad.
samma dag på f. m. fattat, utan anhåller derföre att nu fä
yttra några ord derom. Man torde få svårt att utur våra
l iksdagars historia efter vårt nya statsskicks införande framleta
något likartadt med, snart sagdt, allt hvad som tilldrog
sig i sisth måndagsplenum under vår nuvar. Landtm:s ordförandeskap.
Det var icke nog dermed, att en ledamot blef
förvägrad att yttra sig, sedan han den ena gången efter den
andra blifvit tillrättavisad, så snart han fått ordet, och en
annan gynnad talare uppropad midt under det den förra talade,
utan slutligen äfven hela den ena sidans mening blef
undertryckt genom den ena vägrade propos:n efter den andra,
utan något giltigt skäls anförande derför, hvarigenom
den andra sidan fick dictera både ja- och nejproposlna, på
det att det åsyftade resultatet så mycket säkrare skulle vinnas.
Men oaktadt alla dessa förutgående besynnerligheter
kunde jag likväl ej föreställa mig, att R. o. Ad:s majoritet
skulle visa sig så lydig för ministeren och dess förespråkares
vilja, att den skulle fatta ett sådant beslut som det, att
Frih. Klingspor skulle, enl. 3o § Ridd.Ordn., varnas för de
uttryck, han begagnat i R. o. Ad:s plenum d. 3 Febr., hvilka
uttryck, huru man än må vända dem, omöjligen, efter
min tanka, utan misstydning kunna förklaras såsom personligen
förolämpande, och som, hnru strängt de än må ljuda
i vissa finkänsliga öron, ej äro annat än en svag återklang
af hvad som flera gånger under förra riksdagen på detta
rum yttrades. Men, mina Hrr, efter min förmening var det
icke för dessa uttryck, som J blifvit inledda att votera för
varningen, utan det var derföre, att de blifvit fällda af en
person i tjenst; det var för att gifva en hyllning åt den
principen, att man skall votera för uniformen, och det är
gillandet af denna princip, sorn jag anser i högsta grad vådligt
hos oss, der halfva Representationen utgöres af tjenstemän,
och hvaraf följden skulle blifva, att åtminstone tvenne
Stånd lätteligen kunde förvandlas till Regeringens organer
i stället för folkets oberoende ombud. På dessa anförda
skäl får jag mig reservera såväl emot Landtmrs förfarande
som emot det af Ståndet fattade beslut i sista måndagens
förmiddagsplenum, såsom båda delarna kunnande med
-
3-26
Den 3o April f. ro.
föra högst vådliga följder såväl för vår constitutionella frihet
som för vår yttranderätt.
Hr af Geyerstam, Gust. Eman.: Då jag var frånvar.
vid den votering, som sista måndags förmiddag här föreföll,
anser jag mig pligtig att mot dess utgång mig reservera.
Flera värda talare hafva redan fullständigt utvecklat
skälen emot det beslut, R. o. Ad. fattade, så att för mig
blott återstår att anhålla, det jag måtte få förena mig i de
afgifna reservationerna.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att då det mål,
sorn nu förekom i ordning till föredragning var af enahanda
beskaffenhet som det, i anledn. hvaraf fl. Ex. i sista plenum
anmodat de främmande åhörarne att aflägsna sig, fann
H. Ex. sig, på samma grund som då, föranlåten anmoda
Ridd.fiscalen tillsäga de nu på läktaren varande åhörare alt
aflägsna sig.
Hr Crusenstolpe, Magn. Jac.: I händelse det är af
grannlagenhet mot mig, som åhörarne utvisas, så får jag förklara,
det jag snarare skulle önska, att hela Svenska Folket
inbjöds att afhöra den blifvande discussionen.
Sedan de främmande åhörarne aflägsnat sig, föredrogs
Frih. af Nordins d. 27 dennes e. m. på bordet lagda hemställan
om tillsättande af ett Utsk., i enlighet med 3o § Ridd.-  Ordn., för att yttra sig rör:de uttryck af llr Crusenstolpe i
plenum d. 27 dennes f. m.
Frih. af Nordin, Carl Joh.: Då R. o. Ad. nu gå att
öfverlägga i anledn. af den af mig i sista plenum framställda
anmärkn. emot Hr Crusenstolpes yttrande i samma plenum
på f. m., får jag hemställa hos Hr Gr. o. Landtm, samt
R. o. Ad., att, innan R. o. Ad. härutinnan vidare fortgår,
Ridd.secret. måtte anmodas från prot. uppläsa, huru han
uppfattat Hr Grusenstolpes yttrande, så att, om Hr Crusenstolpe
finner någon oriktighet i denna uppfattning, han
må vara i tillfälle att deri göra den rättelse, han finner
för godt.
Hr C rusenstolpe uppläste följande:
Försigtigheten bjuder, att jag yttrar mig ur skrift, i
händelse Hr Gr. o. Landtm, skulle finna sig böjd att lyssna
till Gr. Frölichs råd uti sista plenum att nedtysta mig med
klubban, så ofta jag får ordet. Ett afbrott med ett skriftligt
anförande kan ej hindra ämnets klara och fullständiga
utveckling, sedan stormen lågt sig och fortsättningen under
åter inträdda vanliga förhållanden blir möjlig. Ett muntligt
yttrande deremot, som i mer eller mindre, men alltid i
någon mån beror af ögonblickets ingifvelse, är tillintetgjordt
helt och hållet och för alltid i samma stund, man afbryter
kedjan af talarens tankegång.
Vid tvenne af de på sin höjd fem till sex tillfällen, då
Pen 3o April f. ra.
under loppet af innevar. långa riksmöte jag hår haft ordet,
har riksdagsmannens yttranderätt i min person blifvit våldförd
på ett så oerhördt sätt, att det föranledt protester t.
o. m. af mina motståndare. Första gången betvdde sådant
mindre, emedan det var ett skriftligt anförande, hvars uppläsning
till slut blef mig förbjuden och genom bullret af
Landtmtsklubban materielt förhindrad. Jag behöfde då blott
låta trycka conceptet till mitt andragande, för att öfvertyga
både allmänheten, Regeringen, R. o. Ad. och deras Landtm.,
att mitt yttrande verkligen, sora man säger, hängde ihop
och var ostraflligt samt att de anförda facta hörde till sa
ken,
oaktadt Hr Gr. o. Landtm, jemte några ledamöter förskottsvis
påstodo motsatsen. Vid det sednare, nu ifrågavar.
tillfället har följden af hvad mig för nära skett, af det för
fördelande
mig vederfarits, blifvit något eftertal)kligare.
Det var nemi. ett muntligt anförande, som man redan vid
dess början afbröt, och det beror således helt och hållet af
hvars och ens individuella begrepp att föreställa sig, antingen
Hr Gr. o. Landtm, har rätt i sin opinion, att mina framställningar
äro oskickliga, skefva och haltande, mina uppgifter
utom ämnet och ingenting bevisande, eller om mia
förmätenhet ej är alltför stoj-, då jag dristar tro mig vara i
stånd att någorlunda försvarligt genomföra ett ämne.
Men om Hr Gr. o. Landtm, visat mig en ogunst genom
mitt nedtystande på ett sätt, som grundlagen ej medgifver,
så kunna åtminstone mina värda Hrr motståndare ej heller
för den plan, de nu hafva å bane, hemta särdeles nytta af
mitt omförmälda missöde. Frih. af Nordin, hvilken, af mig
okänd anledn., egentligen tog illa ett af mig begagnadt uttryck
i afseende på till namnet icke uppgifna personer och till
beskaffenheten då ännu ej ens antydda facta, anmärkte också
ur sin åsigt ganska riktigt, att Hr Landtm, hade bort ånyo
uppropa mig, med uttrycklig anmodan att fullfölja mitt yttrande
till slut, på det att sedermera, efter tagen kännedom
af innehållet, man måtte kunna beifra det uttryck, hvaraf
Frih. funnit sig oroad. I afvaktan, att Hr Gr. o. Landtm.,
efter närmare eftersinnande, skulle så förfära, ansåg jag ock
min pligt vara att qvarstadna på Riddarhuset till öfverläggningens
slut, ehuru jag, af skyldig grannlagenhet, ej deltog
i en votering, hvilken, sedan Frituna af JNordin, Åkerhjelm
och Cederström riktat talan mot mig, kunde såsom prejudicat
på sätt och vis röra mig personligen. En sådan uppmaning
från Hr Gr. o. Landtm, afhördes likväl icke, oaktadt Frih.
v. Stedingks anmärkning, att Hr Landtm, gifvit andra ledamöter
ordet, hvilka också börjat sina tal, innan jag ännu
slutat mitt och under det jag ännu qvarstod på bänken.
Det ligger derföre numera utom möjlighetens gräns både
för mig och motsidan att bevisa, om och huru jag kunnat
gå i land med en sådan utveckling af frågan, att uttrycken
antingen nöjaktigt förklarats genom sjelfva framställningens
3a8
Den 3o April f. m.
resultater, eller dessas vigt och bestämdhet kunnat utplana
verkan af ett eller annat vågadt, oegentligt, flertydigt uttryck,
sorn, ryckt ur sitt sammanhang och enstaka betraktadt, saknar
både tillämplighet och lämplighet. Jag är emedlertid
hvarken obenägen eller oberedd att uppdraga grundlinierna
till Regeringens handlingssätt under sednare årtionden och
till de sednare riksmötenas tactik. Ingen lärer dock förtänka
mig, att jag ej äfventyrar ett sådant försök på ett rum,
der riksdagsmannens yttranderätt bokstafligen trampas under
fotterna. Det är nu jag, mina Hrr, som är angripen
och förföljd, och ur den förföljdes mun får sanningens språk
fördubblad styrka.
Det vore ändamålslöst och kan ej vara min afsigt att
här förklara det substantivum, som i dag utgör stridsropet,
helst i tal hvarje uttryck är relativt och kan än riktigt, än
orimligt begagnas. När talet stadnar — vare sig genom
talarens bristande förmåga eller i kraft af yttre våld —,
innan tankan blifvit fullständigt utsagd, äro ej blott uttrycket,
utan t. o. m. sjelfva det stympade yttrandet ett oting, lika
litet bevisande för som mot. Det ifrågavar. uttrycket har
en allvarsam, en skämtsam bemärkelse. Hvem berättigar
mina motståndare att påtvinga uttrycket en syftning, som
det beror af mig att förneka? Jag älskar ej advocatur, mina
Hrr, jag skulle mera tycka om alt öppet säga: jag menade
allvarsamt, jag ämnade allvarsamt förfäkta min mening,
ej för att såra någon personligen, mindre för att suddin
någons enskilda rykte, men derföre, att en inre drift
alltid ställer mig på den sidan, mot hvilken öfvermagten
riktar sina vapen, men för att göra slut på dessa oändliga
ordkrig, oändliga just derföre, att facta ej blifvit i ett sammanhang
framställda i ljuset. Jag skulle försökt, att genom
det begrundansvärda i sak öfverskyla det mer eller mindre
bristfälliga i form. Men då man börjar med att kränka
riksdagsmannens grundlagliga yttranderätt och sedermera vill
begagna frukten af sjelfva denna kränkning såsom ett försåt
mot riksdagsmannens personlighet, då måste R. o. Ad. ursägta,
att jag, å min sida, använder ett lagligt vapdn till
mitt försvar, det, att sjelf tyda mina ord. Jag förklarar i
kraft deraf, att jag med ordet "skälmstycken,” hvilket, såsom
redan är anmärkt, har en dubbel betydelse, menar identiskt
detsamma, som den för Frih. af Nordin måhända ej
alldeles obekanta tidningen Svenska Minerva med sitt uttryck :
”de habilas habilitet," hvilket förekommer i N:o 47 d.
uti innev. månad. Samma tidnings redaetion har i N:o 18
den ii sisth Febr. Öfversatt ordet ”nefas" ined "skurkstreck,”
utan att, mig veterligen, hvarken aclion eller indragning
blifvit i anledning deraf förordnad, oaktadt det, utan gensägelse,
var mer än djerft (den bristande grannlagenheten oberäknadt)
att så skymfligt tyda en riksdagsmans ord, hvars
sann
-
Den 3o April f. m. 32g
sannskyldiga betydelse just då befanns under omtvistande.
I mer än ett hänseende är det således karakteristikt, att sedan
den ministeriella pressen s å öfversatt ordet nefas och
Ministeren likväl ej tilltrott sig att i upprättelseväg sträcka
anspråken längre än till en erinran, vill man rubricera den
ojemn för lig t lindrigare öfversättning, hvilken jag lemnat
af samma ord, nära nog såsom ett högmålsbrott mot de
frejdade män, som i sednare tider med så mycken framgång,
så stort och så odeladt bifall, styrt statens farkost till den
lyckliga hamn, uti hvilken statsskeppet nu befinner sig.
Jag vet, att min person beror af majoriteten, och jag
vet, att denna majoritet beror af Regeringen. Kär saker afhandlas
på detta rum, som ej ligga Regeringen om hjertat,
består husets personal merändels från tre till högst trettio personer.
När åter Regeringen med någon huldhet omfattar föredragn:slistan,
finnes knappt plats för ledamöternas antal,
eller ock votera hundradetals, då kanske ej tjugu afhört öfverläggningen.
Den, som älskat Riddarhuset, sådant det Varit
i tider af anseende och ära, måste redan vid inträdet
på detta rum med obehag förnimma närvar, förhålländen %
och jag, mina Hrr, som med uppoffringen af min timliga
existens pliktat för mina illusioner om både offentliga och
enskilda, både storas och smås karakterer, jag kan ej med
lugn nalkas ett ställe, der mina käraste förhoppningar funnit
sin graf. En enda önskan återstår mig här: den, att
lumpna, ovarsamma, illa beräknade, nyckfulla ministeriella
intriger ej må missleda majoritetens begrepp så, att omsider
sjelfva institutionen må råka i förakt; ty löraktet är hatats
moder, och om detta hinner sin eulminationspunkt, så störta
både institutionen och sakernas närvar, ordning. Behöfver
ministeren ännu ett försoningsoffer: Välan! med glädje
erbjuder jag mig till ett sådant. Det är den sista tjenst, jag
kan göra R. o. Ad. Måtte det ock blifva det sista offer,
ministeren utkräfver från en besinningslös eftergifvenhet.
TJnderteckn. Ridd.Secret. uppläste det yttrande af
Ilr Crusenstolpe i förmiddagsplenum d. 27 dennes, då Hr
Crusenstolpe af Landtm, blef afbruten.
Frih. af Nordin: R. o. Ad. har nu hört uppläsas det
yttrande, Hr Crusenstolpe sisth plenidag fällde. Jag skulle
förmoda, att Hr Crusenstolpe, då han emot redactionen, sådan
den af Hr Ridd.secret. är Uppfattad, icke gjort någon
anmärkn., måste erkänna, att hans yttrande blifvit till prof.
rätteligen uppfattadt. Om så är, kan jag, för min del, icke
af det anförande, Hr Crusenstolpe nu uppläst, finna, att den
förändring i ordställning af honom blifvit yrkad, som jag anser
oundgänglig, såvida icke ett personligt anfall i hans yttrande
skall anses framstäldt. Jag får derjemte erinra R. O.
Ad., att jag i min framställning ej yrkat annat, än att ett
21 H. 4*
33o
Dea 3o April f. m.
Utsk. må tillsättas, för att taga saken under pröfning. Enligt
3o § Kidd.Orda. kan detta Utsk. afgifva 3:ne olika yttranden,
nemi. antingen till befrielse eller att med saken
skall förfaras enligt i Ista punkten af 110 § Preg.F., eller att
den ifrågavar. personen skall uteslutas från säte oell stämma
på Riddarhuset för innevar. riksdag. Jag tillbakahålier allt
yttrande om hvilket af dessa 3 alternativer här bör komma
i fråga, sedan Hr Crusenstolpe afgifvit ett skriftligt yttrande,
hvarutinnan han, efter sitt sätt att tolka det ifrågavar.
ordet, öfversatt det med fransyska uttrycket: de habilas habilitet.
Jag tror, att saken efter denna förklaring ari samma
skick som förut, oell att det tillhör Utsk., som har tillgång
till handlingarna i detta ämne, att jemnföra uttrycken samt
inkomma med sitt yttrande derom. Jag tror, att R. o. Ad.
skulle handla orätt, om R. o. Ad. fattade något annat beslut,
än att hänskjuta saken till denna föregående pröfning
enligt Ridd.Ordn:s 3o §, och jag förnyar derföre min anhållan
om propos. å ett sådant beslut.
Hr Silfverhjelm, Carl Adam: För livar och en,
som tillerkänner Nationen några anspråk på sina representanters
öfverläggningar, måste det vara högst obehagligt att
se dem så urarta, sorn de under dessa 2:ne sista plenidagar
gjort. Det måste vara obehagligt att se en reptesentan(kammare
frånträda sitt kall, för att öfvergå till en compromissrätt
öfver enskilda etikettsfrågor. Det finnes ingen, sorn
gillar en öfverträdelse af grannlagenhetens lagar, det linnes
ingen, som gillar ett sårande uttryck af hvad art som helst;
men jag tror, att om man handlar som hittills, att låta dem
ogillas af den allm. opinionen, så handlar man bäst och rättast,
och man sparar tiden för vigtigare och angelägnare
göromål. Jag har ej såsom representant deltagit i mer än
2:ne riksdagar; men jag har derunder hört uttryck fällas
och syftningar framställas af lika svår och kanske svårare
beskaffenhet än de, som nu varit i fråga. Ingen af dem,
som varit närvar, vid sista riksdag, då den märkvärdiga
skeppsfrågan förevar, lärer det vara obekant hvilket uttryck
och hvilken hänsyftning då af den talare, som i sista plenum
förde Regeringens talan, yttrades mot en Riddarhusledamot,
som då saknade Regeringens aktning, hvilken man
nu måste tillerkänna honom. Detta uttryck var af den svåra
egenskap, att kanske intet annat af så förgriplig art varit
fäldt inom detta hus; men den ledamot, mot hvilken det
var riktadt, påfordrade dock icke lagens tillämpning, äfvensom
ej heller någon annan derom väckte fråga, utan man
öfvergick till dagordningen, för alt fortsätta vigtigare förhandlingar'.
Jag hemställer på dessa skäl till Frih. af Nordin,
om han ej ville återtaga sitt yrkande och låta sin motion
förfalla med R. o. Ad:s begifvande. Jag tror, att man ginge
Nationens önskningar, i afseende på Representationens
Den 3o April f. m.
33i
förfarande, ocli sin egen ära och värdighet bäst till mötes
genom ett sådant handlingssätt.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Redan omedelbart efter
det Hr Crusenstolpe fällt de uttryck, hvilka nu utgöra föremål
för Frih. af Nordins åtal emot honom, förklara
de
jag, alt jag ej gillade desamma. Ilr Crusenstolpe har
nu i ett anförande, som man säkerligen, från hvilken synpunkt
man än må bedöma detsamma, ej lärer kunna neka
vitsordet att vara alldeles mästerligt, förklarat, alt lian
med sina ifrågavar. uttryck ej menat annat, än att Re
geringen
begagnat en tactik, som af bennes egna tidningar
tillägges henne såsom en förtjenst, c!å den benämnes vara
habil. Jag hemställer, huruvida Frih. af Nordin ej kunde
vara tillfredsställd med denna förklaring. Jag har icke hört
någon af ministörens nuvar. ledamöter, på hvilka uttrycket
likväl tilläfventyrs åsyftar lika mycket, som på någon af de
ur ministeren afgångna ledamöterna, yrka upprättelse af Ilr
Crusenstolpe, och jag instämmer således desto hellre med den
siste talaren i den anhållan, att Hr Gr. o. Landtm, måtte
tillåta oss alt öfvergå till dagordningen, samt att frågan om
tillsättningen af ett Utsk. öfver Hr Crusenstolpe måtte förfalla,
då han sjelf förklarat sitt förhållande så, att jag tror
begge parterna höra vara nöjda att på sådant sätt komma
från saken. Jag bekänner, att jag bäfvade för denna dis—
cussion, emedan jag fruktade, att Hr Crusenstolpe skulle
gå en annan bana till sitt mål, hvarigenom denna debatt
kunnat blifva ganska stormig; men då Hr Crusenstolpe haft
den skickligheten alt, med den honom tillkommande rättighet,
förklara sitt uttryck i en bättre mening, så hemställer
jag, att all talan emot honom måtte nedläggas, och jag
förnyar således min anhållan om Hr Gr. o. Landtnäs propos.
, att vi må fä öfvergå till dagordningen
Frih.
Rantzou, Joli. Alb., instämde med Hr Dalman.
Hr Roos, Jon. Eman.: Det är icke utan förundran
jag hört några värda ledamöter uppstå för att försvara en
sak, som är smältande för alla, hvilka R. o. Ad:s ära och
värdighet ligga om lijertat. Yi hafva nyss förehaft ett ämne,
som af ingen anses af så betänklig beskaffenhet som detta, och
jag hemställer till R. o. Ad., om consequens i opinion skulle
yttra sig, i fall R. o. Ad. så hastigt skulle öfvergå till en
annan tanke än den, som dervid gjorde sig gällande, enär
jag ej kan föreställa mig, att den förklaring, Hr Crusenstolpe
afgifvit, kan anses mera tillfredsställande, än den Frih.
Klingspor afgaf. Orden qvarstå ännu i prot. i ali sin bitterhet,
och jag kan således ej annat än yrka, att, på sätt
Frih. af Nordin föreslagit, ett Utsk. må tillsättas, för att
närmare pröfva saken.
Ilr Cederschjöld, Pehr Gust.: Sedan jag nu hort
33i
Den 3o April f. m.
den delen af prot. för sista plenum justeras, som gifvit anledn.
till denna öfverläggning, anser jag mig icke kunna
underlåta att deröfver något närmare yttra mig. Jag finner
alltförväl, att anledn. kunnat vara för Konungens rådgifvare
och äfven för Hr Gr. o. Landtm, att med någon särdeles
ömhet upptaga det nyttjade ordet skälmstycken; men helt
visst hafva dessa Hrr icke gifvit akt på sammanhanget, och
kanske just genom det skedda afbrottet i talarens yttrande
hafva de gått miste om laglig rätt att emot honom anställa
åtal. Hvad finner man väl Hr Crusenstolpe hafva gjort, då
man läst hans yttrande? Han har först öfversatt ordet nefas
med skälmstycken eller sagt, att det kan öfversättas så,
och derefter har han, utan något sammanhang med denna
öfversättning, utbedt sig att få göra en framställning af Regeringens
förhållande. Jag kan således ej se det ringaste
skäl att deraf draga den conclusion, att han velat bevisa,
det Regeringens förhållande varit en kedja af skälmstycken.
Detta vore åtminstone en tydning, som, om man subjectivt
inom sig kan göra den, man icke har laglig anledn. att antaga
såsom talarens mening. Jag får derföre hemställa, huruvida
icke billighet och rättvisa äfvensom hvars och ens värdighet
fordrar, att denna sak stadnar vid hvad hittills skett.
Man har uppmanat Frih. af Nordin att återtaga sin motion,
och jag skulle önska, att han ville göra det; men jag anser
det icke absolut nödvändigt, enär Ståndets majoritet har rätt
att vägra motionens remitterande till Utsk. och låta saken
förfalla, emedan det, enligt 3o (j Ridd.Ordn., beror på Ståndet
att förvisa saken till Utsk. Der står nemi.? "Uppstår
fråga, om någon tillåtit sig personligen förolämpande uttryck,
pröfve R. o. Ad., om han derför af Landtm, varnas bör, eller
saken af ett Utsk. skall närmare pröfvas eller ock alldeles
förfalla.” R. o. Ad. äger således att pröfva, huruvida
frågan skall remitteras till Utsk., och jag vågar derföre hemställa
och anhålla, att icke någon närmare pröfning af Utsk.
må beslutas, utan att saken må få förfalla. Om Hr Crusenstolpe
vill och får tillfälle att framställa den tableau, han i
förra plenum velat göra, så kan saken förändra sig och anledn.
uppstå till åtal emot honom; men för närvar, inser
jag ej anledn. dertill.
Frih. af Nordin: Det är hufvudsakligen i afseende på
hvad den siste värde talaren yttrat, som jag begärt ordet,
för att framställa min öfvertygelse, att det visserligen helt
och hållet beror på R. o, Ad. att bifalla eller afslå remiss.
Om pluraliteten af R. o. Ad. finner den förklaring, Hr Crusenstolpe
afgifvit, vara tillfyllestgörande, så kan remissen
visserligen afslås; men jag kan också icke dölja min enskilda
öfvertygelse, att den förklaring, Hr Crusenstolpe gifvit, icke
är tillfyllestgörande, så länge våra prot. skola vara nedsuddlade
med det ord, han i förra plenum begagnat. Helt annat
Den 3o April f. m.
333
är förhållandet, om Hr Crusenstolpe begär, att hans då fällda
yttrande må utgå ur prot. Då skall jag ej yrka någon
vidare påföljd, ty då har han sjelf medgifvit, att han haft
orätt i dess begagnande; men så länge han det icke gjort,
utan blott vill gifva sitt yttrande en annan tydning, kan
jag ej finna honom hafva tillfyllest upprättat saken. Detta
är min enskilda öfvertygelse, och jag underställer den R.
o. Ad:s pröfning.
Ilr Dalman: Jag tog mig friheten att i förra plenum
yttra den förmodan, att Frih. af .Nordins då väckta yrkande
emot Hr Crusenstolpe kunde vara en följd af en genom
den då var. diseussionen till passion stegrad känsla, och jag styrkes
nu ytterligare i denna förmodan. Jag erinrar mig nemi.,
likasom troligtvis de flesta af R. o. Ad:s nu närvar. ledamöter,
att Hr Cederschjöld, Gr. Horn m. fl. värda ledamöter jemte
mig yrkade, att hela den dagens deliberation samt följaktligen
äfven det nu omtvistade yttrandet af Hr Crusenstolpe
skulle utgå ur prot., och att Hr Crusenstolpe ingalunda för
sin del bestred detta, utan att det just var Frih. af Nordin,
som jemte Frih. Cederström yrkade, att deliberationen borde
i prot. qvarstå. Nu begär emedlertid Frih. af Nordin
ingenting annat än Hr Crusenstolpes medgifvande till uttryckens
uteslutande; och månne detta icke bevisar, att Hr
Frih. varit hänförd af passion, då han vid förra tillfället
önskade göra saken till föremål för en injurie-process ? För
min del skulle jag tro, att Hr Crusenstolpe lika litet i dag
som i sista plenum skulle hafva något emot, att hans yttrande
utginge ur prot.; men som han ej är närvar., kan
sådant ej komma i fråga, och jag har nu endast velat erinra
Frih. af Nordin, att det är Frih:s egen skuld, att uttrycket
qvarstår i prot.
H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt, Gust.: Då jag hörde
Hr Crusenstolpe börja uppläsningen af sitt anförande och
deruti fann cn ton, hvarvid R. o. Ad. icke alltid varit van,
så hoppades jag, att han skulle framställa en fullkomlig anledn.
att återtaga eller fullkomligt förklara sina ord. Jag
afhörde uppläsningen med all den uppmärksamhet, som var
mig möjlig, men fann honom icke uppfylla min förväntan.
Han medgaf, att han öfversatt det begagnade latinska ordet
nefas med skälmstycken, och derefter förklarade han, att
han ville öfversätta ordet skälmstycken med de habilas habilitet.
Hvad detta betyder, vet jag verkligen icke; men
det synes mig vara rätt lyckligt, om den der fortsatta öfversättningskonsten
icke kan gå ännu längre, ty då kunde
det vara möjligt att öfversätta de habilas habilitet med något
ord, som visserligen icke vore tillfredsställande för någon
verkligen habil, om han icke hade mycken ledighet i
händerna eller i sättet att använda dem. Således tror jag
jlt denna fortsatta öfversättning ej betyder något. Ett af
334
Den 3o April f. m.
två, ja eller nej, måste en talare säga. Jag vill vara den
förste att erinra, det Hr Crusenstolpe möjligtvis icke velat
sätta ordet skälmstäcken i fullständig och fortsatt förbindelse
med sin afsigt att uppgöra en tableau öfver Regeringens
förfarande sedan 1809; men emedlertid står detta ord i
prot. i sammanhang med denna yttrade afsigt. Detta ord
behandlas nu af Hr Crusenstolpe såsom betydande de habilas
habilitet; men allting beror pä det begrepp, man vill
fästa vid uttrycket de habilas habilitet. Är det då ej bättre
att säga: det var ett ord, som undföll mig af förhastande
och sorn jag finnér vara olämpligt ? Lika med Frih. af Nordin
finner jag, att detta ord nedsuddlar våra prot., och det
är endast för att förekomma en högst obehaglig öfverläggning,
som jag anser nödigt, att ordet utgår ur prot., eller
att den person, som yttrat detsamma, återtager det samt
förklarar sig vara ledsen öfver att hafva fällt detta uttryck.
Men att låta det stå qvar oell öfversätta det på ett sätt,
som lemnar lika tvetydigt, hvad talarens mening är, ehuru
det sednare uttrycket är mycket höfligare än det förra, kan
jag ej anse lemna mig den upprättelse, som jag, lika med
Frih. af Nordin, tror den personligen förolämpade äga rätt
att begära, och som jag öfverlemnar till R. o. Ad. att bestämma.
Jag förenar mig således med Frih. af Nordin.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Då jag i sista plenum,
sedan Hr Crusenstolpes yttrande af Frih. af Nordin
hade blifvit upptaget, erhöll ordet, yttrade jag, att jag biträdde
den mening, Hr Frih. hade anfört. Det är i anledn.
deraf, som jag anser det vara en pligt för mig att nu, såsom
en fortsättning, yttra den mening, hvari jag stadnat,
sedan Hr Crusenstolpe uppläst sitt skriftliga anförande i ämnet.
Då man med köld och opartiskhet, hvilka det är möjligt
att äga, äfven då man anser sig vara en af de förfördelade,
genomläser Hr Crusenstolpes här justerade yttrande i
förra plenum, finnér man deri, efter mitt begrepp om språket,
åtskilligt, som åtminstone synes äga en syftning till personlig
förolämpning. Det är icke ensamt vid det uttryck,
som, efter att hafva från Latin öfvergått till Svenska, nu
öfvergått till Fransyska, som jag fäster mig, utan jag fäster
mig derjemte vid det öfriga, som i samma yttrande förekommer.
Der yttras ganska tydligt, att vid ett tillfälle för
11 år sedan, då ungefär en dylik händelse som nu inom
detta hus inträffade, R. o. Ad. och dess Landtm, visste,
hvad dess ära och värdighet tillhörde, och talaren beklagar,
om R. o. Ad:s majoritet och Hr Jjandtm. i dag visade
sig mindre måna om Ståndets ära. Detta må kunna expliceras
af talaren, huru honom godt synes, det tillhör icke
mig att gifva denna explication, han må återtaga det och
gifva det en annan vändning, sådant ber®r allt på honom
sjelf; men då nu af Frih. af Nordin icke är väckt fråga tnp
Den 3o April f. m.
335
att pröfva halten af detta yttrande, eller huruvida det är
förolämpande mot en eller annan ledamot, utan han ansett
det i allmänhet innebära en karakter af förolämpning och
på grund deraf öfverlemnat till it. o. Ad., om icke genom
tillsättande af ett Utsk. denna fråga må närmare pröfvas,
hvilket Utsk., såsom bestående af 6 personer, valda af
Landtm., och 6 personer valda af den ledamot, som blifvit
föremål för anmärka., måste kunna anses såsom en ojäfvig
preparatorisk committé', så, och om man följer ordalagen,
sådana de finnas i 3o § Ridd Ordn., der det icke står, att
efter skedd förolämpning ett Utsk. skall organiseras, utan:
''Uppstår fråga, om någon tillåtit sig personligen förolämpande
uttryck, pröfve R. o. Ad., om han derför af Landtm,
varnas bör eller saken af ett Utsk. skall närmare pröfvas
eller ock alldeles förfalla;” samt då saken för närvar., efter
den afgifua förklaringen, är, lindrigast sagdt, i lika tvetydigt
skick som förut, utom det att detta yttrande innefattar
syftningar till förolämpningar, som röra andra persener
än dem, till hvilka jag har äran höra, finner jag, i
egenskap af ledamot utaf detta Stånd, mest öfverensstämmande
med Ståndets värdighet och rättvisast emot den person,
som tillåtit sig det anmärkta yttrandet, att R. o. Ad.
må pröfva, huruvida ett Utsk. skall nedsättas, för att undersöka
halten deraf och afgifva utlåt., huruvida Utsk. anser
det förolämpande eller icke, hvarefter åter R. o. Ad:s
rätt att pröfva och afgöra frågan vidtager. Jag biträder således
Frih. af Nordins ^framställning, att R. o. Ad. måtte
pröfva, huruvida icke ett Utsk. för upptagande af denna
fråga bör organiseras.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag får börja dermed att,
för min enskilda del, förklara, det jag i hög grad ogillar
alla sårande och förolämpande uttryck, och det jag särdeles
på detta rum skall, såvidt i min förmåga står, alltid söka
undvika att förtjena förebråelser för några personliga
förolämpningar. Jag vill också medgifva, att det finnes uttryck,
hvilka lika litet som vissa gerningar kunna försvaras;
men för att kunna med full tillförlitlighet bedöma den rätta
beskaffenheten af sådana uttryck, anser jag det vara ett
oundgängligt vilkor, att desamma icke äro ryckta ur sitt
sammanhang och att den påbörjade meningen fått fullständigt
uttalas. Hvad det nu ifrågavar. uttrycket särskildt beträffar,
kan jag icke förneka, att jag, då det fälldes, verkligen
befarade, att Hr Crusenstolpes framställning skulle gifva
flera skäliga anledn:r till begagnande af en sådan utväg,
som Frih. af Nordin sedermera föreslagit. Men då Hr Gr.
o. Landtm, fann för godt vägra talaren att fullända sitt yttrande
samt uppropade en annan talare, innan Hr Crusenstolpe
slutat sitt anförande och innan han nedstigit från sin
bänk, så anser jag mig genom detta Hr Gr. o. Landtm:s
336
Den 3o April f. m.
förfarande urståndsatt att kunna pröfva halten och beskaffenheten
af det uttryck, Hr Crusenstolpe vid ifrågavar. tillfälle
begagnade. Jag instämmer således helt och hållet i
den önskan, som Hrr Silfverhjelm, Dalman och Cederschjöld
redan framställt, att Hr Gr. o. Landtm, måtte låta de å
föredragntslistan för dagen uppförda mål förekomma till öfverläggning.
Ilr Gr. o. Landtm, har nyligen för Ståndet
tillkännagifvit K. M:s nåd. vilja, att riksdagen skall vara
slutad d. 20 nästk. Maj. Utsk:n äro hindrade i afslutandet
af sina göromål derigenom, att R. o. Ad. ännu icke yttrat
sig uti åtskilliga frågor, som af de andra Stånden redan
blifvit afgjorda. Om nu icke allenast hela denna, utan
jemväl en annan plenidag, sedan det ifrågasatta Utsk. inkommit
med sitt betänk., skall upptagas med pröfningen och
bedömandet af sådana enskilda ståndsledamöter ronde frågor
som den förevar., så fruktar jag, att det H. Ståndet ej
kan hvarken inför Nationen eller inför K. M. ansvara för
det sätt, hvarpå den dyrbara riksdagstiden användes. Jag
tillstyrker altså, att man måtte få öfvergå till pröfningen af
de å listan för dagen uppförda mål.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: En värd talare har
nyss sagt, att dä uttryck ryckas ur deras sammanhang och
talare förhindras att yttra sig, för att förklara och bevisa
sina ord, så hade man orätt att af ett enstaka uttryck vilja
taga sig anledn. att detsamma fördöma. Hvar och en af
R. o. Ad., som var tillstädes, då ifrågavar. uttryck fälldes,
lärer erinra sig, att det icke allenast begagnades såsom en
öfversättning af ett latinskt uttryck, som förut blifvit fäldt
om Konungens rådgifvares förhållande i en viss sak, utan
att Hr Crusenstolpe, jemte det han ville gå tillhanda med
denna öfversättning och således på sitt sätt bedöma detta
factum, äfven ville gå tillbaka, om jag rätt minnes, till 1823
års riksdag, för att bevisa lämpligheten af den öfversättning
han gjort. Han åberopade facta icke blott från denna riksdag,
utan äfven från föregående riksdagar, och Hr Gr. o.
Landtm, nekade honom, såsom mig synes, rätteligen att
deruti ingå, utan att någon talare hvarken på ena eller andra
sidan var uppropad. Vid första granskningen af hvad
rätt och tillbörligt är, torde man finna, att dä Konungens
rådgifvares åtgärder äro granskade vid hvarje riksdag af
Constit.Utsk., då de anmärkn.T, som till Constit.Utsk. af enskilda
ledamöter inom RiksSt:n blifvit afgifna, äfvenledes äro
pröfvade och decharge är Iemnad, och då Constit.Utsk:s anklagelse
emot Konungens rådgifvare blifvit af domstol pröfvad
och afgjord, samt sålunda Konungens rådgifvare blifvit
befriade från alla emot dem gjorda påståenden och tillmålen,
deribland den anmärkn., Hr Crusenstolpe sjelf framställt,
så är det hvarken här eller i något annat Stånd tillhör
-
Dc n 3o April f. m.
337
höfligt att ingå i sådana öfverläggningar. Detta följer icke
blott af sakens natur, utan jemväl af 90 § Reg.F., sorn lärer
vara af hvar och en känd, men hvilken jag dock för
bättre minnes skull torde böra uppläsa. Den lyder sålunda:
”Under It. St:s eller deras Utsk:s öfverläggningar och pröfning
må icke uti något annat fall eller pä något annat sätt,
än denna grundlag bokstafligen föreskrifva-, komma frågor
om embets- och tjenstcmäns till- och afsättande, Regeringsoch
Domaremagternas beslut, resolutioner och utslag; enskilda
medborgares och corporationers förhållanden, eller
verkställigheten af någon lag, författning eller inrättning.”
Kär nu anmärkn.T emot Konungens rådgifvare icke blott
göras, utan att man har rättighet dertill, utan de äfven gÖ*
ras i smädliga ordalag, så lärer man väl finna, med hvad
rätt en ledamot, som tillåter sig sådant, kan påräkna att
dermed få fortfara, och 0111 det icke varit just ett kringgående
af den lagliga och behöriga ordningen, om Hr Gr. o.
Landtm eller Ståndet tillåtit det. Också måtte jag säga,
att ehuru mycket jag önskar, att allt må tillbörligt tillgå,
så var det uttryck af missnöje, som hos II. o. Ad. genast
hördes emot Hr Crusenslolpe, för mig ganska välkommet,
såsom ett bevis på den grannlagenhet och den heders- samt
rättskänsla, som råder inom detta hus.
Man säger, att riksdagens slut nalkas och att man derföre
borde bättre använda tiden, än till dessa öfverläggningar.
Om de värda ledamöter, som tillåta sig förolämpande
uttryck, ville erinra sig det sjelfva och underlåta sådana uttryck
, så sluppe R. o. Ad. att tala derom och dermed förspilla
tiden; men de äro ganska frikostiga med dessa uttryck
och vilja sedan blott hindra R. o. Ad:s öfriga ledamöter
att ressentera de otillbörligheter, de tillåtit sig. I)e säga
att sådant skett förr, utan att man gjort afseende derpå.
Om så varit, så bör man icke fortgå på en oriktig och otillbörlig
väg, och om det är någon, som har särskilda anmärkn:r
att göra, så må han framkomma med dem; men
sådant hör icke till denna fråga.
Man har sagt om Hr Crusenstolpes skriftliga anförande,
att det är mästerligt i alla afseenden, förmodligen såsom en
ursägt för honom. Jag hörde endast slutet deraf; men det
syntes mig endast vara ett mästerstycke i otidighet, hvilket
torde vara ett mästerskap, som ej förtjenar att eftersträfvas
och föga tillhör riddersmannadygd och värdighet.
En värd talare har sagt, att han bäfvat för denna dis—
cussion, men att han nu, sedan Hr Crusenstolpe yttrat sig,
tyckte, att saken komtne att skonligen aflöpa, hvarmed han
var nöjd. Det tyckes således, som om han bäfvat för Hr
Crusenstolpe. Jag skulle icke undra på, 0111 han hade denna
mening om 11. o. Ad:s rättskänsla. Jag tror dock icke,
att man vinnar något genom detta hoppande från lalin till
ai H. 43
JJ8
Den Jo April f. m.
svenska och från svenska till fransyska. Det återstår ännu
många språk, på hvilka de värda ledamöterna kunna
förklara sina ord, så att det kan läcka till riksdagens ända
och ännu längre. De värda ledamöter, sorn förfäktat Hr
Crusenstolpes sak, säga, att detta ord skälmstycken betyder
intet. Det säga de här, så många som hafva röst; menvänten
bara till riksdagen är förbi och de hinna uttrycka sin
mening i tidningarna, då skola de säga: Sen på Svenske
medborgare, huruledes Konungens rådgifvare fått hålla till
godo med beskyllningen att hafva begått skälmstycken ; hvilken
tillfredsställelse för R. o. Ad:s ledamöter att sålunda hafva
skymfat Konungens rådgifvare, och bör man icke vara
stolt öfver att tillhöra ett Stånd, der så härda uttryck blifvit
fällda. Jag mätte säga, att jag skulle önskat, i delta
fall likasom i det förra, att man gjort processen kort, d.
v. s. att R. o. Ad. genast uttalat sin mening. Detta vädjande
till Utsk. för oss blott tillbaka till samma obehagliga öfverläggning;
och jag hemställer, om icke Frih. af Kordin
vill låta saken få upptagas, icke för det jag tror R. o. Ad:s
rättskänsla kunna kallna till nästa gång, men för att slippa
dessa obehagliga öfverläggningar. Min önskan är, att R. o.
Ad. genast måtte i saken fatta sitt beslut, deri jag, såsom
en af de förolämpade, ej kan deltaga.
Hr Hjerta, Lars Joh.: Jag anser alldeles omöjligt att
följa den siste värde talaren till någon vederläggning af hans
argumentation, sedan, oansedt den uppläsning han gjort af
90 § Reg.F., han velat tolka det deri förekommande förbud
att upptaga Regeringens beslut till öfverläggning och
pröfning, såsom jemväl innefattande förbud att nämna eller
skildra karakteren af den allm. ställningen. Det har likasom
lättat mitt qvarstående vid motsatsen af samme talares
mening, att han utgått från den punkt, till hvilken motionären,
Frih. af Kordin velat komma. Hr von Hartmansdorff
har nemi. tagit för afgjordt, att Hr Crusenstolpe förolämpat
Konungens rådgifvare, och det är från den förutsättning
han utgått. Det synes likväl af sjelfva den förevar.
motionen, att det nedsättande af Utsk., hvarom fråga
är väckt, skulle just hafva för ändamål att utröna, huruvida
någon sådan förolämpning ägt rum. Men, mina Hrr!
jag hemställer, hvad ett sådant Utskts göromål skulle blifva.
Detta göromål skulle blifva att tolka Hr Crusenstolpes
ord, som blifvit afbrutna, och att deråt gifva en tydning
antingen till talarens befrielse eller uteslutande från riddarhuset.
Men huru skulle väl Utsk. kunna göra det, utan att
gå i förväg för den rättighet, som blifvit erkänd äfven af
Konungens rådgifvare; ty jag har hört H. Ev. Hr Gr. af
Wetterstedt sjelf tillerkänna Hr Crusenstolpe rätt att förklara
sina ord, såsom blott ett honpm lindfallet, icke passande
uttryck, hvilket för öfrigt ingen påstår hafva afseende
fc
D e'n 3o April f. ra.
339
hvarken på någon bestämd person eller sak. Emedlertid
och då Frih. af Nordin, för att göra saken mera plausibel,
erinrat, att Utsk. äfven skulle hafva det alternativ att befria
Hr Crusenstolpe från allt ansvar, så vill jag hafva äran
fästa uppmärksamheten derpå, atl det finnes en genare väg
till detta alternativ, nemi. att Hr Frih. sjelf afstode från ali
talan; men då han icke gjort det, måste Ilr Frihts önskan
vara, att Utsk. måtte välja något af de andra alternativerna.
Det är i detta afseende jag vördsamt vågar fästa uppmärksamheten
derpå, att under ögonblickets ingifvelse!- handlanågon
gång kunna företagas, som derefter vid närmare eftertänkande
finnas förhastade. Historien gifver många sådana
exempel; men vi hafva ett, som är alldeles frappant likt
detta. Jag menar det, då Fransyska Deputerade-kammaren
uteslöt deputeraden Manuel. Han fick ej heller tala till
punkt; men allmänna andan var så stor, att folket utanför
bar honom hem på sina händer. (Här afbröts talaren af ett
allmänt skratt.) Jag har anfört detta exempel blott för att
visa, huru olika corporationer kunna hysa olika opinioner,
och vi sakna cj heller inom oss dylika exempel. Må vi alla
eftersinna, hvad allm. tänkesättet bland Svenska folket
säger om det tilltal eller den tillställning, som vid 1812 års
riksdag gjordes emot en riksdagsman i BondeSt.! Har icke
allm. opinionen längesedan erkänt, att detta steg var förhastadt?
Vi hafva vid 1823 års riksdag sett ett annat dylikt
exempel, då riksdagsmannen Rutberg blef föremål fölen
motion om utvotering, för det lian gjort ett förslag till
förändring af Armeens organisation. Vi hafva dock sedermera
sett BondeSt. med mycket lugn hysa Rutberg i sitt
sköte. Sådana händelser hafva äfven inträffat i detta Stånd,
och R. o. Ad. torde erinra sig, huru Frih. Stael v. Holstein
år 1812 blef föremål för en hotelse att kastas ut genom
dörren eller fönstret, jag minnes ej hvilkendera vägen. Det
numera rådande allm. ogillandet af dessa tilldragelser måtte
bevisa, att en annan tid kan komma, då man skall anse sig
hafva gjort väl, om man nedlagt ett sådant åtal som detta;
och jag förenar mig derföre med de Hrr, som talat för sakens
nedläggande, och tillstyrker vördsamt, att R. o. Ad. måtte
öfvergå till ordningen för dagen.
Hr Dalman: Jag vill icke tvista med Hr v. Hartmansdorff
öfver begreppet om hvad sorn verkligen är riddersmannadygd
eller riddersmannavärdighet. Det kunde hända,
att vi äfven i detta afseende stadnade i olika tankar; men
jag är fullkomligt säker, att det begrepp, jag derom gör
mig, tillfredsställer mitt eget samvete. Jag vill således icke
i något afseende påstå, att Hr v. Hartmansdorff med vett
och vilja riktat en personlig förolämpning emot mig genom
det sätt, hvarpå han åberopat riddersmannadygd och värdighet;
men Hr v. Hartmansdorffs yttrande angrde hvad
3^o
Den 3o April f. m.
som skulle komma alt sagas i tidningarna, i händelse Ståndet
låter denna fråga falla, anser jag vara grundadt på en
gissning, den talaren ej bort tillåta sig. De händelser, som
här tilldraga sig i närvaro af flera hundra personer, äro af
beskaffenhet att ej kunna misstydas, utan må de framstå sådana
de äro; och jag skulle mycket misstaga mig örn Svenska
folkets tänkesätt, derest jag kunde tro, alt det vore
missnöjdt dermed, att Konungens rådgifvare, i stället för att
upptaga tiden med etymologiska analyser af ords betydelse
på latin, svenska och fransyska, samt huruvida de kunna,
såsom en ledamot af Konungens Conseil yttrat, innefatta åtminstone
en syftning till personlig förolämpning, ville med
den högsinthet, sorn anstår dem, nedlägga sin talan i detta
fall och öfvergå till vigtigare riksdagsärender. Jag tror i
öfrigt, att den upprättelse, Konungens rådgifvare kunna erhålla
af majoriteten inom Riddarhuset, icke är tillräcklig
för dem, om de nemi. behöfva någon upprättelse. Det är
Svenska folket, det är allm. opinionen, soln skall lemna denna
upprättelse, och kunna de ej erhålla den af henne, så äro
de ej mycket belåtna med ett omdöme af pluraliteten inom
detta hus.
Jag har icke, såsom här blifvit yttradt, uppträdt, för
att försvara Dr Crusenstolpe. Hans personlighet är mig
temligen likgiltig; men hvad jag försvarar är representantens
yttranderätt. Hr Crusenstolpe har, jag upprepar det,
på ett mästerligt sätt framställt vådorna för yttranderätten
af en anklagelse för ett afbrutet anförande, och jag skulle
t. o. m. tro, att Hr v. Hartmansdorff, om han afhört
första delen af Hr Crusenstolpes förklaring i dag och icke
varit alldeles otillgänglig för skäl, ingalunda skulle funnit
90 § Reg.F. berättiga Landtm, att afbryta Ilr Crusenstolpe.
Vid ett föregående likartadt tillfälle har Konungens förste
Mi 11 ister, Ilr Gr. af Wetterstedt, instämt i den tanke, alt
det icke vore af grundlagarna tillåtet att hindra en talare
(just samme Ilr Crusenssolpe) att tala till punkt, och jag
hemställer, om icke denna autoritet får gälla åtminstone
för Hr v. Hartmansdorff. Jag ser således i förevar, motion
ett ytterligare försök att qväfva yttranderätten, och om den
person, mot hvilken man vänder sig, heter Hr Crusenstolpe
eller Hr v. Hartmansdorff, det är mig fullkomligt likgiltigt.
Jag hemställer till R. o. Ad., om man icke, i consequens
af den lära, att vissa ord äro personligen förolämpande,
slutligen kunde blifva tvungen att uppgöra en ordbok
öfver de uttryck, som voro tillåtliga. Detta visar, att
det icke kan vara sjelfva orden, som äro förolämpande,
om än de kunna vara mindre välljudande och fina, utan
förolämpningen måste väl bero af det sammanhang eller
den tillämpning, de i en efterföljande mening erhålla; och då
här är gifvet, att sammanhanget blifvit afbrutet, så är det
Dcu 3o A p r i 1 f. m.
ej heller möjligt för någon annan än Hr Crusenstolpe sjelf
att förklara, i hvilken mening han ämnade använda desamma,
hvarföre också, då han förklarat, att han ej ämnade
begagna dem in malani partem, jag anser R. o. Ad. ej
kunna lagligen gifva hans ord en motsatt tydning, skulle
man än inom sig hysa en annan öfvertygelse om den ursprungliga
afsigten. Jag fortfar således i min anhållan,
alt R. o. Ad. måtte öfvergå till dagordningen.
Hr Cederschjöld: Jag har begärt ordet egentligen
blott i anledn. af en värd talares citation af go § lleg.F.
lian bar förmenat, att denna § varit ett tillräckligt skäl
för R. o Ad. samt Hr Gr. o. Landtm, att hindra Hr
Crusenstolpe att fullfölja sitt yttrande, emedan enligt nämnde
§ några sådana saker, som Konungens rådgifvares handlingssätt,
ej skola få i plena omnämnas. Jag utber mig
blott alt få till prot. reservera mig emot ett sådant påstående.
Jag har gjort mig mycken möda att genomsöka vår
grundlag för att se, på huru många ställen ordet fråga
deruti förekommer och derigenom få ett klart begrepp om
livad grundlagen menar med de frågor, som enligt go § ej
få komma under R. St:s eller deras Utsk:s öfverläggning
och pröfning. Jag har funnit, att ordet fråga förekommer i
Reg.F. på i3 och i Riksd.Ordn. på 20 ställen, men att det
på intet af dessa ställen begagnas annorlunda än såsom betydande
en framställning, hvarpå man vill hafva svar. Således
är det icke i Reg F:s go § förbjudet att, till styrka för
sina motioner eller till bevis på hvad man vill anföra, åberopa
sådana facta, som röra Konungens rådgifvares misstag
och andra oriktiga förhållanden.
Vidare har samme värde talare bardt apostroplierat
dem, som förfäktat Hr Crusenstolpes sak. Jag bör icke till
denna kategori, ty jag förfäktar icke bans sak, utan blott
riksdagsmannens rätt samt R. o. Ad:s värdighet, och jag
tror, att det vore stridande deremot att vilja angripa Hr
Crusenstolpe för den öfversättning, han gjort af ett latinskt
ord, som en annan talare nyttjat, och för hans begäran att
sedan få framställa en tableau öfver Regeringens förfarande,
som icke stod i minsta sammanhang med den förut gjorda
öfversättningen. Jag kan således ej anse det uttryck och
den ordställning, lian begagnat, annorlunda än såsom på
sin högsta höjd en hänsyftning, eller hvad man i dagligt
tal kallar en pik, och jag tror försigtigheten bjuder att icke
taga en sådan åt sig, utan lemna den utan afseende, då man
ej får höra rent språk. Jag måste således vidblifva mitt tillstyrkande,
att saken måtte lemnäs utan afseende. För öfrigt
är här så mycket taladt om främmande språk, att jag
ej kan underlåta att utbedja mig att få till prot. anföra en
sentens af en för ett par tusen år sedan lefvande författare,
som faller mig i minnet i anledn. af den ifver, hvarmed vi
342
Den 3o April f. m.
här discutera ord, under det riksdagsärenderna behandlas
likgiltigt. Han säger: ”Tune primum res ipsas neglexerunt
quum nimio studio nomina quscrere inceperunt.”
Frih. af Nordin: Man har sagt, att man skulle förqväfva
yttranderätten inom Ståndet, om man skulle tilltala
dem, som fälla sårande yttranden. Jag för min del tror
deremot, att tillåtenheten af sådana yttranden skulle qväfva
yttranderätten hos en hvar, som är mån om att icke vara
utsatt för sårande yttranden. It. o. Ad:s värdighet synes
mig derjemte påkalla, att inom detta hus icke andra uttryck
må begagnas än sådana, som i hvarje städadt och anständigt
sälskap kunna nyttjas, och jag tror ej, att man i något
städadt och bildadt sälskap tillåter sig sådana uttryck,
som Hr Crusenstolpe här begagnat. Man har åt hans ord
velat gifva en tydning i öfverensstämmelse med den tydning,
han sjelf sökt framställa; men jag hemställer till hvar och
en, som tagit närmare kännedom om, huru hans ord folio,
huruvida en sådan tydning kan äga rum. Han säde: ”Jag
gillar ej, att Frih. Klingspor nyttjat ett utländskt uttryck.
Jag vill begagna mig af ett svenskt. Det finnes ordet skälmstycke.
” Hvarom var det väl fråga, då Hr Crusenstolpe yttrade
detta? Frågan var om olämpligheten af det af Frih.
Klingspor begagnade ordet nefas. Hr Crusenstolpe ogillade,
att han nyttjat detta ord, och sade: jag skall deremot begagna
ordet skälmstycke. Ikläder han sig icke sålunda, att han
ansett lämpligare, att Frih. Klingspor begagnat detta ord, och
kan väl någon annan tydning deråt gifvas. Mäste detta yttrande
ej anses riktadt emot de personer, som under den
ifrågavar. tiden utgjorde Konungens Råd? Detta synes mig
obestridligt, och jag ber Herrarna ej låta förvilla sig af den
här gjorda framställningen, att yttrandet varit alldeles oskyldigt
och menlöst. Man har sagt, att den tid kan komma,
då detta uttryck ej skulle ogillas, och såsom bevis derför
har man åberopat exempel, att en senare tid ej tänker lika
med den föregående. Derpå vill jag blott svara, att jag högligen
beklagar Representationen, om den tid någonsin inträffar,
då ett sådant uttryck, såsom Hr Crusenstolpe fällt,
nyttjadt i den mening, hvari jag tydligen finner honom hafva
begagnat detsamma, kan med likgiltighet anses på detta
rum.
Jag har begärt Utskotts tillsättande derföre, att, enligt mitt
begrepp om 38 § Ridd.Qrdn., ett sådant Utsk. är ett vilkor,
hvarförutan ingen annan åtgärd kan vidtagas, än att man
antingen låter frågan förfalla eller låter talaren erhålla en
admonition af Landtm. Så snart fråga uppstår om någon anjan
åtgärd, skall ovilkorligen ett Utsk. pröfva, huruvida
skäl dertill förekommer eller icke. Jag har icke tillåtit mig
att yttra någon annan öfvertygelse än min enskilda, och jag
äger icke den egenkärleken att emot en pluralitet, som hy
-
Dc ii 3o April f. m.
343
ser annan mening än jag, pasta, att jag har. rätt, ehuru jag
vidblir min öfvertygelse; men jag tror, att det tillhör dessa
la män att efter sitt samvete yttra sig, huruvida de linna
sallen oskyldig. Finna de Ilr Crusenstplpes förklaring
vara tillfredsställande, så skall jag vara den förste att icke
yrka någon vidare påföljd; men finna dessa 12 män, att
jag' har rätt i min åsigt, kommer jag att yrka, och kan jag
aldrig afstå från det yrkande, att den påföljd, som lagen utstakat,
måtte emot Ilr Crusenstolpe tillämpas, ty min öfvertygelse
är, att den må skylla sig sjelf, som, efter att '
hafva begått ett felsteg, ej velat begagna tillfället att rätta
detsamma, och jag får erinra derom, att jag vid början af
denna discussion anhöll, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes låta
Ridd.secret. uppläsa det till prot. fattade yttrandet, på det
Ilr Crusenstolpe skulle kunna justera detsamma. Hr Crusenstolpes
rättighet var då ätt förklara, det han uttryckt sig
oriktigt, och att ändra uttrycket. Om han hade gjort det,
skulle jag ej haft något alt ytterligare anföra; men han har
ej velat på detta sätt begagna sin rätt. Han har uppläst ett
långt yttrande, som några talare ansett förträffligt. Jag har
ej kunnat finna denna förträfflighet. Jag har funnit det vara
ett med skicklighet framstäldt yttrande för att förvilla,,
men icke för att rätta, och jag kan under sådana förhållanden
ej inse, att det finnes någon annan åtgärd, som med
billighet på båda sidor kan vidtagas, än den, att ett Utsk.
tillsättes, för att taga saken under pröfning och yttra, huru
det anser den. Jag har redan yttrat, huru jag för min
del sedermera skall finna mig föranlåten att förfara, och får
nu endast förnya min anhållan om Hr Gr. o. Landtmts propos.
, att II. o. Ad. måtte tillsätta ett Utsk. till frågans upptagande.
Hr Dalman: Då jag anser såsom en skyldighet att förekomma,
det R. o. Ad. må genom den siste talarens framställning
få ett förvilladt begrepp om hvad hans motståndare
påstått, anser jag mig böra förklara, att jag hvarken
sjelf sagt eller hört någon annan här påstå, att yttranderätten
skulle qväfvas derigenom, att talare erhölle föreställning
för sårande uttryck. Detta har ej varit någons
mening, och för min del anser jag ganska rätt, att talaren,
om personligen förolämpande uttryck fällas, blir tillrättavisad.
Men hvad jag yrkat är, att R. o. Ad. ej må tillvälla
sig en magt, som ingen domstol i verldenäger, nemi. att
tyda meningar, som ej blifvit fulländade, eller att grunda
en föreställning på en förmodad afsigt hos talaren att förolämpa.
Det är Hr G11. o. Landtm., som behagat afbryta
Hr Crusenstolpe, innan han fått sluta sitt anförande, och
det är således Hr Gr. o. Landtm., som är skyldig Frih. af
Nordin och öfriga ledamöter af f. d. och nuvar. Regering
sedan 1812 förklaring öfver sitt eget handlingssätt, hvilket
344
Den 3o April f. ra.
gjort det omöjligt för hvar och en att med full öfvertygelse
och samvetsgrannhet säga, hvad lif Crusenstolpe menat
med det uttryck, han tillåtit sig. Jag skulle, i fall Hr Crusenstolpe
fått fortfara med sitt yttrande, troligtvis kommit
att med tystnad afhöra det yrkande, som nu är framstäldt;
men då sådant icke fått ske, tror jag, att man tillät sig,
hvad som likväl vid så många tillfällen från samma sida
blifvit klandradt, nemi. att alltför mycket ingå på afsigternas
område, om man tilläde ett ur sitt sammanhang ryckt
yttrande annan mening, än en sådan som den, hvilken fällt
uttrycket, sjelf förklarat sig hafva haft.
Hr Hjerta: Jag har begärt ordet för att rätta ett
misstag af Frih. af Nordin, då han, förmodligen med hänsyftning
på mitt yttrande, anfört, att man sagt, det en annan
tid skall komma, då ett sådant uttryck som det ifråga
var. ej skall ogillas. Det var förmodligen mitt yttrande,
Hr Frih. åsyftade, och jag får derföre' förklara, att jag ej
så yttrat mig. Lika litet, som någon af dem, hvilka försvarat
samma sats som jag, kan jag gilla Hr Crusenstolpe»
uttryck; men, mina Hrr! de, som finna sig sårade af Hr
Crusenstolpes uttryck, hvarföre begagna de icke hvar för
sig tillfället att förklara sitt ogillande deraf, utan att påyrka,
det Ståndet gemensamt må uttrycka ett sådant ogillande?
Jag påminner mig, att det för någon tid sedan stod
med särdeles beröm omnämndt i Sveriges Statstidning, hurusom
Fransyska ministeren med förakt och tystnad bemött
ett yttrande af Hertigen Fitz-James samt förklarat, att hans
beskyllningar ej förtjenade någon vederläggning, emedan något
sådant ej kunde tänkas om en Fransysk minister. Hvarföre
följa icke Konungens rådgifvare ett så vackert exempel,
som de sjelfva genom sin organ i pressen recommenderat.
Vi böra ihågkomma, att här är fråga om att anställa en juridisk
action emot Hr Crusenstolpe; och om den preparatoriska
committe'en, såsom Frih. Åkerhjelm kallat det ifrågavar.
Utsk., skall tillsättas, så tror jag, att det fordras mycken
preparation, innan denna committé kan förklara Hr
Crusenstolpes uttryck vara personligen förolämpande, enär,
enligt Svensk brottmålslag, till en anklagads fällande fordras
full visshet, som måste vinnas antingen genom direct
bevisning eller den anklagades erkännande. Intetdera bar
här vunnits, och jag hemställer, huruvida något kan eller
bör emot Hr Crusenstolpe företagas, som ej instämmer med
Sveriges lag. Jag slutar med att tillkännagifva den önskan,
att aldrig den tid måtte komma, då det icke anses såsom
en skam att blifva utvoterad från Svenska Riddarhuset.
Hr Silfverhjelm: låka med Hr Dalman kan jag icke
tillerkänna någon ledamot rättighet att tyda en annans afbrutna
yttrande annorlunda, än han sjelf tyder det, och jag
får
Den 3o A p r il f. m.
345
får tillika fästa uppmärksamhet derpå, att den ur prot. för
sista plenum gjorda uppläsning af Hr Grusenstolpes yttrande
ieke hade skett, då Hr Crusenstolpe fann för godt att aflägsna
sig och öfverlemna frågan tilt It. o. Ad:s afgörande. För
öfrigt torde den spådom, sorn Hr v. Hartmansdorff roat sig
att framställa öfver hvad som möjligen kan hända, derest
R. o. Ad. låter denna fråga förfalla, icke förtjena afseende.
Hvad som likväl ar säkert är det, att någon enskild persons
yttrande, vare sig inom eller utom detta Stånd, ej kan compromettera
Ståndet, då deremot ett beslut af denna art eller
en öfverläggning af den art, som nu insmugit sig i våra
riksdagsförhandlingar, måste komma att compromettera Ståndet
ganska mycket.
Hr von Hartmansdorff: Jag finnér det ganska consequent
af Hr Crusenstolpe och dem, som försvara honom,
att de klandra Hr Gr. o. Landtnäs emot honom vidtagna åtgärd;
det är klart, att de skulle göra det, emedan denna
åtgärd åsyftade ordningens bibehållande. Jag har hört någon
här säga, att ehvad språk och yttranden man må tillåta
sig på detta rum, Ståndets värdighet icke deraf kan comprometteras.
Denna mening lärer ej heller kunna tilläggas
Ståndet gemensamt, utan endast utgöra ett bevis på den talares
grannlagenlietskänsla, som fällt detta yttrande. Här
har äfven blifvit sagdt, att den åtgärd, Frih. af Nordin begärt,
ej vöre öfverensstämmande med Svensk lag. Jag frågar
då, om Ridd.Ordn. ej är Svensk lag och behörigen antagen?
För min del har jag i mitt förra anförande yttrat
den önskan, att delta ämne måtte slutas med en varning åt
Hr Crusenstolpe, på samma sätt som den emot Frih. Klingspor
väckta frågan; men jag har sedermera förnummit, att
Hr Crusenstolpes försvarare lära hafva för afsigt att, i fall
en sådan framställning göres, lägga den på bordet, hvarigenom
vi i nästa plenum komma att discutera samma sak.
Jag afstår derföre från min förut yttrade önskan och förenar
mig med Frih. af Nordin.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det är öfver Frih. afNordins
motion, som R. o. Ad. snart går att besluta, nemi. om
tillsättande af ett Utsk. till bedömande af Hr Crusenstolpes
yttrande i förra plenum. Jag tillstår, att jag finner ganska
betänkligt, alt nu fatta ett sådant beslut, d. v. s. innan Hr
Crusenstolpe haft lagligt tillfälle att justera sitt yttrande.
Jag kan nemi. icke inse, att prot. för deri dagen är för R.
o. Ad. till justering föredraget, och det skulle vara möjligt,
att om ett Utsk. nu tillsättes, det komme att afgifva
en opinion om ett uttryck, som icke komme att qvarstå i
prot., och att sålunda Utsk. och jemväl R. o. Ad. vidtoge
ett förhastadt steg. Jag får äran tillkännagifva, att tillsättandet
af ett Utsk., för att afgifva dess förslag i ett sjidant
2« H. 44
346
Den 3o Apri.1 f. m.
mål sorn detta, är en åtgärd, som i intet fall behagar mig.
Jag tror, att om en person så förgått sig, som, efter min
öfvertygelse, Hr Crusenstolpe i sista plenum gjort det, förgått
sig icke genom hvad jag kallar personlig förolämpning,
utan genom förolämpande af det sunda vettet, det parlementariska
bruket och de seder, som i en bildad församling
böra iakttagas, så tillhör det denna församling att genast
vidtaga mått och steg emot sådana ingrepp i yttranderätten.
Jag säger ingrepp i yttranderätten, emedan HrCrusenstolpes
utfall är en orsak, att sådana ingrepp ägt rum
och måhända komma att äga rum i ännu högre grad, om
sådana talare, som Hr Crusenstolpe, framdeles i lika hög grad
missbruka sina talenter. Jag anser det yttrande, Hr Crusenstolpe
haft, vara en stor förolämpning emot det Stånd, hvar»»
af han är ledamot. Det kunde således vara föremål för en
sådan opinionsyttring inom Ståndet, som lagen tillåter, nemi.
att ^ af Ståndet förklara sig icke vilja riskera sin yttranderätt
med bibehållandet af Hr Crusenstolpes inom detta rum.
En sådan opinionsyttring anser jag vara passande, och den
kunde äga rum oberoende af en prot.-justering; men skall
ett Utsk. nedsättas, som nödgas endast juridiskt behandla
frågan, så tror jag icke, att den kan upptagas, förrän uttrycket
blifvit inför Ståndet justeradt. Jag hörde väl, att
Hr Crusenstolpe gaf en tydning åt sitt uttryck; men jag
hörde ej, om han ville utbyta ordet skälmstycken emot det
uttryck, hvarigenom han förklarat, hvad han menat. Vill
han det, så har, så vidt jag kunnat fatta, Frih. af Nordin
redan medgifvit, att något vidare åtal emot Hr Crusenstolpe
ej bör äga rum. För min del kan jag således ej anse
frågan nu vara så beredd, att den kan blifva föremål för
laglig handläggning.
Frih. af Nordin: Jag skulle mycket önska att kunna
instämma i den siste värde talarens yttrande i afseende på
behandlingen af denna fråga; men efter mitt begrepp är
den behandling, han önskat, stridande emot 3o § Ridd.Ordn.
Jag tror icke, att någon af R. o. Ad:s ledamöter kan från
Riddarhuset uteslutas af Ståndet, förrän hans fällda yttranden
af ett Utsk. blifvit pröfvade. Så läser jag berörde (j,
och tror derföre icke, att Hr Gr. o. Landtm, kan gifva en
sådan propos., som Gr. Horn synes hafva åsyftat. Hvad åter
beträffar frågan om justeringen af det prot., som innefattar
Hr Crusenstolpes ifrågavar. yttrande, så torde R. o. Ad. erinra
sig, att denna discussion börjades med min anhållan,
att detta yttrande måtte ur prot. uppläsas, på det Hr Crusenstolpe
skulle få tillfälle att detsamma justera. Han visste
således ganska bestämdt, att denna begäran var gjord och
att hans yttrande skulle till justering föredragas, i händelse
R. o. Ad. dertill ville bifalla. Hr Crusenstolpe yttrade sig
näst efter mig och innan Hr Gr. o. Landtm, ännu hade in
-
D en Bo April f. m.
347
heratat, huruvida R. o. Ad. biföll min begäran om justering
af Hr Crusenstolpes yttrande. Så snart Hr Crusenstol
Ee
hade slutat, uppträdde Hr Ridd.secret. och uppläste mererörde
yttrande till justering, hvarföre jag ej kan anse honom
hafva någon vidare rätt att justera detsamma. Han
var närvar., då justeringen begärdes, och det berodde på R.
o. Ad. att dertill bifalla. Också bestred han ej denna justering.
Om han sedermera godvilligt aflägsnat sig härifrån,
så är det hans sak och icke Ståndets. Jag anser således Hr
Crusenstolpes yttrande vara justeradt och bestrider all ändring
deruti på annat sätt, än om han ber att få utstryka
det af honom begagnade ord, såsom af honom sjelf ansedt
olämpligt, och R. o. Ad. dertill lemnar sitt samtycke; men
detta är en särskild fråga, som icke tillhör justeringen. När
jag på detta sätt ser saken, tror jag ingen våda kunna uppkomma
af att tillsätta ett Utsk., och jag tror icke, att något
annat sätt finnes att komma till slut med denna sak,
såvida R. o. Ad. ej finner för godt att tillämpa 5o § Riksd.-  Ordn.; men det har jag, för min del, icke begärt, utan jag
har anhållit om sakens behandling enligt 3o § Ridd.Ordn.,
och att en sådan begäran är laglig, lärer ingen kunna bestrida,
fastän det beror på R. o. Ad. att afslå eller bifalla min
framställning.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hade äran vara närvar.,
då det yttrande fälldes, som utgör föremål för denna öfverläggning.
Det steg, Hr Gr. o. Landtm, då vidtog, var öfverensstämmande
med min rättskänsla, och jag tager mig
friheten att nu gifva min gärd af tacksamhet åt Hr Gr. o.
Landtm, för detta steg, hvarigenom Riddarhuset befriades
från vidare uttryck i en anda, som alltid borde vara främmande
för detta Stånd och jemväl för hvar och en annan
Corporation, som vill bevara sin värdighet. Jag fattade uttrycket
så, som om talaren förklarat sig färdig att ådagalägga,
det rena skälmstycken blifvit begångna. Jag säger,
att jag fattade det så, och det är min skyldighet att redogöra
för, huru jag uppfattade det; men det är endast min
individuella uppfattning, jag tillkännagifver. Att meningen
icke lärer varit sådan, synes af hvad ur prot. blifvit uppläst,
äfvensom af hvad Frih. af Nordin såsom motionär till—
kännagifvit och yrkat. Likväl, om också icke meningen varit
sådan och uttrycken ej bort föranleda en sådan uppfattning,
som min tankekraft gjorde, är dock uttrycket nog
skarpt för att påkalla en skyndsam expedition; ty inom hvilken
krets kan väl ett sådant uttryck få fällas, utan att den
person, som fällt det, genast skiljes från kretsen? Jag hemställer
till hvar och en af Herrarna, huruvida någon i sitt
sälskap ville hafva en person, som påstår, att rena skälmstycken
blifvit begångna af en auctoritet, hvaraf sälskapets
medlemmar varit eller uro ledamöter. Hvar och en skulle
348
Den 3o April f. m.
genast fordra en sadan persons uteslutande, utan att dertill
fordrades något Utsk. En sådan skyndsam handläggning
tror jag likasom Gr. Horn vore lämpligast; men den är icke
öfverenstämmande med våra former, och det gör, att
jag, ehuru ogerna, af 2ine ting, nemi. att antingen egna saken
ingen uppmärksamhet eller att egna den en förtjent
uppmärksamhet, måste välja den enda utväg, som kan leda
till behöfligt resultat, nemi. ett Utsk:s tillsättande. Deremot
har man med rätta anmärkt, att detta ämne fordrar en
skyndsam handläggning, att det är utarbetadt och alt det
således ej tyckes behöfva den vidlyftigare behandling, som
utgör grund för de i vår grundlag stadgade Utsk:s tillsättande;
men hvad man dessutom anmärkt emot sakens upptagande
af Utsk., att Utsk. ej skulle blifva i tillfälle att fullkomligt
pröfva saken och att den tilltalade personen ej fått
förklara sig, är något, hvari jag ej kan instämma, ty då
han genom sitt i dag upplasta anförande tillkännagifvit,
huru han anser saken, och det på ett sätt, som inneburit
allt, hvad han ansett påfordra uppmärksamhet, så anser jag
Utsk. ej vara förhindradt att upptaga målet till pröfning.
Ingen af It. o. Ad:s ledamöter har i dag uppträdt och ingen
lärer uppträda för att försvara det uttryck, som Hr Crusenstolpe
fällt, och blott den omständigheten, att alla talare
i detta fall varit af samma mening, synes påfordra, att saken
icke helt och hållet må nedläggas. Detta är äfven en
nödvändig följd deraf, att våra prot. blifvit nedsuddlade af
det uttryck, Hr Crusenstolpe begagnat, enär han icke återkallat
detsamma och det icke är möjligt att taga ut detta
uttryck, då han ej är närvar. Huset kan ej utplåna detta
uttryck, och huset måste derföre yttra sin tanke derom.
Dertill finnes ingen annan utväg, än att tillsätta ett Utsk.,
hvilket jag således täger mig friheten tillstyrka,
II. Ex. Hr Gr, o. Landtm, tiilkännagaf, att plenum
skulle komma att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: I sjelfva hufvud-!
frågan är jag förekommen af Gr. Horn. Jag delar i det
mesta Hr Gr:s derom yttrade tanke; men jag har egentligen
begärt ordet för att upptaga ett yttrande af Hr v. Hart-r
mansdorlf, som innefattar en så litet klar slutföljd, att jag
ej förstår, huru denne värde ledamot, med sitt vanligen ljusa
föistånd, kunnat göra den. Han har sagt, att det vöre klart
och consequent, att de, som vilja uppträda för att försvara
Hr Crusenstolpe, skulle klandra Hr Gr. o. Landtnäs liand-,
lingssätt i förra plenum. Som också jag var en af dem,
som klandrade detta handlingssätt, och jag vidblir min då
yttrade tanke såsom min fortfarande öfvertygelse, så anser
!'ag såsom en skyldighet emot mig sjelf att förklara, det jag
rvarken gillar eller kan gilla Hr Crusenstolpes yttrande,
hvad det ifrågavar. uttrycket vidkommer, och att det, efter
Den 3o April f. m.
34o
min öfvertygelse, ej kan blifva någon klar slutföljd, att de,
som ogilla Hr Gr. o. Landtnäs förfarande, skola gilla Hr
Crusenstolpes yttrande; tvärtom kan man ogilla delta yttrande
och derjemte ogilla Hr Gr. o. Landtnäs förfarande,
och det är, hvad jag gör.
Hr Dalman: Om R. o. Ad. ej vill låta saken förfalla,
är jag af samma tanke, som Gr. Horn, att nemi. R. o. Ad.
icke lagligen kan hänskjuta delta mål lill Utsk., innan prot.
för förra plenum är justeradt, och jag får derföre hemställa,
huruvida icke R. o. Ad. ville afbryta denna öfverläggning,
tills justering af Hr Crusenstolpes deri förekommande
yttrande försiggått och han fått tillfälle att rätta, hvad
lian deri kan finna oriktigt uppfattadt. Att detta yttrande
icke kan anses vara justeradt måtte bevisas deraf, att det
icke är Frih. af Nordin, utan Hr Gr. o. Landtm., som det
tillkommer att göra propus, om prot.-justering; och då Hr
Gr. o. Landtm, icke lålit uppläsa ifrågavar. yttrande i Hr
Crusenstolpes närvaro samt icke till honom och Ståndet hemställt,
huruvida det erkändes såsom justeradt, måste yttrandet
anses såsom ojusteradt. Deremot tror jag icke, att vi,
på sätt Gr. Horn förmenat, kunna summario processu utvotera
Hr Crusenstolpe. Ridd Ordn. stadgar i detta fall, såsom
mig synes, ganska välbetänkt, att icke någon ledamot
kan uteslutas från Riddarhuset, såvida icke ett Utsk. först
deröfver blifvit hördt. Jag föreställer mig, att Gr. Horn
ej behöfver många ögonblicks eftertanke, för att finna grunden
för detta lagens stadgande, hvarförutan man kunde begagna
ögonblickets förvillelser, hvilka inom en representantkammare
lika lätt som annorstädes kunna uppkomma, för
att utesluta en person , som icke vore behaglig för den till—
städesvarande majoriteten, och jag hemställer, om man icke
i detta afseende bör bedöma en persons sätt att uttrycka
sig efter den ton och de seder, som tillhöra den dass medborgare,
hvartill han räknar sig. Jag har icke den lyckan
att känna tonen i de ministeriella och diplomatiska salongerna;
men jag är öfvertygad, att en helt annan ton begagnas
i de mera borgerliga kretsarna, der hyfsningen och
menniskovärdet mindre bedömas efter ord, än efter handlingar.
Temligen hårdt vore det ock, om hvarje ledamot i
detta Stånd skulle nödgas, innan han fick rätt att yttra sig,
instudera den diplomatiska och förnäma jargon, sorn fordras
i de ministeriella salongerna. Gr. Horn torde således
finna, att begreppen om god ton i detta fall äro ganska relativa.
Jag upprepar, att jag anser Hr Crusenstolpes uttryck
Jiafva varit olämpligt, samt att jag ej velat begagna det;
men jag anser det hvarken vara personligen förolämpande
eller kunna föranleda till sådana åtgärder, ^om 3o § Ridd.-  Ordn. omförmäler.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag hört en af de-leda
-
35o
Den 3o April f. m.
möter, som yttrat sig till försvar för Hr Crusenstolpe eller
åtminstone till afböjande af någon åtgärds vidtagande emot
honom, här säga, att det varit med verkligt bekymmer,
han stigit hit upp i dag, och att han fruktat för det yttrande,
Hr Crusenstolpe skulle afgifva, men att denna fruktan
blifvit skingrad genom det mästerliga anförande, han
hade hört Hr Crusenstolpe uppläsa, hade jag väntat mig,
att han eller någon annan af dem, som utfört Hr Crusenstolpes
talan, skulle fästa uppmärksamhet på de delar af
detta anförande, som på något sätt kunde förklara, hvad
han förra gången yttrat. Då delta likväl icke skett, skall
jag göra det; och jemte det jag skall upptaga, hvad just
dessa ledamöter till ledning för omdömet andragit, anhåller
jag, att i sådant ändamål Hr Ridd.secret. ville låta tillställa
mig Hr Crusenstolpes i dag afgifna anförande.
Berörde anförande öfverlemnades till Hr Rosenblad,
som derefter fortfor:
Första frågan är, huruvida någon åtgärd kan vidtagas
i anledn. af Hr Crusenstolpes i sista plenum begagnade uttryck.
Hr Dalman har sjelf medgifvit, att icke blott 5o §
Riksd.Ordn. tillåter det och anbefaller beifrande af personligen
förolämpande uttryck, utan han har jemväl medgifvit,
att yttranderätten ej kan qväfvas derigenom, att de heifras.
Det återstår således blott att tillse, huruvida det ifrågavar.
uttrycket är personligen förolämpande. När fråga i förra
plenum förevar om att tolka ett uttryck på ett främmande
språk, som blifvit nyttjadt för att antyda en auctoritets
handlingssätt, så begagnades af Hr Crusenstolpe, såsom enligt
hans tanke lämpligare, det Svenska ordet skälmstycken,
och straxt derefter begärde han att få framställa denna auctoritets
handlingssätt sedan 1809. Jag hemställer, huruvida
det då utan sophismer låter tänka sig, att hans afsigt varit
någon annan, än att genom sin framställning bevisa tillämpligheten
af det uttryck, han nyttjat. Men måhända har han
uti sitt i dag afgifna anförande på annat sätt förklarat sin
mening. Jag skall då upptaga, hvad han deruti yttrat.
Han säger: ”Jag skulle mera tycka om att öppet säga: jag
menade allvarsamt, jag ämnade allvarsamt förfäkta min mening,
ej för att såra någon personligen, mindre för att suddin
någons enskilda rykte, men derföre, att en inre drift alltid
staller mig på den sidan, mot hvilken öfvermagten riktar
sina vapen, men för att göra slut på dessa oändliga ordkrig,
oändliga just derföre, att facta ej blifvit i ett sammanhang
framstallda i ljuset. Jag skulle försökt att genom det
begrundansvärda i sak öfverskyla det mer eller mindre bristfälliga
i form.” Men sedermera säger han, att om man vill
begagna sin rättighet emot honom, så anser han sig böra
förklara, att han nyttjat sitt uttryck i en lindrigare bemärkelse.
Han har således sjelf sagt, att han företrädesvis vill
gifva sitt uttrvck den allvarsammare bemärkelsen. Då fia
-
Den 3o A p r i 1 f. m.
35i
gar jag Hr Dalman, vid hvad slags tillfällen de personligen
förolämpande uttryck, sorn 5o § Riksd.Ordu. omnämner,
kuuna anses vara fällda, om icke detta uttryck är att anse
såsom sådant, huruvida något yttrande kan fällas, på hvilket
denna §:s stadgande bestämdare kan lämpas? Jag frågar
Hr Dalman vidare, huruvida, då enskild mans rätt är skyddad
i allm. lagen, som tillåter honom att söka skydd mot
dylika förolämpningar, det icke måste vara grundlagens afsigt,
att man ej, under skydd af sin riksdagsmannapollett,
må få säga annat än i det enskilda lifvet, och om icke hederskänslan
hos den person, som genom grundlagens skydd
anser sig frikallad från allt ansvar för sina yttranden, fordrar,
att han ställer sig under allm. lagen. För min del,
och enär 3o § Ridd.Ordn. bjuder, att ett Utsk. skall pröfva
saken, för att tilltal inför laga domstol skall kunna äga
rum enligt 110 § Reg.F., yrkar jag, att ett Utsk. må tillsättas
för att afgifva betänk., hvarefter jag anser R. o. Ad.
böra besluta, att Hr Crusenstolpe skall ställas under tilltal
inför laga domstol.
Frih. Boye, Fredr.: Jag hvarken vill eller kan försvara
Hr Crusenstolpes uttryck och inlåter mig således icke
deruti; men jag vill göra de Hrr, som tyckas vilja begära
ett uppskof, för det att de anse Hr Crusenstolpes yttrande
ej vara justeradt, uppmärksamma derpå, alt han af Hr Gr.
och Landtm., innan denna discussion börjades, blef underrättad,
att hans yttrande skulle vara föremålet för densamma
När han, efter det Frih. af Nordin hade yttrat
sig, fick ordet och han icke var bortgången, då redan några
rader af hans yttrande blifvit upplästa, mäste det vara hans
eget fel, om yttrandet, sådant det till prot. är uppfattadt,
antages såsom godkändt af honom, som aflägsnat sig, utan
att hafva bestridt uppfattningens riktighet. Jag kan således
ej linna annat, än att prot. måste anses justeradt.
Frih. Åkerhjelm: Jag skall endast med ett par ord
begagna den tillåtelse jag fått att nu yttra mig. Frih. Boye
har förekommit mig i afseende på justeringen, och jag får
endast tillägga, att då en talare är underrättad om, att hans
yttrande skall förekomma till justering, måtte det ej bero
på honom att genom sin bortgång hindra justeringen, som
måste vara lika laglig i hans frånvaro, då han blifvit underrättad,
att den skall försiggå. Hvad för öfrigt beträlfar Hr
Crusenstolpes d 27 dennes fällda uttryck, så har ingen af
de talare, som derom yttrat sig, velat försvara detsamma,
utan tvärtom förklarat, att de ej uppstigit i sådan afsigt.
Deraf ville jag draga den slutsats, att det icke föi tjenar försvar,
utan ar oförsvarligt. Om så är, synes det också böra
få en påföljd, som är laglig och Ståndet värdig. Denna lagliga
och värdiga påföljd ligger i tillämpningen af3o§Ridd.-
35a
Den 3o April f. m.
Ordn., och jag förnyar derföre min anhållan om propos. å
Frih. af Nordins förslag.
II. Ex. Hr Gr, o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg, att, i enlighet nied 3o § Ridd Ordn ., ett Utsk. borde
sattas för det af Frih. af Nordin uppgifna ändamål.
Piopades starka ja, blandade med nej.
Hr Silfverhjelm begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande votertsproposm:
Den,
som yrkai, att ett Utsk. skall sättas, som äger
att, på sätt 3o § Ridd.Ordn. föresklifver, inkomma med utlåt.
öfver Hr Crusenstolpes i plenum d. 27 April f. m. afgifna
yttrande, voterar
ia>
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer frågan om någon åtgärd i anledn. af
Hr Crusenstolpes ofvannämnde yttrande att alldeles förfalla.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — i4i.
Nej — 42.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Thorsdagen den 3o April 1835.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
.Hr Crusenstolpe, Magn. Jac., hade inlemnat föl— •
jande:
Sedan H. R. o. Ad:s majoritet, genom voteringen i förmiddagens
plenum, beredt mig ett dyrbart tillfälle att också
en gång få med min röst utöfva inflytande på tillsättningen
af personalen i ett Utsk., får jag den äran förklara, att
jag för min del uppdrager åt
N:o 338. Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.,
„ 376. „ Rantzou, Joli. Alb.,
,, i2i. Hr Hjerta, Lars Joh.,
,,1117. „ Cederschjöld, Pehr Gust.,
„ 1718. „ Dalman, Wilh. Fredr., och
„ ig32 „ Oldenskjöld, fullm. IJr Stuart, Carl Gust.,
att
Den 3o April e. na. 353
att afgifva utlåt, i det mig personligen rörande mål; förbeliållandes
mig, att, derest antingen någon bland dessa Herrar,
mot min anhållan, önskan och förmodan, skulle afsäga
sig uppdraget, eller H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, redan med
sitt val fallit på någondera, få genom ny anmälan complettera
antalet af mina compromissarier.
Företogs till pröfning StatsUtskfs d. a t dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 45o i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse
till StatsUtsk., ang:de en uppkommande brist i statsverkets
tillgångar för år i835 genom R. St:s beräkning af tull- och
b ränn vinsinkomsterna.
Gr. von Fersen, Hans: För min del kan jag ej gilla
det betänk., som StatsUtsk. under N:o 45o afgifvit och
hvilket för R. o. Ad. nu är föredraget. Mig har det synts,
sorn Utsk. hade bort närmare redogöra för detta ämne och
ej, må det ursägtas mig, så lösligen behandla detsamma.
Jag vill ej uppehålla mig med en närmare granskning af
StatsTJtsk:s betänk, i sin helhet, utan blott till en början
fästa mig vid åtskilliga på det hela inverkande omständigheter
deruti. Utsk. har nemi. i afseende på tullintraden
blott tagit de 2 sista årens inkomst i beräkning. Orsaken,
hvarföre Utsk. frångått, livad vanligen Varit brukadt, nemi.
att taga ett öfverslag af de 4 sista åren, inser jag ej. Skillnaden
blir ej obetydlig. StatsUtsk. anför, att på detta sätt
för innevar. skulle kunna beräknas en tullinkomst af 2,786,342
r:dr i3 sk. 4 rist., då likväl ett medeltal af de 4 sednare
årens inkomst ej utgör mera än 2,583,424 r:clr 27 sk. 6 r.'st.,
således mera öfverensstämmande med hvad Bevilin.Utsk. uti
dess betänk. N:o 60 calculerat detta års inkomst till, ellet4
2,600,000 r:dr. Mig vill det synas, som StatsUtsk. blifvit
något för vi I lad t af den titel, som K. M:s nåd. skrifvelse innehåller.
Titeln innefattar, att en felaktighet i beräkningen
af hvad brännvins- och tullafgifterna skola Utgöra skulle
förefinnas; men sjelfva saken är helt annan än titeln och
borde ej undgått StatsUtsk:s Uppmärksamhet. I Bevilln.-  Utsk:s betänk. N:o 56 anföras visserligen de summor, hvartill
brännvin och tull kunde calculeras; men jag trodde ej,
att det kunde undgå livarkeu StatsUtsk. ellet4 någon annan,
att detta ej kunde äga tillämpning förrän år t836. Om
man får antaga, att ett föregående betänk, från ett Utsk.
kan äga inflytande på ett efterföljande, så får jag till stöd för
mitt förmenande anföra, att ett föregående Bevilln.Utskrs betänk.
, hvilket äfven R. St. godkänt, innehåller, att desi cal»
eulerade tullafgiften och brännvinsbevilln. ej efter antagna
nya beskattningen skulle beräknas förrän år i836. Den
summa således, som i betänk. N:o 56 står Upptagen såsom
fyllnadssumma, är upptagen under deh pfdsupposition, alt
21 H. 45
354
Den 3o April e, in.
tull-, brännvins- m. fl. afgifter uppgå till Jet belopp, som
R. St. nu beslutat; således icke för i835, då de nya stadgandena
ej tillämpas, ulan fr. o. m. i836. Med iakttagande
af någon den allraringaste slutkonst tror jag man svårligen
kan komma derhän, att fyllnadssumman 18 >5 skulle
blifva mindre än föregående åren, när statsutgifterna för
nämnde år blifvit ökade. Rättast hade således varit, om
StatsUtsk. sökt utreda hufvudfrågan, eller huru mycket
Statscont. be hofver i följd af R. St:s beslut, att
stats regleringen skall börjas år i835, ehuru de
ökade inkomsterna ej börja förrän 1836. I detta
afseende har jag uppgjort en calcul, hvilken jag tager mig
friheten nu framställa, och hoppas, att StatsUtsk. deråt vill
skänka någon uppmärksamhet vid den återremiss, jag hoppas
att R. o. Ad. ej må bestrida.
Statsverkets utgifter enligt i835 års reglering äro bestämda
till  r:dr 9,698,190.
enligt i83o års reglering ,, 9,206,200.
Difference mera i835 än i83o af b:co r:dr 49ij99°-  till hvars betäckande för Statscont., med
bibehållande af i83o års inkomstreglcring,
kan påräknas tillgång genom högre inflytande
inkomster än vid i83o års reglering
beräknades, nemi.:
af Tullmedel för i835, calculerade inflytande
med 2,600,000.
för i83o beräknade till . . 2,411,000.
öfverskott . . . 189,000.
Chartae-sigillatae-medel för 1835,
calo. inflytande med . . . 35y,ooo.
fqi' i83o beräknade till . . 3oo,ooo.
öfverskott . . . 57,000.
Postmedel för 1835, calculerade inflytande
med '. . 4^0,000.
för i83o beräknade till. . 35o,ooo.
öfverskott . . . 100,000.
Statsverkets ord. ink om st er upptagna
i835 till 4>°38j5oo.
för i83o beräknade till. . 3,867,644.
öfverskott . . . 170,856.
Sana b:co r:dr 516,856.
hvarifrån dock afdragas måste
B rännvins medel, beräknade i83o
till  545,ooo.
cale. inflyt. i835 med . . 3oo,ooo.
minskning . . . 245,000.
Den 3o April c. m.
353
återstår således för Statscont. större inkomst
inflytande 1835, än i83o beräknades, af . . . 271,856.
och sålunda, med åtnjutande af förutvarande tillgångar
jemte öfverskotten å tull, charta-sigillata
m. m., uppkommer år i835 för Statscont. ett behof
af.
220,134.
eller, rättare, då derifrån afdrages det öfverskott å inkomster
emot utgifter, som i83o års statsreglering innehåller, eller
2,144 r:dr *), en brist år i835 af 217,990 r:dr. Med
godkännande af denna uppställning blifver förhållandet följande:
Statsverket.
i835 credit.
Ordinarie utgifter 9,698,190.
i835 debet.
Tullmedel 2,600,000.
Saluaccis  7,5oo.
Postmedel  4^o,ooo.
Chartse-sigillatae-medel . . 357,000.
Brännvinsmedel  3oo,ooo. 3 y j^ 5oo
Ordinarie inkomster 4>°38,5oo,
Statsfyllnadssumma enligt i83o års
statsreglering ....'.. 1,727,200.
Förestående brist 220,134,
som kan minskas med
2,144 eller hvad i83oårs
statsreglering upptager
större inkomster än utgifter
eller extra statsfyllnadssumma
år i835 217,990. ...
1,945,190,9>%8
Den behöfliga statsfyllnadssumman år i835 kommer således
att utgöra 1,945,190, eller 25o,goo r:dr mera än StatsUtsk.
föreslagit och med 80,000 r:dr b:co öfverskjutande,
hvad K. Statscont. beräknat; och är det altså egentligen
med 217,990 r:dr, som R. St. komma att gälda de olägenheter,
hvilka nödvändigt skulle uppkomma genom det beslut,
att statsutgifterna med år i835 taga sin början, ehuru ej de
*) i83o års statsreglering.
Statsverkets inkomster: ordinarie
. 3,867,644.
Tullmedel a,411,000.
Brännvinsmedel . . . 545,000.
Chartae-sigillatse-medel 3oo,ooo.
Postmedel  35o, 000.
Saluaccisen ...... 7,500.
Statsfyllnadssumma 1,727,200. 2Qg
Statsverket* utgifter
■ ■ ■ 9,206,200.
Inkomsterna öfverskjutande utgifterna med bico r:dr a,i44-
356
Dea 3o A p r i 1 e. m.
okade inkomsterna utgå förrän för år i836. Mig synes,
som det aldrig hort kuu a ifrågasättas, att ju icke Statscont.
, vid sådant förhålla!. , >ch då, såsom jag förut nämnt,
en öfverskottsutgift finnes lor 1835 af 49^,990 r:dr mot
j83o års statsreglering, åtminstone skulle få påräkua lika
Stora inkomster 18.5 som de föregående åren.
I följd häraf anhåller jag: 1:0 att vid återremissens besvarande
StatsUtsk. måtte tillstyrka R. St. att, under benämning
af förskott eller extra s t a t sfy 11 n ad ss u m rn a
för år i835, på Riksg.cont. må anvisas 217,990 r:dr till
Statscont:s disposition utöfver den statsfyllnadssumma, som
i i83o års stat är uppförd; och 2:0 att Statscont. må äga
disposition af de öfverskott, som år 1835 inflyta öfver i85o
års reglering. När nu den summa, som vackt så mycket
uppseende genom Statscont:s anhållan hos K. M., blifvit
förändrad till ett behof af 217,990 r:dr öfver den förra
statsfyllnadssumman, skall måhända utur Utsk:s tillstyrkande
den sednare hälften kunna försvinna. Jag hemställer dock
endast detsamma; men i fall StatsUtsk. skulle finna, alt den
mindre summan, som jag tillstyrkt, äfven bör utgå med halfparter,
har jag intet deremot. Jag anhåller, att StatsUtsk.
mätte nogare granska dessa förhållanden, på det ej för Statseont.
må uppstå en brist, hvartill bifall å utlåt. N:o 4^o
kommer att leda. På grund af hvad jag nu anfört anhåller
jag om återremiss.
Hr Stuart, Carl Gust.: Den fördelaktiga och lyckliga
ställning, hvaruti Svenska statsverket under sednare lider
befunnit sig, synes nu allt närmare och närmare nalkas
sitt slut. K. M. har visserligen äfven vid denna riksdag, likasom
vid den sistförflutna, helsat Rikets sammanträdande Ständar
med den glädjande underrättelsen, att det löpande årets
Statsutgifter kunde här i Riket bestridas ”utan de i andra
länder brukliga kostsamma och besvärliga anticipationerna å
de kommande årens inkomster.” Sådant oaktadt har beliofvet
att begagna dylika anticipationer äfven för vårt statsverk
numera inträdt. Man har allmänt, särdeles under denna
riksdag, klandrat den af R. sist församlade St. uppgjorda
Statsreglering, Hufvudsakliga grunden för detta offentligen
Uttalade och j många fall välförtjenta klander har varit det
af bemälda Ständer begångna misstag att anvisa bestämda
årliga utgifter å Riksg.cont., utan att anslå några tillgångar
till deras bestridande* Oansedt den vunna erfarenheten af
de obehagliga och bekymmersamma följderna af ett sådant
förfarande synas både R, nu församlade St. och deras StatsUtsk.
, under den sista perioden af denna riksdag, ådagalägga
en synnerlig fallenhet att ådraga sig rättvisa förebråelser
för alldeles enahanda misstag. Det nu framställda förslaget
att, utan tillökning i de Riksg.cont. redan anslagna
tillgångar? derå anvisa ett belopp af 570,000 r:dr, utgör ock-»
Den 3o April e. ro.
357
så ett ytterligare ojäfaktigt bevis på den numera rådande
benägenheten att, i detta fall. följa det vid sista riksdag
lernnade föredöme. Men oaktadt jag, för min enskilda del,
icke kan annat än högeligen ogilla sådana anvisningar, måste
jag dock med ledsnad erkänna, att desammas fullkomliga
undvikande under nuvar. förhållanden är förenadt med
så många och betydliga svårigheter och olägenheter, att jag
i sanning icke inser, luiru sådant numera skall kunna åstadkommas.
Under förklarande häraf får äfven jag, lika med
den siste värde talaren, yrka äterremiss af nu förevar, betänk.
, ehuru jag stödjer mitt yrkande härom på helt andra
grunder än han. Jag har redan vid ett föregående tillfälle
yttrat den åsigt, att R. St. äro skyldiga tillhandahålla Regeringen
det belopp, hvarmed de anslagna statsinkomsterna
understiga den summa, som desamma varit påräknade att
utgöra; men jag kan ingalunda medgifva, det Representationen
äger någon ovilkorlig skyldighet att bevilja förskott
å statsintraderna, innan de inflyta. Den nu ifrågavar. extra
statsbristen för detta år uppkommer, på sätt Utsk. äfven
upplyst, deraf, att den vid innevar. riksdag beviljade tillökningen
i tull- och brännvinsbränningsafgifterna icke utgår
förrän fr. o. m. nästa år, då deremot den nya statsregleringen,
i afseende på de ökade utgifterna, tagit sin början med
år i8?5, enligt R. St:s särskildt fattade beslut. Vid sådant
förhållande synas R. St. icke kunna undgå att föranstalta,
det statsverket, på ett eller annat sätt, erhåller fyllnaden i
de tillgångar, som erfordras till detta års utgifter. Jag vill
således icke bestrida riktigheten af de åsigter, sorn ligga till
grund för Utsk:s hemställan, att en dylik fyllnadssumma
måtte af R. St. å Riksg.cont varda anvisad; men jag anser
mig icke kunna godkänna Utsk:s beräkningssätt vid densammas
bestämmande. Efter min tanke bör nu icke något större
belopp afses till ersättande af den å bränn vinsbränningsbevilln.
uppkommande brist, än endast skillnaden emellan
hvad R. nu församlade St. såsom sådan bevilln. sig åtagit
och det vid sistförflutna riksdag beviljade enahanda skattebidrag.
Detta belopp utgör allenast 290,000 rtdr och understiger
sålunda med 3o,ooo rrdr den af Utsk. föreslagna
ersättningssumman. Hvad den beräknade bristen i detta års
tullinkomster åter beträffar, anser jag någon sådan brist ännu
hvarken kunna eller böra bestämmas. Dessa inkomster
ingå, med undantag af en mindre betydlig del, under årets
lopp, och man kan följaktligen redan i början af det nästföljande
året bestämdt uppgifva ungefärliga beloppet af det
förflutna årets tulluppbörd. Om derföre Riksg.cont. endast
får sig ålagdt att ersätta statsverket, hvad innevar. års tullinkomster
understigit den vid denna riksdags statsreglering
påräknade summa, kan beloppet häraf således i allt fall bestämmas
och erhållas under de första månaderna af nästk.
år. Härigenom skulle statsverket icke komma att uppbäta
358
De n 3o A pr il e. m.
af Riksg.cont. hvarken mer eller mindre, än detsamma verkligen
tillkom, och följaktligen både förskott och återbetalningar
undvikas. Denna ersättningssumma torde också blifva
mycket mindre, än den Utsk. beräknat och föreslagit, enär,
efter all anledn., tullintraderna för innevar. år komma att
utgöra ett högst betydligt belopp och lära föga understiga
den af R. St. beräknade summa. I öfverensstämmelse med
de af mig nu uppgifna grunder för fyllandet af ifrågavar.
extra statsbrist får jag altså föreslå, det Utsk. mätte, uti
sitt förnyade utlåt, i detta ämne, tillstyrka R. St. att ålägga
Riksg.cont. efter innevar. års slut dels hålla Statscont.
tillhanda skillnaden emellan 460,000 och y5o,ooo r:dr, eller
emellan den vid sista riksdag och den af R. nu församlade
St. åtagna brännvinsbränningsbevilln. , dels ock utbetala det
belopp, hvarmed delta års tullinkomster kunna komma att
understiga den vid denna riksdag beräknade tullbevi11 n:s—
summa af 2,950,000 r:dr. Dessutom önskar jag, att Utsk.
ville, i något högre grad än förevar, betänk, utvisar, fästa
uppmärksamheten på Riksg.contrs blifvande ställning under
Jan. och Febr. månader nästa år, eller vid den tid, då den
nu föreslagna utbetalningen skulle af Cont. verkställas. Det
måste vara kändt af Utsk., alt Riksg.contrs obligationer för
insatta medel uti 5-proc:slånet till ett belopp af 900,000 r:dr
b:co förfalla till inlösen under berörde månader. Om nu
Utsk. tillika erinrar sig, att Riksg.cont. under innevar. år dels
redan till Statscont. utbetalt den för år i832 uppkomna
extra statsbrist af 36t,ooo r:dr, och dels sannolikt kommer
att utbetala icke allenast hela statsbristsumman fördetta år,
utan äfven den vid årets början outtagna återstoden af sisth
års statsbristsumma, lärer Utsk. icke kunna undgå att inse
de olägenheter, hvilka en ytterligare, så betydlig utbetalning,
som den nu ifrågasatta, måste för Riksg.cont. medföra,
särdeles vid en tidpunkt, då detta verks inkomster vanligtvis
äro högst ringa och dess enda cassabehållning utgöres
af den obegagnade andelen utaf creditivet i Banken. I sammanhang
med nu ifrågavar. ämne synes Utsk. för öfrigt hafva
bort förskaffa sig och meddela R. St. en någorlunda bestämd
och tillförlitlig upplysning om ungefärliga beloppet
af statsverkets öfverskotter för åren i833 och 1834. Dessa
öfverskott endast å tullbevilln. Jära utgöra omkring i,i5o,ooo
r:dr, och om man nu äfven skulle derifrån afdraga det å
sistnämnda öfverskottsmedel anvisade belopp till KrigsCollegii
departementers materiella behof och saltpetertillverkningen,
uppgående för berörde 2:ne år till 388,000 r:dr, återstod
i allt fall å denna enda inkomsttitel vid nasti, års slut
en disponibel öfverskottssumma af icke mindre än 762,000
r:dr. Vid sådant förhållande borde väl icke någon extra
statsbrist kunna uppkomma för de arne sistförflutna åren}
tvärtom synes det, som dessa års öfverskott borde kunna
lemna en icke obetydlig tillgång till bestridande af innevar.:
ii.S, Den 3o A ji r i 1 e. m.
35g
ars statsutgifter. Då redan 4 månader af år 1835 förflutit,
kan jag icke föreställa mig annat, än att Statscont. numera
måste vara i tillfälle att meddela åtminstone en approximativ
beräkning öfver statsverkets inkomster och utgifter, ej
allenast för år 1833, utan ock för år i834- Nödvändigheten
af en sådan utredning af statsverkets ungefärliga ställning
vid innevar. års början torde för pröfniugen af det nu
föredragna ärendet vara destomera obestridlig, som lt. St.
derigenom möjligen skulle kunna finna sig befriade från skyldigheten
att ä Riksg.cont. anvisa något ytterligare belopp
till statsbehofvens fyllande, samt delta verk följaktligen undgå
att till Statscont. lemna några nya förskott, hvilkas återfående
alltid är förenadt med tidsödande omvägar och invändningar,
enligt hvad förhållandet med de för ett par år
sedan till Statscont. inbetalda, men Riksg.cont. ännu icke
tillhandakomna undsättningsspannmålsmedlen nu sednast ådagalagt.
Jag yrkar således återremiss af detta betänk., äfven
i ändamål att få det nuvar. förhållandet emellan Statsoch
Riksg.verken så bestämdt utredt, som omständigheterna
möjligen medgifva.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag vill icke motsätta
mig den återremiss, som af tvenne talare i olika syftning
blifvit begärd, helst jag anser Utsk. hafva beräknat
förskottet för högt. Den extra statsbrist, som här är i fråga
att fylla, uppkommer deraf, att Ständerna beslutat, det
de högre afgifterna i tull och brännvinsskatt skola beräknas
att utgå fr. o. m. början af i835, oaktadt de icke inkomma
förrän under påföljande året. Derföre föreställer jag mig,
att calculen är lätt uppgjord, utan alt man behöfver beräkna
skillnaden emellan inkomsterna detta och de föregående
åren, eller emellan de efterföljande. Skillnaden emellan de
utgifter, som nu blifvit beslutade, och de, som förut ägt
ruin, uppgår efter Utskrs beräkn. till Ö20,ooo r:dr; men
tullen är då icke upptagen till så högt belopp, som den de
två sista åren utgjort, oaktadt inkomsten af tullen stigit till
5o,ooo r:dr mer om året, än hvartill den blifvit beräknad.
Jag har i Utsk, yrkat, att det anvisande förskottet borde
nedsättas, så att det jemnt motsvarar behofven; men Utsk.
har i det stället beräknat detsamma till 5yo,ooo r:dr. Skälet
för mitt yrkande var, att tullinkomsterna årligen stigit,
så att, oaktadt de af cholerafarsoten föranledda betydliga
hinder för handeln, tullinkomsten för t834 likväl icke understeg
det föregående årets med mer än 20,000 r:dr. Jag
kan icke fatta, att här är i fråga för StatsUtsk. att bedöma,
om Ständernas anvisningar af utgifter för 1836 och de följande
åren motsvaras af inkomsterna, utan här är blött fråga
om i835, för hvilket år förhöjda statsinkomsten beräknats,
ehuru de ej inflyta förrän det följande året. Hafva
Ständerna missräknat sig för de öfriga åren, så kan sådant
36o
D c ii 3o April e. m.
nu icke hjelpas. Jag vill icke påstå, att sådant ägt rum,
nien jag säger, oin så skulle ske. Det tillhör emedlertid
icke StatsUtsk. att numera häri tillvägabringa rättelse. Beloppet,
hvartill inkomsterna äro beräknade att utgå, är redan
gifvet, och frågan är således blott att ställa 1835 års
inkomster i parite' med de följande årens. Denna princip
har Ulsk. följt samt derutöfver föreslagit 5o,ooo r:dr. Jag
vill icke motsätta inig återremiss; men jag har trott mig böra
redogöra för Utsk:s åsigt.
Hr von Troil, Emil: Om någon af husets medlemmar
kunde medfölja den förste värde talaren i de af honom
framställda vidlyftiga calculer, så har han i det afseendet
varit lyckligare än jag. Något förundrad måste jag ock erkänna
mig vara deröfver, att StatsUtsk. i detta ämne får
uppbära förebråelser af Bevi!ln.Utsk:s ordförande, dä det är
just detta sistnämnda Utsk., som vållat behofvet af nu ifra»
gavar. creditiv derigenom, att det föreslagit beräkningen af
extra bevilln. lill lika belopp under alla åren intill nästa
riksdag, ehuru flera af de förhöjda afgifterna ej börja att
utgå förrän år i836. Sedan R. St. bifallit detta Bevilln.-  Utsk:s förslag, var StatsUtsk. pligtigt att ställa sig detsamma
till efterrättelse vid beräkningen af den egentliga statshristsumman,
som genom ordinarie bevilln. måste fyllas.
Gr. von Fersen: Jag beklagar, att jag varit nödsakad
i detta ämne anföra den länga calcul, för hvars framställande
jag af den siste talaren fått uppbära förebråelse. Jag
känner ganska väl, att det är svårt att fatta och i minnet
behålla siffror, när de framstallas muntligen, och jag beklagar,
att StatsUtsk. nödgat mig dertill. Jag har emedlei>
tid gjort det på den grund, att jag förmodat, att detta utlåt.
kommer att återremitteras, och i händelse detta inträffar,
blir den värde talaren i tillfälle att åt de klandrade
siffrorna måhända skänka någon uppmärksamhet. Enligt
mitt omdöme finnes en missräkning och brist af 25o,ooo
r:dr uti StatsUtskrs utlåt, Antingen bör man ej reglera saken,
eller ock reglera den så, att det är något värdt med
den reglering, man gör. Jag har framlagt min calcul till
bedömande af Utsk., hvilket må tillse, om den är riktig
eller ej. För mig visar det sig åtminstone, som den Summa,
hvilken Utsk. föreslagit, vore otillräcklig. Om jag lägger
den summa, som StatsUtsk. tillstyrkt, lili den, som
StatsUtsk. ansett i Ständernas beslut innehållas för i835,så
må man räkna, huru man vill, men man uppkommer ej
till den fyllnadssumma, som Statscont. behöfver för att bestrida
de utgifter, R. St. beslutat Den af R. St. vid innevar.
riksdag fastställda fyllnadssumma blir fullt tillräcklig,
då beyillrdsinkomsterna komma att ingå efter den nya beräkningen;
men innan detta sednare inträlfar, kan omöjligen
nämn
-
Den 3o April e. m.
3öi
de summa vara tillräcklig. Jag har i de calculer, jag redan
anfört, utgått från den princip, att i83o års statsreglering
till inkomsterna giillde för år i835, och jag har sökt
utleta, huruledes och till hvad grad den summa af 419,990
r:dr, som utgifterna i835 äro högre än i83o, kan fyllas genom
större elfectiv inkomst, än hvartill statsinkomsterna år
183o beräknades. Jag har uti detta afseende framställt siffercalculer,
och till annat resultat, än hvad jag haft äran
anföra, tror jag ej, att man kan komma, om man vill
reglera så, att debet och credit skola gå ihop på papperet;
huru det kommer att slå in i verkligheten, kan man lika
litet nu veta, som om summan endast blir ett förskott. Att
Bevilln.Utsk. förfarit orätt i afseende på uppgiften af summorna
har jag hört yttras; men då BeviIln.Utsk:s åliggande
ej är att uppgifva fyllnadssummans belopp för 1835 ensamt,
utan endast att efterse, huruvida, genom de extra-ordinarie
och ordinarie inkomsterna, debet och credit såväl för Statscont.
som Riksg.cont. under påföljande åren gå ihop, tror
jag, att Bevilln.Utsk. fullgjort sin skyldighet. Man har klandrat
Bevilln.Utsk. och sagt, att det ej afsett i835 års brist;
men Bevil In.Utsk:s utlåt. N:o 60 torde bäst vederlägga ett
slikt klander och utvisa, att Utsk. fullgjort hvad dess skyldighet
varit. Att en särskild bevillntssumma för år i835
bort uppgöras har jag väl hört sägas; men Bevilln.Utsk. har
utgått från den åsigt, att man borde så ställa inkomsterna,
att det ena årets öfverskott skulle balancera ett annat års
möjliga brist. Jag tror, att äfven häruti Bevilln.Utsk. ej förbisett
sin skyldighet. —Äfven har man omtalat Riksg.cont:s
ställning. Dervid tager jag mig friheten nämna, att om
Riksg.cont. ej kan få låna de erforderliga penningesu 111 morna
, så medgifver jag, att dess ställning är kritisk; men att
en summa, sådan som den ifrågavar., skulle särdeles verka
på crediten hos ett R. St:s eget verk, har jag svårt att föreställa
mig. På grund af hvad jag anfört, och då de anlrtärkntr,
jag framställt emot betänk. N:o 4^0, ej blifvit vederlagda,
fortfar jag att yrka återremiss.
Hr von Troil: I den satsen, att man bör reglera så,
att det är öågot värdt med regleringen, instämmer jag fullkomligen
och önskar, att Bevilln.Utsk. hade iakttagit densamma.
Hvad angår de uppkommande brister, som man här förespegla!
inom flera inkomstgrenar, så tror jag ej R. St. böra
befatta sig med några andra än dem, hvilka K. M. uppgifvit.
Hvad åter deslta beträffar, så kan det vara temligen
likgiltigt, om de beräknas några tusen r:dr högre eller lägre,
enär liquid om extra statsbrist och öfverskott i alla fall
måste uppgöras emellan Statsverket och Riksg.cont., så snart
rikshufvudboken blifvit afslutad. Hvad R. St. i nu förevar,
ämne komma att besluta, verkar således ingen skillnad i af
2.
H. 46
36i
Den 3o April e. m.
seende å summan af Riksg.cont:s utgifter, utan endast i afseende
på tiden, då en sannolikt nödvändig utgift skall verkställas.
Skulle emot förmodan bokslutet för år 1835 komina
att utvisa en mindre extra statsbristsumma än det förskott
derå, som statsverket vid den tiden redan uppburit,
så kommer skillnaden att Riksg.eont. godtgöras. Jag tillstyrker
derföre bifall å Utsk:s betänk.
Hr Hjärne, Harald: Man skulle kunna anställa åtskilliga
betraktelser deröfver, att man hört Bevilln.Utsk:s
ordförande nu arbeta tvärt emot den argumentation, på grund
hvaraf han afgaf sitt tillstyrkande för bifall till Bevilln.Utsk:s
betänk. N:o 56. Jag skall dock innehålla dessa betraktelser,
såsom deri redan förekommen af Hr v. Troil. Gr. v.
Fersen har såsom grund för sin nu framställda argumentation
anfört Ständernas olika beslut i afseende på tiden för
inkomsters beräknande emot den, då de verkligen inflyta.
Jag var den ende ledamot, som vid Bevilln.Utskrs nyssnämnda
betänk., då det bär förevar, gjorde enahanda erinringar.
Gr. v. Fersen var mig då en häftig motståndare. Han visade
nemi. då med en uppställd siffercalcul, att statsbristen
•icke kunde uppgå till mer än 35o,ooo rtdr. Nu deremot
påstår han, att denna brist öfverstiger de 370,000 r:dr, StatsTJtsk.
föreslagit. Det skulle derföre säkerligen vara ganska
upplysande'för StatsUtsk., om Gr. v. Fersen ville till den calcul,
han i dag uppgjort, foga den, som han här framställde,
då Bevilln.Utskrs betänk. N:o 56 bär debatterades. Jag
fruktar, att dessa då komme att qvitta emot hvarandra. Jag
anhåller om återremiss, icke derföre, att Utsk. upptagit för
stor eller för liten summa, men emedan jag anser det vara
fullkomligt olämpligt att uppgifva någon bestämd summa, då
jag icke ser, hvarföre Statscont. möjligen skall komma att
erhålla öfverskott för att användas till behof, som icke äro
erkända. Här är blott fråga om att jemnt upp fylla den
extra statsbristen. Emedlertid anser jag Statscont. icke böra
sättas i förlägenhet, i fall bristen öfverstiger det belopp,
hvartill den är beräknad. Jag tror derföre, att, sedan det
visat sig, lill hvad belopp brännvinsbrännings- och tullbevillningen
uppgått, Riksg.eont. må vara förpligtadt att förskottsvis
utbetala skillnaden deremellan och det belopp, sorn
utaf nämnde inkomster influtit. Det är på denna grund jag
anhåller om återremiss.
Hr Stuart: I det afseendet delar jag fullkomligt Hr
V. Troils yttrade åsigt, att jag, lika med honom, anser fråga
nu icke vara om fyllandet af några andra brister för
statsverket än dem, sorn under innevar. år kunna uppkomma
derigenom, att tullinkomsterna och brännvinsbevilln. icke
utgå till de, vid statsregleringen uppgörande, påräknade beloppen.
K. M. har ej heller i sin nåd. skrifvelse antydt möjligheten
af några brister i de andra statsintraderna, och jag
Dfn 3o April c. m.
365
Ian, för min del, icke inse några skäl att hvarken fördetta
år eller för de sistförflutna 2:ne åren befara dylika brister,
vare sig i de ordinarie eller de extraordinarie statsinkomsterna.
Äfvenledes torde jag få erinra derom, att min
uppgift örn Puksg.eont:s bekymmersamma ställning blott afsåg
de första 2:ne månaderna af nästk. år eller den tidpunkt,
dä detta verk, enl. Utsk:s hemställan, skulle få sig ålagdt
att till Statscont. utbetala den ifrågavar. extra statsbristen
af 070,000 r:dr. Sedan denna period väl är förbi och Riksg.-  cont. kommit i åtnjutande af innevar. års allm. bevilln., anser
jag icke det ringaste skäl till tvifvelsmål om Cönt:s förmåga
att fullgöra sina förbindelser, såvida icke några nu
oförutsedda händelser derefter skulle inträffa, eller R. St.,
emot all förmodan, innan deras åtskiljande fatta några nya,
för detta verks credit förstörande beslut. Då jag, af hvad
nu här blifvit anfördt, icke funnit någon anledn. att frånträda
min, då jag förra gången hade ordet, yttrade öfvertygelse
om lämpligaste sättet att fylla den för innevar. år
möjligen uppkommande extra statsbrist, får jag, under åberopande
af hvad jag då ronde detta ämne yttrade,, förnya
min anhållan om betänkts återremitterande-..
Frih. Boye, Ludv.; Då man besinnar, att den ifrågavar.
statsbristen är ganska naturlig, enär nemi. Ständerna
beslutat, att i835 års stat skall beräknas efter 1836 års tillgångar,
samt då det tillhört Stats- och icke Bevilln.Utsk.
att uppgöra staten, så bör missräkningen icke påföras det
sednare, utan det förra. Jag medgifver dock, att Bevilln.-  Utsk. kunnat göra erinringar härom. Emedlertid är bristen
vida större, än hvartill StatsUtsk. beräknat den, och jag anhåller
altså om återremiss.
Frih. Tersmeden: Jag anhåller att blifva upplyst om
de öfriga Ståndens beslut i frågan.
Underteckn. Ridd.Secret.! StatsUtsk:s betänk. N:o
45o är bifallet af Preste- och BondeStm samt återemitteradt
af BorgareSt.
Frih. Tersmeden: Jag hemställer då, huruvida icke
R. o. Ad. jemväl skulle vilja bifalla betänk. Jag tror, att
föga komme att vinnas, med en återremiss, som jag, på
sätt jag redan förklarat, för öfrigt icke vill sätta mig
emot; och skulle den beslutas, så hemställer jag till de talare,
som redan yttrat sig eller framdeles ämna anföra något
i denna discussion, om de icke, i anseende till riksdagens
snart förestående slut, ville medgifva, alt blott de yttranden,
sorn innefatta verkliga upplysningar i ämnet, såsom Gr.
v. Fersens och Hr Stuarts, må medfölja återremissen, men
icke de öfriga. Tiden besparades dermed.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Föreseende, att
riksdagens slut fördröjes genom detta mål, får jag till alla
Den 3o April e. w.
delar förena mig med Hr v. Troil i anhållan om bifall till
betänk. Saken är obetydlig i sig sjelf. Om ock hela den
summa, som Statscont. uppgifvit vara erforderlig, skulle
beviljas, så utgör skillnaden deremellan och det belopp,
Utsk. föreslagit, i5o,ooo r:dr; och jag frågar, omval Statscont.
kan råka i förlägenhet derföre, att det möjligen bekommer
dessa medel ett halft år senare. Om det verkligen
befinnes, att inkomsterna icke uppgå till det belopp,
hvartill de blifvit beräknade, så uppstår extra statsbrist,
och den hafva Ständerna erkänt att ersätta. Jag ser altså
ingen fara vid att bifalla betänk. Så hafva redan 2 Stånd
beslutat, hvilka troligen icke Jära frångå sin mening; och
jag hemställer, om det väl lönar mödan att härom votera i
förstärkt Utsk. Hvad beträffar stiäden emellan Stats- och
Bevi!ln.Utsk:n, så skall jag icke taga det förra i försvar.
Den, som läst grundlagen, vet, hvem det tillhör att uppgifva
statsbristsumman; och jag tror, att hela striden har
uppkommit derifrån, att man bär yttrat sig i ordalag, som
icke erfordrats för sakens upplysande. Jag vet t. ex. icke,
hvarföre man skall säga, att Utsk. behandlat ett ämne ”lösligt,
” då man icke kan bevisa det. Detta framkallar blott
contratilhnälen, som endast reta och uppehålla discussionen.
Jag yrkar bifall till betänk.
Gr. von Fersen: Jag skall blott tillägga några ord.
Jag instämmer med Frih. Tersmeden deri, att blott de yttranden,
som innefatta calculer och utredning af frågan, må
medfölja återremissen, till skyndsamhetens befordrande; och
1'ag skall gerna bifoga mitt yttrande vid betänk. N:o 56,
ivilket nu är att tillgå i Ridd.cancelliet, på det Utsk. må
finna, att contradictionen icke är så stor, som man bär velat
påstå. Jag tror, att hela differencen skall hålla sig inom
några tiotal.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de vid StatsUtskrs utlåt. N:o 4^o gjorda anmärknrr
hindra dess antagande samt utlåt, således böra återremitteras.
Ropades ja och nej.
H. Ex. förnyade den nyss gjorda propostn, hvilken åter
besvarades med starka ja och många nej, hvarjemte votering
begärdes.
Frih. Tersmeden: Jag hemställer, om frågan forsenar
votering. Mig synes den dertill vara af alltför obetydlig
vigt, helst sedan 2 Stånd bifallit betänk, och jag tyckt
mig på ropen finna, att majoriteten här jemväl synes böjd
för denna mening.
Hr Oxehufvud, Göran Adolph: Jag föreställde
mig, som hade Hr Gr. o. Landtm, fnnnit svaren för återre
-
S Den 3o Ap|riI c. m.
365
miss öfvevägande, och begärde derföre votering. Om deremot
återremissen anses afslagen, så afstår jag.
Hr Stuart: Jag får blott förklara, det jag, för att underlätta
äterremissens expedierande, icke heller yrkar, det
mitt sista anförande skall densamma medfölja.
Ilr Rosenblad, Bernh.: Jag hemställer, om icke det
är lämpligast att bifalla betänk., sedan 2 Stånd redan så
beslutat.
Ilr Hjärne: Sedan, efter hvad jag velat fatta, Hr Gr.
o. Landtm, förklarat propos:n till återremiss besvarad med
ja, lärer det icke bero på en enskild ledamot att numera,
utan votering, få betänk, förklaradt bifallet.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har visst funnit, att Hr Gr.
o. Landtm, gjort propos. till återremiss; men då han icke
förklarat, Kuru han uppfattat svaret, anhåller jag nu om
propos. till bifall.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det H. Ex. framställt
propos., huruvida R. o. Ad. ansåg de gjorda anmärkningarna
hindra utlåtrs antagande och detsamma således bö1
Va återremitteras. Denna propos. hade II. Ex. hört besvaras
med ja och nej; men H. Ex. hade ansett ja vara rådande.
Då likväl votering sedan blifvit begärd, förklarade H.
Ex., att den ej kunde förvägras.
Frih. Tersmeden: Jag får anhålla om propos., huruvida
icke Ståndet bifaller, att blott de anmärkmr, som röra
sjelfva saken, må åtfölja återremissen, i fall den beslutas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg, att endast de yttranden, hvilka röra sjelfva hufvudsaken,
borde åtfölja återremissen, i fall den beviljades.
Ropades ja.
Hr von Troil: I anledn. af Hr Landtm:s sednaste propos.
får jag förklara, att intet af mina yttranden behöfver
åtfölja.
"Upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos:n:
Den,
som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 45° > anledn.
af K. M:s nåd. skrifvelse till StatsUtsk., ang:de en uppkommaude
brist i statsverkets tillgångar för år 1855 genom
lt. St:s beräkning af tull- och brännvinsinkomsterna,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, återremitterar II. o. Ad. oivannämnde utlåt.
]N:o 45o.
36G
Den 3o April «. m.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 2 5.
Nej — i3.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade:
Då, enligt 3o § af Ridd.Ordn., Landtm, åligger att tillsätta
sex ledamöter i det Utsk., som, enligt R. o. Ad:s i dag
fattade beslut skall pröfva Hr Crusenstolpes anförda yttrande
i R. o. Ad:s plenum d 27 April, får jag denna pligt
laglikmätig! uppfylla samt till ledamöter i detta Utsk. utnämna:
N:o
46. Gr. Piper, Carl,
„ 90. „ von Hermansson, Carl,
„ i63. Hr Holst, fullm. Hr Oxehufvud, Göran Adolph,
„ 792. „ Lagerhjelm, Pehr,
„ 1925. „ Ehrengranat, fullm. Hr Blomstedt, Christ.,
,,2107. „ Gustafschöld, Gust.
Ånyo föredrogs BancoUtskts d. a3 dennes på hordet
lagda memor. N:o 131 med hemställan, att i blifvande
b:coreglemente måtte intagas ett stadgande, hvarigenom
fullmägtige berättigas att anhålla om K. M:s nåd. biträde
för upptagande af utrikes creditiv till förstärkande af
Bankens silfverfond.
Begärdes ånyo på hordet af Hrr Oxehufvud, Göran
Adolph, och Stuart, Carl Gust., samt Frih. Boye,
Ludv.
Likaledes begärdes, vid föredragning, ånyo på bordet
af Hr Oxehufvud, Gör. Adolph, och Frih. Boye,
Ludv., BancoUtskts d 23 dennes på bordet lagda memor.
N:o i32, med hemställan, att R. St., före deras åtskiljande,
måtte till K. ål. i underd. öfverlemna stadgar och reglemente
för Bankens rörelse och förvaltning.
Frih. von Schulzenheim, Dav.: Under förutsättning,
att den i dag af Hr Oxehufvud väckta inbjudn:sfråga
kommer främst på nästa pleni föredragntslista, anhåller jag,
att BancoUtsk:s betänk:n N:ris 131 och i3a måkomma näst
i ordningen.
Hvad Frih. v. Schulzenheim yrkat, blef af R. o. Ad.
bifallet.
Ånyo föredrogs PresteSt:s d. 25 dennes på bordet lagda
prot.utdr. med inbjudn. till instämmande i Ståndets beslut
om anmodan till Utsk:n att, sednast inom 8 dagar efter
delfåendet, till RiksSt:n inkomma med skriftligen affattade
svar å de nu gjorda elier blifvande återremisser.
Den 3o April e. m.
36;
Hr Hjärne, Harald: Då jag förmodar, att PresteSt.
funnit syftemålet af riksdagens snara afslutande numera vara
vunnet, begär jag afslag å inbjudn., utan att derför anföra
några vidare skäl.
Frih. Boye: Jag yrkar bifall å inbjudn., emedan det
Ur en notorisk sanning, att beslutet befordrar skyndsamhet.
lii* Hjärne: Då de mål, som fordra en vidlyftigare
discussion, redan äro till Stånden inkomna, tror jag, att intet
ändamål med det beslut, inbjudn. åsyftar, vinnes. Deremot
tror jag, att om alla mål inkomma skriftligen till
bordläggning, så blifva de vid föredragningen troligen ytterligare
bordlagda, enär ieke hvar oeh en kunnat vara i tillfälle
att taga närmare kännedom deraf.
Hr Rosenblad, Bernh.: PresteSt. har icke saknat
anledn. till sitt ifrflgavar. beslut ; men jag tror, att den modilication
borde äga rum, att det ålades Utsk:n att inom 8
dagar inkomma med de mål, de hafva under arbete. Ilos
Banco- och LagUtsktn t. ex. hvilade en fråga på bordet i
7 månader. Jag kan altså icke instämma i afslag; men då,
på sätt Hr Hjärne uppgifvit, vi nu hafva dag bestämd för
riksdagens afslutande, och en remiss till Utsk:n i ofvanbe
rörde
hänseende endast skulle upptaga tid, hemställer jag
på sådana skäl, att den väckta frågan må förfalla.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag skall alltid, så vidt jag
förmår, motsätta mig sådana beslut, som icke kunna verkställas.
I öfverensstämmelse med denna åsigt tillstyrker jag
derföre, att prol.utdr. måtte läggas till handltna. I anledn.
af Hr Rosenblads anmärka., rörtde behandlingen af frågan
om Bankens forum privilegiatum, får jag erinra, att Bancofullmägtige
först under loppet af Febr. månad detta år afgifvit
det dem i detta ämne affordrade utlåt. Derefter hade
Banco- och LagUtsk:n visserligen förr, än som skett,
kunnat medhinna att till RiksStm inkomma med sitt betänk,
härom; men af särskilda orsaker, hvilkas upprepande nu
skulle blifva alltför vidlyftigt, har det anmärkta dröjsmålet
dermed kommit att äga rum.
R. o. Ad., som icke antog inbjudn., lade prot.utdr. till
handlma.
Till pröfning företogs Constit.Utskts d. i5 dennes e. m. på
bordet lagda mentor. ]\:o 118 till R. o. Ad., ang:de dess åtgärd
vid mentor. N:o 107.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag anser det vara
angeläget, att Ståndet antager betänk.; ty eljest kom me förslaget
tili ändring i 81 oell 56 §§ Reg.F. att stå oafgjordt.
Det är sannt, att det ändamål, jag sökte, icke är till alla
delar uppfyldt; men det är bättre att vinna något än intet.
368
Den 3o April c. ra.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om det ändamål, Hr Cederschjöld
åsyftat, stöde att vinna, så kunde R. o. Ad. äga
skäl att frångå sitt beslut. Men då vi i alla fäll hafva att
motse enahanda strider uti ifrågavar. afseende, så förmodar
jag, att R. o. Ad. icke af Constit.Utskts hårdnackade motstånd
låter förleda sig att öfvergifva den grundsats, Ståndet
i detta ämne hittills följt.
Hr Hjärne: Jag instämmer med Gr. Horn och får blott
erinra, att här är fråga om att frånträda en princip, som
R. o. Ad. följt vid alla föregående beslut, der den kommit
i fråga.
Hr Cederschjöld: Det vore verkligen uppbyggligt
att få veta, hvad det är för en princip, som här är i fråga
att uppoffras.
Gr. Horn: DA det är ändamålslöst a.t idkeligen upprepa,
hvad så manga gånger blifvit anfördt och utveckladt,
får jag blott hänvisa till dagens prot., som tydligen utvisar,
att icke något uti det ifrågavar. afseendet nu är att vinna.
Hr Cederschjöld: Så vidt jag kan erinra mig, går
med bifall till förevar, memor. icke något annat förloradt,
än det besynnerliga förslag, som här blifvit godkändt, att
Ständerna skulle äga rätt uppgöra contrapropos:r <jmot K.
propos:r, för att till nästa riksdag jemte de sednare hvila
såsom föremål för slutligt afgörande. Jag vet icke, hvartill
sådant skulle tjena, då Konungen i alla fall icke lärer antaga
Stundernas, utan vidblifva sitt eget förslag. Jag anser
afslag på detta memor. såsom en stor förlust; men måhända
är ändamålet med det begärda afslaget endast att göra
representationssättet förhatligt.
Hr. Horn: Att det nyttiga ändamålet icke kan vinnas
är gifvet, emedan sjelfva stridsfrågan ännu är af Utsk. bibehållen,
den nemi , huru långt de gemensamma tankarna
få sträcka sig. Jag finnér då icke skäl uti att, i hopp om
ett ändamål, som icke dermed kan vinnas, uppoffra envigtig
form. Jag hoppas altså, att R. o. Ad. qvarblifver vid
sitt fattade beslut.
Hr Cederschjöld: R. o. Ad. har icke ogillat förslaget,
utan endast dervid gjort anmärkntr; och följden af att
ogilla detta memor. blefve endast den, att det komme att
åligga Utsk. uppgöra flera voter:spropos:r.
Hr Hjärne: Jag anser mig böra tillägga den anhållan,
att Hr Cederschjöld behagade påminna sig, det jag var den
ende, sorn med honom stridde emot förslaget till 3:dje mom.
i 81 §; men då detta emedlertid blef R. o. Ad:s gemensamma
tanka, hade det varit Constit.Utsk:s skyldighet att jemväl
framställa den till föremål för omröstning i förstärkt Utsk.,
Den 3o April c. m.
då den på annat sätt icke kunde med de öfriga Ståndens
tankar sammanjemnkas. Det är denna princip, man äfventyrar
genom bifall till Utsk:s memor.
Hr Cederschjöld: Jag ber att få påminna om skillnaden
emellan sådana anmärkntr, som gå ut på förkastande
af ett Constit.Utskrs förslag, och sådana, som innefatta nya
förslag. De förra äro, enligt min åsigt, lagliga, de sednare
icke.
H. Ex. Hr. Gr. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad.
behagade bifalla Constit.Utskrs memor. N:o 118.
Itopadcs starka nej, blandade med ja. '
Hr Cederschjöld: Jag reserverar mig emot det fattade
beslutet och hoppas, att vid en kommande riksdag de,
sorn nu ifrat för detsamma, skola finna, huru väl det varit,
om memor. blifvit antaget.
Vid förnyad föredragning af Constit.Utskrs d. 25 dennes
e. m. på bordet lagda memor.:
N:o ng. angrde R. o. Ad:s återremiss på memor. N:o
H2, samt
N:o 120. i anledn. af 2;ne Stånds återremisser på memor.
N:o ii3,
vidblef R. o. Ad. sina förut fattade beslut samt godkände
de föreslagna voter:spropos:na.
På begäran af Hrr Hjärne, Harald, Oxehufvud,
Gör. Adolph, samt Stuart, Carl Gust., lades ånyo på
bordet BancoUtsk:s d. 25 dennes e. m. på bordet lagda
memor. N:o i33, med öfverlemnande af förslag tillreglementariska
föreskrifter, motsvarande 4 al'f- 4 åfd. i i83o
års b:coreglemente;
utlåt. N:o 134- i anledn. af de inom RiksStln gjorda
anmärkn:r vid Utsk:s under W:ris 114 och 115 afgifna memor.
Upplästes och lades på bordet ett från PresteSt. ankommet
prot.utdr. af denna dag, innehållande, att Ståndet, vid
föredragn. af Lag- och Oecon.Utsk:ns memor. !N:o 57, under
erkännande af sin i grundlagen stadgade förbindelse att
deltaga i den af trenne RiksSt. beslutade omröstning i förstärkta
Utskott, dock, enär Riksd,Ordn:s 73 § icke synes
gifva anledn. till förstärkn. af sammansatta Utsk. och den
till omröstning nu föreslagna fråga, såsom ett blott önskningsmål,
icke är af den egenskap, som enligt y5 § RiksdOrdn.
oundgängeligen . fordrar ett bestämdt afgörande af
RiksStrns i vissa delar skiljaktiga meningar, fattat det, till
lindvi kande af tidsutdrägt vid riksdagens annalkande slut äfven
i någon man bidragande beslut, att inbjuda sina Med21
H. 47
Den 3o A pr il e. ni.
tänder alt, i likhet med PresteSt., låta denna fråga om
votering i de förstärkta Lag- och Oecon.Utskm förfalla.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda inkomna
memor. och utlåtrn från
BancoUtskottet:
N:o i35. i anledn. af de inom resp. PdksShn framställde
anmärkntr vid Utsk:s under N:o 107 afgifna betänk;
Lagutskottet:
]NT:o 184. i anledn. af återremisser utaf betänk. N:o 178
öfver Hr W. F. Dalmans motion, att häktande, på grund af
anklagelse för brott emot 5 cap. 1 § Missg.b:n, ej måtte äga
rum, förrän Konungen yttrat sig, huruvida saken skall nedläggas
eller icke, samt domaren derefter pröfvat, örn skäl
till häktande förefinnes.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
